# ID: svediakorp-gov2466
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 105,807
# sentences: 2,458
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
21
räkningarne för de olika fögderierna inom samma län sins emellan företedde väsendtliga
olikheter och afvikelser från formuläret, särdeles hvad beträffade uppställningen
af kontot uti specialräkningarne för ordinarie räntan, från hvilket uti flera
räkenskaper hemmantalet oriktigt blifvit uteslutet. Hufvudboken öfver kronouppbörden
i Stockholms stad vore upprättad efter ett särskildt formulär, afvikande
från det för landsböckerna gällande.
Då, genom antagande af det formulär, numera aflidne Kamreraren i Riksbokslutskontoret
Jonas Theodor Spongberg i lifstiden upprättat till länens landsböcker
med dertill hörande redogörelser samt Stockholms stads kronoräkenskaper, de
omständigheter, Revisorerne anmärkt, skulle afhjelpas, och, på sätt Utskottet i sitt
utlåtande N:o 21, § 1, närmare omförmält, frågan derom för närvarande är på Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning beroende, lärer
Revisorernes förevarande framställning icke erfordra någon
Rikets Ständers åtgärd.
Expensmedels-r åkning arne.
§ 21.
(Rev. ber. pag. 165.)
För att ådagalägga på huru olika sätt, särskilda verk och embetsmyndigheter
uppfattat gällande föreskrifter, angående inköp för deras behof af statskalendrar
samt tidningar och tidskrifter, hafva Revisorerne meddelat uppgift å det antal exemplar,
som deraf under revisionsåret blifvit för expcnsmedel anskaffade, samt hemställt
att, då den olika uppfattningen af nyssberörda föreskrifter till icke oväsendtlig
del finge tillskrifvas mindre tydlighet i sjelfva stadgandet, bestämdare och tydligare
föreskrifter i ämnet, för vinnande af enhet vid tillämpningen, måtte meddelas.
I anledning af nästföregående Revisorers anmärkning i ämnet, hafva emellertid
Rikets Ständer, uppå Utskottets hemställan uti dess utlåtande N:o 21, § 25,.
beslutat, att uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i ämnet
meddela sådana bestämdare föreskrifter, att för framtiden större sparsamhet med
expensmedlen må blifva betryggad; och lärer vid sådant förhållande,
Revisorernes förnyade framställning icke erfordra någon vidare
åtgärd.
Konsistorium, i Göteborg.
§ 22.
(Rev. ber. pag. 232. — Utlåt. pag. 344 och 347.)
Vid granskning af redovisningen för anslaget till Göteborgs stifts folkskolelärare-seminarium,
hade det förefallit Revisorerne anmärkningsvärdt, att Domka
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
pitlet till föreståndaren för nämnda seminarium redan i Maj utlemnat hela beloppet
af samtlige lärarnes löner, samt att föreståndaren jemte andre läraren nämnde
månad utfärdat qvittenser å hela årslönen, som de således, i olikhet med andra
tjenstemän, till betydligare del fått uppbära i förskott, men att öfningslärarne deremot
icke utbekommit sina årsarfvoden förr än i September och December samt en
af dem icke förr än i Januari påföljande året.
Uti häröfver afgifna underdåniga förklaringar har blifvit anfördt:
af Konsistorium i Göteborgs stift:
att det icke ansett sig ega befogenhet att innehålla något af ifrågavarande medel,
som, uppå reqvisition, blifvit af Kongl. Statskontoret till fulla beloppen på en gång
utanordnade, och
af Föreståndaren för nämnda seminarium:
att, sedan Konsistorium reqvirerat och emottagit de för läroverket under året erforderliga
medel, han ansåge sig icke blött berättigad utan äfven pligtig att genast
lyfta hela beloppet ; att, om borgen derför fordrats, han skolat sådan anskaffa; att,
efter medlens emottagande, han icke kunde eller borde genast aflemna åt hvarje
lärare hela årslönen, emedan, om någon lärare före årets utgång med döden afgått
eller af annan orsak lemnat sin lärarebefattning och det erhållna förskottet skolat
till efterträdande läraren utlemnas, men medel dertill saknats, förlusten icke kunnat
skrifvas å Statsverkets räkning, utan måst af föreståndarens egna tillgångar
ersättas. Att föreståndaren, denna åsigt oaktadt, likväl till andre läraren och en
del öfningslärare på deras begäran och på egen risk i förskott utbetalat ifrågavarande
medel, ansåge han icke kunna klandras, då han, i händelse af förlust, fått
ersätta densamma, och att en numera nied döden afgången lärare i sång först i
början af Januari månad påföljande år infann sig hos föreståndaren för att uppbära
sin lön, ansåge föreståndaren äfvenledes icke böra läggas honom till last, då
läraren visste när och hvar medlen voro att afhemta, och det icke kunde vara föreståndarens
skyldighet att uppsöka läraren, som bodde aflägset i förstaden Haga.
Det förfarande, som vid utbetalning af ifrågavarande aflöningsmedel egt rum,
finner Utskottet väl icke vara med god ordning öfverensstämmande; men då, enligt
Utskottet meddelad upplysning, aflöningsmedlen för nämnda seminarium numera
qvartalsvis utanordnas, och vid sådant förhållande det anmärkta förfarandet i
afseende å medlens utbetalning i förskott icke vidare kan komma att ega rum, torde
Rikets Ständer härvid låta bero.
§ 23,
(Rev. ber. pag. 232. — Utlåt. pag. 345.)
Då, enligt Revisorerne meddelad upplysning, en icke obetydlig stipendiifond,
Stats-Utskottets Utlåtande K:o 1*21.
23
benämnd den Sivertsonska, funnes vid Kongelfs skola, men redovisning för densamma
uti korisistorii-räkenskaperna alldeles saknades, hafva Revisorerne derå fästat
Rikets Ständers uppmärksamhet.
Uti häröfver afgifven underdånig förklaring har läroverkets rektor upplyst,
att uppgörandet af stipendiifondens räkenskaper och fondens förvaltning vore uppdraget
åt stadens borgmästare, som derför egde behörigen redovisa; hvarjemte en
afskrift af 1863 års redovisning för nämnda fond blifvit den underdåniga förklaringen
bilagd.
Som det synes Utskottet vara med god ordning öfverensstämmande, att en
sådan afskrift af redogörelsen Konsistorii räkenskaper för framtiden biläggés, då
dessa till granskning i föreskrifven ordning insändas, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t, för åstadkommande af den med Revisorernes
framställning åfsedda kontroll, täcktes efter omständigheterna
anbefalla nödiga åtgärder.
Redovisningen för Sveriges deltagande i 1862 års allmänna
Industri- ooh Konstexposition i London.
§ 24.
(Rev. ber. pag. 262.)
Jemte det Revisorerne anmärkt, att kostnaderna för Sveriges deltagande uti
de allmänna industri- och konstexpositionerna i alltför ansenligt förhållande tilltagit,
hvarom Utskottet, vid behandling af utgifterna under Riks-statens Sjette
Hufvudtitel, redan meddelat yttrande, hafva Revisorerne fästat uppmärksamhet vid
det dröjsmål, som skulle hafva egt rum med afsändandet och ordnandet af de
Svenska expositionsartiklarne vid nu ifrågavarande utställning, hvilket synts Revisorerne
desto anmärkningsvärdare, som, vid Sveriges deltagande i förutgångna tvänne
verldsexpositioner, ett dylikt förhållande jemväl skulle hafva egt rum.
Beträffande det anmärkta förhållandet har Utskottet, som förskaffat sig kännedom
om den af Centralkomitéen för Sveriges deltagande uti 1862 års Londonerexposition
till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga redogörelse, inhemtat, att Centralkomitéen
bestämt Stockholm, Göteborg och Malmö till samlingsplatser för de till
afsändande godkända utställningsföremålen och anmodat lokalkomitéerna i de båda
sistnämnda städerna att om deras emottagande och vård samt framtida afsändande
till London gå i författning, äfvensom utfärdat offentlig uppmaning till
samtliga lokalkomitéer att, så vidt möjligt vöre, under loppet af hösten 1861 och
derpåföljande vinter, eller emellan den 1 Oktober 1861 och 1 Mars 1862, företrädes -  vis försända aflemnade artiklar till nämnda tvänne städer, hvarifrån en förr på våren
1862 öppen sjöfart kunde medgifva deras tidigare ankomst till London, hvarest
Stats-Utskottets Utlåtande Aho 121.
de, enligt de Kongl. Stor-Britanniska kommissariernes första bestämmelser borde
vara uti expositionsbyggnaden aflemnade sednast före Mars månads utgång, men
hvarutinnan, uppå gjord framställning om omöjligheten i anseende till naturhinder -  att sådant åstadkomma, erforderlig förlängning af terminen blef för Sverige beviljad.
Emellertid förorsakade dels inträffadt menföre under vintern, dels dröjsmål
med fullbordandet af en del synnerligen utmärkta artiklar, samt förnämligast den
länge qvarliggande isen i Stockholms skärgård, att afsändningarne, som likväl i god
tid började från Göteborg med ångfartyg på London af hvad derstädes blifvit
aflemnadt, icke kunde ske så tidigt, som man önskat och förgäfves bemödat sig att
åstadkomma. Den största mängden af Svenska expositionsartiklar kunde nemligen
ej afgå förr än med ångaren Ernst Merck från Stockholm den 11 Maj 1862 och
anlända till London den 19 i samma månad, hvarefter först det slutliga ordnandet
af de Svenska afdelningarne kunde företagas. Expositionen hade likväl redan
den 1 Maj blifvit högtidligen öppnad, oaktadt icke allenast den Svenska, utan äfven
flera andra länders afdelningar icke hunnit ordnas; men till följd af de Engelska
kommissariernes välvilja medförde detta ofrivilliga dröjsmål dock föga olägenheter,
ehuru svårigheter icke kunde förekommas att förmå en del juryer, som redan den
T Maj begynnt och vid tiden för den Svenska utställningens fullkomliga ordnande
afslut.at sina arbeten på öfriga afdelningar, att återgå till den Svenska, som vid den
första granskningen måst förbigås.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst, hemställer Utskottet,
att Revisorernes förevarande anmärkning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ *25,
(Rev. ber. pag, 265.)
I öfverensstämmelse med de grundsatser Revisorerne, under åberopande af
64:de och 65:t.e § § Regeringsformen, uttalat i fråga om de å förskottstitel anvisade
statsutgifter, ansåge sig Revisorerne jemväl böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på det undantagsförhållande, som för närvarande egde rum i afseende på
pröfningen och bestämmandet af utgifterna för Post-och Tullverken samt Jernvägsoch
Telegrafstyrelserna.
Hvad Postverket anginge, hade väl Rikets Ständer, vid 1853—1854 årens riksdag,
i sammanhang med antagande af ett medelporto och i öfrigt förändrade stadganden
angående postväsendet, beslutat att blifvande öfverskott å detta verks inkomster
tills vidare linge af Kongl. Majit disponeras till postanstalters utvidgande
och förbättrande; men detta beslut syntes Revisorerne lika litet som den omständigheten,
att Rikets Ständer, såväl vid nyssnämnda som följande riksdagar, bland
utgifterna å Riks-staten uppfört ett, den beräknade inkomsten af postbevillningen
jemnt
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 127.
25
jeulnt motsvarande belopp, lägga hinder i vägen för Rikets Ständer att pröfva och
bestämma Postverkets olika utgifter, särdeles posttjenstemännens, afl ö n ingsförm aner
i särskilda grader, till hvilka förmåners förbättrande öfverskottet af Postverkets inkomster
ej syntes hafva varit afsedt. Emellertid hade ifrågavarande öfverskottsmedel
äfven tagits'i anspråk till inrättande af nya tjenster vid General-poststyrelsen
samt till förbättring af förut varande tjenstemäns aflöning, utan att Rikets
Ständer derom blifvit hörda. Aflöningen till Styrelsens embets- och tjenstemän,
som under år 1853, enligt stat, uppgick till 29,100 R:dr, utgjorde för revisionsåret
52,000 R:dr. Särskildt hafva Revisorerne (sid. 42) anmärkt, att inom nämnda Styrelse
blifvit, enligt den för densamma fastställda nya instruktion af den 6 November
1863, inrättade två departementschefs-embeten, ett för kansli- och ett för
kameralärenden, äfvensom en särskild sekreterare för skjuts- och tabellärenden, i
följd hvaraf Postverkets stat dessutom erhållit en tillökning af 12,000 R:dr om året,
ett förhållande, hvarå Revisorerne ansågo sig destoheldre böra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet, som vid jemförelse mellan lönebeloppen för ledamöter i Rikets
Kollegier samt de för ifrågavarande departements-chefer bestämda aflömngsförmåner
en högst betydlig skilnad dem emellan visade sig. Genom nådigt Bref af nyssnämnda
dag hade Kongl. Maj:t nemligen tillagt de då utnämnde departementscheferne
personlig rättighet, så länge de innehade dessa embeten, att, jemte till—
godonjutande af derför anvisade löner och öfriga förmåner, uppgående för dem
hvardera till 5,500 R:dr 0111 året, uppbära af provisionen för utländska tidningar,
kanslidepartements-chefen 1,500 R:dr och kameraldepartements-chefen 300 R:dr,
samt denne sistnämnde att derjemte åtnjuta förmånen af boställsvåning eller deremot
svarande ersättning med 1,200 R:dr om året.
Beträffande derefter Tullverket, anmärka Revisorerne att förhållandet dermed
vore nästan enahanda som i afseende å Postverket. Omkostnader och aflöning för
Tullverket utginge direkte af tullmedlen och vore i gällande Riks-stat förslagsvis
beräknade till 1,800,000 R:dr. I verkligheten uppgingo dock dessa utgifter, hvilka
icke i någon enda detalj blifvit Rikets Ständers pröfning underställda, vanligen
till högre belopp. För revisionsåret utgjorde de 1,854,688 R:dr 7 öre. Aflöningen
till General-tullstyrelsen uppgick enligt stat för samma år till 77,550 R:dr. Tio
år förut utgjorde denna aflöning endast 53,078 R:dr; utvisande dessa summor att
en ganska väsendtlig förhöjning i Tullstyrelsens likasom i Poststyrelsens aflöningsförmåner
på sednare tiden egt rum, hvarvid Revisorerne särskildt anmärkt, att embets-
och tjenstemän vid dessa Styrelser i allmänhet blifvit tillagda högre aflöningsförmåner,
än Rikets Ständer bestämt, för deras vederlikar, med stundom trägnare
befattningar, i andra embetsverk.
Vidkommande Telegrafverket, så hade, sedan elektriska telegrafer år 1853
börjat i riket anläggas, den för dessa inrättningar förordnade Styrelse jemväl öfvertagit
inseendet öfver förut befintliga optiska telegrafer. Inkomsterna af dessa
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Haft 4
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
inrättningar, hvilka icke uti Riks-staten voro upptagna, disponerades af Styrelsen
till aflöning och omkostnader samt anläggning af nya telegrafförbindelser, i enlighet
med den stat, som uppå Styrelsens underdåniga hemställan af Kongl. Maj:t
fastställdes. Inkomsterna förslogo i allmänhet ej fullt till utgifterna, hvilka icke
heller voro å Riks-stat uppförda. Bristen förskjötes af andra allmänna medel.
Beträffande slutligen Jernvägs-styrelsen, så anhöllo Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 6 Juni 1860, det Kongl. Maj:t, så snart sådant lämpligen
kunde ske, måtte låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga förslag till en
Öfverstyrelse för trafiken å Statens jernvägar, jemte aflöningsstat för de till Styrelsen
hörande embets- och tjenstemän. I anledning häraf hade Kongl. Majit,
uti nådig Proposition till Rikets Ständer af den 22 November 1862, tillkännagifvit
att, enär någon tids erfarenhet syntes erforderlig för att kunna vidtaga en definitiv
reglering af Jernvägs-byggnadsstyrelsens och Trafik-styrelsens ömsesidiga ställning
och verksamhetsområden samt för bestämmande af omfånget utaf den för Trafik-styrelsen
erforderliga tjenstemannapersonal, Kongl. Majit ansåge sig för det dåvarande
icke böra tili Rikets Ständer framlägga förslag till ett definitivt ordnande
af en Öfverstyrelse för trafiken å Statens jernvägar.
Då således nådigt förslag till stat för sistnämnda Styrelse sannolikt komme
att med det snaraste för Rikets Ständer framläggas, men Revisorerne icke hade
sig bekant om någon dylik åtgärd vore i fråga, beträffande de öfriga här ofvan
omförmälda Styrelserna, nemligen för Post-, Tull- och Telegrafverken samt Jernvägsbyggnaderna,
i afseende hvarå likväl en sådan erfarenhet, som Kongl. Majit
ansett erforderlig för Trafik-styrelsens definitiva reglerande, för längesedan kunde
anses vara vunnen; så och då Revisorerne funnit den omständigheten, att dessa
verks utgifter hufvudsakligast bestridas af den uppbörd utaf vissa statsinkomster,
som i samma verk inflöte, icke föranleda till något undantagsförhållande i afseende
å den pröfningsrätt, Rikets Ständer grundlagsenligt borde utöfva vid bestämmandet
af samtliga statsutgifterna, hade Revisorerne, jemväl med hänsyn till det sätt,
hvarpå en del af dessa verks inkomster hittills blifvit, uppå förslag af vederbörande
Styrelser, uti hvilka Cheferna allena egde beslutande rätt, utan Rikets Ständers
hörande disponerad, trott sig ega giltig anledning hemställa, huruvida icke tiden
kunde vara inne för Rikets Ständer att, i afseende å den vigtiga frågan om bestämmandet
af samtliga ifrågavarande verks utgiftsstater, utöfva den rättighet, som
genom grundlagen blifvit dem tillförsäkrad.
Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden har hufvudsakligen blifvit anfördt:
af Kongl. General-poststyrelsen (sid. 297)1
att, derest för öfrigt Revisorernes ifrågavarande framställning funnes vara af
beskaflenhet att böra till någon åtgärd föranleda, en för postutvexlingen väsendtlig
olägenhet måste uppkomma, om härigenom hinder skulle möta att, såsom nu skedde,
äfven emellan statsregleringarne, inrätta nya postanstalter och postgångar,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
27
hvilken olägenhet visserligen komme att i någon mån minskas till följd af de härefter
inträffande årliga riksdagarne, men ingalunda derigenom skulle upphöra, då
hittills nogsamt visat sig behofvet af att, vid olika tider af året, men synnerligast
efter fullbordandet af särskilda bandelar, vidtaga stora och genomgripande förändringar
i förutvarande postgångar, hvilka förändringar icke kunde undgå att väsendtligen
inverka på bestämmandet af Postverkets utgiftsstat.
af Kongl. General-tullstyrelsen (sid. 304):
att, så länge Tullverkets tjenstepersonal, i följd af ständigt vexlande förhållanden
inom handelsverlden, årligen måste vara underkastad betydliga förändringar,
än genom en af behofvet påkallad förstärkning af bevakningspersonalen, och än genom
indragning af tjenster, sorn genom förändrad lagstiftning eller tillkomsten af
nya vägar för trafiken blifvit öfverflödiga, o. s. v., kunde, enligt General-tullstyrelsens
förmenande, Riksförsamlingen, äfven sedan denna komme att årligen sammanträda,
icke lika ändamålsenligt uppgöra definitiv och detaljerad reglering af
Tullverkets utgiftsstat, som denna reglering nu verkställdes, då staten alltid grundades
på det nästföregående årets erfarenhet. Det följde nemligen af den för Riksförsamlingen
nödvändiga arbetsordning, att en af denna församling uppgjord stat
mäste grundas på förhållanden, sådana de voro sista året före det, då staten beslutades,
och vinna tillämpning först året efter det, då beslutet fattades. Den erfarenhet,
som kunnat inhemtas under året närmast den nya statens tillämpning,
ginge sålunda förlorad. Annu mindre kunde det hittills, med riksdagar endast hvart
tredje år, hafva varit med det allmännas fördel väl förenligt, att Rikets Ständer gjort
Tullverkets utgiftsstat till föremål för detaljerad pröfning; och då Riksförsamlingen
alltid hade sig förbehållet, hädanefter såsom hittills, både att medelst förslagsanslag
bestämma utgiftsstatens hela belopp, och att tillse, i hvad mån anordningarne
för afsedda ändamål kunde hafva motsvarat hvad Riksförsamlingen för sin
del ansåge nyttigt och rätt, hemställde Styrelsen att Revisorernes anmärkning i
denna del icke borde till någon åtgärd föranleda.
af Kongl. Telegrafstyrelsen (sid. 319):
att då det icke kunde tillkomma Styrelsen att ingå i pröfning, huruvida de
af Revisorerne åberopade grundlagsparagrafer vore tillämpliga på förvaltningen
af de medel, hvarmed Telegrafverkets utgifter bestriades, Styrelsens yttrande borde
inskränkas till anförande af sådana förhållanden, som kunna tjena till utredande
af frågan, huruvida närvarande tidpunkt kunde anses lämplig för upprättande
af en årlig stat, hvari Telegrafverkets påräknade inkomster och förmodade utgifter
borde intagas, och hvilken sedermera skulle till Rikets Ständers pröfning och
fastställelse hänskjutas. I sådant afseende har Styrelsen anfört, att Rikets Ständer
hitintills icke beviljat några anslag hvarken för anläggning eller underhåll af
telegraflinier och stationer, eller för personalens aflöning; att Telegrafverket uppe
-
28
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 127.
hölles genom porto-intraderna samt anslag från den under Kongl. Maj:ts disposition
stående Handels-och Sjöfartsfonden; att taxorna för så väl den inländska som den
utländska telegrafkorrespondensen fastställdes, icke af Rikets Ständer, utan af
Kongl. Maj:t allena; att Elektriska Telegrafverkets inkomster från korrespondensen
under de sednare åren icke blott varit tillräckliga för aflöningarne samt liniernas
och stationernas underhåll, utan äfven lemnat något årligt öfverskott, hvadan,
i enlighet med hvad Kongl. Majtt föreskrifvit, inbetalningar tidtals kunnat
göras till Handels- och Sjöfartsfonden i afräkning på de betydliga summor, denna
fond lemnat till liniernas anläggning; att deremot, i följd af den minskning i portot
för den utländska telegramvexlingen, som med nästa års ingång komme att, enligt
den i Paris den 17 Maj förlidet år afslutade internationela telegrafkonvention,
ega rum, och i synnerhet om, såsom troligt vore, en undervattensledning snart
komme att sammanbinda Norge med antingen Skottland eller Jutland, hvarigenom
Svenska Telegrafverket förlorade en betydlig del af det hittills uppburna årliga
transitportot för Norges utländska telegrafkorrespondens, det icke vore omöjligt
att porto-inkomsterna framdeles komme att understiga utgifterna, helst dessa sednare
sannolikt årligen ökades, under det portosatserna måhända ytterligare minskades;
att som inkomsterna af de optiska telegraferna voro ganska obetydliga,
dessa telegrafers underhåll måste nästan helt och hållet bestridas genom anslag
från Handels- och Sjöfartsfonden; att, hvad utgifterna anginge, en aflöningsstat förde
till sjelfva Telegraf-styrelsen hörande embets- och tjenstemän årligen blefve
af Kongl. Maj:t fastställd, hvilken stat jemväl upptoge ett visst förslagsanslag för
extra tjenstebiträde, som ofta erfordrades: att Kongl. Majtt jemväl för hvarje år
fastställde staten för den till stationerna hörande personalen, hvilken likväl undervissa
tider af året icke funnes tillräcklig, hvadan Styrelsen då nödgades påkalla
biträde af extra assistenter och elever-, på det telegrambefordringen måtte kunna
med nödig skyndsamhet och ordning ombesörjas, samt att, sedan Telegraf-styrelsen
vid slutet af hvarje år till Kongl. Maj:t afgifvit underdånigt förslag dels till upprättande
af nya telegraflinier eller uppläggande af ökadt antal trådar på redan
befintliga linier, dels ock till inrättande af nya stationer samt vidtagande i öfrigt
af sådana arbeten och andra åtgärder, hvarigenom ej mindre det inhemska telegrafnätet
utvidgades och telegramvexlingen derå underlättades, utan ock förbindelserna
i telegrafiskt hänseende med utlandet ordnades på lämpligaste sätt, — Kongl.
Maj:t, efter pröfning af detta förslag äfvensom af de från särskilda orter inom riket
gjorda framställningar om upprättande af nya linier eller stationer, fastställde
en arbetsplan för det ingående nya året samt till utförande af de deri upptagna
arbeten beviljade nödiga anslag från Handels- och Sjöfartsfonden, emot återbetalningsskyldighet
i den mån Telegrafverkets tillgångar det medgåfve; och
af Kongl. Styrelsen öfver Statens jernväg sbyggnader (sid. 333):
ätt då Styrelsen ensamt hade sig uppdragen ledningen och förvaltningen af
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 127.
29
Statens jernvägsbyggnader, dess verksamhet oell utgiftsstat således vore i viss mån
beroende på storleken af de särskilda anslag, som Rikets Ständer till .stambanornas
fortsättning tid efter annan beviljade; att dess utgiftsstat icke kunde anses annorlunda,
än såsom en byggnadskostnad, helst den utginge direkt af de för jern vä gsbyggnaderna
anslagna medel och, på grund häraf, vore inbegripen i det för hvarje
särskild stambana uppgjorda kostnadsförslag samt äfven blifvit vid hvarje års bokslut
påförd de särskilda, under byggnad varande, stambanorna i förhållande till deras
utgifter för året; att ifrågavarande kostnad utgjort en ganska ringa procent af
de särskilda banornas årsutgifter, hvilken under åren 1863 och 1864 icke uppgått
till fullt j^dels procent af samtliga byggnadskostnaderna, att Styrelsen således, enligt
sitt förmenande, såväl i nämnda afseende, sorn med hänsyn till sin af jernvägsbyggnadernas
fortsättning helt och hållet beroende tillvaro, utgjorde ett undantag
från öfriga förvaltande verk och styrelser; samt att någon utgifts-statens särskilda
granskning af Rikets Ständer, utöfver deras granskning af kostnadsförslaget i dess
helhet, svårligen kunde ske utan under den förutsättning, att de anslag, söm för
stambanornas fortsättning af Kongl. Maj:t äskades, äfven blefve både till belopp
och till tiden, hvarunder de voro påräknade att utgå, af Rikets Ständer beviljade.
Stats-Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och hvad särskildt angår
frågan om Post- och Tullverken, så kan det anmärkta undantagsförhållandet,
som sedan fordna tider fortfarande egt rum, väl till någon del hafva haft sin grund
i den omständighet, att förvaltningskostnaderna icke anvisats på de allmänna statsmedlen,
utan omedelbart på dessa verks egna uppbördsmedel. Men enär dessa sistnämnda
medel, likasom de ordinarie statsinkomsterna, ingå bland de i Riks-staten
påräknade tillgångar, och de af Revisorerne åberopade grundlagsstadganden icke
gifva någon anledning dertill, att representationens pröfningsrätt, hvad statsutgifterna
angår, skulle vara inskränkt till endast de ordinarie statsmedlen, så synes
från denna omständighet icke kunna härledas något bestämmande skäl för berörda
undantag. Deremot har det skäl icke kunnat jäfvas, med hvilket man tillförene
bemött förslag om upphörande af detta undantagsförhållande, och som Ofverstyrelserna
för bemälda embetsverk, i anledning af Revisorernes omförmälda framställning, nu
äfven i viss mån sökt göra gällande, att nemligen bestämmandet af fleråriga aflönings-
och omkostnads-stater för dessa verk icke kunde undgå att medföra flerahanda
olägenheter, i det att hinder derigenom skulle uppkomma för de af den allmänna
rörelsens vexlande förhållanden påkallade förändringar i förvaltningsorganisationerna,
så skyndsamt som vederborde. Då emellertid, i följd af den vid innevarande
riksdag antagna nya Riksdags-ordning, riksdagarne hädanefter skola årligen
återkomma, anser Utskottet jemväl sistberörda skäl nu mera hafva förlorat all vigt
och betydelse. Visserligen komma statsförslagen icke att tillämpas förr än nära
ett år sedan de till Riksdagen öfverlemnats; men de oförutsedda behof, som under
ett enda år kunna uppstå af ökade utgifter, i följd af förändrade förhållanden, kun
-
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
na dock, jemförda med staterna i sin helhet, icke blifva af annat än ganska ringa
betydenhet, och torde i hvarje fall lätteligen kunna afhjelpas genom bemyndigandet
att provisoriskt vidtaga sådana förbättrade anstalter, som af omständigheterna
påkallas och ej utan olägenhet till fastställandet af nästa årsstater kunna anstå; i
hvilket afseende erforderliga extra anslagsbelopp för de delar af aflönings- och omkostnadsstaterna,
der dylika provisoriska förändringar möjligen vore att emotse,
lämpligen kunde vid statsregleringarne bestämmas. I betraktande häraf och då
emot Revisorernes framställning i denna del något annat giltigt skäl ej heller torde
kunna åberopas, tvekar Utskottet icke att instämma i den af Revisorerne uttalade
åsigt att representationens grundlagsenliga rätt att pröfva och fastställa omförmälda
embetsverks utgiftsstater hädanefter icke bör lemnäs obegagnad; hemställande
Utskottet alltså,
a) att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse ville, med stöd
af här ofvan af Utskottet anförda grunder, hos Kongl. Majit
anhålla, att förslag till utgiftsstater för Post- och Tullverken
måtte, i sammanhang med den öfriga statsregleringen, till nästa
Riksdag afgifvas för att underkastas behörig pröfning och fastställelse,
samt att derefter ifrågakommande förslag till ändringar
i dessa stater likaledes framgent måtte, i enahanda ordning,
som för embetsverkens utgiftsstater i allmänhet eger
rum, varda för sagda ändamål Riksdagen delgifna.
Vidkommande åter frågan om Telegrafverket, så enär, på sätt Styrelsen öfver
detta verk, uti sitt i ämnet afgifna utlåtande, anfört, för nämnda verk hittills icke
anvisats något statsanslag, utan oiganisationen uteslutande grundats genom medels
anvisande från den till Kongl. Majits disposition ställda Handels- och Sjöfarts-fonden
samt bemälda embetsverk för öfrigt är alltför nytt, för att kunna anses hafva
fått den utveckling, som ens approximativt kan medgifva ett fullständigare ordnande
deraf, anser Utskottet det ännu icke vara tillfyllestgörande skäl att ifrågasätta
detta verks uppförande på definitiv stat; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
b) att Revisorernes framställning i denna del för närvarande ej må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande slutligen frågan om Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader; så
hemställer Utskottet, på grund af hvad uti Styrelsens underdåniga utlåtande blifvit
anfördt,
c) att Revisorernes framställning äfven i denna del för närvarande
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 26.
Hvad i öfrigt blifvit af Rikets Ständers Revisorer anmäldt och erinradt, har
Utskottet funnit dels vara genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden
Btats-tltskotteis Utlåtande 1V:o 127.
31
nöjaktigt förklaradt, dels hafva medfört åsyftad rättelse, och dels icke hafva varit
af beskaffenhet, att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 31 Maj 1866.
Reservation:
vid 13:de punkten:
af Herr von Francken, G. W.: »Till svar på en af Rikets Ständers år 1865
församlade Revisorer gjord framställning om nödvändigheten att tillse, det i närheten
af Kronan tillhöriga byggnader anläggningar af eldfarlig beskaffenhet, så vidt
möjligt är, må förekommas, har Ofverintendents-embetet afgifvit det utlåtande, att
sådant lämpligast kunde ske genom föreskrifters meddelande härom uti den under
utarbetande varande nya byggnadsordningen för hufvudstaden, och på grund af
detta utlåtande har Stats-Utskottet ansett den gjorda framställningen icke påkalla
någon Rikets Ständers åtgärd.
Då Revisorernes anmärkning icke ensamt gäller Kronans byggnader i hufvudstaden,
utan i hela riket, och jag ej kan dela Ofverintendents-embetets åsigt, att
en byggnadsordning för Stockholms stad skall vara betryggande för Kronans
byggnader hvar som helst inom riket, så har jag ej kunnat instämma i det slut,
hvartill Utskottet kommit, utan hemställer vördsamt, att Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med begäran om föreskrifters utfärdande
för Öfverintendents-embetet att foga anstalt om åtgärders vidtagande i berörda
hänseende.»
I
Stockholm, tryckt hos Sam. .Rumstedt, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
1
N:o 128.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1866, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i fråga
om inlösande af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter
till Dylta svafvelbruk. (I. A.)
Då den för längre tid tillbaka väckta och af Rikets Ständer sednast vid
riksdagen åren 18ö9—1860 behandlade frågan, angående inlösande af de till Dylta
svafvelbruk i Orebro Ian utgående tjenstbarheter af Axbergs, Kihls och Hofsta
socknar, ännu icke kunnat blifva slutligen afgjord, har Kongl, Majit, som i Skrifvelse
af den 27 Oktober 1859 meddelat Rikets Ständer en fullständig utredning af detta
ärende, jemte underrättelse om hvad dittills blifvit derutinnan tillgjordt, nu, med
afseende på de hinder, hvilka för frågans lösning mött, funnit Sig föranlåten att till
Rikets Ständer göra förnyad framställning i ämnet (Propositionen är införd under
JV° 66 uti 1 ista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller), dervid Kongl,
Majit til! en början, med åberopande af berörda Skrifvelses innehåll, erinrat:
att Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna uti ett till följd af nådig
föreskrift den 5 April 1857 afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande beräknat den
ersättning, som borde tillkomma egaren af Dylta svafvelbruk, i händelse nämnda
socknars tjenstbarheter till svafvelbruket komme att upphöra och den i sammanhang
dermed ifrågasatta reglering af brukets förhållanden verkställdes, till 59,058 Riksdaler
25 skillmgar 7$ rst. Banko, och derjemte ansett bruksegaren böra, med tillämpning
af Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811, få till skatte lösa de till svafvelbrukets
drift anslagna två allmänningarne, benämnda Östra allmänningen och Hålahults allmänning,
sedan desamma förut blifvit behörigen skattlagda;
att Dylta bruks egare, Friherre Wilhelm Åkerhjelm, förklarat sig icke vilja på
den sålunda föreslagna regleringen ingå, så vida icke nämnda ersättmngsanslag förhöjdes
med 21,355 Riksdaler 16 skillingar 4$ r:st Banko;
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
samt att Kongl. Maj:t, med anledning häraf, uti ofvanberörda Skrifvelse af den
27 Oktober 1859 hemställt till Rikets Ständer, huruvida en summa, ungefärligen
motsvarande det af Kollegierna föreslagna ersättningsbelopp, i Riksmynt 88,587 R:dr
80 öre, måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas, för att, derest möjligen bruksegaren
framdeles skulle dermed åtnöjas, för regleringens tillvägabringande till honom
utbetalas;
hvarjemte, enär upplyst blifvit, att nämnda två allmänningar, hvarå flera torplägenheter
till Dylta gårds förmån funnits anlagda, blifvit alltför mycket anlitade, så
att uppmärksamhet vid hushållningen med dessa skogar vore af högsta behof, på
det att desamma ej måtte blifva alldeles förstörda, Kongl. Majit förständigat Dess
Befallningshafvande i Örebro län, att dels låta vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom
kunde bestämmas det årliga afverkningsbelopp, som med skogens bestånd vore förenligt,
dels hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne ej derutaf mer anlitades
och ej heller för annat ändamål, än det, hvartill de af Kronan blifvit åt svafvelbruket
upplåtna.
Till svar härå och efter öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit, hade
Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860 anfört:
att Rikets Ständer icke kunde, för sm del, bifalla den föreslagna åtgärden, att
nämnda allmänningar finge af bruksegaren till skatte lösas, helst dessa allmänningar
icke vore af fullt samma egenskap, som de så kallade rekognitionsskogarne;
att, då Staten, genom antagande, väl icke af bruksegarens, såsom det syntes
Rikets Ständer, öfverdrifna ersättningsanspråk, utan af Kollegiernas förslag i afseende
på ersättningsbeloppet, syntes hafva beviljat bruksegaren tillräckliga eftergifter, Rikets
Ständer trott att, för utbekommande af nämnda belopp, borde såsom uttryckligt
vilkor stadgas, att bruksegaren utan någon tvist återlemnade dispositionsrätten till
ifrågavarande, för det afsedda ändamålet icke vidare behöfliga allmänningar till Kronan,
som derefter finge på ändamålsenligt sätt deröfver förfoga;
att Rikets Ständer, som emellertid jemväl varit betänkta på möjligheten deraf,
att bruksegaren icke vore benägen ingå på ifrågavarande reglering, anmärkt att å
alimänningarne verkställts intagor och uppodlingar till en rymd af ej migdre än
1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga tjenstbarheter utgjordes lill Dylta
gård;
att det syntes ligga för öppen dag, att detta förfarande icke vore öfverensstämmande
med de bruksegaren förunnade privilegier, likasom att, enär nämnda
uppodlade jordrymd icke vidare användes för det ändamål, hvartill den blifvit åt
bruksegaren upplåten, afkastningen deraf, under den form jorden nu nyttjades, rät
teligen
borde tillfalla Slaten, ej egaren af Dylta gård, hvars jordbruksnäring Staten
icke tillförsäkrat en sådan opåkallad uppmuntran;
samt att den ännu befintliga skogens vårdande vore af den vigt, att en större
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
3
uppmärksamhet borde deråt lemnäs, än som kunde blifva fallet, om allenast Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet derom förständigades;
och hade Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 88,587
R:dr 80 öre R:mt till Kongl. Maj:ts disposition, för att, derest bemäide bruksegare
dermed åtnöjdes och, utan tvist, till Kronan återlemnade dispositionsrätten öfver
ifrågavarande två allmänningar, för åvägabringande af reglering i berörda uti Kongl.
Majlis nådiga Skrifvelse omförmälda hänseenden, till honom utbetalas;
hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att, i den händelse nämnda
reglering icke kunde enligt nu föreslagna grunder åvägabringas, och allmänmngarne
derigenom återfölle till Kronans disposition, Kongl. Maj-t täcktes anbefalla Skogs-styrelsen
att på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen af nämnda allmänningar
samt förordna lämplig person, som, jemte tillsyn och vård af allmänningarne,
på stället vakade deröfver, att nämnda årliga afverkniogsbelopp icke finge öfverskridas,
samt att skogseffekterna icke måtte användas för annat ändamål än det, hvartill
allmänningarne blifvit åt svafveibruket upplåtna, äfvensom att, derest bruksegaren icke
godvilligt till Statsverket aflemnade den afkastning han uppbure af den uppodlade
delen af allmänningarne, hvarom vederbörlig utredning borde åvägabringas, Kongl.
Majit täcktes anbefalla sådana åtgärder, som för utkräfvande af Kronans rättmätiga
anspråk i sistnämnda hänseende erfordrades.
Uti häröfver den 18 Mars 1861 afgifven förklaring hade egaren af Dylta svafvelbruk,
Friherre Åkerhjelm, anfört att de på Östra allmänningen befintliga, af Rikets
Ständer anmärkta intagor och uppodlingar till en rymd af 1,424 tunnland utgjorde
så kallade afgärda hemman och torp, hvilka med stöd af gällande författningar blifvit
anlagda; att den öfver nämnda allmänning upprättade, år 1801 vederbörligen fastställda
karta utvisade, att arealen af de sålunda tillkomna, alla behörigen skaltlagda
hemman uppginge till 1,217 tunnland 22 kappland samt torplägenheterna till 206
tunnland 10 kappland, tillsammans 1,424 tunnland; att hvad sålunda i laga ordning, på
grund och under skydd af gällande författningar, tillkommit, borde få ega orubbadt
bestånd och ej kunna lagligen gifva något stöd åt sådana yrkanden, som dem Rikets
Ständer i detta hänseende framställt; att bruksegaren funnit sig icke kunna ingå på
de af Rikets Ständer föreslagna vilkor för den ifrågasatta regleringen, men att, om
deremot regleringen kunde till vagabringas och afsiutas på de vilkor och det sätt, som
i Kongl. Majlis ofvanberörda Skrifvelse till Rikets Ständer af den 27 Oktober 1859
omförmälas och hvaribland rättigheten för Dylta bruks egare att till skatte köpa
nämnda två allmänningar äfven förekomme, bruksegaren, med frånträdande af sitt förut
vidhållna anspråk på ett högre penninge-ersättningsbelopp än det af Kollegierna
föreslagna, nu ville åtnöjas med den föreslagna summan af 88,587 Riksdaler 80 öre
Riksmynt.
På grund af erhållen nådig befallning hade Kongl. Kammar-kollegium, efter
Skogs-styrelsens hörande, i detta mål den 5 Februari 1863 afgifvit utlåtande och
4
Stats-lJtskottets Utlåtande N:o 128.
deruti meddelat äskad utredning i afseende på förhållandet med ofvanberörda intagor och
uppodlingar på Ostra allmänningen, deraf bland annat inhemtades, att, enligt hvad
beskrifmngen till den öfver nämnda allmänning åren 1799 och 1800 upprättade
karta samt 1825 års jordebok och 1861 års mantalslängder utmärkte, samma intagor
och uppodlingar med en areal af 1,217 tunne- 22 kappland tillhörde åtskilliga
i jordboken upptagna, skattlagda hemman och utjordar, deraf en del lydde under
Dylta svafvelbruk, samt att till dessa sednare hörde endast 879 tunnland 6
kappland af förenämnda areal; men att deremot 206 tunnland 10 kappland af berörda
intagor, utan kändt stöd af tillståndsresolutioner, innehades af vissa till Dylta
svafvelverk hörande, i jordboken icke upptagna lägenheter.
Vidkommande förstnämnda s k. intagor, i areal utgörande 1,217 tunnland 22
kappland, så enär genom de anställda undersök ningarne blifvit utredt att aliade hemman
och utjordar, till hvilka nysnämnda areal enligt 1 800 års kartebeskrifning häfdas,
med undantag blott af två utjordar, hvilka skattlagts, den ena år 1693 och den
andra år 1704, för öfrigt blifvit skattlagda samt dels till frälse eller skatte köpta,
delsock såsom skatte införda föreden tid, då skattläggningsmethoden för Nerike utfärdades,
hvilketskeddeden 14September 1 699, samt vid sådant förhållande, och då några skattläggnings-instrumenter
icke vore att tillgå, af jordeböcker och räkenskaper således icke
kunde utrönas hvilka egor och förmåner, som vid skattläggmngarne tagits i beräkning,
samt handlmgarne jemväl utvisade, att de flesta hemmanen och lägenheterna vore på
allmänningen belägna och icke ådagalagdt blifvit, att någon olaga inkräktning från
allmänningen lill dessa hemman och lägenheter egt rum, hade Kammar-kollegium
ansett sig sakna anledning att i underdånighet tillstyrka, det någon åtgärd måtte
vidt8gas emot egarne af berörda hemman och lägenheter, i den syftning Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse innefattade.
Beträffande derefter den areal, 206 tunnland 10 kappland, af allmänningen,
som utgjordes af de till Dylta gård hörande, i jordeboken icke upptagna, torplägenheter,
så utmärkte handlingarne, att större delen af torpen tillkommit långt före år
1711, och att de öfriga blifvit anlagda före år 1799; — Och ehuru några tillståndsresolutioner
för desamma icke kunnat företes, likväl och enär dessa torp från
äldre tider tillkommit samt å Kronans sida lemnats oklandrade, och innehafvarne af
Dylta bruk under förra århundraden af de då gällande författningar, rörande de åt
bruk i allmänhet upplåtna krono-allmänningar, icke varit betagna rättighet till
anläggning af dagsverkstorp och verställande af uppodling af å allmänningen befintliga
mossar, efter föregången vederbörlig undersökning och pröfning, hade Kammarkollegium
— derest bruksegaren icke medgåfves att till skatte köpa allmänningarne,
i hvilken fråga Kollegium åberopade Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegiernas omförmälda
utlåtande af den 29 April 1857 — i underdånighet hemställt, om annan
åtgärd i afseende på meranämnda torp borde vidtagas, än att, sedan behörig under
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 128.
5
sökning föregått, och Kongl. Majrts Befallningshafvande pröfvat, huruvida torpen borde
ega bestånd, skattläggning å de torp, som bibehölles, skulle i laga ordning förrättas.
Derjemte, och för den händelse att allmännmgarne komme att fortfarande förblifva
under Kronans eganderätt och vård, hade Kammar-kollegium, lika med Skogsstyrelsen,
i underdånighet tillstyrkt, att, efter det frågan om nyssberörda torps bestånd
blifvit i laga ordning afgjord, allmänningarne måtte uppmätas, taxeras och till regelbunden
hushållning indelas samt ställas under skogsstatens tillsyn och förvaltning;
att det, för svafveltillverkningen, Dylta bruk tillkommande vedbelopp, icke öfverstigande
734 stafrum årligen, måtte af skogstjensteman till bruket årligen utsynas enligt
för allmänningarne uppgjord hushållningsplan; att, för tillsyn och vård af allmänningarne,
två bevakare måtte tillsättas och dem anvisas lämpliga boställen äfvensom kontanta
löner till enahanda belopp, som för dylika befattningar å kronoparkerna bestodes; samt
att alla kostnader härför måtte utgå från Skogsplanterings-kassan, för hvars räkning
borde försäljas, hvad allmänningarne afkastade utöfver det, som årligen tillkommer
svafvelbruket.
Då härefter detta ärende den 8 Maj 1863 inför Kongl. Majit föredrogs, förklarade
Kongl. Majit, att, enär bedömandet, om någon skilnad mellan ofvanberörda
af Rikets Ständer, å ena sidan, samt af bruksegaren, å den andra, framställda köpevilkor
verkligen funnes och huru stor denna skilnad i sådant fall vore, berodde
derpå, huruvida och i hvad mån det för framtiden vore fördelaktigare för Kronan,
antingen att sjelf öfvertaga vården och förvaltningen af skogen å ifrågavarande allmänningar
och derigenom tillgodogöra sig den behållning, som kunde uppstå efter
afdrag från årliga afkastningen af dels bruksegarens årliga afverkningsrätt, 734 stafrum
ved, dels ock kostnaden för skogens vård och förvaltning, eller ock åtnöja sig
med den årliga skatt, som vid skeende skattläggning kunde å dessa allmänningar
belöpa, men bandlingarne i målet icke gåfve någon tillförlitlig grund för omdömet
härutinnan; — Kongl. Majit vid sådant förhållande ansåge nödigt, att en åtminstone
approximativ beräkning af de resultater, som i berörda hänseende kunde uppstå,
uppgjordes, hvadan Skogs-styrelsen anbefalldes att låta verkställa och till Kongl. Majit
inkomma med en provisionel uppskattning af den årliga afkastning och den kontanta
behållning, som, med iakttagande af en ändamålsenlig hushållning och skogens bestånd,
kunde vara att i framtiden påräkna, om skogen å allmänningarne ställdes under
Statens vård och förvaltning.
Sedan en dylik uppskattning blifvit af läraren vid Skogsinstitutet, Jägmästaren
C. A. T. Björkman verkställd, hade Skogs-styrelsen under den 21 September 1863
till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnat handlingarne angående berörda förrättning,
hvaraf inhemtades, att, ifall ifrågavarande två allmänningar öfvertoges af Staten
och eu ordnad skogshushållning derå infördes, skulle, med beräkning af bruksegarens
högsta årliga afverkningsrätt, 734 stafrum ved, och under fortvaro af nu gällande
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
såväl virkes- som arbetspris och aflöning för förvaltningen, följande förhållande uppkomma,
nemligen:
att under de närmaste 20 åren, 1864—1884, någon behållen afkastning ej
kunde påräknas, hvaremot de årliga omkostnaderna skulle uppgå till 1,338 R.dr
50 öre, hvilka dock i någon mån skuile kunna betäckas genom försäljning af befintliga
vindfällen;
att under de derpå följande 20 åren, 1884 —1904, årliga afkastningen skulle
uppgå till 606 R:dr och omkostnaderna till 1,105 R:dr 50 öre, och således utgifterna
öfverskjuta inkomsterna med 499 R:dr 50 öre årligen;
att under 20 år derefter, eller åren 1904—1924, afkastningen skulle uppgå
till 1,276 R:dr och omkostnaderna till 1,105 R:dr 50 öre och således afkastningen
lemna ett behållet öfverskott af 170 R:dr 50 öre;
samt att efter år 1924 och framgent Statens kontanta årliga behållning efter
afdrag af omkostnaderna, skulle komma att utgå till 800 R:dr 50 öre
Härvid hade Skogs-styrelsen anmärkt att, derest icke, på sätt vid ofvanberörda uppskattning
skett, bruksegarens högsta afverkningsrätt, 734 stafrum ved, beräknades, utan endast
en afverkning, motsvarande dels det vederlag af 239 stafrum,hvilket genom Kongl.Brefvet
den 5 September 1815 blifvit bruksegaren tillerkändt för af honom medgifven nedsättning
i de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter, dels de 83 stafrum, som i samma
Bref ansågos erforderliga till byggnads- och laggvirke, dels ock det bränselvirke, som
med nutidens förbättrade anstalter vore behöfligt för tillverkning af de 156| skeppund
svafvel, hvilka borde årligen till Kronan levereras, — så skulle, med antagande att,
på sätt Skogs-styrelsen inbemtat, 65 kubikfot ved i medeltal erfordrades för åstadkommande
af 1 skeppund svafvel, samt således 70| stafrum till 156} skeppund,
bruksegarens årliga afverkningsrätt, med inberäkning af nämnda 239 och 83 stafrum,
kunna, utan hinder för tillverkningen af Kronans svafvel, inskränkas till 392} stafrum,
deraf åter blefve en följd, att Kronans nettoinkomst af allmännrngarne skulle uppgå:
under åren 1864 —1884 till 550 R dr, under åren 1884—1904 till 2,500 R:dr och
efter denna tid 3,200 R:dr samt till ännu högre belopp, om, å ena sidan virkesprisernas
ständiga stegring samt någon inkomst af mulbete och löftägt äfven tages i beräkning,
samt, å andra sidan, bland afkortningarne icke upptages någon del af revierförvaltarens
lön, såsom i alla fall enligt stat utgående af dertill särskildt anslagna medel:
och ansåg, på grund häraf, Skogs-styrelsen det kunna antagas, att årliga behållna
afkastningen af ifrågavarande skogar skulle komma att betydligt öfverstiga den inkomst,
som Staten af desamma skulle komma att påräkna, derest de såsom rekognitionsskogar
skattesåldes.
Efter tagen kännedom af Jägmästaren Björkmans ofvanberörda uppskattning samt
Skogs-styrelsens i ämnet afgifna utlåtande, hade Kongl. Majit, — som ansett 'att en
slutlig reglering af hufvudfrågan i detta mål, nemligen upphörandet af omförmälda socknars
tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk' otvifvelaktigt vore å alla sidor i manga af
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
7
seenden önskvärd, — den 2 Oktober 1863 i nåder beslutat, att ännu ett försök
skulle göras att åstadkomma en sådan sammanjemkning af de stridiga anspråken, att
ifrågavarande reglering måtte kunna komma till stånd. — I sådant afseende, och då
berörda uppskattning af ailmänmngarne, jemförd med Skogs-styrelsens underdåniga yttrande
i ämnet, syntes gifva vid handen, att, derest en ordnad och lämplig skogsskötsel
lör framtiden lakttoges, afkomsten af den större eller så kallade Östra allmänningen
vore tillräcklig att till fullo lemna det belopp af skogseffekter, hvartill bruket enligt en
rätt tillämpning af privilegierna kunde finnas berältigadt, hade Kongl. Majit under
nämnda dag låtit till bruksegaren framställa den förfrågan, huruvida denne, för tillvägabringandet
af den ifrågavarande regleringen, och till undvikande af framtida tvister
och obehag, vore villig att i sammanhang med tjenstbarheternas utlösen till faststäldt
pris, på sätt Rikets Ständer föreskrifvit, till Kronan afträda Hålahults allmänning, men
deremot, såsom ersättning för brukets rätt till skogsfångst, behålla och till skatte lösa
den Östra allmänningen; hvarefter och sedan sig visat huruvida bruksegaren ville ingå
på detta förslag eller ej, Kongl. Majit komme att låta vidtaga de slutliga åtgärder
eller fatta det beslut i saken, hvartill omständigheterna och ärendets beskaffenhet
kunde föranleda.
Uti det yttrande, som bruksegaren Friherre Åkerhjelm med anledning häraf den
29 December 1863 afgifvit, hade han förklarat sig icke kunna ingå på nyssnämnda
förslag, men tillika tillkännagifva, att han, vidblifvande sitt sednast förut gjorda medgifvande,
vore villig att från ifrågavarande tjenstbarheter afstå, med vilkor, dels att
han, såsom ersättning derför, erhölle den föreslagna summan af 88,587 R:dr 80 öre
Rimt, dels ock att såväl Östra som Hålahults allmänning genom skatteförsäljning
upplätes under eganderätt till Dylta bruk.
Enär alltså bruksegaren icke kunnat förmås antaga det af Rikets Ständer för
utbetalandet af ofvanberörda anslag å 88,587 R:dr 80 öre fästade vilkor eller att
han skulle till Kronan återlemna dispositiosrätten öfver de åt Dylta svafvelbruk upplåtna
Östra och Hålahults allmänningar, utan, under vägran att afstå ens den mindre
af dem, fortfarande påyrkat att äfven framgent få tillgodonjuta upplåtelsen å båda
allmänningarne och dem till skatte lösa, efter de för skatteköp af rekognitionsskogar
stadgade bestämmelser; samt följaktligen den ifrågasatta regleringen visat sig iöke
kunna tillvägabringas på de af Rikets Ständer derför föreslagna grunder, hade Kongl.
Majit ansett sig böra till nådigt afgörande taga under pröfning de åtgärder, hvarom
för ett sådant fall Rikets Ständer gjort underdånig hemställan, nemligen att Kongl.
Majit täcktes ej mindre anbefalla Skogs-styrelsen att på ändamålsenligt sätt bestämma
den årliga afverkningen af nämnda allmänningar och förordna lämplig person, som,
jemte tillsyn och vård af allmänningarne, på stället vakade öfver, att det årliga afverkningsbeloppet
icke öfverskredes eller användes för annat ändamål, än det, hvartill
allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna; än äfven, derest bruksegaren icke
godvilligt till Statsverket aflemnade den afkastning, han uppbure från den odlade de
-
8
Stats-Utskottes Utlåtande N:o 128.
len af allmänningarne, anbefalla sådana åtgärder, som för utkräfvande af Kronans rättmätiga
anspråk i sistnämnda hänseende må erfordras.
Härvid hade Kongl. Maj:t dock funnit, dels att, efter de upplysningar, beträffande
de på allmänningarne befintliga odlingar och intagor, som Kammar-kollegium, på sätt
äfven förmäles, meddelat, anledning numera saknades att i afseende på dessa odlingar,
som till en betydlig del tillhörde andra än Dylta bruksegare, vidtaga några Sådana
åtgärder, som Rikets Ständer åsyftat; och dels att den af Skogs-styrelsen föranstaltade
undersökning rörande de förhållanden, som skulle uppstå, i fall allmänningarnes
vård och förvaltning komme att öfvertagas af Staten, med bibehållen rätt för
bruksegaren att derifrån årligen erhålla 734 stafrum ved, syntes ådagalägga, att ett
sådant öfvertagande af allmänningarne skulle för Staten, under en längre tidrymd,
medföra en icke obetydlig årlig förlust, helst om derjemte i beräkning toges den vid
nyssberörda undersökning icke afsedda omständighet att Staten i det förutsatta fallet
ginge miste om den skatteköpeskilling och de årliga räntor, som i händelse skatte
köp
af allmänningarne medgåfves, komme att tillflyta densamma.
Då således den utredning, som med afseende på ofvanberörda, af Rikets Ständer
föreslagna, åtgärder egt rum, ledt till andra resultater, än antagligen varit af Rikets
Ständer förutsedda, hade Kongl, Maj;t, i betraktande jemväl af det mindre tillfredsställande
deruti, att den ur många synpunkter önskliga slutliga regleringen af
ifrågavarande under långliga tider omhandlade angelägenhet skulle, sedan bruksegarens
anspråk på kontant godtgörelse numera blifvit med mer än 30,000 Rdr nedsatt
till det af' Rikets Ständer i sådant afseende beviljade belopp, gå om intet, endast i
följd af olika meningar om bruksegarens rätt att skatteköpa ofvannämnda två allmänningar,
som väl icke vore af alldeles samma egenskap som rekognitionsskogar,
men dock i de flesta hänseenden kunde med sådana jemföras, och som i öfver
halftannat århundrade varit med Dylta bruk förenade, ansett sig böra ännu en gång
underställa frågan Rikets Ständers öfvervägande; och har i sådant afseende Kongl.
Majit, med förnyande af den i nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober 1859 gjorda
framställning, till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat, huruvida icke för verkställande
af ifrågavarande reglering, enligt de uti Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergskollegiernas
underdåniga utlåtande den 5 April 1857 förordade grunder, det af Ri
kets
Ständer redan beviljade anslagsbeloppet, 88,587 R:dr 80 öre, kunde förblifva
till Kongl. Maj.ts disposition
Vid besvarandet af den sålunda af Kongl. Majit gjorda nådiga framställningen,
anser Utskottet det böra i främsta rummet tillses, huruvida i sjelfva verket, på grund
af gällande författningar, någon rätt kan tillkomma Dylta bruksegare till skattelösen
af Kronans allmänningar »Östra Allmänningen och Hålahult» och, om så icke är,
huruvida ens något billighetsskäl talar för ett sådant bruksegarens anspråk. Utskottet
anser det vara uppenbart, att båda dessa frågor böra nekande besvaras. — De
omförmälda
Sta ts-Utskot lett Utlåtande N:o 128.
9
omförmälda allmänningarne, för hvilka rekognitions-afgift aldrig utgjorts, äro nemligen
icke att hänföra till rekognitionsskogar, och laglig rätt till skattelösen deraf förefinnes
följaktligen icke. Ur billighetens synpunkt lärer det ej heller kunna förnekas,
alt för den betydliga fördel, som Dylta s. k. bruksegare hemtat af berörda utskyldsfrihet,
någon motsvarande inskränkning i rättigheterna bör ega rum, i jemförelse med
dem, som tillkomma rekognitionsskogars innehafvare, de der för desamma erlagt årlig
utskyld. Bland dessa rättigheter lärer väl den väsendtligaste utgöras af skattelösnmgsrätten.
Härvid bör ej heller förglömmas, att i sjelfva verket de omförmälda
allmänningarne icke blifvit Dylta-verkens innehafvare, såsom egare af samma verk,
tiilslagna, och sålunda ej heller utgöra sådana skogar, som blifvit åt innehafvarne af
sjelfegande verk och inrättningar öfverlåtna, utan att Kronans upplåtelse egentligen
endast innefattar ett medgifvande för dem, åt hvilka Kronan tillsvidare lemnat besittningen
af Dylta kronoverk, att å allmänningarne hemta för driften nödig vedfång,
hvarjemte beståndet af öfverlåtelsen är beroende af vissa vilkor och förutsättningar,
med hvilkas undanfallande dispositionen i dess helhet försvinner, så att samma öfverlåtelse
ingalunda kan med någon säkerhet antagas everdelig, ett förhållande i hänsigt
till allmänningarne fullkomligen olikartadt med det, som eger rum i afseende på
rekognitions-skogar. Ur allmän synpunkt anser Utskottet ej heller några särskilda
förmåner billigtvis böra beredas Dylta s. k. bruksegare, enär de vilkor, hvarunder
dessa fått i mer än tvänne århundraden innehafva de af Kronan medgifna förmåner,
varit af beskaffenhet att uteslutande hafva lagt fördelen och vinsten på bruksegarnes
sida, hvarförutan, enligt hvad handlmgarne visat, under tidernas längd, privilegii
innehafvarne
låtit sådana underlåtenheter komma sig till last, att endast en ganska
betänklig efterlåtenhet å Kronans sida kan göra förklarligt att privilegii-innehafvarne
ännu äro i besittning af privilegierna.
Då sålunda med stöd af lag eller billighet inga anspråk på skattelösen af de
ifrågavarande allmänningarne kunna innehafvaren af Dylta svafvelbruks privilegier tillerkännas,
har Utskottet att undersöka, hvilketdera kan vara för Kronan förmånligare,
antingen att afhända sig allmänningarne eller, såsom vid föregående riksdagar ifrågasatts
och vid 1859 och 1860 årens riksdag beslutits, ställa dem under egen dis
position.
För den sednare åtgärden talar i hög grad nyttan för det allmänna, att i
mellersta delen af riket behålla den skog, som ännu kan finnas att tillgå, enär
skogens värde derstädes kan väntas vara i stigande, och det i desto större mån,
som en rationel behandling deraf måste kunna under Kronans omedelbara förvaltning
bättre betryggas, så att, om äfven under de första åren förlust uppstår, mer än
motsvarande ersättning i framtiden kan emotses. Härvid torde äfven böra tagas i
betraktande den fördel, som allmänningarnes öfvertagande af Kronan bör medföra
genom verksammare tillsyn emot skogens olagliga ålilande, än som under nuvarande
förhållanden, äfven med bästa vilja hos innehafvaren, kan åstadkommas.
Bilt. till R. St. Prot. 1865 A 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 29 Häft. 2
10
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 128.
I sammanhang härmed erfordras jemväl yttrande rörande verkan af de upplysningar,
som vunnits beträffande de å förenämnda allmänningar befintliga intagor
och torp, eller den odlade delen af allmännmgarne, deraf Rikets Ständer ansett
afkastningen böra tillfalla Staten, men hvarom Kongl Majit ansett frågan böra förfalla.
I detta hänseende gifva de af Kammar-kollegium meddelade upplysningar vid handen
att ifrågavarande intagor visserligen häfdas under redan i äldre tider skattlagda hemman
och utjordar, men att det icke kunnat utredas huruvida samma intagor ingått
och beräknats i hemmanens och lägenheternas skatt; och ehuru sålunda det synes
tillhöra vederbörande innehafvare att åvägabringa den bevisning, som till värjande
af deras innehaf kan erfordras, anser likväl Utskottet, då åsigterna i denna del af
frågan visat sig delade och Kronans rätt härutinnan således icke kan antagas uppenbar,
Kronans anspråk härutinnan icke bör i laga väg fullföljas.
På grund af det ofvan anförda och änskönt det för upphörandet af de s. k.
frisocknarnes tjenstbarheter, enligt Rikets Ständers beslut vid 1859 —1860 årens riksdag
gjorda reglerings-förslag, af vederbörande icke funnits antagligt, anser Utskottet skäi
saknas att frångå de genom Rikets Ständers omförmälda beslut rörande dispositionen
af sjelfva allmänningarne förut uttalade åsigter, till förringande af hvilkas rigtighet
några giltiga anmärkningar icke blifvit framställda.
Vid sådant förhållande och då likväl, för den händelse bruksegarne numera
skulle finnas villige, att antaga det en gång gjorda anbudet, rättigheten dertill ännu torde böra
lemnäs dem öppen, föranlåtes Utskottet hemställa,
a) att Rikets Ständer måtte medgifva, att det redan beviljade
anslagsbeloppet, 88,587 R.dr 80 öre, må fortfarande ställas till
Kongl. Majits disposition för att användas till ersättning åt Dylta
bruksegare för de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter, samt
derjemte hos Kongl. Majit anhålla, att, derest bruksegarne på
en sådan uppgörelse ingå, Östra allmänningen och Hålahult
genast måste ställas under Kronans omedelbara disposition; och
b) att Rikets Ständer dessutom måtte hos Kongl. Majit anhålla,
att, derest under nästa statsreglerings-period uppgörelse på förberörda
sätt icke kommer till stånd, Kongl. Majit utan hinder
deraf behagade låta på så sätt ställa förenämnda allmänningar
under Kronans disposition, att Kongl. Majit täcktes anbefalla
Skogs-stvrelsen dels att genom Jägmästaren i länet jemte nödig
skogsbetjening hafva tillsyn och vård om allmänningarne, på stället
vaka deröfver, att det årliga, blott för svafveltillverkningen bestämda
afverkningsbeloppet, 734^ stafrum ved, icke öfverskrides samt
Stats-lJtskotlets Utlåtande N:o 128.
11
att skogseffekterna icke må användas för annat ändamål än det,
hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna; dels att
åt blifvande skogvaktare såsom boställen upplåta nödigt antal af
de å allmänningarne befintliga oskattiagda torp och intagor,
hvaremot de öfriga oskattiagda lägenheterna torde i laga ordning
skattläggas.
Stockholm den 31 Maj 1866.
Reservationer:
af Herr Leyonancker, F. W. E. C.;
af Herr Montgomery, It. N. G.: »Emot Stats-Utskottets beslut i fråga om inlösande
af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk, får jag mig
reservera af följande skäl:
1.
Utskottet säger: att någon rättighet på grund af gällande författningar icke skulle
finnas för innehafvaren af Dylta bruk att få lösa de två, bruket underlagda, allmänningar
till skatte, och att ej heller billighelsskäl tala derför.
Rättigheten ifrågasattes, emedan rekognitions- eller skogsöre-afgifl icke för dessa
två allmänningar (Ostra allmänningen och Hålahult) erlägges. Det är emellertid ett
på lag grundadt förhållande, att silfver- och kopparverk, och i allmänhet de så kallade
»ädlare verken», samt jerngrufvor äro befriade från rekognitions- eller skogsöre
afgift
för de åt dem anslagna kronoallmännmgar, utan att dessas egenskap af rekog
nilionsskogar
derigenom upphör (Kongl. Brefvet den 7 November 1690 och Kongl.
Resolutionen den 11 December 1696).
Nu är i afseende å Dylta bruk uti dess år 1712 ånyo bekräftade privilegier
uttryckligen förklaradt, att som »grufvor och de ädlare verken äro från rekognition
befriade, så vele Wi nu och i framtiden hafva frikallat svafvelbruket, såsom ett af
de ädlare verken, från en slik rekognitions erläggande, så väl för Hålahult, som der
några flera skogstrakter för svafvelbruket kunna uteökas»; hvaraf alltså tydligen
följer, att ifrågavarande två allmänningar äro rekognilionsskogar, ehuru rekognitions
afgift
på anförda skäl för dem ej betalas, och att de således äfven enligt gällande
12
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 128.
författningar böra få af sina innehafvare till skatte inlösas samt åtnjuta öfriga med
rekognitionsskogar följande rättigheter.
Billighetsskälen förnekas, emedan »den betydliga fördel, som Dylta s. k. bruksegare
(!) hemtat från berörda utskyldsfrihet borde motsvaras af någon minskning i
rättigheterna.» En vådligare grundsats för rättsordning i allmänhet och bergsnäringen
i synnerhet torde knappt kunna uppställas, än denna. Dylta bruk är särskildt /örpligtadl
mot Kronan lill vissa bestämda prestationer och skyldigheter, och har derför
fått si» vissa förmåner anvisade Då bestämda vilkor, och till dessa förmåner höra
1 . .
ifrågavarande två allmänningar. Det skulle då innefatta en fullkomlig kränkning af lagbunden
rätt och kontrakt, om den ena parten vore befogad att godtyckligt minska
den andras rättigheter derför, att den sednare enligt den förres påstående skulle haft
betydlig fördel af sina betingade förmåner; och det rättskränkande härutinnan blir
visserligen icke mindre derigenom att den, som gör detta yrkande är Rikets Ständer,
hvilka dock framför allt borde tillse att en hvar enskild man skyddas och upp
rätthålles
i sin välförvärfvade rätt.
2.
Hvad angår uttrycket: »Dylta sä kallade bruksegare,» och den dermed förbundna
satsen: »att Kronans upplåtelse egentligen endast innefattar ett medgifvande
för dem, åt hvilka Kronan lills vidare lemnat besittningen af Dylta kronoverk, att
å allmänningarne hemta för driften nödigt vedfång,» så kan man ej nog förvånas öfver
detta upprepade försök, att vilja förneka Dylta bruks innehafvare sin eganderätl
till bruket med hvad dit hörer. Handlingarne utvisa likväl, alt, i anledning af derom
på Kronans vägnar väckt rättegång, samtliga domstols-instanserna och sednast Högsta
Domstolen genom dom den 7 Juni 1841 förklarat bruket med full eganderätl
tillhöra de behöriga innehafvarne.
3.
Anmärkningen att innehafvet af allmänningarne är förenadt med »vissa vilkor
och förutsättningar», är väl en sanning; men sådant är förhållandet med alla till bruken
anslagna kronoskogs-allmänningar. Upphör bruksdriften, återgå allmänningarne
till Kronan; så länge den fortfar, förblifva allmänningarne derunder: hvadan påståendet,
att förhållandet med ifrågavarande två allmänningar äfven deruti skulle vara olika
med rekognitionsskogar, likaså är fullkomligen ogrundadt.
4.
Påståendet, att privilegiernas innehafvare under tidens längd »låtit sådana underlåtenheter
komma sig till last,» att de ej vidare borde vara i besittning af privilegierna,
är så beskaffadt, att åtminstone några bevis derför ovilkorligen hade bordt
framläggas
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
13
framläggas, om sådana varit att tillgå. Uti handlingarne förekomma likväl icke några
sådana bevis, utan tvertom, att vid de undersökningar, sorn i anledning af dylika
redan tillförene gjorda påståenden företagits, ingen underlåtenhet kunnat föras
bruksidkaren till last.
Hvad åter angår de på dessa allmänningar under tidernas lopp verkställda hemmans-
och torpanläggningar, hvilka Rikets Ständer år 4 860 ansågo hafva olagligen
tillkommit OGh derför utgöra giltig grund för yrkandet, ait de två allmänningarne
skulle af bruket frånträdas, så har Kongl Kammar-kollegium i sitt den 5 Januari
4 863 afgifna underdåniga betänkande derom ådagalagt, att hvarje »anledning saknas
att mot egaren af dessa hemman och lägenheter vidtaga någon åtgärd i den syftning,
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse (den 26 Oktober 1860) innefattar;» dock,
utom hvad torpen beträffar, som Kollegium ansett böra, efter behörig undersökning,
skattläggas, hvarjemte Kollegium åberopar sitt i förening med Krigs- och Bergs-kollegium
den 29 April 4 857 afgifna utlåtande, deruti dessa Kollegier tillstyrka, att ifrågavarande
allmänningar måtte få af bruksegaren till skatte köpas.
Bruksdriften på Dylta består för öfrigt icke endast uti svafvellillverkning, hvaraf
ett viss qvantum skall Kronan mot ett visst pris årligen tillhandahållas, utan är bruket
äfven privilegieradl på tillverkning af rödfärg, viktriol och alun, såsom privilegierna
af den 20 November 4 649, den 25 Maj 4 680 och den 30 September
4 742 utvisa, samt dessutom, enligt Kammar- och Bergs-kollegii resolutioner af den
8 Juni 4 726 och den 4 0 Juni 4755, af kalkbränning för brukets behof, med rätt
att för äfven dessa slags tillverkningar begagna skogsfång från allmänningarne inom
det medgifna beloppet.
5.
Hela denna sak har för öfrigt blifvit under en tidsföljd af nära femtio år på
det omständligaste undersökt och pröfvad, allt i ändamål att frånvinna Dylta bruk
hvad det i afseende å sin bruksdrift fått, på grund af sedan mer än tvåhundra år
beviljade och derefter ånyo dels bekräftade, dels tillökade privilegier och Kongl. Resolutioner,
af Kronans skogar och allmänningar, enligt dessa tiders ekonomiska system,
tillgodonjuta. Pröfningen har blifvit anställd, dels på föranledande af Rikets
Ständer, dels af Kongl. Majit, af vederbörande myndigheter, nemligen af domstolarne
i afseende å frågan om eganderälten, och af Kammar-, Krigs- och Bergs-kollegierna,
dels särskildt, dels i förening, i afseende å frågan om de ekonomiska förmånerna,
nemligen tjenstbarheterna och allmänningsinnehafvet; och resultatet af alla dessa domstolars
och myndigheters pröfningar och utslag har blifvit, att Dylta bruk var väl
befästat i sina rättigheter och att ingen anledning förefunnes till anspråk för Kronan
att mot detsamma göra några klander — eller återvinningspåståenden.
Huruledes Rikets Ständer, allt detta oaktadt, skulle kunna framställa giltiga skäl
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Samt. 1 Afd. 2 Band. 29 Iläft. 3
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128.
att icke desto mindre fråntaga Dylta bruk någon af de rättigheter, som detsamma
sålunda befunnits på laglig grund innehafva, är fast obegripligt, och skulle ett sådant
prejudikat nu få göra sig gällande, så är det all fara värdt, att alla de många bergverk
och bruk i landet, som i och med sina privilegier, eller genom särskilda resolutioner,
eller genom allmänna förordningar i öfverensstämmelse med förra tiders ekonomiska
åsigter och uppfattningar rörande bergs- och bruksnäringen, fått sig till vedfångst
eller annat brukande en eller annan kronoskogs-allmänning anvisad, på enahanda
grunder skulle kunna rubbas i sin lagliga rätt och besittning.
Uti sitt på nådig befallning den 29 December 1863 afgifna underdåniga ytfrande,
som ock finnes handlingarne bifogadt, har egaren af Dylta bruk med största
omständlighet utvecklat hela det rättsförhållande, hvarpå hans och brukets rättigheter
så i det ena som andra afseendet äro grundade, samt derjemte i underdånighet framställt
de vilkor, hvarpå han vill ingå på den föreslagna förändringen i afseende å
tjenstbarheterna från frisocknarne, och bland hvilka vilkor han särskildt fäster vigt derpå,
att få lösa ifrågavarande två rekognitions-allmänningar till skatte.
Efter omsorgsfull pröfning af hela denna sak har ock Kongl. Maj:t i sin nådiga
Proposition till Rikets nu församlade Ständer förklarat, att »den utredning, som
med afseende på of vanberör da, af Rikets Ständer föreslagna, åtgärder, egt
rum, ledi till andra resultatater, än antagligen varit af Rikets Ständer förutsedda,
'» hvartill komme »att bruksegarens anspråk på kontant godtgörelse numera blifvit
med mer än 30,000 Riksdaler nedsatt till det af Rikets Ständer i sådant afseende beviljade
belopp»; hvarför ock Kongl. Majit nu ånyo föreslår, att det kontanta beloppet
måtte beviljas, och bruksegaren icke förmenas, att få till skatte lösa de två allmänningarne,
som, ehuru enligt allmänna grunder befriade från rekognitionsafgifts erläggande,
med afseende på brukets egenskap af »ädlare verk,» likväl enligt hvad i 1712
års privilegier uttryckligen förklaras, icke kunna annat än, lika med andra åt de ädlare
verken anslagna rekognitionsskogar, anses och betraktas såsom rekognitionsskogar;
och torde, vid betraktande af allt detta, det således icke blott vara rätt utan
Ock billigt att bifalla Kongl. Maj:ts Proposition, både hvad den kontanta ersättningen
angår och i afseende å rättigheten för bruksegaren att få skatteköpa allmänningarne;»
samt
af Herrar von Francken, G. IP. och Fahr ceus, O. 1.
STOCKHOLM, tryckt hos E. VPestrell, 1866.
Stats- Utskottets Memorial M 129.
1
\:o 12®.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1866. kl. 2 e. m.
Memorial, angående den Staten tillhöriga, till Riksarkiv tillförene
begagnade för detta RidderstoIpeska egendomen vid Skeppsbron.
(R. A.)
Uti en till Stats-Utskottet den 24 sistlidne Maj afläten skrifvelse hafva FuIImägtige
i Riksgälds-kontoret erinrat, huruledes Rikets sednast församlade Ständer beslutat
att, sedan ej mindre Riksarkivets än äfven Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets
akademiens
samlingar blifvit förflyttade från huset N:o 2, eller för detta Ridderstolpeska
huset, vid Skeppsbron, samma egendom borde öfverlemnas till Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
som skulle ega att å offentlig auktion försälja densamma, under förbehåll att
försäljningssumman ej finge understiga egendomens till 120,000 R:dr uppskattade värde.
Sedan bemälde Fullmägtige af sådan anledning i sistlidne Februari månad hos Ofverintendehts-embetet
gjort förfrågan, huruvida något hinder mötte mot husets öfverlemnande
till Fullmägtiges disposition, samt Fullmägtige härpå fått emottaga det svar, att
Ofverintendents-embetet erhållit Kongl. Maj:ts nådiga befallning att, efter anställd undersökning
och besigtning af ifrågavarande egendom, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag
och kostnadsberäkning för egendomens försättande i sådant skick, att densamma kunde
framgent användas för något Statens behof; hade Kongl. Maj:t genom nådig skrifvelse
af den 20 sistlidne April delgifvit Fullmägtige innehållet af ett utaf Ofverintendentsembetet
i detta ämne till Kongl. Maj:t aflåtet underdånigt memorial samt jemväl till
Fullmägtige öfverlemnat en af Ofverintendents-embetet uppgjord ritning med dertill hörande
kostnadsförslag, på det, med ledning af dessa handlingar, hos Fullmägtige kunde
komma under öfvervägande, huruvida icke för närvarande, och intilldess näst sammanträdande
riksdag blifvit i tillfälle att taga frågan under förnyadt öfvervägande, med
denna egendoms försäljning borde anstå. Och hafva Fullmägtige, som ansett sig böra
lemna Stats-Utskottet kännedom om innehållet af berörda nådiga Bref, på det Utskottet
Bill. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 4- Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Haft. J
2
Stats-Utskottets Memorial M 129.
måtte komma i tillfälle föreslå den förändring i det uti Riksgälds-kontorets nu gällande
reglementes 149 § meddelade stadgande, som de i detta bref omförmälda förslag och
anförda förhållanden möjligen kunde föranleda, till Utskottet öfverlemnat afskrift af det
åberopade nådiga Brefvet, äfvensom den derigenom Fullmägtige tillställda ritning och
kostnadsberäkning.
I ofvanberörda underdåniga memorial har Ofverintendents-embetet hufvudsakligen
anfört att,' enär kostnaden för egendomens iståndsättande medelst reparation skulle
uppgå till ej mindre än 98,000 R:dr, och då genom en dylik anordning ej skulle kunna
undvikas en olämplig indelning af rummen samt byggnaden dessutom, åtminstone till
någon tid, komme att besväras af sättningar och allt framgent förblifva af mindre fast
beskalfenhet, Embetet framför en dylik reparation förordade husets fullständiga ombyggnad
med ny, efter dermed afsedda ändamål lämpad planindelning. Med hänsigt härtill
hade Embetet låtit uppgöra en i underdånighet insänd ritning jemte dertill hörande
kostnadsförslag, slutande sig på 103,000 R:dr, eller obetydligt mera än den för husets
reparation beräknade kostnadssumma; och hade Embetet, som i underdånighet föreslagit
husets ombyggnad enligt nämnda ritning med de förändringar deri, hvilka af husets
ännu oafgjorda bestämmelse kunde föranledas, såsom skäl mot egendomens försäljning
— hvarmed, då fråga derom väcktes, afsågs att undvika en behöflig dyrbarare reparation
samt att betäcka kostnaden för nya riksarkiv-husets inredning och tillbyggnad —
åberopat dels det bristande utrymme för em betslokaler, som, efter inrättande af Telegrafverket,
de särskilda Jernvägsstyrelserna med flera embetsverk samt utvidgning af andra
sådana numera förefunnes, inom Kronans härvarande egendomar, hvilka ej heller erbjöde
tillfälle att verkställa för embetslokaler ändamålsenliga tillbyggnader, dels den å sednare
tiden alltmera yppade svårigheten att, ens mot ganska dryga hyresbelopp, erhålla till
läge och inredning passande lägenheter för de större embetsverk, som deraf vore i afsaknad,
äfvensom slutligen omöjligheten att utan alltför betydliga kostnader inköpa och
till embetshus förändra privata egendomar, hvilka med hänsigt till läge och öfriga förhållanden
vore för sådant ändamål fullt tjenliga,
Stats-Utskottet, sorn, på grund af hvad i denna fråga sålunda förekommit och
af Ofverintendents-embetet blifvit anfördt, delar åsigten derom, att ifrågavarande egendom
för närvarande icke bör föryttras, får alltså hemställa, att Rikets Ständer måtte besluta,
dels att, intilldess näst sammanträdande Riksdag blifvit i tillfälle
att taga under förnyad ompröfning, huruvida någon försäljning af
den under N:o 2 vid Skeppsbron här i Stockholm belägna, Staten
tillhöriga för detta Ridderstolpeska egendomen bör ega rum,
samma egendom må fortfarande af Kongl. Maj:t disponeras;
dels att i underdånig skrifvelse, med anmälan härom, anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande riksdag framställa det
förslag om egendomens framtida användande eller försäljning, som
Kongl. Maj:t må finna med Statens fördel öfverensstämmande.
Stats-Utskottets Memorial JY3 130.
3
I händelse af bifall härtill torde § 124 i Riksgälds-kontorets reglemente, hvilken
kommer att motsvara § 149 af det nu gällande, erhålla följande lydelse:
§•
Återstoden, sjuttiotvå tusen sexhundratretton Riksdaler 41 öre,
utaf det vid sistlidna riksdag beviljade anslag, 100,000 R:dr, för
t förändrad inredning och reparation af den till Riksarkiv upplåtna
egendomen N:o 4 på Riddarholmen äfvensom för uppförande å
gårdstomtens östra sida af en tillbyggnad mellan de gamla flyglarne,
skall fortfarande för detta ändamål tillhandahållas och enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition utbetalas.
Stockholm den 1 Juni 1866.
\:o 130.
Alik. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, med förslag till stadgandeti i Riksgälds-kontorets nya reglemente,
angående åtskilliga vid föregående riksdagar beviljade,
men ännu icke verkställda utbetalningar.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet jemte memorial N:o 125 aflemnat förslag till de tvänne
första afdelningarne af det nya reglementet för Riksgälds-kontoret, eller §§ 1—95, innehållande
föreskrifter angående detta verks skulder och fordringar, får Utskottet, såsom
fortsättning af samma förslag, härmed underställa Rikets Ständers granskning och godkännande
de stadganden, som i nämnda reglemente skola införas rörande ännu icke utbekomna
anslags- och lånesummor, som under sistförflutna och föregångna riksdagar
blifvit anvisade till utgående från Riksgälds-kontoret, med undantag af dem, som angå
jern vägsanläggningar.
4
Stats-Utskottets Memorial J\s 130.
A) Återstående utgifter till följd af extra statsregleringen vid 1840—1841 års
riksdag.
§ 96, angående återstoden af anslaget för uppförande af fängelsebyggnader i städerna,
utom Stockholm, hvilken § motsvarar 87 § 2 mom. i nu gällande reglemente och
grundar sig på Rikets Ständers bifall till Stats-Utskottets hemställan i 15:de
punkten af utlåtandet N:o 26.
15) Under 1844 och 1845 års riksdag beviljade, men ännu icke bestridda statsutgifter.
§ 97, angående anslaget till inköp af 300 exemplar af Svenska fornskrift-sällskapets
årliga samlingar, är lika lydande med § 88 i nu gällande reglemente.
C) Under 1847—1848 års riksdag beviljade, men ännu återstående statsutgifter.
§ 98, angående bidraget till borgmästares och kommissions-landtmätares pensionering,
är lika lydande med § 91 i samma reglemente.
Utaf de vid 1847 och 1848 års riksdag anvisade extra statsutgifter innestå ännu
i Riksgälds-kontoret följande belopp, hvilka numera synas kunna indragas, nemligen:
l:o, enligt § 89 i nu gällande reglemente, Två tusen sexhundra R:dr utaf det
vid nämnda riksdag beviljade anslag å 4,000 R:dr för reparationer och uppsättande af
bokhyllor i några rum uti det vid hörnet af Skeppsbron och Slottsbacken belägna hus,
hvilket Riksarkivet då begagnade; samt
2:o, enligt § 90, Sjuhundra femtio R:dr af den anslagssumma, 1,500 R:dr, som
under samma riksdag anvisades för att befrämja läseböckers författande och utgifning för
allmogen.
Då Riksarkivet numera blifvit förflyttadt från ofvannämnda hus till egendomen
N:o 4 på Riddarholmen, för hvilken egendoms inredning vid sednast förflutna riksdag
beviljades ett ännu till större delen i Riksgälds-kontoret innestående anslag å 100,000
R:dr; och då — hvad beträffar förenämnda anslag för läseböckers författande och utgifning,
ä hvilket för 18 år tillbaka beviljade anslag någon utbetalning alltsedan år 1853
icke egt rum -— anslagen för folkskoleväsendet torde lemna tillgång till bestridande af
de utgifter för ifrågavarande ändamål, sorn under den närmaste tiden kunna blifva erforderliga,
får Utskottet hemställa,
att ofvanberörda 2:ne anslags återstående belopp, utgörande tillhopa
3,350 R:dr, måtte få anses såsom besparing samt följaktligen
icke vidare behöfva af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
Ståts-Utskottets Memorial M 130.
5
D) Under 1850 och 1851 års riksdag beviljade, men hittills icke utbetalda
statsbidrag.
§ 99, angående återstående beloppet af anslaget för hamnbyggnaden vid Calmar, motsvarar
lista inom. 92 § af 1863 års reglemente.
E) Under 1853 och 1854 års riksdag beviljade och ännu innestående anslagssummor.
§ 100 moni. 1, angående återstoden af anslaget för uppmuddring af hamnen vid Ystad,
motsvarar lia mom. i 93 § af nu gällande reglemente, endast med den
ändring af tiden, inom hvilken arbetet bör vara fullbordadt, som genom
Rikets Ständers bifall till Utskottets hemställan i utlåtandet N:o 87 blifvit
medgifven.
» » 2, angående återstoden af de medel, som anvisats för utdikning af sanka
trakter och sjöar, motsvarar 4:e mom. i 93 § af nu gällande reglemente.
§ 101, angående det för Göteborgs hospitals utvidgning anslagna belopp, är lika lydande
med § 95 i 1863 års reglemente.
F) Under 1856—1858 års riksdag beviljade anslag, sorn ännu icke utbekonmits.
§ 102. angående återstoden af anslaget för befrämjande af utdikningar och vattenaftapp
ningar,
motsvarar 3:dje mom. i § 99 af nu gällande reglemente.
§ 103, angående återstoden af beviljade anslag för beskattningsväsendets förenkling, motsvarar
§ 100 i nu gällande reglemente.
§ 104, angående beviljad restitution för erlagd kronotionde af komministerboställen inom
Stockholms län, samt
§ 105, angående vilkorligt medgifven återbäring af förre Landskamereraren, Kammarrättsrådet
S. Lindberg ådömd ersättning för förluster å tvänne boställsarrenden,
äro lika lydande med §§ 102 och 103 i sistnämnda reglemente.
§ 106, angående ännu icke utbetalda anslag till föremål hänförliga under Riks-Statens
Åttonde Hufvudtitel, motsvarar lia, 3:dje, 4:de och 5:te mom. i nuvarande reglementes
104 §; hemställande Utskottet:
att det belopp, Trettiotusen Ridr, utaf ifrågavarande anslag, som
Rikets Ständer ansett icke vidare behöfva för pedagogierna reserveras,
må ur Riksgälds-kontorets räkenskaper afföras.
§ 107, angående återstoden af anslaget till stadspedagogierna, grundar sig på Statsutskottets
af Rikets Ständer bifallna hemställan i 65 punkten litt. c) af utlåtandet
Nio 66,
6
Ståts-Utskottets Memorial M 130.
(t) Under 1859 och 1860 års riksdag beviljade, ännu innestående statsbidrag.
§108 mom. 1, angående återstoden af anslaget till anskaffning af rid- och anspannsm.
fl. persedlar, och
» » 2, angående återstående anslagsbeloppet för befästningar på Rindö vid
Waxholm,
motsvara 2:dra och 6:te mom. i 105 § af nu gällande reglemente.
Då Stats-Utskottet, i sitt under N:o 102 afgifna utlåtande, såsom vilkor för tillgodonjutande
af det vid innevarande riksdag begärda uppskof med beräknandet och
erläggandet af föreskrifven ränta och kapitalafbetalning å det för jernvägsanläggningen
mellan Borås och Herrljunga beviljade lån föreslagit, att jernvägsbolaget skall återbära
hvad som blifvit lyftadt utöfver 2/3:delar af verkliga anläggningskostnaden för ifrågavarande
jernvägsanläggning, lärer någon lyftning af den del utaf det beviljade lånebeloppet,
som i Riksgälds-kontoret ännu innestär, icke kunna ifrågakomma, hvadan Utskottet
hemställer,
att det belopp, 666 R:dr 67 öre, som enligt 115 § i Riksgäldskontorets
nu gällande reglemente ännu innestår af det för Borås—
Herrljunga jernvägsanläggning beviljade lån, må få såsom besparing
anses och ur räkenskaperna afföras.
§ 109, angående beviljade anslag för väganläggningar och vägförbättringar samt hamnbyggnader,
motsvarar 116 § i sistnämnda reglemente.
§ 110, angående anslag för verkställighet af beskattningsväsendets förenkling, öfverensstämmer
med samma reglementes 118 §.
§ 112, angående återstoden af det för åren 1860—1863 beviljade anslaget för fortsättande
och vårdande af Kamereraren <J. Sandbergs samlingar rörande kameralväsendet,
motsvarar § 121 i 1863 års reglemente.
§ 113, angående anslag dels för utgifning af äldre historiska handlingar, dels för byggnadsarbeten
å Stockholms veterinär-inrättnings egendom, motsvarar 5:te och 6:te
mom. i 123 § af berörda reglemente.
Enär de i Riksgälds-kontoret innestående Ett tusen R:dr utaf det vid 1859—1860
års riksdag beviljade och uti 4:de mom. af 123 § i Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente
omförmälda anslag till aflöning för en Antiqvitets-intendent utgör en i följd af
inträffad vakans uppkommen besparing, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte besluta, att berörda, till aflöning för en
Antiqvitets-intendent i Riksgälds-kontoret innestående belopp Ett
tusen R:dr, måtte få ur räkenskaperna afföras.
Stats-Utskottets Memorial M 130. 7
H) Under 1862 och 1863 års riksdag på Biksgälds-kontoret anvisade, ännu
innestående statsbidrag.
§ 114, angående återstoden af anslaget till uppförande af ett straffarbetsfängelse i Carlskrona,
motsvarar 128 § i nu gällande reglemente.
§ 115, angående ännu outtagna summor af de för landtförsvaret tillhörande föremål be
viljade anslag,
§ 116, angående outtagna anslag för sjöförsvarets behof, och
§ 117, angående ännu icke lyttade medel af de under Riks-Statens Sjette Hufvudtitel
hänförliga anslagssummor,
motsvara § 130, 131 och 132 i nu gällande reglemente.
§ 118, angående anslagen för väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader,
kanaler, strömrensningar och andra vattenkommunikationer samt sjösänkningar
och andra vattenaftappningsföretag, motsvarar § 134 i oftanämnda reglemente.
§ 119, angående 2:ne för väganläggningar å undsättningsmedlen beviljade anslag, är lika
lydande med § 136 i 1863 års reglemente.
Då enligt hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 36, angående förändring i
gällande bestämmelser om godtgörande af kostnader vid laga skifte ä boställe, innehåller.
Kongl. Maj:t icke funnit skäl vara för handen att disponera det af Rikets Ständer för
innevarande statsregleringsperiod åt boställshafvare anvisade låneunderstöd af 150,000
R:dr, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte besluta indragning af berörda, i 142 §
af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente omförmälda lånefond
å 150,000 R:dr samt förklara de derom meddelade stadgande!)
hafva upphört vara gällande.
§ 120, angående förslagsanslaget till utgifvande af en teknisk-ekonomisk beskrifning öfver
Statens jernvägsbyggnader, grundar sig på Stats-Utskottets framställning i utlåtandet
N:o 54 sid. 31.
§§ 121 och 122, angående extra anslagen under Riks-Statens Sjunde och Åttonde Hufvudtitlar,
motsvara §§ 145 och 147 i nu gällande reglemente.
§ 123, angående återstoden af anslaget för åtskilliga ny- och ombyggnader på Gymnastiska
centralinstitutets tomt, motsvarar 148 § 2 mom. i nu gällande reglemente.
§ 125, angående anslagen för hospitalsväsendet,
§ 126, angående anslaget till löneförhöjning åt lärare, som varit anställde såsom vikarier
i lektors-, adjunkts- eller kollega-befattning,
Stats-Utskottets Memorial M 130.
$ 127, angående anslaget till bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande i en Europeisk
gradmätning,
§ 128, angående anslaget för lifgifvande af en handbok i Svenska pomologien,
§ 129, angående anslaget för nationalmusei-byggnadens inredning,
§ 130, angående anslaget till löneförbättring åt komministrar, kapelipredikanter och
adjunkter,
§ 131, angående kreditiv för Arméens pensionskassa.
motsvara §§ 150, 151, 155, 159, 160, 161 och 163 i nu gällande reglemente.
Som utaf den jemlikt 164 § i nu gällande reglemente, för år 1863 såsom fyllnadskreditiv
på Riksgälds-kontoret anvisade summa af 50,000 R:dr, till betäckande af den
brist, sorn för Arméens pensionskassa möjligen kunde uppkomma å förut beviljadt kreditiv,
ett belopp af 25,000 R:dr fortfarande upptages såsom i Riksgälds-kontoret innestående,
får Utskottet, enär detta belopp icke behöft användas, hemställa,
att berörda 25,000 R:dr måtte ur Riksgälds-kontorets räkenskaper
få afföras.
§§ 132 och 133, angående kreditiv för Arméens Pensionskassa och för pensionering af
flottans embe.ts- och tjenstemän samt betjente, motsvara §§ 164 och
166 i 1863 års reglemente.
I händelse Rikets Ständer godkänna Utskottets här ofvan framställda förslag angående
afskrifning af åtskilliga i Riksgälds-kontorets räkenskaper balanserade belopp samt
sålunda medgifva, att desamma må anses såsom besparingar, disponibla för de vid nuvarande
riksdag i Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, torde Utskottet
fä sig uppdraget att derom särskildt underrätta Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
på det att ifrågavarande anslagsbelopp må varda
ur Riksgälds-kontorets räkenskaper vederbörligen afförda.
Enär öfriga i det vid sednaste riksdag för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente
meddelade stadganden, sorn afse de vid föregående riksdagar på Riksgälds-kontoret anvisade
anslag och lån, genom anslags och låne-summornas utbetalning blifvit fullgjorda,
eller, till följd af särskilda förhållanden, numera förfallit, hafva desamma blifvit uteslutna
vid uppgörande af den del utaf förslaget till nytt reglemente, som nu blifvit Rikets
Ständers pröfning underställd.
Stockholm den 1 Juni 1866.
Förslag
Stats-Utskottets Memorial JVl 130.
9
Förslag
till
REGLEMENTE
för
RIKSGÄLDS-KONTORET.
(Fortsättning).
Angående Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar.
A) Återstående utgifter till följd af extra statsreglering en vid
1840 och 1841 års riksdag.
§ 96.
Det återstående anslagsbeloppet, Trettiofem tusen fyrahundrasjutiofem R:dr 2 öre,
för uppförande af fängelsebyggnader i städerna utom Stockholm, som, enligt Rikets
Ständers vid innevarande riksdag fattade beslut, må användas för verkställande af en
tillbyggnad vid kronohäktet å Långholmen, utbetalas i den mån medlen, jemlikt Kongl.
Maj:ts nådiga föreskrift, varda för detta ändamål disponerade och reqvirerade.
B) Under 1844 och 1845 års riksdag beviljade, men ännu icke
bestridda statsutgifter.
§ 97.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift och på grund af vederbörliga
reqvisitioner, utbetalas det belopp, som erfordras för inköpande af Trehundra
Bxh. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 30 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial M 130.
exemplar utaf Svenska Fornskrift-sällskapets årliga samlingar; varande kostnaden för
inköpet af hvart och ett exemplar utaf dessa samlingar beräknad att årligen utgöra
omkring Tre R:dr.
0) Under 1847 och 1848 års riksdag beviljade, ännu återstående
statsutgifter.
§ 98.
Det, under samma riksdag, med Trettontusen tvåhundra R:dr årligen beviljade
och å Riksgäls-kontoret anvisade bidrag till en särskild fond för pensionering af Borgmästare
i rikets städer, utom Stockholm, samt Kommissions-landtmåtare, jemte desse
tjenstemåns enkor och harn, bör fortfarande, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, hållas
Direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning tillhanda, emot skyldighet för Direktionen
att med de å samma anslagssumma, hvilken genom Direktionens försorg bör förräntas,
inflytande räntemedel, äfvensom med de afgifter, hvilka af delegarne i denna särskilda
fond skola erläggas, ombesörja ifrågavarande pensionering på det sätt och efter de
grunder, som i sådant afseende varda af Kongl. Maj:t i nåder bestämda; dock kommer
sagda årliga anslag icke att utbetalas förr, än från och med det år, hvarunder förenämnda
särskilda pensionsinrättning af Kongl. Maj:t förklaras vara i det skick, att
densamma anses kunna uppfylla dermed afsedda ändamål, utan behof af annat statsanslag,
än det som redan blifvit beviljadt.
D) Under 1850 och 1851 års riksdag beviljade, men hittills icke
utbetalda statsbidrag.
§ 99.
Återstoden, Ett tusen femhundra R:dr, utaf det för hamnbyggnaden vid Calmar
beviljade anslag, 53,079 R:dr, bör, under tillämpning af de för detta anslags lyftning
gällande föreskrifter, i föreskrifven ordning utbetalas.
E) Under 1853 och 1854 års riksdag beviljade och ännu innestående
anslagssummor.
§ 100.
Med fortsatt tillämpning af de under sistnämnda riksdag meddelade och sedermera
hufvudsakligen bibehållna föreskrifter i afseende på statsbidrags beviljande och utbekommande
för hamn- och brobyggnader samt vattenaftappningsföretag, böra nedan uppgifna
anslagssummor utbetalas, nemligen:
Stats-Utskottets Memorial JVs 130.
11
l:o Sju tusen femhundra R:dr utaf den för uppmuddring af hamnen vid Ystad,
i egenskap af anslag utan återbetalningsskyldighet, anvisade summa, 30,000 R:dr; varande
nämnda stad, enligt hvad Rikets Ständer såsom vilkor för det beviljade statsbidragets
utbekommande vid innevarande riksdag föreskrifvit, ansvarig för fullbordandet af
detta arbete inom den 1 September 1870; och bör den förbindelse, enligt hvilken staden
Ystad åtagit sig att ansvara för arbetets afslutande intill den 1 September 1865, utbytas
mot en ny dylik förbindelse för arbetets fullbordande inom den nu förskrifna tiden.
2:o Tvåhundrauiotiofyra R:dr utaf de medel, 150,000 R:dr, som af Rikets Ständer
anvisats för utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, till beredande af
odlingsföretag.
§ 101.
Den för Göteborgs hospital afsedda och ännu icke lyftade summa, Sjutiofem tusen
R:dr, utaf det vid meranämnda riksdag beviljade och till Kongl. Maj:ts disposition ställda
anslag af 225,000 R:dr för utvidgning och förbättring af detta äfvensom Wadstena och
Hernösands hospitaler, bör, i mån af behof och i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga föreskrift, utbetalas.
F) TJnder 1856—1858 års riksdag beviljade anslag, som ännu
icke utbekommits.
§ 102.
Återstoden, Fem tusen sjuhundraåttatio R:dr, utaf den under förenämnda riksdag
till Kongl. Maj:ts disposition ställda summa, 300,000 R:dr, för att befrämja utdikningar
och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag, skall i stadgad
ordning utbetalas, i den mån vederbörande, i enlighet med gällande föreskrifter, äro
berättigade att dessa medel utbekomma.
§ 103.
° o
Återstående beloppet, Tre tusen fyrahundratjugu R:dr 2 öre, utaf det,till Kongl.
Maj:ts disposition med 100,000 R:dr anvisade anslag för verkställigheten af besluten om
beskattningsväsendets förenkling och för påskyndande af arbetena vid de nya jordeböckernas
afslutande och granskning, bör, i mån af behof, utbetalas, på det sätt Kongl. Maj:t
föreskrifvit.
§ 104.
Som de innehafvare af komministersboställen inom Stockholms län, utaf hvilka, till
följd af 1850 års jordransakning samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes eller Kongl.
Kammar-kollegii derefter meddelade laga kraftvunna utslag, kronotionde blifvit för ett
eller flera år erlagd, ega att af Statsverket erhålla restitution för allt hvad desse boställs
-
12
Stats-Utskottets Memorial M 130.
hafvare, i egenskap af sådan utskyld, inbetalt; så bör, sedan beloppet af hvad sålunda
skall restitueras blifvit vederbörligen bestämdt, detta belopp i vanlig ordning utaf Riksgälds-kontorets
medel utbetalas.
§ 105.
På sätt Rikets Ständer, i sammanhang med beviljad eftergift af Kronans fordran
i anledning af förre Landskaniereraren i Wermlands lån, Kammarrätts-radet S. Lindberg,
ålagd ersättning för uppkomna förluster å 2:ne b o ställs-arrenden, medgifvit, eger Kammarrätts-rådet
Lindberg att, derest framlidne Statsrådet J. T), af Wingårds sterbhus
idler rättsinnehafvare skulle af honom uttaga det belopp, Ett tusen femhundra R:dr, som -  bemälde Statsråd i lifstiden utaf ifrågavarande ersättningssumma inbetalt, i sådant fall
utaf Statsverket återbekomma samma belopp; hvilket då bör för Lindbergs eller hans
rättsinnehafvares räkning af Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 106.
Nedan omförmälda anslag till föremål, hänförliga under Riks-statens 8:de Hnfoudtitel,
skola fortfarande, i mån af behof, tillhandahållas samt i den ordning eller på det
sätt, som af Kongl. Maj:t är eller varder föreskrifvet, utbetalas, nemligen:
l:o anslaget för en kapellbyggnads uppförande vid Muonionalusta i Pajala socken
af Norrbottens län, Ett tusen tvåhundra R:dr;
2:o utaf 1859 och 1860 års anslag, 2,000 R:dr årligen, för att befrämja och påskynda
fortsatt utgifning af arbetet Svenskt Diplomatarium, Tvåtusen fyrahundra femtiosex
R:dr 25 öre; börande denna till Kongl. Maj:ts disposition ställda anslagssumma användas
dels till ersättning för nödvändiga resor i och för nämnda arbetes utgifvande och dels
till inlösen af 175 exemplar deraf, hvilka exemplar skola till de särskilda kontraktsprostarkiven
utdelas, för att såsom offentlig egendom hållas allmänheten tillhanda;
3:o utaf anslaget, 9,000 R:dr, till fortsatt utgifning af äldre i Riksarkivet och
andra allmänna eller enskilda samlingar befintliga samt för Sveriges historia och offentliga
förhållanden vigtiga skrifter och handlingar, Ett tusen niohundra R:dr 1 öre.
4:o utaf anslaget, 190,000 R:dr, till uppförande af ny byggnad för Göteborgs
hospital, utöfver de under 1853 och 1854 års riksdag för nämnda hospitals utvidgning
anvisade medel, ett belopp af Etthundra fyratiotusen R:dr.
§ 107.
Sedan, utaf det vid ofvanberörda riksdag till löneförbättring åt lärare vid stadspedagogier
och läraren vid pedagogien i Avesta samt utvidgning af sådana stadspedagogien,
der undervisningen vunnit en högre grad af utveckling, ett belopp af 14,057 R:dr 20 öre
blifvit från Statskontoret till Riksgälds-kontoret återlevereradt, så att den i Riksgäldskontoret
å detta anslag innestående återstod för närvarande utgör 34,057 R:dr 20 öre,
Stats-Utskottets Memorial JYs 1 HO
-
VA
hafva Rikets Ständer bifallit, att det belopp, hvarmed berörda återstod öfverstiger 30,000
R:dr, eller Fyratusen femtiosju R:dr 20 öre, må, äfven under år 1867 af Kongl. Majit
för ändamålet disponeras.
G) Under 1859 och 1860 års riksdag beviljade, ännu innestående
statsbidrag.
§ 108.
Nedan uppgifna särskilda anslag för landtförsvaret tillhörande föremål skola, i
öfverensstämmelse med Kongl. Majrts föreskrifter, uppå vederbörliga reqvisitioner fortfarande
tillhandahållas, nemligen:
l:o Fem tusen R:dr utaf det till anskaffning af rid- och anspänna- m. fl. persedlar
för två tolfpundiga reserv-batterier beviljade anslag, 66,000 R:dr;
2:o Tjugutvå tusen tvåhundraåtta R:dr 9 öre utaf det till befästningar på Rindö,
invid Waxholm, beviljade anslag, 150,000 R:dr.
§ 109.
Återstoden af de vid ofvannämnda riksdag för väganläggningar och vägförbättringar
samt hamnbyggnader anvisade medel skall, med iakttagande af de bestämmelser
och stadganden, som under samma riksdag blifvit meddelade i afseende på dylika statsbidrags
utbekommande, och hvilka stadganden hufvudsakligen öfverensstämma med
§ i detta reglemente, fortfarande tillhandahållas och utbetalas i den mån vederbörande
kommuner eller arbetsdirektioner, i enlighet med derom meddelade föreskrifter, äro berättigade
att dessa medel utbekomma.
De för omförmälda ändamål ännu innestående anslagssummor äro följande:
l:o Aderton tusen trehundrafemtio R:dr utaf det till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar anvisade anslag å tillhopa 450,000 R:dr;
2:o Sex tusen R:dr utaf det belopp, 60,000 R:dr, som i egenskap af anslag
utan återbetalningsskyldighet anvisades till Kongl. Maj:ts disposition för understödjande
af mindre hamnbyggnadsföretag och årensningar; och
3:o Femhundra R:dr utaf det för hamnbyggnaden vid staden Amål anvisade
enahanda statsbidrag af 8,000 R:dr.
§ 110.
Återstående beloppet, Etthundrasextiotre R:dr 4 öre, utaf den vid förenärnnda
riksdag för verkställigheten af den beslutade förenklingen af beskattningsväsendet samt de
14
Stats-Utskottets Memorial JV2 130.
nya jordeböckernas afslutande och granskning till Kongl. Maj:ts disposition anvisade anslagsumma
af 74,100 R:dr, bör, i mån af behof, på det af Kongl. Majit föreskrifna
sätt utbetalas.
§ lil.
(I denna paragraf kommer att införas föreskrifter angående det beviljade anslaget
för åstadkommande af reglering af de s. k. frisocknarnes tjenstbarhet till Dylta svafvelbruk,
i händelse Rikets Ständer besluta, att detta anslag fortfarande skall ställas till
Kongl. Majits nådiga disposition.)
§ 112.
Återstoden, Ett tusen femhundra R:dr, af det anslag å 2,000 R:dr, som Rikets
Ständer för åren 1860 med 1863 anvisat för fortsättande och vårdande af Kamereraren
C. Sandbergs till Staten försålda samlingar, skall fortfarande Kongl. Majit tillhandahållas
för att, på sätt och under de vilkor Kongl. Majit behagar föreskrifva, bemälde
Kamererare tilldelas.
§ 113.
Utaf de extra statsanslag, som under ofvanstående riksdag på Riksgälds-kontoret
anvisades för nedan oinförmälda, till Riks-statens åttonde Hufvudtitel hänförliga föremål,
skola följande belopp med stadgade vilkor och förbehåll fortfarande, i mån af behof,
tillhandahållas och i den ordning, som af Kongl. Majit är eller varder föreskrifven, utbetalas,
nemligen:
1 :o hela det beviljade anslaget, Nio tusen Ridr, för befordrande af utgifningen
utaf äldre i Riksarkivet och andra allmänna eller enskilda samlingar befintliga samt för
Sveriges historia och offentliga förhållanden vigtiga skrifter och handlingar; och
2:o hela det beviljade anslaget, Tretton tusen Ridr för sådana byggnadsarbeten
å den åt Stockholms Veterinär-inrättning upplåtna egendom, som, enligt en i detta
hänseende uppgjord och af Kongl. Majit i nåder godkänd plan, kunna pröfvas mest
behöfliga.
h; Under 1862 och 1863 års riksdag på Riksgälds-kontoret anvisade,
ännu icke utbetalda statsutgifter.
§ 114.
Återstoden, Femtio tusen Ridr, utaf det till uppförande af ett straffarbets-fängelse
i Carlskrona anvisade särskilda anslag af 300,000 Ridr, skall för detta ändamål, uppå
skeende reqvisition, i vederbörlig ordning utbetalas.
Stats-Utshottets Memorial JM 130.
15
§ 115.
Följande vid sistlidna riksdags statsreglering, utöfver de å Riks-statens fjerde
Hufvudtitel uppförda, till Kongl. Maj:ts disposition beviljade och ännu i Riksgälds-kontoret
innestående anslagssummor för landtförsvaret tillhörande föremål skola, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts föreskrifter, uppå vederbörliga reqvisitioner, af Riksgäldskontoret
utbetalas, nemligen:
l:o Femtioett tusen tvåhundrafemtioåtta R:dr 29 öre utaf det till anskaffning
af 12 stycken refflade gröfre kanoner samt lavetter med släpor af jern, äfvensom projektiler,
beviljade anslag, 66,000 R:dr;
2:o Trehundratjuguett tusen sjuhundrafemtionio R:dr 1 öre utaf anslaget till
anskaffande af 16,000 stycken refflade infanterigevär, 600,000 R:dr;
3:o Tretton tusen ettbundrafemtiofem R:dr utaf den till anskaffande af 2,000
stycken kavallerisablar beviljade anslagssumma, 36,000 R:dr;
4:o Ett hundra tusen R:dr utaf anslaget till fortsättande af arbetena å Carlsborgs
fästningsbyggnad, 300,000 R:dr;
5:o Femtio tusen R:dr utaf den till fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena
vid Carlskrona anslagna summa, 150,000 R:dr;
6:o Fyra tusen niohundrasextiotre R:dr 83 öre utaf fyllnadsanslaget till indelta
Arméens utredning, 14,891 R:dr 49 öre;
7:o Tjugusex tusen trehundratrettiofem R:dr 34 öre utaf anslaget till förhöjning
i beklädnads-passevolansen vid Svea och Andra Lifgardes-regementena, Lifgardet till häst,
Husar-regementet Konung Carl XV och Sappörkompaniet, 105,341 R:dr 34 öre;
8:o Nitton tusen sjuhundrasextio R:dr 78 öre af de för tillökning i beklädnads
passevolansen
vid Svea och Andra Lifgardes-regementena, Sappörkompaniet, Lifgardet
till häst och Husar-regementet Konung Carl XV beviljade anslagssummor, tillhopa 79,043
R:dr 10 öre, nemligen:
för Svea och Andra Lifgardes-regementena samt Sappörkompaniet tillhopa R:mt 7,659: 09.
för Lifgardet till häst  1,195: 50.
för Husar-regementet Konung Carl XV  10,906: 19.
tillsammans R:mt R:dr 19,760: 78.
9:o Elfva tusen trehundraniotio R:dr 94 öre utaf anslaget till förhöjning i
beklädnads-passevolansen vid Svea och Göta artilleri-regementen, 45,563 R:dr 73 öre;
10:o Tre tusen tvåhundrafemtioen R:dr 49 öre utaf det till enahanda förhöjning
vid Wendes artilleri-regemente beviljade anslag, 13,005 R:dr 96 öre;
ll:o Etthundraåttationio tusen R:dr utaf anslaget till underhållande af Bevä
ringsmanskapets
beklädnad i anledning af utsträckt exercistid, 567,000 R:dr;
16
Stats-Utskottets Memorial M 130.
12:o Tjugufem tusen R:dr utaf anslaget till fortsättande af Topografiska korpsens
arbeten och till kartas gravering, 150,000 R:dr;
13:o Tre tusen två hundra R:dr utaf anslaget till allöning åt den ökade arbetspersonal,
som erfordras för det militära karteverkets skyndsamma utförande, 9,600 R:dr;
14:o Nio tusen R:dr utaf anslaget till understöd åt officerare af Arméens sär
skilda
hufvudvapen, som inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
till Sverige stående magt, hvars armé till större eller mindre del befinner sig på krigsfot,
27,000 R:dr;
15:o Tjugu tusen R:dr utaf det till betäckande af de årliga kostnaderna för
arreststraffets tillämpning vid indelta Arméen beviljade reservationsanslag, 30,000 R:dr;
16:o Nio tusen trehundratjugutre R:dr 73 öre utaf anslaget till anskaffning af
s. k. skyddstålt för anställande af försök i afseende på deras användbarhet, 10,000 R:dr;
l7:o Femtio tusen R:dr utaf anslaget till anskaffning af 2,000 stycken refflade
infanterigevär för ersättande af ett lika antal sådana gevär, som skola från Kronans
förråd till vederbörande Skarpskytteföreningar utlemnas, 75,000 R:dr;
18:o Trettio tusen R:dr utaf anslaget till aflöning åt de instruktörer, skarp
skytteföreningarne
kunna åt sig utse, 90,000 R:dr;
19:o Fem tusen R:dr utaf det för beredande af tillgång till målskjutningspremier
för skarpskytteföreningarne beviljade anslag, 15,000 R:dr; och
20:o Fem tusen R:dr utaf anslaget för utdelning af kostnadsfri ammunition åt
nämnda föreningar, 15,000 R:dr.
§ U6.
Utaf de för sjöförsvarets behof samt dertill hörande föremål utöfver anslagen å
Riks-statens femte Hufvudtitel anvisade särskilda anslag skola följande, ännu icke lyftade
summor i stadgad ordning utbetalas, nemligen:
l:o En million tvåhundra tusen R:dr utaf det anslag, 1,800,000 R:dr, som
blifvit beviljadt för att, tillika med öfriga för ändamålet beräknade tillgångar, på anslaget
till flottans nybyggnad öfverföras och samfäldt med detta redovisas; varande samtliga dessa
medel och tillgångar ställda till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för att, enligt de af nuvarande
Chefen för Sjöförsvars-departementet uppgifna allmänna grunder, för anskaffande
aflvy krigsfartygs-materiel användas; dock så att af dessa sammanlagda anslag äfven böra
bestridas kostnaderna för ångfartyget Gefles förändring och reparation;
2:o Etthundrafemtio tusen R:dr för åtskilliga angelägna arbeten och anskaffningar
vid flottans stationer;
3:o
Stats-Utskottets Memorial JM 130.
17
3:o Femtio tusen R:dr utaf det anslag å 160,000 R:dr, sorn anvisats till bestridande
af kostnaderna dels för anställande af försök till utrönande af så kallade
pansarplåtars af Svenskt jern förmåga att motstå skott samt till bestämmande af lämpligaste
konstruktionen af refflade gjutna jernkanoner för fartygs bestyckning, dels för
artilleriförsök med afseende å frågan om införande af refflade kanoner vid artilleriet.
§ W.
Utaf de under Riks-statens Sjette Hufvudtitel hänförliga, på Riksgälds-kontoret anvisade
extra utgifter skola följande till Kongl. Maj:ts nådiga disposition beviljade och
ännu innestående anslagssummor, på det sätt och i den ordning, Kongl. Maj:t behagar
föreskrifva, tillhandahållas och utbetalas, nemligen:
o
l:o Attatiosju tusen R:dr utaf det särskilda för skiften och afvittringar på Riksgälds-kontoret
anvisade anslaget, 261,000 R:dr;
2:o för Alnarps landtbruks-institut, såsom bidrag för tillbyggnad af Lomma
församlings kyrka, 7,500 R:dr;
3:o Sex tusen R:dr utaf anslaget till utdelande vid landtbruksmöten af högre
prisbelöningar för husdjur, redskap och maskinerier samt ladugårdsprodukter, sädesslag
och andra jordbruksalster, 18,000 R:dr;
4:o Tjugu tusen R:dr af det för fortsättning af de geologiska under sökning ärne
inom riket samt utgifvande af derpå grundade kartor beviljade anslag, 150,000 R:dr;
5:o Etthundra tusen R:dr utaf anslaget, 300,000 R:dr, till uppförande på Landtbruks-akademiens
nuvarande tomt af en ny byggnad till inrymmande af lämpliga lokaler
ej blott för Svenska slöjdföreningens söndags- och aftonskola, utan äfven för allmänna
slöjd- och industri-expositioner, för utställning af Landtbruks-akademiens samlingar af
åkerbruksredskap samt för ett geologiskt museum;
6:o Sju tusen sexhundrafemtioåtta R:dr 62 öre utaf anslaget till aflönande af
lärare och underhåll af elever äfvensom till andra erforderliga utgifter vid Skepp sbygg er iinstitutet
i Carlskrona, 21,000 R:dr;
7:o Tjuguett tusen sexhundrasjutiofem R:dr utaf det till aflöning för Styrelsen
öfver allmänna väg- och vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden
som i landsorterna beviljade anslag, 86,700 R:dr;
8:o Femton tusen R:dr utaf anslaget till rese- och inspektions- samt undersökning
s-kostnader och expenser för allmänna arbeten, 90,000 R:dr;
9:o Ett tusen femhundra R:dr utaf anslaget till arfvoden för lärare vid Mariebergs
artilleri-läroverk för undervisnings meddelande åt civil-ing enior er, 9,000 R:dr; och
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 30 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial JV° 130.
10:o Ett tusen femhundra R:dr utaf anslaget till stipendier för elever, som genomgå
den för civil-ing enior er bestämda kurs, 9,000 R:dr.
§ 118.
Hvad hittills icke utbekommits utaf de för våganläggningar och vågförbättringar,
bro- och hamnbyggnader, kanaler, strömrensningar och andra vattenkommunikationer äfvensom
sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag under sistförflutna riksdag anvisade
medel, skall, efter iakttagande af de innehållningar, hvartill uraktlåtet fullgörande
af de för sådana statsbidrag stadgade vilkor föranleder, utbetalas i den mån vederbörande
kommuner eller arbetsdirektioner, enligt de med hänsigt till ifrågavarande företags
utförande och dertill anslagna understöd meddelade föreskrifter, äro berättigade dessa
medel utbekomma; varande de stadganden, som härvid böra tillämpas, införda i nedanstående
§ ; dock bör vid nu åberopade §:s tillämpning å de statsbidrag, sorn skola utgå
utaf dertill under oftanämnda riksdag anvisade medel, iakttagas, att dermed understödda
arbeten, såvida icke särskildt stadgande derom af Rikets Ständer meddelats, böra vara
påbörjade före 1865 års slut.
De för ofvannämnda föremål anvisade, ännu innestående anslagssummor äro följande:
l:o
Etthundrafjorton tusen ättatiotre R:dr utaf det för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vågar beviljade anslag å
450,000 R:dr, att användas der Kongl. Maj:t finner medlen mest nödiga för att befordra
allmänt gagn;
2:o Tjuguätta tusen R:dr utaf anslaget å 253,000 R:dr för verkställande af de
arbeten å den tillämnade kommunikationsleden mellan Bräcke gästgifvaregård oell staden
Sundsvall, som afse chaussée-anläggning samt åstadkommande af kanalled efter Ljungaelfvens
vattendrag;
3:o Sexton tusen sexhundrasextiosex R:dr utaf den del af det för anläggning af
väg från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare till Åsele inom Westerbottens län utan
återbetalningsskyldighet beviljade anslag af 100,000 R:dr, som anvisats att under innevarande
statsregleringsperiod utgå med halfva beloppet eller 50,000 R:dr.
4:o Sju tusen R:dr utaf anslaget, 35,000 R:dr, för anläggning af väg mellan Östmarks
kyrka och Norska gränsen i närheten af Kaikelandstorp;
5:o Atta tusen sjuhundra R:dr utaf det för anläggande af en jernbro öfver
jLilla Hammarsundet i närheten af Askersund beviljade anslag af 58,700 R:dr;
6:o Sju tusen R:dr utaf anslaget, 60,000 R:dr, för understödjande af mindre
hamn- och brobyggnader samt upprensningar af åar och farleder;
7:o Två tusen R:dr utaf det staden Falkenberg för anläggande af en dragväg
vid samt verkställande af muddring sarbeten ofvanför stadens hamn utan återbetalningsskyldighet
beviljade anslag, 11,000 Rdr;
Stats-Utskottets Memorial JM 130. 19
8:0 Tre tusen R:dr, utaf det staden Askersund utan återbetalningsskyldighet beviljade
anslag af 18,000 Ridr, att användas till utvidgning af hamn- och lastageplatsen
vid nämnda stad; #
9:o Sju tusen R:dr utaf det för Indals-elfvens upprensning, så att densamma
med ångbåtar må kunna befaras från Klingerfjärden vid Östersjön till Utanede by i
Jemtland, beviljade anslag af 31,000 R:dr;
10:o Fern tusen sjuhundrafemtio R:dr utaf anslaget, 11,500 R:dr, för upprensning
och rätning af det vid inloppet till Nyköping belägna s. k. Skanssundet;
liro Etthundrasjutton tusen femhundra R:dr utaf den del af det för utsträckning
af Kinda båtled medelst kanalisering aj Stångån från sjön Rengen till linköpings
hamn utan återbetalningsskyldighet beviljade anslag, 437,500 R:dr, som anvisats att under
innevarande statsregleringsperiod utgå med 235,000 R:dr;
12:o Trehundrafemtiotvå tusen R:dr utaf det utan återbetalningsskyldighet beviljade
anslag å 852,000 R:dr, som anvisats för verkställande af nödiga rensningar i Lule
eif samt anläggande af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede forsar, för
att derigenom erhålla oafbruten kommunikation från Luleå till Storbacken; börande, förutom
de vilkor, som för andra dylika företag blifvit fastställda, iakttagas: a) att Staten, sedan
bolaget på sitt tillskott njutit Sex procent årlig ränta, skall erhålla den derutöfver uppkommande
vinsten, intilldess Statens bidrag till fullo blifvit guldet; b) att bolaget skall
tillskjuta sin andel i byggnadskostnaden i samma förhållande, som statsbidraget lyftes;
samt c) att taxa för kanalafgifterna bör af Kongl. Majit i nåder fastställas;
13:o För anläggning af båtled jemte slussar mellan sjöarne Kläggen, Flaten och
Kilen i Fryksdals härad af Wermlands län, eller från Östmarks kyrka till Thorsby bruk
i närheten af sjön Fryken, ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Femtioåtta tusen
R:dr, att utbetalas till det bolag, som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års
utgång bör vara vederbörligen afslutadt, förbinder sig att fullborda och för ali framtid
underhålla ifrågavarande båtleds- och sliissverks-anläggning;
14:o Etthundrasextionio tusen åttaliundraåttatio R:dr utaf den summa, 300,000
R:dr, som blifvit beviljad för att användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
till understödjande, af sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar inom Norrbottens,
Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län samt
Elfdals, Fryksdals och Jösse härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att förminska
frostländigheten, dock under vilkor att sådant understöd icke i något fall får
öfverstiga hälften af den för arbetets utförande enligt fastställd plan beräknade kostnad,
och alltid med förbindelse för vederbörande kommuner, föreningar eller enskilde att
icke allenast tillskjuta hvad derutöfver för arbetets fullbordande erfordras, utan ock att
för all framtid behörigen underhålla de afloppsgrafvar och andra för ändamålets vinnande
utförda arbeten, som med statsbidrag blifvit understödda; egande Kongl. Majit att i de
20
Ståts-Utskottets Memorial M ISO.
fall, der sådant anses vara af behofvet påkalladt, i nåder medgifva, att någon del af
anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas;
15:o Fern tusen *R:dr utaf det till utförande af vägomläggning mellan Borås och
Sundholms gästgifvaregård i Elfsborgs län beviljade anslag, 60,000 R:dr.
§ 119.
Utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda och i
Riksgälds-kontoret innestående medel hafva Rikets Ständer anvisat följande tvänne anslagssummor,
nemligen:
l:o Sextio tusen R:dr, att användas till beredande af arbetsförtjenst samt understöd
åt de behöfvande inom Örby, Thorestorps, Surteby, Berghems, Sätila och Seglora
pastorater af Marks härad och Elfsborgs län; dervid Rikets Ständer öfverlemnat åt Kongl.
Maj:t att meddela de föreskrifter i afseende på dessa medels användande, som kunna
finnas erforderliga och ledande till det åsyftade ändamålets vinnande; samt
2:o Fyratio tusen R:dr, såsom anslag utan återbetalningskyldighet till beredande
af arbetsförtjenst medelst anläggning af väg mellan Skröfven och Leipojerf inom Norrbottens
län; hvilket belopp, under behörig redovisningsskyldighet, må af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Norrbottens län disponeras.
§ 120.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer i underdånighet anhållit, att Kongl.
Majit behagade låta utarbeta och genom trycket utgifva en teknisk-ekonomisk beskrifning
öfver de för Statens räkning utförda jernvågsbyggnader samt till bestridande af kostnaderna
härför till Kongl. Maj:ts disposition anvisat ett förslagsanslag af Tio tusen R:dr,
att i mån af behof utbetalas, och sistnämnda summa i slutet af sistlidet år blifvit i Riksgälds-kontoret
lyftad, hafva Rikets Ständer medgifvit, att hvad derutöfver ytterligare kau
finnas erforderligt för bekostande af ifrågavarande beskrifnings utgifning må, i mån af
behof, lyftas; dock under förutsättning att hvad som genom framdeles skeende försäljning
af umbärliga exemplar utaf samma beskrifning må kunna inflyta, varder till Riksgälds-kontoret
levereradt.
§ 121.
Utaf de, i sammanhang med regleringen af utgifterna under Riks-statens Sjunde
Hufvudtitel beviljade och till Kongl. Maj:ts disposition på Riksgälds-kontoret anvisade
extra statsanslag, innestå följande belopp, hvilka i föreskrifven ordning böra utbetalas,
nemligen:
l:o Aderton tusen femhundratjugufem R:dr utaf det för jordeboksverkets fortgång
beviljade anslag, 74,100 R:dr;
Stats-Utskottets Memorial 130.
21
2:o Aderton tusen R:dr utaf anslaget, till bestridande af kostnaderna för kolonien
S:t Barthelemys förvaltning, 54,000 R:dr;
c
3:o Åttatio tusen R:dr utaf det förslagsanslag af 90,000 R:dr, som anvisats till
ersättande af de förluster indelnings- och rånteinnehafvare genom mjöl- och sågqvarnräntans
upphörande komma att vidkännas;
4:o Ett tusen femhundrade R:dr utaf det för vårdande och förökande af Kamereraren
Carl Sandbergs historiska och kamerala samlingar beviljade anslag af 500 R:dr
under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866.
§ 122.
Nedannämnda, vid regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde IJufvudtitel,
utöfver de å samma hufvudtitel uppförda summor, till Kongl. Maj:ts disposition på Riksgälds-kontoret
anvisade anslags belopp böra af Riksgälds-kontoret fortfarande tillhandahållas,
nemligen:
l:o Sjutton tusen R:dr utaf det till understöd för högre folkskolor beviljade anslag,
18,000 R:dr;
2:o Tvåhundrasjutton tusen femhundrasjutton R:dr utaf det anslag å 225,000
R:dr, sorn anvisats till folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet uti de
församlingar, hvilka till lärares och lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller åtaga sig att
tillskjuta lika stort belopp, som den till församlingen, under namn af folkskoleafgift, öfverlåtna
andel af personliga skyddsafgiften utgör;
3:o Niotio tusen R:dr eller hela den anslagssumma, som för åren 1864, 1865
och 1866 anvisats, för att i mån af behof användas på det sätt att, der församlingar,
hvilkas folkskolelärare redan i lön åtnjuta 400 R:dr eller derutöfver, förbinda sig att höja
lönen utöfver nu utgående belopp, ett statsbidrag till lika belopp med församlingarnes
sålunda lemnade ytterligare tillskott må, efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, anvisas;
dock att Statens bidrag för detta ändamål icke må öfverstiga 50 R:dr årligen för hvarje
lärare;
4:o Sextio tusen R:dr, eller hela det anslag, som för samma år beviljats till
understöd för sådana församlingar, som till följd af medellöshet icke kunna af egna medel
till erforderligt belopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare;
5:o Tre tusen trehundrasjuttiofem R:dr utaf anslaget, 13,500 R:dr, för inrättande
inom Ecklesiastik-departementet af en särskild Byrå för handläggning af ärenden angå
ende
folkskoleväsendet;
6:o Sex tusen sjuhundratretiotre R:dr 64 öre af den summa, 24,000 R:dr,
hvilken anvisats såsom tillökning uti anslaget för Sundhets-kollegium, att af Kongl. Maj:t
på lämpligt sätt mellan Ordföranden, Medicinalråden och Kollegii tjenstemän fördelas;
22
Stats-Utskottets Memorial JVa 130.
7:o Ett tusen femhundra R:dr utaf det anslag, 6,000 Rrdr, som anvisats till understöd
för den af Doktor O. Sandahl i hufvudstaden inrättade medico-pneumatiska anstalt,
att utgå med vilkor att anstalten ställes under tillsyn af Sundhets-kollegium, dit
föreståndaren har att ärligen om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom
att dagligen vid denna anstalt lemnäs fribad åt minst 2 fattiga eller obemedlade personer;
8:o Sju tusen R:dr utaf det för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, sorn företrädesvis tillhöra allmän bildning, beviljade
anslag, 30,000 R:dr;
9:o Elfva tusen tvåhundrafemtio R:dr utaf anslaget, 45,000 R:dr, för underhåll
af frielever vid allmänna Institutet för hlinda och döfstumma samt Tre tusen sexhundra
R:dr af anslaget dels till förbättring af direktorns och öfrige nuvarande lärares löner,
dels till tre nya lärarelöner vid nämnda institut;
10:o Tre tusen R:dr af den anslagssumma, 9,000 R:dr, hvilken beviljats såsom
bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland befintliga, af sjukdomen spetälska
angripne personer, för att användas under de vilkor i afseende på kommunens bidrag,
som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma;
liro Ett tusen sexhundrasextiosex R:dr 67 öre utaf det till arfvode åt en Anti
gvitets-intendent
beviljade anslag, 6,000 R:dr; och
Tre tusen R:dr utaf anslaget, 4,500 Rrdr, till resekostnader och andra extra utgifter,
som med Antiqvitets-intendentens åligganden ega gemenskap.
12:o Tre tusen R:dr af anslaget, 9,000 R:dr för fortsatt utskrifning inom de
särskilda afdelningarne af Kongl. Majrts kansli af riks-registratur till och med 1856;
13:o Sjuhundrafemtio Rsdr utaf det för fortsatt utgifvaude af arbetet »Svenska
språkets lagar» beviljade anslag, 4,500 R:dr; och
14:o Åttahundra R:dr utaf den till lithografen Carl Johan Billmark såsom understöd
för fortsatt utgifvande af planschverket »Sverige, aqvarett-lithografier och ton
tryck»
anvisade anslagssumma, 2,400 R:dr.
§ 123.
Återstoden, Sevtiosju tusen etthundrasjutioåtta R:dr 84 öre, utaf det anslag,
167,178 R:dr 84 öre, som blifvit anvisadt till verkställande af åtskilliga ny- och ombyggnader
på Gymnastiska Central-institutets tomt, skall fortfarande ställas till Kongl. Majrts
nådiga disposition, för att i mån af behof från Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 124.
(I denna § komma att införas stadganden angående såväl den till Riksarkiv nu
begagnade egendomen Nro 4 på Riddarholmen, som det till Riksarkivet tillförene upplåtna
f. d. Ridderstolpeska huset, eller Nro 2 vid Skeppsbron.)
Stats-Utskottets Memorial M 130.
2.3
§ 125.
Nedannämnda, för hospitalsf ondens understödjande samt till ny byggnads uppförande
för Göteborgs hospital äfvensom för verkställande af åtskilliga förbättringar vid
Wexiö hospital beviljade anslagssummor böra i mån af behof och i öfverensstämmelse
med derom meddelade nådiga föreskrifter utbetalas, nemligen:
l:o lyratio tusen R:dr utaf det till hospitalsf ondens förstärkning beviljade kreditiv
å 240,000 R:dr;
2:o Hela den för uppförande invid Göteborg af nytt hospital för sinnessjuka
för en gång anvisade summa af Tvåhundra tusen R:dr, utöfver de förut för samma ändamål
beviljade och i § 101, samt i § 106, inom. 4, omförmälda medel; och
3:o Sju tusen tvåhundrasextionio R:dr 10 öre utaf det för verkställande af åtskilliga
förbättringar och tillbyggnader vid hospitalet i Wexiö beviljade anslag, 30,269
R:dr 10‘öre.
§ 126.
* Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag medgifvit, att de lärare, som under
längre tid än fem år före verkställigheten af den vid 1856—1858 års riksdag beslutade
reglering af rikets elementarläroverk varit anställde såsom vikarier, vare sig i
lektors-, adjunkts- eller kollega-befattning, och hvilkas tjenstgöring blifvit väl vitsordad,
må berättigas att fran och med år 1861 såsom grund för högre lönetur beräkna sig till
godo jemväl det antal afslutade läspår öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort,
samt för detta ändamål utöfver det årliga belopp, som blifvit läroverksanslaget tillagdt,
anvisat ett särskildt anslag för en gång af 15,500 R:dr; så kommer den ännu icke lyftade
återstoden, Två tusen R:dr, af detta anslag att för det dermed afsedda ändamål*
tillhandahållas och i vederbörlig ordning från Riksgälds-kontoret utbetalas.
§ 127.
Återstoden, Elfva tusen sjuhundraniotio R:dr utaf det anslag, 25,000 R:dr, Rikets
Ständer anvisat för bestridande af kostnader för Sveriges deltagande i utförandet
af en medel-europeisk gradmätning bör, uppå vederbörlig reqvisition, i vanlig ordning
utbetalas.
§ 128.
Likaså skall återstoden, Ett tusen sexhundrasextiosex R:dr 67 öre utaf det anslag,
4,000 R:dr, som beviljats till tryckningshjelp för utgifvandet af en handbok i Svenska
pomologien med planscher, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas och uppå
vederbörlig reqvisition utbetalas.
24
Stats-Utskottets Memorial JVJ 130.
§ 129.
Återstående beloppet, Tvåhundratretiofyra tusen fyrahundratjugusex R:dr 59 öre
utaf den, för nationalrnusei-byggnadens inredning jemte andra i sammanhang dermed erforderliga
kostnader, till Kongl. Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisade summa
af 540,878 R:dr 35 öre, skall, i mån af behof, i föreskrifven ordning utgifvas.
§ 130.
Sedan Rikets Ständer, till följd af gjord framställning, till Kongl. Majrts disposition
anvisat ett belopp af 30,000 R:dr, såsom reservationsanslag, att användas till
förbättring af de svagast aflönade Komministrars, Kapellpredikanters samt Pastoratsoch
Socken-adjunkters lönevilkor, tilldess de genom den pågående allmänna löneregleringen
blifvit uppbringade till det belopp, som erfordras till anständig bergning, med iakttagande
likväl att någon löneförbättring icke må komma dem till godo, hvilkas tjenster
vederbörande nämnd, deröfver hörd, anser böra vid innehafvarens afgång indragas; så
skall återstoden, Fem tusen R:dr, af detta anslag fortfarande för det dermed afsedda
ändamål tillhandahållas.
§ 131.
Det af Rikets Ständer, för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa, enligt
förut fastställda grunder, åliggande pensionering, för år 1866 å Riksgälds-kontoret anvisade
kreditiv af Åttatiofem tusen femhundra R:dr, bör till sitt återstående belopp, Sextiofyra
tusen etthundratjugufem R:dr, qvartalsvis till Pensionskassan utbetalas, dock med
skyldighet för kassan att till Riksgälds-kontoret afstå det kassan för nämnda år tillkommande
förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna rusthålls-afgifterna, samt
med förbindelse för kassans direktion att, så snart årets räkenskaper hunnit afslutas,
hos Fullmägtige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller huru
stor del deraf varit för ändamålet behöflig, samt att, i händelse det lyftade beloppet icke
åtgått, öfverskottet återlemna.
§ 132. ,
Likaledes skall, för fortsatt tillämpning af de nya pensionsstaterna för befäl och
tjenstemän vid Arméen och Gotlands Nationalbeväring, återstoden, Sjutiofem tusen R:dr,
af det för år 1866 å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv af 150,000 R:dr i mån af behof
användas till betäckande af den skilnad, sorn för Arméens Pensionskassa under berörda
år kan uppstå genom den nya pensioneringens tillämpning; och må detta kreditiv
till Direktionen öfver nämnda kassa utbetalas den 1 Oktober detta år, med förbindelse
för Direktionen att, så snart ske kan, med afslutade räkenskaper redovisa årets utgift.
§ 133.
Stats-Utskottets Memorial M 130.
25
§ 133.
Sedan Rikets Ständer, för fortsatt tillämpning af den godkända staten för pensionering
af Flottans embets- och tjenstemän samt betjente, på Riksgälds -kontoret anvisat
det för denna pensionering erforderliga kreditiv af Niotio tusen R:dr att med en tredjedel,
eller 30,000 R:dr, tillhandahållas under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866,
samt förklarat Direktionen öfver Amiralitets-krigsmanskassan berättigad att häraf under
hvarje år lyfta hvad som för omförmälda ändamål finnes beliöfiigt, under förbehåll att
utaf följande årets kreditiv icke något må reqvireras innan styrkt blifvit i hvad mån
föregående årets kreditiv för pensioneringen åtgått, dock med rättighet att under ett följande
år använda hvad under ett föregående år icke för ändamålet erfordrats; så bör
det i Riksgälds-kontoret innestående beloppet, Sex tusen femhundrasjutio R:dr 62 öre,
fortfarande under innevarande år Direktionen i stadgad ordning tillhandahållas.
Bill. till Ii. St Fröt. mö \ mc. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 30 Haft.
4
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 131.
1
1V0 131
Ank. till Exp.-Utsk. den 6 Juni 1866, kl. 7 e, m.
Memorial, angående verkställd omröstning i åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Sedan Rikets Ständer till pröfning förehaft Stats-Utskottets särskilda Memorial
N:is 117, 118, 119 och 126 samt de deruti föreslagna voteringspropositionerna
blifvit dels af samtliga, dels af tvenne Riks-Stånd godkända, har Förstärkta
Stats-Utskottet denna dag sainmanträdt -och verkställt nedannämnda omröstningar,
om hvilkas utgång Utskottet härmed får meddela Rikets Ständer
kännedom.
lista voteringen.
Den som, på sätt Stats-Utskottet hemställt, vill att Rikets Ständer, med
hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Maj:t i nådig Proposition N:o 45 före
slagit,
måtte för deras del medgifva, att till Göteborgs stad för det i den nådiga
Propositionen omförmälda ändamål må upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård
jemte dertill hörande, icke skatteförsålda lägenheter, med undantag af den
mark, tillsammans utgörande 88 tunnland 14^:dels kappland, som Kronan
för eget behof sig förbehållit, samt staden berättigas att uppbära och disponera
de grundlegor, arrenden och andra afgifter, hvilka af såväl de skatteförsålda som
öfriga lägenheterna erläggas, dock utan inskränkning i den rätt, som, på grund
af Kongl. Brefvet den 14 November 1854, tillkommer innehafvare af ännu
icke skatteförsålda lägenheter i Carl Johans församling, att desamma till skatte
lösa, samt med rättighet för Kronan att fortfarande uppbära de inflytande skatteköpeskillingarne
för sådana lägenheter, hvilka, enligt högstberörda nådiga Bref,
kunna, i den mån ansökningar derom inkomma, till skatte försäljas, äfvensom
Bih. till R. S. Prof. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 nä/t.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 131.
med förbindelse för staden att, i den ordning Kongl. Majit vid ärendets slutliga
pröfning kan finna skäligt fastställa, årligen utbetala 12,000 K:dr, motsvarande
i jemnadt tal den inkomst, som af lägenheterna på sednare tiden tillfallit
dels Landshöfdingen i länet, dels landshöfdinge-löneregleringsfonden, samt
slutligen under förbehåll att den till en del af slottsskogs-lägenheterna hörande
duo-lio-a skow bibehålles för att till parkanläggning för staden användas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Utskottets ofvanberörda hemställan,
med den förändring, att beloppet, hvarför ifrågavarande upplåtelse får
ega rum, blifvit bestämdt till 16,000 R:dr årligen.
Denna votering har utfallit med 34 Ja och 85 Nej; hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med iVey-propositionen.
2:<lra voteringen.
l
Den, som vill att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, Rikets Ständer för
utförande af de ifrågasatta omläggningsarbetena på landsvägen mellan Hvetlanda
och Serarps gästgifvaregårdar i Östra härad af Jönköpings län anvisa ett anslag
utan återbetalningsskyldighet af Fyratiotusen Riksdaler, att under år 1867 utgå
med halfva beloppet eller Tjugutusen Riksdaler, under de vilkor, som varda
stadgade för tillgodonjutande af sådana statsbidrag, hvilka vid denna riksdag för
andra dylika företag beviljats, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapet och Adelns samt BondeStåndets
beslut, omförmälda framställning af Rikets Ständer afslagen.
Sorn denna omröstning utfallit med 58 Ja och 61 Nej, hafva alltså Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med 7V«/-propositio nen.
3:djc voteringen.
Den som, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, anser
att något anslag för fortsättning af norra stambanans anläggande icke vid denna
riksdag bör af Rikets Ständer beviljas, röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial N:o 131.
3
Den det ej vill, rustar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att, för norra stambanans fortsättande
från Upsala i rigtning till Sala, anvisa Eernhundratusen Riksdaler att,
i mån af behof, under år 1867 från Riksgälds-kontoret utgå.
Denna omröstning har utfallit med 79 Ja och 40 Nej, i följd hvaraf
Rikets Ständers beslut blifvit öfverensstämmande med Ja-propositionens lydelse.
4tdc v«teriugen.
Den, sorn godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer icke
måtte bifalla Kongl. Maj:ts i nådig Proposition (N:o 36), bland annat, gjorda
framställning derom, att de kostnader, som fordras för verkställighet af laga
o ’ 7 f? o
skifte å boställen och af sådant skifte blifva en följd samt nu åligga boställenas
innehafvare, och enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 på tjugu
års tid fördelas, må utgå af statsmedel i hvad civila och militära boställen an
går,
äfvensom att såväl dessa kostnader, som de, hvilka redan nu åligga Statsverket
för landtmäteriförrättningar, må, enär sammanlagda beloppet icke på förhand
kan bestämmas, utgå från förslagsanslagen till rese- och traktamentspenningar
och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder det boställe,
som undergår skifte, anses höra, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är Kongl. Maj:ts nådiga framställning i berörda hänseende
af Rikets Ständer bifallen.
Omröstningen har utfallit med 87 Ja och 32 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
Stockholm den 6 Juni 1866. 4
Pr. Piper. Th. Annerstedt. b. J. Hierta. SI. Pehrsson.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial As 132.
I
N:o 132.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juni 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, angående sammanbindning sbanans ledning öfver den med
RiJcsgälds-kontorets hus förenade tomt.
(B. A.)
Sedan arbetena för saramanbindningsbanans genom Stockholm framdragning öfver
Riddarholmen under någon tid fortgått på de tomter, som tillhört f. d. Hebbeska och
Geyerska husen, har Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader, genom skrifvelse af den
14 nästlidne Maj, för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret tillkännagifva, att, enligt Kongl.
Majrts angående nämnda banas rigtning fattade beslut, kommer densamma att, på sätt
en vid Styrelsens skrifvelse fogad plankarta visade, framgå öfver den till Riksgäldskontoret
hörande, mellan Kontorets hus och Riddarholmskanalen belägna tomt; Och har
Styrelsen, som för jernvägsarbetenas påbörjande å nämnda tomt funnit sig behöfva redan
nu komma i besittning af platsen, uti samma skrifvelse anhållit, att den sten, som
finnes såväl i den nedra muren invid Riddarholmskanalen som i muren utanför planteringen,
hvilka begge murar måste borttagas för banans framdragande och dermed sammanhängande
arbetens verkställande, måtte få användas till uppförande af reveteringsmurar
på ömse sidor om banan, äfvensom att den på dessa murar befintliga stängsel
af jern likaledes måtte till banans afstängning få begagnas; hvarjemte Styrelsen äfven
begärt, att, för den händelse någon del af omförmälda sten och jernstängsel skulle efter
jernvägsarbetets fullbordande återstå oanvändt, Styrelsen måtte få till Fullmägtige inkomma
med framställning rörande denna återstods disponerande.
Med anmälan härom och under anförande hurusom, i fråga om upplåtandet af den
del utaf Riksgälds-kontorets tomt, hvaröfver sammanbindningsbanan komme att ledas,
något beslut, så vidt Fullmägtige hade sig bekant, icke blifvit af Rikets Ständer fattadt,
äfvensom något sådant beslut icke åberopats till stöd för det äskade medgifvandet rörande
rättigheten att vid jernvägens anläggande få använda ifrågavarande sten och
stängsel, hafva Fullmägtige ansett sig böra hos Rikets Ständer anmäla den af Jernvägsstyrelsen
sålunda gjorda framställning; Och hafva Fullmägtige, i den skrifvelse af
den 24 nästlidne Maj, som härom till Utskottet aflåtits, dels upplyst, att jernbanan,
Bih. till 11. <i><. Brot. 1865 & 1866. 4 Satnl. 1 Afd. 2 Band. 32 Haft,
2
Plats-Utskottets Memorial Jfs 132.
som vid dess inledning å Riksgälds-kontorets tomt närmar sig sydöstra hörnet af Kontorets
hus på ett afstånd af endast 12 fot, men under sin fortsättning tager en mera
östlig rigtning, så att vid tomtens norra gräns afståndet uppgår till 75 fot, skulle af
tomten komma att borttaga något mer än 5,800 qvadratfot, hvarefter den nu inhägnade
platsens återstående område komme att utgöra omkring 7,600 fot, dels jemväl, hvad
särskildt beträffar den på tomtens östra sida anlagda gata och den nedanför denna
gata befintliga kaj, upplysningsvis meddelat, att, sedan Rikets Ständer vid 1850 och
1851 års riksdag beslutat, att en strandgata med en lägre kajmur till landningsställe
för båtar skulle anläggas längs efter Riksgälds-kontorets tomt invid Riddarholmskanalen och
denna gåta urtcfer dförähdfådt bibehålläncfé äf Riksgälds-kontorets egande- och dispositionsrätt
öfver den plats der densamma anlagts, få »tills vidare upplåtas till allmänt
begagnande för ofvanomförmälda ändamål», denna gatu- och kajanläggning derefter blifvit
under åren 1852 och 1853 verkställd med en af Riksgälds-kontorets medel bestridd,
till 24,900 R:dr Banko uppgående kostnad; Och hade kostnaden för det omkring den
nuvarande planteringen anbringade jernstaket uppgått till 1,490 R:dr likaledes Banko.
lil ed' anledning af hvad Fullmägtige sålunda anfort, anser Utskottet sig böra erinra,
hurusom planen för den af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag beslutade sammanbindningsbanan
genom Stockholm upptager, att denna bana skulle öfver Riddarholmskanalen
och f. d. Geyerska tomten ledas utmed kajen vid Riksgälds-kontorets hus
till Norrström (Rikets Ständers underdåniga skrifvelse vid samma riksdag N:o 121
sid. 41). Vid sådant förhållande och då, enligt samma underdåniga skrifvelse (sid. 45),
Rikets Ständer tillika beslutat, att Kongl. Majit vid jérnvägsarbetenas utförande må
ega att närmare bestämma de ställen, som hvarje bandel bör anlöpa, torde en sådan
föreskrift, som berättigar till den ifrågavarande tomtupplåtelsen, få anses redan vara
af Rikets Ständer meddelad. Vidkommande Jernvägsbyggnads-styrelsens derjemte gjorda
framställning om användandet af den i ofvannämnda murar befintliga sten äfvensom om
dispositionsrätten till den del af nuvarande jernstängsel, som efter jernvägsarbetets fullbordande;
kunde återstå obegagnad, har Utskottet, under förutsättning att berördå sten
och stängsel i främsta rummet Varda använda till inhägnande af den del utaf torilten,
hvilken efter jernvägens framdragning fortfarande kommer att tillböra Riiksgälds-kontorei,
ansett något hinder för ett sådant medgifvande icke böra möta; och hemställer alltså
Utskottet,
att Rikets Ständer, under förbehåll af nämnda förutsättnings iakttagande,
behagade till ifrågavarande framställning lemna bifall,
hvarom, derest denna hemställan godkännes,
Utskottet torde få sig uppdraget att meddela Fullmägtige i Riitsg(ilds-kontoret
underrättelse.
Stockholm den 8 Juni 186(3.
Stata-Utskottets Memorial. Jtå 133.
3
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juni 1866, kl. I1 f. m.
Memorial, om anvisande af de i Regeringsformens 63 § förc
skrifna
kreditiv summor.
(R. A.)
Enligt 30 § i Riksdags-ordningen åligger det Stats-Utskottet att föreslå beloppet af
de tvänne särskilda kreditivsunimor, som för oförutsedda händelser skola till utbetalning
från Riksgälds-kontoret anvisas; hvilket åliggande Stats-Utskottet får härmedelst fullgöra.
Utaf dessa kreditivsunimor, vanligen benämnda »större och mindre kreditiven»,
skall den ena, eller det s. k. större kreditivet, vid infallande krig kunna af Konungen
lyftas, sedan Han Stats-Rådet in pleno hört samt Rikets Ständer sammankallat, och
den andra, eller det mindre kreditivet, vara tillgänglig, då Konungen, sedan liela StatsRådets
tankar deröfver blifvit inhemtade, finnér den vara oundvikligen nödi" till Rikets
försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål. Den förra kreditivsummun,
hvilken under riksdagarne åren 1809 och 1810 bestämdes till 1,000,000 R:dr Danka
och vid 1812 års riksdag höjdes till 2,000,000 Ridt- samma mynt, har allt sedermera
varit faststäldt till sistnämnda belopp. Utskottet, sorn icke finner någon särskild anledning
föreslå Rikets nu församlade Ständer att genom ökning eller minskning förändra
ifrågavarande kreditivs således under mera än femtio år bibehållna belopp, hemsta limderföre,
att detta kreditiv vid innevarande riksdag ma bestämmas till Tre
millioner R:dr Rint.
Vidkommande åter det s. k. mindre kreditivet, så har detsamma under föregående
riksdagar blifvit anvisadt att utgå med ganska olika belopp, derom fullständiga uppgifter
finnas införda dels i Stats-Utskottets vid 1853—1854 års riksdag afgift)a Utia
-
4
Stats-Utskottets Memorial JiS 133.
tande N:o 329, dels i sistlidna riksdags Stats-Utskotts Memorial N:o 199;'och torde
Utskottet nu endast behöfva upplysa, att det mindre kreditivet alltsedan 1856—1858
års riksdag varit bestämdt till 1,500,000 R:dr, hvaraf, enligt Rikets Ständers såväl vid
sistnämnda riksdag som vid den derpå följande fattade beslut, hälften afsågs för Rikets
försvar och hälften för andra högst vigtiga och angelägna ändamål; hvaremot Rikets
sednast församlade Ständer, utan att göra någon ändring i kreditivets belopp, beslöto
att för tiden intill nuvarande riksdag någon viss fördelning af kredi-tivsumman icke
borde ega rum. Utaf det då anvisade kreditivbeloppet hafva under den 11 November
1865 i Riksgälds-kontoret blifvit lyftade 379,950 R:dr 95 öre, utgörande oersatta beloppet
af de på grund af Kongl. Brefven den 4 Mars och den 29 Juni 1864 utaf Statskontoret
af under händer hafvande medel till Krigskollegium och Förvaltningen af Sjöärendena
utbetalda förskott, dels för uppköp af förnödenheter för sammandragning af
trupper, dels för åtskilliga örlogsfartygs hållande i sjön.
Då Stats-Utskottet icke heller i afseende på det mindre kreditivet finner någon
anledning förekomma att föreslå någon förändring i de derom nu gällande föreskrifter;
hemställer alltså Utskottet,
att den i Regeringsformens 63 § först omförmälda kreditivsumma
må under tiden intill nästa riksdag bestämmas till enahanda belopp,
som för densamma vid sednaste riksdag fastställdes, eller till
En million femhundratusen Riksdaler Riksmynt.
I fråga om tillhandahållandet af de för ifrågakommande utbetalningar utaf omförmälda
kreditivsummor erforderliga medel samt desammas anskaffande, i händelse Riksgälds-kontorets
tillgångar icke dertill blifva tillräckliga eller för detta ändamål disponibla,
har Utskottet ansett sig böra föreslå, att de föreskrifter, som i enahanda afseende
vid sistförfluten riksdag meddelades, måtte förnyas.
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet sålunda föreslagit, får Utskottet
alltså hemställa,
att nedanstående §§, hvilka motsvara 178, 179 och 180 §§:na i
det för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente, måtte varda
införda i det nya reglemente, sorn vid denna riksdag för nämnda
verk utfärdats:
§•
Till följd af stadgandet i Regeringsformens 63 § hafva Rikets
Ständer anslagit och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat
en kreditiesnnima af Tre millioner R:dr för att vid infallande
krig af Konungen lyftas, sedan Ilan Stats-Rådet in pleno hört
och Riksdagen sammankallat. Rikets Ständers å denna summa
utfärdade, förseglade anordning får ej förr brytas eller summan
Stats-Utskottets Memorial J\S 133. 5
af Fullmägtige utbetalas, än sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
§■
Den kreditwsumma, som, enligt ofvan åberopade grundlags-stadgande,
bör å Riksgälds-kontoret anvisas för att, på sätt detsamma
innehåller, under tiden mellan innevarande och nästkommande riksdag
vara tillgänglig, då Konungen, till rikets försvar eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela Stats-Rådets tankar
deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen nödig,
hafva Rikets Ständer fastställt till En million femhundra tusen
Riksdaler.
§•
För bestridande af ifrågakommande utbetalningar utaf de genom
nästföregående två §§ å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver böra
detta verks härtill disponibla tillgångar begagnas och, ifall dessa
icke äro tillräckliga, de derutöfver erforderliga medlen af Riksgälds-kontoret
upplånas mot kontorets obligationer, ställda till
inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning;
egande Fullmägtige att, med hänsigt till de vid upplåningen
sig företeende omständigheter och förhållanden, bestämma
räntevilkoren samt fastställa betalningsterminerna för dessa obligationer;
dock får obligationernas förfallotid icke utsättas sednare
än Fem år efter deras utgifningsdag, och någon obligation icke
utfärdas å mindre summa än 400 Riksdaler.
Slutligen hemställer Utskottet, att den förseglade anordning, som till följd af ofvan
åberopade § i Regeringsformen bör för det större kreditivet tillställas Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret, må, i hufvudsaklig likhet med den, hvilken vid sednast förflutna riksdag
för enahanda ändamål af Rikets Ständer godkändes, erhålla följande lydelse:
»Till Fullmägtige i Riksgälds-kontoret.
Sedan Rikets nu församlade Ständer till ett belopp af 3,000,000 R:dr R:mt fastställt
den summa, som enligt Regeringsformens 63 § skall vara till utbetalning från
Riksgälds-kontoret anvisad för att af Kongl. Maj:t vid infallande krig lyftas; så varda,
i kraft af nämnda § och till följd af Rikets Ständers beslut, Fullmägtige i Riksgäldskontoret
härmedelst förständigade och bemyndigade att, vid det i samma § förutsatta
fall och under derstädes stadgade förbehåll, omförmälda kreditivsumma af Tre millioner
6 Stats-Utskottets Memorial JVs 134.
Riksdaler Riksmynt Kongl. Majit, tillhandahålla samt enligt Dess nådiga disposition i
föreskrifven ordning utbetala.
Stockholm den
På Rikets Ständers vägnar:
För Ridderskapet och Adeln,
För Preste-Ståndet,
För Borgare-Ståndet,
För Bonde-Ståndet;»
och torde denna anordning, på sätt under sednare riksdagarne egt rum, varda underskrifven
af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän samt Stats-Utskottets ledamöter
och vid riksdagens slut få, i utbyte mot den af sednast församlade Ständer utfärdade
anordningen, genom Stats-Utskottet Fullmäktige i Riksgälds-kontoret tillställas.
v,, , ,
Stockholm den 8 Juni 1866.
M:o 134.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juni 1866, kl. 11 f. m.
\
Memorial, med förslag till stadganden i det nya Reglementet för
Riksgälds-kontoret angående de under sistförjlutna riksdag
för jernv äg sbyggnaderna beviljade, ännu innestående anslag •
och län.
(B. A.)
Med (öfverlemnande af bilagda förslag till de stadganden uti Riksgälds-kontorets
reglemente, hvilka afse de under 1862 och 1863 års riksdag för jernvägsbygnader
beviljade, ännu jpjpe^tpende anslag och lån, får Stats-Utskottet endast upplysa, att den
nu föreslagna § 134, som angar de för Statens stambanor vid nämnda riksdag beviljade,
ännu återstående anslag, grundar sig på § 168 i det nu gällande reglementet, samt att
den föreslagna nya § 135 hänför sig till §§ 169 och 170 i sistnämnda reglemente.
Stats-tltskottet8 Memorial J/s 134.
För att underlätta öfversigten i afseende på innehållet utaf de afdelningar i det
nya reglementet, som angå Riksgälds-kontoret ålagda utbetalningar af de vid föregående
riksdagar på Kontoret anvisade, ännu innestående statsbidrag, har Utskottet låtit
uppgöra hosföljande sammandrag öfver alla under föregående riksdagar anvisade och
före den 1 innevarande månad icke utbetalda anslags- och lånesummor, efter afdrag af
hvad deraf icke kommer att utgå.
Stockholm den 8 Juni 1866.
Förslag
till
REGLEMENTE
för
Riksgälds-kontoret.
(Fortsättning.)
J) Under 1862 och 1863 års riksdag för jernvägsbyggnader beviljade, ännu innestående
anslag och lån.
§ 134.
Återstoden af de vid sistförflutna riksdag till utförande af jernvåg »arbeten för Statens
räkning beviljade anslag å tillhopa 27,896,000 R:dr, hvilken återstod vid sistlidne
Maj månads slut uppgick till Två millioner niohundrasjutiosjutusen R:dr, jemte hvad
som ytterligare kan till Riksgälds-kontoret inflyta af statslånefondens vinstmedel, skall
fortfarande på vederbörliga reqvisitioner från Riksgälds-kontoret utbetalas för att, i
enlighet med de i § 168 af det vid slutet af sistförflutna riksdag utfärdade reglemente
meddelade föreskrifter, användas.
8
Stata-Utskottets Memorial JtS 134.
§ 135.
Likaledes skall den från Riksgälds-koutoret ännu icke utbetalda delen af det vid
samma riksdag för byggandet af en jernväg från Herrljunga öfver V enersborg till Uddevalla
beviljade lån å 3,240,000 R:dr, uppgående vid sistförflutne Maj månads slut till
Sexhundrafyratiosextusen tvåhundrafyratioåtta R:dr, under iakttagande af de för detta
låns utbekommande meddelade och i §§ 169 och 170 i 1863 års reglemente intagna
stadganden, i föreskrifven ordning till vederbörande utbetalas.
Stockolm, E. Westrell, 1866.
Stak-Utskottets Memorial N:o 134.
1
Under föregående riksdagar på Riksgälds-kontoret anvisade och
före den 1 Juni 1866 icke utbetalda anslags- och lånesummor,
efter afdrag af hvad, enligt Rikets Ständers beslut, deraf icke
kommer att utbetalas.
OQ
H
R:mt.
Summa
1
B 5
B cs
g* 00
3 o
R:mt.
p
ST P°
* 03
f 1°
A) Anslag.
a) Beviljadt under 1840—1841 års riksdag:
87,2
96
För uppförande af fängelsebyggnader i städerna,
utom Stockholm
b) Beviljadt under 1844 —1845 års riksdag:
—
35,475
02
88
97
För inköp af 300 exemplar utaf Svenska Forn-  skrifts-sällskapets samlingar för år 1866. . .
c) Beviljadt under 1841—1848 års riksdag:
—
1,050
—
91
98
Till en särskild fond för pensionering af Borg-  mästare i Rikets städer, utom Stockholm,
samt Kommissionslandtmätare, jemte desse
tjenstemäns enkor och barn, heräknadt för
år 1867 till
7,200
d) Beviljadt under 1850—1851 års riksdag:
92,1
99
För fullbordande af hamnbyggnaden vid Calmar
e) Beviljade under 1855—1854 års riksdag:
1,500
93,1
93,4
95
100,1
100,2
101
7,500
294
75,000
„ utdikning och aftappning af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlingsföretag. .
„ utvidgning och förbättring af Göteborgs
hospital
82,794
Transport
—
128,019
02
Hör till Stats-Utskottets Memorial, 1865 §• 1866, N:o 134.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 134.
CD M.
s s
3 05
H
CD
CS-
|T OO
3 od
Runt.
Summa
R:mt.
0
c*• 030
CD Ej
02
3
CD Ef
CQ
99,3
100
103
102
103
105
Transport
f) Beviljade under 1856—1858 års riksdag:
För utdikning och aftappning af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlingsföretag . .
„ beskattningsväsendets förenkling samt arbe-  tena vid de nya jordeböckernas afslutande
och granskning
„ återbetalning till Kammarrättsrådet Lindberg
af honom ålagd ersättning för uppkomna för-
5,780
3,420
1,500
1,200
2,456
i 000
02
128,019
02
104,1
104.3
104.4
106,1
106,2
106,3
„ en kapellbyggnad vid Muonionalusta
„ fortsatt utgifning af arbetet “Svenskt Diplo-  matarium “ . .  •
„ fortsatt utgifning af äldre, för Sveriges histo-  ria och offentliga förhållanden vigtiga skrif-
25
01
104.5
104.6
106,4
107
„ ny byggnad för Göteborgs hospital
„ löneförbättring åt lärare vid stadspedagogier
och läraren vid pedagogien i Avesta samt
140,000-  £ 057 90
160,313
48
105,2
105,6
116,1
108,1
108,2
109,1
g") Beviljade under 1859—1860 års riksdag:
För anskaffning af rid- och anspanns- m. fl. per-  sedlar för två tolfpundiga reservbatterier . .
„ befästningar å Rindö invid Waxholm . . . .
„ anläggning af nya samt förbättring eller om-  läggning af backiga eller eljest mindre goda
5.000
22,208
18,350
6.000
500
s
116,3
109,2
„ understödjande af mindre hamnbyggnader
116,5
118
120
109,3
110
lil
„ verkställigheten af den beslutade förenklin-  gen af beskattningsväsendet samt de nya
jordeböckernas afslutande och granskning . .
Till ersättning för upphörandet af de s. k. frisock-  narnes tjenstbarhet till Dylta svafvelbruk
163
88,587
1,500
04
80
121
112
„ fortsättande och vårdande af Kamereraren C.
Sandbergs samlingar rörande Svenska kame-  ralväsendet
Transport
142,308
93
288,33250
Stats-Utskottets Memorial N:o 134.
3
!<>•»
© *-•
‘•O'»
© *-•
OQ
•—« »—•
Runt.
Summa
CO
5 Ci
© OS
2 oo
5 g
R:mt.
S- po
ö
ft- po
© -t
co
©
02
Transport
142,308
93
288,332
50
121,5
113,1
För befordrande af äldre, i Riksarkivet och andra
allmänna eller enskilda samlingar befintliga,
för Sveriges historia och offentliga förhållan-
den vigtiga skrifters och handlingars utgif-
ning
9,000
—
123,6
113,2
» byggnadsarbeten å den åt Stockholms Veteri-
närinrättning upplåtna egendom
13,000
—
164,308
93
h) Beviljade under 1862—1863 års riksdag:
128
114
För uppförande af ett straffarbetsfängelse i Carls-
krona
50,000
—
130,1
115,1
„ anskaffning af 12 st. refflade, gröfre kanoner
samt lavetter med släpor af jern, äfvensom
projektiler
51,258
29
130,2
115,2
„ anskaffning af 16,000 refflade infanteri-gevär
321,759
01
130,3
115,3
„ anskaffning af 2,000 kavalleri-sablar
13,155
—
130,4
115,4
„ fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad .
100,000
.—.
130,5
115,5
„ fortsättande af fästningsbyggnadsarbetena vid
Carlskrona
50,000
—
130,6
115,6
„ indelta Arméens utredning, såsom fyllnads-
anslag
4,963
83
130,7
115,7
„ förhöjning i beklädnads-passevolansen vid
Svea och Andra Lifgardes-regementena, Lif-
gardet till häst, Husar-regementet Konung
Carl XV och Sappörkompaniet
26,335
34
130,8
115,8
„ ytterligare tillökning i beklädnads-passevolan-
sen vid:
l:o Svea och Andra Lifgardes-regementena
samt Sappörkompaniet R:mt 7,659: 09.
2:o Lifgardet till häst  1,195: 50.
3:o Husar-regementet Konung
|
Carl XV  10,906: 19.
19,760
78
130,9
115,9
„ förhöjning i beklädnads-passevolansen vid
Svea och Göta Artilleri-regementen
11,390
94
130,10
115,10
„ enahanda förhöjning vid Vendes Artilleri-
regemente
3,251
49
130,11
115,11
„ underhållande af beväringsmanskapets bekläd-
nad i anledning af utsträckt exercistid ....
189,000
130,12
115,12
„ fortsättande af Topografiska korpsens arbeten
■
samt till kartegraveringen
25,000
—!
Transport
CO
CO
CO
iS
:CO
co
452,641|
43
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 134.
§ i 1863 års
reglemente.
§ i 1866 års
reglemente.
130,13
115,13
För
130,14
;
115,14
n
130,15
115,15
54
130,17
115,16
130,19
115,17
n
130,20
115,18
ii
130,21
115,19
130,22
115,20
59
131,1
116,1
»
131,2
116,2
54
131,3
116,3
55
132,2
117,1
132,6
117,2
55
132,7
117,3
'
-
132,9
117,4
54
132,10
117,5
55
132,11
117,6
132,12
117,7
35
Transport
aflöning åt den ökade arbetspersonal, som
erfordras för det militära karteverkets skyndsamma
utförande
understöd åt officerare, som inträda i aktiv
krigstjenst hos någon i vänskapligt förhål
lande till Sverige stående magt
kostnader i följd af arreststraffets tillämpning
vid indelta Arméen
anskaffande af s. k. skyddstält,
anskaffning af 2,000 refflade infanterigevär,
för ersättande af ett lika antal sådana, som
skola från Kronans förråd utlemnas till Skarp
skytteföreningarne
i riket
aflöning åt skarpskytte-instruktörer
målskjutningspremier
utdelning af kostnadsfri ammunition åt skarp
skytteföreningarne
Flottans nybyggnad eller anskaffande af ny
krigsfartygsmateriel
angelägna arbeten och anskaffningar vid Flottans
stationer
försök för utrönande af dels s. k. pansarplåtars
af Svenskt jern förmåga att motstå
skott, dels ock lämpligaste konstruktionen af
refflade, gjutna jernkanoner till fartygs bestyckning
m. m
skiften och afvittringar
dito, i och för tillbyggnaden å Lomma för
samlings kyrka
utdelande vid landtbruksmöten af prisbelöningar
för husdjur, redskap och ladugårds
produkter
m. m
fortsättande af de geologiska undersökninne
och utgifvande af derpå
kartor
uppförande af en ny byggnad för Svenska
slöjdföreningens söndags- och aftonskola . . .
lärares aflönande och elevers underhåll m. m.
vid skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona . .
aflöning åt Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden . .
grundade
R:mt.
865,874 68
3,200j—
9,000
20,000
9,323
50.000
30.000
5.000
5.000
1,200,000
150,000
50.000
87.000
7,500
6,000
20.000
100,000
7,658
21,675
73
62
Summa
R:mt.
452,641
43
Transport |2,647,232|03| 452,641|43
Stats-Utskottets Memorial N:o 134.
o
g 00
B os
<v co
B
(X) H«.
CK
2 oo
3 05
CD 05
B
<rt- po
O >-t
132.13
132.14
132.15
134.1
134.2
134.3
134,5
134.7
134.8
134.9
134.10
134.11
134.12
134.14
134.15
j
134.16
För
117.8
117.9
117.10
118,1
118,2
118.3
118.4
118.5
118.6
118.7
118.8
118,9
118,10
118,11 „
118,12
118,13
Transport
rese- och inspektions- samt undersökningskostnader
och expenser för allmänna arbeten
arfvoden för undervisnings meddelande åt civil
ingeniörer
stipendier åt elever, som genomgå den för
civil-ingeniörer bestämda kurs
anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda
vägar
kommunikationsled mellan Bräcke gästgifvaregård
och staden Sundsvall
anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika
kyrka och vidare till Åsele inom Westerbottens
län
anläggning af väg mellan Östmarks kyrka
och Norska gränsen i närheten af Kaikelands
-
R:mt.
torp
anläggande af en jernbro öfver Lilla Harn
marsundet i närheten af Askersund
understödjande af mindre hamn- och brobyggnader
samt upprensningar af åar och
farleder
anläggande af en dragväg vid samt verkställande
af muddringsarbeten ofvanför Falkenbergs
hamn
utvidgning af hamn- och lastageplatsen vid
Askersund
Indalselfvens upprensning, så att densamma
må kunna med ångbåtar befaras från Klingerfjärden
vid Östersjön till Utanede by i
Jemtland
upprensning och rätning af det vid inloppet
till Nyköping belägna s. k. Skanssundet. . .
utsträckning af Kinda båtled medelst kanalisering
af Stångån från sjön Rengen till
Linköpings hamn
verkställande af rensningar i Lule eif samt
anläggande af kanaler förbi Hedens och Ede
forsar
anläggning af båtled jemte slussar mellan
sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen i Fryksdal
härad af Wermlands län
2,647,232
15.000
1.500
1.500
114,083
28.000
16,666
7.000
8,700
7.000
2.000
3.000
7.000
5,750
117,500,!-
352,000
58,000
03
Summa
R:mt.
452,641
43
Transport j3,391,931J03| 452,641|43
Stats-Utskottets Memorial N:o 134.
© M-
© ->■
Summa
°2- h-
K:mt.
2 oo
3 G>
© Q?
2 oo
3 Gä
R:mt.
ö
ST 8»°
02
§
sr 803
© HJ
02
Transport
3,391,931
03
452,641
43
134,17
118,14
För understödjande af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Norrbottens, Wester-
bottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefle-
borgs och Stora Kopparbergs län samt Elf-
dals, Fryksdals och Jösse härader af Werm-
lands län, som afse att förminska frostländig-
heten
169,880
135
118,15
„ vägomläggning mellan Borås och Sundholms
gästgifvaregård
5,000
136,1
119,1
„ beredande af arbetsförtjenst samt understöd
åt behöfvande inom Örby m. fl. pastorater
af Marks härad och Elfsborgs län
60,000
136,2
119,2
„ anläggning af väg mellan Skröfven och Lej-
pojerf inom Norrbottens län
40,000
144
120
„ utarbetande och utgifning genom trycket af
en teknisk-ekonomisk beskrifning öfver Sta-
tens jernvägsbyggnader
31,663
145,1
121,1
„ jordeboksverkets fortgång
18,525
145,2
121,2
„ bestridande af kolonien S:t Barthelemys för-
valtningskostnader
18,000
145,4
121,3
„ ersättande af de förluster, indelnings- och
ränte-innehafvare komma att vidkännas ge-
nom mjöl- och sågqvarnsräntans upphörande
80,000
145,6
121,4
„ vårdandet och förökandet af Kamereraren
Carl Sandbergs samlingar
1,500
147,1
122,1
,, understöd för högre folkskolor
17,000
147,2
122,2
„ folkskoleväsendets utveckling och förbättring
i allmänhet
217,517
1147,3
122,3
„ löneförbättring utöfver minimilönen, 400 R:dr
om året, åt examinerade folkskolelärare . . .
90,000
j 147,4
122,4
„ understöd åt sådana församlingar, som i följd
af medellöshet icke kunna till erforderligt
belopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare
60,000
147,5
122,5
„ inrättande inom Ecklesiastik-departementet af
en särskild byrå för ärenden angående folk-
skoleväsendet
3,375
147,6
122,6
„ löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets-
och tjenstemän
6,733
64
147,7
122,7
„ understöd för den af Doktor 0. Sandahl i
hufvudstaden inrättade medico-pneumatiska
anstalt
1,500
—
Transport 4,212,624
67
452,641)43
Stats-Utskottets Memorial N:o 134.
2 00
CD 03
147,8
147,9
147,10
147.12
147.12
147.14
147.15
147,17
148,2
149
150.1
150.2
150.3
151
155
159
160
161
163
122,8
122.9
122.10
122,11
122,11
122,12
122.13
122.14
123
124
125.1
125.2
125.3
126
127
128
129
130
131
K:mt,
Transport
För bekostande i hufvudstaöen af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis
tillhöra allmän bildning
underhåll af frielever 11,250 R:dr samt för
löntillökningar vid Institutet för blinda och
döfstumma 3,600 R:dr
Bidrag för vård och skötsel af de i provinsen
Helsingland af sjukdomen spetälska angripne
personer, reservationsanslag
Till arfvode åt Antiqvitets-intendenten
För Antiqvitets-intendentens resor m. m
fortsatt utskrifning af riksregistraturet . . . .
fortsatt utgifvande af arbetet: “Svenska språkets
lagar “
Till lithografen C. J. Billmark, för fortsatt utgifvande
af planschverket: “Sverige, aqvarell
lithografier
och tontryck11
verkställande af åtskilliga ny- och ombyggnader
på Gymnastiska central-institutets tomt
förändring och tillbyggnad af Ki-onans egendom
N:o 4 på Riddarholmen för inrymmande
derstädes af Riksarkivets samlingar
hospitalsfondens förstärkning, kreditiv . . . .
nya hospitalsbyggnaden vid Göteborg . . . .
förbättringar och tillbyggnader vid hospitalet
i Wexiö
löneförhöjning för lärare vid elementarläro
verken, som under längre tid än fem år före
verkställigheten af den vid 1856—1858 års
riksdag
beslutade reglering
af dessa läroverk
varit anställde såsom vikarier >.
bestridande af kostnaden för Sveriges deltagande
i en medel-europeisk gradmätning . .
utgifvande af handbok i Svenska pomologien
Nationalmusei-byggnadens inredning, jemte
andra i sammanhang dermed erforderliga
kostnader
förbättring af Komministrars, Kapellpredikanters
och Sockenadjunkters lönevilkor . . .
upprätthållande af Arméens Pensionskassas
pensionering, kreditiv
67
4,212,624
7,000
14,850
3.000
1,666
3.000
3.000
750
800 —
67,17884
67
72,613
40,000
200,000
7,269
2,000
11,790
1,666
234,426
5,000
64,125
41
10
Summa
B:mt.
452,641
59
43
Transport |4,952,760]95j 452,641|43
8
Siäts-Utskottets Memorial N;o 134.
>■»
® »—
OQ
<-o->
*■*
® M-
OTC}
R:mt.
Summa
2 00
S 03
2 o°
3 03
R:mt.
a t»
® a
02
1 ,»
® >-<
CO
164
166
184
132
133
Transport
Till fortsatt tillämpning af de nya pensionsstaterna
för Arméen och Gotlands Nationalbeväring,
kreditiv
„ pensionering af Flottans embets- och tjenste-  män samt betjente, kreditiv
„ underhåll och komplettering af Riksdags-  arkivet
4,952,760
75,000
6,570
477
95
62
10
452,641
5,034,808
180,000
2,977,000
43
67
20
168
24
134
Fonden för folkskolelärares pensionerande
Återstoden af anslagen för Statens jern vägsbygg-  nader
:
:
Summa anslag
8,644,450
10
B) Lån.
169,6
135
Återstoden af lånet för jernvägsanläggning från
Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla
646,248
Summa anslag och lån
—
9,290,698 10
I
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
1
HT:o 135.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 Juni 186 6, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till stadganden i det nya reglementet för
Biksgälds-kontoret, angående de under nuvarande riksdag
anvisade statsutgifter äfvensom angående de för jernv
ägsbyggnader och jernvägsmateriel beviljade anslag.
(K. A.)
Vid uppgörande af hosföljande förslag till de stadganden i Riksgälds-kontorets
reglemente, hvilka angå de af Rikets nu församlade Ständer beviljade tillfälliga
statsutgifter, som blifvit anvisade att från nämnda Kontor utgå, har Utskottet,
i likhet med hvad vid sistförflutna riksdag egde rum, ansett eig böra i en
särskild underafdelning upptaga de vid denna riksdag för jernvägsbyggnaderna
beviljade anslag, helst dessa icke ingå i Riksgälds-kontorets hufvudbok, utan i en
särskild räkenskap redovisas. I afseende på det eller de ämnen, hvarom hvarje
särskild § handlar, får Utskottet i öfrigt hänvisa till nedanstående förteckning,
som jemväl upptager de Memorial eller Utlåtanden, på hvilka hvarje föreslagen §
sig grundar; hvarjemte Utskottet får erinra att, derest Rikets Ständer, i anledning
af väckta, men tilläfventyrs ännu icke slutligen afgjorda frågor, skulle före riksdagens
slut bevilja och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisa några ytterligare
låne- eller anslagssummor, torde, till följd af derigenom föranledda tillägg,
de numror, hvarunder de särskilda §§ upptagits, komma att undergå någon förändring
vid utskrifningen af original-exemplaret utaf det blifvande reglementet.
§ 136, angående utbetalningssättet för de under denna riksdag beviljade extra statsutgifter,
är lika lydande med § 126 i 1863 års reglemente.
§ 137, angående extra anslag å Riks-statens Första Hufvudtitel, grundar sig på
Stats-Utskottets af Rikets Ständer bifallna Utlåtande N:o 8, nemligen:
„ mom. 1, angående förhöjning i anslaget till Hans Kongl. Höghet Hertigen
af Dalarne, på 5:te punkten;
„ mom. 2, angående inköp af en Brädhandlaren A. G. Enblom tillhörig egendom
å Kungsholmen, på 6:te punkten; och
„ mom. 3, angående anslag för uppförande af ett vagnshus vid Haga lustslott,
på 7:de punkten.
Bih. till B. St. Prot. 1865 # 1866. 4 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 33 Haft. 1
2
Stata-Utskottets Memorial N:o 135.
138 morn. 1, angående godtgörelse för jord, som blifvit exproprierad från bostället
Lindhof i Botkyrka socken;
„ mom. 2, angående uppförande af en ny arkiv-byggnad för Göta Hofrätt och
ombyggande af den Hofrättskusets tomt omgifvande kaj; samt
„ mom. 3, angående tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen, äro i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets Ut
låtande
N:o 26, punkterna 1, 11, och 15 a.
„ mom. 4, angående uppförande af nytt kronohäkte i någondera af städerna
Hudiksvall eller Sundsvall, grundar sig på Rikets Stäpders beslut, i anledning
af 15:de punkten litt. b) i sistnämnda Utlåtande.
139, angående de särskilda anslagen för landtförsvaret tillhörande föremål, grundar
sig på Rikets Ständers, i enlighet med Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 51, fattade beslut, nemligen:
„ mom. 1, angående anslag för anställande af skjutförsök, enligt Utlåtandet
N:o 51, 25 punkten;
„ mom. 2, angående anskaffning af refflade kanoner och spetsprojektiler, am
munitiousvagnars
inredning, riktinstrumenter m. m. för fältartilleriet, enligt
26:te punkten;
„ mom. 3, angående anskaffning af ammunitionsvagnar åt fältartilleriet, en
ligt
27:de punkten;
„ mom. 4, angående anskaffning af 4 stycken fältsmedjor, sjuk- och medi
cinal
vagnar, reserv-lavetter, tross- och expeditions-vagnar samt fouragevagnar,
enligt 28:de punkten;
„ mom. 5, angående anskaffning af rid- och anspanns-persedlar för fält-ar
tilleriet,
enligt 29:de punkten;
„ mom 6, angående anskaffande af ett positions- och belägrings-artilleri om
15 refflade tackjernskauoner med tillbehör, lavetter, föreställare och spetsprojektiler,
enligt 30:de punkten;
„ mom. 7, angående anskaffande af 7,000 stycken infanterigevär, enligt 31:a
punkten;
„ mom. 8, angående anskaffning af en tjenlig modell för såväl infanteriets
som kavalleriets skjutvapen med tändnålsinrättning samt till nödiga försöks
anställande med sådana vapen, enligt 32:a punkten;
„ mom. 9, angående fortsättning af Carlsborgs fästningsbyggnad, enligt 35:te
punkten;
„ mom. 10, angående anslag till förstärkande af Waxholms fästningsmurar,
enligt 36:te punkten, litt, a);
mom. 11, angående en skansanläggning vid Oxdjupet, enligt samma punkt,
litt. b);
„ mom. 12, angående fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena vid Carlskrona,
enligt 37:de punkten, litt. c) och d);
„ mom. 13, 14 och 15, angående anslag till indelta arméens utredning; till
beklädnads-passevolans vid värfvade regementen; och till underhåll af beväringsmanskapets
beklädnad, enligt 39 punkten;
„ mom. 16, angående Topografiska korpsens arbeten samt aflöning åt den ökade
arbetspersonalen för militära karteverket, enligt 40:de punkten, litt. a);
„ mom. 17, angående understöd åt Svenske officerare, som hos främmande
magt inträda i aktiv tjenstgöring, enligt 42:a punkten;
Stals-(Jtskotlets Memorial N:o 135.
§ 139 mom. 18, 19, 20 och 21, angående aflöning åt instruktörer vid skarpskytteföreningarne;
angående anslag till målskjutniugspremier för dylika föreningar;
angående anskaffande af skarp ammunition åt nämnda föreningar; samt
angående anskaffning af 3,000 stycken infanterigevär för ersättande af ett
lika antal målskjutningsgevär, som från Kronans förråd skola till skarp
sky
tteföreningarue utdelas, enligt 43:dje punkten;
„ mom. 22, angående anslag till uppsättning af beklädnads-, utrednings-, rem
tygs-
och trosspcrsedlar för hittills vakanta soldatnummer vid Norra och
Södra Skånska infanteri-regementena samt för denna materiels underhåll,
enligt 47:de punkten;
„ mom. 23, angående kostnaden för arrest-straffets tillämpning vid indelta
arméen, enligt 45:te punkten;
„ mom. 24, angående kostnader för de praktiska öfningarne vid krigsskolan
på Carlberg samt till anskaffning af materiel och hästar derstädes, enligt
4:de punkten;
mom. 25, angående uppförande af ett exercishus vid Carlbergs läroverk, en
ligt
48:de punkten litt. a);
„ mom. 26, angående fyllnad i anslagen till bestridande af garnisons-rege
mentenas
kokinrättnings-kostnader, enligt 8:de punkten litt. a), 9:de, 10:de
och ll:te punkterna, 12:te punkten litt. e) samt 17:de punkten litt. c);
„ mom. 27, angående uppförande af nv kasernbyggnad jemte kokhus för in
genie
rtruppen, enligt Utlåtandet N:o 51, 51:a punkten samt Förstärkta Statsutskottets
Memorial N:o 82, 12:te voteringen;
„ mom. 28, angående anslag till första anvärfningcu af ett tredje ingeniör
kompani,
enligt Utlåtandet N:o 51, punkten 13, litt. a) samt Förstärkta Statsutskottets
Memorial N:o 82, 5:te voteringen;
„ mom. 29, angående anskaffande af ett nytt krigsbrygge-equipage, enligt Ut
låtandet
N:o 51, punkten 13, litt. b.);
„ mom. 30, angående uppförande af byggnader till förvarande och vård af de
till regementen och korpser utlemnade krigsgevär, enligt samma Utlåtande,
52:a punkten;
„ mom. 31, angående uppförande af stall och ridhus för Smålands Husar
regementes
exercis-sqvadron, enligt 54 punkten;
„ mom. 32, angående uppförande af en stallbyggnad för ridskolan vid Ströms
holm,
enligt 22:a punkten litt. b); och
„ mom. 33, angående godtgörelse till Första Lifgrenadier-regementet för sak
naden
af öfverstehostället Kongsbro, enligt 2:dra punkten i oftanämnda
Utlåtande N:o 51. <
§ 140 mom. 1, 2, 3, och 4, angående anskaffande af ny sjökrigsmateriel; angående
ersättning för anskaffning af 10 stycken 9-tums jernkanoner med projektiler
m. m.; angående skjutförsök med upprefflade kanoner; samt angående
försöks anställande med s. k. undervattensminor; grunda sig på Rikets
Ständers bifall till Stats-Utskottets hemställanden i 9:e, 14:e, 15:e och 16:e
punkterna af Utlåtandet N:o 52;
„ mom. 5, angående anslag till ett förlagslån för att inom riket åvägabringa
tillverkning af gjutna jernkanoner af 12 decimaltums kaliber, öfverensstämmer
med Rikets Ständers, genom bifall till Utskottets Utlåtande N:o
10, fattade beslut.
4
Stats-Utskottets Memorial JS:o '135.
§ 141, angående de särskilda extra anslagen, som äro hänförliga under Sjette Hufvudtiteln,
grundar sig på Rikets Ständers beslut i enlighet med nedanstående
punkter i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60 samt Förstärkta Statsutskottets
Memorial N:o 116, nemligen:
„ mom. 1, angående arfvoden åt ett biträde inom Civil-departementets expedition
vid de kommunala ärendenas beredning och expedierande, l:a punkten
i Utlåtandet N:o 60;
„ mom. 2, angående anslag för rikets ekonomiska karteverks bearbetande,
6:te punkten i samma Utlåtande;
„ mom. 3, angående anslag för fortsättande af storskiftes- och afvitcrings
förrättningarne
i rikets norra län, 20:de punkten;
„ mom. 4, angående anslag för betäckande af Alnarps landtbruks-instituts
skuld, 22:a punkten i Utlåtandet N:o 60 samt Förstärkta Stats-Utskottets
Memorial N:o 116, 3:dje voteringen;
„ mom. 5, angående uppförande vid Alnarps landtbruks-institut af nya ekonomibyggnader,
23:e punkten i Utlåtandet N:o 60;
„ morn. 6, angående prisbelöningar vid landtbruksmöten, 37:de punkten;
„ mom. 7, angående täflingsmöten med gödboskap m. m., 38:de punkten;
„ mom. 8, angående inredning af lokal i slöjdskolans hus för utställning af
landtbruksredskap och modeller, 39:de punkten;
„ mom. 9, angående anslag till Svenska Trädgårdsföreningen för utbildning
af dess skola och trädgårdsskötselns befrämjande, 40:de punkten, litt. a);
„ mom. 10, angående beredande af undervisningslokal och bostäder åt ele
ver
vid Svenska Trädgårdsföreningens skola, 40:de punkten, litt. b);
„ mom. 11, anslag till holländerier för de Norrländska länen samt till andra
Stamholländeri-styrelsens utgifter, 41:a punkten;
„ mom. 12, angående anslag till befrämjande af en god afvel af arbetshästar
i Jemtland, 44:de punkten, litt. a);
,, mom. 13, angående förbättrande af fårafveln i Jemtland, 44:de punkten
litt. b);
„ mom. 14, angående åvägabringande af en förbättrad fårskötsel på ön Gotland,
45:te punkten;
„ mom. 15, angående geologiska undersökningar samt derpå grundade kar
tor,
46:te punkten;
„ mom. 16, angående anslag för inredande af geologiska byråns lokal i slöjdskolans
nya hus, 47:de punkten;
„ mom. 17, angående aflöning åt en andre lärare vid Navigationsskolan i Gö
teborg,
57:de punkten;
„ mom. 18, angående anslag till skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, 59:de
punkten;
„ mom. 19, angående tillökande af Teknologiska Institutets byggnader med
en nybyggnad för bergsläroverket, grundar sig på Ridderskapet och Adelns
samt Borgare- och Bonde-Ståndens beslut i anledning af Utlåtandet N:o
60, punkten 60;
„ ’ mom. 20, angående Statskontorets godtgörande för utbetalda bidrag vid
regleringen af Ronneby köpings område, Utlåtandet N:o 60, 63:dje punkten;
„ mom. 21, angående anslag till reglering af torg, gator och tomter i Carlstad,
samma Utlåtande, 64:de punkten;
Stais Utskottets Memorial N:o ■/55.
5
§ 141 montf 22, angåendo anslag för Sveriges deltagande i expositionen i Paris
under år 1867, 65:te punkten i Utlåtandet N:o 60 samt Förstärkta Statsutskottets
Memorial N:o 116, 5:te voteringen;
„ mom. 23, angående anslag till undersökningar, inspektionskostnader och
expenser för allmänna arbeten, 66:te punkten i Utlåtandet N:o 60;
„ mom. 24, angående aflöning för Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
och dess tjenstebiträden, 67:de punkten;
„ mom. 25 och 26, angående anslag till arfvoden för lärare vid Marieberg
samt till stipendier för civil-ingeniörs-elever, 68:de och 69:de punkterna.
§ 142, angående lån till reglering af torg, gator och tomter i staden Carlstad, är
i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets, af Rikets Ständer bifallna Utlåtande
N:o 60, punkten 64;
§ 143, angående statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar, bro- och
hamnbyggnader, kanaler och andra vattenkommunikationer äfvensom sjösänkningar
och andra vattenaftappningsföretag, grundar sig på Rikets Ständers
beslut i anledning af nedanstående punkter af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 78:
„ mom. 1, angående anslag för anläggning af nya samt förbättring af backiga
eller eljest mindre goda vägar, i enlighet med l:a punkten i nämnda Utlåtande;
„
mom. 2, angående anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika kyrka och
vidare till Åsele, enligt 2:a punkten ;
„ mom. 3, angående anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken
och Ramsjö kyrka, enligt 3:dje punkten;
„ mom. 4, angående anläggning af väg mellan Åsele och Wilhelmina kyrkoby,
enligt 4:de punkten;
„ mom. 5, angående anläggning af väg från Ramsele sockengräns genom Fjellsjö
till Bodums kyrka, enligt 7:de punkten;
„ mom. 6, angående anläggning af väg från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation,
enligt 14:de punkten;
„ mom. 7, angående anslag för understödjande af mindre hamn- och brobyggnader
samt upprensningar af åar och farleder, enligt I8:de punkten;
„ mom. 8, angående anslag för utvidgande af hamnen vid Ystad, enligt
19:de punkten;
„ mom. 9, angående anslag för utvidgande och fördjupning af hamnen vid
Uddevalla, enligt 20:de punkten;
„ mom. 10, angående statsbidrag för segelleds öppnande från Hattefura till
Stora Lee, enligt 25:te punkten;
„ mom. 11, angående statsbidrag för åstadkommande af en förening mellan
sjöarne Vestra och Östra Silen, enligt Ridderskapet och Adelns samt Preste
och
Borgare-Ståndens beslut i anledning af Stats-Utskottets Utlåtande N:0
78, 26:te punkten;
„ mom. 12, angående statsbidrag för utsträckning af Kinda båtled från sjön
Rengen till Linköpings hamn, enligt 27:de punkten i nämnda Utlåtande;
„ mom. 13, angående anslag för understödjande af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands,
Jemtlands, Gäfleborgs och Stora Kopparbergs län samt Elfdals, Fryksdal,
Jösse och Nordmarks härader af Wermlands län, som afse att förminska
frostländigheten, enligt 33:dje punkten litt. a);
6
Stats-Ulskotlcts Memorial N:o 135.
§ 143 morn. 14, angående lån för befrämjande af utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar inom rikets öfriga delar, enligt sistnämnda
punkt litt. b);
„ mom. 15, angående lån för Lida-åns sänkning och upprensning, enligt 35:te
punkten;
„ mom. 16, angående anslag för upprensning af Ume eif, enligt 36:te punkten;
„ mom. 17, angående lån för utdikning al Långebro mosse på Oland, enligt
41:a punkten.
§ 144, angående de allmänna vilkoren och föreskrifterna för åtnjutande af anvisade
statsbidrag för väganläggningar, vägförbättringar, brobyggnader,
hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommunikationer äfvensom för
sjösänkningar och andra vattenaftappuingsföretag, är lika lydande med det
i Utskottets Memorial N:o 79 intagna och af Rikets Ständer gillade
förslag.
§ 145, angående anslag utaf de för undsättningar vid missvext eller felslagna
skördar i Riksgälds-kontoret innestående medel, innefattar Rikets Ständers
beslut i öfverensstämmelse med följande Stats-Utskottets Utlåtanden,
nemligen:
„ mom. 1, för beredande af arbetsförtjenst medelst omläggning af vägen mellan
Brunflo kyrka och Pilgrimstads skjutsstation i Jemtland, Utlåtandet
N:o 55; och
„ mom. 2, för beredande af arbetsförtjenst medelst anläggande af en allmän
häradsväg mellan Pajala by och Juonusuando samt en farväg mellan nämnda
by och Kengis bruk inom Norrbottens län, Utlåtandet N:o 56.
§ 146, angående anslag lör åtskilliga föremål under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel,
grundar sig på Stats-Utskottets nedannämnda, af Rikets Ständer
gillade Utlåtanden, nemligen:
„ mom. 1, angående arfvoden åt Jordebokskontorets tjenstemän, Utlåtandet
N:o 53, 18:de punkten;
„ mom. 2, angående kostnaderna för kolonien S:t Barthelemvs förvaltning,
samma Utlåtande punkten 19;
„ mom. 3, angående ersättning till Kongl. Statskontoret för åtskilliga under
förskottstitel bestridda utgifter, Utlåtandet N:o 100; och
„ mom. 4, angående anslag till Kamereraren Carl Sandberg, Utlåtandet N:o 106.
§ 147, angående åtskilliga anslag under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, grundar
sig på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66 uti följande punkter samt Pörstärkta
Stats-Utskottets nedannämnda Memorial, nemligen:
,, mom. 1, angående anslag för tjenstebiträde vid handläggning inom Ecklesiastik-departementet
af ärenden rörande löneregleringen för presterskapet,
96:te punkten;
„ mom. 2, angående förbättring af komministrars, kapellpredikanters samt
pastorats- och sockenadjunkters löuevilkor, 97:de punkten;
„ mom. 3, angående löneförhöjning åt folkskolelärare, 101:a punkten;
„ mom. 4, angående understöd till församlingar, som af medellöshet icke
kunna bekosta erforderlig aflöning åt sina folkskolelärare, 104:de punkten;
„ mom. 5, angående anslag till undervisning i trädgårdsskötsel vid folkskolelärare-seminarierna,
105:te punkten;
„ mom. 6, angående anslag för folkskolelärares undervisning i gymnastikoch
militär-öfningar, 106:te punkten;
Stals-Ulskoltcis Memorial N:o i35.
7
147 moni. 7, angående inköp af tomt för en seminariibyggnad i Linköping,
grundar sig på Ridderskapet och Adelns samt Preste- och Bonde-Ståndens
beslut i anledning af Utskottets Utlåtande N:o 66, punkten, 110 litt. a);
„ mom. 8, angående inredning och förändring af den för folkskolelärarinne
seminariet
i Stockholm upplåtna byggnad, öfverensstämmer med 112:te
punkten i nämnda Utlåtande;
„ mom. 9, angående löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och tjenste
män,
116:de punkten;
„ mom. 10, angående en ny lärare-lön vid veterinärinrättningen i Stockholm,
grundar sig på Ridderskapet och Adelns samt Borgare- och Bonde-Ståndens
beslut i anledning af 86:te punkten i Utlåtandet N:o 66;
„ mom. 11, angående förhöjdt anslag till vetenskapligt bildade biträden vid
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien, öfverensstämmer med Rikets
Ständers beslut i anledning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66, 133:dje
punkten;
„ mom. 12, angående anslag till inköp af en orgel åt musikaliska akademien,
135:t.e punkten i nämnda Utlåtande;
„ mom. 13, angående anslag för ordnande och uppställning af Naturhistoriska
Riksmusei samlingar, 127:de punkten;
„ mom, 14, angående anslag för ökande af samma musei palmontologiska
samlingar, 128:de punkten;
„ mom. 15, angående anslag för vårdande och underhåll af Nationalmusei
byggnaden
och der förvarade samlingar m. m., 129:de punkten;
mom. 16, angående understöd för den af Doktor O. Sandahl i hufvudstaden
inrättade medico-pneumatiska anstalt, 121:a punkten;
„ mom. 17, angående anslag för offentliga vetenskapliga föredrags hållande i
hufvudstaden, 137:de punkten, litt. b);
„ mom. 18, angående anslag för spetälskes vård och skötsel, 119:de punkten;
„ mom. 19, angående arfvode och resekostnadsersättning åt en Antiqvitets
intendent,
88:de punkten;
„ mom. 20 angående anslag för runstenars aftecknande, 130:de punkten;
„ mom. 21, angående anslag för undersökning af fornlemuingar, 131:a punkten;
„ mom. 22, angående anslag för fortsatt utgifvande af planschverk öfver forn
saker
samt medeltids-sigiller, 132:a punkten;
„ mom. 23, angående anslag för fortsatt utgifvande af handlingar, som äro
af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden, 138:de
punkten samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 116, 19:de voteringen
;
„ mom. 24, angående anslag för vårdande af fornlemningarne i Wisby, 134:de
punkten;
„ mom. 25, angående anslag för fortsatt utgifvande af arbetet: “Svenska
språkets lagar”, 136:te punkten;
„ mom. 26, angående reseunderstöd åt Artisten N. Mandelgren, 139:de punkten;
„ mom 27, angående understöd åt Lithografeu O. J. Billmark, 140:de punkten;
„ mom. 28, angående anslag för fortsatt utgifvande af arbetet: “Fordna
och närvarande Sverige1', 141:a punkten;
„ mom. 29, angående anslag för gjutning i brons af Professor Molins grupp
“Bältespännare“, 146:te punkten.
8
Stats-Utskotteis Memorial N:o 135.
§ 148, angående statsbidrag för åtskilliga byggnadsföretag och reparationsarbeten,
grundar sig på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66 i nedannämnda punkter,
nemligen:
„ mom. 1, angående bidrag till uppförande af en ny byggnad för Upsala
högre elementarläroverk, punkten 100, litt. a);
„ mom. 2, angående bidrag till uppförande af en byggnad för Carlstads
högre elementarläroverk, samma punkt, litt. b);
„ mom. 3, angående bidrag till uppförande af en ny byggnad för Weners
borgs
högre elementarläroverk, samma punkt, litt. c);
„ mom. 4, angående bidrag till utvidgande af elementarläroverks-byggnaden
i Christianstad, samma punkt litt. d);
„ mom. 5, angående bidrag till uppförande af en ny byggnad för Westerviks
elementarläroverk, samma punkt litt. e);
„ mom. 6, angående bidrag till förändring och tillbyggnad af elementar
läroverks-byggnaden
i Skara, samma punkt, litt. f);
„ mom. 7, angående anslag för reparation af Linköpings domkyrka, 98:de
punkten.
§ 149, angående anslag för hospitalsväsendet, grundar sig på Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 66 i följande punkter, nemligen:
„ mom. 1, angående kreditivet till hospitalsfondens förstärkning, 122:a punk
ten,
litt. a);
„ mom. 2, angående betäckande af en brist i hospitalsfonden, 122:a punk
tet,
litt. b);
„ mom. 3, 4 och 5, angående utvidgning och förbättring af hospitalen i
Wexiö, Upsala och Nyköping, 123:dje punkten.
Ehuru den i 1 mom. af denna § anvisade summa benämnes kreditiv, har dock
Utskottet, i likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum, upptagit stadgandena
derom under denna afdelning i reglementet, enär någon ersättning för
hvad som derå lyftas icke i allmänhet lärer vara att förvänta, utan de anvisade
medlen kunna anses såsom fyllnadsanslag i hvad som för hospitalsfondens utgifter
erfordras.
§ 150, angående anslag utöfver de å Riks-statens Nionde Hufvudtitel för pensionsoch
indragnings-staterna uppförda summor, innefattar Rikets Ständers beslut
i öfverensstämmelse med Utskottets hemställan i nedannämnda punkter
af Utlåtandet N:o 74, nemligen:
„ mom. 1, angående bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassa, l:a punkten;
„ mom. 2, angående ersättning till Statskontoret för utgifter till pensione
rande
af Expeditions-sekreteraren Richerts enka, 7:de punkten litt. b).
§ 151, angående kreditiv för upprätthållande af Arméens Pensionskassas pensionering;
och
§ 152, angående kreditiv för fortsatt tillämpning af de nya pensions-staterna för
befäl och tjenstemän vid Arméen och Gotlands nationalbeväring, grunda
sig på Utskottets af Rikets Ständer gillade hemställan i 41:a punkten,
litt. b) och c) af Utlåtandet N:o 51.
§ 153, angående kreditiv för pensionering af Flottans embets- och tjenstemän samt
betjente; samt
§ 154, angående kreditiv för upprätthållande af förbättrad pensionering af Flottans
gemenskap, öfverensstämma med Utskottets af Rikets Ständer gillade förslag
i 18:de och 19:de punkterna af Utlåtandet N:o 52.
I likhet
Stats-Uukollets Memorial Ai:0 135.
9
I likhet med hvad ofvan, rörande kreditivet för hospitalsfondens förstärkning,
blifvit anmärkt, har Utskottet ansett att, på sätt vid föregående riksdag
egde rum, statsbidragen för upprätthållande af Arméens och Flottans pensionering,
ehuru desamma benämnas kreditiver, böra bland anslagen i denna afdelning
upptagas.
§ 155, angående allmänna stadganden i afseende på de under denna riksdag beviljade
och på Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, är lika lydande
med § 167 i nu gällande reglemente.
§ 156, angående anslag för utförande af jernvägsarbeten för Statens räkning,
grundar sig på Stats-Utskottets nedannämnda Utlåtanden och Memorial,
nemligen:
„ mom. 12, angående Nordvestra stambanan från Arvika till riksgränsen,
Utlåtandet N:o 54, l:a punkten;
,, mom. 2, angående Nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Carlstad
till Arvika, Utlåtandet N:o 54, 29:de punkten samt Förstärkta StatsUtskottets
Memorial N:o 82, 2:dra voteringen;
„ mom. 3, angående anslag för sammanbindningsbauan genom Stockholm,
Utlåtandet N:o 59 samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o 82,
3:dje voteringen;
„ mom. 4, angående komplettering af bristande trafikmateriel å Statena
stambanor, Utlåtandet N:o 48 samt förstärkta Stats-Utskottets Memorial
N:o 82, l:a voteringen.
§ 157, angående bidrag för Örebro-Arboga jernvägs fortsättande till Köping, innefattar
Rikets Ständers beslut i anledning af Utskottets Utlåtande N:o 80,
6:te punkten.
Slutligen får Utskottet, för att underlätta öfversigten i afseende på innehållet
utaf den afdelning i det nya reglementet, som angår Riksgälds-kontoret
vid innevarande riksdag ålagda utbetalningar, öfverlemna bilagda sammandrag;
hemställande Utskottet,
att såväl detta sammandrag som det, hvilket finnes bilagdt
Utskottets Memorial N:o 134, måtte såsom bilagor få åtfölja
det nya reglementet.
Stockholm den 8 Juni 1866.
i
Bih. till R. St. Prot. 1865 § 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 33 Hå/t. 2
Ståts-Utskottets Memorial N:o 135.
11
Förila^
till
Reglemente
för
Mliks g Hlds-hon tore t*
(Fortsättning.)
K) Under innevarande riksdag på Riksgälds-kontoret anvisade
statsutgifter.
§ 136.
Rikets Ständer, som jemväl under denna riksdag beviljat åtskilliga tili
ständiga statsbehofven icke hänforliga anslagssummor, hafva beslutat, att dessa,
äfvensom bärnedan omlörmälda låne-understöd skola af Riksgälds-kontorets medel
Ijestridas i den ordning, som för hvarje särskild anslags- och låuesumma blifvit
fastställd; börande, sedan den bestämda utbetalningstiden inträdt, hvart och
ett anslag eller lån, derest icke vissa terminer för dess utbekommande äro föreskrifna,
utbetalas på en gång eller i mån af skeende req visi tioner.
§ 137.
Med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, hafva Rikets
Ständer utöfver de utgifter, hvilka å Biks-statens Första Hufoudtilel blifvit uppförda,
till utgående från Riksgälds-kontoret, anvisat följande anslagssummor,
nemligen:
l:o) förhöjning i anslaget till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne
för åren 1864:, 1865 och 1866, 17,000 Riksdaler årligen, eller tillhopa Femtio
ett tusen Riksdaler;
1*2
Siats-Utskottets Memorial l\:o i35.
*2:o) till inköp för Statens räkning af en, Brädhandlaren Enblom tillhörig,
på Kungsholmen belägen egendom, Fyratiofem tusen Riksdaler, att under år 1866
utgå; och
3:o) till uppförande af ett vagnshus vid Haga lustslott, Tio tusen sexhundrafyratioiem
Riksdaler,-'att under år 1867 i mån af behof utgå.
§ 138.
I sammanhang med regleringen af utgifterna under Riks-slatens Andra Hufvudtitel,
hafva följande anslag blifvit anvisade att från Riksgälds-kontoret utbetalas,
nemligen:
l:o) Etthundratretiotre Riksdaler 33 öre, godtgörelse till Stats-kontoret
för förskottsvis utbetald ersättning för mark, som till vestra stambanan blifvit
exproprierad från häradshiifding e-b oslä! le, t Lindhof i Svartlösa härad af Stockholms
län;
2:o) Fyratio tusen Riksdaler, utgörande omkring två tredjedelar af den
beräknade kostnadssumman för uppförande af en ny arkivbyggnad för Göta Hofrätt
och ombyggande af den kofrätts-husets tomt omgifvande kaj, att under år
1867 utgå;
3:o) Tolf tusen Riksdaler för verkställande af ifrågasatt tillbyggnad vid
kronohäktet å Långholmen, att likaledes under år 1867 utgå; och
4:o) Femtioåtta tusen Riksdaler, att under år 1867 utgå, för uppförande
af nytt kronohäkte i någondera af städerna Hudiksvall eller Sundsvall.
§ 139.
Utom de vid innevarande riksdags statsreglering å Riks-slatens Fjerde Hufvud
lite.l uppförda anslagssummor, hafva Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposition
beviljat nedan uppgifna särskilda anslag för landtförsvaret tillhörande föremål;
hvilka anslag, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts föreskrifter, böra,
uppå vederbörliga reqvisitioner, af Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o) till anställande af skjulförsök, Tjugu tusen Riksdaler för år 186?, att
i mån af behof utgå;
2:o) till anskaffning åt fältartilleriet af refflade kanoner och spelsprojektiler,
ammunitionsvagnars inredning, riktinstrumenter m. fl. mindre utgifter, Femtiofem
tusen Riksdaler;
3:o) till anskaffning af ammunilionsvagnar åt J"allartHleriet, Fyra tusen fyrahundrasjutio
Riksdaler;
4:o) till anskaffning af fältsmedjor, sjuk- och medicinalvagnar, reservlavetter,
tross- och expeditionsvagnar samt four ager agnar, tillhopa Fjorton tusen sexhundra
Riksdaler;
flVSS '■'-VntcmiåSESi
5:6) till anskaffande af rid- och anspannspersedlar för fä!tur tiller iet, Femtio
tusen trehundrasjutiotre Riksdaler 40 öre;
St. a ti- Utskottets Memorial N:o 135. 13
6:0) till anskaffande af ett positions- och belägring s-artilleri om 15 refflade
tackjernskanoner med tillbehör, lavetter, föreställare och spetsprojektiler, för år
1867, Tretiosex tusen sjuhundrafemtio Riksdaler;
7:o) till anskaffande af 7,000 st. infanterigevär, för år 1867, Trehundratjugu
tusen tvåhundrafemtio Riksdaler;
8:0) till anskaffning af en tjenlig modell för såväl infanteriets som kavalle
riets
skjutvapen, med tändnålsinrältning, samt till nödiga försöks anställande, med
sådana vapen, Femton tusen Riksdaler;
9:o) till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad, för år 1867, Etthundra
tusen Riksdaler;
10:o) till förstärkande af Waxholms fästnings murar, Niotiotusen Riksdaler;
ll:o)
till en skansanläggning vid Oxdjupet, Etthundratusen Riksdaler;
12:o) till fortsättande af Jas In in g sby g g n a ds -arbetena vid Carlskrona, deraf till
skansen å vestra Hästholmen ?60,000 Riksdaler och till försänkningar vid samma
holme 24,000 Riksdaler, eller tillsammans Åttatiofyra tusen Riksdaler;
13:o) till indelta Arméens utredning, för år 1867, Fyra tusen niohundrasextiotre
Riksdaler 83 öre;
14:o) till bek/ädnads-passevolans vid värfvade regementen, för samma år,
Åttatio tusen niohundraåttatiofyra Riksdaler 71 öre;
15:o) till underhållande af beväringsmanskapets beklädnad, för år 1867, Etthundraåttationio
tusen Riksdaler;
16:o) till fortsättande af Topografiska korpsens arbeten, till kartegraveringen
och till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för det militära
karteverkets skyndsamma utförande, för år 1867, Sjutsiofem tusen Riksdaler;
17:o) till understöd åt officerare af Arméens särskilda hufvudvapen, som
inträda i aktiv krigstjenst, hos någon i vänskapligt förhållande till Sverige stående
magt, hvars armé till större eller mindre del befinner sig på krigsfot, Nio tusen
Riksdaler;
18:o) till aflöning åt instruktörer vid de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne,
för år 1867, Femtio tusen Riksdaler;
19:0) till beredande af tillgång till målskjulningspremier för dylika föreningar,
Tjugu tusen Riksdaler;
20:o) till anskaffande af skarp ammunition åt nämnda föreningar, Tjugu
tusen Riksdaler;
21:o) till anskaffning af 3,000 st. infanterigevär, å 45 Riksdaler 75 öre, för
ersättande af ett lika antal målskjutnings g evar, som från Kronans förråd skola till
skarpsky tleförening arne utdelas, Etthundratretiosju tusen tvåhundrafemtio Riksdaler;
22:o)
till uppsättning af beklädnads-, utrednings-, remtygs- och trosspersedlar
för 385 hittills vakanta soldalnummer vid Norra och Södra Skånska infanteriregementena,
hvilka från och med år 1866 komma att rekryteras, samt för denna
14
Stats-Ulskotlets Memorial N:o i 55.
materiels underhåll under samma år, tillsammans Sjutiosex tusen sexhundrafemtiofem
Riksdaler 6 öre;
23:o) till betäckande af kostnaden för arreststraffets tillämpning vid indelta
arméen, för år 1867, Fem tusen R:dr;
24:o) till bestridande af ökade kostnader för praktiska öfning arne vid krigsskolan
på Carlberg, under år 1867, Sex tusen tvåbundratjuguen R:dr 52 öre, samt
till anskaffning af materiel och hästar derstädes, för en gång, Fem tusen femhundrasjutiotro
R:dr;
25:o) till uppförande af ett exercishus vid Carlbergs läroverk, Tretioåtta
tusen R:dr;
26:o) till fyllnad i anslagen till bestridande af Garnisons-regementenas kok
-
inrättningskostnader, för år 1867, nemligen:
vid Lifgardet till häst R:mt 900: —
„ Husar-regementet Konung Carl XV  „ 900: —
„ Svea Lifgarde . ,  ,, 500: —
„ Andra Lifgardet  ,. 250: —
„ Svea, Göta och Vendes artilleri-regementen med
fyrverkare-korpsen . , . . „ 2,275: —
„ Gotlands nationalbeväring  „ 250: — 5 075:
tillhopa Fem tusen sjuttiofem R:dr;
27:o) till uppförande af en ny kasernbyggnad jemte kokhus för Ingeniörtruppen,
för år 1867, Femtiofem tusen etthundraniotio R:dr 25 öre;
28:o) till första anvärfningen af truppen vid bildandet af ett tredje ingeniörkompani,
Fem tusen fyrahundra R:dr;
29:o) till anskaffande af ett nytt krigsbrygge- eqvipage, Sextio tusen R:dr;
30:o) till uppförande af byggnader för förvarande och vård af de till regementen
och korpser utlemuade krigsgevär, för år 1867, Tjugufem tusen R:dr;
31:o) till uppförande af stall och ridhus för Smålands Husar-regementes exercissqvadron,
för en gång, Fyratio tusen R:dr, att i mån af behof utgå;
32:o) till uppförande af en stallbyggnad för ridskolan vid Strömsholm. Aderton
tusen R:dr, att i mån af behof utgå; och
33:o) till Första Lifgrenadier-regementets godtgörande för saknaden af öfvers tebostället
Kongsbro, hvilket af förre boställshafvarens sterbhus innehafves till tnidfastan
år 1867, Femhundratjugu R:dr 31 öre.
§ 140.
Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga framställningar om anvisande af medel
för sjöförsvarets behof samt dertill hörande föremål, hafva Rikets Ständer, utöfver
de å Riks-stalens Femte Hufvudlitel uppförda årliga utgifter, till Kongl. Maj:ts
disposition anvisat följande särskilda anslag, nemligen:
l:o) Åttahundraaderton tusen R:dr till ny sjokrigs-materie/s anskaffande, att,
för år 1867, från Riksgälds-kontoret utgå och tillika med öfriga för ändamålet be
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 435.
15
räknade tillgångar på anslaget för Flottans nybyggnad öfverföras, för att samfäldt
med detta redovisas;
2:o) Niotiofyra tusen tvåhundra R:dr, till ersättning af de utaf anslaget för
krigsfartygs nybyggnad förskottsvis bestridda utgifter för anskaffning af tio st. 9-  tums jernkanoner med projektiler samt en sådan kanons förseende med bakladdningsmekanism
äfvensom för densammas prof skjutning;
3:o) Fyratiofem tusen R:dr, att under 1867 utgå för anställande af skjutförsök
med uppreflade kanoner, äfvensom för andra nödiga artilleriförsök;
4:o) Tio tusen R:dr, för år 1867, att användas till försöks anställande med
i. k. undervatlensminor ;
5:o) Niotio tusen R:dr, att efter ingången af år 1866 ställas till Kongl.
Maj:ts disposition, att användas till ett förlagslån för att inom Riket åvägabringa
tillverkning af gjulria jernkanoner af 42 decimaltums kaliber.
§ 141-
Utöfver de å lliks-slatens Sjette Hu/vudtitel uppförda utgifter, hafva Rikets
ötander till Kongl. Maj:ts nådiga disposition på Riksgälds-kontoret anvisat följande
extra anslagssummor, hvilka, på det sätt och i den ordning Kongl. Maj:t behagar
föreskrifva, böra tillhandahållas och utbetalas, nemligen:
l:o) till arfvode åt ett biträde inom civil-deparlementets expedition vid de
kommunala ärendenas beredning och expedierande, Ett tusen åttahundra R:dr;
2:oj för rikets ekonomiska karteverks bearbetande, utöfver det derför med
6000 R:dr på ordinarie stat uppförda anslag, Sextio tusen R:dr, deraf 20,000 R:dr
få anväudas för kartearbeteua i Norrbottens län;
3:o) till fortsättande af storskiftes- och afvittrings-färrältningurne i rikets
norra län, för år 1867, Niotiosju tusen R:dr utöfver det å Riks-staten till skiften
och afvittringar uppförda anslag af 63,000 R:dr;
4:o) för betäckande af den skuld till enskilde, som blifvit vid Alnarps tandtbruks-instilut
dels redan åsamkad, dels förutsatt under förlidet år till midfastan
1866 vidare uppkomma, ett belopp för en gång af Femtio tusen R:dr;
5;o) Femtio tusen R:dr att under år 1867 från Riksgälds-kontoret utgå utaf
det anslag å 100,000 R:dr, som Rikets Ständer beviljat till uppförande vid Alnarps
tandtbruks-instilul af nya ekonomibyggnader, hufvudsakligen efter den af institutets
Styrelse framlagda plan;
6:o) till utdelande vid landlbruksmöten af högre prisbelöningar för husdjur,
redskap och maskinerier samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster,
Sex tusen R:dr;
7:o) till årliga täjlingsmöten med gödboskap, smör, ost, fask och kött i städerna
Stockholm, Göteborg och Malmö, för såvidt hushålls-sällskaperna distriktvis
förena sig om sammanskott af medel till dessa utställningar, för år 1867, Tre
tusen R:dr;
16
Ståts-Utskottets Memorial N:o 135.
8:0) till inredning af den lokal i Slöjdskolans nya hus i Stockholm, som är
ämnad att åt Landtbruks-akademien upplåtas för utställning af landtbruks redskap
och modeller, Fem tusen R:dr;
9:0) till Svenska Trädgårdsföreningen för utbildning af dess skola och trädgårdsskötselns
befrämjande, för år 1867, Fyra tusen Femhundra 11:dr;
10:o) för beredande af undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal
elever vid Svenska Trädgårdsföreningens skola, för en gång Tiotusen R:dr;
ll:o) till bildande af lämpliga holländeri er för de Norrländska länen samt
till andra för StamhoUänderi-styrelsens verksamhet nödiga utgifter, för år 1867,
Tio tusen R:dr;
12:o) till befrämjande i provinsen Jemtland af en god afvel aj arbetshästar,
Fem tusen R:dr;
13:o) till förbättrande af fåra/vein i Jemtland, genom inköp af baggar utaf
en för detta landskap passande race och deras stationerande å lämpliga ställen i
länet, Två tusen femhundra R:dr;
14:o) för åvägabringande af en förbättrad fårskötsel på ön Gotland, Sex
tusen R:dr;
15:o) till fortsättande af de geologiska un der sökning arne och utgifvande af
derpå grundade kartor, för år 1867, Sextio tusen R:dr;
16:o) för inredande af den åt geologiska byrån uti Slöjdskolans nya hus anvisade
arbets- och samlingslokal m. m., för år 1867, Aderton tusen R:dr;
17:o) för beredande af aflöning åt en andre lärare vid navigationsskolan i
Göteborg, för år 1867, Ett tusen tvåhundra R:dr;
18:o) till aflönande af lärare och underhåll af elever äfvensom till andra
erforderliga utgifter vid skeppsbygyeri-institulet i Carlskrona, för år 1867, Sju
tusen R:dr;
19:o) för tillökande af Teknologiska institutets byggnader med en för Bergsläroverket
erforderlig nybyggnad på institutets tomt, äfvensom till inredning af
laboratorier och deras förseende med behöfliga inventarier, Etthundrasex tusen
R:dr, deraf under år 1867 Sextio tusen R:dr;
20:o) till godtgörande af det från Stats-kontoret förskottsvis utbetalda bidrag
vid regleringen af Ronneby köpings nya område, Tretio tusen R:dr;
21:o) till ny reglering af' torg, gator och tomter i Carlstad efter den staden
i Juli månad förlidna år öfvergångna brand, Femtio tusen R:dr;
22:o) till bestridande af kostnaderna för Sveriges deltagande i en allmän
exposition af åkerbruks-, industri- och konstalster, som år 1867 kommer att i Paris
ega rum, för en gång, Etthundra tusen R:dr;
23:o) till undersökningar, inspektions kostnader och expenser för allmänna
arbeten, för år 1867, Tretio tusen R:dr;
24:o) till aflöning för Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader samt
dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden som i landsorten, för år 1867, Tretio två
tusen åttahundra R:dr:
25:o)
Stots-Utskottats Memorial N:o 135.
17
25:0) till arfvoden för civil-ing enior ers undervisande vid Mariebergs artilleriläroverk
eller den läroanstalt, som i följd af väckt fråga om denna undervisningsanstalts’*
förflyttande kan framdeles i nåder bestämmas, för år 1867, Tre tusen
R:dr; och
26:o) till stipendier för elever, som genomgå den för civil-ing enior er bestämda
kurs, för år 1867, Tre tusen R:dr.
§ 142.
Förutom det enligt 21 mom. i nästföregående § till ny reglering af torg,
gator och tomter i staden Carlstad, efter den staden i Juli månad förlidet år öfvergångna
eldsvåda, utan återbetalningsskyldighet beviljade anslag af 50,000 R:dr,
hafva Rikets Ständer för samma ändamål såsom lån anvisat enahanda belopp eller
Femtio tusen R:dr, emot följande vilkor:
l:o) För lånesumman skola stadsfullmägtige i stadens namn och på dess
vägnar afgifva sin till Riksgälds-kontoret eller ordres ställda skuldförbindelse,
innefattande de af Rikets Ständer för lånets användande) och återbetalning stadgade
vilkor;
2:o) Hvad utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret uttaget före slutet
af år 1867, får derefter icke utbekommas;
3:o) Det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får utan ränta och kapitalafbetalning
innehafvas till 1870 års slut, hvarefter och intilldess lånet blifvit
till fullo godtgjordt, Sex procent å dess ursprungliga belopp böra till Riksgäldskontoret
årligen återbetalas, deraf ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet
först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapitalafbetalning;
4:o) Den uti näst ofvanstående puukt omförmälda årliga ränta och kapitalafbetalning
bör vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest detta inbetalningsbelopp
före den 16 Januari näst derpå följande år till Riksgälds-kontoret
inkommer, samma betalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan i sådant
fall den sedan nyssnämnda månads början å kapital-afbetalningsbeloppet
ytterligare upplupna ränta eftergifves.
§ 143.
För väganläggningar och vägförbättringar, bro- och hamn byggnader, kanaler
och andra vattenkommunikationer äfvensom sjösänkningar och andra valtenaftappningsföretag
hafva Rikets Ständer beviljat och till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
anvisat följande statsbidrag, i afseende å hvilka de bestämmelser och stadganden,
sorn förekomma i nedanstående § 144 böra tjena till efterrättelse, nemligen:
A) Väganläggningar och vägförbättringar.
l:o) för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar, för år 1867, ett anslag af Etthundrafemtio tusen R:dr,
flih. lil! R. St. Prof. ISOS $ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 33 Häft. 3
18
Stats-Ulskottets Memorial N:o 138.
att användas der Kongl. Maj:t tinner medlen mest nödiga för att befordra allmänt
gagn;
2:o) för anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare till
Åsele inom Westerbottens län, i ytterligare afräkning å det anslag af 100,000
R:dr, som Rikets Ständer vid sistförflutna rikskag för denna väganläggning beviljat,
Tjugu tusen R:dr att utgå under år 1867;
3:o) för anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken och Ramsjö
kyrka, återstoden af det anslag å 50,000 R:dr, som derför vid sistförflutna riksdag
beviljades, eller Tjugufem tusen R:dr att utgå under år 1867;
4:o) för anläggning af föreslagen väg mellan Åsele och Wilhelmina, kyrkoby
i Westerbottens län, ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Femtio tusen R:dr,
att under år 1867 utgå med Tio tusen R:dr, under förbindelse för vederbörande
att icke blott utföra och fullborda ifrågavarande väganläggning utan ock ansvara
för densammas framtida underhåll;
5:o) för anläggning af föreslagen väg från Ramsele sockengräns genom Fjellsjö
till Bodums kyrka samt vidare derifrån till Tåsjö kyrka inom Wester-Norrlands
län, ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Sjutiosex tusen tvåhundrafemtio
R:dr, deraf under år 1867 må utgå Tjugufem tusen R:dr, under enahanda förbindelse
för vederbörande i afseende å denna väganläggnings fullbordande och framtida
underhåll, som i nästföregående moment finnes stadgad;
6:o) för anläggning af väg från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation
å Statens södra stambana, ett mot två tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden
svarande anslag, dock högst Etthundrafemtio tusen R:dr, deraf till utgående
under år 1867 Tretiotre tusen trehundratretiotre R:dr 33 öre, under förbindelse
för vederbörande att icke blott behörigen utföra och fullborda ifrågavarande
väganläggning ulan ocl? ansvara för densammas framtida underhåll; skolande
intressenterne, hvilka hafva att ställa sig till efterrättelse de vilkor, som i
öfrigt varda föreskrifna för tillgodonjutandet af de under denna riksdag för andra
dylika företag anslagna medel, vara skyldige att, i den mån det till utgående under
år 1867 anvisade beloppet, 33,333 R:dr 33 öre, utbekommes, af egna medel
tillskjuta minst hälften af hvad som utaf statsanslaget lyftas.
B) Bro- och hamnbyggnader.
7:o) för understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt upprensningar
af åar och farleder, ett anslag, för år 1867, af Tjugu tusen R:dr;
8:o) till staden Ystad ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Sextiotre
tusen R:dr, deraf till utgående under år 1867 Tjugufem tusen R:dr, för att, i enlighet
med uppgjord plan, användas till utvidgande af hamnen vid nämnda stad;
under förbindelse för staden att bestrida den kostnad, som utöfver anslagsbeloppet
för ändamålet erfordras;
9:o) till staden Uddevalla ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Sjutionio
tusen R:dr, deraf till utgående under år 1867 Tjugufem tusen R:dr, för att, i enlighet
med uppgjord plan, användas till utvidgande och fördjupning af hamnen vid
Stals-Utskottets Memorial N:o 135.
19
nämnda stad, med skyldighet för staden att bestrida den kostnad, som utöfver
detta anslagsbelopp för ändamålet erfordras.
C) Kanaler och andra vattenkommunikationer.
10:o) för segelleds öppnande från Hattefura till Stora Lee, Etthundra tusen
R:dr såsom anslag och Trehundrafemtio tusen R:dr såsom lån, hvilka begge belopp
ännu återstå at det statsbidrag, som vid sistförflutna riksdag för berörda
arbetsföretag beviljades; egande vederbörande bolag att, efter ingången af nästkommande
Juli månad, lyfta halfva återstående anslagsbeloppet, eller Femtio tusen
R:dr, samt att under år 1867 utbekomma återstoden af anslaget, Femtio tusen R:dr,
äfvensom hela återstående lånet, Trehundrafemtio tusen R:dr; med skyldighet för
bolaget att ej mindre å de nu till lyftning medgifna lånemedlen, än jemväl å det
lånebelopp af 450,000 R:dr, som förut uppburits, från och med 1868 års början
erlägga ränta enligt de grunder och med de bestämmelser i öfrigt, som vid detta
statsbidrags beviljande blifvit af Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag stadgade;
lT.o) för åstadkommande, medelst kanal och slussar, af en förening mellan
sjöarne Vestra och Östra Silen, ett statsbidrag af Sextiotre tusen niobundrafemtio
R:dr, deraf 12,750 R:dr såsom anslag och 51,200 R:dr såsom lån, hvaraf till utgående
under år 1867 af anslagssumman Sju tusen R:dr och af lånet Tjuguåtta
tusen R:dr, eller tillsammans Tretiofem tusen R:dr;
12:o) för utsträckning af Kinda båtled från sjön Rangen till Linköpings hamn,
i ytterligare afräkning å det statsbidrag, som för detta arbetsföretag vid sistlidna
riksdag beviljades, af anslaget Sextio tusen R:dr och af lånebidraget likaledes
Sextio tusen R:dr, eller tillhopa Ettbundratjugu tusen R:dr att under år 1867
af vederbörande bolag utbekommas, under de vilkor, som i afseende på detta statsbidrags
åtnjutande blifvit af Rikets Ständer vid sistlidna riksdag meddelade.
D) Sjösänkningar och andra vattenaftappningsf öretag.
13:o) Ettbundratjugu tusen R:dr att, enligt Kongl. Maj:ts disposition, för
år 1867 användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till understödjande
af sådana inyrutdikningar och valtenaj tappning ar inom Norrbottens, Westerbottens,
Wester-Norr lands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län samt Elfdals,
Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader i Wermlands län, som företrädesvis afse
att förminska frostländig helen; dock under vilkor att sådant understöd icke i något
fall får öfverstiga hälften af den för arbetets utförande enligt fastställd plan
beräknade kostnad, och alltid med förbindelse för vederbörande kommuner, föreningar
eller enskilde att icke allenast tillskjuta hvad derutöfver för arbetets fullbordande
erfordras, utan ock att för all framtid behörigen underhålla de afloppsgrafvar
och andra för ändamålets vinnande utförda arbeten, som med statsbidrag
blifvit understödda; egande Kongl. Maj:t att i de fall, der sådant anses vara af
behofvet påkalladt, i nåder medgifva, att någon del af anslaget må förskottsvis
till vederbörande utbetalas;
20
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
14:o) Femtio tusen R:dr att enligt Kongl. Maj:ts disposition för år 1867
utgå såsom lån för befrämjande af utdikningar och af tapp ning ar af sanka trakter
och sjöar till beredande af odlingsföretag inom rikets öfriga delar;
15:o) Tretio tusen R:dr att under år 1867 utgå i ytterligare afräkning å
det för Lida-åns sänkning och upprensning vid sistlidna riksdag beviljade låneunderstöd,
i afseende å hvilket Rikets Ständer nu medgifvit, att ränte-inbetalningen
och kapital-amorteringen må få taga sin början efter tre års förlopp från
slutet af det år, hvarunder hela lånet från Riksgälds-kontoret utbekommits;
16:o) Elfva tusen R:dr, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, till
rensningar för flodvattnets afledande i en del af Ume eif, deraf Fem tusen R:dr
blifvit anvisade att utgå under år 1867;
17:o) Tolf tusen R:dr, att såsom lån för utdikning af Långebro mosse på
Öland utgå under de vilkor, som för andra dylika lån under innevarande riksdag
blifvit bestämda.
§ 144.
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers
derom fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som under
innevarande riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för
väganläggningar och vägförbättringar, brobyggnader, hamnanläggningar, kanaler
och andra vattenkommunikationer äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
hafva härnedan intagna allmänna vilkor och föreskrifter i afseende
på sådana statsbidrags erhållande och åtnjutande blifvit af Rikets Ständer
fastställda; hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller
stadganden äro för de beviljade anslags- och lånesummorna särskildt meddelade,
således böra vid förekommande frågor rörande dessa anslag och lån iakttagas samt
lända till efterrättelse:
l:o) För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse.
2:o) Då arbetsföretaget afser vägförbättring, väganläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:o) Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för
allmänna trafiken underhållas, intill dess den framtida underhållsskyldigheten kan
varda i behörig ordning andra vederbörande ålagd och emellan dem fördelad.
4:o) Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter efter arbetsföretagets
fullbordande skola komma att utaf de trafikerande upptagas, bör taxa
härå vara fastställd, så lindrig som skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda
afgifter få icke förhöjas med mindre Kongl. Majit, på grund af särskildt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart femte år till Kongl.
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
21
Maj:ts Befallningshafvande bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger
en viss, af Kongl. Maj:t fastställd procent utaf de till företaget lemnade
enskilda bidrag; och skall dessutom en viss, af Kongl. Maj:t likaledes bestämd
andel utaf de afgifter, som uppbäras, till reparationsfond afsättas.
5:o) Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Maj:t i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad,
menighet, bolag eller enskilde dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den
fastställda arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes
kontroll, påbörja, verkställa och fullborda arbetet inom viss bestämd tid,
utan att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras.
Dessutom bör uti de kontrakter rörande befordrandet af kommunikations-anstalter,
i afseende å hvilka Kongl. Maj:t finner för godt sådant föreskrifva, inflyta, att
vederbörande direktion skall hafva skyldighet att under byggnadsåren inom viss
bestämd tid till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader årligen afgifva
berättelse om arbetets fortgång under nästföregående året samt att, sedan kommunikationsanstalten
blifvit för trafiken upplåten, enligt af bemälda Styrelse uppgjorda
formulär afgifva berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap.
6:0) För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af
Kongl. Maj:t i nåder godkännes; varande dock städer och sådana menigheter,
hvilka Kongl. Majit anser derifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.
7:o) Af Kongl. Majit eller af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter
utan återbetalningsskyldighet anslagna medel få successivt och i mån af arbetets
fortgång lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsätta eller särskildt af
Kongl. Majit föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda
förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag
i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess arbetet är vederbörligen afsynadt och
godkändt. Lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång
vid den tid de, som åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda, såvida icke
särskild föreskrift angående tiden för lånets utbekommande blifvit meddelad.
8:0) Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande
afseende beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart
eller ock genom Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande,
innan större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos
Riksgälds-kontoret företes:
a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Majit godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring i de fall der sådan säkerhet enligt mom 6:0 erfordras
;
c) behörigt intyg att arbetet är börjadt; samt derjemte, då statsbidraget
skall utgå såsom lån:
22
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
d) en till Riksgä lds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmägtige godkänd
skuldförbindelse, som, i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat
odlingsföretag, skall innefatta ved erbörandes betalningsansvar, intilldess sådant lån,
jemlikt Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848,
blifvit fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och
fördelningen vunnit laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats;
och
e) af Fullmägtige godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
9:o) De låne- och säkerhetshandlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti Kontorets vård; dock skola sådana
handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att begagna,
till dem på behörig reqvisition utlemnas.
10:o) I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett
från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kongl. Maj:t medgifvet anstånd
med detsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits att på en gång eller successivt till Riksgäldskontoret
inbetalas inom den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Rikets
Ständer, till hvilkas pröfning frågan om uppburna medels återbäring lärer komma
att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed än till nästa xiksdag anses erfordras.
Fullmägtige böra tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
ll:o) Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Maj:t
prölvar skäligt bestämma, jemväl till företagets fullbordande bidraga antingen genom
kontant tillskott eller med materialier och arbete. I annat fall beror af
Kongl. Maj:t att inställa utbetalningen af de beviljade medlen.
12:o) Yid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda
arbeten böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer
användas.
13:o) De ar betsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1867 påbörjas; kommande
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de vid sagda års utgång icke påbörjade arbeten
att reserveras till Riksdagens disposition.
14:o) För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar
eller andra vattenaftappningsföretag bör efter tre års förlopp från slutet af det år,
hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter fem för
hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå. I afseende
på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända
ofvan åberopade Kongl. Kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November
1848 till efterrättelse.
15:o) För andra, till vissa företags befrämjande beviljade lån skola i alla
de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det
år, hvarunder lånemedlen utbekommits, erläggas sex procent af hela den lyftade
Stats* Utskottets Memorial N:o 135.
23 '
lånesumman, hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda
kapitalbeloppet, och utgör det öfriga afbetalning å detsamma. Dock, som särskild
årlig ränteliqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att
i skuldförbindelsen intagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den
tid, som åtgår för det erhållna lånets fulla återbetalning, före hvarje års slut erlägga
sex procent å lånets ursprungliga belopp. Yerkställes ej inbetalning å bestämd
tid, är låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet
erlägga sex procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
16:o) Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd af erhållna
anslag eller lån föranledas för Riksgälds-kontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig
föreskrift derom uti kontraktet införas.
Jemte det ofvanstående stadganden blifvit i underdånighet anmälda, hafva
Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta underrätta Fullmägtige ej
mindre om de terminer, då beviljade statsbidrag böra utbetalas, än om sådana
förändringar uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser,
sorn under arbetenas fortgång kunna i nåder medgifvas.
§ 145.
Utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda, i
Riksgälds-kontoret innestående och till Kongl. Maj:ts disposition ställda medel,
hafva Rikets Ständer anvisat följande tvänne anslagssummor att under innevarande
år utgå, nemligen:
l:o) Femtio tusen R:dr till beredande af arbetsförtjenst, medelst omläggning
af vägen mellan Brunflo kyrka och PHgrimsstads skjutsstation i Jemtland; dervid
Rikets Ständer, under förbehåll att behörig säkerhet ställes för vägomläggningsarbetets
fullbordande, öfverlemnat åt Kongl. Majit att meddela de föreskrifter i öfrigt,
som i afseende å berörda anslags användande kunna finnas erforderliga och
med anslagets ändamål öfverensstämmande;
2:o) Femtiofem tusen R:dr, till beredande af arbetsförtjenst medelst anläggande
af en allmän häradsväg mellan Pajala by och Juunosuando samt en farväg
mellan nämnda by och Kengis bruk inom Pajala socken af Norrbottens län, med
skyldighet för Pajala socknemän att utan vidare statsbidrag fullborda anläggningen
af ifrågavarande tvänne vägar och dem derefter för all framtid underhålla;
hvarjemte Rikets Ständer öfverlemnat åt Kongl. Majit att meddela de föreskrifter
i afseende på dessa medels lyftning och användande, som kunna finnas erforderliga
och ledande till det åsyftade ändamålets vinnande.
§ 146-
I sammanhang med regleringen af utgifterna under Biks-statens Sjunde Hufvudiilel
hafva Rikets Ständer beviljat och till Kongl. Majits disposition på Riksgälds-kontoret
anvisat följande extra anslag, nemligen:
l:o) till arfvoden åt jordebokskontorets tjenstemän, för år 1867 Tjugufyra
tusen sjuhundra Ridr;
24
Stats-Utskottets Memorial N;o 135.
2:o) till bestridande af kostnaderna för kolonien S:t Barthelemys förvaltning,
Aderton tusen R:dr, att utgå under år 1867;
3:o) till godtgörande af åtskilliga af Statskontoret under förskotlstitel bestridda
utgifter, Tvåhundrasextiotre tusen femhundrafyratiotre R:dr 64 öre;
4:o) för vidare fortsättning och vårdande af Kamereraren Carl Sandbergs
till Staten försålda historiska och kamerala samlingar, Femhundra R:dr, att för år
1867 bemälde kamererare tilldelas, på sätt och under vilkor, som Kongl. Maj:t
kan finna för godt föreskrifva.
§ 147.
o
Yid regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel hafva
Rikets Ständer, utöfver de å samma Hufvudtitel uppförda summor, till Kongl.
Maj:ts disposition på Riksgälds-kontoret för år 1867 anvisat följande anslag, hvilka
på vederbörliga reqvisitioner skola utbetalas, nemligen:
l:o) för tjenstebiträde vid handläggning af de inom Ecklesiastik-departementet
förekommande ärenden rörande den nu pågående löneregleringen för preslerskapet
i riket, för hvartdera af åren 1866 och 1867, Tre tusen R:dr, eller tillhopa
Sex tusen R:dr;
2:o) till förbättring af de svagast aflönade komministrars, kapellpredikanters
samt pastorats- och socken-adjunkters lönevilkor, för år 1867, Tio tusen R:dr, att
användas enligt de föreskrifter, som för dispositionen af det vid sistlidna riksdag
till samma ändamål beviljade anslag äro meddelade;
3:o) Tretio tusen R:dr att för år 1867 användas till lönejörbätlring utöfver
minimi-lönen åt examinerade folkskolelärare, på det sätt att der församlingar, hvilkas
folkskolelärare redan i lön åtnjuta 400 R:dr eller derutöfver, förbinda sig att
höja lönen utöfver nu utgående belopp, ett statsbidrag till lika belopp med församlingarnes
sålunda lemnade ytterligare tillskott må, efter Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, anvisas; dock att Statens bidrag föiv detta ändamål icke må öfverstiga
50 R:dr årligen för hvarje lärare;
4:o) Tjugu tusen R:dr till understöd för år 1867 åt sådana församlingar, som
till följd af medellöshet icke kunna till erforderligt belopp bekosta aflöning åt sina
folkskolelärare;
5:o) Tretton tusen R:dr, deraf till undervisning i trädgårdsskötsel vid folkskolelärare-seminarierna,
för år 1867, Tre tusen R:dr, samt för inköp och tillredning
af jord dertill, för en gång, Tio tusen R:dr;
6:o) Tio tusen R:dr för år 1867, att användas för folkskolelärares undervisning
i gymnastik- och militär-öfningar; >
7:o) Tjugufem tusen R:dr, för år 1867, till inköp af tomt för en seminariibyggnad
i Linköping samt till påbörjande och uppförande, så långt tillgåugarne
medgifva, af denna byggnad efter den ritning, som af Kongl. Maj:t kan komma
att fastställas;
8:o)
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
25
8:0) Tio tusen R:dr till inredning och förändring af den för folkskolelärarinne-seminariet
i Stockholm upplåtna byggnad;
9:o) Åtta tusen femtio R:dr till lönebättring, för år 1867, åt Sundhets-kollegii
embets- ooh tjenstemän samt vaktbetjente:
10:o) Tre tusen R:dr till lön för en lärare vid veterinär-inrättningen i
Stockholm med hufvudsaklig befattning vid elevernas handledning i praktisk
sjukvård utom inrättningen;
ll:o) Tre tusen fyrahundratretiosex R:dr, för år 1867, deraf 1,500 R:dr
till höjande af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens å -stat uppiörda
anslag till vetenskapligt bildade biträden, samt 1,936 R:dr för tillökning af akademiens
vaktbetjening;
12:o) Fyra tusen R:dr för inköp af en orgel åt Musikaliska akademiens
läroverk;
13:o) Femton tusen R:dr för ordnande och uppställning af Naturhistoriska
riksmusei samlingar;
14:o) Tre tusen R:dr för ökande af samma musei palceontologiska samlingar;
15:o) Tjugu två tusen sexhundrafemtio R:dr för vårdande och underhåll
af Nationalmusei-byggnaden och der förvarade samlingar m. m., deraf för innevarande
år Fem tusen R:dr och för år 1867 Sjutton tusen sexhundra femtio R:dr;
16:o) Två tusen R:dr till understöd för år 1867 för den af doktor O. Sandahl
i hufvudstaden inrättade medico-pnea,matis ka anstalt, att utgå med vilkor att anstalten
står under tillsyn af Sundhets-kollegium, dit föreståndaren har att årligen
om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom att dagligen vid denna
anstalt lemnäs fribad åt minst 2 fattiga eller obemedlade personer;
17:o) Tio tusen R:dr för att, under förutsättning att af Stockholms stad bekostas
ändamålsenlig lokal samt dess belysning, för år 1867 användas till föranstaltande
i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som
företrädesvis tillhöra allmän bildning;
18:o) Tre tusen R:dr såsom bidrag för år 1867 till vård och skötsel af de
i provinsen Helsingland, befintliga, af sjukdomen spetälska angripna personer, emot
vilkor att enahanda bidrag fortfarande af Gefleborgs län för ändamålet anvisas;
19:o) Tre tusen femhundra R:dr till arfvode och resekostnads-ersättning åt en
antiqvitets-intendent, för år 1867;
20:o) Ett tusen femhundra R:dr för uppsökande och af tecknande af runstenar
samt teckningarnes utgifvande;
2l:o) Två tusen R:dr, för år 1867, att användas för undersökning af fornlemning
ar och upprättande af förteckningar öfver sådana;
22:o) Två tusen R:dr för fortsatt utgifvande af planschverk öfver fönsåker
och andra historiska märkvärdigheter i Statens historiska museum samt Svenska
sigill från medeltiden, att i mån af behof till vederbörande utbetalas;
Bih till R. S. Prot. 1865 # 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 33 Haft. 4
26 *
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
%
23:o) Tre tusen R:dr för fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och
andra samlingar befintliga handlingar, som äro af vigt för Fäderneslandets historia
och offentliga Jörhållanden;
24:o) Ett tusen femhundra R:dr, för år 1867, att användas för vårdande af
jornlemningame i IVisby;
25:o) Ett tusen femhundra R:dr, för år 1867, till fortsatt utgifvande af arbetet
“Svenska språkets lagar
26:o) Ett tusen femhundra R:dr, att för år 1867 utgå till Artisten N. Mandelgren,
på det han må blifva i tillfälle att verkställa de resor inom landet, sorn för
fortsatt aftocknande af ännu utaf honom ej undersökta kyrkliga monumenter kunna
vara af nöden; dock med skyldighet för Mandelgren att vid slutet af berörda år
till Fria konsternas akademi inlemna de afteckningar han under året gjort;
27:o) Åttahundra R:dr såsom understöd för år 1867 till lithografen Carl Johan
Billmark för fortsatt utgifvande af planchverket: “Sverige, aqvarell-lithografier
och tontryck
28:o) Fyrahundra R:dr till fortsatt utgifvande år 1867 af arbetet : afordna
och närvarande Sverigeoch
29:o) Tjugu tusen R:dr för gjutning i brons af professor Molins grupp “Bältespännar
e.u
§ 148.
För utförande af nedanstående byggnadsföretag och reparationsarbeten hafva
Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposition anvisat följande statsbidrag, att i
mån af behof från Riksgälds-kontoret utgå, nemligen:
l:o) såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för Upsala högre elementarläroverk,
under förbehåll att det nuvarande lärohuset, efter skolans förflyttning,
till Statsverkets disposition öfverlemnas, dels ett anslag af Etthundra
tusen R:dr och dels ett låneunderstöd af Etthundrafyratio tusen R:dr, deraf för
år 1867 såsom anslag Fyratio tusen R:dr och såsom lån Sjutio tusen R:dr, emot
vilkor att, sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan skuldförbindelse, som
af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret antages, under fem års tid fått utan ränta
innehafvas, Fern procent å detsammas ursprungliga belopp skola före slutet af
hvarje år till nämnda Kontor inbetalas, af hvilken inbetalning beräknas Fyra procent
årlig ränta för det oguldna lånekapitalet samt det överskjutande beloppet
kommer att såsom kapitalafbetalning å lånesumman afgå, intilldess denna blifvit
till fullo gulden;
2:o) såsom bidrag till uppförande af en byggnad för Carlstads högre elementarläroverk,
dels ett anslag af Åttatiosju tusen JR:dr och dels ett låneunderstöd
af Fyratio tusen R:dr, deraf för år 1867 såsom anslag Fyratio tusen R:dr och såsom
lån Tjugu tusen R:dr, emot enahanda vilkor för lånets åtnjutande, som i
nästföregående mom. blifvit bestämda, allt under förutsättning att Wermlands
landsting med ett anslag af 30,000 R:dr för ändamålet bidrager;
3:o) såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för (Venersborgs högre
elementarläroverk, dels ett anslag af Sextio tusen R:dr och dels ett låneunderstöd
Stats-Utskottets Mernorial N:o 135.
27
af Fyratio tusen tt:dr, deraf för år 1867 såsom anslag Tre tio tusen R.dr och såsom
lån Tjugu tusen R:dr, emot enahanda vilkor för lånets åtnjutande, som i
mom. l:o blifvit stadgade; allt under förutsättning att Elfsborgs läns landsting
eller Wenersborgs stad anvisar det belopp, som utöfver de såsom statsbidrag anvisade
100,000 R:dr kan för ändamålet erfordras;
4:o) såsom bidrag till utvidgande af elementarläroverk s-byggnaden i Christianstad,
dels ett anslag af Tjugu tusen R:dr och dels ett låneunderstöd af Tjugu
tusen R:dr, deraf för år 1867 såsom anslag Tio tusen R:dr och såsom lån Tio
tusen R:dr, emot enahanda vilkor för lånets åtnjutande, sorn i mom. l:o finnas
intagna; allt under förutsättning att Christianstads läns landsting till byggnadsföretaget
i dess helhet bidrager med 20,000 R:dr, samt att staden Christianstad
tillskjuter hvad som utöfver sålunda för hela byggnadstiden till 60,000 R:dr beräknade
bidrag kan för ändamålet erfordras;
5:o) såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad för (Vesterviks elementarläroverk,
dels ett anslag af Tretiofem tusen R:dr och dels ett låneunderstöd af
Tjugu tusen R:dr, deraf för år 1867 utaf anslaget Sjutton tusen femhundra R:dr
och utaf lånet Tio tusen R:dr, emot enahanda vilkor för lånets åtnjutande, som i
mom. l:o blifvit bestämda; allt under förutsättning att Norra Calmar läns landsting
till byggnadsföretaget i dess helhet bidrager med 20,000 R:dr, samt att Westerviks
stad tillskjuter hvad som utöfver sålunda för bela byggnadstiden till
75.000 R:dr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras;
6:o) såsom bidrag till förändring och tillbyggnad af elementar lär över ksbyggnaden
i Skara, dels ett anslag af Femton tusen E:dr och dels ett låneunderstöd
af Fyratio tusen R:dr, deraf för år 1867 utaf anslaget Sju tusen femhundra
R:dr och utaf lånet Tjugu tusen R:dr, emot samma vilkor för lånets åtnjutande,
som i mom. l:o finnas intagna; allt under förutsättning att vederbörande landsting
till byggnadsföretaget i dess helhet bidrager med 20,000 R:dr, samt att staden
Skara tillskjuter hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag till
75.000 R:dr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras;
7:o) för reparationen af Linköpings domkyrka, för år 1867, ett anslag af
Tretton tusen femhundra R:dn
§ 149-
För ho sp i talsfondens understödjande samt för utvidgning och förbättring af
hospitalen i IVvxiö, Upsala och Nyköping, hafva Rikets Ständer beviljat här nedan
uppgifna summor, som i mån af behof och i öfverensstämmelse med derom
meddelade nådiga föreskrifter böra utbetalas, nemligen:
l:o) till hospitals/ondens förstärkning ett kreditiv för år 1867 af Etthundra
tusen R:dr;
2:o) till betäckande af den i hospitals/anden uppkomna brist, för en gång en
summa af Femtio tusen R:dr;
3:o) för utvidgning och förbättring af hospitalet i Wexio, för en gång, Tre
tusen femhundra R:dr, med rättighet för hopitalets Öfverstyrelse att för hospitalet
använda öfverskottet, omkring 7,400 R:dr, å det vid sistlidna riksdag för hospitalet
beviljade byggnadsanslag;
*28 Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
4:o) för utvidgning och förbättring af hospitalet i Upsala, för en gång, Sex
tusen nio hundra R:dr; och
5:o) för tillbyggnad och utvidgning af hospitalet i Nyköping, Tjugu tusen
R:dr, hvaraf under år 1867 må utgå Tio tusen R:dr.
§ 150.
Utöfver de å Riks-statens Nionde Hufvudlitel för pensions- och indragnings,
staterna anslagna summor, hafva Rikets Ständer, till Kongl. Maj:ts disposition, på
Riksgälds-kontoret anvisat nedanstående belopp, hvilka alltså böra för dermed afsedda
ändamål i stadgad ordning utbetalas, nemligen:
l:o) såsom bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassa, för år 1867, Sex tusen
R:dr; och
2:o) till Statskontorets ersättande för de medel, som nämnda embetsverk
för Expeditions-sekreteraren m. m. Johan Gabriel Richerts enkas, Sofia Schönherrs
pensionerande intill 1867 års början förskjutit eller kan komma att förskjuta, Sex
tusen R:dr.
§ 151.
För upprätthållande at den Arméens pensionskassa enligt förut fastställda
grunder åliggande pensionering, r hafva Rikets Ständer för år 1867 å Riksgäldskontoret
anvisat ett kreditiv af Attatiofem tusen femhundra R:dr, att qvartalsvis
under året utbetalas, dock med skyldighet för kassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det kassan för nämnda år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket
indragna rusthålls-afgifterna samt med förbindelse för kassans Direktion,
att, så snart årets räkenskap hunnit afslutas, hos Fullmägtige i Riksgälds-kontoret
behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller huru stor del deraf varit för ändamålet
behöflig, samt att, i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottot
återlemna; hvarjemte Rikets Ständer medgifvit, att de för åren 1861, 1862 och
1863 uppkomna brister, utgörande 20,925 R:dr 24 öre, äfvensom den mindre brist,
som ytterligare kan uppkomma för år 1864, får af möjligen blifvande öfverskott
under de påföljande åren kassan ersättas.
§ 152.
I
För fortsatt tillämpning af nu gällande pensionsstaier för befäl och tjenstemän
vid Arméen och Gotlands Nationa/bevä?'ing under år 1867, hafva Rikets Ständer
å Riksgälds-kontoret anvisat ett kreditiv al Etthundraåttatio tusen R:dr, att i
mån af bohof användas till betäckande af den skilnad, som för Arméens pensionskassa
under detta år kan uppstå genom den ifrågavarande pensioneringens tillämpning,
samt att utbetalas sålunda, att hälften deraf utgifves den 1 April och den
andra hälften den 1 Oktober, med förbindelse för Direktionen att vid reqvirerande
af första halfårets belopp med afslutado räkenskaper redovisa föregående årets
utgift.
Stats- Utskottets Memorial N:o 135.
29
Dessutom hafva Rikets Ständer, till betäckande af möjlig: brist för år 1866
i det vid sistförflutna riksdag beviljade kreditiv å 150,000 R:dr, å Riksgäldskontoret
anvisat ett fyllnadskreditiv af Femton tusen R:dr.
§ 153.
Jemte det Rikets Ständer för fortsatt tillämpning under år 1867 af den
förut uppgjorda och godkända staten för pensionering af Flottans embets- och
tjenstemän samt betjente på Riksgälds-kontoret anvisat det för denna pensionering
erforderliga kreditiv å Sjutiotvå tusen R:dr, hafva Rikets Ständer förklarat Direktionen
öfver Amiralitets-krigsmanskassan berättigad att å berörda kreditiv under
loppet af samma år lyfta hvad för omförmälda behof finnes behöfligt, sedan styrkt
blifvit i hvad mån det för innevarande statsregleringsperiod beviljade kreditiv för
pensioneringen åtgått, dock att hvad under samma period icke för ändamålet erfordrats,
må för 1867 års pensionering i mån af behof användas.
v
§ 154-
För upprätthållande af den Flottans gemenskap förunnade förbättrade pensionering
för år 1867 hafva Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ett kreditiv
af Fyratio tusen R:dr, med Direktionen öfver Amiralitets-krigsmanskassan lemnad
rättighet att å berörda kreditiv under loppet af nämnda år lyfta hvad för omförmälda
ändamål finnes vara behöfligt, sedan styrkt blifvit i hvad mån det för innevarande
statsregleringsperiod beviljade kreditiv åtgått, dock att hvad under samma
period icke för ändamålet erfordrats, må för 1867 års pensionering i mån af behof
användas.
§ 155.
Jemte de särskilda, efter anslagens och låneunderstödens föremål och beskaffenhet
lämpade föreskrifter, som i föregående §§ af detta reglemente finnas
införda, böra äfven nedanstående allmänna sladganden i afseende på samma ans lag soch
lönesummors utbetalning iakttagas:
l:o) hvad som af ett anslaget belopp under ett år icke blifvit från Riksgäldskontoret
uttaget eller behöft användas, må, der ej annorlunda blifvit särskildt föreskrifvet,
under ett följande år disponeras och utbekommas; och
2:o) de besparingar, som å anslagen för hvarje särskildt föremål redan uppkommit
eller hädanefter uppkomma, få icke i annat fall, än der sådant är uttryckligen
medgifvet, till andra behof disponeras, utan böra oafkortade till kommande
Riksdags disposition reserveras.
30
Stats-Utskottets Memorial N:o 135,
L) Angående de vid innevarande riksdag för jernvägsbyggnader och
jernvägsmateriel beviljade anslag.
§ 156.
Till utförande af jernväg sarbeten för Stålens räkning samt anskaffande af
jernvägsmateriel hafva Rikets Ständer anvisat följande anslagssummor att från
Riksgälds-kontoret utbetalas, nemligen:
l:o) för fortsättning och afslutande af de å Nordvestra stambanan från Ai-vika
till riksgränsen mot Norge återstående arbeten, Två millioner niohundra tusen
(2,900,000) R:dr, att med En million tvåhundra tusen R:dr utgå under innevarande
år samt med öfriga En million sjuhundra tusen R:dr under år 1867;
2:o) för fortsättande af Nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Carlstad
till Arvika, Femhundra tusen (500,000) R:dr;
3:o) Femhundra tusen R:dr att under innevarande år från Riksgälds-kontoret
utgå för att af Kongl. Maj:t, i mån af behof, användas till godtgörande dels af de
ökade utgifter, som utöfver den i ursprungliga kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan
genom Slockholm beräknade summa erfordrats för verkställande af de
i samma förslag afsedda expropriationer, och dels för inlösen eller expropriation af
den i qvarteret Uggleskans belägna, A. G. Bergfalk tillhöriga egendom;
4:o) till komplettering af bristande Irajikmateriel å Statens redan anlagda
stambanor, Två millioner Ridr att från Riksgälds-kontoret i mån af behof utbetalas,
mot det att den från och med år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna
från Statens jernvägar varder till nämnda Kontor levererad.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdagar blifvit
i afseende på Statens jernvägsbyggnader bestämdt, hafva Rikets Ständer medgifvit:
att
Kongl. Majit må vid jernvägsarbetenas utförande närmare bestämma de
orter, som statsbana eller bandel, hvartill anslag varder beviljadt, skall genomgå,
och de ställen, den bör anlöpa, äfvensom till ändamål gemensamma för olika stambanor
eller bandelar anordna medel utan omedelbart skeende fördelning dem
emellan samt använda det öfverskott, som kan finnas uppkomma å ett stambanearbete,
till att fylla den brist, som å ett annat möjligen kan uppstå;
att Kongl. Majit må af bygguadsauslaget använda hvad som erfordras till
anställande af undersökningar med afseende å framtida fortsättande af stambanorna
inom de trakter, der yrkande om banornas utläggning i olika rigtningar blifvit
framställda, eller Kongl. Majit eljest kan finna skäligt att låta dylika undersökningar
anställa; samt
att binder icke möta för användande vid jernvägsarbetena af arbetskommenderingar
ur Arméen under de i Rikets Ständers skrifvelse den 16 September
1857 upptagna vilkor.
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
81
§ 157.
Såsom bidrag för Orebro—Arboga jernwägs fortsättande till Köping hafva
Rikets Ständer beviljat Köping—Hults jernvägs-aktiebolag ett anslag för en gång
af Etthundrasextio tusen R:dr att utan återbetalningsskyldighet från Riksgäldskontoret
utgå, emot vilkor:
a) att före medlens lyftning till Riksgäl ds-kontoret aflemnas af Kongl. Maj:t
godkänd säkerhet för arbetets fullbordande inom ett år, efter det anslaget blifvit
lyftadt, och sednast inom 1867 års slut;
b) att Köping—Hults jernvägsaktiebolag likaledes före medlens lyftning
skall tillförbinda sig att, derest bolagets jernväg framdeles skulle komma att försäljas,
Staten skall af bolaget återbekomma berörda anslagssumma, 160,000 Ridr;
c) att, i den mån jernvägen mellan Arboga och Köping varder fullbordad
och till allmänt begagnande upplåten, bolaget skall vara skyldigt att, mot den
ersättning Kongl. Majit efter vederbörandes hörande pröfvar skäligt bestämma, på
densamma fortskaffa trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra för
Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personal- och varutransporter;
hvarjemte det skall åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande
längsefter nämnda jernväg af elektriska telegraflinier med hvad dertill
hörer; samt
d) att afgifterna för passagerare- och varutrafiken å oftanämnda jernväg
skola utgå enligt den taxa, som Kongl. Majit, efter dertill af bolaget afgifvet förslag
samt Kongl. Majits vederbörande Befallningshafvandes hörande, i nåder fastställt,
och hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då företeende
förhållanden.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
1
Sammaudrag af de under 1865 och 1866 års riksdag på Riksgälds-kontoret
anvisade stats-utgifter, utom de till jeruvägsbyggnader
anslagna medel.
Anslag, beviljade
att utgå
Summa
anslag.
Lån.
år 1866.
år 1867.
Under Första Hufvudtiteln . . .
96,000
10,645
106,645
Andra
19 ...
133
33
110,000
—
110,133
33
—
»
Fjerde
99 ...
76,655
06
1,740,622
02
1,817,277
08
»
Femte
99 ...
184,200
—
873,000
—
1,057,200
—
_l
Sjette
» ...
180,000
—
1,256,133
33
1,436,133
33
580,000
1
n
Sjunde
19 ...
263,543
64
43,200
—
306,743
64
—
»
Åttonde
V ...
58,000
—
506,736
—
564,736
—
150,000
n
Nionde
19 ...
15,000
—
389,500
—
404,500
—
—
Summa
873,53203
4,929,836
35 5,803,368
38
730,000
—
Hör till Stats-Utskottets Memorial, 1865 1866, N:o 135.
1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
(luder 1865 och 1866 års riksdag på Riksgäldskontoret anvisade stats-utgifter,
utom de till jcrnvägsbjggnader anvisade medel.
§ och moment
i det
nya reglementet.
137
138
A) Anslag.
(Juder Första Ilufvudtitcln:
Förhöjning i anslaget till Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Dalarne för åren 1864,
1865 och 1866
Till inköp af en Brädhandlanden A. G.
Enblom tillhörig egendom å Kungsholmen
„ uppförande af ett vagnshus vid Haga
lustslott
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
Summa
(Inder Andra Hufvudtiteln:
Godtgörelse för jord, som blifvit exproprierad
från bostället Lindhof i Botkyrka
socken
.
Till uppförande af en ny arkivbyggnad
för Göta Hofrätt och ombyggande af
den Hofrättshusets tomt omgifvande kaj
För tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen
. ...
„ uppförande af nytt kronohäkte i nå
fondera
af städerna Hudiksvall eller
undsvall
Summa
51.000
45.000
96.000
133
33
år 1867.
10,645
Summa
anslag.
51.000
45.000
10,645
10,645
106,645
—
133
40,000
—
40,000
12,000
—
12,000
58,000
58,000
133j33| 110,000|-
33
110,133153
Stats-Utskottets Memorial N:o 133.
3
§ och moment
i det
nya reglementet.
139
3
4
5
6
9
10
11
12
13
14
15
16
för
linder Fjerde Hnfvudtitcln s
Till anställande af skjutförsök. . . .
anskaffande af refflade kanoner och
spetsproj ektiler, ammunitionsvagi
inredning, riktinstrumenter m. m.
fält-artilleriet
dito af ammunitionsvagnar för dito . .
dito af 4 st. fältsmedjor, sjuk- och
medicinalvagnar, reservlavetter, trossoch
expeditionsvagnar samt fourage
vagnar,
tillhopa
dito af rid- och anspanns-persedlar för
dito
dito af ett positions- och belägringsartilleri
om 15 refflade tackjernskanoner
med tillbehör, lavetter, föreställare
och spetsprojektiler
dito af 7,000 st. infanterigevär
dito af en tjenlig modell för såväl infanteriets,
som kavalleriets skjutvapen,
med tändnålsantändning, samt till nödiga
försöks anställande med sådana
vapen
fortsättande af Carlsborgs fästnings
byggnad
förstärkande af Waxholms fästningsmurar
|
en skansanläggning vid Oxdjupet. . .1
fortsättande af fästningsbyggnads-arbetena
vid Carlskrona, nemligen
till skansen å Vestra Hästholmen
60,000: —
„ försänkningar vid Vestra
Hästholmen  24,000: —
indelta arméens utredning
beklädnadspassevolans vid värfvade regementena
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866. år 1867.
underhållande af beväringsmanskapets
beklädnad
fortsättande af Topografiska korpsens
arbeten, till kartegraveringen och till
20,000
55,000 -  4,470 —
14,600
50,373 40
36,750
320,250
15.000
100,000
90.000
100,000
84,000
4,963
80,984
189,000
Summa
anslag.
20,000
55,000
4,470
14,600
50,373
36,750
320,250
15.000
100,000
90.000
100,000
84,000
4,963
80,984
189,000
40
Transport
■;1,165,391,94;!,165,391 94
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
§ och moment
i det
nya reglementet.
139
23
24
»
25
26
17
18
19
20
21
22
Transport
aflöning åt den ökade arbetspersonal,
som erfordras för det militära karteverkets
skyndsamma utförande . . .
Till understöd åt officerare, som inträda i
aktiv krigstjenst hos någon i vänskap
ligt förhållande till Sverige stående
magt
„ aflöning åt skarpskytte-instruktörer . .
„ målskjutningspremier vid skarpskytte
föreningarne
„ anskaffande af skarp ammunition åt
skarpskytteföreningarne
„ anskaffning af 3,000 st. infanterigevär
till ersättande af ett lika antal målskjutningsgevär,
som från Kronans för
råd skola till skarpskytteföreningarne
utdelas
„ uppsättning af beklädnads- m. fl. persedlar
för 385 hittills vakanta soldatnummer
vid Norra och Södra Skånska
infanteri-regementena, hvilka inneva
rande år komma att rekryteras, samt
för denna materiels underhåll under
samma år
„ kostnader för arreststraffets tillämpning
vid indelta arméen
. . .
„ praktiska öfningar för krigskolan vid
Carlberg
„ anskaffning af materiel och hästar för
nämnda praktiska öfningar
„ uppförande af ett exercishus vid Carlberg.
Fyllnad i anslagen till Garnisonsregementenas
kokinrättningar, nemligen
vid Lifgardet till häst . . . 900: —
„ Husarregementet Konung
Carl XV  900: —
„ Svea Lifgarde  500: —
„ Andra Lifgardet  250: —
„ Svea, Göta och Wendes
Transport 2,550: — |
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
76,655
06
år 1867.
1,165,391
75.000
9,000
50.000
20,000
20,000
137,250
5,000
6,221
5,573
38,000
94
52
Summa
anslag.
1,165,391
75.000
9,000
50.000
20.000
20,000
137,250
94
76,655
5,000
6,221
5,573
38,000
76,655|06|1,531,43646 1,608,091
06
52
52
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
5
§ och moment
i det
nya reglementet.
139
27
28
29
30
31
32
33
140
Transport 2,550: —
Artilleriregementen, med
Fyrverkarekorpsen . . . 2,275: —
vid Gotlands Nationalbeväring
250: —
Till uppförande af kasernbyggnad och kokhus
för Ingeniörtruppens behof . . . .
„ första anvärfningen af ett 3:dje kompani
ingeniörtrupper
„ ett nytt krigsbrygge-eqvipage
„ uppförande af byggnader till förvarande
och vård af de till regementen
och korpser utlemnade krigsgevär . .
,, d:o af stall- och ridhus för Smålands
husarregementes exercissqvadron . . . .
„ d:o af en stallbyggnad för ridskolan
vid Strömsholm
„ ersättning till l:a Lifgrenadier-regementet
för afkastningen af öfversteboställe!
Kongsbro, hvilket af förre
boställshafvarens sterbhus innehafves
till midfastan 1867
Summa
\
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866. år 1867.
76,655
06
46
25
1,531,436
5,075
55,190
5,400
60,000
25.000
40.000
18.000
— 520 31
Summa
anslag.
1,608,091
5,075
55,190
5,400
60,000
25.000
40.000
18.000
520 31
52
25
76,655106
Under Femte Hufvudtitcln:
Till anskaffande af ny sjökrigsmateriel .
, ersättande af förskottsvis anvisade medel
till anskaffning af 10 st. 9-tums
jernkanoner med projektiler m. m. .
„ skjutförsök med upprefflade äldre kanoner
samt andra nödiga artilleriförsök .
„ anställande af försök med s. k. under
vattensminor
„ ett förlagslån för tillvägabringande
inom riket af 12 dec.-tums gjutna jernkanoner
94,200
90,000
Summa 184,200;-
1,740,622,021,817,277.08
818,000
45.000
10.000
90,000
818,000
94,200
45,000;
10,000
873,000|—1,057,200|-
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
§ och moment
i det
nya reglementet.
141
10
11
12
13
14
15
linder Sjette Hufvudtiteln:
Till arfvode åt ett biträde vid de kommunala
ärendenas beredning och expe
dierande inom Civil-departementets expedition
„ Rikets ekonomiska karteverk ....
„ fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarne
i de norra länen
„ betäckande af en för Alnarps landt
bruksinstitut åsamkad skuld
„ uppförande af nya ekonomibyggnader
vid nämnda institut
„ utdelande vid landtbruksmöten af prisbelöningar
för husdjur, redskap och
ladugårdsprodukter m. m
„ afsedda årliga täflingsinötcn med gödboskap,
smör, ost, fläsk och kött uti
städerna Stockholm, Göteborg och
Malmö
„ inredning af den lokal i Slöjdskolans
nya hus i Stockholm, som är ämnad
att åt Landtbruks-akademien upplåtas
för utställning af landtbruksredskap
och modeller
„ Svenska trädgårdsföreningen, till ut
bildning af föreningens elevskola . .
„ beredande af undervisningslokal och
bostäder åt ett ökadt antal elever vid
nämnda förenings skola
„ bildande af lämpliga holländerier för
de Norrländska länen samt till andra
för Stamholländeri-styrelsens verksamhet
nödiga utgifter
„ befrämjande i Jemtland af en god
afvel af arbetshästar
„ förbättrande af fårafveln i|Jemtland
„ åvägabringande af en förbättrad fårskötsel
på ön Gotland
„ fortsättande af de^ geologiska jfundersökningarne
och utgifvande af derp;
grundade kartor
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
50,000
Transport | 5Ö,000|-
år 1867.
1,800
60,000
97,000
50.000
6,000
3.000
5.000
4.500
10.000
10,000;
5.000
2.500
6.000
60,000
Summa
anslag.
1,800
60,000
97.000
50.000
50.000
6,000 —
3.000
5.000
4.500
10,000
10,000
5.000
2.500
6.000
60,000
320,800,—' 370,8001—
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
7
§ och mo-  ment i det
nya regle-  mentet.
§
morn.
141
16
Till
99
17
99
99
18
99
n
19
99
99
20
V
99
21
99
Y>
22
99
n
23
99
»
24
99
25
99
»
26
99
143
1
»
99
2
»
99
3
99
99
4
.
99
Transport
inredande af den åt Geologiska byrån
i Slöjdskolans nya hus anvisande arbets-
och samlingslokal m. m
aflöning åt en andre underlärare vid
navigationsskolan i Göteborg
lärares aflönande och elevers underhåll
m. m. vid Skeppsbyggeri-institutet
i Carlskrona
tillökning af Teknologiska Institutets
byggnader för inrymmande af bergsläroverket
bidrag vid regleringen af .Ronneby
köpings nya område
dito till ny reglering af torg, gator
och tomter i Carlstad :
bestridande af kostnaderna för Sveriges
deltagande i en allmän exposition
af åkerbruks-, industri- och konstalster
i Paris år 1867
undersökningar, inspektionskostnader
och expenser för allmänna arbeten
aflöning åt Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader samt dess tjenste
biträden
arfvoden för undervisnings meddelande
åt civil-ingeniörer
stipendier åt elever, som genomgå den
för civil-ingeniörer bestämda kurs. .
anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest
mindre goda vägar .....
anläggning af väg från Öhrträsk till
Ö o #
till Fredrika kyrka och vidare till
Åsele inom Westerbottens län . . .
anläggning af väg mellan Letsbo by
i Ljusdals socken och Ramsjö kyrka
anläggning af väg mellan Åsele och
Wilhelmina kyrkoby i Westerbottens;
län, 50,000 R:dr, deraf under år 1867
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866. år 1867
50,000
30.000
50.000
320,800
18,000
1,200
7,000
60,000
100,000
30.000
32,800
3.000
3.000
150,000
20.000
25.000
10.000
Transport |130,000;—| 780,800j—
Summa
anslag.
370,800 —
18,000 —
1,200 —
7.000 —
60,000 —
30.000 —
50.000 —
100,000 —
30.000 —
\
32,800 —
3.000 —
3.000 -
150,000 —
20.000 —
25.000 —
10.000 —
9107800|—
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
§ och moment
i det
nya reglementet.
Transport
143 5 Till anläggning af väg från Ramsele sockne
gräns
genom Fjellsjö till Bodums
kyrka samt vidare derifrån till Tåsjö
kyrka inom Wester-Norrlands län
76,250 R:dr, deraf under år 1867 . .
„ anläggning af väg från sjön Bolmen
till Wieslanda jernvägsstation å Statens
södra stambana, högst 150,000
R:dr, deraf till utgående under år 1867
„ understödjande af mindre hamn- och
brobyggnader samt upprensningar af
åar och farleder
„ utvidgande af staden Ystads hamn,
63.000 R:dr, deraf under år 1867 . .
„ staden Uddevalla, för utvidgande och
fördjupning af hamnen derstädes,
79.000 R:dr, deraf till utgående un
der år 1867  •_
10 „ segelleds öppnande från Hattefura till
Stora Lee
11 „ åstadkommande, medelst kanal och
slussar, af en förening mellan sj öarne
Vestra och Östra Silen, 12,750 R:dr.
deraf under år 1867  •
12 „ utsträckning af Kinda båtled från sjön
Rengen till Linköpings hamn
13 „ understödjande af sådana myrutdik
ningar
och vattenaftappningar inom
Norrbottens, Westerbottens, WesterNorrlands,
Jemtlands, Gefleborgs och
Stora Kopparbergs län samt Elfdals,
Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader
i Wermland, som afse att förminska
frostländigheten .
16 „ rensningar för flodvattnets afledande i
en del af Ume eif, 11,000 R:dr, deraf
under år 1867
145 1 „ beredande af arbetsförtjenst medelst
omläggning af vägen mellan Brunflo
kyrka och Pilgrimstads skjutsstation i
Jemtland
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
130,000
50,000
år 1867.
780,800
25.000
33,333
20.000
25.000
25.000
50.000
7,000
60.000
33
120,000
5,000
Summa
anslag.
910,800
25.000
33,333
20.000
25.000
25.000
100,000
7,000
60.000
120,000
5,000
50,000 — 50,000
33
Transport il80,000|-
Il,201,13333il,381,13å|å5
Till
Stats-Utslcottets Memorial N:o 135.
9
§ och mo-  ment i det
nya regle-
Anslag, beviljade
att utgå
Summa
anslag.
mentet.
§
mom.
ar lebb.
ar lbbt.
Transport
180,000
1,201,133
33
1,381,133
33
145
2
Till beredande af arbetsförtjenst medelst
anläggande af en allmän häradsväg
mellan Pajala by och Juunosuando
samt en farväg mellan nämnda by
och Kengis bruk inom Pajala socken
af Norrbottens län
55,000
55,000
Summa
180,000
—
1,256,133(33 1,436,133
33
linder Sjunde Ilufvudtiteln :
146
1
Till arfvoden åt Jordeboks-kontorets tjen-  stemän
24,700
18,000
24,700
18,000
263,543
500
V
, 2
„ bestridande af kolonien S:t Barthele-  mys förvaltningskostnader ........
n
3
n godtgörande af åtskilliga af Statskon-  toret under förskottstitel bestridda ut-  gifter
263,543
64
64
4
„ fortsättning och vårdande af Kamere-  raren Carl Sandbergs historiska och
kamerala samlingar
500
Ö
Summa
263,543 64
43,200
306,743|64
Under Åttonde Ilufvudtiteln:
147
V
1
2
Till tjenstebiträde inom Ecklesiastik-depar-  tementets expedition vid handläggning
af ärenden rörande presterskapets löne-  reglering
„ förbättring af komministrars, kapell-  predikanters och socken-adjunkters
3,000
—
3,000
10,000
30,000
—
6,000
10,000
30,000
—
v>
3
„ löneförbättring utöfver minimilönen,
400 B,:dr om året, åt examinerade folk-  skolelärare
Transport
3,000 —
43,000
46,000
—■
Hör till Stats-Utskottets Memorial, 1865 1866, N:o 135, 2
10
Stats- Utskottets Memorial N:o 135.
§ och mo-  ment i det
nya regle-  mentet.
§
morn.
147
4
n
5
19
19
19
6
n
7
8
19
9
n
10
»
11
n
W
Yi
12
n
13
14
19
15
»
16
Transport
Till understöd åt sådana församlingar, som
i följd af medellöshet icke kunna till
erforderligt belopp bekosta aflöning åt
sina folkskolelärare
» undervisning i trädgårdsskötsel vid
folkskolelärare-seminarierna
„ inköp och tillredning af jord för nämnda
ändamål
, folkskolelärares undervisning i gymnastik-
och militär-öfningar
i, inköp af tomt samt uppförande af bygg
nåd för folkskolelärare-seminarium
Linköping
, inredning och förändring af den för
folkskolelärarinne-seminarium i Stockholm
upplåtna byggnad
, löneförbättring åt Sundhets-kollegii em
bets- och tjenstemän samt vaktbe
tjente
, lön för en lärare vid Veterinär-inrättningen
i Stockholm
, höjande af Witterhets-, Historie- och
Antiqvitets-akademiens å stat uppförda
anslag till vetenskapligt bildade biträden
, tillökning i samma Akademis vaktbe
tjening
inköp af en orgel åt Musikaliska akademiens
läroverk
’ ordnande och uppställning af Naturhistoriska
Eiksmusei samlingar
ökande af samma musei palasontologi
ska
samlingar
vårdande och underhåll af Nationalmusei-byggnaden
och der förvarade
samlingar m. m
understöd för den af Doktor O. Sandahl
i hufvudstaden inrättade medikopneumatiska
anstalt . .
Transport
Anslag, beviljade
att utgå
O
år 1866.
3,000
5,000
år 1867.
43.000
20.000
3.000
10,000
10,000
25.000
10.000
8,050
3.000
1,500
1,936
4.000
15,000,
3.000
17,650
2.000
8,000j—i 177,136!
Summa
anslag.
46,000-
20,000 -
3.000 -  10,000 -  10,000 -
25.000 -
10.000 -
8,050 -
3.000 -
1,500 -  1,936 -
4.000 -  15,000 -
3.000 -
22,650 -
2.000 -  185,136|-
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
11
§ och mo-
ment
i det
nya regle-
mentet.
§
mom.
147
17
Till
11
18
11
19
ti
11
20
„
”
21
ti
”
22
„
W
23
11
24
ti
»
25
n
Y)
26
ii
V
27
»
11
28
ti
29
ii
148
1
»
ti
2
ii
It
3
l
ti
Transport
bekostande i hufvudstaden af offentliga
vetenskapliga föredrag i sådana
ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän
bildning
vård och skötsel af de i provinsen Hel
sing.land af sjukdomen spetälska angripne
personer
arfvode och resekostnadsersättning åt
en Antiqvitets-intendent
uppsökande och aftecknande af runstenar
,
undersökning af fornlemningar och
upprättande af förteckningar öfver sådana
fortsatt utgifvande af plancheverk öfver
fornsaker och andra historiska märkvärdigheter
dito af handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia
vårdande af fornlemningarne i Wisby
fortsatt utgifvande af arbetet “Svenska
språkets lagar “
artisten N. Mandelgren, för verkställande
af resor inom riket i och för
fortsatt aftecknande af kyrkliga monu
menter
lithografen C. J. Billmark, för fortsatt
utgifvande af plancheverket: “Sverige,
aqvarell-lithografier och tontryck11. . .
fortsatt utgifvande af plancheverket:
“Fordna och närvarande Sverige “ . .
gjutning i brons af Professor Molins
grupp “Bältespännare“
bidrag för uppförande af en ny byggnad
för Upsala högre elementarläroverk
dito af dito för Carlstads dito
dito af dito för Wenersborgs dito. . .
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
8,000
Transport j 8,000
år 1867.
177,136-
10,000-
3.000 -
3.500 -
1.500 -
2,000-
2.000 -  3,000-
1.500-
1.500-
1.500 -
800-
400-
20,000-
40.000-
40.000-
30.000-
337,836|-
Summa
anslag.
185,136 —
10,000 —
3.000 —
3.500 —
1.500 —
2.000 —
2,000 —
3,000 —
1.500 —
1.500 —
1.500 —
800-  400 —
20,000 -
40.000 —
40.000 —
30.000 —
| 345,836j—
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
§ och moment
i det
nya reglementet.
! 148
149
150
151
152
Till
Transport
utvidgande af elementarläroverksbygg
naden
i Christianstad
uppförande af en ny byggnad för Westerviks
elementarläroverk
förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden
i Skara . . .
reparation af domkyrkan i Linköping
;
hospitalsfondens förstärkning, såsom kre
ditiv
betäckande af en i hospitalsfonden uppkommen
brist
utvidgning och förbättring af hospitalet
i Wexiö
dito af dito i Upsala
tillbyggnad och utvidgning af hospitalet
i Nyköping
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
3,000
år 1867.
50,000
Summa
337,836
10,000
17.500
7,500
13.500
100,000
3,500
6,900
10,000
Summa
anslag.
345,836
10,000
17.500
7.500
13.500
100,000
50,000
3.500
6,900
—i 10,000
58,000;—j 506,736|—j 564,736
(Juder Nionde Ilufviidtitclii:
Bidrag till Kongl. Theaterns pensions
kassa
Till Statskontorets ersättande för de medel,
som nämnda embetsverk för Expeditions-sekreteraren
m. m. Johan Gra
briel Kicherts enkas, Sofia Schönberrs
pensionerande intill 1867 års början,
förskjutit eller kan komma att
förskjuta
, upprätthållande af den Arméens pensionskassa
åliggande pensionering, såsom
kreditiv . . .>
, fortsatt tillämpning af nu gällande pensionsstater
för befäl och tjenstemän vid
Arméen och Gotlands nationalbevä
-
ring, kreditiv
Transport
6,000
6,000
6,000— 6,000
85,500
180,000!—
85,500
180,000
277,500,—[ 277,500
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
13
§ och moment
i det
nya reglementet.
§ mom.
152 _
153 -
154 —
Anslag,
att
beviljade
utgå
Summa
år 1866.
år 1867.
anslag.
Transport
—
277,500
—
277,500
—
Till betäckande af möjlig brist för år 1866
i det vid sistförflutna riksdag för sist-  nämnda ändamål beviljade kreditiv å
15,000
15.000
72.000
40.000
„ fortsatt tillämpning af den förut upp-  gjorda och godkända staten för pen-  sionering af Flottans embets- och tjen-  stemän samt betjente, såsom kreditiv .
„ upprätthållande af den Flottans ge-  menskap förunnade förbättrade pen-  sionering, såsom kreditiv
—
72.000
40.000
—
—
Summa
15,000
—
389,500
—
404,500
—
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
§ och moment
i det
nya reglementet.
142
143
10
11
12
14
15
17
148
B) Ijån.
linder Sjette lliifvudtitcln:
Till staden Carlstad för ny reglering af torg, gator och tomter
efter den staden öfvergångna brand
„ segelleds öppnande från Hattefura till Stora Lee
„ åstadkommande, medelst kanal och slussar, af en förening
mellan sjöarne Vestra och Östra Silen, 51,200 R:dr, deraf
till utgående under år 1867
„ utsträckning af Kinda båtled från sjön Rengen till Linköpings
hamn
„ befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka
trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag
„ sänkning och upprensning af Lida-ån
„ utdikning af Långebromosse på Öland
Lån.
R:dr.
50,000
350,000
28,000
60,000
50.000
30.000
12.000
Summa
580,000
linder Åttonde Hufvudtiteln:
För uppförande af en ny byggnad för Upsala högre elementarläroverk
„ dito af d:o för Carlstads d:o
„ dito af d:o för Wenersborgs d:o . . .
„ utvidgande af elementarläroverks-byggnaden i Christianstad
„ uppförande af en ny byggnad för Westerviks elementarläroverk
„ förändring och tillbyggnad af elementarläroverks-byggnaden
i Skara
Summa
70.000
20.000
20,000
10,000
10,000
20,000
150,000
Stats-Utskottets Memorial N:o 135.
15
Sammandrag af de vid innevarande riksdag för jeruvägsbyggnader och
jernviigsmateriel beviljade anslag.
och moment
i det
nya reglementet.
156
157
A) För Statens jeruvägsbyggnader.
1 För fortsättning och afslutande af de å
nordvestra stambanan från Arvika
till riksgränsen mot Norge återstående
arbeten
„ fortsättande af nordvestra stambanan
från Christinehamn öfver Carlstad
till Arvika
„ godtgörande dels af de ökade utgifter,
som utöfver den i ursprungliga
kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan
genom Stockholm beräknade
summa erfordrats för verkställande
af de i samma förslag afsedda
expropriationer och dels för inlösen
eller expropriation af den i qvarteret
Uggleskans belägna, A. G. Bergfalk
tillhöriga egendom
„ komplettering af bristande trafikmateriel
å Statens redan anlagda stambanor
Anslag, beviljade
att utgå
år 1866.
1,200,000
500,000
2,000,000
år 1867.
1,700,000
500,000
Summa
anslag.
2,900,000
500,000
B) För enskild jernvägsanläggning. i
För Örebro—Arboga jernvägs fortsät
-
tande till Köping
160,000
500,000
2,000,000
160,000
Summa 13,860,000| — 2,200,000! — ‘6,060,000 —
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 136.
\
N:o 136.
Ank. till Eip.-Utsk. den 8 Juni 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga
om inlösande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till
Dylta bruk. (I. A.)
Sedan, i anledning af Kongl Majis nådiga Skrifvelse den 27 Oktober 1859,
angående inlösen af de till Dylta svafvelbruk i Örebro län utgående tjenstbarheter
af Axbergs, Kihls och Hofsta socknar, Rikets åren 1859—1860 församlade Ständer
till Kongl. Majis disposition å Hiksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 88,587 R:dr
80 öre, för att, derest Dylta bruksegare dermed åtnöjdes och, utan tvist, till Kronan
återlemnade dispositionsrätten till tvenne för brukets drift anslagna allmänningar, benämnda
Ostra allmänningen och Hålahults allmänning, för åvägabringande äf reglerin»
utaf de uti den nådiga Skrifvelsen omförmälda förhållanden, till bruksegaren utbetalas;
men hinder mött för åvägabringande af en sådan reglering på de af Rikets Ständer
föreslagna grunder; så har Kongl. Maji funnit sig föranlåten vid innevarande riksdag
aflåta förnyad nådig framställning i ämnet (Proposition JV° 66), deruti Kongl. Maji
till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemnat. huruvida icke för verkställande af ifrågavarande
reglering, enligt de uti Kongl. Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegiernas underdåniga
utlåtande den 5 April 1857 förordade grunder, det af Rikets Ständer redan
beviljade anslagsbelopp, 88,587 R:dr 80 öre, kunde förblifva lill Kongl. Majis disposition.
Uti häröfver afgifvet Utlåtande, JYs 128, har Stats-Utskottet hemställt: a) att
Rikets Ständer måtte medgifva att ifrågavarande anslagsbelopp må fortfarande ställas
till Kongl. Majis disposition för att användas till ersättning åt Dylta bruksegare för
de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter samt derjemte hos Kongl. Maji anhålla, att,
derest bruksegaren på en sådan uppgörelse mginge, nämnda tvenne allmänningar måtte
ställas under Kronans omedelbara disposition och b) att Rikets Ständer dessutom
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 34 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 136.
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att, derest under nästa slatsregleringsperiod uppgörelse
på förberörda sätt icke komme till stånd, Kongl. Maj:t, utan hinder deraf,
behagade låta på så sätt ställa förenämnda allmänningar under Kronans disposition,
att Kongl. Majit täcktes anbefalla Skogs-styrelsen, dels att genom Jägmästaren i
länet jemte nödig skogsbetjening hafva tillsyn och vård om allmänningarne, på stället
vaka deröfver att det årliga, blott för svafveltillverkningen bestämda afverkningsbeloppet,
734} stafrum ved, icke öfverskrides, samt att skogseffekterna icke må användas för
annat ändamål än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna, dels
att åt blifvande skogvaktare såsom boställen upplåta nödigt antal af de å allmänmngarne
befintliga oskatllagda torp och intagor, hvaremot de öfriga oskattlagda lägenheterna
torde i laga ordning skattläggas.
Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har vid föredragning häraf
Ridderskapet och Adeln afslagit Utskottets under mom a) gjorda hemställan och bifallit
Kongl. Majits i ämnet aflåtna nådiga Proposition, till följd hvaraf Utskottets tillstyrkande
i mom. b) ansågs hafva förfallit. Preste-Ståndet har, på grund af framställda
anmärkningar, återremitterat betänkandet, hvaremot så väl Borgare- som Bonde-Ståndet
detsamma bifallit.
Då Utskottet icke funnit anledning frånträda sin i frågan gjorda framställning,
hvilken blifvit af tvänne Rik-Stånd godkänd, får Utskottet, vidblifvande det afgifna yttrandet
i ämnet, hemställa,
att Preste-Ståndet måtte derutinnan fatta beslut.
Stockholm den 8 Juni 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. JUestrell, 1866.
Rättelser
uti
Stats-Utskottets Memorial N:o 125.
♦
Sid. 15 rad. 2 nedifr. står: Rikets sednast församlade Ständers beslut,
läs: Rikets Ständers vid 1859—1860 års riksdag fattade beslut,
„ 16 „ 2 „ står: eller — läs: och
„ 20 „ 8 uppif. står: disposition. — läs: disposition; hvarjemte Rikets Ständer
beslutat, att ett belopp af sjutioåtta tusen sextio R:dr
utaf den slutliga besparing, hvilken uppkommit å de under
1859 och 1860 års riksdag till folkundervisningens befrämjande
för åren 1861, 1862 och 1863 anvisade medel, må
till samma fond öfverflyttas, för att på enahanda sätt af
Kongl. Maj:t disponeras.
„ 21 „ 1 nedifr. står: annorlunda af Rikets Ständer förordnas, — fäs: annorlunda
förordnas,
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 35 Haft.
Stockholm, E. Westrell, 1866.
Ståts-Utskottets Memorial N:o 137.
1
N:o 137.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Juni 1866, kl. t e. ra.
Memorial, angående den under innevarande riksdag verkställda
statsreglering samt anskaffande af de för Riksgdldskontorets
utgifter erforderliga medel.
(R. A.)
Sedan icke allenast alla på innevarande,, riksdags statsreglering inverkande anslags-'!
och lånefrågor, numera blifvit af Rikets Ständer algjorda, utan ock de
summor fastställda, hvartill Statsverkets såväl ordinarie inkomster, sorn tull-, postoch
stämpelpappersmedlen samt bran vinstill ver k ningsa Igil t en för nästkommande år
skola beräknas; har Utskottet ansett sig böra för Rikets Ständer framlägga icke
allenast resultaten af hela den verkställda slatsregleringen, utan ock den Utskottet
åliggande utredning af Riksgälds-kontorets behof; hvarefter Utskottet blir i tillfälle
föreslå de åtgärder, som torde finnas nödiga för behofvens fyllande, i
sammanhang hvarmed Utskottet jemväl skall till behandling upptaga de förslag
i detta ämne, som dels af Kongl. Majit, dels af enskilde motionärer blifvit framställda.
Ordinarie statsregleriugen.
Enligt Rikets Ständers i fråga om beräkningen af Statsverkets ordinarie inkomster
fattade beslut hafva dessa blifvit beräknade till det i Stals-Utskottets
Uih. till R. St. Pral. 1865 & 1866. 4 Samt. 1 Afd. 2 Lund. 36 Uäft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N-'o 137.
Utlåtande N:o 22 föreslagna belopp af  R:mt R:dr 8,978,740:
Och hafva Rikets Ständer genom bifallandet
af Bevilinings-Utskottets under N:o 20 afgifna
Betänkande antagit de extra ordinarie
inkomsterna till följande belopp, nemligen
Tullmedel
R:mt R:dr 13,800,000:
Postmedel
» » 2,000,000:
Stämpelpappersmedel
» » 1,600,000:
Bränvinstillverkningsafgift  » » 9.800,000: 600 000-
De till Statskontoret inflytande inkomsterna skull' alltså för år
1867 komma att uppgå till  R:mt 35,878,740:
De å ordinarie stat uppförda utgifterna hafva deremot blifvit för
samma år beräknade att utgå med följande belopp, nemligen:
Första Ilufvudtiteln, eller Iluf- och Slotts-staterna, enligt Stats
Utskottets
Utlåtande N:o 8
R:mt R:dr 1,417,000:
Andra Ilufvudtiteln, omfattande anslagen
för Justitie-departementet, enligt Stats
Utskottets
Utlåtande N:o 26  » » 2,434,930:
Tredje Ilufvudtiteln, anslagen för Utrikes
Departementet, enligt Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 27
» » 479,200:
Fjerde Ilufvudtiteln, anslagen för Landtförsvars-
departementet, enligt Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 81 samt Memorial N:ris
69 och 82
» » 9,339,600:
Femte Ilufvudtiteln, anslagen för Sjöförsvars-departementet,
enligt Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 82  » » 3,940,400:
Sjette Hufvudtiteln, anslagen till Civildepartementet,
enligt Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 60 samt Memorial N:ris 81 och 116
äfvensom Stats-samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 8  » » 3,811,000
Sjunde ilufvudtiteln, anslagen till Finans
departementet, enligt Stats-UtskottetsUt
låtande
N:o 53samt MemorialN:ris69 och 82 » » 6,072,800:
Åttonde Ilufvudtiteln, anslagen för Ecklesiastik-departementet,
enligt Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 66 samt Memorial N:ris
93 och 116  » » 4,860,200:
Transport 32,084,880: 38,378,740.
Stats-Utskottets Memorial N:o 137.
5
Transport 32,054,880: 35,578,740:
Nionde Hufvudtiteln, eller Pensions- och
Allmänna Indragningsstaterna, enligt Statsutskottets
Utlåtande N:o 74 samt Memorial
Ntris 97 och 116
R:mt R:dr 1,314,150: gg 369 000'
De till Statsverket ingående inkomsterna skulle alltså komma
att öfverstiga de på ordinarie stat uppförda utgifterna med  R:mt 2,209,740:
hvilket belopp alltså kan användas såsom bidrag till bestridande;.af de på Riks
gälds-kontoret
anvisade extra statsutgifter.
Innan Utskottet öfvergår till den extra ordinarie statsregleringen, har Utskottet
ansett sig böra utreda i hvad mån de till Riksgälds-kontoret hittills anslagna
inkomster under åren 1866 och 1867 må antagas blifva tillräckliga att
bestrida alla, genom Rikets Ständers vid förflutna riksdagar fattade och i nu
gällande reglemente intagna beslut, på Riksgälds-kontoret anvisade utgifter. Utskottet
har för sådant ändamål låtit uppgöra bilagda omslut af en från Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret till Utskottet öfverlemnad förslagsberäkning, af hvilket
omslut, — deri blifvit iakttagna de utaf Utskottet i dess Utlåtanden N:ris 125
och 130 föreslagna afskrifningar af åtskilliga äldre på Kontoret anvisade utgiftsbelopp,
— inhemtas, att Riksgälds-kontorets samtliga, på grund af äldre föreskrifter
åliggande utbetalningar under dessa begge år skulle uppgå till ett sam
manlagdt
belopp af
Runt 38,700,254: 58.
hvaremot inkomsterna, under antagande deraf att 1866 års
jernvägslån, 9,000,000 Thaler, till hela sitt belopp under
åren 1866 och 1867 inflyter, upptagits till  » 37,468,748: 39.
hvadan de beräknade inkomsterna under sistnämnda två
år skulle understiga utgifterna under samma tid
med
» 1,231,506: 19.
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret hafva dock, vid öfverleninandet af ofvanberörda
förslagsberäkning, yttrat den åsigt att. derest Riksgälds-kontoret får åtnjuta
samma inkomster, som hittills varit åt Kontoret anslagna, Kontorets dels redan
egande, dels förväntade disponibla tillgångar kunna antagas komma alt motsvara
de under detta och nästa år ifrågakommande utbetalningar utaf de statsanslag och
låneunderstöd, som vid förflutna riksdagar blifvit å Riksgälds-kontoret anvisade,
äfvensom de betydliga ränteutgifter och kapitalafbetalningar, som dermed måste af
Kontoret fullgöras; och Utskottet, som delar denna åsigt, anser i följd häraf något
särskildt beslut i afseende på anskaffande af medel till fyllande af Riksgälds-kontorets
behof, för så vid t desamma härleda sig från föregående riksdagars anvisningar,
desto mindre behöfva af Rikets nu församlade Ständer vidtagas, som bristen,
ifall någon sådan skulle uppkomma, kan fyllas genom anlitande af kredilivet på
4 Siats-Utskottets Memorial N:o 137.
Rikets Ständers Bank, intilldess andra medel till densammas betäckande blifva tillgängliga.
Under antagande häraf återstår således att bereda tillgångar för deu vid
innevarande riksdag beslutade
Extra ordinarie statsregleringen.
De till denna statsreglering hörande utgifter, hvilka af Riksgälds-kontoret
skola bestridas, äro dels sådana, som kunna hänföras under Riks-statens särskilda
Hufvudtitlar, dels sådana, som afse jernvägsanläggningar, hvartill kommer kostnaden
för påbyggnad och förändring af Rikets Ständers hus och f. d. Hebbeska husen
jemte ett beviljad t anslag för riksdags-bibliotheket. Ehuru Rikets Ständer vid
uppgörande af de sednare riksdagarnes extra statsregleringar ansett utgifterna för
jernvägsanläggningar — hvilka till större delen blifvit bestridda genom upptagna
lån — icke böra med de öfriga extra ordinarie utgifterna sammanblandas, eller
vid bevillningssummans bestämmande tagas i beräkning, torde dock vid innevarande
riksdag ett annat förfarande vara påkalladt af den omständigheten att, enligt hvad
Utskottet här nedan skall söka ådagalägga, någon betydligare upplåning i följd af
Rikets nu församlade Ständers beslut icke synes blifva nödvändig; och Utskottet
har derföre ansett sig kunna i ett sammanhang behandla såväl de under hufvudtitlarne
hänförliga extra statsutgifterna, som de, hvilka afse jernvägsanläggningarne.
Enligt hvad det vid Utskottets Memorial N:o 135 fogade sammandrag utvisar,
uppgå de under Riks-statens nedannämnda Hufvudtitlar hänförliga, vid innevarande
riksdag på Riksgälds-kontoret anvisade extra statsutgifter till följande be
-
lopp, nemligen:
a) Anslag:
Under Första Hufvudtiteln
R:mt R:dr 106,645: —
» Andra »
» » 110,133: 33.
» Fjerde »
» » 1,817,277: 08.
» Femte »
» » 1,057,200: —
» Sjette »
» » 1,456,133: 33.
» Sjunde »
» » 306,743: 64.
» Åttonde »
» » 564,736: —
» Nionde »
» » 404,500: — 5,805,368: 38.
b) Lån:
Under Sjette Hufvudtiteln
» » 580,000: —
» Åttonde »
» » 150,000: —
Transport 6,533,368: 38.
Stats-Utskotelts Memorial N:o 137.
5
Transport 6,533,368: 38.
Härtill kommer dels de vid innevarande riksdag för jernvägs -  byggnader och jernvägsmateriel beviljade anslag, uppgående enligt
det vid förenämnda Utlåtande N:o 155 fogade särskilda sammandrag
till  R:mt 6,060,000: —
dels den förslagsvis beräknade kostnaden för påbyggnad och förändring
afRiketsStändersoch f. d.Hebbeska husen R:mt 1 50,000: —
jemte beviljadt anslag till riksdags-bibliotheket » 1,800: — jg| gQQ.
Summa extra utgifter till 1867 års slut Runt 12,745,168: 38.
De tillgångar, som finnas att påräkna för bestridande af dessa utgifter, äro
följande:
l:o) Bidrog af Statsverkets inkomster för år 1867, enligt hvad ofvan blifvit
uppgifvet
R:mt R:dr 2,209.740: —
2:o) Andel i Rikets Ständers Banks
sedan 1863 års början upplupna
vinst  » » 3,400,000: —
3:o) Salpeterfondens behållning  » » 600,000: —
4:o) Beräknad andel i behållna öf
verskottet
af trafikinkomsten å
Statens jernvägar för åren 1866
och 1867
» » 2,000,000: -
8,209,740: —
Den brist, som i följd af innevarande riksdags extra
statsreglering skulle uppkomma, uppgår alltså till R:mt 4,535,428: 38.
Enligt förestående utredning skulle, derest från utgiftssumman
R:mt 12,745,168: 38.
afdragas anslagen för jernvägsbvgguader och jernvägsmateriel
» 6,060,000: —
återstående utgiften uppgå till Runt 6,685,168: 38.
och om från inkomstbeloppet
R:mt R:dr 8,209,740: —
afdrages den påräknade trafikinkomsten » » 2,000,000: — 6 209 7401
skulle den brist, som uppkomme, ifall inkomsten af
och utgifterna för jernvägsanläggningarne från den öfriga
statsregleringen afskiljdes, ut"' ra blott  R:mt 475,428: 38
Ifall nu Gen uti Kongl. Majis nådiga Proposition (N:o 48) om anskaffande
af medel för jernvägsbyggnader och ökad jernvägsmateriel yttrade åsigt, att jern
vägsarbetena
»icke borde utföras genom direkta statsanslag» utan bekostas genom
upplanta medel, skulle obetingadt antagas, borde deraf följa, att hela den del af
6
Stals-Utskollets Memorial N:o 137.
bristen, som har sin grund i anslagen till jernvägs-anläggningar och jernvägsmateriel,
eller R:mt 4,060,000 R:dr, borde anskaffas genom upplåning. Men ehuru
Stats-Utskottet, lika med hvad Kongl. Maj:t i berörda nådiga Proposition yttrat,
anser den hittills följda grundsatsen, »att bördan af dessa kostsamma företag, hvaraf
»gagnet tillfaller den kommande tiden åtminstone lika mycket som den närvarande,
»icke bör påläggas ensamt den sistnämnda, utan i skälig mån fördelas äfven på
»framtiden, vara fullkomligt billig och rättvis»; torde dock, i betraktande af de
särskilda förhållanden, som för närvarande försvära upptagandet af större lån, denna
grundsats i förevarande fall kunna på det sätt tillämpas, att såsom tillgång för
bristens fyllande först tages i beräkning den allmänna bevillning, som Rikets
Ständer för år 1867 må finna skäligt sig åtaga, samt att nödiga medel till fyllande
af den derefter återstående bristen, såsom Kongl. Majit i förberörda nådiga Proposition
i afseende på anskaffande af tillgångar lill jernvägs-byggnaderna förutsatt,
»endast i form af svöfvande skuld, på sätt lämpligast kan ske, i mån af behof,
»anskaffas för att först vid den framtida upplåning, som — när konjunkturerna
»kunna antagas blifva förmånligare — sannolikt kommer att för jernvägs-arbetenas
»ytterligare fortsättning ega rum, med denna sammanläggas till en fonderad skuld.»
Med tillämpning af dessa åsigter får Utskottet, som för sin del anser be vinningen
vid innevarande riksdag icke böra höjas utöfver det belopp, hvartill densamma
vid sistlidna riksdag bestämdes, hemställa:
l:o att, lill fyllande af en del utaf bristen i de för innevarande
riksdags extra statsreglering påräknade tillgångar, Rikets Ständer
måtte åtaga sig en bevillning till lika belopp med den, som
vid sistförflatna riksdag fastställdes, eller Två millioner sexhundra
tusen R:dr; samt
2:o ali återstoden af de för bestridande af Riksgälds—kontorets
utgifter erforderliga medel, som icke genom andra disponibla
tillgångar kan fyllas, må genom upplåning till erforderligt belopp
anskaffas.
I afseende på de utvägar, som i öfrigt må förefinnas alt bereda tillgångar
för fyllande af RiItsgälds-kontorets behof, har Utskottets uppmärksamhet blifvit
fästad derpå, att utgifterna för 1867 års extra statsreglering till en ganska betydlig
del skola bestridas dels med d t beräknade bidraget af Statsverkets inkomster
för år 1867, dels, ifall Utsko ets ofvan gjorda hemställan bifalles, med bevillningen
för samma år; men då dessa båda inkomsttitlar, uppgående tillhopa till
4,809,740 Ridr, till sitt hufvudsokligaste belopp icke torde vara för Riksgäldskontoret
att påräkna förr; än under loppet af år 1868, torde det blifva nödigt
Stals-UtskoUels Memorial N:o 157.
7
att, genom förändrade föreskrifter i afseende på Statskontorets skyldighet att till
Riksgälds-kontoret leverera berörda bidrag, sätta Kontoret i tillfälle att tidigare,
än hittills vanligen egt rum, från Statskontoret erhålla berörda bidrag. Sista
punkten i 201 § af det för Riksgälds-kontoret nu gällande reglemente har nemligen
följande lydelse: »Detta bidrags belopp eger Riksgälds-kontoret icke att från
»Statskontoret utbekomma förr än under sednare hälften af året näst efter det,
»af hvars statsinkomster detsamma påräknats skola utgå» I afseende på denna
föreskrift har blifvit erinradt, att de till Statsverket ingående ordinarie inkomsterna,
hvilka inflyta först året näst efter det, för hvilket de äro beräknade, numera utgöra
blott omkring 25 procent af Statsverkets hela inkomst, hvaremot 75 procent deraf
utgöras af de s, k. extraordinarie inkomsterna (tull-, post- och stämpelpappersmedel
samt bränvinstillverknings-afgift), hvilka inflyta successive under löpande året.
Då nu Statskontoret, förutom den s. k. grundfonden, hvilken beräknas till omkring
Fem millioner R:dr. vanligen eger till sitt förfogande öfverskott och besparingar å
Statsverkets inkomster och utgifter för tvänne föregående år; så skulle, derest ändamålsenliga
åtgärder till underlättande af cirkulationen i Statsverkets penningerörelse
vidtoges, den föreskrift kunna lemnäs, att Statskontoret borde månadtligen till
Rikgälds-kontoret leverera så stor del af de inflytande tull- samt bränvinstillverknings-
och stämpelpappersmedlen, som af dessa medel belöpte sig på den beräknade
bidragssumman, i förhållande till hvad utaf samma medel vore afsedt för de
å Statskontoret anvisade utgifternas bestridande. Om sålunda utgifterna för den
ordinarie statsregleringen, med undantag af Postverkets utgifter, som bestridas af
postmedlen, beräknas till R:mt 51,369,000: —
samt derifrån afdrages ett mot de ordinarie inkomsterna svarande
belopp, eller  8,978,740: —
skulle alltså med tull- och stämpelpappersmedlen samt bränvinstill
ver k nings-aigiften, hvilka tillsammans antagits uppgå
till 24,600,000 R:dr, bestridas från Statskontoret utgående
utgifter till belopp af R:mt 22,590,260: —
samt på Riksgälds kontoret anvisade utgifter af tillhopa . . 2,209,740: —
R:mt 24,600,000: —
Som likväl följande ordinarie anslag utgå direkte af tull- och
stämpelpappersmedlen samt bränvinstillverknings-afgiften, nemligen
För Tullverket R:mt 1,800,000:
Till städerna för mistad tolag  1,040,000: —
Till Konvojkommissariatet  750,000: —
Till stämpelpappers-omkostnader  164,000: —
För kontrollen å bränviusförfattningarnes tillämp
mn8
440,000: — 4494,000: —
8
Slats-Ulskotlets Memorial N:o 137.
utgjorde alltså det belopp, som af de extra inkomsterna till
Statskontoret komme att inflyta R:mt 20,406,000: —
hvarmed skulle bestridas:
utgifter anvisade på Statskontoret för R:mt 18,196.260: —
dito dito på Riksgälds-kontoret för 2,209,740: —
R:mt 20.406,000: —
Efter denna beräkning borde alltså Riksgälds-kontoret, i den mån de extra
ordinarie inkomsterna till Statskontoret inflöte, deraf komma i åtnjutande af fullt
10 procent; och det skulle derföre kunna föreskrifvas, att Statskontoret minst
en gäng i hvarje månad borde till Riksgälds-kontoret leverera 10 procent af hvad
utaf samtliga de extraordinarie inkomsterna under den föregående månaden till
Statskontoret ingått, hvarefter en gång om året borde uppgöras slutliqvid mellan
begge verken, dervid den möjligen uppkommande skilnaden i hvad det ena verket
af det andra i följd af dessa levereringar egde alt fordra borde i vederbörlig ordning
godtgöras.
I afseende på detta förslag hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret erinrat,
att giltiga anledningar visserligen förefunnes att vidtaga så beskaffade åtgärder, att
Riksgälds-kontoret med minsta möjliga tidsutdrägt kunde komma i åtnjutande af
de tillgångar, som åt detta verk anvisats. Då Riksgälds-kontorets utgifter måste till
hufvudsakligaste delen bestridas vid vissa bestämda tidpunkter, vore det för Kontorets
förmåga att kunna fullgöra sina utbetalningar särdeles vigtigt, att dertill
afsedda tillgångar jemväl kunde med säkerhet påräknas dessförinnan inflyta. Full
mägtige ansåge sig derföre ega skäl att, äfven för sin del, tillstyrka, att den väsendtliga
tillgång för Riksgälds-kontorets förestående utbetalningar, som det årliga
bidraget utaf statsinkomsterna utgör, måtte hädanefter, så snart sig göra lät, komma
att af Statskontoret tillhandahållas, samt att, såvidt de i afseende å ordinarie utgifternas
bestridande förekommande förhållande!! sådant medgåfve, bestämda tidpunkter
för detta bidrags aflemnande till Riksgälds-kontoret mätte utsättas.
Enligt hvad Utskottet inhemtat har Statskontoret, som vid 1839 och 1860
års riksdag erhöll den sedermera bibehållna och i ofvanberörda § af nuvarande
reglemente omförmälda rättigheten att uppskjuta med liqviderande af det ifrågavarande
bidraget till sednare hälften af året näst efter det, af hvars statsinkomster
detsamma skall utgå, väl icke behöfl helt och hållet deraf sig begagna mera än
för år 1860; men såväl 1864 som 1863 års bidrag hafva dock till större delen
blifvit levererade först under äret näst efter det, af hvars statsinkomster de utgått.
Af 1864 års bidrag, utgörande 1,659.930 R:dr, blefvo nemligen levererade:
I Ja
-
Stats-Vtskottels Memorial N:o 157.
9
i Januari 1864.
i Juni » .
i Juli 1865. .
i November 1865
R:mt 500,000: —
. . 559,950: —
. . 500,000: —
och af 1865 års bidrag levererades först
i November 1865
i December »
i Januari 1866 .
i Maj «
R:mt 500,000
. . 500,000
. . 1,000,000
. . 59,950
~ 1,659,950: —
varande dock af 1866 års bidrag till Riksgälds-kontoret redan i sistlidne Maj
levererade 1,000,000 R.dr.
Ehuru Utskottet delar den af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret yttrade åsigt
om önskvärdheten deraf, att de till bestridande af Riksgälds kontorets utgifter
afsedda tillgångar må kunna med säkerhet påräknas inflyta inom den tid dä de
behöfvas, har dock Utskottet ansett betänkligt föreslå såsom ett bestämdt åliggande
för Statskontoret att, vare sig månadtligen eller pä andra bestämda tider, under
löpande året till Riksgälds-kontoret inbetala hela det ifrågavarande bidraget. Men
då det onekligen är af vigt för Riksgälds-kontoret att med den minsta möjliga
tidsutdrägt komma i åtnjutande af de tillgångar, som åt detta verk anvisats, har
Utskottet ansett sig böra föreslå, att den § i det nya reglementet, som kommer
att motsvara § 201 i det nu gällande, må erhålla följande förändrade lydelse:
Då Utskottet i öfrigt är af den öfvertygelse, att om Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet fästas på angelägenheten deraf att, synnerligast under instundande
statsregleringsperiod, Riksgälds-kontoret så tidigt, som möjligen ske kan, må komma
i åtnjutande af de för dess utgifter afsedda tillgångar, sådana åtgärder, som kunna
Bnnas lämpliga, varda vidtagna för att bereda en snabbare disposition af statsmedlen;
har Utskottet ansett sig böra hemställa,
Bih. till R. St. P/or. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 56 Haft. 2
§
Såsom bidrag till bestridande af de utaf Rikets nu församlade
Ständer beviljade och till utgående från Riksgäldskontoret
anvisade statsutgifter har vid innevarande riksdags
statsreglering, på sätt den af ^Rikets Ständer nu utfärdade
Riks-stat innehåller, anslagits ett belopp af Två millioner tvåhundranio
tusen sjuhundra fyratio R:dr för år 1867. Detta
bidrag eger Riksgälds-kontoret att från Kongl. Statskontoret
utbekomma successive i den mån detta sednare verks tillgångar
det medgifva
10
Stats-Utskotlets Memorial N:o 137.
att Rikets Ständer uti afgående skrifvelse måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga
i nådigt öfvervägande, om och hvilka åtgärder må kunna vidtagas,
för att sätta Statskontoret i tillfälle att så tidigt som
möjligt tillhandahålla Riksgälds-kontoret den de! af statsmedlen,
som är afsedd för bestridande af de på Riksgälds-kontoret
anvisade utgifter.
Förutom den sålunda föreslagna utvägen att i någon mån underlätta Riksgälds-kontorets
penningerörelse, har hos Utskottet jemväl kommit under öfvervägande
om icke den del af de genom trafiken å Statens jernvägar inflytande
medel, som icke erfordras för de dagliga trafikutgifterna, kunde af Trafikstyrelsen
hos Riksgälds-kontoret insättas. I sådant afseende hafva Fullmägtige i Riksgäldskontoret
upplysningsvis meddelat, att Trafikstyrelsen genom Kongl. Brefvet den 30
Oktober 1863 bemyndigats att successivt under hvarje år till Riksgälds-kontoret
aflemna den genom jernvägsrörelsen uppkomna behållning, som icke erfordrades för
trafikens drilt samt banornas och materielens underhållande eller andra nödvändiga
utgifter; hvaremot Riksgälds-kontoret bör utaf sådana medel tillhandahålla Trafikstyrelsen
de belopp, som möjligen kunna behöfvas för oförutsedda eller vid viss
tid förefallande utgifter, dertill Styrelsens för tillfället disponibla medel icke lemna
tillgång.
Sedan den tillökning af trafikmaterielen å Statens jernvägar och den utvidgning
af stationslokalerna, som under sednaste åren medtagit det öfverskott, inkomsterna
vid jernvägstrafiken lemnat utöfver utgifterna, hunnit, genom dertill vid
denna riksdag beviljad t statsbidrag, på ett tillfyllestgörande sätt åstadkommas; bör
efter all sannolikhet en ganska betydlig, för andra Statens utgifter disponibel tillgång,
åtminstone från och med nästa års början, kunna af trafikinkornsterna påräkuas.
Rikets Ständer hafva visserligen, genom bifall till Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition (N:o 47) om anslag till komplettering af rörelsemateriel å Statens redan
anlagda stambanor, vid beviljandet af det derför äskade anslagsbeloppet, två millioner
R:dr, fästat det vilkor, att den från och med år 1867 uppkommande behållningen
å trafikinkomsterna från Statens jernvägar skall till Riksgälds-kontoret
levereras. Men då det är af icke ringa vigt, att denna för bestridande af Riks
gälds
kontorets utgifter påräknade tillgång, i den mån den uppkommer, blifver
utan tidsutdrägt omedelbart Riksgälds-kontoret tillställd, och då, enligt hvad kändt
är, redan från den tid stambanorna började trafikeras, räkenskaperna öfver trafiken
varit så inrättade, att desamma kunnat för hvarje månad approximativt afslutas
så tidigt, att sammandrag öfver det resultat trafiken lemnat, i Post- och Inrikes
Tidningar vanligen inflyter under den derpå följande månaden; anser sig Utskottet
böra hemställa,
Slats-Utskottels Memorial N:o 137.
11
att Rikets Ständer måtte uti afgående skrifvelse hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes förständiga
vederbörande att, så snart räkenskaperna öfver trafiken
för hvarje månad hunnit så afslutas, att behållningen för månaden
kan uppgifvas, ofördröjligen till Riksgälds-kontoret leverera
det månadtligen uppkommande öfverskottet å trafikinkomsterna
från Statens jernvägar, under förbehåll att, i händelse
utgifterna för rörelsen å dessa vägar och desammas underhåll
någon månad icke af inkomsterna betäckas, den uppkommande
bristen må uppå vederbörlig reqvisition af Riksgälds-kontorets
tillgångar ersättas.
Derjemte hemställer Utskottet att uti det nya reglementet för Riksgäldskontoret
må, under den afdelning, som angår Riksgälds-kontorets inkomster och de
till detta verk särskildt anslagna tillgångar, införas en så lydande
§
Jemte det Rikets Ständer beslutat, att den uppkommande
behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar skall
till Riksgälds-kontoret ingå, hafva Rikets Ständer föreskrifvit
att, så snart räkenskaperna öfver trafiken för hvarje månad
hunnit så afslutas, att behållningen för månaden kan uppgifvas,
skall nämnda behållning ofördröjligen till Riksgäldskontoret
levereras, dock under förbehåll att, i händelse utgifterna
för rörelsen å Statens jernvägar och desammas underhåll
någon månad icke af inkomsterna betäckas, den uppkommande
bristen må uppå vederbörlig reqvisition af Riksgäldskontorets
tillgångar ersättas.
I sammanhang med behandlingen af förevarande ärende har Utskottet tagit
under öfvervägande ej mindre Kongl. Majrts i ofvanberörda nådiga Proposition N:o
48 gjorda framställningar, i hvad desamma röra sättet för anskaffande af medel
till jernvägsbyggnaderna, än ock den af 1864 års Statsrevisorer väckta frågan, huruvida
Riksgälds-kontorets styrelse, sådan den nu är organiserad, må kunna anses
fullt tjenlig att vidare handhafva bestyret med Statens låne-operationer, äfvensom
den af 1865 års statsrevision framställda åsigten att i^statslånefrågor, — der, utom
12
Stats-Utskoltets Memorial N:o 137.
särskilda detaljkunskaper, praktisk erfarenhet och vana, erfordras dels förmåga att
hastigt, om ock efter mogen öfverläggning, kunna fatta beslut, dels tystlåtenhet samt
konseqvens och snabbhet i åtgärder, — en styrelse, sammansatt af flera personer,
synnerligen när desse måste utses på det sätt, som Sveriges grundlag föreskrifver,
icke kan vara ändamålsenlig; på grund hvaraf sistbemälde Revisorer hemställt, att
Rikets Ständer måtte taga under öfvervägande frågan om ett annat behandlingssätt
af Statens låne-angelägenheter. jemte hvad dermed eger gemenskap. Och har Utskottet
derjemte till behandling förehaft följande inom Riks-Stånden väckta frågor
och gjorda framställningar, som med detta ämne hafva sammanhang, nemligen:
inom Ridderskapet och Adeln:
af Friherre af Ugglas, G., som (uti motion N:o 96) föreslagit:
i:o, att Rikets Ständer måtte besluta, att verkställandet af all den upplåning,
sorn hädanefter erfordras för utförande af Statens jernvägsbyggnader, må öfverlemna»
till Kongl. Majit, att genom Chefen för Finans-departementet ombesörjas; dock
att, sedan aftal om de erforderliga lånesummorna blifvit afslutadt, det ankommer på
Kongl. Maj:t, att förordna, huruvida de upplånta penningarne böra direkt genom
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret indragas eller på annat sätt komma Riksgäldskontoret
till godo, i utbyte mot i behörig ordning af bemälde Fullmägtige utfärdade
räntebärande obligationer af den lydelse, som låneaftalet bestämmer, och hvilka
derefter, i hittills vanlig ordning, borde med de till Riksgälds-kontoret inflytande
medel af nämnda Kontor till kapital och ränta behörigen liqvideras;
2:o, att Rikets Ständer jemväl mätte åt Kongl. Majit öfverlemna att bestämma
under hvilka vilkor upplåning för sagda ändamål må ega rum, äfvensom tiden för
lånets afslutande;
3:o, att, om och när lån kan erhållas på sådana vilkor, som Kongl. Maj:t an -  ser för Svenska Staten förmånliga, Kongl. Majit må ega att afsluta ett eller flera
sådana lån, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 24 millioner R:dr Rimt; samt
att, derest nödiga medel på sådant sätt erhölles, deraf må, i män af behof och
på de tider Kongl. Maj:t skulle ega bestämma, användas de för nordvestra och östra
stambanornas fullbordande erforderliga medel.
af Herr Danckwardt, C. G., som (uti motion N:o 134) hemställt, att, i den
mån stambanor eller jernvägsanläggningar för Statens räkning af Statsmagterna beslutas,
Riksgälds-kontoret för utgifternas bestridande må utgifva vid anfordran betalbara
räntefria sedlar på 100, 50, 10 och 5 R:drs valör.
inom Preste-Ståndet :
af Herr Doktor Sandberg, som (uti motion N:o 103) föreslagit, att Rikets
Ständer, under för handen varande konjunkturer, vid denna riksdag icke måtte be
sluta
upptagandet af några nya lån på utrikes ort; och
Stats-Ulshottels Memorial N:o 157.
13
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmäktige!! J. M. Lundahl från Skaraborgs län, som (uti motion
N:o 87) hemställt, att Rikets Ständer för sin del ville besluta, att af den bland
Statsverkets extraordinarie inkomster till 10,300,000 R:dr upptagna bränvinstillverknings-afgiften
hälften, eller 3,230,000 R:dr, måtte användas» till bedrifvande
af de påbörjade jernvägsarbetena.
Beträffande härvid först Herr Danckwardts förslag, att Riksgälds-kontoret för
utgifternas bestridande måtte bemyndigas utgifva vid anfordran betalbara räntefria
sedlar, så och enär motionären, sä vidt Utskottet kunnat uppfatta hans i ämnet
framlagda förslag, icke lyckats häfva de betänkligheter, som mäste uppstå mot utgifvande
af dylika sedlar, för hvilkas inlösande vid anfordran tillgångar icke kunna
finnes ständigt afsatta, hemställer Utskottet,
att berörda motion må lemnäs utan afseende.
* ' ■ (.{
Vidkommande derefter Riksdagsfullmägtigen Lundahls förslag, att hälften af
bränvinstillverknings-algiften måtte användas för bedrifvande af de påbörjade jernvägsarbetena;
så anser sig Utskottet endast behöfva hänvisa till de skäl, som vid de
fyra sednast förflutna riksdagarne blifvit anförda mot de i enahanda syftning framställda
förslag, och hvilka skäl hufvudsakligen innefattas uti Stats-Utskottets den 7
Maj 1837 afgifna Utlåtande N:o 62, deri blifvit erinradt, att den grundsats sedan
någon tid tillbaka iakttagits och genom förändring af fordna deremot stridande förhållanden
mer och mer tillämpats, att Statens alla både ordinarie och extraordinarie
inkomster skola gemensamt användas för statsutgifternas samfällda bestridande; att
sålunda ingen viss inkomsttitel borde anslås och utgå för ett eller annat särskildt
föremål; att genom det nu iakttagna förfaringssättet ordning, reda och enkelhet uti
Svenska drätselverket i hög grad befordrats; samt att ett frånträdande af sagda
grundsats i afseende på brän vinstiil ver k ni r gs-afgil tens användande för jernvägsanläggningarne
så mycket mindre kunde ega rum, som dessa medel icke kunna undvaras
för de vanliga statsutgifternas bestridande.
Nuvarande Stats-Utskott, som till alla delar instämmer i dessa åsigter, hvilka
ock af Rikets Ständer under de sednaste riksdagarne blifvit gillade, anser sig på
grund häraf böra hemställa,
att berörda förslag icke må vinna Rikets Ständers bifall.
Hvad derefter angår de af Rikets Ständers Revisorer yttrade, ofvan omförmälda
åsigter, äfvensom de utaf Friherre af Ugglas väckta förslag angående sättet för låns
upptagande för Statens räkning, så hyser Stats-Utskoltet visserligen för sin del den
åsigt att, ifall fråga vore om upptagande på utrikes ort af ett större lån, under
-
14
Stats- Utskottets Memorial N:o 157
handlingarne derom sannolikt skulle på elt bättre och ändamålsenligare sätt kunna
bedrifvas af Chefen för Finans-departementet, än af en utaf representationen utsedd, af
flera personer bestående myndighet; men Utskottet har dock, vid det förhållande, att
den summa, som nu ifrågakommer att upplåna, icke uppgår till större belopp, än att
densamma, såsom Utskottet förmodar, bör utan synnerlig svårighet kunna inom lan
det
anskaffas, samt då en förändring i afseende på de funktioner, hvilka hittills
ålegat Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, icke torde för den korta
tid, som återstår innan nästkommande riksdag sammanträder, vara af behofvet oundgängligen
påkallad, ansett sig böra hemställa,
att ej mindre förberörda af Rikets Ständers Revisorer gjorda
framställningar, än Friherre af Ugglas ofvan omförmälda förslag
nu icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Under förutsättning alt denna hemställan af Rikets Ständer godkännes, får
Utskottet, som delar den af Riksgälds-kontorets Fullmägtige uti deras i detta ämne
till Utskottets Riksgälds-afdelning aflåtna skrifvelse uttryckta förmodan, att Rikets
Ständer, i anseende till nuvarande särdeles invecklade politiska förhållanden och den
inom nästan hela Europa ovanligt tryckta penningeställningen, torde finna betänkligt
att vid denna riksdag meddela några bestämda föreskrifter angående sättet och
vilkoren för ytterligare ut- eller inländska låns upptagning till betäckande af den
möjliga skilnaden mellan de åt Riksgälds-kontoret anvisade tillgångar och Kontorets
utbetalningar, hemställa,
att, i händelse Riksgälds-kontorets utbetalningar under den tid,
hvarom nu är fråga, icke kunna fullgöras utan att en del af
dertill erforderliga medel genom upplåning anskaffas, Rikets
Ständer måtte medgifva Fullmägtige i nämnda Kontor rättighet
att vid denna upplånings verkställande förfara på det sätt, Fullmägtige
finna lämpligast och ändamålsenligast samt med det
allmännas fördel mest öfverensstämmande.
Och anser sig Utskottet härigenom jemväl hafva besvarat hvad Herr Doktor
Sandberg i dess ofvanberörda motion föreslagit.
I händelse af bifall härtill får Utskottet hemställa, att den § i det nya reglementet
för Riksgälds-kontoret, som kommer att motsvara § 212 i det nu gäl
lande,
må erhålla följande lydelse:
§
Derest sådant för verkställigheten af Riksgälds-kontoret
åliggande utbetalningar finnes oundgängligen nödvändigt, ega
Stats-Utskolteis Memorial N:o 137.
Fullmägtige att upplåna dertill erforderliga medel mot detta
verks räntebärande obligationer, ställda till ^inlösen antingen
efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning, eller ock
efter utlottning på sätt Fullmäktige finna lämpligast och ändamålsenligast
samt med det allmännas fördel mest öfverensstämmande.
Stockholm den 12 Juni 1866.
16
Stats-Utskottets Memorial N:o 137.
Förslagsberäkning öfver Riksgiilds-kontorets Inkomster och
Contant kassabehållning vid 1866 års början.
återbetalning af tills vidare förräntade medel, jemte ränta derå
Kapital- och ränteinbetalningar å utlemnade lån
Allmän Bevillning för åren 1865 och 1866 (som ingår 1866 och 1867)
Kort- och tidnings-stämplingsafgifter samt observations- och skatterätts-medel jemte
ekeskogslösen.
Anvisadt återstående bidrag af Statsverkets inkomster för åren 1865 och 1866
öfverskott och besparingar å Statsverkets inkomster och utgifter för år 1864, Runt
1,000,000 R:dr, deraf under 1865 influtit 400,000 R.dr
Dito dito för år 1865
Manufakturdiskontens vinstmedel, äldre depositionsmedel m. m.
1866 års jernvägslån å 9,000,000 Thaler
S:gr
j Brist, som dock, enligt hvad Fullmägtige i Riksgälds-kontoret antagit, icke behöfver tagas i
beräkning, enär inkomsterna anses blifva tilträckliga att bestrida den del af motstående
utgifter, som under åren 1866 och 1867 kommer att utgå, hvarförutan bristen
i allt fall kan betäckas genom anlitande af kreditivet på Rikets Ständers Bank...
Summa Runt
Riksmynt.
293,898
796,072
1,616,358
5,450,000
304.000
2,719,900
600.000
2,000,000
68,518
23,620,000
1,231,506
34
37,468,748 39
38,700,254
19
58
Slals-Utskotlcls Memorial N:o 137.
17
Utgifter från den 1 Januari 1866 till den 31 December 1867.
Årliga räntan till Hans Majit Konungen
Kapitalafbetalningar och räntor å län
Räntor å Carl XIHis hemgiftskapital, Göta och Södertelje kanalers reparationsfond,
ekeskogsmedlen, Lappmarks ecklesiastikfond, Borgerskapets Enkhus’ fordran samt
skulden till Hebbeska fideikommiss-innehafvaren
Afsatt fond för afskedade folkskolelärares pensionering
jemte dertill ytterliga anslagna medel af besparingarne å folkskoie
anslagen
Utbetalningar af undsättningsmedlen
101,>140: —
78,060: —
79,000: —
55,000: —
Riksmynt.
med afdrag af hvad deraf utgått för ett vägarbete
Återstod af ännu icke utbetalda anslag och lån, beviljade vid föregående
riksdagar  9,221,247: 57.
med afdrag för följande, dels till afskrifning föreslagna, dels till
annat ändamål anvisade belopp, nemligen:
af anslag för reparation i Riksarkivets hus  2,609: —
» » » lifgifvande af läroböcker  750: —
» anslaget till löneförbättring vid stadspedagogien^! 30,000: —
» » » aflöning åt Antiqvitets-intendenten... i,000: —
a anslagen till folkundervisningen (afskrifna)  73,353: 72.
» » n dito (öfverförda till pensionsfonden
för folkskolelärare) 78,060: —
» anslaget till kostnader vid Hamburger-expositionen 5,080: 86.
lånet för godtgörande af kostnader vid laga skifte 150,000: —
utaf länet lör Borås—Herrljunga jernväg  666: 67. 341,511: 25.
Återstående anslag till Statens jernvägsbyggnader
Riksdags- och revisionskostnader, aflöning m. m. för Justitie-ombudsmanuen, löner och
andra förvaltningskostnader vid Riksgälds-kontoret, pensioner, observationsarfvoden,
kortstämpel-omkostnader m. m
Återbetalning af lyftade medel å kreditivet i Rikets Ständers Bank,.
600,000
20,818,642
67,365
180,000
24,000
63
96
8,879.736
5,781,000
1,328,476
1,021,033
32
32
35
Summa R:mt 38.700,254)58
Bih. lill II. St. Prof. 1865 A 1866. i Samt. I Af6. 2 liand. 36 Helft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOIL RECKMAN, I86G.
Stais-Utskottets Memorial IS:o 138.
1
No 138.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Juni 186 6, kl. 2 e. m.
Memorial, vied, förslag till stadganden i Riksgälds-kontorets reglemente,
angående de med ordinarie statsregleringen gemenskap
egande utgifter samt de på Kontoret anvisade
kreditiver och derifrån utgående riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m., äfvensom angående Rilcsgälds-kontorets
inkomster samt upphörden af dit ingående
bevillnings- med flera medel.
(R. A.)
Yid öfverlemnandet af förslag till ofvannämnda reglementariska föreskrifter
för Riksgälds-kontoret, får Utskottet bär nedan angifva det beslut eller de förhållanden,
till följd hvaraf ändringar uti eller tillägg till förut meddelade stadganden
blifvit föreslagna:
§ 158, angående ersättning af uppkomna brister i Statsverkets inkomster samt
öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af öfverskottsmedel å samma inkomster,
är lika lydande med § 173 i nu gällande reglemente.
§ 159, angående brister och besparingar å de i Riks-staten upptagna förslagsanslag,
innehåller samma stadganden som nuvarande reglementes 174 §, med iakttagande
af de förändringar, hvartill den under innevarande riksdag verkställda
statsreglering föranledt.
§ 160, angående den innehafvare af indelta hemmansräntor och kronotionde tillerkända
ersättning;
§ 161, angående Statskontorets godtgörande för utbetald begrafningshjelps- och nådårsbesparing;
och
§ 162, angående ersättandet af kostnaderna för båtsmansrotars sammanförande;
hafva lika lydelse som §§ 175, 176 och 177 i 1863 års reglemente.
§§ 163, 164 och 165, angående utbetalningen och anskaffandet af de i Regeringsformens
63 § föreskrifna krediti vsummor, grunda sig på Stats-Utskottets af
Rikets Ständer gillade Memorial N:o 133.
Bill. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 37 Haft. 1
2
Stals-Utskottats Memorial N:o 138.
Sedan det, enligt 181 § af det vid slutet af sednaste riksdag utfärdade
reglemente, å Riksgälds-kontoret anvisade särskilda kreditiv för försvarsverkets
fullständigare ordnande numera blifvit till fullo utbetaldt, kominor stadgandet
derom att ur förslaget till det nya reglementet uteslutas.
§§ 166 oek 167, angående kreditivet för ackordsregleringen inom Arméen; samt
angående utbetalning af återstående kostnader för innevarande äfvensom
för sednast förflutna riksdag;
äro lika lydande med §§ 182 och 183 i 1863 års reglemente.
§ 168, angående påbyggnad och förändrad inredning af Rikets Ständers och f. d.
Hebbeska husen äfvensom för underhåll af såväl dessa som Riksgäldskontorets
hus jemte inventarier; samt
§ 169, angående anslag till underhåll och komplettering af det i Rikets Ständers
hus inrättade arkiv;
öfverensstämma med Rikets Ständers beslut i anledning af Utskottets
Utlåtande N:o 75 och Memorial N:o 76.
§§ 170 och 171, angående utbetalning af traktamenten och resekostnads-ersättningar
till Rikets Ständers Revisorer äfvensom af andra utaf Revisorernes
sammanträden föranledda utgifter; samt angående aflöningen lör Justitieombudsmannen
och hans expedition;
motsvara §§ 186 och 187 af oftaberörda reglemente.
§§ 172 och 173, angående kostnaderna för Justitie-ombudsmannens embetsresor
och till expenser vid hans expedition m. m.; samt angående aflöningen åt
Sekreteraren vid Bonde-Ståndets Kansli-direktion;
äro lika lydande med §§ 188 och 189 i 1863 års reglemente, med undantag att
de i den förra §:ns sista punkt förekommande orden “Rikets Ständer vid“ blifvit
uteslutna, äfvensom att aflöningen för Sekreteraren hos Bonde-Ståndets Kanslidirektion,
hvars göromål till hufvudsaldigaste delen torde vid detta års utgång
kunna afslutas, blifvit föreslagen att utgå endast “intill innevarande års slut“.
§ 174, angående arfvoden och resekostnads-ersättningar till Fullmägtige, är lika
lydande med § 190 i nu gällande reglemente.
Beträffande aflöningen för Riksgälds-kontorets tjenstemannapersonal oeh
vaktbetjening har under innevarande riksdag någon annan förändring icke blifvit
ifrågasatt, än den, att någon förhöjning af vaktbetjeningens löner måtte beviljas.
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret hafva nemligen i sådant hänseende, uti en till
Utskottet den 31 sistlidne Maj aflåten skrifvelse, anmält, att Kommissariatet, i anledning
af den vid Riksgälds-kontoret anställda vaktbetjeningens ansökan om löneförhöjning,
anhållit om Fullmägtiges framställning till Stats-Utskottet derom att,
vid uppgörandet af den nya staten för Riksgälds-kontoret, måtte till utgående från
och med nästa års början föreslås en med den aflöning, som af Rikets Ständers
Banks vaktbetjening åtnjutes, öfverensstämmande lön af 775 R:dr för vaktmästaren
och de tvänne äldste samt 650 R:dr för hvardera af de frenne yngste bland
Riksgälds-kontorets vaktbetjening; och hade Kommissariatet vidare anfört, att den
af ofvanbemälde vaktbetjentc sökta förbättring af deras lönevilkor, i betraktande
af sökandernes trägna och_ ansvarsfulla tjenstgöring samt deras till en tarflig bergning
för dem och deras familjer otillräckliga löneinkomster, vore af både billighet
och behof påkallad samt dessutom öfverensstämmande med Rikets Ständers vid
flerfaldiga tillfällen fattade beslut angående lika aflöning inom Banken och Riksgälds-kontoret.
Stats-Utskottets Memorial N:o i38.
Jemte det Kommissariatet i öfrigt upplyst, att Riksgälds-kontorets vaktbetjenings
antal redan förut vore så inskränkt, att genom ytterligare indragning
någon tillgång till löneförhöjning för de återstående icke kunde beredas; hade Kommissariatet,
med afseende på den tillfälliga förmån af fria boningsrum, som Riksgälds-kontorets
kammardrängar för närvarande åtnjuta, erinrat hurusom denna
förmån, hvilken när som helst kunde upphöra, icke motsvarade innehafvandet af
en högre ordinarie lön på stat, helst denna utgjorde grunden för vaktbetjeningons
pensionsrätt vid afskedstagandet.
Efter att hafva erinrat derom, att Riksgälds-kontorets vaktbetjening, enligt
den vid slutet af 18G2 och 1863 års riksdag för Kontoret utfärdade aflöningsstat
utgöres af: ,
En vaktmästare med ordinarie lön 675 R:dr och årligt arfvode 75 R:dr;
Tre kammardräugar, hvardera med ordinarie lön 525 R:dr och årligt arfvode
75 R:dr; och
Två husdrängar, af hvilka den ene tjenstgör vid Rikets Ständers hus, hvardera
med lön 450 R:dr och årligt arfvode 50 R:dr;
hafva Fulimägtige, i betraktande af den aflöning och de öfriga förmåner, hvaraf
vaktmästaren vid Riksgälds-kontoret redan är i åtnjutande, ansett sig icke hafva
skäl att för honom tillstyrka någon löneförhöjning; men beträffande den öfriga
vaktbetjeningen hafva Fulimägtige, då en förhöjning af kammar- och husdrängarnes
närvarande ordinarie löner, efter hvilkas belopp ej mindre deras egna, än
deras hustrurs och barns pensioner bestämmas, syntes vara billig och behöflig, i
synnerhet för de tvänne husdrängarne, hvilka innehafva mindre lön på stat än
vaktbetjeningen inom andra embetsverk, föreslagit, att den årliga aflöningen från
och med nästa års början för kammar- och hus-drängarne måtte fastställas till
följande belopp, nemligen:
för hvar och en af de tre kammardrängarne:
lön • . R:mt 575: —
arfvode  „ 75: — 650: it
oria
för hvardera af de tvänne husdrängarne:
lön, likaledes R:mt 575: —
och arfvode
„ 50: — 625:
Stats-Utskottet, som, med afseende på de af Eullmägtige anförda skäl, finner
den af Fulimägtige i öfvanberörda hänseenden gjorda hemställan af billighet
påkallad, hemställer alltså:
att Rikets Ständer, med bifall till hvad af Fulimägtige i Riksgälds-kontoret
i fråga om löneförhöjning för de å Riksgäldskontorets
stat uppförde tre kammardrängar och två husdrängar
blifvit tillstyrkt, måtte besluta, att de af Fulimägtige för
bemälde kammar- och husdrängar föreslagna löneförmåner må
i den aflöning-stat för Riksgälds-kontoret, som vid innevarande
riksdag kommer att utfälldas, varda uppförda.
Enligt hvad Fulimägtige i Riksgälds-kontoret uti öfvanberörda, till StatsTJtskottet
den 31 sistlidne Maj aflåtna skrifvelse anfört, hafva, förnämligast till
följd af de 3:ne nya fonderade amorteringslån och 2:ne temporära statslån, som
under åren 1861, 1863, 1864 och 1865 samt innevarande år upptagits, göromålen
inom nämnda Kontor oafbrutet tillvext, så att desamma under sednaste åren endast
derigenom kunnat ordentligen bestridas, att de hos Kontoret anställde extra
4
Stnts-Utskottets Memorial N:o 138.
ordinarie tjenstemän flitigt biträdt. Som likväl det till vedergällning för sådant
biträde afsedda gratifikations-anslag, enligt § 192 i Riksgälds-kontorets nu gällande
reglemente, endast utgjorde 1,500 R:dr, deraf dels en årlig vedergällning af 240
R:dr utginge till den vaktbetjent, som i egenskap af kammardräng tjenstgör hos
Fullmägtige, dels 100 R:dr årligen måste användas till godtgörelse för renskrifningen
af en hos Fullmägtige förd anteckningsbok olver Riksgälds-kontorets utgifter;
hade under sistlidet år endast återstått ett belopp 1,160 R:dr att fördelas mellan
de uti Kontoret anställde extraordinarie kanslister, kontorsskrifvare och vaktbetjente;
hvarför, och då ett större antal extraordinarier under nyssnämnda år
gjort sig förtjent af uppmuntran och vedergällning, en alltför ringa ersättning
för deras i Kontorets tjenst använda arbete samt en alltför liten uppmuntran till
fortsatta ansträngningar och bemödanden kunnat flertalet bland dem tilldelas.
Vid nu uppgifna förhållande och med åberopande deraf, att Rikets Ständer vid
innevarande riksdag, med bifall till hvad Banko-Utskottet i sitt Memorial N:o 20
tillstyrkt, ökat det årliga anslaget till gratifikationer för extra arbeten och till
belöning åt extraordinarier inom Rikets Ständers Bank från 6,000 R:dr till 10,000
R:dr, hade Riksgälds-kontorets Kommissariat hos Fullmägtige anhållit om en
hemställan till Stats-Utskottet,' att det enligt ofvanuppgifna reglements-paragraf
beviljade årliga anslaget till gratifikationer måtte vid uppgörandet af det nya
reglementet för Riksgälds-kontoret föreslås till 3,000 R:dr från nästkommande
års början, helst derigenom frågan om eljest för göromålens ordentliga skötande
behöfliga nya tjenster möjligen kunde uppskjutas, till dess bestämdt sig visat, hvilka
nya och ökade göromål det sednast afslutade jernvägslånet samt de uppdrag och
åligganden, Riksgälds-kontoret vid nuvarande riksdag erhållit, komma att för
Kontoret medföra. Enär den under flera år fortgående tillökningen af de göromål,
som måste bestridas af den i Riksgälds-kontoret anställda tjenstemanna-personal,
vore, likasom de samverkande anledningarne dertill, både allmänt kända och erkända,
samt då någon minskning i göromålen inom detta embetsverk under den
stundande tiden så mycket mindre vore att motse, som tvärtom åtminstone räkenskaps-göromålen
efter all sannolikhet komme att ytterligare ökas; hafva Fullmägtige,
med någon nedsättning i beloppet, förordat det framställda förslaget om
förhöjning af den till vedergällning för extra arbeten och gratifikationer åt extraordinarier
anvisade summa samt hemställt, att den i nu gällande reglementes
192 § till dylik vedergällning och sådana gratifikationer anvisade årliga summa
måtte, under dervid fästadt förbehåll, från och med nästa år höjas till 2,500 R:dr.
Utskottet, som på grund af hvad Fullmägtige sålunda anfört, anser angeläget,
att det för ifrågavarande ändamål afsedda anslag bestämmes till det af Fullmägtige
föreslagna belopp, får alltså hemställa,
att Rikets Ständer till hvad Fullmägtige i ofvanberörda hänseende
föreslagit, må lemna bifall,
tinder förutsättning, att denna hemställan af Rikets Ständer godkännes,
har § 176 i bilagda förslag till det nya reglementet, hvilken § skulle motsvara
§ 192 i det nu gällande, erhållit en härmed öfverensstämmande lydelse.
^ 177, angående det till begrafningshjelp efter obemedlade tjenstemän och vaktbetjente
vid Riksgälds-kontoret anvisade belopp, har samma lydelse som
§ 193 i sednast utfärdade reglemente.
§ 178, angående det till Enke- och Pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret anvisade
understöd, grundar sig på Utskottets af Rikets Ständer gillade hemställan
i Memorialet N:o 123.
iSiats-Utskottets Memorial N:o 138.
5
§ 179, angående de till Riksgälds-kontoret anslagna medels användande i enlighet
med Rikets Ständers beslut samt angående förbud mot ackorders medgifvande,
har hufvudsakligen samma lydelse som hittills gällande reglementes
195 §.
§ 180 innefattar hufvudsakligen enahanda stadgande i afseende på allmänna
bevillningens ingående till Riksgälds-kontoret som nyssnämnda reglementes
196 §.
§ 181, angående de för spelkort och tidningar stadgade stämpelafgifter;
§ 182, angående skatteköpe-skillingars öfverlemnande till Riksgälds-kontoret;
§ 183, angående genom försäljning af Kronans hus i städerna inflytande medel;
och
§ 184, angående Riksgälds-kontoret tillkommande observationsmedel;
äro lika lydande med §§ 197, 198, 199 och 200 af det vid sednaste riksdag
utfärdade reglemente.
§ 185, angående återstoden af det vid sistförflutna riksdag anvisade bidrag af Statsverkets
inkomster, motsvarar § 201 i nu gällande reglemente.
§ 186, angående det bidrag af Statsverkets inkomster, som vid innevarande riksdag
blifvit anvisadt för bestridande af de på Riksgälds-kontoret anvisade utgifter,
grundar sig på Stats-Utskottets hemställan i Memorialet N:o 137.
§ 1.87, angående Riksgälds-kontoret tillkommande behållna öfverskott å 1864 och
följande års statsinkomster, är lika lydande med § 202 i nu gällande reglemente
och innehåller samma föreskrifter, som i detta ämne från längre tid
tillbaka varit i Riksgälds-kontorets reglemente intagna.
§ 188, angående återstoden af anslaget till aflöning åt de på indragningsstat qvarstående
civila tjenstemän vid flottan;
§ 189, angående ersättning för en del af det till Teknologiska Institutet beviljade
ordinarie anslag;
§ 190, angående de från landtränterierna till Kongl. Statskontoret inlemnade
äldre depositionsmedel;
§ 191, angående köpeskillingen för den s. k. Hofbageri-egendomen;
§ 192, angående återbetalda undsättningsmedels aflemnande till Riksgälds-kontoret;
äro lika lydande med §§ 203, 204, 205, 206 och 207 i 1863 års reglemente.
§ 193, angående öfverlemnande af den å trafiken vid Statens jernvägar uppkommande
behållning, grundar sig på Stats-Utskottets dock ännu icke af Rikets
Ständer pröfvade hemställan i Memorialet N:o 137.
§ 194-, angående det för Statens utgifter anvisade belopp utaf Rikets Ständers
Banks upplupna behållna vinst, innehåller Rikets Ständers beslut i anledning
af 19:de punkten i Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.
§ 195, angående utlånandet och förräntningen af Riksgälds-kontorets kontanta
behållning, är lika lydande med § 210 i nu gällande reglemente.
§ 196, angående det åt Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv å Rikets Ständers
Bank, grundar sig på Banko-Utskottets Betänkande N:o 10, samt är lika
lydande med § 211 i nu gällande reglemente. ,
§ 197, angående rättighet för Riksgälds-kontoret att i händelse af behof upplåna
medel, grundar sig på Utskottets af Rikets Ständer ännu icke pröfvade
hemställan i Memorialet N:o 137.
§ 198, angående den s. k. Statslånefondens återstående behållning, är hufvudsakligen
lika lydande med § 197 i 1863 års reglemente.
6
Sta Is-Utskottets Memorial N:o 138.
Som de uti 214, 215, 216 och 217 §§ af sistnämnda reglemente omförmälda
tillgångar redan kommit Riksgälds-kontoret tillgodo, hafVa de derom meddelade
föreskrifter blifvit ur det nya reglementet uteslutna. Deremot har under § 199
blifvit infördt ett nytt stadgande angående Salpeterfondeus öfverlemnande till
Riksgälds-kontoret i öfverensstämmelse med Stats-Utskottets af Rikets Ständer
gillade hemställan i 21:a punkten litt. a) af Utlåtandet N:o 51.
§ 200, angående uppbörden och redovisningen af allmänna bevillningen;
§ 201, angående uppbörden af kort- och tidningsstämpelafgifterna;
§ 202, angående summariska räkningarne öfver Riksgälds-kontorets medel;
§ 203, angående landtränteriernas månadsförslag;
§ 204, angående levereringen af Riksgälds-kontorets medel;
§ 205, angående observations- och indrifuings-arfvoden;
§ 206, angående Riksgälds-kontorets hufvudbok;
§ 207, angående utgifning från trycket af utdrag ur Riksgälds-kontorets räkenskaper;
och
§ 208, angående upprättandet af årliga liqvider mellan Stats- och Riksgäldsverken;
äro
lika lydande med §§ 218—226 i nu gällande reglemente.
Stockholm den 12 Juni 1866.
Stats-Utskottcls Memorial N:o 158.
i
7
Förslag
till
Reglemente
för
Miiksg aids-kontoret*
(Fortsättning.)
M) Med ordinarie statsreglerivgen gemenskap egande utgifter.
§ 158.
I händelse Statsverkets, till Kongl. Statskontoret ingående, inkomster för
något år icke skulle uppgå till det sammanlagda belopp, hvartill dessa inkomster
i Riks-staten blifvit af Rikets Ständer beräknade, bör den brist, som enligt rikshufvudboken
härigenom uppkommer i tillgångarne för statsutgifternas bestridande,
Kongl. Statskontoret af Riksgälds-kontoret ersättas; och må — under förbehåll
att, så snart sig visar, det sagda inkomster komma att öfverstiga sitt i Riks-staten
upptagna belopp, de sålunda uppkomna öfverskoltsmedlen varda af Kongl. Statskontoret
afräkningsvis till Riksgälds-kontoret aflemnade — det förra verket deromot,
i händelse af behof, förskottsvis från det sednare erhålla ersättning för sig
visande brister i de beräknade inkomsterna, fastän dessa bristers slutliga belopp
icke blifvit genom afslutad rikshufvudbok bestämdt.
§ 159.
Derest någon af de, vid sednast förflutna eller innevarande riksdags statsreglering,
i egenskap af förslagsanslag, beviljade utgiftssummor skulle under ett
eller annat år befinnas otillräcklig för dermed afsedda ändamål, åligger det
Riksgälds-kontoret att bristen, efter årets slut, Kongl. Statskontoret ersätta;
hvaremot de besparingar, som kunna å dessa anslag uppkomma, böra för hvarje
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 138.
år till Riksgälds-kontoret aflemnas; — ankommande på Kongl. Statskontoret att
antingen i den, enligt nedanstående § 186, för samma år upprättade öfverskottsliqvid
upptaga bristerna i omförmälda anslag, eller ock, på grund af uppgjord
och vederbörligen granskad särskild liqvid rörande de till en eller flera hufvudtitlar
hörande förslagsanslags brister och besparingar, från Riksgälds-kontoret
reqvirera det ersättningsbelopp, som enligt denna liqvid Kongl. Statskontoret tillkommer
; dock bör, innan sådan reqvisition sker, Riksgälds-kontoret hafva i stadgad
ordning erhållit godtgörelse för alla å enahanda anslag under nästföregångna
år uppkomna besparingar.
Uti den vid sednasle riksdag fastställda samt för åren 1864, 1865 och 1866
gällande Biks-stat äro följande anslag upptagna såsom förslagsanslag, nemligen
under Andra Hufvudtiteln :
till fångars vård och underhåll;
„ mediko-legala besigtningar;
„ skrifmaterialier och expenser, ved m. m.;
„ rese- och traktamentspenningar;
„ ersättning åt domare, vittnen och parter.
under Fjerde Hufvudtiteln:
till fouragering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar;
„ beväringsmanskapets vapenöfning;
„ inqvarterings-kostnader i Stockholm;
„ inqvarterings-kostnader i landsorterna;
„ rese- och traktamentspenningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Landtförsvars-departementets
kansliexpedition.
under Femte Hufvudtiteln:
tillskott i de för båtsmans-indelningen uti Blekinge anslagna räntor;
till båtsmännens beklädnad, högst 88,200 R:dr;
„ rese- och traktamentspenningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Sjöförsvars-departementets
kansliexpedition;
„ skrifmaterialier och expenser m. m. för Flottans stationer och
depot.
under Sjette Hufvudtiteln:
till utflyttningshjelp efter laga skiften;
„ ersättning till Sala bergslag för förlust genom vissa räntors
förvandling;
„ odlingskjelp m. m. för kro no-ny byggare;
„ ersättning för jordförluster genom kanal-och väg-anläggningar;
till Konvoj
-
Siats-Utskottets Memorial N:o 138.
9
till Konvoj-kommissariatet, att utgå direkte af tullmedlen;
för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning, att utgå direkte
af inflytande brånvinstillverkningsmedlen;
till skrifmaterialier och expenser m. m.;
„ rese- och traktamentspenningar.
under Sjunde Hufvudtiteln:
till stämpelpappers-omkostnader;
„ omkostnader för kontrollverket;
„ Postverket, kontanta anslaget, att utgå direkte af postmedlen;
„ Tullverket att direkte utgå af tullmedlen;
„ ersättning till städerna för mistad tolag;
„ skogsplanterings-kassan, ersättning för hemmans-räntor och
arrenden m. m.;
„ belöning för rofdjurs dödande;
„ lyshållning m. fl. utgifter för Kronans publika hus i Stockholm ;
„ städers friheter;
„ transportkostnader för Statsverkets bergseffekter;
„ observations- och uppbördsprocenter m. m.;
„ mantalsskrifnings-pro vision;
„ restitutioner;
„ uppköp af ved för Wisby krono-kalkugn;
„ rese- och traktaments-penningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m.
O
under Åttonde Hufvudtiteln:
till Biskopens på Gotland lön;
„ löDtillökning åt 13 Konsistorii-notarier, högst 3,510 R:dr;
„ ersättning åt innehafvare af roterade ecklesiastik-boställen;
„ Lappmarks ecklesiastikverk;
„ upprätthållande till visst belopp af löner vid Upsala universitet,
uti hvilka spanmål ingår;
„ farsoters och smittosamma sjukdomars botande;
„ fattigvården i allmänhet;
„ rese- och traktamentspenningar;
„ skrifmaterialier och expenser m. m.
under Nionde Hufvudtiteln :
till invalidhus-fonden, ersättning för hemmans-räntor och arrenden;
samt hela det å allmänna indragningsstaten upptagna belopp.
Bi/i. lill H. St. Prut.. 186!) 1866. 4 Sorni, i Afd. 2 Band. 31 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 138.
"Vid den under innevarande riksdag verkställda statsreglering, hvilken från
och med år 1867 kommer att tillämpas, hafva endast nedanstående förändringar
blifvit vidtagna i afseende på de anslag, om hvilka nu är fråga:
på .Indra Hu/vudtite/n har blifvit uppfördt ett nytt förslagsanslag, nemligen:
ersättning till personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom
nya Strafflagens införande frångångna bötes-andelar;
på Fjerde Hufvudtiteln har tillkommit:
till salpeter-uppköp;
det å Femte Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till båtsmännens beklädnad
har i nya Riks-staten blifvit bestämdt till högst 138,200 R:dr;
på Sjette Hu/vudtitehi har uppförts ett nytt förslagsanslag:
för landsstaterna i länen: Landshöfdingens i Wester-Norrlands lån lön;
§ 160.
Som, enligt de under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års riksdagar fattade
beslut i fråga om beskat.tningsväsendets förenkling, innehafvare af indelta
anslag utaf hemm an sr antar och kronotionde skola, för upphörande af så väl deras
dittills åtnjutna optionsrätt, att dessa anslag in natura utfordra, som rättigheten
att, då för räntorna och tionde lösen med penningar eger rum, af räntegifvarne
uppbära forselli!», hållas skadelöse på det sätt, att de af Statsverket årligen erhålla
ersättning med samma belopp, hvarmed forsellönen förut författningsenligt
tillgodonjutits; så bör Riksgälds-kontoret, vid de årliga liqviderna med Kongl.
Statskontoret, godtgöra sistnämnda verk det belopp, som enligt afslutad rikshufvudbok
är af detsamma till sådan ersättning förskottsvis utgilvet.
§ 161-
Till följd al Rikets Ständers under riksdagen åren 1850 och 1851 vidtagna
beslut, att dc under namn af begrafningshjelp.1!- eller nådårsbesparing tillförene
föreskrifva innehållningar å embets- och tjenstemäns löner, borde upphöra, men
förut gällande föreskrifter i fråga om utbetalningar till aflidne embets- och tjenstemäns
sterbhus af de löne-innehållningar, hvilka såsom dylik besparing blifvit
vederbörligen iakttagna, likväl komma att fortfarande tjena till efterrättelse, —
böra de utgifter, som i sådant hänseende under hvart och ett år blifvit utaf Statsverkets
medel förskjutna, ersättas af Riksgälds-kontoret genom de gjorda utbetalnins:arnes
upptagande i den för samma år föreskrifna och på rikshufvudboken
grundade liqviden mellan Stats- och Riksgälds-kontoren.
§ 162.
Uti ofvan omförmälda årliga liqvid böra jemväl till ersättning af Riksgäldskontoret
upptagas sådana kostnader, som kunna uppkomma och af statsmedlen
blifvit förskottsvis bestridda för de vid batsmnnshållel indelta rotarnes sammanförande
inom lämpliga distrikter, enligt Rikets Ständers derom hos Kongl. Maj:t
under 1850 och 1851 års riksdag gjorda anhållan.
Stats- Utskottets Memorial N:o 138.
11
N) Pä Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver.
§ 163.
Till följd af stadgandet i Regeringsformens 63 §, hafva Rikets Ständer anslagit
och till utbetalning från Riksgälds-kontoret anvisat en krediliv-summa af
Tre millioner R:dr, för att vid infallande\ krig af Konungen lyftas, sedan Han
Stats-rådet in pleno hört och Riksdagen sammankallat. Rikets Ständers å denna
summa utfärdade förseglade anordning får ej förr brytas, eller summau af Fullmägtige
utbetalas, än sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen
kungjord.
§ 164.
Den krediliv-summa, som, enligt ofvan åberopade grundlagsstadgande, bör å
Riksgälds-kontoret anvisas, för att, på sätt detsamma innehåller, under tiden mellan
innevarande och nästkommande riksdag, vara tillgänglig, då Konungen till
rikets försvar eller andra högst vigtiga oph angelägna ändamål, sedan hela Statsrådets
tankar deröfver blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen nödig, hafva
Rikets Ständer fastställt till En million femhundra tusen R:dr.
§ 165.
För bestridande af ifrågakommande utbetalningar utaf de genom nästföregående
två §§ å Riksgälds-kontoret. anvisade kreditiver, böra detta verks härtill disponibla
tillgångar begagnas, och, ifall dessa icke åro tillräckliga, de derutöfver erforderliga
medlen af Riksgälds-kontoret upplånas mot Kontorets obligationer, ställda till inlösen
autiugen efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning; egande
Fullmägtige, att, med hänsigt till de vid upplåningen sig företeende omständigheter
och förhållanden, bestämma råutevilkoren samt fastställa betalningsterminerna
för dessa obligationer; dock får obligationernas förfallotid icke utsättas
sednare än Fem år efter deras utgifningsdag, och någon obligation icke utfärdas
å mindre summa än 400 R:dr.
§ 166.
Det till underlättande och befrämjande af ackords-r eg leringen inom Arméen
beviljade och å Riksgälds-kontoret anvisade väntefria kreditiv må för detta äudamål,
mot Direktionens öfver Arméens Pensions-kassa fortfarande ansvarsförbindelse
för de lyftade kreditivmedlens behöriga återbetalning, begagnas inom ett belopp
af högst Etthundrafemtio tusen R:dr; skolande de å detta kreditiv lyftade medel
ovilkorligen Riksgälds-kontoret ersättas i den mån dertill afsedda tillgångar blifva
för bemälda Direktion disponibla. Yid kreditivets anlitande böra, genom Direktionens
försorg, de handlingar Fullmägtige tillhandahållas, hvarigenom upplysning
erhålles om de ackords-liqvider, till hvilka kreditivmedlen skola användas, samt
om några för dessförinnan lyftade och icke återbetalda kreditivmedels godtgörande
påräknade tillgångar till ackordsfonden influtit.
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 138.
0) Frän Riksgälds-kontoret utgående riksdags- och revisions-kostnader,
ajlönwgar, förvaltnings-utgifter m. m.
§ 167.
Återstående kostnader och utgifter för innevarande riksdag skola af Riksgäldskontoret
bestridas, med iakttagande af de genom Rikets Ständers Stats-Utskott,
Fullmägtige till efterrättelse härvid meddelade beslut och föreskrifter. Likaså,
bör Riksgälds-kontoret på föreskrifvet sätt liqvidera sådana, ännu icke godtgjorda
kostnader för sednast förflutna riksdag, som, enligt Rikets då församlade Ständers
beslut, skola af detta verks medel betalas.
§ 168.
Med liufvudsakligt gillande af de utaf Kongl. Arkitekten Åbom uppgjorda
planer till en sådan påbyggnad och förändring af Rikets Ständers och f. d. Hebbeska
husen, som är nödig för inrymmande tillsvidare af Riksdagens båda Kamrar
med dertill hörande Utskott och Kanslier, bibliothek och arkiv jemte klubbrum,
hafva Rikets Ständer uppdragit åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret att icke allenast
ofördröjligen gå i författning om vidtagande af nödiga förberedande åtgärder
härför, utan ock genast efter innevarande riksdags slut låta i dess helhet påbörja
och utföra arbetet, hvartill jemväl hörer anbringande af ändamålsenliga luftvexlings-apparater,
hvilket allt bör vara fullbordadt så tidigt före den 15 Januari
nästkommande år, att samtliga rummen kunna för de dermed afsedda ändamål
begagnas, hvadan jemväl nödiga möbler ocb inventarier dertill inom samma tid
böra genom Fullmägtiges försorg anskaffas; börande Fullmägtige låta utföra arbetena
på det sätt Fullmägtige anse ändamålsenligast och bäst ledande till det
åsyftade ändamålet. Och skola de härför erforderliga utgifter af Riksgälds-kontorets
tillgångar bestridas.
Dessutom skola kostnaderna för nödiga reparationer och andra arbeten för
vederbörligt underhåll såväl af den för Riksgälds-kontoret anvisade som af de för
Riksdagens sammankomster afsedda fusta egendomar, äfvensom de för samma egendomar
utgående årliga afgifter jemte de uti dessa egendomer befintliga inventariers
underhåll och komplettering utaf Riksgälds-kontorets medel bestridas i likhet med
andra till s. k. kontors-expenser vanligen hänförda utgifter.
§ 169.
Jemte det Rikets Ständer för bildande af ett mot representationens behof
och anspråk svarande bibliothek inom Rikets Ständers hus anvisat ett årligt anslag
af Niohundra Riksdaler, att från och med innevarande år från Riksgälds-kontoret
utgå till bestridande af bokinköp samt böckernas inbindning, hafva Rikets Ständer
medgifvit, att de för inrymmande af riksdags-bibliotheket erforderliga bokskåp må
i sammanhang med den beslutade förändringen af Rikets Ständers hus, på sätt
Fullmägtige finna lämpligt, anskaffas, äfvensom att åt den person, som af Fullmägtige
utses att om riksdags-bibliotheket och arkivet hafva den närmaste tillsynen,
må anvisas tvänne till bibliotheket angränsande rum jemte nödig vedbrand.
Stats-Utskottets Memorial N:o 138.
13
Derjemte böra Fullmägtige låta i de skåp, som finnas anbragta i de nuvarande
arkiv- och bibliotheksrummen, sedan dervarande böcker blifvit till den nya
bibliothekslokalen förflyttade, uppställa och ordna alla de skrifna handlingar, som
anses böra med arkivet förenas; hvarförutan i första och andra Kammarens kanslilokaler,
för hvilka nödiga bokskåp skola anskaffas, böra uppställas så fullständiga
samlingar af riksdagstrycket, som kunna erhållas, äfvensom de mest nödiga författnings-
och lagsamlingar, och hvartill i främsta rummet böra användas de
böcker, som från Riks-Ståndens särskilda bibliotheker kunna blifva aflemnade,
såvidt icke desamma anses företrädesvis böra i riksdags-bibliothcket förvaras.
•
§ 170.
Halfva beloppet af de traktamenten och reseko&tnads-er saltning ar, sorn tillkomma
Rikets Stunders Revisorer, skall, enligt behörigen granskade och godkända
räkningar, af Riksgälds-kontorets medel godtgöras; börande jemväl de ar/voden,
Revisorerne bestämma för den i och för Riksgälds-verkets revision antagna kanslioch
vaktbetjening, af Riksgälds-kontoret utbetalas. Likaledes må Revisorerne
på Riksgälds-kontoret anvisa ersättning ej mindro för inköp af papper, skrifmaterialier
och andra dylika utgifter för revisonens behof samt för annonser rörande
Revisorernes sammanträden, än ock för de kostnader, som kunna föranledas af
sådana under revisions-tiden verkställda resor, som Revisorerne vid sammankomst
in pleno ansett nödvändiga.
Kostnaderna för tryckningen, häflningen och utdelningen af Revisorernes berättelser,
angående granskningen af Stats- och Riksgälds-verkens samt de under
Kongl. Kommers-kollegium ställda fonders förvaltning, äfvensom af de förklaringar,
som i anledning deraf kunna varda afgifna, böra äfven af Riksgälds-kontorets
medel bestridas.
§ 171.
Aflöningen för Justitic-ombudsmannen samt den hos honom anställda kanslioch
vaktbetjening bör af Riksgälds-kontoret under sista månaden af hvarje qvartal
utbetalas; skolande lönen för Justitie-ombtidsmannen, under den tid innevarande
riksdags statsreglering kommer att blifva gällande, utgå med Sju tusen R:dr, eller
med lika belopp som Justitie-kanslerns lön enligt sagda statsreglering utgör; hvaremot
Justitie-ombudsmannen, derest han förut innehar tjenst på rikets stat, är
skyldig att den dermed förenade löneinkomst frånträda, så länge han uppbär
Justitie-ombudsmans-lönen.
Utöfver den fastställda aflöningen eger den Justitie-ombudsman, som hädanefter
tillträder detta embete och dessförinnan icke är i bufvudstaden bosatt, att
såsom Hytlningshjelp uppbära från Riksgälds-kontoret Ett tusen femhundra R:dr.
För ofvanbemälda kansli- och vaktbetjening utgår njlöningen med följande
årliga belopp, nemligen:
för Sekreteraren med Tre tusen femhundra R:dr,
„ en Kanslist, som tillika har skyldighet att ombesörja Registratorsgöromålen, med
Två tusen R:dr,
„ en Kanslist med Ett tusen R:dr, samt
„ Vaktmästaren med Sexhundra R:dr;
14 Stats-Utskottets Memorial N:i> 158.
börande Sekreteraren hos Justitie-ombudsmannen, utan särskild ersättning, jemväl
bestrida de göromål, som tillhöra Sekreterare-befattningen hos Tryckfrihets-komitéen.
Derest Justitie-ornbudsmannens Sekreterare förut innehar tjenst på rikets
stat, skola, vid uppbärandet af ofvanberörda aflöning, samma vilkor och förbehåll
iakttagas, som äro stadgade i afseende på utbetalningen af Justitie-ombudsmanslönen
vid enahanda fall.
§ 172.
Till kostnader för Justitie-ornbudsmannens embetsresor bör Riksgälds-kontoret,
uppå hans reqvisition och emot derför inom hvarje års utgång afgifvande redogörelse,
förskottsvis utbetala en summa af Två tusen R:dr. Skulle dessa kostnader
under ett eller annat år öfverstiga den dertill sålunda anslagna summa må
till det öfverskjutande kostnadsbeloppets godtgörande användas hvad utaf enahanda
anslag för de sedan innevarande riksdags början förflutna år möjligen kan
vara obegagnadt.
För upphandlingen af skrifmaterialier och för andra expenser vid Justitieombudsmannens
och Tryck frihels-komitcens expedition bör ett årligt belopp af Femhundra
R:dr, emot behörig redogörelse, förskottsvis af Riksgälds-kontorets medel
utanorduas.
Tryckningen och häftningen af ej mindre Justitie-ornbudsmannens årliga embetsberättelse
än hans särskilda berättelse till nästkommande riksdag, jemte dertill
börande bilagor, böra verkställas och papperet för dessa handlingars tryckning
anskaffas genom Fullmägtiges försorg; dock skall den härvid erforderliga korrekturläsningen
besörjas på sätt förut skett; börande samtliga trycknings- och häftnings-kostnaderna
för ifrågavarande berättelser och bilagor omedelbart utaf Riksgälds-kontoret
godtgöras, utan afdrag å de till expenser för sagda expedition beviljade
anslag; hvaremot de medel, hvilka inflyta genom samma berättelsers försäljning
i bokhandeln, skola af Justitie-omdudsmannen, som härom eger foga anstalt,
inför Fullmägtige särskildt redovisas.
§ 173.
Den till aflöning för Sekreteraren hos Bonde-Ståndets Kansli-direktion anslagna
summa, Etthundrafemtio R:dr årligen, bör likaledes intill innevarande års
slut qvartalsvis utbetalas af Riksgälds-kontorets medel.
§ 174.
Såsom arfvode åtnjuter hvarje Fullmägtig Ett tusen sexhundra R:dr årligen;
hvarförutom Fullmäg ig, som ej är i Stockholm bosatt, eger att för en resa
årligen till och från hemorten uppbära kostnadsersättning, beräknad efter skjuts
för två hästar.
§ 175.
Mflåning en för Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal och vaklbetjening
utgår enligt den af Rikets Ständer för nämnda verk fastställda aflöningsstat,
I
Stats-LJtskottets Memorial N:o i5S.
15
hvilken icke får öfverskridas; varande nedanstående vilkor och förbehåll stadgade
för tillgodonjutande af den för bemälda tjenstemanna-personal och vaktbetjening
dels under föregående riksdagar, dels under den nuvarande, beviljade löneförhöjning:
l:o
Innehafvarne af de ökade lönerna inom Riksgälds-kontoret äro underkastade
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller den jemkning i åligganden,
som antingen vid en blifvande förändrad organisation af detta verk eller eljest
kan varda i allmänhet stadgad; och höra de fullmagter, som för Riksgälds-kontorets
tjenstemän utfärdas, innefatta förbehåll om vederbörandes skyldighet
att åtaga sig de nya eller förändrade göromål, hvilka kunna dem
åläggas.
2:o Sådana uppdrag och bestyr, som, till följd af Rikets Ständers förfoganden,
böra af tjenstemännen vid Riksgälds-kontoret förrättas, skola, oaktadt särskilda
arfvoden för enahanda uppdrag och göromål tillförene utgått, hädanefter inbegripas
under vederbörandes bestämda tjensteåligganden; hvadan alltså don
framtida vedergällningen för sagda uppdrag och bestyr kommer att innefattas
i den aflöning gällande stat upptager.
3:o De tjenstemän och vaktbetjente, som, till följd af Rikets Ständers under innevarande
och sednast förflutna riksdag fattade beslut, kommit i åtnjutande af
löneförbättring, äro icke berättigade att vidare uppbära s. k. ljuspenningar.
4:o De å aflöningsstaten, i egenskap af tjenstgöringspenningar, upptagna arfvoden
skola åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenstebefattningarne; dock med rättighet
för Fullmägtige att medgifva den tjensteman eller vaktbetjent, sorn
af sjukdom hindras från bestridande af sin tjenst, att uppbära det för samma
tjenst bestämda arfvode.
5:o Ombudsmannen samt kontorsskrifvare-graden tillhörande tjenstemän må mottaga
och bibehålla andra ordinarie tjenster, så vida Fullmägtige icke finna
desamma för tjenstgöringen inom Riksgälds-kontoret hinderliga; men de öf,
rige tjenstemännen vid detta verk få ej innehafva annan ordinarie tjenstebefattning;
dock må den ordinarie tjensteman derstädes, som för närvarande
innehar befattning utom verket, och, enligt förut gällande stadganden, icke
varit skyldig denna befattning frånträda, densamma äfven efter tillträdandet
af den på nya staten uppförda lön bibehålla, under vilkor dels att, derest
hans utom Rik sgälds-kontoret innehafvande syssla skulle vara för tjenstgöringen
derstädes hinderlig, från endera tjensten afgå, när Fullmägtige sådant
äska, och dels att, vid befordran inom detta verk, frånträda ordinarie tjenstebefattning
utom detsamma.
§ 176.
Till belöning Jör extra arbeten och till uppmuntran för exlra-ortlinarier, som
ådagalagt synnerlig flit och skicklighet, ega Fullmägtige att för innevarande år
använda Ett tusen femhundra R:dr samt från och med nästa års början Två tusen
femhundra R:dr årligen; dock får hvad häraf under årets lopp icke behöft
utgifvas, under ett påföljande år ej för samma ändamål auvändas. För öfrigt ega
Fullmägtige icke att tilldela betjeningen vid Riksgälds-kontoret hvarken ljuspenningar
eller andra arfvoden än de i aflöningsstaterna och detta reglemente särskildt
bestämda eller medgifna.
16
Stais- Utskotta Is Memorial N:n 158.
§ 177.
Såsom begrafningshjelp eller understöd för sterb husen efter aflidne obemedlade
tjenstemän och vaktbetjenter vid Riksgälds-kontoret och f. d. Gencral-assistans-kontoret,
ega Fullmägtige att, under loppet af hvarje år, disponera en summa
al högst Tvåhundratjugufem R:dr.
§ 178.
Derest Enke- och pupill-kassans vial Riksgälds-kontoret afslutade och vederbörligen
granskade räkenskaper för tiden till och med det år, då nästa riksdag
slutar, skulle visa, att kassans inkomster under året understigit de utbetalningar
som derunder kassan ålegat, må den sålunda uppkomna bristen, inom elt belopp
af högst Tvåtusen Tvåhundrafemtio R:dr för året, af Riksgälds-kontorets medel
godtgöras, under förbehåll likväl att hvad utaf denna anslagssumma för ett år
ej behöft användas, icke får för ett annat af kassan tillgodonjutas, och under
vilkor, att delegarnes bidrag under tiden utgå utan förändring af deras uti det för
kassan nu gällande reglemente bestämda belopp, samt att pensionerna för enkor
och barn efter embets- och tjenstemän samt vaktbetjente vid Riksgälds-kontoret
icke få höjas utöfver en femtedel af den ordinarie lön, hvilken den aflidne delegaren
sednast vid detta verk innehaft, och för tjenstemäns samt vaktbetjentes vid
f. d. General-assistans-kontoret efterlemnade enkor och barn icke utöfver en fjerdedel
af det lönebelopp, efter hvilket den för sistnämnda Kontors tjenstemannapersonal
stadgade årliga afgift till samma kassa blifvit beräknad och vederbörligen
inbetald.
/
Angående Riksgälds-kontorets inkomster och de till detta verk särskildt
anslagna tillgångar.
§ !79.
De till Riksgälds-kontoret hörande, och dit anslagna medel må icke, under
någon förevändning eller med hvad vilkor som helst, derifrån ryckas eller användas
till andra behof, än dem Rikets Ständer bestämt. Ålit förordnande, som deremot
strider, vare kraftlöst (68 § Regeringsformen). Och må, vid liqviderande af
Riksgälds-kontorets fordringar, ackord, utan Riksdagens särskilda samtycke, icke
medgifvas.
§ 180.
Återstoden af den bevillning, som, enligt Rikets Ständers, genom Kongl.
Maj:ts nådiga Kungörelse af den 8 Januari 1864, till allmän efterrättelse utfärdade
B evilla ings-stadga, skall utgöras, bör, likasom den allmänna bevillning, hvilken Rikets
Ständer vid innevarande riksdag sig åtagit, till Riksgälds-kontoret levereras
i den ordning och på det sätt, iörfattningarne föreskrifva; hvarjemte ännu utestående
restantier å de förflutna årens bevillningsmedel böra, i den mån de varda
indrifna, komma detta verk till godo.
§ 181.
Stats-Utskottets Memorial N:o 138.
17
§ 181.
De för stämpling af spelkort och tidningar stadgade afgifter ingå likaledes
till Riksgälds-kontoret, genom hvars försorg för spelkorten föreskrifna konvoluter
och manufaktur-stämpelpapper anskaffas samt i stadgad ordning tillhandahållas,
och hvarest stämplingen af papperet för de här i hufvudstaden utkommande tidningar
jemte andra, stämpelafgift underkastade, skrifter verkställes; börande
Riksgälds-kontoret till Allmänna Barnhuset i Stockholm samt öfriga fromma stiftelser
utbetala dem tillerkända andelar utaf kortstämpel-afgiften.
§ 182.
Till Riksgälds-kontoret aflemnas hädanefter, likasom hittills, de köpeskillingar,
hvilka vid Kronan behållna hemmans samt rekognitions- och Kronans öfriga
disponibla skogars försäljande till skatte varda erlagda.
§ 183.
Äfvenledes eger Riksgälds-kontoret att mottaga de aulclionsmedel, hvilka
kunna inflyta för Kronan tillhöriga och för Kongl. Flottans i Carlskrona behof
eller för Allmänna Magasins-inrättningens räkning icke inköpta hus i städerna,
så vida ej dessa medel blifvit af Rikets Ständer för särskildt ändamål anvisade,
§ 184-
Vidare skola till Riksgälds-kontorets disposition öfverlemnas de medel, hvilka,
till följd af anmärkningar vid räkenskaperna öfver alla till detta verk ingående
allmänna utskylder, äro eller blifva levererade.
§ 185.
Återstoden af det, till bestridande af Riksgälds-kontorets utgifter, vid sistförflutna
riksdag anvisade bidrag af Statsverkets i den då fastställda Riks-staten
beräknade årliga inkomster, bör i stadgad ordning Riksgälds-kontoret tillgodokomma.
§ 186.
Såsom bidrag till bestridande af de utaf Rikets nu församlade Ständer beviljade
och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade, statsutgifter vid innevarande
riksdags ‘statsreglering, har, på sätt den af Rikets Ständer nu utfärdade
Riks-stat innehåller, anslagits ett belopp af Två millioner tvåhundraniotusen sjuhundra
fyratio R:dr för år 1867. Detta bidrag eger Riksgälds-kontoret att från
Kongl. Statskontoret utbekomma succesive i den mån detta sednare verks tillgångar
det medgifva.
Bih. till R. St. Prot. 1865 Lj 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 37 Håff. 3
18
Stats -Utskottets Memorial N:o 138.
§ 187.
Från Kongl. Statskontoret bör Riksgälds-kontoret erhålla dels redan uppkomna,
men ännu icke aflemnade, dels hädanefter uppkommande öfverskott å
Statsverkets inkomster, äfvensom behållna och till framtida behof icke reserverade
besparingar å detta verks utgifter; börande, sedan rikshufvudboken för år 1864
och hvarje påföljande år blifvit afslutad, en derpå grundad liqvid mellan Statsoch
Riksgälds-kontoren uppgöras öfver de sistnämnda verk tillkommande öfverskottsmedel.
§ 188.
Till följd af den under 1859 och 1860 års riksdag uppgjorda statsreglering
och de beslut Rikets Ständer i sammanhang dermed meddelat, bör från Kongl.
Statskontoret till Riksgälds-kontoret aflemnas återstoden, Tre tusen fyrahundra
tjugusju R:dr 50 öre, utaf en Femte Hufvud-titeln tillhörande och till aflöning
åt de på indragninijsst.al ännu qvarstående civile tjenstemän vid i lottän afsedd
anslagssumma af 5,877 R:dr 50 öre; hvilken återstod, i den mån densamma
genom afgång blifver obehöflig, kommer att såsom besparing Riksgälds-kontoret
tillställas.
§ 189.
I stället för det årliga bidrag till Teknologiska Institutet, som af Manufaktur-diskontens
vinstmedel tillförene utgått, men numera är å Riks-statens Sjette
Huivudtitel uppfördt, kommer ett detta bidrag motsvarande belopp af Tjuguett
tusen R:dr att utaf nämnda vinstmedel, genom Kongl. Kommers-kollegium, till
Riksgälds-kontoret före hvarje års slut inbetalas.
§ 190.
Under det i § 26 af detta reglemente stadgade vilkor eger Riksgälds-kontoret
att, under hvarje år, från Kongl. Statskontoret emottaga den vid samma
års början befintliga behållning utaf de depositionsrnedel, som från Landtränteri erna
samt (Il/ver ståthållarn-em b e/els kansli blifvit till Kongl. Statskontoret inlevererade.
§ 191.
Jemlikt de beslut, Rikets Ständer under föregående riksdagar fattat i afseende
på den erhållna och till kostnader för Myntverkets nuvarande lokal begagnade
köpeskillingen för den af Kronan försålda, vid Regeringsgatan här i
hufvudstaden belägna, så kallade HnJbageri-egendomen, — bör, sedan Myntverkets
ställning framdeles så förbättrats, att samma köpeskillings belopp, Tjugufem
tusen R:dr, kan af nämnda verb, utan olägenhet eller men för dess obehindrado
verksamhet, återbetalas, detta belopp, i den mån det varder disponibelt, genom
Kongl. Statskontoret till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Stats-Utskottets Memorial N:o 138
19
§ 192.
I öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut i fråga om begagnandet
af de för undsättningar vid missv exter eller felslagna skördar af sedd a medel, intilldess
desamma behöfva för sagda ändamål användas, skola dessa medel, till
den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, under det förbehåll
som i § 28 omförmäles, öfverlemnas till Riksgälds-kontoret.
§ 193.
Jemte det Rikets Ständer beslutat, att den uppkommande behållningen å
trafikinkomsterna från Statens jernvägar skall till Riksgälds-kontoret ingå, hafva
Rikets Ständer föreskrifvit, att, så snart räkenskaperna öfver trafiken för hvarje
ingnad hunnit så afslutas, att behållningen för månaden kan uppgifvas, skall
nämnda behållning ofördröjligen till Riksgälds-kontoret levereras, dock under förbehåll,
att, i händelse utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar och desammas
underhåll någon månad icke af inkomsterna betäckas, den uppkommande bristen
må, uppå vederbörlig reqvisition af Riksgälds-kontorets tillgångar ersättas.
§ 194.
Till följd af Rikets Ständers under denna riksdag fattade beslut och den
i bankoreglementet derom meddelade föreskrift, skall utaf llikets Ständers Banks
behållna vinst för åren 1863 och 1864 en summa af Tre millioner fyrahundratusen
R:dr under åren 1866 och 1867, med 1,700,000 R:dr hvartdera året, från Banken
till Riksgälds-kontoret aflcmnas.
§ 195-
De till Riksgälds-kontoret influtna uppbördsmedel eller aflemuade behållningar.
äfvensom de för jernvägsbyggnaderna upplånta medel samt detta verks
öfriga kontanta tillgångar skola, såvidt och så länge de icke behöfva användas
för samma verk åliggando utbetalningar, hållas allmänna rörelsen tillhanda och
göras räntebärande genom desammas utlåning emot skuldförbindelser, som Rullin
ägt ige anse innefatta full säkerhet och hvilka antingen äro afgifna af städer
och menigheter eller inom riket befintliga, af Kongl Majit oktrojerade, penningeförvaltande
verk och inrättningar, eller ock försedda med hypothek af räntebärande
obligationer eller förbindelser, utfärdade af sådana verk och inrättningar
samt andra större bolag och föreningar, sorn, efter erhållna, af Kongl. Majit
meddelade, oktrojer eller fastställda reglementen, trädt i verksamhet. Utlåningstiden
må af Fullmägtige bestämmas, dock får densamma icke öfverskrida Sex
månader efter nästa riksdags början. Lånesummans förhållande till derför hypothiserade
obligationers kapital-belopp, äfvensom den ränta, hvilken för ifrågavarande
lån skall till Riksgälds-kontoret erläggas, må likaledes, med afseende å
dessa obligationers afsättlighet och den vanliga penningeräntans belopp, af Fullmägtige
bestämmas; egande Fullmägtige jemväl att för sådana medel uppköpa
antagliga obligationer, som förfalla inom viss bestämd tid eller som utan svårighet
och kapitalförlust kunna vid inträffande behof föryttras.
t
20
Stats- Utskottets Memorial N:o 15 8.
§ 196.
För bestridande af Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar eger detta
verk att. begagna ett kreditiv (i lii kels Ständer* Bank till belopp af högst En
million fembundratusen R:dr, mot Fyra procent årlig ränta å hvad som af kredit-ivet
lyftas; börande i afseende på kreditivets begagnande de uti bankoreglemente
derom meddelade föreskrifter lända till efterrättelse.
§ 197.
Derest sådant, för verkställigheten af Riksgälds-kontoret åliggande utbetalningar,
finnes oundgängligen nödvändigt, ega Fullmägtige att upplåna dertill
erforderligu medel mot detta verks räntebärande obligationer, ställda till inlösen
autinge'u efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning, eller ock efter
utlottning, på sätt Fullmägtige linna lämpligast och ändamålsenligast samt med
det ^11 männas fördel mest öfverensstämmande.
§ 198.
De medel, som inflyta å den s. k. Slatslåne-/ondens utestående fordringar,
skola, efter afdrag af nödiga förvaltningsutgifter, till Riksgälds-kontoret aflemnas.
§ 199.
Likaledes bör salpeter-fonden, sådan den vid 1866 års utgång efter afslutad
hufvudbok befinnes, till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
A ngående uppbörden och redovisningen af de till Riksgälds-kontoret ingående
bevillning»- m. fl. medel.
§ 200.
Allmänna bevitlningen uppburés och redovisas på sätt i gällande författningar
är stadgadt; och åtnjuta de tjenstemän samt öfrige vederbörande, som med uttaxeringen
och uppbörden af bevillningen ega befattning, de uti Beviilningsstadgan
dem tillerkända arfvoden och traktamenten.
Likaså ega Kronofogdarne och Landskontoren att för uppbörden och redovisningen
af arfs- och testaments-bevillningen tillgodonjuta de särskilda arfvoden,
som uti derom gällande lörfattningar finnas bestämda.
§ 201.
I afseende på uppbörden, levereringen och redovisningen af de stämpelnfg
i/i er, som för tidningar och spelkort skola erläggas, komma derom gällande författningar
-
Stats-Tjtskottets Memorial N:o lo 8.
fattningar att tjena till efterrättelse; börande kostnaden för den i Riksgäldskontoret
skeende tidningsstämplingen af detta verks medel bestridas; och må vedergällningen
för sagda stämplings verkställande ocb kontrollerande hädanefter
utgå efter samma beräkningsgrund som hittills. Likaledes böra de stampar, som
vid den i orterna förefallande tidningsstämpling måste begagnas, på Riksgäldskontorets
bekostnad anskaffas. Men för öfrigt skall kostnaden för denna stämpling,
med det i författningarne bestämda belopp, utaf de influtna stämpelmedlen
godtgöras.
§ 202.
öfver hvarje års uppbörd af allmänna bevillningen samt Riksgälds-kontorets
öfriga inkomster, hvilka uti landsorterna levereras, författas vid Landskontoren
summarisk/i räkningar, som alslutas och insändas till Riksgälds-kontoret
inom den tid författningarne stadga; skolande uti dessa räkningar restantier och
balanser från de förra åren jemväl till redovisning upptagas. Sådana summariska
räkningar aflemnas äfven från Stockholms stad inom den tid, som särskildt är
bestämd.
§ 203.
I början af hvarje månad insändas från Landtränterierna till Riksgäldskontoret
förslag öfver de, under nästföregående månad, för nämnda Kontors räkning
influtna medel; hvilka förslag ovilkorligen böra vara af Landskontoren till
rigtigheten bestyrkta.
§ 204.
De till Riksgälds-kontorets disposition uti Landtränterierna influtna uppbörds-
och anmärknings- m. fl. medel öfversändas och levereras derifrån omedelbarligen
till Riksgälds-kontoret; egande Landträntmästarne att, under de vilkor
och förbehåll författningarne stadga, sig till godo beräkna och i räkenskaperna
afföra dem tillkommande remisslage för de penningeremisser, som från Ränterierna
till Riksgälds-kontoret expedieras. ■
§ 205.
För de medel, som, till följd af Kongl. Kammarrättens. Öfverrevisionsdepartements
anmärkningar eller vederbörande Advokatfiskals-embetens åtgärder,
för Riksgälds-kontorets räkning inflyta, godtgör Riksgälds-kontoret, efter behöriga
reqvisitioner, de i författningarne stadgade observations- och indrifnings-arfvoden.
§ 206.
Öfver Riksgälds-kontorets samtliga tillgångar och skulder samt inkomster
och utgifter, med undantag af de för jernvägsbyggnaderna upplånta och utgifna
medel, hvilka uti en särskild räkenskap redovisas, uppgöres och afslutas för hvarje
Bih. till B. St. Prot. 1865 § 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 31 Tläft. 4
22
Stats- Utslcottets Memorial N:o l3 8.
år en fullständig hufvudbok, hvilken äfven skall upptaga och redovisa Riksgäldskontorets
alla fordringar för de till enskilda jern vägsanläggningar utbetalda lån.
Såväl hufvudboken sora den särskilda redovisningen för jernvägs-låuemedlen
skola inom den 1 Juli året näst efter det, hvilket dessa räkenskaper omfatta,
vara afslutade och renskrifna samt före den 1 derpå följande September behörigen
granskade.
Riksgälds-kontorets hufvudböcker böra vid lämpliga tider hållas Kongl.
Statskontoret tillhanda, på det att den Riksgälds-kontoret tillkommande förvaltning
af allmänna medel jemväl må kunna i rikshufvudboken intagas.
Under loppet af Juli månad hvarje år, böra, till upplysning för allmänheten
om Riksgälds-kontorets ställning, särskilda, efter det dermed afsedda ändamål
lämpade, ut dr a % af delta verks räkenskaper för det nästföregående året genom
trycket offentliggöras och jemte allmänna tidningarne utdelas.
I April månad hvarje år upprättas uti Riksgälds-kontoret en ordentlig liqvid
med Statsverket för det sistförflutna året. Af denna liqvid meddelas Kongl. Statskontoret
tvänne exemplar, hvaraf det ena, derå Pullmägtige tecknat sitt godkännande,
bör derstädes qvarstadna, samt det andra, sedan det blifvit försedt med
anteckning om liqvidens godkännande af Kongl. Statskontoret, bör till Riksgäldskontoret
återställas, för att såsom verifikation dess hufvudbok biläggas.
§ 207.
208.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Ulskottets Memorial N:o 139.
1
N:o 139.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till de sista afdelningarne af det nya
reglementet för Riksgalds-kontoret.
(B. A.)
Stats-Utskottet får härjemte lill Rikets Ständers fastställelse öfverlemna förslag
till de sista afdelningarne af det reglemente för Riksgalds-kontoret, som vid innevarande
riksdag kommer att utfärdas, innefattande stadgandena angående styrelsen
öfver Riksgalds-kontoret; angående Fullmägtiges sammankomster; angående Fullmägtige
tillhörande särskilda åligganden och uppdrag; angående betjeningen vid
Riksgalds-kontoret; angående lediga tjensters bestridande och tillsättande; angående
behandlingen af frågor rörande tjensteförsummelser m. m.; samt slutligen angående
pensioneringen af Riksgälds-kontorets betjening.
§ 209, angående antalet af de Fullmägtige, åt hvilka Styrelsen öfver Riksgäldskontoret
är uppdragen;
§ 210, angående uppkomna ledigheter bland Fullmägtige;
§ 211, angående suppleanters inkallande;
§ 212, angående för Fullmägtige gällande föreskrifter vid Riksgälds-kontorets förvaltning
;
§ 213, angående upphörande af Fullmägtigs befattning; och
§ 214, angående Fullmägtiges åligganden i allmänhet;
äro hufvudsakligen lika lydande med §§ 227, 228, 229, 230, 231 och 232 i
1863 års reglemente, med iakttagande att orden »Rikets Ständer» och derpå häntydande
uttryck på åtskilliga ställen blifvit uteslutna eller förändrade.
§ 215, angående utväljande af deputerade för låneärendena samt deras åligganden,
m. m., innefattar hufvudsakligen samma föreskrifter, som meddelas genom
Bill- lill B. St. Prat. 1865 4 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Häft. 1
2
Ståls-Utskottets Memorial N:o 159.
morn. 8 i 171 § äfvensom sednare mom. af § 172 i nuvarande reglemente.
§ 216, angående Fullmägtiges redovisnings- och ansvarsskyldighet;
§ 217, angående inhemtande af Revisorernes råd och yttranden; och
§ 218, angående målens föredragning och afgörande; öfverensstämma med §§ 233,
234 och 235 i nu gällande reglemente.
§ 219, an gående den ort, der Fullmägtiges sammankomster böra hållas, har lika
lydelse med § 236 i sednast utfärdade reglemente, endast att det i första
punkten förekommande ordet »Åtta» blifvit ändradt till »två tredjedelar af
hela antalet.»
§ 220, angående tiden för sammankomsterna och protokollsförande dervid;
§ 221, angående särskilda sammanträden;
§ 222, angående tjenstledighet för Fullmägtige; och
§ 223, angående anmälande af inträffadt förfall; äro lika lydande med §§ 237,
238, 239 och 240 i 1863 års reglemente.
§ 224, angående det antal Fullmägtige, som vid besluts fattande bör vara tillstädes,
öfverensstämmer med § 241 i nuvarande reglemente med enahanda
ändring, som i § 219 är gjord.
§ 225, angående rösternas afgifvande och beräknande vid skiljaktighet i meningar;
§ 226, angående infordrande af Kommissariatets yttranden m. m.;
§ 227, angående föreskrifters meddelande;
§ 228, an gående sättet för öfverklagande af Fullmägtiges beslut;
§ 229, angående granskning af Kommissariatets anteckningsböcker och Ombudsmannens
diarium samt inventering af de under Kommissariatets vård befintliga
låne- och säkerhetshandlingar;
§ 230, angående årliga besigtningar å Riksdagens och Riksgälds-kontorets hus; och
§ 231, angående upplåtande af rum inom Riksdagens hus mellan riksdagarne;
motsvara §§ 242, 243, 244, 245, 246, 247 och 248 i nu gällande
reglemente.
Då det i 249 §:n al nämnda reglemente åt Riksgälds-kontorets Fullmägtige
gifna uppdraget att vidtaga åtgärder för inlösen af Hebbeska egendomen numera
blifvit utfördt, har samma stadgande ur förslaget till nytt reglemente blifvit uteslutet.
§ 232, angående berättelsers afgifvande till Riksdagen och Revisorerne;
§ 233, angående tryckning och utdelning af Revisorernes berättelser;
§ 234, angående upphandling af papper oeh skrifmaterialier till begagnande under
uästa riksdag; äro hufvudsakligen lika lydande med §§ 250, 251 och
252 i sednast utfärdade reglemente.
§ 235, angående utseende af ombud vid revisionerna af Strömsholms kanalbolags,
Dalslands kanal-aktiebolags och Kinda kanal-aktiebolags räkenskaper och
Stats-Utskottets Memorial N:o 139.
3
förvaltning, grundar sig på föreskrifterna i § 134 mom. 13 och 14 samt
§ 233 i 1863 års reglemente.
§ 236, angående val af en ledamot i Allmänna Hypotheksbankens styrelse samt
en revisor och ett ombud vid nämnda bank; och
§ 237, angående Fullmägtiges i Banken och Riksgälds-kontoret gemensamma åligganden;
innefatta stadganden, motsvarande dem, som innefattas i §<§ 234
och 233 i nuvarande reglemente.
§ 238, angående granskning af riksdagsmäns fullmagter, grundar sig pa 32 § i
det af Rikets Ständer gillade förslag till ny Riksdags-ordning.
§ 239, angående val af Direktörer eller deras Suppleanter vid lånekontor;
§ 240, angående Fullmägtige raedgifven rättighet att besluta i afseende på tjenste
göromålens
besörjande;
§ 241, angående Fullmägtiges kansli;
§ 242, angående Kommissarierne samt dem underlydande tjenstemän;
§ 243, angående Ombudsmannen;
§ 244, angående vaktbetjeningen;
§ 243, angående instruktionen för Riksgälds-kontorets tjenstemanna-personal och
vaktbetjening;
§ 246, angående tjensters bestridande vid inträffad ledighet eller laga förfall samt
Enke- och Pupillkassans rätt till lönebesparingar;
§ 247, angående kostnader för tjensternas bestridande, då innehafvarne erhållit
tjenstledighet för besörjandet af enskilda angelägenheter;
§ 248, angående anslags utfärdande för återbesättande af lediga tjenster;
§ 249, angående upprättande af förslag i sådant afseende;
§ 250, angående hvad som fordras för att till tjensteman vid Riksgälds-kontoret
varda antagen;
§ 251, angående befordringsgrunderna vid Riksgälds-kontoret;
§ 252, angående varning och suspension för tjensteförsummelse;
§§ 253 och 254, angående tjenstemans afsättande eller skiljande från verket;
§ 255, angående vaktbetjents entledigande;
§ 256, angående behandlingen af mål, rörande tjenstemans eller vaktbetjents suspension
eller afsättande;
§ 257, angående upphörandet af extra-ordinarie tjänstemäns eller extra vaktbetjents
tjenstgöringsrätt;
§ 258, angående grunden för de vid Riksgälds-kontoret anställde tjenstemans och
vaktbetjentes pensionering;
§ 259, angående vilkoren för hela lönens åtnjutande såsom pension;
§ 260, angående beräkningsgrunden för pensioner, som icke uppgå till fulla
lönen;
4
Ståts-Utskottets Memorial N:o 139.
§ 261, angående pensionsberättigad tjenstemans eller vaktbetjents öfverflyttande på
pensionsstat, utan derom gjord anhållan, och om vaktbetjeningen tillerkänd
särskild pensionsrätt;
§ 262, angående hvad som förslås med benämningen Riksdaler; och
§ 263, angående upphörande af tillförene meddelade stadganden i afseende på
Riksgälds-kontorets förvaltning;
öfverensstämma med motsvarande §§ 257—281 i 1863 års reglemente.
Stockholm den 16 Juni 1866.
Stats-Utskotlels Memorial N:o 139.
5
FÖRSLAG
TILL
REGLEMENTE
FÖR
RIKSGÄLDS-KONTORET.
(Fortsättning).
Angående Styrelsen ofver Riksgalds-kontoret.
§ 209.
Riksgälds-kontoret förblifver under Riksdagens styrelse, inseende och förvaltning.
Styrelsen öfver detta verk är af Rikets Ständer uppdragen åt Tre af hvarje
Riks-Stånd valde Fullmägtige, vid hvilkas sammankomster ordet föres af den Ridderskapet
och Adelns Fullmägtig, som, jemlikt Riddarhus-ordningen, dertill berättigad
är.
§ 210.
Genom dödsfall eller andra tillfälligheter bland Fullmägtige, mellan riksdagarne,
uppkomna ledigheter ersättas, när så fordras, medelst nya val, på sätt af det Stånd,
för hvilket sådan ledighet inträffat, är föreskrifvet. Då någon Fullmägtig afgått,
bör dess Stånds Kansli-direktion, genast efter det sådant blifvit hos Fullmägtige
anmäldt, derom underrättas samt anmodas foga anstalt om ny Fullmägtigs inkallande
i den afgångnes ställe.
§ 211.
Enär, i anseende till samtidigt inträffade förfall för flere Fullmägtige, göromålens
oafbrutna gång sådant fordrar, eger Fullmägtiges Ordförande att, under
tiden, i den af hvarje Riks-Stånd bestämda ordning, inkalla erforderligt antal Sup
pleanter.
6
Stats-Vtskoltets Memorial N:o 139.
§ 212.
Fullmägtige äro förbundne att vid Riksgälds-kontorets förvaltning ställa sig
till efterrättelse ej mindre rikets grundlagar, än äfven detta reglemente samt öfriga
rörande Riksgälds-kontoret af Rikets Ständer meddelade föreskrifter; börande
Fullmägtige doldt och förtegadt hålla hvad vid Kontorets förvaltning förefaller, som
tyst vara bör.
§ 215.
Kommer FuIImägtig i den författning, att han icke kan vara riksdagsman
och ledamot af Utskott, skall han genast frånträda sin befattning såsom FuIImägtig,
och ledigheten efter honom, i föreskrifven ordning, återbesättas.
§ 214.
Jemte noggrant iakttagande af hvad Rikets Ständer, i afseende på förvaltningen
af Riksgälds-kontoret och dit anslagna medel, beslutat och föreskrifvit,
åligger Fullmägtige att omsorgsfullt vårda och befrämja detta verks rätt. säkerhet
och förmån, samt för öfrigt vidtaga alla på Fullmägtige ankommande åtgärder, i
och för verkställigheten af de utaf Rikets Ständer Fullmägtige meddelade beslut
och uppdragna åligganden.
§ 215.
Fullmägtige må vara obetaget att, om sådant finnes lämpligt eller nödvändigt
för lånetransaktioners inledande eller afslutande, utse ombud för bedrifvande af
dervid erforderliga underhandlingar, äfvensom att åt särskilde Deputerade uppdraga
bestyren med lånemedlens indragning samt verkställigheten af de för Riksgälds—
kontorets räkning erforderliga utländska liqvider, allt i öfverensstämmelse med de
beslut och föreskrifter, som Fullmägtige ega meddela.
Desse Deputerade, hvilkas antal af Fullmägtige bestämmes, böra väljas vid
slutet af hvarje qvartal; och verkställes berörda val, dervid förut varande Deputerade
kunna omväljas, på sätt sista punkten af § 225 innehåller. Med hänsigt
till erforderliga namnteckningar å vexlar jemte öfriga expeditioner, böra långifvarne
och andra vederbörande underrättas om inträffade förändringar bland Deputerade.
Deputerade ega att sig emellan, såsom lämpligast synes, fördela dem tillhörande
göromål, och skola de inför Fullmägtige vid hvarje sammankomst redogöra för sina
åtgärder under den efter Fullmägtiges nästföregående sammankomst förflutna tid.
Deputerade äro i afseende på utöfningen af sina erhållna uppdrag ansvarige enligt
allmänna lagen och särskildt gällande författningar. I förhållande till beskaffenhe
-
Stals-Utskottels Memorial N:o 139.
7
ten och omfånget af de göromål, som varda åt Deputerade uppdragna, må Fullmägtige
bestämma de arfvoden, hvaraf Deputerade kunna anses hafva gjort sig förtjente.
På Deputerade ankommer att, derest göromålens behöriga gång sådant
fordrar, antaga nödiga biträden, för hvilkas godtgörande lämpliga arfvoden må af
Fullmägtige efter hvarje års förlopp beviljas; dock må tjensteman, som kommit i
åtnjutande af den högre aflöningen i f:sta graden eller af löneförhöjning till följd
af femårig eller tioårig tjenstgöring inom 2:dra och 3:dje tjenstegraderna, icke
tilläggas särskildt arfvode för det biträde Deputerade af honom kunna erhålla.
§ 216.
Befallningar, som af någon annan än Riksdagen meddelas, angående användandet
af Riksgälds-kontorets tillgångar eller förvaltandet af samma verk, få icke
af Fullmägtige åtlydas och efterkommas; varande Fullmägtige, för sina åtgärder i
denna egenskap, Riksdagen eller dess Stats-Utskott och Revisorer allena redo skyldige,
samt kunna icke för sitt förhållande till ansvar ställas, utan i laga ordning
och till följd af Riksdagens eller dess Revisorers beslut, eller, mellan riksdagar och
revisioner, genom Justitie-ombudsmannen.
§ 217.
Till ledning vid pröfningen och afgörandet af förekommande ärenden, för hvilkas
behandling antingen icke några eller mindre tillämpliga och bestämda föreskrifter
blifvit af Rikets Ständer meddelade, ega Fullmägtige att af Revisorerne
begära råd och yttranden.
Angående Fullmdgtiges sammankomster.
§ 218.
Med undantag af de, enligt § 213, åt vissa Deputerade uppdragna bestyr och
åligganden i afseende å lånen för Statens jernvägsbyggnader m. m., böra alla Fullmägliges
behandling tillhörande mål inför Fullmägtige, vid deras sammankomster,
föredragas och få endast der afgöras.
§ 219.
Fullmägtige hafva sina sammankomster i Stockholm, så vida icke riksdag å
annan ort hålles, i hvilket fall Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret anses vara till
8
Stals-Ulskottets Memorial N:o 139.
riksdogsorten öfverflyttad, derest Fnllmägtige, till ett antal af minst tvåtredjedelar
utaf hela antalet, i egenskap af riksdagsmän, derstädes vistas. Skulle åter, vid dylikt
tillfälle, Fullmägtige till berörda antal hvarken i Stockholm eller å riksdagsorten
fortfarande sig uppehålla, kommer Styrelsen att qvarblifva i Stockholm, dit
Fullmägtiges Ordförande då till deltagande i denna Styrelse bör, på sätt i § 211
är stadgadt, inkalla det antal Suppleanter, som för ärendenas afgörande erfordras.
§ 220.
Fullmägtige sammanträda en gång i hvarje vecka å den af dem bestämda
dag och tid. Derjemte böra, då ärendenas beskaffenhet och oafbrutna gång så
dant
fordra, särskilda sammankomster hållas. Vid hvarje sammankomst skall •protokoll
föras.
§ 221.
Förmärkes något å färde vara, som anses kunna leda till Riksgälds-kontorets
skada och förfång, eller förspörjas sådana oordentligheter inom verket, hvilka fordra
skyndsam åtgärd och handläggning, göres anmälan derom ofördröjligen hos Ordföranden,
på hvilkens pröfning det i sådant fall ankommer, huruvida Fullmägtige
skola genast sammankallas, eller om ärendets anmälan inför Fullmägtige kan uppskjutas
till den för deras vanliga sammankomster utsatta dag.
§ 222.
Åstundar Fullmägtig att, under längre eller kortare tid, från staden afresa,
bör han sådant förut vid sammankomst eller hos Ordföranden anmäla samt då
tillika uppgifva tiden för sin frånvaro, och bör han derjemte med öfrige Fullmägtige
för det Riks-Stånd, han tillhörer, träffa sådan öfverenskommelse, att något
hinder för göromålens behöriga gång, genom hans frånvaro, icke förorsakas. Skulle
från staden bortrest Fullmägtig icke låta höra af sig inom Tre veckor efter upphörandet
af hans erhållna tjenstledighet, anmärkes detta förhållande i Fullmägtiges
protokoll; och skulle samme Fullmägtig, utan anmäldt laga förfall, uteblifva längre
än Två månader, att räkna från den dag, tjenstledigheten tilländagått, bör anmälan,
enligt § 210, härom göras hos vederbörande Riks-Stånds Kansli-direktion.
§ 223.
Ar Fullmägtig, som icke, på sätt i näst ofvanstående § föreskrifves, till erhållande
af ledighet sig anmält, genom opasslighet eller enskilda angelägenheter,
hindrad att sammankomst bevista, bör han sitt förfall hvarje gång tillkännagifva.
§ 224.
Slats-Utskotlets Memorial N:o 139.
9
§ 224.
Då vid sammankomst samtlige Fullmägtige för någotdera af Riks-Stånden saknas,
må, derest uppskof kan ega rum, icke något ärende till afgörande företagas
eller beslut fattas. Frågor om låi.s upptagande, de i Regeringsformen omförmälda
kredilivers utbetalning eller andra ärenden af mera allmän vigt få icke afgöras, så
vida ej minst tvåtredjedelar af Fullmägtiges antal är närvarande. Vid tjensters
tillsättande eller pensioners beviljande bör likaledes åtminstone detta antal Fullmägtige
vara tillstädes.
§ 225.
Yppas under Fullmägtiges öfvei läggningar skiljaktighet i meningarne, böra
samtlige närvarande Fullmägtige till protokollet afgifva sina röster, hvilka per ca
pita beräknas. Derest flera skiljaktiga meningar yttras, böra de sins emellan närmast
öfverensstämmande, så vidt möjligt är, sammanjemkas. Då ett lika antal
röster utfaller för hvardera meningen, är Ordförandens röst afgörande. — Den vid
sammankomst näivarande Fullmägtig, som sin röst ej särskildt afgilvit eller, efter
börjad öfverläggning om ett föredraget ämne, sig aflägsnat, anses hafva det då fattade
beslutet biträdl.
Sluten omröstning må endast företagas vid val till sådana befattningar, dertill
någon bland Fullmägtige kan utses.
§ 226.
Innan Fullmägtiges pröfning underställda ärenden till slutligt afgörande företagas,
böra Riksgälds-kontorets Kommissariats utlåtanden deröfver inhemtas, såvida
sådant för utredningen af härvid förekommande förhållanden erfordras, eller af
Fullmägtige eljest anses nödigt; skolande hufvudsakliga innehållet af dessa utlåtanden
i Fullmägtiges protokoll antecknas. Likaledes böra skälen för sådana, af
Fullmägtige vidtagna, förvaltningsåtgärder och beslut, som grunda sig på särskilda
omständigheter och förhållanden, i protokollet anföras.
§ 227.
Föreskrifter och befallningar må, å Fullmägtiges vägnar, Riksgälds-kontorets
embets- och tjenstemän icke meddelas, utan till följd af beslut fattadt vid Fullmägtiges
sammankomst. Sekreteraren hos Fullmägtige må dock, utan föregången
anmälan, mellan sammankomsterna från yederböraude infordra de utlåtanden och
upplysningar, som för ärendenas afgörande finnas nödvändiga.
% 228.
Olver Fullmägtiges beslut i mål, som röra Riksgälds-kontorets tjenstemän
eller andra enskilde personer, eger den eller de, på hvilkas rätt och bästa dessa
Bih. till R. St. Proc. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 38 Haft. 2
10
Stats-UtskoUets Memorial N:o 139.
beslut kunna inverka, att hos Revisorerne eller Stats-Utskottel anföra besvär; dervid
klaganden dock, så vida besvären skola till pröfning upptagas, bör inom Tretio
dagar efter bevisligen erhållen del af det meddelade beslutet, sitt missnöje deremot
hos Fullmägtige skriftligen anmäla; hvarjemte det, vid enahanda äfventyr,
åligger honom att, sednast en månad före Revisorernes näst förestående sammankomst
eller riksdagens början, derest revision dessförinnan icke inträffar, sina besvär
ingifva till Fullmägtige, af hvilka desamma, jemte utlåtande deröfver, till
Revisorerne eller Stats-Utskottet öfverlemnas.
Besvär öfver Fullmägtiges, nyss före eller under Riksdagens eller Revisorernes
sammanvaro, i dylika mål meddelade beslut böra, inom Fjorton dagar efter
delfåendet, den dagen likväl oräknad, omedelbarligen af vederbörande till Stats
Utskottet eller Revisorerne inlemnas.
Angående Fullmägtige tillhörande särskilda åligganden och uppdrag.
§ 229.
Fullmägtige skola, vid början af hvarje år, granska Kommissariatets anteckningsböcker
och protokoller jemte Ombudsmannens diarium för det näst föregångna
året, samt genomgå och inventera de under Kommissariatets vård befintliga låneoch
säkerhets- med flera handlingar.
§ 250.
En gång hvarje år böra Fullmägtige anställa besigtning å det till lokal för
Riksgälds-kontoret anvisade hus samt detta verks inventarier. Likaledes bör besigtning
årligen af Fullmägtige anställas å Riksdagens hus (eller Rikets Ständers
nuvarande hus och f. d. Hebbeska huset), hvilket jemväl står under deras vård
och inseende.
§ 251.
Under de tider, då Riksdagen icke är församlad, må lediga rum och lägenheter
inom Riksdagens hus af Fullmägtige hyresfritt upplåtas för tillfälligt begagnande
ej allenast af de komitéer och revisioner, som kunna varda af Kongl. Maj:t
sammankallade och för hvilkas sammanträden erforderliga lokaler inom Kronans hus
här i hufvudstaden icke finnas att tillgå, utan äfven af allmänna embetsmyndigheter,
som antingen af särskild anledning icke kunna för någon tid begagna åt
dem anvisade embetsrum eller också sakna egen lokal; egande Fullmägtige, vid
Stats-Utskoltets Memorial N:o 139.
It
hvarje sådan upplåtelse, föreskrifva de vilkor, som Fullmäktige för de upplåtna
rummens samt möblernas och inventariernas noggranna och omsorgsfulla vårdande
finna nödvändiga. Dy lik upplåtelse kommer alltid att upphöra så tidigt före Riksdagens
sammankomst, att rummen och inventarierna dessförinnan kunna vara försatta
i ordnadt och fullständigt skick samt, om så erfordras, reparerade.
§ 232.
Då Revisorerne öfver Stats-, Banko- och Riksgälds-verken sammanträda, skola
Fullmägtige till dem afgifva berättelse om Riksgälds-kontorets ställning och förvaltning
under den tid, som Revisorernes granskning kommer att omfatta; och
böra, vid samma tillfälle, särskilda berättelser af Kommissariatet ocb Ombudsmannen
vid detta verk afgifvas och, genom Fullmägtige, till Revisorerne öfverlemnas.
Dessutom skola Fullmägtige, vid nästa riksdags början, till Riksdagen afgifva
och till Stats-Utskottet aflemna en fullständig berättelse för hela den tid, som förflutit
sedan Fullmägtiges berättelse till Rikets nu församlade Ständer afgafs; börande
jemväl särskilda berättelser för samma tid af Kommissariatet och Ombudsmannen
då afgifvas och till Stats-Utskottet af Fullmägtige öfverlemnas
§ 233.
Efter hvarje revisions slut skola Fullmägtige, på sätt Rikets Ständers för
Revisorerne utfärdade Instruktioner innehålla, föranstalta om tryckning och utdelning
med allmänna tidningarne af Revisorernes, angående Stats- och Riksgäldsverken,
afgifna och Fullmägtige tillställda berättelser, jemte dertill hörande förklaringar;
hvilka handlingar, äfven genom Fullmägtiges försorg, böra till näst derefter
sammanträdande Revisorer och Riksdag öfverlemnas.
§ 234.
Före nästkommande riksdags början böra Fullmägtige:
a) föranstalta om upphandling af det, för tryckningen af Riksdagens protokoller
med dertill hörande bihang, under samma riksdag erforderliga
papper och, med behörigt iakttagande af Rikets Ständers i sådant afseende
meddelade föreskrifter, låta upprätta kontrakter angående verkställigheten
af bihangets tryckning;
b) upprätta kontrakter om tillhandahållande, under riksdagens lopp, af de
skrifmaterialier och öfriga effekter, som för Riksdagens behof kunna
erfordras;
c) låta komplettera och iståndsätta inventarie-persedlar ne uti Riksdagens
hus.
12
Stats-Utskoltets Memorial N:o 159.
Vid verkställigheten häraf iakttages, att anbud, genom kungörelser i allmänna
iidningarne, infordras af dom, som kunna vara hugade att tillhandahålla och leverera
berörda effekter eller besörja omförmälda trycknings- med flera arbeten.
För öfrigt ega Fullmiigtige att utse någon bland Riksgälds-kontorets tjenstemän,
som bör ej allenast, före och under riksdagen, mottaga, vårda och efter vederbörliga
reqvisitioner utlemna de upphandlade effekterna samt ombesörja de under
riksdagens fortgång ifrågakommande ytterligare uppköp, äfvensom erforderliga
reparationer å inventarie-persedlarne, utan ock, efter riksdagens slut, upprät a och
afgifva fullständig redovisning för alla dessa af honom mottagna effekter.
v § 235.
Som, enligt de af Kongl. Maj:t för Strömsholms nya kanalbolag den 27 Mars
1863 fastställda reglor, Kanal-direktionens förvaltning och kanalverkets räkenskaper
skola hvart annat år granskas utaf två Revisorer, af hvilka den ene hör utses
af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, så skola Fullmägtige före hvarje revision
välja en person att uti berörda revisions-förrättning deltaga. Jemväl skola Fullmägtige,
i enlighet med de af Kongl. Maj:t för Dalslands kanal-aktiebolag den 7
April 1865 och för Kinda kanal-aktiebolag den 21 Oktober 1864 i nåder
fastställda bolagsordningar, årligen utse en Revisor att granska hvartdera af dessa
bolags förvaltning och räkenskaper.
§ 256.
Uti allmänna Bypotheksbankens Styrelse bör en ledamot, som skall vara vice
Ordförande, utses af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret. Likaså utses af Fullmngtige
till deltagande i den årliga revisionen af Hypotheksbankens förvaltning och
räkenskaper en Revisor, som vid revisionen förer ordet. Dessutom böra Fullmägtige
utse ett ombud vid den allmänna ordinarie sammankomst, som mellan Hypotheksbankens
delegare skall ega rum hvarje år efter afslutad revision.
§ 237.
Gemensamt med Fullmägtige i Rikets Ständers Bank, skola Riksgälds-kontorets
Fullmägtige:
a) afgifva sitt underdåniga yttrande och råd till Kongl. Majit i fråga om
den ort, der Riksdag bör sam/as, i de fall, då fiendens framträngande
eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra riksdags hållande i hufvudstaden
omöjligt eller för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt
(50 § Regeringsformen);
b) efter stadgade grunder uppgöra och utfärda ny Bevillnings-förordning, i
den händelse att, vid riksdags slut, bevillningens hela belopp är be
-
Slats-Utskotlet s Memorial N:o 159.
15
stämdt, men Kamrarne icke hunnit om fördelningen deraf blifva ense
(109 § Regeringsformen);
c) uti Justitie-ombudsmans-embetet genast insätta den man, som blifvit utsedd
till efterträdare åt Justitie-ombudsmannen, i fall denne mellan riks—
dagarne afsiiger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, äfvensom
utvälja annan behörig man i stället för Justitie-ombudsmannens
utsedde efterträdare, derest han, äfven mellan riksdagarne, afsäger sig
förtroendet eller i Justitie-ombudsmans-embetet insättes eller med döden
afgår (98 § Regeringsformen);
d) för framtida uppsigten och kontrollen öfver Göta kanals vidmagthällande.
utse och välja ej mindre en person, för att såsom ledamot, å Bankens
och Riksgälds-kontorets vägnar, inträda i Direktionen öfver nämnda
kanal, än ock ett ombud, att, å samma verks vägnar, deltaga i revisionerna
af kanalens räkenskaper; skolande valet till ledamot i Direktionen
förnyas hvarje år, och till ombud vid revisionerna före desammas början;
dock må förut härtill utsedde personer kunna återväljas.
Vid Fullmägtiges i Banken och Riksgälds kontoret gemensamma sammanträden
böra, så vida beslut skall kunna fattas, två tredjedelar af hvartdera verkets
Fullmägtige och, bland dessa två tredjedelar, åtminstone en Fullmägtig af
hvarje Riks-Stånd vara tillstädes.
§ 238.
Vid de tillfällen, då Riksdagsmäns fullmagter granskas af Justitie-statsministern
eller den person, Konungen i hans ställe förordnat, skola tre bland Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret vara tillstädes.
§ 239.
Derest, löre nästa riksdags början, någon af de utaf Ridderskapet och Adeln
utsedde Direktörer eller Suppleanter vid Låne—kontoren i landsorterna skulle med
döden afgå eller sättas ur stånd att detta uppdrag bestrida, böra Fullmägtige för
nämnda Stånd, tillika med Ståndets Fullmägtige i Banken samt Riddarhus-direktionen,
genast efter derom erhållen underrättelse, gå i författning om nytt val i den
afgångne Suppleantens ställe. Likaledes skall, efter skedd anmälan om dylik ledighet
bland de af Borgare-Ståndet valde Direktörer eller Suppleanter vid Lönekontoren,
den lediga platsen tillsättas genom val af samma Stånds Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-kontoret, dervid ordet föres af den främste bland Ståndets
Fullmägtige i förstnämnda verk,
14
Slats-Ulskotlets Memorial N:» 139.
Skulle åter någon af de, i och för granskningen af Låne-konlorens räkenskaper,
utaf Riks-Stånden valde Revisorer eller deras Suppleanter mellan riksdagarne
med döden afgå eller vara lagligen hindrad att detta uppdrag utöfva, böra,
så vida icke vederbörande Riks—Stånd annorlunda förordnat, Ståndets Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-kontoret, genom omröstning per capita, annan Revisor
eller Suppleant utse.
Angående betjeningen vid Riksgälds-kontoret.
§ 240.
Utan hinder af de i detta reglemente och hittills gällande tjenstgöringsordnng
meddelade föreskrifter, rörande sättet och ordningen lör tjenstegöromålens besörjande,
ega Fullmägtige deruti besluta och till verkställighet befordra sådana förändringar,
hvarigenom, så vidt sig göra låter, utan att nödiga kontroller åsidosättas,
den största möjliga enkelhet och skyndsamhet vid ärendenas behandling
samt minskning i tjenstemännens antal åstadkommas; egande Fullmägtige derjemte
att, under tiden intill nästa riksdag, i den mån förut utgående löner och arfvoden
äro eller varda för sådant ändamål författningsenligt' disponibla, använda desamma
för de nya eller förändrade göromål, som, för verkställigheten af Fullmägtiges i ofvanberörda
hänseende vidtagna beslut, komma att detta verks tjenstemän åläggas.
§ 241.
De hos Fullmägtige förefallande kansli-göromål bestridas af
en Sekreterare,
en Notarie och Registrator samt
en Kanslist.
§ 242.
De med Riksgälds-kontorets dagliga förvaltning förenade göromål och åligganden
besörjas, under Fullmägtiges öfverinseende och med redovisningsskyldighet
inför dem, af
tre Kommissarier.
Vid kansli-gör omålen biträdas Kommissarierne af
en Notarie och
en Kanslist.
Sta/s-Ulskottets Memorial N:o 139.
13
Till Kommissnriernes biträde vid uppbörden af Riksgäids-kontorets inkomster
och verkställigheten af dess utbetalningar, är hos Kommissariatet anställd
en Bokhållare (Kassa-bokhållaren).
Riksgäids-kontorets hufvudbok föres och afslntas i det Kommissariatet underlydande
Boksluts-kontor, hvarest äfven öfriga räkenskaps-göromål hufvudsakligen
förrättas; bestående detta Kontor af
en Kamererare,
två Bokhållare,
en Kammarskrifvare och
två Kontorsskrifvare; af hvilka tvänne sistnämnde tjenstemän den ene äf
ven skall biträda i nedannämnda Konlor, och den andre dessutom
tjenstgöra der Kommissariatet finner hans biträde erforderligt.
Granskningen af Riksgäids-kontorets räkenskaper, likasom för öfrigt förefallande
revisionsarbete, med undantag af den Kommissarierne sjelfve åliggande granskningsskyldighet,
besörjes i Revisions-kontoret af
en Kamererare, med biträde af en utaf de i Röksluts kontoret anställde
Kontorsskrifvare.
§ 243.
Riksgäids-kontorets rätt och talan i de rättegångs- och utsöknings-ärenden,
som röra detta verk, bevakas och utföras af
en Ombudsman.
§ 244
Vaktbetjeningen utgöres af
en Vaktmästare,
tre Kammardrängar och
två Husdrängar, af hvilka den ene bestrider de denna befattning tillhörande
göromål vid Riksdagens hus.
§ 243.
I afseende på samtlige här ofvan uppgifne embets- och tjenstemäns samt
vaktbetjent ers göromål och öfriga åligganden, kommer den af Fullmägtige, under
den 9 Mars 4842, utfärdade instruktion och tjenstgörings-ordning, med deruti sedermera
beslulade ändringar och tillägg, att tjena till efterrättelse, under Fullmägtige
likväl förbehållen rätt att tills vidare, rörande den vid Riksgälds-kontoret
anställda tjenstemanna-personals och vaktbetjenings tjensteåligganden, meddela de
ytterligare eller förändrade föreskrifter, som för ärendenas vederbörliga handläggning
samt fullgörandet af de uppdrag och göromål, Riksgälds-kontoret fått sig
ålagda, kunna anses erforderliga.
16
Siats-Utskottets Memorial N-'o 139.
Angående lediga tjänsters bestridande och tillsättande.
§ 246.
Den ordinarie tjensteman eller vaktbetjent, som förordnas att under inträffad
ledighet, eller i anseende till sjukdoms- eller annat laga förfall, förrätta annan
tjenst, än den han sjelf innehar, är, med undantag af de i §§ 240 och 252 förutsatta
fall, i allmänhet icke berättigad att derför erhålla sär skild aflöning; dock
ankommer på Fullmägtige att, derest sådant förordnande minst Tre månader oafbrutet
fortfarit, tillerkänna innehafvare!) deraf ett efter omständigheterna lämpadt
arfvode, uppgående till högst halfva beloppet af skilnaden mellan hans förut åtnjutande
aflöning och löneförmånerna för den tjenst, han blifvit förordnad att
bestrida.
Extr a-ordinarie tjensteman, som vid dylikt tillfälle, på grund af vederbörlig!
förordnande, under minst Fjorton dagar förältat ordinarie tjenstebefattning, åtnjuter
deremot under hela den tid, denna tjenstgöring fortfar, den för lägsta tjenstegraden
bestämda lön. Vid enahanda förhållande tillgodonjuter jemväl extra-ordinarie
vaktbetjent, hvilken bestridt kammardrängs- eller husdrängs-göromål, samma aflöning,
som för den förrättade sysslan är i staten anslagen.
Vid inträffad ledighet af sådan tjenst, som bör återbesättas, skall, efter afdrag
af hvad för tjenstens bestridande måst utbetalas, den lönebesparing, hvilken
uppkommer intilldess, efter ansökningstidens förlopp, någon i nedan stadgad ord -  ning blifvit förordnad att förrätta samma tjenst, tillfalla Enke- och pupillkassan
vid Riksgälds-kontoret.
§ 247.
Då tjensteman eller vaktbetjent för enskilda angelägenheters besörjande erhållit
tjenstledighet, bitr han sjelf vidkännas kostnaden för tjenstens förrättande under
den tid tjeustledigheten fortfar.
§ 248.
Innan ledig tjenst af Fullmägtige ålerbesättes, skall sådant, jemte de med
samma tjenst förenade löneförmåner äfvensom tiden, inom hvilken sökande ega
att sig anmäla, tillkännagifvas medelst anslag på vanliga ställen inom Riksgäldskontoret.
Ansökningstiden bestämmes till minst Fjorton dagar från anslagets utfärdande;
dock beror af Fullmägtige att utsätta ny ansökningstid, derest, inom
den först bestämda tiden, någon till tjenstens erhållande fullt skicklig och lämplig
sökande sig icke anmält. § 249.
Stats-Vtskollets Memorial N:o 139.
17
§ 249.
Före återbesättande af de tjenster och beställningar, hvilkas innehafvare lyda
under Kommissariatet, böra af detsamma upprättas förslag, hvarpå en af de sökande
uppföres. Öfver dessa förslag kunna besvär hos Fullmägtige anföras inom
Åtta dagar efter det förslagen till Fullmägtiges Expedition inkommit; i hvilket
afseende underrättelse om dagen, då dylikt förslag ingått, bör genom utfärdadt
anslag meddelas, samt tjenstens tillsättande, i fall flere sökande sig anmält, uppskjutas
intilldess denna besvärstid tilländagått.
§ 2S0.
För att kunna antagas till tjensteman vid Riksgälds-kontoret fordras, så vida
sökanden icke förut eger befordringsrätt vid detta verk, att hafva vid ettdera af
rikets Universiteter undergått sådan examen, som berättigar till inträde i Konungens
Kansli eller i allmänna Rättegångs- eller Räkenskaps-verken; dock böra de
tjenstemän, som anställas vid Fullmägtiges eller Kommissariatets Kansli-expeditioner,
hafva aflagt den akademiska examen, som fordras för att få tjenstgöra antingen i
Konungens Kansli eller i Rättegångs-verken; äfvensom den, hvilken befordras till
Ombudsmans-sysslan, ovilkorligen bör hafva fullgjort hvad författningarne föreskrifva
i afseende på dem, sorn i domarevärf må begagnas.
§ 251.
Vid lediga tjensters tillsättande utnämnes bland kompetente sökande den,
som Fullmägtige, med afseende å verkets fördel samt vigten och ansvarigheten
af de särskilda belättningame, finna till den lediga tjensten mest skicklig och
passande.
Angående behandlingen af frågor rörande tjenste försummelser m. rn.
§ 252.
Om någon Kommissariatet underlydande, ordinarie tjensteman, vid mindre
förseelser i tjensten, ej låtit sig rätta af vederbörande förmäns tillsägelser och varningar,
eller blifvit beträdd med vårdslöshet eller försummelse i sin tjenstgöring,
eller ock i allmänna iefvernet ådagalagt ett mindre värdigt uppförande, bör han
inför Kommissariatet erhålla lämplig föreställning och åtvarning till framtida bättring.
Inträffar åter enahanda förhållanden i afseende på någon af verkets öfrige
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 liand. 38 Häft. 3
18
Siats-Utskottets Memorial N:o 139.
embets- och tjenstemän, skall denne, efter derom gjord anmälan, förekallas inför
Fullmägtige samt tillrättavisas och varnas. I händelse den, som på detta sätt,
antingen inför Fullmägtige eller Kommissariatet, undergått första varningsgraden,
ej deraf låter sig rätta, ega Fullmägtige att, med afseende å förekommande omständigheter,
på längre eller kortare tid suspendera honom från dess innehafvande
tjenst, med förlust af hela eller halfva lönen, hvilken under tiden må till ersättning
för tjenstens förrättande användas.
§ 253.
Derest tjensteman, hvilken förut blifvit för tjensteförsummelse eller annat förhållande
suspenderad, ånyo gör sig skyldig till dylik förseelse, ankommer på Fullmägtige
att, efter förseelsens beskaffenhet, antingen ytterligare suspendera honom,
eller helt och hållet skilja honom från dess vid detta verk innehafvande tjenst och
lön. Likaledes beror på Fullmägtiges särskilda pröfning, huruvida Kommissarie,
som, till följd af oordentlighet i sina enskilda affärer, blifvit bysatt, eller varit nödsakad
till borgenärer afträda sin egendom, må vidare bibehålla och utöfva sin
kommissarie-beställning.
§ 254.
Tjensteman, som är förvunnen att hafva begått ärerörigt brott eller annan
förseelse, i eller utom tjensten, af den svåra beskaffenhet, att verkets trygghet
eller anseende fordrar hans entledigande, har derigenom gjort sig förlustig sin
innehafvande tjenst.
§ 255.
Om någon af vaktbetjeningen i sin tjenst varit försumlig eller under tjenstgöring
befunnits af starka drycker öfverlastad eller eljest på ett tadelvärdt sätt sig
förhållit, må han, efter sig företeende omständigheter, antingen inför Kommissariatet
erhålla föreställning eller genast hos Fullmägtige anmälas till suspension eller entledigande.
§ 256.
Innan tjensteman eller vaktbetjent varder suspenderad eller skiljd från tjensten,
bör hans skriftliga förklaring öfver hvad emot honom förekommit infordras.
Fullmägtiges beslut, hvarigenom tjensteman suspenderas eller för alltid skiljes från
tjensten, bör, jemte hänvisning för besvärs anförande, honom skriftligen meddelas.
Tjenst, som, till följd af sådant beslut, blifvit ledig, får, derest den afsatte tjenstemannen
inom föreskrifven tid anmält sig ämna samma beslut öfverklaga, icke åter
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 139.
19
besättas förr än besvären blifvit af Stats-Utskottet eller Revisorerne afbörda, eller
den bestämda tiden för besvärens fullföljande försutils; kommande dock den, som
emellertid förordnas till tjenstens bestridande, att de med densamma förenade löneförmåner
åtnjuta.
§ 257.
Extr a-ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som, utan erhållen tillåtelse
eller anmäldt laga förfall, från tjenstgöring uteblifvit under trenne efter hvarandra
följande månader, eller vid flera tillfällen undandragit sig att lemna äskadt
biträde der han blifvit anställd, anses hafva förverkat sin rätt att i Riksgälds-kontoret
vidare tjenstgöra. Den extra-ordinarie tjensteman eller extra vaktbetjent, som
under honom uppdragen tjenstgöring sig försumligt eller felaktigt förhållit och, efter
att på sätt i § 252 stadgas blifvit varnad, sig icke rättat, bör förklaras vara från
Riksgälds-kontoret skiljd. För öfrigt anses den extra-ordinarie tjensteman eller vaktbetjent,
som begått ärerörigt brott eller annan förbrytelse af svårare beskaffenhet,
vara från verket utesluten.
Angående pensioneringen af Ri/csgalds-kontorets betjening.
§ 258.
Pensionerna för embets~ och tjenstemännen samt vaktbetjeningen vid Riksgäldskontoret
bestämmas efter desses, vid afskedstagandet, å ordinarie aflöningsstaten iunehafvande
löner.
§ 259.
Tjensteman eller vaktbetjent, som uppnått Sjutio års ålder eller under Femtio
år varit i allmän tjenst, är vid afskedstagandet berättigad att erhålla e% hela lönen
motsvarande pension. Samma pension kan jemväl tillerkännas den tjensteman eller
vaktbetjent, som fyllt Sextiofem år och i allmän tjenst tillbragt Fyratio år, såvida
behörigen styrkt är, alt han befinner sig i ett sjukligt eller försvagadt tillstånd.
§ 260.
Den tjensteman eller vaktbetjent, som, efter att hafva hunnit en ålder af
Sextio år, anhåller om afsked, må, derest han varit i allmän tjenst omkring Fyratio
år, komma i åtnjutande af pension till ett belopp, som motsvarar Trefjerdedelar
utaf hans sednast innehafda lön. Innan tjensteman eller vaktbetjent uppnått Sextio
lefnads- och omkring Fyratio tjensteår, kan endast i händelse af bevislig oförmåga
20
Stats-Utskottets Memorial N:o 139.
till vidare tjenstgöring pension vid afskedstagandet^honom tilldelas. I sådant fall
lämpas densamma efter tjensteåren ensamt, på det sätt att för hvarje dylikt år,
som brister i nyssnämnda antal, afdrages en Fyrationdedel från ett Trefjerdedelar
af lönen motsvarande pensionsbelopp. Men för den, som fyllt Fyratio tjensteår och
Sextio lefnadsår, ökas deremot detta pensionsbelopp med en Fyrationdedel af lönen
för hvarje öfverskjutande tjensteår, eller med en Sextiondedel af lönen för hvarje
lefnadsår, om ett sådant beräkningssätt finnes för afskedssökanden mera förmånligt.
§ 261.
Skulle, enligt § 259, till pension berättigad tjensteman eller vaktbetjent, i
anseende till ohjelpligt sjukdomstillstånd eller försvagade sinneskrafter och arbetsförmåga,
vara urståndsatt att behörigen uppfylla sina tjensteåligganden, må,‘^'derest
göromålens oafbrutna gång eller verkets säkerhet det fordrar, Fullmägtige, äfven
utan derom gjord anhållan, meddela en sådan tjensteman eller vaktbetjent afsked
från dess innehafvande tjenst; hvarvid dock pension till samma belopp sorn den med
tjensten förenade lön bör honom tilläggas.
Derest åter vaktbetjent förr, än han uppnått den för pensions erhållande be
stämda
lefnadsålder och tjenstetid, skulle, genom sjuklighet eller af annan orsak, blifva
oförmögen att sina tjensteskyldigheter vidare fullgöra, ega Fullmägtige att, efter
noggrann pröfning af de i hvarje fall förekommande omständigheter och förhållanden,
vid hans föralskedande tilldela honom en årlig pension, uppgående till högst
tvåtredjedelar af lönen.
§ 262.
Med benämningen Riksdaler, utan tillägg af orden Silfverspecie eller Banko,
förstås öfverallt i detta reglemente Riksdaler Riksmynt.
• § 263.
Några tillförene meddelade och mot det nu utfärdade reglementet stridande
stadganden, angående Riksgälds-kontorets förvaltning och dermed gemenskap egande
ämnen, få icke vidare åberopas och tillämpas.
Stats-Ulskotlels Memorial N:o 140.
21
N:o 140.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl. il f. m.
Memorial, med förslag lill aflonings- och pensionsstater vid
Riksgålds-kontoret samt expeklans-stat vid f. d. Generalassistans-kontoret.
(R. A.)
Vid aflemnandet af bilagda förslag till ofvannämnda stater, anser sig Statsutskottet
böra anmäla, att allönings-staten för Riksgälds-kontorets embets- och
tjenstemän samt vaktbetjening är lika lydande med den utaf Rikets Ständer vid
sistförflutna riksdag fastställda aflöningsstaten, endast med den förändring i afseende
på vaktbetjeningens aflöning, som i Utskottets Memorial N:o 138 blifvit föreslagen,
hvarigenom sammanräknade aflöningsbeloppet blifvit förhöjdt från 51,650 R:dr till
52,050 R:dr; att pensionsstaten öfverensstäromer med den vid sistlidna riksdag utfärdade
enahanda stat, endast med uteslutande af en pensionär, som numera aflidit,
i följd hvaraf sammanräknade pensionsbeloppet nedgått från 3,378 R:dr 16 öre till
2,778 R:dr 16 öre; samt att vid uppgörandet af expektans-staten för f. d. General-assistans-kontoret,
hvarå finnes uppförd en ännu qvarlefvande vaktbetjent, tillökningen
å den under lönen inbegripna spanmål blifvit beräknad till det afjRikets
Ständer, genom bifallandet af 80:de punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o
74, bestämda belopp af 2 R:dr 27 öre för hvarje tunna, hvarigenom denna lön
från och med nästa år kommer att utgå med 438 R:dr 44 öre i stället för dess
nuvarande belopp 460 R:dr; och får Utskottet hemställa,
att ifrågavarande stater må, på sätt vid föregående riksdagar
iakttagits, varda af Rikets Ständer fastställda och utfärdade.
Stockholm den 16 Juni 1866.
SS
Stats-Utskollets Memorial N:o 140.
Aflöningsstat för Rikets Ständers Riksgälds-kontors embets- och
tjenstemän samt vaktbetjening, från och med 1867 års början.
Ordinarie
lön.
Arfvode.
Summa.
Fjerde tjenstegraden:
1 Sekreterare hos Fullmägtige
4,400
—
600
—
5,000
—
1 Kommissarie
4,400
—
600
—
5,000
—
2 Kommissarier
8,800
—
1,200
—
10,000
—
Tredje tjenstegraden:
1 Kamererare i Boksluts-kontoret
3,000
—
600
—
3,600
.—
1 Kamererare i Revisions-kontoret
3,000
—
450
—
3,450
—
Andra tjenstegraden:
1 Ombudsman
2,000
—
300
—
2,300
—
1 Notarie och Registrator hos Fullmägtige
2,000
—
300
—
2,300
—
1 Notarie hos Kommissariatet
2,000
—
300
—
2,300
—
1 Kassa-bokhållare
2,000
—
300
—
2,300
—
1 Bokhållare i Boksluts-kontoret
2,000
—
300
—
2,300
—
1 Bokhållare i dito
2,000
—
300
—
2,300
—
Första tjenstegraden:
1 Kanslist vid Fullmägtiges Expedition
1,000
—
150
—
1,150
—
1 Kanslist hos Kommissariatet
1,000
—
150
—
1,150
—
1 Kammarskrifvare
1,000
—
150
1,150
—
1 Kontorsskrifvare
1,000
—
150
1,150
—
1 Kontorsskrifvare
1,000
—
150
1,150
—
Lönetillökning för de tre äldste i denna grad,
å 500 R:dr för hvardera
1,500
—
— —
—
1,500
—
Vaktbetjeningen:
1 Vaktmästare
675
—
75
—
750
—
i Kammardräng
575
—
75
—
650
—
2 Kammardrängar
1.150
—
150
—
1,300
—
1 Husdräng
575
—
50
—
625
—
t Husdräng
575
—
50
—
625
—
Summa R:dr R:mt
45,650
—
6,400
—
52,050
—
Tillägg: För tjensteman inom , andra eiler tredje tjenstegraden, som icke innehar annan
ordinarie tjenstebefattning, utgör lönen följande belopp, nemligen:
För den, som tjenat i andra graden 5 år och derutöfver  R:dr 2,500: —
För den, som tjenat i denna grad 10 år och derutöfver  » 3,000: —
För den, som tjenat i tredje graden 5 år och derutöfver  » 3,500: —
och för den, som tjenat i sistnämnda grad 10 år och derutöfver » 4,000: —
Stats-Ulskottets Memorial N:o 140. 23
Pensions-stat vid Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Forre Registratorii och Arkivarie» Claes Otto Vougt
Förre Bokhållaren Johan Erik Lindberg
Aflidne Krigsrådet S. G. Ehrenslams och hans jemväl aflidna enkas, Charlotia
Gripenstjernas dotter Hedvig Aurora Ehrenstam
Aflidne t. f. Kommissarien vid Riksgälds-kontorets Kreditsedelverk, Ofverkrigskommissarien
Fr. Lindstedts tvänne oförsörjda döttrar, Thilda Carolina
och Siri Aurora Lindsledt, hvardera 112 R:dr 50 öre
Aflidne Notarien Fr. Bergmans omyndiga barn
Summa R:dr Runt
Anmärkning: Ofvanstående pensioner indragas vid innehafvarnes frånfälle,
och äfven dessförinnan, så vida de för pensionernas utgående stadgade
vilkor upphöra.
1,417
2.778 16
F. d. General-Assistans-kontorets Expektans-stat från och
med 1867 års början.
Under lön
Lön.
beräknad
spanmål.
Riksmynt.
Tunnor.
R:dr.
öre.
Vaktmästaren J. E. Nordström
22
438
44
24
Statsutskottets Memorial N:o til.
N:o 141.
Ank. till Exp.-Utsk. den 46 Juni 4866, kl. 44 f. m.
Memorial, med förslag till en § i det nya reglementet får Riksqdlds-kontoret.
(R. A.)
Efter det Rikets Ständer numera bifallit Stats-Utskottels, i fråga om inlösandet
af de såkallade frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk, uti Utlåtandet N:o
128 gjorda framställningar, får Utskottet härmed hemställa.
att § lil i det reglemente för Riksgälds-kontoret, som vid
innevarande riksdag kommer att utfärdas, må erhålla följande
lydelse:
Sedan Rikets Ständer, i anledning af väckt fråga om upphörandet
af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta
svafvelbruk, samt afståendet af de åt detta bruk anslagna tvänne
allmänningar, benämnda den ena Hålahults och den andra östra
allmänningen inom Örebro län, vid 1859—1860 års riksdag
till Kongl. Maj:ts disposition anvisat en summa af 88,987
R:dr 80 öre, motsvarande det af Kongl. Krigs- och Kammarkollegierna
samt f. d. Bergs-kollegium i sådant afseende föreslagna
ersättningsbelopp, för att, derest nämnde bruksegare härmed
åtnöjas och utan tvist till Kronan öfverlemna omförmälda
tvänne allmänningar, användas till åstadkommande af reglering
uti ifrågavarande hänseende, hafva Rikets Ständer vid innevarande
riksdag medgifvit, att det sålunda redan beviljade anslagsbeloppet,
88,587 R:dr 80 öre, må fortfarande ställas till
Kongl. Maj:ts disposition, för att användas till ersättning till
Dylta bruksegare för ofvanberörda tjenstbarheter,
Stockholm den 16 Juni 1866.
STOCKHOLM, TEYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Stats-Utekottets Memorial J£ 142.
1
N:o 142.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, angående en gratifikation åt Herr Statskommissarien 0.
F. af Sillén.
(U. A.)
Under loppet af innevarande riksmöte har, till följd af Kongl. Maj:ts den 7 November
förlidet år meddelade nådiga förordnande, Herr Statskommissarien och Riddaren
O. F. af Sillén tillhandagått Stats-Utskottet med erforderliga upplysningar vid behandlingen
af statsreglerings- och andra Statsverket rörande ärenden; Och bör, på sätt i
likartade fall tillförene egt rum, någon lämplig ersättning för detta Herr Statskommis
sariens
biträde vid riksmötets slut lemnäs. Sådan ersättning utgick vid riksdagen
1856—1858 med 3,000 R:dr och vid hvardera af de två sistförflutna riksdagarna med
ett belopp af 2,750 R:dr; men, i betraktande af den kortare tid, som denna riksdag
upptagit, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte tilldela Herr Statskommissarien och
Riddaren O. F. af Sillén för hans i omförmälda afseende lemnade
biträde en gratifikation af 2,000 R:dr att af Riksgälds-kontoret
utbetalas.
Stockholm den 16 Juni 1866.
Bih. till R St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 AfcL 2 Band. 39 Haft.
2
Stats-Utskottets Memorial J\S 143.
N:o 143.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, angående särskilda gratifikationer till åtskilliga af Statsutskottets
tjenstemän.
Yid flera föregående riksdagar hafva, i anseende till mängden och beskaffenheten
af de till Stats-Utskottets handläggning hörande göromål, Rikets Ständer, utöfver de
för Utskottets tjenstemän bestämda arfvodesbelopp, beviljat åtskilliga af dem särskilda
gratifikationer såsom ersättning för deras trägnare tjenstgöring; Och då under innevarande
riksmöte, med hänseende till den kortare tid, inom hvilken dess förhandlingar
afslutats, goro målen inom Stats-Utskottets kansli varit mera än vanligt trägna och
mödosamma, har Utskottet funnit sig ega giltig anledning att för åtskilliga af Utskottets
tjenstemän, hvilka, enligt Utskottets tanke, icke kunna anses hafva erhållit en
deras arbete fullt motsvarande godtgörelse, föreslå särskilda gratifikationer, lämpade
efter beskaffenheten af hvars och ens tjenstgöring och den dem hittills bestådda aflöning.
På grund af här ofvan antydda förhållanden får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja Stats-Utskottets tjenstemän gratifikationer
till följande belopp, nemligen:
Sekreteraren  650: —
Kamereraren  250: —
Notarien å Inkomst-afdelningen ... 500: —
Till fördelning mellan Kanslisterne 700: —
Summa R:mt R:dr 2,100: —.
För fortskyndande af de till Utskottets handläggning hörande ärenden rörande
Riksgälds-verket har Utskottet under riksdagens lopp funnit nödigt anlita biträde af
Stats- Utskottes Memorial Jls 144.
3
en särskild person, att i sekreterare-göromålen å Riksgälds-afdelningen deltaga och Utskottet
med upplysningar i dit hörande ämnen tillhandagå; Och då en lämplig vedergällning
för dst Utskottet sålunda lemnade biträde torde böra af Rikets Ständer beviljas,
får Utskottet nu föreslå,
att Rikets Rtänder måtte i sådant hänseende anvisa en gratifikation
af 2,000 R:dr.
Och torde samtliga dessa belopp till utgående af riksdagskostnadsmedlen anvisas.
Stockholm den 16 Juni 1866.
N:o 144.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, angående den upprättade nya Riks-staten.
Sedan ej mindre de till ordinarie statsregleringen hörande inkomsternas beräkning,
än ock utgifterna å Riks-statens Hufvudtitlar blifvit af Rikets Ständer slutligen fastställda,
får Stats-Utskottet härmed anmäla, det Riks-stat blifvit upprättad att gälla
för år 1867 och intill dess ny statsreglering vidtager; hemställande Utskottet,
att nämnda Riks-stat, försedd med Herr Landtmarskalkens och
Herrar Talmäns underskrifter, måtte till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnas.
i
Stockholm den 16 Juni 1866.
4
Stats-Utskottets Memorial Jts 145.
N:o 145.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Juni 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya reglementet
för Riksgälds-kontoret.
(R. A.)
Som det reglemente för Riksgälds-kontoret, hvilket vid innevarande riksdag utfärdas,
synnerligast i fråga om verkställigheten af de å Kontoret anvisade utbetalningar,
innehåller åtskilliga närmare föreskrifter, hvilka icke finnas intagna i Rikets Ständers
derom till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelser; får Utskottet hemställa, att
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad under de sednare riksdagarna iakttagits,
måtte uppdraga åt Fullmäktige i Riksgälds-kontoret att, så fort
ske kan, efter emottagande af det nya reglementet, till Kongl.
Majit å Rikets Ständers vägnar i underdånighet aflemna ett exemplar
af samma reglemente.
I händelse denna hemställan varder af Rikets Ständer bifallen,
torde Kongl. Majit, genom underdånig skrifvelse af Rikets Ständer,
underrättas om det uppdrag Fullmäktige i Riksgälds-kontoret
derigenom erhålla.
Stockholm den 16 Juni 1866.
Stockholm, E. Westrell. 1866.
Register
öfver Stats-Utskottets Utlåtanden och Memorial vid 1865—1866
års Riksdag.
A.
Adjunklernes vid universiteterna löneförmåner ....
Adjunktur i kirurgi och obstetrik vid Lunds universitet
» i medicinsk kemi, angående inrättande af
' O
Aflöning s förhöj ning för Sekreteraren i arméförvaltningen
» till betjening vid (allmänna) Garnisonssjukhuset .
» åt verkmästaren vid Svea Artilleri-reg;s tygstat
Aflönings/örskolt åt Riks-Ståndens och Utskottens betjening
Aflöning åt Riks-Ståndens och Utskottens kanslibetjening
Afvelsdjur, inköp af .
Ahlgren, A. T., Länsman, pension åt
Akademien för de fria konsterna, förhöjdt anslag till
Alleson, Chr. Möller, Kanslist, pension åt
Allmänna arbeten, anslag till undersökning för
Alnarps landtbruksinstitut skuld .
» » anslag lill
Aminoff, D. F„ Löjtnant, pension åt
Atnmunilionsvagnar för fältartilleriet
Andersins, A. R, Major, döttrar, pension åt
Angelin, N. P., Professor, pension åt .
Anslagens till folkskoleväsendet sammanförande till ett särskildt reservationsanslag
.......
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afä. 2 Band. 40 Haft,
Utlåtandets Nummer
och Moment.
66:
19, 26.
66:
24.
66:
17.
51:
1. a.
51:
5.
51:
12. a.
6.
58.
60:
43, 45.
74:
24.
66:
89.
74:
42.
60: 66.
60:
22.
60:
23—25,
74:
9. C.
51:
27.
74:
62.
74:
46.
66:
75.
2
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Anslagen till folkskoleväsendet, angående användande af besparingar å 66: 107.
Anslag till personer och menigheter för deras frångångna andelar i böter 26: 12.
Antagande af ytterligare kanslibiträde i Stats-Utskottet . . 2, 19.
Anliqviletsinlendent, arfvode åt ...... 66: 88.
Arboga elementarläroverks utvidgning ...... 66: 35.
Arboga—Köping, jernväg emellan ...... 80: 6.
Arkiv och Bibliothek, Rikets Ständers, utvidgning af . . .76.
Arkiv-byggnad för Göta Hofrätt ....... 26: 14.
Armé/örvallningens aflöningsstat . . , . . • 51: 1 a.
Arméens boställen, uppskattning af . . . . . , 51: 50.
Arméens pensionering . . . . . . . . 51: 41.
Arméens omorganisation ........ 105.
irraic/e-eflergift för kungsladugården Åhs Kloster .... 47.
Arresllokaler vid indelta arméen . . . . . . . 51: 45.
Artilleri-befälets skjutöfningar, anslag till . . . . . 51: 12. c.
Årvidstorp-Kalfven, upprensning af vattendragen emellan . .78: 57,
Arvika elementarläroverks utvidgning ...... 66: 37.
Arvika—Riksgränsen, jernväg emellan . . . . . 54; 1.
Augmentsränta, ersättning för utgörande at 62.
B.
Bangård vid Clara sjö, utvidgning af ..... 59.
Barnmorske-undervisningsanstalter och Barnbördshusen . . . 66: 85.
Beckers, G. W„ Regementsläkare-enka, pension åt . . .74; 64.
Beckmans, N„ Lektor, dito dito . . . . 74 : 72.
Be/rielse från rotering för hemmanet Fångåmon JVS 1 i Jemtlands län 17.
» för lägenheten Myrbacken från erläggande af rotevakansafgift 36.
» för hemmanet JV2 3 Weda från dito dito 37.
Befästningar i Stockholms skärgård . . '. . . 51: 36.
» vid Carlskrona . . . . . 51; 37.
Behöfvandes undsättning i missvextår ... ... 9.
Beijer, J. W., Chef för Ottenby stuteri, pension åt . . .74: 31.
Beklädnads-behofven vid arméen, anslag till . . . . 51; 39.
Bergelins, J. T., enka, pension åt . . . . . . 74: 39.
Berlins, C. G., Prost, enka dito . . . . . 74: 70.
Bergmans, C. M., Telegraf-assistent, enka, dito . . . 74: 41.
Bergsskolans förflyttning från Fahlun ...... 60: 60.
3
Utlåtandets Nummer
och
Moment.
Bergviksbro—Westerbottens länsgräns, vägomlaggning mellan .
78:
10.
Beräkning af Statsverkets inkomster ......
22.
Berättelse angående Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning
3.
Besittningsrätt till lagenheter och tomter i Waxholm, angående
41.
Bestridande af riksdagskostnaderna genom Riksgälds-kontoret .
4.
Bestämmande af extra statsregleringen för trenne år
7.
Betjening, Riks-Ståndens och Utskottens, aflöningsförskott åt
6.
Beväringsmanskapets vapenöfningar ......
51:
18.
Bibliothekarier vid elementarläroverken, förhöjdt anslag till
66;
47.
Bibliothek, Rikets Ständers, utvidgning af ....
76.
Bibliolheket, Kongl, nybyggnad för .....
66:
113.
Billengrens. D. J., Provincialläkare, enka, pension åt
74:
74.
Billmark, Lithograf, understöd åt ......
66:
140.
Biträdande lärare vid seminarierna, anslag till ....
66:
68.
Björkman, E. A., Kapiten, pension åt .
74:
27.
Blekinge landsting, und. ansökning om inköp af en Kronans tomt i
Carlskrona .......
16.
Boheman, C. H„ Professor, pension åt .
74:
45
Bolmen — Wieslanda, väg emellan ......
78:
14.
Borås-Herrljunga, bolag, förändring i lånevilkoren för
102
Boskapspestens hämmande ........
57.
Boställe, angående godtgörande af skifteskostnaden vid
46.
Bosaeus, P. E., Häradshöfding, ersättning åt .
74:
4.
Brandalsundet, upprensning af ......
78:
31.
Brandskade-ersällning åt Wähla by i Björnlunda socken
107.
Brauns, C. W., Major, enka, pension åt ....
74:
61.
Bring, E. J., Löjtnant, pension åt ..... .
74:
9. b.
Brobyggnader, bidrag tili ........
78.
Brovaktare inom Thorsångs socken, Ion åt
11 4
Bränn Arbys upplåtelse till Wansö församling ....
20.
Byggnader vid Carlberg ........
51:
48.
Byrå inom Eeklesiastik-departementet för folkundervisningen, inrättandeaf
66:
2.
Bånges, J„ Länsman, enka, pension åt ....
74:
47.
Bålsmännens beklädnad ........
52:
10.
yiBältespännaren, gjutning i brons af Molins .....
66:
146.
Böda, hamnanläggning vid . .
78:
22.
Bötesandelar, ersättning för, genom införande af den nya strafflagen
26:
12.
Utlåtandets Nummer
och Moment.
C.
Callerholm, S. J., Notarius publicus, pension åt . . . 74: 33.
Carlén, Octavia, ifrågasatt understöd åt . . . . .66: 143.
Chalmerska slöjdskolan i Göteborg ...... 60: 51.
Chefslönens vid f. d. Adelsfane-regementot indragning . . . 51: 1. 6.
Civilingeniör ers undervisning vid Marieberg .... 60: 68.
Cnatlingii, A. J., Prost, enka, pension åt  74 : 69.
D.
Danaarf angående eftergift af Kronans rätt till åtskilliga
Dalkarlsberget—Möckeln, jernväg emellan ,
Diakonissinrällningen i Stockholm ......
Dieterichs, U. IP., Professor, enka, pension åt ...
Disposition af en till kurhus-inrättningen å Kungsholmen upplåten,
Kronan tillhörig egendom . ... .
Distriktläkaren vid Tumba, lönförhöjning åt .
Docent-stipendier, förhöjning af ......
Domkyrkohemman inom Lunds stift, skattelösen af
Dybeck, B., pension åt
. .
Dylta svafvelbruk, inlösande af frisocknarnes tjenstbarhet vid .
Döfstumma, understöd åt mindre anstalter för ...
» ambulatoriska lärare för .....
E.
Ecklesiastik-deparlementels Expedition, anslag till .... 66: 1. 2.
Eftergift af Kronans rätt till åtskilliga danaarf . . . .31.
» af ett Länsman Bengtzon ådömdt ersättningsbelopp . . 33.
» af arrende för kungsladugården Åhs Kloster . . . 47.
Ekmans, A. J., Protokollssekreterare, enka, pension åt . .74: 65.
Ekonomi-byggnader vid Alnarp ....... 60: 23.
Elementarläroverken, anslag till ....... 66 : 29.
Elementarläroverks-anslagens uppförande såsom reservationsanslag . 66: 63.
Elementarläroverk för flickor . . . . . . . 66: 64.
31, 64.
80: 5.
66: 147.
74: 73
39.
66: 82.
66; 18.
24.
74: 47.
128.
66: 92.
66: 93.
5
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Elementarläroverkens utvidgning i Helsingborg, Westervik, Carlshamn
och Ystad . . . . . . . 66: 30. c.
Elfsborgs kungsladugård, upplåtelse af . . . . . .73.
Enköpings läroverks utvidgning ....... 66: 36.
Eriksson, A. C., vaktqvinna, pension åt . . . . . 74: 5. h.
Ersättning för jords expropriation från bostället Lindhof . . 26: 1, 2.
» för lidna förluster vid uppförande af residenset i Luleå, ang:de HL
Eskilstuna läroverks utvidgning ....... 66: 42.
Evangeliibokens öfversättning på Finska ..... 66: 145. -
Exekulionskommissarie, arfvode åt . . . . . 60: 12.
Export af ladugårdsprodukter, underlättande af ... 60: 49.
Extra slalsregleringens bestämmande för irenne år ... 7.
F.
Fahlu bergsskolas förflyttning ....
Farmaceuliska institutet -
Fellingsbro hemmansräntorna, angående användning af
Ferlins, P. B., Kammarrättsråd, döttrar, pension åt
Flottans lönasiaters användning vid omorganisation af densamm
Flottans reservstat ....
konstruktionskorps, ombildning af
underhåll .....
nybyggnad ....
Flygsandsfält, plantering å .
Folkskole-inspektörer, anslagstillökning för
Folkskolor, högre, understöd för .
Folkskolelärare-seminarierna, anslag till
Folkskoleväsendets utvidgning och förbättring
Folkskolelärare, löneförbättring åt
Folkskolelärares aflönande i medellösa församlingar
» undervisning i gymnastik och militäröfningar .
E^olkskolelärarinne-seminariet i Stockholm, byggnadsanslag för
Folkskolelärares pensionering
Fornlemningar, undersökningar af ....
Fornlemningarnes i Wisby vårdande ....
Fouragering af artilleriets och värfvade kavalleriets hästar
Fredrika—Björna, väg emellan .....
60: 60.
66: 117.
66: 55.
74 : 66.
52: l.
52: 3.
52: 7. «
52: 8.
52: 9.
53: 21
66: 71.
66: 72.
66 : 66.
66: 73. b.
66: 101, 102.
66: 104.
66: 106.
66: 112.
104.
66: 131.
66: 134.
51: 15.
78: 6.
6
Utlåtandet» Nummer
och Moment.
Friman, ./. M., Regementskommissarie, pension åt . . 74: 11.
Frövi—Fahlun, jernväg emellan . . . . . . 78: 6.
Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret berättelse angående kontorets styrelse
och förvaltning ....... 3.
Fi/ranläggnmgar .......... 52: 22.
Fysiologiska institutionen i Upsala, anslag till .... 66: 21.
Fåhrcei, I. F., Generaltulldirektör, enka, pension åt . . .74 : 35.
Fångåmons N:r 1 i Jemtland befrielse från rotering . . .17.
Fårafvelns förbättrande ......... 60: 44, 45.
Fårösunds hamn, uppmuddring af . . . . . 78: 24.
Fållartilleriet, refflade kanoner och spetsprojektiler för . . 51: 26.
Fästningarnes underhåll, förhöjdt anslag till . . . . 51: 15.
Färjeman vid Fårösund, anslag till ...... 60: 19.
Föreläsningar vid universiteten af Norske och Danske vetenskapsmän 66: 27.
Förlagslån för tillverkning af 12 dec.-tums jernkanoner . .10.
» till brandskadade i Carlstad ....... 120.
Förrådshus för regementernas krigsgevär . . . . 51: 52.
Förskoller, angående ersättning för af Stats-kontoret utbetalda . . 100.
Förskott å aflöningen för Riks-Ståndens och Utskottens betjening . 6.
Försäljning till skatte af gatuhusen Glemminge och Hannas . 23.
Förändring af sättet för markegångsprisens bestämmande . . 25.
G.
Garnisonssjukhuset, aflöningsförhöjning till betjeningen vid . .51: 5.
Geijers, G. E, Postmästare, dotter, pension åt ... . 74 : 63.
af Geijerstams, O., Landshöfding, enka dito . . . 74 : 36.
Generalinspektör för gymnastiken i riket ..... 66: 115.
Generalitetsstaten, anslag för . . . . . . 51: 2.
General-landtmäten-kontoret, löneförhöjningar vid .... 60: 2.
Geologiska byrån, lokal för ....... 60: 47.
Geologisk profession vid Lunds universitet ..... 66: 25.
Geologiska undersökningarne i riket ...... 60: 46.
Gevär från Kronans förråd, utlemnade till seminarierna af . . 66: 108.
Gjerls\ N. J., Major, enka, pension åt . . . . . 74 : 38.
Gladsax socken, låneunderstöd åt ...... 90.
Glemminge och Hannas, skatteförsäljning af . . . . . 22.
Godtgörande af Landtmarskalkens och Talmännens riksdagskostnader. 5.
Gotlands nationalbeväring, anslag till . , . . . . 51: 17.
7
Utlåtandets Num
och Moment
Gratifikation åt Statskommissarien af Sillén ....
. 142.
» åt åtskilliga af Stats-Utskottets tjenstemän
. 143.
Grundens, G. Kamererare, enka, pension åt
. 74: 68.
Grönstedt, E. eko ...
. 74 : 53. b.
Gymnastiklokal för skeppsgossarne i Carlskrona
. 52: 20.
Gymnastiklärare, förböjdt anslag till . .. ...
, 66: 45.
Gymnastiska centralinstitutet, gymnastikhus vid
66: 114.
G?/mnasJis/ct-orthopediska institutet .....
66: 118.
Göta Hofrätt* ny arkivbyggnad för ....
. 26: 14.
Göteborg, 3-klassigt elementarläroverk i
66: 32.
Göteborg—Hisingen, brobyggnad emellan ....
. 78- 16.
H.
Hagelskadeersättningar, angående .......
. 110.
Hamnbrygga vid Kungsör ........
. 43.
Hamnbyggnader, bidrag till ......
. 78.
Handelsflottans pensionsstat .......
. 74: 2.
Hannas och Glemminge försäljning till skatte af
. 23.
Hallefura—Stora Lee, segelled emellan .....
. 78: 25.
Hedenborgs, J.. Professor, enka, pension åt
. 74: 76.
Härnösands lånsfängelse. öfverlåtelse af till Wester-Norrlands läns
innevånare .......
. 14.
von Hess, N. C.. Kapiten, pension åt .
. 74: 14.
von Hohenhausens, C. L, Generalmajor, döttrar d:o
. 94.
Holländerier i Norrland, inrättande af .
. 60: 41.
Holmgren, P„ Fängelsedirektör, pension åt
. 74: 5. a.
Holst, J. G., d:o ....
. 74: 53. a.
Hospitalsfondens förstärkning ......
66: 122.
Hospitalens utvidgning i Wexiö, Upsala och Nyköping .
. 66: 12, 3.
Hospitalets i Malmö förflyttning ......
66: 12, 5.
Hudiksvalls jernväg, utsträckning af . . .
. 80: 3.
» skolas utvidgning ......
66: 30. b.
Hufvudtillar:
regleringen af 1:a
. 8.
» » 2:a ......
. 26.
» » 3:e ......
. 27.
» » 4:e ......
. 51.
8
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Huhudtitlar:
regleringen af 5:e . . . . . . .52.
» » 6:e ....... 60.
» » 7:e . . . . , , .53.
» » 8:e ....... 66.
» » 9:e . . . . . . .74.
Hyresersåltning åt rektor i Westerås ...... 66: 56.
Hård af Segerstad, Fängelsedirektör, pension åt . . 74 : 56.
Hästafveln i Jemtland, förbättrande af . . . . . . 60: 44.
L
I/ö sjöns sänkning ........
Ignells, N., Komminister, enka, pension åt .
Infanteriets och Kavalleriets omorganisation ....
Infanlerigevär, anslag till .......
Införsel för skatterättsfordran i kronosäteriet Olstorp
Ingeniör-korpsen, anslag till ......
Ingeniör för konstruktion af värme- och ventilationsapparater .
Inkomster, beräkning af Statsverkets .....
Inköp af en Kronan tillhörig tomt i Carlskrona
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer af Statsverket, ändring i
Iverus, J. V., Kronofogde, pension åt .
J,
Jacobsson. A. F,, Bataljonsläkare, pension åt . . . . . 74: 9. e.
Jernkanoner, 12 dec.-tums, förlagslån för tillverkning af . . .10.
Jernvägsmateriel af Svensk tillverkning ...... 67.
» komplettering af ...... 48.
Jernvägen Gellivare—Luleå eif, upplåtelse af mark till . . .61.
Jernvägsbyggnad^':
Nordvestra Stambanan ....... 54: l.
östra Stambanan ....... 80: 1.
Norra d:o ....... 80: 2.
Christinehamn—Carlstad—Arvika ..... 54: 2.
Wexiö—Carlskrona—Calmar . ... . 80: 3.
74: 71.
105.
51: 31.
32.
51: 13.
53: 7.
22.
16.
28.
74: 23.
9
Jernvägsbygnader:
Nässjö—Oscarshamn .
Dalkarlsberget—Möckeln
Arboga—Köping
Christianstad—Sölvesborg
Carlshamn—Alfvestad .
Calmar—Lamhult
Lidköping—Håkantorp .
Moholm—Mariestad
Sundsvall — Hemgrafven
Frövi—Falun
Filipstad—Nordvestra stambanan
Jordafsöndring från Rönö kungsgård .
Jordebokskonloret, anslag till
Jägeristaten, anslag till
Utlåtandets Nummer
och Moment.
80: 4.
80: 5.
80: 6.
80: 7.
80: 8.
80: 9.
80: 10.
80: 11.
80: 12.
80: 14.
121.
49.
53: 18.
53: 18.
K.
Kabinett för skön konst i Upsala .......
Kalmar—Lamhult, jernväg emellan ......
Kalmar, upplåtelse af en jordrvmd i
Kammarförvandlen i Fångvårdsstyrelsen, löneförhöjning åt
Kammar-kollegii berättelse om Sala silfververks ränteersättningsfond .
Kanoner, 9-tums, anskaffning af .
Kanslibiträde i Stats-Utskottet, angående ytterligare antagande af
Kanslisterna i Göta Hofrätt, ersättning för mistade löneinkomster åt .
Karlberg, byggnader vid
Karlsborgs fästningsbyggnad
Karlshamn—Alfvestad, jernväg emellan
Karlskrona Skeppsbyggeri-institut.
Karlskrona, ny läroverksbyggnad i
» angående inköp af en Kronan tillhörig tomt
Karlstads brandskadade näringsidkare, förlagslån åt
Karlstad, ny läroverksbyggnad i ...
Karlstads reglering ......
Kasernbyggnad för Svea Artilleri-regemente .
» för Ingeniörtruppen
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afl
66: 99.
80: 9.
42.
26: 3.
35.
52: 14.
19.
74: 3.
51: 48.
51: 35.
80: 8.
60: 59.
66: 100. g.
16.
. 120.
. 66: 100. b.
60: 64.
. 51: 50.
. 51: 51.
2 Band. 40 Bäft. 2
derstädes
10
Kastman, K. W., Adjunkt, lönetursberäkning. .
Kavalleri-skolor inrättande af
Kinda båtled, anslag till .......
» utsträckning af »,..... .
Kleen, S., . Skogvaktare, pension åt .
Kocks, A. W., Statskommissarie, enka, pension åt .
Kokinrällnings-koslmder vid Artilleri-regementena, förhöjning i anslagen
till ........
Kommendantsslaten, anslag för ......
Komminislrarnes lönevilkor, förbättring af . .
Komplettering af trafikmateriel .......
Komtillmåtta—Rågsveden, vägomläggning emellan .
Kongelf—Kyrkeby d:o d:o ......
Kongl. Bibliolheket, nybyggnad för ....
Kreditiv summor, i 63 § Regeringsformen föreskrifna
Kreugers, C. C., Öfverste, enka, pension åt .
Krislianstad—Hessleholms jernväg, förändring i lånevilkoren för
Kristianstad—Sölvesborg, jernväg emellan ....
Krislianstad, ny läroverksbyggnad i
Krigsskolan å Carlberg, anslag för ....
Kronohäktet å Långholmen, tillbyggnad vid ....
» i Sundsvall eller Hudiksvall, angående uppförande af
Kronocellfängelset i Eskilstuna, angående ersättning för begagnande af
Kronans egendomars utarrendering, angående
Kronotionde på Gotland, disposition af ....
Kungsgårdars och Kronolägenheters förvaltning
Kungsöhrs kungsladugård, angående afsöndring af jord från
Kurhus inrättning en å Kungsholmen, angående disposition af en upplåte
egendom lill .
Kuylenstjerna, W. U., Kompanichef vid kronoarbetskorpsen, pension å
Kyrkhults församlings kyrkobyggnad .....
Kyrkobyggnad för garnisonsförsamlingen i Stockholm
Kyrkohemman inom Lunds stift, skattelösen af
Kyrkotionde i Skåne, angående återgång af . .
Köhler, J. G., Ritlärare, angående uppfattning i högre lönegrad
Utlåtandets Nummer
och Moment.
66: 77.
51: 23.
78: 27.
78: 28.
74: 43.
74: 37.
51: 12. c.
51: 3.
66: 97.
48.
78: 12.
78: 13.
66: 113.
133.
74: 58.
92.
80: 7.
66; 100. d
51: 4.
26: 15. a.
26: 15. b.
40.
50.
115.
18.
43.
39.
74: 5. d.
66: 148.
51: 49.
27.
66: 15.
66: 51.
11
Utlåtandets Nummer
och Moment.
L.
Laga skifte å boställen, godtgörande af kostnader vid
• • •
46.
Laholm, hamnanläggning vid ...
• • •
78:
21.
Landskrona, ang:de upplåtelse af mark från fästningen
derstädes till .
45.
Landsorts fyrbåk, upphörande af uppbörden vid .
• •
52:
12.
Land/marskalkens och Talmännens riksdagskostnader
• •
5.
Landtmäteristaten i länen, ifrågasatta anslag till
•
60:
4.
Landlmäleristatens pensionering ....
, , ,
60:
5.
Landsliöfdinge-löner, reglering af.
• •
60:
13,14.
Landssekreterare, ersättning för minskad inkomst af passlösen .
74:
32.
Landibruksinslilutet vid Alnarp, anslag till
• •
60:
22,25.
» vid Ultuna »
• • •
60:
26.
Landtbruksskola!', inrättande af
• •
60:
27.28.
Landtvärnsman, pensioner åt ...
• • •
74:
15.
Landstingets i Blekinge ansökning om inköp af en Kronans tomt i
Carlskrona .....
• * •
16.
Lasarettet i Upsala, anslag till ....
• • •
60:
20.
Lega för hästar till artilleriets exercis .
» • •
51:
14.
Leijon, M, Ryttmästare, pension åt
• • •
74:
13.
Lekander, F., Länsman » ...
.
74:
28.
Lektors- och Adjunktsbefattningar, löner för nya .
• • •
66:
30. a.
Lektorslön vid Carlstads läroverk, anslag till ny .
...
66:
61.
Leibo—Ramsjö, väg emellan ....
• • •
78:
3.
Levins, C. G., Häradshöfding, enka, pension åt
•
74:
56.
Lida-åns upprensning .....
• • •
78:
35.
Lif och släpmunderingar vid rotehållsregementena
• • •
51:
20.
Lidköping—Håkantorp, jernväg emellan
• * *
80:
10.
»Lims/ens-penningarnes» uteslutande från Riks-staten
• • •
60:
61.
Lindhofs häradshöfdingeboställe, ersättning för jords expropriation från
26:
12.
Linköpings hamn, befrielse från underhåll af
. . •
89.
» domkyrka, reparation af
•
66:
98.
Linköping, seminariibyggnad i .
• • •
66:
110. a.
Lock, D. L., Fängelse-direktör, pension åt .
• • •
74:
5. C.
Loka brunnsinrätlning, öfverlåtande af Statens eganderätt till .
44.
Lomma församlings kyrkobyggnad
.
60:
24.
Lots- och Fyrinrättningar, anslag till .
• • •
52:
11.
Lundberger, Th. Fr., Bataljonsläkare, pension åt .
• • •
77:
9. f.
12
till Westerbottens läns
Lundh, J. H, Löjtnant, pension åt
Lunds universitets byggnaders underhåll
Lylhs, J. E„ Rektor, söner, pension åt
Lyström, J. G, Major, »
Långebro mosse, ntdikning af
Långholmens kronohäkte, tillbyggnad vid
Läkares anställande vid seminarierna .
Läns-arkitekter, anställande af .
Länsfängelsebyggnadens i Umeå öfverlåtelse
innevånare ,
» i Östersund öfverlåtelse till Jemtlands läns innevånare .
» i Hernösand » till Wester-Norrlands läns innevånare
» i Sundsvall » till » »
Läns-residens i Jönköping .......
» i Carlskrona .........
» i Wisby .........
Läroverksbyggnaders byggande i Wenersborg, Upsala, Christianstad,
Carlstad, Westervik och Skara .....
Löneförhöjning för registratorn och kammarförvandten i Fångvårds
styrelsen
........
» till Kammar-kollegii notarier ....
» till » kammarförvandter
» åt underståthållaren ......
» åt Konungens fogat och dennes kanslist
» för åtskilliga landskamererare ....
» åt agronomen Nathorst .....
» » landi bruksingeniörer .....
» » landtb» uksstipendiater .....
» » navigationsskolelärare .....
» » styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
» » vaktmästaren vid Riks-arkivet
» » bibliothekarien och 2:e vaktmästaren vid Kongl.
Bibhotheket .......
» » vissa lektorer ......
» » vissa elementarläroverks lärare
Lönelillökning åt rektor vid 5-klassigt läroverk ....
Löneförbättringar vid indelta arméen ......
Utlåtandets Nummer
och Moment.
77- 9. d.
66: 22.
74: 78.
74: 10
78: 41.
26: 15. a.
66: 69.
53: 8
12.
13.
14.
15.
53: 15.
53: 16.
53: 17.
66: 100
a—f.
26: 3.
53: 1.
53: 2.
60: 7.
60: 8. 9.
60: 16.
60: 29.
60: 32. 33.
60 . 36.
60: 58
60: 67.
66: 3.
66: 56.
66: 50.
66: 58.
66: 57.
51: 7.
13
Lön åt en kronofogde och häradsskrifvare i Wester-Norrlands
» åt en länsman inom Ludvika socken . . . -
» till underlärare vid navigationsskolan i Göteborg .
» åt en professor i juridik vid Upsala universitet
» åt en laborator i medicinsk kemi .
Löner åt Irenne nya landtbruksingeniörer ....
Lönereglering för landtstatens tjenstemän ....
Lönelursberäkning för universitets-docenter ....
Lönnroths, A,, Major, enka, pension åt ...
M.
Magasinsbyggnader å Ladugårdsgärdet ....
Malmö hospitals förflyttning .....
Mandelgren, N., understöd åt .....
Manilla, förhöjdt anslag till ......
Mariestad—Moholm, jernväg mellan .....
Markegångsprisens bestämmande, förändring i
Mathesius, J, Adjunkt, pension åt ....
Mathållning för garnisons-regementena
Mediko-pneumaliska anstalten i Stockholm ....
Missvexlår, behöfvandes undsättning under . . . .
Molins »bältespännare», gjutning i brons af.
Mossutdikning inom Ryssby m fl. socknar ....
Musikaliska akademien, anslag till .....
Musiklärare, förhöjdt anslag till .....
Myrbackens befrielse från rotevakansafgift ....
Myrutdikningar i norra länen .....
Mörners, G., General-löjtnant, enka, pension åt
N.
Nationalmuseum . .
Naturhistoriska Riksmuseum . . ...
Navigalions-skolelärare, löneförhöjning åt
Navigationsskolan i Göteborg ......
Nedsättning af räntan för Trysunda fiske ....
Utlåtandets Nummer
och Moment.
n 60: 17.
. 60: 18.
. 60: 57.
. 66: 16.
66: 17.
. 60: 35.
. 60: 43.
66: 54.
. 74: 78.
. 51: 53,
66: 125.
. 66: 139.
66: 91.
. 80: 11.
. 25.
. 74: 48.
. 51: 16.
66: 121.
. 9.
66: 146.
. 78: 40.
. 66: 90. 135.
. 66: 46. 60.
. 36.
. 78: 33.
. 74: 40.
66: 129.
. 66: 127. 128.
. 60: 58.
. 60: 57.
. 38.
14
Nisser, S. C., Krigsråd, pension åt . .
Nordfeldt, J, pension' åt ......
Normalritning för seminarii-byggnader ....
Norra stambanan, anslag till ......
Norrköping—Nässjö, jernväg emellan .....
Norska och Danska föreläsningar vid universiteten
Nyköpings hospital, utvidgning af ....
Nässjö—Oscarshamn, stambana emellan ....
O.
Offentliga vetenskapliga föredrag i Stockholm
Officerares anställning i utländsk krigstjenst . . . .
Ohlin, J, F., Fängelsedirektör, pension åt ...
Omorganisation af sjöförsvarets olficerspersonal
Omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, memorial angående
Orgel vid musikaliska akademien ......
Oscarshamns läroverks utvidgning .....
Oscarshamn, utlösen af tomtöre-afgälden i .
P.
Palceontologiska samlingarne i Riksmuseum . . . .
Pariser-exposilionen, Sveriges deltagande i .
Pedagogien, anslag till .......
Pensionering vid flottan .......
Pensioner åt landtmätare, förhöjning i
Pensionskassor, theaterns .......
Pensionsstat, handelsflottans ......
Pensioner för åtskilliga tjenstemän och betjente vid fångvården
Pensions förhöjning ar vid arméen och flottan
Pensionering af storskifteslandtmätare ....
» af öfningslärare vid elementarläroverken
» af folkskolelärare ......
Personliga skyddsafgiften, angående användning af.
Pettersson, A. P„ Länsman, pension åt ...
Pettersson, P, Vaktknekt, pension åt
Utlåtandets Nummer
och Moment.
74: 9. a.
. 74: 53. b.
66: 110. b.
. 80: 2.
. 80: 1.
66: 27.
. 66: 123.
. 80: 4.
. 66: 137.
. 5 1: 42.
. 74: 5. C.
. 52: 2.
. 82.116,131.
. 66: 135.
. 66: 43.
. 113.
. 66: 128.
. 60: 65.
. 66: 67.
. 52: 18. 19.
. 60: 5.
. 74: 1.
. 74: 2.
. 74: 5.
. 74: 16.
. 74; 34.
. 74 : 54.
. 104.
. 66: 73. a.
. 74; 25.
. 74: 5. g.
15
Philipstad—Nordvestra stambanan, jernväg emellan
Piparebostället Bränn-Årbys upplåtelse till Wansö församling .
Plancheverk öfver fornsaker och Svenska sigiller
» , artisten Mandelgrens
» , lithografen Billmarks
» , Thora Thersners
Positions- och belägringsartilleri, anslag till .
Post- och inrikes tidningar, kostnadsfri utdelning af
Presterskapets lönereglering, omkostnader för
Pr estkandidater, stipendier åt
Prisbelöningar för husdjur
Profession inom juridiska fakulteten i Upsala
» i geologi vid Lunds universitet .
Proposition, Kongl. Maj:ts, angående Statsverkets tillstånd och behof,
öfverlemnande till Riks-Stånden af
Proste/unnor, angående anvisande af åtskilliga
Provincialläkare, anslag till Irenne nya
» extra, löneförhöjning till .
» löneförbättring åt
Utlåtandets Nummer
och Moment.
12.
20.
66: 132.
66: 139.
66: 140.
66: 141.
51: 30.
101.
66: 96.
66; 28.
60: 38.
66: 16.
66: 25.
1.
66: 8. 11. 13.
66: 78.
66: 79.
66: 81.
R.
Ramsele—Tåsjö, väg emellan . . . . . . 78: 7.
Randels, A., Professor, enka, pension åt . . . 74: 7.
Regislralorn i Fångvårds-slyreisen, löneförhöjning för . . . 26: 3.
Regleringen af utgifterna under Riks-statens Första Hufvudtitel . 8.
» Andra » . 26.
» Tredje » . 27.
» Fjerde » .51.
» Femte » . 52.
» Sjette » .60.
» Sjunde » . 53.
» Åttonde » . 66.
» Nionde » .74.
Reglering af landtstats-tjenstemännens löner . . . . 60: 13.
» af landshöfdingelönen i Wester-Norrlands län . . 60: 13.
» » dito i Jemtlands » . . 60: 14.
» » dito i Norrbottens » . . 60: 14.
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Reglering af Ronneby köping .
, ,
60:
63.
» » Carlstad ......
, ,
60:
64.
Representanthus, uppförande af.
•
75.
Resestipendier åt artilleri-officerare . . ,
•
51:
12. b.
» » kavalleri-officerare ....
, ,
51:
22. C.
Reseunderstöd åt arbetare .......
Restitution af ett utaf Häradsskrifvaren Lindgren utgifvet ersättnings-
60:
55.
belopp .......
.
34.
Revisionsberättelser angående Riksgälds-kontorets förvaltning
• •
29.
Revisionsberättelse, rörande Statsverkets åren 1861—1862
, a
21.
» » » år 1863
, ,
127.
» angående Kommers-kollegii förvaltning
•
30.
Revisorer, Rikets Ständers, ändring i instruktionen för .
•
28.
Richerts, J. G., enka, pension åt . .
Riex, lokomotivförare, öfverflyttande på Staten af honom
ådömd
74:
7.
ersättning . .
.
108.
Riddarholmen, upplåtelse af tomtdelar å
. .
77.
Rid- och anspannspersedlar vid fältartilleriet
v ,
51:
29.
Ridderstolpeska huset, f. d. Riks-arkivet, användande af
.
129.
Ridskola vid Strömsholm, inrättande af
• ,»
51:
22.
Rikets ekonomiska karteverk .....
. •
60:
6.
Riks-arkivet, anslag till ......
. «
66:
4.
Riksdags-bibliotheket och arkivet, utvidgande af .
• •
76.
Riksdagshandlingar, tryckta, arfvode för befattning med .
.
122.
Riksdagskostnadernas bestridande af Riksgäldskontoret .
.
4.
Riksgälds-kontorets enke- och pupillkassa, understöd åt
.
123.
Riksgälds-kontorets utgifter, upptagande af lån för
•
137.
Riksgälds-kontorets pensionsstat ....
Riksgälds-kontorets reglemente, angående öfverlemnande till
Kongl.
140.
Majit af ....
.
145.
Riksgälds-kontorets tjenstemäns sterbhus, begrafningshjelp åt
•
124.
125,
130,
Riksgälds-kontorets reglemente, förslag till .
•:
134,
138,
135,
139, 141.
Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning, berättelse angående
3: 29.
Riksgäldssedlar, inlösen af ....
.
91.
Riksmarkegång sprisets bestämmande ....
\ :0ö « 'iivJjöti-nu/: i
•
74:
80.
Riks-
17
Utlåtandets Nummer
och
Moment.
Riks-registraturet, lifgifvande af .....
. 66:
138.
Riks-Ståndens och Utskottens betjening, aflöningsförskott åt
. 6.
Riks-staten, angående den upprättade nya ....
. '144.
Ringbom. L. J., Seminarii-föreståndare, pension åt .
. 74:
55.
Roknäs—Arvidsjaur, väg emellan .....
. 78;
11.
Ronneby läroverks utvidgande ......
. 66:
44.
Rotering, åsatt hemmanet Fångåmon J\° 1 i Jemtland, befrielse
från 1 7.
Rotevakans-afgift för lägenheten Myrbacken, befrielse från
. 36.
» för hemmanet JYs 3 Weda, befrielse från
. 37.
Rudbecks enka, pension åt ......
. 74:
21.
Rundeberg, C. 0., {fektor, pension åt
. 74:
49.
Runstenar, aftecknande af .
. 66:
130.
Ränteersättningsfond, Sala silfververks, berättelse angående
. 35.
Rönö kungsgård, afsöndring af jord från ....
. 49.
Rörbäckskihl—Eslevik, kanal-anläggning mellan
. 78:
30.
s.
Sala silfververks ränteersättningsfond, redogörelse för
35.
Sala silfververks återgång till Staten ......
63.
Salpeter-fondens öfverlemnade till Riksgälds-kontoret
51:
21.
Sammanbmdningsbanans genom Stockholm ledning öfver Riksgälds-
kontorets tomt .....
132
.
Sandberg, C., Kamererare, anslag åt ......
106
.
Sandström, T., Kommissionslandtmätare, pension åt . .
74:
26.
von Schantz, L. S., Löjtnant » .
74;
20.
Schlyter, C. J, Professor, anslag till
74:
8.
Schmaltz, C. F., Regementskommissarie, pension åt
74:
11.
Scriplores rerum Svecicarum medii sevi .....
66:
142.
Semester för civile embets- och tjenstemän .....
112
Seminarii-byggnad i Linköping .......
66:
110. a
» i Skara ........
66:
lil.
Serafmer-lasarettet, anslag .......
66:
120.
Serarp—Hvetlanda, vägomläggning emellan . . .
78:
15.
Silen, vestra och östra, kanalisering af . ,
78:
26.
af Sillén, 0. F., Stats-kommissarie, gratifikation åt . ,
142
Siljeström, P. A., Rektor, pension åt .....
74:
50.
Bih. till &. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 40 Haft. 3
18
Sjösänkningar, statsbidrag till ......
Skarpskytteföreningar, anslag till ......
Skatleförsä/jning af gatuhusen Glemminge och Hannas
Skattelösen af kyrkohemman inom Lunds stift
Skallerättsfordran i Ölstorps kronosäteri, införsel för
Slcaltetalels nedsättning för vissa krononybyggen i Norrland
Skara, ny läroverksbyggnad i ...... .
Skellefteå skolas utvidgning ......
Skeppsbyggeri-instilulet i Carlskrona . . .
Skiften och afvittringar .......
Sjukhusbyggnad för Lifregementets Dragon-korps .
Skjutförsök med refflade kanoner .....
» vid artilleriet, anslag till .....
Skjutöfningar, anslag till artilleri-befälets ....
Sknfbiträden åt läroverks-rektorerne .....
Skyddstält, anskaffning af . .
SkälInorasundet, bro öfver . ... i . .
Sköfde, 3-klassigt elementarläroverk i
Slöjdskolor för flickor .......
Slöjdskolan i Stockholm .......
» Chalmerska i Göteborg .....
Solgens sänkning, ändring i planen för ....
Sparres, U. F„ Öfverste-Iöjtnant, enka, pension åt
Spetälska personers vård i Helsingland ....
Stall och Ridhus för Smålands Husar-regemente
Statskontorets förskotter, ersättande af ....
Statsreglering, angående verkställd .....
Stalsregleringens, den s. k. extra, bestämmande för 3:ne år
Statsråden, embetshus åt ......
Stals-Ulskollets tjenstemanna-personal, tillökning af .
Statsverkets tillstånd och behof, Kongl. Maj:ts proposition om, dess
öfverlemnande till Riks-Stånden
Statsverkets inkomsters beräkning .....
Stipendier åt civilingeniörer vid Marieberg ....
» för prestkandidater ......
» åt studerande,som vistas vid Christiania, Köpenhamns eiler
Helsingfors universitet .....
» för seminarii-elever ......
Utlåtandets Nummer
och Moment.
78.
51: 43.
23.
24.
32.
65.
66: 100.
66 : 38.
60: 59.
60: 20. 2.
51: 55.
52: 15.
51: 25.
51: 12.
66: 49.
51: 44.
78: 17.
66: 33.
66: 74.
60: 52.
60: 51.
88.
74: 59.
66: 119.
51: 54.
100.
137.
7.
60: 70.
2, 19.
1.
22.
60: 69.
66: 28.
66: 27.
66: 70.
19
Utlåtandets Nummer
och
Moment.
Stockholm, nytt 5-klassigt elementarläroverk ....
66:
31.
Slockholm—Upsala, upprensning af segelleden mellan
78:
32.
Stora Barnhuset i Stockholm .......
66;
126.
Storskifies-land(mätare, pensionering af .....
74.
Strafflagen, nya, ersättning för frångångna hötes-andelar genom in-
förande af ........
26:
12.
Strandbergs, J. W„ Häradshöfding, enka, pension åt
74:
57.
Slubböresmedlens inom Norrbottens län användande
78:
34.
Slödjesjön—Sundsvall, väg emellan ......
78:
8.
Sundliets-kollegium, löneförhöjning inom .....
66:
116,
Sundsvalls gamla kronohäktes öfverlåtelse till Wester-Norrlands läns
innevånare ........
14.
Sundsvall—Iiemgrafven, jernväg emellan .....
80:
12.
Svenska Trädgårdsföreningens elevskola, anslag till ....
60:
40.
Svenska Slöjdföreningen, utvidgning af dess verksamhet .
60:
56.
Svenska Läkare-sällskapet, anslagsförhöjning till ....
66:
84.
»Svenska sprälcets logarn, utgifvande af .....
66:
136.
Sveriges deltagande i Pariser-expositionen .....
60:
65.
»Sveriges gamla lagan utgifvande af .
74:
8.
Sveriges flora, utgifvande af ......
74:
44.
Sylvander, G. W„ Adjunkt, pension åt .....
74:
51.
Sällskapet för vexelundervisningens befrämjande ....
66:
75.
Söderbergs, J., Veterinär-läkare, enka, pension åt
74:
75.
Söderhamns skolas utvidgning .......
66:
41.
T.
Talmännens riksdagskostnader ....... 5.
Teknologiska skolan i Eskilstuna, utvidgning af ... 60: 53.
» » i Carlskrona ....... 60: 54.
» Institutet ........ 60: 50.
Telegrafledning på Gotland . . . . . . . 53: 20.
Tellander, J. A., Major, pension åt . . . . . 74: 6.
Teurnqvist, B. A., Länsman, dito . . . . .74: 27.
Tidaåns sänkning .... ..... 78 : 39.
Tillverkning af 12 dee.-tums jernkanonör . . . . .10.
Tillökning af Stats-Utskottets tjenstemanna-personal . . . 2, 19.
Tingsgäslningspenningarnes förhöjning ...... 109.
20
Utlåtandets Nummer
och Moment.
Tjurkens sänkning .....
.
.
-■c. .o
78:
39.
Theaterns pensionskassor ....
•
•
.
74:
1.
Thersner, Thora, understöd åt
# #
.
66:
141.
7opoyrafiska korpsens arbeten
•
• •
.
51:
40.
Trafikmateriel, komplettering af .
•
• •
•
48.
Trelleborg, 2-klassigt elementarläroverk i
.
• •
.
66:
34.
Trysunda fiske, nedsättning i räntan för
•
•
.
38.
Trädgårdsskötsel, undervisning vid seminarierna i
•
• •
.
66:
103.
Tunell, A., Förste Landtmätare, pension åt .
•
•
•
74:
30.
u.
Uddevalla, utvidgning af hamnen vid
,
78:
20.
Ulf, 0. F., Kanslist, ersättning åt
•
.
74:
22.
Ultuna landtbruksinstitut, anslag till
#
.
60:
26.
Umeå elfs upprensning ....
.
.
78:
36.
Umeå länsfäneelse-bvegnads öfverlåtelse till Westerbottens läns innevånare
12.
Undervattensminor, försök med
52:
16.
Undervisare i boskapsskötel och mejerihushållning,
arfvode åt
60:
30.
Undervisning i ladugårdsskötsel, anslag för
,
.
60:
43.
» i modellritning vid seminarierna
.
.
66:
67.
Undervisningsmateriel för folkskolorna
.
.
66:
109.
Undsättning åt behöfvande i missvextår
.
.
9.
Universitets-adjunlcternas löneförmåner
,
.
66:
19, 26.
» docenters löneturs-beräkning
.
66:
54.
» byggnader i Lund, underhåll af
#
.
66:
22.
Universitetet i Lund, åtskilliga anslag till
#
,
66:
23.
Upplåtelse af vissa tomtdelar å Riddareholmen
#
.
77.
» till Wansö församling af f. d. Piparebostället Bränn
Årby
20.
» af mark för jernvägen Gellivare-Luleå
eif
.
61.
Uppströms, A., Professor, enka, pension åt
.
74:
52.
Upsala hospital, anslag till ....
.
66:
123.
Upsala lasarett, dito ....
.
60:
20.
Upsala, kanalanläggning vid ...
.
78:
29.
» ny läroverksbyggnad ,
.
bb: 100. a.
Utarrendering af kronoegendomar, angående .
.
18, 50.
Utskottens betjening, aflöningsförskott åt
.
6.
Utställning af landtbruksredskap .
•
60:
29.
I
I
y. w.
Wadstena läroverk, ifrågasatt utvidgning af .
Wagnsåns sänkning .....
Wahlqvist, J. M., Trumpetare, pension åt
Wansö församling, angående upplåtelse af f. d. Piparebostället Bränn
Ärby till ........
20.
Wailenaflappningar inom de norra länen . . . . .
Wapenkomilé, inrättande af .......
78:
33.
51:
57.
Waxholm, ang. besittningsrätt till tomter och lägenheter derstädes
41.
Wcern, J., Landshöfding, pension åt .....
74:
29.
Weda hemmans befrielse från rotevakansafgift ....
37.
Wederlagsspanmål åt kyrkoherden i Botkyrka och Salem, fyllnad i .
66:
7.
» åt kyrkoherden i Holm och Kulla .....
66:
14.
Wenersborg, ny läroverksbyggnad i .....
66.
100 C.
Wennberg, 0., vaktknekt, pension åt .....
74:
5. f.
Wernamo, 2-klassigt elementarläroverk i ....
66:
34.
Weselångens sänkning, förändrade lånevilkor för
103.
Westervik, ny läroverksbyggnad i .....
66:
100, C.
Wetenskapliga föredrag i Stockholm, anordnande af offentliga .
66:
137.
Veterinärinrättningen i Stockholm, ny lärare vid ....
Veter inär läkares anställande i Wester-Norrland ....
66:
86.
66:
87.
Wexiö — Carlskrona — Calmar, stambana emellan ....
80:
3.
Wexiö hospital, anslag till ........
66:
123, 124.
Vikariearfvoden vid läroverken, förhöjdt anslag till
66:
48.
Wi- och Gjöl-sjöarnes sänkning . . .
78:
42.
Win- och JBgggnadssäd åt Trollhättans församling
66:
94.
Wisby fornlemningar .........
66:
134.
Willerhels-, Historie- och Äntiqvitets-akademien ....
66:
133.
Voteringsproposilioner, angående komplettering af jernvägsmateriel
68:
1.
» nordvestra stambanan .......
68:
2.
» bangårdens vid Clara sjö utvidgning ....
68:
3.
» 2, 4-, 5 och 7:de hufvudlitlarne .....
69.
r
» tackjernstiondens upphörande inom bergslag .
70.
» eftergift af åtskilliga danaarf ......
71.
» 6:te hufvudtiteln .......
81.
» godtgörande af kostnader vid laga skifte å boställen
84.
Utlåtandets Nummer
och Moment.
66: 39.
78: 42.
74: 12.
22
Utlåtanäets Nummer
och Moment.
Woteringspropositioner, angående 8;de hufvudtiteln .... 95.
» 9:de d:o ....... 97.
» Sveriges deltagande i Pariser-expositionen . . . 98.
» Utlåtandet N:o 73 H7.
d:o N:o 78 118.
• d:o N:o 80 119.
Wåhlins, C. L. Seminariiföreståndare, lönetursberäkmng . . . 66: 77.
Wäganläggningar, bidrag till . . . . . . 78: 1.
Wägarbelen i Jemtland, anslag till ...... 55.
» inom Pajala socken i Norrbottens län ... 56.
Wännäs — Umeå, vägomläggning mellan . . . . 78: 9.
i . I. %
Y.
Ystad, utvidgning af hamnen vid . . . . . . 78: 19.
Ystads hamn, förlängning i arbetstiden lör uppmuddring af . . 87.
O
A.
Åhs Klosters kungsladugård, eftergift af arrende för 47.
Åmåls läroverk, utvidgning af ...... 66: 40.
Åsele — Wilhelmina, väg emellan. ...... 78: 4.
» — Dorothea » . . . . . . 78: 5.
Återlemnande till Borgare-Ståndet af en Kongl. Proposition . . 11.
Ålerremiss å Uti. N:o 137, memorial ang:de .... 72.
d:o å Mern. N:o 69 » ...... 83.
d:o å » » 57 » ...... 93.
d:o å » »66 » » . . . . .96.
d:o å » » 73 » » . . . . • 99.
d:o å » » 84 » » . . . . . 126.
d:o å » » 128 » » . . . . 136.
Åtgärder tili behöfvandes undsättning i missvextår ... 9.
Ä.
Ändring i instruktionen för Stats-revisorerne ..... 28.
I
23
Utlåtandets Nummer
och Moment.
O.
Öfningslärare vid elementarläroverken, pensionering af . . . 74: 54.
Öfver-intendenls-embelet, löneförhöjningar vid . . . . . 53: 6.
Ofverstålhållare-embelets kansli, anslag till . . . . 60: 10, 12,
öfverlåtelse af gamla länsfängelsebyggnaden i Umeå till Westerbottens
läns innevånare . . . . . , .12.
» i Ostersund till Jemtlands d:o 13.
» i Hernösand till Wester-Norrlands d:o . . . -14.
» i Sundsvall till d:o d;o . . .15.
Öhrträsk — Åsele, väg emellan ....... 78: 2.
Öland, inrättande af landtbruksskola å , . . . . . 60: 28
Olands vestra kust, hamnanläggning vid .... 78: 23.
Ölstorps kronosäteri, införsel i för skatterättsfordran . . . 32.
Östra stambanan, fortsättning af. . . . . . 80: 1.
STOCKHOLM,
tryckt hos E. Westrell, 1866.
i
BIHANG
TILL
*■«.
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
FJERDE SAMLINGEN.
2dra Afdelningen:
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi- m. fl. Utskotts
gemensamma Memorial, Utlåtanden och Betänkanden.
Statt- samt Allm. Best).- och Ekon—Ut thol tets Memorial N:o 1.
1
N;0 1.
Ank. till Eip.-Utak. den 21 Febr. 1866, kl. 1 e.
Memorial.
Till biträde vid behandlingen af de till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets handläggning hörande ärenden, har Utskottet antagit
en särskild Sekreterare; och får Utskottet, med anmälan härom, hos Rikets Höglofliga
Ständer anhålla,
att nämnde Sekreterare, som den 12 uti innevarande månad inträdde
i tjenstgöring, måtte från och med samma dag, samt så
länge hans biträde erfordras, få uppbära arfvode till det belopp,
som framdeles kommer att bestämmas, samt under tiden, intill
dess sådant skett, ett förskott till lika belopp med hvad för
Sekreteraren hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit
bestämdt, eller Etthundra Sjuttiofem Riksdaler, för månad
beräknadt.
Stockholm den 19 Februari 1866.
På Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar:
C. M. Björnstierna.
På Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
A. F. Beckman.
På Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
S. Heijkenskjöld.
På Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
Nils Andersson.
O. A. Beckman.
Bih. till B. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 1 Haft.
1
2
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekori.-Utskottets Betänkande N:o 2.
N:o 2
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Febr. ISOG, kl. i e. ms
Betänkande, i anledning af väckta motioner, innefattande förslag till lättnad
uti rustningsskyldigheten.
Uti detta ämne, såvidt detsamma afser rustningsskyldigheten såväl uti hela riket
som särskildt inom provinsen Skåne, hafva motioner blifvit inom Hedervärda BondeStåndet
väckta samt dels till Stats- och dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitterade, nemligen:
af Per Nilsson [rån Christianstads län (N:o 81), som för beredande af en lättnad
uti samt en jemnare fördelning af rustningsskyldigheten, föreslagit, det måtte
rusthållarne tillåtas att vid legande af karlar få med dem öfverenskomma om viss
kontant lön, och att dessa, efter en sådan öfverenskommelse, ej skulle vara berättigade
att fordra erhållandet af torp eller natura prestationer, samt att befälet måtte
förbjudas att i sådana öfverenskommelser sig inblanda; att vidare Statsverket måtte
för framtiden öfvertaga anskaffandet och underhållet af beklädnads-, munderings- och
utredningspersedlar, emot det att rusthållarne öfverlemnade till Staten dessa persedlar
i befintligt skick samt tillförbundo sig alt derefter betala en viss årlig afgift, som för
hvarje regemente bestämdes, men som ej borde öfverstiga hvad dessa persedlars anskaffande
och underhåll i medeltal kostat under de sistförflutna tio åren; samt att
Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Majit anhålla om tillsättande
af en komité, ' för utredande af frågan om beloppet af en sådan afgift; och hafva
med Per Nilsson sig förenat Sven Rosenberg från Christianstads och Åke Andersson
från Malmöhus län;
af Sven Nilsson från Christianstads län (N:o 48), som föreslagit, att då rustningsskyldigheten,
särdeles i provinsen Skåne, vore för de rustande på det högsta
betungande, så att en lindring deruti vore af billighet och rättvisa påkallad, Staten
måtte emot en viss afgift af rusthållarne i provinsen, öfvertaga rustningsskyldigheten
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 2.
3
derstädes med undantag af karlens lega och lön samt hästens anskaffande och underhåll,
mot vilkor, att rusthållarne aflemnade bevärings- beklädnads- och utredningspersedlar
i komplett skick; samt att enahanda förmån måtte komma öfriga rustande i
riket till godo, derest de ville sig deraf begagna; och har i detta forslas; Ola Lasson
från samma län instämt;
af Jöns Andersson från Malmöhus län (N.o 30), som framställt det förslag, i
hvilket Per Persson, Åke Andersson och Anders Persson från samma län instämt,
nemligen att rusthållarne vid de Skånska kavalleri-regementena måtte befrias från
anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings- och utredningspersedlar, emot
en kontant ersättning till Staten, och att rustningskostnaden måtte utgöras proportionaliter,
efter dertill indeldt penmngeränta, såväl för augments- som stamhemmanen;
af Ola Bosson Olsson från Christianstads län (N:o 200), som hemställt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, efter vederbörande kollegiers
och chefs-embetens hörande samt frågans nödiga utredning, Kongl, Majit täcktes
till Rikets Ständer afgifva nådig Proposition i sådan syftning, att dels rusthållarne
måtte befrias från anskaffande och underhåll af utrednings-, munderings- och beklädnadspersedlar,
emot erläggande af en viss årlig afgift, och dels de så kallade augmentshemmanen
måtte lika med rustningsstammen blifva skyldiga att, efter åsatt ränta,
deltaga i rustningsbesväret; och har med Ola Bosson Olsson sig förenat Åke Andersson
från Malmöhus och Ola Lasson från Christianstads län; samt
af Anders Persson från sistnämnda län, hvilken föreslagit att Statsverket måtte
för all framtid öfvertaga anskaffandet och underhållet af nuvarande beklädnads-,
munderings- och utredningspersedlar vid Skånska indelta kavalleri-regementena emot
det att rusthållarne öfverlemnade nuvarande dylika persedlar i komplett skick samt
tillförbundo sig att derefter betala en efter behörig utredning af frågan genom öfverenskommelse
regementsvis bestämd årlig afgift, med skyldighet för rusthållarne att
ansvara endast för hästar och karlar.
Sedan dessa motioner blifvit till Sammansatta Utskottet öfverlemnade, får Utskottet,
som tagit desammas innehåll i öfvervägande, sitt Betänkande deröfver nu
afgifva.
Dervid torde Utskottet först böra erinra, att den af motionärerne föreslagna
lindring i rustningsskyldigheten såväl öfver hela riket, som äfven i afseende å provinsen
Skåne, vid många föregående tillfällen utgjort föremål för både Rikets Ständers
och Regeringens uppmärksamhet och åtgöranden. Redan vid 4 823 års riksdag
gjorde Rikets Ständer framställning derom hos Kongl. Majit, som i följd deraf lät
genom nådigt Bref den 4 9 Januari 4 825 till de rustande framställa förslag, dels om
erläggande af en årlig afgift för anskaffande och underhåll af bevärings-, remtygs-,
karl- och häst-munderingspersedlar samt hästbeslag vid indelta kavalleri-regementena,
samt af bevärings-, remtygs- och utredningspersedlar vid de till infanteri förvandlade
kavalleri-regementena samt dels om inrättandet af beklädnads- och bevärings-direktio
-
4
Stals- samt Allm. Besv.- och Elion.-Utskottets Betänkande N:o 2.
ner till persedel-anskaffningens besörjande och medlens förvaltning; vid hvilket förslag
voro fogade af Kongl. Krigs-kollegium upprättade approximativa uträkningar å kostnaden
för karl- och hästmunderingen, jemte öfriga persedlar, under ett år, efter då
gällande priser och bestämda brukningstider. En del af de rustande förklarade visserligen
sig vara benägna att ingå på det gjorda förslaget, men större delen motsatte
sig detsamma, hvarföre vidare fråga derom förföll. Detta oaktadt ansågo likväl vid
påföljande riksdag Rikets Ständer, öfvertygade om nyttan af en dylik förändring, att en
förnyad framställning i ämnet skulle af rusthållarne med större beredvillighet, mottagas,
derest de olägenheter, som de rustande föreställt sig skola uppstå af den nya
inrättningen, undanröjdes eller förminskades i hvad möjligt vore; i anseende hvartill
Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhöllo, att en sådan framställning
ytterligare måtte de rustande göras. Kongl. Majit behagade, i anledning deraf, under
den 28 Juni '1831 i nåder gilia och anbefalla vederbörande att till de rustande framställa
ett, på vissa af Rikets Ständer angifna grunder uppgjordt förslag, bland annat
till inrättande af direktioner, för anskaffning och underhåll i fredstid vid de indelta
beridna och afsutna kavalleri-regementena och korpserna af manskapets beklädnads-,
remtygs- och beväringspersediar, samt vid kavalleriet jemväl af sadelmunderingar och
hästbeslag. Detta förslag hvilade på följande hufvudgrunder, nemligen: alt hvarje
rusthållare skulle för en tid af femton år i penningar erlägga en, med ledning af
sednast anskaffade munderingskostnad och kalkulerade brukningstid uträknad afgift;
att direktionerna skulle vara sammansatta och utöfva sin förvaltning efter i allmänhet
enahanda föreskrifter, som för indelta roterade regementenas beklädnadsdirektioner
voro bestämda; att den årliga afgiften, hvars utgörande borde vidtaga med året näst
efter det, då ny mundering anskaffats, skulle oförminskad erläggas intill det år, då
ny mundering åter behöfde af truppen anläggas, hvarefter afgiftens belopp skulle på
enahanda sätt ånyo uträknas och bestämmas; att det öfverskott i penningar, hvilket,
sedan ny mundering blifvit anskaffad, kunde i direktionens kassa befinnas, skulle användas
till nedsättning i rustbållarens bidrag för de följande åren, och det öfverskott,
som vid krigsutbrott kunde vara för hand, tillhöra rusthållarne, att af dem efter eget
behag användas, hvaremot, i händelse under fredstid brist på medel för oundvikliga
behof något år skulle uppstå, de rustande borde vara förbundne att det erforderliga
tillskottet särskildt aflemna; och skulle rusthållarne vara berättigade att emot en af
direktionen årligen bestämd ersättning, sjelfve anskaffa de mindre munderingspersedlarne
och ombesörja verkställigheten af nödiga lagningsarbeten å såväl den större som
den mindre munderingen.
Afven detta förslag antogs dock icke af flertalet bland de rustande vid samtliga
beridna och afsutna mdelta regementen och korpser, hvadan detsamma förföll.
Derefter och med anledning af åtskilliga vid 1840 —1841 årens riksdag gjorda
framställningar, anhöllo Rikets Ständer i underdånig skrifvelse, att Kongl. Majit täcktes
låta höra vederbörande rusthållare, huruvida de skulle vilja ingå på öfverenskom
-
Stats- samt Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 2.
5
melse sinsemellan att, vid infallande krig, från krigets utbrott ansvara, en för alla och
alla lör en, för de skador, som under kriget kunde träffa regementets eller korpsens
hästar, bevärmgs-, remtygs- och utredningspersedlar m. m., eller om rustbållarne
heldre önskade, att Kronan emot en viss årlig afgift af dem öfvertoge ansvaret för
ersättandet af såväl hästar som persedlar; men äfven det förslag, som Kongl. Maj:t
till följd af denna Ifikets Ständers anhållan lät för rustbållarne framställa, blef af dem
afslaget, bland annat på den grund, att förslaget icke afsåg både freds- och krigstid.
I enahanda syftning framställdes, lill följd af Rikets Ständers bifall till Kongl. Majits
derom gjorda nådiga Proposition vid '1844—1845 årens riksdag, förslag för de rustande,
hvilket likväl icke ledde till någon följd, enär största delen af dem icke ens
inställde sig vid de, för ändamålet utlysta sammanträden.
Ytterligare har med anledning af särskilde hos Kongl. Majit gjorda framställningar,
Kongl. Majit låtit höra rusthållarne inom hela arméen, regements- och korpsvis,
huruvida de skulle önska bland annat att, emot erläggande af en viss årlig afgift, ingå
föreningar till anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings- och sadelmunderingspersedlar;
men äfven detta försök har strandat mot rusthållarnes vägran att derpå
ingå.
Slutligen hafva frågor jemväl förevarit hos Rikets Ständer, vid 1859—1860
årens riksdag derom att rusthållarne, mot erläggande af någon skälig och billig afgift,
skulle för alltid befrias från anskaffandet och underhållandet af rustningspersedlarne,
samt vid sistförflutna riksdag derom, att Staten måtte emot en viss afgift öfvertaga
rustningsbesväret i provinsen Skåne, med undantag af karlens lega och lön
samt hästens anskaffande och underhåll; men fgamställningarne derom kommo, af då
anförda orsaker, ej att föranleda till någon vidare åtgärd.
Enligt hvad Utskottet sålunda gifvit vid handen, hafva såväl å Kongl. Majits
som Rikets Ständers sida fyrfaldiga försök blifvit gjorda, icke blott för vinnande af
det ändamål, som motionärerne hufvudsakligen åsyftat, eller en lindring i rustningsbesväret,
grundad derpå, att rusthållarne, emot erläggande af en viss afgift, fritogos från
skyldigheten att anskaffa och underhålla de till rustningen hörande så kallade utrednings-,
munderings- och beklädnadspersedlarne, utan ock för att söka emellan rusthållarne
jemnare fördela de kostnader och de förluster, som för dem under krig
uppkomma. Dessa försök hafva likväl strandat emot rusthållarnes egen vägran att
gå desamma till mötes, — en vägran, som måste sökas endast i en ogrundad farhåga
hos rusthållarne att genom de föreslagna åtgärdernas bifallande blifva mera betungade
än derförut. De vid hvarje riksdag förekommande, af de rustandes egna ombud
framställda yrkanden om en lindring i rustningsbesväret, eller en jemnare fördelning
deraf, efter ofvan antydda grunder, ådagalägga likväl påtagligen både behofvet
och fördelen för de rustande sjelfva af en förändring uti sättet att utgöra ifrågavarande
rustningsskyldigheter. Uti sitt utlåtande vid sistlidna riksdag, i anledning af
då väckta motioner rörande beredande af lindring i rustmngsskyldigheten i Skåne
6
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 2.
uttalade äfven Utskottet den åsigt, att ej blott en fördel för de rustande skulle beredas,
utan äfven en bättre beklädnad för truppen kunna anskaffas, om Kongl. Majit
och Kronan mot en af rusthållarne lemnad full kontant ersättning, öfvertoge anskaffandet
och underhållet af alla bevärings-, beklädnads- och utredningspersedlar vid
samtliga rusthållsregementen, och det var endast derföre, att nämnda motioner afsågo
blott rusthållarne inom provinsen Skåne, samt Utskottet grundlagsenligt ej derutöfver
kunde sträcka sitt yttrande, men skäl icke förefanns att företrädesvis bereda desse
rusthållare en förmån, som ej komme öfrige rusthållare inom riket till, godo. som
Utskottet hemställde, att samma motioner ej måtte till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Samma åsigt omfattar Utskottet fortfarande desto heidre, som besparingar på
detta sätt ovilkorligen böra för de rustande kunna åstadkommas. Ett undantag härvid
är likväl att bemärka, för såvidt Irågan rörer de så kallade amåpersedlarne, eller
skjortor, strumpor och skodon. Dessa kunna nemligen i hemmet med ringa kontant
utgift för rusthållaren åstadkommas till billigare pris än det, hvartill de af Kronan
skulle kunna anskaffas.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, är Utskottet öfvertygadt derom,
att samtliga rusthållare, om de haft erfarenhet af den fördel eller, lättnad i rustnir.gsbesväret,
som skulle ligga deruti, att Staten, emot någon bestämd afgift från deras
sida, öfvertoge anskaffandet och underhållandet af munderingarne, undantagandes småpersedlarne,
skulle sjelfve önska att få dermed fortfara; och får Utskottet alltså, på
ofvananförda grunder vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes till rusthållarne vid samtliga rustbålls-regementen
och korpser framställa förnyadt förslag,
a) att för såvidt det afser fredstid, åtaga sig en viss afgift,
emot det att Staten bekostar anskaffandet och underhållet af sadelmundering,
remtygs-, beklädnads-, bevärings- och utredningspersedlar,
med undantag af de så kallade småpersedlarne, hvilka
af rusthållarne sjelfva skulle fortfarande bekostas;
b) att ofvanberörda afgift, motsvarande den verkliga kostnaden,
borde af arméförvaltningen uträknas och bestämmas för
hvarje fem år;
c) att rusthållarne skulle vid den ifrågasatta förändringens början
aflemna munderingarne i fullgodt skick; samt
att Kongl. Majit täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för förslagets
sättande i verket vid de regementen eiler korpser, der
flertalet rusthållare må förklara sig villiga att derpå ingå.
Hvad derefter angår det väckta förslaget, att rustningskostnaden måtte utgöras
proportionaliter efter dertill indelt penningeränta såväl för augments- som stamhem
-
Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottets Betänkande N:o 2.
7
man; så enär nuvarande egare eller innehafvare af rusthåll hafva förvärfvat desamma
med de skyldigheter, som rusthållen åligga, samt då en sådan åtgärd, om den äfven
skulle bereda fördel för dem, som innehafva stamhemmanen, komme att medföra en
förlust för dem, som innehafva augmentshemmanen, — en förlust, som de icke lagligen
äro skyldige att vidkännas, — tillstyrker Utskottet,
att samma förslag ej måtte föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Beträffande slutligen framställningen derom, att rusthållarne måtte tillåtas att vid
(egande af karlar få med dem öfverenskomma om viss kontant lön, så att desse ej
skulle vara berättigade att derefter fordra erhållandet af torp eller natura prestationer,
samt att befälet måtte förbjudas att i sådana öfverenskommelser sig inblanda; så får
Utskottet erinra, att vid sistlidna riksdag enahanda framställningar gjordes, afseende
förhållandet melian rotehållare och soldaten, men att Rikets Ständer då lemnat desamma
utan afseende, sedan Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet såsom skäl
för sitt tillstyrkande af en sådan åtgärd anfört, att bifall till framställningens förra del
skulle innebära en rubbning i indelningsverket, och föranleda olägenheter ej mindre
för den derigenom på en alltför obeständig fot försatte soldaten, än äfven för rotehållarne,
hvilkas skyldighet att anskaffa och underhålla boningshus å soldattorpet ömsom
skulle tillämpas och ömsom eftergifvas, allt efter de hvarandra efterträdande rotesoldaternas
olika behof och fordringar, samt att, hvad anginge förbud för befälet att
i öfverenskommelser emellan rotehällarne och soldat angående vilkoren för dess
antagande sig inblanda, Rikets Ständer tillförene, med anledning af gjord motion derom,
hos Kongl. Maj t anhållit om rättelse i berörda afseende, men att Kongl. Maj:t
ansett denna anhållan icke böra föranleda till någon Kongl. Maj:ts åtgärd, enär enligt
Krigs-kollegii uppgift, några klagomål i omförmälda syfte hvarken vid generalmönstringar
eller eljest försports, och det för öfrigt berodde på rust- och rotehållare att i laga
ordning öfverklaga missbruk, der de möjligen kunde ega rum.
Af enahanda skäl tillstyrker Utskottet nu
att berörda framställningar ej måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd. '
Stockholm den 13 Februari 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Samman* Stats- samt Allm. Besa.- och fikon-Utskottets Betänkande Aå 3. 1
N:o 3.
Atik. till Exp.-Utsk. den 28 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner, angående förändring i
sättet för båtsmansroteringens och bätsmanshållets utgörande,
lindring deruti, med mera, äfvensom utarbetande af förslag
till ny fördelning af städernas båtsmanshåll.
I dessa ämnen hafva motioner blifvit inom Höglofliga Ridderskapet och Adeln,
Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet väckta samt dels till Statsoch
dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade, nemligen:
af Erik Johan Rudberg från Calmar län (N:o 104), som föreslagit, att
Staten måtte öfvertaga båtsmanstruppens uppsättning och underhåll samt rotehållarne
befrias derifrån mot erläggande af vakans-afgift, emedan, om Staten
sjelf besörjde flottans bemanning, mera passande och dugligt sjöfolk skulle erhållas,
än som nu vore förhållandet, då rotehållarne sjelfve anskaffade båtsmän,
dertill mången gång antages personer, som, uppfödde vid jordbruket, hvarken
hade vana vid sjön eller fallenhet för sjömansyrket, utan egnade sig åt detsamma
endast af ekonomiska skäl; hvarjemte Erik Johan Rudberg påyrkat, att rotehållarne
måtte befrias från bekostande af båtsmännens kappsäckar och småpersedlar
samt statsmedel dertill anvisas; och har med motionären instämt Carl
Johan Svensén från Calmar län;
af Petter Andersson, Per Andersson, Andreas Eskilsson och Nils Svensson
från Blekinge län (N:o 91), hvilka, jemte erinran derom, att Rikets Ständer vid
sistlidna riksdag, med anledning af då väckta motioner, hos Kongl. Maj:t hemställt,
att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, om icke någon del af båtsmanshållet
kunde hållas vakant, och de derför inflytande medel användas dels
Bih. till. R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 1
2 Sammans. Stats- samt Allm. Resv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande J/S 3.
till förhyrande af matroser för sjötjensten, dels till ökad öfning för flottans öfriga
manskap, äfven andragit, att båtsmanshållet i Blekinge vore mera betungande
än i öfriga delar af riket, o.ch att fattigvårdsafgifterna i provinsen vuxit, i förhållande
till folkmängden, till högre belopp, än inom de flesta andra orter i landet
; hvarföre motionärerne föreslagit, att af de indelade båtsmännen uti Blekinge
åtminstone en tredjedel, eller 500, tills vidare måtte indragas och ersättning derför
af rusthållarne lemnäs medelst vakans-afgifter, som kunde bestämmas efter
någon billig och lämplig grund, till exempel att utgå för hvarje båtsmanshåll
med sju tunnor eller fyratiofyra kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn,
efter medeltalet af nästföregående tio årens markegång i länet;
att de rusthållare, hvilka inom viss förelagd tid anmälde sig dertill, skulle få,
när ledighet yppades, erlägga vakans-afgiften, i stället för att hålla båtsmän;
att, derest flere anmälde sig, än som en sådan fördel kunde beviljas, rusthållarne
inom de socknar, der färre vakanser, jemförelsevis med båtsmännens antal
uppkomma, finge företräde; samt
att sedermera företrädet till vakans-afgifts erläggande måtte afgöras genom
lottning eller annan af Kongl. Maj:t bestämd grund; och har med motionärerne
sig förenat Nils Pettersson från Calmar län;
af denne sistnämnde (N:o 217), som, med åberopande af de framställningar,
hvilka vid sistlidna riksdag blifvit gjorda, angående det betungande uti båtsmanshållét
inom Södra Möre härad samt de skäl för öfrigt, som blifvit uti nästföregående
motion af Per Andersson med flere andragna, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte för sin del besluta och hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att båtsmansstyrkan inom nämnda härad måtte nedsättas till ett antal, någorlunda
motsvarande hvad andra provinser uppställde i nummerstyrka af båtsmän
på hemmantalet, emot det att skälig vakans-afgift erlades, efter afdrag för öfverrotering,
samt att vakans-afgiften uteslutande användes dels till förhyrning af
matroser för sjöförsvaret och dels till skälig aflöning åt båtsmän för så kallad
handräcknings- eller öfvertjenstgöring i fredstid, och att, då en komité skulle
tillsättas för undersökning af båtsmanshållet i Blekinge, densammas åtgärder äfven
måtte komma att omfatta Södra Möre härad;
af Carl Ifvarsson från Hallands län (N:o 258), med hvilken sig förenat
Anders Gudmundsson och B. C. Börjesson från samma län, att, enär Kongl.
Maj:ts till Rikets nu församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition, angående
Statsverkets tillstånd och behof, gåfve vid handen, att en vidtomfattande omorganisation
af både landt- och sjöförsvarsväsendet vore förestående, samt att en
minskning i personalen vid detta sednare lämpligen kunde ega rum, samt det
måste vara med Statens väl och bästa destomera förenligt, att besparingar iakt
tages der sådana utan olägenhet kunde ske, som derigenom bereddes utvägar för
utgifters bestridande i mera magtpåliggande hänseenden, hvilket ändamål kunde
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande J/s 3. 3
åtminstone i någon mån vinnas, om någi’a af de till flottans station i Carlskrona
hörande, derifrån mera aflägse varande båtsmanskompanier ställdes på vakans så
länge och intill dess deras återuppsättande kunde blifva af behofvet påkalladt,
— Rikets Ständer måtte besluta samt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Hallands två båtsmankompanier måtte tills vidare indragas emot det att rotehållarne
erlade en skälig vakans-afgift;
af Ludvig Norrhy från Gotands län (N:o 236), med hvilken Peter Larsson
från samma län instämt, att Rikets Ständer måtte besluta att de inom Gotland
för närvarande indelta tvänne båtsmanskompanier indragas, emot det att
rotehållarne derstädes till Staten årligen erlägga en vakans-afgift, motsvarande det
skäliga belopp i ett för allt, hvartill underhållet af nämnda tvänne kompanier
uppginge samt fördelas på samtlige roteringskyldige i den mån, en sådan afgift
på en hvar kunde sig belöpa; till stöd för hvilket förslag blifvit anfördt, att
Gotland, i och för försvarsväsendet finge vidkännas stora uppoffringar i anseende
till den allmänna värnepligt, som folket derstädes ifrån det 18:de till och
med det 50:de året vore underkastadt, samt att båtsmansroteringen vore en inrättning,
som, enligt hvad numera erkändes, icke uppfyllde det dermed åsyftade
ändamål, eller beredandet för flottan af dertill tjenligt manskap;
af Herr F. Du Rietz, som föreslagit, att de så kallade frälse roterings-båtsmans-nummer,
placerade på indelnings-kompanierna, måtte hädanefter, i mån af
afgång, få under fredstid förblifva vakanta, mot erläggande af vakansafgift till
Kronan, såvida rotehållarne sådant önskade; men att, i händelse af krig, rotehållarne
borde vara förpligtade att inom lämplig kort tid de sålunda vakanta
blefne numren rekrytera; samt
af Herr G. C. Witt, att, enär genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 21
September 1839 dels den grund blifvit fastställd, att städernas samfälda båtsmanshåll
skulle fördelas på deras innehafvande jord, på hus och tomter samt på
borgerlig rörelse efter bevillningsgrund, dels bestämdt, att på städerna sjelfva
skulle bero att vid hvarje riksdag hos Rikets Ständer göra anhållan om den
förändring i en sådan reglering, hvartill städernas stigande eller sjunkande välstånd
eller andra omständigheter kunde föranleda, och den nuvarande fördelningen
af städernas båtsmanshåll- vore särdeles ojemn, hvarå det förhållande vore
ett exempel, att Stockholm nu måste underhålla 437 båtsmän, då deremot Göteborg
endast bekostade 80% sådane, samt grunden för bestämmandet af fördelningen
numera, sedan inkomsten på borgerlig rörelse ej mera vore skild från
annan inkomst vid bevillningens påförande, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och vid
nästföljande riksdag framlägga förslag till ny fördelning af städernas båtsmanshåll.
4 Sammans. Stats.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande 3.
Med anledning af dessa till Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet öfverlemnade motioner, får Utskottet nu sitt utlåtande afgifva.
i
Dervid anser Utskottet sig först böra fästa uppmärksamheten vid följande
förhållanden, nemligen:
att vid sistlidna riksdag Bikets Ständer, enär en förändrad organisation af
sjöförsvaret i dess helhet var under pröfning, och vid sådant förhållande det ej
vore lämpligt att till Kongl. Maj:t inkomma med särskildt förslag till närmare
bestämmelser i fråga om förändring i utgörandet af båtsmanshållet, hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder taga i öfvervägande, huruvida
icke, utan skada för sjöförsvaret, någon del af båtsmanshållet kunde hållas vakant
samt de derför inflytande medlen användas dels till förhyrande af matroser
för sjötjensten, dels till ökad öfning för flottans öfriga manskap, samt att Kongl.
Majit i sådant fall ville till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet;
att Kongl. Majit vid innevarande riksdag uti sin nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit
till alla delar gillat ett af Chefen för Sjöförsvars-departementet afgifvet underdånigt
betänkande, uti hvilket blifvit föreslaget, bland annat, att en ombildning
af flottan skulle ega rum, och densamma delas uti tvänne särskilda afdelningar,
med benämningarne: Kongl. Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet; att en fördelning
af båtsmanshållet skulle ega rum emellan flottan och skärgårdsartilleriet;
så att en del af båtsmanskompanierna skulle anvisas till den förra och en del
till det sednare, samt att vissa kompanier skulle, såvidt Rikets Ständer dertill gåfve
sitt begifvande, på en tid af tjugofem år öfverflyttas till landtförsvaret, men att
med bestämmandet af hvilka båtsmanskompanier borde tilldelas det ena eller det
andra af dessa vapen skulle anstå intill dess frågan derom, efter föregången öfverläggning
med Chefen för Landtförsvars-departementet, rörande det väckta förslaget
om en del af båtsmanskompaniernas öfverlåtande till arméen, kunde, jemte
denna, fullständigt beredd, Kongl. Majits nådiga pröfning underställas; att, enligt
berörda föi’slag, till flottan borde anvisas, bland andra, tredje, fjerde, femte och
sjette kompanierna i Blekinge samt första, andra och tredje kompanierna i Södra
Möre härad samt första och andra kompanierna på Öland; att till skärgårdsartilleriet
skulle indelas, jemte andra, första och andra kompanierna i Blekinge, samt
att till landtförsvaret borde öfverflyttas, bland andra, första och andra Gotlands
samt Norra och Södra Hallands kompanier.
Ehuru Utskottet, hvad båtsmanshållet angår, fortfarande är af samma tanke,
som vid sednaste riksdag, finner Utskottet dock, att en indragning eller förändring
i båtsmansstyrkan nu skulle rubba grunderna till den nya organisation af
sjöförsvaret, som Kongl. Majit, på sätt nämndt är, för Sin del gillat, men hvilken
Rikets Ständer ännu icke varit i tillfälle att pröfva; och anser sig Utskottet derföre
böra tillstyrka:
Sammans. Stats.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande Jts 3. 5
att de väckta förslagen, att Staten öfvertoge båtsmanshållets
uppsättning emot vakans-afgift, eller att någon del af båtsmanshållet
och deraf den så kallade och af endast 27 nummer
i Blekinge samt 15 i Södra Möre härad bestående frälseroteringen,
måtte hållas vakant, emot en afgift, som borde
användas till förhyrande af matroser och andra för flottan
erforderliga utgifter; samt att de i Halland och å Gotland
varande båtsmanskompanier måtte indragas och de båtsmansskyldige
i stället erlägga vakansafgift, ej för närvarande
må föranleda till någon Rikets Ständers åtgärd.
Hvad derefter angår förslaget att båtsmanshållet i Blekinge och Södra Möre
härad af Calmar län måtte till nummerstyrkan nedsättas; så får Utskottet upplysa,
att detta båtsmanshåll är grundadt på indelta räntor, mot befrielse från
erläggande hvaraf de båtsinansskyldige hålla tillsammans 2,301 rusthållsnummer,
hvaraf 1 500 äro förlagda i Blekinge och 801 i Södra Möre härad, utaf hvilka
sednare dock 9 nummer äro ständigt vakanta; att, hvad båtsmanshållet inom
Blekinge angår, Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof vid innevarande riksdag gifvit tillkänna, att Kongl. Maj:t beslutat,
att en af sakkunnige personer sammansatt komité skall tillsättas, för att undersöka,
huruvida de till Kongl. Maj:t framburna klagomål deröfver, att provinsen
vore alltför strängt roterad med båtsmän egde grund, och i sådant fall till
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning aflemna förslag till lämplig lindring deruti.
Hvad åter båtsmansindelningen i Södra Möre härad beträffar, så är densamma,
tillkommen genom kontrakt af den 27 April 1685, enligt hvad Utskottet
inhemtat, icke på långt när så betungande som den uti Blekinge. Å förra stället
uppgår jordeboks- och hemmantalsräntan, hvilken från båtsmanshållet icke ingår
till Statsverket, utan tillfaller de rustande, omkring 170 R:dr för hvarje rusthåll,
då den deremot i Blekinge endast utgör omkring 15 R:dr. Kostnaden fölen
båtsmans underhåll och beklädnad inom Södra Möre härad bestiger sig, enligt
markegångstaxorna för åren 1856 och 1857, till blott 99 R:dr 73 öre, men
deremot i Blekinge till 114 R:dr 74 öre, så att, med iakttagande af rustningens
olika fördelning på hemmantalet, kostnaden för båtsmansindelningen å helt hemman
utgjorde i Södra Möre härad 153 R:dr 43 öre, men deremot i Blekinge 187
R:dr 61 öre.
På grund af dessa förhållanden tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande förslag icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
I afseende å förslaget att rotehållarne måtte befrias från bekostande af
båtsmännens kappsäckar och småpersedlar samt statsmedel dertill anvisas, får
Utskottet endast erinra, att, sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag an
-
6 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande J\S 3.
hållit om vidtagande af nödiga åtgärder, hvarigenom rust- och rotehållare vid
båtsmanshållet kunde på enahanda grunder, som uti Kongl. Förordningen om
båtsmansbeklädnaden den 22 December 1848 finnas antagna, befrias från skyldigheten
att anskaffa och underhålla båtsmännens kappsäckar och så kallade småpersedlar,
Kongl. Maj :t efter det förslag i ämnet blifvit af en för ändamålet nedsatt
komité utarbetadt, till Rikets Ständer aflemnat nådig framställning i frågan,
samt, för verkställande af samma förslag, äskat ett särskildt dertill erforderligt
anslag.
Till följd häraf torde omförmälda förslag
icke påkalla annan åtgärd, än den, hvartill Kongl. Maj:ts berörda
nådiga framställning må föranleda.
Slutligen och beträffande ofvannämnda motion om utarbetande och framläggande
af ett förslag till ny fördelning af städernas båtsmanshåll; så har Utskottet
inhemtat, att genom Kongl. Brefvet den 21 September 1839 en reglering af
detta båtsmanshåll blifvit, efter vederbörandes hörande, verkställd, dervid, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers förut fattade beslut, på
städerna sjelfve komme att bero att vid hvarje riksdag hos Rikets Ständer göra
anhållan om den förändring i denna reglering, hvartill städernas stigande eller
sjunkande välstånd eller andra omständigheter kunde föranleda; och som efter
nämnda tid en icke obetydlig förändring i afseende å flera städers välstånd egt
rum, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till nästinstundande
riksdag framlägga ett på nuvarande förhållanden bygdt förslag
till förnyad fördelning af städernas båtsmanshåll.
Stockholm den 26 Februari 1866.
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande Jtä 4. 7
N:o 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om utredning och ett närmare
bestämmande af den rustning sskyldig het, som må
åligga mjöl- och sågqvarnar, hvilka, i förening med jordegendom,
en sådan skyldighet utgjort, men blifvit derifrån
befriade.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion (N:o 109), har Jöns Andersson från Malmöhus
län anfört, att, sedan genom Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863
det blifvit förklaradt, att räntan å mjöl- och sågqvarnar skulle från och med
år 1864 upphöra, samt att således i de fall, då sådan ränta vore anslagen till
indelningshafvare, desse skulle erhålla en motsvarande ersättning af statsmedel,
så hade i provinsen Skåne, der qvarnar, gemensamt med jordegendom, blifvit
indeldta till utgörande af rustningsskyldighet, i proportion efter de särskilda
lägenheternas grundräntor, tvistigheter uppstått emellan egarne till den berustade
jorden och de på rustningsstammen indelade qvarnlägenheterna, i ty, att
jordegarne vägrade att fullgöra någon vidsträcktare rustningsskyldighet än den,
hvartill de före qvarnräntornas upphäfvande varit förbundne, och att qvarnegarne
undandrogo sig allt utgörande af någon rustningsskyldighet, från hvilken de förmenat
sig vara befriade, sedan de qvarnarne förut åliggande grundräntor upphört-,
att ett sådant förhållande icke skulle medföra någon olägenhet, derest
grundräntorna motsvarade de i och för rustningen utgående natura-prestationerna,
men att kostnaden för eller värdet af dessa vida öfverstege grundräntorna, till
ådagaläggande hvaraf motionären åberopat ett af vederbörande upprättadt instrument
öfver fördelningen af räntan emellan Bjersjömöllas åkerjord och Odala
V \
8 Sammans. Stats- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Betänkande J\§ 4.
vattenqvarn med två par stenar, hvaraf inhemtades, att räntan å det hela uppginge
till 33 R:dr 75 öre, hvarför rustning utgjordes till hela stammen N:o 49
vid Swabesholms sqvadron af Kongl. Skånska dragonregementet, samt att denna
ränta blifvit fördelad emellan qvarnen och sjelfva jorden på det sätt, att räntan
å qvarnen utgjorde 25 R:dr 50 öre, och räntan å jorden 8 It:dr 25 öre; och har
motionären, som ansett jorden hädanefter vara skyldig att fullgöra hela rustningsskyldigheten,
mot ersättning blott af den på qvarnen belöpande räntan, 8 R:dr
25 öre, föreslagit, att, enär rustningsskyldigheten vid Södra Skånska kavalleriregementet
medförde en kostnad för hvarje rusthåll af omkring 300 R:dr årligen,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes på det sätt Kongl. Maj:t funne lämpligast, låta utröna rätta beskaffenheten
af de missförhållanden, som motionären antydt, och att, derest det
utröntes, att flera eller färre af de till rustningsstammar indelade hemman eller
jordlägenheter finge vidkännas oskäligt förökade kostnader derigenom, att på
rusthållsstammen indelade mjöl- och sågqvarnar blifvit från grundränta och derpå
grundad rustningsskyldighet frikallade, Rikets Ständer måtte förklara egarne till
så beskaffade rusthållsindelningar berättigade att af det för ändamålet beviljade
förslagsanslag tillgodonjuta en ersättning, som, efter behörig utredning, fullt motsvarade
den delaktighet uti rustningsskyldigheten, som de derifrån nu befriade
qvarnar förut fått vidkännas.
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, till hvars
yttrande förenämnda motion blifvit öfverlemna^, får nu sitt betänkande deröfver
afgifna.
Dervid får Utskottet först upplysa, att genom Kongl. Kungörelsen den 30
December 1863 blifvit, jemte stadgandet att grundräntan af mjöl- och sågqvarnar
skulle upphöra, föreskrifvet, att der sådana qvarnar funnos, hvilka med
dertill hörande jord- eller hemman, hvarå desamma voro belägna, hade gemensam
ränta eller rusttjenst, utan att jordeboken utvisade hvad deraf vore qvarnen
särskildt åsatt, Konungens Befallningshafvande borde, efter det förslag af skatteläggningsmän
till fördelning af räntan blifvit i vederbörandes närvaro upprättadt,
genom utslag, som skulle Kammar-kollegii pröfning, underställas, sig yttra till
hvad belopp ränta eller rusttjenst borde för qvarnen beräknas och afskrifvas;
samt att Rikets Ständer vid sistlidna riksdag lemnat ett förslagsanslag af 30,000
R:dr till ersättande af de förluster, indelnings- och ränte-innehafvare, genom upphörande
af ifrågavarande qvarnräntor kunde komma att vidkännas.
Då nu af hvad i ofvanberörda Kongl. Kungörelse den 30 December 1863
föreskrifvits om ersättning till vederbörande innehafvare af indelta qvarnräntor,
det ostridigt följer, att denna ersättning skall utgå, ehvad räntan utgöres i
rustning och qvarnen samfäldt med jordlägenhet till rustning indelats eller ej,
samt författningen icke gifver anledning till det antagande, att en qvarns befrielse
-
Samman». Stats- samt Allm. Besv.- och, Ekon- Utskottets Betänkande JUs 4. 9
frielse från delaktighet i rustning skulle medföra någon tillökning i rustningsbesväret
för öfriga rusthållsdelegare, synes tvifvel icke böra uppstå om rätta tolkningen
af härom meddelade föreskrifter. I följd häraf och enär äfven förhållandena
i denna del utgöra föremål för de undersökniugsåtgärder och den pröfning,
som till bestämmande för hvarje fall af belöpande ersättning, genom liögstberörda
nådiga Kungörelse redan förordnats, samt någon särskild undersökning i
detlaf motionären omförmälda hänseende icke kan för ändamålet vara af omstän
'J
*4S».
digheterna påkallad, hemställer Utskottet alltså,
att motionen må förklaras icke till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 Februari 1866.
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 A/d. 2 Håft. 2
l
Stockholm, K. A. Lindstrom, 1866.
Sammans. Stats- samt Allm. Bete.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 6. 1
N:& &.
Ank. tili Exp.-Utsk. den 21 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner örn skjutsbesvärets ordnande och.
öfvertagande af Staten, m. rn.
Uti detta ämne hafva inom Hedervärda Bonde-Ståndet motioner blifvit väckta,
samt dels till Stats- och dels till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitterade,
nemligen:
l:o. Af Jonas Andersson från Ostergötlands län (N:o 73), hvilken, jemte en
Iramställning om skjutsbesvärets uppkomst, de författningar som derom utkommit,
samt de åtgärder, som Rikets Ständer och deras Utskott äfvensom Regeringen under
sednare tider vidtagit för att bereda lättnad i detta besvär, föreslagit:
att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen samt postskjutsen måtte skiljas från
jordbruket;
att, der särskilda förhållanden icke ovilkorligen påkallade Statens mellankomst,
de resande sjelfve skulle betala skjutsens fulla värde;
att skjutsväsendet för Statens räkning måtte genom entreprenader så ordnas,
att den minsta möjliga kostnad såväl för de resande som för Staten föranleddes,
på samma gång som en ändamålsenlig transport af posterna samt resandes förtskaffande
ernåddes, samt
att behöfliga medel för ändamålet ansloges.
Till stöd för denna motion har blifvit anfördt, att, enligt hvad förut af Utskottet
vid 1856—1858 års riksdag blifvit utredt, skjutsningsbesväret fordom
skulle blifvit allmogen påtvingadt samt sedermera tid efter annan godtyckligt regleradt;
att, ehuru detta besvär sålunda blifvit jordbrukaren emot dess vilja pålagdt,
den grundsatsen dervid likväl gjort sig gällande, att full ersättning derför bort
utgå, hvilken grundsats ock sedermera vidhållits; att förhållandena dock under tidernas
lopp förändrats och myntvärdet fallit, så att, ehuru den först bestämda
skjutslegan blifvit flera gånger ökad, densamma dock numera icke motsvarade sitt
ursprungliga belopp, i förhållande till den med skjutsningsbesväret förenade tunga;
att det vore med både rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de, som begagnade
sig af skjuts, sjelfve till fullo betalade densamma, hvilken tryckte utesluBih.
till R. St. Fröt. 1863 it 1866. 4 Sami. ‘<1 Afd. 3 Haft. 1
2 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.
tande en samhällsklass, och att, i anseende dertill, skjutsväsendet borde öfver hela
riket genom entreprenader ordnas; samt att de bemedlingsåtgärder, som i sednare
tider vidtagits för att bereda jordbruket lindring uti ifrågavarande hänseende, icke
uppfyllde de anspråk på fullkomlig befrielse från skjutsningsbesväret, hvarå jordbrukaren
egde grundade anspråk; och hafva i denna Jonas Anderssons motion följande
Kiksdagsfullmägtige instämt, nemligen:
Matts Pehrsson och J. Holm från Stockholms län;
Johan Persson, J. F. Fredriksson och G. Bolin från Upsala län;
Carl Anders Larsson, A. A. Andersson och S. Bergström från Ostergötlands
län;
Leonard Johan Fahlander, Olof Nilsson och G. Hedström från Westerbottens
län;
A. Söderholtz från Södermanlands län;
Jon Andersson, J. Bergström, Lars Olsson, Sven Ersson, Anders Andersson
och Eljas Per Olsson från Stora Kopparbergs län;
O. Olsson, Lars Daniel Andersson, Georg Nyqvist, Nils Andersson, A. Jonsson,
Olof Olsson och Per Eriksson från Wermlands län;
C. J. Svensén från Calmar län;
Erik Malmin, Erik Jansson, C. W. Eriksson och J. Myhrberg från Westmanlands
län;
Olof Pehrsson, Pehr Eriksson och H. Hagermarck från Gefleborgs län;
Erik Ersson från Jemtlands län;
P. O. Hörnfeldt, P. Engman, P. Östman och Per Tjernlund från WesterNorrlands
län;
August Danielsson från Norrbottens län;
J. P. Andreasson, Johan Andersson och Carl Dahlgren samt L. G. Andersson
från Elfsborgs län;
J. Erickzon, Samuel Johnsson, Johannes Andersson och Anders Johan Sandstedt
från Jönköpings län;
Anders Gudmundsson från Hallands län;
Anders Wilhelm Uhr, Anders Andersson, Lars Persson och Carl Gustaf
Sköldberg från Nerikes län;
Jöns Andersson, Nils Olsson och Ola Jönsson från Malmöhus län;
Sven Nilsson från Christianstads län;
Anders Eskilsson från Blekinge län, samt
Magnus Svensson från Skaraborgs län.
2:o. Af Per Eriksson från Gefleborgs län (N:o 252), hvilken, jemte en framställning
af den tunga, som postens fortskaffande medförde för dem, som voro skyldige
att densamma bestrida, samt om de åtgärder, som blifvit i sednare tider vidtagna
för beredande af lindring i detta onus, genom inrättandet af diligensfart
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5. 3
och resandes förskaffande med posten, fästat uppmärksamheten dervid, att posten
särdeles under vissa tider fortskaffades med hållskjuts, hvilket förhållande de entreprenörer,
som åtagit sig skjutsningsskyldigheten, vid ingåendet af kontrakter
derom icke påräknat, i hvilket fall de icke skulle åtagit sig entreprenaderna för
samma ersättning, som de vid åtagandet beräknat; i anseende hvartill motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa,
att å alla de ställen, der de postskjutsskyldige blifvit befriade från postens fortskaffande,
postskjutsen måtte ställas på entreprenad samt att de hållskjutsskyldige
dermed icke betungades vid andra tillfällen, än då postskjuts-entreprenörerne
genom någon oförmodad händelse blefve urståndsatte att fullgöra sin åtagna skyldighet.
3:o. Af Erik Johan Rudberg från Oland (N:o 68), som föreslagit: att postskjutslegan
på Oland måtte förhöjas och utgå till lika belopp med hvad för gästgifverioch
reservskjuts å landet vore stadgadt eller oek att postskjutsen måtte ställas på
entreprenad eller med reservskjuts befordras; till stöd för hvilket förslag motionären
anfört, att postskjutsen vore vida mera tryckande för posthemmans-innehafvarne
på Oland än å andra orter inom riket, der detta besvär blifvit betydligen
lindradt dels genom inrättandet af jernvägar samt postdiligenser, dels genom förhöjd
postskjutslega, hvaraf de postskjutsskyldige på Öland ej skola kommit i åtnjutande;
att vid den tid, då posthemman på Öland utsågos, postskjutsen var vida
mindre betungande än för det närvarande, dels deruti att postens tyngd ökats, så
att stundom tvänne hästar måste tagas till dess förande, utan att betalning ersättes
för mera än en häst, dels deruti, att en postdräng, som förr i årlig lön erhöll endast
25 å 30 R:dr, nu måste betalas med 75 å 100 R:dr.
Derjemte har till Stats-Utskottet blifvit från Höglofliga Ridderskapet och
Adeln remitterad en derstädes af Herr von Koch, N. S., väckt motion (N:o 66),
hvaruti motionären föreslagit:
att gästgifveri-, håll- och reservskjutsen borde upphöra att betunga jorden;
att, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid sistlidna riksdag beslutat
angående ny skjutsinrättning å farväg, äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation,
den grundsats borde följas vid alla gamla skjutsombytsställen, att skjutsningsskyldigheten
efter entreprenad-auktion öfverlemnades till den, som erbjöde
sig att för minsta lega per mil befordra resande, och resande betala för hvarje
mil det belopp, för hvilket entreprenören vid auktion förbundit sig att bestrida
skjutsen;
att emellertid och för att lätta öfvergången från nuvarande förhållanden, och
för att förekomma skjutslegans oskäliga stegring innan ett tillräckligt antal entreprenörer
tillkommit, som kunde med hvarandra täfla om åtagande af entreprenaderna,
Rikets Ständer måtte medgifva, i afseende å de gamla gästgifvaregårdarne
eller skjutsombytsställena, att, först vid 1870 års slut, vid dessa den ifrågaställda
4 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.
grundsatsen borde vinna allmän tillämpning, utom i de fall bär nedan omförmäldes,
men, i sammanhang dermed, ytterligare besluta:
att skjutslagen såväl i stad som å landet, sådana de nu vore eller framdeles
blefve indelade, borde intill 1870 års utgång bekosta skjutsningen genom entreprenad,
men Staten dervid komma skjutslagen till hjelp med i:del af entreprenadkostnaden,
samt att vid de gamla gästgifvaregårdarne skjutslegan intill 1870 års
slut icke finge öfverstiga 1: 50 öre per mil:
att, derest inom något län eller landstingsdistrikt, landstinget ville åtaga
sig ordnandet af skjutsväsendet intill 1870 års slut, mot erhållande från Statsverket
af lika årligt bidrag som det, hvilket för år 1864 till länet eller distriktet utgått,
och vilkor, att skjutslegan på alla ställen blefve lika hög, dock högst 1 R:dr 50 öre
per mil, skilnaden mellan hvad vissa entreprenörer betalade och andra betalades
för att bestrida skjuts, mot stadgade skjutspenningar måtte tillfalla eller utgå af
landstingets skjutsfond; att till denna fond i öfrigt icke något annat tillskott måtte
ega rum än dels visst anslag af landstingets andel i utskänkningsafgiften, dels |:delar
utaf de belopp, som till skjuts-entreprenörer utgåfves, dessa å hvarje ställe mellan
de skjutsningsskyldige, efter hittills vid entreprenader vanliga grunder, fördelade,
landstinget borde dertill lemnäs tillfälle i den ordning Kongl. Maj:t för öfrigt funne
lämpligt besluta;
att i de delar, här icke omförmäldes, i möjligaste måtto iakttages allt, derom
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet vid 1859—1860 års riksdag i denna
fråga varit ense;
att Rikets Ständer, till hetäckande af Statsverkets andel i kostnaden för
skjutsningsbestyrets ordnande medelst entreprenad, måtte anvisa å Sjette Hufvudtiteln
ett förslagsanslag af 200,000 R:dr årligen under fyra år från 1867 års början,
då den nya regleringen borde träda i verket och Statsverket jemväl med l:del inträda
i de förpligtelser, som, enligt då ännu gällande skjuts-entreprenad-kontrakt,
ålåge skjutslagen mot entreprenörerne;
att för tiden efter 1870 års slut, då skjutsväsendet borde vara fullständigt
ordnadt enligt grundsatsen att resande betalade hvad skjutsen kostade, alla tillskott
borde upphöra från jordegare och andra nu skjuts-utgörande, samt jemväl
från Statsverket, derest icke för i obebygd eller mindre bebygd trakt inrättad
skjutsanstalt något understöd af allmänna medel pröfvades nödigt.
Sedan ofvannämnda motioner blifvit till behandling af Sammansatta Utskottet
öfverlemnade, får Utskottet, som åt de deruti framställda frågor egnat den sorgfälliga
uppmärksamhet, som desamma onekligen förtjena, sitt utlåtande deröfver
afgifva.
Dervid anser Utskottet sig först böra meddela yttrande rörande gästgifverisamt
håll- och reservskjutsen.
Huru detta besvär ursprungligen tillkommit och sedermera småningom utvecklat
sig till dess nuvarande skick, har redan blifvit utförligt ådagalagdt vid före
-
Sammans. Stata- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande N:o 5. 5
gående riksdagar. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet afgaf derom vid
1856—1858 års riksdag, i sitt Betänkande N:o 110, en utförlig redogörelse, af
hvilken kan inhemtas både sättet, hvarpå skjutsväsendet uppkommit, samt dess
utveckling intill närvarande tid.
Utan att ingå i något bedömande om lagligheten af de åtgärder, hvarigenom
skjutsväsendet från dess början tillkom, torde Utskottet dock böra fästa uppmärksamheten
dervid, att dessa åtgärder vid den tiden varit de enda möjliga för att
under dåvarande förhållanden till stånd bringa denna inrättning, som var nödvändig
för civilisationens och för industriens framgång i ett så glest bebodt och be
folkadt
land som Sverige, samt att, äfven om någon orätt eller någon olaglighet
skulle anses hafva blifvit begången emot dem, som vid skjutsväsendets tillkomst
innehaft de hemman, hvilka fått sig detta onus pålagdt, en sådan orätt eller olaglighet
icke skäligen kan anses drabba dessa hemmans nuvarande innehafvare, hvilka
icke besitta desamma med någon annan eller bättre rätt, än hvarmed de dessa
hemman sig förvärfvat.
Det är således icke ur synpunkten af rätt, utan af helt andra skäl, som Utskottet
nu vill uttala den åsigt, att skjutsbördan bör, då omständigheterna sådant
medgifva, från jordbruket lyftas. Dessa skäl äro grundade på de fördelar i statsekonomiskt
och sedligt hänseende, som af en sådan åtgärd otvifvelaktigt skulle
vinnas. Det måste nemligen både för den enskilde och det allmänna vara en
större fördel, att jordbrukaren använder sin tid och sin möda på sin jords skötande
och förbättrande, än att han uppoffrar denna tid och denna möda åt en biförtjenst,
som, åtminstone i de flesta fäll, i sjelfva verket är en förlust, och som i sedligt
hänseende icke är önskvärd. Också hafva både å Rikets Ständers och Regeringens
sida vidtagits mångfaldiga åtgärder, för att lindra de skjutsskyldiges
tunga och för att från jordbruket lyfta detta besvär. Ett sådant mål torde ock, efter
Utskottets tanke, komma att inom en icke aflägsen framtid vinnas.
För dessa åtgärder vill Utskottet här i korthet redogöra.
Sedan Kongl. Maj:t genom Cirkulär till Dess samtlige Befallningshafvande af
den 2 Augusti 1844 meddelat föreskrifter att, i stället för gästgifveri-, håll- och reservskjutsen,
skjutsningsanstalter genom entreprenader skulle, såvidt sig göra läte,
tillvägabringas, och för sådant ändamål skjutslegan vid de stationer, der sådana
anstalter blefvo införda, kunna förhöjas på sätt i Cirkuläret omförmäles, har,
med anledning af Rikets Ständers samt Hedervärda Bonde-Ståndets sedermera
derom gjorda framställningar, Kongl. Maj:t, genom nådig Förordning den 11 December
1857, stadgat:
att legan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts skulle, der den icke i följd af
särskilda förhållanden vore eller blefve till högre belopp bestämd, under alla tider
af året utgöras, vid gästgifvaregårdar, der skjutsningsbestyret icke vore stäldt
på entreprenad, i stad med 1 R:dr och på landet med 80 öre Riksmynt per mil
för hvarje häst;
6 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 6.
att på de ställen, der skjutsningen vore upplåten på entreprenad, legan skulle,
så länge de då upprättade entreprenad-kontrakten fortfore, utgöra i stad 1 R:dr
20 öre och på landet 1 R:dr;
att, vid utrop på auktion för nya skjuts-entreprenaders inrättande, sistnämnda
belopp, 1 R:dr 20 öre i stad och 1 R:dr på landet, likaledes bestämdes såsom den
lega, som entreprenör erhölle rättighet att. af de resande uppbära; men att då mera
än ett anbud gjordes, denna utropssumma kunde nedsättas med 10 öre, och om
vidare flera täflade, med ytterligare 10 öre, hvarunder någon nedsättning icke finge
ega rum;
att de skjutsskyldige, som icke med öfriga skjutslaget deltoge i öfverenskommelse
om entreprenad, skulle sjelfve bestrida den dem åliggande skjutsning i vanlig
tur, och derför åtnjuta den här ofvan omförmälda lega af 1 R:dr i stad och 80
öre på landet; hvaremot skilnaden emellan denna lega och det högre legobelopp,
som vid stationen erlades, skulle för den af bemälde skjutsskyldige utgjorda skjutsen
tillfalla entreprenören; hvarjemte i sammanhang dermed och i ändamål att
bereda lättnad för åvägabringandet af entreprenader för skjutsningsbestyret, Kongl.
Majit i särskildt Cirkulär af samma dag förklarat, att vid de entreprenad-auktioner,
som derefter komme att anställas, det antal hästar, som entreprenören borde
inom kortare tid än en timma efter anfordran tillhandahålla, ej skulle bestämmas
högre än det af erfarenheten ådagalagda behofvet skäligen föranledde och icke
1 något fall öfverstiga det antal, sorn under nästföregående år dagligen i medeltal
vid stationen utgått; att å de ställen, der betydligen olika antal hästar under olika
årstider utgått, bestämmelse skulle efter nämnda grund meddelas särskildt för
hvarje af dessa tider; att, der så lämpligt funnes, skjutshällningen vid flera angränsande
gästgifverier finge på en gång å entreprenad utbjudas; och att tillses borde
att entreprenör, som icke sjelf vore gästgifvare, ej saknade tillfälle att vid gästgifvaregården
erhålla nödigt utrymme för hästar och formän.
Vid sistförflutna riksdag anhöllo Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den
2 December 1863, att Kongl. Majit måtte täckas å alla gästgifvaregårdar i riket
låta, så vidt görligt funnes, inrätta entreprenader, och biföllo, för sin del, att då
sådant af förhållandena nödigt påkallades och entreprenader ej på annat sätt kunde
åvägabringas, en lega af högst l Ridr 50 öre per mil i stad och 1 Ridr 20 öre
per mil på landet finge uppbäras; hvarjemte Rikets Ständer hos Kongl. Majit
hemställde, att, för sakens ordnande, måtte meddelas de föreskrifter, hvilka såväl
för de skjutsskyldiges säkerhet som för de resandes beqvämlighet kunde erfordras,
äfvensom att, med hänsyn till de, genom kanalers och jernvägars samt andra farleders
öppnande, på sednare tider ofta förändrade förhållanden uti kommunikationsväsendet,
vid de tillfällen då behof af ny skjutsinrättning å farväg samt vid jernväg
eller kanalstation uppstode, och sådan icke kunde åstadkommas utan de gamla
skjutslagens ytterligare betuugaden, vederbörande länsstyrelser måtte ega att på sådant
ställe bereda skjutsinrättning på det sätt, att skjutsskyldigheten efter entreprenad
-
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5. 7
auktion öfverlemnades till den, som erbjöde sig att för minsta lega för mil befordra
resande, hvilka, utan afseende å den allmänt gällande slcjutslegan, skulle åligga
att betala för hvarje mil det belopp, för hvilket entreprenören vid auktionen förbundit
sig att bestrida skjutsen.
Tillika ställde Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts disposition ett reservationsanslag
af 100,000 R:dr Runt, för att användas till lättnad för skjutsningstungan i
de fall, der densamma genom entreprenad bestredes eller befunnes särdeles tryckande.
Ofver denna Rikets Ständers skrifvelse hafva Konungens Befallningshafvande i
samtliga länen blifvit hörda och afgifvit yttranden, dels angående de grunder, som
lämpligast borde följas vid bestämmandet af bidrag från det anvisade reservationsanslaget,
dels angående omfattningen och beskaffenheten af de föreskrifter, som vid
införandet af entreprenad efter den af Rikets Ständer föreslagna högre lega kunde
för de skjutsskyldiges säkerhet och de resandes beqvämlighet anbefallas, samt hvilka
bestämmelser, som, i förening med en högre lega, lämpligen borde meddelas
till befrämjande af ett allmännare införande af entreprenader, dels ock angående
de anordningar för öfrigt, som, i följd af Rikets Ständers framställning, kunde för
det åsyftade ändamålets ernående finnas lämpligen böra vidtagas; hvarefter och
sedan Kammar-kollegium i frågan meddelat underdånigt utlåtande, Kongl. Maj:t
den 24 Januari sistlidet år förordnat,
att, med afseende å hvad i frågan hos Rikets Ständer förekommit, andel i
ofvanberörda anslag finge, der sådant af omständigheterna påkallades, äfven städerna
tillgodokomma;
att ifrågavarande understöd skulle utgå i visst förhållande till skjutslagens
bidrag efter förmedladt hemmantal;
att — då bidrag af anslaget endast kunde tilldelas skjutsskyldige vid de gästgifvaregårdar,
der skjutsen bestredes genom entreprenad och tillika befunnes särdeles
tryckande, men, vid jemförelse emellan de olika tillskott, som inom olika orter
utgjordes, sig visat, att vid mer än hälften af gästgifvaregårdarne på landet, der
entreprenad vore införd, utgörande omkring 550 till antalet, tillskotten mer eller
mindre öfverstege 16 R:dr på helt mantal och på ett eller annat ställe uppginge
till mera än 200 R:dr — endast de skjutslag borde anmälas till delaktighet i 1864
års anslag, från hvilka bidragen samma år till skjutsentreprenaden utgått med
högre belopp än 16 R:dr på förmedladt mantal, för helt år räknadt;
att, då Rikets Ständers omförmälda skrifvelse icke innehölle någon bestämmelse
om grunden för jemförelse emellan stad och land vid anslagets fördelning,
det af komitéen för skjutsningbesvärets ordnande i sådant afseende föreslagna
och, i följd af i ämnet väckt motion, jemväl hos Rikets Ständer förordade antagandet,
att hvarje fullt hundradetal innevånare i stad motsvarade ett och ett halft
mantal å landet, skulle tjena till grund för fördelningen härutinnan; hvarjemte
Kongl. Majit för vissa särskilda förhållanden meddelat vissa särskilda föreskrifter.
8 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o <5.
Derjemte och beträffande Rikets Ständers underdåniga framställning derom, att
Kongl. Maj:t måtte låta å alla gästgifvaregårdar, så vidt görligt vore, inrätta entreprenader,
samt dervid, då sådant af förhållandena påkallades och entreprenader
ej på annat sätt kunde åvägabringas, medgifva uppbärandet af en förhöjd lega
till belopp af 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr 20 öre på landet, så, enär det vore
af vigt att, innan den af Rikets Ständer endast för utomordentliga fall föreslagna
förhöjning af skjutslegan vidtoges, dels någon erfarenhet borde inhemtas, i hvad
mån tillfälle till erhållande af bidrag från det redan anvisade statsanslaget kunde
medverka till entreprenaders mera allmänna införande, dels i sammanhang med
en dylik förhöjning, om den visade sig vara erforderlig, utväg sökas till en jeinnare
fördelning och ett ändamålsenligare ordnande af skjutsningsbesväret, och dermed
sammanhang egande frågor, än under förhanden varande förhållanden kunde
ske, har Kongl. Majit, som ansett ett af Dess Befallningshafvande i Malmöhus län
i sådant afseende framstäldt förslag vara förtjent af närmare öfvervägande och på
det åsigterna från landets olika delar angående de i samma förslag framställda
hufvudgrunder för skjutsningsanstalternas ordnande eller om de afvikelser derifrån,
som af särskilda förhållanden inom vissa orter funnes nödiga, måtte kunna inhemtas,
förständigat Sine Befallningshafvande i rikets samtliga län, att öfver förslaget inhemta
sistlidet års ordinarie landstings yttranden samt dermed, jemte eget utlåtande,
derefter till Kongl. Majit inkomma, så att under nådigt öfvervägande kunde komma
i hvad mån ärendet påkallade framställning till Rikets Ständer antingen om
statsbidrag eller rörande andra delar af frågan; varande det af Konungens nyssbemälde
Befallningshafvande framställda förslag stödt på följande hufvudgrunder:
l:o. Skjutsen bör ordnas länsvis.
2:o. Skjutslegan bör öfverallt höjas till det af Rikets Ständer föreslagna belopp,
men icke derutöfver; hvarvid likväl iakttages, att å de stationer, der entreprenad
redan finnes, ett afdrag å det tillskott, entreprenören sig betingat, eger
rum för återstående kontraktstiden, motsvarande hvad den högre skjutslegan kan
anses inbringa.
3:o. Alla skjutsskyldiga hemman, såväl de hvilka varit ifrån utgörande af
skjuts befriade som de, hvilka såsom håll- och reservpligtige i detta onus deltagit,
skola med penningar efter förmedladt hemmantal deltaga i de tillskott, som
erfordras för entreprenaders upprättande vid alla skjutsstationer å landet.
4:o. För skjutsväsendets ordnande och vidmagthålla'nde tillsättes inom hvarje
län en komité, bestående af tre personer, med underafdelningar inom hvarje fögderi.
Komitéens ordförande tillsättes af Kongl. Majits Befallningshafvande; dess
två ledamöter af landstinget ibland egare af skjutsskyldiga hemman. Tjenstgöringstiden
är tre år. Hvarje år utgår en af medlemmarne, första gången efter lottning.
Fögdcri-underafdelningarne utgöras af två ibland fögderiets skjutsskyldige valda
ombud, hvaraf ett hvarje år nyväljes.
5:o.
Santmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5. 9
5:o. Komitéen, hvars befattningsområde utgöres af hela länet, men som vid
förrättningar inom hvarje fögderi biträdes af dess underafdelning, har att hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande väcka frågor om nya skjutsstationers inrättande eller
gamlas upphörande; föreslå antalet hästar, åkdon, forman, m. m., hvarmed hvarje
entreprenör bör vara försedd; förbereda och bidraga till upprättande af diligenslinier,
der sådant låter sig göra; tillse, att endast fullt behörige personer till entreprenörer
ifrågakomma; upprätta och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes godkännande
insända entreprenadkontrakt för de stationer, der sådant utan särskildt
tillskott kan uppgöras; men å de ställen, der tillskott blifver af nöden, utlysa och,
åtminstone genom en af dess medlemmar, närvara vid entreprenad-auktionerna samt
derefter hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till skjutsentreprenör föreslå den
ibland de bjudande, som dertill anses mest lämplig, utan att denne ovilkorligen
behöfver vara den, som gjort lägsta anbudet, m. m.
6:0. Komiterade åtnjuta i och för verkställda resor skjutsersättning och dagtraktamente
af skjutskassan.
7:o. Skjutskassan bildas af dels statsmedel, som af Kongl. Maj:t beviljas af
reservationsanslaget, dels bidrag, som af de skjutsskyldige erläggas.
8:0. Skjutsskyldiges bidrag bestämmas i mån af behof af skjutskomitéen, som
om medlens uppbärande gör framställning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Uppbörden verkställes af Kronans uppbördsman i sammanhang med kronoskatterna
och emot samma provision, som för landstingsmedel finues bestämd.
9:o. Alla medel insättas i ränteriet och utanordnas derifrån på skjutskomitéens
reqvisition.
10:o. Komitéens räkenskaper granskas af landstinget, som äfven eger att meddela
decharge. Granskning af Kammar-rätten torde ej böra förekomma.
Ofver omförmälda af Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län afgifna
förslag hafva Konungens Befallningshafvande i slutet af sistlidna år insändt landstingens
yttranden, i hvilka dessa dels afstyrkt förslaget, dels tillstyrkt detsamma
och derjemte meddelat åtskilliga framställningar i ämnet, utan att frågan hos Kongl.
Maj:t ännu vunnit vidare utredning eller pröfning.
Vidkommande Rikets Ständers framställning att, då behof af ny skjutsinrättning
å farväg äfvensom vid jernvägs- eller kanalstation uppstode, och sådan inrättning
icke kunde åstadkommas utan de gamla skjutslagens ytterligare betungande,
vederbörande länsstyrelser måtte blifva i tillfälle att, intill dess ett fullständigare
ordnande af skjutsvdiscndet kunde tillvägabringas, vidtaga nödig åtgärd, har Kongl.
Maj:t, med bifall till Rikets Ständers framställning, bemyndigat Sine Befallningshafvande
att ordna dylik skjutsinrättning på det sätt, att skjutsningsskyldigheten,
efter entreprenad-auktion, för högst två års tid öfverlemnades till den, som erbjöde
Bill. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 3 Haft. 2
10 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.
sig att för minsta lega efter mil räknadt befordra resande, och som, för fullgörande
af detta sitt åtagande, ansåges fullt vederhäftig, samt att resande förklarades
pligtig att vid sådan skjutsinrättning, utan afseende å skjutslegans högre belopp
än den i allmänhet för entreprenader gällande lega, samma belopp till entreprenören
erlägga, der skjuts begagnades; hvarjemte Kongl. Maj:t bemyndigat Sine Befallningshafvande
att vid de gästgifvaregårdar, der entreprenad icke kunde åvägabringas
eller numera tilländagått, men sådan, med afseende å nu yppadt tillfälle
till erhållande af statsbidrag, när skjutslagen sjelfva ville tillskjuta skäligt belopp,
af Konungens Befallningshafvande ansåges kunna åstadkommas eller framställning
af skjutslagen derom gjordes, låta anställa auktioner för entreprenaders införande,
vid hvilka auktioner, likasom vid förnyande af redan befintliga entreprenader, som
tilländalöpte, tiden för det kontrakt, som kunde uppgöras, borde, med afvikelse
från föreskriften i 7:de punkten af Cirkuläret den 2 Augusti 1844, till minst två och
högst fem år bestämmas.
Hvad slutligen anginge den i sammanhang med förevarande mål väckta fråga
om rätt för Konungens Befallningshafvande att, till underlättande af skjutsentreprenaders
införande, i sammanhang med beslut om dylik entreprenad äfven meddela
föreskrift om flyttning af skjutsstation, fann Kongl. Maj:t i nåder godt förklara, att,
då sådan flyttning befunnes kunna verkställas utan att angränsande skjutslag förnärmades
genom betydligare utsträckning eller förkortning af deras skjutshåll och
äfven resandes herbergerande och förplägning kunde å den föreslagna nya stationen
behörigen tillgodoses, samt flyttningen vöre utförbar, utan att de friheter, räntor
eller andra dylika förmåner, som blifvit förutvarande gästgifverier i laga ordning
tillerkända, från dem borttagas, förflyttningar finge ske för den tid, entreprenadkontraktet
vore gällande.
De understöd, som, till följd af Kongl. Maj:ts omförmälda föreskrifter, blifvit
emellan skjutslagen fördelade, uppgå till följande belopp:
för Stockholms län R:dr 1,502: 76.
» Upsala län  767: 92.
» Södermanlands län  560: —
» Östergötlands län 3,316: 06.
» Jönköpings län  3,878: 44.
» Kronobergs län  418: 84.
» Calmar län
250: 99.
» Gotlands län  142: —
» Blekinge län  359: 19.
» Christianstads län  6,148: 06.
» Malmöhus län  5,004: 56.
» Hallands län  955: 75.
Transport 23,304: 57.
Santmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5. 11
Transport 23,304: 57.
för Göteborgs och Bohus län  71: 50.
» Elfsborgs län  1,098: —
» Skaraborgs län  644: 18.
oj Wermlands län  8,974: 89.
» Örebro län  9,817: 16.
» Westmanlands län  3,006: 26.
» Stora Kopparbergs län  19,621: 53.
» Gefleborgs län 8,125: 51.
» Wester-Norrlands län
11,401: 91.
» Jemtlands län  3,943: 71.
» Westerbottens län 4,212: 65.
» Norrbottens län  3,888: 24.
Summa R:dr 97,710: 11.
Efter denna redogörelse för de åtgärder, som i sednare tider blifvit vidtagna
för beredande af lättnad i skjutsningsbesväret, öfvergår Utskottet till de i ofvannämnda
motioner framställda förslag och dervid först det, som innefattar yrkandet
att skjutsbesvåret måtte skiljas från jordbruket och öfvertagas af Staten.
Ehuru Utskottet, på grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, uttalat den åsigt,
att skjutsbördan bör, då omständigheterna sådant medgifva, från jordbruket lyftas,
anser Utskottet dock, att vidtagandet af en sådan åtgärd, under närvarande förhållanden,
vore både betänkligt och olämpligt. Annu är landet icke så befolkadt,
så uppodladt, att man kan med någon säkerhet till den enskilda spekulationen öfverlemna
besörjandet af en så vigtig angelägenhet, som den ifrågavarande, eller
resandes fortskaffande. Lyftade man ifrån jordbruket skyldigheten att besörja denna
angelägenhet under närvarande förhållanden, skulle ganska betänkliga följder
kunna uppstå. Det kunde inträffa sådana fall, att entreprenader knappast för något
pris kunde åstadkommas, att kommunikationen inom landet blefve hämmad
eller åtminstone i betydlig mån försvårad, och detta skulle medföra olägenheter
både för den enskilde och det allmänna, hvilkas vidd icke står att beräkna.
I anseende härtill och enär skjutsbördan, särdeles i sednare tider, blifvit, på
sätt Utskottet visat, betydligt lättad; då skjutslegan blifvit höjd till ett belopp,
som åtminstone i det närmaste torde motsvara den dermed förenade kostnad; samt
inrättandet af entreprenader synes Utskottet vara bäst egnadt att åstadkomma det
mål, som är i fråga och som äfven Utskottet anser önskvärdt, hemställer Utskottet,
att omförmälda förslag ej för närvarande må föranleda till någon
Rikets Ständers åtgärd.
Hvad derefter angår förslaget, att skjutsbesväret måtte å alla skjutsstationer,
sorn finnas eller komma att inrättas, besörjas genom entreprenader; så får Utskot
-
12 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.
tet, med åberopande af hvad redan blifvit anfördt, erinra, att just uti den omständighet,
att vid de skjutsstallen, der entreprenader äro inrättade, skjutslegan må
uppgå till högre belopp än å de ställen, der sådana ej kunna åstadkommas, ligger
det, efter Utskottets tanke, lämpligaste medlet till det åsyftade ändamålets vinnande,
eller jordbrukets befriande från skjutsbesväret; att en ovilkorlig föreskrift i den
syftning, som blifvit föreslagen, skulle icke blott förnärma de skjutsskyldiges rätt
och flerstädes otvifvelaktigt möta oöfvervinneligt hinder genom saknaden af passande
närbelägna gårdar, dit skjutsningsbestyret, i fäll af skjutsskyldiges och gästgifvareg
obenägenhet att ingå på entreprenad, kunde flyttas, utan äfven på många
ställen föranleda till hvarjehanda försök att uppdrifva skjutslegan oskäligt högt och
dessutom verka derhän, att kommunernas innevånare sjelfva icke vidare hade något
enskildt intresse i bemödandet att söka bidraga till entreprenaders åstadkommande
inom de kommuner, de tillhörde.
Äfven detta förslag får Utskottet alltså afstyrka.
1 fråga härefter, huruvida den princip borde läggas till grund för skjutsväsendets
bestridande, att de, som begagnade skjuts, sjelfva skulle vidkännas den kostnad,
hvartill densamma, besörjd genom entreprenad eller på annat sätt, kunde uppgå
eller blifva bestämd, så vill Utskottet, som, enligt hvad ofvan är förmäldt, afstyrkt
förslagen att jordbruket må fritagas från skjutsbesväret i sin helhet och att
detta måtte ovilkorligen å alla stationer besörjas medelst entreprenad, endast erinra,
att genom antagandet af den föreslagna principen och dess sättande i verket,
flera ganska betydliga olägenheter skulle kunna uppkomma. Den fördel, som de
enskilda kommunerna nu måste finna uti entreprenaders åvägabringande för minsta
möjliga pris, skulle upphöra att utgöra föremål för deras omtanka. Skjutslegans
höjande å många ställen till ett oskäligt belopp vore jemväl att befara, till men
icke blott för trafiken och kommunernas egen befolkning, som i sådant fall finge
vidkännas drygare kostnader vid godtgörandet af resor för de embetsman, som
äro till ersättning för embetsresor berättigade, utan äfven för dc tjenstemän, som
äro nödsakade att på egen bekostnad verkställa resor och dervid begagna skjuts.
På dessa skäl tillstyrker Utskottet,
att förslaget uti ifrågavarande hänseende icke må föranleda
O O
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Men då, med anledning af Rikets Ständers vid sista riksdag till Kongl. Maj:t
aflåtna skrifvelse i ämnet och Rikets Ständers deruti framställda underdåniga anhållan
om ytterligare åtgärders vidtagande för åstadkommande af skjutsbesvärets
utgörande medelst entreprenader, endast de åtgärder hunnit vidtagas, som Utskottet
här ofvan omförmält; då Utskottet fortfarande hyser den åsigt, att jordbruket
må, såvidt med omständigheterna är förenligt, från utgörandet af skjutsningsbesväret
fritagas; då lämpligaste sättet för vinnandet af detta mål, efter Utskottets förut
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5. 13
yttrade tanke, är inrättandet af entreprenader å alla skjutsstationer; då sådant
icke torde kunna vinnas endast genom en skjutslagen beredd utsigt att erhålla
understöd af de medel, som Rikets Ständer kunna till lindring i skjutsbördan anslå;
då rättigheten att för utomordentliga fall erhålla en utöfver dess nuvarande
belopp förhöjd skjutslega otvifvelaktigt är ett af de verksammaste medlen för
åstadkommande af entreprenader; samt då en sådan förhöjning skulle utgöra en
uppmaning för de resande att, oftare än hittills, begagna sig af den postdiligensfart,
som redan är eller framdeles kommer att blifva inrättad; får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
att Rikets Ständer, i enlighet med sin vid sista riksdag framställda
begäran, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
a) att Kongl. Maj:t måtte täckas å alla skjutsstallen i riket,
nemligen der, hvarest entreprenader ej äro inrättade, så snart
omständigheterna det medgifva, samt å de öfriga, der entreprenader
nu finnas, i den mån, de derom ingångna kontrakter
tilländagå, låta, såvidt öfverenskommelse derom kan träffas,
inrätta entreprenader, med rättighet för entreprenörerna att
uppbära en skjutslega af högst 1 R:dr 50 öre i stad och 1
R:dr 20 öre på landet, hvilken skjutslegas belopp borde genom
entreprenad-auktioner bestämmas;
b) att, der entreprenader icke mot åtnjutande af ofvannämnda
högsta skjutslega kunna åstadkommas, utan vederbörande
skjutslag nödgas för skjutsbestyrets fullgörande medelst entreprenad
lemna särskildt bidrag, skjutslagen då må, enligt de
grunder, Kongl. Maj:t i Sitt nådiga Cirkulär den 24 Januari
1865 stadgat, af statsmedel undfå ersättningsbidrag för hvad
de till skjutsens bestridande på sådant sätt nödgas utgifva;
äfvensom Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer, till godtgörande af de ersättningar, som
på förenämnda sätt kunna ifrågakomma, ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett årligt reservationsanslag af 125,000 R:dr.
Vidkommande härefter förslaget rörande dels berättigande för landstingen
att hvart inom sitt distrikt ordna skjutsväsendet intill 1870 års slut; samt dels de
för en sådan inrättning föreslagna åtgärder, så får Utskottet, med afseende å
hvad ofvan blifvit anfördt, samt då på Kongl. Maj:ts pröfning är beroende en af.
Dess Befallningshafvande i Malmöhus län i enahanda syftning gjord framställning,'
tillstyrka,
att samma förslag ej måtte för närvarande föranleda till' någon
Rikets Ständers åtgärd.
14 Santmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5.
Utskottet öfvergår nu till Jonas Anderssons förslag, att postskjutsen måtte
skiljas från jordbruket och öfvertagas af Staten.
Hedan vid flera föregående riksdagar har fråga varit väckt, åsyftande dels
förändring i sättet för postskjutsens utgörande, dels ock en högre skjutslega för
densamma. Vid sistlidna riksdag tillstyrkte Utskottet, med anledning af då väckta
motioner, först i sitt Betänkande Nio 21, att postskjutsen måtte skiljas från jordbruket
och öfvertagas af Staten; men sedermera och efter återremiss af samma Betänkande
samt enär inom Riks-Stånden den åsigt mera allmänt uttalats, att posthemmanen
ej borde under dåvarande förhållanden, genom lag, allmänt befrias från
postskjutsens utgörande, utan att en sådan befrielse fastmer borde söka åstadkommas
genom fortsatt införande af postdiligenser, hemställde Utskottet, i sitt Utlåtande
N:o 40, att för ändamålets befrämjande Rikets Ständer måtte anvisa ett reservationsanslag
af 70,000 R:dr årligen, att af Post-styrelsen användas till postdiligensernas
förskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige dermed ej betungades;
och blef denna hemställan af Rikets Ständer bifallen.
Fästande uppmärksamheten härvid, får Utskottet vidare upplysa, att posthemman
åtnjuta följande friheter, nemligen: från kungs-, håll- och reserv- samt gästgifveriskjuts
äfvensom från krono- och durchmarche-skjutser, från inqvartering och
gästning, från kronobrefbäring, från knekte- och båtsmanshåll samt från än flera
onera, hvilka åligga andra jordegare; att vidare postlegan tid efter annan blifvit
ökad, så att, då den i början af innevarande århundrade utgjorde för dubbla poster
eller sådana, som fortskaffades två gånger i veckan, tre skillingar Banko, och
för enkla eller sådana, som fördes en gång i veckan, två skillingar samma mynt,
samt för extra poster utgick med en skilling Bankos förhöjning per mil, så utgår
den numera för dubbla poster med 45 öre och för enkla poster med 40 öre per
mil; hvarjemte den ytterligare förmån är postförarne beredd, att de erhålla dels
för den postföring, som de verkställa utöfver 312 mil om året, efter helt mantal
räknadt, dels för postföring, tillkommen efter 1830, dels för extra poster 80 öre
per mil; att efter år 1852 de posthemman, der sådana fram- och återgående större
poster, hvilka erfordra flera hästar, vanligen på samma dygn mötas, blifvit befriade
från postföring åt ena hållet, hvilken bestrides genom entreprenad, eller, om
svårighet derför möter, genom gästgifveriskiuts; att å flera ställen beting om postskjutsen,
i förening med diligensfarten, blifvit träffad, så att, då år 1859 posthemmanens
antal i hela riket uppgick till 746, bestående af sammanlagdt 495j|:dels
mantal, antalet posthemman 1864 utgjorde endast 400 med 226~:dels mantal; samt
att i Hallands och Christianstads län samtliga posthemman blifvit från postskjutsen
befriade.
Med afseende å hvad Utskottet sålunda upplyst samt då Rikets Ständer, äfven
vid denna riksdag, beviljat ökade tillgångar för postanstalternas förbättring,
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 5. 15
hvarigenom äfven postdiligensfartens vidare utveckling, såsom synnerligen önskligt
är, torde kunna befrämjas, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande förslag ej måtte föranleda till någon Rikets
Ständers åtgärd.
Beträffande det af Per Eriksson väckta förslag, att å de ställen, der postskjutsskyldige
blifvit befriade från postens fortskaffande, postskjutsen måtte ställas
på entreprenad, och de hållskjutsskyldige icke dermed betungas vid andra tillfällen,
än då postskjutsentreprenörerne, genom någon oförmodad händelse, blefvo
urståndsätta att fullgöra den åtagna skyldigheten, så får, med afseende å den
lättnad och de fördelar, som blifvit under sednare tider de skjutsningsskyldige beredda,
samt då skjutsbesväret otvifvelaktigt kommer att än mera lättas genom
postdiligensfartens ytterligare utsträckning, Utskottet
afstyrka samma förslag.
Slutligen och enär Utskottet icke funnit någon giltig anledning att, i afseende
å postskjutsen på Oland, bereda de postskjutsskyldige en fördel, som ej komme
postförare i öfriga delar af riket till godo,
afstyrker Utskottet jemväl E. J. Rudberga förslag.
Stockholm den 19 Mars 1866.
Reservationer anmäldes af:
Herr Beronius, Jonas Andersson, Nils Andersson, Johan Magnus Lundahl och
Anders Söderholtz.
16 Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande Ar:o G.
X;o G,
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om bibehållande af det i Strengnäs
inrättade seminarium för lärarinnors bildande.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet remitterad motion (N:o 61), har Riksdagsfullmägtigen A. Söderholtz
från Södermanlands län anfört, hurusom det för bildande af lärarinnor för
folkskolor i Strengnäs inrättade seminarium under de sednare åren vunnit allt
större förtroende, hvilket visade sig deraf, att elevernas antal derstädes, som år
1861 utgjorde 8, sistlidet års vårtermin uppgått till 34, samlade från de mest olika
delar af landet, och bland hvilka trenne varit från Haparanda. Detta förhållande
oaktadt, hade föreskrift blifvit meddelad, att inga nya elever finge vid nämnda
seminarium intagas, påtagligen i den afsigt, att en flyttning deraf skulle ske till
hufvudstaden. Sådant vore dock, efter motionärens åsigt, icke nyttigt. Lefnadskostnaden
i Strengnäs vore för ett fruntimmer ganska ringa, hvartill komme, att i
ett litet samhälle en tillförlitlig uppsigt öfver elevernas sedliga uppförande kunde
af vederbörande utöfvas, hvilket i hufvudstaden vore svårt, om icke omöjligt.
På grund häraf har motionären föreslagit, att det i Strengnäs inrättade seminarium
för lärarinnors bildande måtte derstädes blifva bibehållet; hvarjemte motionären,
uti en motionen bilagd promemoria, angifvit, att elevernas antal vid Strengnäs se
-
minarium utgjort under första läseåret, 1860 —1861,  8,
» » andra d:o, 1861 —1862,  12,
» » tredje d:o, 1862—1863,  19,
» » fjerde d:o, 1863 —1864,  23,
» » femte d:o, 1864—1865,  34,
och att af dessa intagits 20 det sista året.
Sedan denna motion blifvit till Utskottet öfverlemnad, har Utskottet väl inhemtat,
att Rikets Ständer vid sistlidna riksdag, uti underdånig skrifvelse af den
16 November 1863, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde
Hufvudtitel, uttalat den åsigt, att undervisningsbehofvet för qvinliga seminarii
elever
-
Sammans. Stats- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande N:o 6. 17
elever kunde fyllas af en läroanstalt för hela riket, enär sammanlagda antalet af
lärjungar i de för detta behof afsedda seminarier dittills i allmänhet icke uppgått
till mera än 50 h 60; samt detta antal utan svårighet kunde inom en bildningsanstalt
undervisas, och det destomindre torde vara erforderligt, att för det då varande
bekosta flera bildningsanstalter för ändamålet, som, derest erfarenheten
visade, att antalet elever tillvexte, Staten icke torde undandraga sig, att, i mån af
det uppkommande behofvet, öka de qvinliga seminariernas antal; men då, enligt
hvad motionären upplyst, eleverna vid Strengnäs seminarium under läseåret 1864—
1865 utgjort 34, till hvilket antal de stigit från första läseåret. 1860—1861; saint då
Kongl. Majit, uti Sin nådiga Proposition vid innevarande riksdag, gifvit Rikets
Ständer tillkänna, att Kongl. Majit förordnat, att tvänne seminarier för bildande af
folkskole-lärarinnor skulle bibehållas, med afseende derpå att afstånden inom riket
voro så betydliga, att det knappt kunde påräknas, att qvinliga seminarii-elever
skulle för sin bildning företaga längre resor, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att det i Strengnäs redan inrättade seminarium varder derstädes
med nuvarande stat, 2,350 Ridr Runt, bibehållet.
Stockholm den 19 Mars 1866.
Reservationer anmäldes af:
Herrar Grefve Rosen, Skogman, Biskop Beckman och Hofpredikanten Tegnér.
Bih. till R. St. Brot. 1S6Ö A R66. 4 Sand. 2 Afd. 3 Ilåft.
3
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
Santmans. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskottels Betänkande N:o 7. I
N:o 7,
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 7 e. m.
Betänkandei anledning af dels Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition till Rikets Standerangående förändrade
bestämmelser i fråga om upplåtande åt
enskilde af Kronans mark i Norrland och Stora
Kopparbergs län, samt om dispositionen af stubböresmedlen,
dels en i ämnet väckt motion.
Vid sistförflutnn riksdag afläto Rikets då församlade Ständer till Kongl. Majit
en underdånig skrifvelse, deruti Rikets Ständer, jemte en framställning om tillståndet
i afseende å skogarna i riket, om den lagstiftning, sorn, beträffande odlandet
och tillgodogörandet af dem, förr varit gällande, ora nödvändigheten att förekomma
deras ytterligare förminskande och förstörande, yttrat den åsigt, att lämpligaste
sättet för bevarandet af deras framtida bestånd vore, att Staten sjelf, i vidsträcktare
mån än hittills egt rum, uppträdde såsom skogsegare, samt att, hvad särskildt anginge
rikets norra landskap, der faran af skogarnes förödelse vore störst, och der,
till följd af gällande författningar, betydliga delar af Kronans skogar nästan dagligen
öfverginge på^enskildes händer, för att till det mesta afverkas, Rikets Ständer ansågo
Kronan icke vidare böra afhända sig denna för Staten nödvändiga egendom,
utan i stället vidtaga kraftiga åtgärder, ledande "till densammas bevarande för det
allmänna; i anseende hvartill Rikets Ständer i underdånighet hemställt:
dels, att Kronans öfverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade skogar i
Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och
Norrbottens län, hvilka funnes dertill tjenliga, mätte för kronoparker förklaras, ställas
under vård och förvaltning af Skogsstyrelsen samt behandlas efter sådana, på
vetenskapliga reglor grundade, hushållningsplaner, som afsåge skogens framtida beBih.
lill R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft.
2 Sammans. Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 7.
stånd och högsta afkastning; dock att hinder derigenom ej finge läggas för af
vittring
af skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen;
dels ock att det genom Kongl. Brefvet den 23 Maj 1860 meddelade förbud
mot nybyggens anläggande å öfverloppsraarkerna i de Norrländska länen, intill dess
undersökning och reglering af desamma försiggått, måtte utsträckas jemväl till Kronans
blifvande öfverloppsmarker i Stora Kopparbergs län, samt oafvittrade skogar i
samma samt Westerbottens och Norrbottens län, att gälla intill dess undersökning
försiggått, huruvida ötverloppsmarkerna i sin helhet eller de oafvittrade skogarne till
någon del borde för kronoparker förklaras.
Vid innevarande riksdag har Kongl. Maj:t uti till Rikets Ständer aOåten nådig
Proposition af den 21 December sistlidna år (N:o 54), som blifvit af samtliga Riks—
Stånden till Stats-Utskottet remitterad och derefter till Sammansatta Utskottet öfverlemnad,
gifvit Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Maj:t, efter inhemtande af
vederbörandes underdåniga yttranden i frågan, tagit i nådigt öfvervägande såväl de
i Rikets Ständers omförmälda skrifvelse berörda frågor, som äfven flera öfriga ämnen,
hvilka rörde skogshushållningen i rikets norra landskap, och att Kongl. Majit
funnit skäl på det sätt bifalla Rikets Ständers anhållan om öfverloppsmarkernas
användande till kronoparker, att, jemlikt nyssnämnda dag utfärdad nådig Förord
ning,
angående åtgärder för kronoparkers bildande i Stora Kopparbergs och de
Norrländska länen samt vissa iakttagelser vid afvittringar och storskiften i nämnda
län, Kongl. Majit förordnat, att sådana öfverloppsmarker och delar deraf, som i
anseende till deras sammanhängande läge, skogsmarkens äfvensom sjelfva skogens
allmänna beskaffenhet, lägenhet till flottning, tillfälle till afsättning af skogsalster,
virkesbehofvet i orten samt andra dylika omständigheter, voro till kronoparker
lämpliga, skulle dertill användas, äfvensom meddelat föreskrifter, dels att vid de
afvittringar och storskiften, som derefter företages, skulle, i sammanhang dermed
och efter särskildt angifna grunder, viss mark till kronoparker afsättas, dels ock
huru förfaras borde då undantagsvis anledning förekomme att, äfven från oafvittrad
skog och utan sammanhang med den allmänna afvittringen, kronopark lämpligen
kunde och borde afsättas, hvaremot, med afseende å den af vederbörande embetsverk
vitsordade svårigheten att, utan sammanhang med allmän afvittring, verkställa
dylika åtgärder på ett sådant sätt, att hinder derigenom icke lades för afvittring af
skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen, samt enär, vid sådant förhållande,
den af Rikets Ständer vid sistlidna riksdag äskade allmänna undersökningen
af de oafvittrade skogarne skulle utan motsvarande gagn förorsaka högst betydliga
kostnader, Kongl. Majit ansett någon föreskrift derom icke böra meddelas; samt att
Kongl. Majit, som sålunda funnit, att från de oafvittrade skogarne endast undantagsvis
kunde utbrytas mark till kronoparkers bildande, emellertid med afseende på de
af Rikets Ständer anmärkta förhållanden, ansett, att Kronan på annat sätt borde
förbehålla sig rättigheten att deltaga i vården om den vexande skogen i dessa
Santmans. Stals- sami Allm. Besvärs■ och Elton.-ViskoHels Betänkande N:o 7. 5
vidsträckta trakter; att dervid icke borde ifrågakomma någon inskränkning i den
dispositionsrätt, som enligt gällande författningar tillkomme egare af redan befintliga
skattehemman, i afseende å dertill hörande skog, eller innehafvare af redan
lagligen anlagda nybyggen i afseende å den skog, som genom framdeles skeende
afvittring kunde dem tillfalla, men att Kongl. Maj:t deremot icke funnit någon betänklighet
möta för att i fråga om nybyggen, hvilkas anläggande icke blifvit af
vederbörande myndighet medgifvet, eller sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna
odlings- och byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit, i enlighet
med gällande författningar verkställda, och öfver hvilka Kronans dispositionsrätt i följd
deraf måste anses vara återställd, bestämmelser meddelades, hvarigenom innehafvare af
dylika nybyggen, äfven sedan desamma, efter fullgjorda odlings- och byggnadsskyldigheter,
i öfrigt iklädt sig natur af skattehemman, underkastades den inskränkning
i rättigheten tili skogens begagnande, som med hänsigt till det allmännas intresse
kunde anses erforderlig; men då genom berörda bestämmelser, hvarmed Kongl.
Maj:t icke åsyftat att på något sätt förhindra sådana nybyggesanläggningar, som
hade till verkligt ändamål, icke skogens afverkande, utan landets varaktiga uppodling,
skulle föranledas uppkomsten af ett nytt slags skattehemman med särskilda
förpligtelser och skyldigheter, har Kongl. Maj:t, som ansett sig icke böra utan
Rikets Ständers hörande i detta ämne förordna, på grund af de skäl och omständigheter,
som blifvit närmare utvecklade uti ett af föredraganden för finans-ärenden,
Herr Statsrådet Friherre Gripenstedt, till protokollet öfver samma ärenden afgifvet
yttrande i frågan, i nåder föreslagit:
alt de nybyggen, hvilka hädanefter i Norrland och Stora Kopparbergs län
anlades, äfvensom sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter
icke inom behörig tid blefve i enlighet med gällande författningar
verkställda, ej matte erhålla vidsträcktare rätt öfver den skog, sorn, efter fullgjorda
odlings- och byggnadsskyldigheter, under skattemannarätt, dem tillfölle, än
1:o att uppodling af skogsmark till åker och äng finge efter anmälan och syn
medgifvas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med föreläggande af vite för underlåtenhet
att inom viss lämplig tid odlingen fullborda;
2:o alt hemmanets nödiga husbehof af virke och bränsle måtte utan utsyning
å skogen få tagas; och
3:o att allt det virke, som å hemmanets skog kunde, i öfverenstämmelse med
gällande utsyningsförfattningar, af skogsstatens tjenstemän och betjente utsynas och
stämplas, måtte få af nybyggaren eller skaltemannen fritt användas och försäljas,
mot skyldighet allenast att till betäckande af kostnaderna för utsyningen erlägga
den afgift, som af Kongl. Maj:t i nåder bestämdes; samt
att, om nybyggaren eller skattehemroansegaren öfverskrede deri honom sålunda
tillkommande rättighet till skogen, han skulle straffas såsom för åverkan.
4 Sammans. Stals- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 7.
Och har Kongl. Maj:t derjemte gifvit tillkänna, att Kongl. Majit, i afvaktan
på Rikets Ständers beslut i detta ämne, medelst nådig kungörelse tills vidare förbjudit
all anläggning af nybyggen.
Tillika och enär Kongl. Majit ansett, att de delar af öfverloppsmarkerna, hvilka,
med afseende på förut omförmälda omständigheter, voro mindre tjenliga till kronoparken
icke borde såsom sådana bibehållas, utan lämpligast till skogsbruk användas
under enahanda kontroll å afverkningen, sora Kongl. Majit ansett böra ega rum för
skogarne till de nybyggen, som hädanefter kunde anläggas; har Kongl. Majit, som,
emot 77 § Regeringsformen, ej kunde annorlunda än i sammanhang med odlings—
skyldighet upplåta samma ölverloppsmarker åt enskilde, vidare i nåder föreslagit:
att sådana trakter af öfverloppsmarkerna i Stora Kopparbergs och de Norrländska
länen, hvilka erbjödo ringa tillfälle till odling och, till följd af sitt läge i
oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden, eller
annars, till följd af sin särskilda beskaffenhet, icke voro lämpliga att såsom kronoparker
bibehållas, måtte, enligt Kongl. Majits bepröfvande, på grund af sig företeende
omständigheter,
antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagnade mulbete mot
smörränta, med dessa hemman förenas utan skatteköpeskilling, men med tillökning
i hemmanens manta! och ränta, på sätt afvittringsförfattningarne föreskrefve,
eller ock beläggas med skogsränta, på sätt Kongl. Förordningen den 28 Juni
1775 samt Kongl. Brefvet den 5 December 1780 för skattläggningarnes verkställande
i Savolax och Karelen föreskrefve, samt åt den högstbjudande under eganderätt
försäljas med förpligtelse för köparen, om marken vore renbetsland eller mot
smörränta upplåten fäbodelägenhet, att lemua innehafvarne deraf ostörda i deras rätt
till bete och nödigt bränsle;
dock att i begge dessa fall de, som blefve enskilde egare af marken, ej måtte
annorlunda än lill husbehof eller efter utsyning, enligt de här ofvan i fråga om
nybyggen och nya skattehemman föreslagna grunder, få begagna derå vexande skog
och vara pligtiga, att till betäckande af kostnaden för utsyningen erlägga den afgift,
som af Kongl. Majit kunde i nåder bestämmas;
slutligen och enär, i fråga om en förändrad organisation af skogsstaten, Kongl.
Majit ansett densamma böra utan Statsverkets betungande kunna småningom åvägabringas
genom de förökade inkomster, som Kronans skogar under en omsorgsfullare
vård antagligen skulle komma att lemna, hvaremot, intill dess densamma blefve
genomförd, någon behållning af samma skogar att till Statens öfriga behof användas
icke torde vara att påräkna, och Kongl. Majit vid sådant förhållande funnit lämpligt,
att alla de inkomster, sorn frän Kronans skogar härflöte, också tillsvidare för
skogsvårdens och skogsförvaltningens utveckling användes, samt det derefter torde
vara egentligen från de norra länen, som förökade inkomster af kronoskogarna vore
att förvänta, har Kongl. Majit, soms. utfärdat nådig förordning angående utsyningen
Sammans. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 7. 8
i dessa län, i sammanhang dermed och i öfverensstämmelse med Rikets sednast
församlade Ständers i deras ofvanberörda underdåniga skrifvelse uttryckta mening,
tillika föreslagit, hvad som äfven i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition vid beräkningen
af Statsverkets inkomster blifvit iakttaget, eller
att stubböresmedlen från de Norrländska länen, hvilka hitintills uppburits såsom
allmänna statsmedel, ej vidare måtte så behandlas, utan jemte de medel af enahanda
beskaffenhet, hvilka kunde inflyta från Stora Kopparbergs län, från början af
1867 ingå till skogsplanteringskassan, för att, på samma sätt sorn nämnda kassa,
disponeras och användas; i hvilket fall det å Riks-statens 7:de Hufvudtitel för närvarande
uppförda årliga reservationsanslag för skogsväsendets ordnande af 75,000
R:dr efter nämnda års utgång ej vidare torde blifva för ändamålet nödigt.
Derjemte har blifvit till Utskottet öfverlemnad en af Riksdagsfulimägtigen
August Danielsson från Norrbottens län inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckt motion
(N:o 208), deruti, med åberopande af ett utaf Konungens Befallningshafvande i Norrbottens
län i frågan till Kongl. Maj:t afgifvet underdånigt utlåtande, föreslagits:
att de Kronans marker, hvarå funnes odlingstillfällen till såväl åker som äng
af sådan rymd, att derå hemman elier så kallade kronotorp kunde grundas, måtte
användas till nybyggen; men deremot,
att de marker, som saknade sådana lägenheter, måtte anslås till skogsbruk och
ställas under allmän vård;
att, enär odlingsmarken naturligtvis vore ringa i förhållande till den stora skogsarealen
samt svårare att urskilja än skogarne, som genast falla i ögonen, bestämmandet
af hvad till hemmansanläggningar eller skogsbruk tjenligt vore, icke ensidigt
måtte försiggå, på det sätt att först vissa rymder till skogsbruk aftages, utan blifva
föremål för sakkunnige mäns åtgärd efter noggrann undersökning vid allmän afvittring,
hvars afslutande vore så mycket snarare att förutse, som ekonomiska karteverkets
mätningar till betydligaste delen voro fulländade;
att vid sagda afvittring tillses borde, att såväl hemmanen som öfverblifna
skogsrymderna gålvos lämpligaste form;
att landets uppodling genom hemmansanläggningar och uppbrukande oförhindradt
måtte få fortgå, änskönt afverkning af skog, till den kraft och verkan sådant
kunde medföra, å vissa trakter kunde förbjudas; samt
att smärre trakter af Kronans skogar omkring bebodda delar af landet och
ej i aflägsnare ödemarker måtte inrättas till mönsterparker, der skogsplantering,
skötsel och vård till föresyn bedrefves, helst det vore att hoppas, att vården af små
trakter med sådan belägenhet skulle vara möjlig; och slutligen
att alla åboerne på de hemman och nybyggen, som hädanefter omfördes till
skatte, måtte tillförbindas att i afseende på skogens begagnande ställa sig till efterrättelse
vederbörligen fastställda hushållnings- och afverkningsplaner, vid ansvar som
för åverkan.
6 Sammans. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 7.
Utskottet har tagit i öfvervägande ej mindre Kongl. Maj:ts bögstberörda nådiga
Proposition och det af Herr Statsrådet Friherre Gripenstedt, vid frågans föredragning
hos Kongl. Maj:t, afgifna yttrande, än äfven hvad åtskillige ledamöter af
Hedervärda Bonde-Ståndet vid remissen i ärendet anfört, samt hvad Riksdagsfullmägtigen
August Danielsson uti förenämnda, af honom väckta motion föreslagit;
och Utskottet får nu sitt utlåtande i saken afgifva.
Hvad d ervid först beträffar Kongl. Maj:ts nådiga förslag, för såvidt detsamma
afser inskränkning i dispositionsrätten till den skog, som kan komma att tilldelas
de nybyggen, hvilka hädanefter i Norrland och Stora Kopparbergs län anläggas,
eller tillfalla sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter
icke blifvit inom behörig tid, i enlighet med gällande författningar,
verkställda; så synes Utskottet det för bedömande af behöfligheten och nyttan af
de föreslagna åtgärderna vara nödigt att taga i betraktande ej blott den fördel,
som jordens odlande och en vårdad skogshushållning för ett land medför, utan äfven
den skada och de olycksbringande följder, som brist pä skogar eller deras alltför
långt sträckta afverkande eller missvårdande kan medföra, äfvensom huruvida man
inom Sverige vid skogarnes begagnande tillvägagått på• ett sätt, som, fortsatt, skulle
vara betryggande för deras framtida bestånd.
Utskottet erkänner visserligen, att odling af jorden, uttorknirig af kärrtrakter
och skogars uthuggning, der dessa tagit öfverhand, temperera klimatförhållandena
och utöfva en välgörande verkan både i ekonomiskt och industrielt hänseende; men
dessa åtgärder kunna äfven, för långt sträckta, verka förstörande och medföra stora
olyckor. Genom skogarnes afverkande minskas den fuktighet, som är nödig för
källors och floders bildande och fortfarande. De äro tili en stor del ett vilkor för
regn å den trakt, der de vexa, och de äro således nödiga för ett lands fruktbarhet.
De bibehålla, under sommaren, en för vextligheten i deras omgifningar nyttig
fuktighet och svalka, samt, om vintern, en del af den värme, som de under
sommaren insupit, eller med andra ord, de motverka ytterligheterna af värme och
köld. De skydda fälten och vexterna derå för pinande vindar, som på större slätter
starkare och hastigare än på mindre bortföra fuktigheten och de kolpartiklar, som
äro nödvändiga för jordens fruktbarhet.
Dessa förhållanden besannas ej blott af vetenskapen, utan äfven af erfarenheten.
Vill man kasta blicken öfver åtskilliga trakter af jorden, som antingen ständigt,
såvidt man känner, varit skoglösa, eller som genom menniskors åtgärder eller
inträffade naturhändelser kommit i sådant skick, skall man finna dem bekräftade.
Så t. ex. hafva på åtskilliga ställen i Italien, Spanien och Frankrike skogarnes
utrotande verkat förstörande, och, i stället för fruktbärande fält och kullar, finner
man nu ofruktbara hedar och kala klippor. Men vi hafva exempel närmare till
hands. De så kallade Svältorna i Westergötland, de stora öde hedarne i vestra
Sammans. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskoltets Betänkande N:o 7. 7
Småland med flera andra ställen inom landet, sorn fordom varit skogrika och bördiga,
äro ett talande bevis på det uppgifna förhållandet.
Från många håll hafva försports klagomål öfver landets skogars missvårdande
samt deras alltför långt sträckta afverkande och förstörande, och flerfaldiga fram
ställningar
hafva egt rum om vidtagande af åtgärder till hämmande af en sådan
skogsförödelse. Att dessa klagomål, dessa framställningar i allmänhet varit grundade
och befogade kan icke sältas i tvifvel. Bevisen derför ligga för öppen dag
för en hvar, som sjelf vill göra sig mödan att efterforska förhållandet.
Det torde då vara högsta tid att man äfven i vårt land, likasom flerstädes
utrikes, vidtager åtgärder, hvarigenom de återstående skogarne, åtminstone de, som
Staten eger, blifva vårdade och bibehållna, för att sjelfva kunna bibehålla den
fruktbarhet för landet, som under närvarande förhållanden är att påräkna. För
de norra provinserna äro sådana åtgärder desto mera nödvändiga, som klimatet
derstädes, redan förut hårdt och kallt, skulle, genom dervarande skogars ytterligare
allt för långt sträckta afverkning, blifva ännu hårdare, ännu kallare, och motverka,
om icke omöjliggöra, framstegen af en börjad odling.
Norrland innehåller outtömliga tillgångar och kan lemna utrymme samt bergning
åt en befolkning, långt större än hela Sveriges nuvarande, allt detta dock
med ett oafvisligt vilkor, det nemligen att skogarne bevaras. Detta icke blott af
klimatiska, utan äfven af rent ekonomiska skäl. Den Norrländska trävaruhandeln
utgör nu en af Sveriges rikaste inkomstkällor, — en inkomstkälla, som, rätt vårdad,
aldrig bör kunna utsina, men som i annat fall snart nog torde upphöra, till oberäknelig
skada för fosterlandet samt till säker undergång för hela den befolkning,
som nu korttänkt söker genom ohejdad skogsafverkning bereda sig en ögonblicklig
vinst på framtidens bekostnad.
Efter Utskottets på ofvan anförda omständigheter grundade omdöme, äro de
af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärder de under närvarande förhållanden lämpligaste,
för att vinna det dermed åsyftade ändamålet. Väl skulle derigenom uppkomma
ett nytt slag af hemman, hvilkas egare icke hade samma oinskränkta rätt till den
derå vexande skog, som öfriga sjelfständiga hemman i riket; men dermed förnärmas
dock ingens rätt, ty de skogsmarker, som hädanefter åt nybyggare upplåtas,
äro för närvarande Statens egendom, för hvars afstående Staten eger föreskrifva
de vilkor, som kunna finnas för Statens väl nödiga.
Med afseende härå och då Utskottet föreställer sig, att i afseende å de syner,
som enligt hvad föreslaget blifvit, böra föregå tillåtelse till uppodling af skogsmark,
föreskrifter komma att meddelas, hvarigenom desamma blifva verkställda med minsta
möjliga kostnad för nybyggarne, får Utskottet, som till alla delar gillar de åsigter,
som blifvit i frågan uttalade så väl i Kongl. Maj:ts högstberörda nådiga Proposition,
som i Herr Statsrådet Friherre Gripenstedts till Stats-Rådets protokoll afgifua yttrande,
vördsamt tillstyrka:
8 Sammans. Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-TJtskoltets Betänkande N:o 7.
att Rikets Ständer antaga Kongl. Maj:ts förslag, rörande vissa
vilkor för upplåtelse af de skogstrakter i Stora Kopparbergs
och de Norrländska länen, sorn må tilldelas de nybyggen,
hvilka hädanefter anläggas, äfvensom de nybyggen, för hvilka
föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter icke inom behörig
tid blifvit i enlighet med gällande författningar verkställda.
Af enahanda skäl och enär de öfverloppsmarker i nyssnämnda län, hvilka ej
äro lämpliga att till kronoparker användas och såsom sådana bibehållas, icke torde
kunna vårdas och komma till nytta på ett lämpligare sätt, än Kongf. Maj:t föreslagit,
tillstyrker Utskottet jemväl:
att Rikets Ständer bifalla Kongl. Maj:ts i afseende å sådana
öfverloppsmarker gjorda nådiga framställning.
Vidare och på de af Kongl. Maj:t uppgifna skäl, samt i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers uttryckta mening, hemställer Utskottet:
att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, stubböresmedlen
från de Norrländska länen, de der hittills uppburits
såsom allmänna statsmedel, må, jemte de medel af enahanda
beskaffenhet, hvilka kunna inflyta från Stora Kopparbergs län,
från början af 1867 ingå till skogsplanteringskassan, för att,
på samma sätt som nämnda kassa, disponeras och användas.
Slutligen och då med de åtgärder, Utskottet här ofvan tillstyrkt, det af
Riksdagsfullmägtigen August Danielsson med den af honom väckta motion afsedda
ändamål hufvudsakligen torde uppnås, hemställer Utskottet,
att samma motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 April 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Sammana. Stata- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets ■ Memorial M 8.
1
X:o 8.
Auk. till Exp.-Utsk. den 25 April 1866, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o 5,
angående väckta motioner om skjutsväsendets ordnande och
öfvertagande af Staten, m. m.
Ofvannämnda Betänkande, hvilket, enligt till Utskottet ankomna protokolls
utdrag,
blifvit af Höglofliga Ridderskap^ och Adeln, Högvördiga Preste-Ståndet och
Vällofliga Borgare-Ståndet bifallet, har Hedervärda Bonde-Ståndet deremot till Utskottet
återremitterat; men enär genom tre Stånds beslut Betänkandet blifvit bifallet, kan återremissen
ej till någon åtgärd föranleda; hvarom Utskottet velat Hedervärda BondeStåndet
underrätta.
Stockholm den 24 April 1866.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 A/d. 5 Haft.
1
2 Sammans. Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M .9.
\':o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 April 1866, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om restitution af bränvinstillverkningsafgift
vid export till utrikes ort.
Uti en den 29 December nästlidna år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
(N:o 62) har Kongl. Maj:t, i sammanhang med framstäldt förslag om förhöjning
till 75 öre af den för bränvinstillverkning nu bestämda afgift, fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet å nödvändigheten att lossa på en del af de band, hvilka ännu fjettra
nämnda tillverkning, betraktad såsom fabriksnäring, dervid Kongl. Maj:t, jemte hemställan
att bränvinstillverkning måtte få utöfvas under alla tider af året samt att det i
nu gällande förordning befintliga stadgande om maximum af daglig tillverkning måtte
borttagas, tillika föreslagit undanrödjandet af det tryckande band, som vore brännerinäringen
pålagdt genom det medelbara tvånget för tillverkaren att sälja sin vara inom
landet. Då hög tillverkningsafgift blifvit pålagd bränvin i det hufvudsakliga syftet att i
möjligaste mån inskränka förbrukningen deraf bland landets befolkning, bjöde billighet
och rättvisa, att den afgift, som för tillverkningen blifvit erlagd, och som framkallade
nyssnämnda tvång, kunde återfås, när varan exporterades och således icke inom landet
förtärdes. Frågan om en sådan restitution hade vid flera riksdagar af enskilde motionärer
blifvit väckt, men icke tillvunnit sig det afseende, den förtjente. En sådan restitution
skulle ostridigt medföra den väsendtliga fördel att bränvin vid tillfällig öfverproduktion
kunde exporteras, hvarigenom priset inom landet aldrig blefve så lågt, att det,
till stort men för tillverkaren, understege varans verkliga värde och derigenom jemväl
skulle komma att framkalla omåttlig förtäring. Kongl. Maj:t, som ansett den ifrågavarande
restitutionen af vigt såväl för det allmänna, som för tillverkarne, har derföre,
såsom ett tillägg till den föreslagna friheten i afseende å tid och tillverkningsbelopp, nu
tillstyrkt Rikets Ständer:
Att medgifva en sådan afgiftsrestitution, att utgå af bränvinstillverkning smedlen
och utbetalas af vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i den. ordning, som af
Kongl. Maf.t kunde g'ar da bestämd.
Sammans. Stats-, Bevilhi.- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande M 9. 3
Vid detta medgifvande syntes dock, till förekommande af missbruk, böra bestämmas
:
Att någon restitution icke beviljas, så framt icke minst 100 kannor af normalstyrka
på en gång till export angifvas och afsändas, äfvensom att, i likhet med hvad som
vid tull-restitution för socker är stadgadt, utförseln verijiceras, antingen genom intyg af
Svensk Konsul eller vice Konsul å lossning sorten, eller, om sådan tjensteman der ej är
anställd, af annan vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad; samt
att någon restitution icke eger rum vid utförsel till Norge; hemställande Kongl. Maj:t,
att det måtte till Kongl. Maj:t öfverlemnas att, efter General-tullstyrelsens hörande,
meddela de ytterligare föreskrifter, som för ändamålet kunde finnas nödiga.
Det skulle väl kunna ifrågasättas, huruvida icke jemväl, på sätt vid tullrestitution
för socker vore föreskrifvet, borde företes vederbörande tillverkares, under edlig förpligtelse
afgifna försäkran, att varan vore af Svensk tillverkning; men med afseende å
de stora praktiska svårigheter, som härvid skulle möta, och då tullen å utländskt bränvin
i allt fall vore vida högre än tillverkningsafgiftén å det inhemska, samt vid sådant
förhållande några egentliga vådor icke vore att emotse, äfven om i ett eller annat fäll
det skulle inträffa, att restitution komme att erläggas för reexporterad utländsk vara,
funne Kongl, Maj:t icke erforderligt att dylika produktionsbevis företes.
Hvad beträffade restitutionens storlek, skulle väl å ena sidan kunna anmärkas,
att densamma icke borde uppgå till hela tillverkningsafgiftens belopp, utan så mycket
afräknas, som ungefärligen motsvarade kontrollkostnaden i sin helhet, fördelad på hvarje
tillverkad kanna bränvin, eller omkring 5 procent af tillverkningsafgiftén. Men då deremot
likväl förekomme, att kontrollkostnaden egentligast syntes böra fördelas å det bränvin,
som åtginge inom riket och för hvilket tillverkningsafgiftén komme statskassan till
godo; samt det för landet skulle vara särdeles gagneligt, om denna vara kunde blifva
föremål för betydlig export, hvilket naturligen underlättades, om hela tillverkningsafgiftén
restituerades, har Kongl. Maj:t föreslagit:
Att afgifts-restitutionen måtte, under förutnämnda vilkor, få utgå med lika belopp,
som tillverkningsafgiftén, eller 15 öre kannan, bränvinet dervid beräknadt till 50 procent
styrka vid. 15 graders värme efter Celsii thermometer.
Högstberörda nådiga Proposition är af samtliga Riks-Stånden remitterad till Bevillnings-Utskottet,
som, i sammanträde med Stats-samt Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskotten,
behandlat förevarande fråga, dervid Sammansatta Utskottet jemväl förehaft
nedannäinnda inom de särskilda Stånden af enskilde motionärer i ämnet gjorda framställningar,
nemligen:
inom Ridderskapet och Adeln:
af Herr von Strokirch, J. P. F. O. (i motionen N:o 42), att vid bränvins utförsel
ur riket tillverkaren eller hans rättsinnehafvare må från Statsverket återbekomma tillverkningsskatten;
-
4 Sammana. Stats-, Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande JVf .9.
inom Borgare-Ståndet:
af Herr C• F. Ridderstad (motionen N:o 159), att exportpremier — bestående i
bränvinstillverkningsafgiftens återlemnande — under de kontroller och vilkor, som kunna
befinnas för Statens säkerhet nödiga, må beviljas för exporteradt bränvin.
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Anders August Andersson från Ostergötlands län (motionen
N:o 17), att Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med
tillkännagifvande, att Ständerna för sin del beslutat, det hvar och en, sorn bevisligen
till annat land utfört i Sverige tillverkadt bränvin, skall vara berättigad återfå ett belopp,
svarande emot ti 11 ve r k n i ags a fg i fte n för det till annat land utförda bränvinspartiet, samt
slutligen att Ständerna anslagit för berörda ändamål ett lämpligt förslagsanslag till betäckande
af de restitutioner, som i form af drawback under nästa statsregleringsperiod
kunna ifrågakomma;
af Riksdagsfullmägtigen Per Adlsson från Christianstads län (motionen N:o 82),
att då det med behöriga handlingar styrkes, att bränvin blifvit till utrikes ort utfördt,
exportören må ega rättighet att af statsmedel återbekomma så stort belopp, som motsvarar
tillverkningsafgiften för det utförda bränvinet;
af Riksdagsfullmägtigen Ola Bosson Olsson från sistnämnda län (motionen N:o
106), att drawback, motsvarande skatten, må åtnjutas för allt bränvin, som med veder
börliga
handlingar kan styrkas hafva blifvit till utrikes) ort affördt; samt
af Riksdagsfullmägtigen Anders Persson från samma län (motionen N:o 112), att
drawback, motsvarande skatten, må åtnjutas för allt till utrikes ort affördt bränvin.
De af Kongl. Majit för ifrågavarande nådiga framställning anförda skäl har Utskottet
icke kunnat annat än i allo biträda. Då den höga beskattning, som är och fram
gent
torde blifva bränvinstillverkningen pålagd, hufvudsakligen åsyftar inskränkning i
bränvinskonsumtionen inom landet och dymedelst förminskning af de brott och olyckor,
som hafva sin upprinnelse i bränvinets missbruk, kan af denna beskattnings grund och
ändamål icke hemtas någon anledning för densanunas tillämpning å sådan vara, sorn till
utlandet exporteras. Vidtagandet af åtgärder till möjliggörande af bränvinsexport synes
Utskottet så mycket mera angeläget, sorn Sveriges klimatiska förhållanden främja, bränvinstillverkningens
utöfvande under längre tid af året,, än den i andra, sydligare länder
kan med fördel ega rum, så att det torde kunna antagas, att, derest de för nämnda tillverkning
nu bestämda inskränkningar upphäfvas, denna näring, då endast det egentliga
tillverkningspriset behöfver tagas i beräkning, i allmänhet bör kunna uthärda täflan med
utlandet. I händelse det af Kongl. Mäj:t nu framlagda förslag till en friare lagstiftning
i afseende å bränvinstillverkningen i öfrigt vinner Rikets Ständers godkännande, måste
det
Sammans. Stats-, Bevilln- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande JM 9. 5
det således, enligt Utskottets åsigt, för producenten vara af ännu större vigt, än tillförene,
att kunna på utrikes ort afyttra sin vara vid de tillfällen, då den derstädes betingar
högre pris än inom landet. Han är derigenom mindre blottställd för de äfventyr
och förluster, som eljest lätteligen kunna af en tillfällig öfverproduktion eller’ andra missgynnande
konjunkturer inom landet åstadkommas.
Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt och då giltigheten af de skäl,
sorn tala för bifall till Kongl. Majrts nådiga förslag om restitution af bränvinstillverkningsafgiften,
icke kan anses beroende af det belopp, hvartill denna afgift kan vid innevarande
riksdag blifva bestämd, hemställer Utskottet,
det måtte Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning på det
sätt bifallas, att Hikets Ständer medgifva, att, under de närmare
vilkor och bestämmelser, som Kongl. Majit nu i nåder föreslagit
eller framdeles kan finna vara af nöden, vid utförsel af bränvin
till utrikes ort må återbekomraas en summa motsvarande tillverkningsafgiften,
till det belopp densamma kan varda af Rikets Ständer
bestämd.
Och anser sig Utskottet härmed jemväl hafva besvarat de af ofvanbemälde en
skilde
motionärer i ämnet gjorda framställningar.
Stockholm den 30 April 1866.
Bilt. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 A/d. 5 Häft.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 1
J\':o tO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Maj 1866, kl. I e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl. Förordningen
den 26 April 1861, angående en allmän hypoteksbank m. m.
Sedan inom Hedervärda Bonde-Ståndet vid innevarande riksdag blifvit väckta
motioner, af Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Christianstads län (N:o 13) dels
om upphäfvande af Kongl. Förordningen den 26 April 1861, angående en allmän
hypoteksbank och dels om föreskrifter rörande hypoteksföreningarnes utlåningsrörelse,
samt af Riksdagsfullmägtige Carl Anders Larsson från Ostergötlands län
(N:o 63), Joli. Andersson från Elfsborgs län (N:o 126), Gustaf Bjerkander från Skaraborgs
län (N:o 141) och Per Persson från Wermlands län (N:o 250), alla åsyftande
ändringar i dels nyssberörda Kongl. Förordning, dels Kongl. Förordningen
af samma dag angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, och, efter uppkommen
fråga om hvilket Utskott hade att handlägga dessa motioner, Rikets Ständer, med
godkännande af Konstitutions-Utskottets i Memorial N:o 6 gifna förklarande, desamma
till Banko-Utskottet hänvisat; så har sistbemälda Utskott, då förslaget om
hypoteksbankens inrättande jemte hvad dermed stod i sammanhang, vid 1859—
1860 årens riksdag behandlades af Stats- och Banko-Utskotten gemensamt, för
handläggningen af såväl merberörda motioner, som Kongl. Maj:ts till samma Utskott
remitterade nådiga Skrifvelse med öfverlemnande af ett från Styrelsen öfver
allmänna hypoteksbanken inkommet förslag till ändringar i nyss omförmälda nådiga
Förordningar, begärt sammanträde med Stats-Utskottet; och får det Sammansatta
Utskottet nu, efter öfvervägande af de gjorda framställningarne, till Rikets
Ständer afgifva yttrande och förslag i ämnet.
De förändringar i nådiga Förordningarne angående Allmänna Hypoteksbanken
samt de allmänna grunderna för hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet, som af delegarne i allmänna hypoteksbanken begärts, afse visserliBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami 2 Afd. 6 Haft. 1
2
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
gen till största antalet sådana detaljbestämmelser, sorn endast i ringare mån hafva
inflytande på hypoteksbanken hufvudsakliga verksamhet såsom en upplåningsanstalt
för jordbrukets förseende med förlagskapital; men äfven bland dessa förändringar
förekommer synnerligast en, hvilken, föranledd af den under hypoteksbanken
hittillsvarande verksamhet vunna erfarenhet, och berörande ett bland de väsendtligaste
stadgandena för densamma, åsyftar att för framtiden undanrödja de
hinder, som genom en alltför stor inskränkning i hypoteksbanken fria rörelse
motverkat och under de sednaste tiderna nästan alldeles omöjliggjort uppfyllandet
af det med denna inrättning afsedda ändamål. Af samma ingripande beskaffenhet
äro likaledes samtliga de till Utskottets behandling föreliggande, af enskilde motionärer
gjorda framställningar, förutom hvilka äfven blifvit vid denna riksdag
väckta flera andra motioner, som, föranledda af en ibland landets jordbrukare allmänt
uttryckt klagan öfver ett denna närings idkare tyngande penningebetryck, afse
att genom Riksbankens mellankomst förskaffa nu saknade, för jordbrukarnes
ställning och behof lämpliga låneutvägar.
För en hvar, som för landets ekonomiska utveckling under de sednare åren
och dess närvarande ställning i detta afseende gjort sig reda, torde det vara obestridligt
att förhållandena inom näringslifvet och icke minst inom jordbruksnäringen,
i hvad angår tillgången på förlags- och rörelsemedel, undergått stora förändringar,
hvilka, om ock i allmänhet fördelaktiga, likväl för den sistnämnda vigt.iga
modernäringen äro förenade med flera, under den sistförflutna tiden och ännu fortfarande
känbara svårigheter.
Under den följd af år landet, ostördt af yttre politiska förhållanden, kunnat
egna alla krafter och kapitaltillgångar åt sin inre utveckling, har, synnerligen sedan
stadga i myntväsendet vunnits, sedan förut hämmande inskränkningar i näringsoch
handelslagstiftningen efter hand undanröjts, och sedan sparbanker, hypoteksföreningar,
banker med flera kreditanstalter uppstått, näringsverksamheten ständigt tilltagit
och, understödd först af småningom inom landet gjorda kapitalbesparingar,
sedermera jemväl genom lån från utlandet kunnat allt hastigare utvidga sig. Då
förädlingsindustrien inom landet till en början var föga utvecklad och derföre tog
i anspråk endast en mindre del af de befintliga kapitaltillgångarne, kunde jordbruksnäringen
draga till sig och bibehålla största delen af landets penningekapital,
hvars egare icke på någon annan väg kunde finna en säkrare och fördelaktigare
placering för detsamma, än emot säkerhet af inteckning i jordegendom. I samma
mån, som de nödiga tillgångarne af såväl arbetskrafter och arbetsskicklighet, som
medel att betala deras användning tilltogo, nedlades i arbeten på fruktbargörande
af jorden allt större kapital och vanns en allt större och bättre afkomst, som förändrade
landet ifrån ett spanmåls-importerande till ett spanmåls-exporterande. I
följd af icke allenast denna större afkomst och de högre pris jordbruksprodukterna,
vid en friare handel, betingade på utländska marknader, utan äfven den lättare
och ymnigare tillgången på rörelsemedel, samt en allt mera tilltagande och ge
-
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 3
nom exempel på framgång eggad spekulationslust, steg jordens penningevärde
mångenstädes allt mera, egendomsvärdena beräknades vida högre än förut såväl
af jordegaren sjelf som af egaren till rörliga kapital, hvilken icke tvekade att såsom
goda antaga jordhypotek, till långt större belopp än förut.
Att jordegarne begärligt skulle emottaga de försträckningar, som erbjödos
dem, var naturligt. Under en lång följd af föregående år hade landets kapital
snarare minskats än tillvext, och jordbrukaren genom brist på såväl rörelsemedel
som andra väsendtliga vilkor för en ökad verksamhet varit urståndsatt att åtminstone
i någon betydligare mån uppdrifva jordens alstringsförmåga, hvadan hans
behof att begagna de medel, som nu blefvo tillgängliga, måste vara högst betydliga
och dessa medel desto heldre emottagas, som vid samma tidpunkt landthushållningen
började blifva föremål för vetenskapliga undersökningar och nya praktiska
rön, hvilka lofvade åt denna näring en allt större förkofran i mån af större
insigt vid dess bedrifvande och tillräckliga kapital för dess upparbetande. Lika
förklarligt var det ock, att kapitalbildningen inom landet icke kunde hålla jemna
steg med de behof af förlag och rörelsemedel, som icke allenast af denna, utan
äfven af andra allt kraftigare sig utvecklande näringar fordrades, och att derföre
sådana skulle sökas äfven i utlandet, sedan jordegarne, genom bildandet af föreningar
sins emellan, skaffat sig den derför nödvändiga krediten.
Det torde icke kunna förnekas att de sålunda förskaffade kapitalen, om ock
någon ringa del deraf må hafva onyttigt förspillts, dock till den vida öfvervägande
delen blifvit till näringens förkofran använda; och det förhållandet att, oaktadt
ganska betydliga summor efter hand af jordbrukarne upptagits, deras lånebegär
icke allenast icke blifvit tillfredsstäldt, utan tvärtom synes ökadt, torde ock finna
förklaring på annat sätt än genom de ofta framställda påståendena att dels jordbrukarne
improduktivt förslösat de erhållna tillgångarne, dels sjelfva näringen
skulle genom inträdda förändringar i den ekonomiska lagstiftningen hafva blifvit
utsatt för inflytelser, hvilka skulle göra det omöjligt för denna näring att ega bestånd
och vinna förkofran.
I detta afseende torde endast behöfva erinras, hvad äfven en ytlig kännedom
om näringen gifver vid handen, att för en landtegendom, om af densamma
skall vinnas en någorlunda tillfredsställande afkomst, erfordras högst betydliga förlag
icke allenast till nödiga byggnader, kreatur och redskap, utan äfven till arbete
för jordens skötsel samt till medel för underhållande och höjande af dess produktionsförmåga;
och att ju större och långvarigare saknaden af dessa vilkor varit,
desto större och långvarigare skall behofvet af deras fyllande, sedan tillfälle dertill
yppats, visa sig. Härtill kommer derjemte att, under det jordbruksnäringen på de
sednaste åren undandragits ganska stora belopp af förlagskapital, hvilka hon under
närmast föregående tid haft till sitt förfogande, rörelsemedlen i och för sig sjelfva
blifvit allt mindre tillräckliga, till följd af penningens genom stigande arbets- och
varupriser så betydligt förminskade värde. Inflytandet af dessa omständigheter
4 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
torde, om det till sin verkliga betydenhet uppskattas, förklara en stor del af det
penningebehof, som för jordbruksnäringen fortfarande gifvit sig tillkänna; och dåden
förstnämnda omständigheten häntyder på en utveckling, sorn förtjenar understöd,
samt den sednare beror på allmänna förhållanden, hvilka icke kunna läggas jordbruksnäringen
till last, torde idkarnes af jordbruksnäringens anspråk att, såvidt
med en rigtig statshushållning låter sig förenas och det kan bero af statsmagternas
åtgärder, deras näring må varda tillgodosedd, icke kunna anses oberättigade.
Men jordbruksnäringen har verkligen under de sednaste tiderna fått erfara
icke allenast en känbar minskning i förlagskapital, om än icke till sam tagna
beloppet, hvilket torde vara svårt att med någon säkerhet beräkna, så åtminstone
i förhållande till de med en stegrad verksamhet följande behofven, utan äfven förändringar
i vilkoren för sina lån, som i betydlig mån försvårat dess ställning. Såsom
redan är antydt, placerades penningekapitalen tillförene till den vida öfvervägande
delen på längre tider emot inteckningar i fast egendom, men hafva numera
funnit användning på flera andra vägar. En icke obetydlig förädlingsindustri
har uppstått, som både för fasta anläggningar och rörelsemedel tagit i anspråk
stora summor, och en utvidgad handelsrörelse har, om densamma också i betydlig
mån rört sig med utländska kapital, likväl äfven konkurrerat med jordbruksnäringen
om landets egna kapitaltillgångar, likasom äfven de under sednare tiden uppkomna
flerfaldiga inrättningar för penningeomsättningen dragit kapitalen till sig.
Bankerna, ehuru deras grundfonder hufvudsakligen utgjorts och ännu till en stor
del bestå uti intecknadc skuldförbindelser, fordrade dock till en del kontanta tillskott,
och, — hvad som ännu vida mera inverkat pä jordbrukets ställning i afseende
på lånemedel, — ifrån det att hvarken Riksbanken eller de enskilda bankerna
ii landsorterna förut lade sig vinn om uppsamlande af lediga kapital, men deremot
hade sin utlåning till stor del ställd på det sätt, att låntagarne fingo successive och
delvis återbetala sina lån, eller till och med kunde erhålla sådana på viss tids
uppsägning, hafva bankerna numera icke allenast med framgång öppnat en upplåningsrörelse,
som dragit till sig betydliga summor, utan äfven förändrat sin utlåningsrörelse
sålunda, att denna i de fl sta banker och förnämligast bedrifves medelst
lån på kortare tider, som för jordbruket, med dess här i landet till största
delen på helt år ställda omsättning samt behof af förlag till jordförbättringar och
andra, försträckningar på längre tid fordrande företag, äro alltför knappa, men med
hvilka deremot fabriks- och handelsrörelsen bättre kan finna sig betjenad. Lika
onekligt som det är att dessa förändringar i de sedelutgifvande bankernas förvaltning
och rörelsesätt öfverensstämma med sådana inrättningars beskaffenhet och
ändamål, samt fördenskull måste erkännas utgöra en förbättring i landets bankväsende,
lika onekligt är det likväl ock att jordbruksnäringen derigenom mindre är
i tillfälle att af dem draga direkt nytta; och om det måste medgifvas, att kapitalegares
benägenhet att heldre lemna sina penningar till bankerna -emot en något
lägre ränta, än utlåna dem till enskilda, icke så litet har sin grund i en å lånta
-
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
5
gares sida alltför ofta förekommande brist på noggrannhet och ordentlighet i liqvider,
så qvarstår dock det förhållandet, att lån numera endast sällan kunna på enskilda
händer erhållas, och att de mera sällan och sparsamt få behållas under så
lång tid, att jordbrukaren kan använda dem till jordförbättringar eller andra företag,
hvilka fordra längre tid för att efter hand återgälda det lånta kapitalet. Förhållandet
har sålunda förändrat sig på det sätt att, under det tillfällena till korta
kredit-försträckningar, som kunna vara fullt tillräckliga för omsättning af redan
färdiga produkter emot nya produktionsämnen, högeligen ökats, har deremot det,
vid det Svenska jordbrukets ännu varande ståndpunkt, vida större och väsendtligare
behofvet af kapital för uppdrifvande af produktionsförmågan i samma grad
fått vidkännas en minskning i tillgångar för dess fyllande.
Man vill måhända vederlägga detta påstående med en hänvisning till hypoteksinrättningarne
och de summor dessa i låneväg förskaffat jordbruksnäringen,
som kunna antagas uppgå till omkring 120 millioner K:dr. Dessa utgöra dock
säkerligen icke annat än till den mindre delen en verklig, men ingalunda mot näringens,
i följd af ökad lifaktighet, stegrade behof svarande tillökning i jordbrukets
förlagskapital, utan hafva till stor del måst begagnas till återgäldande af enskildas,
förut mot inteckningar eller ock endast personel säkerhet lemnade, men
återfordrade lån, och således icke beredt annan tillgång, än till omsättning af förut
varande skulder. Så omöjligt det än är att med någon säkerhet bestämma huru
stora belopp må hafva gått till den ena eller andra användningen, finnes dock en
ledning för omdömet uti den kända omständigheten, att då under de sednare åren
äfven hypoteksbanken och hypoteksföreningarne varit satta nära nog utom all verksamhet
och jordbruksidkarnes förlägenhet derigenom stigit till den höjd, som nu
öfverklagas, denna klagan allmänt yttrar sig såsom brist på medel till betalande
af korta, i banker och annorledes upptagna lån, med hvilka man sökt tills vidare
hjelpa sig fram, under förhoppning att kunna betäcka dem med amorteringslån,
dem man från hypoteksföreningarne påräknat och för hvilka man redan iordningställt
lånehandlingar.
Till försvårande af den förlägenhet för jordbruksnäringen, som, åtminstone
till en del, uppkommit genom penningerörelsens omförmälda förändrade rigtning,
hafva äfven andra samtidigt inträffade, dels inom de civiliserade samhällena allmänt
verkande dels för vårt land särskilda omständigheter bidragit. De både till
antal och beskaffenhet utomordentliga industriela arbeten, som öfver allt företagits,
med flera andra omständigheter, hafva åstadkommit en kapitalefterfrågan, som
öfverhufvud taget betydligt höjt penningeräntan och på samma gång, i förening
med politiska förhållanden, föranledt en ostadighet deruti, hvilken icke kunnat
annat än menligt inverka på näringarne. Om än den förändring i lagstiftningen,
hvarigenom frihet i ränteaftalet blifvit här i landet till en del medgifven, icke ensamt
för sig förorsakat penningeräntans stegrande, har dock, vid den ofvan antydda
förändringen i penningerörelsen, denna åtgärd, oaktadt densamma tvifvels
-
6
Sammansätta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
utan framkallat en större verksamhet hos de befintliga kapitalen, måhända varit
för jordbruksnäringen ofördelaktig, till följd af den konkurrens om lånetillgångar
med andra näringar och företag, som jordbrnkarne nu mer än förr hafva att bestå,
och i hvilken de måst blifva så mycket mera underlägsne, som den inrättning,
hvilken bildats enkom för att i den allmänna penningemarknaden handla för jord
brukarnes räkning, varit genom vissa för densamma satta inskränkningar oförmögen
att verka för sitt ändamål.
Väl må derjemte flera af jordbrukarne sjelfve mer eller mindre förvållade
missförhållanden kunna anmärkas, men det vöre dock mycket orätt att ensamt häruti
se orsakerna till den förlägenhet, som verkligen låter känna sig och kan blifva
ännu större, om icke penningerörelsen kan ledas till en jemnare fördelning,
utan fortfarande och allt mera uteslutande löper i den under sednare tiderna inslagna
ensidiga rigtningen. Jordbruket skall då förlora, eller åtminstone endast
på vilkor, som för detsammas vigtigaste behof äro alldeles otjenliga, få begagna
betydliga fonder, hvilka hittills stått till dess förfogande. Särskildt må härvid
nämnas den fond, som af Riksbankens medel varit anvisad till utlåning emot inteckningar
i jordegendom.
Att en utlåning till enskilda på lång amorteringstid icke tillhör eller väl
lämpar sig för en affärsbank och ännu mindre för en bank, på hvilken derjemte och
framför allt omsorgen om upprätthållande af stadga i myntväsendet är lagd, torde
vara utom all fråga; och om det kapital, Riksbanken disponerar, icke anses mer än
jemnt tillräckligt i första rummet för sistnämnda ändamål och dernäst jemväl folden
grad af inflytande på affärsverksamheten i allmänhet, Riksbanken må anses böra
utöfva, så lärer man nödgas medgifva att indragningen af Riksbankens fastighetslånefond
varit fullkomligt rigtig. Men verkan deraf på jordbrukarnes ställning
qvarstår det oaktadt och skall låta känna sig i den mån, som de nu utestående
lånen ingå och de inbetalda medlen, på sätt som förhållandet efter nuvarande bestämmelser
blifver, komma att öfvergå till en kort affärslånerörelse. Om det deremot
kan med skäl ifrågasättas, huruvida icke Riksbanken är nog stark att kunna
för nyssberörda ändamål undvara de något mer än 8 millioner R:dr, hvilka varit i
fas tighet slånerörelsen använda, eller snarare om icke Riksbanken, i närmare öfverensstämmelse
med sina hufvudändamål, kan använda dessa medel på ett sätt, som
på samma gång direkt befrämjar jordbruksnäringen,, — genom medlens användande
till uppköp af obligationer, hvilka, grundade på jordhypotek, kunna betraktas
såsom generaliserade egendomsinteckningar med en dymedelst beredd allmännare
kredit och omsättlighet, — så torde å andra sidan ett anspråk att dessa medel på
dylikt sätt fortfarande må göras användbara för jordbrukarne icke vara obefogadt,
helst om man derigenom jemväl lyckas verksamt bidraga till uppkomsten af ett
ordnadt och kraftigt inhemskt fondsystem.
Åvägabringandet af ett sådant torde icke vara så omöjligt, som man, på
grund af de hittills gjorda försökens ringa framgång, velat antaga. Emot att
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 7
genast söka grunda detsamma på obligationer, utgifna af Staten, möter i ett
land, der kapitalen äro små i förhållande till de befintliga näringarnes behof,
den svårigheten, hvilken ock uppställts såsom en betänklighet emot hvarje dylik
åtgärd, att kapitalen derigenom skulle dragas ifrån näringarne och till användning
för de allmänna statsbehofven. Men denna svårighet bortfaller i och med
detsamma, som den upplåning, förmedelst hvilken fondsystemet och dertill hörande
obligationshandel skall bildas, grundas på näringarnes eget behof af kredit och
blott utgör en förändring i formen för denna upplåning, sålunda att, i stället för
den enskilda lånsökanden, träder en association, stödd på samtlige delegarnes gemensamma
garanti, med ett till följd häraf vida större förtroende, än delegarne
hvar för sig kunna påräkna, samt med en ordnad verksamhet, som gifver både
låntagare och långifvare större säkerhet och beqvämlighet. De kapital, hvilka
förut varit utlånade till näringsidkarne, få då fortfarande af dem bibehållas, och
nya kapital, i den mån sådana uppkomma, erbjudas villigt till följd af den större
säkerhet den gemensamma garantien lemnar. På denna väg synes ett iuhemskt
fondsystem kunna skapas lättast och med minsta rubbning af de befintliga kapitalens
förutvarande användning och fördelning.
Emot möjligheten att lyckas åstadkomma ett på sådan grund fotadt fondsystem,
torde icke utgången af de utaf Staten genom Kiksgälds-kontoret hittills
gjorda försök kunna anföras såsom giltigt bevis, helst de redan, bland annat, af
åtskilliga stadskommuner verkställda, på en säkerhet, som åtminstone icke kan anses
bättre än den jordegendom innebär, grundade, fonderade upplåningar ådagalagt,
att sådana upplåningar kunna inom landet verkställas, allenast vilkoren vid desamma
ställas i öfverensstämmelse med de förhållanden, behof och vanor, som här i
landet förefinnas. 1
De hufvudsakligaste bland dessa vilkor äro: att den ränteafkomst, som genom
penningars placering i obligationer erhålles, motsvarar den, som för likartade, mot
realsäkerheter af enskild beskaffenhet lemnade lån i allmänhet kan betingas; att
långifvarne sättas i tillfälle att utan alltför lång tidsutdrägt, svårighet eller fara för
förlust kunna, om de så önska, återfå sina penningar; att såväl inköp af obligationer,
som ränte- och kapitalliqvider till deras innehafvare göras så lätta och beqväma,
som möjligt; att obligationerna ställas å sådana valörer, att äfven de mindre
bemedlade kunna tillegna sig dylika för fruktbargörandet af sina besparingar, samt
att å obligationerna finnas meddelade alla sådana upplysningar, att äfven den mindre
kunnige kan deraf inhemta hvad han i afseende på dem har att iakttaga.
Då de förändringar i Kongl. Förordningarne angående allmänna hypoteksbanken
samt de allmänna grunderna vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet, som uti de under Utskottets handläggning varande motionerna ifrågasättas,
syfta på beredandet åt nämnda inrättningar af tillfälle att bättre än hittills
kunna förskaffa jordbruksnäringen kredit och låneförlag, har Utskottet, dertill jemväl
föranledt af under dess öfverläggningar i ämnet gjorda framställningar, trott
8 Sammansätta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
sig böra, såsom här ofvan skett, i korthet antyda de medel och utvägar, på hvilka
inhemska kapital böra kunna jordbruksnäringen tillgodogöras på ett sätt, som tillika
är fördelaktigt för hushållningen och rörelsen i allmänhet; men då här icke
kan vara stället att i enskildheterna vidare utveckla det ofvan antydda förslaget,
inskränker sig Utskottet till att, innan det yttrar sig öfver de uti nyss omförmälda
nådiga Förordningar föreslagna förändringar, erinra om beskaffenheten af de hufvudsakliga
brister, hvilkas afhjelpande åsyftas.
En af dessa, och den mest betydande, har visat sig ligga uti de inskränkningar,
som innehållas i stadgandena uti T § af Förordningen angående hypoteksbanken
derom, att lån ej må till hypoteksföreningarne annorledes än i kontanta penningar
utlemnas, samt uti 13 § af Förordningen angående hypoteksföreningar delbom,
att för lån, ställda på viss årlig afbetalning, högre ränta än fem procent må
bestämmas.
Vid den tidpunkt, då förslaget om allmänna hypoteksbankens inrättande uppgjordes
och ännu när nådiga Förordningen derom samt om grunderna för hypoteksföreningar
utfärdades, var på den utländska penningemarknaden tillgången sådan,
att någon svårighet icke mötte anskaffandet af lån mot fem procent ränta; men
på de sednare åren hafva förhållandena så förändrats, att endast obetydliga och
mot hypoteksföreningarnes anmälda behof på långt när icke svarande belopp kunnat
till nämnda ränta anskaffas, och ännu mindre hafva penningar mot denna ränta
kunnat inom landet upplånas.
Det med de ifrågavarande bestämmelserna afsedda syftemål att förebygga,
det icke jordegare må af trängande penningebeliof föranledas att, vid saknad af
tillgång till erhållande af kontant lån, uttaga obligationer och genom dessas försäljning
till underpris möjligen ruinera sig sjelf samt skada hypoteksbankens kredit
eller att alltför betungande räntevilkor för ett lån skulle kunna medgifvas, innebär
en stor inskränkning i den enskildes befogenhet att för vinnande af ett lofligt
syfte underkasta sig den uppoffring, hvartill han kan finna sig föranlåten och
hvilken han inser vara för sig mindre skadlig, än om han hlefve alldeles i saknad
af försträckning; och på samma gång som någon säkerhet att detta syftemål, hvad
den enskilde beträffar, icke ernås, enär han ej kan förhindras, utan snarare af de
ifrågavarande förbuden drifves att på annat sätt skaffa sig penningar, som då otvifvelaktigt
blifva honom ännu kostsammare, på samma gång kunna, om derigenom
en mängd jordegare bringas på obestånd och ett större antal egendomar till följd
häraf tvångsvis gå till försäljning samt måste afyttras till underpris, följderna häraf
menligt inverka på hypoteksbankens kredit. Om också det sednare ännu icke ininträffat,
torde dock det förra redan hafva visat sig, i det att en mängd af de
ständigt förekommande talrika försäljningarne af jordegendomar med säkerhet kunna
antagas föranledda deraf att egarne, genom utehlifvandet af påräknad försträckning
från hypoteksinrättningarne, drifvits att söka lån på korta tider, dem de icke
i längden
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 9
i längden funnit utväg att omsätta, eller hvilka blifvit dem så kostsamma, att de
bragt jordegarne på obestånd, under det att desse deremot, genom ett amorteringslån,
äfven mot en högre afgift derför, än som motsvarar 5 procent ränta, skulle
kunnat varaktigt hjelpas. Och detta skulle sannolikt kunnat ske, om icke hypoteksinrättningarne
varit bundna i sin upplåning af de ifrågavarande inskränkande föreskrifterna
och derigenom under de sednaste åren urståndsätta att anskaffa lån.
En annan brist torde befinnas ligga i beskaffenheten af de hittills skedda
upplåningarne, hvilken brist, om den också icke ensamt får tillskrifvas förordningarnes
bestämmelser, likväl med dessa sammanhänger.
Med undantag af några före allmänna hypoteksbanken bildande af en del
hypoteksföreningar gjorda försök att upplåna penningar mot obligationer, ställda
dels på uppsägning, dels på viss kortare tid, hafva alla af såväl hypoteksföreningarne
som allmänna hypoteksbanken upptagna lån kontraherats på en återbetalningstid
af omkring 40 år. I och för sig sjelf må en så långsam amortering väl
anses i de flesta afseenden fördelaktig för jordbrukaren, ehuru många af hans förlagsbehof
kunna fullt lika väl tillgodoses genom lån på vida kortare tider, och
ehuru den långa amorteringsfristen måhända i icke så ringa mån bidragit att öfver
hufvan stegra egendomsprisen samt föranledt att man mindre vinnlagt sig om en sparsamhet,
till hvilken deremot skyldigheten att inom en kortare tid återbetala den erhållna
försträckningen skolat kraftigt mana. Men för hvpoteksinrättningarnes verksamhet
på det hela till jordbrukets understödjande har det uteslutande upplånandet
på lång tid icke varit gynnsamt.
Ofvan är anmärkt, hurusom landets egna kapital alltmera antingen alldeles
undandragits jordbruksnäringen eller åtminstone numera lemnäs densamma endast
på korta, för näringens förnämsta behof otjenliga tider. Det hade bort vara ett
bland hypoteksinrättningarnes förnämsta sträfvanden att inrätta sin upplåning på
det sätt, att de, utan att åsidosätta de behof, hvilka kunde fordra en lång amorteringstid,
jemväl åt jordbruket bibehållit de lånekapital, hvaraf detta förut varit i
åtnjutande, men hvilka icke ville låta sig bindas på lång tid, såsom förhållandet
här i landet allmänt är.
I de aldra flesta fall fäster långifvaren vigt vid att kunna, om han det önskar,
utan dröjsmål åter komma i besittning af sitt kapital. I andra länder hindrar
detta honom likväl icke att uppköpa obligationer med lång förfallotid, emedan
dessa obligationer der hafva en ständigt öppen marknad, hvarest dylika alltid
kunna säljas och åter köpas, men en sådan finnes här i landet icke.
Det har derföre icke lyckats hvarken Staten eller hypoteksinrättningarne att
inom landet finna afsättning för obligationer med längre förfallotid, och enda sättet
att här åvägabringa en fonderad upplåning, är att, synnerligen till en början, inrätta
densamma med en hastig amortering, hvilken icke allenast i och för sig gifver
obligationsinnehafvaren utsigt att i alla händelser inom en icke alltför aflägsen
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 2
10 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
framtid åter utfå sitt kapital, utan äfven och just igenom den större begärlighet
obligationerna dymedelst vinna, befordrar uppkomsten af en ständigt öppen och
liflig handel med dylika papper, hvarförutan desamma icke ernå sin fulla användbarhet
och bringa all den nytta, som ett orduadt fondsystem medför.
I det betänkande, deruti Sammansatta Stats-och Banko-Utskottet vid 1859—60
årens riksdag föreslog inrättandet af allmänna hypoteksbanken, antydes att genom
denna inrättning en fast och förtroendevärd grundval för ett inhemskt fondsystem
kunde läggas; men att detta önskvärda ändamål ännu icke i någon mån vunnits,
beror till väsendtlig del deraf, att man vid förvaltningen icke fästat uppmärksamhet
på nödvändigheten att, om en upplåning inom landet skall lyckas, densamma måste
anordnas så, att vilkoren dervid i afseende ej mindre på räntan, än äfven, och
måhända framför allt, på bestämmelserna rörande amorteringen och andra omständigheter,
hvaraf möjligheten för långifvaren att med lätthet kunna komma i fri
disposition af sitt kapital bero, lämpas efter de inhemska lcapitalisternes behof och
vanor, samt att verkan af dessa bestämmelser underlättas genom lämpliga operationer.
Och att jordbruksnäringen ingalunda uteslutande behöfver mycket långa amorteringslån,
utan i vissa fall och måhända till största delen är fullt betjent med sådana
på en tid af omkring 10 år, är otvifvelaktigt.
Försöken att bringa i rörelsen amorteringsobligationer på kortare tid af exempelvis
10 år borde ju förr desto heldre företagas, då jordbrukarnes behof så högt
påkalla tillfredsställande; då de kapital, hvilka vilja undandraga sig jordbruket, särskildt
af den anledning att de till följd af fallande egendomsvärden icke finna den
för dem ställda säkerheten tillfredsställande, sannolikt skulle till stor del kunna
på det antydda sättet qvarhållas, samt då äfven kapitalegarne, hvilka söka en på
en gång säker och skäligen vinstgifvande placering, men icke lätteligen finna en
sådan inom landet, kunna förväntas med begärlighet begagna sig af den öppnade
nya utvägen.
Omständigheterna synas i vissa hänseenden icke ogynnsamma för ett lyckligt
resultat af dylika försök; men detta skulle i hög grad befrämjas genom en af
landets större penningeinsfi tu tioner lemnad kraftig medverkan, hvilken till och med
torde vara oundgänglig för åvägabringandet af den för obligationernas begärlighet
nödvändiga omsättbarheten; och vore det icke minst önskvärdt att Riksbanken ej
allenast kunde använda någon del af sina tillgångar till inköp af ifrågavarande
slags obligationer, utan äfven sökte befordra handeln med desamma genom efter
omständigheterna lämpade försäljningar och återköp deraf.
Efter dessa antydningar om anLedningarne till det penningebehof, som inom
jordbruksnäringen för närvarande gör sig kännbart och medlen att på ändamålsenligt
sätt ordna utvägarne att åt denna näring anskaffa penningeförlag, går Utskottet
nu att yttra sig öfver de dels genom Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda
nådiga Skrifvelse, dels genom enskilda motioner till Utskottets pröfning föreliggande
framställningar.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. II
Utskottet får härvid först i afseende å Per Nilssons från Christianstads län
i början af detta Betänkande omförmälda motion, förklara att enär de brister, som
i allmänna hypoteksbanken hittills varande verksamhet må hafva befunnits, böra,
genom förändringar i särskilda stadganden samt genom lämpliga åtgärder af hypoteksbankens
styrelse, kunna för framtiden afhjelpas; en sådan åtgärd, som den i
motionens l:sta punkt ifrågasatta, att den nådiga förordningen om allmänna hypoteksbanken
skulle helt och hållet upphäfvas, icke bör ifrågakomma; och då motionärens
förslag i 2:dra punkten, att de särskilda hypoteksföreningarne i riket må
tillåtas utgifva egna obligationer och förskaffa jordegare amorteringslån, förfaller
genom afslag å den l:sta, samt det icke kan vara lämpligt att, på sätt motionären
i 3:dje punkten ifrågasatt, i författningen föreskrifva det tiden för amorteringen af
lån ur hypoteksföreningar skall vara inskränkt till 20 högst 30 år, får Utskottet
l:o.
afstyrka bifall till de af Per Nilsson i merberörda motion gjorda
framställningar.
Beträffande de öfriga i början af Betänkandet angifna motionerna kan yttrande
lämpligast afgifvas i sammanhang med de ändringsförslag, hvilka blifvit af delegarne
i allmänna hypoteksbanken i vederbörlig ordning beslutade och genom
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse N:o 76 till Rikets Ständers pröfning Ofverlemnade;
och Utskottet öfvergår derföre nu till dessa i den ordning, som af §-följden i
Kongl. Förordningarne angående allmänna hypoteksbanken och angående grunderna
för hypoteksföreningars bildande föranledes.
Härvid förekommer först: Förordningen angående Hypoteksbanken.
Enligt bestämmelserna i 2:dra stycket utaf § 2 samt i 3:dje § beror för närvarande
hypoteksförenings delaktighet i hypoteksbanken allenast af en anmälan till
vinnande af inträde för viss summa, hvarå, ehvad lån ur hypoteksbanken sökes
eller icke, trefjerdedels procent årlig inbetalning skall till hypoteksbanken erläggas.
Föredömet härtill och föreskrifterna härom hemtades, såsom hypoteksbanks-delegarne
erinrat, från den tidigare organisationen af särskilda hypoteksföreningar,
hvilkas delegare hade enahanda förbindelser till sina respektive föreningar samt
utgjordes af dels låntagande, dels endast insättande medlemmar. Ursprungliga
tanken vid en sådan organisation var att tillvägabringa en förening mellan en orts
kapitalegande och kapitalbehöfvande jordegare, af hvilka de förre hade att göra
räntebärande årliga öfverskott, som genom amorteringslån kunde de sednare tillhandahållas.
Till någon större utveckling kom dock aldrig detta system, då i
verkligheten de fleste jordegare funno sig med större fördel kunna i egna jordförbättringar
eller annorledes placera möjliga besparingar och snarare sökte, än
kunde lemna förlag. I regeln öfvergingo således snart de insättande delegarne till
låntagande, och i följd häraf har det afsedda ändamålet att genom delegares fri
-
12
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
villiga årliga inbetalningar anskaffa medel för hypoteksinrättningarnes utlåning icke
uppnåtts och kan knappast heller för framtiden förväntas blifva vunnet. Då emellertid
en sådan upplåningsrörelse ingår i närvarande organisation, torde densamma,
ehuru troligen alltjemt blifvande af ringa betydelse, böra bibehållas. Men deremot
kan en, uteslutande på förutsättning af jordegares kapitalinbetalningar, äfven utan
erhållet lån, hvilande grund för delaktighet i hypoteksinrättningarne ingalunda vara
förenlig hvarken med dessa inrättningars behof af betryggande vilkor för deras
förvaltning eller med delegarnes fördelar. Likasom jordegare, hvilken endast såsom
insättande delegare i hypoteksförening ingått, hvarken kan blifva eller för
närvarande är tvångsvis förpligtad att med årlig kapitalinsättning hos föreningen
fortfara längre, än han sjelf önskar — enda påföljden för underlåten sådan insättning
är, att han anses hafva uppsagt sin delaktighet — lika litet torde ock hypoteksförening
kunna med annan laga verkan, än dess uteslutande från delaktighet i
hypoteksbanken, åläggas att fortfarande hos denne göra kapitalinsättningar i vidsträcktare
mån, än sådant erfordras för amortering å föreningen från hypoteksbanken
meddeladt lån; och en hypoteksförening kan desto mindre tillförbindas en
derutöfver sträckt årlig kapitalinbetalning, som föreningen i sjelfva verket saknar
alla lofliga medel att härtill af sina icke låntagande delegare tilltvinga sig tillgångar
eller på annat sätt sådana åstadkomma. Endast så länge dessa frivilliga kapitalinsättningar
af jordegare hos sin förening och af denna hos hypoteksbanken
fortsättas, endast så länge kan och bör en sålunda grundad delaktighet i den ena
och andra institutionen rättsligen fortfara och medföra rätt att på förvaltningen
utöfva inflytande.
Den säkra och oafbrutna grunden för delaktigheten kan således icke hemta*
från dessa frivilliga kapitalinsättningar — åtminstone icke längre än med desamma
fortsättes; hvaremot den för erhållet lån föreskrifna, genom fastighetsinteckning
betryggade och, i saknad af behörigt fullgörande, alltid laga tvångsåtgärder underkastade
förbindelsen erbjuder en sådan stadgad och oafbruten grund för delaktighetens
bestämmande och åtnjutande, ehvad frågan gäller jordegaren* rättigheter
och skyldigheter emot sin hypoteksförening eller dennas rättigheter och skyldigheter
i förhållande till hypoteksbanken
Det visar sig således angeläget, att, för hypoteksinrättningarnes egen skull,
annorlunda än hittills skett, bestämma grunden för den här omhandlade delaktigheten.
Praktiska skäl för ett sådant bestämmande har erfarenheten dessutom gifvit
vid handen. Det har nemligen visat sig möta så stora svårigheter både för
anmälde delegare i föreningarne att hos dessa och för de särskilda föreningarne
att hos hypoteksbanken verkställa kapitalinsättningar för den delaktighet, hvarå
lån ej utfallit, att dessa institutioner, i stället att kunna uppsamla sådana insättningar,
nödgats inskränka sig till en i sjelfva verket alldeles betydelselös bokföring
af desamma. Utan att rentaf motverka sitt ändamål torde hypoteksinrättningarne
icke hafva kunnat handla annoidunda. Så länge omedelbart eller åtminstone
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 13
endast kortare tid efter sökt och vunnen delaktighet den dermed i de aldra flesta
fall åsyftade förmånen att utfå amorteringslån uppnåddes, kunde föreskriften om
kapitalinbetalningar, utan ännu utkommet lån, endast medföra ringa och snart öfvergående
förlägenhet, men i samma mån tidsrummet emellan förberedd lånerätt
och dennas tillgodonjutande, såsom under sednare tiden, af omständigheternas
tvång blifvit utsträckt till stundom flera år, i samma mån har oförenligheten af ett
redan innevarande lånebehof, å ena sidan, och en i mån deraf fordrad årlig kapitalutgift,
å den andra, bjertare framstått.
På dessa af hypoteksbanks-delegarne andragna skäl har delaktighet i allmänna
hypoteksbanken ansetts böra annorlunda bestämmas, så att densamma grundas
dels på den årliga insättning, hypoteksförening vill åtaga sig, dels ock på beloppet
af från hypoteksbanken erhållet lån.
I 3:dje § är derjemte föreskrifvet, att hypoteksförening skall till hypoteksbanken
årligen inbetala trefjerdedels procent å beloppet af dess delaktighet. Denna
inbetalningsprocent svarar emot en amorteringstid för erhållna lån af omkring 40
år, och såvida bestämmelsen om denna inbetalningsprocent kunnat föranleda hypoteksbanken
styrelse att anse sig förhindrad mot upptagande af lån med annan
kortare återbetalningstid, har densamma utgjort och skulle, om den bibehålies
oförändrad, äfven framdeles utgöra ett hinder för en sådan upplåning mot obligationer
på kortare tider, om fördelarne af hvars åvägabringande Utskottet ofvan
yttrat sig. Väl torde, vid jemförelse med 13:de § af förordningen angående hypoteksföreningar,
der det säges att årliga afbetalningarne på hufvudstolen af amorteringslån
skall utgöra minst | procent, en friare tydning af förstnämnda bestämmelse
kunna försvaras; men ett förtydligande torde dock icke vara öfverflödigt.
Med iakttagande af hvad nu blifvit framstäldt, hemställer Utskottet, i öfverensstämmelse
med hypoteksbanks-delegarnes förslag,
2:o.
att 2:dra och 3:dje §§ i Kongl. Förordningen af den 26 April
1861, angående en allmän hypoteksbank må erhålla följande
förändrade lydelse:
§ 2. Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall
ingå hvarje hypoteksförening, som hädanefter inom riket bil
das;
så ock hvarje allaredan inom riket bildad hypoteksförening
för all den upplåning, föreningen hädanefter finner sitt
ändamål påkalla, af sådan beskaffenhet, som i § 1 sägs.
Delaktighet i hypoteksbanken bestämmes dels efter det
belopp, å hvilket hypoteksförening förbundit sig att, utan låns
erhållande, årlig insättning verkställa, dels ock efter beloppet
af från hypoteksbanken erhållet lån; dock må sådan delaktig
-
14 Sammansätta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
het icke medgifvas någon förening för mindre sammanräknadt
belopp, än en million Riksdaler.
§ 3. På det belopp, för hvilket delaktighet i hypoteksbanken
eger rum, skola årligen minst tre fjerdedels procent
till banken inbetalas. A sådan inbetalning räknas föreningen
till godo lika stor ränta, som hypoteksförening för erhållet
lån till hypoteksbanken erlägger.
Det i 7:de §:s l:sta stycke befintliga stadgandet, enligt hvilket för amorteringslån
erforderliga säkerhetshandlingar böra vara i beredskap förr än anmälan
om lån hos hypoteksbanken göres, hafva hypoteksbanks-delegarne ansett, såsom
icke med sakens naturliga gång öfverensstämmande, böra borttagas; och föreslagit
att nämnda stycke skulle få denna lydelse: I den mån de särskilda hypoteksför
eningar,
hvilka såsom delegare uti hypoteksbanken ingått, till erhållande af lån,
ställda på viss årlig afbetalning, sig anmäla, och hypoteksbanken styrelse i öfrigt
kan beräkna det för sådant ändamål erforderliga belopp, skall hypoteksbanken, såvida
andra för ändamålet användbara medel icke för densamma äro att tillgå, om
upptagande af sådana lån mot räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig
afbetalning lydande obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder; hvarjemte, då det,
i händelse anskaffandet och pröfningen af säkerhetshandlingar kunde få anstå till
dess lån redan blifvit afslutadt och inbetalningar derå skett, kunde inträffa att en
hypoteksförening bruste i aflemnandet af sådana handlingar till det belopp, som
motsvarade hans anmälda lånebehof, ett nytt stycke, efter nuvarande 2:dra stycket
föreslagits, så lydande: Befinnes åter den på grund af föreningarnes anmälda lånebehof
verkställda upplåning öfverstiga beloppet af de vid lånets fördelning tillgängliga
och pröfvade säkerhetshandlingar, och gör i följd deraf hypoteksbanken på
sådan upplåning ränteförlust, svaren den eller de föreningar, som öfverupplåningen
föranledt, för denna förlust, i mån af hvars och ens utöfver behofvet gjorda anmälan.
Upphäfvandet af det föreskrifna vilkoret att säkerhetshandlingar skola, innan
lån upptages, vara i beredskap, skulle likväl kunna hafva till följd att, ännu efter
det länet blifvit af långifvarne inbetaldt, sådana handlingar till behörigt belopp
saknades, och att således det vilkor, som uti hvarje kontrakt om dylika lån måste
ingå och är ett af de väsendtligaste, att nemligen säkerhet i jordhypotek skall finnas
till ett lånet motsvarande belopp, vore, åtminstone till en tid, ouppfyldt. Kännedomen
om att ett sådant förhållande kunde inträffa, skulle ock kunna föranleda
en betänklighet hos långifvare att med hypoteksbanken ingå i affärer, hvilken vore
för banken menlig.
Utskottet kan derföre icke tillstyrka denna förändring, utan anser l:sta stycket
af 7:de § böra förblifva vid sitt nuvarande innehåll, allenast med uteslutande
af de deri förekommande, obehöfliga orden »för de sökandes behof»; vid hvilket
förhållande det ofvan omnämnda förslaget till ett nytt stadgande förfaller.
Sammansatta Stats- och. Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 15
Deremot biträder Utskottet den i 2:dra stycket af 7:de § föreslagna förändring
att, när flera föreningar anmält sig till erhållande af amorteringslån, men deras
önskningar i detta afseende ej på en gång kunna till fullo motsvaras, fördelningen
af de för ändamålet tillgängliga medlen skall bestämmas efter beloppet af de inom
de särskilda föreningarne vid ett visst tidsmoment — lämpligast bestämdt efter
kalenderår — pröfvade och godkända säkerhetshandlingar, i stället för, såsom nu är
föreskrifvet, i förhållande till det af föreningarne sökta lånebelopp. Denna sistnämnda
bestämmelse föranleder nemligen lätt dertill att hypoteksföreningarne anmäla
sig för vida större belopp, än behofvet kräfver eller hvartill säkerhetshandlingar
kunna anskaffas, för att i händelse penningar till hela beloppet af hvad som
anmälts icke af hypoteksbanken anskaffas, ändock få en så stor andel, som möjligt
vid fördelningen af de tillgängliga medlen.
Sista stycket i 7:de § föreskrifver, att lån ej må till föreningarne annorledes än
i kontanta penningar utlemnas, och 13:de § i förordningen angående hypoteksföreningar
förbjuder bestämmandet för amorteringslån till delegare i hypoteksförening
af högre ränta än fem procent.
Hypoteksbanks-delegarne hafva till det sistnämnda stadgandet föreslagit ett
tillägg, hvarigenom det uttryckligen blefve medgifvet hypoteksförenings låntagare
att vid låns erhållande medgifva kapitalrabatt.
I det föregående har Utkottet ådagalagt de hinder mot hypoteksbankens och
föreningarnes verksamhet för jordbrukets understödjande samt mot möjligheten
att genom dessa inrättningars medverkan befordra utvecklingen af ett inhemskt
fondsystem, nämnda inskränkningar innebära, äfvensom antydt att desamma icke
heller kunna fullt försvaras ur den synpunkten, att de skulle förebygga frestelsen
för lånsökande att genom ingåendet på alltför ofördelaktiga lånevilkor skada sig
sjelfve. På de anförda, med flera skäl anser Utskottet dessa inskränkningar böra
betydligt modifieras, och finner dervid icke det tillägg, som hypoteksbanks-delegarne
föreslagit, att kapitalrabatt finge af hypoteksförenings låntagare medgifvas,
vara tillfyllestgörande eller i alla afseenden lämpligt.
Väl kan medgifvandet af kapitalrabatt för ett lån i vissa afseenden sägas hafva
likartad verkan med beviljandet af en högre ränta; men i flera andra äro dock
verkningarne af nämnda bestämmelser mycket olika. Särskildt vigtig, då man afser
att göra sig till godo inhemska kapitaltillgångar och inom landet göra obligationer
gångbara, torde den omständigheten vara, ati, till följd af ovana vid beräkningar
af förhållandet emellan en viss kapitalrabatt och en högre räntefot, jemte
annat, obligationer, löpande med en lägre ränta, men utgifna och afsedda att i rörelsen
öfverlåtas med kapitalrabatt, sannolikt icke, åtminstone förrän man först
hunnit vänja sig vid enklare obligationsformer, samt endast småningom, skulle
blifva allmännare begärliga och vinna afsättning inom landet. Om man vill tillåta
medgifvandet af kapitalrabatt, synes något principielt skäl mot tillåtandet äfven af
en högre ränta än 5 procent icke finnas, utan en sådan tillåtelse desto heldre böra
16
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
lemnäs, som utvägarne till det afsedda ändamålets vinnande derigenom vidgas och
man är i tillfälle att dymedelst lämpa sig efter inom landet gängse kreditvanor
och fordringar.
För borttagande af förbudet att annorledes än i kontanta penningar utlemna
lån gälla i det väsendtligaste samma skäl, som för tillåtelsen att bevilja kapitalrabatt
eller högre ränta.
Men Utskottet vill dock icke tillstyrka borttagandet af de ofta omförmälda,
nuvarande begränsningarne annorlunda, än under vissa förbehåll, som torde vara
behöfliga för bevarandet af de respektive delegarnes inbördes rätt och förebyggandet
af att för det hela skadliga åtgärder må obetänkt eller under en stark påtryckning
från något mera enskildt håll vidtagas.
Sålunda anser Utskottet högre ränta än 5 procent eller kapitalrabatt, eller
utlemnandet af obligationer från hypoteksbanken till föreningarne eller af dessa till
deras låntagare icke böra, hvar för sig eller tillsammans, få ifrågakomma annat än
efter derom af delegarne fattadt beslut och efter det Kongl. Maj:t dertill lemnat
bifall; och har Utskottet för öfrigt ansett att, i intet fall, högre ränta än 6 procent
må få föreskrifvas, hvilket dessutom för närvarande icke lagligen får ske vid lån,
för hvilka inteckning i fäst egendom är lemnad såsom hypotek; varande föreskriften
härom intagen i det förslag till 13:de § i förordningen angående hypioteksföreningar,
sorö längre fram är afgifvet.
I öfverensstämmelse med nu uttalade åsigter har Utskottet uppgjort förslagtill
lydelsen af 7:de § i förordningen om hypoteksbanken samt af 13:de § i förordningen
angående hypoteksföreningar.
Det har härförutan synts lämpligt, att i sjelfva författningen intaga en antydning
derom, att, vid upptagande af amorteringslån, olika, längre eller kortare,
återbetalningstider böra, efter olika förhållanden, ifrågakomma, och att i 7:de § intaga
en anvisning härom.
Utskottet hemställer alltså till Rikets Ständers bepröfvande följande förslag
till förändrad lydelse af den ifrågavarande 7:de §:
3:o.
I den mån de särskilda hypoteksföreningar, hvilka såsom delegare
uti hypoteksbanken ingått, till erhållande af lån, ställda
på viss årlig afbetalning, sig anmäla och erforderliga säkerhetshandlingar
derför i beredskap hafva, skall hypoteksbanken,
så vida andra för ändamålet användbara medel icke för densamma
äro att tillgå, om upptagande af sådana lån, mot räntebärande,
till innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning lydande
obligationer, vidtaga erforderliga åtgärder.
Hafva
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
17
Hafva flera föreningar sig om sådana lån anmält, och
kunna deras önskningar i detta afseende ej på en gång till
fullo motsvaras, må de medel, hypoteksbanken genom upplåning
eller annorledes sig för sådant ändamål beredt, mellan
de lånsökande föreningarne fördelas, i mån af de hos en hvar
förening före nästförutgångna årets utgång pröfvade och godkända
säkerhetshandlingars belopp.
Hypoteksbanken ege, vid utlåning till hypoteksföreningarne,
angående ränta, återbetalningstider och öfriga lånevilkor,
träffa de aftal eller göra de bestämmelser, som, med fästadt
afseende dels på jordbruksnäringens behof af längre eller kortare
återbetalningstider, dels på möjligheten att inom eller
utom landet kunna anskaffa medel, befinnas ändamålsenliga
eller nödiga. Dock må ej, utan förutgånget ‘beslut af hypoteksbankens
delegare vid två näst efter hvarandra följande,
lagligen utlysta allmänna sammankomster, samt Kongl. Maj:ts
dertill lemnade bifall, lån till hypoteksförening annorledes än
i kontanta penningar, eller emot högre ränta än fem för hundrade
om året samt ej heller med kapitalrabatt kunna utlemnas.
Härmed anser Utskottet sig hafva besvarat Per Perssons från Wermlands län
motion N:o 250, i hvad densamma afser upphäfvandet af sista momentet utaf nu
behandlade 7:de §, äfvensom C. A. Larssons från Ostergötlands län i motionen N:o
63 gjorda enahanda framställning.
Likaledes torde härmed vara besvaradt G. Bjerkanders från Skaraborgs län
hemställan i motion N:o 141 »att Rikets Ständer måtte för sin del besluta och i
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att den förändring måtte vidtagas
i hypoteksbankens reglemente, 8:de §, att denna må ega rättighet att upptaga lån
på billigaste vilkor, som kunna erhållas, för tillhandahållande åt alla dem, sorn förklarat
sig medgifva kapitalrabatt å de lån, hvarför fullständiga handlingar redan
äro inlemnade».
Och hemställer Utskottet
4:o
att sistberörda tre motioner i nu omförmälda delar icke må
till vidare åtgärd föranleda.
Då för närvarande föreskrift saknas om den påföljd hypoteksförening för underlåten
behörig inbetalning till hypoteksbanken bör vidkännas, och erfarenheten
visat att sådan föreskrift ingalunda är obehöflig, hafva bankdelegarne ansett lämpligt,
att för nämnda fall stadgas en dröjsmålsränta, som, jemte det den bereder
hypoteksbanken full ersättning för de kostnader, som af försummelsen kunna härBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 6 Haft. 3
18 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
flyta, tillika innefattar stark maning till punktlighet i liqviderna; och hafva af
enahanda skäl delegarne ansett den i 14:de § af förordningen angående grunderna för
hypoteksföreningars bildande stadgade dröjsmålsränta af en half procent i månaden
böra förhöjas. Då emellertid, så vida dröjsmålsräntan för försummad liqvid
af hypoteksförening hos hypoteksbanken bestämdes till samma belopp, som för
föreningsdelegare, hvilka underlåta att i rätt tid fullgöra sina liqvider hos föreningen,
den sistnämnda icke erhölle någon godtgörelse för de extra kostnader, som
för densamma uppstå såsom ränta under den tid, som åtgår från det de resterande
medlen till föreningen inbetalas, intilldess de hinna till hypoteksbanken inkomma,
hafva delegarne ansett någon skilnad böra finnas emellan dröjsmålsräntan i ena
och andra fallet och på grund deraf föreslagit, att densamma måtte bestämmas
för hypoteksförening till |:dels procent och för förenings delegare till en procent i månaden.
Med gillande af detta förslag, hemställer Utskottet, att i ll:te § af den förevarande
nådiga förordningen må intagas ett tillägg härom, och att denna § alltså
må komma att lyda sålunda:
5:o.
Hypoteksförening, som i hypoteksbanken undfått lån, stäldt
på viss årlig afbetalning, vare pligtig att årligen på bestämda
tider till banken verkställa liqvid af den ränta och kapitalafbetalning,
som vid lånets utgifvande till föreningen blifvit bestämda;
erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna, efter
hvad derom är stadgadt.
Underlåtes någon sådan inbetalning, erlägge hypoteksföreningen
ränta å oguldna beloppet af tre fjerdedels procent i
månaden.
Om bifall härtill lemnäs, lärer
6:0
C. A. Larssons i ofvan anförda motion gjorda yrkande,
att hypoteksbanks-delegarnes förslag i denna del måtte lemnäs
utan afseende, eller ock att räntan bestämmes till högst
en half procent i månaden, lemnäs utan afsseende;
likasom äfvenledes den af Per Persson i ofvan omförmälda motion, N:o 250, utan
något bestämdt förslag anförda åsigt, att förändring i förevarande Ute § borde
vidtagas,
7:o
icke torde till någon vidare åtgärd föranleda.
Då ändamålet med den reservfond, som af hypoteksbanken kan bildas, i främsta
rummet måste vara att betäcka tillfälliga förluster, hvilka kunna för hypoteks
-
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 19
banken inträffa, har det icke synts förenligt med reservfondens hufvudsakliga ändamål
och icke heller för de särskilda föreningarne medföra något verkligt gagn,
att, såsom i följd af nuvarande föreskrift i l7:de § måste ske, så stor andel af vinsten
— hvaraf reservfonden bildas — som på hvar och en af de i hypoteksbanken
delegande hypoteksföreningar vid hvarje års bokslut belöper, hvar och en af
dem då tillgodoföres, äfven förr än reservfonden uppnått det för hypoteksbankens
möjliga behof afsedda belopp, 500,000 R:dr, enär i allt fall utdelning ej får ske af
annan vinst, än den, som kan komma att öfverskjuta reservfondens nyssnämnda
belopp. Den enda med ett sådant tidigare tillgodoförande i banklagen afsedda
fördel, att dermed från bankens början bestämma grunden för en sannolikt ganska
aflägsen vinstfördelning emellan de olika föreningarne har synts delegarne mer än
motvägas af det invecklade bokhålleri, som vid reservfondens tillvext och möjliga
anlitande för sitt ändamål skulle erfordras. Jemte dec delegarne på dessa skäl
ansett sig böra föreslå den förändring, att vinstfördelning emellan föreningarne
först skall vidtaga, sedan reservfonden uppnått sitt afsedda belopp, hafva delegarne
uttryckt den åsigt, att denna vinstfördelning bör grundas icke på de särskilda föreningarnes
hela delaktighet i hypoteksbanken, utan endast på den genom derur
erhållna lån grundade delaktigheten.
Tillstyrkande den ändring, som sålunda föreslagits, hemställer Utskottet att
§ 17 i förordningen om hypoteksbanken må komma att erhålla denna lydelse:
8:o.
Af den vinst, som från hypoteksbankens rörelse kan uppkomma,
skall bildas en reservfond och ingen utdelning af denna
vinst få ega rum förr än reservfonden uppgått till ett belopp,
stort femhundratusende Riksdaler Riksmynt. Då vinsten
öfverstiger detta belopp, skall öfverskottet vid hvarje års bokslut
tillgodoföras de i hypoteksbanken delaktiga föreningarne
i mån af de amorteringslån, hvar och en förening från banken
erhållit.
Vid 20:de § är föreslaget ett tillägg i slutet af l:sta stycket, innefattande att fråga,
som vid allmän sammankomst väckes om ändring i förordningarne om hypoteksbanken
eller hypoteksföreningarne, skall vara skriftligen affattad samt åtföljd
af styrelsens och revisorernes utlåtanden; och får Utskottet, med tillstyrkande
häraf, hemställa, att nämnda 20:de § må komma att lyda sålunda:
9:o.
Hvarje år efter det revisionen af hypoteksbankens förvaltning
blifvit afslutad, skall allmän ordinarie sammankomst
emellan bankens delegare ega rum i hufvudstaden, å dag, som
i sådant afseende på nästföregående sammankomst bestämmes,
och hvarje förening dertill sända tre ombud, af hvilka minst
20
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
en bör af föreningens styrelse vara ledamot. Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret skola ock ett ombud dertill utse.
På denna sammankomst, dervid revisorerne, så vidt ske
kan, böra vara tillstädes, skall revisionsberättelsen till granskning
företagas, beslut rörande decharge för styrelsen fattas,
och val af de ledamöter och suppleanter, som af föreningarne
skola utses för att i styrelsen ingå, tillika då anställas.
Afven må vid ordinarie sammankomst icke allenast, till efterrättelse
för samtliga i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningar,
de grunder bestämmas, efter hvilka inom hvarje
förening särskild värdering af jordegendom förrättas skall i de
fall, der delegare i hypoteksförening vill låta sin delaktighet
i föreningen efter sådan grund beräknas, utan ock, under iakttagande
af hvad i § 17 är stadgadt, beslutas huruvida och till
hvad belopp utdelning af vinsten skall ega rum. Hvad i öfrigt
på förvaltningen kan hafva afseende, må likaledes vid
ordinarie sammankomst under öfverläggning och beslut tagas,
men, der fråga väckes om utverkande af ändring i denna förordning
eller förordningen angående grunderna för hypoteksföreningars
bildande, må beslut derom ej förr än på nästa
allmänna sammankomst kunna fattas. Sådan fråga måste vara
skriftlig samt åtföljd af styrelsens och revisorernes utlåtanden
för att kunna anses vid allmän sammankomst väckt.
Bestämmande af arfvoden och aflöningar för ledamöterne
i hypoteksbankens styrelse, äfvensom för bankens tjenstemän,
ankomme ock på beslut af delegarne vid allmän ordinarie sammankomst.
Då 18:de § i förordningen angående hypoteksbanken bestämmer, att hypoteksbankens
styrelse-ledamöter, som vid allmän sammankomst med bankens delegare
utses, skola af dessa delegare väljas, men stadgandet i § 22 till ordalydelsen inrymmer
denna valrätt äfven åt revisorerne, hvilken valrätt tillika, i saknad af annan
föreskrift, kunde synas tillkomma Riksgälds-kontorets i sammankomsten deltagande
ombud, hafva delegarne föreslagit i dessa hänseenden nödiga förtydliganden;
hvarjemte och då revisorerne, om oek mindre än styrelsens egne ledamöter,
likväl kunna anses i viss mån partiska vid afgörandet. af den på revisorernes egen
utredning och anmälan oftast beroende frågan om decharge för styrelsen, äfvensom
vid bestämmandet af revisorernes och styrelsens aflöning, enahanda inskränkningar
i revisorernes som i styrelse-ledamöternes beslutande rätt vid allmänna sammankomsterna
ansetts böra ega rum.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
21
Ehuru mot de härutinnan föreslagna förändringarne åtskilligt kunde vara att
erinra, har Utskottet likväl, då saken torde vara af jemförelsevis mindre betydenhet,
ansett delegarnes förslag kunna bifallas, och tillstyrker alltså följande förändrade
lydelse för den ifrågavarande 22:dra §:
10:o.
Utopi i de frågor, som angå decharge för styrelsen och
val af styrelse-ledamöter samt arfvoden lör desse och för revisorerne,
ega såväl styrelsens ledamöter som revisorerne att i
besluten vid allmän sammankomst taga del.
I förenämnda val må icke heller Riksgälds-kontorets ombud
deltaga.
I förordning angående grunderna för hypoteksförening ars bildande och verksamhet
äro ifrågasatta de förändringar, som här nedan omförmälas.
Då hypoteksinrättningarnes hela säkerhet beror af den noggrannhet, hvarmed
egendomsuppskattning för inträde och lånerätt i förening verkställes, men någon
viss ofelbar grund för sådan uppskattning svårligen gåfves, hafva bankdelegarne
ansett enda säkra sättet att i detta hänseende betrygga hypoteksinrättningarne
ligga i öfverlåtandet åt omtanken och insigten hos de särskilda föreningarnes direktion,
att, efter sig företeende omständigheter, inskränka och nedsätta anmäld
egendoms på ena eller andra sättet uppskattade värde. Detta vore väl också meningen
med den nu gällande § 3 i förordningen angående hypoteksföreningarnes
verksamhet, men som tvekan uppstått, huruvida hypoteksförenings direktion vore
berättigad att, huru stark anledning dertill än förefunnes, för egendom, hvarför
delaktighet på grund af bevillningstaxering sökes, tillika fordra särskild uppskattning
enligt hypoteksvärderingsmetod, hafva delegarne, till undanrödjande af all
tvekan i denna vigtiga fråga, ansett sig böra föreslå intagande i §:n af ett bestämdt
berättigande i detta hänseende.
Med gillande häraf, hemställer Utskottet att denna § må få följande lydelse-;
liro.
§ 3. Det värde, för hvilket jordegendom till delaktighet i hypoteksförening
må antagas, kan antingen efter bevillningstaxering
eller efter särskild värdering bestämfnas; och må delaktighet
i föreningen för högst hälften af värdet kunna medgifvas;
föreningens styrelse alltid obetaget att förordna om särskild
värdering, och, efter sig företeende omständigheter, delaktighetens
belopp, så i det ena som i det andra fallet nedsätta.
I betraktande, å ena sidan, af den ringa säkerhet alltför små distrikter omfattande,
ehuru med vederbörlig stadfästelse försedda, brandförsäkringsanstalter
erbjuda, samt åter, å den andra, att orter gifvas, inom hvilka någon helt län om
-
i
22 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
fattande försäkringsanstalt icke är tillvägabragt, har pröfningen af den säkerhet,
en större eller mindre försäkringsanstalt kan erbjuda, ansetts lämpligast böra tillkomma
hypoteksföreningsstyrelse livar inom sin ort; hvadan ett tillägg föreslås i
slutet af 4:de §, hvilken skulle komma att lyda som följer:
12:o.
Der delaktigheten efter särskild värdering bestämmes,
må åbyggnaderna å egendomen ej i beräkning tagas. Ej må
eller i något fall jordegendom till delaktighet i hypoteksförening
antagas, der ej de för jordbrukets bedrifvande nödiga
åbyggnader å densamma äro mot brandskada försäkrade i någon
af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter
inom riket, hvilken hypoteksföreningens styrelse finner
erbjuda full säkerhet.
I den genom 5:te § af förevarande nådiga förordning gjorda bestämmelse att
innehafvare af jordegendom, hvars värde uppgår till minst 1,000 R:dr, är berättigad
till inträde i hypoteksförening, har af hypoteksbank-delegarne föreslagits den förändring,
att minimi-summan höjdes till 2,000 R:dr. Då likväl härigenom, synnerligen
i vissa orter, en alltför stor mängd idoga och besutna jordegare skulle blifva
uteslutna från förmånen af låns erhållande från hypoteksinrättningarne, anser Utskottet
en sådan förändring i vilkoren för rättighet till inträde i hypoteksförening
icke böra göras, utan hemställer,
13:o
att 5:te § i Kongl. Förordningen angående hypoteksföreningar
må oförändrad bibehållas.
Då den i § 8 af förordningen angående hypoteksföreningarne befintliga föreskrift,
att, när samfäldt lån sökes på flera under särskildt bruk varande egendomar,
i skuldebrefvet och inteckningshandlingen skall utsättas det belopp, för hvilket
hvarje sådan egendom eller lägenhet skall häfta, på flera ställen omöjligen, åtminstone
icke utan föregånget skifte och dermed förenade betydliga kostnader, läte sig
verkställas, har nyssberörda alltför kategoriska föreskrift ansetts böra något mildras;
hvarjemte ansetts nödigt att vid denna § tillägga ett nytt moment, afseende
det fall, att i hypoteksförening belånad egendom styckas, eller att fastighet, hvarå
gemensamt med andra samfäldt lån erhållits, öfvergår till annan egare, för hvilka
händelser bestämd föreskrift nu saknas.
Utskottet, som gillar hvad härutinnan yttrats, föreslår fördenskull att § 8 i
förordningen angående hypoteksföreningar må erhålla följande lydelse:
14:o.
På flera, under särskildt bruk varande, lör delaktighet i
hypoteksförening godkända, samma lånsökande tillhörande jord
-
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
23
egendomar, må antingen ett samfäldt eller särskilda lån kunna
beviljas. Sökes samfäldt lån, varde likväl, der så lämpligen
ske kan, i skuldebrefvet och inteckningshandlingen utsatt
det belopp, för hvilket hvarje sådan egendom eller lägenhet
särskildt skall häfta.
Ofvergår sådan egendom eller lägenhet till annan egare,
eller styckas fastighet, som i hypoteksförening är belånad, och
vilja egarne till de särskilda fastighetsdelarne hvar för sig sin
andel i det samfälda lånet behålla, må detta varda tillåtet, så
vida hvarje sådan fastighetsdel uppgår till det värde, att särskildt
lån kunnat, enligt de i §§ 3 och 5 bestämda grunder,
ursprungligen derå meddelas.
Med afseende derpå att, i följd af den numera förändrade lagstiftningen angående
tysta förmånsrätter, bevis rörande förmynderskap och uppbördsmanna-ansvar
icke vidare äro erforderliga, hemställes, i enlighet med bankdelegarnes förslag, att
föreskrifterna härom i § 10 må uteslutas och §:n få lyda sålunda:
15:o.
Utom hvad angående inteckningssäkerheten nu är sagdt,
åligge ock delegare, som lån hos hypoteksförening söker, att
vederbörligen styrka sin uteslutande rätt att den uppgifna
egendomen ega eller besitta och med laga verkan inteckna
låta.
Med åberopande af hvad Utskottet ofvan, och särskildt i fråga om 7:de § i
förordningen angående hypoteksbanken, anfört, hemställer Utskottet, i ändamål att
bringa 13:de § uti förordningen angående hypoteksföreningar i öfverensstämmelse
med förstnämnda §, att nyssnämnda 13:de § må erhålla följande uppställning:
16:o.
För lån, som, stäldt på viss årlig afbetalning, till delegare i
hypoteksförening utgifves, gälle till efterrättelse de vilkor och
bestämmelser, som för lån ifrån hypoteksbanken till hypoteksförening
äro föreskrifna; dock må ej högre ränta än sex för
hundrade om året derför få förskrifvas. Ärlig afbetalning på
hufvudstolen skall utgöra minst tre fjerdedels procent, men
må, med afseende på de vilkor, som vid af hypoteksbanken
upptagna och till hypoteksföreningarne utgifna lån betingats,
kunna jemväl till högre belopp bestämmas. Såsom bidrag till
förvaltningskostnadernas bestridande erlägge dessutom hvarje
låntagare årligen en fjerdedels procent af sitt lånebelopp.
Befinnes detta bidrag något år understiga hvad ändamå
-
24
Sammansatta Stats- oell Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
let påkallar, varde bristen uppförd i särskild förskottsräkning,
och beslute delegarne vid nästa bolagsstämma huruledes bristen
fyllas skall. Uppgår denna brist till en fjerdedels procent
af upplånta beloppet, må den ej öfver ett år balanseras,
och varde då genom förhöjning af bidraget till förvaltningskostnadernas
ersättande fylld.
I öfverensstämmelse med hvad som blifvit anfördt vid § 11 i förordningen
angående hypoteksbanken, beträffande påföljden af uraktlåten ränte- eller kapital
inbetalning,
föreslås den förändring i 14:de § af förordningen angående hypoteksföreningar,
att §:n må få denna lydelse:
l7:o.
Försummar delegare, som lån erhållit, att på behöriga, uti
hypoteksföreningarnes reglementen utsatta, tider full liqvid af
ränta, årlig afbetalning på hufvudstolen och bidrag till bestridande
af förvaltningskostnaderna till föreningen verkställa,
ege styrelsen, hvad sålunda förfallet är, sednast vid nästa
sammankomst, genom lagsökning utkräfva låta, och vare derjemte
den försumlige pligtig att från och med förfallodagen
dröjsmålsränta å hela det förfallna beloppet, efter en procent
för månaden, erlägga.
I I7:de § torde, jemlikt bankdelegarnes förslag, det i slutet utaf Irsta stycket
förekommande ordet »påförda», böra utbytas mot ordet »tillgodoskrifna», och §:n i
följd häraf lyda sålunda:
18:o.
Önskar delegare, som lån ej sökt, från den förening han tillhörer
utgå tidigare, än i § 15 sägs, gore derom tillsägelse hos
föreningens styrelse ett år förut, och ege sedan sina insättningar
med derå till utträdesdagen upplupna, i räkning honom
tillsodoskrifna, räntor utbekomma. Försummar sådan
o 7
delegare att föreskrifven inbetalning på bestämd tid fullgöra,
varde det så ansedt, som hade han om utträde tillsagt.
De medel, som af icke låntagande delegare hos hypoteksförening insättas och
af denna, jemlikt § 20 i Kongl. Förordningen angående hypoteksföreningarne, till
hypoteksbanken insändas, för att der förräntas, eger den förstnämnde, enligt §§
15 och 17, att med upplupna räntor från föreningen utbekomma. Då, för återbä
randet
-
Sammansatta Stats- och Banko- Utskottets Utlåtande N:o 10. 25
randet af sådana medel, föreningen mäste vara berättigad att desamma från hypoteksbanken
uttaga, men uttryckligt stadgande derom för närvarande saknas, är
tillägg af ett nytt moment vid förordningens 20:de § föreslaget och har för öfrigt
Irsta momentet i nyssnämnda § ansetts böra förändras sålunda, att deruti ovilkorligen
påbjödes den förräntning af kapitalinbetalningar, på hvilken sjelfva amorteringsväsendet
grundas.
Till dessa af hypoteksbanks-delegarne föreslagna förändringar tillstyrker Utskottet
bifall, och hemställer att fördenskull 20:de § i förordningen angående hypoteksföreningarne
må få denna lydelse:
19:o.
Hypoteksförening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan
utlåningsrörelse bedrifva, än som består uti de för dess
räkning af eller genom allmänna hypoteksbanken upplånt»
medlens fördelning såsom amorteringslån på föreningens lånsökande
delegare.
De medel, som till hypoteksförening af dess delegare i
och för erhållna lån eller såsom insättningar inbetalas, skola
till allmänna hypoteksbanken insändas, att der i räkning föreningen
tillgodoföras samt, hvad kapitalinbetalningar angår,
förräntas.
Medel, som af insättande delegare blifvit till hypoteksförening
inbetalda och af föreningen, jemlikt denna §, till hypoteksbanken
öfverlemnade för att der förräntas, eger föreningen,
då desamma på grund af 15:de eller lfrde §§ skola till
delegare återgäldas, med upplupna räntor från hypoteksbanken
utbekomma efter ett års förutgången uppsägning.
Genom hvad Utskottet nu föreslagit, torde Utskottet få anse sig hafva besvarat
Irsta punkten i Johannes Anderssons motion Nro 126, om återgifvande af
frihet åt hypoteksföreningarne att sjelfva sköta sina angelägenheter, eller om förändring
af hypoteksbanken institutioner.
Beträffande 2:dra punkten i nämnda motion derom, att i riket måtte inrättas
en jordbruksbank, der penningar kunna få lånas mot återbetalningsrätt under 5 å
10 år, m. m., torde Utskottet, som icke har att yttra sig öfver motionärens härvid
gjorda förslag om användande, för jordbruksbankens bildande, utaf vissa Rikets
Ständers Bank tillhöriga medel, få anföra, att Utskottet tror ändamålet af jordbruksnäringens
understödjande kunna uppfyllas genom de nuvarande inrättningarne
och icke anser Rikets Ständer böra mellankomma för inrättandet af en så beskaffad
ny bankinrättning, som motionären ifrågasatt; hemställande Utskottet fördenskull,
Bih. till R. St. Prot. 1865 <5t 1866. 4 Samt 2 Afd. 6 Haft. 4
26 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10.
20:o
att förevarande motion må lemnäs utan vidare afseende.
Samtliga af Utskottet tillstyrkta förändringar i de förevarande nådiga förordningarne
öfverensstämma med hvad hypoteksbanks-delegarne för deras del hemställt,
utom hvad angår § 7 i förordningen angående hypoteksbanken och 13:de §
i förordningen angående hypoteksföreningarne; men Utskottet har icke i denna
omständighet funnit någon betänklighet vid deras föreslående, då desamma äro af
beskaffenhet att i allt fall icke utan delegarnes eget begifvande kunna erhålla någon
tillämpning; lärande för öfrigt, om dessa förändringar af Rikets Ständer godkännas
samt Kongl. Maj:t finner dem förtjena afseende, Kongl. Maj:t icke under
låta
att före ärendets slutliga afgörande, af hypoteksbanks-delegarne inhemta yttrande
i dessa delar; med anmärkande hvaraf Utskottet slutligen anser sig böra till
Rikets Ständer hemställa,
21:o
att de ändringar, som i anledning af Utskottets här ofvan
gjorda framställningar kunna af Rikets Ständer, för deras del,
beslutas i Kongl. Förordningarne af den 26 April 1861, angående
en allmän hypoteksbank för riket samt angående de allmänna
grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lånda, må i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse
öfverlemnas.
Stockholm den 8 Maj 1866.
Reservationer:
af Herr Friherre von Schicerin, C. J.,: »Emot Utskottets beslut att bibehålla
den förut varande summan af Ett tusen Riksdaler som minsta värde för egendom,
berättigad till lån af hypoteksföreningarne, får jag reservera mig.
Då det vore för vidlyftigt åberopa alla de skäl, som, enligt min tanke, kunna
anföras emot en för långt drifven jordstyökning, vill jag endast i korthet nämna
följande:
En jordstyckning till den grad, att hela fastigheten ej vore mera värd än
Ett tusen Riksdaler, synes mig ej genom statsinrättningar böra befordras, helst
en sådan fastighet, i rikets södra delar åtminstone, torde i de flesta fall i jordrymd
ej uppgå till fulla två tunnland.
Någon orättvisa synes ej begås emot dylika smärre fastighetsegare, genom att
utesluta dem ifrån hypoteksföreningarne. Med den utsträckning sparbankssystemet
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10. 27
redan tagit och fortfarande tager, synes mig dessa inrättningar lämpligare och lättare
än hypoteksföreningarne kunna fylla de smärre fastighetsegarnes lånebehof,
helst de äro mera i tillfälle att bedöma de lokala och andra förhållanden, som
hafva inflytande på sådana egendomars verkliga värde».
af Herr Fåhreeus, O. I.: »Emot Utskottets beslut att tillstyrka bibehållande
af det i öde § af Kongl. Förordningen den 26 April 1861, angående grunderna för
hypoteksföreningarnes bildande och verksamhet stadgade minimi-värde, 1,000 R:dr,
för inträde i hypoteksförening, får jag anmäla min reservation. Enligt hvad delegarne
i hypoteksbanken föreslagit, anser jag detta värde böra bestämmas till
2,000 R:dr, desto heldre, som detta belopp, sedan genom 1862 års bevillningstaxering
jordegendomsvärdet i allmänhet uppskattats mer än tre gånger högre än
förut, alltså, efter medeltal, ändock representerar ringare jordlägenheter än minimivärdet
efter förut gällande taxeringsgrunder, och fastställandet af förstnämnda minimum
i följd deraf skulle medföra en väsendtlig rubbning i beräkningarne af erforderliga
lånetillgångar».
I sist anförda reservation hafva instämt: Herr Doktor Almqvist, Herr Professor
Agardh och Herr S. Heijkenskjöld.
I
Stockholm, tktckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
/
y
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekorn-Utsk. Utlåtande N:o IL I
iV:o #f.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Maj 1866, kl. 6 e. m.
/
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser å Utskottets Betänkande N:o 7,
i fråga om förändrade bestämmelser i afseende å upplåtande åt
enskilda personer af Kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs
län, in. rn.
Enligt ankomna protokollsutdrag har nämnda Betänkande, som blifvit af
Höglofliga Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet bifallet, åter*
remitterats af Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet, i afseende
å 2:dra punkten af detsamma.
Utskottet har tagit kännedom af hvad till stöd för återremisserna blifvit anfördt,
men finner sig deraf icke föranlåtet att frångå sitt af tvänne
Stånd redan godkända yttrande i frågan.
Stockholm den 29 Maj 1866.
Bih. till R. St. Prot 1865 A 1866. 4 Sami 2 A/d. 7 Haft.
/
Stockholm, tbyckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
Sammans. Stats-, Sevillu.- samt Allm. Best).- och EAon.-Utskottets Utlåtande N:o 12.
N;o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 31 Maj 1860, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut beträffande
Betänkandet N:o 9, angående väckt fråga om restitution af
bränvinstillverkning saf gift vid export till utrikes ort.
Vid pröfning af ofvannämnda Betänkande har Utskottets deri gjorda hemställan
om bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga Proposition blifvit af samtliga RiksStånden
bifallen, med undantag af hvad här nedan omförmäles.
I enlighet med den nådiga Propositionen skulle sådan afgifts restitution icke
ega rum vid utförsel af bränvin till Norge. I afseende å denna fråga har Ridderskapet
och Adeln för sin del beslutat, att till Utskottets förslag skulle fogas följande
tillägg: »utan att något undantag vid utförsel sjöledes till Norge må ega rum». Som
likväl Utskottets hemställan om bifall äfven i denna del till Kongl. Maj:ts Proposition
blifvit af de öfriga Riks-Stånden godkänd, lärer
den af Ridderskapet och Adeln uttalade särskilda mening hafva
förfallit.
Vidkommande åter restitutionens belopp har Preste-Ståndet varit i så måtto från
de öfriga Riks-Stånden skiljaktigt, att bemälda Stånd till Utskottets förslag, att vid
utförsel al bränvin till utrikes ort måtte återbekommas en summa motsvarande tillverkmngsafgiften,
till det belopp densammå kunde varda af Rikets Ständer bestämd,
beslutat ett så lydande tillägg: »med undantag af fem procent af detta belopp, motsvarande
kontrollkostnaden för tillverkningen.» Då emellertid Utskottets berörda förslag
blifvit af trenne Riks-Stånd bifallet,
torde Preste-Ståndets ifrågavarande beslut likaledes böra anses
hafva förfallit.
Stockholm den 31 Maj 1866.
Bih. till Ii. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 8 Baft.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell'. 1866.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Memorial N:o 13.
1
N:o 1:1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 18 66, kl. 1 e. n>.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndms beslut öfver Sammansatta
Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 10, rörande
väckta motioner om ändringar i Kongl. Förordningen
den 26 April 1861, angående en allmän hypoteksbank
m. m.
De uti ofvan nämnda Utlåtande under punkterna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11,
12, 14, 15, 16, 18, 19, 20 och 21 framställda förslag hafva, enligt Utskottet meddelade
protokollsutdrag för den 26 Maj, blifvit af samtliga Riks-Stånden godkända.
*
Beträffande 10:de punkten, har Hidderskapel och Adeln, med afslag å l:a
inom., beslutat bibehållande oiörändradt af motsvarande stadgande i nu gällande
förordning, hvaremot punkten af de öfriga Riks-Stånden bifallits; och vid 17:de
punkten har Bonde-Ståndet, med ändring af Utskottets förslag, bestämt den i
nämnde punkt omförmälda dröjsmålsränta till tre fjerdedels procent, under det de
öfriga Riks-Stånden godkänt Utskottets hemställan om samma räntas bestämmande
till en procent i månaden.
Då emellertid hvar och en af dessa punkter bifallits af tre Riks-Stånd, och
de förevarande frågorna äro af den beskaffenhet, att uti dem tre Riks-Stånds
sammanstämmande beslut utgör Rikets Ständers,
1:0. lära Ridderskapet och Adelns samt Bonde-Ståndets ofvan
anförda särskilda meningar icke till någon åtgärd föranleda.
Tredje punktens l:a och 2:a stycken äro af samtliga Riks-Stånden bifallna,
men rörande 3:e stycket hafva Hidders k apel och Adeln samt Bonde Ståndet å ena,
samt Preste- och Borgare-Stånden å andra sidan stadnat i skiljaktiga beslut.
Utskottet hade i omförmälda stycke föreslagit följande stadgande: “Hypoteksbanken
ege, vid utlåning till hypoteksföreningarne, angående ränta, återbetalningstider
och öfriga lånevilkor, träffa de aftal eller göra de bestämmelser,
Bilt. till R. St. Prat. 1865 8f 1866. 4 Sami. 2 Afd. 9 Haft.
2 Sammansätta Stats- och Banko- Utskottets Memorial N:o 13.
som, med fästadt afseende dels på jordbruksnäringens behof af längre eller kortare
återbetalningstider, dels på möjligheten att inom eller utom landet kunna
anskaffa medel, befinnas ändamålsenliga eller nödiga. Dock må ej, utan Jörutgånqet
beslut af hypoteksbankens delegare vid två nast efter hvarandra följande, lagligen
utlysta allmänna sammankomster samt Kongl. Ma/.-ts dertill lemnade bifall, lån
till hypoteksförening annorledes än i kontanta penningar, eller emot högre ränta än
fern för hundrude om året samt ej heller med kapitalrabatt kunna ullemnas.“
Detta förslag är antaget af Preste- och Borgare-Stånden; hvaremot Ridderskapet.
och Adeln samt Bonde-Ståndet, i stället för den sednare, här ofvan
med kursiv stil anförda delen, beslutat följande lydelse: “Dock må ej, utan förulgången
rådplägning med hypoteksföreningarnas ombud, såsom i 48 § om vigtig are
ärenden sägs, samt Kongl. Maj:ts dertill lemnade bifall, lån lill hypoteksförening
annorledes än i kontanta penningar eller emot högre ränta än fem för hundrade om
äret eller med kapitalrabatt kunna utlemnas.“
Enär båda de anförda skiljaktiga besluten innefatta ändring af nu gällande
bestämmelser, och det fördenskull icke lärer kunna vid hvad för närvarande är
stadgadt förblifva, anser Utskottet sig böra, jemlikt föreskriften i 73 § Riksdagsordningen,
till sammanjemkning af de skiljaktiga meningarne framställa det förslag,
att sista perioden af 3:dje stycket i punkten 3:o utaf ifrågavarande utlåtande
må erhålla följande lydelse:
2:o. “Dock må ej, utan förutgånget beslut af hypoteksbankens
delegare vid lagligen utlyst allmän sammankomst samt
Kongl. Maj:ts dertill lemnade bifall, lån till hypoteksförening
annorledes än i kontanta penningar, eller emot högre ränta
än fem för hundrade om året, eller med kapitalrabatt kunna
utlemnas."
I 13:de punkten hade Utskottet hemställt, att 5:e § i Kongl. Förordningen
angående hypotebsföroningar måtte oförändrad bibehållas, och således minimivärdet
å jordegendom, hvarför inträde i hypoteksförening kan vinnas, fortfarande
blifva 1,000 Riksdaler.
Denna hemställan är godkänd af Borgare- och Bonde-Stånden; men deremot
hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet. beslutat att berörda minimivärde
borde höjas till '2,000 Riksdaler.
Då alltså i denna fråga två Riks-Stånd stadnat emot två,
3:o. anser Utskottet frågan om ändring i 5:e § af nämnda
Kongl. Förordning, jemlikt 75 § Riksdags-ordningeD, hafva
förfallit.
Stockholm den 1 Juni 1866.
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Memorial N:o 14.
3
3ll:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1866, kl. 1 e. tn.
i
Memorial, angående arfvode för Sekreterare-biträde hos Sammansatta
Stats- och Banko-Utskottet.
Hos (Sammansätta Utskottet har den vid Banko-Utskottet anställde sekreterare
biträdt; men då bemälde sekreterare härigenom erhållit ökade göromål,
för hvilka Sammansatta Utskottet så mycket heldre anser någon särskild ersättning
böra honom tilldelas, som han, alltsedan han i medlet af Januari månad antogs
till sekreterare i Banko-Utskottet, ensam, utan det vid föregående riksdagar
vanliga biträde af två notarier, ombesörjt uppsättningen af sistnämnde Utskotts
betänkanden och memorialer m. m., får Utskottet vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville åt bemälde sekreterare, för hans
tjenstgöring hos Sammansatta Stats- och Banko-Utskottet,
bevilja en särskild ersättning af Tvåhundrade Riksdaler.
Stockholm den 1 Juni 186(1.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS I S A A C M ARC US. 1866.
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsli. Memorial N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Juni 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, angående aflöning till Sekreteraren i Sammansatta
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet under innevarande riksdag.
Då, enligt Utskottets af samtliga Riks-Slånden godkända Memorial N:o 1, arfvodet
för Utskottets Sekreterare under innevarande riksdag skulle framdeles bestämmas,
får Utskottet nu tillstyrka,
att detta arfvode måtte utgå efter 200 R:dr i månaden, räknadt
från och med den 12 sisllidne Februari till och med den 11 uti
innevarande månad, då Sekreterarens biträde®icke vidare erfordras.
Stockholm den 5 Juni 1866.
Bih. till It. St. 1865 & 1866. 4 Sami. 2 Afd. 10 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866,
Register
öfver sammansatta Stats- med flera Utskotts Betänkanden. Utlåtanden och
Memorial vid 1865—1866 årens Riksdag.
M 1.
Memorial, angående Sekreterarens aflöning.
» 2.
Betänkande, angående rustningsskyldigheten. *
» 3.
Dito
dito båtsmansroteringen och båtsmanshållet.
>» 4.
Dito
dito rustningskyldighet på mjöl- och sågqvarnar.
» 5.
Dito
dito skjutsbesvärets ordnande.
» 6.
Utlåtande,
dito seminarium i Strengnäs för lärarinnor.
» 7.
Betänkande,
dito Kronans skogar i norra orterna.
» 8.
Memorial, i
anledning af Betänkandet N:o 5, om skjutsväsendet.
» 9.
Betänkande,
angående restitution af bränvinstillverknings-afgift.
» 10.
Utlåtande,
dito förordningen om en allmän hypotheksbank.
» 11.
Dito
dito erhållna återremisser å Betänkandet N:o 7.
» 12.
Dito
dito Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver Betänkandet N:o
» 13.
Memorial, angående särskilda beslut i anledning af Betänkandet N:o 9.
» 14.
Dito
dito aflöning för Sekreteraren i Stats- och Banko-Utskottet.
» 15.
Dito
dito aflöning för Sekreteraren i Stats- och Ekonomi-Utskottet.
Bil,, till fl. St. Prof. 1865 A 1866. 4 Sami. 2 A/d. 11 Haft.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
