# ID: svediakorp-gov2467
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 113,487
# sentences: 2,988
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


MIAM
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866,
FEMTE SAMLINGEN.
l8ta_ Afdelningen:
Bevillnings-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkande*!.
Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 1,
i
Ank. til) Exp.-Utak. den 4 Nov. 1865, kl. 1 e. m.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenst em ann apersonal,
Enär de tre Kanslister, som Bevillnings-Utskottet enligt Riksdags-ordningens
24 § egt antaga, komma att i egenskap af Notarier tjenstgöra på Utskottets tre
Afdelningar, kar Utskottet, på grund af vunnen erfarenhet under flera föregående
riksdagar, ansett göromålens behöriga och skyndsamma gång påkalla biträde af
ytterligare tre Kanslister, samt får derföre vördsamt hemställa,
att det må tillåtas Utskottet att, utöfver den i Riksdags-ordningen
bestämda kanslibetjening, antaga och i mån af béhof
i tjenstgöring inkalla tre Kanslister.
Stockholm den 3 November 1865.
På Höglofliga Ridderskapet ouh
Adelns ledamöters vägnar:
GUST. af UGGLAS.
På Högvördiga Preste-Ståndeta
ledamöters vägnar:
H. G. HULTMAN.
På Vällofliga Borgare-Ståndets
ledamöters vägnar:
P. MURÉN.
På Hedervärda Bonde-Ståndet»
ledamöters vägnar:
J. HOLM.
Erik Ljungstedt.
Bih. till R. St, Prot. 1865 1866. 5 Sami, 1 A/d. 1 Häft.
1
%
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.
N:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 27 Jan. 1866, kl. '2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
med Frankrike afslutade Handels- och Sjöfartstraktater.
Uti nådig' Skrifvelse al den 21 November 1862 behagade Kongl. Maj:t gifva
Rikets då församlade Ständer tillkänna, att, ehuru åtskilliga brister i tulltaxan
af den 7 December 1860 kunde föranleda till en väsendtligare omarbetning af densamma,
sådant likväl icke funnits vid förstnämnda tidpunkt vara lämpligt, enär
förberedande åtgärder redan blifvit vidtagna för öppnande af underhandlingar om
handels- och sjöfartstraktater med Frankrike, och nödig omtanke således bjöde
att icke gå underhandlingarne i förväg genom framställande af förslag till någon
större reform i dåvarande tull-lagstiftning.
Med afseende härå och då ostridigt vore, att i förväg medgifna lättnader
för artiklar, som från Frankrike hit införas, borde vid de sålunda med detta laud
inledda traktatsförhandlingar försvåra utverkandet af motsvarande fördelar för de
Svenska varor, som der afsättas, beslutade också Rikets Ständer, på sätt af deras
den 4 November 1863 till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse N:o 148,
angående tullbeviliningen, inhemtas, nedsättning uti eller frihet från förut stadgade
afgifter endast å några färre artiklar, hvilka ansågos icke eller åtminstone
mera aflägset beröra handelsförhållandena med Frankrike; och i öfverensstämmelse
hvarmed, samt enär antagligt vore, att ytterligare nedsättning i tullsatserna för
vissa artiklar kunde med anledning af dessa ifrågasatta handels- och sjöfartstraktater
med Frankrike komma att ega rum, Rikets Ständer, jemlikt underdånig
skrifvelse N:o 182, angående beräkningen af Statsverkets inkomster, af den 23
sistberörda månad och år, på denna och flera anförda grunder, ansett tullinkomsterna,
hvilka i medeltal under de fyra nästderförut framflutna åren utgjort
14,143,307 R:dr, och af Kongl. Maj:t i aflåten nådig Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof antagits böra uppgå till 14,000,000 R:dr, likväl icke med säkerhet
kunna beräknas till mera än 13,500,000 R:dr.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.
3
Af nådig- Proposition, som Kongl. Majit under den 17 November nästlidna
år 1865 till Rikets Ständer aflåtit, och hvilken remitterats till Bevillningsutskottet,
inhemtas vidare, att, sedan formliga underhandlingar om berörda handels-
och sjöfartstraktater i December månad år 1863 öppnats med Kejserliga
Franska Regeringen och fortgått till den 11 Februari 1865, sådana traktater då
blifvit afslutade och undertecknade samt den 10 påföljande Mars af Kongl. Majit
ratificerade och den 15 April samma år, på grund af träffade öfvereuskommelser,
satte i verkställighet; — att, till följd af dessa traktater, Svenska fartyg äro berättigade
att i Frankrikes hamnar tillgodonjuta alla de förmåner, som beviljas
den mest gynnade nations fartyg och de med sådana fartyg in- och utförda laster;
— att, vid direkta resor från Sverige eller Norge, för Svenska fartyg betingats
fullständig frikallelse från lästafgifter i Frankrike så snart Franska fartyg kunna
komma att åtnjuta enahanda förmån i de förenade rikenas hamnar; — att intilldess
éådant möjligen kan beslutas, skall för Svenska fartyg erläggas 75 centimer
par tonneau, eller omkring 2 Ridr 34 öre för nyläst (1 Ridr 35 öre för svår läst),
motsvarande de lastpenningar samt fyr- och båltafgifter, som, enligt uppgjorda
beräkningar, i medeltal för Franska fartyg nu betalas i Sverige, i stället att,
sedan längre tid tillbaka och ända tilldess sjöfartstraktaten trädde i kraft, afgiften
för Svenska fartyg i Franska hamnar utgjorde 4 Francs 50 centimer par tonneau
eller omkring 14 Ridr 6 öre för nyläst (8 Ridr för svår läst); — och då denna
afgift drabbade ej blott Svenska, utan jemväl alla de Norska fartyg, som sysselsattes
med export af Svenska produkter till Frankrike, samt då derjemte de varor,
som med dylika fartyg dit infördes, betungades med extra afgifter, hade dessa
omständigheter funnits utgöra ett stort hinder för hela denna till mer än 9 millioner
Riksdaler årligen uppgående export, och hvari ytterligare inskränkning varit
att befara i mån som andra nationer lyckades frigöra sig från dylika differentiela
afgifter i Frankrike, hvilket land dock, näst England, vore den förnämsta afsättningsorten
för våra produkter.
Genom de ifrågavarande traktaterna hade icke allenast differentialumgälderna
för Svenska och Norska fartyg, som sysselsättas med varutransport från
Sverige till Frankrike, således blifvit nedsatta till ett jemförelsevis ringa belopp,
eller till endast en sjettedel af hvad de förut utgjorde, utan ock tullen å alla artiklar,
som antagits kunna komma att utgöra föremål för export från Sverige till
Frankrike, blifvit dels betydligen minskad och dels alldeles borttagen, på sätt en
under Litt. A. vid handelstraktaten fogad tarif närmare utvisar, hvarförutan jemväl
för alla öfriga i denna tarif icke särskildt upptagna artiklar samma tullbehandling
komme att gälla, som åt den mest gynnade nation vore af Frankrike
medgifven. — De tullsatser åter, som, enligt den vid traktaten fogade tarif B.,
för införsel i Sverige blifvit antagna, hade icke i afseende på någon hufvudsaklig
artikel nedgått till de belopp, som uti de af Frankrike med Belgien och Tyskland
samt sednare med Italien och Schweitz afslutade traktater finnas för införseln
till dessa särskilda länder bestämda; och ändtligen finge, enligt med Kongl.
Preussiska Beskickningen härstädes sedermera, nemligen i Maj månad sistlidna
år utvexlade ministeriela noter, alla de nedsättningar, som af Preussen blifvit åt
Frankrike, genom traktat af den 2 Augusti 1862, beviljade, jemväl komma Svenska
produkter till godo vid införseln till Preussen och öfriga till Tyska Tullföreningen
hörande länder, så länge dessa länders alster och tillverkningar få införas till
Sverige mot samma tull, som blifvit bestämd i den af Kongl. Majit med Frankrike
afslutade traktat, och hvarigenom en betydlig nedsättning skett i tullen på
4
Bevillning#-Utskottets Utlåtande N:o 2.
jern och andra artiklar, i följd hvaraf Sveriges export till Tyskland, redan nu öfverstigande
8,000,000 Riksdaler årligen, borde, till fromma för flera af Sveriges
hufvudsakliga näringar, vinna tillökning; — hvartill komme att tullen å flera artiklar,
som utgöra föremål för Svensk fabrikstillverkning, blifvit genom handelstraktaten
med Frankrike ansenligen nedsatt i Norge, och afsättningen derstädes
utaf Svenska fabrikstillverkningar sålunda befrämjad.
Enär, jemlikt art. 16 af handelstraktaten med Frankrike, denna traktat skall
i sin helhet underställas nationalrepresentationernas i Sverige och Norge godkännande,
har uti sist berörda nådiga Proposition Kongl. Maj:t i sådant afseende till
Rikets Ständer öfverlemriat såväl nämnda traktat, som det samtidigt afslutade
sjöfartsfördraget, hvars bestånd, enligt dess 15 artikel, är beroende af handelstraktatens,
hvarjemte Kongl. Maj:t, med erinran att någon förändring i handelstraktatens
särskilda stadganden, hvilka tillsammans utgöra ett oskiljaktigt helt,
sålunda icke kan ifrågakomma, behagat yttra, att Kongl. Maj:t, som genom dessa
fördrags afslutande gått en inom representationen länge och ofta uttalad önskan
till mötes, och tillika derigenom närmare befästat de vänskapliga förhållandena
med en magt, med hvilken Sverige sedan århundranden stått i nära förbindelser,
hyste den tillförsigt, att Rikets Ständer skulle bekräfta den med Frankrike ingångna
handelstraktaten.
I sammanhang med denna uådiga Proposition har Utskottet tagit under
öfvervägande en inom Hedervärda Bonde-Ståndet utaf A. J. Sandstedt från Jönköpings
län väckt motion N:o 215, deruti han, med hvilken flere af Ståndets ledamöter
instämt, i afseende på de ifrågavarande traktaterna hufvudsakligen anfört,
att de medgifvanden, som för de förenade rikenas sjöfart i Franska hamnar blifvit
gjorda, väl beräknats skola leda till en förlust för Franska statskassan af 1,159,022
Francs, som, efter 72 öres kurs, motsvara 834,495 R:dr 84 öre, men att, enär Norska
skeppsfarten på Frankrike vore nära fem gånger större än den Svenska, fördelen
af sagda traktat för Sverige således skulle inskränka sig till endast 166,898 R:dr,
hvarföre och då hela den uppoffring, som traktatsbestämmelserna föranledde för
Frankrike, icke utgjorde mera än 303,247 R:dr, men den, genom beräknad minskning
i tullinkomst, uppkommande förlusten för Sverige deremot uppginge till
2,608,000 R:dr, allt årligen, motionären, bland annat, hvarom nu icke är fråga, yrkat,
att den med Frankrike afslutade handelstraktaten, såsom oförenlig med Sveriges
väl och bästa, icke måtte af Rikets Ständer godkännas.
Bevillnings-Utskottet, som åt detta vigtiga ärende egnat ett sorgfälligt ompröfvande,
anser den afslutade Sjöfartstraktaten innefatta väsendtliga lättnader för
Sveriges skeppsfart och varuexport på Frankrike, och för såvidt den till vext i
trafiken på sistnämnda land, hvilken i allmänhet och främst hvad Svenska fartyg
angår redan egt rum, varit af dessa lättnader framkallad, bör Utskottet upplysningsvis
i det hänseendet meddela, att, enligt officiel uppgift, drägtigheten af alla
dit under hela seglationstiden år 1865 från Stockholm och Göteborg, men endast
till November månads utgång från rikets öfriga orter utklarerade fartyg ökats med
28,71 procent, samt särskildt af de Svenska med 36,79, — af de Norska med 29,90
och af de Franska med 23,32 procent, äfvensom att qvantiteten af de i fartygen utförda
varorna, hvilka hufvudsakligen bestått af jern och stål samt trävaror, stigit,
å de förra med 11,75 procent, samt å bräder och plankor af furu eller gran med
37,60 procent, allt utöfver hvad de härifrån till Frankrike år 1864 afgångna far
tygs
drägtighet och innehafda last utgjort.
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2,
5
Deremot är Utskottet mindre i tillfälle att bedöma, huruvida de nedsättningar
i tull, hvilka för varors införsel hit till riket blifvit såsom godtgörelse genom
Handelstraktaten bestämda, äro större än att de olägenheter, som efter fleres
mening skulle deraf kunna härflyta, må uppvägas utaf lördelarne af sjöfartsfördraget,
och af de tull-lindringar, hvilka för införsel i Frankrike af artiklar, som ansetts
blifva föremål för export dit från Sverige, jemväl genom handelstraktaten betingats;
men om också, enär de till förmån för Frankrike i berörda afseende gjorda
eftergifterna redan på förhand kunnat beräknas till ett belopp, som så betydligt
öfverstiger det af Rikets Ständer i ofvan åberopade underdåniga skrifvelse af den
23 November 1863 förutsatta, utan att ändock fullkomlig reciprocitet i fartygs och
varors behandling stått att å Sveriges sida vinna, fullt vederlag icke kan med
visshet antagas hafva kommit vårt land tillgodo, — och om än, vid det förhållande
att Kougl. Maj:t funnit lämpligt att underställa traktaten Rikets Ständers
pröfning, önskligt hade varit, att sådant skett innan den sattes i verket; så och
då likväl härvid tillika förekommer, dels att Rikets sednast församlade Ständer, derigenom
att de, jemlikt den underdåniga skrifvelsen af den 4 November sistberörda
år, för sin del reglerat tullbevillningen med fästadt afseende på de redan med
Frankrike inledda förhandlingarne om en handels- och sjöfartstraktat, till afslutande
deraf gifvit Kongl. Maj:t ökad anledning, och dels att de, genom hvad som,
på sätt ofvan är anfördt, blifvit både uti denna och i den förutnämnda underdåniga
skrifvelsen, angående beräknandet af Statsverkets inkomster, af den 23 i
samma månad och år yttradt i afseende på omförmälda traktats förhandlingar,
måste anses hafva medgifvit, att uti de af Rikets Ständer bestämda tullsatser
finge göras de nedsättningar, hvartill Kongl. Maj:t kunde för ändamålets vinnande
blifva föranlåten, har Utskottet, med uppmärksamhet äfvenledes derå, att det
vissa fall lyckats att för Sverige betinga högre tullsatser, än som af Frankrike
medgifvits ofvan uppräknade andra stater, ansett omsorgen ej mindre om landets
och dess Regerings än äfven om Ständernas egen värdighet fordra, att den uppgjorda
handelstraktaten af Rikets Ständer bekräftas; och finner Utskottet sig sålunda
böra tillstyrka Rikets Ständer att i anledning af den nådiga Propositionen
förklara,
att ehuru de fördelar för landet, som man kunnat vänta och
hoppas af en handelstraktat med Frankrike, icke kunna anses
nöjaktigt vunna genom den nu afslutade, samt ehuru Rikets
Ständer bade förväntat, att den Franska handelstraktaten
blifvit underställd Rikets Ständers pröfning och godkännande
innan de bestämmelser den innehåller blifvit tillämpade,
så hafva dock Rikets Ständer funnit för godt att för sin del
lemna sitt godkännande till den af Kongl. Maj:t med Frankrike
uppgjorda handelstraktaten.
Stockholm den 16 Januari 1866.
Reservationer:
l:o) Af Herr Friherre af Ugglas, C. G., Herrar Croneborg, J U. W., och
Hallenborg, B. M. F. C. M.:
“Då vi, som deltagit i Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Ständer att
godkänna den af Kongl. Maj:t med Frankrike afslutade handelstraktat, icke biträdt
6
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.
majoritetens inom Utskottet åsigt i afseende å det sätt, hvarpå detta godkännande
blifvit uti sjelfva beslutet uttaladt, få vi deremot anmäla vår reservation.“
2:o) Af Herr Friherre af Schmidt, C. J. G.: “Som jag tillhört minoriteten,
då Utskottet fattade sitt beslut, att tillstyrka Rikets Ständer att bifalla Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition af den 17 November 1865, angående med Frankrike
afslutade handels- och sjöfartstraktater genom godkännande af handelstraktaten,
så får jag emot detta beslut mig vördsamt reservera.
“Införselförbud, af politiska eller ekonomiska skäl, finnas ännu i Filippinska
“öarnes, Spaniens, Frankrikes (allmänna tarifen), Rysslands, Finlands, Portugals,
“Italiens, Österrikes, Englands, Belgiens, Turkiets, Tyska Tullföreningens, Hollands
“och Norges tarifer.“
“Utförselförbud påträffas ännu i Kinas, Spauiens, Belgiens, Rysslands och
“Finlands tulltaxor.“
“Utförseltullar betalas enligt Filippinska öarnes, Javas, Kinas, Brittiska
“Ostindiens, Frankrikes, Portugals, Spaniens, Schweitz’, Italiens, Turkiets, Tyska
"Tullföreningens, Belgiens, Hollands, Rysslands, Finlands och Norges tarifer.“
“I Europa finnas således nu för tiden blott tvänne länder, nemligen Sverige
“och Danmark, i hvilkas tullstadgar införselsförbud och utförsel sta rifer helt och
“hållet saknas."
“Holland skyddar åtskilliga af siua produkter med icke obetydliga införseltullar.
Sålunda erlägges för ost 3j och för kött nära 3|å 5 öre per Svenskt
“och detta oaktadt Hollands öfverlägsenhet i boskapsskötsel, oaktadt det är
“exportör i stort af både ost och kreatur. Likaså är skyddstullen för all
“slags tobaksmauufaktur ingalunda obetydlig, lör raffinadsocker alldeles enorm.
“Också exporterar Holland årligen cirka 56 millioner kilogrammer eller 131 millioner
Svenskt tt raffinad, men importerar från utlandet intet af denna artikeln.
“Papperstillverkningen åter skyddas genom en fullkomligt prohibitiv exporttull
“för lumpor."
"I frenne sekler och allt intill början af 1810-talet, hafva de ledande grund“satserna
i Englands hela handelspolitik varit desamma, som uppenbarades i navi“gationslagarne,
nemligen skydd för egna näringar och produkter, vare sig genom
“förbud eller höga tullar: motarbetande, med hvilka medel som helst, af alla an“dra
nationers förädlingsindustri och skeppsfart, så vida denna sednare icke varit
“för Englands intressen gynnsam: uppmuntran af koloniernas produktion ai naturalster
genom hvarjehanda medel: stadgande först af förbud för kolonierna, att
“befatta sig med något slags manufakturindustri, eller åtminstone förbud för
“införsel af dess alster till England, och samtidigt dermed af så låga differentialbullar,
till förmån för moderlandet, för importen till kolonierna af allt hvad
“manufaktur- och fabriksvaror beter, att någon industri i den rigtningen i kolo“nierna
i allt fall icke skulle kunna uppkomma, men dessa åter för det relatift
“goda priset finna sig föranlåtna, att så godt som uteslutande köpa Brittiska
“fabrikater."
“Frankrike intager nu för tiden, eller sedan 1860 ett alldeles eget rum i
“Tull-lagstiftningens historia. Det bibehåller nemligen ännu mot den handlande
"verlden i allmänhet i hög grad prohibitiva och protektiva tarifer, utom hvad
“angår kreatur, spanmål och timmer, men medgifver införsel af förädlingsalster
“m. m. mot allmänneligen måttliga skyddstullsafgifter åt de länder, som sedan
“nämnda tid velat genom traktater tillköpa sig dessa förmåner."
Bevillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.
7
De ofvan anförda utdragen af ett nyligen utkommet förtjenstfull arbete,
och den delen för öfrigt af detta arbete, som handlar “Om fri handel1* gifva nogsamt
vid handen huru långsamt alla stater i Europa utom Sverige uttagit stegen
på frihandelsvägen, huru till och med de mägtigaste bland dessa stater icke beträdt
denna väg förr än deras näringar uppnått en utveckling och fullkomning
af öfvervägande beskaffenhet och huru de ännu i dag omhulda dessa näringar på
ett sätt, som innebär tillräckligt skydd emot förluster för deras idkare under den
internationela täflan. Vid underhandlingarne om ifrågavarande handelstraktat har
det mägtiga Frankrike väl bevakat sina fördelar och likt en segrare dikterat
besluten, som föranledt till större eftergifter å de Svenske underhandlarnes sida,
än deras primitiva instruktioner innehöllo.
Sverige deremot, underlägset de flesta, om icke alla andra Europas stater,
uti kapitaltillgångar och fördelarne af klimat och läge, rusar, att jag så må säga,
framom alla andra på frihandelsstråten, icke bekymrande sig om näringarnes aftynande,
icke om individernes förvekligande genom en öfverdrifven lyx, icke om
fädernejordens pantsättande hos utländningen, icke om huru handelsbalancen en
gång skall gäldas förr än det är för sent, och våra barn eller barnbarn få uppbära
hvad obetänksamma fäder brutit.
Månne icke statens såväl som familjens välbefinnande beror af dess medlemmars
enighet och sämja, arbete för det gemensamma bästa, försvar emot yttre
våld och intrång på deras rättigheter?
Månne icke alla näringar inom landet stå uti en sådan vexelverkan sins emellan,
att en eller fleras förtryckande förr eller sednare inverkar menligt på de öfriga?
Om dessa tvänne frågor, såsom jag förmodar, af de fleste jakande besvaras,
så hemställer jag om rätta tidpunkten ännu är inne att lemna bifall till
en sådan handelstraktat som den ifrågavarande, grundad på en tulltaxa, uti hvilken
de förut gällande tullsatserua dels äro helt och hållet borttagna och dels
äro nedsatta med 50, 67, 78 å 92 procent.
Om förhållandet betraktas ur en annan synpunkt, näringarnes skydd lemuas
å sido och endast den inkomst afses, som genom tullen ingår i Statens kassa,
utgörande cirka 38 procent af Statsverkets hela årsinkomst, huru gestaltar sig då
beräkningen? “Lysande**, svara mina motståndare, frihandlarne, emedan tullinkomsterna
under de inånador, den nya tulltaxan blifvit tillämpad, jemförelsevis varit
större än förut. Men en så kort erfarenhet kan ingalunda bevisa detta, helst
exempel icke saknas att tullinkomsterna högst betydligt varierat från ena året
till det andra, oaktadt ingen förändring i tullsatser, och icke heller tillförsäkra oss
om ett dylikt fortfarande; ty utom att tullsatserna ännu icke nedgått till hvad de
blifva efter ett å två år, kan det omöjligen tänkas att förbrukningen i ett nu har
stigit i samma förhållande som införseln eller framgent skall kunna stiga i samma
förhållande som införseln måste stiga, för att lemna samma lysande resultat i afseende
på tullinkomsterna, som hittills, eller att de skola utgöra 13,500,000 R:dr
årligen, såsom vid sistlidne riksdag beräknades. Förr eller sednare skall den
skedda öfverimporten visa sina menliga verkningar —- hämmad införsel och i följd
deraf minskade tullinkomster. Statsverkets behof skall då på annat sätt fyllas
och detta kan ej ske annorlunda än genom en förhöjd tull på de så kallade
kassa-artiklarne, allas våra nödvändighetsvaror, och då får den fattige öfvertaga
bördan, som nu lyftes från den rike genom nedsättning af tullen på öfverflödsvaror,
eller ock genom direkt beskattning på fastigheter, på tjeustemäns löner,
på näringar och på de ännu då i fåtalets bänder befintliga kapitalerna.
8
Bevillning#- Utskottets Utlåtande N:o 2.
Af dessa två hufvudsak liga skäl äfvensom derföre att jag anser det orätt
och oförsigtigt att för en så lång tid, som är ifråga, betaga den kommande folkrepresentationen
möjligheten att förändra nu föreslagna tullsatser, kan jag icke
lemna min röst för bifall af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition rörande handelstraktaten
med Frankrike.“
3:o. Al1 Herr Wolffelt, M. C.: “Uti underdånig skrifvelse af den 4 November
186.3 anhöllo Rikets sednast församlade Ständer, det ville Kongl. Maj:t “till
Rikets näst sammanträdande Ständer i nåder aflemna förslag till ny tulltaxa,
deruti, med iakttagande af erforderlig enkelhet och konseqvens i afseende på uppställningen,
införseltullarne för de fabrikater, som utgjorde föremål för inhemsk
industri, måtte föreslås till sådana belopp att de, å ena sidan, icke kunde lemna
den svenske producenten tillfälle att skörda oskälig vinst på öfrige medborgares
bekostnad, men å den andra göra det för honom möjligt att, med användande af
omtanke och flit, fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande, i afseende å
klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt lottade länders industriidkare.«
Genom denna underdåniga skrifvelse, likasom genom Riksdagsbeslutets 24 §, gåfvo
Rikets Ständer otvetydigt tillkänna siu åsigt om den rigtning af tull-lagstiftningen,
som de önskade se i förslaget till ny tulltaxa bestämd, och det är med ledning
af denna åsigt, som nyttan eller skadan af de till Rikets Ständers pröfning
nu af Kongl. Majit framlagda traktater böra bedömas.
Af Kommers-kollegii underdåniga berättelser inhemtas, att de artiklar,
hvilka från Svenska hamnar till Frankrike utföras, tili hufvudsakligaste delen,
ja nästan uteslutande, bestå af trävaror, något tjära och stångjern; och då den af
Frankrike beviljade tullfrihet för de förra från hittills gällande mycket ringa
tullsatser, och den högst obetydliga nedsättningen i införseltullen af jern icke
gifver ringaste anledning att någon afsevärd förökning af dessa artiklars export
härifrån kommer att ega rum, så bereder Haudelstraktaten i afseende å vår exporthandel
icke några väsendtliga fördelar. Då deremot nämnda traktat kräfver
borttagandet af hittills lemuadt skydd eller en lika brådstörtad som obillig nedsättning
af hittills gällande tullsatser för nästan alla de artiklar, hvilka utgöra
föremål för svensk idoghet vid våra fabriker, manufakturier, handtverkerier och
husslöjder, så, och då dessa tullnedsättningar å vissa af våra arbetsprodukter gå
ända ned till 3f å 3j procent af varuvärdet, utsättes en stor del af våra näringsgrenar
för en konkurrens, som gör det omöjligt för deras idkare att bestå i täflan
med främmande, i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt
lottade länders industri-idkare, hvaraf följer, att traktatens bestämmelser stå i
strid med Rikets Ständers vid förra riksdagen tydligt uttalade beslut.
Oftanämnda traktat påkallar ock nedsättning i tullafgifter och tullfrihet
för en stor mängd lyxartiklar och öfverflödsvaror, hvars än vidare utsträckta förbrukning
icke kan vara öfverensstämmande, hvarken med Svenska folkets ekonomiska
tillgångar eller med dess sanna fördelar. På samma gång som traktaten
underlättar importen af artiklar för lyxen och öfverflödet, till njutning för den
rike, har den icke, hvad den främst synts bordt göra, betingat lättnad i importen
af hvad för alla, synnerligen den mindre bemedlade, är så oundgängligt som t. ex.
saltet, hvarför tullen ännu bibehålies till omkring tjugo procent af varans värde
på aflastnings- och cirka 50 å 60 procent af dess värde på inlastningsorten.
De oundvikliga följderna af denna traktat måste förr eller sednare leda till
undergräfvande af en stor mängd af våra näringar, orsaka dess idkares obestånd,
inlocka
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.
9
inlocka landets befolkning till njutande af hvad detta folk icke har behoi utaf,
och dymedelst motarbeta den för vårt land så väl behöfliga kapitalbildning, hvilken
ensamt af arbetsamhet och sparsamhet i förening kan vinnas.
Minskningen i tonuage-afgiften, som skulle vinnas af den af Handelstraktaten
beroende Sjöfartstraktat en, är visserligen af någon vigt för de Svenska
slteppsrederierna; men vid det förhållande, dels att Norska fartyg bestrida nästan
hela vår export på Frankrike eller deltaga i farten på detta land med nära sex
gånger större lästdrägtighet än de Svenska; dels att dessa sednare under nuvarande
förhållanden icke kunna täfla i denna färt med de Norska, samt att, då Franska
regeringen föreslagit borttagandet om några år af alla afgifter till skydd för Franska
flaggan, hvaraf med sannolikhet kan förmodas att innan kort Frankrike generelt
upphäfver dessa afgifter, — så kan på förstnämnda minskning icke det afseende
fästas, att Handelstraktaten bör godkännas, på det vi må komma i åtnjutande
af denna förmån.
Den minskning i tullinkomster, hvilken, på sätt den af Kongl. Maj:t sednast
nedsatta Tullkomité beräknat, skulle blifva en följd af handelstraktatens antagande,
måste antingen ersättas genom annan beskattning eller ock genom en förökad
import godtgöras. Uppkommer denna godtgörelse genom ökad import af
sådana varor, som utgöra föremål för Svensk industri, kan denna lida derutaf;
uppkommer godtgörelsen till följd af ökad import af Franska lyx- och öfverflödsvaror,
har detta förhållande icke något välgörande inflytande på nationen, likasom
det motarbetar den sparsamhet, hvilken, synnerligast nu, när nationen ansträngt
sina krafter för utförande af företag, hvarför den i så hög grad måst anlita
sin kredit — är af tvingande nödvändighet.
Betänkligt är ock det förhållande, att traktatens godkännande af nuvarande
Rikets Ständer skulle beröfva kommande representation möjligheten att under en
tid af tio år besluta ringaste förhöjning i någon af de införseltullar, som i handelstraktaten
äro upptagna. Om således både regeringen och kommande representation
— hvad redan nu med skäl af denna traktats antagande kan förväntas
- skulle inse och erkänna det oafvisliga behofvet att genom högre importtullar
rädda flore eller färre af våra industrigrenar från obestånd; om den ekonomiska
ställningen i landet skulle blifva till den grad brydsam, öfversvämuingen af utländska
manufakturvaror och lyxartiklar så betänklig, att både regering och representation
i gemen insågo den absoluta nödvändigheten att genom tull-lagstiftningens
mellankomst söka rädda land och folk från ekonomisk undergång — vore
all möjlighet dertill under tio års tid afskureu.
De bestämmelser i sjunde artikeln af handelstraktaten, hvilka böra iakttagas
vid införseln från Frankrike af bränvin och sprit tillverkade af viudrufvor,
och hvilka bestämmelser afse att med en surtaxe af 15 öre per Svensk kanna af
50 procent alkoholshalt utöfver tillverkningsafgiften skydda dea Svenska bränvinsindustrien,
lemna icke tillräckliga garantier derför, oaktadt de i nämnda artikel
föreskrifna kontroller på att bränvinet verkligen är af Fransk tillverkning och af
viudrufvor boredt. Huru ringa dessa kontroller komma att verka skyddande, kan
bedömas af följande utdrag ur ett bref till utgifvareu af Journal dägriculture
pratique, från Mr. Ellie ainé (Oharente inférieure), infördt i nämnda tidskrift för
sistlidet år: “Det är obestridligt att personer af alla möjliga ställningar i sam
hället
redan under lång tid tillbaka bedrifva alla slags bedrägerier vid tillverkning
och försäljning af bränvin. Detta kommer, såsom jag redan förut ådagaBih.
till R. St. Prat. 1865 #■ 1866. 5 Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 2
10
Bevillnings- Utskottets Utlåtande Ar:o 2.
„lagt, deraf att de kontrollerande myndigheterne utfärda förpassningar ock qvit„tenser,
utan namn, på emottagaren; deraf att de uppbära konsumtionsafgiften
igenom grosshaudlarne, med ett ord deraf att de underlätta och fördölja ifrågavarande
bedrägliga tilltag. För närvarande, sedan icke mera några åtal ega rum,
„ock lättheten att bedrifva dessa bedrägerier åtminstone icke försvårats, hafva de
„i betänklig mån tilltagit. Man har redan hunnit så långt, att 300,000 hektoliter
,(11,400,000 kannor) bränvin af 60 procent införas till Charente, och att alla de
^blandningar, som deraf fabriceras, säljas såsom ren konjak, utan minsta motstånd
„irån myndigheternas sida.“
1 detta års första häfte af förenämnda journal förekommer en priskurant
för sednare hälften af sistlidue December månad på allehanda landtmannaprodukter
och fabrikater. Förutom de högre prisen på drufsprit af bättre qvalité, motsvarande
50 å 55 öre per svensk kanna om 50 procent, förekomma följande på ordinär
sprit: t. ex.
i Bezieu: $ (trois six) de marc, 36 francs per hektolitre, motsvarande 38 öre per
kanna 50 procent;
i Avignon: f de Garance, 30 francs per hektolitre, motsvarande 32 öre per svensk
kauua 50 procent.
Tager man nu i betraktande att förestående priser äro stadspriser, att, vid
införsel från landet till nästan alla fransyska städer, bräuvinet belägges med en
kommunalskatt under namn af ocfroie, som, olika för olika städer, restitueras vid
utförsel derifrån, så ställa sig verkliga prisen lägre än de ofvan uppgifna.
Bränvinsbränningsindustrien, så vigtig lör vårt jordbruk och så inkomstgifvande
för vår budget, kan, af hvad ofvan är anfördt, icke i traktaten finna det
skydd, som bör komma de inhemska näriugarne till del.
I betraktande häraf och på grund af de flera betänkligheter mot traktaternas
antagande, hvilka inom Utskottet blifvit uttalade och sannolikt af andre reservanter
anföras, och
då handelstraktatens bestämmelser äro i strid med den grundsats af måttligt
tullskydd, hvilken af Rikets sednast församlade Ständer uttalades;
då den erbjuder högst ringa eller inga afsevärda fördelar för vår exporthandel
på Frankrike, men deremot är till stort förfång för flerfaldiga af våra
inhemska näringar;
då den öppnar våra hamnar för än större införsel af en mängd lyx- och
öfverflödsartiklar, utan att bereda oss lindring i tullafgiften för en biand de förnämsta
af våra nödvändighetsvaror;
då den kan föranleda en ganska betydlig minskning i tullinkomsterna;
då den binder nationen den långa tiden af tio år vid ett tullsystem, hvars
ändamålsenlighet af kanske största delen af landets tänkande befolkning betviflas;
och då denna traktat slutligen gör det omöjligt för den nya representationen,
äfven om rikets och folkets behof ögonskenligen skulle det påkalla, att besluta
ringaste förhöjning i de tullsatser för införseln till Sverige, som traktaten upptager
— ett föihållande, som här är af den högsta vigt att beakta, — så får jag
mot Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Ständer att antaga den af Kongl. Maj;t
till deras godkännande framlagda Handelstraktat mod Frankrike af deu 10 Mars
1865, mig vördsamt reservera.“
I denna reservation instämde Herr Friherre Hermelin, I)., Kongl. Hofpredikanten
Wahrenberg, Kontraktsprosten Janson, Kyrkoherden Wennerström, Prosten
Lundholm, Kontraktsprosten Altahr, Doktor Petrelli samt Riksdagsfullmägtigen
A. J. Sandstedt från Jönköpings län.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.
11
4:o. Af Herr Bergenstråle, G.: "Instämmande hufvudsakligen i deu reservation
Major Wolffelt afgifvit, får jag för min del tillägga:
Utaf de skäl, som blifvit framställda för Handelstraktatens antagande, synes
mig intet vara af den beskaffenhet att detsamma ensamt i och för sig, eller alla
tillsammans, kunna uppväga de anmärkningar, som emot densamma blifvit gjorda,
och al hvilka jag anser följande förtjenta af särskild uppmärksamhet.
Bränvin och sprit af vindrufvor äro vid införandet till Sverige påförda en
så kallad surtaxe af endast 15 öre per kanna för 50 procent sprithalt, och som
det är kändt att hvitbetsbränvin, tillsatt med extrakt af vindrufvor, går i handel
uti Frankrike såsom varande bränvin af vindrufvor, år stor fara för handen att
denna vara, som under vanliga förhållanden kan tillverkas för betydligt lägre
pris än vårt svenska bränvin, kommer att i så stor myckenhet införas, att det
icke kan löna sig att bränna bränvin i Sverige.
Exempelvis får jag nämna, att i södra Frankrike säljes en kanna drufbräuvin
af 50 procent sprithalt för 37 öre, och det sorn blifvit tillverkadt af hvitbetor
för betydligt billigare. — Om ock under de år, då spanmåls- och potatisprisen
äro nedtryckta, det skulle vara en möjlighet att utan allt för stor eller ingen förlust
tillverka bränvin, så framstår såsom ett gifvet faktum att detta icke kan
blifva händelsen, då sädes- och isynnerhet potatisprisen äro högre. Jag behöfver
ej utveckla följden för landtbrukaren af denna osäkerhet, att möjligtvis ena
året kunna bränna och det andra ej, synnerligen för dem, som ställt sitt landtbruk
och sin kreatursskötsel i samband med drifvande af brännerirörelse. Tages vidare
i betraktande att bränvin hitintills egt i allmänhet 50 öres surtaxe per kanna af
50 procent sprithalt, hvilken surtaxe med all sannolikhet vid denna riksdag, i händelse
traktaten godkännes, kommer att nedsättas i likhet med den för bränvin af
vindrufvor, och hvarförutan nuvarande monopol på denna sednare vara skulle
fortfara, så framgår tydligen att vi blifva öfversvämmade af fransyskt, tyskt och
danskt bränvin, isynnerhet som utförseln af denna vara från ofvannämude länder
är gynnad genom drawback. Transportkostnaden kan icke heller såsom hinder
för täflan vid import med den inhemska fabrikationen tagas i beräkning, emedan
försändning deraf till Norrland och många öfriga orter Olifver sannolikt lika lindrig
från utlandet med fartyg, som skola afhemta trävaror, som ifrån medlersta
och södra Sverige på våra jernvägar och ångbåtar, med thy åtföljande omlastningar.
Jag förutser således att de svenska brännerierna blifva tvungna att dels
inskränka sina tillverkningar, dels alldeles nedlägga sin rörelse; och som uti vårt
kalla klimat det ej kan förnekas bebofvet af denna vara, så kommer tilläfventyrs
vår import att endast för bränvin stiga med många millioner riksdaler, hvilka
sålunda till ytterligare nedtryckande af inhemska penningeförhållandena gå till
främmande land.
Uti traktaten hafva de betydligaste nedsättningarne blifvit gjorda å sådana
varar, som kunna hänföras till lyxartiklar, hvarigenom äfven en icke obetydlig
inkomst går för Statsverket förlorad, och synes ej oskäligt om en hög tull för
sådana öfverflödsvaror drabbade fåfängan och njutningslystnaden."
5:o. Af Doktor Sandberg: “Intill år 1857 erlade franska fartyg i svenska
hamnar för lasten en tullförhöjning af 10 å 50 procent, dessutom extra licentafgift
för jern och högre lastpenningar. Svenska fartyg måste i franska hamnar
vidkännas både differentialtull för lasten och en högst dryg lästafgift, 4j francs
per tonneau, motsvarande 14 Riksdaler 6 öre för nyläst eller 100 centner.
12
Bcvillnings- Utskottets Utlåtande N:o 2.
Sistnämnda år beviljades åt franska fartyg samma förmåner i våra hamnar
som våra egna åtnjuta, men utan att något vederlag eller någon motsvarande
förmån betingades åt svenska fartyg i franska hamnar.
Följden häraf kunde då ej blifva annat än en förlust för svenska skepps
rederierna.
År 1857 utklarerade 139 svenska fartyg om 15,407 läster till Frank
rike
och 67 franska fartyg om 4,336 läster.
Men år 1864 utgjorde de svenska fartygen blott 78 om 5,675 läster, men
do franska 252 om 10,894 läster.
Och för vårt ädelmod att bevilja franska fartyg samma förmåner, som våra
egna, medgaf Frankrike icke den minsta lindring hvarken i differentialtull eller
den dryga tonnage-afgiften för svenska fartyg i franska hamnar.
Om också för tillfället någon billigare fraktkostnad för de handlande här
igenom
blef vunnen, så har dock detta hämmat vår skeppsfart och i sin mån förorsakat
svenska handelsflottans förminskning.
Huru skulle denna tryckande olägenhet för svenska skeppsrederierna afbjelpas,
när Frankrike icke ville visa den ringaste erkänsla för de stora förmåner
dess skeppsfart fått till skänks af Sverige?
Vid sista riksdag begärde Ständerna för sådant ändamål en sjöfarts- och
handelstraktat med Frankrike, och för dess vinnande förklarade de sig benägna
att med en half million Riksdaler nedsätta införseltullarne på franska varor.
På samma gång begärdes en komité för att få en sådan tulltaxa, att den
inhemske producenten icke måtte skörda otillbörlig vinst, men dock kunna fördelaktigt
hestå i konkurrensen med mera lyckligt lottade länder. Komitéen tillsattes,
men fick den instruktion, att Ständernas mening, som stod i strid med nu
gällande friare åsigter, icke kunde godkännas, utan komiterade skulle under fortsatt
tillämpning af frihandelns grundsatser tillse att inom landet förfärdigade förbruknings
artiklar icke öfver höfvan fördyrades.
I den syftning, som instruktionen föreskref, afgåfvo komiterade betänkande
och utlåtande så väl i afseende på underhandlingarne med Frankrike, sorn
på tulltaxan i allmänhet.
Sjöfartstraktaten kom till stånd, men måste köpas med en liktidig handelstraktat,
som tillskyndar Frankrike omätliga fördelar, utan att uti underhandlingarne
kan förspörjas någon erkänsla hos den högsinta nationen för den åtta
år tillförene erhållna förmånen att dess fartyg behandlas lika med våra egna.
Traktaterna ratificerades i Mars 1865, med vilkor att handelstraktaten
skulle underställas national-representationens godkännande, men dess bestämmelser
begynte likväl tillämpas ett halft år förr än riksdagen sammanträdde.
Genom sjöfartstraktaten skulle tillskyndas den svenska sjöfarten och våra
skeppsrederier en stor vinst deruti, att lästafgiften för svenska fartyg i franska
hamnar nedsattes från 4| francs till 75 centimes per tonneau, men endast då de
komma med last från Sverige eller Norge, eller utan last från andra länder.
Men komma de med last från annat land, få de icke tillgodonjuta denna förmån.
Deremot skola franska fartyg, kommande ej blott från Frankrike, utan äfven från
alla andra länder utan last eller lastade med hvilka varor som helst, få inlöpa i
alla hamnar i Sverige och Norge och der behandlas fullkomligt lika med
landets egna fartyg.
Sverige kan således icke idka någon frakthandel emellan andra länder och
Frankrike eller dess besittningar, men franska fartyg kunna idka dylik handel
emellan alla jordens länder och den Skandinaviska halfön och, då deras hamnar äro
Bevillning#-L tsknttets Utlåtande N:o 2.
13
öppna året igenom, kunna de infinna sig vid första öppet vatten och hitföra alla
utländska varor här kunna afsättas samt i återfrakt medtaga våra exportartiklar,
hvilket förhållande väl icke kan lända till fördel för våra skeppsrederier. Här
synes väl reciprocitet eller likställighet bordt vara en enkel rättvisa: ännu mera
då den skulle köpas med stora uppoffringar å Sveriges sida.
Hvaruti dessa uppoffringar bestå ådagalägger handelstraktaten. Väl förespeglas
en fördel af nedsatt införseltull till Frankrike för svenska varor och dessa
äro hufvudsakligen jern och skogseffekter. Men hvad jern beträffar är först och
främst tullnedsätlniugen icke betydlig, nemligen ifrån 7 francs 70 centimes till 6 francs
per 100 kilogrammer stångjern, och för det andra återfår den Franske importören
denna tull, om han exporterat en lika vigt manufaktursmide, och hvad betyder
då för honom införseltullen? Vidare, sedan Frankrike skördat vinsten af jernets
förädling, kan det åter införas till Sverige, det smidda för 6 till 15 öre och
det gjutna för 6 till 10 öre per Svenskt ti, ehuru eljest införseltullen äfven
enligt den låga tulltaxan af den 4 December 1863 är 25 öre för sådant arbete
af jern.
Väl uppgifves att exporten till Frankrike af jern och trävaror betydligen
ökats ifrån den 15 April sistlidna år, då traktaterna trädde i gällande kraft, emot
år 1864; men hvad jern angår har ökad export väl icke kunnat föranledas af
minskning i tull, när den franske importören återför densamma och hvad trävaror
beträffar, så äro sådana för Frankrike en nödvändighetsvara, och om under förra
året mera blifvit ditfördt än behofvet fordrar, ligger det väl nu derstädes osåldt
och minskar exporten ett följande år.
Beträffande tullfri införsel till Frankrike af sparrar, stakar, spiror, m. m. m. m.
kan utförseln af vår ungskog äfvensom af ved och träkol icke vara någon stor fördel
för landet och en stor mängd tullfria artiklar, såsom båtshakeskaft, högaffelskaft
och skaft till tjärborstar, vide i knippor, rot till viskor, miljegrässtjelk till qvastar,
ljung till viskor, oarbetad, utan fjun, m. m. m. m., äro för obetydliga att omnämna.
Väl kan det för enskilda vara förmånligt att få våra skogsprodukter i sitt
råa skick för låg frakt utförda i Franska fartyg; men nog vore det större nationalvinst
att af våra präktiga skogar bygga skepp både till fraktfart och till försäljning,
ty skeppsbyggeri är väl en af våra mest naturliga näringar, så länge vi
ännu hafva några skogar till utförsel.
Men största uppmärksamheten måste fästas vid den låga införseltullen till
Sverige för Fransyska varor. Och här möta de största betänkligheter, först i
afseende på vår egen förädlingsindustri, såsom t, ex. beredda hudar och skinn
ifrån 25 öre till 10 öre per ti, väfnader och band af helsiden från 6 R:dr till 1 R:dr
50 öre, halfsiden från 3 R:dr till 1 R:dr, spetsar, uddar och blonder från 6 R:dr
till 1 Rrdr 50 öre, snörmakeri-arbeten ifrån 4 R:dr till 1 R:dr 50 öre, likaså
vantar och strumpor ifrån 4 R:dr till 1 R:dr 50 öre, hattar af siden från 4 R:dr
till 1 Ralr 50 öre, andra slag från 2 R:dr till 40 öre, leksaker från 1 R:dr 50
öre till 25 öre pr ti, bomullstyll från 2 R:dr 25 öre till 1 R:dr 25 öre, kläde
från 1 R:dr 50 öre till 75 öre, konstgjorda blommor från 22 R:dr 50 öre till 5
R:dr, allt per ti. Så på papper, glasvaror m. m. införseltullen nedsatt.
Härtill komma åtskilliga öfverflödsvaror, som för låg tull skola införas från
Frankrike, såsom champignoner, tryffel, konserver, viner af alla slag, drufbränvin,
konjak o. s. v., hvaraf vårt fattiga land skall öfversvämmas.
Men det är icke blott i afseende på Frankrike, som denna traktat kommer
att gälla, utan till Preussen och Tyska tullföreningen få vi införa varor från
u
Bevillnings- Utskottets Utlåtande ]\:o 2.
Sverige för samma tull, som är öfverenskommen emellan dessa länder ock Frankrike,
men vi skola ock ifrån dessa och snart sagdt alla länder emottaga alla varor
för lika låg införseltull som från Frankrike, hvilket synes mig ännu mera öka
de betänkliga följderna al den ifrågavarande handelstraktaten.
Att införseltullen för Franska varor till Sverige ändå icke är så låg, som
den Frankrike betingat sig för införsel at sina varor till Belgien, Italien, Tyska
tullföi'eningen m. fl., bevisar icke någon öfvervägande förmån för Sverige, som i
produktionsförmåga, kapitalstyrkn m. m. är vida underlägset sydligare länder,
hvilkas högt. utvecklade industri kan uthärda en täflan, som förqväfver vår egen.
Den beräkning af minskade tullinkomster såsom följd af traktaten har roan
sökt vederlägga med en allmän erfarenhet, under de sednare åren, att tullinkomsterna
tillvext i samma mån tullsatserna blifvit, nedsatta och särskildt dermed
att tullinkomsterna ifrån deri 15 April 1865, då traktaten började tillämpas, till
årets slut äro vida större än under nästföregående år.
Ett sådant förhållande ökar mina farhågor för fortsättning af den beträdda
banan för tull-lagstiftning. Den ständigt vexande tullinkomsten måste förutsätta
en oerhördt stigande införsel. Och då råämnen, jernvägsmateriel, födoämnen, stenkol
m. m. inkomma tullfritt, så måste den omätliga tillökningen utgöras dels af
sådana artiklar, som tillverkas inom landet, dels at sådana varor, som antingen äro
fullkomligt öfverflödiga eller dem vi till en viss grad kunde umbära.
Man säger väl att. icke mera införes i landet, än som dess innevånare kunna
köpa och betala, och huru har sådant varit möjligt utan en tilltagande välmåga?
En annan utväg härtill finnes, och den har olyckligtvis blifvit till ytterlighet
begagnad. Denna utväg är lån och omsättningar af lån. Lån i riksbanken och i
privatbanker, i allmänna kassor och i hypotheksföreningar, lån inom riket och
utom riket. Myck.et deraf har utan tvifvel blifvit användt till produktiva ändamål,
men den stora skuldsättningen kan endast förklara möjligheten af den stora
införseln och förbrukningen sif utländska varor, den lyx och öfverflöd, som råder,
och den olyckliga vanan att lefva öfver sina tillgångar, som öfverklagas.
Att icke någon stigande national-välmåga föranledt och framkallat den
oerhördt stigande införseln och förbrukningen af utländskt öfverflöd, bevisar landets
närvarande ställning. Konkurser, lagsökningar och utmätningar hafva väl
förr inträffat, men nu äro do så många och penningetillgången så uttömd, att.
hvad som blifvit utmätt icke kan säljas. Jordegendomar, stora och små, fastigheter
i stad och på land, bruks- och fabriksanläggningar, kreatur, lösegendom går
under klubban för de mest nedtryckta priser. Allt detta ådagalägger sannerligen
icke något vexande välstånd.
En erfarenhetssanning kan aldrig vederläggas: Höjes en tullsats, så verkar
den, såsom ali prisstegring, till inskränkning i förbrukningen: sänkes den åter, blir af
det billigare priset en ökad förbrukning den naturliga följden. Detta förhållande
emellan pris och förbrukning är fullkomligen bekräftadt, till och med i af seende på de
oundgänglig a ste förnödenheter och måste ännu mera eg a tillämpning på andra umbärligare
varor. Det är fruktan att fäderneslandet uti mer än tio års tid skall blifva
öfversvämmadt och utarmadt af Frankrikes, Preussens, Tyska tullföreningens och
andra länders viner, drufhränvin, läckergomsartiklar, galanterivaror, grannlåter
och lyx, som afhåller mig från att godkänna den ifrågavarande handelstraktaten.
Man har ock satt i fråga huru ingåendet af dessa båda traktater förhåller sig
till våra grundlagar, och detta är utveckladt af andra reservanter. Hvad sjöfarts
-
Bevillnings- Utskottets Utlåtande .X:o 2.
15
fördraget angår torde 12 § Regeringsformen kunna åberopas, och i ett visst hänseende
äfven haudelstraktaten.
Men haudelstraktaten berör tull-lagstiftningen. Tull är en bevillning, hvarmed
Rikets Ständer allena ega att sig beskatta. Detta är en annan sida af
saken, som utan tvifvel föranledt åtgärden att underställa hand el straktaten Svenska
uational-representatiouens godkännande. Men då traktaten redan ett år varit
tillämpad, så återstår för Ständerna föga frihet att pröfva, så vida ett afslag skulle
medföra de redan ingångna al båda Regeringarne ratificerade och nu redan årsgamla
fördragens upphäfvande.
Detta gifvet- anledning att eftersinna huru tull-lagstiftningen blifvit handhafd
af Regering och Ständer under föregående riksdagar. Ständerna hafva bestämt
tullsatserna, dem grundlagarne förbjuda Regeringen att höja, med undantag
af tullen för spanmål. Då bevillning, vid en riksdag åtagen, skall gälla tills
Ständerna vid en kommande åtagit sig en ny, följer deraf, att under mellantiden
ingen förändring i den åtagna får ega rum. Men så har den icke blifvit betraktad.
Ständernas tulltaxa har blifvit öfverlemnad åt Regeringen att gillas och
fastställas. Till följd deraf har Regeringen efter pröfning nedsatt eller borttagit
tullsatser, som Ständerna bestämt. Sådant har skett tillförene och fått passera.
Vid sista riksdag åsatte Ständerna införseltull för 1 centner fläsk 2 R:dr 50 öre,
ost 3 R:dr och hvetemjöl 50 öre, hvilken i den af den 4 December 1863 af Kongl.
Majit gillade och fastställda tulltaxan var borttagen. För ingående af traktater
med Frankrike medgåfvo sista Rikets Ständer Regeringen att nedsätta tull på
dithörande artiklar. Men Ständerna begärde en tullkomité för att få nödigt skydd
åt inhemska näringar, och Regeringen tillsatte en sådan med föreskrift att arbeta
enligt frihandelns grundsatser. Ständerna medgåfvo för Franska traktaten en
årlig nedsättning af 500,000 R:dr i tullinkomsterna, men Regeringen medgaf möjligheten
af en femdubbelt större minskning eller 2,600,000 R:dr uti påräknad årlig
tullinkomst. En i vederbörlig ordning väckt anmärkning emot ett sådant förfarande
har af Konstitutions-Utskottet blifvit ogillad. Ett godkännande af handelstraktaten
innefattar ett ytterligare sanktionerande af Regeringens rätt att efter dess
ogen pröfning nedsätta och borttaga hvilka tullsatser sorn helst; följaktligen äfven
en bekräftelse på den förut utöfvade rättigheten att nedsätta eller borttaga den
skyddstull, som Ständerna bestämma för andra artiklar än dem, som beröras af
Franska traktaten, och om denna traktat skall ega bestånd, kan Regeringen med
skäl anse en sådan åtgärd vara af nöden med den tull, som af Ständerna möjligen
nu åsättes rudimaterier, födoämnen och landtmannaprodukter, så vida andra inhemska
fabriks- och industrigrenar, med den ringa skyddstull deni under 12 års
tid blifvit beskärd, skola kunna bestå i täflan med Frankrikes och Tysklands högt
uppdrifna och öfvermägtiga industri.
Betraktar man närvarande riksdags grundlagsenliga ställning till frågan, så
förekommer mig saken sålunda: Innevarande Ständs-riksdag har endast att befatta
sig med hvad som skall gälla till dess den nya inträder med grundlagsenlig
verksamhet. Intet beslut, som nu lättas, kan blifva bindande för den sednare.
Vid 1853—1854 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t en nådig Proposition till
Ständerna att de måtte uppgöra en tulltaxa, som kunde ega ett oföränderligt bestånd
i tio års tid. Detta mötte ett starkt motstånd från Ständernas sida och
blef enhälligt afslaget såsom grundlagsvidrigt och beröfvande kommande riksdagar
en rättighet att höja någon enda tullsats, äfven om inträffande omständigheter
skulle göra sådant högeligen påkalladt och oundvikligen nödvändigt :
16
Bevillning»- Utskottets Utlåtande N:o 2.
och i den händelse så olyckliga verkningar inträffa att våra inhemska näringar,
som beröras af Franska handelstraktaten, skulle gå sin undergång till
mötes och deras idkare och arbetare blifva brödlösa, eller om utländsk lyx och
öfverflöd skulle utarma vårt land och sätta vår mynt realisation på spel, vore det
välbetänkt att nu göra det omöjligt att under ett tiotal af år höja tullen med ett
enda öre för att stäfja den påströmmande landsförderfliga införseln?”
6:0. Af Doktor Hansten: “Midt under fredens lugn pågår städse emellan
de skilda folken, om än vänskapligast förbundna, ett inre krig, som väl mycket
hos oss underkännes nu för tiden eller förbises för det yttre fredsskimret, men
ock derföre torde blifva för vårt folks och vårt rikes framtid mer olycksbringande,
än någonsin det mördande våldets vapen varit det. Det är inom handels- och
finans-spekulationernas slippriga område det väldiga industrikriget förmedelst de
moderna näringarnes vapenbragder, — ett krig, deri, å ena sidan, såsom statsseger
gör sig gällande tillkämpad och erkänd öfverlägsenhet i förfinad Produktion,
och, å den andra, ertappad öfverlägsenhet i Konsumtionen deraf låter sig kännas
såsom statsnederlag medelst aftagande statskredit och tilltagande njutningslystnad,
börjande statsafhängighet och hotande natioualdöd.
En sådan finare strids- och segerkonst är dock icke en uppfinning först
gjord i vår tid, utan häfdvunnen från fördom, och synnerligen redan emot våra
egna germauiska stamfäder påtänkt ända från början af deras inflyttning inom
Europas landamären. Med blott vapnens magt i öppet krig fanns snart det bjeltemodiga
folket icke kunna afvärjas, än mindre dermed besegras; och i den segerdruckna
kejsarestaden i det verldsherrskande samt ändtligen sjelfr militäriskt
beherrskade Rom, kändes behofvet af en stridskraft, starkare än dess legioners.
Vilja vi, tänkte man, för romarväldets egen trygghet, få äfven dessa eljest okufveliga
hjelteskaror bragta till underdånighet och lydnad, så står oss, veklingar,
intet annat vapen till buds, än det, att vi, med ymnig tillförsel af våra njutningar,
lära dem våra laster.
Så vittnar derom den statskloke häfdatecknare, som med beskrifningen om
fomgerrnanernas seder lemuat åt deras efterkommande en så oförgätlig erinran
om den rätta vården af en hos dem anboren nationalkraft, den han förutsåg aldrig
skola på slagfältet, utan först i Härdens och vällefnadens hvimmel kunna nedbrytas.
Men dermed var ock tänkt och antydd planen för en nyromersk folkbesegring
främst medelst inflytelsen af en kropps- och själsförlamande verldskultur,
som, utan svärdsegg, vänskapligen borde i folklifvet inledas. Och just den
vapenkonsten är det väl omisskäuneligen, som, från den romerska kejsartiden fortlefvande,
i och med don romaniskt-gallikanska kulturens stigande öfvervigt ändtligen
efter halftannat årtusende synes med bättre framgång vilja öfver det undanträngda
och försämrade nordiska germanfolket blifva rådande.
Det är alltså bakom freden ett beslöjadt inre krig, som länge förts emellan
de tvänne så skiljaktiga folkracer, Germaner och roinauiserade Galler; eller
emellan dessa båda i motsatta rigtniugar täflande kulturfolk — emellan kristendomens
germaniske och den kristnade kednakulturens romaniskt-galliska vapendragare,
har städse qvarblifvit såsom oförsouad, och från de sednares sida såsom
oförsonlig, en väl galliskt förklädd och galliskt artig, men desto farligare romarehämnd
öfver det gamla romarevåldets germaniska omstörtare, och dessa sednare
böra väl deremot hålla sig dessinera varskodde.
Sålunda
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.
17
Sålunda må nu åtminstone vara antydd, såsom motiv för denna reservation,
en historiskt hållbar synpunkt för bedömandet af en fransk-svensk vänskapsförbindelse,
i berörda hänseende af så vådlig beskaffenhet — en förbindelse, som
likväl så djerft under sken af ömsesidigt jemnlika fördelar beramats, att traktatsmessigt
emellan tvänne så politiskt ojemna och indnstrielt ojemnförliga kontrahenter
för en mängd af år äfventyras. Också beträffande en sådan traktats vederbörliga
bemötande, bör det väl ur samma synpunkt finnas, äfven utan detaljbevisning,
sjelf kl art, att vårt fattiga och emot det industrielt öfvermägtiga franska
så platt vanmägtiga svenska folk, enär det tillförene, i följd af ofta medgifna tullnedsättningar,
mod deraf föranledda så väl franska seders som franska sakers allt
ymnigare införsel, redan nog mycket från dess allvarligare förfäder vanslägtats,
visserligen icke må böra af dess egna ansvariga målsmän blottställas för vådan,
att i följd af en fegt tillstadd ännu friare dylik införsel af njutningarnas retelsemedel
än ytterligare förvekligas, utarmas och skuldsättas, för att ändtligen under
oket af både in- och utländskt penningetyranni varda förslafvadt.
Redan är, som man väl vet, för salderandet af öfverimporterade öfverflödsvaror,
en ej ringa del af den fäderneärfda fosterjorden pantsatt i utlandet; och den
vanliga invändningen att skulden derför bvilar på afnämarne sjelfve, såsom alla,
hvar för sig, sjolfmyndige, är väl ej anuat äu en protest emot bebofvet och verkan
af all lag och regering. Yore ej i daglig handel och vandel privatmännens
sjelfmyndighet esomoftast motsatsen till folkets och Statens, så beböfdes ej hvarken
folkrepresentation eller statsstyrelse, än mindre årliga riksdagar. Också derest
nu traktaten fastställdes, vore ej, — må väl frågas, — dermed för folk och rike
så bestäldt, som funnes här redan intetdera, eller åtminstone intet sjelfständigt,
hvarken folkförmynderskap eller riksregemente?“
7:o. Af Prosten Bergvall.
8:0. Af Kontraktsprosten Rabe: “Då utan allt tvifvel tullmedlen, på grund
af Regeringsformens 60 §, höra till de “bevillningar,“ med hvilka Statens behof
utöfver de ordinarie inkomster skola fyllas, samt beslut om dylika bevillningars
bestämmande och utgörande lika otvifvelaktigt hörer under don rätt att sig beskatta,
som enligt 57 § af Rikets Ständer allena vid allmän riksdag utöfvas; men
Statens behof icke minskas genom nedsättning af någon särskild bland dessa bevillningar,
utan följden af en dylik nedsättning icke blifver annan än förhöjning å
andra “bevillningar“ eller åtagande af nya; samt således en minskning af påräknade
tullmedel måste, sedan Statens behof blifvit till visst belopp beräknade och
godkända, föra med sig och i sjelfva verket icke är någonting annat, än en förhöjning
på någon af de andra bevillningarne, vare sig postmedlen, stämpelafgiften,
bränvinsskatten eller den egentliga s. k. Bevillningen, så vida Statens behof skola
varda fyllda; så kan jag icke komma till annan slutsats, än att tullafgifternas
bestämmande, med det enda undantag, som 60 § Regeringsformen medgifver, hörer
under Rikets Ständers beslutanderätt allena.
Och då Regeringsformens 61 § med oförtydliga ord bjuder, att alla sådana
afgifter, som Rikets Ständer under bemälda titlar beviljat, skola utgöras intill
slutet af det år, under hvars lopp den nya Bevillningen af Rikets Ständer fastställd
blifver, följer häraf, efter min uppfattning, ofelbart, både att de af Rikets
Ständer beslutade afgifter skola utgöras så, som Rikets Ständer bestämt, således
hvarken förhöjas eller nedsättas (utom i det ena omförmälda undantagsfallet), och
jemväl att Rikets Ständers beslut så väl om tullmedlen som om andra “bevillBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.
ningar“ icke iår omfatta längre tid än den som förlöper, intill dess ny bevillning
af Rikets Ständer i laga ordning blifvit fastställd.
Då nu den handelstraktat med Hans Maj:t Fransmännens Kejsare, som
Kongl. Majit till följd af densammas 16 § underställt Rikets Ständers godkännande
för att af dem varda “bekräftad,“ uppenbarligen har det aldra närmaste
sammanhang med hela vår tull-lagstiitning, och då densamma omfattar en tidrymd
af 12 år, under hvilken tid vår tulltaxa i väsendtligt delar icke skulle,
utan medgifvande af Fransmännens Kejsare, få underkastas någon förändring, så
är, efter mitt förmenande, en' bekräftelse af samma traktat ett, ingrepp i kommande
Ständers, eller, såsom det nu kommer att heta, Riksdagars rätt att om
rikets bevillningar allena besluta, enär dessa genom ett slikt af nuvarande Stän
der
fattadt beslut skulle vara nödsakade att utan egen pröfning vidhålla under
12 års tid tullsatsbestämningarne å de i handelstraktaten upptagna 238 särskilda
artiklar, och tillika nödsakade att till fyllande af Statens behof genom förhöjning
å de andra bevillningarne eller genom antagande af nya betäcka den brist i tullinkomsterna,
som af traktaten och den dermed sammanhängande och deraf beroende
nya tulltaxan skulle följa, hvilken brist, enligt beräkning af de utaf Kongl. Majit
förordnade komiterado, som haft att såväl yttra sig öfver sjelfva traktaten, som
uppgöra förslag till ny, derefter lämpad tulltaxa, belöper sig till icke mindre än
2,955,188 Ridr från och med 1867, men från 1868 ytterligare ökas med 39S,601
Ridr för att sedermera fortfara intill 1876, då traktaten lupit till ända. Följaktligen
äro Rikets Ständer genom 61 § Regeringsformen, jemförd med 57, 59 och
60 §§, förhindrade att åt ifrågavarande handelstraktat, äfven om de skulle finna,
att den måhända kunde vara eller blifva för landet förmånlig, lemna sitt godkännande
och sin bekräftelse, enär den afser tullbevillningen, samt omfattar en tidrymd,
som vida öfverskrider Rikets Ständers beslutanderätt i dylika frågor.
Detta är för mig ett tillfyllestgörande skäl att för min del afstyrka Rikets
Ständers bifall till den nådiga Propositionen. Huru, vid sådan uppfattning af Regeringsformens
stadganden, någon handelstraktat för vårt land med en främmande
magt skulle någonsin komma till stånd, tillkommer mig icke att i denna ordning
mig yttra.
Och ingår jag i pröfning, huruvida föreliggande handelstraktat med afseende
på sitt innehåll för öfrigt borde af Rikets Ständer godkännas och bekräftas,
synas mig, med åberopande af de i Afdelningens förslag till yttrande i ämnet anförda
grunder, de förmåner, som derigenom skulle beredas Svenska folket, så ringa
eller så osäkra, men de menliga följder åter, som deraf kunde uppkomma, så betänkliga,
att jag äfven af denna anledning skulle finna mig manad att afstyrka
ett godkännande och bekräftande af densamma.“
9:o. Af Herr vice Talmannen Burén, med hvilken Herrar Stråle, Sandegren,
ödmansson, Meyer, Trägårdh, Hammar, Rooth, Lindstedt och Hallström instämde:
“Då vi deltogo i Utskotts-majoritetens beslut att tillstyrka Rikets Ständer att
godkänna den af Kongl. Majit med Frankrike afslutade handelstraktaten, så kunde
vi väl ock med skäl hoppas, att samma majoritet, bestående af 30 emot 17, äfven
skulle uttrycka detta erkännande uti ett tydligt, och såväl Utskottet som Ständerna,
fullt värdigt språk; men då efter tvänne voteringar om de uttryck, som
Utskottets fattade beslut skulle iklädas, detta enligt vår öfvertygelse icke skett,
så nödgas vi härmedelst vördsammast reservera oss emot den af Utskottet beslutade
ordalydelsen.
Då Utskottet icke ansett sig kunna uppgifva någon enda af de ytterligare
fördelar för landet, som det säger sig utaf den afslutade handelstraktaten hafva
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 2.
19
kunnat “vänta och hoppas“, och då Kong], Majit uti den i sammanhang med och
från handelstraktaten oskiljaktiga sjöfartstraktaten ljmkats förskaffa vårt lands
fartyg: i den direkta sjöfarten med Frankrike enahanda eller fullt reciprok behandling
med Franska fartyg bär i landet; samt i den indirekta sjöfarten i alla
afseenden lika behandling med den mest gynnade nations fartyg (enligt artiklarne 1
och 2), och handelstraktaten blifvit afslutad hufvudsakligast i ändamål att lemna
Frankrike ersättning för oss medgifna fördelar i den förra, och då i handelstraktaten
blifvit oss betingade vida högre skyddstullar för vår inhemska industri, än
hvad Frankrike medgifvit Holland, Belgien, Italien, Tyska tullföreningen med
flera länder, men deremot för införseln till Frankrike af våra exportprodukter medgifvits
alla de tullnedsättningar, som blifvit eller kunna blifva såväl England som
ofvannämnde eller någon annan nation beviljade, hvarigenom vi således lått fullt
lika mycket, men gifvit vida mindre, än alla andra nationer, som med Frankrike
slutat handelstraktater, så kan, enligt vår på dessa obestridliga förhållanden grundade
öfvertygelse, icke ringaste skäl förefinnas till det af Utskottet Ständerna föreslagna
yttrandet att “de fördelar för landet, sommankunnat vänta och hoppas af en
handelstraktat med Frankrike, icke kunna anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade“.
Med en rätt och oförtydbar tolkning af våra grundlagar samt ett oförvilladt
afseende på föregående förhandlingar emellan regeringen och representationen kan det
omöjligen icke heller öfverensstämma, att Rikets Ständer, enligt Utskottets förslag,
skulle förklara, att “Rikets Ständer hade förväntat att den Franska handelstraktaten
blifvit underställd. Rikets Ständers pröfning och godkännande, innan de bestämmelser
den innehåller blifvit tillämpade“, ty enligt 12 § af Regeringsformen eger Konungen
„att i afhandling och förbund med främmande magter ingå“, och Rikets Ständer
tillkäunagåfvo tydligt vid sistlidne riksdag, enligt de i nu ifrågavarande betänkande
åberopade underdåniga skrifvelserna af den 4 och 23 November 1863, sin benägenhet
för afslutandet med Frankrike af en handels- och sjöfartstraktat, utan att dervid
ringaste antydning lemnades, om någon önskan att denna traktat skulle underställas
Ständernas godkännande, innan den sattes i verkställighet, men beräknade
deremot, under påtaglig förutsättning att denna traktat, i händelse den kunde
afslutas, skulle komma i tillämpning före Ständernas nästa sammanträde, tullinkomsten
under statsregleringsperioden till ett lägre belopp, än hvartill den antagits
i annat fall skola hafva uppgått.
Ständerna yttra nemligen uti sin underdåniga skrifvelse den 23 November
1863 (Expeditions-Utskottets Skrifvelse N:o 182, pag. 22) att, “då derjemte antagligt
är, att ytterligare nedsättning i tullsatserna af vissa, artiklar kunna med anledning
af den ifrågasatta handels- och sjöfartstraktaten med Frankrike komma att
ega rum“ etc., så anses tullinkomsten “icke med säkerhet kunna beräknas till mera
än 13,500,000 Riksdaler.
Detta yttrande jemte öfriga här anförda förhållanden visa väl fullkomligt
tydligt, att Ständerna då ansågo Kongl. Majit fullt berättigad att utan Ständernas
vidare hörande, och före deras nästa sammanträde, afsluta och i tillämpning
sätta den ifrågavarande traktaten, och med dessa ovederläggliga fakta för ögonen
har Utskottet visserligen icke hvarken i vår grundlag eller i Ständernas föregående
behandling af detta ämne kunnat hemta ringaste stöd för den nu först
ifrågasatta förväntan, hvilken Utskottet föreslår Rikets Ständer att inför Kongl.
Majit uttala. ,
Utur såväl statsekonomisk som politisk synpunkt visar sig äfven det ifrågavarande
utlåtandet lika litet berättigadt, ty af de i betänkandets motiver anförda
fakta synes, att de afslutade traktaterna redan under den första korta tiden
20
Bevillning s- Utskottets Utlåtande N:o 2.
af endast 8^ månader, som de varit i tillämpning, förskaffat vår handel och sjöfart
med Frankrike ganska väsendtliga fördelar.
Betänkandet innehåller nemligen, att vår sjöfart på Frankrike under sistlidne
år, jemförd med det nästföregående årets, ökats i helhet med 28,7 procent
och för Svenska fartyg med 36,8 procent samt för Norska med 29,90 procent och
att exporten till Frankrike stigit af jern och stål med 11,8 procent samt af bräder
och plank med 37,6 procent och härtill kommer, hvad i Utskottet blifvit med faktiska
bevis från Stockholms och Göteborgs börsers vexelnoteringsböcker styrkt,
att det försålda vexelbeloppet å. dessa börser under sistförflutna året uppgått till
27,755,756 Francs emot endast 18,420,339 Francs, hvartill samma vexelslut enligt
Kongl. Kommers-kollegii berättelse år 1864 uppgått, och hvilket således utvisar
en tillökning i vexelrörelsen på Frankrike under sistlidne året af något mera
än 50 procent.
Då dessa oförtydbara fakta utvisa hvilka stora fördelar i vår handel och
sjöfart på Frankrike dessa traktater redan beredt oss under den korta tid, som de
varit i tillämpning, och deraf bör kunna slutas, att vår’a handels- och sjöfartsförhållanden
med detta rika och mägtiga land, sedan förr rådande hinder till sina
väsendtligaste delar nu blifvit undanröjda, och rörelsen hunnit ordna och vänja
sig vid de inträdda nya bestämmelserna, skola utveckla sig till ett förr ej anadt
omfång, och vi dessutom, på sätt i Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse af den 17 sistlidne
November omnämnes, genom handelstraktaten med Frankrike äfven erhållit
väsendtliga fördelar i handelsförbindelserna med Tyskland och Norge, så måste det
väl äfven ur politisk synpunkt vara både klokt och rättsenligt, att dessa fördelar
på ett öppet och representationen värdigt sätt erkännas både inför vår egen regering,
hvars nit och lyckade bemödanden för landets rättförstådda intresse äfven
i denna vigtiga angelägenhet så oförtydbart framstå, och inför de utländska magter,
hvilka deruti äro intresserade, och med prof på den största välvilja och vänskap
gått vår regerings framställningar till mötes.
På nu anförda grunder tillåta vi oss således vördsammast hemställa,
Att Rikets Ständer, med underkännande af hvad Utskottet yttrat derom,
“Att ehuru de fördelar för landet, som, man kunnat vänta och hoppas af en
handelstraktat med Frankrike icke kunna anses nöjaktigt vunna genom den nu a/slutade,
samt ehuru Rikets Ständer hade förväntat att den Franska handelstraktaten blifvit
underställd Rikets Ständers pröfning och godkännande, innan de bestämmelser den
innehåller blifvit tillämpade
måtte godkänna den af Kongl. Maj:t med Frankrike afslutade handelstraktaten."
10:0. Af Herr 1Vistrand, hvilken anser att Bevillnings-Utskottet bör, — utan
vidfogande af den inskjutna mellanmeningen: “ehuru de fördelar för landet, som
"man kunnat vänta och hoppas af en handelstraktat med Frankrike, icke kunna
“anses nöjaktigt vunna genom den nu afslutade, samt ehuru Rikets Ständer hade
"förväntat att den Franska handelstraktaten blifvit underställd Rikets Ständers
“pröfning och godkännande, innan de bestämmelser den innehåller blifvit tilläm"pade,
så hafva dock", — inskränka sig till att såsom slutsats tillstyrka Rikets
Ständer, att, i anledning af den nådiga Propositionen, förklara:
“att Rikets Ständer funnit godt att för sin del lemna sitt
“godkännande till den af Kongl. Maj:t med Frankrike uppgjorda
handelstraktaten".
1 l:o. Af Riksdagsfullmägtigen "C. G. Sköldberg från Nerikes län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Bcvillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
N:o 3.
Ank. till
Betänkande, angående allmänna bevillning en.
Jemlikt 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet
härmed afgifva utlåtande i anledning af de inom Riks-Stånden väckta och till
Utskottet remitterade motioner, hvilka afse förändring i föreskrifterna om allmänna
bevillningens utgörande, äfvensom i sammanhang dermed föreslå de ändringar i nu
gällande Bevillningsförordning, hvilka Utskottet vid densammas granskning funnit vara
af behof påkallade, och hvilka ändringar, — jemte några mindre redaktionsjemkningar,
för hvilka Utskottet ej ansett nödigt att i Betänkandet särskildt redogöra, — finnas
med kursiv stil utmärkta i bifogade författningsförslag; börande dock Utskottet, hvad
beträffar de i nämnda förslag förekommande procent- och sifferbelopp, erinra, att desamma
endast äro att anse såsom vilkorligt föreslagna, enär det egentligen först sedan
bevillningssumman blifvit bestämd tillkommer Utskottet att om nämnda belopp sig yttra.
Vid besvarandet af de väckta motionerna, äfvensom vid framställandet af de, oberoende
af dessa motioner, beslutade ändringsförslagen, har Utskottet ansett lämpligast
vara, att följa den ordning, hvartill Bevillningsstadgans uppställning gifver anledning,
och får sålunda först, i afseende på
Art. n.
A.) Bevillning af fast egendom.
§ 2.
omförmäla en af Herr Sundvallson inom Vällofliga Borgare-Ståndet väckt motion (N:o
63), deruti framhållits den ojemnhet, som i afseende på fastighetsbevillningens fördelning,
för närvarande, skulle ega rum mellan stad och land, då nemligen bevillning för
Bill. till R. St. Prot. 18(15 år 18(1(1. 5 Sami. 1 Afd. 2 Haft 1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
jordbruksfastighet blifvit fastställd att utgå med endast 3 öre för hvarje 100 Riksdaler
af uppskattningsvärdet, men deremot för all annan fastighet med 5 öre för hvarje 100
Riksdaler af berörda värde. Redan vid de begge föregående riksdagarne hade inom
samma Stånd framställts yrkanden om lika bevillning för all fastighet, men utan att
dessa yrkanden vunnit Medståndens bifall, emedan man syntes hafva antagit, att hus i
städerna verkligen lemnade sina egare en relativt till värdet större afkastning än fastigheter
på landet, och att de förra derföre skäligen borde draga högre fastighetsbevillning
än de sednare, i förhållande af 5 till 3. Den för begge dessa slag af fastigheter gällande
fria förvärfsrätten måste dock hafva till följd, att hvarje egendom, såväl i staden
som på landet, erhölle det värde, som svarade mot dess afkastning, och att så hittills
varit förhållandet syntes äfven deraf, att priset å hus i städerna under de sednare åren
sjunkit samtidigt och i lika mån med priset å jordegendom. Om härvid ytterligare
toges i betraktande, att städerna måste sjelfva bekosta ej allenast hela sin polis, kronooch
koinmunal-debitering samt uppbörd, lagskipning och öfriga administration, hvilket
allt Statsverket bekostade för landsbygden, utan äfven en tryckande fattigvård, hvartill
städerna icke ensamma voro vållande, samt underhållet af en mängd allmänna inrättningar,
till gemensam båtnad såväl för städernas som landsbygdens innevånare; att
kommunalutskylderna i de flesta städer, af sådan anledning, uppginge till ofta två-,
tre- å lyra-dubbla beloppet af kronoskatten; och att slutligen vanskligheten af husvärdet
i städerna och nödvändigheten för egarne att med stora uppoffringar uppehålla
detsamma, blifvit genom en nyligen inträffad olyckshändelse ytterligare ådagalagda,
då nemligen, till följd af den staden Carlstad öfvergångna brand, husegarne inom endast
en ringa del af Sveriges städer måst i stegrade brandförsäkringspremier inom en
kort tidrymd utbetala nära 3 millioner Riksdaler, eller vida mera än den summa, hvartill
rikets hela bevillning för ett år uppginge; så blefve det anmärkta missförhållandet
ännu mera i ögonen fallande och anspråken på utjemnande deraf ännu oafvisligare.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och-i motionen vidare utveckladt, har Herr
Sundvallson föreslagit, att, fastighetsbevillning för hus i städerna måtte sättas lika med
fastighetsbevillning för jordegendom, och icke öfver 3 öre för 100 R:drs kapitalvärde.
Då Rikets Ständer, vid den genomgripande förändring af Bevillningsstadgan, som
verkställdes vid 1859 1860 årens riksdag, ansågo sig, på grund af svårigheten att i
hvarje särskildt fall beräkna inkomsten af fastighet, böra, i afseende på bevillningen
deraf, frångå den eljest följda regeln, att all bevillning skulle utgå efter inkomsten,
och i stället såsom beräkningsgrund för ifrågavarande bevillning antogo uppskattuingsvärdet,
sökte man, genom ännu gällande stadgande att bevillningen för jordegendom
skall utgöras med 3 öre för hvarje 100 Riksdaler af nyssnämnda värde, men för all
annan fastighet med 5 öro för hvarje 100 Riksdaler deraf, bereda en i möjligaste måtto
rättvis likställighet i förhållandet mellan bevillningen å dessa olika slag af fastigheter
och den inkomst de lemnade. Jordegendomens värde ansågs nemligen stå under inflytelse
af särskilda omständigheter, som oftast satte detsamma särdeles högt i för
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
3
hållande till afkastningen, hvaremot, i afseende å annan fastighet, afkastningen utgjorde
en mera bestämd mätare af värdet. Utskottet finner äfven för sin del denna uppfattning
af jordegendomens förhållande till annan fastighet vara i allmänhet rigtig, och
anser, i fråga om städernas af motionären åberopade skyldighet att sjelfva bekosta sin
polis-, krono- och kommunalafgifters debitering och uppbörd samt lagskipning och öfriga
administration, icke böra lemnäs utan uppmärksamhet städernas donationer af ofta
ej obetydliga, till det mesta afgiftsfria jordområden, äfvensom de ansenliga inkomster
af andelar i bränvinsminutefingsafgifterna samt öfriga förmåner städerna erhållit. Att
städerna skulle vara betungade med hårdare kommunalutskylder än landsbygden är
icke ådagalagdt, och destomindre sannolikt som innehafvare af jordbruksfastighet måste
med mångfaldiga, ej på debetsedeln synliga uppoffringar bidraga till af hjelpande af
kommunens behof. Hvad slutligen beträffar de af motionären äfvenledes framhållna
förluster, som egare af hus i städerna stundom måste vidkännas, såsom delegare i de
försäkringsbolag, i hvilka de nödgats ingå, för att uppehålla värdet å sin egendom, så
lärer möjligheten af dylika, på förhand ej beräkneliga förluster lika litet böra få tagas
i betraktande vid uppgörandet af grunderna för beskattning af dylik fastighet, som till
exempel möjligheten af missvext, frost- och hagelskador, eller andra sådana kännbara
olyckor, för hvilka landtmannen är utsatt, skäligen skulle kunna framhållas såsom
anledning till anspråk på nedsättning af bevillnitigen för jordegendom; och torde dessutom
ostridigt vara, att den numera allmänt erkända nödvändigheten, att genom erläggande
af brandförsäkringspremier betrygga värdet af hus i städerna, utöfvar inflytande
vid bestämmandet af priset å sådan fastighet i händelse af köp och (ill följd deraf
äfven medelbart inverkar på taxeringsvärdet; hvarförutan äfven landsbygden har att
vidkännas brandförsäkringsafgifter, om också ej till det höga belopp som städerna.
Vid sådant förhållande, och då landtbrukare obestridligen under sednast förflutna år
haft att kämpa med särdeles ogynnsamma förhållanden med hänseende till de rådande
låga priserna å landtmannaprodukter och svårigheten att dem afsätta, under det att
arbetslönerna i endast ringa mån nedgått, hvilka omständigheter lemna ytterligare stöd
för den af Rikets Ständer vid omförmälda tväune riksdagar beslutade beräkningsgrund
för bevillningsafgifternas bestämmande å jordbruks- och annan fastighet, har Utskottet
skolat hemställa,
att Herr Sundvallsons ifrågavarande motion icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Med afseende på räntefotens stegring, till följd hvaraf egare af fastighet ofta
skulle nödgas för deri intecknade lån betala högre ränta än 6 procent, har Herr Liljenstolpe,
A. F., (uti motionen N:o 68 hos Ridderskapet och Adeln) föreslagit nedsättning
uti fastighetsbevillningen så uti stad som på landet; men då de grunder, efter
hvilka denna bevillning för närvarande utgöres, blifvit bestämda med afseende på den
inkomst fastigheter ansetts lemna, och nedsättning i fastighetsbevillningen sålunda icke
lärer kunna medgifvas, utan frånträdande af grundsatsen att lika bevillning bör utgö*
4
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
ras för all inkomst, så har Utskottet, som, hvad särskildt beträffar nedsättning af bevillningen
å hus i städerna, får hänvisa till hvad derom med anledning af Herr Simdvallsons
motion nyss blifvit yttradt,
funnit sig förhindradt, att tillstyrka berörda förslag.
§ 4.
Då arrendatorer af jordbruksfastighet äro frie från bevillning icke blott för sjelfva
egendomen, utan äfven för inkomst af hvarje annat arrende än utaf sådan Kronan tillhörig
fast egendom, lör hvilken bevillning enligt Förordningens 2 § icke utgöres, har
Utskottet ansett med de beskattningsåsigter, som härför legat till grund, vara stridande,
att, jemlikt 4 § mom. b, särskildt värde Skall i beskattningsändamål åsättas hvarje
’’mot bestämd afgift och utan arbets skyldighet eller tjenstbarhet upplåten” lägenhet, —
hvilken föreskrift dessutom, enligt hvad upplyst blifvit, lärer flerestädes ledt till den
orättvisa i tillämpningen, att bevillning, som städse måste utgöras för lägenheter, hvilka
upplåtits endast mot bestämd afgift, deremot ansetts icke kunna påföras för dem, som
blifvit upplåtna mot både kontant afgift och tjenstbarhet, ehuru i afseende på ändamålet
med deras upplåtande någon skilnad dessa lägenheter emellan icke förefunnits;
och får Utskottet derföre vördsamt hemställa,
att ofvan citerade ord tillika med näst der framför stående
ordet ”eller” må ur paragrafen uteslutas.
§ 6.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 103) har Herr Linroth, C.
J. G., anfört, hurusom Rikets Ständer, med frångående af den i vår bevillningslagstiftning
förr tillämpade, enligt motionärens åsigt lika vackra som rigtiga grundsatsen,
att pensionstagare icke borde betungas med bevillning å de oftast knappa lefnadsunderstöd,
som antingen välgörenheten beredt dem, eller till hvilka de förvärfvat rätt genom mångårigt
arbete i Statens tjenst, sedermera beslutat och i Bevillningsstadgan intagit, att
bevillning skulle erläggas å alla pensioner, som öfverstego 300 Riksdaler. Den inkomst
Staten hemtade af den dessa pensioner sålunda pålagda bevillningen vore dock alltför
ringa, för att utgöra ett tvingande skäl för bibehållandet af en beskattning, som stod
i strid med förut antagna grundsatser, och hvilken för mången pensionstagare i små
lefnadsomständigheter måste kännas ytterligt tryckande, synnerligast sedan den nya
kommunallagen, som ännu ej trädt i kraft då nyss anförda beskattningsåtgärd af Rikets
Ständer vidtogs, numera i väsendtlig mån ökat bördan af densamma, genom stadgandet
att bevillningen efter 2:dra artikeln skall ligga till grund för kommunalutskyldernas
utgörande. Motionärens egna utskylder hade, enligt hvad motionen bifogade
debetsedlar utvisade, före sista riksdagen utgjort endast 3 Riksdaler 32 öre, men deremot
efter densamma uppgått till det jemförelsevis höga beloppet af 24 Riksdaler 34
Bevill-nings- Utskottets Betänkande Nso 3.
5
öre, och enahanda stegring i skatten hade säkerligen äfven de fleste andra pensionstagare
inom riket måst vidkännas, om också olika ortförhållanden kunde föranleda någon
mindre skiljaktighet i afseende på siffran. Då dessa behjertansvärda förhållanden
utgjorde tillräckliga skäl för undaurödjande af ett stadgande, som föranledde så stora
anspråk på bidrag, för såväl Statens som kommunens behof, af personer, hvilka till
större delen redan förnött sina krafter i det allmännas tjenst och äfven upphört att
deraf hemta samma fördel, som de ännu verksamma samhällsmedlemmarne, så har
motionären föreslagit, att föreskriften om bevillning å pensioner måtte ur den Bevillningsförordning,
som af Rikets nu församlade Ständer uppgöres, utgå, så att alla pensioner
af hvad namn och beskaffenhet de vara må, hädanefter icke komme att med
bevillning betungas.
Utan att vilja förneka, att många och ömmande skäl kunna tala för bifall till
motionärens ifrågavarande förslag, har dock Utskottet, med hänvisande till sista riksdagens
förhandlingar i detta ämne, ansett sig böra återföra i minnet, huruledes vådan
af att på bevillningslagstiftningens område medgifva undantag från allmänna reglor,
hvilka, en gång frånträdda, snart ånyo måste uppoffras för påtrycket af hvarjehanda
mer eller mindre berättigade anspråk, samt svårigheten att i afseende på beskattningen
bevilja förmåner eller lindring åt personer i en viss samhällsställning, utan att
derigenom afvika från grundsatsen om jemlik beskattning eller begå en orättvisa mot
andra, som, lika lottade i förmögenhets- eller inkomstförhållanden, icke befinna sig i
denna särskilda ställning, ansågos utgöra hinder att fästa afseende å de framställningar,
som då blifvit gjorda i samma rigtning. Genom det i 8 § af nu gällande Bevillningsstadga
befintliga och i Utskottets förslag bibehållna stadgande om befrielse och
lindring, hafva Rikets Ständer redan sökt, på det enda med Bevillningsförordningens
allmänna grunder förenliga sätt, betrygga den mindre bemedlades rätt till frihet från
inkomstbevillning för de tillgångar, hvilka för lifvets uppehälle äro oundgängligast erforderliga,
och någon annan eller vidsträcktare lindring, än den, som på grund häraf
kan komma äfven pensionstagare till godo, torde ej eller nu böra dem medgifvas, hvadan
Utskottet hemställer,
att förändring i hvad nu är föreskrifvet i afseende å bevillning
för pensioner och gratialer icke må ega rum.
Då det emellertid kan anses vara af billigheten påkalladt, att icke när, på grund
af gällande reglementariska föreskrifter, tjenstemän nödgas genom årliga inbetalningar
till vederbörande pensionskassor förvärfva rätt till framtida åtnjutande af pension, dubbel
beskattning må ega rum å den del af deras lön, som till dessa inbetalningar åtgår,
nemligen genom påförande af bevillning såväl för denna, ej omedelbart åtnjutna, del
af årsinkomsten som sedermera äfven för den pension, hvartill rätt genom inbetalningarne
blifvit beredd, så har Utskottet ansett, att vid beräkning af sådan tjenstemans
beskatthara årsinkomst afdrag bör få ske för berörda pcnsionsafgifter, och hemställer
Utskottet,
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
att den i öfverensstämmelse härmed föreslagna ändring i 7 §
2:dra mom. må godkännas.
Uti sin förut omförmälda motion har Herr Liljenstolpe, A. F., jemväl föreslagit
nedsättning uti den bevillning, som för närvarande bör utgöras af tjenstemän för deras
löner; men då Utskottet icke funnit någon anledning dertill att icke äfven tjenstemän
böra, lika med andra medborgare, bidraga till fyllande af Statens behof i mån af deras
inkomster, så hemställer Utskottet,
att berörda förslag må lemnäs utan afseende.
§ 7.
Vidare har Herr Liljenstolpe, A. F., föreslagit, att, med afseende på beräkningen kf
bevillningen för tjenstemäns löner, måtte med tydliga ord utmärkas, hvad som med ''behållen
inkomst” menas, och huruvida afdrag dervid må ske för erlagd fullmagtslösen,
inbetald pensionsafgift, m. m.
Då likväl nu gällande föreskrifter angående beräkningen af de beskattningsbara
inkomsterna af kapital eller arbete torde vara tillräckligt bestämmande äfven med
afseende på tjenstemäns löneinkomster, och någon annan ändring i detta hänseende,
än sorn Utskottet här ofvan föreslagit rörande rättighet till afdrag för inbetald pensionsafgift,
icke synes erforderlig, så hemställer Utskottet,
att äfven detta förslag måtte lemnäs utan afseende.
Af Herr Liljenstolpe, A. F., har i hans förut omförmälda motion äfven blifvit föreslaget,
att tjensteman, som ej har embetslägenhet, måtte få njuta frihet från bevillning,
i Stockholm för 300 Riksdaler af sin inkomst och i landsorten för 100 Riksdaler
deraf; men då förmånen af bostadslägenhet, enligt nu gällande Bevillningsstadga, inberäknas
i de inkomster, lör hvilka tjensteman, som deraf är i åtnjutande, påföres bevillning,
så har Utskottet
icke funnit skäl att tillstyrka bifall till detta förslag.
§ 9.
Angående förändring, med afseende på enskilda banker af nu gällande bestämmelser
om ordningen för bevillnings påförande, hafva framställningar blifvit gjorda:
af Herr Grefve Posse, A., som (uti motionen N:o 20 hos Ridderskapet och Adeln),
under framhållande af det olämpliga deri, att på grund af nu gällande Bevilluingsstadga,
den enskilda banker med sedelutgifningsrätt åliggande bevillning för närvarande måste
debiteras i den stad, der bankens hufvudkontor är förlagdt, till följd hvaraf kommunalutskylder
för det kapital, som till bankrörelsens bedrifvande blifvit från olika orter
sammanfördt, kornme att utgöras der hufvudkontoret är beläget, men ej der egaren
af kapitalet är bosatt, föreslagit, att den bevillning å ifrågavarande banker, som
Rikets Ständer vid innevarande riksdag kunna fastställa, må fördelas å hvarje särskildt
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 3.
7
lottbref i banken och i öfverensstämmelse dermed påföras egaren af lottbréf, der han
är boende;
af Herr Fr. Hjertström, som (uti motionen N:o 60 hos Borgare-Ståndet), under
erinran att, till följd af nu gällande stadgande att bevillning skall påföras enskilda
banker, der hufvudkontoret är förlagdt, det obilliga förhållande uppkomme, att någon
kommunalafgift för den inkomst, som erhålles vid bankens afdelnings- och kommissionskontor,
icke kommer de kommuner, der dessa kontor äro belägna, till godo, föreslagit,
att den bevillning å sedelutgifvande banker, som vid innevarande riksdag kan
fastställas, må fördelas äfven på bankens afdelnings- och kommissionskontor i förhållande
till de inkomster de lemnat;
af Herr Åkerblom, som (i motionen N:o 83 i Borgare-Ståndet) fästat uppmärksamhet
på den motsägelse, som förefunnes emellan bestämmelserna i l:sta och 2:dra momenten
af 9 § i nu gällande Bevillningsstadga. Då nemligen i l:sta momentet föreskrifves,
att ”bevillning skall påföras bolag, der bolagets rörelse förnämligast drifves, eller, ifall
sådan bestämd ort icke förefinnes, der bolaget har sin styrelse”, men deremot 2:dra momentet,
i fråga om fabriksegare, handlande eller näringsidkare, innehåller, att bevillning
skall sådan skattskyldig påföras ”der fabriken är belägen, eller handeln, yrket,
eller näringen idkas”, så måste, vid sträng bokstafstolkning, af dessa bestämmelser, desamma
leda derhän, att en enskild person, som drefve bank- eller annan rörelse på flera
orter, skulle på hvarje af dem påföras bevillning för sin derstädes idkade rörelse,
men, att, om samma person med sig förenade andra om denna rörelses bedrifvande
bevillning derför skulle erläggas endast på den ort, der rörelsen förnämligast bedrefves.
En sådan tillämpning af bestämmelsen i Esta momentet skulle dock vara lika stridande
mot Bevillningsstadgans syfte i öfrigt, som mot allmän billighet och motionären
trodde ej heller att den i allmänhet egt rum. Enligt hvad hittills varit vanligt hade
ett handelsbolag, som haft försäljningslokaler i olika städer, blifvit i hvarje af dessa
påfördt bevillning för sin rörelse derstädes. Likaså bade, för att begagna ett kändt
exempel, det bolag, som eger Motala mekaniska verkstad, och som på sednare tider
förlagt en filialafdelning deraf i Norrköping, blifvit särskildt för sin inkomst af densamma
påfördt bevillning i sistnämnda stad. Endast hvad beträffade enskilda banker hade
man tillvägagått på annat sätt och tolkat berörda stadgande efter bokstafven, till
följd hvaraf dessa banker på det ställe, der hufvudkontoret var beläget, påförts bevillning
för inkomsten af rörelsen, icke allenast vid hufvudkontoret, utan ock vid de på
andra orter inrättade afdelningskontoren. Då likväl ej något skäl förefunnes, hvarföre
icke bankbolag borde, i likhet med andra bolag, beskattas för sin inkomst å hvarje ort,
der rörelsen drefs, så har motionären, till förekommande af framtida misstydning i detta
fall af bestämmelsen i 9 § l:sta morn., föreslagit, att i samma paragraf införes en bestämd
föreskrift, att den derstädes omförmälda bevillning skall påföras bankbolag å den ort,
der hufvudkontoret finnes, endast för inkomsten af den vid samma kontor bedrifna rörelse,
och å den ort, der afdelningskontor finnes, för den inkomst dess rörelse lemnat.
8
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
Efter pröfning af dessa framställningar har Utskottet för sin del funnit sig böra
biträda den af samtlige motionärerne uttalade åsigt angående behöfligheten af en förändring,
med afseende på enskilda banker, af nu gällande stadganden om ordningen för
bevillnings påförande. Att, på sätt Herr Grefve Bosse hemställt, fördela bevillningen
å hvarje särskildt lottbref i banken, torde dock möta allt för stora svårigheter vid verkställigheten,
hvadan Utskottet hemställer,
att detta förslag icke må vinna afseende.
Hvad deremot beträffar den af Herrar Hjertström och Åkerblom tillstyrkta åtgärden,
så synes densamma vara både af billigheten påkallad, såsom ledande till en rättvisare
fördelning af de efter 2:dra artikelns bevillning utgående kommunal-afgifterna, och äfven
praktiskt verkställbar, enär det, med afseende på den fullständighet, hvarmed bankräkenskaper
måste föras, ej bör möta någon svårighet, att från bankstyrelse erhålla
sådana uppgifter, som utvisa huru stor del af bankens vinst, som härledt sig från den
vid hufvudkontoret bedrifna rörelsen och huru stor del deraf, som uppkommit af rörelsen
på hvarje afdelnings- och kommissions-kontor. Utskottet har alltså ansett sig
böra med hänsigt till bankbolag i 9 § af bilagda författningsförslag inrymma ett särskildt
stadgande, i det af sistnämnde begge motionärer angifna syfte, hemställande
Utskottet,
att detta stadgande måtte godkännas.
Till vinnande af större tydlighet i afseende på syftemålet med och omfattningen
af föreskrifterna i nuvarande Usta och 2:dra momenten af 9 §, har Utskottet ansett nödigt
att åt dessa momenter gifva en något förändrad redaktion, hvilken
torde godkännas.
Uti motionen N:o 23 hos Borgare-Ståndet har Herr Lindstedt anfört, hurusom
det i 9 § 2 momentet af Bevillningsförorduingen befintliga stadgande, att bevillning enligt
2:dra artikeln skall påföras ”fabriksegare, handlande eller annan näringsidkare, der
fabriken är belägen eller handeln eller yrket eller näringen idkas”, inom vissa orter
ansetts böra tillämpas äfven på skeppare och öfrigt handelsflottan tillhörande sjöfolk,
hvilka seglat från annan plats än deras mantalsskrifningsort, hvaraf mycken oreda i
debiteringen skulle uppkommit, då nemligen dessa personer till följd deraf stundom
blifvit påförda bevillning på två ställen och stundom äfven helt och hållet undgått bevillning.
Då likväl rättast vore, att skeppare och sjömän i allmänhet påfördes inkomstbevillning
inom de kommuner, der de voro boende, äfven med afseende derpå, att dessa
kommuner, hvilka det ålåge att, i händelse af behof, lemna dem fattigvård, i annat fall
skulle beröfvas förmånen att af dem åtnjuta någon kommunalskatt, under den tid de
vore i stånd att bidraga till fyllande af samhällets behof, så har motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte till Bevillningsförordningens 9:de §, eller den §, som i ny Bevillningsstadga
kan komma att bestämma ordningen för bevillnings påförande, besluta
ett tillägg, så lydande: ”Skeppare och andra sjömän påföras bevillning af kapital eller
arbete, der de äro mantalsskrifne.” Kongl.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
9
Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 20 Juli 1861, angående mantals-och skattskrifningarnes
förrättande, innehåller i 3 § 3 morn., att ”Fartygsbefälhavare och besättning,
som icke i egenskap af fastighetsegare eller af särskild anledning tillhöra
annat distrikt, mantalsskrifvas å den ort, dit fartyget hörer.” Då en bestämd och oförtydbar
föreskrift sålunda redan finnes, angående ifrågavarande personers mantalsskrifningsort,
och sista punkten i 9 § af nu gällande Bevillningsförordning stadgar, att alla
de i 9 § icke särskildt uppräknade skattskyldige, således äfven sjömän, skola påföras
bevillning, der de äro mantalsskrifne, så synes något nytt stadgande i det af motionären
föreslagna syfte ej vara behöfligt, hvadan Utskottet hemställer,
att något afseende å berörda motion icke må fästas.
I afseende på den i § 9 intagna föreskrift, att egare af fartyg, hvari flere hafva
del, skola, derest hufvud- eller korrespondent-redare ej finnes, påföras bevillning ”der
skepparen är mantalsskrifven”, har Utskottet ansett sig böra föreslå den ändring, att
de sist citerade orden ”der skepparen är mantalsskrifven”, utbytas mot det mera egentliga
och med sjölagen öfverensstämmande stadgandet: ”der fartyget har sin hemort”;
och hemställer Utskottet,
att denna förändring må godkännas.
Då bestämd föreskrift för närvarande saknas angående den ort, der bevillning
skall påföras utrikes boende pensionstagare för de pensioner de åtnjuta från Svenska
Statsverket eller allmän inrättning, så har Utskottet ansett nödigt att i 9:de § inrymma
det stadgande härom, som bilagda författningsförslag utvisar; hemställande Utskottet,
att detta stadgande må gillas.
§ 16.
Uti den handelstraktat, hvilken den 14 Februari sistlidet år blifvit afslutad mellan
Sverige och Norge å ena samt Frankrike å andra sidan, deruti ömsesidig rättighet
blifvit medgifven för Franske fabriksidkare och handlande eller deras reseagenter
att i Sverige eller Norge, och för dylika personer från sistnämnda länder att i Frankrike
göra uppköp för sin industris behof och att emottaga beställningar med eller utan
prof, men icke att till försäljning kringföra varor, har, såsom följd af den för närvarande
i Bevillningsstadgan föreskrifna skyldighet för utländska handlande och agenter
att, för rättigheten att härstädes utbjuda eller afsluta handel om utländska varor, erlägga
särskild bevillning, den bestämmelse blifvit i traktatens 15:de artikel införd, att,
så länge den Svenska lagstiftningen pålägger utländska reseagenter särskild bevillningsafgift,
en afgift till lika belopp skall kunna i Frankrike affordras Svenske reseagenter;
hvarjemte, i sammanhang med ratificerandet af omförmälda traktat den 10 sistlidne
Mars, Kongl. Maj:t genom en särskild deklaration förbundit Sig att vid innevarande
riksdag föreslå nedsättning till åtminstone hälften af den bevillningsafgift, som af reseBih
till K, St. Brot. 1866 åf 1866. 5 Sami. 1 A/d. 2 2
10
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
agenter för utländska handelshus i Sverige nu erlägges. På grund häraf har Kongl.
Maj:t i nådig Proposition af den 22 November sistlidet år, hvilken blifvit af samtliga
Riks-Stånden till Bevillnings-Utskottet remitterad, föreslagit, att förberörda i 16 § af
nu gällande Bevillningsstadga föreskrifna afgift må, med bibehållande i öfrigt af de för
samma afgift meddelade bestämmelser, till beloppet nedsättas från 100 R:dr till 50
R:dr för de första tre månaderna, och från 40 R:dr till 20 R:dr för hvarje följande
månad, eller till likhet med hvad som, enligt Bevillningsstadgan den 6 April 1858, var
faststäldt.
Uti ett, med anledning af denna nådga Proposition hos Ridderskapet och Adeln
afgifvet anförande, hvilket vid remissen varit densamma följaktigt, har Herr von Koch
N. S., yttrat den åsigt, att, då erfarenheten visat, att det icke är på de vackra och
oegennyttiga föredömenas väg, utan på underhandlingarnes, på köpslagandets, som äfven
föråldrade och onyttiga skrankor och hinder mot nationernas fria samfärdsel bäst
undanrödjas, klokheten bjöde, att, till dess mera känsla för rättvisa och billighet gjorde
sig gällande hos andra folk, Sverige icke vidare gjorde några eftergifter, i andra
fall än då dessa folk gjorde deremot svarande å sin sida. Af detta skäl och då det
vore önskligt, att pålagor af den art, som ifrågavarande bevillning å utländningar, hvilka
sluta handel om varor äfven för egen del, icke i vårt eller något land gifva anledning
till andra kontroller å desse än å öfrige resande utländningar; då, om afgifterna endast
nedsättas till hälften, rättigheten för Franska regeringen att pålägga Svenska handlande
eller deras ombud motsvarande afgift, likväl qvarstode; då chikanen eller den
vexatoriska kontrollen för många kändes tyngre än sjelfva afgiften, samt då det torde
vara tvetydigt om 17 § kunde och borde tillämpas å alla de magters undersåtar, med
hvilka fördrag äro afslutade, äfvensom huruvida samma paragraf icke kunde vara hinderlig
för nya öfverenskommelse^ afslutande; så har Herr von Koch föreslagit, att
Kongl. Maj:ts förberörda nådiga framställning endast må på så sätt bifallas, att vid
slutet af Bevilluingsstadgans 24 § tillägges en punkt så lydande: ”Har Konungen träffat
öfverenskommelse, hvarigenom stadgadt blifvit, att Svensk undersåte i annat land
icke betungas med annan skatt eller afgift, än inföding derstädes vidkännes, ege för
sådant lands undersåte afgift, af den beskaffenhet hvarom i 16 och 17 §§ förmäles,
icke rum.”
Enligt hvad af den nådiga Propositionen synes, kommer det beslut, som Rikets
Ständer kunna fatta, i afseende på den-af Kongl. Majit nu gjorda framställning angående
nedsättning uti bevillningen för reseagenter, icke att utöfva något inflytande på
beståndet af den handelstraktat, sorn mellan de förenade rikena och Frankrike blifvit
afslutad och redan af Rikets Ständer godkänd. Vid sådant förhållande och då nedsättning
till halfva nuvarande beloppet af ifrågavarande bevillning skulle i betydlig
mån förminska den med samma bevillning åsyftade verkan, att nemligen förhindra utländske
krämare att, under förevändning af profvers utbjudande, på landsbygden afyttra
sina varor, så har Utskottet, som af berörda skäl ej ansett sig kunna tillstyrka
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
11
bifall till den sålunda föreslagna nedsättningen och ej heller kunnat biträda den af
Herr von Koch yttrade åsigt, om lämpligheten af ett tillägg, i det af honom augifna
syfte, till Bevillningsstadgans 24 §, alltså skolat hemställa,
att hvad för närvarande är stadgadt, angående beloppet af bevillningen
för utländske handlande och handelsagenter, må oförändradt
bibehållas.
Enär de i 16 § åberopade 5 och 7 Kapitlen af Handels-Balken numera på grund
af Kongl. Förordningen den 15 Juni 1864 upphört att vara gällande, har Utskottet i
afseende på denna paragraf föreslagit en behöflig mindre redaktionsförändring,
hvilken torde godkännas.
§ 27.
För att underlätta tillämpningen af det vid 9 § föreslagna stadgande angående
bankbolags bevillning, har Utskottet, i öfverensstämmelse med Herr Åkerbloms derom
gjorda framställning, ansett sig böra tillstyrka det tillägg i föreskrifterna om de uppgifter,
hvilka enligt 27 § böra af aktiebolag meddelas, att berörda uppgifter skola, hvad
beträffar bankbolag, utvisa bolagets vinst, fördelad på hvarje hufvudkontor samt afdelnings-
och kommissionskontor; hemställande Utskottet,
att detta tillägg måtte godkännas.
§ 32.
Uti motionen N:o 159 inom Hedervärda Bonde-Ståndet har Samuel Johnsson från
Jönköpings län anfört, att på grund af den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uu medgifna
rätt att utse ordförande i Bevillningsberedningarne, hade på många orter, särskildt
inom Jönköpings län, kronofogdarne blifvit dertill utsedde, hvar och en inom sin
tjenstgöringsort. Då likväl kronofogdarne ofta saknade full kännedom om de särskilda
hemmansdelarnes verkliga värden, och sällan egde kännedom om handlandes och
näringsidkares iudustriela förhållanden, så följde deraf, att beredningsförslagen, hvilka
merändels utgjorde hufvudsakliga ledningen för taxerings- och pröfnings-komitéernas
förslag, och sålunda utöfvade väsendtligt inflytande på beskattningen, voro beroende af
tre eller två och stundom af blott en enda persons sakkännedom. Men då såväl röstberäkningen
i kommunens angelägenheter, som den drygaste delen af kommunalskatten
vore grundad på bevillningstaxeringen, syntes det vara billigt och ändamålsenligt, att
beredningsförslagens upprättande helt och hållet lemnäs åt kommunerna sjelfva, synnerligast
som dessa förslag ändock skulle granskas af taxerings- och pröfnings-komitéerna,
dervid vissa tjenstemän uppträdde som Statens ombud. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt, har. motionären föreslagit, dels att 32 § måtte i det augifna syftet
ändras, och dels att motsvarande ändringar af de med nämnda § sammanhang egande
föreskrifterna i §§ 33, 36, 37, 40, 42 och 76 måtto vidtagas.
Då det, enligt Utskottets åsigt, med visshet kan antagas, att den Konungens Befallningshafvande
nu lemnade rätt att utse ordförande i Bevillniugsberedningen städse
12
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
utöfvas med behörig urskiljning och med iakttagande af det i stadgandet uttryckligen
föreskrifna vilkor, att den person, som härtill förordnas, skall ega ”tillförlitlig kännedom
om ortens ekonomiska ställning och industriela förhållanden”, och då det af flera
skäl torde vara olämpligt att helt och hållet borttaga denna rätt, så har Utskottet
endast i så måtto ansett sig kunna tillstyrka afseende å motionärens framställning, att,
på sätt bilagda förslag utvisar, orden ”helst, inom distriktet boende” inskjutas emellan
orden ”förordnad” och ”person”; hvarjemte i följande punkt af samma § en annan
mindre redakt ionsförändring funnits lämplig; och hemställer Utskottet,
att berörda förändring måtte godkännas.
§ 33.
Då det i denna § nu förekommande stadgande, att den inom orten boende Beredningsledamot,
som i egenskap af tjensteman eller utsedd ledamot af taxeripgskomitéen,
skall vid dess sammanträde sig inställa, bör dit medföra Beredningens förslag, synes
alltför litet betryggande mot möjligheten af uraktlåtenhet å vederbörandes sida att
detta för taxeringskomitéens arbeten nödvändiga förslag medföra, så har Utskottet ansett
en förändring af ifrågavarande föreskrift vara afbehofvet påkallad; hemställande Utskottet,
att denna förändring måtte, enligt bilagda förslag, gillas.
§ 53.
Då vederbörande kommunalstyrelses eller kommunalstämmas omdöme om de mantalsskrifne
personernas förmåga att erlägga de så kallade kapitationsafgifterna väl borde
vara den egentliga och enda grunden för bedömandet huruvida afkortning i och för
fattigdom eller sjuklighet skall med afseende på dessa afgifter ega rum, men nu gällande
föreskrift i 53 § af Bevillningsstadgan beredde tillfälle åt taxeringskomitéerna
att, oberoende af förutnämnda omdömen, påföra eller afskrifva berörda afgifter, hvilket
tillfälle å vissa orter icke lemnades obegagnadt, synnerligast som kronofogdarne, hvilka
på landet voro sjelfskrifna till Kronans ombud vid taxeringarne, voro angelägna att, till
lindring i besväret med restlängder och afkortningslängder, få dessa afgifter afskrifna
för en mängd personer, hvilka vid mantalsskrifningarne ansetts böra påföras desamma,
så har, uti motionen N:o 160 inom Hedervärda Bonde-Ståndet, Samuel Johnsson från
Jönköpings län hemställt, att till inskränkande af taxeringskomitéernas ifrågavarande
rätt, 53 § måtte erhålla följande lydelse:
”Taxeringskomitéen bör äfven noga granska de inom taxeringsdistriktet sednast
upprättade mantalslängder, samt taga kännedom om de anmärkningar, som vid mantalsskrifningsförrättningarne
eller vid samma längders derefter verkställda granskning
förekommit. Skulle härvid visa sig, att intyg, som böra af kommunalstyrelserna lemnäs
om fattigdom eller sjuklighet, icke tagits till efterrättelse eller icke finnas i mantalslängden
antecknade och ej eller äro dervid fogade, eger taxeringskomitéen att meddela
rättelse eller att förordna om befrielse från utskylder; börande dock ej mindre
Bevillnings- Utskoltets Betänkande N:o 3.
13
beslutet derom, än de skäl, som detsamma föranledt, alltid i laxeringskomitéens protokoll
intagas.”
Enär det genom nu gällande stadgande åt taxeringskomitéerna lemnade tillfälle,
att vid granskning af man talslängderna, och, derest dervid skulle visa sig. att någon
antingen utan giltiga skäl blifvit från kronoutskylder befriad, eller fått sig utskylder
ålagda, från hvilkas utgörande han, på grund af sin nödställda belägenhet, bort frikallas,
i sådant hänseende meddela nödig rättelse, endast gifver ökad visshet om rättvis
hänsyn till den skattskyldiges förmåga att erlägga berörda utskylder, och den äfvenledes
nu gällande föreskriften, att sådana beslut, likasom skälen dertill, alltid skola
i taxeringskomitéens protokoll intagas, torde vara tillräckligt betryggande mot missbruk
af ifrågavarande rätt, så har Utskottet, som vid sådant förhållande funnit den af motionären
föreslagna ändringen af 53 § icke vara behöflig eller lämplig, skolat hemställa,
att berörda förslag måtte lemnäs utan afseende.
Instruktion för tnxcriiigsförriittningar.
Uti sin förut omförmälda motion (N:o 68 hos Eidderskapet och Adeln) bar Herr
Liljenstolpe, A. F., föreslagit, att eden för ordförande och ledamot uti taxerings- och
pröfnings-komité måtte åter införas, möjligen med förändrade ordalag, men i samma
anda med den, som förefanns uti äldre bevillningsförordningen, så att ”hvarken Kronan
eller den skattskyldige förnärmas i deras tillständiga rätt”, emedan en påminnelse härom
för så väl komitéernas ledamöter som Kronans ombud, enligt motionärens förmenande,
icke torde vara utan gagn.
Då Utskottet icke anser någon föreskrift om dylik eds afiäggande böra erfordras,
för vissheten derom, att vederbörande ordförande och ledamöter i taxeiings- och pröfnings-komitéerna,
vid fullgörande af de dem anförtrodda vigtiga uppdrag, ställa sig
till efterrättelse gällande författningar och i öfrigt iakttaga all den samvetsgrannhet,
som deras pligt fordrar, så hemställer Utskottet,
att motionärens ifrågavarande förslag icke måtte bifallas.
I 7 § af Instruktionen för taxeringsförrättningarne stadgas, att sedan fast egendom
det år då allmänna bevillningen, med tillämpning af utfärdad ny Bevillningsstadga,
första gången påförts, blifvit enligt föreskrifna taxeringsgrunder till sitt verkliga
värde uppskattad, detta värde må under tre år bibehållas oförändradt, såvida icke
åtskilliga uppräknade till dess ökande eller minskning föranledande omständigheter
inträffa, men att, efter tre års förlopp förnyad uppskattning skall ega rum.
Bevillnings-Utskottet, som äfvenledes anser tätare förändringar i fastigheters
uppskattningsvärde icke böra göras, och derföre trott lämpligt vara, att en antydan
derom i paragrafen fortfarande förekommer, har i öfrigt, då Utskottet erfarit, att sådan
allmän taxering å olika orter egt rum å särskilda år, till vinnande af likhet i
tillämpningen häraf, åt början af paragrafen gifvit den förändrade lydelse, som det
14
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
bilagda förslaget till ofvanberörda instruktion utvisar, hvarjemte Utskottet funnit sig
böra utesluta den förenämnda ovilkorligen föreskriften om förnyad uppskattning efter
tre års förlopp; och hemställer Utskottet,
att dessa förändringar må godkännas.
Med anledning af föreskriften att, vid beräkning af skattskyldigs okända lefnadskostnader
i stad, desamma i allmänhet icke må anses vara lägre än i nu stadgadt
förhållande till beloppet af den årliga hyra den skattskyldige erlägger för de af honom
och hans egen familj begagnade runi och lägenheter, liar Herr Liljenstolpe ansett
husbyrornas på sednare tiden inträffade stegring böra föranleda till sådan ändring i
berörda föreskrift, att: för till och med 100 Riksdalers hyra erlägges bevillning efter
supponerad inkomst af  R:dr 100: —
för till och med 200: efter
„ 200: —
300: „
„ 300: -
400: „
„ 800: -
500: „
„ 1,500: —
600: „  ' „ 1,800: -
700: „
„ 2.000: —
800: „
„ 3,000: —
900: „
„ 5,000: —
1,000: „  ,.... „ 6,000: -
samt för hvarje 100 Riksdaler utöfver sistnämnda belopp, beräknas 500 Riksdaler
supponerad inkomst.
Då emellertid vid sista riksdagen en betydlig nedsättning medgafs i den för
ifrågavarande beräkning föreskrifna proportion, och någon väsendtlig stegring i hyrorna
sedan dess icke lärer inträffat, hvadan en ytterligare nedsättning i förberörda
afseende nu icke torde vara behöflig eller lämplig, så har Utskottet
icke ansett sig böra tillstyrka bifall till detta förslag.
Ehuru den lydelse, 8 § i 1861 års Bevilluiugsstadga egde, innebar, att den eftergift
af eller lindring i bevillning, som för der bestämda inkomstbelopp af kapital
eller arbete fanns medgifven, skulle tillämpas utan afseende derpå, att den skattskyldige
kunde tillika innehafva fastighet, ansågs likväl, i anledning af väckta motioner,
vid den påföljande riksdagen sådan förändring häri vara af rättvisa och billighet påkallad,
att de inkomster skattskyldig, hvilken egde fastighet, eller del i särskildt beskattadt
bolag, eller drefve rörelse annorstädes än å mautalsskrifningsorten, deraf åtnjöté,
jemväl borde härvid tagas i betraktande.
Den lydelse paragrafen derigenom erhöll och enligt nu gällande Bevillningsförordning
eger, har Utskottet väl ansett vara såsom allmän föreskrift tillfredsställande,
och derföre bibehållit densamma oförändrad; men då emellertid äfven efter dess antagande
det förfaringssätt, hvartill det äldre stadgandet berättigade, lärer fortfarande
hafva flerestädes iakttagits, och då derjemte beliöfligt må vara, att närmare ledning
Bevillnings- Utshottets Betänkande N:o 3.
15
lemnäs för uppskattning i sådana förekommande fall af fastigheters behållna afkastning,
har Utskottet vid slutet af Instruktionen för taxeringslörrättningarne infört ett
nytt moment, innefattande, jemte erinran huru 8 § rätteligen bör tillämpas, föreskrift
angående ordningen dervid för beräknandet af fastighetsinkomst,
och hvilken åtgärd torde godkännas.
Stockholm den 16 Februari 1866.
Reservationer:
l:o) at Herr Wolffelt, M. C., som anmält reservation emot Utskottets beslut att
afstyrka bifall till Herr Linroths motion om frihet från bevillning för pensioner och
gratialer.
2:o) af Herr P. Murén: ”Emot Utskottets beslut att afstyrka bifall till Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition att nedsätta afgiften för utländske handelsagenter till hälften
emot hvad den nu enligt 16 § af gällande Bevillningsförordning är bestämd, nemligen
från 100 till 50 R:dr för de första 3 månaderna och från 40 till 20 R:dr för hvarje
följande månad, får jag härmedelst mig vördsammast reservera.
Då hvarken i Frankrike eller England och icke heller i flera andra länder någon
afgift affordras oss Svenskar för att vi der resa i handelsärenden, men Franska regeringen
likväl nu i den nyss med Frankrike afslutade handelstraktaten förbehållit sig att,
så länge en dylik afgift härstädes affordras utländske reseagenter, en lika afgift äfven
skall kunna i Frankrike Svenske reseagenter affordras, så önskade jag helst att hela
denna afgift, såsom varande både obillig och principvidrig, afskaffades; men om ett
sådant yrkande under nuvarande förhållanden möjligen icke kan hafva utsigt till framgång,
så vågar jag dock, synnerligast med afseende derå att Kongl. Maj:t i sammanhang
med ratifikationen af ofvannämnda traktat ”förbundit Sig att vid innevarande
riksdag föreslå nedsättning till åtminstone hälften af hvad nu är bestämdt”, vördsammast
anhålla, att denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning af Rikets Ständer bifalles.”
ff:oj af Herr A. II. Wistrand: ”Emot Bevillnings-Utskottets beslut att förändra § 7 uti
Instruktionen för taxeringsförrättningarne, får jag mig reservera. Jag anser det väl vara
önskvärdt, att fastighetsvärdet i allmänhet kunde bibehållas oförändradt under en längre
tidsföljd och att man kunde förekomma att fluktuationer uti dessa värden allt för ofta inträffade;
men då detta är overkställbart, så är det med rättvisa och billighet närmast öfverensstämmande,
att vid taxeringsförrättningarne påföres hvarje fastighet det belopp, som
16
Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o 3.
motsvarar dess verkliga värde, hvilket icke kan ske om det en gång påförda värdet
skall bibehållas under tre år, såvida icke de uti förslaget, från den nu gällande förordningen
uppräknade utomordentliga omständigheterna skulle föranleda ändring uti
detta värde. Ett sådant stadgande kunde försvaras, så länge riksdagarne inträffade
hvart tredje år, men sedan Rikets Ständer antagit Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om årliga riksdagar, anser jag detta stadgande ej böra af Rikets Ständer bibehållas,
helst nästa riksdag möjligen kan besluta en förändring uti detta afseende, hvilket
skulle kunna föranleda samma missförstånd, sorn ett likartad! stadgande uti den af
Rikets Ständer beslutade Bevillningsförordningen för år 1862 orsakade uti flera delar
af riket. Der stadgades nemligen att fastighetsvärdet skulle bibehållas oförändradt
under tre år (alltså 1862, 1863 och 1864); men år 1864 tillämpades en ny Bevillningsförordning
och detta föranledde att, ehuru de fastighetsvärden, som påfördes
enligt 1862 års Bevillningsförordning, ännu icke mera än två år varit bibehållna oförändrade,
verkställdes på de flesta ställen uti riket en förnyad uppskattning, hvaremot
detta på andra ställen icke skedde förr än år 1865. Jag anser derföre lämpligast
att denna paragraf utelemnas, men då detta tilläfventyrs icke vinner bifall, föreslår
jag att 7:de paragrafen må erhålla följande ordalydelse:
Sedan fast egendom blifvit, enligt föreskrifna taxeringsgrunder, till sitt verkliga
värde uppskattad, må detta värde bibehållas oförändradt intill slutet
af det år då en förnyad Bevillningsstadga varder af Riksdagen antagen,
såvida icke brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess område
eller å öfriga i § 4, mom. 4, uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt
eller miuskadt, eller egendomens värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit under tiden
i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller
af annan dylik anledning märkligen förminskats; i hvilka fall sagda värde
bör jemkas efter de förändringar egendomen undergått.”
4:o) af Herr Trägårdh., Sv.: ”Emot den förändring Utskottet beslutat i afseende
på 9 § 1 morn., får jag mig reservera, enär den föreslagna delningen af bevillning på de
särskilda kontoren kommer att grunda sig endast på godtyckliga uppgifter af bolagets
styrelse; men för den händelse Utskottets förslag, sådant oaktadt, skulle vinna Ständernas
bifall, anser jag rättvisa och likställighet fordra, att uti momentet äfven införes:
eller annat penningebolag, så att momentet må erhålla följande lydelse:
Bankbolag eller annat penningebolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig
genom hufvudkontor, afdelnings- eller kommissionskontor.
Exempelvis tillåter jag mig härvid erinra om Skandinaviska Kredit-aktiebolaget,
som har sitt hufvudkontor i Göteborg, men drifver högst betydande rörelse vid särskildt
kontor i Stockholm.
På
Bevillnmgs- Utskottets Betänkande N:o 3.
17
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, yrkar jag ock uteslutande af föreslagna
tillägget till 27 §, hvilket tillägg lyder:
”Och bör sådant utdrag, beträffande bankbolag, utvisa denna vinst fördelad
på hufvudkontoret samt hvarje af dess afdelnings- och kommissionskontor;”
men skulle äfven detta tillägg blifva godkändt, torde deruti göras den förändring,
att i stället för ordet ”bank-bolag” må inflyta orden: bank- och penninge-bolag."
5:o) af Herr Lindstedt, M.: ”Emot Utskottets beslut att ogilla min motion om
tillägg i 9 § af Bevillningsförordningen om den rätta orten der skeppare och andre
sjömän skola påföras bevillning för inkomst af kapital eller arbete, får jag härmed
reservera mig.
Till detta sitt beslut har Utskottet hemtat stöd deraf, att i 3 §, 3:o i Kongl.
Förordningen angående mantalsskrifningarnes förrättande, den 20 Juni 1861, stadgas
att sjöfarande, ”sorn icke i egenskap af fastighetsegare eller af särskild anledning
tillhöra annat distrikt, skola mantalsskrifvas å den ort, dit fartyget hörer”, hvaraf också
skulle följa att den ort, der dessa personer borde påföras bevillning, vore gifven
utan att något särskildt stadgande derom, rörande denna klass af skattskyldige mera
än för andra, vore behöfligt.
Utskottets åsigt i hufvudsaken är fullt rigtig; men det ledsamma är att så icke
sker, som Utskottet anser att det borde tillgå. Erfarenheten visar detta.
Det går nemligen så till: att om en skeppare, fastighetsegare och mantalsskrifven
samt bosatt uti, till exempel, Gefle, förer fartyg för Hudiksvall, så debiteras han
för inkomst af rörelse i Gefle, dit han hörer och der han skall debiteras; men — han
debiteras äfven i Hudiksvall för inkomst och påföres sålunda afgift till Kronan och
i följd deraf äfven till kommunen. Om denne person är i Gefle debiterad för 1,200
R:dr inkomst, så får han der åtnjuta afkortning för 300 R:dr och betalar 9 R:dr; men
i Hudiksvall, der han ansetts hafva enahanda inkomst af 1,200 R:dr, ehuru på annat
ställe än sin mantalsskrifningsort (ty då erkännes att han icke är hemma i Hudiksvall),
får han ingen afkortning och måste således betala 12 R:dr.
Skepparens anhöriga eller rederiet betalar de i Gefle påförda utskylder och när
skepparen återkommer från sin, kanske långa, sjöresa, så blifver han kräfd för den i
Hudiksvall honom påförda bevillning, hvarom han tillförene icke haft någon aning och
således icke heller kunnat hos pröfnings-komitéen klaga, äfven om han funnits på
orten. Han måste då inbetala de 3 R:dr, eller skilnaden emellan det i Gefle och i
Hudiksvall honom påförda belopp samt stämmoböter. Sedan får han klaga hos Konungens
Befallningshafvande. Debiteringen i Hudiksvall ogillas; mannen skall återfå
dessa 3 R:dr, men detta får han ej annorlunda än genom ansökning om restitution
och denna ansökning skall vidlyftigt nagelfaras innan slut blifver. Allt det skrifveri
och besvär, som klaganden härigenom måst vidkännas, uppgår kanske i kostnad till
6 R:dr. Häraf uppstår således ovilkorlig förlust för den obehörigen taxerade samt
Bih. till R, St. Prot. 186.5 1866. .5 Sami. 1 Afd. S Haft. 3
18
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
särdeles mycket besvär för Konungens Befallningshafvande, magistrat och uppbördsman
genom handräckningsansökningar m. m. och till sist afskrifning af den dubbla
debiteringen.
Att det icke ansetts så obehöfligt som Utskottet säger, att stadga något särskildt
rörande sjömansklassen framgår deraf, att, ehuru Bevillningsförordningens öde § föreskrifver
att inkomst af kapital eller arbete skall beskattas med en procent, så erinras
i alla fall i 13 § af Instruktionen för taxeringsförrättningarne, att skeppare och
annat sjöfolk skall på enahanda sätt beskattas.
Till förekommande af de misstag, som vid en del sjömanshus härutinnan begås
(sannolikt till följd deraf, att man ansett 2:o i 9 § Bevillningsförordningen, der det
talas om att bevillning skall påföras yrke eller näring der det idkas, — äfven skall
tillämpas på sjöfarande) — samt att förekomma den skattskyldiges onödiga betungande
med kostnader och obehag äfvensom för att undvika allt det besvär, som auktoriteterna
tillskyndas, erfordras icke mera, än att i 9 § af Bevillningsförordningen införes
det tillägg,
att skeppare och andre sjömän påföras bevillning för kapital eller arbete
der de är o mantalsskrifne;
och anhåller jag vördsamt att Rikets Höglofliga Ständer med anledning deraf behagade
gifva det i samma 9 § redan varande stadgande denna lydelse:
”Skeppare och andre sjömän samt hvar och en annan skattskyldig, der
han är mantalsskrifven.”
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
19
Förslag
till
ändringar i gällande Bevillnings-Stadga.
Sveriges Rikes Ständers Bevillning
för år 1867 och påföljande år, intill slutet af det år, under hvars lopp ny Bevillnings
stadga
af Riksdagen fastställa blifver.
Art. I.
Personlig skyddsafgift.
Art. II.
A) Bevillning af fast egendom.
§ 4.
Vid uppskattningen af fast egendom utsättas särskilda värden:
a) i stad: å tomt, åbyggnad och jordegendom; •
b) på landet: å hvarje särskildt hemman och hemmansdel samt från annan egendom
för alltid eller under viss tid afsöndrad lägenhet, äfvensom å byggnader, hvilka
antingen användas till annat föremål, än jordbruket tillhörande näringar, eller äro
uppförda på lustställen eller andra dermed jemförliga mindre lägenheter och utgöra
dessa ställens och lägenheters egentliga värde.
B) Bevillning för inkomst af kapital eller arbete.
§6.
För all inkomst, vare sig af kapital eller arbete erlägges bevillning med En pro^
cent, beräknad å behållna inkomstbeloppet.
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.
Till inkomst af kapital räknas: ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer
nedlagda eller bos penningeförvaltande verk eller enskilde insatta penningar, äfvensom
ränta och sådan vinst å rörelse, sorn icke kan inbegripas under benämning
inkomst af arbete.
Till inkomst af arbete räknas: all den inkomst, som erhålles af rörelse, yrke eller
tjenst, såsom vinst af bergsbruk jemte dertill hörande verk, inrättningar och näringar,
af mjöl- och sågqvarnar, fabriker, mekaniska verkstäder, bränvinsbrännerier,
samt andra för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar, penningerörelse,
handelsrörelse, skeppsrederi eller sjöfart, handtverk eller annan, jordbruket icke tillhörande
näring; till allmänt begagnande upplåtna kanaler och jernvägar samt andra
farvägar; hvad utöfver dermed förenade kostnader förvärfvas genom utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd; aflöning, arfvoden och traktamenten, sportler eller andra
med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade förmåner, samt pension, årligt understöd
(gratifikation), lifränta eller undantagsförmån.
Vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska magter anställda, jemte alla
öfrige under Utrikes Departementet lydande embets- och tjenstemän erlägga inkomstbevillning
för den del af deras aflöning, som motsvarar Svenska Statsverkets bidrag
till samma aflöning.
Arrendatorer af sådan Staten tillhörig, fast egendom, för hvilken bevillning enligt
§ 2 icke utgöres, erlägga bevillning för den inkomst, de af dessa arrenden åtnjuta.
§ 7.
Grunder för inkomsternas beräknande.
l:o) I fråga om den inkomst af kapital eller arbete, för hvilken bevillning skall
utgöras, får afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader
eller dertill hänförliga utgifter.
2:o) Uti den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras af löntagare samt
dem, som åtnjuta arfvoden eller traktamenten m. m., inberäknas icke löntagares inkomst
af boställe, hvarför fastighetsbevillning redan blifvit innehafvaren påförd; icke heller
den del af indelta arméens löner, som utgör afkomsten från de genom vederbörande
boställsdirektioner utarrenderade boställen, för hvilka fastighetsbevillning erlägges; icke
heller hvad som anvisats för bestridande af de med erhållna tjenster eller uppdrag
förenade särskilda kostnader, såsom: resekostnadsersättning, å stat uppförd häst- och
båtlega, officerares häst- och fouragemedel, anslag till skrifmaterialier och andra expenser,
traktamente för förrättning å annat ställe, än tjenstemans eller i förrättningen
deltagande persons vanliga boningsort, arfvode eller traktamente för kommendering utom
station, fält-aflöning under krigstid, arfvode eller traktamente för riksdag eller revision
å annan ort, än der arfvodes- eller traktamentstagaren är bosatt, presterskapets prostetunnor
samt den ersättning, som under namn af inqvarteringspenningar utgår till indelta
arméens officerare för bristande karaktershus å deras boställen.
Bevillnibgs- Utskottets Betänkande N:o 3.
21
Likaledes må afdrag ske för följande utgifter, nemligen: den afgift, tjensteman,
såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enke- och pupill- eller annan unclerstödskassa,
aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde, presterskapets s.
k. Gärden och Taxen, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnads-amorteringsfonden
för prestgårdarne i Skåne, de af landshöfdingars och officerares löner utgående
ackords-, ränte- och amorterings-afdrag samt kostnader för sådana anbefallda tjensteresor,
för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.
3:o) Inkomst genom bruks-, fabriks- och handelsrörelse, sjöfart, handtverk eller
annat yrke samt de med tjenstebefattning förenade obestämda eller extra Inkomster
taxeras för det löpande året och böra i allmänhet beräknas på grund af förhållanden
under näst föregångna året.
Indelta, likasom andra i spanmål jeller persedlar utgående, löner upptagas till
det kontanta belopp, de efter sednast för orten faststäldt markegångspris utgöra.
Vid beräkningen af behållen inkomst af kapital eller arbete iakttagas för öfrigt
de i dessa hänseenden meddelade bestämmelser och närmare föreskrifter, som ofvan
åberopade instruktion för bevillningstaxeringarnes verkställighet innehåller.
§9-
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete påföres:
hankbolag, der bolagets rörelse drifves, vare sig genom hufvudkontor-, afdelningseller
kommissionskontor;
annat bolag, der bolagets rörelse hufvudsakligen å en eller flera orter drifves,
eller, i fall sådana bestämda orter icke förefnnas, der bolaget har sin styrelse;
fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och näringsidkare, der fabriken är belägen,
eller handeln, yrket eller näringen förnämligast idkas; dock skola handlande i
de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes idka,
taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne;
egare af fartyg, hvaruti flera hafva del, der hufvud- eller korrespondentredaren
är mantalsskrifven, eller, om sådan ej finnes, der fartyget har sin hemort;
utrikes boende pensionstagare från Svenska Statsverket eller annan allmän inrättning,
der pensionen utbetalas;
hvar och en annan skattskyldig, der han är mantalsskrifven.
Art. iII.
A) Bevillning af Frälse-egendomar.
B) Bevillning för Post- och Lots-hemman.
22 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
C) Bevillning för rättighet till skogsfång på allmänningar.
D) Bevillning för Dylta bruks tillverkningar.
E) Bevillning af Bank-bolag med sedel-utgifningsrätt.
F) Bevillning af utländske handlande och handels-expediter.
§ 16.
Utländning, som reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för
annans räkning, bjuder ut eller slutar handel om utländska varor, skall, vid ankomsten
till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge
han ämnar här qvarstadna, samt dervid erlägga Ett Hundra Riksdaler för rättigheten
att under en tid af högst tre månader idka dylik handel; åliggande det honom att,
derest han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala ytterligare
Fyratio Riksdaler i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång
eller för minst en månad om sender, men alltid för full månad, inbetalas till Kronans
uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande
qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga
reqvisitioner, böra af Riksgälds-kontoret Konungens Befallningshafvande tillsändas,
för att Kronans uppbördsmän i städerna tillhandahållas och hvilka blanketter,
som skola lyda dels å Ett Hundra Riksdaler, dels å Fyratio Riksdaler hvardera, böra
innehålla erinran om behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å
dylik handel stadga.
Den utländning, som, utan att hafva den stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes
med att bjuda ut-mller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgiftens
erläggande, böta Fem hundra Riksdaler. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare,
der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna
lika mellan åklagaren och de fattiga.
De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen att under
titel: ”Bevillning af utländske handlande och handels-expediter”, såsom andra kronomedel
i behörig ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutan vid hvarje års slut
bör uppgöras och till Konungens Befallningshafvande insändas redovisning för de emottagna
qvittens-blanketterna, hvilka redovisningar, sedan desamma blifvit till rigtigheten
af Konungens Befallningshafvande styrkta, böra inom Januari månads slut det följande
året till Riksgälds-kontoret insändas, för att med ränteriförslagen jemföras och derefter
aflemnas till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, för att tjena till ledning vid räkenskapernas
granskning.
Bevillning.?-Utskottets Betänkande N:o B.
23
För de ifrån Riksgälds-kontoret till Konungens Befallningshafvande afsända qvittens-blanketterna,
hvilka, intilldess desamma till uppbördsmännen utlemnas, skola i landtränteriet
förvaras, bör jemväl inom Januari månads utgång behörig redovisning till
Riksgälds-kontoret insändas.
Hvad i denna § är stadgadt, rörande särskild bevillningsafgift af utländning,
som utbjuder eller försäljer utländska varor, gäller icke för Norrman, som idkar handel
med Norska produkter.
G) Bevillning af utländingar för konserter och dramatiska
eller andra föreställningar.
H) Bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd.
I) Bevillning för spelkort.
K) Bevillning för tidningar och periodiska skrifter.
L) Bevillning för karaktersfullmagter.
Föreskrifter angående Allmänna Bevillningens påförande,
uppbörd, afkortning oell redovisning.
A) Uppgifter rörande fast egendoms värde samt beloppet
af hvarje skattskyldigs inkomster.
§ 27.
Direktionen eller styrelsen för hvart och ett bolag, som fått sina bolagsreglor
af Kongl. Majit stadfästade och antingen står under offentlig kontroll eller har inskränkt
ansvarighet enligt Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, skall det åligga att före
April månads utgång hvarje år, på sätt i § 26 finnes föreskrifvet, insända bestyrkt utdrag
af samma bolags sednast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af den, under
det år dessa räkenskaper omfatta, för bolaget uppkomna vinst. Och hör sådant utdrag,
beträffande bankbolag, utvisa denna vinst fördelad på hufvudkontoret samt hvarje af
dess afdelnings- och kommissionskontor.
24 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
B) Bevillningsafgifternas påförande.
l:o. Bevillningsberednmgarne.
§ 32.
Hvarje Bevillningsberedning bör i stad bestå af tre, högst, fyra personer, nemligen
en af Konungens Befallningshafvande till ordförande och föredragande förordnad Magistrats-
eller annan härtill lämplig person samt två eller tre inom beredningsdistriktet
boende personer, som under sednast förflutna år derstädes utgjort allmän bevillning efter
då gällande Bevillningsstadgas 2:dra Artikel. Dessa ledamöter utväljas af stadsfullmägtige
i de städer, der sådane finnas, men i öfriga städer af allmän rådstuga. På
landet bör Bevillningsberedningen utgör as af någon utaf Konungens Befallningshafvande
förordnad, helst inom distriktet boende person, som eger tillförlitlig kännedom om ortens
ekonomiska ställning och industriela förhållanden och hvilken skall vara ordförande
och föredragande, samt två eller tre på kommunalstämma utsedde, i orten bosatte
personer, af hvilka under sistförlidna år bevillning inom socknen eller pastoratet
blifvit erlagd efter då gällande Bevillningsstadgas 2:dra Artikel. Äro deremot flera
socknar förenade till ett beredningsdistrikt, skall för hvarje socken väljas en eller två
ledamöter i Beredningen. Yid samma tillfälle, som de ordinarie ledamöterne i Bevillningsberedningen
utses, skola äfven, så i stad som på landet, en eller två suppleanter
på enahanda sätt, som de ordinarie ledamöterne, utväljas.
§ 38.
Bevillningsberedningens förslag bör, sednast fjorton dagar innan ortens Taxeringskomité
sammanträder, aflemnas, i stad till Magistraten och på landet till kommunalstämmans
ordförande; hvarefter, genom Magistratens eller bemälde ordförandes försorg,
så skyndsamt ske kan, kungöres, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt,
samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet ställe inhemtas.
Sedermera bör den af Taxerings-komitéens ledamöter, som på kommunalstämma blifvit
dertill utsedd, afhemta ofvannämnda förslag och detsamma till Taxerings-komitéens sammanträde
medföra, vid bot af 10 Riksdaler.
2:o. Taxerings-komitéerna.
§ 50.
Har kronofogde, häradsskrifvare eller annan person, som det åligger att, enligt
näst
-
JBevillnings- Utskottets Betänkande N:o .3.
25
nästofvanstående §, vara tillstädes och tjenstgöra vid Taxerings-komités sammankomst,
derifrån, utan laga förfall, uteblifvit efter den för Komitéens sammanträde utsatta
tid, eller har hans dessförinnan inträffade förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt,
bote han Tretio Riksdaler. Kan, till följd af en eller annan anledning, taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan derom af Taxerings-kornitéen göras hos
Konungens Befallningshafvande, som då vidtager den åtgärd, förhållandet finnes påkalla.
3:o. Prötnings-lcomitéema.
4:o. Allmänna föreskrifter.
Uppbörd, afkortning och redovisning.
l:o. Uppbördsboken och debetsedlarne.
2:o. Uppbörden.
3:o. .Adkortningarne.
4:o. Redovisningen.
Instruktion för taxeringsförrättningarne
vid de under allmänna bevillningen inbegripna och af taxering
beroende afgifters föreslående och fastställande.
Uppskattning af fast egendoms värde.
§ 7-
Sedan fast egendom år J867 blifvit, enligt föreskrifna taxeringsgrunder, till sitt
verkliga värde uppskattad, må detta värde, under tre år, bibehållas oförändradt, så
vida icke brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga
i § 4, mom. 4, uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller egenBih.
till R. St. Fröt. 1865 b 1866. 5 Sami. 7 A/d 2 Haft. 4
26 B ev illnings- Utskottets Betänkande N:o 3.
domens värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriks-anläggningar eller
andra inrättningar blifvit under tiden i betydligare mån lörhöjdt, eller genom inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats; i hvilka
fall sagda värde bör jemkas efter de förändringar egendomen undergått.
Uppskattning af inkomst utaf bergsbruk och dertill hörande näringar
samt qvarnar och fabriker m. fl. verk och inrättningar.
Uppskattning af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel och
handtverk samt annan jordbruket icke tillhörande näring.
Uppskattning af de i allmän eller enskild tjenst anställde personers
inkomster.
Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här
ofvan icke omförmälda tillgångar,
Som vid tillämpning af 1 momentet i Bevillningsstadgans 8 §, angående befrielse
från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbet», såväl den behållna
ajkomsten utaf skattskyldig tillhörande fast egendom, sorn äfven lians inkomst
af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort än
der den skattskyldige är mantalsskrifven, skola tagas i beräkning vid bestämmandet af
hans sammanräknade årsinkomster, så bör, hvad fast egendom angår, dervid iakttagas,
att af kornsten af jordbruksfastighet beräknas till 3 procent och af annan fastighet till
5 procent af taxeringsvärdet; — Och om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva t. ex. 300 Biksdalers inkomst af kapital eller arbete, samt han
tillika eger jordbruksfastighet, taxerad till 5,000 Riksdaler, och hvilken alltså bör upptagas
till 150 Biksdalers afkomst, så att det hela uppgår till 450 Riksdaler, kommer,
enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet att 300 Riksdaler af inkomst utaf
kapital eller arbete är o fria från bevillning när de sammanräknade årsinkomsterna, ehuru
uppgående till 400 Riksdaler, icke öfverstiga 1,800 Riksdaler, sådan skattskyldig att
tillgodonjuta fullständig eftergift af bevillning å förstnämnda 300 Riksdaler; — hvaremot,
om skattskyldig blifver taxerad till 350 Riksdalers inkomst af kapital eller arbete,
samt innehar sådan till 2,000 Riksdalers värde uppskattad ”annan fastighet”, att
dess afkomst bör anses till 100 Riksdaler, utgörande följaktligen äfven dä hans
årsinkomster, sammanräknade, 450 Riksdaler, — bevillning skall honom påföras med
en procent å de 50 Riksdaler, hvarmed hans berörda inkomst af kapital eller arbete
Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 3.
27
ofverstiger förutnämnda af giftsfria belopp 300 Riksdaler: — likasom, derest den skattskyldige
har 1,600 Riksdalers inkomst af kapital eller arbete, samt derjemte eger jordbruksfastighet
till ett taxeringsvärde af 10.000 Riksdaler, med 300 Riksdalers deraf
beräknad afkomst, och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,900
Riksdaler, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag, honom påföras
med en procent å hans berörda till 1,600 Riksdaler skattade inkomst af kapital eller
arbete, o. s. v.
V
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 18G6.
%
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
I
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Febr. 1866, kl. 8 e. m.
Betänkande, angående Stdmpelpappers-afgiften.
Till följd af föreskriften i 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdags-ordriingen,
får Revillnings-Utskottet, efter verkställd granskning af nu gällande Kongl.
Kungörelse den 4 December 1863, angående stämpelpappersafgiften samt hvad
vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas, och dervid jemväl företagen
pröfning af de i omförmälda hänseende hos Riks-Stånden väckta motioner, hvilka
blifvit till Utskottet remitterade, härhos till Rikets Ständer öfverlemna förslag till
förnyad författning i ämnet samt tillika redogöra för ifrågakomna framställningar
om ändring i nu gällande stadganden.
På sätt förr egt rum har Utskottet, till undvikande af onödig vidlyftighet, i
detta sitt förslag upptagit endast de delar af ofvanberörda Kungörelse, uti hvilka
ändring vidtagits, likasom Utskottet, hänvisande till samma förslag, icke ansett nödigt
här omförmäla sådana obetydligare jemkningar i redaktionen, hvilka ej medföra
någon förändring i sak, eller tillägg, som förklaras af eljest föreslagna stadganden,
helst dessa, i likhet med öfriga förändringar, äro uti förslaget med kursiv
stil utmärkta.
Innan Utskottet öfvergår till den närmare redogörelsen för de särskilda delarne
af förslaget, anser sig Utskottet böra till besvarande upplaga dem bland de
i ämnet afgifna motionerna, som äro af en allmännare syftning, och af dessa först
den af Riksdagsfullmägtigen C. Dahlgren från Elfsborgs län inom Bonde-Ståndet
väckta (N:o 83), att all kartering af handlingar, som till domstolar och öfriga
embetsverk ingifvas eller derifrån utgå, måtte helt och hållet afskaffas och i afseende
derå nu gällande föreskrifter upphäfvas.
Jemväl vid nästlidna riksmöte framställdes af samme motionär enahanda yrkande,
och enär Utskottet delar den åsigt, hvilken af dåvarande Bevillnings—Utskott
Bih. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft. l
2
Bevillnings-U/skottets Betänkande N:o i.
uttalades och af samtliga Riks-Stånden godkändes, att behållna inkomsten af ifrågavarande
bevillningstitel är allt för betydlig, för att kunna af Statsverket helt och
hållet undvaras, samt att densamma icke lätteligen kan med annan bevillning ersättas,
anser sig Utskottet, äfven nu, böra hemställa,
att berörda motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o S), har Herr Fåhreeus
E., bland annat, hvarom här nedan på särskilda ställen förmäles, hemställt, att,
till lättnad för uppbördsmännen, de nu särskildt för köpebref m. m. å fast egendom
och särskildt för fastebref stadgade afgifter, uppgående den förra till 60 öre
och den sednare till 15 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet, måtte sammanslås
till en enda och utgöras vid första uppbudets erhållande med 75 öre å
hvarje fulla 100 R:dr af fastighetens värde; men enär den åsyftade lättnaden i
uppbörden, enligt Utskottets tanke, ingalunda kan uppväga den för lugfartssökande
högst kännbara olägenheten att på en gång erlägga den stundom ganska betydliga
stämpelafgiften, hvilken hittills varit på tvänne terminer fördelad; samt förslaget
dessutom skulle i tillämpningen medföra en ej ringa tillökning i lagfartskostnaden,
vid de icke sällan inträffande fall att en egendom, innan Iagfartstiden gått till
ända, ombyter egare, då den förhöjda afgiften skulle af köparne, hvar i sin ordning
betalas, ehuru fastebref endast för den sista af dem utfärdas, får Utskottet
för sin del
afstyrka bifall till nämnda förslag.
Vidare har Herr Fåhraeus yrkat, att morgongåfvobref, för hvilka nu erlägges
stämpelafgift till £:dels procent af gåfvans värde, måtte befrias från afgift, helst
den Staten deraf tillkommande inkomst torde vara särdeles ringa; att af samma
skäl äfven den äktenskapsförord åsätta stämpelafgift af 3 R:dr måtto upphöra;
samt att skuldebref af alla slag, godkända räkningar m. m., äfven då de för domaren
eller exekutor uppvisas, måtte vara från stämpel fria, euär dylik afgift ofta
nog drabbade nödlidande gäldenärer.
Samma yrkande har, beträffande skuldebref och andra dylika handlingar, jemväl
blifvit framstäldt uti en inom Bonde-Ståndet af J. Smedberg från Elfsborgs
län väckt motion (N:o 65), hvaruti såsom skäl anförts, att denna s. k. bevillning
uteslutande drabbade den skuldbelastade, hvaremot grunden för all bevillning rättvisligen
borde vara förmögenheten eller inkomsten.
Då likväl den omständigheten, att stämpelafgiften för morgongåfvobref och
äktenskapsförord tillskyndar Staten jemförelsevis ringa inkomst, icke i och för sig
innebär giltigt skäl att från stämpel befria berörda handlingar; samt skuldebref,
godkända räkningar m. m. endast i sådana fall böra förses med stämpel, då de
för vinnande af någon särskild fördel uppvisas, eller gäldenären, genom uraktlåtenhet
att skulden å förfallotiden betala, sjelf föranleder dessa handlingars företeende
hos domare eller exekutor, får Utskottet, som, på sätt under § 6 förmäles,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
5
föreslagit nedsättning i stämpelbeloppet för skuldebref m. m., hemställa, att yrkandena
om stämpelfrihet för morgongåfvobref, äktenskapsförord, skuldebref och
godkända räkningar m. fl. handlingar
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Herr Fåhraeus, som ansett giltiga skäl vara för handen, att underdomare
blefve helt och hållet befriade från den dem i afseende å handlingars stämpelbeläggning
nu åliggande, men för domareembetet främmande tillsyn och redovisning,
har slutligen, under förutsättning af bifall till sin rörande skuldebref m. m.
gjorda, här ofvan upptagna framställning, förmenat, att uppbörden och redovisningen
af öfriga ifrågakommande afgifter lätteligen och lämpligen skulle kunna öfverlemnas
åt Statens allmänna uppbördsförvaltning sålunda:
att å landet, efter hvarje lagtima ting, inom en månad derefter, domhafvanden
till kronofogden expedierade vederbörligen styrkta förteckningar å uppbud,
inregistrerade bouppteckningar och lagfarna afhandlingar om lösöreköp, allt med erforderliga
uppgifter för uppbörden — enligt det förfarande, som tillförene vid| fastighetsöfverlåtelse
egde rum i afseende å afgiften till Wadstena krigsmanshuskassa;
— och i stad, för hvarje månad, inom åtta dagar derefter, Rådstufvurätt lemnade
dylika förteckningar till vederbörande Magistrat; samt att, efter dessa förteckningar,
kronofogdar och Magistrater sedermera till redovisning i vanlig ordning
besörjde uppbörden af de afgifter, sorn motsvarade det å handlingarna belöpande
stämpelpapper, hvilka afgifter, till besparing för Statsverket och lättnad vid
liqviden, borde i kontanta penningar erläggas.
Å ena sidan kan visserligen icke bestridas, att bestyret med handlingars
stämpelbeläggning både är ett för underdomaren besvärligt och för hans egentliga
befattning främmande ' åliggande, men å andra sidan torde ej böra förbises de
svårigheter, som hvarje förslag till förändring härutinnan otvifvelaktigt medför, och
hvilka icke heller uti det ifrågavarande, ehuru i sig förtjent af all uppmärksamhet,
kunnat helt och hållet undvikas. På samma gång nemligen Kronans uppbördsmän
finge sig ålagdt ett arbete, hvilket, genom det särskilda besväret med sjelfva
indrifningen af medlen, otvifvelaktigt ofta nog ökadt genom nödvändigheten af vidlyftig
skriftvexling för afgilternas utbekommande hos å annan ort bosatta personer,
blefve måhända mera betungande än det underdomaren nu åliggande bestyr, skulle
denne sednare, till följd af skyldigheten att upprätta de af motionären föreslagna
förteckningar, icke vinna någon särdeles betydlig minskning i sina förra göromål;
och då härtill kommer att, på sätt motionären sjelf antydt, förslagets lämplighet
är i viss mån beroende deraf, huruvida hans yrkande om stämpelfrihet för skuldebref
m. m. vunne bifall, anser sig Utskottet, med åberopande af hvad i detta
hänseende blifvit här ofvan anfördt, böra hemställa,
att motionärens ifrågavarande framställning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
Till Utskottets behandling har jemväl blifvit från Ridderskapet och Adeln
remitterad en af Herr Liljenstolpe, Axel Fredrik, väckt motion [M 100), deruti
motionären dels, på det att sportelsystemet så småningom måtte kunna helt och
hållet upphöra, yrkat:
»att all expeditionslösen måtte, i likhet med hvad som redan eger rum inom
»Stats-expeditionerna, upphöra att vara en sportel- eller löneinkomst för tjenste»män,
och densamma utgå medelst åsättande karta-sigillata samt således ingå till
»Statsverket;
»Blifvande häraf en följd, så framt denna förändring ej komme att småningom
»införas efter de tjensteraäns afgång, hvilka äro uti åtnjutande af expeditionslösen,
»— att nuvarande innehafvaren deraf må tillerkännas godtgörelse medelst fast Iöns
»bestämmande i jemförelse med mistningen af denna förmån;»
dels ock föreslagit:
»nedsättning af nuvarande expeditionslösen uti alla instanser eller åtminstone vid
»mellaninstans, deraf såsom följd blifver karta-sigillata-förorduingens totala revi»derande.
»
Vid det förhållande att, enligt hvad Utskottet har sig bekant, Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande M 8, afstyrkande väckt förslag om
nedsättning i nu bestämda expeditionslösen, blifvit af samtliga Riks—Stånden godkändt,
lärer Herr Liljenstolpes i enahanda hänseende gjorda framställning
nu icke böra göras till föremål för Rikets Ständers pröfning.
Beträffande åter motionärens yrkande, att ali expeditionslösen, i stället för
att vara en sportelinkomst för tjenstemän, skulle, i form af stämpelpapper, ingå
till Statsverket, så synas de fördelar, motionären antagligen förmenat skola genom
en dylik förändring tillskyndas Staten eller de tjenstemän, hvilka för närvarande
äro lill dylik lösen berättigade, ingalunda uppväga de väsendtliga svårigheter, som
©tvifvelaktigt skulle, vid genomförande af motionärens förslag, visa sig vara dermed
förenade. Dessutom får Utskottet erinra derom, att, sedan Rikets Ständer vid
1834—1833 årens riksdag, med bifall till Kongl, Maj:ts i ämnet framställda Proposition,
beslutat, att de tjenstemä-nnen inom Kongl. Maj:ts Kansli förut tillfallande
sportler skulle emot förhöjning af lönerna upphöra, åtgärder tid efter annan vidtagits,
hvarigenom sportler, som åtföljt vissa tjenster, blifvit indragna eiler till bestämda
aflöningsbelopp förvandlade. Sednast hafva, i sammanhang med den lönereglering,
som vid 1836—1838 årens riksdag verkställdes, sportlerna vid Hera ,
embetsverk upphört, så att tjenstemännen endast åtnjuta till beloppet bestämda
löner. De sportler, som numera återstå, äro egentligen sådana, som, utgående
efter expeditionstaxan, utgöra de hufvudsakligaste inkomsterna för domhafvande på
landet och åtskiilige af städernas tjenstemän. Då emellertid en förändring i afseende
på dessa icke skulle kunna verkställas utan en fullständig lönereglering för
nämnde tjenstemän, och Rikets Ständer, då de vid omförmälda, nästan allmänna
reglering af embets- och tjenstemäunens löner lemnat nyssnämnda förhållanden
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
5
oförändrade, mäste antagas hafva funnit en förändring i dessa fall icke vara af
behofvet påkallad eller lämpligen kunna ske, får Utskottet hemställa,
att någon Rikets Ständers åtgärd icke må i anledning af
förevarande motion vidtagas.
Med förbigående af de §§ uti gällande stämpelpappersförfattning, vid hvilka
någon anmärkning icke förekommit, får Utskottet nu redogöra för de särskilda
stadganden, deri ändringar eller tillägg blifvit yrkade, eller af Utskottet ansetts
vara af behofvet påkallade, nemligen:
§ 2.
Bland nu tillgängliga beläggningsstämplar saknas sådana å 60 öre; och då
användande af stämplar till detta belopp ej sällan ifrågakommer, har Utskottet
trott sig böra uti sitt förslag, bland enkla och dubbla beläggningsstämplar, upptaga
sådana jemväl af nämnda valör,
hvilket torde godkännas.
§ 3-
1 fråga örn såväl 3:dje som ock 4:de § i nu gällande författning, har Herr
Fåhreeus, uti sin ofvanberörda motion, yrkat, att den för fullmagter, konstitutorialer,
förordnanden samt öppna bref eller resolutioner uppå pension hittills föreskrifna
stämpelafgift, såsom dels saknande stöd i någon antaglig princip, dels i alla afseenden
obillig och — äfven efter de temligen betydliga nedsättningar denna afgift
i sednare tider undergått — för Statens embets och tjenstemän ofta rätt betungande,
mätte helt och hållet afskaffas.
Visserligen måste det medgifvas, att ifrågavarande stämpelafgift svårligen kan
från billighetens synpunkt försvaras, men då samma anmärkning torde i mer eller
mindre mån gälla om åtskilliga andra slag af dylik afgift samt någon betydligare
minskning i denna statsinkomst icke lärer nu böra ifrågasättas, finner sig Utskottet,
i betraktande jemväl deraf, att en vid sistlidna riksdag i enahanda syftning gjord
framställning blifvit af Rikets Ständer afslagen, icke böra understödja Herr Fåhraei
ifrågavarande yrkande, utan får hemställa, att detsamma
må lemnäs utan afseende.
Uti nu gällande Kungörelse stadgas, att när någon, som förut varit eller
är i Kronans eller annan offentlig tjenst, tillägges högre namn, heder och värdighet
af embete eller tjenst, förses den fullmagt eller det öppna bref, som utfärdas, med
stämpel till belopp, motsvarande 15 procent af den lön, som åtföljer dylik eller
dermed jemförlig tjenst, samt att, när någon erhåller haraktersfullmagt i annan
tjensteväg än den, hvaruti han varit eller är embets- eller tjensteman, såsom t. ex.
då en militär får en civil karaktersfullmagt eller tvärtom, beräknas stämpeln till
35 procent af dithörande löneinkomst; Men då den omständigheten, att någon
6
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 4.
hugnas med karaktersfullmagt i annan tjensteväg än den, hvaruti han varit eller
är embets- eller tjensteman, icke synes böra inverka på stämpelns belopp, får
Utskottet föreslå, att det derom nu förekommande stadgande
må ur författningen utgå.
§ 4.
Då det i början af denna § befintliga stadgande, angående stämpeln å full
magter, konstitutorialer, förordnanden och protokollsutdrag, som utfärdas af chefer
eller embetsverk m. fl., är allmänt och således äfven tillämpligt å underordnade
befattningar, synas de på annat ställe i samma § intagna föreskrifter:
»Förordnanden och Antagningsbevis för Städernas Betjente, Gevaldiger, Uppsyningsman,
Packhus- och Vågkarlar, Stadstjenare, Parmmätare, Mätare, Jernbärare,
Vindragare, Åkare, Timmer- och Murkarlar, Packare, Politie- och Exekutionsbetjente,
extra ordinarie Stadsbetjent^, med deras vederlikar, då de hafva lön på
stat af 20 R:dr och derutöfver, förses med stämpel till 5 procent af lönen;» samt:
»För ringare Skolbetjente, Pedagoger, Klockare, Organister, Sångare, Kyrkovaktare
förses fullmagten eller antagningsbrefvet, då lönen uppgår till 20 R:dr eller
derutöfver, med stämpel efter lika grund, som vid andra ecklesiastika befordringar,
» — — vara helt och hållet öfverflödiga, helst under § 7, bland handlingar,
hvilka äro från all stämpel fria, upptagas: »Antagningsbevis för städernas samt
kyrko- och skolbetjente, när lönen på stat icke uppgår tili 20 R:dr.»
Af sådan anledning har Utskottet uti sitt författningsforslag uteslutit berörda,
obehöfliga ansedda, föreskrifter, dervid likväl Utskottet, för större fullständighets
skull, såväl åt början af 4 §, som åt sistomförmälda, i 7 § upptagna, undantagsstadgande,
gifvit den förändrade lydelse, förslaget närmare utvisar;
hvilket till bifall hemställes.
§ 5-
Under framhållande af det olämpliga och orättvisa uti denna §:s stadgande
derom, att Kongl. Maj:ts resolutioner och utslag, äfvensom Kongl. Maj:ts domar,
då värdet af hvad som omtvistats icke är bestämdt eller icke öfverstiger 3,000
R:dr, skola beläggas med stämpel af 13 R:dr för hvarje exemplar, men att deremot
Kongl. Maj:ts domar, desertions-domar, konfirmationer på förlikning och resolutioner,
då summan är bestämd,
öfver 3,000 R:drs värde beläggas med stämpel af 16 R:dr
» 9,000 » » » » » » 22 »
» 15,000 » » » » » » 26 »
» 30,000 » » » » » » 50 »
och för hvarje fulla 1,000 Rdr derutöfver 1: 50, har Riksdagsfullmägtigen A, J.
Sandstedt från Jönköpings län, uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (JVs 51),
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 4.
7
yrkat, det stadgandet att Kongl. Maj:ts domar och resolutioner skola beläggas
med stämpelpapper i förhållande till värdet af hvad som omtvistas, måtte upphäfvas
och ur §:n utgå.
Till stöd för detta sitt yrkande har motionären anfört, att det hufvudsakligen
vöre endast i rena skuldfordringsmål, som den s. k. graderade skalan kunde användas,
men deremot sällan eller aldrig i jordatvister, bördsfrågor, vattenuppdämnings-,
arfs- och testamentstvister, konkurser m. fl. dylika hos Kongl. Maj:t fullföljda
mål, ehuru tvistefrågorna i dessa, derest de kunde i visst penningebelopp
uppskattas, ofta nog hade högre värde än i skuldfordringsmålen, samt att, lill följd
häraf, den ene rättsökande, emedan tvistesumman kunde till bestämdt belopp öfver
5,000 R:dr uppskattas, finge, för att få sin sak af Kongl. Maj:t skärskådad, vidkännas
större utgifter till Staten än den andre, hvilkens rättsfråga kunde afse egendom
eller förmåner af mångdubbelt högre värde, fastän desamma i målets dåvarande
skick icke kunde i visst penningebelopp uppskattas; hvarjemte motionären, medelst
ett af vederbörande tjensteman uti Kongl. Maj:ts Justitie-revisions-expedilion utfardadt
intyg, visat, att af de under åren 1860—1864 uti afgjorda revisionssaker
utgifna 2,084 Kongl. Maj:ls domar endast 40 varit sådana, uti hvilka det omtvistade
beloppet varit bestämdt öfver 3,000 R:drs värde, äfvensom att någon
resolution i mål, der graderad skala å stämpelpapper kunnat tillämpas, under samma
tid från nämnda expedition icke utfärdats.
Utskottet, som fullkomligt delar motionärens åsigt om olämpligheten af ifrågavarande
stadgande samt af det företedda intyget funnit skäl antaga, att den Staten
i följd deraf tillfallande inkomst icke kan vara af någon betydenhet, anser de af
motionären anförda skäl tillräckligt tala för bifall till deri gjorda framställningen
och hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts domar, desertionsdomar, konfirmationer på
förlikning och resolutioner må, när de upptaga endast ett ark,
utan afseende å värdet af hvad som omtvistas, beläggas med
stämpelpapper af 13 R:dr. och att förevarande stadgande
måtte erhålla den lydelse, bifogade förslag utvisar.
§ 6.
Beträffande stämpeln å bouppteckningar, hvilken vid sistlidna riksdag, med
afskaffande af den då gällande progressiva skalan, bestämdes till en ’/4 procent af
behållningen, har Herr Fåhraeus, uti ofta åberopade motion, yrkat, att bouppteckningar,
då boets behållning öfverstege 100,000 R:dr, måtte förses med stämpel
till '/2 proceut af behållningen samt, då den öfverstege 200,000 R:dr, till 1 procent
deraf.
Vid denna frågas behandling sistförflutna riksdag höjdes visserligen flera röster
mot antagande af nu gällande procentberäkning, såsom varande för låg; men då
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.
emellertid Rikets Ständer, just för att borttaga den ojemnhet, hvarmed den förutvarande
stigande skalan å bouppteckningar, i mån af förmögenhetens storlek, drabbade
sterbhusdelegare, antagit en lika procentberäkning, synes skäl ej vara förhanden
att redan frånträda denna princip, helst stämpelafgiften för en bouppteckning,
hvari behållningen öfverstigor 100,000 R:dr, i allt fall är ganska betydlig;
hvadan Utskottet hemställer, att
ifrågavarande yrkande må lemnäs utan afseende.
I sammanhang härmed har Herr Fåhraeus äfven ifrågasatt, om icke, då fastighets
bevillningstaxeringsvärdc läge till grund för öfriga allmänna afgifter, som skulle
för fast egendom utgöras, men, i fråga om stämpelafgiften för bouppteckning, upp
tagande
sådan egendom, denna afgift, enligt hvad erfarenheten skall visat, ofta utginge
efter ett fastigheten godtyckligt åsatt värde, vida understigande taxeringsvärdet, i
en blifvande stämpelpappersförfattning borde föreskrifvas, att äfven sistnämnda
afgift skulle för fast egendom beräknas efter derå sednast satta taxeringsvärde.
Bland de skäl, som vid sistlidna riksdag anfördes för nedsättning uti då
gällande stämpelafgift för bouppteckningar, ingick äfven det, att genom förändrade
bestämmelser taxeringsvärdet å fast egendom blifvit mångdubbelt högre än till
förene,
hvilken omständighet föranledde dåvarande Bevilluings-Utskott att antaga, det
äfven en temligen låg procentberäkning för stämpel å bouppteckningar ej skulle
leda till minskning i den inkomst, som deraf förut tillflutit Statsverket; och då
Utskottet, i likhet med hvad sistbemälda Bevillnings-Utskott tyckes hafva förutsatt,
hyser den öfvertygelse, att fast egendom i allmänhet uti bouppteckningar upptages
till det samma egendom sist åsätta taxeringsvärde, synes något särskildt stadgande
i den af motionären angifna syftning icke vara af behofvet påk allad t. Utskottet
får derföre hemställa,
att berörda yrkande icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Slutligen har Herr Fåhraeus, uti samma motion, hemställt, att testamenten,
då på grund deraf lagfart meddelas å fast egendom, måtte bära samma stämpel,
som gåfvobref å dylik egendom, nemligen 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af
värdet, beräknadt efter nästföregående års taxeringsvärde, och att i samman
hang
dermed ändring jemväl borde ske uti 7 § i fråga om »testamentariska förordnanden».
Sedan genom Kongl. Förordningen den 21 December 18S7 blifvit stadgadt,
att den, som genom testamente fått fast egendom sig tillagd, skall dermed lagfara
på sätt om köp, skifte och gåfva sagdt är, synes Herr Fåhraei ifrågavarande framställning
desto hellre förtjena afseende, som, enligt hvad Utskottet inhemtat, det
af honom föreslagna förfaringssätt redan lärer vid åtskilliga domstolar iakttagas,
endast med den skilnad, att stämpelafgiften, likasom i andra likartade fall, erlägges,
då
Bevillnings-UIskottets Betänkande N:o 4. 9
d§ lagfart å dylik egendom soken, äfven derest den icke dervid meddelas.
I öfverensstämmelse med denna åsigt har Utskottet under rubriken »köpe-, bytesoch
gåfvobref på fast egendom» såväl i förevarande §, som i § 7, intagit jemväl
»Testamentariska Förordnanden» samt vid rubriken »Testamentariska Förordnanden»
i sistnämnda § gjort det tillägg, som ansetts erforderligt, likasom uti 8 § 9 mom.
tillagts orden: »samt testamentariska förordnanden»;
hvilket torde af Rikets Ständer godkännas.
Ehuru, på sätt här ofvanför blifvit omförmäldt, Utskottet icke ansett sig böra
till bifall förorda det af såväl Herr Fåhraeus, som Riksdagsfullmägtigen J. Smedberg,
gjorda yrkande, alt skuldebref af alla slag, godkända räkningar m. m. måtte
från ali stämpel befrias, har Utskottet likväl, med föranledande af berörda motioner,
trott någon nedsättning i stämpeln för nämnda handlingar kunna och böra
ega rum, och får i sådant hänseende föreslå, att skuldebref af alla slag, godkända
räkningar, godkända eller protesterade vexlar och enskilda assignationer, hvilka
numera, då de för domare eller exekutor uppvisas, böra förses med stämpel till
30 öre för hvarje 100 R:dr, må, med iakttagande i öfrigt af förut gällande be
stämmelser,
i stället åsättas en stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr.
I öfverensstämmelse härmed har Utskottet ansett stämpeln å kontrakter, der
densamma nu utgör 30 öre för hvarje fulla 100 R:dr, böra, äfvenledes beräknad
efter samma grunder som förut,
nedsättas till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr.
§ 7-
Uti en hos Ronde-Ståndet väckt motion (M 184) har Riksdagsfullmägtigen
J. Erickzon från Jönköpings län, enär det vore obilligt, att, genom konkursmas
sors
belastande med afgift för stämpelpapper, Kronan droge inkomst af protokoll
och andra handlingar, som anginge konkurser, då understundom inträffade att
konkursmassa icke ens lernnade tillgång till betäckande af omkostnaderna för
konkursen, föreslagit, att alla från domstolar eller domare utgående handlingar,
som anginge konkurser, såsom protokoll, resolutioner, utslag och domar, kallelser
till borgenärer, förordnanden om uppteckning af konkursbo samt för gode män,
sysslomän och Rättens ombudsmän, instrument öfver värdering af konkursmassas
fasta egendom o. s. v., måtte, såsom förut är rörande förmyndareförordnanden och
handlingar i brottmål siadgadt, varda från afgift för stämpelpapper fria och således
intagas bland de i förevarande § uppräknade, från stämpel befriade handlingar.
Det låter svårligen förneka sig, att det i sjelfva verket icke är med billighet
öfverensstämmande, att en konkursmassa, förutom andra utgifter, äfven skall betungas
med den för stämpelpapper till utgående expeditioner. Då likväl det stämBih.
till R. St. Prof. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2
10 Bevillnings-Utskollels Betänkande N-o 4.
polpapper, som i sådant hänseende erfordras, om man undantager hvad som åtgår
till kallelsebref, icke är af någon betydenhet, särdeles i jemförelse med de dryga
kostnader i öfrigt, som för boets förvaltning m. m. drabba konkursmassan, synes
ifrågavarande framställning icke böra föranleda annat undanlag från den allmänna
regeln om utgående expeditioners stämpelbeläggning, än att kallelsebref i konkursmål
må vara från stämpel befriade. För en sådan förändring förefinnes dessutom
en giltig anledning i det förhållande, att i de stundom förekommande fall, då konkursbo
saknar alla tillgångar, Statsverket måste, i tillämpning af 126 § af nu
gällande konkurslag, godtgöra expeditionshafvanden kostnaden för det till kallelsebrefven
använda stämpelpapper; och torde således, i enlighet med bilagda förslag,
dylika kallelser böra intagas bland de i 7 §:s 1 mom, uppräk ade handlingar;
hvilket till bifall hemställes.
§ 8.
Till afhjelpande af den utaf Stats-kontoret och Kammar-rätten, uti ett den
6 Februari 1863 afgifvet utlåtande om ifrågasatt förändring i stämpelpapperets
form och beskaffenhet, m. m., omförmälda olägenhet att, i anseende dertill att
stämplar å högre värde än 100 R.dr icke vöre tillgängliga, stämplarne å en del
handlingar stundom uppginge till så stort antal, att de icke kunde handlingarna
biläggas, föreslogo Rikets sednast församlade Ständer följande stadgande: »Då stämpelafgift
för en handling på en gång skall utgöras med högre belopp än 300
R:dr må afgiften kunna erläggas i Stockholm genom insättning i föreskrifven ordning
uti räntekammaren och i landsorterna genom leverering till vederbörande
landtränteri.»
Efter Stats-konlorets och Kammar-rättens hörande och i öfverensstämmelse med
deras hemställan, blef emellertid berörda förslag vid utfärdandet of den nådiga
Kungörelsen om slämpeipappersafgiften i så måtto ändradt, att uttrycket: »ma afgiften
kunna erläggas» utbyttes mot »skall afgiften erläggas».
Detta stadgande, hvarmed uppenbarligen afsetts alt bereda någon nedsättning
i beloppet af stämpelpappers-provisionen, lärer emellertid vid tillämpningen visat
sig för allmänheten medföra väsendtliga olägenheter, och inom trenne Riks-Stånd
hafva motioner i ämnet blifvit väckta, alla ense derutinnan, att nuvarande stadgande
icke borde bibehållas, nemligen hos Ridderskapet och Adeln af Herr
Treffenberg, Curry, sorn (i motionen N:o 86) hemställt, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl Majrt i underdånighet anhålla om förändring af förevarande § till den
lydelse, Rikets Ständers förslag vid sistlidna riksdag innehöll; hos Borgare-Ståndet
(motionen N:o 47) af Herr A. M. Bolinder, att Rikets Ständer, som väl, af omtanke
för den enskildes beqvämlighet, ansett det böra tillåtas honom på ornförmälda
sätt verkställa en stampelafgiftsliqvid i landtränteriet, men ingalunda ifrågasatt
alt betunga honom med skyldighet dertill, då det kunde för honom medföra
!Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o i.
It
besvär, måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om ändring af berörda
stadgande och upplifvande af hvad i detta ämne var förut gällande; samt hos
Bonde-Ståndet (motionen N:o 260) af Riksdagsfullmägtigen L. M. Carlsson från
Stockholms län, hvilken alternativt föreslagit båda de nämnda ändringarna.
Til! stöd för dessa yrkanden har hufvudsakligen anförts, alt — i strid med
den åsigt, som vid sistlidna riksdag af Bevillnings-Utskottet uttalades och af Rikets
Ständer godkändes, då, vid behandling af väckt motion om domares befrielse
från stämpelpappers uppbörden, som i stället skulle öfvertagas af de vanliga uppbördsmännen,
samma motion förkastades hufvudsakligen på den grund, att deraf
föranledda resor till kronofogden skulle för den enskilde medföra ökadt besvär —•
genom ifrågavarande stadgande deremot den enskilde i vissa fall tvingades att
verkställa stämpelliqviden i länets residensstad, dit han merendels hade ännu längre
väg än till kronofogden; att för underdomaren, hvilken fortfarande hade redovisningen
och ansvaret för hela karteringen, numera, i fråga om de större
kartebeloppen, som gifvit honom någon provision, värd att nämna, ingenting annat
återstode än skyldigheten att dem redovisa medelst landtränteriets qvittenser, i
stället för de fordna verifikationskartorna; att det åtminstone icke förenklade kontrollen
å stämpelpappers-afgiften, att den för lika slag af handlingar skulle uppbäras
än af en embetsmyndighet, än af en annan, och redovisas än med kartor,
än med qvittenser; samt att stadgandet, utan motsvarande nytta, endast tillskyndade
besvär och kostnader.
På alla dessa skäl, hvilka synas Utskottet ådagalägga, att den ökade inkomst
ifrågavarande stadgande, genom minskning af stämpelpappers-provisionen, kan bereda
Statsverket, icke motsvarar de olägenheter, detsamma vid tillämpningen visat
sig för allmänheten medföra, tvekar Utskottet icke att, i enlighet med Herr Treffenbergs
förslag, hemställa, det
Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att ifrågavarande föreskrift måtte, i öfverensstämmelse
med den af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag gjorda
hemställan, erhålla den lydelse, bilagda förslag utvisar.
Stockholm den 16 Februari 1866.
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o å.
Reservationer:
l:o af Herr Lagerbjelke, B. J. S.: »Vid pröfning af Herr Fåhraei motion, i
hvad den afser yrkadt stadgande i 6 §, att bouppteckningsvärde å fastighet bör
vara lika med fastighetens sednaste taxeringsvärde, har Höglofliga Utskottet slädnät i
det beslut, alt berörda yrkande icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Mot detta beslut nödgas jag nedlägga min reservation, emedan derigenom
en betydligare beskattning blifvit grundad icke på jemlikhet utan på godtycke hos
personer, som de betalningsskyldige å landsbygden och för en del klasser i städerna
sjelfva ega till bouppteckningsman utvälja. Man kan med skäl befara, att
de samhällsmedlemmar, som mera fästa afseende å egendomsförvärf än å pligten
att samvetsgrannt utgöra deras utskyIder till Staten, skola veta att begagna sig af
detta beslut till sin fördel, på det allmännas bekostnad. Det har visserligen blifvit
anmärkt, att till följd af sista årens betydliga prisfall å egendomar, nuvarande taxeringsvärde,
åtminstone delvis, vore högre än verkliga värdet; men då detta taxeringsvärde
kan och bör undergå rättelse samma år, författningen om stämpelpappersafgiften
träder i verkställighet, synes denna betänklighet icke vara förtjent
af vidare afseende. Då sednaste riksdags Bevillnings -Utskott, såsom skäl till sitt af
Rikets HögloOiga Ständer gillade förslag om förändring i boupptecknings beläggande
med stämpladt papper progressivt från då gällande Vedels ända till 1 procent af
behållningen, anförde: »att det bör kunna antagas att till följd af det numera för—
»höjda taxeringsvärdet äfven en temligen låg procentberäkning för stämpeln å bo»uppteckningar
ej skall leda till minskning i den inkomst, som förut deraf tillflutit
»Statsverket», och derföre hemställde »att stämpel å bouppteckningar bestämmas till
»V4:dels procent af behållningen», — eger jag deraf ökadt skäl att instämma i
motionen; och åberopar såsom ytterligare stöd derför, att, enligt Utskottets eget
förslag til ifrågavarande författning, taxeringsvärdet i vissa fall skall tjena till grund
vid beläggning af stämpladt papper å köpe-, bytes- och gåfvobref, testamentariska
förordnanden m. m.; ett värde, som åsättes af utvald, samvetsgrann och opartisk
taxeringsnämnd, i enlighet med derför lagligen bestämda grunder, och hvari rättelse
kan vinnas hos pröfningskomité och öfriga myndigheter, och som ligger till
grund ej mindre för utgörande af åtskilliga afgifter till stat och kommun, än för
utöfvande af de vigtigaste politiska rättigheter.»
2:o af Kyrkoherden Wennerström: »Mot Höglofliga Utskottets beslut, att icke,
på grund af Herr Fåhraei motion, föreslå Rikets Ständer till införande i 6 § af
de nna förordning en bestämd föreskrift derom, att, vid bouppteckningar fastighet
alltid skall upptagas lill taxeringsvärdet, får jag vördsamt reservera mig. Långt
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 4.
13
ifrån att, enligt Utskottets antagande, en slik föreskrift, såsom redan in praxi allmänneligen
tillämpad, skulle vara öfverflödig, har det tvärtom under diskussionen
blifvit upplyst, att mångenstädes nedsättning eger rum och äfven vore af billighet
påkallad, emedan i anseende till på sednare tiden inträfladt prisfall, taxeringsvärdet
ofta öfverstiger egendomens verkliga värde. Denna sistnämnda omständighet vore
vissserligen behjertansvärd, om den icke måste betraktas såsom ett sällsynt undantagsförhållande,
hvilket lätt och snart kan och bör rättas vid de hvart tredje år
skeende omtaxeringarna. Och onekligt torde det väl vara, att det värde, som af
en samvetsgrann och opartisk taxeringsnämnd åsättes en egendom, är i allmänhet
vida tillförlitligare än det, som bestämmes af det subjektiva tycket hos en bouppteckningsförrättare,
hvilken antingen icke eger nödig sakkännedom eller, måhända
genom vänskaps- och slägtskapsband förenad med sterbhusdelegarne, fördenskull
lätteligen kan linnas benägen, att på sanningens och Statens bekostnad göra den
synliga behållningen i ett bo så obetydlig som möjligt.»
3:o af Riksdagsfullmägtigen C. Dahlgren från Elfsborgs län: »Emot Höglofliga
Utskottets äfven vid innevarande riksdag fattade beslut, att tillstyrka afslag å min
väckta motion om afskaffande a! all kartering å handlingar, som till domstolar och
öfriga embetsverk ingifvas eller derifrån utgå, får jag härmed vördsamligen afgifva
min reservation.
Utskottet har, enligt mitt förmenande, icke anfört fullt giltiga skäl för afslag
å min ofvannämnda motion, hvilken jag anser vara grundad på billighet och rättvisa,
ty det enda och hufvudsakliga skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt beslut om
afslag å motionen, eller att Staten icke kunde undvara den betydliga inkomst, som
tillskyndades densamma genom stämpelpappersbevillningen samt att en annan bevillningsgrund,
för den händelse stä npelpappersbevillningen borttoges, icke skulle
kunna, i densammas ställe, finnas för fyllande af Statens behof, anser jag för min
del icke vara fullt gällande.
Då man granskar den nu gällande stämpelpappers-förordningen, finner man att
den bevillning, densamma afser, drabbar ytterst ojemnt och hårdast den minst bemedlade,
hvilket för mig åtminstone synes vara ett giltigt skäl till densammas borttagande.
Förnekas kan väl icke att det ej ligger en icke så ringa orättvisa deri,
att nemligen t. ex. en fattig gäldenär, som icke kunnat å rätt tid tillfredsställa sin
fordringsegare, skall nödgas, utom lagsökningskostnaden, vidkännas äfven kostnaden
för det stämpelpapper, hvarmed skuldebrefvetm. m. bör beläggas, då det företes för domaren
eller exekutor, likaväl som det mången gång kan vara ganska kännbart för
den, som, efter kanske flera års träget arbete, slutligen erhåller en tjenst, att vara
nödsakad att, innan han kan komma i åtnjutande af de besagda tjenst tillkommande
löneförmåner, lösa sin fullmagt eller sitt förordnande, belagdt med ganska hög stämpelpappersafgift.
På detta sätt kommer ju löntagaren att få erlägga dubbel bevillning
för sin lön för hvarje gång han erhåller tjenst, enär han äfven får skatta för
u
Bevillnings-Utskottets Betänkande N.o 4.
densamma enligt Bevillningsstadgans 2:dra artikel. Samma förhållande är det äfven
med karteringen af bouppteckningar, hvilka skola förses med ett ej obetydligt stämpelpappersbelopp,
på samma gång för egendomen dessutom skall erläggas inkomstbevillning
efter 2:dra Art. Bevillningsförordningen, hvilket borde vara nog, helst ett
inträffadt dödsfall för sin del kan vara en ofta nog kännbar förlust för en familj,
utan att behöfva vara föremål för beskattning.
Har åter en person gjort sig så förtjent af det allmänna, att han anses böra
komma i åtnjutande af yttre utmärkelser, t. ex. att upphöjas i adeligt stånd eller
erhålla fullraagt på en högre karakter, än den han innehar, m. m., måste hail för
dessa utmärkelser erlägga en hög stämpelafgift, som kan vara tryckande nog, då
den ifrågavarande personen kanske aldrig hvarken önskat sig eller begärt en dylik
utmärkelse, hvilken, långt ifrån att tillskynda honom en inkomst, fastmer förskaffar
honom en dryg utgift, som, hvad karaktersfulimagter angår, återkommer årligen,
alldenstund desamma, enligt Bevillningsförordningens 3:dje artikel, äro underkastade
bevillning. Häraf synes, huru föga rättvis och jemnt fördelad bevillningen genom
stämpelpapper är, då densamma i detta liksom i många andra fall är personel och
ej utgår i förhållande till förmögenheten.
Vidkommande stämpelafgiften för köpe-, bytes- och gåfvobref å fastigheter och
fartyg äfvensom kontrakter, så ligger äfven i denna stämpelbevillning en dubbel
beskattning, enär dessa fastigheter och fartyg, såväl i den ena som andra innehafvarens
ego äro bevillning underkastade.
Slutligen torde jemväl böra tagas i betraktande det besvär, som uppbörden af
och kontrollen öfver den jemförelsevis ringa inkomsten genom stämpelpappers—bevill -  ningen alltid funnits medföra.
Hvad åter angår Utskottets påstående att annan utväg skulle saknas för fyllandet
af de statsinkomster, hvilka härflyta från stämpelpappersbevillningen, så synes
mig denna utväg kunna finnas, om i stället allmänna bevillningen ökades, hvilken
bevillning onekligen är rättvisare fördelad.
Af alla dessa skäl och de flera, som kunde vara att anföra, nödgas jag reservera
mig emot Höglodiga Utskottets beslut att tillstyrka alslag å min ifrågavarande
motion.»
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N;o 4.
IS
Förslag
till
författning-, angående stämpelpappersafgiften samt hvad
vid kontrollen och uppbörden deraf bör iakttagas.
§ *•
Allmänt stadgande.
S 2.
Oin olika slag af stämpelpappcr.
Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:
a) hela ark å 25 och 50 öre;
b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50,
60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 15, 25, 50, 75 och
100 R:dr; samt
c) vexelstämplar å 1 R:dr.
Dessutom må stämpling af vexelblankelter, som äro skrifna eller tryckta på
stämpladt papper, jemväl kunna ega rum i den ordning 9 § föreskrifver.
§ 3-
Om stämpel å Fulluiagter, Konstitntorialcr, Förordnanden och Afsked, af
Kongl. Majit meddelade.
Följande handlingar förses vid utfärdandet med stämpel lill här utsatta belopp:
När någon, som förut varit eller är i Kronans eller annan offentlig tjenst,
tillägges högre namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, förses den full
-
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o i.
magt eller det öppna bref, sora utfärdas, med stämpel till belopp, motsvarande lä
procent af den lön, som åtföljer dylik eller dermed jemförlig tjenst; hvarvid iakttages,
hvad särskildt beträffar militärstaterna, att beräkningen alltid sker efter Skånska
infanteri-regementenas normalstat.
Fullmagt, Öppet bref eller Resolution på karakter för den, som ej förut varit
i Kronans tjenst, förses med stämpel till ett belopp af 6ä procent af löneinkomsten
för dylik eller i värdighet motsvarande tjenst.
§ *•
Om stämpel å Fullmagter, Konstitutorialer, Förordnanden och Afsked från
rikets embetsverk och andra offentliga myndigheter.
Nedannämnda utgående expeditioner förses roed stämpel, på sätt här nedan
stadgas:
Fullmagter, Konstitutorialer, Förordnanden, Antagningsbevis och Protokollsutdrag,
hvarigenom embeten, tjenster eller beställningar med verklig lön tillsättas af
Chefer eller Embetsverk, af hvad namn de vara må, som dertill äro af Kongl. Maj:t
bemyndigade, äfvensom af Styrelserna öfver Rikets Ständers Bank och Riksgäldskontor
med deras aldelningar, städernes Magistrater och de flere, hvilka ega att till
offentliga sysslor utnämna, skola förses med stämpel till belopp af ä procent, beräknade
å hela lönen, då den utnämnde första gången tillträder befattning med
lön, men vid befordringar till högre lön blott å skilnaden emellan förra lönen och
den, som erhålles. Åtföljes tjensten af extra ordinarie inkomst eller sportler af
ständig egenskap, skola äfven dessa ingå uti löneberäkningen. I detta fall, eller
då lönen är underkastad förändring, beräknas stämpeln efter medeltalet af de sista
fem års, tjensten åtföljande, löneförmåner, för hvilka det, på sätt i 8 § mom. 14
omförmäles, kan styrkas att bevillning efter 2:dra artikeln blifvit eilagd.
För följande personer, SOHI cj hafva ständig lön, förses fullmagten, konst itu—
torialet eller antagningsbeviset med stämpel efter enahanda grund, som den för
civile (mbets- och tjenstemän förut stadgade, dock icke under nedanstående belopp,
nemligen för:
Hofrätts-kommissarier
8 R:dr
Notarii Public!:
i Stockholm och Göteborg
24 »
i de öfriga städerna
6 »
Skepps
-
Bevillnings-Ulskottets Betänkande N:o 4. 17
Skeppsklarerare:
i Stockholm och Göteborg
SO R:dr
i de öfriga städerna  13 »
Sockenskrifvare
1 »
Stadsmäklare:
i Stockholm och Göteborg
ISO »
i de öfriga städerna .f  40 »
Fullmakt, Öppet bref eller Resolution, hvarigenom någon tillägges titel eller
namn, heder och värdighet af embete eller tjenst, förses med stämpel enligt de
grunder, som för lika fall här ofvan i § 3 äro stadgade.
§ 5.
Om stämpel dels å Domar, Utslag, Resolutioner och andra dylika handlingar,
som utfärdas af Domstolar, Embetsverk och Myndigheter, dels till handlingar,
som dit inleinnas eller derstädes företes.
Domstolar, Embetsverk och Myndigheter indelas i afseende på den stämpel,
som till omförmälda handlingar erfordras, uti följande tre afdelningar:
Första Afdelningen.
Ölverståthållare-Embetet; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och till Landtstaten
hörande tjenstemän; Öfver-Intendents-Embetet; General-Landtmäteri-Kontoret;
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader; Styrelserne för Statens jernvägar;
Chefs-embetena samt civile tjenstemän vid arméen och flottan; Guvernörs-embetet
vid Krigs-Akademien; Konsistorierna; Rektors-embeten och Fakulteter vid Universiteten;
Teknologiska Institutet; Tulldistrikts-Chefsembeten ; samtlige Underdomstolar;
Bergshauptmän och Bergmästare; Magistrater och andra Styrelser samt öfriga Verk
och Myndigheter i städer och köpingar; Sjömanshus,
Alla handlingar, som icke i 3:dje, 4:de och 6:te §§ finnas omförmälda, skola,
då de från förenämnda Verk och Myndigheter utgifvas eller dit inlemnas, vara försedda
med stämpel, beräknad sålunda:
Biti. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft
18
Bevilinings-Utskottels Betänkande N:o 4.
lista Af-
2:dra Af-
3:die
Af-
delningen.
delningen.
delningen.
Handlingar, som utgifvas:
Ridr
öre.
Ridt
öre.
R:dr
öre.
Kongl. Maj:ts Domar, Utslag och Resolutioner
i hvarjehanda mål och ärenden beläggas med stäm-  pel till belopp af:
för första arket
15
för hvart och ett af de öfriga arken
—
2
—
Lejde- och Pardons-bref
—
—
6
—
Stämningar, Konstitutorialer och Förordnanden,
för hvarje ark
25
—
50
2
Domar, Utslag och Resolutioner för hvarje ark ...
25
—.
50
—
Alia andra utgående handlingar, äfvensom afskrifter,
för hvarje ark
25
—
50
—
50
§ 6-
Om stämpel till åtskilliga skrifter och handlingar, som dermed skola förses,
utan förändring af beloppet, hvar helst de företes eller utgifvas.
Följande handlingar förses med stämpel till nedanstående belopp:
Kontrakten
Arrende- och andra koutrakter, angående egendomar, hus, rum, bodar, källare,
tomter och trädgårdar, så på landet som i städerna, samt åkrar, ängar, beteshagar,
qvarnar och sågar m, m., ehvad de äro pä landet belägna eller städerna tillhöriga,
skola, utan afseende ä det sätt, hvarpå de finnas upprättade, jemväl om de
blifvit för vederbörande embetsverk och genom deröfver meddeladt protokollsutdrag
afslutade, förses med stämpel till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr, beräknad, då
inteckning på grund af dem sökes, efter den arrendesumma, hyra eller afgäld, som
för e,tt år i penningar eller penningars värde utgöres, och för kortare tid i förhållande
derefter; samt, då de lör fordrans utbekommande vid domstol eller hos
exekutor företes, efter den summa, hvarför betalning sökes.
Till aila arrendekoutrakter och afhandlingar, utan viss summa, skall, efter
ofvanstående grund, stämpel anskaffas till det belopp, hvartill deri betingade persedlar
eller förmåner kunna skattas, enligt sednast fastställda markegångspris; och
skulle samma kontrakt innehålla bestämmelser, rörande persedlar eller förmåner,
hvilka icke finnas i markegängstaxan uppförda eller blifvit i kontraktet visst värde
i penningar åsätta, ökas stämpeln i afseende derå med 40 öre.
Bevillnmgs-Utskottets Betänkande N:o 4.
19
För kontrakter, som å landet upprättas mellan jordegare och torpare eller
andra personer om jord, dervid städja erlägges, beräknas stämpeln sålunda, att 5
procent al' städjan jemte värdet af de ärliga prestationerna, der sådana äro förbehållna,
sammanläggas och på den summa, som härigenom uppstår, beräknas stämpel
till 25 öre för hvarje fulla 100 R:dr.
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref samt Testamentariska Förordnanden om fast egendom
å landet och i städerna, bruk och manufakturverk, smiden och smidesrättigheter,
frälseräntor, fabriker eller andra inrättningar, med hvad mera, som under
eganderätt löryttras och vid domstolarne uppbjudes, beläggas med stämpel till belopp
af 60 öre för hvarje fulla 100 R:dr af värdet, beräknadt, för bytes- och
gåfvobref samt testamentariska förordnanden, elter nästföregående årets taxeringsvärde,
samt för köpebref, efter köpeskillingen, när denna är bestämd endast i penningar.
men elter sistberörda taxeringsvärde, i den händelse, att uti köpebreivet
vissa förmåner eller tjenstbarheter äro för längre eller kortare tid säljaren eller
hans rättsionehalvare förbehållna och den derjemte uti penningar bestämda köpeskilling
icke öfverstiger fastighetens taxeringsvärde; hvaremot, om den kontanta
köpeskillingen öfverstiger detta värde, densamma kommer att tjena till grund för
beräkningen af stämpelns belopp.
i det sålunda bestämda ätämpelbeloppet äro per mille- samt de fordna till—
och alträdesafgifterna inbegripna.
Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref eller Testamentariskt Förordnande, förr
än uppbud skett, å annan man transporteradt eller öfverlåtet, belägges — — —-
Skuldebref al alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar
och enskilda assignationer, de må innehalvas af enskilda personer eiler publika
verk, böra, då de för domaren eller exekutor uppvisas, förses med stämpel till 25
öre för hvarje fulla 100 R:dr al det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning
sökes; dock äro dessa handlingar från stämpel fria när de i konkurs bevakas.
Testamentariska Förordnanden om fast egendom; se Köpebref.
Tillståndsbevis till handels idkande, utan burskap  8 R:dr
Tillståndsbevis till anläggande af bergverk, manufakturier, sågar, pappers-
och andra bruk
15 »
§ 7.
Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5 och 6 intagna stadganden.
t:o. Frän all stämpel befrias:
Akademierna i alla dem rörande ansökningar och aktioner;
20
BeviUnings-Utskotlets Betännkande N:o 4.
Aktioner, Fiskalisk»;
— rörande Akademier, Gymnasier. Hushållningssällskapet Kyrkor, Skolor och
Hospitaler, Fattigvårdsinrättningar, Pensionskassor och alla andra fromma stiftelser
samt Akademihemman;
Antagningsbevis, Förordnanden och Protokolls-utdrag för städernas samt kvrkooch
skolbetjente. när lönen pä stat icke uppgår till 20 lt:dr;
Justitie-Ombudsmannen, Rikets Ständers; alla skrifter och handlingar, som
antingen dit ingifvas eller ock derifrån utgå i ärenden, som tillhöra dessa embetens
åtgärder;
Kallelsebref i konkursmål;
Karaktcrsbyggnadcr å militieboställen, kontrakter derom;
Köpe-, Bytes- och Gåfvobref samt Testament ar iska Förordnanden å egendom
af mindre värde än 100 R:dr;
Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar
eller enskilda assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning
sökes, ej uppgår till 100 R:dr; äfvensom när dessa handlingar i konkurs
bevakas;
Stiftelser, fromma;
Städernas betjente; se Antagningsbevis;
Suildhetsbcvis, sorn i följd af Svenska Karantäns-författningarne ullardas;
Snppliker, sorn i Konungens egna händer aflemnas;
Testamentariska Förordnanden, såvida de ej angå fast egendom och för uppbuds
vinnande företes;
§ B.
Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.
6:o. Då stämpelafgift för en handling på en gång skall utgöras med högre
belopp än 500 R:dr, må afgiften kunna erläggas i Stockholm genom insättning i
föreskrifven ordning uti Räntekammaren och i landsorterna genom leverering till
vederbörande Landtränteri; börande det qvitterade reversalet, som, utom uppgift
å den erlagda summan, alltid bör innefatta upplysning om ändamålet med den
skedda levereringen, aflemnas till den, som å Rättens vägnar den ifrågavarande
handlingen emottaga bör, hvilken, efter det han, å embetets vägnar, på den handling,
hvarför stämpelafgift sålunda blifvit erlagd, tecknat bevis, när detta skett och
Bevillnings-Ulskuttets Betänkande N'o 4.
21
af hvem qvitto derå utfärdats, liar att foga berörda qvitto vid de renoverade protokoll,
som till vederbörande Hofrätt skola insändas.
9:o Å Köpe-, Bytes- och Gåfvobref samt Testamenlariska Förordnanden
rörande fast egendom på landet och i städerna, som vid underdomslolarne i ändamål
af lagfart företes, äfvensom å fastebref, hvilka derifrån utfärdas, skuldebref
och andra handlingar, som i nämnde domstolais inteckningsprotokoller intagas
samt bouppteckningar, äktenskapsförord, morgongSfvobref och om lösören afslutade
köpeafhandlingar, hvilka till samma domstolar ingifvos, skola begagnas beläggnings—
stämplar, så inrättade, att, då de inidtöfver afklippas, så \ä] den ena som den
andra delen innefattar fullständiga värde- och årtalsstämplar.
§ 9-  Anskaffning och försändning af stämpelpapper.
§ 10.
Försäljning af stämpclpapper.
§ H
Försäljningsprovision.
§ 12.
Utbyte af tnakuleradt stänipclpapper.
§ 13.
Fppbörd och redovisning af stämpelpappers-inedlen.
§ 14
Allmän tillsyn å författningens efterlefnad.
liih. till li. Sr. Pral 1865 & 1*66. 5 Sami. 1 Afd. 3 Haft.
22
Bevillnings-VtskuUels Betänkande N:u 4.
§ 15.
Domstol i mål rörande stämpelpapper.
S *6
Ansvar för öfverträdelse af denna författning.
§ 17.
Örn fördelning af böter och om åklagares rätt till desamma.
Denna författning skall lända till efterrättelse från nästkommande års början
till slutet af det år, under hvars lopp ny stärnpelpappersbevillning varder af Riksdagen
fastställd.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J O H. BECKMAN, 1866.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.
1
\:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. dea 26 Febr. 1866, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående kur husarf giftens utgörande.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sednaste riksdag fattade beslut,
har Kongl. Maj:t, genom nådig Kungörelse den 13 Mars 1863, förordnat, bland annat,
att till den veneriska smittans hämmande skulle årligen från och med 1864 till
och med det år, hvarmed innevarande statsregleringsperiod afslutas, af enhvar, som
erlade mantalspenningar, utgöras äfven en kurhusafgift, för Stockholm med högst
femtio och minst tre öre, samt inom öfriga delar af riket med högst tjugufem och
minst tre öre, lika för alla betalande inom hvarje kurhusdistrikt, efter dess behof;
att afgiften skulle af vederbörande inom distriktet bestämmas antingen till något af
nämnda belopp eller deremellan, men endast vid särdeles tvingande omständigheter
till det högsta fastställas; att denna afgift skulle utgå och redovisas inom hvarje
kurhusdistrikt särskildt, alldeles skiljd från hospitalens och lasarettens fonder och
räkenskaper; samt att de genom berörda afgift inflytande medel skulle i första
rummet ovilkorligen begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse, på ett eller
flera ställen inom länet inrättade kurhus-anstalter och allenast hvad af nämnda medel
icke vore för veneriska smittans hämmande erforderligt derefter få användas för
allmänua helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande af lasarettens
utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen, som fordrade kirurgisk
behandling.
Och sedan Kongl. Sundhets-kollegium, uti skrifvelse den 20 Juli sistlidet år
— under anförande att vid de sjukvårdsinrättningar, som med denna afgift underhållas,
de, enligt sammandrag af inkomna revisionsberättelser från samtliga länen öfver
lasarettens och kurhusens inkomster och utgifter år 1862, under samma år influtna
kurhusmedel utgjort 409,575 R:dr 4 öre och öfriga inkomster 180,362 R:dr 20
öre, eller tillsammans 589,937 R:dr 24 öre, men utgifterna uppgått till 516,932 R:dr
80 öre — i underdånighet hemställt, att då deraf vore uppenbart, att nämnda in
-
Bih. till ti. St. Brot. 1865 dt 1866. 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
1
2 Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.
rättningar utan kurhusafgiften icke kunde ega bestånd, Kongl. Maj:t måtte till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om samma afgifts fortfarande utbetalning;
så har, med afseende å hvad sålunda förekommit, Kongl. Majit uti nådig Proposition
till Rikets Ständer af den 29 December nästlidet år, hvilken blifvit till
Bevillnings-Utskottet remitterad, föreslagit, att ifrågavarande kurhusafgift må jemväl
under år 1867 utgå på sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid
sistförfluten riksdag bestämda och i enlighet dermed af Kongl. Majit genom ofvanomförmälda
nådiga Kungörelse påbjudna.
Då,enligt hvad Kongl. Sundhetskollegium upplyst, kurhusafgiften fortfarande är
afbehofvet påkallad samt sådan afgift ända från början af år 1859 utgått med enahanda
belopp, som nu blifvit af Kongl. Majit i nåder föreslagna, får Utskottet, hvilket
icke funnit någon anledning till förändring härutinnan vara för handen, hemställa,
att jemväl för år 1867 en kurhusafgift må beviljas, att utgå på
sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistförfluten
riksdag bestämda och i enlighet dermed genom Kongl.
Kungörelsen den 13 Mars 1863 påbjudna.
Stockholm den 26 Februari 1866.
H:o 6.
Ank. till Exp.-TJtek. den 1 Mare !866. kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om nedsättning af
dels det enkla brefportot, dels af giften för sluten rekommendation,
, rn. rn.
I detta ämne hafva motioner blifvit väckta hos Ridderskapet och Adeln (motionen
Nio 7) af Herr Liljenstolpe, Axel Fredrik, samt inom Bonde-Ståndet (motionen
Nio 1311 af Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson från Elfsborgs län, af hvilka den
förstnämnde yrkat nedsättning af det enkla portot för inrikes bref från 12 till 10 öre, af
rekommendationsafgiften vid sluten rekommendation från 35 till 20 öre, samt af vigten
för bref, som befordras mot enkelt porto, “från 4 till 3 ort“, äfvensom upphörande af brefs
Bevillmngs-Utskcttéts Betänkande N:o (i.
8
registrering, och Johannes Andersson föreslagit nedsättning af det enkla brefportot
likaledes till 10 öre, men af rekommendationsafgiften till 25 öre.
Till stöd för sitt berörda yrkande har Johannes Andersson anfört, att då
Postverkets inkomster, som år 1860 utgjorde 1,400,000 R:dr, numera uppginge till
2,000,000 R;dr, hvilket gynnsamma förhållande ansåges hafva uppkommit i följd af
nuvarande industriela företagsamhet och behof af en mångfaldigare korrespondens,
det syntes vara i sin ordning att, medelst nedsättning i nuvarande postporto, underlätta
isynnerhet de mindre bemedlades brefvexling; hvarjemte båda motionärerne
ansett den föreslagna nedsättningen komma att medföra en betydlig tillökning i brefantalet.
Beträffande nu först yrkandet om det enkla brefportots nedsättning till 10
öre, så har Utskottet, ehuru denna fråga vid de trenne sednaste riksdagarne varit
föremål för Rikets Ständers pröfning utan att då föranleda till någon åtgärd, likväl
ansett samma fråga förtjena att äfven nu tagas i noggrannt öfvervägande, hvarföre
Utskottet från Kongl. Postverket förskaffat sig de upplysningar, hvilka vid bedömandet
af förslagets utförbarhet ansetts erforderliga.
Utskottet har deraf inhemtat, att portoinkomsten för inrikes bref, som uppgått
år 1863 till nära 1,007,000 R:dr och år 1864 till omkring 1,081,000 för år 1865
beräknats till omkring 1,150,000 R:dr, äfvensom att antalet inrikes bref, som utgjort
år 1863 omkring 6,938,000 och i enkla portosatser omkring 8,389,000 samt år 1864
omkring 7,665,000 och i enkla portosatser omkring 9,009,000, för år 1865 beräknats
stiga till omkring 8,131,000 och i enkla portosatser omkring 9,583,000.
Antages denna uppbörd, med nuvarande porto, uppgå till 1,200,000 R:dr,
motsvarande 10 millioner enkla portosatser, så skulle en nedsättning af enkla portot
till 10 öre antingen föranleda en minskning af 200,000 R:dr årligen i Postverkets inkomster,
under förutsättning nemligen att ingen väsendtlig förändring i antalet afsända
bref komme att ega rum, eller ock borde, om ingen förlust skulle drabba
Postverket, brefantalet ökas med 2 millioner enkla portosatser. Då likväl tillökningen
i brefantalet, såsom egande sin hufvudsakliga grund i lättade och utvidgade
postkommunikationer, ökad skrifkunnighet, lifligare affärsverksamhet, med flera orsaker,
icke torde kunna i så hög grad befordras genom den föreslagna nedsättningen
i portot, skulle otvifvelaktigt en sådan nedsättning, särdeles under de första
åren, tillskynda Postverket en icke ringa minskning uti inkomster, hvilket för närvarande
icke lärer böra ifrågasättas. Genom de betydliga omkostnader, som blifvit en
följd af utvidgade och förbättrade postkommunikationer, såsom inköp af nya ångfartyg
och poståkdon, nybyggnader och större reparationer af posthus m. m., hafva
nemligen under såväl år 1863 som 1864 Postverkets sammanlagda utgifter öfverstigit inkomsterna
och bristen måst fyllas af föregående årens besparingar. År 1863 uppgingo
sålunda inkomsterna till omkring 2,129,000 R:dr, men utgifterna till omkring 2,354,000
R:dr, och år 1864 belöpte sig inkomsterna till omkring 2,279,000 R:dr, men utgifterna
till omkring 2,492,000 R:dr. Då Utskottet anser det i främsta rummet vara
af vigt, att Postverket må blifva i tillfälle att utan Statens särskilda betungande fortgå
i en tidsenlig utveckling af sin verksamhet, föranlåtes Utskottet, ehuru en portonedsättning
för framtiden synes särdeles önskvärd, hemställa,
att den föreslagna nedsättningen af det enkla brefportot till
10 öre för närvarande icke må af Rikets Ständer bifallas.
Vidkommande derefter afgiften för sluten rekommendation, nu bestämd till 35
öre, så synes dels denna afgift vara i och för sig väl hög, isynnerhet vid betraktande
deraf att, sedan postbefordringen numera till stor del sker på jernväg eller
4
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.
med postdiligenser, förluster genom poströfverier antagligen komma att väsendtligen
minskas, dels med allt skäl kunna antagas, att en nedsättning uti ifrågavarande afgift
skulle hafva till följd en betydlig tillökning i antalet af rekommenderade bref,
enär i sådan händelse troligen mången skulle under sluten rekommendation afsända
mindre penningebelopp, postremissvexlar, vigtigare handlingar och dylikt, som för
närvarande icke under denna form befordras. På grund häraf och då i allt fall en
nedsättning i denna afgift icke lärer komma att medföra någon kännbar minskning i
Postverkets inkomster, har Utskottet ansett samma afgift kunna lämpligen bestämmas
till 24 öre, motsvarande två enkla portosatser; och får Utskottet således till Rikets
Ständer hemställa,
att rekommendationsafgiften vid sluten rekommendation må nedsättas
från 35 till 24 öre.
I fråga om registrering af bref har Herr Liljenstolpe anfört, att sådan förefölle
motionären nästan origtig, emedan någon garanti för afsändaren, att brefvet säkrare
framkomme, icke derigenom bereddes, utan registreringen tvärtom lockade till brott,
enär hvem som helst finge uttaga ett dylikt bref och namnteckningen på kartan
syntes tillkännagifva, att brefvet möjligen innehölle penningar, fastän till mindre belopp,
än att man ansett det böra rekommenderas, eller och annat af värde.
Då likväl stadgandet angående registrering af bref endast medför en rättighet
för den brefafsändare, som önskar deraf sig begagna, har Utskottet icke funnit något
skäl till förändring häruti, om ock registreringsåtgärden, i händelse den af Utskottet
föreslagna nedsättning i rekommendationsafgiften vinner Rikets Ständers bifall,
framdeles än mindre ofta än förut kommer att anlitas; och hemställer derföre
Utskottet,
att Herr Liljenstolpes berörda förslag icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Hvad slutligen angår den af Herr Liljenstolpe jemväl föreslagna minskningen af
den enkla brefvigten från 4 till 3 ort, torde Utskottet allenast behöfva erinra derom,
att, sedan Kongl. Maj:t uti nådig Proposition den 27 Oktober 1859 till Rikets då
församlade Ständer föreslagit, bland annat, att från och med år 1863, då den nya
vigtberäkningen blifvit till allmänt begagnande anbefalld, den enkla brefvigten för
inrikes bref måtte bestämmas till 3 ort, sålunda att bref, vägande till och med 3
ort, underkastades enkelt porto, Rikets Ständer, jemlikt underdånig skrifvelse den 9
Juni 1860, bifallit hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit med den förändring, att bref,
som i vigt öfverstege 3, men ej uppginge till fullt 4 ort, finge befordras mot enkelt
porto, hvilket äfven blifvit, genom ännu gällande Kongl. Kungörelsen den 12 Juli
sistnämnda år stadgadt; och då härtill kommer, att motionären sjelf ställt minskningen
i brefvigt i sammanhang med den af honom föreslagna nedsättningen i enkelt
brefporto, hvilket sednare yrkande Utskottet icke ansett sig böra tillstyrka, får Utskottet
hemställa,
att Herr Liljenstolpes yrkande om minskning i den enkla brefvigten
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 26 Februari 1866.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
5
Reservation:
af Herr M. Lindstedt: »Emot Utskottets beslut att nedsätta afgilten för slutna rekommenderade
bref från 35 till 24 öre, reserverar jag mig.
Antalet slutna rekommenderade bref, som nästlidet år befordrades emellan
endast inrikes orter, utgjorde det betydliga antalet af 447,138 st. Genom nedsättning
af 11 öre i afgift för dylikt antal bref skulle Kongl. Postverket få vidkännas
en förlust af 49,185 R:dr, hvartill må läggas förlusten af enahanda nedsättning på de
utrikes rekommenderade brefven. För att återvinna hvad som sålunda förloras, erfordras
en så högst betydlig årlig tillökning i rekommenderade brefvens antal, att
den aldrig ernås. Skulle möjligen antalet bref något ökas genom den lägre afgiften,
så blifver det dock så ringa, att Postverkets förlust blifver alltför kännbar; ty man
kan antaga såsom säkert, att den som anser 35 öre vara för stor summa att utgifva
för att bereda sig säkerhet för sin postförsändelse, hail anser också en uppoffring
af 24 öre för stor i detta fall.
Då Kongl. Postverket med den största beredvillighet söker att uppfylla alla
anspråk om postbefordringens utvidgande och då alla dessa anordningar medtaga
högst betydliga kostnader, som på sednare tider än ytterligare ökats genom anskaffande
at postångfartyg, diligenser m. m., hvilka alla utgifter icke kunnat bestridas utan
att Postverkets reservfond måst anlitas, så är det en särdeles illa vald tid att nu
beröfva Postverket en så högst betydlig inkomst, som den ifrågavarande. Följden
häraf måste blifva att Kongl. Poststyrelsen nödgas, antingen att upphöra med förbättringarne
i postbefordringsväsendet eller ock begära statsbidrag för deras fort
sättande.
Af dessa skäl anhåller jag att Rikets Höglofliga Ständer, med ogillande af
Utskottets förslag härutinnan, behagade besluta,
att rekommendationsafgiften för slutna rekommenderade bref
bibehålles vid dess nuvarande belopp, 35 öre.
Bilt. till B. St. Brot. 1865 <£' 7866. 5 Sami. 1 Afd. 4 Haft. 2
Stockholm, tryckt hos R. Nisbeth, 1866-
Bevillning*- Utskottets Betänkande JS 7.
i
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion örn upphörande af den för
de Kongl, personerne och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet
och restitution af de utaf dem erlagda tulla fgifter.
1 en hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln vackt motion (N:o 82) har Herr
Dalman, W. F., under förmälan, hurusom, enligt hvad allmänt veterligt vore,
den tullfrihet eller reklam ationsrätt af till riket införda varor, som för närvarande
är medgifven ej mindre de höga Kongl, personerne än härvarande utrikes sändebud,
föranledt och, i följd af saknade och alltid med både svårigheter och obehag
förenade kontroller, lätt kunde fortfarande föranleda missbruk, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte besluta upphörande af ofvanberörda tullfrihet och att i
stället de tullafgifter, som af de Kongl, personerne och utrikes diplomater komme
att erläggas, måtte, efter i behörig ordning afgifvande räkningar, till vederbörande
restitueras.
Genom särskilda nådiga Skrifvelser af den 2 December 1824 har Kongl.
Majit gifvit General-tullstyrelsen tillkänna, att Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer i sammanhang med deras vid 1823 års riksdag vidtagna
reglering af tullinkomsterna i underdånighet hemställt och i likhet med hvad förr
varit öfligt, funnit skäligt förordna att ej mindre varor, hvilka för Kongl. Majits
h dhållningsbehof och för de öfriga Kongl, 'hofven från utrikes ort införskrifvas,
skola vara från tull befriade, än ock att alla främmande Makters hos Kongl.
Majit ackrediterade beskickningar skola åtnjuta tullfrihet så väl för de husgerådssaker
och andra varor, tillåtna eller förbudna, de vid sin hitkomst medbringa,
som ock för dem, hvilka för deras räkning och behof sedermera inkomma. Och
har, för tillgodonjutandet af sådan tullfrihet, blifvit föreskrifvet: i afseende å
Bih. till JR. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 5 Hä/t.
2
B evillnings-Utskottets Betänkande Jts 7.
de för de Kongl, hofvens räkning införskrifva utländska varor, att desamma
skola vara till Kongl. Riksmarskalks-embetet adresserade, hvilket embete det
tillkommer att för alla Kongl, hofven på sådana varor afgifva reklamationer, som
genom Kongl. Finans-departementet i underdånighet böra anmälas och af Kongl.
Maj:t pröfvas, samt att nämnda varor ej skola utlemnas, förr än Kongl. Majit nådig
befallning derom till General-tullstyrelsen aflåtit; äfvensom i afseende å de för
utländska sändebuds räkning inkommande varor, att desamma böra vara till
Ministern eller Chargé d’affairen adresserade och af honom skriftligen hos Herr
Stats-ministern för Utrikes-ärendena reklameras; samt att de skola vid ankomsten
af Tullkammaren uti tullspecialen upptagas och tullen för hvar och en efter behöriga
värden debiteras, hvarefter densamma, sedan egenhändigt bevis öfver varornas
emottagande blifvit aflemnadt af den Minister eller Chargé d’afläires, till
hvilken de äro adresserade, i räkenskapen afskrifves; börande derjemte Generaltullstyrelsen
för hvarje qvartal till Kongl. Majit insända en summarisk uppgift
öfver de varor, som blifvit af hvarje hos Kongl. Majit ackrediteradt främmande
sändebud reklamerade.
Då nödiga kontrollstadganden i det af motionären antydda syfte sålunda
icke, på sätt af honom blifvit anfördt, saknas, och erfarenheten icke heller bekräftat
hans uppgift, att dessa föreskrifter ledt till svårigheter i tillämpningen,
utan desamma synas Utskottet vara uti ifrågavarande hänseenden ändamålsenliga,
får Utskottet vördsamt hemställa,
att Herr Dalmans motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 Mars 1866.
Stockholm, K. A. Lindström, 1866.
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
1
X:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 April 1866, kl. 3 e. ra.
Betänkande, angående tullbevillningen.
Uti Rikets Ständers under den 4 November 1863 aflåtna underdåniga skrifvelse
angående den af dem vid dåvarande riksdag verkställda reglering af tullbevillningen,
hafva Rikets Ständer, under förmälan att de ansett tulltaxan vara i behof af förbättringar
i flera andra delar än hvari sådana då kunnat beredas, anhållit, att, enär en mera
djupgående granskning af författningen, för att icke gå miste om den öfverensstämmelse
emellan dess särskilda delar, som i all lagstiftning vore af nöden, förutsatte mångfaldiga
detaljutredningar, för hvilkas åstadkommande Rikets Ständer saknade tillfälle, Kongl.
Maj:t måtte, efter föregången utredning af sakkunnige män, täckas till Rikets näst sammanträdande
Ständer i nåder aflemna förslag till ny tulltaxa, deruti, med iakttagande af
erforderlig enkelhet och konseqvens i afseende på uppställningen, införselstullarne för de
fabrikater, som utgöra föremål för inhemsk industri, måtte föreslås till sådana belopp,
att de å ena sidan icke kunde lemna den Svenske producenten tillfälle att skörda oskälig
vinst på öfrige medborgares bekostnad, men å den andra gjorde det för honom möjligt,
att med användande af omtanka och flit fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande,
i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt lottade länders industriidkare;
äfvensom att, då hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt om förändradt förtullningssätt
af artikeln Bränvin, så att denna vara blefve vid införtullning uppmätt och profvad enligt
samma grunder och på samma sätt, som för den inhemska tillverkningen deraf är
stadgadt, Kongl. Majit täcktes jemväl i nåder meddela föreskrift, att i sammanhang med
utarbetandet af nytt tulltaxeförslag borde tillses, huruvida en sådan förändring i då för
bränvius införtullning gällande förfaringssätt lämpligen måtte kunna vidtagas.
Genom en under den 26 Februari innevarande år till Utskottets Ordförande aflåten
skrifvelse har Herr t. f. Chefen för Kongl. Finans-departementet, med tillkännagivande
Bilt. till II. St. Brot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 A/d. 6 Haft. 1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYi 8.
att Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af ett den 22 Juli nästlidna år 1865 utaf
särskilda af Kongl. Maj:t, med anledning af Rikets Ständers nyssberörda underdåniga
begäran, den 6 November 1863 i nåder tillförordnade komiterade afgifvet betänkande
med förslag till ny tulltaxa, jemte underdånigt utlåtande deröfver af Kongl. Maj:ts och
Rikets Kommers-kollegium, samt Kongl. General-tullstyrelsen, funnit Sig, med afseende
på den långt framskridna tiden för detta riksmöte, icke böra till Rikets nu församlade
Ständer aflåta nådig framställning i ämnet, men deremot täckts förordna, att såväl komiterades
berörda betänkande som omförmälda deröfver afgifna utlåtande skulle tillställas
Utskottet för att vara tillgängliga vid den behandling af frågan rörande tullbevillningen,
som vid innevarande riksdag förekomme, för sådant ändamål öfverlemnat nyssomnämnda
betänkande och utlåtande.
Vid häraf tagen kännedom har Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t, som väl
behagat anbefalla bemälde komiterade att taga i betraktande, huruvida den af Rikets
Ständer ifrågasatta förändringen i förtullningssättet af bränvin lämpligen kunde ega runi,
deremot, i fråga om de allmänna grunderna för tullregleringen, meddelat komiterade
nådig föreskrift att, under fortsatt tillämpning af handelsfrihetens grundsatser, visserligen
iakttaga, att författningen måtte vinna erforderlig enkelhet och tydlighet till lättnad och
säkerhet vid tillämpningen, men jemväl att införselstullarna för fabriks- och handtverksvaror,
hvilka utgöra föremål för tillverkning inom landet, måtte i de fall, der det funnes
erforderligt, så jemkas, att dessa förbrukningsartiklar icke blefve öfver höfvan fördyrade.
Häraf visar sig således att Kongl. Maj:t, vid det åt bemälde komiterade lenmade uppdrag,
funnit lämpligt att, utan afseende å Rikets sednast församlade Ständers uttalade önskan
angående den rigtning, hvari det af dem begärda tulltaxeförslaget borde utarbetas,
förständiga komiterade att vid dess uppgörande tillvägagå i en alldeles motsatt syftning,
och enligt grunder, hvilka, efter att hafva varit Rikets Ständer till antagande föreslagna,
formligen blifvit genom deras i ämnet fattade beslut af dem ogillade.
Vid sådant förhållande och då Bevillnings-Utskottet till alla delar biträder de
förra nyssbemälda Ständernas åsigt, att i ett land, hvilket, såsom Sverige, lider af ett
hardt luftstreck, och som, genom sitt insulära läge, under en större del af året saknar
gemenskap med utlandet, så att erforderliga råämnen för förädlingsindustrien måste till
förlag för en längre tid på en gång cjit införskaffas, och hvarest ändtligen tillgången
på den oundgängliga drifkraften för all produktion, kapitalet, är mindre, och detta derföre
jemförelsevis dyrare än annorstädes, — industriidkare!!, hvars tillverkningar genom
dessa förenade äfvensom flera andra ogynsamma omständigheter måste komma att stå
högre i pris än utländningens, i allmänhet icke, oaktadt ali använd ansträngning, kan uthärda
täflan med sina likar i främmande länder med mindre han mot desses med ringare
kostnad åstadkomna varor eger ett skydd i måttliga tullafgifter, har Utskottet, enär derjemte
någon nådig Proposition från Kongl. Maj:t angående tullbevillningen sålunda icke
är att förvänta, samt komiterades betänkande och taxeförslag utgör en utveckling och
tillämpning af grunder, fullkomligt motsatta dem, som Utskottet hyllar, ansett sig, utan
att öfver hvad komiterade samt de nyssnämnda embetsverken, hvilka sednare hufvud
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande JYs 8.
3
sakligen med de förre instämt, yttrat och föreslagit, nu sig vidare utlåta, böra, oberoende
i allmänhet deraf, jemlikt föreskrifterna i 70 § Regeringsformen och 31 § Riksdagsordningen,
med föranledande af de inom Riks-Stånden väckta motioner och af hvad Utskottet
eljest funnit billigt och nyttigt, härmed afgifva nödigt förslag rörande sättet för
tullbevillningens utgörande.
Bland berörda motioner må med afseende å dess allmännelighet först omförmälas
den, Wilken Herr Kontraktsprosten J. Janzon väckt inom Högvördiga Preste-Ståndet
(N:o 36), och hvarvid motionären föreslagit, natt Rikets Ständer ville i tullfrågan antaga
1854 års tulltaxa, likväl med de modifikationer, som en sednare tids erfarenhet visat hehöfiiga»,
samt till stöd för denna, hemställan anfört, att då produktionen ökade, men
konsumtionen minskade ett lands förmögenhet, så borde ock en klok ekonomisk lagstiftning
främja produktionen och söka stäfja en öfverflödig konsumtion. Det förra skedde
derigenom att varan hölles i pris, hvilket gåfve kraft till ökad produktion, som medförde
vinst för landet, hvaremot konsumtionen frodades af låga priser, sålunda, att dessa uppmuntrade
till ökad konsumtion, hvarpå landet förlorade. Hvad lagstiftningen först borde
tillse, vore att jordbrukets alster icke finge sjunka så lågt, att landtmannen, som både
odlar och försvarar Svenska jorden, icke kunde reda sig. Man ansåge i allmänhet den
fattige arbetaren lycklig under låga spanmålspriser, men förhållandet vore motsatt, ty
om spanmålen kostade mindre, men ingen hade råd att lega honom, vore hans ställning
sämre, än om denna förnödenhetsvara kostade mera, men lian hade jemnt arbete och god
dagspenning. Skulle frihandelns råd följas att man borde antingen sälja för bästa köp
eller ock upphöra med sin rörelse såsom icke naturlig för landet, så måste först och
främst jordbruket i våra flesta landskaper nedläggas, ty ostridigt vore, att vår svårodlade
magra jord, som blott gifver en mager skörd om året, när denna lyckats komma undan
sina inhemska fiender, frost och torka, icke kunde lemna odlaren säd för så godt pris,
som den jord, hvilken gåfve två till tre rika skördar om året. I täflan med utlandet
måste derföre vårt jordbruk gå under, hvilket redan visat sig i hvad angår råg
och hvete.
På lika sätt förhölle det sig med de flesta andra näringarna. Klimat, läge, penningens
dyrhet läge emot våra fabrikanter, så att de med de utländske icke hade lika
ställning, och om alla näringar skulle läggas ned, som icke tåla fri täflan med utlandet,
komme nästan ingen annan att qvarstå än tändsticksfabrikationen, men hvilken svårligen
torde kunna hära och sysselsätta en hel nation. Då det dessutom vore nyttigt ju
närmare konsument och producent komme hvarandra, emedan den dryga transporten besparades,
och då, i fall af krig, landet vore kraftigt i samma mån det inom sig sjelft
kunde fylla sina behof, så måste man, tvärtemot frihandelns idé, odla äfven sådana näringar,
som icke kunna uthärda fri täflan med utlandet, så framt vi ville bevara vår
sjelfständighet, men för att kunna odla dem, måste de skyddas med måttlig tull. Hvad
jordbruksnäringen särskildt anginge, hade emellertid frihandeln, i förening med de genom
allmänna arbeten högt uppdrifna arbetslönerna, samt räntans frigifvande, hvarigenom lån
endast kunde betingas till en vida högre procent än jorden förmådde gifva, frambragt en
4
Bevillnings-Vtskottets Betänkande M 8.
sa allmän nöd hos jordbrukaren, att historien, vid få tillfällen efter ett långvarigt, olyckligt
krig, kunde framte en dylik, och alldeles utan exempel efter ett mer än femtioårigt
fredslugn. Denna kapitalets dyrhet hade icke, enligt frihandelsåsigterna, sin grund i
svindlande spekulationer och öfverdrifvet inköpspris pa jorden, ty om egendomen köptes
för dyrt, betydde sådant i det hela endast, att hvad den ene dervid förlorade, det vann
den andre, och penningarna stadnade inom landet, — utan deri, att konsumtionen under
flera år öfverstigit produktionen; samt de indragna lånen och en stor del af Bankens silfver
utströmmat för att betacka handels- och finansbalansen. Det visade sig nemligen,
om man jemförde landets ställning före och efter 1855, då tull på alla jordbruksalster
borttogs, att under de nio förutgängna åren hela spanmålsexporten öfverskjutit importen
med 346 procent, medan under de nio efterföljande åren, eller frihandelsperioden, exporten
öfverskjutit importen med blott 242 procent, samt att hvete och råg, som under
förra perioden, då de egde skydd af tull, exporterades i betydlig mängd, under den sednare
perioden importerats; och det utgjorde en karakteristik på vår industri under de sednare
åren, att vi exporterat hvete och råg, för att importera hvete- och rågmjöl, — exporterat
korn och hafre, för att i betydliga qvantiteter importera ull och Iadugårdsprodukter,
samt i allmänhet exporterat råvaror och infört fabrikater, och hvarigenom vi ådragit oss
en finansbalans, som i medeltal uppgått till mellan 3 och 4 millioner på året, hvilket
också haft till följd, att Riksbankens metalliska kassa, som år 1855 var 52 millioner
R:clr, hade, oaktadt alla indragna utländska lån, nedsjunkit vid 1863 års slut till 18
millioner R:dr, under det att våra skogar blifvit på ett oroväckande sätt afverkade,
torf-fetman utsugen, jorden belastad med flera hundra millioner intecknad skuld och den
arbetande klassen beredd att utvandra till en annan verldsdel.
Vidare har inom Hedervärda Bonde-Ståndet A. J Sandstedt från Jönköpings län,
under anförande till en del af hufvudsakligen enahanda skäl och omständigheter, uti
motion N:o 215, i hvilken flere andra af Ståndets ledamöter instämt, bland annat, som
redan i Utskottets Utlåtande N:o 2, angående de af Kongl. Maj:t med Hans Maj:t Fransmännens
Kejsare den 14 Februari 1865 afslutade Handels- och Sjö farts-traktater, vunnit
behandling, ansett nödvändigheten fordra att inskränka importen utaf lyx- och öfriga
umbärliga artiklar, samt att tillse det våra egna näringar icke blefve förstörda eller
tillintetgjorda, utan dem, såväl jordbruket som de öfriga, bereddes ett måttligt skydd,
samt yrkat, dels att den af Rikets sednast församlade Ständer• beslutade tulltaxa måtte
artikel för artikel förblifva bestående, dock med de ändringar i och för jordbrukets alster,
som här nedan omförmälas, samt med iakttagande för öfrigt af de förändringar, som
billighet och rättvisa kunna kräfva, dels ock att Regeringen, om den med rikets gagn
och nytta finner förenligt att af sluta handels- och sjöfarts traktat med främmande magter,
väl måtte nedsätta gällande tullar mer eller mindre, allt efter Sorn motsvarande verkliga
fördelar och rättigheter för Sverige dermed kunde vinnas, med synnerligast fästadt
afseende å den båtnad, som dermed kunde våra modernäringar och vår export tillskyndas,
men Rikets Ständer dock hafva sin rätt förbehållen att pröfva dessa förslag innan de
träda i laga kraft.
Bevillnings-Viskottets Betänkande JVI 8.
5
Hvad nu till en början angår detta sednare yrkande, har Bevillnings-Utskottet,
som anser någon hemställan, vare sig om Regeringens befogenhet i afseende på handelsoch
sjöfarts-traktaters afslutande med främmande magter, eller derom, att den rätt, som
Rikets Ständer dervid kan tillkomma, må få af dem utöfvas, nu icke vara af omständigheterna
påkallad, funnit Riksdagsfullmägtigen Sandstedts motion i denna del
icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande dernäst förslagen af Herr Prosten Janzon att 1854 års tulltaxa samt
af bemälde Sandstedt att 1863 års taxa måtte med nödiga modifikationer af Rikets
Ständey antagas; så enär Rikets Ständer numera godkänt förberörda med Frankrike afslutade
handelstraktat, genom hvilken för en mängd varuartiklar stadgats lägre tullsatser
än dessa tarifer innehålla, lära
motionerna i hvad de afse sådana delar af ifrågavarande tullta or
böra anses hafva förfallit.
Och då Utskottet kommer i tillfälle att vid en hvar af de artiklar, som icke at
traktaten sålunda beröras, taga i närmare öfvervägande i hvad mån den enes eller andres
af bemälde motionärer yrkanden böra vinna, afseende, samt i anledning deraf föreslå
lämpliga tullbestämmelser, torde
vidare yttrande derom här icke erfordras.
I öfrigt har Utskottet, innan det öfvergår till de mera speciela framställningar,
som uti inkomna motioner blifvit gjorda, skolat erinra att, då nedsättningar i de genom
den nyssomförmälda handelstraktaten bestämda tullsatser icke, med de åsigter Utskottet
hyser om behof af verksamt skydd för ,de inhemska näringarne eller af inkomster till
statsbehofvens fyllande, kunnat ifrågakomma, de varuartiklar, som innefattas i traktaten,
i allmänhet af Utskottet lemnats ovidrörda, och att då, vid en och annan af dem, ändringar
eller tillägg föreslagits, dessa endast afsett att större tydlighet eller mera följdrigtighet
måtte åt författningen beredas. 1
Om varuinförsel.
Då de flesta af de o inför mälda motionerna afse vilkoren för införsel af landtmannapr
o dukter, har Utskottet ansett lämpligast att dessa frågor på ett ställe sammanföra
och till behandling i ett sammanhang företaga.
I sagda hänseende är af Riksdagsfullmägtigen Sandstedt i hans förenämnda motion
föreslaget, å
Blår, hamp- och lin-
en tull af — R:dr 1 öre skålp.
Bönor, alla slag  » » — » 50 » cent:r.
Fläsk  » » 2 » 50 » d:o
Landtmanna
produkter.
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
Frugter och här, friska, ej specificerade ....
tull af —
ll:di
3
öre skålp.
Hampa
» —
»
2
» d:o
Humle
» —
»
2
» d:o
Ister
» 2
»
50
» cent:r.
Kli, alla slag,
» —
»
20
» d:o
Kött, alla slag,
» 1
»
30
» d:o
Lin, ohäckladt
» —
»
3
» skålp.
Lin, häckladt
» —
))
4
» d:o
Mais
» —
»
50
» cent:r.
Medvurst
» —
»
15
» skålp.
Ost, alla slag
» —
»
4
» d:o
Smör
» —
))
5
» d:o
Spanmål:
Hvete, omalet
» —
))
50
» cent:r.
malet
» —
»
80
» d:o
Råg, omalen
» —
»
40
» d:o
malen
» —
»
60
» d:o
Korn, omalet
» —
))
30
» d:o
malet
» —
»
40
» d:o
Hafre, omalen
» —
20
» d:o
malen
» —
»
30
» d:o
Gryn, alla slag, under denna rubrik . .
»
))
50
» d:o
Malt, omalet
)) —
))
25
» d:o
malet
» —
»
30
» d:o
Arter
» —
))
60
» d:o
Stärkelse af hvete, potatis eller andra vegetabiliska
ämnen »
» —
»
7
» skålp.
Talg
» 2
R:dr
—
» cent:r.
Tråd, jern- och stål-
» —
»
1
» skalp.
Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län har i motion N:o 19 inom Bonde-Ståndet
hufvudsakligen anfört, att då den betryckta ställning, hvaruti jordbrukaren under de sednare
åren kommit, vore till en del föranledd af de genom tullagstiftningen sänkta priserna
å alla jordbrukets alster, och en förändring i denna lagstiftning således borde i
någon mån verka till förbättrande af landtmannens belägenhet, nödvändigheten oafvisligen
fordrade, att tillräckliga skyddstullar åsattes de flesta af våra jordbruksalster, i
hvilket afseende motionären, sorn ansett öfverflödigt att uppgöra detaljeradt förslag dertill,
endast sådant afgifvit för några af de vigtigaste artiklarna, och dervid hemställt att
införselsafgifterna måtte bestämmas å
Fläsk till belopp af 3 R:dr — Öre per centa'.
Kött
»■>..» » » 2 » — » » d:o
Bevillnings-Utskottets Betänkande JM 8.
7
Smör ....
öre
per cent:r.
Hvete, omalet .
))
» — »
20
»
»
kub.-fot.
Råg, omalen
»
» — »
10
))
d:o
Hvete, malet
»
» 1 »
—
cent:r.
Råg, malen . .
»
» — »
50
»
d:o
cmdra slag malen spanmål >*
»
» — »
50
»
»
d:o
Bränvin, af 50 /
% styrka vid -f 15 gr. temp. »
»
» 1
50
X)
»
kannan.
Af Fr. Aug. Forssbeck från Östergötlands län är inom Bonde-Ståndet uti motion
N:o 257 yrkadt, att då i vårt land ofta en enda frostnatt förstör jordbrukarens årslånga
arbeten, — då åtta månaders otjenlig väderlek tvingar boskapen inom hus, der den måste
underhållas af en sämre föda än andra länders grönfoder, — då jordbrukaren derjemte
under en lång vinter måste hålla en mängd tjenare utan gagn, blott för sommarens
behof, och då, i följd af alla dessa för vårt jordbruk tryckande svårigheter, Sveriges
landtmannanäring ej kan bestå i täflan med andra bättre lottade länder, skyddstull måtte
blifva stadgad å
Smör
. . . . med 3 R:dr — öre per cent:r.
Ost
» 3 » — » » d:o
Fläsk » 2 » 50 » » d:o
Alla slags malen spanmål, mjöl eller gryn »> — » 50 » » d:o
Uti en likaledes inom Bonde-Ståndet väckt motion N:o 233 har Peter Andersson
från Blekinge län, med hvilken flere af Ståndets ledamöter förenat sig, hemställt, att
nuvarande införselstull å bränvin, i hvilken den förut omnämnda Tullkomitéen föreslagit
nedsättning, tvärtom måtte höjas, till förekommande deraf, att utländsk vara, med hvilken
den inhemske producenten icke kunde täfla i pris, särdeles det slags bränvin, som i
stor myckenhet tillverkades i utlandet af det nästan värdelösa alfallet från hvitbets
socker-fabrikerna,
blefve i öfverflöd hit införd och föranledde på samma gång en ökad
bränvinskomsumtion och den inhemska bränvinshandteringens fullkomliga undergång; och
i hvilket afseende motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte besluta, att tull för
bränvin bör utgå med 1 R:dr 35 öre per kanna 50 procent och med iakttagande af
samma grunder vid mätning, sorn nu följas vid bränvinstillv erhling, samt med 1 R:dr
50 öre per kanna, derest tillverkningsskatten, efter Regeringens förslag, skulle förhöjas
till 15 öre per kanna 50 procent.
Vidare har inom samina Riks-Stånd Johannes Andersson från Elfsborgs län uti
motion N:o 125, under anförande af de svårigheter, hvarmed den mindre jordbrukaren
samt bränvinstillverkaren hade att kämpa, den förre genom tryckta priser å sin hufvudsakligaste
gröda, potatisen, och den sednare genom hård lagstiftning inom landet samt
genom så kallad drawback i utlandet och oloflig införsel derifrån, yrkat, att antingen all
införsel från utlandet af bränvin eller spirituosa måtte helt och hållet strängeligen förbjudas,
eller ock den nuvarande tullafgiften fördubblas.
8 Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
Och slutligen är hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre Cederström,
Budolf, i motion N:o 139 på anförda skäl föreslaget, att Rikets Ständer måtte
ålägga Bevillnings-Utskottet, att uti ett sammanhang behandla och företaga frågorna om
beskattning af bränvin och tullen å sådan vara, så att dessa frågor likaledes i ett sammanhang
sedan kunde af Rikets Ständer pröfvas, och en beskattning å bränvinsfabrikationen
icke af dem blifva medgifven och åtagen, utan att den dermed i besagda sammanhang
stående tull å varan äfven blir af Kongl. Maj:t stadfästad.
Utskottet bör till en början, i afseende å sistberörda af Herr Friherre Cederström
gjorda framställning, erinra, att, dä frågor om åsättande af tull handläggas af Bevillnings-Utskottet
ensamt', men beloppet af skatten och vilkoren i öfrigt för tillverkning af
bränvin föreslås af en genom delegation bildad sammansättning utaf Bevillnings-, Lagoch
Ekonomi-Utskotten, hinder redan deraf möter för dessa frågors behandling i ett
sammanhang; och enär dessutom tullafgiften å varan måste i sig upptaga dess tillverk—
ningsskatt, och sättas så mycket högre än denna, sorn nödigt pröfvas, hvaraf följer att,
ehvad dessa ärenden samtidigt behandlas eller icke, beslut om tillverkningsskatten nödvändigt
måste fattas innan tullsatsen kan bestämmas, hvilket förfaringssätt också vid de
föregående riksdagarne iakttagits, hemställer Utskottet, dels,
att Herr Friherre Cederströms berörda yrkande om behandling i ett
sammanhang af dessa frågor må lemnäs utan afseende;
dels ock, såsom följd fif hvad nyss är anfördt om tullbeloppets beroende åf Rikets
Ständers blifvande beslut angående den inhemska bränvinstillverkningen och skatten
derå, att
frågan om tullbestämmelserna å bränvin och sprit samt pröfningen
af hvad derom i ofvannämnda en del andra motioner blifvit yrkadt
måtte uppskjutas intill dess Rikets Ständer om vilkoren för
bränvinstillverkningen beslutat.
I fråga om öfriga landtmannapr o dukter, synes Utskottet en icke ringa orättvisa
ligga deri, att, under det de flesta andra näringar i landet äro i mer eller mindre mån
genom tull skyddade mot utländsk konkurrens, dess förnämsta modernäring under en
längre tid varit af denna förmån i fullkomlig saknad. Det hufvudsakliga skäl, som till
stöd för en sådan tullfrihet kunnat åberopas, eller att dessa produkter utgöra de för
alla samhällsmedlemmar oundgängligaste lefnadsförnödenheter, och derföre icke bort, särdeles
för den fattigare befolkningen, genom tull fördyras, gäller äfven och i samma mått
om de yrken, som åstadkomma varor, hvilka för lefnadsbehofvens fyllande äro lika nödvändiga,
såsom exempelvis oundgängliga beklädnadsartiklar, samt en mängd materialier
och elfekter för beredande af bostäder, m. m., men hvilka yrken äro hugnade med tullskydd.
Utskottet har här ofvan redan yttrat sin åsigt om behöfligheten i allmänhet
för vårt land af sådant skydd, men huru -den frågan än må betraktas, måste, sålänge
någon näring är deraf i åtnjutande, anspråket derpå äfven för jordbruket vara oafvisligt,
enär
Bevillning s-Utskottets Betänkande 8.
9
enär eljest dess idkare förblifva hänvisade till nödvändigheten att på samma gång sälja sina
egna alster billigare, men deremot köpa sina flesta förnödenheter dyrare, än idkarne af
andra näringar. Då i öfrigt jordbruket för närvarande ovedersägligen befinner sig i en
belägenhet, som gifver grundad anledning till farhågor, huruvida det fortfarande skall
kunna med en stor del af nuvarande fastighetsegares bestånd bedrifvas, och en bland de
visserligen flera orsakerna till detta allmänna betryck tvifvelsutan är att finna i nämnda
missförhållande, måste ock vara af synnerlig vigt att söka det afhjelpa, och har Utskottet
i sådant afseende funnit sig böra å en del landtmannaprodukter föreslå de tull—
afgifter, som för hvarje särskilt fall här nedan uppgifvas.
Beträffande dervid först i ordningen artikeln fläsk, var derå uti 1854 års taxa Fläsk
tull stadgad till belopp af 24 sk. lispundet, motsvarande 3 R:dr 75 öre centnern, men
hvilken tull blef genom Kongl. Kungörelsen den 26 September 1855 borttagen, och oaktadt
Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag å varan bestämde 2 R:dr 50 öre tull per
centner, har den dock fortfarande fått till riket tullfritt införas. Då emellertid importen
af fläsk, hvilken under de nio år, som slutade med 1855, eller det sista, under hvilket
tull för varan erlades, icke utgjorde i medeltal mer än 330 centner, sedan dess stigit så
utomordentligt, att den efter medeltalet af de nästföljande nio åren uppgått ända till
21,788 centner årligen, lärer landtmannens och Statens gemensamma bästa fordra att
denna vara ånyo åsättes en måttlig tull,
hvilken Utskottet föreslår till 2 R:dr per centner.
Afven importen af kött har, sedan likaledes detsamma genom 1855 års omför- Kött.
mälda Kungörelse blifvit gjordt tullfritt och sedermera vid afgiftsfrihet bibehållits, efter
samma tidsberäkning tilltagit så, att den mer än fördubblats, ty då införseln åren
1847—1855 utgjorde af saltad vara 3,961 centner, uppgick qvantiteten af importeradt
kött åren 1856—1864 till 9,304 centner. I 1854 års taxa var tullen bestämd å saltadt
kött till 8 sk. och å alla andra slag till 20 sk. Banko lispundet, hvilket gör i medeltal
2 R:dr 19 öre per centner; och då i allmänhet samma skäl tala för stadgande härå af
lämplig tull som å fläsk, hemställer Utskottet,
att å kött, alla slag, må bestämmas en medeltull af 1 R:dr per
centner.
Införseln af ost har sedan år 1855, efter hvilken tid jemväl denna artikel varit tullfri, Ost.
ehuru Rikets Ständer vid begge de sednaste riksdagarne derå stadgat 3 R:dr tull per centner,
stigit från 3,490 centner, hvartill den uppgick under den tidigare af berörda nioårs-perioder, till
12,694 centner, som den utgjort under den sednare, då likväl äfven någon utförsel egt rum,
men likväl icke till större qvantum än 544 centner i medeltal, allt årligen; och då tullen
ännu i 1854 års taxa var bestämd till icke mindre än 1 R:dr Banko lispundet eller 7 R:dr
50 öre R:mt centnern, synes, med afseende på den icke ringa tillverkningskostnaden för
denna vara, då den i stort produceras, och den längre tids förlag den fordrar för att
Bih. till R. St. Brot. 1865 it 1866. 5 Sami. 1 A/d. 6 Haft. 2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande J)i 8.
Smör.
Ister.
Spanmål.
kunna med fordel afsättas, den af föregående Ständer antagna tullsats visserligen icke
vara öfverdrifven.
Den prisförhöjning, som genom en sådan tull koimne att åt varan beredas, bör
verka i dubbelt hänseende fördelaktigt, nemligen dels omedelbart såsom en uppmuntran
och nödigt skydd för den inhemska ostfabrikationen, och dels medelbart, sålunda att de
oädlare sädesslagen, hvilka nu till men för jordbruket exporteras, skulle i stället kunna
med fördel användas till utfodring af ladugårdarne, och förmedelst derigenom erhållna
större och kraftigare gödningstillgångar rikare skördar af jorden framkallas.
Utskottet linner sig derföre böra tillstyrka Rikets Ständer, att äfven nu å ost
antaga en till 3 R:dr per centner beräknad införselstull.
Tillverkningen af smör medför väl icke de omkostnader som ost, men dessa ladugårdsprodukter
stå likväl hvarandra i afseende på behof af uppmuntran i öfrigt så nära,
och den medelbara inverkan, som deras åstadkommande utöfvar till ett förbättradt jordbruk
är så lika, att det skydd, som den ena fabrikationen anses behöfva, icke bör kunna
umbäras af den andra. Hvad angår importen af smör, för hvilket den år 1855 derå
gällande tull af 32 sk. Banko lispundet eller 5 R:dr R:mt centnern likaledes då borttogs,
har samma införsel så ökats, att den, som åren 1847—1855 per medium utgjorde 1,468
centner, de följande nio åren uppgått till 21,631 centner om året, under det att utförseln
deraf, som i förra perioden besteg sig till 241 centner, under den sednare väl tilltagit,
men dock varit inskränkt till endast 1,297 centner årligen i medeltal.; och då Utskottet
anser att, med afseende äfven å det högre värdet å smör än å ost, lägre tull icke bör
åsättas den förra än den sednare varan, så hemställes,
att en lika införselsafgift eller 3 R:dr per centner må stadgas
å smör.
Ister, alla slag, som i 1854 års tulltaxa var åsatt 2 sk. Banko tull per skålpund,
svarande mot 6 R:dr 25 öre R:mt centnern, men genom 1857 års taxa gjordes tullfritt,
och hvaraf införseln, som år 1855 endast var 399 skålpund, utgjort i medeltal de nästföljande
nio åren 36,500 skålpund, har af samma anledning i öfrigt som fläsk ansetts
böra beläggas med tull, hvilken Utskottet föreslår
till 2 R:dr per centner.
Sedan genom 1855 års förutnämnda nådiga Kungörelse all införselstull å spanmål
borttagits, blef redan vid riksdagen 1859—1860 tull ånyo bestämd å malen spanmål,
eller gryn och mjöl, med 50 öre per centner, och hvilket beslut vid 1862—1863 årens
riksdag af Ständerna vidhölls i afseende på gryn och mjöl af hvete och råg, hvaremot
tullfriheten för andra slag, malen äfvensom för all omalen spanmål bibehölls. Vid intetdera
tillfället blefvo likväl uti de af Kongl. Maj:t utfärdade tulltaxorna dessa Rikets Ständers
begge förstberörda beslut iakttagna. Den närmaste följden för jordbruket af denna allmänna
tullfrihet för spanmål har, hvad de ädlare sädesslagen angår, varit, att införseln
af hvete, hvilken åren 1847—1855 uppgick till 48,321 kubikfot, så tilltagit, att den de
Bevillnings-Utskottets Betänkande JY° 8.
11
följande nio åren utgjort 128,857 kubikfot och således höjt sig med 166,66 procent, under
det att utförseln deraf, som väl också ökats, nemligen från 182,646 kubikfot, hvartill
den besteg sig under den förra perioden, till 314,506 kubikfot de nio sednare åren, allt
per medium årligen, sålunda icke tillvuxit med mera än 72,2 procent, samt att importen
af råg, hvilken åren 1847—1855 utgjorde 537,389 kubikfot, efter medeltalet af de nio
följande åren derunder uppgått till 1,423,083 kubikfot, medan utförseln af detta sädesslag,
som för den förra tidsperioden hade att uppvisa 926,187 kubikfot, under näst derefter
förflutna nio år varit inskränkt till 652,756 kubikfot, allt också per medium årligen.
Till åsättande af en måttlig tull å dessa begge sädesslag lärer således all anledning
förefinnas, hvaremot sådant icke funnits vara behöfligt i afseende å öfriga slag
omalen spanmål, då utförseln af desamma i allmänhet öfverstigit införseln, och denna,
äfven der den, såsom af korn, varit af någon betydenhet, stått i ett aflägsnare förhållande
till exporten än händelsen varit med hvete.
Beträffande dernäst malen spanmål, så enär såväl mjöl både af hvete och råg,
som äfven gryn af alla sädesslag, varit föremål för en stigande import, nemligen hvetemjöl
från 1,557 centner åren 1847—1855 till 80,630 centner de påföljande nio åren, samt
rågmjöl från 34,516 centner under det förra till 221,563 centner det sednare tidsrummet,
äfvensom gryn från 244 centner åren 1847—1855 till 1,414 centner åren 1856.—1864,
allt i medeltal årligen, hvaremot utförseln af dessa slag malen spanmål, ehuru tilltagande,
varit jemförelsevis obetydlig, har Utskottet ansett tull äfven å dem vara af behofvet
påkallad.
Och får Utskottet på grund häraf tillstyrka antagande af följande tullsatser,
nemligen å
omalet hvete 15 öre per kubikfot,
omalen råg 10 » » »
mjöl af hvete 80 » » centner,
mjöl af råg 50 » » »
gryn, alla slag 50 » » »
men deremot hemställa, att alla öfriga sädesslag, omalna eller i form af mjöl,
må fortfarande få tullfritt införas.
För trådgårdsbönor erlades enligt 1854 års taxa 2 sk. Banko tull skålpundet, mot- Bönor.
svarande 6 R:dr 25 öre per centner, och för åkerbönor egde samma tullbehandling rum
som för ärter, men genom 1857 års tulltaxa medgafs tullfrihet för alla slag bönor. Då
imellertid importen deraf, hvilken år 1855 utgjorde allenast 3,747 skålpund, så tilltagit,
att den per medium de nio påföljande åren uppgått till 103,200 skålpund årligen, samt
ensamt år 1864 ända till 460,297 skålpund; så och enär denna import bestått af trädgårdsbönor,
synes afseendet å behofvet ej mindre för den inhemska produktionen af
skydd än äfven för Statsverket af inkomster fordra, att lämplig tull ånyo åsättes sistnämnda
slags bönor, och hvilken af Utskottet föreslås
till 50 öre per centner;
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
Humle.
Lin.
Aska.
i följd hvaraf och då åkerbönor torde lika med ärter böra fortfarande få tullfritt införas,
de komma att
under särskild rubrik i taxan upptagas med hänvisning till spanmål,
omalen, andra slag.
Afven å humle var tull stadgad uti 1854 års taxa, nemligen 1 R:dr Banko lispundet
elier 7 R:dr 50 öre Runt per centner, men hvilken afgift också borttogs genom 1857 års
tullreglering. Införseln, som åren 1847—1855 utgjorde 1,935 centner, uppgick de nästpåföljande
nio åren till 3,414 centner i medeltal årligen. Yid sådant förhållande och då
priset å denna artikel lärer vara särdeles tryckt, — då porter- och öltillverkningen är
skyddad genom en icke obetydlig tull, — och då humleodlingen, hvilken på sednare tid
märkbart aftagit, bör anses förtjent af uppmuntran, föreslås,
att å humle må bestämmas en till 5 R:dr per centner beräknad
införselstull.
Likaledes har, sedan 1857 års tulltaxa vann tillämpning, lin varit vid införsel
fritt från förut derå genom 1854 års taxa sednast stadgad tull, nemligen å ohäcklad vara
8 sk. och å häcklad 16 sk. Banko lispundet, eller respektive 1 R:dr 25 och 2 R:dr 50 öre
Runt per centner; men då införseln häraf, hvilken åren 1847—1855 utgjorde 1,017
centner, på de nio efterföljande åren tilltagit, så att den uppgått till 3,586 centner i
medeltal årligen, samt odlingen af denna växt jemväl bör ega något skydd, hemställes,
att tull må bestämmas till 1 R:dr per centner å ohäckladt samt
2 R:dr per centner å häckladt lin.
Hvad deremot angår öfriga landtnpannaprodukter, å hvilka, på sätt omförmäldt
är, införselstull eller förhöjning deri yrkats, har Utskottet, med afseende å deras egenskap
att utgöra råämnen för andra inhemska näringar, eller att någon särdeles införsel
icke egt rum, eller ock att redan åsatt tull funnits tillräcklig, ansett de väckta motionerna
i dessa delar
icke böra vinna afseende.
Yid företagande härefter till behandling såväl af hvad Herr Prosten Janzon och
Sandstedt, på sätt förberördt är, eljest yrkat, som af hvad i öfriga här nedan omförinälda
motioner blifvit föreslaget, har Utskottet, utan hinder af något sådant frågornas nära sammanhang,
som förhållandet varit med de nu afhandlade jordbruksartiklarna, kunnat följa den
i tulltaxan iakttagna alfabetiska ordningen.
Uti 1854 års tulltaxa, som medgaf tullfrihet så väl för rå aska som för vållad eller
oraffinerad pottaska, var deremot å raffinerad eller kalsinerad pottaska en tull stadgad
af 8 sk. Banko lispundet, eller 1 R:d* 25 öre R:mt per centner, hvilken afgift likväl borttogs
genom 1857 års tullagstiftning; men då införseln af pottaska stigit från 1,630 centner
årligen efter 1847—1855 årens medium till 5,707 centner under åren 1857-—1864, också
i medeltal om året, anser Utskottet att, så väl till skydd för den inhemska tillverkningen
af denna vara som för beredande af inkomst åt Staten,
å pottaska, alla slag, bör sättas en till 1 R:dr per centner
jemkad tull.
Bevillning s-Utskottets Betänkande M 8.
13
I afseende på artikeln bläckpulver eller, substans kafva Kommers-kollegium och Bläckpulver
General-tullstyrelsen, lika med Tullkomiterade, bland annat föreslagit, att uttrycket , e^er
»substans» måtte för mera bestämdhet utbytas mot »bläcksubstans», hvilket Utskottet KjlJSi(msbiträder
och
får till bifall hemställa.
I 1865 års tulltaxa förekommer under stadgad tullfrihet artikeln flintor, huggna Flintor.
utom agat, men då, enligt handelstraktaten med Frankrike, »arbetad, oinfattad agat», hvarå
tull af 1 R:dr 50 öre skålpundet förut var bestämd, numera äfven får tullfritt införas,
lära orden »huggna, utom agat», böra ur förstnämnda rubrik
uteslutas.
Sedan ett slags garn af Indisk hampa eller s. k. Jute börjat mera allmänt i Garn.
handeln förekomma, och hittills blifvit förtulladt såsom segel- och bindgarn, med hvilka
det ansetts lika i värde, samt derföre af Tullkomiterade i samma rubrik upptagits till
den af dem för dessa garnsorter från 10 till 5 öre per skålpund nedsatta tull, har
Utskottet, som icke finner skäl till en sådan tullnedsättning å segel- och bindgarn, men
väl anser jutegarn, såsom icke utgörande föremål för inhemsk tillverkning, böra få mot
sistberörda tull införas, skolat hemställa,
att näst efter segel- och bindgarn må under särkild rubrik upptagas
Jutegarn med 5 öres tull skålpundet.
v
Äfvensom Utskottet i sammanhang härmed, lika med komiterade, tillstyrker, Jute.
att råämnet Jute må i taxan vid artikeln Hampa, till hvilken
det är närmast hänförligt, till tullfri behandling införas.
Då kamfer hufvudsakligen användes inom medicinen, och sålunda icke mera än Kamfer.
apoteksvaror i allmänhet bör genom införselsafgift fördyras, har, med afseende äfven å
den ringa inkomst denna artikel i tull inbringat, uppgående för år 1864 till endast
3,330 R:dr, Utskottet skolat hemställa,
att kamfer, oraffinerad och raffinerad, må tullfritt kunna till
riket införas.
Genom 1857 års tulltaxa nedsattes tullen å karkasser och karkassband från Karkasser
1 R:dr till 50 öre skålpundet, hvarvid den sedermera förblifvit. Införseln, som år 1855 och
utgjorde blott 384 skålpund och ännu förstnämnda år var inskränkt till 590 skålpund, K^kasshar
på sednare tiden så ökats, att den i medeltal under åren 1856—1864 uppgått till
27,400 skålpund och ensamt år 1864 ända till 73,215 skålpund; och då det synes
Utskottet att någon tillökning i statsinkomsterna skäligen kunde genom en lämplig förhöjning
i införselstullen å denna artikel beredas, föreslås,
att' sagda tull må bestämmas till 75 öre skålpundet.
Med erinran hurusom Stålstick och Träsnitt på sednare tiden blifvit i handeln allt Kopparstick,
mer och mer allmänna samt närmast vore jemförliga med de artiklar, hvilka, under Estamper
medgifven tullfrihet, innefattas i taxerubriken »Kopparstick, Estamper och IAtografska
arbeten, som utgöra tillbehör till tryckta verk», hafva Kommers-kollegium och General
-
14
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
Korgar och
Korgmakare'
arbeten.
Metaller.
tullstyrelsen ansett desamma, äfvensom, i enlighet med Tullkomiterades förslag, Fotografiska
arbeten böra i sagda rubrik uppföras; hvarjemte, till förekommande af möjligen
skeende försök att kringgå författningen och afgiftsfritt införa äfven plancher, till hvilka
text inom landet tryckts eller vore afsedd att tryckas, stadgande synts böra upptagas
derom, att samtliga till nämnda rubrik hänförliga artiklar skulle, för att åtnjuta deri
medgifven tullfrihet, tillhöra utrikes tryckta verk; och får, instämmande häri, Utskottet,
lika med bemälda embetsverk, hemställa,
att den ifrågavarande rubriken må, för äpdamålets vinnande,
erhålla följande lydelse: »Kopparstick, Estamper, Stålstick, Lito
grafiska
och Fotografiska arbeten, samt Träsnitt, som tillhöra
utrikes tryckta verk»; börande Fotografier äfvensom Stålstick och
Träsnitt på vederbörliga ställen i taxan upptagas med hänvisning
till kopparstick.
Jemväl i likhet med hvad embetsverken tillstyrkt, har Utskottet ansett sig böra
hemställa, att vid den under artikeln korgar och korgrnakarearbeten förekommande första
rubrikafdelningen »af oskalade qvistar och spån», med hvilken benämning otvifvelaktigt
afses beredningsämnen af blott gröfre beskaffenhet, måtte, till förekommande af missförstånd,
framför ordet »spån» tilläggas bestämningen »gröfre».
Uti ytterligare motion N:o 37 har Herr Kontraktsprosten Janzon yrkat, att tull
måtte bestämmas å Marinmetall med 2 öre samt å plåt och tråd af messing med 5 öre
skålpundet, äfvensom att införselstullen för arbetad messing måtte bibehållas vid 40 öre
skålpundet; — i hvilket afseende motionären hufvudsakligen anfört, att oaktadt de
naturliga förmånerna för den inhemska messingstillverkningen, hvartill råämnena, koppar
och zinkmalm, finnas i riklig mängd i landet, ehuru den sednare icke inom riket bearbetades
och förädlades till den metallform, som för messingsfabrikationen erfordras, sagda
tillverkning likväl så aftagit, att af fem messingsbruk, som här funnits, endast ett af
någon betydenhet, nemligen Skultuna, återstode; — att densamma äfven der säkerligen skulle
gått under, derest icke delegarne i detta bruk, för de stora kostnaders skull de redan
nedlagt, måst uppbjuda all sin förmåga att genom förbättring af tillverkningsmetoder
och användande af alla den nyare tidens upptäckter och uppfinningar täfla med den
utländska fabrikationen; — att när på 1850-talet allt blifvit i sådant afseende förberedt
och inrättadt, inträffade den vändpunkt i tullagstiftningen, som upphäfde vilkoret för
möjligheten af denna täflan, nemligen borttagandet vid 1857—1858 årens riksdag af den
dåvarande införselstullen å messings- och koppartråd 8 sk. Banko per skålpund, å latun
och tråband 16 R:dr 32 sk. Banko skeppundet samt å marinmetall 1 R:dr 16 sk. Banko,
också per skeppund stapelstadsvigt; — att följderna af denna oväntade åtgärd snart
visade sig deruti, att vårt laad inom kort öfversvämmades af så beskaffade Engelska
varor, så att, då importen t. ex af messings- och koppartråd åren 1855—1857 utgjorde
i medeltal 757 skålpund årligen, steg densamma åren 1858—1860 till 109,635 skålpund
Bevillning s-Utskottets Betänkande M 8. 15
/
per år, och uppgick endast under år 1864 till 35,662 skålpund, och då införseln af
marinmetall åren 1855—1857 belöpte sig i medeltal till 2,255 centner årligen, vexte den
under 1861—1863 till 3,524 centner per år, och uppgick år 1864 till 2,551 centner; -—•
att, i samma mån importen af utländsk vara ökats, hade den inhemska tillverkningen
blifvit nedtryckt, och vid det förutnämnda bruket minskats: af tråband och latun från
835 centner årligen under 1855—1857 till 732 centner under 1858—1860, och ytterligare
under 1861—1863 till 543 centner årligen, —■ samt af messingstråd från 679
centner under 1855—1857 till 398 centner under 1858—1860, och vidare 1861—1863
till 313 centner om året; och beträffande marinmetall, hade den Svenska fabrikationen,
som väl, enligt vid motionen fogad uppgift, tillvuxit i medeltal årligen från 489 centner
1855—1857 till 808 centner 1858—1860 samt till 937 centner 1861—1863, likväl år 1864
endast 878 centner att sätta mot de 2,551 centner, som från England blifvit införda.
En af de väsendtligaste orsakerna dertill, att en täflan af den Svenska industrien
på detta område med den Engelska blefve omöjlig, derest icke en skälig tullsats jenmade
förhållandet, vore den Engelske fabrikantens större kapitalstyrka, hvilken satte honom i
tillfälle att drifva tillverkningen i ojemförligt större skala. Sålunda utgjorde för närvarande
messingstillverkningen i England 22,000 tons, under det den Svenska på sin
höjd uppginge till 300 tons, och då, under förutsättning af en viss profit på hvarje skålpund,
denna blefve progressivt större i mån af fabrikationens storlek, kunde ock den
större fabrikanten lättare än den mindre nedsätta priset på sin vara och derigenom
omintetgöra de smärre fabrikerna, •— hvarförutan öfverlägsenheten i kapitalstyrka och
tillverkningsbelopp gjorde det möjligt för den Engelske fabrikanten att köpa sina råvaror
till lägre pris än det, hvartill de vid mindre reqvisitioner säljas på sjelfva produktionsorten,
i hvilket afseende exempelvis åberopats, att garad koppar i England under nästlidna
års sommar stått i ett pris af 64 öre per Svenskt skålpund, under det sådan
koppar härstädes vid Åtvidaberg, vid de mindre reqvisitioner, hvartill Svenska köpare
måste inskränka sig, betaltes med 71 öre, eller 7 öre mera skålpundet, samt att Schlesisk
zink, som i England kostade 16 öre, gälde för Svenska afnämare samtidigt 19 öre per Svenskt
skålpund, eller 3 öre mera, — äfvensom den stora kapitalöfvervigten slutligen hade till
följd att nedtrycka räntan, så att den i England kunde antagas vara minst två procent
lägre än hos oss, hvilket t. ex. på beloppet af kostnaden för ombyggnaden af en del
verkstäder vid det omförmälda större Svenska messingsbruket, och af dess årliga tillverkningsvärde
föranledde en skilnad till men för den Svenska fabrikanten på hvarje
skålpund af minst 2i öre, och då dertill lades det högre priset på råämnena, hvarigenom
å metallvärdet af ett skålpund messing i legering uppkomme en skilnad af 5 öre, likaledes
till nackdel för den Svenske tillverkaren, blefve produktionskostnaden för denne
Ti öre högre på hvarje skålpund än för den Engelske fabrikanten; och enär, vid jemförelse
emellan prisen i England å fabrikaten och rudimaterierna, den sednares arbetslön
och profit utgjorde i medeltal 14 öre per Svenskt skålpund, inskränktes de följaktligen
för den Svenske tillverkaren till endast 6t öre per skålpund.
16
Beuillnings-Utslcottets Betänkande M 8.
En annan omständighet, hvarpå den Engelske fabrikantens öfverlägsenhet berodde,
vore Englands starkt utvecklade handel och sjöfart, som förskaffade dess industrialster
afsättning i nästan alla öfriga länder, hvartill äfven komme fördelarna af gynnsammare
klimat och kreditförhållanden. Mot Englands öfvermägtiga industri hade också flera
andra Europeiska länder med tull skyddat denna näringsgren, exempelvis Tyska tullföreningen
med 4 till 7 öre, Frankrike med mellan 3 och 4 öre, och Danmark med 5
till 6 öre per Svenskt skålpund; och ansåge motionären att om, genom uteblifvet skydd
för den Svenska messingstillverkningen, densamma komme att upphöra, sådant skulle
medföra dels vådor derutinnan, att de Engelske fabrikanterne sedermera kunde bestämma
prisen å sådan vara, och möjligen till högre belopp än hvartill den under inflytandet af
en skälig skyddstull skulle kunna säljas, och dels en national förlust, i det att icke blott
de betydliga kapitaler, som blifvit nedlagda i verkstäder, m. m., uppgående vid förenämnda
bruk till minst en half million Riksdaler, vore bortslösade, än äfven de talrika
arbetare, som ifrån barndomen egnat sig endast åt detta, generationer igenom fortsatta
yrke, och hvilka således saknade både vana och arbetsskicklighet för något annat, förlorade
all utväg till uppehälle och komme att falla allmänna fattigvården till last eller
nödgades öka utvandrarnes antal.
Hvad nu först angår motionärens hemställan att den i 1863 års taxa bland
metaller, sammansatta, arbetade, upptagna rubriken »andra slag», måtte bibehållas vid
der å densamma utsatt tull 40 öre skålpundet, så enär hit hänförliga metallarbeten varit
föremål för tullbestämning genom Franska traktaten,
kan å detta yrkande afseende icke fästas.
Beträffande vidare de i motionen afsedda artiklarna »Marinmetall eller annan
komposition i form af bleck och spik till fartygs förhydning», samt «andra slag, oarbetade,
latun och trådband derunder inbegripna», föranleddes den för dem vid 1857 års tulltaxereglering
medgifna tullfrihet deraf, att marinmetall, som utgör en för skeppsutrustning
behöflig vara, derförinnan föga i Sverige tillverkades, och att införseln af öfriga oarbetade
slag vore, såsom råvaror för ytterligare bearbetning, önskvärd.
På sätt upplyst är, har emellertid tillverkningen af det förra slaget betydligt tilltagit,
och då detta är ett för sitt ändamål fullfärdigt fabrikat, samt andra oarbetade
slag utgöra på samma gång till någon del förädlade varor, som rå- eller beredningsämnen
för vidare bearbetning, hvilka i deras förstnämnda egenskap icke böra sakna allt skydd,
har Utskottet, med stöd i öfrigt af de i motionen anförda omständigheter, och sedan, i
fråga om tullen å marinmetall, motionären, för vinnande af närmare likhet med hvad
den utgjorde enligt 1854 års tulltaxa, hos Utskottet inskränkt sitt yrkande till 1 öre
per skålpund, ansett sig böra tillstyrka,
att å »Marinmetall eller annan komposition i form af bleck och
spik till förhydning af fartyg» må stadgas en införselstull af 1 R:dr
per centner,
samt
Bevillnings-Utskottets Betänkande J\s 8.
17
samt likaledes
sådan afgift bestämmas å »andra slag, oarbetade» metaller, »latun
och trådband derunder inbegripna», till det af motionären föreslagna
belopp eller 5 R:dr centnern.
Viljande [Jtskottet här nedan i sammanhang med redan väckt fråga om tull å jern- och
ståltråd yttra sig angående den af Herr Prosten Janzon jemväl å messingstråd yrkade
införselsafgift.
Sedan vid artiklarne agat, bernsten, med flera liknande varuslag, blifvit stadgadt Berlov.
huru sådana, oäkta, infattade med guld eller silfver skola tullbehandlas, har Utskottet,
lika med Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, funnit skäligt föreslå,
att vid artikeln Perlor må, näst efter rubrikafdelningen »oäkta»,
»andra slag», införas en afdelning af följande lydelse: »infattade
»med guld eller silfver, vägas med infattningen och förtullas så»som
den».
Då genom handelstraktaten med Frankrike tullafgifterna för äkta porslin blifvit Porslin.
nedsatta till hälften af hvad de enligt 1863 års taxa utgjorde, har Utskottet, som är af
den mening att licencer i allmänhet böra i möjligaste måtto undvikas, skolat, lika med
Tullkomiterade, föreslå, att den under artikeln porslin förekommande anmärkning, att
kärl och redskap af äkta porslin för farmaceutiska eller vetenskapliga behof kunna i
föreskrifven ordning få af vissa^vederbörande tullfritt införas,
må ur taxan utgå.
I afseende på orafjineradt kok- och bergsalt hafva Tullkomiterade vidare erinrat, Salt.
hurusom uti nådig Proposition redan vid 1856—1858 årens riksdag Kongl. Majit, sorn
ansett salttullens afskaffande med fullkomlig trygghet för statsinkomsten kunna medgifvas,
funnit Sig, med hänsigt till den ifrågavarande artikelns egenskap att utgöra en bland
de oundgängligaste förnödenhetsvaror för alla samhällsklasser, i synnerhet de fattigare,
och ett ytterst behöfligt råämne vid icke blott fabriksnäringar, utan ännu mer vid jordbruket
och ladugårdsskötsel samt fiskerierna, böra föreslå att kok- och bergsalt skulle
vid införsel åtnjuta tullfrihet; — att likväl Bevillnings-Utskottet vid samma riksdag,
enär salttullen, hvilken, ehuru låg, inbringade en betydlig inkomst, enligt Utskottets
tanke utginge med så ringa tunga och så fullkomligen omärkbart af den stora förbrukande
allmänheten, att ur denna synpunkt ej kunde anses af något verkligt behof påkalladt
att den afskaffa, icke tillstyrkt bifall å den nådiga Propositionen, hvilken icke
heller af Rikets Ständer bifölls, — samt att, vid de två nästderefter följande riksdagarne,
enskilda motioner blifvit i samma syftning väckta, men att, sedan Utskottet äfven då,
ehuru dels med erkännande af att ifrågavarande artikel utgjorde en bland de oundgängligaste
förnödenhetsvaror för alla samhällsklasser, äfvensom ett högst behöfligt råämne
Bih. till B. St. Brot. 1865 dl 1866. 5 Sami. 1 A/d. 6 Haft. 3
18
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
Svampar.
Tobak.
för omförmälda yrken, dels med uttalande af den åsigten, att önskligt vore, att afgiftsfrihet
kunde medgifvas för denna nödvändighetsvara, likväl, i betraktande såväl af det
för konsumenten omärkliga i skattens uttagande, som af den stora inkomst, densamma
beredde Staten, funnit sig icke böra förorda det afgiften borttoges, sagda tullafgift blifvit
vid det år 1857 för densamma stadgade belopp af 10 öre kubikfoten bibehållen.
Ehuru tullinkomsten för oraffineradt salt, hvilken vara, såsom hvarken umbärlig
eller lätt smuggelbar, ur financiel synpunkt särdeles egnar sig för beskattning genom tull,
varit ganska betydlig och år 1864 uppgått till 219,748 R:dr, kan likväl, enligt Utskottets
tanke, afseendet härå icke längre rättfärdiga en sådan beskattning å denna vara. Den
ofta uttalade åsigten att den derför utgående tullen föga skulle inverka på försäljningspriset
har äfven ofta och med fog blifvit motsagd. Då nemligen hvarje säljare alltid beräknar
sin vinst på hela det belopp, hvartill varan står honom, så vexer för hvar gång den går
i handel salupriset genom sådan vinstberäkning icke blott på varans eget pris utan äfven
på den erlagda tullen; och då mängden af konsumenter utaf denna vara först efter flera
sådana prisstegringar samt ofta i mindre qvantiteter förse sig med hvad de af densamma
behöfva, lärer icke äfven af den jemförelsevis låga tullsatsen uteblifva ett känbart inflytande
på det sista inköpspriset.
I betraktande häraf och då jordbrukets betryckta ställning, samt svårigheten äfven
för flera andra inhemska näringar att, efter den väsendtliga minskning i förut till—
godonjutet skydd dem genom Franska handelstraktaten vederfarits, kunna bestå i kampen
mot utländsk konkurrens, äfvensom den medellösare befolkningens anspråk' att icke för
en så oundgänglig förnödenhetsvara nödgas erlägga särskild skatt, fordra en länge ifrågasatt
eftergift af denna statsintrad, har Utskottet icke tvekat tillstyrka,
att oraffineradt kok- och bergsalt må få tullfritt till riket införas.
Då genom traktaten med Frankrike tullen å Champignoner och Tryffel, hvilka
förut varit inbegripna under rubriken Svampar, alla slag, blifvit bestämd till 16 öre per
skålpund, anser Utskottet icke heller andra slag af Svampar böra vara högre tullbeskattade,
samt hemställer derföre.
att nu å »Svampar, alla slag, ej specificerade», gällande tull 50 öre
skålpundet må nedsättas till 16 öre.
Hos Höglofliga Ridderskapet och Adeln har Herr von Francken, G. W., uti motion
N:o 150 föreslagit, att, för erhållande, utan lån, af nödiga medel till de vid denna
riksdag ifrågasatta ökade anslag, samt för att i någon mån minska de sednare årens
öfverdrifna import, tullen d Tobak i allmänhet, och i synnerhet å cigarrer, måtte varda
åtminstone fördubblad.
Beträffande härvid först oarbetad tobak, hvarå tullen nu utgör 25 öre skålpundet,
har, i betraktande dels deraf att stjelk, som på goda grunder blifvit sammanförd med
blad uti en rubrik med denna gemensamma tullsats, icke i anseende till sitt låga värde
synts kunna högre tullbeskattas, dels ock deraf, att en sådan högre tull å råtobak kunde
Bevillnings-Utskotlets Betänkande M 8.
19
föranleda till införsel deraf från Norge och derigenom medföra, i stället för den åsyftade
tillökningen, en minskning i statsinkomst, Utskottet
icke ansett sig böra i den nuvarande råvarutullen föreslå någon
förhöjning.
De särskilda slagen arbetad tobak hafva för närvarande följande tullafgifter sig
åsätta, nemligen: cigarrer 1 R:dr 80 öre, »karfvad» tobak 50 öre, »malen eller snus» 55
öre, »spunnen, hopvriden eller pressad» 35 öre, samt »stänger och karotter» 60 öre per
skålpund. Enligt hvad Tullkomiterade efter verkställda undersökningar funnit upplyst,
kan, i följd af inträffande vigtförminskning vid fabrikationen, råvarutullen för 1 skålpund
cigarrer antagas utgöra 45 öre och tillverkningskostnaden 1 R:dr 50 öre, samt å karfvad
tobak, den förra 33 Va öre och den sednare omkring 12 öre; hvaremot vid beredning af
snus en tillökning i vigt utöfver den använda råvaran uppkommer, som ungefärligen
motsvarar tillverkningskostnaden, och har för spunnen tobak samt stänger sistnämnda
kostnad befunnits uppgå till 20 öre skålpundet, samt i afseende på afgång i vigten blifvit
uppgifvet, dels att icke obetydlig tillökning i tullen derigenom skulle inträffa, och
dels att sådan afgiftstillökning i allmänhet icke egde rum.
Häraf visar sig emellertid att redan de nuvarande tullsatserna å fabrikaten stå i
ett öfverdrifvet högt förhållande till kostnaden för deras åstadkommande; och har Ut
skottet,
som vid sådant förhållande icke heller i fråga om arbetad tobak kunnat understödja
motionärens yrkande om tullförhöjning, deremot funnit angeläget att de nuvarande
tullafgifterna, utom hvad spunnen tobak angår, i någon mån nedsättas, och får i
sådant afseende föreslå att de må bestämmas å
Cigarrer till .... 1 R:dr 30 öre skålpundet,
Karfvad tobak . . . . . .45 » d:o
Malen eller snus 50 » d:o
Stänger och karotter . ... 55 » d:o
hvarjemte cigaretter, som nu förtullas lika med karfvad tobak, men äro närmare jemförliga
med Cigarrer, torde
böra i stället uppföras till lika tullbehandling med dessa.
Med anledning af hvad Herr Prosten Janzon samt Sandstedt, enligt hvad ofvan Tråd.
är omförmäldt, yrkat i fråga om tull å jern- och ståltråd samt messingstråd, hvilka enligt
1854 års tulltaxa drogo tull, de förra slagen af 4 sk. 6 rst. Banko i allmänhet, och
då de efter Kommers-kollegii tillstånd för vissa ändamål fingo införas af 2 sk. Banko per
skålpund stapelstadsvigt, samt »andra slag koppar- och messingstråd» af 8 sk. Banko skålpundet,
har Utskottet, med afseende å den betydliga tillvexten de sednare åren uti införseln
af dessa artiklar, för hvilka all tull vid 1857 års taxereglering borttogs, men för
tillverkning hvaraf anspråket på lämpligt tullskydd icke bör anses mindre befogadt än
för åstadkommandet af andra med dessa jemförliga förädlingsarbeten, hvilka af sådant
skydd äro i åtnjutande, funnit sig böra föreslå å
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande 8.
.*i ttika.
jern och ståltråd 6 öre tull per skålpund samt å koppar- och annan
ej specificerad metalltråd, andra slag, 8 öre införselsafgift
skålpundet.
Då den tull, som bör utgå för ättika, är beroende af den tullsats, som kan komma
att bestämmas för bränvin, hemställes,
att frågan om ättikstullen må få uppskjutas till dess Utskottet
kommer i tillfälle att afgifva förslag till införselstull å bränvin
och sprit.
Hvad i öfrigt angående införselstarifen blifvit yrkadt och föreslaget, har Utskottet,
som icke funnit skäl att i anledning deraf eller eljest någon vidare ändring i samma
tarif tillstyrka, skolat hemställa
måtte lemnäs utan afseende.
Om varu-utförsel.
I fråga om varors utförsel från riket hafva, utom Herr Prosten Janzons oftanämnda
motion om antagande i allmänhet af bestämmelserna i 1854 års tulltaxa, följande
förslag blifvit gjorda:
l:o af Herr Kongl. Hofpredikanten E. A. Rosenius, i motion N:o 3 hos PresteStåndet,
»att all s. k. spånhuggning till afsalu och utskeppning måtte förbjudas, eller,
»om ett sådant förbud med skäl kunde anses innebära ett otillbörligt ingrepp i den en»skildes
rätt, att en så hög utförselstull måtte sättas å sparrar och bjelkar under 9 tums
»diameter, att all lust att upphandla den varan komme att försvinna», samt
2:o af August Danielsson från Norrbottens län, uti motion N:o 209 inom BondeStåndet,
»att förbud må utfärdas mot utförsel från Norrbottens län dels af plank och bräder
»under 5 8/i0:dels tums bredd, dels ock af bjelkar och sparrar samt annan ämnesved
»under 5 tum, allt decimalmått, i fyrkant.»
Till stöd för dessa yrkanden hafva motionärerne i allmänhet åberopat angelägenheten
att den för innebyggarnes i Norrland utkomst nödvändiga binäring, som skogarne
erbjuda, icke måtte komma att upphöra genom äfven den yngre, omogna skogens användande
till export, och att icke denna landsort genom en fortgående skogsförödelse
måtte blifva obeboelig.
Men enär 4:de artikeln i den förut ofta omförmälda, af Rikets Ständer redan godkända
handelstraktaten med Frankrike innehåller, att i afseende å utförseln dit från
Sverige icke skall kunna föreskrifvas en mindre gynnsam behandling än den nu stad
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
21
gade, samt olika tullbehandling för varuexporten till särskilda länder icke synes lämplig,
har Utskottet ansett
hvad sålunda angående varors utförsel blifvit föreslaget antingen
icke kunna eller ock ej böra till någon vidare åtgärd föranleda.
Taxe-underrättelserna.
Lika med Tullkomiterade får Utskottet föreslå, att ordet »verkställighet» i
rubriken
må utbytas mot det mer egentliga uttrycket »tillämpning.»
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion, N:o 65, har Herr von Koch,
N. S., föreslagit Rikets Ständer »att för sin del besluta, det lästetalsafgifter eller s. k.
nlastp enning ar, ifrån 1867 års början, icke vidare skola erläggas af Svenska fartyg, samt
»icke heller af fartyg, tillhörande nation, som Kongl. Maj:t finner för godt bevilja denna
»förmån, emot det att Svenska fartyg, af densamma, beviljas befrielse för lastpenningar
»motsvarande »tonnage» eller annan afgift.»
Till stöd härför är anfördt: att denna afgift på ett kommunikationsmedel, hvilken
hårdt tryckte vår skeppsrederirörelse, vore en orimlig beskattning, då den icke blifvit
lagd på den vara, som föres, och icke ens på redarens behållna vinst å sin rörelse, utan
på den maskin, med hvilken han drefve sin rörelse, nemligen fartyget; — att vi dessutom
äro tillförsäkrade befrielse från »tonnage» i Frankrike, så snart vi borttaga lastpenningar
å Franska fartyg, hvarigenom våra fartyg skulle tillskyndas ej obetydlig fördel,
— samt att statsinkomstens minskning, om än i början betydlig, småningom blefve
ersatt genom högre beskattbar behållning å sjöfart, skeppsbyggeri, m. m.
Utskottet tillerkänner visserligen alla dessa skäl en ganska stor vigt, och skulle
önskat att icke af andra mera afgörande omständigheter finna sig förhindradt att åt dem
lemna allt det afseende de i och för sig förtjena; men då genom de, å en del af d& varor,
som föras, uti traktaten med Frankrike gjorda nedsättningar kan, enligt här bilagda beräkning,
befaras en minskning i statsinkomst under nästa år mot den för år 1864 af
1,670,212 R:dr 77 öre, mot hvilken minskning endast kan sättas det jemförelsevis ringa
beloppet af 505,286 R:dr 15 öre, hvarmed inkomsten i följd af de af Utskottet åsätta
eller borttagna tullafgifter och ändrade tullsatser, derest dessa åtgärder varda fastställda,
skulle på det hela ökas, så anser Utskottet lästetalsafgiften, hvilken under år 1865 uppgått
till icke mindre än 421,626 R:dr 9 öre, nu icke böra i föreslagna ordning afskaffas,
utan hemställer,
att Herr von Köchs berörda framställning icke må bifallas.
22
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
Tullkomiterade hafva emellertid i afseende på 4 § i Taxeunderrättelserna angående
lastpenningars utgörande afgifvit följande yttrande och förslag, hvilket Utskottet,
som funnit sig höra detsamma i allmänhet biträda, ansett lämpligast att här med komiterades
ord återgifva. Det lyder sålunda:
»För att ej mindre på ett ställe sammanföra de föreskrifter, som angå denna
afgift, än ock gifva den för närvarande beviljade afgiftsfriheten en, efter komiterades
förmenande, af det närmaste behofvet påkallad större omfattning, har dels den i § 10
mom. 3 af nu gällande Taxeunderrättelser intagna föreskrift blifvit hit uppflyttad, dels
derefter införts ett tillägg rörande de fall, för hvilka befrielse från lastpenningars erläggande
antingen redan finnes medgifven, eller synts böra ytterligare medgifvas. En dylik
befrielse har sålunda blifvit föreslagen för
l:o. Fartyg, som, med eller utan destination till Svensk hamn, inkommer och
åter afgår i barlast.
I § 4 i nu gällande Taxeunderrättelser finnes stadgadt, att för fartyg, som under
loppet af ett kalenderår gör flera resor emellan Sverige och utrikes ort, lastpenningar
skola erläggas för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande endast,
när fartyget innehar last samt lossar större eller mindre del af denna. Häraf följer, att
för barl åstadt fartyg lastpenningar måste erläggas två gånger om året, derest fartyget
icke vid årets början befinnes i Svensk hamn, utan under dess lopp dit inkommer och
derifrån åter afgår, samt en gång om året, derest fartyget börjar sina ifrågavarande
resor för året med att ur Svensk hamn utlöpa. Då lastpenningar väl ej billigtvis böra
fordras för fartyg, som icke medföra någon last i egentlig mening, utan hvars laddning
är intagen endast för att möjliggöra fartygets manövrering, hafva komiterade sålunda
föreslagit, att dylikt fartyg må, utan afseende på destinationsorten, vara från sagda afgift
fritt.
2:o. Fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper Svensk hamn och der
endast afleranar medförda resande jemte deras effekter, eller ock endast aflastar gods i
annat fartyg för export.
För fartyg, som anlöper Svensk hamn endast för att der aflemna medförda resande,
lärer, enligt hvad upplyst blifvit, icke heller hittills ifrågavarande afgift erlagts,
hvaremellertid, och då icke någon föreskrift härutinnan finnes utfärdad, särskildt stadgande
i ämnet synts böra här intagas. Och då fartyg, som aflastar gods i annat fartyg
för export, icke efter vanlig bestämningsgrund kan sägas hafva verkställt någon handelsoperation
på platsen i fråga, hafva lastpenningar för dylikt fartyg icke ansetts
böra utgå.
3:o. Fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres för vidare
resa anlöper Svensk hamn, och der icke verkställer lossning och icke heller företager
annan lastning än af förnödenheter för besättning och fartyg.
Detta följer i hufvudsaken redan af hvad i § 10 af nu gällande Taxeunderrättelser
finnes stadgadt; och är endast den derstädes förekommande bestämningen »för
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
23
friskningar» utbytt mot bestämningen »förnödenheter», med det förtydligande tillägget
att dessa skola vara afsedda för besättning, medförda resande eller fartyg.
4:o. Fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves, anlö
per
Svensk hamn och der lossar sin last samt, efter verkställd reparation, densamma
åter intager och utför.
Detta stadgande utgör endast ett förtydligande af hvad i § 10 af nu gällande
Taxeunderrättelser angående nödiga reparationer måste anses redan vara medgifvet.
5:o. Fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma
till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes till hvad för bestridande
af reparationskostnaden bevisligen erfordrats.
Enär fartyg eger att fritt från ifrågavarande afgift i Svensk hamn inlöpa för
att anställa nödiga reparationer, samt , dervid ofta kan inträffa, att till betäckande af
kostnaderna för dessa en större eller mindre del af fartygets last måste afyttras, har
följdrigtigheten synts fordra, att ett dylikt afyttrande må för sådant ändamål ske, utan
att lastpenningar för fartyget erläggas.
6:o. Fartyg, som, under resa emellan utrikes orter, i Svensk hamn lossar varor
till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, för beräknande hvaraf fartygets skeppshandlingar
skola tjena till grund.
Ett stadgande af detta innehåll är redan för närvarande till efterrättelse meddeladt
samt finnes upptaget i § 10 mom. 1 af nu gällande Taxeunderrättelser.»
Hvarjemte komiterade i ett sista moment' intagit följande, föreskrift:
»I aila dessa fall skola dock fartygens skeppare ställa sig till efterrättelse de i
Tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste tullbetjent och om märkrullans
afgifvande, då sådan skall lemnäs».
I anledning häraf hafva Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen, i afseende
först å det ur § 10 af nu gällande Taxeunderrättelser upptagna stadgande, att, då lossning
eller lastning på flera ställen egt rum, lastpenningar skola erläggas endast å första
lossnings- eller lastningsstället, samt att bevis derom skall på passet meddelas, hemställt,
att då, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Tullstadga, i fråga om lossning, pass erfordras
endast för fartyg, som användes till sjöfart inrikes orter emellan, men deremot märkrulla
skall för fartyg, som från utrikes ort till Svensk hamn ankommer, der aflemnas, den
förändring, i sagda stadgande, måtte inflyta, att bevis om lastpenningars erläggande böra
»på märkrullan eller passet» meddelas.
Vidkommande derefter de under den nu ifrågavarande paragrafen upptagna stadganden
angående befrielse från lastpenningars erläggande, så och då, hvad beträffar
mom. 1 af dessa stadganden, i hvilket medgifves dylik befrielse för fartyg, »som inkommer
och åter afgår i,barlast,» med uttrycket »åter afgår» synbarligen förstås, att åtgåendet
skall ske till utrikes ort, hafva embetsverken, till förekommande deraf att befrielsen
i förevarande fall må utsträckas längre än som med föreskriften varit åsyftadt,
24
Bevillning s-Utskottets Betänkande M 8.
föreslagit att ordet »afgår» må utbytas mot ordet »utgår,» hvilket sednare funnes i paragrafens
första inom. i nu åsyftad betydelse användt, samt kontexten i nämnda afseende
sålunda erhålla följande lydelse: »som inkommer och åter utgår i barlast».
Vidare och med erinran att fartyg, sora under resor emellan utrikes orter i
Svensk hamn lossa varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, redan äro från
lastpenningars erläggande befriade, hafva embetsverken, enär billigheten syntes fordra,
att enahanda förmån tillkomme äfven fartyg, som, under dylika resor, i Svensk hamn
lastar varor till samma belopp af fartygets lastdrägtighet, hemställt att föreskrift derom
kunde blifva i sjette mom. af nämnda stadganden införd, samt att det der förekommande
uttrycket »lossar» måtte med afseende härpå förändras till »lossar eller lastar.»
Slutligen och då fartyg, som från utrikes ort till Svensk hamn ankommer, alltid
skall afgifva märkrulla, samt fartyg, som med last eller i barlast från sådan hamn till
utrikes ort afgår, likaledes skall vara försedt med tullpass, hafva Kommers-kollegium
och General-tullstyrelsen ansett, dels den i sista mom. af den ifrågavarande paragrafen
antydda inskränkning i skyldigheten att märkrulla aflemna böra utgå, och dels att i
samma moment borde inflyta äfven erinran om efterkommande af hvad i fråga om uttagande
af tullpass är föreskrifvet; med afseende hvarpå för sagda moment föreslagits
följande förändrade lydelse: »I alla dessa fäll skola dock fartygens skeppare ställa sig
till efterrättelse de i Tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste tullbetjent
äfvensom om märkrullas aflemnande, samt, i tillämpliga delar, jemväl iakttaga hvad i
nämnda stadga finnes anbefaldt rörande uttagande af tullpass.»
Och hemställer Utskottet, att hvad komiterade i afseende på 4 § föreslagit må,
med iakttagande af de utaf Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen sålunda tillstyrkta
jemkningar och tillägg,
utaf Rikets Ständer godkännas.
Vidare hafva Tullkomiterade vid 6 § anfört, att då enligt densamma det skall
i stapelstad ankomma på vederbörande Fabriks- och Handtverksföreningar att utse personer,
en eller flere, hvilka ega tillse, det varor, som skola tullbehandlas, blifva efter
rigtiga värden och benämningar förtullade, men den i 1846 års Fabriks- och Handtverksordning
förekommande bestämmelsen, att i hvarje stad skall finnas Fabriks- och Handtverksförening,
enligt Kongl. Förordningen den 18 Juni 1864, angående utvidgad näringsfrihet,
upphört“att vara gällande, och det förhållande sålunda kunde uppstå, att dylik
förening icke allestädes i stapelstad vore eller blefve bildad, hade, för sådan händelse,
den sagda förening tillkommande rättigheten att personer för omförmälda ändamål utse,
funnits lämpligast kunna utöfvas af vederbörande Kommunalstyrelse, hvilken myndighet
synts vara den, som näst efter sagda föreningar vore närmast att, der så erfordras,
det ifrågavarande bestyret öfvertaga; hvadan ett tilläggsstadgande härom blifvit af
komiterade i paragrafen infördt.
Jemväl härå får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständers bifall. c, ,
Bevillnings-Utskottets Betänkande j\s 8.
25
Sedan genom Kongl Brefvet den 27 Mars 1846 restitution af tullmedel redan § .9.
blifvit medgifven för artikeln punsch till belopp af 6 sk. Banko per butelj, har bland andra
så beskaffade stadganden i 9 § äfven detta af Tullkomiterade upptagits med beloppets
utförande i riksmynt till 19 öre per butelj. Denna åtgärd, likasom embetsverker.s förslag
att första morn. af de för sådan restitutions beviljande meddelade föreskrifter må
erhålla den förändrade lydelse: »att af de i vigt här upptagna varor minst 100 skålpund
af hvardera och af punsch minst 100 buteljer skola till export angifvas och på en gång
afsändas», biträdas af Utskottet med hemställan,
att Rikets Ständer dertill må lemna bifall.
Då för utförsel af bomullsväfnad, tillverkad inom landet af garn i finhet af N:o
32 eller deröfver, restitution för närvarande eger rum till samma belopp som tullen utgjort
för ofärgadt bomullsgarn eller 12 öre skålpundet, har Utskottet, sedan genom traktaten
med Frankrike sagda tull blifvit nedsatt till 8 öre per skålpund, ansett restitutionen
för den exporterade väfnaden böra derefter jemkas och utgå likaledes med 8 öre
skålpundet, men hvarvid likväl den utvidgning i afseende på qvaliteten af väfnaden
funnits kunna niedgifvas, att för bomullsväfnad utaf garn i finhet af N:o 26 eller deröfver,
efter Engelsk beräkning, sådan restitution må ega rum, hvilket
till bifall hemställes.
Lika med Tullkomiterade har Utskottet ansett erforderligt att stadgande här intages
om den genom Kongl. Brefvet den 15 Oktober 1858 redan medgifna restitution,
dels för linneväfnad, och dels för jutegarnsväfnad, hvilka blifvit inom landet förfärdigade
af utifrån infördt garn; och då tullen för ofärgadt och oblekt linnegarn kommer enligt
Franska traktaten att från och med nästa år utgöra 10 öre, samt å jutegarn blifvit af
Utskottet föreslagen till 5 öre per skålpund, har restitutionen för nämnda väfnaders utförsel
äfven synts böra bestämmas till respektive samma belopp; hvarjemte i andra mom.
af föreskrifterne om vilkoren i öfrigt för tillgodonjutande af restitution bestämmelsen om
styrkandet af att varan är inom landet tillverkad, hvilken hittills afsett endast bomullsväfnad,
blifvit äfven till andra till restitution berättigade slag af väfnader utsträckt;
och hvilket allt
torde godkännas. v
I afseende åter å tredje mom. af de i samma paragraf för restitutions beviljande
gifna föreskrifter, har Utskottet, på det att detta moment må bringas i närmaste öfverensstämmelse
med hvad för närvarande vid införsel af bränvin och sprit från Frankrike
är stadgadt, ansett sig böra, lika med Kommers-kollegium och General-tullstyrelsen,
hemställa,
att momentet må få lyda sålunda:
Bill. till Ä. St. Brot. 1866 di 186H. 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 4
26
Bevillnings-Utskottets Betänkande JH S.
»3:o. att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet
å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad;
skolande dylikt intyg vara af Svensk konsul eller vice konsul,
derest sådan å berörda ort finnes anställd, behörigen legaliseradt.»
gg. Enär, på sätt äfven
tagna bestämmelser ingå i de mera omfattande stadganden rörande befrielse från lastpenningar,
som blifvit tillagda vid 4 §, och andra mom. af förstnämnda paragraf innehåller
endast ett upprepande af hvad i gällande Tullstadga finnes i samma hänseende
föreskrifvet och således må vara här öfverflödigt, samt paragrafens tredje mom. blifvit
till 4 § uppflyttadt, så föreslås,
att hela den ifrågavarande tionde paragrafen i Taxeunderrättelserna
må uteslutas, och nummerföljden i de öfriga derefter rättas.
§ 11, I nuvarande elfte, men blifvande tionde paragrafen hafva åtskilliga af Tullkomi
terade
vidtagna smärre redaktionsförändringar blifvit såsom ändamålsenliga af Utskottet
iakttagna och, likasom öfriga i texten af det bifogade taxeförslaget tillstyrkta ändringar
eller tillägg, med kursiv stil utmärkta, och hemställes,
att sagda redaktionsjemkningar må bifallas.
Slutligen hemställer Utskottet att, sedan de af Utskottet nu uppgjorda förslag
till tulltaxa, och underrättelser om hvad vid tarifens verkställighet iakttagas bör, blifvit
af Rikets Ständer pröfvade,
den af Rikets Ständer med stöd af Regeringsformens 57, 60 och
61 §§ beslutade tulltaxa jemte underrättelser måtte till Kongl.
Majit i underdånighet öfverlemnas, för att utfärdas, de sednare såvidt
de vinna Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse.
Stockholm den 27 Mars 1866.
Reservationer:
l:o af Herr Friherre af Ugglas, C. G.: »Under behandlingen af Tulltaxan inom
Bevillnings-Utskottet har jag omfattat den mening, att 1865 års Tulltaxa, i afseende å
tullbestämmelserna, i allmänhet borde bibehållas oförändrad. Jag har sålunda icke deltagit
i Utskottets beslut om förändring i dessa bestämmelser i andra fall, än rörande
»arbetad tobak;» och hvad särskildt angår Utskottets åtgärd att föreslå Rikets Ständer
Bevillnings-Utskottets Betänkande JVs 8.
27
åsättande af tull å de flesta landtmannaprodukter, har jag så mycket mindre vid denna
riksdag kunnat biträda en sådan mening, som priserna å dessa produkter för närvarande
äro och under den närmaste framtiden synas blifva för landtmannen ganska tillfredsställande,
samt ett genom åsatt tull åstadkommet fördyrande af dessa oundgängliga
lefnadsförnödenheter innefattar en orättvisa emot alla de näringsidkare inom landet, som
genom den Fransyska traktaten fått det höga skydd, de hittills å sina tillverkningar åtnjutit,
i betydlig mån nedsatt. I hög grad anmärkningsvärdt har det förefallit mig, att
på samma gång man bekämpat godkännande af denna traktat, emedan den ovilkorligen
skulle komma att medföra våra näringars undergång, man påyrkar tull å de nödvändigaste
lefnadsförnödenheter i uppgifven afsigt att höja priset derå, och sålunda i sjelfva
verket fördyra arbetslönen, hvarigenom ju dessa näringar uppenbarligen skulle få än
svårare att bestå i kampen med den utländska täflan.
Slutmeningen i Utskottets Betänkande har jag icke heller biträdt. Såvidt jag
kunnat inhemta, har Bevillnings-Utskottet aldrig tillförene, vid öfverlemnande till Rikets
Ständer af förslaget till Tulltaxa, gjort någon hemställan i sådant syfte, som den af Utskottet
nu föreslagna, eller att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t begära att Tulltaxan,
sådan den af Rikets Ständer beslutas, måtte oförändrad af Kongl. Majit utfärdas.
Utan att nu ingå i sjelfva hufvudfrågan, eller den, huruvida Kongl. Majit må
ega rättighet att nedsätta eller borttaga några af Rikets Ständer åsätta tullsatser,
måste jag på det kraftigaste protestera emot detta försök från Bevillnings-Utskottets
sida att förmå Rikets Ständer göra en framställning, hvars laglighet minst sagdt torde
vara omtvistad, då den står i strid med den praxis, som utan anmärkning utvecklat
sig under en lång följd af år, då den dessutom står i strid med den åsigt, grundlagens
högsta väktare, Konstitutions-Utskottet, just vid denna riksdag uttalat, då Utskottet
lemnat utan allt afseende framställda anmärkningar emot Statsrådet Friherre Gripenstedt
för hans åtgärd att tillstyrka Kongl. Majit att uti Tulltaxan af den 4 December
1863 borttaga eller nedsätta de tullsatser Rikets Ständer vid förra riksdagen åsatt åtskilliga
landtmannaprodukter. Härigenom måste Konstitutions-Utskottet anses hafva erkänt
Kongl. Majits rätt att vid utfärdande af Tulltaxan ingå i pröfning af densamma,
och då lära väl Rikets Ständer svårligen, på något Bevillnings-Utskotts förslag, kunna
uttala en mening, som står i uppenbar strid emot en sådan uppfattning af grundlagens
bud. Detta vore att på sidan af grundlagen söka åstadkomma en förklaring af
densamma.
Man har sagt, att det skulle vara för att värna Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt
och för att betrygga den i en framtid, en dylik hemställan borde göras. Betecknande
i detta afseende är, att då man begär att sjelfva Tulltaxan skall af Kongl.
Majit »utfärdas,» man deremot åt Kongl. Majit öfverlemnar att pröfva de så kallade
Tulltaxeur.derrättelserna. Nu innehålla dessa sednare likväl föreskrifter om en afgift,
som är lika mycket af tullbevillningsnatur som sjelfva tullsatserna, nemligen den så
kallade lästetalsafgiften; och anmärkningsvärdt är det i sanning att samma Utskott,
som anser sig böra hemställa, att Rikets Ständers beslut i afseende å en del af tullbe
-
28
BeviUnings-Utshottets Betänkande M 8.
villningen måtte utfärdas utan någon Kongl. Majrts pröfning, sjelf föreslår att en annan
och ganska betydlig del af samma bevillning, eller lästetalsafgiften, må göras beroende
deraf att den vinner Kongl. Maj:ts stadfästelse.
För min del anser jag Utskottets ifrågavarande framställning innefatta ett försök
att inkräkta på konungamagten, och yrkar afslag å densamma.»
I denna reservation instämmer Herr Croneborg, J. U. W.
2:o af Herr Friherre von Schulzenheim, II. lii.: »Emot Utskottets beslut, att
föreslå Rikets Ständer åsättandet af importtul å hvete och råg måste jag reservera
mig. Andamålet med tull kan väl ej vara annat, än antingen att bereda en statsinkomst
eller skydda en inhemsk produktion emot utländsk konkurrens. Då det likväl
hvarken kan vara billigt eller lämpligt att genom en finanstull å en sådan nödvändighetsvara
som spanmål, uttaga en skatt, som i lika mån, om ej i högre, skulle drabba
den fattige som den rike och då å andra sidan Sverige, genom den utveckling dess
jordbruk vunnit, blifvit ett spanmålsexporterande land, kan jag ej finna tillräckligt förnuftiga
skäl för den föreslagna åtgärden. Då dertill kommer, att Sveriges geografiska
beskaffenhet hänvisat dess innebyggare, att pä olika sätt söka sin utkomst, den ene genom
åkerbruk, den andra genom bergsbruk, skogsskötsel, fiske eller dyiikt och afsigten
med tull å spanmål tydligen är, att fördyra denna vara, så anser jag äfven, att den
föreslagna åtgärden skulle innebära en uppenbar orättvisa, till förmån för några provinser,
på andra provinsers bekostnad. Uti ett land, der i vissa trakter hafren ännu
utgör hufvudbeståndsdelen af det dagliga brödet och hvarest ännu under vissa förhållanden
barken måste användas i bröd, der kan det ej vara rätt och skäl, att ännu mera
inskränka den krets, hvarinom den mera närande rågen och hvetet användas.
Få samma gång jag med glädje deltagit i Utskottets beslut 0111 borttagande af
tull å salt, som för menniskor och äfven husdjuren utgör en nödvändighetsvara och för
mejerier, fiskerier och sodafabriker ett oundgängligt rudimaterium, har jag icke kunnat
instämma i beslutet om bibehållande af tullen å sill, hvaremot jag således äfven får
vördsamt reservera mig, liksom mot den föreslagna tullen å smör, som jag anser onödig
och gagnlös, och således äfven kunna bortgå, hvaremot jag ansett tullen å tobak utan
skada kunna betydligt förhöjas, till inkomst för Staten och ersättning för tullen å sill
och salt.»
3:o af Herrar Reutersvärd, Murén och Isberg, som förklarat sig instämma i
hvad Herr Friherre af Ugglas anfört i afseende på, det sist i Utskottets Betänkande
förekommande yttrande.
/
4:o af Herr Doktor Ternström: »Emot det af Utskottets majoritet fattade beslut
att i Tullbevillnings-betänkandet införa den omtvistade slutstrofen får jag härmed
reservera mig. Skälen dertill äro följande: 1) den tjenar till intet; den år för litet eller
rättare allsintet verkande för det afsedda ändamålet. Ehvad syfte man dermed må hafva
Bevillnmgs-Utskottets Betänkande M 8.
29
haft, så kommer dock med tulltaxan säkert att förfaras på samma sätt, som i decennier
varit vanligt. Vid en sådan utsigt frågar jag de åberopade grundlagsparagraferna:
hvad gören I der! Behöfva väl Rikets Ständer samt Kongl. Majit och dess Regering underrättas
derom, att Bevillnings-Utskottet känner dessa paragrafer? 2) Striden om det
konstitutionela i frågan är ännu icke utkämpad, och skall aldrig på detta sätt föras till
ända. Regeringens befogenhet att nedsätta eller alldeles borttaga af Ständerna beslutade
tullsatser, är ännu oafgjord. Eller, hvad tvistar man om? Antingen har den andra
statsmagten grundlagsenlig rätt dertill, eller icke. Detta är ju tydligen frågan. Har Regeringen
en sådan rätt, då är slutstrofen alldeles icke på sitt ställe, och den arriere
pensée, som derunder döljer sig, otillständig. Har Regeringen åter icke denna rätt, men
likväl sedan lång tid tillbaka utöfvat den, då kan man icke annat än förundra sig öfver
den blunders, som föregående Riksförsamlingar låtit komma sig till last, att icke i rättan
tid hafva återställt jemnvigten; och det vore då visserligen hög tid att åstadkomma
rättelse i detta missförhållande. För rättelse deri är dock vägen en helt annan än den
här beträdda, 3) Icke synes det mia hvarken Utskottet eller Rikets Ständer, för den
händelse de skulle godkänna Utskotts-majoritetens beslut, fullt värdigt att på detta sätt
trampa ömma liktornar. Må representationen, om den tror sig förnärmad i sin konstitutionela,
tillständiga rätt, heldre mot den andra statsmagten uppträda med öppet visir
och söka att tillkämpa sig sina rättigheter, än att på detta onämnbara sätt dölja sina
tankar. Någon har kallat Betänkandets slutmening en nuvarande och snart afträdande
Ständers »svanesång»; jag ville kalla den en krampryckning. Men hvad förmår man
med kramp i lederna? 4) Då jag icke kan föreställa mig, att Regeringen i så lång tid
följt en praxis, som den under 2) betecknade, utan att dertill hafva haft något stöd i
grundlag, och utan att Ständerna skulle i tid sett upp dermed, så förefaller det mig
sällsamt att till och med sådana Utskottsledamöter — deras namn för öfrigt i all ära!
— som vid diskuterandet af det nya, nu antagna representationsförslaget hyste en så
panisk förskräckelse för »regerande ständer,» »bondregemente», m. m., nu godkänt tillägget
i Utskotts-betänkandet, och dermed indirekt bestridt Kongl. Majit ali annan magt och
myndighet i frågan om tullbestämmelserna, än att helt enkelt sanktionera hvad Ständerna
beslutat. Ar detta att styrka Konungamagten ? Vittnar detta om /ortroende eller
misstroende ? 5) Svårligen kan jag öfvertyga mig, att, då Regeringen både behöfver
och måste vara mån om att hafva tillhands så rika penningetillgångar som möjligt till
bestridande af Statsverkets mångfaldiga, oundgängliga utgifter, den då sjelf skulle för
sig vilja tillstoppa en så gifvande källa, som tullinkomsterna erbjuda, och i stället tvinga
Ständerna att åtaga sig en ökad bevillning, hvilken skulle mottagas med högljudt missnöje.
6) Icke kan jag heller inse, att Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt är för nära
trädd genom de modifikationer Regeringen tid efter annan gjort uti tulltaxorna. För mig
gestaltar sig denna förvaltningsgren lika mycket som ett ekonomimål, som en beskattning,
om icke mera; och huru det förhåller sig med den ekonomiska lagstiftningen, är
oss alla bekant. I följd af hvad jag här anfört, kan jag egentligen icke göra något yrkande
emot ett redan fattadt beslut: majoriteten är en sträng herre, som jag måste
30
Bevillnings-Vtskottets Betänkande M 8.
böja mig under; men jag har reserverat mig emot beslutet, för att visa, det jag icke
haft min hand med i det fatet, samt under hopp och önskan, att de respektive Stånden,
när ärendet förekommer till afgörande, hvart för sig utstryker det redan famösa sluttillägget,
så att Betänkandet får samma form, som förut och namneligen vid sistförflutna
riksdag, utan alla andra utvexter och sidoblickar, för att sedan, jemte underrättelserna,
till Kongl. Maj:t öfverlemnas.»
5:o af Herr Doktor Sandberg: »Vid artikeln tobak, oarbetad, blad och stjelk.
Då genom traktaten med Frankrike tullsatserna på en mängd andra öfverflödsvaror
blifvit nedsatta, synes någon ersättning böra beredas statskassan genom förhöjning i
tull på denna öfverflödsvara, som icke beröres af förenämnda traktat, ifrån 25 öre till
30 öre per skålpund, som gör en tillökning af 267,000 R:dr uti en verklig finanstull.
De stora fastager med blad och stjelk, som tobaksfabrikörerne här förbruka, utgöra
hufvudsaken, och dessa kunna väl icke föras landvägen öfver gränsen från Norige.
Derjemte får jag reservera mig emot nedsättningen af tullen för cigarrer ifrån
1 R:dr 80 öre till 1 R:dr 30 öre, för karfvad tobak ifrån 50 öre till 45 öre, för malen
eller snus ifrån 55 öre till 50 öre, och för stänger och karotter ifrån 60 öre till 55 öre,
allt per skålpund. Mig synes att den nuvarande och af Kongl. Maj:t i sista Tulltaxan af
den 24 Mars 1865 införda tullen böra bibehållas icke just för att skydda en inhemsk
fabrikation, som icke torde tillhöra de aldra nödvändigaste, utan för att skaffa Staten
en betydlig inkomst vid införseln af de dyra utländska tobaksfabrikaterna, som äro
öfverflödsvaror.
Vid artikeln kaffe. För min del anser jag tullen för 1 skålpund kaffe böra höjas
från 10 öre till 12 öre, som gör, efter J864 års import, en tillökning af 310,000
R:dr, samt den nuvarande salttullen, som år 1864 utgjorde 219,600 R:d'r, böra bibehållas.
Genom dessa båda artiklar skulle erhållas 529,600 R:dr, hvilka tillika med förhöjningen
i tullen på oarbetad tobak, 267,000 R:dr, skulle inbringa en sammanräknad
statsinkomst af 796,600 R:dr och en riklig tillgång beredas att till folkundervisningen
anslå 620,000 R:dr eller ett belopp motsvarande den personliga skyddsafgiften, som
skulle utdelas till eller återfås af hvarje församling i förhållande till dess folkmängd.
Af alla de millioner, som utgå i statsanslag är intet angelägnare än detta, så
•vida man på allvar vill allestädes och i alla församlingar, utan afseende på folkets olika
tillgångar och åsigter, verkligen åstadkomma någon större utveckling och utvidgning af
folkundervisningen; och denna uppoffring är ju ändå obetydlig i jemförelse med hvad i
åttonde Hufvudtiteln är anslaget till andra både högre och lägre läroverk.
Det förnekas icke att tullen på salt ej öfverensstämmer med den grundsatsen,
att en nödvändighetsvara, som icke kan frambringas inom landet, bör vara tullfri. Men
då de fattiges behof deraf väl icke kan öfverstiga en half, än mindre en hel tunna om
året och då denna saltskatt för den förmögnare ej kan blifva kännbar, så förekommer
mig bibehållandet af salttullen blifva lättare och mindre betungande än en erforderlig
Bevillnings-Utskottets Betänkande JU 8.
31
tillökning i kommunalafgiften till folkskolan, så vida hvarje församling till detta ändamål
årligen kunde återfå ett lika belopp, som den från församlingen årligen utgående
personliga skyddsafgiften.»
6:0 af Herr vice Talmannen Murén: »För att kunna billigt bedöma Bevillnings-Utskottets
förevarande förslag till Tulltaxa erfordras att taga i betraktande de
egendomliga förhållanden, under hvilka Utskottet vid riksdagens början bildades, och
hvilka på rigtningen af Utskottets arbeten utöfvat afgjordt inflytande. Om man ock
härvid helt och hållet afser från den stora politiska reformfrågan, gifvas i allt fall tillräckliga
förklaringsgrunder till den oroliga och upprörda sinnesstämning, hvarunder Utskotts-tillsättningen
tillvägabragtes. Landet hade hemsökts af flera års ogynsamma förhållanden.
Skördarne hade lemnat föga tillfredsställande afkastning och den öfver hela
civiliserade verlden af stora allmänt bekanta politiska tilldragelser rubbade jemnvigten i
penningemarknaden och näringslifvets förhållanden hade på en gång nedsatt folkens konsumtionsförmåga
och köpmännens spekulationsiust, samt sålunda naturligen nedtryckt prisen
å det ringa öfverskott svaga skördar medgifvit att föryttra. Icke nog att under sådana
förhållanden kapitalbildningens jemna fortgång blifvit hämmad: de under en föregången
gynsammare tid och under förväntan af lyckliga resultater öfver allt inom vårt
land inledda företag till industriens och isynnerhet jordbruksnäringens kraftfulla uppdrifvande,
bland hvilka företag de betydliga allmänna och privata jernvägsbyggnaderna
så mycket mindre få lemnäs ur räkningen, som de i mångfaldiga rigtningar framkallat
ny och omfattande näringsverksamhet — alla dessa företag hade naturligen alstrat nya
behof af högst betydliga förlagskapital och detta just under en tid, då politiska förvecklingar
ingåfvo obenägenhet och misstroende på den kapitalmarknad, der Sverige tillförene
hemtat sitt förlag, och då ej mindre derstädes än på öfriga penningemarknader flera nya
mägtiga lånesökande tillika uppträdde täflande om begränsade tillgångar. Landtbrukarne,
hvar i sin ort, hade ganska tydligt erfarit verkningarne af alla dessa missgynnande omständigheter,
men deremot ingalunda allmänt kunnat för sig förklara de likväl ganska
naturliga orsakerna till detta onda.
Emellertid blef den sålunda alstrade allmänna missbelåtenheten lätt tillgänglig för
läror, som på landets regering och de af den hyllade grundsatser kastade skulden för
det onda och utlofvade räddning — innefattade ock löftet intet annat, än ny eller förhöjd
beskattning på landets innevånare. Genom ihärdigt bearbetande af den missnöjda
sinnesstämningen hade det lyckats den vid skyddssystemet ännu fasthängande fabriksindustrien
att bland landets jordbrukare vinna många anhängare; Och sålunda blef Bevillnings-Utskottet
vid riksdagens början tillsatt i en rigtning, sorn föga öfverensstämmer
med de friare grundsatser Rikets Ständer under en lång följd af riksdagar hyllat och,
såsom utgången af frågan om Franska handelstraktaten ådagalägger, äfven vid innevarande
riksdag omfatta.
Jag vågar med tillförsigt hoppas, att Rikets Ständer vid pröfningen af Bevillnings-Utskottets
tulltaxeförslag icke skola lemna ur sigte det inflytande här ofvan i
32
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
största korthet antydda förhållanden utöfvat på Utskottets uppfattning af botemedlen
för det betryck, hvari i synnerhet jordbruksnäringen under sednare åren sig befunnit.
Vid den lugnare besinning, som under redan icke oväsendtligt förändrade förhållanden
oundvikligen tränger sig på en hvar med öppen blick för hithörande frågor, är det också,
enligt min öfvertygelse, icke möjligt att längre söka fotfäste på den ståndpunkt, från hvilken
Utskottet i frågan utgått. Spanmål och ladugårdsprodukter, ehuru nu likasom tillförene under
mera än 10 år tullfria, hafva på sista tiden rönt efterfrågan till priser, fullt motsvarande
hvarje sansad landtbrukares skäliga och billiga förväntan. Det är icke något mer eller
mindre -af skydd, som vållat denna förändring; det är verldsmarknadens af våra tullsatser
oberoende prissättningar, det är den oföränderliga regulatorn för all prissättning,
tillgång och efterfrågan (tillgången beroende förnämligast af skördarnes beskaffenhet,
efterfrågan beroende af folkens förbrukningsförmåga), som här äro de afgörande rnagter,
af hvilka Svenska landtbrukaren, lika litet som något annat lands, förmår att göra sig
oafhängig; och hvad ville det väl blifva af den planlöshet i lagstiftning, som ena dagen
uppenbarar sig i godkännandet af en handelstraktat, hvilken närmar oss Vest-Europas
civiliserade stater, med dessa inleder nya och mångfaldiga varubyten, samt till täflan
med deras industri manar vår egen, länge öfverdrifvet skyddade, men andra dagen åter
vill förmena vårt eget folk de första vilkoren för denna välgörande täflan, att kunna
fylla sina oundgängligaste lefnadsbehof till de priser, verldsmarknaden, på hvilken vi
eljest skola uppträda, möjligen medgifver! — Hvilken orättvisa innebure dessutom icke
jordbrukarens anspråk, att väl sjelf få fritt söka afsättning på den marknad, der hans
egna produkter kunna finna högsta betalning, men deremot förhindra landets öfriga befolkning,
som behöfver köpa sina lifsförnödenheter, att, utan ett skyddstullen motsvarande
tillskott, fylla sina behof till det pris förhållandena på samma marknad kunna
medgifva! — Under klagan öfver den orättvisa, hvarmed vår hittills gällande tullagstiftning
skulle hafva behandlat landets förnämsta modernäring, jemförd med andra näringar,
vill Utskottet nu till jordbrukets förmenta fromma tillvägabringa en annan orättvisa, så
mycket betänkligare och till sina följder oberäkneligare, som den skulle, utan att bereda
verkligt och verksamt gagn för jordbruksnäringen, pålägga hela massan af nationen en
redan länge afskaffad beskattning, hvilken under hemsökelser af missvext och dyr tid
ingen regering skulle kunna bibehålla, men hvilken genom sin ovissa tillvaro endast
kunde tjena att rubba de för all ordnad handel nödvändiga beräkningar och att grundlägga
en emellan stora samhällsklasser fiendtlig samt derigenom för det allmänna bästa
störande sinnesstämning. Icke heller har jordbruksnäringen, såsom Utskottet förmenar,
hittills af tullagstiftningen varit försatt i ett ogynnsamt undantagsförhållande, om man,
såsom sig bör, uppställer jemförelsen med landets öfriga hufvudnäringar, såsom bergsbruket,
skogshandteringen, skeppsbyggeriet m. fl. Ingendera af dessa stora näringsgrenar
har i sednare tulltaxor varit tillgodosedd med något skydd. Tack- och stångjern samt
andra i jemförlig mån förädlade metaller; trävaror äfven i viss mån bearbetade; fartyg
och båtar, af trä eller jern, seglande eller inrättade för ångkraft, alla hafva de under
sednare
Bevillning s-Utskottets Betänkande M 8.
33
sednare tiden varit oell äro till införsel tullfria. Det gafs en tid och den är icke så
synnerligt aflägsen, då alla dessa stora näringsgrenar också skyddades med in förseis—
förbud eller höga tullafgifter och då afskaffandet af detta skydd förutsades skola i grund
tillintetgöra de betydande näringsgrenar, sorn deraf berördes; men skyddet föll undan,
emedan verldsmarknaden, icke den inhemska, bestämde produkternas afsättning och pris.
Ingen af dessa näringar har sedermera gått tillbaka, utan framåt under alltjemt stegrad
produktion. Så förhåller sig ock med våra mekaniska verkstäder och redskapsfabriker
m. fl., kvilka dock, lika med öfriga näringsgrenar, äro underkastade alla de af Utskottet
anförda olägenheter af landets klimat, kapitalbrist och mera sådant.
Att jordbruket, likasom de ofvan anförda hufvudnäringarne, redan länge värit
och under sednare åren än mera blifvit hänvisadt till verldsmarknaden för afsättningen
af sin ännu förnämsta produkt, spanmålen, och att således verldsmarknadens af våra
tullsatser oberoende pris är det bestämmande, har tillförene flera gånger blifvit fullständigt
ådagalagdt. Detta är emellertid ett faktum af den afgörande betydelse på
frågans oväldiga bedömande, att det icke torde kunna anses öfverflödigt att äfven nu
bringa bevisningen derom inför Rikets Ständer. Jag tillåter mig derföre åberopa bilagda
tabell öfver införseln och utförseln af hvete, råg, korn och hafre, malen och omalen,
från och med 1838 till och med 1862 samt anmärker ur denna tabell, hurusom utförseln
af alla dessa spanmålsslag, sammanräknade, under den första af de 5 feinårsperioderne
1838—1842, 1843—1847, 1848—1852, 1853—1857 samt 1858—1862 i medeltal understigit
införseln med  75,418 tunnor;
men deremot under alla de följande femårsperioderne i medeltal öfverstigit
införseln nemligen:
under 2:dra femårsperioden med  233,696 tunnor,
» 3:dje d:o »  154,807 »
» 4:de d:o »  666,818 »
och » 5:te eller sista »  1,230,920 »
Det må vä! medgifvas att dessa förhållanden förnämligast uppkommit genom betydligt
öfvervägande utförsel af korn och i synnerhet hafre; men icke heller bör förbises
att äfven hvete under trenne af dessa femårsperioder, den 2:dra, 4:de och 5:te, lemnat
överskjutande utförsel med respektive 3,033, 10,526 och 26,138 tunnor samt att af råg
under tvänne femårsperioder, den 2:dra och 4:de, utförseln öfverstigit införseln med respektive
16,209 och 75,256 tuunor.
Ett annat förhållande, om också ännu icke framstående med stora sifferbelopp,
är dock synnerligen egnadt att vid förevarande frågors oväldiga bedömande tilldraga
sig Rikets Ständers uppmärksamhet: jag menar den under aldra sista tiden med allvar
inledda utförseln af kreatur och ladugårdsprodukter. Att sådan utförsel kan med fördel
bedrifvas blir med hvar dag mera obestridligt, och den första lika naturliga, som för
jordbruksnäringen lofvande följden häraf måste blifva betryggad jemnare och fördelaktiBih.
till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 5
34
Beoillnings-Utskotteta Betänkande M S.
gare afsättning för ladugårdens alster på den främmande marknad, som mindre än någon
annan öfverfylles. I en gynnsam afsättning af ladugårdens produkter ligger också den
mest betryggade och lönande användning af befintligt spanmåls-öfverskott.
Så löftesrika och glädjande dessa utsigter måste vara för jordbruksnäringens idkare
och hvarje sann vän af vårt lands förkofran, så varnande äro också dessa omständigheter
emot konstlade medel att ytterligare fördyra de för vårt eget folk oumbärliga
lifsmedlen. Mindre än någonsin förefinnes således i närvarande ögonblick något giltigt
skäl att beträda den väg till lifsmedlens fördyring, på hvilken Bevillnings-Utskottet inslagit.
Hvarje lagstiftningsåtgärd i sådan rigtning blefve icke blott en orättvisa, den
bl elve en grymhet, och sådan utöfvas aldrig ostraffadt.
I ett land, fattigt men kärt för Svenska folkets hjerta, med minst lika hardt
klimat som vårt och med ingalunda i något hänseende lyckligare ekonomiska eller finans
ciela, för att ej nämna politiska förhållanden, i det gamla syskonlandet Finland blef en
af dess första riksdags angelägnaste åtgärder att utverka tullfri införsel för alla slag
spanmål, omalen och malen, samt ärter och potates; och Kungörelsen derom af den 12
December 1864 bestämmer denna tullfrihet för en tid, räknad från den 1 Januari 1865,
af 15 år och derutöfver intill dess annorlunda förordnas. — Vårt skandinaviska södra
grannland, Danmark, har ock på sednaste tid antagit en vidsträcktare tullfrihet än tillförene
och utsträckt denna äfven till malen spanmål. Endast Norge, som dock icke är
spanmålsexporterande, bibehåller ur financiela skäl spanmålsfullar.
På dessa i korthet antydda skäl har jag ej kunnat instämma i Bevillningsutskottets
förslag att med införselstull belägga artiklarne Spanmål, malen och omalen,
Hvete och Råg samt Gryn, alla slag; Trädgårdsbönor; äfvensom ladugårdsprodukterna
Fläsk, Kött, Ister, Ost och Smör, utan hemställer vördsamt, att Rikets Ständer måtte
för alla dessa artiklar bibehålla den tullfrihet, som redan mer än 10 år varit Svenska
folket medgifven.
Såsom ett oumbärligt beredningsämne för Baijersk öltillverkning har artikeln
Humle redan länge varit medgifven tullfrihet, helst det funnits fullkomligt konstateradt,
att endast vissa utländska slag och i synnerhet Baijersk humle kan för denna ölbrygd
med fördel användas. Då det ur både physiska och moraliska skäl är högeligen önskvärdt,
att den ifrågavarande, på en gång stärkande och fyllerilasten motverkande dryck,
Baijerskt öl, kan tillhandahållas till möjligen billigaste pris och af oförminskad godhet,
samt hvarje åtgärd att fördyra humlen lätteligen föranleder anlitande af andra billigare,
men för helsan skadliga surrogater, synes mig Svenska humleodlaréns anspråk på skydd
för sin produkt vara af ett alltför underordnadt intresse^ för att härvid inrymmas ringaste
afseende; hvarföre jag ock hemställer, att Utskottets förslag i denna del måtte ogillas.
I syftemål att skydda den Svenska linodlingen har Utskottet vidare ansett sig
böra tillstyrka återgång från den tullfrihet, som redan länge varit medgifven för ohäckladt
och häckladt lin. Detta oumbärliga material, som i följd af ytterligt stegrade bomullspriser
redan länge varit och är så betydligt fördyradt, synes sannerligen mindre nu
än någonsin böra genom tullbeskattning ytterligare uppbringas till tryckande priser; och
Bevillnings-Utskottets Betänkande Jtf 8.
35
jag vågar derföre hoppas, att Rikets Ständer icke till en sådan beskattning lemna
sitt bifall.
Till skydd för en med landtmannanäringen i vissa orter förbunden binäring, har
Utskottet nu också ansett sig böra föreslå införselstull å iner eller mindre renad pottaska.
Denna skyddstull är dock, enligt min tanke, långt ifrån behöflig eller ens, om den blefve
verksam, gagnande för vårt jordbruk. Detta kan och behöfver använda både sin arbetskraft
och de materialier, hvaraf pottaskan beredes, på sjelfva jordbruket och till dess
förbättring; och det måste, enligt min tanke och min erfarenhet, snarare skada än gagna
värt jordbruk, om dess idkare genom en oklok tullagstiftning åter uppmuntrades att
åsidosätta sin hufvudsakliga. näring, för att idka sådana i sjelfva verket jordbruket försvagande
binäringar, som pottaske- och salpeterberedning m. fl. Dessutom må det väl
förtjena uppmärksamhet, att pottaska utgör ett vigtigt beredningsämne inom många
näringsgrenar, hvarom den årligen stigande införseln nogsamt vittnar. Yid dessa förhållanden
anser jag mig i näringarnes och i jordbrukets eget sanna intresse föranlåten
yrka, att den å pottaska föreslagna tullsats måtte ogillas.
Vidare tillåter jag mig vördsamt anmäla reservation emot Utskottets förslag att
med införselstull belägga de under hufvudrubriken Metaller, sammansatta, upptagna artiklarne:
,
Marinmetail eller annan komposition i form af bleck och spik till förhydning af
fartyg, samt andra slag, oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna.
På en enskild motionärs framställning och till förmån för en enda i riket befintlig
verkstad, som med tillverkning af dessa med flera artiklar sig sysselsätter, har Utskottet
nu föreslagit återinförande af tullafgifter, som snart 10 år varit helt och hållet afskaffade
och under hvilken tid just samma verkstad så betydligt utvecklat sin tillverkning, att
denna, enligt motionärens egen, sannolikt från verkstadsegaren hemtade uppgift, hvad
marinmetall angår, stigit från 224 centner år 1855 till 878 centner år 1864; samt, hvad
angår latun och trådband, åtminstone ingalunda förminskats, då tillverkningen år 1855
utgjorde 1,146 centner, men år 1864 något mera eller 1,207 centner. Högst anmärkningsvärda
och för motionärens uppfattning af landets kraf betecknande äro de af honom till
stöd för motionen anförda förhållanden, att införseln och följaktligen landets förbrukningsbehof
af ifrågavarande artiklar visat sig allt större och större, så att införseln af
marinmetall ökats från 2,255 centner under åren 1855—1857 till 3,524 centner åren
1861—1863, samt oarbetad messing, latun och trådband från 36 centner år 1856 till
583 centner år 1864. Landets sålunda tillvexande behof skulle nu, enligt motionärens
och Utskottets förslag, blifva grunden till återinförande af beskattning, sorn just till
lindring och uppmuntran för vigtiga näringar tillförene blifvit afskaffad. För att sätta
den enda Svenska verkstaden i tillfälle att betinga högre pris för sin tillverkning af
878 centner marinmetall, skulle Staten fördyra skeppsbyggeriets förbrukning af mera än
3,000 centner utländsk marinmetall. Man kan svårligen tänka sig ett orimligare till—
vägagående, så vidt dervid ej bestämdt afses, att gynna en enda verkstad, på bekostnad
af landets många och långt vigtigare näringar. Här har dessutom motionären och Ut
-
36
Bevillnings-Utshottets Betänkande JYi 8.
skottet gjort sig skyldiga till den uppenbaraste inkonseqvens, då de föreslagit införselstull
å marinmetall, men för den i afseende å ändamål och användning likartade artikeln
kopparbleck och spik till fartygs förhydning bibehållit tullfrihet. Statsverkets fördel har
destomindre härvid tagits i betraktande, som, enligt 8 § Tulltaxeunderrättelserna, den
för förhydningsmetallen erlagda införselstull i regeln restitueras; hvaraf följer, att Statsverket
väl finge vidkännas besvär och provision för uppbärande af tullafgifterna, men
deremot, efter hvarjehanda omgångar, återställa hela uppbörden, då behållningen för det
allmänna blefve mindre än intet.
; Marinmetallens tullbeskattande kan således, efter min öfvertygelse, ur ingen synpunkt
försvaras; och lika litet berättigande kan tillmätas Skultuna verkstads anspråk
på återinförande af någon skyddstull å det beredningsämne för landets mångfaldiga stora
och mindre verkstäder, oarbetad messing, latun och trådband inbegripna, som vid Skultuna
tillverkas. Alla våra mekaniska verkstäder, våra redskapstillverkare och våra
handtverkare, som sysselsätta sig med metallarbeten, alla dessa skulle göras skattskyldiga
till Skultuna, under det de sjelfve deremot icke åtnjuta ringaste tullskydd för sina fullfärdiga
redskaps- och machintillverkningar, men Skultuna åter för alla sina materialier
såsom koppar, zink, m. m., åtnjuta tullfrihet. Ett för landet jemförelsevis så obetydligt
intresse som denna enda verkstad, så aktningsvärda dess bemödanden att utveckla sin
verksamhet än må vara, skulle sålunda af lagstiftaren omhuldas, på bekostnad af billighet
och rättvisa emot andra, också Svenska och långt vigtigare industrigrenar, och på bekostnad
af sjelfva den skyddsprincip, sorn Utskottet förfäktat, att icke tala om de stora principer,
söm mer och mer tillvinna sig den civilicerade verldens erkännande! Jag kan icke
föreställa mig att Rikets Ständer nu skola antaga ett så obetänksamt förslag.
Hvad jag nu tillåtit mig erinra emot stadgande af införselstull å nyssnämnda för
landets mångfaldiga näringsgrenar angelägna halffabrikater torde i det väsendtliga och
med lika mycket skäl få åberopas emot Utskottets förslag att jemväl med införselstull
belägga de likaledes länge tullfria och för Svenska industrien oumbärliga artiklarne jernoch
stål- samt koppar- och annan ej specificerad metalltråd. Här är lika litet fraga om
lyxartiklar eller om varor, som en förståndig hushållning borde lära oss att undvara och
välmenande statsmagter i sådant ändamål borde fördyra. Otaliga näringsgrenar i fabriksväg,
likasom husslöjden behöfva dessa beredningsämnen, hvilka tillika utgöra oumbärliga
hjelpmedel i hvarje enskild ekonomi; men hvilka, äro då de stora, allmängiltiga syften,
som skulle påkalla och rättfärdiga återinförandet af beskattning ä dessa nödvändiga artiklar?
Jo! syftet är att »skydda» några Småländska tråddragare, som redan omkring 10
år drifvit sin handtering utan skydd, samt återigen att skydda Skultuna messingsbruk,
detta bruk, för hvars skull hvarje betänklighet att pålägga nya skatter fått vika. —• Det
är en sorglig erfarenhet från Svenska riksdagarnes historia, huruledes små enskilda intressen,
som vetat göra mycket väsen af sig, förmått tränga landets allmänna och stora
intressen i bakgrunden. Jag vågar hoppas, att detta icke skall lyckas i förevarande fall,
och hemställer, att Rikets Ständer måtte fortfarande bibehålla gällande tullfrihet för jernoch
ståltråd samt koppar- och metalltråd, andra slag.
Slutligen
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
37
Slutligen anser jag mig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på de väsendtligt
skiljaktiga förhållanden, under hvilka både vid föregående riksdagar och af sednast
förordnade Tullkomité salttullens afskaffande blifvit ifrågasatt.
Då utgick man från den grundsats, att, ehuru salttullen var en verklig finanstull,
hvars utgörande drabbade alla samhällsklasser och hvars hela belopp tillflöt statskassan,
kunde och borde den icke obetydliga statsinkomsten eftergifvas till förmån företrädesvis
för jordbruket, som icke hade något tullskydd för sina produkter. Om tullfriheten å
landtmannavarorna äfven nu bibehölles, skulle jag, för min del, finna eftergiften af salttullen
kunna och böra ega rum. Men för den oförmodade händelse åter att Utskottets
förslag om tullbeskattning å spanmål och viktualievaror blifver af Rikets Ständer godkändt,
anser jag skäl ingalunda vara för handen att en dylik eftergift tillstyrka.»
Häruti hafva instämt: Herr Ödmansson, hvilken tillkännagifvit att han icke deltagit
i öfverläggningen och beslutet om slutmeningen i Utskottets Betänkande, samt Herr
Hammar.
7:o af Herr Stråle, hvilken reserverat sig emot den af Utskottet föreslagna införselstullen
å fläsk, kött, ost, smör, hvete och råg, malen eller omalen, gryn, bönor,
humle, lin, pottaska, marinmetall och andra slag oarbetade metaller, latun och trådband,
jerntråd, ståltråd och koppartråd, samt mot borttagande af tullen å artikeln salt, hvarjemte
Herr Stråle förklarat sig hufvudsakligen instämma i hvad af Herr Friherre af
Ugglas yttrats, rörande slutmeningen i Utskottets Betänkande.
8:0 af Herr Wistrand, som i hufvudsaken instämt i Herr Friherre af Ugglas
och vice Talmannen Muréns reservationer, utom i hvad den sednare innehåller rörande
tullen å salt, hvilken Herr Wistrand anser böra såsom en finanstull bibehållas; hvarjemte
tullen å kaffe på samma grund af honom ansetts böra höjas med 2 öre per
skålpund.
9:o af Herrar Ekelund och Hallström, hvilka förklarat sig instämma i den af
Herr Friherre af Ugglas’ afgifna reservation.
10:o af Herrar Meijer, Trägårdh och Wistelius, hvilka anmält sig i allo instämma
uti Herr Friherre af Ugglas’ reservation, äfvensom i den af vice Talmannen Murén afgifna,
utom i afseende på hvad i denna sednare yttrats rörande tullen å salt, hvilken de
ansett böra såsom finanstull, i hvilket fall som helst, bibehållas.
ll:o af Herr Rooth: »Emot flera af de beslut, hvartill Utskottet kommit, tillåter
jag mig härmed anmäla min reservation. Sedan vid 1853—1854 årens riksdag en friare
tullagstiftning slutligen lyckades göra sig gällande, har jag, åtminstone för min del, ej
kunnat finna annat än att densamma varit välgörande för vårt land, alldenstund våra
fabriker och näringar, lifvade af den konkurrens, som derigenom uppstått, gått betydligt
Bilt. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 6 Haft 6
38
Bevillnings-Utskottets Betänkande M 8.
framåt på samma gång som affärsverksamheten ökats. Att under sådana förhållanden
återgå till ett längesedan öfvergifvet system, kan jag ej anse vara förenligt med ett klokt
och förnuftigt handlingssätt. Utskottets majoritet har beslutat införselstull å hvarjehanda
landtmanna- och förnödenhetsvaror af, såsom det hetat, omtanka för »det betryckta jordbruket.
» Om nu ett sådant ondt verkligen förefinnes, anser jag detsamma ingalunda kunna
botas genom den föreslagna eller beslutade åtgärden, jag har sålunda icke lemnat min
röst dertill. Vidare har Utskottet beslutat borttagandet af importtullen å salt under
förmenad tro, att denna derigenom sku’fe komma den fattigare klassen tillgodo. Då jag,
för min del, är fullt derom öfvertygad att, om denna tull borttages, den fattige för de
ören, hvarmed han vanligen förser sig med sina behofver, ej skulle erhålla ett enda saltkorn
mera, utan att densamma till men för Statsverket skulle komma helt andra intressen
tillgodo, har jag ej heller kunnat, för min del, biträda denna åsigt. Hvad nu
slutligen beträffar den underdåniga framställning till Kongl. Maj:t, som Utskottet beslutat,
så hörde jag visserligen under diskussionen inom Utskottet en talare yttra: »att ej allenast
Utskottet, men äfven Rikets Ständers värdighet fordrade en sådan.» För min del
skulle jag ansett det hafva varit det sista Rikets Ständers Bevillnings-Utskott mera
värdigt om ett så beskaffadt beslut som detta aldrig hade blifvit fättadt. Det är emellertid
att hoppas att Rikets Ständer, som nu till afgörande emottaga Utskottets förestående
Betänkande, skall finna det med sin värdighet förenligt att afslå de uti detsamma
föreslagna ändringar i 1865 års tulltaxa.»
Uti denna reservation, såvidt densamma rörer slutmeningen i Utskottets Betänkande,
instämmer Herr C. Fr. Carlson, som derjemte anhåller få antecknadt att han
icke deltagit i behandlingen af tullbetänkandet i öfriga delar.
12:o Af Herr Lindstedt: »Då den för närvarande fastställda införselstull å salt
drabbar hvarje person inom riket med ett högst obetydligt belopp (omkring 5 öre), men,
då Statsverket tillskyndas en förlust af emellan 2 å 300,000 R:dr årligen, om denna vara
skulle få tullfritt införas, så får jag härmed reservera mig emot hvad Utskottet, med
endast en ringa majoritet, härutinnan beslutat, och anhålla, att Rikets Höglofliga Ständer
måtte besluta, att
införselstull för kok- och bergsalt skall utgå med 10 öre kubikfot.
»
Slutligen har Herr Hallenborg begärt få antecknadt, att han ej inom Utskottet
deltagit i behandlingen af tullbetänkandet.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg d' Comp. 1866.
Tabel! öfver Införsel och Utförsel af Hvete, Håg, Korn och Hafre under nedanskrifne är.
Inf örse I.
Hvete
d:o nsjöl
Råg
<i:o mjöl
Horn
d:o mjöl
Hafre
(i:o mjöl
Hvete
d:o mjöl
Råg
d:o mjöl
Korn
d:o mjöl
Hafre
d:o mjöl
1838.
1839.
1840.
1841.
i
1842.
1843.
1844.
1845.
1846.
1847.
CO
T*
00
r-H
1849.
1850.
1851.
1852.
1853.
1854.
1855.
1856.
»O
CO
I-H
1858.
1859.
1860.
1861.
1862.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tnnnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor. |
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor, j
9,675
3,106
1,347
9,533
6,686
1,637
16,930
34,329
6,983
96
250
182
1,066
34,065
20,318
5,219
6,158
1,676
62,575
39,654
17,027
2,148
4,862'
970
19,109
692
1,236
309
1,501
912
307
1,322
970
643
160
152
60
92
667
3,443
1,385
50
508
31,027
26,243
17,245
15,260
15,902;
30,069
62,631
6,999
12,675
12,059
34,899
37,015
217,275
83,649
3,998
35,388
56,437
21,371
4,871
8,356
36,922
7,137
3,492
18,360
121,073
235,208
. 186,138
123,580
35,792
36,919
173,440
174,169
49,647
32,876
62,663
496,139
314,561
1 16,2215
6,074
87
566
686
196
7
6,713
18,307
16,720
29
32
63
24,247
47,303
21,350
2,077
3,234
288,397
193,576
3,051
8,069
7,22T
110,457
34,073
j ' r r
84,077
24,120
127,189
210,507
223,751)
|
1
*)
•)
*) i
*)
*)
•)
*)
[ 202,907
28,978
2,696
1,947
28,096
5,012
1,156
2,335
38,389
1,909
493
643
2,837
74,864
87,635
14,784
3,706
3,640
52,708
72,517
3,147
9,040
4,5821
21,415
37,669
23
1
—
7
7
—
—
2
9
15
—
1
—
94
242
—
6
22
158
20
24
48
30
35
Sä «•>•>
52,932
80
A.4.
•JR
9,765
1
Qä
19Q
40
i a
33,362
a 9 as
991
4.9
29,508
7 mia
Q fsQG
i n^Q
15,202
ii
i
4
1
Ov)
4
12i<7
4
LO
2
3
4
5
4
\
18
24
10
31
1 (o
18
2
OjOlO
8
1,104
10 |
17,228
87 |
1,374
3,408
1,744
i
Summa
532,617
123,210
8,449
50,067
92,958
28,568
24,322
52,834
101,348
26,166
4,460
19,296
125,917
371,924
348,322
167,313
47,825
46,319
615,236
514,916
91,227
68,708
96,929
662,606
469,242)
161,460
*
46,647
173,984
278,322
277,742
u
tför
s e S.
1,375
9
1,191
28
8,059
19,123
475
841
44,306
14,012
15,374
743
837
5,768
6,938
87,789
85,156
28,925
13,505
37,192
88,391
97,285
74,363
14,607
290
1,040
983
1,087
1,269
2,257
1,655
131
245
1,447
375
1,134
365
109
218
55
689
830
214
3,032
2,151
487
133
368
938
1,454
15,708
7,787
45,427
63,183
1
49
5,578
4,991
1,235
229
1,296
12,345
8,500
21,550
156,193
38,832
23,209
418
442
1,882
17,964
339,767
744,417
293,940
29,341
139,178
140,402
234,561
20,923
35,817
i
I
3
2
16
57
—
43
9
10
6
1,694
218
458
—
3
1
3
628
10
294
2,449
13
6
899
3
930
2,432
40,329
13,093
285,763
1
114,546
54,702
.)
*)
*)
*)
*)
*)
i •)
0
51
28,912
63,048
23,884
87
29,558
153,776
4,047
121,422
116,921
109,632
31,675
25,487
6,095
41,044
159,675
246,691
5
113,664
186,966
242,885
380,760
429,817
. 254,298
172,417!
—
—
_
—
v
10
— ’
1
—
2
1
30
—
—
63
—
—
-—
—
23,196
72,703
57,969
149,621
296,035
]
51
30,104
50,324
101,889
112,426
59',589
103,655
270,947
162,194
161,630
244,872
368,794
305,727
198,776
131,544
229,848
414,301
649,173
406,933
621,099
957,371
1,042,902
1,000,573
1,174,199
999,439
|
—
—
—
—
—
1
—
1
—
—
1
1
—
—
40
255
—
—
—
.
58,959
151,603
249,943
464,330
1,034,897
Summa
444
67,011
119,371
129,343
114,039
100,802
v  —
290,573
334,766
188,883
486,693
415,231
518,603
338,928
225,656
145,538
295,853
5
1,002,849
1,726,340
; 844,010
856,647
4,378,790
1,652,948
1,763,268
1,524,154
1,224,148
86,042
280,343
328,791
945,140
1,508,662
*) Korn
och Malt.
Hör till Bevillning s- Utskottets Betänkande, 1865—1866, •V? 8.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
- , m. ny-'
■
FÖRSLAG
TILL
TULL-TAXA,
att lända till efterrättelse från och med den
Tarif för Införsels-tullen.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Absinth; hänföres under Likör.
Åccordion; hänföres till Slöjdvaror af sammansatta ämnen,
Aether spirituosus eller s. k. Hoffmans droppar; tull-
behandlas efter hvad taxan stadgar för art. Bränvin
och Sprit.
Affall; se Spillning.
Affall vid klädesberedning'; se Stoft.
Agat, oarbetad eller arbetad, men oinfaltad ....
—
Fri.
infattad med guld eller silfver, väges med infattnin-
gen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullbehandlas såsom Bi-
jouterivaror.
Aiguilletter; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Alabaster, oarbetad, äfvensom arbetad, ej specificerad
—
Fri.
Albutnin eller Anilin; hänföres under kemiskt-tekniska
preparater
Aloe; hänföres under Apotheksvaror.
Bih. till B. St. Prut. 1865 dt 1866. 5 Sami 1 A/d. 7 Haft. i
2
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
löre.
Alnn, alla slag
—
Fri.
Ambra
—
Fri
Angelika
—
Fri.
Anis
1 skålp.
1 7
Antimonium crudum, eller spetsglans och regulus . .
—
Fri.
Apelsiner
1 skålp.
—
6
Apotbeksvaror, alla i taxan ej specificerade, enkla eller
sammansatta, till införsel af apothekare eller dem.
som erhållit Sundhets-kollegii tillstånd att med sådana
varor idka handel, eller, efter Sundhets-kollegii, We-
tenskapsakademiens eller vederbörande Universitets-
fakultets hörande, af vetenskapsmän till begagnande
för vetenskapliga ändamål, eller ock, efter Kommers-
kollegii pröfning, af näringsidkare, som styrka sig
hafva behof af dylika varor för åstadkommande af
sina tillverkningar
—
Fria.
Argentan eller Nysilfver; hänföres under Metaller, sam-
mansatta.
Arkitektoniska arbeten; se Bildhuggeriarbeten.
Årrak; se Bränvin.
Arsenik, till införsel af Apothekare och, efter erhållet till-
stånd af Kommers-kollegium, för fabriksinrättningar
—
Fri.
Asfalt
—
Fri
Asfaltlilt; hänföres under Papper, förhydnings-, press-
och tak-.
Asfaltrör; hänföras till Redskap och Machinerier.
Aska, rå, af träd eller andra vegetabilier
—
Fri
* pott-, vallad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad
eller kalcinerad
1 centner.
1
koppar-; se Koppai skrot.
tenn- och bly-; se Tennaska.
Askar och Dosor, tullbehandlas lika med det ämne, ar-
betad*, hvaraf de bestå;
De med asterisk (*) betecknade artiklar äro sådana, för hvilka någon ändring i ett eller annat
afseende blifvit af Utskottet föreslagen.
Förslag till Tulltaxa.
3
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Askar och Dosor:
al sammansatta eller såsom arbetade ej specificerade
ämnen
1 skalp.
R:dr
öre.
20
Assa foetida (Dyfvelsträck); hänföres under Apotheksvaror.
Auripigmcnt; hänföres under Färger, ej specificerade.
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ
F
•i
Band:
silkessammets- och helsiden- ä)
1 skålp.
2
halfsiden- 2)
1 skålp.
1
25
Altin. Ingen skilnad i tullberäkningen göres, om uti halfsiden-  band silket utgör blott en ringa beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana, äfven af
silke, hvari kautschuk, gutta percha eller likarlade
ämnen ingå .
t skålp.
50
Bark, alla ej specificerade slag
_
Fri.
Barometrar; se Instrumenter, fysiska m. fl.
Bast och Bastrep
Fria.
Bastmattor
Fria.
Beck och Beckolja
.
Fria.
Bayerskt eller Tyrolerbeck; hänföres under Hartz.
Ben:
oarbetadt, alla slag. derunder inbegripna tangent-  skifvor till s. k. klaviaturer, klufvet, spjelkadt och
sågadt ben samt förmalda ben eller s. k. benmjöl
Fril
;t.
arbetadt:
Elfen- och Hvalrosständer
1 skålp.
50
andra slag
1 skålp.
—
15
Benspalt; hänföres under Spillning.
Bensvart, Benkol eller Bister
1 centner.
75
Bcrberisröttcr
—
Fria
Bernsten, rå och oarbetad, äfvensom arbetad, men oin-  fattad
_
Fri.
') Enligt den med Frankrike afslutade Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till
1 R:dr 80 öre.
’) Enligt den med Frankrike afslutade Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till
1 R:dr.
4
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Be nsten:
infattad med guld eller silfver, väges med infatt-
ningen och förtullas såsom den;
infattad med andra ämnen, tullhehandlas såsom Bi-
jouterivaror.
Bijoutcrivaror af annat ämne än guld och silfver, enl<la
eller sammansatta, såsom armband, bröstnålar, ked-
jor, kors, ringar, sigiller, spännen, urhakar, m. m.
1 skalp.
—
35
Anni. Afdrag i vigten göres ej för fodraler, hvari Bijouterivaror
inkomma, eller för kartor, hvarå de äro uppfästade.
Bildhuggeri- och Arkitektoniska arbeten, som utgöra
konstnärsarbeten
—
Fria.
andra slag bildhuggeri- och arkitektoniska arbeten:
af trä • .
—
Fria.
af annat ämne, hvilket, såsom arbetadt, ej är i
taxan specificeradt
1 skålp.
—
25
Bin i kupor
—
Fria.
Biscuit, arbeten deraf; hänföras till Porslin, äkta: hvitt
eller enfärgadt.
Bister; se Bensvart.
Is Ian ilo liz: hänföres till Färgträd.
Bleckslagarearbeten, ej specificerade:
olackerade
1 skalp.
—
10
lackerade
1 skålp.
—
115
Blod, kreaturs-, alla slag
—
Fritt.
Blodiglar
—
Fria
Blommor, naturliga
—
Fria
konstgjorda, af tvg, papper eller halm
i skålp.
5
—
delar af konstgjorda blommor
1 skålp.
2
—
Inni. Med »delar af konstgjorda blommor» förstås endast blad i
handlar, ax för sig, knoppar för sig o. s. v. utan tillsatser
eller sammanbindning.
Blomster, torkade
. .
Fr
a.
Blomsterlökar
—
Fria.
Blonder; se Spetsar.
|
Förslag till Tulltaxa.
5
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Bly:
oarbetadt, i tackor eller rullar
___
Frit
;t.
arbetadt, ej specificeradt:
omåladt och olackeradt
1 skålp.
3
måladt eller lackeradt
1 skålp.
13
Blyerts
Fri.
Blyertspennor, alla slag
1 skålp.
—
IS
Blyglete; se Glete.
Blysocker
-
frit
t.
Blytran; hänföres under kemiskt-lekniska preparater.
Blår, hamp- och lin-
Fria.
Bläck, skrif-
1 skålp.
S
* Bläckpulver eller Bläcksubstans
1 skålp.
IS
Eobilier; hänföras till Redskap och Machinerier, eller de-
lar deraf.
llokbilldarccloth, eller klistrad och pressad bomullsväf-
nad; se Väfnader, bomulls-.
Bokguld; se Guld.
Boksilfvcr; se Silfver.
Pokstafsstäinplar samt Boktryck och Stilar ....
1 skålp.
10
förslitna och obrukbara eller s. k. Stilskrot.
Fria,
Bok- och Koppartrycksvärta
1 skålp.
3
Bolus, hvit och röd, samt Terra Sigillata
—
Fri.
Bomull
—
Fri.
Borax
—
Fri.
Boraxsyradt Natron eller Tinkal
—
Fritt,
Borst; hänföres till Här, andra slag.
Borstbindarearbeten:
med infattning af opoleradt eller måladt trä eller
jern *)
1 skålp.
—
10
med infattning af poleradt eller lackeradt trä2)
1 skålp
—
20
med infattning af ben, horn eller andra ämnen 3)
1 skålp.
—
40
murare- och målareborstar; hänföras till Verktyg.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med är 1868 till S öre.
2) » » » » » » » 1868 » 10 »
3) » d » » » » » » 1868 » 20 »
6
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen,.
Riksmynt.
R :dr
öre.
Bouillon de poche
Brefkuverter )
—
Fri
1 skålp
—
12
Bresilja: hänföres under Färger och Färgningsämnen, ej
specificerade.
Britanniametall: hänföres under Metaller, sammansatta.
Broderade arbeten, alla slag, draga lika tull med det
tyg, hvarå broderiet är anbragt, med tillägg af 20
procent.
Broderduk, Harle och Stramalj:
1 skålp.
af silke 2)
af silke med tillsats af annat material 3) .
af ull 4)
2
—
1 skålp.
1
23
1 skålp.
1
/
af papper
1 skålp.
—
13
andra slag, enkla eller blandade
1 skålp.
—
30
Anni. Påbörjade eller halffärdiga tapisseriarteten förtullas lika
med duken, hvarå de äro anbragta, med tillägg af 20 procent.
Brodermönster 5)
1 skålp.
—
10
Bronz; hänföres under Metaller, sammansatta.
Bronzpulver; hänföres under Metaller, sammansatta, ar-
betade, andra slag.
Bruneller: se Plommon.
Brunsten
——
Fri.
Bränvin och Sprit:
il kanna af SO
i
af säd, potates eller andra jordfrukter
(procents alko-  | holhalt vid
4
10
[ + 1S° C.
jl kanna af SO
1
1
1 af ris: arrak
(procents alko-  j holhalt vid
| + 1S° C.
jl kanna af SO
4
1
10
af socker: rum
) procents alko-  | holhalt vid
1 + 15° C.
I1
10
1
') Enligt Traktaten nedsältes tullafgiften från och med år 1868 till 10 öre.
yy w ,) » » » » » 1868 » 1 R:dr 30 Öre.
3^ }) » y » » n » » 1868 » 1 R:dr.
y )) y » » » » ö 1868 » 73 öre.
© » © » » » » » 1868 » 8 ».
Förslag till Tulltaxa.
1
Bränvin oell Sprit:
af vindrufvor:
dä varan är i Frankrike tillverkad och derifrån
sjövägen direkte införes:
på fastager
på buteljer eller krus
ä varan är annorstädes tillverkad eiler
nät sätt införes
an
-
af annan frukt .
Anin. 1. För tillgodonjutande af den för bränvin och sprit utaf
Fransk tillverkning här ofvan medgifna nedsättning i tullafgiften,
skall vid införseln genom intyg af behörig embetsmyndighet
i produktionsorten, eller af föreståndare för tullkammare
i exportorten, eller af Svensk konsul eiler vice
konsul i lastningsorten styrkas att varan är af vindrufvor
och i Frankrike tillverkad; skolande produktionsbevis af
Fransk myndighet vara af Svensk konsul eller vice konsul
legaliseradt.
Anin. 2. Bränvin och sprit af annan alkoholhalt än den här
ofvan angifna reduceras till normalstyrka eller 50 procent,
på sätt derom är särskildt föreskrifvet.
Anni. 3. Finnes varan försatt med socker eller annat främmande
ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves origtigt å profvaren,
erlägges tull såsom för Likör.
Bröd, alla slag
Buskär
Buteljer; se Glas.
Båtar ; se Fartyg
Bäfvergäll; hänföres under Apotheksvaror.
Bälten, Strumpeband, Klädnings- och Ärmhållare n>. fl.
dylika persedlar tuilbehandlas efter hvad taxan bestämmer
för art. Hängslen.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Införsels
tull.
Riksmynt.
. 1 kanna af 50
' procents alkoI
holhalt vid
' + 15° C.
; t kanna af 50
) procents alko)
holhalt vid
1 + 15° C.
/1 kanna af 50
t procents alkoJ
holhalt vid
' + 15» C.
jl kanna af 50
(procents alko|
holhalt vid
+ 15° C.
R:dr
75
90
10
10
Fritt.
Fria.
8
Förslag lill Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Bär, ej specificerade; se Frukter,
Bärsaft, med tillsats af socker och sprit; hänföres under
Likör.
ulan sådan tillsats; hänföres till Cider.
Böcker.
på främmande språk tryckta; lexica, deri något
främmande språk ingår; samt not- och ritböcker
—
Fria-
på Svenska språket tryckta biblar, gifna till Sven-
ska bibelsällskapet.
—
Fria
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta,
då de reklameras af författaren eller förläggaren,
eller då två besigtningsman af hvilka minst den
ene bör vara boktryckare, intyga att böckerna
äro i Sverige tryckta
—
Fria
på Svenska språket i Finland tryckta och af Finske
undersåter författade
—
Fria
andra på Svenska språket tryckta
1 skålp.
—
15
med inbundet, rent eller linieradt papper, draga lika
tull som papperet med tillägg af 20 procent.
s. k. Album
1 skålp.
—
40
*Bönor: trädgårds-
1 centner.
—
50
åkerbönor, alla slag; se Spanmål, omalen, endra slag
Bössor; se Gevär.
Cassia Fistula; hänföres under Apotheksvaror.
Cassia Liglica; se Kanel.
Cement
Fril
t.
Chagrin skinn; hänföres under Hudar och Skinn, ej Pels-
verk, beredda, andra slag.
Cliampignoncr
1 skålp.
—
16
Ch Miiller; hänföras under Gulddragare - och Suörmakare-
arbeten.
Chocolad
1 skålp.
—
30
Chrystalli tartari; se Vinsten.
Cider; tullbehandla-: lika med Vin
Cigarrer; se Tobak.
Förslag till Tulltaxa.
9
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
nirigen.
Riksmynt.
•Cigarretter; se Tobak.
U:dr
öre.
Cikoricrot
1 skalp.
2
bräud, eller malen; hiinföres till hvad under rubri-
ken Kaffe är bestämdt för alla till kaffesurrogat
användbara brända vester.
Cinders; se Stenkol.
Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföias under In-
strumenter, mathematiska.
Citroner
1 skålp.
6
Citronsaft
Fri
Citronsalt eller kristalliserad Citronsyra ....
——
Fritt.
Citronskal, to: ra * . . . . . .
1 skålp.
____
6
Coakes; se Stenkol.
Cremor tartari; hänföres under Vinsten.
C urell ma, Gurkmeja; hänföres under Färger och Färg-
ningsämuen, ej specificerade.
I
Dadlar
1 skålp.
läi
Dcglar; hänföras till Redskap och Machinerier.
Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Orna-
menter, ej specificerade, tullbehundlas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Desman; se Muskus.
Dividvi eller Libidvi; se Garfskidor.
Dosor; se Askar.
Drakblod; hänföres under Färger och Färgningsämuen,
ej specificerade.
Dref
—..
Fritt.
Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 12 fots
längd sönderhugget tågvirke
—
Fritt.
Dricka:
porter
1 kanna.
—
40
öl och andra slag
1 kanna.
20
Dun, alla slag
—
Fri
t.
Dyfvelsträck; hänföres under Apotheksvaror.
Ckolloil; se Knapergall.
1
Bilt. lull H. St. Trot. 1S65 & lS6(t. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
2
10
förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Elfenben; se Ben.
Emalj, i massa
R:dr
<Rn
| öre.
Enbär
—
Fria.
Enbärsmos; hänföres under Apotheksvaror.
Essenser; se Oljor, flyktiga.
Estamper; se Kopparstick.
Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, så-
som arbetade, ej specificerade ämnen
1 skålp.
—
33
Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror
Fartyg och Båtar, med tillbehör
—
Fria.
Fayence; se Porslin.
Fenkol
1 skålp.
—
7
Fernissa
1 skålp.
—
101
Amu. s. k. Fernissa af Sprit med en obetydlig tillsats af harts
tullbehandlas under tillämpning af hvad taxan stadgar för
art: Bränvin och Sprit.
Fikon
i
1 skålp.
7
Filar; hänföras under Verktyg.
Fingerborgar och Syringar af andra ämnen än guld
och silfver J)
1 skålp.
20
Fisk:
färsk
—
Fri
saltad eller inlagd:
anjovis, sardeller och thonfisk
1 skålp.
25
lax
1 centner.
l
10
sill
i kub.-lot.
—
12
strömming
f kub.-fot.
—
i 2
all annan
1 centner.
—
75
torr eller rökt:
gråsidor eller sej
i centner.
l
25
lax och ål
1 centner.
6
—■
längor och lorsk, med derunder inbegripne rot-  scher, samt klipp-, stock- och platt- eller
bred-fisk
1 centner.
1
30
andra slag
1 centner.
2
50
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 15 öre.
Förslag till Tulltaxa.
11
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Fiskben; se Ben.
Fiskskinn, oberedda eller beredda
Fria.
Fjcdrar:
till begagnande för jernvägsmateriel
—
Fria.
s. k. krinolin-, öfverkladda, omspunna eller omväfda;
se Karkasser.
ur-; hänföras till delar af Ur, ej specificerade.
andra slag, ej specificerade, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Fjäder, ospritad
—
Fri
spritad
1 skalp.
IS
Fjäll, hvalfisk-, eller Ossa Sepiae
—
Fria.
Flaskfoder förtullas lika med det ämne, arbetadt. hvaraf
de bestå.
Anin. Flaskorna med deras innehåll förtullas särskildt.
*Flintor
—.
Fria.
Flintsten
—
Fri
Flottholz; hänföres under Korkbark.
Flyttsaker:
reseförnödenheter, af egaren sjelf medförda, då de
af vederbörande tullkammare eller tullinspektion
finnas ej öfverstiga hans behof under resan
—
Fria.
inkomna för sådane Svenske undersåters räkning,
som varit å utrikes ort bosatte, så framt effek-
terna vid införseln finnas gamla och brukade
samt på särskild anmälan hos General-tullstyrel-
sen pröfvas ej öfverstiga egarens behof
—
Fria.
öfriga inkommande gamla och brukade husgeråds-
eller andra lösörepersedlar (hvilkas införsel, äfven
•
såsom nya, ej genom denna taxa är i allmänhet
medgifven tullfritt eller emot lägre tull, än högst
10 procent af värdet, då sådan förtullningsgrund
bör tillämpas), när de vid införseln, på särskild
anmälan hos tullkammare eller tulldistriktchefer,
vid 300 R:dr Riksmynts värde eller derunder,
12
Förning till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
Flyttsaker s
samt hos General-tullstyrelsen, då värdet öfver-
sk ju ter 300 R:dr R:mt, pröfvas icke öfverstiga
egarens behof
R:dr 100 R:mt
10
—
Mildorinus och saft; hänföras under Apotheksvaror.
#Miisk
1 centner.
2
—
Fnöske, beredt
Frit
t.
Fogelliou hänföres under Lim, andra slag.
Foglar, lefvande
—
Fria.
slagtade; hänföras under Kött.
preparerade till raturalie-samlingar; hänföras till
Naturalier.
Foller, tenn-, eller Stanniol
1 skålp.
ts
Formar, af jernbleck eller annat ämne för sockerbruken,
tryck- och pappersformar, äfvensom formar, som be-
gagnas till pastellage-ai beten, hänföras till Reds kap
och Machinerier.
Fosfor
i skålp.
8
#Fotograficr; se Kopparstick.
Frrnsar; se Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
Friktion sstick or och Friktionssvamp: se Tändstickor
och Tändsvamp.
Frukter och Fär, ej specificerade:
friska
—.
Fria.
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
30
torra
1 skålp.
6
insyltade: hänföras under Konfityrer.
Frö;
kanarie-
i skålp.
4
andra slag
Fria.
Fyrverkeriarbeten
1 skålp.
—
23
l iillar; hänföras under Hudar och Skinn, Pelsverk.
Färger och Färgningsämnen;
blyhvitt, zinkhvitt och kremserhvitt
1 skålp.
—
3
kochenilj
1 skålp.
351
Förning till Tulltaxa.
13
Qvantitet för
In försels-
tullberäk-
t ull.
ningen.
Rik smynt.
R:dr.
öre.
Färger och Färgningsänmcn:
indigo
1 skålp.
9
Anin. Nämnda färger med olja eller annorledes beredda må in-
föras mot den för råämnet stadgade tull.
andra slag, ej specificerade, oberedda eller beredda
Frii
l.
I ärglador, med färger och annat tillbehör, äfvensom fär-
ger i musslor, glas o. s. v
1 skälp.
35
Anni. Afdrag i vigten göres ej för lådan, musslan, glaset eller
annat tillbehör.
Färgmossa, alla slag
Fri
t
I ärgträd, helt och oraspadt, alla slag, samt andra lill
färgning användbara, oberedda vexter och vextde-
lar, i taxan ej specificerade
Fril
t.
Galangarot; hänföres under Apotheksvaror.
Gallipot; hänföres under Harts.
Gallixcnsten, hvit och blä; hänföres under Vitriol.
Gallmeja
——
Fri
Galläpplen
Fria.
Galoner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Gardiner, rull-, af bomulls-, linne- eller hampväfnad,
mälade eller tryckta
1 skölp.
40
1.
Garfskidor
Fris
Garn:
bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor eller å
bobiner:
ofärgadt
1 skålp.
_
8
färgadt eiler tryckt, alla slag
1 skålp.
,
14
Amu. X händelse hos vederbörande tullljensteman villrådighet
uppstår, huruvida icke en under benämning af dubbleradt
bomullsgarn angifven vara rätteligen bör till bomullstråd
hänföras, åligger godsegaren, såsom vilkor för tillgodonju-
tande af de för dubbleradt bomullsgarn stadgade lägre tull-
umgälder, med sakkunnige personers, efter besigtning å god-
set, afgifna betyg styrka, att varan utgör garn af sistnämnda
beskaffenhet.
kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt .
1 skålp.
—
10
färgadt eller blekt, s. k. brillantgam derunder
inbegripet
1 skålp.
—
15
14
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr.
öre.
(Järns
linne-:
olargadt och oblekt
1 skålp.
—
10
färgadt eller blekt
1 skålp.
—
20
segel- och bind-
1 skålp.
—
10
# jute—
1 skålp.
—
5
af vegetabilier (gräsgarn); lör tullas lika med segel-
och bindgarn.
Anin. För garn, dubbleradt af till färg och råämne olika garn-
sorter, hvilka hvar för sig draga olika tull. beräknas inför-
selstullen, utan hänsigt till den större eller mindre andel,
hvarmed den ena eller andra garnsorten deri ingår, efter
den högre afgiftsbestämmelsen.
Gasmätare
5
Gaude; hänföres till Färger, ej specificerade.
Gelatine; se Lim.
Gelé: hänfdres till Konfityrer.
Gencver; hänföres under Bränvin och Sprit.
Geiltianarot: hänföres under Apotheksvaror.
Gevär, skjut-, alla slag, vigten af fodraler och deri in-
lagda tillbehör inberäknad
1 skålp.
”
20
Gips
—
Fr
i.
Gipsarbeten, ej specificerade
—
Fri
a.
Gipssten
—
Fri.
Glas:
bunkar, burkar, buteljer och flaskor, äfvensom apo-
thokare— stå tiel kärl med inbränd signatur ....
1 centner.
7ä
bunkar, burkar buteljer och flaskor, på hvilka va-
ror inkomma, och som icke, enligt särskildt stad-
gande i taxan, inbegripas uti vigten för tullberäk-
ningen
—
Fria
fönster-, alla slag
i skålp.
—
3
kemiska
—
Fria.
Ijuskron-, .
1 skålp.
—
1 3
Förslag till Tulltaxa.
15
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
| öre.
Glas:
i
optiska, lösa och oinfaftade
—
Fria
patent- och glastakpannor
—
Fria
spegel-:
råa och oslipade eller s. k. glasämnen ....
1 skalp
3
slipade, ofolierade
i skälp.
——
5
folierade
1 skålp.
to
ur-
1 skålp.
to
andra slag, karafmer och pressade eller slipade lia
skor derunder inbegripna ...
1 skålp
&
15
Glasflusser s
osiipade samt slipade, men oinfattade
1 skålp.
60
infattade med guld eller silfver, vägas med in-
j
fattningen och förtullas såsom den;
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Glasgalla
Ft
i
Glasmästarcdiainanter, infattade; se Verktyg.
Glasskiirf eller Krasglas
—
Fritt
Glasvaror, försedda med flätning, sorn icke utgöra varu-
emballage; se Glas.
Glasögon, lorgnetter och andra monterade optiska glas;
se Instrumenter, optiska m. 11.
Glaubersalt: se Salt.
■*
Glete, eller Glitt, alla slag
—
Frii
t:
Glober
—
Fria
Glycyrrbiza; se Lakritsrot.
GraitlS d’Avignon; hänföras till Färger, ej specificerade.
Gramaner; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Granatäpplen: se Frukter och Bär, ej specificerade.
Granatäppleskal
—
Fria
Grifflar af sten, infattade eller oiufattade ....
—
Fria.
Gryn; af Spanmål; se Spanmål.
1
16
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Gryns
ris , äfvensom rismjöl  . .
1 skälp.
R:dr
öre.
2
andra slag
1 skålp.
—
4
Gräs, ej specificerad t, oarbeladt
—
Fril
tt
färgad!, trensadl eller upprispad t
1 skålp.
—
3
Gräsmattor och Gräsrep
—
Fria.
Grönsaker, friska
1 centner.
—
50
inlagda i bränvin eller ättika
1 skålp.
—
30
torkade
i skålp.
—
6
Guano
—
Fril
tt.
Guld, oarbetadt
—
Fritt
arbetadt
1 ort.
5
bok-, äkta och oäkta
1 ort.
1
Anin. Vigten för pappersbladen, mellan hvilka guldet ligger, inbe-  räknas.
musiv-, puder- eller unsen ........
1 ort.
1
spinn-; se Träd.
Gulddragarearbeten af guld eller silfver:
kantiljer, paljetter, fransar, galoner, gramaner, snören
och andra, ej specificerade:
äkta eller oäkta  ...
t ort.
1
Guldtyg 5 hänföres under Väfnader, siden-.
Gummi, alla slag, ej specificerade
_
Fri
-t.
Gummi elasticuin; se Kautschuk.
Gummi guttaj hänföres under Färger, ej specificerade.
Gutta percha, oarbetad eller i skifvor utvalsad
1
j
Fri.
arbeten deraf:
vattenlednings- och gasrör, buffers samt sprut-
slangar
—
Fri
a
andra slag, ej specificerade, och som ej äro hän-  förliga till Redskap och Machinerier eller delar
deraf
1 skålp.
40
Gördclmakarcarbctcn • hänföras under Metaller, samman
satta, arbetade.
Hagel
1 skålp.
(alm
3
Förslag (ill Tulltaxa.
17
Halm
Halsduksvalkar
Uammarfilt; tullbehandlas såsom Filtar af vile underart.
Väfnader.
# Hampa, ohäcklad och häcklad, s. k. Jute derunder inbegripet
Handskar, alla slag
Handskskinn, tillskurna till handskar
Handt verker i var or, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Harmonium eller Fyskarmonika: se Instrumenter. musikaliska.
Harts och Harpöjts
Hattar:
af siden, halfsiden eller annan i följande momenter
ej specificerad väfnad, äfvensom monterade fruntimmershattar,
alla slag
af ull, hår, filt eller felb, färdiga eller halffärdiga
af halm eller strå, äfvensom s. k. Panamahattar.
andra slag, såsom af spån, rötter eller blad; vax
duks-, vaxtafts- och oljade hattar eller s. k. syvester
m. fl. . .
Anm. Äro hattarne sammansatta af flera materialier, förtullas de
såsom det ämne, hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Hattflätor af halm eller strå samt öfriga halmarbeten, ej
specificerade
Hattfoder och Hattkullar af siden eller annan väfnad, i
förening med annat material
Hattformar och Hattstommar, med eller utan styfning,
tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvartill
de närmast kunna hänföras.
Honing
Horn:
oarbetadt eller raspadt
arbetadt:
platter
Bih. lill R. St. Fröt. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 7 Baft.
Qvantitet för
tullberäkningen.
1 skalp.
i skålp.
t skålp.
1 stycke,
t stycke.
I stycke.
1 stycke.
1 skålp.
i skålp.
Införsels
tull.
Riksmynt.
R:dr | öre.
Fri
1 —
Fri
30
Fria.
1 50
- 40
- 40
40
75
4
Fritt
Fria.
18
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Rora:
arbetodt:
skifvor till lyktor, m. m
1 skålp.
—
20
knappar med eller utan fernissning
t skålp.
—
20
andra slag
1 skålp.
—
50
Radar och Skiuu:
ej hän för liga till pelsverk:
oberedda, alla slag
—
Fria
beredda:
sulläder och bindsuiläder samt hvitgarfvade (alu-
nerade) äfvensom sämskade hudar och skinn *)
1 skålp
—
15
andra slag 2)
1 skålp.
—
30
pelsverk :
beredda och oberedda:
get , ren- och skjulskinn
1 skålp.
—
10
får- och lammskinn:
gra krimska samt akta svarta kalmuck-.
1 skålp.
—
40
andra slag
1 skålp.
—
15
björn-, jerf- eller filfras-, kanin-, lo-, räf-,
sjupp- och vargskinn
1 skålp.
—
25
andra slag
1 skålp.
i
—
hopsydda, äfvensom fullfärdiga persedlar med pels-
verk till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar,
boas, m. m., förtullas lika med pelsverket, hvar-
af de bestå, med tillägg af 50 procent.
* namie
1 centner
8
—
Hummer
—
Fri
Haskius; se Lim.
Hvalraf eller Spermaceti
—
Fri
Hållrot; hänföres under Apotheksvaror
Hår, häst-, eller tagel
1 skålp.
—
8
andra slag, ej specificerade
—
Fria
Hår- eller Tagclarbetcu, med eller utan infattning och
lås
1 skålp.
55
’) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 öre.
»j » » » » » » » » 1868 » 20 öre.
Förslag till Tulltaxa.
19
Qvanlitet för
Införsels-
tullberäk-
ningen.
tull.
Riksmynt.
Iläktor, Ilakar och Uyskjor !)
1 skälp.
R:dr
öre.
20
Hängslen eller delar deraf:
af siden eller halfsiden
1 skalp.
1
andra slag
1 skålp.
30
Anin. För spännen och ringar medgifves icke något afdrag i
vigten.
n«
Fri
t
Indigo; se Färger.
Ingefära:
torr
1 skålp.
7
syltad
1 skålp.
—
40
Insekter; hänföras under Naturalier.
Instruuicntcr:
fältskärs-, mathematiska, optiska, fysiska och naviga-  tions-, med eller utan fodral, alla slag, derunder
inbegripna monterade optiska glas samt barome-  trar och termometrar
1 skålp.
15
handtverks-; tullbehandlas såsom Verktyg, ej speci-  ficerade,
musikaliska:
flöjter, klarinetter och oboer
1 stycke.
50
gitarrer, lutor, violer, violonceller, kontrabasar,
valdhorn, trumpeter, post- och signalhorn, trum-  mor, pukor, klaver, positiv samt harpor . .
1 stycke.
1
fortepianon: tafflar samt stående s. k. kabinetts-  flyglar
\ stveke.
40
_____
fiyse|-
1 stycke.
60
—
speldosor
1 skålp.
—
50
Anin. Utgöres infattningen af Guld, Silfver eller Sköldpadd, tull-  behandlas hela dosan såsom arbeten af nämnda slag.
orgelverk, äfvensom Harmonium och Fysharmonika
R:dr 100 R:mt>.
5
ej specificerade, förtullas lika med sådana bland
ofvan uppräknade, hvarmed de närmast kunna
jemföras.
Anin. a) Högst 2:ne stråkar, munstycken och så vidare må få åt-  följa vid instrumentets förtullning. De öfriga, äfvensom sär-
') Enligt Traktaten neds&ttes tullafgiften från och med år 18G8 till 18 öre.
20
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
skildt inkommande tillbehör till instrumenter, förtullps efter
10 procent af värdet, b) Instrumenter, hvilka genom sina
mindre dimensioner och sin beskaffenhet i öfrigt synbarli-
t
gen endast utgöra leksaker, hänföras till art. Leksaker.
Inventarier, skepps-:
nya, ej specificerade, icke hänförliga till husgeråds-
saker eller beklädnadspersedlar
R:dr 100 R:mt.
5
—
brukade å förolyckade eller sjöskadade utländska
fartyg
—
Fria,
Ipecacuanha; hänföres under Apotheksvaror.
*
* Ister, alla slag
1 centner.
2
—
Jalappa; hänföres under Apotheksvaror.
Jern:
gjutet:
t
t
tack- och barlast samt kasserade kanoner, bom-
ber, mörsare och kulor
—
Fria
bomber och kulor, champlunerade till visst mått
och renfilade, kanoner, stycken, nickhakar och
i
mörsare, stämplade och borrade, samt finare
och gröfre lavetter
t centner.
i. l
25
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämp-
lade och oborrade samt hällar, vigter och lödjor
1 centner.
—
50
grytor, pannor, kittlar, kakelugnar, spisar och ka-
bysser, gallerverk samt dertill apterade stolpar
och ledstänger, äfvensom slussportar ....
1 centner.
i
—
gjutgods, allt annat, ej specificeradt:
till jernvägsmateriel samt till machinerier eller
delar deraf; tullbehandla» såsom Redskap och
Machinerier.
gröfre:
a) axlar, balanser, mortlar, pressjern, stryk-
jern, tappar, m. m
1 skålp.
—
3
b) eldställshållare, fotskrapor, hänglås, kaffe-
i
qvarnar, kopiepressar, paraplyställ, spott-
lådor, m. m. ‘)
1 skålp.
—
8
*) Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 6 öre.
Förslag till Tulltaxa.
21
Qvantitet för
Införsels-
tull beräk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Jern:
gjutet:
gjutgods, allt annat, ej specificerad t:
finare:
a) basreliefs, blomstervaser, byster, frukt-
t
1
skålar, korgar, lampor, ljusstakar, medal-
1
jonger, pappershållare, presenterbrickor,
i
rökelsekar, urställningar, m, m, med eller
1
utan målningar eller lackering1) . .
1 skålp.
13
b) armband, kedjor, kors, nålar, ringar, m. m„
t
tullbehandlas såsom Bijouterivaror.
knappar, olackerade eller lackerade ....
1 skålp.
6
skostift
1 skålp.
—
3
smidt eller valsadt:
ankare.
1 centner.
».
75
kettingar, kettingstoppare och krokar ....
1 centner.
75
kedjor med länkjeruet under samt till och med
0,2 tums diameter .
1 centner.
ä<
armbultar, draggar, hammare, roderjern, skepps-
knän och smedjestäd
1 centner.
75
stäng-, platt-, band-, bult-, galler- och sänk-
smide, rundt eller kantigt, knipp- och fyr-
kant-, samt skär- och klippjern, äfvensom
1
i
smältstycken
—
. Fri
Ä
jernvägsskenor med tillhörande skärtjern, skarf-
• ,
bultar, muttrar och railspik ....
—
Fria.
kassakistor och sängar2)
IS
1
plåtar, förtente och oförtente
Fria
skostift, klippt eller skuren
1 skålp.
—
3
spik af 1,6 tums längd och deröfver ....
1: centner.
l
50
all annan spik samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
poleradt eller lackeradt 3)
1 skålp.
—
201
') Enligt Traktaten nedsättes tullargiften från och med år 1868 till 10 öre.
2) » » » » » » » b 1868 till 10 procent.
3) » » » » • » » » 1868 tiil IS öre.
22
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
Jern: ,
ningen.
Riksmynt.
smidt eller valsadt:
R:dr
öre.
all annan spik samt allt annat manufaktur- och
handtverkssmide, ej specificeradt:
andra slag med eller utan bestrykning*)
A skälp.
—
8
pläteradt; se Metaller, sammansatta.
Jernskrot, gjutet, smidt eller valsadt
—
Fri
t.
Jerntråd; se Träd.
Jord, poler-
—
Fri
Jute; se Hampa.
Juveler, oinfattade och infattade
—
Fria.
Jäst, alla slag
—
Fri.
Kaffe
1 skälp.
—
10
brändt och alla till kaflesurrogat användbara, brända
vexter
1 skälp.
—
15
Kakao
1 skälp.
—
10
Kakel, alla slag
1 skälp.
—
2
Kalk, osläckt och släckt
—
Fri
Kalksten
—
Fri.
Kalmus: hänföres till Apotheksvaror.
*Kauifcr, oraffinerad och raffinerad
—
Fri.
Kamlin; tullbehandlas lika med de genom rektificering
renade flygtiga fossila eller mineral- och genom
torr distillation framställda oljor.
Kanel, Kanclknopp och Cassia Lignea
1 skälp.
—
30
Kailtarider; hänföras under Apotheksvaror.
Kantilj er; se Gulddragare- och Snörmakarearbeten.
Kappsäckar: se Nattsäckar.
Kapris ...
1 skälp.
—
25
Kardborrar och Stråkardor
—
Fria-
Kardcniuinmor
1 skälp.
—
40
Kardor och Kardläder; hänföras till Redskap och Ma-
chinerier, ej specificerade, eller delar deraf
Kardlian: hänföres under Hudar och Skinn, ej pelsverk,
beredda, andra slag.
*Karkasser och Karkassband
1 skälp.
—
75
Karmin; hänföres under Färger, ej specificerade.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 6 öre.
Förslag till Tulltaxa.
23
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
U:dr
öre.
Karott; se Tobak,
Kartor
—
Fria
Kastanicr
. . . .
—
Fria
Kautschuk:
oarbetad
—
Fri.
arbeten deraf, ej specificerade, och som ej äro hän-
1'örliga till Redskap och Machinerier, eller delar
i deraf
1 skalp.
—
40
Kaviar
1 skålp.
—
60
Kedjor till innanverk i ur; se Ur, delar deraf.
Keiniskt-tckniska preparater, ej specificerade . . .
K:dr 100 R:mt.
5
—
för medicinska behof, hänföras till Apotheksvaror,
ej specificerade.
Kimrök
fl skålp.
6
Kinabark och Kinarot; hänföras under Apotheksvaror.
Kitt: hänföres till Blyhvitt under art. Färger och Färg-
ningsämnen.
Kli, alla slag
—
Fri
t.
Klinker; hänföras under Tegel.
Klorkalk
i skålp.
—
1
Kolsyradt Kali: hänföres under Salt, medicinskt
Kläder, ej specificerade:
nya gångkläder eller delar deraf, samt riya färdig-
svdda duktyg, handdukar, lakan, örongodt, m. fl.
dylika hushållspersedlar, äfven då sådana klädes—
eller hushållspersedlar eller delar deraf äro märkta
eller försedda med broderier, galoner, fransar,
spetsar eller blonder, förtullas med 20 procents
förhöjning i den tull, som är bestämd för tyget
eller det ämne, hvaraf klädes- eller hushållsper-
sedeln hufvudsakligen består.
Alim. För gångkläder tages öfvertyget till grund för tullberäk-
ningen men uppstår svårighet att bestämma hufvudbestånds-
delen, tages till beräkningsgrund det material, som drager
högsta tullafgift.
24
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Kläder, ej specificerade:
för oljade eller fernissade kläder, derunder ej inbe-
gripna sådana, som äro öfverdraga med kautschuk
eller guttapercha, beräknas tullafgiften efter hvad
för tyget är bestämdt, utan förhöjning.
Anin. Möter i något fall hinder för utrönande af hvad slags
tyg oljade eller fernissade kläder äro tillverkade, hänföras
de till Väfnader, vaxade, andra slag.
kläder, som utgöras af knutna eller slickade eller på
strumpstol tillverkade persedlar, såsom hufvor.
tröjor, underkläder, m. m., äfven om dessa äro
färdigsvddo, försedda med knappar och band
o. s. v., förtullas, utan förhöjning, efter hvad för
art. Strumpor och Strumpstolsarbeten är bestämdt;
gångkläder, tillhöriga sjöfarande eller resande, när
kläderna äro synbart brukade eller, af egarne
sjelfve medförda, pröfvas icke öfverstiga deras
personliga behof • .
—
Fr
a.
Klöfvar: hänföras under Horn, oarbetadt.
Knallhattar, askarnes vigt inberäknad
1 skålp.
—.
SO
Knapergall och Ekollon, maina och omalna ....
—
Fria.
Knappar af sammansätta eller, såsom arbetade, ej spe-
cificerade ämnen1)
1 skålp.
—
40
Anut. Då knappar af Glas, Horn, Metall, Perlemor eller Sten-
kol icke annorlunda äro af sammansatta ämnen tillverkade,
än att öglan är olikartad, böra de förtullas på sätt taxan
stadgar för det ämne, arbetadt, hvaraf sjelfva knapparne äro
förfärdigade.
Knifvar:
rak-, med eller utan fodral2)
1 skålp.
—
30
penn-3)
1 skålp.
—
60
Anut. Såsom pennknifvar förtullas äfven knifvar, hvari finnas
pennknifblad jemte andra knifblad eller redskap.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 80 öre.
3) » » » » » » » » 1868 » 25 öre.
3) » » » » » » » » 1868 » 50 öre.
Knifvar:
Förslag till Tulltaxa.
25
Qvanlitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Knifvar:
talj-, sjömans- eller gröfre arbets- J)
1 skålp.
8
bords- och andra slag, ej specificerade, samt gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholz, elfenben2)
1 skålp.
60
med skaft af andra ämnen 3)
t skålp.
15
Kliytllillgar; hänföras tili Strumpstolsarbeten.
Koboltmalm och Metall
—
Fri.
Koehcnilj; se Färger.
Koitfyrer, tullbehandlas i likhet med hvad för kläder är
iöreskrifvet.
Kol, trä- ...
—
Fria.
Kolsyradt Natron; se Soda.
Kompasser; hänföras under Instrumenter, navigations-
m fl ?
lil. 11.
Konfityrcr
1 skålp.
20
Konjak; se Bränvin.
Konserver, i hermeiiskt slutna eller lufttäta kärl förva-
rade ätbara varor
.
t skålp.
16
Kopal; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Koppar:
rä eller garad
—
Fri.
smidd, valsad eller gjuten:
■
pläter och andra ämnen för bearbetning .
—
Fria.
bleck och spik till fartygs förhydning ....
—
Fria.
andra helfärdiga arbeten, opolerade
1 skålp.
—
15
polerade
1 skålp.
—
50
Kopparnickel
—
Fri.
Kopparrök; hänföres under Vitriol
Kopparskrot eller gammal koppar, endast användbar till
omsmältning, samt kopparaska
—
Fri.
#Kopparstick, Estamper, Stålstick, Litografiska och Fo-
tografiska arbeten samt Träsnitt, sorn tillhöra ut-
rikes tryckta verk ....
—
Fria
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 6 öre.
a) » » » » » » » » 1868 » SO öre.
3) » » » » » » » » 1868 » 10 öre.
Bih. Ull R. St. Prat. 1S65 ii 1866. 5 Sami. 1 A/d. 7 Haft. 4
26
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
^Kopparstick, Estampcr, Stålstick, Litografiska och Fo-
tografiska arbeten samt Träsnitt!
andra slag, oinfattade1)
i skålp.
10
infattade; se Tafvelramar.
Koppartrycksvärta; se Boksvärta.
Koppartråd; se Tråd.
Koraller, äkta, oarbetade, äfvensom arbetade, men oin-
fattade
—
Fria.
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-
ningen och förtullas såsom den.
infattade med andra ämnen, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
Korf; hänföres under Metvurst.
Korgar och Korgmakarc-arbetcn:
*af oskalade qvistar och gröfre spån
1 skålp.
—
4
andra slag
1 skålp.
—
2 o
Koriander
1 skålp.
—
S
Korinter
1 skålp.
—
9
Korkar, skurna, utan beslag, äfvensom korksulor .
1 skålp.
—
15
med beslag
1 skålp.
—
SO
Korkbark
—
Fri.
Kort, spel-
1 gross.
18
—
Amu. Om hvad i afseende å korten vidare är att iakttaga, in-
nan de till egaren utlemnas, är särskildt stadgadt.
Kransögon; hänföras under Apotheksvaror.
Kreatur, alla slag
—
Fria.
Krinoliner, förfärdigade af fjedrar med tråd eller garn
omspunna eller omviifda och sammanhållna genom
vidsydda band, förtullas såsom »Kläder» af band;
äro de af tvg, försedda med fjedrar, tullbehandlas
de såsom »Kläder» af det tyg, hvaraf krinolinen
består.
Krist allarbeten; hänföras under Glas, andra slag.
Krita, hvit, och Kritsten, omalen
—
Fri.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 8 öre.
Förslag till Tulltaxa.
27
Qvanlitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
Krita, hvit, och Kritsten:
malen
1 centner.
R:dr
öre.
20
röd och svart samt pastellkrita
F
ri
infattad; tullbehandlas såsom Blyertspennor.
Krokar, till fiske
J
Fria.
Kromsjradt Kali; hänföres till Färger, ej specificerade.
Krukinakarc-arbctcil, ej specificerade, oglaserade eller
glaserade, omålade eller målade, äfvensom terra cotta
och terralith
1 skalp,
7>
burkar och krus, på hvilka varor inkomma, och som
icke enligt särskildt stadgande i (axan inbegripas
uti vigten för tullberäkningen
Fri
a.
Krut och s. k. patroner
1 skålp.
s
Kratz; se lester.
Kubeber; hänföres under Apotheksvaror.
Kulör eller s. k. Vintinktur:
blandad med vatten; hänföres under Sirup.
blandad med sprit; hänföres under Likör.
Kummin
1 centner.
1
SO
Käppar, alla slag
1 skålp.
1
ts
*Kött, alla slag
1 centner.
l
___
Lacca t naimi; hänföres under Gummi, alla slag, ej spe-  cificerade.
Kack
1 skålp.
20
Lackerade arbeten:
af Bleck; se Bleckslagare-arbeten.
af Bly; se Bly, arbeladt.
af Läder; se Läder-arbeten.
af Papp; se Papp-arbeten.
af Tenn; se Tenn, arbetadt.
af Trä; se Trävaror, arbetude, ej specificerade.
af Zink: se Zink, arbetad.
andra, ej specificerade
1 skålp.
20
Lackerade £kinn; hänföras under Hudar och Skinn, cj
pelsverk, beredda, andra slag.
28
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Lacmns
—
Fi
i
Lagerblad och Lagerbär
1 skålp.
—
3
Lalin, oäkta; se Metaller, sammansatta.
Lakrits
t skålp.
—
S
Lakritsrot eller filycyrrhiza
—
Fri.
Lampctter; se Sjie”lar,
Lailljior och Lyktor förtullas såsom det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Auni. Medföljande glaskupor förtullas särskildt efter hvad för
Glas, andra slag, är bestämdt.
Lamp vokar; se Vekar.
Latlin eller Trådband; se Metaller, sammansatta.
Leksaker eller Mrnbergcrkrani;
af trä eller sammansatta ämnen, med eller ulan
betsning, målning eller lackering •)
I skålp.
—
SO
andra slag för tullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de bestå.
Lera
—
Fri
Lerpipor; hänföras under Piphufvuden.
Liar; hänföras under Verktyg.
Likör
1 kanna
2
—
Lim:
husblås och gelatin
1 skålp.
—
7S
andra slag
1 skålp
—
6
Limoner, friska; hänföras under Citroner. .
salla; hänföras under Frukter, inlagda.
Limonsaft; hänföres under Citronsaft.
*Lill, ohäck la dt
1 centner.
1
—
häckladt
1 centner.
2
—
Linser; se Spanmål.
Litografier; se Kopparstick.
Litzari; hänföres till Färger, andra slag, ej specificerade.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiftcn från och med år 1868 till 2S öre.
Förslag till Tulltaxa.
29
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Ljus:
talg- och palmitin-
1 skålp.
—
3
andra slag
1 skålp.
s
Ljuskronor eller delar deraf, ej specificerade, förtullas
lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsak-
ligen bestå, och utan afdrag i vigten för påsatta glas.
Luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen) .
1 skålp.
—
40
Lumpor och för pappersbrukens behof beredd lump.
—
Fria.
Lunta
—
Fr
i.
Lyktor; se Lampor.
Läder; se Hudar och Skinn.
Lädcrarbetcn, ej specificerade, förtullas med 20 procents
förhöjning å tullen för det läder, hvaraf arbetet
hufvudsakligen består.
Amu. Läderremmar, hopsydda eller med metallnaglar hopnitade
och synbarligen ämnade att begagnas till machinerier, tull-
behandlas såsom delar af machinerier.
Läster till skoarbeten
Fri
a.
Lök, alla slag, ej specificerade •
1 skålp.
—
2
iflacllincricr, ej specificerade; se Redskap.
iflacliin- och Vagnsuiörja
1 skålp.
—
2
Madrasser; hänföras till Sängkläder.
Amu. När madrasser äro försedda med ramar och fjedrar, tull-
behandlas de såsom Varor, i taxan ej nämnda, arbetade.
Magnesia; hänföres under Apotheksvaror.
Magnetsten, oinfattad
—
Fri.
infattad; se Instrumenter, fysiska, m. fl.
Mais
—
Fri.
Malm, alla slag, ej specificerade
—
Fri,
Malmstuffer
—
Fria
Mandel
1 skålp.
12
Manna; hänföres under Apotheksvaror.
Manometrar; hänföras till Instrumenter, fysiska, ra. fl.
Manufakturvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror.
Marienglas
—
Frii
t.
50
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Marinmetall; se Metaller, sammansatta.
Markasit; hanföres under Vismut.
Marle; se Brodérduk.
Marmor, oarbetad eller arbetad
—
Fri
Masker
t stycke.
—
10
Mastix; hänföres under Gummi, alla slag, ej specificerade.
Mattor af spån, strå eller rötter, vass eller saf
1 skålp.
—
3
Amu. Använda såsom garnering eller till skyddande af lasten
under transporten, fria.
bast-; se Bastmattor.
golf-; se Väfnader.
gräs-; se Gräsmattor.
Medaljer, alla slag
—
Fria.
Mercurius; se Qvicksilfver.
Messing; hänföres under Metaller, sammansatta.
Messingstråd; se Tråd.
Metaller, sammansätta;
*marinmetall eller annan komposition i form af bleck
och spik till förhydning af fartyg
1 centner.
i
—
andra slag:
*oarbetade, latun och trådband derunder inbe-
gripna
1 centner.
5
—
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pressade,
oäkta lahn och metallduk derunder inbegripna:
förgylda, försilfrade eller platerade eller med
s. k. guldfernissa öfverstrukna1)
1 skålp.
—
40
andra slag2)
1 skålp.
—
20
skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt,
endast tjenlig till omsmältning
—
Fria.
Mctrouomer, eller musikaliska taktmätare; hänföras till
Instrumenter, mathematiska m. 11.
Metvurst
1 skålp.
—
10
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 tilt 50 Sre.
2) » » u » » » a » 1868 » 18 a
Förslag till Tulltaxa.
31
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Mikroskop; hänföras till Instrumenter, optiska, m. fl.
Mineralier för naturalie-samlingar
—
Fria.
Mjöd
1 kanna.
25
Mjöl, ej specificeradt, af vegetabilier, som ej kunna inbe-
gripas under spanmål eller hänföras till medicinalier
1 skålp.
12
af Spanmäl; se Spanmål.
af Arrow-rot; se Mjöl af vegetabilier.
Mosaikarbeten; hänföras till Sten, arbetad.
Muffar; se Hudar och Skinn, pelsverk, persedlar deraf.
Mullbärssaft; hänföres under Apotheksvaror.
ifnilliainiouikor; hänföras under Leksaker.
Munlack
1 skålp.
60
Murklor; hänföras under Svampar, alla slag, ej specificerade.
Mursten; hänföres under Tegel, alla slag.
Musikalicr
—
Fria.
Muskött, torr, och Muskottblomuia
1 skålp.
40
insyltad ; tullbehandlas såsom Konfityrer.
Muskus eller Desman
■
Fri.
Musslor, friska
Fria.
insyltade eller saltade
1 kanna.
40
Mynt, guld-, silfver- eller koppar-
Fritt.
Myntkoppar; hänföres under Koppar.
Myrrha; hänföres under Apotheksvaror.
Målningar och Ritningar, oinfattade
Fria.
inlättade: se Tafvelramar.
Mössor och Kasketter; tullbehandlas såsom Kläder, ej
specificerade.
Mössfoder och Mösskullar; se Hatlfoder.
Natron, kolsyradt; se Soda.
ättiksyradt; hänföres under Kemiskt-tekniska pre-
parater.
Nattsäckar, Kappsäckar och Hattfodral
i skålp.
—
20
Naturalier till vetenskapliga samlingar
—
Fria
Negcrbead; hänföres lill Tobak, arbetad, spunnen, hop-
vriden eller pressad.
32
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
t Lil i.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Ncglikor •
1 skålp.
—
18
Nicht eller Tutia; hänlores till Apotheksvaror.
Nickel; se Kopparnickel.
Nys* eller Prustrot; hänlores under Apotheksvaror.
Nysilfver; hänlores under Metaller, sammansatta.
Nålar af annat ämne än guld och silfver och ej hänför-
liga till Bijouterivaror
1 skålp.
23
Näfver
—
Fri.
Nät, alla slag; förtullas lika med det Garn. hvaraf de äro
gjorda, med tillägg af 10 procent.
Nötter:
kokos-
1 stycke.
—
* 5
hassel-, val- och andra slag
1 skålp.
—
3
Oblat och Oblatskifvor; se Munlack
Olein; hänföres under Tran.
Oliver  ....
1 skålp.
—
10
Olja, vitriol-; se Svafvelsyra.
Oljor:
feta, icke flygtiga:
bom- eller olivolja:
på fastager
1 skålp.
—
1
på flaskor eller andra kärl
1 skålp.
—
2
hamp-, kokosnöt-, palm- och spermaceti-
1 skålp.
—
2
andra till apotheksvaror ej hänförliga eller eljest
icke specificerade slag
1 skålp.
—
3
kokade; se Fernissa.
flvgtiga vegetabiliska:
essencer, ej specificerade (flaskornas vigt deri in-
begripen)
1 skålp.
—
23
fossila eller mineraloljor samt genom torr distillation
framställda:
nativa eller råa, af jord eller brännhartser, rn m.,
förorenade, af mörkbrun till svartbrun färg
—
Fria
Oljor:
Förslag till Tulltaxa.
33
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Oljor:
fossila eller mineraloljor samt genom torr distillation
framställda:
genom rektificerinS renade, färglösa eller af gul
till gulbrun färg; rektificerad stenkolsolja eller
fotogen; rektificerad jordolja, nafta, petroleum
eller bergolja, solarolja, parafinolja med liera till
lyse begagnade vätskor
1 skålp.
—
2
Anin. s. k. belysningsvätska, sammansatt af flygtig olja och
sprit, förlullas lika med de genom rektificering renade, flyg-
tiga fossila eller mineral- och:tgenom torr distillation fram-
ställda oljor.
Oljckakor
—
Fria
Ornanicntcr, arkitektoniska; se Bildhuggeri-arbeten.
ej specificerade; se Dekorationer.
Ossa Sepia;; se Fjäll, hvalfisk-.
*0st, alla slag
t centner.
3
—
Ostron; hänföras under Musslor.
Paddy ; se Ris.
Paljetter; se Gulddragare-arbeten.
Papp
1 skålp.
—
2
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
olackerade t)
1 skålp.
—
20
lackerade, arbeten af papier maché derunder inbe-
gripna2)
1 skålp.
—
30
Papper:
Fri
t.
förnydnings-, press- och tak-
—
kardus-, makulatur-, polér- eller smergel-
1 skålp.
—
1
sug-, färgadt eller ofärgadt, tryck- och tapet-3) .
1 skålp.
—
5
olla andra slag, derunder inbegripet linieradt papper4)
1 skålp.
—
10
Papperstapeter och Bordcr5)
1 skålp.
—
10
Paradiskorn; hänföres under Apotheksvaror.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgilten från och med år 1C68 till IS öre.
» » » » » )) » » 1868 » 25 öre.
3) )> » » » » )> » » 1868 » <4 öre.
«) )) n » » » » » » 1868 » 8 öre.
fl) » » » » » » » » 1868 » 8 öre.
m/i. lili It. St. Prat. 1S65 & 1866. 5 Samt. 1 Afd. 7 Haft. S
34
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Paraplyer och Parasoller:
af siden eller halfsiden, utan afseende i sednare fal-
let på silkets större eller mindre qvantitet . .
1 stycke.
—
75
andra slag
1 stycke.
—
25
delar deraf:
ställningar
1 skalp.
—
15
öfvertyg, tillskurna eller sydda, förtullas lika med
det väfnadsslag, hvaraf de äro gjorda, med
tillägg af 10 procent.
fodraler:
af läder, lösa eller påsatta
1 skålp.
—
50
af tyger, lösa, förtullas lika med väfnaden, hvar-
af de äro gjorda, med tillägg af 10 procent.
Pastellkritor; se Krita.
Pastiljer; se Konfityrer.
Pelsverk; se Hudar och Skinn.
Penoingckörsar; se Portföljer.
1 skålp.
25
Pennor, skrif-, alla slag . .
—
Anin. Askars och kartors vigt inbegripes.
Penslar; tullbehandlas såsom Verktyg.
Peppar, alla slag
1 skålp.
11
Anin. Vid förtullning af cayennepeppar inberäknas vigten af de
flaskor eller burkar, hvarpå denna vara inkommer.
Pergamcntsskinn; hänföras under Hudar och Skinn, ej
pelsverk, beredda, andra slag.
Perlemor, oarbetad
—
Fri.
arbetad, oinfattad
1 skålp.
35
infattad med guld eller silfver; väges med
infattningen och förtullas såsom den.
infattad med andra ämnen; tullbehandlas
såsom Bijouterivaror.
Perlor, äkta, oinfattade eller infattade
—
Fria.
oäkta: glas-
1 skålp.
—
15
andra slag
1 skålp.
—
50
*infattade med guld eller silfver, vägas med
infattningen och förtullas såsom den.
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Pcrlor, oäkta :
infattade med andra ämnen än guld och
silfver; tullbehandla» såsom Bijouterivaror.
Amu. Efter sådan grund tullbehandlas äfven armband af glas-
perlor, försedda med platter eller knäppen af glas.
Persikokfirnor; hänföras under Apotheksvaror.
Pcrukmakarc-arbctcn
1 skålp.
50
Pimpstcn
1 ri.
Pinsback: hänföres under Metaller, sammansatta.
Piphllfvndcn, med eller utan beslag:
af sjöskum, äkta eller oäkta
1 skålp.
1
—
andra slag
1 skålp.
—
40
Pipor, tobaks-; hänföras under Piphufvuden.
Pistacicr; hänföras under Frukter och Bär, ej specifi-
cerade, torra.
Pistoler; se Gevär.
Plantor
_
Fria.
Platina, oarbetad eller arbetad
Fri
Platåer: se Dekorationer.
Plommon, Brandler och Sviskon
1 skålp.
—
6
Plymer, alla slag
1 skålp.
3
—
Pläter; hänföres under Metaller, sammansatta.
Pomada, burkarnes vigt inberäknad
1 skålp.
—
15
Pomcranscr
1 skålp.
—
6
Pomeransknoppar och Skal
1 skålp.
—
6
Porfyr; hänföres till Sten, ej specificerad.
^Porslins
oäkta, sten- eller fayence:
hvitt eller enfärgadt, men omåladt:
talrickar
1 skålp.
—
3
andra pjeser')
1 skålp.
—
6
målad t eller tryckt:
talrickar
1 skålp.
—
6
andra pjeser2)
1 skålp.
—•
10
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till S öre.
J) » o » » » » » b 1868 b 8 B
36
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
•Porslins
äkta:
hvitt eller enfärgadt
1 skålp.
—
10
förgyldt eller mäladt i figurer eller med blommor
t skålp.
—
20
Portcmonnaicr; se Portföljer.
Porter: se Dricka
Portföljer, Pcnuingcbörsar, Rcdikyler och Väskors
af hel- eller halfsiden
i skålp.
1
andra slag
1 skålp.
~
25
Potates
—
Fi
•i.
Potatesmjöl, eller malen potates
—
Fritt.
Amu. Om en under namn af potatesmjöl angifven vara finnes
utgöra den i potates befintliga, genom föregående rifning
och valtenpågjutning erhållna, stärkelse, hvilken sedermera
genom krossning och siktning blifvit försatt i mjölform, bör
varan lullbehandlas efter hvad taxan bestämmer för »stär-
kelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen.»
Pottaska; se Aska.
Pozzolaua
——
Fr
Pressenningar; tullbehandlas såsom Väfnader, vaxade,
mattor.
Puder; tullbehandlas såsom Mjöl, ej specificeradt, af ve-
getabilier.
Qucrcitron ; hänföres till Färger, ej specificerade.
Qvicksilfver
1 skålp.
15
Rabarber; hänföres under Apotheksvaror.
Raspar; hänföras under Verktyg.
i
Rcdikyler; se Portföljer.
Redskap och Macbiuericr eller delar deraf, ej specifi-
cerade, till begagnande vid fabriker eller handtverk,
\
eller för jordbruket, samt för jernvägarnes behof .
—
Fria.
Rcsonuansbottnar, h} flade; se Trävaror, mer eller min-
dre arbetade.
RigabalsatU; tullbehandlas efter hvad taxan stadgar för
art.niränviu och Sprit.
Förslag till Tulltaxa.
37
}
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Ris, oskalad eller Paddy
—
Fri
blandad med mer eller mindre fullständigt afskalad
ris  ....
1 skålp.
i
Risgryn; se Gryn.
Risinjöl; se Gryn.
Ritningar, oinfatta de; se Målningar.
infattade; se Tafvelramar.
Rosmarin; hänföres under Apotheksvaror.
Rotting; se Rör.
Rumin; se Bränvin och Sprit.
Russin
1 skålp.
6
Rnssinstjclkar
—
*p • 1
aria.
Räfkakor eller Räfkryddor; hänföras under Apotheks-
varor.
Rödfärg; hänföres under Färger, ej specificerade.
Rökelse; hänföres till Luktvatten.
Rörs
bambu- och spanska
1 skålp.
—
6
rottingar, vass och andra slag
1 skålp.
—
1
arbeten deraf, ej specificerade, som ej utgöra korg-
makare-arbeten
1 skålp.
—
iä
inkommande säsom underbäddning för skeppsladd-
ningar
Fria.
af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör, tull-
behandlas såsom Redskap och Machinerier.
RötllC; se Färger, ej specificerade.
Rotter, ätbara, alla slag
Fria.
för Apothekares behof, ej specificerade; hänföras till
Apotheksvaror.
Sillliar; hänföras till Stålarbeten.
Saccarum Saturni; se Blysocker.
Sadclmakarcarbctcn, ej specificerade:
med förgylda, försilfiade eller pläterade beslag») .
i skålp.
—
40
andra slag2)
1 skålp.
—
50
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften frän och med år 1868 till 25 öre.
3) » » » » » » » » 1868 » 20 öre.
58
Förslag lill Tulltaxa.
Qvantitel för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Saffian; hänföres under Hudar och Skinn, ej pelsverk,
beredda, andra slag.
Saffran
1 skSlp.
2
—
Sagogryn; se Gryn.
Salmiak  .
—
Fri.
Salpeter, oraffinerad eller raffinerad, äfvensom chilisk
eller salpetersyradt natron
—
Fri.
Salpetersyra och Skedvatten
—
Fria
Salt:
oraffineradt:
glauber-
—
Fritt
*kok- och berg-
—
Fritt.
raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölak-
tigt salt, ehvad det inkommer i särskilda embal-
lager eller i sammanpressade lösa stycken eller
kakor
1 skålp.
—
3
medicinskt
1 skålp.
—
3
Saltsyra
—
Fri
Sand
—
Fri.
Sandarak; hänföres till Gummi, alla slag, ej specificerade.
Sandel; hänföres till Färger, ej specificerade.
Sassafras;, hänföres lill Apotheksvaror.
Saxar:
öfverskärare- samt saxar till klippning af plåtar och
bleck; hänföras till Redskap och Machinerier.
skräddare-, trädgårds- och ull-; tullbehandias såsom
Verktyg.
andra slag; opolerade1)
1 skålp.
—
15
polerade2)
.
1 skålp.
—
30
Schellack: hänföres till Gummi, alla slag, ej specificerade.
Segel:
införselstullen bestämmes efter den å väfnaden, hvaraf
de bestå.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 öre.
2) » » » » » )) » » 1868 » 25 öre.
Förslag till Tulltaxa.
59
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Segel:
bergade från främmande förolyckade fartyg; se In-
ventarier.
Segelduk: se Väfnader.
Scjlergarn; se Garn, segel- och bind-.
Senap:
omalen
1 skålp.
—
3
malen och preparerad
1 skålp.
■ -
23
Seuetsblad; hänföras under Apotheksvaror.
Serpentinsten: se Sten.
Shawlar, Sliawletter och andra Dukar; se Väfnader.
Siktar och Såll  . .
1 skålp.
_
25
Siktduk:
af sammansatt metall; se Metaller, sammausatta,
andra slag. arbetade.
af jern; se Manufaktursmide.
af koppar; se Koppar, andra helfärdiga arbeten.
af stål; se Stålarbeten.
af annat material; se Väfnader.
Silfver, oarbetadt
.
Fri
;t.
arbetadt, förgyldt eller oförgyldt
1 ort.
3
bok-, äkta och oäkta
—
Fri
;t
musiv-, målare-, puder- eller unsen- ....
Fritt.
Silfverglitt; se Glete.
Silke, rått, ofärgadt
-
Fritt.
färgadt  . .
1 skålp.
-
40
Sirup, alla slag
1 skålp.
4
Sjökort; se Kartor.
Skafgräs
--
Fril
t.
Skedvatten; se Salpetersyra.
Skeppsinventarier; se Inventarier och 8 § i Taxe-
underrättelserna.
Skiffer; se Sten.
Skinn; se Hudar och Skinn.
fisk-; se Fiskskinn.
40
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Skjulspäck; se Tran.
Skomakarcarbetcn:
af siden ....
1 skålp.
1
—
af andra tyger, samt af saffians-, karduans , fär-
gade, pressade och tryckta skinn
1 skålp.
—
60
becksöms- och s. k. sjöstöflar
1 par.
—
50
andra slag
1 skålp.
—
40
Skor af yllefilt utan lädersulor; förtullas säsom yllefilt.
Skriftaflor, alla slag
—
Fria.
Skrubbor; hänföras till Redskap och Machinerier.
Skyfflar och Skäror af jern; hänföras till Verktyg.
Sköldpadd:
oarbetad
—
Fri.
arbetad
1 skålp.
2
—
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och Manufaktur-
varor, i taxan ej nämnda, förtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller
om detta ej kan bestämdt urskiljas ')
R:dr 100 R:mt.
15
—
Smergel
—
Fri.
Smink och Sminkflor
Fria.
*Sutör
1 centner.
3
—
Snickare-arbeten $ se Trävaror, arbetade, ej specificerade.
SllUS; se Tobak.
Suiickor; se Naturalier.
Snören; SC Gulddragare- och Snörmakare-arbeten.
tarm-, se Strängar, andra slag.
| Snörmakare-arbeten, såsom fransar, galoner, gramaner,
aiguilletter, snodder, snören, m. fl., ej specificerade:
1
af hel- och halfsiden2)
1 skålp.
2
—
andra slag3)
1 skålp.
l
—
Socker:
raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-,
samt krossadt eller pulveriseradt socker
1 skålp.
—
12
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 10 procent.
^ Ä Ä n » » » » 4868 till 1 R:dr SO öre.
3) # 0 » » » » » » 1868 till 75 öre.
Socker:
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
tullberäkningen.
Införsels
tull.
Riksmynt.
Soeker:
oraffineradt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
verldshandel gällande Holländska standard,
hvarä normalprof genom General-tullstyrelsens
försorg hållas vederbörande tullkammare tillhanda
b) till färgen mörkare än nämnda slandardnummer,
äfven om varan inkommer i upplöst eller
flytande tillstånd
.Anin. Derest ett och samma colly innehåller särskilda sockerslag,
underkastade olika lullafgifler, tillämpas den högre
tullsatsen för” hela innehållet.
Soda, eller kolsyradt Natron, äfven kaustik ....
Soja och Såser
Solf j edrar
Solfjiidcrspappcr; hänföres till Papper, andra slag.
Spadar; hänföras till Verktyg.
#SpanmåI:
omalen:
Hvete
Råg
andra slag
malen:
Mjöl:
hvete-
råg-
andra slag
Gryn, alla slag
Spanska Angor; hänföras under Apotheksvaror.
Spanskgröna; hänföres till Färger och Färgningsämnen,
ej specificerade.
Speglar och Lainpetter
Speldosor; se Instrumenter, musikaliska.
Spermaceti; se Hvalraf.
Bih. till fl. St. Prot. 1865 it 1866. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft
1 skålp.
R:dr
ore.
12
skålp.
1 kub.-fot.
1 kub.-fot.
centner.
centner.
1 centner.
A skålp.
Fri.
16
30
— 13
— 10
Fria.
- 80
- 30
Fria.
30
10
42
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Spermaceti-olja ; se Oljor, feta.
Spetsar, Uddar och Blonder:
silkes— och linne-, med eller utan blandning af an-
nat ämne J)
1 skålp.
2
andra slag
1 skålp.
1
—
Spetsglans; se Antimonium.
Spiauter; se Zink.
Spillning, Affall och Spån, ej specificerade ....
—
Pria.
Spiritus Vini och annan
Sprit; se Bränvin.
Sprutor, brand-, med tillbehör
5
Spån; se Spillning.
Spån för bokbiudning, tillverkning af värjslidor, m. m.;
hänföres till Fanérskifvor under art. Trävaror.
Späck; se Tran.
Spännhalsdukar äfvensom andra på valk sydda halsdukar:
af hel- eller halfsiden2)
1 skålp.
2
af andra tyger äfvensom af läder
1 skålp.
uii
73
Stanniol; se Folier.
Stearin
1 skålp.
—
4
Sten, alla slag, oarbetad eller arbetad, ej specificerad
—
Fri.
Stenkol, Stenkolsstybb eller Cinders samt Coakes eller
afsvaflade stenkol
—
Fria.
Stenkolsarbeten, oinfattade eller infattade med annat
ämne än guld och silfver, tullbehandlas såsom
Bijouterivaror.
infattade med guld eller silfver, vägas med infatt-
ningen och förtullas såsom den.
Stenkolstjära
1 centner.
—
25
Sticktyg eller Fiqué; se Väfnader.
stilar och Stilskrot; se Bokstafsstämplar.
Stoft, ofärgadt eller färgadt, till begagnande vid tapet-
tillverkning
au.
Fritt.
Storax; hänföres under Apotheksvaror.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 1 R:dr 80 öre.
*) » b b b b b a a 1868 b i R:dr 50 öre.
Förslag till Tulltaxa,
43
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
stramalj 5 se Brodérdulc.
Strumpor och andra på strumpstol eller genom stick-
ning tillverkade arbeten ej specificerade:
hel- eller halfsiden )
1 skålp.
2
andra slag
1 skålp.
SO
Strumpstickora)
1 skålp.
15
Strutsfjedrar; se Plymer.
Stråkardor; se Kardborrar.
Strängar:
af metall
1 skålp.
10
andra slag
1 skålp.
50
Stuckarbeten; se Sten, arbetad, ej specificerad.
Stål, alla slag
—
Fri
t
Stålarbeten, ej specificerade:
opolerade3) . .
1 skålp.
—
15
polerade )
1 skålp.
—
50
^Stålstick; se Kopparstick.
Ståltråd; se Tråd.
Stärkelse af hvete, potates eller andra vegetabiliska ämnen
1 skålp.
—
6
Substans; se Bläckpulver
Suckat; se Konfityrer.
Svafvel, alla slag
—
Frii
t.
Svafvelblomma
—
Fri.
Svafvelsyra
1 centner.
—
50
*Svampar, alla slag, ej specificerade
1 skålp.
—
16
Sviskon; se Plommon.
Svärta, bok- och koppartryck-; se Boksvärta.
Synålar; se Nålar.
Syringar; se Fingerborgar.
Sågar, försedda med skaft; hänföras till Verktyg.
sågblad och Sågbladsämnen eller otaggade Sågblad;
hänföras till Verktyg.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 18G8 till 1 R:dr SO öre,
2) )} Ä » » » » » » 1868 » 10 öre.
aj D n n n o » » » 1868 » 10 öre.
4) » » » » » » » » 1868 » 25 öre.
ii
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Såll; se Siktar.
Såpa
1 skålp.
—
3
Såser; se Soja.
Säckar, nya tomma; införselstullen bestämmes efter den
för Väfnaden, med 3 procents förhöjning.
med varor fyllda, såsom emballage
• —
Fria
Sängkläder beläggas med den tullafgift. som är bestämd
för väfnaden, hvaraf öfvertyget beslår.
tillhöriga sjöfarande eller resande, när sängkläderne
äro synbart brukade eller, af egarne sjelfve med-
förda, pröfvas icke öfverstiga deras personliga
behof
—
Fria.
Tafvelramar förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvar-
af de hufvudsakligen bestå, utan afdrag i vigten
för taflan, derå anbragt glas, m. m.
för fotografier, af papp ensamt eller med samman-
bindning af glas; se Papparbeten, olackerade.
af bronseradt papp; se Papparbeten, lackerade.
Antti. Skulle sådana ramar inkomma, som böra tullbehandlas
efter värde, må dock denna behandling icke sträcka sig till
den infattade målningen eller ritningen, som egaren har att
tullfritt utbekomma.
Tagel; se Hår.
Tagclsurrogat, eller s. k. Artificielt Tagel, samt till
stoppningsmaterial preparerad mossa, tullbehandlas
lika med Gräs, ej specificeradt.
Talg
—
Fri.
Tamarinder
1 skålp.
4
Tandpulver; tullbehandlas såsom Varor, i taxan ej nämnda,
arbetade.
Tapeter af papper; se Papperstapeter.
Tegel, alla slag
—
Fril
t
Teulikor 0
1 skålp.
—
20
') Enligt Traktaten nedsättas tullafgiften från och med är 1868 till 15 öre.
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet, för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Tenn, oarbetadl samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet
—
Fritt
arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladi*)
1 skalp.
20
lackeradt eller måladt2)
i skålp.
35
Tenn- och Blyaska
Fri.
Tcnnfolicr; se Folier.
Tennsalt och Klortenn
—
Fria
Teriak; hänföres under Apolheksvaror.
Termometrar; se Instrumenter, fysiska, m. fl.
Terpentin
—
Fri
Terpentinolja och Terpentinspiritus
1 skålp.
—
3
Terracotta och Terralitk, arbeten deraf; se Krukmakare-
arbeten.
Terra Sigillata s se Bolus.
Tester eller Kratz
—
Fri
Thé ,
1 skålp.
50
Tidningar och Tidskrifter, äfven då de äro tryckta på
Svenska språket, så framt i detta fall de, adres-
serade tili Svenskt postkontor, med allmän post
inkomma
—
Fria.
som inkomma annorlunda än medi allmänna posten;
se Böcker.
Tinkal; se Bora\syradt natron.
Tjära, Tjiirbärma och Vraktjivra .......
—
Fria.
Tobak:
oarbetad, blad och stjelk
1 skålp.
—
25
arbetad:
#cigarrer och cigarretter
1 skålp.
I
30
*karfvad
1 skålp.
—
45
*malen eller snus
1 skålp.
—
50
spunnen, hopvriden eller pressad .....
1 skålp.
—
35
#stänger och karotter
1 skålp.
—
55
Tobakspipor af lera eller porslin; se Piphufvuden, andra
slag.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 18 öre.
2) » » » » » » » » 1868 » 50 öre.
Förslag lill Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Tomback; hänföres under Metaller, sammansatta.
Tonkabönor
—
Fria.
Tran och Späck, alla slag
1 skålp.
—
t
Trapp;
behandlas såsom Lera.
Tricot och Tricotage; hänföras under Strumpor, m. m.
Trippel
—
Fri.
Trummor och Trumpeter; se Instrumenter, musikaliska.
Tryffel
1 skålp.
—
16
Tråd:
guld- och silfver-
1 ort.
-—
1
*iern- och stål-
1 skålp.
—
6
arbeten deraf draga den tull, som taxan bestäm-
mer för manufaktursmide eller stålarbeten.
koppar- och annan ej specificerad metall-:
förgyld, försilfrad eller pläterad
1 skålp.
l
*andra slag
1 skålp.
—
8
bomulls-, alla slag
1 skålp.
rrrr
20
linne-, oblekt
1 skålp.
20
blekt eller färgad
1 skålp.
50
af
silke, bomull eller lin, öfverspunnen med guld,
silfver eller annan metall; se Gulddragare-arbeten
jer
11-, koppar-, messings- ocb stål- till instrumenter;
se Strängar.
af
metall, öfverspunnen med silke eller tråd; se
Karkasser.
Träd, friska, alla slag
—
Fria
Trädfrukter: se Frukter och Bär.
i #Träsnitt; se Kopparstick.
| Trävaror:
virke, oarbetadt, alla slag . .
—
\
I
baaidstakar
—
bjelker och sparrar, alla slag
—
y Fri
a.
bräder och plankor, sågade, alla slag
—
enträd och enstafrar
—
f
gevärstocksämnen
—
Förslag till Tulltaxa.
n
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Trävaror:
handspakar och handspaksämnen ......
—
'
lister och läkter, alla slag
—
master, bogspröt, spiror och pumpträd, alla slag .
—
ribbor, alla slag
—
stäfver, lagg- och bollen-, alla slag
...
> Fri
a.
tunnband
_
ved, alla slag
— ■
årträd
—
fanérskifvor af \ tums tjocklek och derunder draga
hälften af den tull, som är bestämd för snickare-
arbeten af samma träslag. Till fanérskifvor räk-
nas äfven till cigarrlådor ämnade träskifvor inom
sagda dimension.
tangentskifvor af ebenholtz
—
Fri
a
svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller utan
betsning, målning eller lackering1)
1 skalp.
—
SO
alla mer eller mindre arbetade trävaror, ej speci-
ficerade, derunder inbegripna snickare- och stol-
makare—arbeten :
af furu eller gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering
1 skålp.
■-i-JUi
1
af alm, ask, björk, bok, ek, valnöt och andra
inhemska träslag, med eller utan betsning,
målning eller lackering, eller med fanéring
af nämnda träslag
1 skålp.
'—
5
af mahogny, jacaranda och andra utländska trä-
slag, massiva eller dermed fanerade; äfven-
som arbeten, försedda med äkta eller oäkta
förgyllning
1 skålp.
—
5
Amu. År arbetet sammansatt af flera träslag, sker förtullningen
efter det slag deribland, som drager bogsta tullafgift.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 33 öre.
48
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Trävaror:
möbler:
försedda med stoppning, men utan öfvertyg, för-
tullas efter ofvanstående bestämmelser, utan för-
höjning;
försedda med stoppning och öfvertyg, förtullas
efter nämnda bestämmelser, med 20 procents
förhöjning.
Tumstockar,; se Instrumenter, handtverks-.
Tungspat, omalen; se Sten.
malen; hänföres till Färger och Färgnings-
ämnen, ej specificerade.
Tasch; hänföres till Färger, ej specificerade.
Tutancgo; se Zink.
Tutia; hänföres under Apotheksvaror.
Tvål:
parfymerad1)
1 skålp.
—
20
andra slag
1 skålp.
—
5
Tågvirke, nytt
1 skålp.
—
3
Tänder, konstgjorda; lullbehandlas såsom Varor, i taxan
ej nämnda, arbetade.
Tändstickor, jemväl af annat material än trä, äfvensom
Tändsvamp, närmaste emballagets vigt inberäknad
1 skålp.
—
2
lill,"alla slag
—
Fri
Ur:
fick- med boett af guld eller annat ämne . .
1 stycke.
l
—
boetter, lösa; förtullas såsom det ämne, arbeladt,
hvaraf de bestå.
skeppskronometrar
1 stycke.
l
—
vägg- och studsare i foder:
af brons eller annan metally äfvensom af alabaster
och porslin2)
1 skålp.
—
40
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 12 öre.
i) ,) b » » » » » » 1868 » 30 »
Ur:
Förslag till Tulltaxa.
49
Qvantitet för
Införsels- !
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Ur:
vägg- och studsare i foder:
•
af trä eller andra slag
1 skalp.
20
urfoder, lösa, lod till ur, äfvensom tornur eller de-
lar deraf; förtullas lika med det ämne, arbe-
!
tadt, hvaraf de bestå
lösa eller oinfattade urverk, eller delar af ur, ej
specificerade
t skålp.
75
Urglas; se Glas.
Vadd:
silkes-
1 skålp.
1
50
andra slag
1 skålp.
10
Vagnar och Åkdon:
arbetsfordon och lastvagnar
1 stycke.
5
tvåhjuliga samt droskor, trillor och slädar . .
1 stycke.
20
öfriga slag
1 stycke.
100
synbart brukade, som af resande, för eget behof,
medföras, eller som blifvit ur riket bevisligen
utförda
Fria
Vagnmakare-arbeten, ej specificerade, hänföras under
Slöjdvaror, ej specificerade.
Vagnsmörja; se Machinsmörja.
Valnötter; se Nötter.
Vanilj
1 skålp.
5
50
Vantar s
hel- eller halfsiden-1)
1 skålp.
2
andra slag
1 skålp.
50
öfverkladda med skinn; tullbehandlas lika med Hand-
skar.
Vatten, mineral-
—
Frit
;t.
Vattenglas, eller en lösning af kiselsyra i kali eller na-
tron
5
Van; hänföres till Färger, ej specificerade.
Vax, alla slag
—
Frii
;t.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till l R:dr 50 öre.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 A/d. 7 Höft. 7
I
SO Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Vaxarbctcil; hänföras till Varor, i taxan ej nämnda,
arbetade.
Vekar, lamp- och ljus-
1 skalp.
—
70
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, ej speci-
ficerade
5
—
Verktygslådor för barn, med verktyg, hvilka icke kunna
såsom sådana begagnas; se Leksaker.
Vill, alla slag:
af till och med 21 procents alkoholhalt:
1 skålp.
—
7
på buteljer
1 kanna.
—
53
af högre alkoholhalt:
på fastager
1 skålp.
—
14
på buteljer
1 kanna.
1
75
Vindraf, torr
—
Fri.
Vindrufvor
—
Fria.
Vinsten, rå eller renad
—
Fri.
Vinstenssalt
—
Fritt
Vinstenssyra och Vinsyra; hänföras till Kemiskt-tekniska
preparater.
Violrot; hänföres under Apotheksvaror.
Violsirap; hänföres under Sirup.
1 skålp.
10
Visitkort*)
—
i skålp.
—
14
Vitriol, alla slag
—
Fri.
Vitriololja och Vitriolspiritus; se Svafvelsyra.
Väfnader:
helsiden:
fel b och plys
1 skålp.
1
—
andra slag, guld- och silfvertyg derunder inbe-
gripna2)
1 skålp.
2
Amu. Sammet tullbehandlas såsom helsiden, andra slag, då
hela jtan utgöres af silke, ehuru frånsidan utvisar bomull.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 8 öre.
2 „ ,, » » » b b b 1868 b 1 R:dr SO öre.
Förslag till Tulltaxa.
8 i
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Väfnader:
halfsiden:
felb och plys, äfvensom filtar
1 skålp.
i
—
andra slag1).
1 skålp.
1
23
bomulls-:
bokbindare-cloth
1 skålp.
20
felb och plys, äfvensom filtar och parkum .
1 skålp.
—
40
gaz, halflinon, musslin, netlelduk, dimity och
batist
1 skålp.
—
73
segelduk
.
1 skålp.
—
6
tyli
1 skålp.
1
23
andra slag:
oblekta och ofärgade
< skålp.
—
23
blekta eller färgade
1 skålp.
—
40
tryckta eller pressade
1 skålp.
—
30
bomulls-, med blandning till större eller mindre
del af lin eller hampa:
bolstervar
1 skålp.
—
40
damast
1 skålp.
30
dräll
1 skålp.
—
63
mattväfnad
1 skålp.
—
18
andra slag; tullbehandlas såsom lika beskaffade
tyger af bomull allena.
ylle-, af ull allena eller blandad till större eller
mindre del med bomull, lin eller andra ämnen
utom silke:
filtar och mattor, derunder inbegripna kantade
resfiltar
i skålp.
23
machinfilt, rundviifd för fabriksbehof; se Red-
skap och Machinerier samt delar deraf.
pressduk
1 skålp.
10
andra slag2)
i skålp.
1
—
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 1 R:dr.
a) » » » » » » » » 1868 » 73 öre.
82
Förslag till Tulltaxa.
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Biksmynt.
R:dr
öre.
Väfnader:
linne- och hamp-:
blaggarn, buldan, kanfas och sadelgjordsväf
1 skålp.
15
bolstervar
1 skålp.
40
batist, flor, kammarduk, linön, damast samt
lärft, alla slag
1 skålp
—
75
mattväfnad af hampa eller af hampa i förening
med annat i taxan ej specificeradt ämne
1 skålp
—
18
segelduk och tältduk
3 skålp
8
andra slag, drällväfnader derunder inbegripna .
1 skålp.
—
65
hår- och lägel-:
nöthårsfilt
—
Fri
andra slag
1 skålp.
—
25
vaxade och lackerade:
mattor
1 skålp.
—
10
andra slag
1 skålp.
—
25
vattentäta eller dubbla väfnader, sammansatta ge-
nom upplösning af kautschuk, gutta percha, m.m.
1 skålp.
—
75
Värjor och Värjklingor; hänföras under Stålarbeten.
Väskor; se Portföljer.
Ympvax
—
Fril
;t.
Yxor; se Verktyg.
Zaffer; hänföres under Färger, ej specificerade.
Zink, Tutanego och Spiauter:
oarbetad och i plåtar
—
Fri
bleck och spik till fartygs förhydning
—
Fria.
arbetad: omålad och olackerad
1 skålp.
3
målad eller lackerad
1 skålp.
15
förgyld, försilfrad eller pläterad *) .
1 skålp.
40
Zinkblende
—
Frii
t.
Zitwcrrot; hänföres under Apotheksvaror.
Åkdon; se Vagnar
Änginachincr och Ångpannor
—
Fria.
Aortr
öo • •
—
Fria.
') Enligt Traktaten nedsättes tullafgiften från och med år 1868 till 30 öre.
Förslag till Tulltaxa.
85
Qvantitet för
Införsels-
tullberäk-
tull.
ningen.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Ängskära; hänföres under Färger, ej specificerade.
Attika, alla slag
Uppskjntet *).
Öl; se Dricka.
Varor, sorn icke kunna hänföras under någon af de i
denna införselstarif upptagna bestämmelser:
råämnen
—
Fria.
mer eller mindre arbetade 1)
15
—
*) Sedan af Utskottet blifvit i Betänkandet hemstäldt, att frågan om tullbestämmelserna & Bränvin
och Sprit måtte uppskjutas intill dess Rikets Ständer om vilkoren för bränvinstillverkningen beslutat,
hade i det afseendet, för de särskilda slagen af denna vara, enahanda anmärkning, som här vid artikeln
Allika, bort i taxeförslaget inflyta, i stället för de vid förstnämnda artikel bibehållna nu gällande bestämmelserna,
hvilket till rättelse anmäles.
') Enligt Traktaten nedsätles tuliafgiften från och med år 1868 till 10 procent.
Anin, Med det för vissa i denna införselstarif förekommande varuartiklar af jern eller annan
metall tillagda ordet »poleradt» förstås, att arbetet skall hafva så mycken polityr, att intet
filstreck derå är synligt.
54
Förslag till Tulltaxa.
Underrättelser
om hvad vid Taxans tillämpning iakttagas bör.
§ *•
Hvad vid tullklarering af brutet öretai ej hinner till halft öre uteslutes, och
räknas deremot för ett öre hvad af sådant brutet tal stiger till eller öfver ett halft.
§ 2.
Med de i taxan förekommande mått- och vigtbestämmelser förstås de, som uti
Koogl. Maj:ts nådiga Stadga den 10 November 1865 äro föreskrifna.
§ 3.
Varor, som med främmande fartyg införas, äro i Sverige icke underkastade
andra eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg införas.
s *■
Lastpenningar till Kongl. Majit och Kronan utgöras till lika belopp af Svenska
som af främmande fartyg, med 70 öre för hvarje nyläst* beräknad efter Svenskt
mätarebref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande och utgående; dock om
ett fartyg, under loppet af ett kalenderår, gör flera resor mellan Sverige och ut
rikes
ort, erläggas dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt
inkommande endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del
deraf lossar; och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet
är i förhållande till deras drägtighet af ringare betydenhet; i hvilket hänseende
bestämmelserna uti mom. 2 i 27 § af Kongl. Majlis nådiga Förordning den
9 Juli 1862, angående lots- och fyrinrättningen i riket, skola lända till efterrättelse.
Dä lossning eller lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar endast
å första lossnings- eller lastnings stället, derom bevis på märkrullan eller passet
meddelas.
Förslag till Tulltaxa.
SS
Från lastpenningars erläggande befrias:
Fartyg, med eller utan destination till Svensk hamn, som inkommer och
åter utgår i barlast;
Fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper Svensk hamn och
der endast a/lemnar medförde resande jemte deras effekter, eller ock endast
oflastar gods i annat fartyg för export;
Fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres för vidare
resa anlöper Svensk hamn och der icke verkställer lossning och icke
heller företager annan lastning än af förnödenheter för besättning, medförda
resande och fartyg;
Fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves, anlöper
Svensk hamn och der lossar sin last samt, efter"verkställd reparation,
densamma åter intager och utför;
Fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma
till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes till
hvad för bestridande af reparationskostnaderna bevisligen erfordrats; samt
Fartyg, som, under resa emellan utrikes orter, i Svensk hamn lossar eller
lastar varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, för beräk
nande
hvaraf fartygets skeppshandlingar skola tjena till grund.
I alla dessa fall skola dock fartygens skeppare ställa sig till efterrättelse de i
Tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste tullbetjent äfvensom om
märkrullas aflemnande, samt, i tillämpliga delar, jemväl iakttaga hvad i nämnda
Stadga finnes anbefaldt rörande uttagande af tullpass.
§ 8.
Å inkommande varor, som enligt taxan förtullas med vissa procent af värdet,
bör godsegaren uppgifva inköpspriset med tillägg af assurans, frakt och annan derå
använd kostnad, intilldess de till lossningsorten aniändt. Godsegarens uppgift skall,
så vidt ske kan, styrkas af faktura och konnossement. Företes icke dessa handlingar,
vare tullkammaren pligtig, likasom den i allt fall är berättigad, att genom
tillkallade tväune sakkunnige personer låta besigtiga varan och å angifningsinlagan
anteckna antingen deras godkännande af det uppgifna värdet eller den tillökning
deri, som de anse skäligen böra göras. Vill godsegaren icke verkställa förtullning
efter det af besigtningsmännen varan åsätta värde, skall skriftligt bevis derom å angifningsinlagan
tecknas och varan derefter, så fort sig göra låter samt sist inom en
månad från angifningen, genom tullkammaren å offentlig auktion försäljas. Sedan
tullafgiften, beräknad efter försäljningsbeloppet, derest detta öfverstiger godsegarens
värdeuppgift, men alltid minst efter denna sednare, blifvit, jemte auktionsomkostnaderna,
afdragen, skall behållna auktioussumman godsegaren tillställas.
Förslag till Tulltaxa.
Med brukade flyttsaker och resande tillhöriga effekter, som icke utgöra handelsgods,
förfares enligt hvad derom särskildt är eller varder stadgadt.
§ 6-
På vederbörande Fabriks- och Handtverksföreningar eller, der sådana ej finnas,
på vederbörande Kommunalstyrelse ankommer att utse en eller flera personer i
hvarje stapelstad, som ega att tillse, det de till särskilda yrken hörande varor blifva
efter rigtiga värden och benämningar förtullade; dock må dessa ombuds frånvaro
icke hindra tullbehandlingens företagande och fortgång.
§ 7.
Om hvad iakttagas bör vid inkommande och utgående varors angifning och
journalisering samt huru förhållas skall med varors undersökning, förtullning och
utlemnande, m. m., derom länder till efterrättelse hvad i särskilda författningar
stadgas.
§ 8.
Egare af fartyg, sorn vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, äro berättigade att,
sedan fartyget kommit i lullfärdigt skick, och sådant inför General-tullstyrelsen
styrkt blifvit, få tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för de materialier
och skeppsförnödenheter, dem egaren genom behöriga intyg visat hafva varit till
fartygets byggnad, tackling och utredning använda och för sådant ändamål från utrikes
ort införda.
De skeppsförnödenheter, hvarmed ett Svenskt från utrikes ort återvändande
fartyg under resan blifvit försedt, äro icke underkastade tull, så länge de förblifva
i samma fartygs bruk.
§ 9.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne inrikes
tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 skålpund raffineradt socker, alla slag 10 öre
» 1 butelj punsch 19 öre
» 1 skålpund tobak, arbetad, alla slag 14 öre
» 1 skålpund bomullsväfnad af garn, i finhet af N:o 26 eller
derutöfver, efter Engelsk beräkning 8 öre
» 1 skålpund linneväfnad 10 öre
» 1 skålpund jutegarnsväfnad 5 öre
hvarvid för öfrigt iakttages:
l:o att af de i vigt här upptagna varor minst 100 skålpund af hvardera
och
Förslag till Tulltaxa.
57
och af punsch minst 100 buteljer skola till export angifvas och på en gång afsändas;
2:o
att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edelig
förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta, försäkran, att varan är Svensk
tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full införselstull blifvit erlagd, äfvensom
om väfnader, att de äro tillverkade af utrikes spunnet garn och att, hvad
särskildt angår bomullsväfnader, garnet deri i finhet uppgår till N:o 26 eller
deröfver, efter Engelsk beräkning; kommande detta bevis att biläggas tullkammarejournalen
å den tullplats, hvarifrån varan ulföres; och
3:o att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet d lossningsorten,
det varan derstädes blifvit lossad ; skolande dylikt intyg vara af Svensk konsul
eller vice-konsul, derest sådan å berörda ort finnes anställd, behörigen legaliseradt.
Den här ofvan medgifna tullrestitutionen eger icke rum vid utförsel till Norge.
§ 10.
Skeppare vare skyldig att, på sätt i l:a kapitlet af Tullstadgan är förordnadt,
å märkrullan noga anteckna sitt förråd af lifsmedel, till mängd och beskaffenhet,
vid den påföljd för uraktlåtenhet deraf, som berörda förordning bestämmer; och må
det förråd, som för besättningens behof till begagnande om skeppsbord finnes nödigt,
befrias frän tull och andra a/gifter i lossningsorten.
Till provision må, under sådana vilkor, jemväl kunna hänföras följande qvantiteter
Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn, nemligen: för fartyg kommande ifrån Östersjön
eller til! någon hamn i Halland samt Göteborgs* och Bohuslän från Nordsjöortcr
samt Holland, England och Franska Westersjöhamnar s 2 kannor Vin, 1 kanna
Bräuvin, 2 skålpund Kaffe och 3 skålpund Risgryn, räknadt på hvarje person af
besättningens och passagerarnes antal; samt för forty", ko .;malide från orter utom
Östersjön, med undantag för nyssnämnda fart till Halland och Bohuslän: 3 kannor
Vin, 2 kannor Bränvin, 4 skålpund Kaffe och 6 skålpund Risgryn, på enahanda
sätt beräknadt. Härvid bör för öfrigt iakttagas, att Vin och Bränvin icke mot
hvarandra utbytas; så att den, som har mindre af den ena, ej får för sådan brist
njuta ersättning i den andra varan; äfvensom att hvad af förenämnda fyra provisionsartiklar
öfverstiger en skeppares sålunda bestämda förråd i lossningsorten skall,
då fartyget icke omedelbart ånyo användes för utrikes fart, ovilkorligen förtullas.
Är från utrikes ort kommande fartyg, Svenskt eller främmande, ämnadt att omedelbart
ånyo användas för utrikes fart, må skepparen, då han vid sin ankomst till
riket såsom provisionsartiklar medhalver Vin, Bränvin, Kaffe och Risgryn i större
qvanliteter, än genom denna § bestämmes, vara berättigad att öfverskottet i märkrullan
till återulförsel upptaga, hvarefter det bör under tullförsegling i packhuset eller i
något säkert och tjenligt rum ombord å fartyget förvaras, till dess skepparen åter
Bih. lili It. St. Brot. 1S65 & 1866. 5 Sami. 1 Aid. 7 Haft. 8
58
Förslag till Tulltaxa.
afseglar, då den kontroll iaktfages, som i 45 § Tullstadgan tor reexportgods finnes
föreskrifven. Likväl och derest något af detta öfverskott, under sådant fartygs längre
qvarblifvande i Svensk hamn, för besättningen till begagnande om skeppsbord finnes
nödigt, må det i mån af behof utlemnas, hvarvid motsvarande afskrifning å de på
märkrullan till återutförsel uppförda qvantiteter bör ske.
Andra provisionsartiklar, än här ofvan nämnda, må likaledes under iakttagande
af erforderlig kontroll, till den del de icke under vistandet i Svensk hamn ombord
användas, eiler till qvarblifvande i riket förtullas, med fartyget åter utföras.
Hvad af inrikes producerade, enligt utgående tullpasset, med fartyget bevisligen
utförda provisionsartiklar öfverblifvit, må vid återkomsten, liksom utländska icke
tullpligtiga provisionsartiklar, tullfritt disponeras.
§ n
För gods, som under transporten genom tillfällighet tagit skada, må ej någon
minskning i tullen tillåtas, så vida godsegaren sjelf vill detsamma disponera. Anser
godsegaren en sålunda förskämd vara icke kunna draga den i införselstarifen utsatta
tull, må han, sedan skepparen, till upplysning om förhållandet, afgifvit sjöförklaring,
äska laga besigtning å godset, hvilken då skall af Magistratsperson, med
biträde af två sakkunnige och ojäfvige män, verkställas i närvaro af vederbörande
Tullkammareföreståndare, som eger att. under tjenstemanna-ansvarighet. för bevakande
af Kronans rätt, besigtningsåtgärden kontrollera ; börande ock, derest godset
är mot sjöskada försäkradt, assuradörernes ombud, om sådant i orten finnes att
tillgå, genom Magistratens försorg bevisligen kallas till besigtningsförrättningen, likväl
utan att denna genom ombudets frånvaro må uppehållas. Befinnes godset hafva
under transporten undergått förskämning, skola besigtningsmännen ej allenast härom
utfärda intyg, utan jemväl, efter granskning af behöriga lasthandlingar, attestera
värdet af enahanda vara i oskadadt skick. Derest fog till anmärkning emot förrättningen
icke förekommer, antecknar Tullkammareföreståndaren sitt godkännande å
besigtnings-instrumentet, som icke edsvurne besigtningsmän äro pbgtige att, der så
äskas, med ed fästa. Tullkammaren försäljer sedermera, efter föregången kungörelse,
på öppen auktion i behörig ordning hvad förskämdt är, hvarvid, under iakttagande,
att godset såsom å nederlag befintligt eller oför tullad t försäljes, införselstullen
för det, som enligt tarifen förtullas efter värde, beräknas efter fastställd tullprocent
å auktionspriset samt för annat gods emot tarifbestämmelsen minskas i
samma mån, som auktionspriset understiger det vid besigtningen för oskadad enahanda
vara bestämda värde; kommande behållna auktionssumman att, sedan belöpande
tull blifvit erlagd, godsegaren tillställas. Försummar godsegaren fullgörandet
af bevisningen om varans förskämning utöfver fjorton dagar efter den preskriptionstid,
hvarinom angifniugsinlagan, jemlikt Tullstadgans 21 §, bör vara till tullkammaren
aflemuad, ansvare för tuilafgifternas fulla erläggande, derest han icke genom
Förslag till Tulltaxa. 59
skriftlig anmälan hos tullkammaren, inom samma tid, afstär sin rätt till den skadade
varan, sorn då, medelst offentligt utrop, lör Kronans räkning genom tullkammaren
försa Ijes.
Hvad vid tullbehandlingen i öfrigt af varor, bergade från strandade, utrikes
från komna fartyg, skall iakttagas, är i 5:te kapitlet jaf Tullstadgan förordnadt.
§ 12.
I afseende pä Sveriges och Norges inbördes handelsförhållanden länder till efterrättelse
hvad derom ar eller varder stadgadt
(SO
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
Tabell
öfver de minskningar, sorn af Handelstrakiaten med Frankrike föranledas
i tullinkomsten under år 1867, beräknad efter 1864 års införsel.
Införsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
R:dr.
öre.
Agat, arbetad, oinfattad, fr. 1: 50 tullfri
skålp.
14
21
|
Alabaster, arbelad, hvit » 60 öre »
))
239
143
40
andra slag, fr. 50 öre tullfri
»
1,181
354
30 i
Antimonium crudum, m. m. » 3 » »
))
17,553
526
59
Arsenik, fr. 2 öre tullfri
»
14,125
282
50
Askar och Dosor af sammansatta ämnen, fr. 30
till 20 öre
»
1 0,762
1,076
20
Balsam, kopaive, m. m.. fr. 15 öre tullfri .
»
2,107
516
05
Band: silkessammets- fr. 4: 50 till 2 R:dr .
))
1,118
2,795
— i
siden- » 6 R:dr » 2 »
»
4.895
19,580
l
halfsiden- » 5 » »1 » 25 öre »
2,183
5,820
25
andra slag » 75 till 50 öre .
»
79,630
19 907
50
Ben, arbetadt: elfen-, och hvalrosständer, fr. 1
R:dr 50 öre till 50 öre .
768
768
—
andra slag, fr. 40 till 15 öre
»
9,423
2 355
75
Bensvart, Benkol eller Bister, fr. 1: 50 till 75 öre
centner
2,192
1.644
—
Bernsten, arbetad, oiniättad, fr. 1: 50 fri
skålp.
8
12
—
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silf-
ver, fr. 75 till 55 öre
16,892
6,756
80
Bildhuggeriarbete!! af trä, fr. 25 öre fria .
• • .
kan ej beräknas
Bleckslagarearbeten, olackerade, fr. 25 till 10 öre
skålp.
11,692
1,753
80
lackerade, « 40 »15 »
»
92,051
23,012
75
Blommor, konstgjorda, fr. 22: 50 till 5 R:dr
))
815
14,262
50
delar deraf, » 7: 50 »2 » .
))
178
979
—
Bly, arbetadt, omåladt och olackeradt, fr. 5 till
3 öre
1)
3,952
79
04
Transport | 100,446j43
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
6!
Införsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
R:dr.
öre.
Transport
100,446
43
Biy, arbetadt. mäladt eller lackeradt, fr. 20
till 15 öre
skålp.
2,883
144
15
Blyertspennor, fr. 50 till 15 öre ....
»
9,726
3,404
10
Blysocker, fr. 3 öre fritt
»
9,781
293
43
Bläck, skrif-, 1 k:a fr. 50 öre till 1 £» 5 öre
•
kan ej beräknas.
|
Bok- och Koppartrycksvärta, fr. 10 till 3 öre
skålp.
28,948
2,026
56
Borax, fr. 4 öre fritt ........
»
43,785
1,751
32
Borstbindarearbeten med infattning af opoleradt
eller mäladt trä eller
jern, fr. 25 till 10 öre
»
762
114
30
af poleradt eller iacke-
radL trä, fr 50 till 20 öre
»
3,257
977
10
af ben m. m. fr. 1 R:dr
till 40 öre
»
3,203
1,921
80
Brefkuverter, fr. 20 till 12 öre
»
20,819
1,665
52
Broderade arbeten, fr. 50 och 100 % förhöj-
ning till 20 %
kan ej beräknas.
Broderduk m. m. af silke, fr. G R:dr till 2 R:dr
skålp.
5
12
af silke med tillsats af annat ämne,
fr. 3 R:dr till 1: 25 . . .
»
4
7
- I
» ull, fr. 1: 25 till 1 R:dr . .
))
—- ’
» papper, fr. 18 till 15 öre.
))
314
9
42
andra slag, fr. 1 R:dr till 50 öre
))
2,907
1,453
50
BrodermÖnster, fr. 20 till 10 öre ....
»
209
20
90
Bränvin frän Frankrike på fat, fr. 1: 10
till 75 öre &
alkohol
185,955
26,583
Böcker med inbundet rent eller linieradt
papper, fr. 50 till 20 % förhöjning .
kan ej beräknas.
94
Champignoner, fr. 50 öre pr & till 16 öre
D:o
Citronsaft, fr. 16 öre pr k:na fri . . . .
k: n r
HO
17
60
Citronsalt, » 35 » » ^ fritt
skälp.
415
145
25
Etuis, fr. 75 till 35 öre
»
10,243
4,097
20
Fingerborgar och Syringar, fr. 40 till 20 öre
»
3,202
640140
Transport |
145,731172
Bevillningn- Utskottets Betänkande N:o 8.
Införsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
R:dr.
öre.
Transport
145,731
72
Fosfor, fr, 15 till 8 öre skålp.
7,001
490
07
Frukter och Bär, friska, fr. 50 öre pr centner
fria centner
2,647
1,323
50
Färger: blyhvitt m rn., fr. 5 till 3 öre . skålp.
946,487
18,929
74
spanskgröna, fr. 8 öre fri.
»
17,959
1,435
12
Garn, bomulls-: ofärgadt fr. 12 till 8 öre .
»
458,706
18,348
24
färgad t » 20 » 14 »
»
14,435
866
10
kamel-och ull- : ofärgadt, fr. 15 till lOöre
»
167,882
8,394
10
färgadt, » 20 » 15 »
B
200,190
10,009
50
linne-: ofärgadt och oblekt, fr. 25 till
10 öre
B
22,041
3,306
15
färgadt eller blekt, fr. 40 till 20öre
B
5,032
1,006
40
Gipsarbeten, från 25 öre fria
B
4,233
1,058
25
Glas: fönster-, fr. 4 till 3 öre
»
636,463
6,364
63
Ijuskron-, fr. 12 till 5 öre ....
»
8,564
599
48
optiska, lösa och oinfattade, fr. 25 öre fria
))
449
112
25
spegel-:slipade,ofolierade, fr. 8 till 5 öre
»
37,514
1,125
42
folierade, » 18 » 10 »
)>
77,643
6,211
44
ur-, fr. 40 till 10 öre
»
3,658
1,097
40
andra slag. fr. 20 till 15 öre .
»
237,536
11,876
80
Glete eller Glitt, fr. 2 öre fritt
))
9,558
191
16
Guld, arbetadt, fr. 50 till 5 öre pr ort .
ort
2,549
1,147
05
bok-, äkta. fr. 4 till 1 r> » » .
»
2,112
63
36
mussiv-, puder- elier unsen-, fr. 2 till 1 öre
»
656
6
36
Gulddragarearbeten: kantiljer m. m., äkta, fr. 6 till
1 öre pr ort
»
—
oäkta, fr. 2 till
1 öre pr ort
1,162
11
62
fransar m. m., äkta, fr. 16 till
1 öre pr ort
»
1,428
214
20
fransar, oäkta, fr. 8 till 1 öre
pr ort
»
742
51
94
Gummi, från 1 öre fritt skålp.
70,729
707
29
Transport j 240,679|29
Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o 8.
fiö
Inlorsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
i
R:dr.
öre.
Transport
240,679
29
Gultapercha-arbeten, andra slag, fr. SO till 40 öre
skalp.
20,984
2,098
40
Handskar, fr. 3 till 1 R:dr
»
4,093
8,186
Handskskinn, fr. 1: SO till 30 öre
»
22
26
40
Harts, fr. 1 öre till fritt
»
638,859
6,388
59
Hattar: af siden m. m., från 4 R:dr till 1: SO pr st.
stycken
373
932
50
» ull m. m., fr. 2 R:dr till 40 öre
pr stycke
»
11,217
17,947
20
» halm m. m., fr. 1: SO till 40 öre
pr stycke
»
6,323
6,955
30
Hattflätor, fr. 1: SO till 40 öre pr IT .
skålp.
4,108
4,518
80
Hatlfoder m. m., fr. 1: 50 till 75 öre pr te
»
3,098
2,323
50
Horn, arbetadt: knappar, fr. 40 till 20 öre .
»
39,310
7,862
andra slag, fr. 1 R:dr till SO öre
»
5,757
2,878
50
Hudar och Skinn, oberedda: torra, osaltade,fr.2:
SO pr centner fria
centner
8,757
21,892
50
saltade, fr. 1: 2S
pr centner fria
»
5 9,703
24,628
75
beredda: sulläder m.m., fr. 25
till 15 öre .
skålp.
380,705
5,522
pergaments- m. ro.,fr.
75 till 30 öre .
»
28,947
13,026
15
andra slag m m., fr.
40 till 50 öre .
»
39,002
3,900
20
Hår och Tagelarbeten, fr. 4 R:dr till 35 öre
»
57
208
05
Häktor, Hakar och Hyskjor, fr. 30 till 20 öre
»
6,694
2,008
20
Hängslen: af siden elier halfsiden, fr. 2:25
til! 1 R:dr
632
790
andra slag, fr. 75 till 50 öre.
))
30.057
7,314
25
Instrumenter: fältskärs- m. m., fr. 23 till 13 öre
»
15,326
1,552
60
musikaliska: flöjter m. m , fr. 75
till 50 öre pr st.
stycken
312
’ 78
—
gitarrer och lutor, fr.
2 till 1 R:dr pr st.
»
33
33
—
Transport j 381,950 jl 8
64
Bevillnings-Ulskottets Betänkande N:o 8.
Införsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
i
R:dr.
öre.
Transport
381,930
18
Instrumenter: musikaliska: violonceller etc., fr.
4: SO till 1 R:dr pr st.
stycken
4
14
—
valdhorn etc., fr. 3
till 1 R:dr pr st
»
114
228
trummor etc., fr. 3
tili. 1 R:dr pr st.
»
55
110
—
klavér etc., fr. 7: 50
till 1 R:dr pr st.
»
22
143
—
harpor etc., fr. 15
till 1 R:dr pr st.
»
—•—
—
fortepianon: tafflar, fr.
!
60 lillioR:dr
»
84
1,680
flyglar,fr. 120
till 60 R:dr
»
37
2,220
speldosor, fr. 1: 50
tili 50 öre pr u .
skålp.
553
553
orgelverk, m m., fr.
15 till 5 %. . .
B;dr
1 i,931
1,193
10
tillbehör, fr. 15 lill 10 % »
17,152
857
60
Jern: gjutgods, gröfre: eldställshållare m. m.,
fr. 12 till 8 öre ....
skålp
29,303
1,172
12
finare: basreliefs m. m., fr. 25
till 15 öre
»
9,595
959
50
smidt: kassakistor och sängar, fr. 20 % till
15 %
7,522
576
10
skostift, fr. 5 till 3 öre .
skålp.
19,666
393
32
manufaktursmide: poleradtetc.,fr.
25 till 20 öre
»
14,469
723
45
andra slag, fr.
t 15 till Söre
»
232,521
16,276
47
Kastanier, fr. 6 öre fria
n
11,399
683
94
Kautschuksarbeten, fr. 50 till 40 öre
»
93,589
9,338
90
Klorkalk, fr. 2 till 1 öre
»
251,279
2,512
79
Transport |
421,345|47
Kläder,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
63
lnlorsels-
Minskning
qvantitct
i
år 18C4.
tullinkomst.
| R:dr.
öre.
Transport
421,545
47
Kläder, förhöjning af SO och 100 % nedsatt till 20 %
kan ej f
teräknas.
—
Knappar af sammansatta ämnen, fr. 60 till 40 öre
sk alp.
19,473
3,894
60
t Knilvar: rak-, frän 50 till 30 Öre
b
3,413
682
60
penn-, från 1: 12 tili 60 öre .
»
2,065
1,073
80
tälj- etc., från 15 till 8 öre.
»
10,329
723
03
bords- med skaft af silfver etc., fr. 1
R:dr liil 60 öre
»
760
504
—
» » andra ämnen, fr.
25 till 15 öre
»
41,707
4,170
70
Konfityrer, från 40 till 20 öre
u
16,832
5,366
40
Konserver, » 50 » 16 »
»
35,888
12,201
92
Koppararbeten: opolerade, från 20 lill 15 öre
»
827
41
55
polerade, » 50 » 50 »
»
589
117
80
Kopparstick etc., omfattade, » 18 » 10 »
»
23,087
1,846
96
Koraller, aibetade, oinfattade, fr. 1: 50 till fria
»
2
5
Korgar, af finare slag, från 1: 12 till 25 öre
»
1,266
1,101
42
Krita, röd och svart, » 2 öre lill fri .
»
15,305
306
10
pastell-, från 10 öre till fri
»
335
33
50
Krokar till fiske, från 15 öre till fria
»
2,166
324
90
Ivrukmakarearbeten, glaserade, fr. 10 till 3 öre
»
14,380
1,006
60
Lack, från 40 till 20 öre
»
6,524
1,304
80
Lackerade arbeten, ej specificerade, från 1 R:dr
till 20 öre
»
2
1
60
Lacmus, från 4 öre till fri
»
18
-
72
Lakrits, » 8 till 5 öre
»
156,385
4,091
55
Lakritsrot, från 5 öre till fri
»
3,720
lil
60
Leksaker, » 1: 50 till 50 öre ....
»
20,217
20,217
Likör, från 5 till 2 R:dr pr k:na ....
kannor
4,899
4,899
—.
Ljus: vax- och spermaceti, fr. 15 till 5 öre
skålp.
858
85
80
andra slag, från 6 till 5 öre
»
565,507
5,655
07
Liiderarbeten (tilläggningsafgiften från 50 till
20 proc.)
kan ej beräknas.
Masker, från 15 till 10 öre
stycken
1,920]
96
—
Transport | 487,007j29
Bih. till R. St. Prot. 1865 & ISOG. 5 Sami. 1 Afd. 7 Baft.
66
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:u 8.
InfBrsels-
Minskning
[qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
R:dr.
öre.
Transport
487,007
29
Metaller, sammansatta, arbetade: förgyldaetc.,fr.
75 till 40 öre
skälp.
41,820
14,637
—
andraslag, fr.40
till ‘20 öre .
»
79 802
15,960
40
Nålar, af annat ämne än guld och silfver, fr.
40 till 23 öre
»
21,909
3,286
35
Nät (tilUiggningsafgiften nedsatt från 23 till 10 proc.)
kan ej
»eräknas.
—
Oljor: born- eller oliv-, på fastnger, fr. 2 lill 1
öre
D:o
—
Papp- och Pappersarbeten: olackerade, fr. 40
1,464
till 20 öre .
skalp.
7,320
—
lackerade, från 63
till 50 öre .
»
17,090
5,981
50
Papper: kardus- elc., från 6 till 3 öre .
»
47,486
474
86
skrif- etc., från 12 till 10 öre .
»
98,093
1,961
86
post-, alla slag, från 13 till 10 öre
»
94.399
4,719
95
färgadt elc., från 18 till 10 öre .
»
34,319
2,745
52
Papperstapeter etc., från 40 till 10 öre .
»
21,799
6,539
70
faraplver etc., al siden, m. m., fr. 1: 50 till 73
öre pr st stvcken
4,821
5,615
75
andra slag. fr. 50 till 23 öre pr st.
»
22,113
5,528
25
delar deraf: ställningar, från 25
30
till 15 öre .
skålp.
»
17.873
1,787
Perlemor, arbetad, oinfattad, fr 1: 50 till 35 öre
818
940
70
Perlor, oäkta: glas-, från 40 till 18 öre
»
22,273
5,568
25
andra slag, fr. 2 R:dr lill 50 öre
»
226
339
Perukmakarearbeten, från 6 Il:dr till 50 öre
»
6
35
—
Plymer, från 15 lill 3 ll:dr
»
341
4 092
—
Pomada, » 30 »15 öre
»
5,213
1,824
5b
Porslin, oäkta, livitt etc., tallrikar, fr. 4 till3öre
»
3,026
30
26
andra pjeser, från 8
I
till 6 öre
»
64,088
1,281
76
måladt etc., tallrickar, fr. 8 till
6 "öfe
»
41,232
824
64
Transport |
570,643j 89 J
Bevillnings-Utskottets Betänkande N;o 8.
67
Införsels- |
Minskning
qvantitet
i
år 1864. |
tullinkomst.
K:dr.
öre.
Tra
nsport
570,643
89
Porslin, oäkta, måladt etc, andra pjeser, från 45
till 4 0 öre ,
skålp.
136,863
6,843
15
äkta, hvitt etc., från 20 till 10 öre
»
28617
2.861
70
förgyldt etc., fr. 40 till 20 öre
»
110,278
22,055
60
Portföljer etc.: af hel- och halfsiden, från 2
till 1 R:dr
»
49
49
—
andra slag, från 50 till 25 öre
»
41,413
10,353
25
Sadelmakare-arbeten, med förgvlda etc. beslag,
från 75 till 40 öre .
»
309
108
15
andra slag,fr. 50 till 30 öre
»
10,535
2,107
—
! Salmiak, från 3 öre till fri
»
32,165
964
95
Salpetersyra och skedvatten, från 5 öre till fri
»
75,362
3,768
10
Salt: glauber-, från 4 0 öre kub.—fot till /"r/zr kubikfot.
620
62
—
Saltsyra, från 1 öre till fri
skålp.
129,904
1,299
04
Saxar, andra slag: opolerade, fr. 25 tilli 5 öre
»
6,831
683
10
polerade, » 50 » 30 »
»
1,426
285
20
Silfver: arbetad!, från 7 till 3 öre pr ort
ort
12,156
486
24
Silke, färgadt, från 1: 50 lill 40 öre.
skålp.
4.943
5,437
30
Skomakare-arbeten: af siden, fr. 3 till 1 R:dr
9
33
66
—
» annat tyg samt finare
skinn, fr. 2 Il:dr till 60öre
»
1,379
1,930
60
andra slag, från 1:25 till
40 öre
»
1,311
1,114
35
Slöjdvaror, ej nämnda, från 20 % till 15 %
af
värdet
R:dr
74,512
3,725
60
Smink etc., från 50 öre till fritt ....
skålp.
179
89
50
Snörmakare-arbeten: af lie!- och halfsiden, från
4 til! 2 R:dr
skålp.
2,471
4,942
—
andra slag, från 1:50 till
1 R:dr
»
10,149
5.074
50
Socker: raffineradt, från 13 till 12 öre .
»
5,911,708
59,117
08
oraffineradt, ej mörkare än N:o 18,
från 13 till 12 öre
»
40.460
404
60
Transport j 704,474|9Q
68
Bevillning!-Utskottets Betänkande N:o 8.
Införsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
R:dr.
öre.
Transport
704,471
90
Soda, kaustik, från 8 % af värdet till fri
. ,
kan ej
leräknas.
—
Soja och Säser, från 1: 50 pr k:na tili 16 öre pr &
Do.
—
Solfjädrar, från 3 R:dr till 50 öre
skälp.
46
115
—
Speglar och Lampetler, fran 25 lil! 10 öre.
)>
22,765
3,414
75
Spetsar. Uddar och Blonder: silkes-och linne-,
»
fr. 6 till 2 B:dr
»
1,712
6,848
andra slag, från
2 till 1 R:dr .
»
2,502
2,502
Spännhalsdukar: af hel- eller halfsiden, från 5
till 2 R:dr ....
i)
3,015
9,045
—
» andra tyger, från 1: 50
1
till 75 öre
X)
96
72
Sten, arbetad, ej specificerad, från 1 öre till fri
»
82.036
820
36
Strumpor: hel- eller halfsiden,fr. 4: 50 lill 2 R:dr
»
1,085
2,712
50
andra slag, från 1 R:dr lill 50 öre
>x
68,056
34,028
—
Strumpstickor, från 25 till 15 öre
ö
7,644
764
40
Strängar: af metall, från 20 till 10 öre.
»
2,573
257
50
andra slag, från 1 R:dr tili 50 öre
»
582
291
Stålarbeten, opolerade, från 50 till 15 öre
polerade, » 50 » 30 »
• •
J kan ej
20,718
beräknas.
—
Svafvel, andra slag, från 1 öre till fritt . .
skälp.
207
18
Svafvelblomma, från 2 öre till fri ....
»
10,642
212
84
Svafvelsyra, från 1 R:dr till 50 öre pr centn.
centner
3 291
1,645
50
Tenlikor, från 30 till 20 öre
skälp.
3,636
563
60
Tenn, arbetadt: olackerodt, från 25 till 20 öre
»
17,607
880
35
lackeradt, » 40 » 35 »
7,929
396
45
Tennsalt, från 5 % af värdet til! fritt. . .
kan ej beräknas.
I
Terpentin, från 1 öre till fri
skälp.
15,617|
156
17
Tryffel från 50 till 16 öre
kan ej i
teräknas.
.
Tråd: guld- och silfver-, från 12 till 1. öre pr ort ort
koppar- m. m„ förgyld etc., från 1: 25
till 1 R:dr
skälp. 1
45
11
25
bomulls-, från 40 till 20 öre .
» !
48,521
9,704
20
Transport |
778,919|75
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.
1
■
Införsels-  qvantflet
år 1864.
Minskning
i
tullinkomst.
Transport
K:dr.
778,94 9
öre.
75
Tråd: linne-, oblekt, från 40 till 20 öre
skålp.
767
153
40
blekt, » 50 » 50 »
»
36,387
7,277
74
i Trävaror: svorfvare-arbeten, fr. 1 R:dr till 50öre
3,076
1,538
_
snickare-arbeten: af furu eller gran,
fr. 5 till 4 öre
»
23,898
477
96
» alm, ask o. s. v.,
fr. 10 till 5 öre
»
84,067
5,884
69
a mahogny o. s. v.,
fr. 45 till 5 öre
»
48,357
4,835
70
möbler med stoppning och öfvertyg
ningsafgiften nedsatt från 50 till
(tilliigg-  ‘20 *).
kan ej beräknas.
j Tvål: parfymerad, från 50 till 20 öre
skålp.
3,997
1,199
10
andra slag, från 8 till 5 öre
»
54,541
1,656
23
Tändstickor, från 4 2 till 2 öre .
a
357
35
70
Ur: fick-, med guldboett, från 4 till i R:dr pr st.
stycken
707
2,121
™»
skeppskronometrar, » 20 » 1 » » a
»
4
76
vägg- och studsare: af metall, från 75 till
40 öre .
skålp.
4,247
1,486
45
» trä etc, från 40
\
till 20 öre
a
57,546
11,509
20
lösa urverk m. m., frän 3 R:dr
till 75 öre
•
609
1,370
25
Vantar: hel- och halfsiden, från 4: 50 till2R:dr
»
152
380
—
andra slag, från 1 R:dr till 50 öre ,
»
8,201
4,100
50
Vatten, mineral-, från 10 öre pr k:na till fritt
kannor
48,421
4,812
10
Vin
kan ej beräknas.
—
Vindrufvor, från 20 öre till fria ....
skålp.
7,497
1,439
40
Vinsten, rå eller renad, från 3 öre till fri .
»
69,656
2,089
68
Vinstenssalt, från 14 öre till fritt ....
»
34
4
76
Visitkort, från 25 till 10 öre
»
180
27
Vitriol: grön, från 1 öre till fri ....
»
213,915
2,139
15
andra slag, från 3 öre tili fri
»
64,451
1,953
53
Väfnader:helsiden-,feiboch plys,fr. 1: 50tilllR:dr »
1,094
547
—
Transport J 855,994j29
70
Bevillning:-Utskoltelg Betänkande N:o 8.
Införsels-
Minskning
qvantitet
i
år 1864.
tullinkomst.
R:dr.
öre
Transport
835,994
29
Vätnader: helsiden-, sammet, fr.4:50 till 2R:dr skålp.
2,471
6,177
50
andra slag, fr. 6 lill 2 R:dr »
22,761
91,044
—
halfsiden: felb och plys, frän 1:50
till 1 R:dr .... »
645
322
50
andra slag, frän 3 R:dr
lill 1: 25 ... . »
29,242
51,173
50
bomajls-, gaz, halflinon, m. m., från
1 R:dr till 75 öre . »
65,311
16,327
75
tyll, Tr. 2: 25 till 1: 25 »
6,857
6 857
—
andra slag: oblekta etc., fr.
40 lill 25 öre »
44,286
6,642
90
blekta etc., fr.
70 lill 40 öre »
244,481
73,344
50
tryckta etc., fr.
90 lill 50 öre »
200,979
80,591
60
bomulls-, med blandning af lin eller
hampa: damast, fr. 90 till 50 öre »
2,032
812
80
ylle-: filtar och mattor, fr. 40 till 25 öre »
131,079
19,661
85
pressduk, från 12 till 10 öre »
4,793
95
86
andra slag, fr. 1: 50 till 1 R:dr »
933,964
466,982
—
linne- och hamp-: batist, linön etc., fr.
5^{:dr till75 öre »
97
218
25
lärft och damast, fr.
1 R:dr till75 öre »
45,800
11,450
—
hår- och tagel- : andra slag, från 50
till 25 öre . . »
262
65
50
Zink, arbetad: omålad, m. m„ från 7 till 3 öre »
5,928
237
12
målad, » » » 20 »15 » »
22,044
1,102
20
förgyld, » » »75 » 40 » »
777
271
95
Var.or, ej nämnda, arbetade, från 20 % till 15 % af
Yärdet R dr
20,798
1,039
90
Summa Riksdaler 11,670,21^)77
Bevillningt-Ulskotlets Betänkande N:o 8.
7i
Tabell
öfver de förändringar i tullinkomsten, som föranledas af Bevillnings
-
Utskottets lulltaxe-förslag, beräknad efter
1864 års
införsel.
År 1864
Beräknad
införd
tullinkomst.
qvantitet.
Riksmynt.
R:dr
öre.
Förhöjningar:
Aska, pott-, ö 1 R:dr pr centner
centner
\ 1,797
11,797
—
Fläsk . » 2 » » » ... .
»
-12,005
84,010
—
Humle . » 5 » » »
»
5,5 i 5
16.575
Ister » 2 » » » ... .
skölp.
65,190
1,503
80
Karkasser, frän 50 tiil 75 öre pr skålp
»
73,215
18,305
75
Kött, alla slag, å 1 R:dr pr centner .
centner
11,989
11,989
—
Lin, ohäckladt, » 1 » » «...
»
9,626
9,626
—
häckladt a 2 » » a
»
490
980
i
Metaller, sammansatta
i
Marinmetall å 1 öre pr skålp. . .
centner
2,551
2,551
—
andra slag, oarbetade, ä 5 öre pr skålp.
»
583
2,915
Ost, å 3 R:dr pr centner
»
10,569
31,707
—
Smör, 3 » » » ....
M
26,364
79.092
—
Spanmål, omalen: Hvete, å 15 öre pr. kub.-fot
kub.-fot.
109,774
16466
10
Råg, » 10 » » »
U
2,614,068
261,406
60
malen:Mjöl: hvete-, å 80 öreprcentn.
centner.
149,498
119,598
40
råg-, » 50 » » »
»
129,445
64.721
50
Gryn, alla slag, å 50 öre »
»
2,438
1,219
—
Tråd: jern- och ståi-, å 6 öre pr skålp.
skålp.
135,626
8,157
56
koppar- och annan ej specificerad:
andra slag, å 8 öre pr skålp. . .
»
55,662
2,852
96
Trädgårdsbönor, å 50 öre pr centner
»
460,297
2,501
48
Summa förhöjning R:dr
-
747,553 lo
72
Bevillnings-Utskotlets Betänkande N:o 8-
Nedsättningar: Transport
Kamfer, oraffinerad och raffinerad, fr. 25 öreskälp.— Fri.
13,319 sk Alp. R:dr  3,329: 75.
Salt, oralfineradt: kok- och ber"-, fr.
10 öre kub.-fot — Fri. 2.197,478
År 1864
införd
qvantitet.
Beräknad
tullinkomst.
Riksmynt.
—
R:dr
747,553
öre.
15
kub.-fot  219,748: —
Svampar, alla slag-, ej specificerade, fr.
50 öre till 16 öre pr skälp. . . kan ej beräknas.
Tobak: cigarrer, fr. 1:80 till 1: 50 pr
skfilp. 36,879 skälp. . . . 18,439: 50
karfvad, fr. 50 öre till 45 öre pr.
skälp. 5,702 skälp. . . . 285: 10
malen eller snus, fr. 55 till 50 öre
pr skälp. 9,293 skälp. . . 464: 65.
242,267
Totalförhöjning R:dr
—
| 505,286 15
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JO H. BACKMAN, 1866.
Bevillning*-Utskottets Utlåtande JU 0.
1
M:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 7 April 1866, kl. 12 rnidd.
Utlåtande, i anledning af dels dterremiss i vissa delar, dels ock
Rikets Ständers skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänkandet N:o 3, angående allmänna bevillningen.
Sedan Riks-Stånden, vid behandling af Utskottets Betänkande N:o 3 angående
allmänna bevillningen, i nedannämnda hänseenden dels fattat sinsemellan
och från Utskottets förslag skiljaktiga beslut, dels återremitterat ärendet till Utskottets
förnyade öfvervägande, får Utskottet nu, efter tagen kännedom af de diskussioner,
som rörande de återremitterade delarna inom Riks-Stånden egt rum och
kommit Utskottet tillhanda, härmed i ämnet afgifva utlåtande.
§ 2.
Denna paragraf har af Borgare-Ståndet blifvit återremitterad i syftning, att
den för bevillning af fast egendom nu gällande skiljaktiga beräkningsgrund,
hvars bibehållande Utskottet tillstyrkt, mätte bestämmas lika för jordbruksfastighet
och annan fastighet. De tre öfriga Stånden hafva deremot gillat Utskottets
förslag och får Utskottet, som vid sådant förhållande icke funnit skäl att
detamma frånträda, hemställa,
att Borgare-Ståndet måtte, lika med de öfriga Stånden, bifalla
att fastighetsbevillningen bibehålies vid nu stadgade
belopp, nemligen för jordbruksfastighet 3 öre och för all annan
fastighet 5 öre för hvarje fulla ett hundra Riksdaler
af uppskattningsvärdet; i hvilket fall någon särskild åtgärd i
anledning af den återremitterade punkten icke erfordras.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 A fd. 8 Haft.
2
Bevillnings- Utskottets Utlåtande JV2 9.
§ 9.
Det af Utskottet framställda förslag till förändrad lydelse af första och andra
momenten i denna paragraf, (2:dra och 3:dje mom. i Utskottets förslag)
hvilka momenter innehålla bestämmelser om orten der bevillning hör påföras annat
bolag, än bankbolag, äfvensom fabriksegare, handlande samt annan yrkesoch
näringsidkare, har af såväl Ridderskapet och Adeln som Borgare-Ståndet blifvit
återremitteradt, enligt hvad af de dervid förda diskussionsprotokollen kunnat
inhemtas, hufvudsakligen på den grund, att de föreslagna tilläggen skulle vara
obehöfliga och möjligen kunna vid tillämpning föranleda oreda; men då de tvänne
öfriga lliks-St ån den godkänt Utskottets hemställan och af hvad anfördt blifvit anledning
icke förekommit till afvikande från Utskottets åsigt om lämpligheten af
berörda tillägg, har Utskottet
icke funnit skäl att frånträda sitt i detta hänseende förut
afgifna förslag.
§ 16.
Den af Utskottet gjorda hemställan om vidblifvande af hvåd nu i denna
paragraf är stadgadt i afseende på bevillningen af utländske handlande och handelsagenter
har blifvit afslagen af Borgare-Ståndet, som deremot lemnat bifall till
den af Kongl. Maj:t framställda nådiga Proposition, enligt hvilken denna bevillning
borde nedsättas till dess halfva nuvarande belopp; men då såväl Ridderskapet
och Adeln som Preste- och Bonde-Stånden godkänt Utskottets förberörda
förslag, får Utskottet
inbjuda Borgare-Ståndet, att biträda de öfriga Riks-Ståndens
beslut att nu gällande bestämmelser, angående beloppet af
den utländske handlande och handelsagenter åliggande bevillning,
böra bibehållas oförändrade.
§ 32.
Utskottets hemställan om införande i denna paragraf af föreskrift, att den
person, som Kongl. Maj ris Befallningshafvande bör förordna till ordförande i bevillningsberedning
på landet, skall vara “helst inom distriktet boende" har af
Ridderskapet och Adeln blifvit afslagen. De öfriga Riks-Stånden hafva deremot
gillat den af Utskottet föreslagna ändringen, och då stadgandet är af reglementarisk
natur samt således tre Stånds sammanstämmande beslut utgöra Rikets
Ständers, har Utskottet
endast skolat sådant anmäla.
§ 38.
Denna paragraf, i hvilken Utskottet föreslagit införande af bestämmelsen,
Beviltnings- Utskottets Utlåtande J/s 9.
3
att den af taxeringskomitéens ledamöter, som på kommunalstämma blifvit dertill
utsedd, bör afhemta bevillningsberedningens förslag och detsamma till taxeringskomitéens
sammanträde medföra, vid bot af 10 R:dr, har af Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-Stånden blifvit utan någon inskränkning gillad, hvaremot
Borgare-Ståndet godkänt samma paragraf endast med uteslutande af orden “vid
bot af 10 R:dr;“ Då emellertid tre Stånd fattat sammanstämmande beslut i frågan,
torde densamma finnas
icke böra till någon Rikets Ständers vidare åtgärd föranleda.
Instruktion för Taxeringsförrättningarne.
Det af Utskottet framställda förslag till förändrad lydelse af § 7 i berörda
instruktion, hvilket förslag innehåller att, sedan fast egendom år 1867 blifvit
till sitt verkliga värde uppskattad, må detta värde under tre år bibehållas oförändradt,
har af Ridderskapet och Adeln blifvit återremitteradt i anledning af
den, under disskussionen härom af flere talare anförda mening, att Rikets Ständer
icke borde genom ett dylikt, för en tidrymd af tre år gällande stadgande
ingripa i kommande riksdags beslutande rätt; Då likväl den föreslagna ändringen,
som endast afser en reglementarisk föreskrift, blifvit af tre Stånd gillad,
torde denna fråga böra anses derigenom vara af Rikets Ständer
afgjord.
Borgare-Ståndet har likaledes till förnyadt öfvervägande återförvisat Utskottets
förslag om införande vid slutet af ofvannämnda instruktion af ett nytt moment,
afsedt att tjena till ledning vid tillämpning af de i § 8 af Bevillningsstadgan
förekommande bestämmelser om rättighet till befrielse från eller lindring
i bevillning för inkomst af kapital eller arbete, när den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomster icke uppgå till 400 R:dr eller icke öfverstiga 1,800 R:dr;
men då äfven detta förslag blifvit af tre Stånd godkändt,
torde icke eller ifrågavarande återremiss böra föranleda till
någon åtgärd.
Stockholm den 6 April 1866.
Reservation:
af Herr Lagerbjelke B. J. S. “Mot Utskottets beslut att, utan afseemis å
den återremiss tvänne af Riks-Stånden meddelat, vidblifva Utskottets förslag till
4
Bevilhiinffs-Vtskottets Utlåtande JQ 9.
förändrad lydelse af 9 § 2 morn., får jag mig vördsamt reservera; och har jag
för min del ansett, att större tydlighet vid tillämpningen af detta stadgande
skulle vinnas, derest detsamma erhölle följande lydelse:
annat bolag, der dess rörelse hufvudsakligen drifves; men
försäkrings-, jernvägs-, kanal- med flera bolag, som drifver
allmännare, inom de särskilda taxerings-distrikten ej begränsad
rörelse, der bolaget har sin styrelse. “
Stockholm K. A. Lindström 1866.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o IG.
1
A7.*© lO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Maj 1866, kl. 1 e. tu.
Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa, delar, dels
ock Piks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af
Betänkandet N:o 4, angående ståmpelpapper saf giften.
Vid behandling inom Riks-Stånden af nämnda Betänkande liar detsamma,
jemte dervid fogade författningsförslag, blifvit af samtliga Riks-Stånden bifallet,
med undantag af följande delar deraf, hvilka dels blifvit till Utskottet återremitterade,
dels föranledt från Utskottets förslag skiljaktiga beslut. Ofver hvad sålunda
förekommit får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva utlåtande,
§ 3.
Utskottet hade hemställt, att karaktersfidlmagt för den, sorn varit eller vore i
Kronans eller annan offentlig tjenst, måtte, oafsedt om karaktersfullmagten blifvit
meddelad i samma eller annan tjensteväg än den, hvaruti den dermed hugnade
varit eller vore embets- eller tjensteman, beläggas med stämpel till belopp motsvarande
15 procent af den lön, som åtföljde dylik eller dermed jemförlig tjenst, Med
utslag å Utskottets berörda hemställan har Bonde-Ståndet beslutat att nuvarande
föreskrift i ämnet fortfarande skidle förblifva gällande.
Då emellertid Utskottets förslag blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkändt.
får Utskottet inbjuda Bonde-Ståndet
att, med frånträdande af sitt skiljaktiga beslut, antaga Utskottets
af de öfriga Riks-Stånden gillade förslag.
§§ 6 och 7.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt
Utskottets hemställan, afstyrkande väckt förslag att stämpelafgiften för bouppteckBih.
till Ii. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 9 Iläft.
2
B ev illning s-Utskottets Utlåtande N:o 10.
liing måtte, i fråga om deri upptagen fast egendom, beräknas efter det egendomen
sist åsätta taxeringsvärde; hvaremot Preste-Ståndet, med afslag å berörda hemställan,
för sin del beslutat, att stadgandet i 6 §, under rubriken Bouppteckningar i nu
gällande författning angående stämpelpappersafgiften, skulle för mom. 2 erhålla följande
förändrade lydelse:'»Bouppteckningar, hvari fastighet hör upptagas till taxeringsvärdet,
förses med stämpel enligt den författning, som gäller då de till domstol ingifvas».
Enär den skiljaktighet, som uti förevarande hänseende yppat sig, således icke
afser grunderna för beräkningen af stämpelpappersafgift i förhållande till boets
behållning, utan den af Preste-Ståndet uttalade särskilda mening åsyftar införandet
af en bestämd föreskrift i afseende å sättet för bouppteckningars upprättande, torde
frågan icke kunna anses röra stämpelafgiftens belopp; Och då, vid sådant förhållande,
tre Stånds mening utgör Rikets Ständers beslut, lärer Preste-Ståndets
från de öfriga Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
böra anses hafva förfallit.
Af Utskottets författningsförslag hafva §§ 6 och T blifvit från Borgare Ståndet
återremitterade i de delar, som icke med föranledande af särskilda framställningar
i Betänkandet blifvit af Ståndet godkända.
Enligt hvad af diskussionsprotokollet inhemtas, har återremissen varit föranledd,
bland annat, deraf, att Utskottet bibehållit de i nu gällande författning befintliga
föreskrifter dels om stämpel å »Mästarebref till fabriks- och handtverksrörelse»
samt »Tillståndsbevis till handels idkande utan burskap», dels derom att
»Gesällbref» vore från stämpel fria, hvilka alla stadganden ansetts böra, såsom numera
öfverflödiga, ur författningen uteslutas; Och som, på grund af de förändrade förhållanden,
hvilka inträdt genom utfärdandet af Kongl. Förordningen angående
utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864, ofvan omförmälda handlingar, enligt Utskottet
meddelade upplysningar, icke vidare lära utfärdas, anser Utskottet sig böra
hemställa,
att de från nu gällande författning om stämpelpapper bibehållna
föreskrifterna om stämpel å »Mästarebref till fabriksocli
handtverksrörelse» samt »Tillståndsbevis till handels idkande
utan burskap», äfvensom derom, att »Gesällbref» äro
från ali stämpel befriade, må ur författningsförslaget utgå.
Beträffande åter jemväl framstäldt yrkande om borttagande af föreskriften
angående stämpel å »Tillståndsbevis till anläggande af bergverk, manufakturier,
sågar, pappers- och andra bruk», har Utskottet inhemtat, att sådana bevis fortfarande
af vederbörande embetsverk utfärdas. På grund häraf oell då hvad i öfrigt
Under diskussionen angående dessa §§ hos bemälda Riks-Stånd förekommit, icke
synts Utskottet vara af beskaffenhet, att böra föranleda ändring i det afgifna för-»
slaget, får, vid det förhållande att inom de tre öfriga Riks-Stånden någon anmärkning
icke blifvit framställd emot de delar af förslaget, hvilka från nu gällande
författning i ämnet bibehållits oförändrade, Utskottet förklara
Bevillning*- Utskottets Utlåtande N:ö 11.
att Utskottet i öfrigt icke funnit anledning frångå sitt framlagda
förslag.
§ 10.
Beträffande förevarande §, har en ledamot inom Borgare-Ståndet — under anförande
att, oaktadt han för sin del ansåge af denna §:s stadganden tydligen framgå
att, likasom embetsman eger rätt att emot borgen erhålla stämpelpapper, han
tick är berättigad att från länets Landskontor få sådant mot kontanta penningar
kostnadsfritt sig tillsändt, erfarenheten likväl visat, att på något ställe en motsatt
tolkning gjort sig gällande — hemställt, att Utskottet måtte taga under öfvervägande,
om ej ett förtydligande härutinnan lämpligen kunde ega rum; hvarjemte
föreslagits att, likasom försäljningsman å landet ega rätt att till Kronofogden i
orten aflemna den för stämpelpapper inflytande betalningen, försäljningsman i städerna
borde berättigas sådana medel hos Magistraten leverera; och har, på grund
häraf, Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterat denna §.
Som likväl Utskottets förslag i afseende å förevarande § blifvit af de öfriga
Riks-Stånden godkändt, och i denna fråga tre Stånds mening utgör Rikets Ständers
beslut, lärer återremissen
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
O O
Stockholm den 8 Maj 1866.
T:o IM.'
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Maj 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återrerniss af Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 7, i fråga om den för de Kongl. Per söner ne och Utrikes
Sändebuden stadgade tullfrihet, m. in.
Vid behandling inom de särskilda Riks-Stånden af Utskottets Betänkande N:o 7.
deruti, med anledning af en utaf Herr Dalman, W. F., väckt motion om upphörande af
den för deKongl.Pex-sonerne och Utrikes Sändebuden stadgade tullfrihet och restitution
af de utaf deni erlagda tullafgifter, Utskottet hemställt, att nämnda motion icke måtte
4
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 11.
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, har berörda Betänkande bifallits af Högvördiga
Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet., hvaremot detsamma blifvit
af Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt Yällofliga Borgare-Ståndet återremitteradt,
hufvudsakligen i det syfte, att Utskottet måtte sättas i tillfälle att föreslå
andra kontroller i afseende å sålunda införda varor, än de som nu äro stadgade;
men då med motionen icke afsetts, att den ifrågavarande tullfriheten borde försvinna,
utan endast, såsom anfördt år, att belöpande tullafgifter skulle i vanlig ordning
erläggas och sedermera till vederbörande återställas, och frågan vid sådant
förhållande icke kan anses röra någon grund för tullbevillningen eller sättet för
tillämpningen af en sådan grund, samt icke heller sjelfva bevillningens fördelning
till utgörande, lärer Herr Dalmans motion, derigenom att två Stånd bifallit Utskottets
ofvanberörda hemställan, hafva, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen, förfallit,
hvilket Utskottet skolat härigenom anmäla.
Stockholm den 8 Maj 1866.
Stockholm, teyckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Eip.-Utak. dea 8 Maj, 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Eiks-Ståndens skiljaktiga beslut angående
tullbevillningen.
Sedan, vid behandling af Bevillnings-Utskottets Betänkande Jtä 8 angående
tullbevillningen, detsamma blifvit af en del Riks-Stånd i vissa hänseenden återremitteradt,
nemligen af Preste-Ståndet i afseende å artikeln Kaffe, med derunder upptagna
rubriken brändt och alla till kaffesurrogat användbara brända vexler, — af
Borgare-Ståndet, i fråga om artikeln oraffmeradt Kok- och Bergsalt, — samt af
Bonde-Ståndet, beträffande Utskottets hemställan å sidan 20, att, såsom orden lyda,
»hvad i öfrigt angående införselstarifen blifvit yrkadt och föreslaget måtte lemnäs
utan afseende», men i alla andra delar af samtliga Stånden afgjordt, får Utskottet,
som genom särskildt utlåtande kommer att öfver återremisserna sig yttra, nu afgifva
förslag till sammanjemkning af de redan fattade beslut, vid hvilka skiljaktighet förefinnes,
samt till de voteringspropositioner, efter hvilka, der sammanjemkning icke kan
tillvägabringas, omröstning lärer böra anställas i Förstärkta Bevillnings-Utskottet; och
bör Utskottet härvid anmäla, att de delar af nyssnämnda Betänkande med dervid
fogadt förfaltningsförslag, hvilka icke här nedan omförmälas, blifvit, med undantag för’
nyssnämnda återremitterade punkter, af samtliga Riks-Stånden gillade och godkända
Hvad nu vidare angår förslagen till sammanjemkning af de skiljaktiga besluten,
äfvensom uppställandet af voteringspropositioner, har Utskottet dervid följt samma
grunder, som under sednare tider blifvit tillämpade, nemligen:
a) i afseende å sammanjemknings-förslagen: att, då tre Stånd varit om ett beslut
ense, Utskottet inbjudit det fjerde att, med frånträdande af sin skiljaktiga mening,
biträda den, som de öfriga Stånden omfattat, samt
att, när två Stånd bifallit Utskottets förslag, de två andra, som fattat derifrån
afvikande beslut, af Utskottet inbjudits att med de förra sig förena; och
b) i afseende på omröstningarne: att såvida förslagen till sammanjemkning icke
antagas, omröstningar böra ega rum i alla de fall, der Stånden stadnat i olika beslut
om tullafgifternas belopp; äfvensom
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 1
2
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
Fläsk.
Kött.
att, till lättnad vid öfversigten af de olika besluten, iakttagits, att Utskottets
förslag alltid blifvit intaget i ja-propositionen och dervid omförraälts huruvida tre,
två eller blott ett Stånd i enlighet dermed beslutat.
Vid den nu följande framställningen rörande de skiljaktiga besluten, har Utskottet
följt den af Riks-Stånden äfven iakttagna ordning, hvartill Utskottets Betänkande
JVs 8 föranleder.
Utskottets förslag, att å artikeln Fläsk måtte bestämmas en införsels-afgift af 2
R:dr per centner, har blifvit gilladt af Preste- och Bonde-Stånden, men underkändt
af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvilka bibehållit den för varan nu
stadgade tullfrihet.
Utskottet hemställer till sistnämnda begge Stånd, att de ville förena sig med de
två andra om den af Utskottet föreslagna tullsatsen; men i annat fall lärer omröst
ning
böra ske enligt följande proposition:
1.
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag, att
artikeln Fläsk bör beläggas med en införselstull af 2 R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer för denna artikel att bibehållas derå nu stadgade tullfrihet.
Likaledes hafva såväl Preste- och Bonde-Stånden biträdt Utskottets hemställan
om bestämmande för Kött, alla slag, af en medeltull utaf 1 R:dr per centner, som
ock Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet äfven å denna artikel bibehållit nu
gällande tullfrihet.
Dessa begge sistomnämnda Stånd inbjudas derföre att åsätta Kött den af Presteoch
Bonde-Stånden antagna införselstull; men, för den händelse att denna hemställan
icke vinner afseende, föreslås omröstning sålunda:
2.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, godkänner Utskottets tillstyrkan -  de, att Kött, alla slag, bör åsättas tull af 1 R:dr centnern, röstar
Ja;
BeviUnings-Ulsholtets Memorial N:o 12.
3
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver denna artikel fortfarande tullfri vid införsel.
Den af Utskottet för Ost föreslagna tull, 3 R:dr per centner, är också antagen
utaf Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
ansett jemväl denna artikel böra såsom hittills få tullfritt införas; och jemte
det Utskottet till de begg$- sednare Stånden hemställer, att de måtte med de två andra
sig förena om berörda' tullsats, får Utskottet, för det fall alt denna inbjudning
icke antages, föreslå följande omröstning:
3.
Den, som biträder Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända hemställan,
att å Ost, alla slag, bör bestämmas en till 3 Rd:r centnern beräknad införselstull,
röstar
Ja-,
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna artikel att äfven hädanefter kunna afgiftsfritt införas.
En lika införselsafgift, eller 3 R:dr per centner, är af Utskottet föreslagen samt
af Preste- och Bonde-Stånden bestämd å Smör, men för hvilken artikel de begge
andra Stånden likaledes beslutat bibehållande af nuvarande tullfrihet; och derest icke
dessa sednare skulle vilja frångå denna mening, lärer härom böra sålunda röstas:
4.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, antager Utskottets förslag, att
å Smör bör stadgas tull af 3 R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att Smör skall fortfarande vara vid
införsel tullfritt.
För artikeln Ister, alla slag, har Utskottet föreslagit en införselstull af 2 Rdr
centnern, hvilket Preste- och Bonde-Stånden godkänt, men Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet ogillat, och för varan bibehållit nuvarande tullfrihet. Utskottet
inbjuder de begge sistnämnda Stånden att instämma i det af de två andra fattade
beslutet; men, om denna hemställan icke bifalles, lärer frågan böra genom följande
omröstning afgöras:
Smör.
Ister.
4
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
Spanmål.
5.
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade hemställan;
att Ister, alla slag, bör åsättas tull af 2 R.dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej; 1
Vinner Nej, bibehålles nuvarande tullfrihet för denna artikel.
Å följande slag omalen och malen spanmål har Utskottet tillstyrkt antagande
af tull, nemligen för
omalet hvete 15 öre per kubikfot,
omalen råg 10» » »
mjöl af hvete 80 » » centner,
mjöl af råg 50 » » »
gryn, alla slag 50 » » »
Häri har Preste-Ståndet till alla delar instämt. Bonde-Ståndet åter bar väl
godkänt de föreslagna tullsatserna å mjöl af hvete och af råg samt å alla slags gryn,
men afslagit de ifrågasatta tullafgifterna å omalet hvete och omalen råg; hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet icke antagit någon af berörda tullsatser,
utan bibehållit samtliga förenämnda varuslag vid nu för dem stadgad tullfrihet.
För sammanjemkning af de sålunda fattade olika besluten inbjuder Utskottet
Preste-Ståndet att, lika med de tre andra Stånden, medgifva tullfrihet för omalet
hvete och för omalen råg, samt Ridderskapet och Adeln jemte Borgare-Ståndet att
biträda Preste- och Bonde-Ståndens beslut, att mjöl af hvete och af råg samt gryn,
alla slag, böra åsättas de af Utskottet föreslagna tullafgifter; men om dessa inbjudningar
icke antagas, lärer om dessa frågor böra röstas sålunda:
6.
Den, som instämmer i Utskottets af Preste-Ståndet gillade förslag, att omalet
hvete skall åsättas en införselstull af 15 öre kubikfoten, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och BondeStåndens
beslut, denna vara att fortfarande få tullfritt införas
Bevillning ^-Utskottets Memorial N:o 12.
5
7.
Den, som biträder Preste-Ståndets beslut, att omalen råg skall beläggas med
den af Utskottet föreslagna införselsafgift, nemligen 10 öre per kubikfot, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är de tre andra Ståndens mening, att nuvarande tullfrihet för detta
sädesslag skall framgent bibehållas, af Rikets Ständer antagen.
8.
Den, som gillar Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända förslag, att
mjöl af hvete bör beläggas med tull af 80 öre centnern vid införsel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den nuvarande tullfriheten att bibehållas för denna vara.
9.
Den, som, enligt Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade tillstyrkande,
vill, att mjöl af råg skall åsättas införselstull till belopp af 50 öre per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att rågmjöl skall fortfarande få till
riket tullfritt införas.
10.
Den, som bifaller att gryn af spanmål, alla slag, skola, på sätt Utskottet föreslagit
samt Preste- och Bonde-Stånden beslutat, draga tull af 50 öre centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles den för dessa varuslag nu gällande tullfrihet vid införsel.
Alla slag Bönor kunna för närvarande tullfritt införas. Utskottet har hemställt
och Preste-Ståndet beslutat, att trädgårdsbönor skola vidkännas tull af 50 öre per
Bönoi\
6
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
Humle.
centner, samt åkerbönor, med bibehållande af tullfriheten för dem, af sådan anledning
upptagas i taxan under särskild rubrik med hänvisning till spanmål, omalen,
andra slag. Äfven Bonde-Ståndet har godkänt den föreslagna tullen å trädgårdsbönor,
men, i följd, påtagligen, af sitt beslut om tullfrihet för omalet hvete och omalen
råg, utur den nyssnämnda hänvisningen för åkerbönor, hvilken i öfrigt gillades, uteslutit
orden »andra slag» — Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva
deremot ansett tullfriheten böra bibehållas äfven för trädgårdsbönor, vid hvilket
förhållande den föreslagna särskilda rubriken för åkerbönor borde utgå.
Hvad först angår Bonde-Ståndets särskilda beslut, att ur hänvisningen för åkerbönor
till artikeln spanmål orden »andra slag» böra uteslutas, påkallar det icke
något förslag till sammanjemkning, enär bibehållandet eller utelemnandet af dessa ord
blifver beroende på slutliga afgörandet deraf, huruvida omalet hvete eller omalen
råg skall vidkännas tull eller om de skola åtnjuta tullfrihet. Utskottet bör derföre endast till
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hemställa, att de ville förena sig med
Preste- och Bonde-Stånden om antagande af Utskottets förslag till införselstull å
trädgårdsbönor, i hvilket fall hänvisningen för åkerbönor till spanmål, omalen, andra
slag, bör i taxan inflyta, oförändrad, derest tull åsättes omalet hvete eller omalen
råg, men med uteslutande af orden »andra slag,» om tullfrihet medgifves både för
omalet hvete och omalen råg. Blifver likväl denna Utskottets inbjudning lemnad
utan afseende, måste omröstning anställas enligt följande voteringsproposition:
11.
Den, som biträder Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända tillstyrkande,
att tull bör åsättas Trädgårdsbönor med 50 öre per centner, och att i följd
deraf åkerbönor skola upptagas i taxan under särskild rubrik med hänvisning för
alla slag sådana bönor till spanmål, omalen, andra slag, derest tull eger rum å omalet hvete
eller omalen råg, men med uteslutande ur sagda hänvisning af orden »andra slag»,
om begge dessa sorter omalen spanmål, lika med de öfriga, förblifva tullfria vid införsel,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nu stadgade tullfrihet för trädgårdsbönor att, likasom för
åkerbönor, fortfara, och, med bibehållande af den nuvarande rubriken »Bönor, alla slag»,
den för åkerbönor föreslagna särskilda rubriken med sin hänvisning att helt och
hållet utgå.
A Humle har Utskottet ansett tull böra bestämmas med 5 R:dr per centner,
hvilket förslag Preste- och Bonde-Stånden godkänt, men de begge andra Riks-Stånden
ogillat, och bibehållit den tullfrihet, som nu eger rum vid införsel af denna artikel,
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
7
Utskottet får inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet att frånträda
sina berörda beslut och instämma med Preste- och Bonde-Stånden uti antagande af
den utaf Utskottet föreslagna införselsafgiften; men, för det fall att inbjudningen icke
antages, tillika föreslå, att härom sålunda må röstas:
12.
Den, som godkänner Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag,
att Humle bör vid införsel vidkännas tull af 5 R:dr centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer Humle att fortfarande kunna tullfritt till riket införas.
I anledning af Utskottets tillstyrkande, att å Lin borde stadgas tull, nemligen
för ohäcklad vara I R:dr samt å häckladt lin 2 R:dr per centner, har blifvit besluladt,
af Preste- och Bonde-Stånden, att dessa tullafgifter skulle artiklarne åsättas,
men af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, att, med afslag å hvad Utskottet
hemställt, den nu för sagda varor gällande tullfrihet borde bibehållas; och
derest icke sistnämnda begge Stånd bifalla den inbjudning Utskottet härigenom får
göra, att äfven de ville antaga de föreslagna tullsatserna, torde frågorna böra genom
omröstningar efter så lydande propositioner afgöras:
13,
Den som, med bifall till Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag,
vill belägga ohäckladt Lin med tull af \ R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles nu stadgade tullfrihet vid införsel af denna vara.
14.
Den som vill, att häckladt Lin skall, på sätt Utskottet föreslagit samt Presteoch
Bonde-Stånden beslutat, draga tull af 2 R.dr centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver häckladt Lin fortfarande tullfritt vid införsel.
Lin.
8
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
Aska.
Karkasser
och
Karkassband.
Sedan Utskottet för Pottaska, vallad eller ornffinerad, äfvensom raffinerad eller
kalcinerad. hvilken artikel hittills fått tullfritt införas, föreslagit en tull af 'I R:dr per
centner, hafva Preste- och Bonde-Stånden godkänt denna hemställan, men Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet densamma ogillat och bibehållit hvad nu om
dessa varor är stadgadt.
De begge sistnämnda Riks-Stånden inbjudas att med de två andra förena sig
om den af Utskottet tillstyrkta tullsatsen. Anlages icke denna hemställan, så lärer
i frågan böra röstas sålunda:
15.
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden antagna förslag till
införselstull å Pottaska, vällad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad eller kalcinerad,
nemligen 1 R:dr centnern, röstar
JOy ^
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer tullfrihet att fortfarande ega rum vid införsel af dessa
varuslag.
Uti den tull af 50 öre skålpundet, som nu är stadgad å karkasser och karkassband,
har Utskottet föreslagit samt Ridderskapet och Adeln jemte Preste- och BondeStånden
beslutat förhöjning till 75 öre per skålpund, hvaremot Borgare-Ståndet bibehållit
den nuvarande tullsatsen; och jemte det Utskottet inbjuder sistnämnda Stånd
att biträda de öfrigas beslut, föreslås, för det fall att denna hemställan icke vinner
afseende, att tullafgiftens belopp må afgöras genom omröstning efter en så lydande
proposition:
16.
Den. som instämmer i Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Bonde-Stånden godkända hemställan, att införselsafgiften å karkasser och karkassband
skall höjas till 75 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles den för ifrågavarande artikel nu gällande tull, 50 öre per
skålpund.
Metaller. för de vid artikeln Metaller, sammansatta, förekommande underafdelningarne
marinmelall eller annan komposition i form af bleck och spik till förhydning af far
*09*
-
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
9
tyg, samt andra slag, oarbelade, latun och trådband derunder inbegripna, hvilka varor
för närvarande äro tullfria vid införsel, har Utskottet tillstyrkt, att tull måtte
stadgas, å den förra med 1 R:dr och å den sednare med 5 R:dr centnern, och
hvilka tullsatser blifvit antagna af Preste-Ståndet, men afslagna af de tre öfriga RiksStåDden,
som ansett den nuvarande tullfriheten böra för dessa artiklar bibehållas.
Till Preste-Ståndet hemställes, alt det måtte frånträda sina och instämma i de
tre andra Ståndens härutinnan fattade beslut. I annat fall måste omröstningar ega
rum, för hvilka Utskottet föreslår så lydande voteringspropositioner:
17.
Den, som biträder Utskottets, af Preste-Ståndet godkända tillstyrkande, att »marinmetall
eller annan komposition i form af bleck och spik till förhydning af fartyg»
bör åsättas en införselstull af 1 R:dr centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med de tre andra Ståndens mening,
beslutat, att detta varuslag skall fortfarande få tullfritt införas.
18.
Den, som bifaller det af Utskottet gjorda och af Preste-Ståndet gillade förslag,
att metaller »andra slag, oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna», skola
beläggas med införselstull af 5 R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer för denna varuartikel att äfven hädanefter tillgodonjutas
nuvarande, af de tre öfriga Stånden bibehållna tullfrihet
Jemte det Utskottet afstyrkt yrkad förhöjning i nuvarande tullen å oarbetad
tobak, nemligen 25 öre skålpundet, har Utskottet föreslagit nedsättning i införseisafgifterna
å cigarrer från 1 R:dr 80 öre till \ R:dr 30 öre, å karfvad tobak från
50 öre till 45 öre, å malen eller snus från 55 öre till 50 öre, samt å stänger och
karotter från 60 öre till 55 öre, allt per skålpund. Häruti hafva Ridderskapet och
Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden instämt, hvaremot Preste-Ståndet dels höjt
tullen å tobak, oarbetad, blad och stjelk, med 5 öre, eller till 30 öre, och dels, med
afslag å de af Utskottet tillstyrkta nyssnämnda tullnedsättningar å en del tobaksfabrikater,
beslutat, att tullsatserna å dem skulle bibehållas vid nu stadgade belopp.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 2
Tobak.
10 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
Utskottet inbjuder Preste-Ståndet att frånträda dessa sina beslut och förena sig med
de öfriga Riks-Slånden i bifall till Utskottets förslag; men får tillika, för den händelse
att detta inbjudande icke antages, hemställa, att öfver skiljaktigheterna må röstas enligt
följande propositioner:
19.
Den, som instämmer i Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden godkända mening, att införselstullen å tobak, oarbetad, blad och stjelk,
bör bibehållas vid sitt nuvarande belopp 25 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifver, jemlikt Preste-Ståndets beslut, införselsafgiften å berörda
råvara förhöjd till 30 öre per skålpund.
20.
Den, som biträder Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden gillade förslag om nedsättning i tullen å cigarrer till \ R:dr 30 öre
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies, såsom Preste-Ståndet beslutat, införselsafgiften å cigarrer
vid sitt nuvarande belopp 1 R:dr 80 öre per skålpund.
21.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden,
godkänner Utskottets åtgärd att nedsätta införselstullen å karfvad tobak till 45 öre
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Preste-Ståndets beslut, att nuvarande tull å detta tobaksfabrikat,
50 öre per skålpund, skall förblifva oförändrad, blifvit antaget.
22.
Den, som bifaller Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens,
Bevillnings-Utskoitels Memorial N:o 12.
11
i öfverensstämmelse med Utskottets förslag fattade beslut, att tullen å malen tobak
eller snus bör utgå med endast 50 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndets mening, införselsafgiften å denna artikel
att förblifva vid nu stadgadt belopp, nemligen 55 öre per skålpund.
23.
Den, som antager Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden gillade förslag om en till 55 öre per skålpund nedsatt tull å tobaksstänger
och s. k. karotter, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer å dessa tobaksfabrikater, lika med hvad PresteStåndet
för sin del beslutat, bibehållit nuvarande införselsafgift, 60 öre skålpundet.
För de nu tullfria ariiklarne jern- och ståltråd, samt koppar- och annan ej specificerad
metalltråd, andra slag, har Utskottet föreslagit, att införselsafgifter måtte bestämmas,
å jern- och ståltråd till 6 öre, samt å koppar- och öfrig ospecificerad metalltråd,
andra slag, till 8 öre skålpundet, hvilken mening Preste- och Bonde-Stånden
biträdt, men de begge andra Riks Stånden ogillat, samt för dessa varuslag bibehållit
nuvarande tullfrihet.
Jemte det Utskottet inbjuder Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet att,
med frångående af sina berörda beslut, biträda dem, som Preste- och Bonde-Stånden
fattat, bör Utskottet, för möjligheten att de förra Stånden, ettdera eller begge, vidblifva
sin mening, föreslå följande vöteringspropositioner för dessa frågors afgörande.
24.
Den, som instämmer i Utskottets, af Preste- och Bonde-Stånden antagna förslag,
att å jern- och ståltråd bör stadgas tull af 6 öre per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblir denna artikel fortfarande tullfri vid införsel.
25.
Den som, lika med Preste-och Bonde-Stånden, bifaller Utskottets tillstyrkande af tull till
Tråd.
12 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
belopp af 8 öre skålpundet å koppar- och annan ej specificerad metalltråd, andra
slag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nu stadgad tullfrihet vid införsel af dessa varuslag att
bibehållas.
Utskottets i det ifrågavarande Betänkandet N:o 8, angående tullbevillningen, gjorda
slutliga hemställan, att. sedan de af Utskottet uppgjorda förslag till tulltaxa och underrättelser
om hvad vid tarifens verkställighet iakttagas bör, blifvit af Rikets Ständer
pröfvade, »den af Rikets Ständer med stöd af Regeringsformens 57, 60 och 61 §§
beslutade tulltaxa jemte underrättelser måtte till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnas,
för att utfärdas, de sednare såvidt de vinna Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse»,
har bifallits af Preste- och Bonde-Stånden, men afslagits af Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet.
Då nu Utskottets berörda hemställan, enligt dess uttryckliga innehåll, endast afser
ordningen för utfärdandet af tulltaxan med dertill hörande underrättelser, men
ingalunda berörer grunderna för någon bevillning, eller sättet för tillämpning af några
sådana grunder, och icke heller sjelfva bevillningens fördelning till utgörande, lärer,
derigenom att två Stånd stadnat emot två, frågan, jemlikt 75 § Riksdags-ordningen,
hafva förfallit,
hvilket Utskottet skolat härmedelst anmäla.
Stockholm den 8 Maj 1866
Rese rvationer:
Af Herr Kongl. Hofpredikantan E. R. Wahrenberg:
»Emot Utskottets Betänkande i den punkt, som angår Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut beträffande Utskottets slutliga hemställan i dess Betänkande N:o 8, får jag mig
reservera. Utskottet har till stöd för sin åsigt, att, som uti denna fråga två Stånd
stadnat emot två, densamma bör förfalla, åberopat 75 § Riksdags-ordningen. Dervid
har dock, enligt mm tanke, Utskottet förbisett den förutsättning, hvarunder i nämnda
§ stadgas att en fråga, deruti två Stånd stadnat emot två, skall förfalla. Hvilken
denna förutsättning är, framgår tydligt af orden i sagda §: »och förblifve vid det,
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
13
sora tillförene stadgadt varit.» Genom dessa ord synes mig den förutsättningen tydligt
uttryckas, att något skall i en förevarande fråga vara stadgadt d. v. s. genom
lag bestämdt, om densamma skall kunna förfalla. Ar detta icke händelsen, så måste frågan
anses vara af sådan beskaffenhet, att den ej kan förfalla, och bör då behandlas såsom i 73 §
Riksdags-ordningen bestämmes Ingen torde kunna påstå, att något i lag är stadgadt derom,
i hvilka ordalag en skrifvelse till Regeringen om den af Ständerna beslutade tulltaxan skall
vara affattad, och icke heller att en kommande riksdag kan vara bunden af en föregående
riksdags beslut i' detta hänseende. Om ock en viss formulering af denna skrifvelse
skulle under en följd af riksdagar hafva varit bruklig, så måste dock göras en väsendtlig
skilnad emellan hvad som varit brukligt och hvad som varit stadgadt. Då härtill
kommer, att bruket i detta fall alltifrån våra nuvarande grundlagars stiftande varit
långt ifrån konstant, synes det äfven vara omöjligt, att härvid åberopa sig på praxis.
Om således ingenting är genom lag, ja icke ens genom praxis stadgadt angående de
ordalag, hvaruti skrifvelsen till Kongl. Majit om den af Ständerna beslutade tulltaxan
.skall vara affattad, och då ovilkorligen en sådan skrifvelse måste på något sätt formuleras,
följer deraf med nödvändighet, att frågan om denna skrifvelses formulering ej
kan förfalla, och lika visst synes det mig, att ej mer i denna, än i hvarje annan fråga,
som ej kan förfalla, två Stånds mening får undertryckas af de två andra Stån
dens
Emot grundlagen stridande vore det, att låta frågans afgörande bero af Expeditions-Ulskottets
blifvande förslag till skrifvelse i detta ämne, sedan frågan förut varit
af Bevillnings-Utskottet handlagd och af samtliga Riks-Stånden till pröfning upptagen,
enär i § 73 Riksdags-ordningen stadgas, att det åligger det Utskott, som med. målet
befattning hajt, att memngarne sammanjemka och med förslag öfver denna jemkning
inkomma till Riksens Ständers plena. På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag
hemställa, att Rikets ^tänder må ålägga Bevillnings-Utskottet att behandla den omtvistade
frågan efter 73 § Riksdags-ordningen och i öfverensstämmelse med Tullafdelningens
inom Utskottet afgifna yttrande framställa förslag till sammanjemkning och,
i händelse sådan ej kan åvägabringas, afgifva förslag till voterings-proposition i Förstärkt
Bevillnings-Utskott.»
I denna reservation instämde Kyrkoherden Wennerström, Prostarne Bergvall
och Lundholm samt Riksdagsfullmägtigen A J. Sandstedt.
Af Herr Doktor A. Sandberg:
»Jag har icke förnekat att, då fäderneslandets väl kräfver, Regeringen må, uti
utomordentliga fall, utan åtal kunna nedsätta en tullsats; men detta är icke regel, utan
det är undantag. Regeln är, att den af Rikets Ständer beslutade tull-tarif skall tillämpas,
och icke betraktas såsom ett blott önskningsmål. Den mycket klandrade slutstrofen
erinrar derom, hvarföre den synes mig icke bordt ogillas.
Och då frågan om den af Ständerna antagna tulltaxans oförändrade tillämpning
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Samt. 1 Afd. 10 Haft. 3
14 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 12.
har inflytelse på den blifvande tullbevillningens belopp, torde dess afgörande i Förstärkt
Bevillnings-Utskott icke heller vara så grundlagsvidrigt, som den starka majoriteten
med en synnerlig tvärsäkerhet velat påstå.»
Herr Doktor J. Nordlund har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen
af detta ärende.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 4866.
Bevillning8- Utskottets Memorial N;o 13.
1
\:0 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 25 Maj 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående
ordalydelsen af D § i Bevillnings-stadgan.
Sedan Utskottet, uti sitt Utlåtande N:o 9, i anledning af skiljaktiga beslut
och återremisser vid dess .Betänkande N:o 3 angående allmänna bevillningen, på
anförda skäl förmält sig icke kunna frånträda sitt förut afgifua, af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet återremitterade, men af de öfriga tvänne Riks
Stånden
godkända förslag till förändrad ordalydelse af nuvarande Usta och 2:dra
mom. f 9 § af gällande Bevillnings-stadga; så har Ridderskapet och Adeln numera
biträdt berörda förslag, hvaremot Borgare-Ståndet, med afslag å detsamma,
beslutat att ifrågavarande momenter skola erhålla följande lydelse :
annat bolag, på deri eller de orter, der bolagets rörelse hufvudsakligen
dri/ves, eller, i jall sådana bestämda orter icke före
finnas,
der bolaget har sin styrelse;
fabriksegare, handlande elter annan näringsidkare, der hans fabrik
är belägen eller af honom handel, yrke eller näring idkas;
dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flera
la x ering sdi striktur, för den handelsrörelse de derstädes idka,
taxeras inom det bland dessa distrikter, der de är o mantalsskrifna.
Då emellertid denna skiljaktighet rörer endast ordalydelsen af en föreskrift
angående ort, der bevillning bör påföras, och sålunda icke angår grunderna för
bevillningen, sättet för deras tillämpning, eller bevillningens fördelning, lärer tre
Stånds antagande af Utskottets förslag hafva åt detsamma förlänat gällande kraft,
och Borgare-Ståndets omförmälda beslut följaktligen
icke påkalla någon vidare åtgärd af Utskottet,
Stockholm den 25 Maj 1866.
Bih. till Ii. St. Fröt. 1865 Sf 1866. 5 Sami. 1 Afd. 11 Häft.
i
Bevillning- Utskottets Utlåtande N:o 14.
lH:fl 141.
Ant. till Exp.-Utsk. den 25 Maj 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af
Betänkandet N:o S\ angående tullbevillningen.
På sätt Bevillnings-Utskottet i sitt Memorial N:o 12, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut angående tullbevillningen, omförmält, bar Utskottets
derom afgifna Betänkande N:o 8 blifvit i nedannämnda delar återremitteradt; och
lår Utskottet derföre nu utlåtande i dessa hänseenden afgifva.
Säli. Beträffande oraffineradt kok- och bergsalt, som nu är åsatt 10 öres införselstull
per kubikfot, men hvilken artikel Utskottet tillstyrkt måtte få tullfritt till
riket införas, har i Borgare-Ståndet, jemte det en del ledamöter dertill yrkat bi
fall,
af andra föreslagits, dels att, då berörda tullafgiit, som till statskassan inbringade
öfver 200,000 R:dr, likväl icke kunde anses tryckande eller i någon betydligare
mån inverka på konsumenternas förmåga att förskaffa sig varan, sagda
tull derå måtte bibehållas, dels ock att med beslut i frågan finge anstå till dess
sig visat om ifrågasatta införselsafgifter på åtskilliga landtmannaprodukter blefve
antagna eller icke, i hvilket sednare fall skäl vere att borttaga salttullen, såvida
Statsverket kunde undvara det belopp, som af den voro påräkneligt.
Utskottet, som, på de i Betänkandet angående tullbevillningen anförda skäl,
finner sig icke kunna frångå sin der yttrade mening om behöfligheten af eftergift utaf
denna tullbeskattning, får, sedan Ridderskapet, och Adeln samt Bonde-Ståndet
deri instämt, men Preste-Ståndet beslutat, att nuvarande tullbestämmelser å artikeln
Salt skola bibehållas oförändrade, hemställa,
att äfven Borgare-Ståndet ville i denna fråga fatta beslut.
Kaffe m. m. Med anledning af Utskottets å sidan 20 i det ifrågavarande Betänkandet
angående tullbevillningen gjorda hemställan, att hvad angående införselstarifen
blifvit yrkadt och föreslaget för varuartiklar, om hvilka Utskottet icke i Betänkandet
särskildt för hvardera sig yttrat, måtte lemnäs utan afseende, har PresteStåndet,
med bifall’ dertill i öfrigt, från ett sådant godkännande undantagit frågan
om tullsatsen å artikeln kaffe jemte derunder upptagna rubriken brändt och
BevillningUtskottets . Utlåtande N:o 14.
3
alla till kaffesurrogat användbara brända v exter, hvilka artiklar nu hafva sig åsätta,
den förra 10 och den sednare 15 öres tull per skålpund, men hvaruti yrkats förhöjning
till 12 öre för kafle och i förhållande derefter för brändt kaffe och kalfesurrogat,
— samt i Bonde-Ståndet yrkande blifvit framstäldt, att, då olika beslut
angående tullbevilluingen blifvit fattade i de särskilda Stånden, den förberörda
af en allmännare omfattning varande punkten måtte hållas öppen.
Med tillkännagivande att Utskottet icke af hvad anfördt blifvit funnit skäl
afvika från sin af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet biträdda åsigt,
att nuvarande tullbestämmelser ej mindre å Kaffe, såväl obräodt, som brändt jemte
kaffesurrogat, än äfven å öfriga i tullhevillnings-hetänkandet under den förevarande
punkten inbegripna varuartiklar böra oförändrade fortfara, har, enär i öfrigt hos
Bonde-Ståndet icke blifvit uppgifvet i hvilket eller hvilka hänseenden uti de af
Ståndet sålunda oafgjorda lemnade delarna af tulltaxan ändring kunde komma i
fråga, Utskottet skola anhålla,
att Preste- och Bonde-Stånden ville öfver allt hvad som innefattas
uti nu ifrågavarande hemställan formligen besluta.
Stockholm den 25 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
/
■f
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15.
1
X:o 15.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 26 Maj 1866, kl. 11 f. xn.
Memorial, i anledning af verkställda omröstningar, angående ifrågaställa
förändringar i föreskrifterna om tullbevillningen.
Sedan de uti Utskottets Memorial JVs 12 upptagna voteringspropositioner blifvit
af samtliga Riks-Stånden godkända, så har Förstärkta Bevillnmgs-Ulskottet, jemlikt
31 § Riksdags-ordningen, öfver nämnda propositioner denna dag anställt omröstning.
lista omröstningen.
Den, som bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag, att Flath.
artikeln Fläsk bör beläggas med en införselstull af 2 R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer för denna artikel att bibehållas derå nu stadgade tullfrihet.
Omröstningen har utfallit med 58 Ja och 61 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
2:dra omröstningen.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, godkänner Utskottets tillstyrkan- Kött, alia
de, att Kött, alla slag, bör åsättas tull af 1 R:dr centnern, röstar slag
Ja;
Bih.
till B. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
Ost, alla
slag.
Smör.
Ister, alla
slag.
2 Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver denna artikel fortfarande tullfri vid införsel.
Denna votering har utfallit med 54 Ja och 65 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
3:dje omröstningen.
Den, som biträder Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända hemställan,
att å Ost, alla slag, bör bestämmas en till 3 R:dr centnern beräknad införselstull,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer denna artikel att äfven hädanefter kunna afgiftsfritt införas.
Som denna votering utfallit med 60 Ja och 59 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
4:de omröstningen.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, antager Utskottets förslag, att
å Smör bör stadgas tull af 3 R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att Smör skall fortfarande vara vid
införsel tullfritt.
Voteringen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej; och hafva Rikets Ständer
sålunda beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionen.
5:tc omröstningen.
Den, sora bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade hemställan,
att Ister, alla slag, bör åsättas tull af 2 R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies nuvarande tullfrihet för denna artikel.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15. 3
Enär denna votering, efter det tvänne sedlar blifvit såsom dubbla kasserade,
utfallit med 54 Ja och 63 JSfej, hafva Rikets Ständer beslutat i enlighet med Nej
propositionen.
6:te omröstningen.
Den, som instämmer i Utskottets af Preste-Ståndet gillade förslag, att omalet 0maiet hvote
hvete skall åsättas en införselstull af 15 öre kubikfoten, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer, enligt Ridderskapet och Adelns samt Rorgare- och BondeStåndens
beslut, denna vara att fortfarande få tullfritt införas.
Denna omröstning har utfallit med 54 Ja och 65 Nej; i följd hvaraf Rikets
S tänder beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
7:dc omröstningen.
Den, som biträder Preste-Ståndets beslut, att omalen råg skall beläggas med Omalen råg.
den af Utskottet föreslagna införselsafgift, nemligen 10 öre per kubikfot, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är de tre andra Ståndens mening, att nuvarande tullfrihet för detta
sädesslag skall framgent bibehållas, af Rikets Ständer antagen.
Omröstningen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
8:(lc omröstningen.
Den, som gillar Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända förslag, att Mjöl af
mjöl af hvete bör beläggas med tull af 80 öre centnern vid införsel, röstar a vete.
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer den nuvarande tullfriheten att bibehållas för denna vara.
Som denna omröstning utfallit med 64 Ja, och 55 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
4
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 1
Mjöl
af råg.
Gryn af
Spanmål,
alla slag.
Trädgårdsbönor.
9:de omröstningen.
Den sorn, enligt Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade tillstyrkande,
vill, att mjöl af råg skall åsättas införselstull till belopp af 50 öre per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att rågmjöl skall fortfarande få till
riket tullfritt införas.
Sedan en sedel blifvit kasserad, har denna omröstning utfallit med 67 Ja och
51 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
10:dc omröstningen.
Den, som bifaller att gryn af spanmål, alla slag, skola, på sätt Utskottet föreslagit
samt Preste- och Bonde-Stånden beslutat, draga tull af 50 öre centnern, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles den för dessa varuslag nu gällande tullfrihet vid införsel.
Denna votering har utfallit med 6i Ja och 58 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
ll:tc omröstningen.
Den, som biträder Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden godkända tillstyrkande,
att tull bör åsättas Trädgårdsbönor med 50 öre per centner, och att i följd
deraf åkerbönor skola upptagas i taxan under särskild rubrik med hänvisning för
alla slag sådana bönor till spanmål, omalen, andra slag, derest tull eger rum å omalet hvete
eller omalen råg, men med uteslutande ur sagda hänvisning af orden »andra slag»,
om begge dessa sorter omalen spanmål, lika med de öfriga, förblifva tullfria vid införsel,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vilmer Nej, kommer nu stadgade tullfrihet för trädgårdsbönor att, likasom för
åkerbönor, fortfara, och, med bibehållande af den nuvarande rubriken »Bönor, alla slag»,
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15. 5
den för åkerbönor föreslagna särskilda rubriken med sin hänvisning att helt och
hållet utgå.
Omröstningen har utfallit med 55 Ja och 64 Nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Nej-propositionens innehåll.
12:te omröstningen.
Den, som godkänner Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag, Humle.
att Humle bör vid införsel vidkännas tull af 5 R:dr centnern, röstar
* Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer Humle att fortfarande kunna tullfritt till riket införas.
Denna votering har utfallit med 58 Ja och 61 Nej, hvadan Rikets Stander
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
13:de omröstningen.
Den som, med bifall till Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag, 0haMadt
vill belägga ohäckladt Lin med tull af \ R:dr per centner, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibebåiles nu stadgade tullfrihet vid införsel af denna vara.
Som denna votering utfallit med 46 Ja och 73 Nej, så hafva Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med innehållet af Nej-propositionen.
14:de omröstningen.
Den som vill, att häckladt Lin skall, på sätt Utskottet föreslagit samt Preste- näckiadt Lin
och Bonde-Stånden beslutat, draga tull af 2 R:dr centnern, göstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblifver häckladt Lin fortfarande tullfritt vid införsel.
Voteringen har utfallit med 46 Ja emot 73 Nej, och hafva Rikets Ständer
sålunda beslutat i enlighet med Nej-propositionens innehåll.
6
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15.
15:de omröstningen.
Pottaska, väl
lod
eiler Den, sorn bifaller Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden antagna förslag till
^äfvensom i o försels tul I å Pottaska, vällad eller oraffinerad, äfvensom raffinerad eller kalcinerad,
raffinerad nemligen 1 R:dr centnern, röstar
eller kald- j
nerad.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej. kommer tullfrihet att fortfarande ega rum vid införsel af dessa
varuslag.
Enär denna votering utfallit med 53 Ja och 66 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
16:de omröstningen.
Karkasser Den, sorn instämmer i Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
och Kar.kassband.
Bonde-Stånden godkända hemställan, att införselsafgiften å karkasser och karkassband
skall höjas till 75 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålies den för ifrågavarande artikel nu gällande tull, 50 öre per
skålpund.
Denna omröstning har utfallit med 71 Ja emot 48 Nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
17:cle omröstningen.
Marmmetaii ^ biträder Utskottets af Preste-Ståndet godkända tillstyrkande, att »ma
eller
annan ' ... ° ... J
komposition i rinmetall eller annan komposition i form af bleck och spik till förhydning af fartyg»
tT spil^m b°r åsättas en införselstull af 1 R:dr centnern, röstar
förhydning J
af fartyg. . ’
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med de tre andra Ståndens mening,
beslutat, att detta varuslag skall fortfarande få tullfritt införas.
Omröstningen har utfallit med 52 Ja emot 67 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med innehållet af Nej-propositionen.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15.
7
I8:ilc omröstningen.
Metaller,
Metaller,
Den, som bifaller det af Utskottet gjorda och af Preste-Ståndet gillade förslag, andra slag,
att metaller »andra slag, oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna», skola Zlh^ÅdbTd
beläggas med införselstull af 5 R:dr per centner, röstar derunder in
Jq
. begripna.
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer för denna varuartikel att äfven hädanefter tillgodonjutas
nuvarande, af de tre öfriga Stånden bibehållna tullfrihet.
Som denna omröstning utfallit med 57 Ja och 62 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Nej-propositionen.
19:dc omröstningen.
Den, som instämmer i Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och- Tobak• oai"
Bonde-Slånden godkända mening, att införselstullen å tobak, oarbetad, blad och stjelk, oll stjM.
bör bibehållas vid sitt nuvarande belopp, 25 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, blifver, jemlikt Preste-Ståndets beslut, införselsafgiften å berörda
råvara förhöjd till 30 öre per skålpund.
Som denna omröstning utfallit med 66 Ja emot 53 Nej, så hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med innehållet af Ja-propositionen.
20:de omröstningen.
Den, som biträder Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och cigarrer.
Bonde-Stånden gillade förslag om nedsättning i tullen å cigarrer till 1 R:dr 30 öre
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles, såsom Preste-Ståndet beslutat, införselsafgiften å cigarrer
vid sitt nuvarande belopp, \ R:dr 80 öre per skålpund.
8
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15.
Tobak,
karf vad.
Malen tobak
eller snus.
Tobaksstänger
och karotter.
Denna votering har utfallit med 67 Ja och 52 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
21:sta omröstningen.
Den som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden,
godkänner Utskottets åtgärd att nedsätta införselstullen å karfvad tobak till 45 öre
skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Preste-Ståndets beslut, att nuvarande tull å detta tobaksfabrikat,
50 öre per skålpund, skall förblifva oförändrad, blifvit antaget.
Omröstningen har utfallit med 63 Ja och 56 Neji och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens innehåll.
22:<lra omröstningen.
Den, som bifaller Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens,
i öfverensstämmelse med Utskottets förslag fattade beslut, att tullen å malen tobak
eiler snus bör utgå med endast 50 öre skålpundet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, enligt Preste-Ståndets mening, införselsafgiften å denna artikel
att förblifva vid nu stadgadt belopp, nemligen 55 öre per skålpund.
Denna omröstning har utfallit med 68 Ja emot 51 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
23:(ljc omröstningen.
Den, som antager Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden gillade förslag om en till 55 öre per skålpund nedsatt tull å tobaksstänger
och s. k. karotter, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer å dessa tobaksfabrikater, lika med hvad PresteStåndet
för sin del beslutat, bibehållit nuvarande införselsafgift, 60 öre skålpundet.
Sedan
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 15. 9
Sedan en sedel blifvit såsom dubbel kasserad, har denna votering utfallit med
69 Ja emot 49 Nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
24:de omröstningen.
Den, som instämmer i Utskottets af Preste- och Bonde-Stånden antagna förslag,
att å jern- och ståltråd bör stadgas tull af 6 öre per skålpund, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, förblir denna artikel fortfarande tullfri vid införsel.
Voteringen har utfallit med 63 Ja emot 56 Nej; och hafva Rikets Ständer
sålunda beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen
25:te omröstningen.
Den som, lika med Preste- och Bonde-Stånden, bifaller Utskottets tillstyrkande af tull till
belopp af 8 öre skålpundet å koppar- och annan ej specificerad metalltråd, andra
slag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer nu stadgad tullfrihet vid införsel af dessa Varuslag att
bibehållas.
Enär denna votering utfallit med 63 Ja och 56 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat 1 enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket allt Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 25 Maj '1866.
Jern- och
ståltråd.
Koppar- och
annan ej
specificerad
metalltråd.
Bill. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 12 Haft.
2
10
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 16.
N:o 16.
Ank. till Exp.-Utak. den 26 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af verkställd omröstning, angående ifrågaställd
förändring i afgiften för bränvins tillverkning.
Sedan samtliga Riks-Stånden godkänt den uti Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial J\ts 3 föreslagna voteringsproposition,
så har Förstärkta Bevillnings-Utskottet, jemlikt 31 § Riksdags-ordningen, denna
dag anställt omröstning enligt samma voterings-proposition så lydande:
Den, som godkänner Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden
gillade förslag, att afgiften för bränvins tillverkning skall utgå med 60 öre för hvarje
kanna, bränvinet beräknadt till 50 procent styrka vid 15 graders värme efter Gelsii
thermometer, allt i medeltal under termin räknadt, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer afgiften för bränvins tillverkning att, i enlighet med PresleStåndets
mening, utgå med 75 öre för hvarje kanna bränvin af förutnämnda styrka.
Enär denna omröstning utfallit med 88 Ja emot 31 Nej', hafva Rikets Ständer
sålunda beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll,
hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer
anmäla.
Stockholm den 25 Maj 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866,
Bevillning8- Utskottets Betänkande A:o 17.
1
Vo it.
Ank. till E.\p.
Betänkande, angående tullbestämmelserna för artiklarne Bränvin
och Sprit samt Attika.
Bevillnings-Utskottet har uti sitt Betänkande N:o 8, angående tullbevilluingeii,
gjort hemställan om uppskof med frågan om tullbestämmelserna, dels å
artikeln Bränvin och Sprit, intill dess Rikets Ständer om vilkoret! för bränvinstillverkningcn
beslutat, och dels å artikeln Ättika, till dess Utskottet sålunda
komrne i tillfälle att afgifva förslag till införselstull å Bränvin och Sprit; och sedan
Rikets Ständer, som härtill lemnat bifall, numera angående skatten för tillverkning
af Bränvin fattat beslut, får Utskottet härmed fullgöra sitt åliggande
att om införselstnllen såväl derå som å Ättika sig yttra.
I fråga om vilkoret! för införsel af Bränvin och Sprit har uti väckta motio- Bränvin och
ner blifvit yrkadt: hos Ridderskapet och Adeln af herr von Mentzer, G. I. (N:o Sprit.
lil), att, derest den förra skatten å bränvinstillverkningen bibehölles, tull på alla
spritdrycker, som till riket införas, måtte bestämmas i mån af värdet och i lika
förhållande, hvari bränvinsskatten befunne sig till bränvinets värde; — hos PresteStåndet
af herr Doktor A. Sandberg (N:o 102) i sammanhang med föreslagen förhöjning
i skatten för tillverkning af bränvin, att införseln af utländsk sådan vara
och dermed likartade spritdrycker måtte beläggas med sådan tull, att de blifva
dyrare än de inom landet tillverkade af samma halt och beskaffenhet, och hvilket
yrkande blifvit bit rädt af en del andra Preste-Ståndets ledamöter; — samt hos
Bonde-Ståndet af Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län (N:o 19), med hvilken
flere Ståndets ledamöter sig förenat, att införselstullen å Bränvin måtte bestämmas
till 1 R:dr 50 öre kannan af 50 procent styrka vid + 15 graders temperatur;
— af Peter Andersson från Blekinge län (N:o 233), att denna afgift borde
utgå med 1 R:dr 35 öre per kanna 50 procent och med iakttagande af samma
grunder vid mätning, som nu följas vid bränvins tillverkning, samt med 1 R:dr
50 öre per kanna, derest tillverkningsskatten, efter Regeringens förslag, skulle förhöjas
till 75 öre pr kanna 50 procent; och hafva äfven häruti åtskillig© af Ståndets
ledamöter instämt; — samt af Johannes Andersson från Elfsborgs län (N:o
125), att antingen all införsel från utlandet af bränvin eller spirituosa måtte helt
Bih. till B. St. Prof. 1865 <Sf 1866. 5 Sami. 1 Afd. 13 Haft.
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 17.
A ttika.
och hållet strängeligen förbjudas, eller ock den nuvarande tullafgiften fördubblas,
hvarjemte Utskottet vid behandlingen af dessa frågor egnat förnyad uppmärksamhet
åt herr Kontrakts-prosten J. Jansons äfvensom A. J. Sandstedts från Jönköpings
lån i Utskottets Betänkande Nio 8 omförmälda motioner, afseende, den förres,
att Rikets Ständer ville i allmänhet antaga bestämmelserna i 1854 års tulltaxa,
och den sednares, att den af Rikets sednast församlade Ständer beslutade
tulltaxa måtte förblifva bestående.
Hvad nu till en början angår det slag af Bränvin och Sprit, som åstadkommes
af vindrufvor; så enär, genom den med Frankrike under den 14 Februari
nästlidna år 1865 afslutade och af Rikets Ständer godkända handelstraktat, tullen
å sådan vara, när den är tillverkad i Frankrike och derifrån sjövägen direkte
hit till riket införes, redan blifvit bestämd.
lära motionerna, i hvad de kunnat afse dylikt sålunda hit
inkommande Franskt bränvin, hafva förfallit.
Och då, i fråga sedermera om såväl vindrufsbränvin i öfrigt, som alla
andra slag af bränvin och sprit, den bränvinstillverkningsskatt, som under de tre
sista statsregleringsperioderna varit gällande, nämligen 60 öre kannan om j50 procent
styrka vid 15 graders värme, blifvit af Rikets Ständer lemnad oförändrad,
samt den tullsats, som under samma tid varit stadgad, nemligen, efter rymdmått
räknadt, 1 R:dr 10 öre kannan af nyssnämnda styrka, öfverstiger berörda tillverkuihgsafgift
med 50 öre kannan, har Utskottet, som, lika med förra riksdagens
Bevillnings-Utskott, anser sagda tullsats innebära tillräckligt skydd för den
inhemska bränvinstillverkningen, och tillika vara den högsta, som utan fara för
betydligare tullförsnillning kati denna vara åsättas, funnit sig icke för artikeln
Bränvin och Sprit af nu ifrågavarande slag böra tillstyrka någon tullförhöjning,
och följaktligen ännu mindre förbud mot dess införsel, utan hemställer,
att den nuvarande införselstullen derå må bibehållas;
hvarjemte Utskottet, sedan tuilafgifterna å alla slag bränvin och sprit numera,
lika som afgiften lör tillverkning af inhemskt bränvin, beräknas efter kannetal,
anser den af Peter Andersson rörande grunderna för varans mätning gjorda framställning
icke
böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande härefter artikeln Attika; så enär den tull, som för denna vara
bör utgå, är beroende af tullsatsen å Bränvin, får Utskottet, under förutsättning
af bifall till nu framställda förslag om dennas bibehållande vid derå för närvarande
stadgadt belopp, tillstyrka,
att äfven nu för Ättika gällande införselstull 6 öre skålpundet
må lemnäs oförändrad.
Stockholm den 28 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N;0 18.
1
H;o 18,
Ank. till Exp. Utsk. den 30 Maj 1866, kl. 5 e. ro.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, i anledning af återremiss i
viss del af Utskottets Memorial angående Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i frågan om tullbevillningen.
Uti Memorialet Nio 12, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående
tullbevillningen, har Bevillnings-Utskottet, som uti sitt i ämnet afgifna Betänkande
N:o 8 slutligen hemställt, att, sedan de af Utskottet uppgjorda förslag till
tulltaxa och underrättelser om hvad vid tarifens verkställighet iakttagas bör, blifvit
af Rikets Ständer pröfvade, »den af Rikets Ständer med stöd af Regeringsformens
»57, 60 och 61 §§ beslutade tulltaxa jemte underrättelser måtte till Kongl. Majit i
»underdånighet öfverlemnas, för att utfärdas, de sednare såvidt de vinna Kongl.
Maj:ts nådiga stadfästelsehos Rikets Ständer anmält, att Utskottet ansåge denna
fråga, derigenom att två Stånd stadnat emot två, hafva förfallit.
Vid behandlingen hos Riks-Stånden af ifrågavarande Memorial har detsamma
i denna del endast hos Borgare- och Bonde-Stånden vunnit godkännande, men till
Utskottet återremitterats af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, i syfte, dels
att Utskottet måtte komma i tillfälle anmoda de begge Stånd, nemligen Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvilka afslagit den nyssanförda af Utskottet tillstyrkta
formuleringen af slutstrofen i Utskottets ofvannämnda Betänkande angående
tullbevillningen, att yttra sig huru de ansåge en ny sådan böra uppgöras, och dels
att Utskottet borde aflåta inbjudning till sistnämnda två Stånd att förena sig i det
af de begge^andra Stånden fattade, med Utskottets förslag enliga beslut, och således,
enligt 73 § Riksdags-ordningen, söka sammanjemka de särskilda meningarne samt,
der någon sammänjemkning icke kunde åstadkommas, uppställa voteringsproposition
till omröstning häröfver i Förstärkt Bevillnings-Utskott; — men då Utskottet icke, at
hvad hos Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet blifvit anfördt, funnit anledning
frångå sin tillförene uttalade åsigt, att frågan om ordningen för utfärdandet af tulltaxan
med dertill hörande underrättelser saknar sammanhang med grunderna för
tullbevillningen, sättet för deras tillämpande eller bevillningens fördelning, och att
Utskottets derom gjorda ofvan omförmälda hemställan derföre måste vara förfallen,
kan Utskottet icke heller, i följd af återremisserna, något annat
i denna fråga nu yttra eller åtgöra.
Stockholm den 28 Maj 1866.
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 14 Häft.
Bevillnings-Utskotiets Utlåtande N:o 18.
Reservation:
af Herr Friherre Hermelin, David: »Uti Betänkandet N:o 8 hade Utskottet hemställt,
att sedan de af Utskottet uppgjorda förslag till tulltaxan och underrättelser om
hvad vid tarifens verkställighet borde iakttagas, blifvit af Rikets Ständer pröfvade, den af
Rikets Ständer, med stöd af Reg er inys formens 57, 60 och 61 §§, beslutade tulltaxa
jemte underrättelser måtte till Kongl. Majit i Underdånighet öfverlemnas, för att utfärda.
s, de sednare såvidt de vunno Kongl. Majis nådiga stadfästelse. Denna Utskottets
hemställan har bifallits af Preste- och Bonde-Stånden, men afslagits af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvarefter Utskottet i Memorial N:o 12
hos Stånden anmält att, enligt Utskottets åsigt, frågan om denna hemställan förfallit
derigenom att två Stånd stadnat emot två. Men denna Utskottets åsigt har åter
icke gillats af två Stånd, Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvilka till
Utskottet återremitterat frågan.
Det torde vid sådant förhållande vara skäl att något närmare undersöka
huruvida frågan verkligen är af beskaffenhet att kunna förfalla,
samt, i läll den befinnes icke vara sådan, huru för densammas bringande
till lösning bör förfaras.
Att tulltaxan med till densamma hörande underrättelser bör på något sätt
af: Ständerna till Kongl. Maj:t öfverlemnas för att utfärdas, lära väl ej ens de, sorn
påyrkat afslag å Utskottets första framställning, bestrida, och det lärer väl till följd
häraf böra tillses att icke något beslut kommer till stånd, hvarigenom ett sådant
öfverlemnande omöjliggöres. Om man nu förutsätter att Preste- och Bonde-Stånden
äfven hade, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, afslagit Utskottets
framställning, utan att sätta något annat i stället, hvad hade då Rikets Ständer beslutat?
Jo! obestridligen skulle, enligt bestämda ordalydelsen af Utskottets förslag,
då hafva varit afgjordt, att den beslutade tulltaxan jemte underrättelser icke skulle
till Kongl. Maj:t öfverlemnas för att utfärdas, och Expeditions-Utskottet, som, enligt
36 och 72 §§ i Riksdags-ordningen. eger att uppsätta expeditionerna öfver Rikets
Ständers beslut, men icke att föreslå nya sådana, ännu mindre att uppsätta deremot
stridande expeditioner, hade således varit förhindradt att med förslag till någon
skrifvelse i nyss antydda syftning till Rikets Ständer inkomma, likasom säkerligen
icke någon Talman skulle, emot stadgandet i 58 § Riksdags-ordningen att vid justering
af beslut detsamma ingalunda må ändras, kunnat göra proposition till bifall å en
sådan skrifvelse. Att en dylik påföljd nu skulle lagligen kunna framkallas derigenom
att två Stånd afslagit Utskottets hemställan och att Utskottet sokt förklara frågan
på grund deraf enligt 75 § förfallen, synes mig så mycket mindre vara med det åberopade
lagrummet öfverensstämmande, som detsamma tydligen innehåller att då enligt
detsamma en fråga förfaller, det skall förblifva vid det, som tillförene stadgadt
varit, utan att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väckas eller upptagas,
men i detta fall intet finnes stadgadt, och frågan är sådan att, såsom jag tror
mig i det föregående hafva visat, den nödvändigt måste till afgörande upptagas, samt
nyss omförmälda § i sin fortsättning uttryckligen stadgar att, om frågan är af sådan
beskaffenhet att den «j kan förfalla, det skall gå såsom i 73 § stadgadt är, —
det vill säga, att Utskottet skall försöka att sammanjemka meningarne och dertill
uppgöra förslag, men att, om detta ej lyckas, voteringspropositioner skola uppsättas
Bevillning s-Utskottets Utlåtande N:o 18.
3
och deröfver i Förstärkt Utskott voteras. Enligt min åsigt hade ärendet bort behandlas
enligt detta sista morn. i 75 § och Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
således sättas i tillfälle att komplettera sina beslut. Hade en framställning i sådan
syftning lemnats utan afseende och vid den derefter inträffade voteringen den meningen
segrat, som innefattas iRidderskapet och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, vill
det synas mig att ingen annan utväg kommit att återstå, än att tulltaxan skulle
promulgeras med underskrift af Talmännen; och enahanda måste väl resultatet nu
blifva, om Utskottets i dess Memorial N:o 12 uttalade åsigt skulle vinna Ständernas
godkännande. Men huruvida detta är rätt eller tjenligt, öfverlemnar jag till deras
bedömande, hvilka till ett sådant beslut bidragit. Om de två Stånd, hvilka afslagit
Utskottets hemställan, icke åsyftat att omöjliggöra hvarje skrifvelse från Ständerna
till Konungen uti ifrågavarande ämne, utan blott velat hafva en skrifvelse af annan
lydelse än den af Utskottet föreslagna, så hade de säkerligen begagnat en af de två
utvägar, hvilka äro dem genom 49 § 3 mom. Riksdags-ordningen anvisade, nemligen antingen
att, sedan bestämdt förslag till ändring af Utskottets förslag blifvit uppgjordt, detsamma
genast antaga eller ock att till Utskottet återremittera frågan med de anmärkningar,
som blifvit vid Utskottets förslag framställda. Då nu emellertid ingendera
utvägen blifvit begagnad och då ej heller Utskottet, såsom dess pligt, enligt
mitt förmenande, varit, sökt, så långt i dess förmåga stått, förekomma de förvecklingar
som hota att uppstå, anser jag mig böra vördsamt föreslå Rikets Ständer, att
förena sig derom, att den underdåniga skrifvelsen angående tulltaxan endast m å
innehålla
att den af Rikets Ständer beslutade tulltaxa jemte underrättelserna
till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnas för att i
behörig ordning utfärdas."
I förestående reservation instämmer Kongl. Hofpredikanten E. R. Wahren
berg.
Kyrkoherden Wennerström anmäler, att han vid beslutets fattande icke varit
närvarande.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1866.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 19.
i
N:o 19.
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juni 1866, kl. 10 f. m.
Memoriali anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i afseende å lullbevillningen får artikeln kokoch
bergsalt.
Sedan, beträffande oraffineradt kok- och bergsalt, som nu är åsatt 10 öres
införselstull per kubikfot, Bevillnirigs-Utskottet i sitt Betänkande JVs 8, angående
tullbevillningen, för nämnda artikel tillstyrkt tullfrihet vid införsel, samt Bidderskapet
och Adeln, äfvensom Borgare- och Bonde-Stånden numera i Utskottets berörda
hemställan instämt, men Preste-Ståndet beslutat, att nuvarande tullbestämmelser å
artikeln Salt skola bibehållas oförändrade, får Utskottet inbjuda sistnämnda Stånd
att biträda de öfrigas beslut; men, om denna inbjudning icke antages, lärer frågan
om tullbehandlingen af sagda artikel böra afgöras genom omröstning efter en så
lydande proposition:
Den, som biträder Utskottets af Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden godkända tillstyrkande, att oraffineradt kok- och bergsalt må få
tullfritt till riket införas, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bibehålles den för ifrågavarande artikel nu gällande tull, 10 öre
per kubikfot.
Stockholm den 6 Juni 1866.
Bih. lill tl. St. Prof. 1865 å 1866. 5 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Bcvillnings-Ulskotlcts Betänkande N:o SO.
I
N:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juni 1886, kl. 1 e. m.
Betänkande, anqående beräkningen af tullmedlen, postmedlen,
slämpelpappersafgiften och bränvinsbrännings-medlen.
Grunderna för samtliga ofvannämnda bevil Ininga rs utgörande hafva numera
blifvit af Rikets Ständer fastställda; hvadan Utskottet, jemlikt föreskrifterna i 70 §
Regeringsformen och 51 ,§ Riksdags-ordningcn, härmed fär vördsamt afgifva förslag
till beräkning af de iukomstbelopp, hvilka af berörda bevillningar mä kunna förväntas.
l:o.
Tullmedlen.
Tullverkets brutto-inkomst, som vid sednaste riksdag beräknades till 13,500,000
R:dr, har, enligt meddelade uppgifter, uppgått år 1864 till 15,861,860 R:dr och
år 1865 till 15,999,556 R:dr samt under de fyra första månaderna af innevarande
år utgjort 3,870,613 R:dr, hvilket sistnämnda belopp med icke mindre än
900,000 R:dr öfverstiger det föregående årets för samma tid.
Genom de af Rikets nu församlade Ständer beslutade införselstullar å de förut
afgiftsfria artiklarne ost, mjöl af hvete och råg, gryn. jern-och ståltråd samt å kopparoch
annan ej specificerad metalltråd, andra slag, äfvensom den stadgade förhöjningen i
införselsnfgiften å karkasser, skulle, om införsel af dessa varor kommeattske i lika myckenhet
som år 1864, en ökad tullinkomst uppkomma af omkring 246,540 R:dr; men
då deremot, genom de beslut Rikets Ständer fattat dels om nedsättning, dels om afgiftsfrihet
för vissa artiklar, kari föranledas en minskning i inflytande tulluppbörd,
hvilken minskning skulle under oförändrade förhållanden och så vidt den kunnat heBih.
till B. St. Prot. 1865 dt 1866. 5 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
2
Bevillnings-Utskoltets Betänkande N:o 20.
räknas, uppgå till 242,267 R:dr, synas de af Rikets Ständer vid denna riksdag,
oberoende af Franska traktaten, vidtagna förändringar i afseende å tullsatserna icke
kunna utöfva någon inverkan på tulluppbördens belopp; och ehuru de nedsättningar
i införselsafgilter, hvilka, till följd af nämnda traktat, skola med år 1867 träda
i kraft, beräknats kunna medföra en minskning af 1,670,213 R:dr, anser Utskottet
likväl, vid det förhållande att tullinkomsterna, under den tid Franska traktaten redan
varit tillämpad och oaktadt de icke obetydliga nedsättningar i tullafgifter, som
redan inträdt, långt ifrån att undergå någon förminskning, tvärtom visat sig vara
i stigande, samma inkomster, i likhet med hvad Kongl, Majit i sin nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, kunna beräknas
till  15,500,000 R:dr,
till hvilket belopp Utskottet derföre hemställer, att de må upptagas.
2:o.
Postmedlen.
I likhet med hvad Kongl. Majit i nåder föreslagit, och
oaktadt Rikets Ständer beslutat att rekommendations-afgiften
vid sluten rekommendation må nedsättas från 35 till 24 öre,
hemställer Utskottet, att postmedlen, hvilka år 1864 uppgått
till 2,200,000 Ridr och äro afsedda alt uteslutande användas
för Postverkets stat och omkostnader, må så väl bland inkomster
som utgifter uppföras till Ridr 2,000,000: —
3:o.
Stämpelpapper saf giften.
Denna afgift har under nedannämnda år lemnat följande
inkomst, nemligen:
år 1861 R:dr 1,544,382: —
» 1862  » 1,790,138: —
» 1863  » 1,764,619: —
eller i medeltal R:dr 1,699,713: —
Då i afseende å denna afgifts utgörande några väsendtliga
förändringar vid innevarande riksdag icke blifvit vidtagna,
får Utskottet tillstyrka, att densamma må, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, upptagas till . . . Ridr 1,600,000: —
Transport R:dr 17,100,000 —
Bevillnings-Utskottels Betänkande N:o 20.
Transport B:dr
4:o.
Bränvinsbr anning smedlen.
Bränvinstillverkningsafgiften, hvilken vid sednaste riksdag
beräknades till 8,400,000 R:dr, har under åren 1861 —1863
i medeltal lemnat 9,113,000 R:dr, samt uppgått, enligt hvad
Utskottet inhemtat, år 1864 till 9,011,876 R:dr och år 1865
till 10,071,594 R:dr. Då under hösten år 1865 och våren
1866 denna afgift bestigit sig till 10,616,560 R:dr, samt
den sålunda visar en fortfarande tillvext, anser Utskottet, enär
några väsendtligare förändringar i lagstiftningen för bränvinstillverkningen
icke vid denna riksdag vidtagits, årliga inkomsten
af denna afgift böra med säkerhet uppgå till ett bruttobelopp
af ...
R:dr
hvartill Utskottet derföre tillstyrker att den må af Rikets Ständer
beräknas.
Summa R:mt
17,100.000 —
9,500,000: —
26,600,000: —
Stockholm den 8 Juni 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, i 866.
/
Bevillning» ■ Utskottet* Betänkande As 21.
i
H:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Juni 1866, kl. 12 midd.
Betänkande, med förslag till bevillning ssummans utgörande.
Med bifall till Stats-Utskottets förslag uti Memorialet N:o 137, hafva Rikets
Ständer fastställt summan af den allmänna bevillning, som till fyllande af Riksgäldskontorets
behof skall under år 1867 utgå, till 2,600,000 R:dr; Och åligger det alltså
Bevillnings-Utskottet att nu afgifva förslag till denna bevillningssummas utgörande.
Enligt de i Riksgälds-kontoret upprättade Generalsammandrag har summan af
taxerade och debiterade bevillningsafgifter utgjort, för år 1863 2,688,738 R:dr 73 öre,
för år 1864 2,780,558 R:dr 42 öre, och för år 1865 2.766,906 R:dr 35 öre. Dä nu
Rikets Ständer vid innevarande riksdag i gällande bevillningsstadga icke vidtagit sådana
förändringar, som i någon anmärkningsvärd mån kunna inverka på bevillningens belopp,
visar sig häraf, att med full säkerhet bör kunna beräknas att, med bibehållande af nu
stadgade afgifts- och procentbestämmelser för bevillningen, densamma i sin helhet icke
skall komma att understiga det påräknade beloppet, 2,600,000 R:dr, hvarför Utskottet
hemställer,
att alla de af Rikets Ständer uti den vid innevarande riksdag
antagna nya Bevillningsstadga förslagsvis godkända afgifts- och
procentbelopp nu måtte af Rikets Ständer definitift fastställas.
Stockholm den 18 Juni 1866.
Bih. till R. ät. Brot. IH65 & 1866. 5 Sand. I A/d. 17 Haft.
Bevillnings- Utskottets Memorial Jfs 22.
Nio 22.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Juni 1866, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af verkställda omröstningar, angående ifråguställda
förändringar i Förordning arne om vilkoren för
bränvins tillverkning och försäljning.
Sedan samtliga Riks-Stånden godkänt nedannämnda, uti Sammansatta Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets Memorial N:ris 9 och 10 föreslagna
voteringspropositioner, så har Förstärkta Bevillnings-Utskottet, jemlikt 31 §
Riksdags-ordningen, öfver dessa propositioner denna dag anställt omröstning.
I
I:a omröstningen.
Den som, i enlighet med Sammansatta Bevillnings-, Lag-samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets af Ridderskapét och Adeln samt Bonde-Ståndet godkända förslag,
vill att ur Förordningen angående vilkoren för bränvins tillverkning skall uteslutas
nuvarande 22 §:s Usta moment så lydande:
»Skulle tillverkning under en termin eller anmäld halftermin med mer än en tiondedel
öfverskjuta det belopp, hvarför anmälan skett, skall för den del af öfverskottstillverkningen,
som öfverstiger denna tiondedel, afgiften utgå med en fjerdedels förhöjning
utöfver hvad i § 19 finnes bestämdt»; röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, i öfverensstämmelse med Preste- och Borgare-Ståndens beslut,
berörda stadgande att intagas såsom moment 1 i nya § 20.
Bevillnings- Utskottets Memorial J/S 22. 3
Sorn denna votering utfallit med 76 Ja mot 35 Nej, hafva Rikets Ständer beslutat
i enlighet med /a-propositionens innehåll.
2:a omröstningen.
Den som, i enlighet med Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets af Preste-Ståndet godkända förslag, vill att, så i stad som å
landet, afgiften vid utskänkning af bränvin skall utgöras med 50 öre för hvarje kanna
af det bränvin, som enligt § 8 eller 12 i Förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. m. beräknadt blifvit eller hvarför afgift enligt § 10 eller 15 åtagen är,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och BondeStånden
beslutat, ifrågavarande afgift att fortfarande utgöras med 40 öre för hvarje
kanna.
Denna omröstning har, sedan en sedel blifvit kasserad, utfallit med 41 Ja och
69 Nej; i följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med wey-propositionen.
Hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 18 Juni 1866.
\
Stockholm, E. Westrell, 1866.
Bevillning!*-Utskottets Memorial JS 23.
1
N:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Juni 1866, kl. 7 e. na.
■ morial, rörande verkställd omröstning i anledning af Biås-St ändens
skiljaktiga beslut i fråga, om ansvarsbestämmelser för
oloflig bränvinsförsäljning.
Sedan nedannämnda, i Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 9 framställda voterings-proposition genom tre
Stånds sammanstämmande beslut blifvit af Rikets Ständer godkänd, har Förstärkta
Bevillnings-Utskottet, jemlikt 31 § Riksdags-ordningen, denna dag anställt följande
Omröstning:
Den som, i enlighet med Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets, af Borgare-Ståndet godkända förslag, vill, att mom. 1 i 41 §
af Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. skall erhålla följande
lydelse:
»Den, som genom minuthandel elier utskänkning föryttrar bränvin, utan att i
stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som, på sätt i § 3 sägs, mellan
Here köpare fördelar bränvin, bote första gången från och med 30 till och med 60 R:dr,*
andra gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje gången från 120 till och med 240
R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till
fängelse från och med två månader til) och med ett år», röstar
Ja\
& Den det ej vill, röstar
Nej;
BUi. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Afd. 18 Haft.
\
2 Bevillnings-Utskottets Memorial Jfé 23.
Vinner Nej, kommer ifrågavarande moment att, i öfverensstämmelse med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets beslut, erhålla denna lydelse:
»Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin, utan att i stadgad
ordning hafva dertill förvärfva! rättighet, eller som, på sätt i § 3 sägs, mellan flere
köpare fördelar bränvin, bote första gången från och med 30 till och med 60 R:dr,
andra gången från och med 60 till och med 200 R:dr och tredje gången från och med
200 till och med 400 R:dr. Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse
beträdes, dömes till fängelse från och med tre månader till och med ett år.»
Enär denna omröstning utfallit med 56 Ja mot 46 Nej, hafva Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Hvilket Förstärkta Bevillnings-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 Juni 1866.
Stockholm, E. Westrell. 1866.
Register
öfver Bevillnings-Utskottets Bétänkanden, Utlåtanden och Memorialer under
Riksdagen åren 1865—1866.
B. Nummer å
Betänkandet.
Bevillning, Allmänna, Betänkande, angående  3.
— » —- Utlåtande, i anledning af dels återremiss i vissa delar,
dels ock Riks-ståndens skiljaktiga beslut i afseende å
andra delar af Betänkandet N:o 3, angående .... 9.
— » — Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående ordalydelsen af 9 § i Bevillnings-stadgan . . 13.
— » — Betänkande med förslag till bevillningssummans ut
görande
21.
Beräkning, Betänkande, angående beräkningen af tulhnedlen, postmedlen,
stämpelpappers-afgiften och bränvinsbränningsmedlen . 20.
Bränvinstillverkning, Memorial, i anledning af verkställd omröstning, angående
ifrågaställd förändring i afgiften för  16.
Bränvinstillverkning och försäljning, Memorial, i anledning af verkställda omröstningar,
angående ifrågaställda förändringar i förord
ningarne
om vilkoren för
22.
Bränvinsförsäljning, oloflig, Memorial, rörande verkställd omröstning, i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om ansvarsbestämmelser
för
23.
Bränvin och Sprit samt Attika, Betänkande, angående tullbestämmelserna för
artiklarne
17.
K.
Kanslipersonal, Memorial, angående tillökning f Utskottets  1.
Kurhusafgiften, Betänkande angående . .
. . 5.
Bih. till II. St. Prot. 1866 & 1866. r> Sami. 1 A/cl. Haft.
Nummer å
Betänkandet.
Portot för enkel brefvigt m. m., Betänkande, i anledning af väckta motioner
om nedsättning af dels det enkla brefportot, dels afgiften
tor sluten rekommendation m. m  6.
s.
Salt, kok- och berg-, Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i afseende å tullbevillningen för artiklarne ... 19.
Stämpelpappersafgiften, Betänkande, angående  4.
— » — Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
afseende å andra delar af Betänkandet N:o 4, angående 10.
T.
Traktater, handels- och sjöfarts-, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition angående med Frankrike afslutade . . 2.
Tullbevillningen, Betänkande, angående  8.
— » — Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående  12.
— » — Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af
Betänkandet N:o 8, angående  14.
— » — Memorial, i anledning af verkställda omröstningar, angående
ifrågaställda förändringar i föreskrifterna om  lö.
— » — Utlåtande, i anledning af återremiss i viss del af Utskottets
Memorial N:o 12, angående Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i fråga om  18,
Tullfrihet, m. m„ Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af
den för de Kongl, personerna och utrikes sändebuden stadgade
tullfrihet och restitution af de utaf dem erlagda tullafgifter
7,
— » — Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Bevillnings
utskottets
Betänkande N:o 7, i fråga om den för de Kongl,
personerna och utrikes sändebuden stadgade tullfrihet m. m. 11,
STOCKHOLM, tryckt hos Å. Holmberg & Comp. 1866.
HIMM
TILL
SAMTLIGA MES-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
Q9Q©3s===—
FEMTE SAMLINGEN.
2d™ Afdelningen:
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts
gemensamma Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
▼
Sammans. Semlin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 1
N:o 1.
Anie. till Kxp.-Utsk. den 30 April 1866, kl. 10 f. ra.
Betänkande, angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Till Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
behandling hafva blifvit öfverlemnade såväl Kongl. Maj:ts i detta ämne aflåtna nådiga
Proposition (N:o 62), som åtskilliga inom Riks-Stånden väckta motioner och afgifna
yttranden, äfvensom den af Chefen för Kongl. Civil-departementets bränvinskontrollbyrå
meddelade berättelse om bränvinstillverkningen i riket under år 1864, innefattande
tillika jemförande uppgifter rörande samina tillverkning åren 1861, 1862 och
1863; hvarjemte bemälde Byrå-chef tillhandagått Utskottet med erforderliga upplysningar.
Efter företagen pröfning af ej mindre ofvanberörda nådiga Proposition och enskilda
motioner, än äfven inom Utskottet väckta frågor om ändring af nu gällande förordning
angående vilkoren för bränvins tillverkning, iår Utskottet härmed till Rikets
Ständer öfverlemna förslag till ny författning i ämnet; och anser sig Utskottet, för vinnande
af korthet och tydlighet i uppställningen af sin redogörelse för frågornas behandling
inom Utskottet, böra under hvarje särskild § omförmäla dervid gjorda anmärkningar
och ifrågakomna ändringar, med undantag likväl af sådana redaktionsförändringar,
som äro af mindre betydenhet och af sådan anledning icke ansetts behöfva
särskildt omnämnas, helst alla förändringar äro uti författningsförslaget med kursiv
stil utmärkta.
De §§ af nu gällande författning, för hvilka Utskottet sålunda har att redogöra, äro:
§ 2.
I afseende på tiden för bränvinstill verkningens utöfvande har blifvit föreslaget:
i Kongl. Maj:ts Proposition:
att bränvinstillverkning, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda dess inställande,
må få utöfvas under alla tider af året, dock att året indelas i 24 terminer, hvilka
taga sin början den 1 och 15 i hvarje månad klockan tolf på dagen och räcka till
Bih. till B. St. Prot. 1865 g 1866. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 1
2 Sammans. Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslc. Betänkande N:o 1.
nästa termins ingång, med de bestämmelser i afseende å sön- eller helgedags inträffande
å nämnda dagar, som mom. 4 och 5 i § 2 af gällande bränvinstillverkningsförordning
innehålla, samt att af dessa terminer tillverkaren må få välja hvilka och huru
många han sjelf åstundan, med den inskränkning likväl, att icke kortare tid i sender
må till begagnande medgifvas, än två terminer eller en månad såsom hittills;
inom Bidderskåpet och Adeln:
af Grefve von Saltza, C. A. Ph., (motionen N:o 30), att bränvinsbiänningen, med
bibehållande af den skatt och de kontroller, som nu funnes eller i en framtid kunde
anses behöfliga, måtte lemnäs fri i afseende på tiden för dess utöfning;
af Herr von Strokirch, J. P. F. O., (motionen N:o 42), att tillverkning af bränvin
under kontroll och mot erlagd tillverkningsskatt måtte vara tillåten under hvarje tid
af året, samt att en oafbruten månad skulle vara den kortaste tid. hvarunder en bränvinstillverkare
egde att sig af denna rättighet begagna;
af Herr von Mentzer, C. F., (motionen N:o lil), att bräuvinstillverkningen måtte
få, utan vidare inskränkning till tid, utöfcas från och med den 1 November till och
med April eller Maj månads slut;
inom Borgare- Ståndet:
af Herr C. F. Bidderstad, (motionen N:o 159), att alla terminsföreskrifter för
bränvinstillverkningen måtte upphöra;
inom Bonde-Ståndet:
af Georg Nyqvist från Wermlands län (motionen N:o 344), att bränvinstillverkningen
i landet måtte få utöfvas vid hvilken tid af året som helst;
af Peter Andersson från Blekinge län (motionen N:o 186), att tiden för bränvinstillverkning
måtte för dem, som efter nu gällande förordning vore dertill berättigade,
räknas från den 15 Oktober till den 15 April, alla så kallade terminsbestämmelser förfalla,
samt anmälan medföra frihet att tillverka bränvin under hela den tillåtna tiden
eller kortare tid deraf, dock minst en half månad;
af Svante Bergström från Östergötlands län (motionen N:o 72, uti hvilken Nils
Jaensson och C. J. Johansson från samma län instämt), att, med borttagande af terminsberäkningen,
bränvinstillverkning måtte vara tillåten från den 15 Januari till den
15 April samt från den 15 Oktober till den 15 December och dervid huru lång tid som
helst, dock ej mindre än en månad;
af Fredrik Augnst Forssbeck från Östergötlands län (motionen N:o 206, uti hvilken
Åke Andersson från Malmöhus och Johan Fredrik Johansson från Upsala län
instämt), att bränvinstillverkningstiden måtte utsträckas från den 15 Oktober till den 15
December och från den 15 Januari till den 15 April, med rätt för tillverkaren att välja
en, Hera, eller alla dessa månader.
Sammans. Bertlin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJtsk. Betänkande N:o l. 3
I afseende å den sålunda föreslagna utsträckningen af tiden för bränvinstillverkningen
är i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition anfördt, att Kongl. Maj:t ansett sig böra
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å nödvändigheten att lossa på en del af de band,
hvilka ännu fjettra bränvinstiljverkningen, betraktad såsom fabriksnäring. Om än dessa
band vid öfvergången till den nya lagstiftningen, som så väsendtligen skiljde sig från
den gamla, varit nödiga såsom en eftergift åt den allmänna meningen, vore de det ingalunda
numera. Tvärtom verkade de å näringen särdeles förlamande och framkallade
årliga lörluster ej mindre för den enskilde, än i statsekonomiskt hänseende. Af dessa
band vore bränningstidens inskränkning till vissa månader af året ett af de mest betungande.
Redan i det betänkande, hvarmed särskilda Utskottet vid 1853—1854 årens
riksdag till Riks-Slånden inkommit, hade i detta ämne blifvit yttradt, att berörda inskränkning
i och för sig sjelf och under vanliga förhållanden hvarken/vore ett tillförlitligt
medel för åstadkommande af förminskning i tillverkningen eller det i ekonomiskt
och industrielt hänseende fördelaktigaste, emedan en handtering, som finge drifvas endast
tidtals, icke kunde framkalla eller bibehålla arbetares största möjliga konstfärdighet;
emedan arbetets företagande hindrades under den tidpunkt, då det, efter olika orters
olika natur och handelsförhållanden, kunde vara beqväinligast och fördelaktigast; emedan
det kapital, som låge uti den oftast ganska dyra redskapen, måste under en stor
del af året vara dödt och utan afkastning; och emedan varans tillverkning måste ske
på en gång och hastigt, utan möjlighet att förutse huru pris och efterfrågan kunde
komma att visa sig, då hon skulle aflåtas, — en omständighet, som kunde, innan nästa
tillverkning inträffade, framkalla antingen brist och oskäliga pris, eller ock underpris
med deraf följande öfverdrifna spekulationer och vingleri. Bemälda Utskott hade emellertid,
oaktadt vigten af dessa skäl, ansett en tidsinskränkning nödvändig i anseende
till de faror, som oinskränkt eller till och med lång bränniugstid kunde medföra under
de i Sverige genom vanor och föregående författningar framkallade förhållanden. I sin
nådiga Proposition till Rikets Ständer den 27 Oktober 1859 hade Kongl. Maj:t uttalat
den åsigt, att farhågan för nämnda vådor icke vidare borde uppehålla tillämpningen af
den för näringarna i allmänhet antagna grundsats af största möjliga frihet i deras utöfning,
och medlen att förekomma en öfverdrifven bränvinstillverkning icke sökas uti
dess inskränkning genom sådana hinder, som för både enskilde och Staten medförde
förlust och olägenheter, hvarföre ock Kongl. Maj:t föreslagit, att bränvinstillverkningen
i större bränneri måtte tillåtas under hela den tid af året, då tillverkning kunde med
största fördel bedrifvas. Detta förslag hade af Rikets Ständer bifallits endast så till
vida, att bränningstiden blifvit utsträckt från två månader till fem, deraf tre på våren
och två på hösten, med öppen rätt för hvarje tillverkare att utöfva handteriugen under
tre, hvilka som helst, af dessa fem månader. Om än de antydda olägenheterna genom
denna utsträckning i någon mån afhjelpts, eftersträfvade dock tillverkaren fortfarande
den frihet, som hvarje annan näringsidkare åtnjöte. Kongl. Maj:t, som, genom tillvaron
af de så kallade mindre brännerierna, funnit sig förhindrad att i ofvannämnda Proposi
-
4 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och .Ekon - Utsk. Betänkande N:o 1.
tion föreslå borttagandet af alla band i afseende å tiden för bränvinstillverkningens utöfvande,
ansåge nu, sedan dessa bränneriet- blifvit afskaffade, hinder icke böra möta
för beviljandet af full frihet härutinnan, utan annan inskränkning i hvarje tillverkares
rätt att välja den tid för rörelsens bedrifvande, sorn syntes honom lämpligast, än att,
för lättnad och besparing vid kontrollen, året indelades i vissa terminer samt ett visst
minimum utsattes för bränningstiden. Visserligen kunde häremot invändas, att bränvinstillverkning
under den varmare årstiden icke läte sig med någon fördel utöfva och
att således sommarmånaderna skulle utan olägenhet kunna såsom bränningstid undantagas;
men ett sådant undantag vore ett band, som onödigtvis lades på tillverkaren,
hvilken torde böra sjelf få afgöra hvad som för honom kunde vara fördelaktigt eller
icke. Dessutom funnes i landet åtskilliga pressjästfabriker, hvilka säkert icke skulle
underlåta att, om frihet beviljades, utöfva tillverkningen hela året om.
Ehuru det icke lärer kunna bestridas, att vintermånaderna äro den mest tjenliga
tid för utöfvande af bränvinstillverkning, särdeles på landet, synes likväl denna omständighet
icke innebära tillräcklig grund för bibehållandet af en inskränkning, hvartill
numera icke finnes samma anledning som förr och hvilken icke kan undgå att medföra
större eller mindre olägenheter. Väl torde genom fullkomlig frihet i afseende å
tiden för bränvinsbränningens utöfvande uppkomma en måhända ganska betydligt stegrad
produktion, men de faror, som deraf kunde för landet uppstå, blifva, enligt Utskottets
tanke, i väsendtlig mån förminskade, om, på sätt Kongl. Majit jemväl föreslagit,
restitution af tillverkningsafgiften vid export till utrikes ort beviljas. Dymedelst
skulle denna tillverkning antagligen kunna för landet blifva ganska vinstgifvande; dock
alltid under förutsättning att lagstiftningen icke hindrar tillverkaren att med största
möjliga fördel drifva denna sin näring. I öfrigt torde konsumtionen af bränvin inom
landet kunna motverkas på vida ändamålsenligare och kraftigare sätt än genom tryckande
band på tillverkningen, då denna likväl icke anses kunna eller böra helt och
hållet förbjudas, och äfven under nuvarande förhållanden finnes intet hinder för tillverkningens
ökande nära nog till hvad belopp som helst genom anläggande af flera
brännerier. Skilnaden är egentligen blott den, att sådant skulle leda till förlust
för den enskilde och således medelbart äfven för det allmänna, genom de betydliga
kapital, som, nedlagda i dyrbara redskaper och byggnader, större delen af året komme
att ligga utan afkastning. Osannolikt synes icke heller, att på de orter, der flera
brännerier ligga hvarandra nära, en minskning i dessas antal kunde åstadkommas, då
nemligen ett bränneri utan någon tillökning i anläggningskapitalet, blef satt i tillfälle
att afverka samma myckenhet produkter, hvartill förut erfordrats två eller flera. Utskottet,
som derjemte ansett det icke böra förmenas bränvinstillverkaren, att, om han
så skulle önska, under endast en half månad i sender tillverkningen utöfva samt funnit
mera jemnhet i den föreslagna termins-indelningen uppkomma, om terminerna börjades
den 1 och 16 i hvarje månad, får derföre, på de i den nådiga Propositionen anförda
skäl och i fullkomlig öfverensstämmelse i öfrigt med hvad deri föreslagits, för sin del
tillstyrka,
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 5
att,, på sätt bilagda förslag närmare utvisar, bränvinstillverkning
må vara tillåten under alla tider af året; att året indelas i 24
terminer, hvilka taga sin början den 1 och 16 i hvarje månad;
och att tillverkaren må af dessa välja hvilken eller hvilka och
huru många han åstundar.
§ 4.
Vid denna § är föreslaget:
\ i Kongl. Majds Proposition:
att stadgandet rörande maximum af daglig tillverkning måtte borttagas;
inom Ridder skåpet och Adeln:
af Herr von Strokirch: samma förändring;
af Grefve von Saltza: att full frihet i afseende å tillverkningen måtte medgifvas;
af Herr von Mentzer: att högsta tillverkningsbeloppet för dygn måtte nedsättas
till 500 å 600 kannor;
inom B onde-Ståndet:
af Peter Andersson från Blekinge län, att minsta tillverkning på dygn måtte vara
300 kannor, beräknadt öfverhufvud för hela den tid, hvarunder tillverkning utöfvas;
af Svante Bergström och Fredrik August Forssbeck från Östergötlands samt
Georg Nyqvist från Wermlands län, i ofvan omförmälda motioner, äfvensom Anders
August Andersson från Östergötlands län (motionen N:o 71, uti hvilken Johannes
Andersson från Elfsborgs, Anders Medin från Kronobergs, Nils Petersson från Calmar,
samtlige Riksdagsfullmägtige från Blekinge, Anders Pehrsson, Jöns Andersson och Åke
Andersson från Malmöhus samt Jacob Myrberg från Westmanlands län instämt), Ola
Bosson Olsson från Christianstads läu (motionen N:o 106) och Per Nilsson från samma
län (motionen N:o 82), att den minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan
skulle få ske, måtte bestämmas till 100 kannor.
Beträffande först förslaget om borttagande af stadgandet angående högsta tillverkningsbeloppet
på dygn, så har till stöd derför blifvit i den nådiga Propositionen
anfördt, att frihet i afseende å tillverkningens storlek stöde i så nära samband med
frihet i afseende å tiden för näringens utöfvande, att den ena lättnaden tjenade till
föga utan i förening med den andra, hvarjemte erinrats att skälet hvarför hitintills endast
ett ganska ringa antal, vanligen 10 eller 12 om året, drifvit tillverkningen i så
stor skala, som motsvarade det tillåtna maximum, påtagligen vore att söka uteslutande
i nuvarande inskränkning i bränniugstiden.
Då Rikets Ständer vid 1853 — 1854 årens riksdag stadgade ett maximum för
tillverkningsbeloppet på dygn vid de större brännerierna, skedde detta säkerligen mindre
af statsekonomiska skäl eller öfvertygelse om bestämningens nödvändighet än för
att icke alltför mycket oroa under en tid, dä man än mindre än nu var ense om, ge
-
6 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk Betänkande. N:o 1.
nom hvilka medel den öfverflödiga tillgången på bränvin lämpligast borde motverkas
eller göras oskadlig, utan mången hyste öfverdrifna farhågor för den öfversvämning,
som ansågs skola uppkomma, blott någon egde uppdrifva bränvinstiilverkningen huru
högt han önskade. Den erfarenhet, som under mera än 10 år vunnits, har emellertid
icke kunnat undgå att medföra en betydlig förändring i åsigterna härutinnan och Utskottet,
tvekar derföre icke att, i sammanhang med den frihet i tiden för tillverkningens
utöfvande, som blifvit under § 2 förordad, och under åberopande af hvad dervid
af Utskottet anförts, tillstyrka,
att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, stadgandet om ett högsta medgifna
tillverkningsbelopp på dygn må ur författningen uteslutas.
I fråga åter om nedsättning af det minsta tillverkningsbelopp på dygn, för hvilket
anmälan får ske, från 300 till 100 kannor, har hufvudsakligen anförts, att derigenom
skulle beredas tillfälle för mindre jordbrukare att medelst bränvinstillverkning tillgodogöra
sina egendomars produkter och att sådant skulle lända till stor fördel både för
jordbruket och jordbrukaren, hvilkens nuvarande betryckta ställning i väsendtlig mån
kunde anses föranledd af obilliga och orättvisa stadganden i afseende å vilkoren för
bränvinstillverkning.
Äfven vid de nästförutgångna riksdagarne har samma yrkande varit föremål för
Rikets Ständers pröfning. Vid 1859—1860 årens riksdag, då enahanda beskattningsgrund
för alla brännerier infördes, ansåg Sammansatta Utskottet, att vid bestämmandet
af minimum för tillverkning på dygn billigt afseende borde fästas å det stora antalet
mindre brännerier, som då ännu funnes, samt yttrade vidare, att, om detta minimum
för alla brännerier bestämdes till så högt belopp, som redan vore för större brännerier
stadgadt, eller 300 kannor, all bränvinstillverkning i de dittills begagnade mindre brännerierna
blefve omöjlig, emedan utrymmet i dessa ej medgåfve användande af så beskaffad
redskap och så stor personal, som för åstadkommande af nämnda tillverkningsbelopp
erfordrades, och att, ehuru man genom ett sådant stadgande i väsendtlig mån
skulle närma sig det mål, dit man sträfvade, nemligen att låta bränvinstiilverkningen
samla sig i få och stora fabriker, hvilka kunde draga den största fördel af råämnena,
Utskottet likväl, då så många ännu funnes, hvilka, utan att ega tillräcklig kapitalstyrka
att utvidga tillverkningen till egentlig fabriksnäring, hyste den föreställningen, att bränvinsbränningen
vore en för jordbruket nödvändig binäring, icke vågade tillstyrka ett
sådant steg, hvadan Utskottet föreslog, att den minsta tillverkning på dygn, för hvilken
anmälan finge ske, skulle vara, då rättigheten att idka bränvinstillverkning grundade
sig på tillverkarens behörighet att idka fabriksrörelse, 300 kannor, men då nämnda
rättighet grundade sig på egandet eller innehafvaudet af jord, 100 kannor. Oaktadt
vigten och betydelsen af dessa skäl, bifölls Utskottets hemställan likväl endast af Borgare-Ståndet,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bestämde minsta
tillåtna tillverkningen för alla brännerier till 300 kannor, medan Bonde-Ståndet för sin
del bibehöll den i då gällande författning antagna skilnaden emellan större och min
-
Samman$. Bevilln-, Lag- samt Allm. Bern - och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 7
dre brännerier med olika beskattningsgrund. Då vidare yrkandet om minimibeloppets
nedsättande till 100 kannor jemväl vid scdnaste riksdag blef af Rikets Ständer afslaget,
anser sig Utskottet väl icke kunna, med hopp om framgång, till antagande förorda
samma, äfven nu väckta yrkande; men Utskottet har dock icke kunnat undgå att fästa
uppmärksamheten på den motsägelse, som förefinnes emellan den, i mångas tanke,
i och för sig obilliga föreskriften om 300 kannor såsom tillverkningens minimum, och
den frihet Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, här
ofvan tillstyrkt i afseende å såväl tiden för tillverkningens utöfvande, som dagliga tillverkningsbeloppets
obegränsade storlek. Utskottet bar derjemte tagit i betraktande
att, om utöfvandet af bränvinstillverkning någonsin skall kunna vara för jordbrukshandteringen
fördelaktigt, sådant måste vara förhållandet i högre mån, ju längre tid
i sender det vid nämnda tillverkning uppkommande affall kan vara att tillgå. Då det
dessutom ej synes fullt lämpligt att tvinga den, som, för att på det mest vinstgifvande
sätt tillgodogöra sina och ortens produkter, idkar bränvinstillverkning, att uppdrifva
denna ända till 300 kannor om dagen, i stället för att, till större fördel för ladugården,
kunna med samma produkter utsträcka tillverkningen under en något längre tid, har
Utskottet ansett sig gå en billig och antaglig medelväg genom att här tillstyrka,
att den minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan får ske,
måtte bestämmas till 200 kannor, det tillverkade bränvinet beräknadt
efter 50 procents styrka och 15 graders värme efter Celsii
thermoineter, allt räknadt i medeltal under termin.
§§ 5 och 41.
I förevarande 5 § är stadgadt, att på samma egendom å landet eller gård eller lägenhet
å stads område bränvin icke samtidigt får tillverkas i flera än ett bränneri, ej
heller i samma bränneri flera än en redskap finnas; hvarjemte i 2:dra momentet lemnäs den
förklaring, att med egendom å landet bör förstås hemman, hemmansdel eller lägenhet,
försedd med egen ladugård, der utfodring sker. Dessutom är i 41 § föreskrifvet, bland
annat, att den, som å samma egendom samtidigt tillverkar bränvin i flera brännerier
eller i samma bränneri med flera än en redskap, skall böta från och med 100 till och
med 1,000 R:dr.
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt, angående
rättighet att utöfva bränvinstillverkning alla tider af året samt borttagande af bestämmelsen
om ett högsta medgifna tillverkningsbelopp på dygn, har Utskottet funnit de
anförda föreskrifterna numera ändamålslösa, emedan det under sådana förhållanden
kan vara fullkomligt likgiltigt, om å samma egendom bränvin tillverkas i ett större
eller flera mindre brännerier, samt om i samma bränneri finnes en större eller flera
mindre redskaper. Och hemställer alltså Utskottet,
att hela 5 § samt ofvanomförmälda stadgandeu i 41 § må ur
författningen utgå.
8 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.- Utsk. Betänkande N:o /.
§ 6.
Med det i denna §:s l:sta moment intagna stadgande, att bränvinstillverkning,
hvartill jord berättigar, icke må annorstädes än å samma jord utöfvas, synes man hafva
afsett att underlätta den, till förekommande af missbruk, nödiga uppsigten å brännerierna;
men då en hvar, som vill utöfva bränvinstillverkning, är, jemlikt 8 § i gällande
författning, pligtig att, vid anmälan derom, äfven uppgifva stället för tillverkningen,
samt dessutom något ansvar för öfverträdelse af förstberörda föreskrift icke är bestämdt,
synes samma stadgande vara en helt och hållet öfverflödig inskränkning i
tillverkarens rätt att förlägga sitt bränneri på den plats, som dertill kan vara mest
lämplig, vare sig nu att denna är belägen på hans eget eller någon annans område.
Enahanda är äfven förhållandet med föreskriften i 2:dra momentet, att då flera till
bränvinstillverkning berättigade egare eller innehafvare af jord förena sig i bolag om
bränvinstillverkning, denna skall utöfvas å jord, tillhörande någon bland delegarne.
Utskottet får derföre hemställa
att berörda båda stadganden må ur författningen utgå.
Af denna § skulle således endast qvarstå föreskriften derom, att flera till bränvinstillverkning
berättigade egare eller innehafvare af i mantal satt eller särskildt
skattlagd jord må förena sig i bolag om bräuvins tillverkning. Denna föreskrift synes
dock hafva en lämpligare plats i Usta §:s Irsta morn.; och ehuruväl rättigheten
att i och för bränvinstillverkning bilda bolag aldrig blifvit ifrågasatt för dem, hvilka
utöfva denna tillverkning på grund af behörighet att idka fabriksrörelse, torde likväl,
på sätt förslaget under § 1 närmare utvisar, åt ifrågavarande stadgande böra gifvas
den allmännare form, att det inbegriper äfven de sistnämnde;
hvilket till Rikets Ständers bifall hemställes.
§ 8, (§ 6 i förslaget).
I ofvanomförmälda motioner hafva Svante Bergström från Östergötlands och Beter
Andersson från Blekinge län yrkat inskränkning i den till 30 dagar bestämda tid,
inom hvilken bränvinstillverkning skall anmälas; dervid den förre föreslagit, att anmälan
skulle ske minst 10 och den sednare minst 14 dagar före tillverkningens början;
och då det är att antaga att, för besparing i resekostnadsersättningen, kontrollörer förnämligast
användas inom den ort, der de äro bosatte, samt att hinder således icke
möter för dessas förordnande, men det stundom kan vara svårt för en bränvinstillverkare
att 30 dagar i förväg bestämma tillverkningens myckenhet, får, i betraktande
jemväl deraf, att tiden för anmälan om företagande af distillering, då den såsom särskild
näring i stad utöfvas, är bestämd till 14 dagar, samt att Kongl. Maj:t uti sitt
förslag om rättighet att äfven å landet sådan distillering utöfva, icke ansett någon
förändring i anmälningstiden erfordras, Utskottet föreslå,
att tiden, inom hvilken tillämnad bränvinstillverkning sist får anmälas,
måtte bestämmas till fjorton dagar före den termin, under
hvilken tillverkaren vill handteriugen företaga.
§ ö
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Eleon.-Utsk. Betänkande. N:o 1. 9
§ 9 (7).
I sammanhang med hvad Utskottet under nästföregående § föreslagit, har Utskottet,
med bibehållande af nu bestämda tid af 14 dagar för anmälan om fortsatt
tillvei kning, ansett, att anmälan om utvidgning i tillverkningen samt derom, att tillverkaren
önskar från tillverkningen afstå eller uppgifven tillverkningstid inskränka eller
uppgifvet tillverkningsbelopp minska, borde få göras minst 8 dagar förut, i stället för
den nu äfven för dessa händelser bestämda tid af 14 dagar. Endast i ett fall har
Utskottet funnit någon olägenhet kunna uppstå, om nemligen en tillverkare, som önskar
från anmäld tillverkning afstå, derom gör anmälan så sent, att redan förordnad
kontrollör anträdt sin resa och ersättning derför anses böra ifrågakomma. Då det är
billigt att tillverkaren i sådan händelse godtgör Staten derigenom vållad kostnad, har
Utskottet äfven i sitt förslag till § 7 föreskrifvit att, derest afsägelse af anmäld tillverkning
sker sednare än 14 dagar före den tid densamma afser, tillverkaren skall vara
pligtig ersätta de kostnader, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar hafva derigenom
uppstått; hemställande Utskottet,
att den sålunda förändrade §:n må af Rikets Ständer godkännas.
§§ 13, 14 och 39 (11, 12 och 36).
I sin nådiga Proposition har Kongl. Majit i samband med framlagdt förslag om
restitution af tillverkningsafgiften vid bränvins utförande till utrikes ort ställt frågan
om utvidgad frihet att bedrifva distilleringsrörelse samt i detta hänseende anfört att,
om export af bränvin skall blifva verkställbar, spritvaran i de flesta fall måste utskeppas
i förädladt skick. Utvägar till en sådan förädling borde derföre, så vidt möj
ligt
vore, beredas. Hittills hade bränvinsdistillering såsom särskild näring varit inskränkt
till städerna, hufvudsakligen af fruktan för distilleringspannornas användning
till oloflig bränvinstillverkning. Då likväl de så kallade mindre brännerierua numera
upphört och med dem äfven den förnämsta anledningen till berörda inskränkning, ansåges
distillering utan våda kunna, under vederbörlig kontroll, medgifvas äfven å landet.
Visserligen kunde det icke nekas, att distilleringsrörelse af naturliga orsaker fördelaktigast
bedrefves i städerna samt att, om afgiftsrestitution vid bränvinsutförsel medgåfves,
den för export afsedda varans förädling torde komma att försiggå hufvudsakligen
i exportstäderna. Men detta utgjorde icke något skäl att betaga bränvinsför
ädlareu
en frihet, som i andra näringar vore medgifven, nemligen den, att utöfva sin
näring, der han för godt finner. Denna frihet skulle ock, om den medgåfves, antagligen
komma att begagnas åtminstone i de trakter af landet, der en mängd bränneri er
läge hopade inom ett mindre område, ty särskildt inrättade större distilleringsverk
skulle troligen då uppstå, dit traktens bränvinstillverkare komine att föra sin vara,
för att få den förädlad och på samma gåug, för en beqvämare transport, bringad till
mindre rymd med större sprithalt, hvilket icke ansåges med fördel låta sig göra på
Bih. till R. St. Prat. 1865 är 1866. 5 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 2
10 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Bkon.-TJtsk. Betänkande N:o 1.
nu, i gällande författning medgifvet sätt medelst vanlig redskap för bränvinstillverkning
och har Kongl. Majit på dessa skäl föreslagit: att bränviusdistillering må äfven
å landet såsom särskild näring, under alla tider af året och med redskap af hvad
storlek och beskaffenhet som helst, få utöfvas, dock under tillsyn af kontrollör, hvars
arfvode här, likasom i städerna, skulle bestämmas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
men erläggas af distilleringsidkaren, och hvilken kontrollör dessutom skulle på stället
erhålla fri bostad och kost, i likhet med hvad för brännerikontrollörer vore bestämdt.
Då Utskottet funnit de anförda skälen öfvertygande samt någon olägenhet deraf,
att distilleringsrättighet, under behörig kontroll, utsträckes äfven till landet, icke synes
vara att befara, får Utskottet, som i förslagets 36 § intagit stadgandet om de särskilda
förmåner, hvilka tillsyningsman vid distilleringsverk å landet bör tillgodonjuta, hemställa,
att hvad Kongl. Majit i detta hänseende föreslagit, må af Rikets
Ständer bifallas.
I sammanhang härmed liar Utskottet ansett det kunna medföra stora fördelar,
om äfven för den distillering, hvilken i samband med bränvinstillverkning utöfvas,
lemnades större frihet än den, som är tillverkaren medgifven uti 13 § af nu gällande
författning, der det stadgas, att om någon under den tid, då han till bränvinstillverkning
är berättigad, vill med den för nämnda tillverkning uppgifna redskap distillera
bränvin, sådant, sedan bränvinstillverkningen för termin eller anmäld halftermin blifvit
afslutad, må ske utan särskild afgift, dock under tillsyn -af kontrollör och endast under
fyra dygn af terminen eller halfterminen.
Utskottet, som i fråga härom funnit det af Svante Bergström från Ostergötlands
län vid förevarande § gjorda yrkande, att distillering må vara tillåten under 4 dagar
för hvarje månad, hvarunder tillverkningen varit i gång, icke förtjena afseende, har, i
betraktande af de skäl, som töranledt Utskottet tillstyrka att distillering såsom särskild
näring må äfven å landet få utöfvas, ansett bränvinstillverkaren böra medgifvas
rättighet att, om han så önskar, jemväl under den tid tillverkningen af bränvin pågår
och med annan än den för berörda tillverkning begagnade redskap distillera sin egen
tillverkning, blott detta sker under tillsyn af kontrollör, hvarigenom distilleringsrättighetens
missbrukande till oloflig bränvinstillverkning synes kunna utan svårighet förebyggas;
hemställande alltså Utskottet,
att stadgandet härom måtte erhålla den lydelse bilagda förslag
under § 11. utvisar.
Bifalles detta förslag, synes föreskriften i 2:dra momentet af nuvarande 13 §5
”att utöfvandet af sådan distillering icke berättigar till distilleringstidens afräknande
från det i terminen eller halfterminen förekommmande antalet bränningsdygn, hvarken
vid uträkningen af bränvinstillverkningsafgiften, enligt föreskrifterna i §§ 8 och 9, eller
vid sluträknings uppgörande med bränvinstillverkaren enligt bestämmelserna i §§ 22
och 23” — böra ur författningen utgå,
hvarom Utskottet jemväl får hos Rikets Ständer göra hemställan.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon- Utsle. Betänkande N:o 1. 11
§ W (§ 17).
Beträffande beloppet af bränvinstillverkningsafgiften har Kongl. Maj:t i sin nådiga
Proposition erinrat derom att, sedan denna afgift, i sammanhang med införandet af
den nuvarande lagstiftningen i ämnet, genom Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855,
angående vilkoren för tillverkning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker, blifvit bestämd till 50 öre per kanna af sex graders eller 49 procents
styrka vid -f-15° Celsius och genom Kongl. Förordningen den 27 November 1857 förhöjts
till 60 öre per kanna af 50 procents styrka vid nämnda temperatur, Kongl. Maj:t
i nådig Proposition till Rikets Ständer den 27 Oktober 1859 föreslagit, att, till inskränkning
i bränvinskonsumtionen och förminskning af de brott och olyckor, som liade sin
upprinnelse i bränvinets missbruk, hvilket, åtminstone i städerna, ansåges vara i tilltagande,
tillverkningsafgiften måtte förhöjas till 75 öre per kanna af sistberörda normalstyrka;
att detta förslag, hvaröfver, sedan två Riks-Stånd bifallit, men två Riks-Stånd
förkastat detsamma, omröstning skett i Förstärkt Bevillnings-Utskott, icke vunnit Rikets
Ständers bifall; att vid sistlidna riksmöte af enskilde motionärer väckts enahanda
förslag om tillverkningsafgiftens förhöjning, men att framställningen äfven då afslagits,
efter omröstning i Förstärkt Bevillnings-Utskott, med 60 röster mot 59. Under sådana
omständigheter och då de skäl, som framkallat den nådiga Propositionen af den 27
Oktober 1859, fortfarande egde giltighet; då erfarenheten under de 11 år, den nya
lagstiftningen tillämpats, ingalunda gifvit bekräftelse åt de förespeglingar om smuggling
och lönbränning i stor skala, som blifvit framställda emot förslaget om förhöjd beskattning;
då bränvinstillverkningsafgiften i brödrariket, hvilken 1848, vid införandet
af enahanda lagstiftningsprinciper i ämnet, med dem, hvarpå den Svenska blifvit väsendtligen
grundad, bestämts till endast 4 sk. per pott eller 86,94 öre per Svensk
kanna af meranämnda normalstyrka och sedermera vid Storthingen 1851, 1857, 1860
och 1863 successivt blifvit förhöjd till 6, 8, 10 och 10'/.-. sk. per pott, för närvarande
uppgiuge till 97,9 öre per Svensk kanna af nyssnämnda normalstyrka; samt då bränvinets
fördyrande genom ökad beskattning icke längre ansåges böra uppskjutas, —
fann Kongl. Maj:t, som uti Dess nådiga Proposition, om Statsverkets tillstånd och behof
den 27 sistlidne Oktober, vid bränvinstillverkningsafgiftens beräkning förutsatt en till
75 öre förhöjd afgift per kanna, anledning förnya sitt förslag, att Rikets Ständer måtte
med 15 öre på kannan förhöja den för närvarande utgående afgiften för bränvinstillverkning
och således bestämma densamma till 75 öre kannan, bränvinet dervid beräknadt
till 50 procents styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermometer.
Enahanda framställning har äfven blifvit gjord uti en inom Preste-Ståndet af Doktor
Sandberg väckt motion fN:o 102); hvaremot inom Bonde-Ståndet yrkats, uti ofvanomförmälda
motioner, af Beter Andersson från Blekinge län, att nuvarande tillverkningsafgift,
60 öre, måtte bibehållas, samt af Anders August Andersson, Fredrih August
Forssbeck och Svante Bergström från Östergötlands, jemte Per Nilsson och Ola Bosson
Olsson från Christianstads län, äfvensom (motionen N:o 112) af Anders Persson från
12 Sammans. Berttin-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon -litsle. Betänkande N:o 1.
sistnämnda län, att ifrågavarande afgift måtte nedsättas till 50 öre; varande till stöd
för den yrkade nedsättningen hufvudsakligen anfördt, att genom den nuvarande afgiftens
höga belopp den inhemska bränvinstillverkningen blifvit betydligen nedtryckt
och hämmad, i följd hvaraf utländskt bränvin med stor vinst för importörerne blifvit
i betydliga qvantiteter såväl lofligen som olofligen infördt.
Då den höga beskattningen å såväl tillverkning, som försäljning af bränvin, i
främsta rummet afser att genom bränvinets fördyrande hämma konsumtionen deraf,
kan någon egentlig jemförelse med andra varor knappast ega rum. Det synes dock
med skäl kunna ifrågasättas, om det vore billigt eller ens rimligt att, på samma gång
man genom förändrad tullagstiftning nedsätter konsumtionsskatten för en mängd artiklar,
deribland äfven viner och dylikt, som af de förmögnare förtäras, å andra sidan
höja beskattningen i en rigtning, der den hufvudsakligast drabbar de mindre bemedlade
och således måste kännas mest tryckande; isynnerhet då man tager i betraktande
att den föreslagna tillökningen af 15 öre utgör '/4:del af nuvarande afgift samt enligt
beräkning skulle på ett år stiga till en summa af 2,100,000 R:dr. Man torde derjemte
ej böra förbise, att insmugglingen af Danskt bränvin, hvilken, att döma af de å södra
och vestra kusterna städse skeende beslagen, måste antagas ega rum, onekligen skulle
genom en sådan förhöjning erhålla ytterligare uppmuntran, helst då man besinnar att,
för vinnande af rättighet att från Danska statskassan tillgodonjuta drawback för bränvin,
det icke är nödigt förete bevis derom att bränvinet å utländsk ort undergått laglig
tullbehandling. Den omständigheten att äfven vid de sednaste riksdagarna, då, likasom
nu, ej blott förhöjning utan å andra sidan äfven nedsättning i afgiften för bränvinstillverkning
blifvit yrkad, Rikets Ständer icke funnit skäl göra ändring i det belopp,
hvartill denna afgift för mer än 8 år sedan bestämdes, utgör slutligen för Utskottet
ett vigtigt skäl att icke härutinnan föreslå någon rubbning; och får Utskottet alltså
tillstyrka,
att afgiften för bränvinstillverkning fortfarande må utgå med 60
öre för kannan, bränvinet beräknadt till den styrka, som i § 4
omförmäles.
§§ 20 och 22 (18).
Vid det i 20 § af nu gällande författning intagna stadgande, att afgiften för bränvinstillverkning
skulle erläggas förskottsvis för half tillverkningstermin i sender, med
hälften af den för hel termin belöpande afgift, hafva i ofvanomförmälda motioner följande
ändringsförslag blifvit framställda, nemligen:
inom B or g are-Ståndet:
af Herr Ridderstad, alternativt, att bränvinsskatten skulle erläggas icke före
bränvinsbränningens början, utan först sedan denna blifvit afslutad, eller ock att de
bränvinsbrännare, som det önskade, skulle berättigas såsom garanti för bränvinsskattens
belopp och dess ordentliga inbetalning vid bränvinsbränningens slut, att före brännin
-
Sammans. Bevilln.-, Lat/- samt Allm. Bese.- och Eleon.-Utah. Betänkande N:o 1. 13
gens början aflemna till Landshöfdinge-embetena sådana säkerlietshandlingar derför,
som Konungens Befallningshafvande pröfvade antagliga;
inom B onde-Ståndet:
af Anders August Andersson från Östergötlands län, att afgiften för bränvinstillverkning
skulle erläggas till hälften förskottsvis för en half tillverkningstermin i sender,
och andra hälften betalas i den ordning, som i § 22 för öfvertillverkning bestämmes;
dock med fortfarande rättighet för den, som sådant önskade, att på en gång erlägga
afgift för längre tid eller nedsätta penningar till gäldande af möjligen blifvande
öfverskottstillverkning;
af Fredrik August Forssbeck från Östergötlands län, att halfva bränvinsskatten
för det anmälda beloppet skulle utbetalas i förskott, men å den andra hälften lemnäs
en månads anstånd, räknadt från den anmälda bränmånadens slut, mot säkerhet, som
af Konungens Befallningshafvande godkändes;
af Svante Bergström från Östergötlands län, att tillverkaren icke må behöfva erlägga
afgiften förr än en månad efter förloppet af den tid, under hvilken han, efter
förutgången anmälan, i ett sammanhang idkat bränvinsbränning; dervid motionären tillagt
följande särskilda bestämmelser:
”För tillgodonjutande af nämnda förmån vare han dock skyldig att upplåta säker
lägenhet, der, på tillverkarens bekostnad, så stor del af det tillverkade bränvinet dagligen
under kontrollörens nyckel upplägges och förvaras, att det motsvarar afgiften för
tillverkningen. Det pris, hvilket skall ligga till grund härvid, vare den bestämda afgiften,
ökad med 50 procent. Är afgiften erlagd i förskott, upplägges ej mera, än som
motsvarar afgiften för öfverbränning. Tillverkare ege att, när han önskar, erlägga afgift
för redan tillverkad vara, hvarefter till honom utlemnas så stor del deraf, som han
med behörigt qvitto styrker sig hafva erlagt. Då så yrkes, och alltid före afresan från
stället, vare kontrollör skyldig aflemna bevis öfver beloppet af det bränvin, som blifvit
i förvar upplagdt. Det bränvin, som återstår vid kontrollörens afresa från stället, förvaras
på sätt sista mom. af § 22 föreskrifver”;
af Per Nilsson från Christianstads län, att det må vara bränvinstillverkare tillåtet
att, i stället för afgiftens erläggande i förskott, ställa vederhäftig borgen för afgiftens
betalande inom tre månader efter bränningstidens slut;
af Ola Bosson Olsson och Anders Persson från Christianstads län, att bränvinstillverkare,
derest han ej i förskott vill erlägga tillverkningsafgiften, må ega att derför
ställa af Konungens Befallningshafvande, domaren eller kronofogden i orten godkänd
borgen af minst två personer, de der borga såsom för egen skuld, en för begge och
begge för en, att afgiften inom tre månader efter tillverkningstidens slut varder till
vederbörande uppbördsman erlagd för det qvantum, som efter kontrollörens intyg blifvit
tillverkadt;
af Peter Andersson från Blekinge län, att afgiften må erläggas förskottsvis för
14 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. och Bkon.-Utsk. Betänkande N:o 1.
minst half månad, beräknad efter 800 kannors daglig tillverkning; tillverkaren dock
obetaget att afgiften till högre belopp på en gång erlägga; samt att, då tillverkningen
uppgått till ett qvantum, motsvarande den inbetalda skatten, förnyad enahanda insättning
bör göras, vid äfventyr att bränvinstillverkningen i annan händelse får af kontrollören
inställas, intill dess sådan insättning skett; samt
af Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län (motionen N:o 22), att bränvinsbränningsskatten
icke må behöfva erläggas i förskott utan först tre månader efter hvarje
bränvinsbrännings-termins slut, såvida nöjaktig borgen presteras för densamma.
Beträffande öfverskottstillverkning är uti 22 § af nu gällande förordning stadgadt,
att, om tillverkningen under termin eller anmäld halftermin skulle med mer än en tiondedel
öfverskjuta det belopp, hvarför anmälan skett, afgiften för den del af öfverskottstillverkningen,
som öfverstiger denna tiondedel, skall utgå med en fjerdedels förhöjning
utöfver hvad i § 19 finnes bestämdt;
att öfverskottstillverkning, som med mera än en femtedel öfverstiger det anmälda
beloppet, är förbjuden;
att tillverkare är pligtig att för sådant öfverskott, derför afgift icke blifvit, såsom
i § 20 sägs, förskottsvis nedsatt, inom åtta dagar efter terminens eller halfterminens
utgång till landtränteriet betala den derå belöpande afgift, efter uträkning, som landskontoret
meddelar, då med bränvinskontrollörens skriftliga intyg styrkes, till hvad belopp
nämnda öfverskott uppgått;
att detta, intilldess afgiften derför blifvit gulden, skall uti särskildt säkert rum
å det ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens lås förvaras; att då kontrollören,
efter det bränvinstillverkningen eller distilleringen blifvit afslutad, från bränneriet
afreser, nyckeln till ifrågavarande lås, förseglad med kontrollörens och bränvinstillverkarens
sigiller, skall mot qvitto aflemnas till den sistnämnde, och krouobetjenten
i orten om förhållandet skriftligen underrättas; att denna kronobetjent sedermera eger
att i närvaro af bränvinstillverkaren förseglingen bryta och bränvinet utlemna, så snart
behörigt qvitto å tillverkningsafgiften företes; samt att kronobetjent eger att, i ersättning
för sistnämnda åtgärd, af bränvinstillverkaren åtnjuta ett arfvode af Tre R:dr.
Härvid hafva uti meranämnda motioner följande yrkanden blifvit gjorda:
af Herr von Strokirch, att skatt för bränvinstillverkning skall utgå med lika belopp
och efter en och samma beräkningsgrund för hvarje tillverkad kanna;
af Svante Bergström från Östergötlands län, att tillverkning, som med mera än
en femtedel öfverstiger föreskrifven högsta tillverkning, må vara förbjuden, men att
öfverskottstillverkning inom nämnda gräns ej må beläggas med mera än vanlig afgift;
samt
af Anders August Andersson från Östergötlands län, att bränvinsbrännaren
skulle ega rättighet mot lika skatt, som i § 19 blefve bestämd, tillverka två femtedelar
utöfver det anmälda beloppet, dock icke utöfver maximum; hvarjemte det skulle
honom åligga att inom fjorton dagar (i stället för nu bestämda åtta) efter terminens
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon- Utslc. Betänkande N:o 1. 15
eller halfterminens slut till landtränteriet inbetala eller till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
öfversända afgiften för öfvertillverkningen, äfvensom för hvad å det anmälda
och tillverkade beloppet enligt 20 § kunde vara oguldet; att, till säkerhet för denna
afgifts erläggande, kontrollören skulle vara skyldig qvarhålla två tredjedelar af hela
det tillverkade öfverskottet, hvarför afgiften ej blifvit förskotterad; samt derefter, i öfverensstämmelse
med sista momentet i 22 §, aflemna den förseglade nyckeln ”till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande” för att der förvaras, intilldess den resterande afgiften
blifvit erlagd eller genom kronobetjeningen behörigen uttagen.
Hvad nu först vidkommer stadgandet om tillverkningsafgiftens erläggande förskottsvis,
så utgör detta onekligen en bland de största olägenheterna för bränvinstillverkaren,
och dess obillighet i jemförelse med sättet för beskattning af annan tillåten näring har
derföre städse blifvit framhållen. Äfven den af Kongl. Maj:t i uåder tillsatta tullkomitéen
har uti sitt den 22 Juli 1865 afgifna betänkande antydt, att en förändring
härutinnan synts komitéen vara af behofvet påkallad. Visserligen innefattar denna
föreskrift, såsom man å andra sidan anfört, det fullkomligaste betryggande för afgiftens
behöriga utbekommande, men full säkerhet torde äfven kunna vinnas genom andra,
för tillverkaren mindre betungande medel, likasom det band, man härmed afsett för
dem, som kunde vara hugade försöka en handtering, hvartill de möjligen egde hvarken
erforderligt kapital eller skicklighet, synes vara tillräckligt starkt, om endast t. ex.
halfva afgiften erlades förskottsvis, under det anstånd lemnades med den återstående
hälften, hvarigenom tillverkaren vunne den stora fördelen att under tiden kunna afyttra
någon del af sin tillverkning, i stället att, såsom nu ofta är förhållandet, behöfva
afsluta kontrakt om leverans af det bränvin, som ännu ej finnes till, endast för att
anskaffa penningar till tillverkningsafgiften., Att, på sätt flere motionärer yrkat, tillverkaren
skulle berättigas att för hela eller en del af ifrågavarande afgift ställa borgen,
kan Utskottet likväl för sin del icke tillstyrka, dels emedan detta icke alltid torde
för Staten innebära full säkerhet, dels emedan bristande ordning och punktlighet i
uppfyllandet af de sålunda åtagna förbindelserna skulle för Staten medföra stor olägenhet
samt föranleda ständiga lagsökningar och rättegångar. Äfven den af Herr Ridderstad
föreslagna utvägen, att tillverkaren skulle ega aflemna sådana säkerhetshandlingar,
som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvade antagliga, synes ej fullt tillfredsställande,
enär, oafsedt att pröfningen af dessa handlingars antaglighet kunde blifva ganska
besvärlig för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hvilkas tid i allmänhet torde vara
tillräckligt upptagen af öfriga göromål, tillverkaren sjelf lätteligen kunde råka i förlägenhet,
om han, måhända ganska kort tid före den anmälda tillverkningens början,
erhölle underrättelse derom, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke godkänt liand-»
lingar, som, enligt tillverkarens åsigt, varit fullt antagliga.
Deremot har Utskottet ansett Statens rätt fullkomligt betryggad, om, jemte det
att halfva afgiften för det för termin anmälda beloppet erlägges förskottsvis, Staten
till säkerhet för den återstående hälften behåller såsom pant allt det bränvin, hvarför
1(5 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv - och Ekon.- Utsk. Betänkande N:o 1.
afgift icke redan blifvit gulden; och Utskottet får alltså, med hänvisande till de närmare
bestämmelser om bränviaets förvarande, assurering m. m., hvilka i 18 § af bilagda
förslag innefattas, hemställa,
att före hvarje termins början må erläggas tillverkningsafgift för
hälften af det anmälda beloppet; att tillverkare skall vara pligtig
erlägga afgiften för den återstående hälften inom 30 dagar efter
terminens slut, mot det att allt det bränvin, för hvilket afgift
icke är förskottsvis erlagd, skall, intilldess derför belöpande afgift
blifvit gulden, uti särskildt säkert rum under kontrollörens
lås förvaras; samt att, liksom hittills, det må vara tillåtet för
den tillverkare, som sådant önskar, att före terminens början
erlägga afgiften för hela det anmälda beloppet eller förskottsvis
nedsätta penningar till gäldande af afgiften för en möjligen blifvande
öfverskottstillverkning.
I fråga om öfverskottstillverkning har Utskottet icke funnit något skäl anfördt,
som kunde föranleda bifall till Anders August Anderssons yrkande, att bränvinstillverkaren
måtte ega rättighet tillverka två femtedelar utöfver det anmälda beloppet; hvadan
Utskottet får tillstyrka,
att motionärens berörda yrkande må lemnäs utan afseende.
Under antagande således, att öfverskottstillverkning, som med mer än en femtedel
öfverstiger det anmälda boloppet, fortfarande blifver förbjuden och belagd med bötespåföljd,
synes deremot stadgandet om förhöjd beskattning för den del af öfverskottstillverkningen,
som med iner än en tiondedel öfverstiger det anmälda beloppet, böra
helt och hållet borttagas. Då nemligen tillverkaren med största varsamhet måste akta
sig för att öfverskrida det medgifua öfverskottet af en femtedel, är det äfven naturligt,
att han icke med beräkning ställer sin tillverkning på åstadkommande af ett så stort
öfverskott; och om måhända dertill kunde finnas någon anledning under nuvarande bestämmelser
angående maximum för daglig tillverkning samt hela tillverkningsafgiftens
erläggande förskottsvis, torde likväl, om, på sätt Utskottet föreslagit, förändring i dessa
delar vidtages, icke samma förhållande komma att framdeles ega rum. Äfven för närvarande
utgör den del af öfverskottstillverkning, som drager förhöjd afgift, icke särdeles
stort belopp; den uppgick nemligen, enligt Chefens för bränviuskontrollbyrån afgifna
berättelse, under år 1864 till 19,963 kannor och förhöjningen å 15 öre pr kanna inbringade
således 2,953 R:dr 95 öre. Jemväl tullkomitéeu har, enligt hvad af dess ofvan
åberopade betänkande inhemtas, ansett förevarande stadgande vara bland dem,
hvilka borde borttagas; och då någon egentlig fördel icke vinnes genom dess bibehållande
samt det onekligen är både rättvisare och enklare, att hela den tillåtna tillverkningen
drager samma afgift, i hvilken händelse äfven bestämmelserna angående gäldandet
af och säkerheten för afgiften för öfverskottstillverkning torde böra blifva lika och
med
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvoch Deon-UtsTc. Betänkande N:o 1. 17
meddelas i sammanhang med dem, som Utskottet härofvan föreslagit i fråga om den
icke förskottsvis erlagda afgiften för det anmälda beloppet, får Utskottet hemställa,
att, med bibehållande af föreskriften derom att öfverskottstillverkning,
som med mera än en femtedel öfverstiger det anmälda
beloppet, skall vara förbjuden, nuvarande stadgande om förhöjd
afgift för den del af öfverskottstillverkningen, som med mer än
en tiondedel öfverstiger det belopp, hvarför anmälan skett, må
ur författningen utgå, samt att afgiften för öfverskottstillverkning
må erläggas inom 30 dagar efter hvarje termins slut, under i
öfrigt hufvudsakligen enahanda vilkor, som för närvarande äro
i sådant hänseende bestämda och på sätt förslaget under § 18
närmare utvisar.
§ 21 (19).
Samma yrkanden, som under sednaste riksdag gjordes vid denna §, hafva äfven
nu blifvit framställda, nemligen:
af Gustaf Bjerkander från Skaraborgs län, att bränvinsbränningsskatten hädanefter
måtte få aflemnas till kronofogden i orten, i stället för i landträuteriet; samt
af Anders August Andersson från Östergötlands län, att uti denna § måtte göras
tillägg derom, att bränvinstillverkare egde rättighet från postkontor under öppen rekommendation
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet öfversända tillverknings
afgiften,
samt att, i sådant fall, postkontorets qvitto skulle, intilldess ett sådant från
landträuteriet hunne anlända, vara gällande i stället för det sistnämnda.
Det kan icke bestridas, att ifrågavarande afgifts erläggande i ränteriet, på sätt
nu är föreskrifvet, för tillverkaren medför stora olägenheter, i det han för nämnda
ändamål är nödsakad att antingen sjelf fara en ofta lång väg till länets residensstad eller
ock derstädes anlita kommissionär. Begge dessa utvägar förorsaka besvär, kostnad och
tidspillan, och anlitandet af den sednare utvägen skulle, utan afsändarens eget förvållande,
kunna för honom medföra stora förluster. Införandet af rättighet att i stället
tå erlägga afgiften hos kronofogden, skulle dock, särdeles i de större fögderierna, icke
föranleda till anmärkningsvärd lättnad i besväret, helst bemälde tjensteman ofta
är stadd på tjensteresor, hvarjemte denna utväg, äfven i anseende till afgiftens betydliga
belopp, synes Utskottet mindre lämplig. Deremot har Utskottet icke funnit något
väsendtligt hinder möta för genomförande af Anders August Anderssons förslag, och
får derföre, ehuru samma förslag, då det vid sednaste riksdag af dåvarande Sammansatta
Utskott framlades, icke vann Rikets Ständers bifall, ånyo hemställa,
att tillverkare må vara berättigad att från postkontor i bref under
öppen rekommendation till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända afgiften, åtföljd af uträkning öfver tillverkningsbeloppet;
Bih. till K. St. Brot. 1865 1866. 5 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 3
18 Sammans. Berttin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1.
att landträntmästare skall vara skyldig att öfver afgiftens emottagande
utfärda qvitto och, der så äskas, detsamma, efter behörig
annotation i landskontoret och emot erhållen godtgörelse af
Två Riksdaler tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända;
samt att i dylikt fall tillverkning må börjas, när tillverkare med
postkontorets qvitto styrker, att afgiften blifvit der aflemnad.
§ 23 (20).
Vid denna § är yrkadt:
af Herr von Mentzer, att deri förekommande ord: ”hvad han sålunda återlyfta
får, ej öfverstiga en femtedel af den erlagda afgiften och” måtte utgå; varande till
stöd för detta yrkande åberopadt att, enligt bränvinskontroll-byråns sammandrag för
fjerde terminen år 1864 och andra terminen år 1865, bränvinstillverkningsafgift för
dessa terminer skall blifvit erlagd för 13,601 kannor bränvin, som ej blifvit tillverkade,
samt att detta förhållande troligen haft sin grund i vederbörande producenters misstag
vid förskottsvis uppgjord beräkning af det kannetal, de ansett sig kunna åstadkomma;
af Anders August Andersson från Östergötlands län, att, i händelse af så stor
undertillverkning för hel- eller halftermin, återlyftning eller afräkning måtte få ske till 2/5
af det anmälda beloppet;
af Beter Andersson från Blekinge län, att vid afslutad tillverkning bränvinstillverkaren,
då han med kontrollörens intyg styrker, att det tillverkade qvantum understiger
det, hvarför skatt förskottsvis erlagts, må denna skatt för underskjutande delen
återlyfta.
Ehuru det mången gång kan vara svårt att ega nödig kännedom om den tillgång
på råämnen, som å tillverkningsorten förefinnes, samt åtskilliga oförutsedda omständigheter
kunna inträffa, hvilka inverka på bränvinshandteringen, och oaktadt till följd
häraf tillverkningen icke alltid kan på förhand fullt tillförlitligt beräknas, torde likväl
den i förevarande § bränyinstillverkaren medgifna rättighet att, då tillverkningen ej uppgår
till det belopp, hvarför anmälan skett, återlyfta en femtedel deraf, innebära tillräcklig
eftergift i den allmänna grundsatsen att afgift skall utgå för hela det anmälda
beloppet. Beträffande åter det särskilda stadgandet, att återstoden icke i något fall
får understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning, hvarför anmälan
enligt § 4 får ske, så är detta stadgande påtagligen alldeles nödvändigt, såvida icke
bestämmelsen om ett visst minimum för den dagliga tillverkningen lätteligen skall kunna
eluderas. Det stöde nemligen i annan händelse en hvar fritt att anmäla sig för en
tillverkning af 200 kannor, men i sjelfva verket icke bränna eller erlägga afgift för
mera än 160 kannor på dygnet. På dessa skäl får Utskottet, som, i följd af sitt förslag
om endast en del utaf afgiftens erläggande förskottsvis, vidtagit smärre förändringar
i redaktionen af denna §, hemställa,
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Eicon-Ctsk. Betänkande N:o 1. 19
att de vid ifrågavarande § gjorda yrkanden icke må af Rikets
Ständer bifallas.
§ 24 (21).
Under förutsättning af bifall till sitt härofvau under § 20 omförmälda yrkande,
att hela tillverkningsafgiften skulle erläggas en månad efter tillverkningens afslutande
samt det tillverkade bränvinet intilldess qvarligga till Kronans säkerhet för afgiftens
utbekommande, liar Svante Bergström från Östergötlands län för denna § föreslagit
följande förändrade lydelse:
”Har tillverkare icke inom föreskrifven tid erlagt bestämd afgift, varde det under
allmänt förvar upplagda bränvinet, genom kronobetjeningens föranstaltande, å öppen
auktion för Kronans räkning afyttradt och afgiften jemte kostnaderne dermed betäckta.”
Då Utskottet härofvau föreslagit halfva afgiftens erläggande förskottsvis samt
dessutom några detaljbestämmelser i den af motionären föreslagna syftning icke synas
erforderliga, hemställer Utskottet,
att berörda yrkande icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
§ 25 (22).
För denna §:s första punkt har inom Bonde-Ståndet föreslagits följande lydelse,
nemligen:
af Anders Allgust Andersson från Östergötlands län: ”Varder tillverkare genom
vådeld eller annan olyckshändelse urståndsatt att anmäld bränvinstillverkning utöfva
eiler fortsätta, eger han tillgodonjuta afkortning eller återbäring af så stor del utaf
den erlagda afgiften, som motsvarar hvad af den anmälda tillverkningen icke blifvit
under terminen afverkadt;” samt
af Svante Bergström från samma län: ”Varder bränneri genom vådeld eller annan
olyckshändelse förstördt, må nedsättning i bränningstiden under en månad ega rum”.
Beträffande förstomförmälda förslag, så synes uttrycket: ”Varder tillverkare genom
vådeld eller annan olyckshändelse urståndsatt” lätteligen kunna i tillämpningen
lemna rum åt en alltför vidsträckt tolkning och då dessutom afkortning i förhållande
till tiden, hvarunder tillverkningen måst inställas, i allmänhet torde sammanfalla med
afkortning af en afgift, motsvarande hvad af den anmälda tillverkningen icke blifvit
under terminen afverkadt, anser sig Utskottet, jemväl i betraktande deraf, att samma
förslag, då det af Sammansatta Utskottet vid förra riksdagen framställdes, ej blef af
Rikets Ständer godkändt, icke nu böra till bifall förorda detsamma. Hvad åter vidkommer
Svante Bergströms yrkande, vill det synas Utskottet, som vore nuvarande
stadgande både rättvisare och för tillverkaren förmånligare. Deremot får Utskottet,
enär en bränvinstillverkare kan råka i lika stor olägenhet, om bränneriredskapen förstöres
eller väsendtligen skadas, som om en sådan olycka inträffar med sjelfva bränna
20 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och .Ekon-Utslc. Betänkande N:o 1.
riet, och då det åtminstone synes tvifvelaktigt, huruvida ordet bränneri kunde tagas i
så vidsträckt bemärkelse, föreslå,
att denna § måtte erhålla den förändrade lydelse, bilagda förslag
under § 22 utvisar.
§ 28 (25).
I kontrollörernes arfvoden, som för närvarande utgå med minst Fyra och högst
Åtta R:dr om dagen, hafva flere motionärer inom Bonde-Ståndet yrkat nedsättning
samt föreslagit desammas bestämmande till:
Anders August Andersson från Östergötlands län, i händelse af bifall till yrkandet
om nedsättning till 100 kannor af minsta tillverkningen för dygn, minst 3 och
högst 8 R:dr;
Svante Bergström från samma län, minst 3 och högst 6 R:dr; hvarjemte denne
motionär yrkat, att kontrollör skulle utses för helt år, socknevis, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, men efter förslag från kommunalstyrelsen, samt att kontrollören,
hvilken skulle ega att efter ordres från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande infinna sig
å tillverkningsorten, borde, såvidt sig gore läte, endast användas inom den kommun,
hvartill han hörde;
Ola Bosson Olsson från Christianstads län (motionen N:o 107, uti hvilken Jöns
Andersson från Malmöhus, Peter Andersson från Blekinge, Gustaf Hedström och Olof
Nilsson från Vesterbottens, Sven Rosenberg från Christianstads samt Johan Erickzson
från Jönköpings län instämt) minst 3 och högst 5 R:dr;
Fredrik August Forssbeck från Östergötlands län samma belopp; varande af
denne motionär äfven yrkadt, att samme kontrollör må, såvidt ske kan, användas vid
flera närbelägna brännerier;
Ber Nilsson från Christianstads län 4 R:dr.
Då hvad F. A. Forssbeck särskildt yrkat om kontrollörs användande samtidigt
vid flera brännerier redan finnes i förevarande § uttryckt, erfordras derom icke vidare
yttrande.
Beträffande åter Svante Bergströms förslag får Utskottet, utan att inlåta sig på
frågan, huruvida det under alla förhållanden vore lämpligast att kontrollör finge sin
befattning inom den kommun, han tillhör, endast förklara, att Utskottet för sin del
icke funnit någon anledning att frångå den hittills följda ordningen för kontrollörers
antagande och förordnande; och hemställer alltså Utskottet,
att berörda yrkande må lemnäs utan afseende.
Hvad slutligen angår beloppet af kontrollörernes arfvoden, har Utskottet väl ej
funnit en så betydlig minskning deraf, som i allmänhet af motionärerne yrkats, böra
ifrågakomma, men dock af det stora antal 'sökande, som vanligen anmäla sig till
ifrågavarande befattningar, dragit den slutsats, att någon nedsättning af nu bestämda
arfvoden kunde vidtagas utan fara att brist på dugliga sökande derigenom skulle upp
-
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 21
stå; hvadan Utskottet, jemväl i betraktande deraf att, i händelse af bifall till Utskottets
förslag om utsträckning i tillverkningstiden, kontrollörer erhålla tillfälle till förtjenst
under vida längre tid än hittills varit fallet, tillstyrker,
att det arfvode, kontrollörer skola af Staten erhålla, måtte bestämmas
till minst 4 och högst 6 R:dr om dagen.
§§ 32 och 33 (29 och 30).
Under anförande, hurusom tillsynen och kontrollen å bränvinstillverkningen, hvad
öfverkontrollörernc beträffade, för Staten medförde stora omkostnader utan motsvarande
gagn, har Herr von Mentzer, uti ofvanomförmälda motion, fästat uppmärksamheten
å behofvet deraf, att kontrollens handhafvande blefve ordnadt på ett mera ändamålsenligt
sätt och i sammanhang dermed öfverkontrollörens rättigheter i förhållande
till bränvinstijlverkarne mera determinerade, till undvikande af hvarjehanda alltför
minutiösa, oförnuftiga, ofta besvärliga föreskrifter, dem öfverkontrollör hittills skall
meddelat.
Vid det förhållande att de närmare föreskrifterna för kontrollens utöfvande hittills
icke ansetts behöfva utgöra föremål för Rikets Ständers pröfning, utan blifvit
meddelade uti en särskildt utfärdad ordningsstadga, samt då chefen för den under
Kongl. Civil-departementet ställda bränvinskontrollbyrån icke lärer underlåta att tillse,
att kontrollen på ändamålsenligaste sätt handhafves samt att bestämmelserna derom
blifva så noggranna, som lämpligen ske kan, får Utskottet hemställa,
att Herr von Mentzers berörda yrkande icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
På det att bränvin, i händelse restitution af tillverkningsafgiften vid utförsel till
utrikes ort beviljas, måtte kunna utomlands lättare afyttras, har Peter Andersson från
Blekinge län föreslagit, att det måtte varda bränvinstillverkaren tillåtet att från den
så kallade lyktan inleda bränvinet uti en för eld eller ånga konstruerad reningsapparat
samt derifrån till sprithållaren; men då, enligt hvad Utskottet inhemtat, det af motionären
förordade sätt för bränvins rening icke lärer vara ändamålsenligt, får Utskottet,
som dessutom under § 13 föreslagit större frihet för verkställande af distillering i
sammanhang med bränvinstillverkning, tillstyrka,
att ifrågavarande förslag må lemnäs utan afseende.
§ 34 (31).
Enligt Utskottet meddelad upplysning skall, vid bestämmandet af spritvarors rymdmått,
vägning i förening med profning både vara lättare att verkställa än den nu brukliga
uppmätningen och erbjuda flera andra fördelar framför densamma, emedan man
då ej är beroende af varans värmegrad samt förvaringskärlen ej behöfva ständigt omjusteras,
hvilket för närvarande förorsakar både besvär och kostnader. Vid tullbehandling
af spritvaror, hvilka förut förtullats efter den i varan ingående alkoholvigten, men
22 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Best'.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1.
numera efter kannemått, är äfven det förfaringssätt antaget, att varans rymdmått utrönes
genom densammas vägning och alkoholhaltens uppskattande förmedelst afprofning,
för hvilka beräkningar särskilda af bränvinskontrollbyrån upprättade tabeller blifvit
meddelade. Då genom iakttagande af enahanda förfarings- och beräkningssätt vid den
inhemska bränvinstillverkningen större noggrannhet lärer kunna tillvägabringas, har
Utskottet ansett det till en början böra medgifvas tillverkaren att begagna hvilketdera
förfaringssätt han önskar, hvarföre äfven Utskottet, ehuru de närmare bestämmelserna
härom tillhöra ordningsstadgan, i sitt förslag till 31 §, alternativt, intagit äfven vägning
samt, till undvikande af detta uttrycks ständiga upprepande och då dessutom vägningen
afser utrönandet af varans rymdmått, föreskrifvit, att hvad som är stadgadt om
mätning af bränvin, äfven gäller vid vägning deraf;
hvilket till bifall hemställes.
§ 43 (40).
Till följd af det förslag, Utskottet härofvan under § 20 framställt angående en
del af det tillverkade bränvinets uppläggande till Statens säkerhet för utbekommande
af den tillverkningsafgift, som icke blifvit förskottsvis erlagd, har Utskottet funnit nödigt
att till nu förevarande § foga ett särskildt stadgande i afseende å Kronans företrädesrätt
till sålunda iörvaradt bränvin;
hvilket torde godkännas.
§ 51 (48).
Uti första momentet af denna § är stadgadt, att när förbrytelse mot denna författning
åtalas, bränvinstillverkare eller distilleringsidkare skall ansvara för hustrus,
barns, tjenstefolks och vid bränneriet anställde arbetares gerningar, ifall bötesansvar
eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer,
”derest icke omständigheterna visa, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.”
Då det emellertid skulle kunna inträffa, att någon vid bränneri eller distilleringsverk
anställd person, antingen för åstadkommande af högre tillverkningsbelopp eller för
att, af personlig ovänskap, tillskynda egaren obehag och förluster, företoge sig att, honom
ovetande, rubba en försegling eller på annat sätt begå förbrytelse emot denna
författning, synes förevarande stadgande lätt kunna, utan egarens förvållande, för honom
medföra betydliga förluster, emedan det nemligen mången gång kan blifva omöjligt ådagalägga,
att förbrytelsen skett utan hans vetskap. Utskottet får derföre, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad som uti 50 § af gällande förordning angående vilkoren
för försäljning af bränvin m. m. finnes för likartadt fall stadgadt, föreslå, att bränvinstillverkares
och distilleringsidkares ansvarsskyldighet bör ifrågakomma endast när förbrytelsen
blifvit med hans vetskap begången, samt att ifrågavarande moment
må erhålla den förändrade lydelse, förslaget under § 48 utvisar.
Sammana. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk. Betänkande N:o l. 23
§ 61 (58).
Vid det förhållande att icke uti alla städer stadsfullmägtige finnas, har Utskottet
ansett det i denna § förekommande uttryck: ”stadsfullmägtige i stad” böra utbytas mot
det tuera allmänna: ”vederbörande kommunalmyndighet i stad”;
hvilket torde af Rikets Ständer godkännas.
§ 67 (64).
Då uti denna § blifvit såsom allmän regel stadgadt, att vid beslag hos den, som
är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill behörigen anmält, hvarken panna
må utbrytas eller någon del af redskapen honom fråntagas eller han från tillverkningens
fortsättande hindras, innan förste domstol i målet dömt redskapen förbruten, synes det
icke vara rättvist att bland undantagen derifrån uppföra sådana fall, som de, hvilka
förefinnas under moment 1: ”då något af det bränvin, som tillverkas, från mätning till
beskattning undansnillas;” och moment 4: ”då tillverkare försummat att föreskrifven
afgift erlägga”.
Beträffande mom. 1, så enär, i händelse någon annan än tillverkaren sjelf undansnillar
bränvin, det alltid måste bero på domstols pröfning, huruvida denne skall för
berörda förbrytelse ansvara, synas de omförmälda strängare åtgärderna vid beslagstillfället
böra ifrågakomma endast om tillverkaren sjelf från beskattning undansnillat bränvin.
Utskottet hemställer derföre,
att Usta mom. inåtte erhålla den lydelse förslaget under §64 utvisar.
I fråga åter om mom. 4, synes det vara tillräckligt erinra derom, att detta stadgande
blifvit bibehållet från den tid, då försummelse att i behörig tid erlägga afgift
för aumäld bränvinstillverkning bestraffades såsom lönbränning; men sedan vid nästliden
riksdag ansvaret för förstberörda förseelse blifvit bestämdt till böter, motsvarande
en dags tillverkningsafgift, för hvarje dag nyssnämnda underlåtenhet fortfar, synes det
äfven hafva varit både konseqvent och rättvist att borttaga förevarande moment; och
får Utskottet på denna grund föreslå,
att detsamma måtte ur författningen uteslutas.
§ 70 (67).
Då det framställda yrkandet om anstånd med hela tillverkningsafgiftens erläggande
icke blifvit af Utskottet till bifall förordadt, lärer Svante Bergströms förslag att, i stället
för bevis öfver erlagd afgift, skulle finnas att tillgå bevis om skedd anmälan
icke böra, till någon åtgärd föranleda,
Stockholm den 27 April 1866.
24 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bern.- och Ekon.-TJtsk. Betänkande N:o 1.
Reservationer:
l:o) af Herr Olivecrona, S. B. D. K.:
Vid § 4.
”Då Utskottet vid första genomgåendet af Kongl. Förordningen den 18 December
1863, i likhet med hvad brukligt är vid handläggning af lagförslag, för sin del stadgade,
a|t de beslut, som då fattades, icke skulle anses definitiva i den mening att, om
ett beslut, angående bestämmelsen i en §, gjorde en ändring i redaktionen af redan
godkända §§ nödvändig, sådant skulle anses fullt berättigadt, hade jag sannerligen icke
kunnat föreställa mig, att Utskottets pluralitet skulle i princip göra ändring i det redan
med klubbslag befästade beslutet om minsta tillåtna tillverkning bränvin på
dygn. Men så har likväl beklagligen skett. Sedan Utskottet först beslutit bibehållandet
af minimi-tillverkningen af 300 kannor, på sätt § 4 i nämnda förordning innehåller,
blef detta i princip så vigtiga beslut genom votering den 5 April och med blott
en rösts öfvervigt kullkastadt. Detta sålunda tillkomna sednare beslut motiveras, såsom
man sagdt, af ömhet för landtbrukets bästa, men synes snarare vara att betrakta
såsom första försöket till en återgång till den gamla s. k. husbehofsbränningen,
hvilken för mer än ett tiotal af år tillbaka mycket omhuldades af lagstiftningen såsom
nyttig för jordbruket och ladugårdsskötseln. Vid 1859—1860 årens riksdag hörde jag
det påstående bestridas, att med enkel redskap skulle kunna på dygnet afverkas fyra
gånger så stor qvantitet bränvin som pannerymden. Nu har deremot rigtigheten af
detta påstående blifvit erkändt. Det skulle sålunda blott erfordras enkel redskap med
50 kannors panna för att kunna åstadkomma det af Utskottets pluralitet förordade
minimi-beloppet, 200 kannor på dygnet. Då, så vidt jag kunnat erfara, den upplysta
opinionen i landet anser såsom en synnnerlig välgerning för det Svenska folket, i moraliskt,
fysiskt och ekonomiskt afseende, att husbehofsbränningen upphört, att bränvinet
fördyrats och att det icke blifvit så lätt tillgängligt i hvarje by och gård på
landsbygden som förr, kan jag icke annat än på det högsta beklaga om en återgång
till det gamla förhållandet nu skulle förberedas genom minimi-tillverkningens nedsättande.
Jag föreställer mig, att då man icke kan tillintetgöra konsumtionen af bränvin,
men väl söka minska och begränsa densamma genom spritdryckens fördyrande,
så är rätta vägen härtill just den, hvilken lagstiftningen i sednare tider beträdt, nemligen
att förvandla hela tillverkningen till en högt beskattad fabriksnäring. Men ut
veck
-
Sammans. Berntin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon-litsle. Betänkande N:o 1. 25
vecklingen af en sådan till större fabriker inskränkt tillverkning af spritdrycker förhindras
i samma män man tillåter små bränneriet' existera vid sidan af de stora fabrikerna.
De små brännerierna skola blott under kort tid af året vara i gång, bär
man sagtr för att genom dranken gagna ladugårdarne. Jag vågar icke sätta tro till
en sådan uppgift; men jag kan lätt föreställa mig att många små brännerier, konkurrerande
med de stora fabriksbrännerierna (om de kunna uthärda en sådan täflan)
skola i sin mån bidraga att nedtrycka priset på varan — hvilket just är stridande
emot grundsatsen, som skall genomföras, eller att genom spritdryckernas dyrhet tillbakahålla
en omåttlig konsumtion. — Jag föranlåtes derföre vördsamt hemställa,
att det i § 4 förut befintliga stadgande om minsta tillåtna
tillverkningsqvantitet bränvin på dygn, 300 kannor, må fortfarande
bibehållas.
Vid § 19.
Vid innevarande riksdag, likasom vid den nästföregående, har Kongl. Maj: t i nådig
Proposition föreslagit Rikets Ständer ”att, till inskränkning i bränvinskonsumtionen
och förminskning af de brott och olyckor, som hafva sin upprinnelse i bränvinets missbruk”,
skatten för tillverkningen skulle höjas från 60 öre till 75 öre per kanna. Denna
förhöjning synes icke blott häraf väl motiverad, utan ock ur synpunkten att åt Staten
till fyllande af hvarjehanda behof, för hvilka lån eljest måste anlitas, anskaffa en inkomst,
som beräknats till omkring 2,100,000 R:dr. En sådan förhöjning synes ingalunda obillig,
när förslag framlägges att det hittills stadgade maximi-beloppet för tillverkning af bränvin
på dygnet skall borttagas nr lagen. Ty det synes vara klart, att om en fabrikant,
hvilken hittills blott tillåtits tillverka 1,000 kannor på dygnet, hädanefter får uppdrifva
sin tillverkning till 2 å 3,000 kannor på dygnet, så skall han naturligtvis lättare kunna
bära en tillökning i skatten, då han på en mångdubblad qvantitet af varan kan
fördela samtliga kostnader för tillverkningen. Utskottet har grundat sitt afstyrkande
af skattens höjande egentligen på tvänne skäl, det ena att det icke är billigt att, på samma
gång konsumtionsskatter för arti Idar, som förbrukas af de förmögnare, blifvit nedsatta,
höja skatten på bränvin, hvilket skulle drabba de obemedlade konsumenterna;
det andra att insmuggling af Danskt bränvin kunde befaras. Hvad det förra skälet
vidkommer, så torde en förhöjning af '/2 öre på hvarje sup icke komma att käiflias,
äfven för den obemedlade konsumenten, tungt; och om äfven priset på en sup, i anledning
af en förhöjd skatt, skulle stegras med ett öre, och detta kunde i någon mån
bidraga att minska konsumtionen af spritdrycker, så vore sådant utan tvifvel i många
afseenden en ganska välgörande åtgärd, just lör den fattiga delen af landets befolkning.
Hvad sedan angår den vid hvarje riksdag förespeglade stora insmugglingen af
Danskt bränvin, så har någon sådan insmuggling, efter hvad erfarenheten allt sedan
1855 ådagalagt, icke egt rum och synes icke heller vara att befara af det helt naturliga
skäl, att smuggling af bränvin svårligen kan ske, utan i små kärl, hvadan också
Bih. till R. St. Prot. 1861 k 1866. 5 Sami 2 Afd. 1 Höjt. 4
2G Samman*. Bertlin.-, Larf- samt Allm. Besv - och
den möjligen insmugglade qvantiteten måste blifva utan all betydenhet i jemförelse
med den, sorn i landet tillverkas. Förhållandet i Norge, der bran vinsskatten är 97,9
öre per kanna, visar att en ännu högre skatt kan af tillverkaren val utgöras ; och jag
kan af dessa skäl icke annat än hemställa,
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj;ts nådiga
Proposition, behagade med 15 öre på kannan förhöja den
för närvarande utgående af giften för bränvinstillverJening.
Vid .§ 20.
Anledningen till föreskriften i denna §, att tillverkningsafgift skall förskottsvis
erläggas, är utan tvifvel att söka i lagstiftarens omtanka att söka betrygga Kronans rätt.
Det är visserligen onekligt, att det kan vara till en lindring för tillverkaren, att få anstånd
med betalningen af halfva afgiften för hvarje bränvinstillverknings-termin; men jag befarar
högeligen att för Kronan kan, genom ett sådant medgifvande, uppstå hvarjehanda olägenheter
och möjligen äfven förluster. Om bränvinsfabrikanten råkar i konkurstillstånd, innan
den återstående delen af afgiften blifvit erlagd, skall Kronan nödgas ingå i konkursen såsom
fordringsegare; och bland jurister torde vara skiljaktiga meningar om den rätt,
som i thy fall skall tillerkännas Kronan i strid med andra borgenärer, hvilka äfven
göra anspråk på betalningsrätt ur gäldenärens egendom och deribland äfven ur den
tillverkade qvantitet bränvin, som på tillverkningsstället finnes förvaradt. Då den säkerhet,
som Utskottet genom de föreslagna nya bestämmelserna velat tillskapa, alltså
synes mig icke vara fullt betryggande^föranlåtés jag vördsamt hemställa,
att fortfarande stadgas må, det. afgift för hränvinstillverkning
skall erläggas förskottsvis för hvarje tillverkning stermin i sender.
Vid § 28.
Vid en föregående riksdag har maximum af kontrollörs-arfvodet blifvit nedsatt
från 10 R:dr till 8 R:dr. Att nu, såsom Utskottet föreslagit, ytterligare nedsätta detta
maximum till 6 R:dr synes mig icke vara skäligt. Att sökande till kontrollörsbefattningar
icke skola saknas, äfven om arfvodet skulle sättas ännu lägre, är visserligen
obestridligt; men om väl qvalificerade och framför allt redlige och fullt pålitlige personer
kunna erhållas efter en fortsatt nedsättning i arfvodet, torde vara tvifvelaktigt.
Om* en och samme kontrollör skall samtidigt hafva tillsyn öfver flera bränneriet', kan
säkerligen icke åtta Riksdaler i dagtraktamente anses för mycket. Jag hemställer
derföre vördsamt,
att det för kontrollör i Kongl. Förordningen den 18 Becemher
1863 bestämda arfvode af högst åtta Riksdaler om dagen må
fortfarande bibehållas.'''
2:o) af Herr Grefve De la Gardie, R.: ”Frågan om sättet att, med bibehållande
af full säkerhet för Staten, kunna borttaga eller minska den för bränvinstillverkären
onekligen tryckande och obilliga skyldigheten att i förskott erlägga tillverk
-
Sammans. BevillnLa<j- samt Allm. Beau.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 27
nings-afgiften, synes mig icke hafva erhållit en fullt tillfredsställande lösning i det
af Utskottet antagna förslaget till § 18 (motsvarande §§ 20 och 22 i nu gällande
Förordning angående vilkoren för bränvins tillverkning). Den likställighet med t. ex.
importör af utländsk vara i afseende på tullafgiftens erläggande, som billigheten tyckes
fordra för bränvinstillverkaren, är honom förmenad genom stadgandet att halfva tillverknings
af g ift e n bör erläggas i förskott, under det å andra sidan det långa anstånd,
som blifvit honom lemnadt för återstående hälftens inbetalande, innebär en ganska stor
risk för Staten, enär det till dess säkerhet innehållna bränvinet under hela denna tid
måste ligga utan annan eftersyn och vård än den, som kan utöfvas af en ofta aflägse
boende och af andra, trägna göromål upptagen kronobetjening.
Om det deremot stadgades att kontrollören borde å tillverkningsstället qvarstadna
intilldess fulla afgiften blifvit betald, egde Staten all erforderlig säkerhet, och något
hinder borde, i min tanke, då ej kunna möta, för att lenina tillverkaren anstånd med
hela tillverkningsafgiftens erläggande till någon kortare tid efter terminens slut, endast
åfpassad för att lenina honom rådrum att, sedan tillverkningsheloppet för terminen
blifvit kändt, å landtränteriet verkställa inbetalningen, och efter hvilken tids förlopp
utmätning borde — i händelse af försummad inbetalning — ofördröjligen företagas.
Till minskande i sin mån af den ökade kontrollkostnad, som härigenom skulle
uppstå, torde det, i enlighet med hvad Kongl. Majit föreslagit, böra stadgas att 2:ne
terminer i sender vore den minsta tid, under hvilken bränvinsbränning finge utöfvas;
ett förslag, som man antagligen frångått endast med afseende fästadt på den befarade
inbetalningen förskottvis af större eller mindre del af tillverkningsafgiften.
Jag får derföre föreslå, att 2:dra mom. af § 2 må erhålla följande lydelse:
Bränvinstill verkarö ege att under hvilka och huru många af dessa
terminer, som han åstundan, handteringen utöfva; dock icke under
kortare tid, än tvänue terminer i sender,
samt att § 18 (nu gällande 20 och 22) må komma att lyda:
Afgift för bränvinstillverkning under en termin erlägges inom
åtta dagar efter samma termins utgång, och får icke i något fall
understiga hvad som svarar emot den minsta tillverkning, hvilken
enligt § 4 medgifveu är. Vill tillverkare under terminen förskottsvis
göra afbetalning å sådan afgift, vare dertill berättigad,
dock att det alltid sker för jemna hundradetal kannor; och erhålle,
vid verkställd slutliqvid för terminen, åter hvad han tilläfventyrs
för mycket inbetalt.
Det belopp bränvin, för hvilket afgift sålunda blifvit erlagd,
får af tillverkaren uttagas och disponeras; allt det öfriga skall,
intilldess afgiften derför blifvit gulden, uti särskildt, säkert rum å
det ställe, der tillverkningen skett, under kontrollörens lås förvaras.
Intilldess afgiften för hela terminens tillverkning blifvit er
-
28 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utslc. Betänkande N:o 1.
lagd, qvarstadnar kontrollören vid tillverkningsstället; de första
åtta dagarne efter terminens slut på Statens bekostnad, derefter
på bränvinstillverkarens; är ej afgiften gulden, då åtta dagar förflutit
efter terminens slut, anmode kontrollören vederbörande kronobetjent
att ofördröjligen verkställa utmätning och försäljning af
det i förvar tagna bränvinet.
Bränvinstillverkare vare pligtig — — — — — —
tillverkningstidens slut.”
Skulle nu föreslagna lydelse af 2:drå och 18:de (2, 20 och 22) §§ blifva antagen,
följer deraf en förändrad och förenklad redaktion af §§ 4, 6, 7, 19 och 21 (resp. 4,
8, 9, 21 och 24 i nu gällande Förordning), hvarjemte kunde alldeles utgå, dels 20 §
(23) angående s. k. underbränvin, dels § 42 (45), hvilken sednare § med sina stränga ansvarsbestämmelser
illa harmonierar med en förordning, som borttagit allt maximum
för tillverkning.
För den händels e åter att Utskottets förslag till § 18 antages, torde den minsta
tillverkningen, för hvilken anmälan enligt § 4 får ske, bestämmas till 250 kannor, och
sista orden i Usta mom. af § 20 (23) från och med: ”och återstoden icke” utgå, hvarigenom
den verkliga eller skenbara orättvisa, som ligger i nämnda slutord, komme
att försvinna.”
3:o) af Herr von Strokirch, J. P. F. O.: ”Delande de meningar, som Grefve De la Gardie
uttalat mot flera af Utskottets beslut, får jag instämma i den af honom afgifna reservation,
utom i hvad angår af honom föreslagna 250 kannor, såsom minsta tillverkning,
för hvilken, enligt § 4, anmälan får ske, hvaremot jag anser detta belopp böra bestämmas
till 300 kannor.”
4:o) af Herr af Edholm, E.: ”Då det Sammansatta Utskottets beslut rörande vilkoren
för bränvinsbränning i flora punkter bära omisskänliga spår af ett tillbakagående, som
jag på det högsta ogillar, i vår nuvarande bränvinslagstiftning, kan jag icke underlåta
att deremot anmäla min reservation. Den Kongl. Förordningen af den 18 Januari 1855
har nemligen utan tvifvel verkat så välsignelsebringande, att en återgång från dess
grundsatser till det gamla oefterrättlighetstillståndet i bränvinslagstiftningen vore en af
de största olyckor, som, efter mitt förmenande, kunde träffa vårt fädernesland. Hvarje
steg i en sådan rigtning, om än ej fullt uttaget, innebär en fara. Den anförda förordningen
af 1855 lyfte oss med ens från slapphet och vacklande till reda och ordning
i denna del af vår lagstiftning och har sedermera tillåtit att den sundt och följdrigtigt
utvecklat sig. Visserligen har tillverkningen af bränvin i jemnbredd med folkmängden
under de sedan 1855 förflutna 11 åren stigit, men dess missbruk har, åtminstone på
landet, i högst betydlig grad minskats. Hvar och eu, som rest genom Sverige för 10 år
sedan och nu gör det, kan derom öfvertyga sig och hvad är också naturligare, då man
besinnar att år 1863 t. ex. brändes bränvin på 3,493 ställen mindre än 1855, samt
att utskänkningsställenas antal under samma tid äfven betydligt aftagit?
Santmans. Bevilln.-, Lag- samt Allm Besv.- och Ekon.- Utsk. Betänkande N:o 1. 29
Om man nu till detta i sedligt, afseende så lyckliga resultat lägger fördelen af
ett förbättradt och på rigtigare grunder bygdt landtbruk, som upphörandet af den s.
k. husbehofsbränningen redan medfört, och icke heller lemnar ur sigte den nettobehållning
af öfver 58 millioner R:dr Statsverket under de sednast anförda åren afbränvinstillverkningen
uppburit — utan att räkna de 7 millioner, som i försäljningsafgifter
endast mellan 1855 och 1861 kommit kommunerna till godo — så synes det
som om en klok statshushållning fordrade att man fortgick på en sådan bana. Men
Utskottet har det icke synts så. En, jag hoppas fullkomligt obehöflig, farhåga att den
nya handelstraktaten med Frankrike skulle undertrycka all bränvinsbränning i riket,
har förmått det att afslå Kongl. Majits i konseqvens med grunderna för 1855 års författning
föreslagna förhöjning i tillverkningsafgiften och eu anslutning till den hos
mindre landtbrukare ännu i vissa orter gängse tron på husbehofsbränningens förmåner
synes hafva ledt det till antagande af ett minimum för tillverkning, sorn med 100
kannor om dagen understiger det nu gällande.
Jag reserverar mig mot dessa tvänne beslut, mot det förra, emedan jag anser att
en successiv förhöjning i brån vinsskatten är af största inflytande på det sedliga tillståndet
i landet, och mot det sednare, emedan jag icke vill deltaga i en åtgärd, vore
den än ringa, som åsyftar ett tillbakagående till husbehofsbränning.”
5:o) af Doktor Ternström: ”Emot åtskilliga bestämmelser i detta Betänkande, i
hvilka jag icke kunnat dela majoritetens meningar, får jag härmed reservera mig. Jag
gör det i ett sammanhang, för att icke tillskapa flera särskilda reservationer, hvilket
skulle blifva följden, om jag vid hvarje punkt, i hvilken min mening afviker från majoritetens,
skulle, mot den allena, inlägga ett uttryck af min öfvertygelse.
l:o. Den hela Betänkandet genomgående, ledande grundtanken, att bränvinstillverkningen,
för hvilken man vill bereda all möjlig frihet och lättnad, skulle i någon
betydlig mån upphjelpa modernäringen, jordbruket, ingår icke i min föreställning. Om
jag än måste erkänna, att denna modernäring är uti en betryckt ställning, så torde
dock orsakerna dertill vara att söka annorstädes, än i de baud, som hittills varit lagda
på bränvinstillverkningen; följaktligen måste ock botemedlen sökas annorstädes. För
afsättningen af landtmannaprodukter gifves det andra utvägar, än att föra dem till
bränneriet. Om det så kallade ”affallet”, dranken, anses nyttigt och behöfligt för ladugården,
huru mycket nyttigare skulle då icke sjelfva råämnet vara! Ju mera bränvinstillverkningen
närmar sig fabriksrörelse, desto bättre är det; helst det måste medgifvas,
att den flod af bränvin, för hvilken man vill öppna alla damluckor, verkar demoraliserande
på den stora mängden, om man också icke vill medgifva, att den verkar
ekonomiskt förstörande.
2:o. Utskotts-majoritetens förslag att bränvinstillverkning, under iakttagande af
föreskrifna vilkor, må vara tillåten under blott en termin eller fjorton dagar, kan jag
icke godkänna. Jag befarar deraf en öfverproduktion, som kommer att till skada öfversvämma
landet. Jag fruktar, att mången, som annars icke tänkt derpå, skall deraf
30 tiaminans. Bevil/n.-, Lag- samt Allm. Bes v.- och .Ekon- Utsk. Betänkande N:o 1.
förledas att slå sig på denna handtering, och en mängd nya bränneriet alltså uppstå,
till föga fromma för handteringens idkare. Mötes jag åter med inkastet: ”ingen lärer
för blott 14 dagars tid göra sig en sådan kostnad, som inrättandet af bränneri och
anskaffandet af redskap medförer”, så är detta för mig ett nytt skäl att för min del
motsätta mig denna korta tillverkningstid. Andra skäl tala äfven deremot, såsom svårigheten
att utöfva nödig kontroll, sammanjemkningen af tiden för anmälan om afsägelse,
inskränkning eller utvidgning af tillverkningsqvantiteten o. s. v. Kongl. Maj:t har
i sin nådiga Proposition i ämnet ”icke medgifvit kortare tid än två terminer eller en
månad såsom hittills”; och jag dristar hemställa, att det dervid må förblifva.
3:o. Utskottets pluralitet har, förslagsvis, nedsatt minimum af daglig tillverkning
från 300 till 200 kannor. Detta beslut dikterade den förseglade voteringssedel n.
Denna nedsättning kan jag icke understödja, Efter den erfarenhet jag gjort, tillverka
de liesta på den bränvinsbrännande ort. jag tillhör, vida mer än det hittills bestämda
minimum per dag. Man frågar, hvarföre bränvinsfabrikanten skall tvingas att tillverka
mer än han vill och för sig anser nyttigt? Men hvem tvingar honom ens att'anmäla
sig till någon bränning? Antages det att restitution i vissa uppgifna fall beviljas, så
kan dagliga tillverkningen i sjelfva verket nedgå till ännu lägre belopp. Jag yrkar
derföre vördsamt på bibehållande af det minimum, som hittills varit faststäldt, eller
300 kannor per dag. Om konjunkturerna blifva gynnsamma, så att varan antingen
stiger i pris eller vinner en betydligare export, så är det ju endast en fördel för tillverkaren,
att han i hast kan producera det säljbara fabrikatet.
4:o. Hvad afgiften för bränvinstillverkningen beträffar, så reserverar jag mig (1)
mot beslutet, att den, såsom förut, skall utgå med 60 öre för hvarje tillverkad känna.
Kongl. Maj:t, sorn bäst är i tillfälle att bedöma saken i dess sammanhang med statsbehofven,
har föreslagit 75 öre, allt i den nådiga afsigten att hämma öfverproduktion,
och således äfven den skadliga öfverkonsumtionen. Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit,
anhåller jag måtte af Rikets Höglofiiga Ständer bifallas. (2) Mot medgifvande t
att bränvinsskatten må i rekommenderadt bref till Konungens Befallningshafvande insändas,
jemte hela den dermed sammanhängande proceduren. Om jag icke alltför mycket
misstager mig, är Konungens Befallningshafvande ej berättigad, och med all säkerhet
icke skyldig att emottaga sådana penningeremisser och underkasta sig dermed förenade
besvär. Och (3) mot blott halfva afgiftens erläggande i förskott samt andra
hälftens erläggande först efter 30 dagar, sedan bränningsterminen tilländagått.
I följd häraf reserverar jag mig äfven emot bränvins upplag till säkerhet för kronan;
hvilket med de bestämmelser, som äro föreslagna, kan vara mycken våda och osäkerhet
underkastadt, och i allt fall är förenadt med både kostnad och besvär, Jag yrkar
alltså, att hvad nu gällande författning i denna del innehåller, må fortfarande blifva
gällande.
5:o. Mot beslutet att kronobetjent, för hvarje gång han, i mån som afgiften för
öfverskottstillverkning eller ock för åt Kronan reserveradt bränvin är erlagd, utlemnar
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bern. och Lkon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 31
varan, skall åtnjuta ett arfvode af endast tre R:dr, får jag äfven inlägga min reservation.
Jag anser honom berättigad till ersättning efter resereglemente! och till dagtraktamente,
enär han är stadd i Kronans ärende. Om det vore en gifven sak att lian
på samma gång kunde från flera närbelägna förvaringsrum utlemna bränvin, för hvilket
skatten är godtgjord, då kunde 3 R:dr anses nog; men detta torde väl blott sällan
inträffa.
6:o. Då ett spatium emellan 4 och 8 R:dr om dagen till arfvode för kontrollör
i nu gällande författning är öppnadt, får jag förklara att jag icke kan instämma i nedsättandet
af maximum till 6 R:dr. En kännbar brist på sökande till dessa platser torde
vara att motse, om detta skulle blifva Rikets Ständers beslut. Det kan, i kontrollörernas
intresse, vara anmärkningsvärdt, att den mesta bränvinstillverkningen eger rum
under den svårare, oblidare årstiden.”
6:o) af Doktor Säve: ”De sammansatta Utskotten hafva med detta lagförslag
åsyftat att, så mycket möjligt är, göra bränvinstillverkningen fri såsom fabriksnäring,
och beklagligen deri lyckats alltför väl genom upphäfvande af all tidsbegränsning, utom
sabbatsdagarnes, för dess utöfning, genom borttagande af maximum för den dagliga
tillverkningen samt genom nedsättning till tvåhundrade kannor af det hittills stadgade
minsta beloppet, Dessa förändringar skola otvifvelaktig! hafva till följd en betydligt
stegrad bränvinstillverkning och dess utbredande äfven till de delar af landet, som derifrån
hittills varit förskonade. Deremot hafva Utskotten lemnat obegagnadt det af den
Kongl. Propositionen sjelf anvisade medlet att åter möjligast inskränka bränvinets konsumtion
och sålunda minska de brott och olyckor, som i bränvinets missbruk hafva sin
upprinnelse, nemligen att i stället höja tillverkningsafgiften till åtminstone 75 öre, då,
såsom bekant är, denna tillverkning är vida högre beskattad i Norge eller ända till
97,9 öre för kannan. Utskotten anse obilligt, att då alla slags konsumtions- och öfverflödsartiklar
nu fått en nedsatt införselstull för de rika, ”beskattningen skulle höjas
i en rigtning, som hufvudsakligen drabbar de mindre bemedlade;” liksom skulle bränvinets
ymnigare tillverkning och åtkomst någonsin blifva en fördel för den fattige.
Tvärtom skola de väl följdrigtigt. för honom öka frestelserna och förminska brödet.
Målet vid 1853—1854 årens riksdag var, såsom Utskotten rigt.igt angifvit, ”att låta
bränvinstillverkningen samlas i få och stora fabriker, hvilka kunde draga den största
fördel af råämnena”, hvarföre äfven minimibeloppets nedsättande afslogs af den sista,
riksdagens Ständer. Nu i stället vill man införa ett slags husbehofsbränning hos den
mindre jordbrukaren och anser att drankutfodringen af kreaturen skall gifva full ersättning
för förlusten på bränningsmaterial, ved och dagsverken. Dessa åsigter kunna
omöjligen delas af den, som betraktar saken ur statsekonomisk synpunkt eller som deltagit
i de förra riksdagarnes bränvinslagstiftning. Utskotten antaga på god tro, att faran
af en ökad produktion skall undanrödjas, om restitution beviljas af tillverkningsafgiften
vid export till utlandet. Men detta förutsätter bevis, att den exporterade varan
på utländsk ort har undergått ordentlig tullbehandling, hvarmed väl intet land skall
32 Sammans. BerttinLag-samt Allm. Besv.-och Ekart.-Utsk. Betänkande N:o 1.
vilja betjena, som sjelft ej önskar en sådan införsel. Eller skola grannländerna af artighet
öfverenskomma om ömsesidigt utbyte mot drawback af en vara, som intetdera
af dem har skäl att upprigtigt älska? Synes det icke, som bygde man här sitt hopp
att blifva qvitt sin öfverproduktion på lösa sanden? Jag kan derföre icke rätt förlika
mig med de allmänna åskådningar och grundsatser, efter hvilka Utskotten utarbetat
sin tillverkningslag, och särskildt reserverar jag mig mot besluten i 2, 4 och
17 §§ att utsträcka bränvinsbränningstiden öfver sju månader, att nedsätta minimibeloppet
till tvåhundra kannor samt att bibehålla nuvarande låga tillverkningsafgift, hvilken
skall göra det möjligt för den Svenska bränvinsbrännaren att afven framgent tillhandahålla
allmänheten sin alkoholsdryck till ett så ringa pris, som gör den högst farlig
för de arbetande klassernas helsa, seder och välstånd.-’
I denna reservation instämmer Kontraktsprosten Fant.
7:o) af Herr M. Lindstedt: ”Vid Utskottets första sammanträde beslöts, att, sedan
författningen om bränvinstillverkningen vore afslutad, Utskottet egde att, i händelse eu
sednare § i samma författning dertill föranledde, förändra ordställningen i en redan beslutad
§; således att verkställa redaktionsförändringar.
Sedan författningen var i sin helhet behandlad och jag med behörigt tillstånd
för en kort tid från riksdagen bortrest, har dock Utskottet, för tillfället sammansatt
af ett flertal andra ledamöter än som i det definitiva beslutet om författningen deltagit,
upprifvit det efter mogen öfverläggning, genom omröstning fattade och med klubbslag
befästade beslut, att minimitillverkningen på dygn skulle utgöra 300 kannor. Här
har således icke skett, någon sådan redaktionsförändring, som med öfverenskommelsen
afsågs, utan hufvudsaken är ändrad, i det att detta minimibelopp blifvit nedsatt till
200 kannor.
Då uti Riksdags-ordningens 53 § stadgas, att emot ett inom ett Riks-Stånd fattadt
beslut väl kunna erinringar i tjenliga ordalag göras, men ingen försöka att beslutet genom
ny öfverläggning upprifva, och i 58 §, att vid justering af protokoll kan ett beslut
ingalunda ändras, men väl sådana tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i besluten
uppkommer, så anser jag att samma grundlagsbud äfven böra inom Utskott gälla och
tillämpas, hvilket jag också tror iakttagits allt hitintills, i följd hvaraf jag också anser
och påstår att den nu vidtagna åtgärden är, förutom det att den strider emot tydlig
öfverenskommelse, grundlagsvidrig.
Med anledning häraf och då Utskottet icke egt att till öfverläggning återupptaga
ett i behörig ordning fattadt beslut, får jag härmed nedlägga min protest emot Utskottets
förfarande härutinnan, med förklarande derjemte, att jag anser det af Utskottet
upprifna beslut lika väl stå fast.
Emot Utskottets beslut att tillåta bränvinstillverkning under endast en termin,
får jag härmed reservera mig.”
8:o af Herr C. Fr. Carlson, som instämmer i Herr af Edholms reservation emot
Utskottets beslut att nedsätta minimum för tillverkningen per dygn. 9:o
Sammans. Berntin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Etsk. Betänkande N:o 1. 33
9:o) af Herr Limdberg, sorn har anhållit att få anmärkt, att han icke deltagit
i Utskottets beslut vidare än beträffande dels hvad Kongl. Maj:ts nådiga Pro
position
i ämnet innehåller, dels ock de af Utskottet särskildt behandlade 51 och 67
§§ i nu gällande förordning om bränvinstillverkning samt föreslagit, att i närmare
öfverensstämmelse med 40 § uti Kongl. Förordningarne om tillverkning och försäljning
af bränvin den 13 Oktober 1848 och den 10 Oktober 1851 äfvensom 50 § i gällande
förordning om bränvinsförsäljning, 1 morn. af berörda 51 § eller motsvarande 48 §
i Utskottets författningsförslag måtte erhålla följande lydelse:
För oloflig tillverkning af bränvin eller annan förbrytelse
emot denna författning, som mod husbondes vetskap begås af
hans hustru eller husfolk eller i hans arbete anställd person,
skall husbonden ansvara, likasom vore förbrytelsen af honom
sjelf gjord.”
10:o) af Herr A. Ii. Falkman: "Då jag i åtskilliga delar icke kunnat biträda de
beslut sammansatta UOkottet fattat, vill jag härmed närmare angifva de omständigheter.
deri jag varit af skiljaktig mening, äfvensom grunderna derför.
§ 2.
Då Utskottet, i olikhet med hvad Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition föreslagit,
att nemligen "ide kortare tid i sender må till begagnande afbränvins tillvei-kning
medgifvas, än två terminer, dier en månad såsom hittills”, tillåtit bräll vinstillverkare
att välja *en eller flera terminer ” och således inskränka tiden till endast en
half månad, så har jag visserligen icke något emot att biträda detta Utskottets förslag,
men kan ej finna annat, än att såväl denna frihet, som nedsättningen af det minimum,
hvarom i § 4 omförmäles, så till vida står i mycket nära samband med frågan om
hvem som skall vidkännas aflöning samt resekostnaden till kontrollören, att derest dessa
utgifter, hädanefter såsom hittills, skola bestridas af Staten, utan något särskildt bidrag
dertill af brån vinstillverkaren, och alltså med en dryg minskning uti den påräknade
inkomsten medelst bränvinstillverkningsskatten, jag anser betänkligt bifalla hvad Utskottet
uti § 2 föreslagit, det jag dock måste erkänna hafva mycket skäl för sig, i de
fall nemligen, då bränvinstillverkningen ställes i samband med jordbruket i och för
kreaturens utfodring. Med bifall till Utskottets förslag förbinder jag alltså mitt, genom
tillägg vid § 24, framställda förslag om skyldighet för bränvinstillverkare att, utöfver
sjelfva tillverkningsskatten, 60 öre per tillverkad kanna, hvarom i § 17 finnes
stadgadt, vidkännas en särskild, så kallad kontrollerings-afgift.
§ 4.
Emot Utskottets beslut att nedsätta minimum från 300 kannor, som förut varit
bestämdt, till 200 kannor, har jag desto mindre något att erinra, som jag gerna skulle
Bih. Ull B. St. Prot. 1865 fy 1866. 5 Sami. 2 Afd. 1 Haft. 5
34 Sammans. Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1.
vilja vara med om ett än lägre kannetal såsom minimum, ja till och med om fråga
blefve att detta alldeles borttaga, hvilket helt säkert vore konseqventast, då man borttagit
maximum. Den invändning, som härvid otvifvelaktigt kan göras, att vi i så fall
vore på väg att återgå till husbehofsbränniugs-idéen, bemöter jag dermed, att vid dennas
utöfning endast redskapens storlek och beskaffenhet låg till grund för beskattningen,
men ingalunda tillverkningsbeloppet, öfvervakadt af kontrollör; men äfven för bifall
till en salunda ifrågasatt frihet i afseende på qvantiteten af den dagliga tillverkningen,
anser jag såsom ett oeftergifligt vilkor, på sätt jag redan uti min anmärkning
vid § 2 omnämnt, det stadgas må om skyldighet för tillverkaren att, utöfver sjelfva
bränvinsbrännings-skatten, vidkäuuas en afgift till bidrag åt kontrollörens aflöning.
§ 7.
Vid denna §, som motsvarar den 9:de i 1863 års förordning, har Utskottet föreslagit
ett i min tanke välbetänkt tillägg, men med en föreskrift tillika i afseende på
tid för afsägelse från förut gjord anmälan, som efter min uppfattning svär alltför mycket
emot de stadganden om tidsbestämmelser, som denna § för öfrigt innehåller, äfven
med allt möjligt fästadt afseende å ordet ”minst”, som visserligen något skulle
minska det orimliga i den nya bestämmelsen. Förslaget härtill är nemligen af följande
lydelse:
Bock vare, der sådan afsägelse sker sednare än fjorton dagar
före den tid densamma af ser, tillverkare pligtig ersätta de
kostnader Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar hafva
derigenom uppstått.
men denna puukt anser jag böra lyda som följer:
dock vare, der ändring i förut gjord anmälan sålunda sker,
tillverkaren pligtig ersätta de kostnader, som möjligtvis derigenom
redan kunna hafva uppkommit, och som Konungens Befallningshafvande
i så fall pröfvar skäligt bestämma.
f
§ 11.
Anses denna § tillräckligt tydlig sådan den nu är föreslagen, så har jag icke något
emot densammas godkännande; men då det förekommer mig, att den lätteligen
kan misstydas, så har jag heldre deråt velat gifva följande lydelse:
Vill någon under den tid, då han till bränvins tillverkning, efter
skedd anmälan och erhållet tillståndsbevis, berättigad är, distillera
hela eller någon del af sin tillverkning, antingen med sjelfva
bränvinstillverknings-redskapen eller med särskild distilleringsredskap,
vare sådant tillåtet idan särskild afgift, dock under tillsyn
af kontrollör.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Etsk. Betänkande N:o 1. 35
§ 18.
Denna §, sorn motsvarar §§ 20 och 22 i 1863 års förordning, kan jag icke godkänna.
Går man ut från det antagande, att Staten i förskott bör hafva säkerhet för
skatten för feå stort belopp, som blifvit anmäldt, så uppfylles detta vilkoij visserligen i
afseende på den hälft af tillverkningen, derför afgiften blifvit förskottsvis kontant erlagd,
men ingalunda för andra hälften af anmälda beloppet, sådan §:n af Utskottet
blifvit uppställd. Om den tillverkade varan skall antagas såsom säkerhet för skatten,
bör val, då endast halfva Skatten blifvit kontant i förskott erlagd, också endast hälften
af det under tiden tillverkade bränvinet få af tillverkaren disponeras, intilldess, och
alltefter hand, som han förmår visa, att jemväl afbetalningar å andra hälften af skatten
egt rum, samt slutligen blifvit till fullo gulden.
Utan att vilja motsätta mig Utskottets förslag, att det tillverkade bränvinet skall
få antagas såsom pant för ogulden skatt, befarar jag dock, att detta vid tillämpningen
icke blir så lätt, sorn man föreställt sig. Emellertid tror jag, att tillverkare, om han
finner sådant för sig fördelaktigare, jemväl bör, såsom säkerhet för icke kontant betald
skatt, hos Konungens Befallningshafvande, att derefter i landtränteriet förvaras,
få deponera sådana säkerhetshandlingar, som äro lätta att genom exekutiv försäljning,
i hähdelsc af behof, realisera, nemligen: aktier och räntebärande obligationer, de förra
till det värde Konungens Befallningshafvande pröfvar skäligt desamma antaga, och de
sednare till högst 30 procent af kapitalbeloppet, då de löpa med ränta af 3 till 4 procent,
till högst 40 procent af kapitalbeloppet, då de löpa med ränta af 4 till 5 procent,
samt till 50 procent af kapitalbeloppet, då de löpa med ränta af 5 procent eller deröfver;
egande Konungens Befallningshafvande att vidare meddela de föreskrifter i ämnet,
söm, för bevarande af Statens säkerhet, kunna finnas erforderliga.
Följande strof, som förekommer uti andra punkten af Utskottets förslag till denna
§: eller förskottsvis nedsätta penningar för en möjligen blifvande öfver skottstillverkning,
synes mig dunkel, då föreskriften skall praktiseras, hvadan jag icke kan vara med om
att bibehålla, utan deremot vill hafva alldeles bort densamma.
Under medgifvande att förhöjningen i skatten för möjligtvis uppkommande öfverskottstillverkning
i 1863 års förordning var allt för drygt tilltagen, — den uppgick nemligen
till 15 öre per kanna, — så tror jag, att Utskottet denna gång gjort sig skyldigt
till en motsatt öfverdrift, då all sådan skatteförhöjning, den må nu hittills hafva uppgått
till större eller mindre belopp, blifvit alldeles borttagen; och det ligger ju för öppen
dag, att den, som med sin redskap anser sig kunna afverka t. ex. 1,200 kannor per
dag, icke anmäler sig till mera än 1,000 kannor, efter hvilket belopp den kontanta förskottsafgiften
alltså endast kommer att erläggas. Så länge föreskriften qvarstår om
skattens erläggande i förskott, må nödvändigt, enligt min mening, något korrektiv
uppställas emot en alldeles saklöst skeende tillverkning utöfver det qvantum, hvartill
anmälan egt rum. Den äldre, jemväl af Utskottet bibehållna föreskriften, att ”öfver
skottstillverkning, som med mer än '/fdel Öfverstiger det anmälda beloppet, vare
36 Sammans. Hevilla.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Fkon.-Vtsk. Betänkande N:o 1.
förbjuden,” anser jag numera olämplig, sedan maximum borttagits; men deremot, och
på de skäl jag här ofvan anfört, i förening med min åsigt om skyldighet för bränvinstillverkare
att, utöfver sjelfva tillverkningsskatten, betala särskild kontrolleringsafgift,
— är min mening, det stadgas bör, att för tillverkning under termin, som till
äfventyrs öfver skjuter det belopp, hvarför anmälan skett, skall af giften utgå med 5 öre
för hvarje tillverkad kanna utöfver hvad redan i § 17 finnes bestämdt. Skulle min
åsigt om olämpligheten att bibehålla föreskriften om förbud emot öfverbränning till
mer än '/s af anmälda beloppet godkännas, så följer deraf, att 42 §, som motsvarar
§ 45 i 1863 års förordning, alldeles må utgå, hvilket jag här i förbigående vill anteckna.
Utskottets förslag, att tillverkare skall vara pligtig att mot eldfara försäkra det
bränvin, som skall blifva qvarliggande såsom pant för skatten, finner jag i hög grad olämpligt.
Nog synes det besynnerligt att försälja en vara, som ännu icke finnes till,
hviket måste blifva fallet vid försäkriugstillfället; och skulle så olyckligt inträffa, att
bränvinet genom eldsvåda går förloradt, så kan visserligen hända, att Staten, om
bränvinstillverkaren saknar annan tillgång, går den delen af skatten förlustig, för
hvilken det förstörda bränvinet utgjort pant; men egarens förlust blir så mycket större,
att skatten i jemförelse dermed är obetydlig, hvadan jag förmenar, att egaren nog af
omtanke för sitt eget bästa drager försorg om sådan försäkring, som är verkställbar,
utan särskild föreskrift derom i bränvinstillverknings-förordningen.
Slutligen kan jag icke underlåta anmärka, att Utskottet helt säkert handlat bäst,
som Utskottet icke, såsom nu skett, sammanfört så många olikartade föreskrifter uti
en enda §, utan, såsom förut varit, låtit de särskilda föreskrifterna förekomma under
hvar sina olika §§.
På grund af allt hvad jag sålunda anfört, och med hufvudsakligt bibehållande
af samma ordning för uppställningen, som i Utskottets förslag förekommer, är min mening
att denna §, antingen den blir bibehållen såsom en enda, eller delad i flera §§,
skulle gifvas ungefär följande lydelse:
Före hvarje termins början erlägges förskottsvis tillverkningsafgift
med kontanta penningar för hälften af det anmälda beloppet.
Af giften för såväl återstående delen af anmälda beloppet,
derför afgift ieke heller under tiden blifvit betald, som ock för
tilläfventyrs uppkommen öfver skotts-tillverkning, vare tillverkare
pligtig att inom 30 dagar efter terminens utgång erlägga, åtföljd
af uträkning, som i Landskontoret granskas, dervid med bränner
ikontrollör ens skriftliga intyg bör styrkas, till hvad belopp
tillverkningen uppgått.
Skulle tillverkare för den hälft af anmälda tillverkningsbeloppet,
derför skatten icke blifvit med kontanta penningar förskottsvis
gulden, vilja deponera sådana säkerhetshandlingar, såsom aktier
och räntebärande obligationer, som äro lätta att genom exe
-
Sammans. SevilluLag- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 87
kutiv försäljning, i händelse af lehöf, realisera, anrnåle sig dermed
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sorn eger bestämma
det värde, hvartill de förra såsom pant må kunna antagas, hvaremot
värdet å de sednare beräknas efter deras kapitalbelopp salunda,
att de antagas till högst 30 procent deraf, då de löpa med
ränta af 3 till 4 %, till högst. 40 procent, då de löpa med ränta
af 4 till 5 %, samt till 5 0 procent af kapitalbeloppet, då de löpa
med ränta af 5 n/o eller deröfver; skolande sålunda, aflemnade
säker hetshandling ar, sedan de af Konungens Befallningshafvande
blifvit pröfvade och antagna, förvaras i Landtränteriet till dess
skatten blifvit gulden. Behörigt depositionsbevis häröfver utgijves
till deponenten, jemte intyg angående det belopp, derför de såsom
säkerhet blifvit antagna; och eger Konungens Befallningshafvande
att meddela de vidare föreskrifter i ämnet, som för bevarandet
af Statens säkerhet kunna finnas erforderliga.
Vill tillverkare på en gång kontant erlägga hela afgiften i
förskott för anmäldt tillverkning sbelopp under termin, vare ock
dertill berättigad.
För tillverkning under termin, sorn tilläfventyrs öfver skjuter
det belopp, hvarför anmälan skett, skall afgiften utgå med ö öres
förhöjning för hvarje tillverkad kanna utöfver hvad redan i § 17
finnes bestämdt.
Då antingen hela tillverkning saf giften blifvit kontant förskottsvis
erlagd, eller ock godkända säkerhetshandlingar blifvit
aflemnade för den del deraf, som icke med kontanta penningar
är vorden betald, eger bränvinstillv erkar en utbekomma och fritt
disponera så stort belopp af det tillverkade bränvinet, hvarför
anmälan skett; men i annat fall får endast så stor del, sorn motsvarar
hälften af hvarje dags tillverkning, till brånvinstillverkaren
utlemnas. .1 den mån tillverkaren gitter styrka att afgift under
tillverkningstiden ytterligare blifvit erlagd, eger han vidare utbekomma
och fritt disponera ett berörda afgift motsvarande belopp
bränvin. Återstoden skall, intill dess tillverkaren styrker
att jemväl den derför belöpande afgiften blifvit gulden, uti särskildt
säkert rum å det ställe, der tillverkningen skett, under
kontrollörens lås förvaras. Då kontrollören, efter det bränvinstillverkningen
eller distillering en blifvit afslutad, från bränneriet
afreser, skall nyckeln till förvaringsrummet mot qvitto aflemnas
till kronobetjent i orten, jemte skriftlig underrättelse om förhållandet;
och ege denne kronobetjent utlemna sålunda förvaradt
38 Sammans. Hevilla.-, Lag- samt Allm. Besr- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1.
bränvin, så snart och i den mån tillverkning safgiften betalas och
qvitto derom företes. I ersättning för denna åtgärd eger kronobetjent
att af bränvinstillv erkar en åtnjuta ett arfvode af Tre
R:dr för hvarje gång han sålunda till honom utlemnar bränvin.
Skulle större eller mindre del af skatten befinnas ogulden
efter förloppet af 30 dagar sedan brånning sterminen löpt tillända,
gore vederbörande kronobetjent derom genast anmälan hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som ofördröjligen förordnar om utmätning
och försäljning af den till Statens säkerhet för oguldna
skatten befintliga panten.
§ 19-
Utskottets beslut att tillverkare skall vara berättigad att postvägen direkte meddela
sig med Konungens Befallningshafvande, kan jag icke godkännna. Sådant strider
emot all hittills iakttagen god ordning, och, som jag tror, äfven mot en befintlig författning,
sorn, efter hvad jag vill minnas, stadgar, att, handlingar icke må af enskilde
parter direkte med posten till myndigheter försändas. Mig synes också, att Landshöfpingen
Friherre Alströmers vid förra riksdagen i denna fråga afgifna reservation, är
så bevisande för olämpligheten af hvad Utskottet då liksom nu föreslagit, att jag icke kan
annat än förundra mig öfver Utskottets fortsatta försök att vilja genomföra ett dylikt
förslag. Vill man underlätta bränvinstillverkarenS besvär i afseende på erläggande af
den sednare delen af skatten, som icke förskottsvis blifvit gulden, så torde detta, i
stället för skyldigheten att aflemna jemväl dessa medel i landtränteriet, lämpligen kunna
ske hos ortens kronofogde, som är behörig att emottaga och qvittera en del andra
skatter, som under diverse titlar förekomma; men postmästarens qvitto må aldrig få
gälla inför kontrollören, som derigenom, i följd af en ingalunda otänkbar obekantskap
med postmästaren, lätt nog kan blifva förd bakom ljuset. Godkännes denna min anmärkning,
så följer deraf, att de smärre tillägg Utskottet, i öfverensstämmelse med dess
förslag till lydelse för denna §, gjort vid §§. 21, 45 och 67 må ändras.
Enligt min åsigt borde alltså § 19 lyda ungefär som följer:
Afgift för bränvinstilverkning, som förskottsvis betalas, erlägges
i landtränteriet emot qvitto, åtecknadt de i §§ 6 eller 7 omförmälda
bevis, som dervid skola företes. Berörda qvitto uppvises
jemväl i landskontoret för behörig annotation. Tillverkningsafgift,
sorn sålunda icke blifvit gulden, eger tillverkaren, allt
efter hand sorn det för honom faller sig lägligt, men alttid med
företeende af nyss omförmälda bevis för erhållande af qvitto
derå, och hvarje gång för minst 200 kannor intilldess slutliqvid
egt ruin, inbetala, antingen i landtränteriet eller hos kronofogden
Sammans. Berntin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 39
i orten, hvilken sednare det åligger att berörda af honom ernottagna
medel ofördröjligen till landtrUnteriet insända.
§ 20.
Vill man taga bort hela denna §, som motsvarar 23 § i 1863 års förordning, och
hvarigenom all restitution af skatt för underbränning icke vidare varder medgifven, så
har jag icke något att deremot invända; men skall en sådan förmån vara medgifven
deu större och, efter hvad det som en följd häraf kan antagas, den i ekonomiskt afseende
mera lyckligt lottade bränvinstillverkaren, så borde den väl också medgifvas
den mindre tillverkaren. Ett motsatt stadgande synes mig obilligt, orättvist och principvidrigt,
hvadan jag aldrig kan godkänna detsamma. Härvid har man visserligen
erinrat, att det i så fall kunde hända, det någon kom att tillverka mindre än minimum
; men att denna omständighet icke kan hafva varit grunden för stadgandet, som
återfinnes uti de förra bränvinsförordningarne, må vara desto tydligare, som, fastän då
maximum fanns, förordningen antagit, att någon kunde komma att tillverka mera än
maximum, hvilket ju ock skulle vara orimligt. Mig förekommer det snarare, att deu
föreskrift, deremot denna min anmärkning är rigtad, tillkommit med hänsyn till de
kostnader, som med kontrollen af tillverkningen äro förknippade; men detta skäl försvinner
alldeles, om bränvinstillverkaren, på sätt jag föreslagit, tillförbindes att, utöfver
de 60 öre per kanna, som utgöra sjelfva tillverkningsskatten, betala särskild afgift i och
för kontrollen. Skall § i öfrigt qvarstå, och den deri medgifna rätt till restitution af
skatt, i händelse tillverkningen icke utfaller efter beräkning, alltså fortfarande varda
bränvinstillverkare medgifven, så, och då väl lagen bör vara lika rättvis emot så väl
den ene som den andre, anser jag att sista raderna i denna punkt af § ”och åter”stoden
icke i något fall understiga den afgift, som svarar mot den minsta tillverk”ning,
hvarför anmälan enligt § 4 får ske,” böra ur förordningen utgå.
§ 24
På skäl, som jag redan i det föregående anfört, så, och jemväl med afseende å
hvad föreslaget blifvit, att bränvinstillverkare skall berättigas återfå skatten för det
bränvin, sorn från riket utföres, kan jag icke annat än inse, att både behof och rättvisa
fordrar, det bränvinstillverkare må tillförbindas att, utöfver sjelfva tillverkningsskatten,
hvarom i § 17 finnes stadgadt, erlägga en särskild afgift såsom bidrag till
Statens kostnader för kontrollen af tillverkningen inom riket. En sådan tillsyningsafgift
åligger redan den, hvilken såsom tabriksrörelse vill utöfva distillering. Alltså
kan mitt förslag om en dylik skyldighet för bränvinstillverkare, fastän nytt, icke vara
oerhördt. Om bränvinstillverkare blef ålagd att i kontrollafgift betala dagarfvode med
3 K:dr, samt derjemte 1 öre för hvarje till tillverkning anmäld kanna, så tror jag att
häraf skulle blifva ett belopp sammanlagdt så stort, att deraf kontrollörernes arfvoden
och resekostnadsersättningar, hvarom i nästföljande § stadgas, skulle kunna i det när
-
40 Santmans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Kkon.-Utek. Betänkande N:o 1.
mäste betäckas, men Staten deremot, åtminstone till största delen, få i behåll sjelfva
skatten. Den afgift, jag föreslår, är ringa emot den skilnad i tillverkningsskatten, —
75 öre mot (10, — som är i fråga, men skulle deremot, jemte mycket annat godt,
äfven om minimum alldeles borttogs, hafva den fördelen med sig, att alldeles omöjliggöra
bränvinsbränning såsom husbehofsnäring, hvilken så många frukta.
Mitt förslag är alltså, att § 24, som motsvarar § 27 i 1863 års förordning, skall
fortfarande innehålla hvad den nu innehåller, men berörda föreskrifter föregås af följande
stadgande:
Utöfver den afgift för tillverkning af bränvin, hvarom i § 17
finnes stadgadt, skall bränvinstillverkare, på samma gång han
sig till bränvinstillverkning anmäler och erhåller de i §§ 6 eller
7 omförmälda bevis, erlägga en afgift såsom bidrag till de kostnader,
hvarom i nästföljande § stadgas, af 3 R:dr för hvarje dag
af den eller de terminer, derunder han sig för bränvinstillverkning
anmäler, med tillägg af 1 öre för hvarje anmäld kanna,
hvilken sammanlagda afgift, emot qvitto af landträntmästaren, i
landtränteriet för Statens räkning insättes.
§ 42.
Godkännes mitt vid § 18 framställda förslag om förhöjd afgift för öfvertiilverkning,
hvilken i så fall, efter det maximum ändock blifvit borttaget, icke skulle blifva inskränkt
till '/5:del utöfver det anmälda beloppet, så följer häraf, att denna §, som
motsvarar den 45:te uti 1863 års förordning, skall alldeles utgå; men äfven om sä ej
inträffar, synes mig dock straffbestämmelserna häri, för en måhända nära nog ofrivillig
förseelse, vara alltför stränga. Det må ju vara tillräckligt om ansvaret stadgas till
dubbel t ill verkningsafgift.
I öfverensstämmelse med denna min mening, och så vida icke följden af beslutet
om öfvertillverkning blir den, att hela § skall utgå, är mitt förslag, att densamma må
erhålla ungefär följande lydelse:
Om den, som tillverkar bränvin, dervid öfverskrider den största
tillverkning § 18 medgifver, skall lian för det öfver skjutande beloppet
erlägga afgift enligt § 17, och derutöfver ett härmed lika
belopp.”
ll:o) af Herr A. Th. Blomberg: ”Mot Sammansatta Utskottets Betänkande rö
rande
vilkoren för bränvins tillverkning, nödgas jag anmäla reservation vid följande §§.
§ 4. Då jag icke med Utskottet kan instämma i den åsigt, att jordbrukets betryckta
ställning härrör från den nu befintliga bränvinslagstiftningen, men anser i statsekonomiskt
hänseende vigtigt, att bränvinstillverkningen sker med så fullständig redskap
som möjligt, på det produkten må blifva så beskaffad och så billig, att export
deraf
Sammans. Hevilla.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o /. 41
deraf till utlandet kan blifva möjlig, kan jag icke tillstyrka, att minimum af tillverkning
per dygn nedsättes till 200 kannor, utan yrkar att detta minimum, såsom förut,
bestämmes till 300 kannor; och detta så mycket heldre, som beslut i sistnämuda syftning
varit inom Utskottet fattadt, ehuru detta beslut sedermera, emot min och flere
ledamöters protest, blef genom nytt beslut annulleradt.
§ 19. Då, genom höjandet af tillverkniugsafgiften till 75 öre per kanna, Statsverkets
inkomster skulle betydligt ökas, utan att betunga bränvinstillverkaren, som i sådan
händelse för sin tillverkning finge betinga sig ett högre pris, och då en sådan förhöjning
icke inverkar på tullagstiftningen rörande import af utländskt eller export af svenskt
bränvin, så vida i sednare fallet restitution af afgiften medgifves, yrkar jag i denna
punkt bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.
§§ 20 och 22. Att deposition för Kronans räkning af bränvin, som, då det ställes
som säkerhet för tillverkniugsafgiften, i verkligheten icke finnes, om än assuransbevis
på en sålunda icke befiutlig vara skulle kunna anskaffas och företes, utgör full säkerhet
för Kronans rättigheter, måste jag bestrida; och då Utskottet icke velat tillstyrka,
att säkerhet af värdepapper deponeras, nödgas jag yrka att tillverkningsafgiften äfven
för en sednare termin, i samma ordning, som för första bränningsterminen, förskottsvis
erlägges.”
12:o) af Anders August Andersson från Östergötlands län: ”Emot de beslut,
som fattats inom Sammansatta Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskottet, rörande vi 1-  koren för bränvinstillverkning, föranlåtes jag vördsammast afgifva följande reservation:
Utan att på minsta vis vilja underskatta det välmenande uti Kongl. Maj:ts nådiga
förslag om utsträckt frihet i valet af tiden för bränvinsbränningens utöfvande, har jag
dock ansett att förslaget är på en gång opraktiskt och för den jordbruksidkande bränvinsfabrikanten
ruinerande, ithy att denne, som nödvändigt måste inskränka tillverkningen
till den kallare årstiden, omöjligt kan bestå i konkurrens med den större fabrikanten,
emedan denne sednare är i tillfälle att genom hopade förråder af is och
importering af utländska produkter idka handteringen under den tid af året, då priset i
allmänhet ställer sig så, att man kan hemta någon vinst af de bränvinspartier, på hvilka
man egt förmåga att hålla till dess priserna någorlunda stadgat sig. Dessutom skulle
förslaget qväfva all den spekulationslusta, som hittills visat sig, enär de i städerna anlagda
fabrikerna vore i tillfälle att korsa köpmannens alla beräkningar på den tid varan
eljest brukat taga favör.
Med anledning häraf vågar jag vördsammast föreslå, att Utskottets förslag måtte
på det sätt modifieras,
att tillåtna tiden för bränvinsbränningen inskränkes till sju månader
af året, nemligen Januari, Februari, Mars, April, Oktober
November och December.
Beträffande deremot Utskottets förslag att borttaga maximibeloppet; så anser jag
Bih. Ull R. St. Brot. 1865 A 1866. 5 Sami. 2 A/d. 1 Höft. 6
42 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1.
detta vara detsamma som ett förbud för den mindre bemedlade jordbrukaren att deltaga
uti bränvinsbränningen, enär sannolikt så stora fabriker i städerna komma att inrättas
och basera handteringen hufvudsakligen på utländska produkter, att någon täflan
från jordbrukarnes sida är helt och hållet otänkbar. I anledning häraf och då Utskottet
beslutat bibehålla ett minimum för tillverkningen, nu föreslaget till 200 kannor, föranlåtes
jag vördsamt yrka,
att maximum måtte fortfarande vara bestämdt till högst Ett Tusen
kannor per dygn.”
I denna reservation har C. Dahlgren från Elfsborgs län instämt.
13:o) af Peter Andersson från Blekinge län: ”Sorn det, enligt min förmening, vore
en stor olycka om Utskottets beslut, i fråga om borttagande af maximum vid bränvinstillverkning
samt utsträckande af tiden för tillverkningen till hela året, af Höglofl.
Rikets Ständer antoges, så reserverar jag mig emot Utskottets beslut på följande skäl.
Vid beslutets fattande om borttagande af maximum har Utskottet kommit till ett
inkonseqvent resultat. Hvarföre icke med lika skäl borttaga minimum? Nej, emedan
då skulle småpannorna uppblomstra igbn och sådant vill man förhindra.
När man nu icke anser sig kunna lemna full frihet åt den, som eger de små
resurserna, är det då billigt att den, som eger stora tillgångar, skall rikta sig på de
mindre bemedlades bekostnad?
Brån vinslagstiftningen i vårt land har varit föremål för den mest olika uppfattning
och företett en besynnerlig splittring uti åsigter. Vill man erinra sig den tid de
s. k. kronobrännerierna voro i gång, tror jag icke dessa egde några egentliga sympatier.
Efter dem kommo småpannorna, och säga hvad man vill, för den mindre
jordbrukaren voro dessa utan tvifvel icke så olämpliga för den förvandling, som länder
landtbruket till nytta, om blott några små förändringar vidtagits.
Men småpannorna blefvo förhatliga, derföre att högre intressen ej dermed rätt
kunde förenas.
Man kunde nemligen icke beskatta hvarje kanna bränvin, som tillverkades och
detta var alldeles nödvändigt, ty med vårt stora framåtskridande behöfde man i ännu
högre grad förhöjda statsinkomster och det ingick således icke uti en förståndig statshushållningslära
att låta ens en kanna bränvin förblifva obeskattad. Således skulle
småpannorna bort och borta äro de. Man framhöll såsom behjertande omständigheter
för småpannornas borttagande det stora superiet, ehuru detta icke var i sjelfva grunden
det egentliga skälet. I stället beträddes en annan bana för bränvinslagstiftningen
än den nuvarande och icke länge har denna rigtning befunnits lämplig. Man vill nu
visserligen icke hafva kronobrännerier, utan derföre göres en namnförändring och vi
skola nu lyckliggöras med fabriksbrännerier.
För min del kan jag icke gilla detta ombytliga lagstiftande för en näring, som
har så stort inflytande på landets modernäring, landtbruket Nekas kan icke, att på
många orter, det vill säga de bördigaste, derifrån de största statsinkomsterna skola
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o 1. 43
tagas, hafva de flesta sina jordbrukscirkulationer ordnade, med särskildt fästadt afseende
på brännerihandteringen; och dessa cirkulationer med odling af potatis kan jordbrukaren
icke utan stora förluster förändra. Således genom den ombytliga bränvinslagstiftningen
skadas jordbruket oberäkneligt. Det faller ej genast i ögonen; men hvarje
jordbrukare skall finna förderfligbeten af att ej veta det ena året hurudan den näring
får bedrifvas, som öfvar ett så stort inflytande på jordbruket.
Kan man icke finna sig tillfreds med det närvarande, så uppställ åtminstone då
såsom grundsats en öfvergångsperiod af 8 å 10 år, hvarunder landtbrukaren må kunna
hinna förändra sin ekonomi på sådant sätt, att han genom öfvergången lider minsta
förlust.
Det är en moderation uti tillvägagåendet vid bränvinslagstiftningen, som jag begär
i jordbrukarnes intresse och som jag hemställer till Rikets Ständer att behjerta.
Allmänt bekant torde det vara att i Sverige konsumeras årligen omkring femton
millioner kannor 50 % bränvin. Detta qvantum har mer än väl kunnat fyllas genom
den tillverkning, som varit tillåten under en tid af tre månader årligen, vid de brännerier,
som äro å landet anlagda. Under bränvinsåret, från den 15 Oktober 1865 till
den 15 i denna månad, äro tillverkade omkring 17 1/2 millioner kannor, således vida
mer än konsumtionsbehofvet.
Borttages nu maximum blir närmaste följden deraf, att bränvinstillverkningen helt
och hållet öfvergår till en fäbrikshandtering, synnerligast i sjöstäderna skola snart
uppstå brännerier, hvilka fylla alla landets behof och mycket derutöfver. I Stockholm
uppställes t. ex. ett bränneri med 6,000 kannors daglig tillverkning att gå året om
och dermed afskäres all afsättning från landsorten här på platsen. Man invänder måhända
häremot, att varans tillverkande i stad skulle falla sig dyrare än på landet, men
detta blir säkerligen icke så farligt, synnerligast som alla råämnen kunna sjöledes tillföras
och kostnaden för tillverkningen icke ökas i samma mån som qvanturnet.
En landtbrukare kan icke finna någon fördel vid bränvinstillverkning i så stor
skala, eller tillgodogöra sig fördelarne deraf vid sin utfodring.
Att bränvinstillverkningen är af stor fördel för landtbrukaren är här öfverflödigt
framhålla, men hvar och en känner att genom produkternas förvandling till bränvin
betalas dessa produkter ordentligt och allt affallet, eller dranken, kommer till mycket
stor nytta vid utfodringen, i samma mån som gödseltillgången förökas. Följaktligen
utgör en förståndig bränvinstillverkning en förbättring af jordbruket. Om deremot tillverkningen
borttages och skiljes från jordbruket, så att landtmaunen tvingas afyttra
alla sina produkter till fabrikanter, har detta till omedelbar följd jordens utsugande, enär
jorden går miste om all den gödning, som vid en bränvinstillverkning besparas derföre.
Genom borttagande af maximum skulle dessutom alla nu befintliga brännerier
onyttiggöras och de stora kapitaler, som deruti finnas nedlagda, i det närmaste bortfalla
och vålla oberäkneligt stora förluster uteslutande för jordbrukaren, enär högst få
brännerier nu äro i städer anlagda.
44 Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utsh. Betänkande N:o 1.
Att drifva bränvinstill verkningen på landet i lika stor skala, sorn uti en sjöstad,
låter ej tänka sig, ty produkterna kunna icke med samma lätthet forslas derstädes.
Således fabrikstillverkning i städerna med nedtryckande af landtbrukarues ställning,
blifver den omedelbara följden af att borttaga maximum.
Af samma skadliga inflytande är för landtbrukaren tillverkningstidens utsträckning
till hela året; ty under tiden från den 1 Maj till den 1 Oktober kan ingen, som
har jordbruk, befatta sig med bränvinstillverkning, utan under sommartiden blefve det
ensamt fabriksidkaren förbehållet.
På dessa skäl anhåller jag att Utskottets beslut i fråga om borttagande af maximum
vid bränvinstillverkning må af Rikets Ständer ogillas och hvad i thy fall redan
finnes stadgadt fortfarande lända till efterlefnad, likasom med afseende på den tid,
hvarunder bränvinstillverkningen bör utöfvas, må bestämmas att blifva från den 1
Oktober till den 1 Maj hvarje år.”
14:o) af F. A. Forssbeck från Östergötlands län: ”Då jag ej kan frångå
den åsigten, sorn äfven börjar mer och mer åter göra sig gällande, att bränvinsbräu
ningen
bör vara en binäring för jordbruket, då alfallet häraf är ett foder, som kraf
tigt
bidrager att höja vår ladugårdsafkastning, men då detta affall ej kan tillgodogöras
under sommarmånaderna, anser jag ej förenligt med en god rationel hushållning att
utsträcka tiden för brån vinsbränning längre än de sju vintermånaderna; jag reserverar
mig derföre mot den i 2 § bestämda obegränsade tid. — Den mening har flera gånger inom
Riksförsamlingen gjort sig gällande, att en öfverdrifven bränvinsbränning är en kräfta
för vårt land, som ruinerande undergräfver vårt välstånd; och likväl äflas man att
genom frigifvande af maximum öka denna bränvinsflod, utan att besinna, att en större
bränvinsfabrik måste bortsopa alla jordbruksalster inom den ort den är belägen, utan
att kunna på ändamålsenligt sätt tillgodogöra detta affall, som utgör jordbrukets vinst;
jag går till och med så långt, att en större fabrik ej kan existera utan i en sjöstad,
der tillverkningen måste baseras på import af utländskt mjöl, ty ett bränneri af 5,000
kannors daglig tillverkning under året konsumerar, om potater användas, 200,000 tunnor,
och om rågmjöl användes, 175,000 centner utom malt, samt lemnar en daglig dranktillgång
af 75,000 kannor; huru så enorma qvantiteter skola kunna anskaffas utan
import af utländsk spanmål, är otänkbart; att använda en sådan massa affall, utan
sköfling, är omöjligt. Jag anser mig derföre böra i jordbrukets intresse motsätta mig
detta obegränsade maximum, så mycket heldre, som minimum ej kunnat erhållas ens
till 100 kannor per dygn, ehuru detta öfverensstämmer både med folkets önskningar
och jordbrukets verkliga nytta. — Jag yrkar derföre att högsta tillverkning per dygn
må i 4 § bestämmas till 1,000 kannor.”
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866.
FÖRSLAG
till
FÖRORDNING
angående vilkoret! för briinrins tillverkning.,
Art, I.
Om rättighet till bränvinstillverkning och tiden för dess utöfning.
§ «
Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka fabriksrörelse,
eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord; och må
flere till bränvinstillverkning berättigade förena sig i bolag för bedrifvande af sådan
tillverkning.
öfverståthållare, underståthållare, landshöfding, landssekreterare, landskamererare,
kronofogde, länsman, lands- och stadsfiskal, polistjänsteman, domare på landet,
borgmästare eller annan magistratsperson i stad, ecklesiastik embets- eller tjensteman,
kyrkobetjent, folkskolelärare, i tjenst varande läkare, brännerikontrollör eller
tillsyningsman, så ock i allmänhet embets- eller tjensteman, som till följd af sin
befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller kontroll
derå, må dock icke befatta sig med dylik tillverkning.
Å ecklesiastika, civila och militära boställen, så ock å annan Kronans jord, som
ej med stadgad åborätt besittes, vare bränvinstillverkning förbjuden; dock varde
den, som å den tid, Kongl. Maj:ts nådiga Förordning den 18 Januari 1853, angående
vilkoren för bränvinstillverkning, kungjordes, på grund af kontrakt med
Kronan, vederbörande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare
eller arrendator sådan jord innehade, för sin person bibehållen vid tillåtelsen
att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare stadgadt är, likväl icke i något
fall längre än samma kontrakt gäller.
Bih. till !!. St. Prot. 1S65 & 1866. 5 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 1
2 Förslag till Förordning angående vilkoren för bränvins tillverkning.
§ 2.
Bränvinstillverkning skall, sä framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda
dess inställande, vara tilläten under hela året, dock att året indelas i 24 terminer,
hvilka taga sin början den 1 och 16 i hvarje månad klockan 12 på dagen och
räcka till nästa termins ingång.
Bränvinstillverkarö ege alt under en eller flera terminer handteringen utöfva;
dock icke under kortare tid, än en termin i sender.
Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare likväl ej medgifven från
klockan 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till klockan 10 om aftonen
ä sådan dag.
Är den dag, då termin, enligt hvad ofvan stadgadt är, skulle börjas, söneller
helgedag, må bränvinstillverkning icke företagas förrän å nästa söcknedag,
klockan 12 på dagen.
Infaller termins slutdag å sön- eller helgedag, upphöre rättigheten att tillverka
bränvin å nästföregående söcknedag, klockan 12 på dagen.
§ 5-
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaffenhet
som helst, med de inskränkningar allenast, som, för kontrollens handhafvande,
finnas i denna författning stadgade.
§ 4.
Den minsta tillverkning på dygn, för hvilken anmälan får ske, vare 200
kannor, det tillverkade bränvinet beräknadt efter SO procents styrka vid IS graders
värme efter Celsii thermometer, allt räknadt i medeltal under termin
§ 5.
Den, som vill tillverka bränvin, utan att genom jords innehafvande vara
dertill behörig, gore derom ansökning, om han å landet bor, hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i länet och, om han i stad är boende, hos magistraten. Vid
ansökningen foges bevis, som hans behörighet styrker. Derest sökanden finnes
vara till handteringens utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
Besvär i sådan fråga anföres öfver magistrats beslut hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom fjorton dagar och öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
beslut i underdånighet hos Kongl. Maj:t i Dess Civil-departements expedition inom
trettio dagar efter delfåendet af beslutet.
Förslag till Förordning angående vilkor en för bränvins tillverkning.
§ 6.
Bränvinstillverkning skall, minst fjorton dagar före den termin, under hvilken
tillverkaren vill handteringen företaga, hos Kongl. Majrts Befallningshafvande skriftligen
anmälas, hvarvid uppgifvas tid och ställe för tillverkningen jemte beloppet
deraf. Vid anmälningsskriften foges antingen tillståndsbref, som i § 5 omförmäles,
eller ock bevis, att tillverkaren eger eller innehar särskildt skattlagd jord. Af
bolag tillämnad tillverkning skall anmälas af någon bland bolagsmännen med uppgift
på samtlige delegarne i bolaget. Vill någon för två eller flera terminer sig på
en gång anmäla, håfve dertill rätt. Finner Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hinder
för handteringens utöfning icke möta, utfärde derom för tillverkaren bevis,
innefattande tillika uppgift på beloppet af den afgift, som för den ifrågavarande
tillverkningen utgå bör.
§ 7.
Vill den, som lill bränvinstillverkning under en eller flera terminer sig anmält,
sedermera tillverkningen under en eller flera derpå omedelbarligen följande
terminer fortsätta, gore derom minst fjorton dagar före den tid, fortsättningen afser,
skriftlig anmälan hos Kongl. Majrts Befallningshafvande, som öfver sådan anmälan
utförde bevis, innefattande tillika uppgift å den tillverkningsafgift, som er
läggas
skall. Vill någon, efter att hafva för tillverkning af ett visst belopp sig
anmält, tillverkningen för en eller flera terminer utvidga, gore derom minst åtta
dagar före den tid, utvidgningen afser, enahanda anmälan hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som dervid förfar, pä sätt ofvan stadgadt är. Vill han åter
från tillverkningen afstå, eller uppgifven tillverkningstid inskränka, eller uppgifvet
till ver kningsbelopp minska; anmäle det hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande minst
åtta dagar före den tid, afsägelsen eller inskränkningen afser, i hvilket fall han
må åtnjuta befrielse från motsvarande tillverkningsafgift, så framt inskränkningen
ej strider mot hvad i §§ 2 och 4 här ofvan stadgadt är; dock vare, der sådan
afsägelse sker sednare än fjorton dagar före den tid, densamma afser, tillverkare
pligtig ersätta de kostnader, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvar hafva derigenom
uppstått.
§ 8.
Öfver anmälningar och uppgifter, som, enligt §§ 6 och 7 till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inkomma, läte han erforderliga förteckningar, för kontroll och eftersyn,
tillställas vederbörande kronobetjente samt öfverkontrollörer och tillsyningsmän.
Kronobetjent skall af förteckning, som honom tillstlilles, låta, inom åtta dagar
från emottagandet, i sitt distrikt anslå afskrift i sockenstuga eller, der sådan
ej finnes, å annat lämpligt ställe i socknen.
4 Förslag till Förordning angående vilkoren för bränvins tillverkning.
% 9.
I sammanhang med pressjästberedning får bränvinstillverkning icke utöfvas af
annan än den, som till den sednare berättigad är, eller med andra vilkor, än som
för bränvinstillverkning i allmänhet stadgade äro.
§ 10.
Vid ättikeberedning eller annan fabrikation får bran vinstillverk nings-tedskap
icke begagnas af den, som ej tili bränvinstillverkning berättigad är, eller under
andra vilkor, än som för bränvinstillverkning gällande äro
Art. II.
Om bränvins distillering och rening.
§ Il
Vill
någon under den tid, då han till bränvinstillverkning är berättigad, med
den för nämnda tillverkning begagnade eller annan redskap distillera det af honom
tillverkade bränvin, må sådant ske utan särskild afgift, dock under tillsyn af
kontrollör.
§ 12-
Bränvinsdistillering må dessutom såsom särskild näring, under alla tider af
året, kunna utöfvas med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.
Ansökan om sådan distilleringsrätt göres å landet hos Kongl. Majus befallningshafvande
och i stad hos magistraten, som, då tillstånd dertill meddelas, skall
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom genast göra anmälan.
§ 13-
Den, som vunnit rättighet till distillering, enligt nästföregående §, skall, minst
fjorton dagar före hvarje gång han distillering företager, sådant hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande skriftligen anmäla och uppgifva den tid, hvarunder, och det
ställe, hvarest han vill distilleringen utöfva, äfvensom distillerings-redskapens beiskaffenhet.
Öfver sådan anmälan meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bevis,
nnehållande underrättelse om beloppet af den särskilda afgift, som, enligt § 24,
skall af distilleringsidkare förskottsvis erläggas.
§ 14.
Distillering af bränvin vare ej medgifven från klockan 10 om aftonen näst
före sön- eller helgedag, till klockan 10 om aftonen å sådan dag.
Förslag lill Förordning angående villcoren för bränvins tillverkning.
5
§ 15-
Kongl mynt- och kontrollverken, vetenskapsakademien, akademierne i Upsala
och Lund, artilleriläroverket å Marieberg, Carolinska, Farmaceutiska och Teknologiska
instituten, bergsskolorna i Falun och Philipstad, veterinär-inrättningarne i Stockholm
och Skara, så ock samtliga allmänna tekniska elementarskolor i riket, må
för egna behof distillerings-redskap utan afgift begagna.
Likaså ege apothekare att för farmaceutiska behof utan afgift nyttja två distilleringspannor,
en af högst tjugu och en af högst tolf kannors rymd. Skulle
på något ställe apotheksrörelsen göra flera pannors begagnande nödigt, må ansökning
derom hos Kongl. Maj:t ske.
De i denna § omnämnda distillerings-redskap få ej med rektifikations-apparat
vara försedde.
Redskap, som af apothekare för farmaceutiska behof begagnas, skall vara af
vederbörande justerare mätt och stämplad.
§ 16-
Bränvins rening vare en hvar afgiftsfrilt tillåten, då den sker utan eld eller ånga.
Art. III.
Om afgift för bränvinstillverkning och distillering.
§ 17.
Afgiften för bränvinstillverkning utgår med 60 öre för hvarje tillverkad kanna,
bränvinet uppmätt under kontrollörs tillsyn samt beräknadt till den styrka, som
uti § 4 omförmäles.
§ 18-
Före hvarje termins början erlägges förskottsvis tillverkningsafgifl för hälften
af del anmälda beloppet. Afgiften såväl för återstående delen af anmälda beloppet,
som för tilläfventyrs uppkommen öfverskottstillverkning vare tillverkare pligtig att
inom 30 dagar efter terminens slut erlägga, åtföljd af uträkning, som i landskontoret
granskas, dervid med brännerikonlrollörens skriftliga intyg skall styrkas,
till hvad belopp denna tillverkning uppgått.
Vill tillverkare på en gång erlägga hela tillverkning safgiften för termin eller
förskottsvis nedsätta penningar för en möjligen blifvande öfverskottstillverkning,
vare dertill berättigad.
6 Förslag till Förordning angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Öfverskottslill verk ning, som med mer än en femtedel öfverstiger det anmälda
beloppet, vare förbjuden.
Det bränvin, för hvilket afgift icke blifvit förskottsvis erlagd, skall, intill dess
derför belöpande afgift blifvit gulden, uti särskildt säkert rum å det ställe, der tillverkningen
skett, under kontrollörens lås förvaras. Då kontrollören, efter det
bränvinstillverkningen eller distilleringen blifvit afslutad, från bränneriet afreser,
skall nyckeln lill förvaringsrummet mot qvitto aflemnas till kronobetjent i orten;
och ege denne kronobetjent utlemna sålunda förvaradt bränvin, sä snart och i den
mån qvitto å tillverkningsafgiften företes. Såsom ersättning för denna åtgärd eger
kronobetjent att af bränvinstillverkaren åtnjuta ett arfvode af Tre R:dr för
hvarje gång, han sålunda till honom utlemnar bränvin.
Bränvinstillverkare vare pligtig att uti inländsk, vederbörligen fastställd försäkringsinrätlning
låta mot eldfara försäkra det bränvin, som kan komma att på
förutnämnda sätt förvaras samt att till kontrollören aflemna försäkringshandlingen,
innan tillverkningen utslräckes öfver del belopp, hvarför afgift blifvit förskottsvis
erlagd; åliggande kontrollören att, när han efter tillverkningens slut från bränneriet
afreser, till kronobetjenten öfverlemna försäkringshandlingen, hvilken skall vara
gällande för en tid af minst Sextio dagar efter tillverkning stidens slut.
§ 19-
Afgift för bränvinstillverkning erlägges i landtränteriet. Dervid företes sådan
uträkning, som i §§ 6 och 7 omförmäles. Tillverkare vare dock berättigad alt
från postkontor i bref under öppen rekommendation afgiften, åtföljd af uträkning
Öfver tillverkningsbeloppet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända; och åligge
det Landträntmästaren alt öfver afgiftens emottagande utfärda qvitto samt, der så
äskas, detsamma, efter behörig annotation i Landskontoret och mot erhållen godlgörelse
af Två R:dr, tillverkaren i rekommenderadt bref tillsända.
§ 20.
I fall åter under termin tillverkning ej skulle uppgå till det belopp, hvarför
anmälan skett, ege bränvinstillverkare, att, då ett sådant förhållande med brännerikontrollörens
intyg hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkes, återlvfta eller
afräkna så stor del utaf afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar;
dock må hvad han sålunda återlyfta dier afräkna får ej Öfverstiga en femtedel af
afgiften för hela det anmälda beloppet och återstoden icke i något fall understiga
den afgift, som svarar mot den minsta tillverkning, hvarför anmälan enligt § 4
får ske.
Bränvinstillverkaren skall inom trettio dagar efter terminens utgång sig hos
