# ID: svediakorp-gov2465
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 119,555
# sentences: 2,617
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. 31
ska betydliga afdikningskostnader utan att likväl de olägenheter, som af nämnda förhållande
föranledas, derigenom kunnat fullständigt undanrödjas. För vinnande af
mera tillfredsställande resultat vore nödvändigt, att rundtomkring denna sida af staden
från öfre till nedre delen af Fyrisån upptoges en vattenledningskanal af tillräckligt
stora dimensioner; men en sådan åtgärd, ehuru till sin stora nytta erkänd, hade
likväl funnits öfverstiga de tillgångar, som kommunen af egna medel kunde för detta
ändamål disponera. Efter jernbangårdens anläggning har emellertid jernvägsbyggnadsstyrelsen,
af nu nämnda anledning, nödgats utåt bangårdens hela nordöstliga sida
låta gräfva ett så stort afloppsdike med aflopp ned i Fyrisån vid stadens hamn, att
detsamma, några gånger förstoradt, lätteligen skulle kunna förvandlas till en segelbar
kanal. Genom en sådan kanal skulle det banspår, som enligt kostnadsförslaget
rörande norra stambanan vore afsedt att utläggas från jernvägsstationen till hamnen,
blifva alldeles öfverflödigt, hvarförutan genom anläggning af en sådan kanal skulle
erhållas en väl behöflig utvidgning af stadens hamn, som i sitt nuvarande skick vore
allt för trång för den der rådande, särdeles lifiiga segel- och ångbåtstrafiken. Af
sådan anledning och då Upsala hamnkassa genom den föreslagna kanalen till och
förbi bangården skulle besparas en annars oundviklig kostnad för den nuvarande
hamnens utvidgning, trodde motionären sig kunna antaga att från nämnda kassa
skulle kunna påräknas 10 å 15,000 R:dr till detta arbetes utförande. Vidare borde,
enligt motionärens åsigt, såsom bidrag till detta företag, den summa kunna anses
disponibel, hvilken ursprungligen blifvit afsedd för det ännu icke utlagda och, om
kanalen komme till stånd, alldeles obehöfliga banspåret mellan jernbanstationen och
hamnen. Hvad beträffar det derutöfver erforderliga beloppet, erinrade motionären,
hurusom Upsala stad, förutom kostnadsfri upplåtelse af all den mark inom stadens
område, hvilken för bana och bangård behöfdes, samt i värde uppskattats till 138,000
R:dr, derjemte utfäst ett kontant bidrag af högst 100,000 Rulr för expropriationer
inom andra kommuner mellan Stockholm och Upsala. Då nu arbetena å norra banan
så långt framskridit, att kostnaden för denna banas anläggande med temlig visshet
kunde bestämmas och härvid sig visat, att det för samma bana beviljade byggnadsanslag
af 4,672,000 R:dr, äfven utan anlitande af nyssberörde 100,000 R:dr, antagligen
varder tillräckligt, vore följaktligen berörda expropriationsbidrag att anse
såsom ett, efter slutade byggnadsarbeten, disponibelt öfverskott, hvilket, likasom den
för jernbanspåret från banstationen till hamnen beräknade kostnadssumma, lämpligen
skulle kunna få användas för ifrågavarande med jernvägen och dess ändamål i närmaste
sammanhang stående företag. En särskild anledning att på sådant sätt använda
ifrågavarande, numera obehöfliga expropriationsbidrag, ville motionären finna
i den omständigheten att expropriationsafgifterne inom de kommuner, som ligga
»mellan Stockholm och Upsala^ — dertill enligt utfästelsehandlingens innehåll meranämnda
bidrag uteslutande borde användas — icke i verkligheten lära uppgå till
mer än 50 k 60,000 R:dr. För åstadkommande af ifrågavarande kanalarbete, som
vunnit godkännande af Upsala läns landsting i sammanhang med en af landstinget
granskad allmän afdikningsplan för länet och som, ehuru utgörande ett helt för sig,
likväl endast innefattade början till en fullständig kanalisering af vattendragen mellan
Mälaren samt Brunbäck och Söderfors vid Dalelfven, hemställde derföre motionären,
att Upsala stad, som, på sätt ofvan nämndes, hade att från hamnkassan påräkna
ett bidrag af 10 k 15,000 R:dr, i öfrigt måtte få använda dels det belopp, som
vore afsedt för anläggningen af en bibana mellan jernvägsstationen och hamnen i
Upsala och dels den summa af 100,000 R:dr, som nämnda stad utfästat såsom expropriationsbidrag;
med förbindelse för staden att, mot fri disposition af dessa me
-
32
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 78.
del, fullborda den ifrågavarande kanalen enligt den plan för samma arbete, som kunde
varda af Kongl. Maj:t godkänd; och hade slutligen motionären förklarat sig vilja till
Utskottet aflemna ej mindre provisoriskt kostnadsförslag än jemväl öfriga, frågan
rörande handlingar.
Några sådana handlingar har emellertid sedermera icke kommit Utskottet tillhanda;
vid hvilket förhållande och då, äfven om, såsom motionären antydt, öfverskott
skulle vara att emotse å det för norra stambanan anvisade anslag, detta öfverskott
lämpligen torde böra användas till fyllande af de brister, som i andra stambanors
byggnadsanslag möjligen kunna uppstå, Utskottet hemställer
29:o
att Herr Sundvallsons ifrågavarande motion måtte lemnäs utan
afseende.
Kanalan- Uti en från Bonde-Ståndet remitterad motion (N:o 147) har Riksdagsfullmäg
läggning
tigen Johannes Andersson från Göteborgs och Bohus län föreslagit, att Rikets Ständer,
bäckskil och för anläggning af en kanal från Rörbäckskil till Essevik inom Lane härad af nämnda
åslevik i * län, mätte bevilja det bolag, som åtager sig en dylik anläggning, ett mot den i kostGöteborgs
nadsförslaget upptagna summa svarande belopp, antingen och helst såsom anslag utan
och Bohus återbetalningsskyldighet eller också såsom lån på de billigaste återbetalningsvilkor,
som kunde bestämmas.
Genom den ifrågavarande kanalen, hvars längd utgjorde omkring J mil, skulle
Gullmarefjorden, dit fartyg under alla årstider kunna inkomma, förenas med den s. k.
Koljefjorden, hvarifrån afståndet endast vore l j mil till Uddevalla, hvilken stad för
sin betydliga sjöfart, likasom i allmänhet länets fiskeriidkande befolkning för sin
handtering skulle hemta väsendtlig nytta af detta företag. Då motionen afgafs hade
något kostnadsförslag ännu icke blifvit upprättadt; men berörda förslag, jemte ritning
och beskrifning, hade sedermera af motionären aflemnats och utvisade en slutsumma
af icke mindre än 303,012 R:dr.
Enär hvarken det angående ifrågavarande kanalarbete upprättade kostnadsförslag
blifvit af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader granskadt eller
vederbörande myndigheter afgifvit yttrande i fråga om arbetets vigt och det gagn,
Born deraf för det allmänna må kunna hemtas, anser sig Utskottet
30:o
böra afstyrka beviljande af det betydliga statsbidrag, som för
denna kanalbyggnad blifvit begärdt.
Upprensning ■■
ochmuddring Med anmälan hurusom, för sjöfartens underlättande mellan Östersjön och
af det s. k. Mälaren genom Södertelje kanal, och beredande i sammanhang dermed af möjlighet
sunda i när- mera djupgående fartyg att anlöpa den i närheten af Södertelje på saltsjösidan
heten af ' belägna lastageplatsen Näset, fråga uppstått om upprensning och muddring af det
Södertelge. S. k.
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 78.
33
s. k. Brandalssundet, hvars ringa djup för närvarande utgjorde ett väsendtligt hinder
för berörda syftemåls ernående, hade uti en från Borgare-Ståndet remitterad motion
(N:o 167) Herr H. Vougt hemställt, det måtte Rikets Ständer bevilja ett anslag utan
återbetalningsskyldighet af Åttatusen eller, om möjligt, Tiotusen R:dr Riksmynt,
såsom bidrag till kostnaden för en sådan upprensning och fördjupning af omförmälda,
från Saltsjön till Mälaren ledande inlopp, att detsamma utan tillökning af dess nuvarande
bredd, som af strategiska skäl torde böra oförändrad bibehållas, erhölle ett
djup af 16 å 18 fot vid lägsta vattenstånd, mot vilkor att Södertelje stad, ensam
eller i förening med angränsande kommuner, hvilka utaf företaget kunna påräkna
framtida fördel, iklädde sig ansvarighet, icke allenast för all den ytterligare kostnad
arbetet erfordrar, utan ock för arbetets fullbordande och farledens behöriga
vidmagthållande; och har motionären derjemte förbehållit sig att, då de rörande
meranämnda företag pågående undersökningar ännu icke hunnit fullständigt afslutas,
framdeles få till Utskottet inlemna hithörande kartor och kostnadsförslag.
Då likväl några så beskaffade handlingar sedermera icke kommit Utskottet
tillhanda, lärer
31 :o
något afseende å ifrågavarande motion icke kunna fästas.
Genom remiss från Borgare-Ståndet har till Utskottets handläggning blifvit
öfverlemnad en inom nämnda Stånd väckt motion (N:o 174), deruti Herr L. V. Henschen
anfört, hurusom segelleden från Stockholm genom Mälaren norråt Upsala dels
vid Almarestäk dels ock vid Erikssund vore så grund, att fartyg, som äro mer än 8
fot djupgående, icke kunna der passera. Af sådan anledning och då det, enligt
motionärens åsigt, icke kunde åligga staden Upsala eller dervarande ångfartygs-bolag
att ensamma bekosta de arbeten, sorn erfordrades för ifrågavarande segelleds
förbättring, helst denna sjöväg trafikerades jemväl af andra fartyg än dem, som gingo
till och från Upsala, hade, i berörda motion, Herr Henschen hemställt, att Rikets
Ständer till nämnda segelleds förbättring och iståndsättande måtte, en gång för alla,
anslå hälften af hvad dertill åtgår, enligt de kostnadsförslag med tillhörande handlingar,
dem motionären framdeles ville till StatsUJtskottet inlemna.
Hvad särskildt beträffar upprensningen vid Erikssund, har motionären sedermera
inkommit med en karta och ett kostnadsförslag, angifvande för detta arbete en
utgiftssumma af 5,000 R:dr; men då detta kostnadsförslag icke blifvit af Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader granskadt, samt, hvad särskildt anginge uppmuddringen
vid Almarestäk, några kostnadsuppgifter eller andra handlingar icke
kommit Utskottet tillhanda, föranlåtes Utskottet
32:0
afstyrka bifall till Herr Henschens berörda motion.
Upprensning
af segelleden
mellanStockholm
och
Upsala.
Bih. till R. St. Prof. 1865 dt 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft
-
5
34 Stats-tfiskottets Utlåtande N:o 78.
E) Sjösänkningar oell niyrutdikningar samt andra vattrnaftappningsoch
odlingsförrtag.
Anslag för För arbeten af denna beskaffenhet anvisade Rikets Ständer vid sistförfluten
mymtchknin- riksdag tvänne särskilda fonder, den ena å 300,000 R:dr att utgå med 100,000 R:dr
9'tenaftappun(^er hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866, för att användas såsom anslag utan
ning ar i de återbetalningsskyldighet till understödjande med högst halfva kostnadsbeloppet af
norra länen, sådana myrutdiknirgar och vattenaftappningar inom Norrbottens, Westerbottens, ffesamt
lån för ster-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stor ^Kopparbergs län, samt Elfdals, Frykssammaandct-
,-ja]s oc|j jösse härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att förminska frost~Riketsöfriga
ländigheten; och den andra å 150,000 R:dr, eller 50,000 R:dr för hvart och ett af
län. åren 1864, 1865 och 1866, att utgå såsom lån för befrämjande af utdikningar och
aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom rikets
öfriga delar.
Beträffande den förra af dessa fonder upplyser, i sitt afgifna generalförslag,
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att, sedan denna fonds hela belopp
redan blifvit på åtskilliga frostafledande utdikningsarbeten inom de norra länen fördelad,
hafva hos Styrelsen ytterligare blifvit anmälda planer och kostnadsförslag till
en mängd dylika arbetsföretag, för hvilka Styrelsen antecknat särskilda understöd af
allmänna medel till ett sammanräknadt belopp af 368,024 R:dr. Under åberopande
af fondens otillräcklighet och med anförande af hufvudsakligen samma skäl, för hvilka
sistlidna riksdags Stats-Utskott redogjort i sitt utlåtande N:o 141, sid. 57—59, hafva
i en gemensam underdånig framställning Läns-styrelserna i ofvannämnda sex län hos
Kongl. Majit anhållit, att nådig Proposition till Rikets Ständer måtte aflåtas om förökning
af ifrågavarande fond till 300,000 R:dr om året, hvarförutan, uti sär skilda underdåniga
ansökningar, dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län begärd,
att af det anslag, som, för ifrågavarande ändamål, komme åt de norra länen att
anvisas, en summa af 50,000 R:dr måtte särskildt för nämnda läns utdikningsarbeten
anslås, dels jemväl Kongl. Majits Befallningshafvande i Wermlands län gjort framställning
derom, att, utom Elfdals, Fryksdals och Jösse härader, jemväl Nordmarks härad
af sistnämnda län måtte berättigas till erhållande af understöd från denna fond.
I fråga åter om den sednare fonden eller den för utdikningsarbeten inom rikets
öfriga län, iuhemtas af meranämnda generalförslag, att till understöd för dylika,
hos Styrelsen anmälda arbetsföretag skulle erfordras statsbidrag till följande belopp,
nemligen: för vattenaftappningsarbeten i första klassen eller sådana som ansetts företrädesvis
förtjena understöd  R:dr 115,625: —
för dito i andra klassen
!  “ 145,375: —
och för dito i tredje klassen  “ 24,885: —
eller tillhopa R:dr 285,885: —
Styrelsen, som ansett sig icke kunna understödja Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Norrbottens län bär ofvan omförmälda ansökning om anvisande af en
särskild summa för sagda läns utdikningsarbeten, men deremot tillstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande^ i Wermlands län hemställan derom, att jemväl
Nordmarks härad måtte af denna fond göras delaktigt, har, hvad beträffar dessa fonders
belopp, yttrat att, ehuru med säkerhet kunde förutses, att jemväl inom de norra
länen en mängd nya utdikningsarbeten skulle ifrågakomma, och anledning alltså icke saknades
till den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dessa län gjorda framställning
om arslagets förhöjning, Styrelsen likväl, med afseende å dessa orters folkfattighet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
35
och bristande arbetskrafter, som icke medgifva någon större samtidig utsträcknin g
af dessa arbeten, trott sig icke böra föreslå någon förhöjning i det anslag, som vid
sistlidna riksdag för detta ändamål anvisades. Hvad åter angiDge storleken af den
tond, som vore afsedd för understödjande af vattenaftappningsarbeten inom rikets
öfriga län, hemställde Styrelsen, att, i stället för det årliga belopp af 50,000 R: dr, som
vid sistlidna riksdag härtill beviljades, nu måtte i nåder äskas en årlig summa af
100.000 R:dr, samt framställning dervid tillika göras att, på sätt förhållandet varit vid
flera föregående riksdagar, utom de tvänne sednaste, dessa medel måtte få utgå med
| delar såsom lån och | del såsom anslag utan återbetalniugsskyhlighet.
Kongl. Majit, som funnit någon förhöjning icke böra äskås i det för vattenaftappningsarbeten
i södra och mellersta Sverige vid sistförflutna riksdag beviljade statsbidrag
eller förändring från lån tili anslag för någon del af samma bidrag böra ifrågasättas,
har i Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof (sid. 42)
lör år 1867 äskat dels ett belopp af 100,000 R:dr, att utgå såsom anslag utart återbetalning
sskyldighet till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar
inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och
Stora Kopparbergs län, samt Elfdals, Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader i Werm
lands län, som företrädesvis afse att förminska frostländigheten, och dels en summa
af 50,000 R:dr att såsom lån anvisas till fond för befrämjande af utdikningar och aftappningar
af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom rikets
öfriga delar.
Derjemte hafva, beträffande frågan om anvisande af fond för understödjande
af myrutdikningar och vattenaftappningar inom de nordliga länen, motioner blifvit
väckta:
inom Preste-Ståndet af Kongl. Hofpredikanten E. A. Rosenius, hvilken (i motion
N:o 52) hemställt, att ett årligt anslag af 50,000 R:dr för Westerbottens och
50.000 R:dr för Norrbottens län måtte under nästa statsregleringsperiod anvisas
till understöd för utdikning af kärr och mossar inom nämnda tvänne län; och har i
denna motion Herr Doktor J. B. Runsten instämt;
inom B irgare-Ståndet af Herr P. Staaff, som (i motion N:o 43) föreslagit, att
anslaget för myrutdikningar inom de sex nordligaste jemte Wermlands län måtte bestämmas
att för år 1867 utgå med 350,000 R:dr;
samt inom Bonde-Ståndet af Per Tjernlund från Wester-Norrlands och Olof
Nilsson från Westerbottens län, af hvilka den förre, understödd af Iliksdagsfullmägtige
Per Olof Hörnfeldt, August Danielsson och Per Engman från förstnämnda län,
(i motion N:o 58) framställt enahanda förslag, som innehölls i Herr Staaffs nyssberörda
motion eller att den ifrågavarande fonden borde ökas till 350,000 R:dr; och
den sednare, med hvilken Riksdagsfullmägtige L. J. Fahlander och G. Hedström instämt,
(i motion N:o 27) yrkat att till myrutdikningar i Westerbottens län måtte anvisas
ett årligt anslag af 50,000 R:dr.
Utskottet, som på de skäl, hvilka finnas anförda i 4lista punkten af Statsutskottets
vid sistförflutna riksdag i detta ämne under N:o 141 afgifna Utlåtande, anser,
att det statsbidrag, sorn för de norra länen kan komma att bestämmas, må utgå
såsom anslag utan återbetalnings skyldighet, men för rikets öfriga delar uteslutande
såsom lån, skulle, hvad angår bestämmandet af den summa, som bör anvisas
särskildt för de norra länen, visserligen finna önskvärdt, om någon betydligare
tillökning, på sätt åtskillige motionärer yrkat, kunde i det för sagda ändamål vid sistlidna
riksdag anvisade lånebidrag åstadkommas, likasom den förhöjning beviljas, som
väg- och vattenbyggnads-styrelsen ifrågasatt med afseende å vattenaftappningsanslaget
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
för rikets mellersta och södra delar; men i betraktande af Statsverkets nuvarande tillstånd
samt öfriga för alla grenar af industrien och rörelsen inom landet maktpåliggande
företag, som taga Statt ns tillgångar i anspråk, har Utskottet ansett sig böra
föreslå, att de låne- och anslagsunderstöd, som vid sistlidna riksdag för dessa ändamål
beviljades, måtte bibehållas utan annan förhöjning, än den Utskottet ansett sig
kunna tillstyrka, i det att Utskottet här nedan hemställt, att de norra länens anslags1'ond
måtte ökas från 100,000 R:dr till 120,000 R:dr.
I öfverensstämmelse härmed har Utskottet, som icke funnit något att erinra
mot den i Kongl. Majds Proposition gjorda framställning att, utom de sex norra lä
nen
jemte Elfdals, Fryksdals och Jösse härader af Wermlands län, jemväl Nordmarks
händ af sistnämnda län måtte komma i åtnjutande af det för vattenaftappuingar inom
de norra länen anvisade anslag, men deremot ansett sig icke kunna biträda de motionärers
mening, som för ett eller annat af de norra länen ifrågasatt särskilda aftappningsfonder,
härmedelst skolat hemställa,
33:o.
a) att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majds disposition för
år 1867 anvisa en summa af Etthundratjugutusen Riksdaler för
att användas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till understödjande
af sådana myrutdikningar och vattenaftappuingar
inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands,
Gefleborgs och Stora Kopparbergs län, samt Elfdals, Fryksdals,
Jösse och Nordmarks härader i Wermlands län, som företrädesvis
afse att förminska frostländigheten, dock under vilkor, att
sådant understöd icke i något fall får öfverstiga hälften af den
för arbetets utförande enligt fastställd plan beräknade kostnad,
och alltid med förbindelse för vederbörande kommuner, föreningar
eller enskilde att icke allenast tillskjuta hvad derutöfver för
arbetets fullbordande erfordras, utan ock att för all framtid behörigen
underhålla de afloppsgrafvar och andra för ändamålets
vinnande utförda arbeten, som med statsbidrag blifvit understödda;
egande Kongl. Maj:t att i de fall, der sådant anses vara af behofvet
påkalladt, i nåder medgifva, att någon del af anslaget må
förskottsvis till vederbörande utbetalas;
b) att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition för
år 1867 anvisa en summa af Femtiotuseu Riksdaler att utgå
såsom lån för befrämjande af utdikningar och aftappningar af
sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom
rikets öfriga delar;
hvarjemte Rikets Ständer behagade föreskrifva,
c) att för tillgodonjutande af understöd utaf de under litt a)
och b) föreslagna statsbidrag skola i öfrigt lända till efterrättelse
de vilkor och bestämmelser, som Rikets Ständer, med anledning
af det Memorial Utskottet derom särskildt skall afgifva, komma
att fastställa.
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 78.
37
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en inom Bonde- Äng. använStåndet
af Riksdagsfullmägtigen Josef Oskar Ahnqvist från Norrbottens län väckt dande af en
motion, (N:o 1451, deruti Riksdagsfullmägtigen August Danielson från samma län stubböressig
förenat, innefattande förslag att af de inom Norrbottens län inflytande stubböres- medlen inmedlen,
hvilka under de sednast förflutna fem åren i medeltal uppgått till omkring om Norr
82,
000 R:dr, ett belopp af 50,000 R:dr måtte årligen ställas till Kongl. Majits Befall- bottens län
ningshafvandes disposition för att användas till myraftappningar och odlingar inom länet.
Vid flera tillfällen, då förslag blifvit framställda om användande af särskilda
skattebidrag till särskilda ändamål, hafva föregående riksdagars Stats-Utskott uttalat,
den åsigt, som jemväl blifvit af Rikets Ständer gillad, att Statens såväl ordinarie som
extra-ordinarie inkomster böra användas för stats-utgifternas samfällda bestridande,
samt att således ingen viss inkomsttitel bör anslås och utgå för ett eller annat särskildt
föremål; och får, under åberopande häraf samt med hänvisning till hvad Utskottet
i näst föregående punkt af detta Utlåtande yttrat, Utskottet hemställa,
34:o ,
att Riksdagsfullmägtigen Almqvists ifrågavarande motion icke
må till någon Rikets Stänaers åtgärd föranleda.
För sänkning och upprensning af Lida-ån beviljade Rikets Ständer vid sist- Sänkning
förflutna riksdag ett låneunderstöd af 126,000 R:dr, med föreskrift att af lånemedlen ochupprensendast
46,000 Ridr finge lyftas under innevarande statsregleringsperiod och åter- n£r'(j:(^
stoden under den derpå följande. I den nådiga propositionen angående Statsverkets a
tillstånd och behof (sidan 41, jemf. Statsråds-prot. Bil. N:o 5, sidd. 59 och 60) har
Kongl. Majit äskat att i ytterligare afräkning å det för ifrågavarande arbetsföretag
beviljade statsbidrag måtte till utgående under år 1867 anvisas 30,000 Ridr. Deremot
har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 331) Riksdagsfullmägtigen
J. Smedberg från Elfsborgs län, med hvilken Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson
från samma län sig förenat, hemställt, dels att Rikets Ständer ville medgifva,
att det för ifrågavarande sänkningsarbete ännu innestående lånebidrag måtte på en
gång under år 1867 få lyftas, dels jemväl att ränta och amortering måtte vidtaga
först tre år efter det, hvarunder hela lånet utbekommits; hvarjemte från Kongl. Civildepartementet
blifvit till Utskottet öfverlemuad en af direktionen för det bolag, som
åtagit sig ifrågavarande sänkningsarbetes utförande, hos Kongl. Majit i underdånighet
gjord ansökning att med ränte- och amorterings-liqviden för den del af låneunderstödet,
som redan lyftats, måtte få anstå tre år efter det återstående delen af lånet
erhållits; varande vid denna ansökning fogade yttranden, dels af Kongl. Majits Befallningshafvande
i Skaraborgs län, som förordat, och dels af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, som afstyrkt direktionens ifrågavarande hemställan.
I den för detta lån utgifna skuldförbindelse har, i öfverensstämmelse med
stadgandet uti 140 § 14 mom. af det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente, direktionen
åtagit sig att efter tre års förlopp efter slutet af det år, under hvilket första
delen af lånet utbekommits, årligen till Riksgälds-kontoret eller ordres betala åtta procent
å den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres efter fem för hundra af det
obetalda kapitalbeloppet samt det öfriga utgör afbetalning derå. Då nu likväl detta
företag, som, enligt upprättadt kontrakt, bör vara fullbordadt sednast den 1 Oktober
38
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 78
1870, förutsatte en vida längre arbetstid än tre år samt någon inkomst af företaget
icke vore att påräkna förr än detsamma i sin helhet hunne blifva färdigt, hvarförutan
uppmätning och taxering af den genom arbetet vunna mark samt bestämmandet
af den andel, som hvarje i företaget intresserad jordegare bör erlägga, först efter
arbetets fullbordande kunde verkställas, hade, på dessa och i öfrigt anförda skäl,
motionären funnit sig föranlåten hos Rikets Ständer anhålla om den förlängning af
räntefriheten och don förkortning af lyftningsterminerna, som hans ofvanberörda
framställning upptog.
Rörande den ytterligare räntefrihet, som sålunda blifvit ifrågasatt, yttrar
Styrelsen, att, enär de vilkor, hvarunder detta lån beviljades, voro förut kända af
direktionen, hvars till Riksgälds-kontoret utfärdade skuldförbindelse uttryckligen upptog
samma vilkor, Styrelsen funne sig dess hellre höra afstyrka bifall till den gjorda
framställningen, som lika beskaffade skäl och förhållanden, som dem direktionen andragit,
skulle kunna anföras för utsträckning af räntefriheten för samtliga de vattenaftappningsarbeten,
hvilka på enahanda vilkor som ifrågavarande företag blifvit med
statsbidrag understödda, och alltså alla eller de flesta bolag, som efter sednast förflutna
riksdag med då beviljade lån påbörjat aftapppingar, skulle inkomma med enahanda
ansökningar, som den af direktionen för Lida-åns sänkning nu gjorda.
Ur handlingar, af hvilka Styrelsen icke haft del, men som för Utskottet varit
tillgängliga, och deribland ett af vederbörande domhafvande meddeladt intyg, hafva
emellertid sådana upplysningar erhållits om det ekonomiska betryck, hvari ett stort
antal uti detta arbete intresserade, allmogeklassen tillhörande personer sig befinna,
att, om ränte- och amorteringsinbetalningarne skulle taga sin böljan redan vid den
tid, som först bestämdes, största sannolikhet förefinnes att ganska många af dem,
som i detta arbete äro deltagande och som nu endast med största svårighet lifnära
sig på sina små hemmanslotter, skulle med en sålunda stadgad inbetalniugsskyldighet
icke vidare kunna vid sina fastigheter sig bibehålla. Af sådan anledning finner Utskottet
sig. för detta särskilda fall, nödsakadt undantagsvis frånträda den åsigt Utskottet
annars vid flera tillfällen yttrat derom att bolag, som erhållit understöd af
Statens medel, icke må komma i åtnjutande af några förmåner utöfver dem, som vid
understödens beviljande bestämdes. Deremot och då det belopp af 30,000 R:dr, som
Kongl. Majit äskat till utgående under år 1867, fullt motsvarar och öfverstiger den
andel af| de i Riksgälds-kontoret, till belopp af 80,000 R:dr, ännu innestående lånemedlen,
som efter beräkning af treårig statsreglering bordt på sagda år belöpa, finner Utskottet
icke anledning att för detta, till fullbordande under år 1870 afsedda företag,
förorda någon större lyftning under år 1867 än deu Kongl. Majit föreslagit; och får
i öfverensstämmelse härmed Utskottet hemställa,
35:o
att Rikets Ständer, dels, med bifall till Kongl. Majits nådiga
Proposition, måtte i ytterligare afräkning å det för Lida-åns sänkning
och upprensning vid sistlidna riksdag beviljade låneunderstöd,
till utgående under år 1867, anvisa Trettiotusen Ridr,
dels äfven, med anledning af Riksdagsfullmägtigen Smedbergs
ofvanberörda motion, medgifva atp ränte-inbetalningen och kapital-amorteringen
för ifrågavarande lån må få taga sin början
först efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder hela
lånet från Riksgälds-kontoret utbekommits.
£
Stafs-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Vidare har Kongl. Maj:t, i högstberörda nådiga Proposition (sid. 42, jemf. Statsrådsprot.
Bil. N:o 5 sid. 62) till rensningar för flodvattnets afledande i en del
af Umeå eif äskat ett anslag 11,000 R:dr, deraf 5,000 Ridr skulle utgå under år 1867.
I denna fråga har dessutom inom Bonde-Ståndet blifvit väckt en till Utskottets handläggning
ölverlemnad motion (Nio 29', deruti Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson från
Westerbottens län fästat uppmärksamhet på de stora förödelser, som årligen förorsakas
genom nämnda elfs öfversvämningar. Anledningen till dessa öfversvämningar
vore den, att Umeå eif, efter dess förening med Windelelfven, sammantränges mellan
utskjutande berguddar och hårda grusbankar, hvilka, i törening med en ojemn och
ber gig flodbotten, hindra vattnets fria lopp, så att vid snöns smältning inom det vidsträckta
flodområdet floden stege öfver sina breddar och öfversvämmade de ofvan
forssen liggande lågländta åkrarne till ett omfång af omkring 12,404 qvadratrefvar,
derå skadan, exempelvis tor år 1863, uppskattades till 1,617 R:dr. I anledning häraf
och då motionären, såsom bosatt i den församling, inom hvilken de byar äro belägna,
som genom dessa årliga öfversvämningar blifva lidande, vore i tillfälle att vitsorda
ej mindre de föreslagna arbetenas stora behöflighet än jemväl vederbörande
jordegares oförmåga att utan understöd samma arbeten verkställa, hade motionären
hemställt, att till utförande af ifrågavarande rensningsarbeten, dem strandegarne förklarat
sig villige att sjelfva fullgöra, derest ett statsbidrag af 11,000 R:dr kunde dem
dertill beviljas, måtte anvisas ett anslag utan återbetalningsskyldighet å nyssnämnda
belopp, att utgå på sätt Kongl. Majit i Dess nådiga Proposition äskat.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader upplyser, i sitt afgifna generalförslag,
att kostnaden för detta arbete, som afsåg alt genom borlsprängning af
berguddar å elfvens stränder vid den s. k. Bergforssen utvidga vattnets sektionsarea
och sålunda för framtiden förekomma de nu ofvan nämnda forss ofta inträffande öfversvämningarne,
vore beräknad att uppgå till 21,400 R:dr; samt att, sedan numera full
utredning i frågan vunnits och Kongl. Majit, i skrifvelse till Styrelsen, förklarat Sig
vilja af Rikets Ständer äska den summa, mot hvars erhållande jordegarne anmält sig
villiga att utföra arbetet, Styrelsen på sådan grund för samma arbete i generalförslaget
upptagit ett särskildt anslag af 11,000 Ridr.
På grund af hvad sålunda förekommit får, i öfverensstämmelse med Kongl.
Majits nådiga Proposition, Utskottet tillstyrka,
36:o
att Rikets Ständer, till rensningar för flodvattnets afledande i
en del af; Umeå eif, måtte bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af Elfva tusen Ridr, samt deraf till utgående
under 1867 anvisa Fem tusen Ridr, under de vilkor, som för
andra dylika statsbidrag varda vid denna riksdag stadgade.
För upprensning af vattendraget från Arfvidstorp tillsjön Kalfven jemte Spångån
och Klägghultsån, af hvilka den förra sammanbinder sjön Kalfven med sjön Fegen,
inom Kalfs socken och Kinds härad af Elfsborgs län, äfvensom för utrifning al
vattenverken vid Arfvidstorp, har, (i motion Nio 39) Riksdagsfullmägtigen Josef
Smedbery från nämnda län anhållit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett statsbidrag af
46,278 Ridr, motsvarande ‘jidelar af den för arbetets utförande erforderliga kostnad, samt
Upprensning
af
Umeå eif.
Upprensning
af vat
tendraget
mellan Arj
Tidstorp
och sjön
Kalfven i
Elfsborgs
län.
40
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 78.
Utdikning
för sänkning
af sjön
Tjurken
m. fl. vattendrag
i Jönköpings
län.
att af detta bidrag en del måtte lemnäs såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och återstoden såsom lån på de vilkor, som för dylika företag vid innevarande riksdag
varda bestämda; dock har motionären, efter erhållen underrättelse från Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnadei', att för arbeten af ifrågavarande beskaffenhet
kunde af allmänna medel erhållas lån endast till hälften af det belopp, som för arbetets
utförande ansågs behöfligt, uti en till Utskottet sedermera ingifven skrift, förklarat
sig, med vederbörande bolagsmäns begifvande, afstå från sin begäran om anslag,
men hemställt att, då det för arbetets utförande bildade bolag redan utbetalt
omkring 27,000 R:dr i utrifnings- m. fl. kostnader, beloppet af det lån, som kunde
beviljas, måtte bestämmas något högre än halfva kostnaden och utgå med åtminstone
45,000 R:dr.
Enligt de uppgifter motionären meddelat, hade de landvinningar och jordförbättringar,
som genom ifrågavarande företag skulle erhållas, blifvit ansedda att uppgå
inom Kinds härad af Elfsborgs län till värde af 82,967 R:dr samt inom Årstads härad
af Hallands län till 1,788 R:dr eller tillhopa 84,755 R:dr, hvaremot kostnaden
beräknats till icke mindre än 69,418 R:dr.
Af dessa uppgifter vill det synas som skulle vinsten af detta arbete blifva jemförelsevis
ganska obetydlig och redan detta förhållande har ingifvit Utskottet tvekan,
huruvida detta företag må vara förtjent att med allmänna medel understödjas; men
då härtill kommer att alla närmare upplysningar saknas om den granskning ifrågavarande
arbete, som icke finnes upptaget i Styrelsens generalförslag, må hos Styrelsen
hafva undergått, äfvensom något yttrande om arbetets beskaffenhet icke finnes
meddeladt af annan offentlig myndighet, anser Utskottet sig böra hemställa,
37:0
att Riksdagsfullmägtigen Smedbergs motion lemnäs utan afseende.
Med erinran om det Rikets Ständers beslut, hvarigenom vid sistförflutna riksdag
för utdikning och aftappning af sjöarne Tjurken, Näfvelsjön, Furusjön och Stensjön
m. fl. vattendrag i Myresjö, Näfvelsjö och Näsby socknar af Ostra härad och
Jönköpings län beviljades ett lån af 42,000 R:dr, under vilkor att, efter tre års förlopp
från slutet af det år, hvarunder lånet från Riksgälds-kontoret först utbekommits, skulle
å hela den lyftade lånesumman årligen erläggas 8 procent, deraf borde godtgöras
ränta elter 5 för hundra af det obetalda kapitalbeloppet samt resten å kapitalet afräknas,
har, uti en inom Bonde-Ståndet värkt motion (N:o 337), Samuel Jonsson från Jönköpings
län, med hvilken Riksdagsfullmägtige Anders Johan Sandstedt och J. Erickzon från
samma län instämt, vidare anfört, hurusom, enligt det af numera aflidne Majoren John
Backlund uppgjorda förslag, som legat till grund för beräkningen af det beviljade lånets
belopp, skulle kostnaden för arbetet uppgå allenast till 63,750 R:dr, eller, med den
rättelse, som på grund af Styrelsens för allmänna väg-och vattenbyggnader anmärkning
blifvit i förslaget gjord, till 65,770 R:dr 75 öre. Det har emellertid sedermera befunnits,
att verkliga kostnaden kommer att uppgå till ett mycket högre belopp, hufvudsakligen
till följd deraf att en större höjd, som antagits innehålla jord och stenar, befunnits
till icke ringa del bestå af berg, som med betydlig kostnad måste genomsprängas.
Sålunda upptog det nya förslag, som sistlidna år uppgjorts af Löjtnanten A.
Liwijn,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
41
Liwijn, kostnaden för ifrågavarande arbete till icke mindre än 95,231 R:dr 12 öre, i
hvilken summa likväl ingick ett belopp af 5,625 R:dr 37 öre för undersöknings-, uppmätnings-
och taxeringsutgifter. Detta sednare kostnadsförslag hade derefter blifvit
granskadt af chefen i östra väg- och vattenbyggnads-distriktet Majoren A Grafström,
som nedsatt den beräknade arbetskostnaden med 1,484 R:dr och uteslutit de särskildt
debiterade undersöknings- m. fl. utgifterna och alltså upptagit arbetets totalkostnad
till 88,121 R:dr 75 öre eller 22,351 R:dr utöfver Majoren Backlunds förslag. Härigenom
vore alltså för vederbörande intressenter en ganska kännbar förlust att emotse,
och deras förlägenhet ökades ytterligare derigenom, att, sedan Majoren Backlund,
som på entreprenad åtagit sig arbetets utförande och uppburit entreprenadsumman,
numera afiidit, ställningen i hans bo icke lemnade tillgång till arbetets fullbordande.
Då nu de flesta intressenterna äro obemedlade egare af smärre hemmanslotter
eller ock arrendatorer, samt alltså saknade erforderliga penningetillgångar, vore
fara för handen, att detta gagnande företag, hvarigenom omkring 2,000 tunnland
vattendränkt mark skulle kunna blifva odlingsbar, måste af brist på medel tills vidare
öfvergifvas. På grund af dessa förhållanden och då delegarne i företaget icke varit
i tillfälle att sjelfva kunna bedöma det första kostnadsförslagets origtighet, utan tvärtom
hade anledning antaga att detsamma, såsom af kompetent person upprättadt, jemväl
skulle vara tillförlitligt; då vidare delegarne i företaget icke i någon mån vore vållande
till det hinder i arbetets fortgång, som genom entreprenörens död uppkommit;
samt då slutligen antagligt vore att, om det kostnadsförslag, som legat till grund för
den första beräkningen, varit rigtigt, lånesumman då jemväl blifvit bestämd till det
högre belopp, som motsvarade |:delar af den verkliga kostnaden, har motionären, med
åberopande af dertill erhållet uppdrag, i sin ofvanberörda motion hemställt, att Rikets
Ständer måtte dels medgifva befrielse från skyldigheten att erlägga ränta å det
för meranämnda utdikningsarbete redan beviljade lån å 42,000 R:dr under två år utöfver
de först bestämda tre räntefria åren, dels jemväl under enahanda vilkor, som
för det redan anvisade lånet blifvit bestämda, för samma företag bevilja ett ytterligare
lån af 18,000 R:dr, motsvarande, om undersökningsutgifterna jemväl togos i beräkning,
icke fullt f:delar af den kostnadstillökning, som för arbetets fullbordande erfordrades.
Jemte det Utskottet får anmärka, att det för ifrågavarande arbetsföretag sednast
upprättade kostnadsförslag, såvidt af handlingarne kunnat inhemtas, icke varit
understäldt Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader granskning, har Utskottet,
då den omständigheten, att kostnadssumman i det äldre förslaget blifvit för lågt
beräknad, icke torde utgöra skälig anledning att anvisa statsmedel för att till större
eller mindre del fylla bristen, funnit sig böra
38:o
afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
Med bifogande af karta och kostnadsförslag med flera handlingar rörande en
af Kommissionslandtmätaren F. A. W. Hultström verkställd undersökning, utvisande
att 5,281 tunnland 11 kappland ängar och mossar, hvilka genom Tidaåns öfversvämningar
i Leksbergs, Ullervads, Lugnås, Eks, Utby, Ekby, Tiovads, Låstads, Böja, Timmerdahla,
Lerdala och Bergs socknar för närvarande äro till odling oanvändbara och
hufvudsakligen bära dåligt starrhö, skulle genom sänkning af de s. k. Kottholmsfallen
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. U Haft. 6
Sänkning af
Tidaåns vattenyta
genom
åtskilliga
sprängningsoch
rensningsarbeten.
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
vid Ullervad kunna förvandlas, ängarne och en del af mossarne till bördig åkerjord
samt återstoden af de sednare till skogbärande mark, har uti en inom Borgare-Ståndet
afgifven motion (Nio 25) Herr A. M. Bolinder, jemte tillkännagifva!)de, att ett
bolag numera bildat sig för utförande af detta arbete, för såvidt detsamma afsåge
fördjupning af åbrädden ofvanföre, under och nedom Ullervads bro, sprängning i Kottholmsströmmen,
upprensning af Kottholmskanalen samt erforderliga dambyggnaders
uppförande, hemställt att Rikets Ständer, med afseende jemväl på det tillfälle till arbetsförtjenst,
sorn genom företagets åvägabringande skulle tillskyndas den fattiga arbetsföra
befolkningen i orten, såsom understöd till arbetets utförande bevilja nyssnämnda
bolag ett mot ungefärligen |:delar af den till 22,563 R:dr beräknade kostnaden
svarande lån af 15,000 R:dr pä så billiga ränte- och återbetalningsvilkor, som
kunde medgifvas.
Inom Bonde-Ståndet bar i samma ämne, under åberopande af de vid Herr
Bolinders motion fogade handlingar, Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från
Skaraborgs län, med hvilken Johan Magnus Lundahl från samma län instämt, (i motion
Nio 88) framställt enahanda förslag, som innehålles i Herr Bolinders motion.
De upplysningar motionärerne haft att meddela om detta företag och de deraf
förväntade stora fördelar, gifva anledning till det antagande, att den för samma arbetes
utförande beräknade, jemförelsevis billiga, kostnad skulle äfven utan bidrag af
allmänna medel kunna åstadkommas. Vid sådant förhållande och då för öfrigt det
framlagda kostnadsförslaget icke undergått granskning bos Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, föranlåtes Utskottet
39:o
afstyrka bifall till ifrågavarande tvänne motioner.
Sänkning af Med anmälan att inom Sunnerbo härad af Kronobergs län ett större sjösänk
Wi-
och Göl- ningsföretag blifvit påbörjadt, hvarigenom de s. k. Wi- och Gölsjöarne, belägna inom
Kronober \ ljunga, Pjetteryds och Agunnaryds socknar, skulle erhålla 7%0:dels fots lägre vattenlän.
yta samt dels nya landvinningar uppstå till en vidd af 7,468 qvadratrefvar och
dels förbättring åstadkommas af 6,108 qvadratrefvar nu vattensjuk och till större
delen ofruktbar mark, har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 172)
Riksdagsfullmägtigen C. I. Bengtsson från nämnda län hemställt, att då detta företag,
för hvilket kostnaden i upprättadt förslag beräknats till 50,623 R:dr 28 öre, vore
allt lör stort för att utan statsbidrag kunna utföras af de tili största delen mindre
bemedlade strandegarne, Rikets Ständer måtte »af Statens medel härtill anslå ett
kapital motsvarande tvåtredjedelar af kostnadsförslaget»; varande jemte kostnadsförslag
med dertill hörande planer och ritningar vid motionen fogade dels handlingar,
som visade att ett bolag för detta företags verkställande blifvit bildadt, dels äfven ett
af chefen i södra väg- och vattenbyggnads-distriktet Majoren A. Remmer afgifvet utlåtande,
deri, bland annat, förklarats, att detta arbete otvifvelaktigt borde medföra
den dermed afsedda nytta och sålunda vore förtjent af understöd.
TJtdikning af Vidare har uti en annan motion (Nio 171) samme motionär påkallat Rikets
mossar morn Ständers uppmärksamhet på ett annat, jemväl inom Sunnerbo härad af nämnda län
socknar in om ifrågasatt vattenaftappningsarbete. Redan år 1845 hade nemligen fråga blifvit väckt
Kronobergs om utdikning af den mer än 2 mil långa sträcka af mossar, som äro belägna i Rysslän.
by, Berga, Tutaryds, Ljunga och Agunnaryds socknar, men i anledning af de anmärk
-
Slats-Utslcottets Utlåtande N:o 78.
43
ningar, som förekommo mot det då upprättade kostnadsförslaget, kunde något bidrag
af allmänna medel icke för arbetet erhållas. Ärendet har sedermera till förnyad
handläggning återupptagits af länets Hushållningssällskap, på hvars föranstaltande ny
undersökning under sistförflutna tvänne år blifvit verkställd af Landtbruks-ingeniören
A. V. Uddman, som deröfver afgifvit utlåtande och kostnadsförslag, det sednare slutande
med en summa af 183,400 R:dr. Med öfverlemnande till Utskottet af dessa
undersökningshandlingar, har nu motionären, under åberopande af företagets vigt och
de betydliga fördelar, som för en vidsträckt men fattig landsort skulle deraf kunna
hemtas,_uti sin ifrågavarande motion anhållit, att Rikets Ständer åt det bolag, som
bildat sig för arbetets utförande, måtte bevilja ett mot den beräknade kostnadssumman
svarande statsbidrag, att till §:delar utgå såsom anslag och till ^:del såsom lån,
med 20 års återbetalningstid.
Af enahanda skäl, som för afstyrkande blifvit anförda i flera föregående punkter
af detta Utlåtande, eller att de handlingar, som angå ifrågavarande arbetsföretag,
icke blifvit af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader granskade, har Utskottet
40:o
funnit
sig förhindradt att till någondera af förenämnda tvänne
motioner tillstyrka bifall.
Under åberopande af de handlingar rörande nedannämnda arbetsföretag, som
blifvit till Kongl. Maj:t ingifna och för närvarande hos Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader förvarades, bar, uti en inom Bonde-Ståndet afgifven motion,
(N:o 221) Riksdagsfullmägtigen Erih Johan Rudberg från Calmar län anhållit att, sedan
delegarne uti den på ön Öland belägna s. k. Långebro mosse föranstaltat om
undersökning rörande nämnda mosses utdikning och deröfver låtit uppgöra ett kostnadsförslag,
utvisande att arbetet, hvarigenom 755 tunnland odlingsbar mark skulle
vinnas, borde kunna åstadkommas för 17,351 R:dr 40 öre R:mt, men bemälde delegare,
såsom innehafvare af allenast smärre hemmanslotter,. icke voro i tillfälle att
af egna medel bekosta utdikningsarbetet, samt dessutom ön Öland hittills icke varit
i åtnjutande af något dylikt understöd, Rikets Ständer, till detta företags utförande,
måtte anvisa en mot nyssberörda kostnad svarande summa, att utgå med 9,000 R:dr
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och med återstående 8,351 R:dr 40 öre
såsom räntefritt lån, stål dt på 20 års amortering.
Af de handlingar, dem motionären åberopat och hvilka för Utskottet varit
tillgängliga, äfvensom af det vid Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof fogade Statsråds-protokoll [Bil. N:o 5, sid. 62 och 63) inhemtas,
att sedan delegarne i detta företag hos Kongl. Maj:t gjort ansökning om erhållande
af anslag och lån till enahanda belopp, som motionären nu föreslagit, samt
Kongl. Majit, efter det Landshöfdinge-embetet i Calmar län, på grund af delegarnes
medellöshet, förordat arbetet till det allmänna understöd, som antingen såsom anslag
eller lån, eller blandadt anslag och lån kunde beviljas, anbefallt Styrelsen öfver allmänna
väg- och vattenbyggnader att, vid afgifvande af sitt generalförslag, låta ifrågavarande
arbete komma under öfvervägande; så har bemälda Styrelse, i sagda förslag,
förklarat sig anse detta företag väl icke vara af den omfattning att detsamma,
på grund deraf, borde göras till föremål för Rikets Ständers särskilda pröfning; men
Utdikning af
Långebro
mosse på
Öland.
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
då vederbörande delegare begärt att erhålla hela den för utdikningen beräknade
kostnaden såsom statsbidrag och deraf något mer än hälften såsom anslag utan betalningsskyldighet,
samt anledning vore för handen att meranämnda utdikningsarbete
vid det om delegarnes förmögenhetsvilkor upplysta förhållande, icke skulle kunna
åstadkommas på de för dylika statsbidrags utbekommande i allmänhet stadgade vilkor,
har Styrelsen på sådan grund ansett sig böra till Kongl. Maj:t hemställa, att
frågan om bidrags meddelande till detta vattenaftappningsföretag måtte blifva hänskjuten
till Rikets Ständers afgörande; men som Kongl. Majit icke funnit några sådana
särskilda omständigheter förefinnas, som borde föranleda till beredande åt intressenterne
i detta företag af större fördelar än som lemnäs vid andra dylika arbeten,
hade någon nådig Proposition i ämnet icke blifvit aflåten.
Utskottet, som i detta fall ansett sig icke böra tillstyrka någon afvikelse från
den åsigt, hvilken sedan föregående riksdagar hos Rikets Ständer gjort sig gällande
derom, att arbeten af ifrågavarande beskaffenhet, afsedda att närmast gagna dem,
som i företaget äro intresserade, böra understödjas endast medelst lån, har alltså
icke kunnat tillstyrka, att större eller mindre del af det ifrågasatta statsbidraget må
beviljas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet. Deremot och med afseende å
hvad upplyst blifvit om delegarnes obemedlade ställning och svårigheten för dem att
i någon större mån kunna åstadkomma de kontanta bidrag, som för arbetets utförande
erfordras, har Utskottet, som funnit vidden af den förbättrade mark, hvilken
genom detta företag skulle vinnas, vara i förhållande till kostnadssumman ganska
betydlig och arbetet alltså af allmänt understöd förtjent, trott sig kunna föreslå detta
understöd till något högre belopp än hvad för arbeten af dylik beskaffenhet eljest
plägar beviljas; och får, i anledning af Riksdagsfullmägtigen Rudbergs motion, Utskottet
alltså hemställa,
41 :o
att Rikets Ständer, för utdikning af Långebro mosse på Öland,
måtte bevilja ett lån å Tolftusen R:dr under de vilkor, som för
andra dylika lån vid innevarande riksdag varda bestämda.
Sänkning af Jemte förmälan, hurusom genom Wagnsåns öfversvämningar stora skador för
Wagnsan
i orsakas för de jordegare inom Wester-Fernebo socken, hvilkas åkerfält och ängar
Westman- ligga i närheten af nämnda å, har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o
lands län. 284) Riksdagsfullmägtigen J. Myrberg från Westmanlands län anhållit att Rikets
Ständer för sänkning af nämnda å måtte bevilja ett anslag utan betalningsskyldighet
af 93,135 R:dr eller det belopp, hvartill kostnaden för detta sänkningsarbete, enligt
afgifvet förslag, skulle uppgå. Genom berörda iöretag, som afsåg att dels medelst
muddringar och dels genom sprängningar mellan Fors och Svanå bruk sänka Wagnsåns
vattenyta 3 fot skulle för ofvanuppgifna kostnadssumma en jordyta af icke mindre
än 4,270 tunnland, som för närvarande stod under vatten och således nu icke gaf
någon afkastning, men eljest i sig sjelf vore af bördig beskaffenhet, kunna göras brukbar
och fruktbärande; och då nu denna förmån kunde vinnas med den jemförelsevis
ringa utgiften af 21 R:dr 81 öre per tunnland, men företaget öfversteg de enskilda
delegarnes tillgångar, hade motionären, på sätt nu skett, ansett sig böra anmäla detta
arbete till erhållande af allmänt understöd; upplysande motionären, att hans om ar*
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
45
betets beskaffenhet meddelade uppgifter grundade sig på ett af Majoren vid Väg- och
Vattenbyggnads-korpsen C. A. Olivecrona och Länsagronoiuen JonssoD, efter hållen
undersökning, afgifvet utlåtånde.
Af protokollet öfver den diskussion, som i Bonde-Ståndet föregick denna motions
remitterande, inhemtas, att motionärens förslag, såsom åsyftande %tt erhålla
anslag utan återbetalningsskyldignet för ett arbete af den beskaffenhet, att, enligt de
af Rikets Ständer antagna grunder, endast lån borde för ändamålet kunna ifrågasättas,
rönt ogillande af flere ledamöter inom Ståndet; och får Utskottet, som åberopar
hvad Utskottet i nästföregående punkt haft att erinra mot beviljande af anslag
för utdikningsarbeten i stället för lån, härmedelst hemställa,
42:o
att Riksdagsfullmägtigen Myrbergs ifrågavarande motion måtte
lemnäs utan afseende.
Vid flera föregående riksdagar har fullmägtigen för Willands härad af Christianstads
län inom Bonde-Ståndet väckt motion om statsbidrag för sänkning af den inom christiannämnda
härad belägna Ifö sjö. Jemväl vid denna riksdag har en dylik framställning stads län.
bllifvit gjord af Riksdagsfullmägtigen Sven Nilsson, hvilken (uti motion Nio 330) föreslagit,
att 54,000 R:dr, utgörande ungefärligen |:delar af den erforderliga kostnadssumman,
måtte för utförande af ifrågavarande sjösänkning anvisas såsom lån på möjligen
billigaste vilkor. I berörda motion äfvensom uti en sednare, till Utskottet ingifven, af
åtskilliga handlingar åtföljd skrift, har motionären hufvudsakligen anfört att, sedan
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, med anledning af det mindre förmånliga
resultat, som framgått af den första, för många år tillbaka förrättade undersökningen,
ansett sig böra uppföra detta arbete endast i andra klassen bland likartade
företag, strandegarne år 1863 låtit verkställa förnyad undersökning och värdering
af den jord, som genom nämnda sjösänkning kunde vinnas eller förbättras.
Af protokollet öfver denna undersökning, som enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förordnande blifvit verkställd af Kommissions-landtmätaren P. S. Herbst och i
afskrift meddelats, inhemtas, bland annat, att utöfver de 674 tunnland, som den äldre
undersökningen upptog, ytterligare 226 tunnland mer eller mindre vattensjuk jord
skulle blifva torrlagda; att utom denna jord ytterligare 974 tunnland, nu under vatten
stående, skulle genom sänkningen i mer eller mindre mån blifva brukbar; att
det nuvarande värdet af de 900 tunnland, som sålunda skulle kunna torrläggas, utgjorde
102,031 R:dr, men det blifvande värdet efter torrläggningen 356,563 R:dr; samt
att alltså, äfven om de 974 tunnland, hvilka nu vore helt och hållet vattendränkta och
vid undersökningen icke värderats, lemnades utan beräkning, skulle likväl ett högre
jordvärde eller en vinst genom sjösänkningen åstadkommas af icke mindre än 254,532
R:dr, under det att sänkningskostnaden vore beräknad till allenast 82,509 R:dr. Med
dessa sifferuppgifter ville motionären finna ådagalagdt, att detta företag vore i hög
grad lönande samt följaktligen, då dess vidtomfattande beskaffenhet icke medgåfve
arbetets utförande uteslutande genom strandegarnes försorg, förtjent af det allmänna
understöd, hvarom motionären anhållit; meddelande slutligen motionären om anledningen
dertill, att de sednaste undersökningshandlingarne icke blifvit af Styrelsen
för väg- och vattenbyggnader granskade, den upplysning att, ehuru berörda handlingar,
enligt derom af Christianstads läns landskansli utfärdadt bevis, den 28 Augusti
46
Stats- Utskottets Utlåtande N;o 78.
sistlidna år blifvit, med skrifvelse från Kongl. Maj:ts Befallningskalvande till bemälda
Styrelse öfversända, handlingarne likväl icke framkommit eller sedermera kunnat tillrättafinnas.
Då likväl nu sednast omförmälda undersökningshandlingar, på sätt af förestående
utredning inkemtas, icke varit föremål för granskning hos Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, har, i öfverensstämmelse med hvad i flera föregående
punkter af detta Utlåtande blifvit på enahanda grund hemstäldt, Utskottet
ansett sig böra tillstyrka,
43:o
att Sven Nilssons berörda motion måtte lemnäs utan afseende.
Slutligen får Utskottet anmäla, att till upplysning om de i detta Utlåtande af
Utskottet tillstyrka anslags- och lånesummors sammanlagda belopp, en i tabellarisk
form uppgjord förteckning å desamma finnes härvid fogad.
Stockholm den 3 Maj 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
47
Reservationer:
af Herr Friherre Klinckowström, JR. M.: ”Emot detta Stats-Utskottets betänkande,
rörande anslag till s. k. allmänna arbeten, får jag mig härmed i allmänhet
reservera, äfvensom mot Stats-Utskottets, som jag förmodar, snart efterkommande
betänkande rörande anslag till jernvägar, med anledning af enskilda motioner.
Jag tror det hade varit rigtigare och med Statens sanna fördel mera öfverensstämmande,
att noggrannare, än som skett, hushålla med Statsverkets tillgångar
och kredit.
Då det ännu ej lärer lyckats Riksgälds-kontoret att med full visshet om utbekommandet
kontrahera hela beloppet af det lån, som Rikets Ständer vid sednaste
riksdag uppdrogo dem uppnegotiera, till betäckande af de dels anslag dels lån, som
då för jernvägar beviljades, synes det mig vara obetänksamt, att utan högsta nödvändighet
öka Statens skuld, dels för jernvägsanläggningar, dels för andra allmänna
arbeten, med ytterligare rätt betydliga summor, hvilka måste uttaxeras genom allmän
bevillning, eller upplånas.
För att sätta Rikets Ständer i tillfälle att bedöma Statsverkets financiela
ställning, till så väl tillgångar, som behof, får jag i anledning af det ofvan sagda
härjemte bifoga en utredning deraf intill denna dag, uti bilagda fyra tablåer.
Litt. A: öfver ordinarie Statsregleringen tillhörande inkomster och utgifter under
år 1867;
Litt. B: öfver extra Statsregleringen tillhörande inkomster och utgifter till 1867
års slut;
Litt. G: öfver anslag och lån för jernvägsbyggnader;
Litt. JD: öfver Statsverkets och Riksgälds-kontorets samtliga inkomster och utgifter
för år 1867.
Dessa tablåer, grundade dels på officiela siffror, dels hvad de till den allmänna
bevillningen hänförliga summor beträffar, på hvad jag kalkulationsvis ansett
dem böra uppgå till, äro, hvad angår utgifterna, uppgjorda med ledning af Rikets
Ständers beslut, eller hvad Stats-Utskottet föreslagit, men Ständerna ännu ej pröfvat.
Deraf visar sig att en Irist uppstår af 4,430,000 R:dr, som genom lån måste
fyllas, i och för jernvägsanläggningar och rörlig materiel, samt att om man anser
den så väl ordinarie som extra Statsregleringen skola fyllas genom Statsverkets egna
besparingar och inkomster, den allmänna Bevillningen för 1867 kommer att uppgå
till 1,927,100 R:dr. Dervid är likväl att observera, att då hvarken den allmänna
Bevillningen för 1867, ej heller Statsverkets bidrag till extra Statsregleringen, komma
att till Riksgälds-kontoret ingå före år 1868, men dessa blifvit i tablåerna upptagna
såsom tillgång för 1867 års utgifter, berörda tvänne tillgångar, uppgående
kalkulationsvis till en sammanlagd summa af 4,617,500 R:dr, måste antingen af Riksgälds-kontorets
under händer hafvande medel förskotteras, om dessa medel lemna
tillgång dertill, eller ock genom temporära lån anskaffas, till hvad erfarenheten redan
lärt, emot 7 å 8 %.
Då jag är viss derpå, att denna reservation, med åtföljande bilagor, skall fullt
upplysa om Statsverkets financiela ställning, sådan den nu befinnes, så vågar jag
äfven hoppas, att äfven en öfvervägande majoritet inom de respektiva Riks-Stånden
skall deraf, medan tider ännu är, väl betänka sig, innan de gå längre att bevilja anslag,
än som Stats-Utskottet gjort, men deremot äfven deraf afslå, hvad som utan
skada kan uppskjutas.”
48
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 78. Litt. A
Tablå öfver Ordinarie Statsregleringen
Riksmynt.
Till Stats-kontoret ingående:
Ordinarie inkomster, enligt Rikets Ständers beslut i anledning af Stats-Utskottets
Utlåtande N:0 22
Obs. I händelse de s. k. stubböresmedlen icke komma att ingå till skogsplanteringskassan,
utan fortfarande levereras till Statsverket, hvilket
är beroende af Rikets Ständers beslut i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition N:o 54, komma de ordinarie inkomsterna att ökas
med 100,000 R:dr.
Extra ordinarie inkomster: upptagas här förslagsvis till följande belopp, nemligen:
Tullmedel  13,500,000: —
Postmedel
2,000,000: —
Stämpelpappersmedel
1,600,000: —
Bränvinstillverkningsafgift  10,000,000: —
8,978,700|
27,100,000 —
Summa R:mt 36,078,700
Rtill Frih. Klinckowströms reservation.) Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. 49
tillhörande Inkomster och Utgifter under år 1867.
1
Från Stats-kontoret ut-  gående ordinarie Stats-  utgifter.
Under l:a Hufv.-tit
(Uti. N:o 8).
Under 2:a Hufv.-tit
(Uti. N:o 26).
Under 3:e Hufv.-tit.
(Uti. N:o 27)
Under 4:e Hufv.-tit
(Uti. N:o 51)
Under 5:e Hufv.tit.
(Uti. N:o 52).
Under 6:e Hufv.-tit
(Uti. N:o 60).
(Stats- och Ekon.-Utsk.
Uti. N:o 5)
Under 7:e Hufv.-tit.
(Uti. N:o 53).
Under 8:e Hufv.-tit
Under 9:e Hufv.-tit.
Beviljade af
Rikets Ständer.
Beroende på
omröstning i
Förstärkt Siats-  Utskott.
Tillstyrkta af
Stats-Utskottet
eller dess afdel-  ningar, men
innu icke pröf-  ■ade af Rikets
Sländer. '
Föreslagna i
Kongl. Proposi-  tioner, hvaröfver
Stats-Utskot-  tefs Utlåtanden
ännu ej af-  gifvits.
Summa
Riksmynt.
1.417.000
2,434,950
479,200
9.295.200
3,865,400
3.786.000
25,000
6,071,900
4.554.200
450
—
45,400
75,000
1,400
600
17,100
—
1,288,500
—
31,000
1,417,000
2.434.950
479,200
9,340,600
3.940.400
3.812.400
6,072,500
4,571,300
1.319.950
S:gr
31,929,300
139,500
1,288,500
31,000
33,388.300
Saldo:
Bidrag till extra Statsreg-
leringens bestridande.
2,690,400
Summa R:mt
—
-I --
—
— —
—
36,078,700
—
lith till B St Brot 1865 B 1866 4 Sami. 1 Afd 2 Band. 9 Haft
7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. Litt, B,
Tablå öfver extra Statsregleringen tillhö
-
inkomster.
Enligt den uppgjorda beräkningen öfver Riksgälds-kontorets inkomster och utgifter
under åren 1866 och 1867 skulle vid sistnämnda års slut finnas en
disponibel behållning af
2,286,800: —
Som likväl i nämnda beräkning Riksgälds-kontorets andel i
bankovinsten för båda åren ^upptagits till 3,333,333 R:dr, men
Rikets Ständer af bankovinsten anvisat 3,400.000 R:dr, bör
ofvannämnda behållning ökas med
66,600: —
Beräknadt bidrag af Statsverkets inkomster år 1867  *)
Riksmynt.
2.353.400
2.690.400
Brist
Sgr R:mt
5,043,800
1,927,100
Summa R:mt
6,970,900 —
*) Denna summa kan ej påräknas inflyta förr än linder år 1868.
**) Brisien försvinner, derest Rikets Ständer besluta, att Bevillningen för år 1867, hvilken dock först 1868
aflyter, skall upptagas såsom tillgång för 1867 års statsreglering.
(till TYih. Klinckowströms ri servation.) Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
rande Inkomster och Utgifter till 1867 års slut.
51
Beviljade af
Rikets Ständer.
Utgifter.
Anslag utan återbetalning
sskyldighet
hänförliga under Riks-statens
l:a
Hufv.-titel (Uti. N:o 8)
2:a d:o (Uti. N:o 26)
3:e d:o (Uti. N:o 37)
4:e d:o (Uti. N:o 51)
5:e d:o (Uti. N:o 52)
(Uti. N:o 10)
6:e d:o (Uti. N:o 60j
(Uti. N:o 78)
(Uti. N:o 55 & 56)
7:e d:o (Uti. N:o 53)
(Uti. N:o 34)
8:e d:o
9:e d:o
För påbyggnad och förändring
af Rikets Ständers
hus och f. d. Hebbeska
huset.
Ersättning till Stats-kontoret
för åtskilliga förskott
Oafgjorda enskilda motio
ner
För Posttidningen (2:dra
Lån:
Sgr
på 6: te Hufv.-titeln, till
vattenaftappningar ...
till staden Carlstad ..
på 8:de Hufv. titeln
Summa R:mt
106,600
110,100
1,967,100
1,079,200
90,000
653,800
105,000
42,700
300
558,700
Beroende på
omröstning i
Förstärkt Stats
Utskott.
Tillstyrkta af
Stats-Utskottet
eller dess afdelningar,
men ännu
icke pröfvade
af Rikets
Ständer.
Föreslagna i
Kongl. Propositioner,
hvaröfver
Stats-Utskottets
Utlåtanden
ännu ej
afgifvits.
140,600
72,000
3,000
638,300
6,000
150,000
263,500
244,000
38,000
Summa
Riksmynt.
106,600
110,100
2,107,700
1,169,200
1,469,100
43,000
561,700
6,000
150,000
263,500
244,000
38,000
4,713,500
50,000
4,763,500
215,600
215,600
—| 1,057,800
i
— 502,000
- 150,000
1,709,800
282,000
282,000 — j, 6,268,900
502.000
50,000
150.000
—| 6,970,900
52
State-Utskottets Utlåtande N:o 78. Litt- C.
Tal>lå öfver anslag och
Andel i öfverskottet
Saldo, brist
Inkomst.
trafikmedlen för åren 1866 och 1867 upptages till
Riksmynt.
2.250.000
4.430.000
Summa R:mt 6,680,000
(till Frih. Klinckowström* reservation.) Stats- Utskottets Utlåtande N:o 78.
lån till Jernvägsbyggnader.
53
Föreslagna
Tillstyrkta af
Kongl. Pro
Beviljade
nf T?iIrAte
Beroende på
omröstning
Stats- Utskottet,
men ännu
positioner,
hvaröfver Stats-
Summa
Ständer.
i Förstärkt
icke pröfvade
utskottets
Riksmynt.
Stats-Utskott.
af Rikets
Utlåtanden
Utgift.
Ständer.
ännu ej af-  gifvits.
Anslag för fullbordande
af nordvestra stamba-
nan mellan Arvika och
Riksgränsen,
att utgå un-
der år 1866 1,200,000:
D:o under år
2,900,000
1867
1,700,000:
2,900,000
—
—
—
—
—
Dito till påbörjande af
nordvestra stambanan
mellan Christinehamn
500,000
och Arvika
500,000
—
——
—
—
Dito för komplettering af
trafikmaterielen å de
redan färdiga stamba-
norna
2,000,000
250,000
' -
2,250,000
—
Dito för utvidgning af
bangården vid Clan:
sjö
500,000
—
—
—
500,000
Dito för fullbordande af
jernvägen mellan Arbo-
160,000
ga och Köping.
160,000
—
Lån för en jernväg från
Dalkarlsberget till sjön
Möckeln i Carlskoga
bergslag, 743,000 R:dr,
deraf under år 1867...
—
—
370,000
—
T
—
370,000
—
Summa R:mt
5,400,000
1-
750,000
1-
530,000
1-
1-
6,680,000
—
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. Litt- D.
Tablå öfver Statsverkets och Riksgälds-kontorets
Inkomster t
Till Statskontoret ingående
Ordinarie, enligt Rikets Ständers beslut i anledning af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 22
8,978,700: —
Extra ordinarie, upptagas förslagsvis till följande belopp:
Tullmedel  13,500,000
Postmedel  2,000,000
Stämpelpappersmedel  1,600,000
Bränvinstillverkningsafgift ... 10,000,000: — 27,100,000:
Riksmynt.
Till RiJcsgälds-kontoret ingående:
Disponibel tillgång för 1867 års extra statsreglering, enligt i Riksgälds
kontoret uppgjord förslagsberäkning  2,286,800: —
Tillökning i dito utöfver det i nämnda beräkning upptagna
belopp
- 66,600: —
Andel i öfverskottet af trafikmedlen för åren 1866 och 1867 2,250,000:
36,078,700
4,603,400
Summa Inkomst
Saldo, brist
*)
Summa R:mt 47,039,200 —
40,682,100
6,357,100
*) Derest 1867 års Bevillning, hvilken dock först 1868 inflyter, beräknas e&rom tiFgång för
1867 års statsreglering, minskas brieten med ett deremot svarande belopp
(till Frih. Klinckowströms reservation.) Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
samtliga Inkomster och Utgifter för år 1867.
55
Itgifter:
Från Statskontoret
utgående:
Ordinarie, under Riks-statens
särskilda Hufvudtitlar,
tillhopa
Från Iiiksgälds-kontoret
utgående:
Utgifter i följd af extra
statsregleringen vid innevarande
riksdag, oberäknadt
anslag och lån
till jernvägsbyggnader.
Anslag till fortsättande af
arbetena å nordvestra
stambanan
Anslag för komplettering
af trafikmaterielen å de
redan färdiga stambanorna
Aaslag för utvidgning af
bangården vid Clara
sjö
Anslag för fullbordande
af jernvägen mellan Arboga
och Köping
Lån för en jernväg från
Dalkarlsberget till sjön
Möckeln (743,000 R:dr)
deraf 1867
Beviljade af
Rikets Ständer,
31,929,300
4,763,500
3,400,000
2,000,000
Beroende
på omröstning
i Förstärkt
Stats-Utskott.
Tillstyrkta af
Stats-Utskottet
eller dess afdelningar,
men
ännu icke pröfvade
af Rikets
Ständer.
Föreslagna i
Kongl. Propositioner,
hvaröfver
Statsutskottets
Utlåtanden
ännu
: ej afgifvits.
139,500
215,600
250,000
500,000
1,288,500
1,709,800
160,000
— 370,000
Summa R:mt 142,092,800 |—|
1,105,100 —• 3,528,300 j
-
31,000
282,000
Riksmynt.
33,388,300
6,970,900
3.400.000
2.250.000
500.000
160.000
370,000
313,000 |—147,039,200
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Emot 6:te punkten, angående anslag till väganläggning mellan Fredrika socken
i Westerbottens län och Björna socken i Wester-Norrlands län, är reservation
anmäld af Riksdagsfullmägtigen T. O. Hörnfeldt från sistnämnda län, hvilken yrkade
att för denna väganläggning måtte beviljas ett anslag å 100,000 R:dr, samt
deraf till utgående under år 1867 anvisas 20,000 R:dr.
Emot 14:de punkten, angående anslag till väganläggning mellan sjön Bolmen
och Wieslanda jernvägsstation å Statens södra stambana :
af Herr Friherre Klinckowström, B. 31., som upptog Riksgälds-afdelningens
förslag till utlåtande, så lydande: ”De fördelar, hvilka, enligt såväl motionärens
åsigt, som Styrelsens utlåtande, skulle af denna väganläggning kunna hemtas, hafva
visserligen icke blifvit af Utskottet förbisedda, men med afseende ej mindre å den
betydliga summa, som för detta arbete skulle tagas i anspråk, än jemväl å det förhållande
att, ehuru de omständigheter, som för anslagets beviljande må kunna åberopas,
varit fullständigt framlagda i de till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnade handlingarne,
Kongl. Maj:t likväl icke aktat nödigt att derom till Rikets Ständer göra
någon framställning, har Utskottet, som, i förhållande till vägens längd och vid jemförelse
med åtskilliga andra vägbyggnadsarbeten, funnit den beräknade anläggningskostnaden
vara anmärkningsvärd! hög, ansett sig böra hemställa,
att de ifrågavarande motionerna icke måtte af Rikets Ständer
bifallas.”
Emot 15:de punkten, angående anslag för omläggning af vägen mellan Hvetlanda
och Serarps gästgifvaregårdar i Jönköpings län:
af Herr Friherre Klinckowström, B. M.: ”Mot det af Stats-Utskottet, med endast
en rösts pluralitet, fattade beslut, att till omläggning af vägen mellan Hvetlanda
och Serarp anslå 40,000 R:dr, deraf 20,000 R:dr under nuvarande statsregleringsperiod,
får jag mig vördsamt reservera, då jag anser att Statsverkets så hårdt tillitade tillgångar
ej för denna riksdag kunna bestrida dylika mindre vigtiga arbeten, utan att
allt för mycket tillgripa medel, som för mera nyttiga arbeten, som dock ofta måst
eftersättas, kunnat eller bordt användas. På grund häraf får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, med ogillande af hvad Stats-Utskottet uti
ifrågavarande hänseende tillstyrkt, måtte afslå den gjorda begäran
om anslag till vägomläggning mellan Hvetlanda och
Serarp.”
Emot 26:te punkten, angående statsbidrag för sjöarne Westra och Östra Siléns
förening:
af Herr Leijonancker, F. W.
af Herr Biskop Sundberg: ”Mot Utskottets med 16 röster mot 15 fattade beslut
att afstyrka bifall till det af Kongl. Maj:t äskade anslaget för sjöarne Westra
och Östra Siléns förening medelst kanal och slussar i sammanhang med de nu pågående
arbetena vid Dalslands kanal, nödgas jag reservera mig.
I afseende på nyttan för ortens kommunikationer af den ifrågavarande kanaliseringen,
yttrar sig Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, ”att densamma
synes vara ovedersäglig, enär Östra Silen är ganska vidsträckt och en ej
ringa industri (flera jern- och sågverk,) omkring densamma redan utvecklats, ehuru
transporterna derifrån varit särdeles svåra och betungande”. I afseende på tiden
för detta arbetes företagande heter det i den Kongl. Propositionen, att ”dess samtida
utförande med de öfriga nu pågående arbetena inom Dalsland är af väsendtlig
vigt”. Utskottet är af motsatt tanke och åberopar, att dessa trakter äro glest bebyggda.
Det förhåller sig likväl så att Silleruds socken, som omgifver Östra Silen, är
den
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
den folkrikaste och förmögnaste af alla inom Nordmarks vidsträckta härad. Huru stort
intresset för ifrågavarande kanalisering är inom orten, bevisas deraf, att aktiebeloppet
redan är mera än fulltecknadt, äfvensom deraf att bolaget endast begärt en
femtedel af statsbidraget såsom anslag.
Då nyttan af Östra Siléns förening med det stora kanalisationssystemet är ovedersäglig
och detta arbetes snara företagande måste erkännas vara af väsendtlig vigt
och då^derjemte det ifrågavarande statsbidraget icke kan anses vara af någon betydenhet,
tager jag mig friheten vördsamt föreslå, att Rikets Ständer ville bifalla
hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende föreslagit.”
I denna reservation hafva Herr Prosten Ljunggren och Riksdagsfullmägtigen
Nils Andersson från Wermlands län instämt;
hvarjemte, på begäran, skulle antecknas, att Herr Doktor Arrhenius varit
hindrad att i Utskottet tillstädesvara, då denna och följande punkter af förevarande
Utlåtande derstädes afgjordes.
Hill. till R. St. Prat. 1865 <5 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Häft. 8
58 Ståts-VtslcoUets Uti ätande N:o 78.
Sälllltlcindrag af de uti Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78 tillstyrkta Stats
vatten
kommunikationer
a) Väganläggningar och Vägförbättringar:
Till fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest
För anläggning af väg mellan Öhrträsk och Åsele
För anläggning af väg mellan Letsbo by och Ramsjö kyrka
För anläggning af väg mellan Åsele och Wilhelmina
För anläggning af väg mellan Ramsele och Tåsjö
För anläggning af väg mellan sjön Bolmen och Wieslanda jernvägsstation
För omläggningar å vägen mellan Hvetlanda och Serarp
.....
b) Hamnbyggnader:
Till fond för understödjande af mindre hamn- och Ibrobyggnader samt upprensningar af åar
| För utvidgande af hamnen vid Ystad
i För utvidgande och fördjupning af hamnenjfvidfUddevalla
cj Kanaler och andra vattenkommcnibationer:
För segelled från Hattefura hamn till sjön Stora Lee
För utsträckning af Kinda båtled
d) Sjösänkningar och Vattenaftappningar:
Till särskild fond för myrutdikningar inom de sex nordligaste länen, jemte fyra härader af
Till fond för understödjande af utdikningar och aftappningar äf sanka trakter och sjöar inom
För sänkning af Lida-ån
För rensningar i Umeå eif
För utdikning af Långebro mosse 'på Öland
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. 59
bidrag för väganläggningar och vägförbättringar, hamnarbeten, kanaler och andra
samt vattenaftappningsföretag.
,
åf förestående anslags- och lånesum-
Ansia
g-
Lån.
mor äro nedannämnda belopp tillstyrkta
att utgå under år
1867, nemligen:
Anslag.
Lån.
mindre goda vägar
150,000
150,000
1
20,000
—
20,000
—
25,000
25,000
—
50,000
10,000
—
76,250
—
25,000
—
150,000
—
33,333
33
—
40,000
20,000
och farleder
20,000
20,000
63,000
—
25,000
—
— 1
79,000
25,000
100,000
350,000
100,000
350.000
60,000
60,000
60,000
60,000
Wermlands län
120,000
120,000
öfriga delar'af Riket ...
50,000
—
—
50,000
—
30.000
— ■
30.000
—
11.000
5.000
—
—
12,000
—
—
12,000
—
Summa R:dr R:mt
964,250
—
502,000
—
638,333
33
502,000
— |
= 1.466.250: — = 1.140,333: 38.
60
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 79.
H:o 79.
Ack. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till allmänna vilkor och stadganden i
afseende på de statsbidrag, som under denna riksdag
beviljas för väganläggningar och väg för b ättringar,
hamnanläggningar, kanaler och andra vattenkommunikationer,
äfvensom för sjösänkningar och andra vattena
f tappning s-f öretag. (R. A.)
Då Rikets Ständer vid innevarande, likasom under hvar och en af de sedan
år 1840 hållna riksdagar, torde komma att för vägars anläggning eller förbättring,
hamnbyggnader samt kanaler, strömrensningar, sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag
bevilja och till utgående från Riksgälds kontoret anvisa åtskilliga anslags-
och lånesummor, har Stats-Utskottet, i sammanhang med dess om dylika
anslags- och lånefrågor afgifna Utlåtande N:o 78, ansett sig böra, på sätt som vid
föregående riksmöten skett, underställa Rikets Ständers pröfning och godkännande
förslag till sådana allmänna bestämmelser och stadganden, som, jemte de vid ett
eller annat statsbidrags beviljande föreskrifna särskilda vilkor, skola tillämpas i afseende
å nämnda medels lyftning och användande, äfvensom beträffande återbetalningen,
der sådan bör ega rum. Som erfarenheten ådagalagt, — hvad jemväl Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader i sitt afgifna generalförslag vitsordat,
— att de af Rikets sednast församlade Ständer i detta hänseende antagna stadganden
varit lämpliga och ändamålsenliga, har Utskottet funnit samma stadganden,
hvilkas lydelse inhemtas af Stats-Utskottets vid sistförflutna riksdag afgifna Memorial
N:o 142 samt 140 § i det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente, icke påkalla
någon annan ändring än i afseende å tiden, inom hvilken de arbetsföretag,
för ^ hvilkas utförande allmänna medel under denna riksdag beviljas, böra vara påbörjade.
Denna tid, sorn för de företag, hvilka vid sistlidna riksdag erhöllo statsbidrag,
bestämdes till slutet af år 1865, har, med afseende å hädanefter blifvande
ettåriga statsregleringar och önskvärdheten deraf att medlen, derest de af vederbö
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 79.
61
rande lemnäs obegagnade, må vid slutet af nästa statsregleringsperiod kunna af en
blifvande Riksdag disponeras, nu blifvit med endast två år framflyttad och sålunda
bestämd till slutet af år 1867.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet härmed
hemställa:
att Rikets Ständer måtte fastställa följande stadganden att framdeles
intagas uti det reglemente för Riksgälds kontoret, som vid
innevarande riksdag kommer att utfärdas, nemligen:
§
Utom de särskilda vilkor och bestämmelser, som, enligt Rikets Ständers
derom fattade beslut, komma att tillämpas i afseende på de statsbidrag, som under
innevarande riksdag blifvit till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade för väganläggningar
och vägförbättringar, brobyggnader, hamnanläggningar, kanaler och
andra vattenkommunikationer äfvensom för sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
hafva härnedan intagna allmänna vilkor och föreskrifter i afseende på
sådana statsbidrags erhållande och åtnjutande blifvit af Rikets Ständer fastställda;
hvilka föreskrifter, så vidt icke härifrån skiljaktiga bestämmelser eller stadganden
äro för de beviljade anslags- och lånesummorna särskildt meddelade, således böra
vid förekommande frågor rörande dessa anslag och lån iakttagas samt lända till
efterrättelse:
l:o. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte beräkning
öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse.
2:o. Då arbetsföretaget afser vägförbättring, väganläggning eller vattenaftappning,
bör vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets lämplighet
och nytta.
3:0. Alla med understöd af allmänna medel anlagda eller förbättrade vägar
samt byggda broar böra af den menighet, det bolag eller den särskilda korporation,
som åtnjutit det för företaget beviljade understödet, vederbörligen för allmänna
trafiken underhållas, intill dess den framtida underhållsskyldigheten kan
varda i behörig ordning andra vederbörande ålagd och emellan dem fördelad.
4:o. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter efter arbetsföretagets
fullbordande skola komma att utaf ile trafikerande upptagas, bör taxa härå
vara fastställd, så lindrig, sorn skäligen låter sig göra. Sålunda fastställda afgifter
få icke förhöjas med mindre Kongl. Maj:t, på grund af särskildt förekommande
omständigheter, pröfvar skäligt dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen
nedsättas, så snart det af redogörelse, som hvart femte år till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en viss, af
Kongl. Majit fastställd procent utaf de till företaget lemnade enskilda bidrag; och
skall dessutom en viss, af Kongl. Majit likaledes bestämd andel utaf de afgifter, som
uppbäras, till reparationsfond afsättas.
5lo. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller
enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af
Kongl. Maj:t i nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad, menighet,
bolag eller enskilde dels att, i noggrann öfverensstämmelse med den fastställda
arbetsplanen och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes
kontroll, påbörja, verkställa och fullborda, arbetet inom viss bestämd tid, utan
att vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels att, ge
62
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 79.
norn egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan erfordras. Dessutom
bör uti de kontrakter rörande befordrandet af kommunikations-anstalter i afseende
å hvilka Kongl. Maj:t finner för godt sådant föreskrifva, inflyta, att vederbörande
direktion skall hafva skyldighet att under byggnadsåren inom viss bestämd tid till
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader årligen afgifva berättelse om
arbetets fortgång under nästföregående året samt att, sedan kommunikationsanstalten
blifvit för trafiken upplåten, enligt af bemälda Styrelse uppgjorda formulär afgifva
berättelser angående trafiken och hvad dermed eger gemenskap.
6:0. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, ifall mot kontraktet brytes, bör ställas sådan säkerhet, som af
Kongl. Maj;t i nåder godkännes; varande dock städer och sådana menigheter, hvilka
Kongl. Majit anser derifrån böra befrias, från dylik skyldighet frikallade.
7:o. Af Kongl. Majit eller af Rikets Ständer beviljadt anslag eller lån kan
i allmänhet icke utbekommas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter utan
återbetalningsskyldighet anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång
lyftas vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt af Kongl. Majit
föreskrifvits; börande, såvida icke Kongl. Majit, med afseende å särskilda förhållanden,
pröfvar skäligt annorlunda förordna, någon del af sådant anslag i Riksgäldskontoret
innestå, intilldess arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt. Lånemedel
få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång vid den tid de,
som åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda, såvida icke särskild föreskrift
angående tiden för lånets utbekommande blifvit meddelad.
8:0. Alla statsbidrag, som under denna riksdag blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från Riksgälds-kontoret utbetalas antingen omedelbart eller
ock genom Kongl. Majits vederbörande Befallningshafvande eller den embetsmyndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande,
innan större eller mindre del af beviljadt statsbidrag utbetalas, hos Riksgälds-kontoret
företes:
aj om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;
b) af Kongl. Majit godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts fullgörande
eller medlens återbäring i de fall der sådan säkerhet enligt mom. 6:0
erfordras;
c) behörigt intyg att arbetet är börjadt; samt derjemte, då statsbidraget skall
utgå såsom låni
d) en till Riksgälds-kontoret eller ordres ställd, af Fullmägtige godkänd
skuldförbindelse, som, i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat odlingsföretag,
skall innefatta vedeibörandes betalningsansvar, intildess sådant lån,
jemlikt Kongl. Kungörelserna af den 13 Juni 1845 och den 3 Novlember 1848, blifvit
fördeladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit
laga kraft samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats; och
e) af Fullmägtige godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna
skuldförbindelsens uppfyllande.
9:0. De låne- och säkerhetshandlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-kontoret aflemnats, förblifva uti Kontorets vård; dock skola
sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i behof att
begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas.
lOlo. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse, skett
från den fastställda arbetsplanen, eller arbetet, utan af Kongl. Majit medgifvet anstånd
med detsammas utförande, icke blifvit fullbordadt inom derför bestämd tid,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 79. 63
nnkommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning af statsbidraget
samt återfordra hvad deraf uppburits att på en gång eller successivt till Riksgäldskontoret
inbetalas inom den tid, sorn bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Rikets
Ständer, till hvilkas pröfning frågan om uppburna medels återbäring lärei komma
att öfverlemnas, derest längre anstånd dermed, än till nästa riksdag anses erfordras.
Fullmägtige böra tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning.
i -1 O ii • ® O O<o
ll:o. Stad, ort, bolag eller enskilde, som af ett genom statsbidrag befordradt
företag komma att draga omedelbart gagn, böra, i den mån Kongl. Majit pröfvar
skäligt bestämma, jemväl till företagets fullbordande bidraga antingen genom kontant
tillskott eller med materialier och arbete. I annat fall beror af Kongl. Majit att inställa
utbetalningen af de beviljade medlen.
12:o. Vid alla med statsbidrag i större eller mindre mån understödda arbeten
böra företrädesvis, der sig göra låter, tjenst- och sysslolösa personer användas.
13:o. De arbetsföretag, för hvilkas utförande allmänna medel under denna
riksdag äro beviljade, böra sednast under loppet af år 1867 påbörjas; kommande
hvad Rikets Ständer nu anvisat för de vid sagda års utgång icke påbörjade arbeten
att reserveras till Rikets Ständers disposition.
14io. För utbekomna låneunderstöd till sjösänkningar och myrutdikningar
eller andra vattenaftappningsföretag bör efter tre års förlopp från slutet af det år,
hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas
åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter fem för
hundra af obetalda kapitalbeloppet, och det öfriga utgör afbetalning derå. I afseende
på sättet och ansvarigheten för dessa inbetalningars verkställande lända ofvan åberopade
Kongl. Kungörelser af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 till efterrättelse.
15:o. För andra, till vissa företags befrämjande beviljade lån skola i alla
de fall, der ej särskildt blifvit annorlunda föreskrifvet, årligen, efter slutet af det år,
hvarunder lånemedlen utbekommits, erlägges sex procent af hela den lyftade lånesumman,
hvarigenom räntan godtgöres efter fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet,
och utgör det öfriga afbetalning å detsamma. Dock, som särskild årlig
ränteliqvid ej behöfver verkställas, kommer någon föreskrift derom icke att i skuldförbindelsen
intagas, utan bör låntagaren endast förbinda sig att under den tid, som
åtgår för det erhållna lånets fulla återbetalning, före hvarje års slut erlägga sex
procent å lånets ursprungliga belopp. Verkställes ej inbetalning å bestämd tid, är
låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga sex procent
årlig ränta, intilldess betalning sker.
16:o. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd af erhållna
anslag eller lån föranledas för Riksgälds-kontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit; och bör erforderlig
föreskrift derom uti kontraktet införas.
Derjemte anser Utskottet sig böra hemställa:
att Rikets Ständer, vid anmälandet af sitt beslut rörande de af
Utskottet nu föreslagna stadganden, måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta underrätta
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret ej mindre om de terminer, då
beviljade statsbidrag böra utbetalas, än om sådana förändringar
uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser,
som under arbetenas fortgång kunna varda i nåder medgifna.
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 79.
I händelse af bifall härtill,
torde i nu föreslagna § af Riksgälds-kontorets reglemente få införas
följande tillägg:
Jemte det ofvanstående stadganden blifvit i underdånighet
anmälda, hafva Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
låta underrätta Fullmägtige ej mindre om de terminer, då
beviljade statsbidrag böra utbetalas, än om sådana förändringar
uti de för statsbidragens lyftning m. m. meddelade bestämmelser,
som under arbetenas fortgång kunna i nåder medgifvas.
Stockholm den 3 Maj 1866.
\
Stockholm, tryckt hos II. Nisbeth, 1866.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 80.
1
,1:0 NO.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 18G6, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af vädtla motioner, dels om fortsättande
af arbetena å redan påbörjade stambanor, dels om anläggning
af nya sådana banor, dels och om anvisande af
statsbidrag för enskilda jernväg s-anläggning ar.
(Rgs.-Afd.)
Elter att hafva i särskilda Utlåtanden (Niis 48 och 54) behandlat de uti
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 48 gjorda framställningar 0111 anslag till
jernvägsbyggnader och till rörelse materiel å redan anlagda stambanor, får Statsutskottet
nu afgifva sina genom Etiks-Ståndens remisser infordrade yttranden,
rörande åtskilliga andra i följd af enskilda motioner framställda förslag, dels om
fortsättande af arbetena å redan påbörjade stambanor, dels om anläggande af nya
sådana banor, dels ock om understöd för enskilda jern vägsanläggningars befrämjande
medelst beviljande af anslag eller lån af allmänna medel.
A) Angående anslag till fortsättande al redan påbörjade staiubanc
anläggningar.
l:o. östra stambanan.
För att söka ådagalägga angelägenheten af denna stambanas fullbordande
hafva, uti särskilda motioner af hufvudsakligen lika innehåll, inom Ridderskapet
och Adeln Friherre af Ugglas, U. (motion N:o 96), inom Borgare-Ståndet Herr
C. F. Ridderstad (motion N:o 164) samt inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Fr. dag. Forssbeck från Ostergötlands län (motion N:o 256), med hvilken
sig förenat A. A. Andersson från samma län och S. Johnsson från Jönköpings län,
Bilt. till R. St. Prot. 1865 1866. 4 Sami. 4 Afd. 2 Band. 10 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
fästat uppmärksamheten derpå, att utaf de i jernvägsundersöknings-komitéen s
underdåniga betänkande af den 8 November 1859 föreslagna stambanor numera
endast återstode att färdigbygga:
af östra stambanan: linien mellan Norrköping och Nässjö, utgörande 14 mil
32,220 fot, beräknad till en kostnad af  R:mt 10,609,487: —
af norra stambanan: linien mellan Upsala och Gefle—Dala
jernväg, utgörande enligt förenämnda betänkande:
a) för vägen mellan Upsala och Sala, 5 mil 22,500
fot R:mt 4,217,239: —
b) för vägen mellan Sala och Robertsholm
8 mil 22,450 fot .... „ 5,491,133: — b 9,708,372: —
af nordvestra banan:
a) vägen mellan Christinehamn och
Arvika 10 mil 23,100 fot R:mt 10,519,866: —
b) vägen mellan Arvika och Norska
gränsen 3 mil 31,000
fot R:mt 3,893,998: —
hvarifrån dock
afginge redan
vid sistlidna
riksdag beviljade
.... . . , 1,000,000: - „ 2,893,998: - „ 13,413,864: -
tillhopa 43 mil 23,270 fot för R:mt 33,731,723: —
Då likväl den åsigt sökt göra sig gällande, att man bland dessa stambanor
nu icke borde färdigbygga någon annan, än den nordvestra, hafva motionärerne
anmärkt, att denna åsigt skulle grunda sig på tvänne antaganden, nemligen: det
ena, att de redan anlagda stambanorna icke gåfve någon direkt afkastning eller
nettoinkomst, utan knappast bure dagkostnaden samt banans och materielens underhåll;
det andra, att Staten icke skulle utan alltför betungande vilkor kunna
upplåna de för stambanornas fullbordande nödiga kapitaler eller bestrida do föl
en
sådan upplåning erforderliga kapital- och ränte inbetalningar. Beträffande dervid
först frågan om den afkastning de redan färdiga stambanorna hittills lemnat,
hafva motionärerne, genom utdrag dels ur trafikstyrelsens underdåniga berättelser,
dels ur de i officiela tidningen för sistlidet år införda summariska redogörelser
öfver trafiken, sökt ådagalägga, att do färdigbyggda vestra och södra stambanorna
redan nu icke blott gåfve en inkomst, tillräcklig att bestrida banornas och
trafikmaterielens underhåll, utan ock derutöfver lemnade ett betydligt öfverskott,
hvilket lofvade att inom en icke aflägsen framtid blifva tillräckligt att betäcka
ränta och amortering af banornas anläggningskostnad. Inkomster och utgifter
samt behållning af trafiken hade, enligt dessa utgifter, utgjort:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
3
Summa för alla de trafikerade
bandelarne.
För hvarje mil af de trafikerade
bandelarne.
Inkomst.
Utgift.
i
Öfverskott.
Inkomst.
Utgift.
Öfverskott.
/
Öfverskottets förhållande
till anläggnings-kapitalet,
beräknadt till 77*2,332 R:dr
51 öre för hvarje mil.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
procent.
år
1860
887,042
31
666,026
99
221,015
32
37,114
74
27,867
24
9,247
80
1,197
v
1861
1,175,927
50
954,329
02
221,598
48
40,161
46
32,593
20
7,568
26
0,980
N
1862
1,607,454
77
1,172,673
22
434,781
55
39,572
99
28,869
36
10,703
63
1,386
1863
2,889,111
29
1,981,003
61
908,107
68
45.283
88
31,050
21
14,233
67
1,843
1864
3,462,018
72
2,267,817
98
1,194,200
74
48,379
24
31,691
14
16,688
10
2,161
1865
(förslagsvis)
4,455,695
62
2,673,417
37
1,782,278
25
55,281
58
33,168
95
22,112
63
2,863
Om nu redan under första året, sedan vestra och södra stambanorna blifvit
förenade, ett så vackert resultat vunnits, att dessa banor lemnade nära 3 procent
på anläggningskostnaden, borde ett sådant förhållande, enligt motionärernes
förmenande, utgöra giltigt skäl att skyndsamt fullborda östra stambanan och dymedelst
tillgodogöra Staten den högst betydliga inkomst, som måste uppstå genom
en jernvägsanläggning, hvilken icke allenast med 10 mil skulle förkorta den
nuvarande jernvägslängden mellan Stockholm och Malmö, utan derjemte komme
att framlöpa genom en af rikets bördigaste provinser med en redan nu högtuppdrifven
industri såväl i landtbruk som bergshandtering och fabriker af mångfaldig
art.
Vidkommande åter frågan huruvida Staten skulle kunna utan alltför betungande
vilkor upplåna de för stambanornas byggande nödiga medel eller bestrida
de för en sådan upplåning erforderliga ränte- och kapitalbetaluingar, så —
och jemte det motionärerne yttrat den öfvertygelse att, derest ombesörjandet af
framtida upplåningar för Statens räkning här, såsom i andra länder, öfverlemnades
till Kongl. Majit-, den för fullbordandet af Statens stambanor erforderliga upplåning
skulle kunna tillvägabringas på fullt, antagliga vilkor — hafva de, i fråga
om Statens förmåga att bestrida utgifterna till ränta och amortering, lemnat den
upplysning, att Svenska Statens fonderade utländska skuld för närvarande upp
ginge
till R:dr 54,574,420: —
och med tillägg af det lånebelopp, Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
enligt sednaste Ständers beslut, äro berättigade att
ytterligare upptaga, eller  „ 26,000,000: —
skulle komma att utgöra R:dr 80,574,420: —
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Den annuitet, som erfordras för att bestrida utgifterna till ränta och amortering
af denna skuld, uppginge till omkring 4,580,000 Riksdaler, hvaraf måhända
hälften kunde påräknas hädanefter komma att inflyta af trafiken å stambanorna,
sedan dessa erhållit fullständig, mot rörelsens omfång fullt svarande
materiel; hvarförutan ganska betydliga summor redan inginge för lån, beviljade
till enskilda jernvägsanläggningar, hvilka lån till stor del utgått af de utrikes
upplånta medlen ; och hafva motiouärerne häraf dragit den slutföljd, att Svenska
Staten, som hittills med lätthet kunnat fullgöra de i och för de utländska lånen
belöpande årliga utbetalningarne, hädanefter, sedan banorna börjat lemna öfverskott,
skulle ännu lättare kunna verkställa dessa liqvider.
Efter att sålunda hafva besvarat de invändningar, som i allmänhet kunde
göras mot ett oafbrutet fortsky ridande af de påbörjade stambanornas fullbordande,
hafva motionärerne undersökt om i afseende på någondera af de ofvanberörda
påbörjade stambanorna förefuunes några särskilda skäl, sorn borde föranleda
till uppskof med deras fullbordande. I detta hänseende förekomme att, om
man med hvarandra jemförde de ofvan omförmälda, ännu icke fullbordade delarne
af de påbörjade östra, norra och nordvestra stambanorna, så företedde sig mellan
de ofullbordade delarne af östra och nordvestra banorna den likhet, att dessa äro
afsedda att förena redan färdigbyggda delar af Statens stambanor, hvaremot
norra banan, äfven om dess nuvarande ändpunkt från Upsala fortsattes, icke
träffade någon annan stambana eller någon annan i norr och söder löpande
jernväg.
Vidare förekomme i afseende på fortsättningen af nordvestra och norra
stambanorna, att man ännu icke blifvit fullt ense om den rigtning dessa banor
borde erhålla, hvaremot, hvad östra stambanan beträffade, densammas rigtning
numera voro af båda statsmagterna bestämd, sedan Rikets sednast församlade
Ständer bifallit Kongl. Maj:ts nådiga Proposition “att till påbörjande af östra
stambanan från Katrineholm öfver Norrkoping och Linköping, vester om, sjön Sommen,
till trakten af Nässjö anvisa det för anläggningen af sträckan mellan Katrineholm
och Norrköping erforderliga belopp.“ Bland de ifrågavarande påbörjade
stambanorna vore således östra stambanan den, som, derest endast inhemska förhållanden
toges under öfvervägande, ur alla synpunkter syntes i främsta rummet
böra fullbordas.
Kongl. Maj:t hade ock uti sin vid sednaste riksdag om Statens jernvägsbyggnader
afgifna nådiga Proposition (N:o 47) upptagit östra stambanan närmast
efter den numera fullbordade södra stambanan samt hade, i afseende på angelägenheten
af östra stambanans fullbordande, uti nämnda Proposition, bland annat,
ytlrat följande:
“De många vigtiga fördelar, som genom den östra stambanans anläggning
skulle för det allmänna uppkomma, kunna icke af Kongl. Maj:t förbises. Så
länge denna bana ännu icke kommit till verkställighet, är Östergötland, en af
rikets bördigaste och mest befolkade provinser, med dyrbara industriela anläggningar,
betydande jern- och kopparverk samt rika odlingstillfällen, i saknad af
all jernvägsförbindelse med det öfriga landet. Den vattenkommunikation provinsen
eger i Göta kanal, ehuru för vissa trakter af väsendtlig vigt, kan dock
endast i ringa mån uppväga de fördelar, som en under alla tider af året tillgänglig
jernvägskommunikation erbjuder. Men ej blott för Östergötland, utan
äfven för en stor del af Nerike, Södermanland och norra Småland utgör östra
stambanans anläggande en fråga af stor framtida betydelse. Medelst denna bana
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 80.
5
skulle nemligen för dessa orter beredas en lätt och beqväm förbindelse med
Norrköping, hvilken stad sålunda komme att blifva den naturliga stapelorten för
en betydande del af dessa landskaper. Den vestra stambanan skulle ock härigenom
otvifvelaktigt tillföras en stor både personal- och varutrafik, och Statens inkomster
af denna bana sålunda i samma mån ökas.“
Yidare förekomme i 1859 års jernvägskomités betänkande, i fråga om
rigtningen af södra stambanan, den erinran att, då nämnda bana i första rummet
afsåge att på kortaste väg förbinda det norra och medlersta Sverige samt
hufvudstaden med Malmö och utlandet, så blefve, om Nässjö bestämdes till föreningspunkt
mellan södra och östra stambanorna, afståndet mellan Stockholm
och Malmö 57 mil 13,150 fot, i stället för 67 mil 18,540 fot, som utgör våglängden
så länge trafiken måste följa södra och vestra stambanorna till Falköping.
Förutom de nu anförda skälen för östra stambanans fullbordande hafva
motionärerne slutligen anfört:
att, så länge östra stambanan icke blifvit färdigbyggd, stor svårighet mötte
att på ett ändamålsenligt sätt ordna snälltågen mellan Stockholm och Malmö,
så att denna väglängd på en dag kunde tillryggalägga;
att postföriugen mellan Stockholm och Malmö genom östra stambanans
fullbordande blefve synnerligen underlättad;
att, såsnart östra stambanan blifvit anlagd till Mjölby, bibanor dels till
Wadstena, dels till Motala på enskildes bekostnad sannolikt komme till stånd,
hvilka banor skulle i hög grad öka trafiken på stambanan;
att, om den föreslagna jernvägsanläggningen mellan södra stambanan samt
Carlskrona och Calmar komme att utföras, det syntes i hög grad orimligt, att
trafiken mellan dessa orter samt Stockholm och de norra orterna skulle ledas
vester om sjön Wettern; att likaledes för den betydliga industri, som bedrifves
inom Norrköpings samhälle, den under byggnad varande sträckan till Katrine^
holm visserligen vore af stort gagn, för såvidt densamma underlättar kommunikationen
med Stockholm och de norra orterna samt Nerike, och i allmänhet de
trakter, som ligga utefter vestra stambanan, men att deremot hela den tillförsel
Norrköping oger från Östergötland och Småland, och i allmänhet de södra orterna,
icke hade något gagn af jernvägen till Katrineholm, då våglängden från
Norrköping till Nässjö öfver Katrineholm utgör 30,i mil, men vägen från Norrköping
öfver Linköping och Mjölby till Nässjö icke komme att uppgå till fullt
15 mil, hvadan afståndet mellan Norrköping och alla orter söder om Nässjö
vore 15 mil längre, än det blir*sedan östra banan blifvit fullbordad; samt att
Staten genom afbrott af arbetet å östra stambanan •— ett arbete, derom meningarne
vore eniga, att det snart åter komme att vidtaga — sjelf skulle tillskyndas
en icke oväsendtlig förlust.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hafva motionärerne — jemte
framställande af förslag derom, att all den upplåning, som hädanefter erfordras
för utförande af Statens jern vägs byggnader, måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:t,
ett förslag, hvarom Utskottet framdeles skall afgifva särskildt yttrande — hos
Rikets Ständer, bland annat, föreslagit att, om och när nödiga medel på sådant
sätt erhölles, deraf måtte, i mån af behof och på de tider Kongl. Majit egde bestämma,
användas de för nordvestra och östra stambanans fullbordande erforderliga
summor, deraf för den sednare banan 10,609,487 Riksdaler; hvarjemte motionärerne,
dels i afseende på nordvestra stambanan gjort den hemställan, som Ut
-
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 80.
skottet i Utlåtandet N:o 54 redan besvarat, dels i fråga om norra stambanans
rigtuing framställt behofvet af ytterligare undersökningar, på sätt här nedan
närmare uppgifves.
Härförutan har Friherre af Ugglas uti ett till Stats-Utskottet ingifvet anförande
— under åberopande af de förändrade förhållanden, hvilka, efter det
hans ofvanberörda motion afgafs, inträdt, dels derigenom att Rikets Ständer antagit
den nya Riksdagsordningen, till följd af hvilken statsregleringen vid innevarande
riksdag kommer att innefatta blott ett år, dels derigenom att Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret numera afslutat ett nytt statslån å 9 millioner thaler,
i följd hvaraf någon utväg att i ett sammanhang reglera den för jernvägsbyggnaderua
erforderliga upplåning icke vidare förefunnes — yttrat den åsigt att, då
frågan om anskaffande af medel till jernvägsbyggnaderna numera kommit i så
förändradt skick, att upptagande af något vidare utländskt lån under innevarande
oeh nästkommande år ieke borde ifrågakomma, behofvet borde fyllas genom upplåning
inom landet. För den händelse likväl hans derom framställda förslag
icke skulle lyckas tillvinna sig bifall, har han derjemte hemställt, om icke medel
kunde utfinnas till förekommande af de stora olägenheter och förluster, som
skulle inträffa, i fäll arbetena på östra stambanan komme att helt och hållet
afstadna vid den tid jernvägen mellan Katrineholm och Norrköping uti instundande
Augusti månad blir fullbordad. Ett afbrott af dessa arbeten skulle nemligen
icke allenast föranleda till onödiga kostnader och förluster för Staten, som
i sådant fall nödgades till ringa pris föryttra en mängd hästar, inventarier och
materialier af mångfaldig art, hvilka nu äro under bruk på nämnda bananläggning
och hvilka fortfarande kunde användas till densammas successiva fullbordande,
utan jernvägsbyggnadsstyrelsen skulle derigenom ock betagas möjligheten
att bibehålla åtskilliga vid dessa arbeten anställde ingeniörer och tillsyningsman,
hvilka, sedan de en gång nödgats lemna sina befattningar vid Statens jernvägsanläggningar
och lyckats skaffa sig annan sysselsättning, icke torde så lätt kunna
förmås att åter ingå i jern vägsbyggnadsstyrelsens tjenst. Följden häraf blefve,
att nämnda styrelse, då arbetena å östra stambanan sannolikt inom kort åter
komme att påbörjas, nödgades med betydligt högre kostnad anskaffa nya inventarier
och materialier m. m. samt, hvad värre vore, antaga ny personal, som
måhända i flerfaldig» hänseenden saknade den erfarenhet och skicklighet i arbetets
tillsyn och utförande, som
sonalen Till förekommande af alla dessa olägenheter, och då på sträckningen
mellan Norrköping och Linköping, som, för en vägiängd af 4 mil 7,720 fot, beräknats
kosta 3,173,242 Riksdaler, förekomme »vissa punkter, som erfordrade längre
arbetstid, har Friherre af Ugglas hemställt, att Stats-Utskottet ville föreslå
Rikets Ständer, att till påbörjande af berörda arbeten för fortsättande af östra stambanan
mellan Norrköping och Linköping anvisa, att i mån af behof från Riksgäldskontoret
utgå, en summa af Femhundratusen Riksdaler', eller enahanda belopp, som
föreslagits att anvisas till förberedande arbeten å nordvestra stambanan.
Ehuru Utskottet icke vill förneka de nu antydda fördelarne deraf, om arbetena
på östra stambanan kunde, vid den tid jernvägsanläggningen mellan Katrineholm
och Norrköping vinner fullbordan, fortsättas från Norrköping i den af
Rikets sednast församlade Ständer beslutade rigtuing öfver Linköping, vester om
sjön Sommen till Nässjö, och ehuru, hvad särskildt beträffar den del af denna
väg, som komme att förena städerna Norrköping och Linköping, en synnerligen
liflig såväl personal- som varu-trafik på densamma torde vara att förvänta; har
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
7
dock Utskottet, som delar den uti Kongl. Majits nådiga Proposition N:o 48 yttrade
åsigten, att en betydlig minskning i anslagen till jernvågsbygguader, i förhållande
till hvad vid sednaste riksdagar för sådant ändamål beviljats, nu är af
nödig omtanka föreskrifven samt att den summa, som vid innevarande riksdag
må till jernvägsarbeten och dermed sammanhängande behof anslås, bör i möjligaste
måtto inskränkas, funnit sig böra hos Rikets Ständer hemställa,
att något anslag till utförande af arbeten för östra stambanans,
fortsättande på sträckningen mellan Norrköping och
Nässjö nu icke böra beviljas.
°2:o. Norra stambanan.
I fråga om norra stambanans fortsättande hafva framställningar inom
Riks-Stånden blifvit gjorda, af hvilka en del afse anvisande af medel för påbörjande
af en från jernbanan mellan Stockholm och Upsala utgående stambana i
sträckning genom Upland och Westmanland lill Dalarne, en annan del åter
innefatta yrkande om beviljandet af auslag för fortsättning af norra stambanan
från Upsala åt Sala, äfvensom derifrån i rigtning mot Storviks station eller annan
lämplig punkt på Gefle—Dala jernväg.
I afseende på det förra af dessa alternativer för norra stambanans fortsättande,
eller frågan om anläggande af en stambana från någon punkt på norra
stambanan mellan Slockholm och Upsala i sträckning genom Upland oell Westmanland,
halva motioner, af hufvudsakligen lika ordalydelse, blifvit väckta inom
Ridderskapet och Adeln af Grefve Cronstedt, Fr. (motion N:o 62), inom BorgareStåndet
af Herr A. Engvall (motion N:o 76) samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Jan Andersson från Stora Kopparbergs län (motion N:o 264),
med hvilken sig förenat Lars Olsson, Eljas Per Olsson och Anders Andersson
från samma län, C. W. Ericsson, Erie Jonsson, Gustaf Ohlsson, Erik Mallmin och
J. Myrberg från Westmanlands län, Carl Nettelbladt från Stockholms län samt
J. F. Fredricsson från Upsala län; hvarförutan Herr Domprosten Björling uti en
inom Preste-Ståndet väckt motion (N:o 86), på anförda skäl, framställt enahanda
yrkande, som innefattas i förenämnda tre motioner. Uti dessa sednare har blifvit
erinradt, att, ehuru snart tio år äro förflutna sedan inför Rikets Ständer
framlades en omfattande plan för de jeruvägsbyggnader, hvilka ansågos böra på
Statens bekostnad utföras, och 98 mil stambanor dels redan blifvit för trafiken
öppnade, dels äro under byggnad, det likväl ännu icke lyckats att få af Rikets
Ständer erkänd rättmätigheten af de framställda anspråken på en statsbana,
ledande från rikets hufvudstad till de landsdelar, inom hvilka denna eger sina
förnämsta handelsförbindelser, likasom dessa landsdelar, om hvilkas behof af lättare
kommunikationer för vidare utveckling af deras för fäderneslandet högst
vigtiga näringar så många ovedersägliga intyg blifvit gil un, allt hittills nödgats
stå tillbaka. En stambana, ledd från hufvudstaden lill hjertat af Dalarne, hade
dock redan år 1856 af sedermera chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfverste
Ericson, blifvit förordad. Dess behöflighet hade af 1859 års jernvägsundersöknings-komité
blifvit uti underdånigt betänkande af den 8 November samma år
utredd; en jern vägsförbindelse, ledd genom södra Upland, Westmanland till Dalarne,
hade blifvit tillstyrkt af den år 1862 af Kongl. Majit förordnade komité
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
för utredande af norra stambanans ändamålsenligaste sträckning, och på grund af
den skedda utredningen hade förslag härom af Kongl. Maj:t blifvit genom nådig
Proposition framstäldt till Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag. Vidare hade
provinserna Westmanland och Dalarne genom sina landsting och desses deputerade
uti gemensam underdånig petition, afgifven i sistlidne Juli månad, uttryckt
sin önskan, att nådig framställning måtte vid innevarande riksdag till Rikets
Ständer göras om anslag till påbörjande af en stambana, utgående från den under
anläggning varande jernbanan mellan Stockholm och Upsala och sträckande
sig genom Upland, Westmanland och Dalarne i rigtning mot sjön Siljan; och
slutligen hade Dalarnes sednast församlade landsting uti särskild underdånig
skrifvelse förnyat sistnämnda underdåniga anhållan; hvarjemte fullständiga undersökningar
i trafikens hufvudrigtning hade, på båda provinsernas gemensamma
bekostnad, blifvit utförda under loppet af sistlidna år af chefen för mellersta
väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren C. Adelsköld.
Motionärerne hafva vidare erinrat, dels att chefen för Statens jernvägsbyggnader,
uti sitt år 1856 afgifna betänkande angående dessa jernvägsbyggnader,
yttrat den åsigt, att “provinserna norr om Stockholm, med den industri och utveckling,
som dessa provinser gå till mötes, icke kunna vara belåtna med mindre,
än att en jernbana genomskär deras inre delar11, dels att jernvägsundersökningskomitéen,
i sitt underdåniga betänkande af den 8 November 1859, i fråga om
rigtningen af stambanorna norr om Mälaren anfört, att “bristen på spanmål i
det bergs- och skogsbrukande distriktet jemte öfverskottet deraf söder om dess
gränsor af ålder gifvit spanmålsrörelsen från Mälaretrakten sin rigtning från
söder till norr;“ att “likasom spanmålsrörelsen hade sin rigtning mellan norr och
söder, så hade ock bergsprodukterna sökt sig kortaste vägen ifrån norr till söder
för att med minsta kostnad träffa de närmast belägna hamnarna vid Mälaren,
hvarifrån desamma billigast kunna föras till hufvudstaden för export eller till
sådana konsumtionsorter, dit sjötransport erbjuder sig* —; vidare att “samma
rigtning från söder till norr äfven gällde för handeln med import- och fabriksvaror11
och slutligen att, då “hela den större rörelsens rigtning inom den del af
landet, som den norra stambanan jemte föreningsbanan derifrån till den vestra
skola genomskära, och som begränsas af Östersjön, Mälaren och Hjelmareu 6amt
en linea dragen från sjön Siljan rätt i söder jemte Gefle—Dala jernväg, ginge i
norr och söder; ,-å vore det tydligt, att berörda stambanor måste utläggas så att
de, med iakttagande af denna hufvudrigtning, dels komme att genomskära midten
af det spanmåls-producerande landet, dels ock, särdeles med afseende å bergsbruket,
på det sätt komme att beröra dess distrikt, att de såväl kunde upphemta
större qvantiteter för att aflemuas antil gen vid Gelle, Strömsholms kanal, någon
af Mälarens hamnar eller andra inre segelleder, som ock inom sjelfva distriktet
biträda med transport af råämnen, malm och tackjern från grufvor och hyttor
till förädlingsverkstäder11. Derjemte hade Konungens Befallningshafvande i Stora
Kopparbergs län, i svar å de af jernvägsundersöknings-komitéen uppställda
frågor och med afseende å Gefle—Dala jernväg samt Strömsholms kanal, yttrat:
att “dessa transportleder uppfylla icke provinsens behof af lättare transport för
spanmål, som årligen måste uppköpas från Westmanland och Upland, äfvensom
för afsättning till sistnämnda provinser af Dalarnes slöjdalster;11 att “för detta
ändamål erfordras en jernväg från någon punkt i trakten af Sala till sjön Siljan,
helst erfarenheten vitsordat, att spanmål för ortens behof under vanliga förhållanden
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
9
landen alltid kunnat från Westmanland och Upland erhållas för bättre pris, än
från Gefleatt “denna jernväg bordo, för att uppfylla länets bergsbruks-idkares
önskningar och behof, antingen beröra Norbergs malmrika grufvefält, och Strömsholms
kanal eller ock genom en bibana med den sammanbindas samt sedermera
utsträckas till någon punkt, som genom sjötransport vore förenad med sjön Siljan".
Slutligen hade den af Kongl. Majit år 1862 förordnade komité för utredande
af norra stambanans ändamålsenligaste sträckning, bland annat, yttrat: att
“den ojemförligt större rörelsens rigtning genom Westmanland och Dalarne från
söder till norr och tvärtom vore ett obestridligt förhållande; att redan det dåliga
skick, hvaruti den stora i denna rigtning gående stråkvägen mellan Falun och
Westerås, till följd af de talrika varutransporterna, befinnes, vore i och för sig ett
bevis, som måste vederlägga hvarje invändning mot sanningen af berörda påstående:
att, om dock vidare bevis i detta afseende erfordrades, så funnes det uti länsstyrelsens
i Falun afgifna yttrande, hvilket, i fråga om de inom provinsen mest
begagnade transportlinier, i korthet återgifvet, innehölle, att vägen från Westerås
genom Grytnäs, Hedermora, Stora Schedvi och Wika socknar till Falun äfvensom
vägen förbi Grytnäs, Hedermora, Säters och Tuna socknar till Båtstad, landvägen
förbi Grådafallen samt vidare vattenvägen på Dalelfven och sjön Siljan
till Mora och Orsa socknar höra till de främsta vägarne, och att på dem pro vincens
befolkning till större delen hemtar sitt behof af spanmål, specerier och
manufakturvaror samt afsänder en stor del af sina produkter af koppax-, jern och
hvarjehanda slöjdalster“.
De fördelaktiga vitsord, som sålunda blifvit lemnade åt den ifrågavarande
jernvägsrigtningen, erhölle än ytterligare stöd af de statistiska uppgifter, som
blifvit motionerna bilagda, och hvilka lemnade ett fullständigt begrepp om den öfverlägsna
varutratik, som strömmar i den af jei-nvägsundersöknings-komitéen antagna
hufvudrigtningen. Det borde villigt erkännas, att de jernvägar, som på Statens
bekostnad hittills blifvit anlagda, icke varit ämnade att bereda något hufvudsakligt
gagn åt den industri, som näst landets modernäring, jordbruket, vöre att
anse såsom den förnämsta, nemligen jernhand teringen; och det kunde med skäl
sägas vara på tiden att en så vigtig näringsgrens billiga fordringar icke längre
förbisåges. Om den betydelse för Sveriges jernhandtering provinserna Westmanland
och Dalarne ega, vittnade äfven Kommers-kollegii årsberättelser i-öi-an'de
bergshandteringen i riket, hvaraf upplyses, att utaf de qvantiteter bergs- och
bx-ukseffekter, som år 1863 inom hela riket frambringades, hade omkring f:delar
af jernmalmsbrytuingen samt nära J:del af tackjerns- och stångjerns-tillverkningen
tillhört sagda provinser. Det enda medlet för vidare utveckling af denna vidtomfattande
och för hela riket vigtiga industri vore lätta och billiga kommunikationer,
och knappast kunde man för närvarande göra sig ett begrepp om de
jättesteg jerntillverkningen skulle taga, ifall en jernväg med billig transportkostnad
öppnades, genom hvilken Dalarnes skogsx-ikedom kunde blifva till gagn
för Westmanlands ymniga malmtillgångar. Endast Norbergs grufvefält i Westmanland,
som genom en bibana lätteligen kundo med här ifrågavarande stambana
förbindas, hade år 1863 lemnat 1,183,775 centner malm eller mera än J:del
af rikets malmuppfordring, och allmänt känd vore äfven den stora betydenhet
som Bispbergets grufvefält eger, i hvars närmaste granskap jernbanan" skulle
framgå. De qvantiteter bergs- och brukseffekter, som blifvit under loppet af de
sednare tio åren med vanliga fordon transporterade från bergslagerna till MälareBih.
till B. St Prot. 1865 §■ 1866. 4 Sand. I A/d. 2 Band. 10 Haft. 2
10
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 80.
hamn vid Westerås, uppginge, enligt bifogad uppgift, i medeltal till icke mindre
än 187,182 centner årligen, och linder de sednare fem åren hade, efter det Gefle—
Dala jernväg blifvit öppnad, medeltalet af den årliga landtransporten utgjort
158,647 centner. Det vore derjemte kändt, att Westmanland af ålder varit
Dalarnes kornbod, och de bifogade uppgifterna ådagalade, att förutnämda provins
ännu fortfore att vara det. — Från den 1 Augusti 1864 till samma tid 1865
hade 280,310 kubikfot spanmål varit föremål för forsling landvägen till Dalarne,
endast från Westerås stad, deraf omkring 100,000 kubikfot algått direkto till
Falun, och då med visshet kunde antagas, att en minst lika stor qvantitet spanmål
varit föremål för landtransport från södra och sydöstra delarne af provinsen,
så kunde den qvantitet spanmål, som utgjort Westmanlands läns utbyte med
Stora Kopparbergs län under sagda tid och å denna rigtning, skattas till omkring
500,000 kubikfot. Behofvet af en lättare förbindelse mellan Siljans och Mälarens
vatten hade sedan längre tid tillbaka vunnit ett allmänt och lifligt erkännande,
och sex års erfarenhet hade redan ådagalagt att Gefle—Dala jernväg, oaktadt den
på ett tillfredsställande sätt löst sin förnämsta uppgift, likväl icke förringat behofvet
af en jernvägsförbindelse mellan Dalarne och Mälarehamn. Att en enda
stambana skulle kunna tillfredställa de norr om Mälaren belägna landskapernas
behof, kunde numera icke rimligtvis antagas, sedan de Norrländska provinserna
uppträdt med starka anspråk på jernvägskommunikation med landet i söder.
Den vid sistlidna riksdag beslutade stambanan mellan Stockholm och Upsala
antydde ofelbart den rigtning en jernvägsförbindelse med Norrland borde följa,
och anläggningen af en stambana i denna rigtning hade äfven af den år 1856
tillsatta jernvägskoniité blifvit föreslagen. Deremot skulle försöket att uppdraga
en jernvägslinie, som vore ämnad att på en gång betjena både Norrland
och Dalarne, ofelbart misslyckas, emedan ett sådant försök aldrig kunde, med
den utsträckning dessa landsdelar ega, förmå nöjaktigt tillfredsställa någonderas
välförstådda intresse. Det vore nemligen uppenbart att, om Norrland och Dalarne
hänvisades till en och samma bana för sina varutransporter till Mälaren
och hufvudstaden, så måste lika afseende fästas på båda provinsernas rätt, och
banans rigtning med hänsyn dertill bestämmas. Antoges, att 1859 års jernvägsundersöknings-komité
i jernvägsstationen Robertsholm, belägen på Gefle—Dalabanan,
med ungefär lika långt afstånd från hafvet vid Gefle och Insjön i Dalarne,
rättvist hade träffat den rätta punkten, der den gemensamma norra stambanan
ansåges böra anknytas till Gefle —Dala jernväg; så kunde man med skäl fråga,
om det Norrländska intresset på allvar kunde anses tillfredsstäldt med en sådan
kommunikation, som, då raka vägen från Gefle öfver Upsala till hufvudstaden
utgör omkring 15 mil, men linien Gefle—Robertsholm—Sala—Stockholm omkring
25 mil, skulle komma att tynga varutransporterna med ytterligare 10 mils frakt.
En sådan jernvägskommunikation vore icke mycket att tacka för. Förlädes åter
sagda stambanas föreningspunkt med Gefle—Dala-banan närmare Gefle, så komme
Dalarnes rätt att i samma mån lida. Då söder om Mälaren och Hjelmaren förlädes
två stambanor, den ena på vestra och den andra på östra sidan om Vettern,
och hvilka banor komme att närma sig hvarandra på mindre än sju mils
afstånd, så kundo det icke vara billigt eller ens klokt att antaga, att Norrland
och Dalarne inom en sträcka af omkring trettio mils bredd kunde ega nog af
en enda stambana för utvecklingen af sina för fäderneslandet högst vigtiga näringar.
Det stora bidrag af bruks- och skogseflekter dessa provinser lemna till landets
export, och den ofantliga trafik, som deraf framkallas, måste, enligt motio
-
i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
11
närernes uppfattning, gifva åt deras anspråk fullt lika stor giltighet, som må
tillerkännas de fordringar, hvilka någon annan del af riket kunde framställa.
En jernvägsförbindelse mellan hufvudstaden och Siljans vattensystem i hjertat
af Dalarne måste oemotsägligen på en gång bäst befrämja samfärdseln mellan hufvudstaden
och dess förnämsta handelsterritorium och äfven bäst gagna de landsdelar,
den komme att beröra, genom att underlätta den stora 'trafik, som der af
ålder utbildat sig — en trafik, som eger sin grund i beskaffenheten af de vigtiga
näringar, som der bedrifvas och hvilkas alster likaledes af ålder brutit sina
oföränderliga naturliga vägar såväl för export, som utbyte och konsumtion.
På dessa skäl hafva motionärerne föreslagit:
l:o att Rikets Ständer måtte bevilja ett belopp af en million Riksdaler
för påbörjande af en stambana, utgående för den under byggnad varande jernbanan
mellan Stockholm och Upsala, och sträckande sig genom Upland och
Westmanland till Dalarne samt vidare i rigtning åt sjön Siljan; och
2:o att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att, med ledning
af vunnen utredning i tekniskt och ekonomiskt hänseende, i öfrigt närmare bestämma
de orter, sagda bana lämpligen bör beröra.
I sammanhang med ofvanberörda motioner har Utskottet tagit kännedom om
innehållet af de i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 47 omförmälda, af särskilde
deputerade, utsedde af Westmanlands och Stora Kopparbergs läns landsting,
till Kongl. Maj:t ingifna, och till Utskottet öfverlemnade underdåniga ansökningar,
deruti deputerade, på hufvudsakligen enahanda skäl, som finnas i ofvanberörda
motioner intagna, anhållit, att Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition om anslag till påbörjande af den ifrågavarande stambanan; varande
derjemte till Utskottet öfverlemnade de uti motionerna omförmälde, af chefen
för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren m. m. 0. Adelsköld
upprättade planer och kostnadsförslag, hvilka dock hufvudsakligen afse en jernvägsförbindelse
från Westerås öfver Sala till Insjön. Enligt detta förslag skulle
vägen från Sala böja sig något åt vester, öfvergå den s. k. Långheden till Stora
Kopparbergs läns gräns nära Brovallen, fortsätta till Avesta, derifrån följa Dalelfven
genom Hedemora och Säter till Forsshufvud, der Dalelfven skulle öfvergås,
samt vidare fortgå förbi Bomsarfvet utmed sjöarne Walsen och Rexsjön till
Brenäs udde vid Insjön, hvilken eger segelbar förbindelse med sjön Siljan.
Kostnaden för hela denna väganläggning, utgörande en längd af 15 mil 1,S00 fot,
är jemte dertill hörande materiel beräknad till 11,990,000 Riksdaler, deraf sträckningen
från länsgränsen nära Brovallen till Insjön, utgörande en längd af 9 mil
19,800 fot, beräknats kosta 8,260,000 Riksdaler.
Emot det sålunda väckta förslaget om norra stambanans framdragande i
ofvanantydda rigtning, har inom Borgare-Ståndet blifvit anmärkt, att detsamma
syntes öfverensstämma med de vid sistförflutna riksdag i detta ämne framställda,
men af Rikets då församlade Ständer icke godkända förslag. Då emellertid
stambanan till Upsala numera vore i det närmaste färdig, syntes det hafva föga
skäl för sig att påyrka byggandet af ännu eri i samma rigtning. De statistiska
uppgifter, hvarpå förslag grundades, ådagalade ej heller, att en så beskaffad jernvägssträckning
vore af behofvet påkallad. De i uppgifterna införda qvantiteter
spanmål och jerneffekter vore i sjelfva verket en obetydlighet, om man öfvervägde
hvilka transporter behöfde påräknas för en bana, som droge så dyra anläggningskostnader,
som den ifrågavarande. Det vore ej uppgifvet, hvarest den
föreslagna banan skulle erhålla sin rätta anknytningspunkt, för att trafiken bäst
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:u 80.
skulle kunna tillgodogöras. Om ock Upland vore i behof af två särskilda jernvägslinier,
så kunde dock icke med något sken af billighet fordras, att Staten
skulle bekosta dessa dubbellinier för en provins, under det så många andx-a icke
kunde få en enda, och detta så mycket mindre, som en stamlinea här, om den
ändamålsenligt aulades, för en lång framtid blefve fullt tillräcklig. Den närvarande
financiela ställningen tilläte icke heller att bekosta något annat, än det
nödvändigaste. De af Staten anlagda banor borde hafva för ändamål hela landets
fördel, att såsom lifgifvande pulsådror befordra trafiken och omsättningen i
dess helhet, och denna grundsats måste tagas i betraktande, då det gällde att
sätta Dalarne och Norrland i samband med de sydligare provinserna genom stambanornas
vidare utsträckning. Enskilda provinsers, trakters och egendomars intressen
måste då stå tillbaka. Att leda en jernväg kring och öfver Mälarens vikar
och stränder syntes icke medföra de fördelar, som man vore berättigad vänta af
cn stambane-anläggning. Beträffande den i motionerna gjorda uppgiften, att trafiken
mellan Stockholm och Gefle genom den ifrågasatta föreningen mellan norra
stambanan och Gefle—Dala-jernbanan komme att föras på en omväg, hvilken
beräknats till 10 mil, i fall Robertsholm antoges till anknytningspunkt, så och
enär det förhastade förslaget om banans ledning till Robertsholm längesedan voro
öfvergifvet, och utbytt mot den i alla afseenden lämpligare och fördelaktigare
sammanbindningen vid den 1| mil ostligare belägna stationen Storvik, minskades
derigenom omvägen för Gefle med 3 mil, nemligen 1J mil vesterut upp och sedermera
lika långt ued, enär Storvik vore beläget rakt i norr från Sala. Och
för den öfriga Norrländska trafiken, hvilken inkommer på Gefle—Dala-jernvägen
xfid Jädran eller Sandviken, 2 mil vester om Gefle, minskades den uppgifna omvägen
med dessa 2 mil. Omvägen blefve således icke så stor, som i motionerna uppgifvits,
ehuru visserligen betydligast för Gefle; men detta vore dock af mindre
vigt, enär Gefle och Stockholm billigast och beqvämast trafikerade med hvarandra
sjövägen under sommaren, då denna trafik är ganska betydlig, hvaremot trafiken
mellan dessa båda städer under vintermånaderna är högst ringa. Olägenheterna
af den längre förbindelsen med Stockholm motvägdes dock flerfaldigt al
fördelen för Gefle och hela Norrland att få en beqväm och kortaste kommunikation
med malmfälten och jernverken i det nedre landet samt med Westmanland,
Sala och Westerås samt på samma gång, ehuru visserligen med en mindre krok,
äfven med Upsala och Stockholm. En sådan sträckning af norra banan skulle
derför under närvarande förhållanden och för en lång framtid blifva fullt tillfredsställande
och mycket fördelaktig såväl för Westerås, Sala, Upsala, Gefle,
Falun, Stockholm, Upland, Westmanland, Dalarne och Norrland som ock synnerligast
för statskassan, då ovedersägligen största trafiken vore att på denna bana
emotse. Att jernvägen till en början blefve utsträckt från Upsala till Sala, vore
dock hufvudfrågan, och hvart den sedermera borde dragas, blefve en fråga först i
andra rummet; men att anlägga två särskilda stambanor inom samma provinser,
syntes sakna skäl, hvadan de ofvanberörda motionerna borde dela lika öde, som
drabbat dem, hvilka tillförene blifvit i samma syftning väckta.
Förutom de nu anmälda framställningarne i fråga om norra stambanans
fortsättande hafva, såsom ofvan är nämndt, särskilda motioner blifvit väckta, innefattande
yrkande om denna banas fortsättande från Upsala i rigtning mot Sala,
nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
13
inom Borgare-Ståndet:
af Herr J. st. Bovin, som (i motion N:o 133) föreslagit, att Rikets Ständer
till fortsättande af stambanan från Upsala mot Sala, i enlighet med det af Öfversten
Friherre Ericson redan för längesedan förordade förslag, måtte för nästkommande
statsregleringsperiod anslå ett belopp af Två millioner Riksdaler
Riksmynt;
af Herr J. Sundvallson, som (i motion N:o 152), under erinran att fortsättningen
och fullbordandet af det påbörjade stambanesystemet, sådant detsamma
i jernvägsundersöknings-komitéens betänkande af den 8 November 1859 blifvit
utstakadt, numera endast vöre en tids- och finansfråga, fästat uppmärksamhet
derpå att, sedan såväl ingeniörer som handarbetare inom landet i denna vigtiga
och omfattande byggnadskonst nu egde en högt uppdrifven arbetsskicklighet, det
vore lika illa om Staten, hvilken deruti egde ett idéelt kapital, läte detta kapital
ligga ofruktbart och overksamt, som om något annat kapital lemnades obegagnadt.
Aldraminst borde en fattig nation dertill ega råd, synnerligast om denna
nation, just för att ur bergens och skogarnes djup kunna till verldsmarknaden
framföra sina naturliga skatter och alster, mera än något annat civiliseradt folk
beköfde detta mägtiga kommunikationsmedel. Den financiela ställningen vore väl
för närvarande icke så gynnsam för en dylik fortsättning, som önskligt vore, men
då detta sekulararbetes utförande vore en Statens angelägenhet och dess finanser
vore goda och tillfredsställande, borde, hvad af jeruvägssystemot nu återstår ofullbordadt,
kunna verkställas utan någon betydligare upplåning utom riket. Men
äfven om en sådan skulle behöfvas, borde den ega rum för ett sådant arbete som
våra stambanor, då derigenom kostnaderna fördelades äfven på andra generationer,
hvilka af dessa anläggningar skola upphemta vida större nytta, än den nuvarande.
Statens stambanebvggnader borde derför utan afbrott fortsättas, endast
med den inskränkning och begränsning, som af financiela skäl för närvarande
kunde befinnas nödiga, men likväl utan rubbning af den hittills följda planen
för dessa arbeten, så att de ej onödigtvis fördyrades genom obehöfligt uttänjande
på så lång byggnadstid, att ränteförluster å de nedlagda summorna blefve alltför
kännbara. Då likväl icke hela den ofullbordade återstoden stambanebyggnader
skulle kunna beslutas till utförande under nästa statsregleringsperiod, blefve det
nödvändigt att tillse hvilka delar deraf borde under den närmaste framtiden fullbordas.
I detta afseende förekomme att, då södra och vestra stambanorna numera
fullbordats, den norra hittills varit alltför mycket tillbakasatt, i följd hvaraf
ock både hufvudstadens och hela den nordligare riksdelens handelsområde blifvit
kringskuret, på samma gång som andras handels- och trafik-områden för mycket
förstorats. Det vore ock orättviét om, sedan så långa banor dragits söder- och
vesterut, hufvudstaden och hela den nordliga delen af riket fortfarande skulle
hafva blott en sex mil lång bana norrut. Den norra stambanan påkallade derför
med skäl Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet. Motionären, som i
öfrigt icke förbisåge vigten af östra och nordvestra stambaneförslagens utförande
och som, hvad sistnämnda bana anginge, icke underskattade denna banas politiskt
unionela vigt, ansåg dock, att man kunde något inskränka de för densamma
äskade anslagssummor och med större fördel för fosterlandet använda dem på
norra stambanans fullföljande och fullbordan.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
På alla dessa och i öfrigt- af motionären anförda skäl samt på de särskilda
grunder i merkantilt, tekniskt och geografiskt hänseende, hvilka utförligen finnas
afhandlade i 1859 års undersökningskomités underdåniga betänkande, har motionären,
förutom sin af Utskottet redan behandlade framställning om anvisande
af medel till nordvestra stambanans fortsättande, föreslagit,
att norra stambanan måtte fullbordas till hela sin föreslagna längd lrån
Upsala öfver Sala till lämplig punkt å Gefle—Dala-jernvägen, hvilken punkt
antagligast vore Storviks station, utgörande denna vägsträcka omkring 11 mil,
hvartill erfordrades omkring Tio millioner Riksdaler.
Inom, Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Eric Ersson från Gefleborgs län, som (i motion
N:o 351), med afseende derpå att Statens stambanor borde anläggas der de företrädesvis
kunde betjena dem, som mest vore i behof af lättade kommunikationsmedel
och der en jemn trafik vöre att påräkna, hvilka båda ändamål bäst vunnes
genom norra banans fortsättande från Upsala öfver Sala till Storvik, föreslagit:
att
Rikets Ständer måtte bevilja ett anslag af fem millioner R:dr R:mt
för fortsättning af norra stambanans byggande från Upsala till Sala, i enlighet
med derför upprättad plan, samt vidare derifrån i rigtning mot Storviks jernvägsstation
på Gefle—Dala jernväg; samt
af Riksdagsfullmägtigen Hans Hcegermarck, som (i motion N:o 347) hemställt:
att
ett anslag af fem millioner Riksdaler måtte af Rikets Ständer vid innevarande
riksdag beviljas till påbörjande för Statens räkning af en jernväg från
Upsala och Sala till Storvik.
Härlörutan hafva Friherre af Ugglas, Herr C. F. Ridderstad och Riksdagsfullmägtigen
Fr. Aug. Forssbeck i sina här ofvan omförmälda motioner hemställt
:
att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, på sätt
honom lämpligast synes, täcktes låta anställa undersökning:
a) huruvida det norra Sveriges billiga anspråk på förbättrade kommunikationer
kunna anses uppfyllda derigenom att den nu påbörjade stambanan till
Upsala derifrån fortsättes till någon af de hittills ifrågasatta platser å Gefle—
Dala jernväg, eller om icke
b) jemte denna stambana, hvars ändpunkt då torde böra blifva Gefle eller
någon plats i närheten deraf, en annan i vestligare rigtning bör ifrån Stockholm
eller lämplig punkt å Stockholm — Upsala-banan utgå och sträcka sig åt Falun
eller Insjön; samt
c) att Kongl. Maj:t till Rikets näst sammanträdande Ständer täcktes afgifva
de förslag i ämnet, hvartill berörda undersökningar må föranleda.
Efter att sålunda hafva redogjort för de förslag, hvilka i fråga om norra
stambanan blifvit inom Riks-Stånden framställda, får Utskottet, som nogsamt
inser vigten deraf, att såväl Westmanland och Dalarne som äfven de Norrländska
provinserna genom norra stambanans utsträckning, så fort ske kan, må erhålla
en af behofvet högt påkallad förbättring i sina kommunikationsanstalter, men
som derjemte, på sätt ofvan i fråga om östra stambanan blifvit anfördt, lika
med Kongl. Maj:t finner en betydlig minskning i anslagen till jernvägsbyggna
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
15
der, i förhållande till hvad vid sednaste riksdagar för sådant ändamål beviljats,
nu vara af nödig omtanka föreskrifven, — hvadan den summa, som vid innevarande
riksdag må anslås till jernvägsarbeten och dermed sammanhängande behof,
bör i möjligaste måtto inskränkas, — hemställa, att Rikets Ständer, utan att
nu ingå i någon pröfning om lämpligaste rigtningen för denna banas fortsättande,
måtte förklara,
att något anslag för fortsättning af norra stambanans anläggande
icke vid denna riksdag af Rikets Ständer beviljas.
Vidkommande derefter Friherre af Ugglas’ framställning i fråga om anställande
af ytterligare undersökningar rörande den rigtning stambanan norr om
Stockholm må erhålla, så, och enär Rikets Ständer åt Kongl. Maj:t öfverlemnat,
att af jernvägsbygguadsmedlen använda hvad som erfordras till anställande af
undersökningar, med afseende å framtida fortsättande af stambanorna inom de
trakter, der yrkande om banornas utläggning i olika rigtningar blifvit framställda
eller Kongl. Majit eljest kan finna skäligt att låta dylika undersökningar
anställa, får Utskottet hemställa, att hvad Friherre af Ugglas i berörda hänseende
föreslagit,
icke må till någon särskild åtgärd föranleda.
B) Angående anslag till anläggning af nya stambanor.
3:o. Stambana mellan Wexiö, Carlskrona och Calmar.
Jemte det Stats-Utskottet fått emottaga den uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
(N:o 47) om anslag till jernvägsbyggnader omförmälda, al utsedde korniterade
till Kongl. Majit ingitna underdåniga ansökan, att Kongl. Majit täcktes
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om anläggning genom Statens försorg
och på dess bekostnad af en jernväg mellan städerna Wexiö, Carlskrona
och Calmar, under vilkor att ortens kommuner till företaget skulle lemna ett
bidrag af en million Ridr, hvarifrån likväl borde afräknas de belopp, hvilka enligt
kostnadsförslaget erfordrades för inlösen af jord och lägenheter, som för jernvägen
kunde behöfvas, mot det att kommunerna ansvarade derför att sådana fastigheter
blefve utan kostnad för Staten till jernvägen afträdda, hafva till Utskottet
blifvit remitterade särskilda rörande samma ämne inom Riks-Stånden
väckta motioner, nemligen:
inom Ridder skåpet och Adeln:
af Friherre Sköldebrand, Knut Erik (motion N:o 22);
inom Borgare-Ståndet:
af Herrar G. U. Witt (motion N:o 5) och Avg. Siljeström (motion N:o 31);
/
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Peter Andersson från Blekinge (motion Nio 187),
med hvilken sig förenat Nils Svensson från samma län ; af Riksdagsfullmägtigen
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Nils Petersson från Calmar län (motion N:o 216), med hvilken instämt Gustaf
Jonsson från Calmar län och E. J. Budberg från Öland; samt af Riksdagsfullmägtigen
J. Jonasson från Kronobergs län (motion N:o218); varande i alla dessa
motioner framställd enahanda anhållan om ifrågavarande jernvägs anläggande
genom Statens försorg och på dess bekostnad, som uti ofvanberörda underdåniga
ansökan finnes intagen; hvarförutan Riksdagsfullmägtige Nils Petersson från
Calmar län och J. Jonasson från Kronobergs län uti sina ofvannämnda motioner
hemställt, att till arbetets påbörjande under år 1867 måtte anvisas minst två
millioner R:dr; och har den sistnämnde derjemte föreslagit, att Rikets Ständer
måtte besluta att, vid lämplig tid, för Statens räkning inlösa den mellan Wexiö
och Alfvestad anlagda jernväg; om hvilken inlösen Herr Siljeström uti sin motion
jemväl gjort hemställan.
Då samtliga förenämnda motioner i större eller mindre mån hänföra sig
till den utredning af ämnet, hvilken innefattas uti ofvanberörda till Kongl. Maj:t
ingifna underdåniga ansökning, har Utskottet ansett sig böra utur berörda ansökning
framlägga en i möjligaste måtto sammandragen framställning af de förhållanden,
som på frågans bedömande synas ega inflytande.
Enligt det af Ingeniören Th. Weman, efter förordnande af Jernvägsbygguads-styrelsen,
på bekostnad af åtskillige för denna jernvägsanläggnings åvägabringande
intresserade personer inom Kronobergs, Blekinge och Calmar län, upprättade
förslag, skulle den ifrågavarande jernvägen komma att utgå från bangården
i Wexiö förbi Tegnaby och södra stranden af sjön Rottnan till en punkt
nordvest om Emmaboda gästgifvaregård, utgörande en väglängd af 51:dels mil.
Från nämnda punkt skulle banan utgrena sig åt Carlskrona och Calmar, så att
den ena linien, med en väglängd af 5J:dels mil, skulle sträcka sig söderut genom
Wissefjerda, Sillhöfda, Fridlefstad, Rödeby, Nettraby och Augurums socknar till
Carlskrona, samt den andra, med en längd af Sadels mil, framgå i nordostlig
rigtning förbi Örsjö gästgifvaregård till närheten af Madesjö kyrka, hvarifrån
den i nästan rak sträckning skulle dragas till Calmar. Hela kostnaden för denna
jernväg, som innefattar en väglängd af 15,5 2 mil, skulle, om anläggningen gjordes
efter samma grundsatser, som för Statens stambanor, uppgå till 10,616,800 R:dr,
eller 684,072 R:dr för hvarje mil.
I afseende på de fördelar denna jernvägsanläggning skulle komma att tillskynda
Staten har blifvit anlördt, att en jern vägskommunikation mellan Carlskrona
örlogshamn och södra stambanan vore af högsta vigt, enär sjökommunikationen
med Carlskrona, dels vintertiden kunde hämmas af is, dels, vid tillfälle af
krig, kunde vara hindrad äfven under annan årstid. Då — i händelse någon
fåra hotade Sveriges förnämsta mariu-etablissement, der en ofantligt dyrbar statsegendom
är förvarad, — det vore angeläget att ökade medel till platsens försvarande
måtte skyndsamt kunna ditföras; vore följaktligen en sådan förbindelse ur
synpunkten af rikets försvar högst önskvärd, och detta i desto högre grad, som
erfarenheten ådagalade nödvändigheten deraf, att för fiendtliga angrepp synnerligen
blottställda punkter icke isoleras, utan sättas i tillfälle att från andra orter
kunna erhålla snabb undsättning i trupper och krigsmateriel. Att Carlskrona
måste anses såsom en särdeles ömtålig och betydelsefull punkt, berodde icke
blott deraf, att staden för närvarande utgör Svenska örlogsflottans hufvudstation,
i föjd hvaraf den framför de flesta andra platser borde skyddas mot fiendtliga
angrepp, utan äfven af dess i krig särdeles vigtiga läge, hvilket åt en anfallande
fiende
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
1?
fiende, om han lyckades bemägtiga sig staden, erbjöde stora förmåner. Denna
Oarlskronas strategiska vigt komme att qvarstå i hela sin vidd, äfven om man
tänkte sig möjligheten deraf att platsen, genom en förändrad organisation af vårt
sjöförsvar, framdeles komme att blifva endast en vanlig örlogsstation, utan den
stora och omfattande betydenhet, som den nu eger. Besittningen af Carlskrona
gåfve nemligen en till sjös öfvermägtig fiende möjligheten att derifrån med en
mindre styrka förlama hela Sveriges försvar. Äfven en ringa flotta kunde, om
den innehade (karlskronas beqväma, välförsedda och förträffligt skyddade hamn,
som utgör en centralpunkt för seglationen i Östersjön, från densamma afskära
och förhindra all väsendtlig sjöfart på nämnda haf och utåt Sveriges kuster.
Dessutom kunde från Carlskrona utsäudas såväl expeditioner till sjös för att göra
landstigningar på kusterna, som ock ströfkorpser till lands, hvarigenom liela det
södra Sverige skulle blifva oroadt och utsatt för ständiga fiendtligheter. Sjelf
skulle fienden i Carlskrona vara så godt som oåtkomlig, alldenstund platsen, försvarad
äfven af en mindre härafdelning, borde kunna bibehållas mot en hel krigshär.
Vid sådant förhållande syntes det vara oundgängligen nödvändigt, att denna
stads försvar betryggades, antingen genom en fullt tillräcklig ständig garnison
eller genom möjligheten att i rättan tid erhålla ökade försvarskrafter. Det förra
vore dock knappast möjligt, enär derigenom den effektiva arméen skulle försvagas
mera än dess styrka medgifver. Det återstode således att sörja derför att
platsen vid inträffande behof må kunna, så hastigt som förhållandena kräfva,
erhålla en till dess försvar tillräklig styrka. Och i sådant hänseende kunde en
jernvägsförbindelse mellan denna stad och det öfriga landet anses tillfyllestgörande,
enär man med temlig visshet kunde antaga att, äfven i händelse af ett
oförmodadt och häftigt fiendtligt anfall, försvaret af platsen skulle kunna uppehållas
så lång tid, sorn erfordras, för att förstärkning må dit hinna befordras,
hvilket, om jernvägskommunikation finnes, kunde ske på några få timmar. Deremot
vore det mer än sannolikt att, derest ett dylikt transportmedel icke stöde
till buds, undsättningen anlände försent, äfven om man icke afsåge den omständigheten,
att de ankommande förstärkningstrupperna efter en hastig och tröttande
marsch skulle vara urståndsätta att genast verksamt deltaga i försvaret, såsom
de efter en jernvägstransport utan tvifvel skulle kunna. Dessutom borde här
icke lemnäs utan allt afseende, att en jernväg, så förlagd som den ifrågavarande,
i allmänhet borde blifva gagnelig för försvaret af hela den sydöstra kusten, hvilken
från Oscarshamn ned till Blekinge erbjuder en fiende åtskilliga punkter väl
egnade för landstigning och fortfarande ockupation.
Men utom dessa skäl för Statens ingripande i företaget funnes äfven andra
vigtiga omständigheter, hvilka vid frågans bedömande icke borde förbises. I sådant
afseende erinrades, att större delen af landet öster om den södra stambanan,
i fråga om kommunikationsanstalter, för närvarande vore särdeles vanlottad.
Hela sydöstra Sverige, innefattande Blekinge och Calmar samt östra delen af
Kronobergs län, ett område af ungefär 30 mils längd samt 12 mils bredd, befunne
sig utan all jernvägsförbindelse med det öfriga landet, på samma gång som det
saknade alla inre vattenkommunikationer. Denna omständighet hade redan af
den för undersökningar angående stambanornas lämpligaste rigtning under den
20 Mars 1858 i nåder tillsatta komité blifvit omförmäld och beklagad. Olägenheten
af ett sådant förhållande måste naturligen för den ort, som deraf lider,
blifva så mycket mera kännbar, som, genom de redan anlagda och beslutade
Bih. till R. St. Prot. 1805 $ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Höft.. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
stambanorna i förening med enskilda jernvägsanläggningar, de flesta andra mera
bebodda landsdelar redan nu erhållit eller snart komme att erhålla tjenliga och
tidsenliga fortskaffningsmedel, hvarigenom de otvifvelaktig! inom kort tid skulle
från den vanlottade orten till sig draga nästan all industri och rörelse och på
detta sätt omöjliggöra den uppblomstring, hvaraf den förra under andra förutsättningar
kunde hafva varit mäglig. Men ett sådant undertryckande af en omfattande
och vigtig landsdels näringsverksamhet måste naturligen menligt inverka
äfven på riket i dess helhet; i följd hvaraf det med skäl kunde anses såsom en
för hela riket vigtig angelägenhet, att det nu antydda missförhållandet skyndsamt
afhjelptes, såvida det nemligen kunde visas, att den i afseende på kommunikationer
illa utrustade landsdelen till folkmängd och industri m. m. vore så
beskaffad, att en jernvägsförbindelse kunde på densamma anses utöfva den inverkan
till näringslifvets höjande och befrämjande, hvilken en sådan merendels
plägar åstadkomma för de trakter, som dermed blifva gynnade.
För att söka ådagalägga att förhållandena i detta hänseende uti de orter,
ifrågavarande jernväg komme att genomlöpa, vore ganska gynsamma, har blifvit
anfördt: att det sydöstra Sverige, med hänsigt till befolkningens mängd, ingalunda
vore att hänföra till de sämst lottade trakter i riket. Tvärtom befunnes
kuststräckorna i Blekinge och södra Calmar län, enligt hvad ofvanbemälde jernvägskomité
i sitt underdåniga betänkande upplyst, ega icke mindre än 3,000 k
5,000 innevånare på hvar qvadratmil och således höra till landets mest befolkade
delar, när man undantoge städerna och de Skånska länen. Äfven trakterna inåt
landet hade, med undantag af några få socknar, ett icke obetydligt antal innevånare.
Särskildt förtjenade omnämnas, hvad i nyss åberopade betänkande är uppgifvet,
att vidsträcktare områden med 1,500 å 3,000 innevånare på qvadratmilen
finnas på gränsen af Blekinge och Kronobergs län, eller just i den nejd der
jernvägen vore ämnad att framgå, äfvensom att den största folkökning på landsbygden
i riket, under en tid af 25 år till 1855, förekommit icke blott i Skåne,
Wermland och Dalsland, utan äfven i Blekinge samt vissa delar af Calmar och
Kronobergs län, på hvilka ställen den för nyssberörda tid i allmänhet uppgått
till ungefär 30 procent, men för Konga härad, hvilket jernvägen skulle genomlöpa
på en sträcka af omkring 5 mil, ända till 40 procent af den förut varande
befolkningens antal. Härvid borde äfven den af 36,000 menniskor bebodda ön
öland komma i betraktande. Ty att denna ö af den ifrågavarande jernvägen
skulle hemta högst väsendtliga fördelar, insåges lätteligen af den kända omständighet,
att staden Calmar utgör den af naturen anvisade landningsplatsen för hela
öns befolkning, hvarför en jernvägsförbindelse mellan södra stambanan och sistnämnda
stad skulle blifva i det närmaste detsamma, som en dylik förbindelse med
Öland. Folkmängden i städerna Carlskrona, Calmar och Wexiö, hvilken vore i
ständig tillvext, uppginge för närvarande för Carlskrona till 15,961 personer, för
Calmar till 8,813, utvisande ett nära tredubbelt större antal än för 60 år tillbaka,
samt för Wexiö till 3,882 personer. Hvad särskildt Carlskrona beträffar, vöre
densamma, i följd af det stora antalet innevånare i förening med platsens betydelse
såsom flottans hufvudstation, en konsumtionsort, hvars behof icke på långt
när kunde tillfredsställas af den närmast liggande landsbygden, utan måste fyllas
genom transport från aflägsnare trakter, så att med full visshet kunde förutses,
att betydliga förråder af viktualier samt andra förnödenheter skulle komma att
å den blifvande jernvägen ditforslas. Dessutom borde icke lemnäs obemärkt, att
i närheten af kuststäderna förekomma åtskilliga köpingar och skeppningsplatser,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 80.
19
hvilkas rörelse och befolkning dagligen tillvexte. Bland dessa egde Ronneby, med
en folkmängd större än 40 bland Sveriges städers, flera stora fabriker.
I afseende på de nu ifrågavarande provinsernas bufvudnäring, landtbruket,
bar blifvit erinradt, att Calmar och Blekinge läns kuststräckor med hänsigt till
spanmålsproduktionen äro bland de rikare trakterna i landet, och att äfven de
mellersta samt östra delarne af Kronobergs län i samma afseende äro ganska väl
lottade, samt att boskapsskötseln idkas i de inre delarne af Calmar och inom
hela Kronobergs län med den ifver och framgång, att ett betydligt antal dragare
och slagtkreatur jemte ladugårdsprodukter från dessa orter årligen afsättas, ehuru
för närvarande afsättningeu försvåras och varans beskaffenhet lider af de långa
och mödosamma transporterna. Då landets naturliga beskaffenhet i hög grad
gynnar denna sednare näringsgren, kunde man med fullt skäl göra sig förhoppning
derom, att den på ett högst glädjande sätt skulle uppblomstra, om en jernvägsanläggning
komme till stånd, hvilken icke blott kunde bereda orten tillfälle
att lättare och förmånligare, än lörr, afyttra de ofvannämnda produkterna inom
riket utan äfven för dessa öppna den utländska marknaden. Beträffande skogstillgången,
så vore densamma i det inre af landet ganska rik, men kunde för
närvarande icke fullt tillgodogöras i följd af den svåra och med stora kostnader
förenade transporten. Det oaktadt exporterades trävaror i stor mängd synnerligast
från Calmar, dit virket forslas ända från trakter belägna på 8 å 10 mils
afstånd från kusten. Största rikedomen på skogseffekter förekommc inom Uppvidinge
härad eller i trakterna nordvest om Madesjö, hvarföre man med säkerhet
kunde beräkna att, om jernvägen, såsom föreslaget är, komme att genomlöpa
denna socken, en ansenlig trafik i skogseffekter skulle komma densamma till
godo, helst redan nu, trots forslingens svårigheter, stora förråder af trävaror från
angränsande bygder samla sig till meranämnda socken, för att på denna väg afgå
till Calmar. Bergsbruket vore väl icke utveckladt i någon större skala, emedan
tillgång saknades på andra malmer, än sådana, som hemtas från kringliggande
sjöar och träsk; dock funnes i Kronobergs län, och särskildt i de nejder der jernvägen
skulle framgå, flera mer och mindre betydande bruksegendomar. Tida större
vore deremot fabriksverksamheten, och inom orten funnes storartade fabriksanläggningar,
belägna invid eller på obetydligt afstånd från den föreslagna bansträckningen.
Att varuomsättningen under förhanden varande brist på transportmedel
icke vore så beskaffad, som man på grund af ortens tillgångar kunde vänta, vore
helt naturligt. Dock rådde redan nu i detta afseende en liflighet, som syntes
berättiga till goda förhoppningar för framtiden, derest kommunikationsväsendet
blefve på ett fullt tidsenligt sätt ordnadt.
En utsträckning af Statens jernvägsnät åt det sydöstra hållet syntes sålunda,
äfven oberoende af de enskilda ortsintressena, endast ur synpukten af hela
statskroppens välbefinnande och utveckling till en större lifskraft, vara högst
vigtig och välbehöflig. Statens jernvägsnät kunde icke anses fullbordadt, så länge
samfärdseln med det stora, vigtiga och folkrika sydöstra kustlandet jemte Öland
ännu icke genom någon jernvägsanläggning blifvit främjad. Det vore en förbindelse
af dylik art, som det nu föreliggande förslaget afsåge, under det att detsamma
tillika skulle betrygga rikets försvar mot fiendtligt anfall och på ett varaktigt
sätt tillgodose de orters intressen, hvilka deraf väntade sin framtida uppkomst.
Det kunde visserligen sägas, att det för rikets försvar vore lika, om icke
mera önskvärdt, att en jernväg, såvida terrängförhållandena sådant medgåfve,
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o SO.
anlades i rak sträckning från Wexiö till Carlskrona; men härigenom skulle den
redan antydda förmånen af jernvägsnätets utsträckning åt ostkustens sydligare
del belt och hållet förfelas och alla de fördelar gå förlorade, hvilka skulle beredas
ej blott orten, utan hela landet genom anläggandet af linien EmmabodaMadesjö—Calmar,
hvilken utan tvifvel borde blifva ovanligt starkt trafikerad.
Den varutransport, som för närvarande eger rum mellan Madesjö och Calmar, vore
nemligen så betydande, att det för banan i dess helhet icke kunde vara likgiltigt
att sakna den trafikinkomst, sorn ofvannämnda bandel i framtiden torde kunna
lemna.
De nu anförda förhållanden ingåfve förhoppning, att Staten sjelf skulle
taga ifrågavarande jernvägsanläggnings utförande om hand, på det att förslaget
derom må kunna blifva en verklighet. Ty att de enskilde kommunerna, huru
stora fördelar de än af saken borde vinna, skulle genom förenade ansträngningar
på egen risk kunna utföra ett så kostsamt företag, som anläggandet af en jernväg
om mer än 15 mils längd, kunde icke såsom en möjlighet ifrågasättas. Och
äfven om Staten, på sätt vid flera andra jernvägsföretag inom landet redan skett,
till anläggningen lemnade ett betydande låneunderstöd, skulle anskaffandet af deri
derutöfver erforderliga summa jemte bestridandet af ränte- och amorteringskostnader
ostridigt öfverstiga de intresserade orternas förmåga. ■ De jernvägsföretag,
hvilka på sådant sätt kommit till stånd, företedde väsendtliga olikheter med den
nu ifrågavarande anläggningen, enär de sålunda byggda banorna voro vida kortare
och i följd häraf icke erfordrat så stora kostnader, som den nu föreslagna.
Dessutom borde icke förglömmas, att de flesta bland dessa blifvit anlagda i landets
folkrikaste, bördigaste och mest uppodlade trakter, der befolkningen redan
hunnit till en hög grad af välmåga. Annorlunda vore förhållandet i nu ifrågavarande
landsbygd, der visserligen rika elementer till välstånd förefunnes, men
der ett sådant ännu icke hunnit utbilda sig, i följd af de svårigheter och hinder,
bristen på kommunikationer lagt och ännu lade i vägen för näringsverksamhetens
utveckling.
Men, om det också icke kunde ifrågasättas, att de i jernvägsföretaget intresserade
orterna skulle sjelfva taga detsamma om hand, syntes likväl billigheten
fordra, att dc för erhållandet af så stora förmåner, som jernvägen utan tvifvel
skulle bereda dem, underkastade sig en kännbar uppoffring, som i någon mån
kunde för Staten underlätta sakens utförande. Om nu den landsdel, som af jernvägen
skulle hemta fördel, erbjöde sig att utan anspråk på delaktighet i banan
till företaget tillskjuta en million Riksdaler Riksmjmt, så hade den åtagit sig en
utgift, som, ehuru icke fyllande mer än en jemförelsevis ringa del af kostnadssumman
för det hela, dock vore nog stor och för ortens innevånare betungande,
att kunna grundlägga en billig förhoppning derom, att förslaget snarare än eljest
skulle vinna afseende, helst af de orter, som hittills gynnats af stambanor, ännu
ingen framkommit med ett sådant anbud.
Under åberopande af alla dessa fullständigt utvecklade skäl och omständigheter
hafva de inom orten för denna angelägenhet utsedde komiterade, på
sätt ofvan blifvit anfördt, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit om aflåtande
till Rikets Ständer af nådig Proposition i ämnet, hvilken underdåniga anhållan
dock icke föranledt till annan åtgärd, än att handlingarne i ämnet blifvit till Utskottet
öfverlemnade.
Utan att i ringaste mån vilja bestrida behofvet och nyttan af jernvägsförbindelse
mellan södra stambanan och de båda kuststäderna Carlskrona och Cal
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
21
mar, har det likväl synts Utskottet tvifvelaktigt huruvida eu jernväg mellan
nämnda stambana och örlogsflottans hufvudstation Carlskrona, såvidt densamma
skall genom Statens lörsorg och på dess bekostnad åvägabringas, bör erhålla den
rigtning, som af motionärerne föreslagits. Då nödiga undersökningar om den i
strategisk t hänseende lämpligaste sträckningen för en jern vägsanläggning, som
skulle hafva till sitt förnämsta ändamål att, i händelse af behof, skyndsamt
förstärka försvaret ai denna vigtiga plats, ännu icke blifvit utförda, och då åstadkommandet
af en jernväg uti den af motionärerne föreslagna sträckning, hvarmed
afses att erhålla en kombinerad förbindelse mellan städerna Wexiö, Carlskrona
och Calmar, för såvidt Utskottet i frågans nuvarande skick kan detsamma bedöma,
synes böra utgöra föremål för den enskilda företagsamheten, samt då härtill
kommer, att Kongl. Majit ännu icke ingått i någon pröfning af behofvet och
lämpligheten af att för Statens räkning anlägga några andra stambanor, än dem,
som för närvarande äro under arbete, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att de i detta ämne väckta motioner må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
4:o. Stambana mellan Nässjö och Oscarshamn.
Uti särskilda inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta motioner, nemligen
i det förra af Herr Sv. Trägårdh (motion Nio 68) och i det sednare af Riksdagsfullmägtigen
G. J. Svensén från Calmar län (motiou Nio 53), med hvilken sig
förenat J. Erickzon, Sven Johnson och Johannes sindersson från Jönköpings län, har
framställning blifvit gjord derom att Rikets Ständer måtte besluta, att Statens
stambana från Göteborg öfver Falköping och Jönköping till Nässjö må på Statens
bekostnad utsträckas till Östersjön vid Oscarshamn; samt att Rikets Ständer
nu måtte bevilja ett belopp af 500,000 Ridr Rimt att utgå till förberedande
arbeten å denna bana.
Enligt hvad motionärerne anfört, hade vedan för ett tiotal af år sedan den
starka trafiken mellan Smålands inre och bördigaste trakter framkallat förslaget
att genom en jernväg från Hvetlanda till Oscarshamn förena de sa trakter med
deras naturliga afsättningsort vid Östersjön och derigenom befordra utvecklingen
af dessa trakters jordbruk och öfriga näringar. Yid 1856—1858 årens riksdag
hade ett för en sådan jernvägsanläggning bildadt bolag sökt att af Staten erhålla
ett låneunderstöd af 2g million Ridr. Denna jernvägsanläggning, som, då vägen
till större delen af sin längd skulle genomlöpa Emmådulen, vore af naturförhållandena
synnerligen gynnad och i följd 'häraf borde blifva ovanligt billig, hade
ock ofta blifvit inom Riks-Stånden och deras delegationer vid riksdagarne framhållen
såsom synnerligen ändamålsenlig och af behofvet högt påkallad. Såhmda
hade Stats-Utskottet vid 1859—1860 årens riksdag om densamma och dess utsträckning
till södra stambanan (Utlåtandet Nio 86 pag. 41—43) yttrat sig särdeles
gynnsamt, ehuru samma Utskott förordade den s. k. Laga-linien. Såsom ett
vigtigt motiv för södra stambanans rigtning åt Nässjö åberopades ock vid sistnämnda
riksdag behofvet af stambanans förening med Östersjön genom en jernväg
till Oscarshamn.
Undersökning för denna jernvägsanläggning hade på orternas bekostnad
för flera år tillbaka egt rum genom Majoren Friherre De Géer, och under inne
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
varande års sommar, för dess utsträckning till Nässjö, af Kapitenen m. m. Nerman.
Båda dessa undersökningar gåfve vid handen, att denna bana, hvarå en
liflig trafik vore att motse, i anläggningskostnad blefve synnerligen billig. Likväl
skulle den blifva alltför stor för att kunna genom enskilda intressenter bekostas.
Men ej allenast behofvet för Småland af denna jernväg, hvilket behof tillräckligt
vitsordades af de uppoffringar enskilde för densamma redan gjort och vore beredvilliga
att ytterligare göra, utan fastmer fördelen att få rikets vestra kust, och
dess vigtigaste punkt, Göteborg, förenad med närmaste och bästa hamn vid Östersjön,
syntes böra föranleda, Rilrets Ständer att för åstadkommande af en sådan
jernvägsförbindelse, af hvilken, genom jernvägen från Göteborg öfver Falköping
och Jönköping till Nässjö, redan ungefärligen två tredjedelar äro af Staten anlagda,
besluta, att jemväl jernvägen från Nässjö till Östersjön vid Oscarshamn må
af Staten bekostas och densamma således blifva en del af en från vestra kusten
vid Göteborg till östra kusten vid Oscarshamn sig sträckande stambana.
Utom de ofvannämnda ovanligt gynnsamma terrängförhållandena hafva
motionärerne, såsom skäl för Oscarshamns lämplighet att utgöra anknytningspunkten
vid Östersjön för en stambana från rikets vestra till dess östra kust,
erinrat om denna stads utmärkta, rymliga, mot alla vindar väl skyddade och äfven
under ganska stränga vintrar "nästan alltid öppna hamn, hvarest en större
skeppsdocka med mekanisk verkstad nyligen blifvit anlagd och hvarifrån en beqväm
ångbåtskommunikation äfven under vintertiden skulle kunna anordnas med
Gotland och Öland, hvarigenom dessa öars befolkning och produkter skulle sättas
i den ändamålsenligaste förbindelse med rikets jern vägsnät; äfvensom härvid något
afseende borde fästas å en för landet vinstgifvande transito trafik vintertiden
med länderna på andra sidan Östersjön.
Af de rörande ifrågavarande jernvägsanläggning till Utskottet ingifna planer
och kostnadsförslag har Utskottet inhemtat, att för hela jernvägen, som beräknats
till tolf mil, deraf sträckningen mellan Nässjö och Hvetlanda hölle fem
mil 30,400 fot, alternativa beräkningar blifvit upprättade, det ena med iakttagande
af samma byggnadssätt, som vid stambanornas anläggning blifvit följdt,
hvaremot det andra afsåge en öfverbyggnad, som väl hade samma spårvidd som
stambanornas, eller 4,83 fot, men för öfrigt ej vore bestämd att Sefaras af så
tunga ångvagnar som stambanorna. Kostnaden, om det förra byggnadssättet begagnades,
har beräknats till 6,893,297 R:dr och om det sednare iakttoges, till
5,091,054 R:dr.
Af förhandlingarne vid föregående riksdagar har Utskottet inhemtat att,
på sätt motionärerne antydt, redan vid 1856—-1858 års riksdag fråga väcktes att,
för anläggande af en bibana med 4 fots spårvidd mellan Hvetlanda och Oscarshamn,
utgörande en längd af något 'öfver 8| mil, derför kostnaden antogs till
3,999,000 R:dr, erhålla ett lån å 2,666,000 R:dr R:mt, Tid behandlingen af denna
fråga uttalade visserligen dåvarande Stats-Utskottet sin åsigt om behofvet och
nyttan af förbättring i kommunikationerna inom den ifrågavarande landsorten,
hvars förkofran i ekonomiskt pch industrielt hänseende motverkas af det nuvarande
besvärliga och kostsamma forsliugssättet för ortens produkter och förnödenhetsartiklar.
Men innan det betydliga bidrag dertill, som från Statens sida
äskades, blefve beviljadt, syntes det böra närmare undersökas huruvida den föreslagna
jernvägsliuieD just vore den lämpligaste och fördelaktigaste för rörelsen
inom denna ort, samt om den uppgifna platsen, Hvetlanda, företrädesvis och utan
afseende på rigtningen af en blifvande stambana genom Östergötland och nord
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
23
östra delen af Jönköpings län, borde antagas till slutpunkt för en från hafskusten
mot vester till detta läns inre delar gående jernbana. Och blefvo på dessa skäl,
och under erinran derjemte om de betydliga statsbidrag Rikets Ständer vid nämnda
riksdag beviljat för utförande af arbeten till kommunikations-anstalternas förbättrande
inom alla delar af riket, några medel då icke anvisade för berörda jernvägsanläggning.
Yid den derpå följande 1859—1860 års riksdag förnyades väl icke framställningarne
om statsbidrag för nyssnämnda jérnvägsauläggning, men i sammanhang
med frågan om södra stambanans sträckning erinrade dåvarande Statsutskott,
att 1859 års jernvägsundersöknings-komité till fördel för Nässjö-linien,
bland annat, anfört dess beqvämare läge för auknytuing af bibanor till östra kusten,
dervid särskildt omnämnande en sådan bana till Oscarshamn genom Emmådalen.
Enligt Utskottets åsigt syntes de fördelar man genom jern vägsanläggningen
ville bereda den östra kusten, och hvilka otvifvelaktigt "borde densamma tillfalla,
mest ändamålsenligt vinnas, om en bibana anlades, såsom komitéen antagit,
från södra stambanan till Oscarshamn och från samma stambana genom Wexiö
till Calmar, enär genom sådana anläggningar den fruktbara orten öster om Nässjö
skulle vinna naturliga och fördelaktiga utfartsorter.
Ehuruväl sålunda numera, sedan södra stambanan fått sin rigtning genom
Nässjö, tvifvel icke vidare torde förefinnas om ändamålsenligheten af en jernvägsanläggning
mellan Nässjö och Oscarshamn, anser dock Utskottet, på sätt
äfven vid förenämnda tväune riksdagar blifvit antaget, att denna jernväg, som
obestridligen har egenskapen af en bibana, icke bör genom Statens försorg eller
på dess bekostnad anläggas; och Utskottet får alltså hemställa, att Rikets
Ständer
icke må till de i detta ämne väckta motioner lemna bifall.
C) Angående statsbidrag till enskilda jeruvägs-anläggningar.
5:o. Jernväg frän Dalkarlsbergs grufvor i Nora socken till sjön Möckeln
i Carlskoga bergslag.
Sedan ett bolag, under benämning "Nora-Carlskoga Jernvägsaktiebolag", år
1864 blifvit bildadt för anläggning af en jernväg för lokomotiv, utgående från
Dalkarlsbergs grufvefält i Nora socken förbi Wickersvik vid .sjön Wickerns södra
strand, öfver Svartelfven ofvanför Kortforss förbi Granbergsdalshyttan till Timselfven
vid Carlskoga faktori och till dess utlopp i sjön Möckeln, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med upprättade kartor och kostnadsförslag och under förbehåll
att två tredjedelar af kostnadssumman under nästa statsreglering af Staten erhölles
såsom lån mot årlig amortering, har den för detta bolag utsedda interims-styrelse,
genom Konungens Befallningshafvande i Örebro, till Styrelsen öfver allmänna
väg- och vattenbyggnader låtit öfverlemna en till Kongl. Maj:t ställd underdånig
ansökan, att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om beviljande, för detta företags utförande, af ett låneunderstöd stort 743,300
Riksdaler, motsvarande två tredjedelar af den derför beräknade kostnadssumma.
Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, som, efter granskning af
24
Sta,ts~Utskottets Utlåtande N:o 80.
de vid berörda ansökning fogade, af Distriktsadjutanten, Löjtnanten A. G. Svedelius
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag och sedan desamma i vissa af Styrelsen
anmärkta delar blifvit närmare utvecklade, uti memorial af den 5 Juli
sistlidet år till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat de till detta ärende
hörande handlingar, har dervid, enär det ifrågasatta företaget onekligen syntes
böra blifva af en särdeles omfattande nytta för bergsbruket och då den derför
uppgjorda planen uumera egde den fullständighet, att Styrelsen, i fall medel
redan funnes att tillgå för arbetets utförande, skulle med allt skäl kunna i underdånighet
förorda dess fastställelse att tjena till efterrättelse vid utförandet, i
underdånighet gjort hemställan om aflåtande af nådig Proposition rörande beviljande
af det begärda statslånet; och har Kongl. Maj:t vid detta ärendes föredragning
i nåder beslutat, att arbetsföretaget borde af Styrelsen uppföras uti det underdåniga
generalförslag öfver allmänna arbeten, som Styrelsen egde att för innevarande
riksdags början till Kongl. Maj:t afgifva.
Härförutan hafva uti förevarande ämne inom samtliga Riks-Stånden blifvit
väckta motioner af hufvudsakligen lika innehåll, nemligen
inom Ridderskapet och Adeln af Friherre Åkerhjelm, Carl (motion N:o 8),
inom Preste-Ståndet af Herr Doktor Arrhenius (motion N:o 42),
inom Borgare-Ståndet af Herr H. P. W. Gahn (motion N:o 21) samt
inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen C. G. Sköldberg från Örebro
län (motion N:o 79); uti hvilka motioner blifvit föreslaget, att Rikets Ständer åt
det bolag, som åtager sig bygga en jernväg för lokomotiv från Dalkarlsbergs
grufvor i Nora socken till sjön Möckeln i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det deröfver af Löjtnanten A. G. Svedelius upprättade förslag, ville bevilja ett
låneunderstöd af 743,300 R:dr R:mt, på så billiga lånevilkor, Rikets Ständer
kunna finna skäligt att för denna för landets industri så vigtiga jernvägsanläggning
föreskrifva; varande derjemte af Herr Doktor Arrhenius, Herr Gahn och
Riksdagsfullmägtigen Sköldberg yrkadt, att räntefrihet för detta lån under byggnadstiden,
eller tre år, måtte varda medgifven; hvarförutan de tvänne sistnämnde
motionärerne hemställt, att lånet måtte få liqvideras genom en årlig
inbetalning af fem procent derå, hvaraf skulle beräknas fyra procents ränta å
det vid hvarje inbetalning oguldna kapitalet och återstoden utgöra amortering.
Af det ofvanberörda kostnadsförslaget med dertill hörande betänkande
inhemtas, att ifrågavarande jernväg, som afser att sammanbinda Darl karlsbergs
grufvefält och sjön Wickern med sjön Möckeln och den sjöväg, som öfver Tims
elfven
med flera vattendrag sträcker sig från Björkborn till Sjöändans lastplats
på Ohristinehamns-banan, skulle erhålla en längd mellan sjöarne Wickern och
Möckeln af 100,650 fot, hvartill skulle komma dels en grenbana till Darlkarlsbergs
grufvefält af 13,000 fots längd, dels en dylik, 1,100 fot lång, bana till
Timselfven, så att hela väglängden skulle blifva 114,750 fot eller 3 mil 6,750
fot. Kostnaden för denna jernväg, som är föreslagen att byggas med 4 fots
spårvidd och med skenor vägande 12 skålpund per fot, är i förslaget upptagen
till 1,115,000 Riksdaler.
Uti de ingifna motionerna har hufvudsakligen blifvit anfördt, att den
ifrågavarande jernvägen skulle blifva af oräknelig vigt för tillgodogörandet af
Nora bergslags utmärkt rika malmtillgångar, för transporten derifrån af malm
och tackjern icke blott till Carlskoga utan äfven, då vestra stambanan kommer
att beröra Möckelns lugnvatten vid Degerfors, till Wermland och sydvestra
Nerike
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
25
Nerike, äfvensom för transporten af spanmål och andra lifsförnödenheter från
Westergötland och Nerike till Nora bergslag. Enligt Kominers-kollegii underdåniga
berättelse för år 1862 uppgick Nora bergslags malmuppfordring berörda
år till 1,211,355 centner, deraf 1,083,575 centner vid de grufvefält, som ligga
invid och i närheten af sjön Wickern. Huru högt denna uppfordring, i händelse
af afsättning, skulle kunna uppbringas, kunde svårligen på förhand beräknas,
enär tillgångarne på rika och godartade malmer vore högst betydliga, hvilket
allt vitsordades af såväl Landshöfdiuge-embetets embetsberättelse!', som af alla
de bergsembetsmän, som varit i orten anställde, och af hvarje annan person,
som derstädes haft bestyr med grufbrytning. De svåra transporter, hvarmed
bergslagsrörelsen här hade att kämpa, gjorde det emellertid omöjligt att uppdrifva
denna för orten vigtiga industri till någon större höjd, helst redan nu,
vid den uppfordring, som förefinnes, stora malmbehållningar hopade sig vid alla
grufvefälten, allt i brist på billiga kommunikationsmedel. Så t. ex. måste Carlskoga
bergslag, som icke har egna grufvor, frakta malmen till sina flesta masugnar
från Nora socken 2, 3 ä 4 mil på en mycket backig landsväg eller på
vintervägar. Man kunde svårligen tänka sig en tyngre handtering, än denna
tackjernstillverkning, särdeles under sådana vintrar, då sjöar och mossar äro
ofarbara, hvilket ej sällan inträffat under de sednare åren. Redan 1858 uppgjordes
på Statens och enskildes bekostnad förslag till Svartelfvens kanalisering
från Sikfors vid sjön Söreljens norra ända belägna bruk, 5\ mil till Kortfors;
och då den nu föreslagna jernvägen vid sistnämnda punkt komme att passera
Svartelfven, insåges lätt hvilka stora fördelar och hvilken lättnad i transport,
som genom densamma skulle komma att beredas såväl för Hellefors som Grythytte
bergslagers effekter, äfvensom för tillgodogörandet af de rika timmerskogar,
hvilka finnas utefter hela detta vattendrag ända fr|in Säfsens socken i Dalarne, der
Svartelfven har sitt ursprung. Stora fördelar skulle ock uppstå för bruken inom
sydvestra Nerike. De hemta alla största delen af sitt malmbehof från Nora
bergslag och skulle nu, genom denna jernväg i förening med sjötransport öfver
Möckeln, få detsamma levereradt vid Degerfors, hvarifrån det på nordvestra stambanan
skulle föras direkte till bruken. Såsom ett skäl för nordvestra stambanans
dragande öfver Degerfors framhölls ock beständigt under sistförflutna riksdag den
betydliga tillförsel, som nu föreslagna jernväg skulle tillskynda densamma, bland
annat, till följd af just dessa bruks stora behof af Nora bergslags malmer. Men
icke mindre vore fördelen för Wermland af en förbindelse med Nora bergslag,
hvars rika malmtillgångar utan tvifvel skulle på nordvestra stambanan från
Degerfors söka sig väg till Christinehamn till ett så billigt pris, att säkerligen
många masugns-anläggningar i vestra Wermland deraf blefve en följd. Filipstads
bergslag skulle ock skörda fördel af denna jernväg, enär den sammanbinder sjön
Möckeln med Timselfven från Carlskoga faktori sex mil till Filipstads segelbara
vatten, hvarigenom kommunikations-systemet fullbordas, efter att hafva satt Nora,
Grythytte, Hellefors, Carlskoga och Filipstads bergslager samt Persbergs grufvefält
i direkt beröring med nordvestra stambanan vid Degerfors. Härigenom
blefve denna punkt en af de mest framstående vid Statens jernvägar med afseende
på den mängd effekter, som der skulle samla sig, icke allenast från bergslagerne,
för att vidare söka export, utan ock från Nerikes och Westergötlands
sädesproducerande slättbygder, för att förse bergslagerne med deras betydliga
behof af spanmål och andra lifsförnödenheter. Motionärerne, som ansett sig,
Bih. till R. St. Fröt. 1865 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
genom hvad sålunda blifvit anfördt, ovedersägligen ådagalagt det stora gagn och
den allmänna nytta, som denna jernväg skulle medföra, hafva slutligen yttrat
den åsigt, att få orter inom Sverige funnes, der en 3J mils jernväg skulle kunna i så
hög grad bidraga till dess utveckling och förkofran. Också visade aktietecknin
gen,
med hvilket allmänt intresse detta företag omfattades af personer inom alla
samhällsklasser och inom flera aflägsna delar af riket.
Stats-Utskottet, som icke kunnat förbise det stora gagn ifrågavarande
jernvägsanläggning, med afseende på de af motionärerne antydda allmänt kända
förhållanden, obestridligen måste medföra icke blott för Nora och Carlskoga bergslager
samt för bruken i sydvestra Nerike, utan ock för vestra Wermland och äfven
andra från Nora bergslags grufvefält mera aflägset belägna orter, hvilka för sin
bruksrörelse begagna Nora malmer eller deraf tillverkadt tackjern, har desto
hellre trott sig böra tillstyrka Rikets Ständer, att till de i ämnet väckta motioner
hufvudsakligen lemna bifall, som den uppoffring, Staten komme att vidkännas
genom ränteförlust å lånemedlen, med säkerhet torde kunna antagas komma
att tillskynda Staten fördelar, i mångfaldigt hänseende öfverstigande en sådan
uppoffring. Då den kommunikationsled, som genom ifrågavarande jernvägsanläggning
uppkommer, icke allenast är afsedd att underlätta transporten af malm
till Carlskoga bergslag, som är i saknad af egna grufvor och nu måste på långa
och ofta besvärliga vägar för sin betydliga tackjernstillverkning hemta malmer
nästan uteslutande från grufvefälten inom Nora bergslag, utan jemväl genom sjön
Möckeln skulle ställas i beröring med nordvestra stambanan vid Degerfors, lider
det intet tvifvel, att den tillökning i trafiken å nämnda stambana, som härigenom
måste uppkomma, skall tillskynda Staten en direkt inkomst, fullt motsvarande
dess uppoffringar för den ifrågavarande kommunikationsförbättriugen,
som dessutom genom minskade transportkostnader komme att i hög grad lifva
bergshandteriugen och öka landets produktionsförmåga.
Då likväl, enligt hvad Utskottet inhemtat, anledning är att förmoda, det
ifrågavarande jernvägsanläggning kan hinna utföras inom en tid af två år, hvadan
lånesummans utbetalning äfven torde kunna fördelas på två år samt räntefriheten
likaledes inskränkas till två år från det hvarje del af lånebeloppet fått
lyftas, har Utskottet, som i öfrigt funnit de vid sistförflutna riksdag för lån
till enskilda jernvägsanläggningar gifna föreskrifter böra, derest lån för nu ifrågavarande
ändamål beviljas, hufvudsakligen derpå tillämpas, ansett sig böra tillstyrka
Rikets Ständer
att, till byggande af en för lokomotiv afsedd jernväg från
Darlkarlsbergs grufvor i Nora socken till sjön Möckeln, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det deröfver af Löjtnanten
A. Gr. Svedelius upprättade förslag, bevilja ett låneunderstöd
af Sjuhundrafyratiotre tusen Riksdaler Riksmynt, att
till det för detta arbetes utförande redan bildade bolag utbetalas
med 370,000 Riksdaler under 1867 och med återstående beloppet,
eller 373,000 Riksdaler, under år 1868;
samt att i afseende på lånemedlens utbekommande och användande följande
vilkor och bestämmelser varda meddelade:
l:o. Det för jernvägsanläggningen bildade bolag åligger att, mot
erhållande af det dertill beviljade lånebidrag, på egen bekostnad
ej allenast, i öfverensstämmelse med fastställd arbetsplan
och under iakttagande af de för arbetets utförande för öfrigt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
2?
meddelade föreskrifter, utföra och fullborda, utan ock derefter
för allmänna trafiken öppna och underhålla den jernväg, för
hvars byggande låuebidraget blifvit beviljadt.
2:o. Bolagsmännens aktieteckning medför förbindelse för dem, att
utaf egna medel tillskjuta hvad utöfver det af Staten erhållna
lånet erfordras, för att, i enlighet med den plan, som
af Kongl. Maj:t varder fastställd, fullborda jernvägen och dertill
hörande anläggningar samt anskaffa den transport-materiel,
som enligt samma plan anses erforderlig; och skall aktieteckningen
uppgå till minst lika stort belopp, som hela den beviljade
lånesumman. Som likväl hälften af det sålunda tecknade
beloppet är afsedd att irtgöra säkerhet derför, dels att
arbetet skall varda behörigen fullbordadt, dels att Statsverket,
i motsatt fall, skall återbekomma de lyftade lånemedlen; så
behöfva aktie-egarne, derest jernvägen genom bolagets försorg
varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid fullbordad,
icke erlägga denua hälft af teckningssumman; kommande
följaktligen aktie-egarnes ansvarighet för densamma att försvinna
så snart jernvägen blifvit i enlighet med planen behörigen
fullbordad, hvarefter jernvägen, med allt hvad dertill
hörer, ensam utgör säkerhet för lånesummans återbetalning. —
De handlingar, som innefatta aktie-egarnes förbindelser att
fullgöra den på grund af aktieteckningen dem åliggande inbetalningsskyldigket
å deras aktier, böra deponeras hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande inom det län, der bolaget har sitt
forum.
3:o. Arbetet å jernvägen bör vara påbörjadt före den 1 Maj 1867;
skolande de vid jornvägsanläggningen erforderliga arbeten sedermera
oafbrutet fortgå, så att jernvägen varder fullbordad
och för allmänna trafiken upplåten inom förloppet al den tid
Kongl. Maj:t eger att bestämma; och må Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader genom sakkunnige män,
som på Styrelsens förslag af Kongl. Majit förordnas, utöfva
tillsyn dei’å, att arbetena varda i öfverensstämmelse med vederbörligen
fastställda planer utförda samt att vid verkställigheten
godkända arbetsmetkoder följas och fullgoda materialier
användas.
4:o. Lånet får innehafvas räntefritt under två år från den dag
hvar och en särskild del deraf blifvit lvftad, hvarefter å lånebeloppet,
i den mån lyftning egt rum, skall inom hvarje kalenderårs
slut inbetalas fem procent efter år räknadt, hvaraf
för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas fyra
procent årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven
ordning erlagdt, bör derför af bolaget utgöras sex
procent årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen inbetalas.
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
5:o. Innan större eller mindre del af lånet får lyftas, bör bolaget
genom sin direktion hafva till Riksgälds-kontoret aflemna!
eller der företett:
a) för hela lånesumman jemte derå upplöpande ränta å bolagets
vägnar utfärdad skuldförbindelse, sorn af Fullmägtige i
nyssnämnda verk godkännes;
h) utaf bolaget genom direktionen ingånget samt af Kongl.
Majit i nåder antaget kontrakt om jernvägsarbetets utförande
och dertill hörande anläggningars fullbordande samt
erforderlig transportmateriels anskaffande, allt i den ordning
och inom den tid arbetsplanen bestämmer;
c) bevis att aktieteckning äfvensom den i ofvanstående 2:dra
punkt stadgade deposition af deruti omförmälda handlingar
skett för ett belopp, som åtminstone motsvarar hälften af
den föreskrifna teckningssumman ;
d) bevis att minst tio procent blifvit inbetalda å alla enligt
punkten litt. c tecknade aktier;
e) vederbörligt intyg, att arbetet inom föreskrifven tid blifvit
påbörjadt och sedermera i öfverensstämmelse med arbetsplanen
fortsatt; samt
f) särskild, å bolagets vägnar af dess direktion utfärdad förbindelse,
innefattande åtagande att under all framtid och
utan något ytterligare bidrag af allmänna medel vidmagthålla
hela jernvägen, med allt hvad dertill hörer, i sådant
skick att den kan för allmänna trafiken begagnas.
6:0. Lånesummans utbetalning från Riksgälds-kontoret sker på
vissa terminer, hvilka lämpas efter arbetsårens antal, så att
efter hvarje arbetsårs ingång motsvarande andel af lånesumman
får lyftas; dock bör, förr än något utöfver lånets halfva
belopp utbetalas, på förut stadgadt sätt vara styrkt, att hela
aktiesumman är tecknad samt att bolagsmännens förbindelser
i afseende på denna summas utgörande blifvit vederbörligen
deponerade; skolande bolagsmännens inbetalningar ske i förhållande
till de andelar af lånesumman, som lyftas, och före
lyftningen deraf.
7:o. För den händelse, att den för jernvägsanläggningen fastställda
arbetsplan icke skulle följas och derifrån, utan sökt och er
hållen
nådig tillåtelse, skedd afvikelse icke varder på föreskrifvet
sätt rättad, eller i fall jernvägsarbete! icke skulle i
stadgad ordning fortsättas samt inom den derför bestämda tid
fullbordas, eger Kongl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning
af det beviljade låneunderstödet samt återfordra hvad
deraf utbekommits, att på en gång eller successivt till Riksgälds-kontoret
inbetalas inom den tid Kongl. Haj: t finner för
godt i nåder bestämma. Skulle åter jernvägsanläggningen
under arbetstiden öfvergifvas, eller jernvägen efter dess fullbordande
icke så underhållas att den framgent kan begagnas,
eller om betalningsskyldigheten för det erhållna lånet icke
skulle kunna af bolaget fullgöras, kommer jernvägen att hem
-
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 80.
29
falla till Staten, utan rättighet för aktie-egarne att, till större
eller mindre del, utaf det allmänna erhålla ersättning för de
tillskott till detta företag, som dessförinnan blifvit af dem
utgjorda.
8:0. Bolagets direktion skall hafva skyldighet att under byggnadsåren,
inom den tid och till den embetsmyndighet, Kongl.
Maj:t behagar i nåder föreskrifva, årligen afgifva berättelse
om väganläggnings-arbetets fortgång under det näst föregångna
året, samt att, sedan jernvägen blifvit för trafiken upplåten, enligt
af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
uppgjorda formulär, afgifva berättelser angående trafiken och
hvad dermed eger gemenskap; börande ej mindre förvaltningen
af bolagets angelägenheter, än de afslutade räkenskaperna
vid årligen skeende revisioner granskas; uti hvilka revisioner
Staten må genom ombud, som Kongl. Maj:t utser,
deltaga, intilldess det af allmänna medel erhållna låneunderstödet
blifvit återbetaldt.
9:o. T den mån jernvägen varder fullbordad och till allmänt begagnande
upplåten, skall bolaget vara skyldigt att, mot den
ersättning, som Kongl. Maj:t, efter vederbörandes börande,
pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa trupper
och allmänna posten samt ombesörja alla andra för Kronans
eller det allmännas räkning ifrågakommande personal- och
varutransporter. Derjemte skall det åligga bolaget att utan
ersättning medgifva anbringande längs efter jernvägen af
elektriska telegraflinier med hvad dertill hörer.
10:o. Afgifterna för passagerare- och varutrafiken skola utgå enligt
den taxa, som Kongl. Maj:t, efter dertill af bolaget afgifvet.
förslag samt Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes
hörande, i nåder fastställt, och hvilken taxa i allmänhet hvart
femte år lämpas efter sig då företeende förhållanden.
ll:o. Skulle behållna inkomsten af jernvägen, efter afdrag af den
årliga inbetalningen å det af Staten erhållna lånet, öfverstiga
sex procent å det belopp aktie-egarne tillskjutit, ankommer
på Kongl. Majit att, utom begagnande af den i näst ofvanstående
punkt Kongl. Majit förbehållna rätt att pröfva och
bestämma de enligt taxor utgående afgifterna, föreskrifva,
huru stor del af detta öfverskott skall afsättas till underbållsoch
ombyggnadsfond eller ock användas till ökande af den
för lånet stadgade amortering.
12:o. Bolaget är herättigadt:
a) att efter gällande lag och författningar till sig lösa och
med eganderätt besitta enskilde personer och korporationer
tillhörig jord, som för jernvägsanläggningen erfordras; hvilken
jord dock ej får för bolagets skuld intecknas;
b) att, utan kostnad eller årlig ersättning, undfå upplåtelse af
sådan för jernvägsanläggningen erforderlig, Kronan tillhörig
jord, som står under dess omedelbara disposition; dock bör,
när fråga är om bostälIsjord eller annan åt enskild person
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning
derför af bolaget lemnäs i enlighet med hvad om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof är eller varder
stadgadt;
c) att för jernvägsanläggningen kostnadsfritt begagna sådana
å Kronans egor belägna kalk- och stenbrott, som kunna
vara disponibla;
d) att, uppå skeende underdåniga ansökningar, åtföljda af bestämda
uppgifter å behofvet, få, under kontroller, som då
komma att i nåder föreskrifvas, till riket tullfritt införa
de machinerier, vagnar och verktyg m. m., hvilka vid jernvägsarbete!,
erfordras, jemte för jernvägen behöffiga, räler,
lokomotiver, stående machiner och vändplaner;
e) att för jernvägens anläggning erhålla arbetsbiträde af Kronoarbetskorpsen
i mån af tillgång och på de vilkor, som vid
sådant arbetsbiträdes användande vanligen bestämmas;
f) att för enahanda ändamål få begagna manskap af arméen,
såvidt aftal med vederbörande om frivilligt arbetsbiträde
kan träffas och manskapet icke är af militärtjenstgöring
eller arbete för Krouans räkning upptaget.
13:o. Bolaget skall i alla rättsförhållanden, som kunna uppstå mellan
detsamma och Svenska Kronan eller enskilde medborgare,
lyda under Svensk domstol och vara underkastad Svensk lag;
börande i bolagsreglorna finnas utsatt hvar bolaget har sitt
laga forum.
14:o. I fråga om begagnande och underhållande af jernvägen, med
hvad dertill hörer, komma slutligen de föreskrifter och stadganden,
som Kongl. Majit kan finna för godt meddela, att
tjena till ovilkorlig efterrättelse; varande bolaget och dess
biträden derjemte i allmänhet skyldige att iakttaga och fullgöra
hvad, med hänsigt till den Staten tillkommande vård
öfver jernbanan och tillsyn öfver trafiken derpå, kan varda i
vederbörlig ordning föreskrifvet.
6:0. Jernväg mellan Arboga och Köping.
Under erinran om det allmänt, kända förhållande, att Köping—Hults jernvägsaktiebolag
icke förmått fullborda den tillämnade jernvägen mellan Köping
och Hult i vidsträcktare mån, än att sträckningen mellan Örebro och Arboga för
omkring åtta år sedan öppnades för trafiken, har, uti särskilda inom samtliga
Riks-Stånden väckta motioner, framställning blifvit gjord om beviljande åt nämnda
bolag af ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 160,000 R:dr, såsom bidrag
till fortsättande af Örebro—Arboga jernväg till Köping, emot det att bolaget
lemnade fullständig garanti för arbetets fullbordande inom ett år efter det anslaget
blifvit lvftadt, och under vilkor att, ifall Staten framdeles skulle besluta
inlösen af Köping—Hult-bolagots j ernväg, det sålunda beviljade anslaget korame
att å köpesumman afräknas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
31
Uti berörda motioner, hvilka blifvit framställda
inom Ridderskapet och Adeln af Grefve Cronstedt, Fr. (motion N:o (13),
inom Preste-Ståndet af Herr Domprosten Bjorling (motion N:o 87),
inom Borgare-Ståndet af Herr S. Heijkenskjöld (motion N:o 96) samt
inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Eric Jonsson från Westmanlands
län (motion N:o 190), med hvilken sig förenat Gustaf Ohlsson och C. W.
Ericsson från samma län,
bar såsom skäl för beviljandet af detta bidrag blifvit anfördt, att jernvägens
fortsättning österut till Köping vunnit en ökad betydelse icke allenast genom
förbindelsen med vestra stambanan, utan äfven genom anläggningen af den
snart fullbordade Köping—Uttersbergs jernväg. Att jernverk vid Hedströmmen,
utefter hvilken sistnämnda bana är anlagd, kunde med fördel välja Göteborg till
sin afsättningsort för export, visade sig deraf att, oaktadt landtransport från Köping
begagnats till jernvägen vid Arboga, hade likväl under loppet af de sednare
tvänne åren ifrån ett af dessa jernverk tusentals centner jern tagit denna väg till
Göteborg. Om således, genom Örebro—Arboga-banans utsträckande till Köping,
en billigare transportkostnad kunde beredas, skulle ofelbart vestra stambanan erhålla
en ganska betydlig tillökning i trafik från de jernverk, som betjena sig af
Köping—Uttersberg-banan. Ganska betydliga kostnader hade redan vid jernvägsföretagets
början blifvit nedlagda på linien mellan Arboga och Köping; erforderlig
mark hade blifvit inköpt; en del af terrasseringen och ballastningen hade blifvit utförd
jemte murning för tvänne större broar; — men arbetets fulländande hade
sedermera måst, i brist på nödigt byggnadskapital, öfvergifvas. Kostnaden för de
återstående arbetena hade blifvit beräknade att uppgå till 320,000 Riksdaler, men
bolaget befunne sig, i anseende till de alltför väl kända missöden, som drabbat
detsamma, urståndsatt att bekosta dessa arbeten utan främmande bidrag. Efter
underhandling med de uti orten boende, för företaget intresserade personer, ansåge
man sig med säkerhet kunna påräkna, att hälften af det behöfliga kapitalet kunde
anskaffas emot erläggande af ränta och amortering; och det vore för fyllande af
den erforderliga summan, som man nu begärde Statens mellankomst. Exemplet
af ett bolag, som, utan något enskildt syfte och utau ringaste bidrag å Statens
sida, anlagt och för allmänna trafiken öppnat en jernbana af fem mils längd, med
en kostnad af lika många millioner Riksdaler, stole utan like inom vårt laud;
och då det nu visat sig, att denna jernväg medfört det gagn för produktionen och
den allmänna rörelsen, att godstrafiken å densamma på några år fördubblats,
borde ett sådant företag icke vara oförtjent af landets sympathier; och de tilldragelser,
som vållat den financiela förlägenhet, med hvilken bolaget under flera år
haft att kämpa, borde, då bolagets missöde icke varit sjelfförvålladt, icke heller
minska dessa sympathier. — Då representationen villigt gått till mötes likartade
önskningar, framställda från annat håll, der så talande skäl eller någon sådan
kalamitet, som här, icke funnits att åberopa, hoppades motionärerne, att deras
framställning skulle lyckas tillvinna sig representationens bifall.
För att söka ådagalägga, att den tillökning i trafik, som genom jernvägens
utsträckning till Köping kunde antagas blifva statsbanorna tillförd, skulle lemna
ej blott ränta på det sökta anslaget, utan äfven, inom en ej lång tid, återgälda
sjelfva kapitalet, har till Utskottet blifvit inlemnad en, med ledning af Trafikstyrelsens
berättelse för år 1864, uppgjord beräkning af den trafik, som från Köping—Hult-banan
redan tillflyter Statens jernvägar och från dessa går in på den
förra. Statens inkomst af denna så kallade gemensamma trafik skulle, enligt
3*2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
denna beräkning:, nyssnämnda år hafva uppgått till 98,875 Riksdaler; men toges
i betraktande, att alla passagerare, som med blandade tåg färdas mellan Statens
och Köping—Hult-jernvägarnes stationer, köpa nya biljetter i Orebro, hvilket till
ej obetydlig grad gäller äfven om snälltågs-passagerarne, och att afgifterna för
dessa således redovisades särskildt vid nämnda station och ej inginge i den gemensamma
uppbörden, kunde brutto-inkomsten i sin helhet uppskattas till i jemnt
tal 104,000 Riksdaler, och detta med så mycket mera skäl, som det från Statens
stationer till Köping —Hult-banans lastageplats vid Skebäck afsända godset, uppgående
till 67,241 centner, icke vore i beräkningen intaget. Då statsbanornas
omkostnader för denna trafik inskränkte sig till den för dragkraften, hvilka under
år 1864 utgjorde per centnermil nettolast 1,0 7 5 öre och, enligt den förutnämnda
beräkningen, belöpte sig till 32,127 Riksdaler, så skulle, om härtill lades
utgiften för den hos Kongl. Trafikstyrelsen verkställda granskningen af' de ge
mensamma
trafikräkenskaperna, högt beräknad tili 1,873 Riksdaler, totalkostnaderna
uppgå till 34,000 Riksdaler och nettobehållningen följaktligen till 70,0001i:dr.
Under år 1865 hade detta sednare belopp tillvuxit med 15 procent. Hvilken andel
Köping—Hult-banan egde i åstadkommandet af den ifrågavarande gemensamma
trafiken och de inkomster Statsverket derifrån hemtar, kunde slutas deraf att,
då 1858 — det första år Köping—Hult-banan var i sin nuvarande utsträckning
öppen för trafik — godsafsänduingen från Kora, hvarifrån vestra stambanans
mellersta stationer erhålla sin hufvudsakliga godstrafik, uppgick till 368,000 centner,
och redan då öfversteg hvad som genom förmän under något föregående år
framskaffats, den sedermera så utvecklats, att den under år 1865 belöpte sig till
851,000 centner.
Enligt beräkningar, grundade dels på meddelanden af vid Hedströmmen
boende bruksegare och dels på kännedomen af den trafik, som från detta håll
redan, om också endast tillfälligtvis, öfvergått till Statens jernvägar, kunde det
antagas, att genom Örebro—Arboga-banans utsträckning till Köping och sammanbindning
med Köping—Uttersbergs jernväg en transitotrafik från och till
Göteborg af omkring 40,000 centner skulle uppstå redan första året efter
banans öppnande. Mot en medelafgift af 30 öre per centner erhölles härför,
utan afseende på ökad persontrafik, en bruttoinkomst af 12,000 Riksdaler, som,
efter afdrag för godsvagnarnes smörjnings- och reparationskostnad, hvilken i
Kongl. Trafikstyrelsens ofvan åberopade berättelse upptagits till 11 öre per vagnmil,
gåfve en nettobehållning af nära 11,300 Riksdaler, en summa tillräcklig att
lemna sju procent ränta på det hos Rikets Ständer äskade anslaget. Minskades
frakten för transitogods på Statens jernvägar till ett belopp, som, med bibehållen
vinst för jernbanan, möjliggjorde afsättning på den utländska marknaden i någon
vidsträcktare mån af bergslagsprodukter, skulle den omnämnda godsqvantiteten
inom en ganska kort tidrymd otvifvelaktigt mångdubblas. Slutligen har uppmärksamheten
fästats derpå att, då den nu ifrågasatta jernvägen vore en fortsättning
af Örebro—Arboga-bauan, till hvars byggande Staten ej lemnat något penuingeunderstöd,
hela den jernbansträcka, som af anslaget skulle komma i åtnjutande,
upptoge en längd af nära 7 mil och sålunda i det afseendet kunde ställas
i jemnbredd med vårt lands mera framstående enskilda jernvägsföretag, till hvilkas
utförande Staten genom förskjutande af medel bidragit. Sålunda hade Gefle—
Dala jernvägsbolag vid 1853 års riksdag erhållit ett lån af 2,400,000 Riksdaler
mot årlig återbetalning af tre procent, hvarvid endast två procents ränta beräknas
å det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
33
å det obetalda kapitalbeloppet, eller med andra ord mot en kapitalrabatt, motsvarande
halfva lånesumman; och genom de under sistlidna riksdag åt Ystad—
Eslöfs och Landskrona—Helsingborgs jernvägsbolag anvisade, under byggnadstiden
räntofria, lån, till det lörra å 2,450,000 Riksdaler och till det sednare å
2,300,000 Riksdaler hade dessa bolag hvar för sig undfått anslag, som ej behöfde
återbetalas, och betydligt öfverstege det belopp, som af statsmedel erfordrades för
att utsträcka Örebro—Arboga-banan till Köping.
Utskottet, som för sin del anser de ofvan intagna beräkningarne öfver den
tillökning i trafikinkomsterna å stambanorna, som skulle uppkomma genom
Örebro—Arboga jernvägs utsträckning till Köping, ingalunda vara för högt upptagna,
och som delar motionärernes åsigt om billigheten deraf, att Staten, synnerligast
då, såsom här är fallet, sådant kan ske utan särdeles stor uppoffring,
understödjer sådana företag af allmännyttig beskaffenhet, som icke ensamt genom
enskildas förenade bemödanden kunna åstadkommas, har funnit sig böra tillstyrka
Rikets Ständer att till hufvudsaklig del bifalla motionärernes framställning. Dock
liar Utskottet ansett att för tillgodonjutande af det begärda statsbidraget bör
stadgas samma vilkor, som vid beviljande af lån till enskilda jernvägsanläggningar
vid föregående riksdagar föreskrifvits, derom att bolaget skall hafva skyldighet
att, mot den ersättning Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, funne skäligt
bestämma, på jernvägen fortskaffa trupper och allmänna posten samt ombesörja
alla andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personal-
och varutransporter, äfvensom att utan ersättning medgifva anbringande
längs efter jernvägen af elektriska telegraflinier, med hvad dertill hörer, samt i
afseende på afgifterna för passagerare- och varutrafiken vara underkastade den
taxa Kongl. Majit finner godt i nåder fastställa. Utskottet får alltså hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja Köping—Hults jernvägsaktiebolag
ett anslag för en gång af Etthundrasextiotusen
Riksdaler att utan återbetalningsskyldighet från Riksgäldskontoret
utgå såsom bidrag till fortsättande af Örebro—Arboga
jernväg till Köping, emot vilkor:
a) att före medlens lyftning till Riksgälds-kontoret aflemnas af
Kongl. Majit godkänd säkerhet för arbetets fullbordande inom
ett år efter det anslaget blifvit lyftadt, och sednast inom
1867 års slut;
b) att Köping—Hults jern vägsaktiebolag likaledes före medlens
lyftning skall tillförbinda sig att, derest bolagets jernväg
framdeles skulle komma att försäljas, Staten skall af bolaget
återbekomma berörda anslagssumma 160,000 Riksdaler;
c) att i den mån jernvägen mellan Arboga och Köping varder
fullbordad och till allmänt begagnande upplåten, bolaget skall
vara skyldigt att, mot don ersättning Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma
fortskaffa trupper och allmänna posten samt ombesörja alla
andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande
personal- och varutransporter; hvarjemte det skall
åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande längs
Bill. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. å Sami. 1 A/d. 2 Band. 10 Häft. 5
34
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 80.
efter nämnda jernväg af elektriska telegraflinier med hvad
dertill hörer; samt
d) att afgifterna för passagerare- och varutrafiken å oftanämnda
jernväg skola utgå enligt den taxa, som Kongl. Maj:t, efter
dertill af bolaget afgifvet förslag samt Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvandes hörande, i nåder fastställt, och
hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då
företeende förhållanden.
l:o. Jernväg mellan Christianstad och Sölvesborg.
Enligt hvad Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition, N:o 47, för Rikets Ständer
tillkännagifvit, har ett låneunderstöd af 933,000 Riksdaler blifvit sökt för
anläggning af en jernväg från Christianstad till Sölvesborg, derför kostnaden beräknats
till 1,400,000 Riksdaler. Utskottet, som från Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader, i hvars generalförslag detta arbetsföretag blifvit upptaget,
fått emottaga de denna fråga rörande handlingar jemte tillhörande planer
och kostnadsförslag, har deraf inkemtat att, sedan jeruvägsanläggningen från
Hessleholm till Christianstad blifvit företagen under förutsättning, att det bolag,
som ingått kontrakt om invallningen af Helgeå med kanalanläggning till hafvet,
skulle fullborda detta arbete och derigenom öppna en segelled för större fartygända
upp till Christianstad, hvarigenom nämnda bana skulle utgöra en förbindelse
mellan Statens jernvägar och hafvet, hade hvarjehanda motgångar hindrat fortsättningen
af det påbörjade storartade vatteuarbetet, hvars fullbordande möjligen
komme att uppskjutas till en aflägsen framtid. Under sådana förhållanden, och
då vattenled för större fartyg till Christianstad ej på lång tid kunde påräknas,
hade nödvändigheten att utsträcka jernvägen till hafvet börjat göra sig mer och
mer gällande; och hade dervid förslag blifvit väckt att till ändpunkt antaga Sölvesborg.
För sådant ändamål hade ett bolag under sistlidna sommar blifvit bildadt,
hvars interimsstyrelse, efter det planer och kostnadsförslag blifvit af Majoren
m. m. C. Adelsköld uppgjorda, uti en genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län insänd ocjh förordad underdånig ansökan begärt, att Kongl.
Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om beviljande af ett
låneunderstöd motsvarande ungefärligen två tredjedelar af den beräknade kostnadssumman.
Enligt det uppgjorda kostnadsförslaget skulle byggnadssättet för den ifrågavarande
jernvägsanläggningen, hvilken hade en längd af 2 mil 30,000 fot, blifva
lika med Christianstad—Hessleholms jernväg, eller af 4,83 fots spårvidd med räler
af 17 skålpund per fot, så att samma rörliga materiel kunde för båda banorna
begagnas, derom aftal mellan båda bolagen jemväl blifvit träffadt.
I förevarande ämne hafva dessutom motioner blifvit väckta
inom Ridder skalet och Adeln af Herr Nordenfelt, E. W. (motion N:o 60),
inom Preste-Ståndet af Doktor Ternström (motion N:o 70),
inom Borgare-Ståndet af Herr B. F. Ekerot (motion N:o 118) samt
inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Andreas Eskilsson (motion N:o 155);
varande i dessa motioner yrkadt, att Rikets Ständer måtte för anläggning af en
bibana mellan Christianstad och Sölvesborg anvisa ett lån, motsvarande två tredje
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 80.
35
delar af den derför beräknade kostnaden, med 933,000 R:dr, mot samma vilkor
i afseende å amortering och ränta, som vid sistförflutna riksdag bestämdes för det
Christianstad—Hessleholms jernvägsbolag beviljade lån.
Bland de uti dessa motioner för lånesummans beviljande anförda skäl torde
här böra anföras, att Blekinge, som allt hitintills saknat regelbunden, snabb och
billig kommunikation med sina grannprovinser, hvarigenom dess stora naturliga
förmåner ej kunnat behörigen tillgodogöras, genom den föreslagna jernvägsanläggningen
skulle komma i närmare förbindelse med södra stambanan, hvilket skulle
mägtigt bidraga till att omgestalta ortens landthushållning och der bereda införandet
af ett rationelare landtbruk genom att underlätta transporten af ladugårdsprodukter
och jordbruksalster, hvarigenom möjlighet bereddes att inskränka bränvinsbränningeu,
hvilken nu utgör en hufvudnäring i den föreslagna banans trafikområde.
Fördelarne af denna jernvägsanläggning vore icke heller mindre betydande
för Christianstad och hela nordöstra Skåne. Den redan öppnade bibanan
från Hessleholm till nämnda stad kunde icke tillskynda denna ort alla de med
densammas anläggning åsyftade fördelar förrän den blifvit utsträckt till hafvet;
och en sådan oafbruten direkt förbindelse med kusten kunde ej med större gagn
och lätthet vinnas än genom den nu löreslagna bibanan till Sölvesborg. Dessutom
har uti det af Majoren Adelsköld i ämnet afgifna betänkandet blifvit upplyst,
att den föreslagna jernvägen komme i förbindelse med Hösjön, Oppmannasjön
samt sjön Immelen, hvarigenom med lätthet kunde åstadkommas en båtled
3£ mil uppåt landet till trakter, der ännu sparade, nu värdelösa skogstillgångar
skulle få ett högre värde, samt att den demoraliserande forslingen utefter landsvägen
till Sölvesborg, hvarmed den fattigare delen af allmogen nu gagnlöst förspiller
sin tid, genom jernvägsanläggningen skulle till stor del komma att upphöra.
För Sölvesborgs stad skulle vinsten deraf att utgöra en bland stambanornas
ändpunkter vid hafvet blifva oberäknelig, och för Christianstads samhälle
kunde ej annat än fördelar uppstå af att få sin jernväg utsträckt samt.sitt handels-
och tillförsel-område vidgadt. För Christianstad—Hessleholms jernvägsbolag
vore dock vinsten säkrast och lättast beräknelig, då uthyrningen tili Sölvesborgsbanan
af vagnar och lokomotiver samt den genom Sölvesborgsbanans anläggning
uppkommande tillökningen i person- och godstrafik skulle bereda bolaget
en nettoinkomst, som, efter låg beräkning, skulle uppgå till 25,000 å 30,000
R:dr om året, motsvarande ränta på halfva det belopp, bolaget för anläggningen
tillskjutit.
Oaktadt Utskottet icke förbisett de sålunda antydda fördelar, hvilka genom
den ifrågavarande jernvägsanläggningen skulle komma att tillskyndas icke allenast
de kringliggande orterna än ock Staten, hvilken dels genom den ökade trafiken
å Christianstad —Hessleholms-banam obestridligen vunne större visshet om
att i stadgad ordning återbekomma de till nämnda banas utförande försträckta
medel, dels ock genom den från södra stambanan vid Hessleholm utgående bibanans
fortsättande till hafvet kunde påräkna ökad trafik å stambanorna, har dock
Utskottet, enär ifrågavarande jernvägsanläggning icke kan anses företrädesvis vara
af vigt samt Statens tillgångar för närvarande icke tillåta att bifalla alla öfriga
äfven från andra delar af riket framställda lika berättigade anspråk på statsbidrag
till enskilda jernvägsanläggningar, ansett sig
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att till de i detta ämne
väckta motioner lemna bifall.
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
8:0. Jernväg och valtenkommunikation fran Carlshamn till Alfvesta station.
Med bifall till hvad Kongl. Majit uti nådig Proposition till Rikets Ständer
vid 1856—1858 års riksdag föreslagit blef vid samma riksdag, för beredande af
en kommunikationsled medelst kanal- och slussanläggningar från Asasjön genom
Helgasjön med flera sjöar till Wexiö samt genom sjöarne Salen och Åsnen till
Almundsryd, äfvensom för anläggning af en jernväg mellan sistnämnda ställö och
Carlshamn, anvisadt ett anslag utan återbetalningskvldigbet af 525,000 R:dr och
ett lån å 825,000 R:dr, eller tillhopa 1,350,000 R:dr R:mt. De vilkor för åtnjutandet
af de beviljade understöden, dem Rikets Ständer föreskrifvit, och bland
hvilka äfven fanns det, att det tillämnade bolaget, med aktieteckning för en million
R:dr, skulle innan den 1 Oktober 1858 vara bildadt, och föreskrifna förbindelser
och säkerhetshandlingar deponerade samt arbetet å kommunikationsleden
jemväl dessförinnan påbörjadt, blefvo dock icke uppfyllda; i följd hvaraf detta
företag icke kom till utförande, utan blefvo de för ändamålet anvisade medlen
ställda till Rikets Ständers disposition.
Frågan om denna kommunikationsleds åvägabringande har nu ånyo vid
innevarande riksdag blifvit underställd Rikets Ständers pröfning genom särskilda
inom samtliga Riks-Stånden väckta motioner, nemligen:
inom Ridderskapet och Adeln af Friherre Koskull, A. (motion N:o 84),
inom Preste-Ståndet af Herr Kontraktsprosten L. G. II. Palmlund (motion
N:o 74),
inom Borgare-Ståndet af Herr E. Meijer (motion N:o 90),
inom Bonde-Ståndet af Riksdagstid]mägtigen A. Medin (motion N:o 303);
varande i dessa motioner, som äro af lika innehåll, hufvudsakligen anfördt att,
som det visat sig vara omöjligt att för närvarande genom aktieteckning åstadkomma
ett så stort belopp, som erfordrades, derest hela den föreslagna kommunikationsleden
skulle på en gång tillvägabringas, helst kostnaden för densamma,
beräknad efter nu gällande priser och efter de fordringar, som numera i fråga om
sättet för dylika anstalters ordnande göra sig gällande, öfverstege den från början
beräknade, sökte man nu ernå en sådan förbindelse mellan de ifrågavarande orterna,
genom hvilken det hufvudsakligaste ändamålet vunnes, samt ville öfverlemna
åt gynnsammare tidpunkt att fullborda återstoden. Den södra stambanan
hade, sedan ärendet hos Rikets Ständer förra gången förevar, hunnit färdigbyggas; och
likasom bestämmandet af denna stambanas dragande åt Salens strand otvifvelaktigt
skett med afseende på möjligheten att hit anknyta en vigtig kommunikationslinie
genom förenämnda delar af Kronobergs län, så skulle, i fall en kommunikationsled
för samma trakter och de angränsande i Blekinge kunde, med Alfvesta
och Carlshamn till ändpunkter, åstadkommas, det hufvudsakligaste vai’a vunnet af
hvad som åsyftades med det vid nyssberörda riksdag beviljade, statsbidraget.
Enligt det äldre förslaget skulle genom kanaler åstadkommas en sammanhängande,
för mindre ångbåtar och andra farkoster segelbar, nära tio mil lång
vattenkommunikation ända från Asasjön i Norrvidinge härad till Almundsryd, beläget
på något mer än 3| mils afstånd från Carlshamn, derför kostnaden beräknades
till 1,050,000 R:dr, och mellan de båda sistnämnda punkterna skulle en
jernväg anläggas med en beräknad kostnad af 1,301,500 R:dr. Emellertid hade
genom nu sednast anställda undersökningar blifvit ådagalagdt, att om, i stället för
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
37
föreslagna kanaler och slussar mellan de söder om sjön Åsnen belägna smärre
vattendragen, jernvägen utsträcktes tre åttondels mil längre norr om den förut
föreslagna godsstationeu vid Almundsryd, eller till Ålshults beqvämare lastageplats
vid Brosjön, hvars vattenyta ligger allenast en och en half turn under
Åsnens, så sluille derigenom vinnas icke allenast den högst vigtiga fördelen, att
tvänne slussar, med deras underhållskostnad och den tidsutdrägt de för trafiken
orsaka, undvekes, utan äfven en besparing i anläggningskostnad af omkring 30,000
R:dr. I anledning häraf, och med afseende på sannolikheten att nämnda jernväg
i en framtid komme att knytas till det nät af andra jernvägar, vare sig Statens
eller enskilda, som äro föreslagna eller påtänkta, — i hvilket fall man nödgades
medgifva lämpligheten af att denna bibana erhölle samma spårvidd som de redan
anlagda, — hade det ursprungligen beräknade kostnadsbeloppet för ifrågavarande
jernväg, hvars spårvidd förut var föreslagen till allenast fyra fot, befunnits otillräckligt,
utan komme anläggningen af denna jernväg, enligt till Stats-Utskottet
ingifna handlingar, att kosta 2,650,000 R:dr. Deremot lemnades nu åsido planen
att genom de dyrbara kanaler och slussar, som skulle erfordras mellan Åsa-,
Helga- och Bergunda-sjöarne samt mellan den sednare och Salen, möjliggöra en
segelled mellan dessa med flera mindre vattendrag; utan inskränkte sig förslaget
till att från Brosjön, medelst en så kallad bestämmande sluss, bereda segelled till
Asnen och medelst kanal- och slussbyggnader samt med begagnande i öfrigt af
redan befintliga vattendrag till enahanda ändamål förbinda Åsnen med Salen, vid
hvars norra ända denna kommunikationsled skulle anknyta sig till Statens jernvägar,
utgörande längden af denna vattenväg omkring 4^ mil; och minskades
härigenom den för kanalarbeten å förstnämnda kommunikationslinie beräknade
kostnaden från 1,050,000 R:dr till allenast 214,000 R:dr. För vinnande af det nu omförmälda
ändamålet hade staden Carlshamn anslagit ett belopp af 500,000 R:dr:
och hvad som derutöfver erfordrades, i händelse statsbidrag efter enahanda grunder,
som tillförene, erhölles, egde man numera visshet att kunna anskaffa genom
aktieteckning. Med åberopande i öfrigt af dels Kongl. Maj:ts förenämuda nådiga
Proposition, Stats-Utskottets deröfver afgifna utlåtande samt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse i ämnet af den 5 Januari 1858, dels ock det särskilda betänkande,
jemte dervid fogade kostnadsförslag, som chefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet
den 12 sistlidne Oktober afgifvit, och hvilket blifvit till StåtsUtskottet
inlemnadt, hafva motionärerne hemställt: att Rikets Ständer behagade
till utförande af ifrågavarande vattenkommunikation mellan Ålshult och sjön Salens
norra ända anslå ett bidrag af 107,000 R:dr och till anläggning af ornförmälda
jernväg mellan Ålshult och Carlshamn bevilja ett lån af 1,766,000 R:dr,
på vilkor, som för dylika understöd varit öfliga.
Då tillvägabringandet af en jernvägs- och vattenkommunikation från det
inre af Kronobergs län till Östersjön, på sätt motionärerne erinrat, redan vid
1856—1858 års riksdag ansetts vara af den vigt, att Rikets Ständer vid nämnda
riksdag dertill anvisade det betydliga beloppet af 1,350,000 R:dr, deraf icke mindre
än 525,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet; anser Utskottet det
visserligen vara satt utom allt tvifvel, att utförandet af detta företag för en vidsträckt
och i afseende på kommunikationer vanlottad landsdel skulle medföra så
stora och allmännyttiga fördelar, att beviljandet af något statsbidrag till detsammas
befrämjande väl kunde försvaras, derest visshet förefunnes att arbetet, ifall ett
sådant bidrag beviljades, verkligen komme till utförande; men då icke blifvit visadt
att något bolag, som vill åtaga sig arbetets verkställande, ännu blifvit bil
-
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
dadt, samt då, vid sådant förhållande, det kunde äfventyras att, derest medel
dertill ansloges, desamma komme att blifva obegagnade, hvartill kommer, att
Statens tillgångar icke ens medgifva att anvisa nödiga understöd till arbetsföretag,
om hvilkas tillvägabringande, i händelse de erhölle begärdt statsunderstöd, tvifvel
icke är för handen, anser sig Utskottet
sakna skäl att till de i ämnet väckta motioner tillstyrka Rikets
Ständers bifall.
9:o. Jernväg mellan Calmar och Lamhult.
I anledning af väckt fråga om en jernvägs anläggande från Calmar till
Statens stambana i närheten af Lamhults station hafva inom Ridderskapet och
Adeln Herr Charpentier, R., i motion N:o 51, och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
C. J. Kjellman, i motion N:o 357, yrkat, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit anhålla om åläggande för vederbörande styrelse öfver Statens
jernvägar att, när arbetena å Calmar—Lamhult-linien närma sig stambanan, åt
detta företag lemna all den hjelp i materiel m. m., som kan finnas behöflig och
med Styrelsens tillgångar vara förenlig, uppå sådana vilkor, som vederbörande
komma att bestämma.
Enligt hvad förstbemälde motionär upplyst, skulle den tilltänkta jernvägen,
hvars rigtning blifvit undersökt och utstakad af Kapitenen vid Väg- och
Vattenbyggnadskorpsen G. Nerman, komma att sträcka sig öfver Nybro köping
Brännhult, Lenhofda, Braås och Gynkelstorp, utgörande en längd af 11 mil 32,700
fot, derför anläggningskostnaden beräknats till 4,925,552 R:dr, motsvarande i rundt
tal 414,000 R:dr per mil. Jernvägen skulle blifva af samma spårvidd, sorn stambanorna
och af den bärighet, att dessas lastvagnar kunde utan äfventyr ingå på
densamma. Årliga drift-, förvaltnings- och underhållskostnaden hade antagits till
220,000 R:dr, hvilket, med tillägg af 250,000 R:dr till ränta och amortering af
anläggningskostnaden, skulle erfordra en årlig inkomst af omkring 470,000 R:dr,
hvilken inkomst man äfven trott sig kunna påräkna.
Till detta betydande företag lärer inbjudning till aktieteckning blifvit utfärdad,
hvaraf man hoppades god framgång; men för vinnande deraf vore äfven
något deltagande från det allmännas sida behöfligt; och motionärerne hade derför
funnit sig böra väcka den ofvan omförmälda motionen, genom hvars bifallande
erliölles ett bevis på Statens intresse för en mindre väl lottad landsorts sträfvande
att upphjelpa sin ställning samt att i och med detsamma äfven gagna det
stora hela.
Då icke blifvit visadt, att några aktier för ifrågavarande jernvägsanläggnings
utförande ännu blifvit tecknade, ännu mindre att något bolag för sådant
ändamål blifvit bildadt, samt motionärcne icke ens uppgifvit huru snart det tilltänkta
arbetsföretaget anses kunna komma att påbörjas, anser sig Utskottet i frågans
nuvarande outredda skick böra hemställa,
att de väckta motionerna icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
39
-/O/o. Jernväg mellan Lidköping och Håkantorp.
Redan vid sistförflutna riksdag gjordes hos Rikets Ständer framställning
om anvisande såsom lån af två tredjedelar utaf den till 850,000 Riksdaler då
beräknade kostnaden för anläggning af en grenbana från Håkantorps station på
Herrljunga—Wenersborg-linien till Lidköping, hvilken framställning dock, enär
jernvägsanläggningen mellan Herrljunga och Wenersborg då ännu icke kommit
till utförande, icke vann Rikets Ständers bifall. Sedan sistnämnda jernväg börjat
anläggas, hafva under sistförflutna sommar förnyade undersökningar rörande
lämpligaste sträckningen af en jernväg mellan Lidköping och Håkantorp blifvit
verkställda samt derpå grundadt kostnadsförslag blifvit upprättadt af Majoren O.
Adelsköld, som dervid uppgifvit, att terrängen för berörda jernväg vore fördelaktigare,
än för någon hittills föreslagen jernväg inom Sverige. Enligt det af
bemälde Major uppgjorda förslaget skulle kostnaden för denna jern vägsanläggning,
utgörande en längd af 2 mil 15,500 fot och beräknad för en bana af samma byggnadssätt
som blifvit följdt vid auläggningeu af Box-ås—Herrljunga- och Herrljunga—Uddevalla-banorna,
komma att uppgå till 898,100 Riksdaler, dock utan
egen rörelsemateriel, enär materielen vid förenämnda båda banor, med hvilka
Håkantorp—Lidköpings-jernvägen komme att förenas, antagits vara tillräcklig
att ombesörja trafiken äfven å sistnämnda jernväg.
Under åberopande af berörda kostnadsförslag har styrelsen i det för
detta arbetes utförande bildade aktiebolag, för hvilket reglor blifvit af Kongl.
Maj:t fastställda, uti en till Kongl. Majit genom Landshöfdinge-embetet i Skaraborgs
län insänd och förordad underdånig ansökan begärt, att Kongl. Majit täcktes
till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig Proposition om meddelande af
statslånebidrag till utförande af en bibana af fyra fots spårvidd mellan Lidköping
och Håkantorps station å Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga-jernbanan, motsvarande
två tredjedelar af den beräknade anläggningskostnaden och på enahanda
vilkor, som blifvit vid beviljandet bestämda för sistnämnda bana; och har Kongl.
Majit vid detta ärendes föredragning låtit till Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader öfverlemna handlingarne i målet, för att komma under öfvervägande
vid upprättandet af bemälda styrelses generalförslag öfver allmänna arbeten;
varande det ifrågavarande arbetsföretaget i berörda förslag förordadt till
erhållande af ett statslån å 598,000 Riksdaler.
Härförutan har Herr G. Wennérus, uti en inom Borgare-Ståndet väckt
motion, Nio 65, föreslagit, att Rikets Ständer till anläggande af den ifrågavarande
bibanan mellan Håkantorp och Lidköping, med lika spårvidd, eller fyra fots, som
Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga-jernvägen eger, måtte bevilja ett låneunderstöd
af 598,800 Riksdaler, på enahanda vilkor, hvarunder sistnämnda bana vunnit
Statens understöd. Såsom skäl för bifall härtill har motionären anfört att anläggningen
af en grenbana från Lidköping till Håkantorp stöde i så oskiljaktigt
sammanhang med jernvägen Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga och utgjorde en
så integrerande del deraf, att ett verkligt system först genom tillkomsten af denna
grenbana kunde sägas uppstå i anläggningen af nämnda jernväg; hvadan, om nu
40
Stats-Vtslcottets Utlåtande N:o 80.
ifrågasatta grenbana ej komme till stånd, de fördelar, som åsyftats genom Uddevalla—Wenersborg—Herrljunga-jernvägen,
i väsendtlig mån inskränktes. Det
jernvägsnät, som sålunda uppstode i Skaraborgs läns bördigaste och vidsträcktaste
landtbruksdistrikt skulle genom sina verkningar medföra större gagn, än någon
annan dylik anläggning inom länet kunde åstadkomma. Genom sammanbindningen
med vestra stambanan och dess utgrening öfver riket skulle för dessa
orter beredas väg såväl till den största exportorten på vestra kusten, som till det
öfriga landet; genom förening med Elfsborgs läns vidsträckta och folkrika fabriksdistrikter
skulle nya och vigtiga afsättningsorter uppstå och genom beröring
med tvänne af Wenerns hamnar vunnes en lätt förbindelse med Norge genom
Seffle kanal och jernvägen öfver Arvika samt med Wermland och andra kring
Wenern belägna orter, hvilka hittills varit i behof af Westergötlands produkter
på samma gång de derstädes till en del sökt afsättning för sina egna; och slutligen
blefve genom den föreslagna banan länets fördel befordrad i ett vidsträckt
område af detsamma, enär det sålunda kompletterade jernvägsnätet komme att
direkt utsträcka sin verkan inom Kållands, Åse, Wiste, Barne, Laske, Skånings,
Kinnefjerdings och Kinne härader, på hvilkas redan gynnsamma jordbruks- och
dermed förenade näringars förhållanden en högst fördelaktig inverkan skulle visa
sig. Genom statistiska uppgifter rörande folkmängden, åkerns och ängens areal,
behållningen af skörd, —- sedan derifrån afdragits hvad som åtginge till utsäde,
personlig förbrukning och kreaturens utfodring, — samt antalet af kreatur dels
inom hela Skaraborgs län, dels särskildt inom förenämnda åtta härader, har motionären
sökt ådagalägga, att en betydlig öfvervigt i alla dessa afseenden skulle
tillkomma dessa härader, oller den del af länet, hvilken genom det ifrågasatta
jernvägsnätet direkta fördelar komme att tillskyndas. Eör öfrigt hade staden
Lidköping för deltagande i det bolag, hvilket för ifrågavarande jernvägs utförande
blifvit bildadt, definitivt tecknat sig för 100,000 Riksdaler och garanterat teckning
af aktier för återstoden utaf tredjedelen af den beräknade anläggningskostnaden;
hvarjemte det med Skaraborgs län sednast hållna landsting, som erkänt
vigten af den ifrågavarande grenbanan, beslutat understödja företaget genom öfvertagande
af aktier för 30,000 Riksdaler.
Yid öfvervägande af hvad sålunda blifvit anlördt har Utskottet visserligen
funnit att, sedan förslaget om Herrljunga—Wenersborg—-Uddevalla-jernvägens anläggning
kommit till utförande, frågan om anvisande af låneunderstöd för byggandet
af en grenbana från Håkantorp till Lidköping numera befinner sig i ett
helt annat skick, än då densamma vid sistlidna riksdag var underställd Rikets
Ständers pröfning. Det kan nemligen icke bestridas att, sedan jernvägen mellan
Herrljunga och Wenersborg innan kort nalkas sin fullbordan, tiden nu kan vara
inne att söka åvägabringa en utgrening från nämnda bana till staden Lidköping,
som i anseende till sin förträffliga hamn vid Wenern och sin utbildade spanmålshandel
onekligen är en punkt, hvars förenande med Statens jernvägar mäste vara
af vigt, såväl för den ort, der den föreslagna jernvägen skulle komma att framlöpa,
som för derifrån mera aflägset belägna landsändar. Stats-Utskottet skulle icke
heller tveka att tillstyrka bifall till den väckta motionen, derest Statens tillgångar
nu medgåfve beviljandet af lånemedel till andra lika angelägna och nyttiga jernvägsanläggningar,
för hvilka dylika understöd vid innevarande riksdag blifvit
sökta. Men, i betraktande af de hårdt anlitade tillgångarnes otillräcklighet härtill
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
41
till och med afseende på förhanden varande förhållanden, anser sig Utskottet nu
nödgadt hemställa,
att något låneunderstöd lör ofvanberörda jernvägsanläggning
vid innevarande riksdag icke må anvisas.
ll:o. Jernväg från Moholms station ä vestra stambanan till Mariestad.
Bland de enskilda jernvägsanläggningar, hvilka uti Kongl. Maj:ts ofvanberörda
nådiga Proposition omförmälas såsom upptagna i Styrelsens för allmänna
väg- och vattenbyggnader generalförslag, förekommer äfven en föreslagen bibana
från Moholms station å vestra stambanan till Mariestad. Kostnaden för denna,
65,200 lot eller 1,81 mil långa jernvägsanläggning, med samma spårvidd som stambanornas,
men med räler al 17 skålpunds vigt per fot, har i det af Kapitenen
vid Väg- och Vattenbyggnadskorpsep G. Nerman uppgjorda och af Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader granskade förslag, med dervid fogade tillägg,
beräknats till 678,249 R:dr. För utförande af detta arbetsföretag har blifvit bildadt
ett aktiebolag, hvars interimsstyrelse uti en genom Landshöfdinge-embetet
i Skaraborgs län till Kongl. Maj:t insänd och förordad underdånig ansökning begärt,
det Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom,
att ett mot två tredjedelar af den beräknade kostnaden ungefärligen svarande
lånebiträde måtte för arbetets utförande varda beviljadt.
Såsom skäl för bifall härtill har blifvit anfördt, att det i allmänhet måste
anses både tillskynda stambanorna ökad trafikinkomst och väsendtligen öka dessa
banors nytta för landet, att de på passande ställen utgrena sig medelst tillstötande
bibanor. Ett sådant passande ställe för en bibanas anknytning vöre Moholm,
hvarifrån en bibana till Mariestad utan några särdeles svåra hinder skulle
kunna anläggas. En dylik jernvägsanläggning skulle ock i följd af flera omständigheter
vara af stor vigt. Den komme nemligen att beröra nedersta delen af
den en mil långa sträcka utaf Tida-ån, under hvilken denna å är tjenlig att begagnas
såsom båtled, och hvarigenom äfven den uti Tida-ån utmynnande Kräft-ån,
som jemväl är användbar till båtled, sattes i förbindelse, å ena kidan, med Mariestad
och Wenern samt, å den andra, med Moholm och rikets hela jernvägsnät.
Tidan i förening med Kräft-ån blefve då den naturligaste vägen för landtmannavaror
från och för köpmannavaror till Ekby, Eks, Tiovads, Låstads, Timmerdala,
Bergs, Lerdala och Böja församlingar. Utförseln af kalk från Timmerdala och
Berg till den rika Wadsboslätten vore redan nu ganska betydlig, men skulle naturligtvis
mångdubblas, om märkbar nedsättning kunde vinnas i transportkostnaden,
hvilken nu på flera konsumtionsorter utgjorde större delen af varans pris.
En icke mindre vigtig omständighet vore den föreslagna jernvägens närhet till
Lugnås berömda qvarnstensbrott samt de i Böja socken befintliga rika slipstensbrotten,
hvarförutan vid Prestorp i Låstad och vid Stohlan i Berg äfven funnes
goda qvarnstensbrott, hvilka i anseende till brist på utfartsvägar nu blott kunde
bearbetas i mindre skala. Dessutom skulle persontrafiken å denna bibana, dels
med afseende på den lättnad, som derigenom bereddes länets innevånare att kunna
vid förefallande behof besöka residensstaden, dels genom förbindelser med vestra
stambanan blifva af icke ringa betydenhet.
Bih. till B. St. Prot. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Haft. 6
42
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 80.
På grund hufvudsakligen af enahanda skäl som de, hvilka uti ofvanberörda
underdåniga ansökning linnas anförda, har Herr A. M. Bolinder uti en inom
Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 24) föreslagit, att Rikets Ständer för den
ifrågavarande jernvägsanläggningen, om möjligt på enahanda vilkor, som i likartade
fall vid nästförutgångna riksdag bestämdes, måtte åt det bolag, som åtager
sig arbetets utförande, bevilja ett amorteringslån, motsvarande två tredjedelar af
anläggningskostnadens belopp, eller i rundt tal 452,000 R:dr.
Enligt en vid motionen fogad förslagsberäkning öfver de årliga inkomster
och utgifter, som å den ifrågavarande jernvägen vore att förvänta, har persontrafiken
antagits komma att uppgå till R:mt 23,561: 25.
och godstrafiken, med inberäkning af post och paketer m. m. till „ 17,963: 75.
eller tillhopa R:mt 41,525: —
hvaremot trafik- och underhållskostnaderna beräknats till  ,, 20,400: —
så att, för bestridande af ränta och amortering, skulle återstå
en behållning af  R:mt 21,125: —
hvilken behållning med all säkerhet och utan fara för misstag kunde höjas till
22,600 R:dr, motsvarande 5 procent ränta å det begärda låneunderstödet, enär dels
inkomsterna af godstrafiken vore lågt beräknade, dels ock passageraretrafiken otvifvelaktigt,
särskildt med afseende å länsresidensets läge i Mariestad, tillfölle jernvägen
från andra längre bort belägna orter, än som i förslagsberäkningen blifvit
intagna.
Yid det förhållande att den påräknade trafikinkomsten icke kunnat beräknas
högre, än att densamma ungefärligen motsvarade fem procent å de lånemedel
Staten för anläggningens utförande skulle bevilja, hvadan något öfverskott, som
kan användas till utdelning åt aktie-egarue icke är att förvänta af trafiken å
denna jernväg, har Utskottet, enär dertill kommer att Statens inkomster icke
medgifva anvisande af medel till jernvägsanläggniDgar, som äro af vida större
allmän vigt, än det ifrågavarande företaget, hvilket synes icke kunna bära de
dermed förenade kostnader, ansett sig böra hemställa,
att något lånebidrag för utförande af förevarande jernvägsanläggning
icke må af Rikets Ständer anvisas.
12:o. Jernväg från Sundsvall till Stöde sjö eller Hemgrafven i
Wester-Norrlands län.
Under förutsättning att de för åstadkommande af en kommunikationsled
från de inre delarne af Jemtland till lämplig hamnplats vid Nordsjön erforderliga
arbeten inom Norge blefve samtidigt företagna och fullbordade, anvisade Rikets
Ständer vid 1856—1858 års riksdag ett statsanslag af 244,500 R:dr för utförande
af sagda kommunikationsled mellan gästgifvaregården Bräcke och Norska gränsen;
och sedan detta arbete, hvilket å Norska sidan fortsatts till Levanger, blifvit
fullbordadt, ifrågakom vid sistförflutna riksdag att med statsbidrag understödja
kommunikationsledens utsträckning från Bräcke till Sundsvall, för att sålunda
sammanbinda Östersjön med Westerhafvet och bilda en genare, billigare och under
alla årstider begagnelig handelsväg genom Norrland till de i vanliga fall hela
året öppna Norska hamnarne. Enligt hvad sistförflutna riksdags Stats-Utskott, i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
43
sitt den 14 Augusti 1863 under N:o 141 atgifna Utlåtande (pag. 4 och 5) upplyst,
skulle detta företag utföras:
a) genom anläggning af ny landsväg af 128,050 fots längd samt föi bättring af
45,000 fot gammal landsväg från Bräcke till Torpsjön i Torp socken, för en
kostnad af R:mt 148,500: —
b) genom inrättande af en 4,5 mil lång båtled efter Ljungaåns
vattendrag mellan Torp- och Stödesjöarne medelst dels rensningar
i elfven, dels en 2,500 fot lång kanal med två slussar
förbi Edeforsen, hvarför kostnaden beräknats till .... „ 157,975: —
c) genom byggande af en för ångkraft samt fyra fots spårvidd afsedd,
2 mil 15,600 fot lång jernväg mellan Stödesjön och
Sundsvall, beräknad att kosta  „ 1,540,000: —
eller tillhopa R:mt 1,846,475: —
Sedan det för kommunikationsledens utförande utsedda bolag år 1862 hos
Kongl. Maj:t gjort underdånig ansökning, att nådig Proposition måtte till Rikets
Ständer aflåtas om beviljande dels af anslag utan återbetalningsskyldighet, motsvarande
hela den för väganläggningeu och kanalbyggnaden erforderliga kostnad,
.148,500 R:dr för den förra och 157,975 R:dr för den sednare, dels af lån till belopp
af l,026,666f R:dr, motsvarande två tredjedelar af den för jernvägens åstadkommande
erforderliga summa, samt enskilde motionärer yrkat, att Rikets Ständer
måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighet bevilja hela den för kommunikationsledens
fullbordande erforderliga summa af 1,846,475 R:dr, men Kongl.
Maj:t ansett sig böra föreslå Rikets Ständer att för utförande af de under litt. a)
och b) här ofvan omförmälda arbeten anvisa såsom anslag  200,000 R:dr
och såsom lån
53,000 „
eller tillhopa 253,000 R:dr,
> blefvo, för verkställande af de arbeten å den tillämnade kommunikationsleden
mellan Bräcke gästgifvaregård och staden Sundsvall, som afsåge chaussée-anläggning
samt åstadkommande af kanalled efter Ljungaelfvens vattendrag, såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet anvisade 253,000 R:dr. Hvad åter angick det
begärda statsbidraget för jernvägsanläggning mellan Sundsvall och Stödesjön, gillade
Rikets Ständer Stats-Utskottets i förenämnda Utlåtande yttrade åsigt att,
enär aktieteckningen för arbetets utförande då endast uppgick till 75,000 R:dr,
frågan derom borde för det dåvarande förfalla samt anläggningen inskränkas till
den föreslagna chaussée- och kanalbyggnaden, helst ifrågavarande kommunikationsled,
äfven utan en sådan jernväg, syntes komma att i väsendtlig mån motsvara
behofvet.
De med statsbidrag sålunda understödda chaussée- och kanalanläggningarne
hafva sedermera blifvit påbörjade och skola, enligt det derom af Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader, å Kronans vägnar, med Bräcke—Sundsvalls
kommunikationsaktiebolag afslutade kontrakt, vara fullbordade inom 1867 års
utgång.
Som likväl den ifrågavarande kommunikationsleden icke skulle nå den
utveckling, som lyckliga naturförhållanden eljest måste framkalla, med mindre
ofvan omförmälda jernväg mellan Hemgrafven och Sundsvall blefve anlagd, hafva inom
Ridderskapet och Adeln Friherre Leuhusen, A. (i motion N:o 116), inom Borgare
-
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Ståndet Herr Gabriel Hallström (i motion N-.o 142) samt inom Bonde-Ståndet
Riksdagsfullmägtigen Pehr Tjernlund (i motion N:o 291) föreslagit, att Rikets
Ständer måtte, till anläggning al den ofvannämnda för lokomotiv afsedda, 2,41
mil långa, jernvägen af fyra fots spårvidd från Hemgrafven till Sundsvall, såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet bevilja 1,540,000 R:dr R:mt; varande af
motionärerne uppgifvet, att de bemödanden, som inom Jemtland och Medelpad
blifvit gjorda att genom aktieteckning bilda ett bolag, som kunde försträcka en
tredjedel af kostnadssumman och åtaga sig utföra anläggningen samt ombesörja
jernvägens framtida underhåll och trafiken derå, icke rönt önskad framgång samt
att affärsförhållandena inom dessa orter icke vore sådana, att man ännu under
många år vågade hoppas att denna jernväg kunde komma till stånd, derest kostnaden
derå skulle till en tredjedel inom orten anskaffas.
Då, på sätt motionärerne sjelfve uppgifvit, något bolag icke kunnat bildas,
som vill åtaga sig ansvara för den ifrågavarande jernvägsanläggningens utförande
och underhåll jemte ombesörjandet af trafiken derå, samt då Staten,
äfven om det begärda anslaget nu kunde beviljas, icke lärer kunna åtaga sig
icke blott att anlägga och underhålla, utan ock att ombesörja trafiken å en jernväg,
som skulle utgöra en del af den genom särskilda bolag dels redan anlagda,
dels under anläggning varande kommunikationsleden från Medelpad till Nordsjön,
anser sig Utskottet ega giltiga skäl hemställa,
att de i detta ämne väckta motioner må lemnäs utan afseende.
13:0. Utsträckning af Hudiksvalls jernväg.
För tillvägabringande af en utsträckning utaf Hudiksvalls jernväg från
Forssa station till sjön Södra Dellens strand vid Näsviken hafva, inom Ridder-,
skåpet och Adeln Herr von Knorring, Oscar, i motion N:o 26, och inom Preste
Ståndet
Herr Kyrkoherden Ekelundh, i motion N:o 57, föreslagit, att Rikets
Ständer dertill på möjligast billiga ränte- och amorteringsvilkor måtte bevilja
ett låneunderstöd, stort 295,000 R:dr, ungefärligen motsvarande två tredjedelar
af den derför beräknade kostnad. Härförutan hafva inom Borgare-Ståndet Herr
Pehr Staaff, i motion N:o 71, samt inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Pehr Ericsson, i motion N:o 254, hemställt, att Rikets Ständer för ofvanberörda
ändamål måtte bevilja ett anslag af 110,000 R:dr, motsvarande en fjerdedel af
anläggningskostnaden, samt såsom lån 220,000 R:dr eller hälften af kostnaden,
eller också att tre fjerdedelar af bela beloppet måtte med 330,000 R:dr såsom
lån få utgå på möjligen fördelaktigaste ränte- och amorteringsvilkor.
Uti förberörda motion har blifvit erinradt, att Rikets Ständer vid 1856—
1858 års riksdag för anläggning af jernväg om 4 fots spårvidd mellan hafsviken
vid Hudiksvall och Dellsjöarnes vattendrag vid Forssa kyrka beviljade ett låneunderstöd
af 370,000 R:dr, mot 5 procent årlig inbetalning, deraf först beräknas
fyra procent ränta och återstoden afgår å kapitalet. Denna jernväg, som år 1860
fullbordades, ställdes i förbindelse med en af numera aflidne Friherre P. A.
Tamm tidigare påbörjad och samtidigt med jernvägen afslutad kanalanläggning
från Dellsjöarne ned till Forssa kyrka. Kostnaden för jernvägsanläggningen, af
dåvarande Kapitenen Adelsköld beräknad till 560,000 R:dr, hade uppgått till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
45
624,000 R:dr eller 64,000 R:dr mera, än kostnadsförslaget innehöll, hvarförutom
sedermera betydliga kostnader måst göras för utvidgning af stationernas områden
och upplagsplatser, inköp af vändbord och lyftkranar, anskaffande af en ångbåt
jemte ångbåtsstation med kaj och magasiner vid sjön Dellen m. m., uppgående
till mera än 100,000 R:dr. Bruttoinkomsten af denna jernväg hade uppgått
Passagerare-antalet hade utgjort första året 9,615, andra året 14,263, tredje
året 14,669, fjerde året 16,669 och femte året 19,931 personer. Passagerarnes
antal hade sålunda på de fern åren mera än fördubblats, men skulle hafva ökats ännu
mera, derest icke tvänne för persontrafiken särdeles missgynnande förhållanden
hindrat mängden af vägfarande att begagna sig af jernvägen. Dessa ofördelaktiga
omständigheter voro, dels att jernvägen, der den afslutas vid Forssa kyrka,
icke träffar någon allmän landsväg, utan endast en sockenväg, afsides belägen
från allmänna landsvägen, dels att, då jernvägen slutar vid Forssa kyrka, kommunikationsleden
sedermera fortsättes vesterut på den ofvanberörda, P. A. Tamms
kanal med tvänne på olika ställen af kanalen belägna slussar, efter hvars passerande
den ändtligen obehindradt fortgår på de in i landet belägna sjöarne Södra
och Norra Dellen. Nyssnämnde kanal vore nemligen farbar endast för helt små
och högst 4 fot djupgående ångbåtar och pråmar, och de två slussarne i kanalen
hade likaledes små dimensioner, endast jemnt tillräckliga för att rymma, för
hvarje slussning, en liten ångbåt eller en pråm. För att nu kunna befordra den
betydliga varutrafiken å kommunikationsleden måste ångbåtarne ständigt hafva
i släp med sig minst en, men oftast flera pråmar; och som af dessa små farkoster
blott en i sender kunde inrymmas i slussarne, och dertill ofta hände, att två
ångbåtar, hvardera med flera pråmar, möttes vid slussarne och uppehöllo hvarandra
i flera timmar, så framstode tydligt, dels huru litet belåtna och betjenade
för sina egna personer landets innebyggare kunde vara att färdas på denna så
beskaffade, af sjö, kanal och jernväg bestående kommunikationsled, dels hvilken
stor olägenhet det vore för den snabba jernvägstrafiken att vara afbruten innan
den nått sitt mål, Dellstranden, och vara fastlänkad med och beroende af den
till tiden oftast obestämda och tröga kaualfarten. Dessa till sin natur så olika
kontrahenter, jernvägen och kanalen, kunde i längden icke med fördel hålla tillsammans.
Antingen måste kanalen med sin hinderliga slussning öfvergifyas och
jernvägen få framsträckas till sjöarne, eller också skulle jernvägen, samtidigt
med landet, som anlagt och behöfver densamma, lida och förhindras i sin utveckling
af det tidsödande fortskaffningssättet på kanalen. En särkild olägenhet
med kanalen vore också, att kanalen vintertiden tillfryser en månad tidigare än Dellsjöarne,
hvarigenom trafiken på kommunikationsleden måste afbrytas en månad förr,
än derest jernvägen ginge ända fram till Dellstranden; hvaraf följde, att jernvägen årligen
förlorade en månads trafik och landets innebyggare en månad tidigare afstängdes
från kommunikationsleden. Redan de första åren af jernvägens verksamhet hade man
erfarit dessa olägenheter af kanalen, i följd hvaraf jernvägsbolaget, i den ordning bolagets
reglemente föreskrifver, redan år 1862 beslutat, att jernvägeh borde utsträckas
till Dellens strand. Utförandet af detta beslut skulle dock vara beroende af
huruvida bolaget kunde få upplåna de erforderliga medlen till billig ränta och lämp
-
år 1860 till
* 1861 „
„ 1862 „
„ 1863 „
„ 1864 „
75,458 R:dr,
78,401 „
81,490 ,.
101,617 „
94,186 „
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
liga återbetalningsvilkor. Bolaget hade ock genom sin direktion sökt på enskild
väg skaffa sig de erforderliga medlen, men för de lån bolaget kunnat erhålla,
hade begärts en högre ränta och sådana vilkor i öfrigt, som bolaget icke funnit
antagliga. Af sådan orsak hade jernvägsholaget nu önskat få saken anmäld hos
Rikets Ständer, under förhoppning att Rikets Ständer ville understödja ett allmängagneligt
företag, hvarpå i väsendtlig grad berodde utvecklingen af en stor,
med rika resurser af naturen gynnad landsort, som utgöres af Delsbo, Norrbo,
Bjuråkers, Forssa, Högs, Tuna, Idenors, Rogsta, Ilsbo, Enångers, Njutångers,
Jerfsö, Ljusdahls, Ferila, Loos och Hogdahls socknar, med en folkmängd af öfver
34,000 innevånare, samt Herjeådalen, hvaraf den ojemförligt största delen har sin
afsättningsort i Hudiksvall. Komme i framtiden en stambana att genomlöpa
Norrland, så vore genom banan från Hudiksvall till Dellen, sådan den nu
blefve, redan en bibana färdig att leda trafiken till stambanan, der den skulle
genomlöpa Ljusnans och Dellarnes rika dalgångar, hvarigenom Hudiksvalls jernväg
komme att i många afscenden återgälda det understöd den nu kunde erhålla.
Utom den nu föreslagna utsträckningen blefve Hudiksvalls jernväg endast en till
verkningar och nytta half kommunikationsled. Utsträckt på föreslaget sätt skulle
den sprida verklig rörelse och blifva en pulsåder för ortens industriela och kommersiela
lif.
Det för ifrågavarande jernvägs utsträckning af f. d. Ingeniören vid Gefle—
Dala jernväg, Löjtnanten Gustaf Lilliehöök uppgjorda och till Utskottet ingifna
kostnadsförslag, som omfattar endast sjelfva bansträckningen med station vid
Näsviken (Dollstrand) uppgår till R:dr R:mt 317,000: —
Men derjemte fordrades: för den förökade trafik, som vore
att motse, då banan blefve utsträckt till Dellstranden,
ett ytterligare lokomotiv, 30 nya lastvagnar och 2
passagerarevagnar, uppgående tillhopa till  „ „ 83,000: —
samt till en mekanisk reparationsverkstad  „ „ 40,000: —
eller tillsammans R:dr Runt 440,000: —
Då de af inotionärerne meddelade uppgifter, dels rörande passageraretrafiken
å den redan anlagda jernvägen mellan Hudiksvall och Forssa, dels öfver
bruttoinkomsten af samma jernväg, synas ådagalägga, att Hudiksvall—Dellens
jernvägsbolag, hvilket redan mot billiga vilkor af Staten erhållit ett låneunderstöd
af 370,000 Riksdaler, bör, derest jernvägens utsträckning, på sätt föreslaget
blifvit, verkligen är af bebofvet påkallad, kunna'tillvägabringa en sådan utsträckning,
utan att Statens tillgångar dertill behöfva anlitas, anser sig Utskottet
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att för ifrågavarande
ändamål anvisa några medel, vare sig såsom lån eller anslag.
14:o. Jernväg mellan Frövi och Falun.
Uti en af Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län till
Kongl. Maj:t i underdånighet insänd och förordad ansökan hafva Ordföranden i
nämnda läns hushållningssällskap, Majoren m. m. W. Virgin, Ofverdirektören
vid Stora Kopparbergs bergslag Constantin Tottie och Bruksförvaltaren Nath.
Fröding, — hvilka, jemte andra inom Örebro län boende personer, med bidrag,
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 80.
47
som från båda nämnda län erhållits, föranstaltat om undersökning och uppgörande
af kostnadsförslag för anläggning af jernväg från Frövi station på Köping—Hult-jernvägen
genom Lindes och Nya Kopparbergs socknar i Örebro lån
samt G-rangärdes, Norrbärkes, Ludvika och Stora Tuna socknar i Kopparbergs
län till Falun, med grenbana till sjön Siljan — i underdånighet anhållit, att nådig
Proposition till Rikets Ständer måtte aflåtas om beviljande af ett lånebidrag,
motsvarande en tredjedel af den för detta arbetes utförande beräkuade kostnadssumma.
Af de vid denna ansökan fogade planer och kostnadsberäkningar inhemtas,
att den föreslagna banan, med en längd af 14,7 mil samt med samma spårvidd
och byggnadssätt, som Statens stambanor, beräknats till en anläggningskostnad
af 16,417,298 Riksdaler Riksmynt; varande å kostnadsförslaget af
Öfverstelöjtnanten m. m. F. W7 Leijonancker meddeladt det intyg, att han, efter
tagen kännedom af den uppgjorda planen, funnit profilen för denna väg god och,
särdeles hvad linien Frövi--Grängesberget beträffade, utmärkt vacker, såsom genom
lutningarnes läge i jemförelse med hufvudtransporternas rigtning fördelaktig
för en biliig transport, samt att den uppgjorda kostnadsberäkningen vid detaljgranskning
ej borde föranleda afsevärda anmärkningar, hvilket omdöme grundades
hufvudsakligen på företedda undersökningsdetaljer, hvilka befunnits utförda
till det omfång, som för frågans noggranna utredning erfordrades. Dessutom
hafva sökanderne bifogat detaljerade uppgifter dels å trafiken inom den ifrågavarande
banans område, jemte beräkning öfver den blifvande trafiken å denna bana,
dels öfver befolkning, areal af åker, äng och skog samt antalet husdjur inom de
socknar, som ligga inom 1J mil från den föreslagna banan och efter densammas anläggning
komme att trafikera densamma, dels på malmtillgången utefter jernvägslinien
samt dels slutligen å de mellan Frövi och Falun belägna vattenfall. Enligt
dessa uppgifter skulle den nuvarande godstrafiken inom orten uppgå till en
årlig kostnad af 3,803,620 Riksdaler, hvaremot transportkostnaden för samma
qvantitet gods beräknats efter banans öppnande skola nedgå till 2,535,031 Riksdaler.
Den godstrafik, som redan nu funnes och komme banan till godo, har
antagits motsvara 133,974,359 centnermil och skulle alltså, efter beräkning af blott
ett öre per centnermil, lemna en inkomst af 1,339,743: 59,
hvartill komme för person- och ilgodslrafiken  450,000: —
så att bruttoinkomsten skulle göra 1,789,743: 59;
och om härifrån beräknades afgå 40 procent till trafikkostnad och
banans underhåll  715,897: 44
;
?
skulle alltså nettobehållningen, efter beräkning af den nuvarande
trafiken, blifva  1,073,846: 15.
Dessutom skulle, enligt denna uppgift, den del af förenämnda trafik, som
kotnmo att passera Statens stambana till och från Göteborg, utgöra för trafiken
till nämnda stad  4,193,620 centner
och för trafiken derifrån  2,054,625
Den meddelade uppgiften på malmtillgången utefter den föreslagna jernvägslinien
innehåller, bland annat, att malmbrytningen, som vid de uppgifna gruf
falten
år 1863 uppgick till  2,527,172 centner,
skulle, derest dessa fält så bearbetades, att en årlig afsänkning
af 6 fot derå egde rum, uppgå till icke mindre än  36,583,700 „
jernmalm och  2,750,000 „
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
koppar, silfver, bly och zinkmalm; varande å denna uppgift af Engelske geologen
David Forbes meddeladt det intyg, att han, som på stället granskat denna uppgift,
funnit densamma med omsorg och noggrannhet utförd och att, hvad särskildt anginge
uppgifterna om den årliga brytningen inom detta malmfält, som han ansåge
för ett af de största på hela jorden, så vore de ingalunda för högt upptagna.
Beträffande uppgiften å de mellan Frövi och Falun belägna vattenfall, så
hafva desamma till ett antal af 38 stycken uppskattats till 5,792 naturhästkrafter,
oberäknadt fallen i Dalelfven från Forsshufvud till nedanom Domnarfsfallet, för
hvilka naturkraften, på en sträcka af omkring en half Svensk mil, beräknats till
411,577 hästkrafter.
Vid insändande till Kongl. Maj:t af ofvanberörda underdåniga ansökning
har Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län, för egen del, afgifvit
det yttrande, att, enär genom den föreslagna jernvägen ett billigt och lätt kommunikationsmedel
skulle erhållas mellan i Dalarne befintliga vidsträckta skogbärande
trakter och ett jernmalmsfält, som vore vitsordadt såsom ett af de rikaste på
hela jorden, och dessa trakter gemensamt sattes i förbindelse med Gefle—Dalabanan,
Arboga—Örebro-banan och Statens jernvägsnät samt dymedelst med hela
mellersta och södra Sverige, dess segelbara insjöar och kanaler samt Östersjön och
Nordsjön, hvartill komme, att den ofantliga naturkraft, som funnes uti Dalelfvens
en del vattenfall, skulle blifva för begagnande af industrien tillgänglig, ansåge
Konungens Befallningshafvande, att don ifrågavarande jernvägsanläggningen, derest
den kunde tillvägabringas, skufle blifva af den största nytta icke allenast för de
provinser den vore afsedd att genomskära, utan äfven för hela landet, och föranleda
betydlig tillvext i dess handel och industri. I följd häraf, och då samma
jernväg jemte den af Konungens Befallningshafvande till utförande såsom statsbana
i underdånighet förordade jernväg genom Upland, Westmanland och Dalarne
mot Insjön skulle, långt ifrån att skada, komma att ömsesidigt gagna hvarandra,
fann Konungens Befallningshafvande för sin del sig böra i underdånighet tillstyrka
nådigt bifall till den gjorda ansökningen.
Jemte det Stats-Utskottet, i sammanhang med Styrelsens för allmänna vägoch
vattenbyggnader afgifna underdåniga generalförslag, — hvari Styrelsen, • på
sätt Kongl. Maj:t i Sin nådiga Proposition N:o 47 tillkännagifva, för ifrågavarande
jernvägsanläggning tillstyrkt ett låneunderstöd af 5,472,000 R:dr, — fått emottaga
dessa till bemälda Styrelse af Kongl. Maj:t i nåder öfverlemnade handlingar,
har Utskottet jemväl erhållit remiss å följande inom Riks-Stånden rörande ifrågavarande
jernvägsanläggning väckta motioner, nemligen:
inom Ridderskapet och Adeln af Herr Gyllenhammar, C. A. N., som, uti motion
N:o 133, föreslagit, att Rikets Ständer för anläggande af en föreslagen bredspårig
jernväg från Frövi station å Köping-—Hult-banan till Falun måtte såsom
lån, på de vilkor, som för andra enskilda bolagsbanor blifvit bestämda, anslå en
tredjedel af anläggningskostnaden med 5,472,432 R:dr 70 öre eller, i jemnadt tal,
Fern och en half millioner R:dr R:mt;
varande enahanda yrkande framstäldt
inom Preste-Ståndet af Herr Kontraktsprosten Tegnér, i motion N:o 45,
inom Borgare-Ståndet af Herr Blomberg, i motion N:o 89 och
inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfnllmägtigen J. Bergström från Stora Kopparbergs
län, i motion N:o 220, hvaruti Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson
från Örebro län sig förenat.
Härför
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 80.
49
Härförutan har förstbemälde motionär, i enlighet med sitt i motionen gjorda
förbehåll, uti en särskild till Utskottet ingifven och af åtskilliga handlingar åtföljd
skrift närmare utvecklat sina åsigter rörande den ifrågavarande jernvägsanläggningen
jemte åtskilliga dermed sammanhang egande förhållanden, och hvilka
åsigter till en del igenfinnas i en uti hans motion omförmäld, af karta och kostnadsförslag
åtföljd tryckt broschyr, som jemväl till Utskottet blifvit aflemnad.
I denna skrift har motionären hufvudsakligen anfört, att det ofvan omförmälda
malmfältet, hvilket omfattade en vidd af mer än 17 qvadratmil, på sätt ofvan är
nämndt, till sitt omfång vore ett bland de största på jorden. De deri befintliga
jernmalmer hölle från 50 till 70 procent jern at utmärktaste beskaffenhet samt
voro genom sin lättbrutenhet och rika jernhalt jemte den outtömliga myckenhet,
hvari de förekomme, synnerligen lämpliga att i stora qvantiteter spridas äfven
till sådana aflägsnare delar af vårt vidsträckta laud, der skogen nu saknar nästan
allt värde till följd af svårigheten att, i anseende till de dryga transportkostnaderna,
till någorlunda rimliga priser åtkomma goda malmer. Men utom jernmalmen,
som utgjorde detta stora malmfälts förnämsta rikedom, innehölle det äfven
betydliga qvantiteter zinkmalm af 30—60 procent, kopparmalm af 4—12 procent,
samt blyglans af 60—70 procent, hvilken på centnern hölle 2 till 8 lod silfver,
det sednare ej sällan guldhaltig!; och närbelägna vattenfall lemnade talrika tillfällen
för anläggning af vaskverk och andra inrättningar för malmernas tillgodogörande.
Visserligen hade detta malmfält sedan urminnes tider varit kändt och
bearbetadt, så att malmbrytningen redan nu uppginge till mera än 21 millioner
centner, eller en fjerdedel af hela rikets malmuppfordring. Men bristen på billiga
kommunikationsmedel gjorde, att malmen, innan den hunne hyttorna, redan stöde
i så högt pris, att behållningen vid malmens förvandling till jern blefve ganska
ringa, då frakter och omkostnader medtoge nästan hela förtjensten. Ändamålet
med Frövi—Falu-banans anläggning vore nu dels att sätta detta ofantliga malmfält
i beröring med mellersta och norra Sveriges kolskogar, dels att bereda en
lätt och beqväm utväg till Stockholm och Göteborg för Dalarne och nordöstra
delen af Orebro län. För att kunna göra sig ett begrepp om vigten deraf, att
Frövi—Falu-banans anläggning icke längre uppskötes, har motionären erinrat om
don kritiska ställuing, hvari Sveriges jernhandtering för närvarande sig befinner,
i följd af den ofantliga utvidgning denna handtering tagit såväl i England, som
i andra jeruproducerande länder. På de flesta marknader, der Svenskt jern förut
uteslutande haft afsättning, såsom Portugal, Medelhafshamnarne, Ostindien, Kina
med flera orter, hade de bättre Engelska jernsorterna börjat mer och mer ersätta
det Svenska jernet, och förbrukare, som förut uteslutande ansett träkolsjern dugligt,
hade kommit under fund med att andra jernsorter, ehuru ej fullt så goda,
stöde till huds till ett lägre pris, som fullt upp motvägde dess minskade godhet.
Det vore derföre nödvändigt, att ju förr desto hellre tillvägabringa associationer
för anläggning och drifvande af stora verkstäder; att öka tackjernshandteringen
och i förening dermed anlägga bessemer verk; att inom landet tillverka jernvägsmateriel;
att uppdrifva stångjernets förädling och allmännare använda ångkraften
samt göra allt för att minska transportkostnaderna. Sverige egde outtömliga tillgångar
af de rikaste jernmalmer samt, ehuru i andra delar af landet, ofantliga
bränsletillgångar, andvändbara för tackjernsproduktionen, ifall någon malm der
funnes att tillgå; och inom landet funnes jemväl en vid skogs- och bergshandteringen
uppammad och ihärdig hefolkuing; — men det saknades kommunikationsBih.
till It. St. Prot. 1865 1866. 4 Sami. 1 Å/d. 2 Band. 10 Raft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
anstalter, som kunde göra det möjligt att i stort transportera malmerna till de
kolproducerande orterna eller kolen till grufvorna; och följden af allt detta skulle
ovilkorligen blifva att, om ej snar förändring härutinnan egde rum, Sveriges jernhandtering
ohjelpligt ginge under.
Den undersökning, som på komunernas bekostnad blifvit verkställd för att
utröna vidden af de malmfält, som nämnda jernväg komme att genomlöpa, hade
lemnat det resultat, att ensamt Grängesberget har 900,000 qvadratfots malmyta,
hvarur således för hvarje famns afsänkning kunde tagas 18 millioner centner jernmalm
af i medeltal 60 procent, samt att de öfriga malmfälten utefter banan, på
samma sätt bearbetade, årligen kunde lemna mera än 21 millioner centner jernmalm
och omkring 3 millioner centner silfverhaltig blyglans, koppar- och zinkmalm.
Dessa uppgifter vore bekräftade icke blott af ortens bergmästare utan
ock af den ofvanbemälde Engelske geologen David Forbes. Utaf alla dessa stora
tillgångar kunde dock för närvarande i brist på kol och billiga kommunikationer
årligen tillgodogöras endast 2-J millioner centner jernmalm och en ringa qvantitet
af de ädlare malmerna. Oaktadt alla dessa stora tillgångar och förmånen att ega
malm af utmärkt qvalitet hade Sveriges jernhandtering, såsom ofvan blifvit antydt,
gjort ganska små framsteg i förhållande till andra länders. Det hade dock
funnits en tid, då Sverige intog främsta rummet bland jcrnproducerande länder;
— ■ numera hade det sjunkit ned till det åttonde i ordningen. Och, enligt motionärens
åsigt, vore förnämsta orsaken dertill bristen på ständiga och billiga kommunikationer.
'
Att Svenska bergshandteringen, just i följd häraf, drefves i för liten skala,
kunde man lättast finna vid jemförelse med England, der det funnes flera bolag,
som hvar för sig förbrukade 10 å 12 millioner centner jernmalm, eller mera än
Sveriges hela jernmalmbrytning, som icke uppginge till fullt 11 millioner centner.
Naturliga följden af en jernväg med billiga frakter utefter de ofvan antydda malmfälten
blefve, i främsta rummet, en ökad malmuppfordring, enär derigenom bereddes
möjlighet icke blott att till andra orter, som ega tillgång på kol, försända
malmerna, utan ock att till gruffälten transportera stenkol och coakes, hvarigenom
träkol då icke vidare behöfde användas hvarken vid stångjerns- eller manufaktursmide^
eller vid nedsmältningen af de ädlare metallerna, för hvilka ändamål
stenkol och coakes vore fullt andvändbara. Träkolen komme i stället att användas
till tackjernsproduktionen, hvarigenom skulle uppkomma en betydlig tillökning
i tackjernstillverkningen, enär med samma kolqvantitet, som åtginge för att
från malm tillverka 100 centner stångjern, 200 centner tackjern kunde produceras.
Men jernvägen komme äfven att på annat sätt öka ortens tillverkning af
tackjern, nemligen genom att tillföra malmfälten träkol från angränsande skogstrakter,
bland hvilka det inre Dalarnes vidsträckta, nu nästan obegagnade, blefve
de vigtigaste. Dalarne upptoge en vidd af 200 qvadratmil, hvaraf, enligt uppgift,
3,400,000 tunnland skogsmark. Dessa trakters kända och bearbetade grufvor vore
så svaga och föga gifvande, att man redan nu hemtade större delen af sina malmer
från Grangärdes och Norrbärkes socknar på ett afstånd af ända till 13 mil.
Beräknade man malmens värde på grufbacken till öfverhufvud 15 öre per centner
samt frakten till 4 å 5 öre per mil, så kostade ensamt malmön till hvarje
centner tackjern 120 å 150 öre vid hyttan. Lades härtill den dryga transporten
till hamn för det färdiga jernet, uppgående till 50 å 75 öre per centner, så funne
man, att dylik jernhandtering blott kunde bära sig vid fullkomligt vanvärde på
skogen, och detta vore äfven ofta fallet, ty ortens jernbruksegare föredroge icke sällan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
51
att låta egen skog ruttna ned samt köpa kol, i stället för att sjelfva bestrida
kolningskostnaden.
Efter att hafva ingått i undersökning om det inflytande, den föreslagna
banan skulle hafva på utvidgandet af Sveriges jernhandtering och tillgodogörandet
af nu obegagnade skogstillgångar i åtskilliga delar af landet, äfvensom om möjligheten
att vinna afsättning för en betydligt större qvantitet jern och malm, än
som för närvarande från Sverige exporteras, har motionären erinrat att, förutom
det stora gagn ifrågavarande jernvägsanläggning komme att tillskynda de orter
den skulle förena, bereddes jemväl derigenom för Staten direkt fördel genom förökad
trafik på stambanorna, enär Frövi—Falu-banan, genom Köping—Hult-vägens
utmynnande midt på vestra stambanan, med en stor del af sin trafik kornme att
öka stambanornas. Den från Frövi—Falu-banan tillförda fraktförtjensten blefve
för stambanorna en nästan ren behållning, hvilken vore så mycket mer förtjent
af uppmärksamhet, som denna trafik troligen komme att inom kort fullt motsvara
all den trafik stambanorna nu ega.
För att söka ådagalägga rigtigheten af denna åsigt har motionären framlagt
en beräkning öfver trafiken å de nu färdiga stambanorna under år 1864, utvisande,
bland annat, att, af hela inkomsten, p as sager ar etr ofiken år 1864
lemnat
53,7 procent
och godstrafiken  46,3 „
Beräknade man inkomsten per
till 71,6 mil hade hvarje mil af hela banlängden för passageraretrafiken
lemnat  25,577 R:dr
och för godstrafiken  22,031 „
Oaktadt Sverige ingalunda vore folkrikt, hade således persontrafiken lemnat större
inkomst än godstrafiken. Af godstrafiken hade spanmålstransporten utgjort endast
792,000 centner, ehuru banorna genomskära landets bördigaste provinser. Såge
man åter på Gefle—Dala-jernvägens trafik under samma år, så funne man, att på
denna bana, som har en längd af 8 mil, passagerareinkomsten utgjort nära 12 procent
och godstrafiken fullt 88 „
af hela inkomsten. Beräknades inkomsten per banmil, lemnade hvarje mil af Gefle—
Dala-vägen i passagerareinkomst  16,532 R:dr
och för godstransporten  122,702 „
Om man nu jemfördc dessa siffror med dem, som lemnats angående trafiken på
stambanorna, så funne man att, då passagerareinkomsten per banmil å Gefle—
Dala-banan endast uppgått till två tredjedelar af enahanda inkomst på stambanorna,
hade deremot godstrafiken på Gefle-—Dala-banan lemnat en inkomst, som
varit 5$ gånger större, än den godstrafiken på stambanorna inbringat.
Af den ofvan omförmälda uppgiften öfver deri trafik, som redan nu funnes
utmed Frövi—Falu-banan samt den, som genast efter dess fullbordande blefve genomgående
till och från Göteborg, och hvilken således skulle passera vestra stambanan
från Örebro till Göteborg, utgörande en väglängd af icke mindre än 26,4
mil, inhemtades, att godstrafiken till Göteborg beräknats komma att
utgöra  4,193,620 centner
och från Göteborg
2,054,625 „
eller tillhopa 6,248,245 centner.
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Denna betydliga godsqvantitet, beräknad efter blott ett öre per centner, skulle
alltså lemna vestra stambanan en inkomst per banmil af icke mindre
hvaraf minst 50 profcent kunde antagas blifva ren behållning.
Ifall man betviflade möjligheten af en så lycklig tillökning i våra stambanors
trafikinkomstcr beböfde man blott besinna, att malmfångsten icke vore beroende
af årsvext, utan att malmen kunde till obegränsad myckenhet hemtas ur
grufvorna såsom ur ett magasin, samt att andra delar af vårt land egde skog,
hvars närvarande tillgång och återvext icke på ringaste sätt komme att skadas
af den ökade jerntillverkning, som genom Frövi—Falu-banan skulle framkallas.
Sedan nödvändigheten af billiga frakter alltmer börjat inses, hade man äfven inom
de mest befolkade länder funnit den tunga godstrafiken vida mer inkomstbringande
än persontrafiken. Detta måste i ännu högre grad blifva fallet inom vårt
glest befolkade, men på tunga naturprodukter rika land. Det vore angeläget att
klart uppfatta detta förhållande, på det sundare åsigter om jernvägars anläggning
måtte göra sig gällande, till befordrande af större samverkan mellan landets modernäringar,
åkerbruket och bergsbandteringen, samt för tillgodogörande af dess
vidsträckta skogsmarker och rika vattenfall.
Ehuru önskligt det ock vore, om det sedan mera än tio år tillbaka antagna
stambanesystemet snart vunne sin fullbordan, kunde dock angelägenheten deraf
icke jemföras med den, att våra rikaste malmfält ofördröjligen sattes i beröring
med de redan färdiga stambanorna och genom dessa med de delar af landet, som
ega kolskog, men sakna goda malmer. Det vore endast på sådant sätt Staten
kunde erhålla ersättning för sina på stambanorna nedlagda stora kostnader samt
på samma gång skaffa landet utvägar att fortgå till välstånd och vidare utveckling.
Det kunde icke heller bestridas att, om det ock vore önskvärdt att Staten
anlägger de stora stråkvägarne genom mellersta och södra Sverige och för egen
räkning å dem bedrifver trafiken, så måste det vara lika önskvärdt att den enskilda
företagsamheten nu fortsatte med jervägsbyggandet i sådana orter, som
hafva behof af att med sina produkter komma in på stambanorna, och såmedelst
utan Statens betungande ökade inkomsten af dessa dyrbara anläggningar. Ty
Staten kunde icke ensam anlägga och underhålla alla behöfliga jernvägar inom
vårt vidsträckta land. Den invecklade ekonomi, som är förenad med jernvägarnes
byggnad och trafikerande, kunde icke i alltför stor skala förvaltas för Statens
egen räkning, och det måste således vara önskvärdt att Staten, der sådant utan
alltför stor uppoffring kunde sko, hädanefter befordrade jernvägsanlägguingar genom
den enskilda företagsamheten.
Efter att hafva upplyst, att Kongl. Majit den 21 sistlidne December i nåder
fastställt bolagsreglor för Frövi—Falu jernvägs aktiebolag, hvilka reglor i
tryck blifvit till Utskottet inlemnade, samt att meningen vore att erhålla en del
af det erforderliga aktiekapitalet i England, hvarest underhandlingar derom under
en längre tid pågått, hvilkas utgång dock helt och hållet berodde af det nu sökta
lånets erhållande, har motionären vidare fästat uppmärksamhet på en utväg, som
för anskaffande af tillgång till lånets beviljande skulle kunna vidtagas, ifall någon
annan ej stöde till buds. Rikets Ständer hade nemligen, då vid 1859—1860
års riksdag för anläggningen af Borås —Herrljunga jernväg anvisades ett lån af
1,700,000, R:dr icke ovilkorligen beviljat detsamma, utan endast under det bestämda
vilkor, att lånet ej finge utgå, såvida icke beloppet kunde af Riksgälds-kontoret upp
-
än
eller för hela våglängden
62,482 R:dr
1,649,524 „
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
53
lånas mot obligationer till ett pris, som ej fick öfverstiga kostnaden för 1860 års jernvägslån.
I likhet härmed har motionären hemställt, att det för Frövi—Falubanan
begärda lånet icke måtte ovilkorligen anvisas, enär han vore fullt belåten,
om Rikets Ständer ville bevilja lånesumman 5J millioner R:dr R:mt, endast under
det vilkor, att detta belopp kunde af Riksgälds-kontoret upplånas mot dess under år
1864 utfärdade Engelska obligationer till ett pris, som icke alltför mycket understego
hvad de ursprungliga låneöfvertagarno för första fjerdedelen af dessa obligationer
erlagt, hvilket, enligt hvad Rikets Ständers år 1864 församlade Revisorer
i sin berättelse (pag. 71) uppgifvit, utgjort omkring 90 procent af obligationernas
nominela belopp. Motionären hyste nemligen den öfvertygelse, att dessa obligationer
skulle kunna föryttras till det pris, hvartill Svenska Statens 4^-procentobligationer
nu i Hamburg noterades eller omkring 87 procent, och det syntes
honom derföre, som skulle ingen skada kunna tillfogas hvarken Riksgälds-kontorets
kredit eller Staten, om Rikets Ständer behagade lemna sina Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret uppdrag att, om och när den del af berörda obligationer, som
ännu funnes i Riksgälds-kontoret osålda, kunde i större eller mindre summor föryttras
till ett pris, icke understigande 87 procent af deras nominela belopp, Fullmägtige
borde desamma försälja, samt att, ifall på sådant sätt nödiga medel
erhölles, Fullmägtige skulle till det bolag, som kan varda bildadt för byggandet
af Frövi—Falu-banan, och som genom kontrakt förbunde sig att i enlighet med
af Kongl. Maj:t fastställd plan fullborda detta arbete samt i öfrigt fullgöra de
föreskrifter, som Rikets Ständer för lånesummans beviljande kunde finna för godt
föreskrifva, utbetala det begärda lånet af 5] millioner R:dr R:mt, i afseende på
hvilket de vid sistlidna riksdag föreskrifna lånevilkor desto hellre borde i tillämpliga
delar få lända till efterrättelse, som bär endast vore begärdt att få låna en
tredjedel af kostnadssumman, då deremot vid sistförflutna riksdag lånen till de
enskilda banorna utgingo med två tredjedelar af kostnaden, hvadan både Statens
uppoffring här klefve mindre och dess säkerhet att återfå lånesumman sattes utom
allt tvifvel. Dock borde den ändring i de tillförene gifna föreskrifterna meddelas,
att det finge ankomma på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning att bestämma om och
under hvilka vilkor bolaget egde att, på en gång, mot den säkerhet Kongl. Majit
kunde godkänna, utbekomma hela lånesumman.
Då Utskottet nu går att afgifva sitt yttrande rörande den sålunda föreslagna
jern vägsanläggningen, får Utskottet öppet uttala den åsigt, att bland alla
de vid innevarande riksdag föreslagna enskilda jernvägsanläggningar ingen synts
Utskottet vara af så stor vigt eller kunna i så hög grad medverka till utvidgandet
af Sveriges jernhandtering samt befrämjandet äfven i öfrigt af landets industriela
utveckling och ekonomiska välstånd, som den ifrågavarande jernvägsanläggningen.
Men då, på sätt af Utskottet här ofvan, i fråga om fortsättningen
af arbetena å östra och norra stambanorna, blifvit anfördt, det synes vara af nödig
omtanka påkalladt att i möjligaste måtto inskränka den summa, som vid innevarande
riksdag må till jernvägsaroeten anslås, samt då det af en bland motionärerne
föreslagna sätt att endast vilkorligen bevilja den begärda lånesumman
synts Utskottet mindre lämpligt, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att de i detta ämne väckta motioner nu icke må af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 5 Maj 1866.
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Reservationer:
Emot l:sta punkten, angående Östra stambanan:
af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Ostergötlands län: “Vid sistlidna
riksdag beslöto Rikets Ständer att, “till påbörjande af Östra stambanan från
Katrineholm öfver Norrköping och Linköping vester om sjön Sommen till trakten af
Nässjö“, anslå det för anläggningen af sträckan emellan Katrineholm och Norrköping
erforderliga belopp af 4,030,000 R:dr Ront. Arbetet å denna del af stambanan
har nu så framskridit att detsamma blifver afslutadt till Norrköping
under loppet af innevarande års sommar. För att icke genom ett afbrott af det
sålunda påbörjade arbetet å denna stambana förorsaka en större statsekonomisk
förlust hafva enskilde motionärer vid innevarande riksdag begärt ett ytterligare
anslag af 500,000 R:dr till fortsättning af bananläggningen från Norrköping till
Linköping, hvartill Stats-Utskottet likväl afgifvit ett afstyrkande utlåtande, stödjande
sig ensamt vid den grundsatsen, “att den summa, som vid innevarande
riksdag må till jernvägsarbetcn och dermed sammanhängande behof anslås, bör i
möjligaste måtto inskränkas41.
Utan att vilja bestrida det en inskränkning i anslagsväg, äfven i fråga om
våra kommunikationer, nu är af nödig omtanka föreskrifven, torde likväl vara
lika beböfligt tillse det icke inskränkningarne sträcka sig ända derhän, att en påtaglig
misshushållning i det stora hela derigenom föranledes. Men framför allt,
och i samma mån som Statens anslag och bidrag till kommunikationernas fortgående
utveckling måste inskränkas, fordras en systematisk och opartisk iakttagelse
vid anordningen af för ändamålet tillgängliga medel, för att minsta möjliga
rubbning i redan uppgjorda och bestämda planer må kunna ske samt förlustbringande
afbrott i påbörjade arbeten undvikas. Huruvida nu Stats-Utskottets
förevarande förslag till användning af de medel, som Utskottet ansett sig böra af
nödig omtanka begränsa till ett ringare belopp, utmärker ett fullt rättvist och
statsekonomiskt välberäknadt afvägande af hvad, som i sådant afseende bör gifva
företräde åt det ena eller andra föremålet för delaktighet af statsmedel, — är en
sak, som åtminstone torde behöfva något närmare granskas; och jag tillåter mig
att i sådant afseende fästa uppmärksamhet på följande.
Då ändamålet med en stambanas anläggande icke inskränker sig till att bereda
fördel endast åt de orter en sådan bana genomlöper, utan fastmera och hufvudsakligast
afser att utöfva ett mera vidsträckt välgörande inflytande på landets industriela
rörelse och företagsamhet i allmänhet, så torde blott behöfva erinras att med beslutet
om östra stambanans anläggning afsågs att i sin naturliga och ginaste rigtning sammanbinda
de skånska provinserna och största delen af Småland med hufvudstaden.
Då östra stambanan i följd af denna sin vigtiga bestämmelse sattes främst i ordningen
bland de stambanor, för hvilka i den Kongl. Propositionen till Rikets
sednast församlade Ständer statsanslag äskades och af Ständerna jemväl då anvisades
till påbörjande af arbetet å den godkända sträckningen mellan Katrineholm
och Nässjö, så kan väl med skäl sättas i fråga om icke denna bana nu bordt
tillerkännas företrädesrätt till åtminstone så stort anslag, som erfordras för att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
55
undvika ett totalt afbrott i det pågående arbetet, hvilket nu snart fortgått så långt,
som de anslagna medlen medgifva; — ett företräde, som torde få anses så mycket
mera berättigadt, som ett afbrott i detta arbete måste tillskynda Staten en betydlig
förlust genom nödvändigheten att afskeda en för arbetet väl instruerad personal
samt för en ringa penning afyttra en dyrbar materiel, hvilket deremot icke
skulle inträffa, om medel vägrades till de bananläggningar, till hvilkas utförande
Stats-Utskottet nu förordat bidrag af statsmedel.
Med anledning af nu anförda förhållanden och med åberopande af de flera
talande skäl, som i de väckta motionerna i ämnet blifvit angifna, vågar jag vördsamt
hemställa,
att Rikets Ständer, så vida icke betydligare anslagssumma
kan beredas, till förberedande arbeten för fortsättning af östra
stambanan emellan Norrköping och Linköping måtte anvisa,
att i mån af behof från Riksgälds-kontoret utgå, en summa
af 500,000 Riksdaler. “
af Riksdagsfullmägtigen O. J. L. Lönnberg från Östergötlands län: “Emot
Utskottets beslut att afstyrka hvarje anslag för fortsättning af östra stambanan
får jag vördsamt afgifva reservation.
Till de många talande skäl, hvilka i de afgifna motionerna blifvit anförda
till fördel för denna stambana, som, i jemförelse med öfriga ännu ofullbordade,
visar sig till anläggningskostnaden vara den billigaste och med hänsyn till redan
befintlig trafik i den beslutade rigtningen torde blifva den indrägtigaste, kunde
ännu mera tilläggas; men jag torde nu endast böra framhålla, huruvida det ur
statsekonomisk synpunkt kan vara ändamålsenligt att alldeles afbryta arbetena på
östra stambanan, afskeda den der sysselsatta personal och kanhända för en ringa
penning bortslumpa den befintliga dyrbara arbetsmaterielen, för att sedan inom
kort återupptaga samma arbeten och ånyo anskaffa hvad som blifvit förskingradt.
Då emellertid Statens tillgångar för det närvarande icke torde medgifva
något större anslag och då åtskilliga arbeten äfven på denna stambana tarfva en
längre anläggningstid, vågar jag endast hemställa,
att Rikets Ständer till förberedande arbeten för fortsättning
af östra stambanan emellan Norrköping och Linköping måtto
anvisa, atti mån af behof från Riksgälds-kontoret utgå, en summa
af 500,000 Riksdaler.“
Emot 2:dra punkten, angående Norra stambanan:
af Herr Pehr Staaff: “Genom vägran att anslå medel till fortsättning af
norra stambanan, i rigtning från Upsala till Sala, har Höglofliga Stats-Utskottet,
i hvad på detta ankommer, äfven för innevarande riksdag tillintetgjort de fem
norra provinsernas billiga förhoppning, att medelst Gefle-banans anknytning vid
landets allmänna jernvägssystem bereda nämnda provinser en väl behöflig och af
föregående uppoffringar rättvisad förening med samma jernvägssystem. Utan att
nu fästa mig vid det hårda derutinnan, att gång efter annan på olika, men dock
alltid svaga skäl afslå de mest billiga anspråk på en sådan jernvägsanknytning
synes mig jemväl Stats-Utskottet. hafva handlat oklokt genom ett beslut, hvarmedelst
ett påbörjadt jernvägsföretag af betydligt omfång kommer att på en gång
afbrytas, till stort men för en mängd arbetare inom högre eller lägre sfer, hvilka
af arbetets fortsättning påräknat sin utkomst; hvarförutan de stora kapitaler, som
äro nedlagda i redskap och inventarier göras för längre tid räntelösa.
\
56 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
Utskottet har varit så i denna som öfriga jern vägsfrågor ledt af den förfärligaste
misströstan om vår financiela ställning samt omtankan att undvika utländska
statslån, men har icke betänkt, att ett sådant lån ingalunda gjorts erforderligt
genom att bifalla det begärda anslaget af endast 500,000 Riksdaler, ett
belopp, som dessutom är så ringa, att derigenom ingalunda kan sättas på spel
landets financiela oberoende. Jag för min del tror, att en så beskaffad hushållning
i sjelfva verket utgör en misshushållning, då de förluster, som uppkomma
genom ett fördröjdt fullbordande af det uppgjorda systemet för stambanorna, medföra
oberäknelig skada, utom i förr antydda afseenden, jemväl i hänsigt till uteblifvaudet
af den trafikförökning på det redan färdiga jernvägsnätet, som af banornas
utsträckning komme att beredas; men utom allt detta gifves det äfven,
hvad beträffar norra stambanan, ett särskildt skäl så stort och mägtigt, att det
ensamt för sig bordt berättiga det ifrågasatta anslaget, äfven om det varit mångdubbelt
så stort. Rigtningens bestämmande återstår nemligen ännu formelt, fastän
intet tvifvel förefinnes, hurudan denna rigtning bör vara. Blir frågan jemväl
vid denna riksdag oafgjord, så lemnar dymedelst den nuvarande representationen
i arf åt en kommande ett trätofrö, som kommer att föranleda till split och ensidighet
vid de stundande nya valen och till en för ärendenas gång menlig osämja
inom representationen. I denna omständighet ligger nemligen ett stort skäl att
nu slita tvisten.
Den financiela ställningen kommer att snarligen inom Utskottet utredas;
och lärer det då visa kig att nytt utländskt lån icke erfordras för att på ett förnuftigt
och inom vissa gränsor inskränkt sätt låta jernvägssystemets fullbordan
fortgå, åtminstone så mycket, att det icke afstadnar. En orättvisa måste det
innefatta att, sedan långa banor dragits söder och vester ut, fortfarande tvinga
hufvudstaden och hela den nordliga delen af riket att för en oviss framtid åtnöjas
med en blott sex mils bana norrut.
I ett fattigt land måste man väl också söka så sammanjemka intressena,
att Staten tillskyndas så liten uppoffring som möjligt; och det är denna obestridliga
sanning, som tvingar oss att här i landet åtnöjas med förmedlingsförslag.
Ett sådant är det, som afser att draga norra stambanan från Upsala till Sala,
samt från Sala norrut till Storvik, hvilket ställe utgör den lämpligaste punkten
för norra stambanans anknytning vid Gefle—Dala-vägen.
I afseende å norra stambanans rigtning ber jag att hår få ur en vid denna
riksdag i ämnet afgifven motion återgifva följande rörande ofvannämnda förslag
väl sagda ord:
“Detta förslag, som innebär och förordar blott en stambana norrut och sålunda
förutsätter såsom antaglig en förmedling emellan det östligare och vestli“gare
jernvägsintresset i dessa bygder, lärer derföre ej fullt tillfredsställa någondera
parten. Men just deruti torde man kunna söka bästa försvaret för dess
“rigtighet. Då alldeles oantagligt är, att här i trakten skulle kunna förvärfvas
“tvänne stambanor, sedan hittills rest sig så stora svårigheter mot att, någorlunda
“samtidigt med det öfriga landet, erhålla en enda af någon nämnvärd utsträckning;
torde det anspråksfullare jernvägskrafvet böra finna sig i detta verkliga
“förmedlingsförslag, som gör all den rättvisa åt de olika intressena, hvilken torde
“på flera mansåldrar vara möjlig. Till detta jern vägssystem norr om Mälaren
“skulle naturligtvis ock höra, att Staten öfvertager och fullbordar bibanan emellan
“Sala-trakten och Westerås, hvarigenom denna stambana tidigare än i Upsala
“träffade
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 80.
57
“träffade Mälarehamn. Derföre måste hvarje östligare eller vestligare rigtning af
“denna stambana, hvilken redan ifrågavarit eller ytterligare kan ifrågakomma,
“med bestämdhet afvisas såsom alltid mer eller mindre förstucket invalverande
“det möjliga förslaget om tvänne stambanor närmast norr om Mälaren. Särskildt
“lärer något synnerligt afseende hvarken kunna fästas vid det förslag, som syn“nerligast
framhålles af det vestligaste intressets målsmän, nemligen att norra
“stambanan ovilkorligen bör dragas kortaste direkta vägen norrut från Upsala
“till Gefle stad, ej heller vid de redan förebådade nya förslag, som troligen snart
“framkomma derom, att norra stambanan bör från Upsala dragas i nordostligare
“rigtning öfver Nora och Gysinge framemot Gefle—Dala-jernvägen. Dessa förslag
“grundas alla på den orimliga och oantagliga förutsättningen af tvänne stambanor
“i denna trakt samt motsägas dessutom af ett annat förslag om lämpliga och
“billiga kommunikationer i denna rigtning, hvilket afser vederbörligt tillgodogörande
för en båt- eller segelled af vattendragen emellan Upsala och Dalelfven
“och hvilket torde i sinom tid ådraga sig förtjent uppmärksamhet, såsom äfven i
“sin mån bidragande just till trafikens alimentering å norra stambanan i den af
“Öfverste Ericson sålunda förordade rigtning.“
Till dessa ord, hvilkas sanning jag erkänner, vill jag lägga den ytterligare
erinran, att de norrländska provinsernas intresse i hänsigt till trafiken icke endast
medger, utan rent af fordrar att banan berör Sala, hvilken stad jemte kringliggande
ort utgör af ålder en af de hufvudsakligaste afsättningsplatser för de norrländska
produkterna, äfvensom att Storvik är den lämpligaste punkt, hvarifrån
en gång i framtiden den norra stambanan bör vidare norrut framgå.
På alla dessa skäl och i den vissa tillförsigt att de Norrländska länens
intressen böra vid bestämmandet af norra banans rigtning ega en afgörande vigt,
samt att rättvisan kräfver att norra banans utsträckning ej alltför länge fördröjes,
vågar jag derföre anmäla min reservation mot Stats-Utskottets beslut rörande
norra stambanan, i det jag vördsamt föreslår,
det måtte Rikets Ständer för norra stambanans fortsättning
från Upsala i rigtning till Sala anslå en summa af 500,000
Riksdaler, att utgå i mån af behof.“
I denna reservation hafva instämt Herr E. Berggren samt Riksdagsfullmägtige
P. Engman och Eric Ersson från Gefleborgs län.
Emot öde punkten, angående jernväg från Dalkarlsbergs grufvor till sjön Möckeln
i Carlskoga bergslag:
af Friherre Klinckowström, B. M.: “Emot Stats-Utskottets hemställan att
föreslå Rikets Ständer att, för anläggande af en jernbana mellan Dalkarlsberget
och sjön Möckeln, medgifva ett lån af 743,000 Riksdaler, hvaraf 350.000 Riksdaler
skulle utgå år 1867, får jag mig härmed vördsamt reservera, på följande skäl:
l:o. Emedan hela denna jernbana, afsedd endast för att gynna några få bruksegares
intressen, hvarken för den befolkning deromkring bor, långt mindre
för landet i dess helhet har den fördel eller betydenhet, att derföre
en, under nuvarande förhållanden, så betydlig summa penningar derför
bör utgifvas.
2:o. Att genom medgifvandet af ifrågavarande understöd den grundsats rubbas,
som Stats-Utskottet för sin del vid denna riksdag velat iakttaga, att ej
besluta anslag eller lån till några nya, ej ännu påbörjade banor.
Bih. till II. St. Prof. 1865 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Häft.. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
3:o. Att den ifrågavarande banan ej ens kan betraktas såsom en vanlig bibana,
då den ej utmynnar till någon stambana, utan endast dermed förbinder
sig å ena sidan medejst sjötransport på sjön Möckeln och å andra sidan
från Dalkarlsberget, cirka 11 mil från Nora.
4:o. Att grufvorna vid Dalkarlsberget och Strikberget, med hyttorna vid Skrikarhyttan
och öfriga orter kring sjön Wickern, hafva 1, högst ll mil till
Nora, derifrån jernvägsförbindelse finnes med hela landet, hvarföre jag
anser denna ort ej böra gynnas på andra orters, t. ex. Norrlands, Hallands,
Dalarnes, öfra Wermlands, stora trakters af Småland bekostnad,
der mången ort har 10, 20 å 30 mil till jernväg, utan att Rikets Ständer
ansett sig kunna, med hänsyn till Statsverkets knappa tillgångar,
vid denna riksdag anslå medel till jernvägar inom dessa provinser till
följd af de från flera af dessa orter gjorda motioner om anslag eller lån
för jernvägar.
Af dessa skäl, med de många flera dertill skulle kunna anlöras, får jag
vördsammast anhålla:
att Rikets Ständer måtte afslå den af Stats-Ctskottet gjorda
hemställan om det ifrågasatta låneunderstödet till jernbanan
mellan Dalkarlsberget och sjön Möckeln.“
af Herr Domprosten Sondén: “Den sparsamhet Utskottet visat i fråga om
de af Staten påbörjade östra och norra stambanorna, hvilkas arbeten måste afstadna
och redan befintliga arbetsmaterial ligga obegagnad, om man icke vill
transportera den till Wermland, torde meu minst sagdt. lika goda skäl böra iakttagas
med hänseende till enskilda jernvägar.
Den ena af dem, som vunnit Utskottets tillstyrkande förord, nemligen den
mellan Dalkarlsberget (eller sjön Wickern) och Möckeln, är icke en gång annat
än något oegentligt, en hibana, då man för att från dess ändpunkt komma ut på
nordvestra stambanan bar att passera sistnämnda sjö, hvilken omständighet, utom
två omlastningar, medför en annan olägenhet, nemligen att trafiken en del af året
är afbruten. En så beskaffad utfartsväg för ortens produkter, ehuru väl värd att
beredas, då god peuuiugetillgång det medgifver, kan jag icke anse vara af den
tvingande nödvändighet, att icke kunna anstå ett år, hvarföre jag ock anser att
motionerna om denna bana böra afslås."
af Herr Bohmansson samt Riksdagsfullmägtige Carl Ifvarsson och P. O.
Hörnfeldt.
Emot tide punkten, angående jernväg mellan Arboga och Köping:
af Herr Domprosten Sondén: “Att nu bevilja understöd åt Köping—Arbogabanan,
särdeles under den åt ingen annan enskild jernväg beviljade form af anslag
utan återbetalningsskyldigket, synes förutsätta större resurser än man hittills
vid denna riksdag ansett sig ega. Den ifrågavarande bandelen sammanbinder två
orter vid Mälarens strand, hvilka genom detta läge ega beqväm transportled äfven
för tunga varor. Det stora tillflöde å vestra stambanan man af denna bit
väntar, skullo uppkomma genom att derå leda trafiken från Uttersbergs-banan
förbi Köping åt Örebro, der den ingår på nämnda stambana. Men då icke blott
den utväg är för Uttersbergstrafiken öppen att från Köping vända sig till Arboga,
utan att på Mälaren direkt komma till utskeppningsorten, så bör det väl icke
vara så brådtom att försöka leda denna trafik förbi Köping—Mälaren—Stockholm
Ståts-Utskottets Utlåtande JN:o SO.
59
till Göteborg, att ju försöket åtminstone ett år skulle kunna uppskjutas och ifrågavarande
anslag afslås.“
af Riksdagsfullmägtige Carl Ifvarsson och P. O. Hörnfeldt.
Emot 10:de punkten, angående jernväg mellan Lidköping och Håkantorp:
af vice Talmannen Anders Ericson: '‘Under obetingadt erkännande deraf
att vid innevarande riksdag all möjlig sparsamhet bör iakttagas, och att följaktligen
anslag till jernvägar måste inskränkas till det minsta möjliga, har jag likväl
ej kunnat förbise den förlust för Statsverket, som kunde blifva en följd af afslaget
å det ifrågasatta lånet till en bibana från Lidköping till Håkantorp. Hvilken
vinst stambanorna skörda af bibanorna, utvisar det af Trafikstyrelsen meddelade
intyg, att Borås-banan nästlidna år beredt vestra stambanan en nettobehållning
af 64,000 R:dr, hvilket, jemte den utfästa räntan, gör åtta och en half
procent på det lån, Staten lemnat till denna bibana. Oafsedt den nytta dessa
bibanor bereda orterna, är ju denna omedelbara inkomst för Statsverket icke att
förbise. Stambanorna lemna ju ännu icke tre procent på anläggningskostnaden i behåll,
och vi måste således vara betänkta på att öka denna inkomst. Jag är
öfvertygad, att den nu ifrågavarande, hvilken, på sätt Stats-Utskottet yttrat, genomgår
Westergötlands bördigaste delar, och till den stad af denna provins, der
den största spanmålshandeln bedrifvits, skall blifva af samma omedelbara gagn
för Statsverket, som Borås-banan. Härtill kommer, att till denna bana, som är
beräknad att kosta endast 898,000 Riksdaler, är af enskild person skänkt 100,000
Riksdaler, med vilkor att statsanslag erbålles, och, om lånet nu afslås, torde denna
gåfva återkallas, i hvilket fall staden Lidköping icke torde hafva magt att åtaga
sig den skuld, som erfordrades till vägens utförande. Jag föreslår således att, då
från kostnadssumman, 898,000 Riksdaler, afdrages denna skänk, 100,000 Riksdaler,
och 798,000 R:dr således återstå, hvaraf två tredjedelar utgöra 532,000 Riksdaler,
Rikets Ständer måtte såsom lån till en bibana från Lidköping
till Håkantorp anvisa 500,000 Riksdaler, deraf 100,000
Riksdaler linder denna statsregleriugsperiod.11
Häruti har Prosten Ljunggren instämt.
Emot lide punkten, angående jernväg från Moholms station till Mariestad:
af Herr Tornerhjelm, P.
Emot 13:de punkten, angående utsträckning af Hudiksvalls jernväg:
af Herr Pehr Staaff; “Mot Stats-Utskottets beslut, hvarigenom sökt lånebidrag
för Hudiksvalls—Éorssa-jernvägs utsträckning från Forssa till Näsviken
vid sjön Dellen afstyrkts, får härmedelst jag mig vördsamligen reservera af följande
skäl.
Då hela låneunderstödet, som skulle vara i fråga att utgå, skulle utgöra
blott 266,000 R:dr och kunde på trenne år fördelas, hvadan årligen blott 88,666
R:dr • skulle erfordras; så lärer den financiela ställningen ej böra hindra framgången
af det ifrågavarande för norra Helsingland och södra Herjeådalen högst
gagn erika företag. Och då den omständighet, att den redan befintliga bandelen
utmärkt väl burit sig, torde utgöra ett bevis för företagets nödvändighet och gagnet
deraf, men icke, såsom Utskottet antagit, ett skäl emot företaget, kan man väl
icke finna annat än att det sökta låneunderstödet bordt bifallas.
Enär under en lång framtid det norra Sverige icke rimligen kan hugnas
med någon detsamma genomlöpande stambana, rch sålunda måste i sådant
afseende förblifva vanlottadt, synes det billigt att en ersättning häri beredes dymedelst
att enskilda jernvägsföretag, som bära sig, underlättas med låneunderstöd,
60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80.
och Norrland sålunda i detta afseende beträffande jernvägar försattes i jemnbredd
med det öfriga riket.
Ingalunda föreställande mig' möjligheten deraf att Rikets Ständer skulle
genom ett afslag å motionerna i ämnet förqväfva lusten hos enskilde, att med
egen risk verka till dessa aflägsna landsdelars förkofran, vågar jag derföre vördsamt
anhålla,
det behagade Rikets Ständer för Hudiksvall—Forssa jernvägs
utsträckning till Näsviken anslå 266,000 R:dr R:mt såsom
lån på de vilkor, som för andra lånebidrag stadgas, samt att
af beloppet 88,666 R:dr måtte under år 1867 utgå.“
Emot 14:de punkten, angående jernväg mellan Frövi och Falun:
Af Herr Leijonancker, F. W.: “Mot Stats-Utskottets afstyrkande af bidragtill
Frövi—Falu jernvägs-anläggning får jag mig reservera på följande hufvudsakliga
skäl:
att genom denna bana en stor* lyftning af landets bergverks
•industri
måste uppstå, samt
att banans anläggning kan tillvägabringas med mindre lånebi
drag
än förut vanligen meddelats för enskilda jernbanor och
utan ränteförlust för Staten, och derigenom ett steg tagas
till att med mindre uppoffringar än hittills af statsmedel
åstadkomma enskilda jernvägar.
På grund häraf anser jag att Utskottet bordt tillstyrka Rikets Ständer att
till det bolag, som bildar sig för anläggning af Frövi—Falu-banan, anvisa ett
lånebidrag af Fem och en half millioner R:dr R:mt, att utgå på följande vilkor:
l:o. lånet utgår endast i det fall att ett mot lånesumman sva
rande
belopp kan till Riksgälds-kontoret inflyta genom försäljning
af 1861 års obligationer, hörande till det då i England
kontraherade lån.
2:o. lånet utbetalas antingen sedan bolaget deponerat fullt säkra
handlingar för utbetalningen af de |:delar af byggnadskostnaden,
som åligger bolaget att tillskjuta, eller ock sedan bolaget
fullbordat f:delar af jernvägsanläggningen ; samt
3:o. att öfriga för anläggning af jernväg mellan Darlkarlsberget
och sjön Möckeln här ofvan i detta Utskotts-betänkande
föreslagna lånevilkor äfven för ifrågavarande jernväg gälla i
hvad de, med iakttagande af ofvannämnda punkter, äro tilllämpliga.
“
I denna reservation hafva instämt Herr Kontraktsprosten Tegnér och Hertil.
Holmqvist.
af Herr Heijkenskjöld.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial AS 81.
1
H:o 81.
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Stunden* skiljaktiga beslut uti'åtskilliga
frågor, rövande regleringen af utgifterna under Riksstatens
Sjette Hufvudtitel.
(1. A.)
Sedan Stats-Utskottet erhållit kännedom om Riks-Ståudens beslut, i anledning
af Utskottets Utlåtande N:o 60, angående regleringen af utgifterna under
Riks-statens Sjette Hufvudtitel, får Utskottet härmedelst framställa de förslag
till propositioner för votering i Förstärkt Stats-Utskott, äfvensom afgifva de yttranden
i öfrigt, hvartill skiljaktigheterna i berörda beslut föranleda.
l:o. Uti 22:dra punkten af ofvannämnda Utlåtande hade Utskottet hemställt,
att, för betäckande af den skuld till enskilda, soln blifvit vid Alnarps landtbruksinstitut
dels redan åsamkad, dels förutsatt under förlidet år till midfastan 1866
vidare uppkomma, måtte för en gång anvisas ett belopp af 50,000 R:dr, att från
Riksgälds-kontoret utgå. Denna hemställan har, enligt Utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
af det förra Ståndet likväl med följande tillägg: “samt dervid jemväl uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t begära, att Styrelsen öfver Alnarps landtbruksinstitut
varder i nåder förständigad att för framtiden undvika större utgifter än
tillgångarne medgifva. “ Deremot hafva Borgare- och Bonde-Stånden afslagit Utskottets
berörda hemställan. Ridderskapet och Adeln har derjemte inbjudit
Borgare-Ståndet att biträda dess omförmälda beslut, men vid föredragning af denna
inbjudning har Borgare-Ståndet beslutat, att frågan skulle behandlas i sammanhang
med förevarande memorial.
Bih. till R. St Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Haft
2
J -is-Utskottets Memorial Jts 81.
Då endast ett Riks-Stånd för närvarande fattat beslut, angående berörda
underdåniga skrifvelses aflåtande, lärer frågan derom böra förfalla. Beträffande
deremot sjelfva anslagsfrågan, så enär derutinnan tvänne Riks-Stånd stadnat emot
två, bör densamma afgöras genom votering i Förstärkt Stats-Utskott; och får i
sådant hänseende Utskottet föreslå följande voteringsproposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallna, hemställan, att, för betäckande af den skuld till enskilda,
som blifvit vid Alnarps landtbruksinstitut dels redan åsamkad, dels förutsatt
under förlidet år till midfastan 1866 vidare uppkomma, mätte för en gång anvisas
ett belopp af 50,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret utgå, — röstar
Ja;
Den, det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, har Utskottets berörda hemställan blifvit afslagen“.
2:o. Tjugondefemte punkten af ofvanberörda Utlåtande innefattar hemställan,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning, angående beviljande af 14,000 R:drs
tillökning uti det till Alnarps landtbruks-institut nu utgående ordinarie årsanslag,
måtte på det sätt bifallas, att berörda anslag förhöjdes med 10,100 R:dr. Denna
hemställan blef af Ridderskapet och Adeln bifallen. Preste- och Bonde-Stånden
biföllo Utskottets förslag med den förändring, att, i öfverensstämmelse med hvad
Utskottets Inkomst-afdelning hemställt, förhöjningen i berörda anslag skulle utgöra
endast 8,600 R:dr; och komme, i följd häraf, enligt Bonde-Ståndets särskilda
beslut, föreståndarens vid institutet aflöning att minskas med 1,000 R:dr samt
lärarens i agrikulturkemi, geologi och fysik lön att utgå med 2,500 R:dr. Borgare-Ståndet
har beslutat förhöjning af det för institutet bestämda anslag med
10,000 R:dr, att uppföras å extra ordinarie stat.
Hvad först angår frågan huruvida berörda anslagsförhöjning bör å ordinarie
eller extra ordinarie stat uppföras; så enär trenne Riks-Stånd bifallit Utskottets
hemställan i detta hänseende, eller att förhöjningen skulle uti det ordinarie anslaget
beviljas och således å ordinarie stat uppföras, lärer Borgare-Ståndets särskilda
beslut i denna del böra anses hafva förfallit.
Beträffande beloppet af ifrågavarande anslagsförhöjning, så synas trenne
Riks-Stånd, nemligen Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden, hafva varit ense derom,
att detsamma icke må öfverstiga 10,000 Rulr. Vid sådant förhållande lärer,
vid den omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, som för frågans afgörande blir nödigt
företaga, Utskottets af Ridderskapet och Adeln bifallna hemställan, att anslagsförhöjningen
måtte bestämmas till 10,100 R:dr, ej komma under pröfning,
utan torde omröstning böra ega rum enligt följande voteringsproposition:
“Den, som vill att uti det till Alnarps landtbruks-institut nu utgående ordinarie
årsanslag beviljas en förhöjning af 10,000 R:dr, röstar
Stats-Utskottets Memorial JV§ 81.
3
Ja;
Den, det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande anslagsförhöjning
skall nied 8,600 R:dr utgå."
3:o. Uti 26:te punkten af ofvannämnda Utlåtande har Utskottet hemställt, att
uti det till Ultuna landtbruks-institut utgående årsanslag måtte beviljas en förhöjning
af 4,000 R:dr. Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden
hafva bifallit berörda hemställan, Borgare-Ståndet likväl på det sätt, att anslagsförhöjningen
skulle å extra ordinarie stat uppföras. Preste-Ståndet har äfven
bifallit Utskottets hemställan, dock med den förändring, att ifrågavarande
anslag höjdes med det af Kongl. Maj:t äskade belopp, 6,000 R:dr.
Då frågan såväl om beloppet af berörda anslagsförhöjning, som angående
dess uppförande å ordinarie stat således blifvit genom trenne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut afgjord, kunna de i olika afseenden härifrån skiljaktiga
meningar, som af Preste- och Borgare-Stånden blifvit uttalade, ej till någon åtgärd
föranleda.
4:o. Kongl. Maj:t hade äskat Rikets Ständers medgifvande att de nödiga
kostnaderna för Sveriges deltagande uti en allmän exposition af åkerbruks-, industri-
och konst-alster, som år 1867 komme att ega rum i Paris, finge på förskottstitel
anordnas, för att sedermera blifva i behörig ordning till godtgörande
anmälda. Utskottet hemställde uti 65:te punkten af nämnda Utlåtande, att Kongl.
Maj:ts nyssberörda nådiga framställning måtte på det sätt bifallas, att Rikets
Ständer för ifrågavarande ändamål till Kongl. Maj:ts disposition för en gång anvisade
ett belopp af 120,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå. Denna
hemställan blef af Ridderskapet och Adeln bifallen. Preste- och Bonde-Stånden,
som för öfrigt godkände Utskottets hemställan, beslöto att beloppet skulle till
100,000 R:dr nedsättas. Borgare-Ståndet biföll hvad Kongl. Maj:t i detta ämne
föreslagit.
Trenne Riks-Stånd äro således ense derom, att berörda kostnader icke böra å
förskottstitel anordnas, utan bestämdt anslag dertill anvisas. Vid sådant förhållande
lärer frågan om medlens anordnande å förskottstitel anses hafva förfallit.
Men då, beträffande anslagets belopp, Borgare-Ståndet ej ännu sig derom yttrat,
får Utskottet hemställa,
att Borgare-Ståndet måtte i detta hänseende fatta beslut.
5:o. 73:dje punkten af berörda Utlåtande, uti hvilken punkt Utskottet dels
hemställt, att samtliga ordinarie anslagen under ofvannämnda hufvudtitel, hvaruti
någon förhöjning eller nedsättning icke blifvit ifrågaställd, måtte uti den
blifvande Riks-staten få med oförändrade belopp uppföras, dock att, till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
4
Siats-Utsfwttetf Memorial J5? 81.
ved in. m., sorn för närvarande utgör 50,047 R:dr 16 öre, finge bestämmas till
ett belopp af 50,044 R:dr 67 öre, dels meddelat att, derest Rikets Ständer biföllo
hvad Utskottet i berörda Utlåtande föreslagit, hufvudtitelns ordinarie anslag
för nästa statsreglering komme att uppgå till 3,787,500 R:dr eller 80,700 R:dr mera
än nu gällande Riks-stat för denna hufvudtitel upptager, har blifvit afRidderskapet
och Adeln samt Preste- och Bonde-Stånden bifallen, af förutnämnda tvänne Riksstånd
dock med förbehåll om iakttagande af de ändringar i afseende å hufvudtitelns
anslagsbelopp och slutsumma, som af Ståndens från Utskottets förslag afvikande
beslut kunde föranledas, hvaremot Borgare-Ståndet, i enahanda syftemål,
återremitterat nämnda punkt af betänkandet. Då emellertid det med återremissen
åsyftade ändamål kommer att vinnas, i det Utskottet vid upprättande af
blifvande Riks-stat kommer att upptaga anslagsbeloppen i öfverensstämmelse med
de beslut, Rikets Ständer derom fatta, samt punkten, med det af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet i detta hänseende gjorda förbehåll, dessutom blifvit
af Rikets Ständer afgjord, föranleder återremissen ej annan åtgärd, än att
Utskottet, jemlikt 49 § 4 mom. Riksdags-ordningen,
får Borgare-Ståndet derom underrätta.
6:o. De af Utskottet uti dess ofvanomförmälda Utlåtande behandlade öfriga
frågor äro, dels genom samtliga Riks-Ståndens bifall och dels i följd af trenne
Riks-Stånds sammanstämmande beslut, af Rikets Ständer slutligen afgjorda.
Stockholm den 5 Maj 1866.
% Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Stats-Utskottets Memorial M 82.
I
N:o 82.
Aak. till Exp.-Utsk. den 11 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af Iliks-Ståndens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Vid sammanträde denna dag har Förstärkta Stats-Utskottet anställt omröstning
öfver nedannänmda, uti Stats-Utskottets Memorial N:ris 68, 69, 70 och 71 afgifna och,
enligt ankomna protokollsutdrag, dels af samtliga, dels af trenne Riks-Stånd godkända
voteringspropositioner.
1 ista voteringen.
Den som, i öfverensstämmelse med hvad Stats-Utskottet föreslagit samt Presteoch
Bonde-Stånden beslutat, vill, att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Majit
i sådant afseende äskat, till komplettering af bristande trafikmateriel å Statens redan
anlagda stambanor anvisa det för detta ändamål nödiga belopp, i jemnadt tal med Två
millioner (2,000,000) Riksdaler, att från Riksgälds-kontorét i mån af behof utbetalas,
mot det att den från och med år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna
från Statens jernvägar varder till nämnda Kontor levererad, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till komplettering af bristande
trafikm ateriel å Statens redan anlagda stambanor anvisa det för detta ändamål nödiga
belopp med Två millioner tvåhundrafemtiotusen (2,250,000) Riksdaler, att från Riksgäldskontoret
i mån af behof utbetalas, mot det att den från och med år 1867 uppkommande
behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar varder till nämnda Kontor
levererad.
Denna votering har utfallit med 70 ja och 49 nej, och hafva Rikets Ständer i
följd häraf beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
Bill. till 11. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 12 Haft,
2
Stats-Utshottets Memorial M 82.
2:dra voteringen.'
Den som vill, att Rikets Ständer för fortsättande af nordvestra stambanan från
Christinehamn öfver Carlstad till Arvika anvisa en summa af Femhundratusen (500,000)
Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att nordvestra stambanan skall sträckas
från Christinehamn öfver Norum och Nilsbysundet till Arvika samt för banans fortsättning
i denna rigtning anvisat en summa af Femhundratusen (500,000) Riksdaler.
Som voteringen häröfver utfallit med 83 ja och 36 nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositiouen.
3:eije voteringen.
Den som, lika med hvad Stats-Utskottet föreslagit och Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet beslutat, vill, att Rikets Ständer på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, att en summa af Femhundratusen (500,000) Riksdaler Riksmynt må
anvisas, att under innevarande år från Riksgälds-kontoret utgå för att af Kongl. Maj:t,
i mån af behof, användas till godtgörande dels af de ökade utgifter, som utöfver den i
ursprungliga kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan genom Stockholm beräknade
summa erfordrats för verkställande af de i samma förslag afsedda expropriationer, och
dels för inlösen eller expropriation af den i qvarteret Uggleskans belägna, A. G. Bergfalk
tillhöriga egendom, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till Kongl. Maj:ts i ofvanberörda
nådiga Proposition gjorda framställningar icke lemna bifall.
Enär voteringen häröfver utfallit med 71 ja och 48 nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
4:de voteringen.
Den som vill, att löneförhöjningen för verkmästaren vid Svea Artilleri-regementes
tygstat bestämmes till 2,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörda aflöningsförhöjning att uppföras med 1,000 Riksdaler.
Stats-Utskottets Memorial JVg 82.
3
Voteringen häröfver har utfallit med 58 ja och 61 nej; i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med iVéj-propositionens innehåll.
5:te voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, dels att Rikets Ständer måtte bevilja
de af Kongl. Maj:t för bildande af ett tredje kompani ingeniörtrupper samt till aflöning
åt den vid pontonierbataljonen nödiga stab begärda belopp, tillhopa 30,850 R:dr 34 öre
årligen, deruti inbegripen natura-spanmål 1,518,7 kubikfot, att å anslaget för Ingeniörkorpsen
uppföras; dels att till första anvärfningen af truppen vid nämnda kompani måtte
å Rikgälds-kontoret anvisas ett anslag för en gång af 5,400 R:dr; och dels att Rikets
Ständer måtte medgifva, att öfriga kostnader för det nya kompaniets första uppsättning
måtte få bestridas af den nu beviljade ordinarie anslagsförhöjningen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts i omförmälda hänseenden
gjorda nådiga framställningar.
Omröstningen häröfver har utfallit med 76 ja och 43 nej, hvadan Ja-propositionens
innehåll blifvit Rikets Ständers beslut.
6:te voteringen.
Den som vill, att den af Kongl. Majit begärda anslagstillökningen 3,064 R:dr
6 öre, till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercishästar vid pontonierbataljonen, af
Rikets Ständer beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslagstillökning af Rikets Ständer afslagen.
Som denna omröstning utvisat ett resultat af 77 ja och 42 nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
7:de voteringen.
Den, som anser Rikets Ständer böra bifalla Kongl. Maj:ts nådiga förslag att
fourageringskostnaden för pontonierbataljonens nya exercishästar måtte få bestridas af
förslagsanslaget till fouragering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
4
Stats-Utslcottets Memorial M 82.
Vinner Nej, är Kongl. Maj:ts i omförmälda hänseende gjorda nådiga framställning
af Rikets Ständer afslagen.
Denna votering har utfallit med 80 ja och 39 nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i enlighet med ./a-propositionen.
8:de voteringen.
Den som vill, att till bestridande af den årliga underhållskostnaden för det
ifrågasatta tredje pontonierkompaniets beklädnads-, remtygs-, utrednings- och sjukvårdspersedlar
samt musikaliska instrumenter måtte anvisas ett belopp af 10,504 R:dr 50 öre,
att tilläggas anslaget för Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
Departementer, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit berörda anslagsbelopp.
Omröstningen häröfver har utfallit med 79 ja och 40 nej; och hafva Rikets
Ständer sålunda beslutat i öfverensstämmelse med hvad Jä-propositionen innehåller.
9:de voteringen.
Den som vill, att Rikets Ständer till ett krigsbrygge-eqvipage å Riksgälds
kontoret
anvisa ett anslag för en gång af 60,000 R:dr, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer anslaget icke att beviljas.
Denna votering har utfallit med 72 ja och 47 nej, hvadan Rikets Ständer beslutat
i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
10:de voteringen.
Den som vill, att Rikets Ständer för år 1867 anvisa till aflöning åt instruk
törer
vid de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne ett extra anslag af
50,000 R:dr, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för omförmälda ändamål anvisat ett extra
anslag af 60,000 R:dr.
Stats-Utshottets Memorial M 82.
5
Resultatet af denna omröstning har blifvit 62 ja och 57 nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
11 :te voteringen.
Den som vill, att Rikets Ständer för beredande af tillgång å målskjutningspremier
för de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne anvisa för år 1867 ett
extra anslag af 10,000 R:dr, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslag bestämdt till 20,000 R:dr.
Enär denna omröstning utfallit med 57 ja och 62 nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i öfverensstämmelse med iVfij-propositionens innehåll.
12 :te voteringen.
Den som vill, att det af Kongl. Maj:t för en ny kasernbyggnad jemte kokhus
för Ingeniörtruppen begärda anslag, 55,190 R:dr 25 öre, af Rikets Ständer å Riksgäldskontoret
anvisas, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslagssuminma icke blifvit af Rikets Ständer
beviljad.
Denna votering har utfallit med 61 ja och 58 nej; och hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
13:de voteringen.
Den som vill, att för hvardera af de två äldre Kammarförvandterne i Kammarkollegium
beviljas löneförhöjning af 300 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer åt hvardera af bemälde två Kammarförvand
ter
beviljat löneförhöjning af 600 R:dr.
Som omröstningen utfallit med 52 ja och 67 nej, hafva Rikets Ständer beslutat
enligt iVej-propositionen.
6
Stats-Utskottets Memorial M 82.
14:de voteringen.
Den som, med bifall till hvad Stats-Utskottet hemställt, vill, i likhet med
Preste- och Bonde-Stånden, att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t, efter ärendets behöriga utredning, behagade, så vidt möjligt är, till nästa
Riksdag aflåta nådig Proposition om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondes
utgörande må kunna blifva de privilegierade bergslagen tillerkänd, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Stats-Utskottets förenämnda hemställan,
med följande af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade tillägg:
»hvarjemte Rikets Ständer förklara, att sådana på sednare tider inom bergslagen nyanlagda
masugnar, hvilka icke åtnjuta några särskilda privilegier eller haft något hyttelag
sig tillslaget, skola i beskattning anses likställiga med masugnar utom bergslag.»
Då voteringen utfallit med 56 ja och 63 nej, hafva Rikets Ständer alltså beslutat
i öfverensstämmelse med iVcj-propositionen.
15:cle voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, för sin del,
medgifva, att den rätt Kronan kan ega till qvarlåtenskapen efter aflidne Folkskoleläraren
inom Dala pastorat af Skara stift Johan Henrik Löfström, må å nämnda pastorat öfverlåtas,
med vilkor att af medlen bildas en stående fond, hvaraf den årliga räntan användes
till underlättande af skolgång för fattiga barn inom samma pastorat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställningen.
Omröstningen har utfallit med 77 ja och 42 nej, hvadan Rikets Ständer alltså
beslutat enligt Ja-propositionen.
16:de voteringen.
Den som, i öfverensstämmelse med hvad Stats-Utskottet hemställt, vill att Rikets
Ständer, för sin del, medgifva, att Kronans rätt till dana-arf efter i Strömstad
aflidna enkan Britta Christina Sandgren å nämnda stad öfverlåtes, med vilkor att medlen
användas till påbyggnad och utvidgning af lägre elementarläroverkshuset i Strömstad,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Stats-Utskottets Memorial M 82.
7
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning.
Som denna votering lemnat ett resultat af 83 ja och 36 nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
17:de voteringen.
Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, för sin del,
medgifva, att de dana-arfsmedel, som fallit efter i Upsala aflidna ogifta Abigael Wilhelmina
Björklund må, efter afdrag af de kostnader och arfvoden Kronan för deras utbekommande
fått vidkännas, öfverlemnas till Upsala stad, med vilkor att af medlen bildas
en stående fond, deraf den årliga räntan får användas till förmån för det i staden inrättade
s. k. barnhem, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning.
Omröstningen, dervid en sedel, såsom märkt, blifvit kasserad, har utfallit med 91
ja och 27 nej, hvadan Rikets Ständer beslutat i enlighet med Ja-propositionen.
18:de voteringen.
Den som, på sätt Stats-Utskottet hemställt, vill att Rikets Ständer, för sin
del, medgifva, att den rätt, Kronan kan ega till qvarlåtenskapen efter uti Hakarps församling
af Tveta härad och Jönköpings län aflidna pigan Sigrid Nilsdotter, må å sagda
församling öfverlåtas, med vilkor att af medlen bildas en stående fond, deraf den årliga
räntan får användas till förmån för nämnda församlings fattigvård, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning.
Denna omröstning har utfallit med 81 ja och 38 nej, i följd hvaraf Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
Hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet får hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 11 Maj 1866.
STOCKHOLM, tryckt lios A. Holmberg & Comp., 1866
Stata-Utskottets Memorial N:o 83.
1
M:o §8.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Maj 1866, kl. 10 i. m.
Memorial, i anledning af erhållna dterremisser å tvänne i Memorialet
N:o 69 för edagna votering spropositioner.
(U. A.)
l:o. Sedan efter iuhemtad kännedom om det af Kongl. Maj:t gillade förslag
till förändrad organisation af Flottans officers- och underofficerspersonal,
Stats-Utskottet, som icke funnit något att anmärka vid de lönestater, hvilka
blifvit uppgjorda för de särskilda korpser under namn af Kongl. Flottan och
Kongl. Skärgårds-artilleriet, i hvilka, enligt den nya organisationen, Kongl.
Maj :ts Flotta blifvit fördelad (uti lista punkten af Utlåtandet N:o 52), hemställt,
att Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förslag, måtte medgifva,
att de för befäls- och underbefälspersonalen nu anvisade medel finge, för tillämpning
af samma lönestater och organisationens fullständiga genomförande, fortfarande
och framgent blifva använda, hade Ridderskapet och Adeln, med afslag å
denna hemställan, bifallit ett af Herr Skogman i afgifven reservation framstäldt
förslag, af hufvudsakligt innehåll, att Rikets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att den beslutade fördelningen af Flottans befälspersonal
på två särskilda vapen måtte tillsvidare uppskjutas, samt medgifva, att de för
befäls- och underbefälspersonalens lönestater nu anvisade medel fortfarande finge
till oförändradt belopp utgå. Preste-Ståndet hade, med ändring al hvad Utskottet
i berörda punkt föreslagit, för sin del beslutat, att Rikets Ständer, utan att
ingå i pröfning af det förslag till förändrad organisation af Flottans officers- och
underofficerspersonal, som Kongl. Maj:t framlagt, bifalla, att de för bemälda personals
aflöningsstater nu anvisade medel må fortfarande utgå. Borgare- och BondeStånden
hade deremot bifallit Utskottets framställning.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, hade Utskottet, uti ll:te
punkten af ofvanberörda Memorial N:o 69, föreslagit, att omröstning först måtte
Bth. till R. St. Prot. 1865 fy 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 13 Haft. 7
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 83.
anställas mellan Ridderskapet ock Adelns samt Preste-Ståndets beslut för bestämmande
af kontraproposition vid hufvudvoteringpn, i hvilken Utskottets, af två
Riks-Stånd gillade mening borde utgöra ja-proposition
Detta förslag är af Ridderskapet och Adeln godkändt, hvaremot de tre
öfriga Stånden till Utskottet återremitterat detsamma, hufvudsakligen af det skäl,
att, då Borgare- och Bonde-Stånden bifallit Utskottets hemställan, att Rikets
Ständer måtte, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, anvisa medel för genom- >
förande af den nya organisationen, och Preste-Ståndet, utan någon inskränkning
i afseende å användandet, anvisat do begärda anslagsbeloppen, samt dessa tre
Stånd således derutinnan öfverensstämma, att de samtliga beviljat de för den
nya organisationens genomförande begärda medel, omröstning endast borde
anställas, huruvida Preste-Ståndets, elier Borgare- och Bonde-Ståndens beslut
skulle läggas till grund för Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet; hvaremot
Ridderskapet och Adelns mening, enligt hvilken det äskade anslaget anvisats
för ett i den nådiga Propositionen icke afsedt ändamål, ej grundlagsenligen
borde komma under omröstning.
Då denna åsigt gjort sig gällande hos trenne Riks-Stånd, föranlåtes Utskottet
nu föreslå, att Rikets Ständer måtte, Ridderskapet och Adeln med frånträdande
af sitt förut i frågan fattade beslut, antaga följande voteringsproposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, i
enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förslag, medgifva, att de för Flottans befälsoch
underbefälspersonal nu anvisade medel må, för tillämpning af de uppgjorda
lönestaterna för Kongl. Flottan och Kongl. Skärgårds-artilleriet samt för organisationens
fullständiga genomförande, fortfarande och framgent blifva använda, —
röstar
•U a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste-Ståndets mening,
beslutat, att, utan att ingå i pröfning af det förslag till förändrad organisation
af Flottans officers- och underofficerspersonal, som Kongl. Maj:t framlagt, bifalla,
att de för bemälda personals aflöningsstater nu anvisade medel må fortfarande
utgå.“
2:o. Utskottets i 2:dra punkten af dess utlåtande, angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens Femte Hufvudtitel, (N:o 52) gjorda hemställan, att
Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för påskyndande af
genomförandet utaf de förändrade lönestaterna för sjöförsvarets officers- och underofficerspersonal,
anvisa ett årligt belopp af 75,000 R:dr, att tilläggas anslaget
för aflöningsstaterna vid Flottans stationer samt der qvarstå endast så länge och
i den mån beloppet för berörda organisation erfordras, hade af Borgare- och BondeStånden
blifvit godkänd, hvaremot Ridderskapet och Adeln afslagit densamma,
samt Preste-Ståndet, som icke gillat de af Utskottet i dess tillstyrkande begagnade
ordalag, för sin del beslutat, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majus nådiga
disposition anvisa ett årligt belopp af 75,000 R:dr till bildande af den nya reservstat,
som till följd af Kongl. Maj:ts beslutade organisation af Flottans befäl erfordrades.
Då Preste-Ståndet vore ensamt, om beslutet att anvisa medel till bildande
af den nya reservstaten, hade Utskottet, uti 12:te punkten af dess ofvanomför
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 83.
3
mälda Memorial N:o 69, ansett (rågan derom böra förfalla, och derföre (öreslagit
votering emellan bifall tili Utskottets hemställan samt afslag å anvisandet af medel
för berörda ändamål.
Detta Utskottets förslag, hvilket blifvit godkändt, af Preste-Ståndet, är af
de tre öfriga Riks-Stånden till Utskottet återremitterad t, enär dessa Riks-Stånd
ansett, att då Preste-Ståndet anvisat 75,000 R:dr för bildande af den nya reservstat,
som till följd af Kongl. Maj:ts beslutade organisation af Flottans befäl erfordrades,
detta Stånd dymedelst, likasom Borgare- och Bonde-Stånden, ehuru i
andra ordalag beviljat berörda anslagsbelopp för påskyndande af genomförandet
af de nya lönestaterna, och att således, då anslaget vore af tre Riks-Stånd beviljadt,
omröstningen jemväl i denna fråga endast borde alse uppställningen af Rikets
Ständers skrifvelse i ämnet.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet nu böra
föreslå, att Rikets Ständer måtte,' Preste-Ståndet med frånträdande af sitt redan
i frågan fattade beslut, godkänna följande voteringsproposition:
“Den, som vill, att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för
påskyndande al genomförandet utaf de förändrade lönestaterna för sjöförsvarets
officers- och underofficerspersonal, anvisa ett årligt belopp af 75,00(3 R:dr, att
tilläggas anslaget för aflöningsstatérna vid Flottans stationer samt der qvarstå endast
så länge och i den mån beloppet för berörda organisation erfordras, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till Kongl. Majas nådiga disposition anvisat
ett årligt belopp af 75,000 R:dr till bildande af den nya reservstat, som till
följd af Kongl. Maj:ts beslutade organisation af Flottans befäl erfordras.“
Stockholm den 15 Maj 1866.
4
Stata-Utskottets Memorial N:o 84.
\:o S4L.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Maj 1866, kl. 10 f. m.
Memorial, nied förslag till voteringsproposition, i anledning af
Riks-Ständens skiljaktiga beslut i fråga om godtgörandet
af kostnader vid laga skifte å boställe.
(IT. A.)
Sedan Kongl. Majit, i nådig Proposition den 10 November nästlidet år (N:o
36) föreslagit Rikets Ständer, att de kostnader, som fordras för verkställighet af
laga skifte" å boställen och af sådant skifte blifva en följd samt nu åligga boställenas
innehafvare och enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 på tjugu
års tid fördelas, måtte utgå af statsmedel i hvad civila och militära boställen
anginge, samt i afseende å ecklesiastika boställen gäldas af vederbörande kyrkor
eller församlingar, äfvensom att såväl dessa kostnader, som de, hvilka redan nu
åligga Statsverket för landtinäteri-förrättningar, måtte, enär sammanlagda beloppet
icke kunde på förhand bestämmas, utgå från förslagsanslagen till rese- och traktamentspenningar
och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder det
boställe, som underginge skifte, ansåges jhöra; men Stats-Utskottet i afgifvet Utlåtande
(N:o 46) hemställt, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning
icke måtte af Rikets Ständer bifallas, så har, enligt Utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag, berörda hemställan blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden godkänd,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition; och då således i denna fråga två Riks-Stånd stadnat- emot
två, torde, för frågans afgörande, omröstning böra anställas i förstärkt Statsutskott,
enligt följande voterings-proposition :
uDen, sorn godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer icke
måtte bifalla Kongl. Maj:ts i nåder gjorda framställning derom, att de kostnader,
som fordras för verkställighet af laga skifte å boställen och af sådant skifte blifva
en följd samt nu åligga boställenas innehafvare, och enligt Kongl. Kungörelsen
den 4 Maj 1827 på tjugu års tid fördelas, må utgå af statsmedel i hvad civila
och
Stats-Utskottets Memorial N:o 85.
5
och militära boställen angår, samt i afseende å ecklesiastika boställen gäldas af
vederbörande kyrkor eller församlingar, äfvensom att såväl dessa kostnader, som
de, hvilka redan nu åligga Statsverket för landtinåteri-förrättningar, må, enär
sammanlagda beloppet icke på förhand kan bestämmas, utgå från förslagsanslagen
till rese- ocb traktamentspenningar och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel,
hvarunder det boställe, som undergår skifte, anses höra, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda nådiga framställning af Rikets Ständer bifallen.*
Stockholm den 15 Maj 1866.
Nto §5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Maj 1866, kl. 10 f. m.
Memorial, rörande Rikets Ständers skiljaktiga beslut i fråga om
påbyggnad och förändring af Rikets Stånders och f. d.
Hebbeska husen.
(R. A.)
Enligt Stats-Utskottet tillbandakomna utdrag af Rikets Ständers protokoll
har Utskottets, i anledning af väckt motion om uppförande af ett nytt representanthus
samt om anvisande af dertill erforderliga medel, under N:o 75 afgifna Ut
låtande,
hvari bland annat blifvit föreslaget, att Fullmägtige i Riksgälds-koutoret
måtte få sig uppdraget att, på sätt Utlåtandet närmare innehåller, låta verkställa
“en sådan tillbyggnad och förändring af Rikets Ständers och f. d. Hebbeska hu“sen,
som är nödig för inrymmande tillsvidare af Riksdagens båda kamrar* m. m.,
blifvit till alla delar gilladt af Borgare- och Bonde-Stånden, äfvensom hufvudsakligen
bifallet af Preste-Siåndet, endast med uteslutande af ordet “tillsvidare“;
hvaremot Utlåtandet i sin helhet blifvit af Ridderskapet och Adeln till Utskottet
återremitterad t.
Itih. till E. St. Erot. 186'5 & 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 13 Häft. 2
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 85.
I anledning häraf och då det, utan afseende derpå om ordet “tillsvidare“
i beslutet inflyter eller icke, tillkommer den blifvande representationen att bestämma
om den at Utskottet för Riksdagens båda Kamrar, med dertill hörande
Utskott och Kanslier, Bibliothek och Arkiv jemte klubbrum, föreslagna lokal
skall för längre eller kortare tid dertill användas, samt det således i sak är likgiltigt
om ordet “tillsvidare“ i Rikets nu församlade Ständers beslut qvarstår eller
derifrån nteslutes, har Utskottet ansett sig böra
inbjuda Preste-Ståndet att, med frånträdande al sitt i ofvannämnda
hänseende från Borgare- och Bonde-Stånden skiljaktiga
beslut, utan förändring godkänna hvad Utskottet i detta
ämne föreslagit.
Då Utskottets framställningar i allt öfrigt blifvit af tre Riks-Stånd bifallna,
lärer den från Ridderskapet och Adeln erhållna återremissen icke kunna föranleda
ändring af hvad sålunda blifvit beslutadt; hvadan Utskottet funnit sig blott böra
hemställa,
att Ridderskapet och AdeK, i öfverensstämmelse med hvad
Utskottet i ämnet föreslagit, ville fatta beslut
Stockholm den 15 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866
Stats-Utskottets Memorial *M 86.
H:q 86.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15,Maj 1866, kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af erhållen återremiss ä Utskottets, under JSf:o
76 afgifna Memorial, angående utvidgning af det inom
Rikets Ständers hus inrättade arkiv och bibliotliek samt
anvisande af dertill erforderliga medel.
(R. A.)
Vid föredragning af ofvanberörda Memorial N:o 76 hafva Utskottets deri gjorda
framställningar blifvit af Preste- samt Borgare- och Bonde-Stånden bifallna, endast med
den ändring, att Preste-Ståndet, i anledning af Utskottets i 4:de punkten gjorda hemställan
i fråga huruvida större eller mindre delar af Riks-Ståndens arkiver och bibliotheker
kunde till riksdagsarkivet och bibliotheket aflåtas, beslutat, att de till Preste-Ståndets
arkiv hörande samlingar af handskrifna protokoller och handlingar äfvensom böcker
skulle till Riksarkivet öfverlemnas. Ridderskapet och Adeln, som godkänt Utskottets
i 2:dra och 6:te punkterna gjorda förslag och i anledning af Utskottets framställning
i 4:de punkten öfverlemnat åt Riddarhus-direktionen att bestämma, huruvida någon
del af Riddarhusarkivets samlingar må till riksdagsarkivets och bibliothekets ökande
och kompletterande kunna aflåtas, har deremot till Utskottet återremitterat de i Usta,
3:dje och 5:te punkterna gjorda framställningar.
Då emellertid Utskottets i sistberörda punkter gjorda förslag äro af de tre öfriga
Riks-Stånden bifallna, lärer Ridderskapet och Adelns återremiss deraf
icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Maj 1866.
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 14 Häft. 1
•2
Stats-Utskottets Utlåtande Jts 87.
N:o 87.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Maj 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, angående
ytterligare förlängning i den för uppmuddring af
Ystads hamn bestämda arbetstid.
(R. Å.)
Vid 1853—1854 års riksdag anvisade Rikets Ständer för uppmuddring af hamnen
vid Ystad en summa af 60,000 R:dr Banko, att utgå med 20,000 R:dr såsom anslag
utan återbetalningsskyldigliet och 40,000 R:dr såsom lån, under vilkor, bland annat,
att staden förbunde sig att ansvara för arbetets fullbordande inom fem år; och blef
derefter mellan Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, å Kronans vägnar,
samt Hamn-direktionen i Ystad kontrakt afslutadt, hvarigenom vederbörande förbundo
sig att under loppet af September månad 1855 påbörja och till den 1 September 1860
fullborda detta muddringsarbete.
Till följd af oförutsedda hinder och svårigheter medhanns likväl icke arbetet inom
den sålunda bestämda terininen. Hamn-direktionen ingick derföre till Kongl. Majit med
underdånig ansökning om fem års förlängning i den för arbetets fullbordande föreskrifna
tid. Denna ansökning öfverlemnades till pröfning af Rikets Ständer, som funno skäligt
medgifva den begärda förlängningen och bestämde tiden för arbetets fullbordande till
den 1 September 1865.
Vid denna tid hade emellertid arbetet icke hunnit afslutas, hvadan Hamn-direktionen
till Kongl. Majit inkommit med en ytterligare ansökning, deruti Direktionen, jemte
förmälan att ehuru ifrågavarande muddringsarbete påbörjades år 1855 och sedermera
hvarje år under tjenlig arbetstid oafbrutet fortgått, detsamma, likväl, hufvudsakligen i
anseende till hamnbottnens hårda och stenbundna beskaffenhet, ännu icke kunnat bringas
till fullbordande, i underdånighet anhållit, att då de återstående muddringarne, enligt
Chefens för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet utlåtande, komme att erfordra
en tid af minst 4 till 5 år, ytterligare förlängning af arbetstiden måtte medgifvas
Stat8-Utslcottet8 Utlåtande J\s 87.
3
intill den 1 September 1870; — och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län, vid insändande af denna ansökning, densamma i underdånighet förordat.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, i ämnet hörd, har i underdånigt
utlåtande anfört att, som muddrings- och fördjupningsarbetet i Ystads hamn alla
år fortgått och årligen blifvit af Chefen i södra väg- och vattenbyggnads-distriktet
besigtigadt, utan att skäl till anmärkning mot åtgärderna förefunnits samt vid inspektion
å företaget i nästlidne Juli månad utrönts, att arbetet säkerligen nu skulle ernått
sin fulländning, såvida icke i hamnens botten på en del ställen anträffats större och
mindre sammangyttringar af stenblock, innehållande ända till flera hundra kubikfot
hvardera, hvilka måste sprängas och upptagas, innan muddring med ångmachin varit
möjlig att verkställa, Styrelsen, vid sådant förhållande och då Ystads kommun på bedrifvandet
af detta muddringsarbete af stadens medel användt omkring 140,000 Ridr Rimt
samt derutöfver bekostat kajbyggnader för ett belopp af omkring 102,000 R:dr, ansåge
sig ega skäl i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t måtte till Rikets Ständer aflåta
nådig framställning om beviljande af ytterligare förlängning intill den 1 September
1870 af tiden för meranämnda arbetes fullbordande.
I öfverensstämmelse med hvad Styrelsen sålunda tillstyrkt har Kongl. Majit genom
nådig Proposition af den 28 Oktober sistlidne år föreslagit Rikets Ständer att
medgifva den ändring i vilkoren för tillgodonjutandet af det för ifrågavarande muddringsarbete
anvisade statsbidrag, att ytterligare anstånd intill den 1 September 1870 måtte
för samma arbetes fullbordande beviljas.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning denna nådiga Proposition blifvit öfverlemnad,
har, med afseende å hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
upplyst om anledningen till arbetets fördröjda fullbordande samt då vederbörande Di
strikts-chef
förklarat att de ännu återstående muddringarne komme att erfordra en tid
af minst 4 till 5 år, funnit sig böra tillstyrka bifall till hvad Kongl. Majit i nu omförmälda
hänseende föreslagit; och hemställer alltså,
att den, för fullbordande af uppmuddringen i hamnen vid Ystad,
till den 1 September 1865 förut förlängda arbetstiden måtte, med
fortfarande tillämpning af det afslutade arbetskontraktets bestämmelser
i öfrigt, få ytterligare utsträckas intill den 1 September
1870;
och torde, derest denna hemställan bifalles, den förbindelse, enligt hvilken staden Ystad,
på sätt Rikets Ständer vid förra anståndets beviljande derom stadgat, åtagit sig att ansvara
för arbetets afslutande intill den 1 September 1865,
böra utbytas mot en ny dylik förbindelse för arbetets fullbordande
intill den 1 September 1870.
Stockholm den 15 Maj 1866.
4
Stats-Utskottets Utlåtande JUs 88.
N:o 88.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Maj 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, angående
ändring i planen för sänkning af Solgen med flera sjöar
i Jönköpings län, med bibehållande af dertill beviljadt
låneunderstöd.
(R. Å.)
Vid sistlidna riksdag beviljade Rikets Ständer ett låneunderstöd af 48,000 R:dr
för sänkning af sjöarne Solgen, Ass-sjön, Hafravikssjön samt Ingarps och- Kopparpssjöarne
med flera vattendrag inom södra Wedbo härad af Jönköpings län, under vilkor,
bland annat, att arbetet skulle i sin helhet utföras i öfverensstämmelse med den uppgjorda
planen, enligt hvilken hela kostnaden beräknats till 96,750 R:dr. Emellertid
hade vid en förliden höst af vederbörligen förordnad landtmätare med gode män verkställd
uppmätning och taxering af den vattendränkta mark, som genom sänkningsföretaget
skulle torrläggas, den utredning vunnits att, hvad särskildt beträffade de arbeten,
som i nämnda plan blifvit till utförande föreslagna dels mellan Nifsarps- och Hafravikssjöarne
och dels från Nifsarpssjön till Qvarnarps qvarn och för hvilka arbeten kostnaden
beräknats till 15,969 R:dr, förbättring af jord till endast 50 tunnlands vidd skulle
erhållas samt att till följd häraf, och då denna jord dessutom icke vore för odling lämplig,
den vinst,^som genom denna del af arbetet uppkomme, icke på långt när motsvarade
berörda kostnad, hvarförutan åtskilliga vid Thorsjö egendom efter tiden för arbetsplanens
uppgörande utförda parkanläggningar och kanaler skulle genom detta sänkningsarbete
i betydlig mån skadas. Deremot hade uppmärksamhet fästats derå att vid
Mellby, omkring 5,000 fot från Solgen, funnes en göl, omgifven af omkring 200 tunnland
kärr och mossar, hvilka ej kunde torrläggas, om ej gölen sänktes i förening med
Ståts-Utskottets Utlåtande J\S 88.
5
sjön Solgen; att vidare en på 4,000 till 12,000 fot från sistnämnda sjö belägen madsträcka
å Norrby, Björnåsa, Mosskulls, Prestorps, Weka, Espenäs, Kräppehults och Spakarps
egor af ungefär 180 tunnlands vidd ej kunde komma i åtnjutande af sänkningens
fördelar med mindre än att en afloppsgraf genom densamma upptoges; äfvensom att de
två, å Ingarps egor belägna s. k. Räffla- och Ingarps gölar måste sänkas jemte Ingarpssjön,
så vida de dem omgifvande till minst 140 tunnland uppgående sanka marker
skulle kunna odlas. Med anförande af dessa förhållanden har derföre den för detta
företags utförande utsedda Arbets-direktion, som låtit genom Löjtnanten A. Liwijn
upprätta förslag öfver kostnaden för de afloppsgrafvar, som erfordrades för torrläggning
af nyss omförmälda vattendränkta trakter, uti en till Kongl. Maj:t ställd, genom Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader till Kongl. Majit insänd skrift, i underdånighet
anhållit, att då genom sednast ifrågasatta arbeten, beräknade enligt Löjtnant
Liwijns förslag att kosta 15,420 R:dr, en jordvinst skulle erhållas af omkring 520
tunnland, eller mer än tio gånger den vinst, som genom kanalarbetet mellan Qvarnarp
och Hafraviks-sjön för ungefärligen samma kostnad kunde åstadkommas, samt de båda
strandegarne omkring sistnämnda vattendrag förklarat att de icke numera önskade någon
sänkning af samma vattendrag, den ursprungliga planen för ifrågavarande sjösänkningar
måtte så ändras, att de föreslagna arbetena mellan Hafraviks-sjön och Qvarnarps
qvarn finge derifrån utgå och med användande af de medel, som derigenom besparades,
i stället upptagas afloppsgrafvar från Mellby göl till Solgen, samt från Ingarps och
Räffla gölar till Ingarps sjö, i enlighet med det af Löjtnant Liwijn upprättade kostnadsförslag.
Vid öfverlemnande af denna underdåniga ansökning har Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader anfört, att orsaken, hvarföre afdikningen föreslogs ofvanom
Hafravikssjön, fastän resultatet af detta arbete måste blifva ringa i jemförelse med
den kostnad, som detsamma erfordrade, vore att tillskrifva vederbörande jordegares då
yttrade önskan att sjösänkningarne och rensningarne skulle sträckas ända till Qvarnarp,
men att, sedan jordegarne numera öfvergifvit' denna plan, vigtiga skäl syntes tala för
den förändring i utdikningsföretaget, som intressenterne ifrågasatt; och funne Styrelsen
sig alltså böra tillstyrka bifall till Direktionens ansökning.
Genom nådig Skrifvelse af den 2 sistlidne Januari har Kongl. Majit, på grund af
hvad sålunda förekommit, till Rikets Ständer hemställt, att det till ifrågavarande företag
beviljade låneunderstöd måtte för arbetets utförande efter nu föreslagna förändrade
plan få bibehållas; och har i enahanda syfte motion (N:o 182) inom Bonde-Ståndet
afgifvits af Riksdagsfullmägtigen Johan Erickson från Jönköpings län, med hvilken
Riksdagsfullmägtigen S. Johnsson från samma län sig förenat; varande af bemälde
motionär, i en särskild skrift, till Utskottet öfverlemnade åtskilliga handlingar för ådagaläggande
dels af det nya förslagets företräde och dels af vederbörande strandegares
bifall till den ifrågasatta, förändringen.
Då fördelarne af nu omförmälda förändring i arbetsplanen synas obestridliga och
6
Stats* Utskottets Utlåtande Jl/s 88.
giltigt skäl alltså lärer vara för handen att efterskänka det vilkor, som vid låneunderstödets
beviljande stadgades derom, att arbetet borde i sin helhet utföras i enlighet
med deri derför uppgjorda planen, har, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t
behagat i nåder föreslå, Utskottet ansett sig böra hemställa,
att det till meranämnda sjösänkningsföretag beviljade lån måtte,
för arbetets utförande efter här ofvan angifna förändrade plam
men med iakttagande af i öfrigt stadgade vilkor, få af vederbörande
arbetsbolag bibehållas.
Stockholm den 15 Maj 1866.
N:o 89.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Maj 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om befrielse för staden
Linköping frän skyldigheten att underhålla stadens vid
Nyqvarn belägna, med bidrag af statsmedel anlagda hamn.
(R. A.)
Med bifall till Stats-Utskottets i Utlåtandet N:o 435 Litt C. (pag. 38) vid 1840
års riksdag gjorda hemställan, beviljade Rikets då församlade Ständer staden Linköping
ett lån af 20,000 Riksdaler Banko, att från Riksgälds-kontoret utgå, mot förbindelse för
stadens borgerskap att, utan vidare anspråk på bidrag af Staten, fullborda hamnbyggnadsarbetet
derstädes samt att å nämnda summa, från den tid medlen lyftades, årligen
erlägga sex procent af det primitiva kapitalet, hvaraf fyra procent skulle beräknas
såsom ränta och det öfriga, utgöra kapitalafbetalning, till dess summan sålunda blefve
återgulden. Då staden Linköping, på grund af det sålunda erhållna lånebidraget, ansetts
hafva skyldighet att för all framtid underhålla sin ifrågavarande vid Nyqvarn l/8-dels
mil från staden anlagda hamnbyggnad, har Herr C. F. Ridderstad, uti en inom BorgareStåndet
afgifvea och till Utskottets utlåtande remitterad motion (N:o 160), hufvudsakligen
anfört, att, så länge hamnen vid Nyqvarn utgjorde slutpunkt för sjöfarten åt
detta håll, visserligen intet kunde vara naturligare och. rigtigare, än att hamnbyggnaden
Stats-Utskottets Utlåtande J/s 89.
7
af staden underhölles; men att förhållandet härutinnan blifvit helt annorlunda sedan
den s. k. Kinda kanal kommit till utförande, enär derigenom uppkommit nödvändigheten
att invid sjelfva staden anlägga en ny hamn. En sådan ny, af staden beslutad
hamnanläggning vore ock redan under arbete. Denna hamn, som blefve rymlig och
stor, komme att blifva mer än tillräcklig för den påräknade trafiken, och den redan
inköptä hamnplatsen vore i förhållande derefter. Då, i följd häraf, den gamla hamnen
vid Nyqvarn blefve helt och hållet obehöflig och öfverflödig, syntes billigheten tala
derför, att staden befriades från skyldigheten att fortfarande nödgas underhålla denna
hamn, enär den gamla hamnen låge i samma kanalled, som den under byggnad varande
nya, ehuru på ett afstånd af '/8-dels mil derifrån. Då dertill kom, att hamnkajen vid
Nyqvarn under sistlidna sommar rasat och hotade med ytterligare ras samt reparationen
deraf beräknats kosta omkring 30,000 R:dr, vore frågan för staden af stor vigt, enär
det vore onödigt utgifva en så betydlig summa för reparationen af en hamn, som innan
kort blefve fullkomligt öfverflödig, under det staden samtidigt med stor uppoffring uppförde
en i alla afseenden bättre; och har motionären, på grund häraf, föreslagit, att
staden Linköping måtte befrias från skyldigheten att underhålla oftanämnda, vid Nyqvarn
belägna gamla hamn.
Då Utskottet icke är i tillfälle att afgöra huruvida genom den under arbete varande
nya hamnanläggningen behofvet att bibehålla hamnen vid Nyqvarn må anses hafva
upphört, samt, äfven om den nya hamnen, sedan densamma blifvit fullbordad, kati
antagas på ett fullt tillfredsställande sätt motsvara trafikens behof, Utskottet likväl,
i frågans nuvarande outredda skick, saknar erforderlig grund för bedömande af den
tidpunkt, då den äldre hamnens vidare iståndsättande och underhållande må finnas obehöfligt,
har Utskottet, som anser dessa frågor bäst och lämpligast böra, efter vederbörandes
hörande, af Kongl. Majit i nåder afgöras, skolat hemställa,
att Rikets Ständer måtte förklara sig icke vilja med den af motio
nären
väckta fråga taga befattning.
Stockholm den 15 Maj 1866.
N:o 90.
i
8
Stats-Utskottets Utlåtande J\/s 90.
N:o 90.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Maj 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om lån till Gladsax socken
i Christianstads län.
(R. A.)
Med förmälan hurusom Gladsax församling af Christianstads län under år 1857
för en kostnad af omkring 15,000 R:dr, hvaraf 6,000 R:dr ännu äro obetalda, fullbordat
ombyggnaden af nämnda församlings kyrka, har Herr Doktor J. R. Falck, uti en
inom Preste-Ståndet afgifven, till Stats-Utskottets behandling öfverlemnad motion (N:o
101) föreslagit, att Rikets Ständer ville bevilja ifrågavarande församling ett lån å sist—
berörda belopp, antingen räntefritt och stäldt på tio års återbetalning, eller ock mot
fyra procent ränta och två procent amortering, till dess lånet blifvit till hela sitt
belopp guldet; och har motionären såsom skäl för denna framställning anfört, dels att
församlingen vore belägen i den minst fruktbara delen af Skåne och att mer än l/;j~del
af dess jord bestode af ofruktbar sandmark, dels äfven den omständigheten, att församlingen
måste årligen till allmänna inrättningar aflemna en så betydlig del af sin
kyrkotionde, att återstoden deraf icke ens förslog till liqviderande af räntan å dess
ifrågavarande skuld.
I anledning af denna motion har Utskottet ansett sig böra erinra att, vid de
föregående tillfällen, då bidrag af allmänna medel för kyrkors iståndsättande eller uppbyggande
blifvit af Rikets Ständer beviljade, hafva antingen dessa statsbidrag afsett
kyrkobyggnader, hvilkas vårdande och vidmagthållande varit betraktadt såsom föremål
för nationens gemensamma omsorg, eller ock de beviljade understöden varit af synnerigen
bevekande omständigheter föranledda. Då emellertid i förevarande fall någon
sådan särskild anledning för Staten att biträda församlingsboerne i den, enligt lag och
författningar, dem åliggande kyrkobyggnadsskyldighet dess mindre synes vara för handen,
som den kyrkobyggnad, hvarom här är fråga, redan för flera år sedan blifvit fullbordad,
kan Utskottet
icke tillstyrka bifall till Doktor Falcks ifrågavarande motion.
Stockholm den 15 Maj 1866.
N:o 91.
Stats Utskottets Utlåtande J\S 91.
9
N:o 91.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Maj 1866, kl. 10 f. in.
Utlåtande, i anledning af väckta frågor om inlösen af åtskilliga sä
kallade Riksgäldssedlar, hvilka inom. den bestämda preskriptionstiden
icke blifvit till invexling företedda.
(R. A.)
Genom tvänne hos Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtige C. T. Bengtsson och
Josef Smedberg väckta och till Stats-Utskottet remitterade motioner (N:ris 173 och 192)
äfvensom genom fyra särskilda från Fullmägtige i Riksgälds-kontoret till Stats-Utskottet
aflåtna skrifvelser, hafva framställningar blifvit gjorda derom, att tillsammans 193
stycken till Utskottet jemväl öfverlemnade så kallade Riksgäldssedlar måtte med ett
sammanräknadt belopp af 384 R:dr 8 öre varda inlösta, oaktadt desamma icke blifvit
hos Riksgälds-kontoret företedda inom den för dylika sedlars invexling genom Kongl.
Kungörelsen den 14 Februari 1835 stadgade och vid 1845 års slut tilländagångna preskriptionstid.
Då Riksgälds-kontorets Kommissariat, efter granskning af ifrågavarande sedlar,
skriftligen intygat, att desamma, derest de blifvit inom den stadgade preskriptionstidens
utgång hos Riksgälds-kontoret företedda, bordt af nämnda kontor med uppgifna belopp
invexlas, samt då Rikets Ständer vid samtliga efter år 1845 inträffade riksdagar medgifvit,
att dylika sedlar, om hvilkas inlösande framställning hos Rikets Ständer egt rum,
finge, utan afseende å den tilländalupna preskriptionstiden, af Riksgälds-kontoret infrias,
anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att ofvanberörda, nu företedda sedlar jemväl må, i enlighet med
det af Riksgälds-kontorets Kommissariat om sedlarnes rätta valör
lemnade intyg, af Riksgälds-kontorets medel inlösas med tillsammans
Trehundra Åttiofyra R:dr 8 öre R:mt.
Stockholm den 15 Maj 1866.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band 14 Höft.
2
Stockholm, E. Westrell, 1866.
Stats- Utskott ts Utlåtande J§ 92.
I
N:o 92.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i vilkor en
för det vid sistförflutna riksdag beviljade lån för anlägg.
ning af jernväg mellan Christianstad och Hessleholms station
å södra stambanan.
(R. A.)
Till det för anläggning af en jernväg mellan Christianstad och Hessleholms station
å södra stambanan bildade bolag blef af Rikets Ständer vid sistlidna riksdag anvisadt
ett mot 2/3-delar af den till 1,080,000 R:dr beräknade anläggningskostnaden svarande
lån å 720,000 R:dr, att räntefritt innehafvas under två år från den dag hvar och en
särskild del deraf komme att liftas, hvarefter å lånebeloppet borde inbetalas fem procent,
deraf fyra procent skulle utgöra ränta och återstoden kapital-afbetalning. Den
till 1,080,000 R:dr sålunda beräknade anläggningskostnaden afsåg likväl en spårvidd
af allenast 3,5 fot, eller s. k. smalspårig bana, under det att bibanans anläggning till
enahanda spårvidd, som den för Statens stambanor bestämda, ansågs uppgå till en kostnad
af 1,738,000 R:dr. Sedermera kom emellertid bolaget till den åsigt, att med det
allmännas fördel mest öfverensstämde, att banan byggdes till sistnämnda spårvidd och
gjorde sig vid banans anläggande denna åsigt slutligen gällande. Genom iakttagande
af alla möjliga besparingar lyckades visserligen att nedtvinga anläggningskostnaden icke
obetydligt under det för bredspårig bana ursprungligen beräknade beloppet, men samma
kostnad upptog likväl en totalsumma af 1,450,000 R:dr eller 370,000 R:dr utöfver det
belopp, som en smalspårig bana skulle hafva kostat. Den sålunda beslutade förändringen
från smalspårig till bredspårig bana hade följaktligen såväl för staden Christianstad
som för omkringliggande landsort förorsakat uppolfringar vida utöfver den först framlagda
planen och denna anläggning vållat utgifter af den betydenhet, att nämnda stad
ensam måst för ifrågavarande ändamål skuldsätta sig till ett belopp af 600,000 R:dr.
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 15 Håft.
2
Stats- Utskottets Utlåtande Jfå 02.
Med förmälan härom och under uttryckt förmodan att, om Christianstad—Hessleholms-jernvägsbolag
redan från början bestämt sig för anläggande af bredspårig bana,
det icke skulle lida något tvifvel att Rikets Ständer beviljat detsamma enahanda lånevilkor,
som för lånen till de öfriga Skånska bibanorna blifvit stadgade, eller rätt att
under tre år få innehafva lånet räntefritt, har uti en inom Borgare-Ståndet afgifven
och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 74) Herr C. Bohmansson hemställt att,
med afseende å nu anförda förhållanden och särskildt den vinst för det allmänna, som
af den ifrågavarande förändringen vore att hemta, Rikets Ständer för ifrågavarande
lån å 720,000 R:dr ville medgifva Christianstad—Hessleholms-jernvägsbolag samma
vilkor, som för andra dylika bolag blifvit bestämda, eller att lånet må få räntefritt
innehafvas under tre år från de tider särskilda delar deraf blifvit lyftade.
Af Stats-Utskottets vid sistlidna riksdag afgifna Utlåtande N:o 88 inhemtas, att
den längre eller kortare räntefrihetstiden gjorts beroende icke, såsom motionären antagit,
af den bredare eller smalare spårvidden, som för en eller annan bibana blifvit föreslagen,
utan af den längre eller kortare tid, sorn ansetts åtgå till den ena eller andra
banans fullbordande och öppnande för allmän trafik. Sålunda hade för Ystad—Eslöfsbanan
räntefriheten blifvit lämpad efter den tid af tre år, som antagits vara erforderliga
för denna, jemförelsevis större bibanas fulländning, under det åt den mindre Christianstad—Hessleholms-banan
beviljats dylik frihet endast under de tvänne år, som för
denna jernvägsanläggnings fullbordande ansetts behöfliga; och då nu kändt är, att Christianstad—Hessleholms-banan,
äfven med den för samma bana sedermera antagna bredare
spårvidd, hann att fullbordas inom andra arbetsårets utgång, torde redan ur detta
förhållande kunna hemtas anledning till afslag å motionärens framställning; men derförutan
har Utskottet, i stöd af de åsigter, som under föregående riksdagar i dylika
frågor hos Rikets Ständer gjort sig gällande, ansett sig böra framhålla angelägenheten
deraf, att de bolag, som för utförande af jernvägsanläggningar eller andra produktiva
arbetsföretag erhållit understöd af Statens medel, tillförbindas att, sedan arbetena blifvit
fullbordade, noggrannt fullgöra sina mot Staten åtagna förbindelser; Och finner Utskottet
sig alltså
sakna skäl att till Herr Bohmanssons ifrågavarande motion tillstyrka
bifall.
Stockholm den 15 Maj 1866.
af Herr C. Bohmansson.
Reservation:
Stats-Utskottets Memorial Jts 93 och Utlåtande Jfå 94.
3
N:o 93.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af erhällen äterremiss å Utlåtandet N:o 57,
angående väckt fråga om statsanslag för vidtagande af
åtgärder till hämmande af boskapspesten, om den skulle
inom landet utbryta.
(U. A.)
Ofvannämnda Utlåtande är af Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet återremitteradt;
men enär, enligt ankomna protokollsutdrag, de trenne öfriga Riks-Stånden bifallit
berörda Utlåtande, och detta ärende följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt, återstår
för Utskottet endast att, jemlikt 49 § 4 mom. Riksdags-ordningen,
Borgare-Ståndet härom underrätta.
Stockholm den 17 Maj 1866.
N:o 94.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion angående pension åt aflidne
f. d. Statsrådet, General-majoren Carl Ludvig von Hohenhausens
efterlemnade döttrar.
(U. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 152) har Friherre af Ugglas, G., föreslagit, att Rikets Ständer
måtte åt aflidne f. d. Statsrådet, Generalmajoren Carl Ludvig von Hohenhausens trs
4
Stats-Utskottets Utlåtande JtS 94.
efterlemnade ogifta döttrar Hilda Maria Elisabeth, Clara Hedvig Sofia och Constance
Carolina Charlotta bevilja en årlig pension af 300 R:dr för hvardera, att utgå från och
med nästkommande års början. — Till stöd för denna sin framställning har motionären
erinrat, hurusom Generalmajoren von Hohenhausen, hvilken, född år 1787, redan
år 1803 inträdt i rikets tjenst såsom officer vid dåvarande Finska gardet, efter att
hafva med utmärkelse deltagit i 1813—1814 årens krig, derunder han för visadt välförhållande
i träffningen vid Dessau erhållit medaljen för tapperhet i fält, år 1841 befordrats
: till chef för Westerbottens Fältjägare-bataljon och år 1845 till Öfverste och
chef för Kongl. Första Lifgrenadier-regementet, hvarefter han år 1848 blifvit utnämnd
till Statsråd och chef för Landtförsvars-departementet, hvilken befattning han innehaft,
intilldess han år 1853, efter 50 års anställning i rikets tjenst, erhållit afsked.
Med afseende å Generalmajoren von Hohenhausens långvariga och förtjenstfulla
verksamhet i det allmännas tjenst, derunder han, bland annat, i fem år beklädt en af
samhällets vigtigaste och mest ansvarsfulla befattningar, äfvensom derå, att han med
erkänd utmärkelse deltagit i Sveriges sednaste krig, har Utskottet, som af motionen
bilagda handlingar inhemtat, j att tillgångarne i boet, om skulderna kunna dermed betäckas,
åtminstone icke förslå att tillförsäkra hans efterlemnade döttrar ens den tarfligaste
utkomst, icke tvekat att motionärens framställning till bifall hos Rikets Ständer
förorda; och får Utskottet sålunda hemställa,
att Rikets Ständer måtte, åt f. d. Statsrådet, Generalmajoren von
Hohenhausens ofvanbemälda tre ogifta döttrar bevilja pension å
allmänna indragningsstaten af 300 R:dr, att till hvardera årligen
utgå, sä länge hon ogift förblifver.
Stockholm den 17 Maj 1866.
ni/
-jim-ri «ni!ön/;ii\n! -pih-aai')-.- lii r Ja- or l. ti
lahfl&fS '■'■■■Jiil Hii Asn<>! : ■ . TOJflj
Stockholm, E. Westrell, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
1
% o 95.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, med förslag till samman jemkning eller voter ing spr opositioner
1 i anledning af Riks-Stdndens skiljaktiga beslut
uti åtskilliga frågor, rörande anslagen under Riks-statens
Åttonde Hufvudtitel.
(U. A.)
Efter tagen kännedom af Riks-Ståndens genom protokollsutdrag Statsutskottet
delgifna beslut i anledning af Utskottets Utlåtande (N:o 66), angående
utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, får Utskottet härmed afgifva
det vidare yttrande, som af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande vissa deri
omförmälda frågor, påkallas.
l:o. Uti 4:de punkten af berörda Utlåtande hade Utskottet afstyrkt bifall
å väckt motion om ett årligt anslag åt Riksarkivet till inköp af för detsamma
beköfliga böcker och tidskrifter. Utskottets hemställan är godkänd af Borgareocli
Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet beviljat
åt Riksarkivet till inköp af för detsamma behöfiiga böcker och tidskrifter
ett årligt anslag af 600 R:dr, att utgå från början af det år, då Riksarkivets
rätt till allt, som tryckes inom riket, upphört,
I följd häraf får Utskottet, för frågans afgörande i Förstärkt Stats-Utskott,
föreslå följande voteringsproposition:
“Den, sorn godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af anslag åt Riksarkivet
till inköp af för detsamma behöfiiga böeker och tidskrifter, röstar
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat åt Riksarkivet till inköp af för
detsamma behöfiiga böcker och tidskrifter ett årligt anslag af 600 Riksdaler, att
Bih. till K. St. Prot. 1865 åf 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 16 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
utgå från början af det år, då Riksarkivets rätt till allt, som tryckes inom riket,
uppkört.“
2:o. Utskottets hemställan i 16:de punkten, att Rikets Ständer måtte till lön
åt en Professor inom Juridiska Fakulteten vid Upsala universitet anvisa ett årligt
belopp af 4,500 R:dr, är af Riddersliapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallen,
men af Borgare- och Bonde-Stånden afslagen; och får i anledning häraf
Utskottet, för den blifvande voteringen i denna fråga, föreslå följande proposition
:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att till lön åt en Professor
inom Juridiska Fakulteten vid Upsala universitet anvisas ett årligt belopp
af 4,500 Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslag icke blifvit af Rikets Ständer beviljad
t.“
3:o. Sedan Kongl. Maj:t, i anseende till behofvet af en adjunkt eller laborator
i medicinsk kemi vid Upsala universitet äskat anvisande af 2,500 R:dr årligen
till lön åt en adjunkt i högre lönegraden, hade Utskottet, i 17:de punkten,
hemställt, att Kongl. Maj:ts berörda framställning måtte på det sätt af Rikets
Ständer bifallas, att till lön för en adjunkt eller laborator i medicinsk kemi vid
Upsala universitet anvisades ett årligt belopp af 2,000 R:dr.
Med afslag å denna hemställan hafva Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition, beviljat ett årligt
belopp af 2,500 R:dr till lön åt en adjunkt i högre lönegraden vid förenämnda
universitet. Borgare- och Bonde-Stånden hafva afslagit Utskottets hemställan
om anslag för berörda ändamål.
Då sålunda två Riks-Stånd staduat emot två, torde frågan böra afgöras
genom omröstning enligt följande proposition:
“Den som vill, att, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Propo
sitiou, ett årligt belopp af 2,500 Riksdaler beviljas tili lön åt en adjunkt i högre
lönegraden vid Upsala universitet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att Kongl.
Maj:ts i berörda hänseende gjorda nådiga framställning bifalla."
4:o. Likaledes hade Utskottet uti 24:de punkten hemställt, att Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om anvisande af ett årligt anslag af 2,500 R:dr till lön åt
en adjunkt i kirurgi och obstetrik vid Lunds universitet måtte på det sätt bi
fallas,
att till lön åt en dylik adjunkt beviljades ett årligt belopp af 2,000 R:dr.
Denna Utskottets hemställan är af Borgare- och Bonde-Stånden godkänd;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med afslag derå, beviljat,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, ett årligt belopp af
2,500 R;dr till en ny adjunktslön vid nämnda universitet.
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
3
Då sålunda, i fråga om beloppet af berörda adjunbtslön, två Riks-Ståud
stadnat emot två, får Utskottet föreslå följande voteringsproposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att till lön åt en
adjunkt i kirurgi och obstetrik vid Lunds universitet anvisas ett årligt anslag af
2,000 Riksdaler, röstar
»T a:
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, beviljat till lön åt bemälde adjunkt ett årligt belopp af
2,500 Riksdaler.“
5:o. Uti 2o:tc punkten hade Utskottet afstyrkt bifall å väckt motion om anvisande
af 4,500 R:dr å ordinarie stat till en profession i geologi vid Lunds universitet.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva godkänt detta Utskottets förslag, hvaremot
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med afslag derå, bifallit motionen.
Vid sådant förhållande får Utskottet, för frågans afgörande genom omröstning,
föreslå följande proposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af anslag till en profession
i geologi vid Lunds universitet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till en profession i geologi vid nämnda
universitet beviljat ett årligt anslag af 4,500 Riksdaler."
6:o. Utskottet hade i 42:dra punkten hemställt, att väckt motion om anslag
för Eskilstuna treklassiga elementarläroverks utvidgning till femklassigt
icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Med afslag å denna hemställan hafva Ridderskapet och Adeln samt Borgareståndet
beviljat för nämnda läroverks utvidgning till femklassigt med rektor och
fem kolleger en tillökning i läroverkets anslag af 3,500 R:dr årligen, under förutsättning
att kommunen bekostar såväl lärohus som bostad åt rektor. Presteoch
Bonde-Stånden hafva deremot bifallit Utskottets hemställan.
Då således i denna fråga två Riks-Stånd stadnat emot två, får Utskottet
för densammas afgörande föreslå följande proposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af anslag till utvidgning
af Eskilstuna treklassiga elementarläroverk, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar ,
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat, för nämnda läroverks utvidgning
till femklassigt med rektor och fem kolleger, en auslagstillökning af 3,500
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
Riksdaler årligen, under förutsättning, att kommunen bekostar såväl lärohus som
bostad åt rektor.“
7:o. Uti 49:de punkten hade Utskottet tillstyrkt, att det af Kongl. Majit
begärda anslag af 3,000 Riksdaler årligen, till artvoden för biträden åt de högre
läroverkens rektorer vid ombesörjandet af läroverkens angelägenheter m. m.,
måtte af Rikets Ständer beviljas. Endast Preste- och Borgare-Stånden hafva
bifallit detta Utskottets tillstyrkande, hvaremot detsamma blifvit af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet afslaget. Utskottet får alltså, för frågans afgörande
genom votering, föreslå följande proposition:
”Den, som godkänner Stats-Utskottets tillstyrkande, att det af Kongl.
Majit begärda anslag af 3,000 Riksdaler årligen till arfvoden för biträden åt de
högre elementarläroverkens rektorer vid ombesörjandet af läroverkens angelägenheter
m. m., röstar
Jaj
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till den
i berörda hänseende gjorda nådiga framställning lemna bifall."
8:o. Efter pröfning af Kongl. Majits nådiga förslag, att de af begge universiteternas
docenter, hvilka blefve anställde såsom lärare vid elementarläroverken,
måtte ega att, vid lönegradens bestämmande, få sig tillgodoräknade fem år
af den tid, de med vitsord om nit och skicklighet såsom docenter varit i tjenstgöring,
hade Utskottet uti 54:de punkten hemställt, att denna nådiga framställning
icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Med ogillande af denna Utskottets hemställan hafva Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet bifallit Kongl. Majits ifrågavarande nådiga framställning,
dervid likväl det förstnämnda Riks-Ståndet gjort följande tillägg: "dock
med undantag af de två första åren af deras så beskaffade tjenstgöring". Borgare-
ocb Bonde-Stånden hafva godkänt Utskottets hemställan.
Yid sådant förhållande torde Preste-Ståndets beslut i den del, hvari det
icke öfverensstämmer med Ridderskapet och Adelns mening, anses hafva förfallit
och således omröstning böra anställas enligt denna proposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af bifall till Kongl.
Majits nådiga framställning om universitetsdocenters rätt att beräkna lönetur vid
elementarläroverken, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Kongl. Majits nådiga framställning,
att de af begge universiteternas docenter, hvilka varda anställde såsom lärare
vid elementarläroverken, måtte ega att, vid lönegradens bestämmande, få
sig tillgodoräknade fem år af den tid, de med vitsord om nit och skicklighet såsom
docenter varit i tjenstgöring, dock med undantag al’ de två första åren af
deras så beskaffade tjenstgöring."
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
5
9:o. Dti 73:dje punkten, mom. b, hade Utskottet hemställt, att Rikets
Ständer måtte Kongl. Maj:t.s nådiga framställning om anslag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring på det sätt bifalla, att för nämnda ändamål å
Åttonde Hufvudtiteln anvisades ett anslag af 130,000 Riksdaler, att utgå efter de
grunder, som för delfåendet af dylika understöd för närvarande vore fastställda,
endast med iakttagande af de förändringar, som, på sätt ofvan i Utlåtandet inbemtades,
Kongl. Maj:t funnit i sådant hänseende nödiga. Anslagsbel öppet är af
samtliga Riks-Stånoeu höjdt till 150,000 Riksdaler och Utskottets hemställan i
öfrigt är godkänd af Ridderskapet och Adeln, äfvensom af Preste-Ståndet — af
det sistnämnda Riks-Ståndet dock med följande tillägg i afseende på vilkoret,
att församlings mot folkskoleafgiften' svarande tillskott bör vara användt till
examinerade lärares aflöning vid egentliga folkskolor: “så vida icke Kongl. Majit,
på grund af upplysta förhållanden, finner för godt från detta vilkor befria."
Borgare- och Bonde-Stånden åter hafva beslutat att anslaget skall användas till
folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet uti de församlingar,
hvilka till lärares eller lärarinnors aflöning redan tillskjutit, eller åtaga sig tillskjuta
lika stort belopp, som den till församlingen öfverlåtna andel af personliga
skyddsafgiften utgör.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, torde först, för bestämmande
af kontraproposition i den blifvande hufvudvoteringen, omröstning bör anställas
enligt följande proposition:
“Den, sorn vill att till kontraproposition i hufvudvoteringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, att det af Rikets Ständer bestämda anslag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring skall utgå efter de grunder, som för
delfåendet af dylika understöd för närvarande äro fastställda, endast med iakttagande
af de förändringar, som, på sätt i 73:dje punkten af Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 66 iuhemtas, Kongl. Maj:t funnit i sådant hänseende nödiga, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, att berörda
anslag skall utgå efter de grunder, sorn för delfåendet af dylika understöd
för närvarande äro fastställda, med iakttagande af de förändringar, som, på sätt
i 73:dje punkten af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66 inhemtas, Kongl. Majit
lunnit, i sådant hänseende nödiga, endast med följande tillägg i afseende på vilkoret,
att församlings mot folkskoleafgiften svarande tillskott bör vara användt
till examinerade lärares aflöning vid egentliga folkskolor: “så vida icke Kongl.
Majit, på grund af upplysta förhållanden, finner för godt från detta vilkor
befria. “
För hufvudvoteringen föreslås denna proposition:
“Den, som vill att det af Rikets Ständer bestämda anslag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring skall användas för detta ändamål i allmänhet
uti de församlingar, hvilka till lärares eller lärarinnors aflöning redan till
-
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
skjutit eller åtaga sig att tillskjuta lika stort belopp, som deu till församlingen
öfverlåtna andel af personliga skvddsafgiften utgör, röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer antagit:
(l:sta alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:dra alternativet) Preste-Ståndets beslut.
10:o. Utskottet hade i 86:te punkten afstyrkt bifall å väckta motioner om
anslag till lön åt en lärare vid Veterinär-inrättningen i Stockholm. Detta atstyrkande
är endast af Preste-Ståndet godkändt, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet beviljat ett anslag af 3,000 Riksdaler årligen till lön för en
lärare vid Veterinär-inrättningen i Stockholm med hufvudsaklig befattning af elevernas
handledning i praktisk sjukvård utom inrättningen. Borgare-Ståndet
har för enahanda ändamål beviljat samma belopp, men uppfört anslaget å extra
stat.
Då således förevarande aflöningsanslag är för år 1867 af tre Stånd anvisadt,
men för den kommande tiden endast af två Stånd beviljadt, lärer omröstning
få anställas enligt följande proposition:
“Den, som vill att ett anslag af 3,000 Riksdaler till lön för en lärare vid
Veterinär-inrättningen i Stockholm med hufvudsaklig befattning af elevernas
handledning i praktisk sjukvård utom inrättningen beviljas å ordinarie stat,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer uppfört berörda anslag å extra stat.“
ll:o. Utskottets i 92:dra punkten gjorda hemställan, att Rikets Ständer
måtte å Åttonde Hufvudtiteln uppföra ett anslag af 20,000 Riksdaler, att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas till understöd och uppmuntran åt mindre
uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn, med vilkor, att högre
anslagsbelopp ej finge någon anstalt tilläggas, än som motsvarade 100 Riksdaler
för hvarje å anstalten intaget barn, — är af samtliga Riks-Stånden bifallen, dervid
dock Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet uteslutit berörda af Utskottet
föreslagna vilkor; hvadan frågan i denna del torde böra afgöras genom
omröstning enligt följande proposition:
“Den, som godkänner Ståts-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer
måtte å Åttonde Hufvudtiteln uppföra ett anslag af 20,000 Riksdaler, att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas till understöd och uppmuntran åt
mindre uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn, med vilkor, att högre
anslagsbelopp ej må någon anstalt tilläggas, än som motsvarar 100 Riksdaler för
hvarje å anstalten intaget barn, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att å Åttonde Hufvudtiteln
uppföra ett anslag af 20,000 Riksdaler, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposi
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 95.
7
tion, användas till understöd och uppmuntran åt mindro uppfostringsanstalter för
medellösa döfstumma barn."
12:o. Uti 100:de punkten, mom. f) hade Utskottet hemställt, att Rikets
Ständer måtte, såsom bidrag till förändring och tillbyggnad af elementarläroverks*
byggnaden i Skara, bevilja dels ett anslag af 15,000 R:dr och dels ett låneunderstöd
af 40,000 lt:dr, samt för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisa utaf anslaget
7,500 R:dr och utaf lånet 20,000 R:dr, emot enahanda vilkor för detta låns åtnjutande,
som i mom. a) af samma punkt blifvit föreslagna i afseende på låneunderstöd
för läroverksbyggnaden i Upsala; allt under förutsättning, att vederbörande
landsting till byggnadsföretaget i dess helhet bidroge med 20,000 R:dr,
samt att staden Skara tillsköte hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag
till 75,000 R:dr beräknade bidrag kunde för ändamålet erfordras. —
Med afslag härå har Bonde-Ståndet för berörda byggnadsföretag beviljat ett lån
å 55,000 R:dr, deraf för år 1867 skulle utgå 27,500 R:dr. Utskottets hemställan
är deremot bifallen af Ridderskapet och Adeln utan förändring samt af Presteoch
Borgare-Stånden med den ändring, att slutorden: “samt att staden Skara tillskjuter
hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag till 75,000
R:dr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras11 af dessa Riks-Stånd uteslutits.
Då således frågan om såväl anslag som låneunderstöd för ifrågavarande
byggnad är af Rikets Ständer afgjord, lärer omröstning endast böra anställas i
afseende å nyssberörda vilkor, enligt följande proposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att vid beviljandet af
anslag och låneunderstöd för elementarläroverks-byggnaden i Skara bör fästas det
vilkor, att staden Skara tillskjuter hvad som utöfver de för berörda byggnadsföretag
till 75,000 R:dr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Vinner Nej, har frågan om berörda vilkor förfallit."
13:o. Sedan Kongl. Maj:t till uppförande af byggnad för folkskolelärareseminarium
i Linköping begärt ett anslag af 50,000 R:dr, hvaraf under år 1867
skulle utgå hälften eller 25,000 R:dr, hade Utskottet uti 110:de punkten under
morn. a) hemställt, att Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning måtte endast
så till vida af Rikets Ständer bifallas, att till inköp af tomt för en seminariibyggnad
i Linköping anvisades å Riksgälds-kontoret ett extra anslag af 2,500 R:dr,
hvarjemte Utskottet, sorn af anförda skäl ansett det vara af vigt att, innan början
gjordes med uppförande af särskilda byggnader för folkskolelärare-seminarierna,
fullständig utredning blefve åvägabragt, angående den yttre och inre anordning,
som för dylika byggnader kunde finnas mest lämplig, äfvensom i fråga om det
omfåug, som för dem kunde, med hänseende till de särskilda seminariernas lärjuugeantal,
vara behöfiigt, under mom. b) hemställt att Rikets Ständer, vid
anmälan af detta beslut, måtto i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta normalritningar, och förslag till byggnader för folkskolelärareseminarier.
Mom. a i är endast af Borgare-Ståndet bifallet, hvaremot, med afslag
derå, de öfriga tre Riks-Stånden sammanstämmande beslutat, att Rikets Ständer,
.8
Stats-Utskottets Memorial N:o 93.
till inköp af' tomt för en seminariibyggnad i Linköping samt till påbörjande och
uppförande, så långt tillgångarne medgifva, af denna byggnad efter den ritning, som
af Kongl. Maj:t kan komma att fastställas, bevilja den af Kongl. Maj:t för år
1867 äskade summa, 25,000 R:dr. — Utskottets i mom. b) gjorda hemställan
är bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden utan någon förändring, men af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet med följande förändrade lydelse: “att
vid anmälan om detta beviljade anslag Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t för vinnande af fullständig utredning angående den yttre och
inre anordning, som för seminariibyggnader i allmänhet må finnas mest lämplig
och det billigaste pris, lör hvilket desamma i förhållande till för hvarje ställe påräkneligt
lärjungeantal må kunna uppföras, täcktes, iniian byggnaden i Linköping
begynnes, låta utarbeta normalritningar och förslag till dylika byggnader.41
Då Utskottet i de för dess hemställan i mom. b) anförda motiver särskildt
framhållit vigten deraf, att den föreslagna utredningen bletve åvägabragt innan
början gjordes med uppförande af seminariibyggnader, och den af Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet beslutade förändrade lydelse således endast är en
gifven följd al beslutet om anvisande af det begärda byggnadsanslaget, har det
synts Utskottet uppenbart, att då Bonde-Ståndet jemväl beviljat berörda byggnadsauslag,
dess beslut i afseende å mom. b) bör anses sammanfalla med Ridderskapet
och Adelns samt Preste-Ståndets vid detta .moment yttrade mening Utskottet
har dock ansett sig böra denna åsigt
till Rikets Ständers godkännande anmäla.
14:o. Yid pröfning af Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att för fortsatt
utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra samlingar befintliga handlingar, som
äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden, måtte anvisas
ett anslag å 3,000 R:dr samt att återstoden af det för samma ändamål tillförene
beviljade belopp måtte fortfarande få derför användas, hade Utskottet i 138:de
punkten hemställt, att berörda nådiga framställning måtte endast i den mån bifallas,
att Rikets Ständer medgåfve, att återstoden af det för omförmälda arbete
tillförene beviljade belopp fortfarande måtte derför anväudas. Borgare- och BondeStånden
hafva godkänt denna Utskottets hemställan, hvaremot Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet afslagit densamma, samt beviljat hvad Kongl. Maj:t
för det angifna ändamålet äskat.
Då således samtliga Riks-Stånden medgifvit, att återstoden af det för ifrågavarande
arbete tillförene beviljade belopp fortfarande må derför användas, men
i afseende å det jemväl äskade anslaget å 3,000 R:dr två Riks-Stånd stadnat emot
två, torde, för denna frågas afgörande, omröstning få anställas enligt följande proposition
:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att det af Kongl. Maj:t
för fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra samlingar befintliga
handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden,
äskade extra anslag af 3,000 R:dr icke må beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslag af Rikets Ständer beviljadt.“
Beträffande
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 96.
9
Beträffande *26:te, 45:te, 46:te, 65:te, 95:te och 116:de punkterna, hvilka blifvit
af ett eller flera Riks-Stånd till Utskottet återremitterade, kommer Utskottet
att afgifva särskildt utlåtaude.
De af Utskottet uti öfriga, här ofvan ej omförmälda punkter af Utskottets
Utlåtande N:o 66 behandlade frågor äro, dels geuom samtliga Riks-Ståndens bifall
och dels geuom trenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut, af Rikets Ständer
slutligen afgjorda.
Stockholm den 17 Maj 1866.
\:0 »O.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning of erhållna äterremisser å Betänkandet
N:o 66, angående regleringen af utgifterna under Iliksstatens
Åttonde Hufvudtitel.
(TJ. A.)
l:o. Uti 26:te punkten al" berörda Utlåtande hade Stats-Utskottet af anförda skäl,
bland annat, afstyrkt bifall å en inom Preste-Ståndet väckt motion, deruti, jemte
erinran, att Upsala universitets stat för närvarande upptoge — utom anslag för
de tvänne så kallade rörliga adjunkturerna samt för den till Skytteanska stiftelsen
hörande adjunkturen — inom de veridsliga fakulteterna åtta adjunktslöner å 2,000
R:dr och tio å 2,:>00 R:dr, äfvensom att vid Lunds Universitet förefunnes inom
nämnda fakulteter sexton adjunktslöner, deraf åtta å 2,000 R:dr och återstående
hälften å 2,500 R:dr, föreslagits, att vid Upsala universitet de åtta adjuuktslönerna
å 2,000 R:dr måtte ökas med 500 R:dr eller till 2,500 R:dr, och, utaf de
tio lönerna å 2,500 R:dr, åtta med enahanda belopp, 500 R:dr, förhöjas till 3,000
R:dr med rätt för vederbörande att efter fullmagtsålder komma i åtnjutande af
högre lönegrad, samt att vid Lunds universitet samtliga adjuuktslönerna måtte
med 500 R:dr förhöjas; för hvilken löneförbättring alltså erfordrades för hvartdera
universitetet ett årligt anslag af 8,000 R:dr. Endast af Bonde-Ståndet är
detta Utskottets afstyrkande godkändt; hvaremot berörda punkt blifvit af de tre
öfriga Riks-Stånden återremitterad. Enligt hvad Utskottet inhemtat, hafva de
Bih. tilt B. St, Prof.. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 16 Haft. 2
iu
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 96,
särskilde talare, på grund af hvilkas yrkanden besluten om återremiss blifvit
fattade, förordat dels bifall till omförmälda motion, dels att åtminstone de åtta
äldste adjunkternes löner vid hvartdera universitetet måtte med 500 R:dr förhöjas,
dels ock bifall till ett inom Preste-Ståndet under diskussionen väckt förslag, att
2.000 R:dr måtte bib hållas såsom lägsta adjunktslönen och denna efter 5 års
tjenstgöring höjas med 500 R:dr till 2,500 R:dr och efter ytterligare 5 år till
3.000 R:dr.
Utskottet anser i allmänhet olämpligt att frågor af förevarande beskaffenhet
till pröfning hos Rikets Ständer förekomma, innan vederbörande myndigheter
haft tillfälle att, efter ärendets behöriga utredning, deri sig yttra; och då, på
sätt ofvan är antydt, meningarne inom Riks-Stånden varit särdeles skiljaktiga,
samt dertill kommer dels att Utskottets hemställan blifvit af ett Riks-Stånd
godkänd, dels och att, vid bestämmandet af lön för en adjunkt i kirurgi och obstetrik
vid Lunds universitet, tvänne Stånd bifallit Utskottets förslag att, i stället
för det af Kongl. Majit föreslagna belopp, 2,500 R:dr, bestämma denna lön till
endast 2,000 R:dr, finner Utskottet icke giltig anledning att nu tillstyrka Rikets
Ständer anvisande af medel till löneförhöjning åt universiteternas adjunkter, utan
hemställer,
att Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
måtte i ämnet fatta beslut.
2:o. Uti 45:te och 46:te punkterna hade Utskottet, med hänseende till föreslagna
utvidgningar af åtskilliga lägre elementarläroverk, hemställt att nedannämnda
för dylika läroverk uppförda anslag måtte förhöjas, nemligen till gymnastiklärare
med 2,100 R:dr samt till lärare i musik och sång äfvensom i teckning
med 1,550 R:dr. Denna Utskottets hemställan är oförändrad bifallen af Presteoch
Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln, i följd af dess beslut om
Eskilstuna treklassiga läroverks förändring till femklassigt, bifallit densamma på
det sätt, att. den förra summan ökats från 2,100 R:dr till 2,300 R:dr och den
sednare från 1,550 R:dr till 1,675 R:dr. Af Borgare-Ståndet, som jemväl anvisat
medel för berörda utvidgning af läroverket i Eskilstuna, äro med anledning deraf
ifrågavarande punkter till Stats-Utskottet återremitterade.
Utskottet får härvid till en början erinra att, på sätt uti det den nådiga
Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof, bilagda Statsråds-protokoll
öfver Ecklesiastik-ärenden den 13 Oktober nästlidet år (pag. 34) är meddeladt,
allöningen utgör vid femklassiga läroverk för gymnastikläraren 500 R:dr, samt
för lärare vid musik och teckning 175 R:dr för hvardera, men vid de treklassiga,
för gymnastiklärare 300 R:dr, samt för lärare i musik och teckning 125 R:dr för
hvardera; och då den af Utskottet tillstyrkta förhöjning uti förevarande anslag
redan är af tre Riks-Stånd beviljad, får, med hänseende till hvad i öfrigt uti detta
ärende förekommit, Utskottet, som i 6:te punkten af dess Utlåtande N:o 93 afgifvit
förslag till voteringsproposition för afgörande af frågan om Eskilstuna läroverks
utvidgning, nu hemställa,
att Rikets Ständer måtte besluta, att, derest det ifrågasatta
anslaget för Eskilstuna treklassiga läroverks utvidgning till
femklassigt, vid voteringen derom, af Rikets Ständer beviljas,
ytterligare förhöjning må i följd deraf ega rum i anslaget till
gymnastiklärare vid de lägre elementarläroverken med 200
Riksdaler och i anslaget lör lärare i musik och sång äfvensom
i teckning vid samma läroverk med 100 Riksdaler.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 96.
11
3:o. Utskottets i 65:te punkten, mom. litt. a) och b) meddelade yttranden i
anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anslag för en pedagogi
i Mönsterås, dels enskilde motionärers förslag om inrättande af dylika skolor i
Malmköping och Sollefteå, m. m. äro af Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterade;
— men som dessa yttranden blifvit af do öfriga frenne Riks-Stånden
godkända, samt berörda frågor sålunda äro af Rikets Ständer afgjorda, har Utskottet
endast skolat
Bonde-Ståndet härom underrätta.
4:o. Sedan Kongl. Majit., på det nödiga medel icke måtte saknas för den
utvidgning af redan befintliga pedagogier medelst anställande dels af ordinarie,
dels af estra lärare derstädes, hvilken redan under innevarande statsregloringsperiod
visat sig behöflig och sannolikt snart ytterligare på andra ställen erfordrades,
föreslagit, att återstoden af det vid 1856—1858 årens riksdag, till löneförbättring
vid och utvidgning af pedagogier, å Riksgäldskontoret anvisade anslag
måtte äfven under nästa statsregleringsperiod för berörda ändamål af Kongl.
Majit disponeras, hade uti 65:te punkten, mom. litt. c) Utskottet af anfördt skäl
att, då behållningen å berörda anslag för närvarande utgjorde 31,057 Ridr 20 öro
samt någon utbetalning å samma anslag under innevarande statsregleringsperiod
ännu icke egt rum, ett vida mindre belopp syntes vara för år 1867 tillräckligt,
hemställt, att Kongl. Majits berörda nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
så till vida bifallas, att det belopp, hvarmed omförmälda återstod öfverstege
30,000 Ridr, måtte äfven under år 1867 af Kongl. Majit för ändamålet, disponeras.
Af Ridderskapot och Adeln samt Preste-Ståndet är denna Utskottets hemställan
godkänd, hvaremot Borgare-Ståndet, med afslag derå, bifallit Kongl. Majits nådiga
Proposition i ämnet Af Bonde-Ståndet är ifrågavarande moment till Utskottet
återremitteradt i den syftning, att, med hänseende till flera pedagogiers behof af
utvidgning, något större belopp, än det af Utskottet föreslagna, måtte utaf ofvan
omförmälda anslag ställas till Kongl. Majits nådiga disposition. Men som Utskottet,
af hvad vid ärendets handläggning hos nämnda Riks-Stånd förekommit,
icke funnit sig ega anledning frånträda sin ofvanberörda framställning, hvilken
blifvit af tvänne Riks-Stånd godkänd, anser sig Utskottet böra det afgifna yttrandet
vidblifva och hemställer,
att Bonde-Ståndet måtte i denna fråga fatta beslut.
5:o. 95:te punkten, deruti Utskottet dels hemställt, att de under Åttonde
Hufvudtiteln upptagna ordinarie anslag, i hvilka någon förändring icke blifvit
ifrågasatt, måtte i den blifvande Riks-staten med oförändrade belopp uppföras,
dels anmält att, i följd af hvad Utskottet uti föregående punkter af Utlåtandet
tillstyrkt och föreslagit, Hufvudtiteln komme att ökas med 499,984 Ridr 36 öre
och således dess slutsumma, sedan, för jeinnande deraf, anslaget till skrifmaterialier
och expenser blifvit ökadt med 15 Ridr 64 öre, att uppgå till 4,532,000 Ridr,
— är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd, med förbehåll om
iakttagande af de förändringar, som kunde komma att föranledas utaf Ståndens
från Utskottets förslag afvikaude beslut. Borgare- och Bonde-Stånden hafva
jemväl bifallit Utskottets uti ifrågavarande punkt gjorda hemställan, hvarjemte
ofvanomförmålda beräkning öfver Huf vudtitelns slutsumma blifvit af Bonde-Ståndet
lagd till kandiingarne, men af Borgare-Ståndet till Utskottet återremitterad.
Då emellertid denna åtgärd påtagligen blifvit af sistnämnda Riks-Stånd
vidtagen endast i äudamål att Utskottet måtte i afseende å anslagsbe loppen iakttaga
äfven de ändringar, som blefve en följd af Borgare-Ståndets beslut, har
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 97.
Utskottet, sorn kommer att framdeles vid upprättandet af blifvande Riks-stat upptaga
anslagsbeloppen i öfverensstämmelse med de beslut, Rikets Ständer derom
fatta, ansett sig nu endast böra anmäla Borgare-Ståndets otvanberörda återremiss,
hvilken, vid sådant förhållande, ej torde
till någon särskild åtgärd för närvarande föranleda.
6:0 Ifrågavarande Utlåtandes 116:de punkt, angående anslag till löneförbättring
åt Sundkets-kollcgii embets- och tjenstemän samt vaktbetjente, är af BondeStåndet
till Stals-Utskottet återremitterad; men enär, enligt ankomna protokollsutdrag,
de trenne öfriga Riks-Stånden bifallit hvad Utskottet i berörda puukt
tillstyrkt och detta ärende följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt, har Utskottet
endast skolat
Bonde-Ståndet härom underrätta.
Stockholm den 17 Maj 1866.
99.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m
Memorial,
vied förslag till voterings propositioner i anledning af
Riks-Stdndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor, rörande
anslaqen under Riks-statens Nionde Hufvudtitel.
(U. A.)
Sedan Riks-Stånden numera till pröfning förehaft Stats-Utskottets under
N:o 74 afgifna Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Nionde Hufvudtitel, och Utskottet, medelst tillhandakomna protokollsutdrag, erhållit
del af de särskilda Riks-Ståndens härutinnan fattade, i åtskilliga frågor skiljaktiga
beslut, får Utskottet, för dessa frågors afgörande genom omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott, härmed afgifva förslag till voteringspropositioner.
l:o. Uti l:sta punkten hade Utskottet tillstyrkt Rikets Ständers bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga framställning, att det för innevarande stat.sregleringsperiod
Stata-Utskottets Memorial N:o 97.
13
såsom bidrag till Kongl. Theaferns pensionskassor beviljade årliga anslag af
(3,000 R:dr måtte fortfarande varda å Riks-staten uppfördt. Detta Utskottets tillstyrkande
är godkändt af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BorgareStånden,
— af det sistnämnda Ståndet dock med den förändring att anslaget å
extra stat uppförts. Af Bonde-Ståndet är Utskottets hemställan afslagen.
Då således det begärda anslaget är genom tre Stånds sammanstämmande
beslut af Rikets Ständer beviljadt, men endast två Stånd uppfört detsamma å
ordinarie stat, torde frågan i denna del böra afgöras genom omröstning enligt
följande proposition:
“Den, som vill ätt ett årligt anslag af 6,000 Riksdaler, såsom bidrag till
Kongl. Theatern» pensionskassor, å Nionde Hufvudtitelns ordinarie stat uppföres,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslag å extra stat uppfördt.11
2:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer, med gillande af Kongl.
Majrts till dem framlagda förslag om bildande af en pensionsanstalt för fartygsbefälbafvare,
styrmän och annat sjöfolk, medgifvit att till en sådan pensionsanstalt
finge af tullmedlen utgå ett mot den så kallade föringen ungefärligen svarande
belopp, hvilket skulle bestämmas i förhållande till lästetalet af de fartyg, till
hvilkas besättningar loring utgått och med detta efter vissa grunder ökas, så att
för närvarande, då lästetalet af de till utrikes sjöfart begagnade Svenska fartygen
under sednaste åren uppgått till emellan 110,000 och 120,000 läster, anslaget
fastställdes till 24,000 R:dr eller närmast det belopp, som föringen nu utgjorde,
men framdeles blefve ökadt med 1,000 E.-dr för hvarje fullt femtusental utöfver
120,000, hvarmed lästetalet å sådana fartyg kunde komma att tillvexa, samt
Kongl. Maj:t på grund häraf under den 29 Januari 1864 förordnat om inrättande
af en dylik pensionsanstalt och för densammas förvaltning fastställt reglemente,
hade Utskottet, uppå derom gjord nådig framställning, i 2:dra ■punkten hemställt
att omförmälda belopp, 24,000 R:dr, måtte å Nionde Hufvudtiteln uppföras under
rubrik: “Bidrag till handelsflottans pensionsstat att af tullmedlen direkte utgå, förslagsanslag".
— Denna Utskottets hemställan är likväl endast af Preste- och
Borgare-Stånden oförändrad godkänd, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt
Bonde-Ståndet bifallit densamma med den förändring att anslaget uppförts såsom
reservationsanslag. Omröstning lärer alltså få anställas enligt denna proposition:
“Don, som godkänner Ståts-Utskottets hemställan, att ett anslag af 24,000
Riksdaler, under titel: Bidrag till handelsflottans pensionsstat att af tullmedlen direkte
utgå, såsom förslagsanslag uppföres, röstar
Ja ;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att uppföra berörda anslag såsom
reservationsanslag
14
Stats-Utskottets Memorial N:o 97.
3:o. Den af Utskottet i 5:te punkten, mom. b) gjorda hemställan, att
Rikets Ständer mätte för Direktören vid straff-fängelset i Norrköping August Lepold
Hård af Segerstad bevilja en årlig pension till belopp af 1,500 R:dr, är af Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet godkänd, men Preste- och BorgareStånden
hafva, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, bestämt
pensionen till 2,000 R:dr årligen; — och då således jemväl denna fråga måste
genom omröstning afgöras, får i sådant hänseende Utskottet föreslå följande proposition
:
“Den, som vill att, enligt Stats-Utskottets hemställan, Rikets Ständor för
Direktören vid straff-fängelset i Norrköping August Leopold Hård af Segerstad
bevilja en årlig pension lill belopp af 1,500 Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat bemälde Hård af Segerstad pension
af 2,000 Riksdaler årligen.“
4:o. Utskottet hade uti 20:de punkten afstyrkt Rikets Ständers bifall å
Kongl. Maj:ts nådiga framställning derom, att Expeditionschefen vid Sjöförsvarsdeparteinentets
expedition af Kongl. Maj:ts Kansli, Kommendören af Kongl.
Maj:ts Nordstjerne-orden Malcolm Gustaf von Schantz måtte berättigas att, vid
afskedstagandet efter upphunnen pensionsålder, utöfver den honom å en Expeditionssekreterarelön
i Landtförsvars-departementets kansli-expedition tillkommande
pension af 3,600 R:dr, under sin återstående lifstid å Allmänna Indragnings-stateu
uppbära ett årligt belopp af 800 R:dr; och är de ta Utskottets afstyrkande af
Borgare- och Bonde-Stånden godkändt, hvaremot Ridderskapot och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallit Kongl. Maj:ts nådiga framställning. Utskottet får alltså,
för frågans afgörande genom omröstning, föreslå följande proposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af bifall å Kongl. Maj:ts
nådiga framställning derom, att Expeditionschefen vid Sjöförsvars-departementets
expedition af Kongl. Maj:ts Kansli m. m. Malcolm Gustaf von Schantz måtte berättigas
att, vid afskedstagandet efter upphunnen pensionsålder, utöfver den honom
å en Expeditionssekreterarelön i Landtförsvars-departementets kansli-expedition
tillkommande pension af 3,600 R:dr under sin återstående lifstid å Allmänna
Iudragnings-staten uppbära ett årligt belopp af 800 Riksdaler, röstar
Ja;
Deri det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda nådiga framställning af Rikets Ständer bifallen.”
5:o. Uti 69:de punkten hade Utskottet hemställt, att väckt motion om en
årlig pension af 300 R:dr för Kontraktsprosten m. m. Theologie Doktorn Anders
Jacob Cnattingii enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius samt ogifta dotter
Carolina Emilia och son Jakob Daniel Johan icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Borgare- och Bonde-Stånden hafva bifallit denna Utskottets hemställan,
hvaremot Ridderskapet. och Adeln samt Preste-Ståndet, med afslag derå, beviljat
Stats-Utskottets Memorial N:o 97.
15
bemälda enka en årlig pension af 300 R:dr. Äfven donna fråga måste således
genom omröstning afgöras, och får Utskottet i sådant hänseende föreslå följande
proposition:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af bifall å väckt motion
om en årlig pension af 300 R:dr för Kontraktsprosten m. m., Theologie Doktorn
Anders Jakob Cnattingii enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius samt ogifta
dotter Carolina Emilia och son Jakob Daniel Johan, röstar
Ja j
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat Kontraktsprosten Doktor Cnattingii
enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius, en årlig pension af 300 Riksdaler.14
6:o. Slutligen hade Utskottet uti 71:sta punkten tillstyrkt anvisande af en
årlig pension å Allmänna Indragnings-staten af 400 R:dr åt Komministern Nils
Ignells enka, Sigrid Florentina Ignell, född Lindmark.
Endast af Ridderskapet och Adeln är denna hemställan oförändrad bifallen,
hvaremot Borgare-Ståndet godkänt densamma med pensionens förhöjning till
600 R:dr. Af Preste- och Bonde-Stånden är ifrågavarande punkt afslagen.
Då vid sådant förhållande det af Borgare-Ståndet anvisade belopp, i hvad
det öfverskjuter den af Ridderskapet och Adeln beviljade summa, torde böra för
falla,
lärer omröstning få anställas enligt följande proposition :
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan att en årlig pension af
400 Riksdaler måtte Komministern Nils Ignells enka, Sigrid Florentina Ignell,
född Lindmark, å Allmänna Indraguings-staten beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda hemställan af Rikets Ständer afslagen.44
Stockholm den 17 Maj 1866.
I
STOCKHOLM.. TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Statx-Ulskotteit Memorial N-'o 98.
N:o 98.
Ank. till Exp -Disk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorialmed förslag till voteringsproposition, i anledning af
Riks-Ståndcns skiljaktiga beslut, i fråga om anvisande af
medel för Sveriges deltagande uti en allman exposition
i Paris år 1867.
(1. A)
Uti 65:te punkten af Stats-Utskottcts Utlåtande N:o GO, angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Sjette Hufvudtitel, hemställde Utskottet, att
Kongl. Maj:ts nådiga framställning att de nödiga kostnaderna för Sveriges deltagande
uti en allmän exposition af åkerbruks-, industri- och konstalster, som år
1867 komme att i Paris ega rum, finge på förskottstilel anordnas, måtte på det
sätt bifallas, att Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål till Kongl. Maj:ts disposition
för en gång anvisade ett belopp af 120,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret
utgå. Denna hemställan blcf af Ridderskapet och Adeln bifallen, hvaremot
Preste- och Bonde-Stånden beslöto, att heloppet skulle till 100,000 R:dr nedsättas.
Borgare-Ståndet biföll till en början Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda nådiga
framställning; men då Irenne Riks-Stånd vore ense derom, alt berörda kostnader
icke borde å försko!tstitel anordnas, utan bestämdt anslag dertill anvisas, hemställde
Utskottet uti 4:de punkten af sitt under N:o 81 afgifna Memorial, att
Borgare-Ståndet måtte beträffande anslagets belopp fatta beslut; och har BorgareStåndet
i anledning deraf beslutat att, med bifall till Utskottets förstnämnda hemställan,
för berörda ändamål anvisa ett belopp af 120,000 R:dr att från Riks—
gälds-kontoret utgå.
Bih. till R. St. Prat. tSG5 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Rand. il Höft.
2
Stat*-Utskottets Memorial N:o 99.
Beträffande beloppet af ifrågavarande anslog hafva alitsa tvännc Riks-Stånd
stadnat emot tvä, hvadan frågan bör i Förstärkt Stats-Utskott afgöras; och torde
för den omröstning, som sålunda kommer att ega rum, anlagas följande voteringsproposition
:
»Den som, i likhet med hvad Stats-Utskottet hemställt samt Ridderskapet
och Adeln äfvensom Borgare-Ståndet för deras del beslutat, vill att, till bestridande
of kostnaderna för Sveriges deltagande uti en allmän exposition of åkerbruks-,
industri- och konstalster, som år 1867 kommer att i Paris ega rum, lili
Kongl. M«j:ts disposition för en gäng anvisas ett belopp af 420,000 U:dr att
från Riksgäids-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill,
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för berörda ändamål anvisat ett belopp af
100,000 R:dr.
Stockholm den 17 Maj 4866.
N:o 99.
AnU. lill Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866. ki. 11 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Slåndens skiljaktiga beslut i
fråga om upplåtelse till Göteborgs stad af Elfsborgs
kungsladugård med dertill hörande lågenheter.
(I. A.)
Uti sitt i denna fråga ofgifna Utlåtande (N:o 73) hor Utskottet hemställt,
att Rikets Ständer, med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl, Majit föreslagit, måtte
för deras del medgifva, att til! Göteborgs stad, för det i den nådiga Propositio
-
Stats-Ulskottets Memorial N:o 99.
5
nen omförmälda ändamål, må upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård, jemte vissa
dertill hörande lägenheter, emot förbindelse för staden, bland annat, att i den
ordning Kongl. Majit vid ärendets slutliga pröfning kunde (inna skäligt fastställa,
årligen utbetala 12,000 R:dr, motsvarande i jemnadt tal den inkomst, som af
lägenheterna på sednare tiden tillfallit dels Landshöfdingen i länet, dels landshöfdinge-löneregleringsfonden.
Denna hemställan blef af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden bifallen, af förstnämnda Riks-Stånd dock med den förändring,
att berörda belopp höjdes från 12,000 R:dr lill 16,000 R:dr, hvaremot
Bonde-Ståndet, på grund af gjorda anmärkningar, återremitterat Betänkandet. Då
emellertid Utskottets hemställan blifvit af trenne Riks-Stånd hufvudsakligen bifallen,
föranleder Bonde-Ståndets återremiss icke tiil någon annan åtgärd, än att Utskottet
får hemställa,
det Bonde-Ståndet ville i frågan fatta beslut.
Stockholm den 17 Maj 1866.
f
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOn. BECKMAN, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande M 100.
1
N:o 100.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. ra.
Utlåtande, angående ersättning för sådana af Kongl. Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit
beviljade.
(U. A.)
Uti den vid början af innevarande riksdag aflåtna nådiga Propositionen, angående
Statsverkets tillstånd och behof, har Kongl. Majit meddelat, hurusom Statskontoret i
underdånighet aflemnat dels en förteckning å de af detta embetsverk intill den 1 Juli
nästlidet år under för skottstitel anordnade medel, hvilka borde hos Rikets Stander till
ersättande anmälas, uppgående till en summa af 244,631 R:dr 16 öre, dels ock en uppgift
öfver åtskilliga af länsstyrelserna i Wester-Norrlands och Norrbottens län anordnade
poster, hvilka, enligt Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860, jemväl borde till ersättande
anmälas hos Rikets Ständer, utgörande 18,912 R:dr 48 öre, eller tillsammans 263,543
R:dr 64 öre.
Beträffande de under 5:te punkten af den förra förteckningen (Bil. Litt. A.) upptagna
ersättningsbelopp för upphörande af den s. k. hofveriskyldigheten vid åtskilliga
militieboställen i Skaraborgs län samt Skåne, får Utskottet erinra, hurusom Rikets sist
församlade Ständer genom förhöjning af 4:de Hufvudtitelns anslag till Indelta Kavallerioch
Infanteri-regementena beredt tillgång från och med 1864 för samtliga dessa ersättningar,
utom för Ofverstelöjtnants-bostället Löfvestad, der förändringen först sednare
blifvit anmäld.
De under 6:te punkten förekommande roteringsunderstöd äfvensom de å förteckningen
Litt. B. upptagna rotefrihetsafgifter till rotehållarne vid Norrbottens Fältjägarekorps
utgöras enligt Kongl. Brefvet den 25 Augusti 1846 af sådana nybyggan inom de
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 18 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 100.
norra länen, som derefter i skatt ingått. Dessa medel, i afseende å hvilkas fördelning
mellan de till understöd i roteringen berättigade rotarne rotehållarne ega öfverenskomma
och besluta, under vilkor dock att de beslut, rotehållarne dervid fatta, böra Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning underställas, ingå uti Rikshufvudboken bland den allmänna statsmedelsuppbprden,
hvaremot vid medlens utdelning bland rotehållarne de utbetalda beloppen
intill år 1858 afförts på öfverskotten af Statsverkets inkomster, men från och med
nämnda år, i enlighet med föreskriften i Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860, blifvit till
förskottstitel omförda, för att i sammanhang med öfriga af öfverskotten tillförene bestridda
utgifter till ersättning hos Rikets Ständer anmälas; kommande, jemlikt förstberörda
nådiga Bref, dessa förskotter att upphöra, då ny ordinarie rotering till prestation
in natura framdeles varder i nåder beslutad.
Med undantag af de till en del rotehållare i Jemtlands län utbetalda ersättningar
för utgjord rotering synas samtliga de under 7:de punkten upptagna utgiftsposter
vara af ständig natur, hvadan, efter behörig utredning af de särskilda beloppen, hinder
numera icke torde möta för deras uppförande å ordinarie stat.
Den under 10:de punkten antecknade godtgörelse åt Landshöfdingen i Kopparbergs
län blef redan vid sistlidna riksdag å stat uppförd.
Vidkommande slutligen den under 25:te punkten förekommande utgiftspost, har
Utskottet utaf Kongl. Maj:ts den 13 September 1864 till Statskontoret aflåtna nådiga
Bref inhemtat, hurusom — efter det Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag anvisat ett
extra anslag af 75,000 R:dr för anskaffande af 2,000 stycken infanterigevär, afsedda att
ersätta ett lika antal målskjutningsgevär, som skulle från Kronans förråd utlemnas till
de frivilliga skarpskytteföreningarne, men detta anslag, i anseende till kammarladdningsgevärens
högre pris i jemförelse med de vid anslagets bestämmande afsedda gevär af
1860 års modell för mynningsladdning, befunnits otillräckligt för anskaffande af kammarladdningsgevär
till ofvannämnda antal — Kongl. Majt, då någon inskränkning i det antal
gevär, hvarmed Rikets Ständer velat understödja de frivilliga skarpskytteföreningarne,
icke borde ega rum samt Kronans förråd äfven borde undfå ersättning för de
gevär, som till samma föreningar utlemnades, funnit godt i nåder förordna, att hela antalet,
2,000 stycken gevär, oaktadt det stadgade priset i följd af kammarladdningssysteinets
införande skulle under innevarande statsregleringsperiod tillverkas, samt att den
för dessa 2,000 stycken gevär i anledning deraf uppstående ökade tillverkningskostnad,
16,500 R:dr, skulle med 5,500 R:dr under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 af
Statskontoret under förskottstitel utbetalas.
Utskottet, som, i afseende å det sistnämnda förskottet, icke kan undertrycka
den åsigt, att då anslaget var af Rikets Ständer till summan bestämdt, den ifrågavarande
gevärstillverkningen skäligen bort inom denna summa inskränkas, äfven om dymedelst
Kronans förråd ej fått, till antalet, full ersättning för de 2,000 gevär, som skulle till
skarpskytteföreningar utlemnas, har i öfrigt icke haft något att vid de å ofvanåberopade
förteckningar upptagna belopp erinra, hvadan Utskottet tillstyrker,
Stats-Utskottets Utlåtande JM 100.
3
a) att Rikets Ständer inåtte, till ersättning för ofvanberörda af Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, anvisa en summa af 263,543
R:dr 64 öre, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, af Rikets
Ständers Riksgälds-kontor utbetalas.
I sammanhang härmed och då statsmedels anvisande under förskottstitel lämpligen
ej bort ifrågakomma för andra behof än sådana, som ej kunnat förutses och för
hvilka således särskilda anslag ej kunnat uppföras, men, på sätt ofvan är antydt, några
af de nu till ersättning anmälda utgifter torde vara - af beskaffenhet, att de fortfarande
blifva för de uppgifna ändamålen erforderliga, hemställer Utskottet,
b) att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att,
derest en eller annan af berörda utgifter skulle befinnas vara af
fortgående natur, Kongl. Maj:t då måtte, för så vidt sådan åtgärd
ej redan blifvit vidtagen, till kommande Riksdag göra nådig framställning
om de särskilda anslag, som i sådant hänseende kunna
finnas erforderliga.
Stockholm den 17 Maj 1866.
4
Stats-Utskottets Utlåtande JW 100.
Bil. Litt. A.
Förteckning å de af Kongl. Stats-kontoret intill den 1 Juli 1865 under förskottstitel
anordnade summor, som böra hos Rikets Ständer till
ersättande anmälas.
Anord-
Riksmynt.
nings-
tiden.
R:dr.
ö.
1863.
Till utbetalning från Kongl. Ränte-kammaren anordnade:
l:o. I följd af rättegång och dom, till utgifvandc ålagda
Kronan:
Enligt Kongl. Maj:ts dom den 15 Oktober 1862. Till egarne af
kronoskatte-hemmanet Södra och Norra Långö samt Hellesö,
ersättning för afkastningen af åtskilliga kronoholmar, nemligen:
Holmen Grå, Flatskär, Trollholmen och Kurholmen, för tiden
från den 14 Mars 1847 till samma dag 1864 eller 17 år,
efter 36 R:dr för år
612
1863.
2:o. För upprättande af formulär till de Förvaltande ver-  kens räkenskaper :
Enligt Kongl. Brefven den 19 November 1858 och den 13 Novem-  ber 1863. Arfvode till Kamereraren J. Th. Spongberg och till
gratifikationer åt biträden vid det numera afslutade arbetet .
2,788
33
1863
och
1864.
3:o. Författning s-kommissionen:
Enligt Kongl. Brefven den 1 April 1859, den 28 December 1861,
den 31 Oktober och 30 December 1862 samt den 15 Juli
1864. Arfvoden åt Kommissionens ordförande och ledamöter
18,750
1863
och
1864.
4:o. Kostnader för Statsrevisioner:
Enligt Kongl. Brefven den 23 Oktober 1863 och den 21 Oktober
1864. Arfvoden till Herrar Revisorers biträden och till skrif-  materialier, m. m
14,035
93
Transport
36,186 ;26
Stats-Utskottets Utlåtande JY1 100.
5
Transport
36,186
26
5:o. Ersättning för mistade hjelpedagsverken (s.
;. hofveri-
skyldighet):
1864.
Enligt Kongl. Brefven den 18 Juni 1846, den 8 September 1854,
den 10 Januari och 7 Mars 1857, den 13 April 1858 och
den 28 April 1863. Ersättning till innehafvarne af Kungs-
gårdarne Sandby, Tommarp, Bäckaskog, Lillö och £
ivabesholm
för hofveri-skyldighetens upphörande från medlet af Mars 1863
till samma års slut
6,641: 49.
1864
Enligt Kongl. Brefven den 8 Juli och 25 September 1856.
och
Ersättning till innehafvaren af Hjelmshults boställe
1865.
i Malmöhus län Herr Öfversten m. m. J. 0. Sivers,
för dagsverks-skyldighetens upphörande, för åren
1862 och 1863
3,733: 90.
j
1863
Enligt Kongl. Brefvet den 11 September 1863. Ersätt-
1 och
ning till innehafvaren af Öfverstelöjtnants-bostället
1865.
Kungsgården Löfvestad i Malmöhus län för dito
för åren 1860 med 1864
135: —
1864.
Enligt Kongl. Brefven den 8 September 1854 och den
2 Augusti 1855. Ersättning till innehafvaren af
Ofverste-bostället Lilla Bjurum i Skaraborgs län
för dito 1863
518: 43.
T*
to
GG
Enligt Kongl. Brefvet den 27 Januari 1863. Dito dito
af Ryttmästare-bostället Arup i Malmöhus ian, för
dito från den 14 Mars 1862 till samina tid 1863 .
8: 88.
11,037
70
6:o. Boteringsunderstöd i Westerbottens och Norrbottens län:
1863
Enligt ordinarie roteringsverket för Westerbottens och Norrbottens
och
län af den 25 Augusti 1846 samt Kongl. Brefvet den 10 Juli
1865.
1857. Roteringsunderstöd åt rotehållarne inom Westerbottens
län för åren 1861 med 1863
4,636: 51.
Dito inom Norrbottens län för år 1863 ....
3,348: 10.
7,984 I
61
7:o. Ersättning för tutstad indelning och utgjord rotering:
1863
Enligt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 28 December 1859, ro-
och
teringsersättning till innehafvaren af rå- och rörs-
hemmanet
1864.
Nybygget eller Kajebo N:o 1, V8 mantal i Bergstena socken
och Kullings härad af Elfsborgs län för åren 1863
och 1864
7: 76.
Transport
7: 76.
55,208 |
57
6
Stats-Utskottets Utlåtande Jtl 100.
.
Transport
7: 76.
55,208
57
1864.
Enligt Kongl. Brefvet den 18 Februari 1813. Ersätt-
ning till Kongl. Krigs-kollegium för åt Skaraborgs
regemente utbetald lösen för 30 kappar kronotionde,
som i följd af Göta kanals anläggning frångått
regementet, för år 1863
13: 76.
1864
Enligt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 13 September
och
1860, Kongl. Brefvet den 9 September 1857. Er-
1865.
sättning till Kongl. Lil-regementets Dragonkorps för
afskrifna räntan af Skämsta ödelagda mjölqvarn
för åren 1863 och 1864
26: 90.
1863
Enligt Kongl. Brefvet den 9 September 1857 och Kongl.
och
Kammar-kollegii utslag den 10 Oktober 1859. Er-
1864.
sättning till Landshöfdingen i Kronobergs län, för
dito af Acke dito, för 9 månader af 1863 och för
hela år 1864
8: 90.
1864.
Enligt Kongl. Brefvet den 8 Oktober 1851. Dito till
en del rotehållare i Jemtlands län för utgjord rote-
ring, för åren 1863 och 1864
547: 87.
1863
Enligt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 8 April 1861.
och
Ersättning till Kapitenen von Mentzer för den rote-
1864.
ring, som blifvit ålagd vissa rå- och rörs-hemman
under Kohlbäcks säteri i Bergstena socken af Elfs-
borgs län, för åren 1863 och 1864
415: 16.
1863
Enligt Kongl. Brefvet den 14 April 1845. Roterings-
\
och
ersättning till innehafvaren af hemmanet N:o 1
1864.
Nyckelås i Bottnaryds socken af Elfsborgs län, för
åren 1863 och 1864
115: 42.
1864
Enligt Kongl. Brefvet den 22 Mars 1861 och Kongl.
och
Kammar-kollegii kungörelse den 9 Oktober 1857.
1865.
Ersättning till Lönings-direktionen vid Kongl. Sö-
dermanlands regemente för afskrifna räntan af
Wrena mjölqvarn, för åren 1863 och 1864 . . .
629: 16.
1864
Enligt Kongl. Brefvet den 9 September 1857 samt Kongl.
och
Kammar-kollegii kungörelse den 9 Oktober samma
1865.
år. Dito till Sala bergsslag för afskrifna qvarn-
räntor i Sahlbergs fögderi af Westmanlands län, för
åren 1863 och 1864
291: 35.
Transport
2,056: 28| 55,208 |57
Stats-Utskottets Utlåtande JJf 100.
7
Transport
2,056: 28.
55,208
57
1863
Enligt Kongl. Brefvet den 15 Augusti 1854. Ersättning
med
till Landshöfdingen i Upsala län för uppkommen
1865.
brist i den åt honom anslagna indelning i följd af
nedsättning å räntan af hemmanet Söderby N:o 5
i Danmarks socken för åren 1862—1864 . . ,
107: 54.
1863
Enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Upsala län
med
den 31 December 1858 gifna och af Kongl. Kam-
1865.
mar-kollegium den 31 December 1860 fastställda
utslag. Ersättning till hemmanet Söderby N:o 5 i
Danmarks socken för bibehållen roteringsskyldighet
för åren 1862 med 1864
34: 27.
1864
Enligt Kongl. Brefvet den 9 September 1857 och Kongl.
och
Kammar-kollegii kungörelse den 9 Oktober samma år.
1865.
Ersättning till vederbörande indelningshafvare iWest-  manlands län, för förlusten af åtskilliga till afskrif-  ning beviljade qvarnräntor för åren 1862 med 1864
736: 34.
1863.
Enligt Kongl. Brefvet den 8 Oktober 1851. Ersättning
till innehafvaren af 7/!) mantal af hemmanet N:o 1
Nyby i Liths socken af Jemtlands län för utgjord
effektiv rotering under 9 månader af år 1862 . .
35: 85.
1863.
Enligt Kongl. Brefvet den 8 Oktober 1851. Ersättning
för af hemmanet Degerberget N:o 1, 7/24 mantal i
Jemtlands län utgjord effektiv rotering under åren
1859 med 1862
72: 87.
1864.
Enligt Kongl. Brefvet den 9 September 1857. Godt-  görelse till Norrköpings stadsförsamling för mistad
ränta af f. d. Stadskyrko- eller Bergsbro-qvarnen,
för åren 1862 och 1863
382: 86.
1864
Enligt dito. Ersättning till Landshöfdingen i Söderman-
och
lands län, för afskrifning af räntan från Täckham-
1865.
mars tullmjölqvarn för åren 1863 och 1864 . . .
568: 26.
1864
Enligt dito. Ersättning till vederbörande för afskrifna rän-
och
tan af Hudened Mellangårdens qvarn N:o 4 i Hude-
1865.
neds socken af Elfsborgs län, för åren 1863 med 1864
23: 16.
1864.
Enligt Kongl. Kammar-kollegii utslag den 22 Febr. 1864.
Roteringsersättning till innehafvaren af rå- och rörs-  hemmanet Stommen */2 mantal i Frökärna socken af
Skaraborgs län, för åren 1859 med 1864 ....
145: 82.
(Ht
Transport
4,163: 25.
55,208
57
8
Stats-Utskottets Utlåtande JM 100.
Transport 4,163: 25.
55,208
57
1865.
Enligt Kongl. Brefvet den 9 September 1857 och Kongl.
Kammar-kollegii skrifvelse den 5 Juni 1863. Er-  sättning till innehafvarne af rusthållet N:o 45
Axstad för afskrifna räntan å Motala Hellegårds .
qvarn
161:02.
4,324
27
1864
och
1865.
8:o. Komitéen för pensions-väsendets ordnande:
Enligt Kongl. Brefven den 1 April och den 17 Mars
1865. Ersättning till Kamereraren i Kongl. Krigs-  kollegium J. H. Dumrath  1,750: —
samt till uppassning hos komitéen  275:1—
2,025
1865.
9:o. Komitéen för uppgörande af förslag till folk-  skolelärares pensionering:
Enligt Kongl. Brefven den 30 December 1864 och den 3 Mars
1865. Arfvoden och traktamenten m. m. till ordförande och
ledamöter i komitéen samt tryckningskostnader
5,062
92
1863.
10:o. Godtgörelse åt Landshöfdingen i Kopparbergs län:
Enligt Kongl. Brefvet den 9 November 1860. Till Landshöfdingen
m. m. 0. af Geijerstam, ränta å 5 procent å 2,000 R:dr 18
öre, levereradt öfverskott å influtna medel för exproprierad
jord från kungsgården Noret, för år 1863
100
1863
med
1865.
ll:o. Komitéen för utarbetande af förslag till ny lag
rörande vattenrätten:
Enligt Kongl. Brefven den 5 Maj och 5 December 1863, den 24
Maj och 15 November 1864, den 14 Februari, 5 Maj och 27
Juni 1865. Arfvoden, traktamenten och resekostnadsersätt-  ningar till ordförande och ledamöter samt sekreteraren hos
komitéen äfvensom till bestridande af nödiga utgifter . . .
14,569
40
1863
och
12:o. Komitéen för utarbetande af förslag till ordnande af
den gymnastiska undervisningen i riket:
Enligt Kongl. Brefven den 9 Oktober 1863 och den 12 Februari
1864. Ersättning för tryckning af komitéens utlåtanden . .
214
30
1864.
Transport
O
lO
l-H
00
46
13:o.
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 100.
9
13:o. För Läns-arhivers ordnande m. rn.
Transport
Ersättning för anställda
1863 I Enligt Kongl. Brefvet den 13 Juni 1862.
och undersökningar och för afskrifning af åtskilliga i Westerbot
1864.
j tens arkiv och provins-landtmäteri-kontor befintliga äldre
handlingar, sora röra Norrbottens län ........
1864
och
1865.
81,504
; 14:o. För de i länen tillsatta Nämnder för reglering af
presterskapets löneinkomster:
Enligt Kongl. Brefven den 11 Juli 1862, den 20 November 1863,
1 den 22 April, den 6 och 27 Maj, den 15 Juli, den 4 Oktober;
1864 och den 24 Februari 1865. Godtgörelse till nedannämnda J
läns ränterier för derifrån förskottsvis utbetalda resekostnadsersättningar
och traktamenten till ordförande och ledamöter j
m. m. i dessa nämnder, nemligen:
Upsala län  1,325: 84.'
Stockholms d:o  4,146: 02.
Södermanlands d:o  1,636: 42.
Östergötlands d:o
3,758: 76.
Jönköpings d:o  809: 33.
Calmar d:o  2,655: 27.
Blekinge d:o  687: 77.
Christianstads d:o  288: 52.:
Malmöhus d:o  3,887: 99.
Hallands d:o  2,027: 98.;
Göteborgs och Bohus d:o
1,470: 94.;
Elfsborgs d:o  3,266: 01.j
Skaraborgs d:o  2,688: 46.;
Örebro d:o  1,097: 41J
Westmanlands d:o
2,535: 93.1
Wermlands d:o  1,802: 45.|
Kopparbergs d:o  1,639: 65.j
Gefleborgs d:o  3,503: 23.
Wester-Norrlands d:o  1,394: 19.
Jemtlands d:o  2,061: 63.
Westerbottens d:o  1,953: 06.
Norrbottens d:o .
1,021: 07.
695
27
46:
45,657
Dih. till R. St. Prot. 1865 it 1866. 4 Sami.
Transport j 127,857
1 A/d. 2 Band. 18 Haft. 2
93,
66
10
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 100.
Transport; 127,857
15:o. Komitéen för granskning af förslag till ny strafflag
för krig smäg ten till lands och sjös:
1864. i Enligt Kongl. Brefven den 13 Oktober 1863 och den 18 Oktober
1864. Resekostnadsersättning och traktamenten åt ledamöter
i komitéen, äfvensom till nödiga utgifter m. m  3,219 66;
116:o. Komitéen för uppgörande af förslag till förändrade
instruktioner för de vid länens lasarett och kurhus anställda
direktioner och tjenstemän :
1864. | Enligt Kongl. Brefvet den 22 April 1864. Resekostnadsersättningar
och traktamenten till ledamöter och sekreteraren i komitéen
m. m 1,717 80
I
1864
och
1865.
l7:o. Komitéen för ordnande af veterinärväsendet i riket:
Enligt Kongl. Brefven den 13 Novemoer 1863 och den 19 Februari
1864. Resekostnadsersättning och traktamenten till ord
föranden och ledamöter i komitéen
5,627 93
18:o. Till följd af' vissa embetsverks förflyttning från Kronans
egendom N:o 4 å Riddarholmen:
1864 Enligt Kongl. Brefven den 7 Augusti 1863, den 15 April, den 3
och och 18 Juni, den 14 Oktober 1864 och den 3 Mars 1865.
1865. i Till Ofverintendents-embetets disposition, till liqviderande af
hyror för de nya lokalerna, äfvensom till betäckande af kost- j
naden för verkställda byggnadsarbeten i de förhyrda lägen- J
heterna 12,046
19:o. Ersättningar till landsstatstjenstemän för af deni
fr anträdda boställen:
1864 | Enligt Kongl. Brefven den 26 Februari, den 15 och 29 Mars och
den 6 Augusti 1864. Till följande län, nemligen:
Upsala län 3,462
Ostergötlands d:o  1,027
Stockholms d:o 3,044
Gotlands d:o 523
Jönköpings d:o 2,l7l
och
1865.
Transport 10,227
150,469
86
91
\
Stats-Utskottets Utlåtande M 100.
11
Transport 10,227
Calmar län 5,842
Blekinge d:o  917
Södermanlands d:o 1,077
Kronobergs d:o 3,678
Christianstads d:o 4,397
Malmöhus d:o 4,091
Hallands d:o 3,544
Göteborgs och Bohus d:o  2,197
Elfsborgs d:o 1,677
Skaraborgs d:o 490
Örebro d:o 350
Wermlands d:o 5,625
Jemtlands d:o 1,045
31.
1865.
20:o. Komitéen för utarbetande af förslag till förändrade
stadganden för betryggande af besittningsrätt till fast
egendom och af inteckning s-säkerhet.
Enligt Kongl. Brefven den 6 Februari oell den 23 Maj 1865.
Resekostnadsersättningar och traktamenten till ordföranden
och ledamöter samt arfvode till sekreteraren och aflöning åt
vaktmästaren
1865.
1865.
1865.
21 :o. Komitéen för afgifvande af förslag till lag om grund
och hypotheksboks-väsendets ordnande:
Enligt Kongl. Brefvet den 28 Mars 1865.
till Häradshöfdingen m. m. P. U. Stenberg
Resekostnadsersättning
22:o. Komitéen för uppgörande af förslag till Kronans öfvertagande
af bestyret med anskaffande och underhåll af
båtsmännens kappsäckar och småpersedlar:
Enligt Kongl. Brefvet den 9 Maj 1865. Resekostnadsersättning
och traktamente till ledamöter i komitéen
23:o. Komitéen för •utredning af frågan om vissa förändringar
i sättet för verkställande af de förvaltande verkens
i Stockholm penninge-liqvider:
Enligt Kongl. Brefvet den 19 Maj 1865. Arfvoden till sekreteraren
och vaktmästaren hos komitéen
. . .
150,469
91
45,157
4,385
1,000
174
650
Transport i 201,837
31
54
56
32
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 100.
Transport
201,837
32
24:o. Gratifikation till Arkitekten P. U. Stenhammar:
för utarbetande af normalritningar jemte beskrifningar öfver
folkskolehus af olika storlek så af sten sorn trä, enligt Kongl.
Brefvet den 28 April 1865
750
25:o. Enligt Kongl. Brefvet den 13 September 1864:
1865.
Till Kongl. Krigs-kollegii disposition, ersättning för ökad tillverk-  ningskostnad af 2,000 stycken infanterigevär, afsedda att er-  sätta ett lika antal till frivilliga skarpskytteföreningar utlem-  nade målskjutningsgevär för åren 1864 och 1865
11,000
Sgr
Hvartill kommer:
Förskott till betäckande af kolonien S:t Barthelemys förvalt-  ningskostnader:
213,587
32
1862
med
1864.
Enligt Kongl. Brefven den 14 Februari 1862, den 30 Januari
1863 och den 12 Februari 1864. För år 1861 . . 14,975: 80.
,, » 1862 . . 7,241:99.
» ». 1863 . . 8,826:05.
31,043
84
Summa R:mt R:dr
244,631 16
Bil.
Stats-Utskottets Utlåtande JYg 100.
13
Bil. Litt. B.
Uppgift på de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen anordnade medel,
hvilka, jemlikt föreskriften i Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860,
höra till ersättning anmälas hos Rikets Ständer.
Ro tefrike tsersättning till länsmännen i Wester-Norrlands län:
År 1861
305: —
» 1862
304: 34.
» 1863
296: 70.
Rotefrihetsafgiften till rotehållarne vid Norrbottens Fältjägare-korps:
År
1858
6
» 1859  6,000
» 1861 . .. i 6,000
1863
6,000:
Summa
Riksmynt.
18,006
18,912
Bilt. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Dand. 18 Haft.
3
STOCKHOLM, tryckt lius A. Holmbehg & Comp., 1866.
t
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 404.
1
]\l:o lOl
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj As Nådiga Proposition, angående
kostnadsfri utdelning af Post- och Inrikes Tidningar
till alla kommuner i riket.
(U. A.)
Uti högstberörda Nådiga Proposition (Nio 81) har, — med afseende dels
derå, att i de fall då, enligt gällande lagar och författningar, stämningar, andra
kallelser eller underrättelser af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten genom
tidningar, sådant, pä sätt Lagberedningen i underdånig skrifvelse den 28 Oktober
1850 anmärkt, icke kunde anses ske på ett tillfyllestgörande sätt, derest
icke nämnda meddelanden, på hvilkas iakttaganden ganska många menniskors hela
välfärd beror, införas i något kungörelseblad, som kostnadsfritt sprides till hvarje
kommun för att öfverallt i riket vara tillgängligt för en hvar, som deraf vill hemta
någon upplysning; dels ock å angelägenheten deraf, att ej mindre folket eger
tillfälle att taga kännedom af de redogörelser för allmänna ärenden, som böra intagas
i en officiel tidning eller åtfölja densamma såsom bilagor, än ock Regeringen
eger en organ, hvarigenom den kan meddela allmänheten de upplysningar,
som anses behöfliga för att förklara Regeringens åtgärder och utveckla grunderna
för dess beslut; hvilken angelägenhet måste blifva af större vigt i samma mån,
som, till följd af stigande bildning och förändrad lagstiftning, allt flere medborgare
finna sig manade att med uppmärksamhet följa de allmänna ärendena, —
Kongl. Maj:t, ehuru hinder mötte att för närvarande framlägga förslag till ett full—
Bill. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Å/d. 2 Band. 19 Raft.
2
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 101.
ständigt ordnande af en officiel tidning på ofvan antydda sätt, likväl, i ändamål
alt genom öfverenskommelse med utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar tillsvidare,
så vidt ske kunde, bereda de fördelar, som med en officiel tidning skulle
afses, i nåder föreslagit, att Rikets Ständer ville för år 1867 till Kongl. Maj:ts
disposition ställa ett extra anslag af 38,000 R:dr och medgifva att Post- och Inrikes
Tidningar, med fortfarande portofri het, måtte från stämpelafgift befrias; allt
med vilkor att ett exemplar af nämnda tidning för hvarje kommun i riket tillhandahölles
ordföranden i kommunalstämman å det postkontor han uppgåfve, utan
annan afgift än vanligt postförvaltarearfvode; samt att tidningen, utan förhöjning
af prenumerationspriset för allmänheten utkomme med en tillökning af det nuvarande
formatet, motsvarande minst en spalt.
Uti det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver justitie—
ärenden den 13 Februari innevarande år är, beträffande Post- och Inrikes Tidningar,
meddeladt, hurusom genom ett Kongl. Bref den 22 December 1791 blifvit
lillkännagilvet, alt Kongl. Maj:t behagat tillägga Svenska Akademien rättigheten
att utgifva nämnda tidningar, hvarjemte förklarats, att som kungörelser eller
de så kallade notifikationer icke ansåges medföra laglig verkan, så framt de ej intoges
uti dessa tidningar, men akademien icke kunde förbindas att med sin bekostnad
derom besörja, så borde vederbörande, hvilka icke redan genom någon
särskild Kongl. Resolution derifråu vore frikallade, enär kungörelserna insändes,
tillika derföre erlägga betalning enligt den taxa akademien allmänheten i tidnin—
garne meddelade. Sedan Svenska Akademien erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att
på arrende upplåta utgifvande af nämnda tidning, hvilken någon tid varit sålunda
upplåten till Hofkansiers-embetet och derunder utkommit under titel af “Statstidningen",
hade vid återupptagandet af tidningens ursprungliga benämning, förmedelst
Kongl. Kungörelsen den 19 December 1844, upplifvats föreskriften, att
de legala kungörelser, hvilka, enligt lag eller särskilda föreskrifter, borde genom
allmän tidning offentliggöras, skulle införas i Post- och Inrikes Tidningar. Denna
tidning hade sedermera oafbrutet utgifvits af enskild person på grund af kontrakt
med Svenska Akademien och mot erläggande till akademien af ett arrendebelopp,
utgörande intill år 1849 5,200 R:dr Banko årligen och sedermera 5,000 R:dr
Banko eller 7,500 R:dr Riksmynt, emot hvilken sistnämnda summa utgifningsrätten
vore upplåten för åren 1866—1868. Genom särskildt kontrakt med utgifvaren
af Post- och Inrikes Tidningar, hvilket på nådig befallning blifvit den 19 April
1856 af dåvarande Kabinetts-sekreteraren upprättadt och sedermera förnyats, så
att det med någon förändring gällde jemväl för innevarande år, hade Kongl. Maj:t
emot vissa tidningsutgifvaren beviljade förmåner och deribland den, att äfven andra
officiela tillkännagifvanden än de, som kunde hänföras till legala kungörelser, skulle
i främsta rummet lemnäs till införande i Post- och Inrikes Tidningar, förbehållit
Regeringen rättighet att få i tidningen införa jemväl andra meddelanden, som
funnes vara af beskaffenhet att böra komma till allmänhetens kännedom. Härför
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101.
3
utan och på det ej mindre tidningen måtte l<omma alt för dylika meddelanden
erhålla erforderligt utrymme, än ock desamma skulle hållas allmänheten för billigt
pris tillhanda, hade, på Kongl. Maj:ts befallning, den 16 December 1859 blifvit
träffadt det aftal, att tidningens förutvarande format skulle ökas med minst sexton
procent, men prenumerationspriset för helt år ändock nedsättas från 16 till 12
R:dr, emot en ersättning till utgifvaren af 10,000 R:dr Riksmynt årligen, hvilket
belopp lör hvarje år blifvit fördeladt att utgå af de särskilda hufvudtitlarnes extra
utgiftsmedel, och jemväl skulle, enligt nådigt beslut, för innevarande år så utgå.
Enligt en i Statsråds-piolokoilet inlagen beräkning skulle för Post- och Inrikes
Tidningar, med den kostnadsfria utdelning och den utvidgning af dess format,
som nu är föreslagen, erfordras ett årligt bidrag af allmänna medel å 45,000
R:dr, deruti inberäknadl det belopp af 10,000 R:dr, som nu af de särskilda hufvudtitlarnes
extra utgiftsmedel tili nämnda tidningar utgår; och skulle det erforderliga
anslagsbeloppet kunna minskas med 7,000 R:dr eller till den af Kongl.
Maj;t nu äskade summa af 38,000 R:dr, derest åt den officiela tidningen beviljades
frihet från stämpelagift.
Vid pröfning af förevarande nådiga framställning har Utskottet icke kunnat
annat än erkänna angelägenheten deraf, alt de stämningar, andra kallelser eller
underrättelser af hvarjehanda slag, som skola genom tidningar allmänheten meddelas,
erhålla en så vidsträckt spridning som möjligt, så att en hvar må ega tillfälle
att om dessa meddelanden erhålla kännedom. Genom den nu föreslagna anordningen
skulle denna spridning i ej ringa mån befordras, i det den olficiela
tidningen, i hvilken enligt gällande föreskrifter dylika meddelanden skola införas,
åtminstone på ett ställe inom hvarje kommun biefve tillgänglig för en hvar, som
deraf kunde i berörda hänseende behöfva någon upplysning. Beträffande det syftemål,
som i öfrigt blifvit i den nådiga Propositionen angifvet, har vid ärendets
föredragning inför Kongl. Maj:t vederbörande Departements-chef, bland annat, yttrat,
hurusom för en oafbruten vexelverkan emellan Regering och Folk det vore
ett oeftergifligt vilkor, att icke blott folket egde tillfälle att taga kännedom af de
redogörelser för allmänna ärenden, som borde intagas i en officiel tidning eller
åtfölja densamma såsom bilagor, utan ock Regeringen egde en organ, hvarigenom
den kunde för den stora allmänheten och icke blott för ett fåtal prenumeranter
å en tidning meddela de upplysningar, som ansåges behöfliga för att förklara Regeringens
åtgärder och utveckla grunderna för dess beslut. Den officiela tidningens
spridande till alla delar af landet och tillgänglighet för alla biefve derföre af
allt större vigt i samma mån, som, till följd af en stigande bildning eller ock förändrad
lagstiitning, allt tlere medborgare funne sig manade att med uppmärksamhet
följa de allmänna ärendena.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 101.
I betraktande af hvad sålunda förekommit och då det synes Utskottet skäligen
icke böra förvägras Regeringen att få sig beredt ett sjelfständigt tillfälle till
meddelande åt allmänheten af de upplysningar, som i särskilda fall kunna finnas
nödiga, samt det obestridligen vore särdeles önskvärdt, att de förhoppningar, som
i sådant hänseende fästats vid det nådiga förslaget, kunde af erfarenheten bekräftas,
har Utskottet icke tvekat att tillstyrka Rikets Ständer anvisande af nödiga medel
för att sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att tillsvidare på försök anordna utgifvandet
af den officiela tidningen i enlighet med det nu framlagda förslaget.
I afseende på omfattningen af de berörda tidnings utgifvare åliggande skyldigheter,
har dock Utskottet ansett någon yitsträckning böra ifrågasättas. Lika vigtigt
som det för Regeringen må vara att ega en egen organ inom tidningspressen, lika
vigtigt synes det Utskottet, att Representationens förhandlingar blifva inom landet
kända genom fullt tillförlitliga, om än kortfattade redogörelser; och Utskottet
har derföre funnit sig böra hemställa, att utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar
måtte erhålla förpligtande att i sådant hänseende den blifvande Riksdagen tillhandagå.
Vidkommande slutligen den föreslagna slämpelfriheten har det förefallit Utskottet
mindre lämpligt att för den officiela tidningen i detta hänseende stadga
något undantag från den allmänna föreskriften att tidningar skola, för att med
allmänna posten försändas, vara med behörig stämpel försedda. Utskottet har derföre
ansett anslaget böra bestämmas till den summa af 45,000 R:dr, som, i händelse
tidningen fortfarande vore underkastad stämpelafgift, beräknats vara för ändamålet
erforderlig.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Rikets Ständer malte Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
Proposition på det sätt bifalla, att Rikets Ständer för år 1867
till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett extra anslag af 45,000
R:dr, med vilkor att ett exemplar af Post- och Inrikes Tidningar
för hvarje kommun i riket tillhandahålles ordföranden
i kommunal-styrelsen å det postkontor, han uppgifver, utan
annan afgift än vanligt postförvaltarearfvode; samt att tidningen,
utan förhöjning af prenumerationspriset för allmänheten,
utkommer med en tillökning af det nuvarande formatet, motsvarande
minst en spalt; och
b) att Rikets Ständer, vid anmälan af detta beslut, i underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t måtte finna lämpligt
förpligta omförmälda tidnings utgifvare att, på sätt som kan
blifva föreskrifvet, i tidningen införa redogörelser för representationens
förhandlingar.
Stockholm den 15 Maj 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o loi.
5
Reservationer:
af Friherre Klinckowström, R. M.: Emot Stats-Utskottets beslut att tillstyrka
Rikets Ständer bevilja ett extra anslag för år 1867 af 45,000 R:dr för att,
på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, dermed befordra Post- och Inrikes Tidningens utdelande
till alla kommuner inom riket, får jag mig vördsamt reservera på följande
skäl:
att mig synes icke rätt förenligt med den vördnad och aktning undersåtarne
böra hafva för Regeringen, att denna sednare vill lemna thronen och dess närmaste
trappsteg för att i tidningarnes spalter försvara och förklara sina handlingar,
och sålunda blanda sig uti partiernas strider, då hon tvärtom bör stå öfver desamma,
opartiskt vårda sig om allas rätt och medla mellan de olika meningarne,
höjd öfver dem alla;
att Regeringen svårligen genom nu ifrågasatta åtgärd kan vinna sina ändamål:
att ingifva menige man förtroende till en sålunda salarierad tidning, ej heller
att få detta blad verkligen läst af något flertal bland kommunens röstberättigade
medlemmar;
att under en tid, då Regeringen förkunnat rörande handel och näringar, det
allting endast bör göra sig gällande, i den mån så kan ske, genom dess inneboende
verkliga värde äfven i täflan med hela vida verlden, det synes inkonseqvent
vilja bruka ett så uppenbart privilegii-system inom pressens gebit, som här är i fråga,
för att sålunda skydda och gynna ett särskildt tidningsblad på hela den öfriga
pressens bekostnad, och slutligen
att, om i en aflägsen framtid, hvarifrån oss Gud nådeligen bevare, Sveriges
öde skulle bero af en Regering, mindre konstitutionel och älskad än den nuvarande,
den ifrågasatta åtgärden skulle kunna, på ett betänkligt och oroväckande
sätt, missbrukas, till förfång för Svenska Folkets representativa frihet.
På grund af dessa skäl, hvartill ännu flera skulle kunna läggas, om sådant
nödigt vore, får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer, med ogillande af hvad Stats-Ulskottet här ofvan föreslagit,
afslå Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående allt anslag för kostnadsfri utdelning
af Post- och Inrikes Tidningar till alla kommuner i riket.
af Herr Leijonancker, F. IV. E. C.
af Herr L. J. Hierta: Emot det beslut, som Utskottet med en rösts plura
litet
fattat i denna fråga, och som efter all anledning hade utfallit för afslag å
den Kongl. Propositionen, om icke fem ledamöter varit frånvarande vid den sent
på aftonen inträffade omröstningen, får jag anmäla min reservation, emedan jag
tror, att det begärda och nu tillstyrkta anslaget icke i något fall skulle leda till
den dermed åsyftade nytta och i mer än ett hänseende motverka det sökta ändamålet,
samt således vara utan gagn bortkastadt.
6
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 101.
Hvad de så kallade legala annonsernas vidsträcktare spridande beträffar, anser
jag detsamma icke vinnas genom den föreslagna åtgärden, så att det i någon väsendtlig
mån skulle emotsvara den dryga utgiften. Det vore endast detsamma som
att lemna en tillökning al 45,000 Riksdaler till den nuvarande Post- och Inrikes
Tidningen. Under öfverläggningen i Utskottet har en annan ledamot lagt i dagen,
att om ett exemplar af denna tidning skulle fritt tillsändas ordföranden för hvarje
kommunalnämnd, så hade de öfrige medlemmarne af kommunen föga nytta deraf,
emedan ordföranden icke kunde förpiigtas att hemma hos sig hålla ett läsekabinett
med fritt tillträde för enhvar, och en allmän cirkulation af tidningen ifrån hus
till hus blefve overkställbar!, emedan många tidningsnummer dervid skulle genom
vårdslöshet bortkomma eller genom nötning förstöras. Hittills har också ingen
ilrågasatt lämpligheten af ett stort statsanslag blott för delta ändamål.
Det torde också icke vara detta syftemål, utan det derjemte angifna, att erhålla
en politisk organ för Regeringen inom pressen, som hufvudsakligen är afsedt.
En sådan organ finnes redan i den nuvarande Post- och Inrikes Tidningen och
kan, när så befinnes nödigt, begagnas lill algifvande af upplysningar. Att utsträcka
detta till ett allmänt och dagligt deltagande å Regeringens vägnar i den offentliga
diskussionen öfver politiska och administrativa frågor, mötes deremot enligt
min tanke af allvarsamma betänkligheter:
För det första synes det strida emot ett framåtskridande konstitutionelt
samhällsskick, att Regeringen skall erhålla anslag för sina asigters meddelande i
annan form än den af regeringsbeslut och kungliga propositioner med dervid fogade
moliver.
För det andra, under medgifvande, att tryckfrihet icke kan finnas utan stundom
åtföljas af missbruk, ligger det klart för eftertanken, att en Regeringens organ
icke, utan att förlora sin värdighet och helt och hållet neddragas ifrån sin
bestämmelse att stå öfver partierna, kan inlåta sig i en fortsatt polemik med möjligen
illasinnade skriftställare genom att försöka vederlägga de yttringar emot densamma,
som än på ett, än på ett annat ställe i riket kunna förekomma, eller sysselsätta
sig med gendrifvande af den såkallade skandalpressen, om en sådan förefinnes.
Emot sådana yttranden finner med högst få undantag klokheten intet annat
val än emellan föraktets tystnad eller anlitande af åtal inför domstol, om anfallen
eller misstydningarne äro af den svåra art att de nödvändigt böra bestraffas.
Emot origtiga uppfattningar eller insinuationer i öfrigt är en särskild organ,
utöfver den som redan är att tillgå i den nuvarande Posttidningen, obehöflig, sålänge
det icke visat sig, att de tidningsredaktioner, som vilja åtnjuta aktning och
förtroende hos den bildade allmänheten, vägra att införa sådana genmälen till försvar,
som Regeringen kan önska att få offentliggjorda, och hvilka måste hafva sin
rälta och naturliga plats i samma blad, i hvilka anmärkningarne varit synliga, för
att komma till samina läsares kännedom.
För det tredje lärer äfven med föranstaltande af en sådan regeringsorgan, som
Stats-Utskottets Utlåtande N.o 101.
7
den Kongl. Propsitionen afser, hvarken Regeringen kollektift eller, med få undantag,
dess ledamöter hvar för sig kunna i eget namn uppträda såsom medarbetare
i en tidning rörande frågor för dagen, som inom pressen afhandlas. Regeringens
talan måste då föras af en eller flere dertill särskildt utsedde och aflönade personer;
men det skall ovilkorligt inträffa, att hvad desse skrifva blir af den öfriga
pressen och allmänheten betraktadt såsom vore det af Regeringen sjelf dikteradt.
Hvarest skola väl dessa personer finnas med nog skicklighet och takt, att icke
mången gång snarare skada den sak de skola försvara, kompromettera Regeringen,
såsom någon gång förut händt i dylika fall, och draga det kortare strået, derigenom
att de inlåtit sig i en strid, der motståndarne i följd af sin ställning kunna
röra sig mera obehindradt.
För det fjerde synes den ifrågasätta’ åtgärden obehöflig af det vigtiga skälet,
att den nuvarande Regeringen åtnjuter allmänhetens förtroende och vida mer än
sina föregångare uppbares af flertalet bland pressens mest spridda organer, och
någon anledning icke är att befara en förändring häri under den närmaste framtiden.
Väl har det blifvit sagdt vid öfverläggningen inom IJtskottet, att detta är
godt nog för ögonblicket, men att det ifrågavarande anslaget vore nödvändigt för
den händelse, att Regeringens åsigter framdeles skulle blifva mindre öfverensstämmande
med det allmänna tänkesättet, och att derföre något medel bör finnas att
återföra detta på den rätta vägen. Flere talare inom IJtskottet hafva likväl, enligt
min uppfattning, visat, att under sådana omständigheter, tillvaron af en polemiserande
erkänd regeringsorgan skulle leda till ett motsatt resultat.
Med det förestående, som blott innefattar en liten del af de invändningar,
hvilka kunna framställas, är dock icke sagdt, att ju en förbättring af det egentligen
officiela trycket kan vara af behofvet påkallad. Denna skulle bestå i utgifvandet
af en särskild samling af alla vigtigare regeringsbeslut utöfver dem den
egentliga författningssamlingen i likhet med hvad som publiceras i den Fransyska
Bulletin des lois eller den Danska Departementstidenden-, men detta är något
helt annat än hvad nu blifvit af Regeringen sjelf föreslaget, och Jett förslag dertill
torde lämpligen kunna afvaktas till början af den snart instundande nya Riksdagen.
Jag föreslår derföre vördsamt,
att Rikets Ständer förklara det af Kongl. Maj:t begärda anslaget icke kunna
beviljas.
af Herr C. J. Bergman samt Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Christianstads
län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS J. & A. RIIS, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande M 102•
!
\:o 102.
Alik. till Exp.-Utsk. (Ion 22 Mnj 1866, kl. 2 e. iri.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om förändring i vilkoret!.
för det vid 1859 och 1860 års riksdag beviljade lån för
omläggning a f jernväg från Borås till Herrljunga.
(ltiksg. Afd.)
Vid 1859 och 1860 års riksdag biet' för anläggning af en jernväg mellan Borås
och vestra stambanan vid Herrljunga af Rikets Ständer beviljadt ett län, motsvarande
två tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden, men hvilket låns belopp dock icke
finge öfverstiga 1,700,000 R:dr. Till vilkoren för detta lån hörde att å lånesumman
borde erläggas fyra procent årlig ränta under den för arbetets utförande afsedda tid,
hvarefter ä hela det utbekomna lånebeloppet skulle inom slutet af hvarje år inbetalas
fem procent, hvaraf, för hvad af lånet icke godtgjorts, först borde beräknas fyra procent
årlig ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning. I dessa vilkor sökte Grefve
Sparre, E., vid sistlidne riksdag, uti en hos Ridderskapet och Adeln då väckt motion,
utverka den förändring, att ifrågavarande lån skulle räntefritt få innehafvas under tre
år från den dag hvarje särskild del blifvit lyftad samt att derefter å lånebeloppet, i
den mån lyftning egt rum, skulle inom hvarje kalenderårs slut betalas fern procent efter
år räknadt, hvaraf först skulle godtgöras fyra procent årlig ränta å hvad af lånet dessförinnan
icke blifvit betaldt och återstoden utgöra kapitalafbetalning. Till denna framställning
fann likväl dåvarande Sfats-Utskottet sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständers
bifall på skäl, som finnas närmare utvecklade i samma Utskotts Utlåtande N:o 156 och.
i öfverensstämmelse med detta Utlåtande, blef jemväl berörda motion afslagen. Frågan
har emellertid i motionsväg ånyo kommit under Rikets Ständers pröfning, i det att ej
mindre bemälde Grefve Sparre hos Ridderskapet och Adeln (motion N:o 108), än jemväl
Herr L. A. Hollander inom Borgare-Ståndet (motion N:o 158) samt Riksdagsfullmäg
Bih.
till 11. St. Brot. 1865 A 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 102.
tigen J. P. Andreasson inom Bonde-Ståndet (motion N:o 319) framställt det förslag', att
Rikets Ständer, med afseende på de ogynnsamma förhållanden, under hvilka Borås jernväg
öppnats för trafik, måtte bevilja det för samma jernvägsanläggning bildade bolag
enahanda räntefrihet under tre år för det bolaget beviljade lån, som blifvit andra jernvägsbolag
förunnad, samt att, då räntan för den förflutna tiden redan blifvit erlagd,
denna räntefrihet måtte beräknas från och med år 1866.
Under erinran, hurusom kostnaderna för denna jernvägsanläggning, hvilka ursprungligen
beräknats komma att uppgå till 2,558,000 R:dr, men sedermera, då vägen
gjordes smalspårig, ansågos kunna nedsättas till 2,155,000 R:dr, i verkligheten utgjort
allenast 2,061,000 R:dr, samt att således bolaget, sorn i Riksgäldskontoret fått lyfta
2/3:delar af förenäinnda 2,155,000 R:dr, eller 1,436,000 R:dr, vore skyldigt återbära skilnaden
mellan sistnämnda belopp och den summa, 1,374,000 R:dr, som utgjorde 2/3:delar
af den 'numera kända verkliga anläggningskostnaden, och hvilken skilnad alltså uppgick
till 62,000 R:dr, hafva såsom skäl för bifall till deras framställning motionärerne hufvudsakligen
anfört: att, till följd af de för ortens bomulisväfnadsindustri ogynnsamma
förhållanden, som föranledts af kriget i Nordamerika, trafikinkomsten å banan icke uppgått
till beräknadt belopp, utan hade bolaget under år 1864 måst af egna medel tillskjuta
36,017 R:dr 53 öre, likasom för år 1865 en brist kunde emotses af omkring
37,800 R:dr :—att bolaget uppburit 264,000 R:dr mindre än hvad Rikets Ständer, under
antagande att banan skulle komma att kosta 2,558,000 R:dr, såsom lån till densamma
anslagit; — att bolaget af detta mindre belopp vore pligtigt återbära ofvan omförmälda
skilnad, 62,000 R:dr, under det att andra bolag befriats från återbäringsskyldighet af
de besparingar, som inom kostnadsförslagen kunnat göras; — att bolaget, som före den
bestämda tiden fullbordat vägen, hittills punktligt fullgjort sina inbetalningar; — samt slutligen
att, enligt bifogadt intyg af Styrelsen för Statens jernvägstrafik, vestra stambanan
genom Boråsbanans anläggning år 1864 haft en ökad bruttoinkomst af 144,967 R:dr 86
öre, motsvarande, enär samtliga utgifterna vid Statens stambanor under sagda år uppgått
till 65 procent af bruttoinkomsten, en nettobehållning af 50,013 R:dr 91 öre; finnande,
enligt samma intyg, Trafikstyrelsen antagligt, att i synnerhet godstrafiken till och från
Borås-jernvägen, hvilken trafik begynnt under särdeles ogynnsamma förhållanden för
Borås-traktens egentliga industri, skall, i den mån dessa förhållanden förbättras, ganska
betydligt tillvexa och såväl härigenom som genom den minskning i trafikutgifterna, hvilken
framgent vore att emotse, Statens inkomster af Borås-jernvägen blifva allt större
och större, derest icke godstrafiken, för undvikande af omlastning, i stället komme att
taga vägen öfver den snart färdiga Uddevalla—Wenersborgs-banan, hvilken, likasom Boråsbanan,
anlades smalspårig. Utom den till fyra procent bestämda räntan å lånet hade följaktligen
Staten ytterligare att påräkna en genom denna bibana ökad årlig trafikinkomst
af minst 50,000 R:dr, eller tillsammans omkring åtta procent å de penningar, som Staten
lemuat detta bolag. Vid sådant förhållande och då Staten beviljat andra jernvägsbolag
räntefrihet under anläggningstiden, vore, enligt motionärernes åsigt, ingen anledning
för handen, att ifrågavarande bolag, som genom sitt företag, med egen uppoffring, till
-
Stats-Utskottets Utlåtande J\i 102.
3
skyndat Staten en icke obetydlig vinst, behandlades strängare, än hvarje annat jernvägsbolag,
och förpligtades att jemväl under anläggningstiden erlägga ränta. Hvad för öfrigt
beträffar den invändning, som vid sistförflutna riksdag framställdes mot den ifrågasatta
räntefriheten, i det man ansåg nödvändigt att noggrannt vidmagthålla ett fattadt beslut
och för exemplets skull icke efterskänka något af de vilkor, hvarunder lånet beviljades,
ville motionärerne finna vådan af ett sådant prejudikat vara skäligen betydelselös, då
här endast gällde att låta det ifrågavarande bolaget komma i åtnjutande af samma rätt,
som redan tillförsäkrats öfriga bolag, på hvilka prejudikatet skulle kunna tillämpas. Ett
medgifvande af denna beskaffenhet borde, enligt motionärens förmenande, icke kunna annorlunda
anses, än såsom en gärd af rättvisa och billighet, betingad ej mindre af den
vinst Staten har af företaget, än jemväl af det förhållande, att denna vinst å Statens
sida motsvarats af förluster för de enskilde bolagsmännen.
Ehuru Utskottet icke förbisett vigten deraf, att Rikets Ständer strängt tillämpa
den under sednare riksdagar noggrannt följda grundsatsen, att menigheter eller bolag,
som af Staten erhållit låneunderstöd, böra, derest icke alltför ömmande omständigheter påkalla
undantag derifrån, tillförbindas fullgöra sina för lånebeloppens återbetalning afgifna
förbindelser, har dock Utskottet funnit så beskaffade omständigheter i denna fråga vara
för handen, att Rikets Ständer torde, utan att derigenom lemna något prejudikat, kunna
i förevarande fall medgifva ett undantag från berörda grundsats. Det kan nemligen
icke nekas, att, då ett bland de hufvudsakligaste ändamålen med Borås-Herrljunga-vägens
anläggning var underlättandet af transporterna för den i Borås-trakten högt drifna
bomullsindustrien, men denna industri redan innan banan blef färdig och allt sedermera
i hög grad lidit af särdeles svåra konjunkturer, trafiken å ifrågavarande bana icke kunnat
lemna så goda resultater, som man vid beslutandet af dess anläggning hade giltiga skäl att
antaga. Yäl synes bolaget, sedan jernvägen från Herrljunga till Wenersborg blir fullbordad,
med temlig visshet kunna påräkna, att dess bana skall erhålla ökad trafik och trafikkostnaderna
jemväl kunna i förhållande till den ökade rörelsen nedsättas samt i följd deraf
tillökning i banans afkastning vinnas, men ett eller annat år torde likväl tilländagå, innan
så stor behållning af trafiken kan erhållas, att nettobehållningen af densamma blir
tillräcklig att bestrida utgifterna till ränta och amortering af det från Riksgäldskontoret
bekomna låneunderstödet. Det skulle således, enär aktieegarne icke kunna tvingas att,
utöfver hvars och ens teckningssumma, göra något ytterligare tillskott, kunna blifva en
nödvändighet för bolaget att till Staten afstå jernvägsanläggningen; och fråga uppstår
alltså, huruvida det icke för Staten vore mera förmånligt att, genom någon eftergift af
ränta, söka förekomma nödvändigheten att öfvertaga jernvägen och underhålla trafiken
å banan. Härvid bör icke förbises, att Statens stambana och Borås-banan, i anseende
till deras olika spårvidd, icke kunna draga någon ömsesidig fördel af hvarandras lokomotiver
och vagnar, och att de af samma orsak icke heller kunna begagna gemensam verkstad
för den rörliga materielens underhåll. Då härtill kommer att, om Borås-banan blefve
Statens egendom, trafikomkostnaderna på det hela säkerligen blefve större, än då trafiken
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 102.
af ett enskildt bolag ombesörjes, hvadan enda sättet för Staten att draga verklig fördel
af Borås-banan, i händelse densamma komme att till Staten öfverlemnas, vore att förändra
dess öfverbyggnad till samma spårvidd och bärighet, som stambanans, hvilken förändring
dock skulle förorsaka en betydan 'e ^igift, synes det otvifvelaktigt, att det är
för Staten fördelaktigast, om Borås-banan, hädanefter som hittills, förblifver ett enskildt
bolags tillhörighet, helst erfarenheten visat, att rörelsen på oftanämnda bana tillskyndat
stambanan en allt mera vexande nettoinkomst.
På dessa skäl och då det alltså synts Utskottet vara i alla afseenden fördelaktigare
att genom eftergift af någon tids ränta och amortering på byggnadslånet sätta
bolaget i tillfälle att bibehålla banan under egen förvaltning, och att derigenom framdeles
kunna återbetala skulden, än att möjligen föranleda banans öfverlemnande till Staten,
som blott genom ett ytterligare kapitaltillskott kunde af densamma bereda sig större
behållning, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte medgifva, att ränta och kapitalafbetal
ning
under innevarande och nästkommande är icke må beräknas
eller erläggas å det för jernvägsanläggningen mellan Borås och
Herrljunga vid 1859—1860 års riksdag beviljade och under åren
1862 och 1863 med tillhopa 1,436,000 R:dr från Riksgäldskontoret
utbetalda lån; dock under vilkor:
l:o att, sedan bolaget i enlighet med den af dess direktion
den 20 Februari 1862 till Riksgäldskontoret utgifna förbindelse,
återburit skilnaden mellan det belopp 1,436,000 R:dr, sorn bolaget
fått i nämnda Kontor lyfta och den summa, som utgör 2/3:delar af
verkliga anläggningskostnnaden för ifrågavarande jernväg, återstoden
af den genom minskad byggnadskostnad eller annorledes uppkomna
behållning af bolagets samtliga inkomster, hvarå bestyrkt
uppgift bör till Fullmägtige i Riksgäldskontoret aflemnas, skall, för
bildandet af en reservfond, särskildt afsättas och, utan samman
blandning
med bolagets öfriga tillgångar, förräntas och redovisas;
kommande denna reservfond att, intilldess hela skulden till Riksgäldskontoret
blifvit betald, så långt fondens tillgångar förslå, användas
till fyllande af den brist i de årliga ränte- och amorteringsljqviderna,
som under ett eller annat år icke kan genom inflytande
trafikinkomster bestridas;
2:o att ingen utdelning till aktieegarne får ega rum under tiden
till 1870 års utgång, under hvilken tid liela nettobehållningen
såväl af trafiken som af bolagets öfriga tillhörigheter bör till deu
i första punkten omförmälda reservfond ingå;
3:o att, om reservfonden, jemte behållningen å trafikmedlen och
bolagets öfriga inkomster icke förslå till bestridande af de årliga
inbetalningar till Riksgäldskontoret, hvilka från och med slutet af
Stats- Utskottetn Utlåtande JY$ 102.
5
år 1868 böra ega runi, bolaget skall hafva skyldighet att af andra
medel fylla den möjligen uppkommande bristen, vid äfventyr, i
motsatt fall, att jernvägen med allt hvad dertill hörer och hvartill
äfven reservfonden räknas, hemfaller till Staten, utan rättighet för
aktieegarne att till större eller mindre del af det allmänna erhålla
ersättning för de tillskott, som dessförinnan blifvit af dem gjorda;
och
4:o att bolagets direktion, efter dertill af bolaget i vederbörlig
ordning erhållet bemyndigande, före innevarande års slut till Riksgäldskontoret
aflemnar behörig förbindelse att uppfylla de för räntefrihetens
tillgodonjutande sålunda stadgade vilkor, samt att gälda
återstoden af förskrifna beloppet med utfäst ränta från och med
år 1868, till dess full liqvid skett.
Stockholm den 22 Maj 1866.
Reservation;
af Friherre Klinckowström, 11. M.: »Emot Stat.s-Utskottets, i motsats af dess Riksgäldsafdelnings,
i denna fråga fattade beslut att hemställa, det Rikets Ständer ville bevilja
räntefrihet under 2 år, för det lån bolaget för jernvägsanläggningen mellan Borås—Herr
ljunga
af Staten erhållit, får jag mig reservera, på följande skäl;
att nämnda bolag, som väl med rätta bör anses vara ensamt behörigt
att begära förändring i sitt med Staten slutna kontrakt, icke veterligen
anhållit om nämnda förändring;
att bolaget ensamt tillförlitligen kan lemna de nödiga utredningarne
öfver dess ställning och om banan utan den ifrågasatta lindringen
i lånevilkoren kan bära sig eller om banan måste annars till Staten
öfverlemnas;
att dessa, på enskilde motionärers begäran ifrågasatta förändrade vilkor
i ett bolags förbindelser till Statsverket är ett farligt prejudikat
för framtiden.
Af alla dessa skäl får jag hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att afslå den af Stats-Utskottet i denna fråga gjorda hemställan
och de motioner, hvarpå densamma grundar sig.»
6
Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 103.
X:o 103.
Alik. till Exp.-Utsk. deli 22 Maj 1806, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring i vilkoren för
beviljad t statsbidrag till sänkning af sjön Wesel ången.
(Riksg. Afd.)
Sedan Kongl. Maj:t under år 1858 för sänkning af sjön Weselången med flera
vattendrag, belägna dels inom Marks härad af Elfsborgs län och dels inom Weddige
socken af Hallands län, anvisat ett statsbidrag af 50,000 Riksdaler, att med 40,000 R:dr
såsom lån och 10,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet utgå af de för
befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande
af odlingsföretag vid 1856 1858 års riksdag beviljade medel, under vilkor att efter 5
års förlopp från slutet af år 1858 borde å lånebeloppet årligen inbetalas 8 procent, deraf
först skulle godtgöras 3 procent ränta å hvad af lånet som efter hvarje inbetalning
återstod oguldet samt det öfriga utgöra kapitalamortering; så har uti motioner, afgifna
inom Preste-Ståndet af Herr Prosten O. E. Rabe (motion N:o 76) samt inom BondeStåndet
af Riksdagsfullmägtigen Johan Peter Andreasson (motion N:o ,318) framställning
blifvit gjord, af den förre, att det erhållna låneunderstödet, om icke till hela dess belopp,
åtminstone till en större del linge förändras till anslag utan återbetalningsskyldighet samt
af den sednare, att hela lånet måtte till anslag förändras och äterbetalningsskyldigheten
således bolaget efterskänkas.
Rörande detta företag och dess beskaffenhet upplysa ifrågavarande tvänne motioner
att sedan, för åstadkommande af berörda sjösänkningsarbete, år 1854 bildats ett
bolag af egarne till de hemman, som angränsa sjön Weselången, lät samma bolag verkställa
en förberedande undersökning af arbetet och deröfver upprätta kostnadsförslag.
Enligt de beräkningar, som då gjordes, skulle, om sjöns yta sänktes 12 fot under förutvarande
vattenstånd, landvinningar och jordförbättringar erhållas till en vidd af omkring
2000 tunnland. Kostnaden härför ansågs skola uppgå till omkring 168,000 R:dr, deri
jemväl inberäknade kostnaderna af expropriationer af qvarnar och fiskverk till ett belopp
af 43,000 R:dr. Vid arbetets slutliga utförande visade sig emellertid den beräknade
kostnadssumman alldeles för låg, ty dels påträffades en för gräfningen utomordentligt
Stats-Utskottets Utlåtande JH 103.
7
svår jordart, och dels blef under arbetets fortgång och sedan man redan uppnått ett djup at
12 fot som arbetsplanen bestämde, den erfarenhet gjord, att det med företaget afsedda
ändamål icke skulle fullständigt vinnas mec} mindre än att sänkningen ytterligare ökades
omkring 3 fot. Ehuru denna ytterligare sänkning, såsom vållande icke allenast ökadt
arbete utan jemväl ökade expropriationskostnader, befanns särdeles kostsam, funno likväl
bolagsmännen, dä utan denna förändring nyttan af det dittills gjorda arbetet skulle
blifva i hög grad oviss, sig af sådan anledning nödsakade att vidkännas de ökade utgifter,
som arbetets utförande efter den större planen erfordrade. Men genom denna förändring
hade kostnaderna, enligt hvad 1864 års afslutade räkenskaper utvisade, uppgått
till icke mindre än 341,962 R:dr, en utgiftssumma, som före arbetets afslutande antagligen
komme att ökas med 20,000 R:dr, och således totalkostnaden belöpa sig till omkring
362,000 R:dr. Om från denna summa afräknades dels det anslag af 10,000 R:dr
som Staten lemnat och dels den gåfva af 30,000 R:dr som en enskild person skänkt
bolaget, vore likväl detta bolag belastadt med en löpande uppsägbar skuld af omkring
322.000 R:dr eller mer än 6,300 R:dr på hvart och ett af de 5017/->4:dels hemman, af
hvars egare bolaget utgjordes. Vid sådant förhållande och då utan Statens mellankomst
flere af de hemmansegare, som i detta allmännyttiga företag voro intresserade, icke
skulle kunna vid sina fastigheter sig bibehålla; då vidare Rikets Ständer med långt rikligare
understöd i förhållande till arbetets omfång och kostnad understödt flera dylika
företag; då dernäst antagligt vore, att om det ursprungliga kostnadsförslaget upptagit
362.000 R:dr i stället för 168,000 R:dr ett större understöd både såsom anslag och såsom
lån i sådant fall blifvit af Rikets Ständer beviljadt; samt då slutligen det ■verkställda
arbetet beredt inkomst och lifsuppehälle åt mången behöfvande under en tid, då
annat arbete saknades i orten och nöden varit tryckande, ansågo motionärerne fullgiltiga
skäl till den ifrågasatta eftergiftens beviljande dess heldre förefinnas, sorn, enligt ett vid
motionerna fogadt, af Löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskorpsen P. Otterdahl den
19 sistlidne Juli utfärdadt bevis, det numera snart fullbordade arbetet blifvit utfördt på
ett sätt, som till fullo motsvarade det dermed afsedda ändamål.
Af öfriga vid motionerna fogade handlingar inhemtades, att meranämnda sjösänkningsbolag
till Kongl. Maj:t ingått med underdånig ansökning om nådig Propositions aflätande
till Rikets Ständer i enahanda syfte som de nu afgifna motionerna innefatta; att
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, i ämnet hörd, anmält, att detta arbete
blifvit utfördt icke allenast väl utan äfven till större omfång än den fastställda
[>lanen föreskref, men att Styrelsen likväl ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till den
underdåniga ansökningen af det skäl att, om densamma bifolles, intressenterne i andra
utdikningsföretag, sorn likaledes fått sig lån och anslag beviljade, skulle deraf hemta
anledning att inkomma med likartade ansökningar; samt att Kongl. Majit, jemlikt Dess
nådiga Resolution af den 13 September sistlidna år, förklarat meranämnda ansökning icke
böra till någon Kongl. Majits åtgärd föranleda.
Stats-Utskottet, som vid flera föregående tillfällen, der frågor af enahanda beskaffenhet
varit föremål för Utskottets handläggning, uttalat sin åsigt om nödvändigheten
8
titat,s-Utskottets Utlåtande M 103.
deraf, att de vilkor och förbehåll, som, med afseende å beviljade statsbidrags åtnjutande
blifvit föreskrifna, varda af vederbörande menigheter och bolag noggrannt fullgjorda,
finner visserligen den omständigheten, att ifrågavarande sjösänkningsföretag blifvit betydligt
dyrare än det ursprungliga kostnadsförslaget afsåg, icke i och för sig utgöra giltigt
skäl för Rikets Ständer att till större eller mindre del med statsmedel fylla bristen, men
då derjemte upplyst blifvit, att denna högre kostnad åsamkat de hemmansinnehafvare,
som i berörda arbete deltagit, så opåräknadt stora skulder, att verklig fara synes vara
för handen, det flere bland dem, om de lemnades utan allt vidare understöd, skulle nödsakas
frångå sina hemmansdelar och med sina familjer i mer eller mindre man falla
kommunens fattigvård till last, har Utskottet, i betraktande derjemte af den genom arbetsplanens
utsträckning förlängda arbetstiden, derunder intressenterne icke haft någon
nämnvärd inkomst af företaget, ansett sådana bevekande omständigheter i detta särskilda
fall förefinnas, att någon lindring i de först bestämda lånevilkoren torde böra medgifvas;
hvadan Utskottet, som vill antaga, att efter någon tids förlopp, då den nyvunna jorden
hunnit odlas och bringas till fullständig afkastning, den föreskrifna ränte- och kapitalinbetalningen
må af vederbörande delegare med mindre svårighet kunna fullgöras, skolat,
i anledning af de afgifna motionerna, hemställa,
att den ränte- och kapital-inbetalniugsskyldighet, som för ifrågavarande
lån blifvit föreskrifven att vidtaga redan med år 1864, må
under ytterligare tre år framflyttas och alltså bestämmas att taga
sin början först från och med år 1867.
Stockholm den 22 Maj 1866.
Reservationer:
af Herr Grefve Posse, A., Herr Friherre Klinckowström, R. AL, Herr L. J. Hierta,
Herr A. IV. Björck och Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrsson, hvilka reserverat sig i
öfverensstämmelse med Riksgäldsafdelningens förslag tili beslut, så lydande:
»Med åberopande af hvad Utskottet i frågor af enahanda beskaffenhet vid flera
föregående tillfällen anfört om nödvändigheten, att de vilkor och förbehåll, sorn, med afseende
å beviljade statsbidrags åtnjutande, blifvit föreskrifna, varda af vederbörande menigheter
och bolag noggrannt fullgjorda, har, i öfverensstämmelse med denna åsigt och
då den omständigheten, att ifrågavarande sjösänkningsföretag blifvit betydligt dyrare än
det ursprungliga kostnadsförslaget afsåg, icke i och för sig torde utgöra giltigt skäl för
Rikets
Stats-Utskottets Utlåtande JU 104.
9
Rikets Ständer att anvisa statsmedel, för att till större eller mindre del fylla bristen,
likasom denna omständighet icke heller hos Kongl. Majit tillvunnit sig något särskildt
afseende, Utskottet funnit sig böra hemställa,
att de ifrågavarande motionerna icke måtte af Rikets Ständer
bifallas.
X:o 104.
Auk. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ta nådiga Proposition, angående
folkskolelärares pensionering.
(U. A.)
Sedan Kongl. Majit i nådig Proposition till Rikets sednast församlade Ständer
föreslagit, dels att den ännu återstående delen af den allmänna fonden för folkskolelärares
pensionering måtte jemväl under innevarande statsregleringsperiod och under samma
vilkor som förut ställas till Kongl. Majits disposition, och dels att till behöflig förstärkning
af densamma måtte anvisas den slutliga besparing, hvilken för åren 1861—1863
kunde å de till folkskoleväsendets befrämjande af den personliga skyddsafgiften anvisade
anslag uppkoipma; samt Rikets Ständer, -under anförande, hurusom billigheten fordrade,
att en skollärare efter en mannaålder, full af möda, ej måtte för sin nödtorftiga
bergning pä ålderdomen vara beroende af godtycket eller fattigvårdens tillgångar, samt
huru det likaledes vore af vigt för skolan, att i de förtröttade och åldrade lärarnes
ställe kunna använda friska och nya krafter, —■ uti underdånig skrifvelse den 16 "November
1863 på dessa och öfriga i den nådiga Propositionen andragna skäl lenmat bifall
till hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande hänseende föreslagit, och tillika, —- enär antagligt
vore, att orsaken, hvarför det ändamål, Rikets Ständer afsett, i så ringa man blifvit
uppnådt, till väsendtlig del kunde sökas i deri bestämmelsen, att pensionsföreningarne
skulle ordnas till så stort antal, samt hvar och en till så ringa omfång, att hvarje förening
endast omfattade ett stift, och det i följd häraf ansåges böra utredas, huruvida
Bih. till R. St. Prof. 1805 & 1806. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 20 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande JV$ 104.
en mera omfattande förening med större fördel skulle kunna bildas, •— i underdånighet
anhållit, att det, på sätt Kongl. Maj:t funne lämpligast, måtte undersökas, på hvilka
grunder pensioneringen för folkskolelärare mest ändamålsenligt skulle kunna ordnas; så
hade, enligt hvad i högstberörda nådiga Proposition (N:o 49) är meddeladt, Kongl. Maj:t,
med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda anfört, den 22 April 1864 åt dertill utsedde
komiterade i nåder uppdragit att företaga ifrågavarande undersökning och, efter
det frågan i hela dess vidd blifvit tagen under ompröfning, till Kongl. Maj:t inkomma
med underdånigt betänkande och förslag till de grunder för folkskolelärares pensionering,
hvilka på lämpligaste sätt kunde betrygga det afsedda ändamålets uppnående; och hade
komiterade, efter att det åt dem sålunda nådigst letnnade uppdraget blifvit fullgjordt,
den 19 December 1864 till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna^ jemte utlåtande i
ämnet, förslag till reglemente för en inrättning till pensionering af rikets folkskolelärare,
öfver hvilket förslag vederbörande med infordrade underdåniga yttranden inkommit.
Att folkskoleläraren, i likhet med andra tjenstemän, borde ega en möjlighet att
vid uppnådd högre ålder, då arbetskrafterna svika, kunna afträda från sitt mödosamma
kall, utan att falla fattigvården till last, hade synts Kongl. Maj:t påkalladt lika mycket
af billighetens kraf, som af en skyldig omtanke för folkundervisningens väl. Utsigten
till en någorlunda sorgfri ålderdom verkade icke allenast stärkande och uppmuntrande
på läraren under utöfvandet af hans ansvarsfulla befattning; det vore äfven för undervisningen
af högsta vigt, att icke arbetet på det ädlaste af alla arbetsfält — vården och
utvecklingen af menniskans andliga väsen — måste skötas med af ålder och arbete
förnötta krafter. Behofvet att snart ordna denna vigtiga angelägenhet gjorde sig ock
numera med så mycket större styrka gällande, som folkskolorna i allmänhet, efter utfärdande
af Stadgan den 18 Juni 1842, redan öfver tjugo år varit ordnade, och en
mängd lärare följaktligen närmade sig den ålder, då de icke mera kunde till gagn för
skolan qvarstadna i sin tjenst.
Den väg, som för åstadkommande af ifrågavarande pensionering hittills blifvit
beträdd, hade emellertid icke visat sig fullt tjenlig att föra till det afsedda målet.
I folkskolestadgan den 18 Juni 1842 vore föreskrifvet, att, då skollärare, som oförvitligt
förespått sin tjenst, genom ålderdom eller sjuklighet är urståndsatt att den vidare
bestrida, det må af församlingens eller skolstyrelsens pröfning bero, att i mån af hans
behof och af den längre eller kortare tid, han tjenstgjort, större eller mindre del af lönen
såsom pension honom tilldela. Men detta stadgande, ehuru klart det uttalade
grundsatsen, gåfve likväl icke en tillfyllestgörande ledning för dess tillämpning. Dels
vore pensioneringen, så väl i afseende på tiden, då den skulle inträda, som i afseende
på beloppet, hvarmed den skulle bestridas, alltför obestämd, för att kunna blifva betryggande
för läraren; dels folie bördan af denna pensionering, dä behofvet yppades, på
en gång med hela sin tyngd på församlingen, hvilken dessutom hade att bestrida den
inträdande nye lärarens aflöning. Ehuru rigtig och sund den i lag stadgade grundsatsen
vore, behöfde således dess utförande närmare ordnas, för att de välgörande frukterna
deraf skulle kunna framträda.
Stats-Utskottets Utlåtande JV2 104.
11
Redan vid 1847 års riksdag hade Kongl. Maj:t derföre aflåtit en framställning
till Rikets Ständer, afseende att dels närmare bestämma pensioneringstiden och beloppet
af församlingarnes bidrag, dels jemväl bereda för ändamålet erforderligt understöd af
statsmedel. Framställningen hade vid 1850 års riksdag förnyats, och i anledning af
denna Kongl. Maj:ts Proposition afsattes för ifrågavarande ändamål af de å anslagen
till folkundervisningens befrämjande uppkomna besparingar en summa af 120,000 R:dr.
Dervid bestämdes tillika att pensionsinrättningar för folkskolelärare borde bildas stiftsvis
och förses med reglementen, byggda på vissa förut uppgjorda, allmänna grunder.
Ehuru förslag till dessa allmänt gällande grunder sedermera blifvit utarbetade
och fastställda, hade pensionsföreningar icke tillvägabringats i mera än två af rikets
tolf stift, och dessa föreningar omfattade hvardera, enär inträdet i pensionsinrättningen
var stäldt i församlingarnes fria val, allenast en ringa del af stiftets skoldistrikter. Sedan
till grundfonder för dessa båda pensionsföreningar blifvit af de för ändamålet afsätta
medlen utbetald en summa af tillsammans 18,060 R:dr, nemligen till föreningen i
Linköpings stift 11.610 R:dr och till föreningen i Hernösands stift 6,750 R:dr, har återstoden
af de för pensioneringen afsatta medlen, 101,940 R:dr, tili följd af Rikets Ständers
tid efter annan fattade beslut, fortfarande varit för ändamålet disponibel.
Sedan nämnda två föreningar uppkommit, hade, under loppet af nära tio år, ingen
sådan inrättning vidare blifvit bildad, och ej mera än 84 skoldistrikter inom riket
voro således ännu i åtnjutande af fördelen att för sina lärare hafva utsigt till ett med
säkerhet påräkneligt understöd för ålderdomens behof. En utvidgning af de områdeq,
som blifvit utstakade för de föreslagna föreningarnes omfattning, hade synts af dessa
förhållanden anvisad och Rikets Ständer hade derföre år 1857 medgifvit, att de afsatta
medlen till understöd för folkskolelärares pensionering finge användas, äfven om två
eller flera närbelägna stift förenade sig om en pensionsinrättning. Men icke heller denna
utvidgning hade visat sig föra till en tillfredsställande lösning af frågan. Ingen pensionsförening
hade efter kungörandet af beslutet derom blifvit bildad. De tvänne obetydliga,
redan förut bildade föreningarne syntes icke heller kunna bestå i sitt ursprungliga
skick. I den ena af dem, Hernösands, hade, enligt meddelande af dess direktion, del
egarne
endast med svårighet kunnat förmås att qvarstå och af Linköpings förening vore
beslut fattadt om förändring af inrättningens ändamål, på det sätt att den skulle omfatta
äfven lärarnes enkor och barn, å hvilken förändring stadfästelse blifvit sökt hos
Kongl. Maj:t.
Af den erfarenhet, som sålunda blifvit vunnen, syntes en tydlig anvisning vara
gifven att för verkställandet af denna pensionering beträda en annan bana, med undvikande
af de svårigheter, som hittills visat sig lägga hinder i vägen för uppnående af det
åsyftade ändamålet.
Den af Kongl. Maj:t förordnade komitéen hade i detta hänseende i första rummet
tillstyrkt, att den afsedda pensionsföreningen måtte omfatta hela riket och vara gemensam
för alla ordinarie lärare och lärarinnor vid såväl högre sorn egentliga folkskolor.
I följd af denna utsträckning måste beräkningarne blifva säkrare, äfvensom inrättnin
-
12 Stats- tllsholiets Utlåtande M 104.
gens soliditet mera betryggad; förvaltningskostnaderna tynga vida mindre och de kännbara
olägenheter undvikas, sorn eljest städse skulle uppkomma, då folkskolelärare vunne
befordran från ett stift till ett annat. Otvifvelaktigt vore, att först genom en sådan
omfattning inrättningen vinner den styrka, som för ändamålet erfordras.
I afseende på skyldigheten att besörja folkskolelär arnes pensionering syntes grundsatserna
redan vara gifna genom folkskolestadgans föreskrifter. Denna skyldighet vore
grundad på folkskolelärarnes ställning såsom kommunernas tjenstemän och stöde i närmaste
samband med åliggandet att aflöna dessa tjenstemän, hvilket åliggande jemväl i
första rummet tillhör kommunerna. På samma sätt sorn Staten lemnat kommunerna
understöd i fråga öm lärarnes aflönande, syntes likväl Staten böra äfven till pensioneringen
bidraga. På dessa grunder hade ock Kongl. Maj:ts framställning till Rikets
Ständer af den 7 December 1847 hvilat, och i enlighet med dem hade det förslag blifvit
uppgjordt, som komitéen nu framlagt. På sätt i dess betänkande närmare funnes
utveckladt, hade komitéen ansett obestridligt, att då kommunen tillsätter och i första
rummet aflönar skolläraren, af hvilkens arbete den ock drager största och närmaste
fördelen, förpligtelsen att vårda denne lärares ålderdom, sedan han i dess tjenst offrat
sin mannaålders krafter, likaledes bör i första rummet tillhöra kommunen. Denna pligt
måste äfven, såvida pensionsväsendet skulle kunna behörigen ordnas, vara uttryckt i
en bestämd förbindelse för kommunerna att i pensionsföreningen ingå. Det vore likväl,
efter komiiéens åsigt, för åstadkommandet af en ändamålsenlig pensionsinrättning för
folkskolelärare ett oundgängligt vilkor att jemväl Staten till densamma lemnade bidrag.
Folkskolan vore, genom den allmänna bildning den hade till uppgift att befrämja, icke
att betrakta allenast såsom en kommunernas utan äfven såsom en Statens angelägenhet,
och detta kunde anses bekräftadt såväl genom det understöd Staten beviljat för folkskolelärarnes
aflöning, sorn‘äfven genom anvisandet af det alltsedan ar 1851 till understöd
för deras pensionering afsedda anslag,
t I fråga om pensionsbeloppet hade komiterade å ena sidan ansett den tillförene
föreslagna summan af 100 R:dr vara alltför låg för att kunna uppfylla det ändamål, att
försäkra skolan om friska och förnyade lärarekrafter, då de förut använda blifvit förnötta,
och å andra sidan icke vågat föreslå hela det belopp, hvartill lönen uppgår, i
betraktande af de stora uppoffringar, som för bestämmandet af ett så högt pensionsbelopp
vore erforderligt. Med hänseende dertill att lefnadsbehofven vid äldre år torde
kunna något inskränkas, äfvensom att största antalet folkskolelärare tillhör landsbygden,
hvarest lefnadskostnaderna äro mindre dryga, hade komitéen fastliållit. den åsigt, att för
den afgående lärarens torftiga bergning vore sörjdt, om han finge tillgodonjuta tre fjerdedelar
af sin lön såsom pension. Enligt komitéens förslag vore likväl, utöfver den ovilk
or liga förbindelse, som måste åligga kommunerna, att lemna bidrag till detta pensionsbelopp,
så vidt det beräknades efter minimi-lönen, tillfälle lemnadt öppet att få lärarnes
pension förhöjd ända till en maximigräns af 750 R:dr. Den lefnadsålder, vid hvilken
läraren skulle vara berättigad att erhålla pension, hade komitéen hemställt skulle blifva
60 år. Denna bestämning stöde i öfverensstämmelse med den pensionsålder, hvilken
Stats-Utskottets Utlåtande JVt 104.
13
blifvit föreslagen att gälla för lärare i allmänhet, och syntes, om man afsåge å ena sidan
det mödosamma i sjelfva tjenstgöringen, å andra sidan nödvändigheten att icke
alltför starkt anlita inrättningens tillgångar, vara den åldersgräns, hvilken i detta fall
hade största skälen för sig. Den tjensteålder åter, hvilken läraren borde hafva uppnått
för att komma i åtnjutande af pension, hade komiterade föreslagit till 30 år, hufvudsakligen
på den allmänna grund, att innehafvaren af en tjenst, för att hafva giltig rätt
till pension, borde hafva tjenat så lång tid som hans egentligen verksamma ålder kan
anses omfatta.
Då emellertid såväl i afseende på lefnads- som tjensteålder undantagsförhållanden
kunde ega rum, på hvilka borde fästas billigt afseende, hade blifvit föreslaget att i vissa
fall en nedsättning i dessa åldersbestämmelser kunde medgifvas, i hvilka fall afsked
kunde erhållas med afkortad pension.
Den från kommunerna utgående pensionsafgift hade komitéen föreslagit till 4 procent
af den lön, för hvilken delaktighet i inrättningen beräknades, eller, som är detsamma,
till 5V3 procent af pensionsbeloppet. Denna bestämmelse vore vald såsom uttryckande
medelbeloppet emellan den afgift, hvilken föreslagits i Kongl. Maj:ts Proposition
den 7 December 1847, och den, som, enligt fastställda grunder, blifvit antagen för pensionsinrättningarne
i Linköpings och Hernösands stift.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade komiterade för ordnandet af folkskolelärarnes
pensionering föreslagit följande grunder:
l:o. Inrättningen är gemensam för hela riket och omfattar alla lärare och lärarinnor
vid såväl högre som egentliga folkskolor.
2:o. Skyldigheten att besörja folkskolelärares pensionering åligger kommunerna
med understöd af Staten; inträdet i pensionsinrättningen är obligatoriskt för kommunen.
3:o. Beloppet af hel pension bestämmes till tre fjerdedelar af den lön, hvarefter
delaktighet i inrättningen beräknas. Denna delaktighet, hvilken är för hvarje skoldistrikt
obligatorisk, så vidt den sträcker sig till minimilönens belopp, kan äfven vinnas för ett
högre lönebelopp, dock icke öfverstigande 1,000 R:dr.
För skolområde med högre folkskola är delaktighet i inrättningen efter beloppet
af lärarens verkliga lön obligatorisk — dock att högsta lönebeloppet, för hvilket pension
får beräknas, alltid är 1,000 R:dr.
Förmånerna af husrum, vedbrand, kofoder och pianteringsland få icke ingå i det
lönebelopp, hvarefter pensionen beräknas.
Lägsta pensionsbeloppet blifver således 300 R:dr och det högsta 750 R:dr.
4:o. , Pensionsafgiften, sorn bör af kommunerna erläggas, bestämmes till 4 procent
af det lönebelopp, hvarefter pensionen beräknas.
5:o. Pensionen är antingen hel eller afkortad.
14 Stats-Utskottets Utlåtande M 104.
\
A. Hel pension, hvilken utgår med belopp, som i mom. 3 är sagdt, tillkommer:
1. Lärare vid 60 års ålder och med 30 tjensteår, af hvilka minst 20 böra
hafva varit ordinarie. Vid tjensteårsberäkning får skolläraren räkna sig tillgodo
den tid utöfver fem år, som han, vederbörligen examinerad, varit i egenskap
af extra lärare anställd eller som han tjenstgjort, i händelse han före
tillämpningen af 1842 års folkskolestadga blifvit antagen och sedermera, efter
godkännande vid folkskolelärare-seminarium, vid tjensten bibehållen.
2. Lärare, som genom obotlig sjukdom blifvit ur.ståndsatt att sin tjenst bestrida,
derest hans lefnads- och tjensteår sammanräknade utgöra 90, och han minst
10 år varit i ordinarie skoltjenst, med samma rättighet i afseende på extra
ordinarie tjenstgöring, som ofvan är sagdt.
B. A/kortad pension utgår till:
1. Lärare, som fyllt 55 år och tjenstgjort minst 25 år, deraf minst 20 år såsom
ordinarie. Beloppet af sådan afkortad pension kan efter olika förhållanden
utgöra från och med 62 till och med 90 procent af hel pension i enlighet med
en i det föreslagna reglementet intagen tabell.
2. Lärare, som är obotligt sjuk och hvars lefnads- och tjensteår sammanräknade
icke uppgå till 90; dock böra i hvarje fall de ordinäre tjensteåren hafva varit
minst 10. Pensionsbeloppet bestämmes på det sätt, att för hvarje år, som
fattas i 90, afkortas en procent af hela pensionen.
Vid tjensteårsberäkningen gäller för bestämmandet af afkortad pension
samma rättighet i följd af extra ordinarie tjenstgöring, som är sagdt i afseende
å hel pension.
6:o. Blir pension tillagd folkskolelärare innan skoldistriktet eller skolområdet för
den lön, efter hvilken pensionsbeloppet beräknas, erlagt afgifter för så många är, som
motsvara det stadgade minsta erforderliga antalet ordinarie tjensteår, så skall skoldistriktet
eller skolområdet gälda beloppet af de bristande årsafgifterna, dock efter afdrag af
hvad för en lägre lön under högst lika många år möjligen kan vara erlagdt. Detta belopp
inbetalas på det sätt, att ärligen, ifrån det pensionen begynner utgå, extra pensionsafgift,
till lika belopp med den ordinarie, erlägges till dess pensionsinrättningen blifvit
för bristen till fullo godtgjord. Dör pensionstagaren dessförinnan eller förlorar han
sin pensionsrätt, upphör denna extra pensionsafgift att utgå.
7:o. Har folkskolelärare, när han söker afsked med pension, under minst fem
år innehaft sin tjenst, skall lönen för denna tjenst läggas till grund för pensionsbeloppets
bestämmande. Har han i kortare tid innehaft befattningen, då skall, såvida ej obotlig
sjukdom är orsaken till afskedstagandet, pensionen bestämmas efter det lönebelopp,
Stats-Utskottets Utlåtande M 104.
15
hvarpå hans pensionsrätt näst derförinnan grundade sig. Sökes deremot afskedet på
grund af obotlig sjukdom, så bestämmes pensionsbeloppet efter medelbeloppet af de
löner, på grund af hvilka sökanden under de sednaste fern åren egt att beräkna pen
sionsrätt.
8:0. Pension utbetalas halfårsvis i Juni och December månader.
9:o. Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, som har sitt säte i hufvud
staden
och består af en ordförande och två ledamöter, hvilka af Kongl. Maj:t i nåder
förordnas.
Enligt komiterades beräkning skulle det nya bidrag af Staten, som utöfver kommunernas
egna bidrag komme att erfordras, för att efter dessa grunder upprätthålla
folkskolelärarnes pensionering, motsvara ett årligt anslag af 30,000 R:dr.
Då denna statsutgift för vinnande af ett så stort mål ingalunda kan anses betydlig,
har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Rikets Ständer, med gillande af de för folk
skolelärarnes
pensionering här ofvan framställda grunder, måtte medgifva, att så väl
den i Riksgälds-kontoret ännu innestående delen af den för dessa lärares pensionering
afsedda fond, 101,940 R:dr, som äfven de till understöd för pensionsinrättningarne i
Linköpings och Hernösands stift anvisade 18,060 R:dr, under förutsättning att delegarne
i nämnda särskilda pensionsanstalter till fördel för den allmänna pensionsinrättningen
afstå dessa medel, må för folkskolelärarnes pensionering enligt dessa uppgifna grunder
användas, samt att Rikets Ständer måtte för pensioneringens upprätthållande anvisa ett
årligt anslag på ordinarie stat af 30,000 R:dr.
Andamålet med denna pensionsinrättning vore likväl, enligt hvad Kongl. Maj:t
vidare anfört, endast ofullständigt uppnådt, såvida icke i samband dermed kunde ställas
en pensionsanstalt för folkskolelärarnes enkor och barn. Den allmänna önskan, att en
sådan pensionsanstalt skulle komma till stånd, hade uttalats icke blott af folkskolelärarne
vid deras möten, utan ock af samtlige skolinspektörerne i riket. Delegarne i den
ofvan omförmälda pensionsinrättningen för folkskolelärare i Linköpings stift hade för sin
del beslutat, att den tillika skulle blifva en pensionsanstalt för lärarnes enkor och oförsörjda
barn, och delegarne i Hernösands stifts pensionsinrättning; hade vid sammanträde år
1864 allmänt uttryckt samma önskan. De fyrfaldiga försök, som under loppet af tio år
gjorts för att tillvägabringa en sådan inrättning, vittnade äfven om tillvaron af ett i
detta afseende djupt kändt behof.
Ehuru visserligen denna angelägenhet närmast borde vara föremål för lärarnes
egen omtanke, egde frågan likväl äfven ett intresse för det allmänna, och vid inrättandet
af en pensionsanstalt för folkskolelärarne kunde, såsom komiterade visat, en pensionsanstalt
för deras enkor och barn tillika upprättas, med blott en obetydlig utgift
för Staten.
Enligt komiterades uppfattning måste skyldigheten att besörja pensioneringen
för efterlefvande enkor och barn åligga folskolelärarne sjelfva. En för detta ändamål
16
Stats-Utshottets Utlåtande JYs 104.
upprättad Enke- och Pupill-kassa borde likväl, efter deras åsigt, hafva gemensam
styrelse och förvaltning med pensionsinrättningen för folkskolelärare, och kunde, om
den ändamålsenligt ordnades, komma till stånd med ett jemförelsevis ringa bidrag af
det allmänna.
Genom en särskild financiel utredning hade komiterade visat, att för verkställandet
af denna pensionering intet statsanslag erfordrades och att för bestridande af förvaltningskostnaderna,
under förutsättning att Styrelsen öfver denna inrättning förenas med
förvaltningen af folkskolelärarnes pensionsinrättning, endast behöfdes ett grundkapital af
40,000 R:dr, motsvarande, efter fem procent ränta, ett årligt tillskott af 2,000 R:dr.
Till fyllande af detta behof hade komiterade hemställt, dels att en årlig kollekt
i rikets alla kyrkor måtte medgifvas, dels att framställning måtte göras hos Rikets
Ständer om ett anslag för en gång af 20,000 R:dr.
Då det sålunda blifvit ådagalagdt, att vid stiftandet af en pensionsinrättning för
folkskolelärarne i riket, endast med en obetydlig förhöjning af det för denna inrättning
erforderliga anslag, kunde vid densamma fästas en med den så nära beslägtad och till
samma mål syftande inrättning, som en pensionsanstalt för samma lärares efterlemnade
enkor och barn, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer måtte, såsom bidrag till
förvaltningskostnaderna för den sålunda föreslagna Enke- och Pupill-kassan, bevilja ett
årligt anslag af 1,000 R:dr.
De i den nådiga Propositionen anförda skäl för ordnandet af en pensionsinrättning
för folkskolelärare i öfverensstämmelse med det nu framlagda förslaget har Utskottet
icke kunnat annat än i allo biträda. Redan vid flera tillfällen hafva Rikets Ständer
medgifvit billigheten och nödvändigheten deraf, att Staten med anslag bidrager till folkskolelärarnes
pensionering och ju längre tiden fortskridit från folkskolans första ordnande,
desto mera måste det för undervisningens nöjaktiga uppehållande vara af vigt, att åtgärder
vidtagas, hvarigenom orkeslösa skollärare sättas i tillfälle att lemna tjensten utan
att derföre prisgifva» åt nöd eller församlingarnes godtycke. Genom åvägabringandet af
en gemensam pensionsinrättning för alla lärare och lärarinnor vid folkskolorna böra förvaltningskostnaderna
kunna betydligt inskränkas, hvarförutan vinnes en säkrare borgen
för inrättningens soliditet, än om pensioneringen vore, såsom hittills, beroende af stiftsindelningen.
Den i det nu framlagda förslaget stadgade grundsatsen, att besörjandet af
pensioneringen bör åligga kommunerna med understöd af Statsverket och att folkskoleiärarne
från alla afgifter derför befrias, synes Utskottet jemväl vara med billighet öfverensstämmande,
enär folkskoleläraren^ lönevilkor i allmänhet icke äro sa förmånliga, att
de medgifva afdrag både för hans egen och för hans efterlefvande familjs pensionering,
för hvilket sistnämnda ändamål han alltid måste anses skyldig göra uppoffringar. Han
bör dessutom, då han egnat hela mannaåldern åt sitt mödosamma och ansvarsfulla kall,
kunna anses hafva fullgjort allt hvad af honom skäligen kan fordras för att njuta en
från nöd och näringsbekymmer fredad ålderdom. För kommunerna åter lärer skyldigheten
att besörja lärarnes pensionering icke kunna kännas särdeles tryckande, då densamma,
på sätt
Stats-Utskottets Utlåtande M 104.
17
på sätt nu är föreslaget, afbördas genom bestämda årliga afgiftex-. Vidkommande slutligen
det bidrag, som från Statens sida påfordras, torde den statsutgift, sorn deraf fiiranledes,
icke kunna anses alltför betydlig, då fråga är om en för hela folkskoleväsendet
så vigtig angelägenhet, som den ifrågavarande. Det nu begärda bidraget är af komiterade
bei-äknadt efter ett lärareantal af 3,000, så att någon synnerlig tillökning i denna
utgiftspost icke torde, åtminstone för den närmaste framtiden, vara att befara.
I afseende å den jemväl föreslagna pensionsinrättningen för folkskolelärares efteilemnade
enkor och barn har Utskottet icke haft annat att erinra, än att, enär det synes
vara afsedt, att en årlig kollekt i alla rikets kyrkor skulle denna pensionsinrättning
medgifvas, men dylika kollekter under sednai-e tider, då de blifvit alltmera talrika, på
flera ställen väckt en viss ovilja, och inkomsten deraf dessutom är till beloppet högst
osäker, anser Utskottet lämpligare att jemväl det mindre betydliga belopp, som af en
dylik kollekt påräknats, måtte med statsanslag ersättas.
I enlighet med hvad Utskottet sålunda anfört, tillstyrker Utskottet,
a) att Rikets Ständer, med gillande af för folkskolelärares pensionering
af Kongl. Maj:t framställda grunder, måtte medgifva, att så
väl den i Riksgälds-kontoret ännu innestående delen af den för
dessa lärares pensionering afsedda fond, 101,940 R:dr, som äfven
de till understöd för pensionsinrättningarne i Linköpings och Hernösands
stift anvisade 18,060 R:dr, under förutsättning att delegarne
i nämnda särskilda pensionsanstalter till fördel för den allmänna
pensionsinrättningen afstå dessa medel, må för folkskolelärarnes
pensionering enligt dessa uppgifna grunder användas, samt att
Rikets Ständer måtte för pensioneringens upprätthållande anvisa
ett årligt anslag på ordinarie stat af 30,000 R:dr; och
b) att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till folkskolelärarnes Enkeoch
Pupillkassa anvisa ett årligt anslag af 2,000 R:dr.
Stockholm den 22 Maj 1866.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 20 Häft.
3
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 105.
1
N:o 105.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
grunderna för infanteriets och kavalleriets organisation;
om rättighet för den indelta soldaten eller ryttaren till tidigare
afsked; samt om arméens vapenöfning ar och underofficer
sbildning en. (U. A.)
Uti högstberörda, den 21 November nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition (JV2 44), hvilken af samtliga Riks-Stånden blifvit till Stats-Utskottet
remitterad, har Kongl. Majit dels, jemte framställning af de grunder, sorn Kongl. Majit
ansåge böra för ständiga infanteriets och kavalleriets organisation bestämmas, föreslagit
Rikets Ständer att godkänna berörda grunder, så vidt deruti förekommande frågor ej
tillhörde Kongl. Majits pröfning och afgörande, äfvensom att indelta soldaten eller
ryttaren efter '18 års tjenstetid måtte vara berättigad till afsked, om han det önskade,
men att han tillika måtte vara oförhindrad att utöfver denna tid i nummern qvarstå,
om han dertill vore villig och hade förmåga, med tillämpning i öfrigt af de för afsked
gällande författningar, dels ock, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till den
uti särskild nådig Proposition af Kongl. Majit föreslagna förändring i grunderna för
beväringsinrättningen, hemställt, att Rikets Ständer jemväl måtte godkänna åtskilliga
angifna grunder för krigsbildningen i hvad den rörde vapenöfningarne och underofficersbildningen.
Vid pröfning af sistberörda nådiga Proposition (Jfé 43) hafva, enligt hvad
Utskottet inhemtat, samtliga Riks-Stånden, hufvudsakligen sammanstämmande, beslutat,
att då de af Kongl. Majit föreslagna förändrade grunder för beväringsinrättningen och
för bildande af en landtstorm ännu inom landet vore föga kända; då derjemte de
icke väl syntes kunna pröfvas och bedömas förr, än förslag till arméens och beväBih.
till R St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Haft. 1
2
Stats-U(skottets Utlåtande N:o 106.
ringens organisation i sin helhet och sammanhang blifvit framstäldt, och då slutligen
med skäl kunde ifrågasättas, om den afgående representationen borde genom sitt
yttrande i en fråga af så genomgripande art som denna i mer eller mindre mån
binda en blifvande Riksdags beslut, i underdånig skrifvelse anhålla, alt Kongl. Maj:t
behagade till en kommande Riksdags pröfning i sin helhet framlägga omförmälda fråga.
Med hänsende till de åsigter, som sålunda blifvit af samtliga Riks-Stånden
uttalade, och då de särskilda förslag, som afse förändring i grunderna för ordnande
af landets försvar böra i ett sammanhang till pröfning och bedömande företagas, lära
Rikets Ständer nu icke finna lämpligt att ingå i behandling af förevarande frågor
angående grunderna för stamtruppernas förändrade organisation ; hemställande derföre
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, vid anmälan af sitt omförmälda beslut
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga förslag i afseende å bevä
rings-inrättningen,
i underdånighet anhålla, alt Kongl Majit måtte
till en kommande Riksdags pröfning framlägga i ett sammanhang
de särskilda förslag, som afse förändring i grunderna
för organisationen af landets försvar.
Stockholm den 22 Maj 1866.
N:o 106.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om fortfarande anslag för
Kamereraren Carl Sandberg. (U. A.)
Sedan Rikets Ständer dels vid 1856—1858 årens riksdag, jemte beviljande af
ett anslag af 5,000 R:dr till inköp af åtskilliga Kamereraren i Kongl. Maj.ts och Rikets
Kammar-kollegium Carl Sandberg enskildt tillhöriga anteckningar rörande hvarjehanda
kamerala förhållanden i riket sedan äldre tider, tillika å Riksgälds-kontoret anvisat ett
belopp af 1,500 R:dr, deraf, enligt Kongl. Majits disposition, iidel eller 500 R.dr årligen
under påföljande statsregleringsperiod skulle tilldelas bemälde Sandberg, emot det att
i
Slals-Utskottets Utlåtande N:o 106.
3
han fortfarande bidroge till nämnda samlingars förökande samt under behörig kontroll
ordnade och vårdade det hela, dels ock vid de två derefter följande riksdagarne för
sistberörda ändamål anvisat enahanda belopp, så har vid innevarande riksdag Doktor
Falclc, med hvilken Statsrådet Carlson instämt, uti en hos Preste-Ståndet väckt
motion (JVs 38), enär någon utebetalning af ofvan omförmälda anslag ännu icke egt
rum, i följd deraf, att det vilkor, som derför blifvit föreskrifvet, eller att samlmgarne
dessförinnan borde vara ordnade och förtecknade, ännu icke blifvit af Sandberg uppfyldt,
samt nödigt vore, att för samlingarnes ökande och vård anslag fortfarande beviljades,
föreslagit, att Rikets Ständer måtte, jemte ofvanberörda redan beviljade anslag,
fortfarande anvisa åt Kamereraren Sändberg ett belopp af 500 R.dr årligen för samlingarnes
vårdande och fortsatta förökande, att, efter deras aflemnande, qvartalsvis till
honom utbetalas under den tid, som den vid innevarande riksdag blifvande statsre
glering
komme att tjena till efterrättelse.
Enligt hvad Stats-Utskottet inhemtat, har Kamereraren Sandberg numera fullgjort
de i afseende på ifrågavarande samlingars inköpande för Statens räkning bestämda
vilkor; och då det vid sådant förhållande torde vara af vigt att för ökandet och
vården af dessa samlingar, hvilkas värde blifvit af Rikets Ständer vid trenne riksdagar
erkändt, medel fortfarande anvisas, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, med bifall till motionen, till Kongl. Maj.-ts
nådiga disposition för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisa en
summa af 500 R:dr, att, på sätt och under vilkor, som Kongl.
Majit kan finna för godt föreskrifva, tilldelas Kamereraren Sand
berg
för vidare fortsättning och vårdande af merberörda samlingar.
Stockholm den 22 Maj 1866.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 107.
N:o 107.
Ant. till Eip.-Utsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning till åtskilliga
■personer i Wähla hy och Björnlunda socken för liden
brandskada. (U. A)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (JVs 60)
har Riksdagsfullmägtigen Anders Söderholtz från Södermanlands län anfört, att då
jernbantåget den 1 November 1 863 passerade förbi den invid jernvägen belägna
Wähla by i Björnlunda socken, gnistor från lokomotivet antändt taket å en i Wähla
by belägen logbvggnad, hvarifrån elden omedelbart derefter och utan att sådant
kunnat, i anseende till stark storm, förhindras, spridt sig öfver byn och förorsakat
åtskillige der boende, af motionären till namnet uppgifne personer skada å byggnader
och egendom till ett sammanlagdt värde af 15,64-7 R:dr 50 öre. De flesta
af dessa personer hade visserligen såväl byggnaderna som den lösa egendomen
försäkrad i Nyköpings läns brandstodsbolag, men då egendomen var assurerad vida
under det värde, densamma vid brandskadetilifället egde, hade en högst betydlig förlust
för dem uppstått. Den ersättning, som från brandstodsbolaget utbekommits, hade
nemligen utgjort endast 9,280 R:dr 58 öre, förlusten för de branskadade uppginge
således till icke mindre än 6,366 R:dr 92 öre. De branskadade hade visserligen
vid Daga Häradsrätt mot Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrafik anhängiggjort
rättegång angående utbekommande af ersättning för den genom branden lidna skada
och Häradsrätten hade äfven genom utslag ålagt Kongl. Styrelsen att af omhänderhafvande
medel ersätta den uppkomna skadan, men Kongl. Svea Hofrätt, dit saken
af Kongl. Styrelsen fullföljdes, hade genom utslag, som vunnit laga kraft, befriat
bemälda Styrelse från all ersättningsskyldighet; Och har motionären, under åberopande
af hvad sålunda blifvit anfördt och på i öfrigt andragna skäl hemställt, att
till ersättning åt de brandskadade för den förlust, som genom ifrågavarande brand
dem förorsakats, måtte anvisas ett anslag af 6,366 R:dr 92 öre att på dem fördelas
enligt af motionären framstäldt förslag.
Stats-lltskottets Utlåtande N:o 108.
5
Då, på sätt ofvan är omförmäldt, de brandskadades anspråk på ersättning af
allmänna medel är af domstol underkändt och dessutom på dem sjelfva berott att
genom försäkring af sin egendom till dess rätta värde skydda sig mot den förlust,
de genom uraktlåtenhet i sådant afseende nu fått vidkännas, hemställer Utskottet,
att den ifrågavarande motionen måtte af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Stockholm den 22 Maj 1866.
N:o 108.
Ank. till Eip.-Utsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag att Staten måtte öfvertaga
förre Lokomotivföraren G. A. Riex ådömd ersättningsskyldighet
till personer i följd af den vid Sandsjö jernvägsstation
den 23 December 1864 timade olyckshändelse.
(U. A.)
Sedan Westra Häradsrätt genom utslag den 6 Maj 1865, som blifvit af Kongl.
Maj:ts och Rikets Göta Hofrätt faststäldt, ålagt förre Lokomotivföraren G. A. Riex,
såsom ensam ansvarig för den genom två bantågs sammanstötning vid Sandsjö jernvägsstation
den 23 December 1864 timade olyckshändelse, att till de vid tillfället
skadade personer och deras nödställda familjer utbetala ersättningar dels för en gång
med tillsammans 4,0 I 0 R:dr R:mt, dels ock årligen till uppgifna personer vissa belopp,
hvarförutan Häradsrätten lemnat beroende på särskild rättegång vissa mot Riex framställda
ersättningsanspråk, så har uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion (Afl 353) Riksdagsfullmiigtigen Anders Medin från Kronobergs län.
med hvilken Riksdagsfullmägtigerne Anders Johan Sandstedt och Carl Johan Kjellman
från Jönköpings, Johan Fredrik Fredriksson från Upsala, Lars Magnus Carlsson
från Stockholms, Åke Andersson, Nils Olsson och Anders Pehrsson från Malmöhus samt
Sven Rosenberg från Christianstads län jemte flere ledamöter af bemälda Riks-Stånd
6
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 108.
sig förenat, föreslagit, att då Riex saknade alla tillgångar till gäldande af ofvanberörda
ersättningar, Rikets Ständer måtte medgifva, att den en gång för alla bestämda ersättningssumman
4,010 R:dr R:mt må utbetalas antingen af jernvägarnes trafikmedel
eller af andra statsmedel, samt att till betäckande af de ersättningsbelopp, som äro
till sin årliga storlek fastställda, men på obestämd tid utgå, och af dem, hvilkas belopp
äro på särskild rättegång beroende, måtte anvisas ett förslagsanslag af minst
2,000 R.dr Rimt årligen
Enligt hvad Stats-Utskottet inhemtat, har Kongl. Majit under den 17 November
nästlidna år anbefallt Styrelsen för Statens jernvägstrafik att utaf trafikmedlen utbetala
dels för en gång och dels årligen åtskilliga uppgifna ersättningsbelopp till de vid ofvanberörda
olyckstillfälle skadade personer och deras nödställda familjer; och dä den
fråga, för hvilken motionären påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet, således redan
utgjort föremål för Kongl. Majits nådiga pröfning, torde någon åtgärd i det af motionären
angifna syfte nu icke vara från Rikets Ständers sida behöflig, hvadan Utskottet
hemställer,
a) att förevarande motion icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Men då det skäligen synes kunna ifrågasättas, huruvida icke Statens och de
enskilda jernvägsbolagens skyldighet att, vid inträffade olycksfall, utbetala ersättningar
af ifrågavarande beskaffenhet bör, på sätt i åtskilliga andra länder lärer vara förhållandet,
genom särskilda lagstadganden till omfång och vilkor bestämmas, tillstyrker Utskottet,
b) att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Majit måtte låta, på sätt sorn kan i nåder pröfvas lämpligt, undersöka
och utreda, huruvida icke särskilda lagstadganden må vara
behöfliga i afseende på Statens och enskilda jernvägs-bolags skyldighet
att, i händelse af olycksfall vid jernvägstrafiken, utbetala
ersättningar för skada å person eller egendom.
Stockholm den 22 Maj 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 109.
7
N:o 109.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. ra.
Utlåtande, i anledning af vadet motion om anslag till förhöjning
i Häradsnämndernas s. k. tingsgästningspenningar.
(U. A.)
Under anförande, hurusom den ringa godtgörelse, som under namn af tingsgästningspenningar
vore nämndeman för detta deras bestyr tillerkänd, icke kunde
betraktas såsom någon skälig ersättning för deras resekostnader och tidspillan vid
häradstingen, har Riksdagsfullmägtigen Pehr Ostman från Wester-Norrlands län uti
en hos Bonde-Ståndet väckt motion (.WH 62) yrkat, att Rikets Ständer måtte bevilja tillökning
i tingsgästnings-penningarne, så att de för hvarje härad komme att utgöra
150 R:dr årligen; varande uti ett hos Bonde-Ståndet vid remissen af berörda motion
afgifvet yttrande, hvilket blifvit Utskottet delgifvet, af Riksdagsfullmägtigen Per
Engman från förenämnda län föreslagen den ändring i det af motionären framställda
yrkande, att nämndemän måtte befrias från skjutsskyldigheten eller ock erhålla 3
R:dr i dagtraktamente och ersättning för skjuts efter en häst, i likhet med hvad
gode män vid skiftesförrättningar erhålla.
En vid sistlidna riksdag hos Rikets Ständer gjord framställning om förhöjning i
nämndemäns aflöningsförmåner blef af samtliga Riks-Stånden afslagen med anledning
af den vid samma riksdag beslutade utsträckningen af nämndemäns rätt till reseoch
traktamenls-ersättning för extra förrättningar i Kronans ärenden; vid hvilket förhållande
och då några förändrade omständigheter, som skulle kunna föranleda bifall till de
nu väckta förslagen, icke blifvit i motionen eller vid remissen deraf åberopade, Utskottet
hemställer,
att ifrågavarande motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 22 Maj 1866.
8
Stals-Utskottets Utlåtande N:o 110.
N:o 110.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 18C6, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående anslags beviljande för ersättning af förluster
genom hagelskada. (U. A.)
Under åberopande hurusom det nästan hvarje år inträffar, att den vexande
sädesgrödan på något eller några ställen inom landet blifver mer eller mindre förstörd
genom hagelskurar, hvarigenom frukterna af tusendes arbeten tillintetgöras, och landtbrukaren
ofia bringas till ekonomiskt obestånd, har Riksdagsfullmägtigen C. W.
Eriksson från Westmanlands län uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet
remitterad motion (JYs 335) föreslagit, att, då dylika olyckor icke kunna genom
beräkning och omtänksamhet förekoramas, Staten måtte med sin hjelp biträda dem,
som deraf träffas, samt att för sådant ändamål ett belopp af 150,000 R:dr Runt måtte
ställas till Kongl. Majis disposition för att åt de jordbrukare, hvilkas sädesgröda komme
att lida skada genom hagel, utdelas till så stort belopp i hvarje fall, som, efter i laga
ordning verkställd syn, kan anses motsvara f:delar af förlusten.
Rörande detta ämne hafva vid flera föregående riksdagar motioner blifvit väckta,
men af Rikets Ständer afslagna, under hänvisande till de medel, som äro ställda till
Kongl. Majis disposition för behöfvandes undsättning vid missvexter och felslagna
skördar; och då Kongl. Maji hädanefter, likasom hittills, är i tillfälle att genom beviljande
af understöd utaf dessa medel, i form af lån eller utan återbetalnings
skyldighet,
lindra de förluster, som inträffade hagelskador förorsakat, hvarförutan på
vederbörande jordegare sjelfva bör ankomma att genom för sådant ändamål ingångna
föreningar bereda sig rättighet till erhållande af ersättning för dylika förluster, hemställer
Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Carl Wilhelm Erikssons förevarande
motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 22 Maj 1866.
JL» 111.
I
Stats-Utskottets Utlåtande N:o lil.
9
N:o lil,
Ank. till Exp.-Utsk. dea 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ersättning till Handlanden
C. Rönnbäck och f. d. Kapitenen M. U. Silfver
brand
för af dem liden förlust vid uppförandet af Landsliöfdinge-residensbyggnaden
i Luleå. (U. A.)
Uti en hos Preste-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (jy$
97) har Kongl. Hofpredikanten Rosenius, under förmälan, att Handlanden Carl Rönnbäck
och f. d. Kapitenen M. U. Silfverbrand, hvilka, jemte N. G Boström och
Carl Strömbäck, vid entreprenad-auktion åtagit sig att uppbygga landshöfdingeresidenset
i Luleå, till följd af missräkningar vid byggnadens uppförande drabbats af en högst
betydlig förlust, som hårdast träffat Rönnbäck, i det han derigenom från en någor
lunda
bergad ställning med hustru och minderåriga barn bragts till den djupaste
fattigdom, men äfven för Silfverbrand varit ganska kännbar, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte i någon mån bereda Rönnbäck och Silfverbrand ersättning för den
lidna förlusten och i sådant afseende anvisa för en gång åt Rönnbäck 4,000 R:dr
och åt Silfverbrand 2,000 R:dr R:mt; men då ifrågavarande byggnadsföretag ej är
annorlunda att betrakta, än som hvar och en annan enskild spekulation, hvars fördelar,
derest den utfallit lyckligt, ostridigt tillgodokommit entreprenörerne, hvilka
således äfven rättvisligen böra vidkännas de förluster, som genom felaktiga beräkningar
eller af andra orsaker kunnat vid utförandet uppstå, får Utskottet hemställa,
att Kongl. Hofpredikanten Rosenö ifrågavarande motion måtte
af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 22 Maj 1866.
Bih. till R. St, Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Haft.
2
/
10
Stats-Utskottete Utlåtande N:o 112.
N:o 112.
Ank. till Exp.-TJtsk. den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtandet i anledning af vackt motion angående beredande af s.
k. semester för civile embets- och tjenstemän, m. m.
(U. A.)
Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Stats-Utskottet fått till behandling
emottaga en hos bemälda Riks-Stånd väckt motion (yfé 137), deruti Friherre von
Platen, Ludvig, enär genom införande af s. k. semester, eller rätt tili viss tids tjenstledighet
årligen, för civile embets-och tjenstemän, samt genom antagande af ett utaf
samma semester föranledt tillägg till bestämmelserna angående den till pension berättigande
lefnads- och tjensteålder, en väsendtlig fördel skulle kunna beredas det allmänna
på samma gång som tjenstemannen, i sådant afseende underställt Rikets Ständer följande
förslag:
»Civile tjenstemän uti de Statens embetsverk och förvaltningar, der tillräckligt
antal finnes af e. o. tjenstemän, hvilka kunna vikariera, må berättigas att årligen åtnjuta
högst sex veckors tjenstledighet, efter den fördelning, som vid årets början af vederbörande
styrelse göres; hvaremot den tjensteman, som af sådan ledighet sig icke
begagnar utan jemväl under ifrågavarande tid med tjenstgöring fortfar, må blifva pensionsberättigad
så lång tid före den genom gällande författning bestämda tid, som den
tidrymd, under hvilken han icke af den honom förunnade ledighet sig begagnat; och
skall ordinarie tjensteman, utan särskild ersättning, bestrida den högre befattning,
hvartill han under tiden förordnas. Den extra ordinarie tjenstemanen åter må tillgodonjuta
en efter graden af bestridt förordnande lämpad skälig ersättning;')
Och har i följd häraf och på i öfrigt anförda grunder motionären hemställt, att
Rikets Ständer, i sammanhang med behandlingen af frågorna rörande civile embetsoch
tjenstemäns aflöningstater eller de utaf Kongl. Maj:t nu begärda anslag till lönereglering
för nämnde embets- och tjenstemän, måtte uttala den åsigt, att Rikets Ständer,
Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 113.
11
för sin del, och i den händelse Kongl. Maj:t finner lämpligt att i ofvanuppgifna syftning
framdeles framlägga förslag till Rikets Ständer, vilja medelst anvisande för ändamålet
af ett förslagsanslag dertill medverka.
Då något stadgande i den af motionären angifna syftning, äfven om det eljest
må finnas behöfligt och ändamålsenligt, icke torde böra ifrågakomma förr än i sammanhang
med en allmännare omreglering af embetsverken, anser sig Utskottet icke
kunna, i frågans nuvarande outredda skick, tillstyrka Rikets Ständer att ingå i hufvudsaklig
pröfning af motionärens förslag; hemställande alltså Utskottet,
att Friherre von Flåtens ifrågavarande motion icke måtte till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 Maj 1866.
N;o 113.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Maj 1806, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af vacht motion om statsbidrag till staden
Oscarshamn för wtlösen af tomtöreafgälden till egaren af
de hemman, från hvilkas områden stadens utmål är afsöndradt.
(U. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion 39)
har Herr Sv. Trägårdh erinrat, hurusom genom Kongl. Brefvet den 19 Augusti 1844 innevånarne
i dåvarande köpingen Döderhultsvik erhållit, till befordrande af rörelsens vidare
utveckling och hastigare tillvext samt betryggande af köpingens framtida bestånd,
rättighet alt förvärfva full och medelst lagfart befästad eganderätt till den från frälsehemmanen
Kikebo, Humlekärrshult och Nynäs upplåtna mark, som då utgjorde köpingens
område, äfvensom till den jord, som till köpingens utvidgning ytterligare erfordrades,
hvarvid jemväl i nåder föreskrefs, att köpingens utmål genom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i Calmar län föranstaltande skulle, efter undersökning af dertill
förordnad landtmätare, på karta läggas samt till byggnadstomter, torg, gator o. s. v.
indelas, samt att en årlig afgäld af alla dessa lägenheter fortfarande borde till veder
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 113.
börande hemmansegare utgå, hvilken afgälds belopp skulle på öfverenskommelse med
samma hemmansegare bero. Enligt af Kommissions-landlmätaren N. Landgren år 1845
upprättad och af Kongl. Maj:t fastställd karta utgjorde byggnadstomternas arealinnehåll
978,370 qvadrat-alnar och den till torg, gator och andra allmänna platser indelade
mark 517,486 qvadrat-alnar eller tillsammans, 1,495.856 qvadrat-alnar. Den tomtöresafgift,
som enligt med vederbörande hemmansegare träffad öfverenskommelse
blifvit bestämd, utgjorde ett runstycke banko för hvarje qvadrat-aln. Denna afgift
hade visserligen från början känts ganska tung, enär marken blifvit dyrt inköpt och
genom sin bergiga och eländiga beskaffenhet erfordrat högst betydliga kostnader för
att till byggnadstomter, torg och gator planeras. Men än mera tryckande hade denna
afgift varit, sedan köpingen Döderhultsvik under år 1856 blifvit stad Oscarshamn
hade icke, såsom andra städer i vårt land, vid anläggningen erhållit några särskilda,
till lättnad för dessas första bebyggare afsedda förmåner, icke heller någon för aflöning
af stadens magistrat, öfrige embets- och tjenstemän samt andra kommunala behof afsedd
stadsjord, till följd hvaraf alla i och för detta ändamål nödiga medel måst genom en
dryg grundskatt åstadkommas. Härigenom hade afgälden för tomtegare uti Oscarshamn
blifvit högst tryckande och detta utöfvade icke allenast ett menligt inflytande på välståndet
bland samhällets nuvarande innevånare, utan verkade äfven såsom ett stort
hinder mot inflyttning till staden, således mot dennas utveckling och emot tillkomsten
af flera deltagare i de nedtyngande gemensamma bördorna.
Det bade derföre ofta varit ifrågasatt, att staden skulle söka förskaffa sig ett
amorteringslån, för att dermed inlösa de till egaren af Kikebo, Humlekärrshult och
Nynäs utgående årliga tomtöreafgifler, men ett sådant lån kunde icke erhållas på
billigare vilkor, än att den årliga räntan och den årliga kapital-afbetalningen i det
närmaste uppginge till hvad nu årligen i tomtöreafgift erlades. Någon lättnad kunde
således icke härigenom beredas den närvarande generationen af tomtegare, utan först
dem, som lefde i en aflägsen framtid och hvilka, befriade från en mängd bördor,
som stadens nuvarande innevånare i och för samhällets ordnande burit och framgent
komrne att bära, vida bättre än de nu lefvande borde kunna erlägga den ifrågavarande
afgiften. Beräknades ett runstycke banko för hvarje af de 1,495,856 qvadratalnar,
som utgjorde stadens område, uppkomme ett belopp, hvilket, kapitaliseradt efter
fem procent, gåfve en summa af 51,929 R:dr 22 sk. B:ko, eller 77,909 R:dr
16 öre R:mt. Enligt 'afgifven skriftlig förbindelse hade dock egaren af Kikebo,
Humlekärrshult och Nynäs, Ryttmästaren J. F. Hultenheim, utfäst sig att, emot en
kontant lösesumma af 75,000 R:dr R:mt, för sig och sina rättsinnehafvare för everldeliga
tider afstå från rättigheten att uppbära ifrågavarande tomtöreafgift. Med anledning
häraf har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja staden Oscarshamn
för utlösning af tomtöre-afgälden till egaren af de hemman, från hvilkas område
stadens utmål är afsöndradt, ett statsbidrag stort 75,000 R:dr R:mt, deraf ena
hälften 37,500 R:dr såsom anslag och andra hälften 37,500 R:dr såsom lån, detta
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 114.
13
sednare under enahanda vilkor, sora fastställdes för ett vid 1859—1860 arens riksdag
staden Jönköping beviljadt lån för skolhusbyggnad; dock att inbetalningen af
ränta och amortering för nu begärda lånet måtte vidtaga med året näst efter det,
då lånet kunde komma att utfalla.
Redan vid sistlidna riksdag väcktes hos Rikets Ständer enahanda förslag, men
efter mhemtande, att en af Borgerskapets äldste i Oscarshamn, å stadens vägnar,
gjord underdånig ansökning om beredande af anslag för ifrågavarande ändamål var på
Kongl. Majrls pröfning beroende, ansågo Rikets Ständer vid .sådant förhållande olämpligt
att ingå i bedömande af de framställda anspråkens befogenhet, hvadan det då väckta
förslaget ej till någon Rikets Ständers åtgärd föranledde. Enligt hvad motionären nu
upplyst, är förenämnda underdåniga ansökning af Kongl. Majit afslagen; och då
således Kongl. Majit vid ärendets pröfning ej funnit anledning att hos Rikets Ständer
göra nådig framställning om anvisande af något bidrag för inlösen af den ifrågavarande
tomtafgälden, kan Utskottet icke tillstyrka Rikets Ständer att, uppå enskild
motionärs förslag, bevilja anslag för berörda ändamål; hemställande alltså Utskottet,
att förevarande motion icke måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 22 Maj 1866.
N:o 114,
Ank. till Exp.-Utsk- den 22 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om anslag af allmänna
medel för aflöning af brovaktare inom Thorsångs församling
af Kopparbergs län. (U. A.)
Med förmälan hurusom, efter det Thorsångs socknemän låtit, efter dertill af
statsmedel erhållet låneunderstöd, i stället för förut varande färjor bygga tvänne flottbroar
öfver Dalelfven och den s. k Lillelfven vid Thorsångs kyrka, samt Kongl.
Majrts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län, uppå ansökan af bemälde socknemän,
genom utslag den 30 Maj 1863, som blifvit af Kongl. Kammar-kollegium i utslag
den 21 Januari 1864 gilladt, fastställt en afgift af 12 öre för hvarje gång
14
Slats-Ul'skot'tels Utlåtande N:o 114.
nämnda broar behöfde öppnas för genomfart af ångfartyg, segelbåt eller pråm,
Kongl. Majit genom nådig resolution den 17 Januari 1865, med undanrödjande af
förrberörda utslag, förklarat socknemännen icke böra berättigas till uppbärande af
berörda afgift, har Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Kopparbergs län uti
en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (JV2 177),
enär det syntes motionären obilligt, att de, som begagna segelleden på sjön Runn
och Dalelfven, skola för sina farkoster erhålla fri genomfart genom omförmälda broar
på socknemännens bekostnad, hvarom något vilkor icke eller blifvit vid statslånets
beviljande fästadt, samt broarnes öppnande för den öfver förväntan iifliga trafiken af
dylika farkoster medförde en ganska betydlig tillökning i den kostnad och det besvär,
socknemännen redan i och för broarnes byggande fått vidkännas, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte af allmänna medel bevilja ett årligt anslag af 200 R:dr R:mt,
motsvarande, för år räknadt, en afgift af 12 öre för hvarje gång de öfver Dalelfven
och den s. k Lillelfven vid Thorsångs kyrka anlagda broar öppnades för genomfart
af ångbåt, segelbåt eller pråm, att användas till aflöning åt de för berörda ändamål
af Thorsångs församling anställde brovaktare.
Yid pröfning af motionärens förslag har Utskottet så mycket mindre funnit
anledning att tillstyrka anvisande af det begärda anslaget, som Thorsångs socknemän,
jemlikt högstberörda nådiga resolution, fått sig öppet lemnat att, derest de af Kongl.
Majit fastställda afgifter för broarnes begagnande af vägfarande skulle uppgå till alltför
ringa belopp i förhållande till socknemännens utgifter för tillsynen och vidmagthållandet
af broarne, då i behörig ordning inkomma med underdånig framställning om
samma afgifters förhöjning. Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion måtte af Rikets Ständer lemnäs utan
afseeende.
Stockholm den 22 Maj 1866.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o llb.
15
N;o 115.
Ank. till Exped.-Utsk. den 23 Maj 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga Proposition, angående
disposition af kronotiönden på Gotland för dervarande
presterskaps aflöning.
(U. A.)
Uti högstberörda, den 2 sistlidne Februari lill Rikets Ständer aflåtna, af samtliga
Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterade nådiga Proposition (N:o 77), har
Kongl Majit behagat meddela, hurusom, — efter det Kongl. Majit till Rikets åren
1834 och 1835 församlade Ständer öfverlemnat att sig yttra öfver ett af Kongl.
Kammar-kollegium uti underdånigt utlåtande den 21 Febriiari 1832 afgifvet förslag
till ny reglering af kyrkoväsendet på Gotland, för hvars genomförande Kammar-kollegium
ansett erfordras, att af den åt presterskapet derstädes dittills upplåtna kronobonden,
hvilken, enligt skedd uträkning, antogs uppgå till omkring 3,797 tunnor,
fortfarande såsom förläning af gunst och nåd upplätes 2,047 tunnor, hvarigenom öfverskottet,
nära 1,750 tunnor, komme Statsverket till godo; och Rikets Ständer uti
underdånig skrifvelse af den 1 December 1834, till Kongl. Majit öfverlemnat, att om
den ifrågasatta nya regleringen af kyrkoväsendet på Gotland närmare förordna och
att till Gotlands presterskap disponera så mycket af kronobonden, som oundvikligen
fordrades för erhållande af det löningsbelopp, Kammar-kollegium föreslagit, dock så
att tiondegifvarne i alla händelser icke komme att annorlunda utgöra Kronans andel
af tionden än uti rikets öfriga provinser, samt med vilkor tillika, att dermed sådan
reglering vunnes, som gåfve lättnad åt hemmansegarne och lemnade något öfverskott
åt Statsverket; — Kongl. Majit, som vidare i anledning af Kammar-kollegii ofvanberörda
förslag låtit höra tiondegifvarne på Gotland äfvensom öns presterskap, samt
deröfver jemväl af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och stiftets biskop in
-
16
Stats-Ut&kottets Utlåtande N:o 115.
hemtat underdåniga yttranden, vid ärendets föredragning den 27 Mars 1843, i dettas
dåvarande skick, icke funnit skäl att lemna bifall till en sådan reglering af kyrkoväsendet
på Gotland, som då var ifrågasatt, men med afseende å angelägenheten
deraf att Gotländska presterskapets inkomster, som skulle kunna utfordras enligt den
för sednare tider och förhållanden icke lämpliga konventionsstadgan af den 20 September
1648, efter billiga grunder bestämdes, så att, å ena sidan, presterskapet icke
saknade nödig utkomst, och, å den andra, innevånarne icke betungades med oskäliga
afgifter, i nåder anbefallt vidtagandet af följande förberedande åtgärder, såsom erforderliga
innan någon allmännare och definitiv reglering af kyrkovåsendet på Gotland
kunde komma i fråga, nemligen: ,
att Kammar-kollegium skulle låta, enligt de för orten gällande skaltlaggningsgrunder,
upprätta förslag till det kronotiondebelopp, hvarje hemman på Gotland
borde utgöra, samt dermed, jemte underdånigt utlåtande i ämnet, till Kongl.
Majit inkomma;
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län skulle sammanträda distriktsvis
med ombud, valda af församhngarne vid sockenstämmor och af presterskapet
genom konsistorii försorg, samt upprätta förslag till den tertialtionde, såväl hvarje
församling i det hela, jemförelsevis till andra församlingar på Gotland, som ock hvarje
hemman, i mån af godhet och afkastning, ansåges billigen kunna till presterskapet
utgöra; samt
att förenänmda af församlingarne och presterskapet valda ombud, likaledes med
Kongl. Majits Befallningshafvande till ordförande, skulle upprätta förslag till en billig
uppskattning af alla på Gotland befintliga kyrkoherde- och kapellans-boställen samt
af den behållna inkomst, som deraf kunde påräknas; med berättelse hvarom samt
eget underdånigt utlåtande Kongl. Majits Befallningshafvande hade alt till Kongl.
Majit inkomma; hvarefter och sedan dessa förberedande åtgärder blifvit fullgjorda,
Kongl. Majit ville ånyo taga ärendet i öfvervägande och, efter tillförlitligt utredda
förhållanden, derutinnan fatta nådigt beslut.
Till åtlydnad häraf, och sedan Kammar-kollegium afgifvit underdånigt förslag
till kronotionde-sättning för alla skattlagd» hemman och lägenheter i Gotlands län,
hvilket förslag, upptagande beloppet af kronotionden för hela länet till 3,740 tunnor
20 kappar spanmål, den 14 Juli 1854 af Kongl. Majit i nåder fastställts lill efterrättelse,
hade Kongl. Majits Befallningshafvande, för upprättande af förslag till tertialtionden
samt behållna inkomsten af kyrkoherde- och kapellans-boställena, den 21
September 1859 samt den 12, 13, 18, 19 och 20 Mars 1861 hållit sammanträden
med församlingarnes och presterskapets ombud; hvarjemte och då vid dessa
sammanträden allmänt yttrats den önskan, att jemväl öfriga presträttigheter måtte
till beloppet bestämmas och presterskapets samtliga aflöning på en gång regleras,
alldenstund det vöre af föga gagn om spanmålstionden ensam blefve bestämd, under
det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115.
17
det att konventiohsstadgans mindre tidsenliga och för tiondegifvarne betungande föreskrifter
om öfriga afgifter till presterskapet fortfarande tillämpades, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
häraf funnit sig föranlåten att åt presterskapets ombud uppdraga att utarbeta
förslag till utgörande af samtliga öfriga löningsartiklar för hvarje pastorat inom
länet, äfvensom att, för öfverläggning och beslut härom, till sammanträden inför
Kongl. Majits Befallningshafvande den 10, 11 och 12 Juni 1861 kalla ombud från
församlingarne; hvilka sammanträden aflupit på det sätt, att hvad presterskapets om
bud
föreslagit, blifvit oförändradt för 18 pastorat och 2 socknar samt med åtskilliga
jemkningar för 20 pastorat antaget, så att, utom för Wisby stads- och landsförsamlingar,
om hvilka vid dessa tillfällen icke varit fråga, endast för 4 pastorat och 1
socken öfverenskommelser då icke kunnat träffas, i anledning hvaraf Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande låtit med dessa församlingar hålla särskilda sockenstämmor, med
den påföljd, att ytterligare i 2 pastorat och 1 socken reglering af presträttigheterna
blifvit öfverenskommen, hvaremot för Hejde och Eista pastorat någon sådan icke stått
att vinna; — Och hade, med anmälan härom, Kongl. Majits Befallningshafvande uti
underdånig skrifvelse den 26 September 1861, på anförda skäl, hemställt, att Kongl.
Majit, med upphäfvande af 1648 års konventionsstadga och öfriga författningar om
presterskapets på Gotland löneinkomster, täcktes fastställa den kyrkoherdarne derstädes
tillkommande aflöning att för all framtid utgöras med de belopp i spanmål, som vid
ofvanomförmälda sammanträden i Juni månad samma år och vid derefter hållna sockenstämmor
blifvit särskildt för hvarje pastorat bestämda, med rättighet för pastoraten
att inom sig fördela beloppen, utan att presterskapet derutöfver finge fordra några
vidare löneafgifter, med undantag af de dagsverken af torpare och inhyseshjon, hvilka
enligt 1648 års Stadga och 1649 års Förklaring skulle utgå, hvarförutan pastoratsboernes
skyldighet att bygga och underhålla prestgårdshusen fortfarande borde bibehållas;
samt att ifrågavarande aflöningsspanmål, uti hvilken inginge ali den kronotionde
hemmanen borde utgöra, skulle erläggas på sätt, som för leverering af Kronans
spanmål redan vore eller framdeles kunde blifva stadgadt, med rättighet för tiondegifvarne
att, då spanmålen levereras in natura, få aflemna densamma i prestgården;
äfvensom att från denna reglering måtte undantagas endast Hejde och Eista pastorater
samt Wisby norra och södra landsförsamlingar; i anledning af hvilken Kongl.
Majits Befallningshafvandes skrifvelse Kammar-kollegium, efter det konsistorium i
Wisby öfver densamma sig yttrat, med anbefaldt underdånigt utlåtande den 21 Oktober
1862 till Kongl. Majit inkommit.
Kongl. Majit, — som vid underdånig föredragning af detta ärende funnit den
föreslagna regleringen icke öfverensstämma med gällande föreskrifter om allmänt
ordnande af presterskapets inkomster, samt förty och då derjemte för regleringens
genomförande kronobonden på Gotland tagits i anspråk utan den inskränkning Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse xlen 1 December 1834 innehåller, förklaBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 21 Haft. 3
18
Stats-lJtskottets Utlåtande N:o 115.
rat ifrågavarande förslag till lönekonventioner icke kunna i befintligt skick vinna
nådig stadfästelse, äfvensom föreskrifvit, att reglering af presterskapets på Gotland
aflöning skall verkställas på det sätt och efter de grunder, Kongl. Förordningen
den 11 Juli 1862 bestämmer, — har nu, enär det belopp, som enligt Rikets
Ständers förberörda underdåniga skrifvelse får af kronobonden för en dylik reglering
användas, möjligen icke blefve tillräckligt att fylla hvad till presterskapets anständiga
bergning erfordrades utöfver de bidrag församlingarne kunde skäligen anses
böra för ändamålet lemna, i nåder föreslagit Rikets Ständer att hvad i sådant
afseende kan ytterligare erfordras, må, utan hinder af Rikets Ständers ofvannämnda
beslut, af kronobonden från Gotland få disponeras.
Den af Kammar-kollegium år 1832 föreslagna reglering af kyrkoväsendet på
Gotland, hvarigenom en del af kronobonden derstädes skulle kunna till Statsverket
indragas, men hvilken reglering, på sätt ofvan är omförmäldt, icke vunnit Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, förutsatte för sitt genomförande ej blott sammanslående af
pastorat och upprättande i stället af koministraturer, utan äfven det med endast
tre personer till aqtalet förminskade presterskapets förseende, klassvis, med lika
löner samt användande af afgifter, som inom en församling utgöras, till aflöning af
annan församlings presterskap. Dessa åtgärder öfverensstämma icke med de i
Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862 för presterskapets lönereglering i allmänhet
stadgade grunder; och Kammar-kollegium har uti sitt sednare, den 21 Oktober
1862 afgifna, utlåtande, med frånträdande af de åsigter, Kollegium förut i ämnet
uttalat, af anförda skäl förklarat sig anse ofvan omförmälda regleringsförslag,
just med afseende å nyssberörda, för dess genomförande nödiga åtgärder, förete
sådana betänkligheter, att detsamma icke borde vinna tillämpning vid den förestående
löneregleringen för presterskapet på Gotland. Då således den förutsättning,
som legat till grund för Rikets Ständers vid 1834 —1835 årens riksdag meddelade
beslut angående disposition af kronobonden från Gotland, måste anses hafva
förfallit, torde detta beslut na icke böra utgöra hinder för bringande till verkställighet
af den redan i ett halft sekel påyrkade regleringen af presterskapets på
nämnda ö aflöning och denna reglerings ordnande i enlighet med de för presterskapets
lönereglering i allmänhet stadgade grunder, helst Statsverket hittills icke
varit i åtnjutande af någon del af kronobonden från Gotland, — utom det att den
af Konung Carl XI år 1694 reducerades lill Kronan, derifrån den dock redan följande
året återgafs på det skäl, att den af ålder af presterskapet uppburits och
för dess aflöning behöfdes, — och giftig anledning således, enligt Utskottets åsigt,
icke förefinnes, att vid den nu ifrågasatta regleringen i främsta rummet afse beloppet
af den nya inkomst, som dymedelst skulle kunna Statsverket beredas, om
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115.
19
hvilken inkomst icke heller fråga varit i annan ordning väckt, än att Kammarkollegium
under tvisten mellan tiondegifvare och tiondetagare framställt förslag
derom, såsom å Kronans vägnar mellankommande part. Med hänseende till hvad
sålunda blifvit anfÖrdt och då Utskottet anser stadgandena i Kongl. Förordningen
den 11 Juli 1862 utgöra tillräcklig borgen derför, att icke, på Statsverkets bekostnad,
den lindring i pålagor, som genom regleringen kan församlingarne beredas,
utöfver skäliga gränsor utsträckes, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af Rikets
Ständer bifallas.
Stockholm den 22 Maj 1866.
t
Reservation:
af Herr A. W. Björck: »Gotlands befolkning, som år 1864 uppgick till ett
antal af 52,743, är fördelad inom 44 pastorater och 91 socknar med egna kyrkor.
Af dessa pastorater äro Wisby stads- och landsförsamling, med en befolkning af
6,199 samt Lärbro och Hellvi med en folknummer af 2,056, prebenden, anslagna
åt biskopen. Af de öfriga 42 pastoraten tillhöra 5 första klassen, 29 andra och 8
den tredje klassen, men folknummern uppgår icke i något af dem till 1,700 personer.
Pastoraten i första klassen hafva högst 1,500 personer, och i ett pastorat
af tredje klassen utgör folknummern 413, i ett annat endast 270. Då Wisby lemnäs
utom räkningen, utgör medeltalet af folknummern i pastoratet 1,082 och i socknen
517 personer. Det torde vara tillräckligt att anföra dessa förhållanden, för att
visa att en indragning af prestman inom detta stift är påkallad af hvarje jemförelse,
som kan göras med något annat stift i riket; och att den reglering af presterskapets
aflöning, som nu på Gotland såsom annorstädes bör ega rum, måste hafva till
närmaste syfte att sammanföra socknarne och pastoraten; dock utan att deraf bör
följa den olämpliga anordningen af komministrar, hvilka tvärtom synas böra försvinna,
der de finnas, nu till ett antal af 7, Wisby oberäknad. Det lider icke tvifvel, att
genom en sådan anordning en tillräcklig aflöning skall kunna åstadkommas för presterskapet
på Gotland, likasom i det öfriga landet, utan särskildt anslag af kronotionden,
hvilken således, åtminstone till den hufvudsakligaste delen, kan indragas till Kronan,
Om likväl befolkningen och presterskapet gemensamt önska bibehållande af den nuvarande
indelningen af pastorater och socknar, så må del icke förmenas dem; men
skäligen kan det icke begäras att Slaten derför skall göra uppoffring; och i allt fall
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 115.
synes aflöningen då böra rättas efter arbetet, samt alltså böra bestämmas endast genom
jemförelse med tredje klassens pastorater i det öfriga landet, helst högst få^ pastorater
af andra klassen i. stiften på fasta landet hafva så ringa folknummer, som
de folkrikaste på Gotland, då biskopens prebenden undantagas. De särskilda regleringsförslag,
deri kronobonden kan anses böra till någon del ingå, torde lämpligast
hvart för sig underställas Representationens pröfning och alltså bifall till den Kongl.
Propositionen icke böra tillstyrkas.»
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Stais- Vt sko tuts Memorial N:o 116.
i
I
vo itc*.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Maj 1866, kl. 2 e. m.
Memorial, angående verkställd omröstning i anledning af RiksStändens
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till statsregleringen
hörande frågor.
Sedan Riks-Stånden meddelat sina beslut rörande de uti Stats-Utskottets
särskilda memorial Nås 81, 8.3, 95, 97 och 98 afgifna förslag till voteringspropositioner
uti åtskilliga statsregleringen tillhörande frågor, har Förstärkta
Stats-Utskottet, jemlikt 69 § Regeringsformen, denna dag anställt omröstningar,
enligt nedannämnda af samtliga Riks-Stånden godkända propositioner:
Issta voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, i
enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förslag, medgifva, att de för Flottans befälsoch
underbefälspersonal nu anvisade medel må, för tillämpning af de uppgjorda
lönestaterna för Kongl. Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet samt för organisationens
fullständiga genomförande, fortfarande och framgent blifva använda,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
'Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i enlighet med Preste-Ståndets mening,
beslutat, att, utan att ingå i pröfning af det förslag till förändrad organisation
Bill. till R. St. Prot. 1865 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 22 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
af Flottans officers- och underofficerspersonal, sorn Kongl. Majit framlagt, bifalla,
att de för bemälda personals aflöningsstater nu anvisade medel må fortfarande utgå.
Denna votering har utfallit med 61 Ja och 55 Nej, hvadan Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Ja-propositionens lydelse.
2:<lra voteringen.
Den, som vill, att Rikets Ständer till Kongl. Majits nådiga disposition,
för påskyndande af genomförandet utaf de förändrade lönestaterna för sjöförsvarets
officers- och underofficerspersonal, anvisa ett årligt belopp af 75,000
R:dr, att tilläggas anslaget för aflöningsstaterna vid Flottans stationer samt der
qvarstå, endast så länge och i den mån beloppet för berörda organisation erfordras,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
anvisat ett årligt belopp af 7 5,000 R:dr till bildande af den nya reservstat,
som till följd af Kongl. Maj:ts beslutade organisation af Flottans befäl erfordras.
Då denna votering utfallit med 7 6 Ja och 41 Nej, hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Hulje voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet bifallna, hemställan, att, för betäckande af den skuld till enskilda,
som blifvit vid Alnarps landtbruksinstitut dels redan åsamkad, dels förutsatt under
förlidet år till midfastan 1866 vidare uppkomma, måtte för en gång anvisas
ett belopp af 50,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Utskottets berörda hemställan blifvit afslagen. .
Omröstningen häröfver har utfallit med 73 Ja och 44 Nej, i följd hvaraf
Rikets Ständers beslut blifvit öfverensstämmande med Ja-propositionen.
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
3
4i<lc voteringen.
Den, som vill att uti det till Alnarps landtbruksinstitut nu utgående
ordinarie årsanslag beviljas en förhöjning af 10,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande anslagsförhöjning
skall med 8,600 R:dr utgå.
Denna votering har utfallit med 27 Ja och 90 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Aéj-propositionens innehåll.
5:te voteringen.
Den, sorn, i likhet med hvad Stats-Utskottet hemställt samt Ridderskapet
och Adeln äfvensom Borgare-Ståndet för deras del beslutat, vill att, till bestridande
af kostnaderna för Sveriges deltagande uti en allmän exposition af
åkerbruks-, industri- och konstalster, som år 1867 kommer atl i Paris ega rum,
till Kongl. Maj:ts disposition för en gång anvisas ett belopp af 120,000 R:dr
att från Riksgälds-kontoret utgå, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för berörda ändamål anvisat ett belopp
af 100,000 R:dr.
Sorn voteringen har utfallit med -11 Ja och 7 6 Nej, hafva Rikets Ständer
i denna fråga beslutat i enlighet med Aty-propositionen.
öste voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af anslag åt Riksarkivet
till inköp af för detsamma behöfliga böcker och tidskrifter, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
i
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat åt Riksarkivet till inköp af
för detsamma behöfliga böcker och tidskrifter ett årligt anslag af 600 Riksdaler,
att utgå från början af det år, då Riksarkivets rätt till allt, som tryckes inom
riket, upphört.
Då denna omröstning utfallit med 62 Ja och 55 Nej, hafva Rikets
Ständer följaktligen beslutat i öfverensstämmelse med Va-propositionen.
7:(le votcristgcn.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att till lön åt en professor
inom juridiska fakulteten vid Upsala universitet anvisas ett årligt belopp
af 4,500 Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslag icke blifvit af Rikets Ständer beviljadt.
Omröstningen har, sedan en sedel, såsom dubbel, blifvit kasserad, utfallit
med 62 Ja och 53 Nej, i följd hvaraf Rikets Ständer fattat beslut i öfverensstämmelse
med Va-propositionen.
8:tlc voteringen.
Den, som vill, att, i öfverensstämmelse med Kongl. Majrts nådiga Proposition,
ett årligt belopp af 2,500 Riksdaler beviljas till lön åt en adjunkt i
högre lönegraden vid Upsala universitet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att Kongl.
Maj:ts i berörda hänseende gjorda nådiga framställning bifalla.
Voteringen har utfallit med 57 Ja och 59 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i öfverensstämmelse med Véj-propositionen.
9:<lc votcringcii.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att till lön åt en
adjunkt i kirurgi och obstetrik vid Lunds universitet anvisas ett årligt anslag
af 2,000 Riksdaler-, röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, beviljat till lön åt bemälde adjunkt ett årligt belopp af
2,500 Riksdaler.
#
Som voteringen utfallit med 7 7 Ja och 39 Nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat i enlighet med Ja-propositionens innehåll.
I0:de voteringen
Den, sorn godkänner Stats-Utskottets1 afstyrkande af anslag till en profession
i geologi vid Lunds universitet, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej ;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer till en profession i geologi vid nämnda
universitet beviljat ett årligt anslag af 4,500 Riksdaler.
Vid voteringssedlarnes öppnande hafva befunnits 58 Ja och 58 Nej, i
följd hvaraf den förseglade sedeln måst brytas; och som denna utvisat ett Ja,
hafva Rikets Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionen.
Uste voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af anslag till utvidgning
af Eskilstuna treklassiga elementarläroverk, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat, för nämnda läroverks utvidgning
till femklassigt med rektor och fem kolleger, en anslagstillökning af 3,500
Riksdaler årligen, under förutsättning att kommunen bekostar såväl lärohus
som bostad åt rektor.
Omröstningen har visat ett resultat af 57 Ja och 60 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat i enlighet med iVej-propositionen.
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
i
I2:te voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets tillstyrkande, att det af Kongl.
Majit begärda anslag af 3,000 Riksdaler årligen till arfvoden för biträden åt
de högre elementarläroverkens rektorer vid ombesörjandet af läroverkens angelägenheter
m. m. må beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer förklarat sig icke finna skäl att till
den i berörda hänseende gjorda nådiga framställning lemna bifall.
Voteringen har utfallit med 52 Ja och 65 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med iVé;-propositionen.
Kilde voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af bifall till Kongl.
Maj:te nådiga framställning om universitets-docenters rätt att beräkna lönetur vid
elementarläroverken, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Kongl. Majits nådiga framställning:,
att de af begge universiteternas docenter, hvilka varda anställde såsom
O7 C1© 7
lärare vid elementarläroverken, måtte ega att, vid lönegradens bestämmande, få
sig tillgodoräknade fem år af den tid, de med vitsord om nit och skicklighet
såsom docenter varit i tjenstgöring, dock med undantag af de två första åren
af deras så beskaffade tjenstgöring.
Som denna votering utfallit med 59 Ja och 58 Nej, hafva Rikets Ständer
följaktligen beslutat på sätt Ja-propositionen innehåller.
I4:de voteringen.
Den, som vill att till kontraproposition i hufvudvoteringen antages Ridderskapet
och Adelns beslut, att det af Rikets Ständer bestämda anslag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring skall utgå efter de grunder, som för
delfåendet af dylika understöd för närvarande äro fastställda, endast med iakt
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
1
tagande af de förändringar, som, på sätt i '73:dje punkten af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 66 inhemtas, Kongl. Maj:t funnit i sådant hänseende nödiga,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, att
berörda anslag skall utgå efter de grunder, som för delfåendet af dylika understöd
för närvarande äro fastställda, med iakttagande af de förändringar, som,
på sätt i 73:dje punkten af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66 inhemtas, Kongl.
Maj:t funnit i sådant hänseende nödiga, endast med följande tillägg i afseende
på vilkoret, att församlings mot folkskoleafgiften svarande tillskott bör vara
användt till examinerade lärares aflöning vid egentliga folkskolor: »så vida icke
Kongl. Maj:t, på grund af upplysta förhållanden, finner för godt från detta
vilkor befria.»
Omröstningen har utfallit med 48 Ja och 69 Nej, i följd hvaraf PresteStåndets
beslut blifvit till kontraproposition uti hufvudvoteringen antaget.
15:de voteringen.
Den, som vill att det af Rikets Ständer bestämda anslag till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring skall användas för detta ändamål i allmänhet
uti de församlingar, hvilka till lärares eller lärarinnors aflöning redan tillskjutit
eller åtaga sig tillskjuta lika stort belopp, som den till församlingen
öfverlåtna andel af personliga skyddsafgiften utgör, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att berörda anslag skall utgå
efter de grunder, som för delfåendet af dylika understöd för närvarande äro
fastställda, med iakttagande af de förändringar, som, på sätt i 73:dje punkten
af Statls-Utskottets Utlåtande N:o 66 inhemtas, Kongl. Maj:t funnit i sådant
hänseende nödiga, endast med följande tillägg i afseende på vilkoret, att församlings
mot folkskoleafgiften svarande tillskott bör vara användt till examinerade
lärares aflöning vid egentliga folkskolor: »så vida icke Kongl. Maj:t, på
grund af upplysta förhållanden, finner för godt från detta vilkor befria.»
Enär denna omröstning utfallit med 78 Ja och 39 Nej, hafva Rikets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med Ja-propositionens lydelse.
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 116.
IO:«le voteringen.
Den, som vill att ett anslag af 3,000 Riksdaler till lön för en lärare
vid veterinäi'-inrättningen i Stockholm, med hufvudsaklig befattning af elevernas
handledning i praktisk sjukvård utom inrättningen, beviljas å ordinarie stat,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer uppfört berörda anslag å extra stat.
Omröstningen har utfallit med 52 Ja och 65 Nej, hvadan Rikets Ständer
fattat beslut i enlighet med IVej-propositionen.
17:de voteringen.
Den, som godkänner Siats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer
O 7 O
matte å Åttonde Hufvudtiteln uppföra ett anslag af 20,000 Riksdaler, att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas till understöd och uppmuntran åt
mindre uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn, med vilkor, att högre
anslagsbelopp ej må någon anstalt tilläggas, än som motsvarar 100 Riksdaler
för hvarje å anstalten intaget barn, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att å Åttonde Hufvudtiteln
uppföra ett anslag af 20,000 Riksdaler, att, enligt Kongl. Maj.-ts nådiga disposition,
användas till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter
för medellösa döfstumma barn.
Denna votering har utfallit med 61 Ja och 56 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat på sätt Ja-propositionen innehåller.
18:<le voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att vid beviljandet af
anslag och låneunderstöd för elementarläroverks-byggnaden i Skara bör fästas
det
Stats-Utskottets Memorial N:o 118.
9
det vilkor, att staden Skara tillskjuter hvad sora utöfver de för berörda byggnadsföretag
till 75,000 R:dr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras, röstar
, Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har frågan örn berörda vilkor förfallit.
Omröstningen häröfver har utfallit ined 68 Ja och 49 Nej, hvadan Ri
kets
Ständer alltså beslutat i öfverensstämmelse med ./a-propositionen.
Hhle voteringen.
Den, sou) godkänner Stats-Utskottets hemställan, att det af Kongl. Majit
för fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra samlinoar befintliga
c O O
handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden,
äskade extra anslag af 3,000 Ridr icke må beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslag af Rikets Ständer beviljadt,.
Som voteringen, dervid en sedel, såsom dubbel, blifvit kasserad, utfallit
med 57 Ja och 59 Nej, hafva Rikets Ständer följaktligen beslutat på sätt Nejpropositionen
innehåller.
‘JOnle voteringen.
Den, som vill att ett årligt anslag af 6,000 Riksdaler, såsom bidrag
till Kongl. Theaterns pensionskassor, å Nionde Hufvuddtelns ordinarie stat upp
föres,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, är berörda anslag å extra stat uppfördr.
Denna votering har utfallit med 46 Ja och 71 Nej, hvadan Rikets
Ständer beslutat i enlighet med iVrj-propositionen.
Bih. till R. St. Prof. 1885 Sf 1868. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 22 Håff. 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 116,
21:sta voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att ett anslag af 24,000
Riksdaler, under titel: Bidrag till handelsflottans pensionsstat att af tullmedlen direkte
utgå, såsom förslagsanslag uppföres, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att uppföra berörda anslag
såsom reservationsanslag.
Omröstningen häröfver har utvisat ett resultat af 42 Ja och 7 5 Nej, i
följd hvaraf Rikets Ständer beslutat i enlighet med iV«j-propositionen.
22:dra voteringen.
Den, som vill att, enligt Stats-Utskottets hemställan, Rikets Ständer
för Direktören vid straff-fängelset i Norrköping August Leopold Hård af Segerstad
bevilja en årlig pension till belopp af 1,500 Riksdaler, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat bemälde Hård af Segerstad
pension af 2,000 Riksdaler årligen.
Som voteringen utfallit med 46 Ja och 71 Nej) hafva Rikets Ständer
alltså beslutat i öfverensstämmelse ined Nej- p ro po si tio n en.
23:dje voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af bifall å Kongl. Maj:ts
nådiga framställning derom, att Expeditionschefen vid Sjöförsvars-departementets
expedition af Kongl. Maj:ts Kansli m. m. Malcolm Gustaf von Schantz måtte
berättigas att, vid afskedstagande! efter upphunnen pensionsålder, utöfver den
honom å en expeditionssekreterarelön i Landtförsvars-departementets kansliexpedition
tillkommande pension af 3,600 R:dr, under sin återstående lifstid å
Allmänna Indragningsstaten uppbära ett årligt belopp af 800 Riksdaler, röstar
Ja;
Stata-Utskottets Memorial N:o 116. 11
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda nådiga framställning af Rikets Ständer bifallen.
Omröstningen har utfallit med 56 Ja och 61 Nej, hvadan Rikets Ständer
beslutat i enlighet med Aty-propositionen.
24:<1<* voteringen.
Den, som godkänner Stats-Utskottets afstyrkande af bifall å väckt motion
om en årlig pension af 300 R:dr för Kontraktsprosten m. m., Theologie Doktorn
Anders Jacob Cnattingii enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius samt ogifta
dotter Carolina Emilia och son Jakob Daniel Johan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beviljat Kontraktsprosten, Doktor Cnattingii
enka, Ulrika Mathilda Sofia Cnattingius, en årlig pension af 300 Riksdaler.
Denna votering har utfallit med 41 Ja och 76 Nej, i följd hvaraf Rikets
Ständer beslutat i enlighet med -Ve;'-propositionens lydelse.
Om hvilket allt Förstärkta Stats-Utskottet härmed skolat Rikets Ständer
underrätta,
Stockholm den 24 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Ulskollels Memorial N:o 117.
1
N:o 117.
Ank. till Eitp.-Utsk. den 28 Maj 1866, kl. 5 e. m.
Memorialmed förslag till voteringsproposition, i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående upplåtelse
lill Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård med
dertill hörande läqenheter.
(I. A.)
I anledning af Kongl. Maj:ts i detta ämne aflåtna nådiga Proposition, hemställde
Stats—Utskottet, uti sitt Utlåtande N:o 73, att Rikets Stander, med hufvud
sakligt
bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, måtte för deras del medgifva, att till
Göteborgs stad, för det i den nådiga Propositionen omförmälda ändamål, må upplåtas
gamla Elfsborgs kungsladugård, jemte dertill hörande, icke skatteförsålda lägenheter,
med undantag af den mark, tillsammans utgörande 88 tunnland 4 4j-S kappland,
som Kronan för eget behof sig förbehållit, samt staden berättigas att uppbära
och disponera de grundlegor, arrenden och andra afgifter, hvilka af så väl de skatteförsålda
som öfriga lagenheterna erläggas, dock utan inskränkning i den rätt, som,
på grund af Kongl. Brefvet den 44 November 4 834, tillkommer innehafvare af
ännu icke skatteförsålda lägenheter i Carl Johans församling, att desamma till
skatte lösa, samt med rättighet för Kronan att fortfarande uppbära de inflytande
skalteköpeskillingarne för sådana lägenheter, hvilka, enligt högstberörda nådiga Bref,
kunna, i den mån ansökningar derom inkomma, till skatte försäljas, äfvensom med
förbindelse för staden att, i den ordning Kongl. Maj:t vid ärendets slutliga pröfning
kan finna skäligt fastställa, ärligen utbetala 42,000 R:dr, motsvarande i jemnadt
tal den inkomst, som af lägenheterna på sednare tiden tillfallit dels Landshöfdingen
i länet, dels landshöfdinge-löneregleringsfonden, samt slutligen under förbehåll att
den till en del af slottsskogs-lägenheterna hörande dugliga skog bibehålies för att
till parkanläggning för staden användas. Denna hemställan biel' af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden bifallen, af förstnämnda Riks-Stånd dock
tii/i. till fl. St. Prut. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 23 Höft.
2
Stats-Utskotlets Memorial l\:o 117.
med den förändring, att berörda belopp höjdes från 12,000 till 16,000 R:dr. Af
Bonde-Ståndet blef deremot detta Utlåtande till en början återremitteradt, men
uppå Utskottets hemställan uti dess Memorial N:o 99 att Bonde-Ståndet måtte i
irågan fatta beslut, godkände detta Stånd hvad Utskottet uti Utlåtandet Nio 73
(öreslagit, med den förändring att det belopp, hvarföre kungsladugårdens upplåtelse
finge ega rum, bestämdes att utgå med 16,000 R:dr årligen.
I fråga om afgiftsbeloppet hafva alltså tvänne Riks-Stånd slädnät emot två,
hvadan frågan bör i Förstärkt Siats-Utskott afgöras; och torde för den omröstning,
som sålunda kommer att ega rum, antagas följande voteringsproposition:
»Den, som, på sätt Stats-Utskottet hemställt, vill att Rikets Ständer, med
hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Majit i nådig Proposition N:o 45 föreslagit,
måtte för deras del medgifva, att till Göteborgs stad för det i den nådiga Propositionen
oroförmälda ändamål må upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård, jemte dertill
hörande, icke skatteförsälda lägenheter, med undantag af den mark, tillsammans
utgörande 88 tunnland 14jS kappland, som Kronan för eget behof sig förbehållit,
samt staden berättigas att uppbära och disponera de grundlegor, arrenden
och andra afgifter, hvilka af såväl de skatteförsälda som öfriga lägenheterna erläggas,
dock utan inskränkning i den rätt, som, på grund af Kongl. Brefvet den 14
November 1854, tillkommer innehafvare af ännu icke skatteförsälda lägenheter i
Carl Johans församling, att desamma till skatte lösa, samt med rättighet för Kronan
att fortfarande uppbära de inflytande skatteköpeskilliugarne för sådana lägenheter.
hvilka, enligt högstberörda nådiga Bref, kunna, i den mån ansökningar der
om
inkomma, till skatte försäljas, äfvensom med förbindelse för staden att, i den
ordning Kongl. Majit vid ärendets slutliga pröfning kan finna skäligt fastställa, årligen
utbetala 12,000 R:dr, motsvarande i jemnadt tal den inkomst, som af lägenheterna
på sednare tiden tillfallit dels Landshöfdingen i länet, dels la.ndshöfdingelöneregleringsfonden,
samt slutligen under förbehåll att den till en del af slottsskogs—lä
"enheter na hörande dugliga skog bibehålles för att till parkanläggning för
staden användas, röstar
Ja.
Den. det ei vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Utskottets ofvanberörda hemställan,
med den förändring, att beloppet, hvarför ifrågavarande upplåtelse får ega rum,
blifvit bestämdt till 16,000 R:dr årligen.»
Stockholm den 28 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII. BECKMAN, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 118.
1
HT:o lia
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Maj 1866, kl 11 i. m.
Memorial, med förslag till voteringsproposition i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut rörande I5:de punkten
i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
(Rgs-Afd.)
För utförande af omläggningar å landsvägen mellan Hvetlanda ochsSerarps
gästgifvaregårdar i Ostra härad af Jönköpings län, hade i nämnda punkt af berörda
Utlåtande Utskottet hemställt, att Rikets Ständer måtte anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 40,000 R:dr, att under år 1867 utgå med halfva beloppet
eller 20,000 R:dr, under de vilkor, som varda stadgade för tillgodonjutande af sådana
statsbidrag, hvilka vid denna riksdag blifva för andra dylika företag beviljade. Denna
Utskottets hemställan har bifallits af Preste- och Borgare-Stånden; hvaremot densamma
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet afslagen.
Då tvänne Riks-Stånd sålunda i denna fråga stadnat mot två och alltså,
jemlikt 69 § Regeringsformen och 73 § Riksdags-ordningen, för dess afgörande om
röstning
måste anställas i Förstärkt Stats-Utskott, får Utskottet föreslå följande voteringsproposition
:
Den, som vill att, på sätt Stats-Utskottet föreslagit, Rikets
Ständer för utförande af de ifrågasatta omläggningsarbetena på
landsvägen mellan Hvetlanda och Serarps gästgifvaregårdar i
Östra härad af Jönköpings län anvisa ett anslag utan återbetal
ningsskyldighet
af Fyratiotusen Riksdaler, att under år 1867
utgå med halfva beloppet eller Tjugutusen Riksdaler, under de
vilkor, som varda stadgade för tillgodonjutande af sådana statsbidrag,
hvilka vid denna riksdag för andra dylika företag beviljats,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 24 Häft. I
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 119.
Vinner Nej, är, i enlighet med Ridderskapet och Adelns
samt Bonde-Ståndets beslxit, omförmälda framställning af Rikets
Ständer afslagen.
Stockholm den 28 Maj 1866.
\:0 119.
Ank. till Exp.-Utak. den 29 Maj 18f>6, kl. 11 f m
Memorial, med förslag till voteringsproposition, i fråga om
anvisande af anslag för norra jernvägsstambanans
fortsättning.
(Rgs-Afd.)
Uti 2:dra punkten af sitt under N:o 80 afgifna Utlåtande hade Utskottet hemställt,
att något anslag för fortsättning af ifrågavarande stambanas anläggande icke
vid denna riksdag mätte af Rikets Ständer beviljas. Denna hemställan har bifallits
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden,
med atslag å Utskottets framställning, beslutat att, för norra stambanans fortsättande
från Upsala i rigtning till Sala, anvisa 500,000 R:dr att, i mån af behof, under
år 1867 från Riksgälds-kontoret utgå.
För den omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, som i följd häraf måste för frågans
afgörande anställas, får Utskottet föreslå följande voteringsproposition:
Den som, i likhet med Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet,
anser att något anslag för fortsättning af norra stambanans
anläggande icke vid denna riksdag bör af Rikets Ständer
beviljas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej >
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat att, för norra
stambanans fortsättande lrån Upsala i rigtning till Sala, anvisa
Femhundratusen Riksdaler att, i mån af behof, under år 1867
från Riksgälds-kontoret utgå.
Stockholm den 28 Maj 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120.
3
Mfso 120.
Ank. till Exp.-Utsk. don 29 Maj 186C, kl. U f. m
Utlåtande, i anledning af väckt motion om beviljande af förlagslån
till brandskadade näringsidkare i Carlstad.
(Rgs-Afd.)
Under erinran om den beredvillighet, hvarmed Rikets Ständer efter sådana
olyckshändelser, som den, hvilken den 2 Juli sistlidet år öfvergick staden Carlstad,
då densamma till 9/10:delar nedbrann, sökt lindra den deraf uppkommande nöden och,
i den mån på Rikets Ständer berott, afhjelpa den betryckta ställning, hvaruti näringsidkare
genom dylika olyckor alltid försattes, har uti en inom Borgare-Ståndet
af Herr A. Waldenström afgifveu motion (N:o 82) framställning blifvit gjord derom
att Rikets Ständer, i likhet med hvad som skett efter de städerna Wexiö, Åmål,
Christianstad och Jönköping öfvergångna eldsvådor, hvilka varit af vida mindre omfång
och utsträckning än den ifrågavarande, måtte bevilja staden Carlstad ett lån
af 70,000 E:dr att under stadens garanti och mot dess förbindelse utbetalas till Drätselkammaren
för att till behöfvande näringsidkare i staden såsom förlagslån utlemnas
samt att för sagda låns åtnjutande måtte stadgas enahanda vilkor i öfrigt, som
förut bestämts för dylika lån, men att, med afseende på olyckans betydenhet, återbetalningstiden
finge utsträckas till 10 år; — och hade motionären såsom skäl för
bifall till sin framställning anfört: att vid dylika olyckor näringsidkarne tvifvelsutan
vore de mest lidande, emedan utom den omedelbara förlust, som dem tillskyndades
genom nedbrunnen och skadad egendom, deras verksamhet förlamades och inskränktes
för en längre tid; att, ehuru större delen af nämnda stads näringsidkare erhölle
ersättning för den direkta förlusten utaf vederbörande brandstodsbolag, åtskilliga af
dem likväl, isynnerhet de mindre bemedlade, icke iakttagit försigtigheten att brandförsäkra
sin egendom och i följd deraf vore för en längre tid hämmade i utöfningen
af deras verksamhet; samt att de rika bidrag, som den allmänna välgörenheten insändt
till stadens nödhjelps-komité, i första rummet måst användas till anskaffande
af lifsuppehälle och uppförande af provisionela bostäder, i anledning hvaraf nödiga
förlag för näringarnes bedrifvande icke med sagda bidrag kunnat anskaffas.
. I sammanhang med denna motion har Utskottet förehaft åtskilliga, med skrifvelse
från Chefen för Kongl. Civil-departementet till Utskottet öfverlemnade hand
-
4
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 120.
lingar, af hvilka inkemtats, att sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands
län till Kongl. Maj:t insändt och till nådigt bifall förordat en af stadsfullmägtige i
Carlstad afgifven undei-dånig ansökning att, då genom den timade eldsvådan största
delen af stadens handlande, handtverkare och öfrige näringsidkare icke allenast blifvit
husvilla och för längre tid urståndsätta att återupptaga sin rörelse utan äfven
lidit omedelbar förlust genom uppbrunnen, men ej brandförsäkrad egendom, hvilken
förlust för 110 särskilda näringsidkare uppgifvits till 84,359 R:dr samt då det vore
af största vigt att bereda nödigt förlag för näringarnes fortsatta bedrifvande, helst
en stor del näringsidkare förlorat all sin egendom, Kongl. Maj:t ville till Rikets
Ständer aflåta Proposition i enahanda syfte, som den här ofvan omförmälda motionen;
samt Kongl. Maj:t, i anledning af berörda ansökning, låtit infordra yttrande af
Kommers-kollegium, huruvida större eller mindre del af det sökta låneunderstödet
å 70,000 R:dr kunde från manufaktur-diskontfonden erhållas; så har bemälda Kollegium,
enär nämnda fonds medel genom derå skedda invisningar vore betydligt medtagna
samt då af de i Carlstad bosatte näringsidkare endast en varit till åtnjutande
af lånerätt i manufaktur-diskonten berättigad, ehuru denne fabriksidkare, hvars lånerätt
uppgått till ett belopp af allenast 2,358 R:dr, icke sedan år 1863 af en sådan
förmån sig begagnat, uti afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig icke kunna tillstyrka,
att större eller mindre del af det utaf stadsfullmägtige i Carlstad begärda
låneunderstödet blefve anvisad att från manufaktur-diskonten utgå.
I anledning af hvad Kommers-kollegium sålunda anfört har Kongl. Maj:t
funnit den underdåniga framställningen icke föranleda annan åtgärd, än att, då hos
Rikets Ständer fråga jemväl bliivit väckt, som vore på Stats Utskottets pröfning beroende,
om beviljande af lån åt staden Carlstad för ifrågavarande ändamål, handlingarne,
på sätt sedermera äfven skett, skulle till nämnda Utskott öfverlemnas.
Enligt hvad ofvan blifvit nämn dt, har värdet af den egendom, som, utan att
vara brandförsäkrad, vid ifrågavarande eldsvåda gått förlorad, blifvit af 110 särskilda
näringsidkare uppgifven till 84,359 R:dr. För bedömandet af denna summas större
eller mindre betydenhet, lärer vara nödigt att känna värdet jemväl af sådan vid
samma tillfälle förlorad egendom, som varit mot eldskada försäkrad och för hvilken
ersättning alltså erhållits. I berörda afseende har Utskottet från såväl städernas
allmänna brandstodsbolag som försäkringsbolaget Seandia införskaffat uppgifter, som
utvisa, att af dessa bolag det förra till följd al den i Carlstad timade brandskadan
utbetalt ett ersättningsbelopp af 1,942,040 R:dr 66 öre och det sednare 384,255 R:dr
eller tillsammans 2,326,295 R:dr 66 öre. Huruvida och i hvad mån egendom varit
jemväl hos andra dylika bolag försäkrad, är Utskottet icke i tillfälle att upplysa,
men nyss angifna förhållande mellan försäkrad och icke försäkrad egendom torde
få anses ådagalägga, att de till ersättning oberättigade förlusterna, om äfven kännbara
för dem, som deraf drabbats, likväl icke äro så svåra, att de i och för sig kunna
antagas utöfva, någon på samhällets och dess näringars utveckling i väsendtligare
mån eller för längre tid störande inverkan. Motionen lemnar icke någon upplysning
om beloppet af de gåfvor och bidrag, hvilka genom allmän välgörenhet kommit de
brandskadade till godo, men det torde kunna antagas att, sedan de behof blifvit
fyllda, hvarom motionen främst nämner, berörda bidrag skola lemna ett till ersättning
af oförsäkrad egendom icke obetydligt öfverskott. Vid sådant förhållande och
då Rikets Ständer, genom bifall till Stats-Utskottets i 64 punkten af dess Utlåtande
N:o 60 framställda förslag, i och för ny reglering af torg, gator och tomter i Carlstad,
redan beviljat och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisat dels 50,000 R;dr
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121. 5
såsom understöd utan återbetalningsskyldighet och dels en summa å enahanda belopp
såsom lån, har Utskottet ansett sig
icke kunna förorda beviljandet af det särskilda förlagslån, som
af motionären blifvit hegardt.
Stockholm den 28 Maj 1866.
N:o 1*1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om låneunderstöd för
anläggning af en jernväg mellan Filipstad och nordvestra
stambanan. (Rgs-Afd.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 345) har Riksdagsfullmägtigen
Georg Nyqvist från Wermlands län, under anförande hurusom den betydliga jerntillverkning,
hvilken nu bedrifves omkring och i närheten af Filipstad, skulle, derest
lättade kommunikationer kunde åvägabringas, vinna en tillökning och framkalla ett industrielt
framåtskridande, som icke blott för denna ort och dess bergsbruksidkande
befolkning utan jemväl för .Staten och det allmänna komme att medföra högst väsendtliga
fördelar, hemställt att, för så vidt nordvestra stambanan blefve så lagd
att en bibana från nämnda ort kunde med fördel till densamma anslutas, Rikets
Ständer för en sådan bibana mellan Filipstad och trakten af Norum ville såsom låneunderstöd
anvisa §:delar af den till 2,258,000 R:dr för en dylik bibana beräknade
anläggningskostnaden, att under byggnadsåren räntefritt begagnas samt derefter innehafvas
mot erläggande af tre procent ränta och den amortering Rikets Ständer
kunde anse billig.
Då denna motion grundar sig på den förutsättning att af de tvänne alternativa
sträckningar, som vid tiden för motionens afgifvande voro för den nordvestra
stambanan ifrågasatta, den öfver Norum gående skulle komma till utförande, men
Rikets Ständer numera beslutat, att nordvestra stambanan skall fä sin sträckning
öfver Carlstad samt alltså sjelfva grunden för motionärens framställning förfallit,
hemställer Utskottet,
att förenämnda motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 28 Mai 1866.
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 8aml. 1 Afd 2 Band. 24 Haft. 2
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1666.
Stats-Utskottets Memorial N:o 122.
1
IVo 122
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 9 Maj 1866, kl. 11 f m.
Memorial, angående anvisande af arfvode för befattningen med tryckta,
riksdagshandlingars mottagning, vårdande och utdelning.
(R. A.)
Alltsedan 1828—1830 års riksdag, — då Rikets Ständer beslöto, att ej
allenast de öfverblifna exemplaren af Riks-Ståndens från trycket utgifna Protokoller
jemte dertill hörande Bihang, utan äfven sådana mellan riksdagarne tryckta
handlingar, som tillhörde sagda Bihang, skulle till Riksgälds-kontoret aflemnas,
för att der förvaras och på föreskrifvet sätt tillhandahållas eller utdelas, — har
särskildt arfvode varit, af Rikets Ständer anvisadt till Fullmägtiges i Riksgäldskontoret
disposition lör befattningen med mottagningen, vårdandet och utdelningen
samt redovisandet af sådana protokoller och handlingar. Detta arfvode
bestämdes vid ofvannämnda riksdag till 1,000 R:dr, men nedsattes vid 1834 och
1835 års riksdag till 900 R:dr och vid riksdagen åren 1840 och 1841 till 800
R:dr samt vid derpåföljande riksdag till 500 R:dr, allt Banko. Vid 1856, 1857
och 1858 års riksdag ökades arfvodet till 1,200 R:dr R:mt, till hvilket sistnämnda
belopp det jemväl bestämdes vid de tvänne sednast hållna riksdagarne och således
till 2,400 R:dr för tiden från 1860 års början till slutet af år 1865.
Jemte förmälan härom, hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, uti en till
Stats-Utskottet den 1 sistlidne Mars aflåten skrifvelse, vidare anfört, att då nästa
riksdag kommer att taga sin början redan i medlet af Januari månad 1867, behöfde
visserligen meranämnda arfvode vid innevarande riksdag icke bestämmas
för lika lång tid som vid föregående riksmöten; men enär enahanda antal protokolls-
och bihangs-samlingar som förut böra vid och efter denna riksdags slut
från Riksgälds-kontoret utdelas och då således egentligen samma bestyr och
åligganden, som under de föregående riksdagarnes mellantider bordt verkställas,
nu måste under en kortare tid fullgöras och alltså komme att erfordra en mera
Bih. till B. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 Afcl. 2 Band. 25 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 122.
odelad verksamhet, ansågo Fullmägtige ifrågavarande arfvodes belopp för tiden
intill nästkommande riksdag icke skäligen kunna lämpas efter den förkortade
tidrymd, för hvilken detsamma nu komme att bestämmas. Vid sådant förhållande
och då det förråd af äldre och nyare riksdagsprotokoller jemte bihang äfvensom
komité-betänkanden samt öfriga böcker och tryckta handlingar, för hvilkas fortsatta
vårdande detta arfvode vore afsedt, numera utgjorde nära 109,000 volumer,
samt detta förråd komme att än ytterligare ökas genom protokollerna och bihanget
vid innevarande riksdag, hade, i berörda skrifvelse, Fullmägtige hemställt,
att ett belopp af Åttahundra Riksdaler Riksmynt måtte, såsom arfvode under tiden
från 1865 års slut och till dess den föreskrifna utdelningen vid nästa riksdags
början blifvit vederbörligen fullgjord, tilldelas den tjensteman vid Riksgäldskontoret,
som af Fullmägtige fått. eller hädanefter får sig uppdraget att mottaga,
vårda, utdela och redovisa ej mindre alla de tryckta riksdagsprotokoller med
dertill hörande bihang än jemväl alla andra från trycket utgifna handlingar, som
till följd af Rikets Ständers beslut böra i Riksgälds-kontoret förvaras.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande; och enär de göromål
och åligganden, som tillhöra ifrågavarande befattning och som, ehuru alltjemt
fortgående, likväl företrädesvis vid början af hvarje riksdag genom då skeende
utdelningar, liksom näst efter slutet af hvarje riksmöte genom då förekommande
emottagningar af riksdagsprotokoller med flera handlingar taga tid och omtanka i
anspråk, hädanefter, genom hållandet af årliga riksdagar, komma att på hvarje
särskildt år fördelas mera jemnt än hyad hittills, med riksdagar endast hvart
3:dje år, kunnat vara händelsen, har Utskottet, för sin del, funnit lämpligast och
med dessa göromåls blifvande beskaffenhet mest öfverensstämmande, om arfvodet
för meranämnda bestyr blefve efter kalenderår beräknadt samt efter slutet af
hvarje sådant år till vederbörande utbetaldt. Beträffande åter detta arfvodes belopp,
har Utskottet, som delar Fullmägtiges åsigt derom att berörda åligganden,
såsom hädanefter erfordrande en mera trägen och odelad verksamhet, billigtvis
påkalla någon förhöjning i det arfvodesbelopp, som för sagda bestyr vid de sistförflutna
tvänne riksdagarne anvisades och som, efter år räknadt, nu utgår med
400 R:dr, ansett sig, i anledning af Fullmägtiges framställning, böra tillstyrka,
att för hvartdera af åren 1866 och 1867 ett belopp af Sexhundra
Riksdaler, eller för begge åren 1,200 R:dr, må af
Fullmägtige i Riksgälds-kontoret få disponeras till arfvode
åt den tjensteman vid Riksgälds-kontoret, som af Fullmägtige
fått eller hädanefter får sig uppdraget att mottaga, vårda,
utdela och redovisa ej mindre alla de tryckta riksdagsprotokoller
med dertill hörande bihang, som till följd af Rikets
Ständers beslut redan blifvit eller framdeles varda till Riksgälds-kontoret
aflemnade, än äfven alla andra från trycket
utgifna handlingar, hvilka, för att bland Riks-Ståndens ledamöter
utdelas, äro eller varda af Riksgälds-kontoret emottagna;
böraude derjemte den, som erhåller detta arfvode,
vara förpligtad att, utan särskild ersättning, dels vaka deröfver,
att, då under tiden mellan riksdagarne sådana handlingar,
som kunna anses böra bland Riksdagens ledamöter utdelas
eller tillhöra Riksdagens protokoller, komma att på allmän
bekostnad tryckas, det för dessa ändamål erforderliga
Stats-Utskottets Memorial N:o 123.
3
antal exemplar varder afdraget, dels ock mottaga och vid
riksdagens början vederbörligen utdela samma exemplar.
I händelse hvad Utskottet nu tillstyrkt varder bifallet, torde, angående
tiden för ifrågavarande arfvodes utbetalning, böra föreskrifvas:
att det för hvartdera året anvisade arfvode må, sedan ofvanberörda
åligganden för samma år visats vara vederbörligen
fullgjorda, efter nästderpåföljande årets ingång af Fullmägtige
utbetalas.
Stockholm den 28 Maj 1866.
N:0 193.
v Ank. till Exp.-Utsk. den ‘29 Maj 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, angående fortfarande understöds beviljande för enkeoch
pupill-kassan vid Riksgälds-kontoret.
(R. A.)
I enlighet med förvaltarnes af den vid Riksgälds-kontoret bildade enkeoch
pupill-kassa hos Fullmägtige i nämnda Kontor derom framställda begäran,
hafva bemälde Fullmägtige uti en till Stats-Utskottet den 3 innevarande månad
aflåten skrifvelse hemställt, att det, jemlikt 194 § i Riksgälds-kontorets nu
gällande Reglemente, nämnda kassa sedan mer än 20 år tillbaka vid hvarje riksdag
beviljade vilkorliga anslag af högst 2,250 R:dr måtte, under förut dervid fästade
förbehåll, fortfarande få utgå. Såsom stöd härför har blifvit anfördt att,
ehuru det ifrågavarande vilkorliga anslaget hvarken för sednast förflutna eller
närmast föregående år behöft anlitas, enär nämnda kassas inkomster för dessa år
lemnat full tillgång till utgifternas bestridande, kunde dock fortfarandet af ett sådant
förhållande icke för den kommande tiden med säkerhet påräknas. Det vore
derföre af vigt för nämnda enke- och pupill-kassa, som hufvudsakligen genom ränteafkastningen
af dess samlade kapital vore i tillfälle att fullgöra sin pensionsskyldighet,
att detta kapital icke förminskades derigenom att kassans inkomster under
ett eller annat år befunnes otillräckliga för dess utgifters bestridande; och då,
under fortsatt iakttagande af hittills gällande vilkor för anslagets tillgodonjutande,
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 123.
det ifrågavarande anslagets ytterligare beviljande endast vid tillfälliga omständigheter
komma att medföra någon utbetalningsskyldighet för Riksgälds-kontoret,
hafva Fullmägtige ansett detsamma, om det af Rikets Ständer beviljas, lika litet
vid denna som vid föregående riksdagar behöfva tagas i beräkning vid anvisandet
af de för Riksgälds-kontorets utgifter erforderliga medel.
Utskottet, som på de af Fullmägtige sålunda anförda skäl anser sig böra
tillstyrka bifall till hvad Fullmägtige i förevarande ämne föreslagit, får alltså
hemställa,
att uti det reglemente för Riksgälds-kontoret, som vid innevarande
riksdag kommer att utfärdas, må få införas ett med
194 § i det för Kontoret nu gällande reglemente öfverensstämmande
stadgande af följande lydelse:
§•
Derest enke- och pupill-kassans vid Riksgälds-kontoret afslutade
och vederbörligen granskade räkenskaper för tiden till
och med det år, då nästa riksdag slutar, skulle visa, att kassans
inkomster under året understigit de utbetalningar, som
derunder kassan ålegat, må den sålunda uppkomna bristen,
inom ett belopp af högst Tvåtusen Tvåhundrafemtio Riksdaler
för året, af Riksgäldskontorets medel godtgöras, under förbehåll
likväl att hvad utaf denna anslagssumma för ett år ej
behöft användas, icke får för ett annat af kassan tillgodonjutas,
och under vilkor, att delegarnes bidrag under tiden utgå utan
förändring af deras uti det för kassan nu gällande reglemente
bestämda belopp, samt att pensionerna för enkor och barn
efter embete- och tjenstemän samt vaktbetjente vid Riksgäldskontoret
icke få höjas utöfver en femtedel af den ordinarie
lön, hvilken den aflidne delegaren sednast vid detta verk
innehaft, och för tjenstemäns samt vaktbetjentes vid f. d. General-assistans-kontoret
efterlemnade enkor och barn icke utöfver
en fjerdedel af det lönebelopp, efter hvilket den för
sistnämnda Kontors tjenstemannapersonalj stadgade årliga afgift
till samma kassa blifvit beräknad och vederbörligen inbetald.
Stockholm den 28 Maj 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 124.
5
io 124.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 9 Maj 186 6, kl. 11 f. m.
Memorial, i anledning af väckt fråga om ökadt anslag till begrafningshjelp
och understöd för sterbhusen efter tjenstemän
och vaktbetjenter vid Biksgälds-kontoret.
(R. A.)
Med bifall till Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret under riksdagen i Örebro
år 1810 gjorda framställning om anvisandet af någon summa, hvaraf, när synnerligen
bevekande skäl förekomme, nådegåfvor kunde tilldelas sterbhusen efter den
vid Riksgälds-kontoret och General-assistans-kontoret anställda och i fattigdom
aflidna betjening “särdeles af den ringare graden11, beviljade Rikets då församlade
Ständer en summa af 150 Riksdaler Banko, att af Fullmägtige för sagda ändamål
årligen disponeras, dock under vilkor att hvad under året icke komme att utgifvas
blefve en besparing för verket. Det angående detta årliga anslag sålunda
fattade beslut, som intogs i det för Riksgälds-kontoret vid slutet af 1828—1830
års riksdag utfärdade reglemente, har, hvad anslagssummans belopp beträffar, allt
hittills bibehållits oförändradt, oaktadt Rikets Ständer vid 1853 och 1854 års riksdag
ansågo Fullmägtige böra vara oförhindrade att deraf lemna nödställda sterbhus
efter sådane tjenstemän och vaktbetjenter något tillfälligt bidrag, äfven om
ett dylikt understöd icke vore till begrafningshjelp att hänföra; och erhöll, i
öfverensstämmelse härmed, stadgandet angående ifrågavarande anslagssumma vid
sistnämnda riksdag följande, i nu gällande reglementes 193 §, bibehållna lydelse:
“Såsom begrafningshjelp eller understöd för sterbhusen efter aflidne obemedlade
“tjenstemän och vaktbetjenter vid Riksgälds-kontoret och f. d. General-assistans -  “kontoret, ega Fullmägtige att, under loppet af hvarje åp, disponera en summa af
“högst Tvåhundra tjugufem Riksdaler.1'
Uti en den 28 December sistlidna år till Stats-Utskottet aflåten skrifvelse
hafva Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, jemte meddelande af här ofvan anförda
uppgifter angående meranämnda anslag, fästat uppmärksamhet på de ansenliga
förändringar myntvärdet undergått sedan den tid, då detta bidrag till sitt belopp
Bih. till B. St. Prot. 1865 fy 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 25 Räft, 2
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 124.
först bestämdes. I följd af dessa myntförändringar vore anslaget numera allt för
ringa för att på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara det med detsamma
af Rikets Ständer åsyftade välgörande ändamål, helst sedan deraf, enligt
Rikets Ständers medgifvande, bidrag böra lemnäs icke blott till begrafningskostnaderna
efter aflidne tjenstemän och vaktbetjenter, utan äfven till understödjande
af desses i fattigdom efterlemnade sterbhus. I betraktande häraf och med afseende å
anslagets otillräcklighet företrädesvis under sådana år, när dödsfall bland Kontorets
betjening inträffat, samt i följd häraf det ringa anslagsbeloppet måst delas mellan
sterbhus, som på grund af det ursprungliga stadgandet egt anspråk på erhållandet
af begrafningshjelp, och de fattiga enkor och barn efter förut aflidne tjenstemän
och vaktbetjenter, hvilka under föregående år kommit i åtnjutande af understöd,
hafva i sin omförmälda skrifvelse Fullmägtige hemställt, att den anslagssumma,
hvarom nu är fråga, måtte från och med innevarande år varda förhöjd
från dess hittills bestämda belopp af 225 Riksdaler till 500 Riksdaler årligen;
i sammanhang hvarmed Fullmägtige, för den händelse berörda hemställan bifölles,
föreslagit att den § i det nya reglementet för Riksgälds-kontoret, hvilken komme
att motsvara nu gällantje reglementes 193 §, måtte erhålla följande lydelse:
“Såsom begrafningshjelp efter aflidne obemedlade tjenstemän och vaktbetjenter
vid Riksgälds-kontoret och f. d. General-assistans-kontoret samt understöd
för sådana tjenstemäns och vaktbetjenters i fattigdom efterlemnade enkor och barn,
ega Fullmägtige att under loppet af hvarje år disponera en summa af högst Femhundra
Riksdaler.*'
Då likväl, på sätt Fullmägtiges ifrågavarande skrifvelse gifver vid handen,
det i 193 § af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente omförmälda anslag
ursprungligen varit afsedt att uteslutande utgöra begrafningshjelp, samt det i
samma reglements-§ sedermera införda tillägg, hvarigenom Fullmägtige berättigats
att använda berörda anslag jemväl till understöd för sterbhusen efter aflidne
obemedlade tjenstemän och vaktbetjente, antagligen tillkommit i ändamål, att
äfven under sådana år, då dödsfall bland Kontorets betjening icke inträffat, Fullmägtige
skulle vara oförhindrade att öfver denna anslagssumma förfoga, har
Utskottet, enär summans belopp, betraktadt allenast såsom begrafningshjelp, torde,
i förhållande till antalet af Kontorets tjenstemän och betjenter, kunna anses jemväl
utan förhöjning motsvara sitt ändamål, samt det sedermera tillkomna stadgandet
om medlens användande såsom understöd, äfven i andra fall än då understödet
vore till begrafningshjelp att hänföra, i och för sig innefattar en särskild
förmån, hvars åtnjutande icke lärer till anslagssummans förökande böra föranleda,
vid sådant förhållande funnit sig
icke kunna till Fullmägtiges omförmälda framställning tillstyrka
bifall.
Stockholm den 28 Maj 1866.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats- Utskottets Memorial As 125.
1
N:o 125.
Ank. till Exp.-Utsk. den 1 Juni 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till de stadgandeti i Riksgälds-kontorets
Reglemente, som angå detta verks skulder och fordringar.
(R. A.)
Stats-Utskottet får härmed till Rikets Ständers granskning och fastställelse öfverlemna
förslag till de tvänne första afdelningarne af det reglemente för Riksgälds-kontoret,
som vid innevarande riksdag hör utfärdas, och hvilka innefatta stadganden rörande
Riksgälds-kontorets skulder och fordringar.
Jemte det Utskottet till upplysning och ledning vid ifrågavarande reglementariska
stadgandens granskning och jemförelse med hittills gällande föreskrifter ansett sig, i
likhet med hvad under sednast förflutna riksdagar egt rum, böra härnedan i korthet
angifva det ämne, hvarom hvarje § handlar, samt den § i nuvarande reglemente, hvilken
innehåller motsvarande föreskrifter, har Utskottet jemväl hänvisat till de under
innevarande riksdag afgifna och af Rikets Ständer bifallna utlåtanden, på hvilka nya
eller förändrade stadganden sig grunda. För öfrigt får Utskottet anmäla, att tryckta
exemplar utaf det vid sistlidna riksdag för Riksgälds-kontoret utfärdade reglemente nu
komma att till Riks-Ståndens kanslier aflemnas, för att hos Riks-Stånden finnas att
tillgå vid den derstädes förestående behandlingen af ej mindre nu bifogade förslag till
en del af det nya reglementet, än de fortsättningar deraf, hvarmed Utskottet ämnar
ofördröjligen inkomma.
Bill. till R. St. Prot. 1865 & 1866. å Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Häft.
1
2 Siats-Utskottets Memorial J\3 125.
§ 1 i bilagda reglementsförslag, uti hvilken § föremålen för Riksgälds-kontorets verksamhet
uppgifvas, är lika lydande med nu gällande reglementes lista §, endast
med uteslutande af de på första raden förekommande orden: »som är ett Rikets
Ständers verk», hvarjemte i momentet c.) orden »Rikets Ständer» utbytts mot
»Riksdagen».
Första Afdelningen.
Riksgälds-kontorets skulder.
§ 2, angående inlösandet af Riksgälds-kontorets obligationer;
§ 3, angående den vid 1853—1854 års riksdag för jernvägsanläggningarne beslutade
upplåning;
§ 4, angående det år 1858 i Tyskland upptagna lån för Svenska Statens jernvägsbyggnader;
och
§ 5, angående det år 1860 upptagna lån för fortsättandet af Statens jernvägsbyggnader;
äro
lika lydande med §§ 2—5 i nu gällande reglemente.
§ 6, angående det, till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut, år 1864 för
fortsättande af jernvägsbyggnaderna mot obligationer i £ Sterling upptagna lån,
grundar sig på det med vederbörande lån-öfvertagare afslutade kontrakt, hvilket
finnes intaget i 1864 års revisionsberättelse rörande Riksgäldsverket.
§ 7, angående det lån å 9,000,000 Thaler, som likaledes till följd af Rikets sednast församlade
Ständers beslut blifvit i sistlidne December månad för jernvägsbyggnadernas
fortsättande afslutadt, öfverensstämmer med innehållet af de för detta lån
utfärdade obligationer.
§ 8, angående det år 1865 upptagna temporära lån, grundar sig på det derom afslutade
och i 1865 års revisionsberättelse intagna lånekontrakt.
§ 9, angående den vid 1859—1860 års riksdag beslutade upplåning mot inhemska fonderade
statsobligationer, öfverensstämmer med § 6 i nu gällande reglemente.
§ 10, angående det, för utbetalning af krediti vet till försvarsverkets fullständigare ordnande,
i December 1863 afslutade inhemska lån, grundar sig på de uti 1864 års
revisionsberättelse om samma lån intagna uppgifter.
§ 11, angående Statsverkets skuld till Rikets Ständers Bank för 1808 och 1809 års
krigskostnader; och
§ 12, angående det för neutralitetens upprätthållande år 1854 upptagna lån,
Stats- Inskottets Memorial J\3 125.
3
äro, med ändring endast af antalet och sammanräknade beloppet af de återstående
obligationerna, lika lydande med §§ 7 och 8 i nu gällande reglemente.
§ 13, angående det s. k. gamla lånet med fem procents ränta;
§ 14, angående de såsom grundfond för Allmänna Hypoteksbanken utfärdade obliga
tioner;
och
§ 15, angående Trollhätte slussverks lottsedlar, äro lika lydande med §§ 9, 10 och 11
i nu gällande reglemente.
§ 16, angående den s. k. årliga räntan till Hans Majit Konungen och Dess arfvingar
efter Successions-ordningen, är lika lydande med 12 § i nu gällande reglemente,
endast med den ändring att orden: »till Hans Majit Konungen eller Dess arfvingar»
blifvit, i enlighet med ordalydelsen i den uti § åberopade förbindelsen,
utbytta mot orden »till Hans Majit Konungen och Dess arfvingar.»
§ 17, angående Konung Carl XIIIis hemgiftskapital;
§ 18, angående Göta kanals reparationsfond;
§ 19, angående den för Södertelje kanals underhåll afsatta fond;
§ 20, angående fonden för Hjelmare kanals och slussverks underhållande;
§ 21, angående Strömsholms nya kanalbolags reparationsfond;
§ 22, angående de i Riksgälds-kontoret innestående medel, sorn influtit såsom lösen
för de å kronoskattejorden vexande ekar; och
§ 23, angående räntan å Lappmarks ecklesiastikfond,
äro lika lydande med §§ 13—19 i nu gällande reglemente.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, på sätt § 125 i Riksgälds-kontorets
nu gällande reglemente innehåller, medgifvif, att den slutliga besparing, hvilken under
sistförflutna statsregleringsperiod kunde uppkomma å de under 1859—1860 års riksdag
till folkundervisningens befrämjande för åren 1861, 1862 och 1863 anvisade medel finge
anvisas till förstärkning af den i Riksgälds-kontoret innestående allmänna fond för
folkskolelärares pensionerande, samt Rikets Ständer vid innevarande riksdag, genom
bifall till Stats-Utskottets i Utlåtandet Nio 104 gjorda hemställan, med gillande af de
utaf Kongl. Majit för folkskolelärares pensionering i Dess nådiga Proposition Nio 49
framställda grunder, medgifvit, att den i Riksgälds-kontoret ännu innestående del af
den för dessa lärares pensionering afsedda fond, 101,940 Ridr, må för folkskolelärarnes
pensionering enligt dessa uppgifna grunder användas, och derjemte för pensioneringens
upprätthållande anvisat ett årligt anslag på ordinarie stat af 30,000 Ridr; så har, enligt
hvad Utskottet inhemtat, vid uppgörandet af det utaf särskilde i nåder förordnade
komiterade framlagda förslag, som legat till grund för Kongl. Majits i ofvanberörda
nådiga Proposition gjorda framställning, blifvit antaget, att utaf förenämnda besparingar,
hvilka sammanräknade uppgå till 151,413 Ridr 72 öre, ett belopp af 78,060 Ridr
skulle komma pensionsfonden till godo, för att, med inberäkning af det i Riksgäldskontoret
förut afsatta beloppet, 101,940 Ridr, jemte de till understöd för pensionsiurättniugarne
i Linköpings och Hernösands stift förut anvisade 18,060 Ridr med derå
4
Stats-Utskottets Memorial JU 125.
behållna räntevinster, bilda en grundfond af 200,000 R:dr, hvaremot återstoden af oftanämnda
besparingar icke vore för pensionsfonden behöflig.
Vid sådant förhållande får Utskottet hemställa, att Rikets Ständer matte besluta,
att ett belopp af 78,060 R:clr utaf den slutliga besparing, hvilken
uppkommit å de under 1859 och 1860 års riksdag till folkundervisningens
befrämjande för åren 1861, 1862 och 1863 anvisade
medel, må till den i Riksgälds-kontoret förut afsatta fond för
folkskolelärares pensionering öfverflyttas, för att på enahanda
sätt, som fondens öfriga tillgångar, användas och disponeras;
hvaremot återstoden af berörda besparing bör, såsom en för
andra ändamål disponibel tillgång, Riksgälds-kontoret tillgodokomma
samt alltså ur dess räkenskaper afföras.
I händelse af bifall härtill torde Utskottet, som i öfverensstämmelse härmed uppställt
förslaget till § 24 i det nya reglementet, bemyndigas,
att om Rikets Ständers beslut lemna Fullmägtige i Riksgäldskontoret
särskild underrättelse, för vidtagande af de bokföringsåtgärder,
som af samma beslut blifva påkallade.
§ 25, angående de s. k. brudgåfvovinsterna;
§ 26, angående de till Riksgälds-kontoret aflemnade depositionsmedel;
§ 27, angående de medel, som varit inneslutna i rekommenderade bref och till Riksgälds-kontoret
öfverlemnats; och
§ 28, angående de för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar afsedda
medel,
äro lika lydande med §§ 21—24 i nu gällande reglemente.
§ 29, angående den i f. d. Ridderstolpeska huset intecknade skuld, är hufvudsakligen
lika lydande med hittills gällande reglementes § 25.
§ 30, angående skulden till innehafvaren af Hebbeska fideikommisset, grundar sig på
Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret i samma § åberopade förbindelse.
§ 31, angående Riksgälds-kontorets inom linien förda skuld till Rikets Ständers Bank;
§ 32, angående Riksgälds-kontorets skyldighet att liqvidera äldre till betalning vederbörligen
fastställda kronofordringar; samt
§ 33, angående skuldernas liqviderande, utan afseende å den eljest i allmänhet bestämda
preskriptionstid,
äro lika lydande med 26, 27 och 28 §§ i nu gällande reglemente.
Stals-Utskottets Memorial M 125,
5
Ändra Afdelningen.
Riksgäids-kontorets fordringar för meddelade lån,
§ 34, angående lånet för bibliotheksbyggnaden vid Upsala akademi;
§ 35, angående lånet för utvidgande af läroverket i Carlstad; och
§ 36, angående lånet för uppförande af ett nytt lärohus för elementarläroverket i Jönköping,
äro lika lydande med §§ 29—31 i nu gällande reglemente.
§ 37, angående de vid sistförflutna riksdag anvisade lånebidrag för uppförande afbyggnader
för läroverken i Halmstad, Calmar, Umeå, Falun och Sala, grundar sig
på de vid dessa låns beviljande meddelade och i 148 § af nu gällande reglemente
intagna föreskrifter.
§ 38, angående lånet för byggandet af den nya stiftskyrkan i Hernösand;
§ 39, angående det staden Christinehamn vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade lån;
§ 40, angående staden Lidköpings kyrkobyggnadslån;
§ 41, angående lånen för Knäreds och Markaryds församlingars kyrkobyggnader;
§ 42, angående Wallentuna församling beviljadt lån för ny kyrkas uppbyggande;
§ 43, angående lånen för reparationsarbetena å Linköpings, Wexiö, Skara och Westerås
domkyrkor;
§ 44, angående lånet till Carlskrona s.tads pastorat;
§ 45, angående lånet till Allmänna Barnhuset i Stockholm;
§ 46, angående det under 1828—1830 års riksdag för återuppbyggande af staden Borås
beviljade lån; och
.§ 47, angående staden Wenersborgs byggnadslån,
äro lika lydande med §§ 32—41 i 1863 års reglemente.
§ 48, angående det för staden Wexiös återuppbyggande efter 1838 års eldsvåda bevil
jade
lån;
§,49, angående sistnämnda stads efter 1843 års eldsvåda erhållna byggnadslån;
§ 50, angående staden Åmåls byggnadslån;
§ 51, angående särskilda stadganden i afseende på de byggnadslån sistnämnda tvänne
städer samt städerna Wenersborg och Borås erhållit;
§ 52, angående staden Christianstads byggnadslån;
§ 53, angående staden Lidköpings byggnadslån;
§ 54, angående städerna Örebros och Jönköpings byggnadslån; och
§ 55, angående staden Eksjös byggnadslån,
äro lika lydande med §§ 43—50 i nu gällande reglemente.
§ 56, angående lånet för ny tomtreglering i Christianstad;
6
Siats-Ut skottets Memorial Jfå 125.
§ 57, angående de för tomtregleringar i städerna Lidköping, Örebro, Jönköping och
Eksjö beviljade lån;
§ 58, angående lånet till staden Malmö för uppförande af byggnader åt dervarande
garnison;
§ 59, angående det för återuppbyggande af Conradsfors bruk i Wermland meddelade
lån; och
§ 60, angående staden Ystads hamnbyggnadslån,
motsvara §§ 52—56 i samma reglemente.
•§ 61, angående de staden Warberg beviljade hamnbyggnadslån;
§ 62, angående hamnbyggnadslåuen till staden Cimbrishamn;
§ 63, angående lånet för hamnanläggningen vid Åhus;
§ 64, angående städerna Carlshamns och Sölvesborgs hamnbyggnadslån;
§ 65, angående lånet för hamnbyggnadsarbetena vid Göteborg; och
§ 66, angående lånet för hamnbyggnaden vid Linköping,
äro lika lydande med §§ 58—63 i oftanämnda reglemente.
§ 67, angående städerna Westerås’, Christinehamns och Wadstenas hamnbyggnadslån;
§ 68, angående det för hamnbyggnaden vid sistnämnda stad beviljade ytterligare lån,
äfvensom lånen för Arboga-åns och Köpings-åns uppmuddring;
§ 69, angående de för hamnanläggningar vid städerna Carlstad, Falkenberg och Strömstad
beviljade lån;
§ 70, angående lånet för hamnbyggnaden vid färjestaden på Öland;
§ 71, angående lån för hamnbyggnaderna vid Grenna, Helsingborg, Åmål och Carlstad
samt för uppmuddring af segelleden mellan Piteå och lastageplatsen Löfholmen
. äfvensom för upprensning af Rottne-ån;
§ 72, angående lånet för slussanl^ggningar vid Dejefors och Forshaga;
§ 73, angående lånet för jernvägsanläggningen mellan Christinehamn och Sjöändan;
§ 74, angående de två lån, som beviljats för jernvägsanläggningen mellan Nora och
Ervalla;
§ 75, angående det för Norbergs-jernvägens fullbordande beviljade lån;
§ 76, angående de tvänne lånen för Wessman—Barkens jernvägsanläggning;
§ 77, angående de beviljade lånen för Gefle—Dala jernvägens anläggning; samt
§ 78, angående länen för jernvägsanläggningarne mellan Hudiksvall och sjöarne Dellen
samt mellan Söderhamn och sjön Bergviken, m. m.,
äro lika lydande med §§ 65—76 i nu gällande reglemente.
§ 79, angående det vid 1859—1860 års riksdag beviljade lån för jernvägen mellan Borås
och Herrljunga grund r sig på Stats-Utskottets af Rikets Ständer bifallna Utlå
tande
N:o 102.
§ 80, angående de beviljade lånen för jernvägsanläggningar mellan Ystad och Eslöf,
Helsingborg och Årup, Landskrona och Eslöf, Christianstad och Hessleholm samt
Wexiö och Alfvestad;
Stats-Utskottets Memorial Jfå 125.
7
§ 81, angående lånet för byggandet af jernväg från hamnen vid Köping till Uttersberg
med grenbana till sjön Lillsvan; samt
§ 82, angående lånet för jeruvägsanläggning mellan Herrljunga, Wenersborg och
Uddevalla,
grunda sig på de uti §§ 169 och 170 af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente
meddelade föreskrifter.
§ 83, angående lånet för en jernbro öfver Svartån;
§ 84, angående de beviljade tvänne lånen för brobyggnader öfver Dalelfven; och
§ 85, angående lånet för brobyggnad öfver Helge å vid Christianstad,
äro öfverensstämmande med 78, 79 och 80 §§ i sistnämnda reglemente.
§ 86, angående de tvänne för utförande af en brobyggnad öfver Ume eif meddelade lån,
öfverensstämmer med innehållet af 81 och 138 §§ i 1863 års reglemente.
§ 87, angående lånet till inlösen af de med åtskilliga landshöfdinge-beställningar förenade
ackord, är lika lydande med § 82 i sistnämnda reglemente.
§ 88, angående betalningsvilkoren och betalningssättet för utbekomna lån till vattenaftappningsarbeten,
innehåller samma föreskrifter som nuvarande reglementes
83 § samt 140 §:ns 14 morn.; hvarjemte i denna § influtit Rikets Ständers, genom
bifall till 35 punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78 samt till Utlåtandet
N:o 103 lemnade medgifvande till begärdt anstånd med ränte- och kapitalinbetalningarne
för lånen till Lidaåns och sjön Weselångens sänkning.
§ 89, angående för sänkning af sjöarne Stora och Lilla Rengen samt Jernlunden och
Asunden i Östergötland äfvensom för anläggningen af en båtled mellan dessa
sjöar meddelade lån; och
§ 90, angående det vid samma riksdag anvisade lån åt Apotekare-societeten,
äro lika lydande med §§ 84 och 86 i nu gällande reglemente.
§ 91, angående lånet för uppförande af byggnader å häradshöfdinge-bostället Mälby i
Vestra Fernebo socken af Westerås län, grundar sig på innehållet af § 129
i nu gällande reglemente.
§ 92, angående lånet för utförande af grundförbättringar å Alnarps egendom, öfverensstämmer
med 133 § i samma reglemente.
§ 93, angående lånet för segelleds öppnande från Hattefura till sjön Stora Lee, grundar
sig på 25:te punkten i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78, jemförd med
134 § 13 mom. i oftanämnda reglemente. '
§ 94, angående lånet för utsträckning af Kinda båtled genom kanalisering af Stångån
från sjön Rengen till Linköpings hamn, öfverensstämmer med innehållet af 14
mom. i 134 § af nu gällande reglemente.
§ 95, angående lånet till Jemtlands kommunikations-aktiebolag, grundar sig på 137 §
i samma reglemente.
Slutligen får Stats-Utskottet anmäla, att de uti §§ 42, 51, 57, 64 och 85 af nu
gällande reglemente omförmälda lån dels till städerna Söderhamn, Gustavia på ön S:t
8
Stats-Utskottets Memorial J,S 125.
Barthelemy och Landskrona, dels för upprensning af Söderhamns skärgård, dels ock
för bearbetning af marmor på Singön numera blifvit tili fullo inbetalda; i följd hvaraf
några föreskrifter rörande dessa lån icke behöfva i det nya reglementet inflyta.
Stockholm den 1 Juni 1866.
Förslag
/
Siats-Utskottet* Memorial JVs 125.
9
Förslag
till
REGLEMENTE
för
Riksgälds-kontoret.
§ i.
Riksgälds-kontoret har till föremål:
a) att ombesörja liqviden af den Svenska Statens skuld, för hvilken Rikets Ständer
åtagit sig att ansvara;
b) att verkställa alla de utbetalningar, som af Rikets Ständer blifvit å detta
verk anvisade;
c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill af Rikets Ständer anslagna tillgångar
och inkomster samt hålla Riksdagen uppkommande öfverskott och behållningar
tillhanda;
d) att, i saknad af annan tillgång för bestridande af beviljade och å Riksgäldskontoret
anvisade utgifter, upplåna dertill oundgängligen erforderliga medel; och
e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som Riksgälds-kontoret för öfrigt af
Rikets Ständer erhållit.
Angående Riksgälds-kontorets skulder.
§ 2.
De af Riksgälds-kontoret för upptagna lån utfärdade och förut icke inlösta, eller
eljest, jemlikt Rikets Ständers beslut, ur räkenskaperna afförda obligationer, äfvensom
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Haft. 2
10
iStats-Utskottets Memorial J\S 125.
de obligationer, hvilka hädanefter varda af detta verk utgifna, böra, så till kapital
som upplupna räntor, enligt desammas ordalydelse infrias.
§ 3.
I afseende på de genom Riksgälds-kontoret, under den 30 Juni 1855, utgifna
fonderade stats-obligationer för de medel, som, till följd af Rikets Ständers vid 1853
och 1854 års riksdag fattade beslut, blifvit upplånta för jernvägxanläugningars bekostande
eller under stödjande, komma nedanstående, vid nämnda riksdag meddelade och af Kongl.
Majit, enligt Dess nådiga Kungörelse den 3 Februari samma år, gillade och fastställda
föreskrifter att fortfarande tjena till efterrättelse:
l:o. Dessa obligationer, hvilka å itmehafvarens sida icke åro uppsågbara, må af
Riksgälds-kontoret uppsägas till inlösen efter Sex månaders förlopp, såvida icke Fullmägtige
vid utgifningen af de obligationer, för hvilka Riksgälds-kontoret mottagit hela
det förskrifna kapitalbeloppet, afstått från uppsägningsrättens begagnande under en tid
af Tio år. Obligationernas uppsägning sker medelst derom i rikets officiela tidning
införd kungörelse.
2:o. Den till dels Fyra, dels Tre och en half procent årligen bestämda räntan
för de i dessa obligationer förskrifna lånesummor tillhandahålles ovilkorligen obligationsinnehafvaren
hvarje halft år, emot återställande af den å samma ränta utfärdade kupon.
Hvarje obligation skall, intilldess den varder inlöst, hvart tionde år förses med nya
halfårs-räntekuponer för en tiderymd af Tio år.
3:o. Till ränteliqvider för omförmälda obligationer och kapitalets amortering hafva
Rikets Ständer anvisat ett, i öfverensstämmelse med Regeringsformens 66 § utgående,
årligt anslag, svarade mot Fem procent å det emot dessa obligationer upplånta belopp;
hvilket anslag utgör Tretton tusen sexhundrafemtiofem R:dr; kommande detta anslag
att fortfarande och med oförminskadt belopp årligen utgå ända tilldess lånet blifvit i
stadgad ordning betaldt.
4:o. Ifrågavarande årliga ränte- och amorterings-anslag bör ingå till en särskildt
redovisad liqvidations- eller amortissements-fond, hvars behållning skall för det med dessa
medel afsedda ändamål allt framgent oförryckt tillhandahållas och användas, så att
ränteliqviderna, vid derför bestämda terminer, varda ovilkorligen fullgjorda samt lånets
återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnda fond influtna medel
böra, så vidt ske kan och sagda liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt
sätt göras räntebärande.
5:o. Lånets amortering bör alltid ske genom uppköp af de för detsamma utg'fna
obligationer, då dessas allmänt gångbara värde understiger det i dem förskrifna kapitalbelopp;
men i annat fall, och derest tillfälle sig icke erbjuder att under hand infria
obligationerna, bör amorteringen verkställas genom obligationernas uppsägning samt
Sfats-VtsJeottets Memorial M 125. 11
inlösande efter uppsägningstidens förlopp. Vid sålunda skeende uppsägning och inlösen
at obligationer, bör en viss serie- och nummerföljd iakttagas.
6:0. Arnu, lisse,nents-fondens jör vallning besörjes af Fullmägtige i Riksgälds-kon
LOi
§4.
Det lån å Sju millioner sexhundra tusen Thaler Preussiskt Courant, motsvarande
Ungefärligen Tjuga millioner R:dr R:mt, som, till följd af Rikets Ständers under 1836—
1858 års riksdag fattade och enligt Kongl. Kungörelsen den 29 September 1857 af
Kongl. Majit fastställda beslut, blifvit upptaget för ■>tätens jernvagsbyggnad*-arbeten,
skall, i öfverensstämmelse med det derom med »bank fur Handel und Industrie» i Darmstadt,
n Dir edion fur Disconto-Gesellschaft» i Berlin, y> Mittel-deutsche Creditbanlco \ Meiningen
och bankirhuset Raphael Edånger i Frankfurt am Magn afslutade kontrakt samt de
för detta lån, under den 1 Mars 1858, utfärdade obligationer, återbetalas till kapital
och ränta medelst erläggande af Tvåhundra tjuguett tusen sexhundra sextiosex Thaler
20 Silfvergroschen före hvarje halft års förlopp; kommande härigenom alla för sagda
lån utgifna och med Fyra och en half procent årlig ränta löpande obligationer, som
ursprungligen utgjorde 24,381 st., lydande å ett sammanräknadt kapital af 8,190,500
Thaler, att inlösas under en tid af Fyratio år, räknad från 1858 års början.
Det för ifrågavarande låns amortering och ränteliqvidernas vederbörliga verkställande
anvisade årliga anslag af En million etthundra sextiosex tusen sexhundra sextiosex
och z/3-dels R:dr skall fortfarande, vid hvarje års början, utgå och för dermed afsedt
ändamål användas tilldess lånet blifvit i stadgad ordning betaldt.
Detta ränte- och amorterings-anslag bör ingå till den särskildt redovisade liqvidations-
och amortissemmts-fonden för meranämnda lån; hvilken fonds behållning skall
för det med dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas och användas, så
att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda samt
lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till nämnda fond influtna
medel böra, så vidt ske kan och sagda liqvider medgifva, städse göras fruktbärande på
det sätt Fullmägtige anse mest ändamålsenligt och med Statens säkerhet förenligt.
§ 5.
Sedan Rikets Ständer vid 1859 och 1860 års riksdag uppdragit åt Fullmägtige i
Riksgälds-kontoret att, till beredande af tillgång för fortsättningen af Statens jernvägsbyqgnader,
emot obligationer, lydande å utländskt mynt och utfärdade å utländskt språk,
upptaga ett fonderadt amortering slån, hvarvid den summa, som sålunda skulle upplånas,
blifvit bestämd till 25,000,000 Ridr Runt, med tillägg af de med upplåningens verkställighet
förenade kostnader, samt Kongl. Majit, enligt nådig Kungörelse af den 13
12
Stais-Utskottets Memorial J/S 125.
Mars 1860, fastställt de af Rikets Ständer i afseende på detta lån meddelade föreskrifter;
så, och efter det kontrakt om berörda lån under den 26 April 1860 blifvit
afslutadt med bankirhusen Raphael Er langer, Gebrilder Bethmann och H. J. Merck &
C:o samt Norddeutsche Bank, enligt hvilket kontrakt, jemte deruti under den 4 Juli
samma år öfverenskomna förändringar, för lånesumman utfärdats dels 24,000 stycken,
den 1 Maj 1860 daterade, fyra och. en half procent-obligaiioner å ett sammanräknadt
belopp af Åtta millioner Thaler Preussiskt Courant, dels 240,000 st. premie-obligationer
af samma dag, hvardera å 10 Thaler, eller tillhopa 2,400,000 Thaler Preussiskt Courant,
komma dessa obligationer att återbetalas på det sätt, att 4 '/n-procent-obligationerna,
i enlighet med fastställd plan, till kapital och ränta liqvideras medelst en annuitet af
Fyrahundrafyratio tusen Thaler, hvilken erlägges med 220,000 Thaler hvarje halft år
intilldess hela lånet på sådant sätt, den 1 November 1898, blir till fullo betaldt, samt
att för premie-obligationerna, hvilka genom 77 särskilda dragningar, som halfårsvis förrättas,
blifva till sistnämnda tid utlottade, för hvarje dragning erläggas Femtiofemtusen
Thaler, med undantag af den sista dragningen, för hvilken endast Tretiofyratusen fyratio
Thaler utgå. Dock kommer räntan för de till 4 '/.,-procent-lånet hörande obligationer,
som öfvertagits af Rikets Ständers Bank och hvilka ursprungligen beräknats till 1,600,000
Thaler, äfvensom betalningen för utlottade sådana obligationer att, så länge Banken
deraf är egare, enligt träffadt aftal mellan Fullmägtige i Banken och Riksgälds-kontoret,
erläggas i Svenskt mynt, efter beräkning af 2 2/3 Riksdaler Riksmynt för hvarje Thaler
Preussiskt Courant.
Till ränteliqviderna och kapitalets amortering hafva Rikets Ständer anvisat ett
anslag af En million fyrahundrasextiosex tusen Riksdaler att från Riksgälds-kontoret
årligen utgå från och med den 1 Maj 1860 intilldess lånet blifvit till fullo återbetaldt.
Detta årliga ränte- och amorteringsanslag bör ingå till en särskildt redovisad liqvidations-
och amortissements-fond, hvars behållning skall för det med sagda medel afsedda
ändamål oförryckt tillhandahållas och användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda
terminer varda ovilkorligen fullgjorda och lånets återbetalning i föreskrifven
ordning Verkställd; börande de till liqvidations- och amortissements-fonden influtna
medel, så vidt ske kan och denna fond åliggande liqvider medgifva, städse på säkert
och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
§ 6.
Beträffande det, på grund af Rikets sednast församlade Ständers utaf Kongl.
Maj:t, jemlikt nådig Kungörelse den 23 Oktober 1863, fastställda beslut, med bankirhuset
John Henry Schröder & C:o i London den 10 April 1864 för fortsättande af
jernvägsbyggnaderna afslutade lån å Två millioner £ Sterling, derför blifvit utfärdade
15,723 stycken med 4 '/•> procents ränta löpande obligationer, lydande å ett sammanräknadt
kapital af 2,223,000 £ Sterling, att inlösas under en tid af 54 år, räk
-
Stats-Utskottets Memorial J\s 125.
13
nade från obligationernas utgifningsdag den 15 April 1864, så skall för liqviderande af
ränta å den del utaf lånet, som blifvit till Riksgälds-kontoret inbetald, äfvensom för
samma låneandels återbetalande, en annuitet af 5 '/2 procent af det inbetalda beloppet
erläggas; kommande ett mot denna annuitet svarande årligt anslag att från Riksgäldskontoret
utgå under en tid af 54 år, räknade från den 15 April 1864, hvilket anslag
bör halfårsvis utbetalas på sätt lånekontraktet närmare bestämmer.
§ 7.
Likaledes skall det, på grund af Rikets sednast församlade Ständers utaf Kongl,
Maj:t genom sistberörda nådiga Kungörelse fastställda beslut, med bankirhusen von
Erlanger & Sölwe och Gebrilder Bethmann i Frankfurt arn Mayn samt Nordtyska
Banken och bankirhuset fl. J. Merck & C:o i Hamburg den 2 December 1865 för
jernvägsbyggnadernas fortsättande afslutade lån å Nio millioner Thaler Courant Vereinswährung,
derför under den 2 Januari 1866 blifvit utfärdade 33,823 stycken med 5 procents
ränta löpande obligationer, lydande å tillhopa 9,932,300 Thaler, liqvideras medelst
ett särskildt ärligt anslag, motsvarande 5 3/t procent å det inbetalda lånebeloppet,
hvilket anslag, som skall halfårsvis utbetalas, kommer att från Riksgälds-kontoret
utgå under en tid af 65 år, räknade från innevarande års början.
§ 8.
Utaf det temporära lån å Åtta millioner Etthundratusen Mark Hamburger Banko,
sorn genom kontrakt med Skandinaviska Kreditaktiebolcget af den 19 Januari 1865
blifvit upptaget mot 4,052 stycken den 14 Januari 1865 utfärdade obligationer, förskrifna
med 6 procents ränta, som hvarje halft år den 15 Januari och 15 Juli förfaller,
skall, på sätt kontraktet närmare bestämmmer, en fjerdedel eller 2,025,000 Mark
Hamburger Banko betalas den 15 Juli 1866, en fjerdedel den 15 Januari 1867, en
fjerdedel den 15 Juli 1867 och sista fjerdedelen den 15 Januari 1868, hvarförutan
räntan å bestämda tider liqvideras.
§ 9.
Det under den 11 April 1861 med Stockholms Enskilda Bank samt D. Carnegie
& C:o och C. G. Cervin afslutade samt af Kongl. Maj:t genom Dess nådiga Kungörelse
af den 29 December 1860, garanterade, inhemska fonderade lån å Tre millioner
Riksdaler Riksmynt, för hvilket blifvit utfärdade 5,000 stycken, den 30 Mars 1861
daterade, med 4 '/2 procent årlig ränta löpande obligationer, återbetalas medelst ett
dertill å Riksgälds-kontoret anvisadt särskildt anslag, motsvarande 5 '/.2 procent å lånets
hela belopp, eller Etthundrasextiofem tusen Riksdaler Riksmynt; hvilket anslag med
14
Stats- Utskottets Memorial J/å 125.
oförminskadt belopp kommer att utgå från slutet af Mars månad 1861 till och med slutet
af September månad 1899, då detta lån bör vara till fullo återbetaldt; och skall berörda
anslag ingå till en särskildt redovisad liq vidö hons- och amortrrinys-fond, hvars behållning
skall för det med dessa medel afsedda ändamål allt framgent oförryckt tillhandahållas
och användas, så att ränteliqviderna vid derför bestämda terminer varda ovilkorligen
fullgjorda samt lånets återbetalning i föreskrifven ordning verkställd. De till
nämnda fond influtna medel böra, såvidt ske kan och sagda liqvider medgifva, städse
på säkert och ändamålsenligt sätt göras räntebärande. Lånets amortering, hvilken, så
snart ett år af lånetiden, räknadt från den 30 Mars 1861, tilländagått, skall vidtaga,
bör ske genom uppköp och annullering af för samma lån utfärdade obligationer, såvida
dessas allmänt gångbara pris understiger det i dem förskrifna kapital; skolande dessa
uppköp, under sådan förutsättning, årligen verkställas till det i uppgjord plan utsatta
belopp. Skulle, sedan Tio år förflutit, obligationernas allmänt gångbara pris uppgå
tili eller öfverstiga det i dem förskrifna kapital och tillfälle sig icke erbjuda att under
pari inköpa de obligationer, med hvilka lånet bör enligt planen årligen amorteras, skall
utlottning at obligationer å ett motsvarande belopp, i närvaro af tillkallad Notarius Publicus,
verkställas inför Fullmägtige i Riksgälds-kontoret sista helgfria dagen i September
månad hvarje år. Härvid utlottade obligationer förfalla till betalning Sex månader
efter desammas utlottning. Efter Tio års förlopp, eller efter den 30 Mars 1871, eger
Riksgälds-kontoret begagna den Kontoret förbehållna rätt att till inlösen uppsäga
större eller mindre dei af då utelöpande obligationer; skolande vid sådan uppsägning
genom skeende utlottning bestämmas hvilka obligationer utaf de särskilda serierna Sex
månader derefter komma att inlösas.
§ io.
Det lån, som i och för utbetalning af kreditivet till försvarsverkets fullständigare
ordnande under den 10 December 1863 blifvit afslutadt med Stockholms Enskilda
Bank, Konsul Oscar Ekman i Götrborg och Grosshandlaren C. G. Cervin i Stockholm,
och för hvilket lån blifvit utfärdade 2,500 stycken den 30 December 1863 daterade,
med 5 procent ränta förskrifna obligationer å tillhopa Tre millioner Riksdaler Riksmynt,
skall, jemlikt obligationernas lydelse, återbetalas med En million Femhundratusen
R:dr den 30 December 1866, En million R:dr den 30 December 1867 och Femhundratusen
R:dr den 30 December 1868, hvarjemte den förskrifna räntan halfårs vis den 30
Juni och den 30 December liqvideras.
§ 11-
Ut^f de, jemlikt Rikets Ständers beslut, af Riksgälds-kontoret, under d'
September 1841, utfärdade 968 stycken Fyrn-frocent-obligationer, å 4,000 R:dr jn 30
Banko
Stats-Utskottets Memorial Jfg 125.
15
hvardera, för Svenska Statsverkets då återstående skald till Rikets Ständers Bank. i anledning
af Bankens förskott till 1808 och 1809 års krigskostnader, infrias årligen Tjugutvå
stycken å ett sammanräknadt kapitalbelopp af Åttioåttatusen R:dr nämnda mynt;
hvarförutom Riksgälds-kontoret, vid hvarje års slut, skall inlösa samma års räntekuponer
för dessförinnan icke infriade obligationer.
Så länge Rikets Ständers Bank är innehafvare af alla de icke inlösta obligationerna,
hvilka för närvarande utgöra ett antal af 418 stycken och lyda å ett belopp af En million
Sexhundrasjutiotvå tusen R:dr Banko eller Två millioner Femhundraåtta tusen R:dr
Riksmynt, bör, vid obligationernas infriande, följas deras nummerordning; men derest
ett annat förhållande inträffar, skall genom lottning, som inför Fullmägtige i Riksgäldskontoret
vid öppna dörrar förrättas, bestämmas hvilka obligationer för året komma
att inlösas; och skola dessa nummer sedermera kungöras trenne gånger i allmänna tid—
ningarne, sista gången inom Tre månader före inlösningstiden.
§ 12.
De under den 1 Juni 1854 utfärdade, ännu utelöpande, med 4 procent ränta förskrifna
obligationer för det till utbetalningar å kreditivet för upprätthållandet af rikets
neutralitet upptagna lån å En million Riksdaler Banko, hvaraf för närvarande återstå
82,000 Riksdaler Banko eller Etthundratjugutre tusen Riksdaler Riksmynt, liqvideras
Sex månader efter föregången uppsägning, i den mån sådan uppsägning varder verkställd;
hvarförutan ränta å oguldna kapitalet godtgöres emot återställande af den räntekupon,
som för hvarje ränteliqvid är gällande.
§ 13.
Å det uti Riksgälds-kontorets hufvudböcker under titel gamla lånet med fern procent
ränta bokförda kapital, 10,125 Riksdaler Riksmynt — grundande sig på två af
Riksgälds-kontoret utfärdade förbindelser, den ena af den 9 Mars 1798 till Södertelje
stads kyrka, lydande å R:dr 500 Banko Specie, som, enligt förbindelsens ordalydelse,
utgör ett hos Riksgälds-kontoret ständigt innestående kapital, den andra af den 30
December 1811 till Skeppare-societeten i Stockholm å 6,250 R:dr Banko, hvilka, enligt
förbindelsens innehåll, skola qvarstå så länge Riksgälds-kontoret förräntar något annat
inhemskt eller utländskt lånekapital — godtgöres den förskrifna räntan vid de tider,
som i förbindelserna finnas bestämda.
§ 14.
De, till följd af Rikets sednast församlade Ständers beslut, till grundfond för
allmänna Hypoteksbanken af Riksgälds-kontoret under den 1 Juli 1861 utfärdade och
16
Stats-Utskottets Memorial M 125.
till Hypoteksbanken öfverlemnade 1,000 st. 4’/2-procent-obligationer, hvardera å 8,000
R:dr eller å tillhopa Åtta millioner Riksdaler, må ej i någon händelse till anskaffande
af medel för Bankens utlåningar begagnas, utan endast i följande två fall kunna, genom
deras försäljning till större eller mindre del, efter behof användas, nemligen: a) i den
oförmodade händelse, att sådant uti föreskrifven ordning, vid Bankens utredning, för
infriande af Bankens förbindelser oundvikligen erfordras; och b) då, i följd af uraktlåten
eller fördröjd inbetalning af hvad delegande hypoteksföreningar för undfängna lån
böra erlägga, eller, af annan anledning, Banken saknar egna, för tillfället användbara,
tillgångar till fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare. I de under lit. b)
omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga obligationerna, till större eller mindre del,
äfven kunna af Hypoteksbanken pantsättas; åliggande Hypotheksbanken i hvarje händelse
att om obligationernas användande Riksgälds-kontoret genast underrätta.
Har, af den under lit. b) nämnda anledning, försäljning egt rum, vare Hypotheksbanken
pligtig så väl att, så snart ske kan, åter inköpa ett det försålda motsvarande
belopp af samma obligationer, som ock att till Riksgälds-kontoret godtgöra den för de
försålda obligationerna belöpande ränta, tilldess att grundfonden på nämnda sätt blifvit
till sitt ursprungliga belopp återställd. Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som
dertill, efter aftal mellan Riksgälds-kontoret och Hypotheksbanken, bestämmes, och som
ej må utsträckas öfver Två år, erlägger Hypoteksbanken till Riksgälds-kontoret för de
ännu utelöpande obligationerna full liqvid och varder derigenom berättigad att, i de
användas ställe, nya obligationer till motsvarande belopp erhålla. Der, på medgifvet
sätt, obligationer blifvit för Hypoteksbankens behof pantsatta, skola de sednast inom
ett år från pantsättningsdagen af Banken åter inlösas.
§ 15.
Till följd af Kongl. Maj:ts, den 11 Januari 1859 meddelade, dom i fråga om Kongl.
Maj:ts och Kronans skyldighet att inlösa de för tillskott till Trollhätte slussverks byggnad,
under den 1 Mars 1750, utfärdade så kallade lottsedlar, må ännu utelöpande dylika sedlar,
som i sådant ändamål hos Riksgälds-kontoret företes, af detta Verk efter stadgad
myntförvandling inlösas, samt derå upplupen, förut icke betald, ränta godtgöras efter
Nio procent åi ligen till den 1 Mars 1853, och sedermera efter Sex procent, dock med
iakttagande af det till 1861 års slut gällande bevillningsafdrag.
§ 16.
Jemlikt Rikets Ständers vid 1815 års riksdag fattade beslut och Riksgälds-kontorets,
till följd deraf, under den 9 November samma år utfärdade förbindelse, utbetalas
en summa af Trehundra tusen R:dr årligen till Hans Maj:t Konungen eller Dess Arfvingar
efter Successions-ordningen af den 26 September 1810.
§ 17.
Stats-Utskottets Memorial Jfå 125.
17
§ 17.
För det, enligt 1779 års riksdagsbeslut, såsom hemgift åt dåvarande Hans Kongl.
Höghet Hertigen af Södermanland, anslagna kapital af Etthundrafemtio tusen Riksdaler
erlägges af Riksgälds-kontoret Fem procent årlig ränta; hvilken, efter Hans Maj:t
Konungens anvisning, qvartalsvis utbetalas.
§ 18.
Den reparations-fond, utgörande Etthundrafyratio tusen åttahundraåttionio R:dr, som
innehållits utaf de medel, Göta Kanalbolag, enligt Rikets Ständers beslut vid 1828—1830
års riksdag, i Riksgälds-kontoret insatt, skall, till följd af samma beslut, mot erläggande
af Fem procent årlig ränta — hvilken Kanalbolaget vid hvarje års slut godtgöres
— i Kontoret fortfarande innestå till säkerhet för nämnde kanals framtida underhållande.
§ 19.
Den af Rikets Ständer, vid 1828—1830 års riksdag, för Södertelje kanals underhållande
beviljade fond af Fyratiofemtusen R:dr skall, mot utgörande af ränta till Kanalbolaget
med Fem för hundra årligen, i Riksgälds-kontoret innestå, intilldess fonden behöfver
för det dermed afsedda ändamål användas.
§ 20.
I afseende på förvaltningen och användandet af den, för Hjelmare kanals och
slussverks framtida underhållande., i Riksgälds-kontoret afsalia fond, bestående ursprungligen
af en utaf Kanal-direktionen, å Bolagets vägnar, under den 23 Januari 1839 utgifven
och i samma Bolags fastigheter, Stora Wallby och Oppeby, intecknad skuldförbindelse
å Femtontusen R:dr Banko, med Fem procent årlig ränta, komma nedanstående,
af Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag stadgade bestämmelser och föreskrifter
att fortfarande iakttagas:
l:o. Räntan för omförmälda förskrifning, äfvensom de, genom utlåning af denna
räntas årliga belopp, ytterligare uppkommande räntemedel förblifva under Direktionens
vård och förvaltning, intilldess en viss betydligare summa såmedelst blifvit bildad, och
hvilken summa tills vidare är bestämd till ett belopp af högst Niotusen R:dr; hvarefter
Direktionen skall för densamma till Riksgälds-kontoret aflemna sådana låne- och
säkerhetshandlingar, som öfverensstämma med det för ifrågavarande medels utlåning,
under den 12 Januari 1852, af Kongl. Majit i nåder fastställda och utfärdade särskilda
reglemente.
lith. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Häft. 3
18
Stata- Ut »kottet a Memorial, 125.
2:o. De för dessa lånehandlingar inflytande räntemedel må äfvenledes af Direktionen
uppbäras och förvaltas, intilldess, genom desamma och de i ofvanstående moment
omtörmälda räntor, den deruti bestämda summa uppkommit.
3:o. Dessutom må de smärre kontanta tillskott, som Direktionen, enligt den till
Riksgälds-kontoret ingifna plan för reparations-fondens bildande, å Bolagets vägnar, erbjudit,
genom Direktionen förvaltas och göras fruktbärande, likasom de öfverskott, hvilka
komma att återstå, efter det lånehandlingar till de i planen beräknade belopp, vid deruti
bestämda tider, blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade.
4:o. Direktionen skall deremot vara Riksgälds-kontoret ansvarig, att den för
hvarje år upplupna räntan å ej mindre ofvannämnda förskrifning, än då samlade ränteoch
tillskotts-medel, varder, vid årets slut, för reparationsfondens räkning fruktbärande
efter en tillsvidare till Fem procent bestämd räntefot, så att fonden under loppet af
hvarje år tillvexer med en summa, motsvarande Fem procent å fondens ursprungliga
belopp och den vid samma års början befintliga räntebehållning.
5:o. Till säkerhet för fondens fortsatta bildande i öfverensstämmelse med derför
i merberörde plan tillämpade och af Rikets Ständer fastställda grunder, bör, sedan den
af Direktionen, under den 30 December 1862, för tiden intill 1869 års slut, afgifna förbindelse
att aflemna föreskrifna låne- och säkerhets-handlingar för de utlånade räntemedlen
blifvit vederbörligen fullgjord, till Riksgälds-kontoret afgifvas en ny sådan förbindelse,
hvilken skall omfatta de följande åren.
6:o. Det ursprungligen afsatta samt i Stora Wallby och Oppeby intecknade kapitalbeloppet,
22,500 R:dr, får icke under någon händelse, utan Rikets Ständers dertill
särskildt lemnade samtycke, från Riksgälds-kontoret till större eller mindre del uttagas
och af Kanalbolaget disponeras.
7:o. Den genom räntemedlen uppkomna behållning må endast användas till företagande
af sådana större, oundvikliga reparationer och arbeten, som icke utan afbrytande
af segelfarten å kanalen kunna verkställas, och hvilkas kostnader öfverstiga Bolagets
då samlade, dertill disponibla besparingsmedel jemte de förväntade öfverskotten å
kanal-inkomsterna för de 3:ne nästföljande åren.
8:o. Vid dylikt tillfälle skall af den embetsmyndighet, som har sig uppdraget
öfverinseendet öfver vattenkommunikations-anstalterna i riket, undersökas och pröfvas,
huruvida och till hvad belopp bidrag till det af Bolaget föreslagna och af bemälda
embetsmyndighet tillstyrkta arbetes utförande bör af ifrågavarande reparationsfond
utgå; och
9:o. Sedan beloppet af ett sådant bidrag, på detta sätt, blifvit bestämdt, böra
reparationsfonden tillhöriga lånehandlingar å en deremot svarande summa af Riksgäldskontoret
till Kanal-direktionens disposition utlemnas.
Om och när, i följd af de till Riksgälds-kontoret för utlånta räntemedel aflemnade
säkerhetshandlingar, någon inteckningsförnyelse, bevakning eller utsökning erfordras,
skall Direktionen foga anstalt härom, utan att Riksgälds-kontoret dermed behof
-
Stats- Utskottets Memorial J/s 125. 19
ver taga någon befattning; ocb böra således de lane- och säkerhets- samt öfriga handlingar,
som Direktionen, för fullgörande af detta åliggande, måste begagna, uppå skeende
anmälan, hällas densamma tillhanda, emot dess afgifvande förbindelse att handlingarne
till Riksgälds-kontoret återställa, så snart de blifvit för ändamålet begagnade.
§ 21.
Pa sätt i § 5 af det för Strömsholms nija Kanalbolag utfärdade privilegium föreskrifves,
skall, till bildande af en fond för framtida större reparationer, afsättas uta
kanal-inkomsterna en viss årlig summa, hvilken kommer att utgå med endast 4,500
Ridr under den tid, som erfordras för amorteringen af det Bolaget, i egenskap af räntefritt
förskott, tillförsäkrade bidrag från handels- och sjöfartsfonden, men sedermera
bör utgöra det i åberopade privilegium bestämda belopp af 7,500 R:dr; skolande låneoch
säkerhetshandlingarne för de sålunda afsatta. och utlånta medlen till Riksgälds-kontoret
ingifvas samt under dess vård förblifva. Bevakningen af samma handlingar liksom
sjelfva utlåningen kommer dock att af Bolaget på eget ansvar ombesörjas.
Sedan de af Kongl. Majit Bolaget föreskrifna vilkor och förbindelser för ofvanberörda
ytterligare understöd blifvit uppfyllda, samt utaf kanalverkets inkomster utgått
de kostnader, afdrag och utdelningar, som i § 6 af privilegium omförmäias, skall ali
öfrig inkomst tillfalla Staten, såsom godtgörelse för hvad af allmänna medel blifvit till
kanalbyggnaden förskjutet.
§ 22.
De medel, som, i följd af vederbörande jordegare, vid 1828—1830 års riksdag,
medgifven lösningsrätt af de å krono-skattejorden vexande ekar, till Riksgälds-kontoret
redan influtit eller framdeles inflyta, skola, i den mån dessa medel till kostnader för
ekeplanteringars anläggning och underhållande varda af Kongl. Majit anordnade, efter
vederbörliga reqvisitioner utbetalas; börande Riksgälds-kontoret för omförmälda derstädes
innestående medel, jemte Ekeplanterings-kassans öfriga, till Riksgälds-kontoret aflemnade
och för detta verk disponibla tillgångar, godtgöra nämnda kassa Fyra procent
ärlig ränta; hvilken ränta likaledes bör, enligt Kongl. Majits nådiga disposition, för de
med Ekeplanterings-kassans bildande afsedda ändamål af Riksgälds-kontoret tillhandahållas.
A
§ 23.
För lappmarks-ecklesiastik-fondens till Riksgälds-kontoret öfverlemnade behållning,
som utgjorde Etthundratusen sjuhundrasjutiosju Ridr 16 öre, skall Riksgälds-kontoret
20
Stats-Utskottets Memorial Jbs 125.
erlägga Fem procent årlig ränta; hvilken ränta, vid hvarje års slut, med Femtusen tretioåtta
R:dr 86 öre hör till Kongl. Stats-kontoret utbetalas.
§ 24.
Med gillande af de för folkskolelärares pensionering af Kongl. Maj:t fastställda
grunder hafva Rikets Ständer medgifvit, att den för dessa lärares pensionering afsatta
och i Riksgälds-kontoret innestående fond, Etthundraett tusen niohundrafyratio R:dr, må
för folskskolelärarnes pensionering enligt dessa grunder användas och sålunda fortfarande
ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
§ 25.
Under derför stadgade vilkor skola, efter vederbörliga reqvisitioner, utbetalas de,
enligt planen för Kongl. f. d. Nummer-!ottcrut och derstädes förda matriklar, till utbetalning
förfallna, men hittills icke utbekomna s. k. brudgåfeovinster.
§ 26.
I öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer stadgade vilkor
för öfverlemnande till Riksgälds-kontoret af de från Landt-ränterierna och Öfverståthållare-embetets
Kansli till Kongl. Statskontoret inlevererade äldre depontionsmedel,
åligger det förstnämnda verk, att, efter skeende reqvisitioner, tillhandahålla Kongl.
Stats-kontoret hvad tilläfventyrs kan erfordras för verkställigheten af de restitutioner
utaf sagda medel, hvilka redan blifvit eller framdeles varda i behörig ordning beviljade.
§ 27.
Likaså bör Riksgälds-kontoret utaf de, jemlikt Rikets Ständers beslut, från Postverket
emottagna medel, som varit inneslutna uti öfverblifna bref och hvilka, efter afdrag
af en verkställd restitution, utgjorde Fyratusen sjuhundratjugusju R:dr 32 öre, tillhandahålla
Postverkets Styrelse det eller de belopp, hvartill vederbörande inför samma Styrelse
kunna styrka sin eganderätt.
§ 28.
De för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar anvisade medel, hvilka
redan blifvit eller framdeles varda från Kongl. Stats-kontoret öfverlemnade till Riksgälds-kontoret
och derstädes innestå, skola, vid skeende reqvisitioner, Kongl. Statskontoret,
för dermed åsyftade ändamål, af Riksgälds-kontoret tillhandahållas,
Stats-Utskottets Memorial Äs 125.
§ 29.
21
För det kapital af Sjuttontusen fyrahundra R:dr, som, vid inköpet för Statens
räkning af f. d. Ridderstolpeska huset, befanns vara deruti intecknadt till Stockholms
Borgel skaps Enkhus-diretctions säkerhet, skall Riksgälds-kontoret, så länge Staten deraf
är egare, betala den ränta, hvilken enligt den intecknade skuldförbindelsen måste erläggas;
och bör denna intecknings kapital-belopp af Riksgälds-kontoret godtgöras, så snart
tillfälle till detsammas liqviderande kan af Fullmägtige beredas.
§ 30.
A det kapital, Etthundratretiotretusen trehundratretiotre Riksdaler 33 öre, som
innehafvaren af det utaf Kommerserådet Simon Bernhard Hebbe och dess Fru stiftade
fideikommiss hos Riksgälds-kontoret insatt, skall Kontoret, i enlighet med Fullmägtiges
den 5 Oktober 1865 utfärdade förbindelse, så' länge kapitalet hos Riksgälds-kontoret
innestår, erlägga Fem procent årlig ränta, som, vid förbindelsens uppvisande, lialfårsvis
liqvideras, hvarjemte kapitalet skall, efter skedd uppsägning i den ordning samma förbindelse
innehåller, till vederbörande fideikommiss-innehafvare återbetalas.
§ 31.
Den i Riksgälds-kontorets räkenskaper, under rubrik: Rikets Ständers Lånebanks
fordran, upptagna skuld, härrörande från de af Riksgälds-kontoret, emot diskontvilkor
och Två procent ränta, begagnade förskott, och hvilken skuld, enligt upprättad liqvid,
vid 1823 års slut utgjorde Fyra millioner fjortontusen åttahundrafemtiotvå R:dr 16 sk.
3 r:st. Banko eller Sex millioner tjugutvåtusen tvåhundrasjutioåtta R:dr 51 öre Riksmynt,
kommer att, utan någon afbetalning eller räntas beräknande, fortfarande inom
linien i räkenskaperna upptagas.
§ 32.
Äldre, i laglig ordning och inom föreskrifven tid bevakade, men ännu icke godtgjorda
krono-fordrinpär och anspråk skola, sedan desamma blifvit vederbörligen pröfvade'*och
godkända samt af Kongl. Maj:t till betalning i nåder fastställda, utaf Riksgälds-kontoret,
enligt härom utfärdade reglementen och författningar, liqvideras.
§ 33-
Der preskriptionstid i afseende på någon särskild del af Riksgälds-kontorets skulder
icke blifvit stadgad, komma skulderna, intilldess annorlunda af Rikets Ständer förord
-
22 Stats-Utskottets Memorial J\s 125.
nas, att i vederbörlig ordning liqvideras, utan afseende å den tid, inom hvilken fordringar
hos enskilde eller hos Kongl. Maj:t och Kronan skola nu eller framdeles göras
gällande.
Angående Riksgälds-kontorets fordringar för de af dess medel
utbetalda eller godtgjorda lån.
§ 34.
Det Upsala Akademi, för fullbordande af Akademiens bibliotheks-byggnad, vid 1823
års riksdag beviljade lån af Sjutiofemtusen R:dr återbetalas med Två procent årligen å
samma låns ursprungliga belopp; hvarjemte för den, efter hvarje kapital-afbetalning,
återstående lånesumman Tre procent årlig ränta erlägges.
§ 35.
Återbetalningen af det lån å Tolftusen R:dr, som af Rikets åren 1840 och 1841
församlade Ständer beviljades för utvidgande af läroverket i Carlstad, verkställes af Carlstads
stifts Domkapitel med Tre procent årligen å lånets ursprungliga belopp; hvarförutom
Tre procent årlig ränta erlägges för det återstående lånekapitalet.
§ 36.
Å det Jönköpings stad vid 1859—1860 års riksdag beviljade och under år 1861 från
Riksgälds-kontoret utbetalda lån af Etthundratjugutusen Riksdaler, till uppförande af
ett nytt lärohus för Elementar-låroverket i nämnde stad, skall, sedan lånet fått under
Fem års tid utan ränta innehafvas, före slutet af hvarje år inbetalas Fem procent af
lånets ursprungliga belopp; utaf hvilka Fem procent ränta för det obetalda lånekapitalet
kommer att beräknas efter Fyra procent årligen samt det öfverskjutande beloppet att
såsom kapital-afbetalning afgå å lånesumman, intilldess denna blifvit till fullo återbetald.
§ 37.
De vid sistförflutna riksdag såsom bidrag till uppförande af åtskilliga erforderliga
byggnader för nedannämnda läroverk beviljade lån, nemligen:
för elementarläroverket i Halmstad, Tjugufemtusen R:dr, utbetalda år 1866;
Stats-Utskottets Memorial J\/s 125.
23
för läroverket i Calmar Fyratiotusen R:dr, lyftade samma år;
för Umeå läroverk Tjuguferatusen R:dr, utgifna år 1864;
för läroverket i Falun Fyratiotusen R:dr, utbetalda sistnämnda år; samt
för läroverket i Sala Tolftusen R:dr, utgifna år 1865; skola, sedan lånebeloppen under
Fem års tid fått utan ränta innehafvas, återbetalas medelst erläggande före hvarje
års slut af Fem procent å hvarje låns ursprungliga belopp, af hvilka Fem procent
beräknas ränta efter Fyra procent för det obetalda lånekapitalet, samt det
öfverskjutande beloppet kommer att såsom kapitalafbetalning å lånesumman afgå,
intilldess denna blifvit till fullo gulden.
§ 38.
Det Hernösands stad och Hernö landsförsamling, för fullbordande af nya stiftskyrkan
i nämnda stad, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade samt år 1845 utbetalda lån å
Sextiotusen R:dr skall af staden och landtförsamlingen återbetalas genom årlig inbetalning
till Riksgälds-kontoret af Fem procent å lånets ursprungliga belopp, intilldess
lånesumman derigenom blifv t till fullo godtgjord; börande, i fall denna inbetalning icke
inom bestämd tid verkställes, Fem procent årlig ränta erläggas för det till liqvid förfallna
beloppet.
§ 39. *
A det under åren 1849 och 1854 utbekomna lån å Tretiosjutusen femhundra R:dr,
som, för uppbyggande af en ny kyrka i Christinehamn, under 1844 och 1845 års riksdag,
beviljades nämnde stad och Warnums landtförsamling, skola Två procent årligen
afbetulas, samt derjemte erläggas Tre procent årlig ränta för återstoden af den lyftade
lånesumman.
§ 40.
Utaf det Lidköpings stads innevånare, vid 1850 och 1851 års riksdag, beviljade och
år 1851 utbekomna lån å Tjugufyratusen R:dr, för ny kyrkas uppbyggande derstädes,
bör under den för lånesummans fulla återbetalning erforderliga tid, före hvarje års slut,
till Riksgälds-kontoret inbetalas Sex procent, dervid Fyra procent årlig ränta för lånets
då återstående kapitalbelopp först beräknas och afgår, hvarefter öfverskottet kommer
att anses utgöra kapitalafbetalning; börande dessutom derest den stadgade betalningsskyldigheten
vid härför bestämd tid icke fullgöres, Fem procent årlig ränta för det till
liqvid förfallna beloppet erläggas, intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 41.
De 2:ne kyrkobyggnadslån, som under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års
riksdagar beviljades Knäreds församling i Hallands och Markaryds församling i Krono
-
24
Stats-Utskottets Memorial Jfe 125.
bergs län — af hvilka lån det förra år 1852 utbetaldes med Tjugnfyratusen R:dr och
det sednare år 1854 med Tiotusen R:dr — skola till Riksgälds-kontoret återbetalas
genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å dessa låns ursprungliga belopp,
dervid Fyra procent årlig ränta för det återstående lånekapitalet bör beräknas; kommande
det överskjutande beloppet att såsom afbetalning å lånesumman afgå, intilldess
denna blifvit till fullo godtgjord; hvarjemte den ytterligare ersättning, förstnämnda församling
möjligen kan i laglig väg erhålla för sin förlust i anledning af den förut uppförda
kyrkans, genom olyckshändelse förorsakade, förstöring, bör uteslutande till afbetalning
å denna församlings lån användas.
§ 42.
Sedan det under 1856—1858 års riksdag Wallentuna församling i Stockholms län,
för ny kyrkas uppbyggande beviljade och till nämnda församling under år 1859 från
Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Tjugutusen R:dr fått under Fem års tid utan ränta
innehafvas, skall detta lån äfven återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut,
af Sex procent å lånets hela kapitalbelopp; hvarvid samma ränta beräknas, som
enligt näst ofvanstående § är föreskrifven för de tvänne deruti omförmälda kyrkobyggnads-lånen.
•
§ 43.
De för nedannämnda reparationer och arbeten å Linköpings, Wexiö. Skara och
Westerås domky ekor, under 1847 och 1848, 1850 och 1851 samt 1856—1858 års riksdagar,
beviljade lån — af hvilka lånet för Link pinus domkyrkas reparerande år 1850
från Riksgälds-kontoret utbetaldes med Tretiotusen R:dr, lånet för utvidgnings- och
reparations-arbetena å domkyrkan i Wmö är 1852 med enahanda belopp, lånet för
reparations- och andra förbättrings-arbeten å ■'kuru domkyrka år 1857 med Tjugufemtusen
R:dr och lånet för reparationer å samt åtskilliga förändringar uti Westerås domkyrka
år 1858 med Tjugutvåtusen femhundra R:dr — skola, sedan lånen till Skara och
Westerås domkyrkor fått räntefritt och utan kapital-afbetalnings verkställande innehafvas
till slutet af år 1860, återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex
procent å de ursprungliga lånesummorna; hvarvid Fyra procent årlig ränta beräknas
och godtgöres för det lånebelopp, som vid hvarje liqvid återstår, samt öfverskottet
anses utgöra kapital afbetalning. Skulle den för nu omförmälda Fyra lån stadgade betalningsskyldighet
icke inom bestämd tid fullgöras, skall dessutom för det belopp, som till
liqvid förfallit, erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess detsamma varder vederbörligen
inbetaldt.
Dessutom bör det för reparationsarbetena å Westerås domkyrka vid sistförflutna
riksdag beviljade och år 1860 från Riksgälds-kontoret utbetalda understöd af Tjugu
åttatusea
-
Stats- Utskottets Memorial J\s 125.
25
åttatusen R:dr återgäldas i den inån domkyrkans inkomster framdeles dertill lemna
tillgång.
§ 44.
Såsom ränta och kapital-afbetalning å det Carlskrona stads pastorat, vid 1840 och
1841 års riksdag, tillerkända låneunderstöd af Adertontusen R:dr, inbetalas årligen Fem
procent å denna summa, deraf räntan för det vid hvarje inbetalning återstående kapital
beräknas efter Tre procent ; och kommer således den öfriga inbetalningssumman att minska
lånebeloppet.'
§ 45.
Det under 1850 och 1851 års riksdag åt allmänna Barnlms-inrättningen här i
hufvudstaden beviljade och till denna Inrättnings Direktion, år 1851, utbetalda låneunderstöd
af Sjutiofemtusen R:dr bör till Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande,
före hvarje års slut, af Sex procent utaf lånets ursprungliga belopp; dervid Fyra procent
årlig ränta å det återstående lånekapitalet först beräknas, hvarefter det öfverskju- >
tande beloppet kommer att såsom afbetalning afgå å lånesumman, intilldess denna blifvit
till fullo godtgjord.
§ 46.
I öfverensstämmelse med den af Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer
medgifna ytterligare lindring i betalningsvilkoren för det vid 1828—1830 års riksdag
beviljade lån å Etthundratjugusju tusen femhundra R:dr till återuppbyggande af staden
Borås efter den nämnda stad år 1827 öfvergångna eldsvåda, skola å det, efter 1840
års inbetalning, återstående lånekapitalet, Etthundratjugutre tusen sexhundranittiofem
R:dr 25 öre, Två procent årligen till Riksgälds-kontoret erläggas, äfvensom den, efter
sistberörda års slut, å detta lån upplupna och vidare upplöpande ränta skall med Fyra
procent årligen utgöras.
§ 47.
Det staden Wenersborg, vid 1834 och 1835 års riksdag, beviljade byggnadslån å
Tvåhundratjugufem tusen R:dr skall, enligt de efter 1840 års slut gällande förändrade
betalningsvilkor, liqvideras medelst erläggande af Sex procent årligen å den ursprungliga
lånesumman; af hvilka Sex procent Fyra procent utgöra ränta för det oguldna
beloppet och återstoden afräknas å kapitalet.
§ 48.
Sedan ett belopp af 119,100 R:dr redan år 1843, genom utbekomna brandskadeersättningsmedel,
blifvit återbetaldt utaf det, för staden Wexiös återuppbyggande efter
Bih. till 11. iSt. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Memorial J\S 125.
1838 års eldsvåda, af Kongl. Majit i nåder beviljade och till utgående utaf mindre kreditivet
anvisade lån å Etthundrafemtio tusen Ridr; så bör den härefter återstående
lånesumraan, Tretiotusen niohundra Ridr, enligt de i högst berörda Kongl. Bref stadgade
betalningsvilkor, liqvideras genom årlig inbetalning af Sex procent å detta belopp,
intilldess hela lånet med ränta, efter Fyra för hundra om året, blifvit till fullo återbetaldt.
§ 49.
Det, enligt Kongl. Brefvet den 18 December 1843, staden Weriös innevånare ytterligare
beviljade och till utbetalning af mindre kreditivet jemväl anvisade byggnadslån å
Trehundrasextio tusen Ridr skall, i öfverensstämmelse med högstberörda nådiga Bref
samt Rikets åren 1844 och 1845 församlade Ständers beslut, angående öfverflyttningen
från Kongl. Statskontoret till Riksgälds-kontoret, af befattningen med lånehandlingarnes
granskning och vårdande samt ränte- och kapital-betalningarnes infordrande och
uppbärande, återbetalas till sistnämnda Verk medelst erläggande af Sex för hundra
årligen å ursprungliga lånesumman; dervid räntan beräknas efter Tre procent för lån
å tegel-, sten- och kalkbrukshus samt tegelklädda trähus, men efter Fyra procent för
lån å trähus, och återstoden utgör kapitalafbetalning.
§ 50.
Som de, genom Kongl. Brefvet den 6 Maj 1846. Kongl. Statskontoret tillerkända
rättigheter och fordringsanspråk, med hänsigt till det likaledes å mindre kreditivet anvisade
hnyurudslån af Fyra tiofemtusen Ridr, hvilket Kongl. Majit efter den, i början af
sagda år, staden Amål öfvergå ngn a eldsvåda beviljat samma stad, blifvit, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers vid 1847 och 1848 års riksdag fattade beslut, på Riksgälds-kontoret
öfverlöt na; sa skall återbetalningen af detta lån verkställas till samma
Verk: börande, enligt de i högstberörda Bref stadgade betalningsvilkor, årligen Sex procent
inbetalas å primitiva kapitalet, dels såsom ränta eller Fyra för hundra om året
och dels såsom afbetalning å kapitalskulden.
§ 51.
Till iakttagande vid uppbörden af kapital-af betalningar och räntor å de enskilda
tomtegare inom städerna Horås, H ener-borg, Wexiö och Åmål tilldelade byggnad-lått,
skola årligen, särskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret upprättas och Kongl. Majits
Befallningshafvande i länet, inom slutet af November månad, tillsändas fullständiga
förteckningar å hvad före samma års slut bör af hvar och en låneinnehafvare erläggas.
Dessa förteckningar komma att af Kongl. Majits Befallningshafvande tillställas veder
-
Stats- Utskottets Memorial J\s 125.
27
börande Magistrater, hvilka det åligger att ifrågavarande medel, under enahanda redovisningsansvar
som för kronouppbörden, kostnadsfritt för Riksgälds-kontoret, indrifva
och till detta Verk leverera.
Derest det belopp, som vid slutet af hvarje år skall å ett byggnadslån inbetalas,
före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, må denna inbetalning
anses såsom verkställd inom behörig tid; hvadan, i sådant fall, den å kapitalafbetalnings-beloppet,
sedan årets början, ytterligare upplupna ränta eftergifves. Och
är stadens Magistrat, vid eget ersättningsansvar för den eljest uppkommande tillökningen i
låneinnehafvarnes ränteskulder, ovilkorligen skyldig att, inom sagda dag, till Riksgäldskontoret
hafva insändt alla af Magistraten, före det sednast förflutna årets utgång,
uppburna byggnadslånemedel.
Ofver alla ofvanberörda lån föres i Riksgälds-kontoret en gemensam, fortgående
räkenskap, deruti hvart och ett lån upptages å en för flera år löpande räkning,
hvilken räkning dock årligen, så snart den för året stadgade inbetalningen blifvit verkställd,
bör afslutas; börande Riksgälds-kontorets egentliga hufvudbok endast summariskt
utvisa de förändringar, 'sorn det en och samma stad, emot enahanda betalningsvilkor,
beviljade låneunderstöd, i sin helhet, under årets lopp undergått, äfvensom derunder
å samma lån upplupna samt influtna eller balanserade intressen.
Yid hvarje ombyte af egare till de, inom förenämnda städer, för byggnadslån intecknade
egendomar, bör stadens Magistrat för Riksgälds-kontoret uppgifva den nye
egarens namn, på det att detsamma må i Kontorets räkenskaper kunna antecknas.
Ränte- och kapital-betalningssummorna för det låneunderstöd, som för uppförande
af allmänna byggnader samt nya tomtregleringar blifvit några bland dessa städer af
Riksgälds-kontorets medel tilldelade, böra genom vederbörande till Riksgälds-kontorets
Kommissariat, inom hvarje års slut, öfversändas.
§ 52.
Det för återuppbyggande af den, i Juni månad 1847, nedbrunna del af staden
Christianstad, vid 1847 och 1848 års riksdag, beviljade samt, under sistnämnda och påföljande
tvänne år, från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Etthundrafemtio tusen R:dr
bör, intilldess samma lån blifvit till fullo godtgjordt, återbetalas med Sex procent årligen
af lånets ursprungliga belopp; hvarvid ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet
först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning. Denna
ränte- och kapitalbetalning bör af Drätselförvaltningen vid hvarje års slut verkställas;
dock må, derest densammas belopp före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgäldskontoret
inkommer, inbetalningen anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i
sådant fall, den sedan nyssnämnda månads början å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves.
28
Stats-Utskottets Memorial J\s 125.
§ 53.
Sorn utaf det lån å 100,000 R:dr, hvilket under 1850 och 1851 års riksdag beviljades
för uppbyggande af den, i Maj månad 1849, nedbrunna del utaf staden Lidköping,
Sextiotretusen sexhundrasextiosex R:dr i Riksgälds-kontoret lyftats inom den för dessa
medels utlemnande till behörige lånsökande bestämda tid; så böra, intilldess sistnämnda
lånesumma är till fullo godtgjord, Sex procent af denna summa vid hvarje års slut till
Riksgälds-kontoret återbetalas, deraf ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet
först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapital-afbetalning; kommande
dock de inbetalningar, som skett före den 16 Januari nästpåföljande år, att anses vara
inom behörig tid verkställda.
§ 54.
De tvänne lån, som under 1853 och 1854 års riksdag beviljades för återuppbyggande
af de under Mars månad sistnämnda år nedbrunna delar utaf städerna Orebro och Jönköping,
och hvilka lån — utgörande det ena eller det staden Örebro beviljade, Trehundrasjutiofem
tusen R:dr och det andra, eller staden Jönköpings, Etthundratusen R:dr
— af Riksgälds-kontoret utbetaldes åren 1854 och 1855, skola, från och med 1860 års
början och intilldess desamma äro till fullo godtgjorda, återbetalas genom erläggande af
Sex procent årligen utaf hvartdera lånets ursprungliga belopp; hvarvid ränta efter
Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskottet
utgör kapital-afbetalning; börande dessa ränte- och kapital-betalningar af nämnda städers
Drätselförvaltningar vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest de till inbetalning
då förfallna beloppen före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgäldskontoret
inkomma, sådan inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd.
§ 55.
Det staden Eksjö under 1856—1858 års riksdag beviljade lån å Tvåhundra tusen
R:dr, för återuppbyggande af den del utaf nämnda stad, som ödelädes vid den der i November
1856 inträffade eldsvåda, skall, sedan detta under år 1857 från Riksgälds-kontoret
utbekomna lån fått till 1861 års slut utan ränta och kapital-afbetalning innehafvas,
återbetalas på, det sätt att, intilldess länet är till fullo godtgjordt, årligen erläggas
för erhållna låneunderstöd till uppförande af byggnader utaf sten eller annat icke eldfarligt
ämne Sex procent af sådant låns ursprungliga belopp, deraf ränta efter Fyra
för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår, samt öfverskottet utgör
kapital-afbetalning, och för lån till uppförande af vanliga trähus Sju procent utaf den
ursprungliga lånesumman, af hvilka Sju procent det belopp, som, efter godtgörande af
Fyra och en half procent årlig ränta å det dessförinnan icke liqviderade lånekapitalet,
Stats- Utskottets Memorial Jfs 125.
29
återstår, anses utgöra afbetalning å detsamma; börande denna årliga ränte- och kapitalinbetalning
af Drätselförvaltningen vid hvarje års slut verkställas; dock må, derest
inbetalningssumman före den 16 Januari nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer,
samma inbetalning anses vara inom behörig tid verkställd; hvadan, i sådant
fall, den sedan nyssnämnda månads början å kapital-afbetalnings-beloppet ytterligare
upplupna ränta eftergifves.
§ 56.
A det staden Christianstad, för verkställigheten af ny tomtreglering derstädes, vid
1850 och 1851 års riksdag beviljade och sistnämnda år från Riksgälds-kontoret utbekomna
lån å Tjugutusen R:dr böra, intilldess samma lån är till fullo godtgjordt, Sju
procent af det ursprungliga lånebeloppet vid slutet af hvarje år, genom stadens Drätselförvaltning,
till Riksgälds-kontoret inbetalas; skolande deraf ränta efter Fyra för hundra
å den oguldna lånesumman först beräknas och afgå samt öfverskottet utgöra kapitalafbetalning.
§ 57.
De under sednast förflutna trenne riksdagar nedannämnda af större eldsvådor hemsökta
städer, för verkställande af nya tomtreglering ar, beviljade och under åren 1854,
1855 och 1857 från Riksgälds-kontoret utbekomna låneunderstöd, nemligen:
åt staden Lidköping ett lån å Tjugutusen R:dr,
„ staden Orebro ett lån å Tretiosjutusen femhundra R:dr,
„ staden Jönköping ett lån å Femtontusen R:dr och
„ staden Eksjö ett lån å Tretiotusen R:dr, skola återbetalas genom erläggande
till Riksgälds-kontoret af Sex procent årligen utaf hvarje låns ursprungliga belopp, dervid
ränta efter Fyra för hundra å det oguldna kapitalet först beräknas och afgår samt
öfverskottet utgör kapital-afbetalning; börande, intilldess lånet är till fullo godtgjordt,
den föreskrifna ränte- och kapital-inbetalningen verkställas af stadens Drätselförvaltning
vid hvarje års slut; dock må, derest denna inbetalnings belopp före den 16 Januari
nästpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer, samma betalning anses vara inom
behörig tid fullgjord; hvadan, i sådant fall, den sedan nyssnämnda månads början å
kapital-afbetalningsbeloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
§ 58.
Återstoden af den staden Malmö till kasern och stallbyggnader för dervarande
garnison, vid 1812 års riksdag, beviljade lånesumma skall, jemlikt Rikets åren 1847
och 1848 församlade Ständers beslut och nyssnämnda stads skuldförbindelse af den 16
30
Stats- Utskottet» Memorial Jtä 125.
Maj 1835, till Riksgälds-kontoret inbetalas med Två procent årligen å det i samma
förbindelse förskrifna kapitals belopp, Tretiotvåtusen R:dr: hvarjemte Fyra procent
årlig ränta för det återstående lånekapitalet bör erläggas.
§ 59.
A ursprungliga beloppet, Fyratiofemtusen R:dr, utaf det lån, Rikets Ständer under
riksdagen åren 1844 och 1845 beviljade dåvarande Bruksegaren Conrad B lee ert Fitinghoff,
för återuppförande af de, under förstnämnda års sommar, genom vattenflöde förstörda
verkstäderna med tillhörande byggnader vid Conradsfors bruk i Östmarks socken
af Wermlands län, skola till Riksgälds-kontoret, inom hvarje års utgång, inbetalas Sex
procent, hvaraf Tre procent årlig ränta för det obetalda kapitalet först beräknas och
afgår samt återstoden utgör kapital-afbetalning; kommande, derest denna betalningsskyldighet
åsidosättes, hela den återstående lånesumman att å Riksgälds-kontorets vägnar
indrifvas.
Dessutom bör, före den 15 Oktober hvarje år, inför Riksgälds-kontoret styrkas,
att brandförsäkringsafgifterna för den till säkerhet för sagda lån intecknade egendom
blifvit behörigen erlagda.
§ 60.
Riksgälds-kontorets återstående fordran af staden Ystad för det till hamnbyggnaden
vid nämnda stad, under 1823 års riksdag, beviljade lån af Tretiotusen R:dr godtgöres
medelst årlig inbetalning af Två procent å denna summa samt Tre procent ränta
för det återstående lånebeloppet.
Det, för vppmuddringen af hamnen vid samma stad, under 1853 och 1854 års
riksdag beviljade och under år 1857 utbekomna lån å Sextiotusen R:dr skall till Riksgälds-kontoret
återbetalas genom erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å lånets
ursprungliga belopp, hvarvid räntan godtgöres efter Fyra för hundra af det obetalda
kapitalet och återstoden utgör afbetalning å detsamma. Verkställes denna inbetalning
icke å bestämd tid, bör dessutom för det förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig
ränta intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 61.
Till godtgörande af det staden Warberg, för dervarande hamnanläggnings fullbordande,
enligt Rikets Ständers beslut vid 1840 och 1841 års riksdag, meddelade lån å
Tretiotusen R:dr, böra erläggas Fem procent årligen å den ursprungliga lånesumman,
deraf Tre procent ränta först beräknas å lånets vid hvarje liqvid återstående kapitalbelopp
och det öfriga utgör kapital-afbetalning.
Stafs-Utsleottets Memorial J\/s 125.
31
Det nämnda stad, såsom ytterligare understöd för *amma hamnanläggning, under
1847 och 1848 års riksdag beviljade och år 1849 från Riksgälds-kontoret utbekomna
lån å Tjugutvåtusen femhundra R;dr återbetalas medelst erläggande, före hvarje års
slut, af Sex procent å denna summa, hvarvid beräknas Fyra procent årlig ränta å det
återstående lånebeloppet samt öfverskottet utgör afbetalning å kapitalet; och skall dessutom,
derest den föreskrifna betalningsskyldigheten icke inom derför bestämd tid fullgöres,
å det till liqvid förfallna beloppet erläggas ränta efter Fem procent årligen intilldess
sagda inbetalning verkställes.
§ 62.
Enligt devid 1840 och 1841 samt 1844 och 1845 års riksdagar bestämda betalningsvilkor
för då, i egenskap af lån, anvisade statsbidrag för hamnbyggnaden vid Cimbrishamn.
skola å det vid förstnämnda riksdag beviljade och under är 1843 med Tretiosjutusen
femhundra R:dr utbekomna lånet, Fem procent årligen inbetalas, dervid Tre procent
ränta beräknas för återstående kapitalbeloppet, samt å det andra år 1845 med
Sjutusen femhundra R:dr utbetalda lånet erläggas Åtta procent årligen under en tid af
Fjorton och ett halft år, räknad från 1856 års slut; kommande detta lån att efter
sagda tids förlopp anses härigenom betaldt till så väl kapital som Två procent årlig
ränta.
§ 63.
Det, för hamnanläggningen vid Alms. staden Christianstad, under riksdagen åren
1840 och 1841 beviljade samt år 1848 från Riksgälds-kontoret utbetalda låneunderstöd
af Tretiotusen R:dr skall återbetalas med Fem procent årligen å ursprungliga lånesumman,
hvarvid Tre procent ränta beräknas för det vid hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet
samt det öfriga utgör afbetalning å detta belopp.
Återbetalningen af det nämnda stad vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade samt
under år 1855 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å likaledes Tretiotusen R:dr, för
återstående hamnarbeten vid Åh,s samt Hem,esta h ma1 s fullbom lande äfvensom för muddring
sarbeten och kajbyggnad vid samma stad, verkställes medelst erläggande, före hvarje
års slut, af Sex procent å detta låns ursprungliga belopp; hvarvid såsom ränta beräknas
Fyra för hundra utaf det obetalda kapitalbeloppet och öfverskottet utgör afbetalning
derå. I fall denna inbetalning icke sker å bestämd tid, bör dessutom erläggas
Fem procent årlig ränta för det förfallna beloppet intilldess inbetalningen deraf varder
verkställd.
§ 64.
De tvänne särskilda, vid 1844 och 1845 års riksdag beviljade, lånen för hamnens
iståndsättande vid Carlshamn samt fullbordande af kajbyggnaden och upprensning af harn
-
32
Stats-Utskottets Memorial J\/s 125.
nen vid Sölvesborg — af hvilka lån det förra, eller det staden Carlshamn tillerkända
låneunderstödet, år 1846 utbetaldes med Fyratiofemtusen R:dr, och det sednare, eller
lånet till Sölvesborg, år 1847 med Femtontusen R:dr — skola återbetalas genom erläggande
årligen, under Fjorton och ett halft års tid, af Atta procent å den erhållna lånesumman,
hvaraf Två procent anses såsom ränta för lånets vid hvarje liqvid återstående
belopp, och öfverskottet utgör kapital-afbetalning; varande denna betalningstid räknad
för staden Carlshamns lån från 1851 års slut och för lånet till staden Sölvesborg från
slutet af år 1855. Skulle de bestämda inbetalningarne icke inom föreskrifven tid verkställas,
bör dessutom å det förfallna beloppet erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess
detsamma varder betaldt.
§ 65.
Det vid samma riksdag, för Göteborgs hamnbyggnad, beviljade lån å Tvåhundratio
tusen R:dr, hvilket under åren 1848—1857 blifvit utbetaldt med en tiondedel årligen,
bör af Direktionen för Göteborgs hamn- och eif-arbeten, likaledes under loppet af Fjorton
och ett halft år från 1857 års slut, till Riksgälds-kontoret återbetalas medelst erläggande
af Åtta procent utaf hela lånebeloppet, hvarigenom detta lån kommer att anses
så till kapital, som efter Två för hundra beräknad ränta, fullt inbetaldt; Och skall
bemälda Direktion derjemte, intilldess inbetalningen af ett till liqvid förfallet belopp
verkställes, för detsamma erlägga Fem procent årlig ränta.
§ 66.
För det, till hamnbyggnaden vid Linköping, under 1840 och 1841 års riksdag
beviljade och sistnämnda år utbetalda lån af Tretio tusen R:dr erläggas årligen Fem
procent å det ursprungliga kapitalbeloppet; af hvilka Fem procent först godtgöres Tre
procent årlig ränta för den vid hvarje liqvid återstående lånesumman, hvarefter öfverskottet
anses såsom kapital-afbetalning, intilldess hela lånet blifvit återbetaldt.
§ 67.
Nedannämnda trenne lån, hvilka vid 1847 och 1848 års riksdag beviljades samt
under åren 1849 och 1850 utbetaldes, nemligen: lånet till staden Westerås å Tretio
tusen R:dr, för utvidgande och förbättring af stadens hamn, lånet till staden Christinehamn
å Tretiosex tusen R:dr, för uppmuddring af hamnen och segelrännan vid denna
stad, samt lånet till staden Wadstena å Fyratioåtta tusen R:dr för anläggning af hamn
derstädes, skola fortfarande återbetalas medelst erläggande af Sex procent årligen å
hvart och ett låns hela belopp; kommande häraf Fyra procent årlig ränta att godtgöras
för det kapital, som vid hvarje liqvid återstår, samt den öfverskjutande inbetalnings
summan
-
Stats-Utskottets Memorial JS 125.
33
summan att å samma kapital afgå. Skulle den sålunda föreskrifna inbetalningen icke
inom bestämd tid verkställas, bör dessutom för det till liqvid förfallna beloppet erläggas
Fem procent årlig ränta, intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 68.
Det staden Wadstena, för fullbordan de af ofvannämnda hamnbyggnad, under 1853
och 1854 års riksdag beviljade ytterligare lån å Femton tusen R:dr, äfvensom de
tvänne särskilda då anvisade lån, det ena å Femton tusen R:dr, för Arbogg-åns
uppmuddring, och det andra å Tjugu tusen R:dr, för vpprensrdng och fördjupning af
Köpings o, hvilka alla lån från Riksgälds-kontoret utanordnades under år 1855, skola
jemväl återbetalas medelst erläggande af Sex procent årligen utaf de utbekomna lånesummorna,
hvarvid den i näst ofvanstående § föreskrifna ränteheräkning iakttages;
börande likaledes vid fördröjd betalning den der stadgade särskilda ränta dessutom
erläggas.
§ 69.
Det, för anläggningen af en hamnbassin invid Carlstad samt en kanal derifrån till
Kanikenäset vid Wenern, nämnda stad under 1856—1858 års riksdag beviljade och år
1859 af Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Etthundra tusen R:dr, samt de, för hamnbyggnad
vid Falkenberg och för fullbordande af hamnanläggnings-arbetena vid Strömstad,
dessa städer under samma riksdag beviljade lån, hvaraf staden Falkenbergs lån utbetaldes
under år 1859 med Fyratiosju tusen R:dr och staden Strömstads under år 1858
med Femton tusen R:dr, böra till Riksgälds-kontoret återbetalas genom enahanda, å
lånens ursprungliga kapitalbelopp beräknade, årliga inbetalning och samma ränteberäkning
samt påföljd vid inbetalningens fördröjda verkställighet, som uti näst ofvanstående
tvänne §§ finnas föreskrifna för der uppgifna lån.
§ 70.
Till återbetalande af det under 1856—1858 års riksdag beviljade lån för hamnbyggnaden
vid Färjestaden i Thorslunda socken på Oland, skola Sex procent å detta
låns under år 1858 från Riksgälds-kontoret utbekomna kapitalbelopp, Tolf tusen åttahundrafemtio
R:dr, hvarje år erläggas; börande räntan härvid godtgöras efter Fyra procent
samt det öfriga utgöra kapital-afbetalning; och skall dessutom för det till liqvid
förfallna beloppet, då detsamma icke inom föreskrifven tid inbetalas, erläggas Fem procent
årlig ränta, intilldess inbetalningen verkställes.
§ 71.
De, för nedannämnda hamnbyggnader och andra arbeten för sjöfartens underlät
-
Bih. lill R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 26 Haft.
5
34
Stats-Utskottets Memorial J\s 125.
tande och befrämjande, ander 1859 oell 1860 års riksdag beviljade samt under åren
1861 och 1862 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån, nemligen:
för byggande af hamn vid staden Grenna, Tretiosju tusen femhundra R:dr,
för förbättring och utvidgning af Helsingborgs hamn, Tvåhundratretio tusen R:dr,
för hamnbyggnad vid staden Arnal, Atta tusen R:dr,
för fortsättning af hamn- och kanal-anläggningen vid Carlstad, Sjutio tusen R:dr,
för upprnuddring af segelleden mellan Piteå och lastageplatsen Löfholmen samt anläggning
af en las'brygga vid nämnda stad, Tjugusex tusen R:dr, och,
till Ronneby köping för Rottne åns upprensning och fullbordande af den påbörjadeye^ebyggnaden
vid inloppet till nämnda å, Tiotusen R:dr,
skola återbetalas medelst erläggande, före hvarje års slut, af Sex procent å hvart och
ett låns hela belopp, hvarigenom räntan godtgöres efter Fyra för hundra utaf obetalda
kapitalet, och det öfriga utgör afbetalning å detsamma. Verkställes ej inbetalning på
bestämd tid, är låntagaren pligtig att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga
Fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker.
§ 72.
Med iakttagande af den i 69 och föregående §§ stadgade ränteberäkning och
med enahanda påföljd, då det förfallna beloppet icke å bestämd tid inbetalas, skola
Sex procent årligen återbetalas utaf det lån å Etthundrafemtio tusen R:dr, som under 1853
och 1854 års riksdag beviljades och år 1856 utbetaldes för slussanläggningar i Clara eif
vid Dejefors och Forshaga inom Nedra Ulleruds och Grafva socknar i Wermland.
§ 73.
Återbetalningen af det, för anläggningen af jernvägen mellan Christinehamn och
Sjöändan, under 1847 och 1848 års riksdag beviljade samt år 1849 från Riksgäldskontoret
utbetalda lån skall fortfarande verkställas medelst erläggande af Sex procent
årligen å detta låns hela belopp, Etthundra tusen R:dr; hvarvid Fyra procent årlig
ränta godtgöres för det vid hvarje liqvid återstående kapital och den öfverskjutande
inbetalnings-summan kommer att å samma kapital afgå; börande dessutom, i fall denna
inbetalning icke varder inom föreskrifven tid fullgjord, å det till liqvid förfallna beloppet
erläggas Fem procent årlig ränta, intilldess detsamma varder inbetaldt.
§ 74.
Genom erläggande hvarje år af Sex procent å lånets hela belopp, skall det, för
anläggningen af jernvägen mellan Nora och Ervalla, under 1850 och 1851 års riksdag
beviljade och år 1854 från Riksgälds-kontoret utgifna lån å Etthundrafemtio tusen R:dr
Stats'Utskottets Memorial X 125.
35
återbetalas; kommande härvid räntan för ej mindre det återstående lånekapitalet, än
det till liqvid förfallna, men icke inom stadgad tid inbetalda beloppet att beräknas och
godtgöras i öfverensstämmelse med hvad derom i näst ofvanstående § är föreskrifvet*
A det för samma jernvägsanläggniug under 1856—1858 års riksdag beviljade
ytterligare lån, hvilket med Sjutiofem tusen R:dr år 1858 af Riksgälds-kontoret utbetaldes,
skall, från och med 1860 och intilldess detta lån blifvit till fullo återbetaldt,
före hvarje års utgång afbetalas minst en tiondedel af hela länesumman eller Sju tusen
femhundra R:dr; hvarjemte Fem och en half procent ränta för samma låns obetalda
belopp skall vid slutet af hvarje år till Riksgälds-kontoret erläggas.
§ 75.
Det för Norbergs-jernvågens fullbordande under 1853 och 1854 års riksdag beviljade
och under åren 1855 och 1856 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å Etthundrafemtio
tusen R:dr skall fortfarande återbetalas på det sätt, att inom slutet af
hvarje år erläggas Tre procent å hela denna lånesumma, hvaraf för hvad utaf lånet dessförinnan
icke godtgjorts beräknas Två procent ärlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Likaså skall det för samma jernvägsanläggning förut beviljade och till utgående
utaf Handels- och Sjöfartsfonden anvisade lån å enahanda belopp eller Etthundrafemtio
tusen R:dr, intilldess samma lån är till fullo liqvideradt, återbetalas medelst erläggande
till Riksgälds-kontoret af Fem procent årligen utaf detta låns ursprungliga belopp, dervid
Fyra procent årlig ränta godtgöres för det före hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet
samt det öfriga utgör afbetalning å kapitalet.
Skulle de å nu ifrågavarande tvänne lån föreskrifna inbetalningar icke varda vid
förfallotiderna i stadgad ordning lullgjorda, bör dessutom erläggas Fem procent årlig
ränta ä det förfallna beloppet, intilldess detsamma blifver vederbörligen inbetaldt.
Derest behållna inkomsten af ofvannämnda jernväg, efter afdrag af de'årliga inbetainingarne
a de af Staten erhållna lånen, skulle öfverstiga Sex procent å det belopp
aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t, att, utom begagnande af den Kongl.
Maj:t förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxan utgående afgifter för
passagerare- och varutrafiken, föreskrifva huru stor del af detta öfverskott skall afsättas,
för att framdeles användas till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning.
Uppgår den årliga behållningen ändock till Åtta procent å aktie-egarhes tillskott, eger
Kongl. Maj:t bestämma om och med hvad belopp den stadgade amorteringen af sagda
lån bör ökas.
§ 76.
Återbetalningen af det under 1853 och 1854 års riksdag för anläggningen af Wess
-
36
Stats-Utskottets Memorial J\/S 125.
man-Barkens jernvåg beviljade samt under åren 1856 och 1857 utbetalda lån å Tvåhundratusen
R:dr skall verkställas genom erläggande, före hvarje års slut, af Fem procent
å hela den utbekomna lånesumman, dervid Tre procent årlig ränta beräknas för
det dessförinnan obetalda lånebeloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Till betalning af det för denna jernvägsanläggning under 1856—1858 års riksdag
beviljade ytterligare lån å likaledes Tvåhundratusen Ridr skola, före hvarje års slut,
erläggas Sex procent å hela denna är 1858 frän Riksgälds-kontoret utbekomna lånesumma,
dervid Fyra procent årlig ränta kommer att beräknas å det obetalda kapitalet
och återstoden anses utgöra kapitalafbetalning; börande, derest de förfallna inbetalningsbeloppen
för de tvänne i denna § omförmälda lån icke varda i stadgad ordning erlagda,
dessutom, intilldess inbetalningen blifvit vederbörligen verkställd, utgöras ränta
å samma belopp efter Fem procent för år räknadt.
§ 77.
Enligt de af Rikets Ständer stadgade betalningsvilkor för det under 1853 och
1854 års riksdag till Gefle—Dala-jernvägeus anläggning beviljade lån å Två millioner
fyrahundratusen R:dr, hvilket lån blifvit under åren 1855—1859 utbetaldt, skall, efter
förloppet af den för denna jernvägsauläggniugs utförande afsedda tid, inom slutet af
hvarje år, å hela den utbekomna lånesumman till Riksgälds-kontoret inbetalas Tre procent,
hvaraf för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas Två procent årlig
ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning. Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet
icke varda i föreskriften ordning erlagdt, bör derför af Bolaget utgöras Fem procent
årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen inbetalas.
Å det ytterligare lån, som för fullbordande af sistnämnda jernväg blef under
1856—1858 års riksdag beviljadt och under åren 1858 och 1859 från Riksgälds-kontoret
utbekommits, skall, från och med år 1860 och intilldess detta lån blifvit till fullo
återbetaldt, minst en tiondedel eller Sextiotusen R:dr utaf hela det beviljade och lylitad
e lånebeloppet, Sexhundratusen R:dr, före hvarje års utgång afbetalas; hvarjemte
för samma lån skall till Riksgälds-kontoret, vid slutet af hvart och ett år, erläggas
Fem och en half procent ränta.
Derest behållna inkomsten af meranämnda jernväg, efter afdrag af de årliga iubetalningarne
å de af Staten erhållna lån, skulle öfverstiga Sex procent å det belopp
aktie-egarne tillskjutit, ankommer på Kongl. Maj:t, att, utom begagnande af den Kongl.
Majit förbehållna rätt att pröfva och bestämma de enligt taxor utgående afgifterna,
föreskrifva huru stor del af detta öfverskott skall afsättas för att framdeles användas
till jernvägens förbättring eller vidare utsträckning. Uppgår den årliga behållningen
ändock till Åtta procent å aktie-egarnes tillskott, eger Kongl. Majit bestämma om och
med hvad belopp den stadgade amorteringen af sagda lån bör ökas.
Stats-Utskottets Memorial J\3 125.
37
§ 78.
De under 1856—1858 års riksdag beviljade oell redan med deras hela belopp utbetalda
tvänne lån, det ena å Trehundrasjutio tusen R:dr, för anläggning af jernvägen
mellan Hudiksvall och sjöarne Dellen, och det andra å Femhundratusen R:dr, för jernvägsanläggningen
från Söderhamn till sjön Bergviken samt för anläggande af jernbana
förbi Landaforsen i ljusne eif äfvensom för upprensningsarbeten i nämnda eif och sjön
Warpen, skola, efter förloppet af den för sagda arbetens utförande afsedda tid, hvarunder
dessa lån fått utan ränta och kapitalafbetalning innehafvas, återbetalas sålunda,
att å de utbekomna lånesummorna, inom slutet af hvarje år, inbetalas Fem procent,
hvaraf för hvad af hvartdera lånet dessförinnan icke godtgjorts beräknas Fyra procent
årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning. Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet
icke varda i föreskrifven ordning erlagdt, bör derför af Bolaget utgöras Fem
procent årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen inbetalas.
§ 79.
Jemte det Rikets nu församlade Ständer medgifvit, att ränta och kapitalafbetalning
under innevarande och nästkommande år icke må beräknas eller erläggas å det för
jernvägsanläggningen mellan Borås och Herrljunga vid 1859—1860 års riksdag beviljade
och under åren 1862 och 1863 med tillhopa 1,436,000 R:dr från Riksgälds-kontoret utbetalda
lån har, såsom vilkor för denna eftergifts tillgodonjutande, blifvit föreskrifvet:
l:o att, sedan Borås-Herrljunga Jernvägsbolag i enlighet med den af dess Direktion
den 20 Februari 1862 till Riksgälds-kontoret utgifna förbindelse återburit skilnaden
mellan det belopp 1,436,000 R:dr, som Bolaget fått i nämnda Kontor lyfta och den
summa, som utgör 2/3:delar af verkliga anläggningskostnaden för ifrågavarande jernväg
återstoden af den genom minskad byggnadskostnad eller annorledes uppkomna behållning
af Bolagets samtliga inkomster, hvarå bestyrkt uppgift hör till Fullmägtige i Riksgäldskontoret
aflemnas, skall, för bildandet af en reservfond, särskildt afsättas och utan
sammanblandning med Bolagets öfriga tillgångar, förräntas och redovisas; kommande
denna reservfond att, intilldess hela skulden till Riksgälds-kontoret blifvit betald, så
långt fondens tillgångar förslå, användas till fyllande af den brist i de årliga ränteoch
amorteringsliqviderna, som under ett eller annat år icke kunna genom inflytande
trafikinkomster bestridas;
2:o att ingen utdelning till aktieegarne får ega rum under tiden till 1870 års
utgång, under hvilken tid hela nettobehållningen såväl af trafiken som af Bolagets
öfriga tillhörigheter hör till den i första punkten omförmälda reservfond ingå;
3:o att, om reservfonden, jemte behållningen å trafikmedlen och Bolagets öfriga
inkomster icke förslå till bestridande af de årliga inbetalningar till Riksgälds-kontoret,
hvilka från och med slutet af år 1868 böra ega rum, Bolaget skall hafva skyldighet
38
Stats-Utskottets Memorial -M 125.
att af andra; medel fylla den möjligen uppkommande bristen, vid äfventyr, i motsatt
fall, att jernvägen med allt hvad dertill hörer och hvartill äfven reservfonden räknas,
hemfaller till Staten, utan rättighet för aktieegarne att till större eller mindre del af
det allmänna erhålla ersättning för de tillskott, som dessförinnan blifvit af dem
gjorda; och
4:o att Bolagets Direktion, efter dertill af Bolaget i vederbörlig ordning erhållet
bemyndigande, före innevarande års slut till Riksgälds-kontoret aflemnar behörig förbindelse
att uppfylla de för räntefrihetens tillgodonjutande sålunda stadgade vilkor, samt
att gälda återstoden af förskrifna beloppet med utfäst ränta från och med år 1868,
till dess full liqvid skett.
§ 80.
De vid sistförflutna riksdag för anläggning af följande enskilda jernvägar anvisade
lånebidrag, nemligen:
I:o för en bibana från trakten af Eslöfs station på södra stambanan till Ystad, Två
millioner fyrahundrafemtio tusen R:dr, utbetaldt med en tredjedel, eller 816,666 2/s
R:dr, under hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866;
2:o för en jernväg mellan Helsingborg och Årup, En million etthundratusen R:dr, utbetaldt
med 550,000 R:dr år 1864 och en lika summa år 1865;
3:o för en jernväg mellan Landskrona och södra stambanan i trakten af Eslöfs station,
En million tvåhundratusen R:dr, utbetalda med 470,000 R:dr under år 1864,
630,000 R:dr under år 1865 och 100,000 R:dr år 1866;
4:o för en jernväg mellan Christianstad och Hessleholms station på södra stambanan,
Sjuhundratjugu tusen R:dr, deraf hälften eller 360,000 R:dr utbetalts år 1864
och andra hälften 1865; samt
5:o för en jernväg mellan Wexiö och Alfvestads station på södra stambanan, Fyrahundratretiofyra
tusen R:dr, utbetalda under år 1864;
skola sålunda återbetalas, att, sedan lånen fått innehafvas räntefritt, de tre förstnämnda
under Tre år och de två sistnämnda under Två år från den dag hvar och en särskild
del deraf blifvit lyftad, skall derefter å lånebeloppet, i den mån lyftning egt rum, inom
hvarje kalenderårs slut inbetalas Fem procent efter år räknadt, hvaraf för hvad af
lånet derförinnan icke godtgjorts beräknas Fyra procent årlig ränta och återstoden utgör
kapitalafbetalning. Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet icke varda i föreskrifven
ordning erlagdt, bör derför utgöras Sex procent årlig ränta, till dess samma belopp
vederbörligen inbetalas.
§ 81.
Å det under sistförflutna riksdag för byggandet af en jernväg från hamnen vid
Köping till Uttersberg med grenbana till sjön Lillsoan anvisade lån å Femhundratusen
Stats- Utskottets Memorial J\s 125.
39
R:dr, hvaraf under år 1864 lyftats hälften eller 250,000 R:dr och under år 1865 en
lika summa, skall, sedan lånet fått räntefritt innehafvas i Två år, derefter å lånebeloppet
inom hvarje års slut, räknadt från lyftningsdagen, årligen inbetalas Sju procent
å lånets primitiva kapital, af hvilken inbetalning först beräknas Fyra procent årlig
ränta å hvad af lånet derförinnan icke godtgjorts och återstoden utgör kapitalafbetalning.
Om det förfallna inbetalningsbeloppet icke varder i föreskrifven ordning erlagdt,
bör derför utgöras Sex procent årlig ränta, intilldess samma belopp vederbörligen
erlägges.
§ 82.
Återbetalningen af det under sistnämnda riksdag för byggandet af en jernväg
från Herrljunga öfver Wenersborg till Uddevalla beviljade lån å Tre millioner tvåhundrafyratio
tusen R:dr, hvaraf hittills blifvit utbetalda tillhopa Två millioner femhundranittiotre
tusen sjuhundrafemtiotvå R:dr, skall verkställas sålunda att, sedan lånet fått
räntefritt innehafvas under Tre år från den dag hvarje särskild del deraf blifvit lyftad,
skall derefter å lånebeloppet inom hvarje kalenderårs slut inbetalas Fem procent efter
år räknadt, hvaraf för hvad af lånet derförinnan icke godtgjorts beräknas Fyra procent
årlig ränta och återstoden utgör kapitalafbetalning. Skulle det förfallna inbetalningsbeloppet
icke i föreskrifven ordning erläggas, bör derför utgöras Sex procent årlig
ränta, intilldess samma belopp vederbörligen inbetalas.
§ 83.
Det, för en jernbros uppförande öfver Svartån, å landsvägen mellan Linköping och
Bergs gästgifvaregård, vid 1850 och 1851 års riksdag, Hanekinds och Gullbergs häradsboer
beviljade och år 1852 från Riksgälds-kontoret utbekomna lån å Tjugutusen R:dr
bör återbetalas medelst erläggande, för hvarje års slut, af Sex procent å lånets ursprungliga
belopp; vid hvilken återbetalning räntan godtgöres efter Fyra för hundra årligen
af det obetalda kapitalet och öfverskottet utgör afbetalning å detsamma. Då det till
liqvid förfallna beloppet icke inom bestämd tid inbetalas, skall Fem procent årlig ränta
å detta oguldna belopp erläggas, intilldess inbetalningen deraf verkställes.
§ 84.
Å det ursprungliga beloppet, Sextusen R:dr, af det, såsom bidrag till kostnaderna
för en brobyggnad öfver Dalelfven, i närheten af Gustafs kyrka, under 1850 och 1851
års riksdag beviljade och år 1853 utbetalda lån böra Sex procent inom hvarje års
utgång till Riksgälds-kontoret inbetalas, hvarvid Fyra procent å det oguldna kapitalet
beräknas såsom ränta och återstoden såsom kapitalafbetalning. Sker den föreskrifna
40
Stata-Utskottets Memorial Jfå 125.
inbetalningen icke inom bestämd tid, bör för det förfallna oguldna beloppet utgöras
sådan ränta, som i näst ofvanstående § är stadgad.
Likaledes skall, sedan det för anläggningen af tvänne flottbroar i närheten af Thorsångs
kyrka, den ena öfver Dalélfven och den andra öfver IAVelfven under 1856—1858
års riksdag beviljade och år 1859 utbetalda lån å Tiotusen R:dr fått under Två års
tid utan ränta innehafvas, detta lån återbetalas genom erläggande af Sex procent årligen
utaf hela lånesumman, med enahanda ränteberäkning, som bär ofvan är föreskrifven
i afseende på det för brobyggnaden vid Gustafs kyrka beviljade låneunderstöd.
§ 85.
Det lån å Etthundratusen R:dr, som under 1853 och 1854 års riksdag beviljades
och under år 1858 utbetaldes för en ny bro öfoer Helgeå vid Christianstad, skall till
Riksgälds-kontoret återbetalas genom erläggande af Sex procent årligen utaf hela lånesumman;
hvarvid räntan godtgöres efter Fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet
och det öfriga utgör afbetalning å detsamma; skolande, i händelse den föreskrifna årliga
inbetalningen icke å bestämd tid verkställes, dessutom till Riksgälds kontoret erläggas
Fem procent årlig ränta å det oguldna beloppet, intilldess detsamma varder
vederbörligen inbetaldt.
§ 86.
Det lån å Femtiofemtusen R:dr, som under 1859 och 1860 ån riksdag beviljades
och under år 1861 utbetaldes för utförande af en brobyggnad öfver Ume-elf invid staden
Umeå, återbetalas genom erläggande af Sex procent af hela den lyftade lånesumman,
hvarigenom godtgöres ränta efter Fyra för hundra utaf obetalda kapitalbeloppet, och
utgör det öfriga afbetalning å detsamma. Verkställes ej inbetalning å bestämd tid,
äro låntagarne pligtige att för det till liqvid förfallna oguldna beloppet erlägga
Fem procent årlig ränta, intilldess betalning sker. Å det ytterligare lån, som för
samma brobyggnad vid sistförflutna riksdag beviljades och under år 1864 från Riksgäldskontoret
utbetaldes, skall, efter slutet af sistnämnda år, årligen inbetalas Atta procent
af hela den lyftade lånesumman, Tjugutusen R:dr, af hvilken inbetalning ränta godtgöres
efter Fem procent utaf obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgör afbetalning
derå; och skall, derest inbetalning ej verkställes å bestämd tid, Sex procent årlig ränta
å det till betalning förfallna oguldna beloppet erläggas, intilldess betalning sker.
§ 87.
Den lånesumma af Tvåhundratretiotvå tusen fyrahundratretiosex R:dr 32 öre, som
Rikets Ständer vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade för inlösande af de med lands
höfdinge
-
Stats-Utskottets Memorial J\s 125.
41
höfdinge-bestållningarne i åtskilliga län då förenade ackorder, kommer, med iakttagande
af den, såsom här nedan förmäles, medgifna nedsättning uti Landshöfdingarnes i Wermlands
och Calmar län ackordsamorterings-bidrag, att, jemlikt de för sagda lån af Kongl.
Stats-kontoret utgifna 151 obligationer å 1,000 R:dr Banko hvardera, fortfarande liqvi—
deräs på det sätt: att, sedan utaf den för hvarje landshöfdinge-beställning, dervid ackord
varit fästadt, anslagna lön, Sex procent årligen å det ersatta ackordsbeloppet, genom
Kongl. Stats-kontorets försorg, innehållits, inbetalas den sålunda för hvarje år innehållna
summan till Riksgälds-kontoret eller dess ordres inom den 1 Juli nästpåföljande
år. Härigenom godtgöres den för det lyftade oguldna lånekapitalet, till sistförflutna
årets slut, upplupna ränta efter Fyra procent årligen, och infrias så många af ofvanberörda
obligationer, enligt deras nummerordning, som det efter ränteliqviden uppkomna
öfverskott medgifver. Det belopp, hvarmed detta öfverskott kan komma att öfverstiga
de till fullo infriade obligationernas kapitalsumma samt den å dessa sednare till inlösningsdagen
ytterligare upplupna ränta, bör å någon af de återstående obligationerna afskrifvas.
Beträffande särskildt ackordssumman för landsliöfdinge-beställningen i Wermlands
län, 30,000 R:dr, får dock, jemlikt Rikets Ständers vid 1847 och 1848 års riksdag
meddelade beslut, den derför belöpande årliga ränte- och kapitalinbetalningen, som dessförinnan
bort utgå med 1,800 R:dr, utgöras med endast Ettusen trehundrafemtio
R:dr. Likaså medgåfvo Rikets Ständer vid 1853 och 1854 års riksdag, att ackordsränte-
och ämorterings-afdraget af lahddinfdingelöhen i talmar lån, hvilket förut utgjort
2,100 R:dr årligen, må nedsättas till det belopp, eller Åttahundratjugufem R:dr,
som, med tillgodoberäkning af hittills skedd öfverbetalning, erfordras för att ackordsåterstoden
för sistnämnda landshöfdinge-beställning skall varda amorterad vid den tidpunkt,
då slutliqvid skulle egt rum, derest Sex procent å ackords-summan under hela
tiden inbetalts.
§ 88.
Riksgälds-kontorets fordringar för de låneunderstöd till strömrensningar, vattenaftappningar
och odling*företag, som utaf dertill vid 1840 och 1841 års riksdag anslagna
medel blifvit beviljade och utbetalda, böra — så vida icke Kongl. Majit, i afseende på
dessa lån, tillämpat och till efterrättelse fastställt de för enahanda understöd vid 1844
och 1845 års riksdag stadgade betalningsvilkor — liqvideras på det sätt, att, efter
Fern års förlopp, sedan medlen blifvit af Riksgälds-kontoret utbetalda, erläggas årligen'
till detta Verk Fern procent å det ursprungliga lånekapitalet, hvaraf först beräknas
Tre procent årlig ränta för det vid hvarje liqvid återstående kapitalbeloppet, samt
det öfriga utgör afbetalning, intilldess hela kapitalet med ränta sålunda blifvit till
fullo betaldt.
För liqviderande af ej mindre de, enligt Rikets vid 1844 och 1845 års riksdag församlade
Ständers beslut, till sagda föremål beviljade och från Riksgälds-kontoret utbekomna
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Ajd. 2 Band. 26 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Memorial JS 125.
lån, än äfven dylika, före samma riksdag, anvisade låneunderstöd, vid hvilkas återbetalning
de vid nyssnämnda riksdag meddelade föreskrifter skola tjena till efterrättelse,
böra — efter Fem års förlopp från slutet af det år, hvarunder medlen blifvit af Riksgälds-kontoret
utanordnade eller, då lånet successift utgått, Fem år från slutet af det
år, derunder första hälften af lånet lyftats — årligen, intilldess detsamma är till fullo
återbetaldt, erläggas Åtta procent å hela den beviljade lånesumman, hvarigenom Två
procent ränta godtgöres för lånets vid hvarje liqvid återstående belopp, samt detta minskas
med öfverskottet såsom kapitalafbetalning; skolande, derest inbetalningen icke å
bestämd tid verkställes, dessutom å det till liqvid förfallna beloppet erläggas Fem procent
årlig ränta, intilldess betalning sker; hvilken ränta dock ej kommer att beräknas
och påföras för sådana lån, som på stadgadt sätt böra i sammanhang med allmänna
utskylderna återbetalas.
För de till vattenaftappningar eller odlingsföretag från Riksgälds-kontoret utbetalda
låneunderstöd, hvartill medel blifvit anvisade under riksdagarne från och med
1850 och 1851 till och med 1859 och 1860, skola, efter Fem års förlopp från’slutet af
det år, hvarunder lånemedlen från Riksgälds-kontoret först utbekommits, likaledes erläggas
Åtta procent årligen å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan godtgöres
efter Två procent utaf det obetalda kapitalbeloppet för de lån, som utgått af dertill
under 1850 och 1851 samt 1853 och 1854 års riksdagar anvisade medel, och efter Tre
procent för de på grund af Rikets Ständers beslut vid 1856—1858 års riksdag utbetalda
dylika lån samt efter Fyra procent för de lån, som utgått af de vid 1859—1860
års riksdag för detta ändamål anvisade tillgångar; hvarefter öfverskottet utgör kapitalafbetalning.
För de till sjösänkningar och myrutdikningar eller andra vattenaftappningsföretag
under sistförflutna riksdag beviljade och från Riksgälds-kontoret utbetalda
lånemedel skola, efter Tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder lånemedlen från
Riksgälds-kontoret först utbekommits, årligen erläggas Åtta procent å hela den lyftade
lånesumman, hvaraf räntan godtgöres efter Fem för hundra af obetalda kapitalbeloppet
och det öfriga utgör afbetalning derå. Dock hafva Rikets Ständer medgifvit, dels att
räntebetalningen och kapital-amorteringen för det vid sistförflutna riksdag till Lidaåns
sänkning och upprensning beviljade lån må få taga sin början först efter Tre års förlopp
från slutet af det år, hvarunder hela lånet från Riksgälds-kontoret utbekommits, dels
att den ränte- och kapital-inbetalningsskyldighet, som för lånet till sjön Weselångens
sänkning blifvit föreskrifven att vidtaga redan med år 1864, må under ytterligare Tre
år framflyttas och alltså bestämmas att taga sin början först från och med år 1867.
I afseende på återbetalningssättet för de lån, som, för beredande af odlingsföretag
medelst utdikningar eller vattenaftappningar, redan blifvit eller hädanefter varda menigheter,
korporationer eller enskilde personer tilldelade, skall, så vidt Kongl. Kungörelserna
af den 13 Juni 1845 och den 3 November 1848 härvid äro tillämpliga, iakttagas
det i samma Kungörelser meddelade stadgande: att — sedan den låne-andel, för hvars
återgäldande hvarje betalningsskyldigt hemman skall ansvara, samt den summa, som, i
Stats-Utskottets Memorial JUs 125.
43
följd deraf, till skuldens jemte den utfästa räntans fulla liqviöerande skall för hvarje
hemman årligen erläggas, blifvit bestämd — det sammanlagda afbetalnings- och räntebeloppet
bör, från och med det år, då betalningsskyldigheten vidtager, under särskild
rubrik, med utsättande af det sista året, då betalningen skall utgå, såsom ett hemmanet
under sålunda bestämdt antal år åliggande allmänt onus i jordeboken antecknas
och å debetsedeln för hvarje år upptagas samt af kronobetjeningen uppbäras, i Landtränteriet
insättas och, såsom andra till Riksgälds-kontoret ingående medel, särskildt redovisas.
För de lån, å hvilka ofvan omförmälda återbetalningssätt kommer att tillämpas och
de till ett visst årligt belopp fastställda ränte-och kapital-inbetalningarne således komma
att verkställas i sammanhang med allmänna utskylderna, behöfver någon särskild årlig
ränteliqvid icke uppgöras. Ej heller behöfva innehafvarne af sådana lån eller de för
desamma ansvariga hemman uti Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagas; varande
Riksgälds-kontoret jemväl frikalladt från skyldigheten att dessa lån eller derå förfallna
ränte- och kapitalbetalningar vid inträffande konkurser eller andra dylika fall bevaka,
enär, enligt Kongl. Förordningen den 20 Juli 1855, Kronan för sådana årliga afbetalnings-
och räntebelopp eger lika rätt i de hemman lånen påförts, som för annan afgäld
eller ränta af fast egendom.
§ 89.
Beträffande det, för sänkningen sjöarne Stora, och Lilla Rengen, Jernlund en, A sunden,
Emmern, Sriern och Nimrnern inom Östergötland, samt anläggningen af en båtled
genom och mellan förstnämnda fyra sjöar, under 1853 och 1854 års riksdag beviljade
samt under åren 1855—1857 utbetalda lån å Tvåhundrafyratio tusen R:dr, komma de
föreskrifter att lända till efterrättelse, som i afseende på återbetalningen af och ränteberäkningen
för andra under samma riksdag till vattenaftappningsföretag anvisade lån
blifvit meddelade och i ofvanstående § 83 finnas uppgifna.
Det för utförande af ofvannämnda sjösänknings-arbeten och båtleds anläggning under
1856—1858 års riksdag beviljade och under år 1858 utbetalda ytterligare lån å
Etthundrafemtio tusen R:dr skall återbetalas genom erläggande af Sex procent årligen
å hela den utbekomna lånesumman; hvilka Sex procent, deraf den för det obetalda kapitalbeloppet
efter Fyra för hundra upplupna räntan först godtgöres och återstoden utgör
kapitalafbetalning, böra under den för lånets fulla återbetalning erforderliga tid, till
Riksgälds-kontoret erläggas före slutet af hvarje år, räknadt från lånets utbetalningsdag;
börande, derest denna sålunda föreskrifna inbetalning icke verkställes å bestämd
tid, dessutom för det till liqvid förfallna oguldna beloppet utgöras Fem procent årlig
ranta, intilldess detsamma varder betaldt.
44
Stats-Utskottets Memorial Jtä 125.
§ 90.
A det vid 1859 och 1860 års riksdag Apothekare-societeten beviljade och år 1862 från
Riksgälds-kontoret utbetalda lån å Femtio tusen R:dr, för uppförande af en byggnad åt
Farmaceutiska institutet, bör, före slutet af hvarje år, till Riksgälds-kontoret inbetalas
Fem procent å lånets ursprungliga belopp; af hvilka Fem procent räntan för det obetalda
lånekapitalet kommer att beräknas efter Fyra procent årligen och det öfverskjutande
beloppet att såsom kapitalafbetalning afgå å lånesumman, intilldess densamma
blifvit till fullo återbetald.
§ 91.
Det utaf Rikets Ständer, för uppförande af saknade byggnader å häradshöfdingebostället
Målby i Westra Fernebo socken af Westerås län, beviljade och år 1864 från
Riksgälds-kontoret utbetalda räntefria lån å Sju tusen R:dr skall af nämnda boställes
innehafvare återbetalas med en tjugondedel eller Trehundrafemtio R:dr vid hvarje års
t slut från och med år 1864 och tilldess hela beloppet blifvit godtgjordt; börande, i händelse
boställsinnehafvaren underlåter att inom förelagd tid fullgöra den föreskrifna byggnadsskyldigheten,
det oguldna lånebeloppet hos honom genast uttagas.
§ 92.
Likaledes skall det räntefria lån, sorn af Rikets sednast församlade Ständer beviljades
Alnarps Landtbruks-institut för utförande af grundförbättringar å Alnarps egendom,
hvilket lån från Riksgälds-kontoret utbetaldes år 1864 med Tretiotusen Riksdaler,
sedan detsamma utan afbetalningsskyldighet fått innehafvas i Fem år, derefter med en
tiondedel årligen återgäldas, intilldess detsamma blifvit till fullo återbetaldt.
§ 93.
Som Rikets nu församlade Ständer medgifvit, att hela återstoden, 350,000 R:dr,
af det, för segelleds öppnande från ilattefura vid Wenern till sjön Stora Lee, vid sistförflutna
riksdag beviljade lån å 800,000 R:dr må utbekommas under år 1867, skall det
åligga det för detta arbetes utförande bildade Bolag, att ej mindre å berörda 350,000
R:dr, än jemväl å den låneandel af 450,000 R:dr, som under år 1865 i Riksgälds-kontoret
lyftats, från och med 1868 års början erlägga ränta; kommande alltså Bolaget
att vid slutet af sistnämnda år och sedermera allt framgent vid hvarje års utgång till
Riksgälds-kontoret inbetala Fem procent å hela lånesumman, Attahundratusen R:dr,
af hvilka först beräknas Tre procent årlig ränta å det efter hvarje inbetalning återstående
kapital samt det öfriga afgår å kapitalet.
Stata- Utskottets Memorial 125,
45
§ 94.
Uppå det af Rikets sednast församlade Ständer, för utsträckning af Kinda båtled
medelst kanalisering af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn, beviljade lån af
Fyrahundratretiosjutusen femhundra R:dr, deraf Tvåhundratretiofemtusen R:dr under
sistlidet år blifvit lyftade, skall, sedan lånesumman intill slutet af det år, hvarunder
arbetet blifvit fullbordadt, fått räntefritt innehafvas, derefter inom hvarje års slut inbetalas
Fem procent å det ursprungliga lånebeloppet, af hvilka först beräknas Tre procent
årlig ränta å det efter hvarje inbetalning återstående kapitalet samt det öfriga
utgör afbetalning derå.
§ 95.
A det utaf Rikets sednast församlade Ständer Jemtlands Kommunikations-aktiebolag
beviljade samt under åren 1864 och 1865 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån,
Sjutiotusen R:dr, åligger Bolaget att från lyftningsdagarne erlägga Fem procent årlig
ränta, hvarförutan Bolaget skall efter Fem års förlopp från nämnde dagar å kapitalet
inom hvarje års slut afbetala Sex procent af lånets ursprungliga belopp, intilldess skulden
blifvit till fullo betald.
.3081
^ inhomsU
.£6
fxi i;I fiM/iiodtll iaioiao^^btöj?
gifxå >ne oiq mot ^BF-fö nr
)n[Bjrq.i ( b nbaw&a fl‘
-iuA> Äp.oMlilrsr ,qqol9if Bjjlh-rn
in i! r.of
-
:: r:- 'i • i; •irionr. /fl .ttlrir:
i;j*..'vale {.'■!•,it', idom
u^ltiJyu oiuit iii-J Jiviiid tiyp
Stockholm, E. Weitrell, 1866.
Stats-Utskotttts Memorial N:o 126
1
M© 196.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Maj 186 6, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning a f erhållna dterremisser å en i Memorialet
N:o 84 föreslagen voteringsproposition.
(U. A.)
Sedan Stats-Utskottet i afgifvet U tlåtande (N:o 46) hemställt, att Rikets
Ständer icke måtte bifalla Kongl. Maj:ts i nådig Proposition (N:o 36) gjorda framställning
derom, att de kostnader, som fordrades för verkställande af laga skifte
å boställen och af sådant skifte blefve en följd samt nu ålåge boställenas innehafvare
och enligt Kongl. Kungörelsen den i Maj 1827 på tjugu års tid fördelades,
måtte utgå af statsmedel i hvad civila och militära boställen anginge, samt
i afseende å ecklesiastika boställen gäldas af vederbörande kyrkor eller församlingar,
äfvensom att såväl dessa kostnader, som de, hvilka redan nu ålåge Statsverket
för landtmäteriförrättningar, måtte, enär sammanlagda beloppet icke kunde
på förhand bestämmas, utgå lrån förslagsanslagen till rese- och traktamentspenningar
och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder det boställe,
sorn underginge skifte, ansåges höra, samt Borgare- och Bonde-Stånden godkänt
denna Utskottets hemställan, men Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
bifallit Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, så hade, uti Memorial af den 15 innevarande
Maj (N;o 84), Utskottet föreslagit att, för frågans afgörande, omröstning
måtte i Förstärkt Stats-Utskott anställas mellan godkännande af Utskottets omförmälda
hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning.
Detta Utskottets förslag godkändes af Preste-Ståndet, hvaremot Bonde-Ståndet,
med afslag å hvad i den uppställda voteringspropositionen funnes intaget i fråga om
ecklesiastika boställen, återremitterat voteringspropositionen i öfrigt för erhållande
af den förändrade lydelse, detta beslut förutsatte. Jemväl af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet är ifrågavarande voteringsproposition i enahanda syftning,
som af Bonde-Ståndet blifvit antydd, till Utskottet återremitterad.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, föranlåtes Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte, Preste-Ståndet, med frånträdande af sitt förut i
Bih. till R. St. Prof. 1865 <y 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 21 Räft.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 126.
ämnet fattade beslut, för votering i Förstärkt Stats-Utskott, antaga följande proposition
:
“Den, som godkänner Stats-Utskottets hemställan, att Rikets Ständer icke
måtte bifalla Kongl. Maj:ts i nådig Proposition (N:o 36), bland annat, gjorda framställning
derom, att de kostnader, som fordras för verkställighet af laga skifte å
boställen och af sådant skifte blifva en följd samt nu åligga boställenas innehafvare,
och enligt Kongl. Kungörelsen den A Maj 1827 på tjugu års tid fördelas,
må utgå af statsmedel i hvad civila och militära boställen angår, äfvensom att
såväl, dessa kostnader, som de, hvilka redan nu åligga Statsverket för landtmäteriförrättningar,
må, enär sammanlagda beloppet icke på förhand kan bestämmas,
utgå från förslagsanslagen till rese- och traktamentspennin^ar och anordnas
å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder det boställe, som undergår skifte,
anses höra, röstar
Vinner Nej, är Kongl. Maj:ts nådiga framställning i berörda hänseende af
Rikets Ständer bifallen."
Stockholm den 31 Maj 1866.
Den det ej vill, röstar
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
1
127.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Maj 1866, kl. 2 e. in.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers år 1865 församlade Revisorers
Berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra utaf
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1863. (I. A.)
Ofvanberörda revisionsberättelse jemte vederbörande embetsverks och myndigheters
i anledning deraf till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden och
förklaringar hafva samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet öfverlemnat; och får,
till följd häraf, Utskottet, som tagit kännedom om dessa handlingar samt inherntat
de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, härmedelst underställa
Rikets Ständers pröfning de utaf Revisorerne gjorda framställningar,
hvilka Utskottet ansett från dess sida påkalla yttranden; följande Utskottet härvid
den uppställning, som af Revisorerne blifvit iakttagen, och yttrar Utskottet sig således
här nedan särskildt för de i Berättelsen omförmälda Verk och Inrättningar i
den ordning, de blifvit i Berättelsen omförmälda.
Kongl. Stats-kontoret.
§ 1.
(Rev.-ber. pag. 9. — Utlåt. pag. 283.)
Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade från äldre tider anvisningar icke
sällan egt rum på öfverskotten å Statsverkets inkomster, då statsanslag icke varit
att tillgå för utgifter, hvilka af allmänna medel måst bestridas, men annan tillgång
dertill saknades. Af Rikets Ständers år 1855 församlade Revisorer erinrades emellertid
att det vore mindre lämpligt, att anvisningar skedde å en så beskaffad titel,
enär, i händelse statsinkomsterna under något år ej uppginge till deras i Riks-staBih.
till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
ten påräknade belopp, dessa anvisningar egt rum å icke befintliga tillgångar. Till
undvikande deraf föreslogs, att utgifter af omförmälda beskaffenhet skulle anordnas
under förskottstitel, för att, efter anmälan hos Rikets Ständer, framdeles ersättas.
Detta förslag bifölls af Rikets åren 1856—1858 församlade Ständer, som uti
skrifvelse den 22 April 1857, jemte förmälan att de vid Riks-statens uppgörande
ville tillse, att de flesta sådana utgifter, sorn blifvit af öfverskotten å Statsverkets
inkomster bestridda, kunde å hufvudtitlarne upptagas och beräknas, i underdånighet
anhöllo, att, om Kongl. Maj:t icke destomindre skulle derefter finna nödigt att
tillfälligtvis anvisa statsmedel till sådana behof, hvilka cj blifvit af Rikets Ständer
förutsedda, och dertill anslag således ej beviljats, dessa utgifter, derest de ej kunde
bestridas med de för dylika tillfälliga behof egentligen afsedda besparingarne å
Riks-statens hufvudtitlar, derefter måtte under förskottstitel anordnas samt vid påföljande
riksmöte för Rikets Ständer tillkännagifvas, då, efter föregången pröfning,
Rikets Ständer blefve i tillfälle alt i anledning af de gjorda anvisningarne besluta.
På den sålunda tillkomna förskottstiteln hade sedermera åtskilliga anvisningar
egt rum, hvarpå Revisorerne meddelat uppgift; och då vid granskning deraf Revisorerne
trodde sig finna, att större delen af de betydliga belopp, som blifvit å förskottstitel
anvisade, innefattade utgifter för sådana behof, hvilka vore af natur att
årligen återkomma, samt anslag derföre lätteligen kunde å riksstat uppföras, hade
Revisorerne, enär för bestridande af de oförutsedda, tillfälliga utgifterna medel icke
saknades, till Rikets Ständers pröfning hemställt, huruvida bibehållandet af nämnda
förskottstitel kunde vara af behofvet påkalladt och öfverensstämmande med den
i 64:de och 65:te §§ Regeringsformen uttalade grundsats, att statsmedlen skola till
de af Rikets Ständer pröfvade behof och efter den upprättade staten anordnas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Statskontoret anfört,
att vid granskning af förteckningen öfver berörda anvisningar förekomme, att
utaf der upptagna utgiftsposter, som till största delen redan voro af Rikets Ständer
godkända och ersatta, de flesta utgjort kostnader för komitéer, hvilka, i följd
af Rikets Ständers egna underdåniga framställningar, för särskilda ändamål blifvit
tillsatta; att en del förskott vore sådana, som icke vidare ifrågakomme, såsomkostnaden
för uppgörandet af formulär till de förvaltande verkens räkenskaper och ersättningen
till innehafvarne af roterade ecklesiastika boställen, för hvilket sednare
föremål anslag numera funnes å Riks-staten uppfördt; att likaledes, beträffande ersättningen
till innehafvare af vissa kungsgårdar för den s. k. hofveri-skyldighetens
upphörande, medel till godtgörelse åt dessa indelningshafvare vid nästlidna riksdag
blifvit å stat anslagna; att åter andra utgifter vore af den beskaffenhet, att de
lämpligen borde af Riksgälds-kontorets tillgångar direkte bestridas, såsom ersättningen
för de med statsrevisionerna förbundna kostnader och de årliga tillskotten
O O
för betäckande af kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader, den sednare utgiften
medelst förhöjning af det å Riksgälds-kontoret för ändamålet nu anvisade
extra statsanslag/ samt att för öfrigt utgifter förekomme till ersättning för afskrif
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
3
na eller förmedlade indelta räntor m. m., hvarom, sedan behörig utredning hunnit
ske rörande flera andra likartade utgifter, såsom ersättningen till vederbörande indelningshafvare
för mistade mjöl- och sågqvarnsräntor, Statskontoret framdeles
komme att i ett sammanhang göra underdånig anmälan, oå det att ersättningsanslag
derför kunde å de särskilda hufvudtitlarne uppföras; och ehuru det syntes
Kongl. Statskontoret, som för utgifter af ifrågavarande beskaffenhet, för hvilka
vid statsregleringens uppgörande medel ej blifvit anvisade, en ytterligare anordningstitel
utöfver de begge, som redan förefunnes, nemligen de å de flesta hufvudtitlarne
uppförda anslagen till extra utgifter och samma hufvudtitlars besparingsmedel,
icke borde erfordras, borde dock å andra sidan erinras, att, om kostnaderna
för ofvanoinförmälda komitéer skulle af nyssnämnda båda fonder bestridas,
dessas tillgångar utan tvifvel icke sällan blefve otillräckliga för de många tillfälliga
behof, som af samhällsodlingens framåtskridande i alla rigtningar blefve en nödvändig
följd, men om åter Rikets Ständer, i sammanhang med sådana af dem gjorda
underdåniga framställningar, som, för att kunna bringas till verkställighet, medförde
kostnader för Staten, tillika anvisade nödiga medel för dessas betäckande,
skulle, enligt Statskontorets tanke, den s. 1c. förskottstiteln blifva mindre behöflig
än nu vore fallet. För öfrigt och då, med hädanefter årligen återkommande riksdagar,
representationen lättare, än hittills, blefve i tillfälle att omedelbart pröfva
anslagsbehof af ifrågavarande beskaffenhet, föreställde sig Statskontoret, att nämnda
anordningstitel i allt fall kunde komma att inom kort försvinna; och det vore
under sådant förhållande som Stats-kontoret ansåge, att någon särskild Rikets
Ständers åtgärd icke af Revisorernes framställning påkallades.
Utskottet, som vid granskning af ej mindre den af Revisorerne åberopade,
vid deras berättelse fogade, tabell öfver å förskottstitel gjorda anvisningar åren
1857 till och med 1863, än äfven förteckningen å de under förskottstitel sedermera anordnade
summor, hvilka i Kongl. Maj:ts till innevarande riksdag aflåtna Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof blifvit till ersättning anmälda, funnit en
stor del af de derå upptagna utgiftsbelopp vara af beskaffenhet, att anslag derför
lämpligen kunnat å riksstat uppföras, anser Revisorernes omförmälda framställning
redan på grund af detta förhållande vara förtjent af uppmärksamhet; men ytterligare
har ett kraftigt stöd för densamma vunnits genom den vigtiga förändring, som
efter revisionsberättelsens afslutande inträffat medelst antagandet af ny Riksdagsordning,
i följd hvaraf riksdagarne skola årligen återkomma. Derigenom att representationen
hvarje år kan reglera Statens utgifter, bör det blifva möjligt att
undvika utgifters anvisande på förskottstitel, helst då, om ändamålet skulle fordra
större skyndsamhet, än att den följande statsreglerings-perioden kunde för utgiftsbeloppets
anordnande afvaktas, det lika litet hädanefter som hittills kan möta hinder,
att, på Kongl. Maj:ts särskilda framställning, anvisa medel undantagsvis att
utgå under det löpande riksdagsåret till fyllande af något trängande behof. Uti
Utlåtande af den 17 i denna månad har Utskottet redan föreslagit en underdånig
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
skrifvelse med anhållan, att i afseenda å sådana i ofvannämnda förteckning upptagna
utgifter, som befunnos vara af fortgående natur, framställning till kommande
riksdag måtte göras om derför erforderliga anslag. Af öfriga å berörda förteckning
uppförda förskottsutgifter äro emellertid de flesta och betydligaste, änskönt
dc icke kunna antagas fortfarande komma att utgå, dock af den art, att extra anslag
för året dertill lämpligen kunde anvisas, såsom kostnaderna för Författningskommissionen
samt öfriga tillförordnade komitéer, nämnderna för reglering af
presterskapets löneinkomster, boställsersättning åt landtstatstjenstemän o. s. v.; och
torde hvad å förteckningen utöfver nu omförmälda slags utgifter återstår, finnas
vara af så ringa betydenhet, att tillgång dertill lätteligen kunnat beredas å hufvudtitlarnes
besparingar eller anslagen för extra utgifter.
På grund af det sålunda anförda finner Utskottet sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, med godkännande af den grundsats att,
sedan tiden, för hvilken statsreglering vid innevarande riksdag
blifvit fastställd, tilländagått, statsutgifters anvisande på förskottstitel
icke må ega rum, ville uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, med förmälan härom, anhålla att, utom de utgifter,
som Ståts-Utskottets åberopade Utlåtande af den 17 i denna
månad afser, äfven öfriga förekommande, å Riks-staten ej uppförda,
kostnader, som till vissa eller ungefärliga belopp kunna
för statsregleringsåret beräknas, må varda till Riksdagen anmälda,
för att sätta denna i tillfälle att pröfva behofven och
bestämma dertill erforderliga anslag.
§ 2.
(Rev. ber. pag. 10. — Utlåt. pag. 284.)
Jemte redogörelse för behandlingen af besparingarne å de olika anslagen under
Riks-statens särskilda hufvudtitlar samt för de föreskrifter rörande besparingarnes
användande, som vid olika tider blifvit gifna, hafva Revisorerne meddelat tabellarisk
uppgift, angående så väl besparingarnes belopp som deras användande
under revisionsåret. Hänvisande till dessa uppgifter yttra Revisorerne, att anledningen
dertill att så stora besparingar uppstått, som tabellen utvisade, hufvudsakligen
läge deri, att åtskilliga allmänna anslag under Riks-statens Femte Hufvudtitel
ej blifvit under samma år, för hvilka de beviljats, till de afsedda ändamålen använda.
Då emellertid de behof, för hvilka anslagen blifvit beviljade, ej vore afhulpna,
utan medlen derföre behöfde användas, syntes det, vid bedömande af Statsverkets
ställning, vara vilseledande, att dessa medel inginge bland allmänna besparingarne,
fastän de icke vore disponibla för sådana behof, hvarföre besparingarne
afsåges. Enligt nådigt Bref af den 17 April 1860, stäldt till Förvaltningen af Sjöärendena,
hade Kongl. Maj:t ansett följande anslag å Riks-statens Femte Hufvudtitel
vara af beskaffenhet att böra såsom reservationsanslag behandlas, nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
b
till flottans underhåll;
» » nybyggnad;
» båtsmännens förseende med kojer och täcken;
» beklädnad åt mariner, kanonierer m. fl.;
» exercis af flottans bemanning;
» spanmålsuppbandling och bagerikostnader.
Då likväl dessa anslag i Riks-staten icke vore upptagna såsom reservationsanslag,
inginge besparingarne derå uti rikshufvudboken till hufvudtitelns allmänna
besparingsfond, hvilken derigenom betydligt förökades, och som uti denna fond,
enligt Revisorernes tanke, ej borde ingå andra medel, än sådana, som vore disponibla
för tillfälliga utgifter af oundgänglig beskaffenhet, hemställde Revisorerne,
huruvida icke, till vinnande deraf, nämnda anslag å Femte Hufvudtiteln jemväl
kunde i Riks-staten såsom reservationsanslag uppföras.
Ett olika förhållande egde rum i afseende å åtskilliga andra allmänna anslag,
hvilka, ehuru de å Riks-staten icke eller vore upptagna såsom reservationsanslag,
likväl uti rikshufvudboken, i enlighet med derför i nåder faststäldt formulär, blifvit
såsom sådana anslag behandlade, i följd hvaraf besparingarne eller behållningarne
å dessa anslag icke tillgodoförts hufvudtitelns allmänna besparingsfond, utan
för hvarje anslag särskildt reserverats. Sådana anslag voro: å Fjerde Hufvudtiteln
till militie-boställskassan, trossens underhåll och salpeteruppköp; å Sjunde för myntets
drift och underhåll samt till postverket och skogsplanteringskassan, samt å
Nionde till Wadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden. Beträffande anslagen
till Myntets drift och underhåll samt till Kongl. Postverket, så vore dessa till följd
af särskilda bestämmelser i sjelfva verket reservationsanslag, ehuru de icke funnos
såsom sådana upptagna i Riks-staten. Hvad anginge de öfriga af ifrågavarande anslag,
så vore dessa lemnade såsom bidrag till åtskilliga för vissa ändamål bildade
kassor och fonder, hvilkas betydliga tillgångar skulle för de afsedda syftemålen
oförryckt användas. Vid sådant förhållande lage det i sakens natur, att dessa medel
icke borde i allmänna besparingarne ingå, hvilket icke eller skett, fastän anslagen
vore såsom allmänna å riksstat uppförda; men dessa fonders tillgångar inginge
likväl uti de å hufvudtitlarne reserverade behållningar äfvensom uti statsregleringsfonden,
ehuru de för Statens allmänna utgifter ej vore disponibla; och då
flera andra, af allmänna medel bildade kassors tillgångar icke behandlades på samma
sätt uti rikshufvudboken, utan der särskildt upptogos, oaktadt äfven de njuta
statsbidrag, hemställde Revisorerne, om icke, till vinnande af likformighet i bokföringen
och undvikande af möjliga misstag i afseende å beloppet af de medel,
hvilka för allmänna utgifter vore att disponera, samtliga fondernas tillgångar kunde
från hufvudtitlarnes reserverade behållningar uteslutas, så att dessa endast innefattade
besparingarne, dels å reservationsanslagen, dels ock å allmänna anslagen
under Riks-statens särskilda hufvudtitlar; hvarjemte, enär hvarje hufvudtitels allmänna
besparingsfond borde upptaga samtliga de besparingar, som å hufvudtitelns all
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121.
manna anslag uppkommit, det syntes Revisorerne vara nödigt, att alla de anslag,
som vore af beskaffenhet, att derå uppkommande besparingar borde särskildt reserveras,
i Riks-staten uppfördes såsom reservationsanslag, hvartill anslagen till Postverket
samt Myntets drift och underhåll alltså borde förändras.
Jemte erinran att samtliga ifrågavarande anslags behållningar vore bokförda
i öfverensstämmelse med Riks-staten och det för rikshufvudbokens upprättande fastställda
formulär, har Kongl. Statskontoret, delande Revisorernes i ämnet uttryckta
åsigt, så i ena som andra hänseendet instämt uti deras ofvannämnda hemställan.
Utskottet, som äfven instämmer uti de af Revisorerne yttrade åsigter i denna
fråga, linner likväl, enär beskaffenheten af ofvannämnda anslag vid behandling af
vederbörande hufvudtitlar redan blifvit i sammanhang med anslagens belopp för
instundande statsreglering af Rikets Ständer bestämd, det icke vara lämpligt att
uti deras i detta hänseende fattade och för Kongl. Maj:t i vissa delar tillkännagifna
beslut nu vidtaga någon ändring; men på det att syftemålet med Revisorernes
ofvanberörda framställning ändock må kunna ernås, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes dels uti den nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof, som till nästa riksdag kommer
att aflåtas, föreslå de förändringar i anslagens beskaffenhet,
som af Revisorerne blifvit ifrågasatta, dels förständiga vederbörande,
att i afseende å bokföringen vidtaga de åtgärder,
hvilka erfordras för vinnande af det med Revisorernes framställning
åsyftade ändamål.
§ 3.
(Rev. ber. pag. 12.)
Vidare hafva Revisorerne omförmält, hurusom Kongl. Majit, enligt nådigt Bref
den 14 April 1863, hade tillagt tjenstemän och vaktbetjening i Kanslirätten arfvode
för år 1862 med 225 Ridr till Sekreteraren, 150 R:dr till Aktor och 25 R:dr till
vaktbetjeningen, att utgå af besparingarne å Riks-statens Andra Hufvudtitel, och att
dylika arfvoden äfven hade, på sätt räkenskaperna utvisade, för flera föregående år
utgått, ehuru, enligt inliemtad upplysning Kanslirätten under en längre följd af år
ej haft något sammanträde. Jemlikt Kongl. Instruktionen för Justitie-stats-departementet
af den 3 Juli 1840 borde embets- och tjensteman inom nämnda departement,
som beträddes med fel eller försummelse i tjensten, för sådan förseelse, då
den vore af mindre svår beskaffenhet, af Justitie-Statsministern erhålla tjenlig
föreställning, men om den felande sig deraf ej rättade, eller han beginge fel eller
försummelse af svårare beskaffenhet, egde Justitie-Statsministern öfverlemna till
Aktor att den felaktige vid Kanslirätten i laglig ordning tilltala. En sådan rättighet
tillkomme, på grund af särskilda stadganden, äfven öfriga Departements-chefer
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
1
inom Kongl. Maj:ts kansli i afseende å derstädes anställde embets- och tjenstemän,
och utgjordes Kanslirätten af Justitie-kanslern såsom ordförande, samt Expeditionscheferne,
Revisionssekreterarne och Kabinettssekreteraren, såsom ledamöter. Denna
domstol hade, sedan dess domsrätt i afseende å vissa delar af postväsendet, till
följd af föreskriften i Kongl. Kungörelsen den 9 November 1836 upphört, numera,
så vidt Revisorerne kände, endast att handlägga ofvanomrörmälda mål, jemte frågor
om ansvar för Guvernören å S:t Barthelemy i det som angår hans ministeriela
göromål, hvarom funnes ett äldre stadgande af den 6 September 1797; men dåden
omständigheten, att Kanslirätten på flera år ej behöft sammanträda, utvisade, att
sådana ärenden, som kunde blifva föremål för dess handläggning, ytterst sällan
förekomme, vid hvilket förhållande behofvet att fortfarande bibehålla nämnda inrättning
med så mycket mera skäl kunde ifrågasättas, som behandlingen af dylika
ärenden ej syntes kräfva andra insigter, än dem ledamöterne i Öfverrätterna, hvilka
i allmänhet handlade likartade mål rörande andra embets- och tjenstemän, borde
besitta, hade Revisorerne till Rikets Ständers bepröfvande hemställt, huruvida icke
giltig anledning förefunnes att, till besparing för framtiden af förenämnda årligen
återkommande utgift, ifrågavarande domstolsinrättning kunde helt och hållet indragas.
Lika med Revisorerne har väl Utskottet funnit det vara önskvärdt, att ifrågavarande
domstolsinrättning, till besparande af förenämnda, af behofvet ej påkallade
utgift, kunde indragas; dock som det icke kan tillkomma detta Utskott att afgifva
förslag till alla de åtgärder, hvilka för sådant ändamål vore erforderliga och det
dessutom icke kan vara lämpligt att, innan vederbörande blifvit hörda samt frågan
erhållit närmare utredning, föreslå några sådana åtgärder, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t behagade låta utreda, huruvida ifrågavarande
domstolsinrättning må kunna indragas samt i sådan händelse
till Riksdagen derom aflåta nådig Proposition.
§ 4.
(Rev. ber. pag. 13. — Utlåt. pag. 285.)
I anledning deraf, att, jemlikt Kongl. Brefven den 22 Augusti 1684 och den
4 Maj 1721, mantalspenningarne, som utgjordes af befolkningen i Waxholm, vore
anslagna till aflöning åt justitiestaten derstädes och till detta ändamål från de skatt
skyldiga
direkte utginge, hafva Revisorerne hemställt, att åtgärd måtte vidtagas i
syftemål, att nämnda mantalspenningar, förslagsvis beräknade till 180 R:dr, komme
att, emot ersättning åt vederbörande, till Statsverket ingå; och har Kongl. Statskontoret
lika med Revisorerne ansett, att ifrågavarande mantalspenningar lämpligen
borde, i samma ordning som mantalspenningarne för den öfriga delen af riket, till
Staten ingå, samt föreslagit att på enahanda sätt, som, i enlighet med hvad Revi
-
8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
sorerne jemväl anfört, egde rum vid 1850—1851 års riksdag i afseende å de till
Upsala akademi dittills utgående mantalspenningar utaf de å akademiens hemman
skattskrifna personer, ett emot medium af nu ifrågakomna mantalspenningar
för de tio åren 1854—1863 svarande anslag, utgörande, enligt räkenskaperna, i
jeinnt tal 183 R:dr, måtte anvisas till aflöning åt justitiestaten i Waxholm, emot
det att mantalspenningarne i stället leonline att till Statsverket ingå; och borde
detta anslag uppföras under den å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel förekommande
anslagsrubriken: Städers friheter.
Då regleringen af utgifterna under ofvannämnda hufvudtitel vid innevarande
riksdag redan blifvit af Rikets Ständer fulländad, finner Utskottet, ehuru delande
den af Revisorerne uttalade åsigt, likväl icke lämpligt att nu vidtaga de föreslagna
åtgärderna; men på det att frågan härom icke må förfalla, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t, vid aflåtande till nästa riksdag af nådig
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof täcktes
föreslå de åtgärder, hvilka för vinnande af det med Revisorernes
framställning afsedda syftemål må vara erforderliga.
(Rev. ber. pag. 14. — Utlåt. pag. 286.)
1864 års Revisorer anmärkte, hurusom kostnaden för kontrollen å bränvinstillverkningen
i riket, i förhållande till beloppet af tillverkningsafgifterna för denna
handtering, syntes dem nog dryg; och då denna kostnad hufvudsakligen utgjordes
af Öfverkontrollörers och Kontrollörers arfvoden. hemställde Revisorerne om icke
dessa arfvoden, fastän vid ett föregående riksmöte nedsatta, kunde, utan fara för
kontrollens behöriga handhafvande, ytterligare nedsättas. 1865 års Revisorer, som
tagit kännedom om den i anledning deraf afgifna underdåniga förklaring, men funnit
densamma icke fullt tillfredsställande, hade, enär kostnaderna för berörda kontroll,
inberäknadt remisslage och provision, under revisionsåret uppgått till
489,518 R:dr, som syntes höga i förhållande till tillverkningsafgiften för samma år,
utgörande 9,740,762 R:dr, ansett sig icke sakna anledning förnya den af 1864 års
Revisorer gjorda hemställan, på det kontrollkostnaden i ett eller annat afseende
måtte nedbringas.
Kongl. Civil-departementets bränvinskontrollbyrå har uti häröfver afgifvet
underdånigt utlåtande,' bland annat, upplyst, att Kongl. Maj:t under den 21 December
förlidet år, i sammanhang med utfärdande af nådigt Resereglemente, föreskrifva
sådana åtgärder i afseende å Öfverkontrollörers förordnande, tjenstgöring
och arfvode, att detta sednare från innevarande års början komme att utgå med
allenast 3 R:dr om dagen för förordnad Öfverkontrollör, sorn icke vore tjenstgörande,
och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
9
och med 8 R:dr om dagen, i stället för 10, för i tjenstgöring inkallad Öfverkontrollör,
hvilket utan tvifvel skulle medföra en icke obetydlig minskning i kontrollkostnaden;
och då fråga om nedsättning af kontrollörernes arfvoden, till minst 4
högst 6 R:dr för dag, uppå vederbörligt Utskotts framställning vid innevarande
riksdag redan utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning, synes Revisorernes
framställning
numera icke påkalla någon vidare åtgärd.
§ 6.
(Rev. ber. pag. 15.)
Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade Kongl. Majit, genom nådigt Bref
den 10 April 1863, anbefallt Kongl. Statskontoret att, af7:de Hufvudtitelns anslag
till extra utgifter, till Chefens för Kongl. Finans-departementet disposition utbetala
en summa af 4,000 R:dr, för att, emot redovisning inför Kongl, Majit, användas
till ett af Kongl. Majit kändt behof; och sedan detta belopp under den 22 i
samma månad blifvit till bemälde embetsman utanordnadt, hade Kongl. Majit, enligt
nådig Skrifvelse den 8:de derpåföljde Maj, funnit godt meddela honom decharge
eller ansvarsfrihet för användandet af nämnda medel; men då, enligt gällande
Instruktion, Revisorerne lika litet egde undandraga sig sin granskningsskyldighet
i afseende å förenämnda som andra af statsmedel bestridda utgifter, samt genom
det förfarande, som i förevarande fall egt rum, Revisorerne blifvit urståndsätta att
denna skyldighet i afseende på ifrågavarande medel behörigen fullgöra, hade Revisorerne
ansett sig icke kunna undgå att, för den åtgärd, som i anledning deraf
kunde påkallas, å förhållandet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
I enlighet med de åsigter Utskottet uti sitt vid innevarande riksdag afgifna
Utlåtande Nio 21, § 2, uttalat, angående ett likformigt redovisningssätt för allmänna
medel, finner Utskottet det visserligen mindre lämpligt, att ett sådant redovisningssätt,
som det ifrågavarande, för allmänna medel eger rum; men då den
regeringsåtgärd, Revisorernes anmärkning afser, redan utgjort föremål för vederbörligt
Utskotts granskning, och hvad Rikets Ständer efter en sådan granskning
godkännt eller lemnat oanmärkt, enligt 76 § Riksdags-ordningen, vunnit decharge,
så att ingen ny, till ansvarighet bindande granskning derefter må i samma
ämne företagas, får Utskottet hemställa,
att Revisorernes förevarande framställning numera icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 7.
(Rev. ber. pag. 16.)
Sedan Ryska handelsbriggen Fanny, förd af skepparen F. R. Kurtze, och
stadd på färd från hemorten Libau till England, blifvit natten emellan den 16:de
Bilt. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 28 Håft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
och I7:de Maj 1863 utanför Sandhammarens fyrar å Skånska kusten påseglad af
Angkorvetten Orädd, tillhörande Kongl. Flottan, samt briggen sedermera undergått
en af den genom sammanstötningen lidna skadan påkallad svår reparation,
hvilken medfört en kostnad af 29,201 Ridr 13 öre, till hvars betäckande bodmerilån
måst upptagas, hade, enligt hvad Re vis or er ne omförmäla, befälhafvaren å förstnämnda
fartyg hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att då, till förekommande
af briggens exekutiva försäljning, berörda lån måst återgäldas, men det vid
Krigsrätt emot Kronan framställda påstående om skadestånd för påseglingen vore
på Kongl. Krigs-Hofrättens pröfning beroende, om utbetalningen af berörda fordran,
åtminstone till någon hufvudsaklig del deraf, måtte, utan afvaktan på Krigs-Hofrättens
utslag i målet, i nåder förordnas; och hade, enligt nådig Skrifvelse den 30
December 1863, Kongl. Maj:t, då vid undersökning ådagalagdt blifvit, att ingen
felaktighet i briggen Fannys manövrering vid tillfället kommit dennas befäl eller
manskap till last, utan sammanstötningen och deraf härflytande följder varit att
ensamt tillskrifva bristande uppmärksamhet i ångkorvetten Orädds styrning, vid
hvilket förhållande Kronan, såsom egare af detta fartyg, icke skäligen borde undandraga
sig att i första hand och intilldess den till skadan vållande kunde genom
då pågående domstolsförhandlingar till ersättnings gäldande förbindas, godtgöra
kostnaden för det främmande fartygets iståndsättande m. m., förordnat att,
under förbehåll af Kronans rätt till godtgörelse af den, sorn vederborde, en summa
af 20,000 R:dr skulle såsom förskott till Kurtze af Statsverkets medel utgå. Genom
utslag den 26 Augusti 1864 hade Kongl. Krigs-Hofrätten, enligt hvad Revisorerna
inhemtat, dömt Sekund-löjtnanten Lars Mauritz Törngren att, jemte undergående
af extra judiciel bestraffning, ersätta all den genom ombordläggningen
förorsakade skada och förlust, hvilket utslag Kongl. Majit under den 8 Mars förlidet
år gillat, dock under förklarande, det Kongl. Majit, i afseende å Törngrens
anhållan att njuta eftergift af den honom ålagda ersättningsskyldighet, ville framdeles
meddela särskildt yttrande. I detta hänseende hade likväl Kongl. Majit, då
Revisorernes berättelse afgafs, ej ännu meddelat något beslut. Emellertid ville
Revisorerne, på det Rikets Ständer och kommande Revisorer måtte egna denna
fråga den uppmärksamhet den kunde förtjena, anmäla hvad derutinnan hittills förekommit.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, befinnes frågan fortfarande i samma skick
som Revisorerne omförmält;
hvilket Utskottet ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom
meddela.
§ 8,
(Rev. ber. pag. 17. — Utlåt. pag. 289).
Efter erhållna uppgifter, angående dels antal, beskaffenhet och omfång af de
Kronans hus och egendomar i hufvudstaden, hvilka 8ro ställda under Ofverinten
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
11
dents-embetets förvaltning, dels antalet af de rum och lägenheter uti ifrågavarande
byggnader, som för myndigheters och embetsmäns inrymmande användas eller dertill
voro användbara, äfvensom sättet, hvarpå dessa lägenheter i öfrigt för närvarande
disponerades, hafva Revisorerne hemställt, huruvida icke, till förekommande
eller minskning af de hyresersättningar, som, enligt af Revisorerne meddelad uppgift,
till betydligt belopp utginge för en del härvarande embetsverk, Riksarkivets
förra hus vid Skeppsbron samt det af Staten nyligen förvärfvade så kallade Hebbeska
huset å Riddarholmen, kunde bringas i det skick, att vissa embetsverk och
myndigheter der kunde inrymmas, äfvensom om ej åtskilliga boställslägenheter,
hvaraf några syntes Revisorerne vara större, än som erfordrades, andra åter vara
så belägna, att de ej kunde af boställshafvarne begagnas, kunde delvis eller helt
och hållet till embetslokaler upplåtas; och hade Revisorerne, såsom exempel på sådana
boställslägenheter, omförmält Justitie-statsininisterns, innehållande 30 rum,
samt Kongl. Hof-statybildhuggarens med 19 rum, förutom kök och atelier, belägna
vid Ostra Beridarebansgatan; Statsrådet och Chefens för Kongl. Landtförsvarsdepartementet
boställe, 25 rum, jemte 2:ne kök, uti f. d. Preisiska huset, Nio 36
vid Drottninggatan, samt Öfverdirektörens boställe med 15 och Myntmästarens
med 13 rum, utom kök, i Kongl. Myntverkets hus å Kungsholmen.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Öfverintendents-embetet anfört,
hvad först angår Riksarkivets förra hus vid Skeppsbron, att, sedan Kongl. Maj:t,
genom nådigt Bref den 24 sistlidne November, anbefallt embetet att, innan nådigt
beslut fattades derom, huru denna, enligt Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1863, till
försäljning afsedda Kronans egendom borde vidare disponeras, efter anställd undersökning
och besigtning af densamma, till Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma
med förslag öfver de arbeten, som funnos vara af behofvet påkallade för egendomens
försättande i sådant skick, att den måtte kunna för något Statens ändamål
framgent användas, ett dylikt förslag vore hos Öfverintendents-embetet under utarbetande;
och funne, med afseende å ej mindre det bristande utrymme för embetslokaler,
som, efter inrättande af Telegrafverket, de särskilda Jernvägsstyrelserna
med flera embetsverk samt utvidgning af andra sådana, numera förefunnes inom
Kronans egendomar, än äfven den å sednare tiden allt mer och mer yppade
svårigheten att, ens emot ganska höga hyresbelopp, erhålla till läge och inredning
passande lägenheter för de embetsverk, som deraf vore i afsaknad, öfverintendentsembetet,
lika med Rikets Ständers Revisorer, denna byggnad, med hvars försäljning
varit afsedt att undvika en behöflig, dyrbarare reparation samt betäcka kostnaden
för nya Riksarkivets inredning och tillbyggnad, numera böra för Kronans
räkning bibehållas samt, med hänsigt till dess läge vid Skeppsbron, företrädesvis
anordnas till lokaler för sådana embetsverk, som egde gemenskap med handel och
sjöfart, eller mindre beröring med de öfriga, hufvudsakligen å Riddarholmen befintliga
embetsverken, såsom t. ex. för Elektriska Telegrafverket och Styrelsen för
Statens jernvägsbyggnader, för hvilka båda embetslokaler för närvarande förhyrdes.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
Beträffande det så kallade Hebbeska huset å Riddarholmen, så hade Öfverintendents-embetet
redan uti underdånigt memorial af den 1 December 1863, då
fråga väcktes om denna egendoms inköp till epibetslokal åt Kongl. Kommerskollegium,
afgifvit det yttrande, att samma egendom, vid å stället gjordt besök af
dåvarande Ofverintendenten jemte en af Kommers-kollegii ledamöter samt Kollegii
Advokatfiskal, befunnits till embetslokal för Kollegium i alla afseenden särdeles
ändamålsenlig.
Vidkommande derefter ofvanuppräknade boställslägenheter inom Kronans egendomar
i hufvudstaden, hvilka af Revisorerne blifvit ifrågaställda att till embetslokaler
användas, så ansåge Ofverintendents-embetet det åt Statsrådet och Chefen
för Landtförsvars-departementet upplåtna boställe i för detta Preisiska huset vid
Drottninggatan kunna, likasom det i samma hus befintliga Landshöfdingebostället,
lämpligen användas till lokaler för de mindre embetsverken: Serafimerordensgillet,
Ofverintendents-embetet, Skogs-styrelsen, Konvoj-kommissariatet och Krigs-Hofrätten,
för hvilka samtliga verk embetslokaler nu förhyrdes.
Beträffande åter öfriga omförmälda boställslägenheter, så funne Öfverintendents-embetet
de vid Beridarebansgatan belägna Justitie-statsministers- och Hofstatybildhuggare-boställena,
med afseende å ej mindre inredning än läge vid en aflägsen
och oansenlig gata, ej vara till embetslokaler lämpliga och så mycket mindre
böra dertill ifrågakomma, som dessa boställen numera vore med Kongl. Maj:ts
nådiga tillåtelse, af boställshafvarne på längre tider uthyrda och derefter särskildt
apterade till begagnande af allmännyttiga inrättningar, nemligen Statens seminarium
för bildande af lärarinnor samt nya elementarskolan. Ej heller lämpade sig
Öfver-direktörens och Myntmästarens boställen vid Myntverket för embetsverks
inrymmande, i följd af denna egendoms läge å Kungsholmen samt den olägenhet,
som mötte genom inrymmandet derstädes af för Myntverket främmande personer.
De Statens embetsverk, för hvilka, enligt Rikets Ständers Revisorers förberörda
berättelse, lokaler förhyrdes inom hufvudstaden, voro: Kongl. Skogsstyrelsen,
Kongl. Konvoj-kommissariatet, Kongl. Elektriska Telegrafverket, Kongl. Styrelsen öfver
Statens jernväg sbyggnader, Rikets ekonomiska karteverk, Sveriges geologiska undersökning,
Ofverståthållare-embetets kansli, Kongl. Kommers-kollegium, Kongl. Ofverintendentsembetet,
Kongl. Serafirner-ordensgillet och Kongl. Krigs-Hofrätten.
Af dessa borde, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 7 Augusti 1863 och 24
Mars 1865, Sveriges geologiska undersökning samt ekonomiska karteverket inrymmas,
den förra i det nya slöjdskolehuset vid Mäster Samuels gata och det sednare i
General-]andtmäterikontorets hus; och skulle, under förutsättning, att, enligt hvad
Ofverintendents-embetfet ifrågaställa lokaler kunde beredas för Kongl. Telegrafverket
och Jernvägs-styrelsen i för detta Riksarkivets hus vid Skeppsbron, för
Kongl. Kommers-kollegium i för detta Hebbeska egendomen å Riddarholmen samt
för Serafimerordensgillet med flera ofvan uppräknade mindre embetsverk iför detta
Preisiska huset vid Drottninggatan, sålunda endast återstå Ofverståthållare-embe
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
13
tets kansli såsom det embetsverk, för hvilket lokal fortfarande behöfde genom hyra
anskaffas, i hvilket sistnämnda hänseende någon förändring dock vore af behofvet
mindre påkallad, då välbelägen lokal för detta embetsverk för närvarande förhyrdes
i en Stockholms stad tillhörig egendom vid Myntgatan i närheten af stadens
embetsverk.
Då, såsom bekant är, Rikets Ständer vid innevarande riksdag fattat beslut
angående det så kallade Hebbeska husets användande för den blifvande Riksdagens
behof, inåste frågan om Kongl. Kommers-kollegii inrymmande i detta hus anses
hafva förfallit; men enär, beträffande Revisorernes hemställan i öfrigt, densamma, i
de delar den blifvit af Ofverintendents-embetet understödd, synes förtjena afseende,
får Utskottet hemställa:
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t uti underdånig
skrifvelse anhålla, att, i den mån omständigheterna sådant
medgifva och det med god hushållning kan vara förenligt,
Statens embetsverk må i Kronans hus och byggnader inrymmas.
Kongl. Postverket.
§ 9.
(Rev. ber. pag. 43. — Utlåt. pag. 293.)
För att medelst en ökad persontrafik bereda postkassan större inkomst af
post.diligens-befordringen, hafva Revisorerne föreslagit: dels att mera beqvämlighet
än hittills måtte de resande beredas, särdeles vid framkomsten till sådana stationer,
der längre uppehåll erfordras, dels ock att, till förkortande af den tid, som
behöfde för resan användas, uppehållen å öfriga stationer måtte i väsendtlig mån
förminskas; hvarjemte slutligen Revisorerne uttalat den åsigt, att om, utan alltför
stora kostnader, kunde så anordnas, att åtminstone å de större stationerna resande
alltid kunde, med någorlunda säkerhet, påräkna att erhålla plats å postdiligens, en
för Postverket gynnsam förändring skulle inträda uti allmänhetens hittills visade
mindre benägenhet för postdiligensernas begagnande.
Med afseende å hvad Kongl. General-poststyrelsen uti sitt häröfver afgifna
underdåniga utlåtande anfört och hvartill Utskottet, för undvikande af vidlyftighet,
allenast får hänvisa, samt då bemälda Styrelse åt ifrågavarande angelägenhet antagligen
kommer att egna den vidare uppmärksamhet, som af förhållandena påkallas,
hemställer Utskottet:
att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 10.
(Rev. ber. pag. 43. — Utlåt. pag. 284.)
Jemte anmälan att postångfartyget »Drottning Lovisa» om 200 hästkrafter,
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
hvilket år 1862 blifvit till Postverket anskaffadt emot en köpesumma af 326,250
R:dr, för närvarande vore upplagdt å Kongl. Flottans härvarande station, hafva Revisorerne,
enär det syntes dem icke vara fullt lämpligt, att ett så nyligen med stor
kostnad inköpt ångfartyg saknade användning, å förhållandet fästat Rikets Ständers
uppmärksamhet; men då Kongl. General-poststyrelsen, enligt hvad i det underdåniga
utlåtandet blifvit upplyst, hos Kongl. Maj:t hemställt om nådigt förordnande
i afseende å dispositionen af ifrågavarande, till följd af sednare tiders förändringar i
jernvägs- och ångbåtsförbindelserna, för postbefordringen icke vidare behöfliga
ångfartyg, lärer
Revisorernes framställning icke erfordra någon Rikets Ständers
åtgärd.
§ 11.
(Rev. ber. pag. 44. — Utlåt. pag. 294.)
Då, enligt hvad Revisorerne hade inhemtat, Svenska postkontorets i Hamburg
verksamhet under de sednaste decennierna före inrättandet af ambulant postbyrå
å södra stambanan inskränkt sig hufvudsakligen dertill att, företrädesvis för poster,
som till Sverige afginge, utgöra ett omkarterings-kontor, der bref och tidningar,
bestämda för olika delar af landet, kunde i särskilda paketer fördelas samt
sålunda efter ankomsten till Svensk gränsort genast vidare befordras åt de håll,
som vederborde; men denna åtgärd syntes numera lämpligast och med minsta tidsförlust
kunna verkställas genom berörda byrå, ansåge sig Revisorerne böra till Rikets
Ständers bepröfvande hemställa, huruvida, under så förändrade förhållanden,
postkontoret i Hamburg, hvarför kostnaden icke vore ringa, och som för den utländska
korrespondensen numera icke hade synnerlig betydelse, kunde förtjena att
fortfarande bibehållas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. General-poststyrelsen,
bland annat, yttrat att, sedan med ledning af särskilda, utaf Styrelsen infordrade
uppgifter, fullständigare upplysning kunnat vinnas rörande det finansiela resultatet
af nu varande postutvexlingssätt emellan Svenska orter och Hamburg, Styrelsen
ville närmare sig yttra i frågan, huruvida Svenska postkontoret i Hamburg, såsom
numera utan betydelse för utrikes brefvexlingen i allmänhet, borde indragas, eller
om, med särskildt afseende jemväl å den utgift, postkassan kunde komma att få
vidkännas genom uppförande å indragningsstat af en del bland de vid kontoret
anställde tjenstemän, detsamma måtte, för brefvexlingen till och från staden Hamburg,
tillsvidare bibehållas. Sedermera har Styrelsen, enligt hvad Utskottet inhemtat,
uti underdånigt utlåtande den 12 nästlidne April, förklarat, att, så länge
nuvarande franko- och portosatser bibehölles oförändrade, Svenska postverkets årliga
behållning af Hamburgcrpostens utvexlande i sluten brefsäck, enligt en inom
Styrelsen verkställd utredning, uppginge till 4—5,000 R:dr R:mt mer, än hvad som
Stats-Utskottets Utlåtande Nio 127.
15
skulle för samma brefvexling sig belöpa, derest, med indragande af postkontoret i
Hamburg oell besparande af de för detsammas underhåll belöpande utgifter, försändelserna
styckevis utvexlades med angränsande främmande postverk, samt att
under sådana förhållanden någon anledning för närvarande icke förekomme till det
Svenska r>ostkontorets i Hamburg indragning, derest icke i vederlag derför möjligen
skulle erhållas förmåner, som kunde anses i värde öfverstiga förenämnda behållning.
Då emellertid, så vidt Utskottet har sig/ bekant, fråga om erhållande af något
sådant vederlag icke blifvit väckt, och bibehållandet af ifrågavarande postanstalt
onekligen medför ekonomiska fördelar för Svenska postverket, bestående
icke blott uti den inkomst Postverket deraf årligen uppbär, hvilken snarare synes
öfver- än understiga det af General-poststyrelsen uppgifna belopp, utan äfven uti
besparing af den utgift, postkassan, i händelse af kontorets indragning, finge vidkännas
i följd af en del utaf dervarande posttjenstemäns uppförande å indragningsstat,
saknar Utskottet destomera anledning instämma uti den af Revisorerne
gjorda framställning, som, äfven om ur ekonomisk synpunkt postanstaltens bibehållande
vore förenadt med någon uppoffring, hvilket' nu icke är förhållandet, det
likväl, enligt Utskottets tanke, skulle vara betänkligt att afhända Svenska staten
en sådan anstalt, som under vissa politiska förhållanden lärer hafva varit af icke
ringa vigt; hemställande Utskottet alltså:
att Revisorernes framställning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Kongl. Krig s-kollegium.
§ 12.
(Rev. ber. pag. 8. — Utlåt. pag. 311.)
Sedan Rikets sist församlade Ständer, till uppförande af bokhus samt vaktoch
arrestbyggnader för Kongl. Andra Lifgardet jemte förändrad inredning af regementets
kaserner, anvisat medel, hade Revisorerne, som med anledning deraf
gjort besök på stället, erfarit, att dessa medel blifvit, med sorgfällig omvårdnad om
truppens bästa, använda på ett sätt, som fördelaktigt vitsordade de personers nit
och omtanke, hvilka haft verkställandet af berörda arbeten åt sig uppdraget. För
kasernerna, som befunnos ljusa och luftiga, hade anskaffats jernsängar och en annan
ny materiel; nytt exercishus och kokhus, det sednare försedt med rymlig matsal,
hade blifvit uppförda, äfvensom en ny tidsenlig arrestbyggnad. Då i sammanhang
dermed jemväl Svea Lifgardes kasern och dertill hörande byggnader togos
i skärskådande, hade Revisorerne icke kunnat undgå att finna en stor skiljaktighet
uti det sätt, hvarpå dessa båda regementen nu finnas kasernerade. Svea Garde
saknade nemligen matsal, i följd hvaraf matborden vid måltiderna måste uppställas
16
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 127.
emellan sängarne i de rum, der manskapet hade sina liggplatser; och hvarken arrestbyggnad
eller kokhus motsvarade ändamålet och de fordringar, man numera
ansåge sig kunna uppställa å dylika byggnader.
Då emellertid Kongl. Maj:t, som bäst är i tillfälle att kunna bedöma dylika
frågor, genom nådigt beslut den 13 Oktober förlidet år, i anledning af Sekundchefs-embetets
vid bemälda regemente underdåniga hemställan, förklarat skäl icke
vara för handen att till Rikets Ständer göra framställning om anvisande af medel
för ifrågaställd om- och tillbyggnad af regementets kasern, lärer
Revisorernes förevarande framställning icke böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Allmånna Garnisons-sjukhuset.
§ 13.
(Rev. ber. pag. 84. — Utlåt. pag. 291.)
En under förlidet år i garnisonssjukhusets närmaste granskap timad eldsvåda
af större omfattning, hvaraf sjukhuset varit allvarsamt hotadt, hade föranledt Revisorerne
fästa uppmärksamhet vid nödvändigheten deraf, att vederbörande tillsåge,
det i närheten af Kronan tillhöriga byggnader anläggningar af eldfarlig beskaffenhet.
så vidt möjligt vore, måtte förekom mas; men då, på sätt Ofverintendents-embetet,
uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, förklarat, syftemålet med förevarande
framställning lämpligast kan vinnas genom föreskrifters meddelande uti den
under arbete varande byggnadsordning för Stockholms stad, torde
denna framställning icke påkalla någon Rikets Ständers åtgärd.
jElektriska Telegrafverket.
§ 14.
(Rev. ber. pag. 90. — Utlåt. pag. 317.)
Då de å Statens jernbansstationer inrättade, för jernvägens behof afsedda telegrafanstalter
blifvit upplåtna jemväl till allmänhetens begagnande å sådana linier,
der statstelegrafstationer icke finnas, samt då för befordring af telegrammer å så
väl de förra som de sednare telegraferna ett visst, af våglängden oberoende, medelporto
vore gällande, syntes det Revisorerne önskvärdt, att nämnda olika slag
af telegrafinrättningar kunde bringas i samband med hvarandra, så att icke, på
sätt nu eger rum, vid telegrafering emellan en af Statens telegrafstationer och en
af jernvägens, huru obetydligt afståndet än vore, dubbelt porto behöfde erläggas.
Enär,
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 127.
17
Enär, enligt hvad Utskottet inhemtat, åtgärder uti den af Revisorerne antydda
syftning blifvit af Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 16 nästlidne Mars
anbefallda,
erfordrar förevarande framställning numera ej någon Rikets
Ständers åtgärd.
Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena.
§ 15.
(Rev. ber. pag. 93. — Utlåt. pag. 321.)
I afseende å Kongl. Flottans räkenskaper bade förlidet års Revisorer, delande
de äsigter, som af 1860 års Revisorer blifvit uttalade, ansett sig böra fästa
uppmärksamhet på behöfligheten af ett i så måtto förändradt bokföringssätt, att
åtminstone hvarje fartyg, hvars nybyggnad uppginge till 20,000 R:dr eller derutöfver,
finge sitt särskilda konto för nybyggnads- och underhållskostnad; hvarjemte
Revisorerne förklarat, att det i icke ringa mån skulle lätta arbetet vid både räkenskapernas
förande och deras granskning, om hufvudböcker och kassaräkningar
fördes på tryckta blanketter, å hvilka de ständiga titlarne, rubrikerna och linierna
förut voro färdiga samt endast siffrorna och de föränderliga benämningarne behöfde
införas.
Då, med iakttagande dels af hvad Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena i
skrifvelse till befälhafvarne vid Kongl. Flottans stationer den 27 Mars 1863 förordnat,
dels ock af hvad Kongl. Förvaltningen uti sitt underdåniga utlåtande föreslagit,
hvartill Utskottet, för undvikande af vidlyftighet får hänvisa, Rikets Ständers
härefter sammanträdande Revisorer lätteligen böra erhålla upplysning, angående
hvarje fartygs nybyggnads- och underhållskostnad, samt lämpligheten af
det af Revisorerne väckta förslag, angående tryckta blanketters begagnande till
räkenskaperna, med afseende å hvad Stationsbéfälhafvaren i Stockholm (sid 331)
anfört, med fog kan ifrågasättas, får Utskottet hemställa,
att Revisorernes framställning i förevarande hänseende icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 16.
(Rev. ber. pag. 93. — Utlåt pag. 315 och 322.)
Under förmälan att utur den till årstjenst vid Kongl Flottans station i Stockholm
uppfordrade båtsmansstyrka, vanligen utgörande omkring 300 man, sedan
många år tillbaka 25 man årligen varit kommenderade till handräckning vid
Krigsskolan å Carlberg, hafva Revisorerne anmärkt, att den tjenst, hvari dessa
/lik. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 28 Häft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
båtsmän användas vid nämnda skola, både vore främmande för och stridande emot det
ändamål, hvarför de af Staten och roten underhöllos; och ansågo Revisorerne dessa
båtsmän desto heldre böra befrias från dylik tjenstgöring, som den ingalunda befrämjade
deras yrkes skicklighet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Förvaltningen af
Sjöärendena, i likhet med Stationsbefälhafvaren i Stockholm, förklarat, att den
gjorda anmärkningen vore välgrundad, hvaremot Kansleren för och Guvernörsembetet
vid Kongl. Krigs-Akademien ansett för Akademien fördelaktigast, att ifrågavarande
båtsmanskommendering fortfarande finge bibehållas, men tillika hemställt,
för den händelse Kongl. Majit skulle finna densamma böra indragas, att,
till förekommande af de stora olägenheter, som användandet af civil betjening i
nämnda kommenderings ställe sannolikt komme att medföra, erforderligt handräckningsmanskap
ur arméen då måtte' till Akademien varda beordradt.
Då giltigheten af de skäl, som ligga till grund för Revisorernes ofvanberörda
framställning, enligt Utskottets tanke svårligen kan förnekas, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Majit täcktes i nåder förordna om ifrågavarande
båtsmanskommenderings indragning, på sätt Kongl. Majit kan
finna lämpligt.
§ 17.
(Rev. ber. pag. 95-—100. — Utlåt. 320—332.)
Revisorerne hafva, bland annat, anmärkt, att den å örlogsvarfvet vid Kongl.
Flottans station i Carlskrona använda personal vore alltför stor; att. antalet af
fasta timmermän och handtverkare kunde betydligt minskas; att de båtsmän, hvilka
nu ombesörja den så kallade nattbevakningen, kunde lämpligen och bättre användas,
om denna bevakning verkställdjs af en poliskorps, som för sådant ändamål,
enligt Revisorernes tanke, borde inrättas; att de till stationen uppfordrade
båtsmän icke borde användas till släpsysslor å varfvet eller annorstädes, icke heller
till handtlangare åt handtverkare i verkstäderna, utan få tillfälle att uteslutande
egna sig åt sjömansarbete, vapenöfningar och sjötjenst m. m.
Då, uppå Kongl. Majits nådiga framställning, Rikets Ständer, vid verkställd
reglering af utgifterna under Riks-statens Femte Hufvudtitel, denna Riksdag beslutat
genomgripande förändringar i afseende å sjöförsvarets organisation, som torde
i icke ringa mån komma att inverka på de frågor, Revisorerne liär framställt och
hvilka dessutom i allmänhet äro af den beskaffenhet, att Rikets Ständer, utan föregången
utredning och framställning af Kongl. Majit, lämpligen icke torde böra
derutinnan för sin del besluta, hemställer Utskottet,
att Revisorernes framställning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
19
Kongl. Stu teri-Öfv er styrefa en.
§ 18.
(Rev. ber. pag. 141. — Utlåt. pag. 335.)
Jemte meddelande af uppgift å de anslag, som till stuteriernas underhåll
blifvit anvisade, hafva Revisorerne, utan att ingå i bedömande huruvida de fördelar,
som genom stuterierna tillskyndas landet, motsvarade dermed förenade kostnader,
ifrågasatt, om stuterierna för närvarande i allo uppfyllde det med dem åsyftade
ändamål, nemligen hästafvelns befrämjande i hela riket genom spridande af
goda afvelsdjur med hufvudsakligt afseende fästadt å kavalleriernas behof. Detta
mål vore, enligt Revisorernes tanke, för stuterierna en hufvudsak, och åstadkommande
af ett större eller mindre antal vagns- och ridhästar blott en biomständighet.
Af de från de särskilda stuterierna under revisionsåret försålda hingstar hade
emellertid, såsom det syntes Revisorerne, högst få blifvit inköpta för att till beskällare
begagnas, och då det borde kunna antagas, att endast sådana hingstar,
som vore till beskällare fullt tjenliga, från stuterierna försåldes, enär, med afseende
å stuteriex-nas syftemål, de i annat fall bort före försäljningen förändras, så medföx-de
försäljningen, på sådant sätt den nu egde rum, enligt Revisorernes tanke, en
oberäknelig förlust för landets hästafvel; och om, såsom det ville synas Revisorex--  ne, stuteriernas ändamål i vårt land ännu vore i viss mån förfeladt, ansåge Revisorerne
den hufvudsakliga anledningen dertill ligga i den omständigheten, att till
beskällare tjenliga hingstar, hvilka från stuteiuerna afginge, icke såsom beskällare
spriddes. Om deremot sådana hingstar till nedsatt pris lemnades, dels åt de i
flera provinser bildade föi'eningar till hästafvelns förbättrande, dels åt enskilda personer,
hvilka deraf kunde vara i behof, skulle, enligt Revisorernes tanke, denna
förändring utöfva ett särdeles gynnsamt inflytande på hela landets hästafvel och den
minskning i stuteriernas inkomster, som af en sådan åtgärd blefve en följd, vore,
i förhållande till de stora statsbidrag stuterierna årligen åtnjöte, af ganska ringa
betydenhet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Stuteri-öfverstyrelsen bland
annat anfört, att då Revisorerne sannolikt haft sig bekant, att Stuteri-öfverstyrelsen,
för att, så vidt möjligt varit, bibehålla dugliga hingstar för afveln, redan medgifvit
hingstföreningarne rabatt å auktionspriset på hingstar, som af dem köptes
för att påföljande fyra år tillhandahållas såsom beskällare, Revisorernes förslag,
att sådana hingstar borde utlenxnas till nedsatt pris, antagligen afsåge en ytterligare
prisnedsättning än den redan medgifna. En så beskaffad åtgärd afstyrkte
emedlertid Stuteri-öfverstyrelsen, emedan derigenom skulle föranledas minskning
i inkomster, som, åtminstone under närvarande förhållanden, icke kunde umbäras,
helst hingstföreningax-nes företrädesrätt ej allenast medförde uppoffi-ingar genom
den medgifna rabatten, utan derjemte menligt inverkade på auktionsprisen, deri
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 127.
genom att mången spekulant, uteblefve, då han visste, att de bästa å auktionslistorne
upptagna hästarne på förhand vore för föreningarne afsedda.
Då ernåendet af det mål, som med Revisorernes ifrågavarande framställning
åsyftas, onekligen icke är af ringa vigt, och den åtgärd, Revisorerne i sådant syfte
föreslagit, synes vara förtjent att tagas under närmare ompröfning, men Kongl.
Maj:t bäst är i tillfälle att bedöma frågor af förevarande beskaffenhet, får Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t, efter närmare utredning af förhållandena, täcktes
taga under nådig ompröfning, huruvida någon åtgärd i den af
Revisorerne föreslagna syftning lämpligen bör vidtagas.
Statistiska Tabellkommissionen.
§ 19.
(Rev. ber. pag. 155. — Utlåt. pag. 337.)
På det Rikets Ständer måtte komma i tillfälle att med den närmare uppmärksamhet,
hvilken ett nytt verk af den vigt och beskaffenhet, som Statistiska Centralbyrån
vore, påkallade, följa denna byrås verksamhet och utveckling, hafva Revisorerne
ansett det vara angeläge', att samma verk årligen till Kongl. Maj:t afgåfve
underdånig berättelse om de af detsamma utförda arbeten samt hemställt att
denna berättelse, i likhet med de förvaltande verkens, sedermera borde till Statsrevisionerna
öfverlemnas, för att vid räkenskapernas granskning vara att tillgå; och
har t. f. Chefen för nämnda byrå, uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, förmält,
att han emotsåge Kongl. Maj:ts nådiga befallning om en sådan årsberättelses
afgifvande. Utskottet får i anledning häraf hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att om afgifvande
af ifrågavarande årsberättelse gå i författning, samt att denna
berättelse sedermera kunde, i likhet med de förvaltande verkens,
till Statsrevisionerna öfverlemnas.
Stockholms stads Kronor åkenskaper och lånens Landsböcker.
§ 20.
(Rev. ber. pag. 161.)
Vid granskning af dessa räkenskaper hade det ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet,
hurusom icke blott landsböckerna för de olika länen, hvilka samtliga
borde förås efter ett för dem faststäldt gemensamt formulär, utan äfven special
-
