# ID: svediakorp-gov2469
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 81,528
# sentences: 2,063
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
SJETTE SAMLINGEN.
Ista Afdelningen:
Banko-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Banko-Utskottets Memorial, med öfverlemnande af Banko-fullmägtiges
berättelse.
Den af Banko-fullmägtige till Utskottet afgifna berättelse, dels om Bankens
tillstånd, rörelse och förvaltning i sin helhet och dels angåeude Tumba pappersbruk,
får Utskottet, till följd af stadgandet i l:sta § af den för Utskottet gällande
instruktion, härjemte till Rikets Stäuder vördsamt öfverlemna samt tillika meddela
upplysning om förhållandet emellan Bankens metalliska kassa samt utelöpande
sedlar och depositionsskuld jemte obegagnade andelar af låne- och kreditivförlag,
enligt den rapport derom för den 28 nästlidne Oktober, som inför Utskottet
blifvit, denna dag, anmäld; varande nämnda förhållande, som följer:
Sedelskuld:
Utelöpande sedlar
Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt
bolag och enskilde personer
Obegagnade andelar af kreditiv- och låneförlag m. m.
tillhörande Depositionskontoret
Dukater. R:dr R:mt.
540. 6,443,280: 60.
— 3,39^,502: 82.
— 8,730: 45.
— 913,397: 02.
30,072,564: 94.
Räkenskaps- d:o
Diskont- d:o
Summa 540. 40,831,475: 83.
Transport 540. 40,831,475: 83.
Bih. till R. St. Prot. 1865 $■ 1866. 6 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
I
2 Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Dukater. R:dr R:mt.
Transport 540. 40,831,475: 83.
Härifrån afgå, jemlikt stadgandet i 20 § af Bankoreglementet
under den 30 November 1863
— 1,738,064: -
Summa 540. 39,093,411: 83
Skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning
och summan af beräknad sedelstock utgör, enligt 4:de §
i åberopade reglemente, Bankens Reservfond
— 7,126,155: 08.
Summa 540. 46,219,566: 91.
Bankens guld- och silf v er tillgång:
Myntadt, gångbart, i kassa liggande  12,237. 5,081,928: —
Utländskt mynt, efter evalvation  — 656,110: 99.
Hos Kongl. Myntverket innestående  9,921. 177,181: 03.
Omyntadt
4,251,647: 48.
På utrikes ort innestående
. . . — 5,874,350: 91.
Summa 22,158. 16,041,218: 41.
Guld tillgången, 22,158 dukater efter afdrag at dukatskulden 540,
belöpande till 21,618, utgör å 8,25 per dukat  178,348: 50.
Summa R:dr 16,219,566: 91.
Sedelstocken får derutöfver högst utgöra
30,000,000: -
Summa 46,219,566: 91.
Stockholm den 2 November 1865.
På Högloft. Ridderskapet och Adelns vägnar: På Högv. Preste-Ståndets vägnar.
C. J. Schwerin. Gust. D. Björck.
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
F. A. Rinman.
På Hederv. Bonde-Ståndefcs vägnar:
P. Ostman.
C. O. Ossbahr.
i
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
3
Berättelse till Rikets Högloft. Ständers Banko-Utskott, angående
Rikets Ständers Banks förvaltning: gifven i Stockholm
den 26 Oktober 1866.
För fullgörande af föreskriften i 83 § af Banko-reglementet den 30 November
186.3, få Banko-fullmägtige afgifva följande, med ledning af uppgifter från
Kontors-cheferne i Banken, författade berättelse dels om Bankens tillstånd, rörelse
och förvaltning i sin helhet och dels angående Tumba pappersbruk; och är i denna
berättelse, som, beträffande Bankens förvaltning, omfattar tiden från den 16 Oktober
1862, till hvilken dag Fullmägtige erhållit full decharge för de af dem vidtagna
beslut och åtgärder, för ärendenas redovisning iakttagen den af Bankoreglementets
uppställning föranledda ordningsföljd: hvadan till en början upplysning
meddelas anqående de fonder, hvarå sedelutqifninqen utöfver metalliska valutan
är grundad. ' j
§ 1.
Enligt Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade och i 3:dje § af reglementet
intagna beslut, skall Bankens kapital-öfverskott eller grundfond utgöra en
summa af 25,000,000 Riksdaler. Till detta belopp är grundfonden ock år 1863
uppbringad, såsom af Bankens Hufvud-räkning för samma år inhemtas.
Denna räkning visar nemligen för åren 1862—1864 följande:
1862. 1863. 1864.
Tillgångar och fordringar utöfver
skulder vid årets början .... 27,614,686: 33. 29,628,066: 10. 26,512,575: 77.
Inkomster och tillfälliga vinster
under året
2,611,969: 53. 2,432,534: 76. 2,518,068: 52.
Summa 30,226,655: 86. -32,060,600: 86. 29,030,644: 29.
1 -> / 1 i) 11 f l)0 / I ! J. j i Ii i>", *J Ji <_> 13 i fl H‘J(1
Rän te-utgifter, förvaltningskostnader,
välgörenhets-bidrag, förluster
och afskrifningar  598,589: 76. 548,025: 09. 595,810: 45.
Bidrag till Riksgälds-kontoret . . — — 5,000,000: —
Tillgångar och fordringar utöfver
skulder vid årets slut:
Grundfond  15,000,000: — 25,000,000: — 25,000,000: —
Återstående behållning derutöfver 14,628,066: 10. 1,512,575: 77. 3,434,833: 84.
Summa 30,226,655: 86. 32,060,600: 86. 29,030,644: 29.
Ky.fi
)OÖ
4
Banko-Utskottets Memorial N-.o 1.
Angående tillkomsten af behållna vinsten lör hvartdera året, inhemtas upplysning
af nedanstående redogörelse för inkomster och vinster å ena samt utgifter
och förluster å den andra sidan.
1862.
Inkomster oell Vinster:
Ränteinkomster af den egentliga
Bankorörelsen:
för lån på rörlig pant  572: 64.
„ „ till städer och korporationer 11: 15.
„ „ mot inteckning i fastighet
och återbetalning i silfver . . 739: 50.
„ „ mot inteckning i fastighet och
återbetalning i sedlar  327,640: 71.
„ skiftes- och odlingslån  1.102: 80.
„ kreditiv till Manufaktur-diskonten
.... 61,676: 40.
„ „ ,, jernkontoret. . 25,073: 29.
„ försträckningar till Filialbanker 232,187: 57.
„ räntebärande papper  447,736: 99.
Yinst på Bankens diskontrörelse . . 1,137,852: 72.
Tillfälliga inkomster och kapitalvinster
. . 377,375: 76.
Summa 2,611,969: 53.
Utgifter och Förluster:
Ränteutgifter
17,973: 04.
Förvaltningskostnad:
Öfverstyrelse-staten  18,000: —
Aflönings d:o
228,217: 48.
Pensions d:o
39,031: 41.
Obestämda Supplementar-staten eller:
arfvoden för vikariat vid sjukdomsoch
andra förfall, för sedlars skrifning,
granskning och korsning, ljuspenningar
samt arfvoden öfver
stat m. m  42,063: 80.
Skrifmaterialier  2,266: 71.
Sedel-dokuments- och bokförings
materialier
64,892: 89,
Förbruknings-artiklar  6,018: 44.
Effekter och stående inventarier. . . 1,826: 20.
Byggnadsunderhåll
. . 4,593: 98.
Transport 424,883: 95.
1863.
555: 38.
12,476: 15.
306,521: 24.
867: 06.
58,045: 70.
25,423: 76.
235,048: 59.
510,294: 34.
1,110,035: 63.
1864.
537: 58.
307,224: 01.
519: 93.
54,684: 75.
25,258: 11.
204,142: 99.
489,946: 32.
1,240,928: 21.
173,266: 91. 194,826: 62.
2,432,534: 76. 2,518,068: 52.
18,932: 30. 17,556: 69.
18,400
227,643
37,818
91
27,600: —
275,090: 34.
46,133: 50.
40,352: 13.
343,147: 23.
2,080: 74.
68,172: 26.
6,208: 01.
1,083: 37.
4,116: 85.
50,634: 68.
2,807: 55.
74,533: 34.
5,100: 93.
5,620: 32.
2,933: 32.
343,147: 23.
81,661: 23.
508,010: 67.
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
5
Transport
Kostnad lör olikartade behof, såsom
renhållning, lyshållning, postporto,
tidningsprenumeration, annonser,
utgifter i rättegångsärenden, transportkostnader,
sedel-vexlingskostnader
m. m
Afgår influten
liga genom
lekter . . . .
betalning för åtskilauktion
försålda ef
-
Hus-onera
Brandanstalterna
Tillfälliga anslag
Revisions- och riksdagskostnad . .
Hel- och halfårsuppgifter
Yälgören hetsbidrag
Afskrifning^!- och förluster ....
Säger
424,SS3: 95.
343,147: 23.
81,661: 23.
Behållning, som ökat Bankens kapital
598,589: 76.
2,013,379: 77.
548.025: 09.
1,884,509: 67.
508,010: 67.
15,739:
41.
14,213:
45.
17,002:
42.
S:gr
95,874:
68.
1,332:
98.
94,541:
70.
1,227:
62.
1,190:
12.
1,129:
52.
2,092:
75.
2,597:
86.
2,309:
25.
29,676:
77.
20,841:
82.
23,711:
95.
8,686:
75.
9,709:
31.
12,063:
65.
1,625:
05.
875:
20.
1,389:
45.
16,350:
—
17,350:
__
17,350:
—
98,307:
46.
57,771:
85.
12,843:
54.
595,810: 45.
1,922,258: 07.
Summa 2,611,969: 53. 2,432,534: 76. 2,518,068: 52,
Banko- Utskottets Memorial N:o
Bankens tillgång i obliga-
1862.
1 SfiJt
ISfid.
tioner har undergått följan-
de förändringar:
Behållning
vid årets början.
vid årets slut.
vid årets början.
vid årets slut.
vid årets början.
vid årets slut.
Af Riksgäldskontorets, för
återstoden af Bankens for-
dran för lån till 1808
och 1809 årens krigskost-
nader m. m
3,036,000
—
2,904,000
2,904,000
2,772,000
2,772,000
2,640,000
D:o d:o för 1860 års jern-
vägslån, å 4| procent, in-
köpta för
•2,658,570
66
3,91.0,399
9 9
3,910,399
99
3,852,495
99
3,852,495
99
3,799,605
33
D:o Arméens ackords-amor-
teringsfonds, å 4 procent
2,016,600
—
2,016,600
—
2,016,600
—
2,016,600
—
2,016,600
—
2,016,600
D:o Skånska hvpotheksför-
eningens, ä 5 procent . .
622,500
—
622,500
622,500
—
42-2,500
—
422,500
—
422,500
D:o Skånska L^potheksför-
eningens, å 4 procent, å
mk Hamb.-banko, inköpta
för
14,533
3 3
14,533
33
14,533
33
14,533
33
14,533
33
14,533
33
D:o Mälareprovinsernas d:o
å 4 procent, inköpta för . .
135,590
135,590
—
135,590
—
131,950
—
131,950
—
128,310
—
D:o Mälareprovinsernas d:o
ä 4 proc., å Hamb.-banko,
inköpta för
72,666
67
70,000
—
70,000
—
70,000
—
70,000
—
67,333
33
D:o Wermlands d:o å 4
procent, inköpta för . . .
122,395
—
118,755
■—.
118,755
—
115,115
—
115,115
... .
115,115
D:o Smålands och Hallands
d:o å 4 procent, inköpta
för
155,155
154,063
—
154,063
—
152,698
—
152,698
—
148,330
—
D:o d:o d:o d:o å 4 proc.
å mk Hamb.-banko, in-
köpta för
312,698
33
303,373
3 3
303,373
33
290,318
33
290,318
33
285,344
99
D:o Östgöta d:o å 4 proc.,
inköpta för
870,930
—
856,317
—
856,317
—
835,643
—
835,643
—
818,865
—
D:o d:o d:o å 4 procent,
å mk Hamb.-banko, in-
-
köpta för
590,320
—
579,040
579,040
560,240
—
560,240
—
541,440
—
Summa| 10,607,958; 9 9111,685,171| 6 5111,685,171
65
11,234,093|65| 11,234,093
6 5110,997,976(9 8
Banko-Utskottets Memorial N:o 1. 7
Inköp af obligationer har under detta år icke ifrågakommit; hvaremot, genom
inbetalning, tillgången nedgått till det i 3 dje § af revisionsberättelsen för
detta år upptagna belopp af R:int 10,881,405 R:dr 32 öre.
§ 2.
Af de till trycket befordrade och med allmänna tidningarne utdelade uppgifter
öfver Bankens metalliska kassa samt utelöpande sedlar och depositions-skuld,
jemte obegagnade andelar af kreditiv- och låneförlag visar det sig, att Reservfonden,
eller skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning och beloppet af
beräknad sedelstock utgjort:
1862. 1863. 1864.
den sista December  3,725,354: 19. 4,924,712: 85. 6,922,375: 78.
hvilket resultat uppkommit sålunda:
Silfver- och guld-tillgång  18,324,583: 58. 17,276,741: 24. 16,230,967: 87.
Sedelstockens maximum derutöfver 30,000,000: — 30,000,000: — 30,000,000: —
Summa 48,324,583: 58. 47,276,741: 24. 46,230,967: 87.
Utelöpande sedlar m. m  35,835,439: 20. 31,283,691: 81. 31,533,545: 88'
Depositions-skuld . . ,  9,349,492: 08. 9,138,982: 33. 7,420,741: 35-
Obegagnade andelar af kreditiv- och
låneförlag
4,497,224: 11. 4,824,809: 50. 3,095,829: 86.
Säger
49,682,155: 39.
45,247,483: 64.
42,050,117: 09.
Afdragsposter enligt Bankoreglemen-  tets 26 §
2,895,455: 25.
2,741,525: —
Säger
44,599,229: 39.
42,352,028: 39.
39,308,592: 09-
Reservfond
3,725,354: 19.
4,924,712: 85.
6,922,375: 78.
Summa 48,324,583: 58. 47,276,741: 24. 46,230,967: 87.
Reservfonden utgjorde den 14 i denna månad 7,069,488 R:dr 86 öre R:mt.
Af det vid sednaste riksdag till Riksgälds-kontoret anvisade anslag af
Bankens vinstmedel har kontoret erhållit:
under år 1863
1,666,666: 66.
d:o d:o 1864
1,666,666: 67.
samt under detta år återstoden . . 1,666,666: 67.
af det anvisade beloppet  5,000,000: —
För de i 4 § af reglementet omförmälda inbetalningar till och öfriga nu ej
vidrörda utbetalningar från Reservfonden redovisas här nedan på sina behöriga
ställen:
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Angående metalliska kassans förändringar.
§ 3.
Denna kassa har i myntadt och omyntadt samt behållningar å utrikes
orter:
1862. 1863. 1864.
minskats
13,350,771: 49. 7,619,380: 45. 8,145,737 60.
ökats
9,875,500: 41. 6,571,538: 11. 7,099,964: 23.
3,475,271: 08. 1,047,842: 34. 1,045,773: 37.
hv adan minskningen på det hela utgör
5,568,886: 79.
kassan uppgick den 31 December 1861 till  Runt 21,796,678: 41.
och samma dag 1864 till  „ 16,227,065: 62.
R:mt 5,569,612: 79.
allt efter afräkning af depositionsskulden
i dukater, som, å8R:dr
25 öre pr dukat, i R: mt belöpte
å den sednare tidpunkten till . . R:mt 3,902: 25.
och å den lörra till  „ 3,176: 25.
Skilnad R:mt, 726: —
hvadan Bankens behållning valden
31 December 1861
och samma dag 1864
motsvarande berörda skilnad emel- ■
lan depositions-skulden vid de särskilda
tidpunkterna.
Som metalliska kassan på det hela utvisande den sista De
-
cember nästlidet år  16,230,967: 87.
och den 14 i denna månad  16,219,803: 56.
så har under detta år en effektiv minskning inträffat af .... 11,164: 31.
Nämnda kassa har under detta år, å nedanstående tider,
uppgått till följande belopp:
Januari den 7  R:mt 16,648,582: 20.
d:o d:o 14  „ 16,658,788: 85.
d:o d.o 21
,. 16,493,840: 85.
d:o d:o 28  „ 17,160,513: 06.
Februari
21,799,854: 66.
16,230,967: 87. 5,568,886: 79.
R:mt 726: —
Banko-Utskottets Memorial N;o 1.
y
Februari
den
4
17,160,517: 76.
11
17,172,076: 14.
11
18
17,172,084: 32.
11
19
25
17,172,084: 32.
Mars
11
4
17,172,084: 24.
n
11
17,167,356: 99.
n
18
17,168,703: 66.
H
24
17,138,703: 66.
April
H
1
17,138,706: 84.
Y)
8
17,138,706: 84.
»
15
17,138,710: 54.
n
22
17,108,710: 54.
n
V
29
17,128,351: 60.
Maj
n
6
17,089,315: 60.
11
11
13
17,085,190: 60.
11
Y>
20
17,073,087: 85-
11
27
17,134,282: 85.
Juni
»
3
17,189,183: 83.
r>
10
17,183,183: 83.
V
V)
17
17,152,070: 57.
»
23
17,148,236: 23.
n
V
30
17,148,777: 48.
Juli
li
8
17,135,453: 73.
n
H
15
17,135,453: 73.
r>
11
22
17,069,678: 73.
r>
«
29
17,062,103: 26.
Augusti
5
17,144,388: 29.
Yl
12
17,140,048: 79.
n
19
17,012,746: 98.
*)
i?
26
16,732,142. 34.
September „
2
16,732,142: 34.
ii
»
9
16,643,350: 67.
11
ii
16
16,644,697: 34.
Y)
23
16,454,563: 67.
Y)
11
30
16,447,493: 80.
Oktober
T)
7
16,467,722: 82.
Öfver förändringarne af guld- och silfvertillgångarne, hvar för sig afskiljda
samt angående utvexlingen af myntadt Svenskt silfver, meddelas följande sam-  mandrag:
1862. 1863. 1864.
Inkomna dukater  20,956
03,885,%
65
Utgifna
d:o
26,540
25,432
19,252
Ökning •
38,453-,%
Minskning , .
5,584
19,187
24,771
Således, på det hela, ökning  13,682}%
Bih. till R. St. Brot 1865 1866. 6 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 2
10 Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Dukat-tillgången den 31 December
1864
37,877,%
Dukat-tillgången den 31
December 1861  24,195 682,%
Tillgången i guld, dukaterna oräknade,
har:
ökats
2,415,167: 53. 4,114,318: 34.
minskats
460,836: 13. 3,329,800: —
1,954,331: 40. 784,518: 34.
alltså ökning  2,738,849: 74.
Tillgången i silfver har:
minskats
13,131,816:49. 6,948,730:32. 4,656,908:60.
ökats  9,702,613: 41. 3,629,317: 60. 2,984,909: 64.
3,429,203: 08. 3,319,412: 72. 1,671,998: 96.
alltså minskning  8,420,614: 76.
Då från silfvertillgångens minskning
8,420,614: 76.
afräknas:
guldtillgångens ökning 2,738,849: 74.
och dukat-tillökningen
13,682^ dukater å
8>25
112,878: 23. 2,851,727: 97.
synes att minskningen på det hela
utgjort här ofvan upptagna belopp,
af  5,568,886: 79.
Utvexladt silfvermynt: 1862. 1863. 1864.
i silfver-specie  295,600: — 545,300: — 229,400: —
eller i Riksmynt  1,182,400: — 2,181,200: — 917,600: —
Al utländska silfvermyntsorter:
försåldt och nedsmält R:mt 1,690: 70. 44,440: 37. 9,358: 30.
55,489: 37.
inköpt  9,383: 85.
minskning R:mt 46,105: 52.
Tillgången utgjorde den 31 Dec. 1861, 689,664: 92.
och samma dag 1864, 643,559: 40.
Banko-Utskottets Memorial N:o 1. 11
hvaraf:
i Holsteinska, Danska och Norska Specier 1,139: 77.
i Ryska Rubler  642,419: 63. ggy.
Af utländskt mynt har tillgängen under detta år något ökats, och utgjorde
den 14:de dennes R:mt 656,110 R:dr 99 öre.
Silfver i omyntad form är försåldt, 1862. 1863.
till värde i R:mt af
• 87,560: 01. 18,024: 55.
hvaremot under 1864 och detta år sådan försäljning
icke egt rum.
Vinsten å ifrågavarande försäljning har utgjort .... 1,544: 94. 315: 11.
Å Svenska och Holländska dukater har priset varit:
vid invexling: 8,35 från den 10 Oktober 1861 till den 17 Juli 1862;
8,30 från sistnämnda dag till den 5 Juni 1863 och derefter, oafbrutet,
8,35.
samt vid
utvexling: 8,45 under förstnämnda tidpunkt,
8,40 under den derefter följande,
8,45 till don 18 Maj 1864 och sedermera fortfarande
8,50, allt per dukat,
§ 4.
Bankens utländska vexelrörelse har nedanupptagna år förhållit sig, som
följer:
12
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
1862.
1863.
1864.
Banko Mark.
Banko Mark.
P. Sterl.
Banko Mark.
P. 8terl.
Behållning vid årets ingång
7,675,899
4,823,649
o
3,884,944
113,753
7
Ökning.
Uppköpta vexlar å
10,422,114
49,736
188,059
5
3,152,941
47,368
40,271
13
86,643
1
6
2,402,646
50,596
137,294
9
266,090
12
10
Ränta å och utlottning al
Bankens egande, i ut-  ländskt mynt ställda obli-
Ränta å behållningarne på
utrikes ort
Från Bankens reservfond
14
Q
3,271
6
6
72,825
5
8
Genom förvandling af P.
Sterb till Hamb. Banko
Genom förhöjning i bokfö-  ringsvärdet å Preussiska
80,156
6,384
4
10
Summa
18,335,809
3
8,064,230
7
159,468
7
2
6,562,021: 7
383,115
6
4
Minskning.
Sålda vexlar
Provision, stämpel och porto
å utrikes ort
12,168,497
770
1,342,224
667
4
11
12
6
4,127,997
32
51,257
3
20,307
2
3
3,234,541
6,141
902.668
417
7,460
14
13,
15
9
15
210,157
1 713
5,135
6
8
2
t
Indragning af silfver och
guld
Omkostnader i Lubeck för
1
25,407
17
11
15
11
Myntförvandling
6,000
—
—
S:gr
13,512,160
1
4,179,286
<
45,715
0
2
4,151.231
2,1
222,006
10
2
Behållning vid årets slut. .
4,823,649
2
3,884,944
113,753
7
—
2,410,790
4,8
161,108
16
2!
Summa
18.335,809
3
8,064,230
7
159,468
7
2
6,562,021
7
383,115
6
4|
I följd af köp och försäljning af vexlar samt indragning af silfver har behållningen
sålunda förändrats, att densamma utgjorde den 18 dennes i Harn b. B:ko R:dr 2,411,319: 8, 5.
och i Pund Sterb 155,363: 8. 4.
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Inkomst och utgift i följd af omförmälda rörelse har utgjort:
13
1862.
1863.
1864.
Inkomst
388,896
32
212,239
39
225,621
Utgift
64,650
05
58,040
97
64,129
hvadan en behållning uppkommit af. . R:mt 324,2461271 154,198142
99
07
161,492 92
Öfver kostnaden för det silfver och guld, som indragits under åren 1863
och 1864 är redogörelse meddelad i tryckta revisionsberättelserna af åren 1863
§ 9, 1864 §§ 8 och 9 samt 1865 § 8, och angående kostnaden för det under detta
år inkomna silfver meddelas nedanstående utredning:
Berörde silfver, indraget från Hamburg, har
enligt faktura af den 22 sistlidne Sept. uppgått till Hamb. B:ko 7/7$. 150,626: —
» „ 28 „ ,, „ „ ™il™««
301,222: —
1,101: 9.
S:gr Hamb. B:ko
Häri ingå följande kostnader:
emballage B:ko 72$. 112: 7.
forsellön till och speser i Lubeck  „ „ 181: 10.
Assurance m. m  ,, ,. 807: 8.
återstoden  300,120: 7.
visar silfrets värde i Riksmynt, å 1331 R:dr pr 100 77/$., till R:mt 400,160: 58.
Detta silfver har, enligt Kongl. Myntverkets attester, efter
probering och uträkning, lemnat, med afdrag af myntskatt 2,973: 81,
silfver i Riksmynt till utmyntningsvärde af 393,531: 95. och således
silfver till värde af R:mt 396,505: 76.
3,654: 82.
Skilnad R:mt
som dock bör minskas med det för proberingen aftagna silfver,
i värde af  78: -
till R:mt 3,576: 82.
För de i fakturorna upptagna kostnader, B:ko 77$ 1,101: 9, utgörande.
å 1331 R:dr R:mt pr 100 772$., i  Runt 1,468: 75.
komma vidare :
frakt från Lubeck till Stockholm  „ 552: 76.
proberare-lön  „ 98: 75.
diyerse  »  15: ~ 666: 51.
således omkostnader på det hela R:mt 2,135: 26.
Vid fördelning på det inkomna silfret, i myntad form uppgående till silfver
Riksmynt 393,531: 95, af de särskilda utgiftsposterna, belöper å hvarje R:dr R:mt:
för skilnaden i värdet  0,00909
„ myntskatten  0,00755
„ omkostnaderna  0,00543
S:gr 0,02 2 07 procent.
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Då vid förvandling af Hamb. Banko till R:mt enahanda grund följes, som
här ofvan är vorden iakttagen, utfaller jemförelsen emellan de särskilda silfverindragningarne
från Hamburg sålpnda:
Enligt § 8 i 1864
Enligt § 8 i 1865
Enligt denna be-
års berättelse.
års berättelse.
rättelse här ofvan.
för skilnaden emellan H. B:ko och R:mt
0,00914
0,00890
0,00909
„ myntskatten
0,00755
0,00755
0,00755
„ omkostnaderna
0,00633
0,00710
0,00543
S:gr
0,02302
0,02355
0,02207
Uti 18(14 års Revisions-berättelse är den åsigt uttalad, att till grund för förvandling
till Riksmynt af det utländska mynt, hvarför silfver blifvit inköpt, hör
tagas kursen för korta vexlar å utländska myntet vid den tid, silfret inköpes och
i öfverensstämmelse med denna åsigt har vid jemförelse af kostnaden för silfver,
indraget från London och från Hamburg, det resultat erhållits, att silfverindragningen
från Hamburg varit 0,42 procent dyrare än den från London.
Hvad fullmägtige, med anledning häraf, anfört är återgifvet i revisionsberättelsen
för detta år, § 8, hvilken sålunda åberopas; hvarjemte fullmägtige
anse sig böra än vidare utveckla skälen för sin uttalade öfvertygelse att andra
än de i 1864 års Revisions-berättelse upptagna siffror måste begagnas för att erhålla
fullt tillförlitlig jemförelse emellan kostnaderna för det silfver, som indrages
från London, och det, som indrages från Hamburg.
Enligt sistnämnda berättelse, § 8, är kursen antagen för P. Sterling till
R:dr 17,70 och för B:ko Mark till 133: 85 för 100 B:ko Mark.
Nu inköptes likväl silfret i London till pris af 61^ d. pr Standard unz,
hvilket pris visar värdet aflP. Sterb i B:ko Mark, till 13,5,16, sorn å 133,85 eller
den i Revisions-berättelsen antagna kursen å B:ko Mark, angifver en kurs på P.
Sterling af 17: 834.
De kurser, hvarefter förvandlingen till Riksmynt skola ske för åstadkommande
af jemförelsen, äro således: för silfret från London 17,8 322 och för silfret
från Hamburg 133,85, då en förlust uppstår för det förra af  2,247 procent
och för det sednare den i Revisions-berättelsen redan angifna af .. 1,911 „
hvadan å det från London indragna silfverförlusten öfverskjuter med 0,336 procent.
På sätt af Revisions-berältelserna för 1863 § 9 och 1864 § 9 inhemtas, har
vid indragning af guld från
Banko-Utskottets Memorial N:o 1. 15
London och Hamburg.
1863—1864. 1863.
hvarje dukat, som af det inkomna guldet kunnat
utmyntas, stått Banken till pris af  8,33,53. 8,34,29. 8,33,85.
hvaraf belöper på sjelfva guldet  8,28,18. 8,28,67. 8,28,80.
och på omkostnaderna  0,05,35. 0,05,62. 0,05,Q5.
S;gr 8,33,53. 8,34,29. 8,33,85.
Under år 1864 är från Hamburg guld icke indraget och detta år har införskrifning
af guld ej ifrågakommit.
Under den tid, för hvilken redovisning nu lemnäs, äro de med vexelköp
och försäljning förenade göromål och bestyr utöfvade:
i Stockholm, af undertecknade Selander och Schwan samt såsom suppleant för dem,
från slutet af år 1863, då Fullmägtige först berättigades att suppleant utse,
undertecknad Björck och vid hans frånvaro, undertecknad Skogman;
i Göteborg: Grosshandlarne Chr. Arvidson och A. W. Lewgrén samt vid någonderas
förfall, Grosshandlaren J. O. Gréen-, och
i Malmö: Handlanderne G. J. Kock och ./. P. Bager samt vid förfall för någon af
dem, Handlanden Gabr. Hedman; dock är i anseende dertill att Handlanden
Bager bevistar innevarande riksmöte, för 4:de qvartalet detta år, utsedd till ombud
Handlanden Hedman och till suppleant Banko-ombudet A. T. Lundqvist.
Angående myntning af silfver och guld.
§ 5.
På det att, så vidt ske kan, prägladt silfvermynt af alla fastställda sorter
städse må finnas i förråd, har myntning af silfver egt rum till belopp, upptagna
i Revisions-bsrättelserna. Dylik myntning för nästa år har ansetts kunna tillsvidare
anstå, enär förrådet den 14 dennes utgjorde:
i 4 R:dr R:mt st
2
R:mt 3,502,800
„ 81,000
—
„ 416,400
,, 50 öre ,,
„ 304,800
25
474 000
51600
S:gr R:dr 4,830,600; —
16 Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Dukater äro utmyntade:
1862
St. 38,500.
1863
* 33,000.
1864
„ 36,000.
uppgående Bankens förråd i myntade dukater sistberörda dag till 13,874 dukater.
Räkning emellan Banken och Kongl. Myntverket öfver silfver- och guldmyntningen
är för 3:dje qvartalet detta år afgifven och, utan anmärkning, granskad
samt utvisade Banken till godo hos Kongl. Myntverket ett saldo
i silfver af R:mt 156,937: 18.
och i guld af
dukater 7,934: —
Angående Bankens sedelstock samt densammas förminskning.
§ 6-
Till den förändrade uppställning af 26 § i Reglementet, som föranledes af
vidtagna jemkningar i sättet för göromålens handläggning inom Banken, komma
Fullmägtige att afgifva särskildt förslag.
Angående sedelstockens beräkning och förändringar under åren 1862—1864
är upplysning lemnad här ofvan och om utelöpande sedelstockens belopp vid särskilda
tidpunkter innefatta Revisions-berättelserna fortgående uppgifter intill medlet
af nästlidne September månad.
Beloppet af utelöpande sedlar utgjorde den 14:de dennes 32,776,560 R:dr
63 öre R:mt. Minskningen härledde sig hufvudsakligen deraf att behållningen i
Göteborgs Lånekontors Postvexel-kassa indragits till Banken, hvarigenom sedelstocken
nedgick på samma gång depositions-skulden, genom medlens insättning på
postvexel-räkningen, med ett ungefär lika stort belopp ökades.
§7.
De åtgärder Fullmägtige, med stöd af föreskriften i 28 § af Reglementet,
vidtagit till förminskning af Bankens vid anfordran betalbara förbindelser, omförmälas
i Revisions-berättelsen af år 1864 § 18 och Fullmägtige inskränka alltså
sin redogörelse härutinnan till den anmälan: att af de tillfälliga fondförstärkningar,
som sednast hänvisats till Göteborgs Lånekontor med 600,000 R:dr och till Malmö
Lånekontor med 550,000 R:dr, blifvit till Banken återbetalda från hvartdera Kontoret
150,000 R:dr; att Göteborgs Lånekontor erhållit anstånd tillsvidare med
inbetalning af återstoden utaf detta Kontors förstärkning 450,000 R:dr och att
från Malmö Lånekontor återbetalning af hela förstärkningsbeloppet synes vara
att emotse.
Angående
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
17
Angående Bankens sedlar och dermed gemenskap egande föreskrifter.
§ 8-
I tryckta Revisions-berättelserna af åren 1863 § 18, 1861 §§ 19 och 20
samt innevarande år § 20 är redan omförmäldt dels att för begagnande till Bankens
sedlar ett nytt slags papper blifvit antaget, dels att för bottentrycket å samtliga
sedelvalörer, med undantag af den å 1,000 R:dr, mera ändamålsenlig färg, än
den förut begagnade, är vorden använd och dels att sådana ändringar i såväl
text som bottentryck å sedlarne af En Riksdaler vidtagits, hvarigenom hittills
inträffade förfalskningar af sedlar å denna valör till likhet med sedlar å 5 R:dr,
i möjligaste måtto, blifvit förebyggda. Fullmägtige anse sig således, beträffande de
af dem i berörda hänseende vidtagna åtgärder, böra endast anmäla, att, enär den
gula färg, som begagnas till bottentrvck å sedlarne af 1,000 Riksdalers-valören, ansetts
vara mindre lämplig, ny färg anskaffats, hvarmed försök anställas för utrönande
deraf huruvida densamma motstår efterbildning på fotografisk väg.
§ 9-
Antal och belopp af till Banken inkomna förslitna sedlar, äfvensom af tillverkade
nya sedlar, har utgjort:
Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 6 Sami. 1 Afd. 1 Häft.
3
18
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
1862.
1863.
1864.
Inkomna förslitna sed-
Antal.
Riksmynt.
Antal.
Riksmynt.
Antal.
Riksmynt.
lar: med valör i Riks-
mynt:
å 1000 Riksdaler . . .
5,668
5,668,000
—
4,524
4,524,000
6,921
6,921,000
500 „ ...
3,585
1,792,500
—
3,593
1,796,500
3,657
1,828,500
100
23,718
2,371,800
—
27,018
2,701,800
33,181
3,318,100
50
26,155
1,307,750
—
26,006
1,300,300
27,821
1,391,050
10
313,650
3,136,500
—
318,100
3,181,000
322,700
3,227,000
5 „ ...
499,250
2,496,250
—
531,700
2,658,500
576,600
2,883,000
» 1 rf ...
3,002,000
3,002,000
—
3,447,750
3,447,750
_
3,727,500
3,727,500
1
Summa
3,874,026
19,774,800
—
4,358,691
19,609,850
—
4,698,380 23,296,150
med valör i Banko:
å 500 Riksdaler . . .
54
40,500
53
39,750
]5
11,250
* 100
666
99,900
—
554
83,100
345
51,750
„ 33 i „ ...
1,554
77,700
—
994
49,700
461
23,050
!! 10 3 n ...
1,817
45,425
—
1,002
25,050
542
13,550
10
10,850
162,750
—
7,150
107,250
4,600
69,000
0 ^ ,, ...
26,350
263,500
—
13,500
135,000
7,050
70,500
2 „
130,800
392,400
.—
77,800
233,400
40,500
121,500
„ 32 skillinsjar . . .
307,250
307,250
—
162,750
162,750
73,250
73,250
16 „ ...
2,500
1,250
—
1.750
875
2,000
1,000
14
500
218
75
250
109
37
12
2,500
937
50
3,250
1,218
75
4,250
1,593
75
10
500
156
2 5
8 „
3,250
812|50
2,500
625
—
3,250
812150
Summa :
!
487,591
1,392,425
272,303
839,093
75
136,513
437,365
62
Förfärdigade nya sedlar
å Riksmynt'.
å 1000 Riksdaler . . .
8,000
8,000,000
—
500
4,000
2,000,000
!
100
16,000
1,600,000
26,000
2,600,000
—
26,000
2,600,000
1
50 „ ...
32,000
1,600,000
28,000
1,400,000
—
16,000
800,000
10
326,500
3,265,000
286,000
2,860,000
245,500
2,455,000
j
5 „ ...
367,500
1,837,500
486,500
2,432,500
—
653,500
3,267,500
-I
»9 1 rt ...
3,487,500
3,487,500
3,688,000
3,688,000 —
3,796,500
3,796,500
i
Summa 4,229,500
11,790,000 —
4,522,500
20,980,500
4,741,50014,919,000l—|
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
19
§ 10.
Af transportsedlar saint sedlar å 3 och 2 R:dr å dubbla och enkla blad
äro invexlade:
Transportsedlar
d:o
d:o
enkla blad
1862.
1863.
1864.
52
50
360
120
124
50
64
50
1
753
—
346
50
616
50
Summa
925 5 0
471
—
1,041
—
Af dessa sedlar voro vid slutet af nästlidet år utelöpande:
Transportsedlar till belopp af .  R:dr 100,735: 27.
sedlar å 3 och 2 R:dr Banko på dubbla blad  „ 105,394: 50.
d:o d:o „ på enkla blad
„ 137,503: 50.
Säger R:dr 343,633: 27.
Angående in- och utvexling af kopparmynt.
§ 11.
Under åren 1862—1864 har denna vexling förhållit sig, som följer:
Banko-Utskottets Memorial N:o
Af äldre prägel, som
icke utvexlas:
å 1, 1,, 1, och sk. samt
Biksgälds-kontorets Polletter
4, 2, 1, ^ och l sk.
Oresmynt . .
to
10,400
92,025
73,800
1862.
g
'C
ta
to
o.
6»
ta
®
ca
1863.
w
g
g
1864.
2,750
15,900
7,200 28,950
13,150
107,925
52,050
; 13,150
107,925
52,050
3,250
16,200
ta
ta
3
ra
to
3.
3*
crq
ca
w
o
3
05
K*
O
3
3
3
^ o td
B B g
gJS-l
S0 ^ P
» 5- ?
2 ® o
3 ^ m.
P t-*s ta
p Os Qj
£*** ®
O ®
3 ?
58,800 36,900
16,400
124,125
73,950
16,400
124,125
73,950
2,750
15,225
1,650
35,100
17,650
30,450
ta
3.
3'
05
1,500
139,350
80,250
Summa| 176,225|l8,650| 7,200^28,950jl73,125| 173,125|l9,450^58,800|36,900214,475! 214,475*19,625;35,100; 48,100'221,100
O
Cl
Banko-Utskottets Memorial N:o 1. 21
Den förlust, som uppkommer vid ommyntning af gammalt kopparmynt, afskrifves
genast i det års räkenskap, då förlusten uppstår; hvadan den ifrågavarande
förlusten icke, såsom af Revisorernes Berättelse vill synas, i Bankens räkenskaper
balanseras.
Angående depositions- och postvexel-rörelserna.
§ 12.
För räntebärande depositionerna meddelas redovisning i Styrelsens öfver
Diskont-kontoret till Höglofl. Banko-Utskottet afgifna berättelse. Nedanupptagna
redogörelse har således till föremål att visa omfattningen af depositioner, för
hvilka Banken icke erlägger ränta. Till denna rörelse börande räkningar skiljdes
före 1864 under fem, men hänföras numera, enligt 35 § i reglementet, under fyra
klasser. Vid den nya klassificeringens införande sammanslogos behållningarne i
förutvarande 3:dje och 4:de klasser till dsn nya Usta klassen, dock med utbrytuiug
af de i 4:de klassen varande medel, hvilka borde upptagas i den nya 2:dra klassen;
hvilket närmare inhemtas af 1864 års Revisions-berättelse § 25.
Med tillämpning af berörde sammanslagning och utbrytning å de nästföregående
två åren, uppkommer följande jemförelse af depositions-rörelsens omfång
och ställning under åren 1862—1864:
22
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
År 1862
„ 1863
„ 1864
*
©
P
-
w
p:
B*
5.
5'
cnj
Insättningarnes
belopp
tor året.
Duka- I
ter '
Riksmynt
Uttagens
belopp
för året.
Duka
ter
-
Riksmynt
De särskilda
l:sta Klassen.
Statens samt Stockholms
Stads, Allmänna
Verks, Kassörs
och Inrättningars,
Fromma Stiftelsers
och Konkursmassors
medel.
Duka
ter
-
Riksmynt
29,175 134,921
29,174 141,922
23,019 122,906
•214
208
1
269,094,094
81
3,529
270,872,254 07
997
8,720,709
271,593,187
78
4,595
271,503,390 37
1,035
8,452,144
196,868,699
80
3,452
•201,175,043 39
1
473
6,663,301
12
74!
55
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
23
klassernas behållningar vid hvarje
års
slut.
Total-  behållning'
vid årets slut.
2:dra Klassen.
Enskilde personer och
bolag samt stiftelser
med beräkning
af vinst.
3:dje Klassen.
Bankens
kreditiv- och
förlags-räkningar.
4:de Klassen.
Medel, som bero af
Bankens Styrelse
samt för
postvexel-rörelsen
insatta medel.
Dukater
Riksmynt
|
Dukaterj Riksmynt
Dukater
Riksmynt
Dukater
Riksmynt
1,640
—
— i 4,362,467
81
—
618,917
71
997
13,703,734
64
—
1,640
—
4,663,088
47
—
676,658
84
1,035
13,793,532
05
—
1,490
—
2,073,349
36
—
749,047
55
473
9,487,188
46
24
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Den betydliga skilnad, som företer sig emellan dels insättning och uttag
samt dels 3:dje klassens behållning åren 1862 och 1863 mot år 1864, härleder sig
derifrån att, sedan Banko-diskont-verket förvandlades till ett Kontor i Banken,
alla insättningar och uttag för diskont-rörelsen ske omedelbart i och från Bankens
kassor, hvilkas rörelse visar för
1862. 1863. 1864.
Insättningar  181.292,024: 35. 170,469,958: 17. 258,699,672: 33.
Uttag  179,861,567: 85. 165,865,750: 58. 258,955,662: 23.
eller i sin helhet:
Debet  411,795,985: 63. 397,624,186: 07. 584.374,836: 14.
Kredit
411,759,965: 02. 397,595,538: 17. 584,299,478: 96.,
Saldo, motsvarande Specialkassornas
behållningar . . . 36,020: 61. 28,647:J)0. 75,357: 18.
§ 13.
Sammandrag af postvexel-rörelsen för åren:
1862.
1863.
1864.
Postvexlar, utelöpande vid början af året
1,061,609
10
731,901
87
632,128
54
„ utfärdade af Rikets Ständers
Bank
13,290,371
48
13,463,519
64
10,810,930
34
„ „ „ Göteborgs Låne-
kontor
17,481,126
08
16,992,740
28
15,393,868
89
„ „ „ Malmö Låne-
kontor
5,541,161
44
5,248,399
78
5,538,584
27
„ Wisby Låne-
kontor
721,350
82
783,426
63
980,102
06
S:gr
38,095,618
92
37,219,988
20
33,355,614
10
Postvexlar, infriade af Rikets Ständers
Bank
22,024,575
29
21,798,949
49
21,514,834
26
„ „ „ Göteborgs Låne-
kontor
9,314,447
04
10,606,535
87
7,827,972
52
,, „ „ Malmö Lånekontor
4,860,055
72
3,941,294
45
2,687,169
87
„ * „ Wisby d:o
1,164,639
—
241,079
85
127,466
97
S:gr
37,363,717
05
36^587,859
66
32,157,443
62
Postvexlar, utelöpande vid årets utgång
731,901
87
632,128
54
1,198,170
48
Assignationer „ „ „ „
244,900
—
4,600
700
Förskott från Bankens Råkeuskaps-
kontor oliqvideradt vid dito
3,500,000
—
1,300,000
—
2,700,000
—
Summa skuld vid årets slut
4,476,801
87
1,936,728
54
3,898,870
48
Kassa behållning i Rikets Ständers Bank
604,884
67
662,038
71
738,922
36
„ „ Göteborgs Lånekontor
3,317,533
23
448,553
75
785,865
20
„ „ Malmö d:o
504,671
06
446,576
39
2,041,413
38
„ „ Wisby d:o
49,712
91
379,55969
149,397
93
Remitterade, under transport varande
medel
—
—
—
183,271
61
Summa tillgång vid årets slut
4,476,8011
87
1,936,728:54
3,898,870
48
■ För
Banho-Vtskottets Memorial N:o 1.
25
För beredande af verkställighet åt de genom 36 § i Reglementet förändrade
föreskrifterna angående postvexel-rörelsen, är förordnadt, jemte annat:
att för vexel, utställd att inlösas i Rikets Ständers Bank eller i någotdera
Lånekontoret, fortfarande begagnas tillförene brukliga blanketter;
att, när deremot vexel utställes till inlösen antingen i Banken eller uppgifvet
Lånekontor, vexel, efter insättarens önskan, utfärdas i form af sola eller
prima; dock att, i det fall att prima vexel afgifvits, sekunda icke tillställes insättare
förr än han anmäler primavexel vara förkommen; samt
att anvisning utställes allenast å antingen Banken eller uppgifvet Lånekontor.
Angående lane- och kreditiv-rörelsen.
§ 14.
Denna rörelse har, på det hela, visat följande ställning:
vid 1862 års slut
* 1863 * „
„ 1864 „ „
samt den 14:de i denna månad:
Filialbanken i Borås: lån
kreditiv
d:o i Calmar: lån
kreditiv
d:o i Carlshamn, kreditiv
d:o i Carlskrona, kreditiv
d:o i Christianstad, kreditiv
d:o i Gefle, kreditiv
d:o i Helsingborg: lån
kreditiv
d:o i Hernösand: lån
kreditiv
d:o i Hudiksvall: lån
kreditiv
d:o i Norrbottens lån, kred.
d:o i Nyköping: lån
kreditiv
d:o i Oscarshamn, kreditiv
Transport
Bih. till R. St. Prof. 1865
Utestående.
Oanvändt.
Förlag.
I lånerörelsen
använde upp-  och afskrif-  ning^- samt
deposit-medel.
4,185,19584
4,082,043.76
2,115,978 30
43,411,200 - 5,311.431 86
44,126,400— 4,446,019 94
41,572,035139 3,448,019 96
250.000
68,400
435.000
151.600
202,700
280,255
311,100
334,300
250.000
56.300
230.000
104.800
200.000
88.300
136.600
290,000
57,900
114.800
56,600
-i
65,900
297,300
219,745
.—
188,900
165,700
68,700
-{
10,200
-{
11,700
-fl
332,600
87,100
/
-1
115,200
1
250.000
125.000
435.000
217,500
500.000
500.000
500.000
500.000
250.000
125.000
230.000
115.000
200.000
100,000
469,200
290.000
145.000
230.000
3,562,055 -  Sc 1866. 6
- 1,619,645;—
Sami. 1 Afd.
i 5,181,700-  1 Höft.
26
Banko- Utskottets Memorial N-.o 1.
I lånerörelsen
använde upp-
Utestående.
Oanvändt.
Förlag.
och afskrif-
nings- samt
j
deposit-medel.
Transport
3,562,055
1,619,645
-
: 5,181,700
;—
1
i
Filialbanken i Piteå, kreditiv
154,10C
95,90C
>|-
250,000
—
j
—
d:o i Skaraborgs lån,
—
kreditiv
244,571
23
255,428
77
! 500,000
—
—
d:o i Skellefteå, kreditiv
50,900
—
156,30C
—
207,200
—
—1
d:o i Sundsvall, kreditiv
427,350
—
72,650
—
500,000
—
—!
d:o i Uddevalla: lån
300,000
—
1; 300,000
—:
kreditiv
65,500
84,500
—
\ 150,000
i ;
d:o i Westerbottens lån:
.
lån
375,000
—
) 375,000
'
kreditiv
68,500
—
119,000
—
\ 187,500
! — i
d:o i Wisby, kreditiv
135,500
—
89,500
—
225,000
d:o i Orebro lån: lån
260,000
—
■
) 260,000
kreditiv
115,800
—
14,200
—
S 130,000
: —
d:o i Östersund: lån
200,000
—
—
i 200,000
;—
kreditiv
59,930
—
40,070
—
\ 100,000
—
—
S:gr
6,019,206
23
2,547,193
77
8,566,400
—
—
Kongl. Kommers-kollegium,
kreditiv
1,766,017
64
483,982
36
2,250,000
—
Jernkontox-et, kreditiv
831,950
—
68,050
—
900,000
—
Diskont-kontoret:
diskontering af vexlar
2,238,247
23
i
lån på löpande förskrifning . . .
4,499,911
79
d:o på vågförda effekter ....
3,756,935
3,3
\
—
7,250,000
7,365,294
35
kassakreditiv, af beviljade
( “
6,829,400 R:dr
4,120,200
—
utlåning med omsåttningsrått . .
O o
5,745,070
41
4,929
59
5,750,000
—
Göteborgs Lånekontor:
diskontering af vexlar
1,162,110
43
\ «
lån på löpande förskrifning . . .
1,869,230
90
I
fl* o nå vå crforrln pffplctpi*
813,600
V
3,750,000!
774,775
03
kassakreditiv, af beviljade
t
1,475,700 R:dr
679,833170
1 i
_ . _
1
utlåning med omsåttningsrått . .
2,449,664 44
335,56!
m;
>*>
Oi
O
o
o
o
j
—i
Transport
35,951,978 10(3,104,491 28;.
30,916,400
—(8,140,069
38!
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
27
Utestående.
Oanvändt.
Förlag.
I lånerörelsen !
använde uppoch
afskrifnings-
samt
deposit-medel.
Transport
35,951,978
10
3,104,491 28
30,916,400
—
8,140,069
38
Malmö Lånekontor:
.
diskontering af vexlar
lån på löpande förskrifning. . .
kassakreditiv, af beviljade
899,100 R:dr
utlåning med omsåttningsrått. .
762,786
686,164
651,098
1,248,212
02
19
46
)
i
1,787 54
1,600,000
1,250,000
—
500,048
21
Wisby Lånekontor:
diskontering af vexlar
lån på löpande förskrifning . . .
kassakreditiv, af beviljade
194,000 R:dr
utlåning med omsåttningsrått . .
161,369
3,000
140,360
149,250
64
1-1-  750 —
250.000
150.000
54,729
S:gr
39,754,218
41(3,107,028 82|34,166,400
8,694,847
23
42,861,247: 23.
42,861,247: 23.
Enligt förestående sammandrag utgör förlaget till lane- och kreditivrörelsen:
till
Filialbanker  8,566,400: —
„ Kongl. Kommers-kollegium  2,250,000: —
„ Jernkontoret  900,000: —
„ Handels- och Nårings-diskonten  12,850,000: —
hvaraf tillfälliga förstärkningar
850,000 K:dr.
„ utlåning med omsåttningsrått  9,600,000: —
S:gr 34,166,400
eller då berörda tillfälliga förstärkningar afråknas med  850,000
ett belopp af R:dr 33,316,400
§ 15.
A det Kongl. Myntverket meddelade och i 41 § af Reglementet omförmålda
lån, stort 50,000 R:dr, hvarå vid 1861 års slut återstodo  R:dr 40,000: —
Transport R:dr 40,000: —
28
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Transport R:dr 40,000:
äro afbetalda:
år 1862 R:dr 5,000
„ 1863  , 10,000
„ 1864  „ 10,000
25,000:
hvadan Kongl. Myntverkets skuld vid detta års ingång utgjorde R:dr 15,000: —
varande under detta år någon afbetalning hittills icke verkställd. De influtna
medlen hafva ingått till Bankens reservfond.
§ 16.
På Bankens inom linien förda och i §§ 42 och 43 af Reglementet upptagna
fordringar har, under åren 1862—1864, annan inbetalning icke egt rum, än å
Kongl. f. d. Allmänna Magasins-inrättningens skuld för lyftadt kreditiv till uppköp
af myntbara metaller, hvilken inbetalning utgjort 1,411 R:dr R:mt.
§ 17.
Angående fördelningen af det belopp, hvilket för närvarande är anvisadt såsom
försträckningar till Filialbanker eller 8,566,400 R:dr, innefattar 14 § här ofvan
nödiga upplysningar. Som Filialbanken i Hudiksvall, hvars oktroj i denna månad
går till ända, och som mrinnehar försträckning å 300,000 R:dr, fått sig,
under ny oktroj, beviljadt kreditiv till belopp af 500,000 R:dr, kommer sålunda
försträckningssumman till Filialbanker på det hela att utgöra R:dr 8,766,400: —
Minskningen  „ 1,233,600: —
i det, enligt 46 § 2 mom. anvisade anslag af R:dr 10,000,000: —
har uppkommit sålunda:
Återbetalda medel:
af Filialbanken i Gefle
R:dr
250,000
„ d:o i Christianstad
250,000
„ d:o i Blekinge (Carlskrona) . . .
130,000
„ d:o i Skaraborgs län
175,000
„ d:o i Sundsvall
250.000
„ d:o i Lund
750,000
8:gr 1,805,000
—
Anvisade medel:
till Filialbanken i Skellefteå
. . . R:dr
156,400: —
„ d:o i Carlskrona
110,000: -
,, d:o i Wisby
105,000: —
„ d:o i Hudiksvall
200,000: —
571,400:
—
Minskning, se ofvan R:dr 1,233,600:
som öfvergått till Bankens reservfond.
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
29
Af de Filialbanker, som enligt 3 mom af näståberopade § berättigades
till erhållande af förhöjd försträckning, komma Filialbankerna i Hernösand, Nyköping
och Örebro län icke att begagna denna rätt, i följd hvaraf och som försträckningar
hädanefter ej utgifvas till Filialbanker, nuvarande, för berörda ändamål
anvisade, summa icke kommer att öfverskridas.
§ 18.
Lån på äldre Lånebanks-obligationer, omförmälda i 47 § af Reglementet
uppgingo, vid 1861 års slut, till R:dr 22,369: 96. Inbetalningarne å dessa lån hafva
utgjort:
186
186
186
Återstod vid detta års ingång R:dr 21,146: 50.
§ 19.
Som de från’ Banken, mot inteckning i fast egendom och återbetalningsskyldighet
i silfver, utgifna lån, under innevarande år slutligen liqvideras; så kan
den angående dessa låns återbetalning i 48 § af Reglementet intagna föreskrift från
blifvande|Banko-reglemente uteslutas.
§ 20.
Sedan Fullmägtige, med stöd af stadgandet i 49 § 3 mom. af Reglementet
med Allmänna Hypotheksbanken afslutat aftal om öfvertagande af Bankens fordringar
mot pant af inteckning i fastighet på landet och återbetalning i sedlar,
om hvilket aftal afhandlas i detta års Revisions-berättelse|§|43, torde särskild redovisning
för berörda lånefordringar icke vara här erforderlig; hvaremot Fullmägtige
beträffande Bankens fordringar mot pant af inteckning i fastighet i städerna,
hvilka fordringar i Banken utredas, sedan utlåningen mot berörda pant, på tillförene
stadgade vilkor, med utgången af nästlidet år upphörde, skolat upplysa
följande:
1862. 1863. 1864.
Utestående vid årets början . . . R:dr 1,078,807: 25. 1,033,857: 64. 990,050: 72.
Utgifna lån under året  „ 28,500: — 27,120: — 79,220: -
S:gr R:dr 1,107,307: 25. 1,060,977: 64. 1,069,270: 72.
Inbetalningar under året .... „ 73,449: 61. 70,926: 92. 69,467: 89.
Utestående vid årets slut R:dr 1,033,857: 64. 990,050: 72. 999,802: 83.
Af de vid nästlidet års utgång utestående R:dr 999,802: 83-
äro under detta år till och med den 14:de dennes inbetalda ... „ 59,646: 54-
hvadan utestående beloppet då utgjorde R:dr 940,156: 29.
30
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
§. 21.
Af låuon till skiften och, odlingar, 1862. 1863. 1864.
utestående vid årets början
R:dr 46,073: 14. 29,001: 37. 17,948: 89.
inbetalningar under året  „ 17,071: 77. 11,052: 48. 10,412: 71.
vid årets slut utestående R:dr 29,001: 37. 17,948: 89. 7,536: 18.
§ 22.
Angående Diskont- och Låne-koutorens rörelse under åren 1862 — 1864
åberopa Fullmägtige de af Styrelserna öfver dessa Kontor afgifna berättelser.
§ 23.
Handels- och Närings-diskontfonden har under de tilländalupna åren varit
och är fortfarande på de särskilda Kontoren fördelad i öfverensstämmelse med föreskriften
i 53 § af Reglementet; dock att Wisby Lånekontor först under detta år
kommit i åtnjutande af den till Kontoret vid sednaste riksdag anvisade förhöjuing
af 25,000 R:dr.
§ 24.
Fördelningen af Allmänna Diskont-fonden på Diskont- och Låne-kontoren
är jemväl bibehållen vid de i 55 § af Reglementet upptagna belopp.
§ 25.
Räntan vid diskontering och utlåning från Handels- och Närings-diskontfonden
har utgjort:
från den 17 December 1862 till den 9 Februari 1865
6 procent.
från sistnämnda dag till den 31 Juli 5J
från och med berörda dag till don 6:te dennes
5 „
och utgår nu med  5J „
För de summor, sorn lyftas eller insättas å kassakreditiv, beviljade enskilda
personer, har räntau, derförut bestämd till fem procent, från och med den
1 Januari 1864, oafbrutet, varit sex procent.
§ 26.
Upplåningsräntan eller räntan å upp- och afskrifnings- samt deposit-medel
har, hvad de förra angår, fortfarande bibehållits vid två procent, med undantag för
Lånekontoret i Wisby, hvarest medel, från Juli månad nästlidet år, fått emottagas
mot tre procent. I räntan för depositioner vidtogs den 18 Februari sistberörda
år den förändring, att denna ränta, som utgått med 3j procent för1 medel,
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
31
insatta på tre samt 41 procent för medel, insatta på sex månaders uppsägning-,
bestämdes till 4 procent på 2 månaders, till 4 \ procent på 3 månaders och till 5
procent på 4 månaders uppsägning, hvarvid densamma sedermera bibehållits.
Angående Bankens styrelse och allmänna föreskrifter rörande Bankens förvaltning.
Personalen i den vid sednaste riksdag valda Styrelse öfver Bankoverket
har undergått följande förändringar: inom Högloft. Bidderskapet och Adelns ledamöter
har efter Hans Excellens, Herr Kiks-marskalken m. m. Grefve A. E. N.
Gyldenstolpe, som afled den 26 Maj 1864, inträdt förste suppleanten, Herr Öfversten
m. m. C. G. Lagercrantz och då han, i följd af afflyttning från hufvudstaden,
den 23 Mars detta år, förmälde sig vara hindrad att i Styrelsen vidare
deltaga, andre suppleanten, undertecknad Lewenhaupt;
inom Högv. Preste-Ståndets ledamöter har efter Kyrkoherden och Kongl. Hofpredikanten
m. m. Theol. Doktor Th. Wensjoe, som afled den 6:te i denna månad,
undertecknad, Lundberg, ingått i Styrelsen; och
inom Hederv. Bonde-Ståndets ledamöter har efter Paul Andersson, som den 13
Oktober nästlidet år afsagt sig ledamotskapet, inträdt undertecknad Lars Ersson.
§ *28.
Deu dagliga tillsynen öfver göromålen inom Bankoverket har undertecknad
Björck, i egenskap af Eullmägtiges deputerad, utöfvat från början al nästlidet
år, då deputeradens verksamhet först vidtog och till suppleant för bemälde
deputerad har undertecknad. Skogman, varit utsedd.
§. 29.
Inventering är af Fullmägtige årligen anställd i Bankens alla kassor och
öfriga förvaringsrum.
Fullmägtiges deputerad har dessutom inventerat, en gång i månaden, Lilla
generalkassan och dermed numera förenade dagvexlingskassa samt expeditionsoch
vexlings-kassor och två gånger årligen Stora general kassans samtliga
förvaringsrum jemte öfriga förråder; och har vid dessa inventeringar anmärkning
icke förekommit.
Besigtning å Bankens hus och inventarier såväl i Stockholm som vid Tumba
bruk är a,f Fullmägtige årligen anställd.
§ 30.
Fullmägtige komma att i särskildt memorial meddela Höglofl. Utskottet
uppgift å de från Banken utgående, i Banko-reglementets 9:de artikel upptagna, anslag
jemte yttrande om och hvilka så beskaffade anslag Fullmägtige anse böra
under tidrymden intill Rikets Ständers nästa sammankomst fortfara.
32
Banko-Utskottets Memorial N:o 1,
§ 31.
I Göta Kanal-direktion har, å Bankens och Riksgälds-kontorets vägnar, såsom
ledamot, under åren 1862—1864 deltagit undertecknad Björck.
Nämnda uppdrag innehar för detta år Fullmägtigen i Riksgälds-kontoret,
Kapitenen C. G. Hierta.
I revisionen af Göta Kanalverks räkenskaper har, såsom ombud för Banken
och Riksgälds-kontoret, deltagit för åren 1861 och 1862 bemälde Hierta samt
för åren 1863 och 1864 undertecknad Skogman.
i
§ 32.
Likmätigt föreskriften i 93 g af Reglementet äro de medel, som från och
med 1863 influtit å den s. k. statslånefondens utestående fordringar, till Riksgäldskontoret
aflemnade vid slutet af hvar tredje månad, då sådana medel varit att
tillgå:
1863. 1864.
Beloppet af dessa levereringar har utgjort R:dr 270,000: — 65,000: —
och innevarande år R:dr 35,000.
På indrifning äro ännu beroende:
af utlåningen från Banken R:dr 31,513: —
„ „ ,, Göteborgs Lånekontor
„ 13,801: 15.
„ „ „ Malmö  „ 1,210: —
„ „ „ Wisby
. . „ 1,500: —
S:gr R:dr 48,024: 15.
Innestående till Riksgälds-kontoret icke aflemnade medel uppgå
till
„ 5,843: 83.
Summa R:dr 53,867: 98
Dessa sistnämnda medel måste tillsvidare reserveras för bestridande af nödiga
förvaltningsutgifter, till beloppet nu ej kända.
Som af de på lagsökning beroende fordringar någon del beräknas inflyta och
qvarstående lånen sålunda icke kunna till afskrifning anmälas, måste slutliga utredningen
af statslånefonden tillsvidare anstå.
Angående göromålens fördelning, Deputeradens åligganden samt. Tjenstemännens
ansvarighet, m. m.
§ 33.
För de i § 94 af Reglementet uppräknade kontor och expeditioner, hvarå
göromåleu inom Bankoverket äro fördelade, hafva förslag till nya instruktioner
blifvit upprättade och komma att öfverlemnas till Högloft. Utskottet.
§ 34.
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
33
§ 34.
Med ledning af föreskrifterna i 95 § af reglementet är för Deputeraden uppgjord
instruktion, som under nästlidet och detta år fortfarande tjenat till efterrättelse.
§ 35.
Angående fördelningen emellan chefer och öfrige tjenstemän inom Verket
af vården utaf de särskilda kassorna och förvaringsrummen kommer att stadgas i
instruktionerna. På grund af den Fullmägtige i l:sta momentet, andra punkten
af reglementets 96 § lemnade rätt, äro Lilla Generalkassan och Dagvexlings-kassan
sammanslagna till en kassa.
§ 36.
I tryckta revisionsberättelse! na af år 1861, § 68, och af år 1865, § 61, antydas
vidtagna förändringar i sättet för göromålens handläggning inom Bankoverket.
Under åberopande af hvad omförinälda revisionsberättelser i detta hänseende
innehålla, få Fullmägtige i öfrigt uttala den förhoppning, att Höglofl. Utskottet,
vid granskning af instruktionerna för Bankens kontor och expeditioner,
skall finna att den redan i verket satta organisationen af tjenster och göromål
ledt på samma gång till ökad kontroll och säkerhet för Banken samt till minskad
omgång för den deUaf allmänheten, sömsmed Banken har beröring.
§ 37.
Den vid sednaste riksdag i vissa delar förändrade lönestaten för åtskilliga
tjenstemän vid Bankoverket är tillämpad från och med början af år 1864; och
som af de flera tjenstemän, hvilka, i följd af göromålens nya reglering, blifvit ohehöfliga,
åtskilliga, och deribland tre tillhörande högsta tjenstegraden, ännu icke
kunnat på ordinarie stat inflyttas, har nya lönestaten för nästlidet år något öfverskridit
sammanräknade beloppet af Bankens äldre och f. d. Banko-diskontverkets
ordinarie lönestater; hvarom Fullmägtige framdeles torde komma i tillfälle
att meddela Höglofl. Utskottet närmare utredning.
§ 38.
Der tillsättning af lediga tjenster ansetts nödig, har sådan tillsättning, med
stöd af föreskriften i reglementets 107 §. skett endast genom förordnande.
§ 39.
På pensions-stat äro icke förflyttade andra tjenstemän än sådana, som till
stöd för ansökning om pension kunnat åberopa föreskrifterna i 112 eller 113 §:n
af reglementet, eller, med andra ord, uppnått den för pensions erhållande föreskrifna
lefnads- och tjenste-ålder.
Bih. till B. St. Prot. 1865 §• 1866. 6 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 5
34
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
§ 40.
De ärenden, som ålegat Bankens, med 1863 års utgång upphörda, Understyrelse
äro hänförda hufvudsakligen till antingen Fullmägtiges deputerad eller Fullmägtiges
expedition, hvarigenom dessa ärender, hvilka voro af mera underordnad
egenskap, kunnat handläggas med större skyndsamhet än som lämpligen låter
sig förena med den kollegiala behandlingen. Ganska få af berörde ärenden hafva
kunnat tilläggas den vigt, att desamma ansetts böra af Fullmägtige pröfvas och
afgöras.
Angående Tumba bruk.
§ 41.
Det speciela inseendet öfver brukets förvaltning har under sednast förflutna
åren fortfarande utöfvats af undertecknad, Nordlund.
§ 42.
Brukets räkenskaper visa, i sammandrag, för åren 1862—1864, följande:
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
35
Ingående Balans-konto.
1802.
1863.
1864.
it: dr
öro
R:dr
öre
it:dr
öre
Debet.
Försäljningsräkningen öfver magasinet i Stock-  holm
Kapitalbehållningen
Skuld för hö och klorkalk
3,000
567,400
98
547,172
927
3 6
28
490,223
07
Summa
570,400
98
548,09916 4
490,223
07
Kredit.
Tumba bruk med jordegendom och byggnader .
i Kassabehållning
. .
375,000
2,161
50 555
9 3
G0
80
52
354,260
353
50,198
15,474
57,990
5,000
53,315
11,508
3 0
65
5 0
06
354,260
932
48,906
18,176
61,947
6,000
78
1 1
i Fordringar hos åtskilliga verk och inrättningar
Rudimaterier och förråder
11,739
55,320
10,800
53,315
11,508
54
3 4
| Papper under arbete från föregående år
j Förskott till Wallman å byggnadskostnad....
j Af Banken deponerade medel för fullföljande af
rätte grånsten mot bemälde Wallman
1 3
13
—
© ©
Summa
570,400
98
548,099
64
490,223
07
Kapital-konto.
Debet.
Rikets Ständers Banks Räkenskaps-kontor er-  hållit utöfver lemnade förskott
.
Äldre reparationskostnader å nedra bruket . . .
Utgående balans
35,884
547,172
90
36
9,641
64,823
490,223
65
13
07
17,414
493,540
94
20
Summa
583,057
2 6
564,687
85
510,955] 14
Kredit.
Ingående balans
Vinst af bruksrörelsen under året
567,400
15,656
98
28
547,172
17,515
36
49
490,223! 0 7
20,732 0 7
Summa
583,057
26
564,687
85
510,955
14
Brukets Räkning med Rikets Ständers Ranks
Räkenskaps-kontor.
Debet.
Värdet af under året till Banken levereradt papper
d:o af d:o till andra levereradt papper
mot till Banken ingången liqvid
Uppburen köpeskilling för brukets försålda ma-  gasin i Stockholm
67,006
29,138
18,100
60
30
74,685
14,955
91
74
69,919
25,615
74
20
Summa
144,244| 90
89,641
65
95,534
94
36
Banko-Utskottets Memorial N:o I.
1862.
1863.
1864.
R:dr
dre
R:dr |
dre
R:dr
Kredit.
Förskott uuder året till bruksdriften
78,000
80.0001
78,000
Utbetalning för bodar å magasinstomten i Stock-
holm
360
*
—
Banken erhållit utöfver dess förskott
35 884
90
9,641
65
17,414
9 [
För vinnande af likhet med Bankens räkenska-
per balanseras
—
— —
—
120
—
Summa
114,244
90
89,641
65
95,534
9 4
Räkning öfver Pappcrstillverkuingen.
Debet.
Värdet af papper under arbete från föregående år
10,800
—
5,000
—
6,000
—-
Rudimaterier:
Lump
16,858
20
17,181
78
15,813
68
j Förbrukadt omslags-, mellanläggs- och utskotts-
papper
1,838
04
1,567
90
877
90
( Klorkalk, svafvelsyra, alun, färger m. m
3,536
56
3,548
38
2,516
29
Bomolja, talg, paketss.ören, paketlack m. m. . .
632
54
949
—
757
87
Arbetskostnader:
■ Bruksarbetarnes dagsverken
14,192
62
13,687
46
12,656
65
D:o öfverarbete
1,859
01
1,279
02
1,065
46
i Legodagsverken
197
95
296
87
409
8 8
Betingsarbeten
1,757
52
1,769
15
1,576
87
Förvaltningskostnader
14,208
62
12,405
15
12,648
80
Andra till bruksdriften hörande kostnader:
Ved och kol
4,936
15
4,360
3,084
92
Gasberedning
659
39
1,330
46
879
41
Afskrifning af förnötte inventarier samt slitning
af filtar
1,543
7 9
2,515
86
1,049
71
Transportkostnader och dragares underhåll . . .
1,887
10
1,965
49
1,753
58
Krono- och kommunal utskyIder, skrifmaterialier
m. m ’ . . .
6,546
R S
5,129
5 3
5,011
•1 6
Hitförde kostnader:
Folkskolans underhåll
947
3 3
1,065
59
Helsovård och medikamenter
1,277
55
1,578
31
1,164
58
Pensioner och enskild fattigvård
546
68
1.167
90
1,320
87
Rese- och traktamentskostnader
1,109
—
1,787
30
1,041
—
Transport
84,387 55j 78,466
89
70,694
52
Banko-Utskottets Memorial N:o L
Transport
Reparationer
2 procents afskrifning å inventariernas värde . .
Vinst af papperstillverkningen
1862.
1863.
1864.
R:dr
öre
R:dr jörej
R:dr
öre
84,387
55
78,466 8 9
70,694
52
4,991
86
5,748 99
5,948
56
—
973 2 7
939
22
14,291
89
16,773;51)
20,604
29
Summa
Kredit.
Värdet af färdiggjordt papper:
för Bankens räkning enligt specifikation litt. a)
„ åtskilliga verk och inrättningar enl. d:o litt. b)
„ enskilde personer enl. d:o litt. c)
„ Brukets eget behof enl. d:o litt. d)
103,671 30 101,962 66
66,976
23,301
7,141
587
60
91
74,698
8.607
10,171
1,055
98,186
59
69,909
14.431
7,348)80
635 —
Summa
Under året fallet utskottspapper samt pappers
spån
Försålda kasserade filtar, vinst å försåldt utskottspapper
m. m
Papper under arbete till efterföljande år
353 6 4
311 15
5,000)—
94,532
2 5
92,325
531
45
463
898
96
397
6,000
—
5,000
Summ a Summarum
Räkning öfver Mjölqvarnen.
Debet.
Omkostnader:
Aflöning . .
Öfverarbete
Utskylder och diverse utgifter
Vinst under året
103,671, s o jl01,962
Summa
Kredit.
Influten qvarntull
Räkning öfver Sågen.
Debet.
Omkostnader:
Aflöning
Rudimaterior tn. m.
Vinst å sågen . . .
Summa
505 04
187‘se
90
85
652
667
2,013 6 5
2,013.6 5
272 4 7
156 5 4
352 3 5
78l| 3 6
66
397
316
647
510
1,871)5 8
i
1,871,58
113 46
2 6 9
186 •-> 7
302 7 2
98,186
59
38
Banko-Utslcottets Memorial N:o 1.
18(12.
1863.
1864.
Kredit.
B: dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
För sågning influtue
781
36
302
72
— —
—
Räkning ofver Qvarnen och Sågen.
Debet.
Aflöning till mjölnaren jemte öfverarbete ....
Sågarlön
Krono- och kommunalutskylder, ersättning till
Komministern för qvarntull
2 siktdukar, 1 maskinrem, gaslågor, smide m. m.
Vinst på qvarnen och sågen
:
~
—
621
331
495
191
486
04
25
3 3
97
07
Summa
—
2,125
66
Kredit.
Influten qvarntullsspanmål
Tull för sågning uti virke
Kontant för sågning
O O
=
EE
1,422
399
303
70
24
7 2 j
Summa
-
—
2,125
6 61
Räkning öfver Jordbruket.
Debet.
Omkostnader:
Utsäde
Dagsverken
140
606
67
57
8?
149
741
70
48
61
578
186
8 2
15
46
Förnötte inventarier
Utfodring till dragare
Skogsarbeten samt forsling af virke
22
225
5
204
26
206
259
11
20
04
73
Vinst å hemmanet
173
91
91
891
22
Summa
1,235
30
1,101
35
2,194
621
Kredit.
Årets skörd: Spanmål
814
421
2 5
05
600
439
6 0
5 0
236
908
40
7 5
För forsling af inköpt ved
„ ved, timmer, plank och bräder
61
25
1,049
47
Summa
1,235 so
1,101
35
2,194|e2
Banko-Utskottets Memorial N:o 7.
1
1862.
1863.
1864.
Vinst- och Förlust-konto.
R:dr
öre
R:dr
öre
R:dr
öre
Debet.
\ Kapital-konto: Viust, å bruksrörelsen
Förlust genom prisskilnad å spanmål
D:o å en försåld prässpump
15,656
28
17,515
1
4 9
9 2
20,732
1,469
07
91
Summa
15,656
2 8
17,517
41
22,201
98
Kredit.
Öfverskott å eu del förråder
63
6 3
10
36
Vinst å papperstillverkningen
D:o å jordbruket
D:o å skogen
D:o å qvarnen
14,291
173
106
667
89
91
65
8 5
16,773
I __
(
510
51
91
20,604
891
29
22
D:o å sågen
D:o genom prisskilnad å papp och omslags-  nanner
352
3 5
186
46
57
•m
| 486
07
D:o genom från Sedelkontoret oell Bankens
pappersmagasin erhållet papper
D:o å försåt dt jernskrot och lumpaffall ....
87
123
04
Summa
15,656
28
17,517
41
22,201
9 8
Utgående Balans-konto
Debet.
Tumba bruk med jordegendom och byggnader .
354,260
50 198
65
3 0
354,260
48,906
932
11
354,260
46,563
3,884
18,168
65,663
5,000
44
2 1
Kassa-behållning
353
78
Fordringar hos åtskilliga verk och personer för
levereradt papper
Rudimaterier och förråder
Papper under arbete till nästföljande år
15,474
5,000
53,315
11,508
50
06
18,176
61,947
6,000
54
34
9 2
63
Förskott till C. Wallman å byggnadskostnad . .
Af Banken deponerade medel till fullföljande af
rättegången mot bemälde Wallman
1 3
—
Summa
548,099
64
490,223
07
493,540
20
Kredit.
Skuld för hö och klorkalk
Kapitalbehållning . .
927
547,172
2 8
36
490,223
07
4QR fUftloo
- w
Summa
548,099
64
490,223io 71493,540i 20
40
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Specifikation öfver vid Tumba Bruk tillverkadt
a) För Bankens räkning.
Sedelpapper å 1 R:dr
D:o å 5 R:dr
D:o å 10 R:dr
D:o å 100 R:dr
Skrifkartor
Vexlar, prima
D:o, sekunda
Filialbanksvexlai'
Filialbanks -assignationer.
Regalpapper
Läskpapper
Skrifpapper N:o 2
Imperialpapper
Postpapper
Attester
Skrifpapper N:o 1
Konvolutpapper
Omslagspapper
Papperspåsar
Biläggningskartor
Vexel blanketter
Lånekontors-assignationer
Smått median
R:mt
R:mt
R:mt.
R:mt
200,000
3,500
Summa
b) För åtskilliga verk och inrättningar.
Riksgäldskontoret:
Kortkonvoluter
Kortmanufakturstämplar
Obligationer
Räntekuponer
Svenska Allmänna Hvpotheks-banken: 1
Obligationer och kuponer .........
Transport J
1862.
Blanketter. Ris.
Pri
pr 1000:de.j pr Ris
3,524,000
_
7
50
26,430
510.000
10
—
5,100
201.000
20
—
—
4,0‘28
—
—
—
504,000
5)
—
—
25,704
14,000
11
40
—
159
14,000
11
40
—
159
71,000
!
11
40
—
809
108,000
18
—
—
1,944
10
—
—
45
4)0
10
—
—
9
90
lil
—
—
7
777
11
—
—
75
825
20
—
—
25
—
500
—
—
—
—
—
—
.— _
—
—
—
—
—
— —
—
—
—
—
—
—
—
— —
Tillverkningsvärde.
Rån t.
6
24
7t>
66,976
1,560
84
7,125
8,769
60
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Papper under åren 1862, 1863, 1864.
41
1863.
1864
Pr
is
Till verk -
Pris
Tillverk-
Blanketter.
Ris.
Blanketter.
Ris.
pr 1000: de.j
pr Ris.
R:mt.
pr 1000: de.
pr Ris.
R:mt.
4,002,000
7
50
30,015
4,027,000
7
50
_
30,202
50
757.000
—
10
—
—
7.570
—
100.000
—
7
50
—
—
750
—
500
:
20
.
10
—
359,000
20
—
—
—
7,180
—
: —
—
—
—
—
36,700
30
—
—
—
1,101
—
j 517.000
1
—
51
26,367
477,500
51
■
24,352
50
[
5,000
18
900
152,000
18
2,736
—
I
37
__
45
—
1.665
—
—
—
35
9
—
315
—
32.»
—
9
292
50
I
246
7
—
1,722
—
—
—
—
—
_
16
_
_
25
400
_
146,000
18
—
2,628
—
—
—
—
—
i
160
9
—
1,440
76
—
9
—
684
—
84
_
13
50
114
75
42
—
13
50
567
—
1
33
10
—
330
—
—
—
—
8,000
7
08
—
—
56
6-1
12,000
10
—
—
120
—
114,300
11
•20
—
1,280
1 6
70,200
11
20
—
—
786
24
25,000
11
40
—
285
—
—
—
—
—
.—.
—
..
5
—
—
45
—
225
—
1
—
—
—
19
—
—
27
—
513
—
1
—
—
—
74.698
55
—
—
—
—
69,909
74
350,000
6
2,100
240,000
6
1,440
16,500
24
—
—
—
396
—
8,400
—
24
—
—
—
201
60
2,800
75
—
—
210
32,000
—
75
—
2,400
—
I
—
—
—
—
16,500
—
75
—
—
1,237
50
37,500
t.
7
—
2,625
—.
47,500
70
—
3,325
—
1
—
^ -
5,331
—
—
_
—
—
8,604 |io
Bih. till It. St. Prot.
1865 Sf 1866. 6 Sami. 1 A/d. 1 Häft.
6
42
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
Transport
Kongl. Statskontoret:
Skrifpapper
Kongl. Postverket:
Frimärken
Kongl. Kommers-kollegium:
Fabriksstämplar
D:o
Medianpapper
Jernkontoret:
Obligationer
Stockholms Stad:
Obligationer och kuponer
Stockholms Hypotheks-kassa:
Obligationer
Kuponer
Göteborgs Hypotheks-kassa:
Obligationer
Kuponer
Smålands Enskilda Bank: Sedelpapper . .
Wermlands Enskilda Bank:
Sedelpapper
D:o
Stora Kopparbergs bergslag:
Obligationer och kuponer
Gefle—Dala Jernvägs-aktiebolag:
Obligationer och kuponer
Fyrverkeri-korpsen: Karduspapper
Finska Förenings-banken: Vexelblanketter
Skaraborgs Läns Brandstods-bolag:
Assignationer
Wadstena Enskilda Bank: Sedelpapper. .
Skånes Enskilda Bank: D:o . .
Norrköpings Enskilda Bank D:o . .
Kongl. Sjökarte-kontoret: Sjökort
Skandinaviska Kreditaktiebolaget: Aktiebref
Lunds Stad: Obligationer och kuponer . .
Brandstodsbolaget för Elfsborgs Län och
Dalsland: Obligationer
. .
Summa
1862-
Blanketter.
Ris.
Pris
Tillverk-
ningsvärde.
R:mt.
pr
1000:de.
pr Ris.
—
—
~~
—
8,769
-
62
—
15
—
930
40.000
—
30
—
—
1,200
280,000
_
7
50
2,100
06,000
—
3
75
—
247
50
—.—
—
.
—
4,200
60
—
-
252
5.000
75
—
375
10,500
—
60
630
11.000
75
—
—
—
825
7,500
60
_
__
450
_
7,500
217.000
75
7
50
562
1,627
50
50
45,000
387,000
—
15
7
50
675
2,902
50
5.000
4,800
•T—
75
75
375
360
—
31
—
—-
20
620
—
20,000
—
20
—
400
j
—
—
—
—
—:
—
—
—
—
—1
—
—
—
—
23,301
—
4
OOSI
09
096
oo
os
()()'<:
,m -rTi
•siy MdW3^av[a
•’!H i Manaijauia
8981
l 0:\r jouoM^r s-pno^ni-o^ogi
44:
Banko-Utskottets Memorial N:o 1.
c) För enskilda personer:
Notpapper
Skrifpapper
D:o
D:o
D:o
Stort medianpapper
Smått d:o
Regalpapper
Dokumentspapper
Pi*PP
Karduspapper
Summa
d) För Brukets eget behof:
Omslagspapper
Mellanläggspapper
Bindblader
Summa
Summa Summarum
1862.
Blanketter. ; Ris.
70
1 17
di
36
62
66
58
16
68
pr
t000:de.
Pris
pr Ris.
12
840
15
1,755
9
279
8
75
315
7
—
434
27
—
1,782
20
—
1,160
36
—
576
10
6 |-
Tillverk
ningsvärde.
Runt.
7,141 —
179
408
16
75
587 91
98.006 51
Formningsdagar .
1862.
1863.
1864.
5851
611H
549*
10.198
10.210J
9,185
Banko-Utskottets Memoria! N:o 1.
45
1863
1864
Tillverk
ningsvärde
R:mt.
Tillverk
ningsvärde.
R:mt.
Pris
Pris
Blanketter. Ris.
Blanketter
pr Ris.
1000:de. I Pr Eia'
1000:de.
846
50
324
540
1,512
351 -  1.680 —
1.080 —
612 50
2,351 to
1.009
1,308
80
109
10,171
105
635
1.055
92,325
40
Banko-Utskottetjt Memorial N:o 1.
§ 40.
Af det i nästföregående § intagna sammandrag inhemtas, att vinsten å
bruksrörelsen utgjort:
1802
R:dr 15,656: 28.
1863
„ 17,515: 49.
186
eller tillhopa för nämnde år  R:dr 53,903: 84.
§ 44.
Förråden vid bruket åro af Fnllmägtige under detta år inventerade.
§ 45.
Fullmägtige hafva, genom deputerade, årligen sammanträdt, på bruket och
dervid icke allenast tagit närmare kännedom ai föregående årets förvaltning, utan
äfven tillsett byggnaders och machineriers tillstånd m. m.
§ 46.
Vid bokföring af brukets lösa inventarier har, i enlighet med gifven föreskrift,
den förändring iakttagits, att två procent af dessa inventariers värde årligen
afskrifvits.
§ 47.
Den alltsedan 1855 pågående rättegång emellan Banken och Direktör C.
Wallman, angående reparation af det s. k. nedre bruket, år af Kongl. Maj:t, genom
nådig dom af den 15 Maj 1863, slutligen afgjord, hvarigenom Wallman är vorden
tillerkänd full betalning, enligt kontrakt af år 1852, för de af honom verkställda
arbeten, hvaremot Wallmans öfriga påståenden blifvit ogillade.
§ 48.
För beredande af rymlig lokal åt den vid bruket varande folkskola, är densamma
förflyttad till det i stora stenhuset vid bruket befintliga rum, hvilket begagnats
vid Rikets Ständers Banko-Utskotts och Revisorers sammanträden å bruket.
Banko- Utskottets Memorial N:o 1-
kl
Till Höglofl. Utskottet få Fullmägtige härmed öfverlemna icke allenast de
berättelser, Styrelserna öfver Diskont- och Lånekontoren om dessa diskont-inrättningars
rörelse och förvaltning under åren 1862—1864 till Höglofl. Utskottet afgifvit,
utan äfven de uppgifter, vederbörande chefer inom verket till Fullmägtiges
expedition inlemnat.
Som Fullmägtige, under förvaltningen af Bankoverket, funnit att åtskilliga af
de i nu gällande Banko-reglemente meddelade föreskrifter påkalla jemkningar och
tillägg, hafva Fullmägtige dertill uppgjort förslag, hvilket kommer att, i särskildt
memorial, Höglofl. Utskottets pröfning underställas. Stockholm den 26 Oktober
Casimir Lewenhaupt. C. Skogman. F. Akerman.
N. H. Selander, J. Nordlund.
L. J. Hierta. A. W. Björck.
A. W. Uhr. Lars Ersson.
C. O. Ossbahr.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1865.
Banko-Utskottets Memorial l\’:o 2 och Berättelse N;o ti.
I
M 2.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 No v. 1865, kl. 2 e. m.
Memorial, med hemställan om arfvoden lill Notarie och Kanslister.
Som för kansligöromalen inom Utskottet för närvarande erfordras en Notarie
och två Kanslister; så får Utskottet vördsamt anhålla om rättighet,
att använda ett Notarie-arfvode och två Kanslist-arfvoden frän
och med den 2 i denna månad.
Stockholm den 13 November 1865.
M 5.
Ank. lill Exp.-Utsk. den 27 IVov. 1865, kl. 2 e in..
Berättelse, angående verkställd undersökning och granskning af Bankoverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning.
Sedan Utskottet numera fullgjort den, enligt 4:de § i instruktionen, Utskottet
åliggande undersökning och granskning af Bankoverkets tillstånd, och huru
detsamma efter nästförflutna riksdag styrdt och förvaltadt blifvit; får Utskottet
derom afgifva följande berättelse, omfattande tidrymden frän och med den 16 Oktober
1862 intill hvilken dag Banko-fullmägtige undfått decharge för de af dem
vidtagna beslut och åtgärder, till och med den 15 Oktober detta år.
Bih. till R. St. Prot. 1865 $ 1S66. 6 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
Angående
Bankens
silfver- oell
guldförråd i
Stockholm.
Vid denna undersökning och granskning har Utskottet icke allenast genomgått
de af Rikets Ständers Revisorer för åren 1863, 1864 samt innevarande år afgifna
och från respektive Riks-Stånden till Utskottet remitterade, berättelser, angående
Bankoverkets granskning, äfvensom Banko-fulimägtiges, jemte Utskottets memorial
N:o 1, Rikets Ständer meddelade berättelse och deri åberopade bilagor, utan
äfven läst Fullmägtiges särskilda protokoll för hela gransknings-tiden samt allmänna
protokoll i de delar, der sådant ansetts nödigt för erhållande af upplysning
om skälen för de af Fullmägtige vidtagna förfoganden; och som omförmälda berättelser
innefatta redogörelse för det hufvudsakliga af hvad vid Bankoverkets
förvaltning förekommit; upptagas i denna berättelse, efter den ordning, hvartill
Banko-reglementets uppställning föranleder, endast sådana frågor, hvaröfver särskildt
yttrande ansetts erforderligt.
§ 1-
(Rev. Ber. af 1864, § 6 och af 1865, § 6.)
I 6 § af Banko-reglementet är stadgadt att den del af metalliska kassan, som
omförmäles i litt. a) b) c) d) och e) af samma Reglementes 5 §, d. v. s. som finnes
dels i Bankens eget förvar och dels å Kongl. Myntverket innestående, ej må
bibehållas vid ett belopp, som understiger Tio millioner Riksdaler Riksmynt och
att Fullmägtige böra, när kurs eller andra förhållanden gifva anledning att befara
uttag af metallisk valuta, i tid vidtaga nödiga åtgärder för att hindra metalliska
kassans nedsjunkande till berörda minimum af Tio millioner Riksdaler.
1 ofvan anförda § af 1864 års Berättelse anmäla Rikets Ständers Revisorer,
att berörda del af metalliska kassan vid slutet af Oktober månad 1863 sjunkit, så
att densamma den 31 i samma månad utgjorde endast 9,934,128 R:dr 24 öre samt
under November och början af December ytterligare nedgått ända till 9,716,333 R:dr
97 öre, men att derefter detta missförhållande upphörde derigenom, att till Banken
ankom ett parti guld, om hvars införskrifvande från London Fullmägtige redan under
de första dagarne af sistnämnda månad gått i författning jemte tillkännagifvande
att under den tid, Rikets Ständers år 1865 församlade Revisorers granskning
omfattar, Bankens härvarande förråd al silfver och guld icke vid någon tidpunkt
nedgått under det i Reglementet fastställda minimum, upptaga bemälde Revisorer i
6:te § af Berättelsen den förklaring Fullmägtige afgifvit i anledning af förstnämnda
anmälan, innefattande: att då utaf de i Revisionsberättelserna för åtskilliga år upptagna
redogörelser för utgifterna vid införsel af silfver och guld visar sig, att sådan
är förenad med stora kostnader, men de å utrikes ort stående behållningarne
deremot lemna en under vissa förhållanden icke obetydlig ränteafkomst, Fullmägtige,
enär dessa behållningar äro placerade på sådana händer, att något äfventyr
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
3
för Banken ej är att befara, verkställt indragning af silfaer och guld allenast till
det belopp, som antagligen erfordrats för att förekomma metalliska kassans sjunkande
under den fastställda minimisumman, och att ehuru häraf kunnat inträffa att
under någon kortare tid nämnda kassa understigit berörda minimum, Fullmägtige
likväl, då Banken numera nästan alla tider af året kan, utan afsevärd tillökning i
kostnaden, indraga silfver och guld från utrikes orter, ansågo det vara med Bankens
fördel närmast öfverensstämmande, att icke öfver behof öka dess härvarande
förråd af metallisk valuta.
Utskottet anser denna förklaring nöjaktig, och tillstyrker alltså:
att Revisorernes ifrågavarande anmälan icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 2.
(lier. Ber. af 1864, § 8; af 1865, § 8; Fallin. Ber., § 4.)
De för Banken erforderliga silfverindragningar hafva tillförene alltid verkställts
från Hamburg; men när, under förra hälften af år 1864, förstärkning af
Bankens silfverförråd befanns erforderlig, beslöto Fullmägtige, med afseende derpå,
att prisförhållandena å utrikes orter kunde göra det fördelaktigare att inköpa silfver
i London än i Hamburg, att söka inhemta någon erfarenhet härutinnan, samt
läto fördenskull under Mars månad nämnda år från London hitföra ett parti silfver;
en åtgärd, till hvars vidtagande det först under sednare tid af Rikets Ständer åt
Fullmägtige lemnade bemyndigande att köpa vexlar å £ Sterling öppnade lättadt
tillfälle.
Dä silfverindragning ungefär samtidigt skedde frän Hamburg, bereddes härigenom
möjlighet att öfver resultaten af de tvänne särskilda operationerna anställa
jemförelse; men enär en sådan icke af Fullmägtige framlagts, uppgjorde 1864 års
Revisorer, pä sätt här ofvan anförda § af deras Berättelse ornförmäler, en dylik beträffande
det då från de båda nämnda platserna inköpta silfret.
Vid denna jemförelse utgingo Revisorerne, som, på skäl, hvilka i sist åberopade
§ anföras, dels ansågo den vid förut skedda beräkningar af kostnaden för
från Hamburg infördt silfver begagnade beräkningsgrunden, att 133' R:dr Runt, oförändradt
antagits lika med 100 mark Hamb. B:ko, icke angifva verkliga förhållandet,
dels funno detta antagande ännu mindre kunna läggas till grund för en jemforelseberäkning
mellan resultaten af införsel från tvänne särskilda platser, från den åsigt,
att evalvationen af de främmande valutorna till Svenskt mynt borde ske efter de
vid tiden för silfrets inköpande verkligen gällande kurser, samt yttrade, med anledning
af det resultat beräkningen angaf, hurusom skäl syntes vara för handen att
Angående
inköp af
silfver.
4
Banko-Utskottets Berättelse N:o ti.
genom förnyade försök, när omständigheterna dertill vore gynnsamma, söka vinna
en större erfarenhet, om de relativa kostnaderna vid inköp af silfver i London och
i Hamburg; anmärkande Revisorerne, att fråga hos Banko-fullmägtige förevarit att
ytterligare på försök införskrifva silfver från London, men då ännu icke kommit
till verkställighet.
Icke heller sedermera har, efter hvad Utskottet inhemtat, något försök med
inköp af silfver i London för Bankens räkning skett, under det att deremot från
Hamburg silfver ånyo införts under November månad år 1864 samt under September
månad innevarande år.
Ofver anledningen dertill att sådana försök fortfarande uteblifvit. hafva Fuilmägtige
väl icke direkt uttalat sig, men angifvit densamma dels i det yttrande,
som finnes återgifvet i 8 § af 1865 års Revisionsberättelse, dels i hvad Fullmägtige
uti 4 § af deras Berättelse till Utskottet, sid. 14, anfört; hvaraf inhemtas, att Fullmägtige
icke, åtminstone i dess helhet medgifvit rigtigheten af den utaf Revisorerne
antagna beräkningsgrunden, utan antydt en annan, enligt hvilken resultatet af den
ifrågavarande jemförelsen skulle utfalla i motsats till det af Revisorerne erhållna,
eller att en med 0,336 procent öfverskjutande förlust uppkommit pä det från London
införskrifna silfver, jemfördt med det, som från Hamburg införts.
Utan att nu ingå i de mera invecklade beräkningar, pä hvilka ett. bestämdt
omdöme i förevarande fråga mäste stödjas, vill det emellertid synas Utskottet, att
densamma icke kan anses vara nöjaktigt löst genom det enda hittills gjorda försöket
och de beräkningar, som med anledning deraf framlagts; och da Fullmägtige
icke synas hafva saknat tillfälle till förnyande af försöken, enär silfver i London,
enligt hvad offentliga prisnoteringar gifva vid handen, efter den tidpunkt, da sådant
hit införskrefs, tidtals stått till och med i betydligt lägre pris, än hvartill det inköpta
silfret betaltes, samt då, enligt hvad 1864 års Revisionsberättelse upplyser,
omkostnaderna för transport af silfver från London böra blifva betydligt lägre, än
de vid det hittills skedda inköpet voro, anser Utskottet, så mycket hellre, som
frågan om möjligheten att för nödiga silfverinköp icke vara inskränkt ensamt till
Hamburg, torde vara af vigt jemväl från den synpunkt, att landets merkantila och
financiela intressen böra kunna hemta fördelar af mångsidigare förbindelser med
marknaden i London, skäl vara för handen till uttalande af den mening,
att inhemtandet, genom förnyade försök, af noggrannare kännedom
och erfarenhet om de relativa kostnaderna vid uppköp
af silfver i London och i Hamburg är förtjent af att Fullmäg
tige
deråt egna än vidare uppmärksamhet.
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
5
§ 3.
(Rev. Ber. af 1864, §§ 18 och 57; af 1865, § 52, samt
Fullm. Ber., § 7.)
Det åligger Fullmägtige, enligt 28 § i Reglementet, att när metalliska kassan Minskning
fortfar att minskas, verkställa indragning af Bankens lån- och kreditiv-rörelse, för
att derigenom åstadkomma förminskning af Bankens vid anfordran betalbara för- tåning från
bindelser. I ofvan anförda §§ af de särskilda Berättelserna är upplysning lemnad ^äringåfu
derom att, sedan metalliska kassan under en längre tid oafbrutet nedgått, Fullmäg- skontfonden.
tige, till en början, indragit de till Handels- och Närings-diskontfonden anvisade
förstärkningar samt sedermera förordnat, angående minskning af diskonteringen och
utlåningen från nyssnämnda fond samt kassakreditiv-rörelsen; men att, efter det
nämnda kassa åter något ökat sig, förstärkningar af berörda fond ånyo meddelats.
De af Fullmägtige sålunda vidtagna åtgärder, vittnande på samma gång om
nödig varsamhet för myntvärdets upprätthållande och lofvärd omtanka i afseende
på underlättandet af allmänna penningerörelsen,
torde alltså vinna Rikets Ständers godkännande.
§ 4.
(Rev. Ber. af 1863, § 18; af 1864, §§ 19 och 20; af 1865,
§ 20, samt Fullm. Ber., § 8).
Få anförda ställen i Berättelserna meddelas underrättelse om vidtagna för- Förändring
ändringar, beträffande såväl papperet till, som trycket å Bankens sedlar af samtliga valörer.
De förra afse användandet af nytt slags papper och de sednare, dels an- Bankenssedskaffning
för bottentrycket af lämpligare färger, än förut begagnade, dels mera än- l^Lsta dvalödamålsenlig
konstgravyr för nämnda tryck å sedlarne af 5 Rrdrs valörer samt dels rérna,m. m.
åtskilliga jemkningar i ej mindre detta tryck, än ock texttrycket ä sedlar af 1-  R:drs-valören.
Vid hvad Fullmägtige i berörda afseende åtgjort hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må låta bero.
§ 5-
(Rev. Ber. af 1863, § 19; af 1S64, § 22; af 1865, § 21; Fullm
Ber., § 9).
Den i § 19 af 186Ö års Revisionsberättelse gjorda anmärkning att en stor A™9-. malcudel
sedlar af 10, 5 och 1 R:dr riksmynts-valörerna, hvilka såsom förslitna maku- Nedfar0
6
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
lerats, befunnits vara så litet slitna, att de icke bort annulleras, utan kunnat åter
i rörelsen utlemnas, mot hvilken anmärkning likväl en ledamot afgaf en vid Berättelsen
togad reservation, föranledde Fullmägtige till en början att i ämnet infordra
utlåtande af Bankens dåvarande Understyrelse, hvilken dels erinrade hurusom den,
enligt instruktionen, Kassörerne åliggande skyldighet att för hvarje dag aflemna kassans
behållningar ofta, när en större mängd sedlar inkommit och skulle före aflemnandet
sorteras, nödgade till en skyndsamhet, som icke tillät en fullt noggrann
undersökning om hvarje särskild sedels vidare brukbarhet, äfvensom att sedlar ofta
inkomme, hvilka öfverhufvud vore föga slitna, men likväl, såsom till större eller
mindre del sönderrifna, måste makuleras, ett förhållande, som icke lätt folie i ögonen
utan ett noggrannare genomgående af sedelbundtarne, dels tillkännagaf sig emellertid
hafva, till förekommande i möjligaste måtto af vidare anmärkningar härutinnan,
gifvit vederbörande del af Revisorernes yttrande.
Sedan Fullmägtige, ehuru det af hvad Understyrelsen anfört ville synas, som
skulle en förändring i sättet för sortering af inkommande sedlar vara behöflig och fördenskull
de af Understyrelsen vidtagna åtgärder till förekommande af anmärkningar i
detta afseende icke vore tillfyllestgörande, likväl och då såväl berörda som andra
i hithörande delar möjligen erforderliga förändringar lämpligast kunde verkställas
i samband med upprättandet af nya instruktioner för Bankens afdelningar och kontor,
ansett sig böra för tillfället låta bero vid hvad af Understyrelsen blifvit åtgjordt;
ådrog sig under det påföljande året 1864 den ifrågavarande angelägenheten ånyo
Fullmägtiges uppmärksamhet i det att, bland annat, till Banken inkommo sedlar,
hvilka blifvit förfalskade från 1 till 5 l?:drs valör; hvaraf Fullmägtige, da upptäckten
af en förfalskning betydligen försvårades derest Banken i rörelsen utgäfve sedlar,
som, ehuru ej sönderrifna, dock vore skrynklade, smutsade och slitna, löranlätos
låta förständiga Kassörerne att icke åter utgifva andra sedlar, än sådana,
hvilka till alla delar kunde af allmänheten granskas; ett beslut, som, enligt hvad
de i 1864 års Revisionsberättelse å sid. 68 intagna reservationer gifva vid handen,
var föremål för då församlade Revisorers uppmärksamhet.
Då Fullmägtige, i enlighet med deras yttrade, ofvan omförmälda afsigt, till
Utskottet inkommit med framställning rörande erforderliga föreskrifter i afseende
på sortering och makulering af till Banken ingående sedlar, kommer Uts kottet att
framdeles taga ifrågavarande ärende under vidare öfvervägande; och hemställer
emellertid, med afseende på hvad i ämnet blifvit upplyst,
att den af 1863 års Revisorer gjorda anmärkning för närvarande icke må
till någon åtgärd föranleda.
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
7
§ 6.
(Rev. Ber. af 1863, § 24; af 1864, § 28; af 1865, § 27, samt
Fullm. Ber., § 13.)
För postvexel-rörelsens omfattning är redovisning lemnad i Revisionsberättelserna
och Fullmägtige omförmäla de åtgärder, som af dem vidtagits för beredande
af verkställighet åt de genom 36 § i Reglementet förändrade föreskrifterna angående
denna rörelse, hvaribland, såsom hufvudsakligast framstår att då postvexel utställes
till inlösen antingen i Banken eller uppgifvet Lånekontor, vexel, efter insättarens
önskan, utfärdas i form af sola eller prima; dock att, i det fall att primavexel
afgifvits, sekunda icke tillställes insättare förr än han anmäler primavexel vara
förkommen.
Utskottet, som framdeles kommer i tillfälle att närmare granska Fullmägtiges
berörda åtgärder, hemställer
att Rikets Ständer må för närvarande låta vid desamma bero.
§ 7.
(Rev. Ber. af 1865, § 3.9.-)
I berörda § äro omförmälda ej mindre de flera anmärkningar, som vid granskningen
af Norrbottens läns Filialbank för är 1864 blifvit dels af Revisorerne samfäldt
dels särskildt af det å Riksbankens vägnar förordnade Ombud vid revisionen
framställda rörande denna Filialbanks förvaltning och räkenskaper, än äfven den
af Filialbankens Direktion öfver amnärkningarne afgifna förklaring; vid hvilken
Banko-fullmägtige låtit bero.
Utskottet, som för sin del funnit Direktionen ingalunda hafva i alla delar,
och särskildt icke beträffande anmärkningen om öfverskridande af Reglementets bestämmelse
i fråga om utlåning mot borgen, nöjaktigt förklarat de gjorda anmärkningarne,
anser hvad som emot Filialbankens förvaltning vid revisionen förekommit
vara af den beskaffenhet,
att skälig anledning för Fullmägtige icke saknats att, med stöd
af 46 §, mom. 1, litt. k) i gällande Banko-reglemente, förständiga
Direktionen öfver Norrbottens läns Filialbank att för framtiden
ställa sig det för Filialbanken utfärdade nådiga Reglemente
till noggrann efterrättelse.
§ 8-
(Rev. Ber. af 1865, § 44 och Fullm. Ber. § 20.)
Sedan Rikets Ständer, enligt 49 § 3 mom. i Banko-reglementet, åt Fullmägtige
öfverlemnat att inleda och afsluta aftal med allmänna Hypotheksbanken om
öfvertagande uf Bankens fordringar mot pant af inteckning i fastighet på landet
Angående
postvexelrörelsen
och
dithörande
föreskrifter.
Anmärkningar
vid förvaltningen
af Norrbottens
läns
Filialbank.
Öfverlåtelse
till Allmänna
Hypotheks-banken
af Riks-bankeus
fordringar
mot inteckning
i
fast egendom
på landet.
8
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
Äng. upp
o.
utlånings
räntan.
samt Kongl. Maj:t, genom nådig Kungörelse af den 7 Augusti 1863, i nåder förklarat,
att allmänna Hypotheksbanken eger att med Rikets Ständers Bank derom sluta
aftal; så hafva Fullmägtige, efter träffad öfverenskommelse, till nämnda Hypotheksbank
öfverlåtit berörda fordringar till det belopp, hvartill desamma uppgingo den 31
December 1864, eller 6,280,832 R:dr 56 öre Riksmynt, mot erhållande af Styrelsens
öfver allmänna Hypotheksbanken förbindelse, åtföljd såsom hypothek af samma Banks
obligationer, lydande å ett sammanräknadt belopp af 6,827,000 Riksdaler.
Enär genom den sålunda afslutade öfverenskommelse!) Rikets Ständers Banks
fördel och säkerhet iakttagits; hemställer Utskottet,
att de af Fullmägtige i ofvanberörda afseende vidtagna åtgärder
må af Rikets Ständer godkännas;
kommande Utskottet att framdeles till Rikets Ständer afgifva förslag i fråga om
sättet för användningen af de medel, som allmänna Hypotheksbanken årligen
har att till Riksbanken inbetala för liqviderande af de öfvertagna lånefordringarne.
§ 9.
{Rev. Ber. af 1S63, $ 55; af 1864, § 59; af 1865, § 55;
Fullm. Ber., § 25.)
Anförda §§ omförmäla de förändringar, hvilka under loppet af sistförflutna
tre åren egt rum i bestämmelserna rörande räntan vid diskontering och utlåning
från Handels- och Närings-diskontfonden, eller att berörda ränta den 17 December 1S62
höjdes till 6 procent, hvarvid den förblef till den 9 Februari detta år, då densamma
nedsattes till 5 £ procent, hvarefter ytterligare nedsättning till 5 procent beslöts,
att träda i verket den 31 Juli.
Enligt hvad Utskottet af Fullmägtiges protokoll inhemtaf, föranleddes Fullinägtiges
i Februari månad detta är fattade beslut om räntenedsättning till 5 £ procent
af hänsyn dels till den allmänna rörelsens, dels till Bankens egen fördel. En af
Riksbanken företagen räntenedsättning kunde nemligen antagas tvinga de enskilda
bankerna till en större nedsättning i deras utlåningsränta, i stället att de, såsom
dittills skett, utsträckt utlåningstideri, och åt allmänheten skulle dymedelst bibringas
insigt derom, att det vid sistlidne riksdag beslutade samt genom Kongl. Maj:ts
nådiga sanktion i kraft trädda beslutet om räntans frigifvande icke ovilkorligen
ledde till densammas förhöjande, utan att. räntefoten vore beroende af den verkliga
penningeställningen, hvaraf jemväl kunde såsom en följd förväntas mindre fluktuationer
i penningerörelsen, i det erfarenheten om räntans fall skulle afhålla från benägenheten
att för vinnande af högre ränte-inkomst uppsäga säkert, men mot lägre
ränta, placeradt kapital. Bankens egen fördel skalle förmedelst denna åtgärd
befrämjas derigenom, att bättre säkerheter, än under den näst föregående tiden,
borde
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
9
borde kunna förväntas blifva Banken erbjudna; och för öfrigt saknade Banken ej
förmåga att, om den lägre räntan framkallade en betydligare efterfrågan å lån, tillfredsställa
en sådan, enär utlåningstillgångarne såväl i Banken som Lånekontoret i
Göteborg vore jemförelsevis ganska goda samt Reservfondens ställning mer än väl
kunde medgifva förstärkningars meddelande.
Den i Juli månad beslutade ytterligare räntenedsättningen till 5 procent föranleddes
af de betydliga kassabehallningarne hos såväl Diskontkontoret som Lånekontoren
i Göteborg och Malmö, hvilka under den föregående tiden innestätt, samt
af iakttagelsen att ansökningar om lån ä större summor mera sällan förekommit,
hvartill komme, att under dåvarande penningeförhållauden en räntenedsättning icke
syntes kunna föranleda silfverexport eller nödga Banken till vexelförsäljning.
Den sednast beslutade räntefoten af 5 procent bibehölls likväl icke längre
än till den 5 sistlidne Oktober, då Fullmägtige, med afseende på de förändrade förhållandena
och särskildt räntans stegring i Hamburg, åter höjde Bankens räntefot till
5 £ procent.
Rörande de af Fullmägtige beslutade bestämmelser angående räntan såväl
för kassakreditiv, som å upp- och afskrifnings- samt deposit-medel, torde Utskottet
endast behöfva hänvisa till de i berättelserna intagna upplysningar; och får Utskottet,
efter öfvervägande af skälen till de af Fullmägtige fattade beslut i fråga
om förändringar i räntan vid diskontering och utlåning från Handels- och Näringsdiskontfonden,
hemställa,
att dessa beslut må af Rikets Ständer godkännas.
$ 10.
(Rev. Ber. af 1863, § 49; af 1864, § 53, och af 1865, § 49.)
Omförmälde §§ i förstnämnde två revisions-berättelser innefatta upplysning
derom, att Revisorerne för granskning af Banko-Diskontverkets räkenskaper och
förvaltning meddelat Direktionen öfver nämnda Verk decharge för åren 1862 och
1866; hvaremot sådan decharge icke lenmats för 1864 af anledning att, sedan BankoDiskontverket
numera blifvit förvandiadt till ett kontor i Banken, granskningen af
hithörande räkenskaper för 1864 verkställts af Rikets Ständers år 1865 församlade
Revisorer öfver Bankoverket, hvilka icke äro berättigade att meddela decharge för
hvarken det hela eller någon del af Bankens förvaltning, utan allenast att, enligt
7 § i den för bemälde Revisorer gällande instruktion, för Rikets Ständer anmäla,
huruvida emot Bankoverkets förvaltning något varit att erinra.
Som emellertid Styrelsen öfver Bankens Diskont-kontor eller förutvarande
Direktionen öfver Banko-Diskontverket äfven framgent torde böra frikallas från
Bih. till R. St. Prof. 1865 3f 1866. 6 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 2
Decharge
för Styrelsen
öfver
Hankens
Diskontkontor.
10
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
ansvarighet för godkänd förvaltning; så, och efter inhemtande, att sednast församlade
Revisorer genomgått de vid Diskont-styrelsens sammanträden under ar 1864
förda protokoll, samt, sä vidt tiden medgifvit, granskat Kontorets räkenskaper för
samma år, äfvensom att Revisorerne såväl anställt inventering af de under Diskontstyrelsens
värd varande lane- och säkerhetshandlingar, som emottagit redogörelsen
för de af Ombudsmannen vidtagna åtgärder, i och för de pä deras handläggning
beroende fordringar; hvarvid någon anledning till anmärkning icke förekommit,
har Utskottet skolat hos Rikets Ständer vördsamt
tillstyrka, att Styrelsen öfver Bankens Diskont-kontor må erhålla
full decharge för förvaltningen under är 1864.
§ 11
(Rev. Ber. af 1863, §§ 5 och 62; af 1864, §§ 4 och, 65; af 1S65, §§ 4 och 58,
samt. Fullm. Ber., § 29.)
*af Bar]-'em -^f åberopade §§ inhemtas, att Bankens samtliga kassor och öfriga förvarings
ka.
ua
riga forva- församlade Revisorer; af Banko-fullmägtige en gång under hvartdera af dessa år
rVU'1 samt af Fullmägtiges deputerad dels, hvad lilla general-kassan samt expeditions
och
vexlings-kassan angå, en gång i hvarje månad och dels, beträffande öfriga
kassor och förvaringsrum, två gånger årligen; hvilket
Utskottet skolat för Rikets Ständer anmäla.
§ 12.
(Rev. Ber. af 1864, § 68; af 1865, § 61, och Fullm. Ber., §§ 34—40.)
Ordnandet Angående göromålens förändrade ordnande inom Banken och hvad dermed
moln Banko ^lar gemenskap, är redogörelse leinnad i aberopade §§ af ofvannämnda Berättelser.
verket. Till ett närmare bedömande af de i sådant afseende vidtagna åtgärder blir Utskottet
i tillfälle vid granskning af de förslag till instruktioner för Bankens samtliga
kontor och expeditioner, Fullmägtige, till åtlydnad af föreskriften i Bankoreglementets
34 §, upprättat samt till Utskottets pröfning och fastställelse öfverlemnat.
Utskottet anser sig således härvid icke böra meddela annat yttrande, än
att, då Fullmägtige fullgjort Rikets Ständers dem gifna uppdrag,
vid Fullmägtiges åtgöranden härutinnan må få bero.
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
11
§ 13.
(Rev. Ber. af i SOS, § 78.)
Revisorerne omförmäla hurusom det, vid besök å Tumba bruk, fästat deras Angående
uppmärksamhet att alltjemnt oförändrade begagnas vid stämpelpapperstillverkningen kJna^Stämde
gamla pappersformerna, der i vattenstämpeln står: för beläggnings-kartorna: “R. pel-papperet.
St. Ch Sig.“, och för skrifkartorna: “Rikets Ständers Charta Sigillata;" ehuru redan
i den vid 1859—1860 årens riksdag beslutade och till efterrättelse utfärdade
förordning angående stämpelpappers-afgiften uttrycket “Charta Sigillata“ öfver allt
utbytts mot “Stämpel-papper," hvilket sistnämnda uttryck äfven i den vid sednaste
riksdag antagna förändring bibehållits. Jemte tillkännagifvande att, i följd af ett
emellan Kongl. Stats-kontoret och Banko-fullmägtige under den 7 Juni 1864 afslutadt,
förnyadt, kontrakt om tillverkning af stämpelpapper, vattenmärkena i såväl
beläggnings- som skrifkartor innefatta orden: Stämpelpapper; får Utskottet
hemställa, att som vidtagandet af berörda förändring var beroende af föreskrift från
Kongl. Stats-kontoret,
Revisorernes anmälan icke må till någon åtgärd föranleda.
§ 14-
(Rev. Ber. af 1S64, sid. 6‘7.)
Med anledning afen fran t. f. Chefen för Kongl. Majrts Finans-departement till iiXliffen
Revisorerne aflåten skrifvelse, innefattande att Kongl. Kommers-kollegium den 20 Juli Revisor
1864 hos Kongl. Maj:t. i underdånighet anmält, hurusom, sedan de till bergsbrukens Bonko-^oeh
tredje valdistrikt hörande bruks- och bergverksegare blifvit genom Kongl. Kollegii RiksgäldsKungörelse
den 8 derförutgångna Juni kallade att den 13 derpåföljde Juli, sjelfva VKrkeneller
genom ombud, inställa sig inför Magistraten i Carlstad, för att ibland sig utse
en Revisor och en Suppleant till deltagande i revisionen af Stats-, Banko- och Riksgälds-verken,
icke någon af de valberättigade låtit sig afhöra vid detta ärendes
företagande hos Magistraten; uppstod hos Revisorerne fråga, angående den åtgärd,
som borde af Revisorerne vidtagas, på det att Revisor måtte blifva för bergsbrukens
3:e valdistrikt utsedd; hvarvid Revisorernes flesta ledamöter beslöto, att framställning
i ämnet skulle till Borgare-Ståndets Kansli-direktion aflåtas. I följd häraf
inställde sig väl sedermera, för deltagande i revisionen, Revisor utsedd för nämnde
valdistrikt; men som det möjligen ma anses nödigt att särskild föreskrift meddelas
huru för framtiden i lika beskaffade fall iakttagas bör; har Utskottet skolat
för Rikets Ständer anmäla hvad sålunda förekommit, till den
åtgärd, Riks-Ständen, hvart iör sig, kan finna skälig föreskrifva.
12
Banko-Utskottets Berättelse N:o 3.
Frågor,
som framdeles
stola
behandlas.
Decharge
för Bart koFullmägtige.
§ 15.
Nedanstående i Revisorernes och Fullmägtiges Berättelser förekommande
frågor skola framdeles af Utskottet företagas till behandling; hvarefter Utskottet
icke skall underlåta att hos Rikets Ständer derom göra framställning, derest sådant
af Utskottet nödigt anses.
§ 15 i 1865 års Revisionsberättelse, i fråga om förändring i grunden för utmyntning
af silfvermyntet;
§ 19 i Fullmägtiges berättelse, angående uteslutning från blifvande Banko-reglemente
af 48 §:n i det nu gällande;
§ 72 i 1863 års Revisionsberättelse, om utvidgning af papperstillverkningen vid
Tumba bruk, samt
§ 80 i 1864 års Revisionsberättelse, angående flyttning af qvarn- och sågverken
vid Tumba bruk.
Vid den af Utskottet nu verkställda granskning af Bankens styrelse och förvaltning
efter nästförflutna riksdag, har Utskottet funnit, att Banko-fullrnägtige,
under utöfningen af deras vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, haft uppmärksamheten
städse fästad å Bankens säkerhet och förkofran samt myntvärdets orubbliga bibehållande;
hvadan Utskottet vördsamt tillstyrker,
att Fullmägtige må tillerkännas full decharge för de af dem från den 15:de
Oktober 1862 till och med den 15:de Oktober innevarande år vidtagna
beslut och åtgärder.
Stockholm den 27 November 1865.
Stockholm, tryckt hos A. Cedergren, 1865.
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
1
IV: o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Nov. 1865, kl. 1 e. m.
Memorial, med återlemnande af åtskilliga till. Utskottet remitterade motioner.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, enligt protokoll af den 8:de, ll:te, 13:de och
18:de dennes, till Banko-Utskottet remitteradt följande motioner, af hvilka de fyra
först upptagna till Utskottet ankommit den 23, samt den sistnämnda, den 25:te
denna månad, nemligen:
l:o af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Christianstads län, som föreslagit:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, om upphäfvande af Kongl.
Förordningen den 26 April 1861, angående en allmän Riks-hypotheksbank;
att de särskilda hypotheksföreningarne i riket tillåtas utgifva egna obligationer
och förskaffa provinsjordegare amorteringslån;
att tiden för amortering af lån ur hypotheksföreningar må blifva inskränkt till
20, högst 30 år;
2:o af Riksdagsfullmägtigen Carl Anders Larsson fråip Ostergötlands län, angående
ändring, i vissa delar, af högstberörda nådiga förordning;
3:o af Riksdagsfullmägtigen Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, om ändring
i samma nådiga förordning;
4:o af Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson från Elfsborgs län, hvilken
hemställt:
att hypotheksföreningarne befrias från det olyckliga förmynderskap, under hvilket
man dem satt, och att de återgifvas sin frihet att sjelfva sköta sina angelägenheter,
men att, om detta icke kan jordbrukaren beviljas, hypotheksbankens institutioner
måtte sålunda förändras, att från denna banks styrelse aflägsnas alla främmande
och hämmande elementer, så att banken icke blir en öfverförmyndare för hypotheksföreningarne,
utan helt enkelt en verkställare af deras beslut och att den lemnäs
fria händer att upplåna penningar på bästa möjliga vilkor, utan alla onödiga
begränsningar, enär det är en gifven sanning, som äfven gäller jordbrukaren, att
»dyra pengar äro bättre, än inga pengar»; samt att i riket inrättas en jordbruksbank,
der penningar kunna få lånas mot återbetalningsrätt under 5 å 10 år, och
BiL. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
att till lättnad vid bildandet af denna bank såsom grundfond anslås dels den
fond, som genom Låne-afdelningen i Rikets Ständers Bank förr varit till jordbrukets
behof anslagen, men som nu blifvit till hypotheksbanken öfverlemnad, dels
ock den årliga bankovinsten, hvilken ej kan bättre användas, än till bildande af
en ny bank till jordbrukets understöd och förkofran samt att, om så erfordras, en
komité må nedsättas för utredning af denna fråga; samt
5:o af Riksdagsfullmägtigen Per Persson från Wermlands län, som, efter anförande
att, till penningebristens afhjelpande bland den jordegande befolkningen,
skulle, jemte annat, bidraga dels ändring af 7:de och ll:te §§ i meranämnda nådiga
förordning af den 26 April 1861 och dels införandet af ett ordnadt fond-system,
fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten att härutinnan skaffa,
om icke fullkomlig bot, åtminstone lindring; och gör motionären sig förvissad, att
det Utskott, som kommer att behandla denna vigtiga fråga, deråt egnar ali den
uppmärksamhet, som frågans vigt kräfver.
Ofvanberörda motioner afse, hufvudsakligen, dels upphäfvande af och dels
ändring i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 26 April 1861, om en allmän
hypoteksbank i riket, och böra följaktligen hänvisas till det Utskott, som har att
behandla frågan angående bemälda bank, hvilket icke kan tillkomma Banko-Utskottet,
en åsigt, som vid förra riksdagen af Rikets Ständer gillades, i det att en
då, i enahanda syftning, väckt, och af Utskottet återlemnad, motion till annat
Utskott remitterades.
Utskottet får således, med anmälan att detsamma icke skall underlåta att till
Rikets Ständer afgifva förslag om användande af såväl allmänna hypotheksbankens
årliga inbetalningar för öfvertagna fastighetslån, sorn den sedan 1863 års början
upplupna bankovinst, — under åberopande af stadgandet i 44 §, 3 momentet, af
Riksdags-ordningen,
till Hedervärda Bonde-Ståndet återlemna här ofvan upptagna
motioner af Per Nilsson från Christianstads län, C. A. Larsson
från Ostergötlands län, Gustaf Bjerkander från Skaraboi-gs lån,
Johannes Andersson från Elfsborgs län och Per Persson från
Wermlands län.
Stockholm den 27:de November 1865.
Reservationer:
af Riksdagsfullmägtige Anders Gudmundsson från Hallands län och Nils Olsson
från Malmöhus län.
Banko-Utskottets Memorial N:o 5.
3
\ :o å.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Nov. 1865, kl. 1 e. m.
Memorial, med återlernnande af Riksdags-fullmågtigen Anders Perssons från
Christianstads län motion.
Till Banko-Utskottet har Hedervärda Bonde-Ståndet under den 18:de dennes
remitterat en den 25:te till Utskottet ankommen, af Riksdagsfullmägtigen Anders
Persson från Christianstads län väckt motion, innefattande förslag dels om inrättande
af sedelutgifvande provinsbanker i alla de provinser, som sådant önska,
utan annan vinst för delegarne än den, som ligger i den billiga låneräntan och
lånens beqväma återbetalning på kort tid genom amortering, och dels att, om detta
förslag ej vunne bifall, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla att frågan
om provinsbankers bildande måtte varda öfverlemnad till utredning af en utaf
Kongl. Majit i nåder utsedd komité.
Som motionen synes afse, icke en förändring uti den för enskilda banker nu
gällande lagstiftning, utan allenast åtgärder till inrättande af ett slags ömsesidiga
understödsföreningar, för hvilka icke heller något anslag från Riksbanken uti motionen
ifrågasättes; så torde det icke tillkomma Banko-Utskottet att, hvarken ensamt
eller i förening med annat Utskott, dermed taga befattning; hvadan Utskottet,
på grund af 44 § 3 mom. i Riksdags-ordningen, får
till Hedervärda Bonde-Ståndet återlemna berörda motion.
Stockholm den 27 November 1865.
Reservationer:
af Professor ./. G. Agardh: »Emot Utskottets beslut, att till Hedervärda BondeStåndet
återlemna en der under Nio 59 väckt motion, får jag vördsamt mig
reservera.
Motionen afser stiftandet af en ny slags bankinrättningar, provinsbanker. De
skulle drifva all vanlig bankrörelse, hafva sedelutgifningsrätt, och deras sedlar
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 5.
skulle i allmänna uppbörden emottagas. Hvarje provins skulle ha sin bank och
hrarje bank rättighet till en grundfond af ända till 10 millioner.
Andra sedel-utgifvande banker hafva skyldighet att sina sedlar med riksmynt
inlösa och de måste, till följd häraf, innehafva en högst betydlig riksmynts-kassa.
Denna kassa anlitas ständigt, och i synnerhet då någon skatt eller större uppbörd
förestår, som endast med riksmynt får afbördas. Det är tydligt att, så länge de
enskilda bankerna måste anskaffa denna riksmynts-kassa, kan denna del af bankens
utgifna sedlar icke trycka på den metalliska kassan. Men skulle en ny slags sedlar
komma att i allmänna uppbörden emottagas, så skulle nämnda förhållande ändras
och Riksbanken möjligen kunna tvingas att stänga sin lucka.
De föreslagna provinsbankerna skulle således, enligt min åsigt, komma attv
inverka störande på Rikets Ständers Bank, hvars vård och förvaltning Ständerne
otvetydigt sig förbehållit. Att en motion af denna art måste tillhöra Banko-Utskottet,
synes för mig icke vara ringaste tvifvel underkastadt. Om jag icke mycket misstager
mig, har det också under föregående riksdagar varit vanligt, att alla motioner,
som afsett bildandet af nya bankinrättningar och företrädesvis de, som afsett
sedel-utgifvande banker, varit af Banko-Utskottet handlagda.
Såsom skäl hvarför den pu ifrågavarande motionen icke skulle tillhöra BankoUtskottet
har jag hört anföras:
Att då flera andra motioner, som afse ombildning eller upphäfvande af hypoteksbanken,
icke ansetts, tillhöra Banko-Utskottet, så skulle analogien fordra
äfven den nu ifrågavarande motionens' återlemnande. Men äfven om man antoge
att nämnda andra motioner, af måhända mera tvetydig art, blifvit origtigt till
andra Utskott hänvisade, icke följer deraf att en motion, som utan tvifvel tillhör
Banko-Utskottet, äfvenväl derifrån skall afvisas.
Att då motionären begärt frågans utredande genom en af Kongl. Maj:t tillsatt
komité, så antydde detta att motionen borde af Ekonomi-Utskottet handläggas.
Men häremot kan dels anmärkas, att det är först i andra rummet och såsom ett
nödfalls-alternativ — i fall Ständerne sjelfve icke anse sig kunna fatta beslut om
de ifrågavarande provinsbankerna i enlighet med de antydda grunderna — som
motionären föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t. Dels tillåter jag mig uttala den
öfvertygelse att det hvarken enligt grundlagens anda eller ordalydelse torde vara
rigtigt anse, det endast ärende som af Ekonomi-Utskottet blifvit handlagdt må genom
en underdånig skrifvelse och till utredning af en komité till Kongl. Maj:t
öfVerlemnas. Riksdags-ordningens 60 § lemnar Rikets Ständer rättighet att i hvilket
ämne som helst framföra någon deras allmänna önskan; för sättet huru detta
skall ske hänvisas till 89 § Regeringsformen. Men 89 §, jemförd med de 2:ne
närmast föregående, afser tydligen mera att bestämma gränserna för de båda Statsmagternas
rättigheter i lagstiftningens olika grenar och sättet för kommunikationer
dem emellan, än at lemna någon bestämning om hvad till Ekonomi-Utskottet bör
hänskjutas
Banko-Utskottet Memorial N:o 5.
5
hanskjutas. Ekonomi-Utskottet synes egentligen här vara nämndt såsom ytterligare
difinition på hvad med ekonomisk lagstiftning skall förstås. Det är således på
det i 89 § Regeringsformen bestämda kommunikationssättet som Riksdags-ordningens
60 § lemar hänvisning, men icke till någon föreskrift om hvad till Ekonomiutskottet
hörer. Skulle t. ex. Stats-Utskottet. finna önskvärdt att genom en komité
få utredd någon statsregleringsfråga, så synes mig 60 § lemna Ständerne rättighet
att derom till Kongl. Majit aflåta en underdånig skrifvelse. Men, enligt 89 §
Regeringsformen, behandlar Konungen denna skrifvelse såsom ett önskningsmål,
eller på det sätt, som om den ekonomiska lagstiftningen är föreskrifvet; men icke.
följer deraf att ärendet först skall hos Ekonomi-Utskottet hafva varit handlagdt.
Den 60 § Riksdags-ordningen bestämmer det minimum af rättighet i framställningar
till Kongl. Majit, som Ständerne ega; men den stadgar ingenting derom, huru
ett ärende hos Ständerne sjelfve skall utredas.
På anförda skäl synes det mig tydligt att den ifrågavarande motionen blifvit
med full rätt till Banko-Utskottet remitterad och att Utskottet icke eger någon befogenhet
att den återlemna.
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Friherre Schwerin, Herr Kammarherre
Ribbing, Herr Brukspatron af Burén, Herr ./. Lindström, Herr C. F. Björkman,
Riksdagsfullmägtige Per Persson från Wermlands län och J. O. Almqvist från IS orrbottens
län.
Herr Friherre Nordenfalk har anmält, att han icke närvarit vid fattandet af
Utskottets förevarande beslut.
Bih. till R. St Prot. 1865 * 1866. 6 Sami 1 AfcL 3 Håft
2
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1865.
Banko-Utskottets Memorial J\S 6.
1
N:o 6.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1835, kl. 11 f. m.
Memorial, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid Lånekontoret i
Göteborg upptagna diskontlån, äfvensom af derstädes ba
lanserade
öfverräntor å dylika lån.
I den berättelse, Styrelsen öfver Lånekontoret i Göteborg till Utskottet afleninat,
har Styrelsen hemställt, att ur räkenskaperna måtte få afskrifvas 19
stycken lån, utgifna från allmänna diskontfonden, å ett återstående kapitalbelopp
af 5,090 K:dr samt 1,228 R:dr 11 öre, upplupna öfverräntor å 6 stycken lån, för
hvilka, sedan kapitalbeloppen blifvit indrifna, ytterligare liqvid icke kan erhållas.
Af de för hvarje särskildt lån meddelade redogörelser har Utskottet inhemtat:
att
lånekapital-återstoderna äro af den beskaffenhet, att icke något vidare
kan derå indrifvas, enär låntagare, löftesmän och hypoteksutgifvare antingen redan
i utfattigt tillstånd aflidit, eller, der de ännu lefva, äro tiggare, boende inhyses
och, saknande det nödvändigaste, åtnjuta understöd af fattigvårdsinrättningar
och följaktligen, vid de år efter år hållna kostsamma undersökningar, befunnits
sakna all förmåga att rätt för sig göra, eller ock i alldeles medellös
ställning begifvit sig till okänd ort, utan att upplysning, oaktadt gjorda efterspaningar,
sedermera kunnat erhållas, hvarest de sig uppehålla; hvadan ifrågavarande
lån blifvit under åren 1843—1857, såsom osäkra, förda inom linien samt
af Revisorerne för granskning af Lånekontorets styrelse och förvaltning föreslagna
till afskrifning och
att, i afseende på de till afskrifning föreslagna öfverräntor, det befunnits
att 79 R:dr 44 öre utgöra öfverräntor på tvänne mot sedermera falska befunna
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial J/s 6.
förbindelser utgifna lån, hvilka, efter målens utredning, blifvit vid anfordran till
kapitalbeloppen fullt betalde af lånehandlingarnes inlemnare, som, enligt Kongl.
Maj:ts i dylika frågor gifna utslag, icke äro skyldige vidkännas annan ränta än
5 procent från den dag de, efter inträdandet af deras betalningsskyldighet blifvit
för sina förbindelser sökta.
Under sådana förhållanden och då fortsatt bevakning af förenämnda fordringar
endast skulle medföra ytterligare kostnader för Lånekontoret; anser Utskottet
sig böra tillstyrka,
att nuvarande kapitalåterstoderna å följande 19 stycken lån,
utgifna från allmänna diskontfonden, nemligen:
å lånet N:o
6,090
0.
P. Melin förfallet
1843 . .
R:dr
406
01.
v
V
7
9,136
Dito
7
7 * * *
804
79.
7
V
7
9,530
Dito
7
7 * * •
367
50.
7
7
7
10,423
A.
Andersson
7
7 * • *
465
—
7
7)
7
10,742
Dito
7
1844 . .
135
—
7
7)
7
9,652
A.
Petersson
7
7 * * *
290
87.
n
7)
7
10,594
L.
W. Norberg
7
1850 . .
475
72.
7
7)
7
4,441
A.
Carlsson
7
7 . . .
140
69.
n
7
7
2,714
J.
Persdotter
7
1851 . .
180
—
7
V
7
270 A.
Andreasson
7
1852 . .
150
—
v
T)
7
7,843 A.
Carlsson
7
1853 . .
157
53.
v
7)
7
3,064
A.
Olsson
7
1841 . .
180
—
7
7)
7
9,894
A.
Nilsson
7
1844 . .
150
—
v
T)
7
7,056
J.
Eriksson
7
1853 . .
236
39.
7
7.
7
9,902
J.
Persson
7
7 * * •
375
—
v
7
7
2,324
P.
Månsson
7
1850 . .
180
—
7
7
7
8,170
P.
Månsdotter
7
1852 . .
35
50.
7
7
7
5,876
N.
G. Dahlgren
7
1853 . .
180
—
7
7
7
1,997 E.
Andersson
7
1854 . .
180
—
må med R:dr 5,090
—
utur räkenskaperna afskrifvas, äfvensom att
öfverräntorna å nedannämnda lån från' samma fond, nemligen:
å lånet N:o 785 L. J. Jonsson förfallet 1852  R:dr 628: 86.
v v v 7>570 J- Moberg „ „  „ 21: 77.
„ „ „ 8,279 J. Eriksson „ 1853
„ 69: 92.
„ „ „ 9,921 N. A. Stenhoff „ 1863
„ 37: 32.
T „ „ 3,922 O. Moberg „ „  „ 42: 12.
må med en sammanräknad summa af R:dr 799: 99.
få från räkenskaperna afföras.
Banko-Utskottets Memorial J/å 6.
3
Hvad deremot beträffar till afskrifning anmälde öfverränta, 428 R:dr 12 öre,
å ett under N:o 4,611 till Charles Rev. de S:t Cyr utgifvet och år 1858 förfallet
lån, har Utskottet ansett ytterligare upplysningar erforderliga för tillförlitligt bedömande,
huruvida någon inbetalning kan framdeles vara att förvänta och af sådan
anledning icke kunnat förorda den af Revisorerne och Styrelsen om afskrifning
deraf gjorda hemställan.
Stockholm den 1 December 1865.
4
Banko-Utskottets Memorial JU 7.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. deii 4 Dec. 1865, kl. 11 f. m.
Memorial, med hemställan om förhöjning i den åt Skolläraren vid
Tumba bruk, C. Eriksson, anvisade lön.
Till Utskottet hafva Banko-fullmägtige öfverlemnat en af Skolläraren vid
Tumba bruk, C. Eriksson, hos dem gjord ansökning om förbättring i de åt honom
anslagne löneförmåner; till stöd för hvilken anhållan Eriksson anfört, att de
honom anslagna löneinkomster, oaktadt försakelser och den största sparsamhet,
vore alldeles otillräckliga till tarflig bergning för honom och familj samt än mindre
lemnade något öfverskott till besparing för en orklös ålderdom, hvadan hans
ekonomiska ställning, efter nära tretton års tjenstgöring, vore bekymmerfullare, än
vid tillträdet af skollärayebefattningen.
Efter att häröfver inhemtat Bruksförvaltarens utlåtande, hafva Fullmägtige
yttrat, att Skollärarens löneförmåner, utgörande i lön 450 R:dr och i arfvode för
aftonskolan 150 B:dr eller tillsammans kontant 600 R:dr, jemte fria husrum, ett
planteringsland och några naturaförmåner, understiga hvad hans vederlikar på
bruket innehafva och icke äro tillräckliga till tarflig bergning för en gift skollärare,
särdeles vid Tumba bruk, der, i anseende till hufvudstadens närhet, priserne
å alla lifsförnödenheter äro uppstegrade, samt, i betraktande deraf, att
Eriksson, enligt sammanstämmande vitsord af Inspekterande Fullmägtigen öfver
bruket, Folkskole-inspektören och Bruksförvaltaren, med både nit och skicklighet
fullgör sina åligganden, hemställt, att Skolläraren Carl Eriksson måtte erhålla en
årlig lönetillökning af 100 R:dr R:mt.
Hvad Fullmägtige i omförmälda måtto tillstyrkt, har Utskottet, med hänsyn
till Folkskole-inspektörens intyg, att den af Eriksson skötta skola så väl i afseende
på barnen# kunskapsmått och förståndsutveckling som i afseende på ordningoch
skick i allmänhet, på ett fördelaktigt sätt utmärker sig framför andra folk-
skolor, ansett sig böra biträda och får, till följd deraf, hos Rikets Ständer vördsamt
förslå:
att Skolläraren vid Tumba bruk, Carl Eriksson, må erhålla
en årlig lönetillökning af Etthundra Riksdaler Riksmynt.
Stockholm den 1 December 1865.
N:o 8.
Banko-Utskottets Memorial JS 8.
5
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utak. den 4 Dec. 1865, kl. 11 f. m.
Memorial, angående årligt understöd till Bokhållaren vid Tumba
bruk, J. F. Asp.
Hos Banko-fullmägtige har Förvaltaren vid Tumba bruk anmält, att Bokhållaren
vid bruket J. F. Asp, som alltsedan början af nästlidet år, med få afbrott,
varit tjenstledig, fortfarande vore oförmögen att sin tjenst bestrida, samt
hemställt, att Asp måtte från tjensten förafskedas; Och som det angående Asp
inlemnade, af läkaren vid bruket, Medicine Licentiaten C. F. Ericson, på aflagd
embetsed och under vanlig edelig förpligtelse, den 24 nästlidne Oktober utfärdade
intyg innehåller, att Asp insjuknat i början af förra året i symptomer af
sinnessjukdom, så att han redan då var oförmögen till hvarje ansträngande arbete;
att denna sjukdom sedermera småningom utbildats till s. k. förlamande
sinnessjukdom, samt att hans helsotillstånd nu är sådant, att han med säkerhet
kan antagas för sin återstående, troligen helt korta, lifstid oförmögen att sig,
vare sig genom kropps- eller själsarbete, försörja, så och då anledning icke synes
vara för handen, att Asp framdeles kan blifva för brukets tjenst användbar,
återstår ej annat än att, på sätt Förvaltaren föreslagit, meddela Asp afsked från
sin vid bruket innehafvande bokhållarebefattning.
Då emellertid Asp saknar förmåga att sig sjelf försörja, har fråga uppstått
huruvida icke af brukets medel borde honom tilläggas något lämpligt årligt anslag
till tarflig framtida försörjning. Asp är visserligen icke, på grund af hvarken
uppnådda lefnadsår eller tjenstetid, berättigad till erhållande af pension,
emedan han är endast 38 år gammal och varit vid bruket anstäld sedan hösten
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 4 Baft. 2
6
Banko-Utskottets Memorial J/s 8.
1853, men enär det Asps sjukdomstillstånd, som, efter läkarens förmenande, gör
honom oförmögen att sig vidare försörja, åtminstone i någon mån kan hafva
framkallats af hans trägna och ansträngande arbete vid bruket under sednare
delen af år 1863, då han förrättat alla de, enligt instruktionen och arbetsordningen
för tjenstemännen vid bruket, förutvarande l:a och 2:a bokhållarne åliggande
göromål, med undantag af hufvudbokens förande och afslutande, hafva
Fullmägtige ansett billigheten tala derför, att något understöd honom beredes
och fördenskull tillstyrkt, att Bokhållaren Asp, från och med nästa års ingång
och så länge han saknar förmåga att genom arbete sig försörja, må af Tumba
bruks medel undfå ett årligt anslag af 600 B:dr R:mt att qvartaliter till honom utgå.
Som, efter hvad sålunda upplyst blifvit, Asp ej mera kan i brukets tjenst
användas och befinnes i den beklagansvärda belägenhet, att han, utan erhållande
af något bidrag till sitt uppehälle, kan komma att råka i verklig nöd, har Utskottet
ansett sig ega anledning hos Rikets Ständer tillstyrka,
att Bokhållaren vid Tumba bruk J. F. Asp från och med
nästa års ingång och så länge han saknar förmågan att genom
arbete sig försörja, må af Tumba bruks medel undfå
ett årligt anslag af Sexhundra Riksdaler Riksmynt, att qvar
taliter
till honom utgå.
Stockholm den 1 December 1865.
Stockholm, K. A. Lindström, 1865.
Banko-Utskottets Memorial JY1 9.
\
N:o 9.
Ank. till Eip.-Utsk. d. 3 Febr. 1866, kl. lä midd.
Memorial, med underrättelse om Riks-Sländens beslut, i anledning
af Memorialet N:o 4.
Sedan Utskottet, jemte Memorial N:o 4 och på deri utvecklade skäl, ansett sig
böra till Hedervärda Bonde-Slåndet återlemna, inom bemälda Stånd väckta och
till Utskottet remitterade, motioner af Riksdagsfullmägtige Per Nilsson från Christianstads
län, N:o 13, Carl Anders Larsson från Ostergötlands län, N:o 63,
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, N:o 141, Johannes Andersson från Elfsborgs
län, N:o 126, samt Per Persson från Wermlands län, N:o 250; så hafva,
enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag af den 6, 9 och 13 i denna månad,
Riks-Stånden, vid föredragning af berörda memorial, fattat följande beslut, nemligen:
Ridder skåpet och Adeln samt Bonde-Ståndet, som förklarat de ifrågavarande
motionerna böra af Ba.pko-Utskottet behandlas; samt
Preste- och Borgare-Stånden, hvilka ansett desamma tillhöra Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets behandling.
Och enär således två Stånd stadnat emot två, i följd hvaraf det, likmätigt
44 § 3 mom. i Riksdags-ordningen, tillkommer Konstilutions-Utskottet att afgöra
hvarthän omförmäida motioner böra förvisas;
har Utskottet till Konstitutions-Utskottet aflemnat samma motioner; hvilket
Utskottet skolat för Rikets Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 18 December 1865.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
2
Banko-Utskottets Memorial JM 10.
N:o 10.
Ank. lill Eip.-Utsk. den 3 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Betänkande, med förslag till reglering af Bankens lane- och
kreditiv-rorelse samt om användande af upplupen Bankovinst.
Sora, enligt 1 § i den för Utskottet gällande instruktion, Utskottet bör i
sammanhang med det förslag till reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse,
som Utskottet skall till Rikets Ständer afgifva, meddela yttrande och förslag om
användande af den sedan 1863 års början upplupna banko-vinst; har Utskottet,
som föreställer sig, det Rikets Ständer önska, att så fort ske kan, få handlägga
sistnämnda fråga, före behandlingen af öfriga till Utskottet remitterade motioner, tagit
i öfvervägande sådana, hvilka afse antingen förändring i låne- och kreditiv-rörelsen
eller sättet för användande af omförrnälda vinst och för hvilka motioners innehåll
Utskottet här nedan kommer att på sina behöriga ställen redogöra, i det att Utskottet,
vid uppgörande af följande förslag till låne- och kreditiv-rörelsens reglering,
iakttagit den ordning, hvartill uppställningen af 4:de artikeln i nu gällande
Banko-reglemente af den 30 November 1863 föranleder. Utskottet har dervid
äfven pröfvat de af Banko-fullmägtige hos Utskottet föreslagna förändringar i åtskilliga
af föreskrifterna i nämnda artikel af reglementet; och får Utskottet i afseende
på uppställningen af detta betänkande anmärka, att de i artikeln 4 af nu
gällande Banko-reglemente förekommande §§, hvilka här icke särskildt omförmälas,
ansetts böra oförändrade i det nya Banko-reglementet intagas.
I de angående utlåning till Staten och allmänna inrättningar, under §§ 40,
41, 42 och 43, i reglementet upptagna föreskrifter, är ändring icke ifrågasatt;
men till denna afdelning af låne- och kreditiv-rörelsen torde böra hänföras ett
stadgande om Allmänna Hypotheksbankens skuld till Banken för Öfvertagna fastighetslån,
hvilket föreslås af följande lydelse:
l:o.
De af Allmänna Hypotheksbanken, mot säkerhet i denna banks obligationer,
från Rikets Ständers Bank öfvertagna fordringar mot pant af
inteckning i fastighet på landet och återbetalning i sedlar till belopp,
Banko-Utskott«ls Memorial M 10.
3
samma fordringar vid 1864 års slut utgjorde, eller 6,280,832 R:dr 56 öre
Riksmynt, liqvideras i öfverensstämmelse med uppgjordt aftal och antagen
amorteringsplan.
Till manufakturernas och fabrikernas understöd är anvisadt ett kreditiv af
2,250,000 R:dr, hvilket, enligt 44 § i reglementet, intill nästa (innevarande) riksdag,
hålles Kongl. Kommers-kollegium till handa mot vilkor, bland andra, att för
de å kreditivet dragna summor beräknas tre procent årlig ränta.
Om fortfarandet al detta kreditiv är fråga ej väckt; men i nådig Skrifvelse
till Rikets Ständer af den 27 Oktober nästlidet år (N:o 19) har Kongl. Maj:t
meddelat, att derest Rikets Ständer fortfarande bevilja kreditiv å Riksbanken för
den lånerörelse, som från Manufakturdiskonten bestrides, Kongl. Maj:t är sinnad
framdeles fatta nådigt beslut derom, att af diskontens medel 250,000 R:dr successive
öfverflyttas till fonden för förlagslån, så att denna tnå utgöra 1,000,000 R:dr.
Deremot har, i en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet
remitterad motion (N:o 49), Riksdagsfullmägtigen J. Rundbäck från Göteborgs och
Bohus län föreslagit, jemte annat, att ofvanberörda kreditiv måtte uppsägas och
indrifvas, för att allmänna diskonten tillhandahållas; hvarförutan Riksdagsfullmägtigen
C. A. Larsson frän Östergötlands län i motion (N:o 64) tillstyrkt att alla Riksbankens
fonder (och således jemväl nu ifrågavarande kreditiv) sammanföras till
allmänna diskontfonden och utlånas med vanlig omsätlningsrätt, företrädesvis åt
sådana yrken, som tarfva längre tid för realiserande af sina produkter, mot den
ränta, som Fullmägtige ega bestämma.
Vid öfvervägande af frågan huruvida Manufakturdiskonten bör än vidare och
till nästa riksdag bibehållas vid den kreditiv»ätt, nämnda diskont-inrättning nu
åtnjuter från Rikets Ständers Bank, har Utskottet, i betraktande deraf, alt en
rubbning i närvarande förhållanden möjligen skulle menligt inverka på den näringsgren,
som från manufakturdiskonten hemtar en del af sina understöd, ansett kreditivet
böra vid oförändradt belopp bibehållas; men då räntefoten i allmänhet
stigit och den afkomst Banken ä kredilivet erhållit, jemförelsevis varit ganska ringa,
har Utskottet hållit före, att räntan, nu bestämd till 3 procent, bör lill 4 procent
förhöjas.
Utskottet hemställer alltså
2:o.
Att stadgandet i 44 § af reglementet må, med ändring af allenast
räntefoten, bibehållas, så lydande:
Till manufakturernas och fabrikernas understöd är anvisadt ett kreditiv
af 2,250,000 R:dr R:mt, hvilket intill nästa riksdag hålles Kongl.
Kommers-kollegium tillhanda mot samma vilkor, som varit stadgade för
de hittills å Banken, för berörda ändamål, anvisade låneunderstöd, samt
under förbehåll:
4
Banko-Utskottets Memorial M 10.
l:o att Banken för hela det belopp, som å kreditivet kan varda
uttaget, eger säkerhet i manufakturdiskontens alla fordringar samt egna
behållna tillgångar;
2:o att, i händelse Fullmägtige, med afseende å Bankens ställning,
finna sig nödsakade att kreditivet eller någon del deraf uppsäga, Kongl.
Kommers-kollegium då skall, efter nio månaders förlopp och sedan derom
sex veckor förut blifvit tillsagdt, till Banken återbetala hvad som derå
är vordet lyftadt; och
3:o att för de å kreditivet uttagna summor Banken eger att beräkna
4 procent årlig ränta, som. enligt deröfver uppgjorda liqvider,
vid hvarje halft års slut till Banken inbetalas, vid äfventyr att, i annat
fall, kreditivet anses uppsagdt.
Till Jernkontoret är ock, enligt 45 § i reglementet, å Banken anvisadt ett
kreditiv, stort 900,000 R:dr. För de summor, som å detta kreditiv lyftas, er
lägges
likaledes allenast 3 procent ränta.
Herr Th. af Wirsén har i en inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt
samt till Utskottet remitterad motion (N:o 69) hemställt, att Jernkontoret måtte
äfven vid denna riksdag bibehållas vid ifrågavarande kreditivrätt å Banken under
nu stadgade vilkor; hvaremot de i nästföregående punkt omförmälde motionärer
föreslagit att de för detta kreditiv afsatta medel böra anvisas lill utlåning med
omsältningsrätt.
I sin förenämnda motion har Herr af Wirsén erinrat, dels att beloppet af
den ränte-irikomst, sorn genom kreditivets utlåning uppkommer, efter afdrag af den
ränta, Banken för kreditivet påför, uppgår till omkring 15,000 R:dr årligen, hvilket
således, förutom ett obetydligt bidrag till Bergsskolan i Falun, hvars underhåll
i öfrigt af Jernkontorets egna medel bekostas, utgör hela det understöd, som för
närvarande är för den ena af landets hufvudnäringar från det allmänna anvisadt,
och dels att detta förhållande synes, åtminstone så länge Statsverket icke genom
erforderliga anslag understödjer och medverkar till den inhemska jernhandteringens
utveckling, innefatta tillfyllestgörande skäl för fortsatt beviljande af den jemförelsevis
ringa förmän, som nämnda handtering genom kreditivet beredes.
Utskottet anser att, så länge ännu, vid bestämmelserna om användningen af
Bankens kapitaltillgångar, den grundsatsen vidhålles att afsätta särskilda större eiler
mindre delar deraf för särskilda industrigrenar eller industri-idkare och på gynnsammare
vilkor, än som kunna tillgodokomma den öfriga näringsverksamheten, den
ifrågavarande, Jernkontoret sedan längre tid tillbaka förunnade förmånen icke nu
bör detsamma fråntagas; och aldraminst skulle Utskottet kunna tillstyrka indragning
af detta och andra dylika förlag i den syftning, som J. Rundbäcks och C. A.
Larssons ofvanberördi motioner afse, eller att ställa Riksbankens lånerörelse till
största delen eller helt och hållet på lån med längre återbetalningstider, hvari
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
5
genom det otvifvelaktigt skulle blifva för Riksbanken omöjligt att uppfylla sitt första
och förnämsta ändamål, myntvärdets upprätthållande, för hvilket det är ovilkorligen
nödvändigt att åtminstone den hufyudsakligasle delen af Bankens kapital hålles rörligt,
på det Banken mä kunna, när behof göres, skyndsamt och verksamt förminska
sina vid anfordran betalbara förbindelser.
Deremot synes det Utskottet, att räntan för detta kreditiv gerna kan, likasom
räntan för krediti vet. till manufakturdiskonten, höjas till fyra procent; och Utskottet
får, på grund af det nu an förda, vördsamt föreslå
3:o.
att motsvarigheten lill 43 g i reglementet må erhålla denna, beträffande
ordalagen i öfrigt något jemkade, uppställning:
Det vid 1817—1818 årens riksdag Jernkontoret beviljade kreditiv,
stort 900,000 R:dr, ega Fullmägtige i samma Kontor att, mot lyra procent
ränta, till nästa riksdag disponera, i följd af deras under den 20
Oktober 1818 till Banken utfärdade skuldebref och mot derå tecknad
fortfarande ansvarsförbindelse; beroende det af bemälde Fullmägtige att, i
öfverensstämmelse med det al Banko-fullmägtige stodfästade reglemente,
bestämma på hvad sätt och i hvad ordning detta kreditiv bäst må till
bruksrörelsens nytta och båtnad användas, under vilkor likväl, att räntevinsten
bör särskildt redovisas och anses såsom tillgång, disponibel för
Jernkontorets Fullmägtige till ändamål, som med näringens framgång och
förkofran, genom anställande rön och försök m. m. hafva gemenskap,
men ej utgöra någon till vext i Jernkontorets enskilda lånefond; och kom
mer
framdeles, såsom hittills, Banken att i den årliga revisionen öfver
ofvannämnda fond deltaga genom ett dertill utsedt ombud.
I 46 § af reglementet upptagas bestämmelserna angående kreditiv åt filialbanker.
Sedan det vid förra riksdagen förordnades dels att nya filialbanker hädanefter
ej komma att undfå kreditiv, dels alt filialbanker, oktrojerade 1838 och föl
jande
åren, icke må, efter oktrojtidens utgång, hafva att påräkna försträckning, och
dels att åtskilliga filialbanker, hvilka ställt säkerhet lill belopp, Överskjutande den
åt dem anvisade försträckning, skulle, under vissa dervid fästade vilkor, erhålla förhöjning
i innehafvande försträckning; så intogos dessa Rikets Ständers beslut i
ingressen till lista momentet och i 3:dje momentet af 46 §. I nämnda ingress stadgas,
att filialbanker, hvilka blifvit oktrojerade före 1836 och undfå förnyad oktroj,
kunna erhålla försträckning i form af kreditiv. Till förklaring af den olikhet årtalen
emellan, som förekommer i Rikets Ständers beslut oell ingressen lill lista momentet
af reglementets 46 §, bör Utskottet upplysa, att under åren 1836 och
1837 oktroj icke utfärdades för filialbank. Af de filialbanker, som sålunda berättigades
att, efter erhållen förnyad oktroj, ånyo erhålla försträckning, har filialbanken
v
6
Banko-Utskoltets Memorial N:o 10.
i Lund upphört, samt de öfriga, nemligen filialbankerna i Sundsvall och Hudiksvall,
redan undfått sådan. Af hvad nu är anfördt synes således att meranämnda l:sta
moment bör till uppställningen något lörändras.
Af de i 3:dje momentet uppräknade filialbanker, som, under vissa vilkor, kunde
erhålla förhöjd försträckning, hafva filialbankerna i Skellefteå, Carlshamn och Wisby,
begagnat den dem gifna rätt, hvaremot de öfriga, eller filialbankerna i Borås,
Hernösand, Nyköping och Orebro län, icke anmält sig till undfående af dylik förhöjning;
och enär dessa banker icke, efter hvad af flertalet bland dem anmäldt
blifvit, vilja underkasta sig de vid förhöjd försträcknings meddelande fästade vilkor,
samt oktrojerna för deni snart löpa till ända och Banken för öfrigt icke kan anses
vara skyldig att än vidare reservera några medel för ifrågavarande ändamål, har
Utskottet ansett berörda 3:dje moment kunna från blifvande reglemente uteslutas;
och, såsom följd häraf, att jemväl litt. b) af Usta momentet, som angår tiden, hvarå
kreditiv meddelas och högsta kreditivbelopp, bör utgå.
I 2:dra momentet af den nu under granskning varande § stadgas att till kreditiv
åt filialbanker är anvisad en summa af tio millioner Riksdaler; men då numera
denna lånerörelse är under utredning och ytterligare försträckningar icke
komma att utgifvas; så bör stadgandet i berörda del utgå. Det till försträckuingar
åt filialbankerna utestående belopp uppgår till 8,766,400 R:dr, hvilket detta år
kommer att förminskas med 662,500 R:dr, motsvarande lörsträckningen till filialbanken
i Westerbottens län, som med utgången af nästinstundande Juli månad
upphör.
Den bestämmelse, som innefattas i 4:de momentet af 46 §, bör lämpligen
hänföras till det i reglementet varande stadgande om Bankens reservfond, till hvilken
återbetalda filialbanks försträckningar skola ingå.
Med erinran att åtskilliga af de äldre filialbankerna i afseende på dels den
andel af teckningssumman, som skall i kontant erläggas och dels räntan för krediti
vet äro underkastade andra vilkor, än som gälla för de öfriga, hvilket för nödig
fullständighet bör i reglementet angifvas, får Utskottet tillstyrka
4:o.
att i stället för 46 § ett så lydande stadgande må i Bankoreglementet
införas:
Mom. 1. Till filialbanker komma förströckningar hädanefter ej att
utgifvas.
Mom. 2. För nuvarande filialbanker gälla följande bestämmelser:
a) Filialbank är förbjudet att utgifva egna tryckta eller graverade
kreditsedlar eller andra såsom mynt löpande förbindelser.
b) Filialbank-bolaget skall utgöras af minst tretio personer, hvilka,
en lör alla och alla för en, ansvara för filialbankens förbindelser.
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
7
c) Af teckningssumman erlägges minst hälften eller 80 procent i
rikets gällande mynt; dock med undantag, hvad angår filialbankerna i
Borås, Calmar, Helsingborg, Hernösand, Nyköping, Uddevalla, Westerbottens
län, Örebro län och Östersund, hvilkas delegare skola erlägga minst
28 procent i rikets gällande mynt.
För den del af teckningssumman, som icke utgöres af rikets gällande
mynt, afgifve delegarne en till filialbanken eller ordres ställd förbindelse,
betalbar efter sex månaders uppsägning samt åtföljd af hypothek,
bestående af myntadt eller kontrolleradt guld eller silfver, eller publika
papper, beräknade till det värde, hvartill de i Rikets Ständers Bank belånas,
eller inteckningar inom 1880 års taxeringsvärde i fastighet å landet
och sjelfegande stadsjord, eller inom två tredjedelar af brandförsäkringsvärdet
å fastighet i stad.
Säkerheten pröfvas och godkännes af delegarne jemte ett af Fullmägtige
utsedt ombud, och skola förbindelserna med åtföljande hypothek antingen
i länets ränteri eller å säkert ställe i stad, der Direktionen har
sitt säte, förvaras i kassakista, hvartill Direktionen och ett af Fullmägtige
utsedt ombud hafva hvar sin nyckel, eller ock, enligt de föreskrifter, Fullmägtige
i sådant afseende meddela, aflemnas till förvar i Riksbanken.
Tillsynen deröfver att säkerhetshandlingarne bibehållas vid gällande kraft
åligge Direktionen.
d) Å den filialbank beviljade försträckning afgifver filialbanken,
genom dess direktion, en lill Riksbanken eller ordres ställd förbindelse, i
hvilken, till Riksbankens säkerhet, filialbanken pantförskrifver till enahanda
belopp de förbindelser med hypothek, filialbankens delegare aflemnat, samt
jemväl underkastar sig alla de vilkor och förbehåll, som blifvit fästade vid
rättigheten för filialbank att försträckning hos Riksbanken begagna.
e) På kreditiv eger filialbank att, efter behof, utfärda icke alleoast
till viss man eller ordres ställda och vid uppvisandet betalbara vexlar å
100 R:dr och derutöfver, äfven i brutna tal, utan ock assignationer å
valörerna 100 R:dr, 500 R:dr och 1,000 R:dr; och gäller härvid för
öfrigt till efterrättelse, att till så väl vexlar som assignationer begagnas
tryckta blanketter, hvilka, på reqvisition, mot betalning från Fullmägtige
utlemnas; att vexlarne icke få in blanco transporteras, samt att, med först
afgående post efter vexlarnes eller assignatiouernas utfärdande, förteckning
å desamma med uppgift å deras nummer, datum och summa, till Riksbanken
insändes.
f) För de summor, som å kreditivet lyftas, erlägger filialbank till
Riksbanken fyra procent ränta, hvilken alltid beräknas å högsta fulla 100-  tal R:dr; dock så att minsta ränteafkomst, som Riksbanken för kreditiv
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
påför, blifver två procent af krerJitivets hela belopp, efter år räknadt;
kommande dock för de i litt. c) här ofvan uppräknade filialbanker berörda
räntesatser att utgöra respektive tre och en procent. Berörda filialbanker,
hvilka innehafva en del af försträckningen i form af lån, erlägga för
denna del af försträckningen tre procent ränta.
g) Filialbanks rörelse bedrifves medelst utlåning, vexeldiskontering,
öppnande af upp- och afskrifningsräkning samt beviljande af kreditiv, på
sätt närmare bestämmes genom af Kongl. Maj:t i nåder faststäldt reglemente.
h) Filialbank beviijadt kreditiv skal! till Riksbanken återbetalas sednast
å den dag, den för filialbanken bestämda oktrojtid tilländagår. Före
oktrojtidens slut skall kreditiv, i efterföljande fyra fall, till Riksbanken
återbetalas, nemligen:
l:o derest filialbank skulle derförinnan upphöra, i hvilken händelse
filialbanken skall kreditivet inbetala sex månader efter den dag, då filialbanken
med sin utlånirigsrörelse upphört;
2:o derest Fullmiigtige, i öfverensstämmelse med § (28), skulle pröfva
Riksbankens säkerhet sådant fordra, då den filialbank beviljade kreditiv—
rätt, efter sex månaders förutgången uppsägning hos filialbankens direktion,
kommer att förminskas med en femtedel hvar sjette månad; filialbanken
dock förbehållet att. om direktionen sådant äskar, kunna den förlorade
kreditivrätlen återfå, när Riksbankens ställning det medgifver;
3:o derest filialbanksdirektion försummar att, inom stadgad tid, fullgöra
föreskrifven ränteliqvid till Riksbanken, då Fullmägtige ega att, om
de så för godt finna, kreditivet till större eller mindre del uppsäga till
återbetalning inom ett år efter det direktionen derom af Fullmägtige
erhållit uppsägning; och
4:o af den anledning och i den ordning, punkten litt. I) omförmäler.
i) I den revision, som årligen bör förrättas öfver filialbanks räkenskaper
och förvaltning under det förutgångna året, skall ett af Fullmägtige
utsedt ombud deltaga; egande Fullmägtige dessutom att när som helst,
genom ombud, taga kännedom om filialbanks räkenskaper och förvaltning.
k) Vid hvarje räkenskapsårs slut skall filialbank, angående sin dervid
befunna ställning samt rörelse under förflutna året, till Riksbanken
aflemna uppgift enligt vederbörligen faststäldt formulär, hvilken uppgift
genom Fullmägtiges försorg uti officiela tidningarne meddelas.
I) Iakttager ej filialbanksdirektion af Kongl. Maj;t i nåder faststäldt
reglemente eller de vilkor, som vid kreditivets erhållande blifvit fästade,
och derom vid revisionen eller eljest göres anmärkning, som af Fullmägtige
-
Banko-Ulskottets Memorial N:o 10.
9
tige godkännes, bör rättelse i anmärkta hänseendet beredas. Följer ej
rättelse, vare Fullmägtige berättigade att uppsäga, till större eller mindre
del, det filialbanken beviljade kreditiv till inbetalning inom ett år.
m) Kostnaderna för de ombud, som enligt punkterna litt. c och
» af Fullmägtige utses, bestridas af Riksbanken.
Enär de lån, hvilka blifvit från Banken utgifna mot inteckning i fast egendom
och förbindelse att liqvideras på 33 år med 2 procent årligen i silfver af låne
kapitalets
primitiva belopp, numera äro slutligen liqviderade, torde
5:o.
48 § i reglementet, som innefattar föreskrifterna, angående dessa
lån, få från blifvande reglemente uteslutas.
Sedan till Allmänna Hypotheksbanken ölverlåtits Bankens alla fordringar mot
inteckning i fast egendom pä landet, återstår af denna Bankens utlåtiingsgren allenast
fordringarne mot inteckning i hus och jord i städerna utom Slockholm, hvilka
fordringar äro på liqvidation och indrifning beroende.
Utskottet har alltså skolat hemställa
6:o.
alt 49 § i reglementet må utbytas mot följande föreskrift:
För indrifning af återstående obetalda lån mot inteckning i hus och
jord i städerna utom Stockholm tjenar till efterrättelse hvad derom i äldre
bankoreglementen och gällande tjenstgöringsordningar är stadgadt.
Då i det stadgande, som, efter hvad längre fram omförmäles, är ämnadt att
motsvara nuvarande § 61, angifves, åt hvilka kreditivrätt får beviljas, torde
7:o.
uti litt. D af 32 § orden »åt Riksgälds-kontoret, Sparbanker samt
enskilde» kunna utgå; då denna § kommer att lyda sålunda:
Denna rörelse omfattar:
A) diskontering af vexlar;
B) utlåning mot hypothek af löpande förskrifning, aktier, publika
papper eller annan säkerhet;
C) utlåning mot pant af vågförda effekter;
D) beviljande af kreditivrätt; och
E) utlåning med omsättningsrätt.
I afseende på 53 § hafva Banko-fullinägtige anfört följande:
En bestämmelse af fond till visst belopp för de rörelsegrenar, som tillhöra
nuvarande handels- och uäringsdiskontfonden, hade sitt berättigande, då denna fond
Bih. till II. St. Brot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 5 Häfl. 3
10
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
var till ändamål och förvaltning skild från Bankens öfriga fonder, men saknar numera
all grund. Fördelningen mellan kontoren synes ock olämplig. Gemensamt
föranleda dessa stadganden till en begränsning af rörelsen, som icke har sin grund
i dennas behof eller Bankens förmåga att detsamma afhjelpa.
Utskottet gillar dessa af Fullmägtige anlörda åsigter. Splittringen i flera särskilda
fonder af Bankens lör utlåning tillgängliga medel förorsakar en minskning i
tillgång, derigenom att oanvända medel tillhörande den ena fonden icke kunna, utan
en till tidsutdrägt ledande omgång, fruktbargöras för annat föremål, och det bör
under sådana förhållanden vara af fördel för såväl Banken som rörelsen, derest
Bankens alla fonder till en enda sainmanslogos. Då likväl utlåningen med omsättningsrätt
i vissa afseenden särskiljer sig från den öfriga utlåningsrörelsen, har Utskottet,
lika med Fullmägtige, ansett sammanslagningen kunna stadna inom det förslag,
som Fullmägtige framställt och hvilket förslag, innefattande förändring af momenterna
I och 2 af 53 §, härmed, allenast med den förändring i uppställningen,
som måste följa deraf, att Utskottet anser den hittills varande benämningen »handels-
och näringsdiskontfonden», böra bibehållas, underställes Rikets Ständers bepröfvande,
så lydande:
8:o.
Med undantag af hvad sorn till bestämdt belopp är anvisadt för utlåning
med omsättningsrätt, sammanföras de öfriga medel, som kunna och
böra afses för lånerörelsen, till en gemensam handels- och näringsdiskontfond
samt användas för de i nästföregående § (52) af reglementet under
litt. A, B, C och D uppgifna föremål.
På Fullmägtige ankomtner att emellan diskont- och lånekontoren
medlen fördela.
Om detta förslag bifa lies bör från 3:dje momentet af 53 §, som blifver 2:dra
momentet, ordet »sålunda» bortfalla, då nämnda moment erhåller denna lydelse:
9:o.
De till ifrågavarande rörelse anvisade medel ega vederbörande styrelser
att, enligt af Fullmägtige meddelade allmänna föreskrifter, förvalta
och utlåna, på sätt styrelserna, efter eget bepröfvande och med rättvist
afseende å de olika lånebehofven, finna för orternas rörelse mest gagneligt,
dock under iakttagande deraf, att utlåning mot pant af vågförda effekter
och vexeldiskontering sker företrädesvis framför annan utlåning samt att
å någon betydligare del af utlåningstillgångarne kreditiv beviljas till det
belopp, styrelserna bestämma.
Vid behandlingen af 55:te § i reglementet, angående utlåningeu med omsättningsrätt,
har Utskottet till pröfning förehaft ej mindre de förslag, som inne
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
11
fattas i här ofvan anförda motioner af Riksdagsfullmägtige Jöns Rundbäck (N:o
49) och C. A. Larsson (N:o 64), utan äfven följande till Utskottets handläggning
hänvisade motioner, nemligen:
i:o. Af Herr Ridderstad, som inom Vallöf]. Borgare-Ståndet väckt motion
(N:o 54) derom:
a) att den nuvarande omsättningsfonden bibehålles till oförminskadt
belopp;
b) att alla i riket af Kongl. Maj:t oktrojerade banker, som af
Banko-styrelsen anses erbjuda tillräcklig garanti för medlen och en ändamålsenlig
förvaltning deraf, ega rättighet att hos Banko styrelsen anmäla
sig till erhållande af förlag för en omsättningsfond, afsedd att understödja
jordbruket och de mindre näringarne inom den ort, der banken
finnes, helst med begränsning till län och städer eller härader;
c) att dessa förlag meddelas på högst 10 års tid;
d) att förlaget utgår af omsättningsfonden under vilkor:
1 :o att förlaget användes för sagda lån och endast tillfälligtvis och
på kort tid får på annat sätt göras räntebärande;
2:o att förlaget återbetalas 8 månader efter uppsägning, som dock
endast får afse £:del hvarje gång, och skola 8 månader förflyta emellan
hvarje förfallotid;
3:o att årligen erlägges 4 % ränta å beloppet, hvilken ränta betalas
halfårsvis;
4:o att årlig redovisning för beloppets behöriga användning lemnäs;
5;o att, om denna redovisning icke finnes nöjaktig, indragning kan
ske af den del, som icke blifvit behörigen använd, och uppsägning i
öfrigt ega rum af större eller mindre del. En sådan uppsägning kan
ock ske om banken icke innehar nöjaktig säkerhet för försträckningen;
e) att bestämmandet af det belopp, som tillerkännes hvarje särskild
bank, tillkommer Banko styrelsen, medjjiakttagande:
l:o att öfverflyttningen sker från Diskontkontoret eller något af
Lånekontoren, allt efter som baukeu afser en ort inom det för hvardera
kontoret bestämda distrikt;
2:o att vid fördelningen afseende fästes på ortens folkrikhet,
näringar och behof, i förhållande till öfriga orterna inom distriktet;
3:o att vid hufvudkontoret tills vidare behålles hvad som efter
nämnda grunder motsvarar den andel, som tillkommer den närmast deromkring
belägna orten;
och 2:o af Riksdagsfullmägtigen J. V. Lundqvist från Skaraborgs län, som
i motion N:o 8 tdlstyrker att anslaget till filialbankerna, R:dr 10,000,000 R:mt,
måtte, i den mån hvarje af dessa bankers oktrojtid tilländagå!-, af Rikets Ständer
J2
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
anvisas till förstärkning af allmänna diskonten, för att företrädesvis användas
såsom låneunderstöd för jordbruket.
Som Utskoltet redan i det föregående, på anförda skäl, hemställt, att kre
ditivet
till Manufaktur-diskonten och Jernkontoret måtte vid oförändradt belopp
bibehållas och framdeles i särskildt betänkande kommer att yttra sig angående
sättet för användning af de filialbanks-förslräckuingar, som till Banken återgå,
samt af de från Allmänna Hypoteksbanken inflytande liqvider för öfvertagna fastighetslån;
så förefmnas ej några medel lill förstärkning af allmänna diskontfonden
eller utlåningen med omsättningsrätt. Utskottet betviflar ock, att en förstärkning
af denna fond skulle leda till del mål, motionärerne af Hederv. BontleStåndet
synas hafva åsyftat, såvida ej grunderna för denna utlåning på samma
gång helt och hållet förändras, men Utskottet hoppas deremot kunna för beredandet
af lämpliga förlagslån till jordbruket föreslå en annan utväg, hvilken torde
komma att vida hattie motsvara nyssnämnda ändamål, i det Utskottet har för afsigt
att afgifva förslag om användande af någon del utaf Bankens tillgångar för
uppköp af obligationer, som, ställda på en icke alltför lång amorteringstid och i
öfrigt af sådan beskaffenhet, att de med någon sannolikhet kunde blifva begärliga
för placering af kapital inom landet, utgåfves af Allmänna Hypoteksbanken, hvilken
dymedelst skulle finna tillgångar till försträckande åt landtmanua-näringarne af
sådana förlagslån, hvaraf nu ett så allmänt behof gifver sig tillkänna.
Ehuru Utskottet alltså icke kan tillstyrka vidtagandet af de förslag, som i
de ifrågavarande motionerna innehållas, kommer likväl det uti desamma åsyftade
hufvudändamål att af Utskottet hållas i sigte, när de närmare bestämmelserna i
det nyss antydda förslaget blifva föremål för pröfning.
Hvad särskildt angår Herr Ridderstads nyssnämnda förslag, så medgifves visserligen
att, genom antagandet deraf, någon del af fondeu för utlåning med omsättningsrätt
kunde blifva på de lånbehöfvande samhällsmedlemmarne bättre för
delad;
men Utskottet kan ej finna att af detsamma några framstående fördelar
för det allmänna skulle vara att vinna. Och då Banken icke skulle beredas en
lättad tillgång till medlen i beholvets stund, men deremot finge vidkännas icke
obetydlig ränte-uppoffring, har Utskottet saknat skäl att understödja samma förslag;
hvaremot Utskoltet vördsamt tillstyrker
10:o.
att föreskriften i reglementets 55 § må bibehållas oförändrad, af denna
lydelse:
Till det (i g 52) under litt E. uppgifna föremål, eller utlåning
med omsättningsrätt, är anvisad en fond af nio millioner sexhundia tusen
Riksdaler, under benämning af Allmänna Diskontfonden; och tjenar såsom
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
13
grund för denna fonds fördelning på de särskilda kontoren till efterrättelse,
att Diskontkontoret i Stockholm tillhandahållas 5,730,000:
Lånekontoret i Göteborg 2,450,000:
d:o i Malmö 4,250,000:
d:o i Wisby 4 50,000:
Varande dock Fullmägtige förbehållet att, efter sig företeende omständigheter,
kunna förordna om annan fördelning, Diskont- och Lånekontoren
emellan, af fondens tillgångar, än den sålunda i allmänhet antagna.
Föreskriften att räntan skall vara lika för lån å enahanda slags säkerhet har,
efter hvad Banko-fullmägtige yttrat, afseende på den klassifikation af rörelsen,
som stadgas i reglementets 52 §, hvaraf föijer att räntan väl kan bestämmas olika
för vexel-diskontei ing och för våglörda effekter, äfvensom för utlåning mot hvpotliek,
men att räntan måste vara lika för de mest lättsälda obligationer och för
hypotheker af enskilda förbindelser, äfven om dessa sednare skulle vara af beskaffenhet
att vid bristande ordentlig betalning fordra långsammare handräckningsåtgärder.
Nämnda föreskrift, skall dessutom, såsom Fullmägtige förmena, hafva utgjort
ett faktiskt hinder lör den nog ofta ifrågasatta åtgärden att bestämma olika
ränta för utlåning på kortare och längre tid. Då räntan numera kan vexla vida
mer än förr, synes lån på längre tid i allmänhet böra vidkännas högre ränta, utan
afseende på säkerheten, och dä otvifvelaktig! vissa säkerheter kunna vara af beskaffenhet,
att derpå kan och bör medgifvas lägre ränta, än för andra, böra Fullmägtige
icke vara i sina bestämmelser derom ovilkorligen bundne af den klassifikation
af säkerheter, som åberopade § innehåller.
På nu anförda skäl, anse Fullmägtige att den ifrågavarande föreskriften bör
utgå; hvarförutan Fullmägtige, beträffande stadgandet derom, att utlåningsräntan
alltid skall vara lika vid samtliga diskont- och lånekontoren, anmärkt, att då
upplåningsräntan kan vara olika för medel, som, på grund af reglementets 63 §,
emottagas på upp- och afskrifningsräkning och oftast ställer sig olika i följd af
reglementets 64 §, angående medels emottagande på depositräkning, giltig grund
saknades.för en ovilkorlig likhet i utlåningsräntan mellan de olika kontoren; samt
att det syntes åtminstone tjenligt, att Fullmägtige egde rätt att i dessa hänseenden
lämpa bestämmelserna efter de förhållanden, som kunna förekomma, ledande till
olikhet mellan kontoren, på det att erfarenheten mätte lemna ledning för det förfarande,
som kunde visa sig lämpligast.
Utskottet, som gillar hvad Fullmägtige anfört i afseende på rättighet att bestämma
olika räntefot för olika säkerheter och lånetider, delar deremot icke F ull -  mägtiges åsigt att olika räntebestämmelser må få gälla vid de särskilda lånekontoren.
De förändringar i räntan, som tid efter annan vidtagas af Styrelserna för
sådana banker, hvilka företrädesvis hafva till uppgift att lemna stöd åt ett lands
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
mynt- och penningväsende, afse icke, åtminstone såsom hufvudsak, begagnandet
af konjunkturer för beredandet af större vinst på rörelsen, utan förnämligast att
genom räntefotens inverkan leda penningeströmmen och motverka en sådan densammas
rigtning, hvarigenom Bankens metalliska fond kunde alltför mycket medtagas
och derigenom fara för hela myntväsendets bestånd uppkomma. Om denna
synpunkt fasthålles, kan Utskottet icke tinna tillräckliga skäl dertill att vid en sådan
banks särskilda afdelningar olika räntebestämmelser skulle få samtidigt vara
gällande, och kan således icke härutinnan tillstyrka ändring i hittills gällande föreskrift,
helst för öfrigt Fullmäktige äro oförhindrade att, i läll de medel, som äro
ställda lill ett kontors förfogande, der icke finna användning, öfverflytta desamma
till annat kontor, och att likaledes genom medels förflyttning utjemna efterfrågan,
ifall denna på ett ställe visar sig starkare än på ett annat.
Pä grund af det nu anförda, föreslår Utskottet
H:o.
att l:a momentet af 56:te § må uppställas sålunda:
Räntan vid diskontering och utlåning från handels- och närings
diskontfonden
bestämmes af Fullmägtige, och skall rätta sig efter såväl
penningeställningen, som betalningstiden och de säkerheter, hvilka erbjudas;
dock under vilkor att räntan hålles lika vid samtliga diskontoch
lånekontoren.
Vid 2 och 3 momenterna af berörde 56 § föreslår Utskottet icke någon
förändring, men i afseende på 4:e momentet tillstyrker Utskottet,
12:o.
att orden »inom i lag stadgade gränser» må uteslutas, då momentet
skulle lyda, som följer:
För de summor, som lyftas eller insättas å kassakreditiv, beräknas
å kreditiv till Riksgälds-kontoret och Sparbanker fyra procent, och
å öfriga kreditiv den ränta, som Fullmägtige hafva att, med afseende å
penuingeställningen, bestämma.
I 5 momentet af ifrågavarande § är stadgadt, att för de lån, som ej inbetalas
inom 14 dagar efter förfallodagen, denna oräknad, eller liqvideras genom omsättning,
der sådan får ega rum, samt för de kassakreditiv, som icke betalas vid
kreditivtidens utgång, beräknas från förfallodagen sex procent ränta.
Då numera räntan vid diskontering och utlåning från handels- och närings
diskontfonden
kan vara högre än 6 procent, fordras, såsom äfven af Banko-fullmägtige
blifvit erinradt, vid detta moment ett tillägg, på det att sådan högre
ränta må kunna affordra? förslräckningstagare äfven för den tid, hvarunder han
underlåter att försträckningen återbetala; med iakttagande hvaraf
Banko-Utskottets Memorial N;o 10.
18
13:o.
berörda moment torde erhålla denna lydelse:
För de lån, sorn ej inbetalas inom 14 dagar efter förfallodagen,
denna oräknad, eller liqvideras genom omsättning, der sådan får ega
rum, samt för de kassakreditiv, som icke betalas vid kreditivtidens utgång,
beräknas från förfallodagen’’sex procent ränta, der ej högre ränta
är för försträckningen betingad; i hvilket fall denna utgår intill dess
betalning sker.
Enligt 65 § i reglementet beviljas kassa-kreditiv åt Riksgälds-kontoret, enskilde
personer samt de sparbanker, hvilka äro försedda med stadgar, stadfästade
a vederbörlig myndighet.
Angående utsträckning i rättigheten till beviljande af dylika kreditiv hafva
följande förslag till Utskottet inkommit, nemligen:
I nådig Skrifvelse (N:o 42) af den 17 November nästlidet år har Kongl.
Maj:t till Rikets Ständers afgörande öfverlemnat en af Styrelsen öfver Allmänna
Hypoteksbanken) hos Kongl. Maj:t gjord underdånig anhållan, att Allmänna Hypoteksbanken
måtte hos Rikets Ständers Bank erhålla kreditiv, utan krediti v—
afgift, till belopp af 500,000 R:dr
Härförutan äro från Vällofliga Borgare-Ståndet till Utskottet remitterade
motioner:
l:o af Herr Wistrand, (N:o 113) som föreslår, att Ränte- och Kapi tal—försäkrings—
anstalterna måtte, i likhet med Sparbankerna och på samma vilkor, medgifvas
rätt att emot säkerhet, som af vederbörande Bankstyrelser pröfvas och godkännes,
erhålla kassakreditiv i Rikets Ständers Bank till belopp af 25,000
R:dr för Stockholms, 10,000 R.dr för Göteborgs och 5,000 R:dr för hvar
och en af de öfriga Ränte- och Kapital-försäkringsanstalterna, som dertill
sig anmäla; och
2:o af Herr Ridderstad, (N:o 56) som framlagt följande förslag:
l:o att Rikets Ständer måtte anslå 2,000,000 R:dr R:mt att af Rikets
Ständers Bank, såsom kassakreditiver, tillhandahållas de förlags- eller jordbruksbanker,
hvilka, af Kongl. Maj:t oktrojerade, inom landet kunna uppstå;
2:o att fördelningen af denna kreditivsumma måtte ske med fästadt afseende
på de olika orternas produktion och behof;
3:o att dessa kassakreditiver måtte få användas i första rummet till
spanmålsbelåning, men derest ej behofvet dertill alltid skulle påkalla hela
det erhållna beloppet, resten måtte få användas dels till den så kallade bränvinsskattens
förskottering, dels ock till jordbruket och de mindre näringarnes
bästa i andra afseenden;
16
Ranko-Utskottets Memorial N:o iO.
4:o att dessa kassakreditiver måtte beviljas, åtminstone första gången, för
Irenne eller flera år;
5:o att den minsta möjliga ränta derå må åsättas; samt
6:0 att sådana vilkor må dervid fogas, som äro fullt betryggande för
Rikets Ständers Bank.
Härlörutan hafva Banko-fullmägtige hemställt dels om tillåtelse att kunna bevilja
kassakreditiv äfven åt allmänna och enskilda inrättningar samt bolag, hvilka
nu äro derifrån uteslutna, dels om större frihet i bestämmande af kreditivafgiften
samt dispositionsrätten öfver kreditiven; i hvilket afseende Fullmägtige yttrat följande:
I föreskriften att kreditiv får beviljas, utom Riksgäldskontoret och Sparbanker,
endast enskilde, ligger ett hinder att med kreditiv understödja åtskilliga inrättnin
gar,
som för sin allmänt nyttiga verksamhet kunno deraf vara i behof. Om än
Banken endast med största försigtighet kan inlåta sig i affärer med enskilda bankinrättningar,
och om tidpunkten för sådana förbindelser ännu icke är inne, så
synes dock Banken så mycket mindre böra alldeles afhålla sig från affärsförhållanden
till dem, som det kan hända och sannolikt äfven inträffar, att sådana in
rättningar
mer och mer bemägtiga sig rörelsen både här och ännu mer i orterna,
och att Banken slutligen får till kunder endast dem, som annorstädes icke kunna
få låna. En allmän bank af den styrka och omfattning, som Rikets Ständers
Bank, kan, der bankrörelsen är fri, anses blottställd för två olägenheter, hvilka
begge böra undvikas. Den kan antingen täfla med de enskilda penningeinrättningarne
om de biittre kunderna, vare sig bland de större eller mindre affärsmännen,
och i den täflan blir den sannolikt underlägsen i det ena eller andra afseendet,
eller ock uppträda hufvudsakligen såsom förläggare för andra förlagsgifvare, hvar
igenom den utestänges från den omedelbara inflytelsen på näringslifvet och omsättningen.
Det uteslutande användandet af någotdera utaf dessa sätt att göra
fonderna fruktbara är menligt och derför bör det vara Banken medgifvet att ingå i
affärer äfven med bankinrättningar, åtminstone dem, som icke hafva sedelutgifningsrätt.
Dessutom finnas andra inrättningar, som icke kunna hänföras under namnet
banker, hvilka nu äro, men icke böra vara uteslutna från kreditivrätt i Banken.
Vid ordnandet af Bankens lånerörelse måste i främsta rummet tillses, att
Banken alltid förmår fullgöra sitt åliggande, alt med silfver inlösa sina sedlar och
sålunda upprätthålla värdet af dessa; men i öfrigt bör lånerörelsen lämpas i möjligaste
måtto efter beskaffVnheten af landets produktion och de utvägar för omsättning,
som slå denna till buds. Om den kapitalstyrka Banken eger, icke ansetts
vara och icke eller varit tillräcklig att på en gång motsvara anspråken på
en hypotheksinrättning för fastighetsegarne och derjemte fullgöra sina öfriga förbindelser
och om derför det måste gillas, att de till fastighetsbelåning använda fonder
ställts till indragning, så vore det deremot orätt att antaga, att Banken icke skulle
ega förmåga att understödja produktionen med lån på vilkor, som af denna med
fördel
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
17
fördel kunna begagnas. Det är visserligen nödvändig! att Banken är i tillfälle all
indraga en stor del af det belopp i sedlar, som är i omlopp utöfver metallisk
kassa och det är derföre af vigt, alt en lämplig del af detta belopp endast utlånas
på kort tid, men detta belopp kan icke beräknas så högt att det kan anses
motsvara det nuvarande anslaget till handels- och näringsdiskonlen, helst det
befinnes, att sällan mera är 12 millioner utöfver den metalliska kassan i verkligheten
på en gång cirkulerar bland allmänheten, deri inberäknadl hvad som utgör
privatbankernas vexlingskassor. Det kan således icke ligga något äfventyr deri,
att Banken med sådana belopp, som lösgöras från numera indragna lånegrenar,
söker stödja de näringar, som bedrifvas i större omfattning och fordra större förlag;
utan synes det tvärtom lämpligt alt, likasom Banken nu tillhandahåller
och fortfarande mäste tillhandahålla den mindre jordbrukaren och näringsidkaren
förlagslån på längre tider, Banken ock understödjer de större näringsidkare, helst
lånen till dem hvarken behöfva eller böra utsträckas till lika lång tid. Derigenom
skall Banken gagna icke endast landet, som till en del besparas de dryga provisioner,
hvilka drabba isynnerhet de lån, hvarmedelst den större industrien nu för
nämligast
uppehälles, ulan ock sig sjelf, emedan Banken dymedelst kommer i ett
förhållande till deri större omsättningen, som sätter Banken i tillfälle att på denna
vinna en infly telse, den Banken nu saknar ända derhän, all Banken nedsatt räntan,
ulan att denna nedsättning medfört räntans allmänna fallande, oaktadt Ban
keris tillgångar till utlåning varit i jernnt stigande. Ett aktgifvande på dessa förhållanden
torde leda derhän, att utväg beredes den större näringsidkaren att af
Banken erhålla förlag, dertill tillgången okas i mån som de förut till fastighetsbelåning
och försträckningar till filialbankerna använda medlen ingå, och som
åtminstone tills vidare dessa låneunderstöd lämpligast lemnäs i form af kreditiv,
torde föreskrifterna för k red i t i vrörelsen böra lämpas så, att kreditiv af nyssnämnda
beskaffenhet kunna beviljas i mån som tillgångarne medgifva och försigtigheten
bjuder; i sammanhang hvarmed kreditivafgifterna och dispositionsrätten
öfver krcditivbeloppet böra kunna göras beroende af särskilda aftal mellan Styrelsen
och kreditivhafvaren.
Då en sådan utsträckning af rättigheten till meddelande af kassakreditiv, som
Fullmägtige ifrågasatt, skulle kunna göra alltför mycket intrång på de medel, som
böra vara tillgängliga för diskontering och utlåning, har Utskottet icke tilltrott
sig att tillstyrka Fullmägtiges hemställan i hela dess vidd; men då meddelandet
af kassakreditiv rätt afser att understödja industrien och näringarne, för hvilkas kraftigare
och fördelaktigare bedrifvande föreningen af flera enskildes krafter i bolag
alltmera blifver nödig, anser Utskottet fullt skäl vara för handen alt lemna föreningar
af enskilde enahanda tillfälle till understöds erhållande, som hittills varit
medgifvet de enskilde endast hvar för sig; och då Utskottet härvid föreslår uteslutande
af enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar och af sådana
Bih. till 11. St. Prut. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 5 lläfl. 3
18
Ranko-Utsko/tels Memorial N:o 10.
bolag, i hvilka delegarnes ansvarighet är inskränkt till det belopp de i bolaget insatt,
sker detta bland annat på grund deraf, att de förstnämnda utan tvifvel minst
äro i behof af eller kunna hafva anspråk på Bankens understöd och alt den sednare
bolagsformen måhända ännu ej vunnit det förtroende, att man gerna skulle
medgifva det Banken med dem inläte sig.
Hvad angår andra allmänna eller enskilda inrättningar, hvilka icke egentligen
kunna kallas industriela bolag, finnas utan tvifvel många, åt hvilka önskvärdt vore
att Banken kunde lemna kreditivrätt; men, såsom Utskottet redan i början anmärkt,
måste behörigt afseende fästas derpå, att icke en allt för stor del af Bankens
medel må bindas i kreditivrörelsen till förfång för diskontering och utlåning.
Ett undantag härvid anser Utskottet likväl böra göras för Allmänna Hypoteksbanken,
för hvilken inrättning ett kreditiv ansetts blifva af nylla synnerligast för
att, då hypotheksföreningarnes ränte- och amorteringsliqvider till Allmänna Hypoteksbanken
i allmänhet inträffa på andra tider, än de, på hvilka Hypotheksbankens
egna annuitetsliqvider skola fullgöras, Allmänna Hypoteksbanken må undvika nödvändigheten
att vidtaga särskild upplåning för sina liqviders fullgörande. Utskottet
anser sig dock icke kunna föreslå högre kreditivbelopp än 200,000 R:dr, men
tillstyrker dels att Allmänna Hypoteksbanken, lika med Riksgälds-kontoret och Sparbankerna,
må befrias från erläggande af kreditivafgift, dels att någon säkerhet för
kreditivet icke må densamma affordras, under del Utskottet deremot anser skäligt
att meranämnda inrättning i afseende på räutevilkoreu ställes lika med bolag och
enskilde personer.
Då sålunda Utskottet på denna väg föreslår ett understöd, som, ehuru indirekt,
afser jordbrukets intressen, och för öfrigt har för afsigt att på det sätt, som
ofvan är antydt, i ännu väsendtligare mån bereda denna näring understöd genom
Bankens mellankomst, finner Utskottet sig så mycket mindre kunna tillstyrka bifall
till Herr Ridderstads förslag om anslående af 2,000,000 R:dr att tillhandahållas
såsom kassakreditiv åt möjligen framdeles uppstående förlags- eller jordbruksbanker,
som genom antagande af detta förslag antingen skulle från rörelsen undanhållas
en icke ringa del af Bankens medel, eller, i bästa fall. Banken vinna en
alltför ringa afkomst i ett kapital, som för en tid af flera år vore Banken undandraget.
För öfrigt skulle, äfven om förslaget härom i sin helhet bifölles, ett alltför
litet belopp kunna tillkomma hvarje särskild sådan anstalt, för att vare sig
bereda uppkomsten af eller i någon märkbar mån understödja rörelsen i dylika
banker; och förslaget synes dessutom nog tidigt väckt, då, efter hvad Utskottet
kunnat inhemta, någon sådan bank ännu ej kunnat bildas.
Icke heller finner Utskottet sig böra förorda medgifvandet af kreditivrätt hos
Banken åt ränte- och kapi ta Iförsäkrings—anstalter, hvilka synas deraf icke vara i
något särdeles behof. Deras utbetalningar äro nemligen åtminstone till aldra
väsendtligaste delen antingen på förhand till tid och belopp kända, eller ock så
Banko-Ulshottets Memorial N:o 10.
19
beskaffade, att nödigt rådrum för dem bör kunna beredas; och de äro sålunda i
detta afseende ingalunda jern förliga med Sparbanker, hvilka ständigt äro underkastade
uttagningar af derstädes insatta medel.
På grund af hvad nu är anfördt, hemställer Utskottet, att föreskriften i Irsta
momentet af 61 § må lyda sålunda:
14:o
Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, Allmänna Hypoteksbanken,
de Sparbanker, hvilka äro försedda med stadgar, stadfäslade af vederbörlig
myndighet, enskilde personer samt sådana bolag, hvilkas reglementen
ålägga dtdegarne oinskränkt ansvarsskyldighet för alla bolagets
förbindelser och hvilka icke ega rätt till utgifvande af egna banksedlar.
Krediti vtiden bestämmes till högst ett år.
'Sparbanker, enskilde personer och bolag skola ställa säkerhet, som
af vederbörande Styrelser pröfvas och godkännes.
Fullmägtige hafva uttalat den åsigt att inträdesavgiften bör kunna göras
beroende af särskildt aftal emellan Styrelsen och kreditivhafvaren samt derjemte föreslagit
att någon maximi-summa för kreditiv åt enskilde personer ej må i reglementet
bestämmas.
Då kreditivafgiften med samma skäl, sorn räntan, bör få bestämmas efter
de flerahanda omständigheter, som dervid äro att taga i betraktande, tvekar
Utskottet icke att härutinnan tillstyrka Fullmägtiges hemställan, men anser att
framdeles, liksom hittills, bör i reglementet qvarstå en bestämmelse om maximum
för kreditiv, hvilket maximum torde, hvad enskilde personer beträffar, bibehållas
vid 30,000 R:dr och för bolag fastställas till högst 100,000 R:dr; hvadan Utskottet,
under åberopande i öfrigt af hvad redan blifvit här ofvan anfördt, föreslår
följande lydelse:
åt mom. 2 af 61 §
15:o
Inträdesafgiften bestämmes af Styrelsen. Riksgälds kontoret, Allmänna
Hypoteksbanken och Sparbankerna vare från inträdesafgift befriade;
åt morn 3 af samma §
16:o.
Kreditiv meddelas icke någon enskild person till högre summa än
30,000 R:dr, eller å lägre belopp än 1,000 R:dr; börande i öfrigt
kreditivbeloppet lämpas efter beskaffenheten och omfånget af den rörelse,
kreditivsökanden bedrifver;
samt åt mom. 4 af samma §
20
Bankr-UOkottets Memorial N:o 10.
17:o.
Såsom kredi’iv må beviljas åt Riksgälds-kontoret högst 1,800,000
R:dr; åt Allmänna Hvpotheksbanken högst 200,000 R:dr; åt Sparbanker
högst 80.000 R:dr för Stockholms stads, 20,000 R:dr för Göteborgs
och 10,000 R:dr för livar och en af de öfriga Sparbankerna,
som dertill sig anmäla; samt åt bolag högst 100,000 R:dr.
Vid öfriga momenter af ifrågavarande § har ej förekommit något, som till
ändring bort föranleda; hvilket äfven gäller om 62 §, angående utlåning med
omsättningsrätt.
Med uteslutande af föreskriften om räntans begränsning torde 63 och 64 §§
få lyda, som följer:
18:o.
63 § Vid diskont och lånekontoren emottagas penningar på uppoch
afskrifningsiåkning af såväl enskilde personer, som enskilda korporationer,
bolag och kassor, under följande hufvudsakliga vi!kor, nemligen:
a) insättningar och uttag få ske å 100 Riksdaler och derutöfver,
äfven i brutna tal;
b) å insättning meddelas qvitto, hvilket icke kan å annan öfverlåtas;
c) för uttag begagnas å viss man eller ordres ställd vexel, hvilken
icke får in blanco transporteras; skolande behörigen folierade och numererade
vexelblanketter räkningshafvare vid de särskilda diskont- och
lånekontoren, emot qvitto, tillhandahållas, ulan afgift;
d) vexel är betalbar vid uppvisandet, under förutsättning att å
räkningen finnes behållning, motsvarande vcxelns belopp;
e) å insatta medel beräknas, från och med första helgfria dag ef'er
insättningen, å högsta fulla 100-tal af behållningen den ränta, Fullmägtige
ega att bestämma, och hvilken, icke understigande en procent,
för öfrigt kan vara olika för de särskilda diskont- och lånekontoren.
På Fullmägtige ankommer likaledes att bestämma å huru stort på en
gång innestående belopp ränta må hvarje särskild räkningshafvare godtgöras.
Om räntefotens förändring skall allmänheten, genom kungörelse i
tidningarne, underrättas.
64 §. Vid diskont- och lånekontoren emottagas ock penningar
af såväl enskilde personer, som enskilda korporationer, bolag och kassor,
att återbetalas antingen å bestämd dag efter insättningen, eller efter viss
på förhand bestämd ömsesidig uppsägning, under följande vilkor:
a) insättning får ske endast å liela fOO tal Riksdaler:
b) öfver insättning meddelas bevis, hvilket sk.dl återställas då prnningarne
lyftas;
c) räntan bestämmes af Fullmägtige.
Banko-Ut*kotlels Memorial N:o 10.
21
På salt Utskottet redan i ingressen till detta Betänkande anmärkt, åligger det
Utskottet att i sammanhang med förslaget till reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse,
meddela yttrande och förslag om användande af den sedan 1863 års
början upplupna bankovinst.
1 sådant arseende får Utskottet till en början upplysa, dels att, efter grundfondens
uppbringande till 25,000,000 R:dr, återstående behållningen af 1863 års
vinstmedel, uppgår till  . R:dr 1,512,575: 77.
samt 1864 års behållna vinst till » 1,922,258: 07.
eller tillsammans R:dr 5,434,833: 84.
dels ock att vinsten för år 1865 ännu icke är till beloppet känd.
Öfv ersigten af Bankens hela ställning efter 1864 års bokslut utvisar jemväl i
hufvudräkningen, att Bankens tillgångar och fordringar utöfver dess skulder vid
samma års slut utgjorde:
grundfond R:dr 25,000,000: —
b< hållning derutöfver, ofvanupptagna summa af .... » 3,434,853: 84.
Nämnda vinstbehållning, med tillägg af den under sednast förflutna och innevarande
år uppkomna behållna vinst, utgör det i Banken för närvarande verkligen
befintliga öfverskottet utöfver dess grundfond; men reservfonden, som redovisas
i uppgifterna öfver Bankens mefalliska kassa, samt utelöpande sedlar och
depositionsskuld m. m. och hvilken, enligt bestämmelsen i Banko-reglementets 4 §, motsvarar
skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning och beloppet af
beräknad sedelstock, utgjorde den 20 dennes en summa af 6,926,067 R:dr
84 öre.
Vid sednaste riksdag tillstyrkte Utskottet, att Bankens grundfond skulle uppbringas
till ett belopp af 30,000,000 R:dr och, såsom följd deraf, att den sedan
1860 års början upplupna bankovinst måtte få i Bankenfe bibehållas, på det att
derigenom hela det vid 1862 åts slut befintliga kapi talöl verskottet, 29,628,066
R:dr 10 öre, skulle kunna för berörda ändamål tagas i anspråk.
Rikets Stimder funno emellertid icke skäl att till berörda.'tillstyrkan lemna
bifall, utan lörordnade, dels att grundfonden borde utgöra ett belopp af 25,000,000
B:dr och dels alt af Bankens sedan 1860 års början upplupna vinst, 5,000,000
R:dr, skulle till Biksgälds-kon'oret aflemnas en tredjedel under hvartdera af åren
1863, 1864 och 1865, hvilket ock är vordet verkstäldt.
Utskottet har icke funnit anledning vara för handen att nu förnya tillstyrkandet
om grundfondens förhöjning till 30,000,000 R:dr och följaktligen häraf ej
kunnat hemta något stöd för bibehållandet af bankovinsten för Bankens ändamål.
Bankens ställning rättfärdigar icke heller vidtagandet af en sådan åtgärdoch ehuru
Banken visserligen är i behof af en stark reservfond, för att kunna möta uttag på
upp- och afskrifnings- samt kreditiv-räkningar, härflyter likväl deraf icke någon
nödvändighet att aflägga inflytande vinst, hvilket, om denna tillgång behöfves till
22
Banko Uttkotlels Memorial N:o 10.
andra ändamål i och för hvilka medel eljest måste på annat sätt anskaffas, tvärt
om kan nödga till påläggandet af sådana afgifter från de enskilde, hvilka ådraga
dem förlägenheter, som återverka på Banken sjelf genom svårigheten för Banken
att återbekomma Icmnade försträckningar Dock fordrar nödig försigtighet att
Banken aldrig må frånhända sig behållen vinst förr än ny sådan till ungefärligen
motsvarande belopp Banken lillflutit, emedan i annat fall och med den stora an
svårighet, Banken, genom berörda räkningars utsträckning, sig åtagit, det lätteli
gen skulle, en eller annan gång, kunna inträffa att ett öfverskridande af det för
esdelstocken bestämda maximum blefve ett nödtvång, som bör förebyggas.
Då således det ingalunda är för Banken sjelf hehöfligt att nu ifrågavarande
vinstmedel för densamma bibehållas, utan det tvärtom synes vara för det närvä
rande lämpligast alt Banken efter hand afhänder sig den uppsamlade vinsten, hvilken
ock torde vara behöflig och är beräknad för Statens ändamål, anser Utskottet
sig likväl böra förklara, att disposition af annan behållen bankovinst nu icke
bör ifrågakomma, än af sådan som, genom afslutad räkenskap, redan är till beloppet
känd och att det på blifvande riksdag alltså bör bero att förordna angående
sättet för användande af behållna vinsten för nästlidet år 1865; och Utskottet,
som vid sådant förhållande nu inskränker sitt förslag till behållna vinsten
för åren 1863 och 1864, hvilken vinst, i rundt tal beräknad till 3,400,000
R:dr, torde under detta och nästföljande år med hälften hvaitdera året kunna lill
Riksgälds-kontoret afhmnas, hemställer alltså
19:o.
Att af Bankens behållna vinst för åren 1863 och 1864 ett belopp af
3,400,000 R:dr ina under detta samt nästföljande år 1867 med
hälften hvartdera året, eller 1,700,000 R:dr, till Riksgälds kontoret i och
för Statens allmänna behof aflemnas.
Härigenom anser Utskottet sig hafva besvarat följande inom Högvördiga Preste-
och Hedervärda Bonde-Stånden väckta samt till Utskottet remitterade motioner,
nemligen:
af Kontraktsprosten Fant, som, i motion N:o 22, föreslagit att Rikets Ständer
må besluta, att af Rikets Ständers Banks under sednaste 3:ne år upplagda
räntemedel eller Riksbankens öfriga disponibla tillgångar må anvisas en summa af
Fern millioner R:dr att användas till uppköp af Allmänna Hypotheksbankens obligationer,
löpande med eller 5 procent ränta med vilkor a 11 detta låneför
skott
genom Hjpotheksföreningarne utlemnas till jordegare i beviljade amorteringslån
å mindre belopp eller sådana, som ej öfverstiga 3,000 R:dr;
af Riksdagsful/mägligen J. Rundbäck från Göteborgs och Bohus län, som
i olvanberörda motion, N:o 49, hemställt, att hela bankovinsten måtte tili för
stärkning
af allmänna diskontfonden användas; samt
Banko-Utskottets MemoriaI N:o 10.
23
af Riksdag sfullmägtigen Anders Gudmundsson från Hallands län, hvilken i
motion, N:o 10, tillstyrkt, att Riksbankens nu disponibla vinst användes till inlösen
af hypotheksbanks-obligationer, som gå med fem procent ränta;
Kommande Utskottet dock, såsom redan är antydt, att framdeles vid frågan
om användandet af reservfondens disponibla medel, taga dessa motioner i ytterligare
öfvervägande i samband med förslag, som, till Utskottets behandling hänvisade,
hufvudsakligen afse beredaudet af medel till jordbruksnäringens understödjande.
Stockholm den 29 Januari 1866.
Reservationer:
Vid 2:dra punkten:
af Herr J. Lindström: »Mot Utskottets beslut att föreslå bibehållandet af
nuvarande Banko-reglementets § 44, i hvad densamma rörer beloppet af det åt
manufakturdiskonten k viljade kreditiv, får jag härmed reservera mig.
Med den stora utveckling, som bankrörelsen i vårt land tagit och de lättade
tillfällen till kapitalförsträckning, som derigenom blifvit åt alla näringar beredda,
torde tiden få anses vara inne att bryta med de fördomar och gaminaldagsåsigter,
som sedan årtionden tillbaka gjort sig i Banko reglementet gällande, i fråga om användandet
af Riksbankens tillgångar, hvilka blifvit på det mest minutiösa sätt fördelade
på vissa yrken, utan afseende derpå om jemväl andra, ej tillgodosedda,
kunnat hafva skäliga anspråk på understöd från Banken. Inseende det orättvisa härutinnan
samt det olämpliga och principvidriga uti att på förhand bestämma ett
större eller mindre belopp af Bankens för utlåning disponibla tillgångar såsom låneanslag
för något visst yrke, hafva inflytelserika och insigtsfull män för längesedan
med hög röst fordrat återgång från ett system, som ej mindre för Banken sjelf
medför olägenhet än ock för de näringar, som skolat med särskilda lörmåner
hugnas, hvilka derigenom blifvit vanda att betrakta lånerätten i Banken såsom en
nära nog oeftergiflig rättighet, den der förmenas ej kunna eftergifvas, utan att
sådant menligt »skulle inverka på den näringsgren, som hittills från Banken hem
tat
en del af sitt understöd». Olägenheten för Banken att, såsom nu är händelsen,
hafva större delen af sitt kapital fästadt uti en lånerörelse, som ej tillåter
Banken att, i händelse af behof, skyndsamt indraga sina vid anfordran betalbara
förbindelser är så uppenbar, att på bevisen derför ej många ord behöfva spillas.
Riktigheten af den grundsats, som fordrar att alla Banken tillhörande, till sär
-
24
Banku-Utskoltets Memorial N:o 10.
skilda ändamål nu afsöndrade fonder, böra till en gemensam fond återgå, har också
af föregående Ständer erkänts, då de beslutat att dels hell och hållet indraga,
dels successive minska åtski'liga af dessa fonder, bland andra just ifrågavarande
kreditiv till manufakturdiskonten, utan alt, veterligen, några menliga följder för
fabriksindustrien deraf uppkommit, Lika visst torde ock kunna antagas att, äfven
om hela det nu utgående understödet indroges, nämnda industri, utan men
eller synnerlig olägenhet, skulle bestå äfven delta prof. Del lånetillfiille som hittills
stått industriidkaren öppet i manufakturdiskonten skulle han, måhända i rikligare
mån, återfå i Riksbanken och detta med mindre omgång och besvär, än
han nu är underkastad samt utan alt behöfva, såsom nu är föreski ifvet, taga sin
tillflykt till edgång för att komma i åtnjutande af ett i förhållande till hans rörelsekapital
ringa låneunderstöd Dessutom står honom samma utväg öppen ali
lör sin rörelse anskaffa sig nödiga kapitaler, som för hvarje annan näringsidkare,
uti den mängd af enskilda penningeanstalter, som uppkommit sedan manufakturdiskonten
inrättades — en inrättning, som numera blott kan betraktas såsom en
qvarlefva från den tid, di man ansåg Statens och det allmännas mellankomst nödvändig
för industriens uppmuntran och förkofran, ofta på bekostnad af andra samhällsklassers
lika berättigade intressen. Jag vågar hysa den bättre mening om fabriksindustriens
närvarande ståndpunkt i vålt land, alt dess idkare, om de tillspordes,
kraftigt skulle tillbaka! isa påståendet att upplösning af manufaktur diskonten
eller minskning efterhand af dess lånerörelse i någon den minsta mån skulle
menligt inverka på näringens bestånd och vidare utveckling, likasom jag är öf~
vertygad att hvar och en lätteligen skall inse det olämpliga uti all Riksbanken,
som med mera förde! för sig och med mindre uppoffring för det allmänna är i
tillfälle att sjelf göra sina medel fruktbärande, öfverlemnar detta §i en myndighet
(Kommers-kollegium), hvars up gift är helt annan än att officiera såsom en ut
låningsanstalt och hvars hufvudsakliga verksamhet derigenom uti icke oväsendtlig
mån paralyseras.
På dissa grunder och i öfrigt hänvisande till Herr A. O. Wallenbergs vid
sistförflutna riksdag afgifna utförliga motion, i fråga om manufakturdiskontens
indragning, tillstyrker jag att Rikets Ständer, i ändamål att bereda manufakturdiskontens
upplösning, behagade besluta att af Riksbankens åt manufakturdiskonten
beviljade kreditiv skall under innevarande år återbetalas 250,000 R:dr.»
af Herr J. B. Sääf.
Vid 2:dra och 3:dje punkterna:
of Herr J. F. Björkman: »Emot Utskottets förslag, att höja räntan å k redi -  tiven till manufakturdiskonten och jernkontoret, får jag härmed afgifva en vördsam
reservation.
Under närvarande förhållanden synes mig nemligen tidpunkten ej vara lämplig,
att fråntaga någon näringsgren en fördel, hvaraf den hittills kommit i åtnjutande.
Att
Banko-Utskottets Memorial N:o 10-
25
Att i dennn syftning begagna en i allmänna rörelsen högt uppdrifven räntefot kan
anstå en uteslutande pd vinst beräknad penningeanstalt, — ej Riksbanken, som jemväl
har andra vigtiga ändamål. I öfverensstämmelse med dessa åsigter, har jag
också biträdt Utskotts-majoritetens beslut, att icke föreslå någon förändring af räntan
vid utlåning från allmänna diskontfonden.
Då dertill kommer: att kreditivet till manufakturdiskonten, i min tanke, är
särdeles nyttigt, i synnerhet derföre att det sätter Kongl. Kommers-kollegium i
tillfälle att tillhandahålla förlagslån för nya fabriksanläggningar, eller betydligare utvidgning
af äldre sådana, under byggnadsåren räntefritt och sedan mot billig ränta
och en femtedels årlig kapitalafbetalning;
att skilnaden emellan utlånings- och kreditivräntan å jernkontorets kreditiv
användes dels till bergsskolorna i Falun och Filipstad, dels till andra väl behöfliga
åtgärder för jernförädlingens utveckling;
att slutligen dessa föremål ej äro främmande för Riksbankens verksamhet, som,
enligt Ranko-ordningen, äfven har till ändamål, »alla nyttiga^näringars uppkomst och
förkofran»;
synes mig skäl ej saknas för det vördsamma förslag, att Rikets Ständer, med
ändring i denna del af Utskottets betänkande, mätte besluta att
räntan å kreditiven till manufakturdiskonten och jernkontoret bibehålies
oförändrad, som hittills.»
Vid 3:dje punkten:
af Herr J. Lindström: »Åberopande hvad jag i fråga om minskning af det
åt manufakturdiskonten beviljade kreditiv anfört, och som i det mesta eger sin tilllämpning
äfven på kreditivet åt jernkontoret, samt med erinran derom, att denna
anstalt, med dess betydliga egna tillgångar och den stora kredit densamma åtnjuter,
icke torde sakna utvägar att med nödiga förlagar understödja bergsbruksidkaren i
vårt land, tillstyrker jag, att Rikets Ständer, i enlighet med Utskotts-afdelningens
förslag, behagade besluta, att af det åt jernkontoret beviljade kreditiv skall under
innevarande år återbetalas 300,000 R:dr.»
Vid ll:te punkten:
af Herr J. Lindström: »Likasom hvarje försök att reglera penningeräntan i
ett land, öfverallt der sådant förekommit, visat sig vanmägtigt, beroende derpå att
denna, såsom uttryckande priset för nyttjanderätten af penningen, är underkastad
samma lagar som priset på hvarje annan vara och i allmänhet bestämmes af tillgång
och efterfrågan, så har också försöket att åstadkomma en ovilkorlig likhet i
räntefoten särskilda orter emellan, särdeles der Hera konkurrerande penningeanstalter
finnas, misslyckats, hvarpå icke så få exempel, hemtade från sednare tiders erfarenhet,
skulle kunna framvisas. Det är också naturligt att, då en banks utläningsränta
måste i viss mån rätta sig efter dess upplånings-ränla och denna sednare på
Bih. lill R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 4
26
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
olika orter varierar allt efter tillgången på ledigt kapital inom orten, den förra eller
utlåningsräntan måste efter de olika förhållandena rätta sig, hvarföre i högsta grad
vore olämpligt, om Banko fullmägtige, som äro berättigade att olika för olika orter
bestämma upplåningsräntan, skulle vara bundna i fråga om räntans bestämmande
vid utlåningar. Full frihet för Fullmägtige i detta afseende är desto mera af nöden,
dä Riksbanken har alt täfla med en mängd enskilda penningeanstalter och derföre
ej får intaga en isolerad ställning, som kan hafva till följd att den bästa delen af
penningerörelsen går densamma ur händerna
På dessa skäl yrkar jag att 36 §, mom. i, af Banko reglementet måtte erhålla
följande, af Banko-fulimägtige föreslagna, lydelse:
Räntan vid diskontering och utlåning från handels- och närings
diskontfonden
bestämmes af Fullmägtige, och skall rätta sig så väl efter
penningeställningen, som de säkerheter, hvilka ei bjudas.»
Emot bibehållande af stadgandet uti 56 §, 2 morn., af Banko-reglementet, alt
»vid utlåning från allmänna diskontfonden utgör räntan fem procent»,
af Herr Ribbing, E.
af Herr J. Lindström, hvilken såsom sin reservation upptagit Afdelningens förslag
i ämnet, med åberopande af dess motiver, så lydande: »Bestämmandet af räntan
vid utlåning från allmänna diskontfonden till fixt belopp af fem procent har
föranledt att, då räntan för diskontering och utlåning från handels- och närings
diskontfonden
varit högre än fem procent, lånsökande, hvilka eljest upptagit lån i
den sednare fonden, vetat att bereda sig lån från den förra fonden, som på detta
sätt fått vidkännas en förminskning, som, derest räntefoten i begge fonderna varit
lika, icke ifrågakommit; men detta oafsedt, kan det ej undfalla uppmärksamheten,
att sedan räntefoten numera visat en benägenhet att stiga, densamma hålles vid ett,
under dylika förhållanden, lågt belopp, i en utlåningsrörelse af den natur, som
utlåningen med omsättningsrätt. Visserligen tala flera skäl för fördelen af en fix
ränta i denna utlåningsrörelse, men denna fixa ränta borde då vara högre än nu
är händelsen, och Afdelningen har fördenskull antagit att räntan bör kunna af Fullmägtige
bestämmas till högst sex procent. Om ock räntan vid diskonteringen och
utlåningen i öfrigt, skulle någon gång komma att sättas utöfver nämnda belopp,
synes det ej vara lämpligt att till samma belopp bestämma räntan i en utlåning,
der fåtalet af lån upptages för befrämjandet af sådan näring, som kan bära högre
ränta än sex procent.
Afdelningen tillstyrker alltså att 2:dra momentet af 56 § må sålunda förändras:
Räntan
vid utlåning med omsättningsrätt bestämmes jemväl af Fullmägtige
med afseende å penningeställningen, dock ej till högre belopp
än sex procent.»
af Herr Sundvallson.
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
27
Vid 14:de punkten:
af Herr Ribbing, E.
af Herr Doktor Almqvist: »I 13 § af Kongl. Majrts nådiga Förordning af
den 21 April 1861 har Allmänna Hypotheksbanken blifvit tillförsäkrad en kredit i
Riksgälds-kontorets obligationer af åtta millioner Riksdaler och eger rättighet att använda
dessa såsom grundfond öfverletnnade medel, då Banken antingen i följd af
uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad delegande Hypotheksföreningar för undfångna
lån böra erlägga eller ock af annan anledning saknar egna för tillfället
användbara tillgångar till fullgörande af sina förbindelser; egande Banken i förra
händelsen att till större eller mindre del pantsätta dessa grundfonden tillhörande
obligationer.
Då Staten sålunda redan lemnat Hypotheksbanken ett högst betydligt understöd,
utan att detta hittills behöft anlitas, kan jag icke biträda det af BankoUtskottet
fattade beslut om kreditivrätt äfven i Riksbanken för denna inrättning,
utan får deremot inlägga reservation, äfven med, särskildt afseende fästadt vid den
likaledes beviljade förmånen af befrielse från den för kreditivs begagnande vanligen
föreskrifna inträdesafgiften och finnér mig härtill så mycket mer uppmanad, som
Banko-Utskottet har för afsigt att uti framdeles afgifvande betänkande underställa
Rikets Ständer ett förslag att bispringa den betryckta jordbruksnäringen af tillgångar,
som kunna af Riksbankens reservfond dertill påräknas blifva tillgängliga, meu
som icke medgifva, att dess fonder dragas till ännu mer utsträckt kreditivrörelse,
än den som af Utskottet i nuvarande betänkande redan blifvit föreslagen långt
utöfver hvad som egt rum enligt hittills gällande föreskrifter för Bankens låneoch
kreditivrörelse.»
af Herr C. E. Ljungberg: »Emot 61 §, 1 mom, af nu gällande reglemente,
sådant detta moment blifvit af Utskottet beslutadt, får jag reservera mig, enär jag
anser giltig» skäl för meddelandet af kreditivrätt åt Hypotheksbanken icke förefinnas,
men deremot alla bolag, utom sedelutgifvande bankbolag, böra af sådan rättighet
komma i åtnjutande.»
af Herr J. Lindström: »Mot Utskottets beslut att tillstyrka beviljande af ett
kreditiv, stort 200,000 R:dr, åt Allmänna Hypotheksbanken, får jag mig reservera.
l:o emedan jag ej anser det vara med Riksbankens fördel öfverensstämmande
att, i form af kreditiv, utgifva större penningeförsträckningar synnerligast då, såsom
här vöre att förvänta, kreditivet endast tillfälligtvis och för korta perioder komme
att begagnas och Riksbanken följaktligen under långa tider af året nödgades att
hafva en större kassa liggande räntelös;
2:o emedan Allmänna Hypotheksbanken ej synes hafva föreburit giltiga skäl
för erhållande af ifrågavarande försträckning, hvaraf behofvet först då tydligen ådagalägges
när visas kan, att den förmenta svårigheten att punktligt kunna honorera
SS
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
sina förbindelser är verklig och Statens eller Riksbankens mellankomst för sådant
fall är oundviklig;
3:o emedan det äfven för sistnämnda fall bör kunna ifrågasättas, huruvida ej
Staten, som redan iklädt sig en ganska stor ansvarighet för Hypotheksbankens förbindelser,
bör kunna ega rättmätiga anspråk att Hypotheksbanken, utan vidare
understöd af det allmänna, af hvad namn och beskaffenhet det vara må, skall iakttaga
sin förnämsta skyldighet att punktligt uppfylla åtagna förpligtelse!' och sålunda
bibehålla förtroendet för densamma orubbadt, samt
4:o emedan jag anser, det ett bifall åt det väckta anspråket skulle, under
förutsättning att det vore stödt på ett verkligt och ej blott föregifvet behof, menligt
inverka på den kredit denna inrättning nu åtnjuter, synnerligast under en tid då
anspråken på nya låneförsträckningar ej kunna tillfredsställas och fråga är att för
Hypotheksbanken upptaga nya utländska lån.»
Uti denna reservation hafva Herr Friherre Stjernstedt, A. W., och Herr Sundvallson
instämt.
af Herr J. R. Sääf; »Emot beslutet att, då »bolag», enligt Banko-fullmägtiges
förslag, ansågos böra i § 61, mom. 1, upptagas bland dem som i Banken kunna
erhålla kreditiv, genom ett sednare beslut inskränka denna rätt till endast bolag
med solidarisk ansvarighet, får jag härigenom afgifva min reservation. Genom
nämnda beslut hafva alla sådana bolag, sora äro organiserade enligt Kongl. Förordningen
af den 6 Oktober 1848, blifvit från kreditivrätt i Banken uteslutna; och
på samma gång ett oförtjent misstroende mot desamma uttalats, som endast kan
härröra från en fullkomlig obekantskap med dessa bolags natur och deras förhållande
i jemförelse med andra bolag. Att på sådant sätt uttala en förkastelsedom
med afseende på krediten öfver fullt lojala associationer, ingångna på af lag och
författning godkända grunder, och som här i landet aldrig, genom någon deras
oredliga förvaltning eller missbruk ådragit sig det ofördelaktiga omdöme som ligger
i nämnda beslut, dertill anser jag Utskottet sakna hvarje skäl; och att i reglementet
för Riksbanken gifva ett uttryck åt en, efter min mening, så falsk och origtig
opinion, kan jag ej annat än finna på det högsta olämpligt, och föreställer mig att
Rikets Ständer icke vilja kasta en sådan skugga öfver dessa aktiebolag, som utgöra
en så mägtig häfstång för landets industriela förkofran.
Ifrågavarande beslut är, efter min uppfattning, så mycket mindre befogadt som
i nämnda § stadgas, att säkerhet skall ställas för kreditivet och denna af vederbörande
Styrelse pröfvas och godkännas — omdömet om de olika bolagen må hos
den enskilde vara hvilket som helst, så är ju nämnda stadgande fullt betryggande
för Banken så väl i afseende på det ena som andra slaget af bolag; hvarföre,
efter min mening, intet annat undantag bort ega rum än för sedelutgifvande bankbolag,
ett undanlag för hvilket helt andra motiver ligga till grund.»
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
29
Uti detina reservation hafva Herr Doktor Almqvist, Herr J. F. Björkman och
Riksdagsfullmägtigen J. O. Almqvist från Norrbottens län instämt.
Vid 14:de, 15:de, 16:de och 17:de punkterna:
af Herr Friherre Stjernstedt, A. W.. »Särskildt får jag reservera mig emot
Utskottets beslut till förändrade lydelser af nu gällande Banko-reglementets 61 §,
l:sta mom. 3:dje punkt, saint 2:dra, 3:dje och 4:de momenter.»
Emot bibehållande af stadgandet uti 62 §, 6 morn., af en s. k. respitmånad.
af Herr J. R. Sääf: »Ordalydelsen i § 62, morn 6., har af Utskottet blifvit
bibehållen lika med den i 1863 års Banko-reglemente, och det är deremot jag önskar
reservera mig, derföre att deraf alltid dragits deri slutsatsen att en så kallad
respitmånad är såsom regel medgifven och lemnad låntagande, utöfver hvad dess
förbindelse innehåller.
Enär det, efter min tanke, bör eftersträfvas att så väl genom lag som andra
allmänna föreskrifter minska den sorglöshet, som så ofta återfinnes hos dem som
anlita kredit, vid uppfyllandet af deras betalningsskyldighet, och hvarigenom en noggrann
iakttagelse af en gifven förbindelse så allmänt förbises — och det minst
anstår ett Rikets Ständers verk sådant som Banken, att genom en föreskrift som
den ifrågavarande, uppmuntra till sådan försummelse, för hvilken i det allmänna
aflfärslifvet denna föreskrift kan komma att åberopas såsom stöd för fördröjda liqvider.
och liksom till grund för ett anspråk, som dock af allmän lag icke godkännes; och
då denna sednare tvärtom genom stadgandet i nu gällande konkurslag, sökt införa
tillbörlig punktlighet vid betalning af förfallen skuld genom att bestämma »en vecka»
som den lid hvarefter, vid uteblifven betalning, en konkursansökan af fordringsegaren
berättigas; finner jag det på det högsta olämpligt att Banko-reglementet innehåller
något som motverkar det ändamål, för hvilket sistnämnda stadgande finnes
och hvars uppnående är af högsta vigt för den allmänna affärsverksamheten. Jag
får dessutom fästa uppmärksamheten på huru det medgifvande, som allmänt anses
ligga i mom. 6, upphäfver föreskriften i mom. 3 och att den tid, som för ett låns
återbetalning skulle åtgå enligt mom. 5, genom detta medgifvande utsträckes från
30 månader till 35 månader eller nära tre år; en oegentlighet som, i och för sig
anmärkningsvärd, är lika så skadlig för det allmänna begreppet om vigten af en
ingången förbindelse, som för den mängd andra, kanske ordentligare, lika berätti
gade
lånesökande, som långa tider få afvakta att penningar inflyta innan deras ansökningar
kunna beviljas, en naturlig följd af att de försumlige låntagarne begagna
sig af 5 månaders längre lånetid än reglementet egentligen medgifver.
Sägas kän visserligen att ifrågavarande mom. icke positift medgifver en månads
uppskof med liqviden af en förfallen skuld, utan endast innehåller huru Styrelsen
vid ett förutsatt fall bör tillvägagå. Men då denna förutsättning om en månads
uteblifven betalning blifvit ställd främst och blott i slutmeningen talas om
Styrelsens rättighet att genast efter förfallodagen göra Bankens rätt genom lagsök
-
30
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
ning gällande, har detta, som hvar och en vet, blifvit så tydt, att en månads uppskof
anses medgifven, som ock derföre allmänt begagnas. Ehuru jag helst skulle
se att all föreskrift i nu ifrågavarande särskilda fall uteslöts och att § 68 i Bankoreglemente!,
som ålägger Fullmägtige att »vidtaga de åtgärder hvilka till befrämjande
af Verkets rätt, säkerhet och förmån finnes vara af nöden», äfven för detta
fall ansågs tillräcklig; får jag dock, om en särskild föreskrift bär måste finnas, på
grund af här förut anförda skäl, föreslå följande lydelse: Uteblifver å förfallodagen
betalning eller omsättning af lån, läte Styrelsen, om så nödigt prölvas, utan uppehåll
beloppet lagligen utsöka; —längre än fjorton dagar efter forfallodagen må dermed
icke fördröjas. — Deri finnes ingen bestämd termin förutsatt för liqvidens
uleblifvande, och gifver således ej anledning till den hittills brukliga tydningen.»
Vid 19:de •punkten:
af Kontraktsprosten Palmlund: »Emot Utskottets förslag i fråga om Banko
vinsten,
får jag härmedelst afgifva min reservation.
För att, under nuvarande förhållanden, icke blott i allmänhet tillgodose Statsverket,
hvars behof alltjemt vexa med de stegrade anslagsanspråkcn, utan äfven,
genom förstärkning af Riksbankens tillgångar, särskildt bereda ett vä! behöfligt understöd
åt våra näringar och industriela företag, anser jag lämpligast föreslå en
fördelning af den upplupna bankovinsten, på det sätt
alt för hvartdera af åren 1866 och 1867
l:o) 1,000,000 R:dr reserveras i Riksbanken för inköp af Allmänna
Hypotheksbankens eiler ock Jernvägs-obligationer;
2:o) 700,000 R:dr aflemnas till Riksgälds kontoret, för att användas
till Statsverkets behof.»
I denna reservation hafva sig förenat Herr Kyrkoherden Otterström, samt
Riksdagsfullmägtige Per östman från Wester-Norrlands läo, Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs län och C. C. Nettelbladt från Stockholms län.
af Riksdagsfullmägtigen Anders Gudmundsson från Hallands län: »Mot Ut
skottets beslut att hos Rikets Ständer föreslå att Bankens under åren 1863 och
1864 upplupna vinst ett sammanlagdt belopp af 3,400,000 R:dr skulle öfverlem
nas
till Riksgälds-kontoret, lör ati användas till bestridande ef Statsverkets olikartade
behof, får jag anmäla min ödmjuka reservation.
Frågan om bankoviustens rätta användande har vid hvarje riksdag utgjort föremål
för olika meningar. Att använda den till nu föreslagna ändamål har jag lika
litet förr, som nu kunnat biträda. Jag har alltid ansett att ett klokt förvaltande
af Riksbanken ej kan i så väsendtlig man skilja sig ifrån hvarje enskild mans rationel
förfaringssätt. Om det enskilde hushållar och kan åstadkomma besparingar,
så gör han det, för att än vidare kunna utveckla sin affärsverksamhet och i nya
förvärfslöretag söka en förökad vinst och en mera betryggad ställning. Icke så
med Riksbanken. — Dess hushållare mellan hvarje riksdagsperiod. —• Den samlar
Banko-Ulskottels Memorial N:o 10.
3t
en vinst, som i sednare tider bortskänkes, för att ånyo börja samma Penelopsarbete.
Att kunna finna ett sätt, som på samma gång det konsoliderar Bunken, äfven
kunde underlätta den allmänna rörelsen, vore en dubbel vinst.
Jag tror att detta bäst kunde uppnås, om Banken finge behålla hela eller åtminstone
största delen af sin vinst, som då skulle ingå till reservfonden, för att sedan,
i mån af behof, kunna användas antingen i utlåriingsväg eller företrädesvis till
inköp af Hypoteksbanken» af Regering och Ständer garanterade, med fem procent
ränta löpande obligationer. Derigenom skulle en lättnad beredas för det tryckta
jordbruket. Sjelf jordbrukare och som sådan bäst kännande dess behof, bör det ej
förvåna någon att denna landets modernäring ligger mig varmt om hjertat, isynnerhet,
som af densamma utgår grundvalen så väl för Statens förvaltnings—institutioner,
som produktiva näringsgrenar.
Jag vet mycket väl, att den moderna finans- och bankläran ej vill understödja
denna landets vigtigaste näringsgren, hvadan ock bankväsendet tagit den nymodiga
rigtningen, att endast vilja vara en förläggare för köpmanskap, fylla sin
portfölj med s. k. korta papper; men för en Bank måtte det väl vara mycket fördelaktigare
att tillegna sig säkra framför korta hypotheker.
Uti en tid då jordbruket oroas genom sednare årens tullagstiftning, som synes
hafva skakat det i dess innersta rot, kan fosterlandsvännen ej med likgiltigt
öga se dess bekymmer, som trycker dess idkare. Huru den förläggare: Statsmagterna
för ett par riksdagar sedan lemnade en grundfond för bemälda bank åtta millioner
i statsobligationer och huru den varit i tillfälle att kunna uppfylla sin bestämmelse,
känner hela landet. Hypotheksföreriingarne hafva öfverflöd af fullgoda
säkerhetshandlingar, men Hypotheksbanken kan under närvarande förhållande ej
skaffa några penningar. Och under en till obestämd framtid suckar jordbrukaren
och räcker ut åt alla håll sina om hjelp bedjande händer. Regeringen kan ej
skänka annan tröst än en jordbruket tillintetsägande tulltaxa. Representationen
rycker på axlarne. Det är endast privatbanks-intresset som är nöjdt, då Riksbanken
göres oförmögen att, såsom den bör, kunna uppträda såsom förlagsman för
landets väsendtliga och naturliga hufvudindustri. När England, denna den moderna
tidens mönsterstat, förändrade sin tullagstiftning, anslog det 60 millioner R:dr till
landtbruket för att underlätta öfvergången och ej i ett penndrag ruinera en stor
del af landets idoge innebyggare. Hos oss har man föga annat hopp än ett naket
»skyll dig sjelf» — men något måste göras, om icke alltför många jordegare skola
gå sin undergång tillmötes, samt på det vår arbetsföra befolkning ej måtte lemna
en otacksam fosterjord och i främmande Iand söka sin utkomst, lemna åt oss våra
sköflade skogar och ouppodlade fält.
Hos Rikets Ständer vågar jag derföre vördsamt föreslå:
32
Banko-Utskottets Memorial N:o 10.
att Bankens under åren 1863 och 1864 upplupna vinst, stor R:dr 3,400,000
R:mt, mätte öFverföras till reservfonden för att, i mån of behof, användas till uppköp
af Hypolheksbankens af begge Statsmngterna garanterade fem procent obliga -  tioner, eller att för sagda ändamål åtminstone ett belopp af minst 2,000,000 R:dr
måtte af denna bankovinst disponeras; samt
att då återstoden, 1,400,000 R:dr, må öfverlemnas till Riksgälds-kontoret på
lämpliga tider, att användas för uppköp af dess obligationer emot enahanda fem
procent ränta.»
af Riksdagsfullmägtige Nils Olsson från Malmöhus län, J. O. Almqvist från
Norrbottens län, Ola Lasson från Christianstads län, K J Johansson från Ostergötlands
län och Anders Andersson från Orebro län.
Herr Biskop Björck har tillkännagifva att han icke varit närvarande vid behandlingen
af det i 14:de punkten gjorda förslag om beviljande af kreditiv åt bolag,
och Herr Professor Agardh har anmält, att han varit förhindrad att i slutliga
handläggningen af förevarande betänkande deltaga.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
1
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 3 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Memorial, med förslag till ändringar i femte Artikeln af Banko-reglementet,
om Bankens Styrelse och några särskilda ål densamma gifna uppdrag.
Rörande de i nämnda artikel af nu gällande Banko-reglemente intagna stadganden
hafva inga motioner från Riks-Stånden vid innevarande riksdag blifvit lill BankoUtskottet
remitterade; men i det förslag, som Banko-fullmägtige till Utskottet afgifvit
om ändringar i vissa delar af reglementet, förekomma äfven några till denna artikel
hörande punkter, som tagits i öfvervägande vid den af Utskottet verkställda granskning
af nu ifrågavarande föreskrifter, hvilka för öfrigt endast i några få och mindre betydande
delar ansetts erfordra förändring.
Sålunda har, beträffande denna Artikels första afdelning, som handlar om Bankens
Styrelse och allmänna föreskrifter rörande förvaltningen, samt omfattar §§ 65—87,
ändringar blifvit föreslagna endast af §§ 80 och 83.
Enligt 80 §:s nuvarande lydelse skola Fullmägtige, i de på deras pröfning beroende
mål, för hvilkas utredning särskilda upplysningar genom tjenstemännen inom
Banken anses erforderliga, inhemta sådana från Bankens kontorschefer, äfven om desse,
för att kunna meddela de begärda upplysningarne, först måste inhemta desamma från
underlydande tjenstemän, hvilket, såsom Fullmägtige erinrat, ofta medför en omgång,
som kan undvikas, om upplysningarne infordras omedelbart från den tjensteman, sorn
det närmast tillhör att meddela sådana. Fullmägtige hafva derföre hemställt, att, då
det i allt fall lemnats och måste lemnäs åt dem att bestämma om upplysningar äro
erforderliga, sättet för sådanas anskaffande och afgifvande jemväl må få ankomma på
Fullmägtiges urskiljning, en hemställan, till hvilken Utskottet tillstyrker bifall; och torde,
om sådant af Rikets Ständer meddelas, det stadgande, som kommer att motsvara nuvarande
§ 80, erhålla följande lydelse:
Bilt. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
1:0.
I de Fullmägtiges pröfning tillhörande mål skola vederbörande
tjenstemäns utlåtande infordras, derest sådant för målets
utredning nödigt anses.
Af enahanda skäl, som vid ofvanstående punkt anförts, hafva Fullmägtige, i afseende
på stadgandet i 83 §, att de berättelser dels om Bankens tillstånd, rörelse och
förvaltning i sin helhet, och dels angående Tumba pappersbruk, hvilka Fullmägtige
hafva att till såväl Rikets Ständers Revisorer, som till Banko-Utskottet afgifva, skola
författas »med ledning af uppgifter från Kontorscheferna», ansett de citerade orden böra
utgå; och som Utskottet för sin del häruti instämmer, får Utskottet, med iakttagande
derjemte af en för öfrigt erforderlig mindre redaktionsförändring, föreslå följande lydelse
åt den §, som skall motsvara § 83:
2:o.
Såväl till Revisorerne öfver Stats-, Banko- och Riksgälds verken,
när de sammanträda, som till Banko-Utskotiet vid riksdags
början, öfverlemne Fullmägtige;
1:o af dem författade berättelser dels om Bankens tillstånd,
rörelse och förvaltning i sin helhet, och dels angående
Tumba pappersbruk, samt
2;o Styrelsernas öfver Diskont- och Lånekontoren berättelser
om dessa diskont-inrättningars rörelse och förvaltning.
Beträffande de föreskrifter, som meddelas i andra afdelningen af Artikel 5, angående
några särskilda åt Fullmägtige gifna uppdrag, föreslås följande ändringar:
I 89 § är intagen Riksdags-ordningens föreskrift om skyldigheten för Fullmägtige
att vid riksdags början närvara vid granskningen af riksdagsmännens fullmagter; och
får Utskottet, för att bringa denna § i öfverensstämmelse med de förändrade förhållanden,
hvilka, till följd af Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af ny Riksdags-ordning och
dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen, komma att hädanefter inträda,
för berörda föreskrift föreslå följande förändrade lydelse:
3:o.
Fullmägtige äro, på sätt Riksdags-ordningen stadgar, skyldige
att vid riksdags början tillstädesvara vid granskning af de fullmagter,
hvarmed riksdagsmännen skola styrka sin behörighet.
Uti den del af § 92, hvari omförmäles att å Carlsborgs fästning finnes för Bankens
räkning tillgänglig en särskild byggnad, der större eller mindre del af Bankens
Banko-Utskottets Memorial N:o 11.
3
redbarbeter kan, i händelse af behof, förvaras, hafva Fullmägtige, för att ställa ordalagen
i närmare öfverensstämmelse med verkliga -förhållandet, föreslagit utbyte af ordet
»byggnad» emot »lägenhet»; och torde §:n, med iakttagande häraf, erhålla denna
lydelse:
4:o.
Fullmägtige skola alltid vara beredde på sådana anstalter,
hvarigenom Bankens redbarheter samt angelägna handlingar och
dokumenter måtte, om så fordras, kunna utan tidsutdrägt till säker
ort inom riket förflyttas; och böra Fullmägtige, vid slikt förhållande,
af Kongl. Maj:t utbedja sig råd och upplysningar; varande
å Carlsborgs fästning för Bankens räkning tillgänglig en
särskild lägenhet, hvarest större eller mindre del af Bankens redbarheter
kan, i händelse af behof, förvaras.
Den i 93 § af hittills gällande Banko-reglemente gifna föreskrift att de medel,
som inflyta å den s. k. stalslånefondens utestående fordringar, skola till Riksgäldskontoret
aflemnas, torde, enär dylika fordringar ännu återstå oindrifna, få i blifvande
reglemente bibehållas utan annan förändring, än att de i början af första stycket förekommande
orden »från och med detta år» uteslutas, då detta stycke kommer att
lyda som följer:
5:0.
De medel, som inflyta å den så kallade statslånefondens
utestående fordringar, skola, efter afdrag af nödiga förvaltningsutgifter,
till Riksgälds-kontoret aflemnas vid slutet af hvar tredje
månad.
De öfriga styckena i samma § erfordra ingen förändring.
Stockholm den 29 Januari 1866.
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 12.
Nso 12.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Memorial, angående föreskrifterna i 9:de Artikeln af Banko-reglementet.
Från Banko-fullmägtige bar Utskottet emottagit den uppgift, hvilken det enligt
85:te § af Banko-reglementet åligger Fullmägtige att meddela rörande de från
Banken utgående, i 9:de Artikeln af reglementet upptagna anslag, jemte yttrande om
och hvilka så beskaffade anslag Fullmägtige anse böra under tidrymden intill Rikets
Ständers nästa sammankomst fortfara; och får Utskottet, efter öfvervägande af de
utaf Fullmägtige härutinnan gjorda framställningar, härmed afgifva förslag till de ändringar
i berörda, §§ 147—150 omfattande, Artikel af Banko-reglementet, Utskottet
ansett ändamålsenliga.
De i den förstnämnda, eller 447:de § under litt. a), b), c) och d) intagna bestämmelser
om gratifikationer till åtskilliga personer utom Bankoverket, hafva Full
mägtige
hemställt måtte ur reglementet uteslutas, samt dervid dels erinrat om olämpligheten
af att på förhand till beloppet bestämma gratifikationer, hvilkas storlek bör
bero af det biträde, som lemnäs Banken, dels anfört hurusom Banko-diskontverkets
införhfvande med Banken gåfve ännu mera anledning tili uteslutande af dessa bestämmelser.
Den mera omfattande lånerörelse detta verk hade att besörja föranledde
ett ovilkorligt behof af biträden utom verket i rättegångs-, utsöknings- och
bevakningsärenden, för hvilka biträden lämpliga arfvoden af Styrelsen öfver nämnda
verk årligen och äfven deremellan bestämdes. Dylika biträden befunnes fortfarande
erforderliga, hvaremot för de i följd af Bankens öfriga rörelsegrenar ifrågakommande
rättegångs- och utsökningsmål särskilda arfvoden eller gratifikationer till personer
utom verket borde kunna i det närmaste undvaras. Då likväl beloppet af de arfvoden
eller gratifikationer, hvilka finnas nödiga, borde jemkas efter omfattningen af det
biträde, som lemnats Banken, syntes dennas fördel bäst främjas genom öfverlemnande
till Fullmägtige att till personer utom verket för biträde i hvarjehanda angelägenheter
anvisa skäligt arfvode; hvadan Fullmägtige tillstyrkt, att stadgandet i denna del
måtte från blifvande Banko-reglemente uteslutas.
Banko-Utskottets Memorial N:o 12.
5
Vidkommande de i litt. e) af 147:de § till beloppet bestämda, till presterskapet
och klockaren i Storkyrkoförsamlingen utgående s. k. påskpenningar, hafva
Fullmägtige väl hemställt, att desamma än vidare måtte få till oförändradt belopp utgå,
men ansett bestämmelsen derom icke behöfva i Banko-reglementet intagas.
Utskottet, sora för sin del gillar hvad Fullmägtige i berörda afseenden föreslagit,
hemställer fördenskull
l:o)
att !47:de § i nu gällande Banko-reglemente må ur det blifvande
Reglementet uteslutas.
Som Fullmägtige icke ansett någon förändring i de uti I48:de §:n omförmälda
välgörenhetsbidrag vara behöflig, hemställer Utskottet, lika med Fullmägtige,
2:o)
att 148:de § i nuvarande Reglemente må i det nya Reglementet
oförändrad intagas.
Med anmälan att, af de personer, som, enligt 149:de §:n, åtnjuta årliga anslag
från Banko-fullmägtiges dispositionsräkning, enkan efter Registratorn vid Lånekontoret
i Malmö H. Gullander år 1864 med döden afgått, hafva Fullmägtige tillkännagifvit
att, som hennes efterlefvande dotter, Charlotta Gullander, född den 8 Oktober
1813, befunne sig i fattiga omständigheter samt vore sjuklig, till synförmågan
försvagad, och besvärad af sådan sjuklighet i ögonen, att dessa icke tålde ansträngning,
hvadan hon numera icke kunde sysselsätta sig med finare och således mera
lönande handarbete, dermed hon tillförene väsendtligen bidragit till sitt och modrens
uppehälle, så och enär hon icke vore berättigad till åtnjutande af pension från diskontverkens
samt Tumba bruks enke- och pupillkassa, hade Fullmägtige, i öfverensstämmelse
med Styrelsens öfver Lånekontoret i Malmö tillstyrkan, tillåtit henne att
uppbära det anslag, hennes moder i lifstiden åtnjutit; och hafva Fullmägtige hemställt,
att Charlotta Gullander fortfarande måtte få behålla berörda anslag af 300 R:dr
årligen.
Till denna hemställan anser Utskottet sig böra, i betraktande af de utaf Fullmägtige
anförda ömmande omständigheter, tillstyrka bifall; under förutsättning hvaraf
berörda § 149, deri för öfrigt icke någon ändring ifrågakommit, skulle erhålla följande
lydelse:
3:0)
Mom. 1. Af Fullmägtiges s. k. dispositionsräkning, till hvilken
en summa af 4,000 R:dr vid hvarje års slut, på sätt hittills
skett, från Bankens förvaltnings-kostnadsräkning öfverföras, skola
tills vidare utgå:
Banko-Utskottets Memorial N:o 12.
1:o) följande af Rikets Ständer fastställda årliga anslag under
de vid hvartdera fästade vilkor, nemligen:
a) till Bokhållaren vid' Banko-diskontverket G. A.
Oudars enka, Annette Rundqvist .... R:dr 300:
b) till Vaktmästaren vid Banko-diskontverketForss
boms
enka, Sara Gustafva Hagberg ... » 112: 50.
c) till Kanslisten vid Banko-diskontverket, Assessoren
Th. Claessons enka, Vendela Margaretha
Malmborg  » 225: —
d) till Kamereraren vid Lånekontoret i Malmö
S. G. de Marés enka, H. C. Redewegh . . » 500: —
e) till Bokhållaren vid Lånekontoret i Göteborg
J. P. Anderssons enka, Charlotta Tronell . . » 300: —
f) till Registratorn vid Lånekontoret i Malmö H.
Gullanders dotter, Charlotta Gullander . . » 300: —
g) till Vaktmästaren vid Banko-diskontverket
Erik Sjöberghs enka, Catharina Christina Sundgren
» 75: —
h) lill Banko-ombudet vid Lånekontoret i Malmö
Carl Adolf Nordströms enka, Clara Sofia
Nordström  » 475: —
i) till Kamereraren i Banken A. A. Drakes enka,
S. Löfvenius  » 175: —
k) till enkan Louise Wigström, född von Schwerin
» 300: —
I) till Advokatfiskal i Banken N. A. Heurlins
enka, H. C. Lind ......... » 175: —
m) till Revisorn i Banken A. G. Örlings enka,
Anna Bayard  » 200: —
tillsammans R:dr 3,137:50.
2:o) af besparingarne på anslaget till ofvanberörda dispositionsräkning
ega Fullmägtige utgifva ersättning för utarbetande af
fortsättning intill närvarande tid af det register öfver Bankens
handlingar, som till och med år 1825 blifvit upprättadt.
Mom. 2. Af de å försålda guld- och silfver-panter uppkomna
öfverskott, hvilka, sedan de hållits pantegaren tillhanda
under 10 år, efter hvilken tid pantegaren förlorat all rätt till
desamma, skola till Fullmägtiges dispositionsräkning öfverföras,
ega Fullmägtige att fortfarande utgifva understöd åt sådana i
torftiga omständigheter stadda enkor och barn efter tjenstemän
Banko-Utskottets Memorial N:o 12.
7
och betjente vid Banken och Diskontverken, som icke äro berättigade
till erhållande af pension från dessa inrättningars pensionskassor.
I 1ö0:de §:n af nu gällande Reglemente är den ersättning bestämd, hvilken
tillkommer Bankens tjenstemän för underskrifning af nya, samt granskning, öfverkorsning
och uppräkning af annullerade och förslitna sedlar.
Med förmälan att särskild ersättning för dessa bestyr äfven framgent ansåges
böra utgå, hafva Fullmägtige yttrat: att behandlingen af inkommande förslitna sedlar
nu vore särdeles långsam och föga nöjaktig, men att ett påskyndande af denna behandling
svårligen läte verkställa sig med mindre än att godtgörelsen för arbetet bestämdes
annorlunda, än nu är förhållandet; att äfven, om en förhöjning i denna ersättning
måste ega rum, deraf icke ovilkorligen följde, alt kostnaden för Banken
skulle ökas, emedan motsvarande indragningar torde kunna ega rum; samt att det
dessutom icke kunde vara olämpligt att det ifrågavarande arbetet förklarades vara
en ovilkorlig tjenstepligt, emedan någon gång den mening försports bland tjenstemännen,
att detsamma ankomme på deras goda vilja; hemställande Fullmägtige af
dessa anledningar att bestämmandet af ifrågavarande ersättningsbelopp måtte öfverlemnas
åt Fullmägtige.
På de af Fullmäktige anförda, nu omförmälda skäl och i öfverensstämmelse
med deras förslag, hemställer Utskottet, att åt det stadgande, sorn skall motsvara §
150 i nu gällande Reglemente, må gifvas följande lydelse:
4:0
Såsom tjenstepligt åligger det en hvar af Bankens tjenstemän,
som dertill af Fullmägtige erhåller uppdrag, att underskrifva nya
samt granska, uppräkna och makulera förslitna sedlar; dock medgifves
för detta göromål särskild godtgörelse efter Fuilmägtiges
bestämmande.
Stockholm den 29 Januari 1866.
Reservationer:
vid 4:de punkten:
af Herr von Geijer, B. G., samt Riksdagsfullmägtigen Per östman från Wester-Norrlands
län, Anders Gudmundsson från Hallands län och Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs län, som ansett att nu gällande stadgande bör oförändradt bibehållas.
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 13.
N:o 13.
Ant. till Exp.-TJtsk. den 3 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af f. d. Kamereraren A. TT7. Wäsströms ansökning
om eftergift af upplupna öfverränlor & till Banko-diskonlverket inbetald
skuld.
Hos Utskottet har f. d. Kamereraren i Rikets Ständers Bank A. W. Wäsström
anhållit om eftergift af upplupen öfverränta å trenne af honom i f. d. Bankodiskontverket
upptagna lån, hvilkas kapitalbelopp han till Banken inbetalt; hvarvid
han anfört, dels att, sedan han, genom iråkade förluster och de kostnader sju barns
underhåll och uppfostran tagit i anspråk, vid afskedstagande! år 1853 från då innehafvande
Kamererare-befattning i Rikets Ständers Bank, nödgats till sina fordringsegare
afträda all sin egendom och då tillika till dem afstått hälften, eller 900 R:dr
R:mt, årligen af den pension han från Banken åtnjöt, så hade han genom ytterlig
sparsamhet samt den hjelp Rikets Höglofliga Ständer vid 1860 års riksdag meddelat
honom genom anslående af ytterligare 500 R:dr årligen, lyckats ändthgen godtgöra Diskontverket
hela dess kapitalfordran af 1,435 R:dr 42 öre, dels att, om han, som tjenat
Banken i femtio år och snart uppnådde 79 lefnadsår, samt af fyra ännu lefvande
barn måste försörja den ende sonen, hvilken vore svagsint, och en nära blind
dotter, befriades från sin ännu återstående skuld till Banken, skulle derigenom beredas
åt hans få ännu återstående lefnadsdagar en bekymmersfrihet, hvilken han under
större delen af sin lefnad saknat.
Styrelsen öfver Diskontkontoret, hvars yttrande häröfver blifvit infordradt, har
upplyst, att de af sökanden i allmänna diskontfonden upptagna, numera till kapitalet fullt
betalda lån, förfallna ett år 1852 under N:o 5,091 å 450 R:dr, samt tvänne år 1853,
deraf det ena under N:o 11,991 å 540 R:dr, och det andra under N:o 11,995 å
600 R:dr, till sökanden utgått mot borgen af Trädgårdsmästaren L. Bergqvist; att
sedan båda gäldenärerne afträdt sin egendom till sina borgenärers förnöjande, Bankens
ifrågavarande fordran blifvit bevakad och till betalning fastställd genom Stockholms
Rådhusrätts dom af den 31 Oktober 1853 i sökandens, och af den 12 December
samma år i Bergqvists konkurs; att Bergqvist sedermera aflidit, hvarefter hans arf
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 13.
vingar sökt och genom bemälde Rådhusrätts dom vunnit urarfvaförmån; att hvarken
från Bergqvists konkurs eller urarfvabo någon utdelning varit för Banken att erhålla,
hvaremot sökanden genom utdelningar från hans konkursmassa och qvartalsvis verkställda
inbetalningar godtgjort Banken hela dess kepitalfordran, och i afräkning å öf~
verräntan erlagt 6 R:dr 39 öre, uppgående den upplupna och nu oguldna öfverräntan
å lånet N:o 5,091 till  103 : 37.
» » 11,991 » 215:63.
» » 11,995 »
229:58.
tillsammans R:mt 5 4 8: 58;
och har Styrelsen, jemte meddelande af dessa upplysningar, med afseende å sökandens
höga lefnadsålder af nära 79 år, samt de af honom för öfrigt i ansökningen åberopade
ömmande omständigheter, ansett sig ega skäl tillstyrka, att den sökta eftergiften af
Bankens återstående räntefordran måtte honom beviljas.
I betraktande af hvad Styrelsen öfver Diskontkontoret anfört samt de till stöd
för ansökningen andragna bevekande omständigheter, får Utskottet, vördsamt hemställa,
att Diskontverkets ifrågavarande räntefordran må sökanden eftergifvas och
ur verkets räkenskaper få afskrifvas.
Stockholm den 2 Februari 1866.
Tlih. till B. St. Prot. 1805 & 1800. 6 Sami. 1 Afd. O Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Banko-Utskottets Memorial B:o 14.
1
fU:o 14,
Ank. till Exp.-Dt6k. den 7 Febr. 1866, kl. 12 tnidd.
Memorial, i anledning af väckt motion om befrielse för Vaktmästaren
J. F. Forsslund att infria åtskilliga af
f. Riksdagsfullmägtigen Paul Hedström mot falska
handlingar erhållna lån från Banko-diskonten.
Uti en inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och till Utskottets behandling
remitterad motion, N:o 246, har Riksdagsfullmägtigen Nils Andersson från Wermlands
län, med hvilken Riksdagsfullmägtige Lars Daniel Andersson. P. Eriksson och O.
Ersson från samma län samt Eric Ersson från Gefleborgs län instämt, — med anledning
deraf, att Vaktmästaren J. F. Forsslund nödsakats godtgöra Banken med 4,520 R:dr
för fem stycken lån från allmänna diskontfonden, utgifna på handlingar, som Forsslund
under ansvar för deras rigtighet till Diskontkontoret inlemnat, men hvilka sedermera
befunnits vara falskeligen skrifna af f. d. Riksdagsfullmägtigen Paul Hedström, hvilken
ock derför blifvit till laga ansvar dömd, — anfört, att under den med Hedström
hållna ransakning icke ringaste anledning förekommit att Forsslund varit i förfalskningsbrottet
delaktig och att Forsslund ej eller haft skäl att för brottslighet misstänka
en man, hvilken, i likhet med Hedström, haft förtroendet att vid tre riksdagar
vara sin orts representant inom Bonde-Ståndet och af Ståndet sjelft varit utsedd till
Stats-revisor: att det emellertid förefölle motionären förunderligt att ett sådant bedrägeri,
som det ifrågavarande, kunnat fortgå i så vidsträckt skala, som skett, innan
detsamma upptäcktes, särdeles som det minsta formfel i en lånehandling sällan eller
aldrig undginge vederbörandes uppmärksamhet och vid den granskning, motionären
haft tillfälle anställa å de falska dokumenterna, det velat synas honom, som skulle
en oursäktlig försumlighet egt rum å vederbörande granskares sida; att om en så
beskaffad granskning, som genom 57 §, 4 morn., i gällande Banko-reglemente är vorden
föreskrifven, i förevarande fall skett, det låge utom allt tvifvel, att verkliga förhållandet
genast blifvit upptäckt, emedan en med dylikt granskningsarbete någorlunda
hemmastadd och med urskiljningsförmåga utrustad person, så vida han åt gransk
-
Bih. titt B. St. Brot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
2
Banko- Utskottets Memorial N:o 14.
Dingen egnat någon möda, icke länge skulle tvekat att förklara den honom föreliggande
lånehandlingen såsom falsk eller, för att iakttaga all försigtighet, åtminstone
att fästa uppmärksamhet på de omständigheter, som syntes gifva anledning att misstänka
densammas äkthet, samt att då Forsslund således ej kunde anses vara ensam
vållande till den förlust, hvars gäldande han måst sig åtaga, motionären funne det
vara obilligt, att icke säga orättvist, att ersättningsskyldigheten skulle drabba Forsslund
allena, hvadan och med kännedom om Forsslunda bemödande att redligt uppfylla
sina tjenstepligter äfvensom den oförtrutenhet och oegennytta, hvarmed han
under en lång följd af år gått ett stort antal medborgare tillhanda med lånedokumenters
inlemnande och penningars uppbärande i Bankodiskonten, motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte befria Forsslund från ersättningsskyldigheten för
de, på grund af förenämnda falska handlingar, från Banken utgifna medel, hvilka
Forsslund nödgats att hos Diskontkontoret upplåna och till kontoret återbetala, enär
all tillgång hos Hedström saknats.
Styrelsen öfver Diskontkontoret, hvars yttrande häröfver infordrats, har härvid
till en början erinrat, att då inga särskilda omständigheter förekomme, som gjorde
en handling eller innehafvaren af densamma misstänkt, det i allmänhet vore endast
någon tillfällighet, som ledde till upptäckt af handlingens falska beskaffenhet, men
att det deremot oftast vore ganska lätt att finna en handling vara falsk, om, vid
densammas granskning, någon äfven den ringaste, anledning vore för handen att betvifla
dess äkthet.
Vid granskning af ifrågavarande lånehandlingar, med full kännedom om deras
falska beskaffenhet, skulle denna finnas antaglig och möjligen påtaglig, men annorlunda
utfölle bedömandet då granskningen företoges utan kunskap om den begångna
förfalskningen och under fullt berättigadt antagande, att en sådan icke rimligen
kunde vara att befara. Oaktadt icke den ringaste anledning förefunnits att ifrågasätta
handlingarnes äkthet, skedde dock upptäckten af förfalskningen derigenom, att
möjligheten deraf icke förbisågs, och på ett mera nöjaktigt sätt kunde för det billiga
bedömandet icke ådagaläggas att Styrelsen icke af det enskilda förtroendet till
kommissionärer eller underkommission ärer ansåge sig frikallad från förbindelsen att
till alla delar undersöka inkommande lånehandlingar. Upptäckten skulle ock i annat
fall kunnat fördröjas intilldess de på falska handlingar till Forsslund utbetalda lån
stigit till en summa, som denne ej mägtat återgälda, ty förfalskaren, Paul Hedström,
hadé i följd deraf, att han varit Riksdagsman af Bonde-Ståndet och åtnjutit detta
Stånds förtroende att väljas till Revisor af Stats-, Banko- och Riksgäldsverken, kunnat
med lika mycket hopp om framgång, som andra bland nämnda Riks-Stånds ledamöter,
göra anspråk på att Styrelsen endast och allenast på grund af hans vittnesbörd
om låntagares och löftesmäns vederhäftighet skolat godkänna från honom inkomna
låneansökningar, och sålunda hade Hedström äfven kunnat underlåta att på
lånehandlingarne tillsätta sådana namnteckningar, hvilkas tillvaro nu ensamt röjde
handlingarnes falska beskaffenhet. N
Då Styrelsen följaktligen hade att tillräkna sig förtjensten, att den ifrågavarande,
under ofvanberörda omständigheter särdeles farliga förfalskningen upptäcktes,
innan ännu densamma fått antaga en utsträckning, som lätteligen kunnat leda till
oskyldig persons ekonomiska undergång och Bankens skada, trodde Styrelsen sig
kunna med skäl afvisa den tillvitelse för oursäktlig försumlighet vid handlingarnes
granskning, som motionären ansett sig tillständigt att mot Styrelsen frambära; och
hade Styrelsen icke kunnat underlåta att fästa uppmärksamhet på vissa omständigheter,
som, enligt Styrelsens tanke, ådagalade, att en af Styrelsen alltför långt
Banko-TJtskottets Memorial N:o 14.
3
sträckt fordran på lånehan dlin gars formela rigtighet skulle leda till ett tillbakavisande
af de flesta sådana handlingar, som afsåge lån åt de mindre, i allmänhet icke
skrifkunnige jordbrukarne, särdeles i orter, der underkommissionärer bland allmogen
författa dessa handlingar. Dylika underkommissionärer hade, med få undantag, förstått
att genom ordentlighet vid låneliqviderna förskaffa sig det anseende hos Styrelsen,
att denna åtnöjes med af dem meddelade vederhäftighetsbevis och betalningsansvar,
hvadan ock hvar och en så beskaffad lånehandhng i de aldra flesta
fall icke erbjöde annan säkerhet i formelt afseende, än den, som funnes i kännedomen
derom, att kommissionären omedelbart till ansvarige inlemnaren insändt handlingen,
hvilken ofta, hvad sjelfva skriften till utseende, sammansättning och stafning
anginge, vore sådan att dess äkthet kunde dragas i tvifvelsmål. Af någon tänkande
person kunde väl ej eller ifrågasättas, att Styrelsen, som hade att pröfva lånehandlingar
från ett distrikt, sträckande sig från Sveriges nordligaste punkt ända till
Skånska gränsen, skulle kunna känna hvarje låntagares och löftesmäns namnteckning
eller bomärke samt alla vittnens och betygutgifvares namnteckningar; och just
derföre samt för att skydda Verket mot förluster hade stadgandet om inlemnares
förbindelse att ansvara för lånehandlingars rigtighet tillkommit. För inlemnare,
som icke uteslutande såge på provisionen för uppdragets besörjande, utan äfven
besinnade den ansvarighet han sig iklädde, vore det i allmänhet icke svårt att
skydda sig för falska lånehan dlin gar. Många utvägar erbjödo sig i detta afseende,
men det vore ej här stället att närmare vidröra dessa; och hade Styrelsen upptagit
ämnet endast för att framhålla, att den ansvarige inlemnaren af en lånehandling
alltid måste anses vara ensam vållande till den förlust, han kunde komma att lida
derigenom, att handlingen sedermera befunnes vara af origtig beskaffenhet sarht
att om Styrelsen också med all sorgfällighet hädanefter såsom hittills verkställde
granskning af ingifna lånehandlingar, falska sådana kunde undgå Styrelsens uppmärksamhet,
äfven om Styrelsen såsom grundsats antoge, att icke godkänna andra
handlingar än dem, om hvilkas rigtighet Styrelsen skäligen kunde anse sig ega
full visshet.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, ansåge Styrelsen det nogsamt
framstå, det Styrelsen för sin del saknade allt skäl att understödja motionen på
den utaf motionären uppgifna anledning att Forsslund ej kunde anses vara ensam
vållande till den förlust, hvars gäldande han måst sig åtaga.
Då motionären äfven sökt andra anledningar till sitt förslag och sålunda
framhållit, jemte annat, dels den oförtrutenhet och oegennytta, hvarmed Forsslund
under en lång följd af år skall hafva gått ett stort antal medborgare tillhanda med
lånedokumenters inlemnande och penningars uppbärande i Banko-diskonten, och
dels att Forsslund nödgats upplåna de för infriande af de belånade falska handlingarne
erforderliga medel, hade Styrelsen ansett det knappt vara behöfligt erinra,
att, om äfven Forsslund utan all godtgörelse besörjt sina lånekommissioner, hvilket
dock af Paul Hedströms till Forsslund aflåtna bref motsades, sådant vore af helt
och hållet enskild natur, ådagaläggande en hos dylika kommissionärer ovanlig beredvillighet
och välvilja, och hvad åter Forsslunds ekonomiska ställning anginge,
hade Styrelsen just med kännedom om densamma icke tvekat att godkänna Forsslunds
inlemnare-ansvarighet för ett ganska högt belopp, oaktadt Styrelsen långt ifrån vore
viss om att de lånehandlingar, för hvilka hans ansvarighet antagits, voro alla äkta
— ett resultat hvartill Styrelsen omöjligen kunde komma genom granskning af berörda
handlingar, hvilka med jemförelsevis rätt få undantag företedde ett sådant
4
B wiko- Utskottets Memorial N:o 14.
utseende i stilistiskt hänseende, att man lätteligen kunde frestas till det antagande,
att de samtliga voro falska.
Efter inhemtande af hvad Styrelsen öfver Diskontkontoret sålunda i ämnet
anfört, har Utskottet funnit skäl icke vara för handen till medgifvande af befrielse
för Vaktmästaren Forsslund från den ansvarsskyldighet honom såsom inlemnare af
de ifrågavarande falska låuehandlingarne åligger, samt hemställer fördenskull,
att Riksdagsfullmägtigen Nils Anderssons förevarande motion
må lemnäs utan allt afseende.
Stockholm den 6 Februari 1866.
Reservationer:
af Riksdagsfullmägtige Per Östman från Wester-Norrlands län och Lars
Gustaf Andersson från Elfsborgs län.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1866.
Banko-Utskottet 9 Betänkande No 15.
1
A:o lå.
Ank. till Exp. Utsk den 20 Febr. 1866, kl. 6 e. m
Betänkande, med förslag till ändring i vissa delar af föreskrifterna
angående metalliska kassan, m. m.
Vid granskning af do i 2:dra artikeln af Banko-reglementet upptagna föreskrifter
om Bankens metalliska kassa, invexlingen af sedlar, utmynlningen och Bankens
sedelstock har Utskottet till pröfning förehaft icke allenast inom RiksStånden
väckte och till Utskottets handläggning remitterade motioner, afseende
ändring af en och annan af dessa föreskrifter, utan äfven ett af Bankens Full—
mägtige till Utskottet inlemnadt förslag till åtskilliga jemnkningar i uppställningen
af Banko-reglementet i dessa delar. För berörda motioner och förslag gär Utskottet,
nu att redogöra i den ordning, hvari föreskrifterna i Reglementet förekomma;
hemställande Utskottet härvid, alt de §§ i nuvarande Reglemente, hvilka här icke
omnämnas, må i det blifvande Banko-reglementet olörändrade qvarstå.
Såsom Bankens metalliska kassa anses och beräknas, jemte annat, enligt Litt.
F. af 5 §:n, det silfver, vare sig Hamburger-Banko eller Preussiska Thaler och det
guld, som genom vexelköp blifvit hos kända och säkra handelshus eller bankinrättningar
i Hamburg, Altona, Berlin eller London, för Bankens räkning, nedsatt,
samt det silfver och guld, som är under transport från utrikes ort till Banken.
Under anförande hurusom erfarenheten visat nödvändigheten deraf att, äfven
å andra orter, än de här ofvan uppräknade, hafva depositioner för Bankens räkning,
hemställa Banko-fullmägtige, om uteslutande af orden; Hamburg, Altona,
Berlin eller London; och som Utskottet, lika med Fullmägtige, ansett Fullmägtige
böra berättigas att utsträcka vexeiköpen till andra valutor, än dem, som omförBih.
till R. St. Prat. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 1
2
Banko- Utskottets Betänkande N:o 15.
målås i Reglementets 9:de §, och alltså här nedan i 4:de punkten afgifvet förslag
i denna syftning, tillstyrker Utskottet, att det 5:te §:n motsvarande stadgande
må erhålla denna uppställning:
l:o.
Såsom Bankens metalliska kassa anses och beräknas:
a) såväl gångbart, som aflyst Svenskt silfvermynt;
b) Svenska och Holländska Dukater;
c) utländskt silfvermynt;
d) omvntadt silfver och guld;
e) silfver- och guldposter, som Myntverket af Banken eller
för Bankens räkning emottagit och under sin vård eger;
f) det silfver och guld, som genom vexelköp blifvit hos
kända och säkra handelshus eller bankinrättningar å utrikes
ort för Bankens räkning nedsatt eller är under transport från
utrikes ort till Banken;
g) beloppet af uppköpta vexlar, betalbara å utrikes ort,
hvilka icke till liqvid förfallit eller blifvit för inkassering afsända.
I anledning deraf att i 1 mom. 2:dra punkten af Reglementets 7 § stadgas att
ej mindre parti af någon utländsk myntsort lår inköpas, än ett skålpund, anföra
Fullmägtige att denna föreskrift föranledt den uppfattning, att utländskt mynt får
inköpas endast efter vigt och sålunda utgjort ett hinder för mottagande af Norska
och Danska Specier i stycketal; tilläggande Fullmägtige att de, utan att nu ingå
i undersökning, huruvida ett sådant emottagande bör ske eller ej, anse omför
mälda
stadgande böra uteslutas från Reglementet, helst det synes böra ankomma
på Fullmägtige att bestämma det minsta partiet, som i den dagliga rörelsen får
emottagas.
Med gillande häraf, föreslår Utskottet, att föreskriften i 7:de §:n må få
denna lydelse:
2:o.
Mom. 1. Såväl i Banken, som vid Lånekontoren invexlas,
mot Bankens sedlar, Svenskt silfvermynt.
Äfven inköpas, efter de pris, som Fullmägtige hafva att
bestämma, utländska silfvermyntsorter, med undantag af skiljemynt.
Mom. 2. Skulle, vid Lönekontoren, större qvantiteter utländska
silfvermyntsorter erbjudas till inköp, än som kan ske
med de tillgångar, Lånekontorens kassor för tillfället ega, äro
dessa kontor berättigade att, för inköpets verkställande, assignera
på Banken å en för sådant ändamål öppnad särskild
Banko-Utskottets Betänkande N:o lä,
3
räkning, under förbehåll likväl, att kontoret för det assignerade
beloppet, så fort ske kan, redovisar.
Stadgandet i 8:de §:n af Reglementet om ett bokföringspris å Svenska och
Holländska Dukater har till väsendtlig del siri grund deri, att alla utländska valutor
blifvit i Bankens räkenskaper bokförda efter ett visst värde, utan afseende på det
verkliga värdet i Svenskt mynt eller det pris, hvartill valutan blifvit inköpt. Utom
det all räkenskaperna till följd häraf blifvit invecklade och, för den dermed obekante,
svårlattliga, synes det böra ankomma på Fullmägtige att ordna bokföringen
i dess alla delar, hvilket icke kan medföra något äfventyr, då Fullmägtige icke
lära förbise nödvändigheten att vid afslutningar eller andra beräkningar tillse, att
främmande valutor icke uppskattas så högt, att någon olägenhet derigenom uppkommer.
Af synnerligt inflytande kan dessutom ett misstag i detta hänseende, om
ett sådant skulle förelöpa, icke vara.
På dessa skäl, i lörening med hvad i föregående punkt är vordet anfördt,
föreslå Fullmägtige den ändring af ofvanberörda §, som här nedan upptages och
hvilken Utskottet tillstyrker Rikets Ständer att godkänna.
3:o.
I Banken emottagas:
l:o. Svenska och Holländska Dukater, efter det pris, Fullmägtige,
med ledning af priset å guld på utrikes orter, tid
efter annan, bestämma; och
2:o. Konlrolleradt verksilfver efter det pris, Fullmägtige
bestämma, äfvensom kontrolleradt dukat- och arbetsguld eller
annat omyntadt guld efter del för tillfället gällande invexlingspris
på Dukater.
Beträffande 9:de §:n i Reglementet, hafva Fullmägtige anfört följande:
Föreskrifterna om Bankens vexelhandel lida ännu af inskränkningar, som
hindra den att motsvara rörelsens behof och nödga den enskilde till uppoffringar,
hvilka för landet gå förlorade. Först vid sista riksdagen medgafs inköp af Pund
Sterling, ehuru omsättningen med utlandet till största delen försiggår i denna valuta,
och då handelsförbindelserna med Frankrike och Belgien år från år vinna i vigt
och betydelse, i den mån landets trävaror mindre egna sig för den Engelska än
för de Franska och Belgiska marknaderna, skall förlusten vid indragningen al
valutorna för denna export jemnt ökas, om icke Banken sättes i tillfälle att också
köpa vexlar i Francs, för att efter beqvämlighet tillgodogöra de behållningar, som
derigenom kunna uppkomma, då sådant kan ske med fördel eller åtminstone utan
förlust. Dessutom kan det icke vara förenadt med synnerlig svårighet för Fullmägtige
att finna säkra handelshus å de större handelsplatserna, men deremot en
fördel att på flera orter hafva fördelade de valutor, som Banken måste hafva i
främmande länder, om icke silfver skall, med stor kostnad och uppoffring både
4
Banko-Utslcottets Betänkande N:o 15.
för Banken och landet, föras fram och tillbaka, då förhållandena föranleda till
dylika omflyttningar. Med anledning häraf föreslå Fullmägtige att det må medgifvas
dem alt uppköpa de vexlar, som de pröfva lämpligt, och alt i förvar nedsätta
behållningarne, der sådant anses tjenlig!; hvarförutan utväg torde böra beredas
att kunna köpa vexlar i Svenskt mynt, dragna å utrikes ort, om sådana förekomma,
hvilket åtminstone icke bör motarbetas.
Utskottet, som i alla delar gillar hvad Fullmägtige, till stöd för deras förslag
om ändring al Reglementets 9:de § anfört, får, under åberopande al yttrandet bär
ofvan om olurnpligheten att genom Banko-reglementet bestämma angående sattet
för bokföring i Bankens räkenskaper, hemställa, dels att momenterna 1, 2 och 3
»f 9:de § erhålla denna lydelse:
4:o.
Morn, 1. Fullmägtige bemyndigas alt, af välkända och
solida trassenter eller endossenter, låta i Stockholm, Göteborg
och Malmö, efter den kurs Fullmägtige bestämma, köpa vexlar,
betalbara å utrikes ort, dragna på tre månader eller kortare tid.
Mom. 2. Den fond, som till följd af vexelköp eller andra
aftal finnes å utrikes ort för Bankens räkning stående, ega
Fullmägtige att, på tjenligaste vis, disponera, antingen genom
indragning af silfver eller guld eller och medelst afgifvande
af vexlar.
Införskrifvet silfver och guld skall alltid mot sjöfara försäkras.
Såväl beloppet af de vexlar, hvilka få afgifvas, som kursen
å desamma bestämmes af Fullmägtige.
Mom. 3. Fullmägtige ega att förordna hos hvilket eller
hvilka handelshus eller bank-inrättningar å utrikes ort depositioner
för Bankens räkning få verkställas;
dels att 4:de mom. af samma §, så lydande:
“I de angående bokföringen och redovisningen nu gällande föreskrifter äro
Fullmägtige berättigade att vidtaga sådana förändringar, hvarigenom reda och en
kelhet
i förening med säker kontroll bäst må vinnas."
5:o.
må från blifvande Reglemente uteslutas;
dels att, då indragning Irån utrikes ort, äfven af guld ifrägakommer, mom,
12 får lyda, som följer:
Banko-Utskottets Betänkande N:o 15,
5
6:0.
Inkomster och utgifter vid uppköp och försäljning af vexlar
samt indragning af silfver och guld upptagas i särskild vinstoch
förlust-räkning;
samt dels
7:o.
att föreskriften i 13:de mom. får från Reglementet utgå;
varande detta moment
så lydande:
“Vid bokföring i Bankens räkenskaper beräknas 300 Mark Hamburger-Bauko
eller 150 Preussiska Thaler till 400 R:dr R:mt och 1 Pund Sterling till 17 R:dr.u
Verkliga meningen med det i ll:te §:n af Reglementet förekommande uttrycket
att kreditivrätt skall beredas Banken för “ett belopp i silfver11 kan,
enligt Fullmägtiges förmenande, vara tvifvelaktig; men då det torde medgifvas att
om någon inskränkning i Fullmägtiges rätt att välja platser för negociation om
län eller kreditiv är afsedd, en sådan inskränkning är öfverflödig för att icke säga
skadlig; så föreslå Fullmäglige uteslutande från §:n af orden “i silfver11.
Sorn denna föreskrift, tillkommen vid en tid då Fullmägtige saknade rättighet
alt köpa och sälja vexlar å annan utländsk myntsort, än Hamburger-Banko, sedermera
bibehållits oförändrad; lärer under nuvarande förhållanden, den ifrågasatta
uteslutningen vara fullt ändamålsenlig; och Utskottet tillstyrker alltså, att nämnda
må erhålla denna lydelse:
8:0.
Då Bankens säkerhet det kräfver, ega Fullmägtige att, till
förstärkande af metailiska kassan, å utrikes ort upptaga lån
eller bereda Banken kreditivrätt till belopp, motsvarande högst
Tolf Millioner Riksdaler Riksmynt.
I sådant afseende hafva Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t, uppå Fullmägtiges
anmälan i ämnet, täcktes låta bemedla det af Fullmägtige lör
Bankens säkerhet nödigt ansedda lånet under den form, som
lör ändamålet kan finnas erforderlig samt å ett sådant lån
meddela Dess nådiga garanti.
Då allt det silfver och guld, som på grund af Kongl. Myntverkets attester
emottages, beräknas till beloppet i fint, har det synts Fullmägtige, det stadgandet
13:de §:n att silfrets och guldets halt kan föranleda till vägradt inköp deraf icke
tillhöra Banken, utan Kongl. Myntverket; hvadan Fullmägtige hemställt om uteslutande
från §:n af sista meningen, så lydande: “beroende det af Fullmäglige at I
bestämma, huruvida silfver och guld under den i allmänhet bestämda lägsta hal
må emottagas.11
6
Banko-Utskottets Betänkande N:o IS.
Till denna hemställan, får Utskottet tillstyrka bifall; kommande, under förutsättning
häraf, 13:de § att lyda som följer:
9:o.
Allt silfver, som till Banken eller för dess räkning levereras,
med undantag af kontrolleradt verksilfver, äldre Svenska
silfvermyntsorter och sådant utländskt mynt, som erbjudes til!
omedelbar invexling, efter de af Fuilmägtige fastställda pris,
äfvensom allt guld, hvilket likaledes varder levereradt, med
undantag af kontrolleradt dukat- och arbetsguld, kommer hädanefter
att, i likhet med hvad hittills vanligt varit, undergå
prof af vederbörande vid Myntverket, hvilkas deröfver utfärdande
attester skola utvisa ej mindre verkliga beloppet i fint,
än äfven värdet i Riksdaler eller Dukater.
16:de § i nu gällande Reglemente är af följande innehåll:
“Énligt §: 1 i lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830, jemförd
med §§ 1 och 2 i lagen angående myntbestämningen af samma dag, är
Banken ovilkorligen skyldig att, när så påfordras, sina sedlar med Svenskt silfvermynt
inlösa efter den grund, att 128 Skillingar Banko eiler 4 R:dr R:ml gälla lika
med en Riksdaler i silfver, efter den, med afseende å slagskattens beräkning i
myntet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade 1664 ärs myntfot; börande
Fuilmägtige tillse att, såvidt ske kan, prägladt sillvermynt af alla fastställda sorter
städse finnes i förråd. “
Denna § innefattar alltså allenast ett sammandrag af stadgandena i lagarne
af den 1 Mars 1830 angående myntbestämningen samt för Rikets Ständers Bank,
likväl med ett tillägg i slutet, som har afseende på tillhandahållandet af de särskilda
silfvermyntvalörerna; och angående dessa äfvensom de valörer, hvari guldmynt
skola präglas, är i § 22 intagen en hänvisning till de härom gällande Kongl.
Förordningarne af den 3 Februari 1855 och den 9 Maj 1835.
Vid granskningen af nu nämnda stadganden har Utskottet tagit under ompröfning
en af Herr J. Sundvallson inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt motion
(N:o 62), deri föreslagits, att prägling och utvexling från Riksbanken af Silfverspecier
matte upphöra; äfvensom Utskottet i sammanhang med hithörande frågor förehaft
den af Rikets Ständers år 1865 församlade Revisorer uti 15 .§ af deras berättelse
gjorda framställning, deri Revisorerne, efter att hafva omförmält dels hurusom
den Svenska Specien innehåller större qvantitet finsilfver än Hamburger-Thalern,
dels de förluster för landet, hvilka i följd häraf uppkomma genom det Svenska silfver—
myntets utförande och nedsmältning, uttalat den åsigt att något annat verksamt
medel till förekommande af dylika förluster icke torde finnas, än en förändring
i grunden för utmyntning af det Svenska silfvermvntet.
Med anledning af nyssberörda två framställningar, af hvilka den utaf Herr
Banko-Utskottets Betänkande N:o 15.
1
Sundvallson framställda, icke innefattar någon förändring i utmyntningsgrunden,
utan allenast ett afskaffande af de högsta silfvermyntvalörerna, har Utskottet anmodat
Banko-fullmägtige att meddela utlåtande deröfver, huruvida det kunde
anses med grunderna för landets myntväsende förenligt samt för Banken fördelaktigt
att prägling och utvexling från Riksbanken af silfvermynt å 4 R:dr och 2
R:dr för framtiden inställdes; och anser Utskottet sig höra gifva Rikets Ständer del
af hvad Fullmägtige med föranledande af Utskottets berörda anmodan anfört.
Fullmägtige hafva til! en början erinrat hurusom de af Rikets Ständers Revisorer
afgifna berättelser innefattade upplysning derom, alt af de från Banken
utvexlade silfvermynt största beloppet utgjorts af hela Silfverspecier eller 4 Riksdaler
Riksmynt stycken, dock att denna utvexling de sednast förflutna två åren
varit vida mindre än de nästförutgångna åren. Att denna utvexling endast i ringa
mån varit föranledd al rörelsens behof inom landet, visade sig deraf, att ifrågavarande
myntsort blott undantagsvis förekomme i rörelsen, och det vore således
antagligt att utvexlingen hufvudsakligen afsett liqvider på utrikes orter. Detta
användningssätt af nämnda myntsort kunde, såsom Fullmägtige hos Rikets Ständers
år 1865 församlade Revisorer anmält, ej förebyggas, äfven om vexlar å små
belopp å Banko-Mark af Banken trasserades, så länge Svenska silfvermyntet står
i högre värde än Hamburger-Banko. emedan värdeskilnaden kunde tillgodogöras
vid de liqvider, som å utrikes ort med silfver verkställas. — Följden blefve emellertid
att såväl Staten, som Banken tillskyndades utgifter, hvilka det vöre ganska
önskvärdt att kunna förebygga. För Staten uppkomme omedelbar utgift deraf att
den myntskatl, som skall till Kongl. Myntverket erläggas af hvar och en, som
låter derstädes utmynta silfver, vore otillräcklig för betäckande af de med myntningen
förenade kostnader, och Bankens utgift härflöte af nödvändigheten att från
utrikes ort indraga det för myntningen, för Bankens räkning, erforderliga silfver
och att vid utmyntningen deraf erlägga myntskatt. — Derest inställandet af prägling
för Bankens räkning och utvexling derifrån af silfvermynt å 4 R:dr och 2
R:dr kunde leda till förminskning af berörda, för isynnerhet Banken, ganska be
tydliga
utgifter, skulle Fullmägtige ej tveka att understödja det väckta förslaget,
men Fullmägtige befarade att den ifrågasatta åtgärden skulle kunna verka i motsatt
rigtning, eller till ökande af utgifterna för åtminstone Kongl. Myntverket.
Enligt Kongl. Mynt-ordningen af den 9 Maj 1835 skola alla silfvermynt, som ut
myntas
på grund af Kongl. Förordningen om rikets mynt af den 3 Februari 1855,
innehålla tre delar fint silfver mot en del koppar och således vara tolflödiga.
Väl finge, enligt först åberopade Kongl. Förordning, remedium i vigt vara högre
för de mindre än för de större mynten, men som bestämmelsen af remedium medgåfve
lika stor limit öfver som under den fastställda normala vigten, följde deraf,
att om det ena myntstycket, inom gränserna för remedium, understege i vigt, ett
annat deremot kunde öfverstiga normala vigten, så att, på sådant sätt, en stor
qvantitet af samma myntsort kunde, på det hela, utvisa den bestämda normala
8
Banko-Utekottefs Betänkande N:o 15.
vigten. Det kunde derför icke antagas att utförsel af mynt å 1 R:dr och derunder
skulle lemna ett sämre resultat för exportörer, än utförsel af mynt å 4 R:dr
och 2 R:dr, men deremot vore det obestridligt, att emedan myntningskostnaden
för alla mynt af 1 R:dr och derunder är större, än för mynt af högre valörer,
förlusten för Staten och Banken ock blefve större då mynt af de lägre valörerna
användes till utförsel; och till denna utförsel kunde förbudet att från Banken utvexla
silfvermynt af 4 R:dr och 2 R:dr lätt leda. — Men om ock deri ökade
transportkostnad, som det mindre silfvermyntet sannolikt ådrager exportören, eller
andra orsaker skulle afhålla vederbörande från användandet af mindre silfvermyntvalörer
till liqvider å utrikes ort, kunde det ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt
att omöjliggöra utbekommandet från Banken af de högsta silfvermyntvalörerna.
Den under sednaste åren minskade utvexlingen af nämnda valörer syntes antyda
att spekulation i stort å samma valör icke ilrågakommit, och någon betydlig förlust
på denna vexling hade således icke uppstått. Utvexlingen kunde deremot
anses ha haft till hufvudsakligt syfte att för små liqvider å utrikes ort bereda sig
ett derstädes kändt mynt; och till erhållande deraf i Banken borde väl den trafikerande
kunna anses ega skäliga anspråk, då han till inlösen företer denna
Banks egna sedlar. I motsatt fal! och om de mindre silfvermynten icke vunne
samma användbarhet å utrikes orter, som de större silfvermynten, kunde den trafikerande
ofta nödsakas att göra uppoffringar, som, utan alt minska Kongl. Myntverkets
utgifter, komme utländningen till godo.
Det borde för öfrigt ej lemnäs å sido att vägradt utgifvande från Banken af
de högsta silfvermyntvalörerna möjligen kunde hos en och annan alstra föreställning
om Bankens oförmåga att med silfver inlösa sina sedlar, en föreställning
destomera förlåtlig, som Bankens inställande af all silfverutvexling i början af
detta århundrade föregicks af det förordnande att från Banken utgifva allenast den
dåvarande minsta silfvermyntsorten.
Då Fullmägtige, på grund af hvad sålunda anfördt blifvit, icke ansåge det
vara för Banken lördelaktigt, att prägling och utvexling från Riksbanken af
silfvermynt å 4 R:dr och 2 R:dr för framtiden inställdes, ehuru en sådan åtgärd,
den der icke förutsatte ändring i hvarken den ena eller den andra af ofvan åberopade
Kongl. Förordningar, följaktligen ej rubbade grunderna för landets myntväsende
eller kunde anses vara med dessa grunder oförenlig, ville Fullmägtige
deremot fästa uppmärksamhet på en i Banko-reglementet varande föreskrift, genom
hvilkens förändring Fullmägtige skulle erhålla mera frihet, än nu är fallet vid
ordnandet af sillvermyntutvexlingen från Banken.
Den föreskrift, sorn innefattas i 16 § af Reglementet hade ursprungligen icke
haft annat syftemål, än att i sammandrag framställa bestämmelserna om Bankens
Ovilkorlig^ pligt att, vid anfordran, med Svenskt silfvermynt inlösa sina sedlar efter
fastställd grund, och var således vid sin tillkomst befriad från alla för densamma
främmande tillsatser; men redan vid 1844—1845 årens riksdag ansågo Rikets
Ständer
Banko-Utskottets Betänkande N:o 15.
9
Ständer nödigt att i denna föreskrift göra en förändring, som skulle för Bankostyrelsen
angifva, att Banken icke vore förbunden att tillhandahålla allmänheten
bestämdt den silfvermyntsort, som i utbyte mot Bankens sedlar äskades, hvadan
efter orden: „är Banken ovilkorligen skyldig att, när så påfordras, sina sedlar med
Svenskt silfvermynt,, tillädes „af de sorter, hvarå tillgång finnes,,. De för denna
förändring anförda skäl voro hufvudsakligen: att myntningen (ör Bankens räkning
borde inskränkas inom vexelbehofvet i riket, enär myntningen af silfver medförde
förlust lör Staten, samt att Banken, för de utländska liqviderna kunde tillhandahålla
omyntadt silfver, hvilket ock dertill vore ändamålsenligare än myntadt. Föreskriften
bibehölls med berörda förändring till 1859—1860 årens riksdag, då,
till följd af gjord framställning derom att Banken måtte förpligtas att till den,
som sådant åstundade, dädanefter aljtid hålla hela Specier tillhanda i vexling, Rikets
Ständer förordnade att, med uteslutande från föreskriften af orden : „af de
sorter, hvarå tillgång finnes,,, vid densamma skulle fogas det sedermera bibehållna
tillägget, så lydande: „börande Fullmägtige tillse att, så vidt ske kan, prägladt
sillvermynt af alla fastställda sorter städse finnes i förråd.,,
Som, tili stöd för detta tillägg uttalades den åsigt, att möjligheten för Banken
atj i vexiingsväg tillhandahålla silfvermynt af hvarje särskild valör ej finge
vara af annat beroende, än att Bankens reqvisitioner hos Kongl. Myntverket icke
kunde inom förelagd tid fullgöras, hade Fullmägtige funnit sig vara pligtige att
öka förrådet al äfven de myntsorter, hvilka uttagas hufvudsakligen för att från riket
exporteras, och af sådan anledning hade myntning af isynnerhet 4 R:dr R:mtstycken
skett (ill belopp, mer än tillräckligt för att kunna tillhandahålla denna
myntsort för ändamål, hvartill den, enligt Fullmägtiges förut uttalade åsigt, alltid
borde vara i Banken tillgänglig; och hemställde Fullmägtige alltså, huruvida icke
ofvanberörda slutmening i 16 § af Banko-reglementet måtte kunna derifrån borttagas.
Då Utskottet för det från Fullmägtige infordrade utlåtandet hemtat anledning
jemväl af 15 § i den af sednast församlade Revisorer till Rikets Ständer aflåtna
berättelse och nämnda § innefattade en af bemälde Revisorer uttalad åsigt att annat
verksamt medel till förekommande af den förlust, som för Banken uppkommer
deraf att Svenska silfvermyntet har högre värde, än lfamburger-Banko, icke funnes,
än en förändring i grunden för utmyntning af Svenska silfvermyntet, hade
Fullmägtige ansett sig böra erinra om hvad i denna fråga sednast förekommit.
På angelägenheten af en förändring i grunden lör utmyntningen fästades Rikets
Ständers uppmärksamhet vid förra riksdagen, i följd af en inom Vällofliga
Borgare-Ståndet då väckt och lill Utskottet remitterad motion (N:o 198), hvarigenom
afsågs att gifva Svenska Silfverspecien lika värde med en och en half Vereins-thaler,
och Banko-Utskottet, som erkände vigten af den ifrågaställa förändringen,
tillstyrkte i Memorial N:o 25, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Betänkande N:o i o.
underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t i nåder täcktes låta genom vederbörande
verkställa undersökning till utrönande deraf, huruvida en förändring i myntfoten i
den genom omförmälda motion angifna syftning funnes verkställbar, samt derefter
och för den händelse Kongl. Maj:t skulle anse densamma ändamålsenlig, nådigt
förslag i ämnet till Rikets Ständer afgifva; men sedan Utskottet, vid behandling
af erhållna återremisser å förenämnda Utlåtande, inhemtat, att Rikets Ständer då
redan beslutat i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit, efter genom sakkunnige
man verkställd undersökning oell utredning, ville vidtaga de åtgärder, som
kunde leda till antagande i de tre Skandinaviska rikena af ett gemensamt system
för mått, mål, vigt och mynt, ansåg Utskottet, enligt Memorial N:o 37, vid det
förhållande att nämnda underdåniga skrifvelse i sig innefattade hvad som åsyftats
att vinna genom det af Utskottet afgifna förslag, samma förslag ej böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda, hvarvid Rikets Ständer läto bero.
De skäl, som i ofvannämnda motion blifvit anförda till stöd för det deri afgifna
förslag om den förändring i grunden för det Svenska silfvermyntets ulmyntnirig,
hvarigenom detta mynt blifvit lika i värde med de Tyska staternas mynt,
syntes Fullmägtige tala för önskvärdheten af en undersökning om verkställbarheten
af förändring i utmyutningsgruuderna i berörda eller någon annan syftning.
Till hvad Ranko-fullmäglige omförmält angående det vid sistförflutna riksdag
ifrågasätta åvägabringandet af ett för de tre Skandinaviska rikena gemensamt mått-,
vigt- och myntsystem, torde Utskottet böra foga den upplysning, att, sedan den
af Rikets Ständer beslutade underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t inkommit,
hade till en början och enär anledning förekommit att enahanda fråga om antagande
i de Skandinaviska rikena af ett gemensamt mått-, vigt- och myntsystem
äfven i Norge och Danmark blifvit väckt, upplysning härom från nämnda länder
äskats; hvarefter och sedan de begärda upplysningarne inkommit samt, enligt desamma,
förslaget att särskildt för de Skandinaviska rikena antaga ett gemensamt
mått-, vigt- och myntsystem, syntes, jemväl med afseende ä yppad fråga om införande
i de Europeiska staterna i allmänhet af ett lika system i dessa hänseenden,
icke kunna med utsigt lill framgång nu göras till föremål för vidare behandling,
Kongl. Maj:t, vid ärendets förnyade föredragning den 2 September 1865,
förklarat Rikets Ständers underdåniga framställning i denna del icke för närvarande
till någon åtgärd föraideda.
Hvad nu först angår den ofvan omförmälda, af Rikets Ständers Revisorer
gjorda framställningen, finner Utskottet denna framställning åsyfta en sådan förän
dring af rikets mynt, som förutsätter jemväl förändring i de hufvudgrunder, hvilka
äro bestämda genom nuvarande stadganden i iagarne angående myntbestämningen
och för Rikets Ständers Bank; vid hvilket förhållande och då hvarken Revisorerne
i ämnet afgifvit något bestämdt förslag i den syftning deras framställning antyder,
ej heller annorledes vid innevarande riksdag något förslag rörande denna sak blifvit
väckt och till Utskottet remitteradt, men det, enligt 2:dra § a( Utskottets in
-
Banko-Utskottets Betänkande N:o 15.
1]
struktion, är Utskottet uttryckligen förbjudet att omedelbart, till, öfverläggning upptaga
något, sorn syftar till rubbning eller förändring uti de i samma § omföpmälda
Bankens Imfvudgrunder, får Utskottet för Rikets Ständer tillkännagifva,
10:o.
\
att Utskottet ansett sig förhindrad t att å Rikets Ständers
Revisorers nu ifrågavarande framställning lästa något afseende.
Vidkommande dernäst det förslå", om uteslutande Irån 16:de §:n af den deri
förekommande slutmening, hvarigenom det ålagts Fullmägtige tillse att, så vidt ske
kan, prägladt siifvermynt af alla fastställda sorter städse finnes i förråd, till framställande
af hvilket förslag Fullmägtige hemtat anledning af det ofvan berörda,
från dem infordrade utlåtandet i fråga om dels Herr Sundvallsons motion dels
sednast församlade Revisorers framställning angående förändring i nu stadgade utmyntningsgrund,
får Utskottet, under hänvisning till de här ofvan intagna upplysningar
rörande tillkomsten af det ifrågavarande stadgandet, hvilka Fullmägtige i sitt
utlåtande meddelat, fästa uppmärksamheten derpå, att frågan i sjelfva verket gäller
huruvida den, hvilken mot Bankens sedlar vill förskaffa sig klingande mynt, är
berättigad att fordra sådant af deri valör, han för sig finner lämplig, eller det
skall vara Banken öppet lemnadt att härutinnan handla endast efter dess fördel
eller godtfinnande. I (le bestämmelser, som angående realisationen ursprungligen
beslötos, blef, så vidt Utskottet har sig bekant, icke någonting i denna fråga stadgadt,
utan berördes densamma först genom de i 101 § af 1845 års Banko-reglemente
intagna, här ofvan vid relereringen af Fullmägtiges utlåtande anförda ord,
enligt hvilka Bankens skyldighet att emot dess sedlar utlemna siifvermynt ansågs
böra vara inskränkt till de sorter, hvarå tillgång funnes. En förändrad åsigt gjorde
sig deremot gällande vid 1859—1860 årens riksdag, då, till följd af gjord framställning
om Bankens förpligtigandp att till den, sorn sådant öst.undade, alltid hålla
hela Specier tillhanda i vexling, uti det utfärdade Reglementets § 98 intogs den i
§ 16 af nuvarande Reglemente bibehållna slutmeningen, hvilken innebär ett erkännande
af skyldighet för Banken att åt den, sorn för dess sedlar begär klingande
mynt, utlemna sådant af den myntsort, sedelhafvare!) för sitt behof finner ändamålsenlig,
ehuru med en i orden „sä vidt ske kan,, inlagd inskränkning, hvilken
föranleddes deraf, att möjligheten för Banken att tillhandahålla siifvermynt af hvarje
särskild valör berodde derpå, i hvad män Bankens reqvisitioner hos Kongl. Mynt
verket
kunde af detta fullgöras.
Oafsedt de i sjelfva saken grundade skäl, som bjuda att alla de uti gällande
förordningar bestämda myntsorter böra, åtminstone så vidt ske kan, hållas tillgängliga,
synes älven den omständigheten icke sakna vigt att, om Bankens skyldighet
att tillhandahålla alla gällande myntsorter, efter att under en längre tid hafva varit
uttryckligen stadgad, återigen, på sätt med det ifrågasatta borttagandet af slutmeningen
i 16 § åsyftas, inskränktes, sådant med sannolikhet kan antagas komma
12
Banko-Utskottets Betänkande N:o 15.
att föranleda ett, om än aldrig så ogrundadt, likväl för Banken sjelf menligt misstroende
till Bankens förmåga att under alla förhållanden honorera sina förbindelser.
För öfrigt synes det, som om den större frihet vid ordnandet af silfverutvexlingen
från Banken, hvilken Fullmägtige genom deras förslag afsett att åt sig
bereda, svårligen skulle kunna utöfvas på ett med billighet öfverensstämmande sätt,
då de vederbörande, hvilka skulle ega att i hvarje särskildt fall afgöra om den
myntsort, som äskades, eller någon annan borde utlemnas, knappast kunde, åtminstone
utan ett obehörigt inträngande i dei vexlingssökandes enskilda angelägenheter,
bedöma, huruvida deras begäran vore af beskaffenhet att böra villfaras eller
icke.
Utskottet, som alltså icke kan tillstyrka bifall till Fullmägtiges hemställan om
borttagande af slutmeningen i nuvarande 16 §, hemställer,
ll:o.
att samma § må bibehållas oförändrad, sådan den här ofvan
är anförd.
Deremot får Utskottet, instämmande i hvad Fullmägtige i fråga om den af
Herr Sumlvallson väckta motion anfört, för Rikets Ständer föreslå,
12:o.
att, med afslag å samma motion, nuvarande Reglementes 22
§ må få oförändrad lyda sålunda: Silfvermynt präglas af de
i Kongl. Förordningen under den 3 Februari 1855, och
guldmynt af de i Kongl. Förordningen under den 9 Maj 1835
uppräknade valörer.
Vid 26 §, hvilken innehåller bestämmelser angående hvad som skall såsom
Bankens sedelstock anses och beräknas, hafva Fullmägtige dels anmärkt att, till
följd af förändrade arbetsordningar inom Bankens kontor, numera icke användas
invisningar och insättningsbevis af den beskaffenhet, att de kunna hänföras under
utelöpande sedlar, dels fästat uppmärksamhet på en i punkten b) befintlig oegentlighet,
ithy att derstädes omnämnas, utan inskränkning, medel innestående på räkningar
i Depositionskontoret, under det likväl sedermera i punkten c) omförmälas
särskildt vissa medel, som jemväl innestå på räkningar i Depositionskontoret,
och får Utskottet, efter iakttagande af i dessa delar erforderliga ändringar, föreslå
följande lydelse åt det stadgande, som kommer att motsvara nuvarande § 26:
13:o.
Såsom Bankens sedelstock anses och beräknas:
a) utelöpande sedlar;
b) medel, insatta på räkningar i Depositionskontoret och ej
Banken tillhöriga; \
Banko-Utskottets Betänkande N:o 15.
13
c) obegagnade andelar af fåne- o-h krediti vförlagen, tillhörande
de särskilda lånegreriarne;
dock skall frän sålanda beräknad sedelstock afdragas;
l:o) förskott till invexling af förslitna sedlar;
2:o) invexlade otydliga sedlar; och
3:o) förskott till postvexelräkningen.
Genom 27 § i Reglementet angifves maximum för den del af sedelstocken,
som icke motsvaras af Bankens metalliska kassa; och har Utskottet i sammanhang
med denna § förehaft en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr Cederschiöld.
, Rudolf\ väckt motion, (N:o 132), deri föreslagits:
l:o att enskilda bankinrätlningar hädanefter icke må ega rättighet att utgifva
egna tryckta eller graverade sedlar (skuldsedlar) samt att sådana banker ej må
grundas på utländska lån;
2:o att från Rikets Ständers Bank skola utgifvas dels silfversedlar, såsom
hittills, och dels stadsfastighetssedlar;
3:o att stadsfastighetssedlarne böra till utseende och valör vara fullkomligt
lika med silfversedlarne, blott med skilnad i afseende på innehållet, hvaruti bör
ingå att de inlösas med silfversedlar å det ställe, som sedeln tillkännagifver;
4:o att uti de flera, eller till en början kanske endast färre städer, der desamma
må finnas behöfliga, skola inrättas statslånekontor, grundade på fond af en
million eller mera eller mindre, allt efter ortens behof, från hvilka kontor lån erhållas
i statsfastighetssedlar;
' 5:o att dessa lånekontor förses med erforderligt belopp silfversedlar för inlö
sen
af statsfastighetssedlar, som möjligen ifrågakommer, men sannolikt icke i någon
betydligare mån i frågasättes, och att lånekontoren i detta afseende sättas i
förbindelse med ränterierna ;
6:o att jemte det belopp statsfastighetssedlar, som för lånekontoren är nödigt,
särskildt utgifves och ställes till Riksgälds-kontorels disposition, för jernvägsarbete!
m. fl. föremål intill nästa riksdag, en summa af t. ex. 30 millioner Riksdaler statsfastighetssedlar,
hvilka, i afseende på deras inlösen emot silfversedlar, i den mån
sådant möjligen ifrågasättes, lämpligen fördelas på statslånekontoren, som besörja
iidösningen;
yttrande motionären tillika, för den händelse hans förslag icke funnes antagligt
i sin helhet, utan de enskilda bankerna ansåges böra få förblifva vid rättighet
att utgifva tryckta eller graverade skuldsedlar, att intet hinder deraf syntes
uppstå för Staten att bredvid de enskilda bankerna eller lika med dem äfven utgifva
sedlar, grundade, likasom deras, på värde i fast gods; äfvensom motionären
slutligen, derest intetdera af nu nämnda förslag kunde vinna afseende, ifrågasatt
att, till undvikande af alltför stor utländsk skuldsättning, tillgång borde beredas
på det sätt, att Staten upptoge ett utländskt lån af t. ex. 5 millioner Riksdaler,
14
Banko- Utskottets Betänkande N:o 15.
som i ädla metaller inlades i Bankens hvalf och mot hvilken tillökning i metalliska
kassan Banken utan fara borde kunna utgifva sex gånger så mycket i myntrepreseutativer.
Första punkten i denna motion berör visserligen ett ämne, som icke egentligen
står i sammanhang med Banko-reglementets föreskrifter; men då motionärens
förslag i nämnda punkt om förbud för enskilda banker att utgifva egna banksedlar
tydligen förutsätter antagandet af hans i de följande punkterna framställda förslag,
hvilka direkt afse en fullkomlig förändring af grunden för och föreskrifterna
om Riksbankens sedelutgifning, har Utskottet ansett sig kunna vid detta tillfälle
yttra sig öfver Herr Cederschiölds motion i dess helhet.
Utskottet torde härvid ej behöfva hvarken till vidlyftigare vederläggning upptaga
de skäl och grunder, motionären i sin genom trycket för Rikets Ständer tillgängliga
motion anfört, eller annat äri i största korthet påpeka, att då motionären
förmenat att ett ordnadt, fast och bestående myntväsende kunde tillåta utgifva
ndet af myntrepresentativer på en sådan grund, som motionären kallar „fast
gods.,, och att detta verkligen skulle utgöra grunden för den sedelutgifning, som
nu sker genom enskilda banker, han förbisett innehållet af nu gällande lag för
dessa banker. Denna lag angifver nemligen tydligt att de hypothek, vare sig uti
fastighetsinteckningar eller obligationer, som det åligger de enskilda bankerna att
innehafva, väl innefatta en garanti i första rummet för de förbindelser, sorn bestå
i utgrina banksedlar, men ingalunda utgöra grunden för sedlarnes vare sig utgifvande
eller användning i den allmänna rörelsen, hvaremot denna grund helt och
hållet är att söka uti det förtroende, som skänkas bankerna; och föröfrigt förkastas
den utgifning af så kallade statsfaslighetssedlar, som motionären föreslagit att
genom Rikets Ständers Bank anordnas, så väl af theorien, som af ali hittills vunnen
erfarenhet, hvilken mer än tillräckligt ådagalagt de olyckor, hvilka så beskaffade
financiela åtgärder medföra.
Utskottet torde härmed halva tillräckligt angifvit skälen för sin hemställan
14:o.
att Herr Cederschiölds ifrågavarande motion icke må till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda;
och som föröfrigt icke någon förändring af nuvarande stadgande i 27 § ansetts
böra göras, föreslår Utskottet,
15:o.
att denna § må bibehållas, så lydande:
Maximum för den del af sedelstocken, beräknad enligt
förestående §, som icke motsvaras af Bankens metalliska kassa,
fastställes till ett belopp af Tretio Millioner Riksdaler.
Banko-Utskottets Betänkande N:o tö.
15
Reglementets 28 § innehåller föreskrifterna om de åtgärder Fullmägtige hafva
att vidtaga, när metalliska kassan fortfar alt minskas eller Bankens ställning i
öfrigt påkallar särskilda mått och steg; i hvilket afseende föreskrifter lemnäs angående
indragningen af Bankens utestående medel.
I dessa föreskrifter har Utskottet icke lör afsigt att föreslå någon väsendtligare
förändring; men då Rikets Ständer godkänt Utskottets ' uti Betänkandet N:o
10, angående låne- och kreditivrörelsen i 8:o punkten framställda förslag, att, med
undantag af hvad som till bestämdt belopp är anvisadt till utlåning med omsättningsruU,
de öfriga medel, som kunna och böra alses för lånerörelsen, skola sammanföras
till en gemensam fond, hvars fördelning mellan de särskilda diskont—
och lånekontoren ankommer pä Fullmägtige, samt, i följd häraf anvisandet af särskilda
förstärkningar åt nämnda, icke (ill beloppet bestämda fond ej vidare, såsom hittills,
kan ifrågakomma, föranledes häraf den ändring att punkten a) bör utgå; hvadan
Utskottet, med hemställan tillika att det i §:ns första stycke förekommande, men
öfverflödiga ordet „nu„ må uteslutas, föreslår åt förevarande § följande lydelse:
16:o.
Oberoende af de åtgärder, Fullmägtige, enligt §§ (7, 8, 9,
10 och 11), hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens
metalliska kassa, åligger det Fullmägtige att, när berörda kassa
fortfar att minskas eljer Bankens ställning i öfrigt det på
kallar:
a)
minska diskonteringen och utlåningen från handels- och
näringsdiskont-fonden samt kassakreditivjrörelsen;
b) alldeles inställa omföf mälda diskontering och utlåning samt
kassakreditiv-rörelsen, med undantag dock hvad angår de kreditiv,
som här nedan omförmälas, äfvensom indraga större eller
mindre del af utlåningen från allmänna diskontfonden;
c) till inbetalning inom den i hvarje särskildt fall bestämda
tid uppsäga de Kongl. Kommers-kollegium och Jernkontoret
beviljade kreditiv, äfvensom filialbanker meddelade försträckningar;
samt
d) uppsäga det Riksgälds-kontoret beviljade kreditiv; och böra
dessa till förminskning af Bankens sedelstock anvisade utvägar
begagnas i den ordning, de här ofvan äro uppräknade;
Fullmägtige likväl öppet lemnadt att derförinnan eller samtidigt
dermed försälja Större eller mindre del af innehafvande
obligationer; kommande de medel, som inllyta, att ölverföras till
Bankens reservfond, hvarifrån desamma, när Bankens ställning
det medgifver, må till sina ursprungliga ändamål återföras.
16
Banho-Utskottets Memorial N:o 16.
I de bestämmelser, hvilka uti nu gällande Reglemente finnas intagna angående
Bankens sedlar och dermed gemenskap egande föreskrifter samt angående in- och
utvexling af kopparmynt, har Utskottet icke funnit anledning att föreslå någon ändring.
Stockholm den 19 Februari 1866.
IMso 16
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1866, kl. 6 e. m.
Memorial, angående åtgärder för skiljande från Riksbankens tillgångar
af inlöst kopparmynt af äldre präglar.
Uti till Banko-Utskottet ingifvet Memorial hafva Banko-fullmägtige gjort framställning
om åtgärder för skiljande från Bankens tillgångar af det kopparmynt af
äldre präglar, som Banken tid efter annan inlöst och hvilket nu i Banken qvarligger:
Banko-fullmägtige
hafva i detta afseende anfört följande:
„Kongi. Mynt-ordningen den 9 Maj 1835 föreskref, att kopparmynt skulle utmyntas
å 2, 1, |, \ och ^ sk. Banko och att sålunda ett skeppund stapelstadsvigt
koppar skulle utmyntas till:
300 R:dr B:ko i 2 sk. Banko stycken,
250 „ „ i 1 ,, ,, „
250 „ „ i 3 „ ,,
200 „ „ i 3 „ „ „
200 „ „ i g- „ „ „
»Genom Kongl. Förordningen den 8 December 1848 stadgades, att kopparmynt
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 16. iT
mynt jemväl skulle utmyntas till valör af 4 sk. Banko och att sålunda ett skeppund
stapelstadsvigt koppar skulle utmyntas till 450 R:dr Banko.,,
„ T * 11 följd af Banko-reglementets föreskrilt har kopparmynt af berörda präglar
blifvit för rörelsens behof af Rikets Ständers Bank från Kongl. Stats-kontoret
reqvireradt och godtgjordt efter det åsätta värdet, oell har Banken för sedlar eller
silfver utgifvit del sålunda från Stats-kontoret eller Myntverket mottagna kopparmyntet,
likasom det ålegat Banken att detsamma likaledes mot silfver eller sedlar
från allmänheten inlösa.,,
„Präglingen af det genom ofvanberörda Kongl. Förordningar den 9 Maj 1835
oell den 8 December 1848 fastställda kopparmynt har dock upphört sedan genom
Kongl. Förordningen om rikets mynt den 3 Februari 1855 andra bestämmelser
i afseende på kopparmyntet blifvit gällande.,,
„Rikets Ständers Bank har efter 1856 frän Myntverket mottagit endast kopparmynt
af nu fastställd prägel, men invexlingen af det äldre kopparmyntet fortgår
och utgjorde den 5 nästlidne Januari förrådet deraf:
56 fjerdingar
4
sk.
å
675
R:dr
R:dr 37.800.
104 ,,
2
ii
å
450
46,800.
82
1
ii
å
375
11
11
30,750.
78
2
<r
ii
å
375
11
29,250.
32
i
t
ii
å
300
11
9,600.
4
i
15
ii
å
300
11
1,200.
356 fjerdingar. R:mt R:dr 155,400.
Statsverket är icke förbundet att återlösa det från Myntverket utgifna kopparmyntet,
men genom Kongl. Brefvet den 23 Februari 1842 har det blifvit Rikets
Ständers Bank medgilvet att till Myntverket leverera kopparmynt af den prägling,
som var föreskrifven intilldess Mynt-ordningen af den 9 Maj 1835 utlärdades,
och bestämdes den godtgörelse, som af Myntverket skulle lemnäs, att utgå
med 150 Riksdaler Banko för hvarje levereradt skeppund stapelstadsvigt koppar.„
„Utom det alt nyssberörda stadgande icke afser det ifrågavarande, på grund
af Kongl. Förordningarne den 9 Maj 1835 och den 8 December 1848 präglade
kopparmyntet och att sålunda Banken saknar ovilkorlig rättighet att till Myntverket
leverera nyssnämnda kopparmynt, förekommer det, att det bestämda lösningspriset,
beräknadt efter kopparens vigt, högst betydligt understiger präglingsvärdet,
hvartill Banken emottagit myntet från Myntverket, men härlörutan möter den omständighet,
att, jemlikt nyssnämnda Mynt-ordningar, Myntverket egt rättighet och
förbindelse att äfven genom Konungens Befallningshafvande i länen (och möjligen
annorledes) sprida kopparmyntet. Då Banken fortfarande från allmänheten inlöser det
ifrågavarande kopparmyntet, skall det sannolikt inträffa, att Banken förr eller sednare får
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3
Uauko-Ulskottels Memorial X.o Jo'.
inlösa en stor del älven af det kopparmynt, som icke. genom Banken blifvit till'1
allmänheten utlemnadt.„
„Det från allmänheten inlösta kopparmyntet bokföres nu i Bankens räkenskaper
efter prägelvärdet, ehuru detta värde icke derför kan erhållas. Då det svnes
olämpligt att låta ett sådant förhållande fortfara och då utrymmet i de lokaler,
som äro afsedda för förvarandet af stora general-kassan för kopparmynt, allt
för mycket upptages af det ifrågavarande myntet, samt dertill kommer att ä kopparens
värde uppslår ränteförlust, som icke af någon fördel motsvaras eller förringas,
hafva Banko-fulimägtige ansett åtgärder böra vidtagas för att från Bankens
tillgångar afskilja meranämnda kopparmynt.,,
„ Af den utredning vederbörande inom Banken upprättat, visar det sig:
att, enligt tillgängliga upplysningar, Myntverket af ifrågavarande kopparmynt
utmyntat skeppund stapelstadsvigt 1,758 A8« i värde af 460,275 R:dr 43 sk. Bauko,
eller 690,413 R:dr 84 öre Riksmynt;
alt Banken deraf från My ntverket mottagit 1,612 fjerdingar eller skeppund
i värde af 418,900 R:dr Banko, eller 628,350 K:dr R:mt;
att alltså, utan Bankens medverkan, bland allmänheten blifvit spridt kopparmynt,
motsvarande 146 /A fjerdingar eller skeppund i värde af 41,375 R:dr 43
sk. Banko, eller 62,063 R:dr 84 öre R:mt;
att om hela det af Myntverket präglade kopparmyntet till Banken ingår och
af Myntverket inlöses efter pris, som i Kongl. Brefvet den 23 Februari 1842 är
faststäldt, Banken i detta mynt får vidkännas en förlust af 294,816 R:dr 3 öre
R:mt;
att derest Banken endast skulle inlösa det kopparmynt, som genom Banken
blifvit till allmänheten utlemnadt, förlusten likväl skulle uppgå till 265,650 R:dr;
och
att alltså skilnaden endast skulle utgöra 29,166 R:dr 3 öre.,,.
„Då Banken icke kan undgå att vidkännas förlusten jemväl af sislberörda
belopp, hvilken skulle förekommas endast genom det synnerligen olämpliga stadgande,
att Banken icke skulle mottaga det ifrågavarande kopparmyntet, sedan Banken
inlöst den del deraf, som genom Banken blifvit bland allmänheten spridt; synes
frågan inskränka sig till bestämmande af de åtgärder, som må vara lämpliga
för skiljande från Bankens tillgångar af det redan inlösta kopparmyntet och af det,
som vidare kan till Banken ingå; och som kopparmyntet icke utan någon föregången,
måhända kostsam men säkert besvärlig åtgärd, hvarigenom myntet göres
obrukbart, kan till enskilde utlemnas eller försäljas, så lärer väl annan utväg saknas,
än alt till Kongl. Myntverket för nedsmältning öfverlemna detta kopparmynt
mot den ersättning, som der kan erhållas. Denna ersättning torde icke kunna
påräknas till högre belopp, än som genom ofvanberörda Kongl. Bref är bestämd.,,,
Utskottet, som, lika med Fullmägtige, finner det olämpligt att det af Banken
inlösta kopparmynt utaf äldre präglar fortfarande i Banken qvarligger och i
Banko■ Utskottets Memorial N:o lii.
19
dess räkenskaper bokföres efter ett högre varde, än som derföre kari erhållas, anser
sig fördenskull och med afseende på hvad Fullmägtige i öfrigt anfört, böra,
i öfverensstämmelse med hvad äfven af Fullmägtige blifvit föreslaget, hos Rikets
Ständer hemställa,
att Banko-fullmägtige måtte bemyndigas, dels att låta till Kongl.
Myntverket öfverlemna det enligt Kongl. Mynt-ordningen den
9 Maj 1835 och Kongl. Förordningen den 8 December 1848
präglade kopparmynt, som nu finnes i Bankens förråd eller
framdeles till Banken ingår, mot den ersättning af Kongl.
Myntverket, som uppå vederbörandes underdåniga anmälan kan
i nåder varda bestämd, dock icke understigande 225 R:dr
för ett skeppund stapelstadsvigt, elier 3,20 centner koppar,
dels ock att å Bankens vinst- och förlust-räkning låta afskrifva
den förlust, som uppkommer genom skilnaden emellan det
sålunda till Myntverket ievererade kopparmyntets bokförda värde
och den ersättning, som derför till Banken inflyter.
Stockholm den 19 Februari 1866.
Stockholm, tryckt hos JL& A. Riis, ssik;.
Banko- Utskottets Memorial jVs 17.
1
&:o 17.
Arik. lill Exp. Utslt. den 6 Mars 1866, kl. 1 e. ro.
Memorial, avgående afskrifning af åtskilliga vid Diskontkontoret
upptagna diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade
öfverräntor å dylika, lån.
Hos Utskottet har Styrelsen öfver Bankens Diskont-kontor hemställt om afskrifning
af 31 lån från allmänna diskontfonden och 9 lån från handels- och nä
rings-diskontfonden
äfvensom af upplupna öfverräntor å 8 lån, för hvilka, sedan
kapitalen blifvit indrifna, ytterligare liqvid icke kan Vinnas; och har Styrelsen
beträffande hvar och en af ifrågavarande fordringar meddelat upplysningar, af hvilka
Utskottet inhemtat:
l:o) att kapitalåterstoderne på 24 stycken af lånen ur allmänna diskontfonden
äfvensom de 9 lånen från handels- och närings-diskontfonden äro af den be
skaffenhet,
att icke något vidare kan derå indrifvas, enär såväl låntagarne som
löftesmännen eller hypotheksutgifvarne antingen redan i utfattigt tillstånd aflidit
eller, der de ännu lefva, äro utfattiga, boende inhyses och saknande det nödvändigaste,
eller sängliggande af svaghet m. m., hvadan de vid hållna undersökningar
befunnits sakna all förmåga att rätt för sig göra, eller ock begifvit,
sig ur riket, utan att underrättelser kunnat erhållas, om de fortfarande lefva eller
äro döda;
2:o) att af de till afskrifning föreslagna öfverräntorna 400 R:dr 98 öre
utgöra dylika räntor å 5 stycken mot sedermera falska befunna dokumenter utgifna
lån, hvilka, efter målens utredning, blifvit till kapitalbeloppen fullt betalda
af lånedokumentens ansvarige inlemnare, som, enligt Kongl. Maj:ts i dylika frågor
gifna nådiga beslut, icke äro skyldige att vidkännas annan ränta, än 5 procent
Eili. till It St. Brot. 1865 & 1866. 6 Sand. 1 Afd. 9 Haft. 1
2 Banko-Utskottets Memorial IT.
från den dag de, efter inträdandet af deras betalningsskyldighet, blifvit för sina
förbindelser sökte.
Under sådana förhållanden och då fortsatt bevakning af ofvan omförmälda
fordringar endast skulle tillskynda Diskont-kontoret ökade kostnader, finner Utskottet
sig böra tillstyrka att nuvarande kapitalåterstoden å följande, alla inom
linien förda 33 stycken lån, må få ur räkenskaperna afskrifvas, nemligen:
Lån från allmänna diskontfonden:
N:o
10,632
J. Fr. Lundh
. förfallet
1838 .
R:dr
748:
28.
y)
4,498
U. T. Gödecke .
n
1839 .
ii
383:
74.
5,441
C. A. Öman .
ii
ii
253:
09.
7>
5,793
A. Lindberg .
„
ii
ii
633:
89.
V
14,410
G. H. Lundberg
„
1840 .
ii
1,120:
—
55
4,522
C. W. Aström .
„
ii
ii
150:
—
5?
4,523
P. L. Åström
„
ii
ii
300:
—
»
1,824
N. G. Dahlgren .
„
ii
n
270:
—
??
8,194
M. C. Dyberg
„
1841 .
ii
171:
58.
??
14,463
A. Kalling
„
1843 .
ii
905:
63.
55
11,583
P. 0. Ahlström .
„
1844 .
ii
1,132:
—
55
1,041
Dito
„
ii
ii
1,698:
—
??
13,260
C. H. Frisch .
„
ii
ii
814:
50.
55
14,736
Dito
„
ii
ii
1,085:
50.
55
582
Dito
„
ii
ii
1,220:
73.
V
13,679
P. L. Björck
„
1845 .
ii
351:
86.
55
505
C. A. Petersson .
„
ii
ii
1,335:
—
55
8,295
J. Hansson .
„
ii'
ii
375:
75.
55
8,813
Rud. Olof Olsson i
Björka „
ii
ii
45:
33.
55
13,220
D. J. Granlund .
„
1846 .
ii
180:
—
55
547
E. Lindahl .
„
1848 .
ii
492:
74.
??
1,022
Dito
v
ii
ii
1,018:
24.
55
1,417
B. A. Adlerz
n
1351 .
ii
849:
14.
V
13,052
J. E. Hörlin .
„
ii
ii
1,200:
—
= R:dr 16,735:
—
och
lån från Handels- och Närings-diskontfonden
N:o
532
C. A. Öman .
. förfallet
1840 .
. R:dr
517:
04.
5)
154
P. A. Sprinchorn
„
n
ii
999:
49.
55
182
G. Z. Göransson
„
ii
ii
892:
14.
??
389
J. N. Rydell
»
1842 .
ii
447:
12.
667
J. U. Zimmerman
> n
1843 .
ii
1,800:
—
1,103
Dito
* ’ ii
ii
’ 5?
444:
87.
Transport R:dr 21,835: 66,
Banko-Utskottets Memorial J\/s 17.
3
Transport R:dr 21,835: 66.
N:o 748 P. S. Kindahl .... förfallet 1845 ... „ 1,069: 44.
„ 825 J. Elmberg  „ 1846 ... „ 2,824: 50.
„ 246 B. A. Adlerz .... „ 1851 ... „ 1,816: 92.
= R:dr 10,811: 52 öre.
tillsammans R:mt R:dr 27,546: 52.
samt att likaledes må få från räkenskaperna afföras öfverräntorna å nedannämnda
8 lån, nemligen af allmännna diskontfonden å lånet:
N:o
1,715
P.
N. Alstermark . . . förfallet
1850 .
. R:dr
200:
63.
55
9,157
A.
Andersson i Borsona . „
1860 .
55
83:
—
55
10,604
L.
Andersson i N. Klysna „
55
55
175:
47.
w
15,011
S.
Lindeberg .... „
1861 .
55
71:
45.
55
2,183
J.
P. Pettersson i Hållbostad „
1862 .
55
55:
60.
55
8,360
s.
Månsson i Ramnäs . . „
1865 .
5?
15:
46.
55
5,110
H.
Wikström .... „
1843 .
55
479:
83.
och
från handels- och närings-diskontfonden å lånet:
N:o
254
C.
A. Öman förfallet
1839 .
55
2,132: 80.
med en sammanräknad summa af R:dr 3,214: 24.
Hvad deremot beträffar till afskrifning anmälda 7 stycken lån från allmänna
diskontfonden å tillsammans 5,821 R:dr 77 öre, har Utskottet, då möjlighet ännu
återstår att afbetalningar å desamma framdeles kunna erhållas, ej ansett sig böra
förorda den af Styrelsen om afskrifning af jemväl dessa lån gjorda hemställan.
Stockholm den 27 Februari 1866.
4
Banko-Utskottets Utlåtande JVs 18.
N:o 18.
Anil. till Exp.-Utsk. den 6 M;>rs 1866, kl. 1 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om emottagande och invexling
i Rikets Ständers Bank af enskilda bankers sedlar,
TO. TO.
I en inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt och till Banko-Utskottet remitterad
motion, N:o 55, har Herr C. F. Ridderstad hemställt:
l:o att Riksbanken måtte anmodas hädanefter, vid insättningar, remisser,
vexlingar och så vidare emottaga de enskilda bankernas sedlar, med förbehållen
rätt likväl åt Banko-fullmägtige, att dervid förfara så, att Riksbankens säkerhet
i alla hänseenden betryggas;
2:o att Rikets Ständer måtte uppdraga åt Banko-fullmägtige att gå i författning
om öppnande af tillfälle och rättighet för de enskilda banker, hvilka
kunna det åstunda, att på Riksbanken öfverföra sina så kallade vexlingskassor;
3:o aft Riksbanken likaledes måtte få sig uppdraget att emottaga och expediera
de enskilda bankernas så kallade postremiss-vexlar; samt slutligen
4:o att Banko-fullmägtige må bemyndigas så väl i det ena som andra fallet,
att uppgöra vilkoren derför.
Förslag i likartad syftning hafva väckts jemväl inom Hedervärda BondeStåndet
af C. A. Larsson från Östergötlands län, som i motion N:o 64 hemställt,
bland annat, hvarom Utskottet på annat ställe yttrar sig, att “ett stadgande
i banko-reglementet måtte intagas, hvarigenom Fullmägtige lemnades fria
händer att vid remissers eller depositioners insättning i Banken låta emottaga de
enskilda bankernas sedlar till de belopp, Fullmägtige egde föreskrifva*4, samt af
Fredrik August Forssbeck från Östergötlands län, hvilken i motion N:o 205
Banko-Utskottets Utlåtande JU 18.
5
föreslagit: att Rikets Ständers Bank i sina kassor må emottaga och invexla de
enskilda bankernas sedlar mot så billiga vilkor, som utan förlust för Riksbanken
kan ske, samt att de enskilda banker, som sådant önska, må erhålla rätt, att
med Riksbanken öppna postremiss-vexelrörelse.
Såsom af de anförda motionerna inhemtas, innefatta desamma förslag ej
mindre att Riksbanken skulle vid inbetalningar, vare sig för liqvider eller för
insättning på räkningar, emottaga, utom silfver oell guld samt Riksbankens egna,
jemväl enskilda bankers sedlar, än äfven att Riksbanken skulle för de enskilda
banker, som det åstundade, åtaga sig de bestyr med vexling af de enskilda
bankernas sedlar emot Riksbankens egna samt med inlösen af deras postremissvexlar,
för hvilka, de enskilda bankerna nu anlita enskilda i hufvudstaden varande
bolag eller bankirer.
Utskottet har ansett sig böra i anledning af de ifrågavarande motionerna
anmoda Banko-fullmägtige att meddela utlåtande, hvilket Fullmägtige ock afgifvit
samt deruti, på anförda skäl, förklarat, det Fullmägtige icke tilltrodde sig
att nu tillstyrka, det Riksbanken åtoge sig bestyren med invexling af de enskilda
bankernas sedlar samt inlösen af deras postremiss-vexlar, men deremot hemställt,
att åt Fullmägtige måtte öfverlemnas, att vid liqvider till och insättningar i.
Bankens diskont-kontor kunna medgifva, vederbörande att, till den utsträckning
och under de förbehåll, Fullmägtige egde bestämma, låta emottaga äfven sedlar,
utgifna af sådana enskilda banker, hvilka här på platsen hafva vexlings-ombud.
De uti nu ifrågavarande motioner med förslagen angifna syftemål hafva
varit att bereda: åt allmänheten lättnad och beqvämlighet genom undanrödjande
af de olägenheter, som uppkomma genom nödvändigheten att vid transaktioner i
Riksbanken först för enskilda banksedlar förskaffa sig Riksbankens, åt Banken
ökadt inflytande på den allmänna penningerörelsen och ökad rörelse, samt att
öfverhufvud åstadkomma en större samverkan mellan Riksbanken och landets
öfriga bankinrättningar.
Väl må medgifvas, att samverkan mellan ett lands alla penningeinrättningar
väsendtligen bidrager att sätta dessa i tillfälle till understödjande af penningeomsättningen
och näringarne i allmänhet, samt att fördenskull en sådan samverkan
bör, så vidt de särskilda penningeinrättningarne äro förtjenta af det förtroende,
som för dylik samverkan är oundgängligen nödigt, befordras. Men ehuru
ingen enskild bank här i landet ännu vid något tillfälle brustit i uppfyllandet
af sina förbindelser och ehuru man må hoppas, att äfven hädanefter dessa banker
skola komma att med tillbörlig varsamhet förvaltas, synes likväl den särskilda
ställning Riksbanken intager till landets penningeväsende i allmänhet föranleda
att, denna bank icke bör inlåta sig i närmare förbindelser med de enskilda
bankinrättningarne och detta törhända minst hvad angår deras sedelrörelse. Riksbankens
åliggande att gifva stadga Och säkerhet åt landets myntväsende är för
6 Banko-Utskottets Utlåtande JQ 18.
denna det förnämsta, och utom det, att emottagandet af de enskilda bankernas
sedlar skulle kunna gifva upphof till förhållanden, af hvilka förluster för Riksbanken
kunde blifva en följd, synes ett sådant emottagande derstädes icke väl
öfverensstämma med grundlagens stadgande, att allenast Riksbankens egna sedlar
må såsom mynt i riket erkännas.
Det torde kunna lemnäs derhän huruvida Riksbanken verkligen skulle vinna
ökad rörelse på de föreslagna åtgärderna, enär, efter hvad nyss blifvit antydt,
detta dock icke är för denna bank det hufvudsakligaste. En tillökning skulle
väl ock förnämligast vara att förvänta i hvad beträffar upp- och afskrifningsrörelsen,
men denna äfvensom kassakreditivrörelsen torde vara af den beskaffenhet,
att Riksbanken, just med afseende på det särskilda åliggande, som är denna
bank anförtrodt, icke synes böra deri eftersträfva utvidgning.
För allmänheten synes icke heller de föreslagna åtgärderna vara af särdeles
vigt; då tillfälle att få vexla enskilda bankers sedlar mot Riksbankens är i hufvudstaden
lemnadt genom de vexlingsombud de enskilda bankerna der hålla, och
beqvämligheten skulle hufvudsakligen komma endast hufvudstadens affärsmän
till godo.
För så vidt slutligen som, en fördel afsåges för de enskilda bankerna, torde
denna kunna anses temligen tvifvelaktig. Emottagandet i Riksbanken vid liqvider
och insättningar af deras sedlar, komme åtminstone icke att bidraga till
ökande af dessas cirkulation, enär Riksbanken naturligtvis genast skulle förete
desamma till invexling, och hvad beträffar bestyren med denna invexling samt
med inlösen af postvexlar, så skulle sannolikt Riksbanken icke kunna åtaga sig
dessa på sådana vilkor, att de föranledde de enskilda bankerna att föredraga
Riksbanken framför de nuvarande kommissionärerna.
På grund af det nu anförda, får Utskottet alltså hemställa,
att Herr Ridderstads samt Riksdagsfullmägtige C. A. Larssons
och F. A. Forssbecks ifrågavarande förslag icke må till
någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 1 Mars 1866.
Reservation:
af Herr Friherre Nordenfalk, ,J, som, med åberopande af Banko-fullmägtiges
utlåtande, hvilket var af följande innehåll:
“De sålunda till Fullmägtiges utlåtande remitterade motioner upptaga dels
det mera omfattande förslag, att Riksbanken skall åtaga sig ombudsskapet för
de enskilda bankerna i riket och såsom följd deraf emottagandet af dessa bankers
Banko-Utskottets Utlåtande Jfå 18.
7
såväl sedlar som vexlar, vare sig att sådana sedlar eller vexlar företes till vexling
eller inlösen eller för insättningar eller liqvider och dels det mera inskränkta
förslag, att allmänheten må beredas den fördel att kunna vid sist omförmälda
transaktioner med Riksbanken begagna äfven enskilda bankers sedlar.“
“Enligt det förra förslaget skulle Riksbanken för de enskilda bankerna åtaga
sig de bestyr, som för närvarande utöfvas af enskilda bankinstitutioner eller enskilda
personer i hufvudstaden och hvilka hufvudsakligen afse att, med penningar,
som de enskilda bankerna förskottsvis aflemna, från allmänheten invexla sedlarna
och inlösa vexlarne samt för det hela inför vederbörande redovisa, i enlighet
med träffade aftal. “
“Så beskaffade bestyr, om ock inskränkta inom nu angifna gränser, taga i
anspråk ganska mycket arbete och uppmärksamhet samt kunna föranleda förluster.
Deraf påkallas ovilkorligen förändringar i organisationen af tjenster och göromål,
för att vinna den kontroll och säkerhet, som, hos de enskilda institutionerna
och personerne lätt funnen, är ganska svårt att åstadkomma i en allmän
inrättning, sådan som Riksbanken, såvida nemligen kostnaderna för bestyrens förvaltning
skola tagas i något betraktande. Om ersättning kan påräknas för dessa
kostnader skulle Riksbanken väl kunna åtaga sig vexlingsbestyret, men deremot
hvarken bör eller får detta ombudsmannaskap gifvas den utsträckning, som detsamma,
efter hvad anledning är att antaga, erhållit hos de enskilda ombuden, hvilka
skola, åtminstone understundom, besörja anskaffandet af penningar för tillfällig
förstärkning af enskild banks hos ombudet insatta förskott eller så kallad vexlingskassa.
Riksbanken skulle i dylika fall antingen nödgas att ikläda sig en
ansvarighet för enskild bank, som vore vådlig för Riksbanken sjelf, eller ock utsätta
sig för det ganska rättvisa klander från allmänhetens sida, som icke kunde
uteblifva, derest Banken i saknad af nödigt förskott från den enskilda banken,
vägrade att emottaga denna banks sedlar; ett klander, som, under närvarande förhållanden,
drabbar den enskilda banken, men icke dess härvarande vexlingsombud.
Det är derföre sannolikt att enskilda bankerna ej skulle finna med sin fördel
förenligt att begagna Riksbanken såsom ombud för invexlingar af deras sedlar, äfven
om Banken skulle kunna, hvilket knappast är troligt, åtaga sig ett sådant
uppdrag på bättre vilkor för de enskilda bankerna, än hvarom de nu kunna med
de enskilde öfverenskomma. Icke heller bör det lemnäs ur sigte att möjligen
någon gång skulle kunna inträffa, att Riksbanken, som aldrig kunde emottaga
enskild banks sedlar till högre belopp, än som motsvarade denna banks för tillfället
hos Riksbanken egande behållning i vexelkassa, blefve nödsakad att vägra
emottagande af samma banks sedlar intilldess nämnda kassa blifvit förstärkt, och
om äfven tiden för detta vägrade emottagande inskränktes inom en ganska kort
tidrymd, skulle dock blotta vägran verka skadligt för icke allenast en enskild
bank, som vore i fråga, utan äfven för de andra enskilda bankerna, hvilkas sed
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande Jfs 18.
lar snart nog sökte vexlingskontoret, isynnerhet då detta funnes inom Riksbanken
; hvarigenom alltså en starkare tryckning på samtliga enskilda bankers vexlingskassa
skulle uppkomma, än som eljest varit att emotse och möjligen tvinga
till inställd invexling af jemväl annan eller andra bankers sedlar. “
“Väl må det medgifvas att, derest för allmänheten beredes den fördel att få,
om ock blott undantagsvis, vid insättningar och liqvider i Riksbanken, begagna
enskilda bankers sedlar, Riksbanken derigenom komme att ådragas bestyr, föranledande
kostnad, som icke ersättes, och äfventyr, sorn icke komme i fråga, om
Banken innehade förskottsvis aflemnade yexlingsmedel; men Fullm.ägtige tilltro sig
likväl icke att nu tillstyrka det Riksbanken skall åtaga sig ett dylikt uppdrag.“
“Vidkommande det mera inskränkta förslaget att allmänheten må beredas fördelen
att kunna vid insättningar och liqvider hos Riksbanken begagna äfven sistnämnda
sedlar, förekommer att en och annan af de enskilda bankernas ombud
eller vexlingsförrättare härstädes icke invexlar de respektive bankernas sedlar å
andra tider, än emellan kl. 9—11 söcknedagsförmiddagar, och som enskilda banksedlar
dels till icke ringa del förekomma i rörelsen här på platsen och dels hit
ingå i remisser från den öfriga delen af riket, så inträffar icke sällan svårighet
för den del af allmänheten, som har insättningar och liqvider hos Riksbanken,
att, utan en förberedelse, ledande till ränteuppoffring, eller utan kostnad, förorsakad
af förvexlingen, kunna fullgöra sådana insättningar och liqvider. Härvid
bör ej heller förbises, att då enskilda banksedlar af härvarande enskilda bankinstitutioner
emottagas, allmänheten just af denna orsak hellre hänvänder sig till dessa,
särdeles då fråga är om insättning på upp- och afskrifnings- samt deposit-räkning, än
till Riksbanken, hvarigenom de fördelar för Riksbanken, som af dessa räkningar
eljest vore att påräkna, förminskas. Det synes således att ömsesidiga fördelar
skulle beredas Banken och allmänheten, om det medgåfves, att vid insättningar
och liqvider, åtminstone i Bankens diskontkontor, använda jemväl enskilda banksedlar,
dock måste dervid åt Fullmägtige beredas fullkomlig frihet att ordna alla
härmed samband egande förhållanden. Det torde härvid icke behöfva erinras att
emottagande i Riksbanken af sedlar, utgifna af andra enskilda banker än deras,
som här på platsen hafva vexlingsombud, icke kan komma i fråga, då denna angelägenhet
så ordnas, att enskilda banksedlar, som ena söcknedagen till Riksbanken
ingå, sednast påföljande söcknedag utvexlas. Emottagande af enskilda
bankernas sedlar föranleder ej någon rubbning i sättet för den dagliga kassaredovisningens
verkställande och medför ej heller inverkan på de kontroller, sorni
detta afseende böra vara oeftergifliga. Det vill synas, som skulle denna angelägenhet
kunna helt enkelt ordnas på det sätt, att åt något kontor i Banken anvisas
en förskottssumma, hvarmed de under dagens lopp inkomna enskilda banksedlar
infrias och hvilka genom detta kontor förbytas till Riksbanksedlar, hvadan
kontoret alltid hade att redovisa hela förskottssumman i sedlar af antingen Riksbanken
-
Banko-Utskottets Utlåtande JVS 18.
9
banken eller de enskilda bankerna eller af båda slagen. Visserligen förutsätter
emottagandet af enskilda bankers sedlar mera uppmärksamhet hos den emottagande,
än då det tillhör honom att emottaga endast Riksbankens sedlar, men vanan
underlättar snart det ökade arbete, som den nödiga uppmärksamheten tager
i anspråk.“
“Med anledning af hvad sålunda anfördt blifvit, hemställa Fullmägtige att
ofvanberörda till utlåtande af Fullmägtige remitterade motioner ej må till annan
åtgärd föranleda, än att det åt Fullmägtige öfverlemnas att vid liqvider till och
insättningar i Bankens diskontkontor kunna medgifva vederbörande att, till den
utsträckning och under de förbehåll Fullmägtige bestämma, låta emottaga äfven
sedlar, utgifna af sådana enskilda banker, hvilka här på platsen hafva vexlingsombud.
“
“Vid Bankens Lånekontor åter torde ett medgifvande i denna rigtning icke
böra lemnäs. Sedlar, utgifna af enskild bank, som på plats, der Lånekontor
finnes, har sitt hufvudkontor, kunna, utan Lånekontorets mellankomst, förbytas
till riksbankssedlar och sedlar, utgifna af andra enskilda banker, förvandlas lätt
till vexel, dragen på enskild bank här i Stockholm, hvilken vexel, enligt 131 §
10 momentet sednare punkten i gällande bankoreglemente, kan användas till inbetalning
hos Lånekontor
samt Utskottsafdelningens motivering, så lydande:
“Hvad nu till en början angår framställningen derom, att enskilda bankers
sedlar måtte vid inbetalningar till Riksbanken i dess kassor emottagas, så är det,
när den allmänna penningeomsättningen tages i betraktande, obestridligt, att, sedan
enskilda bankers sedlar numera utgöra en så betydlig del af landets omsättningsmedel,
för allmänheten och synnerligast den del deraf, som eger minsta
vana vid och kännedom om sättet att ombesörja dylika angelägenheter, mycken
omgång och tidsutdrägt med flera olägenheter förorsakas derigenom att i Riksbanken
icke emottagas andra sedlar, än dess egna, och att man således först
måste, ofta med svårighet, måhända icke sällan med direkt uppoffring förbyta de
enskilda banksedlar, man innehar, emot riksbankssedlar. “
“Från denna synpunkt torde det alltså vara önskvärdt att äfven enskilda
bankers sedlar måtte kunna begagnas vid liqvider och insättningar i Riksbanken,
så vida sådant utan intrång på Riksbankens egen säkerhet och fördel kan ske.“
“I sistnämnda afseende torde ej böra förbises, hvad äfven motionärerne antydt,
att Riksbankens rörelse sannolikt skulle vinna ej obetydlig tillökning, om
enskilda bankers sedlar der emottagas, emedan mången nu af besväret med anskaffande
af Riksbankssedlar för hvaije liqvid eller insättning föranledes att förbigå
Riksbanken och vända sig till enskilda bankinrättningar. “
“Om emellertid anledning vore att frukta, det Rikets Ständers Bank genom
att mottaga enskilda bankers sedlar skulle löpa fara för förluster, så läge häruti
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 9 Håft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande As 18.
visserligen ett det väsendtligaste skäl emot ett dylikt medgifvande; men då det
icke ens kan ifrågasättas, att emottagandet af enskilda bankers sedlar skulle
åläggas Riksbanken såsom en skyldighet, utan frågan allenast gäller medgifvandet
af rättighet för Bankens styrelse att kunna tillåta ett sådant mottagande och då
det således jemväl finge ankomma på Styrelsen såväl att i allmänhet stadga för
tryggande af Bankens säkerhet nödiga vilkor, som att, när det kunde finnas behöfligt,
för särskilda fall föreskrifva ytterligare försigtighetsmått, eller inskränka
eller till och med alldeles återtaga tillåtelsen, så synes någon giltig betänklighet
icke heller härutinnan ega rum mot ett medgifvande af den beskaffenhet, som
afdelningen nu antydt.“
“En sådan kunde likväl ännu från en annan sida synas vara för handen, i
det att den ifrågasatta åtgärden skulle bidraga till ett ytterligare utvidgande af
möjligheten för de enskilda bankerna att i rörelsen sprida och hålla utelöpande
sina sedlar samt dymedelst göra intrång på Riksbankens egen sedelutgifning.
Icke osannolikt kunde detta blifva förhållandet, ifall Riksbanken ej allenast i sina
kassor mottoge de enskilda bankernas sedlar, utan äfven åter i rörelsen utgåfve
desamma, men att detta icke ens kan ifrågakomma torde vara så mycket tydligare,
som sådant strider emot all vanlig bankpraxis, enligt hvilken sedelutgifvande
banker väl emottaga hvarandras sedlar, men derefter sins emellan utbyta desamma
och i sin rörelse utgifva utom Statens mynt, när sådant fordras, endast
sina egna banksedlar
tillstyrker Rikets Ständer att i blifvande banko-reglemente måtte intagas
följande stadgande:
“Pa Fullmägtige må ankomma att tillåta emottagande, vid liqvider och
insättningar i Rikets Ständers Banks diskontkontor, utaf enskilda sedelutgifvande
Svenska bankers sedlar, under sådana vilkor, som Fullmägtige kunna
för Bankens betryggande mot förlust finna nödigt föreskrifva
I denna reservation hafva instämt Herrar Ribbing, E. och Wästfelt, F. P.,
Kyrkoherden Otterström, Doktor Almqvist och Herr julius Lindström.
Herrar C. E. Ljungberg, J. F. Björkman, C. F. Ridderstad och H. E.
Falhem hafva anmält att de icke närvarit vid slutliga afgörandet af förevarande
ärende.
Banko-Utskottets Memorial J/s 19.
11
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk. desi 6 Mars 1866, ki. lem.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut i fråga om Betänkandet
N:o 10, med. förslag till reglering af Bankens låneoch
kreditivrörelse samt om användande af upplupen
bankovinst.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag för den 17 sistlidne Februari,
hafva, i anledning af Utskottets under N:o 10 till Rikets Ständer afgifna förslag
till reglering af Bankens låne- och kreditiv-rörelse samt om användande af upplupen
bankovinst, Riks-Stånden fattat följande beslut, nemligen:
De af Utskottet i punkterna 1, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 13, 16 och 18
framställda förslag hafva blifvit af samtliga Riks-Stånden bifallna.
Punkten 2:o, angående ett kreditiv af 2,250,000 R:dr till manufakturernas
och fabrikernas understöd mot vilkor, bland annat, att för de å kreditivet uttagna
summor Banken egde beräkna fyra procent årlig ränta, har bifallits i sin helhet
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet. Preste-Ståndet har godkänt
Utskottets förslag såväl angående kreditivets belopp som i öfriga delar, med undantag
af hvad angår räntan, hvilken detta Stånd bestämt till allenast tre procent;
Bonde-Ståndet åter har beslutat att kreditivbeloppet borde nedsättas till
2,000,000 R:dr, men deremot, lika med de förstnämnda två Riks-Stånden fastställt
räntan till fyra procent.
Punkten 3:o, angående fortfarande kreditivrätt af 900,000 R:dr åt Jernkontoret,
mot enahanda vilkor, beträffande räntan, som för kreditivet till manufakturernas
och fabrikernas understöd, har likaledes bifallits i sin helhet af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet; hvaremot Preste-Ståndet, med be
-
12
Banko-Utskottets Memorial J\/s 19.
viljande af nyssnämnda kreditivsumma, bestämt räntan till allenast tre procent;
Bonde-Ståndet åter, väl i afseende på räntan, gillat Utskottets, af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet godkända förslag, men nedsatt kreditivets belopp
till 600,000 R:dr.
10: de punkten, angående fonden för utlåning med omsättningsrätt bar bifallits
af Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden, men återremitterats
af Bonde-Ståndet.
I 15:de punkten bade Utskottet, som i föregående punkt tillstyrkt medgifvande
åt Allmänna Hypotheksbanken att undfå kreditiv i Riksbanken å
200,000 R:dr, hemställt, att nämnda Hypotheksbank, jemte Riksgälds-kontoret och
sparbankerna, måtte varda befriad från erläggande af s. k. inträdesafgift.
Ridderskapet och Adeln, Borgare- och Preste-Stånden hafva emellertid icke
godkänt Utskottets förslag angående kreditiv åt Allmänna Hypotheksbanken och
fördenskull, med gillande i öfrigt af innehållet i 15:de punkten, beslutat att
bestämmelsen om befrielse för Allmänna Hypotheksbanken från inträdesafgift för
kreditiv borde utgå. Bon de-Ståndet åter har godkänt punkten oförändrad.
Punkten 19:o, om användande af upplupen bankovinst, är bifallen af Ridderskapet
och Adeln, Preste- och Borgare'Stånden, men afslagen af BondeStåndet,
som derutinnan fattat särskildt beslut.
Då emellertid alla de särskilda delarne af nu omförmälda punkter blifvit
godkända af tre Riks-Stånd, oaktadt vissa Riks-Stånd i den ena och andra
delen fattat från de öfriga Stånden skiljaktiga beslut, och då i frågor af förevarande
beskaffenhet tre Riks-Stånds sammanstämmande mening afgör Rikets
Ständers beslut,
l:o
kunna de, på sätt nyss är nämndt, af särskilda Riks-Stånd i
vissa delar fattade, från de öfriga Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut icke till någon åtgärd föranleda.
Uti 14:de punkten hade Utskottet hemställt, att den föreskrift, som kommer
att motsvara Usta momentet af § 61 i nuvarande bankoreglemente, måtte
få lyda sålunda:
“Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, Allmänna Hypotheksbanken, de
sparbanker, hvilka äro försedda med stadgar, stadfästade af vederbörlig myndighet,
enskilda personer samt sådana bolag, hvilkas reglementen ålägga delegarne
oinskränkt ansvarsskyldighet för alla bolagets förbindelser och hvilka icke ega
rätt till utgifvande af egna banksedlar.
“Kreditivtiden bestämmes till högst ett år. Sparbanker, enskilda personer
och bolag skola ställa säkerhet, som af vederbörande Styrelser pröfvas och
godkännes.*
Banko-Utskottets Memorial Jfå 19.
13
Rörande denna punkt hafva Preste- och B or g are-Stånden fattat sammanstämmande
beslut, enligt hvilka medgifvandet för Allmänna Hypotheksbanken
att erhålla kreditiv komme att uteslutas, men deremot tillåtelse meddelats att
bevilja kreditiv äfven åt sådana bolag, hvilka äro bildade på grund af Kongl.
Förordningen om aktiebolag af den 6 Oktober 1848.
Ridderskapet och Adeln åter har, med afslag å Utskottets förslag, beslutat,
att stadgandet i 61 § 1 mom. af nu gällande bankoreglemente skall oförändradt
bibehållas; varande alltså, enligt detta Stånds beslut, såväl Allmänna Hypotheksbanken
som bolag öfver hufvud uteslutna från erhållande af kassakreditiv
i Riksbanken; hvaremot Bonde-Ståndet bifallit Utskottets förslag oförändradt.
Frågan om kassakreditiv åt Allmänna Hypotheksbanken har alltså genom
trej Riks-Stånds sammanstämmande beslut fallit. Då åter, hvad angår kassakreditiv
åt bolag, Preste-, Borgare ,och Bonde-Ståndens beslut öfverensstämma derutinnan,
att kreditiv får beviljas bolag, hvilkas reglementen ålägga delegarne oinskränkt
ansvarsskyldighet och hvilka icke ega rätt till utgifvande af egna banksedlar,
men de två förstnämnda Stånden derutöfver i motsats tilli; Utskottets, af;'BondeStåndet
godkända förslag, velat utsträcka tillåtelsen till kreditivs erhållande äfven
till sådana bolag, som äro bildade på grund af Kongl. Förordningen om aktiebolag
af den 6 Oktober 1848, så och då Utskottets, af Bonde-Ståndet antagna
förslag mindre, än Preste- och Borgare-Ståndens beslut, afviker från Ridderskapet
och Adelns åsigt, anser Utskottet sig
2:o
böra vidblifva sitt förslag i denna del, samt inbjuda de öfriga
Stånden att deruti sig förena; för hvilken händelse det
ifrågavarande stadgandet komme att lyda sålunda:
“Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker,
hvilka äro försedda med stadgar, stadfästade af vederbörlig
myndighet, enskilda personer samt sådana bolag, hvilkas reglementen
ålägga delegarne oinskränkt ansvarsskyldighet för alla
bolagets förbindelser och hvilka icke ega rätt till utgifvande
af egna banksedlar.
“Kreditiv-tiden bestämmes till högst ett år.
“Sparbanker, enskilda personer och bolag skola ställa
säkerhet, som af vederbörande Styrelser pröfvas och godkännes/4
I
17:de punkten hade Utskottet föreslagit, bland annat, att såsom kreditiv
måtte få beviljas åt Allmänna Hypotheksbanken högst 200,000 R:dr och åt bolag
högst 100,000 R:dr.
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 9 Haft. 3
Banko- Utskottets Memorial JS 19.
Hvad i denna punkt rörer Allmänna Hypoteksbanken hafva Ridderskapet
och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden, i följd af deras angående 14:de punkten
fattade beslut, uteslutit, hvadan denna fråga är genom tre Stånds beslut
afgjord.
Beträffande åter den i förevarande punkt intagna bestämmelsen angående
det belopp, som må beviljas bolag, hafva Preste- och Borgare-Stånden godkänt
Utskottets förslag, Bonde-Ståndet åter nedsatt beloppet från 100,000 R:dr till
50,000 R:dr, men Ridderskapet och Adeln, i följd af dess nyssberörda beslut
vid 14:de punkten, uteslutit all föreskrift i detta hänseende.
Enär emellertid två Stånd godkänt Utskottets förslag, anser sig Utskottet
böra vidblifva detsamma, samt fördenskull
3:o
inbjuda de öfriga Riks-Stånden att, i likhet med Presteoch
Borgare-Stånden, antaga samma förslag.
Stockholm den 5 Mars 1866.
Reservation t
Af Herr J. Lindström, som ansåg, att Utskottet saknat anledning att
inbjuda de öfriga Stånden att förena sig uti Utskottets af Ridderskapet och
Adeln samt Bonde-Ståndet godkända förslag, att icke åt bolag med inskränkt
ansvarighet medgifva kreditivrätt, hvilken fråga, enär två Stånd stadnat emot
två, bör, i enlighet med stadgandet uti § 75 af Riksdags-ordningen, anses
hafva förfallit.
I denna reservation har Herr Ribbing. E., instämt.
Herrar Friherre Liljencrantz, Friherre Stjernstedt och Biskop Björck,
samt Herrar C. E. Ljungberg och H. E. Falhem hafva anmält, att de icke
närvarit vid fattandet af förenämnda beslut.
Stockholm, K. A. Linditröm, 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslår/ rörande föreskrifterna i G:te och 7:de Artiklarne
af Banko-reglementet.
Vid uppgörandet af nedan framställda förslag rörande de bestämmelser, hvilka
böra i blifvande Banko-reglemente införas, motsvarande nu gällande reglementes 6:te
artikel, sorn handlar om göromålens fördelning, deputeradens åligganden samt tjenstemännens
ansvarighet, samt 7:de artikel, uti hvilken äro upptagna föreskrifterna om
hankostatens löneförmåner, grunderna för befordringar och pensionsheräkning samt
ordningsstadganden, har Utskottet endast .omförmält de §§, i hvilka ändring blifvit
ifrågasatt, men ansett de öfriga böra oförändrade vid deras nuvarande lydelse bibehållas
; och har Utskottet, vid den företagna granskningen af ifrågavarande delar utaf
Banko-reglementet, tagit i öfvervägande såväl de af Banko-fullmägtige derutinnan afgifna
förslag, som en till Utskottet remitterad motion, hvilken här nedan på sitt ställe omförmäles.
Nu gällande reglementes § 94 bestämmer bankoverkets indelning i särskilda
kontor och expeditioner samt angifver i allmänhet fördelningen af göromålen dem emellan
; hvarjemte, i anledning af de mera betydliga förändringar i Bankens inre organisation,
som vid sistlidna riksdag beslutades, föreskrift då infördes derom att nya instruktioner
skulle upprättas och öfverlemnas till pröfning och fastställelse af Banko-Utskottet
vid innevarande riksdag, med rättighet likväl för Fullmägtige att låta under tiden
tillämpa samma instruktioner i alla med reglementets föreskrifter öfverensstämmande delar.
Till följd af sistberörda föreskrift hafva Fullmägtige till Utskottet öfverlemnat förslag
till instruktioner för samtliga kontor och expeditioner, hvarvid Fullmägtige likväl
anhållit, att de, utan hinder af det godkännande Utskottet kunde finna godt lemna
dessa förslag, måtte berättigas att i desamma framdeles vidtaga sådana förändringar,
Bih. till R. St. Brot. 1865 Sr 1866. 6 Sami. 1 Afd. 10 Hä/t. 1
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
hvarigenom enkelhet i göromålens handläggning än ytterligare kunde beredas, utan
uppoffring af den säkerhet och kontroll för verket, som alltid utgjort oeftergifliga vilkor
vid det redan vidtagna ordnandet af göromålen.
Derjemte hafva Fullmägtige, beträffande denna § i öfrigt, anfört, att om det än
icke kunde vara olämpligt, att reglementet innehölle någon anvisning för den organisation,
hvarmedelst reglementets föreskrifter skola bringas till verkställighet, så vore det
dock af särdeles vigt, att icke föreskrifterna sträcktes så långt, att derigenom hinder
uppstode för de säkrare och snabbare kontroller, som vinnas genom expeditionens och
kontrollens sammanförande, samt för den skyndsammare expedition, som endast genom
göromålens förenkling kunde tillvägabringas. Af lika mycken vigt vore det ock, att i
arbetsordningen med lätthet kunde åstadkommas förändringar, då sådana visade sig
erforderliga eller ändamålsenliga; och vore det knappast ett misstag, om det påstodes
att den omständighet, att instruktionerna för tjenstemännen varit af Banko-Utskottet
fastställda, utgjort en väsendtlig anledning dertill, att arbetsmethoderne i banken icke
med den skyndsamhet, som vederbort, blifvit lämpade efter rörelsens fordringar. Med
anledning häraf hafva Fullmägtige hemställt, att stadgandet i denna § borde inskränkas
till angifvande af bankoverkets organisation, och att det måtte lemnäs åt instruktionerna
att bestämma göromålens fördelning samt åt Fullmägtige att fastställa instruktionernas
lydelse och att deri göra de förändringar, som af omständigheterna påkallades;
till följd hvaraf stadgandet skulle erhålla följande lydelse:
”Göromålen inom bankoverket handhafvas af Kassa-, Depositions-, Sedel-, Räkenskaps-,
Diskont- samt Revisions- och Ekonomi-kontoren, äfvensom af Fullmägtiges expedition
och Ombudsmans-expeditioneri, allt i enlighet med nu gällande instruktioner,
i hvilka Fullmägtige ega att vidtaga de förändringar, som kunna anses erforderliga för
beredande af ökad säkerhet för verket och minskad omgång vid göromålens handläggning.”
Hvad nu först angår de till Utskottet öfverlemnade förslag till instruktioner, så
har Utskottet, efter verkställd granskning, till efterrättelse fastställt och till Fullmägtige
öfverlemnat desamma, med tillkännagifvande derjemte för Fullmägtige att, sedan deras
framställning om tillåtelse att, utan hinder af den gifna fastställelsen, i instruktionerna
vidtaga förändringar blifvit vederbörligen afgjord, Utskottet ville om beslutet härutinnan
meddela underrättelse.
Vidkommande åter denna fråga, eller huruvida Fullmägtige må berättigas att i
de fastställda instruktionerna vidtaga förändringar, finner Utskottet det väl vara nyttigt
att en sådan rättighet lemnäs Fullmägtige, enär, i motsatt fall,en förändrad anordning,
om än aldrig så ändamålsenlig, skulle kunna förhindras genom en instruktionsföreskrift,
i hvilken åtminstone icke förrän vid nästföljande riksdag ändring kunde vinnas. Då
likväl hädanefter, liksom hittills, arbetsordningen inom Banken torde böra i sista
hand af Banko-Utskottet bestämmas, anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka en alldeles
oinskränkt frihet i detta hänseende, utan hemställer, att alla dylika, af Fullmäg
-
Banko- Utskottets Memorial N:o 20.
3
tige vidtagna instruktionsförändringar böra underställas Banko-Utskottet vid nästkommande
riksdag, för att af detta slutligen pröfvas och fastställas.
Såsom ofvan är nämndt, hafva Fullmägtige för öfrigt ansett att stadgandet i förevarande
§ borde inskränkas till angifvande af bankoverkets organisation och bestämmandet
af göromålens fördelning lemnäs åt instruktionerna.
Men ehuru reglementet icke bör så affattas, att Fullmägtige derigenom betagas
tillfälle att i arbetsordningen vidtaga ändamålsenliga förändringar i mån som sådana
finnas påkallade, hvadan Utskottet äfven här ofvan hemställt att Fullmägtige icke måtte
ovilkorligen bindas vid instruktionernas en gång fastställda lydelse, torde dock, utan
inskränkning i den för Fullmägtige sålunda afsedda frihet, föremålen för verksamheten
inom Bankens särskilda kontor, sådan densamma genom de nu fastställda instruktionerna
är bestämd, böra uti reglementet i allmänhet angifvas.
Med hänsyn till hvad nu blifvit anfördt, föreslår Utskottet att det stadgande, hvilket
skall motsvara nuvarande § 94, må få lyda sorn följer:
l:o.
I afseende på göromålen inom bankoverket indelas detta i följande
kontor och expeditioner, nemligen:
a) Kassa-kontoret, hvarest alla in- och utbetalningar, äfvensom myntocli
sedelvexling, verkställas, samt behållningarne såväl i Bankens
särskilda generalkassor, som på det hela redovisas;
b) Depositions-kontoret, som bokför och redovisar insättningar och
uttag å räkningar öfver medel, tillhöriga såväl Banken sjelf, som
allmänna verk och inrättningar, bolag oeh enskilda personer;
c) Sedel-kontoret, hvilket har befattning med allt, som angår nya
sedlars tillverkning samt obrukbara sedlars inlösen och annullering
jemte all i samband dermed erforderlig redovisnings- och
arbetsåtgärd;
d) Räkenskaps-kontoret, hvilket redovisar för Bankens utlåningar till
Staten och allmänna inrättningar, besörjer utredningen af upphörda
lånegrenar, bokför Bankens samtliga tillgångar och skulder,
inkomster och utgifter af alla slag och upprättar Bankens generela
bokslut;
e) Diskont-kontoret, inom hvilket handläggas alla de göromål, som
härflyta af diskontrörelsen samt upp- och afskrifnings- och depositrörelsen
mot ränta;
f) Revisions- och Ekonomi-kontoret, som verkställer den kontroll
och moträkning, hvilken icke inom de öfriga kontoren hvart för
sig förrättas, granskar fullt färdig räkenskap samt ombesörjer
Bankens ekonomiska ärenden;
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
g) Fullmägtiges expedition;
h) Ombudsmans-expeditionen.
Hvarje af ofvannämnda kontor förestås af en utaf Fullmägtige
dertill förordnad chef; för Fullmägtiges expedition är Banko-sekreteraren
och för ombudsmansexpeditionen Ombudsmannen chef.
I afseende på göromålen gälla till efterrättelse de af BankoUtskottet
fastställda instruktioner, i hvilka Fullmägtige dock ega
att vidtaga sådana förändringar, som kunna finnas nödiga och
icke äro mot föreskrifterna i detta reglemente stridande; skolande
likväl dylika, af Fullmägtige beslutade, förändringar vid
nästkommande riksdag underställas Banko-Utskottets pröfning
och stadfästelse.
I afseende på 96 §, sorn innehåller föreskrifter rörande vården af Bankens redbarheter,
hafva Fullmägtige yttrat, hurusom det väl vore rigtigt att reglementet innehåller
grunden, hvarpå den ansvarighet hvilar, som tillkommer tjenstemännen i och för
den dem anförtrodda vård, men att fördelningen af vården borde tillhöra instruktionerna,
helst densamma måste rättas efter omständigheterna, och olägenheter visat sig
deraf, att reglementet innehållit bestämmelser härutinnan.
Med afseende härpå hafva Fullmägtige föreslagit uteslutande af de detaljföreskrifter
härom, hvilka finnas i nuvarande l:a mom. af 96 § och hemställt att åt detta mom.
måtte gifvas följande lydelse, hvars godkännande Utskottet härmed får hos Rikets
Ständer tillstyrka:
2:o.
Kontorscheferne, de biträdande kommissarierne samt de af
verkets öfriga tjenstemän, som deltaga i uyckelyården, skola, en
för alla och alla för en, eller der blott två äro anställde, en för
begge och begge för en, ansvara för de under deras vård förvarade
tillhörigheter.
I öfriga momenten af denna § föreslås icke någon förändring.
Sjunde artikeln innehåller i afdelningen f, §§ 97—102, bestämmelser angående
bankostatens indelning och löneförmåner; varande i l:a mom. af § 97 upptagen tjenstemännens
indelning i tjenstegrader, uti hvilken indelning icke någon förändring är
ifrågasatt.
Enligt mom. 2 af samma § skulle såväl tjenstemäns, som konstidkares och vaktbetjentes
antal äfvensom tjenstemäunens fördelning på Bankens kontor och expeditioner
slutligen bestämmas sedan nya instruktioner för berörda kontor och expeditioner
blifvit upprättade, tillämpade och af Banko-Utskottet fastställda; och efter det Utskottet
numera, såsom ofvan är anmäldt, fastställt nya instruktioner, borde alltså den i
detta morn. omförmälda reglering nu verkställas.
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
5
I afseende härpå hafva Fullmägtige emellertid dels förmält att, då af nyss anförda
stadgande följde, det antalet af tjenstemän kunde undergå förändring, beroende
af det innehåll, som instruktionerna vid den slutliga pröfningen kunde erhålla, det ansetts
vara en skyldighet för Fullmägtige att icke genom tillsättande at tjenster genom
fullmagter föranleda inskränkning i den pröfningsrätt rörande tjenstemännens antal,
som sålunda varit Banko-Utskottet förbehållen, helst reglementet, i syfte att bevara
denna rätt oförkränkt, lemnat i 107 § anvisning åt Fullmägtige att endast genom förordnande
tillsätta lediga tjenster, hvilken utväg ock i allmänhet blifvit för ändamålets
vinnande begagnad, dels ock anfört att, om det funnes lämpligt att, på sätt föreslagits,
bestämmandet af instruktionernas innehåll lemnades åt Fullmägtige, deraf syntes böra
följa att jemväl antalet och fördelningen af tjenstemänncn skulle ankomma på Fullmägtiges
pröfning. Antalet af den personal, som erfordras för expeditionen, berodde
väl till en del af arbetsmethoden, men måste ock i icke obetydlig grad bestämmas af
rörelsens . ökade eller minskade omfattning. I vissa fall kunde till och med den särskilda
tjenstemännens större eller mindre lämplighet för göromålen föranleda en tillökning
i personalen eller medgifva en minskning, utan att dock utväg alltid funnes att
genom tjenstemännens omflyttning förekomma olägenheterna eller tillgodogöra sig fördelarne
af ett sådant förhållande. Såsom ett exempel på den vexling i tjenstemännens
antal, som härflöte af en ökad eller minskad rörelse, kunde anföras, att för depositionsoch
räkenskapskontoren nu användas tre kassörer, hvilka dock i allmänhet ej hade
sträng sysselsättning. Möjligen skulle tvänne yngre lämpliga kassörer kunna besörja
göromålen, och i sådant fall skulle indragningen af den ena kassören medföra en minskning
i tjenstemännens antal af fyra personer; men otänkbart vore det icke eller att,
likasom hittills under Februari och någon gång äfven under December månad fyra
kassörer varit i verksamhet för besörjande af de ifrågavarande göromålen, antalet af
kassörer för längre tider skulle till följd af ökad rörelse behöfva förhöjas, i hvilket
fall tjenstemännens antal, i stället att minskas med fyra, måste ökas med detta antal.
En ökning eller minskning i den nu ifrågavarande kassarörelsen kunde alltså medföra
en skilnad i antalet af icke mindre än åtta personer. Då Banken måhända mera än
förr måste lämpa allt hvad som står i sammanhang med allmänhetens expedierande
efter dess och icke efter sin egen beqvämlighet, befunne den sig i ett förhållande, der
någon jemförelse icke kunde ega rum med embetsverken, af hvilka dock åtskilliga,
såsom tull- och postverken, voro så organiserade, att antalet af tjenstemännen kunde
ökas eller minskas genom styrelsens åtgärder, utan inskränkningar af stater, fastställda
af Rikets Ständer. Af dessa skäl vore det nog uppenbart, att tjenstemännens antal
och fördelning borde ankomma på Fullmägtiges bestämmande.
I öfverensstämmelse med den åsigt, från hvilken Utskottet utgått, då det ansett
Fullmägtige icke böra erhålla en vidsträcktare frihet i afseende på instruktionerna, än
att deri af Fullmägtige beslutade förändringar borde underställas pröfning vid nästkommande
riksdag, kan Utskottet icke heller understödja Fullmägtiges förslag att på
6
Sanlco-Utskottets Memorial N:o 20.
dem skulle för framtiden helt och hållet få ankomma att bestämma rjenstemännens
antal och fördelning, och Utskottet har fördenskull varit betänkt på att företaga den
afsedda regleringen af tjenstepersonalen. Men då, efter från Fullmägtige erhållna närmare
upplysningar, Utskottet inhemtat hurusom Fullmägtige, utöfver hvad redan beträffande
ordnandet af göromålen blifvit vidgjordt, äro betänkte på ytterligare förändringar,
hvilka, i mån som de kunna komma att verkställas, inverka på såväl antalet
af tjenstemän, som dessas fördelning både på tjenstegraderna och på de särskilda kontoren;
och då Utskottet här ofvan hemställt om tillåtelse för Fullmägtige att i de nu
fastställda instruktionerna vidtaga jemkningar, särskildt för att icke genom ett ovilkorligt
fastställande af dessa instruktioner lägga hinder i vägen för utförandet under tiden
intill nästa riksdag af sådana åtgärder, hvilka Fullmägtige kunna finna ändamålsenliga,
hvilket åter skulle kunna motverkas genom ett nu fattadt definitivt beslut om tjenstemännens
antal och fördelning, har Utskottet funnit dermed böra anstå intill nästa
riksdag, då förslag till slutliga bestämmelser härutinnan bör af Fullmägtige kunna afgifvas;
hemställande Utskottet alltså att, med bibehållande oförändradt af Usta mom.
i 97 §, samma §:s 2:dra mom. må uppställas sålunda:
3:o.
Till Banko-Utskottet vid nästkommande riksdag skola Fulfmägtige
afgifva förslag till slutliga bestämmelser angående såväl tjenstemäns,
konstidkares och vaktbctjeutes antal, som tjenstemäunens
fördelning på Bankens kontor och expeditioner.
Vid 98 §, som afhandlar bankostatens löneförmåner, har Utskottet haft att taga
under öfvervägande åtskilliga framställningar, för hvilka Utskottet nu går att redogöra.
Sålunda hafva Banko-fullmägtige till en början anfört hurusom, för den löneförbättring,
som vid sednaste riksdag beviljades Bankens tjenstemän i de tre lägsta graderna,
och hvilken hufvudsakligen föranleddes af påräknad minskning i tjenstemännens
antal och deraf följande inskränkning i utsigterna till befordran, antogs såsom grund,
hvad beträffade 2:dra och 3:dje graderna, att lönerna skulle höjas intill beloppet af
lägsta lönen i näst högre grad, på det sätt, att lönen efter fem års tjenstgöring öka
des
med 500 Riksdaler och efter ytterligare fem års tjenstgöring åter med 500 R:dr.
Högsta graden blef dock i mistning af denna fördel, och icke ens beloppet af den förhöjning,
som redan förut var medgifven de äldre Kommissarierne med 400 Riksdaler,
ökades till likhet med den förhöjning, som i öfriga graderna gjordes till regel, eller
500 Riksdaler, liksom icke heller de yngre Kommissarierne erhöllo rätt att uppflyttas
till högsta lönen efter fem år. Då likväl den största indragningen skett inom den
högsta graden och utsigterna för de yngre i denna grad att genom äldres afgång uppflyttas
tili högre lön väsendtligen förminskats, borde såväl af denna anledning, som
för genomförande af öfriga vid nämnda löneförbättring iakttagna grunder, göras den
förändring i 4:de gradens löner, att Kommissarier och Banko-sekreteraren uppfördes
Sanko-Utskottets Memorial N:o 20.
7
till lön af 4,000 Riksdaler, men med rättighet att efter fem års tjenstgöring i graden
undfå förhöjning med 500 Riksdaler till 4,500 Riksdaler.
Under rubriken missräkningspenningar äro i nuvarande stat upptagna åt vårdarne
af den så kallade dagvexlingskassan, i händelse densamma komme att bibehållas,
hvardera 300 Riksdaler.
Fullmägtige hafva härvid anmält att, ehuru nämnda kassa numera blifvit förenad
med lilla generalkassan, densamma dock utgjorde föremål för särskild vård, som fordrade
en oupphörlig handläggning; och hade Fullmägtige fördenskull tillämpat föreskriften
rörande missräkningspenningarne så, att dessa fortfarande utgått; hemställande
Fullmägtige, ehuru någon förändring i ofvanberörda föreskrift icke vore ovilkorligen
nödvändig, likväl att orden ”i händelse denna kassa kommer att bibehållas” måtte
uteslutas.
Med erinran hurusom till extrakt-arbeten och extra ordinarie tjenstemän för närvarande
är anvisadt ett anslag af 4,000 R:dr, hafva Fullmägtige anfört: att detta utgjorde
den enda tillgången för ersättande af den dagliga uppvaktning de extra ordinarie
tjenstemännen måste underkasta sig, om Banken af dem skall hafva påräknad
nytta; att i kassakontoret expeditionen i väsendtlig mån berodde af tillgång på extra
ordinarier, hvilkas biträde vore af mycken vigt, då sedlar i större myckenhet inkomma
och de ordinarie tjenstemännen icke inom lämplig tid medhunno uppräkningen; att
ett lika behof af biträde förefunnes i sedelkontoret, åtminstone under den arbetsordning,
som nu tillämpades och hvars ändring möjligen framdeles kunde, men icke
hittills kunnat ifrågasättas. I begge fallen vore dock behofvet tillfälligt, så att
det icke lämpligen kunde eller borde afhjelpas genom tillökning i antalet ordinarie
tjenstemän; och sedan numera utsigterna till befordran för extra ordinarier blifvit helt
annorlunda, än förhållandet var då de inträdde i Bankens tjenst, kunde det icke förnekas
att de hade skälig anledning till klagan och icke obetydligt anspråk att äfven
för sin del röna något af den välvilja, som förbättrade de ordinarie tjenstemännens
löner på grund af den för dem minskade utsigten till befordran.
På dessa skäl hafva Fullmägtige, såsom en, om än mindre verksam utväg att
bereda extra ordinarie tjenstemännen en efter vissa grunder bestämd godtgörelse för
deras biträde, lämpad efter det förtroende, som utgjorde ett vilkor för deras användning,
hemställt att det ifrågavarande anslaget måtte ökas till 10,000 Riksdaler.
I samma afseende har hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln Herr Friherre
Buwall, C. G., väckt motion, N:o 93, deri föreslagits, att till Banko-fullmägtiges disposition
måtte ställas ett årligt anslag af 10,000 Riksdaler, att, mot den tjenstgöringsskyldighet
Fullmägtige kunde finna skäligt bestämma, tilldelas tjugu af Riksbankens
äldste extra ordinarie tjenstemän.
De Kommissarier, hvilka äro förordnade till chefer för kassa-, depositions-, räkenskaps-,
sedel-, diskont- samt revisions- peli ekonomi-kontoren, hafva, sedan lång tid
tillbaka, i och för detta uppdrag åtnjutit arfvoden af 600 Riksdaler årligen, men åt
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
Banko-sekreteraren och Ombudsmannen, hvilka jemväl äro chefer hvar för sin expedition,
hafva dylika arfvoden hittills icke anvisats. Då emellertid de i detta afseende
äro i enahanda ställning, som öfriga chefer, och hafva göromål af fullt lika vigt med
desse, samt, hvad Ombudsmannen beträffar, han dessutom, genom förändrade föreskrifter
för redovisningen af ingående ersättningar för lagsökningskostnader, gått miste om
en inkomst, som sedan långt tillbaka ansetts tillhöra hans tjenst, hafva Fullmägtige
föreslagit att chefsarfvoden till lika belopp, eller 600 Riksdaler årligen, som utgå till
öfrige kontorschefer, måtte tilldelas jemväl Banko-sekreteraren och Ombudsmannen.
Till hvar och en af ledamöterna i styrelsen öfver diskontkontoret, med undantag
af de två Kommissarier, hvilka i denna styrelse deltaga, äro anslagna arfvoden af 750
Riksdaler årligen. Fullmägtige hafva, i afseende på dessa arfvoden, anfört, hurusom
sannolikt icke funnes något uppdrag af lika vigt för det allmänna, och än mindre något
för Banken lika betydelsefullt, hvilket godtgjordes med ett så ringa arfvode. Bestämmelsen
deraf skulle kunna förklaras, om göromålen endast berodde af en enkel
tillämpning utaf gifna föreskrifter, eller om befattningen endast afsåge en kontroll öfver
tjenstemännens förfarande; men då uppdraget tvärtom innefattade den mest diskretionära
magt, hvars utöfning kunde medföra väsendtlig inverkan icke allenast på landets
näringar, utan ock på Bankens trygghet och bestånd, kunde bestämmelsens olämplighet
icke gerna vara tvifvel underkastad. En hufvudsaklig anledniug till förhöjning
funnes ock i den omständigheten, att styrelsen numera hade dagliga sammanträden,
hvilka för göromålens lämpliga indelning måste ställas på den tid af dagen, som för
de fleste hade det största värde; och Fullmägtige trodde sig derföre kunna motse, att
Rikets Ständer med bifall skulle mottaga ett förslag om förhöjning af arfvodet åt de
ledamöter i diskontkontorets styrelse, hvilka nu innehafva sådant, till likhet med det,
som är anvisadt åt Fullmägtig i Banken, eller till 1,600 Riksdaler.
Samtliga nu nämnda, af fullmägtige gjorda framställningar har Utskottet funnit
af billighet påkallade, och har fördenskull i det förslag till bestämmelser angående
löneförmånerna, som här nedan afgifves, infört de förändringar i hittills varande stat,
hvilka häraf följa; anseende sig Utskottet härmed äfven hafva besvarat Friherre Duwalls
ofvan omförmälda motion.
Derjemte hafva Fullmägtige föreslagit förhöjning af arfvodet till Bankens Garde
des medailles från 300 till 500 Riksdaler, enär det nuvarande arfvodet allt för litet
motsvarade de anspråk, som göras på hans insigter i ett fack, som i vårt land hade
endast få fullt sakkunniga; och finner Utskottet skäligt tillstyrka Rikets Ständers bifall
jemväl till denna framställning, med särskildt afseende äfven derpå, att innehafvaren
af ifrågavarande befattning under en lång följd af år densamma ombesörjt, utan att
arfvodet, som från början bestämdes till sitt hittills varande belopp, under tiden blifvit
tillökadt, oaktadt mynt- och medaljkabinettet genom dess vårdares kunskaper och omsorg
erhållit en betydlig och värderik utvidgning.
I an
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
9
I anledning af en utaf Bankens vaktbetjente hos Utskottet framställd anhållan
om förbättring i deras lönevilkor, hafva Fullmägtige, med öfverlemnande af ett utaf
chefen för Revisions- och Ekonomi-kontoret i ämnet afgifvet memorial samt med anmälan
att antalet vaktbetjente för närvarande uppginge till 27 ordinarie och 3 extra»
deraf 14 innehade högsta och 13 lägsta lön samt de tre extra vaktbetjente arfvodem
motsvarande lägsta lönen, åberopat hurusom nyssbemälde chef ansett att det i Banken
införda förändrade expeditionssätt jemte andra vidtagna förändringar kunde medföra
någon inskränkning i vaktbetjeningens personal, ehuru ej synnerligen betydlig, enär
ett större antal betjening vore och fortfarande torde blifva behöflig för servisen vid
Bankens brandanstalter; hvarjemte Fullmägtige för egen del yttrat, att äfven de voro
af den åsigt att förminskning i antalet af Bankens vaktbetjening borde ega rum, ehuru
förslag härtill ej kunde afgifvas förr än dels ett fullständigt ordnande af embetslokalerna
blifvit verkstäldt och dels under utarbetning varande nytt brandreglemente vunnit
stadfästelse. Som likväl de för Bankens vaktmästare i stat anvisade löneinkomster,
utgörande, i lön och tjenstgöringspenningar, för de yngre hvardera 650 Riksdaler och
för de äldre hvardera 775 Riksdaler, icke ensamma för sig vore tillräckliga till nödig
utkomst, särdeles för en vaktmästare med familj, samt, efter hvad chefen för Revisionsoch
Ekonomi-kontoret upplyst, den vaktbetjeningen åliggande dagliga tjenstgöringen,
ehuru ej synnerligen betungande, likväl hindrade från någon egentlig förvärfsverksamhet
utom Banken, hvartill komme skyldigheten för vaktmästarne att turvis till ett antal
af sex hvarje natt hafva sin liggplats i Banken, ansåge Fullmägtige någon tillökning
i inkomst böra dem beredas samt hemställde fördenskull, att åt Fullmägtige måtte öfverleinnas
att, inom det belopp, som nu utgår i löner, tjenstgöringspenningar, arfvoden
och ersättningar till Bankens ordinarie och extra vaktmästare, få tilldela de vaktmästare,
hvilka för tjenstgöringen inom Banken fortfarande bibehållas, den inkomst-tillökning,
hvartill nämnda belopp lemnar tillgång och som kan finnas skälig, äfvensom
ock att vid ordnandet af brandanstalterna samt nattbevakningen få anvisa de arfvoden,
som för tjenstgöring af denna art kunna finnas lämpliga. '
Jemväl till denna framställning finner Utskottet skäligt förorda bifall.
Slutligen bör Utskottet tillkännagifva, att, enligt den af Fullmägtige, på grund af
Rikets Ständers beslut vid sistlidna riksdag, vidtagna reglering, Advokalsfiskalstjensten,
hvars göromål till allra största delen härrört af Bankens utlåning mot inteckningar i
fast egendom, kommer att, sedan denna utlåning numera upphört samt Bankens fordringar
för lån mot inteckning i fast egendom på landet öfverlåtits till Allmänna Hypotheksbanken,
efter nuvarande Advokatfiskalens afgång, indragas samt återstoden af
hans göromål att besörjas af Ombudsmannen; och får Utskottet, med iakttagande af
de förändringar, som följa af hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt, föreslå, att mom. 1
af 98 § må erhålla följande lydelse:
jBi/t. till 11. St. Prot. 1865 <§' 1866, 6 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
4:o.
Löneförmånerna äro:
å lönestat:
första tjenstegraden:
Kontorsskrifvare, Kassaskrifvare och Kanslister:
de yngre hvardera  R:dr 1,000:
de äldste „
„ 1,500:
(Till de äldsta hänföras halfva antalet samt den öfverskjutande,
derest hela antalet är ojemnt).
andra tj enstegraden:
Bokhållare, Revisorer, Kassörer, Notarier och Registrator:
de, som tjenat i graden kortare tid än fem år, och alla, som
innehafva befattning utom verket, hvardera
R:dr 2,000:
de, som tjenat i graden fem år och derutöfver till
tio år, hvardera
„ 2,500:
de, som tjenat i graden tio år och derutöfver,
hvardera
„ 3,000:
tredje tj enstegraden:
Kamererare och Ombudsman:
de, som tjenat i graden kortare tid, än fem år, och alla, som
innehafva befattning utom verket, hvardera
R:dr 3,000:
de, som tjenat i graden fem år och derutöfver till
tio år, hvardera
3,500:
de, som tjenat i graden tio år och derutöfver,
hvardera
,, 4,000:
fjerde tjenstegraden:
Kommissarier och Banko-sekreteraren, hvardera  R:dr 4,000:
de, som tjenat i graden fem år och derutöfver
„ 4,500:
Konstidkare :
Tryckeriföreståndare, ) ,. ... , . ,
Förste Sedeltryckare, "!’ptara. ,oner trin B“kens mdra«-  Andre d:o )
Förvaltaren vid Tumba bruk (uppbär sin lön på brukets stat).
Öfvervaktmästaren, tillika brandmästare, lön
R:dr 800:
jemte fria husrum och nödig vedbrand.
Banlco-Utskottets Memorial N:o 20.
11
Valeth etjening:
Vaktmästare: de yngre, hvardera
R:dr 600:
„ de äldste, „
„ 700:
(Till de äldste vaktmästarne hänföres halfva antalet samt den
öfverskjutande, derest vaktmästarnes hela antal är ojemnt).
Åt Fullmägtige öfverlemnas dock att, i händelse vaktmästarnes
antal kan förminskas, inom det belopp, som nu utgår i löner,
tjenstgöringspenningar, arfvoden och ersättningar till Bankens
ordinarie och extra vaktmästare, få tilldela de vaktmästare, hvilka
för tjenstgöringen inom Banken fortfarande bibehållas, den inkomst-tillökning,
hvartill nämnda belopp lemnar tillgång och som
kan finnas skälig, äfvensom ock att vid ordnandet af brandanstalterna
samt nattbevakningen få anvisa de arfvoden, som för
tjenstgöring af denna art kunna finnas lämpliga.
å arfvodesstat:
tjenstgöringspenningar:
till tjenstemännen i första tjenstegraden, hvardera R:dr 150:
d:o i andra d:o „ „ 300
d:o i tredje d:o „ „ 450
„ d:o i fjerde d:o „ „ 600
„ Vaktmästare med 600 Riksdalers lön „ „ 50
d:o med 700 Riksdalers lön „ „ 75
„ Öfvervaktmästaren i hans egenskap tillika af
brandmästare
„ 450:
missräkning spenningar:
till Kassörerne, hvardera
R:dr 2,000:
„ vårdarne af dagvexlingskassan, hvardera
„ 300:
arfvoden:
till extrakt-arbeten och extra ordinarie tjenstemän „ 10,000:
„ Registratorn i Diskont-kontoret
„ 450:
„ Notarien vid Banko-fullmägtiges expedition, för
bestridande af kanslistgöromål
„ 1,000:
„ Kontors-cheferne, Banko-sekreteraren och Ombudsmannen,
hvardera  „ 600:
„ Brand-chefen, så länge denna befattning anses
fortfarande behöflig
„ 400:
„ Diskontstyrelsens ledamöter, utom Kommissari
erne,
hvardera
„ 1,600:
12
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
till Garde des medailles
R:dr 500:
För den händelse Rikets Ständer godkänna Utskottets nu framställda förslag,
hemställer Utskottet att de förhöjningar uti förutvarande stat, hvilka häraf skulle blifva
en följd
5:o.
må få beräknas och utgå från och med början af nästkommande
år 1867.
Uti en af Kassörerne F. W. Bergman, A. von Ehrenclou, F. Sundberg, C. Hjort af
Ornäs och J. O. Falk genom Herrar Banko-fullmägtige jemte eget utlåtande till Höglofliga
Utskottet öfverlemnad skrift, hafva bemälde Kassörer anhållit att den löneförhöjning,
sorn vid sistlidna riksdag beviljades Bankens tjenstemän i de tre lägre tjenstegraderna,
med undantag af sökanderne, måtte äfven dem tillerkännas.
Beträffande denna fråga torde Utskottet böra erinra, att genom den vid sistlidna
riksdag för Bankens tjenstemän fastställda lönestat, tillädes tjenstemännen i andra och
tredje tjenstegraderna förhöjning i deras löner sålunda, att tjensteman efter fem års
tjenstgöring inom graden erhöll 500 och efter tio års tjenstgöring ytterligare 500 R:drs
förhöjning i lönen; att Bankens Kassörer, hvilka förut tillhört näst högsta, eller kamereraregraden,
dädanefter skulle tillhöra närmast lägre, eller bokhållaregrad, samt erhålla
aflöning utaf 2,000 Riksdaler såsom lön, med förhöjning deri, på sätt nyss är omförmäldt,
300 Riksdaler i tjenstgöringspenningar samt 2,000 Riksdaler i missräkningspenningar;
samt att, på skäl, som omförmälas uti de af Banko-Utskottet till Rikets
Ständer vid sistlidna riksdag aflåtna Memorial i detta ämne, från den åt de öfriga
tjenstemännen i andra och tredje graderna beviljade löneförhöjning uteslötos Bankens
dåvarande, till kamereraregraden hörande Kassörer, åt hvilka Fullmägtige i stället berättigades
att meddela förhöjning i missräkningspenningarne till så stort belopp, att de
undfinge lika stor löneinkomst, som högst lönade Kassörer enligt nya staten komme att
uppbära-, varande af sökanderne, — bland hvilka, till följd af nyssberörda åt Fullmägtige
lemnade berättigande, Bergman och von Ehrenclou, som tillhört kamereraregrad i
mer än fem år, för närvarande och med inberäkning af dem på denna grund tilldelad
förhöjning i missräkningspenningarne, nu åtnjuta i lön 3,000 Riksdaler, i tjenstgöringspenningar
450 Riksdaler och i missräkningspenningar 1,350 Riksdaler, eller tillhopa
4,800 Riksdaler, samt öfrige sökande, Sundberg, Hjort af Ornäs och Falk, innehafva
lön 3,000 Riksdaler, tjenstgöringspenningar 450 R:dr och missräkningspeuningar 850
Riksdaler, eller tillhopa 4,300 Riksdaler, — anfördt hufvudsakligen, att, oaktadt de genom
förhöjda missräkningspenningar kunde undfå lika stor inkomst på det hela, som
deras vederlikar i kamereraregraden, genom den dem beviljade rätt till löneförhöjning,
likväl en väsendtlig skilnad, till sökandernes skada, förefunnes deruti att, då vid inträffande
sjukdomsfall eller förordnanden endast lönen finge bibehållas, men tjenstgörings-
och jnissräkningspenningarnu rpåste afstås samt då vid pensionering lönen allena
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
13
utgjorde grunden derför, sökanderne, som hade lägre lön än deras vederlikar i samma
grad, vid sjukdom och förordnanden nödgades afstå större del af deras inkomster samt
vid ifrågakommande pensionering erhölle lägre pension.
Med afseende på dessa förhållanden hade sökanderne anhållit att, på lika sätt som
öfrige tjenstemän i andra och tredje tjenstegraderna, undfå löneförbättring efter de fastställda
grunderna till sådant belopp, att deras aflöning, inberäknadt tjenstgörings- och
missräkningspenningar, sammanlagdt uppginge till hvad för högst lönade Kassörer
i bokhållaregrad blifvit bestämdt; och hafva Banko-fullmägtige, uti det öfver denna
ansökning afgifna utlåtande, på anförda skäl, förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall
till sökandernes anhållan, men yttrat, att, för den häudelse tillfälle ej skulle för sökanderne
yppas att genom transport eller befordran kunna från kassörsbefattningarne afgå
innan de uppnått pensionsberättigande ålder, Fullmägtige ansåge det med rättvisa och
billighet öfverensstämmande att de komme i åtnjutande af pension till belopp, motsvarande
den lön, hvartill de, efter ålder inom graden, varit berättigade, om de innehaft
annan än kassörsbefattning samt fördenskull hemställt att en sådan förmån måtte
sökanderne tillerkännas.
Utskottet, som, i betraktande af de skäl, hvilka vid sistlidna riksdag föranledde
undantag för dåvarande Kassörer från den öfrige tjenstemän i samma grad beviljade
löneförhöjning efter vissa års tjenstgöring, icke finner sig böra tillstyrka bifall till den
af dessa Kassörer nu gjorda anhållan om rätt till dylik löneförhöjning, anser sig der
emot
böra hemställa,
'
6:0.
dels att de Bankens nuvarande Kassörer, hvilka tillhöra kamereraregrad,
må, i händelse de af sjukdoms- eller annat laga förfall
hindras att sin tjenst förrätta, eller förordnas att bestrida
annan tjenst, under tiden bibehålla så stor del af missräkningspenningarne,
som motsvarar den löneförhöjning, hvilken de, efter
tjensteålder inom graden, egt att enligt stadgade grunder tillgodo
njuta, om de innehaft annan än kassörsbefattning, dels att, i fall
de vid afskedstagande från Bankens tjenst qvarstå vid kassörsbefattning
och äro till pension berättigade, må ega undfå sådan
till belopp, som motsvarar den lön, hvartill de, efter ålder inom
graden, varit berättigade, om de vid annan befattning inom densamma,
än kassörstjenst, varit anställda.
Med afseende på den förändrade reglering af tjenstemanna- och vaktbetjeningspersonalen,
som föranleddes af de vid sistförflutna riksdag fattade beslut, stadgades i
2:dra mom. af 98 §, att sammanräknade beloppet af de för Bankens och Bankodiskontverkets
förvaltning på det hela, enligt då gällande stat, utgående löner, arfvoden, anslag
och missräkningspenningar ej finge öfverskridas; dock att, under tiden intilldess
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
denna reglering hunnit träda i verket, utöfver nämnda stat finge användas en summa
motsvarande då beviljade förhöjningar i löner, arfvoden och missräkningspenningar.
Fullmägtige hafva ansett att, såsom följd af deras förslag att tjenstemännens
antal skulle af Fullmägtige bestämmas, samt då erforderlig inskränkning i utgifterna
för tjenstemännens aflöning funnes deri, att Rikets Ständer i allt fall reglera lönerna
för dem, berörda 2:dra mom. borde uteslutas; men Utskottet, som anser, att Bankens
utgifter i och för aflöningar böra kunna hållas inom det belopp, som hittills dertill
åtgått och att detta vilkor bör i reglementet vara uttryckt, hemställer derföre att
nämnda stadgande, allenast med nödig förändring i ordalagen, bör äfven i blifvande
Banko-reglemente qvarstå, samt föreslår deråt följande lydelse:
7:o.
Vid reglering af tjenstemanna- och vaktbetjeningspersonalen böra
Fullmägtige tillse, att sammanräknade beloppet af de löner,
arfvoden, anslag och missräkningspenningar, som, enligt de i
Banko-reglementet af den 30 Oktober 1860 intagna stater för
Banken och dåvarande Bankodiskontverket utgingo för dessa
verks förvaltning, på det hela, ej må öfverskridas; dock får,
under tiden intilldess omförmälda reglering hunnit afslutas, ut
öfver
nämnda stat användas en summa, motsvarande de vid sistförflutna
och denna riksdag beviljade förhöjningar i löner, arfvoden
och missräkningspenningar.
Då det från föregående reglementen bibehållna stadgandet i nuvarande § 101,
att de å indragningsstat uppförda öfvertaliga tjenstemän icke kunna, emot deras vilja,
tvingas att emottaga någon af nuvarande tjenstebefattningar, såvida icke densamma i
afseende på göromålens omfång och beskaffenhet motsvarar den, hvarå de ega fullmagt,
hvarken kan eller bör gälla för dem, hvilka till följd af i arbetsmethoderna
under nu pågående reglering införda förändringar blifva öfvertaliga och hvilka, i mån
af afgång, åter inträda i tjenst med förbindelse till tjenstgöring i enlighet med föreskriften
i nu gällande reglementes 99 §, föreslår Utskottet, i enlighet med Fullmägtiges
hemställan, ett förtydligande härutinnan af förevarande §, hvarigenom densamma
komme att lyda sålunda:
8:o.
De å indragningsstat före år 1864 uppförda öfvertaliga tjenstemän
kunna icke, emot deras vilja, tvingas att emottaga någon
af nuvarande tjenstebefattningar, såvida icke denna befattning, i
afseende på göromålens omfång och beskaffenhet, motsvarar den,
hvarå de ega fullmagt.
Sjunde artikelns 2:dra afdelning afhandlar i §§ 103 — 110 grunderna för befordringar
inom bankoverket och dermed gemenskap egande stadganden.
Banlco-Utskottets Memorial N:o 20.
15
Mom. 1 af 104 § innehåller de bestämmelser, hvilka enligt nuvarande reglemente
skola gälla för kompetens till tjenster inom bankoverket; och mom. 1 at 105 §
angifver de grunder Fullmägtige böra vid befordringar iakttaga.
1 afseende på dessa bestämmelser hafva Fullmägtige anfört, hurusom det vid
närmare undersökning befunnes, att en hvar, som kan blifva extra ordinarie tjensteman,
vore kompetent till alla tjenster, med undantag af Kommissarie och Bankosekreterare
samt de tjenster, för hvilka fordras juridiska insigter. Om det nu ansåges
lämpligt att till Kommissarie, hvars förnämsta åliggande innefattas i vården af Bankens
redbarheter, endast antages den, som lemnat mångåriga bevis på redbarhet, noggranhet
och ordentlighet, samt att således föregående anställning i Banken borde utgöra
vilkor för erhållande af kommissarietjenst, så borde Banken deremot icke betaga sig
utvägen att vid andra befattningars tillsättning kunna välja för göromålen företrädesvis
lämpliga personer, om sådane inom verket saknades. Då stadgandet i 105 § 1 mom.
bibehölles, så att tur och anciennetet inom verket finge tillgodonjuta sin rätt, der det
utan uppoffring för verket kunde ske, såsom förhållandet i de flesta fall måste vara,
kunde någon olägenhet icke uppstå genom saknaden af kompetens-föreskrifter, hvilka
i allt fall, såsom de nu vore beskaffade, endast förutsatte en föregående anmälan till
inträde i Bankens tjenst eller på sin höjd en föregående pröfning af den sökandes användbarhet
såsom extra ordinarie; och hafva Fullmägtige, i öfverensstämmelse med
denna åsigt samt med sammanförande af 104 och 105 §§:nes l:sta momenter, föreslagit
följande stadgande:
Till Kommissarie må endast befordras den, som efter en längre tid fortsatt ordinarie
tjenstgöring inom verket ådagalagt redbarhet, noggranhet och ordentlighet; men
till alla öfriga tjenster utnämna Fullmägtige, efter vederbörande chefers hörande, den
för verkets tjenst mest skicklige och passande, dock iakttages dervid, dels att för erhållande
af befordran till ombudsmansbefattning fordras att hafva undergått examen
för vinnande af inträde i rikets rättegångsverk, hvilken examen jemväl till kanslisttjenst
i ombudsmansexpeditionen under i öfrigt likartade förhållanden lemnar företräde,
dels ock att sökande, hvarandra fullt jemngoda i afseende på skicklighet och
lämplighet, må få tillgodonjuta sin inom verket egande tur och anciennetet, som räknas
från första fullmagts eller förordnandes datum inom hvarje tjenstegrad.
Utskottet, som delar Fullmägtiges åsigt icke allenast i afseende på vilkoren vid
kommissarietjensternas tillsättning, utan äfven att vid andra tjenstetillsättningar skicklighet
och lämplighet till tjensten böra i första rummet afses, och som icke betviflar
att ju Fullmägtige för öfrigt tillgodose de förväntningar Bankens tjenstemän billigtvis
kunna ega att vid befordringar komma i åtanka, tror dock att föreskrifterna rörande
tjensters tillsättande böra uttrycka att Bankens redan varande tjenstemän, der Bankens
eget intresse icke gifver anledning till undantag, böra ega företräde framför andra sökande,
äfvensom Utskottet anser att såsom vilkor för kompetens icke allenast till ombudsmans,
utan äfven till kanslistbefattning vid ombudsmans-expeditionen bör ovilkor
-
16
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
»
ligen fordras att hafva undergått examen för vinnande af inträde i rättegångsverken,
helst det utan tvifvel måste vara för Bankens tjenst mest fördelaktigt att Kanslisterne
må ega sådana förstudier, att de kunna blifva skickliga till ombudsmanstjeustens öfvertagande.
I 2:a mom. af 104 § föreslår Utskottet endast en nödig förändring af ordställningen;
och beträffande 2:a mom. af 105 §, hvilket, under förutsättning att förslaget
om sammanförande af 104 och 105 §§:s 1 :a momenter godkännes, torde böra ställas såsom
mom. 3 under 104 §, har Utskottet, dels med afseende på förslaget här ofvan att
Kommissarie skall undfå löneförhöjning efter fem års tjenst inom graden, dels ock, enär,
efter hvad nedan föreslås, Fullmägtige skulle berättigas att än vidare intill nästa riksdag
endast på förordnande tillsätta lediga tjenster, men sålunda förordnade tjenstemän
böra, om de fortfarande vid tjensten bibehållas, få tillgodoräkna den tid, hvarunder
de innehaft förordnandet, för erhållande af löneförhöjning, ansett orden: ”ege
tur till högre kommissarielön efter första fullmagts datum inom graden” böra utbytas
mot ett med omförmälda bestämmelser öfverensstämmande uttryck.
I stället för nuvarande 104 och 105 §§:ne föreslås alltså följande stadgande:
9:o.
Mom. 1. Till kommissariebefattning må endast befordras den,
som under en längre tid fortsatt ordinarie tjenstgöring inom
verket ådagalagt redbarhet, noggranhet och ordentlighet.
Till alla öfriga tjenster ega Fullmägtige, efter vederbörande
chefers hörande, utnämna den bland verkets ordinarie eller extra
ordinarie tjenstemän, som för tjensten är mest skicklig och
passande, eller, i händelse sådant i något särskildt fall skulle
finnas för verket gagnande, annan, i Banken förut icke tjenstgörande,
särdeles väl vitsordad och skicklig person. Dock bör
iakttagas dels att, för erhållande af befordran till ombudsmansbefattning
och till kanslisttjenst i ombudsmansexpeditionen, fordras
att hafva undergått examen för inträdes vinnande i rikets
rättegångsverk, dels ock att sökande bland Bankens tjenstemän,
hvarandra fullt jemngoda i afseende på skicklighet och lämplighet,
må få tillgodonjuta sin inom verket egande tur och anciennetet,
som räknas från första fullmagts eller förordnandes
datum inom hvarje tjenstegrad.
Mom. 2. Sökande till kommissariebefattning skall skriftligen
förbinda sig att för den uppbörd, som kan komma att honom
anförtros, ställa Banken vederhäftig borgen eller annan säkerhet
till belopp, hvilket Fullmägtige hafva att bestämma.
Mom. 3.
Banko-lJtskottets Memorial N:o 20.
17
Mom. 3. Tjensteman inom fjerde graden, som erhåller
transport till kommissarie-beställning, ege beräkna tiden för er
hållande
af högre lön ifrån första fullmagts eller förordnandes
datum inom graden.
Det vid sistlidna riksdag medgifna, i 107 § intagna berättigande för Fullmägtige
att, intilldess tjenstemannapersonalen blifvit, i öfverensstämmelse med de nya instruktioner,
som borde af Banko-Utskottet vid denna riksdag fastställas, ordnad och slutligen
bestämd, endast genom förordnande tillsätta ledigblifvapde tjenster, hafva Fullmägtige
hemställt måtte utsträckas derhän, att än vidare Fullmägtige berättigades att,
der omständigheterna dertill föranleda, sålunda förfara.
Då de i följd af besluten vid sednaste riksdag företagna förändringar i anordningen
af tjenster och göromål inom Banken ännu icke äro afslutade och sålunda ännu
ej, åtminstone hvad flera tjenster beträffar, kan bestämmas huruvida de för framtiden
behöfva bibehållas eller kunna framdeles indragas, torde, äfven om det anses nödigt
att alla tjenster vid Banken framdeles med fullmagter tillsättas, sådant likväl ännu ej
böra föreskrifvas; men då det ifrågavarande medgifvande! icke bör utsträckas längre
än behöfligt är, synes detsamma nu böra lemnäs endast intill nästa riksdag; hvadan
åt 107 § föreslås följande lydelse:
10:o.
Fullmägtige berättigas intill nästa riksdag att, der omständigheterna
dertill föranleda, endast genom förordnande tillsätta
ledigblifvande tjenster.
Tjensteman, som varder till högre lön uppflyttad, undfår
derå protokollsutdrag.
För att kunna antagas till extra ordinarie tjensteman vid bankoverket har, enligt
108 §, hittills fordrats att hafva undergått sådan akademisk examen, som berättigar
till inträde i Konungens kansli eller rikets rättegångs- eller räkenskapsverk.
Sedan numera kameralexamen blifvit afskaffad och kansliexamen betydligen försvårad,
hafva Fullmägtige yttrat sig förmoda, att hinder icke borde möta för upphäfvande af
föreskriften om akademiska examinas afläggande såsom vilkor för inträde i Bankens tjenst;
anförande Fullmägtige härvid hurusom det väl kunde ifrågasättas att Banken icke skulle
lemna inträde i sin tjenst med mindre än att den sökande undergått den nu föreskrifna
studentpröfningen; men att, då göromålen inom Banken till stor del äro sådana, att
de kunna fullgöras af dem, som erhållit den nu allmänna skolbildningen, om än denna
icke blifvit sträckt till högsta klassen, all anledning saknades att betaga Fullmägtige
rättigheten att på försök mottaga dem, som anmäla sig, för att, då de befinnas ega det
mått af skicklighet, sorn erfordras, och derjemte visa ordentlighet och redbarhet, använda
dem intilldess de genom öfning och vana vid göromålen göra sig förtjente af
befordran till ordinarie anställning.
Bill. till R. St. Prot. 1865 år 1866. 6 Sami. 1 Åfd. 10 Häft. 3
B mko-Utskottets Memorial N:o 20.
Ehuru, såsom Fullmägtige yttrat, tjenstegöromålen inom Banken, i allmänhet och
endast med några undantag, må vara af den beskaffenhet, att erforderlig skicklighet
till deras skötande kan förvärfvas äfven af den, som icke ens inhemtat hela det mått
af kunskaper, hvilket i elementarläroverken kan erhållas, torde dock ett nedsättande
ända derhän, som Fullmägtige ifrågasatt, af anspråken på dem, hvilka skola antagas till
tjenstemän i Banken, icke låta sig väl försvara. Förnekas kan nemligen icke att,
om ock en person är i stånd att utan något allmänt bildningsunderlag och utan den
mera utvecklade förmåga af sjelfverksamhet, som ett sådant bereder, förvärfva sig
äfven den största säkerhet i förrättandet af vissa göromål, hans skicklighet likväl alltid
måste förblifva inskränkt, emedan han är i saknad af vilkoren för en vidsträcktare
uppfattning af betydelsen utaf deri sak, med hvilken han sysselsätter sig. Det kan
dock icke vara tillräckligt och tillfredsställande, att en tjenstemannakorps, han må
också vara fullt bevandrad i detaljerna af de löpande göromålen, är så beskaffad, att
han icke förmår eller ens eger en sträfvan att uppfatta sin verksamhet och den sak,
hvilken utgör föremål för densamma, ur en högre och allmännare synpunkt; och
det kan derföre långt ifrån anses likgiltigt om denna tjenstemannakorps eger en
allmännare och mera vidsträckt bildning, än som nödvändigt behöfves för de dagliga
göromålens behöriga verkställande. Om nu ock den under sednaste tid beslutade utvidgningen
af kunskapsfordringarne för embetsexamina gör, att man icke kan eller behöfver
uppställa afläggandet af sådana såsom ett allmänt vilkor för anställning i Bankens
tjenst, synes likväl ett visst mindre mått af kunskap böra fordras; och då någon annan
lämplig grund för bestämmelsen af detta kunskapsmått är svår att finna, föreslår
Utskottet att dertill må antagas det prof, som afläggandet af afgångsexamen från
rikets högre elementarläroverk innebär. Om härvid för öfrigt undantagsvis lemnäs
medgifvande att kunna såsom tjensteman antaga äfven den, som kan förete andra vitsord
om motsvarande kunskaper, synes tillräckligt utrymme dermed vara lemnadt åt
afseendet på den speciela skicklighet i vissa inom en bank särskildt förekommande
göromål, som kan egas af en eller annan, hvilken icke aflagt allmänna prof på elementarkunskaper.
I öfverensstämmelse med de åsigter, hvilka nu blifvit i korthet antydda, hemställer
Utskottet att motsvarigheten till 108 § i hittills gällande reglemente må få
denna lydelse:
ll:o.
För att kunna antagas till extra ordinarie tjensteman vid bankoverket,
fordras att hafva undergått godkänd afgångsexamen ifrån
något af rikets högre elementarläroverk.
Sökande, hvilken på annat sätt ådagalagt motsvarande
kunskaper, må dock, der särskilda omständigheter dertill föranleda,
äfven kunna till extra ordinarie tjensteman af Fullmägtige
antagas.
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
19
Den genom § 110 gifna tillåtelsen till klagan öfver Fullmägtiges beslut i befordringsmål
hafva Fullmägtige förmält sig anse utgå från förutsättningen att tur- och
anciennetet skall utgöra den hufvudsakligaste grunden för befordran, emedan endast
den kunde af en hvar bedömas, hvaremot om lämplighet för Bankens tjenst skulle
vid befordringar afses i första rummet, det syntes origtigt, att bedömandet af dem,
som böra och kunna grunda sitt omdöme på erfarenhet och egen kännedom, skulle
underkastas pröfning af myndigheter, hvilka måste bero af hvad de tillfälligtvis erfore
eller från nog opålitliga källor kunde inhemta. Det funnes väl icke någon bankstyrelse,
som icke gjorde anspråk att sjelf tillsätta tjenstcmännen; och om än Fullmägtige,
i dessa som andra fall, kunde begå misstag, vore olägenheterna deraf för Bankens
tjenst och för förhållandet mellan styrelsen och tjenstenmnnen icke jemförliga
med dem, som måste uppkomma, då Fullmägtiges åtgärder 1 dylika frågor upphäfdes
eller gjordes om intet.
På dessa skäl hafva Fullmägtige föreslagit, attlio § måtte helt och hållet utgå.
Då likväl, så länge vissa allmänna grunder för befordringar inom Banken finnas
föreskrifna, tillfälle icke bör betagas Bankens tjenstemä n att till Revisorer och Bankoutskott
framföra klagan, när de tro sina på dessa grunder stödda förväntningar på
befordran förbisedda, kan Utskottet icke godkänna Fullmägtiges härutinnan uttalade
mening, och tror de olägenheter af den ifrågavarande rättighetens bibehållande,
som Fullmägtige antydt, vid stadgandets tillämpning föga vara att befara, då den
pröfvande myndigheten väl torde kunna antagas alltid komma att fästa vederbörligt
afseende på de skäl och omständigheter, hvilka grundat Fullmägtiges beslut, samt att
behörigen väga dessa emot de invändningar den klagande kan framställa eller de tillfälliga
uppgifter, som från andra håll kunna söka göra sig gällande.
Utskottet föreslår derföre, att ifrågavarande §, allenast med nödig blifven redaktionsförändring,
må bibehållas, så lydande:
12 :o.
Den, som ej åtnöjes med Fullmägtiges beslut i befordringsmål,
vare berättigad att sig deröfver besvära hos nästblifvande Bankoutskott
eller, emellan riksdagarne, hos revisionen af Bankoverket;
skolande, vid talans förlust, ett sådant missnöje hos
Fullmägtige anmälas inom fjorton dagar efter det beslutet blifvit
anslaget, samt besvären till Fullmägtiges expedition inlemnas i
förra fallet sist å den dag, då riksdag sammanträder, och i sednare
fallet, eller vid Banko-revision, sist fjorton dagar före Revisorernes
sammanträdande, allt före klockan 12 å dagen.
Men är Fullmägtiges beslut i så beskaffadt mål meddeladt
sednare än fjorton dagar före utgången af den sålunda bestämda
tiden, böra besvären till Banko-Utskottet eller Revisorer omedeF
20
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
bart ingifvas innan klockan 12 å fjortonde dagen efter det klaganden
af Fullmägtiges beslut erhållit del, den oräknad.
I 3:dje afdelningen af sjunde Artikeln, hvilken afdelning bestämmer grunderna
för pensionsberäkning, har icke någon ändring ifrågakomma.
Samma Artikels 4:de afdelning innehåller i §§ 117—127 allmänna ordningsstadganden
och straffbestämmelser.
I 119 § stadgas, att, om någon tjensteman antingen vid mindre förseelser i Rensten
ej låter sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelse och varningar eller ock beträdes
med verklig vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring, förmannen skall
anmäla förhållandet hos Fullmägtige, som bestämma huruvida sådan anmälan bör till
åtal föranleda, och i 120 § bestämmas de straff, hvilka, efter anstäldt åtal, må för försummelse
eller fel i tjensten eller ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet få
tillämpas, sålunda att sådan tjensteman första gången antingen erhåller inför protokollet
en allvarsam föreställning, eller ock afhålles på längre eller kortare tid, med
förlust af större eller mindre del af lönen, från tjenstgöring, och att, om han sedermera
varder till ny förseelse förvunnen, han antingen, liksom i förra fallet, suspenderas
eller ock skiljes från sin tjenst,
Uti dessa bestämmelser hafva Fullmägtige föreslagit ändring i den syftning att,
sedan sådan anmälan, som i 119 § omförmäles, hos Fullmägtige skett och Fullmägtige
ansett densamma böra till åtgärd föranleda, skall den såsom felaktig anmälde lemnäs
tillfälle till förklaring och upplysningar i saken inhemtas, hvarefter, om tjenstemannen
finnes beträdd med försummelse eller fel i tjensten eller annan oordentlighet eller ock
med ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet, det skulle ankomma på Fullmägtige
att antingen gifva honom föreställning, eller suspendera honom, eller ock genast skilja
honom från tjensten.
Såsom skäl för denna förändring hafva Fullmägtige anfört följande:
”Då Banko-diskonten inrättades, fanns det ändamålsenligt eller måhända till och
med nödvändigt att stadga, det tjenstemännen kunde från tjensten skiljas, då styrelsen
fann verket icke kunna vara med dem belåtet; och ganska säkert har anledning aldrig
förekommit till klagan öfver missbruk af den magt, som var anförtrodd en styrelse,
hvilken sjelf är beroende af förtroende för bibehållande af sitt hedrande uppdrag.
Knappast tänkbart är det ej eller, att någon skulle kunna äfventyra, att blifva med
orätt skiljd från sin tjenst och sin timliga välfärd, då bedömandet tillhör en korporation,
så sammansatt som Fullmägtige. Åt en sådan jury skulle utan fara kunna uppdragas
frågor af sådan beskaffenhet, äfven om grunden för omdömet skulle hemtas utom
kretsen af de bedömandes egen verksamhet. Det synes derföre, sedan Diskont-kontoret
nu blifvit med Banken förenadt och stadganden för tjenstemännens antagande måste
vara gemensamma, förekomma full anledning att undersöka huruvida den regel,
som gällt för Diskont-kontoret, bör antagas för det förenade bankoverket, eller samtlige
tjenstemän betraktas såsom oafsättliga i likhet med Statens. Det kan icke vara
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
21
stället att här ingå i bedömande af fördelarne och olägenheterna af den olika ställning
hvari tjenstemän, som äro afsättlige, befinnas i jemförelse med dem, som icke äro det,
men så mycket torde kunna sägas utan fara för misstag, att de politiska skäl, som
under en svag representation och en outvecklad tryckfrihet påkallat att Statens tjenstemän
äro oafsättlige, icke ega ringaste tillämpning på Bankens tjenst. Der kan endast
blifva fråga, om Banken kan påräkna mera nit och redbarhet hos de tjenstemän, som
äro afsättlige, samt om deremot den större aflöning, hvarpå desse göra anspråk, bör
komma under betraktande. Men om man nu icke vill lösa denna fråga i någon annan
rigtning, än den, som nuvarande reglemente anvisar, så bör man åtminstone medgifva,
hvad som ock erfarenheten ådagalägger vara nödvändigt, att det måste vara Fullmägtige
förbehållet att skilja från tjensten en tjensteman, som är förvunnen till fel i tjen
sten, äfven om han icke förut varit dömd för dylikt fel, eller kan öfvertygas om brot
eller förseelse, som hör under allmän domstol. Inom ett penningeverk, der inbördes
förtroende mellan tjenstemännen är ett oundgängligt vilkor för göromålens behöriga
gång, kunna lätt förhållanden inträffa, som göra det omöjligt, att i tjensten bibehålla
en tjensteman, som låter komma sig till last misstag eller oordentligheter, hvarigenom
åstadkommas oreda i räkenskaperna eller andra fel, samt verkets säkra gång rubbas
och allmänt misstroende uppstår både till räkenskaperna och till personerne.”
Frågan derom, huruvida det må vara nödigt eller nyttigt att Bankens tjenstemän
kunna när som helst från deras tjenster skiljas, torde icke för närvarande påkalla ett
afgörande, då Utskottet föreslagit medgifvande intill nästa riksdag för Fullmägtige att
endast medelst förordnande tillsätta lediga tjenster, och Utskottet kan derföre här inskränka
sig till frågan om tillämpningen af straffbestämmelserna i de fall, hvarom de
förevarande §§:ne handla. I detta afseende tror Utskottet, som för öfrigt gillar den
ofvan antydda uppställning af dessa stadganden, som Fullmägtige föreslagit, det dock
icke vara nödigt att åt Fullmägtige öfverlemna en så vidsträckt myndighet, att de,
första gången en tjensteman blifvit anmäld för försummelse eller fel i tjensten eller
oordentlighet eller ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet, må kunna helt och
hållet skilja honom från tjensten.
Utskottet anser deremot det nu befintliga stadgandet böra i denna del bibehållas,
men föreslår för öfrigt, att 119:de och 120:de §§ sammanslås till ett stadgande af följande
lydelse:
13:o.
Om någon tjensteman antingen vid mindre förseelser i tjensten
ej låter sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelse och var
ningar,
eller ock beträdes med verklig vårdslöshet eller försummelse
i sin tjenstgöring, vare förmannen skyldig att förhållandet
skriftligen anmäla hos Fullmägtige, som bestämma huruvida sådan
anmälan bör till åtal eller annan åtgärd föranleda. I sådant
22
Banko-lJtskottets Memorial N:o 20.
ial! skall tjenstemannen lemnäs tillfälle till förklaring och de
upplysningar infordras, som för sakens bedömande finnas erforderliga,
och, om tjenstemannen derefter finnes beträdd med försummelse
eller fel i tjensten eller annan oordentlighet eller ock
med ett ovärdigt uppförande i allmänna lefvernet, skall han antingen
erhålla inför protokollet en allvarsam föreställning, eller
från tjenstgöring i verket afhållas på längre eller kortare tid,
med förlust af större eller mindre del af lönen.
Varder han sedermera till ny förseelse förvunnen, afhålles
han på längre eller kortare tid, med förlust af större eller mindre
del af lönen, från tjenstgöring i verket, eller ock skiljes
han från derstädes innehafvande tjenst.
Beträffande 121 § hafva Fullmägtige fästat uppmärksamhet på den förändring,
som genom sednast utfärdade konkurslag inträffat, att dom icke under alla förhållanden
nu utgifves, och fördenskull i nämnda § föreslagit en förändring, hvilken Utskottet
tillstyrker, och hvarigenom §:n skulle erhålla följande lydelse:
14:o.
Den tjensteman eller vaktbetjent, som till borgenärers förnöjande
sin egendom afträdt, bör genast från tjenstgöring i Banken
afhållas och skall, om honom icke genom slutlig dom cessionsförmån
tillerkännes, eller han, sednast sex månader efter
det inställelsedagen i konkursen inträffat, styrker sig vara från
borgenärers kraf befriad, skiljas från sin vid verket innehafvande
tjenstebefattning.
I sednare stycket af 124 § stadgas, att pensionstagare, som för brott dömes till
straff, hvilket vanfrejd medför, förlorat rättigheten att pension vidare uppbära; hvilket
stadgande torde, på sätt Fullmägtige hemställt, böra, i öfverensstämmelse med gällande
strafflags bestämmelser rörande vanfrejd, förändras så att det erhåller följande lydelse:
15:o.
Pensionstagare, som dömes till förlust af medborgerligt förtroende
för alltid eller för viss tid, bafve förlorat rättigheten att
pension vidare uppbära.
I öfverensstämmelse med de åsigter i afseende på tjenstemännens ställning, från
hvilka Fullmägtige i allmänhet utgått, hafva Fullmägtige ock föreslagit borttagande af
nuvarande reglementes 127 §, som meddelar hänvisning till besvärs anförande i mål,
som angå allmänna ordningsstadganden och straffbestämmelser; men då Utskottet icke
i allo delar dessa åsigter, kan Utskottet icke heller tillstyrka att all rätt till klagan
öfver Fullmägtiges beslut tjenstemannen betages, utan anser § bör» bibehållas, allenast
I
Banko-Utskottet» Memorial N:o 20.
23
med en af förslaget rörande §§ 119 och 120 föranledd förändring af det i slutet af
första punkten förekommande ordet ”dömd” till ”skiljd”, då § skulle komma att lyda
som följer:
16:o.
Öfver Fullmägtiges beslut i mål, som i denna afdelning af reglementet
uppräknas, må besvär endast i det fall anföras, att någon
blifver från tjensten skiljd. Den, som med sådant Fullmägtiges
beslut ej åtnöjes, bör, vid förlust af talan, sitt missnöje emot
beslutet hos Fullmägtige anmäla inom fjorton dagar efter deraf
bevisligen erhållen del, den oräknad; hvarefter han vare berättigad
att hos nästblifvande Banko-Utskott eller, emellan riksdagarne,
hos Revisorer öfver bankoverket sin klagan fullfölja, derest
besvären till Fullmägtiges expedition inlemnas, i förra fallet,
sist å den dag, riksdag sammanträder, och i sednare fallet, eller vid
Banko-revision, sist Ijorton dagar före Revisorernes sammanträde;
men är beslutet af Fullmägtige meddeladt sednare än fjorton dagar
före utgången af den sålunda bestämda tiden, böra besvären till
Banko-Utskottet eller Revision omedelbart ingifvas, innan klöckan
12 å fjortonde dagen efter det klaganden af beslutet erhållit del,
den oräknad.
Det i 128 § af sednaste reglemente befintliga öfvergångsstadgande, angående
tillämpning af vissa bestämmelser i 1860 års Banko-reglemente, intilldess tjenster och
göromål blifvit ordnade i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag
meddelade förordnanden,
17:o.
torde numera befinnas öfverflödigt och derföre böra ur blifvande
reglemente uteslutas.
Stockholm den 16 Mars 1866.
*
24 Banko- Utskottets Memorial N:o 20.
Reservationer:
Vid 4:de punkten, angående Banko-statens löneförmåner, af Riksdagsfulltnägtigen
Ter Östman från Wester-Norrlands län: ”Enär jag inom Utskottet icke kunnat
biträda pluralitetens åsigt, att tillstyrka förhöjda löneförmåner åt vissa af Bankens
tjenstemän, vill jag mot den tillstyrkta tillökningen afgifva min reservation, äfvensom
mot den tillstyrkta tillökningen i arfvodet åt garde des medailles.
Om man, å ena sidan, erkänner att de, som tjenstgöra i Rikets Ständers Bank,
böra vara redbara och punktuela personer och således böra vara i åtnjutande af
löneförmåner, motsvarande en anständig bergning, lärer, å andra sidan, ingen eller
kunna neka att detta verks tjenstemän, synnerligast inom 3:dje och 4:de tjenstegraderna,
med hänsyn till nuvarande tidsförhållanden, dermed borde finna sig fullt belåtne.
De äldre Kommissarierne och Banko-sekreteraren, som tjenat öfver fem år, åtnjuta
nu
R:dr 4,400:
Af Utskottet tillstyrkt tillökning  „ 100: 4,500:
De yngre Kommissariernes nuvarande lön efter fem år  R:dr 4,000:
Tillstyrkt tillökning
„ 500: 4,500:
Arfvode till ledamöterne i Diskont-stvrelsen  R:dr 750:
Tillstyrkt tillökning
„ 850: 1,600:
Tillstyrkt chefs-arfvode åt Banko-sekreteraren och Ombudsmannen R:dr  600:
Garde des medailles
, 300:
Af Utskottet tillstyrkt tillökning  „ 200: 50O:
Då, hvad först angår Bankens tjenstemän inom 3:dje och 4:de lönegraderna, som
kunna tjenstgöra uti flera afdelningar inom Banken; och således någon eller några af
dem under olika rubriker, nemligen, såvida Utskottets tillstyrkan af de respektive
Riks-Stånden bifalles, erhålla en årlig inkomst af tillsammans 6,900 R:dr, synes det
mig som inga skäl äro förhanden att nuvarande Bankens tjenstemäns löner eller arfvoden
böra höjas; och då Höglofliga Stats-Utskottet denna riksdag synes vilja iakttaga
all möjlig sparsamhet inom Statsverket, synes det mig, som Höglofliga BankoUtskottet
bort följa samma till fäderneslandets båtnad ledande grundsats, helst jag är
öfvertygad om, att Bankens tjenstemän redan äro så väl aflönade, som de, hvilka innehafva
lika mödosamma tjenster inom Statsverket.
Beträffande
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
25
Beträffande den tillstyrkta tillökningen i arfvodet åt garde des medailles af 200
R:dr, är väl sannt, att nuvarande arfvode 300 R:dr stått i tväune decennier vid samma
siffra och att denne man, såsom besittare af höga kunskaper, bör respekteras; men
man vet ock att han, likasom öfrige Statens embets- och tjenstemän, kom i åtnjutande
af den så frikostigt för några riksdagar sedan tilldelade så kallade dyrtidsförhöjningen
i lönerna och således icke är något beroende af de 200 R:dr, hvilka här
blifvit tillstyrkta som tillökning i hans arfvode. Det har icke eller kunnat påstås att,
sedan mynt- och medalj-samlingen en gång blifvit ordnad och katalog eller register
deröfver blifvit upprättadt, befattningen med att inköpa och ordna de exemplar, som
äro af det värde att de förtjena plats i mynt- eller medalj-samlingen, är så besvärlig
att tillökning i arfvodet ur denna synpunkt bort ske, utan man har framhållit såsom
skäl att hans förtjenst såsom forskare och vetenskapsman är så särdeles stor, hvilka
egenskaper hvarken jag eller någon annan kan vara nog oblyg att förneka honom;
men jag tror att 200 R:dr betyda litet eller intet, då man lägger dem i vågskålen
med store mäns egenskaper, ty skulle Solon af Grekerne, Virgilius af Romarne och
Newton af Engelsmännen fått betalning efter de egenskaper de egde, undrar jag huru
mycket dessa nationer blifvit skyldiga de sistnämnde vetenskapsmännen; yrkande jag
således att den af Utskottets pluralitet tillstyrkta tillökningen i Bankens tjenstemäns
inkomster äfvensom till garde des medailles måtte af de respektive Riks-Stånden ogillas.”
I denna reservation hafva instämt Riksdagsfullmägtige Lars Gustaf Andersson
från Elfsborgs län och Per Persson från Wermlands län samt Riksdagsfullmägtigen
Nils Olsson från Malmöhus län, i hvad berörda reservation innehåller afstyrkande af
löneförhöjning till Bankens tjenstemän i 3:dje och 4:de graderna.
Vid 5 :te punkten, af Herr Manner skante, C. A.: ”Jag anser att den första Januari
1867 infaller alltför nära den dag, då ny riksdag, med rätt att vidtaga ny lönereglering,
sammanträder, och föreslår derföre att de förhöjningar uti förutvarande stat, som
Rikets Ständer besluta,
må få beräknas och utgå ifrån och med den 1 Juli innevarande år.”
Vid lide punkten, angående vilkoren för inträde i Bankens tjenst, af Herr Falhem,
H. E., som, med åberopande af Fullmägtiges i ämnet afgifna yttrande, såsom sin reservation
upptagit afdelningens förslag, nemligen att i blifvande Banko-reglemente
måtte, i stället för nuvarande 108 §, införas följande stadgande:
”Till extra ordinarie tjenstemän vid bankoverket ega Fullmägtige
antaga personer, som för Bankens tjenst finnas lämplige.”
Vid 12:te punkten, af Herr Ribbing, E.: ”Då de förändringar i 110 § af Bankoreglementet,
som Fullmägtige föreslagit, icke af Banko-Utskottet blifvit gillade, anser
jag detta ärende bort expedieras helt enkelt genom en skrifvelse till Fullmägtige med
tillkännagifvande häraf.
Att draga denna fråga inför Rikets Ständer anser jag både origtigt och till ingen
Bih. till R. St. Prof. 1865 $ 1866. 6 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4
26
Banko-Utskottets Memorial N:o 20.
åtgärd föranledande, då, enligt min tanke, Herr Landtmarskalken och Talmännen icke
kunna framställa proposition i frågan, emedan någon motion i ämnet hvarken af enskild
motionär ej eller af Banko-Utskottet blifvit väckt.”
ftiksdagsfullmägtige Anders Gudmundsson från Hallands län och Liss Lars
Olsson från Kopparbergs län hafva anmält, att de icke varit närvarande vid behandlingen
af de i 4:de punkten föreslagna löneförhöjningar för Bankens tjenstemän i 3:dje
och 4:de graderna.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 21.
1
N:o 2%.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 April 1860, kl. 1 e. ra.
Memorial, med anmälan om Riks-Ständens beslut öfver Betänkandet
N:o 15, med förslag till ändring i vissa delar af
föreskrifterna angående metalliska kassan, m. m.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag för den 10, 12 och 16 Mars,
hafva alla de i ofvanberörda Betänkande gjorda framställningar blifvit af samtliga
Uiks-Ständen godkända, med undantag af Utskottets hemställan i ll:te punkten derom,
att nu gällande reglementes § 16 mätte bibehållas oförändrad, hvilken hemställan
bifallits af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, men deremot afslagits
af Preste- och Bonde-Stånden, som beslutat, att de i slutet af nämnda § förekommande
orden: „börande Fullmägtige tillse att, så vidt ske kan, prägladt silfvermynt
af alla fastställda sorter städse finnes i förråd,, skulle utgå.
Då emellertid i denna fråga två Riks-Stånd stadnat emot två,
anser Utskottet densamma hafva, jemlikt 75 § i Riksdagsordningen,
förfallit samt fördenskull 16 § i nuvarande Bankoreglemente
skola i blifvande reglemente bibehållas oförändrad.
Stockholm den 6 April 1866.
Bih. till. R. St. Brot, 1865 & 1866. 6 Samt. I Afd. 11 Häft.
Banko-Utskottets Memorial N:o 22.
JV.o 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 April 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, rörande vissa punkter i Betänkandet N:o 10, med för
slag
lill reglering af Bankens lane- och kreditivrörelse.
I anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver den del af Utskottets uti
14:de punkten af Betänkandet N:o 10 framställda förslag till föreskrift, motsvarande
61 § 1 mom. i nu gällande reglemente, som angick frågan om beviljande
åt bolag af kassakreditivrätt i Riksbanken, hade Utskottet i 2:dra punkten af Memorialet
N:o 19 vidhållit sitt först framställda, af Bonde-Ståndet gillade förslag, att
kassakreditiv måtte kunna beviljas sådana bolag, hvilkas reglementen ålägga delegarne
oinskränkt ansvarsskyldighet för alla bolagets förbindelser och hvilka icke
ega rätt till utgifvande af egna banksedlar, samt inbjudit de öfriga Riks-Stånden att
deruti sig förena.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag lör den 17 och 21 Mars, har,
i fråga om nämnda punkt af Utskottets Memorial N:o 19, Bidderskapet och
Adeln, med frånträdande af förut fattadt beslut, antagit Utskottets inbjudning;
Preste- och Borgare-Stånden åter, hvilka beslutat att kassakreditiv kunde få
beviljas äfven åt sådana bolag, som äro bildade på grund af Kongl. Förordningen
om aktiebolag af den 6 Oktober 1848, afslagit inbjudningen och sålunda vidhållit
sina förut fattade beslut, samt Bonde-Ståndet, hvilket antagit Utskottets förslag,
lagt den ifrågavarande punkten till handlingarne.
Enligt Riks-Ståndens sålunda fattade beslut är följaktligen kreditivrätt medgifven
åt bolag med så kallad solidarisk ansvarighet; men då endast Preste- och
Borgare-Stånden velat medgifva kreditivrätt äfven åt bolag, grundade på Kongl.
Förordningen om aktiebolag af den 6 Oktober 1848, under det Ridderskapet och
Adelns samt Bonde-Ståndets beslut icke innefatta ett sådant medgifvande, så och
då härutinnan två Stånd stadnat mot två,
Banko-Utskottets Memorial N:o 22.
3
anser Utskottet, att, enligt 75 § Riksdags-ordningen, denna
del af frågan förfallit och att, i följd deraf, vid hvad tillförene
varit stadgadt bör i så måtto förblifva, att kreditivrätt icke
får beviljas sistnämnda slags bolag.
Stockholm den 10 April 1866.
Reservationer:
af Herr Friherre Nordenfalk, J.: „Emot Utskottets med en rösts pluralitet
fattade beslut, att anse Rikets Ständer hafva beviljat kreditivrätt i Riksbanken
åt så kallade solidariska icke sedelutgifvande bolag, får jag reservera mig.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva Preste- och Rorgare-Slånden
medgifvit kreditivrätt åt bolag såväl af nämnda slag, som åt dem med bolagsreglor
enligt akliebolags-förordningen af den 6 Oktober 1848, då deremot Ronde-Ståndet
samt, efter inbjudning, Ridderskapet och Adeln endast velat tilldela nämnda rätt
åt bolag med oinskränkt ansvarsskyldighet. Utskottet har tolkat de båda förstnämnda
Ståndens beslut såsom hade dessa medgifvit berörda rättighet dels åt solidariska
dels åt aktiebolag och ansett frågan om de sednare förfalla, då rörande
desamma, enligt den antydda uppfattningen, två Stånd stadnat emot två. Men
denna tudelning af tvänne Stånds beslut, som Utskotts-pluralitetens mening förutsätter,
anser jag oberättigad, emedan den beror på en tolkning, om hvars rigtig—
het Utskottet så mycket mindre synes mig kunna vara fullt förvissad, som under
diskussionen i denna fråga åtskillige talare, bland motiver för deras mening, uppgåfvo
att de ej ansågo rättvist bevilja kreditivrätt åt det ena slaget af bolag, utan
att äfven en dylik gåfves det andra, enär, enligt deras uppfattning, pröfningen af
de jemte kreditivansökningen erbjudna säkerheter borde vara det väsendtligen bestämmande,
huruvida sökanden kunde medgifvas att i mån af tillgång erhålla kreditiv.
1 konseqvens härmed borde, såvida rätt att söka kreditiv i Riksbanken ej
kunde medgifvas båda slagen af bolag, intetdera prejudiceras. Utan att inlåta
mig på rigtigheten af denna åsigt, synes mig dock att, efter det den uttalats,
man icke kan vara berättigad antaga såsom afgjordt, att de Stånd, som velat utsträcka
kreditivrätten till båda arterna af bolag, skolat medgifva denna rätt åt endera,
om den andra derifrån uteslöts. För denna mening torde äfven de olika besluten
om kreditivsumman i viss mån tala.
Är den angifna åsigten, den Utskottet vid sin förra inbjudning angående denna
§ synes mig hyllat, rigtig: alt nemligen de af Stånden i afseende på motsvarigheten
till nuvarande Ranko-reglementes 61 § mom. 1 fattade olika beslut icke få
af Utskottet sönderdelas, så hafva i denna fråga, som ej kan förfalla, enär ingen
yrkat det nuvarande momentets bibehållande, två Stånd stadnat emot två, då, enligt
73 § Riksdags-ordningen, densamma måste af Förstärkt Banko-Utskott afgöras.,,
4
Banko- Utskottets Memorial N:o 22.
Uti denna reservation har Herr af Burén, D. P., instämt.
af Herr Rinman: ,,Mot Utskottets beslut att uti ingressen till ifrågavarande
Memorial helt kategoriskt förklara, alt bolag med så kallad solidarisk ansvarighet,
enligt Riks-Ståndens beslut, hafva kreditivrätt sig medgifven, får jag mig reservera.
Vore denna förklaring rigtig, hade Utskottet orätt förfarit, då det uti Memorialet
N:o 19 såsom jemkningsförslag till Stånden framställde alldeles samma lydelse
af Banko-reglementets 61 § 1 morn,, som nu förklaras vara Rikets; Ständers
beslut. Efter Utskottets nuvarande uppfattning af frågan, var densamma likaväl
då, som den skulle vara nu, Rikets Ständers beslut, emedan tre Stånd, enligt Utskottets
slutföljd, voro ense i frågan, likasom alla fyra Stånden nu anses vara det.
Sammanjemkningsförslaget blef likväl af Stånden förkastadt. Likafullt förklarar
Utskottet detsamma ordagrannt utgöra Rikets Ständers beslut och hemställer endast
att frågan om utsträckning af kreditivrätt till aktiebolag enligt Kongl. Förordningen
af den 6 Oktober 1848 må anses förfallen.
Hela detta sednare förfarande anser jag origtigt. Då alla Stånden äro ense
om att utsträckning al kreditivrätt bör ske till bolag, men två Stånd hafva stadnat
mot två i afseende på vidden af denna utsträckning, måste, efter mitt förmenande,
denna skiljaktighet lösas genom votering i Förstärkt Banko-Utskott. Utskottet
kan icke af egen magtfullkomlighet i reglementet införa en af Riks-Stånden
underkänd lydelse å en §. Jag anser derföre att Utskottet hade bordt till
samtliga Riks-Stånden inkomma med voteringsproposition i nämnda hänseende.,,
Uti förestående tvänne reservationer har Herr Björkman instämt.
af Herr Sääf: „ T i 11 hufvudsaklig del instämmande i de reservationer, som
blifvit afgifna mot Utskottets, med en rösts pluralitet fattade beslut till följd af den
behandling frågan om kreditiv åt bolag undergått hos de respektive Riks-Stånden
efter Utskottets förnyade framställning derom i dess Memorial N:o 19, — tager
jag mig tillika friheten erinra om min i hufvudfrågan afgifna och Banko-Utskottets
Memorial N:o 10 bifogade reservation.,,
Herr Grape har anmält sin reservation på den grund att, efter hans förmenande,
Utskottet icke varit behörigt att, såsom skett, sönderdela frågan, enär densammas
afgörande bordt till Förstärkt Banko-Utskott hänskjutas.
af Riksdagsfullmägtigen Rydström från Calmar län: „I fråga om förändrad
lydelse af 1 momentet i 61 § Banko-reglementet hafva Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet bifallit Utskottets förslag att kassa kreditiv beviljas — —
„sådana bolag, hvilkas reglementen ålägga delegarne oinskränkt ansvarsskyldighet
„för alla bolagets förbindelser och hvilka icke ega rätt till lifgifvande af egna
„banksedlar„; hvaremot Preste- och Borgare-Stånden ansett krediti vi ätten böra utsträckas
äfven till bolag, hvilkas delegare icke hafva sådan solidarisk ansvarighet.
Utskottet har nu, genom en rösts pluralitet, afgjort, att som alla Riks-Stånden
Banko-Utskottets Memorial N\o 22.
5
beviljat bolag med solidarisk ansvarighet kreditivrätt, så är detta Rikets Ständers
beslut, hvaremot, emedan blott två Stånd utsträckt denna rättighet äfven tili bolag,
som icke hafva solidarisk förbindelse, frågan om en sådan utvidgning af kreditivrälten
skall anses hafva förfallit.
För att komma till ett sådant resultat har Utskottet alltså sönderdelat Presteoch
Borgare-Ståndens beslut derhän, att detsamma ansetts innefatta, dels och särskildt,
berättigande lör solidariska bolag att erhålla kreditiv, och dels utvidgning
af denna rättighet till bolag med inskränkt ansvarighet. Den förra delen af det
sålunda afhuggna beslutet har Utskottet derefter sammanparat med de andra båda
Riks-Ståndens.
Men tager man sig för att sålunda på ett sätt sönderhugga ett slikt beslut,
så ser jag intet hinder hvarför man ej lika väl kan göra det på olt annat. Man
skulle då kunna säga, att som alla Riks-Stånden beviljat bolag kreditivrätt, men
blott två Stånd härför gjort till vilkor, att bolagets delegare skola vara solidariskt
ansvarige, så är såsom Rikets Ständers beslut att anse, att alla de bolag, hvilka
icke utgifva egna banksedlar, äro berättigade till kassakreditiv, hvaremot frågan om
inskränkningen i vilkoret för kreditivrätten, såsom endast antagen af två Stånd,
hade förfallit.
På sådant sätt skulle man ur Riks-Ståndens beslut kunna draga tvänne, hvarandra
alldeles motsatta slutföljder.
Utskottet har likväl förut vid frågans behandling utgått från en helt annan
åsigt. Och med fullt skäl kan ifrågasättas huruvida de Riks—Stånd, som beviljat
kreditivrätt äfven till bolag med inskränkt ansvarighet, ansett det med billighet och
rättv sa öfverensstämma att, då Bankens säkerhet beror icke på den solidariska
ansvarigheten, utan på borgen eller hypothek, ifrågavarande förmån bör tillerkännas
något bolag, om den ej utsträckes äfven till sådana, som icke äro solidariska.
Då Riks-Ståndens skiljaktiga beslut derföre till Utskottet inkommo beslöt Utskottet
(se Memorialet N:o 19, 2:dra punkten) i motsats till den åsigt, som Herrar Lindström
och Ribbing uttryckt i deras reservation, att icke stycka frågan, utan göra
en inbjudning till Stånden. Utskottet var således då af den mening, att ehuru,
liksom ännu, endast två Stånd utsträckt kreditivrätten till icke solidariska bolag,
så borde frågan derom ej förfalla. Nu har Utskottet dock beslutat motsatsen.
Mig synes att man härigenom ur tvänne Riks-Stånds beslut dragit en slutsats,
som der måhända icke är afsedd; och som, enligt min uppfattning, när frågan
betraktas i sin ostympade helhet, två Stånd medgifvit kreditivrätt äfven åt sådana
bolag, hvilka äro bildade på grund af Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848,
men de två andra Stånden deremot stadgat, att inga andra än sådana bolag, som
hafva oinskränkt ansvarsskyldighet för sina förbindelser, böra erhålla en slik rätt,
så anser jag att Utskottet bordt hänskjuta denna fråga till afgörande af Förstärkt
Utskott. Jag får derföre reservera mig mot Utskottets uppfattning, och vördsamt
föreslå Rikets Ständer,
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 23.
att återremittera denna fråga om bolags kreditivrätt till Utskottet,
med föreläggande att inkomma till Riks-Slanden med
förslag till voteringsproposition derutinnan lör frågans afgörande
i Förstärkt Banko-Utskott; eller, om Rikets Ständer icke
skulle anse sig böra med frågan taga omedelbar befattning,
att densamma måtte hänskjutas till Konstitutions-Utskottets afgörande.
,,
Uti denna reservation har Herr Falhem instämt.
Herr Friherre von Schwerin, J., Herr Ribbing, E., Herr Kyrkoherden Otterström
och Herr Brink hafva anmält, att de i detta ärendes handläggning icke deltagit.
JV:o 23
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 April 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om, inrättande af s. k. sedelutgifvande
provinsbanker.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har af Anders Pehrsson från Christianstads
län väckts motion, N:o 339, derom, att „Rikets Ständer måtte för sin del besluta
inrättande af sedelutgifvande provinsbanker uti alla de provinser, som så„dant
önska, utan annan vinst lör delegarne, än den, som ligger i den billiga låneräntan
och lånens beqväma återbetalning på kort tid genom amortering,,, samt,
för den händelse detta förslag ej vunne bifall, „att Rikets Ständer måtte hos
,,Kongl. Majit anhålla, att denna fråga måtte, om provinsbankers bildande, uppdragas
åt en af Kongl. Maj:t i nåder utsedd komité, för utredning efter de af
„motionären antydda hufvudgrunder.,,
Dessa hufvudgrunder har motionären angifvit sålunda: att provinsbanker bor
-
.Banlco-Utslcottets Utlåtande N:o 23.
7
de inrättas inom alla rikets provinser, med grundfonder, efter provinsens behof, af
en till tio millioner Riksdaler, oktrojerade pä minst 50 är och berättigade att utgifva
egna banksedlar; att grundfondssäkerheterna borde utgöras endast al inteckningar
i landt- och stadsfastigheter; att delegarne skulle erhålla en emot grundfondssäkerheterna
svarande lånerätt i banken, emot sex procents ränta, deraf hälften,
eller tre procent, ansåges såsom egentlig ränta och återstående tre procent såsom
kapitalafbetalning, men föröfrigt icke få någon annan vinst, än den, som läge
i nyssnämnda låga ränta och fördelaktiga amortering af lånen, utan vinsten tillfalla
provinsen, från hvilken denna vinst aldrig finge skiljas, sedan densamma blifvit
förvandlad i klingande valuta; att en särskild banklag borde utfärdas med föreskrifvanele
af stränga kontroller i afseende på bankrörelsens bedrifvande, samt att
provinsbankernas sedlar skulle i allmänna uppbörden emottagas.
De af motionären ifrågasatta provinsbankerna skulle således i så måtto blifva
af samma beskaffenhet, som nuvarande enskilda banker, att de bildades genom
frivilliga bolags öfverenskommelser och erhölle rättighet att utgifva egna banksedlar,
och någon förändring af nu gäliande lagstiftning för enskilda banker behöfde
således i dessa hänseenden icke för åvägabringande af ifrågavarande slags banker
göras; men deremot blefve sådan förändring, eller en ny lagstiftning, nödvändig
med afseende på andra delar af förslaget. Det vill nemligen af hvad motionären
anfört synas, som om dels allenast en provinsbank skulle få inom hvarje provins
inrättas, dels bestämmandet af grundfondens belopp icke skulle få, åtminstone ensamt,
ankomma på bolagsmännen, utan bero af någon myndighets pröfning utaf
behofvet. Vidare skulle dessa bankers grundfonder, i olikhet med hvad nu gällande
lag bestämmer, bestå uteslutande af intecknade skuldförbindelser och detta
utan någon kontant inbetalning af delegarne, i följd hvaraf äfven andra än nu
stadgade bestämmelser angående dessa bankers sedelutgifning måste uppställas; äfvensom
förslagen att oktroj skulle meddelas på minst 50 år, att sedlarne borde
emottagas i den allmänna uppbörden samt att en viss oföränderlig ränta skulle
föreskrifvas och vissa stränga kontroller öfver rörelsen uppställas, innefatta förändringar
i nuvarande förhållanden.
Oansedt den omständighet att, med de vilkor och bestämmelser, som af motionären
föreslagits, sannolikt högst få, om ens någon, skulle finna räkning vid
att ingå såsom delegare i dylika banker och att således förslaget kan anses såsom
alldeles opraktiskt, lärer någon utförligare granskning af de hufvudgrunder motionären
framställt icke vara behöflig för att gifva skäl för Utskottets åsigt, att i anledning
af förevarande motion hvarken någon förändring af nu gällande lagstiftning
angående enskilda banker, eller uppställande jemte denna af en ny lagstiftning i
den syftning motionären föreslagit, bör ifrågakomma; hvadan Utskottet-icke heller
kan tillstyrka det i motionen framställda alternativa förlag, att hos Kongl. Majit i
/
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 23.
underdånighet anhålla om tillsättande af en komité för utredning af den fråga
motionären väckt; och Utskottet hemställer fördenskull,
att den ifrågavarande motionen icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 April 1866.
I
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J. & Å. RIIS, 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 24.
N:o 24.
Ank, till Exp.-Utsk, den 11 Maj 1866, kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag till en voteringsproposition.
Sedan, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver en del af Utskottets
förslag i l4:e punkten af Betänkandet N:o JO, Utskottet i 2:a punkten af Memorialet
N:o 19, med vidblifvande af sitt, utaf Bonde-Ståndet bifallna förslag i den oafgjorda delen,
inbjudit de öfriga Stånden att förena sig uti detta, så lydande:
»Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker, hvilka äro försedda med
stadgar, stadfästade af vederbörlig myndighet, enskilda personer samt sådana bolag, hvilkas
reglementen ålägga delegarne oinskränkt ansvarsskyldighet för alla bolagets förbin
delser
och hvilka icke ega rätt till utgifvande af egna banksedlar.»
»Kreditiv-tiden bestämmes till högst ett år.»
»Sparbanker, enskilde personer och bolag skola ställa säkerhet, som af vederbörande
Styrelser pröfvas och godkännes;»
och denna inbjudning blifvit antagen af Ridderskapet och Adeln, men afslagen af
Preste- och Borgare-Stånden, enligt hvilkas beslut berörda stadgande skulle komma att
lyda sålunda: »Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker, hvilka äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig myndighet, enskilda personer samt sådana
bolag, hvilka icke ega rätt till utgifvande af egna banksedlar.»
»Kreditiv-tiden bestämmes till högst ett år.»
»Sparbanker, enskilde personer och bolag skola ställa säkerhet, som af vederbörande
Styrelser pröfvas och godkännes;»
Så hade Utskottet, i Memorial N:o 22, yttrat, att då, enligt Riks-Ståndens sålunda
fattade beslut, kreditivrätt vore medgifven åt bolag med så kallad solidarisk ansvarighet.
men endast Preste- och Borgare-Stånden velat medgifva sådan rätt äfven åt
bolag, grundade på Kongl. Förordningen om aktiebolag af den 6 Oktober 1848, ansåge
Utskottet denna del af frågan hafva förfallit och fördenskull böra vid hvad tillförene
varit stadgadt i så måtto förblifva, att kreditivrätt icke finge beviljas sistnämnda slags bolag.
Som emellertid, enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag af den 28 April
och den 1 dennes, Ridderskapet och Adeln, Preste- och Borgare-Stånden återremitterat
Eili. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 12 Höft.
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 25.
ofvanberörda Memorial N:o 22. med föreläggande att inkomma med förslag till voteringsproposition
i frågan; så får Utskottet, för densammas afgörande i Förstärkt Banko-Utskott,
till Rikets Ständers godkännande framställa följande förslag till voteringsproposition:
Den, som vill att motsvarigheten i blifvande Banko-reglemente till 61 % 1 morn.
i det nu gällande skall erhålla följande lydelse:
»Rassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker, hvilka äro försedda
med -stadgar,
hvilkas reglementen ålägga delegarne oinskränkt ansvarsskyldighet för alla bolagets förbindelser
och hvilka icke ega rätt till utgifvande af egna banksedlar.»
»Kreditiv-tiden bestämmes till högst ett år.»
»Sparbanker, enskilda personer och bolag skola ställa säkerhet, som af vederbörande
Styrelser pröfvas och godkännes,»
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande stadgande att lyda salunda:
»Rassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker, hvilka äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig myndighet, enskilda personer samt sådana bolag,
hvilka icke ega rätt till utgifvande. af egna banksedlar.»
»Rreditiv-tiden bestämmes till högst ett år.»
»Sparbanker, enskilde personer och bolag skola ställa säkerhet, sorn af vederbörande
Styrelser pröfvas och godkännes.»
Stockholm den 11 Maj 1866.
\:o 25.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Maj 1866, kl. 5 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver Betänkandet N:o
,20, med förslag rörande föreskrifterna i 6:e och l:e artiklarne
af Banko-reglementet.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag af den 7, 11 och 19 April, hafva
de utaf Utskottet i ofvanberörda Memorial afgifna förslag blifvit utaf samtliga Riks-Stånden
bifallna, med följande undantag, nemligen:
Banko-Utskottets Memorial N:o 25.
3
Punkterna 4:o, 6:0 och 7:o hafva återremitterats af Bonde-Ståndet; men då dessa
punkter blifvit af de öfriga Stånden antagna och, i frågor af förevarande beskaffenhet,
tre Stånds sammanstämmande mening afgör Rikets Ständers beslut,
l:o
kan Bonde-Ståndets återremiss af dessa punkter icke till någon åtgärd
föranleda.
Punkten 5:o, i hvilken hemställts att de i lönestaten för Bankoverket föreslagna
och genom tre Riks-Stånds beslut nu beviljade förhöjningar måtte fä beräknas och utgå
från och med början af nästkommande år 1867, har bifallits af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet; Borgare-Ståndet åter har beslutat, att samma förhöjningar skola
beräknas och utgå från och med den 1 nästkommande Juli, och Bonde-Ståndet har återremitterat
jemväl denna punkt.
Vid sådant förhållande, anser Utskottet sig böra, med vidblifvande af sitt, utaf
två Riks-Stånd godkända förslag,
2:o
inbjuda Borgare-Ståndet att samma förslag antaga.
Äfvensom
3:o
anmoda Bonde Ståndet att i frågan fatta bestämdt beslut.
Punkten Ilo är godkänd i sin helhet af tre Riks-Stånd, hvaremot Preste-Ståndet
beslutat afslå stadgandet i sednare stycket af samma punkt.
Dä emellertid detta stadgande blifvit af tre Riks-Stånd antaget,
4:o
lärer Preste-Ståndets beslut icke till någon åtgärd föranleda.
Uti 14:de punkten hade, i enlighet med af Banko-fullmägtige afgifvet förslag, Utskottet
hemställt om ett så lydande stadgande: »Den tjensteman eller vaktbetjent, som
till borgenärers förnöjande sin egendom afträdt, bör genast från tjenstgöring i Banken afbållas,
och skall, om honom icke genom slutlig dom cessionsförmån tillerkännes, eller han,
sednast sex månader efter det inställelsedagen i konkursen inträffat, styrker sig vara från
borgenärers kraf befriad, skiljas fran sin vid verket innehafvande tjenstebefattning.»
Som emellertid detta förslag, hvilket blifvit af tre Riks-Stånd återremitteradt, erfordrar
någon förändring för att bringas i öfverensstämmelse med gällande konkurslagstiftning,
föreslår Utskottet, att detsamma må, komma att lyda sålunda:
5:o.
Den tjensteman eller vaktbetjent, som till borgenärers förnöjande
sin egendom afträdt, bör genast från tjenstgöring i Banken afhållas,
och skall, om han icke sednast sex månader, efter det inställelsedagen
i konkursen inträffat, styrker sig vara från borgenärers kraf
befriad, skiljas från sin vid verket innehafvande tjenstebefattning.
Stockholm den 11 Maj 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 26.
\Ui 26.
Ank. till Exp-Utsk. den 11 Maj 1866, kl. 5 e. m.
Memorial, rörande bestämmelserna i 8:de artikeln af Banko-reglementet
om Diskont- och Lånekontoren.
Första afdelningen af denna artikel bestämmer organisationen af Styrelserna öfver
Diskont- och Lånekontoren samt lemnar föreskrifter angående förvaltningen af dessa
kontor.
Beträffande Styrelserna för dessa verk, liar det icke undfallit Utskottet, att, i följd
af Rikets nu församlade Ständers beslut, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om antagande af ny Riksdags-orduing och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen,
uti organisationen af dessa Styrelser förändringar blifva erforderliga; men då det
reglemente, som af nu församlade Ständer beslutas, skall tillämpas under tiden intill nästa
Riksdag, och det torde böra åt denna öfverlemnas att besluta om de förändrade bestämmelser,
som följa af den nya ordningen, har Utskottet föreslagit ändringar endast i de
fall, der bestämmelserna hafva direkt afseende på den blifvande nya ordningen eller der
ingen tillämpning af nuvarande föreskrifter vidare kan ifrågakomma.
Detta är förhållandet endast uti 2:a mom. af 138 § samt 2:a och 4;e momenten
af 139 §.
På förstnämnda ställe omförmälas de berättelser, som af Diskont- och Lånekontors-styreherna
skola till Banko-Utskott och Revisorer afgifvas, och föreslår Utskottet att,
med utbyte af orden »Rikets Ständers Banko-Utskott», »Rikets Ständers sammankomst»
och »Rikets Ständers Revisorers» mot orden »Banko-Utskottet,» »Riksdagens början» och
»Revisorernes», men med bibehållande i öfrigt så väl af l:a mom. i 138 §, som af sakinnehållet
uti 2:a momentet, §:n må få följande lydelse:
l:o.
Mom. 1. Till den revision, som förrättas öfver Lånekontoren, aflemnas
berättelse ej mindre af Lånekontorets styrelse öfver hvartdera
kontorets ställning, än äfven af vederbörande ombudsman öfver
hans behandling tillhörande bevaknings- och utsökningsärenden.
Banko-Utskottets Memorial N:o 26.
5
Mom. 2. Öfver Diskont- och Lånekontorens lånerörelse afgifva
samtliga Styrelserna berättelser till nästblifvande Banko-Utskott
och Revisorer öfver Banko verket, under iakttagande att : essa berättelser
till Fullmägtige inlemnas, i förra fallet sednast å dagen
före Riksdagens början, och i sednare fallet åtminstone fjorton dagar
före Revisorernes sammanträdande. •
Uti 2:a mom. af 139 § stadgas, att i revisionerna af Lånekontoren få, i öfverensstämmelse
med 70 § Riksdags-ordningen, ej andra deltaga, än sådane af ett Stånds
medlemmar, hvilka kunna för detsamma vara riksdagsmän och ledamöter af Utskott; äfvensom
att ej heller någon Banko-fullmägtig, om ock för tillfallet icke redovisande eller
inkomst uppbärande, kan, å något Riks-Stånds vägnar, till Revisor utses eller dertill behörig
anses.
Som, efter det revision af Lånekontorens i Göteborg och Malmö räkenskaper för
år 18(15 under nästlidne Mars månad skett, någon ny revision i dessa Lånekontor icke
kommer att ega rum förrän samma tid nästa år, då Riksdagen redan sammanträdt, och
ledamöter jemte suppleanter för dem till deltagande i den revision af Lånekontorets i
Wisby räkenskaper, hvilken skall företagas den 1 nästkommande Juni, redan äro utsedde,
saknar förra delen af detta moment vidare tillämpning; och då, ehuru äfven framdeles
ett stadgande af samma innehåll, som momentets sednare del, lärer böra vidtagas, icke
heller detta har tillämpning före nästa Riksdag, som icke lärer underlåta att i då blifvande
reglemente derom stadga, har Utskottet ansett jemväl denna del af ifrågavarande
moment kunna utgå.
I nuvarande 4:de morn., hvilket, om ofvan framställda förslag bifalles, skulle blifva
mom. 3, torde, jemte iakttagande af möjligen nödig förändring i der förekommande hänvisning
till en föregående reglements-paragraf, orden »Rikets Ständers Banko-Utskott» få
förändras till »Banko-Utskottet»; kommande, efter hvad Utskottet nu föreslagit, 139 §
att lyda som följer:
2:o
Morn. I. De i nästföregående § mom. 1 omnämnda revisioner
taga sin början den 1 Mars hvarje år, utom hvad angår Lånekontoret
i Wisby, der revisionsförrättningen börjar den 1 Juni.
Mom. 2. Fullmägtige förordna ett särskildt ombud till deltagande
i dessa revisioner; och är det Fullmägtige derförutan förbehållet
att, antingen genom någre af deras egna ledamöter, eller genom
ombud, när som helst, anställa eftersyn vid Lånekontoren.
Mom. 3. Revisorerne kunna icke bevilja eftergifter af Diskonteller
Lånekontors fordringar, utan skola frågor härom, på sätt i §
(135) mom. (2) för Diskont- och Lånekontorens styrelser stadgadt
är, öfverlemnas till Banko-Utskottets afgörande.
Afdelningen 2:o af Åttonde artikeln bestämmer Lånekontorens aflöuingsstater och
de tjenstemännen vid dessa kontor i öfrigt tillkommande förmåner.
Då det, till följd af de vid sednaste riksdag beslutade förändringar, vore anledning
antaga att, genom förenkling af göromålen vid Lånekontoren i Göteborg och Malmö,
hittills utgående särskilda arfvoden för dels extra biträden och dels särskilda göromål skulle
kunna för framtiden undvaras, hafva Banko-fullmägtige anmodat Styrelserna öfver nämnda
Lånekontor att till Fullmägtige aflemna förslag till så väl nya instruktioner och arbets
-
(i
Banko-Utskottets Memorial N:o 26.
ordningar för desamma, som till så beskaffad reglering utaf aflöningsstaterna, att särskilda
arfvoden och ersättningar för jernbelåningen, postvexel-, upp- och afskrifnings- samt depositrörelserna
icke vidare måtte ifrågakomma; hvarförutan Fullmägtige, som för Lånekoutoret
i Wisby fastställt ny aflöningsstat inom det för detta Lånekontors förvaltning på det
hela i Banko-reglementets 142 anvisade anslag af 6,000 R:dr, förständigat jemväl Styrelsen
öfver sistnämnda tontor att inkomma med förslag till instruktion och arbetsordning
för samma Lånekontor; och hafva Fullmägtige den 16 November sistlidna år, efter det
samtliga Styrelser de äskade förslagen afgifvit, till Utskottet inkommit med framställning
om förändrade aflöningsstater för Lånekontoren i Göteborg och Malmö, under tillkännagifvande,
hvad angick instruktioner och arbetsordningar, att då sådana lämpligast borde
uppställas i öfverensstämmelse med den instruktion för Bankens Diskontkontor, sorn. blifvit
till Baoko-Utskottets pröfning öfverlenmad, Fullmägtige ansåge frågan härom böra
anstå intill dess Utskottet om nämnda instruktion tagit kännedom, hvarefter Fullmägtige
icke skulle underlåta att för Lånekontoren upprätta och fastställa instruktion och arbetsordning
i enlighet med den för Diskont-kontoret antagna instruktion, hvilken desto hellre
vore för Lånekontoren tillämplig, som dessa kontor och Diskontkontoret hade att utöfva
enahanda verksamhet
Vid granskningen af de i 140 § intagna aflöningsstater för Lånekontoren i Göteborg
och Malmö, har Utskottet tagit under öfvervägande de af såväl Lånekontors-styrelserna
som Fullmägtige framställda förslag till ny lönereglering, afseende ej mindre att
med de i nu gällande aflöningsstat upptagna aflöningsbelopp sammanföra de särskilda
arfvoden. hvilka dels vid Göteborgs Lånekontor utgått för belåningen af vågförda effekter,
dels vid såväl detta som Malmö Lånekontor, efter årligen utaf Lånekontors-styrelserna
hos Fullmägtige gjorda framställningar, beviljats åtskilliga bland tjenstemännen såsom ersättning
för bestyren med postvexel- samt upp- och afskrifnings- och deposit-rörelserna,
än äfven att tilldela Banko-ombuden samt tjenstemännen och vaktbetjeningen någon tillökning
i deras hittillsvarande inkomster.
Enär det emellertid icke torde vara olämpligt att ersättningar för vissa bestyr
må kunna efter dessas under särskilda år måhända vexlande omfång olika bestämmas, samt
Utskottet ej heller funnit skäl att tillstyrka förhöjning i Banko-ombudens och tjenstemännens
vid Lånekontoren hittills varande inkomster, har Utskottet ansett de nuvarande lönestaterna
böra för det närvarande bibehållas oförändrade, allenast att åt Ombudsmannen
vid Göteborgs Lånekontor föreslagits en förhöjning i arfvodet utaf 10(1 K:dr.
Med iakttagande af denna förändring, föreslår Utskottet att, med bibehållande oförndrade
utaf 2:a, 3:e och 4:e momenten i 140 §, l:a mom. må erhålla följande lydelse:
3:o.
Aflöningsstaten för Lånekontoren i Göteborg och Malmö är fastställd
på sätt, som följer, nemligen:
A. För Lånekontoret i Göteborg:
Direktörerne, utom Banko-öfnbudet, hvardera arfvode, i ett för allt,
1,000 R:dr  4,000:
Banko-ombudet, arfvode
4,SOU:
Kamereraren, lön
2,000:
arfvode
600: 2,600:
Transport 11,400:
Banko-Utskottets Memorial N:o 26. 7
Transport 11,40C:
Kassören, lön
1,600:
arfvode
300:
missräkningspenningar
500: 2,400:
Förste bokhållaren, lön
1,600:
arfvode
300: 1,900:
Andre bokhållaren, lön
1,600:
arfvode
150: 1,750:
Tredje bokhållaren, lön
1,600:
Registratorn, lön
1,600:
arfvode
60-0: 2,200:
Kontorsskrifvaren  800:
Ombudsmannen, lön
1,600:
arfvode
400: 2,000:
Kanslisten, lön
800:
1 Vaktmästare, lön
600:
arfvode
75: 675:
l dito lön :
500:
arfvode
75: 575:
Summa R:dr Runt 26,100:
Dessutom må till Lånekontorets personal, såsom arfvode för belåning
af vågförda effekter, utgå 600 R:dr R:mt.
B. För Lånekontoret i Malmö:
Styrelse-ledamöterne, utom Banko-ombudet, hvardera arfvode, i ett
för allt, 1,000 R:dr
4,000:
Banko-ombudet, arfvode
4,000:
Kamereraren, lön
2,000:
arfvode
300: 2,300:
Kassören, lön
1,600:
missräkningspenningar  300: 1,900:
Förste bokhållaren, lön  1,600:
arfvode
300: 1,900:
Andre bokhållaren, lön
1,600:
Registratorn, lön  ,  1,600:
arfvode
300; ] ,900:
Ombudsmannen, lön  .  1,200;
Vaktmästaren, lön
600;
Husdrängen, lön
335;
Summa R:mt R:dr 19,735:
Genom sednare punkten i 143 § är berättigande lemnadt åt Fullmägtige att
anvisa nödiga arfvoden för det ökade tjenstemannabiträde, som i och för medels emot
tagande
på upp- och afskrifningsräkning kan erfordras, men deremot är icke i Bankoreglementet
intaget ett dylikt, åt Fullmägtige, vid anordnande af den s. k. postvexel
-
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 26.
rörelsen år 1854 lemnadt bemyndigande att af Bankens medel anvisa för denna rörelses
ombesörjande erforderliga kostnader; hvilket dock torde böra ske.
Utskottet föreslår derföre ett tillägg härutinnan i 143 §, så att denna kommer
att lyda sålunda:
4:o.
I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen vid Lånekontoren i
§ (140) upptagna löne- och arfvodesbelopp ega hvarken Fullmägtige
eller Lånekontorens styrelser att tillökning meddela; dock ega
Fullmägtige att anvisa oundvikligen nödiga arfvoden för det ökade
tjenstemannabiträde, som för postvexelrörelsen samt medels emottagande
på upp- och afskrifningsräkning vid Lånekontoren kan
erfordras.
Med afseende på de vid sednaste riksdag fattade beslut, dels om mera omfattande
förändringar inom Banken, dels derom att granskningen af Banko-diskontens räkenskaper
och förvaltning skulle för framtiden verkställas af Rikets Ständers Revisorer af Bankoverket,
intogs då i 146 £:n af reglementet ett öfvergångsstadgande, af innehåll att de i
4:de artikeln af Banko-reglementet den 30 Oktober 1860 befintliga stadganden angående
icke allenast Banko-diskontverkets tjenstemän och betjente samt deras löner och arfvoden,
utan äfven om granskningen af nämnda verks räkenskaper och förvaltning, komme att
tjena till efterrättelse intill dess de af Rikets Ständer i berörda hänseenden beslutade
förändrade förhållanden trädt i verket.
Som detta numera skett, torde
5:o.
§:n 146 i nu gällande Banko-reglemente, hvilken innehåller det nyss
anförda öfvergångsstadgandet, få ur blifvande Banko-reglemente
uteslutas.
Stockholm den 11 Maj 1866.
Riksdagsfullmägtigen Lars Gustaf Andersson från Elfsborgs län har anmält, att
han icke deltagit i behandlingen af detta ärende.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1866.
Banho-Utskottets Memorial N:o 27.
I
N:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1866, kl. 7 c. m.
Memorialangående föreskrifterna i lista artikeln af Bankoreglementet,
om Bankens verksamhet och de fonder, hvarå
sedelutgifningen utöfver metalliska valutan dr grundad.
Uti banko-reglementets § 1, hvars innehåll iir hemtadt från 72 § Regeringsformen,
har, med afseende på Rikets Ständers beslut i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om antagande af ny Riksdags-ordning jemte deraf föranledda
ändringar i Regeringsformen, Utskottet ansett en redaktionsföriindring böra ske,
hvilken Utskottet föreslår sålunda, att §:n erhåller följande lydelse:
i:o.
Riksbanken förblifver fortfarande, enligt Regeringsformens
72 §, under Riksdagens egen garanti och vård, så att
den ostörd må förvaltas af de Fullmägtige, som, på sätt grundlagen
föreskrifver, blifvit utsedde, efter de ordningar, stadgar
och reglementen, hvilka redan af Rikets Ständer gjorda äro
eller vidare af Riksdagen göras kunna.
Enligt 4 § utgöres bankens reservfond utaf skilnaden emellan beloppet af
högsta tillåtna sedelutgifning och beloppet af beräknad sedelstock.
I afseende på bestämmelserna i denna § angående de medel, som till reservfonden
inflyta, erfordras endast ändring af punkten 2:o, i följd deraf, att bankens
fordringar mot inteckning i fast egendom på landet, numera blifvit öfverlåtna till
Allmänna Hypoteksbanken; hvadan ur nyssnämnda punkt böra uteslutas orden
Bih. Ull fl. St. Prot. 1S65 & 1866. 6 Sam!. 1 Afd. 15 Haft. 1
2
Barnh)-Utskottets Memorial N:o 27.
»fast egendom pä landet samt», och i stället under en ny punkt upptagas inbetalningarne
ä Allmänna Hypolheksbankens skuld för nämnda fordringar.
Beträffande utbetainingarne från reservfonden, förekommer först att, sedan Rikets
Ständer, med bifall till Utskottets i Betänkandet N:o 10 gjorda hemställan,
beslutat att af bankens behållna vinst för åren 1863 och 1864 ett belopp af
3,400,000 R:dr mä under detta samt nästföljande år 1867 med hälften hvartdera
året, eller 1,700,000 R:dr, lill Riksgälds-kontoret i och för Statens allmänna
behof aflemnas, innehållet i punkten l:o bör i öfverensstämmelse härmed ändras.
Enär kreditiv till filialbanker icke vidare komma att utgifvas, bör nuvarande
punkten 5:o ur §:n uteslutas.
I Betänkandet N:o 10 har Utskottet, i anledning af de liera vid innevarande
riksdag väckta förslag om anvisande från banken af medel till låneunderstöd för
jordbruket, yttrat hurusom Utskottet hade för afsigt att afgifva förslag om användande
af någon del utaf bankens tillgångar för uppköp af obligationer, som, ställda
på en icke alltför lång amorteringstid och i öfrigt af sådan beskaffenhet, att de
med någon sannolikhet kunde blifva begärliga för placering af kapital inom landet,
utgåfves af Allmänna Hypoteksbanken, hvilken dymedelst skulle finna tillgångar
till försträckande af förlagslån; äfvensom Utskottet, som i nämnda Betänkande
upptagit lill besvarande of Kontraktsprosten Fant samt Riksdagsfullmäktige
J. Rundbäck f ån Göteborgs och Bohus län och Anders Gudmundsson från Hallands
län väckta motioner, åsyftande anvisning af bankens medel till jordbrukarnes
understödjande i låneväg, tillkumiagifvit sig vilja, vid frågan om användandet af
reservfondens disponibla medel, taga dessa motioner i ytterligare öfvervägande.
Jemte nyssnämnda, har Utskottet nu jemväl företagit dels en af Riksdagsfullmägtigen
C. J. L. Lännberg från Östergötlands län väckt motion, N:o 230,
att af Riksbankens varande eller blifvande disponibla medel matte, till jordbruksnäringens
understödjande afsättas en fond af 5 millioner R:dr, hvarifrån lån mot
nöjaktig realsäkerhet utlemnades på högst fem års tid och med årlig inbetalning
af minst en femtedel af ursprungliga lånebeloppet, dels ock ett inom Utskottet af
Herr Mannerskantz, C. A., väckt förslag, af innehåll: alt, till jordbruksnäringens
förseende med förlag på för denna näring lämpliga tider, måtte af Rikets Ständers
Banks medel bildas en fond, som användes till inköp af på jord fastighets—
hypothek grundade obligationer, ställda att amorteras inom en tid af högst tio år;
att Fullmägtige mätte bemyndigas träffa aftal med Allmänna Hypolheksbankens
direktion angående tillhandahållandet af dylika obligationer samt bestämmandet ej
blott af den ränta, som, inom i log stadgade gränser, deri borde föreskrifvas, utan
ock af öfriga dervid erforderliga vilkor; alt till bildande af ofvannämnda fond
borde dels anordnas från Bankens reservfond ett belopp af l. ex. en ä två millioner
R:dr och dels användas de inbetalningar, som ingå från hypotheksbanken för
dit öfverflyttade fastighetslån samt från upphörande filialbanker för dem lemnade
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
o
försträckningar; och att genom obligationers amortering inflytande afbetalningar
skulle, såvida bankens säkerhet ej fordrade deras reserverande, användas till inköp
af nya obligationer utaf enahanda beskaffenhet.
I valet emellan de olika sätt, hvilka nu omfärmälda motioner föreslå för be
redande
åt jordbruksnäringen af ett understöd, som vid denna riksdag blifvit högt
påkalladt, att antingen anslå medel till direkt utlåning åt enskilde eller indirekt
söka beforda ändamålet genom beredande af förlagsmedel åt den för jordbruksnäringens
behof enkom afsedda hypoteksbanken, har Utskottet stadnat vid den
sednare utvägen, då denna synts medföra flera fördelar. Utlåningen bör nemligen
kunna bättre och ändamålsenligare utföras genom hypoteksbanken och hypotheksföreningarno
än genom Riksbanken. Den försträckning, till hvars lemnande
Riksbanken kon finna tillfälle, bör, då den meddelas emot obligationer, inrättade
på ett sådant sätt, att de lämpa sig efter här i landet gängse fordringar vid
kapitalplacering, komma att befordra afsättningen af och handeln med så beskaffade
kreditpapper; och i samma mån delta vinnes, blifva de obligationer, Riks
banken
innehar, äfven användbarare för dennas eget ändamål, i det att de, vid
behof, kunna förmedelst försäljning tjena till förstärkning af bankens kontanta tillgångar.
Ett ytterligare skäl har Utskottet funnit i svårigheten att för närvarande
disponera några medel för alsättande af fond till visst belopp.
Ehuru den del af bankovinsten, som ansetts vid denna riksdag böra disponeras,
blifvit anvisad i och för Statens allmänna behof och således icke kunnat
för nu ifrågavarande ändamål påräknas, hade Utskottet dock trott, att reservfonden,
det oaktadt, skulle kunnat lemna en genast användbar tillgång härtill; men
detta lärer icke låta sig göra, då Banko-fullmägtigc helt nyligen tagit en betydlig
del af lillgångarne i anspråk för inköpande af statsobligationer. Sedan nemligen,
i och för behandlingen af den förevarande frågan, från Fullmägtige, under den 24
sistlidne April, begärts upplysning om de belopp, som dels från reservfonden
kunde användas för uppköp al obligationer, utgifna af Allmänna Hypotheksbanken,
dels genom inbetalningar från Allmänna Hypotheksbanken för öfvertagua fastighetslån
och från filialbanker, som komma att upphöra, äfvensom möjligen på annat
sätt kunde blifva i banken disponibla, hafva Fullmiigtige uti till svar härå
afgifven skrifvelse af den 3 dennes tillkännagifva, att, uppå framställning af Fullmägtige
i Riksgälds-kontorct om öfvertagande af större eller mindre del af obligationer,
tillhörande det utaf Riksgälds-kontorct sistlidet år med Nordtyska banken
i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt m. fl. kontraherade lån, stort Nio millioner
Thaler, deraf endast Fyra millioner Thaler öfvertagits utaf nämnda consortium,
som deremot icke begagnat den förbehållna optionsrätten till återstående Fem millioner
Thaler, Bankofullmägtige förbundit sig, bland annat, att af berörda låneåter
-
A
Banko-Utslioltets Memorial N:o 27.
stod utaf Riksgälds-kontoret inköpa obligationer på vissa öfverenskomma vilkor till
uominalbelopp af En million Thaler.
Eoligt hvad Fullmägtige anfört, kan förhållandet med reservfondens inkomster
och utgifter för den närmaste framtiden beräknas sålunda:
Till denna fond, som den 14 sistlidne April hade en behållning af R:dr
8,668,466: 58, äro att påräkna följande inkomster:
Vinst för det löpande året, beräknad till R:dr 1,800,000: —
Från Allmänna Hypoteksbanken i afräkning å liqviden för
öfvertagna fastighetslån den 15 Januari nästa år inflytande  400,000: —
Frön filialbanker, som detta år upphöra, omkring  1,200,000: —
S:gr 3,400,000: —
Deremot komma alt från reservfonden utgå:
i följd af Rikets Ständers beslut angående bankovinsten,
till Riksgälds-kontoret före detta års slut 1,700,000 R:dr, som,
efter afdrag af den liqvid, banken å äldre kapitalfordran af samma
kontor erhåller med 152,000 R:dr, minskas till R:dr 1,568,000: —
hvadan alltså denna fond under första månaderna
af nästkommande år kunde ansetts erhålla en tillökning
af 1,852,000 R:dr, om Fullmiigtige icke
beslutat det nyss nämnda obligations-inköpet, hvilket
föranleder en utgift af omkring  2,600,000: —
S:gr 4,168,000: —
och således, då tillökningen beräknades lill  5,400,000: —
minskar fonden med omkring  R.'dr 768,000: —
efter afdrag hvaraf densamma likväl kommer att
utgöra omkring  7,900,000 R:dr.
Härtill anser Utskottet dock kunna tilläggas 800,000 R:dr, hvilken summa
å nyssnämnda, för beräkningen till utgångstid (agna 14 April, innehades utaf
lånekontoren såsom förstärkningar från reservfonden utöfver de ordinarie fonder,
som i banko-reglementets 55 § äro för lånekontoren upptagna; med inberäkning
af hvilken sistnämnda summa reservfondon alltså kan anlagas under första månaderna
al nästkommande år komma att utgöra omkring 8,700,000 R:dr.
Af denna beräkning visar det sig alt, oaktadt den betydliga utgift af omkring
2,600,000 R:dr reservfonden får vidkännas genom Fuilmägtiges beslut om
inköp af Riksgälds-kontorets obligationer, denna fond likväl kommer att bibehålla
sig omkring sitt nuvarande höga belopp genom de medel, hvilka till densamma
efter hand inflyta; och Utskottet skulle fördenskull, utan att någon fara för bankens
försvagande deraf härflutit, kunnat föreslå Rikets Ständer att nu anvisa en
bestämd fond för det vigtiga ändamål, sorn ofvan är omförinäldt, om icke Full
-
Banko-Ulskollels Memorial N:o 27.
a
mägtige gått Utskottet i förväg med disposition af bankens medel genom deras
nyligen fattade beslut.
Vid denna åtgärd, i hvars bedömande Utskottet icke nu vill närmare ingå,
hvarföre Utskottet icke heller torde behöfva här upptaga de skäl Fullmägtige för
densammas vidtagande anfört — hafva Fullmägtige nemligen, såsom ofvan intagna,
från Fullmägtiges utlåtande hemtade utredning rörande reservfonden visar, tagit i
beräkning icke allenast redan nu lill Bankens disposition stående medel, utan äfven
tillgångar, hvilka först längre fram inflyta.
Att nu afsätta någon summa för inköp af hypotheksbankens obligationer och
befrämjande af dessas omsättning, finner Utskottet icke med nödig försigtighet
förenligt, men tror att tillgång för detta ändamål inom kort bör kunna erbjuda
sig; och dä, oaktadt det nu inträffade hindret mot lörverkligandet af Utskottets
tidigare uttryckta afsigt, möjligheten härtill icke synes alltför aflägsen, har Utskottet
så mycket heldre trott denna böra bibehållas i sigte vid aflfattandet af
stadgandena i banko-reglementet om reservfondens användning, som i annat läll
medel, de der komma att inflyta från rörelsegrenar, hvilka förut helt och hållet
eller förnämligast iemnat ett nu alltmera minskadt förlag för jordbruksnäringen,
kunde komma att antingen dragas till ytterligare utvidgande af den utlåningsrörelse
pa korta tider, af hvilken jordbrukarne kunna hemta en jemförelsevis mindre
nytta, eller ock alldeles undandragas näringarne, för att till de allmänna statsbeholven
användas.
Utskottet har fördenskull i det förslag till sista punkten i 4 §, som här
nedan afgifves, intagit en bestämmelse derom, att medel, som till reservfonden
inflyta genom inbetalningar af filialbanks-lörsträckningar, å obligationer och å Allmänna
Hypotheksbankens skuld för öfvertagna fastighetslånefordringar, företrädesvis
böra användas för att befrämja omsättningen af obligationer å kort amorteringstid,
dem Allmänna Hypoteksbanken kan komma att utgifva; och hemställer
Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan är anfördt, att 4 <§:n i bankoreglementet
må få denna lydelse;
2:o.
Skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna sedelutgifning
och beloppet af beräknad sedelstock utgör bankens reservfond.
Till denna fond skola öfverföras:
l:o) inbetalningarne å det vid 1836—18S8 årens riksdag
myntverket beviljade räntefria lån, stort 30,000 B:dr;
2:o) inbetalningarne ä utestående lån mot inteckning uti
hus och jord i städerna, till skiften och odlingar samt på
äldre lånebanks-obligationer;
6
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
3:o) återbetalda filialbanks-försträckningar;
4:o) inbetalningar å obligationer;
5:o) inbetalningar å Allmänna Hypoteksbanken» skuld för
öfvertagna fordringar mot inteckning i fast egendom pä landet;
6:0) inflytande vinstmedel.
Och berättigas Fullmägtige derjemte att, om och när
någon del af handels- och närings-diskontfonden eller allmänna
diskontfonden hefinnes obegagnad, öfverflytta de icke
använda medlen till reservfonden, med förbindelse för Fullmägtige
att, derest Bankens ställning det medgifver, dessa
medel återställa, dä de varda för det ursprungliga ändamålet
erforderliga.
Frän reservfonden skola afFöras:
l:o) det belopp, 3,400,000 R:dr, af bankens sedan 1863
års början upplupna vinst, som under detta samt nästföljande
år 1867 med hälften under hvartdera äret skall till Riksgälds-
kontoret aflemnas;
2:o) den förstärkning af handels- och närings-diskontfonden vid
diskont- och lånekontoren, som erfordras, då uttagningarne
pä upp- , och afskrifningsräkning öfverstiga i kassa eller på
räkning inneslående belopp;
5:o) de för bankens ränteutgifter, förvaltningskostnader ro.
m. erforderliga medel;
äfvensom, då bankens säkerhet det medgifver och allmänna
rörelsen sådant påkallar, samt under iakttagande att bankens
medel derigenom komma landets näringar till godo: förstärkningar
af handels- och näringsdiskontfonden samt medel för
liqvid af obligationer, som banken, på grund af uppgjordt
kontrakt eller eljest, öfvertager eller inköper; börande de medel,
som genom de under 3:o, 4:o och 5:o här ofvan omförmälda
inbetalningar till banken inflyta, intill ett belopp af
1,500,000 R:dr, företrädesvis användas till befrämjande af
omsättningen utaf obligationer, hvilka kunna komma att af
Allmänna Hypoteksbanken utgifvas, ställda på en återbetalningstid,
som icke öfverstiger tio år; allt likväl under vilkor
att det stadgade maximum för sedelstock ej öfverskrides.
Genom hvad nu blifvit anfördt och föreslaget, anser Utskottet sig hafva besvarat
de motioner, hvilka i detta Memorial äro omförmälda.
Stockholm den 14 Maj 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
7
Reservationer:
Emot punkten 2:o:
af Herr Professor Agardh: »Då det vigtiga beslut, som i några få ord blifvit
inryckt i det afgifna förslaget till förändring af sista punkten i banko-reglementets
4:de §, hvarken genom en klar motivering, eller formen för beslutet, eller
den plats, det skulle i banko-reglementet inlaga, tydligen angifver hvad det innebär,
så nödgas jag i sådant hänseende mig reservera.
Utskottet har, så vidt jag af diskussionerna kunnat fatta, åsyftat att, medelst
en dertill anvisad särskild fond af Riksbankens medel, framkalla och lifva en inhemsk
obligations-handel. För att nå detta mål förutsältes det att Allmänna
Hypoteksbanken skulle komma att utgifva ett eget slag af obligationer, grundade
på jordfastighets-hypothek, lydande å Svenskt mynt och i Sverige inom någon be
stämd
kortare tid (10 år) betalbara, samt löpande med så hög ränta, att de af
inhemska kapitalister kunde utan förlust mot innehafvande skuldsedlar utbytas.
Man har således velat Iramkalla en ny rörclsegren, hvarom förut ingenting i
banko-reglementet förekommer. I stället för att i en särskild paragraf derom
gifva alla nödiga föreskrifter — såsom det om andra rörelsegrenar der finnes
stadgadt — har Utskottet ät nöjt sig att bland föreskrifterna om reservfonden
inskjuta några ord, hvilka endast så till vida der äro på sin plats, som de angifva
huru den för nämnda rörelse afsedda fond skulle bildas. Men de lemna
ingen eller en mycket ofullständig upplysning om den nya rörelsegren, som af Utskottet
varit afsedd, och det torde icke heller vara i en på detta sätt i stadgandena
om reservfonden inskjuten meilanmening, som man torde vänta föreskrifter,
huru en ny rörelse skall inledas.
Det torde likväl varit så mycket angelägnare, att om den disponerade fondens
användande gifva noggranna föreskrifter, som de obligationer, hvilkas omsättning
skulle befrämjas, ännu icke finnas till. Fullmägtige synas kunna hafva anspråk på
att få veta af hvad beskaffenhet obligationerna borde vara i afseende på säkerhet,
ränta, uppsägningstid, myntslag o. s. v. Utan alt veta huru snart och på hvilka
lider obligationerna komma att utgifvas, torde det vara svårt att ulan förlust för
banken afsätta medel till deras inlösen. Då det beror af åtskilliga eventualiteter
(förändring af författningen af den 26 April 1861 om hypotehksbanken, tvänne derefter
fattade beslut af hypotheksbankens delegare och Kongl. Maj:ts godkännande
deraf), huruvida så beskaffade obligationer verkligen komma alt utgifvas, sä torde
äfven roed afseende härpå föreskrifter om den afsatta fondens användande varit
1!
Banko-Utsliottets Memorial N:o 27.
af nöden. — Fullraägtige uppköpa redan nu obligationer; men, afsedda för andra
ändamål, säljas de vid behof lill det pris, som kan erhållas. Skulle en inhemsk
obligations rörelse komma i gång, måste de nu ifrågavarande obligationerna försäljas
efter annan grund. Icke heller derom lemnar Utskottets förslag någon upplysning.
På grund af en ifrån Utskottet gjord förfrågan hafva Fullmägtige lemnat det
svar, att reservfondens medel redan äro för andra ändamål disponerade. Oaktadt
Utskottet i motiveringen synes erkänna rigtigheten häraf, har det likväl anvisat
en bestämd summa att för den nya rörelsen företrädesvis användas. Det synes
mig icke vara tydligt, om det skall åligga Fullmägtige att, dä de reservfondens
medel, som varit för andra ändamål afsedda, nu disponeras för den nya rörelsen,
på annat håll bereda nödiga medel. En bestämd föreskrift härom torde hafva
varit så mycket mera af nöden, som det är obekant till hvilken tid de ifrågavarande
obligationerna kunna blifva till inlösen utbjudna.
Utskottets beslut har icke tillkommit på grund af någon särskild motion,
uti hvilken de i Utskottets förslag bristande föreskrifterna kunde uppsökas. Be
slutet
uppgifves tvärtom såsom svar på flera motioner, hvilka gå i olika syfte
och företrädesvis afse medel att komma det betryckta jordbruket till hjelp. Den
motion, som hufvudsakligen af Utskottet blifvit följd, är till och med endast framlagd
inom Banko-Utskottet och således endast i det fall berättigad, att den blifvit
af Utskottet såsom egen upptagen. Men Utskottet har, så vidt jag kan se, icke
ens åberopat denna i motiveringen för sitt beslut; den har endast jemte de andra
blifvit refererad. Man skall under sådana förhållanden vara begåfvad med en särskild
divinationsförmåga för att på grund af dessa motioner, och med den motivering,
Utskottet lemnat, kunna fatta hvad Utskottet verkligen åsyftat.
Att banko-reglementet, som annars lemnar de mest i detalj gående föreskrifter,
skulle, när frågan gäller en ny rörelsegren, hvars möjlighet till och med
är beroende af ännu icke fattade beslut af annan myndighet, lemna Banko-fullmägtige
utan stöd af alla föreskrifter, kan jag icke anse lämpligt. Enligt min
tanke borde Utskottet antingen hafva lemnat bestämda och fullständiga föreskrifter
om obligationernas art, vilkoren för deras uppköp och försäljning m. m. äfvensom
förhållningsreglor i det fall den disponerade fonden icke kunde för ändamålet användas;
eller också, med klart angifvande af det mål man åsyftade, lemnat åt Fullmägtige
ett bestämdt bemyndigande, att i alla den nya rörelsen afseende frågor
besluta och vidtaga de mått och steg, som för det åsyftade målets vinnande kunde
anses erforderliga.»
Uti denna reservation hafva Herr Grape och Herr Sundvallson instämt.
af Herr Lindström: »Emot Utskottets beslut att föreslå ett tillägg till 4:de
mom. § 4 af nu gällande banko-reglemente reserverar jag mig. emedan det föreslagna
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
9
slagna tillägget dels är betydelselöst och svårligen under nuvarande förhållanden
torde kunna vinna tillämpning, dels skulle, om det än kunde tillämpas, utsätta
banken för faror och olägenheter, hvilkas omfång icke kunna på förhand beräknas
men säkerligen antagas menligt inverka ej minst på de näringar, hvilka man i sin
välmening vill genom den föreslagna åtgärden stödja och befordra.
Sedan Bankofullmägtige, uti dess vid denna reservation fogade utlåtande,
gifvit en tydlig och klar öfversigt af reservfondens nuvarande ställning, af hvilken
det obestridligen framgår, att fondens tillgångar hvarken nu eller under den närmaste
framtiden lemna tillfälle till försträckning för det ändamål, som med Utskottets
förslag afses, och således, ehvad man än i ofvanberörda syfte stadgar, ingen
praktisk verkan deraf kan följa eller någon tillämpning af stadgandet ega rum,
åtminstone inom tiden till nästa riksdag, så har jag ej kunnat inse hvad gagn
och nytta den föreslagna förändringen skulle medföra, hvilken jag derföre såsom
betydelselös betraktar och, såsom helt och hållet onödig, afstyrker.
Men så betydelselöst i det hela ett sådant stadgande än kan synas vid första
påseendet vara, måste det dock på det allvarligaste bekämpas, emedan under den
yttre formen röjer sig ett otvetydigt sträfvande att rubba en af de fundamentala
principer, på hvilken Riksbankens förmåga att upprätthålla landets myntvärde är
byggd, och i stället införa ett gåransystem, som, konseqvent genomfördt, skulle
sätta realisationen i fara och blottställa landet för oberäkneliga olyckor.
Reservfonden eller den del af bankens tillgångar, som motsvarar skilnaden
mellan utelöpande sedelstock och högst tillåten sedelutgifning, utgör bankens egentliga
kassa. Utgörande på samma gång en barometer och en regulator på penningerörelsen
i landet, bestämmes dess storlek dels af bankrörelsens omfång, dels af
silfverutvexlingen. I den mån förtroendet på penningemarknaden är ostördt och
handeln och rörelsen lugnt utvecklar sig, kan denna kassa, utan fara, hållas låg
och dess tillgångar till en viss grad i allmänna rörelsen utsläppas, dock under
iakttagande af särdeles stor försigtighet, på det att, om en plötslig förändring i
penningemarknaden inträder, som kräfver att en återindragning af de utlemnade
medlen sker, en sådan indragning må kunna göras på möjligast korta tid och
med minsta uppoffring. Häraf följer att reservfondens tillgångar icke böra i låneväg
i rörelsen utlemnas, utan på korta återbetalningstider, eller, om obligationer
uppköpas, mot sådana, som gifva största säkerhet alt kunna när som helst, utan
förlust, för banken realiseras. Detta sednaré alternativ, eller inköp af obligationer,
bör dock endast undantagsvis och i sista rummet anlitas, enär det är att förutsätta,
att samtidigt med en, af ofördelaktiga penningekonjunkturer framkallad,
tvungen, indragning af reservfondens utestående medel svårighet uppstår att fördelaktigt
kunna afyttra obligationer, för hvilka vid ett sådant tillfälle full valuta
sannolikt icke heller är att påräkna. Häraf inses lätt hvilken stor vigt det ligger
Bih. till B. Ht. Brot. IS65 & 1866. 6 Sami. i Afd. 13 Haft. 2
10
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
uppå, att, vid val af obligationer, sora utbjudas, tillvägagå med den största urskiljning
och omsorg. Huru orätt vore det icke då att, såsom Utskottet föreslagit,
binda Fullmägtige vid något visst slag af obligationer och sålunda betaga dem
den pröfningsrätt och handlingsfrihet, som utgör ett vilkor för ett rätt handhafvande
af deras ansvarsfulla kall. Huru olämpligt är det icke dessutom att stadga
det obligationer, utfärdade af Allmänna Hypotheksbanken och ställda att betalas
inom 10 ar, företrädesvis skola uppköpas, när obligationer af sådan beskaffenhet ännu
ej finnas utgifna, samt dessas värde, som ej beror blott af den utfästade betalningstiden,
utan jemväl af andra inverkande omständigheter, ej på förhand kan vara
kändt. Månne det ej kan vara tid nog att inlägga ett sådant ovilkorligt stadgande
i reglementet, när man blifvit förvissad, att hypoteksbanken verkligen kommer
att utfärda dylika obligationer och att till en början afvakta hvad Rikets
Ständer komma att besluta, i anledning af det förslag till ändring i reglementet
för hypotheksbanken, som ännu är under Utskottets pröfning och af hvars slutliga
afgörande af Konung och Ständer beror huruvida den tilltänkta obligalionsrörelsen
någonsin kommer till stånd.
Jag har ej här att afgöra huruvida jordbruksnäringen, i hvars förmenta intresse
det skulle ligga att få en på helt och hållet nya grunder fotad obligalionsrörelse
till stånd, verksamt skulle gagnas af det understöd Riksbanken kunde,
inom ett begränsadt belopp, för ändamålet lemna, och om ej andra utvägar, som
bättre befrämjade det goda syftemålet att med förlager bispringa landets förnämsta
modernäring, kunna uppsökas. Men hvad jag, utan fara att misstaga mig,
vågar påstå, är, alt det nu föreslagna sättet att komma samma näring till understöd,
om det lomme till utförande, vore blott ett palliativ, och att om detta första
steg skulle efterföljas af andra i samma rigtning samt bankens rörliga fonder
komma att ytterligare fastlåsas, sådant icke kan allöpa utan stora vådor för Riksbanken,
hvars förnämsta skyldighet att upprätthålla myntvärdet i landet då skulle
sättas på ett ganska allvarsamt prof. Så vigtig synes mig denna Riksbankens uppgift
vara, att hvarje tillstymmelse till försök att, till fördel för vare sig det ena
eller andra intresset, rubba någon af de fastställda hufvudgrunderna för bankens
förvaltning i dessa delar bör i tid afvärjas, äfven om det framträder i så till
det yttre oskyldig och anspråkslös drägt som det föreliggande förslaget.
På sådana skäl tillstyrker jag Rikets Ständer att, med afslag å Utskottets
förslag, besluta det g 4 af nu gällande bankoreglemente skall oförändradt bibehållas
i denna del, så lydande:
»äfvensom, då hankens säkerhet det medgifver och allmänna rörelsen
sådant påkallar: förstärkningar af handels- och närings-diskonlfonden
Banko-Ulskotlets Hlemorial'IS-o 27.
11
samt medel för liqvid af obligationer, som banken, pä grund af uppgjordt
kontrakt eller eljest, öfvertager eller inköper; allt under vilkor
att det stadgade maximum för sedelstock ej öfverskrides».
Bankofullmägtiges ofvan omförmälda utlåtande är af följande lydelse:
»Till Höglofl. Banko-utskottets Kansli och Finans-afdelning.
»Genom utdrag af protokollet för den 24 dennes har Höglofl. Afdelningen
behagat anmoda Bankofullmägtige att meddela Höglofl. Afdelningen upplysning
om de belopp, som dels från reservfonden må kunna användas för uppköp af
obligationer, uigifna af Allmänna Hypotheksbanken, dels genom inbetalningar från
Allmänna Hypotheksbanken för öfvertagna fastighetslån och från filialbanker, som
komma att upphöra, äfvensom möjligen på annat sätt kunna blifva i Riksbanken
disponibla.
Bankens reservfond, som utgör skilnaden emellan beloppet af högsta tillåtna
sedelutgifning och beloppet af beräknad sedelstock, angifver således hvad som kan
i sedlar ytterligare utsläppas, utan att högsta tillåtna sedelutgifning, bestämd i
27 § af bankoreglementet, öfverskrides; men af reservfondens ställning, sådan den
för da^en visar sig, bör ej dragas ovilkorlig slutföljd om möjligheten att kunna
för aflägsen tid använda medel till föremål, hvarifrån dessa medel, då bankens
ställning sådant kräfver, icke kunna lätt och skyndsamt till reservfonden återföras,
såvida icke anvisningen är eller blir ersatt af inflytande medel.
Reservfonden utvisar visserligen den 14 nästlidne April ett belopp på det
hela af 8,668,466: 58, hvaraf dock 353,628: 32 äro afsedda för bestridande af
löpande förvaltningsutgifter och således icke ännu till reservfonden öfverförda, men
att äfven beloppet pä det hela icke fullt betäcker den del af bankens ansvarighet,
som när som helst kan göras gällande och uteslutande från reservfonden har att
hemta den nödiga hjelpen, inhemtas lätt af ett sammandrag af berörda ansvarighet
för sistnämnde dag.
Då utgjorde i banken och lånekontoren:
obegagnade andelar af kreditiv
5,285,639: 41.
pä upp- och afskrifningsräkning inneståeude medel  5,235,491: 73.
Säger B:dr 10,521,131: 14.
hvarifrån afgå kassabehållningarne i diskont- och lånekontoren  1,619,749: 81.
återstoden  R:dr 8,901,381: 33.
utvisar ansvarigheten, som med
232,914: 75.
öfverstiger reservfonden på det hela
8,668,466: 58.
R:dr Runt 8,901,381: 33.
Väl må det medgifvas att beviljade kreditiv till hela beloppet icke någonsin
anlitats, äfvensom att å upp- och afskrifningsräkningarne alltid funnits behållning,,
12
Banko-Ulskollel* Memorial N:o 27.
och just deraf förklaras, att Fullmägtige kunnat hålla reservfonden under ansvarigheten;
men erfarenheten har ock visat att största försigtighet är i berörda hänseende
af nöden, enär, hvad kreditiven angå, i obegagnade andelar deraf ingår
Riksgälds-kontorets till belopp af 1,300,000 R:dr, som vissa tider varit till fullo
begagnadt, och beträffande åter upp- och afskrifningsräkningarne, hufvudsakligaste
behållningen derå tillhör enskilda bankinrättningar, hvilka ofta samtidigt, om ock
blott för kort tid, uttaga tillgodohafvande behållning. Om fråga nu vore att endast
tillfälligtvis af reservfonden använda ett betydligare belopp, synes svaret böra
hemtas hufvudsakligen från metalliska kassans ställning; men då anvisningen torde
afse medlens undanhållande från reservfonden till en tid, hvars aflägsenhet ej kan
på förhand med någon afgjord sannolikhet beräknas; åligger det Fullmägtige att
fästa Höglofl. Afdelningens uppmärksamhet derå, att, sedan numera Riksbankens
sedlar lätt utträngas ur allnänna rörelsen af de enskilde bankernas sedlar, hvilka
kunna användas vid nästan alla liqvider man och man emellan, nödig försigtighet
ovilkorligen bjuder att bankens reservfond bibehålies vid ett belopp, som under
alla förhållanden är tillräckligt stort alt kunna motstå uttagen å kreditiv samt
upp- och afskrifningsräkningar och fullgöra öfriga från reservfonden anvisade utbetalningar.
Det är på reservfonden dessa rörelsegrenar i väsendtlig mån äro grundade
och den är icke overksam i bankens rörelse; likasom ock banken sålunda af densamma
hemtar en, om än nedsatt inkomst.
I afseende på de förändringar i reservfonden, som under den närmaste tiden
kunna vara att motse, så vidt de bero af inkomster, som skola fonden tillgodoföras,
eller af utbetalningar, hvilka derifrån skola utgå, förekommer:
att vinsten för det löpande året kan beräknas till  1,800,000:
att å den 13 Januari nästa år från Allmänna Hypotheksbanken ingår
i vidare afräkning å liqviden för öfvertagna fastighetslån  -400,000:
att af filialbanker, sorn detta år upphöra, äro att påräkna omkring ... 1,200,000:
3,400,000,
Deremot skall, till följd af Rikets Ständers redan fattade beslut,
före årets utgång till Riksgälds-kontoret utbetalas 1,700,000 R:dr, som,
efter afdrag af den liqvid, banken å äldre kapitalfordran af samma
kontor erhåller med 132.000 R:dr, föranleder en utgift af
1,368,000:
hvadan reservfonden under första månaderna af nästkommande år skulle
kunna anses erhålla en tillökning af  1,832,000:
beroende dock deraf utt icke andra utbetalningar, än den ofvannämnda, komma
att ega rum. Men i detta hänseende förekommer, att Fullmägtige funnit sig föranlåtna
vidtaga en åtgärd, som medför anvisningar å reservfonden till ett belopp,
hvilket med omkring 800,000 R:dr R:mt ölverstiger sagda tillökningar, så att
Banko-Utslcottels Memorial N:o 27.
tö
reservfondens behållningar komma att med nämnda belopp minskas. En sådan
minskning synes reservfonden kunna tåla, då utbetalningarne ske å lämpliga tider,
men derutöfver anse Fullmägtige för sin del någon ytterligare anvisning å reservfonden
icke vara rådlig eller böra ega rum. i annat foll, än att motsvarande indragningar
pröfvas tjenliga samt kunna med visshet och lätthet anordnas.
För att sätta Höglofl. Afdelningen i tillfälle att inhemta beskaffenheten af
förenämnda åtgärd samt anledningen dertill, få Fullmägtige meddela följande:
Herrar Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgälds-kontor hade, i skrifvelse af
den 17 nästlid ne April, anmält, att af det lån, stort Nio millioner Thaler courant,
hvarom Riksgälds-kontoret på grund af Rikets sednast församlade Ständers beslut
konlraherat med Nordtyska banken i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt m. fl.,
endast Fyra millioner Thaler blifvit af detta consortium öfvertagna och att således
af de, för sagda lån utgifna, med 5 procent ränta löpande obligationer ett belopp
af Fem millioner Thaler efter den 1 nästkommande Oktober blifva för Riksgäldskontoret
disponibelt — och i samband dermed hemställt, huruvida Fullmägtige
skulle vara benägne att, för Rikets Ständers Ranks räkning, öfvertaga större eller
mindre del af sistnämnda obligationer; i anledning hvaraf Rankofulimägtige förbundit
sig dels att af berörda låneåterstod af Riksgälds-kontoret inköpa obligationer,
efter pris af 90,6135 procent till effektivt värde af 1,000.000 Thaler och således
till nominelt belopp af omkring 1,105,500 Thaler, hvaraf i hvardera af Maj, Juli
och November månader detta år infrias obligationer till nominelt värde af omkring
250,000 Thaler och återstoden, omkring 553,500 Thaler sednast före utgången
af Februari månad nästa år; dels ock att före den 1 Oktober innevarande år
icke försälja någon af de derförinnan inköpta obligationer.
Ehuru de obligationer, som äro utfärdade för nyssberörda, af Riksgäldskontoret
kontraherade lån, blifvit förskrifna till den jemförelsevis höga räntefoten
af 5 procent, har afsättningen dock icke rönt påräknad framgång på den utländska
penningemarknaden. Flere orsaker må dertill hafva medverkat, men utan tvifvel
har den omständighet, att obligationerna icke inom landet funnit afnämare, bidragit
att minska förtroendet till obligationernas värde, emedan det väl blifvit antaget
och med skäl kunnat antagas, att sedan utländska lån under en längre tidföljd
blifvit i landet indragna, kapitaler skulle hafva bildat sig, så att obligationerna till
någon betydligare del inom landet kunnat afsättas, om än icke länet i sin helhet
kunnat här upptagas. Särskild uppmärksamhet synes det hafva väckt, att landets
större penningeinstitutioncr och framför allt Rikets Ständers Rank, hvars tillgångar
äro väl kända på de utländska orter, der Svenska papper kursera, icke tillegnat
sig någon del af dessa obligationer. Af den ena eller andra orsaken hafva emellertid
öfvertagarne af lånet afstått från den dem tillkommande optionsrätt, och då
Riksgälds-kontoret måste söka att försälja de qvarvarande obligationerna till belopp
af 5 millioner, syntes det synnerligen önskvärdt, att de negociationer, som för
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
dylikt ändamål hittills bedrifvits af utländska banker och firmor, kunde öfvertaga*
af någon Svensk penningeinstitulion. Utom det att fördelen af den provision, som
åtföljer dylika affärer, komme att stadna inom landet, måste den omständighet, att
lånet kunnat upptagas utan mellankomst af utländske affärsmän, i väsendtlig mån
hämma de Svenska papperens nedgående på de utländska börserna; och om än det
icke vore antagligt, att under närvarande förhållanden någon större del af obligationerna
kunna qvarstadna inom landet, borde dock det förhållande, att obligationernas
placering blifvit anförtrodd åt Svenska händer, gifva anledning till den förhoppning,
att kapitaler, som äro i saknad af en fördelaktigare användning, skola
genom det enskilda bemödandet uppsökas och således möjlighet beredas att framdeles
upptaga statslån utan utländsk förmedling och jemväl småningom i mån af
kapitalernas tillvext genom placering inom landet af de för lånet utfärdade obligationer,
hvilket mål är för Rikets Ständers Bank särdeles eftersträfvansvärdt. Då
Skandinaviska kredit-aktiebolaget förklarade sig villigt att öfvertaga en stor del af
obligationerna med förbehåll af optionsrätt för en annan viss andel, dock under
vilkor bland andra, att Rikets Ständers Bank förbunde sig att inköpa återstoden
deraf; men Bankofullmiigtige ansågo lämpligare, att de lättnader för affärens genomförande,
som af banken kunde åstadkommas, bestämdes genom aftal omedelbart
med Riksgälds-kontoret, har nu, sedan afslutning mellan Riksgiilds-kontoret och
Skandinaviska kredit-aktiebolaget egt rum, jemväl det mellan banken och nämnda
kontor träffade aftal kommit till stånd och alltså trädt i verket. Banken, som
förut innehar af Riksgälds-kontorets obligationer med 4^ procent ränta ett belopp
af 5,797,744 R:dr R:mt, kommer viii sålunda att betydligt öka sin fordran hos
Riksgälds-kontoret; men utom det att banken, lika litet som andra statsbanker,
synes böra undandraga sig att använda medel, som för omsättningens upprätthållande
kunna undvaras, företrädesvis till inköpande af sådana statsobligationer, som
villigt öfverlagas af enskilda penningeinstitutioner både inom och utom landet och
hvilka allmänt anses realisabla, hafva Fuilmägtige trott sig böra, så vidt det utan
äfventyr kunnat ske, understödja Riksgälds-kontorets bemödande, att ulan utländsk
förmedling placera de ifrågavarande obligationerna, helst derigenom undanröjts olägenheter,
som ofelbart kunnat högst menligt inverka på den allmänna rörelsen.
Dan höga räntan å dessa obligationer gör dem särdeles lämpliga att qvarhållas i
banken, som sannolikt alltid blir i tillfälle att lägga medel i obligationer, hvaremot
Fuilmägtige äro betänkte, att dä omständigheterna sådant medgifva eiler påkalla,
söka sälja andra innehafvande obligationer och jemväl Riksgälds-kontorets
med 4^ procent ränta, hvilka icke utan olägenhet lör Riksgälds-kontoret kunnat
utbjudas, så länge Riksgälds-kontoret sökt placering för ytterligare obligationer, men
böra kunna afyttra*, då Riksgälds-kontoret icke vidare uppträder såsom lånsökande
på de penningemarknader, der dessa papper äro kända och finna afnämare.
Fuilmägtige hafva vid bestämmande af det belopp, hvartill inköpet egt rum,
Banko-Utskottets Memorial N:o 27.
IS
visserligen sträckt sig så långt försigtigheten medgifvit, men ock i afseende på tiderna
för inköpet noga fästat uppmärksamheten å de summor, som blifva för reservfonden
tillgängliga och ä hvad som derifrån skall utgå, och hafva grundade
skäl antaga att inköpet skall kunna ske utan rubbning i de för lånerörelsen vidtagna
förfoganden. I öfrigt tro sig Fullmägtige böra tillägga, att Fullmägtige ansett
denna låneoperations genomförande, på sätt som skett, vara af synnerlig vigt
icke allenast med afseende å det behof af medel, som för Riksgälds-koutoret blifvit
fyldt, ulan äfven och. ännu mera för Statens allmänna kredit och framdeles blifvande
låneoperationer; hvarföre Fullmägtige icke tvekat att lill målet bidraga, i
öfvertygelse att bankens tillgångar till den del, som för obligalionsinköp må
anses användbar, icke kunnat anvisas för något annat ändamål med lika eller motsvarande
nytta för banken så väl som för Staten och landet i dess helhet.»
Med Herr Lindström har Herr Friherre Stjernstedt, A. W., instämt.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Hanko- Utskottets Memorial N:o 28.
1
Ank. till Exp.-Utsk den 18 Maj 1866, kl. 7 e. m.
Memorial, angående instruktion för nästkommande Riksdags
Banko- Utskott.
Till fullgörande af föreskriften i 9 § af den för Banko-Utskottet vid denna
riksdag gällande instruktion, får Utskottet härmed afgifva förslag till instruktion för
Banko-Utskottet vid nästkommande riksdag.
De förändringar Utskottet i dea nu gällande instruktionen föreslår, inskränka
sig till sådana, som följa af Rikets nu församlade Ständers beslut i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af ny Riksdags-ordning jemte deraf
föranledda ändringar i Regeringsformen, samt af det vid denna riksdag fattade beslut
angående bankovinsten.
I sistnämnda afseende får Utskottet erinra, att i följd af Rikets Ständers bifall
till 19:de punkten i Memorialet Nio 10 om disposition af bankens vinst för åren 1863
och 1864, det förslag, som angående användande af enahanda vinst bör till nästa
riksdag afgifvas, kommer att hafva afseende på den sedan 1865 års början upplupna.
För öfrigt torde endast behöfva anmärkas, att, i stället för den i 2:dra stycket af
§ 4 förekommande hänvisning till stadgandet i nu gällande Riksdags-ordningens § 32
derom, att Utskottet bör med sin berättelse om de afgående Banko-fullmägtiges förvaltning
så tidigt under riksdagen inkomma, att rådrum må linnas till nytt val af
Fullmägtige, denna föreskrift intagits på nämnda ställe i den nu föreslagna instruktionen,
enär den ifrågavarande tidsbestämmelsen är utesluten ur den nya Riksdagsordningen,
äfvensom att hänvisningen i nuvarande instruktions § 5, stycket 1, till
Riksdags-ordningens 38 §, om antalet ledamöter, som i Banko-Utskottet skola vara
närvarande vid afgörandet af de mål, der Utskottet eger att med Riksdagens rätt
besluta, likaledes och af enahanda skäl, som i förra fallet, blifvit utbytt mot en direkt
föreskrift i detta afseende.
Utskottet föreslår alltså följande instruktion för Banko-Utskottet vid nästkommande
riksdag.
jBih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 1
Banko-Utskottets Memorial N:o 28.
§ 1.
Utskottet eger att vid sitt första sammanträde emottaga följande
berättelser, nemligen:
l:o) af Banko-fullmägtige, dels om bankens tillstånd, rörelse
och förvaltning i sin helhet, och dels angående Tumba pappersbruk,
samt
2:o) af Styrelserna öfver diskont- och lånekontoren, om dessa
diskont-inrättningars rörelse och förvaltning; åliggande Utskottet
att förstnämnda berättelse, jemte öfriga upplysningar till befordrande
af fullständig kännedom om bankens ställning, Riksdagen
vid dess början skyndsamligen meddela. Och bör Utskottet,
i sammanhang med det förslag till reglering af bankens
lane- och kreditivrörelse, som Utskottet har att till Riksdagen
afgifva, meddela yttrande och förslag om användande af den
sedan 1865 års början upplupna bankovinst.
Vid Utskottets öfverläggningar, så väl angående ändring i redan
gjorda författningar, som nya författningars föreslående, åligger
det Utskottet, att i det nogaste följa bankoinrättningens hufvudgrunder,
ursprungligen intagna i Rikets Ständers beslut och förordning
om banken af den 22 September 1668, samt numera,
efter de förändringar, närvarande förhållanden påkallat, bestämda
genom de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer år 1830 fastställda
lagar, angående myntbestämningen, och för Rikets Ständers
Bank. Varande det Utskottet uttryckligen förbjudet att
omedelbart till öfverläggning upptaga något, som syftar till rubbning
eller förändring i dessa bankens hufvudgrunder.
Utskottets ledamöter åligger att doldt och förtegadt hålla hvad
som rörer enskilda personers förhållande till banken, eller för
öfrigt, i afseende å detta verks förvaltning, enligt Rikets Ständers
beslut, tyst vara bör.
Vid den Utskottet åliggande undersökning och granskning af
bankoverkets tillstånd och huru detsamma, efter nästförflutna
riksdag styrdt och förvaltadt blifvit, bör Utskottet med synnerlig
uppmärksamhet följa de Banko-styrelsens åtgärder, som afse silfverutvexlingeus
fortgång och bestånd.
Efter fulländandet af denna granskning, skall Utskottetlberättelse
deröfver så tidigt till Riksdagen afgifva, att Riksdagen
må ega rådrum till anställande af nytt val utaf Banko-fullmägtige;
och skall Utskottet, i sammanhang dermed yttra sig, huru
§ 2.
3.
Banko-Utskottets Memorial N:o 28. 2
3
vida Utskotttet anser Fullmägtige böra för deras förvaltning tillerkännas
decharge, eller om anmärkning förekommit af den beskaffenhet,
att Utskottet funnit åtal i anledning deraf böra anställas.
§ 5.
Rörande sådana administrativa, ekonomiska eller räkenskapsärenden,
som endast alse tillämpning af redan utaf Rikets Ständer
eller Riksdagen gifna stadganden, eger Utskottet att med Riksdagens
rätt besluta och förordna; börande dock, vid afgörandet
af dylika mål, minst tre tjerdedelar af Utskottets samtlige ledamöter
vara närvarande.
Öfver anbud och ansökningar, som af bankens och lånekontorens
gäldenärer hos Utskottet kunna blifva gjorda, i fråga
om liqvid af skulder till banken och lånekontoren, har Utskottet
att definitivt besluta, såvida dervid blott afses förlängning
i den föreskrifna tiden för skuldens betalande, utan minskning
eller afskrifning i sjelfva fordringsbeloppet, hvaremot, om eftergift
å kapital- eller räutefordran anses böra få ega rum, sådant
skall af Utskottet till Riksdagens slutliga pröfning och afgörande
anmälas.
Så skall ock, i allt hvad som afser upp- eller utlåning genom
banken, eller de utstakade allmänna grunderna för verkets
förvaltning och styrelse, eller nya anslags beviljande, eller balanserade
fordringars afskrifning i räkenskaperna, intet förordnande
af Utskottet meddelas utan Riksdagens föregående bifall;
hvadan Utskottet åligger att, i afseende på de förändringar, som
i dessa ämnen kunna pröfvas nödiga, ingå med utlåtande och
förslag till Riksdagen, iakttagande dervid uti dess tillstyrkanden,
den öfverensstämmelse med hufvudgrunderna för bankoinrättningen,
hvilken uti 2 § här ofvan finnes föreskrifven.
§ 6.
Utan Riksdagens vetskap och fsamtycke,"må icke någon ny stat
eller lön vid bankoverket fastställas. Med tillsättning at tjenstemän
eller betjente derstädes eger Utskottet ej heller att sig
befatta, utan bör sådant besörjas af Fullmägtige, under vederbörligt
ansvar inför Utskottet, som, uppå inkommande besvär,
eger pröfva, huruvida någon i dess tillständiga befordran kunde
vara för när skedR samt den, som lidande befinnes, till rättelse
förhjelpa.
§7.
Utom den aflöning, som för Utskottets betjening, i likhet med
hvad för betjeningen vid Riksdagens öfriga Utskott eger rum, fastställes,
och af de till riksdagskostnadernas bestridande anslagna
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 28.
medel utgår, eger Utskottet att, vid slutet af riksdagen, för den
tjensteman vid bankoverket, som, jemte sin egentliga befattning,
har sig uppdraget att ordna, registrera och vårda Banko-Utskottens
och Revisorernes handlingar och protokoll, bestämma
en efter tiden och handlingarnes vidlyftighet afpassad vedergällning,
hvilken af bankens medel utbetalas. Men derest någon
gratifikation för öfrigt skulle anses oundgänglig, bör densamma,
i öfverensstämmelse med stadgandet uti ofvanstående § 5, Riksdagens
pröfning och godkännande underställas.
Sådana reglementariska föreskrifter för bankens rörelse och förvaltning,
som härleda sig. från Riksdagens eller Utskottets under
riksdagens lopp fattade beslut, skola af Utskottet hos Riksdagen
till dess fastställelse anmälas; hvarefter Utskottet bör i ett helt
sammanfatta och utfärda det reglemente, som, efter Riksdagens
slut, skall vid bankens förvaltning tjena till efterrättelse De
föreskrifter, som gemensamt böra gälla för banko- och riksgäldsverken,
skola, innan de varda Fullmägtige meddelade, till
vinnande af nödig enhet, undergå justering inför Stats- och
Banko-Utskotten, antingen särskildt eller vid sammanträde dem
emellan.
§ 9.
Utskottet åligger att, före riksdagens slut, under fästadt afseende
å de angående bankoverket vidtagna författningar, hos Riksdagen
föreslå instruktionen för Banko-Utskottet vid den nästpåföljande
riksdagen, hvilken instruktion, sedan den af Riksdagen
blifvit pröfvad och fastställd, kommer att tjena till efterrättelse
intilldess Riksdagen, efter Utskottets hörande, någon förändring
derutinnan beslutar.
Stockholm den 11 Maj 1866.
Banko-Utskottets Memorial N:o 29.
5
29.
Ank till Exp.-Utsk. den 18 Maj 1866, kl. 7 e. m.
Memorial, angående vissa, i följd af blifvande ny Riksdagsordning
nödiga redaktionsförändringar.
i de förslag till föreskrifter uti blifvande bankoreglemente, hvilka Utskottet
till Rikets Ständer afgifvit. har Utskottet val i de §§, der andra förändringar ansetts
af behofvet påkallade, äfven, med afseende på Rikets Ständers beslut i anledning af
Kongl. Majrts nådiga Proposition om antagande af ny Riksdags-ordning och dermed sammanhängande
ändringar i Regeringsformen, föreslagit utbytande af uttrycket “Rikets
Ständer* mot “Riksdagen*; men då, vid det sammanfattande af de särskilda delarne
utaf bankoreglementet, hvilket det åligger Utskottet att verkställa, enahanda utbyte
kan befinnas böra göras äfven i andra §§, så och ehuru den nya Riksdags-ordningen
i 49 § uttryckligen bestämmer, att de rättigheter och åligganden, som gällande lag
tillägger Rikets Ständer, skola tillkomma Riksdagen, anser Utskottet sig böra hos Rikets
Ständer anhålla,
att, vid sammanfattningen och utfärdandet af det blifvande nya
bankoreglementet, få, der sådant, med afseende på den blifvande
förändrade Riksdags-ordningen, finnes böra ske, utan särskild
hemställan för hvarje fall, utbyta uttrycket “Rikets Ständer* mot
“Riksdagen11 eller annat ord, som med de nya förhållandena
öfverenstämmer.
Stockholm den 11 Maj 1866.
Bilt. tilt B. St Prut 1865 & 1866.
6 Sami. 1 Afd.
14 Haft.
■2
Stockholm, tryckt hos II. Nisbeth, 1866.
Banko.Utskottets Memorial N:o 50.
1
N:o 30.
Ånk. lill Exp -Utsk. den 29 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, angående föreskrifterna i 10 Artikeln af Banko
reglementetom
Bankens pappersbruk Tumba.
Sedan vid sisllidna riksdag beslut fattats om indragning af 2:dre bnkhållaretjensten
vid Tumba bruk, med rättighet likväl för Banko-fullmägtige, jemlikt 154 §
i Banko-reglementet, att af lönen för 2:dre bokhållaren använda det belopp, som för
ny reglering af bokhållaregöromålen kunde erfordras; så har Utskottet vid innevarande
riksdag, efter förslag af Fullmäglige, angående bokbållaregöromålen vid Tumba
meddelat bestämmelser, enligt hvilka berörda göromål skola besörjas af Förvaltaren
och allenast en bokhållare, dock med tillåtelse för Fullmäglige att till Förvaltaren,
från och med innevarande års början och tillsvidare årligen af brukets medel utbetala
850 R:dr, alt af honom användas till aflönande af ett biträde vid sådana göromål,
som äro af beskaffenhet att kunna af Förvaltaren på annan person öfver låtas.
Efter det sålunda reglering af de ifrågavarande göromälen nu mera skett, bör
stadgandet i sista delen af 154 § förändras till öfverensstämmelse med den vidtagna
anordningen; och föreslås föidenskull för nämnda § följande lydelse:
1: o.
I afseende å de Tumba bruks tjenstemän och vaktmästare tillkommande
löne- och öfriga förmåner, kommer den af Banko-Utskottet, på
grund af Rikets Ständers beslut, den 11 Oktober 1860 utfärdade nflöningsstat
att tjena till iakttagande, med den ändring, som följer af andre bokhållaretjenslens
indragning; egande dock Fullmäglige att lill Bruksförvaltaren,
för aflönande af ett biträde vid kontorsgöromålen, af brukets medel
anvisa ett belopp af högst 850 R:dr årligen.
Uti 159 § föreskrifves, bland annat, att förråden vid Tumba böra af Full—
mägtige inventeras vid hvarje Förvaltares afgång och deremellan hvart tredje år,
Bi/i. lill R. St. Pral. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 15 Uäft.
2
Banko-Utskottets Memorial N:o 30.
eller det, då lagtima riksdag infaller, hvilka sist anförda ord torde böra utesluta»,
då § kommer att lyda sålunda:
2:o.
Förråden vid Tumba böra af Fullmägtige inventeras vid hvarje Förvaltares
afgång och deremellan hvart tredje år.
Jemte den kontroll, som innefattas uti Förvaltarens vård öfver brukets
i Stockholm befintliga förråd, tillhör brukets vaktmästare derstädes en redovisande
ansvarighet för detsamma.
Då hädanefter riksdag årligen kommer att sammanträda, torde frågor om nybyggnad
eller större reparation å Tumba böra underställas Banko-Utskottet, i stället
lör, såsom hittills i 161 § varit för esk rifvet, Rikets Ständers Revisorer; hvarföre
Utskottet hemställer att nämnda § må få denna lydelse:
5:o.
Brukets alla byggnader böra försvarligt och utan onödig kostnad vidmaglhållas
samt, i afseende på vården och dispositionen af brukets rudimaterier
och effekter, den största noggranhet iakttagas; men någon nybyggnad
eller större reparation må ej, utan de mest oundgängliga behof, af
Fullmägtige företagas, innan de deröfver inhemtat yttrande al Banko-Utskottet
och dess medgifvande till arbetets företagande erhållit.
Stockholm den 29 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 31.
1
N:o 31.
Ank. till Eip.-Utsk. den 4 Juni 1866, kl 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Skräddaren G. Hellbergs ansökning om
eftergift af upplupen ränta ä en till Länekontoret i Göteborg
inbetald skuld.
(Jti en till Utskottet mgifven skrift bar Skräddaren Gustaf Hellberg anhållit,
att han, som genom Kongl Maj:ts dom den 29 Mars 1865 uti mål emellan honom,
å ena, samt Göteborgs Lånekontor, å andra sidan, angående uppfyllande af i köpekontrakt
åtagna förbindelser, ålagts, bland annat, att till Länekontoret och dessstatslånefond
betala 25,000 R:dr med 6 procent ränta derå från den 14 Mars 1859
till liqvid skedde, måtte, då han sin ifrågavarande kapitalskuld till Länekontoret redan
mbetalt, befrias från erläggande af den ädömda räntan.
Styrelsen öfver Länekontoret i Göteborg har, uti dess öfver ansökningen infordrade
utlåtande, lemnat följande, på Lånekontorets handlingar och räkenskaper samt
de upplysningar, Ombudsmannen afgifvit, grundade uppgifter:
Från statslånefonden vid Länekontoret erhöll Landtbrukaren N. H. Ström, efter
derom gjord ansökning, den 16 Juni 1858 ett lån på 18 månaders tid å 25,000
R:dr, emot pant af 5 stycken reverser å tillsammans 35,000 R:dr. intecknade uti landtegendomen
Månsholmen ett mantal med derunder lydande { mantal Skattetomten,
hvilka egendomar vid verkställd hypotheksvärdering den 13 Maj 1858 upptagits i värde
till 60,625 R:dr och uti hvilka, enligt företedt gravationsbevis, icke mer än 3.000
R:dr funnos intecknade framför de för lånet hypotiserade inteckmngarne. — Då Ström
underlät att, efter lånets begagnande i 6 månader, erlägga stadgad förskottsränta,
ansågs lånet, enligt reversens lydelse, såsom förfallet, och blef alltså reversen för lagsökning
utlemnad. Sedan lagsökningen blifvit Ström delgifven, anmälde han uti afgifven
förklaring och styrkte med köpekontrakt, att fastigheten blifvit till Grosshandlaren
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 18ti6. 6 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 31.
F. W. Grubb i Stockholm öfverlåten, mot en köpeskilling af 76.000 R:dr och förbindelse
för Grubb alt öfvertaga Och ansvara för de i Månsholmen befintliga inteckningar,
och då i följd deraf denne sistnämnde delgafs lagsökningen, visade han genom
köpekontrakt, att han öfverlåtit nämnda fastighet till Skräddaremästaren G. Hellberg mot
byte af ett hus i Örebro och beräknad köpeskilling af 75,000 R:dr saint lika
förbindelse som förut är nämndt i afseende å inteckningarne
Då sedermera lagsökningen kommunicerats Hellberg, uppgaf denne, att han, enligt
kontrakt och under enahanda vilkor, som förut omförmälts. sålt egendomen lill annan person,
hvilken derefter ytterligare afyltrat egendomen till Possessionaten H. S. Krok i Upsala,
hvilken sistnämnde innehafvare deraf, efter köpet, afträdt sin egendom till borgenärers
förnöjande.
Genom Konungens Befallningshafvandes utslag af den 17 December 1859 blef
Ström ålagd betala det ifrågavarande lånet lill kapital och ränta; och beträffande de
Öfriga, som af lagsökningen erhållit del, meddelade Konungens Befallningshafvande det
yttrande, alt särskild talan emot dem finge anhängiggöras efter befogenhet och att,
då siste innehafvaren af den intecknade panten afträdt sin egendom till sine horgenärer,
Konungens Befallningshafvande ansåg sig icke tillkomma alt afgifva utlåtande om och
i hvad mån den intecknade fastigheten finge till gäldens betalande användas. Emellertid
befanns vid verkställighet af berörda utslag, att Ström saknade all utmätningsbar
egendom
Sedan fordringen derefter i siste innehafvarens af egendomen konkurs af Lånekontoret
bevakats och blifvit med förmånsrätt fastställd att ur intecknade panten
utgå, blef densamma försåld, hvarvid köpeskillingen uppgick till allenast 17,360 R.dr;
och som Tullstatens pensionskassa hade en inteckning i nämnda egendom å 12,000
Rdr, hvilken var gällande framför Lånekonlorets inteckningar, men uti det af Ström
inlemnade gravationsbeviset genom misstag uteslutits, hvadan Lönekontoret derom ej
egt någon känedom vid lånets beviljande, samt nämnda kassa sedermera, efter det
dom i konkursen redan gifvits, på giltiga skäl bevakat denna sin fordran och fått
densamma med förmånsrätt framför Lånekonlorets fastställd, blef, efter det rättegång
om denna förmånsrätt af Lånekontoret anställts, pensionskassan genom Kongl. Maj ts
dom af den 20 Februari 1865 vid sin tillerkända förmånsrätt bibehållen, i följd
hvaraf pensionskassan ock, vid slutlig redovisning af köpeskillingen för försålda fastigheten,
fått densamma hos konkursboets sysslomän uppbära och hvarigenom någon
utdelning icke kunnat Lånekontoret tillkomma, enär samma köpeskilling icke ens fullt
betäckt de med förmånsrätt framför Lånekonlorets fastställda lordringar.
Till följd häraf hade rättegång måst anställas försl emot Grosshandlaren F. W.
Grubb, såsom den der af Ström fått den intecknade egendomen på sig öfverlåten,
med påstående om hans förpligtande att uppfylla köpekontraktets innehåll och ansvara
för samt till Lånekontoret betala den intecknade fordringen; men då Ström genom
Ranko-Utskoltcts Utlåtande, N:o 31.
3
särskild påskrift å ifrågavarande köpekontrakt under rättegångens lopp frikallat Grubb
från den åtagna ansvarigheten för inteckningarne, med förbehållen rättighet likväl för
Ström att derför hålla sig till Hellberg, blef Grubb, på grund deraf, genom Kongl.
Majlis dom den 20 April 1864 från Lånekontorets väckta anspråk slutligen frikänd.
Enahanda påståenden, som emot Grubb, blefvo derefter emot Hellberg väckta
och fullföljda, sedan den af Grubb på Ström och af den sistnämnde på Lönekontoret
öfverlåtna rättigheten i afseende å ansvaret för inteckningarne erhållits, hvarigenom
Lönekontoret blifvit innehafvare af Grubbs på förut åberopade köpekontrakt grundade
rätt emot Hellberg; och blef denne, genom Kongl Majlis dom den 29 Mars 1S65
förklarad skyldig, att till Lönekontoret betala fordrade 25,000 R:dr jemte 6 procent
ränta derå från den 14 Mars 1859 tills liqvid skedde samt att ersätta Lånekontorets
rättegångskostnader med 70 R:dr jemte hvad till lösen för Kongl. Maj:ts dom ålginge.
Liqvid af nämnda kapitalbelopp 25,000 R.dr jemte rättegfingskostnads-ersättning
70 R dr och lösen 15 R:dr fullgjordes derefter af Hellberg den 11 sisllidne
April, dervid han, uti särskild ansökning och med bifogande at Irenne särskilda inteckningar
såsom säkerhet för den å fordran upplupna ränta, hvilken, beräknad efter 6
procent från den 14 Mars 1859 till hqvidationsdagen, utgjorde 9,112 R:dr 50
öre, anhöll alt med uttagande af berörda ränta mätte få anstå lill dess det visade
sig huruvida Rikets Ständer bifölle Hellbergs tiliernade ansökning om eftergift deraf;
och hade Styrelsen för Lönekontoret ansett sig, med afseende å den säkerhet, som
för ränlebeloppet blifvit ställd, oförhindrad berörda anhållan bifalla
Beträdande derefter den af Hellberg gjorda anhållan om eftergift af räntan, har
Styrelsen, i betraktande af de förhållanden, som i afseende å ofta berörda egendomsköp
egt. rum, den stora förlust Hellberg efter allt utseende deraf lidit, hans beredvillighet
alt genast efter det Kongl. Majis dom gil vits, utan föregången erinran eller
afbidan på exekutiv åtgärd, anskaffa medel för kapitalskuldens och rättegångskostnads^
ersiittningens liqviderande samt den omständighet, att nu ifrågasatta betydliga räntebeloppet
hufvudsakligast tillkommit i följd af de fleråriga rättegångar, sorn blifvit, förda
och hvilka vid egendomsköpet varit oförutsedda samt icke kunnat lagas i beräkning,
ansett hvad sålunda förekommit utgöra bevekande skäl till bifall for ansökningen,
hvilken Styrelsen, pä grund deraf, tillstyrkt.
Med afseende på de af Styrelsen öfver Lönekontoret i Göteborg sålunda anförda
omständigheter, finner Utskottet sig böra vördsamt hemställa,
att Lånekontorets t Göteborg ifrågavarande räntefordran må
sökanden Hellberg eftergifvas och nr Kontorets räkenskaper få
afskrifvas.
Stockholm den 4 Juni 1866.
4
Banko-Utskottets Memoria! N:o 32.
N:0 32.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Juni 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglementet.
På det tillfälle må beredas allmänheten att erhålla kännedom om de nya eller
förändrade stadganden, hvilka komma att inflyta i det Reglemente för Rikets Ständers
Banks styrelse och förvaltning, som, jemlikt 8 § i den för Utskottet gällande instruktion,
kommer att sammanfattas och utfärdas, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må, på sätt tillförene iakttagits, till Kongl.
Majit i underdånighet öfverlemna samma Reglemente, med anhållan
att Kongl Majit täcktes låta till allmänhetens kännedom
och efterrättelse kungöra de deri befintliga föreskrifter, för
hvilkas tillämpning sådant kan anses erforderligt.
Stockholm den 4 Juni 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Banko-Ulskotlets Memorial No 33.
M:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Juni 1866, kl. 11 i', m.
Memorial med anmälan om en verkställd omröstning i För
stärkt
Banko- Utskott.
Sedan, enligt protokollsutdrag af den 17 och 18 sistlidne Maj, samtliga KiksStånden
godkänt Banko-Utskottets, i Memorial N:o 24 framställda förslag till voteringsproposition
i anledning af 14:de punkten i Betänkandet N:o 10, har Förstärkta
Banko-Utskottet denna dag anställt omröstning öfver omförmälda proposition,
så lydande:
Den, som vill att motsvarigheten i blifvande Banko-reglemente till 61 g 1
mom. i det nu gällande skall erhålla följande lydelse:
»Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker, hvilka äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig myndighet, enskilda personer samt sådana
bolag, hvilkas reglementen ålägga delegarne oinskränkt ansvarsskyldighet för alla
bolagets förbindelser och hvilka icke ega rätt till utgilvande af egna banksedlar,»
»Kreditivtiden bestämmes till högst ett år.»
»Sparbanker, enskilda personer och bolag skola ställa säkerhet, som al vederbörande
styrelser profves och godkännes», röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer ifrågavarande stadgande att lyda sålunda:
»Kassakreditiv beviljas Riksgälds-kontoret, de sparbanker, hvilka äro försedda
med stadgar, stadfästade af vederbörlig myndighet, enskilda personer samt sådana
bolag, hvilka icke ega rätt till utgifvande af egna banksedlar.»
»Kreditivtiden bestämmes till högst ett år.»
Bih. lill It. St. Prut. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
- Bonko-Utskottets Memorial N:o 33.
»Sparbanker, enskilda personer och bolag skola ställa säkerhet, som af vederbörande
st\reiser pröfvas och godkännes.»
Omröstningen, deri 117 ledamöter deltagit, har, sedan en sedel blifvit allagd
och förseglad, utfallit med 76 Ja och 40 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat
i öfverensstämmelse med ,/a-propositionen; hvilket Förstärkta Utskottet får
hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm deri 9 Juni 1866.
Fr. Cronstedt. Carl Fr. Björkman. ,1. F. Björkman.
Lars Olsson.
C. G. Carlquist
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, !86S.
Register
öfver Banko-Utskottets afgifna Betänkanden, Utlåtanden och Memorialer under
riksdagen i Stockholm åren 1865 och 1866.
A.
Ackordsanbud: Se Eftergift.
Aflöning, Banko-statens  N:o 20, ^id. 10.
» vid Lånekontoren i Göteborg och Malmö
. » 26.
Anordningar, utom stat . . .  »12.
Ansvarighet, tjenstemännens  » 20, •» 4.
B
Bank, Rikets Ständers, dess verksamhet m. m
»27.
Banko-reglemente: Se Reglemente.
Berättelse, Banko-fullmägtiges till Utskottet  » 1.
» Utskottets till Rikets Ständer  » 3.
Besvär i befordringsmål  » 20, » 19.
» i hvarjehanda ordningsmål
» 20, » 23.
B.
Diskont-kontoret, afskrifning af lån och öfverräntor derstädes ... » 17.
Diskont- och Låne-kontoren, föreskrifter angående  »26.
E.
Eftergift af Bankens eller Diskont-verkens fordringar hos:
Hellberg, G  »31.
Wäsström, A. W  »13.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 6 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
F
Forslund, J. F., angående väckt motion om befrielse för honom från ansvarsskyldighet
såsom inlemnare af falska lånehandlingar . . N:o 14.
Fullmägtige, angående några särskilda åt dem gifna uppdrag . ...» 11.
G.
Göromålen inom Banken, deras fördelning på särskilda kontor och expe
r
ditioner » 20, sid. 3.
H.
Hellberg, G. om eftergift af Låne-kontorets i Göteborg fordran hos . . » 31.
I.
Instruktion för Banko-Utskottet vid nästkommande riksdag »28.
Ii.
Kansli-betjening, Utskottets, angående arfvoden m. m.
» 2.
i» 10, » 19.
.... o . ... o, ... '» 19, » 13.
Kassa-kreditiv, at hvilka sadana bevilja* m. m < ^
(» 32.
Kopparmynt, angående åtgärder för skiljande från Riksbankens tillgångar
af inlöst kopparmynt af äldre präglar . . .
»16.
L
Lane- och kreditiv-rörelse, Bankens, reglering deraf » 10, 19, 22.
Låne-kontoret i Göteborg, afskrifning af lån och öfverräntor derstädes . » 6.
II
Metallisk kassa, Bankens, förslag til! ändring i vissa delar af föreskrifterna
angående » 15, sid. 21.
Missräkningspenningar för kassörer i kamererare-grad, angående ...» 20, » 13.
Motioner, angående återlemnande af åtskilliga till Utskottet remitterade » 4, 5 och 9.
P
Pension, förlust deraf » 20, sid. 22.
Provinsbanker, sedelntgifvande, i fråga om inrättande af » 23.
R
Reglemente, Banko-, nya, örn kungörande af åtskilliga föreskrifter i . . N:o 32.
» nödiga redaktions-förändringar deri, till följd af ny Riksdagsordning
» 29.
Reservfond, Bankens bestämmelser i afseende å » 27, sid. 5.
s.
Sedelstock, Bankens, hvad såsom sådan anses och beräknas » 15, » 12.
Sedlar, Bankens, underskrifning m. m. af » 12, » 7.
» enskilda bankers, angående ifrågasatt emottagande och invexling
i Rikets Ständers Bank af » 18.
Silfvermynt, Svenska, förändrad grund för utmyntningen af » 15, » 11.
Styrelse, Bankens. Se Fullmägtige.
T.
Tjenst, tillsättning af » 20, » 17.
Tjensteman, som gör konkurs N:o 20, sid. 22. N:o 25, » 3.
» extra ordinarie, vilkor för antagning af » 20, » 18.
» angående tjenstemännens antal m. m. skall Fullmägtige vid
nästkommande riksdag afgifva förslag » 20, » 6.
Tumba pappersbruk, stadganden rörande » 30.
» » årlig lönetillökning för Skolläraren C. Eriksson . . » 7.
» » ärligt understöd till Bokhållaren J. F. Asp ...» 8.
V.
Vaktbetjent, som gör konkurs N:o 20, sid. 22. N:o 25, » 3.
w.
Wäsström, A. W. om eftergift af Banko-diskont-verkets fordran hos . N:o 13.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg^ Comp., 1866.
BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
SJETTE SAMLINGEN.
Afdelningen:
Sammansatta Banko- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Memorial och Utlåtande.
Santmans. Banko- samt Allm. Besv - och Ekon.-Utsk. Memorial N:o 1 och Uti. N:o 2. 1
No 1.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 9 Juni 1866, kl. 11 f. m.
Memorial.
Till biträde vid behandlingen af de till Sammansatta Banko- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning hörande ärenden, har Utskottet antagit
en särskild Sekreterare; och får Utskottet, med anmälan härom, hos Rikets Höglofliga
Ständer anhålla,
att nämnde Sekreterare, som i dag inträdt i tjenstgöring, måtte
i ett för allt få uppbära ett arfvode af 50 R:dr,
Stockholm den 9 Juni 1866.
N:o 2.
Ank. till Exp-Utsk. den 9 Juni 1866, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väclct motion, om vidtagande af åtgärder,
för beredande af lättnad i mynt-cirkulationen emellan
Sverige och Norge.
Uti en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad, och till sammansatta Utskottet öfverlemnad motion
Bih. till B. St. Prof. 1865 & 1866. 6 Sami. 2 A/d. 1 Uä/t.
2
Sammans. Banko- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 2.
Jtä 40 har Elerr Friherre Cederström, Rudolf, anfört, hurusom olikheten emellan de
förenade Rikenas mynt vållade flera olägenheter för handelsgemenskapen dem emellan,
likasom ömsesidiga förluster och svårigheter. Svenska penningar voro i allmänna
rörelsen ej gångbara i Norge, lika litet som Norska penningar i Sverige. En
sådan fördel kunde dock lätt beredas, derest en hvar egde i det ena landet betala
med det andra landets mynt hvad honom ålåge att i utskylder till statsbehofven
utgöra.
Af sådan anledning och enär åtskilliga svårigheter mötte för att åtminstone under
en kortare tidsföljd bringa de båda Rikenas mynt till en fullkomlig enhet, har motionären
föreslagit:
1:o) att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes bereda den lättnad uti mynt-cirkulationen emellan de förenade
Rikena, att det ena Rikets gällande mynt emottoges uti det andra Rikets uppbörd
och allmänna kassor, i förhållande till hvardera myntets verkliga silfvervärde, samt
att det ena Rikets mynt finge uti enahanda förhållande användas vid liqvider uti
det andra Riket hos alla de statsinrättningar, till hvilka afgifter utgå efter af Kongl.
Majt eller af vederbörande auktonteter fastställda taxor; äfvensom att Kongl. Majit
täcktes till rättelse dervid låta upprätta jemföreisetabeller öfver Svenska och Norska
myntens värden sinsemellan;
2:o) att Rikets Ständer åt sina Fullmägtige uti Banken och Riksgälds-kontoret
uppdraga, att när Kongl. Majits nådiga bifall till den föreslagna anordningen vunnes,
vidtaga de åtgärder, som voro nödiga och ändamålsenliga för obehindrade mottagandet
uti underlydande kontor och kassor af de Norska myntslagen samt för dessas utbytande
mot sådan valuta, hvaraf Rikets Ständers Banks fonder hittills bort utgöras.
Hvad motionären sålunda föreslagit, har Utskottet tagit i öfvervägande och får
sitt utlåtande nu afgifva.
Dervid får Utskottet till en början uttala det omdöme, att det vore af stor
fördel för handelns och rörelsens befrämjande emellan de förenade Rikena, om hvardera
landets mynt kunde i allmänna rörelsen gå och gälla i bägge landen. En
sådan fördel skulle ock kunna, på sätt motionären föreslagit, beredas derigenom, att
de auktoriteter inom bägge länderna, som hade uppbörd af statsmedel om händer,
voro skyldiga att vid liqvider mottaga bägge landens mynt, devid förlust icke
kunde uppkomma, om myntens silfvervärde vid liqviden toges i beräkning. En
sådan åtgärd möter dock flera svårigheter, hvaribland den förnämsta synes Utskottet
vara det olika sifvervärdet emellan en Norsk Silfver-Riksdaler och en Svensk Riksdaler
af samma slag. Då den sistnämnde motsvarar 4 Ridr Rimt, motsvarar den
förra endast 3 Ridr 96TV öre samma mynt. I anseende härtill anser Utskottet sig
med anledning af motionen endast böra tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes låta utreda, huruvida icke, till fördel
Sammans. [Sanko- sami Allm. Hes v.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 2. 3
för rörelsen och gemenskapen emellan de förenade Rikena, den
ålgiird vore lämplig och borde vidlagas, att vederbörande auktorileter,
som hade uppbörd af statsmedel om händer, berättigades
och förpligtades att vid uppbörden emottaga hvilketdera
landets silfvermynt som helst, efter dess rätta silfvervärde, samt,
om så pröfvas nödigt, till instundande Riksdag afgifva nådig
framställning i ämnet.
Tillika och enär uti gränsorterna intill såväl Norge som grannländerna Danmark
och Finland en myckenhet af dessa länders mynt finnes i folkets händer, utan att
allmänheten med visshet känner dessa mynts verkliga värden i förhållande till Svenska
myntet, får Utskottet, med anledning af motionärens förslag, rörande upprättande af
jemförelsetabeller öfver Svenska och Norska myntens värden sinsemellan, tillstyrka,
att Rikets Ständer jemväl hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit måtte anbefalla vederbörande att upprätta
och i Rikets almanachor införa en tabellarisk uppgift på
de olika silfvervärden, som ega rum emellan Svenska myntet,
å ena, samt såväl Norska sora de Danska och Finska nu gällande
mynten, å den andra sidan.
Stockholm den 9 Juni 1866.
Reservation:
Vid första punkten, af Riksdagsfullmägtigen C J. L. Lönnberg från Ostergötlands län:
»Villigt erkännande att den af Utskottet i första punkten tillstyrkta åtgärden, —
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om utredning, huruvida icke lämpligt vöre,
att i allmänna uppbörden äfven Norskt silfvermynt borde få mottagas,— kan bereda
mycken lättnad i handelsgemenskapen emellan de förenade Rikena och framförallt
beqvämlighet för de intill Norge angränsande provinserna, är en sådan hemställan
dock endast att betrakta såsom en halfmesyr, så länge intet afseende fästes vid de
likartade förhållandena i södra Sverige hvad angår Danskt silfvermynt. Utan fara
att begå något synneriigt misstag torde man kunna påstå, att i denna del af Riket
Danskt speciemynt är nästan allmännare i omlopp än Svenskt, och inom hela landet
finnes med all säkerhet Danskt silfvermynt till ojemförligt större myckenhet än Norskt.
4
Sammans. Banko- samt Allm. Bcsv-. och Ekon.-Utsk. Utlåtande N:o 2.
Vid sådant förhållande synes vara tillräckligt skäl för handen, att Utskottets hemställan
äfven måtte utsträckas till det Danska silfvermyntet Förslag härom föll dock inom
Utskottet på en röst. Omfattande minoritetens åsigt i detta hänseende vågar jag
emellertid vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl Majit täcktes låta utreda, huruvida icke, till fördel för
rörelsen och gemenskapen emellan de Skandinaviska Rikena, den
åtgärd vore lämplig och borde vidtagas, att vederbörande auktoriteter,
som hade uppbörd af statsmedel om händer, berättigades
och lörpligtades att vid uppbörden emottaga hvilketdera landets
silfvermynt som helst efter dess rätta silfvervärde samt om så
pröfvas nödigt till en kommande riksdag afgifva nådig framställning
i ämnet.»
I denna reservation instämma Riksdagsfullmägtige P. Ostman från Wester-Norrlands
och Olof Nilsson från Westerbottens län.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Sammans. Banka- samt Allm. Besv-, och Ekon.-Utsk. Memorial N:o 3. 1
N:o 3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl 7 e. m.
Memorial, med anledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
Utskottets Utlåtande JS 2, i anledning af väckt motion om
vidtagande af åtgärder för beredande af lättnad i myntcirkulationen
emellan Sverige och Norge.
Enligt till Utskottet ankomna ^rotokollsutdrag har nämnda Utlåtande blifvit
godkändt af Högvördiga Preste Ståndet och Vällofliga Borgare-Ståndet, hvaremot Hög
lofliga
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet, hvilka begge bifallit
andra punkten af Utlåtandet, för sin del beslutat alt, i enlighet med Riksdagsfullmägtigen
C. J L. Lönnbergs, Utskottets Utlåtande vidfogade reservation, Rikets Ständer
borde hos Kongl, Maj t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta utreda,
huruvida icke till fördel för rörelsen och gemenskapen emellan de Skandinaviska rikena,
den åtgärd vore lämplig' och borde vidtagas, att vederbörande auktoriteler,
som hade uppbörd af statsmedel om händer, berättigades och förpligtades att vid
uppbörden emottaga hvilketdera landets silfvermynt som helst, efter dess rätta silfvervärde,
samt, om så pröfvades nödigt, till en kommande Riksdag afgifva nådig framställning
i ämnet.
Då Utskottet tillstyrkt en så beskaffad åtgärd i afseende på förhållandet emellan
de förenade rikena Sverige och Norge, men Höglofliga Ridderskapet och Adeln
samt Hedervärda Bonde-Ståndet för sin del beslutat denna åtgärd för de Skandinaviska
rikena, vill det synas Utskottet, som skulle dessa beslut åsyfta utredning af
nämnda förhållande äfven i afseende å Danmark; och får Utskottet derföre och
enär den föreslagna åtgärden, tillämpad äfven i afseende å Danmark, skulle fördelaktigt
inverka på handeln och rörelsen äfven med detta land, hemställa:
Bih. till B. St. Prut. 1865 & 1866. (i Sami. 2 Afd. 2 tiäft.
i
2 Sammans. Banko• samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Memorial N:o 3.
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
Kongl. Majit täcktes låta utreda huruvida icke, till fördel för
rörelsen och gemenskapen emellan Sverige, å ena, samt Norge
och Danmark, å den andra sidan, den åtgärd vore lämplig
och borde vidtagas, att vederbörande auktoriteter, som hafva
uppbörd af statsmedel om händer, må berättigas och förpligtas
att vid uppbörden emottaga hvilketdera landets silfvermynt som
helst, efter dess rätta silfvervärde, samt, om så pröfvas nödigt,
till instundande Riksdag afgifva nådig framställning i ämnet.
Stockholm den 16 Juni 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell. 1866.
