# ID: svediakorp-gov2475
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 161,700
# sentences: 5,329
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHAM
TILL
SAMTLIGA RIKS STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
-imWCCtcw
BILAGOR
till
FÖRSTA SAMLINGEN.
1*! Afdelningen.
Tillförordnade Kommitterades Underdåniga Betänkanden,
angående Landförsvaret och med
förslag till ny Tulltaxa.
L
____
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE,
ANGÅENDE
LANDFÖRSVARET,
AFGIFVET DEN 12 MAJ 1865
AF
DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMMITTERADE.
STOCKHOLM,
TKYCKT HOS JOH. BECKMAN,
1865.
STOR MÄKTIGS TE ALLERNÅDIGSTE KONING!
F)å Eders Kongl. Majit genom nådigt bref af den 16 Juli 1861 förordnade en komité till
utarbetande af betänkande uti åtskilliga landförsvaret rörande frågor, behagade Eders
Kongl. Majit till närmare bestämmande af denna komités verksamhet och ändamål nådigt
meddela följande:
4
»De framsteg, alla grenar af vetenskaperna, under ständigt fortgående verksamhet,
förete; de större anspråk som till följd häraf uppstå på ett lands intellektuela och materiela
utveckling; behofvet för hvarje medlem af det europeiska statsförbundet att uppnå
och bibehålla sig uti jemngoda utvecklingsförhållanden med andra stater; — allt detta
måste utöfva mäktigt inflytande på ordnandet af rikets försvarskrafter.
Varm och lefvande fosterlandskärlek och en sann krigisk anda äro visserligen de första
vilkoren för bibehållande af oberoende och sjelfständighet, men dessa ädlare krafter måste
upprätthållas, understödjas och ordnas genom rätt användande af de medel, dem erfarenheten
och en aldrig hvilande uppfinningsförmåga erbjuda till försvarets förstärkande, ordnande,
utbildning och användbarhet, allt med behörigt afseende å fäderneslandets behof,
tillgångar och egendomliga förhållanden.
Svenska krigsstyrelsen har derföre oaflåtligen bemödat sig att så vidt möjligt varit,
tillgodogöra arméen de förbättringar, i afseende å så väl krigshärens organisation som dess
förseende med nödig materiel, hvilka motsvarat tidens fordringar. Men detta har icke
kunnat ega rum utan äskande och erhållande af nya anslag, hvilka i den mån nya rön
inom krigsvetenskapen göras samt förbättringar af krigsmateriel hos arméerna vinna insteg,
naturligen måste ökas, så framt fäderneslandets försvarsanstalter icke skola stå tillbaka
efter andra länders.
Med fullt erkännande att Rikets Ständer uti många vigtiga fall gått Våra önskningar
till mötes och genom beviljade anslag satt krigsstyrelsen i tillfälle att verkställa högst betydliga
förbättringar inom arméens särskilda vapen, har det dock icke undgått Vår uppmärksamhet,
att Rikets Ständer tid efter annan ansett sig ej böra bifalla åtskilliga af Oss
gjorda framställningar i afseende å försvarsverkets behof; hvarvid Rikets Ständer dels
synas icke hafva varit öfvertygade om nyttan och nödvändigheten af de begärda anslagen,
dels ansett behofven kunna fyllas i annan ordning och på annat sätt, än som föreslaget
blifvit, eller ock hafva anslagen bifallits mindre i följd af en mera allmän öfvertygelse om
deras nödvändighet, än genom utslaget af en ringa majoritet.
Orsaken härtill torde kunna tillskrifvas bristen af en för Rikets Ständer tillgänglig,
till alla eller åtminstone hufvudsakliga grenar af krigsstyrelsens verksamhet och behof utsträckt
utredning, klart affattad och i ett sammanhang uppstäld samt sålunda egnad att
bereda en lättare öfversigt af dessa för fäderneslandet vigtiga ämnen.
Företagandet af en så omfattande utredning håfve Vi ansett vara så mycket lämpligare,
som vissa för landförsvaret väsendtliga frågor i alla händelser måste göras till föremål
för förnyad pröfning, helst Rikets Ständer i flere af dem begärt framställningar
af Oss.
Till sådana frågor kan t. ex. räknas behofvet af ett ökadt antal sappörtrupper, som
af Rikets Ständer ej blifvit förnekadt, ehuru de för sådant ändamål af Oss begärda anslag
ej blifvit beviljade, emedan bristen af detta truppslag ansågs kunna fyllas ur indelta arméen.
Endast framläggandet af en plan, som upptager ej allenast den för Sverige erforderliga
styrkan af landtrupper, utan äfven desarnmas inbördes förhållanden, så väl till särskilda
vapenslag som till sina beståndsdelar af stam och beväring, bör upplysa, om bristen
af sappörtrupp kan ur indelta arméen fyllas och, derest så kan ske, huru den erforderliga
öfningen skulle bibringas denna del af indelta manskapet.
Vidare må anmärkas, att vid 1856 års riksdag, då aflöningsförhållandena för större
delen af statens embets- och tjenstemän kommo under pröfning och äfven i allmänhet bestämdes,
framställning af Oss gjordes jemväl om reglering vid indelta arméen af befälets
och öfrige tjensternäns löner, ej allenast för åstadkommande af nödig förbättring i aflöningen,
utan ock för beredande af den möjligaste likstämmighet deruti vid alla regementen
och corpser. Rikets Ständer funno väl det vara uppenbart, att en ny allmän reglering af
befälets aflöningsförhållanden utaf behofvet påkallades, men förmodade att med de stora
5
tillgångar af indelta räntor, kronobonden, boställen och kontanta anslag, som redan funnos
anvisade, en dylik reglering skulle kunna tillvägabringas utan ytterligare bidrag från statens
sida. Rikets Ständer stälde emellertid till Vår disposition en summa af 100,000 Rdr
årligen, att vid de regementen och corpser, som deraf företrädesvis äro i behof, användas
till löneförbättring åt vissa löntagare, hvilka icke äro med boställen försedde.
Då för lönregleringens verkställande en förnyad uppskattning af boställena, enligt hvad
Vi såväl som Rikets Ständer förutsatt, skulle föregå, blef af Oss vid 1859 års riksdag föreslaget,
att, till förberedande arbeten och derefter påbörjande af boställs-uppskattningen, ett
visst penningebelopp skulle anslås, men Rikets Ständer ansågo, uppå anförda skäl, sig icke
kunna härtill lemna bifall.
Vid sådant förhållande och då obestridt är, att aflöningen för större delen af indelta
arméens befäl och tjenstemän icke motsvarar det, som billigen borde dem tillerkännas, helst
om dervid, såsom sig bör, tages i betraktande de särskilda utgifter, som föranledas af tjenstgöringen
på roten, blir nödigt att närmare undersöka, i hvad mån de tillgångar, hvarje regemente
eller corps eger, medgifva att derinom reglera aflöningsförmånerna på ett rättvist
och tillfredsställande sätt; eller i motsatt fall, huru en sådan reglering lämpligare kan vinnas
och hvilka brister behöfva fyllas.
Huruvida det underhåll, som för närvarande bestås sjelfva truppen, både den värfvade
och den indelta samt den allmänna beväringen, må anses kunna fullt motsvara manskapets
behof, är äfven föremål för en behöflig undersökning.
En annan fråga är den om pensioneringen af arméens befäl och tjenstemän, hvarvid
förekommer, att Rikets Ständer väl tillsvidare antagit de af Oss vid 1856 och 1859 årens
riksdagar föreslagna nya pensionsstater, hvilka ännu äro gällande; men Rikets Ständer
hafva derjemte anhållit, det Oss täcktes vidtaga de åtgärder, som finnas lämpliga till förberedande
af en sådan reglering af pensionsväsendet för arméen, att hela pensioneringen
må kunna af staten öfvertagas, samt till åstadkommande af mer enhet i grunderna och
vilkoren för pensioneringen, jemte nödig förenkling i förvaltningen, — till hvilken reglerings
verkställande Rikets Ständer önskade få mottaga Vårt förslag.
Jemväl hafva Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 27 Februari 1858, angående
regleringen af utgifterna under riksstatens 9:de hufvudtitel, hos Oss anhållit, att, med
afseende å den afskedade soldatens under senare tider i betydlig mån försämrade ställning,
i följd af varuprisens stegring, Vi måtte, efter förutgången utredning, vidtaga de åtgärder,
hvarigenom pensioneringen af arméens manskap må på ett lämpligt och verksamt sätt ordnas;
och ehuru genom Vår nådiga kungörelse den 28 Januari 1859 underhållsbeloppen uti
Wadstena krigsmanshuskassa blifvit något förhöjda utöfver hvad förut i de särskilda klasserna
utgått, har likväl genom det stora antal ansökningar, som årligen från afskedade
krigsmän till Oss inkomma örn ytterligare understöd, sig visat att äfven detta ökade underhåll
befinnes otillräckligt såsom bidrag till deras nödtorftiga bergning, hvadan Vi ansett
det böra tagas i öfvervägande, i hvad mån pensioneringen af det från arméen afskedade
manskap kan påkalla förbättring.
Ytterligare hafva Rikets Ständer anhållit, det Oss täcktes vidtaga sådana förändringar
i organisationen af krigsskolan på Carlberg, att detta läroverk kunde blifva en allmän
tillämpningsskola för bildande af officerare vid arméen, så att hehofvet af enskilda läroanstalter
för detta ändamål må upphöra. Ehuru, för vidtagande af en sådan åtgärd, den
senast utfärdade skolstadgans fullständiga genomförande vid de allmänna elementarläroverken
bort afvaktas, till vinnande af nödigt samband emellan undervisningen vid dessa läroverk
och fordringarna för inträde vid krigsskolan, hafva likväl förberedande åtgärder under
tiden blifvit vidtagna för tillvägabringandet af en sådan, redan länge åsyftad förändring.
Emellertid hafva Vi funnit denna frågas fullt tillfredsställande lösning äfven vara beroende
af antagandet af en allmän plan för hela den militära undervisningen, hvarigenom fordrin
-
6
garna på olika kunskapsmått hos soldater, korpraler, underofficerare och officerare vid arméens
alla vapen och staber blifva närmare och i erforderligt sammanhang granskade och
bestämda.
Rikets Ständer hafva ock, med åberopande af särskilde kommitterades afgifna underdåniga
betänkande, rörande styrelse och förvaltningsverken, deruti väsendtliga förändringar i
afseende å krigskollegii organisation äro föreslagna, ansett definitiv lönestat. för bemälda
kollegium ej lämpligen böra vid sistlidne riksdag fastställas. Att detta vigtiga ämne likväl
kräfver en fullständigare utredning än den, som vunnits genom ofvan bemälde kommitterades
arbete, finne Vi vara ådagalagdt af det utlåtande, som krigskollegium deröfver afgifvit.
På grund af detta allt håfve Vi ansett, att åtgärder böra vidtagas till åstadkommande
af en så omfattande utredning af allt, hvad till försvarsverket till lands hörer, att svenska
folket och dess riksdagsombud må kunna göra sig en rätt föreställning om hvad som finnes
att tillgå, om hvad som vidare erfordras för att göra landets stridskrafter användbara och
om sättet huru detta ändamål skall vinnas; och då, för att åt detta arbete bereda mångsidig
granskning och nödig fullständighet, erfordras biträde af flere sakkunnige personer,
håfve Vi velat åt en komité uppdraga att i ett sammanhang yttra sig öfver följande frågor:
l:o.
Huru stor styrka landtrupper bör Sverige vid inträffande krig kunna uppsätta och
underhålla för betryggandet af sin sjelfständighet; och i hvad mån bör landets försvar då
genom befästningar vara förstärkt?
2:o.
Huru böra dessa försvarskrafter vara ordnade, med afseende på krigshärens indelning,
sammansättning af stam, beväring och förstärkningstrupper, särskilda vapenslag, staber, intendentsväsende,
sjukvård, m. m., och hvad erfordras af materiel för såväl den rörliga styrkan
som det genom fästningarna påräknade försvaret?
3:o.
Huru stor del af landets under krig erforderliga försvarsstyrka bör under fredstid
finnas fullt öfvad och rustad, huru bör denna styrka vara ordnad för att vid inträffande
krig medgifva bildandet af den då behöfliga försvarsstyrkan på det skyndsammaste och
mest ändamålsenliga sätt, samt huru bör en sådan öfvergång från freds- till krigsfot med
minsta kostnad kunna ske?
4:o.
Hvilka försvarskrafter eger landet för närvarande att påräkna under krig och fred,
samt hvilka brister visa sig möjligen vid jemförelse mellan dessa försvarskrafter och de
erforderliga, uti de olika vapenslagen, staber, intendentsväsende, sjukvård, befästningar och
krigsmateriel, med afseende på såväl personalens antal, krigsbildning, utrustning, underhåll,
aflöning och pensionering, som hästars antal och materielens tillräcklighet, beskaffenhet och
nödiga omsättning?
5:o.
Huru böra dessa sig möjligen visande brister på det ändamålsenligaste och för staten
minst betungande sätt kunna fyllas?
6:o.
Kan och bör krigsförvaltningen undergå någon förändring, ledande till mera enkelhet,
redighet i öfversigten deraf och besparing, med bibehållande af nödiga kontroller?
7
För öfrigt håfve Vi velat i nåder förordna:
att denna komité skall uti alla här ofvan upptagna frågor utarbeta ett fullständigt
betänkande och dermed till Oss inkomma, hvarvid böra åtfölja fullständiga och noggranna
beräkningar öfver de kostnader, hvilka föranledas af landförsvarets ordnande enligt komiténs
åsigter;
att komitén skall sammanträda i Stockholm den 1 nästkommande Oktober;
att komitén må genom sin ordförande ega att af vederbörande embetsmyndigheter begära
och erhålla alla de upplysningar, som komitén anser för sitt uppdrag nödiga och af
dessa kunna meddelas;
att komitén, genom sin ordförande, må ega rättighet att, för de särskilda frågornas
utredning, dels från i Stockholm befintliga embetsverk tillkalla den person, under hvars
speciela tjenstebefattning den för tillfället omhandlade frågan hörer, dels i vissa fall, der
sådant finnes nödigt, hos Oss begära inkallande i komitén af en eller flere extra ledamöter;
och
att, derest komiténs arbeten icke hinna afslutas till utgången af April månad nästkommande
år, komitén då skall upplösas, för att ånyo sammanträda, på derom skeende
särskild kallelse.»
De utsedde kommitterade voro:
General-majoren m. m. D. G. Bildt, ordförande;
General-intendenten m. m. L. G. Sandels;
Öfversten m. m. J. A. Hazelius;
öfversten m. m. Grefve C. L. F. af Ugglas;
öfversten m. m. A. F. Z. Reuterskiöld;
öfversten m. m. E. af Klint;
öfversten m. m. J. H. Rosenswärd;
Majoren i artilleriet G. G. W. Hjort,
att ingå, då ärenden förekomma, som röra artillerivapnet.
Kaptenen vid Ingeniörcorpsen Frih. B. A. Leyonhufvud,
att ingå då ärenden förekomma, rörande ingeniörväsendet.
Lifmedikus m. ra. Doktor D. V. Lundberg,
att ingå, då ärenden förekomma rörande arméens sjukvård; samt
Kaptenen G. Nyblaeus som sekreterare.
Kommitterade sammanträdde, i enlighet med föreskriften i högstberörde nådiga bref, den
1 Oktober 1861. Deras första åtgärd blef att från vederbörande statsexpeditioner, kollegier
och förvaltande verk, militära och andra myndigheter begära de handlingar och uppgifter,
hvilka för det nådiga uppdragets fullgörande ansågos behöfliga.
För att lätta öfversigten af hvad som i de frågor, hvilka blifvit komitén förelagda,
varit föremål för Rikets Ständers behandling sedan tiden för vårt nya statsskicks införande,
uppdrogs derjemte åt särskild person, Notarien i riksgäldskontoret M. Sandahl, att upprätta
ett fullständigt sakregister öfver alla skrifvelser till och ifrån Rikets Ständer, rörande försvarsverket
till lands, sedan år 1809. Då detta sakregister äfven för framtiden kan blifva
af gagn, har detsamma blifvit till chefen för landförsvarsdepartementet öfverlemnadt.
Med den stora omfattningen af kommitterades uppdrag kunde de infordrade uppgifternas
antal och omfång icke undgå att blifva ganska betydligt. De hafva ock utöfvat ett icke
ringa inflytande på kommitterades arbeten och i vigtiga delar grundlagt det betänkande, som
nu i underdånighet afgifves, Kommitterade hafva derföre trott sig i särskild, härjemte bi
-
8
fogad Förteckning böra upptaga de väsendtligare handlingar och uppgifter, sora under fortgången
af deras arbeten från embetsverk och myndigheter kommit dem till del.
Det öfvervägande flertalet af dessa handlingar och uppgifter blefvo redan vid början
af komiténs verksamhet infordrade. Åtskilliga deribland föranledde emellertid dels en vidlyftig
skriftvexling, dels ganska omfattande förarbeten. Särskildt var detta händelsen såväl
med de uppgifter, hvilka indelta regementen och corpser skulle afgifva, rörande boställen,
indelta räntor m. m., för hvilka fullständiga formulär af kommitterade uppgjordes och
regementena tillsändes, — som ock med flere af de upplysningar, som från krigskollegii
olika afdelningar skulle kommitterade meddelas. En del af dessa angelägna uppgifter kunde
derföre icke fullständigt inkomma förr än under loppet af de första månaderna af 1862.
I den mån behöfliga upplysningar voro eller efter hand blefvo tillgängliga, fördelade
kommitterade sig emellan de särskilda ämnena till förberedande bearbetning på afdelningar
och öfverenskommo om det arbetssätt, att afdelningarna skulle uppgöra förslag till grunder
för hvarje ämnes behandling och, sedan dessa grunder blifvit samfäldt pröfvade och
godkände, utarbeta förslagen i sina mindre delar och framlägga dem till kommitterades utförligare
granskning. För att emellertid innan utgången af April månad 1862, den arbetstid,
som till en början blifvit för kommitterade bestämd, hinna afsluta några af de många
ämnena, beslöto kommitterade att företrädesvis utarbeta och till slutligt afgörande företaga
åtskilliga, hvilka kunde någorlunda oberoende af de öfriga behandlas. Kommitterade kunde
derföre den 30 April till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna följande sex betänkanden:
1.
Förslag till den allmänna medborgerliga krigsbildningens ordnande;
2. Förslag till officersbildningens lämpligaste ordnande;
3. Förslag till bildande af ingeniörtrupper;
4. Förslag till Westgöta regementes uppsittande och Smålands hussar-regementes af
sittande;
5.
Förslag till inrättande af ridskolor;
6. Förslag till krigsförvaltningens organisation.
Kommitterade åtskiljdes härefter den 1 Maj 1862.
öfversten m. m. Reuterskiöld, hade den 28 Mars 1862, genom sin kallelse till statsråd
och chef för landförsvarsdepartementet, ur komitén utgått, och under sommaren afled
majoren Hjort.
Enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning den 9 Juli 1862 sammanträdde kommitterade
ånyo den 7 Oktober samma år, för att fullfölja sina arbeten.
Då likväl Rikets Ständer den 15 i nämnde månad sammankommit, nästan alla komiténs
ledamöter voro riksdagsmän och en al dem invald i statsutskottet, der hans närvaro
i och för militär-angelägenheter var ganska önskvärd, ansågo kommitterade detta förhållande
kunna med så mycket mera skäl föranleda till någon tids afbrott i kommitterades samfälda
arbeten, som flere af de upplysningar, hvilka inkommit, lämpligen kunde af en person läggas
till grund för åtskilliga utredningar, hvilka voro för komiténs arbeten behöfliga. Då
kommitterades i öfverensstämmelse härmed gjorda underdåniga framställning vann Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, upphörde med November månads utgång tillsvidare deras gemensamma
arbete och kommitterade åtskiljdes efter att hafva åt en af sina ledamöter, öfversten m. m.
Rosenswärd, öfverlemnat ofvannämnde förarbeten.
På grund af nådiga Generalordres den 20 Oktober 1863 sammanträdde kommitterade
ånyo den 2 November samma år till gemensamt arbete.
Komiténs personal undergick ytterligare några förändringar.
På kommitterades begäran om biträde af en civil tjensteman för kamerala och räkenjskapsärenders
behandling, hade Eders Kongl. Maj:t under den 17 Juli nådigst förordnat
9
Kammarskrifvaren i krigskollegium C. N. Forssman att under de tider, hans biträde afkomitén
ansågs behöfligt, såsom extra ledamot deltaga i komiténs arbeten vid förekommande
ärenden af ofvannämnda beskaffenhet, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t under den 27 Oktober
likaledes förordnat Majoren vid Göta artilleri-regemente L. J. M. Reenstjerna att i aflidne
Majoren Hjorts ställe i komitén ingå vid artillerifrågors behandling. Sedan Lifmedikus doktor
V. Lundberg, i anseende till en utrikes resa, på sin begäran från komitén afgått, förordnade
Eders Kongl. Maj:t den 17 November Öfverfältläkaren doktor P. O. Liljevalch att
i hans ställe vid förekommande sjukvårdsärenden der ingå. Den 26 Januari 1864 biföll
Eders Kongl. Majit General-intendenten in. m. Sandels anhållan att med anledning af de
ökade göromål i hans embetsbefattning, som voro en följd af Rikets Ständers beviljade anslag
till försvarsverkets fullständigare ordnande, blifva från komitén entledigad.
Kommitterades ånyo begynta arbete räckte till våren, under hvilken tid alla förut skedda
utredningar granskades och sammanfördes till hufvudsakliga beslut. Då kommitterade den 1
Maj 1864 i följd af sina tjenstebefattningar och i öfverensstämmelse med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga beslut åtskiljdes, skulle under sommaren betänkandet uppsättas öfver de delar,
der beslut voro fattade, och uppdrogs åt Generalmajoren m. m. Hazelius ledningen af detta
arbete.
På ordförandens, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning, utfärdade kallelse
sammanträdde komitén åter den 15 November sistnämnde år, för att lägga sista handen
vid arbetet och justera detta underdåniga betänkande med dess bilagor.
Efter att sålunda hafva redogjort för gången af sitt arbete, öfvergå kommitterade nu till
underdånigt besvarande af de framställda frågorna.
De hafva vid uppställningen af sitt vidlyftiga utlåtande ansett den formen vara lämpligast,
att affatta det i flere särskilda betänkanden, hvart och ett omfattande en af krigsväsendets
hufvuddelar, och låta dem i ämnenas naturliga ordning följa, hvarigenom det hela
blefve lättare att öfverskåda.
De hafva sålunda besvarat den första af de framställda frågorna i sitt första betänkande
1. Om krigsstyrkan och befästningarna.
Den andra frågan, som i allmänhet innefattar allt, som hörer till organisationen, har
blifvit besvarad i följande betänkanden, genom hvilka också, i lämpligt sammanhang med
ämnena, tredje, fjerde och femte frågorna blifvit besvarade:
2. Grunderna för arméens organisation, beväring sinrättning en och landstormen;
3. Infanteriet;
4. Kavalleriet;
5. Artilleriet;
6. Ing enior trupp erne;
7. Generalstaben och Generalitetet;
8. Krig sbildningen, omfattande följande delar:
Allmänna medborgerliga krigsbildningen,
V apenöfningarna,
U nderbefälsskolor,
Skjutskolor,
Ridskolor,
Kavalleriskolor,
Undervisning i gymnastik och vapenföring,
Officersbildningen, omfattande:
Krigsskolan,
Krigshögskolan,
Styrelsen för krigsundervisningen.
Landtförsvarskomit. Bet. I. ^
10
9. Löneväsendet;
10. Pensioneringen;
11. Intendentväsendet;
12. Sjukvård;
13. Krig sförnödenheter.
Slutligen har den sjette frågan blifvit besvarad genom betänkandet
14. Krigsförvaltningen.
Bland här upptagne betänkanden hafva kommitterade redan den 30 April 1862 till Eders
Kongl. Maj:t underdånigt insändt de följande:
Allmänna medborgerliga krigsbildningen,
Ridskolor,
Officersbildningen,
Krigsförvaltningen.
Dessa betänkanden bifogas för fullständighetens skull här ånyo och hafva kommitterade
vid slutet af betänkandet om Styrelse för krigsundervisningen gjort en nödig rättelse.
Kommitterade begynna nu sitt utlåtande med första frågans besvarande.
11
Förteckning
å Handlingar och uppgifter, som af Landförsvars-komitén, såsom för dess arbeten behöfliga,
från vederbörande embetsverk och myndigheter, på grund af Kongl. Brefvet den 16 Juli 1861,
blifvit infordrade.
Från Kongl. Justitie-Departementet.
1. Underdånigt betänkande af Svenska och Norska kommissionen af år 1857, för utarbetandet
af förslag till ordnande af Sverges och Norges gemensamma stridskrafter.
Från Kongl. Landförsvars-Departementets Kansli-Expedition.
1. De handlingar, hvilka lågo till grund för den vid 1856 års riksdag af Kongl. Maj:t före
slagna
lönereglering för arméen;
2. Förnyadt förslag till Fältförvaltningsreglemente, uppgjordt af Generalen m. m. J. P. af
Lefrén år 1856;
3. Förslag till grunder för ordnandet af militära helsovården år 1859 ;
4. Handlingar och utlåtanden rörande ridskolors inrättande, särskildt Kongl, propositionen i
detta ämne vid 1856 års riksdag, jemte komité-betänkandet af samma år i afseende
på inrättandet af sådana skolor;
5. Kansli-Expeditionens arbetsordning.
Från Kongl. Landförsvars-Departementets Kommando-Expedition.
1. Förslag öfver all till arméen hörande personal på stat;
2. Förslag öfver 5 klasser beväringsmanskap;
3. Förslag öfver befintliga och påräknade hästar för arméens behof;
4. Befintliga förslag öfver arméens mobilisering;
5. Senaste af särskilde kommitterade afgifna underdåniga förslag till Generalstabens organi
sation
;
6. Kapitenen Friherre Klinckowströms rapport om Europeiska arméernes Generalstaber,
jemte förslag till Svenska Generalstabens organisation;
7. Uppgift om skjutskolornas organisation;
8. Militär-attachéernes rapporter;
9. Uppgift på årliga afgången bland Officerare;
10. Uppgift på årliga tillkomsten af Officerare, särskildt redovisande för dem, som varit ka
detter,
och särskildt för dem, som efter genomgåendet af någon distrikts-skola, eller
efter viss tids tjenstgöring som Underofficer blifvit Officerare;
11. Uppgift på medeltjenstetiden bland manskapet vid arméens samtliga regementen och
corpser;
12. Uppgift på manskapets medelålder.
Från Kongl. Krigs- Collegium.
Artil leri-Af del nin gen.
1. Uppgift å de vid regementen och corpser samt i förråden befintliga gevärspersedlars an
tal
och beskaffenhet samt å deras olika modeller;
2. Kostnadsberäkning för samma persedlars uppsättning och underhåll;
12
3. Uppgift om förhållandet med artilleriets besparingar, så val sättet på hvilket de uppkommit,
som deras användande.
Fortifikations-Afdelningen.
1. Inventarium öfver Krigs-Broförrådet den 31 December 1861.
Intendents-Af del ning en.
1. Uppgift om arméens och beväringens beklädnads- och utredningspersedlar;
2. Uppgift om kavalleriets och artilleriets häst- och sadelmundering;
3. Uppgift om hvad som bör finnas i Kronans förråder;
4. Uppgift på indelta arméens marsch- och mönstringskostnader;
5. Uppgift på indelta regementenas portions- och rationspriser;
6. Uppgifter rörande arméens materiel samt afskrift af Kongl. Bref rörande legande af hä
star
till artilleriets exercis.
Aflönings-Afdelningen.
1. Värfvade regementenas proviantstater;
2. Uppgift om portionsprisen vid de värfvade regementena för åren 1858, 1859 och 1860;
3. Värfvade arméens aflönings-stat;
4. Uppgift om Kommendants- och Adjutantsarvoden;
5. Statistiskt sammandrag till Kongl. Krigs-Collegii hufvudbok för åren 1857—1860.
Från Kongl. Topografiska Corpsen.
1. Militära beskrifningar öfver militär-distrikterna af kapitenen Westfelt.
Från Kongl. Krigs-Akademien.
1. Fullständiga uppgifter öfver Krigs-Akademiens organisation och verksamhet.
Från General-Fält- Tygmästaren.
1. Uppgift om Svenska artilleriets nuvarande organisation;
2. Mobiliseringsplaner för artilleriet;
3. Uppgift om organisationen af och kostnaden för artilleri-regementenas informationsverk;
4. Uppgifter om Mariebergs Högre artilleri-läroverk, nemligen om antagnings-vilkor och an
tagningstid
för eleverne; om lärotidens längd; om läroämnena för de särskilda vapenslagen;
om lärarepersonalens antal och fördelning med afseende på läroämnena; om
elevplatsernas nuvarande antal och om möjligheterna för dessas förökande samt om läroverkets
utgiftsstat.
Från Artilleri-regementena.
1. Uppgift om behofvet af den för dagliga tjenstgöringen erforderliga styrka;
2. Uppgifter i afseende på rekryteringen.
Från Kongl. Ingeniör-Corpsen.
1. Utlåtande af Komitéen för militär-etablissementers och fästningars anläggande i det inre
af riket af år 1819;
13
2. Utlåtande af 1839 års befästnings-komité;
3. Utlåtande af komitén för Mälar-dalens befästande af år 1856;
4. Planer ocb förslag för de befästningar, hvilka dels redan tillhöra, dels äro afsedda att
tillhöra landets nuvarande försvarssystem;
5. Förslag öfver nu befintlig Ingeniör- och Brobyggnads-materiel;
6. Chefens för Ingeniör-Corpsen underdåniga förslag om uppsättande af ingeniör-trupper;
7. Nu gällande bestycknings- och besättningsplaner för rikets fästningar;
8. General-Ordres af den 26 Januari 1822;
9. Uppgift om de till Flottans positions-artilleri påräknade punkter;
10. Uppgift på huru kort tid hufvudstadens befästande såväl å land- som sjösidan, efter se
nast
uppgjorda förslag, skulle kunna fullbordas, under förutsättning att fullt tillräck
liga
penningemedel dertill vore anslagne och utan uppskof disponible, samt tillika i
hvad ordning och på hvilka tider denna befästnings hufvuddelar då, med afseende på
deras särskilda vigt för försvaret borde företagas, samt hvilka kostnader med utförandet
af hvar och en bland dem skulle vara förenade;
11. Uppgift i afseende på rekryteringen inom Sappör-kompaniet.
Från Vårf vade Kavalleri- och Infanteri-regementena.
1. Uppgift i afseende på rekryteringen vid dessa regementen.
Från Indelta Kavalleri- och Infanteri-regementen och corpser.
1. Uppgift på de till regemente eller corps anslagne lönemedel i indelta räntor och hem
kallsmedel;
2.
Uppgift på den till regemente eller corps anslagne kronotionde;
3. Uppgift på rotar eller nummer som hafva tillåten vakans, med för hvarje nummer ut
förd
vakansafgift;
4. Uppgift på boställen, som äro utarrenderade af boställsdirektionen för lönefondens räk
ning,
jemte för hvarje boställe utfördt arrendebelopp;
5. Uppgift på boställen anslagne till bostäder, som äro utarrenderade för innehafvarens räkning;
6. Uppgift på bostadsboställen, som för närvarande icke äro utarrenderade eller utlemnade
på hälftenbruk;
7. Uppgift på medelbeloppet af lön inom hvarje grad, beräknadt i medeltal för de 5 sista
åren, samt på beloppet af afdrag å lönen för löntagarne;
8. Uppgift om, i enlighet med den för regemente eller corps fastställda nya Stat eller In
delning,
några nu inflytande inkomster skola regementet eller corpsen frångå, eller några
ännu icke disponibla dem tillkomma;
9. Uppgift på huru många löntagare hafva bibehållen dispositionsrätt öfver sina till beställ
ningen,
enligt ny fastställd stat, anslagne räntor och tionde;
10. Uppgift, om debetsedlar utfärdas till de regemente eller corps anslagne ränte- och tion
degifvare
;
11. Uppgift, om reststämmor hållas med de räntegifvare, som icke vid ordinarie uppbörds
stämman
betala;
12. Uppgift om hvilken tid på året regementet eller corpsen tillkommande lönemedel upp
bäras
;
13. Uppgift på huru stor procent af uppbörden restantierna vanligen utgöra;
14. Uppgift vid hvilken tid restantierna kunna vara indrifna och för regemeute eller corps
disponibla;
14
15. Uppgift, om det är antagligt att Kompani- eller Sqvadronsbefälet skulle kunna, utan
bostadsboställen, påräkna bostad inom kompaniets eller sqvadronens stånd.
Från Direktionen öfver Arméens Pensions-Kassa.
1. Uppgift om Arméens Pensions-Kassas ställning enligt senaste redovisning.
Från Kongl. Flottans Kammar-, Sjö-, Militice- och Varfs-Kontor i Stockholm och Carlskrona.
1. Uppgift på de kontanta ersättningsbelopp, som rotehållare, hvilka med Kronan ingått
kontrakt om båtsmansbeklädnadens anskaffande, enligt de i Kongl. Förordningen den
22 December 1848 föreskrifna grunder, erlagt till Kronan för hvarje nummer i lön
under de senast förflutna 10 åren, eller åren 1854 med 1863, för hvarje uppfordring
till års- eller sonnnartjenst eller sjökommendering.
Från Kongl. Civil-Departementet.
1. Underdåniga utlåtandet af Kommitterade för styrelseverkens förändrade organisation samt
Kongl. Krigs-Collegii deröfver afgifna underdåniga utlåtande;
2. De från Arméens regementen och corpser inkomne uppgifter öfver befälets tjensteresor;
3. Samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser.
Från Kongl. Stuteri-Of ver styr elsen.
1. Uppgift om de till Hingsthållningen anslagne nummer.
Från Kongl. Kammar-Collegium.
1. Uppgift om nya ordinarie roteringens antal och fördelning;
2. Uppgift om den nuvarande inkomsten af de till Statsverket indragne Militiseboställen af
Arméen.
Från Kongl. Ecclesiastik-Departementet.
1. Betänkande af den senast tillsatta Komitén för ordnande af Gymnastikundervisningen i
riket;
2. De från de säi'skilda Skolstyrelserna infordrade och till Kongl. Ecclesiastik-Departe
mentet
inkomna utlåtanden om vapenöfningar i skolorna.
Från Kongl. Sundhets-Collegium.
1. Kongl. Brefvet af den 15 Februari 1808, rörande Fält-Läkare-Corpsens organisation m. m.;
2. Kongl. Brefvet af den 19 Juni 1810, angående inseende öfver den Militära sjukvården;
3. Kongl. Brefvet af den 27 Mars och den 25 April 1811, angående kirurgie pensionärers
och stipendiaters egenskaper och åligganden;
4. Kongl, reglementet för Fältläkare-corpsen af den 9 Juni 1812;
5. Kongl. Maj:ts instruktion för Sundhets-Collegium af den 6 December 1815;
6. Kongl. Brefvet af den 4 Maj 1838 om fältläkarnes tjenstårsberäkning;
7. Förslag till sjukvårdsväsendets ändamålsenliga anordnande af den år 1839 för detta än
damål
nedsatta komité, samt Kongl. Sundhets-Collegii deröfver afgifna underdåniga utlåtande
;
15
8. Förslag till det militära sjukvårdsväsendets ändamålsenliga ordnande af den år 1842 ned
satta
komité;
9. Kongl. Brefvet till Sundhets-Collegium af den 18 December 1843, angående Militärläkare;
10. Kongl. Sundhets-Collegii underdåniga förslag af den 29 Juni 1850, rörande Arméens
sjukvård i fält;
11. Kongl. Sundhets-Collegii underdåniga förslag af den 30 December 1854, dels till nå
diga
föreskrifter för ordnandet af Arméens sjukvård i fält, dels till instruktion för de
vid Arméen i fält tjenstgörande läkare;
12. Instruktion för i fält tjenstgörande läkare af den 12 Januari 1856;
13. Plan för och förslag öfver befintlig medicinal- och instrumental-attiralj jemte uppgift å
dess uppsättnings- och underhållskostnad samt omsättning;
14. Kongl. Sundhets-Collegii årliga underdåniga berättelser angående Medicinalvården för
de 5 senaste åren.
Från Kongl. Gymnastiska Central-Institutet.
1, Uppgift om Gymnastiska Central-Institutets organisation med afseende på militäreleverne
och deras undervisning.
lfi
Första frågan.
”Huru stor styrka laiultruppcr bör Sverige vid inträffande krig
kunna uppsätta oell underhålla för betryggande af sin
sjelfständighet; oell i hvad nion bör landets försvar
då genom befästningar vara förstärkt!”
1. KRIGSSTYRKAN OCH BEFÄSTNINGARNA.
Kr ig s styrk a 11.
Svenska folket, från urminnes tider ett sjelfständigt folk, skall, upplyst och öfvertygadt
om hvad denna sjelfständighets upprätthållande fordrar, villigt underkasta sig de uppoffringar,
som i närvarande tid stridskrafternas styrka och stora utveckling samt stridsmedlens utomordentliga
förbättring oundvikligen kräfva.
Detta är den hufvudtanke, som Landförsvarskomitén lagt till grund för ordnandet af
Sverges försvarsväsende.
Ett folk kan icke vara sjelfständigt för godt pris. Det har aldrig kunnat det. Men i
våra dagar, då samhällets inre ändamål: slägtets förädling, upplysning, vård och förkofran,
fordra kostnader, förr till större delen okända, — i våra dagar blir derigenom sjelfständighetens
upprätthållande kännbarare än förr. Detta gäller för alla stater. Men för de mindre
tillkommer det ofördelaktiga, att försvarsanstalterna för dem måste blifva dyrare, det vill
säga erfordra mera manskap och penningar, i förhållande till folkmängden och nationalförmögenheten,
än för de större staterna. Detta härrör för det första af det naturliga skäl, att,
om en mäktigare stat anfaller en svagare, nedsätter han icke sin stridsstyrka till lika belopp
med den svagares, utan han vinner öfverlägsenhet öfver honom, oaktadt han icke dertill behöfver
använda så stor styrka, som förhållandet mellan bådas folkmängd angifver, och hvilket
han visserligen i de flesta fall icke heller skulle kunna. Med andra ord, en svagare stat
måste, för att ej blifva alltför underlägsen, använda betydligt större kraft emot den mäktigare,
än den som motsvaras af förhållandet mellan hans och den mäktigares folkmängd. Om en
anfallen stat har femton gånger mindre folkmängd än en anfallande, måste hans stridsmedel,
både de lefvande och de materiela, vara mycket betydligare än en femtondedel af dennes,
d. v. s. hans uppoffringar blifva vida större än dennes. — Men härtill kommer, att försvarsanstalterna,
liksom i allmänhet allt statsbestyr, måste för en mindre förmögen stat alltid blifva
dyrare än för en rik. Förnödenheterna måste till sin godhet vara ungefär lika för alla; det
finnes nemligen icke något slags tarfligare kanoner, fästningar eller gevär, som kunna anstå
den mindre staten och för honom göra samma gagn som de af bättre slag för den större.
Båda måste hafva allt af bästa slaget. Men detta måste naturligen blifva dyrare för en stat
med mindre tillgångar än för en med större. Alla de sammanställningar, som icke sällan
göras mellan olika staters folkmängd och utgifter för deras försvar, i akt och mening att visa
det prisvärda deruti, att mindre stater för sitt försvar icke betala jemförelsevis mera än de
större staterna, äro derföre falska och vilseledande, emedan, der en sådan likhet inträffade,
försvaret nödvändigt vore klent och otillräckligt. Detta är en allvarlig sida af saken, som
bör öppet framhållas, på det att alla föreställningar om ett godtköpsförsvar måtte från början
förebyggas. Ett sådant är redan för en stor stat omöjligt, för en mindre fullkomligen
orimligt.
17
Förhållandet är detsamma som i det enskilda lifvet, der alla kostnader måste kännas
tyngre för den, som blott eger ett mindre hus, än för grannen, som rår om hela qvarteret;
och der det alltid faller sig dyrare, att vara fri med eget hem, än att tjena. En enskild
person med ringare tillgångar kan, oaktadt all sparsamhet, oaktadt han måste nöja sig med
mindre, dock icke inskränka sina behof så mycket i jemförelse med den rikares, att de icke
komma att stå honom dyrare än dennes; han kan exempelvis icke skafta sig en anständig
utstyrsel, som har så mycket mindre värde än den rikares, som hans tillgångar äro mindre
än dennes. Det är, med ett ord, alltid dyrare att vara fattig, än att vara rik. — En stat,
likasom en enskild, har valet fritt mellan att med små tillgångar och större uppoffringar sätta
eget bo och njuta friheten i eget hem, eller ock att med mindre bekymmer ställa sig i tjenst
under en annans styrelse, — men, sedan valet en gång är gjordt, har ingendera skäl att undra
eller klaga öfver de större kostnaderna, ty dessa ligga i sakens natur.
En annan för små stater försvårande omständighet vid sitt försvar är den, att öfver
lägsenheten
i antal har större vigt, är mera afgörande för striden i våra dagar, än förr. Då
krigskonsten ännu var outvecklad, kunde stridsskickligheten hos en krigshär vara betydligt
större och hans vapen vara betydligt bättre, än hos en annan, och då kunde, under en stor
mans ledning, det mindre antalet jemnväga det större. I vår tids europeiska arméer är deremot
skickligheten antagligen temligen lika och vapnen på det hela jemngoda. De sanna
krigsreglorna äro öfverallt kända och den öfverträffande härförareförmågan står icke afgjordt
den svagare till buds. Men äfven de store härförarne hafva alltid, så vidt de kunnat, sökt
skaffa sig fördelen af det större antalet, och den störste af dem, hvilken, såsom mästare i
konsten, med en tapper och öfvad här minst borde hafva behöft det, gjorde antalets öfverlägsenhet
till sin första regel och vann derigenom sina tjuguåra förvånande segrar. Vi lefva i
massornas tid. De hafva i kriget ett välde, som fosterlandskänsla och sjelfständighetsvilja till
någon del kunna motväga, aldrig uppväga, förutom att massor, redan till antal öfverlägsna,
kunna, äfven de, till känslor eldas och icke alltid äro råa.
Dessa tankar hafva blifvit förutsända för att genast uttala, att äfven ett mindre folks
försvar icke kan beredas med ringa manskap och ringa penningar.
Svenska folket skall utan allt tvifvel inse detta och hvad denna insigt ålägger detsamma.
Visserligen vore det önskvärdt, om en mindre stat, anfallen af en mäktig, alltid kunde
af andra stater påräkna den hjelp, som både rättvisan och deras egen fördel, att icke låta
en mäktig blifva ännu mäktigare — borde påkalla. Men ingen tid har någonsin varit den
politiska rättvisans, och vår tid synes icke heller företrädesvis vilja eftersträfva dess pris.
Att slutna fördrag ingenting härtill binda är en beklaglig, men icke en ny erfarenhet; och
de mäktigares egen fördel, som kunde antagas verksammast böra tala till den svagares hjelp,
kan för tillfället drifvas i så olika, hvarandra upphäfvande riktningar, att den svagare ändå
till slut står öfvergifven.
Hvarje stat måste derföre, vid beredandet af sitt försvar, i främsta rummet lita på sig
sjelf och endast med sannolikhet, icke med säkerhet, påräkna andras hjelp. Det säkraste
medlet att vinna denna är att vara möjligast starkt rustad, för att kunna enigt uthålla en
hjeltemodig stiffd. Man visar sig då vara hjelp värd, visar vådan för alla att låta ett sådant
folk gå under. Oaktadt vådan kan dock detta tänkas. Det låter tyvärr tänka sig, att
det europeiska statsförbundet öfvergifver en sin medlem, som, tryckt af öfverlägsenheten, dignar;
men ett folk med minnen och anor är en stor personlighet, hvilken, likasom en enskild,
är skyldig sig sjelf att kämpa äfven motgångens kamp. Historien skall icke fordra mera.
Då således svenska folket måste göra betydliga uppoffringar för att betrygga sin sjelfständighet,
hafva kommitterade antagit, att landets försvar i ordets vidsträcktare mening, —
hvilken visserligen icke utesluter anfallets form, men med försvarets grund —, vore krigsanstalternas
hufvudsyfte och att detta öfverensstämde med folkets vilja och med dess regerings
önskan, eller, med andra ord, vore Sverges politik. Denna åsigt återfinnes äfven i de till
Landförsvarslcomit, Bet. I. 3
18
kommitterades besvarande förelagda frågor, der “försvar“ oell “försvar skr aft“ bilda den ledande
tanken.
Vore svenska krigshären lika mycket ämnad, att gå utom. landet till anfall, som att inom
detsamma strida för dess försvar, såsom händelsen är med Europas största stater; vore Sverge,
i likhet med dem, en offensiv stat, så att det behöfde ett redskap för att kunna ega eller
förvärfva sig en afgörande röst i Europas råd och med svärd ingripa i afgörandet af alla dess
större frågor, så skulle kommitterade anse sitt uppdrag väsentligen hafva varit ett annat.
Helt andra krafter af vida större mått, ja helt andra organisationer, skulle då i många fall
varit af nöden. Kommitterade hafva antagit, att Sverges folkmängd och tillgångar, förenade
med Norges, anvisa de förenade rikena en defensiv ställning och att deras geografiska läge
möjliggör och underlättar en sådan. Denna ställning medgifver visserligen krig på utländsk
botten, för att bevara oberoendet bland Europas makter, men undantagsförhållanden skapa
ingen regel och bilda icke det allmänna syftet.
Ur denna synpunkt hafva kommitterade sett måttet af våra stridskrafter och beräkna
deras organisation.
De makter, af hvilka Sverge kunde befara anfall, äro:
Danmark, tillhörande samma folkstam, som de förenade rikena Sverge och Norge, samt
genom så många välviljans band vid oss fästadt, är Sverges naturlige vän, och ett krig med
denna stat högst osannolikt. Men då all politisk vänskap kan skifta, bör ett anfall från
denna sida icke antagas vara alldeles otänkbart. Danmark kunde t. ex. förmås att blifva
ett verktyg för en annan makt. Danmarks anfallskraft är likväl så begränsad och så aflägsnad
från afgörande punkter, att den icke kan ingifva oss farhoga.
Tyskland, som genom sin Östersjökust kan anses såsom vår granne, är också en stamfrände
och synes, genom hafvet från oss skilj dt, hafva intet med oss obytt, likasom vi intet
med detta land, sedan inga tyska besittningar locka oss till inblandning i dess strider. Äfven
Tyskland borde således anses vara en naturlig vän. Då likväl den växande tyska sjömakten,
som icke längre är en germanisk dröm, får sin Östersjöflotta, kan såväl häraf som
af andra skäl förvecklingar med oss uppkomma. Ett anfall derifrån kan således antagas, men
knappast i eröfringssyfte.
Med England vore visserligen också ett krig möjligt, exempelvis för att tvinga oss frångå
en neutral ställning eller i allmänhet att följa dess politiska syften. Men ett sådant krig
blefve ett sjökrig, riktadt mot vår handel, och ehuru vådligt för vårt välstånd komme det
icke att utöfva samma inflytande på vårt sjeltbestånd, som ett krig inom våra gränser.
Med Frankrike kunde, af samma skäl som med England, vi komma i delo och hade
då snarare att frukta ett landkrig, men landvinning blefve sannolikt icke dess mål.
Om Ryssland af många skäl icke har Sverges eröfring till en sådan oaflåtlig älsklingstanke,
som mången föreställer sig, är det likväl alltid genom sin makt, sin anfallskraft, sitt
nara grannskap, sitt på vår östra och norra sida omslutande välde, i följd af dessa naturliga
skäl den stat, mot hvilken vårt försvar i främsta rummet måste beredas. Så starkt beredt åt
denna sida, som vi förmå åstadkomma, blir vårt försvar alltid tillräckligt mot andra sidor.
Det är en gammal föreställning, att ett land, omgifvet af vatten, deraf hemtar styrka
för sitt försvar. Detta är en sanning, synnerligast om vattnet genom sin vidsträckthet försvårar
stora stridskrafters förande till aflägsna kuster, ehuru våra dagar visat, att ångan slår
hastigt bro äfven öfver verldshafven. Men äro vattnen mindre haf eller hafsvikar, så är den
nämnda föreställningen icke lika grundad, och ett land, så omgifvet, med en fiende som bjuder
öfver talrika flottor, har nästan lika mycket att af ett anfall frukta, som om det hade landgräns.
Visserligen har en hafsgräns den fördel, att fienden icke kan komma med hela sin
styrka på en gång, utan blott efterhand, och att in- och utskeppning fordrar tid, som lemnar
den anfallne rådrum. Men då bör också erinras, att med en landgräns äro underrättelser
om en fiendes förehafvande lättare för den anfallne att anskaffa än om gränsen bildas
19
af haf; till lands finnas äfven vissa vägar, på hvilka fienden kan väntas, och består gränsen
af skog och bergland, så äro dessa vägar få. — En hafsarm döljer deremot bättre den anfallandes
företag och gör anfallspunkten oviss, ty på hafvet behöfva ångans hjul icke vissa
utstakade väglinier att rulla på. — Ett företräde har dock hafsgränsen, hvaraf den hemtar
sin egentliga styrka, det nemligen, att antalet fartyg, som äfven måttliga stridskrafters öfverförande
med alla krigs- och lifsförnödenheter fordrar, vidgar en fiendes företag till mått, som
de eljest icke skulle hafva och hvarigenom deras utförande också i viss mån begränsas.
Om hafsgränsen till sitt skydd har en flotta, som kan mäta sig med fiendens, vore en
fiendtlig landstigning försvårad, icke omöjliggjord. Anfallspunkten är alltid oviss och den
bevakande flottans uppmärksamhet kan vilseledas. Hon kan också sjelf besegras. Och sedan
landstigningen en gång blifvit verkställd, fordrades det alltid en styrka till lands, en
krigshär, att öfvertaga landets försvar och kämpa hufvudstriderna, hvilka till slut ändå alltid
ske på land, ty endast till lands kan land vinnas. Detta ligger redan i sjelfva sakens natur
och eger rum äfven der en stor sjömakt finnes. Stora Britannien, öfverlägset alla andra på
hafvet, har mer än en gång darrat för en hotande fransk landstigning. — Huru mycket mera
afgörande landkriget är än sjökriget visar på det mest öfvertygande sätt det stora sjöslaget
\id Trafalgar, der Engelsmännen på tre timmar tillintetgjorde Fransmännens sexåriga oerhörda
ansträngningar att skapa en flotta, och huru ringa inflytelse hade icke ändock denna seger
på verldsställningen, på den stora europeiska stridens utgång, i jemförelse med Napoleons i
samma dagar vunna seger vid Austerlitz? Dessutom få vi icke glömma, att, oafsedt det ovanligare
förhållandet, att äfven isen slår fasta bryggor öfver nordiska hafsvikar, hvilket både
till vår fördel och till vår skada erfarenheten visat, så är Sverges gräns emot dess mäktigaste
granne icke uteslutande en hafsgräns. Fastän en operationslinie landvägen omkring
Bottniska viken, genom vägens längd och truppernas besvärliga underhåll, icke vore för en
fiende fördelaktig, ifall han på denna väg med en stor styrka ville intränga djupt ned i våra
mellersta landskap, så är dock alltid att befara, att han med en mindre styrka, som från
den motliggande finska kusten kan med lätthet underhållas och förstärkas, besätter våra nordliga
landskap och utan svårighet eröfrar dem, ifall vi icke kunna med landmakt der möta
honom.
En krigshär är alltid nödvändig, antingen man har flotta eller ej, och det är en oriktig
föreställning, att egandet af en stor flotta, om vi kunde ega en sådan, skulle i någon betydligare
mån för oss minska behofvet af en krigsmakt till lands. En med fiendens jemnstark
flotta kunde visserligen i lyckligaste fall tvinga fienden att rikta sitt anfall mot vår landgräns
och, äfven om hon icke kunnat hindra fiendens landstigning på någon farligare punkt, göra
det för honom svårt att förstärka de trupper, han en gång landsatt, att underhålla deras förbindelse
med eget land, att förse dem med föda och krigsförnödenheter och att efter ett nederlag
frälsa återstoden från fångenskap. Alen den oerhördt kostsamma materiel, som i våra
dagar fordras för en större flotta, gör det för Sverge alldeles omöjligt att kunna på hafvet
mäta sig med den oupphörligt växande ryska. Flottor, i detta ords nuvarande mening,
kunna blott af stormakter skapas och underhållas. Härtill kommer, att underlägsenhet under
fiendtliga krafter, ofördelaktig till lands, är likväl ännu mera ofördelaktig till sjös. De ma- •
teriela krafterna, — fartygen och kanonernas antal, — hafva ännu mera öfvervigt och bestämma
med ännu mera sannolikhet seger på haf än på land. Ställningar kunna här väljas,
der marken lemnar fördel åt en mindre styrka, förskansningar byggas, fästningar lemna
stöd och tillflykt, hvilket allt saknas på hafvet, der man lätt löper fara att instängas, så snart
man kommer i defensivt läge. En flotta kan också lättare hastigt i grund förstöras, än en
krigshär, hvars förnämsta beståndsdel, manskap, aldrig saknas i ett land med beväringsförfattning.
— En mindre stat som Sverge gör af alla dessa skäl klokare att samla sina tillgångar
till landförsvaret, som i alla fall är det verksammaste, och att nöja sig med det biträde vid
försvaret, en mindre flotta kan lemna, än att splittra sina krafter i syfte att hafva en stor
20
både land- och sjöstyrka, hvilket vore omöjligt att ernå, och hvarigenom man blott blefve
svag å båda hållen.
Den styrka, våra landtrupper böra ega, borde rätta sig dels efter den styrka, hvarmed
vi kunna hotas, dels efter de tillgångar, vårt land eger att uppsätta och underhålla försvarare.
Ehuru vår mäktigaste granne är tillräckligt rik på land, som gör honom bekymmer, för
att han skulle hafva någon fördel af att inkasta sig i ett så vidtutseende företag, som ett
anfall mot vårt land, och ehuru han visserligen icke är den ende, med hvilken vi kunna råka
i strid, är han dock, till följd af sin makt och sitt läge, den starkaste. Deraf och af vår
senare historia är det förklarligt, att den allmänna uppmärksamheten i främsta rummet är
riktad på möjligheten af ett anfall från denna sida och önskan att erhålla alla de upplysningar,
som härom stå att vinna.
Kommitterade hafva derföre trott sig böra ingå i en undersökning om den styrka, hvarmed
Sverge sannolikt skulle kunna från denna sida anfallas, ehuru det är klart, att en sådan beräkning
endast kan närmningsvis hafva värde. Den är upptagen i Bil. A och kommer till
den slutsats, att Ryssland, af sin stora aktiva armée, väl skulle, efter någon tids förberedelse,
kunna hafva att mot Sverge använda omkring 100,000 man, men att sjöforsling och underhåll
af en stor armée i ett land som vårt, samt den oerhörda mängd krigsbehof, som till ett
sådant företag erfordras, skulle icke göra det möjligt att på en gång hitföra mera än omkring
35,000 man med 70 kanoner och åtta tusen hästar, och hvilken öfverforsling möjligen
skulle efter flere veckor kunna med samma styrka förnyas; samt att utan några märkbara
förberedelser 20,000 man skulle hastigt och öfverraskande kunna öfverföras.
Denna undersökning, om också på siffran icke fullt tillförlitlig, hvilket vore omöjligt,
kan emellertid, då svårligen någon annan makt skulle mot oss kunna åstadkomma mera än
Ryssland, innehålla någon ledning till bedömandet af den styrka, hvarmed vi kunde vid ett
anfall hotas. Denna undersökning visar ock hvilka storartade rustningar äfven en stat, som
spänner sina vingar öfver tvenne verldsdelar, måste göra vid ett aflägset krig med eröfring
till mål. — Helt nyligen hafva vi också sett, vid landstigningen på Krim, att de två största
förenade sjömakternas arméer icke voro bättre försedde med krigsförnödenlieter, munförråd
och forslingsmedel, än att de i början icke vågade aflägsna sig från sina flottors granskap.
Det är dylika väldiga krigsföretags öde, att tryckas af sin egen tyngd, möjligen under
den stupa. För en mindre stats försvar är det en vigtig angelägenhet, att genom en någorlunda
betydlig och välordnad stridsstyrka kunna tvinga sin mäktigare motståndare att utveckla sina
företag till mått, som försvåra deras utförande, åtminstone så försena dem, att tid vinnes och
med tid möjligheten att spänna försvarskrafterna. Ty ett land har i allmänhet vida större
försvarskraft än anfallskraft. Man anstränger sig mera för den förra än för den senare. Man
är mera samlad, närmare sina tillgångar, och nödvärnet fördubblar förmågan.
Ett hufvudvilkor för ett kraftigt försvar är derföre, att en fiende icke med en ringa
styrka, hvars utrustande och öfverförande hvarken fordrar ansträngning eller tid, kan utföra
något betydande; med ett ord, att han icke kan öfverrumpla oss, att ingen lätt sårbar punkt
från början förlamar allt försvar.
Ville man antaga, att vår granne finge tid till en längre förberedelse; att han, fullkomligt
ostörd af Europa, finge vända sig mot Sverge; antages den ännu utomordentligare
händelsen, att han anfölle Sverge i förening med en eller flere bundsförvandter, så kunde i
sanning ingen ledning lemnäs till bestämmandet af den styrka, hvarmed vi skulle kunna anfallas.
Men ingen stat är så mäktig, att han icke af flere andre tillsammans kunde betvingas,
och det vore icke för något folk möjligt, att uppsätta och hålla i beredskap en så stor
krigsmakt, att det för ett sådant fall kunde ega trygghet för sitt bestånd. Än mindre kan
detta då för Sverge, som icke är någon af de mäktigare staterna, blifva görligt. I utomordentliga
fall måste utomordentliga medel användas, och ett land, i hvilhet hvarje man erkännner
såsom sin första medborgerliga pligt, att intill mannaålderns gräns ingå i ledet för
21
fäderneslandets räddning, ett folk, sålunda väpnadt af nödvärnet och stridande med förtviflan
mod, låter sig dock icke lätt underkufvas.
Imellertid må just här vara stället att grundlägga den allvarliga tanken, att den nämnda
medborgerliga vapenpligtens utsträckning är för vårt lands försvar ett vilkor, som ej kan
eftergifvas.
En stor fördel tillkommer dessutom Sverge, hvilken icke här bör lemnäs oanmärkt,
emedan den icke så litet kan lugna oss för farhågan af underlägsna krafter. Det är ganska
sannt att bundsförvandters hjelp är oviss och aldrig bör med någon säkerhet antagas, men
en bundsförvandt ega vi dock, som med säkerhet icke uteblifver, om han också skulle sex
månader dröja — vintern. Ett anfall österifrån kan genom finska vikens sena islossning icke
nå våra kuster förr än vid sommarens början. Svårigheten för en främmande större armée,
att i vårt land hafva lifsmedel för hela vintertiden; att under ett halft år fullkomligt sakna
förbindelse med eget land, utan att derifrån kunna erhålla tillförsel i manskap, i ammunition
och materiel, — allt detta lägger stora hinder för en fiende, att här öfvervintra. Näppeligen
kunde han detta våga, utan att först hafva underlagt sig en betydlig del af landet,
utan att hafva afgörande brutit hela vår försvarskraft, men detta bör icke för honom vara
lätt att på några sommarmånader tillvägabringa, om vårt försvarsväsende är i vederbörlig
ordning och vi äro beredde på att honom rätt emottaga.
Hvilken är nu den stridsmakt till lands, som våra tillgångar medgifva oss att uppsätta
och underhålla?
Att beliofvet af arbetskraft i vårt hårda luftstreck samt vår fåtaliga och glesa befolkning
gör för Sverge svårt att utan undergräfvande af landets välstånd uppställa en stor
krigsmakt, är sannt, men så långt likväl möjligheten sträcker sig, hafva vi icke valet fritt.
Hvar denna möjlighets gräns inträder, och hvarvid naturligtvis icke allenast manskapets anskaffande
får tagas i betraktande, samt dess klädande, väpnande, födande och förseende med
alla andra krigsförnödenheter, utan äfven krigshärens utrustning med artilleri, sjukvårds- och
forslingsanstalter samt ersättningen af häruti timade förluster — hvar gränsen är för ett
lands förmåga att anskaffa och underhålla allt detta, skulle med begagnande af statistiska
källor möjligen kunna beräknas. Att detta likväl blefve ett ganska svårt och aldrig fullt
tillfredsställande arbete, är uppenbart. En enklare och mera praktiskt ledande väg är den,
att angifva hvad vi sjelfve förmådde åvägabringa, då vi senast stodo på fältfot, samt hvad
andra land, medlemmar såsom vi af det europeiska statsförbundet, för närvarande förmå.
Under 1808 års krig voro, då vargeringen, landvärnet och de som stridde på flottan
inberäknas, omkring 70,000 man på benen, visserligen illa utrustade. Befolkningen var då
3 millioner med Finland och Pommern. Krigsstyrkan utgjorde således för hundrade af
befolkningen. Landet var i vanmakt, illa styrdt och en tredjedel af detsamma i fiendehand.
Vid inbrottet i Norge 1814 var arméen med den uppkallade delen af beväringen och
med de trupper, bland andra större delen af kavalleriet, som voro hemma i landet, åtminstone
50,000 man. Folkmängden var då 2| million. Krigsstyrkan således nära 2\ för
hundrade. Landet hade visserligen rest sig ur sitt politiska betryck, men icke ur sitt ekonomiska.
Vi vända oss nu till hvad Europas stater i närvarande stund uppsätta.
Om Ryssland antages kunna sätta blott 1 million på benen, så är detta lf för 100 af
dess 60 millioners europeiska befolkning. Dess asiatiska är dessutom 8 millioner.
Danmark hade vid slutet af mars månad 1864 eller då Dyppelställningen ännu bibehölls,
55,000 man på benen, inberäknadt allt manskap i depöterne. Det utgör 2| för 100
af dess 2 millioners befolkning, (Jarnes, Jutlands och Slesvigs, hvilket senare landskap måste
inberäknas, emedan trupper derifrån funnos vid arméen.
Tyska förbundet har bestämt, att dess första uppbåd med reserv skall vara 2 för 100
af befolkningen.
22
Preussen med en befolkning af 18 millioner kan genast sätta på krigsfot arméen (5 beväringsklasser)
och landvärnets första uppbud (7 beväringsklasser), utgörande 600,000 man
eller mer än 3 för 100.
Österrike med 35 millioners befolkning sätter på krigsfot 600,000 man, eller nära lf för 100.
Frankrike med 37 millioner kan genast sätta på krigsfot 750,000, utgörande något mer
än 2 för 100.
Belgien med en befolkning af nära 5 millioner uppsätter en slagfärdig krigshär af
100.000 man, nära 2 för 100.
I Holland är arméen (utom den i Indien) 60,000 man på en befolkning af 3| millioner,
alltså omkring lf för 100.
I Schweitz skall, utom landvärnet, sjelfva arméen utgå efter 3 för 100 af befolkningen,
och reserven efter l£.
England har visserligen, i förlitande på sitt från fastlandet fullkomligt afskiljda läge
samt på sin öfverlägsna flotta, endast en stående värfvad armée af 150,000 man, hvaraf blott
30.000 i hemlandet, men kunnige män i detta land hafva insett denna styrkas otillräcklighet,
i fall landet skulle af sin mäktige granne anfallas, enär det icke eger något allmänt beväringssystem,
utan till den ringa arméens bistånd endast milistrupper och frivilliga corpser,
hvilken brist otvifvelaktigt skulle vid en landstigning och efter flottans besegrande göra landets
läge ganska vådligt.
I Italien äro förhållandena ännu icke så ordnade, att säkra siffror kunna angifvas. Som
armeen åtminstone kan antagas till 370,000 man, gör detta för 21 millioner lf för 100.
Spanien, med en befolkning af 15 millioner, sätter på krigsfot 230,000 man, eller något
mera än för 100.
Af ofvanstående uppgifter synes, att Ryssland i förhållande till sin folkmängd uppsätter
bland det minsta, ehuru dess lagar medgifva det att kunna ställa mest, hvaremot Preussen
och Schweitz hafva af alla den jemförelsevis största krigsmakten; den senare är dock svagare
organiserad. Preussens farliga läge med aflägsna landsdelar, inskjutande mellan tre af Europas
stormakter, och med anspråk på att, ehuru med ringare folkmängd, sjelf vara stormakt,
gör också en dylik kraftansträngning nödvändig.
Fullt erkännande, att Sverge har behof af arbetskraft att utleda sina begagnade och obegagnade
näringskällor; att många inrättningar för fredliga värf, för menniskokärlekens, förståndsodlingens
och den allmänna uppfostrans, fordra stora kostnader från statens sida; att
således landet icke bör mera ansträngas, hvarken till kostnader för krigsväsendet i allmänhet
eller till arbetskraftens användande för krigsöfningar under fred, än hvad som oundgängligen
fordras, äro kommitterade dock fast öfvertygade om, att då Sverge i sin vanmakt 1808 och
1814 förmådde ställa på krigsfot mer än 2 för 100 af sin befolkning, så bör det i våra dagar,
efter 50 års fred, — den längsta vi någonsin åtnjutit, och under det välstånd, som både styrelse
och folkombud hafva erkänt vara för handen, då den förra föreslagit och de senare beslutit
stora nationalarbeten till förr hos oss ohörda summor — lätteligen, då dess sjelfbestånd det
kräfver, kunna bära en krigsmakt i fält af 2| för hundrade af den oupphörligt växande 4
millioners befolkningen, hvilket är något mera än i åtskilliga europeiska stater, mindre än i
flere andra, men lika med det förhållande mellan krigsmanskap och folkmängd (denna senare
då beräknad till blott 3,600,000), som den af E. K. M. 1856 förordnade svensk-norska
kommissionen föreslog för Sverges och Norges gemensamma stridskrafter.
Krigsstyrkan skulle, efter nämnde förhållande, blifva omkring 100,000 man, en styrka,
som landet kan och bör bära, om behofvet så fordrar.
Så önskligt det vore, att hafva en fältstyrka af 100,000 man organiserad, hafva kommitterade
dock trott sig böra inskränka den styrka, för hvilken under fred befäl, vapen och beklädnad
borde beräknas, till 70,000 man, förutom befäl, underbefäl, spel och icke stridande,
men hvilken under krigets fortgång skulle kunna ökas till 100,000 man, hvilken styrka bör
23
kunna mäta sig med den, hvaraf på anförda mer eller mindre sannolika skäl vi kunde hotas»
men som också kan blifva behöflig i anseende till vårt lands vidsträckthet, som icke tillåter
oss att samla våra stridskrafter på en punkt.
Kommitterade kunna vänta sig den anmärkningen, att hafva föreslagit för fiten krigsstyrka,
och att denna borde uppgå till åtminstone 3 för 100 af folkmängden, eller något derutöfver,
såsom i Preussen och Schweitz. Skälet till denna inskränkning har icke varit bristen på
folk, emedan en ordnad beväringsinrättning är en rik manskapskälla; icke heller bristen på
böjelse hos vårt folk till vapenöfningar under fred, hvilken gamla fruktan så segrande blifvit vederlagd
genom de senare årens allmänt visade lust och hog för sådane; skälen hafva varit kostnaderna
att vapenöfva, väpna och utrusta samt för kriget med alla förnödenheter förse en
större styrka, synnerligast att kunna tilldela densamma ett någorlunda tillräckligt och dugligt
befäl, hvarförutan en stor styrka saknar ledning, strider lamt och faller i fångenskap. I krigets
skola kan visserligen befäl ganska snart bildas, men det får icke vid ett krigs början
saknas eller vara obildadt.
Redan de kostnader, som fordras för att vid krigets början hafva en organiserad styrka
af 70,000 man, äro så betydliga, att endast öfvertygelsen om den tvingande nödvändigheten
stadgat kommitterades beslut att föreslå en så ansenlig styrka. Det bör ock erinras, att
flottans manskap icke häruti ingår. Svenska krigsstyrka!! till lands uppgår nu med fem klasser
beväring till något öfver 100,000 man. Men af dessa äro endast de indelta och värfvade
stamtrupperne, utgörande, då rekryter, sjuke och depöttrupper afdragas, blott 25,000
man, någorlunda stridsfärdige. — Om ock vapen, beklädnad och utredning finnas för en del
af beväringsmanskapet, kan dess krigsbildning icke anses för mera än påbörjad. — Detta är
en uppenbar brist, som måste afhjelpas. Visserligen måste vi, med ännu mera skäl än rika
och mäktiga stater, hafva af besparing blott en del af krigshären ständigt underhållen som
stridsfärdig krigsmakt, och en som för kriget uppkallas — en freds- och en krigsfot. Men skillnaden
mellan båda dessa organisationer måste hufvudsakligen bestå i styrkan, i antalet under
fanan, icke alltförmycket i dugligheten. Det är för oss af yttersta vigt att icke oförberedde
anfallas af en fiende, som dertill blott behöfde begagna ringa styrka, utan att nödgas gifva
sitt företag någon omfattning, som fördröjer dess utförande och lemnar oss tid till krigsrustningar.
Vi måste derföre ega en mindre och en större krigsfot. Den minsta stridsfärdiga
styrka vi böra ega, eller den mindre krigsfoten, hafva kommitterade ej trott sig kunna antaga
till mindre än 50,000 man, alltid under förutsättning att den inom kortare tid kan uppbringas
till den större eller 70,000 man, som efter någon längre förberedelse kunde växa
till 100,000.
En alltid stridsfärdig styrka af 50,000 man är visserligen icke mycket för vårt vidsträckta
land, men kan, med våra ångbåtsleder och jernvägsförbindelser snart nog till betydlig
del sammandragas på de vigtigaste punkterna. Den bör ock enligt de betraktelser,
som i det föregående blifvit gjorde, vara tillräcklig att skydda oss mot en öfverrumpling och
derigenom tvinga en fiende till rustningar, sorn gifva oss tid. Mindre blottställda delar af
hindet kunna bevakas af reservcorpser, men hvilka ej få sakna den duglighet, att de icke i
nödfall kunna föras mot fienden och inom kort vara färdiga att förstärka arméen i fält.
Den krigsstyrka, som kommitterade föreslagit, har antagits under det uttryckliga förbehåll,
att den under fälttåget skall oförminskad kunna vidmakthållas, hvilket är angelägnare,
än att från början uppkalla stora massor, hvilka icke kunna väpnas och ledas, och ej heller
i vårt brutna land utan svårighet röras, samt att vapenpligten skall efter denna fordran rättas
och en landstorm eller folkbeväpning för ortförsvaret ordnas.
Dessutom hafva kommitterade naturligtvis antagit, att en norsk krigsstyrka under krigets
fortgång inträder såsom en genast slagfärdig reserv, hvilken är att påräkna såsom en förstärkning
i vår egen styrka; samt att således de hinder snart bortfalla, som i den norska
grundlagen finnas för norska trupper att öfvergå svenska gränsen, så att icke deras ankomst
flere månader försenas i afvaktan på ett i detta vidsträckta land sammankalladt stortings bifall.
24
Befästningarna.
Sedan kommitterade sålunda underdånigst besvarat den första delen af den framställda
frågan om lancltruppemes iehöfliga styrka, återstår den andra delen, eller, i hvad mån landets
försvar bör genom befästningar förstärkas.
Fästningar voro förr, äfven i mindre stater, talrika, i följd deraf små och svaga, men
borttogo ändå, genom sitt stora antal, mycket trupper till besättningar. Nyare och sannare
militäriska åsigter yrka, att fästningar böra vara få, anlagda på landets vigtigaste punkter,
stora och starka. Anfallsmedlens i senaste tider utomordentligt ökade styrka är ännu en
anledning att göra fästningar starka, och den derigenom uppkommande stora kostnad är ett
ytterligare skäl att de böra vara få.
Att dessa nyare grundsatser äro riktiga har erfarenheten redan bekräftat.
Kommitterade hafva af dessa skäl trott Sverges egentliga fästningar böra inskränkas till
Carlsborg, Stockholm, Carlskrona och Marstrand, samt gå nu att redogöra så väl för sina
skäl härutinnan, som i hvad afseende några andra orters befästning kan ifrågakomma.
Carlsborg.
Denna fästning, belägen på Wanäs udde mellan Wettern och Bottensjön, skall enligt
generalorder af den 5 Februari 1819 tjena till “Central Hufvuddepöt för alla slags militära
etablissementer och, i fall af behof, till säkerhetsort för bankens och andra rikets dyrbarheter
De behof, som sålunda för snart 50 år tillbaka föranledde beslutet om anläggning af
denna fästning, qvarstå ännu i oförminskad kraft. Den militäriska tanke, som låg till grund
för dess anläggning, har äfven i andra land efter hand blifvit omfattad. Frankrike och Belgien
hafva utfört den i så storartade mått, att den anlagda hufvudfästningen, med en hel
krigshär till besättning, bildar försvarets hela kärna och alla strategiska operationers tyngdpunkt.
I flere andra land har detsamma blifvit ifrågasatt. Ingenstädes bestrides numera
riktigheten af att i ett lands försvarssystem låta ingå en centralt belägen fast punkt, om
också många skäl, såsom mängden af förut befintliga fästningar, tvekan om centralpunktens
rätta läge, den stora kostnaden, förhindrat tankens sättande i verket.
Inom det omfång, hvartill vårt lands vidsträckthet och gränsernas aflägsenhet från landets
inre delar militäriskt nödgar att inskränka tankens tillämpning, har detta skett vid Carlsborg.
Den åsigt har blifvit framställd, att en sådan centralfästning skulle hafva legat fördelaktigare
i trakten omkring Hjelmaren, emedan den ansetts då varit mindre aflägsnad från
den sannolika krigsorten, derigenom erbjudit lämpligare samlingsort för trupper och kunnat
utöfva någon strategisk inflytelse, såsom stöd för truppers rörelser under sjelfva krigförandet,
hvilket det är att hoppas att Carlsborg icke skall behöfva blifva. Men genom denna fästnings
anläggande har frågan blifvit afgjord. Carlsborgs läge erbjuder också för en depötfästning
onekligen ganska många fördelar.
Det mellersta Sverges vattensystem, bestående af sjöarne Mälaren, Hjelmaren, Wettern
och Wenern med deras tillflöden, bildar ett så utveckladt system af inre vattenvägar, att
knappt något land i detta hänseende är af naturen bättre lottadt. Hjelmaren och Mälaren
kunna, då de genom Hjelmare kanal med hvarandra sammanhänga, betraktas såsom ett enda
vattendrag, sträckande sig från midten af landet i östlig riktning till den punkt vid kusten,
der rikets hufvudstad är belägen. Omkring detta vattendrag ligga några af landets bördioare
och malmrikare landskap med lätta förbindelser sig emellan samt med hufvudstaden
gell Östersjön. Sjöarne Wettern och Wenern äro genom vestra delen af Göta kanal äfvenledes
förbundne med hvarandra och omkring dessa sjöar ligga det mellersta Sverges rikaste
landskap med lätta ömsesidiga förbindelser samt öppen vattenväg till både Östersjön och
Westerhaget. För fulländningen af de inre vattenförbindelserna fattas sålunda endast en
kanalanläggning mellan Hjelmaren och någondera af de två stora sjöarne i Göta land. Funnes
25
en sådan kanal — den har en gång under namn af Svea kanal varit nära att utföras och
det är att hoppas, att den fosterländska tanken icke dör — skulle Carlsborg såsom centraldepöt
vara ännu bättre belägen, i afseende på de för militära forslingar så vigtiga vattenvägarne.
Denna brist kan visserligen genom jernvägsförbindelser ganska mycket afhjelpas,
men jernväg ersätter icke fullständigt vattenväg, emedan vattenforslingarnas stora fördelar:
den starka bärigheten, det stora utrymmet och det deraf härrörande billiga priset icke i lika
grad kunna komma jernvägarne till godo. De förre lämpa sig derföre företrädesvis till framskaffandet
af krigsmateriel, under det att de senare, för den större hastighetens skull, äro
bättre för framskaffandet af trupper med deras nödvändigaste utredning.
Äfven i förhållande till jern vägssystemet skulle Carlsborg ega ett fördelaktigt läge, om
en bibana erhölls till lämplig punkt på vestra stambanan. Genom en sådan skulle fästningen
träda i nära förbindelse å ena sidan med vägknuten vid Falköping, der vestra och södra
banorna sammanlöpa, och å den andra med Hallsberg, den andra jernvägsknuten. Fästningen
har dessutom i sitt grannskap Töreboda, der kanalen och vesta banan skära hvarandra.
När nämnde bibana blifvit anlagd, kunna alla slags forslingar till och ifrån Carlsborg med
vederbörlig lätthet verkställas.
Carlsborg har äfven ett ganska fördelaktigt taktiskt läge på en utskjutande udde i Wettern,
som lemnar fästningen ett ganska stort inre utrymme, men likväl egentligen blott en
enda anfalisfront, och medgifver sålunda att för en jemförelsevis ringa kostnad och med användande
af en föga talrik besättning göra fästningen stark mot anfall. Dertill hörer likväl
uppförandet af något verk å det höga Waberget, som ligger blott 7,000 alnar från fästningens
midtel, således helt och hållet inom det nya artilleriets skotthåll och med insyn i
fästningens alla delar.
De anslag, som Carlsborgs fästning under de många byggnadsåren erhållit, uppgå, till
och med år 1863, till 4,140,687 Rdr Rmt. Häraf hafva till den egentliga fästningsbyggnaden
endast 2,572,813 Rdr kunnat användas. Af de återstående 1,567,874 hafva 597,467 Rdr blifvit
utgifne till för den egentliga fästningsbyggnaden främmande ändamål, hvaribland väganläggning
öfver Tiveden till Askersund, broar öfver sundet och^ kanalen vid Rödesund, en del af
kostnaderne för artillerityghuset och verkstäderna m. m. Återstoden 970,407 Rdr har åtgått
till inköp af jord, tillfällige för arbetena nödige byggnaders uppförande och deras underhåll,
m. fl. biarbeten. Den ursprungliga kostnadssnmman var beräknad till 4,500,000 Rdr Rmt
under antagande af 10 års arbetstid; men då det hittills verkställda arbetet måst fördelas på de
några och 40 år, som förflutit sedan byggnadens början, så har, till följd så väl af dagsverksprisens
och alla varuvärdens starka stegring, som af de genom den långa arbetstiden mångdubblade
biomkostnaderna, icke mer än något öfver hälften af hela arbetet för den hittills
använda summan kunnat åstadkommas, och detta oaktadt det egentliga fästningsbyggandet
blifvit verkstäldt med kostnader, som understigit de värden, som i det ursprungliga förslaget
blifvit beräknade. De återstående arbetena anses, enligt uppgift från Ingeniör-corpsen, erfordra
3,000,000 Rdr med antagande af 10 års arbetstid. Det hela skulle då slutligen komma
att uppgå till en kostnad af 7,140,687, eller något öfver 7 millioner Rdr, för hvilken summa
dock åtskilligt, som icke egentligen tillhör fästningsbyggnaden, derjemte erhållits. Denna
summa är ganska ringa vid jemförelse med de kostnader, som af andra, i makt och tillgångar
med Sverge jemförliga stater, såsom Belgien, Holland, Bayern, för dylika fästningsanläggningar
blifvit använde — i medeltal knappt uppgående till \ deraf — äfven der dessa anläggningar
till styrka och betydenhet icke öfverträffa Carlsborg. Då fästningens hufvudsakliga
bestämmelse är att vara rikets militära central-depot, anse kommitterade det vara angeläget,
att arbetena på densamma måtte erhålla de anslag att fästningen kunde på tio år
blifva färdig.
Landtförsvarskommitt. Bet. I.
4
26
Stockholm.
Stockholms vigt vid Sveriges försvar undföll icke den komité, som 1819 tillsattes för
fästningsförsvarets ordnande och till hvilken ofvan åberopade generalorder af den 5 Februari
samma år, rörande en depot eller förrådsfästnings anläggning, var ställd. Men den hufvudåtgärd,
man vidtog, afsåg att förekomma denna vigt. Önskan att minska Stockholms alltför
stora inflytande, såväl i militäriskt hänseende, som i den vigt allmänna tänkesättet fästade
vid dess besittning, var just ett af skälen hos dem, som föreslogo en depötfästnings anläggning
i det inre af landet.
I följd af stadens blottställda läge ville man genom anstalterna för ett landets inre försvar
leda allmänna tänkesättet i en ny riktning, i den, att Stockholms besittning icke vore
Sveriges, att hufvudstaden kunde falla i fiendens våld, ntan att landet vöre förloradt, och
man ville vänja folket vid föreställningen om en förlust, som man ansåg oundviklig, och som,
oförberedd, skulle förorsaka en allmän och olycksbringande nedslagenhet. Olägenheterna af
liufvudstäders och i allmänhet stora städers befästande ansågos denna tid öfverväga dess fördelar;
fästningar ansågos böra vara små, endast utgöra militäriska punkter, och 1812 års
händelser ingåfvo måhända en öfverdrifven farhoga att försöka allvarlig strid vid gränsen.
De stora kostnaderna skulle i alla fall, under landets dåvarande tillstånd, hafva aflägsnat
tanken på Stockholms befästande, ifall han hade uppstått. Af alla dessa skäl åtnöjde man
sig med förslagen att stärka de förnämsta Stockholms-inloppens försvar.
Småningom uppstod likväl frågan om Stockholms befästande. Redan 1832 anbefallde
konung Carl Johan, med anledning af tillfälliga politiska förhållanden, påbörjandet af några
verk å Stockholms norra landsida, men arbetet afstadnade snart genom Ständernas vägran
att bevilja medel till dess fortsättande. Till inloppens försvar erhöllos anslag, ehuru i början
ganska ringa. De på 1820-talet uppgjorda planer till stängning af Stockholms-inloppen voro,
med afseende på de tillgängliga ringa medlen, grundade på alla farleders bibehållande och
försvarande medelst stängningskedjor och skärgårdsfartyg, jemte det understöd, Waxholms
gamla skans kunde lemna, ehuru försvaret, sålunda ordnadt, erkändes vara svagt. Ar 1838
uppgjordes derföre och stadfästades en plan i större omfång, grundande sig på igenstängning
medelst fyllning af Oxdjupet och de vester om Edholmen och Resarön belägne sunden, så
att alla fartyg, till eller ifrån Stockholm, måste genomgå Waxholms norra fjärd, der således
försvaret borde concentreras. Denna plan, jemte en fullständig ombyggnad af befästningarna
vid Waxholm, hvartill ständerna anslogo medel, har sedan blifvit till nära hela sitt omfång
utförd. Ett permanent verk felas ännu vid Oxdjupet, för att försvara dervarande igenfyllda
sund, hvilket en fiende i annat fall skulle kunna upprensa, och, först när detta blifver anlagdt,
kan man antaga, att Stockholms inlopp från denna sida, med de försvarsmedel, som
jemte de egentliga befästningarna här kunna användas, är så starkt försvaradt, att en fiende
icke gerna väljer denna väg att anfalla hufvudstaden. Det ofördröjda anläggandet af ett sådant
verk anse kommitterade fördenskidl vara af nöden.
1 samma mon ett anfall från sjösidan för fienden försvåras, ökas sannolikheten af att han
gör en landstigning i Stockholms grannskap och från landsidan angriper den öppna hufvudstaden,
hvilken då alltid blifver hans förnämsta operationsföremål. Den år 1839 förordnade
komité för Sveriges kustförsvar upptog väl frågan om Stockholms befästande å landsidan,
men inskränkte sig hufvudsakligen till att såsom förberedande åtgärd föreslå fullständiga uppmätningar
och afvägningar af trakten
Instruktionen för den år 1856 förordnade komité för Stockholms och Mälaredalens försvar
innehåller, att de befästningar, som komme att föreslås, icke skulle afse, “att omgifva
hufvudstaden med fästningsverk, ämnade till ihärdigt och långvarigt försvar, men inskränkas
27
till permanenta stöd för de stridsställningar, i hvilka den truppstyrka, som får uppdrag att
betacka och försvara hufvudstaden, kan invänta möjligen behöfliga förstärkningar“; hvarjemte
»i Mälaredalen förskansningar borde anläggas, som betrygga förbindelsen mellan båda stränderna
och kunna tjena till stödpunkter för en i samband med skärgårdsfartyg agerande armé
corp».
Den tillsatta komitén utgick i sitt förslag från den synpunkt, att > hufvudstaden bör
försättas i det skick, att den kan försvaras mot en fiendes första och oförmodade angrepp;
att befästningarna böra göras så starka på båda sidor om passet, att fienden icke utan belägringsarbeten
kan eröfra dem, och så aflägsna, att bombkastning ej kan ifrågakomma", hvarjemte
»skärgårdsfartyg borde vara fördelade i de hufvudstaden omgifvande mindre vattnen
och understödja försvaret till lands, som äfven bör ske aktivt, hvartill läget gynnar.» För
att hindra den ögonskenliga faran af en fientlig flottas inträngande med mindre fartyg genom
Södertelje kanal, borde befästningar å ömse sidor om Brandalsund anläggas.
På dessa grunder föreslog komitén flere större och mindre slutna verk, hvaraf 9 å norra
fronten och 18 å den södra, förutom en stor mängd permanenta batterier på landsidan och
på stränderna. Efter en förlidne år skedd omräkning skulle kostnaden för dessa befästningar
blifva:
Norra fronten  3,180,000
Södra fronterna  5,034,000
Verken vid Brandalsund  1,081,000
Tillsammans 9,295,000 R:dr.
Bestyckningen, bestående af 852 pjeser, skulle kosta nära 2,000,000 R:dr R:mt och
verkens besättning fordra 10,000 man. I afseende på tiden för arbetenas utförande ansåg
komitén, att de södra fronterna och befästningarna vid Oxdjupet och Brandalsund borde först
företagas och samtidigt utföras under loppet af 6 år, samt derefter den norra fronten företagas.
Sedan nu kortligen blifvit redogjordt för 1856 års komités förslag gå kommitterade att
framställa sina egna åsigter.
De skäl, som göra Stockholms befästning angelägen, äro både militäriska och politiska.
De militäriska äro följande. Oberoende af sin egenskap af hufvudstad är Stockholm
en ganska vigtig strategisk punkt. Genom Stockholm gå alla de vägar, som förena landskapen
söder och norr om Mälaren med hvarandra, och då på hela sträckan från Stockholm
till Arboga, af 15 mils längd, högst få förbindelser gå öfver Mälaren, och af dem ingen, som
icke är afbruten af vatten, så eger en fiende, som innehar Stockholm, deruti en vigtig utgångspunkt,
hvarifrån han med samlad styrka kan vända sig mot hvilken del af Mälaredalen
han vill. Innehar åter den försvarande Stockholm, så förhindrar han fiendens utbredande
mot söder, om land stigningen skett norr om Stockholm, eller mot norr, om fienden landat i
Södermanland; och om fienden delar sin styrka på båda sidor om Mälaren, medgifver Stockholms
besittning den försvarande, att samla hela sin kraft mot först den ena och sedan den
andra af fiendens corpser. Stockholm bildar vidare den port, som förenar Mälaren med
Saltsjön, och utgör således äfven i det hänseendet en vigtig strategisk utgångspunkt, hvars
innehafvare beherrskar Mälaren och blir i stånd ej allenast att sjövägen förse sin på ena
eller andra stranden opererande krigshär med sina förnödenheter, utan ock, att med lätthet
och hastighet kasta trupper öfver från den ena till den andra strandell af Mälaren. På
grund af denna belägenhet är det också, som en af Sveriges störste regenter anlade Stockholm
aldraförst såsom fästning, till lås för Mälaren, och det är omkring fästningen, som staden
uppvuxit. Genom flere århundraden förblef Stockholm rikets hufvudfästning och upphörde
att så betraktas först i den mon Sverige utvidgade sina besittningar på andra sidan
om Östersjön. Dessa besittningar hafva nu alla, inberäknadt Finland, som var den äldsta
bland dem, gått förlorade, och Stockholm, såsom ingångsport till Mälaren och derigenom
28
äfven till hela mellersta Sverige, ligger nu i högre grad blottadt för fiendtligt anfall än i
Birger Jarls tid. Såsom stor stad och med samlad förmögenhet hos sina invånare, har Stockholm
betydliga tillgångar och förråd af alla slag, som erbjuda en fiende medel till krigets
fortsättning samt förmonlig inqvartering för sin armé. En stark och segrande fiende skulle
här kunna lätt inreda sig till försvar och erbjudas tillfälle att, gynnad af omständigheterna,
möjligen öfvervintra på svensk botten. Staden måste sålunda vara ett lockande föremål för
en fiendes besittningstagande. Öppet åt landsidan, erbjuder Stockholm en fiende, att till
landstigningspunkt välja emellan ett stort antal ställen i dess grannskap, bland hvilka finnas
de, som äro knappt en mil aflägsne från de södra tullarne. Faran häraf är ögonskenlig.
Stockholm, befästadt, lemnar en lämplig samlingspunkt för våra spridda i vidsträckta landsorter
förlagda regementsstammar med sin beväring, hvilka annars af grundad farhoga att
delvis blifva upprifne, skulle nödgas samla sig långt bakom krigsorten, hvarigenom deras angelägna
ankomst försenades. De omkring hufvudstaden liggande landsorters landstorm, som
å öppna fältet svårligen kunde framsändas mot fiendtliga öfvade trupper, kunna deremot,
skyddade af vallar eller med stöd af lästen, komma till gagn och gifva armén en verkligen
ökad styrka.
De politiska skälen för Stockholms befästning kunna sammanfattas sålunda: Det kan
icke bestiådas, att Stockholm, beläget i vår strategiska förpostlinie, har, obefästadt eller befästadt,
ett ganska vådligt läge som hufvudstad, och att denna mycket fördelaktigare låge i
det inre landet. I den mon ett land framgår i utveckling och välstånd, får, i följd af den
oundvikliga dragningen till denna medelpunkt, hufvudstaden en allt större betydenhet för
folkets hela lif. Hon blir allt mera dess hjerta och får sin benämning verkliggjord såsom
dess hufvud. Detta i högre grad, om lättade land- och sjöförbindelser närma henne till landets
alla delar. Hufvudstaden i fiendens våld förorsakar en känbar rubbning i rikets alla
förhållanden. Äfven om vid ett krigsutbrott riksbankens redbarheter hunne undanföras och
myntväsendet härigenom förblefve betryggadt, samt äfven om fienden till och med skonade
enskild egendom och dyrbara nationalsamlingar af alla slag, hvilket dock icke kan påräknas,
återstå dock många faror och bekymmer. Rikets styrelse, alla såväl civila som militära embetsverk
och landets högsta juridiska myndigheter hafva här sina säten. Regeringen kan
vid stadens intagande flyttas till annan ort, och är visserligen alltid i konungens högqvarter;
men alla embetsverk, som ej kunna medföra de för sina arbeten oundgänglige arkiver, blifva
satta ur verksamhet och riksförvaltningen i många fall förlamad. Att en ort af så ömtålig
beskaffenhet ligger illa vid den yttersta gränsen är uppenbart. Att den, en gång der anlagd,
måste så vidt möjligt skyddas, är lika uppenbart.
Hvilka fördelar har således Stockholms befästning? De ligga uti hvad ofvanföre är anfördt,
och äro landets icke stadens fördelar. Befästningen erbjuder en säker samlingsort, på
en strategisk punkt, välbelägen för våra framskyndande trupper och möjliggör en allvarlig
strid genast efter fiendens landstigning, hvilken annars, med antagande af hans öfverlägsenhet,
icke vore rådlig. Härigenom skulle man undgå att begynna fälttåget med ett nödvändigt
återtåg inåt landet, hvilket, samtidigt med hufvudstadens eröfring, skulle väcka en misströstan
och en nedslagenhet, som troligen icke skulle förekommas genom alla under freden
skedda förutsägelser och beredelser på händelsen. Man skulle icke behöfva vid krigets början
lemna stora landsträckor i fiendens våld och beröfva egna trupper de lifsmedel och öfriga
tillgångar för krigets förande, som komme en fiende till godo. De uppoffringar för långa
tider af hela landsorters välstånd, som ett krigs förande i mindre fruktbara trakter oundvikligen
medföra, skulle möjligen kunna undvikas. Stockholms befästning, vare det ännu en
gång sagdt, är således ingalunda blott till fördel för staden, — hon skulle då icke vara så
angelägen —• utan hon påkallas af hela landets fördel och fordras högt af det allmänna bästa.
Hufvudstadens befästning tillskyndar oss säkerhet att kunna begagna och bibehålla de
ofvannämnda militäriska fördelarne af en fast utgångspunkt för våra krigsföretag, å ena sidan
29
till Upland och Westmanland, å den andra till Södermanland och Östergötland; hon hämmar
och delar fiendens krigsföretag; hon stänger Mälaren och lemnar i vår hand de vigtiga förbindelserna
på densamma. De stora politiska fördelarne af hufvudstadens besittning blifva
genom dess befästning oss tillförsäkrade. Ganska sannolikt är, att om befästningen har tillräcklig
styrka i sina verk och sin besättning, hvilket också utgör vilkoren för hennes anläggning,
så vänder sig icke fienden mot den för oss så vigtiga Mälardalen, utan riktar sina angrepp
mot någon mindre ömtålig del af vårt land, der vår krigshär kunde möta honom, fri
i sina rörelser genom det utan fara åt sig sjelf öfverlemnade Stockholm.
Men Stockholms befästning har äfven en verklig ekonomisk fördel. Då hufvudstaden
icke gerna får öfvergifvas utan strid, måste, så länge den är obefästad, vid hvarje allvarsammare
politisk spänning emellan Sverge och någon annan makt, en betydlig arméstyrka sammandragas
till Stockholm och der qvarblifva så länge det kunde behaga den främmande makten
att förlänga det hotande förhållandet. Är deremot Stockholm så befästadt, att det af
sin egen garnison med beväring, förstärkt af sin landstorm och närmast liggande trupper,
kunde försvaras, behöfde icke en kostsam sammandragning af trupper på långt när så tidigt
ega rum. En styrka af 20,000 man, samlad i Stockholm, skulle kosta landet mera än en
och en half million R:dr i månaden. Under ett halft år vore den summa förtärd, som annars
hade varit tillräcklig att bekosta en för framtiden varaktig befästning af åtminstone de
södra fronterna, och den nyssnämnda utgiften kunde när som helst ifrågakomma att förnyas.
Då Stockholm skall befästas måste man göra ett val mellan tvenne olika hufvudändamål,
hvilka helt och hållet bestämma befästningens olika karaktär. Antingen kunde ändamålet
vara det mera inskränkta att skydda staden mot en öfverrumpling, hvilken äfven af en mindre
styrka kunde företagas, och i hvilket fall man hade hopp om att försvara staden till dess
våra förstärkningar hunne ankomma för att afslå ett sådant anfall, men dock utan hopp om
att mot en öfverlägsen styrka kunna utföra något långvarigare försvar, utan i sådant fall nödgas
öfvergifva staden. Eller också är ändamålet det mera omfattande, att med en samlad
armé bjuda en öfverlägsen fiende spetsen, med afsigt att underhålla ett envist och långvarigt
försvar och med hopp om, att under hela fälttåget eller intill vinterns ankomst der bibehålla
sig.
I förra fallet kunde ändamålet uppfyllas genom anlagda verk vid eller framför stadens
ingångar, af hvilka de fleste bilda fördelaktiga pass mellan de staden omgifvande vattnen,
nämligen framför Horns-, Skans- och Danviks-tullarne, vid Ålkistan och vid linien mellan
Norrtull och Carlberg. De sålunda nära staden anlagda verken kunde naturligtvis icke skydda
staden mot beskjutning, och de inskränka försvaret till ett mera s. k. passivt, hvartill äfven den
mindre besättningen nödgade.
I senare fallet fordrar ändamålet att så aflägsna verken, att befästningen erhölle en
stor omkrets, hvarigenom de fördelarne vunnos: att fienden, äfven med antagen öfverlägsenhet,
icke kunde innesluta staden på alla sidor; att förbindelsen med landet, oundgänglig så
väl för erhållandet af lifsmedel och förstärkningar i manskap, som för möjligheten af krigsföretag,
hölles öppen, åtminstone på någon sida; att bombardering af stadens tätare bebyggda
delar, eller de som ligga mellan observatoriiplanen och södra bangården, icke gerna kunde
ifrågakomma; samt att ett mera s. k. aktivt försvar, utfördt af mellan fästena utryckande
trupper, kunde ske, och hvartill den större försvarande styrkan beredde möjlighet.
I valet mellan dessa tvenne arter af befästningar måste kommitterade alldeles afstyrka
den förra ensamt. Hon blefve svag, och en svag befästning är i ordets fulla mening sämre
än ingen, emedan hon ingifver förhoppningar, som icke kunna uppfyllas. Hon kunde af en
fiende tätt omslutas; afskure derigenom alla förbindelser med landet, hvilket gjorde ett längre
försvar omöjligt; kunde icke skydda mot bombardering, hvilket ensamt skulle vålla stadens
tvungna öfvergång; och det passiva försvaret, hvartill de spärrande passen nödga, är alltid
ett svagt försvar. Denna befästning kunde vara lämplig, om vi blott hade en öfverrumpling
30
d. v. s. ett anfall af en mindre styrka, att vänta. Men vi äro icke nog lycklige att kunna hoppas
detta. Efter den mindre styrkan kommer sannolikt den större Och sedan fienden, efter
kort motstånd, eröfrat fästningen, kan han genom långt framskjutna förskansningar, hvilkas
läge marken gynnar, bilda för sin stora armé en vapenplats, med vår befästning till kärna
och med den innanför liggande staden till arméqvarter, hvilka fördelar vore för honom en
lockande inbjudning att på svensk botten öfvervintra. En sådan befästning i inskränktare
mening, har kommitterade veterligen väl icke blifvit föreslagen, men hon har blifvit här anförd,
för den händelsen hon skulle af någon ifrågasättas, samt för sakens fullständiga militäriska
utredning.
Kommitterade gifva derföre ett obetingadt företräde åt en befästning med stor omkrets,
bestående af starka, skilj da, stormfria och artilleririka fästén, uppfyllande ofvansagde ändamål:
att hindra inneslutning, bombardering och förbindelsernas afskärande samt gynna ett
aktivt försvar. Men till hvilken befästnings fulländning tillika hör såsom kärna de bakomliggande
passens försvar, eller, om man så får uttrycka sig, portarnes stängning, genom anlagda
verk närmare staden. Detta är nödvändigt, på det att om fienden tilläfventyrs, exempelvis
nattetid, skulle lyckas, oaktadt de mellan fästena anlagda fältförskansningar, att på något
ställe genombryta, han i alla fall icke skulle kunna intränga i staden.
Tillräcklig styrka till denna utsträckta befästnings första besättande hoppas kommitterade
kunna visa skall erhållas genom de närmast liggande regementena, stadens och omgifvande
landsorts alla beväringsklasser och uppkallade landstorm, hvilken styrka inom några veckor
alltmera kan förstärkas, utan att derför binda hela armén vid hufvudstadens försvar.
Den 1856 förordnade komitén för Stockholms och Mälaredalens försvar har, enligt kommitterades
åsigt, i sina anförda grundsatser mera slutit sig till den vidsträckta befästningen,
än till den inskränkta, men, vid verkens anläggning, dels följt, såsom på norra sidan, den
inskränkta linien, dels, såsom på södra sidan, en linie liggande framför den inskränkta, men
mycket för nära staden att kunna uppfylla de fordringar, denna komité sjelf uppställt. Vid senaste
tiders större fästningsanläggningar, såsom vid Antwerpen och Portsmouth, ligger omkretsliuien
en half svensk mil framför de delar, som skola vara skyddade mot bombardering. Om detta
afstånd också skulle anses kunna för Stockholms befästning något minskas, derigenom att
fältet icke här är jemnt, utan att omliggande höjder hindra fienden att se staden, är likväl
uppenbart, att de af 1856 års komité föreslagna fästen ligga alltför nära staden. De vid
Haga grind och vid Carlbergs simberg ligga, det förra något öfver 3,000, det senare 4,000
alnar från observatoriiplanen. Det framför Skanstull vid Johanneshof ligger 4,000, de framför
Horns- och Danviks tullar samt vid Lilla Sickla ligga 5,000 alnar från södra bangården.
Skulle också stadens mera bebyggda del anses sluta vid Adolf Fredriks kyrka i norr och
vid slussen i söder, hvarigenom hela Södermalm skulle prisgifvas för en bombardering, så
skulle ändå detta endast med 800 alnar öka fästenas aflägsenhet från kastelds-gränsen. Att
de ofvannämnde afstånden, 3,000—5,000 alnar, alldeles icke kunna hindra bombardering, icke
tvinga fienden att bilda stor omslutningsbåge och derigenom skydda hufvudstadens förbindelser
med eget land, är påtagligt. Redan vid den tid, komitén afgaf sitt betänkande, voro
verkens afstånd för korta; efter det nya artilleriets användande äro de alldeles för små.
Kommitterade äro derföre af den tanke, att ett nytt befästningsförslag borde uppgöras,
närmare öfverensstämmande med här framställda åsigter, hvilka icke synas .hufvudsakligen
skilja sig från de af 1856 års komité angifna grunder, utan blott i dessas tillämpning. Då
uppgörandet af ett sådant förslag icke ligger hvarken inom närvarande kommitterades befogenhet,
icke heller inom området af deras tekniska kunskap, hade de beslutit underdånigst
föreslå, att en komité, sammansatt af ingeniör-, artilleri- och andre officerare från armén och
flottan, måtte af Eders Kongl. Maj:t för ordnas för denna frågas fullständiga besvarande, alltför
vigtig, att icke af fleres kunniga omdöme pröfvas; men då Eders Kongl. Maj:t, sedan detta
81
beslut af kommitterade fattades, redan förordnat en komité till detta ändamål, ehuru på annat
sätt sammansatt, hafva kommitterade numera ingenting att härom anföra.
Då kommitterade sålunda icke äro i tillfälle att kunna uppgifva kostnaden för Stockholms
blifvande befästning, förmoda de likväl, att då den från chefen för Kongl, ingeniörcorpsen
senast uppgifne kostnad å de af 1856 års komité föreslagna verk, med några vid
dem af bemälde chef vidtagna förändringar, uppgingo till följande:
Norra fronterna
3,180,000.
Södra fronterna
:  5,034,000.
Vid Södertelje
1,081,000.
Vid Oxdjupet
276,000.
Bestyckningen
1,950,000.
Tillsammans 11,521,000.
så hafva komitterade förslagsvis trott sig kunna upptaga en sammanräknad kostnad för Stockholms
befästning, efter en mera utsträckt plan, med dess bestyckning, till 15 millioner, och
skulle den äfven uppgå till 20 millioner, hvilket vore nära dubbelt mot den nu föreslagna
och således icke sannolik, så anse kommitterade i alla fall denna kostnad vara för det vigtiga
militäriska och politiska ändamålet ganska väl använd, ådagaläggande inför verlden, att
vi icke sky någon kostnad för att sätta oss i ett försvarsskick, som tillåter oss att till det
yttersta värna vår ömtåliga gräns, hvilket, om det underläts, skulle kunna tydas antingen som
trots eller som efterlåtenhet, båda lika litet värdiga ett förståndigt folk. Nämnde kostnad
är ändå, såsom många gånger blifvit visadt, i följd af den lyckliga fördel vi ega, att kunna anlägga
våra verk på det skottfria hälleberget, mycket understigande den, hvartill fästningsbyggnaderna
på sand i främmande land uppgå.
Carlskrona.
Icke blott för vår egen, fastän nu minskade flotta är det angeläget, att ega en skyddad
hamn med dockor och sjöförråd; det är äfven nödigt, att vi kunna i Östersjön erbjuda en
sådan åt våra naturliga bundsförvandters flottor, att vid behof dit ingå. Carlskrona uppfyller
detta behof, när de framför liggande öarne blifvit befästade, på hvilka en fiende nu kan landstiga
och nalkas staden tillräckligt nära, för att med det nya artilleriet förstöra både flotta
och förråd. Denna befästning kan ske genom anläggning af några få, af läget gynnade fästen
och således med måttlig kostnad. Men från landsidan är tillträdet alldeles öppet. Också
på denna sida gynnar naturen anläggningen af några fästen, hvilka stänga passet vid Hvita
krog. Flottans manskap, understödt af ortens beväring, utgör tillräcklig besättning att möta
anfall från sjösidan; men mot angrepp från landsidan är behof af något understöd af trupper
från armén.
Enligt hvad från ingeniörcorpsen blifvit upplyst äro planer till sådana befästningar under
arbete, och det antages, att kostnaden derför, jemte igenfyllandet till en del af det stora inloppet,
icke bör komma att öfverstiga 3,000,000 R:dr.
Då äfven Carlskrona befästning varit föremål för olika åsigter, och i senaste tider undergått
flere förändringar i planen för fästenas anläggning på närmare eller aflägsnare holmar,
hade kommitterade innan den af Eders Kongl. Majit i och för Stockholms befästning,
förordnade komité blifvit dem kunnig, redan beslutit tillstyrka, att denna angelägna fråga hänskötes
till den komité, som i och för samma ändamål blifvit af dem föreslagen.
32
Marstrand.
Sedan denna fästning blifvit i senare tider helt och hållet ombyggd, återstår till planens
fulländning endast det norra strandverket. Det nuvarande jordverket uppfyller icke
behofvet att stänga norra inloppet till den ypperliga och välbelägna hamnen, samt bör derföre
fullbordas, helst kostnaden härtill icke är betydlig.
Af öfriga befästningar, som kunna ifrågakomma, tillstyrka kommitterade följande:
L Inloppet till Göteborg.
Denna rikets betydliga handelsstad ligger alldeles öppen för ett möjligt fiendtligt anfall,
så att den förstkommande fiendtliga kryssare eller t. o. m. kapare nu kan beskjuta
staden. Några verk till inloppets försvar äro derföre angelägna, kunna lätt anläggas och
har både af 1819 och 1839 års komitéer blifvit föreslagne, och få äfven af kommitterade
tillstyrkas.
2. En befästning i Norrland.
Vid ett alvarligt anfall mot rikets midt, måste, för att icke sprida våra krafter, Norrland
till en betydlig del öfverlemnas åt sitt eget försvar. Det är då af vigt, att der hafva
en fast ort, till säkerhet för militärförråd, till stöd för de försvarande trupperne, och man
kan tillägga till uppmuntran för den befolkning, af hvilken vid ett krig stora uppoffringar
fordras och hvilken bör se, att riket under fred gör hvad möjligt är att bereda denna landsorts
försvar och icke vill alldeles öfverlemna den åt krigets första skiften. Båda nyssnämnda
komitéer hafva också tillstyrkt en sådan fästnings anläggning. Dess läge vore ©tvifvelaktigt
fördelaktigast söder om Angermanelfven på operationslinien till Jemtland, den naturliga
återtågslinien för en del af de trupper, som icke längre kunna här hålla stånd. Kommitterade
fästa så mycket mera vigt vid en fast orts anläggning i Norrland, som äfven ett
allvarligt anfall från denna sida alldeles icke är osannolik.
3. En befästning på Gotland.
Af samma skäl, som en fast ort i Norrland, är äfven en sådan på Gotland, vid dess
hotade läge, högeligen önskvärd, och den gotländska befolkningen har visserligen genom frivilligt
åtagande af en utsträckt vapenpligt gjort sig väl förtjent af detta understöd vid försvaret
af sitt hemland.
Då fullständiga planer och kostnadsberäkningar för dessa trenne befästningar icke ännu
kunnat uppgöras, nödgas kommitterade inskränka sig till att uttala sin öfvertygelse om angelägenheten
af att de så snart förslag hinna uppgöras och tillgångarna det medgifva, måtte
verkställas.
Fråga har förevarit och bör med allt skäl öfvervägas, om anläggandet af befästning
vid något af de vigtigare Mälaresunden, dels för att lätta strategiska rörelser från den ena
sidan om Mälaren till den andra*, dels för att stänga vidare framträngande för en fiende,
som skulle lyckats att inkomma i denna sjö med mindre krigsfartyg. I detta afseende erbjuder
Qvicksund med den nära liggande Nyckelön en fördelaktig ort. — Kommitterade tro
det vara angeläget, att så fullständiga planer under fred uppgöras för anläggningen af starka
fältbefästningar vid denna vigtiga strategiska punkt, att de genast vid början af ett krig
kunna uppföras.
33
De befästningar, hvarom hos föregående komitéer varit fråga, vid Gefle, Carlshamn och
Landskrona, anse sig kommitterade, för att icke splittra befästningsanslagen, sakna skäl att
för närvarande tillstyrka.
Fråga har äfven förevarit om befästningars anläggande i trakten af Söderköping och
Mern, för att derigenom skydda kanalens utlopp. En mindre fästning skulle ej erhålla nog
styrka, helst intet i taktiskt hänseende gynnande ställe för en sådan anläggning här förefinnes.
En större och starkare fästning skulle, utom den betydliga anläggningskostnaden,
fordra en stark besättning, hvilken då skulle komma att försvaga krigshären i fält. Inga
politiska eller militäriska skäl, jemförliga med de för Stockholms befästande, kunde här
tvinga till afvikande från den allmänna regeln, att ej anlägga fästningar, så att de blifva
föremål för fiendens första anfall. Att åter skärgårdsfartyg, af hvad slag dessa än må
blifva, understödde af landtrupper och starka fältverk i väsentlig mon kunna såväl försvåra
fiendens landstigning, som bidraga till kanalens skydd, är ©tvifvelaktigt.
Kommitterade anse för öfrigt, att i allmänhet på flere ställen större och betydande fältverk
kunna i krig ifrågakomma att uppföras, samt att således fullständiga förslag till desamma
böra under fred vara beredda; men då allt detta tillhör sjelfva försvarsplanerna, lärer
bearbetandet af hvad härtill hörer blifva ett åliggande för generalstaben, att i samråd
med ingeniörcorpsen taga om hand och underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Landförsvarslcomit, Bet. I,
ä
34
Bil. A.
Beräkning öfver Rysslands stridskrafter oell sannolika anfalls
styrka
mot Sverge.
Rysslands anfallsstyrka är visserligen svår att i siffra uppskatta, i följd af detta stora öfver tvenne verldsdelar
utsträckta rikes icke fullt kända tillgångar, samt i följd af de ovissa politiska förhållanden, hvilka på fjerran
från oss belägna punkter kunna mer eller mindre fördela och fasthålla dess krafter. Men genom betraktande af
den truppstyrka, Rysslands lagar medgifva att uppkalla; den, som det i närmast föregående krig kunnat uppställa;
den, som det förmått använda till strid utom sina gränsor; den som det för det närvarande eger till sitt
förfogande; medlen att den sammandraga; möjligheten att sända den till en från det öfriga Europa så aflägsen
ort, som vår kust, samt befintliga sjöforslingsmedel att densamma hitföra — genom betraktande af allt detta
kan måhända någon ledning vinnas för att ungefärligen bedöma den styrka, hvaraf Sverige, i händelse af krig,
från denna sida kunde hotas.
Rysslands kejsare eger oinskränkt makt att utskrifva manskap, och det kan fördenskull svårligen påräknas
huru stor styrka Ryssland, efter en längre tids förberedelse, skulle kunna uppställa. Under det senaste stora
kriget mot Turkiet och Vestmakterna voro säkerligen öfver en million soldater inskrifne i arméens rullor. Icke
destomindre uppträdde aldrig på någon del af krigsområdet ett så betydligt antal, som denna siffra kunde gifva
anledning att vänta. Afven efter ryska uppgifter uppnådde de olika arméerna ändå icke ett högre antal än
följande:
Donau-arméen: mellan november 1853 och samma tid 1854
200,000 man.
Krim-arméen: från november 1854 till samma tid 1855
250,000 »
Södra arméen: på våren 1855
70,000 »
Vestra arméen (i Polen): 1854
150—160,000 »
1855
120—130,000 »
1 Finland: 1854
20,000 »
1855
60,000 »
I Kaukasus och mindre Asien: 1855
250,000 »
Under detta krig hade Ryssland skäl att anstränga sig allt hvad det förmådde. Det hade också allt att
frukta. ..Ett förenadt franskt, engelskt och turkiskt inbrott var att i de södra landskapen befara. Hvarje dag
kunde Österrike frambryta ur sin hotande flankställning; de kaukasiska bergfolken stå upp ur sin dvala; en rörelse
i Polen utbryta; en landstigning ske på Östersjökusten. Alla dessa hotande moln uppgingo öfver Ryssland.
De kunde alla samtidigt hafva sammanstött. En stor kraftyttring var derföre nödvändig.
Men äfven i sina närmast föregående krig har Ryssland aldrig på någon punkt utom sina gränsor uppträdt
med så öfverlägsna krafter, som man af dess krigsstyrka haft skäl att förmoda.
Under kriget mot Napoleon 1812, som var en strid på lif och död, satte ryssarne mot fransmännen aldrig
mer än omkring 200,000 man. Under fälttåget i Tyskland 1813 hade de icke mer än 140,000 man och med
större styrka inryckte de icke i Frankrike 1814.
Under kriget mot Turkiet 1828—29 räknade ryska hären aldrig 100,000 man. Vid fredsslutet i Adrianopel
hade han sammansmält till 20,000.
Den största styrka Ryssland hade inom polska gränsen 1831 var 120,000 man. Detta var likväl ett krig
af högsta vigt för Ryssland; det handlade om dess europeiska maktställning.
Den till Ungerns kufvande 1849 sammandragna hären var 190,000 man, som då utgjorde mer än hälften
af den genast användliga ryska arméen. Genom ungerska rörelsens kufvande skulle Polen hållas i stillhet och
Österrike räddas från undergång, hvilket för Ryssland var den väsendtligastc sak.
För att få någon ledning till bestämmande af den styrka, hvarmed Sverige skulle kunna af Ryssland anfallas,
måste man först taga i betraktande styrkan af Rysslands s. k. aktiva armé.
En fullständig ombildning af ryska arméen i nästan alla dess delar skedde 1863, och är knappt ännu fullständigt
afslutad. Dess hufvudsyfte har varit, att förvandla den stora mängden reservtrupper, hvilka förut voro
mindre rörlige och i krig mindre användbara, till aktiva och derigenom betydligt öka den genast användliga styrkan.
Denna är numera icke delad i armé-corpser, hvilka hädanefter först bildas vid krigets början, utan blott i
infanteri- och kavalleri-divisioner.
35
Den reguliera ryska arméns fälttrupper, utgörande dess stridskrafter, äro numera följande:
3 garde- I
4 grenadier-[-divisioner.
40 infanteri- |
47 divisioner å 4 regementen eller 188 infanteri-regementen.
Af dessa trupper tillhöra 1 grenadier- och 6 infanteri-divisioner kaukasiska armén.
En grenadier- och tre infanteri-divisioner hafva 4 bataljoner å regementet; alla öfriga 3. Tillsammans äro
bataljonernes antal 596. Derjemte 44 jägarebataljoner.
2 ssrdG-1
8 armé-1 kavalleri-divisioner å 6 regementen, hvardera å 4 sqvadroner: 240 sqvadroner.
47 fotartilleri-brigader å 3 batterier, de 4 kaukasiska å 4, eller 145 fotbatterier, samt 18 ridande
batterier, tillsammans 163 batterier å 8 kanoner: 1,304 kanoner.
11 sappör- {
6 ponton-half- (bataljoner.
Den ungefärliga styrkan är, efter planen, på fältfot:
596 infanteri-bataljoner å 900 man  536,400.
44 jäg.-bataljoner å 720
31,680.
Infanteri
568,080.
Kavalleri, 240 sqvadroner å 150 hästar  36,000 hästar.
Artilleri, 163 batterier  1,304 kanoner.
Ingeniörtrupper  48 kompanier.
Infanteriet har på fredsfot tre olika slag af styrka: den förstärkta fredsfoten (beredskapsfoten) 680 man å
bataljon, vanliga fredsfoten 480 man, cadrefoten 320 man å bataljon.
Den kaukasiska fältarmén består af 64 bataljoner, 16 sqvadroner, 21 batterier, 2 sappörbataljoner, reguliera
trupper samt en stor mängd irreguliera, af icke mindre än 14 corpser. Denna armé kan ej uppskattas lägre än
200,000 man.
För fullständighetens skull må anföras att Ryssland, utom denna aktiva armé, har:
80 depotbataljons-cadrer (70 infanteri, 10 jägare-) till 1,000 rekryters danande i hvarje depotbataljon,
3 depotsappörbataljons-cadrer,
54 depotsqvadrons-cadrer,
Artilleri- och ingeniör-parker,
Lärbataljoner, lärsqvadroner och lärbattcrier,
23 reserv- och fästnings-bataljoner,
48 guvernements-bataljoner, ort-trupper i landskapen,
61 liniebataljoner till gränsbevakning i Asien.
Trupperne i Orenburg.
» i Ostsibirien.
» i Vestsibirien.
» i Finland.
Donska kossackerna.
Gensdarmeri-corpsen m. fl.
Rysslands ofvannämnda aktiva armé, med sin så högst betydliga styrka, är likväl förlagd i det vidsträckta
riket, i östersjölandskapen, i Polen, i turkiska gränslanden, vid Svarta hafvet och i det omätliga inre, förlagd öfver
en yta af ungefär samma vidd, som hela Tyskland, Frankrike, norra Italien och en del af Ungern. Ehuru genom
jern vägs förbindelserna och en bättre organisation de ryska massorna numera kunna lättare sammandragas än förr,
så är det likväl en omätlig skillnad mellan att sammandraga arméer till försvar inom egna gränsor, och att låta
dem utgå till stora krigsföretag i aflägsna land. Detta gäller i allmänhet, men ännu mera ju vidsträcktare ett
rike är. Ryssland har just genom sin vidsträckthet en förvånande defensiv kraft blott uti sin geografi, ty efter
en månads marsch är den anfallande knappast kommen ur gränsorterna. Operationerna förlora härigenom all
kraft, alla tillgångarne ödas genom förlorad tid och förlorade syftemål. Denna förmon för den försvarande är
deremot, då ett anfallskrig af honom skall utföras, en stor olägenhet. Det är då operationernas längd och deraf
föranledda ödande tillgångar för honom inträda. Han kan icke med alltför stor styrka öfvergifva ett land, nästan
lika stort som en verldsdel, isynnerhet icke med stor makt kasta sig i ett långväga krigsföretag på andra sidan
hafvet, och för två mäktige afundsamme grannar blotta fullkomligt öppna gränstrakter af 200 svenska mils utsträckning.
Alla dessa skäl, med stödet derjemte af den erfarenhet, som vitsordar hvad styrka Ryssland i de senaste
krigen kunnat till krigsföretag utom eget land använda, föranleda antaga, att det af sin stora styrka, så
betydligt också denna må hafva genom den senaste organisationen vuxit, icke skulle kunna hafva att mot Sverige
använda mera än, högt räknadt, 100,000 man. Men skulle ens så månge kunna hit öfverföras? Det vore
föga troligt.
36
Ryska flottan, med hvilken den svenska icke kan mäta sig, är visserligen öfverlägsen i Östersjön, och dess
örlogsångllotta har under senaste åren vunnit en högst betydlig tillväxt, ända till 130 fartyg af beskaffenhet att
kunna öfverföra trupper, med tillsammans något öfver 20,000 hästkrafter. Likväl kan icke hela denna flotta användas
att intaga trupper, ulan en del, afsedd blott för striden, måste besörja bevakning och försvar af hela
forslingen under öfverfarten, och vid framkomsten till den hamn eller redd der utskeppning skall ske besätta och
försvara ditledande farleder, samt skydda sjelfva landstigningen, så att trupperne kunna samlas i tillräckligt antal
och der ordna sig, innan de nödgas inlåta sig i strid. Örlogsflottan kan icke heller ensam verkställa forslingen
af trupper, hästar och massor af materiel. Härtill fordras en stor mängd handelsfartyg, bogserade af ångfartygen.
Ryska och finska kusterna hafva något öfver 600 sådane, af omkring 64,000 läster eller 160,000 tons.
Man kan icke antaga betydligt mera än en fjerdedel af denna handelsflotta vara tillstädes i Östersjön och således
påräknelig för en truppforsling.
Enligt de upplysningar i ämnet, som af sakkunnige blifvit inhemtade, skulle den del af handelsflottan, som
sålunda kunde beräknas vara att tillgå, kunna öfverföra omkring 8,000 hästar och 70 kanoner med alla tillbehör
af ammunition m. m. Örlogsfartygen åter skulle kunna intaga omkring 35,000 man, med lifsmedel och foder
för minst en månad. Denna beräkning af en landstignings-armés forslingsbehof öfverensstämmer ungefärligen
med hvad erfarenheten visat erfordras vid de största landstigningsexpeditioner under nyare tider och särskildt
vid fransmännens landstigning i Algier 1830 och den engelsk-franska å Krim 1854. Beskrifningarna om de stora
och långvariga förberedelser, som vid dessa båda expeditioner blefvo nödvändiga för att inskeppa den oerhörda
materielen; den mängd fartyg, som fordrades endast för några veckors lifsmedel til! sådana massor af menniskor
och kreatur, lemnar begrepp om svårigheterna vid sådane tillrustningar, då på en dag och på ett ställe skall
samlas hvad som annars har en betydlig utsträckning både i tid och rum.
Ilen sålunda öfverkomna styrkan kunde möjligen inom några veckor efterföljas af en lika styrka. Denna
tid torde vara den minsta, som kan antagas för återresan, inskeppningar af nya trupper och deras öfverförande.
Men en gång öfverkomna, och sedan de några veckors lifsmedel som antages hafva medförts, blifvit förtärde,
vore dessa massors förplägning genom vårt lands tillgångar omöjlig. Nästan allt skulle hemtas öfver hafvet, och
så väl detta, som ersättningen af förbrukad ammunition och materiel, skulle fordra en aldrig afbruten sjöforsling
genom en stor mängd fartyg. Ju större de öfverförda massorna blifva, i desto mer storartade mått växa vid
ett sådant krigsföretags omfång, dess svårigheter, oberäknelighet och vådor.
Skulle Ryssland af politiska förhållanden finna anledning, att, utan synlig förberedelse, i ett eller annat ändamål,
mot Sverige försöka ett öfverraskningsanfall, hvartill vår hufvudstads framskjutna och åt landsidan fullkomligt
obetryggade läge inbjuder, så torde den styrka, hvarmed ett sådant anfall då skulle kunna verkställas,
icke kunna uppskattas högre än til! hälften af nyssnämnda styrka eller omkring 20,000 man; men hvilka då
kunde oväntadt uppträda i närheten af Stockholm. Andra angrepp än mot Stockholm eller mot hjertat af
Sverige, kunna naturligtvis af en fiende företagas, t. ex. mot de norrländska landskapen, men detta vore då icke
en öfverrumpling för att med ett slag förlama hela vår försvarskraft.
Af här gjorda undersökning skulle då följa, att den fiendtliga anfallsstyrkan, under vanliga förhållanden,
kunde beräknas till allrahögst 100,000 man, hvaraf, efter öppen förberedelse, 35,000 man, och mera oförmodadt
högst 20,000 man kunde på en gång till deri svenska kusten öfverföras. I dessa senare antal ingå dock äfven
befäl, staber och den talrika icke stridande personal, som för en armé är behöflig och ofta uppgår till en femtedel
af dess styrka.
Naturligtvis skulle likväl Ryssland, efter längre förberedelse, kunna i trakten af Petersburg och på Östersjökusten
sammandraga en hotande vida större truppstyrka än här är antagen. På intet ställe i hela det ryska
väldet kan en stor krigshär så lått underhållas och förses med sina förnödenheter, som omkring Petersburg,
der ej blott hafsförbindelser stå till buds, utan der äfven det vidsträckta kanalsystem sammanlöper, som sätter
finska viken i förbindelse med Wolga, Dwina och Dnieper-floderna, och följaktligen med Kaspiska, Svarta och
Hvita håfven. Tvenne stora jernvägar utgå äfven derifrån, den ena öfver Moskau till det inre landet, och som
kommer att fortsättas till Krim och Kaukasus, den andra till preussiska gränsen och Warschau. Härigenom
eger numera Ryssland en lätthet att från vidt skilda delar af sitt stora land kunna sammandraga trupper, hvilken
icke förr fanns. De stora svårigheter, som i detta afseende förr voro att bekämpa, den månaderslånga tid
trupper förr behöfde för att framkomma; den otroliga afgång, som så långa marscher orsakade samt alla häraf
hemtade skäl till de betydliga afdrag, man förr alltid var befogad att göra i ryska truppers angifna styrka, finnas
icke mer.
Men det är att märka, att stora truppmassors sammandragande omkring Petersburg, måtte ske uppenbart
i hela Europas åsyn, och om det också kunde antagas, att Europa blefve likgiltig vid ett krig med syftemål att
afhända oss ett eller annat landskap, så kan en sådan likgiltighet dock icke antagas, i fall vårt sjelfbestånd sattes
i fråga. Ett krig med det förra syftemålet är således vida snarare att befara än det senare.
37
Andra frågan.
”Huru böra försvarskraftcrua vara ordnade med afseende på krigshärens indelning,
sammansättning af stam, beväring och förstärkningstrupper, särskilda vapenslag,
staber, intendcntsväsende, sjukvård m. m., och hvad erfordras af materiel
för såväl den rörliga styrkan, som det genom fästningarna påräknade
försvaret?”
2. GRUNDERNA FÖR ARMÉNS ORGANISATION, BEVÄRINGSINRÄTTNINGEN
OCH LANDSTORMEN.
Ordnade stridskrafter uppfylla med mesta hushållning af folk och penningar stridens ändamål.
De hafva gjort det i alla tider; huru mycket mera i den nuvarande odlingens och
krigskonstens.
Vilkoret för ordnade stridskrafter är att någon betydligare del af landets stridsmakt
ständigt underhålles utgörande dess fredsfot. Först derigenom kan krigslydnad läras, trupp
danas, befäl bildas, vapenkunnighet meddelas och militäriska egenskaper fortplantas hos krigshär
och folk. Endast sålunda blir möjligt och rådligt att låta den öfriga delen af stridsmakten,
intilldess den i krig uppkallas och sättes på krigsfot, egna sig åt fredliga yrken, åt menniskokraftens
verksamhet i det medborgerliga lifvet. Ett verkligt samhällsbehof uppfylles således
genom underhållandet af en ständig stridsmakt.
Den ständigt underhållna stridsmakten är den ordnade, tillredda, i alla sina fogningar
starka ram (cadre), i hvilken de uppkallade stridskrafterna samlas, infattas och organiseras;
den stam, med djupa rötter, som fasthåller rörliga, smidiga och fruktbärande grenar.
Obegränsad utskrifning, förr allestädes det vanliga sättet att anskaffa manskap, numera
endast fortfarande i Ryssland, är öfverallt annorstädes afskaffad, såsom underkastande befolkningen
godtycke och osäkerhet. Värfning, förr mera allmänt bruklig, är numera dyr under
fred, och, utom vissa gränser, icke möjlig under krig, kan således endast för en del afkrigsstyrkan
begagnas, och användes såsom ensamt anskaffningssätt endast i England, men med
kända olägenheter. Konskriptions- eller allmänna 6ei'ärmysförfattningen, som lagligen ålägger
hela befolkningen vissa års vapenpligt, är derföre det naturliga, minst kostsamma och enda
säkra sätt, att under alla omständigheter erhålla tillräckligt manskap. Den möjliggör derigenom
ett långvarigt och ihärdigt försvar. Ett i vapen öfvadt folk är enda vilkoret för en mindre
stat att i våra tider kunna bevara sin sjelfständighet. Men just derigenom bär denna
författning en stor och folklig prägel. Den uttrycker, att medborgarens första pligt är att
försvara sitt land. Den gör krigsmannen till medborgare, medborgaren till krigsman, gör den
senares sak, känslor och behof bekanta för det folk, han tillhör. Då vapentjenst blir en nationalpligt,
blir kriget en nationalhandling. Detta lyfter folkkänslan, underhåller de krigiska
minnen och föreställningar, hvilka civilisationen af många skäl betager, och bereder villighet
till de stora uppoffringar af alla slag, ett krig fordrar.
Antagen i Europas alla land (utom England och Ryssland) är beväringsförfattningen
äfven hos oss grundvalen för vårt försvar, den källa, hvarutur våra stridskrafter uppvälla, och
hvilken såsom sådan måste med omsorg hägnas och vårdas, så att dess flöden uppfylla sitt
närande ändamål.
38
Den frågan föreligger här till besvarande, huruvida det för Sverige egna sättet att anskaffa
och under fred underhålla manskap eller indelningsverket är lämpligt att såsom ram
eller stam för en krigshär bibehålla, eller om det borde utbytas ensamt mot allmänna beväringssystemet,
såsom det i andra land blifvit utfördt, nemligen att vissa års vapenpligtige anställas
till ständig fredstjenstgöring.
Då denna mening ofta blifvit framställd, bör den pröfvas.
Indelningsverket har tvifvelsutan, i hvad sorn rörer manskapets anskaffning och underhäll,
olägenheter, hvilka böra erkännas. — De äro ekonomiska, militäriska och politiska.
I ekonomiskt afseende är indelningsverket en ojemnt drabbande tunga, hvilken redan vid
den ursprungliga indelningen var något ojemn och under tidernas lopp blifvit detta ännu mera
genom de rustning och rotering underkastade egendomarnes förändrade värden. Ehuru dessa
olikheter visserligen utjemnats, derigenom att de under långliga tider ingått i beräkning af*
egendomars värde vid arf och köp, böra de likväl icke här förbigås. — Rust- och rotehållare
åliggande onera äro, i synnerhet för de förre, i vissa delar obestämda och kunna föranleda
tvister. Indelningsverkets kostnad är dold och svår att uppskatta. Indelde soldatens
tjenstgöring är dyr, emedan, oaktadt han har sin lön (torp och öfriga förmoner) antingen han
tjenstgör eller icke, skall han likafullt under tjenstgöringstiden underhållas, hvarigenom således
lönen då blir ett tillskott, hvilket väl icke drabbar det s. k. statsverket, men likväl i
statsekonomiskt afseende är en kostnad, som måste beräknas.
Indelningsverkets militäriska olägenheter äro: att ryttare och knekt, i synnerhet den
förre, äro i viss nion beroende af rust- och rotehållare; att den åt indelda stammen en gång
gifna styrka icke kan mera än i ringa mon genom nyrotering ökas, fastän beväringens växande
styrka kunde göra en betydlig förstärkning nödvändig; att soldaten har en lång tjenstledighet,
hvarigenom hans krigsbildning lider; att hans obestämda tjenstetid stundom kan föranleda
antingen att han tjenar längre än han är fullt tjenstbar eller ock afskedad lider nöd.
— Båda dessa senare olägenheter ligga likväl icke i sakens natur, ty öfningstiden kan förlängas
och pensioner tilldelas, men detta ökar då också kostnaden.
Den politiska olägenheten, om man ville söka en sådan, vore, om nationen, genom indelda
armén, som uppsättes och underhålles af landskapen, skulle anse sig vara i någon mon
frikallad från vapenpligt, anse landets försvar egentligen tillkomma de indelda trupperna, och
betrakta beväringen, ej såsom en del af armén, utan endast såsom en i nödfall användbar
utväg att stärka försvaret. Denna föreställning, fastän alldeles ogrundad, skulle, om den vore
befintlig, försvaga beväringsförfattningens styrka och nationela inflytelse. Men om denna oriktiga
tanke fanns vid början af beväringens införande och möjligen kunde underhållas af författningens
brister och beväringens ringa öfning, så måste den nu alltmera försvinna.
Dessa olägenheter, somliga verkliga, andra blott föregifna, men hvilka alla blifvit samvetsgrannt
här upptagna, äro de som någon gång framkallat förslag om indelningsverkets utbytande
mot konskriptionssystemet ensamt. Emot dem böra uppställas förmonerna af den indelde
soldaten såsom stamsoldat framför en några år tjenande konslmptions-soldat.
Den indelde soldaten, boende i sin bygd, med eget hem, brukande sin jord, en närande
medlem af samhället, är i fullaste mening en national-soldat och skiljer sig härutinnan ifrån
en konskriptionssoldat icke uti något annat, än att han frivilligt, emot vissa förmoner, blifvit
krigsman, samt detta på en längre tid, i stället för att den senare blir soldat genom lag och
på kortare tid, hvilket omöjligen kan minska den indelde soldatens nationela egenskaper. —
I pålitlighet är han minst sagdt fullt jemförlig med den senare. I lefnadsvanor måste han,
boende i landsorten och i sitt hem sysselsatt med sitt näringsyrke, i allmänhet hafva företräde
framför den senare, hvilken, för att erhålla någon stadgad militärisk bildning, som under
några få år skall honom bibringas, måste vara i en garnisonsort, utsatt för de frestelser,
hvartill vaktfri tid gynnar, och hvars vanor sedermera kunna följa honom till hemorten.
39
I militäriskt afseende eger den indelde soldaten ett afgjordt företräde, dels emedan han
frivilligt tagit krigstjenst, hvilket i allmänhet måste förutsätta mera lust och hog för saken,
men isynnerhet emedan han valt denna tjenst såsom lefnadsyrke, hvilket, fastän hans årliga
öfningstid är kort, gör att han alltid, äfven då han är tjenstfri, känner sig tjena, gör hans
tanke mera förtrolig med yrket och ej främmande för dess faror, ställer honom i ett närmare
förhållande till befälet, sammansluter honom mera med den trupp han ständigt tillhörer, stärker
hans disciplin och hans trohet mot fanan, ingifver honom känslan af att verkligen vara
krigsman, eller samma känsla, som utgör officerns värde, samt bildar genom allt detta just de
militäriska egenskaper, hvilka äro så dyrbara för en stamtrupp och göra den så lämplig att
vara ledare för yngre manskap, såväl under fredliga förhållanden som under krigets alla pröfvande
tjenster. — Deremot är det ganska naturligt, att beväringsmannen, som ryckes från
det lefnadsyrke han valt och vet att han endast några år skall göra vapentjenst, betraktar
denna såsom en tillfällig pligtutöfning, samt ser med nöje den dag, som befriar honom från
dess tvång och låter honom återvända mot sitt egentliga lefnadsmål, hvilken helt förklarliga
tankeriktning icke kan befordra de militäriska egenskaper, som göra honom duglig till stamsoldat.
Sjelfva hans ungdom, så fördelaktig denna må vara i och för en större rörlighet, gör
likväl, att han måste sakna mannens alvar, betänksamhet att spara sina krafter, större kroppsstyrka
att utstå mödor, och hans mera ihärdighet; att han snarare misströstar, och att hans
pligtkänsla mindre stadgas, hvilka brister göra att en stam af blott ungt manskap aldrig kan
erhålla den inflytelse på de nykomne, som en stam af äldre och hvilken inflytelse är hufvudsaklig.
Om någon erfarenhet behöfde komma till styrka för detta i sakens sjelfva natur
klart liggande förhållande, så eger man den mest talande i de stora bemödanden, som man
i de utländska beväringsarméerna, der man icke eger en af beväringsförfattningen oberoende
fast stam, använder, för att förmå duglige, som uttjenat sin beväringstid, att qvarstadna i tjenst
eller »kapitulera«, såsom det heter, och detta flere gånger, för att derigenom kunna bilda en
längre tid tjenande stam, som står fast under de rörliga till- och afgående årsklasserna. I
Preussen har, alltsedan dess beväringsförfattnings införande, de qvartjenande erhållit soldtillägg
och utmärkelsetecken, och, då qvartjenandet flere gånger förnyats, pensioner och rättighet
att inom statens alla förvaltningsgrenar anställas i lägre befattningar, hvilken rättighet
underordnade myndigheter anbefallts att låta dem tillgodokomma. Preussiska arméen är visserligen
också den, der den korta tjenstetiden under fanan, som endast är 2 eller 3 år, mest
fordrar längre frivilligt tjenande soldater, emedan någon egentlig stam icke här finnes. —
Äfven i Österrike, der tjenstetiden under fanan är mycket längre eller 7 år, har man under
senare tider genom tjenstefrihetsköpets införande sökt skaffa sig medel att uppmuntra till längre
tjenst; men icke nog härmed, man har likasom i Preussen, tillförsäkrat åt längre tjenande
alla lägre befattningar vid statens alla förvaltningsgrenar och statsfabriker, samt förordnat,
att, vid framdeles skeende stadfästelser af enskilda bolag och föreningar, skall inflyta
förbindelsen för dem, att i dylika sysslor företrädesvis anställa längre tid tjenande militärer.
Flere tyska stater samt Belgien och Spanien hafva likaledes infört tjenstefrihetsköpet, för att
kunna belöna längre tjenande. Ingenstädes har dock detta skett i så storartade mått, som i
Frankrike. De som qvarstadna i tjenst erhålla, förutom 310 francs årligen, ett dagligt soldtillägg
samt pensioner vid afskedet, hvilka efter 25-årig tjenst äro betydligt större än våra
nuvarande underofficerspensioner. Detta har haft till följd, att för det närvarande omkring
en tredjedel af fransyska arméen består af sådane, som frivilligt qvarstå i tjenst och således
icke egentligen äro konskriptionssoldater. — Så angelägen har man i den mest krigsvande af
de europeiska arméerne och hos det mest krigiska folk varit, att förskaffa sig en ständigvarande
stam!
Det är häraf klart, att man i de utländska beväringsarméerna alldeles, icke anser det årliga
ombytet af manskap i sig sjelf utgöra någon militärisk fördel, men vara ett medel att
40
under krig, utan all kostnad anskaffa den stora manskapsstyrka, som de nuvarande krigen
fordra, men som staterne icke mäkta under fred underhålla.
I betraktande af allt detta, måste kommitterade anse indelningsverkets olägenheter vida
öfvervägas af förmonen, att redan vara en gammal och känd inrättning, som uppfyller det
ändamål, man utomlands söker vinna genom nya konstlade åtgärder, hvilka mer eller mindre
aflägsna sig från några af beväringsförfattningens hufvudsyften, men hvartill man varit nödgad
för att undgå denna författnings stora militäriska brist: den, att icke kunna bilda duglige
stamsoldater så framt icke tjenstetiden är ganska lång, såsom i Frankrike och Österrike,
men hvarvid ändå komme att saknas soldater i mannaåren — en armés veteraner.
Ehuru kommitterade således icke hysa någon tvekan om de indelde truppernes företräde
såsom stam, framför en sådan, uttagen ur beväringen, hafva de dock ansett sig böra undersöka
huruvida genom ett sådant utbyte någon stor och afsevärd besparing kunde vinnas.
För att utröna detta hafva kommitterade gjort en jemförelseberäkning mellan nuvarande
kostnad för en indeld soldat och erforderliga kostnaden för en beväringssoldat under den tjenstgöringstid,
som kunde gifva denne en med den förre någorlunda jemförlig militärisk bildning.
Denna jemförelse är emellertid förknippad med många svårigheter, då man fullt oväldigt
vill uppgöra den. Först och främst är kostnaden för den indelde soldaten under den tid han
ligger på roten icke lätt att bestämma och sedermera måste den öfningstid, man för en beväringssoldat
beräknar, på det han såsom stamsoldat skall blifva någorlunda jemförlig med
den indelde, hafva något vilkorligt och bero på olika åsigter. Kommitterade skola här redogöra
för de grunder, som vid beräkningarna blifvit följde, hänvisande till den i Bil. A upptagna
jemförelseberäkningen, der dessa äro omständligare utförda.
Den indelde soldatens kostnad kan delas i vapenöfningskostnad, utredningskostnad och
underhållskostnad då han icke är i tjenstgöring.
Vapenöfningskostnaden bestrides helt och hållet af staten. Till grund för beräkningen
af densamma har lagts kostnaden för 1859 och 1860 års vapenöfningar, enär dessa varit dels
fullständigare, dels dyrare än de föregående och flere efterföljande års. Hela kostnaden för
dessa möten, inberäknad marschkostnaden, har blifvit lika fördelad på hvarje nummer.
Vapenöfningskostnaden skulle efter dessa grunder vara årligen:
För en infanterist 15 R:dr 74 öre.
» » kavallerist 71 » 23 »
Utredning skostnaden eller kostnaden för munderings-, remtygs-, utrednings-, gevärs- m. fl.
persedlar bestrides vid rothållsinfanteriet äfven af staten ensamt. Enligt upplysningar, erhållna
i krigskollegium, skulle denna kostnad årligen utgöra tillsammans 21 R:dr 61 öre för
hvarje karl.
Vid rusthålls-infanteriet (afsutne ryttare) bekostas samtlige ofvannämnde persedlar af
rusthållarne. Kostnaden för en rustlxålls-infanterist har antagits lika med en rothålls.
Underhållskostnaden eller soldatens (infanteristens) torp, lön, hemkall m. fl. förmoner
drabba rotehållaren. Man har ansett sig komma denna kostnad närmast genom att till grund
för densamma antaga den vakansafgift, som vid den årliga markegångssättningen bestämmes
för nya roteringen, och hvilken skall motsvara kostnaden för ordinarie roteringen inom orten.
Efter denna beräkning skulle underhållskostnaden i medeltal för år utgöra 90 Rdr 86 öre.
Vid kavalleriet bestrides kostnaden såväl för utredningen (beklädnads-, remtygs-, sadelutrednings-,
gevärs- m. fl. persedlar) som för underhållet på roten, af de rustande, men hvilka
derföre erhålla ersättning genom rusthålls- och augments-räntor, samt genom befrielse från
den rotering, som rusthållen skulle varit ålagde, ifall de icke hade rustning. Ehuru beloppet
af rusthålls- och augments-räntor icke för hvarje särskildt regemente är af komitterade känd,
har likväl på i Bilagan anförde skäl det uträknade beloppet vid Smålands husarregemente
kunnat antagas såsom allmänt medeltal. Då till detta medeltal lägges värdet af den efterskänkta
roteringen, skulle årskostnaden för en indeld kavallerist blifva 332 Rdr 59 öre.
41
Hela sammanförda kostnaden skulle då blifva för en indeld
infanterist 128 Rdr 21 öre
kavallerist  403 >; 82 »
Då nu kostnaden för en stamtrupp bildad af beväringsmanskap skall beräknas, måste
först ett antagande göras angående sättet för dess uttagande. Den nuvarande krigsstyrkans
(stam och 5 klasser beväringsmanskap, tillhörande arméen) är i rundt tal 114,500 man, hvaruti
de nuvaraude indelde trupperne ingå med
infanteriet  20,239 man
kavalleriet  3,300 »
23,539 man.
Om en beväringsklass vid arméen antages till 17,000 man, fordrades det, för att få
samma krigsstyrka som nu, och hvilken icke bör minskas, sju beväringsklasser. Antages vidare
de indelde trupperne för jemn räkning till 24,000 man, skulle 4,000 man, uttagne ur
hvardera af de sex första klasserna, gifva samma styrka; men då första klassen alltid vore
rekrytklass, som i allmänhet icke kunde vid krigets utbrott påräknas såsom stam, under det
att vid de indelde trupperne, med soldatens långa tjenstetid, endast en ringa del af styrkan
utgöres af rekryter, så skulle, såväl af denna anledning som för att ersätta afgången bland
manskapet, åtminstone fordras ytterligare 4,000 man ur sjunde klassen, för att en stamtrupp
skulle erhållas, som kunde ersätta den indelda. Dessa andelar af årsklasserne borde sålunda
fördelas, att deraf ansloges
till infanteriet  3,500 man
» kavalleriet  500 »
4,000 man.
Denna beväringsstam borde naturligtvis, såsom i alla andra land, der arméen uppsättes endast
genom beväring, hållas någon längre tid samlad, således garnisonerad och kasernerad, för att
genom omsorgsfull utbildning och trägen tjenstgöring så hastigt som möjligt vinna den stadga
i lynnet, det ordningssinne, den vana vid tjenstens fordringar, den införlifning med sin trupp
och sitt befäl, den militära uppfostran, med ett ord de egenskaper, som skilja soldaten från
den vapenkunnige ynglingen. Huru lång denna första daningstid för en beväringssoldat bör
vara, för att, så vidt möjligt, ersätta den mognare åldern, de många tjensteåren, det ledande
och sammanhållande föredömet af gamle soldater, är, då duglighet här skall uppskattas i tid,
hvilka båda saker icke äro fullt mätbare, ganska svårt att med objektiva skäl, öfvertygande
andre, ådagalägga. Man eger ingen annan utväg än den att hemta ledning från andra land.
A ena sidan stå, af de stora makterna, Frankrike och Österrike med en 7—8årig beväringstjenstgöring.
A den andra de mindre tyska staterne med 6 månaders. A dessa senares föredöme
kan emellertid icke något afseende fästas. Dessa staters ringa makt och geografiska
läge gör det icke tänkbart att de skulle komma i strid annat än under skyddet, antingen
af det statsförbund, de tillhöra, i hvars spets stå tvenne stormakter, eller också under någon
främmande makts skydd. Detta förhållande har således ingenting tillämpligt för en stat,
som måste i främsta rummet lita på sig sjelf och möjligen kan ensam nödgas bestå striden
med en mäktigare. I vårt grannland Danmark har dess beväringsarmé, utan särskild stam,
endast haft 16 månaders tjenstgöring, men den klagan öfver otillräcklig öfning och bristande
sammanhållighet hos det i öfrigt villiga och tappra manskapet, som under sista fälttåget temligen
oförbehållsamt uttalades,- lemnar icke fördelaktigt vitsord om organisationen och öfningstiden.
Preussens beväringsorganisation anses i allmänhet, och isynnerhet i Frankrike och
Österrike, vara svag, i följd af den endast treåriga tjenstetiden. Rörande denna tid fortfar ännu
den långvariga striden mellan regeringen som håller på 3 år, såsom på en grundpelare för
byggnaden, och folkombuden som icke vilja gifva medel till mer än 2 års tjenst.
Landtförsvarskommitt. Bet. I, 6
42
Det bör dock här anmärkas att vid alla de nämnde arméerne, samma tjenstgöring och öfning
åligger en betydlig del af det manskap, som kan komma att under krig ingå i arméens
led och icke endast en mindre del, utgörande stam eller ledare för det öfriga.
Ehuru kommitterade för sin del visserligen anse 2 år vara för kort tid, äfven för vårt
begripliga folk, att dana en stam, som sedermera upplöses och skingras i det medborgerliga
lifvet, utan allt fortfarande krigsmannaband, hafva de likväl, för att icke synas hafva velat,
till förmon för jemförelsen med indelda trupperne, öfver höfvan uppdrifva kostnaden för en
beväringsarmée, grundat sina beräkningar på endast 2 års första tjenstgöringstid, visse att ingen,
som hos oss verkligen vill hafva en duglig beväringsarmée, skulle, om en sådan ifrågakomme,
yrka en nedsättning i tjenstetiden under den, som de ifrigaste motståndarne i den preussiska
arméefrågan medgifva. Likväl är det endast för infanteriet, som den tvååriga tjenstetiden
blifvit antagen, med sedermera en månads öfningstid under följande fyra år, hvaremot för
kavalleriet, som dels fordrar en längre daningstid, dels ock mera folk för hästarnes skötsel,
antagits en första tjenstetid af tre år, samt två månaders årlig tjenst under följande tre år.
De sex första årsklasserne hafva således antagits i fredstid vara underkastade vapentjenst,
men den sjunde tjenstledig.
För beräkningen af kostnaden för en beväringsstam med denna tjenstetid, hafva förhållandena
vid de värfvade trupperne i det hufvudsakligaste måst läggas till grund.
En utförlig redogörelse för dessa beräkningar är lemnad i den särskilda bilagan, rörande
detta ämne, hvarutur framgår att den sammanlagda årskostnaden för en beväringssoldat
blefve
vid infanteriet 140 R:dr 3 öre
» kavalleriet  603 » 50 »
Då dessa siffror jemföras med dem som erhöllos för den indelde soldatens årskostnad,
hvilka voro:
vid infanteriet 128 R:dr 21 öre
» kavalleriet  403 » 82 »
så skulle härigenom uppkomma en skillnad som visade att en beväringssoldat vore
vid infanteriet  11 R:dr 82 öre
» kavalleriet 199 » 68 »
dyrare än en indeld.
Vid lika nummerstyrka skulle således kostnaden för en beväringsstam eller:
20,239 infanterister med .... 239,224 R:dr 98 öre
3,303 kavallerister med .... 658,944 » » »
tillsammans med 898,168 R:dr 98 öre
öfverstiga kostnaden för en indeld stam.
Vid dessa beräkningar äro flere omständigheter förbigångne, angifne i bilagan, hvilka
kunde verka betydlig förhöjning i denna större kostnad för en beväringsstam, synnerligast den
att här endast varit fråga om jemförelsen mellan manskapets kostnad, och icke något afseende
blifvit fästadt på befälets. Det är likväl klart, att ett befäl, förlagdt till tjenstgöring i
en garnison, måste högre aflönas genom lön och inqvartering, än den ringare, hvarmed det
indelda befälet måtte åtnöjas.
Kommitterade äro för sin del öfvértygade om, att ingen tänkande militär, med egen erfarenhet
i sitt yrke och med kännedom om det värde, en fast organisation visat sig ega både
under framfarna och de nyaste fälttågen, skulle vilja utbyta vår indelda stam mot en sådan
af beväring med icke längre öfning än den här antagna — helst vi ega den förra visserligen
med sina kända brister, men också med sina förträffliga egenskaper, stödd på en gammal
inrättning med rot i vanorna och i bygderna, hvaremot den senare är en ny byggnad som
utomlands bristen på gammal grund nödgat att gifva tillfällighetens prägel.
43
Detta afgjorda företräde tillkommer isynnerhet var infanteristam, som skall med sig införlifva
ett talrikt manskap med endast tillfällig tjenstgöring och således med mindre fäst
sammanhållning. Detta är deremot icke i samma nion förhållandet med kavalleriet, och nekas
kan icke att under den längre öfningstid, som antagits för kavalleribeväringen, goda ryttare
borde kunna danas, som måhända icke skulle göra dem mycket underlägsne vår indelda
kavalleristam, hvilken har sin gifna brist uti den långa tid af året, häst och karl äro skilj da.
Men bevärings-kavalleri-stammen skulle också kosta 50 proc. mera än den indelda, och infanteriet,
hufvudvapen i allmänhet, är detta synnerligast i vårt land.
Då af denna utredning det visar sig, att en beväringsstam, af samma styrka som den
indelde, men saknande flere af dennas goda egenskaper, icke skulle kunna lemna någon besparing,
utan tvertom medföra en betydligt större kostnad, oberäknadt värdet af den arbetskraft,
som genom den långa men nödvändiga garnisonsfenstgöringen droges från jordbruk
och näringar, men genom indelde soldaten kommer dem till godo, finna kommitterade i alla
dessa omständigheter ett ytterligare stöd för sin öfvertygelse:
att indelde trupperne böra såsom stam bibehållas.
Då våra värfvade trupper icke äro talrikare, än att de kunna under fred uppsättas; då
en garnison åtminstone i hufvudstaden är oundgänglig och dess bestridande af indeld trupp
icke utgör någon besparing, men vore en ökad tunga för rust- och rotehållare, isynnerhet iför
de förre; då värfvad stam är särdeles fördelaktig för artilleriet och för ingeniörtrupper, i anseende
till den särskilda arbetskunnighet, som vid dessa trupper erfordras; då äfven vid kavalleriet,
i anseende till ridfärdighet och den särskilda utbildningen för detta vapen, värfvad
stam har företräde, anse kommitterade
att äfven värfvade trupper böra till stam bibehållas.
Såsom första ledande tanke vid svenska arméens organisation uppställa kommitterade
den, att de indelde och värfvade trupperne icke ensamme bilda en armée, utan böra vid alla
organisations- och fältutrustningsfrågor betraktas endast och allenast såsom stam för den armé,
som genom beväringsmanskapets tillkomst uppstår. Stamsoldaten kan och bör betraktas såsom
den lägsta klassen af de ledare, hvilkas allt högre stigande klasser utgöra underbefälet och
befälet. Det vore således en stor misshushållning med krafter, om man ansåge stammen som
en armée, hvilken ensam skickades i striden; han är för dyrbar och för oersättlig att ensam
blottställas för stora förluster; det vore en misshushållning, som ginge i samma riktning, som
om man ditsände ensamt befälet. Visserligen blefve denna en utvald trupp, men det vore
icke klokt att utplocka det urval, som gifver det öfriga sitt värde, och äfventyra att med
dess förlust hafva det för ändamålet värdelösa qvar. Beväringsmanskapet är således alldeles
icke att anse som en förstärkning för arméen, utan utgör tillsammans med den ledande stammen
sjelfva arméen. Detta manskap bör derföre erhålla den öfning och vård, samt ställas i
det förhållande till stammen, som ofvannämnde grundsats uttalar.
Hvad här är yttradt gäller icke allenast för infanteriet, utan äfven för artilleriet och
ing eniörtrupp erne. Dessa mångsidiga vapenslag fordra visserligen hos en del af sitt manskap
en ganska hög utbildning, men hos en annan del icke större, än att hon af beväringsmanskap
kan vinnas, och i många af de olika förrättningarna vid dem vore det en dålig hushållning
att använda endast stamsoldater. Icke så vid kavalleriet. För att blifva ett kraftfullt vapen
behöfver det fullgode ryttare. Att härtill under fred dana beväringsmanskap skulle fordra
ett stort antal hästar, hvilkas anskaffning och underhåll blefve ganska dyrt, och dertill en
lång öfningstid, som skulle ojemnt fördela beväringspligten, helst kavalleribeväring svårligen
kunde uttagas annat än genom val af de för vapnet mest lämplige. Man kan således icke,
redan från ett fälttågs början, införlifva beväringsmanskap med kavalleri, utan måste inskränka
sig till att låta kavalleriets beväring danas vid depöterna vid krigets början och i nion af sin
färdigbildning afgå till arméen.
44
Den betydelse, sora här ofvan gifvits ordet stam, är egen för Sverige och icke densamma
i andra land, der armeen blott uppsättes genom allmän beväring. Der utgör arméens
fredsfot, eller de i tjenst varande årsklasserna, sjelfva stammen. Det är den skillnad
mellan de utländska organisationerna och vår, att vid de utländska växer fredsfoten till
krigsfot genom de uppkallade årsklasser, som förut varit några år i tjenst, — växer således
med mer och mindre fullbildadt, fastän under flere år tjenstefritt manskap, som i afseende
på öfning är af samma slag, till en del likartadt med den stam, dit det kommer. Hos oss
deremot skall stammen upptaga en flerdubbelt starkare beväring, nästan utan öfning, och
vår fredsfot sväller till krigsfot endast genom rekryter. Detta är en högst ofördelaktig
skillnad. En soldat kan möjligen blifva så god som två eller tre fiender; det är önskligt,
det är tänkbart; men att göra en soldat så duglig, att han, tillsammans med två föga utbildade
bildar tre goda soldater, är icke möjligt. Stamsoldatens vana och goda föredöme
kan gifva ledning och stöd för de oöfvade, kan undervisa dem med ord och handling och
sålunda hjelpa dem att öfvervinna sina brister; men äro dessa brister alltför stora, kunna
stamsoldaterne icke trycka duglighetens stämpel på det hela. Månge kunna öfverskyla
bristerna hos få, man få icke bristerna hos flere. Den förträffligaste kärntrupp kan icke
emottaga massor af oöfvade. Beväringens bildning får derföre icke vara så bristfällig, att
arméen till sin duglighet lider och blir underlägsen andra europeiska krigshärar. För att
icke tala orri de stora staterna, der beväringstjensten, i följd af bristen å en längre tid tjenande
stam, är flerårig, må erinras derom, att i de mindre tyska staterna denna tjenst minst
är sex månader, och att den nybildade fransyska reserven, bestående af den del af årsklasserna,
som icke ingår i stående hären och som på sitt sätt kan förliknas med vår beväring,
enär den först vid krig kommer till arméen, vapenöfvas under tre år, första året tre månader,
andra året två, tredje året en månad. Vårt folk har visserligen utmärkta egenskaper
för krigareyrket och det är derföre man med skäl antagit att det kan krigsdanas på kortare
tid än många andra, och att den utländska, hardt drabbande beväringstungan hos oss
kan lindras; men det vore ett uppenbart öfverskattande af denna sanning och ett vådligt
sjelfbedrägeri, om man antoge, att soldatbildningen hos oss skulle fordra blott en ringa del
af den tid, som befunnits nödvändig hos ett af Europas, till följd af nationallynne, stridbaraste
och i våra dagar stridsvanaste folk. Hvad som måste fattas de unge beväringsinännen
är den vana i tjensteåligganden och deras tillämpning, den säkerhet och det lugn,
den tillit till befäl, det samband med kamrater, hvilket allt endast en längre tjenstetid kan
gifva, och som just äro de egenskaper, hvilka en stam skall meddela. Hvad som icke får
fattas, emedan det icke kan af en stam gifvas, är det som tillhör sjelfva rekrytdaningen:
kännedom om den slutna och spridda striden, vapnets begagnande till eld och strid man
mot man, tjenstens alla delar i läger och på bevakning. Allt detta kan icke eftergifvas
och fordrar betydligt längre öfningstid än den nuvarande korta.
Rikets Ständer gjorde visserligen 1857 det vigtiga medgifvandet, att öka beväringens
öfningstid från 15 till 30 dagar, fördelade på tvenne år, men detta steg, det första till vår
bevärings daning sedan författningens införande 1812, måste följas af ännu ett och större.
Det är visserligen sannt, att gymnastik och vapenöfningar numera komma att ingå i
skolundervisningen. Men den kunnighet i marsch, handgrepp och något i manöver som
kan antagas härigenom blifva före beväringsåldern inhemtad, torde mera komma att visa
sig hos städernas ungdom än hos landets, enär folkskolorna, icke i allmänhet lära kunna
bringa sina vapenöfningar synnerligen långt. Dessutom måste en beväring, för att kunna
ingå i arméens led, hafva en kännedom i soldattjensten och om soldatpligterna, som icke i
skolan kan meddelas.
Hvilken är då den minsta öfningstid, som för beväringen fordras för att kunna med
stammen bilda en duglig armée? Kommitterade hafva, i afseende på stammens öfning,
föreslagit den oundgängliga anordningen, att hvad som hitintills blott undantagsvis kunnat
45
ske, nemligen rekrytens daning under tvenne års soldatskola (rekrytmöten), hvardera af 42
dagar, samt tvenne års regementsmöten af 20 dagar, innan han som soldat godkännes,
hädanefter bör blifva allmän regel. Denna soldatdaningstid är kort, jemförd med den inom
utländska arméer antagna, och kan såsom tillräcklig anses endast till följd af vårt folks
egenskaper, hog och goda vilja samt med hänsyn till stammens längre tjenstetid och den
fortgående utbildning, densamma derigenom vinner. Intet skäl finnes dock, hvarföre en
betydligt kortare tid än för rekrytens daning skulle anses tillräcklig för det beväringsmanskap,
som, lika med soldaten genast skall kunna gå i fält, då den förre står dessutom fortfarande
under befäl, känner sig vara soldat, och blott derigenom får mera stadgade militäriska
egenskaper, än den senare, som mera oförmodadt ryckes ur alla fredsförhållanden,
och således är mindre beredd på att gå i fält. Enär emedlertid 62 dagars vapenöfningar
för beväringsrekryten tvenne år å råd, torde — synnerligen vid jemförelse med den nuvarande
korta öfningstiden — anses nog mycket betungande, hafva kommitterade trott sig
kunna ifrågasätta endast en rekrytskola af 62 dagar första året och derefter 15 dagars
vapenöfning under tre följande år tillsammans med stammen. Hela den vapenpligt, som i
fredstid ålåge en beväringssoldat, skulle således något (17 dagar) understiga den tid, som
afses endast för rekrytskolan hos infanteriets stam. Med mindre kan ändamålet icke på
ett någorlunda tillfredsställande sätt vinnas, då man besinnar: att denna vapenöfning endast
kommer de äldre klasserne fullständigt till godo; att beväringssoldaten måste inlära tjenstens
alla delar och vinna åtminstone någon skjutfärdighet, samt dertill betraktar huru
kort hans öfningstid ändå är, jemförd med den, som i alla andra arméer fordras af allt
manskap, som skall ingå i härens led.
Men en fråga blir: skall åt hela beväringen gifvas denna öfningstid?
Så nyttigt detta än kunde vara, hafva dock kommitterade ryggat tillbaka för de stora
kostnaderne såväl i penningar för beväringens öfning under fredstid, som i förlusten af
arbetskrafter för landets näringar, och blott vågat antaga, att en så stor del af hvarje beväringsklass
erhölle denna utsträckta öfning, som fordrades för att uppbringa arméen till
en fältstyrka af 50,000 man, hvilken enligt hvad kommitterade vid första frågans besvarande
anfört, borde vara färdig att genast kunna rycka i fält.
Det kunde ifrågasättas, huruvida det ej vore fördelaktigare, att gifva hela beväringen
någon, ehuru mindre förlängning af sin öfningstid, än att åt en del af beväringen gifva en
längre öfning. Oafsedt den större kostnaden för det förra, hafva kommitterade, efter mogen
öfverläggning, ansett det senare vara militäriskt fördelaktigare. Afven till och med
några veckors förlängning i vapenöfning för alla skulle ändå icke gifva detta manskap den
stadga och säkerhet, att det kunde genast insättas i arméens led, med mindre än att dennas
krigsduglighet skulle betydligt förminskas. Ju större antal otillräckligt öfvadt manskap,
desto mindre är naturligtvis stammens inflytelse, desto mindre förtroende får hela arméen
till sin egen kraft. Att låta arméen vid krigets första utbrott svälla med mindre öfvadt
manskap till samma styrka som sjelfva stammens, går sannerligen icke an, då vi icke hafva
rekrytarméer att mot oss vänta, utan de som äro bland Europas bäste. Det går icke längre
an att vi i det militäriska Europas åsyn stå med så otillräckligt öfvade stridskrafter. Detta
förekommes om en del af beväringen, närmande sig stammens antal, genomgått soldatskola.
Den kan då på några veckors tid lätteligen med stammen sammansmälta, småningom närma
sig densamma äfven i egenskaper och sålunda bilda en armée, som efterhand, utan äfventyr
af minskad duglighet, kan ur depoterna emottaga det der soldatbildade manskapet, icke
endast för att ersätta sina förluster, utan äfven för att kunna öka sin manskapsstyrka.
Med en ständigt stridsfärdig styrka af 50,000 man och en snart till hands varande
reserv, kunde vi lugnt afvakta händelserna, säkre att möta den första stormen. En öfverraskning,
hvilken just är det angelägna att förekomma, hade ingen utsigt att lyckas, erne
-
46
dan en fiende då bringades till så stora rustningar, att de blefve oss kunniga och lemnade
oss tid att samla våra krafter till mera omfattande försvarsberedelser.
Hade vi icke en sådan stridsfärdig krigsstyrka, skulle ej blott en ständig känsla af
otrygghet hålla oss orolige, och detta inverka på vår regerings ställning till utlandet, utan
vi skulle, vid första uppstigande moln vid den politiska synkretsen, nödgas inkalla större
eller mindre del af beväringen till vapenöfningar, hvilket skulle förorsaka millioner i kostnader
och uppenbarligen visa krigsrustningar. Ville man åter detta undvika, skulle deraf
föranledas tvekan om beväringens tidiga uppkallande, och vid en möjlig öfverrumpling
nödga oss att tillmötesgå en fiende med oöfvade massor i förtunnade ramar, eller förleda
oss att möta honom ensamt med små dyrbara regementstammar, snart medtagna i de första
drabbningarna, qvarlemnande organisationens brutna skal sedan hennes kärna blifvit förtärd.
Den anmärkning kan med fog göras, att då arméens organisation beräknats för en
vanlig krigsfot af 70,000 man, borde äfven beväringsmanskapets öfningar derefter rättas.
De fördelar en öfvad och krigsfärdig styrka medför, skulle derigenom säkrare vinnas och
arméen alltid kunna fullrustad och fulltalig gå i fält. Om kornmitterade, det oaktadt, inskränkt
sig till att föreslå den styrka, som ständigt och utan förberedelse borde kunna påräknas,
till 50,000 man, har det skett för att i fredstid icke betunga nationen mera, än
statens säkerhet oeftergifligen kräfver, och denna inskränkning har ansetts möjlig endast under
förutsättning att en reserv af omkring 20,000 man inom icke alltför lång tid kunde
vara färdig att understödja den förut utryckande styrkan. Häraf följer ock, att om tiden
medgifver förberedelser och tillräckliga vapenöfningar före fälttågets öppnande, arméen då
bör kunna med mera samlad kraft från början uppträda.
Den beväringsstyrka, åt hvilken årligen borde gifvas denna fullständigare öfning är
beroende af stammens styrka. Denna är nu (officerare, underofficerare och spel inberäknade)
29,446 man.
Om en tillökning, enligt de förslag, som kornmitterade framlagt, erhålles genom åtskilliga
nu anslagna och indragna nummer vid indelda arméen, genom öfverföring af några för
flottan möjligen öfverflödiga delar af båtsmanshållet, samt genom någon förstärkning af den
värfvade stammen vid artilleriet, kavalleriet och ingeniörtrupperne, så kunde stammen uppbringas
till omkring 34,000 soldatnummer. Derifrån måste emedlertid afräknas:
minst 10 af 100 för sjuke, vakanser och rekryter  3,400 man,
stam och öfvadt manskap för depoterna, och för en reserv af 20,000
man, omkring \ af dess styrka  5,660 „
Tillsammans 9,000 man.
Styrkan i fält kan då icke beräknas mera än till 25,000 man. Det antal af beväringsmanskapet,
som fordras för att fylla arméens styrka till 50,000 raan och som borde vara
fullständigare öfvad, blefve då 25,000 man eller 5,000 ur hvardera af 5 beväringsklasser.
Den afgång, som alltid måste inträffa bland beväringsmanskapet och således nedsätter den
beräknade siffran 25,000 man, har härvid icke tagits i betraktande.
Troligen skulle detta manskap kunna till någon ej obetydlig del erhållas genom frivillige,
ifall en lämplig ersättning dem derför tilldelades. Afgifterne för vapenöfningsfriheten
under fredstid, skäligen förhöjde, kunde härtill ändamålsenligast användas, hvarigenom äfven
den frivillighet, som genomgår svenska stamorganisationen, kunde så långt möjligt vore bibehållas.
Bristen i det erforderliga antalet måste på laglig väg uttagas ur beväringsklassen.
Detta kan ske på tre sätt: efter längd, efter födelsedag, genom lottning.
Det första sättet skulle ega företrädet, om det kunde antagas att längden vore en
säker värdemätare på dugligheten till krigstjenst. Detta är dock endast inom vissa gränser
förhållandet, nämligen så, att de som betydligt skilja sig från den vanliga längden oftast
hafva en svagare eller eljest otjenlig kroppsbyggnad. Det andra sättet har varit brukligt i
brödralandet, då de värnpligtige, som voro födde tidigast på året, uttogos till liniearméen.
47
Båda dessa sätt hafva den olägenheten, att då de fleste kunna på förhand beräkna sitt öde,
hafva de längre rådrum att bereda sig på utvägar att undgå detsamma. Detta undvikes ge
nom
det tredje sättet eller lottning, som också derföre är att föredraga, att man hellre underkastar
sig ett strängare åliggande, sedan man först fått pröfva sin lycka, än då man är
detsamma underkastad i följd af ett bestämdt naturförhållande, hvilket kännes såsom en orättvisa.
Detta sätt är också det i andra land allmänt brukliga och numera äfven i Norge. Det
finnes också i vår nu gällande beväringslag för dem, som önska sig från vapenöfning friköpa,
ihändelse antalet skulle på något ställe blifva större än det i lag medgifna.
En annan fråga är, huruvida, bland de årligen i beväringsåldern ingångne och till krigstjenst
godkände ynglingar, ett bestämdt antal bör uttagas och fördelas på länen, i förhållande
till folkmängden och stambataljonernas styrka, eller endast en viss oföränderlig procent af de
på hvarje mönstringsställe godkände.
Det förra sättet, som i allmänhet är brukligt i land der manskap ur de vapenpligtige
årsklasserna uttages till tjenstgöring vid arméen, har den militära fördelen, att bataljonerna
alltid kunna underhållas vid den för krigsfoten behöfliga styrkan och är äfven ur ekonomisk
synpunkt nödvändigt, då fråga är om längre verklig tjenstetid under fanan, emedan större
styrka icke erhålles, än den, för hvilken utgifterna äro beräknade. Utlottningen kan så tillgå,
att de beväringsskyldige vid hvarje mönstringsställe draga en ordningsnummer, och sedan, efter
slutade mönstringar, den styrka, som från länet bör uttagas, blifvit i förhållande till de
godkändes antal fördelad på mönstringsställena, så utgå de, hvilka erhållit lägsta ordningsnummern
såsom beväringssoldater.
En olägenhet af detta sätt att gå till väga är emellertid, att de beväringsskyldige icke
straxt vid mönstringarna få veta sin bestämmelse och icke sjelfve med säkerhet kunna beräkna
det antal, som på hvarje ställe skall uttagas, hvilket dock i en fråga som denna icke saknar
vigt.
Det andra sättet åter, att öfverallt i hela landet till längre vapenpligt uttaga en viss procent
af de till krigstjenst godkände, har onekligen fördelen af enkelhet vid tillämpningen.
Förrättningen är på hvarje ställe vid sjelfva mönstringen afslutad i de beväringsskyldiges närvaro
och kan af dem, som denna fråga så nära rörer, följas, hvilket alltid ingifver förtroende.
Om ock härigenom något olika antal erhålles det ena året och det andra, kommer detta dock
att under flere år jernnäs, och då de uttagnes antal alltid står i oföränderligt förhållande till
folkmängden och till de för året till krigstjenst godkändes antal, blir vapenpligten jemnare
fördelad och kännes derföre mindre tryckande. Den militära olägenheten att det uttagna
manskapet icke blir fullkomligt lika fördeladt på stambataljonerna efter dessas styrka, motväges
af den väsendtliga fördelen, att den fullständigare öfvade styrkan af beväringsmanskapet
växer med befolkningen, i hvilket förhållande ock landets försvarskraft och förmågan att
den bära, naturligen böra ökas. — Kommitterade anse derföre att beväringssoldaterne icke
böra uttagas till ett bestämdt antal, utan alltid utgöra en viss del af de för året till krigstjenst
godkände beväringsskyldige.
Alla till hafvet gränsande eller i skärgården belägna socknar från norska gränsen till
Westerbotten, hela Blekinge, Öland och större delen af Westernorrland tillhöra flottans beväringsområden.
Endast en ringa del af beväringen derinom, nemi. Blekinges beväring, öfvas
vid flottans trupper; hela den öfriga delen vid arméen. Att de beväringsområden, inom hvilka
båtsmanshållet kan blifva med arméen förenadt, äfven till arméen öfverföras, torde få tagas
för afgjordt, och ifrågasättas kunde huruvida områden, inom hvilka inga flottans trupper äro
förlagde, fortfarande böra tillhöra detta vapen, som deraf icke kan hafva något egentligt gagn.
— I alla händelser fordra billighet och rättvisa att vapenpligten för beväringen blir lika inom
flottans och arméens områden. Då den fullständigare soldatbildning, som vid arméen gifves
beväringssoldaten, icke kan vara till nytta för sjöfolk, anse kommitterade att beväringssoldaterne
inom de flottans områden, der beväringen vapenöfvas vid arméen, äfven böra tillhöra
48
arméen, helst i annat fall en större del inom landområdena måste uttagas för att fylla det
beräknade behofvet 25,000 man. Samma grundsats, eller lika beväringspligt i olika landsdelar,
fordrar äfven att af den beväring, som vid flottan öfvas, en lika del uttages till en vapentjenst,
motsvarande beväringssoldatens. En klass godkände beväringsskyldige har under de
senare åren, med undantag af Blekinge läns beväring, uppgått till nära 22,000 man, under
det att en klass (den första) exerceradt beväringsmanskap utgjort icke fullt 20,400. I skillnaden
1,600 ingå de, som njuta befrielse från vapenöfning med omkring 900 och återstoden
visar den öfriga afgången mellan mönstring och vapenöfning. Om beväringssoldaterne bestämmas
till \ af de approberades antal, ger detta visserligen på papperet 5,500 man i hvarje
klass, men dels drabbas äfven beväringssoldaterne från början till någon del af ofvannämnde
afgång, dels måste afgången bland de äldre beväringsklasserna blifva ganska betydlig, då den
orsakas icke endast af dödsfall, utan äfven af inträffad otjenstbarhet m. fl. skäl, hvarom allt
nu upplysningar saknas. Då kommitterade derjemte komma att föreslå bestämdare föreskrifter
i afseende på det godkända manskapets duglighet till krigstjenst, hafva de, såsom grund
för beräkningen af beväringssoldaternes antal, icke trott sig böra antaga en godkänd beväringsklass
i medeltal af alla 5 klasserna, om de skulle uppkallas, till högre siffra, än den, hvartill
en exercerad första klass nu uppgår. Efter detta antagande skulle en klass beväringssoldater
i medeltal af alla klasserna, om de uttagits med \ af de approberades antal, endast utgöra
5,100 man. Då detta förhållande, en fjerdedel af de approberades antal, tillika är enkelt och
lätt att tillämpa, utgör det en passande grund för beväringssoldaternes uttagande.
Kavalleriet, som, i enlighet med hvad redan blifvit nämdt, i brist på hästar icke kan
under fredstid utbilda beväring, kan icke heller tilldelas beväringssoldater. Artilleriet och ingeniörtrupperne
åter böra af den beväring de öfva, få en fjerdedel beväringssoldater, men
detta blir dock på det hela endast ett mindre antal. Den större beväringsstyrka, som artilleriet
på fältfot behöfver för parker m. m. kan det först vid krigsrustningar mottaga från
allmänna beväringen. Det blir således infanteriet, arméens hufvudvapen, hvilket har de största
massorna och den svagaste stammen, och der den stridande har minsta yttre biträde, vare
sig af den mördande kanonen eller af den snabba hästen, — det blir infanteriet, som får beväringssoldaternes
största antal.
På här utvecklade skäl föreslå kommitterade:
att en del af beväringsmanskapet undergår en fullständigare vapenöfning af 62 dagar
det första året, och 15 dagar under hvardera af de tre följande åren samtidigt med
stammen;
att denna del bör utgöra | af de till krigstjenst årligen godkände beväringsskyldiges
antal och benämnas beväringssoldater;
att nämnde \ först uttages genom frivillige, som dertill anmäla sig, samt hvad som
brister i antalet, genom lottning;
att det öfriga beväringsmanskapet erhåller såsom hitintills 30 dagars öfning, fördelad
på två år;
att der delar af båtsmanshållet förenas med arméen, äfven dertill hörande beväringsområden
till arméen öfverföras;
att i de beväringsområden, som fortfarande komma att tillhöra flottan, men manskapet
öfvas vid arméen, beväringssoldaterne alltid tillhöra arméen och endast den öfriga beväringen
flottan;
att inom de områden, der manskapet öfvas vid flottans trupper, samma vapenpligt blir
gällande, som i öfriga områden.
att utom infanteriet äfven artilleriet och ingeniör-trupperne tilldelas beväring och beväringssoldater
;
att kavalleriet endast under krig eller vid krigsrustning tilldelas beväring.
1
49
En vigtig fråga, som under 40 år varit behandlad är den om beväringsålderns framfiyttning.
Hvarje svensk man är nu beväringsskyldig från och med året näst efter det då han
fyllt 20 år, till och med det år då han uppnår 25 års ålder. Sundhetskollegium har i sina
årligen afgifna underd. berättelser om beväringsmönstringarna flere gånger fästat uppmärksamhet
på behöfligheten af denna ålders framflyttning. Redan i sin berättelse 1822 yttrar kollegium
»att som de beväringsskyldige på många ställen icke ega den styrka, som erfordras
till verklig krigstjenst, synes konskriptionsåldern nog tidig och borde nedflyttas till 23 år».
I berättelsen 1824 yttras: »Man har nästan allmänt funnit att tillväxten under första och andra
beväringsåren hos dem, som blifvit satte på tillväxt och förbättring, gör förvånande framsteg,
men att efter 23 år tillväxten och utvecklingen icke lofva mycket för de återstående
beväringsåren». Berättelsen 1826 förnyar önskan om beväringsålderns framflyttning. I berättelserne
1832 och 1837 omförmäles att der ynglingarne varit något år äldre, kassation varit
ringa. Kollegium anför flere gånger att provincialläkare klagat, att den tidiga beväringsåldern
vore oförenlig med »nationens sena tillväxt». Af mångåriga uppgifter inhemtas att antalet
undermålige och allmänt svage i medeltal är \ af de besigtigades, men på åtskilliga orter
icke sällan varit ^ och stundom nära hälften.
Dessa förhållanden tillvunno sig Kongl. Maj:ts uppmärksamhet. I nåd. proposition till 1856
års församlade ständer förekommer: »Erfarenheten har ådagalagt att den svenske ynglingen,
uppfödd under ett hårdt och kroppens utveckling fördröjande klimat, i allmänhet icke det år
så han efter nu gällande stadgande inträder i beväringsåldern eger den kroppsstadga och de
krafter som oundgängligen erfordras för att utstå ett fälttågs mångfaldiga mödor, umbäranden
och ansträngningar». En framflyttning af beväringsåldern förordades allmänt af i ämnet hörda
civila och militära embetsmyndigheter. Ehuru någre landshöfdingar och regementschefer yttrat
att beväringsskyldigheten först borde vid fyllda 22 års ålder inträda, behagade dock K.
M., för att ej för mycket störande ingripa i folkets vanor, blott föreslå beväringsålderns framfiyttning
ett år, hvilken åtgärd ansågs skola förminska de betänkliga följder, användandet i
fält af alltför unge och till kroppskrafter ej fullt utbildade krigare kan medföra, hvaribland
särskildt nämndes det missödet, »att snarare finna sitt slutliga mål på sjukbädden genom fältlifvets
öfveransträngningar, än uti stridens ärorika faror.»
I sin underd. skrifvelse d. 21 Febr. 1857 yttrade rikets ständer att de i den nåd. propositionen
anförda omständigheter »ställde utom tvifvel att den tjuguettårige ynglingen i allmänhet
i vårt land icke vunnit den härdighet, som för krigslifvet med åtföljande mödor och
umbäranden erfordras, samt att följaktligen ynglingarne icke vid denna ålder böra gå i fält
mot fienden.» Rikets ständer ansågo sig likväl hafva funnit en utväg att, med bibehållande
af beväringsåldern undgå dess olägenheter, genom att medgifva den eller de beväringsklassers
uppkallande i krigstid, som K. M. pröfvat nödigt, utan iakttagande af den förut stadgade ordning
att första klassen skulle först uppbådas.
Detta ständernas medgifvande var en vigtig förbättring, som blifvit fullständigad derigenom
att numera äfven delar af klasser få uttagas. Men den tidiga beväringsålderns olägenheter
äro härigenom förminskade, icke afhulpne. Oafsedt att den tjuguettårige eller lika ofta
tjuguårige ynglingen, — enär beväringspligten ej börjar förr än efter fyllda 20 år —, icke
ens till ansträngande fältöfningar har i allmänhet tillräcklig styrka, kan behofvet fordra att
alla fem klasserna till krigstjenst uppkallas och riktigt kan väl icke i alla fäll vara, att ett
åliggande lagligen inträder två år förr, än sådant medgifves vara lämpligt. Intet skäl finnes
hvarföre svenska ungdomen skulle i afseende på kroppsutveckling kunna anses vara tidigare
passande för krigstjenst än i våra båda grannland, Norge och Danmark, der beväringsåldern
först vid fyllda 22 år begynner och i hvilket senare land luftstrecket är mycket mildare än
i vårt. Icke heller finnas antagliga skäl hvarföre vapenpligtens framflyttande skulle mera störande
inverka på ekonomiska förhållanden hos oss än hos desse våra grannar.
Landf orwar sfcomit. Bet. I, 7
50
Då således vår beväringsynglings bristande kroppsutveckling är ett faktum, erkändt af
besigtningsläkare, af Sundhetskollegium, af landshöfdingar och regementschefer, erkändt slutligen
af rikets ständer och af K* M., och då det för ett folk bör vara af hög angelägenhet
att dess barn icke kallas till vapen vid en ålder då de icke kunna uthärda krigets mödor,
utan måtte öka sjuklägrets offer, föreslå kommitterade
att beväring såldern framflyttas till fyllda 22 år.
Men den nuvarande beväringsåldern är icke blott för tidig, den är äfven af för kort
varaktighet. Beväringsinrättningen, stiftad 1812, har under nära 50 år genom beväringens
ringa öfning, felande samband med stammen och hela författningens bristfällighet mera varit
en form, än en verklighet. Det är först under de senare åren som några större brister blifvit
häfna, men många återstå. En väsendtlig bland dem är beväringsårens ringa antal. Då
beväringsinrättningen blifvit, och med skäl, kallad grunden för vårt försvar, är det tid att
denna grund intager den bredd, som fordras för att deruppå uppföra en stor och stadig byggnad;
det är tid att saken ställer sig inför folket i sin allvarliga betydelse, i sina stora drag,
som först då kan tillvinna sig medborgerligt deltagande och slå den fästa, djupa rot i natio
nens
sinne, som en fast värnförfattning måste göra. En sådan författning fordrar storartade
mått, endast i och för vinnande af moralisk inflytelse, äfven om sifferbehofvet icke vore bevisligt.
Icke kan det, exempelvis, vara sannolikt, att Preussen skulle behöfva en nittonårig
vapenpligt i arméen, eller Frankrike, utom de sju vapenpligtige åren i arméen, behöfva en
tjenstepligt, som äfven är krigspligt i åtta år i det >mobila» nationalgardet. Behofvet kan
icke fordra en så stor kraftutveckling, men man anser det vara ett stort folk värdigt att visa,
att lagen förmår framkalla en snart sagdt outtömlig tillgång på försvarare och långt utöfver behofvet.
Hos oss deremot påkallar sjelfva behofvet oafvisligen en utsträckning af beväringsåldern.
En klass öfvad beväring, inberäknad flottans områden, uppgår endast till omkring
20,000 man. Äfven om, såsom kommitterade föreslagit, någon beväring skulle från flottan till
arméen öfverflyttas, kunna 5 klasser beväring lagda till stammen, icke bringa vår styrka på
papperet högre än något öfver 120,000 man. Men då afdrag måste göras för afgång bland
beväringen, vakanser bland stammen, sjuke och det stora antalet icke stridande vid en armé,
blir nämnde styrka alltför ringa, att under ett verksamt fälttåg, då alltid en stor omsättning
inträffar, hålla arméen med depot och reserver fulltalig till 100,000 man och knappast till
70,000. Huru stort behof man eger af flere beväringsklasser och huru stor omsättningen under
ett fälttåg är, samt de afdrag, hvarpå man vid äldre klassers uppbåd måste vara beredd,
visar påtagligen danska fälttåget förlidet år. Oaktadt dess 8 beväringsklasser, som tillhöra
liniearméeu, voro uppkallade, och fastän 9:de, 10:de och ll:te förstärkningsklasserne voro inkallade,
var dock de stridandes antal aldrig större än 55,000 man.
Redan den omständigheten, att första beväringsklassen kan antagas vid krigets utbrott
vara alldeles oöfvad, och den första klassen af beväringssoldaterne lika litet som stammens
årsrekryter kunna från början påräknas mot fienden — redan detta fordrar beväringspligtens
utsträckning till 6 år, emedan först derigenom 5 klasser beväringssoldater kunna påräknas
för den stridsfärdiga styrkan. I annat fall måste det antal, som ur hvarje klass uttages till
fullständigare öfning ökas, så att det behöfliga antalet, 25,000 man, erhålles af 4 klasser, men
hvilket måste anses mera betungande under vanliga förhållanden, än ett års tillökning afbeväringspligten,
utan vapenöfning under fred. Genom tillökning af en beväringsklass, som vid
arméen kan beräknas till något öfver 17,000 man, blefve äfven styrkan på det hela något
tillräckligare för att hålla arméen fulltalig på krigsfot.
Beväringspligtens utsträckning till 6 år är således en oeftergiflig nödvändighet.
Kommitterade anse emellertid icke detta ensamt vara tillfyllest. Äfven om det kunde
antagas att 6 klasser beväring under vanliga förhållanden vore tillräcklige för att underhålla
den krigsstyrka med hvilken vi kunna och böra i fält uppträda, visar dock erfarenheten hvilka
stora tillgångar af folk det under ogynsamma omständigheter erfordrats, för att hålla äfven
51
måttliga arméer någorlunda fulltaliga. Vårt försvar kan möjligen också fordra utomordentliga
ansträngningar, hvilkas mått svårligen kunna på förhand beräknas, men hvilka åtminstone icke
böra begränsas af den tillgång på försvarare några få årsklasser lemnar.
Härtill kommer den väsendtliga omständigheten, att det vid många tillfällen vore en stor
misshushållning med tid och folk att i vårt vidsträckta land sammandraga alla beväringsklasser
från vidt afskiljda landskap till några färre punkter. Vida riktigare måste det vara, att
i de hotade delarne af landet hålla under vapen flere beväringsklasser, än i de derifrån aflägsnare.
Så t. ex. kan, vid ett krig i medlersta Sverige, det icke vara skäl att från början
utblotta Norrland och Skåne på framdeles möjligen der behöflige stridkrafter, under det att
i en stor del af det öfriga landet, allt hvad vid arméen kan användas, behöfver uppkallas.
Ett befästadt Stockholm, detta vigtiga stöd för mellersta Sveriges försvar, tager också i anspråk
allt hvad dess egen och kringliggande trakters befolkning kan till försvaret lemna.
Knappast kan det heller försvaras, att, då Norge har sig ålagd en beväringspligt af 10
år, nemligen 7 år i linien och 3 år i land värnet samt Danmark 16 år, hvaraf 8 i linien och
8 i förstärkningen, Sverge skall stå med ett mindre antal beväringsklasser, än åtminstone det
med oss förenade brödralandet.
Så mycket mindre hafva kommitterade dragit i betänkande att påyrka en lika utsträckt
beväringspligt hos oss, som i Norge, eller, utom nämnda 6 klasser,
ytterligare 4 reservklasser,
som man temligen allmänt, under de senare åren, hört ogillande uttalas öfver vår ringa beväringsstyrka,
våra få beväringsår, och förslag framställas om en allmän folkbeväpning, hvilken
naturligtvis är säkrast att påräkna, då den genom lag stadgas, likasom den verksammast
strider, då den sluter sig till arméen.
En tillökning af 4 reservklasser, då dermed icke följer vapenöfningar under fred, kan
icke eller anses såsom en ökad tunga. Om de under ett krig icke behöfvas, blifva de icke
uppkallade; om åter de skulle erfordras för landets försvar, skulle de i behofvets stund villigt
af nationen lemnäs, äfven om de icke förut voro i lag föreskrifna, men det höfves svenska
folket att hafva en beväringslag, scm icke står efter andra nationers och att genom dess
antagande gifva tillkänna att det är beredt på hvarje offer som dess sjelfständighet kan kräfva.
På alla dessa skäl föreslå kommitterade:
att hvarje svensk man må vara skyldig att deltaga i allmänna beväringen från fyllda
22 till fyllda 32 år;
att beväringsmanskapet delas i 10 års klasser, deraf de 6 första utgöra arméens (flottans)
krig sförstärkning och de 4 senare arméens (flottans) krig sreserv;
att till beväringssoldaterne endast räknas de dertill uttagne af förstärkningsklasserna;
att reserven icke utgår förr än förstärkningens alla klasser inom samma ort blifvit uppkallade.
Enligt de föreskrifter, som allt ifrån beväringspligtens införande intill senare tider varit
gällande, borde vid mönstringarne endast de beväringsskyldige godkännas, som hade en längd
af minst 5 fot 5 verktum (gamla måttet) samt voro fullkomligt friske och fullt vapenföre.
De som antingen icke uppnått föreskrifven längd eller voro svage och sjuklige ställdes på
tillväxt eller förbättring, för att vid en senare mönstring ånyo besigtigas. Dessa föreskrifter
undergingo genom 1860 års beväringslag betydliga förändringar. Ingen bestämd längd fordras
nu för att godkännas och ingen ställes numera på förbättring. Då den 1858 nådigst
förordnade komité för beväringsskyldighetens ordnande tillstyrkte dessa förändringar, och föreslog,
att alla »utskrifningsskyldige som icke genom lyten, sjukdom eller kroppslig svaghet äro
»till krigstjenst oförmögne eller otjenlige», borde, utan afseende på längd godkännas, bland
annat derföre, >att trossen, sjukvården o. s. v. fordra en talrik och till väsendtlig nytta varande
personal» »på hvars längd ingenting beror»; — så föreslog komitéen på samma gång,
att de godkände beväringsskyldige skulle delas i tvänne delar, hvaraf den förra, som uttogs
52
efter längd och dervid det gamla b eva ringsmåttet vore det minsta, borde undergå vapenöfningar,
men den andra delen under fredstid vara från vapenöfning befriad. Att under sådan
förutsättning nedsättning i fordringarna på manskapet kunde medgifvas, är påtagligt.
Men denna föreslagna indelning blef icke godkänd. Alla skulle vapenöfvas och deraf synes
äfven hafva bort följa, att alla skulle vara till krigstjenst duglige. Det oaktadt blef, genom
ordalydelsen i 4 § af 1860 års beväringslag, fordringarna på de beväringsskyldiges krigsduglighet
nedsatt under hvad, för den icke exercerande delen af detta manskap, komitén föreslagit,
då i nämnde § blef stadgadt, att »från skyldigheten att deltaga i allmänna bevärin»gen
må endast undantagas de, som till följd af lyte, obotlig sjukdom eller kroppslig svaghet
wäro till krigstjenst oförmögne eller alldeles otjenlige». Detta uttryck, synnerligast om det
ställes i sammanhang med borttagandet af äldre föreskrifter, kan icke annat än framkalla den
öfvertygelsen att manskapet bör antagas äfven med minsta möjliga grad af tjenlighet, hvilket
icke är detsamma, som att vara till krigstjenst duglig. — Undanrödjandet af all tvekan i detta
hänseende och att endast tjenstbart manskap må godkännas, får en ökad vigt då deribland
skall genom lottning uttagas beväringssoldater, hvilkas fullständigare öfning det icke kan vara
skäl för staten att bekosta, om de sakna den styrka och uthållighet, som för en soldat fordras.
Genom beväringsålderns framflyttning till 22 år böra mönstringarna betydligt underlättas.
Manskapet är vid denna ålder i allmänhet utvuxet och betydligt mera utbildadt än
två år tidigare. En svårighet qvarstår dock med beväringsynglingar, hvilka vid mönstringstillfället
lida af tillfälliga åkommor eller sjukdomar, hvilka, ehuru icke obotliga, dock kunna
lemna för deras tjenstbarhet menliga följder efter sig. För att man icke skall nödgas taga
det osäkra för det säkra och underkänna dem, ehuru de någon tid derefter kunna vara fullkomligt
friske, borde de kunna ställas på förbättring åtminstone till nästa mönstring.
Ehuru i nästan alla konskriptions- eller beväringsarméer en viss längd är ett villkor för
att manskapet skall kunna till krigstjenst godkännas, hafva kommitterade dock, under antagande
att beväringsåldern framflyttas till 22 år, icke ansett behöfligt att nu föreslå en återgång
i detta afseende för beväringsmanskapet i allmänhet; men då det onekligen är en olägenhet
för en soldat att vara liten, att vara betydligt mindre än det öfriga manskapet, emedan
han derigenom har svårighet att följa sina kamrater, att med dem i led och rotar samverka,
böra de som äro alltför små uteslutas från beväringssoldaterne, hvilka alla äro afsedde
att ingå bland de stridandes antal. Om för beväringssoldaterne en längd af 5 fot 4.5 tum,
närmast lika med det gamla beväringsmåttet bestämmes, så bör derigenom ingen märkbar
nedsättning uppkomma i det antal, som är underkastadt lottning, och endast de uteslutas,
hvilkas rätta ställe icke kan vara i ledet, om de än på andra platser och i andra uppdrag
kunna gagna det gemensamma försvaret.
I öfverensstämmelse med hvad här blifvit anfördt föreslå kommitterade
Att ingen beväringsskyldig må vid mönstring godkännas, som icke är till krigstjenst
duglig.
Att beväringsskyldige, som vid första mönstringen, till följd af tillfällig åkomma
eller sjukdom icke kunna antagas, må ställas på ett års förbättring.
Att till beväringssoldat ingen må antagas, som är mindre än 5 fot 4.5 dec.tum.
Kommitterade hafva tagit i öfvervägande den ofta å bane bragta frågan om legningsrättens
upphäfvande och tro sig, enär detta ofta blifvit yrkadt, böra ingå i en närmare betraktelse
af saken.
Vapenpligtens ovillkorlighet, såsom i Preussen, det enda land der denna finnes, har visserligen
de tänkvärda fördelarne af politisk rättvisa och jemlikhet inför lagen, emedan de
fattige icke kunna undgå den, hvilket deremot de förmögne lätteligen kunna, ty att med penningar
kunna lösköpa sig från ett kännbart åliggande, kan för den förmögne knappast kallas en uppoffring,
äfven om legan vore hög. Man kunde äfven säga, att, då alla medborgare betala
lika den s. k. blodskatten, landets försvar derigenom blir en starkare national-angelägenhet,
53
samt att genom all ungdoms vapenöfning främjas ej blott allmän vapenkunnighet, utan äfven
den ordning och lydnad, som i soldatskolan utvecklas. Dessa politiska och sociala fördelar
kunna i viss inon icke bestridas, men de böra vägas mot andra politiska, mot industriela och
militäriska. I politiskt afseende lättas beväringsbördan genom legningsrätten, som är önskvärd
äfven för mindre bemedlade, oundgänglige för sin familjs bergning, eller i många andra
afseenden egande fördel af en befrielse. Legningsrätten hushållar med statens intellektuela
krafter, då det är dem medgifvet, som företrädesvis egna sig åt dessas odling, att kunna befria
sig från en tjenst, som rycker dem derifrån, hvilket medgifvande således sker för statens,
icke för personernas skull. Alla beväringslagar, äfven den preussiska, gifva befrielse icke
blott åt små och mindre fysiskt kraftige, hvilket ju redan är ett slags orättvisa, utan äfven
i följd af flere ömmande förhållanden, såsom den äldste af flere föräldralöse, en enkas eller
åldrings äldste son, den som har en bror i krigstjenst, m. m. I Preussen slippa de, som
genomgått högre skolklasser, äfvensom skicklige mekanister, med ett års tjenst i stället för de
vanliga tre. Man kan der äfven köpa sig från vakter, slippa bo i kasern, m. fl. eftergifter
för att lindra beväringstungan. Den absoluta rättvisan och jemlikheten finnes således ingenstädes.
Ingen beväringslag har likväl så få undantag som den svenska. I industrielt afseende
är det för en stat af stor fördel, att legningsrätten hindrar afbrott i en mängd vigtiga
näringar, och under krig blefve det alldeles nödvändigt att lemna befrielse för arbetare vid
krigsfabriker. I militäriskt afseende borde det vara nyttigt för staten att genom legorätten
kunna uppmuntra till frivillig tjenst, hvilken lemnar mera sannolikhet för duglighet, än den
tvungna; lemnar tillfälle att längre tid få behålla en duglig karl i tjensten; gifver arméen
ofta en frisk och stark man i ledet i stället för en svag, om ock finare bildad.
Af alla dessa skäl, och då mera afseende bör fästas på statens verkliga fördel, än på
vinnandet af en absolut jemlikhet, som i alla fall icke i det politiska samhället kan ernås,
hafva kommitterade icke
funnit någon anledning att tillstyrka beväringspligtens ovillkorlighet.
Legningsrätten i sin ursprungliga form har emellertid öfverallt der den varit medgifven,
visat sig medföra opåräknade olägenheter. Då en hvar som önskade befria sig från beväringspligten
egde sjelf anskaffa karl i sitt ställe, var det naturligt, att han företrädesvis uppsökte
den, på hvilken han för bästa pris kunde öfverflytta sina skyldigheter och blott den
legde var mönstergild och icke offentligen vanfrejdad, måste han antagas. En följd häraf
blef äfven att vanligen endast den sämre delen af befolkningen tog lega. I Frankrike, der
tjenstetiden under fanan var lång, utbildade sig legningen till en särskildt näringsgren och
besörjdes der af bolag, som anskaffade ersättningskarlar för dem, som ville befria sig från
tjenstepligten. Den allmänna klagan inom arméen, öfver det folk, som på detta sätt insattes
i dess led, föranledde en förändring af legningsrätten, hvilken förändring, till sina grunder
antagen 1849 under den nya republikens dagar, icke blef lag förr än några år sedan under
kejsarväldet. Staten öfvertog legningen på sådant sätt, att den som önskade befria sig från vapenpligten
skulle erlägga en viss afgift till staten, som i nion af behof och medlens tillräcklighet,
anskaffade folk i de befriades ställe. Det är genom användandet af dessa medel, som
Frankrike lyckats att fylla sin armé till nära tredjedelen af styrkan med äldre soldater eller
sådane som efter afslutad vapenpligt frivilligt qvarstadna i tjenst.
Äfven hos oss har klagats öfver det sätt på hvilket legningen varit verkställd och erfarenheten
har, såsom 1858 års beväringskomité yttrar, ådagalagt, att »de legde vanligen i både
moraliskt och militäriskt hänseende utgjort den ojemförligt sämsta delen af beväringsmanskapet».
I enlighet med denna komités förslag undergick och sättet att vinna befrielse från beväringspligten
förändring genom 1860 års beväringslag. Den egentliga legningsrätten, eller
rättigheten att sätta annan karl i sitt ställe bibehölls endast för uppbåd till krigstjenst; men
för befrielse från de vanliga vapenöfningarna i fred skulle en bestämd afgift erläggas till »allmänna
beväringsfonden», afsedd att användas till »bevärings-inrättningens ytterligare utbil
-
54
dande». Härigenom ansågos olägenheterna af den fria legningen under fred kunna undvikas,
utan att tillgången på manskap under krig minskades. Det bör ock kunna antagas, att då
legningen endast får begagnas när kriget står för dörren eller under dess fortgång, tillfällets
allvar skall föra till arméen personer af helt annan beskaffenhet, än då fråga har varit att
genom några veckors vapenöfning förtjena legningssumman. Utöfvad af den enskilde kan
ock legningsrätten vara oberoende af något visst antal. Den finnér sin naturliga begränsning
i möjligheten att få folk, som låter lega sig. Öfvertagen af staten deremot måste legningen
antingen göras beroende af denna möjlighet eller och medföra en nedsättning i beväringsstyrkan.
Afgifterna för vapenöfningsfrihet åter böra i väsendtlig mon kunna bidraga till bevärings-inrättningens
nytta. Då derjemte de nya föreskrifterna endast en kortare tid varit
tillämpade, anse kommitterade sig
icke böra föreslå någon förändring i nu gällande grunder för befrielse från beväringspligten.
Då ingen kan legas, som icke sjelf fullgjort sin beväringspligt, ej heller den, som är
öfver 34 år, såvida han icke i krigstjenst eller såsom beväringsskyldig bevistat två öfningsmöten,
då han kan ända till 37 års ålder antagas, så skulle genom beväringspligtens utsträckning
till 10 år, en betydlig inskränkning i legningsrätten uppkomma. Någon förändring i den för
de legde bestämda ålder kan icke vara lämplig; deremot bör det kunna medgifvas beväringsskyldige,
tillhörande de sex första beväringsklasserna, att under vissa villkor lega manskap
af de 4 senare klasserna. På det att emellertid reserven härigenom icke må för mycket
minskas, i händelse denna skulle till hela sin styrka behöfva uppkallas, bör den legande sjelf ingå
i reservens sista klass.
Af denna anledning föreslå kommitterade
att, utan förändring i öfrigt af nu gällande grunder för legning, det må tillåtas beväringsskyldige
af de sex första klasserna att lega äfven inom de klasser af reserven,
som icke blifvit till krigstjenst uppbådade, men skall den legande då ingå i
årets sista reservklass.
Då emellertid ändamålet med beväringssoldater skulle helt och hållet förfelas, om de
medgåfvos rättighet att vid uppbåd till krigstjenst lega personer, som icke vore med dem i
krigsbildning fullt jemförlige, anse kommitterade
att beväringssoldat väl må tillåtas att under samma förhållanden, som det öfriga
beväringsmanskapet, sätta annan karl i sitt ställe, men bör den legde icke allenast
uppfylla de i allmänhet stadgade villkor, utan äfven, antingen såsom beväringssoldat
eller i krigstjenst, hafva undergått lika vapenöfning med den, i hvars ställe han
insättes.
Rättighet att emot en afgift till staten eller till allmänna beväringsfonden vinna befri
else
från de vanliga vapenöfningarna har hittills varit medgifven för halfva antalet af de för
året inom hvarje mönstringsområde godkände beväringsskyldige. Väl har friköpsrätten icke
blifvit på långt när i så vidsträckt mon begagnad; men då denna rätt inom de bestämda
gränserna bör stå alla öppen och således friköpet måste föregå beväringssoldaternes uttagande,
är det ock antagligt att flere än hittills skola sig deraf begagna, för att undgå den
längre vapenöfningen. Ju flere som friköpa sig, desto tyngre drabbar emellertid vapenöfhingspligten
de återstående, emedan bland dem alltid samma antal beväringssoldater måste uttagas,
och om hälften skulle frigöra sig måste hälften af de öfriga blifva beväringssoldater. En
inskränkning i antalet som får friköpa sig blir således redan af denna anledning nödvändig.
Det kan icke heller vara en fördel för staten att alltför månge undandraga sig vapenöfnin
garna.
Men å andra sidan skulle ändamålet motverkas, om antalet som finge befria sig bestämdes
så lågt, att icke de som hafva verkligt behof af befrielse deruti kunde inrymmas.
De legdes antal under den tid legning var euda sättet att frigöra sig från beväringspligten,
beräknades af 1858 års komité från 1,600 till 1,700 man, men uppgick åren 1854 och 1855,
då krigsrykten voro i omlopp, till 2,000 och 3,000 man årligen. Sedan tvååriga vapenöf
-
55
ningar blifvit införda voro de legde åren 1858, 1859 och 1860 i medeltal 1,368 man, hvilket
tyckes bevisa att legningen försvårats med vapenöfningens ökande. De friköptes antal
inom hela riket har uppgått till
År 1861
1,061.
1862
927.
1863
965.
1864
733.
eller i medeltal  920.
Skulle äfven af den anledning, att en beväringsskyldig kan blifva genom lottdragning
uttagen till beväringssoldat och således underkastad längre vapenöfningar, antalet af dem, som
behöfva friköpa sig anses fördubbladt, ja tredubbladt, så uppginge det icke till mera än
3,000 man eller */7:del af en godkänd beväringsklass under senare åren, och med all sannolikhet
bör således kunna antagas att om '/5:del eller 4,400 man få friköpa sig, detta antal
icke är för lågt. Då det emellertid kan inträffa, att på ett mönstringsställe flere än 7ä:del
önska friköpa sig, men få eller inga på andra, är det ock billigt att förhållandet mellan antalet
godkände och friköpte ordnas inom större områden och helst länsvis.
Beväringssoldat kan naturligtvis icke få friköpa sig, men då alla billiga lättnader vid
beväringspligten böra tillåtas, om staten deraf icke har någon skada, kunna ock byten mellan
beväringssoldat och annan beväringsskyldig medgifvas under vissa villkor.
I öfverensstämmelse härmed föreslå kommitterade:
Att vid mönstring antalet af dem, hvilka mot afgift få befria sig från vapenöfning,
icke må öfverstiga en femtedel af de till krigstjenst godkände beväringsskyldige. Anmäla
sig flere, bestämmes genom lottning hvilka må befrielsen åtnjuta.
Att derefter beväringssoldaterne bland de öfrige uttagas, nemligen först de som frivilligt
anmäla sig och fyllnaden i antalet genom lottning.
Att efter slutade mönstringar inom länet, konungens befallningshafvande må, — om
antalet friköpte på det hela icke skulle uppgå till en femtedel af dem som blifvit till
krigstjenst godkände, — intill detta antal medgifva befrielse mot stadgad afgift för dem,
som vid mönstring deraf icke kunnat komma i åtnjutande, eller sedermera sig dertill
anmäla; dock alltid med undantag för beväringssoldater.
Att om ytterligare någon beväringsskyldig skulle önska mot stadgad afgift vinna befrielse
från de för beväringen i allmänhet föreskrifne vapenöfningar, underdånig ansökan
derom måste till Kongl. Maj:t insändas.
Att byte mellan dem som genom lottning blifvit till beväringssoldater, och dem som
blifvit till allmänna beväringspligten bestämde, må vid mönstring af mönsterherrn, och
efter mönstring men före vapenöfning af konungens befallningshafvande medgifvas.
Att beväringssoldat, som derefter önskar sådant byte ingå, må derom hos Kongl. Majit
göra ansökan med anförande af de skäl, som kunna tala för bifall till bytet.
Att de, som sålunda ingått byte, inträda i hvarandras skyldigheter och rättigheter i
afseende på beväringspligten, dock så att beväringssoldat alltid skall genomgå ett 62
dagars möte och derefter 15 dagar under 3:ne år.
Att den, som genom byte upphör att vara beväringssoldat, icke derigenom får ringare
pligter än det öfriga beväringsmanskapet.
Byte med beväringsskyldig, som ingått i reservklasserna bör väl icke i allmänhet vara
medgifvet, men om beväringssoldat, som fullgjort sin pligt i krigsförstärkningen. vill ånyo ingå
antingen såsom frivillig eller genom byte, kan detta icke vara annat än fördelaktigt och bör
icke förmenas, såvida icke en längre tid förflutit sedan han upphörde att vara beväringssoldat.
I öfverensstämmelse härmed föreslås:
Att beväringssoldat som fullgjort sin pligt i krigsförstärkningen må, om han från denna
tjenstgöring företer hedrande intyg, inom ett år ånyo ingå såsom beväringssoldat och be
-
56
frias då från rekrytmöte. Ingår han såsom frivillig, gör lian 15 dagars vapenöfning i
4 år; ingår han genom byte gör han vapenöfning i så många år, som det ålegat den
bytande att möte bevista.
Att den som sålunda frivilligt ånyo blifvit beväringssoldat i 6 år, tillhör krigsförstärkningen.
Att om han genom byte ingår, han då öfvertager den bytandes tjensteår i krigsförstärkningen.
Att den, som genom bytet upphörde att vara beväringssoldat, fullgör sin återstående
beväringspligt bland allmänna beväringsmanskapet.
Vapenöfningsfrihetsafgiften är nu bestämd till 100 Rdr, men kan dock af Kongl. Majit
höjas eller sänkas med 20 Rdr. Som denna afgift bör motsvara den verkliga uppoffring vapenöfningspligten
kan medföra, men hvarken vara så hög, att den endast af de mera förmögne
kan erläggas, ej heller så låg, att den uppmuntrar till otidigt begagnande af friköpet, är
dess rätta belopp, under förändrade förhållanden med beväringspligten, ganska svår att bestämma.
Då erfarenheten i detta afseende är den bästa vägledaren, och af det sätt, hvarpå
friköpsrätten årligen begagnas, lätt kan bedömas om afgiften motsvarar sitt ändamål, synes
det vara mindre lämpligt, än ett i lag, om ock inom vissa gränser, bestämdt pris finnes, utan
att detta bör för hvarje år af K. M. fastställas. Så sker äfven i andra land, der ett sådant
friköp är medgifvet, och der det visar sig att saken på detta sätt bäst regleras.
Kommitterade föreslå derföre:
att vapenöfningsfrihetsafgiften för hvarje år af K. M. bestämmes.
Hvarje befrielse från beväringspligten, som nedsätter antalet af dem, bland hvilka beväringssoldaterne
skola uttagas, är en obillighet för de öfrige. Om en sådan befrielse skulle allt
för långt utsträckas, kunde till och med svårighet uppstå att erhålla den styrka, som borde
undergå längre vapenöfning. Häraf torde och följa
att den för medlemmar af frivilliga skarpskytteföreningar i vissa fall medgifna befrielse
från första årets vapenöfning med beväringsmanskapet, icke kan tillämpas på andre än
dem, som ej vid mönstring blifvit till beväringssoldater behörigen antagne.
Enligt nu gällande föreskrifter är beväringsskyldig, »om han för vapenöfning eller tjenstgöring
varit frånvarande endast en kortare tid, högst 8 veckor» ur enskild tjenst, berättigad
att i sin tjenst återgå, »men i annat fall må det på husbonden eller mästaren ankomma, att
»honom i tjensten återtaga eller icke». Till följd af beväringssoldaternes 9 veckors öfningstid
få kommitterade föreslå:
att den tid, inom hvilken beväringsskyldig, som för vapenöfning eller tjenstgöring varit
ur enskild tjenst frånvarande, må vara berättigad, att i tjenst eller lära återgå, må
utsträckas till 12 veckor.
Den »stående arméen« har allt sedan 1812 haft rättighet att värfva och rekrytera äfven
bland beväringsskyldige, såvida desse icke blifvit »till rikets försvar» uppbådade, och hafva
beväringsskyldige, genom tjenst för nummer vid »stående arméen«, ansetts fullgöra sin beväringspligt.
Med beväringssoldaternes ändamål att utgöra en öfvad förstärkning för arméen kan
det emellertid icke vara förenligt att de på förhand ingå bland stammen, hvarigenom den påräknade
förstärkningen minskas. Afgången bland stammen kan på annat sätt fyllas, men afgång
bland beväringssoldater kan icke ersättas. Kommitterade föreslå derföre:
att den »stående arméen» ej må hafva rättighet att värfva eller under fredstid rekrytera
bland de beväringsynglingar, som blifvit till beväringssoldater antagne, och att beväringssoldat,
som antingen i fredstid, efter i sådan egenskap fullgjord beväringspligt, tager
tjenst för nummer vid »stående arméen», eller under krig insättes i »ledigblifvet ordinarie
nummer» må i afseende å pension beräkna de år han varit beväringssoldat.
De stadganden angående påföljd för uteblifvande från mönstring eller tjenstgöring, som
genom 1860 års beväringslag blifvit införde, hafva ökat det förut ringa ansvaret för dylika lag
-
57
öfverträdelser och skola, genom att minska möjligheten att undandraga sig beväringspligten,
äfven minska antalet uteblifvande. Dessa stadganden äro, utom vitesbot och hemtningsäfventyr
— hvilka ensamme hafva föga verkan, då vanligen den uteblifnes vistelseort är
okänd, — att den som undanhåller sig från mönstring eller vapenöfning qvarstår för hvarje
gång ett år längre i beväringen, dock i intet fall längre än till fyratio års ålder. Genom
den längre vapenöfning, som ålägges beväringssoldater kan emellertid benägenheten att söka
undandraga sig mönstring ökas. Något lämpligare sätt att tillintetgöra en sådan benägenhet
torde icke finnas, än att den, som undandrager sig mönstring, är skyldig att utan lottning
blifva beväringssoldat. De i Kongl, förordningen den 9:de Februari 1861 § 11 stadgade
vitén synas äfven vara nog låga och äro hälften mindre än de af 1858 års komité föreslagna.
Med en ökad beväringspligt måste ock följderna för öfverträdelsen af beväringslagen skärpas.
Detta påkallas icke allenast af lagens ändamål, utan ock af rättvisa mot de laglydige. I öfverensstämmelse
härmed föreslås:
att beväringsskyldig, som utan laga förfall eller andra dermed jemförliga skäl (Kongl,
kungörelsen den 13 November 1860 § 20), undanhåller sig från mönstring, är sjelfskrifven
till beväringssoldat, om lian vid en påföljande mönstring dertill befinnes antaglig;
att nu stadgade böter för uteblifvande från mönstring må höjas till de af 1858 års
komité föreslagna belopp, af 10 Rdr första gången och 20 Rdr hvardera af påföljande
gånger, samt äfven derutöfver, om sådant fordras för missbruks hämmande;
att nu gällande föreskrifter, att beväringsskyldig qvarstår ett år längre i beväringen
för hvarje år han utan laga förfall undandrager sig vapenöfning och öfverflyttas till den
klass, med hvilken lian bör vapenöfvas, må tillämpas äfven på den utsträckta beväringspligten
och beväringssoldaternes fleråriga vapenöfningar;
att beväringsskyldig, som med laga förfall uteblifvit från mönstring eller möte, väl
skall åligga att följande åren fullgöra föreskrifna vapenöfningar, alltefter han är beväringssoldat
eller tillhör den öfriga beväringen, men att i detta fall skyldigheten att undergå
vapenöfning upphör med sjette beväringsåret.
Bristen på ett fullständigt redovisningssätt för beväringsmanskapet mellan och efter vapenöfningarna
och deraf följande obekantskap om beväringens styrka och hvar de beväringsskyldige
finnas, har länge varit insedd och öfverklagad såsom ett af de väsendtligaste felen
i beväringsinrättningen, hvarjemte saknaden af alla band på de beväringsskyldige mellan vapenöfningarna
och synnerligast sedan dessa blifvit fullgjorda, med allt skäl ansetts verka försvagande
på den känsla af att tillhöra landets stridsmakt, som borde finnas hos beväringen,
och lätt kunna leda till den föreställningen att med den sista vapenöfningen pligten såsom
landets försvarare äfven vore fullgjord. Till afhjelpande häraf har ofta blifvit ifrågasatt att
indela hela beväringsstyrkan på stamkompanierna samt att befälet skulle öfvertaga redovisningen
af de beväringsskyldige. Men oafsedt att vidsträckta delar af landet finnas, der befäl
icke är att tillgå, fordrade genomförandet af detta redovisningssätt, om det skulle blifva verksamt,
att beväringen äfven i sin hembygd åtminstone i vissa fäll ställdes under militärisk
lydnad. En mot hittills rådande begrepp om beväringsinrättningen så stridande åtgärd har
emellertid af mången ansetts betänklig. För ändamålet: redovisning och kontroll, kan den
heller icke vara behöflig. Detta bör på hufvudsakligen civil väg kunna åstadkommas, hvilket
ock kan anses mera öfverensstämma med vår bevärings fullkomliga frihet från alla militära
pligter mellan vapenöfningarna och uppbådet till krigstjenst. Dessa åsigter delades äfven af
1858 års komité för beväringspligtens ordnande. Ett förslag till nytt »kontroll- och redovisningssystem»,
utöfvadt af civil myndighet, blef af denna komité uppgjordt. Det grundade sig
på fullständigare mönsterrullor; mönstring af båda de klasser, som skulle vapenöfvas; beväringsjournalers
förande af kronobetjeningen öfver alla inom beväringsåldern; utfärdandet af beväringsbesked,
såsom villkor för erhållande af prestbevis; särskilde mönstringskommissariers antagande
för hvarje län; förslags upprättande och ingifvande af konungens befallningshafvande
LandtförsvarsJcommitt Bet. I. 8
58
för hvarje år öfver länets approberade beväringsmanskap, samt slutligen särskild mönstring af
beväringsmanskap, som uppbådas till krigs tjenstgöring. En del af detta förslag har blifvit antaget
och derpå grunda sig föreskrifterna i 1860 års beväringslag och 1861 års förordning
om beväringens mönstringar och möten; dock med uteslutande af åtskilliga vigtiga omständigheter,
såsom mönstring af andra klassen, beväringsjournaler och beväringskostnad samt särskilde
mönstringskommissarier. Att nu gällande föreskrifter för beväringsmanskapets redovisning
äro att föredraga framför de äldre, är ostridigt, men att de icke äro eller kunna vara
tillräckliga, derom kan intet tvifvel uppstå. I intet land, der beväring finnes, är denna sak
så försummad som i Sverige. Sålunda saknas hos oss föreskrift att rulla öfver beväringsskyldige
i andra klassen skall upprättas och tillställas det befäl, som skall denna klass mottaga
och vapcnöfva. Kontrollen och redovisningen efter mönstringarna och vapenöfningarna äro
föga fullständiga. Chefsembetena sakna all kännedom om förändringarna med det dem tilldelade
beväringsmanskap. Äfven de högsta myndigheterna få genom landshöfdingarnes förslag
öfver länets beväringsmanskap endast en summarisk redogörelse öfver från mönstring eller
möte, uteblifne, friköpte och vapenöfvade; men sakna efter första klassens mönstring all
kännedom om afgång, vare sig genom död, värfning eller utflyttning; om de från möte eller
mönstring uteblifne haft elier icke haft laga förfall; om de i senare fället blifvit ertappade
och till laga påföljd befordrade; med ett ord, om de påräknade beväringsklassernas styrka
samt om de stadgade påföljderna för uraktlåtna pligter äro för ändamålet verksamma. Beväringsinrättningen
är emellertid en stor nationel angelägenhet, som fordrar en upplysande
och säker statistik, hvarförutan beväringspligten icke kan blifva fullständigt genomförd eller
det sätt hvarpå dess fullgörande öfvefvakas blifva känd.
Kommitterade anse derföre, i likhet med 1858 års komité, att beväringsinrättningen inom
hvarje län behöfver en särskild för dermed sammanhängande göromål ansvarig embetsman eller
myndighet, i stället för att dessa göromål nu icke kunna vara annat än ett bihang till
landsekretcrarcns mångfaldiga öfrige åligganden. Det måste ock vara nödvändigt att fullständiga
och fortlöpande rullor föras öfver beväringens alla klasser, icke allenast i länets hufvudort,
utan ock i mindre områden, der manskapet lättare kan med tillsyn följas. I andra land
egnas den största omsorg åt denna angelägenhet, som der utgör en särskild styrelsegren, under
myndigheter, oftast bestående af både civila och militärer, någongång äfven af kommunal
sammansättning. Den fullständigaste anteckning af manskapet begynner redan flere år före
beväringsåldern och förtsättes intill denna ålders utgång. — Det är nödvändigt att militärbefälet,
om det ock icke kan utöfva den egentliga tillsynen öfver beväringsmanskapet, dock
derom får en tillförlitlig kännedom, och angeläget vore att detta manskap, efter slutade vapenöfningar,
åtminstone en gång årligen, underginge upprop i militärbefälets och kronobetjeningens
närvaro, hvarigenom icke allenast rullor kunde granskas, utan ock manskapet erhölle
en erinran om sin fortfarande beväringspligt. Hvad beväringssoldaterne särskildt angår, är
det af yttersta vigt att befälet, om det icke öfver denna del af beväringen utöfvar en mera
omedelbar uppsigt, än öfver den öfriga, får om detta manskap säkra upplysningar och att icke
flyttning från en ort till en annan må ske utan vederbörandes vetskap. Utan intrång i den
rätt, som bör tillkomma beväringsmanskapet, lika med den öfriga befolkningen, att välja sin
vistelseort, hvarhelst utkomst eller andra skäl föranleda, bör dock såsom grundsats stadgas,
att en hvar tillhör beväringsmanskapet i den ort, der lian vid inträdet i beväringsåldern är
mantalsskrifven, såvida han icke anmäler sig att till annan orts beväringsmanskap blifva öfverförd.
Om icke en sådan lika enkel som naturlig utgångspunkt för redovisningen finnes, skall
hon alltid blifva med stora svårigheter förenad. På denna grundtanke hvilar ock den nuvarande
redovisningen, ehuru den icke blifvit fullständigt uttalad och genomförd.
Enligt nu gällande föreskrifter skall beväringsmanskapet, då det kallas till krigstjenst, undergå
särskild mönstring, men i afseende på manskapets uppbådande vid dylika tillfällen kommer
att förhållas på sätt kan varda i nåder stadgadt, hvilket gifver vid handen att dylikt
59
uppbåd kan ske äfven utan afvaktan på att kungörelser blifvit utfärdade och upplästa i kyrkorna.
Mönstring af äldre beväringsklasser, som uppbådas, är visserligen behöflig, äfven derföre
att manskapets tjenstbarhet kunnat undergå förändring, men ett vilkor för uppbåd och
mönstring är just, att rullorna öfver beväringsmanskapet alltid äro fullständiga. Då de förslag
till svenska arméens organisation, som af kommitterade i underdånighet framläggas, grundar
sig på att alltid en del af krigsmakten, antagen till 50,000 man, skall kunna hastigt sättas
i fält, och just deruti organisationens förnämsta styrka ligger, är det ock nödvändigt, att
icke allenast beväringssoldaternes alla klasser, utan äfven åtminstone en klass af det öfriga
beväringsmanskapet, den som senast undergått två års vapenöfningar, må kunna utan omgång
och tidsutdrägt uppbådas, så att under alla omständigheter arméen kan öfvergå på fullständig
kiigsfot och försvaret icke utsättas för de menliga följderna af en från början bruten organisation.
Då kommitterade nu angifvit de hufvudsakliga brister, som enligt deras åsigt, vidlåda
redovisningen öfver beväringsmanskapet, hafva de likväl icke ansett sig tillkomma att uppgöra
ett fullständigt förslag i detta afseende, hvilket, då det skulle grundas hufvudsakligen på civila
och möjligen till en del kommunala myndigheters verksamhet, fordrar andra insigter, än,
hos militäre embetsmän kan förutsättas. Det mål som borde vinnas har dock blifvit antydt
och kan sammanfattas i följande punkter:
att en säker redovisning öfver beväringsmanskapet införes, grundad på fullständiga och
fortlöpande rullor öfver beväringens alla klasser;
att redovisningen så ordnas, att hon utvisar icke allenast beväringens verkliga styrka
i hvarje del af riket, utan ock de förändringar, hon undergått, samt i hvad mon stadgad
påföljd för öfverträdelser af beväringslagen drabbat de försumlige;
att regementsbefälet alltid erhåller en säker kunskap om alla de beväringsskyldige,
som årligen skola bivista vapenöfningarna;
att regementsbefälet sättes i tillfälle att i sina förslag med säkerhet upptaga äfven den
öfriga beväringen som är regementet tilldelad;
att med de beväringsklasser, som icke mönstras, upprop en gång om året verkställes
i mindre afdelningar eiler sockenvis, i närvaro af militärbefälet och kronobetjeningen, för
redovisningens granskande och rullornas fullständigande;
att åtminstone beväringssoldaterne af alla klasser och den klass af det öfriga beväringsmanskapet,
som senast undergått tvänne års vapenöfningar må, när helst behofvet fordrar,
kunna utan omgång och tidsutdrägt kallas till tjenstgöring; samt
att årligen en fullständig sammanfattning för hela riket af redovisningen öfver beväringsmanskapet
verkställes och offentliggöres.
I anseende till beväringssoldaternes längre vapenöfningsskyldighet, det nära samband de
böra hafva med stammen och den rättighet de i vissa fall skulle ega, att såsom tjenstetid beräkna
de år de varit beväringssoldater, måste det blifva nödvändigt:
att beväringssoldaterne vid hvarje regemente uppföras i särskilda rullor och fördelas,
efter sina hemvist på regementets stamkompanier, i rullorna antecknas de möten de bivista
och alla med dem inträffade förändringar, intill deras afgång från regementet;
att hvarje beväringssoldat vid sitt första möte, såväl för egen säkerhet, som lättad redovisning,
tilldelas ett betyg på tryckt blankett, hvarpå vid hvarje mötes slut ifylles tid
och ställe för mötet, hvilket bestyrkes med kompanichefs eller befälhafvares namn;
att då beväringssoldat från ett till annat regemente öfverföres, utdrag af strafltjournal
det senare regementet tillställes, så att beväringssoldat, om han så önskar, kan få betyg
öfver det sätt, på hvilket han fullgjort sin tjenstgöring.
Redan 1812 års beväringsförfåttning stadgar »att beväringsskyldige, som undergått vanhederliga
straff» eller voro »för vanfrejd och liderlighet kände», icke borde »ställas i led med
de öfrige utskrifne fäderneslandets försvarare» utan skulle »af slike utskrifne särskilda kom
O
-
60
panier med särskild uniform upprättas», att till sådane arbeten användas, som Kongl. Maj:t i
nåder förordnade. Då under de vanliga vapenöfningarna dessa föreskrifter icke kunde i sin
helhet tillämpas, men de vanfrejdade, vanligen ett högst ringa antal, icke voro från beväringspligten
uteslutne, använde man dem under mötena till förefallande handräckningsarbeten. Nu
gällande 1860 års beväringslag innehåller i detta afseende, att, om bland beväringsmanskapet
finnas vanfrejdade personer »må de kunna uteslutas ur led med de öfrige och antingen sär»skildt
vapenöfvas eller till andra lämpliga arbeten användas.» Det är således numera öfverlåtet
till befälhafvarens godtycke, huruvida de vanfrejdade skola från de öfrige skiljas eller
icke, och anmärkningsvärdt är, att föreskrifterna angående beväringsmanskapets frejd voro
strängare 1812 än nu, ehuru fordringarna på krigsmannens klanderfria vandel i öfrigt snarare
ökats än minskats.
Under en tid då begreppet vanfrejd var mindre bestämdt och beväringsinrättningen mindre
utvecklad, kunde ock tvekan uppstå om personer med mindre goda frejde-betyg borde
från beväringsmanskapet uteslutas. Men alla skäl till en sådan tvekan torde böra försvinna,
genom de nya lagbestämmelserna rörande vanfrejd och genom den närmare anslutning af beväringen
till stammen, som fordras för stridskrafternas ändamålsenliga ordnande. Enligt 19
§ 2 kap. af 1864 års straff-lag, skall den som blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende
anses såsom vanfrejdad och enligt Kongl, förordningen den 20 sistlidne Januari skall
frejdebetyg numera endast innehålla uppgift huruvida sådan påföljd blifvit för alltid eller för
viss tid den ifrågavarande personen ådömd. Då den som är dömd förlustig medborgerligt
förtroende väl icke heller kan anses värdig förtroendet att tillhöra rikets krigsmakt, synes ock
deraf böra följa, att vanfrejdad beväringsskyldig icke kan till krigstjenst antagas. Det skulle
ock vara en besynnerlig motsägelse om den, som till följd af brott icke kan omedelbart vid
arméen antagas, skulle såsom beväringsskyldig kunna ingå i dess led och blifva soldat. Att
låta sådane beväringsskyldige bivista mötena, men der afskiljas från det öfriga manskapet och
icke deltaga i vapenöfningarna, är för dem ett ytterligare straff. Något annat skäl mot deras
uteslutande från beväringspligten kan icke finnas, än fruktan för att beväringsynglingar
skulle ådraga sig straff, för att undgå denna pligt. En sådan fruktan kan dock icke vara
grundad. Öm brott i sådant ändamål skulle begås, lärer det straff och den nesa som följer
brottet nog afskräcka från efterföljd. Äfven i land der beväringspligten är vida tyngre än
den antagligtvis kan blifva hos oss, och der den medför flerårig verklig tjenst under fanan,
har man ansett sig kunna utesluta dem, som begått vanärande brott. Kommitterade få i öfverensstämmelse
härmed föreslå:
att vanfrejdad beväringsskyldig må uteslutas från hedern att såsom beväringsman tillhöra
rikets krigsmakt.
I enlighet med 1860 års beväringslag och Kongl, förordningen den 4 Febr. 1862 uttagas
eliter bland beväringsmanskapet. Till beväringseliter antagas ynglingar, som under första
årets vapenöfningar genom kontrakt förbinda sig att påföljande året genomgå 30 dagars öfning
och derefter 15 dagars möte årligen, så länge de i beväringsåldern qvarstå, allt emot särskilde
i förfättningarne bestämde förmoner. Eliter kunna befordras till vice korporaler och i
mon af förtjenst till underofficerare. En del af kostnaden för eliterne bestrides af anslagen
för beväringsmanskapets vapenöfningar och beklädnad, en annan del ur allmänna beväringsfonden,
bildad af vapenöfningsfrihetsafgifterna.
Genom eliterne skulle således en del af beväringsmanskapet få fullständigare öfning och
att biträda såsom underbefäl vid beväringens vapenöfningar, äfvensom under fält-tjenstgöring.
De förhållanden, hvarpå elitinrättningen stöder sig och under hvilka hon skulle gifva ökad
styrka åt beväringen, komme dock att undergå en fullständig förändring, om en del af beväringsmanskapet,
enligt kommitterades förslag, blefve uttaget till längre vapenöfningar, än hvartill
eliterne nu förbinda sig. Genom beväringssoldaterne vinnes det ena ändamålet med eli
-
61
terne, hvilke nu endast äro 323 man, vida fullständigare, och om ett befäl skall bildas ur beväringen
bör det utgå från beväringssoldaterne. En naturlig följd
af dessa förändrade förhållanden blefve således upphörandet af den nuvarande elitinrättningen
bland beväringen.
Genom de åtgärder, som af kommitterade föreslås i afseende å underbefälsbildningen blir
ock bättre sörjdt för tillgången på underbefälsämnen inom stammen, på samma gång som fordringarna
på detta befäls kunskaper och duglighet ökas. Härigenom minskas ock behofvet af
ett underbefäl bildadt ur beväringen. Om ett sådant befäl skulle i likhet med de nuvarande
eliterne endast genomgå en särdeles knapphändig rekrytskola och tjenstgöra uteslutande vid
allmänna beväringsmanskapets föga omfattande vapenöfningar, finge det dessutom en så inskränkt
utbildning och användbarhet, att någon särdeles nytta deraf icke kunde förväntas.
Ett befäl för stammen, och ett uteslutande för beväringen, kan icke heller bidraga till det närmare
samband mellan stam och beväring som afses, och ifrågasättas kan, huruvida två slags
underbefäl, tjenstgörande vid samma vapen och samma regemente, ett på hvilket större och
ett på hvilket mindre kunskaps- och duglighetsfordringar ställes, kan för bådas anseende vara
gagneligt. Underbefäl, användbart för beväringens allmänna vapenöfningar, bör dessutom aldrig
tryta inom stammen, om dess öfningar blifva rätt ledda, och för stammens befälsämnen
äro beväringens vapenöfningar ett godt tillfälle att i en inskränktare verkningskrets få under
förmäns inseende pröfva sig. Ett särskildt befäl för beväringen med inskränktare tjenstgöringsoch
kunskapsfordringar, bör således icke i allmänhet ifrågakomma. Men då utsigt till befordran
äfven under fred bör beredas beväringsmanskapet och hvarje utväg begagnas att öka
befäIstillgången föreslås:
att beväringssoldater till ett antal af 2 på stambataljon må efter egen ansökan beordras
till korporals- och underbefälsskolor och underhållas då af anslagen till beväringsmanskapets
vapenöfningar;
att beväringssoldat må i samma ordning som manskap vid stammen befordras till underofficer
;
att från beväringssoldater befordrade underofficerare utan lön må till ett antal af 4
på hvarje stambataljon, under de år de eljest skulle hafva varit beväringssoldater, åtnjuta
dagaflöning under regementets vapenöfningar, samt beklädnadspenningar och gratifikation
enl. de i 29 § af Kongl, förordningen den 4 Februari 1862 stadgade grunder;
börandes dock dagaflöningen, utgå från samma anslag, som för det öfriga underbefälet,
då sådan förmon detta tillkommer.
Kostnaden för dessa underofficerare kan beräknas sålunda:
Beklädnadspenningar 25: —
Gratifikation  75: —
Dagaflöning under 62 dagar med 1: 25
77: 50.
177: 5(X
Afgår dagaflöning under 30 dagars beväringsmöte, som betalas af mötesanslaget . 37: 50.
Betalas således af beväringsfonden 140: —
200 underofficerare efter 140 rdr  28,000 rdr.
Beväringsfonden är nu 389,400 och bör inom trenne år eller då den blir en half million
kunna bestrida denna utgift.
Beväringssoldat kan icke blifva korporal eller vice korporal. Desse hafva en annan och
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet, än som kan åläggas beväringssoldaten. Då det emellertid
kan vara nyttigt att hafva ett lägre underbefäl bland beväringssoldaterne till biträde under
detta manskaps marscher till mötena, föreslås:
62
att bland beväringssoldaterne ett antal af högst 24 på hvarje stambataljon må för
visad skicklighet och pålitlighet förordnas till rotmästare och erhålla samma tobaksskilling
som vice korporal er samt tilläggas något utmärkelsetecken.
Men det finnes bland de beväringsskyldige en klass, hvilken, om dess beväringspligt rätt
ordnas, bör kunna lemna arméen duglige befälsämnen älven lör officersgraden. Denna klass
utgöres af dem, hvilka inhemtat det kunskapsmått i allmänna ämnen, som utgör grundvalen
för officersbildningen. Den stora afgången på befäl under ett krig, och som erfarenheten
visar är betydligast bland officerarne, manar till att redan under fred vara betänkt på utvägar
att förekomma alltför stor brist. Visserligen böra ock uppflyttningar kunna ske från
underofficersgraderne, ja till och med från ledet, för utmärktare förmågor, men redan vid öfvergång
till krigsfot måste en stor del af stammens underofficerare förrätta en tjenst, som
eljest tillkommer subalternofficerare, och då arméen har ett oafvisligt behof äfven af annat
vetande, än det, som endast på slagfältet förvärfvas, måste en reserv för officersplatserne hufvudsakligen
sökas bland dem, som förvärfvat en något högre bildningsgrad.
Ungdomens militära uppfostran kan af naturliga skäl blifva bäst och fullständigast genomförd
vid städernas elementarläroverk, synnerligast de högre. De beväringsskyldige som
genomgått dessa läroverk, hvilkas afgångsexamen, motsvarar den förra studentexamen, hafva
således icke allenast den allmänna, utan kunna ock inom kort antagas ega den militära underbyggnad,
som fordras för att under beväringssoldatens längre öfningstid genomgå en befälskurs,
någorlunda tillräcklig för att göra dem användbare såsom befäl, till en början vid
depoterna och derefter i fält. Dertill fordras dock att deras vapenöfningspligt undergår någon
förändring. De treåriga femton dagars vapenöfningarna, så nyttiga och behöfliga för beväringssoldaten
att hos honom stadga en under rekrytskolan grundlagd soldatbildning, äro dock
för mycket splittrade, att derunder en sammanhängande befälskurs skulle kunna genomgås. Äfven
för de beväringsskyldige, som egna sig åt studier, för att derefter ingå i embetsverk och
yrken, torde det vara fördelaktigare att få sin vapenöfningspligt sammanförd på 2 år, än att
fullgöra den på 4. För dem som önska genomgå befålskursen, i utbyte mot beväringssoldatens
vapenöfningspligt, kunde derföre öfniugstiden bestämmas första året oförändradt till 62
dagar, men andra året till 42 dagar, i stället för 45 fördelade på 3:ne år. Den lilla afkortningen
af 3 dagar torde vara billig ehuru obetydlig, och tiden 42 dagar är lika med den,
som för underbefålsskolan blifvit beräknad. Den afdelning bland de beväringsskyldige, som
sålunda skulle uppkomma, och i hvilken alla äro befälsämnen, synes på grund såväl af förvärfvad
allmän bildningsgrad, som riktningen af dess vapenöfningar böra kallas elit-klass.
Till vinnande af detta ändamål föreslå kommitterade:
att beväringsskyldige, som aflagt afgångsexamen till rikets universiteter och blifva till
beväringssoldater uttagna, må i stället för dermed förenad vapenöfningspligt, anmäla sig
att blifva beväringseliter;
att äfven andra beväringsskyldige, som aflagt samma examen, må såsom beväringseliter
på egen begäran antagas;
att beväringselit under första året genomgår en 62 dagars rekryt- och soldat-skola och
under andra året 42 dagars befälsskola;
att beväringselit, som genomgått förestående vapenöfningar och dervid blifvit godkänd,
samt i öfrigt har de egenskaper, som fordras af ett blifvande befäl, må, vid uppbåd
till krigstjenst, konstitueras till underofficer och i nion af visad skicklighet äfven till
officer.
Ju flere som frivilligt anmäla sig till beväringssoldater, desto fördelaktigare bör det i hvarje
hänseende vara. Derigenom minskas antalet af dem, som genom lottning måste uttagas och
i samma mon kännes; beväringspligten, i följd af frivilligheten, lättare. Det kan emellertid
icke antagas att särdeles månge skola ingå såsom frivillige, såvida icke någon ersättning gifves
dem.
63
Då allmänna beväringsfonden icke vidare blir behöflig för beväringseliter och i ringa mon
skulle anlitas för de från beväringssoldater befordrade underofficerare, — så ringa, att denna
utgift snart bör kunna af räntemedel bestridas, kan den icke bättre och mera i öfverensstämmelse
med sitt ändamål användas, än till uppmuntran för frivilligt inträde bland beväringssoldaterne.
Huru stor ersättning, som kan lemnäs, är naturligtvis beroende på antalet, som
erlägga vapenöfningsfrihetsafgift och antalet frivillige, således svårt att på förhand beräkna,
men om man antager, att till följd af den ökade beväringspligten antalet friköpte skulle uppgå
till 2,000, att afgiften blefve minst 100 Rdr, så skulle en ersättning för hela vapenöfningstiden
af 100 Rdr fördelad t. ex. med 50 på första, 10 på andra, 20 på tredje och 20 på
fjerde året kunna gifvas ett lika antal eller 2,000 frivillige, samt om friköpningssuinman något
höjes ett -årligt öfverskott uppkomma. Den beräknade ersättningen till de frivillige motsvarar
ungefär 1 Rdr om dagen. Detta understiger icke obetydligt hvad en elit nu får i förhållande
till hans tjenstetid, men denne förbinder sig till en tjenstgöring, för hvilken han eljest
vore fri, då beväringssoldaten endast frivilligt åtager sig hvad som han vid lottning mellan
3 eller 4 kanske icke kunnat undgå. I öfverensstämmelse härmed föreslå kommitterade:
att frivillige beväringssoldater tilläggas en ersättning från allmänna beväringsfonden
beräknad efter ungefärligen 1 Rdr för hvarje dag af de vanliga vapenöfningarna;
att intill dess lagen om beväringssoldater träder i verkställighet, allmänna bevärings
fonden
till hufvudsaklig del afsättes för dessa ersättningars bestridande;
att, om det oaktadt, ersättningarna något år icke skulle af fondens inkomster kunna
bestridas, fyllnaden må tagas från anslaget till beväringens vapenöfningar.
Kommitterade anse sig slutligen böra ånyo uttala den tanken, att stam och beväring
tillsammans utgöra svenska arméen, att stammen ensamt för sig icke bör till något krigsföretag
användas, och att således ingen del af arméen kan sättas på krigsfot, utan att dess
dertill hörande beväring uppkallas. Denna tanke är redan nu icke främmande för arméens
organisation och den utgör grundvalen för den, som af kommitterade föreslås. Den bör ock
oförtydbart uttalas i beväringsförfattningen. Kongl. Maj:ts höga rätt att »under krig», eller
»när eljest rikets försvar» det påkallar, till vapentjenst uppbåda större eller mindre delar af
beväringen, är uttryckt i 10 § af 1860 års beväringslag, och beväringsmanskapet kan enligt
12 § användas till förstärkande af arméens och flottans trupper, hvarjemte landet är indeladt
i beväringsområden i förhållande till stamtrupperne. Då före ett krig arméen måste ställas
på krigsfot och försvaret, innan det i verkligheten inträder, måste beredas, kan således beväring
för detta ändamål uppkallas, öfvas och i stammens led insättas. Detta måste vara
de nämnde lagbestämmelsernas mening. De skulle eljest sakna all verklig betydelse. I en
fråga af denna vigt, en fråga hvaraf krigsmaktens ordnande beror, bör emellertid lagen uttrycka
sig med en klarhet och bestämdhet, som gör hvarje misstydning omöjlig.
Den af kommitterade i det föregående föreslagna organisation af beväringsmanskapet
skulle, enligt närlagda bilaga B, medföra en ökad kostnad, utöfver den nuvarande, af 357,069
Rdr Rmt.
64
Landstormen.
Denna angelägna länk i försvaret, som finnes i alla andra land och sorn, i likhet med
beväringsålderns utsträckning, ingår i begreppet om en folkbeväping samt i den allmänt yttrade
önskan om en sådan, saknas hos oss alldeles och måste nybildas.
Ingen värnförfattning är fullständig utan landstorm. Den hänvisar på den höga pligten
för mannen, att så länge hans bästa år räcka, deltaga i landets försvar, men denna pligt
inskränkt under hans senare år till hemortens.
Vårt brödraland Norge har, utom sin tioåriga vapenpligt, en landstorm för landsorternas
och en kjöbstadsbeväbning (stadsbeväring) intill 45 år för städernas försvar. I Danmark står
hvar och en, efter slutad sextonårig krigspligt, qvar uti en allmän reservklass ända till 45 år,
men de, som bo 2 mil nära sjökusten, äro i kystmilisen ända till 50 år. Dessutom hafva
alla de större städerna en borgervcebning, skyldig till dessas försvar. I Preussen inträder,
efter hvarje mans nittonåriga vapenpligt i arméen, en elfvaårig tjenstskyldighet ända till 50 år
i landvärnet till landskapets försvar. I Frankrike står hvarje fransman, efter tillbragte 8 år i det
»mobila» nationalgardet, qvar i det »sedentaira» ända till 60 år, under hvilken tid alla äro
underkastade att uppkallas så väl till den inre ordningens försvar, som att under ett år biträda
i arméen till fästningars, kusters och gränsers försvar. Härvid utgå först ogifte, sedan
gifte utan barn, och slutligen gifte med barn, allt efter ålder, de yngre först, de äldre sedan,
efter en noga lagbestämd ordning. I Belgien är borgargardet deladt i tre uppbåd, af hvilka
det första kan gå i fält och består af alla de ogifte mellan 21 och 31 år, som dragit frilott i
den allmänna beväringen; det andra: af gifte och ogifte, från 21 till 40 år, användas inom
landsorten till befästningars försvar m. m.; det tredje af alla intill 50 år bildar den egentliga
landstormen. I alla land finnas mer och mindre liknande bestämmelser för uppkallande delvis
af alle vapenföre.
Då intet skäl är tänkbart, hvarföre Sverige, mera än andra land skulle kunna undvara
en inrättning, som tillhör sjelfva beväringssystemet, samt då vi inom vårt eget land hafva
det vackra föredömet af en befolkning, som för mera än 50 år sedan och före den allmänna
beväringsinrättningens lagstadgade införande, sjelf begärde att få organisera sig till sin landsorts
försvar i kompanier och bataljoner, med en vapenpligt ända till 50 år, hvilket åtagande har
sitt stora värde, oaktadt detta landskaps befrielse från den vanliga beväringsskyldigheten, så
böra landets alla öfriga orter icke tveka att följa Gotlands föresyn, hvarföre kommitterade
föreslå:
att alle vapenföre män från 20 till 50 år, hvilka icke tillhöra arméen eller beväringen,
skola utgöra en landstorm, som kan uppbådas till hemortens försvar.
För ett så utomordentligt tillfälle, som landstormens uppbådande, då alla, som möjligen
kunna bära vapen, böra deltaga i försvaret, och för den kortare tjenstgöring, som dervid
ifrågakommer, måste de skäl vika, som tala emot ynglingars användande till krigstjenst före
22 år, och bör landstormen derföre icke sakna dem som äro mellan 20 och 22 år. I Preussen,
der beväringsåldern börjas vid 20 år, är man dock från 17 år tjenstskyldig i landstormen.
Kommitterade hafva ansett följande stadganden lämpliga vid en landstorms inrättande:
Från inskrifning i landstormen gälla samma befrielser som i allmänna beväringen.
Landstormen delas i tvenne uppbåd:
Det första: män från 20 till 40 år.
Det andra: män från 40 till 50 år.
65
(Uppbåden kunna till styrkan beräknas utgöra å 100 af hela befolkningen.
Det första: från 20—22 år: 1.75.
» 32—40 » 5.75. 7_30
Det andra: » 40—50 » . . 5.
Då i beväringsåren nära 40 för 100 måste afräknas för otjenstbare, befriade, sjuke, arméen
tillhörige m. fl., kan antagas, att i landstormen åtminstone 60 för 100 af allahanda
skäl afgå, så att till landstormen icke lärer kunna beräknas utgå mera än
för första uppbådet 3 för 100, och
» andra » 2 » » af hvarje orts hela befolkning. Då allt mankön inom
de 10 beväringsåren, mellan 22 och 32 år, utgör ungefär 8.5 å 100 af hela befolkningen, men
40 å 100 häraf måtte afdragas, så kan antagas, att något mera än 5 å 100 af hela befolkningen
i en ort utgör dess beväringsklasser. Exempelvis skulle således Stockholms stads 10
beväringsklasser utgöra ungefärligen något mera än 6,000 man; dess landstorms första uppbåd
omkring 3,600 och andra uppbådet 2,400 man).
Landstormen bildas i kompanier och bataljoner.
Om en socken ej kan bilda ett kompani af 100 man, tillhörande första uppbådet,
förenas dess manskap med en närgränsande socken, helst tillhörande samma församling,
men får icke splittras till olika kompanier.
Kompaniet har en kapten och två löjtnanter, samt en underofficer för 50 man och en
korporal för 25.
Flere socknars manskap, hvaraf minst 600 tillhöra första uppbådet, bilda en bataljon.
Kompaniers och bataljoners styrka kan vara olika.
Landshöfdingen har befäl öfver länets landstorm ända till dess den uppbådas i tjenstgöring,
då den träder under militärbefäl. Bataljons- och kompanichefer nämnas af konungen
på landshöfdingens förslag. Subalternofficerare nämnas af landshöfdingen bland
tre på förslag af kompaniet uppförde. Underofficerare och korporaler nämnas af kompanichefen
bland tre på förslag af kompaniets manskap uppförde.
Kompanicheferne föra rullor öfver sitt manskap med ledning af de årliga mantalslängderna.
En afskrift af rullan insändes årligen till landshöfdingen.
Första uppbådet bör till frivilliga vapenöfningar sammankomma kompanivis två söndagseftermiddagar
årligen; öfningarna skola hufvudsakligen bestå i marsch och enkla
rörelser.
Andra uppbådet kan ej uppkallas förr än första blifvit det förut.
De beväringsklasser eller delar af dem, hvilka ej äro inkallade till arméen, utgå med
landstormens första uppbåd i sin ort.
Hvarje till landstormen hörande man är skyldig kläda och föda sig på egen bekostnad,
då han uppbådas. Landstormen har ingen föreskrifven uniform, annan än den,
hvarom kompaniet frivilligt kan öfverenskomma. Åt fattige skaffar i krig kommunen
klädsel.
Staten anskaffar i krig gevär åt dem, som icke ega sådane, samt ammunition.
Landstormen kan endast af konungens befallningshafvande, på konungens i statsrådet
fattade beslut, uppkallas i krig eller då inhemskt lugn störes.
Landstormen, uppkallad, står under krigslagarne.
Hvarje län utgör i förhållande till dess vidsträckthet ett eller flere landstormsområden.
För Stockholms stad utgöra de yttre befästningslinierna landstormsområdet.
Första uppbådet har tjenstgöringsskyldighet inom landstormsområdet. Andra inom
socknen. För Stockholms stad inom tullarne.
Landstormens första uppbåd är icke tjenstskyldigt längre än 14 dagar, andra icke mer
än 8 dagar för hvarje gång.
Landförsvarskomit. Bet. I. 9
66
Landstormens män hafva samma rätt till krigsbelöningar för visad mandom och samma
rätt till pensioner som arméen.
Frivilliga skytteföreningar blifva för landstormen af stor nytta och bilda, der sådane finnas,
dess stam och kärna. Dessa föreningars hastiga och vidsträckta utgrening under en tid
af osäker fred, samtidigt med kriget i ett grannland, der intet spor visade sig af en sådan
rörelse, är ett ojäfaktigt intyg å att svenska folket är ett krigiskt folk, som vill bereda sig
till sitt lands försvar. Sådana föreningar förskaffa landstormen vapenöfningar, hvilka icke kännas
betungande, då de äro frivilliga; de förskaffa den del af landstormen som dertill har råd,
gevär, och erfarenheten har visat, att månge göra dervid oegennyttiga uppoffringar, vida öfverstigande
hvad man af deras ställning kunnat vänta. Landstormen vinner härigenom under
fred lif och känsla af sin tillvaro, hvilka den på intet annat sätt kunde vinna. Då nästan
alla medlemmar af skytteföreningar äro inom bevärings- eller landstormsåren, och således, om
de icke redan såsom beväring ingått i arméen, tillhöra landstormen, då denna uppkallas, erhålla
föreningarna sjelfva härigenom en mera stadgad militärisk ställning och form, inom hvilken
deras fria verksamhet, till vinnande af vapenfärdighet och till biträde vid försvaret, icke
kan annat än vara välgörande. De erljuda landstoiunen öfvadt och villigt befäl och under
befäl
af alla grader, ehuiux det är klart att föreningarnas befäl och öfverbefäl, som endast kan
befatta sig med den frivilliga verksamheten, måste i denna sin ställning upphöra då landstormen
uppkallas, enär landstorms-befälets rätt då inträder. Men häraf blifva ock några
ytterligare bestämmelser rörande de frivilliga skytteföreningarna behöfliga.
I öfverensstämmelse med de åsigter som redan blifvit uttalade i det afgifna betänkandet
om den allmänna medborgerliga krigsbildningen, anse kommitterade således att
sedan en lag om landstorm, byggd på de grunder, här ofvan blifvit i underdånighet
framställde, är antagen, Kongl, förordningen den 8 Mars 1861, »angående frivillige skarpskytteföreningar»
måste undergå de förändringar, som af landstoi'mens ini’ättande äro en
följd, och hvarigenom så väl föreningarna som deras öfverbefäl — utan inskränkning för
öfrigt i den frivilliga och nyttiga verksamheten — intaga den ställning, som betingas
deraf, att föreningarna ingå i rikets ordnade stridsmakt.
67
Bil. A.
Jemförelse emellan kostnaden för de nuvarande indelde trnpperne och en deremot
svarande styrka, uppsatt genom allmän beväring.
Kostnaden för den indelde soldaten kan upptagas under trenne särskilda hufvudafdelningar: Vapenöfningskostnad,
samt kostnaden för hans utredning och för hans underhåll den tid han ej är i effektiv tjenstgöring.
Den förra kostnaden bestrides helt och hållet af staten; utredningen åter, alltefter regementenas natur af
rothålls- eller rusthålls, af staten eller af rusthållaren, och underhållet ensamt af rote- och rusthållarne.
A) Vapenöfningskostnad.
Härvid hafva kostnaderne för åren 1859 och 1860 lagts till grund, emedan under dessa år mötestiderna
varit bestämda efter 1858 års nu gällande underhållsreglemente, en högre provianteringsstat än förut varit tillämpad
och inqvarteringsgifvare erhållit en med 50 procent förhöjd ersättning för under tåg lemnad portion. Upphandlingsprisen
hafva ock dessa år i allmänhet varit högre än de efterföljande åren.
Kostnaderne för befäls- och rekrytmöten äfvensom för exercisskvadroner, hvarunder öfningar förehafvas i och
för soldatens och ryttarens danande och hvaraf fördelarne efter hand tillfalla hvarje man, hafva, sammanlagde
med kostnaderne för regements- och skvadronsmöten samt den för marscher till och ifrån mötesplatserne, underhåll
af sjukvårdsmateriel och arvoden till förvaltningspersonalen vid regementena, blifvit lika fördelade på hvarje
nummer. Deremot hafva kostnaderne för öfningsläger och korporalskolor icke blifvit inberäknade. Dessa öfningar
huru nödvändiga och maktpåliggande de än äro, böra snarare hänföras till utbildandet af ett skickligt befäl,
än de kunna sägas tillhöra den egentliga soldatbildningen.
Med iakttagande häraf samt af hvad föröfrigt, under bilagde tabeller 1 och 2, är omförmäldt, hafva vapenöfningskostnaderne
på regementenas vanliga mötesplatser, för år räknadt, utgjort:
för en infanterist Rdr 15: 74 samt
för en kavallerist » 71: 23.
B) Kostnaden för soldatens utredning. (Beklädnads-, Utrednings-, Gevärs
m.
fl. persedlar) samt för hans underhåll då han ej är i tjenstgöring.
Då denna kostnad utgår efter väsendtligen olika grunder vid infanteriet samt vid kavalleriet, bör densamma
ock, efter dessa grunder, särskildt redovisas.
1. För Infanteriet.
a) Staten bestrider kostnaden för utredningen vid rothållsinfanteriet.
Af närlagde tabeller 3 och 4, hvilka äro grundade på i Krigscollegium erhållne upplysningar, synes, att
denna kostnad för hvarje nummer uppgår om året
för beklädnad (äfven innefattande kapotten) .... Rdr 16: 04.
» remtygs-, utrednings- och trosspersedlar .... » 3: 72.
» gevärspersedlar
. • » t: 85.
eller tillsammans Rdr 21: 61.
Vid rusthållsinfanteriet (afsutet kavalleri) bestrides kostnaden för utredningen af de rustande. Beloppet af
denna kostnad är här antagen lika som vid rothållsinfanteriet.
b) Underhållet (hvarmed förstås soldatens förmoner af roten), drabbar rotehållaren ensam.
Då de vakansafgifter, som enligt kontrakt erläggas af ett mindre antal rotar vid regementena, ofta äro betingade
af enskilda förhållanden och af den fördel, enskilde rotehållare finna vid roteringspligtens fullgörande med
penningar, kunna dessa vakansafgifter icke heller anses uttrycka den allmänna kostnaden för en soldats underhåll.
Närmare det rätta torde man komma, om man till grund för denna kostnad lägger den vakansafgift, som vid de
årliga markegångssättningarna bestämmas för nya roteringen och hvilken, enligt gällande föreskrifter, bör motsvara
kostnaden för ordinarie roteringen inom samma ort.
Den tabell, som efter dessa markegångsvärden, blifvit uppgjord och här under n:r 5 bifogas, utvisar att denna
kostnad om året i medeltal utgör
. Rdr 90: 86
68
2. För Kavalleriet.
Såväl utredningen (för karlen och hästen) som underhållet mellan tjenstgöringstiderne bekostas vid dessa regementen
ensamt af de rustande, som deremot fått sig vissa förmoner af staten medgifna. Dessa förmoner bestå
dels uti rusthålls- och augmentsräntor, anslagna till understöd för rustningen, och dels i befrielse från den
rotering, hvilken rusthållshemmanet, ifall rustning ej blifvit detsamma pålagd, varit skyldigt att utgöra. Att här
med tillförlitlighet uppgifva värdet af dessa förmoner är väl icke möjligt, men såsom grund för nedanuppgjorda
beräkningar häraf hafva blifvit lagda de upplysningar, som inhemtats utur Krigs- och Kammarcollegiernas svar år
1854 på en af Kongl. Maj:t aflåten nådig remiss, angående nämnda räntors belopp vid Smålands husarregemente.
Man har så mycket mindre tvekat att anse den utredning af ifrågavarande räntors värde, som innefattas i berörde
embetsutlåtande, vara nära öfverensstämmande med det verkliga förhållandet vid rusthållsregementena i allmänhet,
som, om äfven de räntor, hvilka blefvo lifregementet anslagna, kunna med säkerhet antagas varit högre än
de, som vid uppsättandet af Smålands husarregemente kommo de rustande till del, det med icke mindre visshet
kan påstås, att räntorna vid det skånska rytteriet nu falla icke obetydligt derunder. Dessa räntor, som, i likhet
med alla öfriga sådana i de »conqueterade provinserna» för nära 200 år sedan sattes i penningar, hafva sedermera
sjunkit till ett jemförelsevis ringa belopp emot räntorna inom det gamla Sverige, hvilka alla blifvit satta i
persedlar.
Om således rustnings- och augmentsräntorna (förvandlade efter 1862 års markegång), beräknas efter hvad
de för Smålands husarregemente utgöra, och roteringsfriheten, — på sätt bilagde tabell 7 närmare utvisar, —
upptages till samma siffra, som för effektiv rotering blifvit beräknadt, visar sig, att årskostnaden för en indeld
kavallerist (vapenöfningskostnaden oberäknad), uppgår till
Rdr 332: 59.
Sammanföras alla dessa utgifter, så synes af bifogade tabeller n:na 6 och 7, att årliga kostnaden blifver för
en indeld infanterist Rdr 128: 21.
kavallerist
» 403: 82.
De kostnader böra nu uppgifvas, som skulle ifrågakomma för en, till antalet med den indelda jemförlig, af
beväringsmanskap bildad stam. Men dessförinnan måste en redogörelse lemnäs för de grunder, hvarpå beräkningen
af dessa kostnader blifvit uppgjord.
Sveriges nu egande krigsstyrka (stamtrupper och 5 klasser beväring, tillhörande arméen) uppgår till ett sammanräknadt
belopp al i rundt tal 114,500 man. Häruti ingår den nuvarande indelda arméen med
infanteri  20,239 man
kavalleri  3,300 »
eller tillsammans 23,539 man.
Då en beväringsklass vid arméen kan i rundt tal beräknas till 17,000 man, så fordras det 7 klasser, för
att ensamt med beväring uppbringa krigsstyrkan till det nu befintliga antalet af stam och beväringsmanskap, hvaruti
ingen nedsättning kan ifrågasättas. Antages nu indelda arméen, för jemn räkning, till 24,000 man, så motsvaras
detta antal jemnt af 4,000 man utur hvardera af de 6 första klasserna, men det ersättes icke derigenom.
— Den afgång, som inträffar bland beväringsmanskapet kan nemligen icke, såsom vid stående hären, efter hand
fyllas, utan den styrka, som erhålles genom de ingående årsklasserna, måste så beräknas, att den icke genom
vanlig afgång nedsjunker under det antal, som för ändamålet erfordras. Då härtill kommer, att vid indelda arméen,
med dess långa tjenstetid, rekryternes antal utgör en ringa procent af dess styrka, men att vid en beväringsarmé
alltid en hel årsklass består af rekryter, och att dessa endast undantagsvis, om ens någonsin, kunna
vid ett krigs utbrott vara så utbildade, att de böra anses såsom stam, så fordras det ytterligare minst 4,000 man
af den 7:de årsklassen eller tillsammans 28,000 man, för att utur en så sammansatt armé skall kunna utgå en
stamtrupp, som till antalet ersätter indelda arméen.
Dessa årsklasser böra på de särskilda vapnen fördelas sålunda, att
till infanteriet anslås .... 3,500 man
till kavalleriet  500 »
tillsammans 4,000 man.
Hvad beträffar den tid, under hvilken manskapet borde beräknas vara i tjenstgöring, för att vinna den utbildning
och krigsduglighet ändamålet krälver, har, i enlighet med hvad intill senaste tider varit i Preussen gällande,
blifvit antaget 2 års tjenstgöring för infanteriet, men 3 års för kavalleriet, dels i anseende till den längre
tid utbildningen för detta vapen kräfver, dels ock det större antal manskap, hästarnes skötsel fordrar, samt derefter
vid infanteriet en månads vapenöfning för 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te klasserne, och vid kavalleriet 2 månader
för 4:de, 5:te och 6:te klasserne, hvaremot 7:de klassen vid håda vapnen antagits under fred permitterad.
Då således det beväringsmanskap, som skulle uttagas för att bilda slam åt det öfriga, måste under längre
eller kortare tid, allt efter vapnens olika natur, qvarhållas i ständig tjenstgöring, har, för beräknandet af årliga
69
kostnaden för en sådan stamtrupp, de nuvarande förhållandena vid värfvade arméen i det hufvudsakligaste tagits
till grund.
Här bifogade tabeller 8 och 9 utvisar sålunda sammanlagda årskostnaden för en konskriberad
infanterist till Rdr 140: 03.
kavallerist » » 603: 50.
En närmare redogörelse för de belopp, hvaraf nyssnämnde summor erhållits, torde så mycket heldre vara
af nöden, som den slutliga jemförelsen derigenom underlättas. För större åskådlighet följa, så vidt möjligt är
kolumnerna i den ordning, de uti de åberopade tabellerne blifvit uppförda.
Marschkostnaden är upptagen till hvad densamma i medeltal nu årligen utgör för hvar och en beväringsskyldig
inom hela riket, fram och åter, emellan hemorten och vapenölningsplatsen.
Portionspriset med bröd och portionsskilling är det medelpris, hvartill dessa utgifter, enligt senast fastställda
provianteringsstat, utgår för värfvade trupper.
Beklädnaden för de årsklasser, som året om äro i tjenstgöring, är beräknad enligt nu gällande passevolanskontrakt
med lifgardesregementena; likaså är sadelmunderingen upptagen efter de grunder, som nu för lifgardet
till häst gälla.
För samma årsklasser äro remtygs-, utrednings- och gevärspersediar, kaserninventarier, sjukvård m. m. och
vid kavalleriet slallinvenlarier, skoning och medikamenter upptagne till det pris, hvartill passevolansen för alla dessa
titlar vid regementena i medeltal uppgå.
Slitningskostnaden för beklädnad, remtyg m. m. för 3:dje, 4:de, 5:te och 6:te årsklasserna af infanteriet,
hvilka äro sammandragna endast under exercismånaderne, är uppförd till samma belopp, som blifvit beräknad för
en roterad soldat med motsvarande tjenstgöringstid.
För 4:de, 5:te och 6:te årsklasserna af kavalleriet är samma slitningskostnad Jberäknad efter det kända förhållande,
att slitningen under exercisen är dubbelt större än under annan lika lång tjenstgöringstid.
Remonteringen: hästarnes antal är beräknadt till ®/7 af manskapets, eller för den styrka, som under exercistid
vore sammandragen. Inskränkning häruti kan icke ske, synnerligen då inga särskilda hästar för underbefäl
och trumpetare blifvit upptagne; — priset, 450 rdr, är det belopp, hvartill remonteringen är bestämd vid artilleriregementena,
lör hvilka kronan sjelf besörjer remonteringen ; medeltjenstetiden är på grund af insända upplysningar
antagen till 10 år och hlifver, till följd derutaf årskostnaden för remonteringen 45 rdr för häst.
Utfodringen: priset för densamma, rdr 315: 10, är medelbeloppet under de senare åren af fouragepriset vid
lifgardet till häst, vid hvilket regemente fourageringen icke är på passevolans.
Kasernbyggnad; den är beräknad för den styrka, som under hela året vore i tjenstgöring, samt dessutom
för en af de åldersklasser, som kortare tid skulle vapenöfvas; detta senare för beredande af möjlighet att inkalla
någon förstärkning, om detta af behof skulle påkallas. — På hvarje man är sålunda påförd:
vid infanteriet :i/r °ch vid kavalleriet i/1 af den summa, hvartill kasernbyggnad på man uppgår.
Till grund för kostnadsberäkningen är tagen en uti Malmö nyligen uppförd sådan byggnad, under iakttagande
af att, då denna, afsedd för 120 man, kostat 46,573: 75, man ansett att, genom uppförande af större kaserner,
summan kunnat något nedsättas och derföre upptagit den till endast 45,000 rdr, hvilket för man utgör
375 rdr, hvarå för årlig inqvarteringskostnad blifvit uppförde 5 procent eller 18: 75 och till reparation och underhåll
2£ procent eller 9: 37. — Summa årskostnad för man 28: 12.
Lägerkostnader: då dels kasernbyggnad endast för en af de äldre årsklasserna är uppförd, dels svårighet
ofta måste möta att så välja garnisonsorter, att de för sammandragning af alla årsklasserna blifva lämpliga, samt
dessutom den öfriga beväringen måste i orterne öfvas, har lägerkostnad blifvit påförd hvarje man för den tid, då
alla årsklasserna till gemensamma öfningar samlas. — Kostnaden har på grund af erhållna upplysningar om slitning
m. m. blifvit upptagen till 1: 50 för infanteriet, och för kavalleriet med längre öfningstid till 2: 50 för man.
Stallbyggnad: Antalet spiltor är beräknadt efter hästarnes, med tillägg af 10 procent sjuk-spiltor. För kostnaden
har äfven en i Malmö nyligen uppförd sådan byggnad blifvit lagd till grund. Denna, beräknad för 40 spiltor,
kostade 23,850 rdr, eller nära 600 rdr för spilta. Af samma skäl, som i afseende på kasernbyggnaden blifvit
anförda, har denna summa blifvit nedsatt till 500 rdr, eller, med sjukspiltorne inberäknade, till 550 rdr
för häst.
Då kostnaderne för underhåll af stall äro ganska betydliga, har man icke vågat upptaga den till mindre än
3£ procent, hvarföre årspriset utföres med
stallhyra efter 5 procent .... 27: 50
underhåll efter 3£ procent . . . . 19: 25
tillsammans 46: 75.
Jemföras nu kostnaderne för indeld stamtrupp med en sådan, tagen utur den allmänna beväringen, så befinnes
på sätt tab. 10 utvisar, att vid lika nummerslyrka årliga kostnaden för en konskriberad armé öfverstiger
den för den indelda med 898,168: 98 rmt.
70
Uttages åter årligen 4,000 man utur hvarje af de sju klasserna i öfverensstämmelse med hvad här ofvan
såsom behöfligt blifvit anfördt, blifver den konskriptionsarmé, som skulle ersätta den indelda, 28,000 man och
kostnaden för densamma, enligt hilagde tabell 11, 1,615,536: 81 högre än för den indelda.
Härtill komma dessutom åtskilliga förhållanden, som måste göra skillnaden i kostnad emellan en konskriberad
stamtrupp och den indelda större än hvad ofvan anförda siffror utvisa. Lika litet, som de nu af rust-och
rotehållare betingade vakansafgifter kunna beräknas att till samma belopp utgå, derest hela indelningsverket skulle
upphöra, lika litet kan i samma fall staten påräkna, att till fullo återbekomma värdet af de räntor, som till rustningen
äro anslagna och hvilka, för beräkningen af den indelde ryttarens kostnad, äro lagda till grund. — En
annan anmärkningsvärd omständighet är den, att för bildande af duglige och pålitlige korporaler i allmänhet erfordras
längre tid, än den, hvarunder den konskriberade truppen skulle till oafbruten tjenstgöring hållas; till följd
hvarutaf dessa korporaler måste — åtminstone vid infanteriet, der tjenstgöringstiden är kortast — utses ibland
dem, som tillhöra äldre årsklasser, hvarigenom åter den styrka ökades, som året om vore i tjenstgöring.
Slutligen må bemärkas, att i ofvan uppgjorda beräkningar endast varit fråga om manskapet, och att intet
afseende blifvit fästadt på aflöningen af det befäl, som tillhör den olika mot nu organiserade truppen. En ej ringa
kostnad, utöfver den nuvarande, uppkomme likväl, då befälet såsom i ständiga garnisoner förlagdt, måste lönas
efter värfvad stat och inqvartering åt detsamma beredas, antingen in natura eller genom lönetillägg.
Sammanräknas alla dessa utgifter, och tages äfven i betraktande de omkostnader för en gång, hvilka blifva
en följd af kaserners och stallbyggnaders uppförande i åtskilliga delar af landet, så inses lätt den ganska betydliga
kostnad, som införandet af en konskriptionsarmé, i stället för den indelda, skulle medföra.
TAB. 1.
71
Tabell, utvisande vapenöfningskostnaden för Indelta Infanteristammen, på regementenas
vanliga mötesplatser; deruti inberäknadt marschkostnader, underhåll af sjukvårdsmateriel
och arvode till förvaltningspersonalen.
Regemente eller Corps.
År 1859.
År 1860.
Medelbelopp af begge
årens vapenöfnings-  kostnad för nummer.
Antal
Portionstagare.
Mötes-
kostnad.
kostnad
för nummer.
Vapenöfnings-
Antal
Portionstagare.
Mötes-
kostnad.
kostnad
för nummer.
Vapenöfnings-
Lif-Regementets Grenadier-Corps
478
8,188
29
Första Lif-Grenadier-Regementet . . .,
993
16,437
80
1,176
14,930
49
Andra » »
956
14-516
19
964
11,612
35
Westgöta Regemente
972
14,001
14
978
13,709
75
.
472
8,725
41
Uplands Regemente
1,134
16,228
10
Skaraborgs »
1,106
16,677
71
1,108
17,173
28
Södermanlands »
—
985
14,751
35
997
13,290
91
Jönköpings »
1,014
14-993
49
—
Dal »
—
1,094
21,885
34
Helsinge »
1,028
17,980
17
1,130
18,366
92
Elfsborgs »
997
15-430
84
1,068
16.324
11
Westgöta-Dals »
1,180
17,733
14
1,114
17,715
96
Bohusläns »
881
13,801
31
875
14,510
41
_
Norrbottens Fält-Jägare-Corps
—
366
6,815
06
•-
406
7,947
11
1,049
14,308
6°
681
12,394
83
Wermlands »
867
13,613
73
884
16.504
58
Jemtlands Fält-Jägare-Corps
428
9,282
10
446
10,069
64
Norra Skånska Infanteri-Regementet
683
10.584
71
—
Södra » »
773
10,890
41
—
Summa
13,924|213,542|27
15
34
15,359
247,852
98
16
14
15
74
Anmärkningar: *
1. Då den enda grunden för fördelningen å nummer af vapenöfningskostnaden måste hemtas från det antal portionstagare (se
anm. 2), som bevistat årets regementsmöte, så hafva utur denna tabell de regementen uteslutits, hvilka samma år ej haft regementsmöte.
2. Alldenstund mötes-passevolansen af mötesanslaget utbetalas, aro de nummer, som af nämde passevolans åtnjuta portionsersättning,
bland portionstagarne inräknade.
72
TA B. 3.
Tabell, utvisande vapenöfningskostnaden för Indelta Cavalleriet på regementenas vanliga
mötesplatser; deruti inberäknadt marschkostnader, underhåll af sjukvårdsinateriel och
arvode för förvaltningspersonalen.
År 1859.
År 1860.
re?
Cfl »
B a
g ®
3
CD
Oa
n
Regemente eller Corps
| Antal portioner
j och rationer.
Mötes-
ko9tnad.
kostnad
för nummer.
<3
CO
■B
s
0:
ET
5
jq
■
1
Antal portioner
och rationer.
Mötes-
kostnad.
kostnad
för nummer.
<
CO
b
n
3
O!
?
5'
iq
c/>
< CD
2*3
a O! CO
g 2
3 s’ *f
K crq rrq
3 aq
V 1 CD
Lif-Regementets Dragon-Corps
465
38,204
16
468
42,652
50
478
37.406
80
Smålands Hussar-Regemente
483
27,157
54
Skånska Hussar-Regementet
933
51,181
66
—
Skånska Dragon-Regementet
938
52,125
31
—
Jemtlands Hästjägare-Corps
182
12-695
73
191
13 210
45
Summa
3.001
181,364 40
6tl|43
| 1.137
93,269 75
82
03
71
23
Anmärkningar :
1. Då den enda grunden för fördelningen å nummer af vapenöfningskostnaden måtte hemtas från det antal manskap och hästar
(se anm. 3), som bevistat årets regementsmöte, så hafva utur denna tabell de regementen uteslutits, hvilka samma år ej haft regementsmöte.
2. Alldenstund mötespassevolansen af mötesanslaget utbetalas, äro de nummer, som af nämnde passevolans åtnjuta ersättning,
bland vid mötet närvarande manskap och hästar inräknade.
3. Då så väl hästar som karlar underhållas af mötesanslaget, har vid fördelningen å nummer af möteskostnaden tagits ett medeltal
af antalet hästar och manskap, för hvilka under årets regementsmöte rationer och portioner utgått; dock att, då rationen kan antagas
50 procent dyrare än portionen, detta medeltal beräknats sålunda, att, der rationerna understigit portionerna, till de förre blifvit lagde
af skillnaden uti antalet, samt att deremot, då portionerna varit färre, $ af skillnaden tillagts dem, fön att erhålla nämnda medeltal.
TAB. 3.
73
TAB. 4.
Tabell, utvisande kostnaden för Indelde roterade
soldatens beklädnad efter af KrigsKollegium
gjorda utbetalningar för år 1861.
Munderingsper
sedlarnes
Namn.
Anskafiningspria.
Andel, sorn ut-  går för år.
Års-
kostnad
för
nummer.
1. Underhållne af Be-
klädnads-direktionerna.
Halsduk
—
55
Vapenrock
21
35
Klädesbyxor
11
82
Kalsonger
1
94
Linnestibletter ....
1
31
Strumpor
1
16
Skjorta
2
12
40
95
1
10
06
Linnebyxor
4
52
i
z
90
Skor
4
—
Stöflar
9
—
13
b
1
63
Hufvudbonad
7
10
79
Hulr
64
87
13
38
Kostnaden förminskas
med 7 procent, för
anskaffning med sam-
ma anslag af läger-
mössa och beklädnad
för indragne nummer
—
94
Alltså verkliga utgift
12
44
2. Underhållen af
Krigs- Collegium.
Kapott
27
50
. .
3
60
Summa
Il:dr
16
04
Anmärkning.
För de till regementenas löningsfonder indragna eller för
andra ändamål vacanta numren skola beklädnadsmaterialier finnas
i regementsförråden att tillgå för händelsen af numrens rekrytering;
men härtill, liksom till anskaffning och underhåll af truppens
lägermössor samt några andra persedlar, beslås ej särskilda
medel, utan skall kostnaden bestridas med inbesparda tillgångar.
Tabell, utvisande kostnaden för Indelde roterade
soldatens remtygs-, utrednings- och
trosspersedlar, efter den vid bestämmandet
af slitningsersättning för dylika persedlar,
i de fall, sådan ersättning ifrågakomrner,
gällande beräkningsgrund.
Persedlarnes
Siitnings-
ersättning
Anskaff-
ningskostnad
A man
för året.
och 10 proc.
underhåll.
Remtyg och Utredning.
Ränsel med remmar .
11
—
—
90
Bandoller med rem . .
10
45
1
02
Mattornist
1
37
—
36
Kopparflaska
4
67
—
18
Flaskrem
I
10
—
12
9
58
Tross.
Kokkittel ^
11
—
T xa T§U
1
43
Skyffel dfo
1
37
\
12
Proviantsäck .... ^
2
47
Jernstör T^
3
85
Tält TJtj
110
—
1
02
1
14
Summa
158
7.1 1
3
72
Landföråvartkommiu. Bet. I.
10
74
TAB. 5.
Tabell, utvisande Rotehållarnes kostnader för underhållet af Soldat, enligt för hvarje Län
uppgjord beräkning för år 1860.
Medelbelopp af
Autal
Kostnad på rote
Kostnad pa rote
kostDaden på
Regemente eller Corps.
Län.
Rotar.
inom Länet.
inom Regemente
eller Corps.
rote inom
hela roterade
infanteriet.
Första Lif-Grenadier-Regementet
Ostergötlands ....
1,244
77
43
77
43
Uplands Regemente
Upsala ........
957
121
12
1 i si
48
» »
Stockholms
243
172
28
j lul
Skaraborgs »
Skaraborgs
1,200
103
—
103
—
Södermanlands »
Södermanlands. . . .
1,200
66
17
66
17
Kronobergs »
Kronobergs
1,100
125
—
125
—
Jönköpings »
Jönköpings
1.100
80
17
80
17
Dal »
Stora Kopparbergs .
1,200
103
78
103
78
Helsinge »
Helsingland
900
61
74
} 61
88
» »
Gestrikland
300
62
29
Elfsborgs »
Elfsborgs
1,191
104
50
| 104
53
» »
Göteborgs
9
108
87
Westgöta-Dahls»
» »
Elfsborgs
900
300
104
103
50
| 104
13
Skaraborgs
Bohusläns »
Göteborgs
904
108
87
108
87
Westmanlands »
Westmanlands. . . .
940
113
35
1
» »
Stora Kopparbergs .
205
103
78
} 109
75
» »
.
Orebro
55
70
64
1
Norrbottens Fältjägare-Corps . . .
Norrbottens
483
66
—
66
—
Westerbottens » » . . .
Westerbottens ....
460
60
71
60
71
Calmare Regemente
Calmare
347
92
75
1
» »
Jönköpings
401
80
10
} 98
46
» »
Kronobergs
352
125
—
1
Nerikes »
Orebro
474
70
64
| 79
85
» »
Wermlands
292
94
80
Wermlands »
Wermlands
908
94
80
94
80
Jemtlands Fältjägare-Corps....
Jemtlands
525
50
32
50
32
Norra Skånska Infanteri-Regeimtet
Christianstads ....
522
86
33
| 93
10
» » »
Malmöhus
462
100
75
Södra Skånska »
Christianstads ....
206
86
33
| 97
79
» » »
Malmöhus
796
100
75
1,817
22
90
86
Anmärkning.
Kostnaderna för underhäll af soldat vid de afsutna rusthålls-regementena äro icke här upptagne, enär dessa vid nämnda regementen
utgå olika emot vid de roterade och ej af markegångssättning beröres.
75
TAB. 6.
Tabell, utvisande i sammandrag kostnaden, hvartill en roterad Infanterist uppgår för år.
Roterad Infanterist.
Vapen-
öfnings-
kostnad.
Beklädnad.
Remtyg
och
Utredning.
Tross.
Gevärs-
persedlar.
Rote-
hållarens
kostnad.
Summa.
1 man
15
se Tab.
74
1.
16
se Tab.
4
3.
2
se
58
Tab
1
4.
14
1
85
90
se Tab.
86
5.
128
21
TAB. 7.
Tabell, utvisande den kostnad, hvartill en Indeld Ryttarenummer (karl och häst) i medeltal
uppgår för år.
Rusthållskostnad.
Indeld Ryttare.
vapenoimngs-
kostnad.
Rusthålls- och
Augments Räntor.
Roterings-
frihet.
Summa.
summa
Summarum.
1 nummer
71
23
275
45
57
14
332
59
403
82
se Tab.
2.
Anmärkning.
Roteringsfrihetsafgiftens belopp är hemtad från Kongl. Krigs- och Kammar-Kollegierna i det föregående omnämnda utlåtande.
TAB. 8.
Tabell, utvisande den kostnad, hvartill en Konskriberad Soldat uppgår för år räknadt.
En Konskriberad Soldat.
Marsch-
kostnad.
Underhåll
eller
natura-  portion
och
tobaks-  skilling
efter
56 öre.
Bekläd-
nad.
Remtygs-
och
Utred-
nings-
persedlar.
Gevärs-
persedlar.
Kassern-
byggnad.
Sängar
och
sängklä-  der samt
kasern-  inven-  tarier.
Läger-  kostnad
(tross-  persedlar,
läger-  halm,
granris,
m. m.)
Diverse
kostnader
(sjuk-  vård, kok-  inrätt-  ningar,
expenser).
Summa.
I lista Klassen
5
204
40
120
64
4
70
3
08
28
12
12
06
1
50
2
381
50
» 2:dra »
5
—
204
40
120
64
4
70
3
08
28
12
12
06
1
50
2
—
381
50
» 3:dje »
5
—
17
03
16
04
2
58
1
85
28
12
12
06
1
50
—
25
84
43
» 4:de »
5
—
17
03
16
04
2
58
1
85
—
—
—
—
1
50
—
25
44
25
» 5:te »
5
—
17
03
16
04
2
58
1
85
50
—
25
44
25
» 6:te »
5
—
17
03
16
04
2
58
1
85
—
—
—
—
1
50
—
25
44
25
» 7:de »
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Summa
30
—
476
92
305|44
19
72
lil
56
84
36
36
18
9
5
—
980
18
1 medeltal lör år
140
03
76
TAB, 9.
Tabell, utvisande den kostnad, hvartill en konskriberad Ryttarenummer (karl och häst)
uppgår, för år räknadt.
En Konskriberad
Kavallerist.
Marsch-
kostnad
för
1 portion och t
1 skilling efter !
cj
=3
Q->
re
B
po
re
re-
co
p
Hr* ^
“ re
Q5: —
l 3
a =
■rt- Ö
re a-  a. 2
R. =;
II Beklädnad, rc
Gevärs-
per-
Rcmon-
tering.
Utfo-
dring.
Skoning
och me-  dika-
Lysning
i stal-  larne
och
stall-
Kas-
sern-
tygg-
Sängar
och
säng-
kläder
samt
kassern-
inven-
tarier.
Läger-  kostnad
(tross-  persed-  lar, lä-  gerhalm
granris,
m. m.
Stall-
b.vgg*
Diverse
kostna-
der,
(sjuk-
vård,
kokin-
Summa.
sg.
O:
rs co
re i
3
P
B
dS M
O
re
P-
B
•V
?>
per-
sedlar.
rättnin-  gar, ex-  penser.
I lista Klassen
5
204
40
202
71
5
50
45
315
10
6
2
50
28
12
12
6
2
50
46
75
2
877
64
» 2:dra »
5
—
204
40
202
71
5
50
45
—
315
10
6
—
2
50
28
12
12
6
2
50
46
75
2
—
877
64
» 3:dje »
5
—
204
40
202
71
5
50
45
—
315
10
6
—
2
50
28
12
12
6
2
50
46
75
2
—
877
64
» 4:de »
5
—
34
07
57
92
2
—
45
—
315
10
6
—
2
50
28
12
12
6
2
50
46
75
—
30
557
32
» 5:te »
5
—
34
07
57
92
2
—
45
—
315
10
6
—
2
50
—
—
—
—
2
50
46
75
—
30
517
14
» 6:te »
5
—
34
07
57
92
2
—
45
—
315
10
6
—
2
50
—
—
—
—
2
50
46
75
—
30
517
14
» 7:de »
Summa
30
—
715|41
781 89
22I0O
270
—
1,89o|60
36
—
15
—
112
48
4824
15
—
280 50
690
4.224
52
I medeltal för
år .
603
50
TAB. 40.
Tabell, utvisande kostnaden för Indelt Infanteri och Kavalleri, jemförd med kostnaden för
en lika stor styrka, tagen ur allmänna beväringen.
I
n d e 1 d.
U r
Allmänna Beväringen.
Årskostnad
för nummer.
Årskostnad
för 20,239
man infanteri.
Årskostnad
för 3,300
man kavalleri.
Summa
Årskostnad.
Årskostnad
för nummer.
Årskostnad
för 20,239
man infanteri.
Årskostnad
för 3,300
man kavalleri.
Summa
Årskostnad.
Infanteri ...
Kavalleri...
128
403
21
82
2,594,842
19
2,594.842
1.332 606
19
140
603
03
50
2,834.067
17
2,834,067
1-99I-550
17
1,332.606
1,991 550
Summa
3,927,448
19
Summa
4,825,617
17
Således: Årskostnaden lör Beväring 898,168: 98 högre än för indeld trupp.
TAB. 11.
Tabell, utvisande kostnaden för indelt Infanteri och Kavalleri, jemförd med kostnaden för
en deremot svarande styrka, tagen ur allmänna beväringen.
Indeld.
Ur Allmänna Beväringen.
Årskostnad
för nummer.
Årskostnad
för 20,239
man infanteri.
Årskostnad
för 3,300
man kavalleri.
Summa
Årskostnad.
Årskostnad
för nummer.
Årskostöad
för 24,500
man infanteri.
Årskostnad
för 3,500
man kavalleri.
Summa
Årskostnad.
Infanteri...
128 21
403 82
2-594,842 19
—
2,594,842
19
140 |o3
3,430,735
—
—
3,430,735
—
Kavalleri...
1,332 606
—
1,332,606
—
603 |S0
—
2,112250
—
2112.250
—
Summa
3,927,448
19
8 u muia
5,542,985
—
Således: Årskostnad för Beväring 1,615,536: 81 högre än för Indeld trupp.
77
Bil. B.
Approximativ beräkning af <lcn ökade kostnad, sorn uppstår genom organisation af
armceus beväringsmanskap på det af kommittcradc föreslagna sätt.
1. För beväringsmanskapets utredning.
Enligt i Krigskollegium uppgjorda beräkningar kan kostnaden för hvarje beväringskarls förseende med beklädnads-,
remtygs-, utrednings- och tross-persedlar under 34 dagars möte om året, in- och utryckningsdagarne
deri inbegripna, upptagas till ett årligt belopp af 15 Rdr 32 öre, hvaraf erhålles en dagkostnad af 45 öre för
hvarje tjenstgörande karl.
Enligt jemväl af Krigskollegium meddelade upplysningar finnas, för det närvarande, tillgångar anvisade för
omkring 25,000 man bevärings förseende med nyssnämnda persedlar under 34 dagars möte årligen, d. v. s. för
ett sammanräknadt antal af 850,000 tjenstgöringsdagar om året.
Kommittcrades förslag till beväringsmanskapets organisation och vapenöfning afser en årlig tjenstgöring:
af 5,000 man beväringssoldater under 04 dagars rekrytskola, in- och utryckningsdagarne inberäknade,
motsvarande ett antal tjenstgöringsdagar af  320,000.
» 15,000 man under 17 dagars regementsmöte, motsvarande .
255,000.
och af 15,000 man allmän beväring under 34 dagars vapenöfning, motsvarande  510,000.
tillsammans tjenstgöringsdagar 1,085,000.
som öfverskjuta förenämnda antal  850,000.
med 235,000.
För persedlarnes slitning derunder skulle således en ökad kostnad uppstå och nya tillgångar
erfordras, uppgående, efter 45 öre för dag. till ett årligt belopp af Rdr 105,750.
Härtill kommer för gevär, som beräknas, efter 5 öre för dag, till  11,750.
Summa Rdr 117,500.
2. För beväringsmanskapets underhåll (vid vapenöfningarna).
I kommitterades betänkande angående ordnandet af arméens vapenöfningar är kostnaden för dessa öfningar
med beväringsmanskapet beräknad att blifva, under antagande af 1864 års portionspris, årligen Rdr 857,569.
Vapenöfningskostnaden för detta manskap nyssnämnda år utgjorde enligt landskontorens mötesredogörelser
samt med tillägg af öfriga enligt krigskollegii räkenskaper bestridda utgifter för
samma år till enahanda behof, i jemnt tal .
» 618,000.
Alltså skulle beväringsmanskapets underhållskostnad komma att öfverskjuta sistnämnda belopp
med
239,569.
Summa ökad kostnad Rdr 357,069.
Anm. 1. Hvad härutöfver kan erfordras för beväringsmanskapets anteckning och redovisning på annat och än
damålsenligare
sätt, än nu eger rum, och i enlighet med de åsigter kommitterade härom yttrat, beror
på de närmare bestämmelser, som i detta afseende kunna komma att i nåder meddelas.
» 2. Första anskaffningskostnaden för persedlar och gevär är här likasom i andra dylika fall afsedd att be
stridas
af första årens underhållsanslag derigenom att organisationen endast småningom genomföres.
78
3. INFANTERIET.
I öfverensstämmelse med den vid besvarandet af första frågan uttryckta åsigt: att arméens
organisation borde beräknas för en krigsfot af 70,000 man af alla vapen utom befäl,
deraf 50,000 man ständigt stridsfärdige, hafva kommitterade antagit
infanteriets krigsfot till 60,000 bajonetter, deraf 40,000 borde vara ständigt stridsfärdige.
Då derjemte indelda och värfvade trupper på de skäl som redan blifvit utvecklade ansetts
böra bibehållas såsom stam för beväringsmanskapet, utgör infanteriets nuvarande organisation
en naturlig grundval för den blifvande. Genom att med stamsoldater förse tvenne
corpser, som nu endast ega befäl (Hallands och Vester-Norrlands bataljon) samt genom en
något förändrad organisation af en annan stamtrupp (Wermlands fältjägareregemente) skulle
50 stambataljoner erhållas. Då genom det så kallade tredje bataljonsbefälet, ehuru vid en
del trupper mindre tillräckligt, regementen på två bataljoner redan nu hafva befäl för tre,
och corpser på en bataljon hafva befäl för en och en half, skulle endast genom en fullständigare
tillämpning af denna grundsats befäl erhållas för 75 fåltbataljoner, hvilka med 800 å
bataljon gifva den för krigsfoten antagna styrkan af 60,000 man.
Bataljoner af nämnde styrka, mindre än i de flesta andra arméer på krigsfot, men ungefär
lika med de franska bataljonerna, böra för våra förhållanden vara lämpliga. De äro
icke så små, att de under ett fälttåg alltför hastigt blifva svaga, icke eller så stora, att de
blifva svårhandterliga. Vanan att manövrera med små stambataljoner torde hos mången framkalla
tvekan, huruvida icke redan med 800 mans bataljoner gränsen för rörlighet vore öfverskriden.
Men då korporaler, skarpskyttar, timmermän m. fl., äfvensom sjuke afdragas, blir
styrkan i ledet förutom de afdrag, som ständigt i fält förekomma, endast omkring 650 man,
(Bil. X) hvilket för manöver på 12 plutoner icke, i jemförelse med förhållandet i andra land,
kan anses vara för stor styrka, hinderlig för den rörlighet som i fält erfordras, helst i bruten
mark kompanimanövern med fördel kan användas. Med mindre bataljoner måste deras antal
för samma infanteristyrka ökas, och i samma mon befälets antal växa. Med större bataljoner
åter skulle ingen tillökning i den vanliga krigsfoten vara möjlig, annorlunda än genom
uppsättning af nya bataljoner.
Då således 75 bataljoner erfordras för krigsfoten, kunde det anses riktigast att äfven
stammen fördelades på lika många bataljoner, hvarigenom enhet vunnes mellan freds- och
krigsfot. Men detta skulle medföra kompaniernas ökande med en tredjedel och således en
fullständig omreglering af de gamla kompanierna, hvilket vid indelda arméen på många ställen
vore med svårigheter förenad, synnerligast vid befälets förseende med passande bostäder.
Det skulle ock hafva till följd en betydligt ökad aflöningskostnad. Då härtill kommer att
stammen ensamt är för svag, att under vanlig fred tjenstgöring ställas på så många bataljoner,
och arméen redan i 50 år vant sig vid en organisation, som förutsätter flere bataljoner
på krigs- än på fredsfot, så har en sönderdelning af de gamla bataljonerna och kompanierna,
hvarken ansetts behöflig, eller fördelarne deraf motsvara kostnaderna och öfriga olägenheter
af rubbningar i alla gamla förhållanden. Med anledning häraf hemställa kommitterade :
Att infanteriets stamtrupper må utgöras af 50 bataljoner, men att hvarje stambataljon
erhåller befäl för en och en half, så att infanteriet på krigsfot kan uppsätta 75 fältbataljoner;
samt
att fältbataljonerna i allmänhet beräknas till 800 bajonetter.
79
För att emellertid göra arméen förtrolig med krigsfoten och tillika vinna en fullständigare
öfning böra, under den tid af vapenöfningarna, då beväringssoldaterne äro inkallade,
stambataljonerna fördelas på en och en half fältbataljon. Tvenne stambataljoner uppställa då
tillsammans tre fältbataljoner och vid ensam corps kan den halfva fältbataljonen manövrera
såsom en mindre bataljon.
Regementsindelningen, inom de flesta europeiska arméer allmän för infanteriet, har hos
oss länge varit den enda vid hela arméen. De afvikelser derifrån, som vid infanteriet förefinnas,
hafva sin grund i tillfälliga förhållanden. Så uppkommo de båda Lifregementets och
Smålands grenadiercorpser genom afsittning af delar af kavalleriregementen. Jemtlands fältjägareregementes
förändring till corps föranleddes af en allmän nedsättning af rotering i Jemtland
tillika med ett antal rotars användande till ännu en kavalleriskvadron. Vesterbottens
regementes vidsträckta förläggning, som försvårade enhet i befäl och utgjorde hinder för bataljonernas
öfningar på gemensam mötesplats, medförde regementets delning i Norr- och Vesterbottens
corpser. Om Vesternorrlands och Hallands corpser erhålla stam trupp från båtsmanshållet,
och om Wermlands fältjägare, genom en lämpligare organisation blefve en corps,
i stället för ett svagt regemente, vore äfven dessa förändringar undantagsförhållanden. Regementsindelningen
har också många företräden framför corpsindelningen. Den fordrar ett
mindre antal befäls- och förvaltnings-enheter med tillhörande personal, än den senare, och
ett regemente på tre bataljoner utgör en vida bättre organisation för krigsfoten och brigaden
än en corps på halfannan bataljon, som först genom förening med annan corps kan bilda
trenne hela bataljoner, hvaraf en sammansatt från båda corpserne. Det vore således en både
ekonomisk och militärisk förlust att sönderdela regementena; snarare vore det önskvärdt att
corpserne kunde förenas i regementen, men då deras förläggning häremot utgör ett hinder
har ingen allmännare förändring i nuvarande regements- och corpsindelning blifvit
ifrågasatt.
Kommitterade gå nu att i underdånighet redogöra för den organisation af infanteriet,
hvars grunddrag här blifvit tecknade.
Organisation.
Infanteriets stam utgöres fortfarande af både indelda och värfvade trupper.
För det närvarande är stambataljonernas antal följande:
Indelda
19 Regementen 38 bataljoner
5 * Corpser  5 »
Värfvade
2 Fotgardesregementen 4 »
Wermlands fältjägareregemente , 2 »
Summa 49 bataljoner.
Hvarken Lifbeväringsregementet, som är under indragning eller Hallands och Vesternorrlands
corpser, hvilka, i likhet med det förra, sakna stamtrupp och dessutom endast till
en del hafva nödigt befäl, kunna nu räknas till stamtrupperne.
Wermlands fältjägareregemente har, spelet inberäknadt, icke mer än 600 man, fördelade
på 6 kompanier och dess kompanibefäl består endast af 24 officerare och 18 underofficerare.
Det är således för svagt att utgöra ett regemente på 2 bataljoner och ännu mera att på
krigsfot kunna uppsätta en 3:dje bataljon. För att motsvara detta ändamål borde regementet
* För enkelhetens skull kallas i det följande, så väl vid infanteriet som vid kavalleriet, »regemente» den enhet, sorn har 2 eller 3
bataljoner, och »corps» den enhet, sorn har 1 eller 1 '/, bataljoner.
80
ökas till 8 kompanier af åtminstone 100 man hvartdera och förses med befäl efter samma
grunder, som för infanteriet i allmänhet komma att föreslås; d. v. s. kompani-befälet borde
i det närmaste fördubblas. Regementet borde äfven hafva lika utsträckta vapenöfningar, som
det öfriga infanteriet, då inga skäl finnas, hvarföre det härutinnan skulle stå efter andra trupper
inom vapnet. Af denna anledning blefve det ock nödvändigt att förbättra såväl befälets
som manskapets villkor. Det är likväl ganska tvifvelaktigt, om en tillökning af regementet
genom värfning af ytterligare 200, eller med spelet 240 man, skulle med lätthet kunna ske,
då fordringarna på manskapets tjenstgöring äfven ökades, utan att villkoren alltför mycket
måste stegras. Regementets förändrade organisation i öfrigt skulle äfven förorsaka en betydlig
kostnad. Det synes snarare vara riktigt att något minska värfningen, men med ökade
fordringar på manskapet och dess bofasthet, helst inom landskapet. Då dertill kommer, att
regementet inom dess nuvarande anslag kan, på sätt de vid värfvade arméens lönereglering
fogade stater utvisa, förändras till en corps med fulltaligt befäl och förbättrad aflöning för
såväl befäl, som manskap, anse kommitterade detta fördelaktigare, än att tillöka regementet
och föreslå derföre:
att Wermlands fältjägareregemente sättes på en bataljon eller förändras till en corps
på 4 kompanier med tillsammans 520 man, inberäknadt spelet.
För att i sig upptaga beväringsmanskap blir den nya corpsen i det närmaste lika tillräcklig
som regementet med dess nuvarande mindre fullständiga organisation.
Genom den nu föreslagna förändringen skulle visseidigen stambataljonernas antal minskas
med en, men om deremot Vesternorrlands bevärings- och Hallands infanteri-bataljoner erhålla
stamtrupp och fulltaligt befäl skulle två bataljoner tillkomma. Den år 1861 förordnade sjöförsvars-komité
har, i sitt underdåniga betänkande (sid 37), förklarat Vesternorrlands båtsmän
vara bland dem, som lättast skulle till landförsvaret kunna afstås; och ehuru intet blifvit
förhandladt rörande Hallands båtsmanskompanier, torde dock kunna antagas att äfven
dessa kompanier, tillika med 35 till 36 rotar af 2:dra Bohusläns-kompaniet skulle utan olägenhet
kunna för sjöförsvaret undvaras. Genom öfverflyttning af dessa delar af båtsmanshållet
till arméen, skulle en väsendtlig lucka i dess organisation fyllas, infanteriet vinna en
behöflig förstärkning och tvenne af dess corpser få en hittills saknad stamtrupp. Af dessa
skäl hafva kommitterade icke tvekat att äfven för Hallands corps beräkna en stamtrupp från
båtsmansindelningen och föreslå således:
att andra Norrlands båtsmanskompani 348 rotar och af första Norrlands båtsmanskompani
109 rotar, tillsammans 457 rotar i Vesterbottens och Vesternorrlands län öfverföras
till arméen på det sätt, att af 444 rotar i Vesternorrlands län bildas stamtrupp
för Vesternorrlands corps, och 13 rotar i Vesterbottens län förenas med Vesterbottens
fältjägarecorps;
att norra och södra Hallands båtsmanskompanier 364 rotar och högst 36 rotar af 2:dra
Bohusläns båtsmanskompanier, tillsammans 400 rotar, äfvenledes förenas med arméen
för att utgöra stamtrupp vid Hallands corps; samt
att dessa båda corpser hvardera fördelas på 4 kompanier och för öfrigt till sin nummerstyrka
ordnas enligt bilagorna (A och B).
Infanteriets stamtrupper blefve då
Indelda
19 regementen 38 bataljoner
7 corpser 7 »
Värfvade
2:ne gardes regementen ... 4 »
Wermlands fältj ägare-corps . . 1 »
50 bataljoner.
81
Ju talrikare stammen är i förhållande till det manskap, som på krigsfot skall med densamma
förenas, desto bättre kan han uppfylla sitt ändamål. Hvarje tillökning af stammen
är således i allmänhet önskvärd. Men om stammen icke är betydlig, om endast en del af
den öfriga krigsstyrkan är tillräckligt öfvad och om då kriget står för dörren talrika reserver
hastigt skola krigsbildas, blir det nödvändigt att begagna de utvägar, som kunna förefinnas,
för att på ett ändamålsenligt och med den öfriga organisationen öfverensstämmande sätt, öka
stammen.
Utom dessa allmänna skäl för en tillökning af infanteriets stam, påkallas hon äfven i
enskilta fall af möjligheten att gifva en del indelda regementen eller corpser en lämpligare
nummerstyrka, än den de nu hafva.
De indelde staintruppernes styrka är begränsad af sjelfva indelningsverket eller rustningen
och roteringen. Den förra kan icke ökas. Roteringen åter har på senare tider fått en
ehuru icke betydlig tillväxt af nya rotar, indelade på jord, som förut icke undergått ordinarie
rotering. Denna s. k. nya ordinarie rotering är af alldeles enahanda beskaffenhet, som
den äldre och medför lika skyldigheter med denna, men deraf har hitintills i allmänhet endast
utgått en på den årliga markegångssättningen beroende vakansafgift. Kominitterade anse
derföre, att i främsta rummet
nya ordinarie roteringen inom knektehållet och äfven inom de delar af båtsmanshållet,
som till arméen öfverflyttas, bör fullgöra verklig rotering, i stället för nu utgående vakansafgift,
öfverallt der detta fordras för ett lämpligt ordnande af truppernes styrka.
(Bil. C och M).
Af de tvenne nummer på hvarje indelt kompani, som äro »anslagna till volontären,
användes nu, och skulle äfven framdeles behöfva användas, blott det ena för detta ändamål.
Vakansafgiftcn för det andra ingår till volontär-vakans-fonden. Då emellertid denna fond
o o
numera bör kunna af räntemedel bestrida sina utgifter, lärer icke något hinder möta för
att de nummer, som nu hållas vakanta för volontär-vakans-fonden, eller ett på hvarje
kompani, med soldater uppsättas.
En del rust- och rothålls-nummer vid infanteriet användes äfven till ändamål, främmande
för det egentliga försvarsverket. Dit höra de nummer, som vid andra lifgrenadier- och
vestgöta regementen äro indragna till hingsthållning. Den förlust, som genom dessa nummers
återgång till regementena skulle tillskyndas allmänna hästafvelns upphjelpande, kan icke
vara af betydenhet och kunde, om så erfordrades, lämpligast ersättas genom ett anslag på
6:te hufvudtiteln.
Enahanda är förhållandet med de nummer vid Kronobergs regemente, som äro indragne
till en soldatbarnskola. Denna skola har genom folkskolorna blifvit öfverflödig, och vakansafgifterna
användas nu till understöd för soldat-barn, som besöka sistnämnda skolor. Om
staten vill bidraga till detta vackra ändamål, synes äfven detta lämpligare kunna ske genom
särskilda medels anvisande, än genom indragna soldat-nummer. Kommitterade anse derföre
att 2 nummer vid andra Lifgrenadierregemente! och 7 nummer vid Vestgöta regemente,
använde till hingsthållning, och 4 nummer vid Kronobergs regemente, indragno
till en soldatbarnskola, böra till verkliga soldatnummer återgå.
Kommitterade föreslå vidare, i anseende till den svaga infanteristammen i Norrbotten:
att 115 vid Norrbottens fältjägarecorps på 50 år från 1847, vakanta rotar, efter vakanstidens
slut återgå till verklig rotering; samt
att vakansafgiften för 99 af sistnämnda rotar, hvilken nu ingår till den såkallade Norrbottens
hästjägare-skvadronsfond, och hvaraf till en del artilleri-batteriet i Hernösand
underhålles, anslås, intill vakanstidens utgång, till organisationen af Norrbottens corps,
äfvensom att den deraf bildade fonden till samma ändamål användes (Bil. D).
I afseende å de 385 rotar vid Skånska infanteriregementena, som under 50 år, från
1815, fått befrielse från effektiv rotering, mot erläggande af vakansafgift, som till statsverket
Landt/örsvarskommitt. Bet. I. 11
82
ingått, hafva kommitterade inhemtat, att E. K. M. redan anbefallt soldaters uppsättande af
dessa rotar efter vakanstidens slut.
Det svaga Bohusläns regemente, nu endast 904 rotar, behöfver äfven förstärkas. Vestgöta
båtsmanskompani, 87 nummer angränsande till regementet, är bland de stamtrupper sjöförsvars-komitén
ansett kunna till arméen aflemnas. Med detta kompani blefve regementet
dock endast 991 rotar, och ökadt med ytterligare 9 båtsmansnummer inom Bohuslän blefve
regementet 1,000 rotar; således svagare än infanteriregementena i allmänhet och svagt i förhållande
till landskapets talrika beväringsmanskap.
De stora förändringar flottans materiel redan undergått och i den närmaste framtiden
kommer att undergå, gifva emellertid anledning till det antagande, att flottan framdeles hvarken
har behof af eller ens med fördel kan använda en större indeld manskapsstyrka och att
således äfven andra delar af båtsmanshållet, än hittills blifvit ifrågasatt, kunna, utan afsaknad
för sjövapnet, till landförsvaret öfverföras. Visserligen tilltro sig icke kommitterade att afgöra
i hvad mon detta kan vara fallet, men då äfven af flottans män denna tanke blifvit offentligen
uttalad, hafva de trott sig böra uppgifva det sätt, hvarpå en indeld trupp, blifven för
sjöförsvaret obehöflig, kunde inom arméens led bidraga till laudets försvar och sålunda fortfarande
fylla sin bestämmelse, ehuru på ett annat område, än han förut tillhört, men som
för flertalet af manskapet, med afseende på dess vanliga lefnadsförhållanden, måste anses
mera passande och fördelaktigt. Svårigheter åtfölja visserligen alla sådana öfverflyttningar,
men kunna dock öfvervinnas, om ock någon längre tid förflyter, innan fullt gagn deraf kommer
att visa sig. Kommitterade hafva i sådant afseende fästat uppmärksamhet på följande
hufvudsakliga förhållanden:
Vid det roterade båtsmanshållet, liksom vid knektehållet (roteringen), ligga kontrakter
eller föreningar emellan kronan och deputerade af menigheterna till grund för rotarnes skyldigheter,
och mellan den enskilde rotehållaren och hans båtsman afslutas tjenste kontrakt, alldeles
såsom vid knektehållet mellan rotehållaren och soldaten. Enligt dessa, med menigheterna
afslutade kontrakt, har rotehållaren skyldighet att ställa båtsman och lärer icke utan
eget begifvande kunna åläggas att hålla soldat, helst i vissa afseenden förändrade förhållanden
derigenom uppkomma. Likaså har det nu tjenande manskapet förbundit sig att vara båtsmän.
Konungens rätt kan dock icke ifrågasättas att anbefalla båtsmannen lära sig infanteriexercis, och
att till lands bidraga till landets försvar, då hans tjenst till sjös icke behöfves. Lika litet har
någon ifrågasatt konungens rätt att använda landtrupper till sjös, hvilket under 1780—90 årens
krig skedde i stor skala, synnerligast med kavalleriet; men dessa landtrupper upphörde emellertid
icke att vara infanterister eller ryttare. Att genom en kunglig resolution helt enkelt förklara
dem vara båtsmän eller sjösoldater, hade säkerligen, äfven under nämnde tider, ansetts omöjligt.
Svårigheterna med manskapet upphöra emellertid helt och hållet med de nu tjenandes
afgång.
Återstår att undersöka huruvida en öfverenskommelse med rotehållarne har sannolikhet
för sig att kunna tillvägabringas. Koteringen inom båtsmanshållet är vanligen lindrigare, än
inom knektehållet, d. v. s. inom det förra äro vanligen flere hemman i en rote, än inom det
senare. Torp, lön och hemkall, sådane de genom allmänna kontrakten bestämmas, äro ungefärligen
lika vid båtsmans- och knektehållet. Legan vexlar vid knektehållet inom olika
orter högst betydligt. Äfven der densamma, genom författning eller öfverenskommelser mellan
rotarne är bestämd, blir den dock numera i verkligheten beroende af uppgörelse för hvarje
gång mellan rotehållaren och soldaten. Sammaledes är ock förhållandet inom båtsmanshållet.
Genom de enskilda tjenstekontrakten betinga sig soldaterne, utöfver laga lön och hemkall,
alltefter torpets bättre eller sämre beskaffenhet, ofta några färre eller flere fördelar. Likaså
tillgår det inom båtsmanshållet. Det oaktadt har ofta framkastats, att en soldat vore dyrare,
än en båtsman, enär den senare skulle åtnöja sig med billigare villkor. För att få någon
grund för ett omdöme i detta afseende, har närlagde sammandrag af vakansafgifterna för nya
83
ordinarie roteringen efter 1856—1860 årens markegångstaxor blifvit upprättad (Bil. E). Att
döma deraf skulle snarare i medeltal en båtsmansrote vara dyrare än en soldatrote. Det
bör härvid anmärkas, att denna vakansafgift skall, enligt Kongl, kammarkollegii cirkulär den
9 Oktober 1835, uppföras till verkliga kostnaden för en soldat- eller båtsmansrote inom orten
och borde således kunna tjena till en lämplig jemförelsegrund. Vakansafgiften för nya ordinarie
roteringen får icke förblandas med tillfälliga vakansafgiften, som vid försummad rekrytering
utgår af effektive rotar, men efter en betydligt lägre beräkning.
Fordringarna på det manskap, som kunde antagas, hafva väl inom båtsmanshållet varit
betydligt lägre, än inom knektehållet, men hafva genom senare författningar blifvit något
höjda. Likväl få båtsmän antagas utan afseende på längd. Bestämmelserna för tjenstetid
och afgång äro ungefärligen lika. Båda dessa förhållanden äro emellertid oberoende af
knekte- och båtsmanskontrakt. Föreskrifterna härom förekomma hufvudsakligen i generalmönstringsinstruktionerna.
Dock är genom Kongl, resolutionen på allmogens besvär den 1
Augusti 1727 försäkradt, att, »allmogens knektar, sedan de en gång såsom duglige blifvit antagne,
måga ej kasseras eller förafskedas utan deras rusthållares och rctars vetskap och innan
de befunnits för ålderdom, sjuklighet och andra skäliga orsaker böra lösgifvas». Detta stadgande
är ock gällande för båtsmanshållet. För den vanliga fredstjenstgöringen å stationerna
uppfordras roterade båtsmanskompanierna hvart tredje år under 12 månader. Denna tjenstgöringstid
ligger till grund för beräkningen af beklädnadsbidragen, och kan således anses såsom
den normala, ehuru kompanierna kunna, då så erfordras, oftare på kortare eller längre
tider uppkallas. I jemförelse med den indelde soldaten har således båtsmannen en ganska
tung tjenstgöring.
Rotehållaren vid knektehållet bidrager numera icke till soldatens beklädnad, men båtsmansrotehållaren
betalar ett icke obetydligt beklädnadsbidrag och skall dessutom hålla båtsmannen
med kappsäck och små persedlar d. v. s. skjorta, strumpor och skodon.
Om, till följd af möjligen något större fordringar på det manskap, som tillsättes till soldat,
än på båtsmannen, någon större kostnad för rotehållaren, genom förändring af båtsmansrotar
till knekterotar, verkligen skulle uppkomma, eller med andra ord, om rotehållarne skulle
få betala sina soldater mera, än de nu betala båtsmännen, vinna de dock å andra sidan åtskilligt
genom förändringen. Till en början måste det antagas, att de, i likhet med öfrige
knekterotehållare, befriades från allt bidrag till och underhåll af beklädnaden. I stället för
att vanligen hvart tredje år hafva sina båtsmän borta ett helt år, under hvilken tid de icke
kunna undgå att mer eller mindre hafva omvårdnad för de bortavarandes torp och familjer,
skulle soldaten i vanliga fall endast några veckor årligen vara från hemmet. De större fordringarna
på soldaten, borde ock bidraga att skaffa rotehållarne ett dugligare och pålitligare
biträde vid sina arbeten; hvarjemte det nu ofta öfverklagade förhållandet att det fåtaliga befälet
icke kan inom de vidsträckta kompanierna utöfva någon egentlig tillsyn öfver båtsmännen
på roten skulle upphöra.
Från det nu tjenande manskapets sida kunna några egentliga svårigheter icke vara att
förvänta. Flertalet lärer föredraga tjenstgöringen vid arméen, framför arbetet vid flottans stationer;
men endast af det yngre manskapet lärer kunna påräknas att få verkligen tjenstbare
infanterister; och fordras det således icke ringa tid, innan den från båtsmanshållet vunna
förstärkningen för arméen kunde fullt mäta sig med den gamla delen af stammen.
De delar af båtsmanshållet, som utom de här ofvan redan nämnda, blifva för flottan
obehöfliga, böra öfverflyttas till arméen der det kan ske genom förening med redan befintliga
infanteritrupper och företrädesvis der dessa behöfva en tillökning af sin stam. Härigenom
undvikes den kostnad som är förenad med uppsättning af nya corpser, under särskildt befäl,
hvarjemte sammansmältningen af båtsmans- med knekt-hållet, äfvensom den nya soldat-stammens
utbildning befordras. I öfverensstämmelse härmed och under antagande att de till Göteborgs
f. d. station hörande båtsmanskompanier blifva för flottan minst behöfliga föreslås;
M
att, utom vestgöta båtsmanskompani, 209 nummer af båtsmansroteringen i Bohus län
förenäs med Bohusläns regemente, för att uppbringa detta till 1,200 rotar. (Bil. F).
Efter de ifrågasatta öfverflyttningarna af rotar från Bohusläns båtsmanskompanier till
Bohusläns regemente och Hallands nya corps, skulle af dessa båtsmanskompanier återstå för
flottans behof 224 man. (Bil. F).
Andra lifgrenadierregementet räknar nu endast 1000 nummer, under det att första lifgrenadierregementet,
med 1200 gamla rotar och 44 sedan 1822 regementet tillagda nyrotar,
uppgår till 1,244 nummer. — En betydlig skillnad i styrkan mellan olika regementen är alltid
ofördelaktig, men olägenheterna framstå bjertare då, såsom här är förhållandet, regementena
tillhöra samma landskap, skola sins emellan dela dess beväring och hafva samma mötesplats.
En förstärkning af andra lifgrenadierregementet kan lättast och ändamålsenligast vinnas
genom östgöta båtsmans-kompanier och en fördelning af nya ordinarie roteringen mellan
båda regementena, som då hvardera kunna få 1,250 nummer. — Vid andra lif-gren.-regementet
skulle härigenom rust- och rothållssoldater sammanföras under samma befäl och förvaltning, men
detta möter inga hinder, då vid infanteriet olikheten egentligen framstår i sättet för persedelanskaffningen
och de skiljda föreskrifterna i detta afseende kunna på de skiljda delarne
tillämpas. Detta underlättades emellertid deraf att rust- och rothållsnumren icke blefve alltför
mycket blandade om hvarandra inom kompanierna. — Östergötlands läge i förhållande till
flottans stationer ger äfven anledning till den förmodan, att dess båtsmän mindre än flere andra
blifva af vigt för flottan, hvarföre kommitterade anse sig kunna föreslå:
att äfven östgöta båtsmanskompanier öfverföras till arméen och förenas med andra
lifgrenadierregementet; samt
att med biträde af nya ordinarie roteringen första och andra lifgrenadierregementena
jernnäs till lika nummerstyrka. (Bil. G).
Om östgöta båtsmanskompanier icke kunna påräknas för andra lifgrenadierregementet, kan
dess styrka något höjas endast genom nya ordinarie roteringen inom landskapet, — men under
i flere afseenden mindre fördelaktiga förhållanden. (Bil. G).
Arméens stamtrupper skulle, enligt nu afgifna förslag, från båtsmanshållet erhålla en förstärkning
af 1,398 rotar, deraf 1,347 tillhörande gamla och 51 nya ordinarie roteringen.
(Bil. M och N). öfverflyttningar från båtsmanshållet hafva blifvit ifrågasatta endast i delar
af landet, der arméen antingen saknade stamtrupp, eller ock en redan befintlig sådan företrädesvis
ansetts vara i behof af förstärkning, och i anseende till sin förläggning kunde utan svårighet
med sig förena båtsmansrotar. Efter dessa öfverflyttningar, skulle, — om Gottlands
rotering, hvilken vore önsklig att använda såsom stamtrupp på ön till den talrika nationalbeväringen,
derjemte afräknas — för flottan återstå 4,079 båtsmansnummer utom 67 nummer
af nya roteringen. (Bil. N). Möjligen är detta mera än vid sjöförsvaret kan användas. På
förutsättningar af denna beskaffenhet hafva kommitterade emellertid icke ansett sina förslag
och beräkningar böra grundas, men om ytterligare några delar af flottans indelda stamtrupper
kunde med arméens förenas, finnas dertill flere passande utvägar såsom t. ex. att i Vesternorrland
uppsätta ett regemente i stället för en corps (Bil. H) och att förstärka de småländska
regementena. — Göteborgs stad har sig tillagdt ett stadsvakts-kompani af 44 rotar
indelade i Säfvedals härad och de staden närbelägna socknarne. Kompaniet, som står under
borgmästarens befäl, begagnas till polistjenstgöring i staden. Detta användande af indeld
trupp, synes hvarken öfverensstämma med indelningsverkets ändamål eller i andra afseenden
vara rätt lämpligt. Det indelda löningssätt som förutsätter manskapets närvaro på
roten, måste lägga hinder i vägen för truppens ständiga tjenstgöring i staden, hvarföre det
vill synas som kunde det gagn Göteborg har af en sådan polisstyrka, icke motsvara dess verkliga
kostnad. I alla händelser böra utbyten af rotar kunna verkställas med detta kompani,
der sådant, i anseende till förläggningen, kan erfordras för ordnandet af Bohus läns regemente
och Hallands corps.
85
Den ringa och särdeles med afseende på kompani-indelningen ofördelaktiga nummerstyrkan
vid Nerikes regemente, dess vidsträckta förläggning från gränsen af Södermanland ända
upp efter Klarelfven i Vermland, hvarigenom en del af regementets kompanier i sistnämnde
landskap hafva betydligt närmare till Vermlands regementes mötesplats, än till Nerikes regementes,
äfvensom behofvet af ett större antal stamsoldater för Vermlands talrika beväringsmanskap,
göra en förflyttning af nummer mellan Vermlands, Nerikes och Vestmanlands regementen
önskvärd, enär derigenom, med tillhjelp af nya ordinarie roteringen, lämpligare förhållanden
i styrka och förläggningsområden de båda förra regementena emellan kunde erhållas,
utan att Vestmanlands regementes nuvarande verkliga soldatnummer förminskades. Möjligheten
häraf förklaras af hvad härnedan förekommer angående indragne och anslagne nummer.
Med anledning häraf föreslås:
att en förflyttning af rotar mellan Vermlands, Nerikes och Vestmanlands regementen
må verkställas, hvarigenom, med tillhjelp af nya ordinarie rotar, Vermlands regemente
finge 1,100 rotar i stället för 908, Nerikes regemente 800 rotar i stället för 776 och
Vestmanlands regemente 1,106 rotar med 1,096 soldatnummer, i stället för 1,200 rotar
med 1,074 soldatnummer. (Bil. I).
Vid indelda infanteriet äro nu, oberäknadt volontärnumren, i allmänhet 118 nummer på
regementena och 55 till 59 nummer på corpserne anslagne och indragne* till underbefälets
och musikpersonalens aflöning. En del svagare regementen hafva emellertid ett mindre antal
och Jemtlands fältjägarecorps inga sådane nummer. Hela antalet soldatnummer, hvarmed
infanteristammen härigenom minskas, uppgår till 2,260. (Bil. O). I öfverensstämmelse med
redan yttrade åsigter om behofvet af stammens förstärkning och då ett medel dertill, som ligger
nära för handen, är att, så långt omständigheterna i öfrigt medgifva, nedsätta antalet soldatnummer,
som till andra ändamål anvisas; har blifvit antaget att endast spel och ge.värs
handverkare
skulle fortfarande erhålla nummerlöner. Om än icke stridande i egentlig mening,
går dock spelet i elden med truppen och det kan således icke vara orätt att förse det
med soldatnummer. I de flesta arméer står ock spelet i nummer lika med soldaten. Gevärshandverkarne
aflönas nu med l£ till 2 nummerlöner hvardera. Äfven denna personal
kan det vara fördelaktigt att insätta i nummer, emedan dess ställning och vilkor derigenom
bestämdare uttryckas. Dock bör ingen hafva mer än en nummcrlön. Spelet har ansetts kunna
nedsättas från 25 till 20 på bataljon, men då sistnämnde antal är behöfligt för tjenstgöringen
och krigsfoten (Bil. V) finnes intet skäl till olikhet i detta afseende mellan bataljonerna, antingen
de benämnas infanteri eller jägare. Endast en gevärshandverkare på bataljon har
blifvit beräknad, under antagande att desse handveikare, utan att såsom nu delas i gevärssmeder
och stockmakare, hvaraf de senare endast sällan äro behöflige, kunna verkställa alla
de reparationer å gevären, som vid trupperne förekomma, och hvilket icke innebär någon öfverdrifven
fordran på arbetsskicklighet. I enlighet härmed föreslås:
att s. k. nummerlöner anvisas endast till spel och gevärshandverkare, samt att ingen
erhåller mer än en nummerlön;
att spelet bestämmes till 20 på bataljon, deraf 4 fältmusikanter och 16 egentliga spel
eller trumslagare, och detta lika vid alla bataljoner; samt
att i stället för särskilde gevärssmeder och stockmakare, en gevärshandtverkare antages
på hvarje bataljon.
Hela antalet nummerlöner skulle härigenom vid indelda infanteriet, de nye corpserne inberäknade,
endast uppgå till 945 (Bil. J och K), och då inga nummer blefve för andra ändamål
indragne, erhölle stammen en förstärkning af 1,315 soldater från de hittills anslagne
och indragne numren.
Med »anslagne» nummer menos rådane, som användas för andra personer än soldater och med »indragne» nummer sådane, som
användas till aflöning i allmänhet. Kr »anslaget» nummer finnes således en person, ehuru icke en soldat eller bajonett; för »indraget»
nummer finnes ingen.
86
Då det emellertid icke är möjligt att gifva alla indelda bataljoner ett lika antal rustoch
rothållsnummer utan en fullständig rubbning och omkastning af hittills gällande regementsoch
kompani-indelning, inom snart sagdt hela landet, hvilket skulle medföra större svårigheter
än motsvarande gagn, måste det vara fördelaktigt att de svagare bataljonerna få använda
ett så stort antal nummer, som möjligt till soldater i ledet eller »bajonetter». De till nummertalet
starkare bataljonerna kunna deremot, med mindre afsaknad, hafva några flere af sina
nummer anslagna och indragna. På grund häraf föreslås följande:
Hela antalet för spel och gevärshandverkare behöfliga rust- och rothållsnummer vid
indelda infanteriet fördelas på regementena och corpserne i förhållande till dessas styrka,
så att de svagare få färre eller inga, och de starkare flere, anslagna eller indragna
nummer.
Intet regemente eller corps får dock flere »anslagna» nummer, än det bör hafva spel
och gevärshandverkare, d. v. s. 21 på bataljon. De öfriga blifva »indragna» till regementets
eller corpsens lönefond.
De svaga regementena och corpserne få, i stället för fullt antal rust- och rothållsnummer
till spel och gevärshandverkare, ett motsvarande kontant anslag att användas
till kontanta nummerlöner för hela eller en del af denna personal.
Antalet till lönefonderna indragna rust- och rothållsnummer vid en del regementen
Och corpser komme således att jemnt motsvara antalet kontanta nummerlöner vid en
del andra (Bil. J, K och P).
De till lönefonderna indragna rust- och rotehållsnummern inberäknas i ett regementes
aflöningstillgångar efter medelvärdet af befintliga vakansafgifter vid regementet, men
de kontanta nummerlönerna, som tilläggas en del andra regementen, utgå efter medelvärdet
af samtliga sålunda till lönefonderna indragne rust- och rothållsnummer.
I nära sammanhang med ordnandet af indelda arméens nummerstyrka, står frågan om
Bergslagernas rotering. Tid efter annan hafva genom utfärdade allmänna lag- och författningsstadganden
eftergifter blifvit gjorda i de för Bergslagen af ålder gifna föreskrifter i afseende
å sättet och vilkoren för tackjernstillverkningens bedrifvande, kol- och jernhandeln m.
fl. dermed sammanhängande förhållanden. Senast har genom Kongl, förordningen den 20:de
September 1859 tackjernstillverkningen blifvit hänförd till och erhållit samma frihet, som fabriksnäringen
i allmänhet åtnjuter, till följd hvaraf skyldigheten att drifva tackjernsblåsning
upphört för egarne af bergsmansjord. Då härtill kommer att genom Bergslagens ordinarie
rotering indelda infanteriet skulle vinna en betydlig tillökning af sin nummerstyrka, särdeles
i de orter, Nerike och Vermland, der en sådan förstärkning i förhållande till folkmängd och
beväringsstyrka vore mest behöflig, så föranlåtas kommitterade att i underdånighet hemställa:
att vid bestämmandet af den inskränkning i bergslagsfriheterna, som vederbörande
inom bergslag, jemlikt 3 § i Kongl, förordningen d. 20 Sept. 1859 pröfvas skyldige att
vidkännas, E. K. M. täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke bergsmansjorden
numera bör rätteligen underkastas ständig eller ordinarie rotering, i stället för den extra
roteringsskyldighet, som af brukande bergsmän nu utgöres.
Beträffande värfvade infanteriets nummerstyrka, har ingen annan förändring blifvit ifrågasatt,
än den, som blir en följd af Vermlands fältjägareregementes förändring till corps.
Hvad för indelda infanteriet blifvit föreslaget, angående spel och gevärshandverkare,
har ansetts böra tillämpas äfven på det värfvade, endast med det undantag att fältmusikanterne
vid fotgardesregementena och gevärshandverkaren vid Vermlands fältjägarecorps,
likasom hittills, icke stå i nummer. (Bil. P).
De förslag till ordnandet af nummerstyrkan, såväl vid enskilda regementen och corpser,
som vid infanteriet i allmänhet, hvilka nu blifvit i underdånighet afgifna, innehållas till sina
mindre delar i de åberopade bilagorna, och hvaraf bil. J, K, L och P lemna en allmän öf
-
i
87
versigt af nummerstyrkan och dess användande vid såväl de indelda, som värfvade infanteritrupperne.
Infanteriets stamtrupper skulle, enligt kommitterades förslag, erhålla följande antal verkliga
soldatnummer, nemligen:
indelda nummer 23,815
värfvade »
2,072 25,887
för närvarande finnas:
indelda nummer  20,239
värfvade »
2,144 22,383
således skulle soldatnumren ökas med  3,504 n:r. (Bil. Q).
Befälets antal vid bataljoner och kompanier måste i viss mon rättas efter deras styrka.
Manöver-reglementet bestämmer visserligen antalet plutons- eller afdelningschefer, flygel
eller
riktbefäl m. fl., men befälets moraliska inflytande blifver mindre ju talrikare truppen är
i förhållande till befälet, och befälsbrist kan tvinga till manöver på större afdelningar, än reglementet
förutsätter. Det är äfven af vigt att reservbefäl i någorlunda tillräckligt antal finnes,
på det att oförmåga att manövrera icke alltför snart må inträda.
Fransyska arméen har 3 officerare och 4 underofficerare på kompanier af omkring 100
man. Preussiska arméen har 4 till 5 officerare och 13 underofficerare på kompanier af omkring
240 man, Österrikiska arméen har 4 officerare och 6 underofficerare på kompani af
140 till 146 man.
Således finnas i Frankrike 1 officer på 33 och 1 underofficer på 25 man. I Preussen
1 officer på 48 till 60, och en underofficer på 13 man. Hvad underofficerarne beträffar, synes
dock endast 1 fältväbel, 1 pörte depée-fänrik och 4 sergeanter, efter våra förhållanden,
kunna betraktas såsom egentliga underofficerare och de öfrige vara närmast jemförlige med
korpraler hos oss. Efter denna beräkning blifver på ett preussiskt kompani 1 underofficer på
40 man. I Österrike finnes 1 officer på 35 till 36 man, och 1 underofficer på 23 till 24
man, således i det närmaste lika med i Frankrike.
Hos oss hafva af gammalt eller sedan indelningsverkets början funnits 3 officerare och
5 underofficerare på kompani af 150 man, hvilket gifver 1 officer på 50 man och 1 under
officer
på 30 man.
Sedan beväringsmanskapet tillkommit, bildades vid indelda infanteriet ett tredje bataljonsbefäl,
hvilket dock efter 1833 års lönereglering endast består af 1 major, 4 kaptener och 4
till 8 löjtnanter på regemente, enär kompaniunderofficerarnes gamla antal minskades till 32
på en del och till 36 på andra regementen.
Att till grund för befälets antal vid svenska infanteriet antaga samma förhållanden mellan
befälets och truppens antal, som vid de större utländska arméerna, särdeles den franska,
skulle medföra en större tillökning af befälet i fredstid, än gerna kan ifrågasättas i anseende
till den dermed förenade stora kostnad. Då försvarsverkets ordnande kräfver stora uppoffringar
af staten, kunna icke alltför betydliga summor ifrågasättas för befälets lönande, och arméens
tjenstbarhet gagnas mera af ett mindre talrikt men någorlunda tillräckligt aflönadt befäl,
än af ett talrikare, hvars ringa utsigter till bergning afskräcker hvarje förmåga, som på
annat sätt kan finna sin utkomst, att i dess led inträda.
Då ett fåtaligt befäl emellertid bestämdt nedsätter en trupps krigsduglighet, kan man
dock icke för långt aflägsna sig från de i dessa hänseenden allmännast gällande förhållanden.
Vårt manöverreglemente kräfver, då det delar kompaniet i tre afdelningar, hvilka ingå såsom
enheter i bataljonen, ett ganska talrikt reservbefäl, för att icke under strid, genom inträffade
förluster, befälsbrist snart skall inträda; men det medgifver deremot användandet af större
kompanier, än då dessa, såsom de franska, skola odelade utgöra en afdelning eller pluton af
bataljonen. En ganska god reserv för officersgraden bör kunna finnas hos våra underoffice
-
88
rare. I allmänhet utgångne ur samhällsklasser, som icke sakna hildning, eller med en viss
grad sådan, som de sjelfva hafva förvärfvat sig, ega de ofta en ganska stor tjenstduglighet,
som, genom underbefälsskolors införande, snart skulle så utvecklas, att flertalet af underofficerare
kunde för kriget betraktas såsom en duglig reserv för subalternofficersgraden. Genom
underbefälsskolor äfvensom genom ett ändamålsenligt ordnande af fredöfningarna, skulle det
också blifva möjligt, att bland korpraler och vice korpraler uppfostra en lämplig reserv för
underofficerarne, åtminstone i de delar af tjensten, som icke fordra större expeditionsvana.
Brist på reserv för korpraler hör aldrig förefinnas inom en stamtrupp, och den kan med säkerhet
förebyggas genom stammens utsträckta öfningar och genom ändamålsenliga korpralskolor.
Vid de regementen, som nu äro bäst försedde med befäl eller 36 kompaniofficerare och
lika många kompaniunderofficerare, finnas 12 officerare och 12 underofficerare för hvarje af de
trenne fältbataljonerne. Detta gör icke mer än 3 officerare och 3 underofficerare på kompani.
Då bataljonerna hafva 800 man eller kompanierna 200 man, komma således 1 officer och 1
underofficer på 66^ man enligt plan, ett förhållande, som visserligen är betydligt ofördelaktigare,
än i de omnämnde främmande arméerne, men, om underofficerarne på krigsfot få anses
såsom officersreserv, kan förhållandet uppställas sålunda: 6 officerare och underofficerare
på 200 man, eller 1 på 33^ man, hvilket deremot icke kan anses alltför ofördelaktigt. Härtill
fordras dock oundgängligen att korpralsgraden, deruti inberäknade vicekorpralerne, kan så
höjas, att underofficerstjenstgöringen i allmänhet genom uppflyttning derifrån kan bestridas.
Någon nedsättning i detta befälsförhållande kan emellertid icke ifrågasättas. Då manövern
fordrar 12 plutons- och 2 tiraljör-divisions-chefer eller 14 afdelnings-befålliafvare, följer äfven
deraf, att 12 officerare och 12 underofficerare äro det minsta befälsantal, som kan beräknas
för fältbataljonerna, och detta är endast möjligt under den förutsättning i afseende på underofficerare
och korpraler, som här blifvit gjord. För att icke redan från början en alltför stor
brist deruti skall uppstå, måste någon reserv finnas, åtminstone för officersgraden, hvarifrån
staberne måste fyllas, och denna reserv kan icke antagas till mindre än 2 officerare på stambataljon,
som gör något mer än 1 på hvarje fältbataljon, helst i betraktande tages den brist,
som derjemte alltid förefinnes till följd af sjukdom och vakanser. I sistnämnde afseende
kunna en del volontärer anses såsom en reserv i första hand för underofficerarne.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då hvarje stambataljon bör hafva befäl
för 1| fältbataljon, föreslå kommitterade:
befälets antal, utom regements- och corps-staberne, till 20 officerare och 18 underofficerare
på hvarje stambataljon.
För att vinna detta, föreslås vidare:
att de större indelda regementena, hvilkas kompani-befäl redan utgöres af 36 officerare
och 36 underofficerare, ökas med 4 subalternofficerare, samt att samtlige öfrige regementen
få lika antal kompanibefäl, som förstnämnde regementen, och corpserne hälften
af detta antal;
allt med den förändring i afseende å sergeants- och furirsgraden, som här nedan omnämnes.
Af 36 underofficerare på ett regemente äro nu 8 fanjunkare, 12 sergenter och 16 furirer.
För att åt de yngre af denna befälsklass bereda något förbättrade utsigter till befordran och
utkomst, samt vinna mera öfverensstämmelse med officersgraderna, hafva kommitterade ansett
att 4 furirer borde uppflyttas till sergenter. Fotgardesregementenas underofficerare stå emellertid
i ett olika förhållande, än underofficerarne vid det öfriga infanteriet. De hafva en daglig
och trägen garnisonstjenstgöring, som för dem utestänger nästan all möjlighet till enskildt
förvärf. De underofficerscorpser af artilleriet och värfvade kavalleriet, med hvilka de inom
garnisonen komma i beröring, hafva ingen tredje underofficersgrad, motsvarande furirerne.
Genom att utesluta furirenre och med lika antal öka sergenterne, skulle icke allenast en stor
89
del af fotgardets underofficerare få förbättrade vilkor, utan de skulle äfven komma i jemlikhet
med sina vederlikar vid öfrige vapen inom samma garnison.
Med antagande häraf skulle
underofficerarnes antal inom hvarje grad i allmänhet blifva: vid ett regemente 8 fanjunkare,
16 sergenter, 12 furirer, och vid en corps 4 fanjunkare, 8 sergenter, 6 furirer,
men vid ett fotgardesregemente 8 fanjunkare och 28 sergenter. Sergenterne dock delade
i två löneklasser, på sätt i fråga om löneregleringen föreslås.
Ehuru korpraler, såsom tillhörande manskapet, icke inbegripas under den allmänna benämningen
af befäl, då denna användes såsom motsats till nummerstyrkan, utgöra de dock
i verkligheten en vigtig befälsklass. Då på dennas duglighet och höjda militära värde, det
öfriga befälets tillräcklighet för krigsfoten i väsendtlig grad är beroende, hafva, i sammanhang
med löneregleringen och underbefälsbildningen, åtgärder till befordrande af detta mål blifvit
föreslagna. Bland de vigtigare äro löners anvisande åt vice korpraler, hvarigenom först dessa
komma att utgöra en verklig korpralsgrad, och förhöjda löner för distinktionskorpraler. För
vinnande af denna högsta korpralsgrad skulle, enligt kommitterades åsigt, fullständig underofficersexamen
erfordras. Dessa korpraler blifva då jemförlige med artilleriets förste konstaplar
och då benämningen distinktionskorpral, dels är svår att för mången soldattunga uttala,
dels ock mindre egentlig, emedan »distinktioner» eller »utmärkelsetecken» bäras af alla
korpraler; synes
benämningen distinktionskorpral böra utbytas emot den af förste korpral,
hvarigenom äfven en öfverensstämmelse vunnes med benämningarna, förste sergent, förste löjtnant
och förste major. Någon förändring deremot i korpralers och vice korpralers antal har
icke blifvit ifrågasatt.
Vid den befälspersonal, som nu tillhör regements- och corps-staberne, föreslå kommitterade
ingen annan förändring än
att gardesregementena till fot erhålla tredje majorer,
i likhet med öfriga regementen, och behöflige såväl för freds-, som krigsfoten; samt
att de corpser, som nu sakna regementsväbel, dermed förses.
I fred afsedd för den tjenstgöring regementet föreskrifver, är regementsväbeln i krig
oumbärlig i anseende till det i öfrigt ringa antalet underofficerare, och intet skäl finnes, hvarföre
denne tjensteman skulle saknas vid en del corpser.
Af hvad nu blifvit anfördt följer ock:
att de till stor del nybildade Hallands och Vesternorrlands corpser, äfvensom Wermlands
fältjägarecorps, få sina staber ordnade till likhet med öfrige corpsers.
Då det öfriga befälet vid ett regemente är beräknadt för tre bataljoner, är det visserligen
en afvikelse derifrån, att endast 2 regements- och 2 bataljons-adjutanter finnas. För
krigsfoten vore det ock en fördel om antalet fylldes. Men då under vanliga förhållanden
stabstjenstgöringen såväl på fältet, som i expedition, kan med den nuvarande personalen bestridas
och det egentligen är vid detacherad eller i spridda delar manövrerande bataljon, som
beriden adjutant är behöflig, samt en bataljons-adjutants åligganden, då så fordras, kunna af
annan underofficer fullgöras, har en tillökning af adjutanternes antal icke ansetts oundgänglig.
Regementsadjutanterne böra emellertid icke räknas till viss stambataljon, utan tillhöra
regementets eller corpsens allmänna stab och då fältbataljoner äro bildade, tilldelas den eller
dem deribland, hvarvid deras tjenst är företrädesvis behöflig.
Såväl regements- som bataljons-adjutanters användande för krigsfot, kommer här nedan
att vidare afhandlas.
För befälets antal och fördelning, i grader, enligt nu afgifna förslag, såväl vid ett regemente
som vid en corps, redovisas i (Bil. R och S).
Civilstaten vid trupperne, utom läkarne, — beträffande hvilka kommitterade anhålla att
fä yttra sig i sammanhang med frågan om arméens sjukvård, utgöres af prest, auditör samt
Landf örsvarskomit. Bet. I. 12
90
regements- och mönsterskrifvare, eller tjenstemän för själavården, lagtolkningen, uppbördsoch
redogörelse verket. Någon allmännare förändring häruti hafva kommitterade saknat anledning
föreslå.
Svenska arméen har af gammalt haft egna prester. Deras antal, fox-dom större, är nu
inskränkt till regementspastorn, behöflig för de presterliga förrättningarna, men hvilka ock
böra af honom ensam kunna bestridas, utom i det fall, att en trupp är på skiljda rotar förlagd,
då äfven särskilda åtgärder i detta afseende erfordras.
Auditören, chefsembetets juridiska biträde, ledamot och protokollsförare i krigsrätt, handlägger
alla mål, som fordra lagkunskap och kan lika litet undvaras, som regementsskrifvaren
för penningeförvaltningen, räkenskaperna och redovisningen. Under förutsättning att uppbörden
af indelda löningsräntor och kronotionden öfverflyttas från regementsskrifvaren på kronofogdarne,
hvilket kommitterade i infordradt särskildt underdånigt yttrande i ämnet tillstyrkt,
blir mönsterskrifvarnes biträde vid uppbörden öfverflödigt. Såväl regementsskrifvarne, hvilkas
göromål härigenom endast i ringare mon minskas, som ock chefsembetena vid regementen
med en vidsträcktare förvaltning, hafva emellertid fortfarande behof af skrifvare- och expeditionsbiträde,
men då en mönsterskrifvare, synnerligast om han något bättre än hittills aflönas,
bör för detta ändamål blifva tillräcklig, kan den andre mönsterskrifvaren, vid regementen,
som nu hafva tvenne, indragas. Någon skillnad i detta fall kan för de värfvade trupperne
icke vara behöflig, då deras aflönings- och räkenskaps-ärenden äro af enklare beskaffenhet än
vid indelda arméen.
Vid hvarje regemente och corps, såsom utgörande en särskild militärisk och förvaltningsenhet,
skulle således, enligt konnnitterades åsigt, civilstaten utgöras af:
en regementspastor, en regementsauditör, en regementsskrifvare och vid alla regementen
utom de båda skånska infanteriregementena, en mönsterskrifvare.
Det undantagsförhållande till den öfriga arméen, hvaruti de skånska infanteriregementena
stå, har ock hittills gjort biträde af mönsterskrifvare öfverflödigt.
Till civilstaten räknas äfven regementskommissarierne, uppbördsmän för regementenas
förråd af gevärs-, munderings-, utrednings- m. fl. persedlar, och redogörare för truppernes
underhållskostnad under vapenöfningarna. Då emellertid desse tjenstemän icke äro på regementenas
stat uppförde, utan aflönas från de anslag och fonder, för hvilka de hafva uppbörd
och redovisning, hafva de icke heller här blifvit upptagne. De tillhöra egentligen intendenturen,
i sammanhang med hvilken de ock komma att afhandlas.
De förändringar i befälets och civilpersonalens antal, som skulle blifva en följd af infanteriets
organisation, sådan den nu blifvit i underdånighet föreslagen, äro sammanförda i
bilagorna T och U. De visa för lefälet en tillökning af 147 officerare och 86 underofficerare
samt för civilstaten, utom läkarne, en minskning af 14 tjenstemän.
Vid stambataljonerna äro en del soldater för särskilda ändamål afsedde och inöfvade,
nemligen: skarpskyttar, timmermän och sjukvårdssoldater. Till en fullständig organisation
hörer, att deras antal beräknas efter bataljonernas antal på krigsfot, helst längre öfningstid
och särskild fallenhet fordras, för att detta manskap skall kunna motsvara sin bestämmelse.
Skarpskyttars nytta på bataljonerna är påtaglig, enär ofta i fält förefalla tillfällen, då
säkra skott på långa håll mot mindre föremål äro angelägna, men icke alla soldater kunna
förvärfva lika skjutfärdighet, icke alla hafva samma kallblodighet, samma säkerhet i hand och
öga. De äro oundgänglige i en armée, der i allmänhet korta öfningstider försvåra bibringandet
af en större skjutfärdighet åt flertalet af manskapet. Skarpskyttarne, bestående af
soldater, hvilka företrädesvis hafva de egenskaper, som fordras af en god skytt, och hvilkas
skyttfärdighet, genom särskilda öfningar, blifvit utbildad böra derföre tillhöra bataljonerna,
men kunna undantagsvis från flera bataljoner sammandragas. Genom det år 1864 utfärdade
målskjutningsreglemente äro numera bestämmelser lemnade för skarpskyttarnes utväljande
och ombyte. Deras antal utgör nu i allmänhet 32 på bataljon, men vid några corpser 48.
91
Det senare antalat lämpar sig bättre för organisationen på fältbataljoner och är icke större,
än att passande manskap dertill bör kunna erhållas. Genom antagande häraf skulle
skarpskyttarnes antal blifva 48 på stambataljon och 32 på fältbataljon.
Timmermännen vid infanteriet blifva icke obehöflige genom uppsättning af ingeniörtrupper.
Dessa kunna lika litet ersätta timmermännen, som af dem ersättas. Hvad tillökning
än ingeniörtrupperne hos oss kunna få, blir deras ändamål alltid att i sammanhållna afdelningar
bereda öfvergång af störse vattendrag och utföra mera betydliga fältarbeten. De komma
således i allmänhet endast arméen i sin helhet eller dess större fördelningar till godo, och
kunna icke vara att påräkna för brigader, och bataljoner. Uti ett land med bruten, af skog
beväxt och af vatten genomskuren yta förekomma emellertid ofta hinder att undanrödja för
egen framkomst eller att bereda mot fiendens. Äfven mindre truppafdelningar hafva derföre
behof af folk med kunskap och vana vid enklare fältarbeten. Detta är timmermannens ändamål.
De hafva af ålder varit 1 på kompani eller 4 på bataljon. För att detta antal skall
kunna bibehållas på fältbataljonerna
bör timmermännens antal ökas till 6 på stambataljon.
Timmermännen kunna emellertid ensamme föga uträtta, och äfven med handräckning af
manskap ur bataljonerna kan intet utföras utan verktyg. Trossvagnar, huru väl inrättade de
må vara, kunna icke ständigt följa trupperne, åtminstone icke alltid vara i deras närhet. Det
är derföre af vigt att åtminstone några verktyg medföras af truppen och hellre än att dermed
belasta de redan tungt utrustade soldaterne föreslås:
att vid hvarje bataljon på krigsfot bildas en timmermansafdelning, bestående af de
4 timmermännen och 8 timmermansbiträden, uttagne bland arbetsskickligt manskap
af allmänna beväringen. Timmermännen bära, utom gevär och ett mindre antal patroner,
yxa eller spade. Biträdena bära faschinknif i lifgehäng, hvar sin yxa och
spade eller annat redskap, såsom jernspett och i stället för bandoler en väska med
tång, spik m. m. eller ock någon annan lämplig verktygsutredning.
Efter någon tids öfning böra timmermansafdelningarna kunna göra arméen väsendtlig
nytta genom den framkomlighet, som beredes såväl enskilda bataljoner och brigader, som ock
genom det biträde, de hastigt kunna lemna de egentliga ingeniörtrupperne.
Sjukvårdssoldater eller manskap, som vid militärsjukhusen erhållit undervisning i den
lägre kirurgien och sårades vård, finnas nu 1 på kompani eller 4 på stambataljon. De äro
afsedde till biträden åt de vid trupperne tjenstgörande läkarne och böra finnas en för hvarje
läkare, således tre på hvarje fältbataljon. Sjukvårdssoldaterne borde derföre ökas åtminstone
till 5 på stambataljon, men på det att icke brist på detta manskap för hastigt må uppkomma,
och då de, som för tillfället icke tjenstgöra hos läkarne, med fördel kunna användas
såsom befäl vid förbinneriafdelningarna, torde
sjukvårdssoldaternes antal på stambataljon böra bestämmas till 6.
För verkställigheten af den här ofvan föreslagna organisationen af infanteriet skulle uppstå
en kostnad, enligt hvad närlagde beräkning (Bil. Ö) visar, af 526,925 Rdr Rmt årligen.
Kommitterade gå nu att redogöra för det sätt, hvarpå, enligt deras tanke, infanteriet, så
organiseradt på 50 stambataljoner som här ofvan blifvit föreslaget, lämpligast och med minsta
tidsutdrägt kunde öfvergå på krigsfot med 75 bataljoner.
Då tvenne corpser tillsammans hafva lika mycket befäl, som ett regemente, endast med
den skillnaden, att de förra hafva en regementsqvartermästare och en regementsväbel mera,
än det senare, hvilket gör befälstillgången vid de båda corpserne något tillräckligare, kan
hvad här nedan kommer att yttras om ett regemente på krigsfot, äfven tillämpas på 2:ne
corpser. De norrländske corpserne, hvaraf tvenne länge utgjort ett regemente och de båda
andra haft och hafva så mycket gemensamt, komma ock troligen att på krigsfot två och två
sammanföras. Om så icke skulle blifva förhållandet med de återstående 4 corpserne, inver
-
92
kar detta föga på organisationens tillämpning, enär hvardera af dem dock kan ställas på en
och en half bataljon.
Bilagan W innehåller en fördelning af befäl och spel vid ett regemente på krigsfot med
trenne bataljoner. Den upptager, inberäknadt en bataljonschef, en officers- och en underofficersadjutant,
tillsammans 14 officerare och 13 underofficerare vid tvenne bataljoner, samt 15
officerare och 12 underofficerare vid den tredje bataljonen; derjemte på hvarje bataljon 32
korpraler eller vice korpraler och 13 spel. På alla tre bataljonerna uppkommer endast ett
öfverskott af ett spel.
Utom detta bataljonsbefäl finnes en regementsstab bestående af regementschefen, regementsqvartermästaren,
två regementsadjutanter och en regementsväbel.
På hvarje regemente har i organisationen blifvit beräknade, utom 36 kompaniofficerare
för de 3:ne fältbataljonerna, 4 officerare för att fylla afgången till staber. Trenne af desse
hafva vid fördelningen af befälet på krigsfot blifvit uppförde såsom adjutanter på fältbataljonerne
och den fjerde såsom plutonschef på en af dessa bataljoner, hvilken derigenom skulle
få 15 officerare, eller en officer mer, men en underofficer mindre, än de öfriga. Det är således
egentligen de båda regementsadjutanterne, hvilka, då de icke tagits i beräkning för bataljonerne,
öka tillgången för annan stabs tjenstgöring än vid bataljonerna. Härtill kunde
visserligen läggas den femtonde officern på ena bataljon, men då måste en underofficer tillsättas
eller förordnas på denna bataljon, för att fylla befälsantalet. De officerare, som tjenstgöra
såsom adjutanter på bataljonerna, torde, vid öfvergång på krigsfot, böra mot särskild
ersättning göras beridne, och i sådant fall är det visserligen intet sorn hindrar att regementsadjutanten
kan tjenstgöra vid bataljon och annan officer vid regementsstaben, men dels blir,
genom det antagna beräkningssättet, tillgången på det hela mer åskådlig, dels ock är vid en
hastig öfvergång på krigsfot regements- och brigad- m. fl. staber vida mera i behof af beridne
och vande adjutanter, än bataljonerna.
Då endast tvenne underofficersadjutanter eller s. k. bataljonsadjutanter på stat finnas,
utses en annan underofficer att i nämnde egenskap tjenstgöra på den tredje bataljonen. Dessa
under officersadjutanter äro tillika redogörare för bataljonerna.
Som likaledes det endast finnes tvenne gevärshandverkare vid stammen, utses en tredje
bland handverksskicklige beväringsynglingar.
Till befälhafvare för bataljonstrossen är en korpral afsedd och likaså en korpral och två
stamsoldater till befäl vid förbinderi (ambalans) och reservförbinderiafdelningarna, hvilka, i
enlighet med kongl, förordningen den 13 Juli 1855 erhålla sitt manskap från allmänna beväringen.
Ehuru reservförbinderiafdelningarna äro afsedda att åtfölja fördelnings- och brigadhögqvarteren,
har dock den del deraf, som af bataljonerna lemnäs, ansetts böra på dessa
upptagas.
Likasom bataljonsadjutanterne blifva redogörare för bataljonerna, äro fanjunkarne eller
de underofficerare som motsvarande tjenst förrätta, redogörare för kompanierna. För att
emellertid dessa redogörare icke må blifva förhindrade att deltaga i den militära tjenstgöring,
hvartill de äro påräknade och för hvilken de, i anseende till det i öfrigt fåtaliga befälet, icke
kunna undvaras, uttages från allmänna beväringsmanskapet bland skrifkunnige ynglingar 1
bataljons- och 4 kompani-skrifvare på hvarje bataljon, till biträde vid räkenskaps- och expeditionsföringen.
Utom timmermansbiträden, 8 på hvarje bataljon, uttagas äfven bland allmänna beväringsmanskapet,
nödigt antal tross-soldater eller kuskar och befälsuppassare. De senare finnas i
nästan alla arméer på krigsfot och i många äfven på fredsfot. De äro i fredstid mindre behöflige
vid en annee, der största delen af trupperna endast äro sammandragne kortare tider
af året och hvarunder det ringa biträde, befälet i allmänhet behöfver för sin uppassning, kan
till ömsesidig belåtenhet, genom enskild uppgörelse, erhållas af manskapet, utan att detta
förhindras i sin vanliga tjenstgöring. Icke så i fält. Befälet, ständigt sysselsatt med sin
93
tjenst, med tillsyn å manskapet och omtanka för detsamma, har vid många tillfällen hvarken
tid eller tillfälle att sjelf egna tillsyn å sina saker och sin hushållning. Det skulle derföre,
i förhållande till sin ställning och sina vanor, blifva sämre lottadt än soldaten, om det icke
hade betjening. Att dertill använda soldater ur ledet skulle minska de stridandes antal och
att låta trupperne åtföljas af ett stort antal befälsdrängar, som för tillfället antagne icke kunde
undgå att till stor del utgöras af löst folk, kunde icke heller vara nyttigt. Långt bättre då
att, såsom i andra arméer, dertill använda tross-soldater, särskildt derföre beräknade och icke
ingående bland de stridandes antal. 1808 års fältaflöningsstat medgaf uttagandet af drängportioner
i kontant eller i natura. Subalternofficerare vid artilleriet till fot och infanteriet
fingo dock icke medföra drängar, men egde rättighet att betjena sig af en soldat vid kom
paniet
till uppassning, hvilken var befriad från all annan tjenstgöring än träffning och exercis.
Att emellertid dessa uppassare, såvida befälet af dem skulle hafva nytta, icke alltid kunde
deltaga i träffning och exercis, är uppenbart. Också har i alla senare förslag till fältförvaltningsreglementen,
äfvensom i moblisseringsplanerna för arméen, särskilde befälsuppassare blifvit
upptagne. Då denna fråga i allmänhet anses tillhöra fältförvaltningsreglementet, hafva
kommitterade här endast förslagsvis
beräknat 1 befälsuppassare för hvarje officer eller vederlike och 1 för underofficerarne
vid hvarje kompani, i anseende till den tjenstgöring desse åligga och den ställning
de intaga såsom officers-reserv. Dessutom har för beridne officerare med flere
O Ö
än två hästar en hästskötare för tvenne handhästar blifvit uppförd.
Tvenne regementen kunna lämpligen sammanföras till en brigad, som får 4 eller 6 bataljoner,
alltefter den större eller mindre fältfot, på hvilken regementena utrustas. Då emellan
regementscheferne och arméens högste befälhafvare icke finnes annat befäl, än generalbefälhafvare
och inspektörer, hvilkas ställning kallar dem till chefer för fördelningar och arméecorpser,
blir den äldste regementschefen i hvarje brigad dess naturlige befälhafvare och får
i den andra regementschefen ett biträde vid befälet öfver den träffen, han sjelf icke förer
eller vid andra vigtigare befäl inom brigaden.
I regeinentsstaberne finnes tillgång på en vid stabstjenstgöring vand personal för brigadstaberne,
och derifrån bör äfven något biträde kunna lemnäs till fördelnings- och arméestaber,
till fyllnad i det antal, der kan erfordras utöfver hvad från generalstaben och de öfrige vapnen
erhålles. Härigenom bör ock kunna antagas, att någon anmärkningsvärd nedsättning i
det för fältbataljonerna beräknade officersantalet icke uppkommer genom kommenderingar till
stabstjenstgöring.
Det för infanteriets stamtrupper föreslagna befälet skulle således motsvara behofvet för
75 bataljoner på fältfot, med tillhörande brigadstaber, under förutsättning att alla voro friske
och att inga vakanser funnos. Då emellertid öfvertalige officerarnes antal vanligen icke obetydligt
öfverstiger vakansernas, då derjemte krigsskolans äldre elever kunna för krigsfoten
påräknas till officerstjenstgöring, och en del volontärer till underofficerstjenstgöring, bör bristen
icke blifva särdeles betydlig och bataljonerna kunna ställas på krigsfot, utan att uppflyttningar
från en lägre till en högre befälsklass behöfver, redan från början, mera allmänt
verkställas. De måste under fälttågets fortgång i alla fall snart nog inträda.
Emot fördelningen af befälet på krigsfot kan visserligen anmärkas, att väl litet reservbefäl
finnes vid bataljonerna för att icke befälsbrist snart nog kan befaras. Det finnes nemligen
ingen enda officer i reserv, utan endast underofficerare, och af dessa måste redan från
början tvenne föra plutoner, åtminstone vid tvenne af de tre fältbataljonerna på ett regemente.
Eefälets antal är ock, enligt stamtruppernes organisation, det minsta möjliga, som kan
ifrågasättas och kommitterade hafva endast vågat dertill inskränka sina förslag, under antagande
att underofficerarne kunde danas till en reserv åtminstone för de lägre officersgraderna
och korpralerne för de lägre underofficersgraderna. Med ett sådant antagande åter blifva
94
fältbataljonerna någorlunda tillräckligt försedda med reservbefål och mera kan svårligen afen
fredsorganisation begäras, än att den, då hela arméen sättes på krigsfot, kan fylla behofven
för den närmaste framtiden. Det måste öfverlemnas åt särskilda åtgärder, vare sig före, vid,
eller efter krigets utbrott, att skapa de medel, som fordras för krigets fortgång eller för att
möta utomordentliga fall.
Vid öfvergång till krigsfot kunna tvänne hufvudsakliga fall antagas:
det ena, att endast 50 bataljoner rycka i fält, antingen emedan ändamålet icke kräfver
en större styrka, eller tiden icke medgifvit några egentliga krigsrustningar;
det andra åter: att alla 75 bataljonerna från början påräknas för fält-arméen, hvartill
fordras någon tids krigsrustningar och förberedelser.
På det förstnämnda fallet, eller att hastigt kunna sammandraga 50 bataljoner med 40,000
man, måste vi ständigt vara beredde. Deruti ligger vår trygghet mot öfverraskningar.
De 50 bataljonerna förses då med fulltaligt befäl enligt redan uppgifna grunder och med
stam och beväringssoldater till hela styrkan af 800 man på bataljon. De återstående 25 bataljonerna,
som samtidigt dermed, eller så fort ske kan, utrustas, blifva depot eller reservbataljoner.
De erhålla stam- och beväringssoldater till omkring en tredjedel af sin styrka och fyllas
till 800 man med manskap af allmänna beväringen. Stam- och beväringssoldater blifva för
detta, ändamål tillräcklige. De kunna, enligt Bil. Z tillsammans beräknas till 51,292 man,
och med 10 procents afdrag såväl af stammen för vakanser, rekryter, sjuke på roten och
mindre tjenstbare, sorn ock af beväringssoldaterne för afgång, sjuke och vid en hastig samling
möjligen uteblifne, till 46,163 man eller 6,163 man mera, än som fordras för de 50 bataljonerna.
Då ytterligare 540 beväringssoldater för artilleriet och ingeniörtrupper afdragas, återstår
5,623 man.
Depotbataljonerna få således:
stam- och beväringssoldater enligt ofvanstående 5,623
hvartill ytterligare^ bör kunna läggas beväringssoldater, som senare indragas
(Bil. Å)
. . 1,016 6,639
rekryter af stam- och beväringssoldater 6,376
manskap från allmänna beväringen 6,985
Summa 20,000 man.
Dessa 25 bataljoner, som äfven under ogynsamma förhållanden, eller då stammens rekryter
och första klassens beväringssoldater (beväringsrekryterne) ännu icke för året blifvit
öfvade, — och i hvilket fall rekryterne kunna utbytas mot manskap af allmänna beväringen,
— komma att till en tredjedel utgöras af fullbildade och krigsduglige soldater, böra icke allenast
kunna hålla den i fält varande styrkan fulltalig, utan ock om så erfordras, sedan det
mindre öfvade manskapet blifvit krigsbildadt, förstärka fält-arméen till 75 bataljoner. För att
depot- eller reserv-bataljonerna skola kunna rycka i fält, måste under tiden särskilda exercisdepöter
vara i orterna bildade. Dessa exercisdepöter skola här nedan vidare afhandlas.
Någon viss siffra i förhållandet mellan stam och beväring hafva kommitterade så mycket
mindre ansett nödigt att föreslå, som den förnämsta grunden för den föreslagna organisationen
just ligger deruti, att endast krigsbildadt manskap bör fylla leden i en fält-armé. Man
bör kunna påräkna, att beväringssoldaterne skola temligen väl uppfylla detta vilkor. Vexlingen
i förhållandet mellan stam- och beväringssoldater vid de bataljoner som endast få sådant
manskap, blir då af mindre betydenhet och kan dessutom icke undvikas, då icke alla stambataljonerna
kunnat gifvas samma nummerstyrka. Att detta förhållande emellertid icke må
alltför långt nedgå, hafva kommitterade sökt förebygga, genom den tillökning de föreslagit i
de svagare stamtrupperne.
Depöt-bataljonerna, som i sig få upptaga en stor del mindre öfvadt manskap, böra icke
eller påräknas såsom en förstärkning för arméen i fält, förr än de vunnit nödig utbildning,
95
och äfven då bör, så vidt omständigheterna det medgifva, utbyte af manskap verkställas mellan
de nya och gamla bataljonerna, så att alla få samma fältvana och användbarhet.
För att emellertid de först utryckande 50 bataljonerna skola kunna, utan förberedelser
och tidsutdrägt, fyllas till 800 man, måste beväringssoldaterne kunna samlas till bataljonerna
lika hastigt som stammen. För detta ändamål böra beväringsområdena erhålla en lämplig indelning.
Att detta utan större svårigheter kan verkställas, ådagalägges af Bil. Z, som visar
tillgången på beväringssoldater inom de särskilda landskapen, för de inom samma
landskap förlagde stambataljoner. Endast inom Norrbottens län och Stockholms län och stad
uppstår en brist på beväringssoldater, för att kunna uppbringa dertill hörande bataljoner till
800 man. Hvad Norrbotten beträffar, är denna brist lätt att afhjelpa, då inom Vesterbotten
och ännu mera inom det angränsande Vesternorrland betydliga öfverskott finnas. För Stockholms
län och stad kommer bristen att ökas med det antal, som behöfves för artilleriet och
ingeniörtrupperne omkring 200 man, men med de lätta sjö- och jernvägsförbindelser, som hufvudstaden
redan har och ytterligare får med landsorterne, kan denna brist lätteligen fyllas
genom de öfverskott der finnas. Genom en omreglering af beväringsområdena kunna tillgångarne
på beväring för bataljonerna inom de särskilda orterna, med undantag af Skåne, på det
hela jemnare fördelas. Af någon egentlig nödvändighet kan det emellertid icke vara, att alla
bataljonerna bestämmas till alldeles samma manskaps styrka. De blifva efter krigets utbrott
i alla fall snart olika. Om derföre bataljonerna i hufvudstaden, de enda för hvilka egentlig
brist i det föreslagna antalet uppkommer, bestämmas till något mindre än 800 man, och ett
motsvarande antal bataljoner i de folkrikare landskapen till något derutöfver, så sker ingen
förändring i styrkan på det hela, men derigenom underlättades emellertid en fördelning af
tillgångarne inom beväringsområdena, och hufvudstadens så väl infanteri, som artilleri och ingeniör-trupper
kunna äfven på detta sätt få sitt behof af beväringssoldater utan svårighet fylldt,
utan att organisationen på det hela undergår någon väsentlig rubbning. Då endast manskap,
som erhållit en någorlunda fullständig soldatbildning bör ingå i de bataljoner, som föras
i fält, är ock ett visst förhållande mellan stammens och beväringsmanskapets styrka inom
beväringsområdena af mindre vigt, än att stambataljonerna anvisas ett så tillräckligt antal beväringssoldater,
att de icke allenast kunna hastigt fyllas till bestämd styrka, utan äfven aflemna
en behöflig stam för depötbataljonerna. Öfverskottet af beväringssoldater i de särskilda
landsdelarne kan sedan vid depoterna något fullständigare jernnäs.
En med afseende härå verkställd reglering af beväringsområdena få kommitterade derföre
tillstyrka.
Om arméen icke alltför hastigt eller oväntadt behöfver sättas på krigsfot och således tid
till förberedelser gifves, kan det andra af de båda förutsatta fallen inträda, eller att alla 75
bataljonerna på en gång utrustas för fält-arméen. Stam- och beväringssoldater fördelas då
inom regementena lika på fältbataljonerna, och fyllnad i 800 man tages ur allmänna beväringen.
Infanteriets sammansättning blir då följande:
stam- och beväringssoldater enligt redan uppgifne beräkningsgrunder, och med
afdrag af stamsoldater för depoterna, (Bil. Å) 45,739
beväringsmanskap, eller rekryter och beväringsmanskap 14,261
tillsammans 60,000 man,
således till omkring | af fullbildadt manskap och ^ af mindre öfvadt.
Den första beredelse för krigsfoten måste således blifva att till vapenöfningar inkalla omkring
15,000 man jemte nödig reserv, för att bataljonerna må kunna gå i fält med endast
fullt krigsdugligt manskap.
En annan omsorg af yttersta vigt är bildandet af exercisdepöter. Behofvet deraf inträder
nu, lika som under första förutsättningen, då de qvarlemnade 25 depötbataljonerna afgå
96
till arméens förstärkning. Till dessa exercisdepöter måste i främsta rummet, i anseende till
det fåtaliga befälet vid regementena, påräknas arméens reservbefäl, bestående af i arméen qvarstående
officerare och pensionerade officerare och underofficerare med tjenstgöringsskyldighet.
Denna tillgång är nu icke så obetydlig, ehuru icke tillräcklig, och antagas kan, hvad det pensionerade
reservbefälet angår, att det genom kommitterades förslag rörande pensioneringen,
snarare kommer att ökas än minskas. Svårt är emellertid att beräkna huru månge deraf i
verkligheten äro tjenstbare. Om, af i arméen qvarstående officerare, endast de upptagas, som
äro inom den ålder hvilken för hvarje grad skulle medföra tjenstgöringsskyldighet, ifall de innehade
fyllnadspension, och äfven de uteslutas, som veterligen bestrida befattningar, hinderliga
för deras användande till annan tjenstgöring, så skulle, enligt arméens rullor för 1864,
följande reservbefäl finnas, nemligen:
Regementsofficerare.
öfverstar i arméen  1
pensionerade  3 4
öfverstelöjtnanter i arméen 11
pensionerade 11 22
majorer i arméen 28
pensionerade 22 50 7g
Kompaniofficerare.
Kaptener i arméen 31
pensionerade  35 66
löjtnanter i arméen 25
underlöjtnanter i arméen 32 57 ^23
Underofficerare pensionerade 66.
Som dessa depöter endast äro afsedda för att ersätta afgången vid arméen, böra de kunna
uppfylla detta ändamål, utan att ständigt underhålla en större styrka än omkring en sjettedel
till en femtedel af den, hvartill infanteriet i fält uppgår eller 10,000 till 12,000 man.
För enkelhets skull kan denna styrka antagas organiserad på 50 kompanier af 200 till 240
man, eller ett kompani för hvarje stambataljon. Om för ersättningsmanskapet öfver hufvud
beräknas en rekrytskola af 90 dagar, hvilket under ett pågående krig väl kan vara önskligt,
men icke alltid möjligt, skulle exercisdepoterne kunna under sex månader vapenöfva och afsända
till arméen, af manskap som förut saknat all öfning: 20 till 24,000 man och af manskap,
som förut gjort 30 dagars beväringsmöten, 30 till 36,000 man. Äfven i Preussen bildas
för hvarje intanteribrigad af sex bataljoner endast en ersättningsbataljon.
Antagas depotkompanierna blifva sammandragna i bataljoner af 2, 3 till 4 kompanier allt
efter omständigheterna, visar den härofvan lemnade uppgiften på arméens reservbefäl, att deribland
finnes ett mer än tillräckligt antal regementsofficerare, såväl till bataljonschefer, som
till befälhafvare för flere på ett ställe förlagde depötbataljoner. Icke så med kompaniofficerare
och underofficerare. Om deraf omkring en femtedel afdrages, i anseende till den temligen
långt framskridna ålder, inom hvilken beräkningen skett, återstår det endast 100 kompaniofficerare
och 50 underofficerare, eller 2 officerare och en underofficer för hvarje depotkompani,
hvilket uppenbarligen är för litet, synnerligast på så stora kompanier. Biträde till
exercisdepöterna måste således lemnäs från trupperne. Om hvarje stambataljon lemnar 1 officer,
2 underofficerare och dessutom 18 korpraler, vice korpraler eller till undervisare skicklige
soldater, biir tillgången för depotkompanierna följande:
1
97
officerare, i arméen qvarstående och pensionerade . . 100
underofficerare, pensionerade
50
officerare från regementena 50
underofficerare från regementena 100
stamsoldater  900
eller officerare 150, underofficerare 150, soldater 900
som gör 3 officerare, 3 underofficerare och 18 stamsoldater på kompani.
Den minskning i befäl, som bataljonerna härigenom få vidkännas, är visserligen kännbar,
men ändamålet eller depöternes förseende med någorlunda tillräckligt befäl, är ock af yttersta
vigt. Vid desse depoter skall icke allenast manskap öfvas, utan äfven nytt befäl danas
och utbildas för arméen. En tillgång härtill bör kunna påräknas i de beväringseliter, som
redan under fredstid, i enlighet med kommitterades underdåniga förslag, i sammanhang med
beväringspligtens ordnande, genomgått underbefälsskolorna, i stället för att vapenöfvas, såsom
beväringssoldater. Nya befälsskolor böra äfven bildas och ställas i sammanhang med depöterne.
Om dessa anstalter företagas samtidig! med de första krigsrustningarna, och då, vid
utbrottet af ett krig, som allvarligen hotar landets ära och sjelfbestånd, det bör kunna antagas,
att brist icke skall uppstå på män med bildning, som vilja ingå bland arméens befäl,
och hvaraf mången redan i frivilliga skarpskytteföreningar torde hafva fått sin första daning
för krigsyrket, bör det blifva möjligt att, åtminstone i underbefäl, gifva de utryckande bataljonerna
ersättning för det befäl, de vid depöterna qvarlemna; det bör ock härigenom blifva
möjligt att efter hand ersätta timade befälsförluster vid arméen. Vid de uppgifter, som blifvit
lemnade öfver beväringssoldaternes antal, bör anmärkas, att beräkningarna grunda sig på
styrkan af en klass exerceradt beväringsmanskap under åren 18G1 -1863 och att med befolkningens
tillväxt äfven beväringssoldaternes antal ökas till fördel för organisationens styrka.
De olika sätt för infanteriets öfvergång på krigsfot, som nu blifvit af handlade, hvaraf det
ena afser att med en del stridsfärdig^ trupper hastigt kunna möta en oväntad fiende och det
andra att med samlad styrka mottaga en väntad, öfverensstämma deruti, att de taga fredsorganisationens
hela kraft i anspråk och fordra någon tid för att fullt utveckla den. En tillgång
uttömma de dock icke. Det är den tillgång på folk, som beväringsorganisationen lemnar.
Om derföre rikets försvar skulle kräfva, att en större styrka sättes på benen, måste fältbataljonerna
ökas, och de kunna det, i nödfall, ända till 1,000 man, utan att blifva större än
i flere andra arméer. Väl nedgår dervid förhållandet mellan befälets och truppens antal lägre,
och blir bataljonernas rörlighet mindre, än önskvärdt vore, men derigenom kunna dock
75,000 soldater inrymmas i ordnade bataljonscadrer, och äfven med så stora bataljoner uppgår
styrkan i ledet icke till mer än omkring 850 man. (Bil. X). Äfven för depöterne, såvida
de icke inskränkas till en sjettedel af styrkan i fält, eller omkring 12,000 man, blir befälet
mera otillräckligt än förut. Men under den tid, som fordras för att utrusta, och, äfven
om vapen, utredning och beklädnad finnes i förråden, med artilleri och trosshästar samt lifsförnödenheter
förse en armé, motsvarande denna infanteristyrka och med den spänning af försvarskrafterna,
det vädjande till fosterlandskärleken och till stora uppoffringar af alla slag, så
omfattande försvarsanstalter förutsätta, bör ock kunna motses att alla tillfällen, som af staten
bjudas för daning af befäl, skola med begärlighet omfattas och rikta tillgången på nytt befäl,
som med det gamlas föredöme och i krigets skola snart skall fullända sin bildning.
Infanteriet i fält skulle då utgöras af
stam- och beväringssoldater
45,739
beväringsmanskap eller rekryter och beväringsmanskap (Bil. Å) ..... 29,261
75,000 man
eller till något mer än tre femtedelar af de förre och något mindre än två femtedelar af det
senare.
Landförsvarskomniit. Bet. I. 13
98
Äfven kunde, med begagnande af det större antalet beväringssoldater, som i vissa orter
finnes, såsom i Skåne, Småland, Östergötland och Vermland, exercisdepöterne under rustningarnas
eller krigets fortgång förvandlas till reservbataljoner, deraf 2 från Skåne och 1 från de
öfriga nämnde landskapen och hvilka, om än egentligen afsedda till fästningsbesättningar och
bevakningar i mindre blottställda delar af landet samt tillika uppfyllande ändamålet af exercisdepöter,
dock kunde öka den ordnade infanteristyrkan till 80 bataljoner eller 80,000 man.
Det bör dock icke lemnäs oanmärkt, att den krigsfot, som endast sätter en del af bataljonerna
i fält, om än icke till nummertalet den starkaste, dock i det afseende är fördelaktigast,
att fältbataljonerna kunna fullständigare utrustas med fullt öfvadt manskap och rikligare förses
med befäl, hvaremot en större krigsfot i dessa fall har mindre kraft, ehuru den lemnar
tillfälle att uppträda med en större manskapsstyrka. Till infanteriet hör äfven extra roterinqen.
Extra rothåll, ålagd jord som är befriad från ordinarie rotering, är under fred vakant,
utan afgift, men skall i krig uppsätta och utrusta fullt beklädt manskap för alla hela nummer
och erlägga vakans-afgift för rotedelar, som icke kunnat till hela nummer sammansättas.
Som detta, vid ett krigs utbrott nyuppsatta och oöfvade manskap blifvit genom beväringsinrättningen
af föga vigt, hafva extra rotehållarne erbjudits att, vid inträffande krig, få tillhandahålla
arméen cn mönstergild draghäst för hvarje rote, i stället för karl, och kontrakt härom
äro afslutade med 2,451 extra rotehållare af 3,118. (Bil. Ä). Då det icke är möjligt för
staten att i fredstid underhålla det stora antal draghästar, som fordras för artilleriet, trossen
och parkerna, men det å andra sidan är af yttersta vigt för organisationens användbarhet, att
åtminstone en del af styrkan hastigt kan göras rörlig, så utgöra de genast tillgänglige extraroteringshästarne
en dyrbar tillgång, som minskar den tid och kostnad, omfattande hästuppköp
fordra.
Det vore derföre önskligt att kontrakt om tillhandahållande af hästar kunde afslutas
äfven med de extra rotehållare, som derpå ännu icke ingått.
Denna hästtillgång, spridd öfver hela landet, synes just derigenom i främsta rummet
lämpa sig för infanteriets och kavalleriets bataljons-, skvadrons- och stabs-tross, samt äfven
för annan fortskaffningstross i orterna, men endast i mindre mon för artilleriet i allmänhet,
som för fältbatteriers och parkers utrustning måste samla ett stort antal hästar till sina depötorter.
Visserligen äro äfven de extra rothål]snumrens antal särdeles olika i olika landskap,
och stå i ganska ojemnt förhållande till de inom landskapen förlagde trupper. I några orter
finnes öfverflöd, i andra brist på hästar, men det oaktadt skulle en fördelning af denna
hästtillgång underlätta möjligheten att hastigt sätta i fält en del af arméen. Kommitterade
få derföre föreslå:
att en fördelning af extraroteringshästarne måtte uppgöras mellan de särskilda regementena
och corpserne af arméen, lämpad efter behofvet att förse arméens stridsfär
diga
del eller dess första uppbud, deraf 50 bataljoner infanteri, med trosshästar, samt
att denna fördelning måtte delgifvas såväl E. K. M:s vederbörande befallningshafvande
som chefsembeten, så att, när behofvet deraf inträder, extra-rotehållarne kunna utan
tidsutdrägt kallas att på truppernes samlingsplatser aflemna sina hästar samt en hvar
befälhafvare och embetsmyndighet på förhand veta hvad han i sådant fall har att påräkna
för trossens förskaffande och hvad derutöfver på annat sätt för tillfället måste
anskaffas.
Vid den redogörelse för infanteriets krigsfot, som här ofvan blifvit lemnad, har endast
det stridande manskapets antal under olika förhållanden blifvit omnämnd. Dertill kommer
dock ytterligare befäl och spel samt icke stridande af såväl civilpersonalen, som manskapet,
äfvensom brigadstaberna och depöterne. Med tillägg häraf skulle (Bil. Å) infanteriets styrka
på krigsfot under olika förhållanden utgöra:
med 50 bataljoner i fält, eller den styrka, sorn hastigt kunde ställas på krigsfot,
50 fältbataljoner . . 42,000
icke stridande .... 3,800
brigadstaber . . . 150 487
25 depötbataljoner . 21,000 1,900
63,150 6,187
^69,337.
Med 75 bataljoner i fält efter någon tids förberedelser:
75 fältbataljoner . . 63,000
icke stridande . . . . 5,700
brigadstaber . . . 150 487
50 depötkompanier . 11,200
icke stridande . . . . 250
74.350 6,437
80/787?"^
Vid utomordentliga fall och då bataljonerna ökas till 1,000 man:
75 fältbataljoner. . 78,000
icke stridande .... 5,700
brigadstaber . . . 150 487
50 depötkompanier . 13,200
icke stridande .... 250
91.350 6,437
100
Bil. A.
Vesternorrlands bcrärings-bataljons förändring till en infanteri* eller jägarecorps
med indeld stamtrupp.
Nuvarande ordinarie båtsmansrotar
af första Norrlands 2:dra kompaniroteringen i Medelpad 109.
» andra Norrlands l:sta kompani i Ångermanland 173.
» andra Norrlands 2:dra kompani i »  162.
(13 till detta kompani börande rotar i Vesterbotten förenas med Vesterbottens corps, (se Bil. D) . . 444.
Ny ordinarie bätsmansrotering i Ångermanland och Medelpad 47.
491.
Corpsen indelas i 4 kompanier af 122 nummer. Får 3 anslagne n:r och 18 n:r på värfvad stat eller tillsammans
21 n:r för gevärshandverkare och spel.
Corpsen skulle således utgöras af:
indelda nummer 491
värfvade för en del spel ... 18
509 n:r.
Bil. B.
Hallands bataljon förses med indeld stamtrupp.
Norra Hallands båtsmanskompani  229.
Sodra 8 » 135. 264
Från de närgränsande socknarne Landvetter, Höryda, Råda, Kolleröd, Askim och Frölunda inom
vestgöta-delen af Göteborgs län; rotar, nu tillhörande dels Göteborgs stadsvakt, dels ock 2:dra Bohusläns
båtsmanskompani  35.
Från Elfsborgs regemente, inom Landvetter  400.
Bataljonerna delas i 4 kompanier af 100 soldatnummer samt får 20 spelnummer och 1 n:r för gevärshandverkare
på värfvad stat.
Elfsborgs regemente får ersättning för sin förlorade rote inom Landvetter, genom en ny rote i Partilleds
socken af samma kompani, och förorsakas således härigenom nästan ingen rubbning i regementet.
Möter emot detta utbyte lokala svårigheter, behåller regementet sin rote i Landvetter, och Hallands bataljon
får ytterligare en rote från stadsvaktskompaniet eller Bohusläns 2:dra båtsmanskompani.
Om Göteborgs stad fortfarande skall hafva indeld trupp sig anslagen, kan ersättning lemnäs från 2:dra Bohusläns
båtsmanskompani, som sålunda skulle på det hela förlora 35 eller 36 rotar, hvilken förlust icke för sjöförsvaret
torde vara af betydenhet, sedan Göteborg helt och hållet upphört att vara förläggningsort för någon
del af flottan.
Skulle, emot förmodan, af lokala skäl det befinnas ändamålsenligare att lemna Hallands bataljon behöfliga
36 rotar från Lif- och Marks kompanier af Elfsborgs regemente, kan detta regemente få sin ersättning af Göte
borgs
stadsvakt. Hallands båtsmän äro icke begärde af sjöförsvarskomitén; men i anseende till upphörande af
Göteborgs depot, torde deras afträdande kunna ifrågasättas. Corpserne skulle således komma att utgöras af
indelda nummer 400
värfvade »  21
Summa 421 n:r.
101
Bil. C.
Uppgift i enlighet med de af Kongl. Majit fastställde längder öfver nya ordinarie
roteringen inom soldathållet.
Hela
rotar.
23
62
59
58
15
1
2
75
Summa | 299
Tcke sammanlaggde
rotedelar.
3*
H
3 6,774
14 37
m
TB
lOtf
101
ii
10
w
778,649,735
^'■1,396,762,688
a n.
Upsala
Stockholms . . .
Nyköpings ....
Ostergötlands . . .
Wermlands . . .
Orebro
Westmanlands . .
Göteborgs och Bohus
Kalmar
Jönköpings....
Kronobergs . . .
Christianstads . . .
Skaraborgs . . .
Elfsborgs ....
Gefleborgs ....
Anmärkningar:
1. Uti öfriga länen har ny ordinarie rotering antingen icke ifrågakomma inom soldathållet, såsom Slöra
Kopparbergs län, hvarest all rotering enligt Kongl, brefvet den 21 September 1826 är tillsvidare uppskjuten:
Malmöhus län, hvarest någon jord icke funnits att rotera, samt Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län,
hvarest, vid omrotering af gamla soldathållet, till understöd eller jemkning deruti all ny jord användts; eller ock
egt rum endast inom båtsmanshället, såsom i Gotlands, Hallands, Blekinge och Vesternorrlands län.
2. I afseende å uppkomsten och beskaffenheten af »nya ordinarie roteringen» är förhållandet som följer:
Sedan, med anledning af Rikets Ständers beslut vid 1809—1810 årens riksdag att all förut oroterad jord
borde indelas till extra rotering under krig, dylik roteindelning blifvit satt i verkställighet, men, under fortgången
deraf, befunnits påkalla åtskilliga jemkningar, så utgjorde denna fråga föremål för Rikets Ständers behandling vid
1823 års riksdag, då ständerne i underdånig skrifvelse den 17 December 1823 bland annat förklarade såsom sin
mening, att, emedan den extra roteringen endast varit afsedd att träffa s. k. privilegierad jord, derifrån borde
afskiljas alla hemman och lägenheter af krono-, skatte- och frälse- natur, som enligt författningarna vore underkastade
ständig rotering.
[ öfverensstämmelse härmed blef af Kongl. Majit, i sammanhang med utfärdad nådig instruktion den 20
December 1825 för länsvis tillsatta extra roteringskominissioner, förordnadt genom cirkulär af samma dag, att,
bland annat, nämnde kommissioner skulle till ordinarie rotar indela, efter enahanda grunder, som vid det gamla
roteringsverkets uppgörande blifvit följda, all jord af sist omförmälda beskaffenhet.
Sedan dessa förrättningar omsider hunnit afslutas öfver hela riket, utom i några bland de nordliga landskapen,
blefvo de upprättade roteringslängderne, efter granskning af krigs- och kammarkollegierne, af Kongl. Majit,
med gillande för Dess del, till Rikets Ständer vid 1850 1851 årens riksdag öfverlemnade. Rikets Ständer för
klarade
sig, i underdånig skrifvelse den 22 Augusti 1851, godkänna berörde längder, hvarefter de af Kongl. Majit
den 8 Oktober 1851 stadfästades såsom grund för de roteringsverk, som, särskildt för ordinarie och särskildt för
extra roteringen, borde i orterne uppgöras och till nyssnämnde embetsverk insändas. Af de ännu då oroterade
länen skulle Stora Kopparbergs län först efter der afslutade egodelslörrättningar underkastas rotejemkning. I
Jemtlands län företogs ny särskild rotering, dervid åtskilliga arbetshemman, som varit underkastade Gustafs och
Carlbergs kopparverk mot eftergift i skatteskyldigheter till staten, frånträddes af dessa verk för kontant vederlag
och, i följd deraf, indelades till ordinarie rotering.
102
Beträffande »sjelfva sältet för de genom den nya roteringen tillkomna rotars framtida användande», förklarade
Kongl. Maj:t vid roteringslängdernes fastställande den 8 Oktober 1851 sig »framdeles vilja taga denna fråga
i närmare öfvervägande, men tillika i nåder medgifva, att emedlertid, på sätt Rikets Ständer ansett lämpligast, berörde
rotar må fullgöra sin roferm^sskyldighet medelst erläggande af en deremot svarande vakansafgift på enahanda
sätt och efter de grunder, som i detta afseende under den förflutna tiden varit gillade och tillämpats.»
Enligt dessa grunder, som vid 1834 och 1840 årens riksdagar blifvit af Rikets Ständer godkända, skulle »de, den
ordinarie roteringen underkastade hemman, som undslippa öfvertagandet in natura af samma besvär, betala
vakansafgift, fullt motsvarande roteringsbesvärel», med de i markegångstaxorna derför bestämda belopp.
Detta stadgande innebär, hvad äfven följer af sakens beskaffenhet, att Kongl. Majit kan närsomhelst ålägga
ny ordinarie rote, att effectiv rotering fullgöra.
Bil. D.
Norr- och Vesterbottens (fältjägare) corpser.
Af Norrbottens fältjägarecorps äro 115 rotar, eller 90 inom Torneå fögderi och 25 inom Ofvercalix socken
af Råneå fögderi, vakanta på 50 år, från år 1847. Af dessa 115 rotar äro 99 anslagne till den s. k. Norrbottens
hästjägaresqvadronsfond, hvaraf batteriet i Hernösand till en del underhålles, och 16 rotar ingå till Norrbottens
fältjägarecorps lönefond.
De till hästjägarefonden anslagna rotarne återgå till Norrbottens corps. Fonden åter och dess afkomst användes
för att underlätta corpsens rekrytering och fullständiga uppsättning före vakanstidens slut.
Norrbottens (fältjägare) corps.
Nuvarande effektive soldatnummer, inberäknadt volontärnummer  325.
Under vanliga villkor anslagne och indragne nummer, som i mon af kontraktens utgång rekrytera 43. ggg
Till lönefonden anslagne vakanta rotar till 1897
16.
Återkomne från hästjägarefonden 1897
99. ng
483!
Corpsen rekryterar, så fort ske kan, alla på vanliga vilkor indragne och anslaga nummer och består intill
1897 af 368 effektiva soldatrotar. Efter 1897 delas corpsen i 4 kompanier af 119 man = 476, och 7 anslagne
rotar, hvarjemte corpsen får kontant anslag till 14 värfvade n:r. Dessa 14 n:r och de 7 anslagne afses för 21
spel och handverkare.
Corpsen skulle således bestå af
rothållsnummer .... 483
värfvade » .... 14
497 nummer.
Kanske vore lämpligt, om man undveke att rekrytera de sämst belägne rotarne af Pajala och Ofver-Torneå
socknar. Under afvaktan, att det 50-åra kontraktet utlöper, användas vakansafgifterne af de 115 rotarne att värfva
ett lika antal soldater. Deras beklädnad, beväring och utredning besörjes liksom för det öfriga manskapet, möjligen
med den skillnad, att persedlarne förvaras i trossbodarne. Der öfverenskommelse kan träffas, att rekrytera
af de vakanta numren före kontraktstidens slut, bör det ske, äfven om så fordras med uppoffring af någon tids
vakansafgift och med biträde från den samlade fondens.
Vesterbottens (fältjägare) corps.
Nuvarande effektive soldatnummer, inberäknadt volontärnummer 401
Nu anslagne och indragne nummer 59 ^gg
Af 2:dra Norrlands 2:dra båtsmanskompani inom Vesterbottens län ; i Nordmalings socken 12
och i Bjurholms socken  1
13.
Ny ordinarie rotering af bätsmanshållet i Nordmaling  4 17
477 nummer.
103
Corpsen indelas i kompanier af 119 man = 476; och en rote anslås till gevärshandverkare, hvarjemte
corpsen får anslag i kontant till 20 värfvade nummerlöner för spel.
Corpsen skulle då bestå af. rothållsnummer 477
Värfvade nummer 20
497 nummer.
En omdelning af kompanierna vid både Norr- och Vesterbottens corpser synes dessutom påkallas af kompaniernes
nuvarande särdeles olika nummerstyrka.
Bil. E.
Sammandrag af vakansafgiftcrne för nya ordinarie roteringeu efter 1856—1860
årens ntnrkcgångstaxor.
Upsala
Stockholms
Kronobergs
Jönköpings
Skaraborgs
Vestmanlands
Östergötlands
Södermanlands
Elfsborgs
Kalmare
lön
»
»
»
»
Jönköp, regne
Kalmar regne
Stora Kopparbergs »
Örebro »
Öland
Wermlands
Gefleborgs
Vesternorrlands
Vesterbottens
Gottlands
Malmö
Christianstads
Blekinge
Nerike . .
Bergslagen .
Gestrikland .
Helsingland .
Hallands
Göteb, och Bohus » . .
Jemtland och Herjeådalen
Norrbottens » . .
l:a distriktet
Sta »
3:e »
indelning
rotering
Soldathållet.
1836
1857.
1858.
1859.
1860.
Summa.
Medel-
tal.
1856.
1857.
1858.
1859.
1860.
Summa.
Medel-
tal.
09
135
48
*
112i81
125
02
121
12
644
52
128
80
96
61
89
94
82
46
94
67
84
77
448
45
89
69
196
61
189
31
t75
01
191
13
172
28
924
34
184
87
101
45
10.3
80
97
06
104
18
98
85
505
34
101
07
198
50
131
—
125
—
120
—
125
—
62.9
50
125
90
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
73
04
99
77
79
77
78
66
80
17
411
41
82
25
74
81
101
48
79
90
78
78
80
Ii.
415
07
83
01
87
_
lil
—
98
87
lil
35
I06
02
514
24
102
85
146
36
125
72
108
63
130
65
113
35
624
71
124
94
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
98
25
90
34
71
14
72
94
77
43
410
07
82
41
107
78
105
73
85
16
92
96
87
21
478
84
95
77
84
70
77
39
62
17
88
67
66
17
379
10
75
82
83
23
77
42
69
45
84
98
73
98
389
06
77
81
57
_
13.3
—
103
26
123
—
104
50
520
76
104
15
122
86
123
86
99
36
118
89
100
91
574
88
114
98
106
87
109
99
89
97
87
23
87
27
482
33
96
47
96
16
101
28
85
23
88
31
86
31
457
29
91
46
108
01
117
26
96
98
101
31
95
81
519
37
10.3
87
t09
12
102
4)
81
41
100
—
107
78
500
72
100
14
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
92
53
86
12
64
80
72
92
70
64
387
01
77
40
94
49
92
06
68
70
73
92
78
—
407
17
81
45
67
36
74
18
66
95
89
—
94
80
392
29
78
46
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
70
87
65
54
58
19
59
86
62
29
316
75
6.3
35
83
41
77
95
72
04
73
95
75
72
383
07
76
62
70
92
65
04
56
79
59
91
61
74
314
40
62
88
84
58
79
33
72
31
75
85
76
86
388
93
77
79
119
71
118
80
110
24
123
22
125
54
597
51
119
50
56
17
69
36
68
18
67
08
60
71
321
50
64
30
82
22
73
57
63
79
67
97
69
11
356
66
71
3.3
107
93
110
94
106
79
110
57
102
30
538
53
107
71
110
99
114
60
101
92
95
98
100
75
524
24
104
85
97
36
93
68
78
—
79
25
89
25
437
54
87
51
97
36
93
68
76
75
76
75
88
—
4.32
54
8 G
51
91
11
84
93
73
—
70
50
81
75
401
29
80
26
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
104
73
124
15
109
31
113
50
104
61
556
30
lil
26
102
08
123
33
106
50
112
58
105
72
550
21
110
04
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
115
84
140
55
115
46
125
41
120
4 1
617
67
123
53
124
73
127
68
97
49
148
75
108
87
607
52
121
50
114
37
119
94
92
54
148
52
106
54
581
91
116
38
62
36
67 43
55
16
54
22
52
32
291
49
58
30
—
—
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
107
56
96|62
88
88
80
40
66
—
439
46
87
89
116
17
105
48
103
—
94
28
80
12
499
05
99
81
Summa
11,729J97[ 2,346|35
Summa
8,44.3107
1.688j62
Medeltal 1 93 85
Båtsma nsh ållet.
Medeltal |
99 33
104
Bil. F.
Bohuslän regemente.
Regementet erhåller:
a) sin nuvarande ordinarie rotering  904.
Vestgöta båtsmanskompani 87. ggj
b) från t:a och 2:a Bohusläns båtsmanskompanier och från Göteborgs stadsvakt, efter
lokala förhållanden  209.
1,200 nummer.
Se vidare Bil. I, K, L.
Bohusläns båda båtsmanskompanier utgöra  469 man.
Derifrån skulle afgå:
för Hallands corps, antingen till denna eorps omedelbart eller i utbyte till Göteborgs
stadsvaktskompani 36
u Bohusläns regemente, antingen till regementet omedelbart, eller i utbyte till Göteborgs
kompani ...
209 245
skulle återstå båtsmän 224.
Bil. G.
Första och andra Lifgreiiadicrregemeutcna.
A) l:a Alternativet
(under förutsättning att båtsmanshåll^ inom Östergötland fmge användas för landförsvarets behof).
Förslå Lifgrenadierregementet erhåller:
a) Regementets nu egande ordinarie rotering  1,200.
Regementet nu tillagd ny rotering
44.
b) Ytterligare af nya ordinarie roteringen  6. j ?250 nummer.
Andra Lifgrenadierregementet erhåller:
a) nuvarande rusthållsnummer  1,000.
b) af nya ordinarie roteringen  56.
c) Östgöta båtsmanskompani  194. j(250 »
B) 2:a Alternativet
(under förutsättning att båtsmanshållet inom Östergötland fortfarande skall tillhöra flottan).
Första Lifgrenadierregementet erhåller:
Regementets nu egande ordinarie rotering  1,200.
Andra Lifgrenadierregementet erhåller:
a) nuvarande rothållsnummer 1,000
b) från l:a Lifgrenadierregementet ny ordinarie rotering 44
c) öfrig ny rotering inom Östergötland 62 ^ ^
(Se vidare Bil. I, K och L).
105
Bil. H.
Om båtsmans-roteringen i Gestrikland och Helsingland blefve för sjöförsvaret mindre behöflig och hinder
motte mot att, på sätt i betänkandet blifvit föreslaget, uppbringa stambataljonernas antal till 50, kunde en tillökning
af bataljonerna vinnas genom att i Vesternorrlands och Gefleborgs län bilda, i stället för ett regemente
och en corps, två regementen.
Ordinarie båtsmans-rotering i Vesternorrland, sedan 13 rotar förenats med Vester
-
bottens corps 444
riv ordinarie rotering  47 491
ordinarie båtsmans-rotering i Gestrikland och Helsingland 205
ny ordinarie rotering derstädes
12 217 70^
ordinarie soldatrotar vid Helsinge regemente 1,200
nya ordinarie rotar » » »
75 1,275
1,083 n:r.
Deraf:
Vester bollens regemente på 8 kompanier af 123J n:r 991
och
Helsinge regemente på 8 kompanier af 124 n:r  992 j 933 lrr
Bil. I.
Vermlands, Nerikes ock Vestmanlands regementen.
Vermlands Regemente erhåller:
a) af nuvarande ordinarie rotering 908
» ny ordinarie rotering inom regementet  4G 954
b) » Nerikes regemente:
Alsters kompani, ordinarie rotering
. 98
ny ordinarie rotering derinom, nemligen i följande socknar: Nedr. Ullerud l,Ofr.
Ullerud I, Carlstad I, Alsters 1, Wäse 3 och Gåsborn 1  8
Ölme kompani oell Olmehärads sockens ordinarie rotering  40 146 | 100
Nerikes regemente erhåller:
a) nu regementet tillhörande ordinarie rotering i Nerike 474
ny ordinarie rotering derinom  57 ggj
b) Visnums kompani af regementet, i Vermland ordinarie rotering  97
ny ordinarie rotering derinom, nemligen: Råda socken 1, Visnums socken 3. . 4
c) af Olme kompani, äfven i Vermland, ordinarie rotering inom Visnums socken 8
ordinarie rotering inom Christinehamn (Varnums) 29
» » » Olmehärads 20 57
ny ordinarie rotering  1 j 59
d) från Vestmanlands regemente af Kungsörs kompani
inom Nerike:
ordinarie rotering i Näsby socken 7
Ervalla >.  13
Fellingsbro »  35 55
ny ordinarie rotering från Fellingsbro  1 5(5
inom Vestmanland:
ordinarie rotering i Fellingsbro socken 5
Arboga » 11
Medåker »  17
Sätterbo » 5
Skedevi <> 8
Himeta v 5
af Björkskogs » 1 52
ny ordinarie rotering i Arboga socken 1
Si“'e,b" "  2 » m«„-.
Transport 1,900 n:r.
LandfÖrsvarskomit. Bet. I, 14
106
Transport 1,900 n:r.
Vestmanlands regemente erhåller,
a regementets nuvarande Lif-, Folkare-, Väsby-, Salbergs-, Vesterås-, Strömsholmsoch
Bergs kompanier, nemligen:
ordinarie rotering 1,050
ny ordinarie rotering derinom  13 i;063
b) af Kungsörs kompani
ordinarie rotering i Torpa socken . . 11
Kung Carls »  7
af Björkskogs »  _25 43 43 ^o6
(Se Bil. J. K. och L). alla tre regementena tillsammans 3,006 n:r.
Bil. J.
Förslag till fördelning af rust- och roteliålls-nnnuncr vid indelda infanteri-regementen
och corpscr, l:sta Alternativet.
Lifregementets grenadiercorps
Första lilgrenadier-regementet
Andra »
Vestgöta regemente . .
Smålands grenadiercorps
Uplands regemente
Skaraborgs »
Södermanlands »
Kronobergs »
Jönköpings »
Dal »
Helsinge »
Elfsborgs »
Vestgötadals »
Bohus-läns »
Vestmanlands »
Norrbottens (jägare) corps
Vesterbottens (jägare) »
Kalmare regemente .
Nerikes »
Vermlands »
Jemtlands (jägare) corps
Norra Skånska regementet
Södra » »
Hallands corps .
Vesternorrlands »
Indragne nummer.
C3
Summa | 3
Antalet fältmusikanter, spel och gevärs
handverkare
945.
Särna-rotarne vid Dal-regementet befriade
i fredstid  3.
80
80
38
38
38
35
38
38
38
38
Anslagne nummer.
« c:
tr ro ►—
p —
I
n ^ g
ris !.
? s-r
£ 0
42
42
42
42
42
4
4
42
42
42
42
42
10
7
1
4
6
21
21
42
21
38
38
465
480
32
14
20
38
42
36
42
42
21
18
465
02
P a
» 3
5-3
era B
B a
122
122
80
80
80
4
4
80
80
80
80
80
10
7
1
4
6
25
500
1,128
1,128
1,000
500
1,120
1,120
1,120
1.096
1.096
1,120
1,120
1,120
1,120
1,120
1.096
476
476
1.096
800
1,094
500
991
990
400
488
500
1.250
1.250
1,000
500
1,200
1,200
1,200
1,100
1,100
1,200
1,200
1,200
1,200
1,200
1,106
483
477
1,100
800
1,100
525
991
990
400
491
948 | 23,815 | 24,763
945 945
Af fältmusikanter, spel och gevärshandverkare
erhållas rust- eller rotehålls-nummer . . 480
Motsvarande kontanta nummerlöner . . 465
Summa 945.
Summa 948
Anm. Olikheterna mellan denna tabell Och bilagan K. föranledas endast af första och andra lifgrenadierregementenas
alternativt föreslagna styrka.
107
Bil. K.
Förslag till fördelning af rust- och rotehålls-nummcr vid indelda infanteri-regementen
och corpser, 2;dra Alternativet.
Indragne
nummer.
Anslagne
nummer.
Summa indragne och
anslagne nummer.
Verklige soldatnummer.
Antal rust- eller rotehålls-  nummer.
fi 1
Befriade i
fredstid.
Till lönefonden.
Till fältmusikan-  ter, spel och ge-  värshandverkare.
Brist på fältmusi-  kanter, spel- och
gevärshantverkare.
_
_
21
_
500
500
—
62
42
—
104
1,096
1,290
—
10
23
10
1,096
1,106
—
—
42
—
1,000
1,000
—
—
21
—
500
500
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
—
4
38
4
1,096
1,100
—
—
4
38
4
1,096
1,100
3
51
42
—
96
1,104
1,200
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
54
42
—
96
1,104
1,200
—
—
10
32
10
1,096
1,106
—
—
7
14
7
476
483
—
—
1
20
1
476
477
—
—
4
38
4
1,096
1,100
—
—
—
42
—
800
800
—
—
8
34
8
1,092
1,100
—
4
21
—
25
500
525
—
—
—
42
—
991
991
—
—
—
42
—
990
990
—
—
—
21
—
400
400
—
—
3
18
3
488
491
1 3
495
450
495
948
23,621
24,569
Lifregementets grenadiercorps
Första lifgrenadier-regementet
Andra »
Vestgöta regemente
Smålands grenadiercorps
Uplands regemente
Skaraborgs »
Södermanlands »
Kronobergs »
Jönköpings »
Dal »
Helsinge »
Elfsborgs »
Vestgötadals »
Bohus-läns »
Vestmanlands »
Norrbottens (jägare) corps
Vesterbottens (jägare) »
Kalmare regemente
Nerikes »
Wermlands »
Jemtlands (jägare) corps .
Norra Skånska regementet
Södra » »
Hallands corps . .
Vesternorrlands » . .
Summa
945
495
Antalet fältmusikanter, spel och gevärs
handverkare
945.
Särna-rotarne vid Dal-regementet befriade
i fredstid  3.
Summa 948.
Af fältmusikanter, spel och gevärshandverkare
erhålla rust- eller rotehålls-nummer . . 450.
Motsvarande kontanta nummerlöner . . 495.
Summa 945.
Anm. Olikheterna mellan denna tabell och bilagan I. föranledas endast af första och andra lifgrenadierregementenas
alternativt föreslagna styrka.
103
Bil. L.
Jemförelse emellan rnst- och rotehålls-niimmers användande vid regementen och corpser,
enligt det nuvarande och det af kominittcrade föreslagna förhållandet.
Nuvarande förhållandet.
Föreslagna förhållandet
l.sta Alternativet.
Föreslagna förhållandet
2;dra Alternativet.
SL U
p Gu
<
n
03
B
ö
5 s
E* B
<
cd
03
G
B
B
B <1
B CD
p
P p_i
<
CD
CO
B
B
B
P
G <
B 2
CTQ
B
cd
B
•klige soldat-  nummer.
S
B
P
B Er
gE
b s.
CD CJQ
B
rklige soldat-  nummer.
B
B st
►B ro 09
CD 0*3
B
B
B K
B CJQ
B B.
B ~
►ö CD CfQ
P rt
g O
B n
1 p
f* B
i
B
B
B
B
CD
g ** n
rw»
o
tf
1 ’
e och an-  nummer.
a
G
B
B
a
P -t CD
B
r- po w
o
r?
e och an-  nummer.
B fg
B
$ t
K
to
B
5
B
CD
^i
p x <3
5. po m
Es:
? T
Lifregementets grenadiercorps
59
441
500
110|
500
500
125
..
500
500
125
Första lifgrenadier-regementet
126
1,118
1,244
139|
122
1,128
1,250
141
104
1,096
1,200
137
Andra »
120
880
1,000
110
122
1,128
1,250
141
10
1,096
1,106
137
Vestgöta regemente . . .
125
875
1,000
109|
—
1,000
500
1,000
125
—
1,000
1,000
125
Smålands grenadiercorps . .
59
441
500
110J
—
500
125
—
500
500
125
Uplands regemente . .
126
1.074
1,200
1341
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Skaraborgs » . .
126
1,074
1,200
134*
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Södermanlands » . .
126
1,074
1,200
134J
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Kronobergs »
126
974
1,100
121J
4
1,096
1,100
137
4
1,096
1,100
137
Jönköpings » . .
126
974
1,100
121|
4
1,096
1,100
137
4
1,096
1,100
137
Dal »
129
1,071
1,200
1331
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1.200
138
Helsinge » . .
126
1,074
1,200
1341
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Elfsborgs » . .
126
1,074
1,200
1341
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Vestgötadals » . .
126
1,074
1,200
1341
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Bohus-läns » . .
102
802
904
1001
80
1,120
1,200
140
96
1,104
1,200
138
Vestmanlands » . .
126
1,074
1,200
1341
10
1,096
1,106
137
10
1,096
1,106
137
Norrbottens (jägare) corps .
162
321
483
801
7
476
483
119
7
476
483
119
Vesterbottens » »
63
397
460
991
1
476
477
119
1
476
477
119
Kalmare regemente . .
126
974
1,100
1211
4
1,096
1,100
137
4
1,096
1,100
137
Nerikes » . .
88
678
766
841
—
800
800
100
—
800
800
100
Wermlands » . .
126
782
908
971
6
1,094
1,100
136|
8
1,092
1,100
1364
Jemtlands (jägare) corps . .
4
521
525
1301
25
500
525
125
25
500
525
125'
Norra Skånska regementet .
247
737
984
921
—
991
991
1231
—
991
991
123|
Södra » »
268
735
1,002
911
—
990
990
123|
—
990
990
123|
Hallands corps
—
—
—
—
400
400
100
—
400
400
100
Vesternorrlands corps . . .
—
—
—
—
3
488
491
122
3
488
491
122
Summa
2,938
20,239
23,176
—
948
23,815
24,763
—
948
23,621
24,569
—
109
Bil. M.
Sammandrag, utvisande antalet rotar, hvarmed indelda arméen skulle förstärkas, för den händelse samtlige,
i de särskilda förslagen upptagne, delar af båtsmanshållet få af landförsvaret användas, jemte beräkning öfver statsverkets
förlust i vakansafgifter från nya ordinarie roteringen.
A). Antal rotar, hvarmed arméen förstärkes:
1. Från båtsmanshållet.
Af första Norrlands 2:a kompani i Medelpad
» andra » l:a » i Ångermanland
» » » 2:a » i »
Norra Hallands kompani
Södra » »
af första och andra Bohusläns kompanier
Vestgöta kompani
Ostgöta »
109
173
175 457
229
135 364
245
_87 332
• • 194 1,347 båtsmansnummer.
2. Från nya ordinarie roteringen:
a) inom soldathållel
i Ostergötlands län 62
i Vermlands » 59
i Orebro » 58
i Vestmanlands »  15 194
b) inom, båtsmanshållet
i Nordmalings och Bjurholm socknar af Vesterbottens län . 4
i Ångermanland och Medelpad  47 51 245 nya ordinarie rotenummer.
Summa rotar 1,592
B). Vakansafgift för ofvanupptagna 245 rotar af nya ordinarie roteringen, beräknad elter ett medelpris för
åren 1856—1860 enligt de särskilda länens markegångstaxor.
1. Inom soldathållet.
Östergötlands län 62 rotar efter 82 Rdr 41 öre  5,109: 42.
Vermlands » 59 » » 78 » 46 »
4,629: 14.
Örebro » 58 » » 77 » 40 »
4,489: 20.
Vestmanlands » 15 » » 124 » 94 »  1,874: 10. 16,101: 86.
2. Inom båtsmanshållet.
Vesterbottens län 4 rotar efter 71 lldr 33 öre  285: 32.
Vesternorrlands » 47 » » 119 » 50 »  5,616: 50. 5,901: 82.
Summa Rmt 22,003: 68.
110
a) Gamla ordinarie bålsmanshållet.
Bil. N.
Båtsmansliållets styrka.
Rusthålls-nummer. Rotehålls-nummer.
Summa.
6 kompanier i Blekinge
. . 1,500
27
1,527
3 » i södra Möre ....
. . 801
15
816
2,301
42
2,343
Smålands kompani
121
Tjusts »
118
Ostergötlands »
194
Första och andra Södermanlands kompanier . . ...
276
» « » södra Roslags
» . ...
262
» » » norra »
»
267
» Norrlands l:a och 2:a
))
314
Andra » » » »
» . ,
348
Norra och södra Hallands
» . . .
364
Första och andra Bohus-läns
» . . ...
469
Vestergötlands kompani ....
87
Första och andra Olands kompanier
263
» » » Gotlands »
260
3,343
b) Nya ordinarie roleringen.
Blekinge lini
Stockholms
Upsala
Ostergötlands
Kalmar
Gotlands
Hallands
Göteborgs och Bohus
Elfsborgs
Vesternorrlands
Vesterbottens
Hela rotar.
20"
2,301
Anslagna etc. till ordinarie
rustningens understöd.
3,385
5,686.
295
10
3
4
5
6
33
12
47
4
I erlägga endast half vakansafgift och äro förj
säkrade om frihet från effektiv rotering.
315
124
439.
Sammandrag.
Gamla rasi- och rotehålls-nummer  5,686
ifrågasättes för arméen 1,347
» » Gotlands försvar. . . -  260 1,607
återstår för flottan  4,079
skulle ytterligare för arméen användas:
ordinarie båtsmansroteringen i Helsingland och Gestrikland 205
Tjusts och Smålands kompanier  239 444
återstode 3,635.
Nya ordinarie rotering s-nummer som kunna uppsättas.
124
ifrågasättes för arméen 51
» Gotlands försvar . . .
återstår för flottan
skulle ytterligare för arméen användas:
ordinarie båtsmansrotering i Helsingland
Tjusts och Smålands kompanier . . .
^ 57
67~
och Gestrikland
12
5 17
återstode 50.
lil
Bil. 0.
Förslag öfver soldatnmumer vid infanteriet år 1864.
Värfvade.
Till soldater icke
använde
nummer.
Effektive
nummer.
71
B
3
3
Bl
cn
O
a.
Bl
3
B
3
3
CB
-1
Anslagne till
Indragne till
Vakante för
c»
c
3
3
o.
"i
c
O
*1
fia-
i
c
pr
bi
zz
n
-i
71
■o
rz
3
3
5
3
ep
H
c
3
oT
33
p
t»
c
3
3
0»
5 <-
5- 3
3 <=
0
1 i
3 §.
aa
-J QAO
a c-
S
c
=r °
§To =
e
3
CL
ec
l
O
ra
■<
Cs:
PT c/j
03 B-  2 05
P 3
CL
<
n
7
72
c
5
3
ä?
a
a’
Eso
a"
a
OR
05
03
fD
ST 2.
a «
c- ***
~ iz
0
"1
1
c_
0
3 03:
S-3
3 “
03
3
71
1
o_
Cl
03
Cr
03
-1
3
cr>
pr
o_
03
W
a
—»
Cl
* C
3
CL
O
■"5
P
o
3
03
3
<■*
CO
O
9
5c
o
11
ro ro
2. ST
3 -i
rra «»
u> ra
T' x
03
3
3
3
03
<
o
o
3
CP
n
p
71
Bl
n
—i
71
B
3
3
Bl
24
16
40
2
2
_
_
_
__
42
778
778
820
24
16
40
—
—
2
2
—
—
—
—
—
42
—
778
778
820
Wermlands fältjägare ....
12
—
588
588
600
Summa
—
-
60
32
92
-
4
4
-
-
-
-
-
96
-
2,144
2,144
2,240
Indelda.
Lifregementets grenadiercorps .
8
5
8
12
5.3
—
19
5
22
—
—
*
—
—
—
4
59
4
437
441
500
Första lifgrenadier-regementet .
16
10
16
24
66
—
48
4
52
—
—
8
—
—
—
8
126
8
1,110
1,118
1,244
Andra »
16
10
16
24
66
—
40
4
44
2
—
8
—
—
—
10
120
8
872
880
1,000
Vestgöta regemente
16
10
16
24
66
2
38
4
44
7
—
8
—
—
—
—
15
125
8
867
875
1,000
Smålands grenadierbataljon . .
8
5
8
12
33
—■
19
3
22
—
—
4
—
—
—
—
4
59
4
437
441
500
Uplands regemente . . .
16
10
16
24
66
24
24
4
52
—
—
8
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Skaraborgs » ...
16
10
16
24
66
10
38
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Södermanlands » ...
16
10
16
24
66
16
32
4
52
—
—
8
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Kronobergs » ...
16
10
16
24
66
6
38
4
48
—
—
8
4
—
—
—
12
126
8
966
974
1,100
Jönköpings » ...
16
10
16
24
66
13
35
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
966
974
1,100
Dal » ...
16
10
16
24
66
16
32
4
52
—
—
8
—
3
—
—
11
129
8
1,063
1,071
1,200
Helsinge » ...
16
10
16
24
66
—
48
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Elfsborgs » ...
16
10
16
24
66
10
38
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Vestgöta Dals » ...
16
10
16
24
66
10
38
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Bohus-läns » ...
16
10
16
24
66
—
24
4
28
—
—
8
—
—
—
—
8
102
8
794
802
904
Vestmanlands » ...
16
10
16
24
66
16
32
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
1,066
1,074
1,200
Norrbottens fältjägarecorps . .
8
—
12
—
20
27
10
2
39
--
99
4
—
—
—
—
103
162
4
317
321
483
Vesterbottens » . .
8
—
12
—
20
27
10
2
39
—
—
4
—
—
—
—
4
63
4
393
397
460
Kalmare regemente
16
10
16
24
66
10
38
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
966
974
1,100
Nerikes »
16
10
16
24
66
—
10
4
14
—
—
8
—
—
—
—
8
88
8
670
678
766
Wermlands »
16
10
16
24
66
10
38
4
52
—
—
8
—
—
—
—
8
126
8
774
782
908
Jemtlands fältjägarecorps . . .
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
4
—
—
—
—
4
4
4
517
521
525
Norra Skånska infanteri-regementet
—
10
16
24
50
8
183
2
193
247
8
729
737
984
Södra » »
—
10
16
24
50
—
—
4
4
—
—
8
—
—
202
3
213
267
8
727
735
1,002
Summa
304
200
344 480
1,328
197
649
86
932
9
99
172
4
3
385
5
S77
2,937
172
20,067
20,239
23,176
Summa S:rum vid hela infanteriet
.304
200
j
404 512
1,420
197
649
90
936
9
99
172
4
3
385
5
677 3,033
172
22,211
22,383
25,416
Värfvade.
Anslagne nummer 92.
Indragne »
... A.
Sammandrag.
96.
Soldater
96.
2,144.
Anslagne
Indragne
Vakante
Soldater
Indelda.
nummer  1,528.
»
932.
för särskilda ändamål
2,260.
677.
2,937.
20,239.
Summa 2,240.
Summa 23,176.
') Ursprungligen 115 nummer vid f. d. Vesterbottens regemente, hvaraf vakansafgiften skulle bilda en fond för upprättande af en kavalleri-sqvadron.
Vakanskontraktet gäller till 1897. Då regementet delades, anslogs 16 af dessa n:r till lönefyllnad vid Norrbottens fältjägarecorps.
Afgiften af de återstående 99 ingår till fonden, hvaraf nu batteriet i Hernösand underhålles.
’) Dessa rotar äro brutna, emedan deruti ingående adelsfane-boslällen blifvit flyttade från ordinarie till extra rotering.
112
Bil. P.
Sammandrag af, och redovisning för iiummerstyrkau vid infanteriet, enligt kommitterades förslag.
Nummerstyrka.
Antal nummer.
Gevärshandverkare.
Fältmusikanter, spel
och trumslagare.
Soldater.
Indragne nummer
till lönefonden.
Summa.
Rust- och rotehålls-
Värfvade.
Summa.
Svea lifgardet
2
* 32
786
820
820
820
Andra »
2
* 32
786
—
820
—
820
820
Vermlands fältjägarecorps
**
20
500
—
520
—
520
520
Lifregementets grenadiercorps
1
20
500
—
521
500
21
521
Första lifgrenadier-regementet
2
40
1,128
80
1,250
1,250
—
1,250
Andra »
2
40
1,128
80
1,250
1,250
—
1,250
Vestgöta regemente
2
40
1,000
—
1,042
1,000
42
1,042
Smålands grenadiercorps
1
20
500
—
521
500
21
521
Uplands regemente
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Skaraborgs »
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Södermanlands »
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Kronobergs »
2
40
1,096
—
1,138
1,100
38
1,138
Jönköpings »
2
40
1,096
—
1,138
1,100
38
1,138
Dal »
2
40
***1,123
35
1,200
1,200
—
1,200
Helsinge »
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Elfsborgs »
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Vestgötadals »
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Bohus-läns »
2
40
1,120
38
1,200
1,200
—
1,200
Vestmanlands »
2
40
1,096
—
1,138
1,106
32
1,138
Norrbottens (jägare) corps
1
20
476
—
497
483
14
497
Vesterbottens (jägare) corps
1
20
476
—
497
477
20
497
Kalmare regemente
2
40
1,096
—
1,138
1,100
38
1,138
Nerikes »
2
40
800
—
842
800
42
842
Vermlands »
2
40
1,094
—
1,136
1,100
36
1,136
Jemtlands (jägare) corps
1
20
500
4
525
525
—
525
Norra Skånska regementet
2
40
991
—
1,033
991
42
1,033
Södra » »
2
40
990
—
1,032
990
42
1,032
Hallands corps
1
20
400
—
421
400
21
421
Vesternorrlands »
1
20
488
—
509
491
18
509
Summa
49
984
***25,890
465
27,388
24,763
2,625
27,388
* 8 fältmusikanter vid hvardera af fotgardesregementena stå icke i nummer.
** 1 gevärshandverkare vid Vermlands fältjägarecorps står ej i nummer.
*** Af Dalregementets 1,123 soldatnummer äro 3:ne, i Särna socken belägne, befriade från uppsättande af
soldat under fredstid.
113
Bii. a.
Beräkning öfver det antal verklige soldatnumnier, hvarmed infanteriets staintrnppcr enligt
kominitteradcs förslag skulle ökas.
Infanteriets stamtrupper skulle få följande antal verklige soldatnummer nemligen:
Indelde nummer 23,815.
Värfvade »
2,072. gg 887
För närvarande finnes:
Indelde nummer  20,239.
Värfvade »  2,144. £2 383
Tillökningen blefve således 3,504 n:r
De indelde soldalnumren ökas:
l:o med gamla nummer;
a) nu vakante för åtskilliga ändamål. Dessa äro 677 stycken, men 3 i fred befriade vid
Dalregementet och 5 brutne i Skåne kunna icke uppsättas; således ...... 669
b) nummer, förut indragne och anslagne till aflöning 1,315
2:o med nya nummer;
a) från ordinarie båtsmanshållet 1,347
b) nya ordinarie roteringen inom knektehållet  194
cj » » » » båtsmanshållet  51 j ggg
3,576
De värfvade soldatnumren minskas med 88 man vid Wermlands fältjägare-corps, men då vid
fotgardes-regementena tillkomma 16 nummer, förut använde till hornblåsare, blir minskningen ... 72
och skillnaden visar soldatnumrens tillökning på det hela med
3,504 n:r.
Bil. R.
Förslag till befiilspersona!, spel och gevärshandverkare vid ett infanteriregemente.
Staben.
Ofverste
Majorer
3
ltegements-qvartermästare . .
1.
Regements-adjutanter. . . .
2.
Regements-väbel
1
Bataljons-adjutanter
2
Gevärshandverkare (vid utbrottet af krig antages en
tredje)
2.
Kompani-chefer
Kompanistaten.
8,
Andre kaptener .....
4.
Förste löjtnanter
8.
Andre löjtnanter
12.
Underlöjtnanter
8,
Fanjunkare
8.
Förste sergenter
8
Andre sergenter
8.
Furirer
12,
Förste korpraler
Korpraler
16.
. 32.
48.
Vice-korpraler .... . .
48.
■ 172.
Landf ör svar skomit. Bet. I.
Transport 184.
15
114
Transport 184.
Spel.
Regements-trumslagare  t.
Fältmusikanter 8.
Spel i nummer och trumslagare 32. ,,
—- 4L 225.
Anm. Vid Lifgardes-regementena till fot: 20 andresergenter på regementet men inga furirer.
Bil. S.
Förslag till befälspersoual, spel och gcvärshandverkare vid eu infanteri-(jägarc) corps.
Staben.
Chef (öfverstelöjtnant) 1.
Major 1.
Regements-qvartermästare 1.
Regements-adjutant 1.
Regements-väbel 1.
Bataljonsadjutant
1.
Gevärshandverkare (vid utbrottet af krig antages en andre) 1. ^
Kompanistaten.
Kompani-chefer ...  4.
Andre kaptener 2.
Förste löjtnanter 4.
Andre löjtnanter 6.
Underlöjtnanter 4. go.
Fanjunkare 4.
Förste sergenter 4.
Andre sergenter 4.
Furirer 18
Volontärer
Förste korpraler
8.
Korpraler 16. 24,
Vice-korpraler .
24.
86.
Spel.
Regements-trumslagare (hornblåsare) i.
Fältmusikanter 4.
Spel i nummer och trumslagare 16. gi
114.
Andre
Bataljons
läkare.
Regements
qvarter
mästare.
Förste
Bataljons
läkare.
Regements
adjutanter.
Regements
läkare.
Regements
auditörer.
Regements
chefer.
Regements
skrifvare.
Mönster
skrifvare.
Kompani
chefer.
Bataljons
adjutanter.
Regements
väblar.
Regements
trumslagare.
Gevärs
handverkare
-
Andre
kaptener.
Förste
löjtnanter.
Andre
löjtnanter.
Under
löjtnanter.
Förste
sergenter.
Andre
sergenter.
Pastorer.
Corps-chefer.
Majorer.
Fanjunkare.
Furirer.
Värfvade.
Svea Lif-gardet ....
Andra » ....
Wermlands Fält-jägare
Summa
Indelda.
Lif-regementets grenadier-eorps
Första Lif-grenadier-regementet
Andra » »
Westgöta regemente
Smålands grenadier-corps . . .
Uplands regemente
Skaraborgs »
Södermanlands »
Kronobergs »
Jönköpings »
Dal »
Helsinge »
Elfsborgs »
Westgöta-Dals »
Bohusläns » .
Westmanlands »
Norrbottens Fält-Jägare-corps .
Westerbottens » »
Calmare regemente
Nerikes »
Wermlands »
Jemtlands Fält-Jägare-corps . .
Norra Skånska Infariteri-reg:tet
Södra » »
Hallands corps
Wester-Norrlands corps . . . .
Summa Summarum vid hela
infanteriet
Bil. T.
Jemförelse mellan antalet af Befäl och Civilstat vid Infanteriet, enligt nuvarande och det af Kommitterade föreslagna förhållandet.
(Tillhör Usta häftet och inhäftas emellan sidd. 114 och 115.)
£38* eaaaa
$j&s
;
wsmmm
lil
• -■- "-- -
iw»fl
S»
■ '
. .f »sSLräi,.^
i-*. ,
i#:
Bil. U.
Sammandrag af tillkomst och afgång i befiilets och civilstatens antal vid infanteriet, enligt
115
Bil. T.
Regemev ts- o fficerare,
A. Tillkomst.
regements-och corps-chefer tillkommer . . 1
afgår . . . .1
1 - o1
majorer tillkommer . . 4
afgår .... 1 |
~3 — 3
3
Öfrige stabs-officerare, regements-qvartermästare tillkommer.
regements-adjutanter »
1
2
1
1 — 1
2
Kompani-officerare,
kompani-chefer
andre kaptener
förste löjtnanter
andre löjtnanter
underlöjtnanter
tillkommer
afgår . .
tillkommer
tillkommer
afgår . .
tillkommer
i-6
4
2
2 —
128
2
_2
0-0
142
Stabs-underofficerare, bataljons-adjntanter
regements-väblar
regements-trumslagare
Kompani-underofficerare, fanjunkare
förste sergenter
andre sergenter
furirer
tillkommer ,
afgår. . .
tillkommer
tillkommer
afgår . .
2
1
1 - 1
5
2
tillkommer
. . 50
' '
afg. ~42 — 42
2
_2
0 — 0
afgår
tillkommer
104
218
Civilstaten.
auditörer
pastorer
regements-skrifvare
Läkare-elaten, regements-läkare tillkommer.
förste bataljonsläkare >
andre » »
afg. 140-140
tillit. 78 — 78
78
tillkommer 2|
»
afgår
- 2
tillkommer.
. . Y
i. '
ö" " I
21
1
Civilstaten.
Mönsterskrifvare afgår
Gevärshandverkare afgår . . 6
tillkommer 2
20 20 30 läkare.
B. Afgång.
■ 21 1 21 civile tjenstemän.
4 — 4 j 4 gevärshandverkare.
116
Bil. W.
Fördelning af befäl och spel vid ett regemente på krigsfot med tre bataljoner.
o
ej
3
Pj
cd
Fl
o
i
CD
O
*3 2
*-s ~
pu
CO
TS
En bataljon.
3
i-l
CD
CD
>-t
»
CD
o
CD O
P P-
<'
CD*
CD
CD
►1
Stab. Bataljonschef
1
—
Adjutant
1
—
—
» tillika bataljonsredogörare
—
1
—
—
Trossbefälhafvare
—
1
Hornblåsare
1
Linien. Divisions-chefer
4
Plutons-chefer
4
Befälsreserv
4
Riktbefäl
—
12
4
Fanförare  .
2
Fanvakt  .
—
—
2
2
—
Spel och trumslagare
—
—
—
—
8
Tiraljörer. Divisions-chefer
2
—
—
—
— I
Plutons-chefer
2
2
—
—
—
Befälsreserv och truppförare
—
4
4
—
Halftroppförare och riktbefäl
—
12
4
Hornblåsare
4
Ambulans-korpraler ,
—
—
i
2
14
13
32
12
13
Två bataljoner
28
26
64
24
26
Tredje bataljonen får vid tiraljörerna 3:ne officerare och 1 underofficer till
plutons-chefer
15
12
32
12
13
Summa
Tillgång.
43
38
96
36
39
Bataljons-chefer
3
—
Bataljons-adjutanter
—
2
Kompanistaten
40
36
96
—
40
Summa
Dessutom regements-staben
43
38
96
‘40
Chef
1
_
Regements-qvartermästare och regements-adjutanter
3
_
Regements-väbel, redogörare för staben och befälhafvare för regementets gemen-
samma tross
—
1
—
—
—
4
1
—
—
—
*) Regementstrumslagare!!, icke upptagen i beräkningarne, tjenstgör vid depäten, för att inlära nya elever för spelet.
117
Bil. X.
Beräkning öfver styrkan i ledet eller roteantalet vid en faltbataljon.
a) af 800 man stridande.
Afgår från ledel.
Sjuke, 5 proc. af 800 man
40.
Korpraler, vice korpraler eller eljest såsom befäl tjenstgörande soldater 48.
Skarpskyttar ... - 32.
Timmermän 4.
Sjukvårdssoldater 3.
Trossbetäckning, ordonnanser oell tillfällig kommendering 17. ,nÅ
— 144.
Manskap i ledet ... -  656. g^Q man
(656 man på 2 led = 328 rotar, som, fördelade på 12 plutoner, gör 27 rotar i 8 plutoner och 28 rotar i 4).
b) af 900 man stridande.
Afgår från ledel.
Sjuke, 5 proc. af 900 man 45.
Öfrig afgång (se ofvan) 104.
Manskap i ledet  751. 90Q man.
(751 man på 2 led = 375'/2 r°le, som, fördelade på 12 plutoner, gör 31 rotar i 9 plutoner och 32 rotar i 3).
c) af 1,000 man stridande.
Afgår från ledel.
Sjuke, 5 proc. af 1,000 man 50.
Öfrig afgång (se ofvan) 104. J54
Manskap i ledet  846. 1 000 man
(846 man på 2 led = 423 rotar, som, fördelade på 12 plutoner, gör 35 rotar i 9 plutoner och 36 rotar i 3).
Anmärkningar:
t. Kommitterade hafva, (se »indelda arméens vapenöfningar»), föreslagit, att 48 skarpskyttar borde uttagas
på stambataljon, hvilket utgör 96 på regemente, eller minst 32 på fältbataljon.
2. Timmermännen böra i fält icke stå i ledet, vara försedde med yxor och bära gevär endast till sjelf
försvar
och tillfällig strid.
3, En sjukvårdssoldat tjenstgör hos hvarje af bataljonens 3:ne läkare.
X
Bil. Y.
Förslag öfver befäl och manskap, så stridande, som icke stridande, vid en bataljon på krigsfot af 800 man.
Tross
Underoffice
rare.
Manskap.
Manskap.
Läkare.
Officerare.
—
726
788 824
852
Kompanierna
Förbi nderiafdel ningen . .
Keservförbinderiafdelningen.
Timmermansafdelningen
Trossen
728 800
Summa 1
840
Anmärkningar.
1. Blott en bataljonsläkare på stat finnes för hvarje fält
bataljon.
2. Befälsuppassare beräknas sålunda:
1 för hvarje officer eller vederlike, och 1 för underbefälet
vid hvarje kompani, samt
för hvarje beriden officer med flere än 2 hästar, dessutom
1 hästskötare för 2 handhästar.
Trossfordon, hästar och kuskar för en bataljon beräknas sålunda:
Staben ....
Kompanierna .
Trossen i allmänhet .
1 packvagn
2 hästar.
1 kusk.
(4 packvagnar
8 »
4 kuskar.
/ 4 ammunitionsvagnar ....
8 »
4 »
) 1 förbinderivagn
3 »
1 »
('l sjukvagn (eller 2 sjukkärror).
2 n
2 »
reserv
2 »
2 »
Summa 11 fordon
25 hästar. 14 kuskar.
119
Bil. Z.
Tabell, utvisande tillgången på beväringssoldater inom särskilda län eller landskap, för de
inom samma områden förlagde stambataljoner, samt öfverskott eller brist vid armécus
sättande på fältfot med 50 bataljoner å 800 man.
g
CD
PJ
B'
B 5
pr
CJt
pr
Afdrag, 10 pro-  cent, för vakanser
och rekryter bland
stammen, afgång
Äterståi
till
Styrka
å
För 800 mans
j
bataljoner.
>
s
p"
P •-**
CO
prh-
p
E
hi p"'
p
CO
CO
cr
CD
<
CO
CO
CD
►1
a~
CD
oo
p~
B
bland bevärings-  soldaterne, sjuke,
m. m. 5).
krigstjenst.
bataljon.
Öfver-
skott.
Brist.
cr
p
£L
o"
c
ro
00 g
05
*— CO
1 M
1 2
00 cd
05 3
CO
cr
• CD
<5
p:
2
5’
cg
2.
B'
cg
co
O
P
CD
^5
p:
•-i
B'
Cg
co
O
p
CD
fi
to
tn
O,
&
S-
ro
E,
Ä
P
B
B
P
Bevärings-soldater. j
Stam-soldater.
Summa.
Bevärings-soldater.
Stam-soldater.
co
3
B
B
B
Bevärings-soldater.
1
co
So
B
En
o_
Bi
so •
nT
TE
co
c
B
B
SO
På bataljon.
co
c
B
g
P
3
cr
p
o’
p
Summa.
Stockholms stad och län ....
*
1,378
345
1,725
4.S72
.3,297
173
157
330
1,552
1,415
2,967
388
353
741
59
236
Nyköpings län
2
675
169
845
4,420
4,965
84
112
4 96
761
1,008
1,769
.380
504
884
84
169
—
—
Upsala »
2
639
160
800
4,420
1,920
80
112
192
720
1,008
1,728
360
504
864
64
128
—
—
Linköpings »
4
1,511
378
1,890
2,256
4,146
189
225
414
1,701
2,031
3,7.32
425
508
933
1.3.3
532
—
—
Småland med Oland
7
2,753
688
3,440
3,788
7,228
344
379
723
3,096
3,409
6,505
442
487
929
129
905
—
—
Skåne
4
2,750
688
3,440
1,984
5,424
344
498
542
3,096
1,783
4.879
774
445
1,219
419
1,679
—
—
Halland
1
616
154
770
400
1,170
77
40
417
693
.360
1,053
693
360
1,05.3
25.3
25.3
—
—
Bohuslän
2
1,066
267
1,335
1,120
2,455
434
142
246
1,201
1,008
2,209
600
504
1,104
30 i
610
—
—
Vestergötland och Dalsland ....
8
2,631
658
3,290
4,360
7,650
329
436
765
2,961
3,924
6,885
370
490
860
60
485
—
—
Vermland och Nerike
547
2,735
2,394
5,429
273
239
512
2.462
2,155
4,617
492
4.31
923
12.3
617
—
—
Vestmanland och Dalarne ....
5
1,568
392
1,960
2,746
4,676
196
272
468
1,764
2,444
4,208
.35.3
488
841
41
208
—
—
Gefleborgs län
2
678
170
850
1,120
1,970
85
142
197
765
1,008
1,773
582
504
886
86
175
—
—
Vesternorrland (utom fjellsocknarne) .
4
526
132
660
488
1,448
66
49
415
594
4.39
1,033
394
4.39
1,03.3
2.3.3
233
—
—
Jemtland (med » ) .
4
595
149
745
500
4,245
75
50
4 25
670
450
1,120
670
450
1,120
.320
320
—
—
Vesterbottens län
1
418
105
525
476
4,001
52
48
100
473 428
901
47.3
428
901
101
101
—
—
Norrbottens »
4
314
79
395
476
871
39
48
87
356
428
784
356
428
784
—
—
16
16
Summa
SO
20,306
5,081
25,405
25,887
54,292
2,540
2,589
5,129
22,865
23,298
46,163
457
Vied i um
4661 92.3
—
6.415
—
252
Alternativ.
Vermland, Nerike,
Vestmanland och Dalarne ....
40
3,756
939
4,695
5,440
9,805
469
511
980
4,226
4,599
8,825
422
459
881
81
825
—
—
(Vesternorrland (med fjellsocknarne) .
4
739
185
925
488
1,443
93
49
142
832
439
1,271
832
4.39
1,271
471
471
—
—
| Jemtland
4
382
96
480
500
980
48
50
98
432
450
882
4.32
450
882
82
82
—
—
Anmärkningar:
1) Inberäknadt det af arméen exercerade beväringsmanskap, tillhörande flottans nuvarande områden.
2) Utgör i af den i föregående kolumn upptagna styrkan.
3) Nemligen 2:a—6:e årsklasserna; (den l:a klassen anses såsom rekrytklass).
4) Stam-soldaternas styrka upptagen i enlighet med bil. P.
5) Som medeltjenstetiden vid indelda infanteriet är 20 år, utgöra vakanser och årsrekryter tillsammans 5 °/0 af styrkan.
Sjuke på roten eller sådane, som icke kunna inställa sig vid en samling, uppgå väl till samma procent, men då äf
ven
afräknas alla, som i anseende till ålder eller helsa äro mindre krigsduglige, ehuru de kunna vara lämplige för
tjenstgöring i depöterna, torde, hvad den indelda stammen beträffar, ett afdrag på det hola af 10 °/0 icke vara för
stort. På den värfvade stammen kan, i anseende till den vanligen större sjukligheten inom garnisonerad trupp, och
det af en hastigare omsättning betingade större rekrytantalet, samma beräkning tillämpas.
Den afgång, som under 6 år inträffar bland bevärings-soldaterna, tillika med sjukdomsförfall vid samlingen, kan
icke uppgå till högt belopp, men då vid ett oförberedt och hastigt uppbåd det är antagligt, att åtskillige af de äldre
klasserna icke lika hastigt som stammen kunna indragas till bataljonerna, ehuru de något senare kunna inställa sig,
har 10 °/0 afdrag blifvit gjordt äfven på bevärings-soldaternas antal, helst det för ändamålet med tabellen är riktigare
att beräkna tillgången på manskap något för låg, än för hög.
120
Bil. Å.
Beräkning förslagsvis öfver infanteriets sammansättning och styrka |iå krigsfot.
A. 50 bataljoner af 800 man i fält och 25 bataljoner, utgörande depot och reserv.
a) 50 bataljoner i fält.
Stam- och bevärings-soldaterJ)  40.000
Befäl och spel, efter 40 å bataljon, enligt Bil. Y 2,000
Icke stridande, efter 76 å bataljon, enligt samma bil
12^ brigadstab, befäl och spel, efter 12 å brigad 2)
Icke stridande, efter 39 å brigad2)
b) 25 bataljoner, såsom depöl och reserv.
Stam- och bevärings-soldater. Återstoden af 45,623 man, sedan 40,000
afgått till bataljonerna i fält ') 5,623
af bevärings-soldaterne (2:e—6:e klasserna) anses 4 proc. kunna
ytterligare indragas 1,016
Stridande.
Icke stridande.
42,000
150
42,150
3,800
487 1
4,287'
Stamrekryter, 5 proc. af styrkan 1,295
Bevärings-rekryter (första klassen bevärings-soldater) se Bil. Z . 5,081
Manskap af allmänna beväringen
6,639
6,376
6,985
ToToöö
Befäl och spel, efter 40 å bataljon, enligt Bil. Y  1,000
Icke stridande, efter 76 å bataljon, enligt samma bil
B. 15 bataljoner af 800 man i fält och 50 depotkompanier af 218 man.
a) 75 bataljoner i fält.
21,000
1,900
63,150 i 6,187
'l5K337~man
Afgår stam-soldater till exercis-depöterna, efter 18 till hvarje af de 50
kompanierna  : . . .
Befäl och spel, efter 40 å bataljon, enligt Bil. Y
Icke stridande efter 76 å bataljon, enligt samma bil
12^ brigadstab (se ofvan)
bj 50 depötkompanier, efter 18 man stam och 200 man beväring å kompani 10,900
Befäl, efter 3 officerare och 3 underofficerare å kompani  300.
Icke stridande, efter 5 å kompani
45,623.
1,016.
46,639.
900.
45,739.
14,261.
60,000
3.000
150 ;
63,150
11,200
5,700
487
6,187 !
250
74,350 I 6,437
80,787~mafT
121
Stridande.
Icke stri-  dande.
15 bataljoner af 1000 man i fält och 50 depötkompanier af 258 man.
a) 75 bataljoner i jält.
Stam- och bevärings-soldater, med afdrag af stam för depötkompanierna,
(se ofvan B)  45,739.
Manskap af allmänna beväringen (eller rekryter och beväringsmanskap) . 29,261.
75,000
Befäl och spel; (se ofvan B)
Icke stridande; »
Brigadstaber; »
3,000
150
5,700
487
78,150
6,187
b) 50 depötkompanier, efter 18 man stam och 240 man beväring å kompani 12,900.
Befäl; se ofvan B  300.
13,200
Icke stridande; »
250
91,350
6,437
97,787 man
Förklaringar:
1. Stam-soldater, efter afdrag af 10 proc., enligt Bil. Z . . . . . . . . 23,298.
5 klasser bevärings-soldater, efter lika afdrag, enligt samma Bil. 22,865.
Afgår för artilleriet 300.
» » ingeniör-trupper  240. 54Q
22,325. e)o onc
22,325. 45623.
2. Vid en infanteribrigad (två regementen) finnes följande stabspersonal.
Stridande: Regements-chefer
2.
Regements-qvartermästare och adjutanter 6.
Underofficerare (regementsväblar)  2’ 10.
Spel  2- 12.
Icke stridande: Prester 2.
Auditörer 2.
Regements-läkare 2.
Underläkare (finnes ej på stat)  U
Kommissarier (eller intendenter)  2. ^
Skrifvarebiträden (ur beväringen) 2.
Tross-soldater (befälsuppassare, kuskar) 28.
39‘ 51.
Landförsvaräkomit. Bet. i.
16
122
Bil. Ä.
Tabell, utvisande för hvarje län, ej mindre antalet extra soldat- och båtsmansrotar, än äfven
särskilde extra rotar, sorn på grund af dels äldre, dels nya kontrakt, förbundit
sig att anskalfa hästar i stället för karlar vid inträffande krig.
L ä n.
Rotar som anskaffa hästar.
Rotar som icke an-  skaffa hästar.
Summa summarum.
Soldat-
Båtsmans-
Summa.
Soldat-
Båtsmans-
C/D
£
B
B
P
enligt gamla
kontrakt.
enligt nya
kontrakt.
enligt gamla
kontrakt.
enligt nya
kontrakt.
Upsala
48
139
1
ii
199
17
17
216
Stockholms
20
81
56
147
304
1
3
4
308
Kronobergs
—
24
—
—
24
98
98
122
Jönköpings
43
130
—
—
173
127
127
300
Westmanlands
10
41
—
—
51
87
.
87
138
Ostergötlands
9
132
—
16
157
47
12
59
216
Södermanlands
—
238
—
29
267
33
33
300
Elfsborgs
—
151
—
9
160
4
4
164
Kalmar
2
23
—
20
45
24
36
60
105
Orebro
248
103
—
—
351
7
7
358
Wermlands
—
115
—
—
115
71
71
186
Gefleborgs
6
17
3
4
30
30
Malmöhus
—
76
—
76
2
2
78
Christianstads
—
31
—
—
31
10
10
41
Hallands
—
—
—
130
130
1
1
131
Skaraborgs
—
282
—
—
282
9
9
291
Westernorrlands
—
—
—
12
12
6
6
18
Gotlands . .
—
—
—
14
14
14
Göteborgs och Bohus
—
—
—
9
9
2
60
62
71
Blekinge
—
—
i
2
3
10
10
13
Jemtlands . .
—
9
9
9
Norrbottens ....
6
6
6
Westerbottens
—
3
—
—
3
—
—
3
Summa
386
1,601
61
403
2,451
535
132
667
3,118
123
Bil. Ö.
945
Approximativ beräkning af den ökade kostnad, sorn uppstår genom infanteriets organisation
på det af kommitterade föreslagna sätt.
A. Indelda infanteriet.
1. Utredning.
Beklädnadspenningar för 63 underofficerare, med hvilka det nuvarande antalet
ökas (Bil. T.) efter 15 Rdr (i allmänhet) Rdr
Beklädnads-, remtygs-, utrednings- och trosspersedlar samt gevär för 3,576 tillökade
soldatnummer (Bil. Q).
Enligt de af kommitterade, på officiela uppgifter grundade, beräkningar af indelde
soldatens utredningskostnad vid jemförelsen mellan den indelda och en konskriberad
armée, utgör denna kostnad för man oin året
för beklädnadspersedlar, kapotterne inbegripne Rdr 16: 04.
» remtygs- och utrednings » 2: 58.
» tross » 1: 14.
» 1: 85.
gevär
Summa Rdr 21: 61.
hvaraf erhålles för 3,576 man Rdr 77,277: 36. 78 222-36
2. Aflöning och underhåll.
Löner och arvoden för det tillökade befälet och underbefälet utgöra, enligt löneregleringsbetänkandet
Rdr 163,150: —
Underhållet af 3,576 soldater mellan de årliga mötestiderna förorsakar kronan en kostnad,
motsvarande förlusten af vakansafgifterna för de till rekrytering afsedda nummer, hvilken förlust
här nedan särskildt beräknas.
Manskapets mötesunderhåll sammanfaller med kostnaden för
3. Vapenöfning.
Enligt beräkning vid kommitterades betänkande om arméens vapenöfningar, kan årliga
marsch- och möteskostnaderne för ofvannämnda tillökade nummerstyrka af 3,576 man upptagas
till omkring  » 65,000 —
4. Kronans och allmänna fonders förlust i vakansafgifter eller prestationer för rustoch
rothållsnummer vid indelda infanteriet, som äro afsedda att rekryteras, enligt organisationsförslaget
(Bil. M) nemligen:
194 nummer, tillhörande nya ordinarie roteringen af soldathållet, derför
vakansafgifterna kunna beräknas (Bil. M) till Rdr 16,101: 86.
51 n:r, tillhörande nya ordinarie roteringen af båtsmanshållet (Bil. M) . » 5,901: 82.
Summa Rdr
385 under 50 år vakanta n:r vid de skånska infanteriregementena, uppförde
i riksstaten till
99 n:r anslagna till Norrbottens hästjägaresqvadrons-fonden, hvarför nu
erlägges, enligt meddelad uppgift,
172 n:r anslagna till volontärvakans-fonden, enligt meddelad uppgift .
1,315 n:r anvisade för regementenas aflöningsbehof
9 rusthållsnummer anslagna till hingsthållning, förslagsvis ....
4 rotenummer, anslagna till soldatbarnskola
22,003: 68.
»
29,000:
—
»
4,950:
»
17,422:
30.
»
141,153:
05.
»
1,000:
—
»
401:
—
215,930: 03.
Summa Rdr 522,302: 39.
Anm. Denna kostnad minskas dock med den besparing, som torde kunna ske å Riksstatens femte hufvudtitel
för 1,347 n:r af gamla ordinarie båtsmanshållet, hvilka, enligt organisationsförslaget, äro afsedda att till arméen
öfverflyttas, och som innefattas i ofvan uppgifna antalet 3,576 tillökade soldatnummer vid indelda infanteriet.
B. Värfvade infanteriet.
Fotgardes-regementena.
Beklädnad och beväpning.
För 23 tillkomne underofficerare efter 155 Rdr (i enlighet med löneregle
-
ringsförslaget)
För en gevärshandverkare
Rdr 3,565: —
» 85: —
Transport Summa Rdr 3,650:
124
Transport Summa Rdr 3,650; —
A/löningen.
Denna ökas på det hela genom tillkomna befäls- och underbefälsbeställningar
med ett, i löneregleringsbetänkandet för värfvade
arméen uträknadt, belopp af » 33,212: — gg 862-
Härifrån afgår det för lifbevärings-regementet i stat uppförda anslag, i den
mån det blifver disponibelt Rdr 23,911: 50. 12,950: 50.
Wermlands fältjägare-corps.
1 anledning af denna corps’ föreslagna förändring från regemente uppstå följande
besparingar i årliga kostnaden:
För beklädnad, remtyg, utredning, tross och gevär för 80 jägare och spel,
med hvilket antal denna personal skulle minskas; utgörande beloppet
häraf, på grund af erhållne upplysningar om passevolansvillkoren för
en del persedlar samt om den antagliga slitningen af de öfriga . . .
» beklädnadspenningar för underbefäl m. fl
» inqvarteringspenningar för 80 man
» medikamentspenningar » » »
» skarpskyttearvoden för 48 man
samt i aflöning och rekryteringspenningar, enligt uträkning vid betänkandet om
värfvade arméens lönereglering
Summa besparing
hvaremot en ökad kostnad skulle uppstå för corpsens vapenöfningar, enligt kommitterades
härom afgifna särskilda förslag och dervid fogade uträkning af . . .
Skillnaden mellan dessa begge belopp utvisar således en besparing, på det hela, vid
Wermlands fältjägare-corps af Rdr 8,327: 58.
och då detta belopp afräknas den ofvan funna högre kostnaden vid lifgardesregementena till fot,
så erhålles, såsom ökad årlig kostnad vid värfvade infanteriet i sin helhet » 4,622: 92.
Den förhöjda kostnaden vid indelda infanteriet utgjorde » 522,302: 39.
Alltså blifver sammanlagda ökade kostnaden för hela infanteriets organisation . ... » 526,925: 31.
Rdr
2,789:
60.
»
64:
92.
X)
400:
—
»
4:
80.
»
192:
—
X)
8,924:
—
Rdr
12,375:
32.
«
4,047:
74.
Upplysningsvis böra här jemföras de för Wermlands fältjägare-regemente nu anvisade tillgångar och de blifvande
kostnaderne för det till corps förändrade regementet, enligt organisations- och löneregleringsförslagen, dock
utan afseende på vapenöfningarne, hvilkas ordnande är oberoende af nämnda förändring.
Nu utgå för regementet.
Till aflöning, musikens underhåll, rekrytering, inqvartering, skarpskyttearvoden och medikamentspenningar,
enligt regementets stat Rdr 69,859: 50.
» beklädnad, utredning, gevär m. m. för 600 man » 20,922: —
Summa Rdr 90,781: 50.
Motsvarande kostnader för corpsen blifva:
Aflöning, musikens underhåll och rekrytering, enligt uträkning vid löneregleringsbetänkandet
om värfvade arméen
Medikamentspenningar för 520 man
Inqvarteringspenningar » » »
Skarpskyttearvoden för 48 man :
Beklädnad, utredning, gevär m. m. för 520 man
67,190
—
31
20.
2,600
—
192
—
18,132
40.
a Rdr
88,145
60.
eller understigande nuvarande tillgångar med 2,635 Rdr 90 öre, hvilket belopp alltså utgör statsverkets årliga
besparing genom regementets förändrade organisation med tillämpning af den föreslagna nya lönestaten.
Anm. Uppsättningskostnaden för den beklädnad och annan materiel, som erfordras för den tillökade styrkan,
är afsedd att bestridas af första årens underhållsanslag, derigenom att organisationen endast småningom bringas
till verkställighet.
125
4. KAVALLERIET.
Det, svenska kavalleriet är, i förhållande till de öfriga vapnen, mindre talrikt än i andra arméer.
Vårt i allmänhet brutna och genomskurna land kan väl härtill i viss mån gifva skäl, men
den närvarande effektiva styrkan:
Vid
Lifgardet till häst ....
396
man
Lif-regementets dragon-eorps.
450
))
,, husar-corps .
445
))
))
Smålands husarer ....
445
V
))
Skånska dragonerna . . .
890
))
))
Skånska husarerna ....
890
))
V
Husar-regementet Carl XV .
594
))
))
Jemtlands hästjägare-corps .
180
>>
tillsammans 4,290 man
är så ringa att, med de oundvikliga afdragen till depöt-sqvadroner, till kommenderingar, till intendenturen
och trossbevakning samt till ordonnans- och stabstjenstgöring, endast omkring 3,000 man
återstå; en styrka, som, då afseende lästes på hvad de talrika ifrån kavalleriet utgående detacheringarna,
bevakningstjensten och kavalleri-reserven fordra, icke motsvarar arméens behof.
Kommitterade afgåfvo derföre före sednaste riksdag ett förslag att öka kavalleriets styrka med
500 man, och, då kostnaden ansågs hindra dessas anskaffande genom värfning, föreslogs att hela
Westgöta regemente, 1000 nummer, skulle 1871, då dess nuvarande hästvakans-kontrakter utgå,
åter till kavalleri uppsitta, hvaremot Smålands husar-regemente. 500 nummer, borde på anförda
skäl till infanteri afsitta.
Då Eders Kongl. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta förslag, derom till Rikets
Ständer aflät nådig proposition, erkände visserligen Rikets Ständer ”behöfligheten af en tillökning
uti kavalleriets styrka”, men biträdde ej förslaget ”att till infanteri förvandla någon del af det
redan allt för fåtaliga kavalleriet.” Rikets Ständer uttalade dessutom den åsigt, att ”kavalleriets
förstärkande genom indeld eller värfvad trupp torde kunna med största fördel åstadkommas i
förening med vakans-kontrakternas förnyande med de afsutna rusthålls-regementena och vakansafgifternas
förhöjande till ett belopp, närmare motsvarande värdet af den skyldighet de voro
beräknade att ersätta.
Frågan om kavalleriets tillökning har härigenom erhållit en väsendtligen förändrad ställning
och kommitterade hafva trott sig böra följa den anvisning Rikets Ständers åberopade skrifvelse
innehåller.
Då indeldt kavalleris afsittande till infanteri icke bör komma i fråga, kan kavalleriets ökande
med indeld trupp endast ske genom att någon af de två rusthålls-infanteri-corpsenm uppsitta; ty
att till kavalleri uppsätta blott den ena af något afsutet rusthålls -regementes båda bataljoner, skulle
föranleda samma olägenhet, som eger rum vid afsöndrade infanteri-bataljoners öfvergång till fältfot.
Att låta Smålands grenadierer uppsitta, torde ej kunna komma i fråga, då klagan öfver rustningens
tunga ifrån detta landskap ofta förnimmes och då, äfven om denna klagan är öfverdrifven, det dock
måste erkännas, att Småland, i förhållande till rikedom och bördighet, är jemförelsevis starkt roteradt
och rustadt. Att till kavalleri förvandla Lif-regementets grenadierer, den andra af de fristående
rusthålls-infanteri-cor^sema, möter äfven hinder i svårigheten att, med de fordringar, som numera
måste på kavalleri-hästen göras, remontera tre kavalleri-corpser inom Mälare-landskapen, hvilkas
hästafvel ännu åtminstone icke uppnått någon hög ståndpunkt. Härtill kommer det betänkliga att
126
förminska arméens hufvudvapen, infanteriet, hvars hela stamtrupp är synnerligen väl behöflig i Mälaredalen,
der företrädesvis kan ifrågakomma att hastigt sammandraga så stor infanteri-styrka som möjligt.
Då således stora olägenheter möta indelda infanteri-truppers uppsittning, äro kommitterade hänvisade
till den andra af Rikets Ständer angifna väg att anskaffa ökad kavalleri-styrka, eller genom
värfning. För vapnets tjenstbarhet är också detta fördelaktigt, emedan den enskilda utbildning och
manöver-färdighet, som kavalleristen behöfver, vida lättare uppnås af den i jemn tjenstgöring varande
värfvade ryttaren, än af den indelde, som genom korta möten och deremellan bristande öfning,
måste i dessa egenskaper stå tillbaka. Endast större kostnader kan göra valet emellan värfvadt och
indeldt kavalleri tvifvelaktigt. Denna större kostnad för tillökning af kavalleriet med värfvade ryttare
kan dock i betydlig mån nedsättas genom den af Rikets Ständer angifna utväg, att skäligen höja
hästvakans-afgifterna.
Endast för Smålands husar-regemente finnes af kammar-kollegium verkställd uträkning öfver
beloppet af den ersättning i och för rustningen, som kronan vid uppgörande af indelningsverket
beviljat rusthållarne. Denna torde dock med säkerhet kunna läggas till grund för en allmän beräkning,
enär Småland, såsom ock af de nedsatta vakans-afgifterna kan synas, anses hafva blifvit
mindre gynnadt än flera andra landskap. Med ledning af densamma har derföre af kommitterade
en sådan beräkning blifvit gjord öfver den vinst, rusthållarne vid rusthålls-infanteri-regementena
kunna anses ega af åtnjutande rusthålls- och augments-räntor, efter afdrag för hvad af dem i soldat-underhåll
och hästvakans-afgifter utgöres. Denna uträkning, som här är bilagd, (se bil. A),
visar att, der nu utgående vakans-afgift icke höjes, rusthållarne i dessa räntor ega en behållning
af omkring 125 Rdr för hvarje nummer, eller för 3,000 *) nu afsutna nummer 375,000 Rdr, en
summa som är mer än tillräcklig att underhålla 500 man värfvadt kavalleri.
Sannt må vara, att icke hela denna summa kan komma statsverket till godo, enär, vid nya
vakans-kontrakters uppgörande, kronan svårligen kan höja vakans-afgiften med fullt ofvan angifna
belopp, 125 Rdr, för nummer. Någon vinst måste nämligen lemnäs åt rusthållaren, derest han på
ett kontrakt skall ingå. Men, om äfven af denna orsak, eller för vinnande af annat syfte, kronan
eftergifver en del af räntorna, bör dock alltid så mycket af dem till statsverket kunna ingå, att
kostnaden för 500 man värfvadt kavalleri i betydlig mån deraf hetäckes.
Denna kostnad hafva kommitterade dessutom sökt nedsätta. — Genom förslaget att med ryttare
besätta omkring 100 af nu vid indelda kavalleriet indragna nummer, minskas med motsvarande
siffra behofvet af tillökning vid det värfvade kavalleriet. Antages vidare kommitterades förslag
att fördela kavalleriet på färre, men starkare sqvadroner, ökas derigenom förut befintliga värfvade
sqvadroners styrka så mycket, att endast två nya sqvadroner behöfva uppsättas, hvarigenom
befälskostnader inbesparas. Härtill kommer slutligen att, af skäl som uti bil. R äro angifna, ett
större antal hästar vid de värfvade regementena ansetts kunna under fredstid hållas vakanta.
Kommitterade anse fördelaktigast, att de två nya sqvadroner, som skola uppsättas, förenas med
Lifgardet tdl häst. Hufvudskälet härtill är, att i medlersta Sverge behöfver kavalleriet isynnerhet
förstärkning. I södra Sverge, Skåne till och med Småland och Westergötland, finnas nu 31 sqvadroner
och 19 bataljoner infanteri, under det att i medlersta Sverge, inberäknadt Östergötland och
Dalarna, blott finnas 14 sqvadroner, emot 22 bataljoner. För begagnande af kavalleri är visserligen
Skåne fördelaktigare än flera andra landskap; dock saknar icke medlersta Sverge mark för
kavalleristrid, åtminstone sqvadronsvis, och bevakningstjensten fordrar dessutom öfverallt något kavalleri.
Angeläget är i hvarje fall att trupperna så förläggas, att de försvarskrafter, en landsdel i
första hand behöfver, finnas derinom eller åtminstone inom närmaste granskap och ej behöfva ifrån
*) Vid Lif-regementets grenadierer . . 500 nummer.
„ Andra Lif-grenadier-regementet . 1,000 „
„ Westgöta regemente  1,000 „
„ Smålands grenadier-corps . . . 500 „
Summa 3,000 nummer.
127
aflägsna trakter sammandragas. Synnerligen gäller detta kavalleriet, enär dess hästar alltid försvåra
och försena en transport.
Att med Lifgardet lill häst införlifva de två nya sqvadronerna, gifver dessutom åt vapnets hela
organisation större enhet och sammanhang. De båda värfvade regementena komme derigenom att
hvardera bilda bataljoner af sex sqvadroner. Båda, uti skiljda delar af landet förlagda, ega då två
sqvadroner att aflåta till stabstjenstgöring och förete, då sådan detachering skett, bataljoner i styrka
och fördelning lika den, som kommitterade föreslagit för det öfriga kavalleriet.
På grund af nu anförda skäl föreslå kommitterade i underdånighet:
1. Att vid Lifgardet till häst må uppsättas två nya sqvadroner af styrka, som vid förslaget
till sqvadrons-organisation skall angifvas.
2. Att de vid nämnda regemente nu befintliga fyra sqvadroner, äfvensom de sex sqvadronerna
vid husar-regementet Carl XY, må hvardera förstärkas i enlighet med samma nedan föreslagna
organisation.
Den årliga underhållskostnaden för nu föreslagna tillökning uti det värfvade kavalleriets nummerstyrka
uppgår (se bil. B) till Bdr 246,119: 04.
Denna summa är icke obetydlig; men staten eger, såsom ofvan är visadt, en tillgång — kavalleriets
stat egentligen tillhörig — som i betydlig mån nedsätter och till och med kan betäcka
densamma.
Sqvadronen är kavalleriets taktiska enhet. Vid kavalleriets organisation bör således främst dess
styrka bestämmas.
De svenska sqvadronerna — för närvarande 5 på hvarje indeld bataljon, 4 vid Lifgardet till
häst och 6 vid Husar-regementet Carl XY — bestå af 100 nummer (vid Lif-regementets dragoncorps
af 101). Af dessa äro vid Lifgardet till häst 11 ryttare på sqvadron, och vid hela Husarregementet
Konung Carl XV 100 oberidne. Vid indelda kavalleriet äro på hvarje sqvadron 11
nummer indragne och anslagne till underofficerare, hästläkare, trumpetare, hingsthållning och musikens
underhåll. I ledet kunna således högst räknas 89 eller 90 man.
Vid ett krigs utbrott förminskas emellertid fältsqvadronernas styrka så väl genom hästvakanser,
som genom kommendering till depot. Begementenas uppgifter visa att årligen i medeltal 7 till 8
hästar på sqvadron kasseras. Härtill kommer en allt större svårighet att besätta vakanserna med
till fullt tjenstbar ålder komne hästar. Det kan antagas, att halfva årliga remonteringen vanligen
utgöres af minderåriga hästar, hvilka icke utan fara för förstörande öfveransträngning kunna begagnas
under första årets öfningar åtminstone vid de indelda regementena, der exercis-sqvadronernas
kortvarighet tvingar till brådstörtad dressyr. Då påtagligt är, att de hästar, som för ålder eller
oduglighet kasseras, eller de som ännu äro minderåriga, icke kunna bättre uthärda ett fälttågs ansträngningar,
än de fredliga mötenas, uppstår vid öfvergång till fältfot en brist af omkring 11 till
12 hästar på sqvadron. Vid det värfvade kavalleriet kunna visserligen, då krigets utbrott någon tid
förutses, vakanserna fyllas med tjenstdugliga hästar, men vid det indelda kavalleriet, der rusthållaren
först efter tre månader är skyldig att hafva vakansen besatt, hvarefter ytterligare tre månader åtgå
till hästens dressyr, låter detta sig svårligen göra, då ingen sannolikhet förefinnes, att rusthållaren
vid sådant tillfälle hastigare än författningarne bjuda skulle kunna verkställa remonteringen, eller
anskaffa mera tjenstbara hästar än under vanliga förhållanden. En depöt-sqvadron måste dessutom
för hvarje bataljon bildas, hvars styrka bör vara minst \ af bataljonens. Att dressera denna sqvadrons
hästar, äfvensom de oridne af stammens och biträda vid bevärings-rekryternas undervisning
behöfvas de 11 till 12 man å sqvadron (55 till 60 å bataljon} hvilka här ofvan antagits såsom
oberidne. Den 89 man starka sqvadronen komme sålunda, till följd af vakanser och kommendering
till depot, samt med afräkning af blott några få sjuke, m. m., säkerligen att vid fält-organisationen
nedgå till omkring 72 man; en styrka, som genom dubbel afgång, af så väl hästar som manskap,
otvifvelaktig! ytterligare och betydligt minskas, innan förstärkning från depöt-sqvadronen kan erhållas.
Den svenska sqvadronen är sålunda för närvarande ganska svag i jemförelse med de utländska,
hvilka i allmänhet uppgå till 150 man. Om från detta antal äfven ett betydligt afdrag göres för
128
underbefäl, spel, rekryter och sjuke, återstår dock alltid en öfverlägsenhet i nummerstyrka, som
måste göra det svårt för den svenska sqvadronen att i enskild sqvadronsstrid, kavalleriets hufvudstrider,
kunna med seger bestå. Det är sålunda angeläget att dess stridsstyrka höjes.
Vid de värfvade sqvadronerna kan detta lätteligen ske genom upprättande af flera nummer.
Svårigheten är här endast ekonomisk och af mindre betydenhet. Men vid de vida flertaligare indelda
sqvadronerna är antalet nummer på sqvadron beroende af sqvadronernas antal på bataljonen,
enär dennas nummerstyrka icke kan förökas. Med bibehållande af nuvarande bataljons-indelning kan
således ryttarnes antal i ledet icke ökas utöfver hvad som genom uppsättande af nu indragna och
anslagna nummer kan ske.
Då icke blott sqvadronernas styrka bör ökas, utan äfven svenska kavalleriet i allmänhet behöfver
förstärkning, vore önskligt, att alla dessa nummer skulle kunna uppsättas, och kommitterade
hafva tagit denna fråga i allvarlig pröfning. De indragna och anslagna nummer vid det indelda
kavalleriet utgöra tillsamman 405. Af dessa äro:
indragna till hingsthållning . 59,
,, till musikkassan . 52,
anslagna till underofficerare. 148,
,, till hästläkare . . 37,
,, till trumpetare . . 109, 40g
Af de indragna torde svårligen, utan men för remonteringen, alla de till hingsthållning anvisade
kunna uppsättas. Kommitterade hafva dock ansett, att icke mer än en nummer på sqvadron
behöfver till detta ändamål användas och att, synnerligen i Skåne, men äfven i Jemtland, remonteringen
dermed må kunna besörjas lika väl, sorn nu sker vid kavalleri-corpserna, hvilka endast hafva
en hingst på hvarje sqvadron.
Något hinder för uppsättande af de till musikkassan indragna nummer bör deremot icke möta.
Den summa af Rdr 248: 46, hvartill vakans-afgiften för dessa nummer i medeltal uppgår, och för
hvilken ersättning af staten skulle lemnäs, motsvarar icke värdet af en ryttare.
Äfven de till hästläkare anslagna torde höra uppsättas. Hästläkaren behöfver ej under fredstid
vara beriden och kan vid krigsrustning lätt af staten förses med nöjaktig klippare. Vakansafgiften
för dessa nummer utgör i medeltal Rdr 202: 85.
Annorlunda är förhållandet med de 257 nummer, som äro anslagna till underofficerare och
trumpetare, hvilka personer måste vara beridne. Uppsättas dessa nummer, hvilka nu, utom den vakans-afgift
de betala, underhålla häst, sadelmundering och gevärspersedlar, måste allt detta af kronan
öfvertagas. För remontering, utfodring och stallhyra — trumpetare och en del underofficerare
sakna boställen, der hästen skulle kunna fodras och vårdas — samt för anskaffande och underhåll
af nämnda munderings- och gevärspersedlar, kan kostnaden icke uppskattas till mindre än 400 Rdr
årligen, hvilket för 257 nummer gör en summa af 102,800 Rdr. Härtill kommer ersättning för
nu i lön inbegripna vakans-afgifter till belopp af Rdr 31,637: 73, hvarigenom statens årliga utgift
blefve Rdr 134,437: 73, eller mer än £ af indelda kavalleriets hela lönestat.
Med denna uppoffring kunde likväl det afsedda ändamålet, att öka sqvadronens styrka, ieke
på ett tillfredsställande sätt vinnas. De vid uppbrottet 72 man starka fältsqvadronerna, skulle,
genom uppsättande af här omnämnda 7 nummer på sqvadron, tillsammans med de 3 nummer, som
till musik-kassan och hästläkaren äro anvisade, högst uppgå till 82 man; en stridsstyrka, som af
förut angifna skäl icke kan anses nöjaktig.
Vid sådant förhållande anse sig Kommitterade, i afseende på uppsättandet af nu indragna och
anslagna nummer, endast böra föreslå:
Att med ryttare uppsättas:
1} en af de två nummer på sqvadron, som vid de skånska indelda kavalleri-regementena
och vid Jemtlands hästjägare-corps äro till hingsthållning indragna;
129
2) alla till musik-kassan indragna nummer, med undantag utaf 4 nummer vid Lifregementets
dr agon-corps;
Detta senare af skäl, sorn längre fram skola uppgifvas.
‘■V) de till hästläkare anslagna; hvaremot
Kronan skall vid krigsrustning förse hästläkare med duglig klippare
Af Jet, nu anförda synes att, äfven med dessa nummers uppsättning, icke en förstärkning af
den indelda stammen kan vinnas, som tillräckligt ökar sqvadronernas styrka. Af sin beväring åter,
har kavalleriet först sent att påräkna en sådan. Denna kan nemligen, i brist på hästar, icke under
fredstid erhålla någon kavalleriöfning, utan först vid depöt-sqvadronerna vinna en sådan. Innan
beväring med stammen kan införlifvas, åtgå således, efter öfvergången till fältfot, minst tre månader,
enär af halfbildad beväring kavalleriet skulle hafva mera skada än gagn. Det högsta man af beväringen
kan förvänta torde således vara att efterhand ifrån depöt-sqvadronerna ersätta fältsqvadronernas
förluster.
De mobiliseringsplaner, som på senare tider blifvit uppgjorda, hafva alla sökt i minskning af
sqvadronernas antal ett medel att förstärka fältsqvadronerne. De upplösa nemligen den o:te sqvadronen
och införlifva den med de öfrige. Härigenom ökas fältsqvadronernas styrka med en fjerdedel,
eller till några och nittio man, och närmar sig åtminstone något de utländska sqvadronernas.
Bjuder nu nödvändigheten en sådan fältorganisation, så torde denna äfven, om ej allt för stora
hinder möta, såsom fredsorganisation böra antagas. Då emellertid denna förändring är genomgripande,
är det angeläget att noga pröfva de skäl, som emot densamma kunna anföras.
Främst ibland dessa kan städas den anmärkning, att då de taktiska enheterne, sqvadronerna,
till antalet förminskas, förtynges derigenom bataljons-manövern och blir bevakningstjensten mera
tröttande.
Ostridigt göra flera sqvadroner på bataljonen denna smidigare att efter förekommande förhållanden
begagna. Fördelaktigast vore, så väl ur taktisk synpunkt, som för detacheringar, att bataljonen
egde 6 sqvadroner, fördelade på 3 half-bataljoner. Våra svaga bataljoner tillåta dock icke
denna formering. Hvad åter en sådan på 4 eller 5 sqvadroner beträffar, är skillnaden dem emellan
i afseende på manöver-smidighet icke af väsendtlig vigt. Båda förete för bataljonens manöver fördelar
och olägenheter, ibland hvilka senare kan mot den udda formeringen med skäl anmärkas försvårad
rörelse i och utur kavalleriets grundställning — den dubbla kolonnen. Deremot lemna fem
sqvadroner större tillgång till detachering, hvilket företräde likväl, då en eller flere troppa*’, allt
efter behof, dertill kunna användas, är af föga betydenhet.
Bemärkas må äfven, att de flesta utländska kavallerier endast hafva 4 fältsqvadroner på bataljon.
Likhet härutinnan kan således ej ställa den svenska kavalleri-bataljonen i ett ogynnsamt
förhållande till dem.
Mer än på bataljonens manöver måste dock afseende fästas på den enskilda sqvadronens sjelfständiga
kraft. Sqvadrons-striden är den oftast förekommande och måste blifva det synnerligen hos
oss, i vår brutna mark och med vårt fåtaliga kavalleri. Det är derföre af öfvervägande vigt att åt
sqvadronen gifva den styrka den för sin strid behöfver. Är man, såsom hos oss, tvungen att välja
emellan ett mindre antal strid föra sqvadroner eller ett större antal så svaga, att de blottställas för
att blifva öfverflyglade och omringade, bör valet icke blifva tvifvelaktigt. Ty, om än det förra antalet
skulle blottställa för att man någon gång saknade önskligt biträde af kavalleri, eger deremot
den starkare sqvadronen, der den uppträder, en kraft, i brist af hvilken den svagare alltför ofta
skulle kämpa förgäfves.
Medgifvande allt detta, torde man dock invända, att stora sqvadroner äro tunga och långsamma
att manövrera. Detta är saunt, men har föga tillämpning på nu ifrågasatta fältsqvadroner,
hvilka, efter afdrag för depot, för sjuke, m. m. ändå blott konnne att uppgå till några och nittio
Landförsvarskomit. Bet. I. 1/ -
130
hästar i ledet. Emellan denna och en sqvadron på 72 man kan, med kavalleriets manövertakter,
ingen skillnad af betydenhet uppstå i lätthet och hastighet att röra sig. Sjunker åter
nummer-styrkan under sistnämnda siffra, hvilket den med närvarande organisation inom kort
måste göra, drabba olägenheterna den svagare sqvadronen, enär troppar af 12 rotar erfordras
för ledig manöver.
För freds-öfningarna åter, gifver den föreslagna organisationen möjlighet att under regements-mötena
fortfarande sammanhålla exercis-sqvadronen, hvilket icke nu kan ske, emedan
sqvadronerna då blefve för svaga. Detta skulle för rekrytens fullbildning vara af största nytta
och gynnade älven lugn öfning af de gamla sqvadronerna. Exercis-sqvadronen bör då, dels
för att uppbringas till lagom manöverstyrka, dels för ledning af led och troppar, förstärkas
med gammalt manskap, hvarefter de andra sqvadronernas styrka blefve föga större än den för
närvarande är.
Huruvida bevakningstjensten blifver mera tröttande, till följd af ett färre antal sqvadroner,
beror i väsendtlig mån på den omtanke, hvarmed kavalleriet användes. Der en eller
två troppar göra tillfyllest, bör icke hela sqvadronen utkommenderas. Skedde dock detta,
kan åt en tropp i sender gifvas hvila och skötsel, hvarigenom dessa kommenderingar, ehuru
oftare påkommande, likväl göras mindre tröttande, samt folk och hästar hastigare blifva i stånd
att åter göra tjenst.
Slutligen kunde anmärkas, att den föreslagna organisationen inskränker cadrernas antal,
ehuru en god organisation bör afse att, hvad möjligt är, öka dessa, hvilka sedan under pågående
krig kunna fyllas och vidgas.
Att kommitterade icke förbisett denna sanning, bevisar deras förslag till infanteri-organisation.
Men nyttan af ett större antal cadrer är beroende af möjligheten att kunna fylla
dem. I det föregående är visadt, att kavalleriet icke i allmänhet kan påräkna en förstärkning,
utan måste åtnöja sig med att kunna hålla sqvadronerne fulltaliga. Då likväl ej kan
nekas att, under vissa ehuru sällsynta förhållanden, en förstärkning kunde vara tänkbar, skulle
kommitterade, oaktadt de skäl, som tala för sqvadronernas minskade antal, äfven på fredsfot,
tvekat föreslå denna minskning, derest icke ett särskildt vigtigt ekonomiskt skäl tillkommit.
Kavalleriet saknar nemligen för det närvarande tillräckligt antal depötbefäl. Till följd
härutaf måste, vid öfvergång på fältfot, en sqvadron delas på öfriga sqvadroner inom bataljonen,
icke blott för att öka fält-sqvadronernas nummer-styrka, utan äfven för att bereda tillgång
på nämnda befäl. Skall bataljonen, under förutsättning att förstärkning erhållits af
öfvad beväring, kunna med 5 sqvadroner rycka i fält, erfordras fördenskull att nya befälsbeställningar
och löner på kavalleriets stat uppföras. Sker icke detta, måste alltid den
5:te sqvadronen upplösas vid öfvergång på fältfot och fredsorganisationen förlorar all betydenhet.
För anställande åter af 2 andre löjtnanter och 4 under-officerare på hvarje indeld kavalleri-bataljon
samt en andre löjtnant och 2 under-officerare vid Jemtlands hästjägare-corps
(2 sqvadroner), tillsamman 15 andre löjtnanter och 30 under-officerare, hvilket (se förslaget
till befäls-organisation) utgör det antal, hvarmed depötbefälet måste ökas, stiger kostnaden,
enligt det förslag till lönestat, som kommitterade hafva uppgjort, till 34,500 rdr.
Vill man icke i och för häst-underhåll m. m. och lönefyllnad åt dessa nya underofficerare
ytterligare öka antalet af nu anslagna nummer, tillkommer dessutom för hvarje
af dem: för underhållet af häst och mundering, m. m. (se ofvan) 400 rdr samt i ersättning
för nummerlön 127 rdr, (vakans-afgifterua till lönefyllnad åt under-officerare utgöra i medeltal
127: 27) eller tillsamman 527. För 30 under-officerare blifver således detta ökade kostnadsbelopp
15,810 rdr.
Vid jemförelse i ekonomiskt hänseende de båda organisationerna emellan, visar sig derjemte
att ett bibehållande af den nuvarande medförer flere andra högre kostnader. Så synes
af Bil. C. att, genom skillnad i beställningar och åtföljande löner, den nu gällande organisationen
kräfver 25,730 rdr större årlig utgift än den föreslagna. Äfven inhemtas af Bil.
131
B. att uppsättningen af 400 man värfvadt - kavalleri skulle, med 100 man på sqvadron och
till följd derutaf flera sqvadroner, blifva genom ökade befälskostnader 27,472 rdr årligen
dyrare än vid en sqvadrons organisation med 125 nummer på sqvadron. Härtill kommer att,
om organisations-förändring icke sker, det blefve nödvändigt att, hvad helst det måtte kosta,
så mycket möjligt vore öka sqvadronernas styrka för att sätta dem i stånd att åtminstone
mindre ofördelaktigt utkämpa enskild strid. Hvarje nummer måste då med ryttare besättas;
fält-sqvadronerna blefve likafullt, såsom förut är visadt, sina motståndare betänkligt underlägsne.
Den årliga nnderhålls-kostnaden för kavalleriet med bibehållande af nuvarande sqvadronsindelning,
och den nödvändiga förbättring, som denna, i och för sin taktiska användbarhet, genom
sqvadronernas ökade styrka behöfde, skulle således komma att öfverstiga den för den nya
organisationen med följande belopp.
För uppsättande af nuvarande till under-officerare och trumpetare anslagne nummer 134,437: 73.
För löner åt tillökadt depotbefäl  34,500: —
För häst-underhåll, m. m. och lönefyllnad åt under-officerare vid detsamma . . 15,810: —
Skillnad i beställningar och löner  25,730: —
Förhöjd uppsättningskostnad af 400 man värfvadt kavalleri  27,472: —
Summa 237,949: 73.
Anmärkas kan härvid, att om än denna för organisationens förbättrande nödiga utgift nu
synes för stor, och fortfarande brist på befäl och manskap vid det indelda kavalleriet således
tvingar till bildande af 4 fält-sqvadroner på bataljon, ingen förändring i den närvarande
freds-organisationen derutaf betingas, enär man uti den öde sqvadronen alltid eger tillgång
så väl på befäl och manskap för depöt-sqvadronen som på förstärkning åt de öfriga sqvadronerna.
Den ökade kostnaden, för vidblifvande af nuvarande organisation, inskränkte sig då
till omkring 53,000 (uti skillnad i löner samt förhöjd uppsättnings-kostnad för det värfvade
kavalleriet) hvaremot man egde den vinst, att bibehålla cadrer, hvilka, om i en framtid
medel funnos, så väl för att aflöna behöfligt depotbefäl, som till att anskaffa hästar för
beväringens öfning, kunde så fyllas, att fält-sqvadronernas stridstyrka blefve tillräcklig.
Till svar häruppå må nämnas, att depöt-sqvadronen icke, i nära likhet med hvad inom
utländska arméer sker, till hufvudsaklig del kan bildas med manskap af den upplösta sqvadronen.
Våra indeldte förhållanden lägga häremot hinder i vägen. De oberidne ryttarne,
till ett antal af 11 till 12 på sqvadron, kunna endast användas vid depöt-sqvadronen, som således
k om me att bestå af ett ungefärligen lika stort antal manskap ifrån hvarje sqvadron. Det
större flertalet af den femte sqvadronen måste då på de öfriga fyra fördelas och en brytning
inträda organisationerna emellan, hvilken alltid medförer den olägenhet, att sammanhållningen
inom fält-sqvadronerna blifver lösare, och befälets bekantskap med och kännedom om hästar
och karlar mindre säker, än om före utryckningen i fält sqvadrons-enheten varit genomförd.
Att på en framtida förhoppning bibehålla en svag organisation vore dessutom enligt kommitterades
åsigt föga välbetänkt. Blifver tillgång att förstärka cadrerna och att öka hefälet,
är ingenting som hindrar att då bestämma den organisation, som för dessa nya förhållanden
kan anses vara den lämpligaste.
Erkännande att önskligt vore, det ett större antal cadrer kunde bibehållas, med inseende
att, äfven om betydliga uppoffringar derföre gjordes, sqvadronerna icke, med vidblifvande af
deras nuvarande organisation, kunna erhålla nöjaktig stridsstyrka, få kommitterade, som anse
olikhet emellan freds- och krigs-organisation endast då böra ega rum, när denna af framstående
och öfvervägande fördelar betingas, i underdånighet föreslå:
1) att hvarje sqvadron, med undantag för Jemtlands hästjäg ar e-corps, som endast eger
200 nummer, skall bestå af 125 nummer.
132
Då vid lifregementets dragon-corps nummerstyrkan uppgår till 505 nummer, i stället för
500 vid öfrige indelda bataljoner, få, till beredande af likhet, kommitterade likaledes föreslå:
att af de öfver skjutande 5 nummer vid lifregementets dragon-corps en användes att
göra regements-trumpetaren beriden och de återstående fyra indragas till musikens underhåll,
emot ett afdrag af 1,000 rdr, motsvarande vakansafgifterna, å den summa,
som för detta ändamål kan komma att å stat uppföras.
2) Att det indelda kavalleriets bataljoner sättas på fyra sqvadroner och det värfvade kavalleriets
bataljoner på sex sqvadroner.
Bifogade tabell (Bil. D) utvisar för hvarje regemente särskildt den nummerstyrka och
dess indelning, som genom den föreslagna organisationen uppstår och upptager äfven de för
-
ändringar uti den närvarande, som derutaf blifva en följd.
Af denna tabell inhemtas följande:
Värfvade, Indelda.
A. Sqvadronernas nuvarande antal  10 37
komme att utgöra
12 30
B. Sqvadrons-indelningen blefve:
vid de värfvade vid de indelda vid Jemtlands
regementena regementena hästjägare-corps
Manskap: indragne till hingsthållning . — ] 1
» anslagne » under-officerare 5 5 5
» » » hästläkare .... 1 j- j
»
» » trumpetare ... 3 3 3
» ryttare deribland 4 korpraler och
4 vice-korpraler 116 116 91
Summa 125 125 100
Hästar:
» indragne till hingsthållning . . — 1 1
» » » underbefäl, m. fl. . 8 f 8 f 8 f
» vakante under fredstid . . . . •) 17—20 2) — —
» närvarande för ryttare. . . . ') 100—97 2) 116 91
Summa 125 125 100
') Vid lifgardet till häst.
2) Vid husar-regementet Konung Carl XV.
j-) Sqvadrons-hästläkaren står ej i nummer vid de indelda sqvadronerna, är oberiden i fredstid och förses
vid krigsrustning med klippare af kronan.
C. Hela kavalleriet, oberäknadt befälet, skulle uppgå till
n
Manskap 4,818; Hästar 5,171 J
i stället för nuvarande » 4,290; » 4,659 2)
') Vakante af dessa under fredstid 222.
2j » » » » » 144.
f utom desse uppsättas vid krigsrustning 30 klippare.
133
Mot kavalleri-befälets nuvarande organisation kunna många befogade anmärkningar göras.
Den är icke allenast svag, svagare än vid något utländskt kavalleri, särdeles hvad sqvadronsstaten
vidkommer, utan den är äfven ojemn och olika vid särskilda delar af vapnet. Sålunda
har vid de skånska indelda regementena öfversten befäl öfver två bataljoner, men vid öfriga
regementen och corpser blott öfver en. Vid de förra finnes en, vid de senare två majorer
på hvarje bataljon. Lif-gardet till häst eger utom regements-qvartermästaren endast en adjutant,
då vid alla öfriga regementen tvänne adjutanter äro anställde. Härtill kommer slutligen
olikhet de värfvade och indelda regementena emellan uti antalet af andre ryttmästare,
andre löjtnanter och underofficerare.
Dessa förhållanden påkalla rättelse, och utredning huru denna lämpligast låter verkställa sig.
Att vid de skånska regementena, i olikhet med vid de öfriga, endast en öfverste förer befäl
öfver två bataljoner, är så mycket mera anmärkningsvärdt, som i alla arméer utan undantag,
äfven i dem, som ega ett talrikt kavalleri, öfverste-befälet endast omfattar en
bataljon. Skälen härtill finnas dels i kavalleri-bataljonens taktiska vigt, dels i svårigheten fölen
större kavalleri-styrka än denna att samlad uppträda. Säkert är att de tillfällen blifva
få, då mer än en bataljon samtidigt kan användas och att vårt lands genombrutna och inskränkta
fält vida oftare skola tvinga till att dela bataljonen på half-bataljoner eller i sqvadroner.
Organisationen vid de skånska regementena är således endast en freds-organisation, men
har såsom sådan skäl för sig, emedan dessa regementens täta förläggning gör lätt för öfversten
att öfver båda bataljonerna handhafva befäl. Vid sådant förhållande och då bildandet
af två nya regementen, genom nu tillsammanhörande bataljoners skiljande från hvarandra,
skulle medföra ej obetydlig kostnad af ny stab och civilstat, har nuvarande organisation i
denna del ansetts kunna bibehållas, och tillgång på annat sätt böra beredas å det befäl för
bataljonerna, som krigs-organisationen oundgängligen kräfver.
Vid dessa bataljoner förefinnes nämligen, såsom ofvan är nämndt, dessutom den brist,
att de endast hafva en major, då deremot alla öfrige hafva två. Hålles bataljonen samlad,
så kan detta möjligen vara tillräckligt; man saknar då endast tillgång på reserv för att vid
tillfällig afgång fylla bataljonschefs-platsen, till hvilken icke alltid den äldste ryttmästaren är
passande. Men skall bataljonen delas, så finnes ingen befälhafvare för half-bataljonen. Då
en sådan delning vid vårt fåtaliga kavalleri ofta måste inträffa, ligger häruti ett vigtigt skäl
att ordna half-bataljonen till likhet med hvad allt utländskt kavalleri företer.
Angelägne att icke mer än nödigt är fördyra freds-organisationen, hafva kommitterade
sökt tillfredsställa krigs-organisationens kraf på billigare sätt, än genom inrättandet af ny majorsbeställning
vid hvardera af de fyra skånska bataljonerna. Den sqvadrons-organisation, som
kommitterade i underdånighet föreslagit, bereder utväg härtill. Genom denna minskas nämligen
sqvadronschefernes antal från fern till fyra på bataljonen. Bibehålies det nu befintliga
antalet ryttmästare, af hvilka fyra blifva sqvadrons-chefer och två andre ryttmästare, så uppkommer
härigenom ett reservbefäl, som möjliggör en ryttmästares beordrande att taga befäl
öfver half-bataljonen.
I sammanhang härmed hafva kommitterade ansett att för hvarje bataljon en ryttmästare
bör till major i regementet förordnas. Äfven under fredstid inträffa nämligen fall, då brist
på befäl uppstår, om endast en major finnes på bataljonen. Dylika fall äro majors-ledighet
under semester samt förfall till följd af sjukdom eller tjenstledighet. Inträffar sådant förfall
under regementets möten kunna menliga följder för bataljonens öfningar uppstå, derest ingen
är förordnad att öfvertaga bataljonschefens tjenst. Samma skäl, hvarföre befordran till bataljonschef
ej bör gå efter tjensteålder, tala för att icke i hans ställe ovilkorligen må tillförordnas
äldste ryttmästaren, enär denne, om äfven duglig såsom sqvadronschef, likväl kan sakna
de egenskaper, som erfordras att nyttigt och väl leda bataljonens öfningar, och hvarförutan
det indelda kavalleriets mötestider blifva alltför otillräcklige.
0
At desse majorer i regementei bör ett arvode tilldelas, emot åtnjutande af hvilket den härtill
utnämnde skall vara skyldig att, då så påfordras, förrätta majorstjenst; kommande lian dessemellan
att bestrida den tjenstebefattning, för hvilken han på stat uppbär lön. Detta arvodes-belopp lärer
rättast böra sättas till skillnaden i lön (häst- och furage-medel m. m. ej inberäknade) emellan
en sqvadrons-chef och en andre major. Med antagande af detta förslag kunna andre majors-platserna
vid de indelda corpserna indragas, hvarigenom en icke obetydlig besparing för statsverket
uppstår, enär alla de nämnda arvodena sammanräknade icke uppgå till hvad för en andre majors
aflönande erfordras. Vid de värtvade regementena blifver det dock nödigt att bibehålla de andre majorer,
sorn nu äro vid dem anställde. Då dessa regementen förstärkas lill 6 sqvadroner, kan det
för fredsöfningar stundom komma i fråga att af dem bilda två bataljoner. Vid öfvergång på krigsfot
åter, erhålles sålunda nödigt befäl för de tre halfbataljonerna, af hvilka den ena är afsedd att
till stabstjenstgöring kunna detacheras genom de båda majorerna och en af regementets ryttmästare,
hvarföre äfven här två andre ryttmästare likaväl som vid de indelda bataljonerna måste tillsättas.
Sammanfattande hvad sålunda blifvit anfördt få kommitterade i underdånighet föreslå:
1. Att vid hvarje kavalleri-regemente och corps tillsättas två andre ryttmästare på bataljonen,
den ene afsedd för depot-sqvadronen, den andre för den tjenst, hvartill behof vet
af befäl på bataljonen han föranleda.
2. Att andre majors-beställningarna vid de indelda corpserna indragas, och att deremot
vid de indelda regementena två och vid corpserna en af regementets eller corpsens ryttmästare
utses och förordnas till major i regementet med åliggande att vid förfall för
major, eller om eljest regementets öfning ar det fordra, på chefens derom gifna ordres
förrätta majorstjenst; bestridande han dessemellan fortfarande den tjenst, för hvilken
han uppbär lön på stat.
3. Att åt major i regementet tillägges ett arvode, motsvarande skillnaden i de löner
(häst- och furage-medel ej inräknade) som för andre major och skvadronschef äro eller
blifva bestämda.
Andre adjutants-beställningen vid de regementen och corpser, som beslå af endast en bataljon,
kan synas öfverflödig, men den torde dock ej böra indragas, emedan, då sqvadron-staten icke tål
någon förminskning, desse adjutanter äro de ende, som för arméens staber äro att påräkna vid öfvergång
på fältfot. Det antal officerare, dessa staber kräfva utöfver hvad freds-organisationen kan
upptaga, är icke ringa och måste för den yttre tjenstgöringen till betydlig del af kavalleriet, fyllas.
Kommitterade tillstyrka på grund häraf i underdånighet, att dessa beställningar bibehållas och föreslå
i sammanhang härmed:
att på Kongl. Lifgardets till häst stat må uppföras lön för en andre adjutant, hvaremot
vid samma regemente befintliga mönster skrifvar e-beställning ar indragas.
Dessa senare synas nemligen hafva varit afsedda såsom ersättning för andre adjutanten, enär
husar-regementet Konung Carl XV, på hvars stat andre adjutant finnes, icke eger någon mönsterskrifvare.
Regements-stallmästaren tillsättes för närvarande af regements-chefen. Han är således icke officers
vederlike, för så framt icke särskild nådig fullmakt honom tilldelas. Äfven i lönevilkor står
han lägre än underlöjtnanten. Hans pension är densamma som dennes; dock att den stallmästare,
som erhållit nådig fullmakt, åtnjuter, efter i (jonsten uppnådda 60 lefnadsår, 600 Rdr i pension.
Denna ställning och dessa löne- samt pensions-förhållanden äro icke öfverensstämmande med
den vigt, regemcnts-stallmästaretjensten eger, och måste föranleda, hvad erfarenheten äfven vitsordar,
en allt större svårighet att nöjaktigt kunna besätta nämnda tjenst. Äfven ur ren militärisk
synpunkt är förhållandet oriktigt, enär vid den remont- och rekryt-dressyr, han har att leda
och öfvervalla, yngre officerare måste vid de indelda regementena lemnäs honom till biträde. För
att utöfva ett slags befäl öfver dem, bör han åtminstone vara dem jemnlik i rang, hvarjemte billigt
synes att han lika med andre officerare må erhålla den ersättning i grad, lön och pension, som
tjensteålder gifver.
1 öfverensstämmelse med dessa åsigter få kommitterade i underdånighet föreslå:
135
1) att regementsstallmästare må af Kongl. Majit utnämnas, uppå chefens afgifna underdåniga
förslag.
2) att regements-stallmästaren, vid tjenstens tillträdande, erhåller lika lön och tillförsäkras
samma pension som underlöjtnant samt derefter, samtidigt med den näst före honom
i tur vid regementet varande officer, uppgår i lön och pensionsrätt graderna igenom
intill likhet med andre ryttmästare; dock att icke i hans lön inbegripes högre
häst- och furage-medel samt kavalleri-tillägg, än dem som åt underlöjtnant bestås.
Kavalleriets sqvadrons-stat upptager 1 ryttmästare, 2 subaltern-officerarc samt 4 underofficerare,
af hvilka dock en är afsedd hufvudsakligen för sqvadronens ekonomi. Att denna
stat är svag synes klart vid jemförelsen med de utländska kavalleriernas sqvadrons-stater, der
man öfver allt finner 5 till 6 officerare på sqvadron och ett betydligt större antal underofficerare.
Väl är det sannt, att dessa sqvadroner, såsom formerade på 4 troppar, fordra en
troppbefälhafvare mera än de svenska, men äfven om detta iakttages, blifver dock skillnaden
i befäls-styrka betydlig och gifver åt de förre möjligheten af en reserv, som den svenska
sqvadronen alldeles saknar. Detta missförhållande framstår ännu mera, då man bemärker att
alla utländska kavalleri-regementen (bataljoner) ega en till två depot-sqvadroner, försedde
med allt det befäl och manskap de behöfva, under det att den svenska bataljonen för samma
behof endast har en ryttmästare och två subalterner — några blott 4 subalterner — men
ingen underofficer. Huru otillräckligt detta antal är, visar sig deraf, att till exercis-sqvadronerna
behöfva kommenderas, utom ryttmästaren, tre till fyra subalterner och fem underofficerare.
Dessa sqvadroners styrka uppgår dock endast till 50, vid de skånska regementena
till 100, ryttare och hästar, och äro de således betydligt svagare, än depot-sqvadronen måste
blifva.
Af det anförda synes, att nyttigt och behöfligt vore att öka sqvadronsbefälet. Någon
minskning i fält-sqvadronernas befäls-styrka kan åtminstone icke ske, då denna är den minsta
sqvadrons-manövern medgifver. Depötbefälet kan således härifrån icke erhålla förstärkning,
utan måste särskild tillökning af detta befäl ske minst till likhet med hvad för exercissqvadronen
visat sig vara behöfligt.
Detta behof af depotbefäl har, såsom af det föregående kan synas, varit en vigtig anledning
till den sqvadrons-organisation, som af kommitterade blifvit föreslagen. Genom denna
uppstår tillgång på ett helt sqvadronsbefäl, hvilket, under fredstid förenadt med de öfriga
sqvadronerna, vid öfvergång på fältfot afsöndras till depot-sqvadroner. Denna erhåller på sådant
sätt, utom sin ryttmästare, fyra officerare och fyra underofficerare, ett antal, som bör
blifva någorlunda tillräckligt, då instruktörer äfven kunna påräknas ibland de ryttare, som till
sqvadronen måste kommenderas. I öfverensstämmelse härmed föreslå kommitterade i underdånighet
:
att, utom andre ryttmästare, sqvadrons-staten må bestå af en sqvadrons-chef, en förste
och en andre löjtnant, en underlöjtnant, en fanjunkare och fyra sergenter på hvarje
sqvadron.
Härigenom erhålles på bataljonen
ryttmästare 6
subaltern-officerare 12
underofficerare 20
hvilket är det antal befäl bataljonen för närvarande eger.
Af korpraler finnas för närvarande vid lif-gardet till häst 5 och vid husar-regementet
Konung Carl XV 4 på sqvadron samt lika antal vice-korpraler. Vid indelda kavalleriet finnas
deremot endast 3 korpraler på sqvadron eller 15 på bataljonen. Då dessa 15 icke kunna
jemnt fördelas pä 4 sqvadroner, hafva kommitterade, som icke velat minska den befäl-reserv,
som uti denna grad kan sökas, ej heller den utsigt till befordran manskapet eger, ansett rättast
att öka korpralers och vice-korpralers antal till 16 på bataljon. Något giltigt skäl,
136
hvarföre vid lif-gardet till häst flere korpraler skulle behöfvas på sqvadron än vid husar-regementet
Konung Carl XV, torde deremot icke finnas, hvarföre kommitterade i underdånighet
föreslå:
att vid hela kavalleriet må anställas 4 korpraler och 4 vice-korpraler på sqvadron.
Af de smärre förändringar i befälets organisation, som kommitterade (se bil. E) ansett
böra vidtagas, torde endast särskildt böra anmärkas, att regements-qvartermästare-beställningen
vid Jemtlands hästjägare-corps blifvit utesluten, emedan vid denna lilla corps dennes tjenstegöromål
af adjutanten säkerligen kan bestridas. Äfven har, med anledning af depöt-sqvadronens
mindre styrka vid samma corps, endast en andre löjtnant jemte andre ryttmästaren blifvit
uppförd. Då lika många underofficerare äro anställde vid dessa som vid öfriga sqvadroner,
finnas af dem två att till depöt-sqvadronen kommendera.
Efter hvad kommitterade sålunda i underdånighet föreslagit, skulle svenska kavalleriet,
bestående, oberäknadt befälet, af 4,818 man och 5,201 hästar, blifva fördeladt på 9£ bataljoner
och 42 sqvadroner, samt vid utryckning i fält kunna qvarlemna en fullt organiserad
depöt-sqvadron för hvarje bataljon, äfvensom för den half-bataljon, som bildas af Jemtlands
hästjägare-corps.
Den kostnad, hvartill här i underdånighet framställda organisations-förslag för svenska
kavalleriet föranleder, uppgår till:
För en gång.
Uppsättningskostnad för 404 man värfvadt kavalleri, deribland två andre trumpetare, (se Bil.
B). 313,614: 14.
Ärlig utgift.
Underhållskostnad m. m. för 404 man värfvade  246,119: 04.
deri inberäknad beklädnad åt underbefäl och trumpetare samt arvoden m.
m. åt andre trumpetare vid två nya sqvadroner, men icke lönerne för befälet
och underbefälet.
Ersättning för vid indelda kavalleriet nu utgående vakansafgifter af nummer,
som med ryttare besättas:
Till musikens underhåll.
till Lif-regementets husarer, Smålands husarer, Skånska husar- och dragon-regementena,
6 bataljoner, efter 2,500 rdr för hvarje  15,000: —
» Lif-regementets dragon-corps  1,500: —
» Jemtlands hästjägare-corps  1,250: — 17,750: —
Till sqvadrons-Mstläkares aflöning.
i lön förut inbegripen vakansafgift, i medeltal för nummer 205: 85 för 30 sqva
drons-hästläkare
6,085: 50.
för hvilken sammanräknade kostnad rdr 23,835: 50 uppsättas af nummer nu
indragne till hingsthållning 29
» » musik-kassan
48
anslagne » sqvadrons-hästläkare 37
» » trumpetare .
19 133
hvarifrån afräknas ytterligare nu
indragne till regements trumpetare 5
» » underofficerare
2 7
återstå nu uppsatte nummer 126 Transport 269,954: 54.
137
Transport 269,954: 54.
löner och arvoden för föreslagna nya beställningar;
vid de värfvade regementena
Lif-Gardet till häst
åt officerare, underofficerare m. fl. vid de två nya sqvadronerne (se
Bil. B)  27,472: ■—
» två andre ryttmästare  5,800: —
» en » adjutant  1,600: —
» » regements-trumpetare  700: — 35,572:
Husar regementet Konung Carl XV
åt två andre ryttmästare 5,800
» en regements-pastor 1,200
» » regements-väbel  350
» » regements-sadelmakare  150: — 7,500:
vid de indelda regementena
åt 7 majorer i regementet (arvoden)  4,200: —
» 5 regements-trumpetare
3,500: —
vid Jemtlands hästjägare-eorps
åt en andre ryttmästare 2,500
» » förste adjutant 1,800
» » andre löjtnant 1,500
» » beridare, (utöfver hvad nu som arvode utgår) 1,100
7,700:
6,900: —
Summa Rdr Rmt 327,626: 54.
Härifrån skola af räknas:
för genom organisationen indragna beställningar;
vid de värfvade regementena
Lif-Gardet till häst.
2 mönsterskrifvare  1,400: —
4 korpraler I • i ii ( 360: —
4 vice-korpraler \ Tld sqvadrotter . . . . j 120; .
Husar regementet Konung Carl XV.
1 regements-pistolsmed
1,880:
150:
vid de indelda regementena
* Lif regementets dragon corps
1 andre major  5,000:
1 mönsterskrifvare  700:
5,700: —
Lif regementets husar corps.
1 andre major  5,000: —
Transport 12,730: —
Landförsvar skomit. Bet I,
18
138
Transport 12,730: —
Smålands husar-regemente.
1 andre major  5,000: —
Skånska husar- och dragon-regementena.
2 mönsterskrifvare  1,400: —
Jemtlands hästjägare-corps.
1 regements-qvartermästare  2,500: —
på sqvadrons-staterna uppkommande besparing (se Bil. B) . . 25,730: —
Summa Rdr Rmt 47,360: —
Då ifrån den årliga utgiften
327,626: 54.
afdrages här redovisade
47,360: —
återstå 280,266: 54.
hvilken summa dock kan till stor del betäckas genom förhöjde vakansafgifter ifrån nu afsutne
rusthålls-regementen.
Anmärkning: Här ofvan upptagne löner äro beräknade till de belopp kommitterade för
nya lönestater föreslagit.
139
Bil. A.
Beräkning öfver den vinst, rusthållarne vid de afsnttna Kavalleri-regementena ega uti de för
rustningen medgifna förmåner, efter afdrag för hvadjaf dem i soldatunderkäll och
hästvakans-afgift utgöres.
a) Rusthållarne tillgodonjuta:
1) Räntan af rustningsstammen eller rusthållshemrnanet, beräknad i Kongl. Kammar-Collegium att vid Små
lands
Husar-regemente utgöra, efter 1862 års medelmarkegångspris Rdr 145: 34.
2) Augments-räntan » » »  » 130: 11-
3) Frihet från rotering, uppskattad efter beräkning af endast ett mantal på hvarje rustnings
stam,
ehuru åtskilliga rusthåll hafva mer än 2 mantal sig anslagna, till .... . ■ ■ » 57: 14.
Summa Rdr 332: 59.
b) Rusthållen utgöra:
1) Soldat-underhåll, hvarför kostnaden upptages i enlighet med kommitterades beräkningar vid jemförelse mel
lan
kostnaden för den indelda och en konskriberad armée, sålunda:
beklädnad för hvarje nummer Rdr 16: 04.
remtyg och personel utredning » 2: 58-
tross ....... l: 14.
beväpning » l: 85-
lega, lön, hemkall, torpets underhåll m. m. . . . » 90: 86. jj2: 47.
2) Vakans-afgift för häst- och sadelmundering med 7 tunnor spanmål för
nummer, utgörande, efter sednast faststälda riksmarkegångspris 2
Rdr 10 öre pr kub.-fot  Rdr 92: 61.
Sgr Rdr 205: 08-
Rehållning eller vinst
■ » 127: 51.
Summa Rdr 332: 59.
Ungefär lika förhållande visar sig genom följande beräkningssätt:
Kostnaden för häst- och sadelmundering, hvarifrån rusthållaren är befriad mot erläggandet af förenämnda
vakans-afgift, kan uppskattas som följer:
Hästens årliga värde, efter beräkning af 400 Rdr i inköpspris samt 12^ års tjenstetid i
medeltal Rdr 32: —
Hästens utfodring och skötsel under 11 månader om året, efter 50 öre för dag. ...» 165: —
Hästutredning och sadelmundering, minst
...» 2Q: —
Summa Rdr 217: —
Vakans-afgiften utgör enligt förestående Rdr 92: 61-
Behållning eller vinst » 124: 39-
Summa Rdr 217: —
140
Bil. B.
Utvisande den årliga kostnad suni uppstår för underhåll af 400 man nyvärfvadt Kavalleri,
jemte erforderligt befäl, m. 11.
Sqvadronerna upptagande 125 nummer, deribland inräknade underbefäl, hästläkare »eli trumpetare.
De värfvade regementenas nuvarande stater upptaga för sqvadron 5 underofficerare, I hästläkare, 3 trumpetare
(derutaf 1 i nummer åtnjutande portion) samt 99 man. Summa för 10 sqvadroner: 50 underofficerare,
10 hästläkare, 30 trumpetare och 990 man. För hästarne skall längre ned redogöras.
Med tillökning af 400 man, skall det värfvade kavalleriets styrka således uppgå till 1,390 man, hvartill kom
mer
för denna styrka behöfligt ökadt antal underbefäl m. fl.
Organiseras sqvadronerna på 125 nummer, och intagas i dessa underbefäl, hästläkare och trumpetare till
lika antal för sqvadron, som ofvan är angifvet, blefve sqvadrons-staten:
Underofficerare 5
Hästläkare  1
Trumpetare 3
Manskap 116
Summa 125-
12 sqvadroner skulle således upptaga:
Underofficerare  60
Hästläkare  12
Trumpetare  36
Manskap • • ■ 1,392-
Summa 1,500-
Denna organisation motsvarar således i det närmaste det ofvan uppgifna behofvet af manskap.
För dessa 1,500 underbefäl, m. fl. och manskap skulle erfordras 1,500 hästar. De båda regementenas nu
varande
stater upptaga:
vid Lif-gardet till häst 428
vid Husar-regementet Konung Carl XV . . 637S
Summa 1,065,
derutaf vakanta under fredstid:
vid Lif-gardet till häst  44
vid Husar-regementet Konung Carl XV . . 100
Summa 144.
Hästvakanser torde fortfarande vid de värfvade regementena kunna finnas. Oförhindrade af de förhållanden
som vid indelda kavalleriet försena remonteringen och hästens dressyr, kunna dessa regementen vid inträffande
krigsrustning hastigt anskaffa och inrida ett felande, ej alltför stort antal hästar. Inskränkning utöfver hvad
fredsöfningarna fullt kräfva får dock ej ske. Fin sqvadron af den styrka, här ofvan är förutsatt, bör till exercis
utrycka med 90 hästar i ledet. Dessutom måste finnas hästar för underofficerare och trumpetare, samt några i
reserv för tillfälligt sjuke, för kommenderade m. m. På grund af dessa beräkningar och af upplysningar som
erhållits antages, att på hvarje sqvadron kunna under fredstid hållas vakanta,
vid Lif-gardet till häst 17 hästar, och
vid Husar-regementet Konung Carl XV, till följd af mindre
antal dagligen utgående beridne kommenderingar m. m. 20 »
Antalet effektive hästar på sqvadron blifver sålunda:
vid Lif-gardet till häst 108 »
vid Husar-regementet Konung Carl XV 105 » , eller
för det förstnämnda regementet tillsammans 648 hästar; för det sistnämnda 630 hästar.
På skäl, som i Kommitterades förslag anföras, hafva de två nya sqvadronerna blifvit beräknade att förenas
med Lif-gardet till häst, hvarigenom hvartdera af de värfvade regementena komma att ega 6 sqvadroner på 125
nummer hvartdera. Af dessa 750 nummer på regemente äro 54 upptagna af underbefäl m. fl. och 696 af manskap.
Bifogade förslag angifver den kostnad, som uppsättande och underhåll af det ökade antalet hästar och manskap
vid de värfvade regementena kräfver.
Styrkan är i detta förslag ordnad så som här ofvan är upptaget, dock att — då de sex 2:dre trumpetarne (en
på hvarje sqvadron) fortfarande torde böra ibland manskapet uppföras, enär de i beklädnad och portion stå lika
141
med detsamma och derutöfver endast åtnjuta ett mindre arvode, som på förslagets stat återfinnes — manskapets
styrka blifvit upptagen till 702 man på regemente.
Permittering är uti förslaget beräknad med ledning af de förändringar den nya organisationen åstadkommer;
ökad för Lif-gardet till häst, med anledning af på flere sqvadroner fördelad inre tjenstgöring och kommenderingar,
har den deremot för Husar-regementet blifvit något minskad, enär större sqvadroner medföra större rekrytantal
För pris å rekrytering, remontering, portioner, rationel- samt persedlars anskaffande och underhåll m. in.
hafva blifvit lagde till grund, dels nu gällande passevolans-kontrakter, dels, der passevolans ej eger rum, nu utgörande
kostnad.
Uträkning öfver hvad erforderliga nya kasern- och stallbyggnader, m. m. komma att kosta, bär icke-kunnat
uppgöras. Särskildt afseende häruppå torde ej heller behöfva fästas, emedan då här föreslagna uppsättning och
förstärkning t'j på en gång kan ske, underhålls-anslaget, om detta i sin helhet får användas, lemnar tillgång tiil
så väl byggnader som första uppsättning af materiel.
Efterföljande approximativa kostnadsberäkning för sqvadrons-organisationen visar en utgift för en gång af
013,614: 14, samt årligen Rdr 246,119: 04-
Härtill skall läggas löner för de 2 nya sqvadronernas befäl i öfverensstämmelse med det löneförslag
Kommitterade uppgjort:
för
2 Sqvadrons-cheler å 3,400 .
Rdr 6,800
—
»
2 Förste Löjtnanter, å 2,000 .
....
» 4,000
—
»
2 Andre Löjtnanter, å 1,800
» 3,600
—
»
2 Underlöjtnanter, å 1,600 ....
» 3,200
—
»
2 Fanjunkare, å 900
» i ,800
—
X>
2 Förste Sergenter, å 350, jemte portion med tillägg af 12 öre
å 0,60 — 219
» 1,138
—
»
6 Andre Sergenter, å 250, jemte samma portion = 219 . . . .
» 2,814
—
»
2 Sqvadrons-hästläkare, å 750. .
» 1,500
—
))
4 Förste Trumpetare, å 400
» 1,600
—
2 Andre Trumpetare, (se sqvadrons-förslaget)
»
2 Förste Korpraler, å 120
» * 240
—•
))
6 Korpraler, å 90 .
» 540
—
»
8 Vice-Korpraler, å 30
240
—
Summa årlig underhållskostnad Rdr 273,591: 04-
Förblefve sqvadrons-organisationen den nuvarande, med 100 man på hvarje värfvad sqvadron, komme uppsättningen
af 400 man värfvadt kavalleri att kosta staten ej obetydligt mera. Ofvan upptagne omkring 1400 man
måste då fördelas på 14 sqvadroner. Befäl till ytterligare 2 sqvadroner erfordrades, för hvilket befäl (se föregående
beräkning) kostnaden stiger till 27,472 Rdr.
Dessutom kunde vid de svagare sqvadronerna icke samma antal hästvakanser få finnas. Åtskilliga gånger
har visat sig att med det nuvarande, il vakanser på sqvadron vid Lif-gardet till häst och 16 å 17 vid Husarregementet
Konung Carl XV, sqvadronerna svårligen kunna hållas vid en styrka af 72 man i ledet, hvilken är
den minsta de för god exercis behöfva. Detta antal kan således icke ökas. Om nu af de 4 sqvadronerna 2:ne
införlifvades med hvartdera regementet (minst 2 böra af militära skäl med Lif-gardet till häst förenas) skulle
således vakansernas antal uppgå:
vid Lif-gardet till häst till 11x6 66
vid Husar-regementet K. Carl XV till 6 : 8=100 . 133
Summa 199,
då de nu (se ofvan) utgöra
vid Lif-gardet till häst 17x6 102
vid Husar-regementet K. Carl XV 20 x 6 . . . . 120
Summa 222.
23 hästar måste således under fredstid ytterligare uppsättas. Efter medelpris för båda regementena, utgör
årliga kostnaden för remontering, furagering, sadelmunderings-underhåll, samt skoning 317,06 på nummer eller
för 23 nummer 7292,38.
Att icke taga i beräkning den ytterligare ökning i kostnad, som genom minskad permittering vid de svagare
sqvadronerna m. 11. förhållanden uppstår, synes härutaf att genom organisation af de värfvade sqvadronerna på
125 nummer hvardera, en årlig besparing blifver af, i rundt tal, 34,750 Rdr.
142
Approximativ uträkning af kostnaden för Värfvade Kavalleriets sqvadrons-organisation
på följande sätt (befälets och underbefälets löner här icke inberäknade):
a) Lif-gardet till häst.
Regementet organiseras på 6 fält-sqvadroner, bestående hvardera af 117 man i nummer, deraf 1 trumpetare-,
samt 125 underofficers- och manskapshästar; hvarigenom regementets hela styrka blifver
702 man i nummer och 750 hästar.
Häraf böra i fred hållas vakante 17 hästar pr sqvadron (nu 11),
eller tillsammans  » » » 102 » (nu 44),
då således i fred blifva effektive  702 man i nummer och 648 hästar.
Nu äro » »
400 » » 384 »
hvarigenom den effektiva styrkan i fred ökas med  302 man i nummer och 264 hästar.
Af manskapet böra permitteras under 10 månader af året (mellan exercistiderne) 210 man, hvarigenom den
tjenstgörande styrkan under samma tid blifver 492 man Permitteringen, som nu utgör 25 procent af regemen
tets
styrka, kommer då att uppgå till omkring 30 procent deraf, eller ökas med 5 procent.
Kostnaden för nämnda tillökning i regementets nuvarande styrka beräknas som följer:
Aflöning och underhåll, såväl i kontant som in natura, kan upptagas till ett belopp
af 58 öre för hvarje man om dagen, utgörande medium af de olika beloppen utaf
kontant gage och tobaksskilling med förhöjning i vissa grader, jemte värdet af
portion in natura med sednast beviljade tillökning deruti, (brödets värde och för-  bakningskostnad inberäknadt).
Kostnad för
en gång
(uppsättnings-  kostnad).
Kostnad
årligen
(underhålls-
kostnad).
Detta belopp kommer då att utgå:
för 702 man i 2 mån. (61 dagar) och 492 man i 10 mån. (304 dagar)
Utgår nu » 400 » » 300 » » »
Tillökning: 302 man i 2 månader och 192 man i 10 mån.
för hvilken tillökning ifrågavarande kostnad, å 58 öre för man, utgör . . .
hvartill kommer arvoden åt 2 trumpetare i nummer å 36 Rdr
44,538
20
72
—
Mundering:
Reklädnadspenningar (sadelmunderingen inberäknad)
för 2 Fanjunkare, ä 240 Rdr Rdr 480: —
» 8 Sergenter, ä 220 Rdr, eller 75 proc. mer än nummer-  karlens munderingsvärde » 1,760: —
a 4 Förste Trumpetare, å 240 Rdr » 960: —
samt, sadelmunderingen oberäknad:
för 2 Sqvadronshästläkare, ä 135 Rdr » 270: —
3,470
för 302 man uppsättningskostnad å 211,05 Rdr
63,737
10
—■—
—
» » » underhålls- » » 125,28 » (med 5 procents
minskning i det närvarande beloppet, 131,87 Rdr till följd af
motsvarande större permittering)  » 37,834: 56.
afgå:
för 400 man, å 6,5 9 Rdr, utgörande nyssnämnde 5 procents
minskning
2,636: —
35,198
56
Sadelmundering och hästutredning:
för 366 hästar, eller skillnaden mellan hela det blifvande antalet underofficers- och
manskapshästar, 730, och det närvarande antalet sådana hästar, 384, upp-  sättningskostnad å 115,74 Rdr
42,360
84
» 250 hästar, eller skillnaden mellan det blifvande antalet i fred effektive hästar,
utom underofficerarnes, 606, och det antal sådana hästar nu finnas, eller 356,
underhållskostnad å 43,10 Rdr.
10,775
» 102 hästar i fred vakante, underhållskostnad å 4 Rdr, förslagsvis
——
—
408
—
G ev är sper sedlar
för 302 man, uppsättningskostnad ä 62,7 5 Rdr
18,950
50
Transport
125,048
44|
94,461
76
143
Kostnad för
Kostnad
Transport
en gång
125,048
44
årligen.
94,461
76
för 310 man, deraf 8 sergenter, underhållskostnad
det närvarande beloppet)
å 5,49 Rdr (5 proc. lägre än
Rdr 1,701:90.
afgå:
» 400 man, deraf 8 sergenter, 5 proc:s minskning
rande beloppet å 29 öre
i det närva-
» 116: —
1,585
90
Rekrytering
för 302 man å 45 Rdr
13,590
—
•——
—
» » » »7,50
—
2,265
—
Remontering
för 264 hästar å 375 Rdr
99,000
—
—
—
9,900
—
Skoning och Medikamentér
för 264 hästar å 9,7 5 Rdr
—
2,574
—
samt för vagnar och seldon å 2 nya sqvadroner, förslagsvis
—
500
—
Furagering
för 264 hästar ä 73 öre för häst om dagen . .
—
70,342
80
Diverse kostnader, såsom
för regementets kokinrättning, förslagsvis . . .
1,006
66
500
—
» sjukhuspersedlar, å 3,33 Rdr för man . . .
100
67
» » » 0,33 » » ...
—
Kommunion-penningar» 0,05 » » . . . .
m. å 2,50 Rdr förman, för-
—
15
10
Begrafningshjelp, ersättning för tillfälliga förluster m.
slagsvis
—
755
—
summa Rdr
238,545 |l0
183,000
23
b) Husar-regementet Konung Garl XV.
Regementet organiseras, i likhet med föregående regemente, å 6 fält-sqvadroner om 117 man i nummer,
deraf 1 trumpetare, samt 125 hästar för underbefäl och manskap, utgörande alltså tillhopa 702 man och 750 hästar.
I fred böra hållas vakante (nu 100) ,  120 »
hvarigenom i fred äro effektive  702 man och 030 hästar.
Nu äro » »
600 » » 537 »
Således blifver en tillökning uti effektiva styrkan i fred af 102 man och 93 hästar.
Under 10 månader af året (emellan exercistiderna) böra 300 man permitteras och således i tjenstgöring befinnas
402 man. Permitteringen kommer då att utgöra omkring 43 procent af styrkan. Den utgör nu 50 procent
deraf, eller 7 proc. mer.
Kostnaden för ofvannämnda tillökning i regementets personal och hästar beräknas som följer:
144
Aflöning och underhåll utgör öfverhufvud för man, efter enahanda grund som vid
Lif-gardet till häst, 56 öre om dagen för den tjenstgörande styrkan. Förhållandet,
i afseende å tjenstgöring, och permittering mellan nu och då blifver sålunda:
Då tjenstgörande: 702 man i 2 mån., 402 man i 10 mån. och permitterade
300 man i 10 mån.
Nu » 600 » » 300 » » 300 » »
Alltså blifva 102 man i 2 mån., 102 man i 10 månader flere tjenstgörande
efter än före omorganisationen; hvarigenom aflönings- och underhållskostnaden
ökas, å 56 öre för man om dagen, med Rmt Rdr
Mundering:
karl-, för 102 man, uppsättningskostnad å 192,02 Rdr
» 102 » , underhålls » » 92,80 » (med 7 procents förhöjning
i den närvarande kostnaden till följd af den motsvarande minskningen
i permitteringen)
» 600 man, d:o enahanda procentförhöjning i nyssnämnda kostnad, ä 6,07 Rdr
hästutredning och sadelmundering
för 150 hästar, eller skillnaden mellan det blifvande hela antalet, 750 hästar,
och det närvarande, 600 hästar, uppsättningskostnad å 98,25 Rdr
» 93 » , hvarmed effektive antalet manskapshästar i fred ökas, underhållskostnad
å 27,58 Rdr
» 20 » , hvarmed de i fred vakanta hästarnes antal ökas, å 3 Rdr (som
nu bestås)
Gevärspersedlar
för 102 man, uppsättnings-kostnad å 54,75 Rdr
underhålls- » » 5,51 » (med 7 proc. tillökning i nuva
de
kostnad)
» 600 man nyssnämnda procenttillökning i nyssnämnda kostnad, å 36 öre .
Rekrytering
för 102 man å 45 Rdr
» 7,50 »
Remontering
för 93 hästar å 275 Rdr
» 27,50 »
Skoning in. m.
för 90 hästar å 3,25 Rdr
Furagering
af 93 hästar å 60 öre pr häst om dagen
Öfriga kostnader, såsom
för regementets kokinrättningar, förslagsvis
» medikamenter å 2 Rdr för man, för 102 man
» kommunionvin » 0,05» »
» sjukvårdspersedlar « 3 » »
» 0,33» »
» kasern-inventarier » 15 » »
» 1,50» »
» sängkläder » 30 » »
»10 » »
Begrafningshjelp, ersättning för tillfälliga förluster m. m, förslagsvis å 2,50 pr man
Summa Rdr
Tillsammans:
Lif-gardet till häst Rdr
Husar-regementet Konung Carl XV
. . . »
Summa Rdr
Kostnad för
en gång.
19,586
14,737
5,584
4,590
25,575
306
,530
3,060
74,969
238,645
74,969
313,614
04
50
50
04
14
Kostnad
årligen.
20,848
9,465
3,462
2,564
60
562
216
765
2,557
302
20,367
100
204
5
30
153
1,020
255
63,118
183,000
63,118
246,119
80
60
94
02
50
25
10
60
81
23
81
04
Landförsvarskomit. Bet.
Bil. C.
Tabell, utvisande lönekostnaden vid hela det indelda kavalleriet för sqvadronsbefål, underbefäl, hästläkare
och trumpetare.
Befäls-organisationen den nuvarande; lönerna de at kommitterade
föreslagna; sqvadronernas antal 37, bestående
hvardera af 100 nummer.
37 Sqvadrons-chefer å 4,000 Rdr  148,000 Rdr.
7 Andre Ryttmästare å 2,700 Rdr  18,900 »
37 Förste Löjtnanter » 1,800 »
66,600 »
14 Andre » » 1,500 »
21,000 »
37 Underlöjtnanter » 1,200 »
44,400 »
37 Fanjunkare å 900 Rdr och nummerlön, 37 n:r 33,300 »
37 Förste Sergenter å 700 Rdr » » 37 » 25,900 n
74 Andre » » 600 » » » 74 » 44,400 »
37 Sqvadrons-hästläkare å 750 Rdr  27,750 »
72 Förste Trumpetare å 300 Rdr o. n:r-lön 72 n:r 21,600 »
37 Andre » » 37 »
37 Förste Korpraler å 80 Rdr  2,960 »
74 Korpraler å 50 Rdr  3,700 »
lil Vice-korpraler å 20 Rdr  2,220 »
Summa 257 n:r 460,730 Rdr.
De till hästläkare anslagna samt till musikkassan och hingsthållningen
indragna nummer upptagas ej här, enär deras uppsättande
med ryttare är oberoende af sqvadrons-organisationen på
100 eller på 125 nummer.
Befäls-organisationen den föreslagna; lönerna de af kommitterade
föreslagna; sqvadronernas antal 30, bestående
hvardera af 125*) nummer.
30 Sqvadrons-chefer å 4,000 Rdr  120,000 Rdr.
14**) Andre Ryttmästare å 2,700 Rdr  37,80a »
30 Förste Löjtnanter å 1,800 Rdr  54,000 »
28**) Andre Löjtnanter å 1,500 Rdr  42,000 »
30 Underlöjtnanter å 1,200 Rdr  36,000 »
30 Fanjunkare å 900 Rdr o. nummerlön, 30 nummer 27,000 »
30 Förste Sergenter å 700 Rdr o. » 30 » 21,000 »
60 Andre » »600 » o. » 60 » 36,000 »
30 Tredje » »400 » o. » 30 » 12,000 »
30 Hästläkare å 750 Rdr  22,500 »
58 Förste Trumpetare å 300 Rdro. nummerlön, 58 n:r 17,400 »
32 Andre » » 32 » —-
30 Förste Korpraler å 80 Rdr  2,400 »
90 Korpraler å 50 Rdr  4,500 »
120 Vice-korpraler å 20 Rdr  2,400 »
Summa 240 n:r 435,000 Rdr.
Öfverskott i nummer och löner vid formering
på sqvadroner af 100 nummer . . . . 17 n:r 25,730 »
Summa 257 n:r 460,730 Rdr.
*) Vid Jemtlands hästjagare-corps af 100 nummer.
**) De vid Jemtlands hästjägare-corps föreslagne, en andre Ryttmästare och en
andre Löjtnant upptagas ej här, enär deras tillsättande vid denna corps, hvars
sqvadrons-organisation ej undergår förändring, äro betingade af orsaker, främmande
för denna organisation.
145
146
Bil. D.
Redovisning för nuuimerstyrkan å regemente.
K
a i
1 a r.
H ä
S t
a r.
Tndragne till
hingsthållning.
Tndragne till
musikkassan.
underofficerare.
Anslagne till
Anslagne till rege-  mentstrumpetare.
Anslagne till
trumpetare.
Anslagne till
hästläkare.
Manskap och vo-  lontären
Summa.
Indragne till
hingsthållning.
3
p
CO
S»
03
p
p
Indragne till
fredstid.
Vakante under
Effektive.
Summa.
Klippare, vakante under freds-  tid, uppsättas vid krig af
kronan.
fe
p
Enligt
förslaget.
fe!
p
Enligt
förslaget.
fe!
p
Enligt
förslaget,
fe
p
Enligt
förslaget.
f
Enligt
förslaget.
fe
p
Enligt
förslaget.
fe
p
Enligt
förslaget.
fe
p
Enligt
förslaget.
fe
p
Enligt
förslaget.
fe
p
Enligt
förslaget.
p
Enligt
förslaget.
fe
c
Enligt
förslaget.
Enligt
förslaget.
Lifgardet till häst. 1 bataljon, 6 sqvadr.
■
125 n:r på sqvadron
20
30
—
*
12
18
4
6
396
696
432
750
—
—
—
—
44
10 2
384
648
428
750
—
Husarreg:tet konung Carl XV. 1 bat:n, 6
sqvadr. 125 rnr på sqvadron . . . .
30
30
*
*
18
18
6
0
594
696
648
7511
100
120
537
630
637
750
—
Lifreg-.tets dragon-corps. 1 bat:n, 4 sqvadr.
125 n:r på sqvadron .
5
4
10
4
20
20
—
i
15
12
5
**
450
464
505
505
5
4
10
4
—
—
490
497
505
505
4
Lifreg:tets husar-corps. 1 bat:n, 4 sqvadr.
125 n:r på sqvadron
5
4
10
—
20
20
—
i
15
12
5
**
445
463
500
500
5
4
10
—
—
—
485
496
500
500
4
Smålands husarregjte. 1 bat:n, 4 sqvadr.
125 n:r på sqvadron
5
4
10
—
20
20
—
i
15
12
5
**
445
463
500
500
5
4
10
—
—
—
485
496
500
500
4
Skånska husarreg:tet. 2 bat:r, 8 sqvadr.
125 n:r på sqvadron
20
8
10
—
40
40
—
i
30
24
10
**
890
927
1,000
1,000
20
8
10
—
—
—
970
992
1,000
1,000
8
Skånska dragonreg:tet. 2 bat:r, 8 sqvadr.
125 n:r på sqvadron
20
8
10
—
40
40
—
i
30
24
10
**
890
927
1,000
1,000
2C
8
10
—
—
—
970
992
1,000
1,000
8
Jemtlands hästjägare-corps. 2 sqvadroner.
100 n:r på sqvadron
4
2
2
—
8
10
—
6
2
**
180
182
200
200
4
2
—
—
—
194
198
200
200
2
Summa
59
30
52
4
198
210
5
m
126|47
12
4,290| 4,818| 4,785| 5,205|59
30
52
4
1144
| 222| 4,5151 4,949| 4,7701 5,205| 30
*) Regements-trumpetaren står ej vid dessa regementen i nummer.
**) Sqvadrons-hästläkarne, 1 på sqvadron, stå ej i nummer vid dessa regementen.
147
Bil. E.
Tablå öfver svenska kavalleriets effektiva styrka.
V ä
r r
v a
d
e.
I
n
d
e
(
a.
Lif-gar-  det till
häst.
Husar-re-  gementet
Konung
Carl XV.
Summa.
Lif-rege-
mentets
dragon-
corps.
Lif-rege-
mentets
husar-
corps.
Smålands
husar-re-
gemente.
Skånska
husar-re-
gementet.
Skånska
dragon-
regemen-
tet.
Jemt-
lands
häst-jäga-
re-corps.
Summa.
Summa
Summarum.
W
2L b
a
fw
£j
g!
Tja
5 W
g
11
g!
” E.
g
fe!
o? w
» w
fe!
3 »
zL 3
a
t-h.
te
ZL g
a
St. B
C
crq cni'
CT> r+
Cg ijq*
CD c+
(g
qq dq*
f €
qq dq‘
f C
B
qq dq‘
CD
P
€ 'B
£3
Cg oq’
S-
p
'rt B
i Öfverste
i
1
1
2
2
1
1
1
1
—
5
5
7
7
1 Öfverstelöjtnant . . .
i
1
1
2
2
1
1
1
1
—
—
5
5
7
7
1 Major
i
1
1
2
2
1
a)
a)
a)
1
a) 1
1
a) 1
1
1
6
3
8
5
i Regem:ts-q varf ermästare
i
1
1
2
2
1
1
1
1
1
b)
6
5
8
7
Förste adjutant . . .
i
1
1
2
2
1
1
1
1
—
1
5
6
7
8
Andre » . . .
—
i
1
1
1
2
1
1
1
—
—
5
5
6
7
Regements-stallmästare .
i
1
1
2
2
1
1
1
—
—
5
5
7
7
Beridare
c)
1
—
1
—
1
Regements-pastor. .
i
—
1
1
2
1
1
1
1
—
—
5
5
6
7
Rogements-auditör .
i
1
1
2
2
1
1
1
—
—
5
5
7
7
Regements-skrifvare . .
i
1
1
2
2
1
1
1
1
—
—
5
5
7
7
iRegements-läkare. .
i
1
1
2
2
1
1
1
1
—
—
5
5
7
7
Förste bataljons-läkare .
i
1
1
2
2
1
1
1
1
1
1
6
6
8
8
Andre »
—
—
2
2
2
2
1
1
—
—
2
2
4
4
jRegements-hästläkare
i
1
1
2
2
d) 1
d) 1
0)1
d) 1
0)1
0)1
1
1
—
—
5
5
7
7
Mönster-skrifvare. . .
—
—
—
2
—
2
1
2
2
—
—
8
5
10
5
Regements-väbel . . .
i
—
1
1
2
1
2
Regements-trumpetare .
—
i
1
1
1
2
-
—
—
1
—
-
—
—
—
5
1
7
Regementssadelmakare .
i
—
1
1
2
1
1
1
1
1
1
6
6
7
8
Regeinents-pistolsmed .
i
2
1
3
2
1
1
1
1
—
—
5
5
8
7
Sqvadrons-chefer . .
4
6
6
6
10
12
5
5
4
5
4
10
8
10
8
2
2
37
30
47
42
Andre ryttmästare . .
—
2
-
2
—
4
1
1
2
1
2
2
4
2
4
—
1
7
15
7
19
Förste löjtnanter . . .
4
6
6
6
10
12
5
5
4
5
4
10
8
10
8
2
2
37
30
47
42
Andre » . . .
4
6
6
6
10
12
2
4
2
4
2
4
4
8
4
8
—
1
14
29
24
41
Underlöjtnanter . . .
4
6
6
6
10
12
5
4
5
4
5
4
10
8
10
8
2
2
37
30
47
42
i Fanjunkare
4
6
6
6
10
12
5
4
5
4
5
4
10
8
10
8
2
2
37
30
47
42
Sergenter
16
24
24
24
40
48
15
16
15
16
15
16
30
32
30
32
6
8
lil
120
151
168
Sqvadrons-hästläkare. .
4
6
6
6
10
12
5
4
5
4
5
4
10
8
10
8
2
2
37
30
47
42
Förste trumpetare
8
12
12
12
20
24
5
8
5
8
5
8
10
16
10
16
—
2
35
58
55
82
; Andre »
4
6
6
6
10
12
10
4
10
4
10
4
20
8
20
8
4
4
74
32
84
44
Manskap och volontärei
396
696
594
696
990
1,392
450
464
445
463
445
463
890
927
890
927
180
182
3,300
3,426
4,290
4,818
Hästar
384
648
537
630
921
1,278
490
497
485
496
485
496
970
992
970
992
194
198
3,594
3,671
e)4,515
f)4,949
a) Af ryttmästarne utnämnes och förordnas till major i regementet, 1 på bataljon.
b) Tjensten förrättas af förste adjutanten.
c) Arvode, som uppbäres utaf en af corpsens fanjunkare.
d) Arvode. En sqvadrons-hästläkare förordnas att göra tjensten.
e) Dessutom 144 vakante, som vid krigsrustning uppsättas; in summa således 4,659.
f) Dessutom 222 vakante vid de värfvade regementena, och 30 klippare (åt sqvadrons-hästläkarne) vid de indelde, som vid krigsrust
ning
uppsättas; in summa således 5,201.
148
5 ARTILLERIET.
Artiller i vapnet omfattar tvenne hufvuddelar: personalen och materielen.
Här kommer hufvudsakligen i betraktande personalen, och af materielen endast antalet
kanoner och fordon, hvilket, för att bestämma personalens antal, är nödvändigt.
Materielen och dess beskaffenhet för öfrigt, kan icke ligga inom landförsvarskomiténs
befogenhet, enär den utgör föremål för vapnets egna vetenskapliga och tekniska arbeten, och
då dessutom, på en svensk-norsk komités förslag, Kongl. Maj:t helt nyligen bestämt beskaffenheten
af de förenade rikenas artilleri-materiel.
Artilleriets personal bör betraktas under följande hufvudåsigter:
1. Artilleriets styrka.
2. Jemförelse emellan den befintliga och den erforderliga styrkan samt fyllandet af bristen.
3. Artilleriets organisation.
4. Öfvergången från den närvarande till den föreslagna organisationen.
5. Artilleripersonalens krigsbildning.
1. Artilleriets styrka.
Fältartilleriets styrka vid en krigshär, ehuru visserligen icke oberoende af krigsortens beskaffenhet,
bestämmes dock hufvudsakligen efter krigshärens storlek: vanligen efter ett visst
antal kanoner å 1,000 man. Artilleripersonalens styrka beror af kanonernas antal. Då infanteriet
är hufvudvapnet och de andra vapnens styrka bestämmes efter infanteriets, är enklast
att antaga 2 kanoner å hvarje 1,000 man infanteri, med tillägg å hvarje 1,000-tal af en half
kanon för de öfrige vapnen. Fransyska arméen hade under fälttågen på Krim och i Italien
2,4 kanon på 1,000 man.
Kommitterade hafva i sina förslag antagit, att den infanteristyrka, som genast bör kunna
ställas på krigsfot, skall vara 40,000 man. Efter någon tids förlopp bör denna infanteristyrka
kunna ökas till 50,000—60,000 man. Slutligen skulle 70,000—80,000 man i fält
uppträdande fottrupper motsvara behofvet.
För dessa trenne fall skulle således, enligt regeln: »två och en half kanon på 1,000
man», erfordras:
För 40,000 man, 100 kanoner.
» 60,000 » 150 »
» 80,000 » 200 »
Artilleriet fördelas i batterier, dess taktiska enheter.
Innan batteriernas antal bestämmes, måste deras styrka fastställas.
En långvarig strid har, såsom bekant är, egt rum i frågan, huruvida 6 eller 8 kanoner
vore lämpligaste styrkan för ett fält-batteri. Batterier på 8 kanoner synes af det skäl hafva
blifvit hos oss töredragna, att man vid de lätta (6-S":ga) batterierna velat med de 6 kanonerna
i och för kastelden förena 2 granatkanoner, och derigenom ansett sig bilda en kraftigare
enhet. Ehuru vid de gröfre (12-ST:ga) batterierne granatkanonerna blifvit afskilda och
bildat särskilda batterier, har man äfven här, för att vara fullt säker att kunna åstadkomma
en stark samlad eld, bibehållit 8 kanoner på ett batteri.
Men de nuvarande granatkanonerna uppfylla ej hvad man af dem fordrat, och refflingen
har så mycket ökat pjesernas styrka, att 6 refflade kanoner i kraftig verkan på det hela
vida öfverträffa 8 slätborrade. Flere andra skäl tala för batterier af 6. De bilda ett lämp
-
149
ligare befäl än batterier af 8, hvilka med alla sina parklordon utgöra en styrka i folk, hästar
och materiel, som är för stor för ett nära och omedelbart befäl, såsom batterichefens är.
En annan olägenhet åtföljer stora batterier. De äro mera utsatte för att blifva delade genom
detacheringar, hvilka ofta måste förekomma i ett land med så bruten och oländig mark
som vårt. Äro enheterna mindre, är att hoppas att flera af dem få vara orubbade. Om en
armé-corps har 48 kanoner, är i ena fallet enheternas antal 6, i det andra 8. I senare fallet
är sannolikheten större att få bibehålla flere enheter orubbade.
Dessa skäl för batterier af 6 tyckas äfven erkännas af vår artilleristyrelse, att dömma
efter förslag till åtskilliga fältbatteriers försättande på krigsfot, som blifvit inlemnadt till
landförsvarsdepartementet, och uti hvilket samtliga batterier äro satta på 6 kanoner. Äfven
de flesta utländska artillerier äro numera sålunda organiserade.
Ur alla dessa skäl tillstyrkes:
att den nuvarande batteri-organisationen på 8 kanoner förändras till organisation på 6.
Det erforderliga antalet befäl kommer härigenom något att ökas, men detta är i sjelfva verket
en vinst i vapnets styrka.
Batterierna fördelas i fält till arméens stora enheter, fördelningarna, till kavallerireserven
och till den för arméen gemensamma artillerireserven. Öfriga batterier förblifva vid det i
depöterna samlade reservartilleriet.
Under antagande af fem fördelningar, borde af taktiska skäl fältbatteriernas antal blifva
följande :
Vid fördelningarna 15 batterier eller 90 kanoner.
» kavallerireserven: 1 batteri eller 6 kanoner.
» artillerireserven: 9 batterier eller 54 kanoner.
Tillsammans 25 batterier eller 150 kanoner.
Som reservartilleri hafva kommitterade antagit 8 batterier eller 48 kanoner, så att hela
fältartilleriet är beräknadt till 33 batterier eller 198 kanoner, hvilket är den styrka sorn
svenska artilleriet antagits böra ega.
Denna artilleristyrka är också för Sverige tillräcklig. Ty om 40,000 man till fot skulle
gå i fält, eller den styrka, som genast bör vara färdig, kan till densamma, enligt ofvan angifna
grund för artilleriets styrka, lemnäs 96 kanoner eller 16 batterier, hvartill, för att i
fält ständigt underhålla personal och materiel, bör beräknas omkring cn tredjedel eller 6
batterier att i depöterne qvarstadna och utbildas.
Skulle 60,000 man till fot förses med nödigt artilleri, fordrades härtill, efter samma beräkningsgrund,
150 kanoner eller 25 batterier, hvilka, för att i fält kunna underhållas, fordra
48 kanoner eller 8 batterier i depöterna. Denna sammanlagda artilleristyrka, 198 kanoner
eller 33 batterier, är den här ofvan antagna.
Skulle svenska krigshären i fält förstärkas till 80,000 man fotfolk, så funnes härtill väl
de enligt den bestämda regeln erforderliga 198 kanonerna, dock utan någon reserv i depöterna.
Men då en så stor armé blott kunde ifrågakomma att begagnas inom landets gränser,
och den fiende vi då komma att möta företrädesvis blefve stark i fotfolk, men jemförelsevis
svagare i artilleri och kavalleri, i följd af svårigheten att öfver hafvet föra det stora antalet
hästar och den ofantliga materiel, som en så betydlig artilleristyrka fordrar, samt då tid således
kan påräknas för att hinna förstärka artilleriet, hvartill åtgärder i sådant fäll genast
böra vidtagas, så kan denna vår största armé i början anses tillräckligt utrustad med artilleri,
beräknadt efter 2 i stället för 2| kanoner å 1,000 man. Af de 198 kanonerna borde i sådant
fäll 162, eller 27 batterier, medfölja krigshären i fält och 36 kanoner, eller 6 batterier,
fördelas till depöterna. Materielen till de här föreslagna 33 batterierna tillstyrkes, måtte
snarast möjligen anskaffas oell blifva af förut tidsenlig beskaffenhet.
Till artilleriet hörer äfven hela arméens tyg- och parkväsende, så väl det inom krigs
-
150
orten som det i depöterna erforderliga, äfvensom ledningen af vapnens och ammunitionens
tillverkning.
Med iakttagande af ofvan anförde grunder för beräkningen af artilleriets styrka öfvergå
kommitterade till de närmare bestämmelserna.
Först bör härvid afgöras: hvilket antal befäl och stamtrupp måste på fredsfot vid artilleriet
finnas, för att i fast förening med beväringsmanskapet bilda ett för striden uthålligt
vapen? Denna fråga gäller såväl för personalen vid fältbatterierna som vid alla öfriga vapnets
delar. Vidare bör bestämmas antalet af hvarje artillerislag: fot-, åkande, ridande och
fästningsartilleri.
Vid bestämmandet af artilleriets personal måste läggas hufvudsaklig vigt vid ett fullt tillräckligt
befäl, emedan vid artilleriet det är befälet, som icke blott leder, utan utför sjelfva striden,
samt manskapet, som utförer befallningarna och betjenar den sammansatta maschinen,
och således icke såsom vid de andra vapnen, kan genom modig handling godtgöra en möjligen
felaktig ledning.
Jemförelsen mellan svenska och flere utländska artilleriers utrustningsplaner visar, att
våra upptaga betydligt mindre personal, hästar och ammunition än deras. Denna brist på
reserv, såsom i hög grad förminskande vapnets uthållighet, är högst ofördelaktig. För att
derföre med full trygghet icke äfventyra någon svaghet i organisationen, bör en sådan beräkningsgrund
för behofvet af personal antagas, att detta syfte vinnes.
Detta sker om samtliga fältbatteriernas personal beräknas efter hvad de 12-rui:ga böra ega.
Till denna beräkningsgrund är så mycket mera skäl, som ammunitionsvagnarnes antal
vid de nuvarande 6-®lga batterierna, då dessa blifva refflade, måste ökas till dubbelt
och blir då lika med antalet vid ett 12-@':gt batteri. I öfrigt kunna refflade kanoners införande
icke komma att medföra några synnerliga förändringar i nu gällande utrustningsplaner,
alldenstund de nya kanonernas tyngd ej afviker mera från de gamla slätborrades, än att
samma lavetter äro afsedde att begagnas. Hästantalet har äfven blifvit ökadt utöfver hvad
som stadgas i nu gällande utrustningsplaner.
I afseende på antalet batterier af olika slags artilleri föreslås 6 fotbatterier och af dessa
ett till hvarje fördelning.
Ridande artilleris företräde framför det hos oss s. k. åkande har länge ansetts bestå uti
intet annat, än att ega en större reserv af hästar och manskap, samt derigenom mera ut
hållighet
i rörelse, ehuru denna reserv vore bättre använd att enligt sin natur hållas bakom,
än onödigtvis i elden.
I betraktande derföre af det större antal manskap och hästar, som det svenska ridande
artilleriet skulle fordra, tro kommitterade att, vid arméens försättande på fältfot, våra mindre
tillgångar icke böra användas att organisera åtminstone flera ridande batterier, än det till
kavallerireserven hörande. Alla de öfriga 18 skulle organiseras såsom åkande. För en
enklare öfversigt hafva dock alla 19 batterierna beräknats efter behofvet för 12-@":ge åkande.
Mobiliseringsförslaget (Bil. A) med tillhörande bilagor är upprättadt efter här anförda
grunder.
2. Jemförelse emellan den nuvarande och den erforderliga styrkan af befäl och stamtrupp
samt ersättande af de befintliga bristerna.
Antalet batterier och kanoner vid det svenska fältartilleriet (artilleriet på Gotland icke
inberäknadt) utgör enligt nuvarande organisation:
4 batterier ridande artilleri, 32 kanoner, förlagda i Kristianstad;
12 åkande batterier, 96 kanoner, förlagda i Stockholm och Göteborg till lika antal å
båda ställen;
2 batterier fotartilleri, 16 kanoner, förlagda i Landskrona;
151
1 batteri fotartilleri, 6 kanoner, förlagdt i Hernösand;
Tillsammans 19 batterier med 150 kanoner.
Enligt kommitterades förslag skulle antalet kanoner blifva detsamma som nu, d. v. s.
150 kanoner, (utom 8 reserv-batterier) men genom batteriernes indelning på 6, i stället
för den nuvarande på 8 kanoner, komme batteriernas antal att ökas till 25, hvilka åter fördelas
i 19 åkande och 6 fotbatterier, hvilka, enligt i det föregående gjord beräkning, skulle
erfordras för en fältarmé af 60,000 man.
Dessa föreslagna 25 batterier fältartilleri borde under fredstid förläggas som följer:
i Stockholm: 8 åkande batterier,
» Göteborg: 6 åkande batterier,
» Kristianstad: 5 åkande batterier,
på Carlsborg: 2 fotbatterier,
i Landskrona: 2 fotbatterier,
» Norrland: 2 fotbatterier.
Fästningsartilleriet har blifvit bestämdt till 4 kompanier.
Skulle antalet fästningsartilleri-manskap bestämmas efter det behof, som vid belägringstillfällen
fordras, så skulle dess nuvarande antal naturligtvis mångdubblas; men då det bör
antagas att för sådana händelser det för kanonernas betjenande erforderliga manskap tages
af infanteritrupper, hvarvid fästningsartilleri-personalen blefve undervisare, har det icke ansetts
behöfligt att bestämma flere än 4 sådana kompanier; hvaremot i stället ökats fältartilleriets
personal, hvilken i militärisk användbarhet mycket öfverträffar fästningsartilleri-manskapet, som
endast skall betjena en stillastående kanon. Af denna anledning har, af de nuvarande 5
fästningsartilleri- eller s. k. depötkompanierna, Carlsborgs fästningskompani blifvit indraget
och denna fästning i stället blifvit tilldelad 2 fältfotbatterier, hvarigenom vunnits icke blott
dubbelt så stor styrka, utan äfven af sådant artilleri, som kan strida på fältet och hvars
skicklighet ej är inskränkt till fästningskanoners skötande. På samma sätt hafva de förra
depötkompanierna i Landskrona blifvit förvandlade till fotartilleri.
Mobiliseringsförslaget visar:
1. På regements-officerare är ett öfverskott af 1;
2. På öfrige officerare är en brist af 24 kaptener, 12 löjtnanter och 7 underlöjtnanter.
Vid utbrottet af ett sådant krig, att hela arméen behöfde försättas på krigsfot, finge anskaffandet
af dessa 43 officerare ske genom uppflyttning af löjtnanter till kaptener, underlöjtnanter
till löjtnanter och underofficerare till underlöjtnanter. Vill man undvika att göra
en sådan uppflyttning genom befordran, så kan detta äfven mycket lätt ske endast genom
kommendering, emedan de flesta kaptensbefattningar, utom batteri- och kompanichefernes,
hvilka egentligen tillhöra kaptensgraden, om så behöfves, jemväl kunna bestridas af äldre subalternofficerare.
Samma förhållande eger rum med underlöjtnanter ocb i vissa fall äfven
med styckjunkare, nemligen att de äro afsedde att göra afdelningschefstjenst lika väl som
löjtnanterne. Halfva antalet, eller omkring 20 officerare, kan man dessutom påräkna att erhålla
från öfre afdelningen af krigsskolan, hvars alla elever vid ett sådant tillfälle sannolikt
komma att ingå som officerare på arméen. Med antagande häraf skulle den verkliga bristen
i officerspersonal blifva 23.
3. Af styckjunkare felas 28, af sergeanter 55, af förste konstaplar 30 och af andre
konstaplar 107.
Jemte den omnämnda bristen i officerspersonalen, borde således äfven bristen på underbefäl
ersättas.
Då emellertid en så stor tillökning under fredstid i samtliga underbefälsgrader skulle
medföra, att icke tillfälle under vanliga förhållanden förefunnes att gifva alla tillräcklig sysselsättning
och tjenstgöring, samt icke nyttigt vore, åtminstone hvad konstaplarne vidkommer,
att för kronans räkning permittera det öfverflödiga antalet, äfven om sådant kunde påräknas
152
vara verkställbart, anse kommitterade, att de för staber och parker beräknade 6 styckjunkare,
jemte de för reservbatterierna erforderlige 16 styckjunkare, 32 sergenter, 24 förste
konstaplar och 56 andre konstaplar icke böra i fredstid uppsättas. Härtill finnes så mycket
mera skäl, som med visshet kan påräknas, att inom hela artilleriet ett antal sergenter, vida
öfverstigande 22, bör finnas, som aflagt styckjunkare-examen och äro aspiranter till denna
grad. Äfvenledes kan antagas, att inom hvardera af de 25 fältbatterierne finnas 2 eller 3
andre konstaplar examinerade och behörige att befordras till förste konstaplar, samt ännu flere
artillerister, som aflagt andre konstapels-examen och genom pålitlighet gjort sig förtjente af
befordran, och hvilka sålunda vid en mobilisering skulle inträda i dessa grader.
Den återstående bristen, nemligen af 6 styckjunkare, 23 sergenter, 6 förste konstaplar och
51 andre konstaplar, bör nu genast fyllas medelst dessa platsers tillsättande. Underbefälet
skulle derefter på följande sätt fördelas.
Förste Andre
Styckjunkare, Sergenter. konstaplar konstaplar,
25 fältbatterier: 50 81 94 175.
4 fästningskompanier: 4 8 4 16.
reserv-(tyg-underofficei'are m. m.) 7 13 7 29.
61 102 105 220.
Nuvarande antalet, tyg-underofficerare inberäknade, är: 55 ^ 79 99 169.
4. A stam-artillerister visar förslaget ingen brist. A batteritrumpetare är en brist af
3 och å afdelningstrumpetare en brist af 10; men då kommitterade anse att de för reservbatterierne
beräknade 8 trumpetare ej på fredsfot behöfva finnas, emedan de lätteligen vid
dessa batteriers organisering böra kunna anskaffas från vid regementena varande musikelever,
så uppkommer här i stället endast en brist af 2 afdelningstrumpetare, hvilka jemte de tre
batteritrumpetarne böra tillsättas. Å handverkare visar förslaget en brist af 49. Kommitterade
anse, att vid hvarje af de 25 fältbatterierna böra finnas 2 stam-handverkare och att således
det nu befintliga antalet bör ökas med 16. De öfrige 33 böra först vid artilleriets
mobilisering anskaffas och kunna då troligen fås bland beväringsmanskapet.
5. Å hästläkare visar förslaget en brist af 38. Då under fredstid till hela svenska artilleriets
öfning för det närvarande endast finnes 762 hästar, kan naturligtvis ej ifrågakomma
att tillsätta 38 hästläkare, för hvilka tillräcklig tjenstgöring helt och hållet skulle saknas.
Kommitterade föreslå att 3 nya hästläkare tillsättas, så att hvarje artilleri-hufvudstation bekommer
2 sådana. De öfriga torde kunna vid krigs utbrott anskaffas af elever från de båda
i riket befintliga veterinärskolorna.
De brister i befälets antal, som i fred ej ersättas, men vid krigs utbrott måste utur stammen
fyllas, utgöra (då 20 officersplatser antagas tillsättas ur krigsskolans öfre afdelning)
således:
Officerare ....
23.
Styckjunkare .
. . 22.
Sergenter ....
. . 32.
Förste konstaplar .
. . 24.
Andre konstaplar . .
. . 56.
157.
eller i rundt tal 160, hvilket sålunda är det antal, hvarmed stam-artilleristerne måste ökas,
för att i någon mån blifva tillräckligt.
De brister i personalen, hvilkas ersättande vore särdeles maktpåliggande äro sålunda
följande:
1. 160 man stam-artillerister.
2. 6 styckjunkare, 23 sergenter, 6 förste konstaplar, 51 andre konstaplar, 3 batteritrumpetare,
2 afdelningstrump etare, 3 batterihästläkare och 16 batterihandverkare.
153
Såsom egande nära gemenskap med frågan om artilleriets organisation i afseende å personalen
böra här tagas i betraktande åtskilliga förhållanden, rörande såväl sergents- och
förste konstapels-graderna som underofficers-graderna i allmänhet inom detta vapen.
För vinnande af styckjunkare- eller högsta underofficers-graden fordras genomgående af en
svår examen, i flera delar af lika omfång med officersexamen och detta helt naturligt af det
skäl att ur denna grad i främsta rummet skall i fält ersättas de brister, som uppstå i subalternofficers-graden;
derjemte äro styckjunkare afsedde, att vid fotartilleriet göra afdelningschefstjenst,
att vid ridande och åkande artilleriet vara batteriadjutanter och andre befälhafvare
vid batteriets park, båda befattningarne ganska maktpåliggande såväl i fred som i fält.
Till denna grad erfordras sålunda särdeles skicklige och pålitlige personer; de blifva äfven
jemförelsevis försvarligt aflönade och åtnjuta den utmärkelse att bära en uniform som icke
mycket skiljer sig från officersuniformen.
Jemför man nu sergents- och förste konstapels-graderna, finner man att kunskapsfordringarne
för båda graderna äro desamma, nemligen afläggandet af den s. k. förste konstapelsexamen,
som rättare borde kallas underofficersexamen. Enligt nuvarande organisation äro
också båda afsedde att vara kanonbefälhafvare i fält med lika åligganden och ansvar. I afseende
åter på deras ställning inom garnisonerna under vanliga förhållanden företer sig en
stor skillnad. Sergenten har fullt underofficers-befäl, har lön och beklädnad i kontant, är
vanligen icke skyldig att bo i kasern, samt anses i lefnadssätt och enskilda förhållanden tillhöra
den s. k. herreklassen. Förste konstapeln är deremot till alla delar nummerkarl, har
beklädnad och en del aflöning in natura, är boende i samma rum som truppen, är lika klädd
med den (med undantag af epåletterna), har samma tjenstgöring som andre konstapeln och
får mera undantagsvis göra underofficerstjenst.
Då obestridligt är att förste konstapels-graden minskar behofvet af underofficerare, hvilkas
antal eljest måste blifva talrikare och staten dyrare, är således billigt, att denna grads ställning
höjes, såväl genom någon förbättring i dess villkor, som ock derigenom att förste konstaplar
i allmänhet endast användas till underofficers-tjenstgöring. De skulle dock liksom nu
förblifva boende i samma rum som manskapet med tillsyn öfver detsamma, erhålla aflöning
och beklädnad liksom nu, den sistnämnda dock alltid på passevolans och något högre än för
manskapet så att de genom hushållning och ordentlighet derå kunde göra sig besparing. 1
öfverensstämmelse med dessa åsigter, hvilka till en del äfven egt tillämplighet inom den öfriga
värfvade arméen och legat till grund för hvad kommitterade i betänkandet om denna
armées lönereglering föreslagit beträffande underbefälets aflöningsvillkor, hafva sergenterne
vid artilleriet blifvit i samma förslag uppförde till erhållande af vissa löneförmåner in natura,
hvarigenom de, hvilket nu icke är fallet, kunde anses någorlunda aflönade i förhållande till
det nödvändigaste lefnadsbehofvet, och har ett förhöjdt beklädnadsunderhåll för förste konstaplarne
blifvit der jemväl beräknadt.
Genom den ofvan ifrågaställda tillökning i antalet underofficerare skulle vinnas, utom
det i främsta rummet åsyftade ändamål, äfven den fördel att några af dem emellanåt kunna
permitteras utan men för tjenstgöringen; möjligen kunna de alla tilldelas semester i likhet
med officerare, hvilket skulle göra dessa beställningar ännu mera eftersökta. En större lätthet
att erhålla tjenstledighet skulle för äldre underofficerare lätta möjligheten att efter afskedet
skaffa sig andra, mera lönande befattningar, hvarigenom de icke behöfde tjena för länge.
Då styckjunkarnes antal är betydligt mindre än sergenternas, skulle en lämplig omsättning
inom den senare graden möjligen på detta sätt vinnas. Detta är i allmänhet förhållandet
inom de flesta utländska artillerier, der underofficerarne, till följd af den vid vapnet genom
goda undervisningsanstalter förvärfvade större skicklighet, äro synnerligen eftersökte till lönande
beställningar inom andra näringsgrenar.
Kommitterade hafva från artilleriregementena infordrat uppgifter öfver tjenstgöringsförhållandena
vid samtlige artilleristationerna, för att tillse, huruvida permitteringen vid rege
Landi
försvarskumit. Bet. I. 20
154
mentena kunde för kronans räkning ökas och derigenom en besparing uppkomma. Det åsyftade
ändamålet har likväl icke vunnits.
För närvarande är vid hufvudstationerna förhållandet följande: Vid Svea regemente utgör
de permitterades antal 44, vid Göta regemente 30 och vid Wendes regemente, hvars
permittering nyligen ökats med 60 man, 36 procent af den befintliga styrkan. Vid Svea
regemente är antalet permitterade så stort, att tjenstgöringen med svårighet kan, såsom sig
bör, bestridas, hvarföre någon ytterligare permittering derstädes ej bör ifrågakomma. Då
regementet, på sätt framdeles skall visas, erhåller sin del af den tillökade personalen, kan
tjenstgöringen i Stockholm utan svårighet bestridas och ändock medgifva för batterierna i
Stockholm och Norrland en ökad permittering af 122 man. En försvårad tjenstgöring vid
nämnda regemente eger för närvarande rum derigenom, att gemensam kasern saknas, som,
om den funnes, dels skulle förminska antalet tjenstgörande, dels åstadkomma besparingar i
anslaget för artilleriregementena, emedan derå äro anvisade ständiga utgifter till kasernhyror
och kasern-inqvarterings-ersättningar.
Vid Göta regemente är de permitterades antal så litet, hufvudsakligen af det skäl, att
67 konstaplar och artillerister äro ständigt kommenderade såsom fångbevakning å Ny-Elfsborgs
fästning. Då Ny-Elfsborg i sitt närvarande skick icke kan räknas till rikets fästningar och
der endast finnes en ringa och föga användbar artillerimateriel samt omkring 100 fångar att
bevaka, deraf en stor del äro försörjningshjon och orkeslöse samt alla mindre arbetsföre, synes
det vara öfverflödigt och olämpligt, att 1 kapten, 2 underofficerare och 67 man af fältartilleriet
skola användas till kommendering derstädes. Utom det skadliga för manskapet att
förrätta en sådan tjenstgöring, förorsakar sådant äfven en betydlig kostnad.
Kommitterade hemställa derföre, att denna artillerikommendering måtte upphöra och den
derstädes befintliga, möjligen användbara artillerimateriel förflyttas till Carlsborg och Carlsten.
Det synes visserligen som dessa 67 man i sådant fall skulle kunna permitteras för kronans
räkning, men enär, efter kommitterades förslag, artillerist-antalet vid de sex fältbatterierna i
Göteborg skulle ifrån 632, som det nu (tygstatskompaniet inberäknadt) utgör, minskas till
570 eller med 62 artillerister, kan ingen ökad permittering till följd af Élfsborgs-kommenderingens
indragning ega rum, helst tjenstgöringsstyrkan i Göteborg, under den tid rekrytbildningen
pågår, är temligen knapp. Enligt kommitterades förslag skulle artillerist-antalet å
Carlsborg ökas med 63 man. Af dessa böra 54 permitteras. Permitteringen från Carlsborg
ökas då med 38 man, som tillsammans med den ökade permitteringen af 122 vid de nyorganiserade
batterierna i Stockholm och Norrland utgör 160, eller det i nya förslaget upptagna
antalet af 10| månader permitterade artillerister.
Sedan permitteringen vid Vendes artilleriregemente nyligen ökats med 60 man, anse
kommitterade den icke vidare kunna der utsträckas.
Tiden från exercistidens slut och intilldess undervisningen vid regementenas läroverk tager
sin början, eller under eftersommaren, skulle dock permitteringen otvifvelaktigt kunna
ökas vid hufvudstationerna, såvida det vore regementscheferne medgifvet att, endast med
iakttagande af tjenstgöringens behöriga gång, då utsträcka densamma. Betydliga besparingar
skulle derigenom uppkomma.
Efter denna framställning om hvad som rörer personalen, gå kommitterade att yttra sig
rörande behofvet af hästar.
Om nuvarande hästantal 372 ökas med 8 hästar eller till 380, kunde hvarje af de föreslagna
19 åkande batterierna erhålla 20 egna hästar, hvilket under fredstid vore tillräckligt för
stammens öfning i enskild ridning vid dessa fältbatterier; men fotbatterierna, som icke nu
hafva egna hästar, böra äfven förses med ett lämpligt antal sådana; ty derigenom vunnes den
stora fördelen, att dessa batterier sjelfva kunde utbilda det behöfliga antalet kuskar till ryttare
och ej, såsom nu är fallet med batterierna i Landskrona, behöfva skicka folk till hufvudstationen
för att undervisas i ridning. Dessutom vunne truppen vana vid hästskötsel, nå
-
155
got sorn nu ej kan begäras af fotbatteriernas artillerister, oaktadt saknaden deraf "är en stor
brist i deras utbildning som fältartillerister. Det är derföre ganska maktpåliggande, att egna
hästar tilldelas äfven fotartilleriet. Den verkliga kostnaden i och för en sådan anordning
blir äfven jemförelsevis billig, emedan derigenom de till batteriernas exercis förhyrde hästars
antal minskas. Hvarje af de 6 fotbatterierna borde derföre tilldelas 8 hästar, visserligen ett
ringa antal, men dock tillräckligt att bibringa en stor del af dessa batteriers stamtrupp nödig
skicklighet som ryttare.
På grund häraf föreslå kommitterade att de 312 hästar, sorn svenska artilleriet nu eger,
ökas till 428, eller med 56 hästar.
Till fotbatteriernes exercis måste, såsom hittills skett, hästar förhyras. Antager man 45
hästar*) såsom det behöfliga antalet vid ett 12-S":gt och 32 **) vid ett 6-#:gt fotbatteries
exercis och anser de 4 fotbatterierna i Landskrona och å Carlsborg utrustade med 12-fö:g
och de i Norrland med materiel, samt bestämmer hvarje batteris hästexercistid till 15
dagar, skulle, under förutsättning att hvarje batteri hade 8 egna hästar, erfordras ytterligare
följande antal, legde för 30 dygn nemligen:
vid batterierna i Landskrona 37.
» » å Carlsborg 37.
» » i Norrland 24.
Tillsammans 98 hästar.
Allt dettas ordnande bör för öfrigt lämpligast ske af artilleristyrelsen.
Bilagan B. innefattar kostnadsberäkning för den tillökning i personal och hästar vid artilleriet,
kommitterade nu ansett erforderlig och är uppgjord i öfverensstämmelse med de af
kommitterade här förut yttrade åsigter samt det särskilda förslaget till lönereglering för värfvade
arméen i allmänhet. Enligt denna beräkning utgör årliga underhållskostnaden för den
tillökade styrkan Rdr 78,801: 18, hvartill nya tillgångar behöfde anvisas samt uppsättningskostnaden
Rdr 77,574. Sistnämnda kostnad bör först bestridas af möjligen disponibla besparingar
å artilleriregementenas nuvarande anslag samt hvad deruti brister, af första årens anslag
för underhållet derigenom att uppsättningen endast småningom verkställes i den mån
tillgångarne sådant medgifva.
Enligt mobiliseringsförslaget fordras, då alla 198 kanonerna jemte de i samma förslag
upptagne staber, parker och tross sättas i marschfärdigt stånd, eller hela fåltartilleriet utrustas
för krig, emellan 7 ä 8,000 hästar. Mobiliseras endast de 150 kanonerna, eller den
som lämplig antagna artilleristyrka för en armée-corps af 60—70,000 man, jemte de i förslaget
upptagne staber, parker och tross, erfordras härtill omkring 6,000 hästar.
Då kommitterade antagit att 50,000 man af alla vapen böra kunna genast ställas på
krigsfot, bör äfven uppgifvas det minsta möjliga antal hästar, som böra finnas i beredskap
för att i första ögonblicket utrusta den för en sådan armée behöfliga artilleristyrka. Denna är
i det föregående antagen vara 16 batterier eller 96 kanoner. Halfva antalet, eller 8 batterier,
*) batteri. Batterichefen 1 ridhäst.
Afdelningscheferne 3 »
Trumpetaren 1 »
Till 6 kanoner 36 draghästar.
Reserv 4 »
Summa 45 hästar.
“) b'-fl:</t batteri. Batterichefen 1 ridhäst.
Afdelningscheferne 3 »
Trumpetaren 1 »
Till 6 kanoner . . . . . . . .24 draghästar.
Reserv 3 »
Summa 32 hästar.
kunna antagas vara åkande och halfva antalet vara fotartilleri samt vidare halfva artilleristyrkan
vara sexpundig.
Enligt Bil. A (tabellerna 1, 2, 5 och 6) behöfvas:
till 4 åkande 12-Sr:ge batterier  696 hästar.
» 4 » ö-Jtfige »
560 »
» 4 fot 12-@':ge »
540 »
»4 » 6-S':ge »
392 »
2,188 hästar.
Härvid är ingen häst beräknad till de i mobiliseringsförslaget upptagne staber och parker
med tross, hvilka således måste, intill dess hästar hinna uppköpas, fortskaffas med uppbådade
hästar.
Dessa 2,188 hästar är således det minsta antal, som genast bör vara till hands för att
16 batterier skola kunna försättas på krigsfot. Af dessa 2,188 hästar eger svenska artilleriet
372 egne och 390 s. k. rusthållshästar. Återstoden, eller 1,426 hästar, böra således
ytterligare vid ett sådant tillfälle kunna ställas till artilleriets förfogande.
För att ständigt veta hvarest man, när så behöfves, har att taga dessa 1,426 hästar,
finnes näppeligen något annat sätt, än att derom på förhand uppgöra kontrakt. Dessa kontrakt
böra då innehålla, att hästarne skola lemnäs »så snart Kongl. Maj:t anser för landet
nödigt att ställa en del af arméen på krigsfot.» Att låta afsutna kavalleriet ständigt hålla
detta antal hästar i beredskap skulle blifva alltför dyrt. Deremot vore högeligen önskvärdt,
att vid rusthållarnes snart tilländalupna kontrakt och nyas uppgörande det stadgande tillädes,
att hästar skulle genast anskaffas vid krigsrustning, hvarigenom det vigtiga målet vunnes utan
kostnad för staten.
Kommitterade torde böra yttra något om lämpligheten af svenska artilleriets nuvarande
hufvudstationer: Stockholm, Göteborg och Christianstad. Det har blifvit ifrågasatt, och med
mycket skäl, huruvida nämnde ställen äro de rätta för artilleriets hufvuddepöter. Isynnerhet
gäller detta om Göteborg, som ligger alldeles öppet för ett anfall, utan att någonting hindrar
ens den ringaste kapare att ingå i hamnen och bombardera hela staden tillika med artillerietablissementet,
der fältmaterielen är förvarad. Skulle äfven detta ofördelaktiga förhållande i
en snar framtid, genom befästningar vid elfvens utlopp i hafvet, afhjelpas, måste dock medgifvas
att Göteborg, beläget invid kusten, ligger illa såsom depot, då deremot Carlsborg vore
härtill särdeles väl beläget, midt i landet, med lätta vattenförbindelser och dessutom genom
kanalen förbundet med jernvägen. Någon hufvuddepöt borde derföre ej finnas i Göteborg,
men så länge ett artilleriregemente derstädes garnisonerar med 6 fältbatterier, måste dock
all, dessa batterier tillhörande materiel, för hvars vård battericheferne ansvara, naturligtvis
finnas på samma ställe; den kan ej flyttas utan att flytta artilleristerne, ty der dessa äro
böra också kanonerna vara. Derförutan kunde ej en grundlig kännedom om kanonerna af
dem begäras. Det fordras tid att lära sig känna alla de otaliga persedlar, som tillhöra utrustningen
af ett fältartilleri-batteri, äfvensom att förvärfva den händighet med materielen,
som hos den skicklige artilleristen är en mycket vigtig egenskap. Först med regementets
personal kunde derföre fältmaterielen flyttas till Carlsborg, och detta bör äfven i en ej aflägsen
framtid ske.
Hvad Stockholm som depot beträffar, har det samma fel som Göteborg, nemligen att
vara beläget invid kusten, i stället för inne i landet, hvarföre åtminstone hufvudverkstäderna
borde förflyttas till Carlsborg, och endast fältbatterierna samt reparationsverkstäder qvarblifva
i Stockholm.
Kristianstad, ehuru icke lika blottstäldt för anfall som Göteborg och Stockholm, är dock
långt ifrån väl beläget som depot.
157
Mycket bättre vore visserligen, om Örebro, Carlsborg och Jönköping vore svenska fältartilleriets
hufvuddepöter. Men, då emellertid en sådan förflyttning till Örebro och Jönköping
af Stockholms och Kristianstads depöter skulle medföra mycket stora kostnader, anse sig
kommitterade af detta skäl ej våga nu tillstyrka en sådan flyttning. Carlsborg deremot eger
redan stora förråder och verkstäder. En stor del af Göta artilleriregementes tygstatspersonal
är redan der förlagd. Carlsborg borde derföx-e, i stället för Göteborg, blifva hufvuddepöt,
och tygmästaren dit förflyttas.
Artilleriets organisation.
Ett vapens organisation är den form, hvaruti det lefver och verkar. För att detta lif
och denna verksamhet skola vara kraftfulla oeh gagnande, måste en likartad utbildning af
alla dess delar försiggå, isynnerhet af de ädlaste, vapnets officerare. Verksamheten inom artilleriets
officercorps är af två slag eller utgör tvenne riktningar; den ena konstruktionen,
tillverkningen, underhållet och vården af vapenmaterielen samt artilleristyrelsens biträde uti
vapnets ledning och högre utbildning; den andra vapnets användande. Dessa riktningar få
dock icke vara från hvarandra afskilda; de, som tillhöra den ena, få icke vara främmande
för hvad, som tillhör den andra; ju större förmåga personerne ega att verka i båda riktningarna,
desto mindre ensidighet, desto klarare blick och säkrare omdöme förefinnes, då verksamheten
tages i anspråk, och följaktligen desto fördelaktigare för vapnet. Dettas organisation
bör derföre vara sådan, att officerarnes utbildning i båda riktningarne främjas; att båda delarne,
lika vigtiga inom vapnet, stå i jemnbredd med hvarandra, att lika vigtiga beställningar
inom båda hafva samma ekonomiska fördelar, så att dugligheten inom den ena icke kommer
att stå efter dugligheten inom den andra, Lämpligast är derföre, att hela vapnet utgör en
corps, hvars chef styrer det hela, och att denna corps består af nämnda tvenne hufvuddelar,
den förra under den allmänna benämningen: Artilleriets stab, den senare bestående af artilleri-batterierna
och kompanierna, hvilka sedan sammanföras i större underordnade enheter
artilleri-brigader (eller artilleri-stationer), allt efter den enhet, som i disciplinärt, administrativt
och ekonomiskt afseende synes vara fördelaktigast. I öfverensstämmelse med grundsatsen
om personernes likställighet inom denna corps, helst då man tager i betraktande, att de genom
tjenstgöringen i flera riktningar så ofta komma i beröring med hvarandra, bör äfven befordran
gå inom hela corpsen. Efter nu anförde grundsatser äro de flesta artillerier i Europa
organiserade, hufvudsakligen efter fransyska artilleriet såsom mönster, och kommitterade anse
det vara af vigt för vapnet, att svenska artilleriets organisation äfven antager desamma.
Föreskriften i instruktionen för generalfälttygmästaren »att han i egenskap af chef förer
befälet öfver artilleriet», och i Kongl. Maj:ts bref af den 29 April 1830, (stadgar för nuvarande
organisation), »att artilleriofficerare endast må utnämnas till grad och lön, men icke
till särskilda befattningar i afseende på tjenstgöringen; att generalfälttygmästaren och chefen
för artilleriet må ega att efter utnämningen beordra hvar och en till den tjenstgöring inom
vapnet, han pröfvar nyttigast och hvartill olika skicklighet hos individen föranleder», samt
slutligen stadgandet: »att batteriernas och kompaniernas nummerordning går inom hela vapnet»,
antyda att ofvannämnde grundsats i åtskilliga fall varit erkänd, ehuru den icke på långt
när blifvit tillämpad.
Af artilleriets beskaffenhet följer, att ett stort antal af dess officerare — alla de, som
ofvan blifvit hänförda under benämningen staben — tjenstgör utom regementena. Men ehuru
dessa icke hafva något med regementena att skafta, äro de, enligt nuvarande organisation,
med sina löner derstädes anställde. Detta kan icke vara rigtigt. Vidare äro, med undantag
af tvenne platser (chefen för artilleristaben och fälttygmästaren), alla regementsofficerare och
de mest ekonomiskt fördelaktiga beställningarne inom kaptensgraden fästade vid regementenas
158
stationer, hvilket helt naturligt har till följd, att de flesta af dem egna sig uteslutande
åt den rent praktiska tjenstgöringen, och att få med större håg och nit omfatta verksamheten
i den andra riktningen, hvarigenom det scientifika elementet inom vapnet kommer, såsom lätt
inses, att stå tillbaka.
Vid befordringar ingifver nu regementschefen förslag. Helt naturligt tänker han dervid
på sitt regemente i första rummet, d. v. s. på de der tjenstgörande, och vapnets fördel kommer
i andra rummet. Generalfälttygmästare!! kan visserligen föreslå en annan, men sådana
olika åsigter hos det högre befälet måste föranleda många olägenheter, oberäknadt enskilda
obehag och missnöjen. Vapnets fördel bör stå i främsta rummet och organisationen bör icke
lägga hinder häremot, ty sådant medförer förr eller senare vapnets förfall.
Till följd häraf anse kommitterade det vara riktigast, att ett artilleri, icke talrikare än
det svenska, i likhet med det norska, icke fördelas i fristående regementen, utan att den
inom ett visst område förlagda artilleristyrka väl har en artilleribefälhafvare, men att chefen
för artilleriet är hela corpsens chef.
I samband med denna grundsats bör befordran för officerare gå inom hela vapnet och
icke inom regementena. Detta medförer dessutom för vapnet flera väsentliga fördelar. Att
alla sker lika rätt, och att slumpens välde inskränkes, utöfvar ett godt moraliskt inflytande.
Det inträffar nu ganska ofta, att officerare, som i subalterngraden haft en viss tur sinsemellan,
erhålla i kaptensgraden en helt olika, utan att skicklighet och duglighet dertill något bidragit.
Ett förebyggande af sådana ojemnheter synes vara en synnerligen stor vinst. En annan
fördel, som befordran inom hela artilleriet medförer, är, att en större rörlighet inom vapnet
och en lifligare håg för detsamma uppstår. Detta torde blifva händelsen isynnerhet med de
yngre officerarne. Då en ung officer anställes vid ett regemente, der hans ständiga förblifvande
mera är undantag än regel, blir han mindre böjd att begränsa sin synkrets inom de
der rådande tjänstgöringsförhållanden, utan håller tankarne vakna för sitt yrke i allmänhet,
på det han vid förflyttningen till en ny verksamhet icke må behöfva stå tillbaka för sina
nya kamrater och komma i förlägenhet inför sitt nya befäl; han blir äfven mindre böjd att
tidigt inlåta sig i sådana ekonomiska förhållanden, som förminska hågen för tjensten. En
ytterligare fördel är, att ensidighet och fördomar regementena emellan upphöra, samt att det,
som är godt och fördelaktigt på ett ställe, äfven banar sig väg till de andra, och att befintliga
brister genom jemförelserna småningom försvinna.
Att för närvarande en viss ensidighet inom regementena är rådande, lärer icke kunna
förnekas. Hvarje regemente liksom sluter sig inom sitt skal, går sina egna vägar och vidhåller
företrädet af derstädes rådande förhållanden. Detta är en helt naturlig följd deraf,
att då aldrig förflyttningar af den tjenstgörande officerspersonalen regementena emellan eger
rum, och då ej heller någon gemensam tjenstgöring, hvarken å läger eller annorstädes, kommer
vid artilleriregementena ifråga, såsom händelsen är vid infanteriet och kavalleriet, så
komma officerare vid det ena artilleriregementet sällan eller aldrig i tillfälle att lära känna
förhållandena vid det andra. Härtill kan äfven räknas den fördomsfulla striden om företrädet
ridande och åkande artilleriet emellan, ytterligare befordrad genom den stora olikheten i
uniform, hvilket allt tillsammanlagdt förorsakat, att man mången gång, med åsidosättande af
den rent artilleristiska utbildningen, å ena sidan företrädesvis sträfvat att vinna den afundade
hastigheten och å den andra att upparbeta denna, för att icke blifva upphunnen. Man glömmer
kanonen för hästarnes skull; man förgäter, att pjeserna äro lika för alla; att det är dessa
som tala vapnets tungomål; att på det sätt och med den kraft, detta språk talas, beror uppnåendet
af stxddens ändamål och vapnets ära. Det torde lätt inses, huru mycket dessa ojemnheter
skulle försvinna, om officerare från ena stationen förflyttades till en annan, bytte om
förhållanden, samt med egna ögon och på nära håll vunno en ny erfarenhet. Man skulle
säkerligen då bättre känna, att det första vilkoret är att vara artillerist, och att det öfriga
alltid bör stå i andra rummet. Det är likaledes bekant, att åtskilliga tjenstgörings- och
159
ekonomiska förhållanden äro olika vid alla tre artilleri-regementena. Visserligen kunna ortliga
omständigheter betinga åtskilliga olikheter, men att i de flesta fall ett af de förevarande
förhållandena är för alla det bästa, lärer icke kunna betviflas. Det är påtagligt, att denna
genom officerarnes förflyttning uppkomma vexelverkan af åsigterna skall fördelaktigt inverka
på alla ställena och så småningom bereda väg för att det bästa, här som annorstädes, toge
ut sin rätt.
Särskildt bör äfven tagas i betraktande nyttan af att officerare emellanåt få tjenstgöra i
hufvudstaden, lära känna det högre artilleribefälet, se samhällslifvet i en stor stad, der tillfälle
gifves att göra bekantskap med flere utmärkte män, hvilket allt vidgar menniskans synkrets.
Svenska artilleriet är det enda i Europa, der befordran för hela officerspersonalen till och
med majorsgraden sker efter inom regementet uppgjordt förslag. I Norge, Danmark, Belgien,
Frankrike, Italien, Österrike går befordran till alla officersgraderna i tur inom hela vapnet;
i Preussen visserligen till och med kaptensgraden inom regementet, men vid befordran till
major och derutöfver alltid inom hela vapnet.
Såsom en olägenhet af detta befordringssätt torde invändas, att det medförer betydliga
rubbningar i personernes enskilda ekonomiska förhållanden och att de utsättas för stora kostnader.
Detta kan icke bestridas. Men då grundsatsen en gång är antagen, förebygges vanligen
inträdet i fästande förhållanden, så framt icke gynnande omständigheter sådant medgifva.
Skulle det oaktadt, vid befordran till högre plats på annan ort, någon sätta ett högre
värde på sin innehafvande bostad, bör han här, liksom i Norge och på flera andra ställen,
få afstå eller vänta. Staten är mera gagnad af de tjenare, som sätta det allmännas fördel
framför den egna, än af dem som göra tvertom, och det är skäligt, att vågskålen lutar
något mera till fördel för de förre, än för de senare. Förbindelserna emellan artilleriets hufvudstationer
äro dessutom numera så lättade, att flyttningar kunna ske med betydligt mindre
svårighet än förr.
Ett annat förväntadt inkast emot det nu föreslagna är, att officerare, förflyttade från
åkande till ridande artilleriet och tvertom, icke känna till exercis och instruktion på sin nya
plats. Stor brist i den praktiska befäls-utbildningen vore för handen, om icke hvarje officer
inom kort tid skulle kunna sätta sig in uti alla delar af exercis-reglementet, vare sig det för
åkande, fot-, ridande eller fästnings-artilleriet. Sammanslås artilleriet till en corps, måste
befäls-exercisen innefatta sådana öfningar i alla grenar af vapnet, och den officer vore illa
lottad, som icke efter en kort öfning skulle kunna reda sig vid hvilketdera nytt slag af artilleri,
dervid han till tjenstgöring blefve anställd.
En olägenhet, ehuru af mera enskild natur, som tillämpningen af de nu föreslagna grundsatserna
skulle medföra, är den enskilda pensionering, som gifves officerare ur de vid regementena
inrättade särskilda kassor. Kommitterade äro dock förvissade om, att ett sammanslående
och ordnande af dessa kassor till ett helt för alla officerare vid vapnet icke allenast
utan stora svårigheter låter sig göra, utan äfven skulle åstadkomma en öfverensstämmelse i
afgifter och bidrag, som ytterligare utjemnade olikheterna inom vapnet.
Efter att nu hafva framställt de vigtiga fördelar för vapnet, som de föreslagna grundsatsernas
tillämpning vid organisationen skulle medföra, öfvergå kommitterade till framläggandet
af de allmänna grunderna för denna organisation, och hafva härvid, så vidt ske kunnat, sökt
göra dem gällande i det här afgifna mobiliserings-förslaget och dertill hörande bilagor.
En annan grundfråga härvid har varit, huruvida stammen uteslutande skulle förblifva
värfvad eller till en del af indeld natur. Ehuru det sistnämnda i afseende på manskapet
otvifvelaktigt skulle medföra flera fördelar, hafva kommitterade dock ansett första hindret möta
deruti, att indelda infanteriets eller kavalleriets svaga stam icke medgifver någon minskning,
hvilket skulle blifva förhållandet om en del deraf gjordes till artilleri, såvidt ej värfvadt infanteri
eller kavalleri till lika stor styrka genast uppsattes i det indragnas ställe. Vinsten af
1(50
en sådan anordning skulle då endast blifva en förändring, oberäknadt svaghet under öfvergången.
Ett annat hinder äro de stora svårigheter och ökade kostnader, som ovilkorligen
skulle uppstå vid utbildningen af såväl befäl som trupp. Kaserner, ridhus, läro- och gymnastik-salar
m. m. finge byggas å de nya orter, der dessa indelda artilleri-stationer skulle
förläggas, hvilket säkerligen uppginge till stora summor.
Den största svårigheten vore dock, att vid ett indeldt artilleri kunna påräkna ett befäl
med riktning till de special-kunskaper, detta vapen fordrar. Jordbruket, dess omsorger och
dess affärs-verksamhet tillhöra väsendtligen lifvet på roten, och då man besinnar den tid och
möda det fordrar samt det för hågen lockande, som denna numera lyftade näringsgren erbjuder
sina idkare, är att befara, att den indelde artilleriofficeren företrädesvis skulle egna håg
och lust häråt, och eftersätta utbildningen i sitt yrke, hvilket, vid dess speciela och vetenskapliga
art, vore vida skadligare, än sådant vore för infanteri- eller kavalleri-officeren, hvilken
jordbruket och landlefnaden på långt när icke lika mycket från sitt yrke aflägsnar.
I betraktande af alla dessa skäl hafva kommitterade ansett, att artilleriet fortfarande bör
utgöras af värfvad stamtrupp.
Förslag till hufvudgrundcr för artilleriets organisation
Artilleriets sammansättning, indelning och styrka.
Svenska artilleriet utgör en enda corps, benämnd: Kongl, svenska artilleriet, öfver hvars
personal generalfälttygmästare!! förer med chefs makt och myndighet befälet.
Personalen utgöres på fredsfot af:
1 generalfälttygmästare (tillhörande generalitetet).
3 regements-trumpetare.
4 öfverstar.
8 divisions-trumpetare.
5 öfverste-löjtnanter.
19 batteri-trumpetare.
9 majorer.
105 förste konstaplar.
32 äldre kaptener.
220 andre konstaplar.
32 yngre kaptener.
67 afdelnings-trumpetare.
56 löjtnanter.
50 batteri-handverkare.
59 under-löjtnanter.
2,489 artillerister.
3 stallmästare.
1 förste öfverfyrverkare.
3 regements-pastorer.
2 andre öfverfyrverkare.
3 auditörer.
22 fyrverkare.
3 regements-läkare.
8 förrådsförvaltare.
3 förste bataljons-läkare.
14 tyg-skrifvare.
6 andre bataljons-läkare.
2 verkmästare.
3 regements-skrifvare.
7 besigtnings-rustmästare.
1 sekreterare.
18 handverks-mästare.
3 regements-hästläkare.
24 handverks-gesäller.
3 batteri-hästläkare.
21 rustkammar-smeder.
54 styckjunkare.
9 stockmakare.
7 tyg-underofficerare.
1 tunnbindare.
51 förste sergenter.
4 handverkare.
61 andre sergenter.
Denna personal fördelas uti stab samt artilleri-batterier och kompanier.
Med afseende på batteriers och kompaniers lämpliga förläggning, ställas de under brigadbefäl
med hvar sin hufvudstation. Dessa brigadbefäl blifva tre. Det första innefattar:
Stockholm, Vaxholm och Norrland (Sundsvall) med Stockholm till hufvudstation; det andra:
161
Göteborg, Carlsten och Carlsborg med Göteborg till hufvudstation; det tredje: Kristianstad
och Landskrona med Kristianstad till hufvudstation.
Artilleriets stab lyder omedelbart under generalfälttygmästarens befäl.
Vid hvardera brigaden föres militära och disciplinära befälet af en öfverste.
Allt öfver- och underbefäl samt civilstat åtnjuta lön på artilleriets stat, men anställas
till tjenstgöring på staben eller brigaderna.
All nummerstyrka, således äfven den på fältfot för staber, parker och reservbatterier afsedda,
fördelas på fredsfot emellan fältbatterierna och depötkompanierna.
I öfverensstämmelse med dessa grunder fördelas artilleriets personal som följer:
Artilleriets stab.
6 regements-officerare.
Desse äro afsedde att tjenstgöra:
1 som fälttygmästare.
1 » chef för generalfälttygmästarens stab.
3 » tygmästare.
1 » artilleribefälhafvare på Gotland.
10 kaptener.
Desse äro afsedde att tjenstgöra:
1 som inspektör öfver gevärstillverkningen.
1 » » » kanontillverkningen.
1 » modell- och konstruktions-officer.
6 vid tygstaten.
1 som befälhafvare för fyrverkare-corpsen.
1 sekreterare, som för artilleriets stab bestrider samma tjenst som regements-skrifvarne
vid artilleri-brigaderna.
7 tyg-underofficerare.
Fyrverkare-corpsen. Denna förblifver i oförändradt skick.
Tygstaten. Denna utgöres af den för närvarande å artilleri-regementena fördelade tygstatspersonal,
hvilken fördelas på artilleriets hufvudförråd, fabriker och verkstäder på sätt generalfälttygmästaren
bestämmer. Vid hvarje hufvudförråd är såsom befälhafvare och tygmästare
anställd en af de till artilleriets stab hörande regements-officerare och såsom ytterligare
befäl nödigt antal af de här ofvan på staten upptagne kaptener samt till särskild tjenstgöring kommenderade
subaltern-officerare. Tygstatskompanierna, med undantag af underofficerarne, upphöra
att utgöra särskilda delar af tygstaten, och den motsvarande behöfiiga styrkan utgår såsom
handräckning från den vid hufvudförrådet förlagda artilleri-styrka.
Förklaring.
De å artilleriets stab upptagne regements-officerare äro sådane, som till följd af deras
befattningars vigt för vapnet böra innehafva denna grad. Fälttygmästaren, chefen för generalfälttygmästarens
stab, eller såsom han för närvarande benämnes: chefen för artilleri-staben,
och de 3 tygmästarne vid hufvudförråden innehafva för närvarande regements-officers grad
och lön. Artilleri-befälhafvaren på Gotland, som numera, sedan Gotland erhållit sitt eget
artilleri, utgörande flera batterier, skall vara dess chef, bör äfvenledes vara en artilleri-officer
af regements-officers grad. Samma grunder, som i afseende på regements-officerare, hafva
kommitterade följt vid bestämmandet af de befattningar, som borde tillhöra kaptensgraden.
Ehuru till bestridande af vissa befattningar inom det område, som tillhör artilleriets stab, erfordras
åtskillige subaltern-officerare, böra dock dessa endast mera tillfälligt der tjenstgöra,
dels på det att de i yngre åren må blifva bättre delaktige af den rent praktiska utbildningen
vid brigaderna, dels på det att ett större antal af dem må kunna försökas i båda rikt
Land
förssa
162
ningarne. Lämpligast är derföre, att alla subaltern-officerare äro anställde vid brigaderna och
tillfälligt kommenderas till annan tjenstgöring.
Kommitterade hafva ansett särskildt organiserade tygstats-kompanier vara mindre lämpliga,
enär arbets-skicklighet i en viss gren på detta sätt endast af få vinnes, och detta med
åsidosättande af all annan militärisk användbarhet. Fördelaktigare är derföre, att ett motsvarande
antal manskap från den vid hufvudförrådets station förlagda artilleri-styrka någon
längre tid tjenstgör vid tygstaten. Härigenom vinnes en bland truppen mera allmänt spridd
arbetsskicklighet, som synnerligen kommer parkerna till godo vid artilleriets försättande på
fältfot. Dertill kommer, att man då till handräckningsmanskap vid tygstaten kan använda
äldre artillerister och behålla de yngre i tjenstgöring vid batterierna samt göra utbyte af karlar,
som ej befinnas passa till denna slags tjenstgöring. Detta kan icke nu verkställas, då
manskapet anvärfves direkte till tygstats-kompanierna och således endast der kan tjenstgöra.
Artilleribrigaderna.
Första artilleribrigaden innefattar befäl, stamtrupp och civilpersonal för:
8 åkande fältbatterier, (förlagda i Stockholm).
2 fot » ( » i Sundsvall).
2 depötkompanier fästningsartilleri, (förlagda å Vaxholm).
Staber, parker och stamtrupp till reservartilleriet.
Andra artilleribrigaden innefattar befäl, stamtrupp och civilpersonal för:
6 åkande fältbatterier, (förlagda i Göteborg).
2 fot » ( » å Carlsborg).
2 depötkompanier fästningsartilleri, (förlagda å Carlsten).
Staber, parker och stamtrupp till reservartilleriet.
Tredje artilleribrigaden innefattar befäl, stamtrupp och civilpersonal för:
5 åkande fältbatterier, (förlagda i Kristianstad).
2 fot » ( » i Landskrona).
Staber, parker och stamtrupp till reservartilleriet.
Hvarje batteri består af 6 kanoner under befäl af 1 kapten.
Till hvarje åkande (eller ridande) batteri höra följande officerare: 1 kapten, batterichef,
1 kapten, park chef, 1 löjtnant och 2 underlöjtnanter, afdelningschefer.
Till hvarje fot-fältbatteri höra följande officerare: 1 kapten, batterichef, 1 kapten, parkchef,
1 löjtnant och 1 underlöjtnant, afdelningschefer.
Till hvarje depötkompani höra följande officerare: 1 kapten, kompanichef, 1 löjtnant, 1
underlöjtnant.
Med iakttagande häraf fördelas officerarne emellan artilleri-brigaderna på följande sätt:
Till första artilleri-brigaden hörer:
1 öfverste, förande brigadbefälet i
3 andre regements-officerare f
officerare till:
8 åkande batterier
2 fotbatterier
2 depötkompanier
staber och parker
Till andra artilleri-brigaden hörer:
Regements-officerare. Kaptener. Löjtnanter. Underlöjtnanter.
—
16
8
16
—
4
2
2
—
. 2
2
2
—
—
10
5
4
22
22
25
163
1 öfverste, förande brigadbefälet i
3 andre regements-officerare \
officerare till:
6 åkande batterier
2 fotbatterier
2 depötkompanier
staber och parker
Regements-officerare.
4
Kaptener. Löjtnanter. Underlöjtnanter.
12
4
2
6
2
2
9
12
2
2
3
Till tredje artilleribrigaden hörer:
öfverste, förande brigadbefälet l
andre regements-officerare
officerare till:
åkande och ridande batterier
fotbatterier
18
19
19
Regements-officerare. Kaptener. Löjtnanter. Underlöjtnanter.
staber och parker
Förslaget (Bil. D.) visar
10
4
5
2
8
10
2
3
4 14 15 15
för öfrigt hela den personal, som på fredsfot blifvit tilldelad
artilleribrigaderna. Till förtydligande häraf bör nämnas, att all nummerstyrka, äfven reservbatteriernas
352 stam-artillerister, blifvit fördelad på de föreslagna 25 fältbatterierna och de
4 depötkompanierna.
Hela den personal, som på fredsfot tillhör ett åkande, ett fot-batteri samt ett depötkompani
är följande:
Ett åkande batteri
(på fredsfot).
Kaptener
2
Löjtnant
1
Underlöjtnanter
2.
Styckjunkare
2.
Sergenter ....
3
Förste konstaplar .
4. (Vid
Andre »
8.
Batteri-trumpetare
1.
Afdelnings-trumpetare
3.
Batteri-handverkare .
2.
Stam-artillerister .
95.
(Vid batteri med udda nummer inom l:a och 2:a brigaderna 5)
Ett fotbatteri
Ett depötkompani
(på fredsfot).
(på fredsfot).
Kaptener ....
. 2.
Kapten
1.
Löjtnant
1.
Löjtnant
1
Underlöjtnant .
. 1.
Underlöjtnant ....
1
Styckjunkare .
. 2.
Styckjunkare ....
1,
Sergenter ....
. 4.
Sergenter
2,
Förste konstaplar. .
. 3.
Förste konstapel .
1.
Andre konstaplar .
. 8.
Andre konstaplar
5.
*) Orsaken härtill är, att de 7 förste konstaplar, som i tält äro afsedde till parkerna, fördelaktigast under fred anställas vid da
åkande batterierna och derföre fått plats vid hvartannat af de till de två första brigaderna hörande 14 batterier.
164
Trumpetare i nummer . 1. Trumpetare i nummer . 1.
Batterihandverkare . . 2. Stam-artillerister. . . 60.
Stam-artillerister . . .74.
Bilagde förslag (Bil. C.) bestämmer närmare fördelningen af det svenska, artilleriets hela
personal såväl på staben som på brigaderna.
Detta förslag utvisar följande förändringar i hela artillericorpsens personal:
I stället för nuvarande 3 öfverstar har antalet blifvit ökadt till 4;
I stället för nuvarande 3 öfverstelöjtnanter äro upptagne 5 sådane ;
I stället för nuvarande 13 majorer äro bibehällne endast 9, hvarigenom antalet regementsofficerare
på det hela blifvit minskadt med 1;
I stället för nuvarande 26 yngre kaptenslöner äro dessutom upptagna de tre informationskaptenslönerna,
som hittills ej utgått utan användts till andra ändamål; och tillika hafva 3
löjtnantslöner uppflyttats till yngre kaptenslöner, hvilket ökat dessas antal till 32, men minskat
löjtnantslönernas antal till 56.
Tillkommit hafva: 3 batterihästläkare, 6 styckjunkare, 23 sergenter, 3 batteritrumpetare,
2 afdelningstrumpetare, 6 förste konstaplar, 51 andre konstaplar, 16 batterihandverkare och
160 artillerister;
Indragne hafva blifvit: 3 bataljonspredikanter. Emellan exercistiderna permitteras för
kronans räkning af fyrverkarecorpsen 5 och af artilleribrigaderna 1,026 artillerister.
Förklaring.
Man har ansett sig kunna minska regements-officerarnes antal med 1, då sådant i mobiliseringsförslaget
visar sig möjligt, och då det för fredstjenstgöringen äfvenledes utan svårighet
låter sig göra. Regementsofflcers-befattningarne vid artilleribrigaderna böra icke i allmänhet
blifva af så ansträngande natur, att icke tjenstgörings- och exercisåligganden med det i
förslaget upptagna antal väl kan bestridas. Kommitterade anse för öfrigt, att det finnes regementsofficers-befattningar
vid artilleriets stab som äro så vigtiga, att de fullt motsvara öfverste
och öfverstelöjtnants-befattningarne vid brigaderna. Dessutom, om man jemför antalet
af öfrige officerare med antalet af öfverstar och öfverstelöjtnanter, erhåller man, vid nuvarande
antal, förhållandet 31,8: 1, och vid det föreslagna antalet förhållandet 20,*?: 1. Detta senare
jemförelsetal öfverensstämmei äfven i det närmaste med samma tal inom de större infanteriregementena.
Den indragna majorsbeställningen lemnar för öfrigt full tillgång såväl till accordsränta
för sig sjelf som äfven till lönetillökningen åt 3 öfverstelöjtnanter och 9 majorer.
Kommitterade hafva föreslagit antalet permitteradt manskap till 1,031. Denna siffra har
uppkommit derigenom, att till det nuvarande antalet permitterade 871 lagts 160, som, enligt
hvad förut blifvit anfördt, är det antal, hvarmed permitteringen ansetts kunna ökas.
Första artilleribrigaden skulle då komma att permittera 496; andra brigaden 292 och
tredje 238. Inberäknadt fyrverkarecorpsens 5 man gör den sammanlagda summan 1,031.
Skulle i ofvanstående fördelning några förändringar i följd af tillfälliga förhållanden befinnas
nödiga, kunna de fördelaktigast af artilleriets styrelse vidtagas.
För bättre öfversigts skull är å förslaget äfven upptagen fördelningen efter den nuvarande
organisationen.
Befordrings- och tjenstgöringsförhållanden.
Kongl. Majit utnämner på generalfälttygmästarens förslag, upprättadt efter gällande föreskrifter,
till grad och lön vid kongl, svenska artilleriet.
Kongl. Majit bestämmer genom generalordres, på generalfälttygmästarens förslag :
på hvilken del af vapnet (stab eller brigad) den befordrade skall tjenstgöra;
165
Officerares och vederlikars förflyttning från artilleriets stab till en artilleribrigad och
tvertom, eller från den ena brigaden till den andra;
tillsättning af alla befattningar inom artilleriets stab, med regementsofficers grad;
Batteri- och kompanichefers tillsättning och entledigande.
Geueralfälttygmästaren föreslår, utan afseende på tjensteålder, den kapten inom vapnet,
han anser till batterichefsbefattningen lämpligast; bestämmer såsom hitintills alla öfriga tjenstgöringsförhållanden
inom artilleriets stab äfvensom tillfälliga kommenderingar för tjenstgöring
inom vapnet i allmänhet.
Indelningen på divisioner upphör såsom fredsorganisation, hvarföre benämningen divisionschefer
för regementsofficerarne försvinner. Då batterier skola sammandragas under högre befäl
förordnas divisionschef för tillfället. Under exercistiden förordnar brigadbefälet en regementsofficer
att föra befälet öfver flera batteriers öfningar och att till öfning dem sammandraga då
han till följd af exercisreglementet är divisionschef.
Majorstjenstgöringen vid brigaderna verkställes enligt den ordning, som tjenstgöringsreglementet
för regementen vid arméen anbefaller, eller så att alltid en af brigadens regementsofficerare
är tjenstgörande major. En regements-officer bör hafva uppdrag att öfvervaka undervisningen
vid brigadens läroverk. Den tredje regements-officern åtnjuter semester.
Hvad nu gällande tjenstgörings-regleinente i l:a D:d. 14 kap. §§ 160 och 161 för regementscheferne
föreskrifver med afseende å konstituerandet af underofficerare och deras vederlikar
samt förordnandet af konstaplar och deras vederlikar gäller äfven fortfarande för de
blifvande brigadbefälhafvarne.
Anmärkning.
Då alla anställningar vid och förflyttningar till och ifrån de olika delarne af artilleriet
bestämmas af Kongl. Maj:t genom generalordres, torde en tillräcklig borgen vara gifven, att
icke rubbningar ske oftare, än då det verkligen är nödigt.
Öfvergången från den närvarande till den föreslagna organisationen.
I händelse den föreslagna organisationen nådigst godkännes, borde, så snart som möjligt,
den åtgärd vidtagas, att i alla fullmakter till första officersgraden infördes, att utnämningen
till underlöjtnant vid ett regemente innebar det vilkor, att vara underkastad den förändring,
som en ny organisation kunde medföra.
Så snart organisationen blifvit kungjord öfverflyttas till det kongl, svenska artilleriets
stat de löner, hvilkas innehafvare sådant medgifva, och dessa erhålla nya fullmakter på tjenst
och lön.
Då ledig lön å ett regementes stat uppkommer, öfverflyttas lönen till det kongl, svenska
artilleriets stat. Tillhör denna lön lägre grad än majors, föreslås den i tur varande äldste
inom vapnet till dess erhållande, så framt han icke önskar på regementets stat qvarstå, i
hvilket fall den närmast inom vapnet i tur varande föreslås. Vid nästa ledighet bör alltid
den, som förra gången afstod, först tillfrågas.
När den nya organisationen blifvit antagen, bör fullständigandet af underbefäls och manskaps
antal ske så fort sig göra låter efter den mera utförliga plan, som artilleristyrelsen
uppgör i öfverensstämmelse med förestående förändringar i materiel och utrustningsplaner, till
följd af refflade kanoners införande.
Befälets krig sbildning.
Arten af artillerivapnet och dess verksamhet fordrar ett skickligt oth utbildadt befäl.
Att denna vigt länge varit inom svenska artilleriet erkänd ådagalägges af den synnerliga
166
omsorg, som egnats åt undervisningsanstalterna vid vapnet, för manskap, för underbefäl och
för officerare.
Undervisningen för manskap och underbefäl innefattar tre afdelningar, nemligen undervisning
till andre konstapels-, till förste konstapels- och till styckjunkare-examina. Denna undervisning
eger rum från den 1 Oktober till slutet af April, hvarjemte, efter truppöfningarnes
slut, praktiska öfningar ske, innefattande tillämpningen af de föreskrifna lärokurserna. Det
genom denna undervisning inhemtade kunskapsmått kan anses vara fullt tillräckligt för bildandet
af ett skickligt underbefäl. Utan den håg och det nit befälet vid denna undervisning
användt, skulle svenska artilleriet säkerligen icke hafva utur sitt manskap kunnat bilda sitt
talrika underbefäl. Men på det kunskapen skall blifva lefvande, böra dess tillämpningar flitigt
öfvas, så att hågen för densamma underhålles och dess nödvändighet och nytta erfaras.
Denna sanning kan icke nog beaktas vid de årligen återkommande praktiska öfningarne, och
önskligt är, att de alltid med samma omsorg och nit omfattades som sjelfva truppöfningarne,
hvilka hos oss innehafva en jemförelsevis ganska hög ståndpunkt.
I afseende på officersbildningen inom artilleriet förbigå kommitterade den, som tillhör
fordringarne för inträdet i första officersgraden, äfvensom den, som bibringas vid krigshögskolan,
enär båda dessa utgöra föremål för ett komiténs särskilda betänkande. Hvad utbildningen
under tjenstgöringen vid artilleristationerna angår, hafva kommitterade att i det närmaste anföra
detsamma som rörande underbefälet, eller en önskan, att tillämpningen af de inhemtade
kunskaperna må hålla jemna steg med deras inlärande.
Den tidrymd af 6 veckor, som är anslagen till befälets och synnerligen officerarnes särskilda
öfningar i ofvannämnde afseende, tro kommitterade vara fullt tillräcklig för vinnandet
af dermed åsyftade ändamål, äfvensom att den allmänna instruktionen af den 5 April 1830,
som. gäller för dessa öfningar, innehåller lämpliga föreskrifter.
167
Tabell 1.
Ett 12-Sig t åkande batteri på 6 kanoner.
Kaptener ....
2
1 Batterichef, 1 parkchef.
Löjtnant . . . .
Underlöjtnanter . .
*1
Afdelningschefer.
Styckjunkare . . .
2.
1 Batteriadjutant, 1 Parkunderofficer.
Sergenter ....
3
Kanonbefälhafvare.
Förste konstaplar
4.
Ivanonbefälhafvare 3, Park-konstapel 1
Andre konstaplar . .
7.
Skottantändare 6, Park-konstapel 1.
Batteritrumpetare
1.
Afdelningstrumpetare
3.
Batterihandtverkare .
2.
6 kanonkuskar vid hvarje afdelning 18.
1 hästhållare » » »  3.
2 skottutlemnare » » »  6.
4 ammunitionsvagns-kuskar » » »  12.
3 furagevagnskuskar » » »  9.
Vid parken.
Stani-artillerister . . 64. ■ kuskar till reservlavetten 3.
» till fältsmedjan 2.
» till reservammunitionsvagnen .
2.
» till parkens furagevagn  3.
» till sjukkärran 1.
Till förande af reservhästarne 4.
medicinaldräng (sjukvårdssoldat)  1.
Summa 64.
Beväringssoldater . 12. (4 man beriden servis till hvarje afdelning  12.
6 man servis på hvarje afdelning 18.
4 man i reserv vid ammunitionsvagnarne vid hvarje afdelning . . . . 12.
2 man i reserv vid furagevagnen » » » .... 6.
Vid parken.
Reserv vid ammunitionsvagnen 2.
» vid i-eservlavetten 2.
» vid furagevagnen 2.
Beväringsmanskap . 63. .»Biträde åt hästläkaren  1.
Handräckning åt hofsmeden  1.
Uppassare åt officerare  5.
Handverkare 2.
Kuskar till tross- och expeditionsvagnen  1.
Sjukvårdsmanskap 6.
Kockar 3.
Reserv 2.
Summa 75.
Läkare 1.
Hästläkare ... 1.
Kommissarie ... 1.
Sta personal 169.
Hästar .... 174.
Hästar.
Ridhästar för Batterichefen 2.
» Parkchefen 1.
» Afdelningscheferne 3.
» Läkaren 1.
Transport 7.
168
Transport 7.
Ridhästar för Batteriadjutanten l.
» Parkunderofficern l.
» Hästläkaren 1.
» Kanonbefälliafvarne 6.
» Batteritrumpetaren 1.
» Park-konstapeln 1.
» Hästhållarne 6.
Draghästar för 6 kanoner (8 å kanon) 48.
» 7 ammunitionsvagnar (5 å vagn) 35.
» 4 furagevagnar (6 å vagn) 24.
» 1 reservlavett  8.
» 1 fältsmedja 4.
» 1 sjukkärra 2.
» 1 tross- och expeditionsvagn 2.
Reservhästar vid hvarje afdelning 4 12.
» parken 15.
Summa 174.
Tabell 2.
Kaptener .... 2.
Löjtnant . . . . 1A
Underlöjtnant . . \.(
Styckjunkare . . 2.
Sergenter ... 4.
Förste konstaplar . 3.
Andre konstaplar . 7.
Batteritumpetare . 1.
Batterihandverkare 2.
Stam-artillerister . 44f
Beväringssoldater . lOf
Beväringsmanskap 65.
Ett 12-^:gt fotbatteri på 6 kanoner.
Batterichef 1, Parkchef 1.
Afdelningschefer.
Afdelningschef 1, Parkunderofficer 1.
Kanonbefälhafvare 3, Batteriadjutant 1.
Kanonbefälhafvare.
Skottantändare 6, Park-konstapel 1.
6 kanonkuskar på hvarje afdelning 18.
2 skottutdelare » » »  6.
4 ammunitionsvagns-kuskar vid hvarje afdelning 12.
Vid 'parken.
Kuskar till reservlavetten 3.
» till 3 furagevagnar 9.
» till reservammunitionsvagnen 2.
» till fältsmedjan 2.
» till sjukkärran 1.
Medicinaldräng (sjukvårdssoldat)
. 1.
54.
8 man servis på hvarje afdelning
24.
4 man i reserv vid ammunitionsvagnarne 12.
Vid parken.
Reserv vid ammunitionsvagnen 2.
» vid reservlavetten 2.
» vid furagevagnarne 3.
Uppassare åt officerare .
4,
Biträde åt hästläkaren 1.
Handräckning åt hofsmeden • i,
Handverkare 2.
Kusk till tross- och expeditionsvagnen  1.
Sjukvårdsmanskap 6.
Kockar 3.
Reserv  4.
Transport 142.
Summa 65.
169
Transport 142.
Läkare .... 1.
Hästläkare ... 1.
Kommissarie . . 1.
S:a personal 145.
Hästar . . .135.
Hästar.
Ridhästar för Batterichefen 1.
» Parkchefen 1.
» Afdelningscheferne 3.
» Läkaren 1.
» Batteriadjutanten 1.
» Parkunderofficeren 1.
» Hästläkaren 1.
» Trumpetaren 1.
Draghästar för 6 kanoner (6 å kanon) 36.
ii 7 ammunitionsvagnar (5 å vagn) 35.
» 3 furagevagnar (6 å vagn) 18.
» 1 reserv-lavett 6.
» 1 fältsmedja 4.
» 1 sjukkärra 2.
» 1 tross- och expeditionsvagn 2.
Beservhästar vid hvarje afdelning 4 12.
» parken 10.
Summa 135.
Tabell 3.
Ett kompani fästningsartilleri.
Kapten (kompanichef) 1.
Löjtnant 1.
Underlöjtnant 1.
Styckjunkare 1.
Sergenter 2.
Förste konstapel 1.
Andre konstaplar 4.
Trumpetare 1.
Stam-artillerister 30.
Beväringsmanskap 60.
Landförsvarskomit. Bet. I.
22
170
Tabell 4.
Hemmavarande personal.
1 tjenstförrättande generalfälttygmästare.
Fälttygmästaren.
3 tygmästare tillika artilleribefälhafvare i depöterna.
Artilleribefälhafvaren på Gotland.
Inspektören öfver gevärstillverkningen.
» öfver kanontillverkningen.
6 tygstatskaptener.
Befälbafvaren öfver fyrverkare-corpsen.
Modell- och konstruktions-officern.
2 krutproberare.
1 adjutant i krigskollegii militärkontor.
2 adjutanter i generalfälttygmästare-expeditionen.
3 regements-qvartermästare.
3 tygofficerare.
7 tygunderofficerare.
25 stam-artillerister.
i regements-trumpetare.
Dessutom böra till de hemmavarande: tygstatspersonalen, med alla sina handverkare, och fyrverkare
corpsen.
Tabell 5.
Hästar till ett 6 -// ;gt åkande batteri på 6 kanoner.
Batterichefen 2.
Parkchefen 1.
Afdelningscheferne 3.
Läkaren 1.
Batteriadjutanten 1.
Parkunderofficern 1.
Hästläkaren I.
Kanonbefälhafvarne f>.
Batteritrumpetaren
1.
Park-konstapeln 1.
Ilästhållarne vid kanonerna 0.
Spannhästar vid kanonerna 3G.
3 ammunitionsvagnar 18.
4 furagevagnar 24.
1 reserv-lavett 6.
1 fältsmedja 4.
1 sjukkärra 2.
1 expeditionsvagn 2.
4 reservhästar vid hvarje afdelning . . . .12.
Reservhästar vid parken
.12.
14th
Alivi. Består batteriet af refilade kanoner, böra ytterligare 18 hästar beräknas, emedan ammunitionsvagnarnes
antal i sådant fall blir 6, i stället för 3,
171
Tabell 6.
Hästar till ett 6-3ägt fotbatteri på 6 kanoner.
Ridhästar för Batterichefen 1.
» Parkchefen 1.
» Afdelningscheferne 3.
» Läkaren 1.
» Batteriadjutanten 1.
» Parkunderofficeren 1.
» Hästläkaren 1.
» Batteritrumpetaren t.
Draghästar för 6 kanoner (4 å kanon) 24.
» 3 ammunitionsvagnar (5 å vagn) 15.
» 3 furagevagnar ( 6 å vagn) 18.
» 1 reservlavett 4.
» 1 fältsmedja 4.
» 1 sjukkärra 2.
» 1 expeditionsvagn 2.
Reservhästar (vid hvarje afdelning 3) 9.
» parken 10.
Summa 98.
Anm. Består batteriet af reftlade kanoner, böra ytterligare 15 hästar beräknas, emedan ammunitionsvagnarnes
antal i sådant fall blir 6, i stället för 3.
172
Bil. A.
Förslag öfver organisationen och fördelningen af artilleriets personal och hästar vid arméens försättande på krigsfot.
Regements-ofiicerare.
Kaptener.
Löjtnanter.
Under-löjtnanter.
Styckjunkare.
Sergenter.
Förste konstaplar.
Regements-, divisions- och
batteri-trumpetare.
>
c£
SL
B
B'
CJQ
co
<r+-
r~t
0
3
pT
9
a
Andre konstaplar.
Stam-artillerister.
lil
95
a
p->
<
CD
<S
pr
p
CD
Bevärings-soldater.
Bevärings-manskap.
~ '
Train-soldater.
j Läkare.
Häst-läkare.
Intendenter, kommissarier
och redogörare.
Hästar.
19 (åkande) 12:pundige batterier på 6 kanoner (Tab. 1)
38
19
38
38
57
76
19
57
133
1,216
38
228
1,197
19
19
19
3,306
6 (fot) 12:pundige batterier på 6 kanoner (Tab. 2) . .
—
12
6
6
12
24
18
—
6
42
264
12
60
390
—
6
6
6
810
8 (fot) 12.pundige reserv-batterier på 6 kanoner . .
—
16
8
8
16
32
24
—
8
56
352
16
—
600
—
8
8
8
1,080
4 kompanier fästnings-artilleri (Tab. 3)
—
4
4
4
4
8
4
—
4
16
120
—
—
240
—
—
—
—
—
Stab och park vid 5 fördelningar
5
5
5
5
—
5
5
5
—
10
Antalet personal
Park vid kavalleri-reserven
—
—
.—
—
1
1
—
—
—
9
och hästar för sta-
Artilleri-reservens stab och tross
3
—
—
3
-
—
—
3
—
—
ber , parker och
Chefens för artilleriet stab med tross
1
2
i
1
—
3
hufvudsakligen på
Artilleri-byrån
1
1
9
120
17
12
420
773
12
8
13
2,044
* de bestämmelser i
detta afseende, som
Rörliga parken
1
2
2
9
!
3
—
1
■—
10
medfölja »Förslag
Fält-laboratorium
—
1
1
2
9
—
—
—
4
méens mobilisering
Stående parken
1
1
2
—
9
9
9
—
—
—
d. 1 Febr. 1855.»
Hemmavarande personal (Tab. 4)
6
12
9
—
7
—
1
—
—
25
—
—
—
—
—
—
—
—
Sjuke af stam och beväring
~
232
300
85
Summa
18
94
59
66
83
134
129
30
75
276
2,329
83
300
3,147
858
45
41
46
7,240
Tillgång
19
70
47
59
55
79
99
27
65
169
2,329
34
—
—
—
12
3
—
762
Brist,
24
12
7
28
55
3(1
3
10
107
—
49
—
—
—
33
38
—
—
Anmärkning:
I afseende å handverkare vid fältbatterierna, upptager förslaget endast det antal, som för behofvet i fred är vid de organiserade batterierna behöfligt. Hela det erforderliga
antalet är upptaget å bilagorna. Handverkare kunna med fördel tagas från beväringsmanskapet, bland hvilket vid inmönstringeu artilleriet bör ega rättighet att välja sitt behof först.
Vid batterierna och parkerna äro icke upptagne särskilda sjnkvårds-soldater och ambulans-materiel utom de till batteriernas utrustning hörande sjuk-kärror.
Med bevärings-soldater förstås sådane som uttagits af allmänna beväringen och med stamtruppens rekryter genomgått fullständig rekrytskola samt derefter exercerat 3 år
tillsammans med stamtruppen.
Med train-soldater förstås sådane som äro gemensamma för hela arméen.
173
Bil. B.
Uträkning å kostnaden för den tillökade styrka, under fred, af personal och hästar vid
artilleriet, detta organisationsförslag innefattar, uppgjord i enlighet med de för
organisationen i öfrigt antagne grunder samt det för värfvade arméens lönereglering
särskildt afgifna förslag
I. Ärlig kostnad,
a) Personal.
Tillkommer.
1 Öfverste, (Fälttygmästare), lön
2 Ofversle-löjtnanter, hvaraf 1 Chef för artilleri-staben, lön å
(i Yngre Kaptener, deraf för 3 redan finnas löner anslagnc (informations-kaptens-löner);
således 3 nya löner å
3 Batteri-häst läkare, lön å
ti Styckjunkare, hvardera i lön  900: —
och i beklädnadspenningar 150: —
23 Andre Sergenter, hvilka åtnjuta hvar och en :
Lön  250: —
Underhåll eller natura-portion och bröd lika som en året om
tjenstgörande artillerist, beräknade till 48 öre om dagen, och
således för år "... 175: 20,
dessutom till matportionens förbättring 12 öre om dagen . . 43: 80. g] g.
Kommunionvin — 05.
lieklädnads-, remtygs-, utrednings- och sjukvårds-persedlar, i
medeltal af hvad nu vid de 3:ne artilleri-regementena härför
utgår 77: —
med 75 procents förhöjning  57: 75 134. 75
Beväpning  1: —
Kokinrättningskostnad  1: 96
3 Batteri-trumpetare, hvardera i lön
400: —•
och i beklädnads-penningar 150: —
5,300: -
2,000: -  750: -
1,050: -
2 Adelnings-trumpetare, hvardera:
Lön - 37: 50
Underhåll och tobaksskilling likasom en året om tjenstgörande
artillerist, å 56 öre om dagen  204: 40
Kommunionvin dito dito — 05
Rekryterings-penningar dito dito  7: 50
Medikaments-penningar dito dito  2: 25
Beklädnads- m. 11. persedlar dito dito 77: —
Beväpning dito dito  1: —
Kokinrättnings-kostnad dito dito  1: 96
ti Förste Konstaplar, hvardera:
Lön
Underhåll m. m. likasom en under hela året tjenstgörande artillerist
med
51 Andre Konstaplar, hvardera:
Lön
Underhåll m. m. likasom en under hela året tjenstgörande artillerist
med förhöjning i tobaksskillingen efter 2 öre för dag 7: 30
’ 294:
16
120:
294:
16
14:
60
15:
—
50-
294:
16
7:
30
606: 76
550: —
331: 66
443: 76
351: 46
6,000
10,600
6,000
2,250
6,300
13,955
1,650
663
2,662
17,924
48
Transport |68,005|82
32
56
46
174
16 Batteriliandverkare, hvardera:
Lön
Underhåll ra. m., likasom en under hela året tjenstgörande artillerist
160 Artillerister, tjenstgörande 42 dagar om året. För hvar och en af deni beräknas:
Underhåll
med bröd och tobaksskilling, beräknad öfverhufvud för raan
till 56 öre dagligen och således för år
Kekryterings-penningar
Medikaments-penningar
Beklädnads-, remtygs-, utrednings- och sjukvårds-persedlar
Sabelns underhåll och slitning
Kommunionvin
Ivokinrättnings-kostnad .
48: —
294: 16
23: 52
7: 50
2: 25
30: —
— 50
— 05
1: 96
Transport
342: 16
65: 78
Anmärkning.
Till ofvan upptagne kostnader för denna personal kommer inqvarterings-frsättning å
den garnisons-ort, der kronan saknar egen kasern, hvilken ersättning betalas, i Stockholm
af staden med understöd från kronan, och i öfriga städer samt å fästningarne af
kronaa ensam, med de i gällande inqvarterings-ordningar fastställde belopp. A de senare
ställena förekommer dessutom särskild kostnad för underhållet af servis-persedlar och
kasern-inventarier för manskapet, hvartill kan beräknas 2 Rdr om året för en under
exercistiden tjenstgörande karl samt 8 Rdr för den, som hela året är tjenstgörande.
Sjukvårdskostnad för den tillökade styrkan. Styrkan i Norrland
Rustkammarhyror för den tillökade styrkan
förslagsvis
Summa
19,200
3,600
1,500:
1,500:
150:
500
300
300
68,005
5,474
10,524
82
56
80
150
500
84,655 18
Afgår, med anledning af personal-organisationen:
4 Majorer, lön å 4,800
3 Löjtnanter, lön å 1,200
3 Bataljons-predikanler, lön enligt nu gällande stat 500
Arvode å artilleri-stabens stat för Chefen för denna stab, såsom ofvan uppförd
till Öfverste-löjtnants-Iön —
Arvode å Göta artilleri-regementes stat för Garnisons-predikanten å Ny Elfsborg,
om, enligt kommitterades förslag, dervarande artilleri-kommendering
indrages —
Arvode å artilleri-batteriets i Norrland stat:
för Befälhafvare)! och Batteri-chefen (utom hans lön å Svea artilleriregementes
stat)
för densamme, om han endast innehar Löjtnants-beställning å stat .
till underhåll af en tjenstehäst *>uu: — l,100:
Dessa arvoden blifva nemligen öfverflödiga, då, i följd af personalens vid
artilleriet i Norrland betydliga tillökning eldigt organisations-förslaget, Battericheferne
der skulle komma i en helt och hållet lika ställning med andra
Batteri-chefer samt alltid borde vara Kapten och få vid batterierna ständige
hästar af kronan. 27,050j—
Sedan detta belopp frånräknats nyss erhållna slutsumma för aflöning
m. m. i nya beställningar blilver årliga kostnaden på det hela för den ökade
personalen — — — — 57,605
Härutaf belöper:
för löner  19,300: —
» beklädnad^remtyg, utredning och beväpning  15,784:25
» underhåll, rekrytering m. m
22,520: 93 57 (595; 18
18
Transport |57,605| 18
175
b) Hästar.
Transport
l) egne:
Ett ökadt antal af 56 sådane hästar har blifvit föreslaget. Årliga
kostnaden för dessa utgör, enligt nu gällande beräkningsgrunder:
Remontering å 45 Rdr 2,520
Furagering å 75 öre om dagen 15,330
Skoning och medikamenter å Rdr 10: 50
Stallhyra
Stallpersedlars underhåll samt lysning i stallarne efter Rdr 5: 25
2) legde:
Till de föreslagna 6 fotbatterierna hafva beräknats vara
erforderlige i fred, under förutsättning, att hvartdera
batteriet finge 8 egne hästar 08 legde.
Nu legas:
För fot-batterierna i Landskrona GO
och för fot-batteriet i Hernösand
588
1.000
294
19,732:
. 22
82,
hvadan detta antal bör ökas med 16, för hvilka, efter beräkning
af 60 Rdr för häst, årliga legan blifver
Furagering under de 30 exercis-dagarne med en något ökad ration
å 1 Rdr
Skoning och medikamenter under samma tid å I: 50
960:
480:
24:
57,605
18
1,464:
Summa årlig kostnad för ökad styrka af personal och hästar vid tillämpning af organisations-förslaget
II. Kostnad för en gång (uppsättnings-kostnad).
a) För manskapet.
Rekryterings-penningar för 235 Konstaplar, Afdelnings-trumpetare, Ratteri-handverkare
och Artillerister å 45 Rdr
Beklädnads-, remtygs- och utrednings-persedlars lörsta anskaffning för samma styrka
utom Handverkarne, eller 219 man, å 165 Rdr
Dito för de 16 Handverkarne
Beväpning för de förre å 13 Rdr
Sjuk vårds-persedlar för den ständigt tjenstgörande, i kasern boende nummerstyrkan,
59 man, efter 3 Rdr
Härtill kommer:
Servis-persedlar och kasern-inventarier, hvilkas uppsättning, på kronans bekostnad,
heror på förläggnings-orten; och kai denna kostnad beräknas till 22 Rdr för man
för de förre och 15 Rdr fiir man för de senare persedlarne.
b) För hästarne.
Inköpet af de erforderlige egna 56 hästarne skulle kosta, enligt det i nu gällande stat
beräknade remonterings-pris, 450 Rdr... -
10,575: -
36,125
2,640
2,847
177:
Sm
21,196
78,801
52,374
25,200
77,574
18
Dessa vid första uppsättningen af den tillökade styrkan ifrågakommande kostnader, hvartill särskilda medel
mäste anvisas om uppsättningen på en gång verkställes, äro afsedda att bestridas af de årliga underliållsanslagen,
derigenom att uppsättningen endast småningom eger runi; dock att möjliger befintliga besparingar å artilleriregementenas
nuvarande anslag fiirst höra tiir ändamålet få användas.
Bil. C,
Förslag öfver Artilleriets personal.
Enligt den föreslagna
staten:
Artilleriets stab ....
Första Artilleri-brigaden .
Andra Artilleri-brigaden
Tredje Artilleri-brigaden .
Enligt den nuvarande
staten:
Svea Artilleri-regemente
Göta Artilleri-regemente .
Wendes Artilleri-regemente
Fyrverkare-corpsen . . .
g
64
56
59
a
3 3 7 54 102 3
*
8 19 105 220
a
67
1,028
838
623
50
2,4
835
842
652
22
22
22
14
14
18
18
24
24
21
21
157
1,369
1,117
842
3,485
1,155
1,149
881
30
CD
r~
3 | 3 13|70*|47 59| 3| 3 3] 3| 3| 3| 6 —| 3 3— 7|48 79| 3| 8|16| 99|l69|65|34|2,329| l| 2l22j 8 14| 2\ 7 18|24|21 9| l| 4 3,215
* Anmärkn.: I summan 70 ingå de 12 kaptener i regementet, med löjtnants lön, som nu finnas.
Anmärkningar.
För att lättare kontrollera
summornas riktighet i personal-kolumnen,
äro afgången
och tillkomsten i den föreslagna
staten här nedan upptagna
:
Afgång:
Majorer 4.
Löjtnanter 3.
Bataljons-predikanter . 3.
Summa 10.
Tillkomst:
Ofverste
1.
Ofverste-löjtnauter . .
2.
Yngre Kaptener. . .
6.
Hästläkare ....
3.
Sekreterare ....
1.
Styckjunkare ....
6.
Sergenter
23.
Batteri-trumpetare . .
3.
Afdelnings-trumpetare .
2.
Förste Konstaplar . .
6.
Andre » . .
51.
Batteri-handverkare. .
16.
Artillerister ....
160.
Summa 280.
177
Bil. D.
Förslag ofver Första, Andra oell Tredje Artilleri-brigaderna.
\ Öfverstar.
i Öfverste-löjtnanter.
1.
o
i-i
CD
i
Kaptener.
Löjtnanter.
l Under-löjtnanter.
w
<t>
73
CD
B
ft>
ta
g
fa:
pT
?
w
ro
73
ro
B
§
r+-
•é
p
co
O
Auditör.
w
ro
73
ro
B
ro
3
CO
p:
P?
P
?
l Förste Batalj ons-läkare.
j Andre Batalj ons-läkare.
w
73
ro
B
ro
3
Sr*
P
-i
ro
ro
73
ro
B
ro
B
CO
B"1
p:
p:
5=^
P
ro
Batteri-hästläkare.
1 Regements-trumpetare.
' Styckjunkare.
Sergenter.
\ Divisions-trumpetare.
: Batteri-trumpetare.
] Förste Konstaplar.
i Andre Konstaplar.
I Afdelningstrumpetare.
: Batteri-handverkare.
Artillerister.
Första Artilleri-brigaden:
Regements-officerare
8 Fält-batterier, åkande . . .
i
i
2
16
8
16
—
—
—
—
—
—
—
---
16
24
—
8
36
64
24
16
760
2 Fält-batterier, fot-
—
—
4
2
2
—
—
—
—
—
—
—
—
4
8
—
—
6
16
2
4
148
2 Depot-kompanier fästnings-ar-  tilleri
2
2
0
2
4
2
10
2
120
Öfrig, brigaden tillhörande personal
—
—
—
10
5
1
1
1
1
1
2
1
1
I
1
6
3
—
—
—
—
—
—
Summa
i
i
2
22
22
25
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
22
42
3
8
44
90
28
20
1,028
Andra Artilleri-brigaden:
Regements-ofticerare
i
i
2
6 Fält-batterier, åkande . . .
—
—
—■
12
6
12
—
—
—
—
—
—
—
—
12
18
—
6
27
48
18
12
570
2 Fält-batterier, fot-, • . .
—-
—
—
4
2
2
—
—
—
-
—
—
—
4
8
—
—
6
16
2
4
148
2 Depot-kompanier fästnings-ar-  tilleri
2
2
2
_
_
_
_
_
_
_
2
4
_
2
10
2
120
Öfrig, brigaden tillhörande personal
—
—
—
—
9
3
1
1
i
1
1
2
1
1
1
1
—
4
3
—
—
—
—
—
—
Summa
i
i
2
18
19
19
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
18
34
3
6
35
74
22
16
838
Tredje Artilleri-brigaden:
Regements-ofticerare
5 Fält-batterier, åkande . .
i
i
2
10
5
10
—
10
15
5
20
40
15
10
475
2 Fält-batterier, fot-. ...
—
—
4
2
2
—
—
—
—
—
—
4
8
—
—
6
16
2
4
148
Öfrig, brigaden tillhörande personal
—
—
8
3
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
—
3
2
—
—
—
—
—
j Summa
i
i
2| 14 15
15
i 1
1
1
1 1
1
2
1
1
1 1
1
u|26
2
1 5
26|56|l7 14
623
Landförsvarskomit. Bet. I.
23
178
6. INGENIÖR-TRUPPER.
I afseende på vigten af ingeniör-trupper i allmänhet och särskildt för vårt land, till broslagning,
till större fältbefästningar, till timmerförskansningar, till en mängd fält-, sapp- och
minarbeten, få kommitterade underdånigst åberopa det förslag, rörande sådana truppers uppsättande,
hvarmed de till Eders Kongl. Majit ingingo den 30 April 1862 (Bil. A). På der
anförda skäl föreslogos, såsom den minsta behöfliga styrka, två bataljoner ingeniörtrupper, den
ena bildande en pontonier-, den andra en sappörbataljon, hvardera å 3 kompanier af 120
man värfvad stamtrupp och 80 man beväring, hvarigenom hvarje bataljon på krigsfot blefve
600 man.
För att så vidt möjligt vore inskränka behofvet af nya truppers uppsättning, föreslogo
kommitterade, att endast den ena, eller sappörbataljonen, skulle anvärfvas, men att af den
andra, eller pontonierbataljonen, skulle, enär ett sådant kompani redan funnes, (ehuru nu under
namn af sappörkompani, men i sjelfva verket varande ett pontonierkompani) de tvenne
felande kompanierna erhållas genom Wermlands fältjägareregementes förvandling till ingeniörtrupp,
eller egentligare att tala, genom det till detta regemente utgående anslags användande
till detta ändamål.
Men då Eders Kongl. Majit behagat detta förslag till komitén under den 9 Juli 1862
återsända, för att i sammanhang med försvarets ordnande i sin helhet åter tagas i öfvervägande,
och då vid sistförflutne riksdag Rikets Ständer på Eders Kongl. Majits nådiga proposition
anslagit medel till uppsättande af ett värfvadt kompani pontonierer af 120 man utöfver
det redan befintliga af samma styrka, hafva kommitterade, enligt Eders Kongl. Majits befallning,
tagit frågan i förnyadt öfvervägande, och enär nu endast det tredje kompaniet i den
föreslagna pontonierbataljonen fattas, ansett äfven detta lämpligast böra genom nyvärfning
anskaffas. Kostnaden för detta kompani med nödigt bataljonsbefäl, jemte hästar och materiel,
skulle utgöra om året, enligt beräkning (Bil. B.) 61,437 Rdr 28 öre, hvartill skulle komma,
för en gång, till anskaffning af trenne krigsbygge-ekipager, med rid- och anspanns-persedlar,
omkring 180,000 Rdr; men uppsättningskostnaden för kompaniet i öfrigt synes deremot, på
sätt redan skett vid de tvenne föregående kompaniernas bildande, kunna bestridas af de
första årens anslag till underhållet.
Uppsättningen af sappörbataljonen skulle äfvenledes, såsom kommitterade i sitt förra betänkande
anfördt, i militäriskt afseende och för truppens fullständiga utbildning fördelaktigast
ske genom värfning, och hvartill då, enligt (Bil. C.), ett årligt anslag af 136,564 Rdr 10 öre
blefve erforderligt.
Ingeniör-truppers uppsättning med 6 kompanier är en så angelägen sak, att kommitterade
ansett sig böra anvisa alla utvägar, hvarigenom denna betydliga lucka i vårt försvarsväsende
kunde fyllas. För den händelse derföre, att ny trupps värfning, ehuru alltid förmånligast,
skulle, i anseende till sin kostnad, vara ett hinder, och redan befintlig trupps användande
anses vara att föredraga, men Eders Kongl. Majit ej funne skäl att bifalla kommitterades
framställning om Wermlands fältjägares användande dertill, utan att detta regemente borde
bibehållas, hvilket visserligen vore förmånligt för detta landskaps talrika bevärings behof af
stam, så föranlåtas kommitterade, att såsom en nödfallsutväg föreslå, att Ostgöta och Tjusts
båtsmanskompanier, utgörande det förra 194 man, och det senare 118, eller tillsammans 312
man, användas till sappörtrupp, samt att, till fyllande af bataljonens styrka 360 man, 48 man
genom värfning anskaffades. Om å ena sidan en på roten förlagd indeld trupps öfning visserligen
icke kan blifva så fullständig som en garnisonerande värfvad trupps, skulle dock detta
179
manskap, såsom i icke ringa del bestående af landman, med vana i jordens handterande och
de arbeten, som tillhöra denna näringsgren, kunna bibringas väl icke färdighet till pontonierer
men dock den, en sappörtrupp behöfver. Kommitterade hafva föreslagit sappörbataljonens
förläggande på Carlsborgs fästning, och ehuru nyssnämnda båtsmanskompanier visserligen icke
äro förlagda i denna fästnings omedelbara grannskap, kunna de dock från sina samlingsplatser,
hvilka lära vara Söderköping, Waldemarsvik och Westervik, till öfningars verkställande,
förmedelst sjölägenhet utan svårighet på kort tid till Carlsborg flyttas. De 48 man, som för
bataljonens fullständigande skulle komma att värfvas, borde alltid vara förlagde på Carlsborg,
der de, såsom utgörande ett mindre antal, borde kunna erhålla den fullständiga utbildning i
sitt yrke, att de vid öfningarne sedermera för det öfriga manskapet skulle kunna användas
såsom ledare och undervisare, äfvensom de kompanierna tillhörande handverkssoldater borde
företrädesvis bland dem uttagas. Med 42 dagars rekrytmöte och korpralskola och lika långt
regementsmöte, anse kommitterade att detta manskap skulle kunna utbildas till sappörtrupp,
hvilken visserligen alltid bör bibringas en förutgående soldatbildning, men icke i lika grad
som en infanteritrupp behöfver exercis- och manöverfärdighet samt kunnighet i mångahanda
dess åligganden. Den kostnad, som för denna bataljon med nytt årligt anslag skulle bestridas,
uppgår enligt (Bil. D.) till en sammanlagd summa af 74,634 Rdr 26 öre. Svårigheterna,
som från rotehållarnes sida mot en sådan förändring möjligen kunde uppstå, böra i någon
mån kunna öfvervinnas genom befrielsen från nu utgående bidrag till underhåll af beklädnaden
som åligger båtsmansrotehållaren. Ej heller synes sappörofficerares kommenderande
till tjenstgöring på roten för detta förslag kunna innebära något väsendtligt hinder.
Då kommitterade således för en sappörtrupps uppsättning framställt tre alternativa förslag
till Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande, hafva de likväl bort upptaga ett af dem i sin organisationsplan.
De hafva dertill valt det i deras tanke förmånligaste och derföre upptagit
sappörbataljonen såsom nyvärfvad trupp, bibehållit Wermlands fältjägare-regemente och förlagt
Östgöta-båtsmanskompanier till andra Lifgrenadier-regementet.
Svenska arméens ingeniör-trupper, som sålunda, efter hvad kommitterade i underdånighet
föreslagit, skulle komma att bestå af 6 kompanier, hvilka på krigsfot genom beväringsmanskaps
tillkomst växa till 200 mans styrka, måste vid krigsutbrott hafva erhållit den förberedande
öfning, som kan göra dem genast såsom ingeniör-soldater användbare, hvarföre kommitterade
i underdånighet föreslå:
»Att vid de årliga öfningarne 40 beväringssoldater måtte tilldelas hvarje kompani
af ingeniör-trupperne».
Vid ingeniör-truppernes mobilisering erfordras derjemte ett antal rid- och anspänningshästar,
enligt (Bil E.) uppgående till 897 stycken.
180
Bil. A.
Förslag till uppsättande af ingeniör-tmppcr.
I den mån kriget alltmera blir ett undantagsförhållande och dess skadliga inflytande på folkens välstånd och
fortgående bildning djupare kännes, blir det älven vid hvarje nytt krigsutbrott en allt lifligare önskan och ett allt
starkare anspråk hos nationen, att det skall utföras med yttersta kraft, för att blifva af så kort varaktighet som
möjligt. Allt, som lemnar krigets ledare medel i hand att påskynda krigsrörelserne och bereda en hastig och
säker framgång, bör derföre med omsorg på förhand ordnas och redan vid krigets utbrott finnas uti ett fullt användbart
skick. Endast derigenom är man i stånd att möta en i sin fulla kraft uppträdande anfallande fiende.
Men ett af de kraftigaste medel i en arméebelälhafvares hand till ett sådant krigsrörelsernas påskyndande och en
hastig och säker framgångs beredande är ett väl ordnadt fältingeniör-väsende. Krigshistorien visar, att så i alla
tider varit förhållandet. Men vigten af att ega ett redan under freden fullordnadt sådant har i nyare tider i högst
väsentlig mån stegrats genom den hastighet, hvarmed krig i våra dagar utbryter, genom den utomordentliga snabbheten
i krigsrörelserna, underlättad medelst jernvägar och ångbåtar, genom den i följd deraf inskränkta tid, som
medgifves den anfallne att bereda sitt försvar, samt slutligen genom omöjligheten, att först vid krigets utbrott
organisera ett efter nutidens anspråk fältdugligt ingeniör-väsende. För att rätt kunna uppskatta fältingeniör-väsendets
värde, är nödigt påminna sig det öfvervägande inflytande, som i de nyare krigen utöfvas af båda faktorerne,
tiden och terminen Den fältherre, som förstår uppskatta och eger medel i sin hand att rätt begagna dessa
båda, har redan derigenom vunnit en half seger. Men ett sådant medel erbjuder honom i betydlig mån fältingeniörerne
och de, dem tillhörande, ingeniör-trupperne. Dessa truppers åligganden skulle i korthet kunna uttryckas
sålunda: de skola undanrödja befintliga hinder för egna truppers rörelser och bereda sådana för fienden. Deras
bestämmelse i fältkriget är sålunda en tjenande, men ej derföre mindre vigtig, fastän den af de oerfarne sällan
rätt uppskattas förrän deras tjenst påfordras. Vid de vanliga fältmanövrerna är detta sällan fallet. Man föredrager
der, att vika undan för hinder, som i krig måste undanrödjas eller öfvervinnas, och man besparar sig
helst den tid och den kostnad, som nya hinders beredande vanligen erfordrar. Följden är, att äfven bland militärer
endast de, som sett ett fälttåg eller närmare studerat krigshistorien, veta huru ofta ett företags framgång
eller en corps räddning berott på dess ingeniör-truppers duglighet. Vill man höra ett rättvist omdöme om in
geniörvapnets
behöflighet, så må man derföre vända sig till de stater, hvilkas krigshärar gjort de flesta fälttåg
under nyare tider.
Man skall då t. ex. i Frankrike få höra militärer af alla vapen nämna arméens ingeniör-trupper såsom dess
eliter och de som svårast skulle kunna undvaras, och i England liar till och med de frivillige skarpskyttarne an
sett
sig böra ega serskilda ingeniör-kompanier. En hastig blick på de olika åligganden, som tillkomma dessa
trupper under ett fälttåg, torde vara nog för att visa deras användbarhet och nödvändighet i fält.
Under sjelfva krigsrustningarne tillhör det ingeniör-trupperne, utom den fältmässiga utredningen af krigsbrvgge-
samt den öfriga ingeniör-trainen med dess anspann och tross, att utföra en mängd arbeten å de fästningar,
som kunna blifva föremål för anfall. Sådana arbeten äro kanonvandringars anbringande; embrasurers utskärande
i vallarnes bröstvärn samt deras och bröstvärnens klädnad med flätverk, faschiner eller andra ämnen;
uppförande af kanonblinderingar, anläggande af krutmagasin för det dagliga behofvet å Iinier, som sakna perma
nenta
sådana; de stora krutmagasinens förstärkande der så erfordras; en mängd byggnaders och förråds skyddande
mot bomber genom blinderingar; palissaderingars uppsättande i betäckta vägar; passagéra verks uppkastande
på framskjutna punkter, som bora ingå i försvaret; vattenmanövrers beredande der så ske kan; tillfälliga broars
och andra förbindelsers anordnande m. m. af samma art. Dessa arbeten äro alla sådana, som icke utföras förr
än vid, eller straxt före krigets utbrott, emedan deras underhåll under freden skulle medföra alltför stora kostnader,
men ock sådana, till hvilkas utförande erfordras öfvade föregångare af ingeniör-truppen, biträdd af vanligt
handräcknings-manskap. Ligger den nu i krigstillstånd försatte fästningen i främsta linien, såsom fallet är med
Carlskrona, Vaxholm och Marstrand, så är den tid inom hvilken alla dessa arbeten måste vara utförde, ganska
kort, och nödvändigheten af öfvadt manskap så mycket mera trängande. Utom de egentliga fästningarne kom
ma
dessutom vid ett försvarskrig säkerligen starka fältbefästningar genast att anläggas på sådane ställen, som
genom den sida, hvarifrån anfallet väntas, tydligen skola blifva af inflytande på fälttåget, såsom t. ex. vid öfver
gången
af Qvicksund, vid ingången till Stockholm, staden må vara befästad eller ej, å Carlskronas landsida, om
ej de permanenta verken hunnit utföras, m. fl. andra. Till dessa arbeten komma troligen arbetare att blifva uppbådade
af kringliggande traktens allmoge, och att beklaga är den ingeniör-officer, som utan hjelp af öfvade in
geniör-soldater,
skall utföra arbetena.
Under fälttåget påfordras ingeniör-truppernes tjenst dagligen. Den kan afskiljas uti tvänne hufvuddelar, den
ena tillhörande pontonierne, den andra omfattande pionier-, sappör- och minör-tjensten. De förras åliggande är
181
att betjena arméen med hastigt slagna broar, vanligen öfver mötande bredare vatten, och genom de på vagnar
medförde, fullfärdige bromaterialierne äro pontoniererne i stånd att utföra detta, oberoende af tillgångar på byggnadsmaterialier
å det anbefallda broslagnings-stället. De kunna således på, till minuten bestämd, tid halva den
äskade öfvergången färdig
Detta är pontontrainens nytta oell det som gör, att den numera ej kan undvaras vid någon europeisk armé.
Men ingen här kan medföra i falt mera än ett visst begränsadt antal ponton-ekipager, och således kan endast
undantagsvis en pontonbro få qvarligga öfver det vattendrag, der den blifvit utlagd vid första behofvet, äfven om
öfvergången öfver samma vatten fortfarande måste bibehållas. Den uppbrvtes vanligen efter en helt kort tid, för
att forslas till nästa ställe, der dess tjenst erfordras, och till det förra vattendragets öfvergående måste en annan
brygga anläggas, om behofvet så kräfver. Samma skäl, nemligen ponton-ekipagernes begränsade antal, gör
ock att mången gång, då en talrik corps skall samtidigt öfvergå ett vatten, och ett större antal bryggor slås deröfver,
utföres en del med stor hastighet medelst pontonerna, men de öfrige, med längre eller kortare tidsförlust
med tillhjelp af sådane materialier, som på stället kunna anträffas Så t. ex. slogs, under 1849 års fälttåg i
Ungern, af österrikarne 12 pontonbryggor, 11 bryggor af åtskillig krigsmateriel och 13 bryggor (hvaraf en 352
famnar lång) af nödfallsrnateriel öfver floderne Donau, Vååg, Theiss, Gran, Raab, Marsch, Rabnitz och Csonto.
Ungefär samma förhållande var det uti Italien 1848—1849 samt 1859. Öfverallt har pontonerna gjort de största
tjenster, men öfver allt har derjemte erfordrats ett stort antal andra bryggor. Dessa, vanligen s. k. nödbryggor,
hafva någon gång blifvit utförde af pontoniererne, men vanligen af de andra ingeniör-trupperne, af pioniererne.
Dessa nödbryggors slående är ofta en utomordentlig svår sak, då tiden är kort och duglige materialier fela. I
brist på båtar eller tillräckligt trävirke måste behofvet fyllas med snart sagdt hvad som helst, som faller under
händerna, såsom fordon, tunnor, tågvirke, flätverk; med ett ord allt, som har styrka nog att bära en menniskas
tyngd Men att af sådant lappgods sammansätta en fast brygga, dertill fordras, utom den nödiga handverksskickligheten,
en god öfning. Här är således ett af de hufvudgöromål som i krig åligger pioniererne, och hvars beskaffenhet
är sådan, att det ej kan utföras af hvad trupp som helst. Dessutom erfordras till sådana företag en
mängd verktyg och instrumentalier, som medföras af pioniererne eller på deras transportvagnar, men sorn ej
medfölja arméens öfrige trupper, och hvarförutan äfven den dugligaste handverkare intet kan uträtta.
Man må nu icke invända, att de svenska vattendragen i allmänhet, ej äro betydliga nog, att lägga några
hinder mot truppers rörelse, ty så är ej förhållandet. Örn här äfven ej möta oss sådane floder som Donau och
Po, så finnes dock en stor rikedom, fullt så stor som i Tyskland och Italien, af vattendrag, djupa nog att de ej
kunna öfvervadas; och äfven, då denna utväg kan begagnas, så förbjuder dock omtankan om soldatens helsa dess
användande större delen af året vid andra än högst vigtiga tillfällen. Men utom sådana broslagningar förekomma
ständigt i fält företag, hvilka erfordra ingeniör-truppernes biträde. Sådana äro först och främst egentliga fältbefästningars
utstakande och utförande; vidare öppna byars, städers och enstaka byggnaders anordnande till kraftfullt
försvar, vägars och förbindelsers öppnande eller förbättrande emellan positioners särskilda delar; anläggande
af fältminor, förhuggningar, palissaderingar och varggropar m. (1. tillfälliga hinders ändamålsenliga beredande m.
m. d. Ater vid anfall mot en, med sådane befästningar eller medelat anbragta hinder förstärkt fiendtlig position
tillhör det ingeniör-officerare med ett detachement ingeniör-trupper ätt gå i spetsen för anfalls-kolonnerne, för att
undanrödja hvad som deraf kan hindra egna truppers anmarsch. Dessutom förekomma en myckenhet lägerarbeten
så snart trupperne någon längre eller kortare tid tillåtas ligga stilla, såsom uppförande af baracker och lägerhyddor
af många slag, allt efter på orten tillgängliga materialier, fältbakugnar, brunnar, ordnande af sjukhus
och förrådshus för intendentur och förvaltning m. m.
Slutligen kommer det egentliga fästningskriget med sina vidlyftiga sapp- och min-arbeten, till hvilka ingeniör-trupper
äro lika behöflige för de försvarande som för de anfallande. Att vid alla dessa, under ett aktivt
fälttåg dagligen och stundligen förekommande behof ersätta ingeniör-trupperne med, vare sig vanlige soldater, eller
med för tillfället samlade civile arbetare, skulle ej leda till något fullgodt resultat. Mot vanlige soldaters användande
talar deras obekantskap med en stor del af de förekommande arbetena; deras mindre färdighet och vana
och, i följd deraf, större långsamhet vid andras utförande, särdeles under sådana försvårande omständigheter, som
i krig ofta förekomma; olägenheten att nödgas rycka deni ur linien och från deras egentliga mål, striden, vid
tillfällen då arbeten måste utföras i fiendens åsyn; omöjligheten att medföra nödiga verktyg för hvarje trupp, som
skulle kunna komma i hehof att användas till sådane arbeten; samt slutligen den obekantskap som skulle finnas
emellan det ledande ingeniörbefälet och truppen, hvarigenom hvarje arbete i hög grad försvårades. Mot för tillfället,
eller vid krigets utbrott, samlade civile arbetare talar nödvändigheten, att ingeniör-trupperne äro fullt bildade
soldater, alldenstund de ofta såsom sådane måste uppträda. Och det passiva kalla mod, som erfordras för
att, sjelf utsatt för fiendens angrepp, lugnt utföra ett grannlaga arbete, såsom en broslagning eller en graföfvergångs
beredande, förutsätter vida högre pligtkänsla och disciplin, än att med bajonetten kasta sig emot de anfallande;
och denna starka pligtkänsla är ej att påräkna hos andra än dem, som längre tid tillhört krigareyrket och
gjort sig förtrogne med de uppoffringar, det ålägger. Det är derföre äfven allmänt erkändt, att särskilda ingeniörtrupper
ej vid en nutidens krigshär kunna undvaras, och sådane saknas ej heller vid någon europeisk krigshär i
våra dagar, utom vid den svenska, — ty det enda kompani, som 1855 uppsattes, fyller, såsom det längre ned skall
visas, på intet sätt denna brist.
182
Men utom de skäl, som hittills blifvit anförda såsom stöd för nödvändigheten af ingeniör-truppers uppsättande
till lämpligt antal, finnes ännu ett af tillräcklig vigt, för att ej få förbises. Ingeniör-officerarne i Sverige
genomgå visserligen dels (de som varit kadetter) vid Carlberg, dels sedermera vid Marieberg flera praktiska öfningar
uti fältarbeten, och äfven sedermera är deras hufvudsakliga sysselsättning att leda arbeten vid de permanenta
lästningsbyggnaderna. Men, det oaktadt, hafva de ej det tillfälle de behöfva, att förvärfva praktisk vana
uti iältingeniörens mångfaldiga åligganden, och det förnämligast genom brist på egna trupper. Först, då sådane
finnas, kunna de blifva verklige fältingeniörer med den vana och erfarenhet, hvarförutan deras första uppträdande,
då det på allvar gäller, alltid måste bära prägeln af osäkerhet eller öfverdåd. Hurudant förhållandet under förflutna
tider varit med ingeniör-truppor i Sverige och den erfarenhet, vi deraf kunna hemta, synes af chefens för
ingeniör-corpsen promemoria till chefen för landförsvars-departementet år 1857. Han säger deruti:
»För 100 år tillbaka, då ännu, med undantag af de franska och österrikiska, Europas öfriga arméer antin»gen
alldeles saknade eller högst ofullständigt voro försedde med ingeniör-trupper, var man likväl i Sverige, med
»den från de krigiska tidenia behållna erfarenheten, betänkt på dylikas anskaffande. Så uppsattes år 1778, se»dan
det sista kriget med Preussen ytterligare påmint om behofvet deraf, genom furst Hessensteins försorg 200
»man pionierer i Pommern, hvilken trupp bibehölls tills den, med Pommerns intagande af fransmännen, upplöstes
»och gick förlorad. De få spridda öfverlefvorna deraf begagnades dock vid befästandet af Stralsund 1813, hvar»vid
deras öfning och vana vid fältarbeten kom vårt, dervid okunniga, både befäl och manskap väl till nytta.
»Likaså uppsattes 1794 en annan ingeniör-trupp i Finland under namn af valldrängar, 400 man stark; men al»drig
rätt duglig, i följd af illa beräknad sammansättning, indrogs den efter 3:ne års förlopp, utan att af en bät»tre
organiserad ersättas. Då kriget utbröt år 1812, bemärktes bristen på ingeniör-trupper och tillhörande ma»teriel.
Anskaffande deraf anbelälltes, och penningar brusto ej heller, men det visade sig då, hvad alla tider gif»vit
vid handen, att, sedan krigsrörelserna börjat, saknas tid och tillfälle att gifva sådana slags trupper den bild»ning
och öfning, som erfordras, om de skola blifva dugliga och användbara. Också egde de, till sappör- och
»pontonier-tjenst anvisade kompanier, under otillräckligt och om deras tjenstgöring alldeles okunnigt befäl, endast
»ett obehörigt namn af dylika trupper; och de för arméen i Tyskland, af raskt och dugligt sjöfolk uppsatta 2:ne
»pontonier-kompanier utan militärisk bildning, utan öfning och materiel, ty den anskaffade materielen stannade i
»Stralsund, såsom icke nog rörlig för de hastiga marscherna, voro alldeles icke i skick att fullgöra hvad man af
»detta vapenslag har rätt att fordra. Också fordrades det icke obetydliga ansträngningar och tidsförlust för att
»under slaget vid Leipzig skaffa svenska hären öfver den obetydliga Parthabäcken på den punkt, öfvergången var
»anbefalld.
»Ehuru kriget i Tyskland 1813 och 1814 fördes i ett för marscher och rörelser särdeles gynnsamt land
»och på ett för svenska hären, så till sägandes, beqvämt sätt, måste likafullt svenska arméen vid alla tillfällen
»der dugliga ingeniör-trupper voro af nöden låna sådana från de förbundne härarne. Sålunda skickades den till
»biträde, vid öfvergången af Elben och Muida, från preussiska arméen löjtnant Wegener med en afdelning pon
»tonierer
och pionierer, af hvilka 12 qvarlemnades, för att begagnas vid broskansarnes fullbordande framför El»ben
och Muida.
»Dessa befästningar, uppförda under fiendens närvaro, hade i saknad af ingeniör-soldater och dugliga före
»gångsmän
för de dervid använda arbets-kommenderingar och från orten uppbådade arbetare, hvilka de fåtalige
»ingeniör-officerarne utan allt slags biträde omöjligen kunde i arbets-detaljerna leda eller styra, blifvit så oskick»ligt
uppkastade, att ett betydligt arbete och mycken möda fordrades för att i lugn, sedan arméen framryckt,
«sätta dem i ordentligt och försvarbart skick. Fiendens påträngande förhindrade likväl verkställigheten deraf, hvar»före
de ock måste öfverlemnas åt fransmännen i ett tillstånd, som hos de skicklige franske fältverksbyggarne,
»hvilka icke kunde föreställa sig huru svenska ingeniör-officerare i fält sakna äfven de nödvändigaste medel att
»fullgöra sina tjensteåligganden, säkerligen framkallat hårda omdömen om de senares bristande duglighet och för»måga.
Efter slaget vid Leipzig och sachsiska härens öfvergång, anslogs ett sachsiskt sappör-kompani med be»fäl
till bristens fyllande vid svenska hären, hvilket vid flera tillfällen lemnade godt biträde. Likväl, — af hvilken
orsak är mig obekant —, ankom det till belägringen af Gliickstadt beordrade detachement af detta kompani
»för sent, att der till nytta begagnas. Den befälhafvande österrikiske ingeniör-officeren sökte under tiden ersätta
»bristen genom hannoverska artilleri-konstaplar, men då detta icke slog ut tillfredsställande, kom denne, i krig och
»belägringar utmärkte officer, som icke fattade möjligheten af att företaga anfallsarbeten mot en fästning utan in»geniör-trupper
och dertill nödig materiel, i verklig förtviflan öfver en sådan, endast för svenske ingeniör-office»rare
möjlig belägenhet, och afreste från alltsammans till högqvarteret, för att framställa tillståndet och de tryc»kande
behofven. Fästningen föll utan deras fyllande, men orsaken dertill var den högste anförarens kloka till»ställningar,
och icke anfallsarbetena, hvilka i deras ofullständiga skick ändock fordrade vida större ansträngningar
»och tid än billigt var».
»Sådan undervisning lemnade fälttåget i Tyskland. För den svenska hären mot Norrige, som, sammandra»gen
1813 och 1814, hade tid att bereda sig på det slutliga infallet i detta land, var tiden äfven tillräcklig, att,
»med hufvudsakligaste afseende på Svinesunds öfvergång, uppsätta en pionier-trupp, som icke allenast tillverkade
»den dertill behölliga brygg-utredning, utan äfven blef fullkomligt öfvad och för ändamålet bildad. Denna trupp
»uppfyllde väl sin bestämmelse, till nytta för härens rörelser och till stort beröm för dess chef, hvars förtjenst
»deraf ännu omtalas, d. v. s. att han hade tid nog, efter krigsförklaringens afgifvande att fullgöra allt hvad som
183
»i fred bör undangöras ; och då dermed egentligen intet annat uträttades, än som af hvarje duglig pontonier»officer
med öfvad trupp såsom vanlig tjenst påräknas, så ådagalägger den uppmärksamhet, man dervid fästat,
»alldrabäst huru lifligt behofvet och gagnet af en sådan trupp och materiel inom hären kändes och erkändes.
»Denna trupp upplöstes och försvann vid fredens afslutande.»
Sådan är den erfarenhet vi hafva af våra senaste fälttåg och förhållandet har sedan dess ej mycket förändrats.
Visserligen hafva Riksens Ständer, på Kongl. Maj:ts nådiga proposition, beviljat anslag till uppsättande
och underhåll af två kompanier, och början är dermed gjord till fyllande af den stora luckan i Sveriges krigsväsende,
men en början, som saknar fortsättning och sjelf är alltför ringa att utgöra ett helt, är af ringa värde.
Redan vid första kompaniets uppsättande omfattade förslaget trenne kompanier, såsom varande det minsta, hvarmed
något gagneligt kunde uträttas, och detta första kompani ansågs med rätta endast höra utgöra den första
stammen och kärnan för de följande. Men, oaktadt 7 år sedan dess förflutit och nya propositioner af konungen
blifvit till ständerne framställda, hafva de till de öfriga kompanierne erforderliga medel ej erhållits. Följden häraf
är, att det nuvarande ensamma kompaniet, långt ifrån att i någon mån kunna, som sig bör, fylla behofvet af
ingeniör-trupper, ej ens kunnat gifvas den fullständiga utbildning, man af sådan trupp eger rätt att vänta. Kom
paniets
styrka utgör 120 man; häraf äro för kronans räkning en tredjedel permitterade under 10 månader af
året, och då från de öfrige afdrages den, vid en så liten styrka alltid högst betydliga, procent, som erfordras till
dagliga vakter, ordonnanser och handräckningar, samt slutligen rekryter och sjuke, så är det lätt begripligt, att
sällan, utom de egentliga tvenne exercismånaderne, några större öfningar kunnat vid truppen företagas. Men äfven
om dessa hinder mot truppens fullständiga utbildning kunde undanrödjas, är dock påtagligt, att ett ensamt
kompani aldrig kan komma att i fält göra några väsendtliga tjenstcr, sådana som af en armées ingeniör-trupp
rättvisligen fordras. Kompaniets 120 man äro ej tillräcklige att sköta och betjena mera än ett enda fältbryggeekipage
af den antagna brotrainen, hvarmed en brygga af högst 150 fots längd kan slås, stark nog att kunna
begagnas af alla vapen. Otillräckligheten häraf är i ögonen fallande och har äfven vid de vanliga fältmanövrerne
visat sig deruti, att lör möjligheten af brotrainens begagnande särskilda, dertill lämpliga ställen måste väljas, på
det att den måtte räcka från den ena stranden till den andra.
Vid ifrågavarande kompanis uppsättning var väl meningen att öfva truppen till både pontonierer och sappörer
(då med denna benämning sammanfattas hvad som vid utländska arméer delas uti pionierer, sappörer och minörer).
Det visade sig dock snart att oöfvervinnerliga svårigheter mötte mot en så mångsidig utbildning. Rland
skälen härtill må isynnerhet nämnas den korta kapitulationstiden af 6 ur och svårigheten att få några rekapitulanter.
Rekrytbildningen tager särdeles lång tid, då rekryten först danas till soldat och derefter inöfvas till specialvapnet,
Gemenligen erfordras ett års tid, innan rekryten ens känner benämningen på alla de till ponton-trainen
med dess vagnar och anspann hörande persedlar Rekapitulanter erhållas sällan bland dem af manskapet som
kunna något handverk eller under tjenstetiden fått inhemta något sådant och som i följd deraf vore önskvärdast
alt få behålla. De hafva nu mera lätt att hos enskilde mästare skaffa sig mera lönande anställningar. Den
långa tvungna permitteringen af en tredjedel af manskapet är ock naturligtvis högst ofördelaktig för truppens
mångsidiga utbildning.
Men äfven i andra länder har man kommit till samma erfarenhet om nödvändigheten att afskilja pontonie
rerne
från de öfrige ingeniör-trupperne, och af dem bilda särskilda corpser; så höra de uti Frankrike, Relgien och
Italien till artilleriet; i Österrike utgöra de en egen corps, och äfven i de öfrige staterne, der de tillhöra ingeniörcorpsen,
äro de afskiljde från de andra ingeniör-trupperne. En sådan skillnad är ock betingad deraf, att man ej i
krig kan använda samma trupp till allt och öfver allt. Pontoniererne måste naturligtvis med brotrainen vara
tillhands, der denna erfordras, vanligen vid förtrupperne, och pioniererne deremot disponeras alltefter omständigheternes
kraf till olika behof å skiljda ställen.
Då man således måste öfvergifva den första tanken, att af sappörerne bilda en i alla grenar af fältingeniör
yrket
fullt duglig trupp, utan rnåst inskränka sig till en hufvudgren deraf, så har man dertill, såsom den nödvändigaste,
valt pontonväsendet, och uteslutande öfvat det nu befintliga kompaniet såsom pontonierer, hvarföre äfven
deras benämning »sappörer» bör mot »pontonierer» utbytas. Af hvad här ofvan blifvit utveckladt synes dock,
att eli kompani pontonierer är en alltför ringa styrka, att blifva af någon verklig nytta, äfvensom att, utom denna
trupp, en särskild genietrupp bör uppsättas, och hvilken lämpligast torde böra få benämningen »sappörer», sedan
den mer egentliga »pionierer» har råkat i missaktning genom dess användande på en strafftrupp.
Öfvergår man nu till bestämmande af dessa truppers nödvändiga styrka, så är dervid att taga i betraktande,
dels till huru stor procent af den aktiva hären behofvet af ingeniör-trupper blifvit genom erfarenheten under
lifligt utförda fälttåg bestämd uti länder, som mera än vi hafva haft tillfälle inhemta sådan erfarenhet, dels
sedermera att tillse i hvad mån vårt lands natur och våra lokala förhållanden kunna inverka på nämnda behof.
1 det förra hänseendet finna vi då af nedanstående, att ingeniör-trupperne vid de större arméerna utgöra ifrån 2,2
till 3,1 procent af hela aktiva arméen. Så har å fredsfot:
Stående här. Genitrupp. Pontonierer. aMiären
Frankrike 360,000 7,467 1,351. S:ma 8,818 2,4.
Österrike 370,540 6,936 3,666 » 10,596 2,9.
Preussen 180,000 — — » 5,750 3,1.
England 212,000 — — » 4,535 2,2.
184
Uti de med oss mera likställde staterne, såsom Sardinien före 1859, Belgien, Portugal, Nederländerna och
Danmark vexlar ingeniör-truppernes styrka mellan 4 procent och 1,5 procent af hela stående hären, och uti de, i
undantagsförhållanden varande, mindre tyska staterne utgöra de i medeltal 1,46 procent af samma styrka. Härvid
bör märkas att vid arméens försättande på krigsfot uti de länder, som ega ett beväringssystem, ökas äfven ingeniör-trupperne
genom anslaget manskap af den öfvade reserven, dock i något mindre förhållande än de andra
vapnen, alldenstund den stående stammen vid specialvapnen alltid måste vara relativt större.
Vid de, tid efter annan, skeende förminskningar eller förstärkningar af den stående hären variera äfven
genitrupperne, ehuru äfven då i mindre proportion än de andra.
Af dessa stater är det egentligen de sjelfständigt bestående, Ii vilkas bestämmelser kunna tjena oss till rättelse
vid beräkning af svenska ingeniör-truppernes erforderliga styrka, alldenstund de tyska små staterne aldrig
kunna tänkas uppträdande ensamme, utan vid ett krigs utbrott alltid hafva Österrikisk eller Preussisk hjelp att
påräkna och således ej behöfva förlita sig på sina egna splittrade små kontingenter, hvilkas styrka också, i följd
deraf, är af underordnad vigt. Men enligt dessa, mera sjelfständigt bestående, staters erfarenhet böra, efter hvad
nyss är visadt, ingeniör-trupperne i medeltal utgöra 2'/4 procent af den aktiva arméen. Om nu denna sednare i
Sverige, enligt komiténs förslag kan antagas till omkring 00,000 man, så höra ingeniör-trupperne utgöra 1,350
man stam och öfvad beväring. Räknar man deremot endast den nu befintliga stående arméen, hvars styrka är
33,500 man, så skulle ingeniör-trupperne få en stående stam af 742 man. Men i båda beräkningarne tillkommer,
att dessa trupper, like hvarje annan, måste ega en reserv, som.under krig kan i mån af behof, förstärka den
eller ersätta dess förluster.
I frågan åter om, i hvad mån vårt lands natur och våra öfriga lokala förhållanden kunnat inverka på behofvet
af ingeniör-trupper, så bör man påminna sig, att vårt Iand hvarken är ett slättland, der stora öfverväldigande
härmassor kunna samlade uppträda, men icke heller ett sådant alpland, sorn endast på några få ställen
kan passeras med större truppstyrka. Det är till sin hufvudkarakter småbrulet. Öfverallt möta hinder af sjöar,
vattendrag, kärr och skogar, men vanligen af beskaffenhet att de, lemnade i sitt naturliga tillstånd, lätt nog kunna
öfvervinnas eller kringgås. Deremot kunna mycket ofta dessa naturliga hinder, genom en ringa hjelp af 1'ältbefästningskonsten
få en sådan vigt och betydenhet, att fienden endast med stora uppoffringar af tid och krafter
kan öfvervinna dem. Uti ett så beskaffadt land hafva fältbefästningskonsten och ingeniör-trupperne det rikaste fältet
för sitt användande; och långt ifrån, att Sveriges ytformation skulle minska behofvet af sådane trupper, hänvisar
den tvertom på en ökad vigt af deras egande.
Det har flera gånger varit påstådt, och äfven af Rikets Ständers majoritet i deras afslag på Kongl. Maj:ts
proposition om ingeniör-trupper vid sista riksdagen upprepadt, att den svenske indelde soldatens kända handverksskicklighet
skulle minska behofvet af ingeniör-trupper hos oss. Denna ofta åberopade, och till en viss grad befintliga
handverksskicklighet hos våra indelde soldater torde dock vid närmare granskning alldeles icke kunna i
någon öfvervägande grad antagas.
Våra indelde soldater äro samtlige i regeln jordbrukare och de af dem, som öfva något handverk, sköta
det vanligen såsom en bihandtering. Undantager man en och annan trakt, såsom Wermland och Ahle härad i
Westergötland, der allmogen allmänt äro skicklige slöjdare, så träffas bland dem mera sällan verkligen gode handverkare,
då anspråket på sådane går längre än till förfärdigandet af försvarliga bondarbeten, långsamt och mindre
noggrannt utförde. Detta synes bäst vid de vanliga arbetskommenderingarne till fästningsbyggnaderne, hvartill
dock, enligt generalordres, företrädesvis böra väljas timmermän, murare, smeder m. fl. hantverkare. Meren
dels
är dock bland dem endast en och annan tillräckligen kunnig i det angifna yrket, att kunna användas annorlunda
än såsom handlangare. Jemför man härvid utländska beväringsarméer, uti hvilkas leder ingå ett stort antal
unge män, som redan några år helt och hållet hängifvit sig till ett visst handverk, så är det påtagligt, att der
skall vara, åtminstone lika lätt som hos oss, att finna sådane, som skulle kunna fylla behofvet af ingeniör-trupper.
Det är ock intet tvifvel, att den franska arméens liniesoldater, genom sin naturliga rörlighet och fyndighet, äro
bättre ingeniör-trupper än väre indelde soldater nu äro. Men långt ifrån att dermed låta sig nöja, har man öfverallt
funnit nödigt samla de lämpliga elementerna uti särskilda corpser, för att gifva dem den behötliga öfningen
jemte vana vid befälet.
Sådana arbeten, som utomlands allmänt utföras i ingeniör-truppernes verkstäder, skulle man fåfängt bjuda
till att hos oss åstadkomma med våra nuvarande indelde soldater, — man må nu välja huru mycket man vill.
Då ändock den föreställning torde hos mången fortfara, att bristen på särskild, under freden bildad och öfvad,
ingeniörtrupp skall vid krigets början beqvämt kunna fyllas genom regements-timmermännens sammandragande,
kan här icke vara olämpligt att åter uppräkna de skäl, som tala mot denna nödfallsåtgärd. Dessa äro uti chefens
för ingeniör-corpsen ofvan omnämnda P. M. sålunda uttalade:
»]. Att indelda infanteriet, som skall i sina leder intaga och krigsbilda beväringen, är redan dertill för
»fåtaligt; alltså både illa beräknadt och farligt, att just vid krigets utbrott ytterligare nedsätta dess styrka genom
»gamle och inöfvade soldaters borttagande ur infanteriet, för att af dem bilda ett annat slags trupp, för hvars
»tjenstgöring de äro mer och mindre rekryter.
»2. Att timmermännen aldrig kunna erhålla tillräcklig undervisning och öfning, i följd hvaraf de, vid kri»gets
början ännu sjelfve rekryter, saknande både begrepp och färdighet i det dem åligger, äro icke allenast för
»egen del föga eller intet tjenstbare, utan äfven alldeles otjenlige till stam för den beväring, de borde bland sig
185
»upptaga och vid undervisningen föregå. Bristen på undervisning och duglighet har tvenne orsaker: först att tim»mermännens
sammandragande till öfningar under ingeniör-officerares ledning, i följd af regementenas spridda
»lägen och stora afstånd samt deraf föranledd kostnad och andra olägenheter, svårligen lärer kunna påräknas alla
»år, tvertom mycket sällan; deras bildning till ingeniör-soldater kpmmer således att hufvudsakligen öfverlemnas
»åt deras eget befäl, som dertill icke egnat sig och för sjelfva saken icke hafva särdeles intresse, då det sjelf
»icke får gagn och ära af den möda, det derpå nedlägger, utan måste betrakta desse soldater, hvilka det vid
»krigets utbrott mister, såsom för sig och regementet främmande, — ett förhållande, som icke kan befrämja
»hvarken undervisningen eller tillsynen —; sedan, att det är i allmänhet svårt och, i de flesta fall. omöjligt att
»bibringa denna spridda och sällan sammankommande trupp erforderlig vana och färdighet att handtera, vårda
»och föra den tjenstgöringen tillhörande materiel och utredning, hvilket likväl utgör ett hufvudsakligt villkor för
»truppens tjenstbarhet.
»3. Att, då regementena icke få behålla sina timmermän under fälttågen, sådane soldater komma att der»till
företrädesvis utses, som regementena helst vilja skilja sig vid; och att följaktligen den sålunda uppsatta in»geniör-truppen,
som borde ega aktning och anseende, för att vid arbetena kunna ställas såsom passande föresyn
»och ledare för andra trupper, blir ett föremål för missaktning inom hela arméen, som deri endast ser samlingen
»af de soldater den ratat och utgallrat.»
»4. Att, om det äfven skulle lyckas förmå regementena att till timmermän utse fullkomligen dugligt folk,
»hvilket emot deras eget intresse icke torde vara lätt, måste dock en, från alla landskap och regementen med
»olika anda och vanor, under ett för och med dem obekant befäl, så sammankommen trupp, sorn derjemte är
»medveten om sin mindre färdighet i det nya yrket, befinnas i rekryttillstånd och fordra en längre tid att erhålla
»den sammanhållighet och fasthet, som den såväl hade behöft ega genast, både för att fullgöra den mångsidiga
»tjenst, den åligger, och för att deri kunna nöjaktigt föregå och bilda den beväring, som ovillkorligen måste anslås
»till antalets fyllande äfven i detta truppslag, isynnerhet när en större del af svenska hären sättes på krigsfot;
»ty om ock hvarje infanteribataljon afgifver till och med 8 timmermän, så lemna 41 bataljoner (och flera få väl
»ej beräknas, emedan Jemtlands. Norr- och Westerbottens samt Wermlands fältjägare torde böra uteslutas, samt
»de svaga Nerikes och Skånska regementena blott såsom enkla bataljoner upptagas) endast 328 man, hvilken styrka
»icke är tillräcklig för krigsrörelserna i vidsträcktare och frånskiljda landskap, utan fordrar till handlangare, kuskar
»och tross-soldater en tillökning af 50 — 100 procent.
»5. Då, på grund af ofvan anförda skäl, svårligen kan bestridas, att regementenas timmermän, äfven om
»de Uro duglige soldater vid arméens sättande på krigsfot, ändå icke blifva annat än mer eller mindre duglige
»ingeniör-rekryter, hvilka för sin bestämmelse skola då först organiseras, och man, hågkommande de många om»sorger,
hvilka krigsutredningen af ett redan under freden fullständigt utbildadt vapen påkallar, betänker att,
»jemte organisationen, sammanhållningen och utbildningen af denna ingeniör-trupp, materielen tillika skall utredas
»i krigs- och marche-färdigt stånd samt införlifvas med den till det mesta, om icke helt och hållet derför fräin»mande
truppen, så faller det sig temligen klart att, äfven med förutsatt särdeles förmåga hos befälet, någon
»färdig och duglig ingeniör-trupp icke kan påräknas vid fälttågets början, samt att en efter omständigheterna mer
»eller mindro lång tid derefter förlöper, innan af en sådan sammansättning pålitlige pionierer och pontomerer
»kunna tillskapas, hvilket troligtvis icke heller under fälttåget medhinnes.
»Ehuru det således är ett stort misstag, att föreställa sig, att regementenas timmermäns sammandragande
»skulle vid krigets utbrott kunna fylla bristen på fullständigt uppsatte ingeniörtrupper, är dock, med villkor att
»timmermännen under fälttågen stanna qvar vid regementena, deras undervisning och handledning i fältarbeten till
»stor nytta och bör uppdrifvas och utsträckas så vidt ske kan. Ty utom det gagn och biträde, de vid otaliga
»tillfällen kunna lemna regementena sjelfva, när dessa äro i behof af ingeniör-soldatens arbetsfärdighet, bildas
»de derigenom till duglige och skicklige föregångsmän för egne kamrater, när dessas handräckning vid stora ar»beten
tages i anspråk, der de blifva ypperliga biträden åt ingeniör-soldaterne, och förskaffa dessa ledighet att
»med ali kraft bedrifva de arbeten, som erfordra egentlig handverksfärdighet och större öfning.»
Annu ett skäl som talar för, att de svenska ingeniör-trupperne ej böra antagas alltför fåtalige, är, att den
fiende, vi vid ett krigs utbrott få se mot oss uppträda, säkerligen är oss öfverlägsen ej blott till truppernes antal
utan ock till deras verkliga krigsöfning.
Men under sådana förhållanden erbjuder åter fältbefästningskonsten ett stöd, som en klok anförare väl vet
att uppskatta och begagna. Hvarken af vårt lands natur eller af våra öfriga förhållanden kunna således några
slutsatser dragas, som föranleda minskning i behofvet af ingeniörtrupper.
Vid pontoniererne är dessutom en styrka af 360 man särskildt deraf betingad, att bataljonen sålunda skulle
blifva i ständ att i fredstid betjena trenne bro-ekipager och dermed äfven den nu ofullständiga öfningen ernås,
men i krigstid, med tillägg af 240 man beväring, 5 krigsbrvgge-ekipager, hvilket ock är det minsta hvarmed
svenska arméen kan vara luilpen Afven vid sappörbataljonen är 360 man på fredsfot det minsta antagliga, hvaraf
något helt kan åstadkommas. Att ej för små trupper af specialvapnen kunna rätt öfvas, är så erkändt, att i
Tyskland årligen flere af de mindre staterne sammandraga sina ingeniör-trupper till gemensamma öfningar, för att
sålunda uppbringa dem till det för öfningarnes utförande behöfliga antalet.
ingeniör-trupperne i Sverige böra således bestämmas till 720 man stam, fördelad uti en pontonier
och
en sappör-bataljon, hvardera af tre kompanier å 120 man på fredsfot. Till hvarje kompani bör
JLandförsrartkomit. Bet. I. »4
186
anslås 80 man beväring, som öfvas vid kompaniet, och hvarigenom hvardera bataljonens styrka uppginge
till 600 man vid krigstillfälle.
lngeniör-truppernes uppsättning sker obestridligen enklast genom värfning, örn ock de för värfvad trupp
gemensamma olägenheter ej här kunna undvikas. Truppens öfning och utbildning möter då inga svårigheter.
Visserligen skulle äfven indeld trupp kunna bildas till god ingeniör-trupp, men flerfaldiga svårigheter, liggande
i denna trupps natur af indeld, och att icke så lång tid, som erfordrades, kunna utan stora uppoffringar
dragas från orten, uppresa sig häremot, så att man nödgas såsom förmånligast föreslå truppens fortfarande uppsättning
af värfvadt manskap.
Sedan sålunda, på de grunder här ofvan blifvit framställda, kommitterade kommit till det resultat, att svenska
arméens ingeniör-trupper böra utgöra 720 man stam, fördelade uti en bataljon pontonierer och en bataljon sappörer,
hvardera bestående af frenne kompanier å 120 man, har den frågan framställt sig, om ej någon redan befintlig
trupp skulle kunna förändras till ingeniör-trupp, lör att sålunda, antingen helt och hållet eller till någon
del göra uppsättandet af nya trupper öfverflödigt. Wermlands fältjägare-regemente har i detta hänseende ansetts
såsom det mest passande, för den händelse Kongl. Majit skulle kunna finna lämpligt på sådant sätt förändra dess
bestämmelse.
Regementet är genom sin organisation uti en undantagsställning, som gör att det lättare än något annat
kan utbytas, för att till ifrågavarande ändamål användas, och det är derjemte värfvadt, hvilket tvifvelsutan äfven
är det för ingeniör-trupper i vårt Iand lämpligaste. Deremot är Wermlands fältjägares nuvarande organisation ej
passande för ingeniör-trupper.
Regementet består visserligen af 600 man, eller just den nummerstyrka som erfordras för att tillsammans
med det nuvarande sappörkompaniet uppbringa ingeniör-trupperne till den ofvan antagna styrka af 720 man.
Men detta manskap är, efter genomgånget rekrytmöte, gemenligen endast sammandraget till 10 dagars öfningar
om året och hela den öfriga tiden permitteradt; och på dessa korta öfningstider beror till en hufvudsaklig del
möjligheten af regementets bibehållande med dess nuvarande organisation. Flertalet af manskapet utgöres nemligen
af lagstadde drängar, anvärfvade inom Wermland och närgränsande landskaper, och såväl de, som deras husbönder,
hafva ingått sina ömsesidiga förbindelser, under antagande att den hittills vanliga lindriga tjenstgöringen
skulle alltjemt fortfara. Om derföre Kongl. Majit begagnande sin laga rätt, utsträckte de årliga öfningarne till
tvenne månader om året, så skulle otvifvelaktig! rekryteringen bli betydligen försvårad, om ej rent af omöjlig.
Men äfven med en sådan tvenne månaders öfningstid blefve ej möjligt att af truppen bilda fullgoda ingeniörsoldater,
då de samtlige hela den öfriga delen af året äro permitterade och sålunda helt och hållet undandragne
befälets inflytande och tillsyn. Icke heller är Wermland någon lämplig ort för förläggning af ingeniör-trupperne
och särskildt för de angelägnaste af dem, pontoniererne, då dessa trupper alltid böra vara nära till hands, äfven
för att kunna så ofta som möjligt deltaga uti de större öfningslägren. Det blifver sålunda nödvändigt att gifva
truppen en annan, för dess nya bestämmelse afpassad organisation, hvaraf åter följer, att vid öfverflyttande af
det nuvarande anslaget för Wermlands fältjägare till Kongl, ingeniör-corpsens stat, en ny fördelning deraf måste
göras, och de uppkommande bristerna fyllas med nya anslag.
Kostnaderna för Wermlands fältjägare-regemente hafva, enligt kongl, krigskollegii räkenskaper, under de
senare åren utgjort i medeltal 95,000 Rdr Rmt om året, hvilket således skulle utgöra den disponibla summan.
Någon fullständig stat för ingeniör-trupperne och derå grundad beräkning af deras blifvande kostnad i sin helhet
hafva kommitterade ej ansett sig böra nu uppgöra, särskildt med afseende på aflöningarne, hvilka antagits böra
behandlas i ett sammanhang för hela den värfvade arméen. Men som kommitterade derjemte äro af den åsigt,
att den angelägna frågan om ingeniör-truppers uppsättande ej af denna orsak bör uppskjutas, så mycket mer som
öfvergången från ett truppslag till ett annat ej på en gång kan verkställas, utan erfordra flera år, hafva de ej
tvekat, att redan nu framlägga detta betänkande, och föreslå den nu ifrågavarande förändringen af Wermlands
fältjägare tiil ingeniör-trupper, förbehållande sig att få åter upptaga frågan, angående aflöningarne, då det hela
den värfvade arméen omfattande betänkandet framdeles afgifves.
För att emellertid gifva en någorlunda ledning för bedömandet af huru långt ofvannämnda, för Wermlands
fältjägare nu årligen utgående kostnad räcker till det nya behofvet, äro uti bilagde tabell utförde samtliga kostnaderna
för det nuvarande sappör-kompaniet. Häraf synes att statsverkets årliga utgifter för detta kompani utgöra:
till befälets och underbefälets aflöning 10,116: 25.
» stabens dito
1,580: —
» manskapets aflöning och underhåll  24,117: 34. 35513. 59
samt till kasernering  3,628: —
och till hästar för öfningarne  4,682: 86. g g0
Summa Rdr Rmt 44,124: 45.
Efter denna beräkning skulle sålunda den nu utgående kostnaden för Wermlands fältjägare vara tillräcklig
att medgifva det nuvarande sappör-kompaniets förändring till en pontonier-bataljon af frenne kompanier, äfven
med tillägg af den vid en sådan förändring nödvändiga staben samt de mindre förändringar uti kompaniernes stat,
som enligt chefens för ingeniör-corpsens underdåniga skrifvelse af den 9 Augusti 1859 dervid erfordrades, men
hvilkas närmare pröfning kommitterade, af ofvan anförda skäl, ej anse sig nu böra företaga.
187
I afseende på öfvergången från Wermlands fältjägares nuvarande organisation till den, som Kongl. Maj:t
kan komma att för ingeniör-trupperne bestämma, finnas tvenne vägar att välja. Den ena vore, att genast förändra
fältjägarne till ingeniör-trupper. De årliga öfningarne skulle då utsträckas till de tvenne månader, hvarunder
passevolantörerne äro lagligen förpligtigade att hålla manskapet samlade, och soldaterne derunder öfvas af
ingeniör-befäl. Åtskilliga svårigheter skulle dock härvid uppstå, oafsedt den missbelåtenhet, som skulle uppkomma
bland såväl manskap och passevolantörer som bland örtens innevånare. Att på en gång mottaga och öfva 600
man rekryter, ty i förhållande till sitt nya yrke voro de det samtelige, utan att ega någon stam, blefve en svår
sak och hvartill ingeniör-corpsen saknar tillräckligt befäl. Redan följande året vore en sjettedel, och sedan årligen
samma antal, borta, redan innan de hunnit erhålla någon bildning för ingeniör-yrket. Men om det sålunda
vore svårt gifva dem någon öfning såsom sappörer, så blefve det än svårare, och nära omöjligt, såsom pontonierer,
hvilket dock är det slags ingeniör-trupper, hvaraf behofvet är mest kännbart. Truppens årliga dragande till
Stockholm, eller det der förlagda kompaniets och materielens förflyttande till Wermland, möta båda delarne lika
stora svårigheter. Icke heller skulle dén angelägna närmare personliga bekantskapen emellan truppen och det
ledande ingeniör-befälet kunna i önskvärd mån ernås, då de under hela tiden emellan öfningarne aldrig sågo
hvarandra, och manskapet, i afseende på sin ekonomi och administration, hade ett annat befäl att hålla sig till.
Följden blefve således endast, att under öfvergångstiden Kongl. Maj:t finge en sämre infanteri-trupp, utan att få
en duglig ingeniör-trupp.
Det synes således vara vida lämpligare, att gora öfvergången endast i mån af manskapets och befälets afgång
vid Wermlands fältjägare. Disponerades dervid tillgångarne till pontonier-bataljonen, så tjenade det nu befintliga
kompaniet till stam för de nya kompanierna, hvilka skulle uppsättas allt efter som medel från Wermlands
fältjägare blefve tillgängliga, och hvarvid kostnaden för första uppsättningen af hvarje helt eller halft kompani
alltid bestreds af första årets anslag till dess underhåll. Som vid Wermlands fältjägare manskapet i allmänhet
kapitulerar på 6 år, så skulle efter en sådan tid hela den för truppen och dess öfningar nu utgående kostnad,
utgörande 53,000 Rdr om året, vara disponibel. Denna summa, tillsammans med hvad, som genom tillfällig afgång
bland befälet blefve tillgängligt, vore tillräcklig till uppsättning af 1V2 kompani pontonierer till befäl och
manskap, hvarefter det återstående halfva kompaniet jemte de öfriga behofven finge fyllas i mån som det qvarstående
befälet vid Wermlands fältjägare regemente afginge.
För den händelse detta förslag skulle nu genast kunna på ofvannämnda sätt utföras, återstår sedan, att
närmare bestämma beloppet af de kostnadssummor, som blifva erforderliga för att komplettera ingeniör-trupperne
till det ofvannämnde minimi-antalet af 720 man, hvilket kommitterade dock af ofvannämnda skäl ej anse sig nu
kunna göra.
I fråga om ingeniör-truppernes förläggningsort, så qvarstå för pontoniererne samma skäl, som föranledde
det nuvarande kompaniets förläggning i Stockholm. För sappörerne torde deremot Carlsborgs fästning i många
hänseenden vara lämpligaste stället, isynnerhet med afseende på det der befintliga kasernerings-utrymmet, den
mindre underhållskostnaden för truppen och tillfället till god öfning uti flerfaldiga handverk.
188
TABELL,
utvisande statsverkets årliga kostnad för det nn befintliga sappörkoinpaniet med
befäl och underbefäl.
å Ingeniör-
å Sappör-
Till.
corpsens
kompaniets
lili”
Summa.
Aflöning och underhåll.
stat.
stat.
saramans.
Befäl och underbefäl:
1 Kapten, första klass
3,000
1,200
4,200
—
1 Löjtnant, första klass
1,200
547
50
1,747
50
1 » andra klass
1,000
547
50
1,547
50
I Konduktör
800
—
273
75
1,073
/5
1 Under-konduktörer (med lön ä 500 och arvode ä 273: 75). . . .
1,000
—
547
50
1,547
50
10,116
25
1 Bataljons-läkare
—
80(
—
801
1 Redogörare och Material-förvaltare  , .
600
—
600
—
För presterliga göromålens bestridande vid kompaniet ....
-
180
-
180
-
1,580
—
Manskap:
Aflöning: 2 Ristinktions-korpraler, arvode efter 138 .. . ...
—
276
.
4 Korpraler, » » 90 ..... .
360
G vice Korpraler » » 48 . ,
288
18 Handverkarc « » 30
—
540
-
1,464
Underhåll: Penningar Rdr 7,435: 40.
Spanmål in natura 1,518,72 kubikfot. . . 3,037: 44.
10,472
84
10,475
34
Rekrvterings-penningar elter 7 Rdr 50 öre för man (120 man) . . .
900
900
Yledikaments- » » 2 » 25 » » » ( » ) . . .
270
—
270
Kommunion- » » — » 25 » » » ( » ) . . .
6
C
Kokinrältningskostnad
.
500
500
Beklädnad, i Krigs-Collegii Intendents-afdelnings stat
„
10,115
30
Remtyg, utredning, musikens instrumenter och sjukvårdspersedlar, i
Krigs-Collegii intendents-afdelnings stat
—
—
—
—
388
70
24,117
34
Kaserneriugskostnad.
För servispersedlars underhåll, från inqvarteringsanslaget för Stockholms
garnison
—
—
1,308
För sappörkompaniets inqvartering, från samma anslag
720
Till underhåll af kompaniets kasern-lägenheter och krigsbrygge-förrådets
byggnader, utöfver tillgångarne af kompaniets inqvarteringsmedel .
—
-
1,600
-
3,628
—
Till kompaniets öfuiugar.
Lega för hästar (af Rikets Ständer anvisadt med halfva beloppet af det
Kongl. Maj:t äskat, inbegripet i det allmänna anslaget för artille-
riets hästar)
—
3,000
Skoning och medikamentspenningar för hästar (af Rikets Ständer anvi-
sadt med halfva beloppet af det Kongl. Majit äskat, inbegripet i
det allmänna anslaget lör artilleriets hästar)
—
64
00
Furagering för hästar (af Rikets Ständer anvisadt med halfva beloppet
af det Kongl. Majit äskat, inbegripet i det allmänna anslaget för
artilleriets hästar)
—
—
1,618180
4,682
80
Hela årliga, nu utgående kostnaden för Sappör-kompaniets aflöning, underhåll,
nqvartering
och hästar
Rdr Rmt
44,124
45
189
Bil. B.
Förslag till uppsättning af ett kompani pontonnierer, (utom de t vänn c nn redan befintliga)
af 120 man värfvad trupp, med nödigt bataljonsbefäl, samt uträkning å kostnaden bärlör.
1) årlig kostnad:
Staben.
1 Löjtnant af andra klass, Adjutant, lön å Ingeniör-corpsens föreslagna nya stat
1 Under-konduktör af första klass, Bataljons-adjutant och Väbel, » » .
i Hästläkare för pontonnier-bataljonen, arvode
Kompani-staten.
1 Kapten, första klass
1 Löjtnant, första klass . .
1 Löjtnant, andra klass . . .
1 Under-löjtnant
1 Konduktör
1 Under-konduktÖr, första klass
2 » » andra klass
efter 500:
120 man korpraler oeh manskap.
2 Förste Korpraler arvode efter 120: —
4 Korpraler
» « 90: —
6 Vice Korpraler  » » 48: —
18 Handverks-soldater  » » 30: —
Underhäll för 120 man, deraf 40 man permitterade 10 månader, efter 56 öre
om dagen, tobaksskillingen inberäknad
Rekryteringspenningar för 120 man efter 7: 50.
Medikamentspenningar » » »  »2: 25.
Kommunionpenningar » » »  » — 05.
Kokinrättningskostnad
Beklädnadsunderhåll genom passevolans efter 84 Rdr 30 öre för man .
Utrednings- och remtygspersedlar d:o efter 2 Rdr 53 öre
Sjukvårdspersedlar d:o
Servis- och kasern-inventarier
Beväpning
Musikinstrumenters, underhåll genom passevolans
1,000
—
600
—
200
—
3,000
1,200
1,000
—
800
—
900
—
600
—
1,000
—
240
360
—
288
—
540
—
1,800:
8,500:
17,696
—
900
—
270
—
6
—
500
—
10,116
303
—
60.
82
10.
1,200
—
100
—
3
—
32,604: 70.
Summa Rdr 42,904: 70.
Hästar till anspann.
18 st. hästar stallfodrade året om, utgörande 6,570 rationer efter 75 öre 4,927: 50.
Remonteringskostnad efter 45 Rdr 810: —
Skoning, medikamenter, stallinventarier, lysning i stallarne m. m. eft. 15 Rdr 270: —
Lega för 300 hästar under 15 dagar efter 30 Rdr  9,000: —
Furage, skoning och sjukvård af 300 hästar under 15 dagar samt stallinventarier
m. m. efter 1: 50 för dag  6,750: —
Transport af efterblifne sjukvårdade hästar  40: —21,797: 50
Härifrån bör afräknas det nuvarande anslaget till hästlega och furagering,
enär alla erforderlige hästarne för hela pontonnier-bataljonen blifvit ofvan
upptagne • . 9,364: 92.
f ör öfning och materiel.
Underhåll af 3 krigsbrygge-ekipager (utom nu befintlige 3:ne) 4,500
Arfvode för undervisning i ridning och körning  400
Öfrige behof i och för öfningarne
1,200
12,432: 58.
6,100:
Summa Rdr 61,437: 28.
190
2) kostnad för en gång (uppsättningskostnad):
Anskaffning af 3:ne krigsbrygge-ekipager med nödiga rid- och anspanns-persedlar
efter 60,000 . . .  Rdr 180,000:
Öfrige utgifter anses kunna bestridas af första årens underhållsanslag.
Bil. C.
Förslag till uppsättning af cn bataljon sappörer af 3 kompanier å 120 man, värfvad trupp,
med nödigt befäl, jemte uträkning å kostnaden,
1) årlig kostnad:
Staben.
t Major, Bataljons-chef, lön å Ingeniör-corpsens föreslagna nya stat . .
1 Kapten, andra klass, Tyg-kapten, » »
1 Löjtnant, andra klass, Adjutant, » »
1 Kassör och Förråds förvaltare, Uppbördsman, » »
1 Underkonduktör af första klass, Bataljons-adjutant och Väbel, lön å
fngeniör-corpsens föreslagna nya stat
1 Bataljons-predikant, arvode å Ingeniör-corpsens föreslagna nya stat .
1 Förste Bataljons-Iäkare, lön å Fältläkare-corpsens stat
! Auditör, lön å Ingeniör-corpsens nya stat
Kompani-staten.
Befäl för ett Kompani:
1 Underlöjtnant
1 Konduktör .
andra
efter 500
120 man korpraler och manskap.
2 Förste Korpraler arvode efter 120 Rdr
4 Korpraler  » » 90 »
6 vice Korpraler  » » 48 »
18 Handverks-soldater  » » 30 »
Underhåll för 120 man, deraf 40 man permitterade 10 månader, efter
Rekryterings-penningar för 120 man efter 7: 50.
Medikaments-penningar för 120 man  »2: 25.
Kommunions-penningar för 120 man  » — 05.
Sjukvårds-persedlar d:o
Servis- och kasern-inventarier 1,200
Beväpning
Musik-instrumenters underhåll genom passevolans
4,000
—
2,000
—
1,000
1,200
—
600
450
i ,500
1,000
3,000
1,200
1,000
800
•
900
600
1,000
—
8,500
240
360
288
540
—.
17,696
- r
900
270
6
—
500
10,116
303
60.
82
10.
1,200
—
100
—
3
— 11,804: —
10,250: —
S:a för 1 kompani 32,604: 70.
Således för trenne kompanier eller 360 man
För materialier, underhåll af verkstäder och instrumentalier m. m. till öfningarne ....
97,814: 10.
3,000: —
Summa Rdr 136,564: 10.
2) kostnad för en gång (uppsättningskostnad)
anses kunna bestridas af första årens underhållsanslag.
191
Bil. D.
Förslag till uppsättning af cn sappör-bataljon oni 360 man, fördelade i 3 kompanier å 120
man livartdera, derutaf 312 man indeld trupp, genom förändring af östgöta och Norra
Tjust båtsmans-kompanier samt 48 man värfvade, jemte uträkning å kostnaden.
1) årlig kostnad:
Bataljons-staben.
1 Major, Bataljons-ehef, lön å Ingeniör-corpsens nya stat  4,000:
i Kapten af andra klass, Regements-qvartermästare, lön å Ingeniör-corpsens nya stat 2,000:
i Löjtnant, andra klass, Adjutant, » » »
1 Regements-skrifvare och Auditör » » »
1 Förste Rataljons-läkare, lön å Fältläkare-corpsens stat
1 Bataljons-predikant, arvode å Ingeniör-corpsens stat
1 Under-konduktör af första klass, Bataljonsadjutant och Väbel  600:
4,000
—
2,000
—
1,000
—
1,200
—
1,500
—
450
—
600
—
0,250:
Kompani-staten.
3 Löjtnanter, första klass
3 Löjtnanter, andra klass .........
3 Under-löjtnanter
3 Konduktörer eller Fanjunkare
3 Under-konduktörer eller Sergenter, första klass
6 Under-konduktörer eller Sergenter af andra klass .
6 Förste Korpraler
12 Korpraler
18 vice Korpraler
54 Handverks-soldater
lön
efter
3,000.
9,000
»
1.200.
3,600
»
»
1,000.
3,000
»
800.
2,400
»
»
900.
2.700
O
»
600
1,800
»
500.
3,000
arvode efte
r 120.
720
»
»
90.
1,080
);
»
48.
864
»
»
30.
1,620
29,784:
lotes-kostnailer för det indelda manskapet.
Aflöning och underhåll vid 42 dagars rekrytmöte och korpralskola samt 42 dagars
regementsmöte, (eller öfverhufvud 1 \ månaders vapenöfning om året för hvarje man) efter
15 Rdr 74 öre i månaden  7,366: 32.
Aflöning för befälet under rekrytmötet  325: 50.
Marsch-kostnad för det indelda manskapet under 4 dagar fram och tillbaka mellan
rotarne och Carlsborg:
Underhåll, 2,496 portioner efter 60 öre, tobaksskillingen inberäknad . . 1,497: 60,
samt transport medelst ångbåt till och från Carlsborg för befäl och
manskap  1,275: — g 60.
Beklädnad för 312 man indeld trupp efter 24 Rdr 6 öre eller 50 procent
mer än vid indelda arméen med anledning af motsvarande längre mötestid
om året  7,506: 72.
Remtygs- och utrednings-persedlar för 312 man indeld trupp efter 3
Rdr 87 öre eller 50 procent mer än vid indelda arméen  1,207: 44.
Beväpning  235: —
Tältlagstross under mötena  500: — q/./,q. jk
19,913: 58.
Underhåll, beklädnad, utredning och rekrytering m. m. för 48 man värfvadt
manskap, efter samma beräkning som å bilagan B. för ett värfvadt kompani
om 120 man  12,686: 68.
Öfningsmedel
3.000: —
Summa Rdr 74,634: 26.
För jemförelse med nästföregående alternativa kostnadsberäkning (bil. C.) upptages här tillika
årliga roteringsvärdet, efter markegång, för ofvanomförmälda 312 båtsmansrotar, utgörande, efter
afdrag af rotarnes, till upphörande vid förändringen antagna, beklädnadsbidrag, fördeladt för år,
omkring 84 Rdr för hvarje rote och således tillhopa Rdr 26,208: —
hvarigenom hela kostnaden för år blifver, enligt detta förslag, Rdr 100,843: 26 öre.
2) kostnad för en gång,
i de hänseenden sådan här ifrågakommer, kan bestridas af första årens underhållsmedel.
192
Bil. E.
Förslag till crfordcrlige rid- oell anspönniugs-hästar för Ingeiiiör-truppcrua vid deras mobilisering.
Befäl shästar, Summa
Pontonnier-bataljonen.
För ett krigsbrvgge-ekipage: 15 Pontontonvagnar a 6 hästar,
90.
1 Ambulansvagn . . . .
6 Furagevagnar å 2 hästar.
För sex krigsbrygge-ekipager
1 Fältsmedja 2.
1 Materialvagn 2.
1 Proviantvagn 2.
3.
. 12.
1 Signalblåsare  1.
Reservhästar 14.
hvardera å 126.
Belalshästar (ör 6 ekipager hvardera å 6. 36.
Stabshästar för bataljon: Bataljons-chef .
. 2.
Adjutant
Bataljonsadjutant
» läkare
Veterinär
Tygkapten
Reserv (rides af hästhållare)
Stabsvagnen
Ammunitionsvagn .
Furagevagn
Rid- ock
Draghästar.
756.
3.
2.
2
44.
763.
807.
Sappörbataljonen
Till Ingeniör-fält-trainen
Bataljons-trossen, lika som till en vanlig infanteri-bataljon
Befälets ridhästar
15.
50.
25.
75.
90.
Summa 897.
193
7. GENERALSTABEN OCH GENERALITETET.
Generalstaben.
Sverge eger väl för det närvarande en generalstab, bestående af en samling officerare
trån olika corpser, dels tjenstgörande i landförsvars-departementets kommando-expedition och
vid generalbefälen, dels utan all stabs-anställning, men icke varande någon corps, ej egande
någon organisation, bestämda åligganden eller tjensteförhållanden, och utan någon annan gemensamhet
än uniformen. Flera göromål, som borde tillhöra en generalstab, äro icke åt densamma
anvisade. Topografiska corpsen, i krig med generalstaben införlifvad, har under fred
med densamma intet annat samband, än ett gemensamt öfverbefäl, hvarigenom dess officerare
icke kunna bereda sig till stabsgöromålen i fält.
Afhjelpandet af dessa brister är en väsendtlig angelägenhet.
Ehuru generalstaben numera i alla land är en corps med egen chef, är dock dess organisation
olika. Den är antingen en fristående corps, med egen lönestat och egna officerare
med befordringsrätt sig emellan, eller ock en corps, sammandragen af officerare från arméens
regementen, der de ega lön och befordringsrätt. Båda dessa organisationer hafva fördelar och
olägenheter.
En fristående generalstab minskar icke det redan nog fåtaliga befälet vid regementena,
medgifver officerarne att mera odeladt egna sig åt tjensten i staben, hvilket för vissa af dess
göromål är en fördel och bibehåller bättre sambandet mellan dess medlemmar. Deremot afsöndras
härigenom generalstaben från arméen. Befordran blir inom en sådan afskild corps
långsam och om detta skulle hjelpas genom förflyttning till regementena, är osäkert i hvad
mån stabsskicklighet kunde ersätta ovanan vid regements-tjensten.
Genom en generalstab af officerare från regementena lemnäs dem tillfälle att genom tid
tals
tjenstgöring vid den trupp de tillhöra bibehålla praktisk duglighet; sambandet mellan
arméen och staben blir fastare; den förres stundom anmärkta obenägenhet mot den senare
motverkas; mera militärisk anda underhålles hos staben; mera omsättning uppkommer inom
densamma, och stabs-officerarnes befordran på regementena erkännes af dessa såsom rättvisare,
då de vant sig vid att i den befordrade se en kamrat, än om befordran skett genom
förflyttning, i synnerhet från en corps utan trupp. Dessa fördelar äro stora. Enda olägenheten
är att befälet vid regementena minskas, hvilket alltid, men mest under krig är menligt.
Med afsigt att förena fördelarne af båda dessa organisationer, men undvika olägenheten
att minska befälets vid regementena i alla fäll nog knappa antal, har landförsvarskomitén, som
för öfrigt i hufvudsak delar de af den år 1856 för generalstabens organisation förordnade
komité uttalade åsigter, trott detta syfte bäst vinnas derigenom
att särskild lönestat för generalstaben upprättas;
att generalstabs-officer, som innehar kaptens eller lägre grad, qvarstår såsom lönlös
med tur och befordringsrätt i något af arméens regementen eller corpser; utnämnd till
regements-officersgrad, blir hans qvarstående beroende af ansökan och Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning särskildt för hvarje gång;
att, då officer utnämnes till generalstabs-officer, han uppföres på generalstabens stat,
och den lön, han vid regementet innehade, tillsättes i vanlig ordning; samt
att desse stabs-officerares tjenstgöring på regementena skall vara en bestämd, på vissa
tider återkommande skyldighet.
Land/ör8var8komit. Bet. I, 25
194
Häraf följer, att, då en stabs-officer utnämnes till lön på stat vid ett regemente eller
corps, upphör han att tillhöra staben.
I alla stater är landets topografiska aflattning anförtrodd åt generalstaben. Skälet härtill
är att det ursprungliga ändamålet med denna aflattning var militäriskt, och arbetena intogo
således ett värdigt rum bland göromålen för den corps, som skulle bereda kännedom om
landets beskaffenhet. Uppdraget har fortfarit att vara militäriskt, sedan ändamålet långt för
detta vidgats till statistiskt, statsekonomiskt och geografiskt samt alltmera antagit vetenskaplig
form och riktning. Den nämnda topografiska afiattningen sker också med stor fördel och med
minsta kostnad af officerare, är för dem under fred en lämplig och äfven militäriskt bildande
sysselsättning, genom det ortsinne och den förmåga att militäriskt bedöma en trakt, hvartill
den uppöfvar, och hvilka egenskaper, synnerligast för generalstabs-officeren, äro angelägna.
Äfven då dessa arbeten till någon eller ock betydlig del utföras af arméens officerare, fordra
de en ledning, i åtskilliga delar vetenskaplig, genom en dertill danad militärcorps. Men då
en sådan corps ensamt häråt egnar sig, kan arméen i krig, då befälsbehofvet är stort, icke
draga den nytta af dess officerare, som om desse under fred, genom beröring med arméen
och med generalstaben vunnit militärisk utbildning och användbarhet. Då svenska topografiska
corpsen för 60 är sedan inrättades, föreskref Kongl. Maj:ts nådiga bref härom den 4
April 1805, att »corpsen skulle under krig vara med generalstaben inför lifv ad», och vigtiga
stabsbefattningar uppdrogos också åt dess officerare genom 1806 års föreskrift för generalstabens
tjenstgöring i tält. Nyuppsatt med skicklige officerare från arméen, begagnades corpsen
under 1808 års krig med den fördel till stabsgöromål, att konungen genom nådigt bref till
chefen deröfver förklarade sitt välbehag, och under 1813 och 14 års fälttåg i Tyskland och
Norge likaledes till befälhafvarnes belåtenhet. Men under de många påföljande fredsåren har
corpsen bibehållits i sitt inom sig sjelf slutna läge, hvilket naturligtvis icke kan väl bereda
till de befattningar, kriget af densamma fordrar. För 35 år sedan förenades corpsen visserligen
äfven under fred med generalstaben, dock endast till namnet, emedan den ställdes under
chefens för generalstaben (departements-chefens) öfverbefäl, men utan någon beröring med
generalstaben och utan någon annan med arméen än den, att sedan hela dess underlöjtnantsoch
halfva dess löjtnants-grad blifvit indragen, skulle anställning vid corpsen endast ske genom
officerare från arméen. Den i sammanhang med denna förändring utfärdade 1834 års
instruktion för corpsen förnyar på det utförligaste sätt föreskrifterna om »corpsens införlifning
i fält med generalstaben» genom uppräknandet af alla dess då åliggande vigtiga sysslor, utan
att likväl något tillfälle bereddes, att under fred till dem bilda, och corpsen har fortfarit i
samma afskilda läge som förr.
Då detta icke kan vara nyttigt och icke förenligt med nyssnämnda, ännu gällande författningar,
samt på öfriga här anförda skäl, och i öfverensstämmelse med generalstabs-komitén,
föreslå kommitterade:
topografiska corpsens fullständiga förening med generalstaben.
Ehuru kommitterade för sin del anse den af ålder vissa regementen och corpser tilldelade
s. k. rang, eller befälsrätt öfver officerare af samma grad vid andra regementen, sakna
alla militäriska skäl och vara förenad med verkliga olägenheter, emedan en ganska användbar
ung officer ofta kommer att icke användas, emedan han skulle taga befäl öfver äldre;
likväl och så länge en sådan befälsrätt finnes, och ifall den anses böra fortfara, talar naturligtvis
allt för att den äfven bör egas af generalstabs-officerare; och kommitterade föreslå då:
att generalstaben och dess officerare komma att erhålla samma ställning till öfriga
regementen och corpser som nuvarande topografiska corpsen och dess officerare.
Kommitterade hafva, af samma skäl som ofvan åberopade generalstabs-komité, ansett att
generalstaben bör hafva sin egen chef. Efter den nu föreslagna organisationen skulle generalstaben
erhålla en vidsträckt verksamhet med mångartade tjensteåligganden och arbeten,
med förvaltning och redovisning, der chefsbefattningen vore alldeles oförenlig med landför
-
195
svarsdepartements-chefens embete. Äfven något annat dennes öfverbefäl, än det han nu har
öfver hela arméen, synes ej vara behöfligt. En corps lyftes mera i anseende och sjelfbemödanden
under egen chef, än om befattningen genom ett öfverbefäl delas, då äfven ansvaret
delas och befälets kraft försvagas. I synnerhet då en corps skall nyskapas är befäls-enheten
angelägen. Alla lands generalstaber, äfven vårt broderlands, hafva egen fristående chef. Liksom
i andra land bör lian ock tillhöra generalitetet. Han gjorde det i Sverge redan vid den
generalstab, som Gustaf den andre Adolf inrättade. Äfven i spetsen för Norges nya generalstab
står en chef af generalsgrad.
Kommitterade föreslå således:
att generalstaben får egen chef tillhörande generalitetet.
Generalstaben bör fortfarande upptaga löjtnanter. Vore kaptensgraden den lägsta i staben,
skulle antingen, då en officer anställdes i staben, han på samma gång befordras en grad,
hvilken dubbla och samtidiga fördel icke alltid vore rättvis; eller också, om han ej befordrades,
ett skickligt generalstabs-ämne till men för staben få vänta på inträde. Särskildt är det
för de topografiska arbetena nyttigt att dervid använde officerare fä i en lägre grad inhemta
nödig skicklighet i yrkets alla mindre delar, innan de komma i en högre, der de skulle anse
sig lyftade öfver skolan, möjligen för tidigt. Alla generalstaber hafva löjtnanter.
Generalstabens personal bör rättas efter det under fred till göromålen behöfliga antalet.
Det har nämligen icke synts kommitterade riktigt att föreslå en större stabspersonal än den,
som under fred har ändamålsenlig och full sysselsättning. Skulle vid krigs utbrott brist uppstå,
får den fyllas med dem, som förut tillhört generalstaben eller fullgjort de för inträdet
föreskrifna vilkor, men af brist på ledighet ej kunnat intagas.
Generalstabens tjenstebefattningar under fred och dervid behöflig personal äro, utom chefen,
följande:
Vid hufvudstationen, med derunder lydande topografiska, krigshistoriska och militärstati
-
stiska afdelningarne samt krigsarkivet 18
I kommando-expeditionen 5
Vid general-befälen och kavalleri-inspektionen 6
1 krigskollegium 1
Som lärare vid krigshögskolan, adjutant hos chefen, till särskilda uppdrag disponible . . 4
34.
Detta är 4 mer än 1856 års komité föreslog. Det ökade antalet har sin grund i den
mycket större utsträckning de topografiska arbetena sedan den tiden erhållit Det är i alla
fall blott en mer, än nu finnas i generalstaben tjenstgörande, och med löner eller arvoden
försedde, nämligen:
vid topografiska corpsen 11
i kommando-expeditionen 8
vid general-befälen och kavalleri-inspektionen . . 14
~ ~3lh
Kommitterade hafva likväl trott en annan fördelning af officerarne böra ske, än nu är
händelsen, hvarigenom personal vinnes till de nya stabsgöromål som böra handläggas.
Kommitterade hafva äfven ansett lämpligt att åter upptaga de benämningar, hvilka fast
ställdes
genom 1806 års generalstabs-organisation och föreslå derföre
att generalstabens regements-officerare benämnas öfver-adjutanter, kaptener och löjtnanter
stabs-adjutanter,
hvarigenom också nödig öfverensstämmelse vinnes med 35 § i nu gällande regeringsform.
Generalstaben bör äfven ega underofficerare. Under fred kunna de, såsom erfarenheten
vid topografiska corpsen, der sådane sedan 1858 varit anställde, visat, med fördel användas
till ritning och fältmätning, sedan de förut blifvit vid corpsen omsorgsfullt dertill danade,
196
samt aflagt prof i geometrisk kunskap m. m. De kunna äfven användas såsom afvägare, höjdmätare,
signalbyggare, till renskrifning i expeditioner, vid krigsarkivet och till biträden vid
flera arbeten. I krig kunna de såsom guider biträda generalstabs-officerare, vara vägvisare
under marscher, anställas vid fältarkivet, vid fält-telegraferna m. m. I danska och österrikiska
generalstaberne finnas underofficerare. Kommitterade föreslå derföre:
att underofficerare med löner på stat anställas i generalstaben till ett antal af 12.
Civilstaten skulle, i likhet med hvad generalstabs-komitén föreslagit, bestå af: en professor
hvilken, liksom nu anställd vid den topografiska afdelningen, leder de geodetiska arbetena
och undervisar i dem; en fältsekreterare, som är räkenskapsförare och redogörare, så väl för
aflönings- som arbetsanslaget: tre vaktmästare, af hvilka 2 vid hufvudstationen (liksom nu vid
topografiska corpsen) och 1 vid kommando-expeditionen.
I följd häraf föreslå kommitterade:
att generalstaben skulle bestå af följande personal:
Militär-stat.
Civilstat.
1 professor.
1 fältsekreterare.
3 vaktmästare.
1 chef.
12 öfveradjutanter.
22 stabsadjutanter.
12 underofficerare.
Denna personal borde, såsom generalstabs-komitén föreslagit, vara till sin tjenstebefattning
anställd:
vid generalstabens hufvudstation, förlagd i hufvudstaden, under chefens omedelbara
befäl, och till hvilken höra topografiska, krigshistoriska och militärstatistiska afdelningarne,
krigsarkivet samt de officerare, som af chefen hafva särskilda uppdrag;
utom hufvudstationen: i kommando-expeditionen, vid generalbefälens och kavalleriinspektionens
staber, samt i krigskollegium.
Följande stadganden för tjenstgöringen inom staben föreslås, och öfverensstämma äfven
med generalstabs-koiniténs förslag:
chefen för staben eger regementschefs makt och myndighet, föreslår till grader och
löner, fördelar tjenstgöringen mellan officerarne inom hufvudstationens afdelningar, ordnar
så väl de topografiska arbetena som stabens öfriga fältöfningar, föreslår dem, som
skola tjenstgöra i kommando-expeditionen och i staberna, (med undantag af chefen i
kommando-expeditionen), vid större öfningsläger, vid regementena, vid krigshögskolan
samt till särskilda uppdrag och arbeten; insänder för generalstaben dylika arbets-berättelser
och arbetsförslag, som nu äro chefen för topografiska corpsen anbefallda, har
samma förvaltning af medel och verkställer samma resor, som bemälde chef samt föreslår
de officerare af arméen, hvilka med regements- och general-befäls tillstånd söka
tjenstgöring vid stabens arbeten;
generalstabs-officerare användas omvexlande i olika stabsgöromål och vid arméens
vapenöfningar. De, som stå vid regementen, bevista hvartannat år vapenöfningarne
derstädes och deltaga, då stabstjenstgöringen sådant medgifver, turvis med sina kamrater
i från regementena utgående kommenderingar;
generalstabs-officerare, kommenderade till kommando-expeditionen och staberna, stå
i allt hvad deras tjenstgöring rörer under sina chefers omedelbara befäl;
generalstabs-officer, som erhållit befordran i det regemente, der han står, eller i arméen,
uppföres i generalstabens rulla efter sist erhållna fullmakts dag;
lönerna för generalstabs-officerare indelas i klasser, tre för öfveradjutanter, den första
med öfverstes, den andra med öfverste-löjtnants, den tredje med majors pensionsrätt;
samt två för stabs-adjutanter, den ena med kaptens, den andra med löjtnants
pensionsrätt;
unclerofficerarnes löner äro upptagna till lika belopp med konduktörers vid ingeniörcorpsen,
med hvilka de äfven hafva lika pensionsrätt;
chefen föreslår till högre grad och till lön i alla klasser den skickligaste, utan afseende
på tjensteålder. De egenskaper och förhållanden eller de tjenstehjrrättningar,
hvilka till sådant företräde berättiga, böra i förslaget noggrannt anföras.
Uti betänkandet rörande krigshögskolan hafva kommitterade sökt afhjelpa de brister,
hvilka för det närvarande förefinnas i de fordringar å kunskapsmått, som enligt kommitterades
åsigt böra afläggas för vinnande af inträde i generalstaben. Lika med generalstabs-komitén,
anse äfven kommitterade af hög vigt att den blifvande generalstabs-officeren före inträdet
i staben tjenstgjort ej mindre vid det truppslag, han tillhör, än ock vid hvartdera af de
två andra hufvudvapnen; att han för öfrigt under proftjenstgöring i staben ådagalagt sig ega
fallenhet för dess göromål, samt aflagt prof på kunskap i lefvande språk. Men då kommitterade,
olika med 1856 års komité, föreslagit att äfven löjtnanter kunna vinna inträde i generalstaben,
hafva tjenstgöringsåren vid regementena kunnat till antalet något inskränkas, enär
behofvet att förvissa sig om en längre tjenstgöring vid trupp är mindre angeläget, än då enligt
nämnda komités förslag kaptensgraden skulle vara den lägsta i staben. I alla fall skulle
efter här angifna förslag ingen kunna blifva stabs-adjutant förr än efter omkring 8 års tjenstetid,
hvilken icke synts böra ytterligare förlängas.
På grund häraf föreslå kommitterade följande fordringar för behörighet att inträda i generalstaben
:
att såsom officer hafva bevistat två års vapenöfningar vid regementet och i öfrigt förrättat
den tjenstgöring, som åligger på stat varande subaltern-officer;
att derefter hafva genomgått krigshögskolan med aflagda prof å generalstabs-linien,
och under denna tid bevistat ett års vapenöfningar vid sitt vapen;
att efter utgången från nämnda skola hafva bevistat ett års vapenöfningar vid regementet;
att
hafva fullgjort tre års proftjenst i generalstaben, hvarunder två somrars vapenöfningar,
en vid hvartdera af de hufvudvapen officeren ej tillhör, en hel sommar vid
de topografiska arbetena, tjenstgöring i kommando-expeditionen och vid stabens öfrige
göromål;
att inför en af chefen för generalstaben tillsatt kommission hafva aflagt prof i fransyska
språkets talande och skrifning, samt i tyska och engelska språkens obehindrade
läsning;
att hafva företett intyg om nöjaktig färdighet i ridning.
Bland dem, som söka proftjenstgöra i generalstaben, väljer chefen för staben de skickligaste,
hvilka, i mån stabstjensten sådant fordrar, inkallas genom generalordres till tjenstgöring
pä tre år, inställa sig vid hufvudstationen, kommenderas till ofvannämnda stabsgöromål, samt
till den sysselsättning chefen för öfrigt bestämmer, och återgå, efter de tre profåren och derunder
aflagda prof i lefvande språk, till tjenstgöring vid sina regementen.
Vid inträffad ledighet i generalstaben, föreslår chefen till generalstabs-officer den, som
genom kunskaper och tjensteduglighet i allmänhet samt under profåren ådagalagd skicklighet
för generalstabstjenst, företrädesvis bör ifrågakomma.
I afseende på den för generalstaben blifvande stat föreslås följande grunder:
att, då chefen tillhör generalitetet, hans lön också på generalitetets stat uppföres;
att öfriga löner på militärstaten beräknas lika med artilleriets, med tillägg af 400
rdr i häst- och furagemedel, för hvarje officer;
att, då generalstabs-göromålen icke medgifva officerarne åtnjutandet af semester, och
då en del af dessa göromål erfordrar den mest trägna tjenstgöring, betingas ock af
billigheten någon ersättning derför. Till beredande häraf är i staten uppfördt ett anslag
af 9,000 rdr, motsvarande i det närmaste semester-ersättning eller ett fjerdedels
198
års lön för 8 i fjerde och 8 i femte löneklasserna, afsedt att på chefens förslag tilldelas
dem, som under året till följd af trägnare tjenstgöring gjort sig förtjente af löneförhöjning;
att
inqvartering elter grad bestås de i hufvudstaden tjenstgörande officerare, underofficerare
och civilstat;
att alla besparingar, så väl å löner, som å alla de för generalstaben i staten uppförda,
öfriga anslag måtte få, efter chefens godtfinnande och emot redovisning, användas
till arvoden för mera maktpåliggande befattningar inom staben, rese-ersättningar
vid förflyttningar m. m. dylikt till stabens fördel;
att de besparingar, som möjligen ett år kunna uppstå, må till ett annat år i räkenskaperna
reserveras, och sålunda i likhet med hvad för artilleriet sker, hela anslagssumman
för generalstaben utgå såsom ett reservations-anslag.
Utgående från dessa grunder föreslå kommitterade närlagde löne- och anslags-stat för
generalstaben. (Bil. A).
Generalitetet.
Då hvarken Konungen, högste befälhafvaren öfver krigsmakten, eller chefen för landförsvars-departementet,
hvilken närmast Konungen förer befälet öfver arméen i fredstid, kunna
personligen vaka öfver det sätt, hvarpå vederbörande chefer vårda ordning, disciplin och tjenstbarhet
inom regementen och corpser, är nödigt att denna tillsyn utöfvas genom personer,
ställde öfver nämnde chefer och med befäl öfver ett visst antal af dem, allt efter de landets
områden, der krigsmakten är förlagd. Detta eger rum i alla land och lår en ökad vigt i vårt
vidsträckta, der regementenas afskilda läge försvårar deras oftare sammandragning och hindrar
krigsstyrelsens öfvervakande öga.
Men denna tillsyn är äfven i vårt land icke ny. Af gammalt hade generalguvernörer
öfver flera landskap uppsigt öfver trupperne, och Kongl, brefvet d. 27 Augusti 1685 gifver
dem rätt att yttra sig öfver valen af officerare vid regementena. Men det första steg, som
togs till en egentlig fördelning af arméen hemma i landet, var då Konung Carl XII den 20
November 1717 förordnade, att regementena till häst och fot skulle delas i 8 ständiga tilldelningar,
ställda under generalpersoners befäl. Det var samma dag konungen förordnade,
huru regementena skulle fördelas, då de i fältläger sammankommo. Organisationen upphörde
likväl snart efter konungens död. Men då Konung Fredrik utnämnde kronprinsen Adolf
Fredrik till generalissimus, och denne anmält »att fel i disciplin, ringa subordination, försummelse
i exercis och militära ekonomien insmugit sig och till en del deraf härledde sig, att
uppsigten ej varit som vederbort» förordnades den 6 Maj 1747, att arméen skulle indelas i
fyra fördelningar, en hvar under en generalsperson, som skulle efterkomma hvad generalissimus
till rikets tjenst och arméens iståndsättande funne nödigt att befalla, och hafva noga uppsigt
öfver att allt behörigen och med skyndsamhet verkställdes; han skulle underrätta sigom
tillståndet inom regementena, deras beväring, beklädnad, tross m. m.; efterse huru exercis,
disciplin och subordination inom regementena handhades och efterlefdes; vara tillstädes vid
regementsmötena; tillse huru officerare och manskap inöfvades och uppammades i hvad uti
fält dagligen kunde förekomma; underrätta sig om officerarnes frejd, skicklighet och håg m.
m. och om allt sådant till generalissimus inrapportera. Enligt samma dag utfärdad instruktion
fingo fördelnings-generalerne ganska vidsträckt myndighet att vidtaga nyttiga åtgärder,
rätta missbruk, utse en underordnad general eller öfverste till sitt biträde, m. m. Genom
Kongl, förordningen den 10 Maj 1792 blefvo fördelningarne sex. Genom den nya instruktionen
af den 10 Januari 1794 upphörde fördelnings-generalernes befattning med regementena
mellan mötena och de förvandlades till föga annat än generalmönsterherrar, ined undantag för
Skåne, der en generalsperson alltid (med korta afbrott) fört öfverbefälet. Ar 1797 upphäfdes
helt och hållet alla de öfriga fördelnings-befälen; generalmönstringarne förrättades af sär
-
199
skildt för tillfället förordnade generalmönsterherrar och 1802 inrättades generalinspektörer för
hvarje vapen, men hvilka upphörde 1809. Den 1815, i syfte att under fred vinna öfverensstämmelse
med en armées fältorganisation, införda fördelningen i 6 inspektioner och 13 brigader,
uppliäfdes 1832, dels i följd af den skadliga rubbning, som häraf föranleddes i arméens
löneväsende, enär lönerna till denna organisation togos från regementena, dels också, i följd
af den insedda onyttan att under fred hafva ett så talrikt generalitet på stat. I dess ställe
inrättades 1833 sex general-befäl, hvilka 1847 minskades till de nuvarande fem.
Inrättningen af general-befäl, ehuru gammal, har således undergått flera vexlingar och
afbrott; sedan de upphäfts, har man dock på ett eller annat sätt till dem återkommit,
emedan deras nytta insetts. Den är också uppenbar. En vakande och sammanhållande myndighet
öfver flere skilde chefer är angelägen. Regementscheferne, hvilka med rätta äro utrustade
med makt att verka till regementets bästa, böra hafva någon, ej långt aflägsen, öfver
sig, som har tid och rådrum att tillse huru de utöfva sina pligter och som betraktar förhållandena
från en mera vidgad synpunkt än regementets stundom ensidiga. Allt nit och all
duglighet fordra tillsyn, fordra eggelse och uppmuntran. Den tillfälliga inspektionsrätt, som
af en generalmönsterherre utöfvas, är härtill icke nog. Såsom icke ständig, har den ingen
fortfarande och jemnt verkande kraft. Den förutsätter intet närmare samband emellan trupper,
hvilket inom de särskilda orterna är af väsendtlig vigt; den förlorar det betydligaste af
sitt anseende, då innehafvaren deraf icke har någon befälsrätt. Den inspekterande och befallande
myndigheten bör således vara förenad hos samme person, åtminstone så långt sådant,
med hänseende till de särskilda vapnen och deras rätta bedömande, låter sig göra.
Kommitterade äro likväl af samma tanke, som ligger till grund för de nuvarande general-befälen,
att de nämligen endast äro en fredsorganisation — ett befäl öfver ett område,
der trupper äro förlagde. Då arméen försättes på krigsfot inträder helt andra förhållanden
än de, som kunna vara tillämpliga för freden, under hvilken omständigheterna tvinga till en
find äggning, som endast undantagsvis kan afse ett rätt ordnadt försvar.
Med afseende på denna fredsorganisation hafva kommitterade ansett, att riket lämpligast
kan indelas i fyra områden, nemligen:
Södra, innefattande Skåne, Småland och Halland;
Östra, Östergötland, Södermanland, Upland, Westmanland och Nerike;
Vestra, Westergötland med Dalsland, Bohuslän och Wermland; och
JSorra, Dalarne samt hela landet norr om Dalelfven.
Uti hvart och ett af dessa områden föreslå kommitterade att en generalbefälhafvare
skulle ega den disciplinära och befallande makten öfver alla inom området förlagde trupper,
hufvudsakligen inom de gränser, som nu tillkomma generalbefälhafvarne.
Den inskränkning, som generalbefälens antal från fem till fyra här erhållit, skall möjligen
mötas med det inkast, att en generalbefälhafvare aldrig skall hinna att under den korta
vapenöfningstiden, som sig bör, inspektera alla under hans befäl lydande trupper, än mindre
emellan mötena kunna utöfva den erforderliga tillsynen. Storleken af de föreslagna områdena
är dock, genom de allt mer lättade förbindelserna emellan orterna, numera intet hinder för
det vidsträcktare befäl kommitterade föreslagit, i synnerhet om lämpliga förändringar uti nu
gällande generalbefälhafvare-instruktion infördes. Sådana äro: att de för hvarje möte anbefallda
brödmönstringarne upphörde att vara en af general-befälhafvarens förnämsta skyldigheter,
och ersattes af hans rätt och pligt att emellanåt förvissa sig om styrkans öfverensstämmande
med rullor och förslag; att det öfverläts åt generalbefälhafvare!! att ordna sina inspektioner,
så som det för hvarje tillfälle vore nyttigast, utan ovilkorlig skyldighet att årligen besöka alla
olika möten på samma mötesplats; att regements-chefernes permitteringsrätt, i anseende till
de numera lättade och hastiga förbindelserna utvidgades; att generalbefälhafvare!! befriades
från åtskilliga mindre behöfliga skriftvexlingar. Med dessa i alla fall lämpliga förändringar
200
blefve den föreslagna områdes-indelningen icke så vidsträckt, att ej en person kunde medhinna
resorna, äfvensom att utöfva all den kontrollerande myndighet, som afses.
Utom dessa i orterna förlagde generalbefälhafvare, hvilka, jemte det befäl de hvar inom
sitt område innehafva, äro afsedde att inspektera infanteriet, måste äfven specialvapnen hafva
sina egne inspektörer och högste styresmän:
Generalfälttygmästaren är chef för hela artilleriet, har högsta inseendet öfver all dertill
hörande materiel; vigten af ett sådant befäl, den vidsträckta förvaltning som åtföljer detta
embete kräfver, att den person, som innehar detsamma, beklädes med generalsvärdighet;
Chefen för ingeniör-vapnet är i alla land general; han har en betydlig och ansvarsfull
förvaltning och hans inspektionsrätt sträcker sig öfver rikets alla fästningsbyggnader; och
Hvad beträffar kavalleriet, anse kommitterade af särdeles vigt, att detta vapen, fortfarande
som hittills, eger sin egen inspektör; och uti förslaget, rörande generalstabens organisation,
hafva kommitterade redan uttalat sina åsigter i afseende på behöfligheten af att chefen
för denna corps är en generalsperson.
Utom generalbefälhafvarne borde således, enligt kommitterades åsigt, finnas fyra generalspersoner
på stat:
Generalfälttygmästaren,
Chefen för ingeniörvapnet,
Inspektören för kavalleriet,
Chefen för generalstaben;
alla, utom kavalleri-inspektören med ej mindre inspektions-, än ock befallande rätt, hvar
inom sitt vapen eller sin corps uti allt hvad icke kan hänföras till garnisonsfenstgöring, hvilken
af vederbörande generalbefälhafvare ensam ordnas och öfvervakas. Inspektören för kavalleriet
deremot bör, jemte inspektions-skyldigheten öfver hela kavalleriet, ingifva och yttra
sig öfver alla befordringar inom detta vapen, för hvars utbildning och användbarhet han ansvarar.
Svenska generalitetet skulle således, enligt kommitterades förslag, utgöras af
fyra Generalbefälhafvare,
Generalfälttygmästaren,
Chefen för ingeniörvapnet,
Inspektören för kavalleriet och
Chefen för generalstaben;
hvilka alla intaga sin tur efter fullmakts datum inom den generalsgrad, hvartill de af Konungen
utnämnas.
I afseende på lönernas belopp föreslog Kongl. Maj:t redan 1828 för generalbefälhafvarne
7,000 rdr bko eller 10,500 rdr rmt. Ständerna beviljade 6,000 rdr bko eller 9,000 rdr rmt,
hvilket belopp allt intill senare tid och oaktadt stegrade pris å lefnadsförnödenheter samt den
betydliga förhöjning skjutslegan undergått, utgör allt hvad en generalbefälhafvare af staten åtnjuter.
Kommitterade anse detta hvarken billigt eller rättvist; och hafva derföre, på sätt bifogade
lönestat utvisar, föreslagit en förhöjning, som de tro någorlunda motsvara nutidens fordringar.
201
Bil. A.
Förslag till stat för svenska arméen* generalstab.
Militär slaten.
1
1
1
1
1
8
1
13
1
7
chef, upptagen på generalitetsstaten
öfveradjutant i första löneklassen
» i andra
)> i tredje
»
stabsadjutant i fjerde
»
» i femte
1 underofficer
11 »
Civilstaten.
1 professor, då han icke eger annan tjenst . . .
om han eger annan tjenst utgår lönen med
I fältsekreterare, tillika redogörare
1 vaktmästare
2 »
2,400
Lim.
5,000
4.500
4.500
4,000
32,000
3,000
39,000
1,200
8,400
900
9,900
4,500
2,000
500
1,000
Häst- och
furagemedel.
400
400
400
400
3,200
400
5,200
400
2,100
Bekläd
nadshjelp.
150
1,050
Summa.
5,400
9,800
39.600
47,000
12,100
12.600
4.500
2,000
1.500
Summa aflöning 135,100.
Diverse anslag.
Krigsarkivet, inköp af böcker, kartor, instrumenter, mm  1,500.
Generalstabs-aspiranters aflönande, fältöfningar och resestipendier  8,000.
Till disposition i och för semester-ersättning m. m  9,000.
Expensmedel  2,000. 20,500.
Summa summarum 155,600.
Enligt här ofvan upptagna stat skulle generalstaben komma att kosta, årligen  155,600
För betäckande häraf finnas redan följande tillgångar, nemligen till
Topografiska corpsen  34,250.
Kommando-expeditionen  12,550.
Generalstabs-officerares bildande  6,500.
Fem stabschefer i militärdistrikten  5,000.
En » på Gotland  1,000.
En » hos kavalleri-inspektören  750.
En » vid Lifgardesbrigaden  600.
Fem stabsadjutanter vid militärdistrikten  3,000.
En » hos kavalleri-inspektören  450.
En » vid Lifgardesbrigaden  300.
64,400.
Landförsvarshomit. Bet. I.
Återstår att fylla 91,200.
26
202
Bil. B.
Förslag till löuestat för generalitet.
1 generalbefälhafvare, lön  8,000.
Häst- och furagemedel samt respenningar . . . 2,000.
3 generalbefälhafvare, » » ...
1 generalfälttygmästare, lön  8,000.
Häst- och furagemedel samt respenningar . . . 2,000.
1 chef för ingeniör-vapnet, lön  8,000.
Respenningar  1,000.
1 inspektör för kavalleriet, lön  8,000.
Häst- och furagemedel samt respenningar . . . 2,000.
1 chef för generalstaben, lön  8,000.
Häst- och furagemedel  1,000.
Summa Rdr
10,000.
30.000.
10.000.
9.000.
10,000.
9.000.
Tsjiöö.
INNEHÅLL:
Inledning till betänkandet  sid. 3.
Krigsstyrkan och befästningarne:
Krigsstyrkan
16.
Befästningarne
24.
Grunderna för arméens organisation, beväringsinrättningen och landstormen » 37.
Infanteriet
78.
Kavalleriet
125.
Artilleriet » 148.
Ingeniör-trupper
178.
Generalstaben och generalitetet »193.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE,
ANGÅENDE
LANDFÖRSYARET,
ANGIFVET DEN 12 MAJ 1865
AF
DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMMITTERADE.
II.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS JOH. BECKMAN,
1865.
DEN ALLMÄNNA MEDBORGERLIGA KRIGSBILDNINGEN.
Vid beräknandet af ett lands verkliga stridskrafter är af vigt att taga i betraktande folkets stridbarhet
och för handen varande allmänna krigsbildning.
Men denna kan icke vara densamma i våra dagar som fordom.
I de äldsta samhällena bildades den stridande hären af alla vapenföre män. Folk och här sammanföllo
då till ett. Näringslifvets, lefnadssättets och statsinrättningarnas enkelhet medgaf detta.
Medborgarne bestodo blott af väpnade folk och stridsmakten var i egentlig mening en folkbeväpning,
men derjemte en under freden stående här, så till vida, att han var ständigt stridsfärdig, och detta
mycket mera än vår tids stående härar, åtminstone i vissa stater, emedan de ständiga krigen under
höllo
en verklig krigisk bildning och krigisk ande, närd deraf att krig och vapen voro den enda,
mannen värdig ansedda sysselsättning, spridande krigiska vanor inom hela samhället.
Under årtusenden fortforo dessa förhållanden i allt det väsendtliga, endast med den inskränkning,
att i mon af staternas bildande anordnades krigspligten till en viss utsträckt gräns (i Sparta 60,
i Rom till 4S år) och endast så månge, som för hvarje fälttåg behöfdes, uttogos efter viss ordning,
som alltid gaf tillräckligt manskap.
Men i den mon näringar och handel tillväxte och blomstrade, med civilisationen välståndet inträdde,
det fredliga arbetet kom till heders och blef ett stort samhällsintresse, så blef icke heller
längre möjligt att hvarje man skulle betrakta sig såsom ständigt varande under vapen. Vapentjensten,
förr den enda ärofulla, som all uppfostran förnämligast afsåg, blef småningom en börda. Frivilligt
mot erbjudna fördelar eller genom tvångslagar måste krigare anskaffas, hvilka egnade sig åt vapnens
bruk såsom sitt yrke, danades i de stränga vanor af hörsamhet och undergifvenhet, som kriget fordrar,
men hvilka icke längre voro allmänna samhällsvanor. Dessa krigare bildade den krigshär, som
gick i fält och under hvars skydd det öfriga samhället kunde odla fredens yrken.
Grunden till denna småningom skeende förändring — vapentjenstens öfverflyttande från alla till
vissa — var således icke veklighet, icke glömska af samhällspligter, icke försämring i sederna, icke
förkolnad fosterlandskärlek, utan var en klar följd af samhällenas förändrade, för freden afsedda inrättning,
som icke längre medgaf dem att vara stående läger, att ställa hela samhället på krigsfot.
Förändringen har inträffat förr eller senare öfverallt, der samma orsaker voro verkande; hon har
icke inträffat der samhällena ännu i våra dagar qvarstå i sitt första bildningsskifte.
Då, under den stora statshvälfningen i Frankrike, det visade sig, att hvarken frivilligheten eller
den kommunerna ålagda skyldigheten att ställa manskap ens förslog att till landets försvar anskaffa
tillräcklig stridsstyrka, än mindre vid de anfallskrig, hvarmed den unga republiken hemsökte alla sina
grannar, tog man sin tillflykt till den urgamla inrättningen af vissa tjenstepligtiga år för hela befolkningen
eller konskriptionssystemet. Detta skedde icke med hänsyn till någon annan dess förträfflighet,
än den ganska väsendtliga, att alltid vara ett säkert medel att anskaffa manskap, en snart sagdt outtömlig
källa dertill. Andra folk, fransmännens flender, tvungos af samma orsak att anlita samma medel,
och härarnes nuvarande storlek har tvungit hela europiska fastlandet att genom denna inrättning
göra sig säker om att erhålla tillräckligt manskap för krigsbehof
Nödvändigheten nemligen att vara ständigt beredd på krig, men omöjligheten för vår tids stater
att vara fullrustade, d. v. s. att under fred kunna underhålla så stora krigshärar, som krigen i våra
dagar fordra, har gifvit stadga åt det allmänna beväringssystemet, genom hvilket vissa årsklasser eller
4
delar af desamma, skiftesvis, ett visst antal år äro i ständig tjenst och utgöra en fredsfot, hvilken
under krig, genom tillkomsten af de öfriga vapenpligtiga årsklassernas manskap, förstärkes till krigsfot.
Meningen med den ständigt underhållna fredsstyrkan kan icke vara att blott skaffa mera vapenöfning,
ty denna kunde på vida kortare tid inhemtas, men hufvudsyftet är att under en längre tid verka uppfostrande
till djup känsla af pligt och lydnad för befäl — allt sedan de äldsta tider de enda säkra
medlen att sammanhålla en krigshär, att göra honom till ett dugligt vapen i fältherrens hand.
Den allmänna gång för vapentjenstens utbildning, som här blifvit angifven, har äfven i Sverige egt
rum. Häradet bestod af de samstridande, som bildade hvad man i våra dagar kallat den minsta taktiska
enheten. Häradet är det ursprungliga kompaniet och ännu äro de icke främmande för hvarandra.
Större eller mindre del af den vapenföra befolkningen utskrefs, dels efter gårdarne, dels efter hushållen,
intill dess indelningsverket ordnades, hvilket med sina många kända fördelar förenade den olägenheten
att en gång för alla fastställa härens nummerstyrka, hvilken icke utan de största svårigheter
kunde ökas. Följden blef också, att i det stora kriget, strax efter indelningsverkets stadgande, måste
icke allenast värfning i ganska vidsträckt mått anlitas, utan äfven sådana utomordentliga åtgärder, som
uppsättandet af tre, fyra och fem-rnänningsregementen, vidtagas. I sista kriget med Ryssland nödgades
äfven vi, af brist på manskap, att använda konskriptionssystemet, men så utan all organisation,
utan befäl och utan all fältvård, att det lemnat ett olyckligt minne i den tidens landvärn.
Kort efter införandet af vårt nya statsskick fingo vi ett slags beväringsförfattning, som visserligen
uttalade grundsatsen om hvarje vapenför mans pligt att under vissa år deltaga i landets försvar, men,
genom den föreskrifna korta öfningen, bristen af kontroll å det vapenskyldiga manskapets befintlighet
m. m., ganska svagt uttalade grundsatsen. Den nya beväringsstadgan af 1860 har, genom längre öfningstid
och genom flere bristers afhjelpande, gifvit grundsatsen mera vigt. Denna grundsats: »hvarje
vapenför mans vapenpligt under vissa år», är angelägen att upprätthålla, emedan detta är det enda
säkra medlet att anskaffa manskap, hvarförutan ett folk icke kan försvara sig. Men grundsatsen är
riktig äfven derför, att då landets försvar är en alla åliggande pligt, lägges denna på allas hjertan,
blir en allmän och den vigtigaste medborgerliga angelägenhet, som, om den också icke kan kalla alla
under vapen, likväl hos alla bereder villighet till de stora uppoffringar af alla slag, utan hvilka ett
ihärdigt försvar vöre omöjligt, och hvilken sinnesstämning, lefvande hos ett helt folk, verkar lyftande
och lilvande på de kämpande, folkets målsmän i striden.
Öfvertygelse:! att landets försvar är ett allmänt medborgerligt åliggande måste hos folket bereda
en allmän medborgerlig krigsbildning, liksom denna måste genom vexelverken å sin sida lifva och befästa
nämde öfvertygelse. Men denna krigsbildning kan i våra dagars samhällen, med arbetsfördelningen,
välståndet och gemensamheten såsom medel för sina syften, icke vara densamma, som i gamla
tider, då samhällena blott afsågo att fostra män för sig, med vapenäran till hufvudsyfte. I våra dagar
måste den medborgerliga krigsbildningen, för att icke alltför tryckande tynga på den fredliga medborgareverksamheten,
som går i civilisationens syfte, åtnöja sig med ett mindre mått af vapenfärdighet,
och kan det äfven, då en ständig krigsstyrka på fredsfot underhålles, såsom kärna för den full—
rustade krigsfoten, hvilken organisation i våra dagar är ett samhällsbehof; ty ju större krigisk saft
denna kärna eger, desto mera fruktbringande blir denna i de unga friska telningar, i hvilka hon inympas.
Men då krigisk bildning tages i en mera omfattande betydelse, som äfven innehåller moraliska
sidor, så är vapenfärdigheten endast en del af den önskvärda krigsbildning, som den sanna medborgerligheten
kräfver. Annu vigtigare är den manliga karakter, det mod och den beslutsamhet, den
villighet till stora uppoffringar i farans stunder, högsintheten att sätta fäderneslandet främst bland alla
angelägenheter — ty allt detta är hvad som under ett krig lyfter medborgarens sinne och ökar slagen
i folkets hjerta.
Många moraliska medel kunna härtill verka, hvilka icke tillhöra området för detta yttrande. Hit
hörer blott att bestämma de yttre medel och inrättningar, som verka i denna åsyftade riktning.
Här bör således afses hvad som kan göras för medborgerlig krigsbildning:
Före beväring såldern.
Under beväringsåren.
5
Efter desamma.
En allmän medborgerlig krigsbildning, så vidt en sådan under nuvarande utbildade samhällsskick
är möjlig, bör grundläggas genom ungdomens fysiska uppfostran, hvilken äfven är dess militäriska, till
helsa och krafter, till dristighet, beslutsamhet och sinnesnärvaro. Detta är det förnämsta. Härtill bör
komma den allmänna vapenfärdighet, som, i ungdomen lätt inhemtad, ingen bör vara alldeles utan,
äfven innan han ställes i de led, dit lagen vid ynglingaårens utgång kallar honom.
Lyckligtvis ega vi i våra dagar, och företrädesvis i vårt land, ett uppfostringsmedel, som på ypperligt
sätt bibringar den helsa och de kroppskrafter, samt de sinnesegenskaper, hvilka, för medborgaren
dyrbara, äro krigarens förnämsta och således utgöra det högsta gemensamma underlaget för bådas
uppfostran. Om millioner härtill fordrades, vore ingen summa på ett lands budget mera produktiv
och välsignelsebringande; i ungdomens lifskraft, i mannens ökade arbetsförmåga, i hela folkets friskare
lefnandskänsla.
Gymnastiken, rätt förstådd, i lämplig omfattning, samt i den militäriskt bestämda form, som är
ordnings- och hörsamhetsbildande, bör läggas till grund för den medborgerliga krigsbildningen, så att
den erforderliga vapenfärdigheten blir för krigsbildningen tillämpade gymnastiska ölningar.
Det är klart att skolorna, der ungdomen är under uppfostringsåren samlad, erbjuda för gymnastiken
såsom uppfostringsmedel ett tillfälle, som staten aldrig kan till sin betydelse nog högt uppskatta.
Det är ingalunda för mycket att säga: att grunden till vårt försvar skall här läggas, liksom
grunden lill hela vår nationalkraft i allmänhet.
Beklagligen saknar ännu halfva antalet af rikets elementarskolar både gymnastikplatser och lärare,
ehuru rikets ständer anslagit löner åt alla de senare.
Ehuru stadsbobarnen i elementarskolorna, genom den mera instängda luft hvaruti de lefva och
det mera stillasittande lif de föra, skulle kunna anses hafva mera behof af gymnastik än landsbobarn,
hvilka föra ett naturligare och i allmänhet rörligare lif, så bör likväl gymnastiken ingalunda anses för
ett blott helsobringande medel, utan likainyeket lör sinnet och modet lifvande, och det vore således
ett väsendtligt förbiseende af sakens betydelse, om massan af det uppväxande slägtet, om landfolkets
barn, skulle sakna det uppfostrande medel, som ordnade gymnastiska rörelser bilda.
Den vidd, till hvilken gymnastik och dermed förbundna vapenöfningar bör i skolorna förekomma,
synes lämpligen böra vara den följande:
I folkskolorna kan gymnastiken vara enkel. Skolbarnens vanliga ålder medgifver detta och nödvändigheten
att undvika kostnad fordrar det. Endast gossar, som fyllt 10 år, böra i gymnastik deltaga.
Innan dess kan icke den grad af noggranbet och uppmärksamhet begäras, hvarförutan dessa öfningar
sakna sitt hufvudsakliga värde. Fristående gymnastik är för folkskolans barn ett förträffligt
medel, så väl till allmän kraftutveckling, som till det angelägna herraväldet öfver egna lemmar. Of
ningar
i vändningar, i marsch, i löpande, i fria språng, i stödsprång, som gossarne med stöd af hvar
andra
utföra, klättring, brottning m. m. äro ganska lämpliga. Tillräckligt utrymme för dessa öfningar
bör vid skolan eller i dess närhet af kommunen beredas. Har skolsalen icke hindersam inredning,
kunna åtskilliga af dessa öfningar, under ogynsam väderlek, der ske. Fria lekar på lediga stunder
böra uppmuntras och öfvervakas. Om trägevär, egentligen träkolfvar, kunna anskaffas, böra enkla
handgrepp samt de enklaste rörelser i bajonettfäktning (egentligen pikföring) öfvas. Likaså spridning
i kedja och återsamling i trupp. Der vatten finnes och undervisning i simning kan meddelas är
detta högst angeläget. Ur indelda armén skulle utan svårighet mot ringa ersättning fås undervisare
i militäröfningar någon dag i veckan under sommarmånaderna. Skjutöfningar kunna icke, i anseende
till skolbarnens ålder förekomma; men skjutgillen, genom kommunal försorg inrättade och öfvervakade,
böra uppmuntras, och ynglingen före beväringsåldern i dem deltaga. Likaså vore nyttigt, om under
några sommar-söndagseftermiddagar den äldre skolungdomen frivilligt samlades till öfningar under en
krigsmans befäl. Otvifvelaktig! skulle dessa öfningar i folkskolan och efter densamma visa hos folkets
barn de bästa frukter vid beväringsöfningarna, och då åt dessa kunna gifvas en mera militärisk
tillämpning.
6
I det lägre element ar-läroverket, likasom i de högre folkskolor, hvilka på några ställen i landet
äro under bildande, begynner enkel redskapsgymnastik. Denna bildar, jemte större och mångfaldigare
kraftutveckling, en högre grad af djerfhet och själsnärvaro, och bör meddelas till den omfattning, lärjungarnes
ålder medgifver. Handgrepp med trägevär kunna öfvas, äfvensom enkla infanteri-rörelser
utföras Dessa skolor böra ega gymnastik-lärare, hvilka aflagt prof på kunnighet och skicklighet.
I det högre elementarläroverket böra de gymnastiska ölningarna vinna möjlig fulländning till kroppsoch
själskrafternas helsosamma utbilning. Fullständig redskapsgymnastik tillkommer här. För de äldre
gossarne: handgrepp med verkliga gevär; bajonettfäktning med gevär härtill inrättade; sabelföring och
värjföring när träsablar (käppar med hangtag) och floretter kunna anskaffas; enkla kolonn- och linieformeringar
samt kedjeformeringar och rörelser i kedja. Målskjutning med målsmäns tillstånd Handgrepp
och infanteri-rörelser synas lämpligast böra utföras på fri mark, några veckor under höst- eller
vårtid, men icke utsträckas under hela lärotiden, dels för att ej borttaga tid för de angelägnare kroppsöfningarna,
dels för att icke möjligen utledsna skolungdomen genom det enahanda i täta handgreppsöfningar.
För universitetets ungdom borde kostnadsfritt beredas mera tillfälle, än nu är händelsen, till gymnastik
och vapenföring äfvensom till målskjutning.
Staten borde icke underlåta tillse, att den del af landets ungdom, som vänder sig till högre studier,
och som i framtiden erhåller inflytelse på vetenskap och litteratur, samt månge af densamma på
landets öden, icke må under de flere år, som äro egnade åt dessa studier, sakna nästan allt tillfälle
till för kropp och själ helsobringande öfningar samt särskildt till handvapnens förande, hvilken vackra
konst är på vägen att utgå i vårt land, men hvaruti den bildade klassens ungdom borde med eget
föredöme föregå.
Det må icke glömmas att gymnastiks och vapenöfningars införande i alla skolor har, genom den
militäriska form, hvaruti de meddelas, en tidig inflytelse till noggrannhet och uppmärksamhet å gifna
bud, hvilken inflytelse, fruktbringande i alla medborgerliga riktningar, äfven är den bästa förberedelse
till det sinnelag, som är de krigiska egenskapernas grundval.
Den mest glädjande anledning till förhoppning om erkännande af här uttalade åsigter rörande
gymnastiks och dermed förbundna vapenöfningars införande i skolorna lemnar den sällsporda samstämmighet,
hvarmed rikets alla domkapitel, lärarekollegier och skolstyrelser, nyligen i sina underdåniga
yttranden till Kongl. Maj:t om rikets ständers hemställan rörande vapenöfningar i skolorna, tillstyrkt
dessa öfningar på skäl, hvilka stå väl tillsammans med dem här blifvit anförda, men derjemte hafva
de skett med det betydelsefulla tillägget, att öfningarna icke må ske på nu anslagne fritimmar, så att
skolans lärotimmar ej må ökas.
Detta jemte den allmänna hog för vapenöfningar, som under senare åren väckts och fortfarande
underhålles, i synnerhet i rikets städer, låter förmoda benägenhet till anskaffande af erforderliga medel
för sakens sättande i verket.
Hvad som för de flesta skolor lättas är tjenliga gymnastik-bvgnader, gymnastikredskap och öfningsvapen.
Afven de båda universiteten sakna lämpliga gymnastik-bygnader. Men den känbaraste bristen,
den som också är svårast att fylla, är bristen på tillräckligt antal duglige gymnastiklärare.
För folkskolorna, der blott enkel gymnastik och de enklaste vapenöfningar kunna begagnas är
lärare-bristen någorlunda afhuipen derigenom, att folkskole-lärare-seminarierne, ur hvilka alla lärare för
folkskolan utgå, äro i stifts-städer belägna, der högre elementarläroverk alltid finnas och der således
undervisning i gymnastik och vapenöfning kan åt seminarie-eleverne meddelas, såsom också den redan
20 år gamla folkskolestadgan af den 18 juni 5 842 bjuder, och öfver hvilken föreskrifts noga iakttagande
samt dess tillämpning i mera vidgadt mått domkapitlen, under hvilka dessa seminarier lyda,
borde anbefallas att hålla vårdsam hand.
Svårare är att afhjelpa elementarskolornas lärare-brist. Denna kan icke häfvas, utan att det i
hufvudstaden belägna gymnastiska central-institut iståndsättes att årligen bilda ett större antal skicklige
gymnastik-lärare, tillräckligt för skolornas behof, hvilket nu på långt när icke är händelsen. Till detta
ändamål bör dervarande gymnastiska lärare-kurser vidgas till två-åriga, hvarmed början redan är gjord,
7
samt hela institutet, till styrelse, lärarekrafter, undervisningens fördelning och skötande, undergå en
fullständig ombildning, hvilket också den af K. M. nådigst tillsatta komité för den gymnastiska undervisningens
ordnande i riket i sitt den 14 oktober 1859 afgifna underdåniga betänkande föreslagit,
i sammanhang med en plan för ombygnad af institutets egendom, till beredande af mera vidgade gymnastik-salar
m. m., hvilket behof är af den största nödvändighet och utan hvars afhjelpande våra skolor,
med af rikets ständer anslagne gymnastiklärare-löner, oundvikligen skola sakna lärare, samt det
vigtiga uppfostrande medel, som i synnerhet svenska gymnastiken eger i sin makt, gå för landet till
en stor del förloradt.
Anmärkas bör här den lättnad till gymnastiklärare-ämnens anskaffande, som Sverige eger i sin
indelda armés officerare, hvilkas militäriska ställning både medgifver och t. o. m. gör önsklig antagandet
af gymnastiklärare-platser vid skolorna, hvilka platser så väl öfverensstämma med officerns militäriska
kallelse: att i fredstid vara bärare och upprätthållare af krigsbildningen, samt alla beredelser
till densamma. Flere skolstyrelser hafva också, i förr omnämnda underdåniga betänkande, yttrat sina
önskningar att skolornas gymnastiklärare helst borde vara officerare.
På grund af i det föregående utvecklade skäl föreslås:
1. Gymnastiska och till krigisk bihliiing förberedande öfningar i skolorna, enligt följande plan:
1 Folkskolan.
Ställning, vändningar, rättningar.
Fristående rörelser ur de olika utgångsställningarna.
Marsch-öfningar.
Öfningar i löpande och kapplöpning.
Fria språng och stödsprång.
Ställning på två led; ledens öppnande och slutande.
Frontmarsch samt flankmarsch med afbrytning i olika marschtakter.
Vändningar under marsch.
Spridning i kedja, återsamling i trupp.
Fria lekar.
Enkla handgrepp samt pikföring med träkolfvar.
Simning då tillfälle kan dertill beredas.
I högre folkskolan och lägre elementarläroverket:
Detsamma som i allmänna folkskolan.
Redskapsgymnastik till den omfattning lärjungarnes ålder medgifver.
Bajonettfäktning med träkolfvar.
Rotars in- och utryckning. Uppslutningar på stället och under marsch.
I högre elementarläroverket:
För de yngre lärjungarne intill omkring 15:de året, detsamma som i lägre elementarläroverket.
För de äldre tillkommer:
Fullständig redskapsgymnastik.
Rotvis- och dubbelkolonn med linieformeringar.
Kedjeformeringar och rörelser i kedja.
Sabelföring och kontrahuggning med käppar.
Värjföring med florett.
Handgrepp med verkliga gevär och bajonettfäktning, då kroppsstyrka det tillåter; intill dess
med träkolfvar.
Såsom allmänna reglor för alla skolöfningar gäller:
Att de anställas dagligen för hvarje lärjunge;
Att ingen befrias utan i följd af läkares tillstyrkan;
8
Att, då årstid och väderlek medgifva, fristående gymnastik, språngöfningar, handgrepp, fäktöfningar,
öfningar i marsch och löpande företagas i fria luften;
Att handgrepp och infanterirörelser öfvas omvexlande med fristående gymnastik;
Att de pedagogiskt-gymnastiska öfningarna aldrig tillbakasättas för de militära;
Att handgrepp, kolonn-, linie- och kedjeformeringar helst företagas i slutet af vår- eller början
al höstterminen, måhända företrädesvis den senare tiden, då gymnastikläraren, om han är officer, är
mera ledig.
För universitetsungdomcn:
Mera tillfälle beredt till kostnadsfri undervisning i gymnastik och allt slags fäktning;
Tillfälle till skjutöfningar.
2. För lillvågiilningainlo af bär föreslagna gymnastik-undervisning:
Domkapitlens åläggande att tillse det folkskolestadgans föreskrift om seminarie-elevernes undervisning
i gymnastik ovilkorligen efterlefves; att undervisningen vidgas till det mått, att eleverne kunna
undervisa så väl häruti som uti enkel vapenföring.
Gymnastiska centralinstitutets fullständiga ombildning, i afseende på styrelse, lärarekrafter och
undervisning, samt erforderliga nybygnaders verkställande, allt i syfte att anskaffa tillräckligt antal
skicklige gymnastiklärare.
Ett större antal officerares emottagande vid gymnastiska centralinstitutet än hittills skett.
Sedan i det föregående de grunder blifvit angifna, efter hvilka man trott att gymnastik och
dermed förbundna vapenöfningar borde i alla landets skolor bedrifvas, såsom omfattande såväl en medborgerlig
fysisk uppfostran i allmänhet, som derjemte en förberedelse till det slags krigsbildning, som
vore önsklig att hos alla medborgareklasser funnes, och på hvars grundläggning under uppfostringsåren
den största vigt bör läggas — återstår att tillse om några åtgärder kunna vidtagas, för att efter skolåren
hålla hos folket tanken frisk på fäderneslandets behof af samtlige sina söners medverkan till
försvaret.
Snart efter skolåren infalla beväringsåren. Under deras öfningar undervisas ynglingen i en soldats
alla pligter, af hvilka vapenfärdigheten endast utgör en del. Han ser här inför sina egna ögon
det militära lifvet, ordnadt af befäl, sammanhållet af disciplinens starka band. Han utträder derifrån
med något begrepp om militärisk ande, med känsla af krigsmannens ställning, med någon kännedom
om hans kall. Men efter de få års korta öfningar, hvartill dessa, i följd af de stora kostnaderna,
måste inskränkas, försvinna alla anledningar att vända tankarne åt militära föremål.
Huru skola dessa qvarhålias? Huru skall fäderneslandets försvar, äfven efter fullgjord vapenpligt,
blifva medborgarens tanke? Huru skall det önskvärda syftet vinnas, att städse förbinda honom med
krigaren; att erinra denne att han är till för medborgarens skull, att erinra medborgaren att han i
krigaren har sin målsman i striden, som han sjelf måste följa, om behofvet fordrar; att städse erinra
båda om att deras intressen äro gemensamma, att intet enda finnes för den ene, som är alldeles främmande
för den andre, och att de aldrig kunna åtskiljas, utan att genom en sådan slitning lemna ett
öppet sår i statens sida? Huru skall detta vigtiga och vackra samband vårdas?
Äfven här finnas moraliska medel, tillhörande ett annat område, och det är att önska att dessa,
å båda sidor aldrig må förbises. Men finnas några yttre medel eller inrättningar, hvilka ditåt syfta?
Komitén, som, ur synpunkten att ett ortförsvar genom lefvande stridskrafter, under statens ledning.
vore den vigtigaste af alla kommunalangelägenheter, beslutit föreslå en landstorm, vidtagande der
beväringsåren sluta, med åliggande att värna sin ort, men icke förpligtad att lemna dess stridsområde,
har icke att nu yttra sig om dennes militära inrättning, som tillhör ett annat betänkande, men vill
här endast anföra hvad som kan höra till nu behandlade ämnen.
9
DS en landstorm i anseende till ölningarnas kostnad svSrligen under fred kunde sammandragas,
så komrae den, på samma sätt som de öfningsfria beväringsklasserna, att då stå på papperet och att
under fred icke gifva något tecken till lif, i fall icke inom densamma något sådant kunde uppsökas.
Den historiska erfarenheten har ifrån flera land att åberopa den gagnande inflytelsen af frivilligt
ordnade skjutgillen, då de utväxa till den allmännelighet att de få nationlig betydelse. Under fred
hafva de genom prisskjutningar, hvilka antagit arten af fester, lifvat nationalkänslan, och under krig
hafva från dem skicklige skyttar, i medvetande af sin vapenkunnighet, inträdt i arméen och genom
detta efterdöme gifvit en medborgerlig väckelse till deltagande i kriget.
I sjelfva verket utgöra sådana skjulgillen en gemensam mark, der medborgaren och krigaren
sammanträffa, der vår tids främsta krigsvapen hvilar i bådas hand och der det krigiska hufvudsyftet
är uppenbart.
Inrättandet öfver hela landet al dylika skjutgillen vore således synnerligen värdt uppmuntran.
Särdeles lifgifvande för dessa skjutgillen är då de utbilda sig till föreningar äfven för andra vapenöfningars
utförande. De erhålla då en ännu starkare militärisk prägel, som ännu bättre uppfyller
ändamålet.
Till dessa föreningars hufvudkarakter hör frivilligheten. Det är denna, som utgör deras ursprung,
likasom deras styrka. Utan denna skulle de snart förtvina. Det hörer till menniskans natur, att då
hon gör stora uppoffringar, vill hon hafva den frivillighetens tillfredsställelse, som vidgar sjelfkänslan
och just utgör den dragningskraft, som kallar så månge att ställa sig der ordet »/n» värfvar. Men
derför kan icke heller understöd af statsmedel här ifrågakomma Staten kunde icke gifva föreningarna
ett sådant understöd utan att rubba deras grundvalar. Framför allt kunde icke staten genom sina
medel upprätthålla en väpnad styrka, som ej under alla förhållanden stöde till dess fullkomliga förfogande.
Man kunde säga, att för sjelfva ändamålet, så vidt detta afser en väpnad förstärkning under
krig, frivilligheten är en svaghet, emedan den ej lemnar någon säker borgen att alla vid kallelse inställa
sig. Men då en landstorm finnes, inom hvilken naturligtvis de aldra flestes ålder skall infalla,
så häfves alldeles denna olägenhet.
Dylika föreningar hafva nyligen i vårt Iand uppstått, isynnerhet i städerna, der de också, af begripligt
skäl, i följd af sammanboendet haft lättare att uppväxa och fortfarande vidgas.
Den kungörelse, genom hvilken Kongl. Majit den 8 mars 1861 stadgade de vilkor, under hvilka
dylika föreningar kunde erkännas såsom bidragande till landets försvar, innefattar tvifvelsutan de riktiga
grunder, som förvissa dem både om sjelfständigt lif och alt göra medborgerligt gagn.
Dessa grunder äro nemligen:
Föreningarnas rätt att bestämma det område af stad, härad eller socken, inom hvilket de vilja
verka.
Skyldigheten att inom detta område vid krigsuppbåd tjenstgöra.
Rätt att välja befäl.
Konungens rätt alt utse öfverbefälhafvare.
Skyldighet att vid tjenstgöring stå under krigslag.
Man har hört klander å inskränkningen till ett visst område. Men detta utan skäl. Att begära
mera vore ganska obilligt, enär man äfven af en landstorm icke kan fordra, att den lemnar sin
landsort. Valrätt till befäl bör ej heller förnekas, emedan det är begripligt, att på denna rätt ett
stort värde skall sättas. Men möjligen skall denna blifva farlig för den enighet, som inom en dylik
förening bör råda, och genom valstrider underhålla oro inom kompanierna. Sådant kan ej förekommas,
utan att föreningarna sjelfva hafva den klokheten att åt sin öfverbefälhafvare afstå en för deras be
stånd
vådlig rätt.
Då landstorm en gång kommer att genom lag bestämmas, då torde dessa föreningars allra flesta
medlemmars ålder infalla inom beväringen eller inom landstormen. Den nuvarande frivilligheten komme
då endast att under fred ega rum, till beredelse af all den vapenskicklighet, hvartill nationalkänslan
manar, men med kriget förbindelse till tjenst inträda. Det är ju också det rätta. Detta komme att
väsendtligen förenkla frågorna om organisation, befäl, tjensteåligganden m. m., hvilket allt skulle ord
Landförsvankommitt.
Bet. II. 2
10
nas genom en af Konung och Ständer fastställd lag, inom hvars gränser dylika önskvärda föreningar
hade att fritt efter sjelfantagna] stadgar röra sig. Inom landstormen blefve skjutgillenas och vapenföreningarnas
medlemmar den naturliga och sjelfskrifna stammen eller kärnan, som kunde till sjelfva
landstormen sannolikt aflemna fullt tillräckligt antal befäl och underbefäl, hvaribland möjligen mänge
afskedade officerare, och verka en sammanhällighet, som visserligen icke vore en danad krigshärs, men
likväl den enda, som i trupps frånvaro vore för en landstorm möjlig, men icke tänkbar utan de medel
ofvan nämts. Vore deremot trupper till hands, behöfver ej föreskrifvas att landstormen skulle sluta
sig till dem, såsom till sin hästa stam; sådant gjorde sig sjelf.
Dylika föreningar borde således åtnjuta all den uppmuntran och alla de lättnader för sin verksamhet,
som deras uppoffringar förtjena och som vittnade om det värde, som på dem sättes.
Men ett offentligt och på stort sätt synligt samband fordrades emellan hvad i det föregående
blifvit föreslaget för ungdomens krigiska uppfostran, och här för mannaålderns erinran om sin vapenpligt,
samt för bådas anknytning vid det borgerliga, som närer oss och som vi äro kallade att skydda.
Man bar föreställt sig, alt om de tjenstfria beväringsklassernas och till en del äfven landstormens
årliga mönstringar inom hvarje ort sammanfölle med skjutgillenas prisskjutning, med en vapenöfnings
större uppvisning samt med uppvisning af skolbarnens gymnastik och vapenöfning — om allt detta
sattes i samtid med slöjdutslällningar, profplöjningar, belöningar för odlingsflit, för trogen tjenst, för
vacker afvel med (lere dylika belöningar, hvilka of sig sjelfva skulle härtill sluta sig — så skulle verkliga
folkfester häraf uppstå, i närvaro af hela den högtidsklädda allmänheten och af länets höfding;
fester, der vår tids vackraste borgerliga sträfvanden i alla riktningar kunde mötas, der krigaren och
medborgaren sammarismulto, der krigareande och kommunalande sumgingo till fosterländsk ande, hvilket
allt icke skulle blifva utan förädlande inflytelse på fredens yrken och ega lifvande verkan till
allmän medborgerlig krigsbildning.
VAPENÖFNING ARNA.
A. Stammens vapenöfningar.
Stamsoldatens betydelse i svenska arméen hafva kommitterade i det föregående sökt att öfver ty—
gande ådagalägga.
Vid frågan om stammens krigsbildning och dertill erforderliga öfning företer sig likväl en väsendtlig
skillnad mellan den indelda och den värfoade stammen.
Den indelda stammen, förlagd på roten mellan vapenöfningarna och några tillfälliga kommenderingar,
har endast en kortare tjänstgöringstid. Så mycket angelägnare är då att denna väl användes
och att vapenöfningarna icke inskränkas under hvad det verkliga behofvet oeftergilligt kräfver.
1 rekryt skolan grundläggas soldatens krigsbildning. Hon är icke ensamt en exercisskola, utan
bör anses och behandlas såsom en militärisk uppfostringsanstalt. Fordringarna på en soldat äro, till
följd af det nyare stridssättet, som mera än förr tager hvarje stridandes förmåga i anspråk, mycket
stegrade. Ingenstädes nöjer man si<; numera med endast såkallad exercisfärdighet, aldraminst hos en
stamsdal. I honom vill man finna en krigare, som i medvetande af sin duglighet, sin vapenkunnighet
och sin beslutsamhet möter faran med det lugna mod, den djerfva rådighet, som ej af motgång
nedslås. Grunden för soldatens bildning bör derföre sökas i bemödandet att utveckla bans kroppsoch
själskralter på ändamålsenligaste satt. Allt som bidrager att göra rekryten stark och vig, att
skärpa bans uppfattning och vidga hans omdöme, underlättar så väl vinnandet af vapenfärdighet och
kännedom om tjenstens alla fordringar, som ock att väl använda den förra och rätt uppfylla de senare.
Au under den längre lid, som måste åtgå för rekrytens utbildning, endast sysselsätta honom med
11
exercis och instruktionsläsning, medför en tröttande enformighet, som icke gynnar hans framsteg och
nedtrycker hans sinne. Exercis och vapenföring böra derföre omvexla sä väl med ordnad gymnastik
och mera fria kroppsöfningar som med undervisning, icke blott i soldatinslruklion, utan ock i första
grunderna of allmänt vetande, såsom läsa, skrifva, räkna m. m., — ämnen, i hvilka soldaten vanligen
visar hog att förkofra sig så snart honom dertill lemnäs tillfälle. Hvad han häraf lärt gifver honom
dessutom ökadt anseende hos den befolkning, ibland hvilken han lefver, hvilket fördelaktigt återverkar
på hans sjelfkänsla. En enkel gymnastikredskap, några skolinventarier och skrifmaterialier blifva således
behöfliga å de mötesplatser, der sådana icke redan finnas. Ju fullständigare enskild utbildning soldaten
erhållit i rekrytskolan, desto mer tid vinnes under de årliga regementsmötena för dessas egentliga
ändamål, nämligen öfningar i kompani, bataljon och regemente, i fält- och bevakningstjenst, fältmarscher
m. m.
Enligt den vid 1856—57 årens riksdag föreslagna plan för indelda arméens vapenöfningar, som
äfven ligger till grund för bestämmelserna i 1858 års reglemente för underhållet under mötena, skulle
årligen hållas:
vid infanteriet: rekrytmöte i 42 dagar med 25 till 32 man å bataljon efter dess storlek; regementsmöte
i 20 dagar;
vid kavaleriet: rekryt- och remontmöte eller exercis-skvadron i 90 dagar, med 50 man å bataljon;
skvadronsmöte till fot i 6 dagar; och regementsmöte i 20 dagar; och
vid båda vapnen: befälsmöte i 10 dagar.
Till följd af bristande medel kunde dessa vapenöfningar i sin helhet icke ega rum mer än åren
1858, 1859 och 1860. Sedan måste inskränkningar göras. Dessa träffade egentligen infanteriets
regementsmöten. Efter sista statsregleringen hafva dock mötestiderna, till följd dels af ökadt statsanslag,
dels ock af lägre pris å mötesförnödenheterna äter närmat sig de i planen bestämda.
Ehuru det måste mcdgifvas, att 1856 års mötesplan, i den mon den kunnat genomföras, haft ett
välgörande inflytande på arméens tjenstbarhet, har likväl erfarenheten bestyrkt, att den i afseende å
rekrylbildningen varit otillräcklig. Afven i några andra fall, som här nedan skola omnämnas, kan den
icke anses tillfyllestgörande för vinnandet af den krigsbildning, man måste hafva anspråk på hos en
stamtrupp.
För infanteriets rekrytmöten bestämdes, nemi. i likhet med hvad vid kavaleriets exercisskvadroner
länge med fördel blifvit tillämpadt, det antal, som årligen finge ditkommenderas. De fördelar, som
dermed afsågos, voro, utom en enkel grund för kostnadsberäkningarna, alt, då anslag och fallenhet äro
olika, då kropps- och själsför mögen heter fordra olika tid till utveckling och mognad, rekryter kunde
efter omständigheterna bevista ett eller flere rekrytmöten; de senare antingen i sin helhet eller blott
till en del. För att ernå dessa fördelar fordras dock, att det antal som får bevista dessa möten, är
tillräckligt stort, och att manskapet åtminstone lill en del får ombytas.
För rekrytbildningen behöfves i allmänhet, om den skall vara någorlunda fullständig, tvenne rekryt-
och regementsmöten, och denna öfningslid, fördelad på tvenne år, verkar fördelaktigare, än om
den under ett år fortginge utan afbrott. Äfven är of vigt, att för soldater, som efter slutad rekrvtskola
visa sig icke kunna bibehålla det inlärda eller följa sina kamraters vidare framsteg, tillfälle beredes
att under närmare ledning af befälet, inhemta hvad dem fattas, och något lämpligare härtill
finnes icke, än att af sådant manskap bilda en särskild klass, samtidigt med rekrytmötet, hvarigenom
de icke förhindras att deltaga i öfningarna under regementsmötet En sådan soldatklass kan antingen
fortgå under hela rekrytmötet med ombyte af manskap, eller ock kan ett motsvarande större antal
under senare delen af mötet sammandragas, utan att på det hela den bestämda styrkan öfverskrides.
Det, enligt 1856 års mötesplaner bestämda antalet för rekrytmötet, utgör i medeltal någet öfver
5,5 procent af den verkliga sivikan. Att delta antal är för ringa för alt uppfylla äfven mindre
fordringar än de ofvannämnde har icke allenast såsom redan blifvit nämndt, erfarenheten visat, utan
det synes äfven deraf, att årliga afgången vid indelta infanteriet i medeltal uppgår till 4,5 procent
och torde med något nedsatt tjenstetid för manskapet böra beräknas till omkring 5 procent. Om
deremot manskapets antal under rekrytmötet ökas till 10 procent af nummerstyrkau, och, i likhet med
12
hvad vid kavalleriet varit vanligt, till dessa möten kommenderas för antalets fyllande, utom rekryter,
äfven soldater; om befälet bestämmes i förhållande derefter och manskapet får efter behof ombytas, så
skalle det åsyftade gagnet vinnas. Då genom så ordnade rekrytmöten icke allenast en fullständigare
rekrytbildning kari vinnas, utan äfven en mera jemngod enskild soldatbildning underhållas, så bör en
förlängning af det för infanteriet till 20 dagar bestämda regementsmötet kunna undvikas, helst så väl
kostnaden, som ett billigt afseende på olägenheten af att upptaga för stor del af den korta sommaren,
mana att inskränka öfningarna till det oundgängliga.
Då vid kavalleriet den årliga afgången kan beräknas till 30 eller 35 man å bataljon, och då vid
detta vapen, ännu mera än vid infanteriet, två års rekrytundervisning är behöflig, bör det nu för exercisskvadronerna
bestämda antal af 50 man å bataljon ökas till 60, under förutsättning att såsom hittills
ombyten af hästar och manskap få efter omständigheterna verkställas.
Hvad regementsmötena angå, förloras nu en del af den påräknade tiden derigenom att öfningarna
icke kunna från början med full kraft bed r il vas. Hästarne, som 11 månader af året vårdas på rust
hållen
sakna ofta derunder tillräcklig rörelse och utfodras annorlunda än under mötena. Åtskilliga
dagar åtgå derföre för att vänja hästarne vid ansträngning och vid den nya foderordningen samt för
att återgifva dem den smidighet de för öfningarna behöfva.
Det vore af dessa skäl fördelaktigast att sammanslå skvadronsmötena med regementsmötena, som
då blefve 26 dagar. Under den första tiden som användes till öfningar till fot och mindre ansträngande
ridning kunde hästarne småningom tillvänjas och derefter de egentliga öfningarna till häst mera
ändamålsenligt bedrifvas.
Dessa möten äro dock icke tillräckliga för alt det indelda kavalleriet skall vinna full stridsduglighet.
Det fordras nu en vida större enskild utbildning äfven hos ryttaren än fordom. Allt mera
sällan uppträder kavalleriet i stora massor, men desto oftare i mindre afdelningar, der blixtsnabb rörelse,
djerf beslutsamhet och kraftfullt bruk af vapnen äro hufvudsak. Äfven bevakningstjensten fordrar stor
enskild ridfärdighet hos ryttaren. Denna utbildning kunna icke nuvarande öfningar gifva det indelda
kavalleriet.
Hvad rekrytskolan gifver ryttaren är nödtorftig förmåga att styra sin häst i sqvadrons-manövern,
och de korta regementsmötena kunna endast underhålla och möjligen något förkofra denna skicklighet.
Till oförskräckt fältryttare utbildas härigenom icke kavallerislen, lika litet som till förmåga alt till
häst mot fienden kunna väl bruka sitt vapen. Dertill är mötestiden alltför kort. Detta är likväl
hvad kavalleristen oundgängligen behöfver för att kunna med sabeln i hand förtröstansfullt möta sin
fiende och utan alt hejdas af mindre hinder i sin väg tränga honom på lifvet. För att vinna detta
mål finnes ingen annan utväg, än att särskild tid anslås till passande fällöfningar som afsluta ryttare
bildningen.
Kommitterade anse derföre alt årligen en instruktionsskvadron vid hvarje kavalleribataljon
bör, efter regementsmötes slut, sammandragas. Dess styrka kan lämpligast bestämmas till 48 man
(2 troppar) ur hvarje bataljon eller till 12 man ulur hvarje skvadron, under befäl af en ryttmästare,
2 subalternofficarere och 3 underofficerare, hvarjemte, åtminstone under första halfva tiden, regementets
stallmästare bör vid skvadronen tjenstgöra. Öfningarna, hvilka under minst 45 dagar böra fortgå,
skulle omfatta, utom vanlig enskild ridning äfven fältridning i ojemn mark och öfver hinder, vapenföring
till häst samt flankering. Med den styrka, som blifvit ifrågasatt för instruktionssqvadronen, kan
dertill kommenderas, förutom de som nyss afslutat rekrytskolan, äfven en del äldre karlar och hästar,
och bör således inom en ej allt för lång tid hela indelda kavalleriet hafva genomgått dessa öfningar.
Det skulle säkerligen äfven visa sig att kavalleriet i användbarhet derigenom tagit ett steg framåt,
minst jemförligt med det, som blef en följd af excersis-sqvadronernas införande,
Med befälsmötena har ingen förändring blifvit ifrågasatt. De äro förberedelser för de öfriga
vapenölningarna, alltid behöfliga, men oundgänglige vid en armé, sorn endast en kort tid årligen är
samlad. De utgöra derjemte ett slags tillämpningsskolor för befälet, och ingå såsom en länk i kedjan
af anstalter för befälsbildningen.
Med] anledning af hvad här sålunda blifvit anfördt, föreslås såsom allmänna årliga vapenöfningar
vid indelda arméen:
13
A. Vid Infanteriet:
Rekrytmöte i 42 dagar med 10 procent af verkliga nummerstyrkan, tillfällige vakanser ej
afdragne, och hvarunder manskapet får efter behof ombytas.
Befälsmöte i 10 dagar, med allt öfver- och underbefäl, spel, volontärer, korporaler samt
vicekorporaler och soldater till det antal att nummerstyrkan, spelet oberäknadt, uppgår till
18 man på kompani.
Regementsmöte i 20 dagar.
B. Vid Kavalleriet:
Excercisskvadron, i 90 dagar med 60 man å bataljon, och hvarunder manskap och hästar
få efter behof ombytas.
Befälsmöte i 10 dagar till likhet med infanteriets, men med 10 ryttare pä skvadron.
Regementsmöte i 26 dagar.
Instruktionsskvadron i 45 dagar med 48 man å bataljon. In- och utryckningsdagarne
öfverallt oberäknade.
Sedan numera tillräckligt antal bajonettfäktningsgevär finnas i regementsförråden, erfordras för
undervisningen vid infanteriets rekrytmöten endast:
en enkel gymnastik-inrättning med tillbehör och några skol-inventarier, der sådana icke redan
på mötesplatserna underhållas för korporalskolorna;
samt för infanteribefälets öfning i vapenföring under befälsmötena, synnerligast för underbefälet, som
saknar tillfälle att förskaffa sig enskild undervisning deruti:
ett antal (20 st.) till fäktning användbara sablar på hvarje bataljon.
Vid kavalleriets depöter finnes redan för exercisskvadronerne och de i sammanhang dermed inrättade
korporalskolor behöflig undervisningsmateriel. Hvad för öfningarna ytterligare behöfves, är, i
likhet med hvad för infanteriet är föreslaget,
en enkel gymnastikinrättning med inventarier, der sådan icke redan finnes.
En med de allmänna vapenöfningarna nära sammanhängande fråga är den, huruvida allt indelt
infanteri och kavalleri bör på lika sätt öfvas, eller vissa regementen och corpser erhålla en för olika
tjenstgöring och stridssätt beräknad utbildning.
Vid infanteriet fordrar visserligen tjenstgöring och strid i spridd ordning (bevakning och tiraljering)
mera rörlighet, vighet och fyndighet än tjenstgöririgen i sluten trupp och utföres derföre bäst
af manskap, som dertill har särskild fallenhet och utbildning. Men då rekryteringen öfver hela landet
sker efter samma grunder och manskapets afgång ur krigstjensten likaså; då öfningstiderna öfverallt
äro lika och inga betydande olikheter i dessa hänseenden kunna införas, finnas inga giltiga skäl, hvarföre
några regementen eller corpser skulle vara mera passande för den spridda och andra för den
slutna striden, om icke möjligen några olikheter i åtskilliga landskaps folklynnen, hvilka olikheter dock
icke äro så allmänna och så betydliga, att de böra hafva ett afgörande inflytande på hela organisationen.
Härtill kommer den väsendtliga omständigheten att delningen i lätta trupper och linie-infanteri,
kan leda till skadlig ensidighet, enär båda stridssätten vid alla tillfällen i fält kunna förekomma, och
det således allestädes bör finnas manskap användbart i båda.
På grund häraf finna kommitterade ingen anledning att föreslå någon förändring af hvad i detta
afseende finnes stadgadt, nemligen:
att allt manskap bör öfvas i all slags tjenstgöring, och
att de soldater, som äro mest passande för striden i spridd ordning, vid hvarje kompani
uttagas till tiraljörer, och såsom sådane under mötena särskildt utbildas.
Härigenom vinnes säkrast det dubbla ändamålet att hvarje infanlericorps är användbar till alla olika
förrättningar i fält och att det för de olika stridssätten mest passande folket företrädesvis blir dertill användt.
Vid kavalleriet tager flankering och förposttjenst mera ryttarens och hästens enskilda förmåga i
anspråk, än tjensten i skvadron; men då skicklighet i båda stridssätten för allt kavalleri är nödvän
-
14
digt, och dä vapnets ringa styrka hos oss dessutom lägger ett talande skäl mot dess splittring i skilda
arter med olika utbildning och användbarhet, hvarigenom det skulle blifva alltför otillräckligt, anse
kommilterade:
att allt kavalleri bör fortfarande vara af hufvudsakligen samma slag och utbildas till an
vändbarhet
i all slags tjenstgöring.
Timmermännens behöflighet vid infanteriet och den stora nytta de kunna göra arméen, ehuru de
ingalunda ersätta ingeniörtrupper, har redan vid frågan om infanteriets organisation blifvit framhållen.
Den undervisning, sorn hittills blifvit timmermännen lemnad under befälsmötena, har visserligen icke
kunnat leda tili åsyftadt ändamål, då, i de flesta fall, de enda verktygen varit vedyxan och spaden,
och det enda materialet för arbetens utförande vid många mötesplatser varit jord och torf; men den
läraktighet soldaten visat, del nit, hvarmed han omfattat tillfället att inhemta kunskap äfven i denna
del of militäryrket, ådagalägger nogsamt hvad man, genom anskaffande af medel till ett rätt ordnande
af dessa öfningar, kan vinna. — Kommitterade anse derföre:
att infanteriets timmermän fortfarande böra sammandragas till befälsmötena, utan att in
beräknas
i den förut för dessa möten bestämda styrkan, för att öfvas enligt derför utarbetad
instruktion, samt
att till vederbörande chefers förfogande ställes en mindre summa årligen, att användas såväl
till anskaffning och underhåll af de nödvändigaste verktygen, som ock af materialier för
arbetena.
Målskjutningen utgör en väsendtlig del af infanteriets öfningar. — Det förlidet år utkomna målskjutningsreglementet
lägger ock all den vigt på dessa öfningar, de förtjena. Den deruti uttalade, så
riktiga grundsats, att skjutfärdigheten egentligen skall i rekrytskolan utbildas, underlättas i tillämpningen,
om denna skola, enligt kommitterades förslag, i allmänhet utsträckes lill tvenne års vapenöfningar.
Skarpskyttarnes antal skulle, enligt hvad vid infanteriets organisation blifvit föreslaget, uppgå till
48 på hvarje stambataljon. Då, för detta manskaps utbildning, särskilda öfningar redan blifvit be
stämda,
och det numera blifvit befriadt från alla kommenderingar, hvaruti icke hela regementet eller
corpsen deltager, anse kommilterade, att, i likhet med hvad förlidet år egt rum och äfven i år blifvit
anbefald t:
Skarpskyttarne böra årligen sammandragas till 8 dagars öfningar.
För den värfvade stammen, förlagd i garnison, den må tillhöra infanteri, kavalleri, artilleri eller
ingeniörtrupper, kan ej förekomma någon svårighet att gifva soldaten ali önsklig duglighet, att qvarhålla
honom i tjeristgöiing ända till dess hans daning är fulländad och inkalla honom från sin tjenstledighet,
då behofvet för hans bildning sådant fordrar. Hans tjänstgöringstid behölver icke begränsas
af annat, än afseendet på kostnaden, som för honom minskas, då han iir tjenstledig, samt på värfningen,
som kan försvåras i fall tjenstledighetens fördelar minskas. Kommitterade hafva således icke
ansett nödigt att, rörande den värfvade stammens öfning, föreslå några stadganden, hvilka kunna och
böra öfverlåtas åt cheferne af alla vapen, hvilka icke lära underlåta att inom ofvan nämnda gränser
för sina bemödanden förskaffa sin trupp största möjliga bildning.
Endast den grundsats hafva kommitterade ansett nödig böra stadgas, att tjenstledighet icke gifves
någon soldat förr än han är fullt bildad såsom sådan, enhvar efter den tid han härtill behöfver.
Skulle han släppas efter en nödtorfteligen inhemtad rekrytundervisning, för att sedermera under hela
sin tjenstetid endast under exercismånaderna inkallas, så betager man sig all värfningens fördel: den
bättre soldalbildningen, hvilken endast kan vinnas i fall eu längre tjenstgöring under fanan ersätter
den korta tjenstetiden.
Derjemte vilja kommitterade fästa uppmärksamhet å den stora nytta som af samlad trupp med
dess ständigt tjenstgörande befäl kan dragas, att nemligen vid densamma kunna bilda ett stort antal
befälsämnen, hvaraf svenska armén har ett så känbart behof, och hvilket tillfälle till praktisk befäls—
bildning just utgör de värfvade truppernes företräde framför de indelde.
15
Hvad här ofvan är yttradt om den värfvads stammen gäller naturligtvis icke Wermlands Fältjägarecorps,
som, ehuru värfvad, icke har någon tjenstgöring mellan mötestiderna, och säledes i afseende
på vapenöfningar är häuförlig lill den iitdeida stammen. Det nuvarande fältjägareregementet har
likväl haft betydligt kortare mötestider än det indelda infanteriet, men då intet skäl finnes, hvarföre
en tropp skall, i tillfälle alt vinna utbildning och användbarhet, stå efter andra, med hvilka den i
tjenstgöringsförhållanden är närmast jemförlig, följer ock häraf alt den nya fälljägarecorpsen bör få
vapenöfningar motsvarande den indelda stammens. I anseende till den kortare tjenstetid vid den
värfvade truppen och deraf följande hastigare omsättningar, kan emellertid den för indelda infanteriets
rekrytmöten beräknade styrkan icke motsvara behofvet vid fälljägarecorpsen. Regementet har nu rätt
att till rekrytmötet, ehuru under en otillräcklig tid, inkalla 100 man. Om samma antal bibehålles,
skulle detta utgöra 150 procent af corpsens styrka, 500 man, hvilket med den hastigare omsättningen
bland jiigarne, ungefärligen motsvarar hvad för indelda infanteriets rekrytmöten blifvit ifrågasatt. Kommitterade
lå derföre föreslå:
att Wermlands Fältjägarecorps erhåller samma årliga vapenöfningar, som härofvan för indelda
infanteriet blifvit föreslagna, endast med den skillnad, att rekrytmötet beräknas för
100 man.
Större truppsamlingar eller öfningsläger äro tillämpningsskolor för arméens krigsbildning, der de
särskilda vapenslagen under gemensamma öfningar lärer känna hvarandras stridssätt och rätt uppfatta
sin egen användbarhet under olika förhållanden, der en nyttig täflan uppkommer, som eggar till nya framsteg;
der högre befälhafvare och staber vänjas att leda större trupprörelser och olika vapen till samverkan
och ömsesidigt understöd. Nyttan af stora läger är också erkänd i alla Europas arméer och
icke minst i de mest krigsvande. Att stridens erfarenhet icke jäfvat nyttan af dessa öfningar under
freden, synes deraf, att de i största utsträckning blifvit tillämpade straxt efter slutade krig och i
arméer, som derunder vunnit lysande segrar.
1856 års för Rikets Ständer framlagda plan till arméens vapenöfningar antog att läger borde
omvexlande hållas vid Stockholm, i Skåne och i Westergötland, och så ordnas, att hvarje afdelning
af arméen kunde inom 6 år i större trupprörelser deltaga. Några särskilda medel för dessa läger
ifrågasattes dock icke, utan ansågs den utöfver vanliga regementsmöten för deri deltagande trupper
ökade marsch, forslings- och aflöningskostnad kunna bestridas från det allmänna anslaget för arméens
vapenöfningar. Mot denna anordning kunde med skäl från början anmärkas, att lägren skulle komma
att inkräkta på den för regementenas enskilda utbildning ganska knappt beräknade tiden.
Båda slagen af vapenöfningar, regementenas enskilda och de för större truppsamlingar gemensamma,
äro imellertid lika vigliga och böra hvar för sig fortgå, utan att störande inverka på hvarandra,
hvilket icke kan vinnas om icke särskild tid beräknas (ör båda. Visserligen vill det synas,
som skulle båda öfningarna kunna bedi ifvås under lägertiden, om denna gål ve dertill erforderlig utsträckning,
men dels skulle regementenas enskilda öfningar derigenom fördyras, dels torde svårligen
några af dessa öfningar, såsom vid infanteriet målskjutning, fält- och bevakningstjenst, kompani- och
bataljonsvis kunna ändamålsenligt och utan hinder för andra trupper utföras på ett ställe, der en
större styrka är sammandragen, dels fordrar också verkställigheten af del förslag rörande beväringsmanskapets
vapenölningar, som här nedan kommer att framläggas, att de för regementena i hemorten beräknade
mölen icke undergå någon väsendtlig rubbning.
Under antagande således, att de indelda regementenas årliga möten blifvit fullständigt afslutade
innan de lill öfningsläger samlas, kan lägertiden, hvaraf hittills 6 till 8 dagar måst användas till
kompani- och bataljonsexercis, uteslutande egnas till större trupprörelser. Ju längre dessa kunde fortfara,
desto nyttigare vore det utan tvifvel för arméens tjenstbarhet, men å andra sidan afseende icke allenast
mäste fästas på kostnaden, utan ock derjemte tillses, att vapenöfningarna i sin helhet icke upptaga
alltför stor del af den årstid, hvarunder indelda soldatens arbetskraft är i hemorten påräknad, blifver
det ock nödvändigt, att inskränka dessa öfningar, likasom de öfriga, till det minsta, som kan anses
någorlunda tillfyllestgörande. Om derföre den efter 1856 års plan beräknade lägertiden något inskränkes,
men deremot lägren årligen återkomma och samtliga trupperne något oftare och efter en
le
jämnare fördelning än hittills få i dessa större trupprörelser deltaga, så synes en lämplig förmedling
mellan de olika fordringarna vara funnen. De utvägar för truppers förande medelst ångfartyg och jernvägar,
som dels redan finnas, dels snart blifva ökade, skola, genom besparing af tid och marschkostnader,
i hög grad underlätta en sådan anordning, Endast för trupperne i Jemtland torde deras aflägsna
förläggning medföra några egentliga hinder mot ett regelmessigt deltagande i större lägersamlingar.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt föreslås:
1. Att stora läger eller större truppsamlingar under 8 dagar, in- och utryckningsda—
garne oberäknade, årligen må hållas, ulan alt indelda arméens regementsmöten
deruti inberäknas.
2. Att dessa truppsamlingar så ordnas, att hvarje afdelning af arméen, sd vidt ej sär
skilda
hinder förefinnas, deruti hvart fjerde år kan deltaga.
6. Beväringsmanskapets vapenöfningar.
Enligt kommitterades förslag rörande beväringsmanskapets vapenpligt under fredstid, skulle en
fjerdedel af hvarje års l:sta klass, eller de s. k. beviiringssoldaterne, genomgå en 62 dagars rekrvt
skola
och derefter 15 dagars vapenöfning under hvartdera af de tre påföljande åren, samt den ölriga
delen af beväringsmanskapet, såsom hittills, vapenölvas under 15 dagar två är å rad. Kommitterade
öfvergå till dessa allmänna grunders tillämpning på beväringsmanskapets vapenöfningar vid de särskilda
truppslagen.
Vid indelda infanteriet.
Hvad beväringssoldaternes vapenöfningar angår, borde första klassens möte eller rekrytskolan börja
samtidigt med stammens rekrytmöte, ehuru under särskildt befäl. Den slutar då på samma gång
som regementsmötet.
Om en klass beväringssoldater beräknas till 5000 man, skulle beväringsrekryternes antal, fördeladt
på 50 stambataljoner, uppgå till 100, hvilket tillsammans med manskapet vid stammens rekrytmöte
(10 procent af stryrkan eller ungefär 50 man), gör 150 man på stambataljon och 300 man
på regemente. En fullkomligt jemn fördelning af beväringssoldaterne på stambataljonerna låter sig
likväl svårligen förena med sättet för deras uttagande, På ett stalie kan delta antal således blifva
mindre, på ett annat icke obetydligt större. Då härtill kommer, att barackbyggnaderna å mötesplatserne
endast äro beräknade för 300 man, kunna i några delar af medlersta och norra Sverige
svårigheter uppstå, att samla stam- osh beväringsrekryter så tidigt på våren, som önskligt vore för
mötenas afslutande före den tid på sommaren, då alla arbetskrafter äro för jordbruket önskliga; men
dessa svårigheter böra dock kunna öfvervinnas, och, der behofvet så fordrar, något rymligare baracker
uppföras. Mötestidernas längd på det bela skulle härigenom icke behöfva undergå någon förändring
emot det nuvarande förhållandet. Skillnaden blefve endast den större styrkan, som tidigare på våren
behöfde inkallas.
Under första årets vapenöfning borde beväringssoldaterne genomgå en så fullständig rekrytskola,
som tiden möjligen medgåfve, således äfven målskjutning, bajonettfäktning, soldatundervisning, fält- och
bevakningstjenst m. m. der förekomma. Så förberedde borde de, under efterföljande årens möten,
sedan de några dagar särskildt genomgått kompani-exercicen, insättas i stammens led för att gemensamt
med denna öfvas. Till första årets möte kunde beväringsoldaterne, såsom rekryter, marschera
tillsammans med och under samma befäl som stammens rekryter, och från alla möten kunde beväringssoldaterne
marschera tillsammans med kompanierna. Det vore således endast till andra, tredje och
fjerde årens möten, de behöfde af särskildt befäl afhemtas, men då beväringssoldaterne redan blifvit
vande vid ordning kunde, helst om ibland dem ett biträdande underbefäl blifvit danadt, endast ett
fåtaligare befäl från stammen erfordras.
17
Vapenöfningarna för den öfriga delen af beväringsmanskapet eller för båda klasserna tillsammans
30 dagar, borde deremot vara afslutade åtminstone förr än beväringssoldaterne inkommo till regementsmötet.
Till undvikande af den tidsförlust, som uppkommer af beväringsmanskapets hemtning och återförande,
torde derföre mera än hittills blifva nödvändigt, att nämnde manskap emoltages och aflemnas af militärbefälet
i mötesplatsernes närhet. I öfverensstämmelse härmed föreslå kommitterade:
att första klassens beväringssoldater årligen inkallas till 62 dagars rekrytskola, hvilken tager
sin början samma dag, som stammens rekrytmöte;
att andra, tredje, och fjerde klassernas beväringssoldater samtidigt inkallas under de 13
sista dagarne af stammens regementsmöten och derunder indelas på kompanierna under
gemensamt befäl med stammen;
att tider och samlingsställen böra så bestämmas att beväringssoldaterne, då de skola inträffa
å mötesplats eller derifrån uppbryta samtidigt med stammen, kunna under samma befäl
som denna marschera till och från mötena, samt
att vapenöfningarna för allmänna beväringsmanskapets båda klasser, tillsammans 30 dagar,
böra vara afslutade åtminstone förr än beväringssoldaterne inkomma till regementsmötet.
I öfverensstämmelse med grunden för infanteriets organisation eller att hvarje stambataljon bör
på krigsfot uppsätta 1| fältbataljon, bör ock
under den tid, beväringssoldaterne öfvas tillsammans med stammen, regementet indelas på
tre bataljoner och corps på en och half bataljon, hvilken senare manövreras såsom en
mindre bataljon.
Vid värfvade infanteriet böra inga svårigheter möta för att i allt hufvudsakligt ordna beväringens
vapenöfningar i öfverensstämmelse med hvad för dessa öfningar vid indelda infanteriet blifvit
föreslaget.
Vid artilleriet och in g enior-trupp er ne åter tillämpas hvad deraf låter förena sig med dessa vapens
olika beskaffenhet och det mindre antal beväringsmanskap dem tilldelas.
För artilleriet är beräknadt 240 man utur hvarje årsklass, deraf 60 beväringssoldater, och för
ingeniör-truppernes 6 kompanier 192 man, deraf 48 beväringssoldater.
I afseende å de vapenöfningar, som skulle åligga beväringens elitklass, bestående af beväringsskyldige,
som tagit afgångsexamen till universiteten, eller 62 dagar första året och 42 dagar andra
året, föreslås:
att första årets öfningar så ordnas, att eliterne kunna genomgå en fullständig rekryt- och
soldatskola. omfattande tjenstens alla delar och äfven såvida ske kan deltaga i stammens
vapenöfningar, stångbataljons-excercis m. m. d., samt aflägga kunskapsprof i soldat- och
korporals-undervisningen;
att för andra årets öfningar antingen särskilda befälsskolor å de mötesplatser Kongl. Maj:t
bestämmer, ordnas enligt de grunder, som komma att föreslås för andra och tredje aldelningarne
af distrikts underbefäls-skolorna eller ock eliterne få genomgå sistnämnde
skolor, samt
att beväringseliter endast öfvas vid infanteriet.
De nu i underdånighet föreslagna vapenöfningar skulle enligt bilagde beräkningar (Bil. A,
B och C) medföra en kostnad, öfverskjutande nuvarande statsanslagen för dessa ändamål:
vid indelda arméen af R:dr 219,119: 74
vid Wermlands Fältjägarecorps af . . » 4,047: 74.
och för beväringsmanskapet af... . » 337,369: —
Landför svarskommitt. Bet. IT.
3
18
Bil. A.
Approximativ beräkning af årliga kostnaden för Indclda Annécns vapenöfningar samt
Korprals- och llnderofficers-skolor, ordnade enligt Kommitterades förslag.
a) Vapenöfningar.
1. Indelda infanteriet.
Befälsmöte.
Marschkoslnad:
Underhåll, beräknadt för 4 dagar i medeltal för hvarje man inom hela arméen, under marschen fram
och åter mellan kompani- och regements-samlingsplatserne, utgörande:
För 1,087 underofficerare (i öfverensstämmelse med kommitterades löneregleringsförslag), 4,348 portioner
efter 48 öre (utan tobaksskilling) R:dr 2,087: 04.
och för 3,960 spel i n:r och soldater, 15,840 portioner, efter 56 öre (tobaksskillingen
deruti inberäknad med ett medelbelopp för alla grader af 8
öre på man), deruti jemväl ingår värdet af de volontärer och timmermän
särskildt tillkommande halfva portionerne » 8,870: 40.
Ruut R:dr 10,957: 44.
Möleskostnad:
Underhåll för 10 dagar, utgörande 10,870 portioner för underofficerare efter
43 öre R:dr 4,674: 10.
39,600 portioner för spel i n:r och soldater efter 51 öre (deraf
8 öre tobaksskilling) » 20,196: •—
'
24,8/0. 10. 35 827: 54.
Rekrytmöte.
Marschkostnad:
Underhåll för 2,453 man spel i n:r och soldater i 4 dagar, utgörande 9,812 portioner
efter 56 öre R:dr 5,494: 72.
Möteskostnad för 42 dagar:
Befälets dagaflöning R:dr 19,000: —
Manskapets underhåll, 103,026 portioner för 2,453 man spel
i n:r och soldater, efter 51 öre » 52,543: 26. yj
Regementsmöte.
Marschkostnad:
Underhåll för underbefäl med vederlikar som ej afgått till rekrytmötet, eller 1,032 man
utgörande, för 4 dagar 4,128 portioner efter 48 öre R:dr 1,981: 44.
Underhåll för 22,082 man i n:r, för fyra dagar, 88,328 portioner efter 56 öre » 49,463: 68.
Runt R:dr 51,445: 12.
Möteskostnad för 20 dagar:
Underhåll för 632 underofficerare, eller det antal, som icke kommenderas
till liktidiga vapenöfningar med beväringsmanskapet, 12,640 portioner efter
43 öre R:dr 5,435: 20.
Underhåll för 24,535 man spel i n:roch soldater, 490,700 portioner
efter 51 öre
. » 250,257: - g55>692; 2Q ^ ^ ^
Skarpskyttemöte.
Marschkostnad:
upptages ej här, såsom beräknad under regementsmötet för hela styrkan.
77,037: 98.
Ofverföres: R:dr 420,002: 84.
19
Öfverfördt: R:dr 420,002: 84.
Möteskostnad :
Underhåll i 8 dagar för 2,160 man, utgörande 17,280 portioner efter 51 öre . . . . 8,812: 80.
Härtill lägges för vapenöfningarna i allmänhet:
Transportkostnader förslagsvis . . R:dr 3,000 —
Sjukvårdskostnader  » . . » 8,000 —
Andel af förvaltningskostnaderne samt underhållet af sjukhus och magasins
inventai
iepersedlar förslagsvis . . >> 38,000 —
Anslag till verktyg och materialier för timmermännens öfningar...... försl. » 1,000 —
Diverse kostnader såsom för lägerhalm, kokstänger m. m. förslagsvis . . » 6,000 • 56,000:
Summa R:mt R:dr 484,815: 64.
2. Indelda Kavalleriet.
Befälsmöte.
Marschkostnad:
Underhåll, beräknadt för 5 marschdagar i medeltal för hvarje man fram och åter mellan skvadronsoch
regementssamlingspatserne, utgörande:
För 214 underofficerare (efter afdrag af dem, som äro kommenderade till exercis-skvadronerne), 1,070
portioner efter 48 öre R:dr 513: 60.
För 370 man i n:r, 1,850 portioner efter 56 öre . . . » 1,036: —
För 585 hästar 2,925 rationer efter 1 R:dr » 2,925: — 4,474: 60.
Möteskoslnad:
Underhåll i 10 dagar:
För 214 underofficerare, 2,140 portioner efter 43 öre . . R:dr 920: 20.
» 370 man i n:r, 3,700 portioner efter 51 öre . . . » 1,887: —
» 585 hästar, 5,850 rationer efter 80 öre . . . . . « 4,680: — 7 4S7. 2ft
11,961: 80.
Excercis-Skvadronsmöte.
Marschkostnad:
Underhåll i 5 dagar:
För 30 underofficera, 150 portioner efter 48 öre ... R:dr 72:
» 450 man i N:r, 2,250 portioner efter 56 öre ... » 1,260:
» 480 hästar, 2,400 rationer efter 1 R:dr » 2,400:
Möteskostnad .-
Dagaflöning för hefälet och underbefälet i 90 dagar . . R:dr 15,000:
Underhåll, samma tid
För 450 man, 40,500 portioner efter 51 öre » 20,655:
» 509 hästar, 45,810 rationer efter 80 öre .... » 36,648:
Expenser, såsom lysning, eldning m. m » 5,000:
Regementsmöte.
Marschkostnad:
Underhåll i 5 dagar för 254 underofficerare med vederlikar, 1,270 portioner
efter 48 öre R:dr 609: 60.
För 3,458 man, 17,290 portioner efter 56 öre » 9,682: 40.
och för för 3,671 hästar, 18,355 rationer efter 1 R:dr. . » 18,355: — 28 647:
Möteskostnad:
Underhåll i 26 dagar:
För 254 underofficerare, 6,604 portioner efter 43 öre . . R:dr 2,839: 72.
» 3,458 man i n:r, 89,908 portioner efter 51 öre . . » 45,853: 08.
» 3.671 hästar, 95,446 rationer efter 80 öre . ... » 76,356: 80. .oKn*q. fin
125,049. bU. j53 696; 60.
3,732: —
77,303: — 81)035. _
Öfverföres: R:dr 246,693: 40.
Öfverförda R:dr ‘246,693: 40.
Instructions-Skvadronsmöte.
Marschkostnad: upptages ej såsom här förut beräknad för hela styrkan.
Möteskoslnad:
Dagaflöning för befälet i 45 dagar K:dr 5,800: —
Underhåll för 360 man samina tid, 16.200 portioner efter 51 öre . . » 8,262: —
« fiir 406 hästar, 18,270 rationer efter 80 öre » 14,616: -—
Härtill lägges för vapenöfningarna i allmänhet:
Forselkostnader R:dr 3,000: —
Sjukvårdskostnader » 5,000: —
Fiirvaltningskostnader sand underhållet af sjukhus- och magasins-inventarie
persedlar
vid detta vapen förslagsvis . . » 12,000: —
Diverse kostnader såsom för lägerhalm, kokstänger in. m. & . . » 3,000: —
28,678:
23,000:
Summa Runt R:dr 298,371: 40.
3. Indelda Arméen, samfält.
Öfningsläger.
På grund af redogörelserne för de öfningsläger, som under senare åren varit hållna å Ladugårdsgärdet,
Axevalla och l.jungbyhed, skulle kostnaden för ett öfningsläger hvarje år, hållet omvexlande på
nyssnämnda mötesplatser under 8 dagar, med | af indelda arméens styrka (utom Jemtlands begge
corpser) uppgå till ett belopp af omkring R:dr 170,000: —
b) Korprals- och Underofficers-skolor.
Korpral-skolor å regemeidenas mötesplatser enligt nu gällande föreskrifter:
Vid Infanteriet med 10 man å hvarje bataljon hvart 3:dje år under 42 dagar.
Marschkostnad:
Förekommer ej utöfver den, som för vapenöfningarna blifvit beräknad.
Kostnad å stället:
Befälets dagaflöning R:dr 1,600: —
Manskapets underhåll, 6,300 portioner efter 51 öre . . . . » 3,213: — 4Si3-
Vid Kavalleriet med 12 man å bataljon hvart 3:dje år under 90 dagar:
Marschkostnad:
Förekommer ej utöfver den för vapenöfningarna beräknade:
Kostnad på stället:
Befälets dagaflöning R:dr 430: —
Manskapets underhåll, 2,670 portioner efter 51 öre . . . . » 1,361: 70.
Hästarnes underhåll, 2,910 rationer efter 80 öre » 2,328: — , ,,0.
4’1U- 7U- 8,932: 70.
Underofficers-skolor vid infanteriet, organiserade enligt Kommitterades förslag, beräknas
komma att årligen kosta omkring R:dr 32,000: —
Summa Runt R:dr 40,932: 70.
Sammandrag.
Den årliga kostnaden utgör enligt föregående beräkningar:
» Kavalleriets » »
» Öfningsläger
» Korprals- och Underofficers-skolor
Hvartill kommer:
För underhållet af garnisons- och gränsposterings-kommenderingar ur indelda arméen
samt mötesplatser och dertill hörande byggnader
484,815:
64.
»
298,371:
40.
»
170,000:
—
»
40,932:
70.
»
50,000:
R:dr
1,044,119:
74.
R:dr
825,000:
—
Alltså erfordras en förhöjning i detta anslag af K:dr 219,119
Härutaf belöper för den nummerstyrka af 3,576 man, hvarmed indelda infanteriet
borde ökas enligt Kommitterades organisationsförslag omkring R:dr 65,000.
74.
21
Anmärkning ar :
1. Portions- och rationsprisen äro ofvan upptagne till de belopp, dessa pris i medeltal utgjorde
år 1864.
2. Natura portionerna för Underofficerarne äro dem tillagde i utbyte mot den nuvarande mötespassevo
lans-ersättningen,
hvilken borde upphöra enligt Iöneregleringsförslaget.
3. Aflöning och underhåll har beräknats enligt de i Kongl. Reglementet af den 14 Sept. 1858 angående
indelda Arméens och beväringsmanskapets marscher, möten och mönstringar bestämda grunder.
4. Någon afkortning å Regementenas fulla styrka, med anledning af tillfälliga vacanser, sjuke m. m.,
tiar icke ansetts böra ega rum, i betraktande af de särdeles låga portions- och rationsprisen. —
Af samma orsak hafva marschdagarnes antal icke nedsatts under de beräknade om ock för framtiden,
genom kommunikationernes förbättrande, marschkostnaderne i allmänhet kunna något förminskas.
5. För Korpralskolorna å kommenderingsorter, har särskild kostnad ej blifvit uppförd, såsom icke före
kommande
utöfver sjelfva underhållskostnaden för den kommenderade styrkan.
6. 1 afseende å Underbefälsskolorne har vid beräkningen antagits, att Officerare och Underofficerare,
Läkare, Sjukvårdssoldat och Spel erhålles från det regemente, å hvars mötesplats skolan eger
rum; att dit beordradt underbefäl och manskap fortskatfas genom marsch forcé, samt att officerare och
underofficerare njuta aflöning enligt resereglementet och manskapet naturaportion jemte tobaksskilling.
7. För undervisnings-materielen vid Korprals- och Underbefäls-skolorna har någon särskild kostnad icke
blifvit upptagen, emedan dels sådan materiel redan finnes vid de förra skolorna, dels underhållet
af både denna och underbefäls-skolornas materiel bör bestridas från den s. k. volontär-vacansfondens
för dylika ändamål afsedda tillgångar.
8. Förvaltningskostnaderna äro beräknade i öfverensstämmelse med Ivommitterades förslag till Intendents
väsendets
ordnande vid Regementena.
22
Bil. B.
Approximativ beräkning öfver kostnaden för Wermlands Fältjägare-corps’ vapenöfningar,
ordnade i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det iudclda infanteriets,
enligt Kommittcrades förslag.
Befälsmöte.
Marschkostnad:
Marschpenningar för 92 man R:dr 138: —
Möteskoslnad:
Underhåll i 10 dagar för 25 Underofficerare och fältmusikanter 250 portioner
efter 43 öre R:dr 107: 50.
Underhåll för 92 man, 920 portioner efter 51 öre (deraf 8 öre
tobaksskilling) » 469: 20. 576>
Rekrytmöte.
Marschkostnad:
Marschpenningar för 100 man  ... R:dr
Möteskostnad:
Ilefälets och Underbefälets dagafiöning under 42 dagar . . . R:dr 1,000: —
Manskapets underhåll samma tid, utgörande för 100 man 4,200
portioner efter 51 öre  » 2,142: —
150:
3,142:
714: 70.
3,292: —
Regementsmöte.
Marschkostnad:
Marschpenningar för 328 man, som ej afgått till befäls- eller rekrytmötet... R:dr . 492: —
Möteskostnad:
Underhåll i 20 dagar för 25 Underofficerare och fältmusikanter, 500 portioner
efter 43 öre R:dr 215: —
Underhåll för 516, 10,320 portioner efter 51 öre » 5,263: 20. 5478- 20
Skarpskyttemöte.
Marschkostnad:
Upptages ej här, såsom varande ofvan beräknad för hela styrkan.
Möteskostnad:
Underhåll i 8 dagar för 48 Skarpskyttar, 384 portioner efter 51 öre R:dr
Härtill kommer för vapenöfningarna i allmänhet:\
Sjukvårdskostnader R:dr 200: —
Förvaltningskostnader samt för inventarie-persedlars underhåll . . . . » 1,800: —
Diverse kostnader såsom för lägerhalm, kokstänger m. m » 250: —
5,970: 20.
195: 84.
2,250: —
Summa Runt R:dr 12,422: 74.
IVwwtyaför Wermlands Fältjägare-Regementes vapenöfningarimarschpenningar R:dr 900: —
För Regementsmötet » 4,200: —
» Korprals-skola (från Yolontärvacansmedelsfonden) » 375: —
Hvarjemte från särskilda medel bestrides kostnaden för befäls- och rekrytmötena
utgörande omkring » 2,900: — g 37g.
Således skulle för vapenöfningarna uppstå en ökad kostnad om året af R:dr 4,047: 74.
MLntn. 1. Då det ansetts ändamålsenligast att Wermlands Fältjägarecorps deltager i den Korprals- och Underofficers-skola,
som för indelda Regementena inom Westra Militärdistrictet skiftevis bör hållas å Regementenas
mötesplatser, har kostnaden härför blifvit inberäknad i den, som för nyssnämnda skolor i
allmänhet upptagits bland utgifterna för indelda infanteriets vapenöfningar.
2. Portionspriset är beräknadt till samma belopp, som vid indelda arméen.
23
Bil. C.
Approximativ beräkning af årliga kostnaden för Beväringsmanskapets vapenöfningar,
ordnade enligt Kommittcradcs förslag.
Rekrytskola med 5,000 man beväringssoldater.
Marschkoslnad:
Underhåll, beräknadt för 5 dagars marsch i medeltal för hvarje beväringskarl rram och åter mellan
samlingsställena i hemorten och vapenöfningsplatserne, utgörande 25,000 portioner efter 54 öre (deraf 6
öre tobaksskilling) R:dr 13,500: —
Skjuts-och dagaflöningsersättning till befäl och underbefäl samt
kronobetjente för manskapets afhemtning och aflemnande »> 2,000: — 15500-
Möleskoslnad:
Befälets och underbefälets dagaflöning för 42 dagar, som ej äro liktidiga med
stammens regementsmöten R:dr 32,000: —
Manskapets underhåll i 62 dagar, 310,000 portioner efter 49
öre (deraf 6 öre tobaksskilling) » 151,900: — is^ann
— j 99 40o: _
Regementsmöte med 15,000 man beväringssoldater.
Marschkoslnad:
Underhåll i 5 dagar, 75,000 portioner efter 54 öre . . R:dr 40,500: —
Skjuts-och dagaflönignsersätt ning för befäl och underbefäl samt
kronobetjente för manskapets hemtning och aflemnande » 5,000: — gpo-
Möleskoslnad:
Underhåll i 15 dagar för 375 underofficerare, 5,625 portioner
efter 43 öre R:dr 2,419: —
Underhåll för 15,000 man, 225,000 portioner efter 49 öre » 110,250: — iioakq.
f58,l69: _
Möten med allmänna beväringsmanskapet. 2:ne årsklasser om 15,090 man hvardera.
Mönstringskostnad:
Fören årsklass, utgörande 20,000 man förebeväringssoldaternesfrånskiljande R:dr 26,000: —
Marschkoslnad:
Underh, för 30,000 man i 5 dagar, 150,000 portioner efter 54 öre R:dr 81,000: —
Skjuts-och dagaflöningsersättning till befäl och underbefäl samt
kronobetjente för manskapets hemtning och aflemnande » 9,000: — qq qqq.
Möleskostnad:
Befälets och underbefälets dagaflöning i 25 dagar, som
ej äro liktidiga med stammens regementsmöten . . . R:dr 55,000: —
Manskapets underhåll, hvardera årsklassen i 15 dagar,
450,000 portioner efter 49 öre » 220,500: — 275,500:
391,500:
Ilärlill lägges för vapenöfning arne i allmänhet:
Forselkostnader förslagsvis. . R:dr 5,000: —
Sjukvårdskostnader  » » 10,000: —
Andel af förvaltningskostnaderna samt underhållet af sjukhus- och maga
sinsinventarie-persedlar
förslagsvis. . » 25,000: —
Diverse kostnader, såsom för lägerhalm, kokstänger m. m. » . . » 8,500: —
samt kostnaderne för beväringssoldaters kommendering, efter egen ansökan,
till Korprals- eller Underofficers-skola; för de till Underofficerare befordrade
beväringssoldaternes högre aflöning och för de till rotemästare
förordnades högre tobaksskilling, äfvensom för den något dyrare krigsbildning
de till eliter antagne beväringssoldaterne borde undergå, allt
enligt Kommitterades förslag förslagsvis. . » 10,000: — 58,500:
Öfverföres: R:dr 807,569: —
Ofverfördt: R:dr 807,569: —
Dessutom erfordras för beväringsmanskapet å Gotland samt för underhållet af mötesplatser
och byggnader  R:dr 50,000: —
Summa R:mt R:dr 857,569
Då anslaget för Beväringsmanskapets vapenöfning nu utgör R:dr 500,000
Fordras alltså en förhöjning deri af R:dr 357,569
AnmUrleningur:
Portions- och rationsprisen äro ofvan upptagna till de belopp, dessa pris i medeltal utgjorde år 1864,
Natura-portionerne för Underofficerare äro dem tillagde i utbyte mot den nuvarande mötespassevoLns
ersättningen,
jemlikt hvad i betänkandet om indelda Arméens lönereglering blifvit föreslaget.
Aflöning och underhåll äro beräknade enligt de i Kongl. Mötenunderhålls-reglementet af den 14 Sept.
1858 bestämda grunder.
Med afseende på de särdeles låga portionsprisen hafva marschdagarnes antal icke ansetts böra nedsättas
under det beräknade, om ock, för framtiden, genom förbindelsernas förbättrande, marsch
kostnaderne
i allmänhet kunna något förminskas.
Den andel af förvaltningskostnaderne vid Regementena, hvarmed Statsanslaget för beväringsmanskapets
vapenöfningar bör bidraga, är ofvan beräknad i öfverensstämmelse med Kommitterades förslag till
lntendentsväsendets ordnande vid regementena.
25
Dnderbefålsskolor.
Till arméns vapenöfningar knyter sig den befälsbildning. som hufvudsakligen afser en vidgad
kännedom om tjenstgöringen vid trupp, så i fred som krig, jemte vana och skicklighet vid dess fullgörande
samt förmåga att deri undervisa andra. Nödvändig för såväl officerare som underbefäl
fordrar denna vanligen så kallade tjensteduglighet öfning och tillämpning af tjenstens olika delar, för
att kunna utvecklas; men den måste förberedas och underlättas genom kunskaper, högre alltefter den
verkningskrets, i hvilken de skola användas. Undervisningsanstalterne för officerare måste hvila på
mera vetenskaplig grund, och äro särskildt af komiterade behandlade. Underbefälet, deri inberäknadt
korporalerne, bör deremot kunna bildas vid trupperne och i sammanhang med deras öfningar. Vid
den värfvade stammen finnes under fortsatt tjenstgöring tillfälle för underbefälets daning, men vid
den indelda fordras särskilda anstalter härtill. En kort öfversigt af hvad hittills i detta afseende
blifvit gjordt vid indelda armén torde här vara på sitt ställe.
Sedan dåvarande H. K. H. Kronprinsen J iseph Frans Oscar, i egenskap af general-befälhafvare
i 4:de militär-distriktet, anbefallt att vid de kommenderingar ur indelda armén, som voro förlagde å
Långholmen och vid Grisselhamn, manskapet skulle under den från tjenstgöring fria tiden erhålla undervisning,
icke allenast i exercis och andra öfningar, utan äfven i sådane kunskaper, som kunde utbilda
skicklige korporalsämnen och instruktörer, blef genom nådigt bref af den 7:de Februari 1833,
ett anslag beviljadt för uppsättning och underhåll å dessa ställen af behöfliga skolinventarier, och genom
general-ordres af den 28 Februari 1859 lemnades föreskrifter rörande undervisningen, examina m m.
vid dessa och öfriga korporalskolor, som inrättades å orter, der garnisons- eller bevakningstjcnstgöring
bestreds af kommenderingar ur indelda infanteriet, nämligen å Carlsten, Carlsborg och Malmö
citadell.
Vid kavalleriet höllos från år 1857 tid efter annan, då sådant ansågs behöfligt, korporalskolor
i sammanhang med exercisskvadronerna.
Dessa anstalter hafva varit till stort gagn för korporalsbildningen vid indelda armén, och de som
inrättades å kommenderingsorterne hafva dessutom medfört den fördel, att manskapet mellan de egentliga
tjenstgöringstiderna, funnit en nyttig sysselsättning, som i allmänhet med begärlighet och läraktighet
blifvit omfattadt och som motverkat den skadliga inflytelsen af sysslolöshet och en för de moraliska
egenskaperne ofta pröfvande tjenstgöring vid fängelserna.
Sedan 1836 års plan för indelda arméns vapenöfningar från och med 1838 mer och mindre
fullständigt trädt i verkställighet, har äfven en förändrad anordning blifvit vidtagen med korporalskolorna.
Dessa hållas numera antingen hvart 3:dje år samtidigt och på samma ställe med rekrytmötet
eller exercis-skvadronen och med en styrka af 10 man för infanteri- och 12 man för kavalleribataljon;
eller ock, vid de infanteriregementen, som bestrida garnisons-kommenderingarna å Carlsten och vid
Grisselhamn, för 20 man å förra och 19 man å den senare kommenderingsorten
År 1839 blefvo äfven nya föreskrifter meddelade för undervisningen vid såväl infanteriets som
kavalleriets korporal-skolor, äfvensom för tilldelandet af de utmärkelsetecken, som skolornas genomgående
kunde medföra, hvarjemte nödig skolmateriel, gymnastikinrättning, vapen och fäktrustningar blifvit
anskaffade vid samtlige dessa skolor samt medel anvisade för deras underhåll och för särskilda mindre
utgifter. Vid de kommenderingsorter, der underhållet bekostas genom fångvårdsstyrelsen, och der
tjenstgöringen mera uteslutande upptog truppens tid, upphörde deremot korporalskolorna.
För underofAcersbildningen åter finnas ännu inga egentliga undervisningsanstalter; men 1833
blefvo tvenne nummer på hvarje kompani eller skvadron anslagne till s. k. tjenstbare volontärer, hvilka
vid trupperne borde utbildas såsom underofficersämnen. Det ena volontärnumret vid kompani eller
skvadron indrogs dock snart till volontär-vakans-fonden, från hvilken en del af utgifterna för korpo
LanatförsvarslcUmmitt,
Bet. II i
26
ralskolorna blifvit bestridde och fortfarande bestridas. Kavalleriet har likväl återfått rättighet att använda
de indragne volontärnumren, vare sig till rekryter eller till volontärer. Volontärer skola vara
minst 16 år gamle och ega någon bildning. De erhålla hvardera en nummerlön och äro skyldige
att bevista befäls-, rekryt-, bevärings och regementsmötena, men må mellan exercistiderna, »då de
kunna vid regementen umbäras,» vara tjenstfrie. De kunna efter aflagde kunskapsprof tjenstgöra såsom
korporaler eller underofficerare. De volontärer, som icke vinna den skicklighet och icke ega
den pålitlighet, att de kunna till underoffiicerare befordras, böra afskedas.
Volontärinrättningen har otvifvelaktigt visat sig ändamålsenlig, men torde dock vara i behof af
att något närmare ordnas. Fordran att de, som antagas till volontärer, skola hafva någon bildning,
är särdeles obestämd. Att rätta kunskapsmåttet efter någon viss klass i allmänna läroverken, är
mindre lämpligt, då en stor del ynglingar, som anmäla sig att blifva volontärer, icke varit i tillfälle
att besöka städernas elementarläroverk, eller endast en kortare tid kunnat begagna sig af sådan undervisning.
Såsom det minsta för en blifvande volontär torde böra fordras, att han kan läsa, skrifva och
räkna quator species samt vara confirmerad. Detta sammanfaller ungefärligen med den för folkskolan
fastställda minimikursen och bör sålunda öfverallt och med lätthet kunna inhemtas. Hvad antalet vidkommer,
så har det ofta varit svårt nog att kunna hålla 4 volontärer fulltalige på hvarje bataljon,
och denna svårighet skulle tilltaga, om antalet ökades, då derigenom utsigterna till underofficersbefordran
blefvo minskade. Nämnde antal torde icke heller stå i missförhållande till afgången bland underofficerarne.
Om underofficerarnes tjenstetid i medeltal antoges till 20 år och deras antal till 20 å
bataljon, stabsunderofficerarne inberäknade, så skulle en om året afgå. För att en volontär skall
hinna genomgå hvad som fordras af en blifvande underofficer, behöfver han i allmänhet minst 3 år,
och således skulle, om alla volontärerne motsvarade sin bestämmelse, något mera än en om året vinna
behörighet till befordran Mången volontär afgår dock utan att komma i fråga till befordran, och
tidtals står ett och annat volotärnummer ledigt i brist på sökande. Volontärerne stänga således icke
möjligheten för skicklige korporaler att blifva underofficerare. Af dessa skäl kan ett volontärnummer
på hvarje kompani eller skvadron anses tillräckligt.
Deremot är det behöffigt, att volontärernes tjenstskyldighet undergår någon förändring. Då denna
1833 bestämdes, funnos egentligen inga andra tillfällen till volontärernes utbildande, än de årliga
mötena, och föreskriften att de »utom exercistiden, få vara tjenstfrie och med regementschefens vetskap
uppehålla sig inom riket, hvar de önska, helst vid något undervisningsverk,» har i allmänhet
ansetts lägga hinder för deras beordrande, utan eget begifvande, tillochmed till kommenderingsorter,
der korporalskolor varit inrättade. Det bör emellertid vara deras pligt och öfverensstämmer med ändamålet
för deras antagande, att de deltaga i all tjenstgöring, som kan bidraga att af dem dana skicklige
underofficersämnen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt föreslås:
att ett nummer på hvarje kompani eller skvadron af indelda stammen fortfarande anslås
till volontär i enlighet med hittills gällande grunder för deras aflönande.
Att den, som skall till volontär antagas, bör hafva fyllt 16 år, vara confirmerad, ega en
för sin ålder kraftig och i öfrigt till krigstjenst passande kroppsbildning samt, i afseende på
allmän bildning, till det minsta kunna läsa väl innantill, skrifva en någorlunda redig stil och
räkna quatuor species; hvilket kunskapsmått bör vara styrkt af betyg, som af regementschef
godkännes eller ock pröfvas på sätt han förordnar; samt
att volontärer skola vara skyldige, att tjenstgöra under vapenöfningarna med det regemente
de tillhöra, samt att deltaga i utgående kommenderingar, men må deremellan njuta tjenstledighet.
Från arbets- och andra kommenderingar, som icke kunna bidraga att utbilda dem
till underofficersämnen, böra de fritagas.
Af hvad förut blifvit anfördt synes, att för korpralsbildningen finnas ordnade undervisningsanstalter
vid trupperne, ehuru till ett ganska inskränkt omfång, och att för beredande af tillgång på underofficernsämnen
antages ett antal ynglingar såsom volontärer, hvilkas praktiska utbildning sker så godt sig
göra låter under vapenöfningarna, men h> ilka på egen hand få förvärfva de kunskaper, som derutöf
-
27
ver erfordras. Detta är emellertid otillräckligt, synnerligast vid infanteriet, som på krigsfot skall med
sig förena en talrik beväring och der stammen således skulle helt och hållet förfela sin bestämmelse,
om han icke inom sig hade tillgång på ett stort antal underbefäls ämnen. Då för krigsfoten blifvit
antaget att flertalet af infanteriets underofficerare borde kunna påräknas för en tjenstgöring, som eljest
bestrides af subaiternofficerare, måste de icke allenast dertill danas, utan äfven kunna i de flesta af
sina åligganden ersättas af korpraler, och dessa i sin ordning af manskap ur ledet. Det har vidare
blifvit antaget att en stambataljon borde på krigsfot uppställa l£ fältbataljon och 1 depötkompani.
Med beräkning af 6 korpraler och 6 vicekorpraler på hvarje kompani och 4 kompanier på bataljon,
erfordras således
för 1\ fältbataljon: korpraler och vice korpraler 72,
för 1 depötkompani » »  12,
i reserv för att ersätta dem som förordnas att göra underofficerstjenst, äfvensom för annan
afgång minst \  28,
tillsammans 112 man
på en stambataljon eller 28 till 50 man på ett stamkompani, deri inberäknade ordinarie korpraler och
vice korpraler, som kunna påräknas till lägre befälstjenstgöring och hvaraf en del äfven bör kunna
göra underofficerstjenst. För att vinna detta, äro de vanliga mötena vid indelda stammen otillräckliga.
Visserligen böra öfningarna derunder, mera än hittills i allmänhet varit förhållandet, ledas i riktning
att utbilda ett talrikt och användbart befäl. Men dessa möten äro för korta och tiden derunder tages
för mycket i anspråk för truppernes öfningar på det hela, för att den nödvändiga grunden för
underbefälsbildningen skall derunder på ett tillfredsställande sätt kunna läggas. Dertill fordras särskild
undervisning och särskilda öfningar. En början dertill är gjord genom de nuvarande korpralsskolorna.
Det är på denna väg man bör fortsätta.
Medeltjenstetiden vid indelda infanteriet är i medeltal af 40 år 22,6 år, men då önskligt är, att
soldatens skyldighet i vissa fall att tjena till fyllda 55 år och derutöfver något nedsättes, bör medeltjenstetiden
icke beräknas högre än 20 år. Årliga afgången blir då 5 för hundra af styrkan, och för
att underhålla det beräknade antalet korpraler och korpralsämnen för krigsfoten eller 112 man på
stambataljon, borde korpralskolorna årligen lemna 6 till 7 man på bataljon, förutsatt att alla som genomgått
skolan vore i andra afseenden till befäl tjenlige. Korpralskolorna genomgås nu endast af något
mer än 5 man om året å bataljon.
Undervisningsanstalter böra äfven finnas för underofficerare. De få nu endast aflägga en reglementarisk
tjenstgöringsexamen, men i öfrigt småningom söka förvärfva sig en för vanliga fall nödtorftig
tjenstevana under de korta vapenöfningarna, hvarunder de således länge måste vara lärjungar, i
stället för lärare, och för deras användbarhet i mera magtpåliggande beläl är intet gjordt. En och
annan korpral aflägger underofficersexamen, då han under en kommendering finner tillräcklig ledighet
från tjenstgöringen för att lära sig reglementet, ty lifvet på roten egnar sig icke för honom till sådan
läsning, och volontären får såsom redan blifvit anmärkt på egen hand göra sina studier, hvilket ock
kunnat ske, då dessa varit inskränkta till reglementsläsning, men icke kan begäras om något derutöfver
skall fordras.
För att motsvara det behof af underbefäl, som öfvergång till krigsfot erfordrar och gifva detta
befäl en större användbarhet, behöfves vid indelda infanteriet mera omfattande underbefälsskolor, i
hvilka minst 8 soldater, 4 korpraler och 2 underofficerare af hvarje stambataljon för år räknadt böra
deltaga. Dessa underbefälsskolor kunna då lämpligen indelas i 3 afdelningar nemligen:
den första för korporalsbildningen;
den andra för allmän underofficersbildning, hvaraf äfven ett antal korporaler bör göras delaktigt;
den tredje för underofficerare, hvilka jemte det de omvexlande biträdde vid undervisningen i de
öfriga afdelningarna, skulle beredas tillfälle att utbilda sig till användbarhet vid de flesta förrättningar,
som i fält tillkomma subaiternofficerare.
Då de båda första afdelningarna böra genomgås af manskap, och äfven flertalet af dem, som
skola begagna undervisning i tredje afdelningen icke varit i tillfälle att få någon mera vetenskaplig
28
underbyggnad; då dessutom alla afdelningarna böra stå i sammanhang med hvarandra, så att underdervisning
i de högre utgör fortsättning af den i de lägre, och dessutom ändamålet med dessa skolor
mera är att grundlägga tjenstduglighet än en theoretisk militär-bildning, har man trott, att ändamålet
häst skulle vinnas genom att gifva dessa skolor en fullkomligt praktisk riktning, der allt, som möjligen
kunde på fältet utföras, hufvudsakligen der borde inläras, och boken mera vara ett stöd för minnet
och ett medel för begreppens samlande och ordnande, än utgöra det egentliga läromedlet. Härigenom
bör icke allenast en säker, varaktig och användbar kunskap vinnas i dessa delar, utan äfven
någon tid kunna användas på allmänt bildande ämnen och i de öfre afdelningarna på någon kännedom
om arméns sammansättning, eget och andra vapens stridsätt m. m., utan att derföre lärokursen
behöfde blifva långvarigare än den vanliga årliga vapenöfningstiden.
En underbefälsskola vid hvarje regemente eller corps under tiden för dess möten, skulle, om hon
hölles årligen, blifva för fåtalig att sköta sig sjelf, och, om hon hölles med vissa mellantider, förtalrik
att icke störande inverka på regementenas vanliga öfningar, iföljd af borttagandet af ett för stort
antal befäl.
Underbefälsskolorna böra derföre utgöra ett helt för sig, oberoende af de öfriga vapenöfningarna,
och sammansättas från olika regementen och corpser till den styrka, som fordras, så väl för att underhålla
behöQigt antal underbefäl och underbefälsämnen vid bataljonerna, som ock för att kunna
utföra alla slags öfningar. De kunde lämpligast sammandragas distriktsvis under generalbefälhafvarens
inseende, och om de, så vidt omständigheterna medgifva, hållas vexelvis vid olika regementen inom
distriktet, så skulle derigenom en nyttig och all ensidighet motverkande täflan uppstå. Hvad tid och
ställe för skolornas samlande beträffar, lärer val detta vara beroende af ortliga förhållanden. I allmänhet
kunna inga andra ställen än mötesplatser ifrågakomma, enär tillgång måste finnas på öfningsfält,
undervisningslokaler och materiel, men, om skolan, åtminstone till någon del, kunde hållas samtidigt
med de vanliga mötena, så medförde detta en betydlig fördel för det i skolan deltagande manskapet,
särdeles i de nordliga delarne af landet, der den vackra årstiden är af så kort varaktighet;
dock bör ingalunda skolans verksamhet af detta vilkor vara beroende. Längre än 6 eller 7 veckor
lärer skolan väl icke kunna hållas samlad, om hon, såsom ofta torde blifva händelsen, icke kan
börja förr än efter mötena, enär, för de ditkommenderades hysande, tält till större delen måste komma
att begagnas, och således skolan bör slutas innan hösten inträder; men längre tid torde icke heller
vara behöflig, då det kan antagas, att ingen skickas till skolan, som icke eger någon grad af vetande
hemtad från folkskolan eller annan undervisningsanstalt och som derjemte gjort några års vapenöfningar,
och då det dessutom beräknas att endast en afdelning af skolan skall vid hvarje tillfälle genomgås.
Något hinder bör dock icke läggas för att den som antingen har större naturgåfvor eller bätte un
derbyggnad
på samma tid må få genomgå mer än en afdelning. Att ställa skolan annorlunda, eller
så att alla afdelningarna borde omedelbart efter hvarandra genomgås, skulle helt och hållet förändra
dess beskaffenhet och genom den större tid. som dertill erfordrades, göra den tryckande för manskapet.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, få komiterade i underdånighet föreslå följande
grunder för inrättandet af Distrikts-underbefälsskoior vid Indc/da Infanteriet:
f. Underbefälsskolor sammandragas distriktsvis och förläggas antingen omvexlande vid olika
regementens mötesplatser eller vid annat lämpligt ställe inom distriktet.
2. Skolan ställes under öfverbefäl af generalbefälhafvaren i distriktet och under ledning af
chefen för det regemente, hvarvid skolan för året är förlagd.
3. Underbefälsskolorna samlas årligen eller efter vissa mellantider, allt efter bataljonernas
antal inom distriktet, och ordnas så att i medeltal för året minst 2 underofficerare,
4 korporaler eller vicekorporaler och 8 soldater från hvarje bataljon blifva till sko
lan
beordrade; dock så att vid ingen skola den sammanräknade styrkan af korporaler
och soldater understiger 110 till 120 man.
4. Volontärer inbegripas i förestående antal, dock må de icke beordras i stället för un
derofficerare
eller korporaler, utan att hafva aflagt i förra fallet underofficers och i
det senare korporals-examen.
29
5. Tid och ställe för skolans sammanträde bestämmes för hvarje gång på förslag af ge
neralbefälhafvare!].
6. Underbefälsskolorna delas i tre afdelningar:
Första afdelningen: korporalskola: för dem som sådan skola icke genomgått.
Andra afdelningen: allmän underofficersskola: för dem, som genomgått korporals
skola,
men icke allagt underofficers-examen.
Tredje afdelningen: skola för underofficerare samt korporaler och volontärer, hvilka
aflagt underofficers-examen.
7. Till befäl och lärare vid underbefälsskolan beordras af generalbelalhafvaren 1 kapiten
och 2 till 3 subalternofficerare. Af detta befäl bör en hafva genomgått skjutskola
och en Gymnastiska Central-institutet.
8. Af chefen för det regemente, der skolan är förlagd, beordras för sjukvården 1 ba
taljonsläkare
och en sjukvårdssoldat, samt dessutom 3 spel.
9. Ekonomien och redovisningen besörjes af provianterings-direktionen vid nämnde rege
mente
eller corps.
10. Lärotiden beräknas till 6 veckor och vid dess slut sker uppvisning af skolan och an
ställes
examen, särskildt för hvarje afdelning, inför en af generalbefälhafvare!! kommenderad
regementsofficer och de vid skolan anställde officerare, hvilka utfärda examensbetyg,
och anmäla hos deras regements- eller corpschefer, till utmärkelseteckens
erhållande dem, som dertill kunna komma i fråga. För dem, som icke undergå
fullständig examen, meddelar befälhafvaren endast ett betyg, att de bevistat skolan
och i hvilken afdelning de begagnat undervisningen.
11. Efter skolans slut afgifver befälhafvaren fullständig rapport om skolans verksamhet till
regements- eller corpschefen, som densamma jemte eget utlåtande inlemnar till generalbefälhafvaren.
12. Lärokurser för underbefälsskolan fastställas i samma ordning, som för öfrige militär
undervisningsanstalter.
I öfrigt få komiterade bifoga närlagde förslag till föreskrifter rörande undervisning, kunskapsprof
m. m. vid indelda infanteriets underbefälsskolor, hvilket förslag närmare antyder omfånget
och riktningen af dessa skolors verksamhet (Bil. A).
Anledningen till att komiterade i underdånighet föreslå en korporalskolas ingående uti underbefälsskolan
såsom dess första afdelning är icke att finna i ett underskattande af nuvarande korporaiskolors
värde, utan ligger dels deruti, att, om blott ett ringa antal underofficerare och korporaler hade
samlats till en underofficersskola, så hade endast ofullständigare öfningar der kunnat utföras och skolan
derigenom förlorat en stor del af sitt värde och sin öfvervägande praktiska riktning; dels deruti, att
då skolan sålunda behöfde till antalet förstärkas, det med god hushållning var öfverensstämmande, att
der begagna tillfället äfven till korporalsundervisningen, hellre än att utvidga de nu befintliga korporalsskolorna.
Deraf följer dock icke att underbefälsskolorna göra de gamla korporalskolorna öfverfiödiga.
Alla som komma att beordras till underbefälsskolans första afdelning kunna säkerligen icke under
några veckors lärotid fullständigt genomgå henne. Det är derföre nyttigt och angeläget, att hafva
särskilda korporalskolor för den allmännaste, den lägsta underbefälsbildningen, och erfarenheten visar
nu att mången som första gången icke lyckats afsluta korporalskolan, har sedan en annan gång med
utmärkelse genomgått densamma. Korporalskolorna, som hvart tredje år hållas å en del mötesplatser,
medföra en ringa kostnad, och de, som hållas å kommenderingsorterna, ingen. Alla skäl tala sålunda
för att de må fortfara. Visserligen blifva en del öfningar vid dessa skolor, i anseende till den ringa
styrkan, mindre fullständiga än vid underbefälsskolorna, men dock tillräckliga för att genomgå hvad
som för korporalskolan nödtorftligen erfordras. För undervisningen vid dessa skolor bör tjena till efterrättelse
hvad som för första afdelningen af underbefälsskolorna kun blifva fastställdt. I det bilagda
förslaget till föreskrifter rörande undervisningen vid sistnämnda skolor, är vid första afdelningen några
afvikelser gjorda från hvad som nu gäller för korporalskolor, för att ställa underbefälsskolans olika af
-
30
delningar i ett riktigt sammanhanng med hvarandra, och dess lägsta afdelning, korporalsskolan, i riktigt
förhållande till den fullständigare rekrytbildning som af komiterade bllifvit föreslagen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslås:
Att, oberoende af underofficersskolorna, särskilda korporalsskolor fortfarande må hållas, dels
å alla orter der kommenderingar utur indelda armén äro i garnison förlagde och tjenstgöringsförhållandena
det medgifva, dels ock för regementen och corpser, som icke deltaga i sådane
kommenderingar, å mötesplatserne samtidigt med rekrytmötet.
Att i afseende å undervisning, kunskapsprof, utmärkelsetecken m. m. må i tillämplige delar
gälla till efterrättelse hvad för första afdelningen af underbefälsskolorna vid indelda infanteriet
är föreskrifvet.
Vid indelda kavalleriet kunna för underbefälsbildningen icke så beskaffade undervisningsanstalter
ifrågasättas, som vid infanteriet blifvit föreslagna. Regementenas fåtalighet och deras, med undantag af
de skånskas, spridda förläggning, försvårar sammandragandet af befäl och trupp från skilda regementen
till det antal, att omfattande öfningar kunde verkställas, utan att kostnaden blefve alltför betydlig.
De äro icke heller lika behöflige. Kavalleriet kan icke på krigsfot upptaga beväring i det stora förhållande
till stammen, som infanteriet, och har derföre icke samma behof att uppfostra ett stort antal
underbefäl. Det har derjemte under sina längre öfningar i sina exercisskvadroncr och de nu föreslagna
instruktionsskvadronerna bättre tillfälle än infanteriet att hvarje regemente inom sig bilda det mindre
antal underbefäl som erfordras.
Den styrka som nu beordras till kavalleriets, med exercisskvadronerne samtidiga, korporalsskolor
12 man på bataljon hvart tredje år, eller i medeltal 4 man om året, är för ändamålet tillräcklig, men
bland läroämnena saknas några såsom hofslagarlära och hästkännedom, hvilka deri böra ingå
Af denna anledning hafva komiterade uppgjort och få härmed öfverlemna
Förslag till förändrade föreskrifter beträffande undervisningen och läroämnena vid kavalleriets
korporalskolor. (Bil. B.)
I afseende å underbefälsbildningen i öfrigt vid indelda kavalleriet anse kommitterade
att i sammanhang med korporalsskolorna och de öfriga vapenöfningarna, undervisning kan
lemnäs i hvad som fordras såväl för underofficers-examen, som ock för att i öfrigt bilda ett
i all tjenstgöring kunnigt och användbart underbefäl.
Vid underbefälsskolorna erfordras en fullständig undervisningsmateriel, men då sådan redan för
rekrytmötena och timmermännens undervisning skulle anskaffas, blifver hvad som ytterligare erfordras
hufvudsakligen läroböcker, några enklare instrumenter för fältteckning, samt skrifmaterialer m. m. s.
Kommitterade föreslå derföre:
att för underbefälsskolorna tillhandahålles den undervisningsmateriel, som kan fordras utöfver
hvad vid regementena bör finnas för rekryter, timmermän och korporalsskolor.
En åtgärd, som i sin mon kunde bidraga att underhålla det ringa kunskapsförråd, hvars spridande
inom armén åsyftas genom skolor för underbefälet och som äfven skulle underlätta dessa kunskapers
inhemtande vore:
om alla läroböcker för korporals- och underbefälsskolan funnos i ständiga upplag till billiga
pris på mötesplatsen och i garnisonsorter, der försäljningen och redovisningen kunde besörjas
af någon dertill af vederbörande befälhafvare föreslagen person;
ty sällan har någon genomgått en korporalskola utan att önska att blifva egare af de böcker, han
derunder lärt sig begagna och hvilkas nytta blifvit af honom känd. Mången, som väntade sig en
kommendering till de högre afdelningarna af underbefälsskolan och således redan hade någon underbyggnad,
skulle ock säkerligen dertill bereda sig, om tillfälle att förskaffa sig läroböckerna vore nära
till hands.
Vid värfvade infanteriet och kavalleriet hafva redan länge skolor för korporalsämnen och instruktörer
varit inrättade. Något hinder kan vid dessa trupper icke möta att drifva underbefälsbildningen
till lika och ännu större omfattning, än vid den indelda stammen. En viss öfverensstämmelse bör
dock vara inom samma vapen och samma armé rådande och kommitterade hemställa derföre
31
att lika bestämmelser må inom hela infanteriet och inom hela kavalleriet blifva hufvudsakligen
gällande för underbefälsbildningen, examensbetyg, utmärkelsetecken m. m. d. —
om än vid de värfvade trupperne en fullständigare undervisning kan lemnäs och något
vidsträcktare lärokurser begagnas.
Vid artilleriet har vapnets beskaffenhet fordrat och utbildat undervisningsverk för underbefälet,
hvilka fylla sitt ändamål. Detta vapen utgör dessutom föremål för en särskild afdelning af komiterades
betänkande.
Ingeniörtrupperne hafva underofficerare från Ingeniörcorpsen som der få sin underbyggnad. Det
lägre underbefälet bland manskapet fordrar sin särskilda daning, egenartad för detta vapen, och hvartill
tjenstgöringsförhållanderna lemna tillfälle.
För att höja korporalernes ställning och anseende har, utom de snart tretioåriga korporalskolorna,
åtskilligt på senare tider blifvit gjordt. Korporaler af olika grader erhålla högre tobaksskilling; vissa
års tjenstgöring såsom korporal berättigar till högre pension vid afskedstagande^ korporaler, som tagit
underofficersexamen, bär sin gradbeteckning i guld eller silfver, i stället för redgarn, och slutligen får
en tredjedel af de ordinarie korporalerne, såsom uppmuntran för skicklighet, pålitlighet och nit i tjenste!),
utnämnas till distinctionskorporaler och bära såsom sådane ett särskildt utmärkelsetecken, samt erhålla
högre aflöning.
Eli fortgående på denna väg kan icke vara annat än nyttigt. Likasom högsta graden af uuderofficerarare,
fanjunkarne, närma sig till officerare genom åtskilliga företrädesrättigheter, såsom officersporte-epée,
befrielse från ordonanstjenstgöring i annan egenskap än såsom officerare, företräde till officerstjenstgöring
vid brist på officerare m. m., synes ock lämpligast, att högsta korporalsgraden närmar
sig till underofficerare och detta blifver äfven billigt, om till denna korporalsgrad fordras samma kunskapsprof
som af underofficerare. Då emellertid benämningen distinctions-korporal kan anses mindre
egentlig, har redan i fråga om infanteriets organisation blifvit ifrågasatt att denria benämning måtte
utbytas mot den af Förste korporal, hvarigenom likhet vunnes med förste konstaplarne vid artilleriet.
I öfverensstämmelse med hvad i öfrigt blifvit anfördt och då bestämmelsen om ett visst antal
förste korporaler på hvarje kompani, kan medföra svårigheter vid utnämningen, föreslå komiterade
att en tredjedel af korporalerne vid hvarje bataljon, såsom uppmuntran för pålitlighet, skicklighet
och nit i tjensten, förordnas efter aflagd underofficersexamen på regementsorder till
förste korporaler.
Att förslag till förste korporal upprättas af kompani- eller skvadroncheferne och aflemnas af
bataljonschef eller tjenstgörande major till regementschefen med förord för den, som anses böra
erhålla denna värdighet.
Att, ehuru förste korporalernes antal icke behöfver vara lika på hvarje kompani eller skvadron,
det dock tillses att skiljaktigheterna i detta afseende icke blifva större, än som fordras
för utmärkelsens upprätthållande.
Att förste korporaler erhålla särskild gradbeteckning och ett fälttecken, som närmar sig
underofficerarnes.
Att förste korporal på ordonans kommenderas endast såsom underofficer och vid inträffande
brist på underofficerare förrättar underofficerstjenst.
Att de företrädesrättigheter, som nu blifvit föreslagne för infanteriets och kavalleriets förste korporaler,
äfven må tillkomma deras vederlikar af andra vapen.
Enligt tjenstgöringsreglementets föreskrift skall korporal, innan han får börja sin tjenstgöring, examineras
i alla en korporal åliggande skyldigheter. Detta stadgande torde böra förtydligas så, att
examen bör föregå utnämningen till korporal. Vice korporaler tillsattes fordom efter behof af kompanichefen,
men utnämnas numera af regementschefen, efter förslag af kompanichefen. Då vice-korporaler
alltid vid korporalens frånvaro skall Tora befälet öfver korporalskapet; då han vid infanteriet
med dess talrika beväring oftast under mötena får göra verklig korporalstjenst och på krigsfot alltid
kommer att sådan tjenst förrätta, så synes han äfven böra aflägga samma kunskapsprof, som korporaler.
Med anledning häraf föreslås:
32
att ingen må tili korporal eiler vicekorporai utnämnas, som icke antingen genomgått korporalskola
eller aflagt motsvarande kunskapsprof.
I afseende på befordran till underofficer Aunes för det närvarande endast stadgadt, att under
officer
icke får börja sin tjenstgöring förr än han aflaggt fastställd tjenstgörings-examen.
Denna föreskrift har qvarstått sedan längre tider. Det rätta måste vara att kunskapsprofven afläggas
före befordran. Om, i enlighet med komiterades förslag, krigsakademien förändras till en allmän
officersskola, försvinna de anledningar som nu finnas i gällande grunder för officersbefordran, att
till lönlöse underofficerare vid regementena utnämna ynglingar, som studera till officersgraden. Om
emellertid det fortfarande kunde anses behöflig! att lemna äfven andra än volontärer på stat och soldater
tillfälle att vinna underofficersbefordran, torde det vara riktigast att de antagas till lönlöse volontärer,
intilldess de aflagt behörige kunskaps- och tjenstgör i ngspr of. Följande bestämmanden för underofficersbefordran
synas derföre blifva lämpliga, nämligen:
att ingen må till underofficer antagas eller befordras som icke aflagt de kunskaps- och tjenst—
göringsprof, som enligt de olika vapnens beskaffenhet, kunna erfordras;
att vid förflyttning från andra vapen, underofficerstjenst icke må förrättas förr än gradpassering
blifvit verkställd och fullständig tj'*nstgöringsexamen undergången
Kostnaden
för underbefälsskolornas organiserande på här ofvan föreslagna sätt innefattas i den
föregående kostnadsberäkningen för indelda arméns vapenöfningar. (Bil. A.)
33
Bil. A.
FÖRSLAG
till föreskrifter rörande undervisningen, kunskapsprof m ui vid indclda Infanteriets
Lndcrbefålsskolor
Första Afdelningen.
1. Kompaniexercis i sluten och spridd ordning, »Soldatundervisningen», Instruktionen för soldaten om hand
gevärets
kännedom och vård m. m., som redan i rekrytskolan skall vara inhemtadt, genomgås ånyo
fullständigt.
2. I)e ämnen och öfningar hvaruti undervisining meddelas äro följande:
a) innanläsning af tryckt och skrifven stil;
b) skrifning, dels efter, dels utan föreskrift:
c) öfning i rällstafning och skiljetecknens begagnande, till vinnande af de första begreppen deruti;
d) räkning; de fyra räknesätten i enkla tal och sorter, efter antagen lärobok;
e) enkla tjenslerapporlers uppsättande och enkla räkenskapers förande;
f) kännedom om karttecknen och öfning i att förstå och begagna topografiska och geografiska
kartor;
g) korporalsundervisningen;
h) riklbefäls förhållande i sluten och spridd ordning, enligt exercisreglementet (helst utdrag deraf).
i) plutonchefers förhållande i sluten och spridd ordning, » » o
k) öfning i kommando-ords utsägande;
l) förmåga att kommendera och undervisa en afdelning i exercis, så i sluten som spridd ordning;
m) handgevärens kännedom och värd, enligt instruktionen för befälet;
n) krigslagarne, de delar deraf, som röra manskapet, enligt fasstäldt sammandrag;
oj grunderna för riktning, enligt målskjutningsreglementet, målskjutning, afstånds bedömande,
patroners förfärdigande;
p) gymnastik och förmåga att deruti undervisa,
q) bajonett-fäktning, med kontrafäktning och förmåga att deruti undervisa
Andra Afdelningen.
3. Undervisning meddelas i följande ämnen och öfningar:
a) innanläsning, med fästadt afseende på redighet, skiljetecknens iakttagande och riktigt uttal;
b) skrifning, i ändamål att upparbeta en redig handstil;
c) rällstafning och skiljetecknens begagnande;
d) räkning till och med enkel Regula de tri och intresse;
e) rapporters uppsättande, rörande dels den inre tjenstgöringen, dels ock ortliga förhållanden och
fälttjenstgöringen;
f) enklare förslag öfver manskap och persedlar; reqvisition å aflöning, proviant, ammunition m.
m. och enklare räkenskaper öfver persedlar och penningar;
g) första grunderna af praktisk geometri d. v. s. hvad som erfordras för ytors och rymders be
räkning,
enligt en enkel lärobok (af ungefär samma omfång, som nuvarande kurs för regementenas
timmermän).
h) karttecknen, fullständigare än i första afdelningen samt de enklaste begreppen i fältmätning och
rekognosering, enligt en enkel lärobok (ungefär af samma omfång som lör 4:de Milit.-Distriktets
korporalskolor;
i) fältbefästning; de enklaste begreppen deri, enligt en lättfattlig lärobok (till något större omfång
än lärokursen för regementenas timmermän);
kj exercisreglementet; med undantag af brigadmanövern och de delar deraf i öfrigt, som endast
röra regementsofficerare och icke stå i oskiljaktigt sammanhang med det öfriga;
Landf&vwanlcommitt. Bet. II &
34
I) tjensfgöringsreglemcntel; i hvad det rörer manskapet och kompanibefälet samt tjensten i allmänhet,
men med uteslutande af allt, som endast tillkommer regementsofficerare att verkställa
eller har tillämplighet endast på vissa vapen och trupper, helst efter ett faststäldt sammandrag;
m) fäll- och bevaknings!jensi; till något större omfattning än som innehålles i korporalsundervisningen,
enl. fastställd lärobok;
n) krigslagarne, enl. sammandrag;
0) de enklaste begreppen om indelningsverket; soldatens förhållande till rust- och rothållare, be
klädnadssättet,
m. m., enligt utarbetadt sammandrag samt med tillämpning särskildt för individer
af olika regementen på regementets knektkontrakt och undantagsförhållanden;
p) reglementet för målskjutningens verkställande; åtminstone de vigtigaste delarne deraf;
q) förmåga att kommendera och undervisa manskap i all slags exercis och i alla öfningar, som i
allmänhet verkställas under befäl af underofficerare eller subalternofficerare.
Såsom fortsättning och utsträckning af öfningarna i första afdelningen;
r) förmåga att med säkerhet utföra riktbefäls och plutonschefers åligganden, så i sluten, som
spridd ordning;
s) gymnastik och förmåga att deri undervisa;
1) fäktning med bajonett och sabel;
u) målskjutning.
Tredje Afdelningen.
4. Undervisning meddelas i följande ämnen;
a) svenska läsöfningar;
b) rättskrifning;
c) rapporter, embetsskrifvelser, bref i tjensteärenden;
d) förslag öfver manskap och persedlar, aflönings-, proviant-, ammunitions-, persedel- m. fl. reqvi
sitioner,
räkenskaper i dylika ämnen; fortsättning och utsträckning från föregående afdelning;
e) räkning, fortsättning från föregående afdelning och räknefrågors (problemers) besvarande; en
ligt
lärobok;
f) praktisk geometri; det samma som i föregående afdelning samt fortsättning; enligt antagen
lärobok;
g) karttecknet, fältmätning och afiattning enligt en enkel metod;
h) handgevärs/ära, efter en enkel lärobok eller målskutningsreglementet, innefattande tillika gevärs
skotlställning
med instrument eller efter inskjutning;
i) befästaingslärans enklaste begrepp, efter antagen lärobok;
k) de enklaste grunddragen af olika truppslags stridssätt och andvändbarhet, enligt antagen lärobok;
l) svenska arméns styrelse och sammansättning, efter ett enkelt sammandrag.
5. I den mon sådant medhinnes bör äfven undervisning meddelas i följande ämnen:
m) vidlyftigare förslags uppgörande, angående såväl manskap, som persedlar, större penninge- och
persedel-räkenskapers förande och afslutande;
n) de vigtigaste ekonomiska författningarna, såsom föreskrifterna för gevärspersedlars underhåll;
det luifvudsakligaste af reglementet angående indelda arméns underhåll under möten och mönstringar;
äfvensom öfrige lör persedel- och penningeredovisningen gällande författningar.
6. Dessutom äro för alla följande öfningar gemensamma:
oj målskjutning med gevär och pistoler;
pj gymnastik och förmåga att deruti undervisa;
q) fäktning med bajonett och sabel;
r) riktbefäls och plutonschefers åligganden, så i sluten, som i spridd ordning; d. v. s. förmåga att
med säkerhet dem utföra. Repetition från föregående afdelningar;
s) fält- och bevakningstjenst. Repetition från andra afdelningen.
7. I enklare förbands/ära leninar läkaren undervisning åt alla afdelningarna, utan att dock egentlig kun
skap
deri fordras för kursens genomgående.
Allmänna föreskrifter:
8. Undervisningen bör så ledas att allt, som möjligen kan på fältet utföras eller eljest tillämpas, hufvudsak
ligen
på sådant sätt läres, och att boken mera blir ett stöd för minnet och en hjelp för begreppens
samlande och ordnande, än det egentliga läromedlet.
9. Exercis och praktiska öfningar omvexla med den öfriga undervisningen. Gymnastik och vapenföring
böra dagligen öfvas.
10. Kompaniexercis i sluten och spridd ordning genomgås först under officerarnes befäl. Sorn förmåga att
föra och undervisa trupp läres lättast genom föredöme, lemnäs härvid en noggrann men kort instruk
-
35
tion. Sedan fortsattes öfningen på mindre afdelningar, först under befäl af underofficerarne och derefter
under omvexlande befäl af korporaler och soldater, då underofficerarne biträda vid tillsynen eller
gifvas annan sysselsättning. Spridd ordning öfvas företrädesvis i bruten och omvexlande mark och
med trupp mot trupp, under bemödandet att inplanta en riktig uppfattning af detta stridssätts natur
och ändamål.
11. Bataljons-manöver öfvas dels med flere stångbataljoner, dels med en sådan, då tiraljörplutonerna (an
tingen
2 eller 4 allt efter styrkan) bestå af trupp. Alla böra omvexlande tjenstgöra såsom riktbe
fäl
och plutonschefer och således vexla befattningar, utan afseende på egen grad; dock böra underofficerarne
icke användas till stångbärare. Då skolans styrka det medgifver, formeras den på en
liten bataljon, som i nödfall kan sättas på ett led, för att åtminstone underofficerarne må vänjas
att föra lefvande pluton.
12. Fält- och bevakningstjenst öfvas i omvexlande och olika mark; dervid alla få ombyta befattningar. Öf
ningen
bör ske ofta med tvenne afdelningar mot hvarandra, hvilka genom patruller och recognoseringar
söka utforska hvaranda.
13. Dessutom öfvas, i den mon tillfälle dertill finnes besättandet af mindre fältställningar (positioner) till
försvar af höjder, broar, gårdar, byar m. m. och åtgärder för dylika ställningars anfall och försvar.
14. Egentlig vaktgöring undvikes, såsom endast tidsödande, men såsom öfning genomgås ofta vaktens aflös
ning,
posters utställning och aflösning, honnör m. m. som till garnisonstjensten hörer.
15. För de yngre bedrifves gymnastik i ändamål att utbilda styrka och vighet; för de äldre egentligen för
att dana undervisare. I förening med gymnastik öfvas språng öfver grafvar och andra hinder m. m. d.
16. Af vapenföring öfvas bajonettfäktning omsorgsfullt och med särdeles uppmärksamhet på riktig ställning
och kraftfulla rörelser. Dernäst för underofficerarnes sabelhuggning.
17. Målskjutningar bör hufvudsakligen afse att gifva en riktig uppfattning af målskjutnings-reglementets före
skrifter
och en praktisk kännedom om handgeväret och dess verkan.
18. Underofficerarne, jemte det de deltaga i de praktiska öfningarna, biträda några i sender vexelvis vid un
dervisningen
i två första afdelningarna.
19. Skolans befälhafvare fördelar öfningarnes ledning och undervisning i de särskilda afdelningarna mellan
sig och subalternofficerarne.
20. Tjenstgöringcn ställes fullkomligt militäriskt, med samhafvande underofficerare och med manskapet inde
ladt
i små korporalskap, t. ex. ett för hvarje bataljon, som lemnat manskap till skolan.
21. Truppens matlagning bör besörjas af särskildt antaget pålitligt folk, så att ingen af skolans medlemmar
behöfver sysselsättas såsom kock.
22. Rättskrifning och skiljetecknens begagnande öfvas genom skrifning efter »föresägning». Undervisaren
föresäger efter någon tryckt bok, t. ex. för de lägre afdelningarne »soldat- eller korporalsundervisningen»
eller någon annan af läroböckerna och låter derefter hvar och en sjelf rätta sina fel efter
boken, hvarigenom tid vinnes och manskapets uppmärksamhet starkare fästes på begångna misstag.
23. Till ämnen för rapporter, embetsskrifvelser m. m. väljas företrädesvis verkliga tilldragelser, såsom verk
ställda
öfningar, händelser under bevaknings- och fälttjenst och den inre tjenstgöringen vid skolan.
Likaså kunna proviant-, ammunitions-, aflönings- m. fl. reqvisitioner, såsom öfning i de lägre afdelningarna
uppgöras dels korporalskapsvis, dels ock för hela styrkan och omfattande kortare tider, för
att bereda mera tillfälle till öfning,
24. För öfningarna i första afdelningen i att förstå och begagna kartor väljas företrädesvis kartor öfver de
kring öfningsstället belägna trakter, så att manskapet blir i tillfälle att jemföra verkligheten med
bilden på papperet.
25. Allt som skall läras ur bok, i de lägre afdelningarne åtminstone, genomgås först styckevis af undervi
saren,
som dervid förklarar alla främmande eller mindre vanliga uttryck, som förekomma. Förhör
inom dessa afdelningar anställas ofta, för att utröna huru alla fattat hvad de läst och hvarvid de
böra vänjas, att svara med egna ord. Utanläsning bör aldrig göras till regel; till och med undvikas.
26. För den praktiska geometriens tillämpning d. v. s. ytors och rymders beräkning m. m. väljes företrädesvis
verkliga föremål, som uppmätas och derefter beräknas.
27. För att göra undervisningen i fältbefästningskonsten mera åskådlig, bör ett stycke vall med graf upp
kastas
och beklädas.
28. Läkaren biträder vid undervisningen i förbandsläran, och, emot samma arfvode som för uppbörden och
redovisningen m. m., regementskommisarien med undervisning i räkenskapsföring och ekonomiska
författningar, hufvudsakligen inom tredje afdelningen.
29. Vid examen med skolans samtliga afdelningar begagnas följande betyg, för de särskilda ämnena nemi.:
berömligt, godt, försvarligt.
30. Examen verkställes särskildt med hvarje afdelning. Alla som blifva i examen godkände erhålla exa
mensbetyg,
underskrifna af examens-kommissionen. För att godkännas fordras, att hafva erhållit
minst betyget godt i två tredjedelar af ämnena i afdelningen, hvaribland de i nästa punkt uppräknade,
och att icke i något af ämnena blifvit underkänd.
36
31. De ämnen som ovilkorligen måste ingå bland de tvåtredjedelar, hvari betyget godt fordras, för att i
examen blifva godkänd äro:
för första afdelningen:
de i 2:a punkten under a, g, h, 1, m, o, q, upptagne;
för andra afdelningen:
de i 3:e punkten under a, k, 1, m, p, q, r, upptagne;
fir tredje afdelningen:
de i 4:e—6:e punkten under b. h, k, r, s, upptagne.
32. För att med beröm godliännas fordras, utom hvad i 30 och 31 punkterna blifvit stadgadt, att hafva
erhållit betyget berömligt i minst halfva antalet af ämnena.
33. De, som vid examen i l:a och 2:a afdelningarna blifvit godkände och derjemte visa godt uppförande
tilläggas utmärkelsetecken, nemi.:
för examen i första afdelningen:
de som blifvit godltände, redgarnssnöre å axelklaffarne;
de som blifvit med beröm godkände, guld eller silfvergalon å axelklaffarne;
för examen i andra afdelningen:
de som blifvit godkände, ett särskildt tecken af redgarn på rockärmen;
de som blifvit med beröm godkände, samma utmärkelsetecken af guld eller silfvergalon.
34. Dessa utmärkelsetecken tilldelas af vederbörande regements- eller corpschefer och kungöres på rege
mentsordres.
l)e förverkas genom opålitlighet och oordentlighet i uppförande, men kunna genom
ordning och stadga, på kompani- eller sqvadronschefens anmälan återvinnas.
35. Dessa utmärkelsetecken afse endast manskap.
37
Bil. B.
FÖRSLAG
till undervisningsämnen vid kavalleriets korporalskolori
a) innanläsning \
b) skrifning J
C) rättstafning m. m. f lika med hvad för infanteriet blifvit föreslaget i första afdelningen af underberg
räkning f fälsskolan;
e) tjensterapporter ^
f) karttecken m. m. /
g) korpralsundervisningen;
h) enskild ridning;
i) sabelhuggning till häst och fot, samt förmåga att deri undervisa;
j) grunderna för målskjutning med pistol så till häst som fot, så ock kännedom om pistolens delar,
sammansättning och vård;
k) förmåga att undervisa i exercis med sabel och pistol till häst och fot;
l) truppförare, flygelbefäls och flankörförares förhållande i sluten skvadron och vid flankering;
m) öfning i kommando-ords utsägande;
n) fälttjenst, korporalers och underofficerares förhållande dervid;
o) praktisk undervisning i hästkännedom och hofbeslag, med ledning af en lämplig lärobok;
p) gymnastik och hoppning på lefvande häst.
För att i examen blifva godkänd fordras att hafva erhållit betyget godt i minst två tredjedelar af undervisningsämnena
och att icke i något blifvit underkänd. Bland de ämnen, i hvilka betyget godt erhålles, måste ingå
de under a, f, g, i, k, 1 och m, upptagna.
För att med beröm godkännas fordras dessutom att hafva erhållit betyget berömligt i minst halfva antalet
ämnen.
Utmärkelsetecken tilldelas efter samma grunder, som för infanteriet.
De i öfrigt för infanteriets underbefälsskolor föreslagna allmänna föreskrifter följas i tillämpliga delar.
38
Skjutskolor.
De stora förbättringar handgeväret under de senare 30 åren undergått, den deraf orsakade större
träffsäkerhet, samt de förut okända afstånd, till hvilka dess verkan blifvit utsträckt, den vigt handgevärselden
genom allt detta intagit i striden, en vigt, som i början ifrågasattes såsom (äflande med
fältartilleriets, påkallade behofvet af en större och allmännare kunskap om detta vapen. Så länge dess
användande var inskränkt till endast kortare afstånd kunde några få och enkla föreskrifter för skjutning
med handgevär vara tillräckliga; men i samma mon afstånden vuxo, gjorde sig äfven de vetenskapliga
grunder, hvarpå skjutkonslen hvilar, mera gällande vid handgevärets begagnande, och kunskap
om dessa grunder samt deras tillämpning på gevär af olika slag och beskaffenhet blef för befälet nöd
vändig.
Delta gaf anledning till inrättandet af skjutskolor för att bilda undervisare i kännedomen om
handgeväret och dess användande. I Fraknrike inrättades vid Vincennes en ständig skjutskola, der befäl
från armén erhöll undervisning, på samma gång skolan hade för ändamål att arbeta för handgevärets
förbättrande. Något senare tillkom skjutskolan i Berlin och mer eller mindre efter dessa mönster
hafva dylika skolor blifvit i nästan alla arméer införda.
Den första skjutskolan inrättades hos oss genom kungl, brefvet den 17 Juni 1855. Dertill
kommenderades 2 officerare från hvarje regemente och 1 från hvarje corps af infanteriet. Skolan hölls
i Stockolm och lärotiden var bestämd lill 30 dagar.
Sedan rikets ständer vid 1856 och 1857 årens riksdag beviljat ett årligt anslag af 9,000 rdr
till skjutskolor, blefvo dessa skolors verksamhet regdmessigt ordnad genom särskilda nådiga bref och
generalordres. De hållas numera två år af tre under 60 dagar, men med något olika styrka, så att
då ena året till skjutskolan beordras en officer från hvarje infanteri-regemente och corps, kommer det
andra året till skolan endast en officer från hvarje regemente. Under loppet af tre år genomgås således
skolan af en officer från hvarje stambataljon. Undervisningen, som är både theoretisk och praktisk,
afser egentligen att bilda instruktörer för regementena. Skolan har under senare tider varit lörlagd
vid Drottningholm
Dessa skolor hafva otvifvelaktigl varit af stort gagn och genom sin fortsatta verksamhet skall
en riktigare kunskap om nutidens handgevär och de fordringar man kan göra på deras verkan spridas
inom armén. Komiterade hafva icke ansett sig böra föreslå några förändringar i dessa skolor, som
ännu hos oss äro nya, och först småningom kunna antaga bestämdare former för sin verksamhet.
39
Om Ridskolor.
Vid Riksdagen 1856—58 aflat Kongl. Majt. — sedan förut uti frågan en komité blifvit nedsatt
— till Rikets Ständer Nådig Proposition om beviljande af anslag i och för organiserande af Ridskolor.
Rikets Ständer underkände väl ej behofvet af sådana undervisninsanstalter, men ansågo det
icke så tvingande att ju dermed icke kunde anstå, »heldst statens tillgångar togos i anspråk af vigtigare
föremål och för öfrigt tillfälle ej saknades till erhållande af dylik undervisning, dels genom privata
lärare, dels genom de vid kavalleri-regementena anställda stallmästare.»
Vid senaste riksdag upptogs frågan ej ånyo. Angeläget är dock att den ej längre skjutes å
sido, enär för kavalleriets fortfarande bildning och duglighet lämpligt ordnade ridskolor äro ett oeftergiflig!
vilkor.
Då det af Rikets Ständers förhandlingar vill synas, som om ridskolornas ändamål och nytta icke
allmänneligen fullt — och till deras hela omfång — uppfattades, torde skäl vara att något närmare
framställa och utveckla dem.
Öfverflödigt lärer härvid vara att ens omnämna af hvad vigt för kavalleriet ryttarens förmåga att
väl styra sin häst är. Detta inses lätt. Men hvad deremot uti fråga om ridkonst mindre allmänt
uppmärksammas, äro de svårigheter hvarmed god dressyr är förenad och det inflytande ryttarens skicklighet
på hästens utbildning och förmåga kan utöfva. Denna del af ridkonsten är dock lika maktpåliggande
som den är svår. Då hos olika hästar såväl lynne som skapnad uti mångfald omvexla,
fordras för en ändamålsenlig dressyr hos ryttaren, utom andra egenskaper, så väl kunskap, som omdöme.
I främsta rummet den förra, enär utan en noga kännedom om hästens byggnad i allmänhet,
all dressyr blifver osäker. Endast på grund af sådan kunskap förmår nemligen ryttaren att rätt bedöma
hästen, att se hvilka fel oeh svagheter delvis kunna vidlåda denne, hvarefter han så kan ställa
sin dressyr att dessa, hvad möjligt är bortarbetas. Ridning är hästens gymnastik och denna förstår
en kunnig och skicklig ryttare så att ordna, att den högsta och jemnast fördelade kraftfullhet, hvarutaf
hästen är mäktig, hos honom utbildas. Saknar åter ryttaren nämnda kunskap, och till följd derutaf
det öga och omdöme derifrån härflyta, skall lätt inträffa — utom det att utbildningen aldrig
blifver hvad den kunnat — att oriktig väg vid dressyr’n anslås, och hästen skadas genom öfveransträngning,
och dymedelst ytterligare försvagande af de kroppsdelar, hvilkas kraft redan förut var
underlägsen.
Kunskap om hästen, och detta så till inre som yttre delar, är således en grundval för dressyrn;
men en god sådan erfordrar ytterligare mången egenskap hos ryttaren. Han måste förstå att aktgifva
på hästens lynne för att afväga ökade fordringar på lydnad, och ega tålamod att ej af hästen
begära hvad en föregående dressyr icke förberedt, enär eljest lätt framkallas ett motstånd, som, om
det än öfvervinnes, dock ofta alstrar en olat, hviken måhända aldrig förgår och som på hästens hela
framtida andvändbarhet kan verka förstörande. Han måste ega lugn att väl tillämpa hvad omdömet
förestafvar; och slutligen måste han hafva lörvärfvat den skicklighet att han, orubbad af hästens om
än våldsamma rörelser, fritt kan förfoga öfver den tygling eller hjelp han behöfver gifva.
Att denna kunskap, dessa egenskaper och denna skicklighet icke utan arbete och längre öfning
kunna förvärfvas, är påtagligt. Också hafva, med inseende af detta, uti främmande länder, vid kavalleri-
och ridskolor oaflålliga omsorger blifvit nedlagda, så väl för att dana ryttaren, som för att, i
och för remontsdressyr’n, skapa skicklige stallmästare och beridare. I Sverge deremot bär denna
angelägenhet vanvårdats. Och dock torde intet kavalleri — till följd af vår armés egenartade för
hållanden
— hafva så stort behof af mera allmänt spridd skicklighet härutinnan som det svenska,
inom främmande arméer, jemnt sammandragna, kan såväl ryttarens bildning, som remonternas dressyr
åt stallmästare och beridare öfverlemnas. Uti Sverge åter kan så endast vid de värfvade regementena ske.
Vid de indelda, inskränkta så till tid för öfningarna som till antal af hästar och karlar sorn till dem få
beordras, medgifver mängden af rekryter och remonter hvarken att stallmästaren medhinner nyss
-
40
nämnda arbete, eller att tillräckligt många beridare kunna kommenderas. Befälets krafter och duglighet
måste således allmänt tagas uti anspråk för en undervisning och dressyr, som ytterligare är försvårad
genom den korta tid till densamma är anslagen hvilken lätt, der skicklighet och omdöme ej
äro mera utbildade, kan förleda till förhastanden, hvilkas vådliga följder här ofvan äro nämnda
Af Rikets Ständers skrifvelse, framhållande att »undervisning uti ridkonsten kan erhållas dels af
privata lärare dels af stallmästare vid kavalleri-regementena» synes som om en föreställning funnes
att bristen uti berörda hänseende icke vore så stor som den i verkligheten är. Hvad först stallmästarne
beträffar — om äfven desses förmåga allmänt stöde högt, hvilket, der intet allvarligare för
ridkonstens befrämjande sker, mer och mer måste blifva sällsynt, om ens möjligt — medgifver icke
för dem vid indelda kavalleriet, deras af truppens instruktion och hästarnes dressyr så upptagna tid
att något väsendligt för befälets högre undervisning kan göras. Dessutom felas här, hvad som är ett
oeftergifligt vilkor för att denna undervisning med allvar må kunna drifvas, tillräckligt antal hästar
att för en sådan begagna. Man finner sig således inskränkt till dem vid de värfvade regementena
Genom Skvadrons-Chefernes välvilja att härtill öfverlåta hästar har äfven vid det ena af dem, der
lyckligtvis ännu en utmärkt stallmästare finnes, tillfälle till ridning stundom kunnat beredas, ehuru
naturligtvis endast för ett fåtal Så äfven genom Konungens ynnest vid hofstallet på hästar tillhörande
detsamma. Hvad öfriga enskilda ridskolor angår, kan hvad vid dem läres icke benämnas ridkonst,
då det inskränker sig till att bibringa förmåga att någorlunda sitta fast uti sadeln och att
nödtorftigt kunna styra en häst. Men hvad vid alla fattas, då lärarekrafter ej härtill finnas afsedda,
är tillfälle till den grundligare kännedom af hästen, hvarifrån, såsom ofvan är visadt, ridkonsten, der
den högre skall drifvas, mäste utgå. Hvad dylika enskilda skolor dessutom aldrig kunna skänka
slaten är berättigade anspråk på högre skicklighet hos kavalleri-befälet, hvilka anspråk från statens
sida och för dess nytta borde vara lika oeftergifliga, som å andra sidan befälets att utaf staten erhålla
medel att förvärfva för dess tjenst behöflig kunskap.
Tid är ej heller att försumma denna angelägenhet. Redan nu kan sägas att hos oss den högre
ridkonsten tillhörer en iörsvunnen tid, och de få som ifrån denna hemtat lärdom stå vid gränsen af
den ålder, som förlamar större verksamhet. Innan dessas kraft fullkomligt är bruten är af vigt att
af den söka begagna sig.
Af nu anförda skäl samt då hvarje försvinnande år tärer på den kunskap och skicklighet som
ännu finnes och försvårar ett framtida bättre, föreslås:
Att uti nära öfverensstämmelse med den plan 1B36 års komité framlade, ridskolor så
skyndsamt som möjligt må inrättas.
Ehuru såsom nyss sades, herrar kommitterades åsigter och förslag i allmänhet torde böra gillas,
finnas dock uti deras betänkande intagna några bestämmanden och kostnadsberäkningar emot hvilka
skäliga anmärkningar kunna göras eller vid hvilka förtydliganden synas behöfliga. Dessa skola här
nedan i korthet angifvas.
Förslaget innehåller »att ingen må till löjtnant vid kavalleriet eller artilleriet föreslås, utan att
vid ridskolan hafva genomgått enkel kurs» Huru önskligt än detta vore, torde det ringa antal elever,
åt hvilka vid nu föreslagna ridskolor plats årligen kan beredas, lägga hinder i vägen för föreskriftens
tillämpning på de före ridskolornas öppnande inom underlöjtnantsgraden befintliga. Utan att beräkna
det åtskilliga elevplatser blifva upptagne utaf dem, som söka inträde uti Generalstaben, så ock
af Stallmästarekandidater, komma nära 4 år att åtgå innan nuvarande underlöjtnanter hunnit genomgå
kurs, efter hvilken tid först senare i tjenst inträdande kunde vid skolorna emottagas. Nödvändighet
synes sålunda bjuda att anförda stadgande först blefve ovilkorligen bindande för dem, som från
den tid undervisningen tager början, gå uti tjenst; dock att äfven de äldre, i mon af tillgång, må
till skolorna erhålla tillträde.
Vidare framställes: »att då ett af skolans hufvudsakliga ändamål är att bilda Instruktörer, lamp
-
41
liga att vid regementena bestrida stallmästaretjensterna, platser borde beredas ät några underofficerare att
såsom elever uli skolan inträda » — Uti sammanhang härmed föreslås ytterligare att vid hvarje ridskola
2:ne arfvoden, med 300 rdr hvarldera må tilldelas stallmästare-elever. — Slutligen föreskrifvas 5:ne
genomgågna kurser såsom vilkor för erhållande af stallmiistarctjcnst.
Af detta kunde synas som om komiterade afsctt att underofficerare uteslutande borde till regements-stallmästare
bildas. Svårligen kan dock så hafva varit meningen, enär en dylik inskränkning
måste menligt verka på stallmästareplatsernas bästa besättande. Den framstående vigt dessa platser
ega kriifver ovilkorligen att de för hvarje förmåga stå öppna. Det enda som lör lörstnämnda åsigt
kunde tala, vore att för de med regemenls-stallmästare nu gällande löne- och pensionsvilkor — (lönen
f af underlöjtnantens, pensionen lika med dennes) — dessa platser endast för underofficerare synas
värda att eftersträfva. Man bör dock kunna hoppas att delta missförhållande skall upphöra och staten
inse egen fördel uti att så ordna att nämnda platser fullt nöjaktigt kunna fyllas, utan att såsom nu
stundom sker, officers-corpser, för att vid tjenslen qvarhålla en skicklig stallmästare, blifva nödsakade
till enskilda uppoffringar.
Hvad emellertid under alla förhållanden är gifvet, är att stallmästaren måste vara officers veder-*
like. Ty ehuru, såsom förut är nämndt, stallmästaren vid de indelda regementena icke kan sjelf
medhinna all remont-drcssyr, ej heller alla rekryters danande till ryttare, bör han hafva öfverinseende
of det hela och vid deras arbete härmed handleda åtminstone yngre officerare; således öfver dem ega
ett slags befäl, för hvars utöfvande jemlikhet i grad är nödvändig. Huruvida en underofficer vid regementet,
befordrad till stallmästare, skulle till en början förstå, och tilltro sig, att med omdöme och
allvar handhafva detta befäl kan vara tvifvel undcrkastadt.
Beträffande dernäst nrfvodena åt ifrågavarande stallmästareelever torde ett vilkor vid deras
åtnjutande böra fästas. Man kan nemligen tänka sig alt, om äfven på chefernes vitsord öfver hog
och anlag stallmästare-elever emottogos, denna hog och dessa anlag vid fortsatt och förhöjd undervisning
icke visa sig så fortfarande och framstående att säker förhoppning på den kan byggas att
eleven skall uppnå för stallmästaretjensten erforderlig skicklighet. Vid sådant förhållande synes staten
icke böra belastas med en utgift för hvilken ersättningen är oviss. För första eller profkursen
torde således arfvodet böra bero på stallmästarens vitsord och chefens för ridskolan afgörande. Skulle
under följande kurser hogen svalna och framstegen ej visa sig tillfredsställande, bör chefen ega afbryta
en undervisning, hvilken, dä endast visst antal elevplatser finnas, eljest för hålles en annan som
af den bättre skulle begagna sig. t detta fall bör naturligtvis arfvode åtnjutas endast för den tid
eleven vid ridskolan fått qvarstadna.
Hvad slutligen angår kompetens till stallmästaretjenst, — och då härför stadgade 5:ne kurser
måste anses såsom ett minimum tillfvllestgörande endast under förutsättning af särdeles lyckliga anlag
C1 O j o O
eller god grund och öfning redan före inträdet uti skolan — lärer ytterligare böra föreskrifvas intyg
öfver erforderlig skicklighet och förmåga, afgilvet af chefen för den ridskola, vid hvilken den sökande
åtnjutit undervisning.
Med afseende på uppgjorda stater för skolorna anmärkes, ,att det för stallmästarne föreslagna
lönebelopp 1,300 rdr är otillräckligt att ens gifva hopp om att dessa tjenster väl kunna besättas.
Åt en bana så ansträngande och på hvilken så ringa utkomst är att förvänta egnar sig säkerligen
ingen störe förmåga. Till minst 5,000 rdr torde derföre stallmästarens lön böra höjas; hvarjemte
för stallmästaren uti Malmö, — hvilken icke, såsom föreslaget är för den vid Strömsholms ridskola,
erhåller fri bostad, — bör tillkomma 400 rdr uti inqvarteringsersättning,
Nu föreslagna 3,000 rdr torde dock lämpligen så böra delas att 1000 rdr uppföras såsom lön
1200 såsom tjenstgöringspenningar; börande af dessa sednare, för hvarje full månad stallmästaren, af
en eller annan orsak, ej sjelf sköter sin tjenst, tillfalla den — antagligen förste beridaren — som
tjeusten öfvertager.
Beridarnes löner äro äfven lågt beräknade. Då likväl möjligt torde vara att lista beridarens
tjenst kan bestridas af någon yngre regements-stallmästare, och den 2:dra beridarens af någon skicklig
officer eller underofficer, kunna skäl finnas att här icke föreslå förhöjning. Dock böra för den vid
Landtförsvarskommit. Bet. II. C
42
ridskolan uti Malmö — af samma skäl som angående stallmästaren derstädes är nämndt — tillkomma
inqvarteringspenningar, med ISO rdr för hvarje beridare. Skulle, hvad nyss såsom möjligt är förutsatt,
beridare innehafva annan tjenst med hvilken inqvarteringsersättning är förenad, afdragen naturligtvis
denna ifrån hvad honom enligt detta förslag tillkomme.
Åt eleverne, hvilka i öfrigt sjelfva skola bekosta sitt uppehälle vid skolorna, är inqvarteringsersättning
— der bostad icke lemnäs — uppförd af kommitterade att utgå enligt för landet i allmänhet gällande
inqvarteringsordning af den 22 Febr. 1841, med 6.23 rdr pr månad. Otillräckligheten härutafär påtaglig.
Skäligen torde derför nämnda elever böra erhålla samma inqvarteringsersättning som ofvan
för beridarne föreslogs; d. ä. 12.50 rdr pr månad, eller för kurs 75 rdr.
Beträffande elevernes inqvartering i öfrigt hafva kommitterade underdånigst hemställt att vid Strömsholm
7 af dem uti slottet skulle erhålla bostad, hvaremot de öfrige kunde finna sådan uti värdshusbyggnaden
derstädes. Af flere skäl och synnerligen af ekonomiska vore dock önskligt om alla eleverne
uti slottet kunde få inqvarteras. De för dessa rum nödvändigaste möbler torde utan svårighet antingen
af kronan kunna anskaffas eller medel dertill anvisas på besparingar — se nedan — af första
årens anslag.
I sammanhang med denna fråga står en annan Enligt kommitterades förslag skulle, utom nämnda
7 elever, äfven stallmästaren, de båda beridarne samt läraren uti vapenföring — således 11 personer
— uti slottet inqvarteras. Då enligt samma förslag endast 8 rum — utom ett gemensamt —
härtill komme att erfordras, är påtagligt att för alla endast temporär bostad är afsedd. Detta torde
dock hvad stallmästaren — och möjligen äfven Irsta beridaren — beträffar, icke kunna anses hvarken
tjenligt eller billigt. Då man nemligen besinnar den inskränkning uti kursernas längd och antal hvartill
bristande och ojemn tillgång på hästar tvungit, vore högst önskligt om under mellantiden enskild
undervisning kunde lemnäs. Om stallmästaren bodde på stället, synes äfven undervisning kunna ske på hästar
dels af elever medförda, dels af enskilde vid ridskolan insatta, i enlighet med af kommitterade på vissa
vilkor föreslaget tillstånd. Denna tillgång blefve kanhända ej så obetydlig, då mer än troligt är, att,
om skolan vinner förtroende för dressyr af hästar och dessas vård, mången skulle begagna sig af ett
tillstånd, som afhjelper en nu befintlig, ganska stor brist. Möjligt synes således att hålla skolan uti
temligen jemn gång utan större tillskott ifrån statens sida; och om så är, vore oklokt att genom ett
fel uti organisationen lägga hinder i vägen härför.
Ofvan sades att ett motsatt ordnande äfven syntes obilligt. Då nemligen väl får förutsättas att
stallmästaretjensten af annan än ogift må kunna bestridas, mäste för denna blifva en hård och svår
olägenhet att år efter år under mer än hälften af desamma, vara nödgad att vistas aflägsnad från
sitt hem och fara är värdt att ett dylikt vilkor skulle ifrån tjensten förvisa mången duglighet.
Då här således både fördel och billighet sammanstämma, föreslås:
att åt stallmästaren vid ridskolan lämplig bostad beredes, uti hvilken äfven, om möjligt,
rum för förste beridaren bör finnas.
Någon särskild utgift synes ej härutaf behöfva uppstå; ty om äfven nybyggnad för ändamålet
måste ske — hvilken byggnad med stallet kunde förenas — torde, derest förste årets anslag — i
enlighet med den år 1856 aflåtna nådiga proposition — finge till byggnader m. m. användas, detta
betäcka kostnaden. Då dessutom svårligen stallbyggnaden hunne detta första år blifva färdig nog
tidigt för att kursen den 15 September kunde börjas, i hvilket fall först följande höst ridskolan
komme att begyuna, uppstår ytterligare besparing att vid behof kunna anlita.
Då till lärare uti vapenföring vid skolan uti Malmö antagligen kan erhållas på stället bosatt
person — hvilket kommitterade äfven synes hafva förutsatt, enär för honom uppfördt arfvode endast utgör
f:delar af hvad för samma lärare vid Strömsholm är föreslaget — torde inqvarteringsersättning
här kunna försvinna.
43
Med fullt instämmande uti hvad 1836 års kommitterade yttrat om angelägenheten utaf att bereda
tillfällen åt skicklige elever att. genom längre tids vistande uti främmande länder, förvärfva vidsträcktare
kunskaper, har för detta ändamål uti staten blifvit uppfördt ett belopp af 1,000 rdr rmt, att
såsom reservationsanslag utgå.
Säskilda stater för de båda ridskolorna, uppgjorda i enlighet med nu yttrade åsigter äro här
nedan bilagde. (Bil. A och B.)
44
Bil. A.
Underdånigt förslag till stat för en ridskola vid strömsholm.
Aflöning.
1 Chef utan lön
befattningen bör företrädesvis innehafvas af chefen för Strömsholms stuteri.
1 stallmästare, arfvode 18()0, tjenstgöringspenningar 1200
3,000
1 första instruktör | med skyldighet att tjenstgöra vid skolan äfven en manad arfvode 1,050
1 andra » ( före kursen början  » 750
1 veterinärlärare,  a 200
, för undervisning i hofbeslaget  » 100
1 lärare uti vapenföring och gymnastik  » 750
1 redogörare, som tillika besörjer upphandling och magasinering af fourage . . o 200
2:ne arfvoden åt stallmästareelever, efter 300 rdr  a 600
1 fodermarsk jför officerar-) arvode efter 1,50 rdr  a 273
3 stalldrängar ?nas hästar, i a efter o
a 682
4 a för stuteriet tillökade a efter »
a 910
50.
_Z_ 8,515: 50.
Inqvartering.
2 instruktörer
1 lärare i vapenföringl service för halft år efter 12 rdr för hvardera
14 elever |
Ved till 2:ne rum för officerarnes stallbetjening, 4 famnar efter 7 rdr
Fourage, för 14 officershästar, i 182 dagar efter 1 rdr pr dag för hvarje häst, afskrif
ningsprocenten
inberäknad
» för 30 af stuteriets hästar, tillökning af 130 t:r hafra, efter 10 rdr å tunna,
skrifningsprocenten inberäknad
Lyshållning i stallet, stallpersedlar, sadlars underhåll, m. m
Anskaffning och underhåll af fäktsablar, floretter m. m
Underhåll af stallbyggnaden
Extra utgifter
204:
28: —
2,548:
1,300:
232:
3,848
150
100
200
154
50.
Summa 13,200: —
45
Bil. B.
Underdånigt förslag till stat för en ridskola uti Malmö.
Aflöning.
1 chef utan lön
befattningen bör företrädesvis innehafvas af behälhafvaren för husarregementet
Konung Carl den XY.
förste beridare
andre beridare
vetnrinärlärare,
, för undervisingen uti hofbeslaget
1 lärare uti vapenföring och gymnastik
1 redogörare, som tillika ombesörjer ifrågakommande upphandling och magasinering
af fourage
2:ne arfvoden ät stallmiistareelever, efter 300 rdr,
1 fodermarsk, efter 1.25 dagarvode
3 stalldrängar, efter 1 rdr »
Aflöning och beklädnadslitning, ersättning tili 6 husarer i oell för använda num
-
arfvode
merhästars skötsel, efter 66j öre å man om dagen
Inqvartering.
t stallmästare
1 förste instruktör
1 andre instruktör
Fourage, för 12 hästar ifrån Flyinge, beräknadt till 83J öre för häst i dygnet, afskrif
ningsprocenten
inberäknad
» för 14 officershästar. efter samma beräkning
» under sista 15 dagarna af September lör 20 nummerhästar, enligt samma beräkning
» ersättning till skvadronscheferne för 20 husarhästars begagnande uti ridskolan
och i följd derutaf behöflig högre utfordring, efter 163 öre för hvarje häst pr dygn
och skötsel
Lysållning, stallpersersedlar, underhåll af sadlar, m. m.
Anskaffning och underhåll af läktsablar, floretter m. m.
Extra utgifter
Utgifter, sammanlagda.
För » uti Malmö
Reseunderstöd åt skicklige elever, reservationsanslag,
3,000
—
900
—
(>00
—
200
—
100
—
500
—
200
600
—
227
50.
546
—
728: — 7.601:
400
150
—^
150
—
” 1.750:
1,820
2,123: 33.
250: —
606: 67. 480o;
216
1,050: — 1 266:
150:
100:
132:
Summa 15,800:
13.200
15,800
—
1,000
— 30,000:
Summa 30,000 —
Utgifter för en gång.
För ny stallbyggnad vid Strömsholm  18,000.
För bostadsbyggnad åt stallmästaren
Anskaffning af sadlar oell betseltyg vid begge skolorna  1,000.-
För möbler åt eleverne vid Strömsholm;  3.000.
Summa 22,000.
46
Kavalleriskolor.
Kommitterade hafva redan i sammanhang med indelda kavalleriets vapenöfningar föreslagit särskilda
instruktioDSskvadroner vid regementena för manskapets utbildning i enskild fältridning, flankering och
vapenföring till häst. De hafva grundat detta förslag pä öfvertygelse!! att kavalleriets användbarhet
mera än någonsin och i ännu högre grad än infanteriets beror af den enskilde soldatens daning. Han
måste vara en både säker och djerf ryttare samt hafva förtroende till sin förmåga och sitt vapen. I
ett land med i allmänhet bruten mark, der kavalleristrider i större massor sällan torde förekomma,
men der snart sagt öfverallt ett godt kavalleri i mindre afdelningar kan blifva af ovärderlig nytta så
väl för striden som förposttjensten, måste framför allt den enskilda ryttarefärdigheten vara af vigt.
Derförutan blir kavalleriet hos oss endast ett dyrt vapen. Men hvad af den simpla ryttaren fordras
måste i ännu högre grad egas af bil alet. Det skall vara truppens föresyn och lärare.
I full öfverensstämmelse med dessa åsigter är det som kommitterade föreslagit ridskolors inrättande.
Vigten deraf kan aldrig nog framhållas. Svenska kavalleriets framtid är deraf beroende. Men sådane
de kunnat nu ifrågasättas blifva de ensamme icke tillräcklige. Tiden är dertill alltför kort. De sex
höst- och vintermånaderna, hvarunder ridskolorna skulle hållas, fordras mer än väl för dessa skolors egentliga
ändamål, enskild ridning och häst-dressur med hvad dertill hörer. Årstiden är dessutom till fältridning
otjenlig, och skiclighet deruti äfvensom i vapenföring till häst måste hvila på grunden af den
ridfärdighet som i ridskolan skall inhemtas. Tillfälle måste således beredas indelda kavalleriets befäl att,
efter genomgången ridskola, utbildas till fältryttare i ordets vidsträcktare bemärkelse och till skicklige
vapenförare till häst. Detta sker bäst vid de värfvade kavalleriregementena. Det ligger nemligen i
sakens natur att all ryttareförmåga bör vid dessa regementen kunna drifvas längre än vid de indelda
med sina begränsade öfningstider och då vid det värfvade kavalleriet vapnets tjenstbarhet kan fortgå i
en ständig utveckling, bör det indelda deraf göras delaktigt. Att befäl från indelda kavalleriet beordras
att vid de värfvade regementena genomgå en praktisk kavallerikurs, blir äfven för nämnde regementen
en sporre att vinna och bibehålla den öfverlägsenhet, som till följd af mera gynsamma tjenstgöringsförhållanden
bör dem tillkomma. Med anledning häraf få kommitterade föreslå
alt hvartannat år i Stockholm och hvartannat år i Malmö en kavalleriskola bildas den 15
juli och fortgår under tvenne månader;
att till kavalleriskolan i Stockholm beordras två subalternofficerare och två underofficerare
från hvarje hel kavalleribataljon, utom de i Skåne förlagde samt en officer och en underofficer
ifrån Jemtlands hästjägarecorps och till kavalleriskolan i Malmö två subalternofficerare och två
underofficerare från hvarje kavnlleribataljon i Skåne;
att skolan står under öfverinseende af chefen för det regemente, hvarvid den är förlagd;
att till befäl och undervisare vid skolan kommenderas en ryttmästare, en äldre löjtnant och
en stallmästare.
att i skolan öfvas enskild ridning, men hufvudsakligen fältridning, ridning öfver hinder och
vapenföring till häst.
Vid uppgörande af kostnadsförslag för dessa kavalleriskolor (se bil. A.) hafva kommitterade antagit
att utfodring, stallrum och skötsel för den häst, hvarje elev skall medföra, kan erhållas inom på kommenderingsorten
förlagde regementens stallar, emot förhöjning med 25 °/0 uti samma regementes utfodringspris;
äfvensom att de värfvade regementena skulle kunna, emot ersättning för dessas utfodring,
tillhandahålla hvarje elev de två hästar, som ytterligare för öfningarna behöfvas. Utom dagtraktamente
har inqvarteringsersättning ansetts böra tillkomma alla, som icke hafva sin vanliga tjenstgöring på kommenderingsorten.
För befäl och undervisare vid skolorna äro arfvoden uppförda till belopp af dem efter
grad tillkommande dagarvode.
Kostnaderna för båda kavalleriskolorna skulle efter dessa beräkningsgrnnder i medetal för år utgöra
Rdr 5,350 såsom Bil. A. utvisar.
47
Bil. A.
Kostnadsberäkning.
Kavalleriskolan i Stockholm.
Dagarfvode för 7 kommenderade subalternofflcerare uti 62 dagar, efter 2: 50 för dag R:dr 1,085: —
» för 6 underofficerare, samma tid, efter 1: 75 för dag » 759: 50.
Inqvarteringsersättning för 7 subalternofficerare för två månader, efter 30 Rdr i månaden » 420: —
» för 7 underofficerare, samma tid, efter 15 Rdr i månaden . » 210: —
för utfodring och skötsel af elevernas medförda hästar: 14 st. uti 62 dagar, efter 91 ö.
för häst om dagen » 789: 88.
för begagnande af kongl, lif-gardets till häst hästar: 28 st., samma tid, efter 73 öre
för häst om dagen » 1,267: 28,
Arfvoden åt skolans befälhafvare uti 62 dagar, efter 3: 25 för dag » 201: 50.
» åt de undervisande: Löjtnanten, samma tid, efter 2: 50 för dag . . . . » 155: —
» » : Stallmästaren, » , »  » 155: — Kn/o ,a
5,043: 16.
Kavalleriskolan i Malmö.
Dagarfvode för 8 kommenderade subalternofficerare uti 62 dagar, efter 2: 50 för
dag Rdr 1,240: —
» för 8 underofficerare, samma tid, efter 1: 75 för dag » 868: —
Inqvarteringsinsättning för 8 subalternofficerare för två månader efter 30 Rdr i månaden » 480: —
» för 8 underofficerare, samma tid, efter 15 Rdr i månaden . » 240: —
för utfodring och skötsel af elevernes medförda hästar: 16 st. uti 62 dagar, efter
75 öre för häst om dagen » 744: —
för begagnande utaf Husar-regementets Ivon. Carl den XV hästar: 32 st., samma
tid, efter 60 öre för häst om dagen » 1,190: 40.
Arfvoden åt skolans befälhafvare uti 62 dagar, efter 3: 25 för dag » 201: 50.
» åt de undervisande: Löjtnanten, samma tid, efter 2: 50 för dag ...» 155: —
» » : Stallmästaren, « , «  » 155: — ^ 273- 90
Hästforsling, medel och expenser, omkring  382: 94.
Summa Rdr 10,700: —
eller i medeltal en årlig kostnad af Rdr 5,350: —
48
Undervisning i gymnastik och vapenforing
I samma mon det nyare stridssättet utvecklats och soldaten upphört att uteslutande anses såsom
en del af en lefvande massa och utan behof af egen sjelfverksamhet, har allt större omsorg egnats
hans enskilda daning. Man har alltmera bemödat sig om att bilda krigare, skicklige såväl till samverkan,
som till verksamhet på egen hand eller i den enskilda striden. I samma mon hor ock gymnastik
och vapenforing (fäktning) vunnit insteg i arméerna, dels såsom bildningsmedel, dels såsom ändamål.
Det vill säga dels till styrkande of fysisk kraft, vinnande af vighet och herravälde öfver kroppen,
samt af sinnesnärvaro och raskhet, dels till beredande af färdighet i vapnets bruk i handgemäng.
Det är likväl först i senare tider som någon större uppmärksamhet deråt blifvit egnad inom svenska
armén och mycket återstår ännu att i delta afseende önska. Synnerligast är detta förhållandet vid
indclda armén, hvars korta öfningslider länge utgjort ett hinder för dessa ölningars allvarliga bedrifvande.
Det första reglemente för militärgymnastik och bajonettfäktning utfärdades 1856. Något för
vidlyftigt att vara det första steget \id införande af ett nytt bildningsmedel, blef det 1848 utbytt
emot det nu gällande, som deremot kan anses gå väl långt i motsatt riktning och då samtidigt dermed
ali uppvisning i gymnastik, såsom regel upphörde, är det lätt förklarligt att under någon tid
dessa öfnirrgar skulle trängas i bakgrunden för andra, helst den tid man hade att på alla dela. var
knappt tillmätt
Både
gymnastik och vapenforing fordrar emellertid, om det dermed åsyftade målet skall vinnas,
kunskap och omdöme hos undervisaren. Det är vid gymnastiska centralinstitutet, som undervisare för
armén bildas.
Detta institut grundades i Stockholm af Ling 1813 med statsbidrag, var länge en till hälften
enskild, till hälften allmän inrättning. Från 1832 började officerare alt der emottagas såsom elever
för att bildas till undervisare i gymnastik och bajonettfäktning. De erhöllo dagarvodc under lärotiden,
som räckte i sex månader från den 1:sta Oktober. De af staten sålunda underhållne elevernes antal
var länge ganska inskränkt. 2, 3 till 4 och ökades först småningom till 8 eller 9. År 1848 blefvo
de till institutet kommenodmde militäre elevcrne ställda under kommendantens i Stockholm öfverbefäl
och från 1856 upphörde dessa kommenderingar att vara beroende af ansökningar från regementena
utan skulle en viss ordning regementena emellan följas.
Gymnastiska centralinstitutet har genom nådiga stadgan af den 8 Januari 1864 erhållit en förändrad
organisation och är numera uteslutande en statsinrättning. Det har en pedagogisk, en militärisk
och en medikal afdelning, hvardera under en öfverlärare. En of öfverlärarne lörorduas af Kongl. Majit
till institutets föreståndare
Institutet står under en öfverstyrelse af en direktion som förordnas af Kongl Majit och af hvilken
direktion en ledamot skall vara militär. De såsom elever vid institutet frän armén kommenderade
officerare skola genomgå en tvåårig lärokurs från den 1 September till den 15 April hvardera året.
De stå under befäl af öfverläraren för den militära afdelningen, som sjelf skall vara militär.
Genomgången examen medför befogenhet, till gymnastiklärarebefaltning vid rikets offentliga läroverk.
Elevernes antal är nu i medeltal 10; men då lärotiden är tvenne år, och då antalet af arméns
särskilda corpser, inberäknadt de tre artilleribrigadcrne är 40, skulle hvardera få en undervisare från
institutet hvart 8:de år, hviiket uppenbarligen är för litet. Kommitterade få derföre hemställa
att till gymnastiska centralinstitutet måtte årligen beordras 8 till 10 officerare från armén.
Synnerligen vigti ”t anse kommitterade det vara, att inga andra till institutet kommenderas än
de hvilka genom kroppsbildning och fallenhet för saken i öfrigt kunna vinna den större färdighet i
och den klarare insigt i ämnet som för undervisare är så oundgängligt. Äfven anse kommitterade undervisningen
i den pedagogiska och den militäriska gymnastiken ha va för officerare det öfvervägande
värde, framför den som rörer sjukes behandling, alt det är angeläget att denna praktiska riktning icke
vid undervisningen på något sätt förfelas, särdeles som detta under den korta lärotiden är mer än
tillräckligt ,så framt det med allvar och grundlighet skall inhemtas.
49
OFFICERSBILDNINGEN.
1. Krigsskolan. Den allmänna officersbildningen.
2. Krigshögskolan. Den högre officersbildningen.
3. Styrelsen för krigsimdervisningen.
L Krigsskolan.
Vår nuvarande officersbildning har tvenne hufvudsakliga brister.
Den ena ligger i de enskilda krigsskolorna, hvilka icke kunna gifva en god wir7//är—bildning.
Den andra i krigsakademien, sorn meddelar en bristfällig humanistisk bildning.
Medeltalet under 10 är af ärligen utnämnde officerare, hvilka icke genomgått krigsakademien, har
varit 47. Medeltalet af årligen ulgångne kndelter har varit 25. Endast tn tredjedel af liela officersantalet
lemnäs således af krigsakade mien, och tvåtredjedelar utgå från artilleriets lägre undervisningsverk
och från de enskilda krigsskolorna, jemte några helt få oexaminerade underofficerare. Det bestämda
procentförhållandet är:
Från krigsakademien . . . 554: 7.
» krigsskolorna . . . 65: 8.
Öfrige 1: 5.
Det är klart att de enskilda krigsskolornas militärundervisning mäste vara ganska bristfällig, då
den hvarken är utsträckt till erforderlig vidd, hvilket den korta lärotiden icke medgifver, ej heller
kan omfatta de oundgängliga, men dyra tilliimpningsöfningarna på fältet Staten betalar lör det närvarande
för hvarje kadetts uppfostran vid krigsakademien 400 rdr, förutom de 600, som löräldrarne betala.
De enskilda krigsskolorna kosta deremot staten ingenting. Det kan då icke heller af dem fordras,
att de skola bekosta en lika dyr undervisning. Men det kan hvarken vara rätt eller billigt, alt
■f:delar af blifvande officerare icke åtnjuta en af staten vårdad och kontrollerad krigsundcrvisning,
hvilken deremot uteslutande tillgodokommcr £:dcl, bland hvilka staten t. o. m. lemnar fullkomligt
kostnadsfri uppfostran åt en del (frikadeller), — i stället för att krigsakademiens nuvarande anslag
kunde vara fullt tillräckligt alt bekosta en god krigstillämpningsskola för alin. De som anse den
fleråriga uppfostran krigsakademien meddelar vara en fördel, som öfverväger alla denna skolas andra
olägenheter, böra erinra sig, att denna fördel, om den är någon, likväl åtnjutes af blott en tredjedel
och att tvålredjedelar af arméns officerare gå miste om densamma.
Hvad bristen i den af krigsakademien meddelade bildning angår, är det otvifvelaktig!, att det
för en god bildnings inhemtande. äfvensom för en gemensam medborgerlig andes ingjutning är godt,
att alla medborgareklasser, så långt det med utbildningen till skilda Icfnadsbanor är möjligt, följas åt.
Delta samband, denna tidiga bekantskap, detta förtroliga kamratskap under bildningsåren med dem,
som sedan utvika sig åt alla statslifvets grenar, åt alla samhällets skilda håll, verkar otvifvelaktig! en
allsidigare uppfattning af samhällslifvet. Vistandet vid ett allmänt läroverk under ynglingaår vidgar
synkretsen öfver vetenskaperna, öfver vetandet i allmänhet, håller, genom den nära liggande studentexamen,
hvilken man vet vara en ingångsport till ett mera vidgadt vetande, tanken riktad åt det
oändliga bildningsfället. som står öfver skolan och skapar derigenom aktning för förståndets odling
och för dem, som deråt egna sig: hvaremot det kan befaras, att en officersexamen, ulan en sådan
förut vunnen insigt, utan sådane föregående intryck, hoptränger synkretsen både öfver vetandet och
öfver samhällslifvet, och verkar hos flertalet föreställningen om denna examen såsom en ulgångsport
lill lifv et, hvilken mera får liige och riktning från, än till. ett högre vetande och bildar dermed öfverensstämmande
åsigter. Flere vigtiga kunskapsämnen måste alltid af en krigsskolas elemenlarafdelning
Landför tvär thommit. Bet. II. 7
50
behandlas såsom bisak: hela den "rundligare språkbildningen, så vigtig för själsodlingen; naturvetenskaperna,
hvilka nu mera erhålla allt mera omvårdnad i den allmänna skolan; den utsigt öfver litteraturen,
med alla hennes för sinnet förädlande skapelser, som der lemnäs; allt sådant måste vid en
krigskola lättare komma att tillbakasättas. Otvifvelaktigt bildas genom allt delta luckor och brister i
bildningen, hvilka visserligen godt hufvud och goda anlag kunna under gynnsamma förhållanden, men
blott undantagsvis och med tidspillan, fylla.
Men, invänder någon, den här förordade bildningen är onödig för officern; isynnerhet för linie—
officern. Han bör vara en dugtig tjenstekarl med sundt omdöme och med den hyfsning, eu bättre
uppfostran gifver. De nämnda högre ulsigterna äro för hans tjenst öfver llödiga.
Bemötom dessa inkast.
Ett grundligare allmänt vetande lättar uppfattningen af militärvetandet. Att en sådan bättre uppfattning,
alt en mera vidgad synkrets öfver samhället och bildningen, skall hos flertalet af arméns officerare
finnas och dessa icke blott vara för sitt yrke enbart tillskurne fackmän, är tvifvelsutan önsk
värdt.
Naturen drager nog försorg om, alt luckor komma alt finnas äfven i de eli re leden. Vi
äro ett litet folk och hafva ej råd alt skäligt fördela yrkesmän till skilda fack. I stora stater har
man i sina millioner menniskor råd att afdela och uppfostra folk i strängt skilda syften. Otvifvelaktig!
blifva de ganska dugliga i sina fack, men också på bekostnad af den allmännare lörståndsodling,
som ett litet folk icke har råd att släppa. Ensidigheten är en dyr sak. Vi måste duga till
flere slags arbeten som utomlands äro skilda. Vi hafva exempelvis icke råd till, äfven om det skulle vara
nyttigt, att hafva flere slags infanteri, flere slags kavalleri och flere slags artilleri. Afven menniskor
hafva vi icke råd alt gifva alltför skilda preglar, att grof- och finsmida dem i olika syften.
En officer mäste hos oss duga till något mera, än att blott vara en truppman. Vårt politiska hushåll
är så inrättadt. I en liten stat är befälets förståndsbildning ännu vigtigare än annars. Derjemte
mäste vi vid vår officersbildning också afse fredliga förhållanden, som de stora staierne ej behöfva, der krigen
äro ofta infällande, krigshärarne stående, i städer förlagdc, officern i ständig tjenstgöring, alltid i be
röring
med sin trupp, olta med den boende under samma tak. Ryssland har i Kaukasus, Frankrike
i Algier, Österrike i Ungern och Italien, England i Indien, ständigt öppna sår, dessa fack för krigareyrket.
Vi deremot bo icke så nära slagfälten. Detta är visserligen icke fördelaktigt för vår militärbildning,
men denna mäste stärkas genom andra medel, än att göra våra officerare enbart till dug
lige
tjenstekarlar, så mycken aktning delta i och för sig må förtjena. Mängden af våra officerare
äro större delen af året skild från sin trupp, i mycket mera beröring med aila mcdborgareklasser, än
i något annat land. Deras bildning måste afse dessa förhållanden för alt, i jembredd med an
dra
klassers, åtnjuta samma medborgerliga anseende.
Dessa äro skälen hvarföre hos oss en gemensam skolundervisning är att föredraga framför elementarundervisning
vid krigsskola.
En annan olägenhet af vår krigsskolas förening med elementarskola är den gemensamma kaserneringen
och den gemensamma disciplinen.
Kaserneringen, mindre lämplig för barn, är ännu olämpligare för äldre, mera bildade ynglingar.
För dem är detta tvång att sammanbo med en stor mängd och deribland många yngre, icke blott
mindre angenämt, utan äfven är det störande för sinnet, att då studiet idkas och en inre betydelsefull utveckling
föregår, icke någon del af dygnet få vara ostörd af det rörligare lif, som uppkommer genom mångas
sammanboende. Men en ännu större olägenhet är den gemensamma disciplinen, som måste blifva
en följd af äldres och yngres gemensamma uppfostran, och som derföre icke kan blifva en verklig
krigsdisciplin. De yngre kunna icke ställas under krigslagarne, dessa vore för stränge; de äldre borde
vara under dem ställde, emedan intet skäl finnes hvarföre konfirmerade ynglingar, med egen ansvarighet
för sina handlingar, icke skulle, då de till krigsmän uppfostras, förberedas i den krigsdisciplinariska
ande, den krigslydnad, hvartill företrädesvis en krigsskola bör dana, och som den unge krigsmannen,
omedelbart efter utgången derifrån, skall tillämpa på underhafvande eller vara underkastad af förmän,
Men denna disciplin kan icke ega rum, i följd af de så olika åldrarnes gemensamma uppfostran.
Härigenom blifva »trallen overksamma. Ty den vanliga och lämpliga militäriska bestraffningen, arresten,
51
som egentligen är ett hedersstraff, en moralisk tillrättavisning, men ett ganska ringa fysiskt litande,
kan icke sä uppfattas af de yngre och blir derföre utan verkan; de .äldre åter, som uppfostras i å<igten
af arrestens overksamhet, förlora den militären aktningen för detta straff, oell veikliga betänkliga
oskick begås of aldre, utan fruktan för ett straff sorn skulle kännas på ett helt annat sätt. om
det åla les i krigslagens namn, än då det ålägges af en faderlig styrelse — allt detta med lemnade
föredömen för yngre och således bildande ett mindre disciplinarisk! sinnelag, till skada för framlida
kallelse.
Utom här anförda verkliga brister vid den uppfostran krigsakademien meddelar, har man äfven
velat ti lägga henne ett annat, men sorn är mindre grundadt, nemligen, kadetternas mindre goda seder,
yttrande sig uti tidig njutningslystnad, penningeslöseri, ölverskattniug af eget värde och öfversitteri, så
snart til!s\n fattas. Det må icke nekas alt undandragandet från föriildravård, med det tidiga medvetandet
af att upprostras till ett stånd som åtnjuter åtskilliga till fåfänga i unga år lockande samliallsförddar,
samt det tidiga bärandet af uniform med militäriska fälttecken — det må icke nekas att
detta är verksamt alt skapa ett falskt begrepp hos kadetten att vara officers vederlike, i strid med hans verkliga
militäriska ställning, samt att den tidiga ankomsten lill krigsskolan bidrager till de ofvannämude folén. Men
rättvisan bjuder erkänna, att dessa fel är lidens, äro lyten i tidon. Den stränghet i seder, den tarflighet
i lefnadssätt, som förr i hemmen herrskade, råder icke mera; föriildravördnaden, aktningen för all befallande
myndighet, hvaruti gossen förr uppväxte, är ej mera lika stark. Med intryck af sin omgifning
af hvad han dagligen hört, sett och lärt, af hela den luft, hvaruti han lefvat, med nära exempel för
ögonen af ett lefnadssätt ofta utöfver kända tillgångar, oftast utöfver behofvet, kommer gossen tili
krigsakademien. Det kan ej begäras att här med ens en reform i känslor och tänkesätt skall inträda.
Kadetten är sin lids barn, och krigsakademiens styrelse, lärare och upplöstringssätt kunna icke göras
ansvarige för tidsandans lyten; de kunna icke hafva den omöjliga uppgiften att reformera tiden!
Klandret mot krigsakademien, både det grundade och det ogrundade, är mer än 40:årigt, har
föranledt riksdagsmotioner, hvilka blifvit i offentliggjorda skrifter understödda, samt Rikets Ständers flere
gånger allåtne underdåniga skrifvelser, med anhållan om inrättningens förändring. Vid senaste riksdag
onhöllo ständerna om: »sådane åtgärders vidtagande, i afseende på organisationen af krigsakademien,
att inträdet derstädes icke mätte ske vid så tidig ålder, sorn hitintills, samt läroverket blifval en allmän
tillämpningsskola för bildande af officerare vid armén, så att behofvet af enskilda läroans alter för
detta ändamål må kunna upphöra.»
Då enligt hvad i det föregående blifvit anfördt, samma förhållanden ligga till grund för denna
framställning, har landförsvarskomitén i densamma funnit ytterligare skäl alt egna frågan den allvarligaste
pröfning och trott sig för sin del böra förordna en förändring.
Hitintills har en sådan icke varit möjlig att verkställa. Så länge rikets elementarskolor icke med
gåfvo
undervisning med befrielse från de döda språkens läsning, hade det varit uppenbart stridande mot
målsmäns och barns fördel att i och för vintionde af behöflig elementarundervisning till inträdet i krigsskolan,
hänvisa dem till de allmänna läroverken, der man tvangs att emottaga undervisning i ämnen,
som icke vore alldeles oundgängliga för framtida kallelse, helst om brist på större natursgåfvor eller
på förrnögenhetsvilkor gjorde en slik undervisning tidspillande. De gamla språken äro visserligen icke
oförenliga med militärisk bildning, tvärtom äro de en ganska prisvärd kunskap, som bidrager till själens
odling; men en sak kan t, o. m. vara förträfflig, utan att derföre vora oeftergiflig, och här är
den delta, enär en ganska god bildning kan vinnas dessa språk förutan. Endast en blind fördom
kan förneka delta. Beviset att de döda språkens tvångsläsning var en brist uti vårt elementarläroverk
ligger nära för handen. Alla tillämpuingsskolor: landlbruksskolor. handelsskolor, skogsinstitutet, tecknologiska
skolor, ja äfven de enskilda krigsskolorna i början, nödgades med sig förena en elementarundervisning
och derigenom beröfva läroverken en stor mängd lärjungar, hvilket måtte hiintyda på alt
statens skolor hit in lilis icke voro allmänna, icke uppfyllde det allmänna behofvet, utan möra eli tpe
cielt,
hvarföre de också företrädesvis kallade sig lärda skolor. Om elementarundervisningen vid krigs
akademien
hade upphört under den tid, de allmänna läroverket! icke lemnade befrielse från de döda
språkens läsning, hade löljden blifvit anläggandet af enskilda skolor, med det ensidiga syftet, att be
-
52
reda till inträ le i krigsskolan. Nu deremot är saken verkställbar, sedan genom senaste skollag undervisningen
blifvit sä ordnad, att på vallinien befrielse vinnes frän de döda språken samt att valet
mellan den klassiska oell den reala linien står måisman fritt.
Pä grund af alla i det föregående utvecklade skäl föreslår Landförsvarskomitén:
krigsakademiens förändring lili blat t krigstillämpningsskula under benämning: krigsskola:
samt alt
alla blifvande officerare der skota bildas och i sammanhang härmed
de enskilda krigsskolorna upphöra
Då krigsskolan icke mera skulle meddela elementarundervisning uppslår frågan: på hvilket skifte
under skoltiden bör afgången ske till krigsskolan?
Naturligtvis är det högst fördelaktigt, att krigsskolan ställes med elementarläroverket i det samband,
alt kunskapsmåttet vid utgången ur en viss klass af det senare fullkomligt motsvarar hvad som
erfordras till inträdet i den förra, så alt della kan utan särskild inträdesexamen vinnas för dem, som
komma från elementarläroverket. Därigenom uttalas den allmänna stråkvägen genom statens skolor
såsom önskvärd, och under förutsättning att dessa uppfylla föräldrars behof att icke längre uppehålla
skolgången, än hvad som för en gud elementarbildning erfordras, förfaller behofvet af enskilda skolor
ti I beredelse för krigsskolan. I alla fall uppstå för många föräldrar hvilka i vått glest befolkado land
bo fjerran från elementarläroverken, svårigheter, hvilka böra mötas genom alt icke göra dessas besökande
lill ett oeflergilligt vilkor.
Hvilken vore nu den klass i skolan, hvarur afgången lämpligen borde motsvara inträdet i krigsskolan
?
Elementarläroverkets nuvarande klasser äro sju.
En blick på nuvarande skoUtadgas läseplaner samt skolåldern i hvarje k'ass visar att ingen lägra
klass än den näst högsta eller sjette kunde ifrågakomma alt blifva utgång-klass till krigssko'an. Medelåldern
i femte klassen är lä£ år, eller ungefär densamma som nuvarande inträdcsäIdem vid krigsakademien.
Valet står således endast mellan utgången ur sjette klassen eller ur den sjunde, d. v. s. ur det
genomgångna läroverket.
Fördelar och olägenheter måste här noga vägas.
För algågen ur sjette klassen talar: att man blir officer vid något tidigare ålder, hvilket onekligen
är en för del, då tjensteäldern är den vanliga befordringsgrunden i lägre grader, då man sent
kommer til! ett tarfligt lefnadsbröd och då gamle kapitencr icke äro regementenas fördel.
Mot denna afgång talar: flere oafslutade kunskapsämnen i skolan, nemligen fransyska, matematik,
logik och historia, af hvilka kurspr så mgeket ålersiår. alt dessa ämnen genomgå hela den tvååriga
sjunde klassen, iföljd hvaraf det blefve alldeles nödvändigt, att om ulgångcn skedde ur sista klassen
en särskild elemen^rafdelning skulle vid krigsskolan finnas, men hvarigenom syftet att från krigsakademien
skilja elementarundervisningen skulle ganska ofullständigt vinnas. Men denna undervisning
vore nödvändig, älven derföre, alt vålt stånds anseende sku'le fordra, att någon bildning, motsvarande
den öfvcrgifna sjunde klassen, skulle vid krigsskolan meddelas. ålen detta anseende! skulle ändå
möjligen ändå lida deraf, att afgången ur sjette k'assen vore en återgång från 1855 års författning
om kun-kapslördringar för officciare, hvilken redan för 27 år sedan uttalade såsom regel för officerares
hildning: »studentexamen eller det fullständiga läroverkets genomgång.» hvarifrån såsom undantag
tuedgafs genomgåendet af krigsakademien, äfvensom en humaniora-examen inför cxamens-kommissionerna
i militärdistrikten tills vidare medga's, men hvilken examen upphörde från 1846, sfi ali sedermera under
16 är alla som genomgått de enskilda krigsskolorna äfven undergått studentexamen, d. v. s. tvåtredjedelar
af officersantalet.
För afgången ur elementarläroverkets hög-la klass talar en erhållen hätte humanistisk bildning;
syftets fullständiga vinnande genom gemensam skolbildning med alla nvdborgarklasser; bibehållandet
af en grundsats, som redan lör eli fjerdedels århundrade blifvit uttalad oell tillämpad; vårt stånds
deraf oförminskade anseende. — Endj olägenheten häraf för armen, ulen deuna är icke oväsentlig, är
63
den mora framskridna Sider, i hvilken man blir officer. Man har äfven härtill velat säsom olägenhet
lagga deri, nit den korta vistelsen vid en krigsskola, i följd af att blott vara tillämpningsskola, ej skulle
medgifva tid till militiiriska grundsatsers inskärpande; men dä krigsskolans samtlige elever skulle stå
under krigslagarne, så kan för visso antagas, att den härigenom uppkomna di«ciplinariska sinnesstämn
ngen skulle mer än motsvara den nuvarande längre tidens vistande vid krigsskolan, hvartill kommer,
att då vapenöfningar med militärisk ordning blifva i alla läroverk införda och gossen från tidiga år
i denna ordning uppväxer, så är detta en ganska god förberedelse lill krigsskolans disciplin och åtminstone
jemngod med den. som något års längre vistande vid en krigsskola utan krigslagar kunde gifva.
Några ålderssiflYor torde böra angifvas för att kunna väl väga de båda alternativen.
Under skolåret 1860, som tyckes nära öfverensstämma med förhållandet under skolåret 1861,
var medelåldern för likets elementarskolor följande:
Klassiska linien. Reala linien.
Nedre afd. Öfre afd. Nedre afd. Öfre afd.
Medelåldern i sjette klassen 17.3. 18.2. 17 2. 18 3
» i sjunde klassen 18.6. 18.S. 19.2. 20.1
Under samma tid var:
Medelåldern vid studentexamens afliiggande, för dem som genomgått elementar
läroveiken
20.
» för d'm som aflagt studentexamen och ingått vid enskilda krigsskolan
i Stockholm 1859—61
19.
» under 10 år, för kadetter vid uppflytlningen till öfre afdelningen,
som har 2:nc klasser  18.34
» under 10 år för utexaminerade kadetter
20 70
Af dessa siffror svnes, att med antagande af att den nuvarande afgångsåldern fortfarande skulle
blifva 20 år, och med antagande af en högst tvåårig kurs vid krigsskolan, sku le man ej kunna blifva
officer förr än vid 22 år, om man g1 nomginge hela läroverket. Delta vore nog mycket, ehuru genast
kan anmärkas, alt denne ålder icke vore betydligt högre, än för den unge civile embetsmannen, som
eller 2, 3 eller 4 terminers vistande vid universitetet adägger embetsexamen. Finge siffi an 19 som
angifver medelåldern för dem, som afliggt studentexamen och under de tvenne senare åren anmälde
sig vid krigsskolan i Slockholm, afses, så skulle blifvande officeisäldern icke ökas högre ån £ år mera
än den nu är för utgående kadetter.
Men med säkerhet kari förutses, alt afgångsåldern från elementarläroverken uppnått sitt maximum
och sannolikt n åsle åtminstone i något, nedgå. Anledning till denna förmodan finnes uti d* n
samstämmiga klagan, som nästan alla liiroverks-kollegier. i sina infordrade yttranden rörande vapenofningarna
i skolorna, jemte sitt bifall (ill dessa ölningar, fört öfver nuvarande skolsladgas stegrade kunskapsfordringar,
och deras allvarliga önskningar om nedsättning i dem. Afven torde kunna antagas,
alt för ju flere lefnnJsvägnr elementarskolorna anvisas såsom inträdesvilktfr, desto lilligarc skola rösterna
i landet höjas för elementarskolornas fortgående förbättring, för någon mera frihet att i mon af anlag
och flit tillåtas göra framsteg, samt utrotande af den stundom ännu gängse inhumana fördomen, att
de som icke läsa döda språk vöre ett slags bildningens vanbördingar, på hvilka dess viilgerningar
knappast förtjena alt spillas, och hvilken åsigt naturligtvis försenar skoltiden för dem som sålunda
eftersättas.
Den förhoppning må icke heller vara förmäten, att den framtid icke kan varn långt aflägsen, då
man lärer sig inse: att menniskoålder!!, som icke förlängts, sedan den tid latinet var det enda angelägna
af sko'ans läroämnen, hvilka nu vuxit till 10, alla med anspråk alt ej förbigås, — att denna
lifstid >är lör kort för alt det skulle vara förnuftigt, att lära allt hvad som kan vara nyttigt, så att
halfva eller tredjedelen af den vanliga lifstiden förgår, innan man sluppit ur skolan; att mycket sorn
der nu liires borde läras på annat sätt eller e‘ter skolgångens slut, samt att då dessa åsigter mogna
i det allmänna tänkesättet skull den högt uppdrifna skoltiden varda nedtvingad.
54
I följd af här framstälda skäl och under förutsättning att medelåldern vid afgången från skolan
icke skall öfverstiga 19 år samt att skolan skall rikta sina bemödanden till en god bildning, utan
skoltidens förlängning, har komitén trott sig kunnat våga föreslå:
att afgångsbetyg frän elementarläroverk, vare sig på klassiska eller på reala linien, berättigar
till inträde i skolan.
Men enär elementar-läroverkens genomgående, ehuru önskvärd, dock icke bör vara förbindande,
emedan flere skäl kunna föranleda föräldrar att föredraga en annan undervisning, och då det icke
heller vöre nyttigt att statens skolor egde uteslutande undervisningsrätt, föreslås:
att inträde vid krigsskolan äfven kan vinnas genom en der aflagd inträdesexamen, motsvarande
afgångsexamen från elementar-läroverkets sjunde klass på real-linien.
En följd af krigsakademiens förvandling till tilläinpningsskola samt Iärjungarnes sena ankomst dit,
först efter genomgången af elementar-läroverket, blir sannolikt, att den vid krigsakademien nuvarande
del af öfre afdelningen, som bildar en sjökrigsskola, måste derifrån utbrytas. Eleverve blefve nämligen
alldeles för gamla, för att, utan förut vunnen sjövana, kunna i skolan ingå. Otvifvelaktigt har
den gemensamma bildningen vid krigsakademien af land- och sjö-officerare, det kamratskapsband som
derigenom uppkommit mellan armén och flottan, verkat mycket godt, jemte att det minskat kostnaden
för en sjökrigsskola. Det kan dock ifrågasättas, huruvida dessa fördelar uppväga olägenheterna för en
sjökrigsskola förlagd på land, skild från haf, vindar och segel. Härom tillhör det sjöofficerare att
döma. För den händelse att desse för öfrigt skulle anse sjökrigsskolans läge vid Carlberg vara nyttigt,
så synes icke några hinder böra möta för lärjungar vid elementar-läroverket, som dertill anmälde
sig, att få skolfrihet under sommaren, då ferierna ändå äro tre månader, för att tvenne år medfölja
på sjöexpeditioner, i likhet med den proftjenstgöring, som för kadetter i nedre afdelningen eger rum.
Då alldeles samma skäl torde tala för en sjöofficers genomgående af elementar-läroverket, som för en
landofficers, endast sjövana under yngre åren kunde vinnas, så vare detta vilkor på nämnde sätt tillgodosedt.
Sjökrigsskolan kunde, i sådant fall, liksom nu fortfara med lägre lärokurs, samt båda somrarne
använde till sjös.
Skälen hafva ofvan blifvit anförde, hvarföre krigsskolans elever, konfirmerade böra stå under krigslagarne.
Icke ringaste skäl kan finnas, hvarföre de vid en ålder af 19—20 år skulle stå under en
skollag såsom gossar, och icke behandlas såsom krigsmän, hvilket ensamt skulle göra åtskilliga stundom
inträffade oordningar nästan omöjliga. Genom arreststraffets overksamhet är förvisning från skolan
nu den enda allvarliga bestraffningen, men som i anseende till dess hårdhet, icke förr än i högsta
nödfall kan åläggas. Komitén föreslår således:
att alla krigsskolans elever skola stå under krigslagarne.
Derjemte, och då eleverne böra anvisas en bestämd rang, så att icke den nuvarande obestämda
inbjuder till föreställningar att vara officers vederlike, synes underofficers rang vara den lämpliga, och
namnet kadett böra alldeles försvinna.
Komitén föreslår derföre:
att alla krigsskolans elever skola hafva underofficers rang.
Men då de såsom krigsmän böra ega uniform, dock icke någon särskild skolan tillhörig, föreslås:
att eleverne bära infanteri-underofficers uniform.
Rörande lärotidens utsträckning har komitén trott den böra vara högst tvåårig, d. v. s. att samtlige
läroämnen så afpassas, att de, om någorlunda flit och medelmåttiga anlag antagas, kunna utan
någon ansträngning, på denna tid afslulas.
De ämnen, som i krigsakademiens nuvarande öfre afdelning, eller tredje och fjerde klasserna, förekomma,
utom militär-ämnena, äro: fransyska, tyska, historia, geografi, engelska, matematiska problem
öfningar,
ämnesskrifning, logik, naturlära, rätts- och samhällslära. Af dessa 10, alla elementar-under
visningen
tillhörande läroämnen, ville komitén endast förlägga 4 till krigsskolan, nämligen fransyskan,
engelska, ämnesskrifning och matematiska problemöfningar, emedan det kunde vara ovisst om de till
behöflig säkerhet vid elementar-läroverket lärdes. De öfriga sex böra deremot till all nöjaktighet
kunna der inhemtas. Fransyskan, det svåraste af de tre lefvande språken, måste i krigsskolan fort
-
55
sättas. Engelska språket är vid elementar-skolorna ett valfritt ämne. Men i detta språk, som bland
alla är modersmål för de flesta tungor i den bildade verlden, bör en officer icke sakna kunskap, helst
det vid vår krigsskola funnits allt sedan bennes stiftelse för 70 år sedan och isynnerhet då det är
så lätt lärdt, vid sidan af fransyskan. Ämnesskrilning är nödig, emedan en officer måste kunna felfritt
och lätt uttrycka sig, hvilket äfven kan sättas i samband med militär-ämnenas inhämtande och
bidraga till begreppets utredande härutinnan. Problemöfningar äro medel att underhålla den matematiska
kunskapen och alt tillämpa den på i det allmänna lilvet och i militär-ämnen förekommande frågor,
som gör denna kunskap nyttig och lefvande, och hvaruti elementar-skolorna lemna åtskilligt öfrigt
att önska.
Militär-ämnena borde blifva vid krigsskolan alldeles desamma, som nu i den öfre afdelningen vid
krigsakademien med tillägg af lämpliga mindre lärokurser i krigshistoria, mililär-sundhetslära och hästkännedom.
Medeltiden för kadetts vistande i öfre afdelningen har under 10 år varit 2.4 år. Men den nu
varande årliga lästiden i denna afdelning är icke mera än månader eller från medlet af september
till medlet af december och från medlet af januari till början af april. Hela den öfriga tiden är läsfri,
på följande sätt fördelad ungefärligen:
Kartritning 1 månad.
Exercis i\ »
Fältmätning I »
Förskansning och broslagning \ »
Artilleri-öfningar .... \ »
Fälttjenst \ »
Åtskilliga andra öfningar . \ »
Ledighet jultiden .... 1 »
Ledighet sommartiden . . 1
_6£.
Då den nuvarande årliga ledigheten af två månader kan för en krigsskola betydligen inskränkas,
så att åtminstone en månad komme läsningen till godo; då äfven kartritningen synes mindre lämpligt
upptaga en full månads hela tid, under hvilken kadetten icke sysselsattes med något annat; då hela
exercisen icke bör sammanläggas under en viss tid, utan någon del deraf spridas under lärotiden, samt
då sex ämnen bortfalla ur den nuvarande öfre afdelningen, så kan med säkerhet antagas att den n.
v. medeltiden af 2.4 år skall vid krigsskolan kunna inskränkas till högst två år.
Eleverne borde årligen emottagas om hösten, så att undervisningen meddelas samtidigt i tvenne
afdelningar, samt äfven afgång egde årligen rum.
Komitén föreslår således:
att lärotiden blifver högst tvåårig;
att antagning sker hvarje år;
att undervisning samtidigt meddelas i två afdelningar;
att läroämnena blifva: fransyska, engelska, ämnesskrifning, matematiska problemöfningar,
artillerilära, handgevärslära, befästningslära, krigskonst, med de trenne vapnens stridslära, krigshistoria,
reglementen och krigsartiklar, militärsundhetslära, förbandslära och hästkännedom, samt
följande öfningar: gymnastik och vapenföring, exercis, fälttjenst, artilleri-, förskansnings- och
broslagnings-öliiingar, fältmätning, målskjutning, teckning, ritning efter modeller, simning, ridning,
sång och dans.
För alt medgifva framsteg för dem, som genom flit och bättre anlag hafva förmåga dertill, bör
undervisningen så ordnas;
att inom de gränser, som ordnings bibehållande vid undervisningen bjuder, eleverne medgifvas
att fortgå, utan att allt för mycket uppehållas af trögare kamrater samt desse deremot
qvarstå erforderlig tid, äfven utöfver två år; utgångsexamen således blifva fri så snart lärokurser
och alla öfningar äro genomgångne.
53
Då det nuvarande årligen erforderliga officersantalet, enligt 10 års medeltal, utgår 72, samt kadettnumrens
nuvarande antal är 200, så synes, att med antagande af högst tvåårig lärotid samt åtskillige
qvarstående, skulle, äfven om officersantalet vid armén komme att ökas, och om flottans officersämnen
fortfarande skulle här bildas, mer än behölligt utrymme ändå finnas, helst (lere lärareplatser
med boning komme att indragas.
För att nyttigt begagna delta utrymme får kom. fästa uppmärksamhet på en sak af högsta vigt.
Artilleri-officerare, för hvilka genomgåendet af krigshögskolan utgör ett ganska lämpligt vilkor för befordran
lill andra olficersgraden, ingå ofta vid artilleriet, der nu samma kunskapsfordringar för officer,
som vid infanteriet och kavalleriet äro gällande, utan alt pröfva sina krafter om de, för en sådan högre
lärokurs hafva förmåga och fallenhet. Den undervisning, som vid artilleri-regementena är inrättad, för
att genom den förbereda olficerarne till afläggandet af inträdesexamen vid det högre läroverket, visar
erfarenheten icke väl uppfylla sitt ändamål. Den samtidiga tjenstgöringen och det obestämda i tiden
när åliggandet skall fullgöras, i förening med opröftad och obefintlig fallenhet för allvarligare läsning
gör att flere yngre män, möjligen för öfrigt ganska duglige, dröja med examens tagande det ena året
efter det andra, förbigås af kamrater och nödgas slutligen, af befarad omöjlighet att genomgå det
högre läroverket, alt afgå från artilleriet, för att ingå på armén, men med förlorad tour och med
flere förlorade år samt mot en försämrad framtid för sig sjefvc, jemte att de vid artillerivapnet qvarstått
flere år, endast hindrande mera skickliges inträde och befordran.
Till afhjelpande af denna för artilleriet väsentliga olägenhet svnes ganska lämpligt, om de som
ämnade sig till artilleriet, qvarstodo vid krigsskolan med tourberäkning som officerare, den härtill
erforderliga tid, eller omkring 9 månader, och beredde sig, under denna ostörda tid, till den inträdesexamen,
som fordrades till det högre läroverket och som på den följande våren skulle afläggas.
Säkerligen skulle denna undervisning för dem bära de bästa frukter, under redan kände skicklige lärare.
och naturligtvis äfven vinnas med mindre kostnad, än vid ett garnisonsregemente. Den begvnnande
vanan att, ehuru till officer utnämnd, ändock fortsätta studier, skulle verka såsom en helsosam
öfvergång till tjensteleliiadens större frihet. Det blefve också lör dem som insett sig hafva begått ett
misstag om vapen, lätt att i tid kunna afgå lill ett annat regemente, med bibehållande af sin tour
från examensdagen, om de inom ett halft år från denna derom gjort anmälan. Såväl vapnet som officerarne
sjellve skulle af denna anordning sannolikt skörda den största nytta.
För ingeniör-officerare, hvilka under de första tjenstgöringsåren sakna tillfälle lill en ordnad undervisning
för inträdet i den högre krigsskolan, skulle, ehuru mera få de äro, likaledes detta qvarstadnande
vid krigsskolan, i och för samma undervisning, vara ganska nvltig. Men äfven hvilken annan
officer som helst af krigsskolans utgående clever som egde vissa bestämda vitsord för flit och förmåga,
skulle hafva frihet att under den nämnde tiden qvarstadna, för alt bereda sig inträde i krigshögskolan.
Den nämnde undervisningen skulle således utgöra en förbindande lärokurs för ulla artilleri—
och ingeniör-officerare, men frivillig för infanteri- och kavalleri-officerare, utan hinder för dem, som
icke ville vid krigshögskolan qvarstadna. att genom intiädesexamen ingå vid krigsskolan.
Alla desse officerare skulle naturligtvis erhålla särskild fri boning och uppassning samt hafva särskild
gemensam spissal, allt mot bestämd betalning. Insparade rum genom flere lärares afgång leranar
härtill fullt utrymme.
Komitén föreslår alltså:
att de från krigsskolan utgående officerare hvilka ingå vid artilleriet och ingeniörcorpsen
skola qvarstanna vid krigsskolan behöflig tid och åtnjuta erforderlig undervisning för att innan
vapenölningarna aflägga den examen, som fordras för inträdet lill högskolan, att dessa officerare
räkna sin tour från examensdagen och hafva rättighet alt inom ett halft år välja annat
regemente med bibehållande af sin tour;
att de erhålla vid krigsskolan fri boning, tvenne i hvarje rum, med uppassning och gemensamt
bord, allt mot en bestämd afgift till skolan;
att denna förmon äfven skulle få åtnjutas af andra från krigsskolan utgående officerare, med
67
vissa kunskapsbetyg, så långt utrymmet medgaf och med företräde allt efter deras afgångsbetyg.
Undervisningen vid nuvarande krigsakademi är i militärämnen och isynnerhet i dessas tillämp—
ningsöfningar ganska god. Men en undervisning är mycket ofullständig. Den nämligen i ridning.
Vid det stora elev-antalet kan detta visserligen icke, utan högst betydliga kostnader, förekommas, men
något synes likväl kunna åtgöras. Det nuvarande antalet ridhästar är endast 5, äfvensom stallrum
icke finnas för flere. Då de flesta af ynglingarne blifva infanteri-officerare och således icke få tillfälle
till undervisning häruti, men denna vore ganska nyttig och nödig, så föreslår komitén:
att, så vidt möjligt är, medel beredas till en mera utvidgad undervisning i ridning.
Äfven nuvarande friplatsers antal borde ökas. De äro på statsverkets bekostnad nu 20 (förutom
4 på adeliga kadettskolans fond och en på Norénska fonden). Af dessa kunna hälften delas i halfva
friplatser. De synas böra ökas åtminstone med 10. Då de således blifva 30 och innehades två år, skulle
omkring en femtedel af blifvande officerare hugnas med denna uppfostringshjelp, och mera än en fjerdedel
om de delades. Detta understöd blefve också högst behöfligt, då numera alla skulle genomgå
krigsskolan, der den betydliga årsafgiften, ehuru visserligen icke för hög, ändock blefve för mindre bemedlade
föräldrar svår att betala, och det vackra ändamålet: att bereda uppfostringshjelp åt isynnerhet
förtjente, mindre bemedlade officerares barn, bör bibehållas så mycket mera som ur sådane militärhem,
af många skäl, så ofta utgå duglige officersämnen;
Komitén föreslår derföre:
att friplatsernas antal, så vidt möjligt är, ökas med 10.
Det vid krigsakademien nu befintliga sättet för beklädnaden, hvarigenom denna anskaffas af skolan,
äfvensom underhållet och anskaffandet af alla undervisningsmedel m m. borde bibehållas. Deremot
synes det nuvarande förmynderskapet, hvarigenom vården af persedlarna är uppdragen åt förvaltaren,
utan att ens någon är åt ynglingarne sjelfva öfverlemnad, icke vara tjenligt, då dessa äro äldre
samt hindra bildandet af omtanke, hushållning och ordningssinne. Komitén tror det vara ganska tjenligt,
att alla klädespersedlar togos under elevernes egen vård och underhöllos af dem sjelfve, efter
viss beräknad slitningstid, med ersättning, för hvad som derutöfver kan besparas eller vissa insparade
persedlars bibehållande såsom elevens egendom, vid hans afgäng från skolan;
Komitén föreslår derföre:
att alla klädes-, linne- och skopersedlar öfverlemnas åt elevernes vård uti lästa lådor i sofrummen,
samt af dem underhållas, med undantag af kappan, mot en viss afgift efter beräknad
slitningstid samt med rätt att behålla hvad som inbesparas.
Då ynglingarne äro vid den ålder, att stora gemensamma sofrum äro mindre lämpliga och stö
rande
för sjelfständig individuel utveckling, samt beröfva dem en trefnad, som vid dessa år icke bör
dem betagas, och då komitén skaffat sig upplysning om, att en förändring härutinnan är verkställbar,
anser komitén.
att de nuvarande sofrummen borde så afdelas, att två och två kunde sammanbo.
Genom den förändrade organisationen och genom införandet af en styrelse för krigsundervisuin
gen
blifver nuvarande kanslers-embete alldeles öfverflödigt, såsom det redan nu är;
Komitén föreslår derföre:
att kanslers-embetet för krigsakademien upphör.
Då krigsskolan upphör att med sig förena elementarskola, bör äfven denna benämning upphöra,
som häntyder på det förra förhållandet.
Komitén föreslår derföre:
att guvernörstiteln försvinner och utbytes emot den af: befälhafvaren för krigsskolan.
Komitén bör nu föreslå de förändringar i krigsakademiens stat, som genom dess ombildning till
krigsksola blefve möjliga och hvarvid komitén äfven bordt hafva afseende på det stat, som för krigshögskolan
blifvit uppgjord.
Följande indragningar, till här utförda belopp, anser komitén kunna i krigsakademiens stat göras;
Landförsvarskomit. Bet. II. .8
58
Edr Ernt.
Kanslers - sekreterarebefattningen
Befäl och stab.
Majoren har nu 2,250 rdr, men kan, vid jemförelscn med tjenstgörande
majorsbefattningen vid krigshögskolan, och då hans befattning numera
blir mindre mödosam ej uppföras till mera än 1,800 hvarigenom en
besparing vinnes
Qvartermästare-befattningen indrages
I stället för en kamrerare med 1,500 rdr antages en bokhållare med 1,000
En kammarskrifvare (i staden) indrages
Edr Ernt
900: -
450
1,200
500
750
2,900:
Lårarestaten.
Lärare i historia och geografi indrages
» i allmän språklära »
» i tyska .... »
» i tyska (biträdande) »
Adjunkt i teologi
Arvode i mekanik och astronomi
Naturlära
Nedsättning för lärare i Topografi, till likhet med högskolan ....
I stället för två biträdande lärare i matematik, hvilket numera blefve öfverflödigt,
föreslås en med 1,200. De två nuvarande hafva 900
och 750: besparas
De båda styresmannabefattningarna i öfre och nedre afdelningen numera
öfverflödiga, och torde, i hvad härtill skulle behöfvas, lämpligen kunna
öfvertagas af majoren, såsom biträde åt befälhafvaren, den egentlige
styresmannen för studierna
Beij ening sstaten.
I denna talrika stat, med ett belopp af 5,875 rdr, synes åtskillig besparing
kunna, i följd af den nya organisationen, ega rum, äfvensom
i följd af elevernes egen persedelvård. En förvaltare kan indragas,
ett vaktmästarearvode i krigskollegium m. m. så att åtminstone 875
rdr böra kunna besparas
jRörande de båda senare staterna:
Båtsmanskommenderingen och omkostader för underhåll, undervisning, beklädnad
m. m.;
är ingen anmärkning att göra.
En besparing af
skulle emellertid häraf uppkomma, men denna besparing skulle minskas
genom följande föreslagna förhöjningar.
För läraren i fransyska språket från 1,800 till 3,000, med vilkor att äfven
undervisa vid krigshögskolan
Från andra läraren i fransyska, från 750 till 1,200, med samma vilkor.
För läraren i engelska från 750 till 1,200 för att kunna erhålla en skicklig
i detta vigtiga språk
Öfverföres
3.000
3.000
1,800
750
750
450
450
200
450: —
600:
11,450:
875: —
16,125:
1,200: —
450: —
450: —
2,100:
16,125: —
59
Rdr Rmt. Rdr Rmt.
Öfverfördt 2,100: — 16,125: -
Förhöjning för läraren i gymnastik och vapenöfningar, med vilkor att äfven
undervisa vid krigshögskolan, frän 1,800 som nu synes vara en
t>C#temligen hög aflöning, till 2,000
200: —
10 frikadettplatser, hvilkas kostnad är beräknad, efter de 1860
ärs kostnader, hvilka ökas genom ett större antal, och
hvilka äro: för mat 255: 18.
beklädnad och tvätt
197: 50.
sjukvärd 9: 16.
inventariers underhåll  29: 44.
469: 28.
Eller för 10 friplatser
4,700: — 7,000: -
Verklig besparing af  Rdr 9,125: —
Efter dessa grunder har komitén uppgjort följande stat för den blifvande krigsskolan, i hvad som
rörer befäl och stab, kompanilärare och betjeningsstat.
Aflöuingsstat för krigsskolan.
Befäl och stal.
Befälhafvare, samma som för den nuvarande guvernören 3,120: —
Major  1,800: —
Adjutant  600: —-
Kassör och slottsinspektor tillsammans, med skyldighet att med sig förena
nägot af n. v. qvartermästarebefattningen, det öfriga öfvertagcs af
adjutanten  2,000: —
Bokhällare  1,000: —
Läkare (förbandslära)  1,500: —
Öfverläkare  150: —
Väbel  600: — 11,070: —
Kompanistaten:
Tvä kompanichefer med 1,200
2,400: —
Åtta kompaniofficerare med 750 rdr, men hvilka, då deras befattning nu
blir mindre mödosam, böra antagas med afseende på att kunna såsom
repetitörer j undervisningen deltaga  6,000: — 8,400:
Lärarestaten:
Slottspastor och själasörjare, pastor i Solna (ämncsskrifning) 1,200
Lärare i synthetisk och analytisk matematik  3,000
» i fransyska med förbindelse att undervisa vid krigshögskolan . 3,000
Andre lärare i fransyska, med samma förbindelse 1,200
» » i matematik 1,200
Öfverföres 9,600
— 19,470: —
fiO
Öfverfördt
Lärare i engelska
» krigskonst, reglementen, fälttjenst m. m
» artilleri, handgevärslära, målskjutning
» fästnings- och förskansningslära
a topografi, kartritning och fältmätning
Andre lärare i befästningskonst och topografi
Lärare i gymnastik och vapenföring med förbindelse att vid krigshögskolan
undervisa, samt att såsom nu bekosta biträde
Lärare i teckning
» ridning
» musik
» dans
» simning
Arvode till bibliotekets vård
Kdr Hnit.
9,600: -  1,200:
1,200: -  1,200: -  1,200: -  1,000: -  730: -
Rdr Kint
19,470
2,000
—
600
—
825
—
825
—
525
—
150
—
300
—
21,375: —
Betjening sstaten:
Bestående af två sjukvakterskor, tre vaktmästare, två förvaltare, två kuskar,
en trumslagare, en skogvaktare, en renhållare, en klockare, en sprutlagare,
aflönade med tillsammans 5,875, synas genom förändringen
kunna upptagas till
Båtsmanskommenderingen 25 båtsmän såsom förut till
Sj öhr ig ssltolan:
För den händelse denna komme att vid Carlberg fortfara, tillkomma de i gamla
staten upptagne arvoden för lärare i sjökrigsvetenskapen med tillsammans
Tillkommer:
10 frielevplatser
5,000:
3,500:
3.225:
4,700:
Rdr Rmt. 59,270:
68,395:
Denna summa, dragen från den nuvarande staten för personalen
Lemnar det öfverskott  9,125: —
som förut beräknats.
Omkostnaderna för underhåll, undervisning och beklädnad, beräknade för 200 kadetter, uppgå
enligt nuvarande stat till 130.392 rdr, hvaruti ingå 4,^00 rdr för sjöexpeditioner.
Det återstår komitén nu, i afseende på krigsskolan, att betrakta de förhållanden, hvilka uppkomma
vid öfvergången mellan krigsakademiens upphörande såsom sådan och den nya krigsskolans inträdande
i sin verksamhet.
Otvifvelaktigt skulle det ega många fördelar om den nya krigsskolan icke började, eller att ingen
från elementarläroverken inkomme till Carlberg, förr än alla kadetter voro derifrån utgångne, så att
de nya grundsatser, som tillhöra den nya krigsskolan, finge i den nya uppsättningen ingjutas ostörde
af de gamla föreställningarna; men då detta skulle betydligt fördröja verkställigheten och under tvenne
år lemna armén utan officerare, från krigsskolan utgångne, så har man föreställt sig, att så snart
Kongl. Maj:t beslutat krigsakademiens ombildning, skulle en viss tid bestämmas, efter hvilken ingen
skulle vid krigsakademien emotlagas, så framt han icke kunde ingå i andra klassen. Sedan skulle
beräknas erforderlig tid för första klassens uppgång i den andra och ingen tillåtas till krigsakademien
inkomma, så framt han ej kunde taga examen till tredje klassen. Sedan andra klassen, eller större
61
delen af densamma, vore uppgången i den tredje och öfre afdelningen året derefter vore samlad i
4:de klassen, skulle nya elever inkomma, i mon af utrymme, från elementarläroverken eller genom
särskild inträdesexamen, och på samma gång eller året efter, de enskilda krigsskolorna tillslutas och
inga officersexamina mera tagas inför militärdistriktsexameus-kommisionerna. Komitén anser angeläget,
att en förändring, som kan så mycket rubba målsmäns planer för sina barns uppfostran, vidtager småningom,
samt att en längre tid af åtminstone eli ur måtte förflyta, innan någon förändring i nuvarande
förhållanden begynner, så att målsmän hinna att i tid, utan olägenhet, gifva sina planer en annan riktning,
Komitén föreställer sig derföre, exempelvis, att om Kongl. Maj:t skulle innevarande höst besluta
krigsakademiens ombildning, så skulle, på samma gång, bestämmas att
efter den 1 Januari 1864 ingen vid krigsakadmien emottages som icke kunde aflägga inträdesexamen
till 2:dra klassen,
samt att, enär den vanliga tiden för genomgåendet af en klass vid krigsakademien är i S månader,
skulle
efter den 1 April 1865 ingen vid krigsakamien emottages som icke kunde aflägga inträdesexamen
till tredje klassen.
Enär| nu den 1 Juli 1866 hela andra klassen bör vara uppgången i den tredje, och öfre
afdelningen vid krigsakademien ensam der finnas, borde
den 1 Oktober 1866 den nya krigsskolan begynna till organisation och verksamhet, de då
qvarvarande kadetter blifva underofficerare, under krigslagarne ställde, och undervisningen begynna
efter den nya planen;
vid samma tid skulle elever emottagas i mon af utrymme frän elementarläroverken eller genom
inträdesexamen; samt
den 1 Oktober 1866 de enskilda krigsskolorne slutas, och efter denna dag ingen examen
få afläggas inför mililärdistriklexamens-kommissionerna.
På detta sätt tror komitén att alla anledningar till billig klagan öfver en för hastig förändring
skulle vara undanröjde.
2. Krigshögskolan.
Det å Marieberg förlagda högre artilleriläroverket meddelar för det närvarande en högre militärundervisning
åt officerare af artilleriet, infanteriet och kavalleriet, ingeoiörcorpseo, flottan, väg- och
vattenbyggnadscorpsen. Denna läroanstalt är således, oaktadt sitt namn af »högre artilleriläroverk»,
egentligen ett högre militärläroverk i allmänhet, eller en krigshögskola, hvarmed är förbunden en bildningsanstalt
för civilingenjörer.
För undervisningens nuvarande organisation, såsom till en de! ny och mindre känd, torde först
böra redogöras.
Undervisningen omfattar tvenne lärokurser: den allmänna och den högre.
Den allmänna innefattar i sig flere olika kurser, af hvilka en för artilleriet, en för ingeniörcorpsen,
en för generalstaben, en för väg- och vattenbyggnadscorpsen — hvardera bestämd såsom vilkor
för inträde i dessa corpser.
Den högre kursen är alldeles frivillig för dem, som efter den allmänna kursens genomgång önska
erhålla en undervisning till större vidd i ett eller flere ämnen.
För inträde i den allmänna kursen fordras att hafva tjenstgjort minst ett år som officer eller
hafva minst ett är deltagit i byggnadsarbeten, samt hafva blifvit godkänd i den pröfningsexamen, som
vid artilleriregementenas läroverk aflägges inför en af general-fälttygmästaren utsedd komité, samt hafva
deltagit i de artilleribefästnings- och topografiska öfningar, hvilka vid artilleriregementena för blifvande
elever vid högre läroverket äro stadgade.
62
Tili inträde i den högre kursen äro endast de berättigade, som erhållit vissa högre betyg vid
utgängsexamen från allmänna kursen.
Undervisningen i båda kurserna tager sin början hvarannan höst, under olla udda kalenderår.
Lärotiden i allmänna kursen utgöres a f 14 månaders undervisningstid samt 7 månaders examenstid,
hvilken för ingeniör-officerare, i anseende till desses vidlyftigare kurs, ökas med 4 månader. Under
examenstiden bereda eleverna sig fritt till examen, delvis i ett ämne i sender, hvilken de få aflägga
så snart de sig dertill anmäla. Examina kunna således, utom för ingeniörofficerare, vara före årets
vapenöfningar afslutade.
För högre kurser är lärotiden icke bestämd, enär det beror på antalet och vidden af de läroämnen,
der studeras. Den minsta tiden kan antagas till ett, den största till ett och ett halft år.
Undervisningen i den allmänna kursen är dels theorelislt, dels praktisk. Till den förra höra: föreläsningar,
repetitioner och problemöfningar; till den senare: kemiska laborationer, fysiska experimenter,
artilleri-, befästnings- och fältmätningsöfningar, resor till krutbruk och kanongjuterier samt besök
i artilleriverkstäder m. m.
Läroämnena i den allmänna kursen äro dels gemensamma för alla, dels gemesamma för elever af
två eller flere yrken, samt för somlige förkortade, för andre utförligare kurser, på följande sätt:
Gemnsamma för alla.
Matematik.
Mekanik.
Fysik.
Kemi.
Matematisk geografi.
Topografi.
Ensamt för artillerielever och flottans:
Artilleri (utförligare)
Artilleriritning (utförligare).
Ensamt för ing enior elev er:
Befästningskonst (utförligare).
Befästningsritning (utförligare).
Husbyggnadskonst.
Byggnadsritning.
Ensamt för flottans elever:
Astronomi.
Ensamt för civilingeniörelever:
Väg- och vattenbyggnadskonst
Husbyggnadskonst.
Artilleri och
Befästningskonst
Byggnadsritning (utförligare).
Gemensamt för artilleri- och arméns officerare:
Befästningskonst
Befästningsritning > förkortade kurser.
Beskrifvande geometri)
Gemensamt för ingeniör- och arméns officerare:
Artilleri .... , . .
lorkortade kurser
små kurser.
Artilleriritning
Croquisritning å materiel.
Gemensamt för ingeniör- och civiling enior elever:
Beskrifvande geometri (utförligare).
För den högre kursen finnes i alla ämnen en minimividd, som bör inhemtas i de ämnen, för
hvilka man anmäler sig. Elev väljer sjelf ämnen men bör minst genomgä tvä till den fastställda
minimividd och dessutom ett till utförligare vidd.
Elevernes antal kan ej vara högre än 56, för att kunna bo vid läroverket, hvilket styrelsen
yttrar att erfarenheten visat vara nödvändigt och under senare år burit de bästa frukter. Ett större
antal anses icke heller kunna beqvämligen i liirosalarne af nuvarande lärarepersonal njuta undervisning.
Nuvarande lärares antal är 13, nämligen i
Matematik,
Mekanik,
Beskrifvande geometri,
Fysik,
Kemi,
Artillerivetenskap,
Befästningskonst med ritning,
Krigskonst och krigshistoria,
Topografi och fältmätning,
Artilleriritning,
Husbyggnadskonst, väg- och vattenbyggnadskonst och byggnadsritning,
Artilleristyckens tillverkning och besigtning.
Astromomi och matematisk geografi
aflönas ej vid läroverket utan undervisas af professorn vid topografiska corpsen, som i denna
egenskap är tjenstgöringsskyldig.
Efter tagen del af nuvarande förhållanden anser komitén först att krigshögskolan bör stå direkte
under den styrelse för krigsundervisningen, som komitén ernar föreslå, och således
alt den ät generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet uppdragna spcciela styrelse öfver
delta läroverk hör upphöra.
samt att, såsom förr egt rum,
krigshögskolan får sin egen befälhafvare, på stället boende.
I afseende på den nuvarande undervisningen få kommitterade för sin del godkänna:
Den nuvarande fördelningen i allmän och högre kurs;
Dessa buda kursers nuvarande lärotider;
Lärotidernas nuvarande indelning;
lnlrädesfordringarna till högre kursen.
Rörande inträdesfordringarna till allmänna kursen få kommitterade åberopa sitt förslag vid krigsskolan,
rörande artilleri- oeh ingeniörofficerarnes förbindande och arméns officerares frivilliga qvarstadnande
vid krigsskolan för att der aflägga inträdesexamen till krigshögskolan, i stället för denna examens
afläggande vid artilleregementena.
Rörande för öfrigt
inträdesfordringarna till allmänna kursen, äfvensom läroämnenas fördelning till elevers af
särskilda vapen, anse kommitterade alt allt detta bör af en blifvande krigundervisning sstyrelse
pröfvas, och fastställas af Konungen i kommandoväg.
Likväl anser sig komitén böra tillstyrka
att gymnastik och vapenföring, som nu saknas vid krigshögskolan, införas såsom förbindande
öfning ar för alla.
Dessa öfningar hafva förut der funnits med särskild aflönad lärare, och kommitterade tro det
icke kan försvaras att de vid en krigsskola fattas.
64
Äfven anse kommitterade att följande ämnen böra för arméns officerare tillkomma, för att kunna
uppfylla ändamålet att innefatta en lärokurs för blifvande generalstabsofficerare:
fransyska språkets talande och skrifvande,
Militärförvaltning ;
Militärgeografi och militär statistik;
G ener alstab slör a;
Krigskonst och krigshistoria i utförligare kurser;
Taktiska öfningar, bestående i anvisning på mark huru olika sådan bör af de frenne truppslagen
besättas, inredas till försvar, anfallas och försvaras.
Taktiska och strategiska frågors utförliga skriftliga besvarande.
Dermot föreslå kommitterade att, för generaistabsofficerare, mot hvad nu är händelsen
förkortade kurser bestämdes uti:
befästningskonst och befästningsritning;
Artilleri och artilleriritning;
Använd matematik samt
beskrifvande geometri.
Då teknologiska institutet, i sin numera vidgade bestämmelse, med vida mera syftesenlighet kan
lemna undervisning åt civil-ingeniörelever än krigshögskolan, och desse dessutom, genom deras alldeles
speciela studier och derjemte icke tillhörande krigsståndet, föranleda flera svårigheter, och icke synas
kunna undgå att hafva störande inflytelse på såväl undervisning, som på skolan i allmänhet, och
då deras antal som der söka undervisning, under senare åren alltmera aftagit, så föreslår komitén:
att civil-ingeniörelevers undervisning vid krigshögskolan upphör.
Då krigshögskolan, såsom en högte bildningsanstalt för officerare, står i sitt förhållande till krigsskolan
i en främre ställning, hvilkeu äfven i det yttre bör falla i ögonen, föreslår komitén:
att krigshögskolan får rang framför krigsskolan.
Såsom alldeles oundgänglig måste komitén föreslå en högre lönestat för befäl och lärare samt för
betjenings- och underhållskostnaderna. Denna stat är, i synnerhet vid jemförelsen med krigsakademiens,
så i ögonen fallande låg, att den icke står i ringaste förhållande hvarken till arbete eller till undervisningens
vigt och anseende. I synnerhet är detta händelsen då lärarne icke äro officerare, och således
icke hafva löner vid armén, såsom tillskott till sina ringa arvoden. Icke heller kan det vara lämpligt,
att vid läraretillsättningar i vissa ämnen såsom i matematik, fysik och kemi, vara, i och fär arvodens
ringa belopp, tvungen att taga officerare till lärare. Den nuvarande andre styresmannen, den
egentlige befälhafvaren på stället, har icke något biträde vid uppsigten öfver ordningen, är derjemte
intendent öfver kronoegendomen Marieberg och öfverhopad med dertill hörande alla småbestyr. samt
äfven bibliothekarie, för hvilket allt tillsammans han uppbär 1,150 rdr En tjenstgörande major borde
förordnas, som biträdde honom vid uppsigt öfver ordning och disciplin, vore intendent öfver kronoegendomen,
samt derjemte bibliothekarie, så att befälhafvaren kunde odeladt få egna sig åt befälet
öfver högskolan, samt åt ledningen af hela undervisningen, hvilken också skulle numera ensamt ligga
i hans hand, sedan generalfälttygmästarens befattning dermed skulle upphöra, hvarföre hans aflöning
borde öfverensstämma med befattningens ansvar
Vid förslag till ny arvodesstat har komitén lagt den vid krigsakademien nu gällande till grund, ehuru
komitén stundom icke vågat föreslå den till samma belopp. Det är visserligen sannt, att något mindre
materielt arbete skall uppkomma genom ett mycket större antals undervisning och examinering, men
härvid är den stora skilnaden, att en undervisning af högre vidd och slag fordrar ojemnförligt större
både studier och nödvändighet att oupphörligt fortsätta dem, i jemnbredd med tidens och vetenskapens
framsteg, hvaremot vid undervisning i elementerna detta icke i samma grad erfordras. Vid krigsakademien
är den nuvarande lästiden egentligen endast fem och en half månad hvarje år, hvilket visserligen
vid den nya krigsskolan komme att undergå förändring; deremot fortfar den vid Marieberg,
med få månaders afbrott för de praktiska öfningarna. Vid krigsakademien hafva lektorerne 3,000
65
riksdaler, utom boning, hvilket icke kan lärarne § Marieberg beredas, informations-officerarne 1.200
riksdaler och biträdande lärarne 750.
Läraren i matematik och mekanik vid läroverket å Marieberg har nu endast 1,800 riksdaler.
Äfven då han åtnjuter lön som officer är detta arvode nog lågt för hans trägna och föga afbrutna
sysselsättning. Läraren vid teknologiska institutet har 4,500 riksdaler i lön. Det finnes intet skäl,
hvarken i mindre arbete eller i lärokursens mindre höjd, att läraren i matematik vid krigshögskolan
skulle hafva mindre, då han icke är officer. Ar han deremot detta, borde han åtminstone erhålla
2.000 riksdaler. En ny lärare behöfdes i teknisk mekanik och machinlära. hvilken brist vid detta
läroverk, der artilleri- och ingeniör-elever behöfva undervisning häruti, är känbar. Lärarne i fysik
och kemi, som nu blott ega 750 riksdaler, borde, om de äro officerare, hafva 1,200 riksdaler; i annat
fall 2,000. Nya arvoden äro föreslagna för lärarne i generalstabsämnen. För öfriga lärare äro
arvodena förhöjda, på sätt som synes. En repetitör är. såsom behöflig, tillagd och det ringa arvodet
förhöjdt. Lärarebefattningarna i fransyska, gymnastik och vapenföring skulle bestridas af lärare
vid krigsskolan.
Äfven betjeningsstaten måste höjas; vaktmästaren som tillika har vården om stallet och inventarierna
har endast nu 700 riksdaler. Med betraktande af hans många göromål och den ansvarighet
honom åligger föreslås 900 riksdaler. De tre drängarne hafva 405 riksdaler. Föreslås, i anseende
till födans dyrhet på stället, en tillökning af 50 riksdaler. För vedsågning tillökning af 25 riksdaler.
För städning och skurning i lärosalar och boningar har blott betalts 450 riksdaler, men kontraktet
är på den åtagandes sida uppsagdt: en förhöjning af 150 riksdaler, som är ringa,k är föreslagen. Äfven
för renhållningen en förhöjning af 70 riksdaler.
För bibliotekets och fysiska kabinettets underhåll samt för laborationer är endast anslaget ! ,500
riksdaler.
Då genom det vidgade studerandet af kemien samt högre kursers inrättande förbrukningen vid
laboratoriet ökats och denna kostnad först måste utgå, så blifver så ringa öfrigt till böckers och instrumenters
inköp, att högskolan icke kan tillegna sig det nödvändigaste. Teknologiska institutet har
årligen till biblioteket 2,000 riksdaler, till instrument och andra samlingar 3,000 riksdaler samt till
laboratorium 1.500 riksdaler. Det kan således endast räcka till det allranödvändigaste, om till dessa
tre poster föreslås 3.000 riksdaler.
Öfriga artiklar å »omkostnads- och underhållsstaten» äro upptagne till samma belopp som å
1861 års stat för detta läroverk.
Stat för krigshögskolan:
Stab.
Förut.
Föreslaget.
Befälhafvaren boende på stället
2,500:
Tjenstgörande major (kapten) intendent och bibliotekarie .
_ 1,000: —
Läkare
300
— 300: —
Adjutant
— 600: —
Redogörare
~ 750: —
2,650
— 5,150: —
Lärare:
Matematik och mekanik (om officer. 2,000)
1,800
_ 4,500: —
Teknisk mekanik och machinlära
— 1,200: —
Fysik (om officer, 1,200)
750
— 2,000: —
Kemi (om officer, 1.200)
750
— 2,000: —
Beskrifvande geometri ...
750
— 1,000; —
Transport 4,050
— 10,700: —
Landförsvarskommit. Bet. II.
9
66
Förut.
Transport 4,030
Artilleri  750
Artilleri och Croquisritning  450
Befästningskonst med ritning  900
Krigskonst och krigshistoria  900
Topografi, militärgeografi och fältmätning  750
Militärförvaltning och generalstabslära
Civil byggnadskonst  900
Artilleritillverkning och besigtning  150
4 repetitörer efter 600 .
1,350
Lärare i geodesi och matematisk geografi. Professorn vid topografiska corpsen —
» fransyska, gymnastik och vapenföring aflönas vid krigsskolan . —
10,200:
Föreslaget
10,700
1,200
750
1,200
1,200
1,000
500
500
150
2,400
19,600: —
Betjening:
Vaktmästare med vård om stall och inventarier
700
—
900: —
Tre drängar (efter 455) ... ....
1,215
—
1,365: —
Vedsågning under vintern
202
50.
227: 50.
Linnetvätt
300
—
300: —
Städning och skurning i lärosalar och boningar .
450
—
600: —
Renhållning (latriners)
180
—
250: —
5,047
50.
3,642: 50.
Omkostnader
och underhåll:
Bibliotek, fysiska kabinettet och laboratorium
i,500
—
3,000: —
Praktiska öfningar
—
1,500: —
Ved och lysning
3.260
—
3.260: —
Reseersättningar
1,000
—
1,000: —
Inventariers underhåll
1,300
—
1,300: —
Skrifmaterialier
225
—
225: —
Extra utgifter
1,157
50.
1.157: 50.
Stallet
2,660
—
2,660: —
12,602
50.
14,102: 50.
Tillsammans
28,500
—
42,495: —
Vid jemförelse mellan den gamla staten och den föreslagna synes att ett ökadt anslag af 14,000
riksdaler blefve nödvändigt. Bland de nuvarande inkomsterna böra 3,000 rdr frånräknas såsom anslagna
till artilleriläroverket, i och för ingeniör-elevers undervisning, och således vid denna undervisnings upphörande
kunde ifrågakomma att från läroverkets stat böra afgå. Deremot borde kunna påräknas att
krigshögskolan erhölle de 3,000 rdr som ständerna vid sednaste riksdag anslogo till lärare-arvoden i
generalstabsämnen. Således skulle, i alla händelser, icke mer än 14,000 rdr ytterligare behöfvas.
Besparing vid krigsskolan skulle visserligen uppkomma af 9,000 rdr, hvilken lämpligen kunde
användas till krigshögskolan; men dä denna besparing icke kan på flere år vinnas, men behofvet af
en förhöjd stat för krigshögskolan är redan för handen, anser komitén det vore ganska önskligt
att denna förhöjda stal. så snart möjligt vore, leunde för krigshögskolan erhållas,
samt att
i sammanhang dermed den nya organisationen för krigshögskolan kunde genast inträda,
utan afvaktan å krigsskolans organisation, af hvilken krigshögskolans icke står i något annat beroende.
67
än att lärare i fransyska språket samt i gymnastik och vapenföring icke knnde af krigsskolan lemnäs
och således under, tiden kunde fordra några lämpliga arvoden.
3. Styrelse för krigsundervisiriiigen
Komitén anser en sådan vara alldeles nödvändig. För det närvarande bestämmer guvernören för
krigsakademien, med dess kansler, allt rörande undervisningen, tillvägabringar hvilka förändringar han
uti densamma för godt finner, vidgar eller inskränker gränserna för densamma utan att chefen för
landlörsvarsdepartementet derom eger ringaste kännedom. General-fälttygmästaren och chefen för artilleriet
förfar lika godtyckligt rörande det högre läroverket, utnn att hvarken chefen för ingeniörcorpsen
eller chefen för generalstaben (departementschefen), fastän officerare der bildas, har någon röst
vid lärokursernas bestämmande. Sådant förekommer i intet annat land. Något sammanhang eger ej
heller rum mellan undervisningen vid krigsakademien och den vid det högre läroverket, men båda
fortgå, utan att behöfva rätta sig efter hvarandras bestämmanden.
Sådant kan icke vara till undervisningens båtnad. En person bör finnas, som jemte det han vakar
öfver krigsundervisningens gång. kan taga initiativ i alla hithörande frågor.
En inspektor öfver hela krigsundervisningen så vidt den rörer officersbildningen vore härtill lämpligast,
och vid hans sida, för vissa fall, ställd en krigsundervisnings-kommission. Inspektorn borde
vara en generalsperson biträdd för expeditionsgöromål af en adjutant, som bör hafva genomgått krigshögskolan
Alla
till underbefälets bildning hörande skolor såväl vid artilleriet som vid ingeniör-corpsen, anser
komitén böra hädanefter såsom hitintills förblifva under chefernes för dessa corpser styrelse, enär desse
äro ansvarige för sina corpsers tjenstbarhet, hvartill denna bildning närmast hörer. Likaså med korporalskolor
vid infanteriet och kavalleriet, äfvensom med underofficersskolor vid armén, för den händelse
sådane skulle komina att inrättas.
I de fleste andra land finnes en styrelse för krigsundervisningen. antingen såsom i Frankrike och
flere Tyska land, utgörande byråer under krigsministern, eller, såsom i Preussen, af en inspektor, eller,
såsom i åtskilliga andra Tyska land. af chefen för generalstaben, eller ock af en militär-studie-kommission.
Äfven i vårt land egde vi, men endast för helt kort tid, en sådan styrelse. Då krigskollegium
omorganiserades 1805, inrättades ett »instruktions-departement» som »skulle ega inseende öfver alla i
riket inrättade militära undervisningsanstalter, pröfva och utstaka de instruktionskurser som kunde anses
lämpliga samt handhafva allt som rörde ekonomien». Krigspresidenten var ordförande, och ledamöter
voro: »guvernören för krigsakademien såsom föredragande för militärärenden, ett krigsråd såsom
föredragande för civilärenden, samt de ledamöter Kongl. Majit vidare dertill förordnar» Dessa ledamöter
voro generaladjutanterne för arméen och flottorna, general-fälttygmästaren, cheferne för fortifikationen
och Svea artilleri-regemente, ett amiralitets-kammarråd samt landshöfdingen von Rosenstein Men
1811 återgick man till splittringen. Instruktions-departementet upphäfdes »såsom onödigt», artilleriets
och fortifikationens undervisningsanstalter ställdes under dessas chefer ensamt, och krigsakademien erhöll
då sin »kansler».
Vid krigsskolan och vid krigshögskolan borde ingen åtgärd vidtagas rörande krigsundervisningen
eller på denna inverkande utan att hänskjutås till irispektorns afgörande och Konungens fasställelse.
Alla förslag till lärares tillsättande böra till honom insändas och då sysslorna af Konungen tillsättas
med hans utlåtande till Kongl. Maj-.t ingå. Inspektorn bör besöka båda krigsskolorna samt förskaffa
sig nära och bestämd kännedom om huru vidtagna åtgärder verka
För vigtigare frågors afgörande, såsom pröfning af de undervisningsprograminer som befälhafvarne
för krigsskolan och för krigshögskolan insända till fastställelse, för frågor om förändring i lärotider
68
eller dessas indelning eller livad annat som har vigtigare inflytelse på undervisningen, äfvensom i allmänhet
då inspektorn vill taga något initiativ till undervisningens förbättring, sammankallar han under sitt
ordförandeskap, en krigsundervisnings-kommission bestående af general-fälttygmästaren, cheferne för ingeniör-corpsen
och för topografiska corpsen samt en högre infanteri- eller kavallerioflicer, hvilken kommission
i ämnet utlåter sig, och inspektorn insänder detta utlåtande till Konungens afgörande i kommandoväg.
Hvarje år bör inspektorn till departementschefen insända rapport om krigsundervisningens tillstånd
samt om de förändringar i densamma sorn under året tilldragit sig.
Samband i krigsundervisningen, likställighet i sådant som icke utan skäl bör vara olika, tillsyn
öfver att undervisningen uppf)lier sin bestämmelse, att nit och skicklighet blifva uppmuntrade och belönade,
samt ålagdt initiativ tili vidtagande af förbättringar i undervisningen — synes böra blifva
följden af detta förslag.
Komitén föreslår derföre:
Tillsättandet af en inspektor, en generalsperson, för hela krigsundervisningen, sä vidt denna rör
officersbildningen, med ett lämpligt arvode;
Förordnandet af en adjutant, som genomgått krigshögskolan till inspektorns expeditionsbiträde,
med lämpligt arvode;
Förordnandet, för vigtigare frågors behandling, af en kngsundervisnings-kommxssion, under in—
speklorns ordförandeskap, bestående af gener alfalttygmästar en, cheferne för ingeniör corpsen och
för topografiska corpsen samt en högre infanteri- och en kavalleriofficer;
Utfärdandet af en instruktion sorn bestämmer inspektorns och kommissionens verksamhet.
Då komitén föreslagit att den nya krigshögskolans organisation skulle träda i verksamhet,
så snart medel till dess nya stat kunde erhållas — oberoende således af den nya krigshögskolans
småningom skeende ombildning, så tror komitén att
den föreslagna styrelsen för krigsundervisningen borde träda i verksamhet samtidigt med
den nya krigshögskolan,
så mycket hellre, som det väl vore af vigt, att denna styrelse öfrervakade de många åtgärder, som
komme att vidtagas, med föranledande af krigsakademiens ombildning till krigsskola.
Sedan förestående underdåniga förslag under den 30 April 1862 blifvit till Eders Kongl. Majit
iidemnadt, hafva kommitterade till slutlig behandling förehaft frågan om generalstabens organisation. De
hafva dervid ansett att den nuvarande topografiska corpsen skulle såsomfjsärskild corps upphöra
och dess göromål öfvertagas af den nya generalstaben 1 öfverensstämmelse härmed få kommitterade
nu i underdånighet föreslå
att chefen för generalstaben må i stället för chefen för topografiska corpsen ingå i undervisningsrådet;
och
då således i detta råd skulle ingå 5 genernls^personer, utom inspektorn för militärundervisningen,
nemi. general-fälttygmästaren, chefen för generalstaben och chefen för ingeniörvapnet,
att för den händelse Eders Kongl. Majit skulle finna lämpligt att förordna någon af dessa
trenne till inspektor, då en officer af minst regementsofficers grad och tillhörande antingen infanteriet
eller kavalleriet, måtte såsom femte ledamot i undervisningsrådet inkallas.
INNEHÅLL.
Allmänna medborgerliga krigsbildningcn sid. 8.
Vapenöfningarne  u |(|
Underbefälsskolor  » ‘>ö
Skjutskolor  »38
Ridskolor  »39
Kavalleriskolor  »46
I ndervisning i gymnastik och vapenföring » 48.
OfTicersbildningen:
1. Krigsskolan  „ 49
2. Krigshögskolan
g|_
3. Styrelsen för krigsundervisningen  » 67.
Landförsvarskomit. Bet. II.
UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE,
ANGÅENDE
LANDFÖRSVARET,
AFGIEVET DEN 12 MAJ 1865
AF
DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMMITTERADE.
lil.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS JOH. BECKMAN,
1865.
> IB "Kl .Uö', "Ots T 'SVjiT
9. OM ARMÉENS AFLÖNING.
Med anledning af det olika sätt, hvarpå aflöningen vid indelda och värfvade arméen nu utgår,
föranlåtas kommitterade att särskildt yttrande för hvar och en af dessa delar al arméen i förevarande
ämne afgifva:
A) Indelda Arméen.
Kommitterade, som fått sig i nåder förelagdt att undersöka, i hvad mon de tillgångar hvarje
regemente och corps eger, medgifva att derinom reglera aflöningsförmonerna på ett rättvist och tillfredsställande
sätt, eller i motsatt fall huru en sådan reglering lämpligare må kunna vinnas och
hvilka brister behöfva fyllas, anse sig böra, innan kommitterade gå att i underdånighet redogöra
för utgången af denna undersökning och det förslag till ny lönereglering, kommitterade med anledning
deraf uppgjort, först i korthet framställa, huruledes arméens aflöningsväsende till sina hufvudgrunder
ursprungligen varit ordnadt, enligt Konung Carl Xl:s s. k. militise-indelningsverk, hvilka
förändringar deruti tid efter annan egt rum samt den närvarande regleringen af arméens aflöningstörhållanden,
äfvensom de bristfälligheter, som nu deruti förefinnas och hvarigenom en förnyad lönereglering
ansetts vara af behofvet påkallad.
Då det till sina grundvalar urgamla militise-indelningsverket af Konung Carl XI ordnades och
fulländades, anslogs till befälets aflöning vid hvarje regemente till häst och fot ett visst i daler
silfvermynt efter ”kronovärde” beräknadt belopp af hemmansräntor och kronotiondespanmål, sålunda,
att för hvarje beställning anvisades ”indelades” räntor af vissa hemman, motsvarande antingen hela
lönen eller en del deraf, i hvilket senare fall fyllnad för återstoden af lönens belopp anvisades i
kronotiondespanmål. Ett af de sålunda under lönen indelade hemmanen uppläts åt löntagaren
(indelningshafvaren) till boställe, med skyldighet att detsamma till sin nytta väl bruka. Af de öf
riga
hemmanen egde han uppbära räntan, antingen in natura eller i penningar efter markegångspris,
enligt samma grunder, hvarefter räntan eljest skolat till kronan omedelbart erläggas. Jemtöras
sins emellan de på detta sätt till löntagare inom olika regementen anslagna räntor och kronobonden
(indelda löner), så visar sig otvetydigt afsigten och bemödandet att åstadkomma en rättvis likhet i
aflöningen uti lika beställningar; och emedan lönerna voro från början någorlunda tillräckligt beräknade
mot behofvet, de bästa hemmanen uttagna till boställen samt markegångsvärdet å den indelda
spanmålen snart öfversteg kronovärdet, kunde vid denna tid, såsom Konung Carl XI jemväl åsyftat,
arméens befäl anses väl lönadt; och samma förhållande skulle äfven framgent hafva fortfarit, till
följd af jord- och varuvärdenas stegring i jembredd med lefnadskostnaderna, om icke, tid efter annan,
rubbningar skett i det ursprungliga aflönings-indelningsverket, härledda hufvudsakligen af förändringar
i befälets antal och till en del äfven derigenom att vissa indelningar blefvo till statsverket
indragna. "Bilagorna A och B utvisa skillnaden mellan det på stat varande befälets antal, enligt
Konung Carl XI:s indelningsverk, samt nu gällande organisation; och skall för de hufvudsakligaste
förändringarna med befälspersonalen mellan dessa begge tidpunkter i det följande närmare
redogöras.
Enligt meranämnda indelningsverk funnos vid hvarje regemente och corps löner anslagna för
1 Öfverste, 1 Öfverstelöjtnant oell 1 Major, samt på hvart och ett kompani 1 Ryttmästare eller Kapten,
1 Löjtnant och 1 Kornett eller Fänrik. Regementena bestodo i allmänhet af 8 kompanier
hvartdera, men Lifregementet till häst hade undantagsvis 12 samt Nerikes och Wermlands (då ett
4
enda) regemente 10 kompanier. Dessutom humös indelningar anvisade på hvarje jfcowatfen-kompani
tor en qvartermästare och 3 korporalen hvilka senare ansågos såsom underofficerare och hade boställe,
samt pa hvarje infaswteW-kompani för I Fältväbel, 1 Sergeant, I Förare, I Furir och 1
Rustmästare. Särskildt förekommo vid kavalleriet I regementsqvartermästare, 1 regementsskrifvare
(som vid Lifregementet tillika var Auditör, men snart delades lönen mellan I Auditör och 1 Regementsskrifvare),
1 Regementspukare och 2 (vid Östgöta kavalleri) Handverkare, äfvensom, på
hvart och ett kompani, 1 Prest, I Mönsterskrifvare, 1 Barberare, I Profoss och 1 Hofsmed. För
Trumpetare fanns i allmänhet blott en lön indelad på kompaniet, men Lifregementets samtliga kompanier
och öfrige regementens s. k. lifkompanier hade 2 Trumpetare. Särskild Regementsprest och
Regemeutsfältskär fanns vid kavalleriet blott på Lifregementet. Allenast Södra Skånska Kavalleriregementet
egde särskild Auditörsindelning; och vid hvart och ett af de begge Skånska kavalleriregementena
var den ena barberaren Regementsfältskär. Lifregementet var undantagsvis i flera afseenden
bättre försedt än de öfrige regementena. Det hade sålunda t. ex. 1 Stabsryttmästarelön, den enda på
hela arméen. Bohus läns Dragoner, såsom organiserade efter dragon- och icke efter rytteri-indelning,
skiljde sig i åtskilliga delar från öfrige kavalleriregementen, såsom af tabellen A inhemtas. Alla de
här ofvan uppräknade särskilda beställningarna vid kavalleriet voro försedda med indelningar och i
allmänhet äfven med boställen. I sistnämnda hänseende förekom undantag egentligen blott för en
del lägre beställningar såsom Barberarens m. fl. Älven vid infanteriet funnos skiljaktigheter regementena
emellan i afseende å stabspersonalen: dock voro dessa mindre än vid kavalleriet. Hvarje regemente
hade 1 Regementsqvartermästare, 1 Regementsfältskär och 2 Barberare eller Fältskärsgesäller,
1 Regementsskrifvare, 1 Regementsväbel, 3 Profosser, i Hautboister (dulsian- och skalmejblåsare),
1 Regementsprest och 2 Kompaniprester (vid Dalregementet fanns dock endast 1 Kompaniprest).
Vid Östgöta, Uplands, Skaraborgs, Elfsborgs samt Nerikes och Wermlands regementen
fanns äfven I Adjutantsindelning, men vid de öfriga regementena ingen. Likaså förekom Auditörsindelning
blott vid Uplands, Elfsborgs och Helsinge regementen. Hvarje kompani inom samtliga
regementena egde 1 Mönsterskrifvare, 2 Trumslagare och I Pipare. Likasom vid kavalleriet hade
hela denna personal indelningar och i allmänhet äfven boställen. Der tillgången var ringa på hemman
eller hemmansdelar, som kunde till boställen anvisas, hvilket förhållande isynnerhet inträffade
uti de nordligare landskapen, lemnades ersättning i afradsspanmål (s. k. hemkall), eller ock anvisades
vissa inqvarteringshemman, der indelningshafvaren egde åtnjuta ”husrum och värme.”
Öfversten, Öfverstelöjtnanten och Majoren inom de begge vapnen voro, enligt tidens sed, tillika
Kompanichefer, d. v. s. uppburo den till sitt kompani hörande Ryttmästare- och Kaptens-indelning.
Vid dessa s. k. ”Stabskompanier” funnos således, förutom cheferne, endast 2:ne officerare (med undantag
af Lifkompaniet vid Lifregementet, såsom redan är nänmdt). Löjtnanten förde kompaniet,
Kornetten eller Fänriken gjorde Löjtnants tjenst och Qvartermästaren eller Fältväbeln företrädde Kornettens
eller Fänrikens ställe. Löjtnanten vid Öfverstens kompani eller Lifkompaniet kallades
Kaptenlöjtnant, men hade lika indelning med de öfrige Löjtnanterne. Då således enhvar vid stabs
kompanierne
gjorde tjenst i närmast högre grad, blef inom kort följden häraf, att desse officerare
uppflyttades till samma högre grader, men med bibehållande af närmast lägre indelning, hvarvid
Rustmästaren, såsom lägste underofficer, tick nöja sig med rotelön eller vacansafgiften af tvänne
nummer.
Den väg, som sålunda öppnades, att till högre tjenster anvisa lägre indelningar, följdes i allmänhet
vid senare förändringar och tillökningar af befälspersonalen, dels emedan förhållandena
icke vidare medgåfvo att till nya tjenster anvisa indelda löner, dels och emedan statens uttömda tillgångar
efter långa och olyckliga krig, alstrade en sparsamhetsanda, som stundom snarare ville från
indelda arméen hemta tillgångar, än understödja densamma med nya anslag, svarande emot nya behof.
Endast vid större organisationsförändringar anvisades nya penningelöner, men i allmänhet endast
till de lägre graderne, som genom organisationerna förlorat sina indelningar, hvilka ofta icke
voro de ursprungliga, utan, såsom nyss är nämndt, redan förut blifvit från en eller flere lägre grader
till högre uppflyttade.
5
Under Konung Carl XI:s tid funnos visserligen generalslöner å stat uppförde, men antingen nu
desse redan tran början ansågos otillräckliga, eller tor andra ändamål blefvo behöfliga, hvarigenom
de snart indrogos, bibehöllo i allmänhet Regementscheferne vid befordran sina öfverstelöner, hvaraf
inträffade att högre militära befattningar aflönades med öfversteindelninger. Då Öfverstelöjtnanterne
således allt oftare förde regementena, blefvo, såväl af detta som af andra skäl, Secundmajorer tillsatte,
hvilka aflönades med de bästa återstående Kaptensindelningarna. Vid deras kompanier inträffade
då samma förhållande som vid de öfriga stabskompanierne blifvit omförmäldt. Uti enahanda
riktning, eller till lönens uppflyttande från lägre grad, för hvilken den var anvisad, till högre, verkade
tillsättandet af Auditörer och 2:dre Adjutanter vid de regementen, der sådane icke ursprungligen
voro antagne, eller, hvad de senare beträffar, icke funnos till dubbelt antal; hvilken löneförflyttning
fortgick grad efter grad ända ned till soldatlönen. Delningen, år 1812, af Smålands Kavalleri
i tvänne och af Nerikes och Wermlands regemente likaledes i tvänne regementen eller corpser
tillika med Lifregementets Husarers (då Lifregements-Brigadens lätta Dragoncorps) och Smålands
Husarers (då Dragoner) fördelning, de förre i 8, de senare i 6 sqvadroner, medförde en tillökning
i befälets antal, som, då bon endast ofullständigt motsvarades af de på samma gång för ändamålet
anvisade kontanta anslag, måste medföra en betydlig rubbning i de gamla löneförhållandena.
De tillgångar, som inom indelda arméen kunde anlitas för alla dessa jemkningar och uppflyttningar
bade under tiden blifvit förminskade genom den, år 1725, bildade Generalförrådskassan, till
hvilken indrogos boställen och indelningar för åtskilliga lägre beställningar, såsom för en del Gevärsbandverkare,
Sadelmakare, Hautboister, Pipare, Trumpetare, Hofslagare och Barberare. Vid denna
kassas upplösning öfverflyttades större delen af dessa boställen och indelningar till statsverket. Emellertid
kunde flertalet af de beställningar, hvilkas indelningar sålunda försvunno, icke undvaras, hvarföre
åt dem anvisades nummerlöner, jemte det att för underhållet af musikpersonalen inrättades s.
k. musikkassor vid regementena, dels genom bidrag af oflicerarne, dels genom alkastningen af för
detta ändamål anslagna mindre indelningar.
Ännu större voro emellertid de törryckningar i aflöningsverket, som blefvo en följd af den år
1810 beslutade extra roteringen samt allmänna Beväringsmanskapets inrättande år 1812. En så
betydlig förstärkning i tillgången på manskap för arméen, som häraf uppkom, föranledde tillsättningen
af det s. k. tredje bataljonsbefälet, hvarigenom regementena i allmänhet ytterligare erhöllo I Major,
l Adjutant, 4 Kaptener, 4 Löjtnanter, 4 Fänrikar och 21 Underofficerare (Nerikes, Wermlands
och Jemtlands regementen lingö hvardera 8 Löjtnanter i stället för 4 Kaptener och 4 Löjtnanter),
men tingo ej annat bidrag till denna personals aflöning än 8 Fänrikslöner ä 200 Rdr Bco hvardera
och vacansafgilten för 27 rotar på hvarje regemente. Då härtill kom att arméen år 1813
indelades på divisioner och brigader, som år 1815 förändrades till inspektioner och brigader, samt
vid denna organisation, i brist af annan tillgång, de bästa öfversteindelningarna (tillsammans 18 af
det ursprungliga antalet 21) anvisades till Fördelnings- (Inspektions-) och Brigadgeneralslöner, blef
nu det allmänna förhållandet inom indelta arméen, att löntagarne icke åtnjöto de mot deras beställningar
svarande lönerne, utan oftast vida lägre. Att detta måste vara liktydigt med en löneförsämring
är uppenbart ; och naturligt, då arméens befäl blifvit så betydligt ökadt under tidens lopp, utan
annat bidrag från statsverkets sida för det ökade befälets aflöning, än ett högst otillräckligt kontant
anslag, och, på bekostnad af den verkliga manskapsstyrkan, ett antal rotelöner för underbefälet, men
på samma gång till statsverket indragits boställen och indelningar af ett icke obetydligt värde.
Kommitterade skola nedan, i sammanhang med uträkning af kostnadsbeloppet, för löneregleringens
genomförande, framlägga en beräkning och jemförelse af de tillgångar, som arméen sedan indelningsverkets
ordnande intill närvarande tid å ena sidan erhållit, och å den andra genom indragningar
förlorat; men torde, såsom upplysande i afseende å missförhållandet emellan tillökningen i
befälets antal och i lönerna, böra nu exempelvis anföra förhållandet i detta hänseende under nedannänmde
olika år, vid ett infanteriregemente, hvars Öfverste-indelning det senare året var anslagen
till Generals-aflöning. — Löntagande personalen utgjorde
6
år
1690
år
1820
1
Öfverste
1
General.
1
Öfverstelöjtnant
1
Öfverste.
1
Major
3
Majorer.
3
Adjutanter.
5
Kaptener
12
Kaptener.
8
Löjtnanter
12
Löjtnanter.
8
Fänrikar
12
Fänrikar.
8
Fältväblar
12
Fältväblar.
3
Fanjunkare.
8
Sergeanter
12
Sergeanter.
8
Förare
12
Förare.
8
Fourirer
12
Fourirer.
8
Rustmästare
12
Rustmästare.
S:a 64 personer. 107 personer;
således år 1820 en tillökning af 43 personer.
1 regementets lönetillgångar samma år utgjorde tillökningen endast
8 Fänrikslöner ä 200 Rdr Bco  1,600
27 rotelöner (af 2 rotar hvardera} beräknad till 90 Rdr Bco  2,430
Bco Rdr 4,030,
hvilket belopp, fördeladt på de 43 personerne, belöper å livar och en af dem med allenast 93 Rdr
34 skill. Banco.
Endast möjligheten af ett sådant missförhållande emellan tillökningen å ena sidan af löntagarne
och å den andra af lönetillgångarna, visar det indelda löningssättets seghet. Emellertid var det nu
anlitadt till det yttersta; och, utom den häraf uppkomna löneförsämringen, visade sig äfven ojemnhet
i lönernas belopp, icke allenast mellan olika regementen, utan äfven inom samma grad vid samma
regemente. Denna ojemnhet bestod icke blott i den, som naturligen uppkommit genom boställenas
olika upparbetning under en tid af nära \\ århundrade, utan äfven, såsom ofvan blifvit nämnd t, deri,
att indelningar till olika beställningar uppburos af löntagare inom samma grad, så att t. ex., af 12
Kaptener, endast 3:ne hade Kaptens-indelningar, men 8 hade Löjtnants- och 1 icke mer än Fänriksindelning.
Om den förveckling, som i detta hänseende var rådande, lemnar den genom Kongl.
Brefvet den 23 mars 1813 för 14 regementen fastställda lönereglering ett begrepp. Enligt denna
reglering skulle lönerna sålunda disponeras: Öfverstelönerne borde efterhand tilläggas Divisions- och
Brigadgeneraler.
Af öfre staben tilldelades:
Öfversten, Öfverstelöjtnants indelning,
Öfverstelöjtnanten, tillika förste Major, Majors indelning,
Andre Majoren, Kaptens indelning,
Tredje Majoren, Kaptens indelning.
Af mindre staben:
Regementsqvartermästaren, indelning,
3 Adjutanter, Fältväbels indelning,
Regementsauditören, 3:ne Mönsterskrifvareindelningar,
Regementsläkaren, indelning,
Regementspastorn, indelning,
Regementsskrifvaren, indelning.
7
Af ringare staben:
Expeditionsmönsterskrifvaren, lön,
4 Uppbördsskrifvare, lön,
Regementsväbeln, Profoss lön,
Musikdirektöi’en, Profoss lön,
Regementstrumslagare!!, Profoss lön,
8 Hautboister, Trumslagare lön,
3 Hornblåsare, „ ,,
Pistolssmeden, Rotelön,
Stockmakaren, ,,
3 Profosser, „
Af kompanistaten:
i 3 Kaptenslöner,
12 Kaptener, j 8 Löjtnants löner,
( 1 Fänriks lön,
12 Löjtnanter,
12 Fänrikar.
3 Fanjunkare, 2:ne Rotelöner hvardera,
rvw "ii 8 Förarelöner,
12 Falteblar, , ^ ^
12 Sergeanter *
12 Förare, 2:ne Rotelöner hvardera,
12 Fourirer, „ „
12 Rustmästare, „ „
48 Korporaler, Korporalslöner och
24 Trumslagare, en Rotelön hvardera.
Denna reglering skiljer sig endast i sådant fall från en något senare fastställd, att då ytterligare
4 Fänrikar eller tillsammans 8 erhöllo, såsom redan är nämndt, penningelöner.
Under dylika förhållanden kunde behofvet af en allmän och genomgripande lönereglering och
löneförbättring för indelda arméen icke längre undgå att göra sig gällande.
Vid 1823 års Riksdag anmälde Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t, att de funnit Befälet vid
Indelda Arméen, och synnerligast vid Infanteriet, vara ganska olika lönadt, och, till en del, försedt
med löner, som icke kunde anses tillräckliga för innehafvarnes skäliga utkomst, hvilket missförhållande
väl i någon nion ansågs härröra deraf, att prisen på landmannavaror fallit, under det att
andra pris deremot stigit, men hvars egentliga orsak dock återfunnes i arméens på senare tider
förändrade organisation, hvarigenom befälets personal blifvit betydligen ökadt, och af hvilket skäl
Rikets Ständer, med tillkännagifvande det Statsverket saknade tillgångar att genom ytterligare anslag
åt ifrågavarande befäl bereda förbättrade lönevilkor, i underdånighet anhöllo, att med indelda arméens
befäl en sådan reglering måtte vidtagas ”att hvar och en må finna nödig utkomst med hvad Staten
för närvarande består, samt att aflöningen varder efter tjenstegrad lämpad.”
Denna Rikets Ständers skrifvelse remitterades till General-Adjutantens för Arméen underdåniga
utlåtande, hvilket algafs den 23 September samma år, med förslag till grunderna för en ny lönereglering,
åsyftande de indelda lönernas utbyte mot kontanta penningelöner. Detta förslag ledde
icke till någon påföljd.
Trenne år senare ingick samme General-Adjutant, efter det nödige upplysningar blifvit från
vederbörande infordrade, till Kongl. Majit med ett fullständigt förslag till ny lönereglering för in
-
j 7 Fänriks löner,
j 5 Fältväbels ,,
l 8 Sergeants ,,
j 4 Penninge „
8
deida Arméen af den 17 Juni 1826; och då detta förslag, ehuru det ej korn till verkställighet,
bidrog i hög grad till en nödig utredning af ämnet och visade behofvet at en genomgripande förändring
i Arméens löneförhållanden, anse sig Konnnitlerade höra för hufvudinnehållet af samma
förslag här i korthet redogöra.
De upplysningar, som till vinnande af en fullständig kännedom om löningsväsendets dåvarande
skick, infordrades vid ifrågavarande tillfälle, voro följande:
a) uppgift på afkastningen af alla militära boställen, beräknad med ledning af taxeringsvärdet,
egorymden och öfriga förmoner af hvarje boställe, hvilken beräkning borde ske med jemförelse af
de upplysningar, som af boställshafvare, eller andre i orten bosatte personer kunde erhållas.
b) uppgift å indelda lönen för hvarje officer och underofficer, beräknad enligt 1823 års markegång,
samt med förvandling af de indelda löner (vid Skånska Kavalleriet), som utgingo i penningar
efter kronovärde;
c) uppgift på bevisligen utbetalda ackord och
d) uppgift rörande afdragen å Befälets löner till Arméens pensionskassa och Regementskassorna,
äfvensom för Kronoutskylder.
Af dessa uppgifter visade sig Befälets lönevilkor vara äfven för innehafvarnes mest nödtorftiga
utkomst alldeles otillräckliga. Under det att, af här förut nämnda orsaker, lönerna betydligt nedgått
från sitt ursprungliga belopp enligt indelningsverket, hade utgifterna i motsatt förhållande stigit,
dels i följd af ökade tjenstgöringskostnader, såsom för de tillkomna beväringsmötena, längre befälsmöten,
oftare inträffande arbetskommenderingar m. m., dels ock genom tidehvarfvets allmänt ökade
fordringar i lefnadssättet, hvarifrån en klass, bland samhällets öfriga, svårligen kunde undandraga
sig. Men äfven om detta vore verkställbar och Officeren lefde för sin person lika som Soldaten,
blefve det i allt fall omöjligt för honom att med sin nu nedsatta lönebehållning bestrida de oundvikligaste
lefnadsbehofven. Så t. ex. utgjorde medelbeloppet vid Infanteriet at behållna Kapitenslönen
254 Rdr, men Kapitener funnos, med endast 98, 87 och 70 Rdr eller till och med mindre
än en soldat. Andre och Tredje Majorer hade i medeltal 333 Rdr, men Majorslöner förekommo med
49 och 38 Rdr. Vid Kavalleriet uppbar en Sqvadrons-Chef allenast 297 Rdr, en Stabs-Ryttmästare
155 Rdr, deri inberäknad kostnaden för tjenstehästars anskaffning och underhåll. Medelbeloppet
af Regements-Chefs-lönen vid Kavalleriet var 2078 Rdr och vid Infanteriet 1630 Rdr,
utan afdrag för representationsskyldigheten. Ingen af Generalitetet, icke ens Fältmarskalken, egde
större lön än Öfverste-indelning. Inspektörens (General-Löjtnants) lön utgjorde i medeltal 5000
Rdr och Brigad-Generalens (General-Majors) 4000 Rdr, allt Banko.-
Då, enligt hvad de inom hela Arméen skedda boställs- och löne-uppskattningarna utvisade,
icke något enda regemente egde tillgångar, som medgåfvo en nedsättning deri, utan de tvertom,
äfven det bäst lottade regementets, voro otillräckliga, så kunde löneregleringen icke grunda sig på
någon för ändamålet tillfyllestgörande ny fördelning regementena emellan af Arméens lönetillgångar,
hvarigenom de sämre lottade regementenas vilkor skulle höjas på de bättre lottades bekostnad, utan
åsyftade det ifrågavarande förslaget att, såvidt det var möjligt, återföra lönerna till samma beskaffenhet
och belopp, hvartill de enligt indelningsverket voro bestämde. Med afseende härpå omfattade
förslaget 3:ne hufvuddelar af väsendtligen följande innehåll:
1. Lönereglering.
Generalitetet skulle bibehållas med de indelningar, som redan voro detsamma anvisade.
För det tillökade befälet vid såväl Infanteriet som Kavalleriet, borde anslås löner, lika med dem,
som indelningsverket för hvarje grad faststälde, nemligen boställen och indelta räntor. Der boställen
saknades, skulle ersättning lemnäs i afradsspannmål, såsom stundom skett vid indelningsverkets ordnande.
Härigenom komme en hvar tjensteman till den lön, som svarade mot hans beställning, med
undantag endast af 18 Öfverstar samt, på hvarje Infanteri-Regemente, 1 Major. Då lönerne vid
det Skånska Kavalleriet, liksom vid de Skånska Infanteri-Regementena som ej voro inbegripne i
löneregleringen utgingo, icke enligt indelningsverkets allmänna grunder, i räntepersedlar med för
-
9
vandling elter markegång, utan i penningar efter kronovärde, hvarigenom dessa löner icke lemnade
ens 5:tedelen af den inkomst som af motsvarande löner vid de öfriga indelda Kavalleri-Regementena
erhölls, borde, på sått redan tillförene varit i fråga, äfven de förra lönerna för framtiden bestämmas
i natura persedlar och utgå efter markegång, dock ej på bekostnad af räntegifvarne, utan af den
allmänna fond, som för löneregleringens genomförande blefve bildad. Tillgångar för löneregleringen
skulle erhållas, dels genom Underoflicersbeställningarnas inskränkning till 50 på hvarje InfanteriRegemente,
dels genom en liqvid mellan indelningsverket och statsverket, hvarmedelst det iörra
borde återfå boställen, räntor och andra tillgångar, som, tid etter annan, blifvit till statsverket indragna,
nu beräknade till ett årligt värde af  B:co Rdr 238,386: 23 sk.,
men till Statsverket deremot återställas det kontanta penningeanslag af „ ,, 93,832: —,
som var anvisadt för Arméens aflöning. Härigenom skulle således uppkomma
ett saldo, Indelningsverket till godo, af
B:co Rdr 144,554: 10 sk.;
men då ytterligare erfordrades lör löneregleringen ett belopp af Rdr 17,250, sedan de af
Underbefälet innehafda, men genom regleringen ledigblifvande rotelönerna tagits i beräkning för
lönefyllnadsbehof, så föreslogs att, till ersättande af denna brist, måtte anvisas boställen och räntor
till motsvarande belopp, indragna från f. d. Adelsfahne-Regementet till invalidinrättningen å Ulriksdal,
hvaremot Wadstena Krigsmanshuskassa kunde öfvertaga denna inrättnings utgifter.
I afseende på nyssberörde liqvid mellan Indelningsverket och Statsverket bör dock bär icke
lemnäs oanmärkt, att till användade för löneregleringen upptogos tillgångar, främmande för Arméens
löningsväsende, såsom t. ex. hästvacansspanmål vid de afsutna Kavalleri-Regementena, vacansafgifterne
för de 385 under 50 år från rekrytering befriade rotarne vid Skånska infanteriet, m. fl. afgifler,
bland hvilka en del numera upphört att vidare utgå.
2. Lönejemkning
skulle ske inom hvart och ett regemente, dels genom byte af boställen mellan olika grader, så att
hvarje grad fmge boställe af en i förhållande till lönen derinom lämpad godhet, dels äfven genom
användande till fördelning mellan öfriga löner al ofvan omnämnda rotelöner och några indelningar,
för Underofficersbeställningar, afsedda till indragning.
Utom Chefs-, Majors-, Ryttmästare- eller Kapitens-boställena samt vid Kavalleriet i och vid
Infanteriet 2 Underofficersboställen på hvarje sqvadron eller kompani, borde de öfriga boställena för
innehafvarnes räkning utarrenderas, på sätt derom framdeles blefve förordnadt.
3. Ackordsregleringen.
För verkställigheten deraf borde utfärdas ett nytt reglemente, som bestämde ackorden vid
hvart och ett regemente och i hvarje grad till ett medelbelopp af hvad bevisligen inom graden
vore vid regementet i ackord utbetaldt. Vid afgången från sin tjenst egde en hvar att till fullo
utbekomma det belopp, han vid tillträdet erlagt; men hans efterträdare skulle betala sitt ackord
med det för graden faststälda medelbeloppel. Om då det senare öfversteg det förra, lemnades
öfverskottet till en ackordskassa under Krigs-Collegii vård, men i motsatt lall betalades skillnaden
till företrädaren från samma kassa. På detta sätt skulle kassan, sedan hela tjenstepersonalen vid
arméen blifvit omsatt, komma att utreda sig sjelf, utan hvarken vinst eller förlust.
Då de beräkningar öfver boställsafkastningarna och andra indelda lön tillgångar vidarméen, som
innefattades i General-Adjutantens nyssomförmälda löneregleringsförslag, icke kunde anses vara af
den säkerhet, att de borde läggas till grund för en ny lönereglering, helst de i öfrigt voro bestämda
efter blott ett års markegångspris, så anbefallde Kongl. Maj:t genom Nådigt Cirkulärbref d.
25 Maj 1827 inrättandet af 17 särskilda komitéer, med uppdrag att, enligt för dem utfärdad
nådig Instruktion, fullständigt utreda och uppskatta den behållna afkastningen af alla boställen, som
efter Stat och Indelningsverk voro för arméens aflöning anslagna. Dervid borde iakttagas att afkastningen
af åkerjorden, qvarnar m. m. utsättas i tunnor spanmål och tillika med all annan afkomst
af bostället förvandlades till penningar efter de sista tio årens medeltal af markegångsprisen. Dess
Landför
svar skomit. Bet. III. 2
10
utom anbefallde Kongl. Majit, att ett sammandrag öfver hvarje regementes alla öfrige inkomster, af
hvad namn och beskaffenhet som helst, hvilka efter Stat och Indelningsverkets prima plan samt
särskilda nådiga förordnanden, funnos anvisade till Öfver- och Underbefälets, Stabens och Musikens
aflönande m. m., borde af Regementsskrifvaren, i enlighet med serskilda nådiga föreskrifter och
fastställda formulär, upprättas, hvarvid medeltal af de senaste 10 årens markegångspris skulle utgöra
grunden för förvandlingen såväl af räntepersedlar som kronotionden.
Sedan ett nytt förslag till lönereglering blifvit, med ledning af dessa uppskattningar och beräkningar
uppgjordt och vederbörande myndigheter sig deröfver yttrat, framställde Kongl. Majit detsamma
i nådig Proposition om Statsverkets tillstånd och behof till Rikets år 1828 församlade
Ständer.
Hufvudgrunderna i detta löneregleringsförslag, liksom i ett för Landsstaten på samma gång
upprättadt, voro följande: att indelda räntor och kronotionde skulle till Statsverket indragas och
lönerna, beräknade i silfver, från Statens kassor kontant utgå i Bankosedlar, efter en för? hvarje
Riksdag, enligt förhållandet de 5 föregående åren, antagen medelkurs; att den, genom förutgående
undersökningar, utrönta behållna afkastningen af de boställen, som för en del löntagare komme att
fortfarande upplåtas, skulle å lönerna afräknas, och att de lör andre löntagare öfVerblilvande boställena
skulle till Statsverket öfverlemnas.
Följande löntagare ansågos böra vid indelda Arméen vara med boställen försedda, nemligen:
vid Kavalleriet:
Öfverstar,
Öfverstelöjtnanter,
Majorer,
Regementsqvartermä stare,
Ryttmästare,
Underofficerare och
Trumpetare, som icke voro i nummer;
samt vid Infanteriet:
Öfverstar,
Öfverstelöjtnanter,
Majorer,
Kaptener af Gamla Stammen och
2 Underofficerare af hvarje kompani;
hvarjemte Kongl. Majit förbehöll sig att äfven tillägga en tredje Underofficer boställe, der lokala
omständigheter det medgåfve.
Beträffande regleringen af det högre befälet inom Arméen, ansåg Kongl. Majit, att tvenne Fältmarskalksbeställningar
borde bibehållas. Om någon dertill i fredstid utnämndes, skulle lian åtnjuta
förut innehafvande lön utan förhöjning, hvaremot, då sådan utnämning egde rum under krig, ökad
lön dermed borde följa, och att tvenne Fältmarskalkslöner, hvardera ä 8,000 Rdr Bico under sådant
förhållande kunde få utgå för deras innehafvares lifstid, men derefter borde åter indragas.
I stället för de till en del af Generalitetet anvisade Öfversteindelningarna, hvilka enligt förslaget
voro påräknade bland tillgångarne för Regementenas lönereglering, äskades kontanta penningelöner
för 6 Fördelningsgeneraler ä 7,000 Rdr Bico hvardera, respenningar inberäknade, och för 1 Kavalleri-inspektör
5,500 Rdr s. m., men oberäknadt respenningar, som borde särskildt enligt räkning
utgå.
Då ingen tjensteman kunde utan eget begifvande från innehafvande löneförmoner skiljas, blefve
deraf en följd, att löneregleringen icke annorlunda än efterhand, och i mon af inträffande ledighet,
läte sig tillämpas. Dock, som härigenom en del svagt lönade tjenstemän skulle en längre tid
komma att qvarstå med otillräckliga inkomster, ehuru regleringen afsåg undanrödjandet af lönernas
11
ojemna fördelning, och då detta syftemål borde uppnås hufvudsakligen genom öfverflyttning af inkomster
från den bättre till den sämre lottade, så måste, för att detta på en gång skulle kunna
verkställas, ersättning tilldelas de löntagare, sorn, derigenom att de förut innehade högre löneförmoner
än som vore afsedda att, enligt den nya regleringen anvisas, skulle genom samma reglerings tillämpning
äfven på dem blifva lidande. Fördenskull borde vissa procent af lönerna för de genom
regleringen vinnande innehållas och, jemte afkastningen af vissa boställen, som voro afsedda att
ingå till Statsverket, men hvilka borde tillsvidare för löneregleringen få bibehållas, användas till
ersättning åt dem, som genom regleringen förlorade, intill dess den nya löningsstaten, genom omsättning
af hela tjenstepersonalen, blefve tillämplig på alla i löneregleringen inbegripne tjenstemän.
Uti denna reglering skulle äfven ingå de Skånska Infanteri-Regementena, hvilka förut saknade
boställen, men borde förses med sådana bland dem, som vid Skånska Kavalleriet blefve öfverflödiga.
Då en reglering af Arméens ackord stod i närmaste sammanhang med regleringen af lönerna,
skulle en ny ackordsreglering jemväl ega rum, och ett reglemente för verkställigheten deraf utfärdas
i syftning att jemnt fördela alla ackorder i ett visst förhållande till lönerna. En för detta ändamål
behöflig kassa skulle inrättas, genom hvilken regleringen, i mon af inträffande ombyten inom befälet,
kunde tillvägabringas; och ehuru denna kassa med tiden, allteftersom regleringen fortgick, skulle
komma att utreda sig sjelf, kunde möjligen derförut inträffa förhållanden, hvarigenom kassan blefve
tillfälligtvis urståndsatt att uppfylla sina förbindelser af hvilket skäl hos Rikets Ständer äskades ett
kreditiv af 100,000 Rdr B:ko, att, i händelse af behof, efterhand anlitas och äfven efterhand återbetalas.
Enligt nu omförmälda löneregleringsförslag var vid Kavalleriet ingen egentlig minskning af
befälet ifrågasatt, men vid Infanteriet deremot indragning af 2:ne Underofficerare på kompani samt
1 Bataljonsläkare och 2 Mönsterskrifvare på Regemente, utom några förändringar med musikpersonalen.
Detta förslag till lönereglering för Arméen vann dock icke Rikets Ständers bifall, men beslöto
Ständerne, sedan åtskilliga framställningar i frågan blifvit af Statsutskottet gjorda, att anvisa dels
kontanta löner för 6 Fördelningsgeneraler, ä 6000 Rdr hvardera, och för en Kavalleri-inspektör 4,500
Rdr, hvilka lönebelopp, intilldess de äf Generalitetet innehafvande Öfversteindelningar blefve lediga,
finge för vederbörande Regementens lönereglering i det hela användas, dels tillika för samma reglering,
förutom indelda Arméens förut egande kontanta anslag Rdr 141,821. 7. 10, ytterligare ett
belopp af 66,000 Rdr allt Banko; och förklarade Rikets Ständer sig härvid hysa den öfvertygelse,
att med de sålunda beviljade anslagen för indelda Arméen, en fullständig reglering af lönerna för
dess befäl borde kunna ega rum samt anhålla att Kongl. Maj:t täcktes, på det sätt Kongl. Maj:t
lämpligast funne och i den mon de derför anvista tillgångar blefve disponible, låta verkställa en
sådan lönereglering, som, uti närmaste öfverensstämmelse med indelningsverket bragte lönevilkoren
till möjligaste likhet inom samma grad vid hvarje regemente eller corps.
Rikets Ständer beviljade derjemte det äskade creditivet af 100,000 Rdr för ackordens reglering.
Med anledning at hvad sålunda hos Rikets Ständer i frågan förekommit, och då de tillförene,
med afseende å löneregleringen uppgjorda förslag och beräkningar, såsom från andra grunder utgående,
icke befunnos användbara för den af Rikets Ständer åsyftade fördelning af indelda Arméens
såväl äldre som nu beviljade nya tillgångar, uppdrog Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 13
Februari 1830, åt en serskild komité att, i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer uppgifna
grunder, utarbeta ett förslag till reglering af såväl Generalitetets som indelda Arméens löneförhållanden
och ackorder.
Den af nämnda komité föreslagna löne- och ackordsreglering blef slutligen genom Nådigt Bref
den 2 Februari 1833 till efterrättelse fastställd; och då densamma utgör grunden för indelda
Arméens närvarande aflöningsskick, torde sättet för dess verkställande äfvensom dess hufvudsakliga
beskaffenhet böra här närmare omförmälas.
Sedan de af 1827 års kommitterade beräknade värden å indelda räntor och kronotionden blifvit
närmare bestämde och boställsuppskattningarna undergått några jemkningar, fastställdes till följande
belopp den för löneregleringen påräkneliga tillgång:
12
Boställsafkastning, indelda räntor och kronotionde
Kontant statsanslag
766,689: 10. 8.
207,821: 7. 10.
S:a B:ko 971,510: 18. 6.
Denna summa fördelades på de särskilda regementena i förhållande till uppgjorda nya aflönings-normalstater,
dervid iakttogs, att regementena, såvidt det var möjligt, hlefvo bibehållna vid
dem förut anslagna boställen och räntor. Endast några mindre undantag egde i detta afseende
rum, såsom utbyten af tillgångar emellan Lifregementets särskilda corpser och mellan Smålands
Husarregemente och Grenadierbataljon, hvarjemte Skånska Infanteriregementena erhölllo de för Befälet
behöfliga boställena från landskapets Kavalleriregementen. Det kontanta anslaget användes till
fyllande af den summa, som för hvarje regemente, utöfver boställsafkastning och räntor, erfordrades;
och när detta icke var tillräckligt, anvisades ytterligare vacansafgifterna af 197 rotar, beräknade
till Rdr 10,280: 21 skill. 9 rst.; så att hela den i Staterna upptagna aflöningssumman, Korporalsaflöningen
inberäknad, uppgick till Banko Rdr 984,790: 40 skill., 3 rst. eller Riksmynt Rdr
1,477,186: 25 öre.
Bostadsboställen bibehöllos för Regements- och Corpschefer, Majorer, Sqvadrons- och Kompanichefer,
4 Underofficerare på hvarje sqvadron och 2 till 3 Underofficerare på hvarje kompani, samt
dessutom för Regements- och Mönsterskrifvare. Åtskilliga afvikelser härifrån förekommo, synnerligast
vid Helsinge, Dal, Westerbottens och Skånska Infanteriregementena, i anseende till bristande till
gång
på boställen.
Öfriga boställen utarrenderades på 30 år genom vid hvarje regemente inrättade Boställsdirektioner.
Dessa boställens afkastning ingick till regementenas allmänna lönefond.
Kavalleriet sattes på sqvadroner af 100 nummer (v d Lifregementets Dragoner 101), hvarigenom
sqvadronernas antal minskades vid Lifregementets Husarcorps och Smålands Husarregemente,
men ökades vid Lifregementets Dragoncorps och Skånska Kavalleriregementena.
Öfverstelöjtnantsbeställningen på Stat, vid såväl Kavalleriet som Infanteriet, upphörde allmänt.
I öfrigt vidtogos åtskilliga förändringar med såväl Öfver- som Underbefälet, hvarvid det senares
antal vid Infanteriet betydligt inskränktes.
Jemte det Kavalleriets Korporaler, som alltid varit ansedde såsom Underofficerare, upphöjdes till
Sergeanter, blefvo, i följd deraf, Rotmästarne (manskap i nummer) Korporaler. Vid såväl Kavalleriet
som Infanteriet tillädes Korporalerne, i stället för gamla indelningar af räntor m. m. lön i spanmål
med 3 tunnor vid Kavalleriet och 5 vid Infanteriet för hvarje Korporal.
Utom vacansafgilten af 197 rotar, som, enligt hvad redan är nämndt, inberäknades i den allmänna
tillgången för löneregleringen, anvisades nunnnerlöner eller afkomsten af ett Soldatnummer,
till hvardera af samtlige Underofficerare, Sqvadronshästläkare och Stabstrumpetare vid Kavalleriet
samt Fourirer, Fältmusikanter och Gevärshantverkare vid Infanteriet (de senare 1| till 2 nummer
hvardera). Den öfriga musikpersonalen insattes i manskapsnummer och till dess bättre aflönande
samt öfriga med musiken förenade kostnader, eller såsom det kallades, ”till musikens underhåll”
anslogs vacansafgifterna af ett visst antal nummer vid hvarje regemente, hvaremot musikens ännu
qvarvarande äldre indelningar indrogos bland regementenas allmänna lönetillgångar.
De för aflöningen härigenom beredda tillgångarne utgjordes således af
a) Boställen, anslagna till vissa löntagare, eller s. k. Bostadsboställen.
b) Afkomsten af andra genom Boställsdirektionernas försorg utarrenderade boställen.
c) Indelda räntor, kronotionden och andra tillfälliga inkomster.
d) Kontanta penningeanslag, utgående från Statsverket.
e) Vacanceafgifter af vissa till lönefyllnad för Underofficerare vid Infanteriet indragna rotar,
äfvensom dylika afgifter vid Kavalleriet och Infanteriet, anvisade, dels såsom nummerlöner för åtskilige
bland underbefälet och vederlikar, dels till musikens underhållande.
Öfver de sålunda, hvarje särskildt regemente anslagna lönetillgångarnas fördelning på de olika
beställningarna, skulle, med ledning af fasställda normal-stater, förslag till aflöningsstater äfvensom
nya aflönings-indelningsverk vid regementena upprättas, dervid hufvudsakligen borde iakttagas:
13
att alla beräkningar skulle ske efter samma värden, som blifvit af kommitterade begagnade;
att boställen, anslagna till bostäder, borde mberäknas i lönerna efter boställenas fastställda uppskattningsvärden,
d. v. s. deras till grund för löneregleringen antagna behållna afkastning;
att beräknade afkestningen af de utarrenderade boställena, sammanförd i en massa, skulle, i
förhållande till dess större eller mindre belopp, tilldelas så många löntagare vid regementet, som
lämpligen ske kunde, under iakttagande deraf att alla inom samma grad erhöllo lika andel samt,
om möjligt, ingen afkomst af utarrenderade boställen tillädes dem, som hade boställen under lönen
sig anslagna;
att äfven kronotiondespanmål och indelda räntor borde fördelas på så många löntagare, som
tillgångarne medgåfvo och med lika andelar inom samma grad;
att de kontanta statsmedlen skulle användas till fyllande af sådana löner, som af andra tillgångar
icke erhöllo fullt belopp; och borde af dessa medel Bataljonsläkarne företrädesvis undfå hela
sin lön;
att der lönefyllnad, bestående i rust- och rothållsnummer, var åt Underofficerare anslagen,
densamma borde på hvar och en af dem efter tillgång och behof på lämpligaste sätt fördelas;
samt
att Korporalernes lönespanmål skulle dem årligen in natura, i fullt mål, anvisas af kronotiondespanmålen,
eller, der sådan ej vore att tillgå, af spanmålen från utarrenderade boställen.
1 sammanhang härmed beslöts att vid hvarje regemente och corps borde bildas en löningsdirektion,
hvilken skulle årligen fördela inkomsten af de utarrenderade boställena. Om denna inkomst
något år öfverstege det i staten beräknade beloppet deraf, borde öfverskottet fördelas lika på
hvarje löntagare, som hade sig dylik inkomst på lön tillagd, i förhållande till hvars och ens andel
af det hela; hvaremot om brist yppade sig, densamma borde efter enahanda grund på dessa löntagare
fördelas.
Direktionen skulle äfven fördela den lönefyllnad som af rotevakansafgifter blifvit anvisad.
Ifrågavarande lönereglering åsyftade således att jemna aflöningstillgångarne, dels regementena
emellan genom anvisande af olika kontanta anslag och vacansafgifter, allt efter det inbördes förhållande
som normalstaterna angåfvo, och hvilket förhållande grundade sig på vissa befunna skiljaktigheter
vid olika regementen, såsom den olika kostnaden för hästars anskaffande och underhåll inom
kavalleriet, ackordssummornas olika belopp eller, vid de Skånska infanteriregementena, frånvaron af
ackord, dels inom regementena, derigenom, att de olika slagen af tillgångarne, så vidt det var möjligt,
jemt fördelade på löntagarne, i förhållande till den lön, som för hvarje grad blifvit i normalstaten
bestämda.
För att under den tid, som måste förlöpa innan de nya staterna och den nya ordningen kunde
i sin helhet tillämpas, enär ingen tjensteman var skyldig frånträda sina löneförmoner, de sämst aflönade
icke skulle blifva för mycket lidande, skulle de af Rikets Ständer för löneregleringen beviljade
medlen, i förening med några andra disponibla tillgångar, fördelas på det sätt regementena
emellan, att ingen lön borde understiga ett för hvarje grad beräknadt minimum, hvarjemte till de
regementen, hvilkas Öfversteindelningar innehades af Generalspersoner, ersättning anvisades af de till
Generalitetets aflöning anslagne vakante medel; men i den mon de för löneregleringen afsedda öfriga
tillgångarne blefve, genom innehafvarnes afgång, för sitt ändamål ledige, borde de derför användas
och liqvid mellan regementena inbördes samt mellan dessa och Generalitetets aflöningsfond
verkställas.
I afseende på aflöningstillgångarnes fördelning under ölvergångstiden, stadgades derjemte:
att med de medel, som antingen redan voro eller i mon af ledighet blefvo tillgängliga, skulle
i forsta rummet fyllas underbefälets löner till de i nya staterna bestämda belopp, hvarefter återstoden
skulle fördelas mellan de öfriga löntagarne på det sätt, att hvars och ens aflöning uppginge till lika
många procent af lönen efter stat; att löningsdirektionen egde beräkna och fördela alla dessa tillgångar,
samt att Regementsskrifvarne, under den tid, som förlöpte innan löntagaren komme i åt
-
14
njutande at' de honom anvisade hemmansräntor, kronotionde och kontanta anslag, skulle, i nion af
inträffande vakanser, dessa tillgångar uppbära och redovisa inför löningsdirektionen.
I sammanhang härmed behandlades frågan om ackordsregleringen. Sedan dervid de bevisligen
utbetalda ackordssummorna blifvit pröfvade och godkände, antogs såsom grundsats, att till hvar och
en tjensteman borde oafkortadt återställas det ackord sbelopp, han vid tjenstens tillträdande utbetalt;
men då ackordssummorna befunnos särdeles olika, icke allenast inom samma regemente, utan synnerligast
mellan särskilda regementen, kunde regleringen icke ske regementsvis, utan verkställdes i
det närmaste inom hvartdera af de begge vapnen för sig och efter den allmänna grundsats, att lika
lön efter stat borde medföra lika ackord, och att för olika löner ackorderna borde stå till dessa i
ett och samma förhållande, för hvars bestämmande medelbeloppet af utbetalde ackord inom graden
lades till grund. Ackorder för tjenster, afsedda att indragas, fördelades, så långt ske kunde, på de
inrättade nya tjensterna och återstoden borde för särskilda af Rikets Ständer beviljade medel inlösas.
Sedan arméens nu sammanträdda fullmäktige blifvit i frågan hörde, beslöts tillika ackordernas
amortering, genom en, under Direktionens för Arméens pensionskassa förvaltning ställd ackordsamorteringsfond,
som egde upptaga lån emot obligationer, löpande med 5 procents ränta och för de influtne
medlen, eller der så önskades, genom obligationer, inlösa alla utbetalda ackordssummor.
Den som på detta sätt fick sitt utlagda ackord ersatt, skulle skriftligen förbinda sig att icke
vidare emottaga eller gifva ackord, och att, så länge han samma tjenst innehade, betala till ackordsfonden
6 procent årligen, på den honom ersatta ackordssumman.
Efterträdaren deremot skulle betala 6 procent på det nya, för tjensten fastställda, jemnade ackordsbeloppet.
Genom årliga utlottningar af obligationer, borde lånet inom 40 år vara betaldt; och
Arméens pensionskassa gjordes med sina fonder ansvarig för obligationernas såväl kapitalvärde som
ränta, hvarjemte Kongl. Majit meddelade sin nådiga garanti, att den till ränta och amortering å lånet
anslagna räntan å ackordsbeloppen skulle fortfarande utgå, äfven för beställningar, som möjligen, till
följd af organisationsförändringar, kunde komma att indragas.
Sedan, — i den mon 1833 års lönereglering bragtes till verkställighet och de derför beräknade
tillgångarne börjat i följd af nya boställs-arrende-kontrakt och förändrade markegångsvärden,
att inflyta med betydligt olika belopp, emot deras uppskattningsvärden, — osäkerhet inträffat i afseende
å tillämpningen af de gifna föreskrifterna om tillgångarnes fördelning under öfvergångstiden.
m. fl. dermed sammanhängande förhållanden, så blef genom flere under åren 1842 och 1843 utfärdade
författningar och slutligen genom Kongl. Circulaire-Brefvet den 18 December 1845 hufvudsakligen
föreskrifvet att lända till efterrättelse intilldess regementena kommit på full ny stat, följande
bestämmelser:
att de år 1833 fastställda allmänna löningsstaterna, så vidt siffran vidkomme, endast vore att
betrakta såsom normalstater, innefattande grunden för fördelningen löntagarne emellan af de brister
eller öfverskott, som i regementenas tillgångar kunde för hvarje år uppstå;
att ett regemente skulle anses vara på full stat, då samtlige för regementet beräknade tillgångar
blifvit för löneregleringen inom detsamma tillgängliga, och
att, intilldess sådant inträffade, regementets alla aflöningstiligångar skulle, med undantag af indelningar
etter gammal stat och till bostäder anslagne boställen, för hvarje år sammanföras i en
massa, från hvilken först Bataljonsläkares, Underbefäls och Korporalers lönevilkor skulle fyllas till
de i normalstaterna upptagna belopp, och derefter öfrige löntagare ingå i delning af återstoden,
hvar och en i förhållande till sin lön efter nämnda stater, boställshafvare dock med afdrag af boställets
uppskattningsvärde, utan afseende på den vinst eller förlust, som på det hela kunde uppstå.
En af grunderna för löneregleringen var, såsom redan blifvit namndt, att hvarje indelningshafvare
borde, i öfverensstämmelse med det äldre indelningsverket, hafva sig anslaget vissa bestämda
räntor, samt viss andel af kronotionde, boställsarrenden, rotevakans-afgifter och kontant statsanslag,
hvilka tillgångar skulle utgöra hans lön, i afseende på hvars uppbärande, såsom förut af honom
sjelf, såvidt det rörde de indelda räntorna och kronotiondespanmålen, någon förändring icke genom
löneregleringen åsyftades, hvaremot lönens öfriga del skulle honom af löningsdirektionen genom Re
-
15
gementsskrifvaren tillhandahållas. Genom att härvid så likformigt som möjligt tilldela alla löntagare
andelar af de olikartade löningstillgångarne, hade man sökt tillvägabringa jemnhet i aflöningen inom
regementena. Men snart visade det sig, att ett sådant mål icke kunde på denna väg ernås, hvaremot
det ansågs böra vinnas genom lönernas utbetalande från en gemensam massa; och då härtill
jemväl kom, att upphörandet under öfvergångstiden af räntetagarnes och räntegifvanres omedelbara
beröring med hvarandra skett till deras ömsesidiga fördel och belåtenhet, så blef, genom Kongl.
Brefvet den 17 Juni 4 856, föreskrifter lemnade för lönetillgångarnes fördelning allt framgent, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad för öfvergångstiden stadgats genom 4 845 års Kongl. Bref,
endast med den förändring, att Underofficerare numera skulle för den kontanta lönen ingå i delning
af löningsmassan, sedan derigenom någon förlust för dem icke vidare kunde befaras uppstå, men väl
en vinst dem beredas. Genom 4 856 års nådiga bref kan löneregleringen anses hafva blifvit bragt till
slut, i den mening, att öfvergångsregleringen upphörde och ett stadgadt aflöningssätt infördes, ehuru
ännu, vid ett och annat regemente, någon lägre löntagare på gammal stat var qvarstående och således
full liqvid regementena emellan, eller mellan dessa och statsverket icke var afslutad.
I följd af 4 855 års skatteförenkling upphörde räntetagarnes eller deras ombuds, löningsdirektionernas,
rätt att uppsäga räntepersedlar och kronotiondespanmål till leverering in natura, utan skulle
dessa få lösas efter 4 0 års medelmarkegång med tillägg för hvarje tunna spanmål af torsellön, som
betalades af statsverket. Indelningshafvare, som före den 12 April 4 853 blifvit till tjensten utnämnde,
egde visserligen rätt att, så länge de samma tjenst innehade, bibehållas vid uppsägningsrätten; men
då denna rätt endast undantagsvis af dem begagnades, kan skatteförenklingen, hvad indelda arméens
räntor och kronotionde vidkommer, anses i allmänhet hafva ganska hastigt blifvit för dåvarande
löntagare genomförd, ehuru densamma i början, i anseende till 4 855 och 4 856 årens höga pris,
medförde för löntagarne en icke obetydlig förlust:
Arméens ackordsamortering visade sig ega god fortgång deraf, att amorteringsfonden kunde år
4 848 inlösa sina 5-procents-obligationer mot 4 procents; och då i sammanhang dermed amorteringstiden
utsträcktes med ytterligare 4 0 år. eller till år 4 886, nedsattes den af löntagarne utgående
ackordsräntan till 4£ procent.
De inträffade förändringarna med delningen af Westerbottens regemente i 2:ne corpser, samt
af Jemtlands regemente, hvarigenom Westernorrlands Beväringsbalaljon tillkom, hafva ej, enär dessa
förändringar verkställts inom tillgångarne af nämnde regementens löningsanslag, och med fördelning
på de nya corpserne af de fastställda ackordssummorna, utöfvat någon egentlig inverkan på löneregleringen
i allmänhet, liksom icke heller tillsättandet af 2:ne Andre Kaptener vid Smålands Grenadierbataljon,
hvilket skett med anlitande af tillgångar vid f. d. Smålands Kavalleri, som icke förut
varit for löneregleringen beräknade.
Af hvad i det föregående blifvit visadt lärer tydligen framstå, huruledes 4 833 års lönereglering
varit icke allenast behöflig utan ovilkorligen nödvändig, om ock denna reglering icke kunnat
Idl alla delar uppfylla det med densamma åsyftade ändamål. Att den afhjelpt många förut rådande
missförhållanden är ostridigt och, der fördelningen af tillgångarne enligt 4 856 års nådiga Bref blifvit
genomförd, kan, inom hvart och ett regemente för sig, någon annan ojemnhet mellan lönerna
icke förefinnas, än den som är en följd af de till bostäder anvisade boställenas bättre eller sämre
beskaffenhet i förhållande till deras uppskattningsvärden. Denna olikhet är emellertid ofta ganska
betydlig, antingen den nu bar sin grund i en från början mindre noggrann uppskattning af boställena,
eller härrör af den olika upparbetning olika boställen sedan kunnat undergå. Emellan de
särskilda regementena åter bar jemnhet i aflöningstillgångarne icke kunnat genom löneregleringen
åstadkommas. För vinnande af detta ändamål skulle halva fordrats icke allenast att tillgångarne vid
regementena hade från början varit fullkomligt likformigt eller efter samma grunder besräknade,
hvilket, hvad boställsafkastningen angår, icke kan antagas hafva varit fället, utan ock att de olika
slagen af indelda tillgångar, hvar för sig stått i samma förhållande till heladet heräknade aflöningsbehofvet
vid hvarje särskildt regemente och der sedermera undergått en likformig stegring.
16
Berörda mål, eller en verklig jemnhet i aflöningen regementena emellan, kunde derföre icke
vinnas genom 1833 års lönereglering, äfven om det skäl till anmärkning mot 1827 års till grund
för löneregleringen liggande boställuppskattningar, icke förekommit, som här nedan, i fråga om en
nu afsedd förnyad uppskattning, skall vidare omförmälas.
1 nådig proposition om statsverkets tillstånd och hellof till Rikets år 1856 församlade Ständer
behagade Kongl. Maj:t, med anledning deraf, att den för indelda arméens befäl år 1833 vidtagna
lönereglering, hvarigenom, bland annat, åsyftats likhet i aflöningen mellan regementen af samma vapen,
befunnits icke hafva uppfyllt detta ändamål, samt då vissa beställningar, redan år 1833 otillräckligt
lönade, nu vore det ännu mer i förhållande till lefnadsbehofven och de kostnader, som för
tjenstens utöfning togos i anspråk, af Rikets Ständer äska ett fyllnadsanslag af 250,000 Rdr Rmt,
från hvilket anslag hvarje regemente, som deraf vore i behof, kunde inom bestämda gränsor, eller
enligt fastställd provisorisk stat, tilldelas större eller mindre belopp, allt med afseende på de förut
inom regementet befintliga lönelillgångar, hvilka i första rummet skulle bibehållas och för aflöningen
der användas. Den sålunda föreslagna provisoriska lönestaten borde tillämpas intilldess en ny lönereglering,
grundad på en förnyad uppskattning af arméens boställen hunnit verkställas; och den
större afkomst af dessa boställen, hvartill de genom en sådan förnyad värdering efter samma grunder
inom hela arméen, kunde komma att uppskattas utöfver den, som flerestädes blifvit beräknad
till grund för 1833 års lönereglering, borde då, sedan nya aflöningsstater blifvit fastställda, minska
en del regementens behof af kontanta fyllnadsanslag, hvilka derefter skulle rättas. Men då en sådan
undersökning och reglering icke vore verkställbar inom en kortare tid kunde arméen, i afvaktan
härå, icke undvara den nu i hög grad behöfllga löneförbättringen.
1 underdånig skrifvelse af den 27 Januari 1858 anmälde Rikets Ständer, till svar å berörda
nådiga proposition, sig hafva funnit, att 1833 års lönereglering icke ledt till det önskade resultatet
att bereda likställighet i aflöning regementen och corpser emellan, hvilket hufvudsakligen vore att
härleda från mindre tillförlitliga beräkningar samt den i allmänhet låga uppskattningen af arméens
boställen; och då denna ojemnhet i aflöningen måste vara större än förr, sedan värdet af boställena
genom högre afkastning och stegrade pris på jordens produkter i betydlig mon ökats, vore det
uppenbart, att en ny allmän reglering af befälets aflöningsvilkor påkallades af behofvet; men ansågo
Rikets Ständer, att, med de stora tillgångar i räntor, tionden, boställen och kontanta anslag, som
vore arméen anvisade, regleringen borde kunna verkställas utan nya tillskott, hvadan Rikets Ständer,
som antogo att, genom en riktigare uppskattning af arméens tillgångar och jemnare fördelning deraf
erforderliga medel för berörda ändamål redan skulle finnas, förklarade sig icke kunna bevilja det af
Kongl. Maj:t äskade förslagsanslaget för den provisoriska löneregleringen, men anvisade dock intill
nästpåföljande statsreglering en rund summa af 100,000 Rdr att användas till löneförbättring åt
dem af befälet, som icke hade boställen sig på lön anslagne.
Sedan, med anledning häraf, krigs- och kammarkollegierna, på Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
inkommit med underdånigt betänkande angående sättet för en ny och tillförlitlig uppskattning af indelta
arméens boställen, jemte förslag till instruktion för verkställigheten deraf, samt kollegium härvid
förutsatt såsom nödvändig en fullständig kännedom om boställenas ägovidder, men, enlig från
regementena erhållna upplysningar, kartor saknades öfver ett högst betydligt antal boställen, så blef
från Ofverdirektören vid landmäteriet uppgift infordrad å kostnaden för kartläggning af de boställen,
hvilka saknade karta äfvensom revidering af redan befintlige, men möjligen bristfällige, boställskartor.
Af den utredning, som i anledning häraf egde rum, visade det sig, att af arméens boställen
icke mindre än 1,145 saknade kartor, antingen helt och hållet eller till vissa delar, samt att kostnaden
för erforderliga nya kartors upprättande ansågs approximativt uppgå till Rmt Rdr 329,354
och för renovering  „ „ 36,572
eller tillhopa  „ „ 365,926,
dervid dock förmodades, att kostnaden för nya kartor skulle blifva något mindre, enär antagligen
flere kartor öfver arméens boställen, till följd af inträffade laga skiften, under sednare åren redan
blifvit upprättade och kostnaden derför till en del jemväl ersatt.
17
Ehuru, vid detta ärendes föredragning hos Kongl Maj:t, en fullt tillförlitlig uppskattning af boställena
icke ansågs kunna ske utan fullständiga kartor, och det för staten derjemte borde vara af
vigt att känna egorymden af sin jord, så, enär för boställenas fullständiga kartläggning kostnaden
skulle uppgå till nyss omförmälda betydliga belopp, hvartill konnne en icke ringa kostnad för den
slutliga uppskattningsförrättningen, pröfvade Kongl. Maj:t en framställning härom, i hela sin vidd,
icke böra till Rikets Ständer ega rum. Men då, i betraktande deraf att all uppskattning af jord
måste blifva approximativ, mera till rättelse för det närvarande än för framtiden, — en tillräcklig
noggrannhet borde kunna ernås om, beträffande löningsfondernas boställen, de i gällande kontrakt
betingade arrendesummorna antogos såsom rätta afkastningen, och då derjemte för uppskattningen af
de mindre bostadsboställena kartor torde kunna undvaras, så att dylika följaktligen endast behöfde
upprättas för värderingen af de öfriga bostadsboställena, eller de, som uppginge till ett mantal eller
derutöfver, fann Kongl. Maj:t skäligt att för verkställigheten af förberedande arbeten samt derefter påbörjande
af boställsuppskattningen äska hos Rikets år 1859 församlade Ständer en summa af 100,000
Rdr Rmt, att i mon af behof under den kommande statsregleringsperioden utgå; och förklarade Kongl.
Majit härivd att, genom boställsuppskattningen icke åsyftades någon rubbning uti indelningsverkets
grunder, utan att hvarje regemente skulle fortfarande bibehålla alla de boställen, vare sig till bostäder
eller utarrendering anslagna, liksom ock de indelda räntor, kronotionde samt öfriga anslag af dylik
beskaffenhet, hvilka blifvit regementet senast genom Kongl. Rrefvet den 2 Februari 1833 tillförsäkrade.
Denna nådiga framställning funno Rikets Ständer sig sakna skäl bifalla, under anförande, att
Rikets nästföregående Ständer, som funnit en ny allmän reglering af befälets aflöningsförhållanden
utaf behofvet påkallad, härvid icke åsyftat en reglering till så inskränkt omfång, som den, hvilken
i Kongl. Majits nådiga proposition förutsattes. Deremot biföllo Rikets Ständer att, enligt hvad Kongl.
Majit särskildt äskat, det vid förra riksdagen till löneförbättringar vid indelda arméen beviljade anslaget
af 100,000 Rdr finge fortfarande utgå för detta ändamål.
Enahanda anslag har jemväl för nuvarande statsregleringsperiod blifvit vid senaste riksdag beviljadt,
dock med uttryckande af den Rikets Ständers önskan, att en lönereglering inom indelda arméens
egande tillgångar måtte genomföras.
Efter den undersökning af indelda arméens förutvarande löneförhållanden, hvarför här ofvan
blifvit i underdånighet redogjordt, gå kommitterade nu att närmare visa de förhandenvarande bristfälligheterna
inom denna armées löningsväsende.
Det har redan blifvit ådagalagdt, att jemnhet i aflöningen olika regementen emellan icke kunde
åstadkommas genom 1833 års lönereglering i anseende till olikheten af de belopp, som blefvo regementena
anvisade i tillgångar, underkastade stegring, hvartill kom den från början ojemna uppskattningen
af boställena vid olika regementen. Ju lägre ett regementes boställen från början varit
uppskattade, ju större framsteg landbruket i orten sedan dess gjort, ju större del af regementets
lönetillgångar bestått i boställ saf kastning, ju mer uti de indelda räntorna ingått sådana persedlar som
varit underkastade en betydligare stegring, ju mindre i allmänhet det kontanta anslagsbeloppet varit,
desto mera hade regementets aflöningstillgångar måst växa, och, der flere eller alla dessa gynsannna
omständigheter samverkat, inkomsterna blifvit betydligare i jemförelse med de regementen, der sådana
omständigheter i mindre grad förekommit eller motsatta förhållanden egt rum. Mellan löntagarne
inom hvart och ett regemente åter kunde, efter det år 1856 fastställda sätt för tillgångarnes fördelning,
ingen annan ojemnhet i aflöningen uppkomma, än den som föranleddes af bostad sboställenas
större eller mindre afkastning i förhållande till uppskattningsvärdet, vanligen en följd af begagnade
odlingslägenheter eller någon boställshafvares större förmåga att förbättra sitt boställe.
Råde det förra och det senare bekräftas af de uppgifter och beräkningar angående aflöningsförhållandena,
som komitén från vederbörande infordrat, hvilka beräkningar äro grundade för indelda
räntor, kronotionden och spanmål eller andra arrendepersedlar på medelmarkegången för åren 1856
—60, för vakansafgifter på gällande kontrakt och för bostadsboställen på den afkastning de antin
Landförsvarskommitt.
Bet. III. 3
18
gen till följd af löpande arrenden lemna sina innehafvare, eller, i jemförelse med dessa arrenden,
ansetts skola lemna om de vöre utarrenderade.
Efter dessa uppgifter och beräkningar hafva kommitterade utarbetat följande tabeller till åskådliggörande
af de nuvarande hufvudsakligaste löneförhållandena.
Tabellen C visar de särskilda regementenas och corpsernes lönetillgångar, fördelade efter deras
olika beskaffenhet samt boställena upptagna både till sina afkastningsvärden år 1860 och med den
förhöjning häruti, som de, vid framdeles utarrendering, ansetts böra lemna.
Tabellen D innehåller förteckning på antalet och värdet af de vakanta rust- och rothållsnummer,
som för aflöningen äro anvisade.
* Tabellen E visar medelbeloppet af de behållna lönerna inom hvarje grad vid hvart och ett regemente
utaf de tillgångar, som vid 1833 års lönereglering blefvo arméen anslagne.
Tabellen F utvisar högsta och lägsta beloppet af behållna lönen inom hvarje grad, särskildt
vid kavalleriet och särskildt vid infanteriet, äfvensom inom hvarje regemente eller corps för de grader,
som hafva boställen; men för öfriga grader äro lönerna inom hvarje regemente eiler corps i
öfverensstämmelse med nu gällande fördelningssätt, ansedda lika sins emellan eller med de i tabellen
E upptagne medelbelopp. Några undantag härifrån kunna visserligen finnas, beroende derpå,
att före utfärdandet af 1856 års nådiga bref, ett och annat regemente redan kommit på full stat
och börjat tillämpa sitt nya aflöningsindelningsverk, som tilläde hvarje löntagare, på sätt redan förut
är nämndt, vissa räntor, andelar af boställsarrenden m. m., hvilka han, så länge han samma tjenst
innehade, icke var skyldig att frånträda, och hvilka äfven några löntagare, som dervid funnit sin
uträkning, bibehållit; men då detta kommer att upphöra med löntagarens afgång eller förflyttning
till annan tjenst, har det hvarken bordt eller kunnat här tagas i beräkning vid lönernas jemförande.
Med de i tabellerna utsatta ”behållna lönerna” förstås återstoden af lönernas belopp, sedan ackordsamorterings-
samt afgifter till arméens pensionskassa och enke-pupillkassa blifvit frånräknade.
Åtskilliga andra afdrag få löntagarne visserligen derjemte vidkännas, såsom kronoutskylder och afgifter
till kassor vid regementena; men då de förra drabba all slags inkomst och de senare äro
beroende på öfverenskommelse!! inom regementena, hafva de icke ansetts böra här från lönerna
afräknas.
Ehuru af samtlige dessa uppgifter framgår, att 1833 års lönereglering varit i stånd att förekomma
så väsendtliga olägenheter, hvaröfver klagades före denna reglering, ådagalägga de likväl på
samma gång, att mången löntagare är i verkligt behof af förbättrade inkomster samt att betydliga
missförhållanden äfven nu verkligen förefinnas, som till en del böra kunna afhjelpas utan rubbning
af det indelda löningssättet.
Detta visar sig tydligast inom infanteriet genom en blick på tabellen F. Så t. ex. befmnes
aflöningen vid detta vapen endast utgöra i medeltal för en Este Adjutant 642 Rdr och för en 2:dre
Adjutant 580 Rdr, ehuru de äro skyldige hålla sig tjenstehäst, för en Kompanichef 1,910 rdr och
för en Löjtnant 661 Rdr. Undersöker man förhållandet regementena emellan inom de särskilda
vapnen, så framstår ojemnheten i aflöningen bland annat derutaf, att vid 15 af 25 infanteriregementen
och corpser ligger medelbeloppet af Kompanichefslönerna å dessa regementen under medeltalet
af samma löner inom hela vapnet. Tydligast visa sig dessa ojemnheter af tabellen G öfver högsta
och lägsta lönerna. Så t. ex. inhemtas derutaf, att en 3:dje Major uppbär i lön 4,314 Rdr, då en
annan har endast 1,506 Rdr, en Sqvadronschef 6,047 Rdr, en annan blott 2,516 Rdr, en Kavallerifanjunkare
2,818 Rdr, en annan endast 950 Rdr och vid Jemtlands Hästjägarecorps 526 Rdr,
en Kavallerisergeant 3,026 Rdr, då en Ryttmästare vid samma regemente, och möjligen hans Sqvadronschef,
har 2,981 Rdr; en Infanterifanjunkare 1,873 Rdr, då en Kompanichef finnes med endast
1,162 Rdr, en Fourir har 1,207 Rdr, då en beriden Adjutant har endast 433 Rdr, o. s. v.
En granskning af dessa tabeller, från hvilka några exempel här blifvit anförda, bekräftar det
redan flere gånger erkända förhållandet att icke allenast enskilda löntagare, utan i allmänhet vissa
lönegrader äro i behof af förbättrade inkomster och att en del regementen eller corpser på det hela
äro såväl i förhållande till andra som till en måttlig lefnadskostnad alltför svagt lönade. En löne
-
19
förbättring, som afhjelper detta onda, lärer emellertid lika litet, med hopp om framgång, kunna
ifrågasättas, som den med billighet kan begäras, utan i sammanhang med en lönereglering, som
utjemnar nu befintliga missförhållanden i aflöningsväg. Om än de mest i ögonen fallande af dessa
missförhållanden, hvilka vanligen hafva sin grund i några boställens särdeles goda eller dåliga beskaffenhet,
lätt nog kunde utan större rubbningar undanrödjas, återstode dock på det hela så betydliga
ojemnheter, atl de skulle påkalla en allmännare lönereglering och intilldess en sådan företages
utgöra ett hinder emot hvarje fullständigare löneförbättring för den mera vanlottade delen af
arméens befäl.
Det sätt för en lönereglerings verkställande, som ligger närmast för handen och vid första betraktandet
synes vara det enklaste, är att till statsverket indraga alla indelda lönetillgångar och i
deras ställe förse arméens befäl med bestämda penningelöner. En gång genomförd skulle en sådan
lönereglering gifva säkerhet mot alla rubbningar i det fastställda förhållaudet mellan lönerna, hvilket
med det indelda löningssättet, till följd af lönetillgångarnes beskaffenhet, icke kan lika fullständigt
vinnas. Den föränderlighet, som vidlåder dessa lönetillgångar, det inflytande, som på en del deraf,
nemi. boställenas större eller mindre afkastning, utöfvas såväl af enskilde indelningshafvare, som vexlande
förhållanden, skola naturligtvis, huru än uppskattningen och lönefördelningen må ordnas,
framkalla åtminstone för kortare tid rubbningar i en på dylika tillgångar byggd aflöningsstat.
I bredd med de fördelar af enkelhet och lönevilkorens orubbade inbördes förhållande, som ett
på kontanta penningebelopp grundadt aflöningsverk onekligen eger, gå emellertid betänkligheter och
svårigheter af flerfaldig och allvarsam beskaffenhet i afseende på det indelda löningssättets upphörande.
Det har redan blifvit visadt huruledes hvarje indelningshafvare ursprungligen hade sig, såsom
lön anslagne, jemte afkastningen af ett boställe, vissa kronans räntor, som han egde uppbära af
räntegifvaren. För uppbörden af dessa räntor var han underkastad samma tider, som för kronans
uppbörd. Då räntorna i allmänhet utgjordes af natura persedlar, synnerligast spanmål, kunde uppbörden
icke ske förr än efter skörden eller under senare delen af året och då, till följd af förändrade
förhållanden, uppbördstiden framflyttades till början af det följande året, blef ock tiden då indelningshafvaren
bekom sin af räntorna beroende lön i samma nion försenad. Om än den omedelbara
beröringen mellan indelningshafvare och räntegifvare numera upphört, och de till indelningshatvarnes
aflönande anslagna räntor numera af Regementsskrifvarne uppbäras, gör dock detta ingen
förändring i tiden för lönernas utbetalande, som är beroende af uppbördsstämmorna. Först ungefär
vid samma tid kunna ock indelningshafvarne i allmänhet påräkna afkomsten af boställena, för såvida
denna är beroende af skördens försäljning och särskildt är detta förhållandet med de för gemensam
räkning utarrenderade boställena, för hvilka arrendet först erlägges under loppet af mars månad för
det förflutna arrendeåret. Detta lönernas sena utfallande har, då det är en naturlig följd af de indelda
lönetillgångarnes beskaffenhet, ingen skäl att nu klaga öfver, och olägenheterna motvägas af
tillgångarnes, om än numera i anseende till den 10-åriga medelmarkegången, långsammare stegring
i bredd med varuvärdena. Helt olika blefve likväl förhållandet om, med upphörande af det indelda
löningssättet, befälet skulle förses med bestämda penningelöner omedelbart från statsverket. Redan
nu utgår qvartalsvis de kontanta statsmedel, som äro en del regementen anvisade till fyllnad i deras
aflöningsbehol, och med de indelda lönetillgångarnes indragning förfölle alla skäl, hvarföre icke hela
lönebeloppet skulle qvartalsvis för det löpande året utbetalas till indelda arméens befäl, i likhet med
hvad som sker till alla öfriga statens embetsmän, som hafva penningelöner. Utbetalningen blefve
då endast beroende af en anordning från statens kassor icke på intägten af vissa till löntagarne anvisade
räntor eller boställen. Ett motsatt förhållande, eller de bestämda penningelönernas utbetalande
först efter verkställd uppbörd af de till statsverket indragna indelda lönetillgångarne, vore i
sjelfva verket ett slags bibehållande af det indelda löningssättet, men med omgången af statens mellanhand,
i hvilken qvarstannade det möjliga öfverskottet, under det att för löntagarne endast qvarstode
det indelda löningssättets olägenhet af sent utfallande löner.
Då således vid införandet af kontant aflöning, indelda arméens befäl bör, i likhet med öfriga
löntagare, qvartalsvis utfå sina löner, men uppbörden af de indelda tillgångarne törst senare inflyter,
20
fordräs ett förskott till gäldande af åtminstone lista qvartalets löner. Men detta är dock icke tillfyllest,
ty, då lönerna nu utfalla först året efter aflöningsåret, skulle följaktligen under det år kontanta
löningssättet började tillämpas, hela uppbörden af de indelda tillgångarne icke tillfalla statsverket,
utan arméen, såsom aflöning för det nästföregående året. Till genomförande af det kontanta
löningssättet fordrades således, utom ofvaunämnde förskott, ett anslag lika med det belopp, hvartill
de indelda tillgångarne för ett år uppgå, utgörande, enligt hvad nedan visas, en summa af något
mer än 2,640,000 Rdr Rint.
Väl är det icke antagligt att båda dessa utgifter för staten blifva till hela sin vidd genast behöfliga,
enär det nya löningssättet icke lärer kunna på en gång genomföras. De tjenstemän vid
arméen, som före utfärdandet af Kongl. Brefvet den 8 April 1862, angående tillträdande löntagares
skyldighet att underkasta sig en blifvande lönereglering, mottagit sina beställningar, kunna nemligen
icke beröfvas sina lönevilkor, och der dessa äro förmonligare än de nya lönerna på stat lära indelningshafvarne
icke finnas hugade att frånträda de förra vilkoren. Men härigenom uppstår å andra
sidan en brist i aflöningstillgångarne för det öfriga befälet, som väl staten måste vidkännas och icke
skäligen kan ersätta genom afkortningar tills vidare på de bestämda nya lönerna för detta befäl.
Sådana afkortningar egde visserligen rum vid 1833 års lönereglering, men skedde då regementsvis.
Regementena, som i det närmaste lemnades i orubbad besittning af sina indelda tillgångar och at
särskilda medel anvisades ersättning för sådane, hvaraf de först framdeles konnno i besittning, fingo
ett hvar inom sig, i mon af äldre indelningshafvares afgång, tillämpa det nya aflöningsverket och
dervid dela den möjliga bristen mot de nya staterna, men också den vinst, som genom stegrade
pris å räntepersedlar och fördelaktiga boställsarrenden kunde uppkomma. Härigenom kunde äfven
befälet, med mindre uppoffring, finna sig vid en ofta snart öfvergående afkortning på de nya lönerna.
Nu åter, då genom en allmän indragning af de indelda tillgångarne, afkortningen skulle omfatta
indelda arméen såsom ett helt, och ske på kontanta penningelöner, utan att någon ersättning
framdeles vore att påräkna, blefve åtgärden icke allenast besvärlig och svår att utföra, utan skulle
äfven förefalla hård och orättvis.
Huru stor den härigenom uppkommande aflöningsbristen blefve och huru länge den, fastän småningom
aftagande, komme att fortfara, kan svårligen på förhand beräknas, men såsom bevis på huru
lång tid dylika öfvergångsförhållanden kunna fortgå, må anföras, att åtskillige löntagare ännu inom
arméen finnas, såsom t. ex. 6 vid Lifregementets dragoncorps, hvilka innehafva beställningar på äldre
stat än den genom 1833 års lönereglering fastställda.
En fullständig tillämpning af de indelda tillgångarnes indragning vore ock med andra svårigheter
förenad. Det har väl någon gång blifvit sagdt, att det indelda löningssättet uppkommit endast till
följd af omständigheternas kraf. Vid en tid då Statens inkomster hufvudsakligen utgjordes at natura
persedlar, var nemligen det enklaste sättet för uppbörd och utbetalning, .att låta de skattdragande i
orterna omedelbart till löntagarne aflemna sin skatt. Om än detta i allmänhet kan vara en
sanning, har det dock ingen tillämpning på boställena. Den omsorg med hvilken Konung Carl XI
lät utvälja och tilldela en hvar af befälet boställe inom sitt tjenstgöringsområde, vittnar om mera
än endast en ekonomisk anordning för att på det enklaste och billigaste sätt godtgöra löntagarne.
Det visar en sann militärisk uppfattning om nödvändigheten af att befälet var bosatt bland sitt på
landsbygden spridda manskap, i ock för ordningens upprätthållande och den vexelverkan mellan befallande
och lydande, som utgör disciplinens grundval och hildar sambandet i en ordnad här. Detta åter
kunde i ett vidsträckt land med få städer icke med säkerhet vinnas, utan att bostäder åt befälet
anvisades. Härigenom har ock indelda arméen, oaktadt sin egenartade inrättning, sin spridda
förläggning och sina korta öfningstider, i snart 200 år kunnat häfda sitt anseende för krigslydnad,
trohet och pligtkänsla. — Hvarken hafva militäriska fordringar eller i betydligare mon landets
beskaffenhet sedan Carl XI:s tid undergått förändringar, som numera göra boställen för befälet
öfverflödiga.
En indragning af alla boställen var icke heller ifrågasatt i det förslag till förändrade lönings
sätt
för indelda arméens befäl, som vid 1828—29 årens riksdag utgjorde föremål lör båda Stats
-
21
makternas behandling och om än med 1833 års lönereglering, tillföljd af föregående organisationer
med flere förhållanden, en del af befälet icke tilldelades boställen, blefvo dock bland andra de vigtiga
kompanichefsbeställningarna, äfvensom flertalet af underbefälet fortfarande dermed försedde. För
ingendera af dessa befälsklasser skulle heller boställen utan äfventyr för arméens tjenstbarhet kunna
undvaras. Väl har mot behofvet af boställen för befälet eller s. k. bostadsboställen stundom
anförts, att en del innehafvare icke bo på sina boställen, men detta förhållande, vanligen grundande
sig på tillfälliga omständigheter, hvilka göra det möjligt för en eller annan boställshavare personligen,
att angenämare eller förmonligare, än hvad boställ svår den erbjuder, ordna sig bostad och
uppehälle, kan icke hafva någon allmännare betydelse vid bedömandet af denna fråga. Enligt
från regementena infordrade uppgifter skulle Kompani- och Sqvadronschefer samt Underofficerare,
bundne af tjenstgöringen på roten inom trånga områden, på många ställen omöjligen kunna med
säkerhet påräkna att finna en passande bostad om boställen icke åt dem anvisades. Om således,
för det kontanta löningssättets fullständiga genomförande, all aflöning med jord skulle upphöra eller
alla boställen indragas, komme Statsverket, medelbart eller omedelbart, att betungas med fortgående
ganska betydliga utgifter för uppförande och underhåll af bostäder, för den del af ifrågavarande
befäl, inom hvars tjenstgöringsorter lämpliga boplatser icke funnos. At den öfriga delen af detta
befäl, som i städer kunde byra bostad, måste derjemte tillräcklig inqvarteringsersättning anvisas,
enär eljest desse tjenstemän, lika aflönade med dem, åt hvilka bostäder af Staten anskaffades, blefve
vanlottade, om hyra för bostad måste från lönen afgå. — Vid indragningen af bostad sboställena
uppkomme dessutom en särskild aflöningsbrist, genom tjenst- och fardagsåren, under hvilka afkast
ningen
af dessa boställen tillfölle de afgående indelningshafvarne, och hvilket så mycket mindre
kunde dem förmenas, som de i de flesta fall, under lika lång tid efter sin utnämning till beställningarna
fått vänta på tillträdet af boställena.
Utur Statens synpunkt bör ock anmärkas, att de indelda lönelillgångarne säkerligen skulle i
Statens band blifva mindre tillräckliga för sitt ändamål, än då de af arméen sjelf förvaltas. Hvad
räntor och kronobonden beträffar, hvilka utgå med belopp beroende endast på markegången, kan
det, med afseende uteslutande på inkomstens storlek, vara likgiltigt om de uppbäras af staten eller
arméen. Hvad åter angår boställenas afkastning ligger det i sakens natur att denna bör under
arméens förvaltning blifva högre och jemnare stiga, än om boställena af staten öfvertogos. Den
noggranna kännedom om boställena och den ständiga tillsyn derå, som genom det öfverallt i orterna
spridda befälet vinnes, tillika med det vid en omsorgsfull boställsvård nära förenade egna intresset,
kan icke undgå utöfva en fördelaktig inverkan på förvaltningen af de utarrenderade boställena och
sträcker sitt inflytande äfven till bostadsboställena, på hvilkas afkastning dessutom indelningshafvarnes
personliga fördel är beroende. Bostadsboställenas förkofran har icke eller i allmänhet stått efter de
för gemensam räkning utarrenderades, och de förras beräknade afkastning visar, enligt regementenas
uppgifter, till och med en större förhöjning sedan 1833, än de senares. Det är visserligen antagligt
att boställena, om de till statsverket indrogos, skulle, ehuru långsammare och till mindre
belopp än under arméens vård, med tiden lemna en af spanmåls- och jordvärdets allmänna stegring
orsakad behållning, och då äfven räntor och kronobonden, af samma skäl, hafva benägenhet att
småningom stiga, kunde deraf den slutsats dragas, att staten dock på det hela skulle, genom de
indelda tillgångarnes indragning, beredas en vinst. Den blefve dock endast skenbar, ty då lefnads
kostnaden
visar lika om icke större benägenhet till stegring, måste staten, mom icke allt för lång
tid, till löntagarne utbetala sin vinst och säkerligen åtskilligt derutöfver i form af en löneförhöjning,
som utan de indelda lönetillgångarnes indragning varit till stor del obehöflig.
Sannolikheten häraf vitsordas icke allenast af det, i jemförelse med befälets ökade antal och
åtskilliga indragna boställens och räntors värde, ringa penningetillskott, indelda arméen intill år
1833 erhållit och med hvilket löneregleringen då verkställdes, utan äfven och ännu mer af det förhållande,
som framdeles skall ådagaläggas, att indelningsverkets ursprungliga tillgångar, till hufvudsaklig
del genom boställenas förkofran, så stigit, att, .'om de’ orubbade fått vid arméen qvarblifva,
de efter nära 2:ne århundradens förlopp varit tillräckliga för en nöjaktig aflöning åt alla de beställ
-
22
ningar för hvilka de från början varit afsedda. Detta förhållande visar ock hvilken fast grund
genom indelningsverket blifvit lagd för den af Konung Carl XI till största delen nyskapade krigshärens
framtida bestånd.
Den enda för allt befäl gemensamma fördel, som det kontanta löningssättet skulle medföra,
vore den, att lönerna linge uppbäras under det löpande aflöningsåret. Denna fördel sträckte dock
endast sitt inflytande till det första året en beställning innehades. För boställshavare särskildt
skulle nämnde löningssätt göra obehöflig! det förlagskapital, som för boställets tillträde och bruk
erfordras, hvarjemte de genast komme i åtnjutande af hela lönen, då nu deremot den delen, som
är af bostället beroende, vanligen först efter flere år kan utfalla. Äfven detta vore verkliga fördelar
om passande bostäder på annat sätt kunde anvisas åt dem af befälet, som eljest icke ulan stora
kostnader och svårigheter kunde förskaffa sig sådana inom tjenslgöringsorterna. Dessa fördelars
betydelse minskas dock om boställenas storlek icke stå i ett lämpligt förhållande till indelningshafvarens
ställning och lönevilkor, och de motvägas ock af fördelen för obemedlade boställshavare
att genom arbete och omtanka kunna förbättra sin ställning, hvarjemte den tid de.efter beställningens
tillträdande fått vänta på bostället ersättes af den, hvarunder de efter afgången från samma
beställning fortfarande behålla bostället.
De fördelar åter, som det indelda löningssättet i allmänhet gilver äro, att löntagarne, genom
boställenas vård och bruk, kunna tillgodogöra sig en behållning, som eljest i de flesta fall icke
komme staten till del, samt att, då de indelda tillgångarne stiga i samma mån som penningevärdet
minskas, löntagarne härigenom betryggas fortvaron af ett rättvist förhållande mellan inkomst och
utgift, hvilket förekommer behofvet af löneförbättringar, som, äfven om statens financiella ställning
icke till någon tid undanskjuter dem, vanligen först vinna erkännande sedan missförhållandet mellan
lön och lefnadskostnad länge fortfarit och bragt mången i förlägenhet.
De indelda lönetillgångarnas ötvertagande af staten, i utbyte mot kontanta löner skulle således
i sina följder blifva för staten ganska kostsamt utan att lända arméen till fördel. Dessa betänkligheter
äro emellertid af företrädesvis ekonomisk beskaffenhet och böra icke vara afgörande, såvida
det indelda löningssättet i öfrigt vore för arméen och det allmänna skadligt eller behäftadt med
några så framstående olägenheter, att det af sådan anledning måste utdömmas. Så är likväl icke
förhållandet.
Lika gammalt med det egentliga indelningsverket för manskapet är det indelda löningsättet för
befälet, i flere afseenden med det förra nära förenadt, och dess upphörande skulle, enligt mångens
åsigt, hafva till följd indelda arméens indragning. Nekas kan väl icke heller att indelningarnas upphörande
för befälet skulle lemna ett åtminstone skenbart stöd för en allt starkare påtryckning från
rust- och rotehållares sida, att, äfven för manskapet, få indelningsverket uppliäfdt, genom att mot
erläggande af vacansafgift få på staten öfverflytta soldatens tillsättande och underhåll. — Indelda
arméens bibehållande som kommitterade på ekonomiska och militära skäl ansett sig böra i under
dånighet
tillstyrka, skulle således snarare äfventyras, än försäkras, genom det indelda löningssättets
upphörande för befälet, och dess tjenstbarhet skulle, såsom redan är visadt, lida genom en allmän
indragning af boställena. Kommitterade halva visserligen föreslagit uppsättandet af tvenne corpser
med indeld trupp, utan att indelningar eller bostäder kunnat åt befälet anvisas, men ett af omständigheternas
makt betingadt undantag är icke regel. Dessa corpser, ingående i den öfriga indelda
arméen, böra af denna få, men icke åt den gifva sin prägel, och skulle, oaktadt i lokalt hänseende
temligen gynnsamma förhållanden, det visa sig att bostäder för en del af befälet vid de nya
corpserne blifva behöfliga, bör detta behof utan särdeles kostnad kunna fyllas.
Någon gång har väl den anmärkning blifvit framställd, att befälets spridda lefnadssätt på landsbygden
icke skulle vara gynnsamt tor det militära sinnets och vetandets utveckling. Denna anmärkning,
om den vore sann, är emellertid riktad, icke emot det indelda löningssättet, utan emot
indelda arméen i allmänhet. En förändring blott i löningssättet skulle i detta afseende icke
verka någon förändring; flertalet af befälet blefve fortfarande såsom hittills landboar; den enda
skillnaden blefve att mången icke kunde bosätta sig der tjenstgöringen del fordrade. Kunde äfven
