# ID: svediakorp-gov2464
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 144,762
# sentences: 2,871
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHAM
TILL
SAMTLIGA RIKS STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN i STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
FJERDE SAMLINGEN.
IsiL Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden och Betänkaoden.
ANDEA BANDET.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
1
NiO 66.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 April 1866, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Åttonde Hufvudtitel.
(U. A.)
För Åttonde Hufvudtiteln, som omfattar anslagen till Ecklesiastik-departementet,
uppfördes vid sistlidna riksdag: kontanta penningar 2,679,104 R:dr 70 öre;
indelta räntor, förslagsvis beräknade till 259,760 R:dr 50 öre; 521,011 kubikfot 1
kanna indelt spannmål med ett värde, efter 2 R:dr kubikfoten, af 1,042,022 R:dr
20 öre och oindelt spanmål 25,556 kubikfot 3 kannor, efter samma värde upptagna
till 51,112 R:dr 60 öre; utgörande dessa tillgångar tillsammans 4,032,000
R:dr Riksmynt.
De förändringar, som i afseende å denna Hufvudtitel ifrågakommit, omförmälas
här nedan i den ordning, hvaruti anslagen i Riks-staten äro uppförda.
Departementets Expedition.
l:o. Uti underdånig skrifvelse den 21 November 1863 anhöllo Rikets Ständer,
bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande lämpligaste sättet
att för elementarläroverken åstadkomma en gemensam tillsyn och vård, samt i
detta ämne till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag; dervid
Rikets Ständer tillika omförmält de olika framställningar, som blifvit hos Rikets
Ständer gjorda angående lämpligaste sättet att till enig samverkan och stigande
utveckling leda elementarundervisningen. Dessa framställningar hade nemligen
afsett: inrättande af ett nytt Stats-departement med egen Chef, som skulle föredraga
undervisningsärenden inför Konungen i Stats-Rådet: utvidgande af nu
Bih.
till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Baft. I
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
varande Ecklesiastik-departementet genom anställandet af en särskild Byrå-chef
med underlydande tjenstemän, som skulle sysselsätta sig ensamt med beredandet
af ifrågavarande mål: inrättande af ett kollegium, hvilket skulle hafva dels förvaltningen
af samtliga elementarläroverken sig aniörtrodd, dels domsrätt i andra
instansen i alla dithörande Aål: och slutligen tillsättande af en Öfver-inspektör
med vidsträckt myndighet och skyldighet att personligen egna en ständig tillsyn
åt meranämnda läroverk.
Utål det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden
den 12 Maj 1865 inhemtas, hurusom Kongl. Maj:t vid pröfning af
denna fråga, på i öfrigt angifna grunder, i afseende hvarå Utskottet till undvikande
af vidlyftighet nödgas hänvisa till berörda Statsråds-protokoll (pag. 6 och 7),
funnit företrädet böra lemnäs åt den andra bland de utvägar Rikets Ständer omförmält,
nemligen utvidgandet af den inom Ecklesiastik-departementet redan befintliga
byrå för handläggandet af ärenden, som angå undervisningen. Fördelen
af denna plan vore först den, att man fortginge på en redan banad väg. Det
syntes i sjelfva verket icke vara skäl att söka efter nya utvägar att fylla ifrågavarande
behof, då man redan hade en sådan utväg, hvilken visat sig vara ändamålsenlig.
Så hade ock en stor del af läroverks-kollegierna och domkapitlen,
hvilka i ämnet varit hörda, yttrat sig. Omisskännelig vore äfven den inverkan,
som undervisningen redan erfarit af denna inrättning. Första steget till den behöfliga
ytterligare utbildningen af densamma vore redan taget genom den åtgärd,
Rikets Ständer vid sistlidna riksdag beslutat, att bevilja nödiga medel för upprättande
af en särskild byrå för folkundervisningen, i följd hvaraf don här ifrågavarande
afdelningen af Departementet mera uteslutande fått egna sin verksamhet
åt elementarläroverken. Det andra steget återstode att taga, nemligen utbildandet
af det element i Byrå-chefens verksamhet, som afsåge inspektionen öfver läroverken.
Denna inspektion hade redan sedan ett år begynt, men borde fortsättas
och vidare utvidgas. En vidsträckt tillsyn kunde derigenom komma läroverken
tillgodo, och Departementet tillika förblifva i en oaflåtlig nära personlig beröring
med dem, samt på detta sätt erhålla en städse utvidgad kännedom af såväl deras
tillstånd som deras behof. Föreningen af denna tillsyn med den vård om läroverkens
utveckling, som numera ålåge Departementet, vore ett väsendtligt vilkor
för möjligheten att befrämja nödiga förbättringar. Det nära förhållande, hvari
Öfver-inspektören stöde till Chefen för Departementet, kunde icke heller annat
än i alla rigtningar välgörande inverka. På läroverken åter måste denna tillsyn
af en man, som med sin embetsställning förenade öfverlägsen insigt och erfarenhet,
och hvilken borde erhålla en utvidgad rättighet att af egen myndighet anmärka
de brister, som fästade hans uppmärksamhet, inverka lifvande och uppmuntrande.
Denna plan hade slutligen äfven den fördelen, att kostnaderna för dess genomförande
vore jemförelsevis ringa. För den betydliga möda, en genomförd inspektion
förorsakade utöfver de göromål, som med Byrå-chefens befattning i öfrigt
vore förenade, fordrade billigheten, att hans lön blefve något förhöjd och, på det
ärendena inom byrån måtte, under Inspektörens frånvaro på sina resor, kunna
under Departements-chefens tillsyn vederbörligen uppehållas, fordrades för embetsbiträde
på byrån ett något förökadt anslag; och har i följd häraf Kongl. Maj:t
nu begärt, att i anslaget till byrån för ärenden rörande den högre undervisningen
måtte beviljas förhöjning dels såsom lönetillägg åt Byrå-chefen i egenskap
af Öfver-inspektör för elementarläroverken, 1,500 R:dr, och dels för tjenstebiträde
1,000 R:dr.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66.
3
Det af Kongl. Maj:t sålunda framställda förslag, att åt chefen för den inom
Ecklesiastik-departementet inrättade byrå för ä'renden rörande den högre undervisningen
uppdraga öfverinspektionen öfver rikets elementarläroverk synes Utskottet
särdeles välbetänkt, och Utskottet får alltså detsamma till Rikets Ständers bifall
förorda. Endast i afseende på boloppet af den för bemälde Byrå-chef föreslagna
löneförhöjning har Utskottet ansett sig böra föreslå någon förändring. Då nemligen
Statsdepartementenas Expeditions-chefer i lön åtnjuta 5,500 R:dr, torde ifrågavarande
Byrå-chef ej heller böra tilläggas högre belopp; hvadan och då hans lön
nu utgör 4,500 R:dr, förhöjningen torde böra till 1,000 R:dr bestämmas.
I enlighet härmed hemställer Utskottet.
a) att Byrå-chefen för ärenden rörande den högre undervisningen
må, i egenskap af Öfver-inspektör för elementarläroverken,
tilläggas löneförhöjning med 1,000 Riksdaler; och
b) att det å stat uppförda belopp, 1,800 R:dr, till tjenstebiträde
åt bemälde Byrå-chef, må med 1,000 Riksdaler förhöjas.
2:o. Yid sistlidna riksdag ställdes till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ett
årligt anslag af 4,500 R:dr, att under nu löpande statregleringsperiod från Riksgälds-kontoret
utbetalas, på det en särskild byrå inom Ecklesiastik-departementet
måtte kunna inrättas för handläggning af ärenden angående folkskoleväsendet.
Såsom skäl dertill anförde Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 21 November
1863, att vården om folkskoleväsendet vid den utveckling, det numera
uppnått, fordrade sin egen man. För att med uppmärksamhet följa de mångsidiga
frågor, som röra detta ämne, gifva akt på seminariernas och på de särskilda skolornas
utveckling, behandla den stora mängd af mål, som tillhöra folkskolans område,
sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande statistiska uppgifterna
af alla slag, granska inspektörernes berättelser och utarbeta de särskilda förslag,
som af dem föranledas, samt utreda de ekonomiska förhållanden, hvilka med folkskolan
ega gemenskap, erfordrades en person, som åt detta ämne uteslutande
egnade sin tid och sina krafter, och detta syftemål skulle, enligt Rikets Ständers
tanke, säkrast vinnas, om, för handläggning af detta ärende, inrättades en särskild
byrå inom Ecklesiastik-departementet, hvarigenom denna vigtiga undervisningsgren
kunde med uppmärksamhet följas af en person, hvilken, jemte det att han
stöde under tillsyn af Departements-chefen, tillika borde genom företagna resor
inhemta personlig kännedom om skolornas tillstånd. Enligt hvad af ett den nådiga
Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden den 13 Oktober
nästlidet år inhemtas, hade Kongl. Maj:t under den 5 Februari 1864, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse uppställda
grunder, beslutat, att till Chefens för Ecklesiastik-departementet biträde vid handläggning
af de ärenden, som angå folkskoleväsendet, äfvensom för tillsyn öfver
de till detsamma hörande läroanstalter skulle inom Departementet anställas en
Expeditions-sekreterare, hvilkens åligganden i allmänhet äro:
l:o) att uti de till Departementet inkommande mål, som röra folkskoleväsendet,
besörja den utredning, som erfordras för deras föredragning, samt ansvara
för beslutens uppsättande och expedierande;
2:o) att, efter dertill af Departements-chefen erhållen befallning, verkställa
inspektionsresor till läroverken, för att om deras tillstånd, de der följda undervisningsmetoder
m. m., afgifva redogörelse;
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
3:o) att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor, som röra folkundervisningen
och dermed ega sammanhang, samt för Departernents-ehefen föreslå de
åtgärder, som i dessa afseenden anses behöfliga och gagneliga;
4:o) att utarbeta de förslag och utlåtanden i dithörande ämnen, hvarom han
af Departements-chefen erhåller uppdrag;
5:o) att tillse, det inom Expeditionen föras de statistiska och andra anteckningar,
som för noggrann kännedom om folkundervisningens tillstånd äro nödiga.
Gagneligheten och behofvet af denna åtgärd, hvarom Rikets Ständer sålunda
hemställt, har genom den sedermera vunna erfarenheten fullständigt bekräftats.
Men, enligt hvad Departements-chefen anmält, kunde de många och magtpåliggande
göromål, som äro denna byrå uppdragna, svårligen af Byrå-chefen behörigen
skötas utan biträde af annan tjensteman, som kunde odeladt egna sin tid och
uppmärksamhet åt de ärenden, hvilka inom denna afdelning af Departementet
förekomma, och särdeles vore ett biträde behöfligt för förandet af de statistiska
anteckningarne och vid de tillfällen då Byrå-chefen vore på inspektionsresor frånvarande.
I följd häraf och då det vore af största vigt att en organisation, som visat
sig för en så magtpåliggande del af undervisningsväsendet vara behöflig och nyttig,
icke göres till sin tillvaro beroende af ett blott tillfälligt beviljadt anslag och
att den vinner en genom erfarenheten anvisad utbildning, har Kongl. Maj:t nu
begärt, att på Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat måtte uppföras följande anslag
till afdelningen inom Ecklesiastik-departementet för ärenden rörande folkundervisningen,
nemligen till Byrå-chefen 4,500 R:dr och till bestridande af kostnaden
för behöfligt tjenstebiträde derstädes 1,800 R:dr.
Då den på Rikets Ständers begäran inrättade särskilda byrå för folkskoleärenden
visat sig vara för folkskoleväsendets utveckling gagnelig och således allt
framgent bör fortfara, samt det af Kongl. Maj:t nu begärda anslag för tjenstebiträde
åt Byrå-chefen synes vara af behof påkalladt, tillstyrker Utskottet,
a) att Rikets Ständer må såsom lön åt Chefen för den inom
Ecklesiastik-departementet inrättade byrå för ärenden rörande
folkundervisningen å Åttonde Hufvudtitelns stat uppföra ett
belopp af 4,500 Riksdaler; och
b) att för tjenstebiträde å nämnda byrå må å enahanda stat anvisas
1,800 Riksdaler.
Riksarkivet.
3:o. För den äldre af de två för uppassningen vid Riksarkivet anställde
vaktmästare har Kongl. Maj:t föreslagit löneförhöjning med 150 R:dr, eller från
450 R:dr till 600 R:dr; men då på Riksarkivets stat finnas uppförde två vaktmästarelöner,
den ena å 600 R:dr och den andra å 450 R:dr, har Utskottet icke
kunnat till den nådiga framställningen i vidare mån tillstyrka bifall, än att den
sednare lönen må till 500 R:dr förhöjas; hemställande alltså Utskottet,
att till förhöjning i lönen för en vaktmästare vid Riksarkivet
må beviljas 50 R:dr årligen.
4:o. Af uppgifven anledning att Rikets Ständer för deras del beslutat en
sådan förändring af mom. 11 i § 1 af nu gällande Tryckfrihets-förordning, hvari
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 66.
5
genom Riksarkivet skalle förlora sin rätt till ett exemplar af allt hvad som inom
riket tryckes, har Kongl. Hofpredikanten Wahrenberg uti en hos Preste-Ståndet
väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad motion (Nio 104), föreslagit, att
Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 600 R:dr R:mt åt Riksarkivet
till inköp af för detsamma behöjliga böcker och tidskrifter, hvilket anslag, så framt
ofvannämnda Rikets Ständers beslut erhölle Kongl. Maj:ts nådiga sanktion, borde
utgå från början af det år, då Riksarkivets rätt till allt, som tryckes inom riket,
komme att upphöra.
Enligt Utskottet meddelade uppgifter, skulle, äfven med beräknande af
bindningskostnaden, en summa af 200 R:dr årligen befinnas fullt tillräcklig för
Riksarkivets behof af Svensk historisk och dermed samband egande litteratur;
och då således de utgifter, som för det af motionären afsedda ändamål kunna erfordras,
icke torde komma att uppgå till högre belopp, än att Hufvudtitelns expensmedels-anslag
derför kan lemna tillgång, hemställer Utskottet,
att Kongl. Hofpredikanten Wahrenbergs ifrågavarande motion
icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Kongl. Bibliotheket.
5:o. Beträffande Kongl. Bibliothekariens lön är i åberopade Statsrådsprotokollet
af den 13 Oktober nästlidet år anfördt, att denna, ehuru vid tidpunkten
för sednaste allmänna lönereglering af Kongl. Maj:t föreslagen att utgå med
samma belopp som för Riksarkivarien och Riksantiqvarien eller med 5,000 R:dr,
likväl blifvit bestämd till allenast 4,500 R:dr, hvarmed den ock sedan dess fortfarande
utgått, utan att den flera gånger deri begärda förhöjning af 500 R:dr
kunnat vinnas; men att, då de skäl, som hittills mot ifrågavarande löns förhöjning
gjort sig gällande, vid nu ingående riksdag jcke vidare syntes komma att ega
rum, tidpunkten fördenskull vore inne att söka återvinna den före sednaste lönereglering
befintliga lönelikställighet mellan ofvannämnde trenne embetsman; och
har i följd häraf Kongl. Majit ånyo föreslagit att Kongl. Bibliothekariens lön
måtte med 500 R:dr förhöjas.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet nu böra
tillstyrka,
att förevarande nådiga framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
6:o. Vidare har Kongl. Majit begärt att andre vaktmästarens lön må ökas
med 50 R:dr; och då denne vaktmästares aflöning för närvarande endast utgör
450 Ridr, tillstyrker Utskottet,
att den äskade lönetillökningen, 50 Ridr, må beviljas.
Klercsi-statcn.
7:o. Under denna titel har Kongl. Majit föreslagit, att till fyllnad i den
åt kyrkoherden i Botkyrka och Salems församlingar af Stockholms län på lön
anslagna vederlagsspanmål måtte anslås 9 kubikfot 1,85 kannor oindelt spanmål,
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
hälften råg och hälften korn, att årligen utgå i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris
för länet; och får, under hänvisande till hvad beträffande denna
fråga är i ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastikäranden
den 8 Juli 1864 meddeladt, Utskottet, med jemnande af kannetalet,
hemställa,
att, till fyllnad i den åt kyrkoherden i Botkyrka och Salems
församlingar af Stockholms län på lön anslagna vederlagsspanmål,
å Riks-staten uppföras 9 kubikfot 2 kannor oindelt
spanmål, hälften råg och hälften korn, att årligen utgå i
penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för länet.
8:o. I anledning af en utaf Biskopen i Westerås stift gjord underdånig
framställning om anslående af prostetunnor från de nybildade pastoraten Enviken
inom Stora Tuna kontrakt samt Malingsbo och Ludvika inom Norrberkes kontrakt
af Stora Kopparbergs län, har Kongl. Maj:t uti en särskild, den 21 December
nästlidet år aflåten och af Riks-Stånden till Utskottet remitterad nådig Proposition
(N:o 57), i enlighet med Kammar-kollegii och Stats-kontorets tillstyrkande,
föreslagit, att berörda tre prostetunnor måtte af Rikets Ständer anvisas, att, efter
årligen gällande medelmarkegång inom Stora Kopparbergs län, utgå till kontraktsprosten
i Stora Tuna kontrakt med en tunna eller 6 kubikfot 3 kannor dubbelhafra
af Envikens pastorat, samt till kontraktsprosten i Norrberkes kontrakt med
2 tunnor eller 12 kubikfot 6 kannor råg af Ludvika och Malingsbo pastorater,
hvartill Kronan behållen kronotiondetillgång förefunnes inom hvart och ett af de
fögderier, der dessa pastorater äro belägna; och får, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers i likartade fall tillförene fattade beslut, Utskottet tillstyrka,
att å Riks-staten uppföres såsom prostetunna åt kontraktsprosten
i Stora Tuna kontrakt för Envikens pastorat 6 kubikfot
3 kannor dubbelhafra samt åt kontraktsprosten i Norrberkes
kontrakt för Ludvika och Malingsbo pastorater 12
kubikfot 6 kannor råg, allt oindelt spanmål, att årligen utgå
i penningar efter tioårigt medelmarkegångspris för länet.
9:o. Uti en annan jemväl särskildt aflåten nådig Proposition af den 21
sistlidne December (N:o 58) har Kongl. Maj:t likaledes, i öfverensstämmelse med
vedorbörande embetsverks tillstyrkande, föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja
ett årligt kronotiondeanslag af 6 kubikfot 3 kannor, två tredjedelar råg och
en tredjedel korn från hvardera af Bodarne och Skagershults socknar i Örebro län,
att, efter årligen gällande medelmarkegångspris för Nerike, till kontraktsprosten
i Edsbergs kontrakt såsom prostetunnor för nämnda socknar utgå; hemställande
Utskottet,
att de föreslagna prostetunnorna må å Riks-staten uppföras
med 12 kubikfot 6 kannor oindelt spanmål, två tredjedelar
råg och en tredjedel korn, att efter tio års medelmarkegång
för Nerike i penningar utgå.
10:o. Likaledes har Kongl. Maj:t uti en samma dag aflåten nådig Proposition
(N:o 59), uppå derom gjord underdånig framställning och i enlighet med
Kammar-kollegii och Stats-kontorets tillstyrkande, föreslagit Rikets Ständer att
bevilja ett årligt kronotiondeanslag af 6 kubikfot 3 kannor korn, att, efter årligen
gällande medelmarkegång för Helsinglands distrikt, till kontraktsprosten i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
7
Helsinglands Westra öfra kontrakt såsom prostetunna för Ramsjö socken utgå;
och då någon anmärkning häremot icke förekommit, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning, å Riksstaten
uppföres ett belopp af 6 kubikfot 3 kannor oindelt spanmål,
att i penningar, efter tioårig medelmarkegång i nämnda
distrikt årligen utgå.
ll:o. Slutligen har Kongl. Majit den 2 nästlidne Februari till Rikets Ständer
aflåtit nådig Proposition (N:o 79) med hemställan, att som Borås pastorat af
Skara stift blifvit deladt uti två särskilda pastorat, bestående det ena af Borås
stad jemte Torpa och Brämhults socknar och det andra af Fristads, Borgstena
och Gingrids församlingar, men prostetunna icke finnes anordnad för det förra
af de begge nya pastoraten, Rikets Ständer måtte, i enlighet med hvad Kammarkollegium
och Stats-kontoret i infordradt underdånigt utlåtande tillstyrkt, bevilja
ett årligt anslag af 9 kubikfot 4,5 kannör, en tredjedel råg och två tredjedelar
korn, att, efter årlig medelmarkegång för Elfsborgs län, såsom prostetunna för
Borås stads samt Torpa och Brämhults församlingars pastorat till kontraktsprosten
i Åhs kontrakt utgå; och får, med hänseende till hvad sålunda förekommit, Utskottet,
med jemnande af kannetalet, tillstyrka,
att den begärda prostetunnan må å Riks-staten uppföras med
9 kubikfot 5 kannor oindelt spanmål, en tredjedel råg och två
tredjedelar korn, att efter tio års medelmarkegång för Elfsborgs
län utgå.
12:o. På sätt i Inkomst-betänkandet under punkten 2 mom. b erinrades,
bör den i anslaget för Kleresi-staten ingående indelta spanmål minskas med 322
kubikfot 7 kannor, på grund af Kongl. Majrts särskilda nådiga beslut, till Statsverket
indragen behagligtids-iörläningsspanmål, med ett värde, efter 2 R:dr kubikfoten,
af 645 R:dr 40 öre; och är detta afdrag uti bilagda tabell Litt. D.
iakttaget.
13:o. Uti en från Preste-Ståndet till Stats-Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 44) har Prosten Eurén föreslagit, att då, enligt gällande stadganden,
en s. k. prostetunna borde till kontraktsprostens aflöning från hvarje
kyrka i riket utgå, men detta förhållande icke egde rum med nedannämnda församlingar
inom Westerås stift, Rikets Ständer måtte anvisa prostetunnor att af
Kronans spanmål utgå till kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt för Envikens,
Falu stads eller Christina och Stora Kopparbergs församlingar, samt till kontraktsprosten
i Norrberkes kontrakt för Ludvika, Malingsbo och Säfsnäs församlingar;
varande vid motionen fogadt intyg af Landskamereraren i Kopparbergs län derom,
att för Falu stads och Stora Kopparbergs sockens församlingars pastorat någon
prostetunna icke utginge.
Under punkten 8:o härofvan har Utskottet, i anledning af Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, redan tillstyrkt anvisande af prostetunnor för Envikens,
Ludvika och Malingsbo församlingar; vid hvilket förhållande och då, beträffande
förslaget om uppförande af prostetunnor för de öfriga af motionären angifna
församlingar, frågan derom icke varit föremål för undersökning och pröfning
af vederbörande administrativa myndigheter samt Kongl. Majit icke meddelat
Rikets Ständer något förslag i detta ämne, Utskottet tillstyrker,
att Prosten Euréns förevarande motion icke må till någon
särskild åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66,
14:o. Från Preste-Ståndet har jemväl blifvit till Ståts-Utskottet remitterad
en af Kongl. Hofpredikanten Wahrenberg väckt motion (N:o 32), deruti motionären,
under åberopande af ett motionen bilagdt, från Kammar-arkivkontoret meddeladt
bevis, hvaraf inhemtas, att kyrkoherden i Holms och Kulla socknars pastorat
i Upsala län af det honom tillförsäkrade vederlagsbeloppet, 16 tunnor spanmål,
hvarå tvänne kappar per tunna borde innehållas, alltsedan slutet af 1780-talet ej
tillgodokommit mer än 12 tunnor 22f:dels kappar, föreslagit, att Rikets Ständer
måtte af statsmedel anslå åt kyrkoherden i Holm och Kulla ersättning för sålunda
bristande 2 tunnor 13||:dels kappar spanmål; men enär Utskottet anser,
att frågor om anvisande af statsmedel till så beskaffadt ändamål, som det förevarande,
icke lämpligen böra genom enskild motion göras till föremål för Rikets
Ständers pröfning, utan att vederbörande i stället må i sådant afseende göra underdånig
ansökning hos Kongl. Majit, som efter föregången behörig utredning af
frågan, utan tvifvel vidtager de åtgärder, hvartill förhållandet kan finnas föranleda,
hemställer Utskottet,
att Kongl. Hofpredikanten Wahrenbergs ifrågavarande motion
ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
15:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling
remitterad motion (Nio 110) har Riksdagsfullmägtigen Jöns Andersson från Malmöhus
län, med hvilken Åke Andersson från nämnda län samt Ola Lasson, Anders
Persson och Ola Bosson Olsson från Christianstads län instämt, föreslagit att Rikets
Ständer måtte, i stället för den från kyrkorna i Skåne till universitetet i
Lund disponerade kyrkotionde, 2,354 tunnor råg och korn, anvisa motsvarande
statsanslag till Akademistatens i Lund aflöning och dymedelst tillåta att kyrkorna
åter komme i åtnjutande af deras så länge saknade rätt.
Såväl vid 1859—1860 års som vid sistlidna riksdag gjordes inom särskilda
Riks-Stånd framställningar i enahanda syftning, som den förevarande; och då dessa
framställningar blifvit af Rikets Ständer afslagna, anser sig Utskottet nu kunna
endast hänvisa till den i Stats-Utskottets vid förstnämnda riksdag i ämnet afgifna
betänkande N:o 14 meddelade utredning af förevarande fråga. Instämmande i de
då uttalade åsigter, hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Jöns Anderssons ifrågavarande motion
icke må af Rikets Stände bifallas.
Universiteten.
16:o. Till lön åt en Professor inom Juridiska Fakulteten vid Upsala universitet
har Kongl. Majit äskat ett årligt belopp af 4,500 Ridr.
Beträffande denna anslagsfråga hade, enligt hvad af Statsråds-protokollet
inhemtas, Juridiska Fakulteten och Consistorium Academicum Majus, bland annat,
förmält, att fakulteten, som genom de nyaste universitets-statuterna fått sig
ålagd en mycket vidsträcktare undervisnings- och examensskyldighet än fordom,
hvaruti såsom oeftergifligt åliggande inginge förpligtelsen af fortgående bearbetning
af ett specielt läroämne, icke kunde, såsom sig borde, upprätthålla samtliga
fakulteten tillhöriga undervisningsämnen, som, med hänsyn till den juridiska
vetenskapens närvarande fordringar, borde vara fördelade på minst åtta lärare
utan
*
Ståts-Utskottets Utlåtande l\:o 66.
9
utan nödgades, om undervisningen i de läroämnen, som den Svenska positiva
rätten omfattar, skulle med tillbörlig framgång bedrifvas, eftersätta bearbetningen
af andra vetenskapsgrenar, som dock vore för de juridiska studierna af synnerlig
vigt och i universitets-statuterna blifvit såsom särskilda undervisningsämnen påbjudna,
såsom Juridisk Encyklopedi, Romersk Rätt, Fäderneslandets Rättshistoria,
Politisk Ekonomi; i följd hvaraf och då anslag till flera nya professorer icke
kunde med hopp om framgång samtidigt af Rikets Ständer begäras eller så många
lärareplatser på en gång med fullt qvalificerado personer besättas, det emellertid
vore af högsta vigt, att lön kunde varda beviljad för åtminstone en ny ordinarie
profession inom bemälda fakultet, åt hvars innehafvare skulle uppdragas att uppehålla
det, eller de läroämnen, som Kongl. Majit, med afseende på undervisningens
närmaste kraf och förhandenvarande förhållanden, kunde finna skäligt böra från
de nuvarande professionerna afskiljas och såsom särskild undervisningsgren behandlas.
Den sålunda förebragta utredningen af behofvet utaf en ytterligare lärostol
inom den Juridiska Fakulteten i Upsala synes vara af Kongl. Maj:t gillad; ocb
så vidt utredningen afser att ådagalägga nödvändigheten af särskild lärare i Juridisk
Encyklopedi och Romersk Rätt, torde den vara förtjent af största uppmärksamhet,
enär bristen på undervisning i dessa ämnen visar sig menligare i mån
som lagstiftningen alltmera söker sin grund icke endast i landets speciela rättsbruk,
utan fastmera i allmänt giltiga rättsgrundsatser. Till en icke obetydlig del
skola dessa äfven framgent komma att hemtas från den högt utbildade romerska
lagfärenhetcn, sorn utgör en gemensam källa för de civiliserade nationernas lagstiftning,
och då denna sednare omisskänligen sträfvar till likhet såväl i rättssatserna
som i formen för deras tillämpning, inses lätt vigten af en undervisning,
som bör hafva till föremål icke allenast att utreda den grund, hvarpå Europas
flesta lagar hvila, utan äfven att redogöra för den utveckling af rättssatserna,
hvartill det närvarande tidehvarfvet hunnit, samt att framställa i öfversigt juridikens
särskilda discipliner och sammanhanget emellan dem. Hufvudsakligen för
att åstadkomma en sådan undervisning är det som Utskottet ansett Rikets Ständer
icke böra undandraga sig den uppoffring, sorn inrättande af en ny lärostol
inom den Juridiska Fakulteten i Upsala föranleder, och det är alltså på denna
grund, som Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
lemna bifall.
17:0. För Upsala universitet har Kongl. Maj:t jemväl begärt ett årligt anslag
af 2,500 Ridi’ till lön åt en adjunkt eller laborator i medicinsk kemi.
Såsom stöd för denna framställning är anfördt, att ifrågavarande tjensteman
icke blott för den vetenskapliga undervisningen utan äfven för ledandet af de
studerandes laborationsöfniugar vore högst behöflig. Professoren i medicinsk kemi
vore nu, då han saknade ett sådant biträde, den ende lärare, hvars insigter och
erlarenhet de studerande kunde under dessa öfningar rådfråga, i följd hvaraf hans
närvaro på laboratoriet nästan ständigt erfordrades och derigenom så starkt toge
hans tid och krafter i anspråk, att hans egna vetenskapliga arbeten, oundgängliga
för uppfyllandet af en akademisk lärares kall, måste deraf lida.
Då för handhafvandet af laboratorium samt den speciela ledningen af lärjungarnes
öfningar derstädes anställandet af en särskild laborator synes vara af
Bih. till Ti. St. Prot. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Häft. 2
10
Siats-Utskottets Utlåtande N;o 66.
verkligt behof påkalladt, får Utskottet, som ieke funnit anledning att för denne
tjensteman tillstyrka högre lön, än som i allmänhet år för universitets-adjunkter
i första lönegraden bestämd, eller 2,000 R:dr, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte på
det sätt af Rikets Ständer bifallas, att till lön för en Adjunkt
eller Laborator i medicinsk kemi vid Upsala Universitet anvisas
ett årligt belopp af 2,000 R:dr.
18:o. Aid föredragning af en utaf Kanslers-embetset gjord underdånig framställning,
att de vid hvartdera universitetet nu utgående sex docent-stipendier måtto
höjas från 500 R:dr till 1,000 R:dr, hade, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver
vid handen, Departements-chefen anfört, hurusom han ansåge det vara af synnerlig
vigt för universiteten äfvensom med billighet öfverensstämmande, att de nuvarande
docent-stipendiernas belopp förhöjdes, på det yngre vetenskapsmän med
framstående förmåga måtte erhålla en uppmuntran att vid universitetet qvarstadna
och utan tryckande näringsomsorger egna sin tid odelad åt vetenskapliga
studier; meri då Kanslers-embetets begäran åsyftade att på en gång öka dessa
belopp till dubbelt emot hvad de för närvarande utgjorde eller till likhet med de
lönebelopp, läroverks-adjunkter i första lönegraden uppbure, hvilka adjunkter
vore förpligtade till en bestämd tjenstgöring, och då, med afseende å de många
andra vigtiga behof, som vid denna riksdag toge Statens medel i anspråk, flera
bland de för universiteten begärda anslag dels icke, dels endast till minskade belopp
kunnat tillstyrkas, ansåge sig Departements-chefen icke böra i vidsträcktare
mån förorda ifrågavarande framställning, än att, till förhöjande af de nuvarande
docent-stipendierna från 500 till 750 R:dr, anslag måtte af Rikets Ständer åskas;
och har, med godkännande häraf, Kongl. Majit föreslagit att livartdera universitetets
anslag till docent-stipendier måtte med 1,500 R:dr förhöjas.
Med hänseende till hvad Departements-chefen i denna fråga anfört, tillstyrker
Utskottet,
att de föreslagna anslagstillökningarne, tillhopa 3,000 Riksdaler,
må af Rikets Ständer beviljas.
19:o. Vidare har Kongl. Majit, uppå derom gjord underdånig framställning,
föreslagit att de båda vid hvartdera universitetet anställde så kallade rörliga adjunkterne,
för hvilka något visst undervisningsämne icke är faststäldt och för
hvilkas innehafvare lön nu är bestämd till 2,000 Ridr, måtte varda berättigade
att efter tjensteålder, lika med öfrige adjunkter, få tillträda högre adjunktslön
samt att derför erforderliga belopp måtte anvisas med tillhopa för begge universiteten
2,000 Ridr; och då innehafvarne af de rörliga adjunkturerna hafva alldeles
lika åligganden med öfriga ordinarie adjunkter vid universitetet, och de förres
löneförmåner alltså billigtvis ej böra vara ringare än de sednares, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit, måtte de ifrågavarande anslagstillökningarne, tillsammans
2,000 Riksdaler, bevilja.
20:o. För Upsala universitet har Kongl. Maj:t begärt att till underhåll af
materielen vid de medicinska och kirurgiska klinikerna å det nya sjukhuset måtte
anvisas ett årligt belopp af 2,500 R:dr.
Beträffande detta anslagsbehof har Utskottet inhemtat, hurusom Medicinska
Fakulteten vid nämnda universitet uti skrifvelse till Kanslers-embetet, efter att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
11
hafva redogjort för åtskilliga med uppförandet af det nya akademiska sjukhuset
i Upsala sammanhang egande omständigheter, äfvensom för de, hufvudsakligen
genom träffade öfvcrcnskommelser, med Upsala län och stad om mottagande af
sjuka, till underhållet af berörda sjukhus disponibla tillgångar, vidare — jemte
erinran, att en klinisk anstalt, för att kunna erbjuda nödig omvexling och rikedom
af sjukdomsfall, ej borde vara inskränkt till en kommunal- eller provincialsjukvårdsanstalt,
der blott de inom orten vanliga sjukdomar förekomme, utan
måste vara ett allmänt och för alla, utan afseende på deras hemvist, öppet stående
sjukhus — gjort framställning om behofvet af ett årligt anslag af 4,000 R:dr,
för att kunna utsträcka möjligheten att från andra delar af landet emottaga sjuka
och för att kunna bestrida de större kostnader, som med en klinisk sjukvård
vore förenade.
Det begärda anslaget är således hufvudsakligen afsedt att användas för beredande
af tillfälle till intagande å Upsala akademiska lasarett af sjuka från
andra delar af riket; Och då vederbörande ansett detta vara af vigt för den medicinska
undervisningen vid universitetet, har Utskottet icke tvekat att tillstyrka
beviljande af berörda anslag. Dock torde öfver medlens användande för berörda
ändamål särskild redovisning böra afgifvas. Utskottet hemställer alltså,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Majits förevarande nådiga
framställning på det sätt bifalla, att, till underhåll å Upsala
akademiska lasarett af fattiga sjuka från orter utom Upsala
län, beviljas, emot särskild redovisning, ett årligt anslag af
2,500 R:dr.
21:o. Uti anslaget till Fysiologiska Institutionen vid Upsala universitet har
Kongl. Majit äskat förhöjning med 500 R:dr; Och då det hittills varande anslaget,
500 R:dr, icke torde kunna anses vara tillräckligt för denna vigtiga institutions
förseende med nödig materiel, tillstyrker Utskottet,
att den begärda anslagsförhöjningen, 500 R:dr, må af Rikets
Ständer beviljas.
22:o. Sedan Consistorium Academicum Majus i Lund hos Kongl. Majit gjort
framställning om anvisande af ett årligt anslag af 2,000 R:dr till underhåll af
universitetets byggnader, alldenstund de för sådant ändamål nu användbara medel,
eller inkomsterna vid inträffande ledigheter af de till universitetet anslagna prebendepastorater,
dels vore af tillfällig beskaffenhet och således icke alltid kunde
påräknas, dels hädanefter komme att minskas, sedan två af berörda pastorater nyligen
frångått universitetet, under det å andra sidan de årliga behofven ökades i
den mån universitetets byggnader tillvexte i antal; samt Kanslern å denna anhållan
tillstyrkt nådigt bifall, har Kongl. Majit nu föreslagit, att till underhåll och förbättring
af nämnda byggnader måtte anvisas årligen 2,000 Ridr; Och får Utskottet,
i betraktande af hvad Konsistorium angående detta anslagsbehof anfört, hemställa,
att det begärda anslaget, 2,000 R:dr årligen, måtte af Rikets
Ständer beviljas.
23:o. För Lunds universitet har Kongl. Majit vidare äskat förhöjning i anslagen
för Bibliotheket med 1,800 Ridr, för Zoologiska museum med 200 Ridr och
för Kemiska Institutionen med 700 Ridr; Och då, enligt hvad Konsistorium anmält,
de för berörda ändamål nu utgående anslag visat sig otillräckliga, tillstyrker
Utskottet,
att de ifrågavarande anslagen må med tillhopa 2,700 Ridr
förhöjas.
t
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
24:o. Slutligen har, i anledning af Konsistor» underdåniga hemställan att,
med afseende på mängden och omfattningen af de läroämnen, i hvilka det nu vore
kirurgie professorn vid Lunds universitet ålagdt att meddela undervisning, ett
årligt anslag till en adjunkt i kirurgi och obstetrik måtte beviljas, Kongl. Maj:t,
enär de läroämnen, hvilka blifvit åt professorn i kirurgi och obstetrik anvisade,
vore så vidt omfattande, att undervisningen i dem alla icke kunde af en lärare
medhinnas, hvartill komme nödvändigheten att, i händelse af inträffande förfall
för nämnde lärare, vid universitetet ega någon skicklig person att tillgå för undervisningens
uppehållande, föreslagit Rikets Ständer anvisande af 2,500 R:dr till
lön åt en adjunkt i nämnda läroämnen.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit och då medel för inrättande
af en dylik adjunktur vid Upsala universitet redan vid 1859—1860 års riksdag
blifvit anvisade, har Utskottet ansett deu begärda adjunktslönen böra beviljas,
dock ej till högre belopp, än som i allmänhet är för adjunkter i första lönegraden
bestämdt, eller 2,000 R:dr; hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
framställning på det sätt bifalla, att till lön åt en adjunkt i
kirurgi och obstetrik vid Lunds universitet beviljas ett årligt
anslag af 2,000 R:dr.
25:o. Jemte erinran om den stora utveckling, som geologien under sednare
åren vunnit samt dess stora vigt och betydelse såväl i rent vetenskapligt hän
seende,
som från industriel synpunkt, har Professor J. G. Agardh, uti en inom
Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad motion (Nio 48)
föreslagit, att till en profession i geologi vid Lunds universitet måtte på ordinarie
stat anvisas ett belopp af 4,500 R:dr.
I sammanhang med underdånig anmälan om öfriga nya behof, till hvilkas
fyllande anslag vid innevarande riksdag ansåges erforderliga, har Consistorium
Äcademicum i Lund jemväl gjort framställning om anslag för en profession i geologi;
Och då Kongl. Majit, det oaktadt, icke funnit skäl att föreslå Rikets Ständer
inrättandet af en dylik lärostol, anser sig Utskottet icke kunna, på enskild
motionärs yrkande, tillstyrka anvisande af det ifrågasatta lönebeloppet; hemställande
alltså Utskottet,
att Professor Agardhs ifrågavarande motion icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
26:o. Beträffande Universitets-adjunkternes lönevilkor äro följande framställningar
från de särskilda Riks-Stånden till Utskottets behandling öfverlemnade
nemligen:
a) af Professor Ribbing, hvilken uti en hos Preste-Ståndet väckt motion
(Nio 53), under förmälan att Upsala universitets stat för närvarande upptoge —
utom anslag för de tvänne så kallade rörliga adjunkturerna samt för den till Skytteanska
stiftelsen hörande adjunkturen — inom de verldsliga fakulteterna 8 adjunktslöner
ä 2,000 Ridr och 10 å 2,500 Ridr, äfvensom att vid Lunds universitet
förefunnes inom nämnda fakulteter 16 adjunktslöncr, deraf 8 å 2,000 Ridr, och
återstående hälften å 2,500 Ridr, föreslagit, att vid Upsala universitet de 8 adjunktslönerna
å 2,000 Ridr måtte ökas med 500 Ridr eller till 2,500 Ridr, och, utaf
de 10 lönerna å 2,500 Ridr, 8 med enahanda belopp 500 Ridr förhöjas till 3,000
Ridr med rätt för vederbörande att efter fullmagts-ålder komma i åtnjutande af
högre lönegrad, samt att vid Lunds universitet samtliga adjunktslönerna måtte
med 500 Ridr förhöjas; för hvilken löneförbättring alltså erfordrades för hvartdera
Stats-TJtskottels Utlåtande N:o 66.
13
universitetet ett årligt anslag af 8,000 R:dr; Och har Professor Agardh i denna
motion instämt; samt
b) af Herr Olivecrona, K., och Doktor Lindgren, hvilka i särskilda motioner,
den förre hos Ridderskapet och Adeln (motion N:o 61) och den sednare inom Presto-Ståndet
(motion N:o 47), sammanstämmande föreslagit, att Rikets Ständer ville
på ordinarie stat uppföra ett årligt anslag af 4,000 R:dr till förbättrande af adjunkternes
inom de verldsliga fakulteterna vid universitetet i Upsala löne vilkor,
så att åt de sex efter tjenste-ålder äldste adjunkterne en årlig lön af 3,000 R:dr
kunde beredas, äfvensom att det måtte tillåtas innehafvarne af de begge s. k.
rörliga adjunkturerna att i tur med öfrige adjunkter avancera till högre lönegrad.
Ehuruväl lärarne vid elementarläroverken numera genom den dem förunnade
successiva löneförhöjning kunna erhålla högre lön än univcrsitets-adjunkterne,
synes dock deraf icke kunna hemtas giltig anledning till en allmän förhöjning
af de sednares löneförmåner, enär de förre under nuvarande förhållanden
icke kunna påräkna någon vidare befordran, men deremot adjunktsbefattningarne
vid universiteten i allmänhet torde böra betraktas såsom öfvergångsplatser, hvilkas
innehafvare endast en jemförelsevis kort tid böra der qvarstå; Och föranlåtes
af sådan anledning Utskottet, som under punkten 19 härofvan redan meddelat
yttrande, angående de s. k. rörliga adjunkternes berättigande till inträde i högre
lönegrad, hemställa,
att ofvanberörda motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
27:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Grefve Björnstjerna, C. M. (i mo
tion
N:o 112) och inom Preste-Ståndet Doktor Säve (i motion N:o 94), hvar för
sig, föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett reservationsanslag af 8,000
R:dr årligen att ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att, efter förslag af vederbörande
Universitets-styreise, användas till honorarier för Norska och Danska
vetenskapliga föreläsningars hållande vid rikets båda universiteter, såväl i Upsala
som i Lund. I afseende härå hafva motionärerna hufvudsakligen anfört, hurusom
det längesedan vore insedt, att, om en närmare, fastare och innerligare anslutning
mellan de Skandinaviska folken och i synnerhet mellan Svenskar och Norrmän
någonsin skulle komma till stånd, så måste vägen dertill beredas ej blott genom
yttre medel, såsom lättad samfärdsel de tre nationerna emellan, och dylikt, utan
i synnerhet genom befordran af deras andliga gemenskap under samfällda sträfvanden
och oftare vexelverkan i industri, litteratur, konst och vetenskap. Bemödanden
för detta ändamål vore också gjorda genom redan började internationela
industri-expositioner och naturvetenskapliga möten, utgifvandet af en för alla tre
rikena gemensam Nordisk Universitets-tidskrift, o. s. v. Men en ny väckelse och
ett vida kraftigare medel för detta vetenskapliga samlif skulle det, enligt motionärernas
åsigt, blifva, om vid hvartdera af de nordiska universiteterna funnes anslag
till honorarier åt utmärkta vetenskapsmän och lärare från de andra Skandinaviska
länderna, som kunde finnas villiga att vid grannrikets universitet längro
eller kortare tid hålla föreläsningar. Erågan härom hade först blifvit väckt af det
Skandinaviske Selskab i Christiania genom en år 1864 till Norska Regeringen inlemnad
petition, i hvilkens motivering anfördes, att om, såsom man hoppades, åtgärden
vunne efterföljd vid de öfriga Skandinaviska universiteterna, den skulle
medföra en närmare förbindelse mellan dessa, en större mångsidighet vid undervisningen
och vid det vetenskapliga studiet, samt en bättre ömsesidig kännedom
af förhållandena i de^ Skandinaviska länderna. Petitionen hade af Norska Re
-
14
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 66.
gcringen blifvit remitterad till det akademiska kollegiet vid Christiania universitet,
hvilket efter inhemtade yttranden af fakulteterna, som varmt uttalade sig derför,
tillstyrkte, att ett årligt anslag af 1,000 Speciel- måtte för ändamålet beviljas; och
hade Kirke-departementet sedan af Storthinget begärt denna summa under uttalande
af sitt hopp, att åtgärden skulle lända till universitetets och vetenskapernas
gagn.
Vidare bar uti en bos Ridderskapct och Adeln väckt motion (Nio 121)
Friherre Liljencrantz, Johan, jemte erinran, hurusom de nordiska kulturinstitutionerna
borde bringas i närmare beröring och vexelverkan med hvarandra, samt att
det vore ett ej ovigtigt steg i denna rigtning, om de Svenska universiteten
sattes i stånd att årligen till universiteten i Christiania och Köpenhamn utsända
en eller flera af sina mera framstående alumner för att der studera Norges
oller Danmarks politiska, kyrkliga, rättsliga oell ekonomiska förhållanden eller
vetenskapliga och litterära odling, föreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå sex
årliga stipendier, fyra för Upsala och två för Lund, hvarje å 1,000 Rall-, att af
Consistoria Academica derstädes, under de vilkor, som af vederbörande blefve
närmare bestämda, tilldelas skicklige studerande, som önskade under loppet af
minst ett läscår fortsätta sina studier i Christiania eller Köpenhamn.
Slutligen har Riksdagsfullmägtigen C. J. Lönnberg från Östergötlands län,
uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 232), bland annat, anfört, hurusom
det säkerligen skulle lända till största fördel för alla slags högre studier, om vid
hvartdera af universiteten ett efter studentmängden afpassadt antal stipendier för
sådana, något mognare studerande funnes, som bade lust och pröfvades skickliga
att någon tid med framgång idka vetenskapliga studier vid någon nordisk, det
vill säga Dansk, Norsk eller Finsk högskola. Sakens eget kraf komme då af sig
sjelft att medföra, att undervisning företrädesvis söktes i det mest behöfliga, samt
att den erkölles af de andra högskolornas yppersta lärare; och har i följd häraf
motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja en summa af 6,400 R:dr
årligen, till inrättande af åtta stipendier, hvartdera på 800 R:dr, deraf fem för Upsala
och tre för Lunds universitet, för att sätta skicklige studerande i stånd att under
ett till två år idka studier vid Norges, Danmarks eller Finlands högskolor.
Utskottet har dessa särskilda motioner i ett sammanhang till behandling
förehaft; och då Utskottet anser såsom synnerligen vigtig hvarje åtgärd, som kan
vara egnad att i någon mån befordra en lifligare vexelverkan emellan de nordiska
folken, har Utskottet med noggrannhet granskat de särskilda förslag, som af förenämnde
motionärer blifvit för Rikets Ständor framlagda; men Utskottet bar dervid
icke kunnat öfvertyga sig, att de ifrågasatta åtgärderna skulle, såsom motionärerne
antagit, på något mera verksamt sätt befordra en närmare förbindelse
mellan de nordiska folken eller för den vetenskapliga bildningen vara af det gagn,
att icke för våra universiteter förefinnas andra, närmare liggande behof, hvilka
framför de nu ifrågakomna, böra afbjelpas. Enligt hvad Utskottet iuhemtat, har
jemväl Norska Storthinget icke funnit anledning bifalla den, på sätt ofvan är omförmäldt,
af Kirke-departementet gjorda framställning om anslag för Christiania
universitet till honorarier för föreläsningar af vetenskapsmän från grannrikenas
högskolor. Vid sådant förhållande och då dessutom frågan om anslag till dylika
honorarier vid de Svenska universiteterna redan, i följd af petition utaf ett i hufvudstadon
under namn af Nordiska Nationalföreningen bildadt sällskap, utgör föremål
för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och således, i händelse, efter behörig utredning,
förslaget skulle finnas förtjent af uppmärksamhet, nådig framställning i
iStats- Utskottets Utlåtande N:o 66.
IS
ämnet torde till en kommande riksdag kunna förväntas, anser sig Utskottet nu
böra hemställa,
att förenämnda motioner icke må tili någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
28:o. Under erinran, hurusom den prestbrist, som flera år förefunnits, ännu
ej upphört, utan fortforo i den utsträckning, att gudstjensterna i flera församlingar
måst inställas, har Domprosten Björling, uti en inom Preste-Ståndet väckt, till
Utskottets behandling remitterad motion (N:o 85), föreslagit, att ett reservationsanslag
af 10,000 R:dr årligen måtte för instundande statsreglering ställas till
Kongl. Maj:ts disposition till inrättande af stipendier för prestkandidater.
Yid de tre sistförflutna riksdagarne hafva framställningar i enahanda syftning,
som den nu förevarande, blifvit gjorda, men städse af Rikets Ständer afslagna;
och Utskottet, som delar de åsigter, hvilka sålunda hos Rikets Ständer
gjort sig gällande, får nu endast erinra, att den öfverklagade prestbristen svårligen
torde på ett ändamålsenligt sätt afhjelpas genom den föreslagna åtgärden,
att medelst ökade stipendii-understöd uppmuntra unga studerande att beträda den
presterliga banan. Om, såsom det är att hoppas, genom det nu pågående allmänna
ordnandet af presterskapets aflöning, det lägre presterskapet beredes en med hänsigt
till deras bergning mera tryggad ställning, kommer detta otvifvelaktigt att
vida kraftigare verka till prestbristens afhjelpande. Den yngling, som, utrustad
med verklig håg och fallenhet för det presterliga kallet, låter af ekonomiska skäl
afskräcka sig från att deråt egna sina krafter, återhålles säkerligen mera af de
ringa utsigter till framtida bergning, som äro förenade med det lägre presterskapets
nuvarande aflöningssätt, än genom svårigheten att bekosta vistelsen vid universitetet,
— en svårighet, som icke torde vara större inom theologiska, än inom
de öfriga fakulteterna.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Elcmentar-läroverken.
29:o. Härvid har Kongl. Maj:t i främsta rummet begärt att till aflöning,
enligt gällande grunder, för samtlige nuvarande rektorer, lektorer, adjunkter
och kolleger samt öfningslärare vid de på ena eller begge linierna fullständiga
läroverken måtte utöfver det för närvarande anvisade belopp, beviljas 48,002 R:dr
4G öre; och då, enligt den inom Ecklesiastik-departementet gjorda beräkning af
de löner, som för berörda å stat uppförda lärarebeställningar böra enligt fastställda
grunder för år 1S67 utgå, nämnda förhöjning i läroverksanslaget är för ändamålet
behöflig, tillstyrker Utskottet,
att den äskade anslagstillökningen, 48,002 R:dr 46 öre, må af
Rikets Ständer beviljas.
30:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att till löner för nya lektors
och
adjunktsbefattningar vid de redan befintliga läroverken samt till arfvoden åt
extra lärare måtte anslås 75,000 R:dr.
Enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen hade, vid föredragning
af frågan om anslag till nya lärarebeställningar, Departements-chefen, bland annat,
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6 6'
anfört, hurusom den starka tillvext i lärjungeantalet vid elementarläroverken,
som under de sednare åren egt rum, oeftergifligen påkallade en tillökning i lärarekrafterna,
såvida icke alla de olägenheter skulle uppkomma, som alltid blefve en följd
af öfverfyllda klasser och sålunda en försämring i undervisningen inträda i samma
mån, som denna komme en större del af landets ungdom tillgodo. Rikets Ständer
hade ock, inseende detta, bestämt, att, då lärjungarnes antal vid ett högre
elementarläroverk öfverstege 200, utöfver normalantalet af 16 lärare vid detsamma
måtte antagas, för hvarje tillökning i lärjungeantal af 30 till 40, en ny lärare
med samma rättigheter och skyldigheter som de öfriga. Med anledning häraf
hade Kongl. Maj:t, på grund af derom gjorda framställningar, under nu löpande
statsregleringsperiod medgifvit tillsättandet af en adjunkt vid livartdera af läroverken
i Linköping och Örebro. Till största delen hade dock det i bredd med
lärjungarnes antal vexande behofvet af ökade lärarekrafter blifvit tillgodosed
t genom förordnande af extra lärare för en termin eller ett läseår i
sender, hvilka extra lärares ersättande med ordinarie lärare, på sått vid förra
riksdagen af enahanda orsak egde rum, vore högligen af behof påkalladt.
Dervid borde tillika tagas i betraktande, att, då en tillökning skedde i lärareantalet
vid de högre elementarläroverken, denna tillökning borde ega rum med afseende
icke blott på den lägre graden af lärare, utan äfven på den högre eller
lektorerne. Tillgången på den större undervisningsskicklighet, som för de högre
klasserna vore afsedd, skulle eljest i förhållande till det hola försvagas. Härtill
komme, att de nyare fullständiga läroverk, som vid 1856 års riksdag blifvit inrättade,
vore försedda med ett ringare antal lektorer än de äldre. Läroverken i
Norrköping, Wenersborg, Nyköping, Falun, Malmö, Christianstad, Carlskrona, Östersund
och Umeå hade hvartdera endast fyra lektorer, då de öfriga nästan alla hade
livartdera sju. Orsaken till detta missförhållande måste sökas deri, att, då förstnämnda
skolor i sitt fullständiga skick ännu voro jemförligtvis unga, det ännu
måste vara ovisst om antalet af lärjungar inom dem skulle blifva lika stort, som
i de äldre. Erfarenheten hade likväl visat, att lärjungeantalet vid dessa läroverk
ganska starkt och hastigt tillvext, så att de till största delen nu befunne sig bland
dem, som måst med extra lärare förses; och föreslog i följd deraf Departementschefen,
att ytterligare en lektorsbefattning måtte inrättas vid hvartdera af nyss
uppräknade läroverk. Beträffande åter de erforderliga nya adjunktsbeställningarne,
så, då tillvexten i lärjungeantalet icke vid alla läroverk varit så stark och jemn,
att icke en förminskning kunde antagas komma att inträda, och då erfarenheten
visat, att svårigheten att få lärareplatserna besatta med personer, som aflagt föreskrifven
examen, på sednare tider blifvit med hvarje år större samt det vore af
synnerlig vigt för läroverkens framtid, att ej personer, som saknade erforderliga
kunskaper, derstädes erhålla fast anställning, ansåge Departements-chefen, jemväl
med afseende på den tillökning i lärarekrafter, som de ofvan föreslagna nya
lektorsbeställningarne åsyftade att bereda, endast följande adjunktsbefattningar nu
böra å stat uppföras, nemligen:
Ordinarie Nya
Lärjungar, lärare, adjunkter.
Vid Upsala läroverk med  520 22 2.
„ Gefle „
258 16 1.
„ Linköpings „ „
529 20 3.
„ Norrköpings „ „
271 13 2.
Transp. 8.
Vid
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 66.
IT
Ordinarie Nya
Lärjungar, lärare, adjunkter.
vid
Skara
läroverk med
.... 501
Transp. 8.
21 2.
>1
Wenersborgs
ty
.... 251
13
2.
>♦
Örebro
r>
.... 579
22
3.
Fahlu
ty tt
.... 289
15
1.
Wexiö
ty n
.... 390
18
2.
n
Jönköpings
» ty
.... 372
17
2.
ty
Lunds
ty «
.... 558
20
3.
ty
Malmö
yy t
.... 396
15
4.
Carlskrona
yy ty
.... 234
13
2.
>«
Christianstads
yy tt
.... 257
13
2.
ty
Göteborgs
M yy
.... 559
22
2.
r>
Calmar
ty yy
.... 448
20
2.
w
Wisby
yy n
.... 206
14
1.
eller tillsammans 36 adjunkter,
deribland likväl inberäknade de två, som redan blifvit vid läroverken i Linköping
och Örebro tillsatta.
Det af Kongl. Majit nu äskade anslag är således beräknadt dels till löner
åt 9 lektorer och 36 adjunkter, hvilka skulle på stat uppföras, dels till ar f v oden
åt de extra lärare, sorn redan äro eller till följd af lärjungarnes stigande antal
under den närmaste tiden blifva af behofvet påkallade.
Vid pröfning af denna nådiga framställning har Utskottet jemväl förehaft
åtskilliga inom de särskilda Riks-Stånden af enskilde motionärer väckta förslag om
inrättande af högre fullständiga elementarläroverk, för hvilka förslag Utskottet
här får i ett sammanhang redogöra.
Sålunda har Kyrkoherden Simonsson uti en inom Preste-Ståndet väckt
motion (N:o 90), jemte förmälan, att de endast på reallinien fullständiga läroverken
aldrig lyckats tillvinna sig allmänhetens bevågenhet, utan städse blifvit ansedda
endast såsom en öfvergångsformatiou, hvarföre äfven flera af dem redan blifvit
förändrade till högre elementarläroverk, föreslagit att ett så stort årligt statsanslag,
som enligt elementarläroverkens stat erfordrades till aflönande af fyra lektorer,
måtte beviljas för anställande af en lektor i klassiska språk vid hvartdera
af de ännu qvarvarande fyra endast på reallinien fullständiga elementarläroverken,
eller, ifall hinder skulle möta för beviljande af hela detta anslag, åtminstone åt
en dylik lektor vid elementarläroverket i Helsingborg.
Inom Borgare-Ståndet har Herr F. Booth (i motion Nio 140) hemställt, att
Helsingborgs endast på reallinien fullständiga läroverk mätte organiseras till ett
äfven på den klassiska linien fullständigt; varande till stöd för denna framställning
anfördt, bland annat, att staden Helsingborg för få år tillbaka hufvudsakligen
på egen bekostnad uppfört ett nytt läroverkshus, hvilket vore afsedt
för 300 lärjungar och genom förändrad inredning skulle kunna inrymma 400 å 500;
att staden således gjort hvad på den borde ankomma för läroverkets utveckling;
att utaf läijungarne, hvilkas antal för närvarande utgjorde 186, de flesta, utan
att passera de öfre klasserna, lemnade läroverket för att på annan ort erhålla
klassisk undervisning; samt att i läroverkets mellanklasser för närvarande 66 valt
klässiskä linien
Bih. till B. St. Prot. 1865 8f 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 3
18
Siats-Utskottets Utlåtande N:o Uti.
Uti särskilda motioner hafva, hos Ridderskapet och Adeln Herr von Knorring,
Oscar (i motion N:o 24), hos Preste-Ståndet Kyrkoherden Ekelundh (i motion
N:o 20), i Borgare-Ståndet Herr P. Staaff (i motion N:o 46) och inom BondeStåndet
Riksdagsfullmågtigen Per Eriksson från Gefleborgs län (i motion N:o 253)
hufvudsakligen anfört, hurusom, efter det Hudiksvalls trivialskola med höstterminen
1858 blifvit förändrad till ett på reallinien fullständigt läroverk, Kongl.
Maj:t redan nästpåföljde år, i anledning af en utaf stadens och ortens innevånare
gjord ansökan, förordnat att undervisning i de ämnen, som tillhörde den
klassiska bildningen, finge äfven i de två högsta klasserna meddelas, emot det
att sökanderne förbundit sig att under en tid af sex år aflöna den extra lärare,
som derför vore behöflig. Behofvet af läroverkets utvidgning till fullständigt
äfven på den klassiska linien vore således redan af sex års erfarenhet bestyrkt.
De olägenheter, som vore förenade med nuvarande undantagsställning, och bland
hvilka motionärerne särskildt nämnt lärjungarnes på latinlinien försändande till
annat läroverk för afläggande af maturitetsexamen, svårigheten att bestämma lärarnes
undervisningsskyldighet, då läroverket på papperet hette real-låroverk, men i verkligheten
vörö ett humanistiskt, den möjliga tveksamheten hos föräldrar och målsmän
att insätta sina söner och myndlingar i en läroanstalt, om hvars fortfarande
bestånd de icke egde en tryggad visshet, — dessa olägenheter kräfde alla ett
billigt och skyndsamt afhjelpande. Med hänseende till lärjungarnes begränsade
antal, 105, erfordrades för läroverkets bringande i fullständigt skick blott en
ringa uppoffring från Statens sida. Afståndet till de två närmast belägna, på
båda liuierna fullständiga läroverken i Gefle och Hernösand vore 14 mil och
motionärerne ansåge det vara utom allt tvifvel, att ganska många af dem, som
genom den nuvarande anordningen vid Hudiksvalls läroverk kunde erhålla en
fullständig humanistisk skolbildning, skulie beröfvas denna fördel, om de för dess
vinnande vore nödsakade att begifva sig till någon af nyssnämnda tvänne städer.
I följd häraf hafva motionärerne sammanstämmande yrkat, att Hudiksvalls läroverk
måtte från och med början af nästa statsreglering utvidgas till ett fullständigt
högre elementarläroverk och att för sådant ändamål anslag för en lektor i
klassiska språk vid nämnda läroverk måtte af Rikets Ständer beviljas.
Beträffande det på reallinien fullständiga läroverket i Westervik, hafva i
särskilda motioner, hos Ridderskapet och Adeln Friherre Nordenfalk, J. (uti motion
N:o 146) och i Borgare-Ståndet Herr C. F. Carlson (i motion N:o 134) hufvudsakligen
andragit, att detta läroverks utbildning till fullständigt jemväl på den
klassiska linien vore af behofvet högeligen påkallad. Lärjungarnes antal hade nu
stigit till omkring 180, bland hvilka många, i anseende till undervisningens ofullständighet,
måste i förväg afbryta sina studier, enär vanligen tillgångar saknades
att vid ett aflägsnare läroverk fortsätta desamma. Afståndet till Linköping vore
nära 11, till Norrköping 12 och till Calmar nära 18 mil, hvarförutom de i Linköping
och Calmar befintliga högre läroverk redan vore öfverfyllda. De billiga
lefnadskostnaderna i Westervik och stadens centrala läge i en tätt befolkad ort
gjorde densamma särdeles lämplig till plats för ett större läroverk, hvarföre motionärerne,
jemte förmälan att särskilda framställningar i ämnet blifvit hos Kongl.
Maj:t gjorda, föreslagit, att Westerviks elementarläroverk måtte, utöfver sitt nuvarande
lärareantal, erhålla löneanslag såväl till två lektorer och en adjunkt i
stället för en nu anställd extra lärare, som ock till den förhöjning för rektor
och nuvarande öfningslärare, som vore erforderlig, på det läroverket skulle blifva
på båda bildningslinierna fullständigt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
19
Inom Borgare-Ståndet bar Herr JE. Meijer (i motion N:o 91) föreslagit att
Carlshamns femklassiga elementarläroverk måtto till fullständigt elementarläroverk
på såväl den klassiska som den reala linien upphöjas och för ändamålet nödiga
medel af Rikets Ständer anvisas; varande vid motionen fogade handlingar, hvaraf
iuhemtas, bland annat, att lärjungarnes antal för närvarande utgjorde 110 samt
att en af stadsfullmägtige i Carlshamn gjord underdånig ansökning om läroverkets
förvandling till ett på beggo linierna fullständigt blifvit af domkapitlet i
Lund förordad, dock med förbehåll att kommunen åtoge sig uppförande och underhåll
af det lärohus, som för den utvidgade läroanstalten blefve erforderligt.
Slutligen hafva uti särskilda motioner hos Ridderskapet och Adeln Herr
Hallenborg, Magnus (i motion N:o 6) och hos Borgare-Ståndet Herr Sv. Trägårdh
(i motion N:0 37) erinrat, hurusom genom föräudrade stadgandeu den dimissionsrätt,
som tillförene tillkommit staden Ystads lärdomsskola, blifvit densamma
frånkänd samt skolan inskränkt till ett femklassigt elementarläroverk, hvaraf
blifvit en följd att der intagne ynglingar, hvilka önskade inhemta de för den så
kallade afgångsexamen föreskrifna kunskapsmått, vore nödsakade att söka inträde
i fullständigt elementarläroverk å annan ort; men de närmast intill nämnda stad
belägna fullständiga elementarläroverken i Malmö och Lund vore redan så starkt
anlitade, att de ej vidare kunde fylla provinsens behof. För Staten uppstodo icke
någon ytterligare utgift derigenom att nya läroverk bildades, i stället för att öka
lärarepersonalen vid de redan befintliga, hvaremot för allmänheten den stora fördelen,
utöfver den ekonomiska, bereddes, att många ynglingar finge qvarstadna
uti och i närheten af föräldrahemmet och der njuta den dagliga omvårdnaden,
i stället för att på långt afstånd derifrån vid alltför tidiga år lemnäs åt sig sjelfva.
Då stadens folkmängd under do sednare åren betydligt tillvext och i anseende
till do lättade kommunikationerna säkerligen kommo att alltjemt ökas, vore en
mera omfångsrik undervisningsanstalt i hög grad af behofvet påkallad; hvarföre
äfven motionärerne, under uttalande af den öfvertygelse att, i händelse af läroverkets
utvidgning, lärjungarnes antal, nu utgörande 112, inom få år skulle fördubblas,
föreslagit, att Ystads lägre elementarläroverk måtte uppflyttas till fullständigt
högre elementarläroverk på så väl den lärda som den reala linien.
Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga framställning om anslag för nya lärarebeställningar
vid de fullständiga högre elementarläroverken och förenämnde enskilde
motionärers förslag om inrättande af nya dylika läroverk har Utskottet af
flera skäl ansett böra i ett sammanhang behandlas. Bland dessa skäl framstår
först nödvändigheten att i allmänhet vid statsutgifternas bestämmande icke allenast
tillse, om hvart och et.t af de yppade behofven är i och för sig vigtigt och
angeläget, utan ock, i den mån sådant kan ske, sinsemellan jemföra och mot hvarandra
afväga de särskilda utgifter, som komma i fråga, för att derefter, med behörigt
afseende på Statens begränsade tillgångar, kunna bedöma, hvilka behof äro
mest magtpåliggande och företrädesvis påkalla anslag af allmänna medel. Men i
detta fall förekommer dessutom det särskilda förhållande, att, äfven om bristando
tillgång å penningemedel icke utgjorde hinder för en så hastig utveckling af elementarläroverken,
som otvifvelaktig! vore önsklig, måste dock hinder derför möta
i brist på erforderliga lärarekrafter. Utom det högst betydliga antal nya lärarebefattningar,
som inrättades vid riksdagen 1856, tillkom vid derpå följande riksdag
åter ett antal af 55 och vid sistlidna riksdag ytterligare icke mindre än 08
nya lärareplatser. Då man tager i betraktande det antal unge män, som på sednare
åren aflagt filosofie kandidatexamen, är det uppenbart, att de nya lärare
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
befattningarne icke kunnat allestädes besättas ined lärare, hvilka innehafva den
bildning, som för ett ändamålsenligt bestridande af undervisningskallet är erforderlig
och lagligen bestämd. Bristen på sådane sökande har blifvit så stor, att,
enligt hvad ötatsråds-protokollet gifver vid handen, utaf 36 lärareplatser, som år
1863 tillsattes, endast 20 kunnat förses med vederbörligen examinerade lärare och
ett nära lika stort antal eller 16 blifvit besatte med oexaminerade. När dertill
kommer, att, i anseende till vikarie-arlvodeuas ringa belopp, vanligen endast
yngre studerande kunna i do talrika vikariaterna användas, så visar det sig, att
en ytterligare tillökning i antalet af lärare, som icke ega den bildning eller erfarenhet,
hvilken för deras vigtiga kall erfordras, icke skulle lända till undervisningens
båtnad. Den menliga inflytelsen af dessa förhållanden var redan vid sistlidna
riksdag märkbar och Rikets Ständer uttalade på grund deraf sin önskan,
att lärareplatserna måtte endast med fullt kompetente personer besättas, samt bestämde
att tillsättningen af de då nybildade lärareplatserna först efter en viss
tids förlopp skulle ega rum. Till följd deraf äro, på sätt nu i Statsråds-protokollet
blifvit meddeladt, ett stort antal af dessa vid sista riksdag beslutade lärarebefattningar
ännu icke tillsatta och komma först innevarande år att med innehafvare
förses. Då vid sådant förhållande tillsättandet af nya lärareplatser måste,
om ej väsendtliga olägenheter för undervisningen skola uppstå, tillsvidare så mycket
som möjligt inskränkas, har det synts Utskottet i allmänhet angelägnare att
de redan befintliga högre läroverken förses med tillräckliga lärarekrafter, äu att
nya sådana läroverk skulle nu bildas. Dessutom har inrättandet af högre elementarläroverk
hittills i allmänhat endast egt rum efter nådig pröfning af de särskilda
orternas behof samt derom af Kongl. Majit framställda förslag; och denna
grundsats synes nu med så mycket mera skäl böra fasthållas, som antalet af dylika
läroverk under de sista nio åren ökats från 15 till 30, så att tillfällena till
erhållande af fullständig undervisning äro vida talrikare än förr. Hvad särskildt
angår de återstående på reala linien fullständiga läroverken torde böra erinras,
dels att, om än dylika läroverk icke motsvara alla anspråk, de dock måste för
de orter, der de finnas inrättade, anses såsom en stor fördel, i det de, utom meddelande
af undervisning på båda bildningslinierna i likhet med de femklassiga läroverken,
derutöfver på den reala linien lemna den undervisning fullständigt, som
skolstadgan i sådant hänseende föreskrifver, och dels att för dessa läroverks utvidgande
till fullständiga jemväl på den klassiska linien skulle erfordras större
tillökning i lärarepersonalen, än motionärerne antagit. Härförutom förekommer,
dels i fråga om såväl Helsingborgs realläroverk, som Ystads femklassiga skola, att
provinsen Skåne redau eger tre högre elementarläroverk, dels att sistnämnda stad
likasom städerna Westervik och Carlshamn, är i saknad af sådan läroverksbyggnad,
som för den föreslagna utvidgningen af läroverket vore nödvändig. I Hudiksvall
deremot har under de sednare åren blifvit uppförd ny skolbyggnad med tillräckligt
utrymme för ett högre läroverk. Den dervarande skolan måste ock, dels
i anseende till de långa afstånden från nämnda stad till de fullständiga läroverken
i Gefle och Hernösand, dels i betraktande af ortens glesare befolkning, bedömas
efter en helt annan måttstock än de nyssnämnda läroverken, hvilka, belägna i
tätt befolkade trakter, ega vida större antal lärjungar, oaktadt afstånden till högre
läroverk äro jemförelsevis mindre betydliga. Den omständigheten, att vid Hudiksvalls
skola under flera år en extra lärare för undervisningen på den klassiska
linien blifvit af örtens innevånaro aflönad, synes dessutom tillräckligt ådagalägga
det verkliga behofvet af denna skolas utvidgning till högre läroverk, och Utskottet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
21
har således icke tvekat att tillstyrka bifall till de af enskilde motionärer i sådant
hänseende gjorda framställningar. Men då vid de endast på reallinien fullständiga
läroverken endast två lektorer, utom rektor, äro anställde, erfordras, derest
undervisningen vid ifrågavarande skola äfven på den klassiska linien skall kunna
på ett ändamålsenligt sätt ordnas, ytterligare två lektorer, hvarförutan dels rektorslönen
bör med 500 R:dr förhöjas, dels i anslagen för lärare i gymnastik samt
musik och sång jemte teckning en tillökning af 400 R:dr är, enligt gällande
grunder för desse lärares arfvoden, behöflig.
med de härofvan uttalade åsigter, hemställer alltså Utskottet,
a) att Rikets Ständer bevilja det af Kongl. Maj:t till löner för
nya lektors- och adjunktsbefattningar vid de redan befintliga
läroverken samt till arfvoden åt extra lärare äskade belopp,
75,000 R:dr;
b) att för Hudiksvalls skolas utvidgning till ett fullständigt
högre elementarläroverk måtte beviljas 4,900 R:dr årligen;
c) att de väckta förslagen om utvidgning af läroverken i Helsingborg,
Westervik, Carlshamn och Ystad måtte af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
föranlåtes Utskottet, med hänseende till hvad ofvan blifvit anti)
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att de nya lärarebefattningar vid elementarläroverken,
för hvilka anslag vid innevarande riksdag blifva auvisade,
må tillsättas endast i den mån fullt kompetente personer
derför finnas att tillgå.
31:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Direktionen för Stockholms
stads undervisningsverk i underdånighet gjort framställning om inrättande
af ott nytt femklassigt läroverk i hufvudstaden, till stöd för hvilken framställning
Direktionen hufvudsakligen anfört: att de nuvarande 4 femklassiga läroverken i
Stockholm redan vore till utrymmet alldeles otillräckliga för den stora mängden
af lärjungar inom dessa klasser, hvilka lärjungars antal, under sistlidna vårtermin,
utgörande vid Klara läroverk 245, vid Maria 273, vid Jakobs 200 och vid Katarina
236, syntes med hvarje år vara i tilltagande; samt att i fQljd häraf redan inträffat,
att icke alla som sökt inträde i skolorna kunnat der intagas, emedan en och
annan af skollokalerna saknat nödigt utrymme. I afseende å platsen, der det nya
läroverket borde förläggas, hade Direktionen ansett lämpligast, att det nya läroverket
förenades med det nuvarande gymnasium, hvarigenom detta, som för närvarande
omfattar endast de två öfversta klasserna af ett elementarläroverk, komme
att, i öfverensstämmelse med gällande skolstadga, utgöra ett fullständigt sådant,
och hvaraf tillika en besparing i kostnaden ansåges kunna vinnas, enär i sådant
fall blott en enda rektor blefve behöflig i stället för tvänne och några af lektorerno
vid nuvarande gymnasium möjligen kunde utsträcka sin undervisning till
en eller annan bland de lägre klasserna, samt rektor och kollega vid Nikolai tvåklassiga
skola ingå såsom lärare vid det nya läroverket; och har i följd häraf
Kongl. Maj:t nu föreslagit att Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt anslag af
10,500 R:dr för ett nytt femklassigt läroverk i Stockholm, till det omfång, som
förutvarande läroverk af detta slag derstädes, således med rektor och 7 kolleger,
dervid Kongl. Maj:t dock förbehållit sig att efter framdeles skedd pröfning be
-
I enlighet
Dessutom
fördt, hemställa,
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
sluta, huruvida detta läroverk skulle blifva fristående eller med gymnasiets redan
befintliga högre klasser förenas, med iakttagande att, i händelse dessa nya klasser
blefvo satta i förening med Stockholms gymnasium, rektorslönen icke kommo att
utgå samt anslaget således att till 7,000 R:dr nedsättas.
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 78) har Herr
Fåhraeus, E., af anförda skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte, till upprättande af
ett fullständigt högre elementarläroverk i Stockholm, efter nya elementarskolans plan
och method, beräknadt för 300 lärjungar och stäldt under en af Kongl. Maj:t förordnad
direktion, å Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat uppföra till löner åt
rektor, 7 lektorer, 11 adjunkter och 3 öfningslärare ett årligt anslag af 31,300
R:dr; hvarförutan Herr A. H. Wistrand uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion
(Nio 109) anhållit att Rikets Ständer måtte, för inrättande i hufvudstaden af ett
nytt läroverk af nyssnämnda omfång och beskaffenhet, anvisa dels den af Herr
Fåhraus föreslagna årliga summan och dels, för en gång, till utgifter för skolans
verksamhet ett belopp af 3,700 R:dr, allt emot vilkor att Stockholms stad anskaffade
tomt och lämplig byggnad för berörda undervisningsanstalt; varande i dessa
motioner, bland annat, anfördt, att behofvot af inrättande utaf ett nytt läroverk
i Stockholm voro särdeles brådskande, enär antalet af de till inträde i nya elementarskolan
anmälde gossar, hvilka ännu ej kunnat intagas, för närvarande ut
gjorde
414, deraf redan år 1862 blifvit anmälde 107, 1863 ett lika stort antal,
1864 ännu flere eller 130 och under nästlidet år 70; samt att, då detta förhållande,
som på samma gång visade otillräckligheten af de i Stockholm befintliga
läroverk och ådagalade hos hufvudstadens innevånare ett särskildt förtroende för
nya elementarskolan, måste anses högst olämpligt, hade, uppå gjord framställning,
Stockholms stadsfullmägtige under den 2 Oktober nästlidet år beslutat, dels att
för åstadkommande af ett nytt fullständigt högre elementarläroverk i hufvudstaden,
holst inrättadt i likhet med nya elementarskolan och beräknadt för 300
lärjungar, stadsfullmägtige — under förutsättning att löner åt erforderligt antal
lärare och öfriga utgifter i och för skolans verksamhet al Statens medel bekostades,
— skulle åtaga sig att för denna nya skola anskaffa tomt och erforderlig
byggnad, och dels att stadsfullmägtige skulle, vid underdånig anmälan af detta
beslut, hos Kongl. Majit anhålla om aflåtande af nådig Proposition till Rikets
Ständer i fråga om anvisande af de för den föreslagna undervisningsanstalten erforderliga
anslagsbelopp.
Beträffande först motionärernes hemställan om inrättande af ett högre
elementarläroverk efter nya elementarskolans plan och method, får Utskottet
erinra, att nämnda skola, då den blifvit erkänd såsom ett af Statens högre elementarläroverk,
erhållit den särskilda bestämmelsen “att vara en profskola, hvarest
förändringar i lärosättet måtte kunna med afseende på undervisningens fortgående
utveckling försökas1*, och så framt icke den nu derstädes tillämpade method finnes
vara af beskaffenhet att höra vid läroverken i allmänhet införas, torde således skäl
icke vara för handen, att ytterligare inrätta en dylik skola. Vidkommande åter
hufvudstadens behof af en ny skola, så år visserligen detta behof obestridligt,
men i enlighot med hvad Kongl. Majit föreslagit, föreställer sig Utskottet, att ett
fom-klassigt läroverk skall för den närmaste framtiden göra tillfyllest, då Stockholms
gymnasium synes kunna ännu lemna tillräckligt utrymme och i allmänhet de
högre klasserna vida mindre besökas ån de lägre. Enligt hvad Herr Wistrands
motion bilagda handlingar utvisa är jemväl inom nya elementarskolan lärjungarnes
antal i sjunde klassen för närvarande blott 8 och i sjette klassen 36. Utskot
-
litats-Utskottets Utlåtande N:o 66,
23
tet bär dessutom ansett uppmärksamhet böra lästas vid den besparing ej mindro
i kostnad än i lärarekrafter, som bör kunna vinnas om, såsom önskligt synes, det
föreslagna fom-klassiga läroverket förenas med nuvarande gymnasium till ett fullständigt
högre elementarläroverk.
I följd häraf hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, utan särskildt afseende å bemälde
motionärers ifrågavarande framställningar, anvisa till inrättande
af ett nytt femklassigt elementarläroverk i hufvudstaden
ett årligt belopp af 10,500 R:dr, under förutsättning att
kostnaden för såväl byggnad och underhåll af lärohus som
bostad åt rektor af kommunen bekostas.
32:o. Till ott nytt tre-klassigt elementarläroverk i Göteborg har Kongl.
Maj:t äskat ett årligt anslag af 4,500 R:dr.
I afseende på behofvet af detta läroverk inhemtae af Statsråds-protokollet,
bland annat, hurusom rektorn vid Göteborgs högre elementarläroverk andragit,
att vid jemförelse med föregående läseår en högst botydlig tillökning i lärjungarnes
antal vid nyssborörda läroverk på sednare tider egt rum, så att, då t. ex.
under 1859 års hösttermin samtlige lårjungarne voro 308, af hvilka 257 tillhörde
de fem nedersta klasserna, och vårterminen år 1860, af 312 vid hela läroverket
263 undervisades i nämnda klasser, deremot under sistförflutna års vårtermin lärjungarnes
antal i samma fem klasser ökats med mer än 200; att i följd häraf
dessa klasser, som oupphörligen måst delas, numera omfattade icke mindre än 13
fullständigt åtskiljda läsegrupper; atf ehuru den nya läroverksbyggnadon, hvilken
för få år sedan blef fullbordad, var afsedd att för en lång framtid fylla behofvet
af lämpliga skollokaler, dessa redan visat sig otillräckliga, så att ej endast tvänne
källarrum, utan äfven galleriet till läroverkets sollennitetssal samt ett mindre förmak
till bibliotheket och en tambur måst till lärorum användas, hvartill slutligen
komme, att den noggrannare tillsyn och omvårdnad om ungdomen utom lärorummet,
som vid ett undervisningsverk måste anses vara af stor vigt, blefve, då lärjungarnes
antal uppginge till omkring 600, i synnerhet då deras bostäder, såsom
i Göteborg voro förhållandet, äro spridda på ett vidsträckt område, för rektor,
äfven med biträde af klassföreståndare, hardt nära omöjlig att vederbörligen utöfva;
och får, med hänseende till hvad sålunda förekommit, Utskottot tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte till ett treklassigt läroverk i Göteborg
med rektor och två kolleger anvisa ett årligt anslag af 4,500
R:dr, under förutsättning att kostnaden för såväl byggnad och
underhåll af lärohus som bostad åt rektor af kommunen
bekostas.
33:o. Likaledes har Kongl. Maj:t begärt ett årligt anslag af 4,500 R:dr för
inrättande af ett tre-klassigt elementarläroverk i Sköfde.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, bland annat, att den i Sköfde nu befintliga
två-klassiga pedagogi för närvarande räknar mer än 70 lärjungar, och i följd
deraf under de sednaste läsetcrminerna städse haft sig en extra lärare beviljad,
äfvensom att skollokalen i Sköfde är genom tillbyggnad och utvidgning anordnad
för ett tre-klassigt läroverk, hvarjemte staden vore villig att, närhelst större utrymme
för skolan erfordras, detsamma anskaffa; och då en tredje lärare vid denna
skola redan funnits vara af behofvet påkallad, och skolans förändring till treklassigt
elementarläroverk således, enär Statsverket redan derstädes aflönar jemte
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
rektor tvänne lärare, icke medför någon annan kostnad, än den för rektorslönens
höjande från 2,000 till 2,500 R:dr, tillstyrker Utskottet,
att skolan i Sköfde må å elementarläroverkens stat uppföras
med lön för rektor och tvänne kolleger till ett sammanlagdt
belopp af 4,500 R:dr.
34:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit att till två-klassiga elementarläroverk
i Trelleborg och Wernamo måtte anvisas för hvartdera 3,000 R:dr årligen;
Och då de i Statsråds-protokollet andragna skäl synas Utskottet till fullo ådagalägga
behofvet och nyttan af nu ifrågasatta läroverks inrättande, tillstyrker
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, för två-klassiga läroverk i Trelleborg
och Wernamo med rektor och en kollega vid hvartdera,
anvisa tillhopa 6,000 Riksdaler, under förutsättning att vederbörande
kommuner bekosta såväl byggnad och underhåll af
lärohus som bostad åt rektor.
35:o. Uti särskilda inom Borgare- och Bonde-Stånden väckta, till Utskottet
remitterade motioner (N:ris 20 och 189) hafva Herr A. L. Holmgvist, med hvilken
Herr H. P. W. Gahn på särskildt anförda skäl instämt, samt Riksdagsfullmägtigen
Erik Jonsson från Westmanlands län, — under anförande, att vid det sedan
år 1861 tre-klassiga elementarläroverket i Arboga lärjungarnes antal redan stigit
till 86; att genom lärarnos nit undervisningen erhållit den utsträckning, att de
lärjungar, som till högre elementarläroverk afgått, derstädes blifvit antagne i femte
klassen; samt att, sedan år 1863, i anseende till det årligen tillvexande antalet
lärjungar, ortens innevånare genom enskilda sammanskott beredt medel till aflöning
åt en fjerde lärare, Kongl. Maj:t i nåder tillåtit, att undervisningen vid Arboga
läroverk finge utsträckas äfven till fjerde klassens läroämnen, — hemställt,
att Arboga skola måtte till fem-klassigt läroverk uppflyttas.
I afseende å lärjungarnes antal står Arboga skola redan framför åtskilliga
af de med fem klasser försedda läroverken; och då dess närbelägenhet till Örebro
högre elementarläroverk långt ifrån att utgöra hinder för den begärda utvidgningen,
snarare bör betraktas såsom ett ytterligare och kraftigt skäl dertill, enär
sistnämnda läroverk för närvarande räknar 595 lärjungar och således någon afledning
derifrån år af verkligt behof påkallad, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till motionerna, för Arboga läroverks utvidgning
till fem-klassigt med rektor och fem kolleger, måtte beviljas
en tillökning i läroverkets anslag med 3,500 R:dr årli
gen,
under förutsättning, att kommunen fortfarande bekostar
såväl lärohus som bostad åt rektor.
36:o. Uti särskilda inom Riks-Stånden väckta, till Utskottet remitterade
motioner, hos Ridderskapot och Adeln (under N:o 115) af Herr von Ehrenheim, P.,
hos Preste-Ståndet (under N:o 30) af Kongl. Hofpredikanteu Wahrenberg, inom Borgare-Ståndet
(under N:o 32) af Herr F. G. Isberg och hos Bonde-Ståndet (under N:o
251) af Riksdagsfullmägtigen Johan Fredrik Fredriksson från Upsala län, med hvilken
Riksdagsfullmägtigon Erik Mallmin från Westmanlands län instämt, är föreslaget,
att Rikets Ständer måtte anvisa medel för Enköpings tre-klassiga elementarläroverks
utvidgande till fem-klassigt med lön för rektor och fem kolleger; Och
hafva till stöd härför motionärerne anfört, bland annat, att alltsedan hösten 1861,
då detta läroverk trädde i verksamhet, hade detsamma tillvunnit sig ett allt större
förtroende
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
25
förtroende, så att lärjungarnes antal, som vid nämnda tid utgjort 58, numera uppginge
till 81; att staden Enköping, utan statsanslag, endast med bidrag från stiftets
byggnadskassa af 5,000 R:dr, låtit uppföra ett ändamålsenligt, för fem-klassigt
läroverk afsedt, skolhus med rymlig gymnastiklokal; samt att genom bidrag såväl
af staden som af enskilde i orten deromkring boonde personer en lärare från höstterminen
1862 och från nästlidet års höst tvänne lärare aflönats, så att för närvarande
undervisning meddelades af fem lärare i fem klasser.
Att det ifrågavarande läroverkets utvidgning är för staden och orten af stor
vigt, synes Utskottet obestridligt, och dertill kommer att Upsala närbelägna högre
läroverk redan är öfverfyldt och väl beköfver afledning för de lägre klasserna.
Utskottet hemställer alltså,
att för Enköpings skolas utvidgning till fem-klassigt elementarläroverk
med rektor och fem kolleger måtto beviljas en
tillökning i skolans anslag af 3,500 Riksdaler årligen.
37:o. Från Bonde-Ståndet har blifvit till Utskottet remitterad en inom nämnda
Riks-Stånd väckt motion (N:o 334), deruti Riksdagsfullmägtigen Olof Olsson från
Olebyn i Wermlands län, — under förmälan, att Arvika två-klassiga läroverk med
ett antal af 64 lärjungar vore beläget på ett afstånd af 8 mil från annat läroverk,
hvarigenom Arvika blefve medelpunkten för ett läroverksområde, som omfattade
en tredjedel af Wermland; att orten derföre vore i stort behof af tillfälle till något
fullständigare elementarbildning, än som kunde vid berörda läroverk meddelas;
samt att kommunen nyligen låtit på egen bekostnad uppföra ett nytt skolhus,
— hemställt, “att Rikets Ständer måtte anslå nödiga medel till en tredje lärare
vid Arvika elementarläroverk i likhet med förhållandet vid andra tre-klassiga
läroverk i riket.“
Med hänseende till det jemförelsevis stora antalet af lärjungar vid Arvika
skola och då denna skolas aflägsenhet från annat läroverk låter förvänta, att antalet
skall framgent tillvexa, finner Utskottet sig böra motionärens framställning
till bifall förorda, och tillstyrker alltså,
att för Arvika skolas utvidgning till tre-klassigt läroverk med
rektor och två kolleger beviljas 1,500 Riksdaler årligen.
38:o. Mod erinran, hurusom vid Skellefteå två-klassiga skola lärjungarnes
antal under sednare åren tillvext så att det nu uppginge till 49 och öfverstege
antalet vid Piteå fem-klassiga läroverk, har Kongl. Hofpredikanton Rosenius uti
en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 50) anhållit, att lön för en tredje lärare
vid förstberörda skola måtte anvisas.
Den ifrågavarande ortens raska framåtskridande, de stora afstånden till
andra läroverk och det jemförelsevis betydliga lärjungeantalet synas Utskottet
utgöra giltiga skäl för bifall till motionärens framställning, och Utskottet tillstyrker
alltså,
att för Skellefteå skolas utvidgning till tre-klassigt läroverk
med rektor och två kolleger måtte beviljas en tillökning i
skolans anslag af 1,500 Riksdaler årligen.
39:o. Genom remiss frän Borgare-Ståndet har Utskottet fått emottaga en
af Herr C. F. Ridderstad inom nämnda Riks-Stånd väckt motion (N:o 57), deruti
föreslagits, “att Rikets Ständer måtte bevilja Wadstena stads tre-klassiga läroverks
utvidgning till fem-klassigt samt för sådant ändamål anslå 3,000 R:dr till löner
åt treune kolleger;“ Och har motionären såsom stöd härför andragit, bland annat,
Bih. till R. St. Fröt. 1865 f 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Bond. 1 Bäft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o ti 6.
att staden Wadstena och omkringliggande ort vöre i ständigt framåtskridande,
hvarföre tillfälle till erhållande af fullständigare elementarundervisning än som
vid den tre-klassiga skolan kunde meddelas vore för hela trakten af stor vigt;
att staden vore beredvillig att ansvara för den kostnad, som af skolhusets aptering
för ett fem-klassigt läroverk kunde föranledas; att äfven för Motala köping med
on alltjemt vexande industri och folkmängd samt Skenninge stad med 1,600 innevånare
det vore af vigt att i Wadstena eidiålla ett femklassigt läroverk; samt
att Linköpings närbelägna högre elementarläroverk redan vöre så talrikt besökt,
att vidare tillökning i lärjungeantalet derstädes icke borde ega rum; men då,
enligt Utskottet meddelad officiel uppgift, lärjungarnes antal vid Wadstena läroverk
under sistlidna låsetermin icke öfverstigit 60, torde behofvet af skolans utvidgning
icke för närvarande vara af den angelägna beskaffenhet, att det bör
företrädesvis tillgodoses; hemställande alltså Utskottet,
att Herr Ridderstads förevarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
40:o. Uti särskilda inom Riks-Stånden väckta motioner hafva hos BorgareStåndet
Herr A. J. Landström (i motion N:o 131) samt hos Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtige
Per Persson från Wermlands län (i motion N:o 249) och Lars
Gustaf Andersson från Elfsborgs län — med hvilken vice Talmannen Anders
Eriksson samt Riksdagsfullmägtige Per Eriksson och Anders Jonsson från Wermlands
olän instämt, — (i motion N:o 278) hufvudsakligen anfört, hurusom distriktet
för Åmåls troklassiga elementarläroverk kunde anses omfatta nämnda stad, Tossbo
och Wedbo härader jemte Skålleruds socken af Nordals härad på Dalsland samt
Näs och Nordmarks härader jemte Svanskogs socken och Gillbergs pastorat i
Wermland, med en sammanräknad folkmängd af öfver 90,000 personer, att afståudet.
från Åmål till de närmast belägna städerna Carlstad och Wenersborg utgjorde
8 mil, hvaraf måste följa att läroverket i Åmål, der lärjungarnes antal under
de sednare åren uppgått till omkring 60, skulle, ändamålsenligt inrättadt,
blifva anlitadt af ett långt större antal lärjungar och således mera egnadt att
motsvara ortens behof af en lämplig undervisningsanstalt; samt att staden erbjudit
sig att bekosta och underhålla de för läroverket och till bostad åt rektor
nödiga byggnader; och hafva på grund häraf motionärerne hemställt, att läroverket
i Åmål måtte förändras från treklassigt till femklassigt och att följaktligen
anslag till aflöning åt erforderligt antal lärare måtte beviljas.
Enligt hvad Utskottet inhomtat har lärjungarnes antal vid Åmåls läroverk
på sista året ej obetydligt ökats; men då detta förhållande sannolikt är föranledt
af den staden Carlstad öfvergångna brand och således en återgång till det
vanliga antalet, hvilket ej synes påkalla någon utvidgning af läroverket, inom en
icke aflägsen framtid torde vara att förvänta, har Utskottet funnit sig
ej böra till bifall hos Rikets Ständer förorda ofvanberörda
motioner.
41:o. Med förmälan att Söderhamns treklassiga elementarläroverk vore den
enda offentliga läroanstalt inom hela södra Helsingland med en folkmängd af öfver
40,000 innevånare; att afståudet från Söderhamn till de i Gefle och Hudiksvall
befintliga fullständiga läroverken utgjorde till det förra nio och till det sednare
sex mil; att stadens innevånare under de sednare åren sjelfve aflönat en fjerde
lärare i skolan; samt att en för fem-klassigt läroverk afsedd byggnad nyligen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66'.
27
blifvit på stadens bekostnad uppförd, — hafva uti särskilda inom Riks-Stånden
väckta motioner (N:ris 95 och 278) hos Borgare-Ståndet Herr G. Hallström och hos
Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgslän, med hvilken
Riksdagsfullmägtigen Olof Persson från samma län instämt, föreslagit, att
Söderhamns läroverk måtto varda till fem-klassigt utvidgadt.
... . . .0.0
Bn vid sistlidna liksdag af enskild motionär gjord framställning i enahanda
syftning blef af Rikets Ständer afslagen på grund deraf att lärjungarnes antal,
GO, ej obetydligt understege hvad som i fråga om andra dylika läroverk ansetts
utgöra skäl för anställande af flere lärare; och då efter denna tid lärjungarnes
antal icke stigit, utan nu utgör endast 59, torde denna skola vida mindre än flera
andra tre-klassiga läroverk vara i behof af utvidgning; hemställande alltså Utskottet,
att berörda motioner må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
42:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 78) har Herr J. A.
Bovin anhållit, att, då lärjungarnes antal i Eskilstuna tre-klassiga elementarläroverk
nu uppgått till 80, i följd hvaraf undervisningen icke kunde till lärjungarnes
och det allmännas båtnad bestridas af endast frenne lärare, Rikets Ständer
måtte anslå nödiga medel till aflöning åt ytterligare tvånne lärare vid nämnda
läroverk samt detta blifva likstäldt med öfriga fem-klassiga elementarläroverk;
men då ifrågavarande skola ännu vid slutet af läseårct 1864 var besökt af endast
5G lärjungar och såledeb någon visshet icke kan förefinnas att ej det nuvarande
högre antalet blott är tillfälligt, synes frågan om denna skolas utvidgning icke
vara af den angelägna beskaffenhet, att densamma för närvarande bör företrädesvis
vinna afseende, belst Strengnäs närbelägna högre elementarläroverk ännu eger
fullt tillräckligt utrymme för emottagande af ökadt antal elever, har Utskottet
icke kunnat Herr Bovins motion till bifall förorda.
43:o. Från Bonde-Ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en inom
nämnda Riks-Stånd väckt motion (N:o 115), deruti Riksdagsfullmägtigen C. J.
Svensén från Calmar län, — under åberopande af staden Oscar.';hamns stigande
folkmängd samt dess belägenhet såsom medelpunkten för en folkrik och vidsträckt
landsorts rörelse, på betydligt afstånd från något fullständigt elementarläroverk, —
föreslagit, att Oscarshamns elementarläroverk måtte till femklassigt utvidgas samt
för ändamålet nödiga medel af Rikets Ständer anvisas.
Oscarshamns förut tvåklassiga elementarläroverk blef vid sistlidna riksdag
förändradt till treklassigt, och då lärjungarnes nuvarande antal, 63, icke synes
antyda att någon ytterligare utvidgning för närvarande är oundgängligen behöflig,
hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Svenséns förevarande motion ej må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
44:o. Slutligen har uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 7) Herr
G. C. Witt hemställt, att, då Ronneby köping, hvars folkmängd numera utgjorde
omkring 1,800 personer, på egen bekostnad låtit uppbygga ett rymligt skolhus
med gymnastiklokal och dessutom egde särskildt rektorsboställe, det från 1858
års höst i köpingen befintliga tvåklassiga elementarläroverk, hvilket för närvarande
begagnades af 33 lärjungar, måtte i lärarepersonalen erhålla tillökning med
en kollega och en ritlärare samt derför erforderliga medel af Rikets Ständer an
-
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 86.
visas; men då hvarken lärjungeantalet eller öfriga af motionären åberopade omständigheter
synas Utskottet ådagalägga bchofvet af ifrågavarande läroverks utvidgning,
har Utskottet
icke kunnat Herr Witts förevarande framställning till bifall
hos Rikets Ständer förorda.
45:o. Med afseende på behofvet af en lärare i gymnastik vid de af Kongl.
Maj:t föreslagna nya skolor har Kongl. Maj:t begärt att det för gymnastiklärares
aflöning vid de lägre elementarläroverken nu anvisade anslag måtte höjas med
1,700 R:dr; och då detta belopp är beräknadt i enlighet med de af Rikets Ständer
i afseende på dylika lärares aflöning vid sistlidna riksdag godkända grunder,
får Utskottet, med iakttagande af den tillökning, som föranledes af den härofvan
tillstyrkta utvidgningen af skolorna i Arboga och Enköping till femklassiga läroverk,
hemställa,
att anslaget till gymnastiklärare vid de lägre läroverken
måtte med 2,100 Riksdaler förhöjas.
46:o. Likaledes har Kongl. Maj:t, med afseende å behofven vid de nya
skolorna, föreslagit, att anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i teckning
vid de lägre elementarläroverken måtte förhöjas med 1,050 R:dr; och får Utskottet.
jemväl med iakttagande af den tillökning, som bör blifva en följd af de utaf
Utskottet härofvan tillstyrkta förändringar i afseende å läroverken i Arboga, Enköping,
Arvika och Skellefteå, hemställa,
att anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i teckning
vid de lägre elementarläroverken måtte med 1,550 R:dr förhöjas.
47:o. Sedan boksamlingarne vid de större elementarläroverken dels genom
gåfvor och dels genom inköp icke obetydligt ökats och dessa boksamlingar börjat
alltmera anlitas äfven af personer utom läroverken, hade, enligt hvad af Statsrådsprotokollet
inhemtas, de för bibliothekariebefattningarne nu anvisade arfvoden befunnits
i allmänhet alltför knappa i förhållande till den tid och möda, som dessa
befattningar taga i anspråk, hvadan ock framställningar blifvit gjorda dels om
ökande af de nuvarande arfvodena, dels om anvisande af sådana för läroverk, der
arfvode för bibliothekets vårdande och tillhandahållande åt allmänheten hittills
icke funnits att tillgå; och har i följd häraf Kongl. Maj:t begärt, att det i nu
gällande Riks-stat upptagna belopp till arfvoden åt bibliothekarier vid de högre
läroverken, 3,000 R:dr, måtte med 1,000 R:dr förhöjas; och då den begärda anslagstillökningen
synes vara väl behöflig, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af
Rikets Ständer bifallas.
48:o. Enär det visat sig, att för vikarie-arfvodenas bestridande under den
sedan sistlidna riksdag förflutna tid erfordrats vida större belopp än det för detta
ändamål vid nämnda riksdag beviljade, och det numera ökade antalet af ordinarie
lärarebeställningar naturligen påkallar större tillgångar än förut till bestridande
af kostnaderna för fyllnadsarfvoden åt vikarier, har Kongl. Maj:t funnit en förhöjning
af detta till 10,000 R:dr bestämda anslag af oundgängligt behof påkallad
och derföre föreslagit, att det nuvarande anslaget för omförmälda ändamål måtte
med 25,000 R:dr förhöjas; men, om för alla de nya lärareplatser, hvilkas inrättande
Utskottet härofvan tillstyrkt, löner till fulla beloppen anvisas, måste derå
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66.
29
icke obetydliga besparingar under år 1867 uppkomma och dymedelst ökad tillgång
beredas för de med nu ifrågavarande anslag afsedda ändamål; och i följd deraf
torde en mindre betydlig förhöjning i detta anslag, än den af Kongl. Maj:t,
ifrågasatta, kunna åtminstone för den närmaste framtiden fullt motsvara behofvet.
Utskottet föranlåtcs alltså hemställa,
att det, nuvarande anslaget till vikariearfvoden och oförutsedda
behof, 10,000 R:dr, må med 20,000 R:dr förhöjas.
49:o. Till arfvoden för biträden åt de högre läroverkens rektorer vid ombesörjandet
af läroverkens angelägenheter m. m. har Kongl. Mai:t begärt ett årligt
belopp af 3,000 R:dr.
Beträffande denna fråga inhemtas af Statsråds-protokollet, hurusom de i
slutet af Juni månad nästlidet år på Kongl. Maj:ts nådiga befallning i Stockholm
församlade rektorer från de högre elementarläroverken i riket, uti skrifvelse till
Ecklesiastik-departcmentet, anfört, att, ehuru gällande läroverksstadga tillförbinder
innehafvare af rektorsbefattning att, jemte fullgörandet af den honom i egenskap
af lärare åliggande undervisningsskyldighet, med all möjlig uppmärksamhet följa
undervisningens gång i det hela, ordna densamma på bästa sätt, gifva nödiga anvisningar
och råd åt lärare, taga kännedom om lårjungarnes framsteg och skriftliga
arbeten, samt i öfrigt söka befrämja uppnåendet af det läroverket föresätta mål,
likväl ett stort antal andra för en rektors egentliga embetsutöfning främmande
bestyr, såsom t. ex. utskrifning och kopiering af protokoller, läseordningar, räkenskaper
med dertill hörande verifikationer, lönereqvisitioner, årsberättelser, kataloger,
embetsskrifvclser, afgångsbetyg m. m. i betänklig måu toge hans tid och
uppmärksamhet i anspråk; med anledning hvaraf och då det vore i hög grad angeläget,
att rektorsembetets vigtigaste åligganden ej behöfde stå tillbaka för en
ofta brådskande expedition af en mängd ärenden, hvilka visserligen stöde i samband
mod skolans verksamhet och sålunda fortfarande måste utgöra föremål för
rektors behandling och företagas på hans ansvar, men dock vore af sådan beskaffenhet,
att deras omedelbara, ofta med stor tidspillan förenade, utförande mycket
väl kunde fullgöras af en annan person, rektorerne funnit sig böra göra framställning
om behofvet af ett årligt anslag till arfvode åt ett af rektor, helst bland
läroverkets lärare, utsedt biträde, som skulle gå rektor tillhanda vid utförandet af
ofvan omförmälda sekreterare- och kamererare-göromål; varande i afseende å
arfvodets belopp af rektorerne föreslaget, att detsamma måtte bestämmas att utgå
till hvarje högre elementarläroverk med 150 R:dr, såvida lärjungeantalet utgjorde
200 eller derunder, samt att ökas med 50 R:dr för hvarje deröfver stigande
hundradetal.
Med hänseende till den stora vigt, som för undervisningens befrämjande
och ungdomens vård ligger derpå, att skolornas närmaste styresmän kunna egna
sina bästa krafter åt det magtpåliggande uppdraget att med oafbruten uppmärksamhet
följa och leda undervisningen och disciplinen inom de i omfång alltmera
tillvexande läroverken, synes förslaget att bereda dem biträde vid fullgörandet af
deras öfriga göromål vara förtjent af bifall; och då för rikets 30 högre elementarläroverk
det föreslagna beloppet icke synes vara för högt beräknadt, tillstyrker
Utskottet,
att det begärda anslagsbeloppet, 3,000 R:dr, må af Rikets
Ständer beviljas.
50:o. Sedan med anledning af Rikets sednast församlade Ständers medgifvande,
“att de lärare, som, innan de blefvo till lektorer utnämnde, haft full
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
lektorsundervisningsskyldigliet, få. beräkna denna sin tjenstgöring, med undantag
at fem år, vid löneförhöjning inom lektorsgraden, i likhet med hvad andre extra
lärare, duplikanter och vikarier inom adjunkts- och kollegagraden fått sig tillerkändt",
Kongl. Maj:t från vederbörande infordrat uppgifter å samtlige de lärare,
som på grund af sagda medgifvande skulle vara berättigade att under innevarande
statsregleringsperiod i högre lönegrad uppflyttas, så hade, enligt hvad iuhemtas
af ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastikärenden
den 27 Maj 1864, de inkomna uppgifterna gifvit vid handen, att ej mindre
än 22 lärare anmält sig till erhållande af ifrågavarande förmån, och att de
fleste äfven blifvit dertill af vederbörande skolstyrelser förordade. Vid granskning
af de skäl, som till bestyrkande af desse lärares rätt blifvit anförda, hade
det visat sig, att, om Rikets Ständers ofvannämnda medgifvande skulle utsträckas
till alla dem, på hvilka detsamma enligt ordalydelsen borde ega tillämpning, de
derutaf betingade löneförhöjningarne skulle för innevarande statsregleringsperiod
uppgå till mer än 25,000 R:dr; och då Rikets Ständer för berörda ändamål endast
anvisat 2,000 R:dr årligen, har Kongl. Majit nu, i anseende till otillräckligheten
af denna summa, föreslagit, att Rikets Ständer måtte för tillämpning af berörda
bestämmelse ej mindre framgent än äfven imder åren 1864—1866 anvisa dels,
utöfver det förut beviljade anslaget, 2,000 R:dr, ett årligt belopp af 4,000 R:dr, och
dels för en gång en summa af 11,000 R:dr.
Såväl utaf beloppet af of vanberörda vid sistlidna riksdag beviljade anslag,
som äfven af de då hållna diskussioner inom Preste- och Borgare-Stånden, hvilka
Stånd i främsta rummet fattade omförtnälda beslut, hvilket sedermera genom
Förstärkta Stats-Utskottets omröstning klef Rikets Ständers, framgår otvetydigt,
att Rikets Ständer endast afsågo att åt fyra lärare, på hvilka i Borgare-Ståndet
äfven namnen angåfvos, medgifva den ifrågavarande förmånen. Af detta beslut
bör således icke kunna hemtas anledning att till ett större antal lärare utsträcka
samma förmån, och dessutom förekommer, att vid de läroverk, som icke före år
1858 varit fullständiga på begge linierna, den undervisning, hvarför numera lektorer
äro anställde, varit i flera ämnen helt annan och till omfånget vida mera
inskränkt, än den sedermera blifvit, hvadan i månget fall det vore alldeles origtigt,
att såsom full lektorstjenstgöring anse en undervisningsskyldighet, som afsett
undervisningen i samma ämnen, men innan den blifvit så anordnad, som nu sedan
lektor för densamma blifvit anställd. I hvad mån detta egt rum med afseende
å de lärare, som blifvit till den ifrågavararande förmånen föreslagne, är icke utredt,
och Utskottet föranlåtes alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke må
af Rikets Ständer bifallas.
51:o. Vidare har Kongl. Majit föreslagit, att läraren i teckning vid nya
elementarskolan i Stockholm J. G. Köhler mätte varda uppflyttad från och med
år 1867 i tredje lönegraden och i följd deraf elementarläroverkens anslag med
250 liidr årligen förhöjas.
I afseende härå är, i ofta åberopade Statsråds-protokoll af den 12 Oktober
nästlidet år, meddeladt, att Köhler, som redan år 1830 anställdes såsom lärare i
teckning vid nya elementarskolan, sedermera, med undantag af åren 1832 och
1833, då han var stadd på en konstresa i utlandet, oafbrutet tjenstgjort i sådan
egenskap; att denna tjenstgöring, ehuru skolans lärjungeantal i början var ringa,
likväl i anseende till den vigt, som vid nya elementarskolan sedan långliga tider
fästats vid undervisningen i omförmälda ämne, varit mer än vanligt trägen; att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
31
Köhler genom utgifna lärokurser och särskildt genom sitt undervisningssystem
för frihandsteckningar utöfvat en för den sköna konstens allmännare utbredande
i landet gagnande verksamhet, samt att, enär någon aflöning för lärare i teckning
vid nya elementarskolan icke förr än vid 1859—1860 års riksdag blifvit å stat
uppförd, Köhler, i följd deraf, oaktadt sin långvariga och synnerligen väl vitsordade
lärareverksamhet, först innevarande år vore berättigad att uppflyttas i
andra lönegraden med ett lönebelopp af 750 R:dr; och då, med hänseende till
hvad sålunda blifvit upplyst, den för Köhler ifrågasatta förmån synes Utskottet
innefatta ett lämpligt erkännande af hans förtjenster om undervisningen i ritkoustcn,
tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning, den begärda auslagstillökningen,
250 R:dr, bevilja.
52:o. Såsom ersättning för en i länsstaten för Ostergötlands län under en
adjuuktslön vid elementarläroverket i Norrköping upptagen, från nämnda stads
kassa under titel “apologisteus lön och diskretion" hittills utgående afgift har
Kongl. Maj:t äskat, att å läroverkens stat måtte uppföras motsvarande belopp
eller 137 R:dr 50 öre; och får, med hänvisande till hvad beträffande denna fråga
är i Statsråds-protokollet (pag. 14) meddeladt, Utskottet tillstyrka,
att det begärda auslagsbeloppet, 137 R:dr 50 öre, måtte af
Rikets Ständer beviljas.
53:o. Likaledes har Kongl. Maj:t föreslagit, att sedan Ekers och Skerikes
pastorater numera upphört att vara prebenden för lärare vid elementarläroverk,
ersättning för den i vederbörande lärares löner tillförene inberäknade behållna årliga
inkomst af samma prebenden, utgörande för Ekers pastorat 114 R:dr och för
Skerikes 450 R:dr, måtte anvisas med tillhopa 564 R:dr; och får Utskottet
jemväl till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
54:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom begge universiteter nas
docenter uti särskilda, af vederbörande konsistoriers förord beledsagade skrifvelser,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att docent, som vid elementarläroverken
vinner anställning, måtte i afseende på uppflyttning till högre lönegrad få
beräkna sig till godo sin akademiska tjenstetid, med lika rätt som om han vid
elementarläroverk innehaft ordinarie tjenst; till stöd för hvilken underdåniga anhållan
bland annat blifvit aufördt, att docenterne i sednare tider gått i mistning
af den åt de äldre bland dem medgifna rättigheten att beräkna dubbla tjensteår
i afseende på presterlig befordran, en förmån, som de af ålder haft sig tillerkänd
lika med elementarläroverkens lärare, och att utan någon förbättring i deras
ställning det vore att bofara, att docenternes antal skulle alltför mycket minskas,
hvadan sålunda ett upphjelpande af deras vilkor vore af vigt ej mindre för universitetet,
som svårligen kunde undvara deras biträde, än äfven för elementarläroverken,
hvilka i docentgraden hade att påräkna lärare med den jemförelsevis
grundligaste tbeoretiska underbyggnad. Angående denna ansökning hade universiteternas
kansler yttrat sig finna de för densamma anförda skäl i de flesta afseeuden
vara förtjenta af Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet. Ehuru icke hunden
till bestämda läsetimmar hvarje dag, vore en docent vid universitetet dock
icke overksam såsom handledare för den der studerande ungdom i de tidigare
stadierna af dess studier, och genom en sådan verksamhet utbildade docenten sig
sjelf till lärare och öfvade sig i undervisningens svåra konst, på samma gång han
32
Stats- Utskottets Utlåtande iV:o 66.
för egen del ökade sitt kunskapsförråd. Att bevilja honom en förmån sådan som
den nu begärda, åtminstone för ett visst antal af hans docentår, syntes derföre
vara billigt och väl förenligt med det samband, som emellan högskolan och elementarläroverken
naturligen eger rum; och hade kanslern fördenskull härtill förordat
bifall, åtminstone i så måtto, att docent, som vid elementarläroverk vinner
anställning, måtte i fråga om uppfattning till högre lönegrad få beräkna sig tillgodo
sin akademiska tjenstetid för fem eller sju år med lika rätt, som om han
vid elementarläroverk innehaft ordinarie tjenst.
Kongl. Majk, som vid föredragning af detta ärende funnit de underdåniga
framställningarne påkalla billigt afseende, har i följd deraf nu föreslagit, att de
af begge tini versi teternas docenter, hvilka varda anställde såsom lärare vid elementarläroverken,
måtte ega att, vid lönegradens bestämmande, få sig tillgodoräknade
fem år af den tid, de med vitsord om nit och skicklighet såsom docenter
varit i tjenstgöring.
Då med docentbcfattningnrne vid rikets universiteter någon föreläsningsskyldighet
ej är förenad, synes det Utskottet ingalunda vara med billighet öfverensstämmande,
att ensamt innehafvaudet af en dylik befattning skulle, i fråga om
de fem första tjensteåren, berättiga till enahanda lönetursberäkning vid elementarläroverken,
som den mödosamma tjonstgöringen såsom skollärare, och Utskottet
finner, vid sådant förhållande, tillräcklig anledning icke vara för handen att tillstyrka
beviljandet af den nu utaf Kongl. Majk för docenterna äska förmån, helst
ett bifall till den nu gjorda framställningen otvifvelaktig! skulle från redan vid
elementarläroverken anställde lärare, hvilka förut varit universitets-docenter, framkalla
anspråk på rättighet att jemväl för deras del få såsom grund för lönetur
vid elementarläroverken beräkna någon del af den tid, de varit vid universitetet
anställde, anspråk, som, efter det banan en gång blifvit beträdd, säkerligen blefve
svåra att afvisa och hvilka, i händelse af godkännande, skulle för Statsverket medföra
betydliga kostnader; hemställande alltså Utskottet,
att Kongl. Majks förevarande nådiga framställning icke må
af Rikets Ständer bifallas.
55:o. Uti särskild, den 29 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåten,
af samtliga Riks-Ståndeu till Stats-Utskottet remitterad nådig Proposition
(N:o 64) har Kongl. Majk behagat meddela, hurusom domkapitlet i Strengnäs, —
med anledning deraf att Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag medgifvit,
att hushyresmedel finge af elementarläroverkens lärare åtnjutas utan att inberäkuas
i den ordinarie lönen, samt under åberopande af nådiga Brefvet den 5 Februari
1808, hvarigenom vore förordnadt, att tre lektorer vid Strengnäs gymnasium skulle
erhålla boställslägenheter och fyra hushyresmedel, hvartill användts för hvarje lektor
en tiondedel af do utaf vissa inom Fellingsbro socken belägna hemman utgående
räntor, hvilka Drottning Christina don 20 November 1651 till uämnda gymnasium
anslagit såsom godtgörelse för en af Konung Carl IX:s Enkedrottning Christina
genom testamente till Strengnäs gymnasium skänkt, men allt sedermera för Statens
behof innehållen summa af 10,000 daler silfvermynt, — i underdånighet anhållit,
att berörda hyresmedel, hvilka efter år 1808 af lektorerne innehafts utom
ordinarie lönen, intilldess de vid i sednare tider gjord indragning af donationer
till elementarläroverkens lärare, inberäknats uti densamma, och således, ehuru i
staten till namnet qvarstående, i sjelfva verket voro alldeles försvunna, måtte på
det sätt utgå, att fyra af de sju äldste lektorerne vid elementarläroverket egde
att,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
63
att, utom sin ordinarie lön, hvardera uppbära sådana hushyresmedel med en tiondedel
af hela den donerade räntan, som ännu utginge under namn af Fellingsbromedlen,
hvilken tiondedel vore i staten beräknad till 162 R:(lr R:mt, samt att
hvar och en af de tre äldste lektorerne måtte tillåtas att välja antingen någon
at de befintliga tre boställslägenheterna eller hushyresmedel; och har Kongl. Majit,
efter vederbörandes hörande, i högstberörda nådiga Proposition föreslagit, att
förutnämnda hushyresmedel måtte få af fyra bland de sju äldste lektorerne vid
elementarläroverket i Strengnäs åtnjutas, utan att i de å stat uppförda lönerna
inberäknas.
Uti afgifvet utlåtande hade Statskontoret, enär ifrågavarande donationsmedel
icke ursprungligen vore gifna till aflöning åt lärarne vid Strengnäs läroverk,
än mindre såsom hyresmedel åt dem, och den omständighet, at,t genom
nådiga Brefvet al den 5 Februari 1808 af dessa medel hushyra tilldelats fyra af
dervarande lektorer, numera icke syntes berättiga bemälde lärare att, efter erhållna
löneförhöjningar i likhet med andra lärare vid elementarläroverk, derutöfver
allt framgent uppbära ifrågakomna hyresersättnirig, på dessa och i öfrigt
anförda skäl hemställt, att domkapitlets ofvanberörda framställning måtte lemnäs
utan afseende.
Jemte erinran hurusom, med anledning af Rikets Ständers i skrifvelse den
25 Februari 1858 derom gjorda framställning, vederbörande erhållit nådig befallning
att inkomma med upplysningar angående de utaf kommuner och enskilde
personer till rikets elementarläroverk gjorda donationer och vilkoren, hvarunder
de meddelats; men att, så vidt utaf den med ledning af berörda upplysningar uppgjorda,
vid 1859—1860 års riksdag framlagda utredning iuhemtas, någon anmälan
i afseende på de nu ifrågasatta donationsmedel då icke skett, får Utskottet, med
hänseende till hvad Statskontoret i förevarande fråga erinrat, och hvilket icke
blifvit af domkapitlet vederlagdt, hemställa,
att förevarande nådiga framställning icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
56:o. Till Utskottets behandling har jemväl blifvit öfverlemnad en likaledes
den 29 December nästlidet år till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition
(N:o 65), deruti Kongl. Majit föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja rektorn
vid höyre elementarläroverket i Westerås hushyresersättning med 500 R:dr årligen,
att å Åttonde Hufvudtitelns anslag för elementarläroverken uppföras.
På sätt i den nådiga Propositionen är meddeladt, har Westerås stad, jemlikt
nådig Resolution den 10 Mars 1865, förklarats icke kunna åläggas att till
rektor vid dervarande elementarläroverk upplåta embetsgård eller utgifva hyresersättning,
och då rättvisa och billighet fordra, att bemälde rektor icke derför
må gå i mistning af en löneinkomst, som, enligt nådiga Stadgan den 29 Januari
1859, rektorer vid rikets elementarläroverk i allmänhet tillkommer, torde
det begärda anslagsbeloppet, 500 R:dr, af Rikets Ständer
beviljas.
57:o. Professor Ribbing, med hvilken Doktor Ljungdahl instämt, har uti
en inom Preste-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion (N:o 54), af anförda
skäl och under åberopande af den väsendtligt förändring i skollärarnes ställning,
som genom borttagandet af deras rätt till dubbel presterlig tjensteårsberäkning
egt rum, föreslagit, att Rikets Ständer ville åt lärarne vid elementarläroverken,
så adjunkter och kolleger som lektorer, på det sätt bevilja en löneförbättring,
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4. Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
att den nuvarande första lönegraden inom hvardera klassen borttoges och såväl
adjunkt och kollega som lektor finge börja med den lönegrad, som nu utgör den
andra, för att sedermera med samma rätt och på samma sätt, sorn nu gälla,
successivt avancera till högre grad, så att efter femton års tjenstgöring, adjunkt
eller kollega i lön finge uppbära 3,000 R:dr och lektor 4,000 R:dr R:mt; äfvensom
att rektorernes lön efter tio års tjenstgöring måtte ökas vid hufvudstadens
femklassiga läroverk till 4,000 R:dr och vid de femklassiga i landsorten till 3,500
R:dr; men enär andra Statens tjenstemän i allmänhet först efter flera års tjenstgöring
såsom extra ordinarier erhålla den löneinkomst, som för närvarande står
skolläraren till buds, så snart han till inträde vid elementarläroverken är kompetent,
torde den föreslagna allmänna löneförhöjningen icke, på sätt motionären
antagit, kunna anses vara af jemförelsen med andra Statens tjenstemän påkallad.
Deremot synes det icke kunna bestridas, att, då rektorerne vid såväl de fullständiga
högre som de treklassiga och tvåklassiga läroverken vid sistlidna riksdag
erhållit berättigande att efter särskildt bestämda tjenstgöringstider uppflyttas i
en högre lönegrad, billigheten fordrar att jemväl rektorerne vi de i allmänhet
talrikt besökta femklassiga läroverken komma i åtnjutande af enahanda förmån;
dervid dock undantag bör stadgas för rektorerne vid de femklassiga läroverken i
Stockholm, hvilka redan vid sistlidna riksdag erhållit förhöjning i aflöningen;
hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer, med afslag i öfrigt å Professor Ribbings
förevarande motion, måtte dels medgifva, att rektorerne vid
de femklassiga elementarläroverken utom Stockholm, efter
10 års tjenstgöring i sådan egenskap, erhålla 500 R:dr tillökning
i lönen, dels förhöja läroverksanslaget med den summa
af 2,000 R:dr, som beräknats för den närmaste framtiden vara
för ifrågavarande ändamål erforderlig.
58:o. Under åberopande, hurusom Kongl. Majit, jemlikt nådigt Bref den
11 December 1863, stadgat, att hvarje lärare eger tillgodoräkna sig, för uppflyttning
till högre lönegrad, äfven den tid efter inträdet af påföljande statregleringsperiod,
under hvilken han, efter det han undergått filosoflekandidatexamen, såsom
extra lärare, duplikant eller vikarie varit vid elementarläroverket använd, dock
med undantag för de tre första åren af hans så beskaffade verksamhet, har uti
en hos Preste-Ståndet väckt motion (JNf:o 14) Kontraktsprosten Palmlund, med
hvilken Biskop Björck och Kyrkoherden Simonsson instämt, af anförda skäl, i
afseende hvarå Utskottet, för undvikande af vidlyftighet, får hänvisa till motionen,
föreslagit att Rikets Ständer ville för sin del besluta ett sådant förklarande tillägg
i Kongl. Brefvet af den 11 December 1863, som dels berättigade numera vid
elementarläroverk anställde lärare att, för uppflyttning till högre lönegrad, få
räkna sig tillgodo äfven den tid, han förut vid utvidgad pedagogi tjenstgjort,
och dels utsträckte lönetursboräkningen af tjensteår, utom tre, äfven till de extra
lärare, duplikanter och vikarier, som vid elementarläroverk varit i tjenstgöring
använde före inträdet af innevarande statsregleringsperiod.
Hos Borgare-Ståndet har (i motion !N :o 61) Herr F. Hjertström väckt enahanda
förslag, som i första momentet af Kontraktsprosten Palmlunds motion
innefattas; och slutligen har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 276)
Riksdagsfullmägtigen IS ils Jansson från Ostergötlands län, — med anledning af
den förmenta obilligheten af ej mindre ofvanberörda stadgande i Kongl. Brefvet
den 11 December 1863 än äfven föreskriften, att de lärare, som före 1856—1858
Stats-Utskottets Utlåtande iS:o 66.
35
års läroverksreglering varit anställde såsom extra lärare, duplikanter eller vikarier,
berättigats att från och med 1801, såsom grund för högre lönetur, beräkna sig
till godo jemväl det antal afslutade läseår öfver fern, som de på sådant sätt tjenstgjort,
— hemställt, att de före 1864 tjenstgörande lärare vid elementarläroverken
måtte vid uppfattning till högre lönegrad förunnas samma förmåner, som beviljats
dem, hvilka efter nämnda tid vunnit anställning.
Dessa särskilda framställningar har Utskottet till pröfning i ett sammanhang
förehaft, men icke funnit skäl, att dem understödja. De stadganden, i hvilka
motionärerne föreslagit ändring, utgöra särskilda undantag från de allmänna föreskrifterna
i afseende på lärarnes vid elementarläroverken lönetursberäkning och
vid sådant förhållande lärer den omständigheten, att, på sätt motionärerne anmärkt,
en och annan lärare finnes, på hvilken, oaktadt han tjenstgjort under mer
eller mindre likartade förhållanden med de i berörda stadganden afsedda, dessa
dock ej äro tillämpliga, icke kunna anses utgöra tillräcklig anledning att åt samma
stadganden gifva en helt annan utsträckning än den, hvilken de från början erhållit
med hänseende till de särskilda ändamål, som dermed åsyftats, att nemligen
dels tillförsäkra läroverken tillgång på graduerade lärare, dels bereda en
billig förmån åt dem, som före läroverksregleringen varit under någon längre tid
såsom extra lärare, duplikanter eller vikarier vid skolorna anställde; hemställande
alltså Utskottet,
att ifrågavarande motioner må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
59:o. Med erinran om gymnastikens vigtiga inflytande på det uppvexande
slägtet och svårigheten att, med de ringa löneförmåner, som gymnastiklärare äfven
vid de högre elementarläroverken åtnjuta, anskaffa skicklige sådane lärare, har,
uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 16), Grefve Björnstjerna, C. M., hemställt, att gymnastiklärare vid högre elementarläroverk,
hvilkas lön utgör först 800 R:dr och efter tio års tjenst 1,200
R:dr, måtte erhålla enahanda löneförmåner, som adjunkterne vid samma läroverk,
eller 1,000 R:dr, med 500 R:drs förhöjning hvart femte år intill 3,000 R:dr.
Otvifvelaktigt är det af stor vigt att för gymnastiklärareplatserna, särdeles
vid de större läroverken, erhålla fullt skickliga personer; men då de med dessa
lärareplatser förenade göromål icke äro af beskaffenhet att, på sätt med adjunktsbefattningarna
är förhållandet, taga en persons hela tid och verksamhet i anspråk,
synes den olikhet i aflöningsförmåner, som dem emellan förefinnes, ingalunda vara
obillig. Gymnastiklärarne i allmänhet äro redan genom den vid sistlidna riksdag
dem beviljade löneförhöjning vida bättre lottade, än öfrige vid elementarläroverken
anställde öfningslärare, med hvilka de förut åtnjöto lika aflöning; och Utskottet
har alltså
icke kunnat å Grefve Björnstjernas förevarande motion tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
60:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt, till Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 31) har Kongl. Hofpredikanten Wahrenberg föreslagit att Rikets
Ständer måtte bevilja löneförhöjning åt. lärarne i sång och musik vid de lägre elementarläroverken
på det sätt, att desse lärare vid de femklassiga läroverken erhölle
vid tillträdandet af sina befattningar 300 R:dr, efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring 400 R:dr och efter tio års sådan 500 R:dr; de vid treklassiga läroverk
vid tillträdandet 200 R:dr, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring 250 R:dr
m
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
och efter tio års sådan 300 R:dr; och de vid tvåklassiga skolor vid tillträdandet
.100 R:dr, efter fern års väl vitsordad tjenstgöring 150 R:dr och efter tio års sådan
200 R:dr; men då giltig anledning icke synes förefinuas att särskildt för
desse lärare bestämma aflöningen utöfver de af Kongl. Maj:t för dem föreslagna
belopp, hemställer Utskottet,
att berörda motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
61:o. Från Preste-Ståndet har Utskottet jemväl fått emottaga en inom ■
nämnda Riks-Stånd väckt motion (N:o 61), deruti Biskop Sundberg hufvudsakligen
anfört, hurusom Lektorn vid Carlstads högre elementarläroverk, Doktor J. M.
Malmstedt, vid erhållande af nådigt afsked den 14 Oktober 1864 undfått rättighet
att bibehålla hela sin lön, i sammanhang hvarmed förordnats, att, så länge
Malmstedt och hans rättsinnehafvare ega densamma uppbära, lektorstjensten skall
skötas af extra lärare, aflönad med arfvode enligt Kongl. Brefvet den 25 November
1858. Under det sednast tilländagångna läseåret hade ej mindre än tre särskilda
lärare fått sig emellan fördela den undervisniugsskyldighet, som är fästad
vid det lediga lektoratet och hädanefter kunde lika litet som hittills någon fullt
duglig man qvarhållas vid ett förordnande af så osäker beskaffenhet och med en
så ringa aflöning, som nu omförmälda; och har i följd häraf motionären föreslagit,
att Rikets Ständer måtte bevilja två tusen R:dr årligen såsom lön till en lektor
vid Carlstads högre elementarläroverk för den tid Doktor Malmstedt och hans
rättsinnehafvare ega att uppbära de löneförmåner, som åt förste lektorn vid samma
läroverk äro på stat anslagna.
Jemlikt Rikets sist församlade Ständers i underdånig skrifvelse den 28 November
1863 meddelade förklaring, äro de lektorer med prebende, hvilka icke
ingått på nya aflöningsstaten, berättigade att vid afskedstagandet tillgodonjuta all
den rätt, som före 1858 års pensionsreglering varit lärare vid elementarläroverken
lagligen medgifven; men ehuru vid tillämpning af detta stadgande en ledig lektorsbefattning
under längre eller kortare tid icke kan med ordinarie besättas, synes
någon särskild åtgärd från Rikets Ständers sida icke deraf påkallas, helst det
af Utskottet under punkten 30 härofvan tillstyrkta anslag, derest det af Rikets
Ständer beviljas, lemnar ökad tillgång för extra lärares aflönande och Kongl. Maj:t
således icke lärer sakna medel för anvisande af de högre arfvoden, som för dylika
tjensters behöriga uppehållande under ledigheten kunna erfordras; hemställande
alltså Utskottet.
att Biskop Sundbergs berörda motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
62:o. Slutligen har Kongl. Majit anmärkt att den för läroverken i Luleå
och Piteå under anslaget för elementarläroverken såsom indelt upptagna spanmål,
hvilken numera med penningar efter statspris lärarne ersättes, utgörande för det
förra läroverket 113 kubikfot 4 kannor och för det sednare 298 kubikfot 9 kannor,
eller tillhopa 412 kubikfot 3 kannor, bör från den under omförmälda anslag
uppförda indelta spanmål afräknas och i stället i kolummen för oindelt spanmål
införas; och är denna rättelse i bilagda tabell Litt. D iakttagen.
63:o. Elementarläroverkens anslag är i nu gällande Riks-stat bestämdt
till
R:dr 1,413,270: 35.
Då härtill kommer sammanlagda beloppet af de tillökningar i
ordinarie anslaget, som Utskottet härofvan tillstyrkt ... „ 194,431: 76.
skulle förenämnda anslag uppgå till R:dr 1,607,702: 11,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
37
och enär de besparingar, som å detta anslag uppkomma, synas böra endast för
elementarläroverkens behof användas, har Utskottet ansett detsamma böra såsom
reservationsanslag uppföras; vid hvilket förhållande jemväl någon del af Åttonde
Hufvudtitelns allmänna besparingar torde böra, på sätt tillförene i likartade iall
egt rum, såsom tillgång för år 1867 till nämnda anslag öfverföras. Utskottet får
således, på grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställa,
att Rikets Ständer, jemte anmälan, att elementarläroverkens
anslag blifvit uppfördt såsom reservationsanslag, i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes, för den händelse en sådan
åtgärd finnes behöflig, medgifva och förordna, att utaf de
allmänna besparingar, som vid slutet af innevarande statsregleringsperiod
å Åttonde Hufvudtiteln förefinnas, någon lämplig
del må afskiljas och vid afslutandet af innevarande års
räkenskaper utbalanseras såsom en för elementarläroverkens
behof reserverad behållning till år 1867.
64:o. Uti särskilda inom Preste- och Borgare-Stånden väckta motioner
(N:ris 17 och 22) hafva inom det förra Riks-Ståndet Doktor Thyselius och inom
det sednare Herr C. J. Bergman väckt förslag om upprättande genom Statens försorg
inom särskilda delar i riket af allmänna lägre elementarläroverk för flickor,
dervid motionärerne, bland annat, anfört att vid dessa läroverk den särskilda afgiften
för hvarje elev måste, på det ej allför stort statsanslag måste behöfvas,
beräknas högre än hvad som af ynglingarne vid rikets elementarläroverk erlägges.
För intagning skulle hufvudsakligen erfordras detsamma, som för intagning i elementarläroverken
för gossar. Läroverken skulle med frenne afdelningar omfatta
en sexårig kurs, så att, då flickor af 8 k 9 års ålder ansågos kunna va,ra färdiga
till intagning, skulle de i vanliga fäll vid 14 ä 15 år från skolan utgå. Undervisningen
borde upptaga 9 månader af året, delade i tvänne terminer, samt 4 ä 5
timmar örn dagen med tio minuters uppehåll mellan hvarje lektion samt obligatoriska
undervisningsämnen utgöras af Kristendomskunskap, Svenska språket,
Geografi och Historia. Naturkunnighet, Fransyska språket, Årithmetik, välskrifning,
teckning och sång, enklare qvinliga handarbeten samt, under de lediga stunderna
eller på en särskild halftimme, enklare kroppsrörelser på öppen gårdsplan,
när väderleken det medgåfve, eljest i skolsal. — Antalet af dessa lägre elementarläroverk
föreslogos af motionärerne till en början till 24. Af dessa skulle sju ega
en större lärostat och förläggas ett uti Stockholm, som redan eger en normalskola
för flickor i förening med seminariet, tvänne i Göteborg samt ett i hvardera
af städerna Norrköping, Malmö, Carlskrona och Gefle. Sjutton skulle få en
mindre lärostat och föreslogos att förläggas, etti hvardera af följande städer: Upsala,
Lund, Jönköping, Calmar, örebro, Linköping, Christianstad, Wisby, Falun,
Hernösand, Carlstad, Nyköping, Westerås, Uddevalla, Wexiö, Mariestad och Wenersborg.
Mot förbindelse att kommunen på sin bekostnad anskaffade lämplig skollokal,
borde Staten bevilja åt hvarje af de sju läroverken med högre lärostat, för en
gång, till materiel 1,500 R:dr samt årsbidrag 4,500 R:dr och till hvarje af de
sjutton med lägre lärostat, för en gång, till materiel 1,000 R:dr samt årsbidrag
3,500 R:dr, eller tillsammans för alla 24 läroverken för en gång 27,500 R:dr jemte
ett årligt bidrag af 93,000 R:dr. Till Chefens för Ecklesiastik-depart.ementets disposition
i och för inom Departementet ökade arbeten i följd af denna nya del utaf
undervisningsverket borde ställas ett årligt anslag af 2,000 R:dr. Och hafva
motionärerne, under åberopande af dessa förslagsvis angifna grunder och beräk
-
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
ningar, hemställt, att Rikets Ständer måtte, med anvisande af medel för inrättande
af lägre elementarläroverk lör flickor enligt motionärernes förslag, för 24
läroverk, för en gång 27,500 R:dr och årligt bidrag 95,000 Ridr, till Kongl. Majit
ingå med underdånig anhållan om utfärdande af skolstadga och läseordning samt
vidtagande af öfriga för saken erforderliga åtgärder, eller ock till Kongl. Maj:t aflåta
en underdånig skrifvelse, med anhållan, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder uppgöra
eller genom en komité af sakkunnige personer låta utarbeta till inrättande af
elementarläroverk för flickor ett fullständigt förslag, att för näst sammanträdande
Ständer, om möjligt, framläggas.
Jemväl vid sistlidna riksdag väcktes af enskilda motionärer förslag i enahanda
syftning, som de nu omförmälda, men Rikets Ständer funno de då gjorda
framställningarne icke böra till annan åtgärd föranleda än att medel anvisades
för en med seminarium för bildande af lärarinnor förenad normalskola för flickor.
Rikets Ständer hafva hittills ansett, att Statens omsorg för den qvinliga undervisningen
hufvudsakligen borde afse underhållet och den ändamålsenliga utvecklingen
af sådana läroanstalter, som för bildande af lärarinnor äro erforderliga. Det
för sådant ändamål af Staten inrättade seminarium har, enligt hvad Utskottet
inbemtat, städse varit talrikt besökt och således visat sig vara väl behöfligt.
Möjligen kan det dock ifrågasättas, om icke i den mån fullt skickliga lärarinnor
hinna bildas och äfven tillgången på lärare blir mindre knapp, Staten bör älven
på ett mera direkt sätt åtaga sig omsorgen om den qvinliga ungdomens ändamålsenliga
undervisning; men då en fullständig utredning af denna ytterst vigtiga
fråga nu icke kunnat af Utskottet verkställas, har Utskottet ansett sig böra
tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t behagade, på sätt i nåder pröfvas lämpligt, låta
utreda och undersöka, dels i hvad mån offentliga läroanstalter
för qvinlig ungdom må anses ytterligare böra på det allmännas
bekostnad upprättas, och dels huru, i sådan händelse,
dylika anstalter böra organiseras, samt att Kongl. Majit täcktes
för en kommande riksdag låta framlägga den utredning,
som sålunda kan i frågan vinnas, jemte de förslag, som deraf
kunna föranledas.
Pedagogierna.
65:o. Till inrättande af en uy pedagogi i köpingen Mönsterås har Kongl.
Majit begärt, ett. årligt anslag af 1,000 Ridr; hvarförutom Kongl. Majit, på det
nödiga medel ej måtte saknas för den utvidgning af redan befintliga pedagogier
medelst anställande dels af ordinarie, dels af extra lärare derstädes, hvilken redan
under innevarande statsregleringsperiod visat sig behöflig och sannolikt snart ytterligare
på andra ställen erfordrades, föreslagit att återstoden af det vid 1856—
1858 årens riksdag, till löneförbättring vid och utvidgning af pedagogier, å
Riksgälds-kontoret anvisade anslag måtte äfven under nästa statsregleringsperiod
för berörda ändamål af Kongl. Majit disponeras; hvaremot, enligt hvad i Statsrådsprotokollet.
är meddeladt, Kongl. Majit, ehuru den åt lärare vid de tvåklassiga
pedagogierna nyligen medgifna rätt. att efter viss tjenstetid uppflyttas i högre
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
39
lönegrad, måste medföra ökade utgifter för dessa läroanstalter, och ehuru de tvåklassiga
pedagogieruas antal blifvit genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut förökadt
med ännu en, nemligen i Engelholm, likväl funnit någon ytterligare tillökning i
det för nämnda skolor redan beviljade anslag, under förutsättning att pedagogien
i Sköfde blefve å elementarläroverkens stat uppförd, icke för den närmaste framtiden
blifva behöflig.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet förehaft flera
särskilda, uti afgifna motioner inom Riks-Stånden väckta förslag, angående dels
inrättande af nya pedagogier, dels utvidgning af vissa sådana läroverk och dels
deras uppförande på stat bland de tvåklassiga elementarläroverken; för hvilka
förslag Utskottet här får i ett sammanhang redqgöra.
Sålunda har Herr J. Ödmansson (uti motion N:o 36) hos Borgare-Ståndet
väckt förslag om pedagogiens i Engelholm förändring till tre-klassigt läroverk samt
beviljande af medel till löner åt behöfligt antal lärare, äfvensom åt lärare i musik
och sång.
Inom samma Riks-Stånd har (i motion N:o 120) Herr B. F. Ekerot, jemte
förmälan, att vid Laholms pedagogi, der redan år 1863 en extra lärare blifvit förordnad,
lärjungarnes antal nästlidet års vårtermin uppgått till 47, hemställt att
nämnda pedagogi måtte uppflyttas till elementarläroverk med tre eller två klasser
och ett motsvarande antal lärare på ordinarie stat uppföras.
Med tillkännagifvande, att vid Södertelje pedagogi en tredje lärare från och
med nästlidet års vårtermin varit anställd och af stadskassan aflönad, har Herr
H. Vougt uti en jemväl inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 148) gjort'framställning
om nämnda pedagogis uppfattning till treklassigt elementarläroverk
samt beviljande af derför nödiga anslag.
Vidare har inom förenämnda Riks-Stånd Herr G. E. Widell (i motion
N:o 10) erinrat, att vid Falköpings pedagogi, der lärjungarnes antal uppginge till
34, en extra lärare under nästlidet års båda läseterminer varit på Statens bekostnad
anställd, samt i följd deraf föreslagit, att den nu inrättade extra läraretjensten
vid berörda pedagogi måtte på ordinarie stat uppföras och såväl lärarne,
som läroverket tillförsäkras samma förmåner, som tillkommer andra pedagogier
med två lärare.
Inom Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Lars Ersson från Södermanlands
län (i motion N:o 202) hufvudsakligen anfört, hurusom köpingen Malmköping,
hvilken vöre belägen 5| mil fråD Nyköping, 4| mil från Strengnäs samt 3J mil från
Eskilstuna, på ett afstånd af ej fullt 3 mil omkring sig egde en befolkning af ej
mindre än 14,000 innevånare, deraf dock i köpingen endast 393; att säväl i Strengnäs
som i Nyköping och Eskilstuna lefnadskostnaderna vore högt uppdrifna, hvadan
svårighet mötte för obemedlade föräldrar att skicka sina söner till läroverken
i nämnda städer, samt att, enligt hvad ett företedt protokollsutdrag närmare utvisade,
innevånarne i Malmköping förbundit sig att, i händelse en pedagogi i köpingen
inrättades, bekosta såväl skollokal, som betstad för skolans lärare; och har,
under åberopande häraf, motionären föreslagit, “att en pedagogi måtte inrättas i
Malmköping och medel anvisas till aflöning åt en rektor och en kollega, med
vilkor att köpingen och kringliggande landsort anskaffade fullt ändamålsenlig
lokal samt bekostade inredning och inventarier, m. m.“
Uti en äfven inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 103) bar Riksdagsfullmägtigen
E. J. Rudberg från Calmar län hemställt, att då vid Borgholms två
-
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
klassiga pedagogi lärjuugarnes antal uppginge till nära 40, Rikets Ständer måtte
anvisa lön åt en tredje lärare vid berörda pedagogi.
Under anförande, hurusom Sollefteå, hvilken kommun vore belägen på 10
mils afstånd från Hernösand, 18 mil från Östersund och 15 mil från Örnsköldsvik,
de närmaste ställen, der högre undervisning, än den folkskolan erbjuder, meddelades,
således vore i stort behof af tillfälle till fullständigare läroanstalt, än den nu
derstädes befintliga högre folkskolan; samt att en i Sollefteå inrättad två-klassig
skola skulle kunna begagnas, inom ett afstånd af 4 mil, utaf 15 socknar med en
folkmängd af öfver 17,000 personer, har Riksdagsfullmägtigen Per Engman från
Wester-Norrlands län, med hvilken Riksdagsfullmägtigen Per Östman från samma
län instämt, (uti motion N:o 55) föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja anslag
till aflöning åt en rektor och en kollega för inrättande af en pedagogi i
Sollefteå, så snart omkringliggande kommuner visat sig hafva anskaffat tjenlig
bostad för lärarne samt lämplig skollokal, äfvensom att till skolhusets uppbyggande
anvisas ett anslag för en gång af 5,000 R:dr; i sammanhang med hvilka
åtgärder den dervarande högre folkskolan skulle indragas.
Slutligen har jemväl Herr Fitinghoff, C. B., uti en hos Ridderskapet och
Adeln väckt motion (N:o 98) hemställt, att Rikets Ständer måtto anvisa löner åt
en rektor och en kollega för ett nytt elementarläroverk i Sollefteå, under enahanda
vilkor, som af Riksdagsfullmägtigen Östman blifvit för pedagogien föreslagna,
samt dessutom till byggnadshjelp anvisa ett belopp af 5,000 R:dr.
Beträffande nu först Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anslag för inrättande
af en pedagogi i Mönsterås, får Utskottet, med hänvisande till hvad derom
finnes i Statsråds-protokollet anfördt, tillstyrka,
a) att det begärda anslagsbeloppet, 1,000 R:dr, måtte af Rikets
Ständer beviljas.
Vidkommande derefter ofvanbemälde motionärers framställningar om dels
inrättande af nya pedagogier, dels vissa sådana läroanstalters förseende med flera
lärare och dels deras förändring till elementarläroverk, har Urskottet, i öfverensstämmelse
med de åsigter, som vid de två sistförflutna riksdagarne i dessa frågor
gjort sig hos Rikets Ständer gällande, ansett berörda framställningar afse frågor,
som lämpligast böra på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och bestämmande bero;
och Utskottet hemställer derföre,
b) att berörda framställningar icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
I fråga om återstoden af det vid 1856—1858 års riksdag till löneförbättring
vid och utvidgning af pedagogier heviljade anslag har Utskottet inhemtat, att sedan
under loppet af nästlidet år 14,057 R:dr "20 öre af dessa medel blifvit från
Statskontoret återlevererade till Riksgälds-kontoret, behållningen å anslaget i
sistnämnda embetsverk för närvarande utgör 34,057 R:dr 20 öre; och då någon
utbetalning å anslaget under innevarande statsregleringsperiod ännu icke egt
rum, torde ett vida mindre belopp vara för år 1867 tillräckligt: hvadan Utskottet
hemställer,
c) att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer så till vida bifallas, att det belopp, hvarmed
berörda återstod öfverstiger 30,000 R:dr, må äfven under år
1867 af Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras.
Enligt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6'6.
41
Enligt hvad ofvan blifvit ur Statsråds-protokollet meddeladt, är det pedagogien
i Sköfde nu anvisade belopp för andra pedagogiers ökade behof afsedt, men
då i nämnda belopp jemväl ingår 184 kubikfot indelt spanmål, som vid sådant
förhållande icke lämpligen bör under förevarande anslag qvarstå, föranlåtes Utskottet
hemställa,
d) att, jemte det qvantiteten af den för pedagogierna uppförda
indelta spanmål minskas med 184 kubikfot, som således till
Statsverket indragas, det kontanta anslaget må med motsvarande
belopp, 368 R:dr, förhöjas.
Folkskolorna.
66:o. Beträffande Seminarierna för folkskolelärares och lärarinnors bildande,
hvilka läroanstalter hitintills varit till antalet tretton för hela riket, men
med lärarekrafter och undervisningsmateriel endast svagt försedda, så hemställde
Rikets sednast församlade Ständer i underdånig skrifvelse den 21 November 1863,
dels att dessa läroanstalter skulle utvidgas och förses med tillräckligt antal lärare,
dervid Rikets Ständer beräknat årliga kostnaden för ett fullständigt seminarium
för folkskolelärare till något mer än 11,000 R:dr och för ett för lärarinnor, der lärjungarnes
antal antagligen blefve mera inskränkt, till något mindre än nämnda
summa, dels ock att seminariernas antal skulle förminskas och endast fem för
manliga och ett för qvinliga lärjungar, eller tillsammans sex,, bibehållas och utvidgas.
Då antalet manliga lärjungar vid seminarierna under de sednaste åren utgjort
mellan 300 och 400, och 100 lärjungar beräknades kunna vid hvarje seminarium
med framgång undervisas, ansåges fern seminarier för sådana lärjungar
kunna motsvara behofvet, äfven om lärjungarnes antal, i anseende till lärokursens
ökade längd, komme att stiga till 500, och då de qvinliga lärjungarnes antal i hela
riket ej uppgått till mer än omkring 60, syntes ett seminarium för dessa för närvarande
vara tillfyllest. Bland de föreslagna fem seminarierna för manliga elever
borde, enligt Rikets Ständers yttrade åsigt, ett förläggas i Norrland, der det af de
lokala förhållandena vore oundgängligen påkalladt. Men då antalet lärjungar vid
det seminarium, som varit förlagdt derstädes, under åren 1854 med 1863 ej öfverstigit
18 och äfven sedermera ej uppgått till flera än högst 28, måste den andel,
detta seminarium skulle kunna öfvertaga af det för hela riket beräknade antalet
af 500 seminarii-lärjungar, blifva jemförelsevis ringa. Enligt hvad nu af det den
nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet inhemtas, har Kongl. Maj:t derföre
funnit godt i nåder förordna, att fem seminarier för manliga lärjungar skulle
bibehållas och utvidgas, utom seminariet i Norrland, hvilket af lokala skäl icke
kunde indragas; äfvensom Kongl. Majit med fästadt afseende derpå, att afståuden
inom riket äro så betydliga och det knappt kunde påräknas, att qvinliga seminariielever
skulle för sin bildning företaga längre resor, funnit godt förordna, att tvärine
seminarier för bildande af folkskole-lärarinnor skola bibehållas. — I den mån de
nya läroanstalternas organisation hunnit utvecklas, hade det emellertid, på sätt i
berörda protokoll vidare är meddeladt, visat sig, att den mera fullständiga undervisningen,
långt ifrån att afskräcka från dess sökande, lockat till seminarierna ett
allt mera vexande antal lärjungar, så att detta icke stadnat vid det af Rikets
Bih. till B. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
Ständer beräknade antalet af 500, utan gått vida derutöfver och nästlidua läsetermin
stigit till icke mindre än 741 eller ungefärligen dubbelt emot det antal,
som iörefanns, då Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet afläts, och nära
50 procent ötver det högsta antal, som Rikets Ständer vid bestämmande af anslagssumman
beräknat. Då en så stark tillvext i lärjungarnes antal fordrade betydlig
tillökning i utgifter för anskaffande af mera tillräckliga lärarekrafter, af
större och rymligare lokaler och af rikligare undervisningsmateriel, blefve en förhöjning
i det för seminarierna afsedda anslag oundgängligen behöflig. Det minsta
belopp, hvartill denna förhöjning kunde beräknas, vore 15,000 R:dr; och har
Kongl. Maj:t i anslaget för folkskolelärare-seminarierna äskat tillökning med
nämnda belopp.
Inom Preste-Ståndet har Biskop Sundberg (i motion N:o 60) hufvudsakligen
anfört, hurusom den af Kongl. Majit begärda förhöjning i anslaget till folkskolelärare-seminarierna
otvifvelaktigt vore otillräcklig, såvida något mer åsyftades än
att blott i afseende på lärarekrafter, lokaler, undervisningsmateriel och andra nödiga
hjelpmedel försätta i fullgodt skick de seminarier, som, enligt Kongl. Kungörelsen
angående seminariernas organisation den 22 April 1864, borde ombesörja
ifrågavarande undervisning. Motionären ansåge det antagandet icke sakna skäl,
att den nådiga Propositionen hufvudsakligen afsett denna redan beslutade organisation.
Föredraganden för Ecklesiastik-ärenden syntes ock i det bifogade Statsråds-protokollet
genom ordet “minst11 framför den uppgifna siffran hafva velat fästa
Kongl. Majits och Rikets Ständers uppmärksamhet på önskvärdheten af ett ännu
högre belopp än siffran angåfve, såvida alla behof uti den omhandlade vigtiga angelägenheten
skulle nöjaktigt kunna fyllas. Och att åtminstone ett stort behof,
utom de nyss uppräknade och närmast afsedda, redan förefunnes, vore, enligt motionärens
åsigt, alldeles uppenbart. Den åberopade Kungörelsen upptoge för rikets
vestra provinser från gränsen af Dalarne och Nerike ned till Skåne endast ett seminarium
för manliga lärjungar, nemligen det i Göteborg förlagda, vid hvilket under
1865 års hösttermin 115 lärjungar varit inskrifna. Att detta antal inom mycket
kort tid skulle komma att ansenligt ökas, om den uppgjorda anordningen verkligen
blefve genomförd, vore lätt att förutse, då i sådant fall provinserna Wermland,
Westergötland Dalsland, Bohuslän och Halland med en sammanräknad folkmängd
af 1,122,595 innevånare komme att förse det nämnda seminariet med sina
skollärare-ämnen. Carlstads seminarium hade för närvarande omkring 60 lärjungar.
Om nu denna läroanstalt, nästkommande höst blefve indragen, så skulle vid
Göteborgs seminarium med den tillökning, som i sådant fall vore att från Wermland
förvänta, lärjungeantalet med nästa läseårs början utan tvifvel uppgå till
aldraminst 180 lärjungar. Det vore icke att antaga att man under dessa förhållanden
skulle kunna bereda någon minskning i detta öfverdrifna antal genom att
hänvisa t. ex. någon del af de från Halland kommande eleverna till Lund
och af Westgötarne till Wexiö; ty seminariet på förra stället räknade redan 117
och på det sednare, fastän ännu icke fullständigt ordnadt, 76 lärjungar. Häraf ansåge
motionären vara klart, att, då såväl Rikets Ständer som Kongl. Majit på goda
grunder förklarat ungefärligen 100 vata det högsta antal lärjungar, som vid hvarje
bildningsanstalt för blifvande folkskolelärare kan med framgång undervisas, ett
seminarium för de vestra provinserna, utom det i Göteborg inrättade, vore af
högsta behof påkalladt. Kongl. Majit hade ock redan erkänt detta behof, då domkapitlet
i Carlstad erhållit tillåtelse att sistlidna höst inskrifva nya elever vid
dervarande seminarium och följaktligen dermed tillkännagifvit, att denna anstalt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
43
måste tillsvidare’ bibehållas. Men skulle den bibehållas eller till annan lämplig
plats i rikets vestra del förläggas, så borde äfven de medel anslås, förutan hvilka
den ej kunde komma att motsvara sin bestämmelse och tidens kraf. Med ledning
af sednast församlade Ständers beräkning och af den i Kongl. Ecklesiastik-departementet
uppgjorda utgiftsstat för seminarierna, har motionären derföre föreslagit
att den af Kongl. Maj:t äskade anslagssumman, 15,000 R:dr, till seminarierna för
folkskolelärares bildande, måtte af Rikets Ständer höjas till 25,000 R:dr R:mt,
på det att, utöfver det i Kongl. Kungörelsen den 22 April 1864 bestämda antalet
af dylika bildningsanstalter, en fullständig sådan på tjenlig plats i rikets vestra
del måtte kunna inrättas.
Hos samma Riks-Stånd har (uti motion N:o 100) Biskop Annerstedt bland
annat erinrat, hurusom, till följd sif Kongl. Maj:ts nådiga beslut, ett seminarium
för bildande af lärarinnor vid folkskolor blifvit nästlidet års höst inrättadt i
hufvudstaden, hvaremot den motsvarande anstalten i Strengnäs skulle med vårtermiupn
år 1867 upphöra. Utan att bestrida nyttan för hufvudstadens innevånare
af ett dylikt seminarium härstädes, ansåge motionären med skäl kunna ifrågasättas,
huruvida Stockholm vore det lämpliga stället för ett sådant undervisningsverk
för elever från landsorterna. De faror och frestelser, för hvilka
dessa unga qvinnor, då de här icke hade familjeförbindelser, blefve utsatta, vore
så mycket större, som föreståndare, lärare och lärarinnor här omöjligen kunde
om elevernas hemlif utöfva den noggranna tillsyn och omvårdnad, som vore
jemförelsevis lätt i en mindre stad. Kongl. Maj:t hade visserligen förordnat, att,
utom det i hufvudstaden, ett seminarium för qvinnor skulle finnas jemväl i Skara,
men denna ort läge alltför aflägse från det nordliga och en stor del af det mellersta
Sverige, för att kunna från dessa trakter blifva allmännare besökt. Med
hänseende härtill och då lärjungarnes antal vid seminarium i Strengnäs under
nästlidet läseår uppgått till 34, har motionären hemställt, att Rikets Ständer
måtte till fortfarande upprätthållande af nämnda seminarium bevilja ett årligt anslag
till lika belopp med det, som för enahanda läroanstalt i Skara kunde komma
att utgå.
Uti särskilda motioner hafva hos Preste-Ståndet Doktor Söderberg (motion
Nio 83), hos Borgare-Ståndet Herr G. J. Bergman (motion N:o 50) och inom BondeStåndet
(i motion N:o 180) Riksdagsfullmägtigen Per Larsson från Gotlands län, med
hvilken Riksdagsfullmägtigen Ludvig Norrby från samma län sig förenat, sammanstämmande
anhållit, att folkskolelärare-seminarium i Wisby, som våren 1864 räknat 24
elever, måtte tillsvidare få fortfara i sin verksamhet samt förblifva i åtnjutande af det
anslag och de stipendiiförmåner, som det hittills innehaft. Såsom skäl för dessa framställningar
hafva motionärerne hufvudsakligen anfört dels den allmänna och varma nitälskan,
hvarmed Gotlands befolkning omfattat folkundervisningen och hvaiugenom
denna provins, i afseende på sitt folkskoleväsende, icke endast kunde mäta sig med,
utan i ett eller annat hänseende stöde framför de landskaper, der nämnda fosterländska
angelägenhet visat den mest lofvande utveckling; dels öns aflägsna läge, de
kostsamma sjö- och landtregorna till det seminarium på fastlandet, som skulle af
elever från Gotland besökas, samt svårighet för dessa elever att uppehålla sig på
en från hemmet så långt afskild ort, der alla små, men relativt mycket vigtiga
förbindelser med hemmet i hänsyn till seminaristers hushållning alltid blefve
dyra och vissa tider af året kanske omöjliga; dels ock slutligen den omständigheten,
att på Gotlands landsbygd ännu bland allmogen iortlefde en mycket
egendomlig, för fastlandsbon länge obegriplig provinciel munart, likasom ock
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
många i lynne och folksed starkt utpreglade egendomligheter, hvarigenom ömsesidig
svårbegriplighet skulle uppstå, om trän någon provins på fastlandet en son
af folket, med sin provins’ starkare eller svagare språkbrytning, skulle uppträda såsom
barnalärare bland en befolkning med en för honom ny dialekt, nya folkseder
och mångartade egendomliga förhållanden, dem han icke förstode och kanske
aldrig skulle lära sig att rätt uppfatta.
I fråga om de af enskilda motionärer nu gjorda framställningar om bibehållande
af seminarierna i Strengnäs och Wisby, får Utskottet erinra, hurusom
Rikets sist församlade Ständer, med godkännande af den allmänna grundsats,
att seminariernas antal borde så mycket som möjligt inskränkas, på det vid de
qvarvarande undervisningen måtte kunna, utan alltför dryga kostnader, erhålla
den fullständighet, som för elevernas ändamålsenliga utbildning vore önskvärd,
åt Kongl. Majit öfverlemnat att närmare bestämma, såväl antalet af seminarier,
som de orter, der dessa läroanstalter borde bibehållas eller nya sådana inrättas;
och vid sådant förhållande torde Rikets Ständer nu icke finna lämpligt att ingå
i definitiv pröfning af de i berörda motioner väckta förslag om bibehållande af
vissa särskilda seminarier. Men då de omständigheter, som blifvit anförda såsom
skäl för bibehållande af seminarium i Wisby, synts Utskottet förtjenta af behjertande,
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Rikets Ständer måtte derå
fästa Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet.
Vidkommande derefter Kongl. Majits nådiga förslag om tillökning i anslaget
för folkskolelärare-seminarierna samt Biskop Sundbergs i enahanda syftning
gjorda framställning, så synes, i betraktande deraf, att det vid sistlidna riksdag
anvisade anslag af Rikets Ständer beräknats för fem manliga och ett qvinligt
seminarium, men Kongl. Majit funnit sex manliga och två qvinliga vara at nöden,
med den af Kongl. Majit nu föreslagna anslagsförhöjningen, på sätt bemälde motionär
antydt, endast vara afsedt, att bibehålla i deras nuvarande utsträckning
de seminarier, som, enligt ofvanberörda nådiga kungörelse, böra ombesörja ifrågavarande
undervisning. Då emellertid elevernas antal, som af Rikets Ständer beräknats
komma att uppgå till högst 560, numera stigit till 741, mäste, med den
ojemna fördelning af detta antal, som af lokala förhållanden är en följd, åtskilliga
seminarier erhålla elever vida utöfver det antal af 100, hvilket Rikets Ständer
ansett med framgång kunna vid hvarje seminarium undervisas. Denna betydliga
tillökning i seminarii-elevernas antal synes göra till en nödvändighet, att antingen
på tjenlig plats i rikets vestra del, hvilken, med hänseende till de af motionären
anförda förhållanden, synes deraf vara mest i behof, inrättas ett fullständigt
seminarium för manliga elever, eller ock åtskilliga af de seminarier,
hvilka Kongl. Majit ansett framgent böra ombesörja undervisningen, erhålla den
utvidgning och den förändrade anordning i öfrigt, att de kunna, utan men för
undervisningen eller ordningen inom anstalten, emottaga vida större antal elever,
än det, hvarför de ursprungligen varit afsedda.
I enlighet med dessa åsigter och på det Kongl. Majit icke må sakna medel
för ett fullt ändamålsenligt ordnande af folkskolelärare-seminarierna, har Utskottet
ansett tillökningen i förevarande anslag böra bestämmas till det af sistbemälde
motionär föreslagna belopp eller 25,000 Riksdaler; hemställande alltså Utskottet,
a) att det till seminarier för folkskolelärares bildande uppförda
anslag måtte med 25,000 Ridr förhöjas; och
b) att Rikets Ständer, vid anmälan af detta beslut, tillika i
underdånighet anhålla, att Kongl. Majit täcktes taga under
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
45
öfvervägande, huruvida icke, med hänseende till ofvananförda
omständigheter, dels i rikets vestra del ett seminarium, utom
det i Göteborg, må vara behöfligt, dels seminarium i Wisby
må fortfarande böra bibehållas; och
c) att Biskop Annerstedts öfvanberörda motion ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
67:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottets behandling
remitterad motion (N:o 34) har Herr Bråkenhjelm, P. B., af anförda skäl
föreslagit, “det måtte Rikets Ständer för sin del besluta,
att undervisning i folkskola för de lärjungar, som redan inhemtat föfeskrifvet
minimum af kunskap, enligt 1842 års Stadga, hufvudsakligen skulle hafva
till föremål ljudelig innanläsning uti godkänd läsebok i fäderneslandets historia
med geografi, uti areal- och kubikräkning samt ritning enligt följande moment;
att efter förslag af Teknologiska Institutets tjenstemän, 15 å 20 modeller
af det s. k. Polheims mekaniska alfabet skulle utväljas, mera med afseende på
öfning i särskilda projektions-methoder, än på de oftast förekommande rörelseutvexlingarne:
att hvarje folkskola måtte, genom Institutets försorg, varda försedd
med exemplar af alla dessa modeller, som, då de i tusental tillverkas, borde tillhandahållas
efter lindrigt pris;
att vid folkskolelärare-seminarierna undervisning uti de bestämda modellernas
projicierande, efter geometrisk method, skulle meddelas åt alla elever;
att Statsverket skulle bekosta anskaffandet af de för seminarierna behöfliga
modeller, hvartill 400 R:dr för en gång ansåges vara tillräckliga; hvaremot
500 R:dr årligen för hvarje seminarium borde anslås till arfvode åt lärare uti
denna ifrågavarande ritöfning;
att undervisning uti denna för allmogen högst nyttiga öfning måtte vid
alla fasta skolor med examinerad lärare, ifrån och med 1807, vara obligatorisk för
de lärjungar, som efter inbemtad minimikunskap ville vidare begagna skolan och
ej saknade fallenhet för ritning; hvadan utväg borde beredas för skolråden, att
uti seminarierna under året 1866—1867 för folkskolelärare erhålla behöflig undervisning,
hvilken på en månads tid syntes böra medhinnas för så många lärare,
som på en gång kunde inkallas; samt att få inköpa de behöfliga modellerna.“
Oaktadt Utskottet anser önskligt, att under folkskolans fortgående utveckling
tillfälle der måtte kunna beredas till inhemtande af undervisning i det af
motionären omförmälda ämne, har Utskottet dock icke ansett sig böra tillstyrka
anvisandet af särskilda anslag för detta ändamål. Vid folkskolelärare-seminarierna
finnas redan särskilda ritlärare anställde; och om undervisning i den af motionären
afsedda speciela ritkonst skulle finnas företrädesvis nyttig eller eljest förändring
i den antagna undervisningsplanen behöflig, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta
att derom förordna; hemställande alltså Utskottet,
att .Herr Bråkenhjelms förevarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
68:o. Vidare har Herr G. F. Ridderstad, uti en hos Borgare-Ståndet väckt
motion (N:o 122), jemte erinran om vigten af småskolans ändamålsenliga anordning
och förseende med dugliga lärare, anfört, hurusom den ännu kännbara bristen
på skicklige småskolelärare vore föranledd deraf att väl inrättade anstalter
för bildande af sådane lärare ännu nästan alldeles saknades. En och annan sådan
anstalt, af enskilda personer eller kommuner upprättad, kunde blott sägas
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
vittna derom, att behofvet förefunnes, men försloge icke till dess fyllande. Väl
vore i nu gällande seminarii-reglemente medgifvet småskolelärare eller lärarinna
att under någon tid vid folkskolelärare-seminarium åtnjuta undervisning och undfå
betyg öfver ådagalagd skicklighet att handleda de små barnen, men denna rättighet
begagnades sällan eller aldrig, och orsaken dertill ansåge motionären icke
endast böra sökas i bristande tillgångar, utan äfven och fasthellre i den omständigheten
att de skolor, som stöde i samband med seminarierna, icke vore eller
under nuvarande förhållanden ens kunde vara så inrättade, att de på samma gång
kunde utgöra ett passande öfningsfält för seminarii-eleverna i alla till folkskolan
hörande ämnen och tillika en tillfredsställande bildningsanstalt för sådana personer,
som endast söka utbildning såsom folkskolelärare. Motionären ansåge derföre
att den delning, som nu inom församlingarne öfver allt påginge, i följd hvaraf'
småskolan skiljdes från den egentliga folkskolan, äfven borde tillämpas på lärarebildningsanstalterna,
så att seminariiskolan jemväl finge en särskild småskoleafdelning.
Det biträde åt de i seminariiskolan tjenstgörande lärarne, som derigenom
blefve behöfligt, föreställde sig motionären kunna mot mindre betydliga
arfvoden erhållas af de från seminarierna utexaminerade skickligaste eleverna;
och har på grund häraf motionären föreslagit, att för anställande af en biträdande
lärare eller, vid de qvinliga seminarierna, lärarinna för hvart af de åtta utvidgade
seminarierna i riket måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas en summa af
4.000 R:dr.
Då Utskottet af de utaf motionären anförda förhållanden icke funnit utredt
behofvet af en biträdande lärare vid folkskolelärare-seminarier, och då Kongl.
Maj:t icke lärer underlåta tillse att dessa läroanstalter erhålla all den utvidgning,
som för deras ändamålsenliga verksamhet erfordras, hemställer Utskottet,
att Herr Ridderstads förevarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
69;o. Samme motionär har uti en jemväl hos Borgare-Ståndet väckt motion
(N:o 124), under åberopande af seminarii-elevernas medellöshet, föreslagit, att
Rikets Ständer måtte, för anställande af läkare vid de åtta utvidgade folkskolelärare-
och lärarinne-seminarierna, anvisa en summa af 1,500 R:dr, att, i mån af
behof, emellan berörda anstalter fördelas; men då jemväl vid de flesta andra offentliga
läroverk torde saknas biträde af särskildt anställde läkare, samt någon
giltig anledning icke lärer förefinnas, hvarför Staten borde företrädesvis för seminarii-elever
bekosta läkarevård, hemställer Utskottet,
att äfven denna motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
70:o. I anslaget till stipendier för seminarii-elever har Kongl. Maj:t föreslagit
tillökning med 15,000 R:dr. Detta anslag är för närvarande bestämdt till
30.000 R:dr och skulle således uppgå till 45,000 R:dr; och då seminarii-elevernas
antal så betydligt stigit att det numera utgör mellan 700 och 800, samt utaf dessa
åtminstone 600 lära kunna antagas vara i behof af understöd, synes den föreslagna
tillökningen icke vara för högt beräknad; hvadan Utskottet tillstyrker,
att den föreslagna anslagsförhöjningen, 15,000 R:dr, må af
Rikets Ständer beviljas.
71:o. Uti det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll är erinradt,
hurusom, hvad anginge Inspektionen öfver folkskolorna, Rikets Ständer för
befrämjande af denna inrättning, hvars gagnande inflytande varit allmänt erkändt,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
47
anvisat ett belopp af 30,000 R:dr, att användas till arfvoden samt rese- och
traktaments-ersättning för Inspektörerne, och dervid ansett det vara af vigt, dels
att arfvodet för hvarje Inspektör blefve ökadt, dels ock att inspektionsdistrikten
förminskades till omfång. För den tid innevarande statsregleringsperiod omfattade
hade båda dessa åtgärder blifvit vidtagna. Inspektörsdistrikten hade, med
förenadt afseende på orternas folkmängd, vidsträckthet och antal befintliga skolor,
blifvit betydligt tillökade, så att Hernösands stift fördelats i fyra, hvartdera
af Upsala, Linköpings, Westerås, Wexiö och Göteborgs stift i tre, samt Skara,
Strengnäs och Lunds stift i två och hade Calmar, Carlstads och Wisby stift hvartdera
utgjort ett distrikt. För Inspektörerne, hvilkas antal uppgått till 28, hade
ock arfvoden blifvit anvisade med ett, såvidt anslaget medgifvit, förhöjdt belopp.
Då det emellertid vore af synnerlig vigt, att icke genom anslagets otillräcklighet
hinder mätte läggas i vägen för verkliggörandet af Rikets Ständers uttalade önskan
derom, att hvarje folkskola måtte, såvidt möjligt vore, årligen af Inspektören
besökas, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att det till arfvoden åt Folkskoleinspektörer
och kostnaden för deras resor afsedda anslag måtte förhöjas med 10,000 R:dr; och
får med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt, Utskottet tillstyrka,
att den begärda anslagstillökningen, 10,000 R:dr, måtte af
Rikets Ständer beviljas.
72:o. Till understöd för högre folkskolor ansågo Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag, enär antalet af dylika skolor då icke tilltagit, utan snarare visat
sig vara i aftagande, så att af de för nästförutgångna statsregleringsperiod härtill
anslagna 12,000 R:dr endast 5,666 R:dr utgått, högre anslag ej böra anvisas,
än som kunde vara tillräckligt att fylla det dåvarande behofvet, helst, i händelse
detta skulle vexa, medel borde finnas derför tillgängliga i bespariugarne å de till
folkundervisningens befrämjande anslagna medel; och blef i följd deraf ett årligt
anslag af 6,000 R:dr för ändamålet anvisadt att från Riksgälds-kontoret utgå.
Under innevarande statsregleringsperiod hafva, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, dessa förhållanden förändrat sig så, att antalet af högre
folkskolor begynt tillvexa. Till de förut befintliga sex högre folkskolor hafva
kommit tre nya, så att till understöd för dylika läroanstalter beviljats 8,000 R:dr
att årligen utgå och derutöfver 867 R:dr, för hvartdera af åren 1865 och 1866.
I anledning häraf och till betryggande af dessa läroanstalters fortfarande bestånd
har Kongl. Mnj:t nu begärt att för ifrågavarande ändamål måtte å ordinarie stat
uppföras ett belopp af 10,000 R:dr.
Då det är af vigt att, för den händelse flera dylika skolor under den närmaste
framtiden blifva inrättade, behöfliga medel dertill äro att påräkna, samt då
örevarande anslag torde jemväl framgent blifva behöfligt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer till understöd för högre folkskolor måtte,
med bifall till hvad Kongl. Maj:t. föreslagit, anvisa ett årligt
belopp af 10,000 R:dr, att bland Åttonde Hufvudtitelns anslag
på stat uppföras. i
73:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att ett årligt anslag af 100,000
R:dr till folkskoleväsendets utveckling och förbättring måtte på stat uppföras.
Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Departement,s-chefen vid föredragning
af detta ärende, bland annat, yttrat, att det för nuvarande statsregleringspcriod
till folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet uti de församlingar,
som till lärares och lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller åtoge sig
att tillskjuta samma belopp, som den till, församlingen öfverlåtna andelen af per
-
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
sonliga skyddsafgiften, anvisade årliga belopp af 75,000 R:dr blifvit under nämnda
vilkor använda, dels för vidmagthållande af skolor, åt hvilka understöd af statsmedel
redan varit beviljad), hvarvid likväl iakttagits att bidrag till löneförhöjning
åt ordinarie examinerade lärare vid äldre egentliga folkskolor icke vidare utgått
af detta anslag, utan af de för sådant ändamål särskildt anvisade medel; dels
för inrättande af nya småskolor eller egentliga folkskolor; dels ock för ett
ändamålsenligare ordnande af skolväsendet i öfrigt; och hade af den beviljade
summan till 1,280 äldre och 553 nya småskolor tillsammans utgått omkring 69,000
R:dr samt till nya egentliga folkskolor, flick- och slöjdskolor äfvensom till biträdande
lärare omkring 6,000 Il:dr.
Största delen af det ifrågavarande anslaget hade sålunda blifvit användt
till understöd åt småskolor, hvilkas antal under innevarande statsregleringsperiod
blifvit i betydlig mån ökadt; och enligt de af inspektörerne ingifna berättelser
syntes behofvet af dylika skolor ännu på långt när ej vara fyldt, utan ytterligare
tillökning i deras antal erfordras, om det med dem afsedda ändamålet skulle
kunna vinnas. Af nämnda berättelser inhemtades äfven, att dessa skolor, hvilka
blifvit inrättade för att, särdeles i trakter med glesare befolkning, bereda tillfälle
till undervisning för mindre barn närmare deras hem, allmänneligen verkat välgörande,
men att ännu på många ställen småskolan och den egentliga folkskolan
ej stöde i rigtigt förhållande till hvarandra. Att ett allmänt stadgande meddelades
för ordnande af detta förhållande, hade Rikets Ständer ansett mindre lämpligt,
enär småskoleinrättningar kunde finnas i en del af en socken, men saknas i
andra delar, och äfven i öfrigt förhållandena vore vexlande. Men i enlighet med
Rikets Ständers derom gjorda hemställan hade Kongl. Maj:t förordnat, att, der
sådana skolor funnes försedda med understöd af allmänna medel, folkskolestyrelserna
skulle ega föreskrifva, att i den fasta och den ambulatoriska folkskolan endast
sådana barn borde emottagas, hvilka redan kunde hjelpligt, läsa innantill,
hvarjemte Kongl. Maj:t anbefallt domkapitlen att vidtaga tjenliga åtgärder för
ordnande af förhållandet mellan småskolan och den egentliga folkskolan på ett
efter hvardera skolartens bestämmelse lämpadt sätt.
Yid fördelningen af Statens bidrag till understöd för småskolor ansåg
Departements-chefen för framtiden afseende böra fästas derpå, om skolväsendet i
allmänhet inom församling, som önskar sådant understöd, blifvit på ändamålsenligt
sätt ordnadt; och då antalet egentliga folkskolor ännu på många ställen,
äfven der undervisning inom dem meddelas endast åt mera försigkomna lärjungar,
ej vore för behofvet tillräckligt, samt beloppet af folkskoleafgiften tillsammans
med församlingens deremot svarande tillskott otvifvelaktigt borde i första rummet
utgå till aflöning åt lärare vid sistnämnda skolor, sjmtes såsom vilkor för understöds
erhållande till småskolor böra fordras, att nämnda afgift jemte motsvarande
tillskott af församlingen blifvit använd till examinerade lärares aflöning vid egentliga
folkskolor.
Redan vid sistlidna riksdag hade Kongl. Maj: t föreslagit Rikets Ständer,
att de församlingar, som före 1858 försatt sitt skolväsende i ändamålsenligt skick,
för framtiden måtte erhålla lika rätt till understöd, som de församlingar, hvilka
först efter nämnda tid vidtagit åtgärder för skolväsendets utveckling; och i enlighet
med hvad Kongl. Maj:t då yttrat, ansåg Departements-chefen äfven nu att det
understöd, Staten lemnade de särskilda församlingarne till folkskoleväsendets utveckling
och förbättring, icke borde göras beroende af den tid, då åtgärden blifvit
vidtagen,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
49
vidtagen, utan hufvudsakligen bestämmas med hänseende till vidden af de uppoffringar,
som för ändamålet göras.
I afseende på beloppet af det understöd, som i hvarje särskildt fall borde
komma församlingarna till godo, syntes, så vidt möjligt vore, ett maximum böra
bestämmas, hvaröfver sådant understöd ej vore att påräkna, och ansåg Departements-chefen,
med afseende på för handen varande förhållanden, lämpligt föreslå,
att bidrag af statsmedel ej må öfverstiga
för en småskola 50 R:dr
„ en biträdande oexaminerad lärare  50 „
„ en biträdande examinerad lärare 75
Kongl. Maj:t dock öppet lemnadt att i särskilda fall till förmån för fattiga församlingar
härifrån göra undantag.
Efter denna beräkning skulle för 1,833 småskolor, som under förra statsregleringsperioden
erhållit understöd, erfordras ett årligt anslag af omkring 90,000
R:dr, hvarjemte omkring 10,000 R:dr ansågos behöfvas till understöd åt biträdande
lärare Ramt för skolväsendets utveckling och förbättring i öfrigt.
Under tillämpningen af de i afseende på detta anslag meddelade föreskrifter
bade flera olägenheter funnits uppkomma deraf, att anslaget varit *beviljadt endast
för tre år i sender. Än hade ovissheten, om statsbidraget skulle få för en längre
framtid bibehållas, verkat till att afhålla församlingar från ett ändamålsenligt ordnande
af sitt skolväsende; än hade redan inrättade skolor, som gått miste om
förut beviljade anslag, i följd af de vid sednare riksdag vidtagna förändringar i
vilkoren mäst nedläggas. Ännu vida kännbarare måste likväl, enligt Departementschefens
åsigt, dessa olägenheter blifva för församlingarna, om anslagen till understöd
för deras skolor endast skulle beviljas för ett år i sender, såsom fallet skulle
blifva, om vid innevarande riksdag detta anslag uppfördes på den extra statsregleringen.
Ett års tid vore knappt tillräcklig för att inom församlingen väcka
och genomföra förslaget om en ny skola samt för att, efter inhemtade upplysningar
och afgifna utlåtanden, framställningen skulle hinna slutligen af Kongl. Haj:t
pröfvas. Det skulle således sannolikt ofta inträffa, att en skola icke ens hunnit
komma i gång, innan det anslag upphört att utgå, som för dess bestånd vore oumbärligt.
Med så hastigt vexlande förhållanden kunde ett skolväsende icke utvecklas
eller blomstra. Det syntes derföre vara af väsendtlig vigt, att detta anslag,
hvars behöflighet vore af en sju-årig erfarenhet bevittnad, numera måtte på
ordinarie stat uppföras.
I sammanhang härmed får Utskottet anmäla nedannämnda från de särskilda
Riks-Stånden till Utskottets behandling remitterade motioner, nemligen:
från Pr este-Ståndet'.
af Doktor Sandberg, som (i motion N:o 9), jemte erinran hurusom de flesta
församlingar saknade tillgångar för folkskoleväsendets fullt ändamålsenliga ordnande,
föreslagit, att den nu utgående personliga skyddsafgiften efter första artikeln
måtte såsom bevillning till Statsverket upphöra och ett deremot svarande
belopp till folkundervisningens förbättring och utveckling i dess ställe utgöras af
hvarje mantalsskrifven person samt debiteras, uppbäras och fördelas på samma sätt
som den nuvarande folkskoleafgiften;
Rih. till R. St. Prot. 1866 <$• 1866. 4 Sami t Afd. 2 Band. 1 Haft,. 7
50
Stats-Utskottet* Utlåtande N:o (i ti.
från Borgare-Ståndet:
af Herr Casimir Petré, hvilken (i motion N:o 126) hemställt, dels att Rikets
Ständer, med återtagande af de nu uppförda anslagen å tillsammans 225,000 R:dr
till löneförbättring åt examinerade skollärare och folkskoleväsendets utveckling
och förbättring i allmänhet, i stället medgifva att hela den nuvarande skyddsafgilten
måtte för folkskolelärares aflöning till kommunerna direkte utdelas, med
skyldighet för dessa att af egna medel för samma ändamål minst tillskjuta ett
belopp, motsvarande det, som genom hela den ursprungliga skyddsafgiftens erhållande
dem tillfallit, och dels att, i händelse af Rikets Ständers bifall till detta
förslag, Statens Inspektörer för folkskolorna måtte åligga, att noggrannt kontrollera,
det ofvannämnda vilkor för skyddsafgiftens erhållande å kommunernas sida
behörigen fullgöras;
från B onde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Gustaf Bolin från Upsala län, som (i motion N:o 83;
hemställt, att den återstående delen af skyddsafgiften äfven måtte blifva anslagen
till folkundervisningens befrämjande och att hvarje församling måtte få uppbära
de derifrån utgående medel att användas på sätt ändamålsenligast och för hvarje
församling bäst passande vore, samt att ett särskildt statsanslag måtte anslås för
upprätthållande af seminarierna i riket;
af Riksdagsfullmägtigen Carl Isak Bengtsson från Kronobergs län, hvilken
(i motion N:o 170) föreslagit, att Rikets Ständer måtte besluta,
l:o att hela den nuvarande personela bevillningen af mantalsskrifna personer
måtte till hela sitt belopp komma hvarje församling till godo, på samma
sätt, som den nuvarande folkskoleafgiften, samt jemte Statens öfriga medel uppbäras
och redovisas å landtränterierna, derifrån de af skolråden skulle reqvireras
och utbekommas;
2:0 att hvarje församling skulle åligga, att derjemte till folkundervisningens
ordnande årligen bidraga, a) med spannmålslönens levererande in natura efter
de grunder, som vore stadgade, b) med den i Kongl. Skolstadgan bestämda högsta
kontanta afgiften af hvarje mantalsskrifven person 19 eller 20 öre Riksmynt, och
c) att gemensamt lemna föda, husrum och vedbrand åt småskolelärare under läseterminerna;
varande
af motionären förutsatt, att, om dessa afgifter och bidrag icke försloge
till folkundervisningens ordnande och vidmagthållande inom någon församling,
denna då skulle ega att påkalla Statens understöd;
af Riksdagsfullmägtigen Jöns Andersson från Malmöhus län, som (i motion
N:o 245) likaledes gjort hemställan, att till lolkskoleväsendets förbättring måtte
anslås hela skyddsafgiften, som inom församlingarne utginge, hvilken hvarje församling
för sig borde ega lyfta å landtränteriet i länet;
af Riksdagsfullmägtigen Carl Dahlgren från Elfsborgs län, med hvilken
Riksdagsfullmägtige Cart Gustafsson från Calmar län och Magnus Svensson från
Skaraborgs län instämt och i hvars motion (N:o 272) är föreslaget,
l:o att hela den nu återstående skyddsafgiften mätte anslås till folkskolans förbättrande
på sådant sätt, att nämnda afgift fördelades efter folkmängden, och att hvarje
kommun med omkring 1,000 innevånare egde att utan ansökan bekomma sin andel
deraf å länets ränteri, sedan det af skolstyrelsen blifvit styrkt, att inom kommunen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
51
funnes en fast skola med examinerad lärare, hvilken vore i full verksamhet i
enlighet med skolstadgans föreskrift. I de kommuner åter, hvilkas folkmängd
uppginge till 2,000 personer eller något deröfver, borde, för åtnjutande af detta
anslag, finnas två fasta skolor mod examinerade lärare; hvad som kunde återstå
af anslaget, borde användas till lättnad för de mindre kommuner, som hade
fasta skolor, efter sig företeende behof.
2:o att det måtte stå hvarje kommun fritt att, jemte den fasta skolan, begagna
rotskolor och såsom understöd för de sistnämnda, jemte eget tillskott, af
statsbidraget erhålla hvad som tilläfventyrs icke erfordrades för den fasta skolans
underhåll. I sammanhang härmed syntes det blifva nödvändigt att i rotskolorna
bestämma ett visst kunskapsmått såsom minimam för inträde i den fasta skolan,
der den redan bibringade undervisningen ytterligare borde förkofras, i enlighet
med skolstadgans föreskrift.
3:o att hädanefter, såsom hittills, en särskild summa måtte anslås till Kongl.
Maj:ts disposition för att användas såsom understöd åt sådana kommuner, som
hade en betydligt mindre personal än 1,000 innevånare, men likafullt egde en fast
skola. Härtill erfordrades ett statsanslag af R:dr 20,000: —
oberäknadt den af Kongl. Majit äskade tillökningen i de nuvarande
anslagen
till seminarierna  „ 15,000: —
„ stipendier  „ 15,000: —
„ arfvoden och resekostnader för skolinspektörer  „ 10,000: —
„ högre folkskolor  „ 10,000: —
eller ett sammanlagdt belopp af R:dr 70,000: —
samt slutligen
af Riksdag8fullmägtigen Hans Hagermarck från Gefleborgs lån, som (i motion
N:o 316) föreslagit, det Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att den personliga
skyddsafgiften finge till hela det belopp, som den för hvarje kommun utgör,
på enahanda sätt, som den nu utgående folkskoleafgiften, uppbäras och, i enlighet
med församlingarnes beslut, till deras skolväsende användas, samt att i stället
för det af Kongl Maj:t till folkskoleväsendets utveckling och förbättring äskade
anslag, 100,000 R:dr, måtte å ordinarie stat uppföras 10,000 R:dr, att efter de grunder,
Rikets Ständer kunde linna skäligt bestämma, utgå till sådana mindre lyckligt
lottade församlingar, som ansåges för sitt skolväsendes behöriga ordnande vara
i behof af bidrag utaf allmänna medel.
Sedan vid 1844—1845 årens riksdag Rikets Ständer, i sammanhang med
den personliga skyddsafgiftens nedsättning till hälften, beslutade att ett, den andra
hälften af nämnda afgift motsvarande belopp skulle till folkundervisningens befrämjande
direkte till församlingarne utgå, hafva vid flera af de följande riksmötena
framställningar inom de särskilda Riks-Stånden blifvit gjorda om anvisande
af jemväl den återstående skyddsafgiften för berörda ändamål. Dessa framställningar
hafva hittills icke vunnit Rikets Ständers bifall och skälet dertill torde
hufvudsakligen vara att söka i den åsigt, att på vederbörande kommuner visserligen
borde ankomma att med egna medel tillvägabringa en tidsenlig utveckling
af folkskolorna, men att angeläget vore det Staten förblefve i tillfälle ej allenast
att genom direkta bidrag och genom bestämmande af vissa vilkor för dessa bidrags
åtnjutande verka till folkskoleväsendets lyftning i allmänhet och dymedelst göra
dess gagnande inflytande för den stora allmänheten åskådligt, utan äfven att före
-
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
skrifva grunderna för folkskolans organisation och öfver dess verksamhet utöfva
noggrann kontroll. Under nuvarande förhållanden, då dels folkskolans väsendtliga
ordnande bör kunna anses hafva försiggått och organisationen till och med vunnit
en viss stadga, dels ock de särskilda landtkommunerna i landstingen fått en sammankållningspunkt,
som särskildt för skolväsendet bör kunna blifva af stort gagn,
torde det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke tidpunkten må anses vara
inne, att, åtminstone till hufvudsaklig del, befria Staten från den direkta omvårdnad
om folkskoleväsendet, som hittills funnits nödig. Då emellertid för denna
frågas fullständiga pröfning erfordras en noggrann utredning i afseende på de följder,
som i ekonomiskt hänseende skulle af en dylik förändring kunna förväntas,
har Utskottet ansett sig endast böra hemställa,
a) det måtte Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhålla, att,
Kongl. Maj:t måtte låta dels undersöka och utreda, huruvida,
utan uppoffring af den nödiga kontrollen öfver folkskolorna,
Statens nuvarande bidrag till dem må kunna i sin helhet eller
till någon del upphöra derigenom att den återstående delen af
skyddsafgiften anslås till hvarje församling, dels ock låta uppgöra
och framlägga beräkning öfver de medel, som kunna erfordras
för det understöd, hvilket åtskilliga församlingar under
vissa förhållanden möjligen icke skulle kunna undvara, samt
afgifva förslag om sättet för beredande af dessa medel.
Beträffande åter Kongl. Maj:ts nådiga framställning om ett årligt anslag af
100,000 R:dr till folkskoleväsendets utveckling och förbättring, så inhemtas af Statsråds-protokollet,
att det för innevarande statsregleringsperiod till berörda ändamål
anvisade årliga anslag af 75,000 R:dr visat sig otillräckligt, så att de understöd,
som kunnat beviljas, ej obetydligt understigit de belopp, hvilka, om anslaget lem
nat,
full tillgång för behofvet, skulle kommit församlingarne till del. Detta förhållande
har på åtskilliga orter haft den menliga följd, att dels skolor, som församlingarna
beslutat inrätta, ej kommit till stånd, dels ock redan inrättade skolor
måst indragas. I betraktande häraf och då Utskottet dessutom inhemtat, att, efter
det förevarande nådiga framställning blifvit afgifven, till Ecklesiastik-departementet
inkommit ett betydligt antal ansökningar om understöd utaf omförmälda anslag,
har Utskottet ansett nödigt att anslaget bestämmes betydligt högre än Kongl.
Maj:t föreslagit, och Utskottet får af sådan anledning och i enlighet med en inom
nämnda departement uppgjord approximativ beräkning hemställa,
b) att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning på det sätt bifalla, att till folkskoleväsendets
utveckling och förbättring å Åttonde Hufvudtiteln uppföres
ett anslag af 130,000 R:dr, att utgå efter de grunder, som för
delfåendet af dylika understöd för närvarande äro fastställda,
endast med iakttagande af de förändringar, som, på sätt härofvan
inhemtas, Kongl. Maj:t funnit i sådant hänseende nödiga.
74:o. Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsson från Malmöhus län, med hvilken
Riksdagsfullmägtige Nils Olsson och Jöns Andersson från samma län, Garl Johan
Svensén från Calmar län, Per Nilsson från Christianstads län och Jöns Rundbäck
från Göteborgs och Bohus län instämt, har uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till
Stats-Utskottets behandling remitterad motion (N:o 298) hufvudsakligen anfört, hurusom
den allmänna folkskolan, sådan den nu vore inrättad, icke utgjorde någon
passande undervisnings- och uppfostringsanstalt för flickor. Dessa vore ej endast
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
53
i behof af religionsundervisning, utan borde, för att blifva nyttiga medlemmar i
samhället, inhemta kunskap i de arbeten ocb husliga göromål, som tillhörde qvinnan.
I anseende till behof vet af s. k. slöjdskolor för flickor, hade man äfven på
landet på många ställen beslutat inrättande af sådana läroanstalter, men de stora
kostnader, som dermed vore förenade, gåfve, enligt motionärens åsigt, grundad anledning
till den farhåga, att det påbörjade verket skulle afstadna, såvida icke Staten
med bidrag och uppmuntran trädde emellan; och har fördenskull motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa en summa af 30,000 R:dr, att ställas
till Kongl. Majits disposition, för att under år 1867 utgå till de kommuner på
landet, som visade att s. k. slöjdskolor för flickor derstädes blifvit inrättade och
skickliga lärarinnor antagna.
Under nästföregående punkt har Utskottet föreslagit, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Majit göra underdånig framställning i den syftning, att Statens
direkta bidrag till folkskoleväsendet skulle kunna upphöra, och, om detta förslag
vinner Rikets Ständers bifall, torde det icke finnas lämpligt att nu för ifrågavarande
ändamål uppföra ett nytt anslag, helst Kongl. Majit, enligt hvad Statsråds-protokollct
gifver vid handen, redan under innevarande statsregleringsperiod
utaf anslaget till folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet
anvisat medel till understöd åt “flick- och slöjdskolor11, så att de kommuner,
hvilka skulle finnas benägna att inrätta undervisningsanstalter af den beskaffenhet,
som motionären åsyftat, icke torde sakna allt tillfälle till erhållande af det
understöd af allmänna medel, som kan af Kongl. Majit pröfvas lämpligt. Utskottet
hemställer alltså,
att Riksdagsfullmägtigen Ola Jönsons förevarande motion ej
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda,
75:o. Vidare har Kongl. Majit begärt, att alla de för folkskoleväsendets
befrämjande å stat uppförda anslag måtte, på det de för samma ändamål afsedda
medel må i sin helhet komma folkundervisningen till godo, och, i händelse brist
å något af anslagen funnes uppstå, denna skulle kunna fyllas af det möjligen
uppkammande öfverskottet å ett annat, med deras sammanlagda belopp få såsom
ett särskildt reservationsanslag anses; och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
76:o. I det åt Sällskapet för vexélundervisningens befrämjande anvisade belopp
har Kongl. Majit äskat tillökning med 1,500 Ridr; och då, enligt hvad af
Staisråds-protokollet inhemtas, denna anslagsförhöjning, hvilken är beräknad att
utgöra ersättning för de kostnader, som nämnda sällskap nedlagt å inredning och
utvidgning af den numera till lokal åt seminarium för folkskolelärarinnor upplåtna
Statens egendom, dessutom är afsedd att användas för vidare utsträckning
af sällskapets verksamhet till folkbildningens befrämjande i allmänhet, tillstyrker
Utskottet,
att det åt sällskapet för vexelundervisningens befrämjande
anvisade anslag, nu utgörande 3,000 R:dr, måtte till 4,500
Ridr årligen förhöjas.
77:o. Slutligen har Kongl. Majit begärt att tillförordnade föreståndai-en för
folkskolelärare-seminarium i Lund C. L. Wåhlin och tillförordnade hufvudläraren
vid folkskolelärare-seminarium i Linköping K. W. Kastman måtte, vid bestämmande
af lönegrad vid seminarium, tillgodonjuta den af dem såsom ordinarie
lärare vid elementarläroverk förvärfvade uppflyttningsrätt.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
Med hänseende till hvad beträffande denna fråga är i Statsråds-protokollet
(pag. 45 och 46) anfördt och då Utskottet anser rättvisa och billighet påkalla
beviljandet af den utaf Kongl. Majit för bemälde lärare äskade förmån, tillstyrker
Utskottet,
att förevarande nådiga framställning måtte al Rikets Ständer
bifallas.
Sundhets-kollegium med ffledicinalstaten.
78:o. Enligt det af Sundhets-kollegium på nådig befallning den 11 April
1859 afgifna förslag till ordnande af den civila helsovården i riket, skulle 48
nya provincialläkare, hvardera med lön af 1,500 K:dr årligen, anställas och inom
länen fördelas; och hafva, med användande af derför vid de två sistförflutna
riksdagarne anvisade medel, 28 af dessa nya provincialläkare-beställningar redan
blifvit inrättade i de orter, der sådana beställningar ansetts vara af behofvet mest
påkallade.
På sätt nu af Statsråds-protokollet inhemtas, hade, efter det från sex
särskilda kommuner framställningar blifvit gjorda om beviljande af anslag för
inrättande af nya provincialläkare-befattningar, Sundhets-kollegium i underdånig
skrifvelse hemställt, att åtta nya provincialläkare måtte anställas inom de orter,
som ansåges vara i största behof af förbättrad läkarevård; men med hänseende
till den kortare tidrymd, som nästa statsreglering komme att omfatta, har Kongl.
Majit nu äskat anslag till endast tre ytterligare provincialläkare-befattningar, med
1,500 Ridr för hvarje eller 4,500 R:dr, att, enligt Kongl. Majits disposition, användas
till inrättande af sådana beställningar inom de orter af riket, der de finnas
mest behöfliga, dock med samma vilkor, som vid de förut beviljade anslagen af
enahanda beskaffenhet varit fästadt, nemligen att innevånarne i hvarje distrikt
skola på egen bekostnad anskaffa och underhålla lämplig bostad åt läkaren vid
den för honom bestämda station. 1
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet jemväl till
behandling förehaft tvänne särskilda hos Bonde-Ståndet väckta, till Utskottet
remitterade motioner, nemligen:
af Riksdagsfullmägtigen A. Andersson från Göteborgs och Bohus län (Nio
100), hvilken af anförda skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte för Inlands
Södre och Nordre härader, hvilka borde från Uddevalla provincialläkaredistrikt
afskiljas, anvisa en extra provincialläkare-lön, mot det att innevånarne i nämnda
härader iklädde sig de skyldigheter, som för extra provincialläkares anställande
vore föreskrifna; samt
af Riksdagsfullmägtigen August Danielsson från Norrbottens län, som (i
motion Nio 211) hemställt, att Rikets Ständer måtte bevilja anslag till en särskild
provincialläkare för Nedre Luleå socken med station i Luleå Gamla stad,
mot vilkor att socknemännen, förutom upplåtande af boställe åt denne läkare,
jemväl tilläde honom något årligt arfvode.
Enär Rikets Ständer, lika litet nu som tillförene, lära vara i tillfälle att
bedöma, hvilka orter företrädesvis må vara i behof af särskild oller ökad tillgång
på läkare, torde fortfarande böra åt Kongl. Majit öfvcrlemnas att, efter det de
särskilda hehofven i detta hänseende blifvit af vederbörande pröfvade, bestämma
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
de nya distrikter, som böra med provincialläkare förses; och då, på sätt ofvan
är antydt, verkställigheten af det nu uppgjorda förslaget till ordnande af den civila
helsovården i riket, såvidt detsamma atsåg landsorternes förseende med provincialläkare,
redan långt fortskridit, synes någon förhöjning i det af Kongl. Maj:t för
ändamålet begärda anslag icke böra ifrågakomma.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt anslag af 4,500
R:dr, att, enligt Kongl. Maj:t,s nådiga disposition, användas
till löner, hvardera å 1,500 R:dr, åt tre nya provincialläkare
inom de orter af riket, der de finnas mest behöflige, med
vilkor att innevånarne i hvarje distrikt på egen bekostnad
anskaffa och underhålla lämplig bostad åt läkaren vid den
för honom bestämda station; och
b) att, Rikdagsfullmägtige A. Anderssons och August Danielssons
ofvanberörda motioner ej måtte till någon särskild Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
79:o. Yid sistlidna riksdag anvisade Rikets Ständer ett reservationsanslag
af 11,000 R:dr, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas till löneförhöjning,
med 500 R:dr åt hvardera, för de extra provincialläkare, som icke
innehade annan tjenst. Utaf de inom riket anställde 26 extra provincialläkarne
hafva 21 redan erhållit omförmälda lönetillökning, så att endast 5 extra provincialläkare,
hvilka tillika äro bataljonsläkare, ännu åtnjuta det lägre arfvodet; och
har Kongl. Majit nu föreslagit, att 22 af de nuvarande extra provincialläkarebefattningarna
måtte varda på ordinarie stat uppförda med full provincialläkarelön.
Då 21 extra provincialläkare redan begagnat det dem lemnade tillfälle till
löneförhöjning, mot vilkor att de ej innehafva annan tjenst, och desse således i
afseende på tjenstgöringsskyldighet äro i samma ställning, som provincialläkare,
får Utskottet, helst den ifrågasatta åtgärden icke erfordrar förökadt anslag, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af Rikets
Ständer bifallas.
80:o. Riksdagsfullmägtigen Liss Lars Olsson från Kopparbergs län har
uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 247) föreslagit, att extra provincialläkare-befattningen
i Leksand måtte uppföras på ordinarie stat med full
provincialläkarelön; men då, enligt hvad Utskottet inhemtat, den ifrågavarande
provincialläkaren redan i årligt arfvode uppbär 1,500 R:dr och således, i händelse
af Rikets Ständers bifall till hvad Utsltottet under nästföregående punkt tillstyrkt,
kommer i åtnjutande af den utaf motionären åsyftade förmån, torde berörda
motion
ej böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
81:o. Uti en från Bonde-Ståndet till Stats-Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 343) har Riksdagsfullmägtigen Georg Nyqvist från Wermlands
län hufvudsakligen anfört, hurusom Rikets sist församlade Ständer visserligen,
uppå derom gjord nådig framställning, hugnat de ordinarie provincialläkarne med
förbättring i deras lönevilkor i det de 20 i tjenst äldste bland dem tillerkändes
en förhöjning af 500 R:dr i deras förut innehafvande ordinarie lön af 1,500 R:dr,
men då de ordinarie provincialläkarne, hvilkas antal för närvarande utgjorde 98,
56
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 66.
sannolikt efter innevarande riksdag blelve ökadt till 123, så komme ej fullt en
sjettedel af hela antalet i åtnjutande af berörda löneförhöjning. I följd af detta
förhållande och då de 10 provincialläkare, hvilka vore närmast i tur till erhållande
af löneförbättring, så länge tjenat det allmänna, att tre utaf dem räknade
19, två 18 och de öfriga mellan 14 och 17 ordinarie tjensteår, har motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte anslå en summa af 5,000 R:dr att på ordinarie
stat utgå såsom löneförbättring med 500 R:dr årligen för hvardera af de
10 i tjenst anställde ordinarie provincialläkare, hvilka räkna de flesta ordinarie
tjensteår, näst efter do 20 provincialläkare, som vid förra riksdagen kommo i åtnjutande
af en dylik löneförbättring.
Oaktadt de ålderstigne provincialläkarnes ställning otvifvelaktigt på många
orter är ganska bebjertansvärd har likväl Utskottet, som anser frågan om förändrad
lönereglering för Statens tjenstemän i allmänhet icke böra hos Rikets
Ständer förekomma till afgörande innan dessa frågor, efter vederbörandes hörande,
varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, funnit sig förhindradt att den
ifrågavarande motionen till bifall förorda; hemställande alltså Utskottet,
att densamma ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
82:o. Jemte förmälan, hurusom distriktsläkaren vid Tumba i årlig lön
endast åtnjuter 150 R:dr, utgörande räntan af ett för sådant ändamål doneradt
kapital, hafva, uti särskilda motioner, hos Ridderskapet och Adeln Friherre
Bonde, Knut (motion N:o 149), inom Preste-Ståndet Kyrkoherden Wennerström,
(motion N:o 79) och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen L. M. Carlsson
från Stockholms län (motion N:o 259), af i öfrigt anförda skäl, föreslagit att Rikets
Ständer måtte på ordinarie stat anvisa ett årligt anslag af 850 R:dr till
löneförhöjning åt distriktsläkaren vid Tumba, så att dennes lön komme att uppgå
till samma belopp,, som de nuvarande extra provincialläkarelönerna, hvaremot
bemälde läkare skulle vara underkastad samma skyldighet, som extra provincialläkare;
men då, såvidt Utskottet har sig bekant, Staten icke i något fall bidrager
till aflönaude af de utaf åtskilliga kommuner anställde distriktsläkare och
någon anledning icke förefinnes att i afseende på den ifrågavarande läkarebeställningen
göra något undantag, hemställer Utskottet,
att omförmälda motioner må af Rikets Ständer lemnäs utan
afseende.
83:o. Uti den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
har Kongl. Maj:t erinrat, att den under titeln Sundhets-kollegium och Medicinalstaten,
med ett förslagsvärde af 3,908 R:dr 40 öre, upptagna indelta spanmål 1,954
kubikfot 2 kannor, såsom rätteligen tillhörande det i Riks-staten nästpåföljande
anslaget för B ammor ske-under visning en och Barnbördshusen, hvilket förut varit inbegripet
under nyssnämnda anslagstitel, borde från det förra anslaget till det sednare
nedflyttas; och är detta i bilagda tabell Litt. D. iakttaget.
84:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Svenska Läkaresällskapet,
hvars ändamål är “att för läkare och apothekare i riket bilda en litterär föreningspunkt
samt att verksamt bidraga till de medicinska vetenskapernas förkofran,
spridande och praktiska tillämpning**, hos Kongl. Maj:t anhållit att, då
Sällskapet, i brist af tillräckliga medel, funne sin framtida litterära verksamhet
i väsendtlig mån begränsad, Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer aflåta
nådig
Stats-Utskottets Utlåtande !S:o 66.
57
nådig Proposition derom, att det åt Sällskapet nu lemnade årliga statsbidrag af
2,250 R:dr måtte från och med nästa statsregleringsperiod höjas lill 3,000 R:dr;
och har, efter det Sundhets-kollegium, med vitsordande af det förtjenstfulla sätt,
hvarpå Svenska Läkare-sällskapet städse verkat för vetenskapens förkofran och
utbredning, denna underdåniga framställning förordat, Kongl. Maj:t nu begärt, att
anslaget till Svenska Läkaresällskapet måtte förhöjas med 750 R:dr.
Då, i mån af den medicinska vetenskapens alltjemt fortgående utveckling,
en allmännare spridning inom Svenska läkarekorpsen af de nya iakttagelser, upptäckter
och rön, som göras inom helsovårdens område, måste vara för det allmänna
af allt större vigt, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning,
det åt Svenska Läkare-sällskapet nu anslagna årliga
statsbidrag må höjas till 3,000 Riksdaler.
Bariimorskc-undervisniiigs-aiistaltcrna och Barnbördshusen.
85:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Cederschiöld, F. A., (i motion
N:o 57) af anförda skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag
af 2,000 R:dr, att lika fördelas emellan tvänne biträdande barnmorskelärare,
en vid läroverket i Stockholm och en vid läroverket i Göteborg; hvarförutom
Riksdagsfullmägtigen Jöns Rundbäck från Göteborgs län, med hvilken Bengt Johan
Holmlin och Johannes Andersson från samma län instämt, (uti motion N:o 178)
hemställt, att Rikets Ständer måtte anvisa dels till årlig lön åt en biträdande lärare
vid barnmorskc-undervisningsaustalten i Göteborg 1,000 R:dr och dels till
understöd åt ytterligare sex lärlingar vid nämnda anstalt 1,080 R:dr.
Stats-Utskottet, till hvars behandling dessa motioner blifvit af de särskilda
Riks-Stånden remitterade, har, vid öfvervägande af de utaf motionärerne anförda
och åberopade förhållanden, funnit yrkandet om anslag för ökade lärarekrafter
vid barnmorske-undcrvisningsanstalterna väl förtjent af uppmärksamhet; men då
Utskottet ansett denna fråga icke vara af beskaffenhet, att böra omedelbart af
Rikets Ständer pröfvas, föranlåtes Utskottet hemställa,
a) att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville låta behörigen utreda, huruvida behofvet
af ökade lärarekrafter vid barnmorske-undervisningsanstalterna
må vara af den angelägna vigt, att ytterligare statsanslag
derför bör anvisas, samt för sådan händelse göra till nästa
Riksdag den nådiga framställning, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.
Beträffande den af Riksdagsfullmägtigen Rundbäck jemväl väckta frågan
om ökadt antal frilärlingsplatser vid undervisningsanstalten i Göteborg, har, enligt
hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs samt
Göteborgs och Bohus län i enahanda, syftning gjort underdånig framställning hos
Kongl. Majit, och då således denna fråga torde vara på nådig pröfning beroende,
synes
b) Riksdagsfullmägtigen Rundbäcks motion i denna del ej böra
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4. Sami. 1 A/d. 2 Band. 1 Haft. 8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
Veterinär-inrättniuganic i Riket.
86:0. Ut-i särskilda inom Riks-Stånden väckta, till Stats-Utskottets behandling’
remitterade motioner, hos Ridderskapet och Adeln (under N:o 37) af
Herr Silfverstolpe, D., inom Borgare-Ståndet (under N:o 80) af Herr J. A. Bovin
och inom Bonde-Ståndet (under N:o 231) af Riksdagsfullmägtigen C. J. Lönnberg,
hafva bemälde motionärer, jemte erinran om boskapsskötselns utveckling inom
landet och hurusom det i följd deraf klefve af allt större vigt för landtmannen
att ega tillgång på skicklige veterinärläkare, föreslagit att, på det ökadt tillfälle
till undervisning i behandlingen af nötboskapens sjukdomar måtte beredas, Rikets
Ständer täcktes bevilja ett anslag af 3,000 R:dr årligen till lön för en lärare vid
Veterinär-inrättningen i Stockholm med hufvudsaklig befattning af elevernas handledning
i praktisk sjukvård utom inrättningen.
Den för veterinärväsendets ordnande nedsatta komité har uti sitt den
24 Maj nästlidet år afgifna underdåniga betänkande föreslagit inrättande af en
ambulatorisk klinik vid veterinär-inrättningen i Stockholm; Och då således den
fråga, för hvilken ofvanbemälde motionärer påkallat Rikets Ständers uppmärksamhet,
redan är föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, synes det Utskottet
olämpligt, att Rikets Ständer nu skulle till omedelbart bedömande Upptaga det af
motionärerne framställda förslag; hemställande alltså Utskottet,
att förevarande motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
87:o. Under anförande, hurusom i provinsen Ångermanland, der boskapsskötseln
och hästafveln utgöra en vigtig näring, tillgång på examinerad veterinärläkare
nästan helt och hållet saknas, hafva uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion
(N:o 235) Riksdagsfullmägtige Per Olof Hörnfeldt och Per Engman från Westernorrlands
län föreslagit, att Rikets Ständer måtte, såsom lön åt tvänne veterinärläkare,
den ena med station i köpingen Örnsköldsvik och den andre i Sollefteå
socken, anslå 500 R:dr åt hvardera eller tillhopa 1,000 R:dr, med skyldighet
för vederbörande kommuner att förse desse läkare med lämpliga bostäder.
Då komiterade för veterinärväsendets ordnande föreslagit, bland annat, inrättande
af ej mindre än 145 distrikts-djurläkare, till hvilkas aflöning Staten skulle
i någon mån bidraga, och således jemväl förevarande fråga kan anses vara på
nådig pröfning beroende, föranlåtes Utskottet hemställa,
att berörda motion ej må föranleda till någon Rikets Ständers
åtgärd.
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitcts-Akadcmien.
88:0. Sedan Akademien, jemte redogörelse för den tillförordnade Antiqvitets-intendentens
förtjenstfulla verksamhet, hemställt, att det vid sista riksmöte beviljade
anslaget för en sådan tjensteman, nemligen till årligt arfvode 2,000 R:dr
och till expenser 1,500 R:dr, mätte förnyas, så har vid föredragning af detta ärende
Kongl. Majit, lika med Akademien, ansett det önskvärdt, att den för fornforskningen
gagnande verksamhet, som Rikets Ständer framkallat genom anslag till en
Antiqvitets-infendent, måtte kunna fortgå på den en gång beträdda banan; i följd
hvaraf och då erfarenheten alltmera ådagalagt det fortfarande behofvet af denna
befattning samt vidsträcktheten af de arbeten och undersökningar, hvilka dertill
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
59
kuude hänföras, Kongl. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer att bevilja till aflöning
och resekostnads-ersättning för en Antiqvitets-iutendent 3,500 R:dr samt
att detta belopp måtte å ordinarie stat uppföras.
Med fullt erkännande deraf, att såväl för det historiska studiet i allmäuket
som för den äldre språkforskningen det är af stor vigt, att jemväl framgent en
person med håg och insigter i denna rigtning sättes i tillfälle att egna sig åt undersökningar
af våra talrika fornlemningar och deras bevarande åt efterverlden,
anser Utskottet beskaffenheten af det arbete, som sålunda bör vara med den ifrågavarande
intendentsbefattningen förenadt, utgöra giltig anledning, hvarför innehafvaren
af detta uppdrag, hvars fullgörande kräfver en rörlighet, som endast i
yngre åren kan med någon säkerhet påräknas, icke bör å ordinarie stat uppföras.
Utskottet hemställer alltså,
att Rikets Ständer må Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
på det sätt bifalla, att till arfvode och resekostnadsersättning
åt en Antiqvitets-iutendent å Riksgälds-kontoret
uppföres för år 1867 ett belopp af 3,500 R:dr.
Akademien för de fria konsterna.
89:o. Sedan vid 1856—1858 årens riksdag denna Akademis förutvarande
anslag, 24,500 R:dr, blifvit förhöjdt med 13,500 R:dr, deraf 7,500 R:dr till löneförbättringar
vid Akademien och återstoden, 6,000 R:dr, till inköp af Svenska
konstnärers arbeten, beviljade Rikets sist församlade Ständer uti samma anslag
en tillökning af 4,000 R:dr, på det att åt qvinnor måtte beredas tillfälle till kostnadsfri
undervisning vid nämnda Akademi, så att det för Akademien å nu gällande
stat uppförda anslag utgör 42,000 R:dr.
Utaf det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll inkemtas,
hurusom Akademien uti underdånig skrifvelse anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes
hos Rikets Ständer äska förhöjning uti det Akademien hittills beviljade statsanslag,
enär sådant befunnits alltmera af nöden, dels med anledning af det särdeles
ofördelaktiga förhållande, att det nuvarande anslaget till följd af tidsomständigheter,
som icke af Akademien varit beroende, ej längre motsvarade inrättningens
verkliga behof, dels på grund af en trängande nödvändighet för Akademien
att, om än i ringa mån följa den storartade utveckling, som konstbildningen i
främmande länder på sednare tider vunnit, samt att utvidga och komplettera sina
läroanstalter, dels ock med hänsyn till ringheten af det belopp, hvarmed Akademiens
inkomster blifvit tillökta för beredande åt qvinnor af tillfälle till kostnadsfri
undervisning vid Akademiens läroverk. — I afseende å det första af dessa
skäl hade Akademien, bland annat, erinrat, att, då hon medelst underdånig skrifvelse
den 23 Februari 1856 först väckt fråga om en förhöjning i 1841 års då
ännu för Akademien gällande stat, förslaget till den nya staten blifvit upprättadt
med noggrann inskränkning till de nödvändigaste behofven samt beräknadt med
hänseende till då gångbara varupriser och lefnadskostnader; men att emellertid,
sedan berörda förslag på Kongl. Maj:ts nådiga framställning blifvit af Rikets
Ständer bifallet och i öfverensstämmelse dermed stat utfärdad den 14 Maj 1858,
under de två år, som förflutit mellan tillkomsten af Akademiens förslag och utfärdandet
af den nya staten, inträffat sådana rubbningar i alla penningeförhållan
-
GG
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
den, som ä varupriser och lefnadsbehof verkat en hastig och högst betydlig stegring,
utan att denna sedermera i väsendtlig mån återgått; hvilken oförutsedda
omständighet ock haft till följd, att den nya staten genast visat sig otillräcklig,'
så att Akademien utan sitt förvållande nu funne sig, synnerligen med afseende å
löningsvilkoren för embets-, lärare- och tjenstepersonalen, stå på ungefär samma
punkt i ekonomiskt hänseende som 1856. — Akademien, som jemväl närmare
redogjort för de skäl till ökadt anslagsbehof, som dels hemtats från nödvändigheten
af läroanstalternas utvidgning och kompletterande, dels hade afseende på
den nyligen inrättade qvinliga afdelningen af Akademiens läroverk, hade till
Kongl. Majit öfverlemnat underdånigt förslag till ny stat, hvilket förslag upptager
en förhöjning af 16,000 Ridr, deraf 13,000 R:dr för den äldre institutionen och
3,000 Ridr för läroverkets qvinliga afdelning.
Enligt hvad Akademien upplyst, hade flera år tillbaka öfningarne i läroverkets
högre teckningsskolor erhållit betydlig utsträckning, för hvilken anordning,
äfvensom till hyra för en större målareatelier med tjenlig belysning, tillgång
hemtats hufvudsakligen från afkastningen af uthyrda lägenheter i Akademiens
egendom; men enär läroverkets utvidgning och beqvämlighet kräfde allt större
utrymme och nu uthyrda lägenheter i Akademihuset dertill borde tagas i bruk,
komme deraf att följa en motsvarande nedsättning i hyresinkomster; och såväl af
detta förhållande som genom hvad i öfrigt är vordet af Akademien anfördt, finner
Utskottet behofvet af ökade medel för befrämjandet af Akademiens, tidsenliga
utveckling och verksamhet ådagalagdt. Särskildt i fråga om den efter
sistlidna riksdag inrättade afdelningen för meddelande af kostnadsfri undervisning
åt qvinliga lärjungar, hvilken anstalt oaktadt den inskränkta undervisningsplan,
efter hvilken den med hänseende till anslagets belopp till en början blifvit ordnad,
visat sig motsvara sitt ändamål, synes giltig anledning vara för handen att
understödja det af Akademien framlagda förslag till förstärkning af lärarekrafterna
och utsträckning af undervisningstiden, helst, enligt hvad upplyst blifvit, större
delen af de qvinliga eleverna egna sig åt teckningslärarekallet och således dem
bör beredas ännu saknadt tillfälle att inhemta de kunskaper, som för vinnande
af kompetens till teckningslärare-bcfattningar vid elementarläroverken äro nödiga.
Beträffande beloppet af den anslagstillökning, hvilken skulle vara för Akademien
behöflig, har Utskottet, som ansett sig icke böra ingå i någon speciel
pröfning af de i förslaget upptagna arfvoden, dock ej velat lemna oanmärkt dels
att de för sekreteraren, amanuensen och skattmästaren föreslagna tillökningar
synts Utskottet icke vara af de uppgifna förhållandena påkallade, och dels att i
åtskilliga lårarearfvoden och andra utgiftsposter Utskottet föreställt sig någon
nedsättning utan obillighet eller synnerlig olägenhet kunna ega rum; och i följd
deraf har Utskottet jemväl, efter approximativ beräkning, ansett den ifrågasatta
anslagstillökuingen kunna bestämmas betydligt lägre än hvad Kongl. Majit, i enlighet
med Akademiens förslag, nu begärt, eller till en summa af 11,000 Ridt-.
Dessutom har hos Utskottet uppstått tvekan huruvida under nuvarande
förhållanden de i staten upptagna konstnärsarfvoden fortfarande böra bibehållas.
Enligt hvad Utskottet föreställer sig hafva dessa arfvoden tillkommit under en
tid, då särskildt läroverk ännu ej var vid Akademien inrättadt och haft för ändamål
att utgöra en godtgörelse åt desse konstnärer för det de skulle hvar i sitt
fack hålla skolor till elevers handledning; men vid den utveckling Akademiens
läroverk redan vunnit och än vidare bör erhålla torde dessa konstnärers särskilda
åtgärd för bildande af elever icke i den mån anlitas, att bibehållandet af deras
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 86.
skyldighet i sådant hänseende kan anses för det allmänna vara af någon vigt.
Då emellertid Utskottet hvarken tilltror sig att i berörda hänseende meddela något
bestämdt yttrande, eller har sig bekant, huruvida bemälde konstnärers
verksamhet i öfrigt må vara af den beskaffenhet, att den påkallar bibehållande
af de för dem i staten upptagna arfvoden, har Utskottet ansett sig endast böra
tillstyrka Rikets Ständer att på denna fråga fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet.
Utskottet hemställer alltså,
a) att nuvarande anslaget till Akademien för de fria konsterna
må förhöjas med 11.000 R:dr, eller från 42,000 R:dr till
53,000 R:dr, för att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
användas för meddelande af en fullständigare undervisning i
de särskilda skolorna; och
b) att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta tillse, huruvida de nu å Akademiens
stat upptagna arfvoden för konstnärer böra, efter nuvarande
innehafvares afgång, fortfarande bibehållas och utgå eller
skulle kunna till Statsverket indragas, samt att, för möjliggörande
af en sådan indragning, om den skulle befinnas ändamålsenlig,
under tiden uppkommande ledigheter vid berörda
befattningar icke måtte återbesättas.
Musikaliska Akademien.
90:o. Utaf Statsråds-protokollet- inhemtas, hurusom bemälda Akademi, som
ansett tidpunkten för en förändrad reglering af det under Akademiens vård ställda
läroverk numera vara inne och förslag härtill fördenskull utarbetat, uti underdånig
skrifvelse den 19 Maj nästlidet år till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat
ej mindre detta förslag under benämning “Reglemente för Kongl. Musikaliska
Akademiens konservatoriumu, än äfven ett i sammanhang dermed uppgjordt
förslag till stat för Akademien, dess läroverk och embetsman, enligt hvilket förslag
erfordrades en ordinarie anslagstillökning af 8,000 R:dr; och hade Akademien
dervid vidare anfört, att det musikaliska läroverket, hvilket till undvikande af
en nog allmän förvexling mellan Akademien och dess läroanstalt, blifvit af Akademien
föreslaget att, i likhet med dylika musikaliska läroanstalter utomlands,
benämnas kons erv ator ium, ansåges böra hafva en tvåfaldig uppgift: den ena, att,
med afseende å kyrkans och Statens behof af i musik kunnige tjenstemän, bilda
kantorer och orgelnister för församlingarna, musiklärare för elementarläroverken
samt musikdirektörer för arméen och flottan; den andra, att, med afseende å
konstens behof af fria idkare, theoretiskt och praktiskt utbilda konstnärer; af
hvilka uppgifter den förra, enligt reglementsförslaget, vore förlagd till läroverkets
första afdelning och den sednare till dess andra. Inom första afdelningen, som
utgjordes af tvänne genom sina benämningar tillräckligt betecknade klasser, orgelnistoch
direktörs-kla8serna, och i afseende på hvilka noggranna reglementariska stadganden
rörande läroämnen och examina med mera dylikt funnits nödvändiga,
men egentliga förändringar i sakernas nu bestående ordning ansetts för närvarande
böra undvikas, vore lärjungarnes antal begränsadt, med hänsigt till det allmännas
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
behof i ofvan angifna rigtningar, till 60 i orgelnist- och 40 i direktörsklassen.
Konservatoriets andra afdelning vore afsedd att motsvara en musikalisk högskola
och att lemna tillfälle till konststudier i mera fri bemärkelse utan något faststäldt
maximum i afseende på lärjungarnes antal, men med försvårande bestämmelser i
afseende på inträdet, för att dermed förekomma tillopp af lärjungar med mera
medelmåttiga anlag.
Yid underdånig föredragning häraf hade Departemeuts-chefen, bland annat,
anfört att, då, med hänseende till vidden af den ombildning utaf Musikaliska
xkkademiens läroverk, som Akademien föreslagit och för hvars genomförande särskilda
medel blifvit begärda, Akademien syntes hafva på ett tillfredsställande sätt
löst uppgiften att med minsta möjliga anslagstillökniug främja det med berörda
ombildning afsedda mål, samt ifrågavarande läroverk icke blott i likhet med
andra, åt konst eller vetenskap egnade stiftelser vore förtjent af Statens hägn,
utan nu äfven särskildt påkallade detta såsom nödvändigt, såvida läroverket
skulle kunna fortgå till det mål, att på en gång bilda tonkonstidkare med närmaste
afseende på Statens och det allmännas behof samt tillika följa tonkonstbildningen
i andra länder och inom hemlandet höja dennas verksamhet till möjligaste
grad af utveckling. Departements-chefen funne sig, med hänseende jemväl å
hvad Akademien i fråga om otillräckligheten af dess embetsmäns och lärares
löner m. m. anfört, böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Majit, jemte förklarande
att Kongl. Majt ville låta slutliga pröfningen af det till nådig stadfästelse
öfverlemnade reglementet för Akademiens läroverk tillsvidare anstå, i nåder täcktes
föreslå Rikets Ständer att, såsom tillökning i det för Musikaliska Akademien
å stat upptagna anslag, bevilja,
dels för den föreslagna ombildningen af Akademiens musikaliska läroverk
R:dr 6,900: —
dels ock till löneförhöjningar och expenser, m. m. ...... „ 1,100: —
eller ett sammanlagdt belopp af R:dr ,8,000: —;
mod bifall hvartill Kongl. Majit nu begärt, att berörda anslagstillökning måtte
beviljas.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit samt då den förtjenstfulla
verksamhet, Musikaliska Akademien redan utvecklat, såväl i fråga om utbildandet
af skicklige musikdirektörer och orgelnister samt musiklärare, som i afseende
på höjandet af den musikaliska bildningen i allmänhet, kraftigt manar till vidtagande
af åtgärder för vidare utvidgning af Akademiens läroverk, tvekar Utskottet
icke att tillstyrka,
att, med bifall till förevarande nådiga framställning, Rikets
Ständer måtte i Musikaliska Akademiens nuvarande anslag,
22,300 R:dr, bevilja förhöjning med 8,000 R:dr, att, enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas för utvidgande
af Akademiens läroverk.
Indervisnings-austalter för döfstumma och blinda.
91:o. Utöfver det på Riks-stateus Åttonde Hufvudtitel till Allmänna Institutet
för döfstumma och blinda uppförda anslag, 45,000 R:dr, anvisade Rikets
sist församlade Ständer för berörda inrättning en sammanräknad summa af 19,800
/
Stats- Utskottets Utlåtande N:o t>6.
R:dr, att under innevarande statsregleringsperiod årligen från Riksgälds-kontoret
utgå, men vid anmälan härom anhöllo Rikets Ständer att Kongl. Maj:t ville låta
behörigen utreda de omständigheter, som varit förenade med det nu utförda
byggnadsföretaget, samt för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständigt
förslag till ordnande af Institutets verksamhet.
Utaf den af Institutets direktion i följd häraf på nådig befallning afgifna
utredning, rörande förhållandena med den numera fulländade nybyggnaden
för Institutet, inheptas hufvudsakligen, att, sedan lägenheterna Manhem och
Manilla holme å Kongl. Djurgården, hvarest Institutet under åren 1819 — 1840
varit mot hyra inrymdt, sistnämnda år för Institutets egna medel inköpts till
ett pris af 26,000 R:dr och lokalerna derefter småningom utvidgats, så att de
vid 1861 års bokslut upptagits till ett värde af 45,000 R:dr, hade Institutet, som
emellertid ansetts i behof af större utrymme, till uppförande af nya byggnader
vid 1853—1854 årens riksdag erhållit ett anslag af 37,500 R:dr, hvilket', då detsamma
såsom otillräckligt lemnats obegagnadt, sedermera vid nästföljande riksmöte
blifvit tillökt med 120,000 R:dr, hvarigenom de för nybyggnad anvisade
statsmedel uppgått till ett belopp af 157,500 R:dr; samt att, efter det ej mindre
en på direktionens föranstaltande uppgjord ritning till ny byggnad vid Öfra
Manilla, afsedd att emottaga omkring 200 döfstumma elever och beräknad, utom
för sjelfva grunden, att kosta 217,000 R:dr, blifvit af Kongl. Maj:t i nåder stadfästad,
än äfven nådig tillåtelse lemnats direktionen att af sådana medel, som
enskilda personer, utan särskilda vilkor, till Institutet donerat, få använda hvad
till byggnadens fullbordande utöfver det beviljade statsanslaget erfordrades, direktionen
öppnat entreprenad å byggnadsarbetets utförande och dervid antagit det
ingifna lägsta anbudet, hvilket dock, i anseende till då inträffad stegring i arbetslöner
och materialpris, slutat sig å 264,000 Rdr, utan att likväl deri var inbegripet
hvarken bergsprängningsarbete för grunden och källarvåningen eller uppförandet
af gråstensmurarne till byggnaden, hvarför utgifterna särskildt uppgått
till 83,438 R:dr 22 öre; i följd hvaraf totala kostnaden för den nu befintliga nya
byggnaden utgjort 347,438 R:dr 22 öre.
Beträffande den af direktionen framlagda plan för ordnande af Institutets
framtida verksamhet, får Utskottet hänvisa till Statsråds-protokollet, der densamma
fiunes fullständigt intagen. Det enligt berörda plan uppgjorda förslag till
utgiftsstat för Institutet, beräknadt för 200 döfstumma och 60 blinda, jemte 5
lärare-elever, upptager
till underhåll och vård
R:dr 66,250: —
„ löner och arfvoden
„ 33,400: —
„ administrations-kostnad  „ 6,050: —
,. särskilda utgifter  „ 12,000: —
eller tillhopa R:dr 117,700: —.
Kongl. Maj:t har nu föreslagit att det endast för innevarande statsregleringsperiod
beviljade anslaget, 19,800 R:dr, måtte öfverföras på ordinarie stat och hela
anslaget ökas med 20,200 R:dr. Genom denna förhöjning af 40,000 R:dr skulle
således ordinarie statsanslaget komma att uppgå till 85,000 R:dr och, med tillägg
af öfriga för Institutet påräkneliga årliga inkomster, 31,700 Rdr, i det närmaste
motsvara den summa, direktionen ansett för Institutets utvidgade verksamhet
erforderlig.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har institutet, mot slutet af nästlidna år,
efter det den nådiga Propositionen blifvit afgifven, fått mottaga en donation af
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
omkring 80,000 R:dr, derå således årliga räntan bör kunna för Institutets utgifter
påräknas.
Då Institutet numera erhållit en så storartad och dyrbar byggnad, måste
det vara af största vigt att denna läro- och uppfostringsanstalt må genom ett
fullt tillräckligt uuderhållsanslag sättas i tillfälle att utveckla sin gagnande verksamhet
till bela det omfång, som af det ökade utrymmet medgifves, helst, enligt
hvad direktionen upplyst, talrika ansökningar om friplatser, i anseende till Institutets
inskränkta tillgångar, måst afvisas. Utskottet har visserligen, vid granskning
af det uppgjorda förslaget till utgiftsstat, funnit administrations-kostnaden
nog högt beräknad; men då den af Kongl. Maj:t föreslagna anslagssumma något
understiger det belopp, som direktionen i enlighet med statsförslaget ansett
beköfligt, har någon vidare nedsättning nu icke synts Utskottet böra ifrågasättas,
än för det belopp af 4,000 R:dr, hvartill årliga räntan å ofvan omförmälda donationsmedel
kan beräknas; hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
framställning i den mån bifalla, att ordinarie anslaget till
Allmänna institutet för döfstumma och blinda förhöjes med
36,000 Riksdaler, eller från 45,000 R:dr till SI,000 R:dr.
92:o. Beträffande Rikets sednast församlade Ständers, uti underdånig skrifvelse
den 11 April 1863, framställda anhållan, att vid påföljande riksmöte måtte,
efter föregången undersöknipg och vederbörandes hörande, Rikets Ständer föreläggas
förslag till inrättande å lämpligt ställe af ytterligare ett institut för döfstumma
och blinda på Statens bekostnad, hade, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifvet' vid handen, direktionen öfver Allmänna Institutet för döfstumma och
blinda afgifvit underdånigt utlåtande och dervid hufvudsakligen anfört, att direktionen
delade den af Rikets Ständer uttalade åsigt om behöfligheten af ytterli
gare
anstalter för döfstummas undervisning, men deremot i fråga om dessa anstalters
beskaffenhet och undervisningens ordnande vore af en från Rikets
Ständers afvikande mening. Uti den af direktionen uppgjorda plan till ordnande
af Allmänna Institutets framtida verksamhet hade direktionen utgått från den
åsigt, att detta Institut skulle fortfarande förblifva en central-anstalt, hvarest ett
större antal döfstumma barn kunde erhålla undervisning och vård och der äfven
kunde utbildas duglige lärare för döfstummas undervisning vid de mindre skolor,
som på flera orter inom landet under sednare tider uppstått. Vid dessa mindre
skolor funnes, enligt direktionen tillbandakomna upplysningar, för närvarande
intagna följande ungefärliga antal döfstumma barn:
vid Tysta skolan i Stockholm
15.
vid „ „ i Carlskrona
20.
vid „ „ i Umeå  10.
vid „ ,. på ön Hven  10.
vid „ „ i Malmö  20.
vid Institutet i Göteborg  30.
vid „ i Hjorthed  30.
eller tillsammans omkring 135.
och vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda skulle, enligt direktionens
ofvanberörda plan, emottagas 200 döfstumma elever. Af de 400 döfstumma barn,
som, efter en i Rikets Ständers skrifvelse omförmäld beräkning, för närvarande
skulle befinnas inom lämplig undervisningsålder, återstode således endast 65, för
hvilkas
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
65
hvilkas vård nya åtgärder vore att vidtaga. Direktionen vore af den åsigt att
de redan nu upprättade mindre s. k. tysta skolorna borde från Statens sida uppmuntras,
likasom Staten genom penningebidrag underlättar kommunernas ansträngningar
för folkskoleväsendet, Om detta skedde, och af Staten lemnades
lämpliga understöd för intagande i de mindre skolorna af medellösa döfstumma,
skulle otvifvelaktigt det behof snart vara fvldt, som Rikets Ständer afsett med
förslaget att upprätta ett nytt institut af större omfattning. I fråga om beloppet
af de medel, som till ifrågavarande mindre skolors understödjande kunde erfordras,
ansåge slutligen direktionen, att, då hela årliga kostnaden för en elev vid Allmänna
Institutet för döfstumma och blinda blifvit beräknad till något öfver 450
R:dr, skulle, med antagande af att de döfstumma barn inom skolåldern, hvilkas
vård ännu påkallar särskild åtgärd, utgjorde ett antal af 65, kostnaden härför
kunna betäckas med ett årligt anslag af 30,000 R:dr, hvilket ock direktionen
hemställt att Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska, att, efter nådig pröfning,
användas till vård och undervisning af elever vid mindre skolor för döfstumma.
Yid underdånig föredragning af detta ärende hade Departements-chefen,
bland annat, anfört, hurusom han med Direktionen öfver Allmänna Institutet för
döfstumma och blinda delade den öfvertygelsen, att det af Rikets Ständer med
anläggande af ett nytt större institut afsedda syftemål, att bereda utväg till vård
och undervisning för alla inom landet befintliga döfstumma barn, på ett både fördelaktigare
och vida mindre kostsamt sätt kunde vinnas genom understödjande
af förhandenvarande och blifvande mindre skolor för döfstumma, än genom inrättande
för dessa vanlottade barn af ytterligare en läroanstalt af större omfattning.
Vidkommande det antal af 65 döfstumma barn, för hvilka, enligt direktionens
beräkning, ytterligare borde beredas undervisning och vård inom anstalter af denna
beskaffenhet, gåfve inhemtade upplysningar vid handen, att utrymme för detta
antal utan svårighet kunde vinnas genom utvidgande blott af en enda bland de
ofvannämnda inrättningarne, nemligen den i Göteborg. Det syntes emellertid,
särdeles vid en tidpunkt, då för ett fullt ändamålsenligt ordnande af det redan
befintliga Central-institutet ett så betydligt anslag måste tagas i anspråk, vara
lämpligast att Statens bidrag till de i landsorterna upprättade anstalter till en
början inskränktes till ett något mindre belopp, och hade Dcpartements-chefen
på dessa skäl och då icke heller någon ytterligare undervisningsanstalt för blinda
kunde för närvarande finnas oundgängligen behöflig, sedan numera Allmänna Institutet
för döfstumma och blinda kunde till undervisning emottaga 60 blinda elever,
vid sådant förhållande ansett sig, i anledning af Rikets Ständers ifrågavarande
underdåniga skrifvelse, böra tillstyrka, att Kongl. Maj:t i nåder täcktes hos Rikets
Ständer göra framställning om anvisande af ett årligt anslag af 15,000 R:dr, att,
efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, användas till understöd för sådana mindre
anstalter, i hvilka medellösa döfstumma barn till vård och undervisning blefve
intagna. — Med godkännande häraf har Kongl. Maj:t föreslagit att sistnämnda
belopp må af Rikets Ständer under denna Hufvudtitel anvisas.
I sammanhang härmed har Utskottet att anmäla nedannämnda, genom remisser
från vederbörande Riks-Stånd, till Utskottets behandling öfverlemnade motioner,
nemligen:
a) af Doktor Arrhenius, som (i motion N:o 40) hemställt, att Rikets Ständer
ville bevilja ett årligt anslag af 35,000 R:dr, att efter Kongl. Maj:ts nådiga
Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 0
66
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
pröfning användas till befrämjande af s. k. tysta skolor och till bildande af lärare
lör döfstumma;
b) af Riksdagsfullmägtigen Sven Nilsson från Christianstads län, hvilken (i
motion N:o 328) föreslagit, att Rikets Ständer måtte, i stället för det af Kongl.
Majk äskade belopp, anslå 30,000 R:dr, att, efter nådig pröfning, af Kongl. Majk
användas till understöd för mindre undervisningsanstalter åt döfstumma och
blinda;
c) af Friherre Cederström, C. M., (motion N:o 75) och Doktor Petrelli (motion
N:o 27), hvilka föreslagit anvisande af 30,000 R:dr årligen, för att, efter Kongl.
Maiks nådiga pröfning, användas till vård och undervisning af meddellösa elever
vid mindre skolor för döfstumma; samt
d) af Grefve Posse, K., (motion N:o 23) och Herr G. C. Witt (motion N:o 40),
hvilka motionärer sammanstämmande hemställt, att Rikets Ständer måtte, oberoende
af beslutet om ofvan omförmälda, af Kongl. Majk begärda anslag å 15,000
R:dr, bevilja, till upprätthållande af Institutet för döfstumma i Carlskrona, ett
årligt auslag af 6,000 R:dr.
Den af Kongl. Majk nu föreslagna utväg, att bereda tillfälle till vård och
undervisning åt alla inom landet befintliga döfstumma barn, eger, enligt Utskottets
tanke, ett afgjordt företräde framför den ifrågasatta planen att för dessa vanlottade
barn uppföra ytterligare ett institut af större omfattning. Om det än å
ena sidan må vara Statens pligt att tillse det de döfstumma icke må sakna tillfälle
till erhållande af den undervisning, som med nutidens förbättrade läromethoder
kan dem bibringas, på det ej mindre deras andliga utveckling må möjliggöras,
än äfven vid läroanstalten förvärfvad arbetsskicklighet sätta dem i stånd att utan
anhöriges eller kommunernas betungande sig försörja, så måste det å andra sidan,
liksom i fråga om den allmänna folkundervisningen, vara kommunernas pligt, att
i första rummet taga denna angelägenhet om hand, och erfarenheten har visat,
att det allmänna härvid kan påräkna ett kraftigt stöd af den enskilda välgörenheten,
som redan genom inrättandet af de s. k. tysta skolorna visat sitt varma
nit för vanlottade likars uppfostran. Så framt det i nästföregående punkt af
Utskottet tillstyrkta anslag af Rikets Ständer beviljas och således Allmänna Institutet
för döfstumma och blinda vinner den betydliga utvidgning, som för detsamma
är föreslagen och hvarigenom tillfälle jemväl är beredt för utbildande al
tillräckligt antal lärare, synes den skyldighet uti ifrågavarande hänseende, som
derutöfver må åligga Staten, skäligen kunna inskränkas till ett lämpligt understöd
åt de mindre dylika undervisningsanstalter, som redan finnas eller framdeles
kunna uppstå. Utskottet, som således hvarken kunnat till bifall förorda det af
tvänne motionärer för den tysta skolan i Carlskrona begärda, i förhållande till
elevernas antal ganska betydliga understöd, eller ansett sig böra för dylika mindre
anstalter i allmänhet tillstyrka anvisande af en så betydlig summa, som af några
motionärer är föreslagen, har föreställt sig att, om med antagande af den ofvan
omförmälda beräkningen af 400 döfstumma barn inom undervisningsåldern, utrymme
vid de mindre anstalterna således skulle erfordras för 200 sådana barn,
Statens bidrag för hvarje barn lämpligen kunde bestämmas till 100 R:dr, så att
för samtliga dessa anstalters understödjande skulle erfordras ett anslag af 20,000
R:dr, eller 5,000 R:dr utöfver hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende begärt, helst
detta anslag, äfven om nyssnämnda antal, såsom en motionär anmärkt, är nog
lågt beräknadt, dock bör vara för den närmaste framtiden fullt tillräckligt. I följd
häraf och då, genom den föreslagna utvidgningen af Allmänna Institutets afdel
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
67
ning för blinda, det angelägnaste behofvet i detta hänseende torde kunna anses
nöjaktigt afbjelpt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må å Åttonde Bufvudtiteln uppföra ett
anslag af 20,000 R:dr, att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
användas till understöd och uppmuntran åt mindre
uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn, med vilkor,
att högre anslagsbelopp ej må någon anstalt tilläggas,
än som motsvarar 100 R:dr för hvarje å anstalten intaget
barn.
93:o. Från Ridderskapet och Adeln har Utskottet jemväl erhållit remiss
å en af Herr Bråkenhjelm, P. R., väckt motion (N:o 33), deruti är föreslaget, att
Rikets Ständer måtte anvisa ett årligt belopp af 10,000 R:dr till aflöning åt tio
lärare för döfstumma, hvilka lärare skulle fördelas på orterna till ambulatorisk
tjenstgöring, i enlighet med särskilda af motionären föreslagna bestämmelser;
men då Utskottet anser det åsyftade ändamålet att bereda tillfälle till undervisning
åt döfstumma barn i landsorterna vida kraftigare befordras genom vidta
gande
af åtgärder i den uti nästföregående punkt af Utskottet förordade syftning,
föranlåtes Utskottet hemställa,
a) att Herr Bråkenbjelms berörda framställning må af Rikets
Ständer lemnäs utan afseende.
Beträffande åter motionärens jemväl framställda yrkande, att, om StatsUtskottet
funne skäl att afstyrka nyssberörda förslag, frågan då måtte ölverlemnas
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för behandling af en utaf motionären
för sådan händelse särskildt gjord hemställan, torde Rikets Ständer finna
samma yrkande
h) ej böra till någon åtgärd föranleda.
Kyrkors underhåll.
94:o. I anledning af derom gjord underdånig ansökning, har Kongl. Maj:t
föreslagit att till vin- och byggnadssäd för Trollhättans från Gerdhems socken
afsöndrade församling af Elfsborgs län måtte anslås 18 kubikfot 9 kannor oindelt
spanmål, en tredjedel råg och två tredjedelar korn, att årligen utgå i penningar
efter tioårigt medelmarkegångspris för länet; och då, på sätt af ett vid den nådiga
Propositionen fogadt Statsråds-protokoll af den 13 September 1865 inhemtas,
så väl domkapitlet i Skara stift och Kongl. Maj:ts Belallningshafvande i Elfsborgs
län, som Kammar-kollegium och Statskontoret, öfver ansökningen hörde,
till densamma tillstyrkt bifall, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må bevilja Trollhättans församling ett
anslag af 18 kubikfot 9 kannor oindelt spanmål, en tredjedel
råg och två tredjedelar korn, att såsom vin- och byggnadssäd
för dess kyrka utgå, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
95:o. 1 afseende å Åttonde Hufvudtitelns öfriga, kärofvan ej särskildt om
förmälda,
anslag, har fråga om förändring i nu anvisade belopp icke förekommit;
hvadan Utskottet hemställer, .
att dessa anslag må bestämmas till enahanda belopp, som i
nu gällande Riks-stat äro upptagna;
68 Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 66.
kommande, i följd af hvacl Utskottet uti föregående punkter af detta Utlåtande
tillstyrkt och föreslagit, Hufvudtiteln att ökas med 499,984 R:dr 36 öre och således
dess slutsumma, sedan, för jemuande deraf, anslaget till skrifmaterialier och
expenser blifvit ökadt med 15 R:dr 64 öre. att uppgå till 4,532,000 R:dr, på sätt
närlagda tabell, Litt. D., närmare visar.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
I
96:o. För de under Åttonde Hufvudtiteln hänförliga behof af tillfällig beskaffenhet,
som således höra till den så kallade extra statsreglering en, äro nedan omförmälda
framställningar gjorda:
För tjenstebiträde vid handläggning af de i Ecklesiastik-departementet förekommande
ärenden, rörande den nu pågående löneregleringen förpresterskapet i riket,
har Kongl. Majit begärt ett årligt anslag, att å extra stat uppföras med 3,000
Riksdaler.
I afseende härå meddelas i Statsråds-protokollet för den 13 sistlidne Oktober,
att de genom Kongl. Kungörelsen, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster,
den 11 Juli 1862 förordnade löneregleringsnämnder intill sistlidne Juli månads
slut upprättat underdåniga förslag till ordnande af presterskapets aflöning i 512
pastorater, och hade nämndernas arbeten sedermera alltjemt fortgått, så att de numera
uti åtskilliga län nalkades sitt afslutande. Hittills hade, efter vederbörandes
hörande, ej flera än 49 af dessa förslag blifvit af Kongl. Majit slutligen pröfvade, deruti
icke inberäknade de, hvilka till nämnderna återförvisats för vidare behandling.
Enär sålunda de ärenden af detta slag, som intill dåvarande tid utgjort föremål för
nådig pröfning, icke uppgått till betydligare antal, hade större svårighet icke förefunnits
att med de i Ecklesiastik departementets expedition för närvarande tillgängliga
arbetskrafter kunna, utan särdeles dröjsmål eller något men för andra måls behandling,
bereda omlörmälda ärenden till underdånig föredragning samt uppsätta och
expediera Kongl. Majits i dem fattade beslut; dervid dock befunnits nödigt att gifva
särskildt uppdrag åt en af expeditionens tjenstemän att vid samma ärendens handläggning
biträda, hvarmed han ock i allmänhet varit fullt sysselsatt. Men när, såsom
med full visshet kunde antagas, inom närmaste framtiden och allt vidare under
regleringsarbetets fortgång, antalet af sådana ärenden, i det skick att de borde inför
Kongl. Majit föredragas, komme att ytterligare i betydlig mån tilltaga, skulle ett
vida ogynnsammare förhållande inträda, derest icke tillika arbetskrafterna inom expeditionen
ökades. Utom det att öfverhufvud mängden af de till Departementets behandling
hörande mål årligen varit i stigande, utgjorde särskildt de nu ifrågavarande
en ny tillvext af mera än vanligt vidlyftig och magtpåliggande beskaffenhet, erfordrande
ej mindre träget arbete och stor noggrannhet, än ock förtrolig bekantskap
med de i dithörande ämnen gällande mångfaldiga stadganden. Häraf följde, att dessa
och med dem sammanhang egande ärendens bearbetning inom Departementet lämpligast
borde öfverlemnas åt en eller två af dess tjenstemän, hvilka sattes i tillfälle
att hufvudsakligen deråt egna sina krafter och sålunda äfven dervid förvärfva den
erfarenhet och vana, som kunde lända till det vigtiga och mödosamma arbetets underlättande
och påskyndande, — ett mål högeligen önskvärdt såväl för de öfriga göromålens
obehindrade fortgång inom Departementet, som ock för hela löneregleringsverkets
bringande till en tidigare fullbordan.
Vidare har Kongl. Majit uti särskild, den 21 September nästlidna år till Rikets
Ständer aflåten, af samtliga Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad nådig
Proposition (Nio 55)—jemte erinran, hurusom de förhållanden, hvilka föranledt Kongl.
Majits ofvanberörda framställning, redan vore för handen, så att antalet af sådana
ärenden, i det skick att de kunnat inför Kongl. Majit till afgörande anmälas, under
de sednare månaderna af året i betydlig mån tillvext, hvarföre ock två af tjenstemännen
i Departementets expedition voro särskildt och träget sysselsatte med bearbetning
af omförmälda ärenden, — föreslagit att, på det behandlingen af dessa vigtiga
göromål mätte kunna med erforderlig kraft och skyndsamhet fortgå, ett extra
Bih. Ull B. St. Brot. 1865 & 1866. i Sami. 1 Afd 2 Band. 1 Iiäjt. 1
2
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
anslag af 3,000 R:dr måtte äfven för innevarande år ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Af hvad sålunda blifvit anfördt har Utskottet funnit ådagalagdt, att särskildt
biträde för bearbetande af ifrågavarande ärenden är af behof påkalladt; och då de
för Departementets expedition anvisade medel icke lemna tillgång till afiönande af
sådant biträde, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må, för berörda ändamål, bevilja ett anslag
af 3,000 R:dr, att iör hvartdera af åren 1866 och 1867 till Kongl.
Maj:ts nådiga disposition från Riksgälds-kontoret utgå.
97:o. På det att, tilldess den beslutade regleringen af presterskapets löner
blifvit verkställd, åtskilliga i afseende på en stor del af nu tjenstgörande komministrars
och kapellpredikanters lönevilkor öfverklagade missförhållanden skulle kunna
afhjelpas, der sådant af nödvändigheten mest påkallades, funno Rikets Ständer vid
sistförflutna riksdag skäligt att, till förbättring af de svagast aflönade Komministrars,
Kapellpredikanters samt Pastorats- och Socken-adjunkters lönevilkor, intilldess de genom
den pågående allmänna löneregleringen för presterskapet hunnit uppbringas till
de belopp, som för en anständig bergning erfordras, ställa till Kongl. Maj:ts disposition
ett reservationsanslag af 30,000 R:dr, vid hvars användande likväl borde iakttagas,
att lönförbättring icke komme någon till godo, hvars tjenst af vederbörande
lönereglerings-nämnd ansåges böra vid innebafvarens afgång indragas.
Enligt hvad nu af Statsråds-protokollet för den 13 Oktober nästlidna år inhemtas,
hade detta för en gång beviljade anslag, hvilket Kongl. Ma.j:t ansett böra
utbetalas med lika delar för hvartdera af de år, innevarande statsregleringsperiod
omfattar, icke medgifvit annan eller vidare förbättring i ofvanbemälde ecklesiastike
tjenstemäns lönevilkor, än att för dem, hvilkas löner funnits i betydligare mån nuderstiga
700 R:dr, löneförmånerna uppbringats till ungefärligen detta belopp; men då
den anbefallda regleringen af presterskapets löner icke ännu på flera år kunde väntas
vara genomförd, och det för ifrågavarande svagt lönade tjenstemän måste vara
af vigt att under tiden vid den medgifna, om ock oansenliga, löneförbättringen varda
bibehållne, har Kongl. Maj:t nu föreslagit att, till förbättring af de svagast aflönade
komministrars, kapellpredikanters samt pastorats- och socken-adjunkters lönevilkor,
fortfarande må ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition ett reservationsanslag af
10,000 R:dr, att användas enligt de föreskrifter, som för dispositionen af det vid sistlidna
riksdag till samma ändamål beviljade anslag blifvit meddelade.
I sammanhang härmed bar Utskottet jemväl förehaft en från Preste-Ståndet
till Utskottets behandling remitterad motion (N:o 35), deruti Kontraktsprosten Janzon
af anförda skäl föreslagit, att ett årligt anslag af 100,000 R:dr interimsvis och till
dess den i nåder anbefallda presterskapets lönereglering hinner tillämpas, måtte anvisas
åt de svagast lönade af komministrar och kapellpredikanter, så att hvarje komminister
finge sin lön ökad, tills den uppginge till 1,000 R:dr och hvarje kapellpredikant
en lön af 700 R:dr.
Oaktadt Rikets sist församlade Ständer genom ofvanberörda, i förstärkt Statsutskott
fattade beslut i viss mån frånträdt den grundsats, som allt dittills varit gällande
i afseende å presterskapets aflöning, att nemligen denna bör utgöra ett församlingarnes
åliggande, torde likväl deraf icke kunna hemtas tillräcklig anledning
att vidare fortgå på den väg, som sålunda blifvit beträdd, helst äfven det nu begärda
förhöjda anslaget otvifvelaktigt skulle visa sig för det angifna ändamålet otillräckligt,
så att, i händelse ett sådant anslag nu beviljades, ökade anspråk för framtiden
säkerligen icke skulle uteblifva. Det af motionären föreslagna förhöjda anslag
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.) 3
har Utskottet således icke ansett sig böra till bifall förorda; men då det vore obilligt,
om ifrågavarande svagt aflönade tjenstemän skulle beröfvas den ringa löneförbättring,
som nu är dem förunnad, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må, till förbättring af de svagast aflönade
Komministrars, Kapellpredikanters samt Pastorats- och Sockenadjunkters
lönevilkor, för år 1867 anvisa ett reservationsanslag
af 10,000 Riksdaler, att till Kongl. Maj:ts nådiga disposition från
Riksgälds-kontoret utgå samt användas enligt de föreskrifter,
som för dispositionen af det vid sistlidna riksdag till samma ändamål
beviljade anslag äro meddelade.
98:o. Efter det Domkapitlet i Linköping uti underdånig skrifvelse den 20
Juli 1859 anmält, att åtskilliga reparationer å dervarande domkyrka blifvit, dels med
lånebidrag men anslag af statsmedel till ett sammanlagdt belopp af 67,500 R:dr och
dels med kyrkans egna tillgångar, för en kostnadssumma af tillsammans 90,630 R:dr
verkställda, men att för återstående, af behofvet påkallade reparationer erfordrades,
enligt uppgjordt förslag, ytterligare en utgift af 100,586 R:dr, hvartill kyrkan saknade
medel, samt af detta belopp vid riksdagarne åren 1859—1860 och 1862 1863 blifvit
af Rikets Ständer, uppå Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, anvisade tillsammans
60.000 R:dr, hade, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Östergötlands län och Domkapitlet i Linköpings stift, såsom
vårdare af domkyrkans angelägenheter, uti gemensam skrifvelse den 12 Juni nästlidna
år underdånigst anhållit, att alldenstund, när de vid sistlörflutna riksdag med
10.000 R:dr för hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 beviljade anslagsmedel hunnit
användas, ännu 40,586 R:dr vore behöfliga till fyllande af den summa, som i ofvanberörda
kostnadsförslag blifvit för kyrkans iståndsättande beräknad, Kongl. Maj:t
täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning om ytterligare anslag till fortsättande
och fullbordande af domkyrkans reparation, att, utan återbetalningsskyldighet,
antingen till hela det återstående beloppet, 40,586 R:dr, utfalla på en gång eller,
genom beloppets fördelning på flera år, utgå med minst en tredjedel årligen; — och
Har Kongl. Maj:t, enär upplyst vöre, att kyrkan fortfarande vore i saknad af medel
till reparationskostnadernas bestridande, föreslagit att Rikets Ständer måtte af det
återstående, för kyrkans fullständiga iståndsättande erforderliga kostnadsbeloppet för
år 1867 anvisa omkring en tredjedel, eller 13,500 R:dr, för att dermed i enlighet med
fastställd plan måtte utföras de bland ännu återstående reparationsarbeten å ifrågavarande
både i arkitektoniskt och konsthistoriskt hänseende så dyrbara kyrkobyggnad,
som för den närmaste framtiden kunde finnas mest angelägna.
Rikets Ständer, sorn dels, på sätt ofvan är omförmäldt, redan anvisat betydligare
delen af den för reparation af ifrågavarande domkyrka beräknade kostnadssumma,
dels äfven tillförene vid flerfaldiga tillfällen beviljat bidrag af allmänna medel
för större reparationer å andra domkyrkor inom riket, då kyrkornas inkomster
icke derför lemnat tillgång, hafva dymedelst erkänt rigtigheten af den grundsats, att
församlingarne i allmänhet icke kunna åläggas skyldigHet att vidkännas de med dylika
kyrkors yttre underhåll förenade kostnader; i följd hvaraf och då, enligt hvad
af handlingarne inhemtas, de ifrågavarande reparationsarbetena endast afse byggna
dens
yttre iordningsställande, Utskottet tillstyrker,
att till reparation af domkyrkan i Linköping må för år 1867
anvisas ett belopp af 13,500 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
99:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Consistorium
Academicum Majus i Upsala hos Kongl. Maj:t gjort framställning om beviljande af
anslag till första uppsättningen af ett kabinett för skön konst med 10,000 R:dr
och dervid yttrat, att bland de läroämnen, hvilka tillhöra den estetiska professionen,
inginge äfven konsthistorien. Undervisningen i konsthistoria, hvilken för
ungdomens bildning vore af en vigt, som enligt Konsistorii åsigt af den verkligt
vetenskapligt uppfostrade eller för allmän bildning nitälskande mannen icke lärer
bestridas, kunde likväl icke i egentlig mening ega rum utan lefvande åskådning
af konstens mästerverk. För att denna undervisning skulle blifva rätt gagnelig,
behöfdes således tillgång till en konstsamling. Vid våra förhållanden funnes icke
någon möjlighet att anskaffa originaler af vare sig bildhuggare- eller målarekonstens
alster, men, om man inskränkte sig till en anspråkslösare samling af afgjutningar eller
efterbildningar i gips eller annat mindre dyrbart material af plastikens samt kopior
af målarekonstens ur konsthistorisk synpunkt vigtigaste mästerverk, kunde likväl
derigenom mycket vinnas för konstbildningen, och det vore för anskaffandet af en
sådan samling som det omförmälda anslaget erfordrades. Universitetets kansler
hade, under erinran, hurusom vid flera af högskolorna på kontinenten sådana museer
och samlingar blifvit för sagda ändamål i nyare tider anskaffade, samt att denna
angelägenhet otvifvelaktigt egde betydelse för den allmänna bildningens intressen, i
underdånighet öfverlemnat denna fråga till Kongl. Maj:ts närmare pröfning; och har
Kongl. Maj:t, vid föredragning af detta ärende, funnit det af Konsistorium afsedda
ändamål värdt den största uppmärksamhet, men likväl ansett större vigt ligga på
sjelfva bildandet af den ifrågaställa konstsamlingen än dess första omfång, samt af
sådan anledning nu äskat ett anslag för en gång af 6,000 R:dr för bildande af ett
konstmuseum vid Upsala universitet.
Oaktadt Utskottet ingalunda underkänner det verksamma gagn och den lifvande
inverkan, som en konstsamling i den af Konsistorium angifva syftning skulle
på det vetenskapliga studiet utöfva, har Utskottet dock ansett detta anslagsbehof
icke vara af den angelägna vigt, att det bör hos Rikets Ständer till bifall förordas,
helst genom de lättade kommunikationerna med hufvudstaden de personer, som särskildt
sysselsätta sig med konsthistoriens studium, komma i tillfälle att i och för
dessa sina studier begagna de samlingar i denna rigtning, som blifva i Nationalmuseum
uppställda. Dessutom befarar Utskottet att den föreslagna konstsamlingen,
om den skulle utbildas till någon fullständighet, komme att för framtiden kräfva
ytterligare och betydligt ökade anslag. Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke må af
Rikets Ständer bifallas.
100:o. Innan Utskottet nu går att yttra sig angående väckta frågor om
medels anvisande till nya eller utvidgade byggnader för åtskilliga elementarläroverks
behof, tillåter sig Utskottet erinra, hurusom Rikets sist församlade Ständer,
under uttalande af den åsigt, att Staten endast undantagsvis borde betungas med
kostnaden för uppförande af läroverksbyggnader och deras underhåll, samt att det
derför vore särdeles af behof påkalladt, att på ett ändamålsenligt sätt bilda kassor
för de särskilda skolorna och sätta dem i tillfälle att framdeles kunna bekosta uppförandet
och vidmagthållandet af nämnda lokaler, beslutade en förhöjning af 5 R:dr
i den terminliga afgiften vid elementarläroverken, för att dermed vid hvarje läroverk
bilda en för nybyggnadsföretag och reparationer afsedd fond. Genom denna anordning
torde i en framtid Staten kunna befrias från de betydliga utgifter den under
de sista tio åren fått för skolbyggnader vidkännas; men då de afsedda byggnadsfon
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.1
5
derna först småningom hinna bildas och under de sednare åren lärjungarnes antal
vid elementarläroverken så betydligt ökats, att vid flera af dem anskaffandet af nya
lokaler är af oundgängligt behof påkalladt, derest icke såväl undervisningens ändamålsenliga
ordnande som disciplinens uppehållande skola i betänklig grad äfventyras,
bör, enligt Utskottets åsigt, Staten under nuvarande förhållanden icke undandraga
sig att vid synnerligen trängande fall och efter särskild pröfning af alla sig företeende
omständigheter lemna det understöd, som kan uti ifrågavarande hänseende vara
nödigt. Vid ett sådant understöd anser Utskottet dock böra fästas det oeftergifliga
vilkor, att jemväl vederbörande kommuner med, efter förhållandena lämpadt, belopp
för ändamålet bidraga, så att i bestridande af kostnaderna för uppförande af ett läroverkshus
må deltaga ej endast läroverket och Staten, utan äfven den stad och
det landstingsdistrikt, hvarinom läroverket är förlagdt; och torde dessutom vederbörande
böra förpligtas att sist inom 1868 års utgång visa sig hafva fullgjort de
för statsanslagens utgående stadgade särskilda vilkor.
Efter förutskickande af dessa anmärkningar öfvergår Utskottet nu till de särskilda
anslagsfrågorna.
a) Till uppförande af en ny byggnad för högre elementarläroverket i Upsala
har Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 100,000 R:dr, deraf dock under loppet af år
1867 endast skulle utgå 40,000 R:dr, samt ett lån af 140,000 R:dr, att återgäldas med
ränta och årlig amortering af tillsammans fem procent å det ursprungliga lånebeloppet.
Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Domkapitlet i Upsala, beträffande
den nu befintliga undervisningslokalens otillräcklighet, anfört, bland annat, att
det nuvarande läroverkshuset bestode af fyra våningar, utaf hvilka bottenvåningen, endast
4 alnar 8 tum hög, hade fem undervisningsrum och några få lägenheter, anvisade
dels till bostad för vaktmästaren dels till förvaringsrum, ehuru alltför inskränkt, för
läroverkets boksamling. Om denna vånings ringa höjd gjorde lärorummen föga tjenliga,
gällde detta ännu mera om rummen i den öfversta våningen, hvilken, efter det
en del deraf blifvit intagen i den underliggande våningen och med ungefär hälften
af densamma utgjorde bönrum för den församlade skolan, räknade blott fyra undervisningslokaler
med en höjd af endast 3 alnar 7 tum. Af de två mellanvåningarne,
som deremot hade en någorlunda passande höjd, innehölle den törsta fem rum för undervisningen,
men den andra blott två, jemte bönrummet och lärarnes samlingsrum.
Undervisningslokalerna utgjorde sålunda tillsammans sexton af hvilka nio mer eller mindre
otjenliga. För närvarande erfordrades mera än tjugu rum för åvägabringande af
en lämplig fördelning af lärjungarne, hvilkas antal vore i ständig tillvext och numera
uppginge till 506. Under sistförflutna läseår hade utrymme i skolans egen
lokal saknats för omkring 130 lärjungar, hvilka måst undervisas i flera särskilda
lokaler utom läroverket. Svårigheterna i detta hänseende hade ökats än mera, då
den af Upsala domkyrkoförsamling under det nästförutgångna läseåret kostnadsfritt
upplåtna lokal i det s. k. provisoriska sjukhuset måst under vårterminen 1864, i
anseende till utbruten koppsmitta, till dess egentliga ändamål återlemnas. 1 brist
på annat lämpligt läsrum hade man nödgats uppskjuta terminens början för en del
lärjungar och derjemte tillgripa utvägen att inreda bönrummet till undervisningslokal,
tills omsider denna olägenhet i någon mån blifvit afhjelpt, dels derigenom att
staden kostnadsfritt upplåtit en sal i Rådhuset åt skolans första klass, dels derigenom
att en annan lämplig lokal kunnat få hyras för den andra klassens lärjungar.
Läroverket måste sålunda till men för sammanhållningen och disciplinen, splittras
på fyra särskilda, i staden spridda undervisningslokaler, en anordning, hvilken endast
kunde ursäktas såsom en nödfallsutväg. Visserligen hade (läroverket under inneva
-
r
6 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
rande läseår, i anseende till koppfarsotens aftagande, kunnat åter få begagna det
provisoriska sjukhuset mot anskaffande och förhyrande af två andra lägenheter till
Sundhetsnämndens disposition; men nyss skildrade förlägenhet, oafsedt den svåra
olägenheten af lärjungarnes fördelning i minst tre skiljda lokaler i olika delar af
staden, kunde när som helst ånyo inträda och läroverket under pågående termin
plötsligen sprängas eller vid början af en läsetermin se sig förhindradt att öppnas
till fullständig och författningsenlig verksamhet. Lades härtill saknaden af passande
bibliotheks-lokal, af förvaringsrum för de zoologiska, botaniska, fysiska, kemiska och
mineralogiska samlingarne, af plats för den kemiska undervisningen samt af ritsal
och gymnastiklokal, så vore fullkomligt uppenbart, att läroverket med dess nu egande
utrymme omöjligen kunde fullgöra hvad af detsamma med rätta fordrades, samt att
snar och grundlig hjelp vore af nöden.
Enligt hvad Domkapitlet vidare anfört, hade, efter det behörigen utredt blifvit
att det nuvarande skolhuset icke lämpligen kunde, hvarken genom ny inredning
eller tillbyggnad, göras användbart samt att dess tomt icke utan mycket stora
olägenheter medgåfve uppförandet af en fullt tillräcklig och ändamålsenlig nybyggnad,
Upsala stad anskaffat annan af vederbörande godkänd byggnadsplats; hvarjemte
Upsala läns landsting beslutat att till uppförande af ett nytt läroverkshus i Upsala
bevilja ett anslag af 32,000 R:dr, hvilket beslut vunnit Kongl. Maj:ts nådiga godkännande.
Till utförande af byggnadsföretaget, som, enligt de uppgjorda ritnings- och
kostnadsförslagen, hvilka blifvit af Öfver-intendentsembetet utan anmärkning granskade,
beräknats till 300,000 R:dr, funnes följande påräkneliga tillgångar:
l:o Omförmälda anslag af Upsala läns landsting  R:dr 32,000: —
2:o Stiftets skolbyggnadskassas tillgång
„ 16,066: 4.
3:o Frivilliga bidrag
„ 7,250: —
4:o Upsala elementarläroverks egen byggnadskassa, bildad jemlikt
nådiga Cirkulärbrefvet den 11 December 1863, uppgående
vid 1864 års slut till
» 3,422: 37.
5:o Sedan det nya huset blifvit färdigt, vore meningen att afyttra
den nuvarande skollokalen; men hvad medel derför
kunde erhållas, läte sig nu icke beräkna, enär läget å en
plats, der uppförande af uthus icke kunde medgifvas, äfvensom
sjelfva inredningen jemte rummens nuvarande beskaffenhet
nästan omöjliggjorde en fördelaktigare försäljning af
detta hus till enskild person. Husets taxeringsvärde utgjorde
50,000 R:dr.
Tillgångarne uppgingo således till R:dr 58,738: 41-
eller vid 1865 års slut med all säkerhet fulla 60,000 R:dr. Bristen, enligt kostnadsförslaget,
kunde i följd deraf vid samma tid beräknas till 240,000 R:dr. Utan Statens
frilJostiga mellankomst kunde alltså ingenting uträttas. För ernående af denna mellankomst,
och under förutsättning, att såväl stiftets som läroverkens byggnadskassör
finge behålla sina nuvarande inkomster, hade Domkapitlet föreslagit, att nämnda inkomster,
hvilka lemnade en årlig tillgång af minst 7,000 R:dr, motsvarande fem procents
ränta på 140,000 R:dr, måtte få till liqviderande af ett amorteringslån å detta belopp
användas.
Då, genom hvad sålunda blifvit anfördt, behofvet af ett nytt lärohus för Upsala
högre elementarläroverk blifvit till fullo ådagalagdt, samt alla derför disponibla
tillgångar synas vara tagna i beräkning, anser Utskottet en oafvislig nödvändighet
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. {Fortsättning.)
7
fordra, att framgången af detta vigtiga företag genom Statens mellankomst befrämjes.
Men enär värdet af den nuvarande läroverksbyggnaden, hvilken, i händelse af
bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning, ej vidare blifver för ändamålet behöflig,
icke kunnat bland tillgångarne tagas i beräkning, synes det Utskottet med skäl
kunna fordras, att denna byggnad till Statsverkets disposition öfverlemnas. I följd
häraf och då halfva lånesumman bör vara för det första året tillräcklig, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till uppförande af en
ny byggnad för Upsala högre elementarläroverk bevilja, under
förbehåll, att det nuvarande lärohuset, efter skolans förflyttning,
till Statsverkets disposition öfverlemnas, dels ett anslag af
100,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af 140,000 R:dr, samt
utaf dessa summor anvisa på Riksgäls-kontoret för år 1867 såsom
anslag 40,000 och såsom lån 70,000 R:dr, emot vilkor att,
sedan detta lån, derför bör aflemnas en sådan skuldförbindelse,
som af Fullmägtige i nämnda Kontor antages, under fem års
tid fått utan ränta innehafvas, fem procent å detsammas ursprungliga
belopp skola före slutet af hvarje år till Riksgäldskontoret
inbetalas, af hvilken inbetalning beräknas fyra procent
årlig ränta för det oguidna lånekapitalet samt det öfverskjutande
beloppet kommer att såsom kapitalafbetalning å lånesumman
afgå, intill dess denna blifvit till fullo gulden.
b) Uti särskild, den 2 sistlidne Februari till Rikets Ständer aflåten, af samtliga
Riks-Stånden till Stats-Utskottet remitterad, nådig Proposition (N:o 78) har Kongl.
Maj:t föreslagit, att till uppförande af ny skolhusbyggnad och nytt gymnastikhus
för högre elementarläroverket i Carlstad måtte beviljas ett anslag af 87,000 R:dr,
hvaraf 40,000 R:dr att utgå under loppet af år 1867, samt derjemte ett lån af 40,000
R:dr att återgäldas med ränta och årlig amortering af tillsammans fem procent å det
ursprungliga lånebeloppet; allt med vilkor att äfven Wermlands läns landsting till
ifrågavarande för hela länet angelägna byggnadsföretag bidroge med ett anslag af
30,000 R:dr.
Från Preste-Ståndet hade Utskottet redan förut fått emottaga en inom nämnda
Riks-Stånd väckt motion (Nio 62), deruti Biskop Sundberg för ofvanuppgifna ändamål
föreslagit anvisande af ett anslag å 126,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet och ett
amorteringslån å 40,000 R:dr.
Utaf högstberörda nådiga Proposition inhemtas, hurusom Domkapitlet i Carlstad,
vid underdånig anmälan om ifrågavarande anslagsbehof, bland annat, anfört:
att Carlstads högre elementarläroverks skolhus redan länge varit för sitt ändamål
otillräckligt och att man genom förhyrda lokaler i särskilda delar af staden sökt
och i någon mån kunnat afhjelpa denna olägenhet; att genom den sednast timade
eldsvådan läroverket förlorat, utom det för undervisningens behof samt för vaktmästarebostad,
m. m., inköpta gamla s. k. hospitalshusen äfven den till ritsal upplåtna,
rymliga gymnastiklokalen; att skolhuset under åren 1754—1759 uppförts med gråstensmurar
af mer än en alns tjocklek; att af de åtta i nedra våningen belägna rum
endast fem ursprungligen varit bestämda till undervisningsrum, och att, af de öfriga,
två varit till boningsrum åt vaktmästaren afsedda samt det återstående till
kök åt observator!); att i öfra våningen, från början bestämd till prestmötes sal,
konsistorii-rum, naturaliekabinett, m. m., endast fyra rum vore någorlunda tjenliga till
undervisningslokaler; att ändtligen i båda våningarne alla rummen, som dels voro
8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
mörka, låga och små, dels ock i annat afseende till undervisningslokaler alldeles
odugliga, dessutom voro otillräckliga och illa inredda, hvadan och då för närvarande
alldeles saknades gymnastik- och ritlokaler samt det i den af sednaste branden ödelagda
staden icke vore eller åtminstone på länge blefve möjligt att, såsom tillförene,
ersätta sådan brist genom att hyra andra lokaler, Carlstads läroverk under dessa
förhållanden icke kunde motsvara sin bestämmelse eller på ett tillfredsställande sätt
lösa sin uppgift.
Vid pröfning af ett vid sistlidna riksdag af enskild motionär väckt förslag om
anslag för ett läroverkshus i Carlstad, förklarade dåvarande Stats-Utskott, uti afgifvet
Utlåtande, som af Rikets Ständer godkändes, att Utskottet funne obestridligt
att Carlstads läroverk lede af en för det vexande antalet lärjungar trång och äfven
i vissa delar olämplig lokal, men att det afsedda ändamålet syntes Utskottet kunna
vinnas på ett mindre kostsamt sätt, än genom byggandet af ett helt och hållet nytt
läroverkshus, i hvilket fall det gamla i förhållande till sin storlek blefve till väl ringa
nytta. I anledning häraf hade, enligt hvad den nådiga Propositionen gifver vid handen,
eforus öfver Carlstads stifts läroverk anmält, att, i afseende på den af Rikets
Ständer väckta frågan om tillbyggnad af det gamla skolhuset, förnyad undersökning
blifvit verkställd, men icke lemnat det fördelaktiga resultat, som varit förutsatt. I
följd af husets läge hade nemligen tillbyggnaden befunnits kunna ske ändamålsenligt
endast genom uppförande af en tredje våning samt husets förlängning vesterut.
Då emellertid det i sammanhang med denna plan approximativt uppgjorda kostnadsförslaget
med omkring 20,000 R:dr öfverstigit det för en nybyggnad, och planen
dessutom blifvit outförbar genom stadsfullmägtiges beslut att bibehålla en gata,
hvars igenläggande vid förslaget angående den ifrågasatta tillbyggnaden varit beräknadt,
hade förslaget att genom tillbyggnad till nuvarande lokalen fylla läroverkets
behof af utrymme icke längre kunnat fullföljas.
Såsom tillgångar för det ifrågasatta byggnadsföretaget, derför kostnaden enligt
uppgjordt förslag beräknats till 194,565 R:dr, äro, förutom det dels såsom anslag
dels såsom lån begärda statsbidraget, 127,000 R:dr, samt det af landstinget förväntade
bidrag, 30,000 R:dr, beräknade såväl byggnadskassans behållning, som influten
ersättning för afbrända s. k. hospitalshuset äfvensom den genom terminsafgiften
samlade nya byggnadsfonden, tillhopa 37,000 R:dr.
Deremot är, enligt hvad ofvanbemälde motionär upplyst, det nuvarande läroverkshuset
afsedt att i sin helhet användas för åtskilliga andra allmänna ändamål,
hufvudsakligen till förvaringsrum för läroverkets bibliothek och samlingar, som hittills
i brist på tjenliga lokaler ej kunnat ordnas.
Enär med hänseende till hvad numera upplyst blifvit, frågan om tillbyggnad
af den nuvarande läroverksbyggnaden torde böra förfalla, men läroverkets behof af
utrymme efter den staden öfvergångna brand och läroverkets derunder gjorda
förlust af s. k. gamla hospitalshuset, blifvit ännu mera påträngande, får Utskottet,
under antagande att det föreslagna byggnadsföretaget är afsedt att på två år fullbordas,
hemställa,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:ts nådiga framställning på
det sätt bifalla, att, såsom bidrag till uppförande af en ny byggnad
för Carlstads högre elementarläroverk, beviljas dels ett
anslag af 87,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af 40,000 R:dr,
samt att utaf dessa summor anvisas på Riksgälds-kontoret för
år 1867 såsom anslag 40,000 R:dr och såsom lån 20,000 R:dr,
emot
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
9
emot enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i nästföregående
moment i afseende på låneunderstöd för läroverksbyggnaden
i Upsala blifvit föreslagna; allt under förutsättning,
att Wermlands läns landsting med ett anslag af 30,000 R:dr
lör ändamålet bidrager,
c) Jemte tillkännagifvande, att vid Wenersborgs elementarläroverk läijungarnes
antal, som under de föregående tio åren utgjort i medeltal 150, numera efter
läroverkets 1862 års höst skedda utvidgning till fullständigt äfven på den klassiska
linien stigit till 250, i följd hvaraf den redan förut trånga och olämpliga skollokalen
blifvit ännu mera otillräcklig, hafva bos Ridderskapet och Adeln Grefve Frik Sparre
(i motion N:o 110) och inom Borgare-Ståndet Herr A. J. Landström (i motion N:o 49)
hvar för sig föreslagit, att Rikets Ständer måtte med ett anslag af 150,000 R:dr bidraga
till uppförande i Wenersborg af skol- och gymnastiklokaler för elementarläroverket,
emot det staden derför anskaffade ej mindre lämpliga tomtplatser än
äfven de medel, som utöfver berörda anslag erfordrades till byggnadernas uppförande
och inredning i öfverensstämmelse med upprättade ritningar och kostnadsförslag.
Då vid 1859—1860 årens riksdag Rikets Ständer biföllo Wenersborgs skolas
utvidgning till fullständigt högre elementarläroverk, fästades dervid det förbehåll, att
Statsverket hvarken borde betungas med lärohusens uppbyggande eller deras underhåll,
utan dessa utgifter bestridas af staden med de bidrag, som kunde erhållas af
stiftets byggnadskassa, äfvensom af innevånarne i orten; men oaktadt denna förbindelse
qvarstår, torde dock de öfriga omständigheter, som i denna fråga förekomma,
böra tagas i betraktande. Utaf ett Herr Landströms motion bilagdt officielt intyg
inbemtas, att Skara stifts byggnadskassa vid sednaste bokslut egt en tillgång af
8,845 R:dr 47 öre, men skulder till belopp af 7,200 R:dr och något bidrag derifrån
kan således icke påräknas. Dessutom är meddeladt, att så väl Wenersborgs stad
som Elfsborgs län för nu pågående jernvägsanläggningar åtagit sig förbindelser, som
högst betydligt ökat kommunalutskylderna, så att det för kommunen torde vara
omöjligt att, utan statsbidrag, fullgöra den benne uti ifrågavarande hänseende ålagda
byggnadsskyldighet, och då såväl för undervisningen som för skolungdomens helsa
det är af stor vigt, att ej läroverket må allt för länge blifva i saknad af erforderlig
lokal, synes Staten icke böra undandraga sig att härvid mellankomma.
Beträffande åter beloppet af det begärda anslaget, har Utskottet baft anledning
till väsendtliga anmärkningar. De företedda kostnadsförslagen sluta på en summa
af 206,054 R:dr, men enligt ritningen inrymmer byggnaden en fullständig boställsvåning
åt läroverkets rektor, oaktadt vederbörande kommuner obestridligen åligger
skyldighet att åt rektor anskaffa och bekosta embetsgård eller utgifva årlig hus ■
byra, hvarjemte ritningen upptager, förutom böne- och musiksal, en särskild solennitetssal.
Byggnadsplanen synes således icke vara inskränkt till hvad som för läroverkets
behof vore erforderligt; och då dertill kommer att för en särskild gymnastiklokal
kostnaden blifvit beräknad till ej mindre än 27,662 R:dr 50 öre, har Utskottet
antagit, att genom byggnadens utförande efter en annan, närmare efter läroverkets
behof lämpad plan, kostnaden skulle kunna så betydligt nedsättas, att. utan
någon synnerlig förhöjning i kommunens bidrag utöfver hvad motionärerne afsedt,
Statens understöd skulle kunna nedsättas till 100,000 R:dr; och då den, jemlikt nådiga
Cirkulärbrefvet den 11 December 1863, till läroverkets egen byggnadskassa utgående
terminsafgift otvifvelaktigt lemnar tillgång för amortering af ett lån å 40,000
R:dr, torde endast återstoden, 60,000 R:dr, vara såsom anslag oundgängligen nödig.
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 66. (Fortsättning.)
I följd häraf och under antagande af byggnadskostnadens fördelning på två år, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, såsom bidrag till uppförande af en
ny byggnad för Wenersborgs högre elementarläroverk, bevilja
dels ett anslag af 60,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af
40,000 R:dr, samt utaf dessa summor anvisa på Riksgälds-kontoret
för år 1867 såsom anslag 30,000 R:dr och såsom lån 20,000
R:dr, emot enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i mom.
a) härofvan i afseende på låneunderstöd för läroverksbyggnaden
i Upsala blifvit föreslagna; allt under förutsättning att Elfsborgs
läns landsting eller Wenersborgs stad anvisar det belopp, som
utöfver de härofvan såsom statsbidrag beräknade 10 ,000 R:dr,
kan för ändamålet erfordras.
d) Till utvidgande af läroverksbyggnaderna i Christianstad hafva inom de särskilda
Riks-Stånden följande motionärer begärt statsanslag till nedannämnda belopp,
nemligen: hos Ridderskapet och Adeln Friherre Happe, Axel (i motion N:o 41) 60,000
R:dr, i Borgare-Ståndet Herr C. Bohmansson (i motion N:o 35) 75,000 R:dr och inom
Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Sven Nilsson från Christianstads län (i motion
N:o 329) 70,000 R:dr. I afseende härå är af motionärerne hufvudsakligen anfördt,
att det nuvarande skolhuset, uppfördt år 1835, då läroverket besöktes af 75
lärjungar, redan länge visat sig otillräckligt, så att, oaktadt en tillförene åt lancasterskolan
upplåten lokal i nämnda byggnad, äfvensom samtliga de ursprungligen
till boställslägenheter åt rektor och öfrige lärare afsedda rum blifvit för elementarläroverkets
behof använda, särskilda lägenheter måst på annat ställe i staden förhyras,
för inrymmande af nuvarande elevantalet, 270; att från stiftets byggnadskassa,
som hade att underhålla 10 elementarläroverkshus, något bidrag icke vöre
att påräkna; samt att staden redan vore djupt skuldsatt, så att den ej förmådde
att i någon betydligare mån till byggnadsföretaget medverka.
Vid sistlidne riksdag af enskilde motionärer gjorda framställningar om ett
statsanslag af 100,000 R:dr för ett nytt lärohus i Christianstad blefvo af Rikets Ständer
afslagna, hufvudsakligen af det skäl, att, då den ifrågasatta skolbyggnaden, hvilken
äfven skulle inrymma bostad åt skolans rektor, vore enligt kostnadsiörslaget
beräknad till 109,539 R:dr 68 öre, k -mmunens bidrag, under förutsättning af bilall
till det begärda anslaget, blefve alltför ringa i förhållande till förmånen att ej behöfva
på annat sätt eller ställe bekosta bostad åt rektor.
Enligt de nu af motionärerne företedda, efter en mera inskränkt plan upprättade
ritningar och kostnadsförslag, är en del al’ det nuvarande skolhuset afsecld
att qvarstå och inrymma, bland annat, bostad åt rektor; och hafva Stadsfullmägtige
i Christianstad vid sammanträde den 22 sistlidne Januari beslutat, att till uppförande
af den föreslagna läroverksbyggnaden, hvarför kostnaden beräknats till 76,959 R:dr
27 öre, bidraga med uppskattade värdet af nämnda boställslägenhet eiler 7,666
R:dr 67 öre.
Behofvet af utvidgad lokal för Christianstads högre elementarläroverk är redan
förut erkändt och emot den nu uppgjorda byggnadsplanen har någon anmärkning
icke förekommit, men vid beräkning af anslagsbeloppet har Utskottet ansett
uppmärksamhet böra fästas dels dervid att läroverkets egen byggnadskassa, oberäknadt
dess redan hopsamlade kapital, som vid innevarande års slut torde uppgå till
omkring 5,000 R:dr, lemnar säker tillgång för amortering af ett lån å åtminstone
20,000 R:dr, och dels dervid, att Christianstads läns landsting, som för innevarande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. tFortsättning.)
11
år till hyra för särskilda lägenheter åt läroverket anvisat ett belopp af 1,000 R:dr,
skäligen bör med ett motsvarande kapitalbelopp, eller jemväl 20,000 R:dr, för ändamålet
bidraga, och att således det af en motionär såsom erforderligt angifna, belopp,
60,000 R:dr, skulle kunna sålunda fördelas, att Staten tillskjöte 40,000 R:dr, deraf
hälften anslag och hälften lån, samt landstinget 20,000 R:dr. I betraktande häraf
och då ifrågavarande byggnadsföretag ej torde inom kortare tid än två år kunna
utföras, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till utvidgande af elementarläroverksbyggnaden
i Christianstad bevilja dels ett anslag
af 20,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af 20,000 R:dr, samt
utaf dessa summor anvisa på Riksgälds-kontoret för år 1867
såsom anslag 10,000 R:dr och såsom lån 10,000 R:dr, emot
enahanda vilkor för detta låns åtnjutande, som i mom. a) härofvan
i afseende på låneunderstöd för läroverksbyggnaden i
Upsala blifvit föreslagna, allt under förutsättning att Christianstads
läns landsting till byggnadsföretaget i dess helhet bidrager
med 20,000 R:dr samt att staden Christianstad tillskjuter
hvad som utöfver sålunda för hela byggnadstiden till 60,000
R:dr beräknade bidrag kan för ändamålet erfordras,
e) Uti särskilda, till Utskottet remitterade motioner hafva hos PresteStåndet
Biskop Bring (i motion N:o 34), i Borgare-Ståndet Herr G. F. Carlson (i
motion N:o 13) och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Carl Hydström från
Calmar län (i motion N:o 294) hufvudsakligen anfört, hurusom för Westerviks på
reallinien fullständiga läroverk saknaden af ett lämpligt och rymligt lärohus länge
varit kännbar. För det alltjemt stigande lärjungeantalet, som under de sista tjugo åren
från 50 ökats till 172, voro lärorummen så helt och hållet otillräckliga, att för flera
klasser rum måste hyras på privata ställen i staden. Att ett sådant förhållande icke
borde få fortfara, insåge och erkände kommunen villigt, på samma gång som den
insåge och erkände sin egen skyldighet att ofördröjligen anskaffa en sådan undervisningslokal,
som motsvarade läroverkets omfång och bestämmelse. Man hade ock
redan låtit uppgöra plan för ett nytt lärohus, men kostnadsförslaget utvisade, att
en summa af 154,500 R:dr 30 öre vore för ändamålet erforderlig, och för det föga
bemedlade samhället vore det icke möjligt att utan alltför betungande pålagor åstadkomma
en sådan summa. Ur stiftets nu uttömda byggnadskassa kunde ingen hjelp
vara att påräkna, likasom läroverkets egen nybildade byggnadsfond ännu icke på
lång tid kunde uppgå till något betydligare belopp; och hafva i följd häraf motionärerne
hemställt, att Rikets Ständer måtte såsom byggnadsunderstöd för Westerviks
elementarläroverk bevilja ett anslag af 75,000 R:dr; varande af Riksdagsfullmägtigen
Rydström alternativt föreslaget, att beloppet måtte såsom räntefritt lån anvisas.
Behofvet af en ny byggnad för Westerviks elementarläroverk synes Utskottet
vara tillfyllest ådagalagdt och fyllandet af detta behof är af så mycket större vigt,
som nämnda läroverk antagligen inom en icke aflägsen framtid måste utvidgas till
fullständigt äfven på den klassiska linien. Den nu föreslagna byggnaden är jemväl
afsedd att inrymma ett fullständigt högre elementarläroverk; och Utskottet anser
derföre kommunens bemödande uti ifrågavarande hänseende böra af Staten understödjas.
Men då äfven den kringliggande orten af läroverkets ändamålsenliga utveckling
hemtar en direkt fördel, bör något bidrag från landstingets sida billigtvis
kunna fordras; i följd hvaraf och då den till läroverkets enskilda byggnadskassa inflytande
terminsafgiften bör kunna beräknas till 1,000 R:dr årligen, Utskottet ansett
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
det af motionärerne äskade bidrag kunna sålunda fördelas, att Staten anvisade
35.000 R:dr såsom anslag och 20,000 R:dr såsom lån samt landstinget med 20,000
R:dr bidroge. Under antagande af tvänne års byggnadstid, hemställer alltså Utskottet,
att Rikets Ständer måtte såsom bidrag till uppförande af en
ny byggnad för Westerviks elementarläroverk bevilja dels ett
anslag af 35,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af 20,000 R:dr,
samt för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisa utaf anslaget 17,500
R:dr och utaf lånet 10,000 R:dr, emot enahada vilkor för detta
låns åtnjutande, som i mom. a) härofvan blifvit föreslagna i
afseende på låneunderstöd för läroverksbyggnaden i Upsala;
allt under förutsättning, att Norra Calmar läns landsting till
byggnadsföretaget i dess helhet bidrager med 20,000 R:dr samt
att Westerviks stad tillskjuter hvad som utöfver sålunda för
hela byggnadstiden till 75,000 R:dr beräknade bidrag kan för
ändamålet erfordras,
f) Hos Preste-Ståndet har Domprosten Sondén (i motion N:o 7) och i Borgare-Ståndet
Herr A. P. Trybom (i motion N:o 86) sammanstämmande föreslagit,
att Rikets Ständer måtte, till utvidgande af elementarläroverkets hus i Skara, bevilja
75,000 R:dr, deraf 60,000 R:dr såsom anslag och 15,000 R:dr såsom lån; varande
såsom stöd härför andraget, att det nuvarande läroverkshuset, hvilket uppbyggdes
år 1833 och varit afsedt för 300 lärjungar, numera, sedan lärjungarnes antal
stigit till 500, vore alldeles otillräckligt. Det innehölle icke mer än fyra eller sex till
lärosalar lämpliga rum; de öfriga vore så små och låga att de ingalunda motsvarade
billiga fordringar af ljus och luft. Men äfven med begagnande af dem saknades
i skolhuset helt och hållet utrymme för en tvådelt klass, den andra, hvarför
dess båda afdelningar måste sammanpackas i hvar sitt af tvänne smårum i Bibliothekshuset,
utan någon möjlighet att der insätta bord eller pulpeter till lärjungarnes
begagnande. Derjemte hade man nödgats några timmar i veckan inhysa två
särskilda real-afdelningar i hvar sitt hörn af bönesalen, der de svårligen kunde undgå
att störande inverka på hvarandra. Läroverket hade det oaktadt gått framåt, men
med det ökade förtroendet tillvexte ock alltmer olägenheterna af bristande utrymme.
Den uppgjorda byggnadsplanen afser förändring och tillbyggnad af det nuvarande
lärohuset, för hvilka arbeten kostnaden beräknats till 80,000 R:dr. Och
enär läroverkets behof af rymligare lokal är obestridligt samt det nu framlagda förslaget
till utvidgande af den gamla byggnaden synts Utskottet ändamålsenligt, har
Utskottet icke tvekat att derför tillstyrka anslag; men då, enligt meddelad uppgift,
den årliga inkomsten för läroverkets enskilda kassa uppgår 'till öfver 2,000 R:dr,
samt Utskottet jemväl i denna fråga anser sig böra fasthålla grundsatsen om landstingets
skyldighet att till företag af ifrågavarande beskaffenhet bidraga, har Utskottet
föreställt sig att det af motionärerne begärda understöd lämpligen skulle kunna sålunda
utgå, att Staten bidroge med 55,000 R:dr, deraf 15,000 R:dr såsom anslag och
40.000 R:dr såsom lån, och landstinget med 20,000 R:dr samt att dessa kostnader
fördelades på tvänne år, hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer måtte, såsom bidrag till förändring och tillbyggnad
af elementarläroverksbyggnaden i Skara, bevilja dels
ett anslag af 15,000 R:dr och dels ett låneunderstöd af 40,000
R:dr, samt för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisa utaf anslaget
7,500 R:dr och utaf lånet 20,000 R:dr, emot enahanda vilkor
för detta låns åtnjutande, som i mom. a) härofvan blifvit
Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 66. (Fortsättning.)
13
föreslagna i afseende på låneunderstöd för läroverksbyggnaden
i Upsala; allt under förutsättning, att vederbörande landsting
till byggnadsföretaget i dess helhet bidrager med 20,000 R:dr,
samt att staden Skara tillskjuter hvad som utöfver sålunda för
ifrågavarande byggnadsföretag till 75,000 R:dr beräknade bidrag
kan för ändamålet erfordras.
g) Slutligen har uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling
remitterad motion (Nio 73) Herr G. C. Witt, — jemte förmälan, bland
annat, att för elementarläroverket i Carlskrona antingen en större utvidgning af
dess lokal eller uppförandet af ett nytt skolhus jemte det nu befintliga vore alldeles
nödvändigt, för att inrymma det alltjemt vexande lärjungeantalet, samt att den nu
befintliga läroverksbyggnaden beräknats för 150 lärjungar, hvaremot antalet nu uppgått
till 269, så att samlingssalen måste till lektionsrum användas — föreslagit “att
om Rikets Ständer funne sig föranlåtna vid denna riksdag lemna något anslag, utan
återbetalningsskyldighet, till nybyggnad eller utvidgning af någon högre elementarläroverksbyggnad
i riket, då äfven måtte till Carlskrona högre elementarläroverksbyggnad
anslås af Statens medel, utan återbetalningsskyldighet, ett lika stort belopp,
som det högsta någon annan stad erhölle för dylikt ändamål.“ Då emellertid någon
utredning icke blifvit förebragt, hvarken i afseende på beskaffenheten af den
nuvarande läroverksbyggnaden eller i fråga om de kostnader, som för afhjelpande af
läroverkets behof af ökadt utrymme kunde erfordras, har Utskottet, vid sådant förhållande,
icke kunnat motionärens framställning till afseende förorda, utan hemställer,
att Herr Witts ifrågavarande motion icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
101:o. Med afseende på billigheten deraf, att på samma gång minimilönen för examinerade
folkskolelärare fastställdes till 400 R:dr om året, och anslag för detta ändamål
anvisades, ett understöd jemväl bereddes de församlingar, hvilka ville och
kunde försäkra lärarne vid sina folkskolor om löneförmåner utöfver detta minimum,
ställde Rikets sednast församlade Ständer till Kongl. Maj:ts disposition en å Riksgäldskontoret
anvisad summa af 30,000 R:dr årligen under innevarande statsregleringsperiod,
för att, i mån af behof, användas på det sätt, att, der församlingar,
hvilkas lärare redan i lön åtnjöte 400 R:dr eller derutöfver, förbundo sig att höja
lönen utöfver då utgående belopp, ett statsbidrag till lika belopp med församlingarnes
sålunda lemnade ytterligare tillskott finge, efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
anvisas; dock att Statens bidrag för detta ändamål ej skulle öfverstiga 50 R:dr om
året för hvarje lärare; och har Kongl. Maj:t nu hemställt, att enahanda anslag
måtte jemväl för år 1867 anvisas.
Då det otvifvelaktigt är af stor vigt, att församlingarne framgent medelst bidrag
af statsmedel uppmuntras att genom ökade löneförmåner för lärarne befrämja
skolväsendets utveckling, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte för år 1867 å Riksgäldskontoret anvisa
till Kongl. Maj:ts disposition ett belopp af 30,000 R:dr, för
att, under hittills gällande vilkor, användas till löneförbättring
utöfver minimilönen åt examinerade folkskolelärare.
102:o. Under anförande, hurusom folkskolelärarnes aflöning, äfven med den
tillökning, som genom sista riksdagens beslut vunnits, hvarken öfverallt vore tillräcklig
för en familjs underhåll eller motsvarade hvad personer af samma bildnings
-
14
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
grad, som ifrågavarande tjenstemän, kunde bereda sig inom andra verkningskretsar,
i följd hvaraf folkskolan alltjemt förlorade flere af sina lärare, och företrädesvis dem,
som genom sin större intelligens hade lättare att sätta sig in i en ny verksamhetssfer
och nya förhållanden, har Riksdagsfullmägtigen Erih Ersson från Jemtlands
län uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad
motion (N:o lf>8) föreslagit:
l:o att, med nedanstående undantag, en åttondedel af hvarje inspektionsdistrikts
skollärare, nemligen de, som efter vederbörande folkskoleinspektörs förslag,
af domkapitlet såsom de mest nitiske och skicklige hos Regeringen dertill förordades,
skulle uppflyttas i en högre löneklass;
2:o att den förhöjning i lön, som häri innefattades, utgörande 200 R:dr, icke
måtte komma den folkskolelärare till del, som, äfven om han eljest förtjenade belöning,
icke tjent vid skolan i tio år;
3:o att endast en tiondedel af folkskolelärarne borde i högre löneklass uppflyttas
uti sådana folkskole-inspektionsdistrikter, inom hvilka flera lärare tillika vöre
innehafvare af indrägtiga klockarelägenheter, som skänkte dem en bekymmerfri
ställning i samhället; samt
4:o att till ofvanuppgifna ändamål 50,000 R:dr skulle ställas till Regeringens
disposition.
Men då Utskottet under punkten 73:o härofvan föreslagit att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t begära utredning och förslag om förändradt ordnande af
sättet för bestridande af utgifterna för folkskoleväsendet, anser sig Utskottet vid sådant
förhållande nu icke kunna tillstyrka vidtagande af någon mera genomgripande
förändring i folkskolelärarnes aflöningsförbållanden, utan hemställer,
att Riksdagsfullmägtigen Erik Erssons förevarande motion ej
måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
103:o. Uti en jemväl inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 174) har Riksdagsfullmägtigen
Magnus Svensson från Skaraborgs län, under åberopande af de
flesta församlingars behof af dels nya dels utvidgade folkskolor, föreslagit, dels att
Rikets Ständer måtte anslå den summa att årligen utgå, som till understöd för folkskolor
med examinerade lärare erfordrades för att hvarje sådan skola kunde årligen
bekomma 250 R:dr, deri inberäknad distriktets andel af folkskoleafgiften, dels att
den fond, som Rikets Ständer afsatt för understödjande af mindre och fattigare
kommuner med afseende på aflönandet af folkskolelärare, måtte förhöjas till det belopp,
att sådana kommuner kunde derifrån understödjas äfven med afseende på uppförandet
af nya eller utvidgade skolhus. Men af enahanda skäl, som under nästföregående
punkt är anfördt, samt då Utskottet dessutom anser betänkligt att frånträda
den hittills tillämpade grundsatsen, att kommunerna böra tillhandahålla lämpliga
skollokaler, föranlåtes Utskottet hemställa,
att jemväl förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
104-.O. Till understöd åt sådana församlingar, hvilka till följd af medellöshet
icke kunna till erforderligt belopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare, har Kongl.
Maj:t begärt för år 1867 ett belopp af 20,000 R:dr; och då det för innevarande statsregleringsperiod
till nämnda belopp årligen anvisade anslag befunnits för ifrågavarande
ändamål väl behöfligt, tillstyrker Utskottet,
att det begärda anslaget, 20,000 R:dr, må anvisas, att från
Riksgälds-kontoret utgå.
Stats-TJtshottets Utlåtande F:o 66. (Fortsättning).
15
105:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja
dels till undervisning i trädgårdsskötsel vid Folkskolelärare-seminarierna för år
1867 ett extra anslag af 3,000 R:dr och dels för inköp och tillredning åfjord dertill,
för en gång, 10,000 R:dr.
På sätt af Statsråds-protokollet inhemtas hade under elfte allmänna landtbruksmötet
i Malmö nästlidet år, vid behandling af den frågan, huru trädgårdsskötseln
lämpligast skulle kunna i vårt land befrämjas, den sektion, som frågans behandling
tillhörde, enhälligt uttryckt sin önskan, dels att vid folkskolelärare-seminarierna undervisning
i trädgårdsskötsel meddelades af lärare med fast anställning, och dels att
anslag beviljades till anläggning af trädgårdar vid nämnda seminarier. Öfningsfältet
borde vid hvarje seminarium, för att kunna motsvara ändamålet, utgöras af omkring
tre tunnland antingen redan odlad eller ren odlingsbar jord, hvarå en för behofvet
passande trädgård kunde anläggas. Då seminarie-eleverne och skolbarnen borde biträda
vid arbetet i trädgården, kunde densamma skötas med jemförelsevis ringa
kostnad, så att den årliga utgiften för en sådan anläggning komme att bestå endast
i aflöning till föreståndaren, hvilken tillika skulle vara lärare i trädgårdsskötsel vid
seminarium, samt ersättning för den tillfälliga arbetshjelp, som utöfver elevernas biträde
kunde behöfvas. Dessa sammanlagda årliga utgifter kunna förslagsvis beräknas
till omkring 1,500 R:dr. Derjemte skulle till ett sådant öfningsfälts iordningsättande
erfordras för en gång, der disponibel jord eljest icke funnes, för inköp af
tre tunnland jord af nämnda beskaffenhet omkring 3,000 R:dr samt för trädgårdens
anläggning, inköp af materialier, vexter, frön och redskap m. m. omkring 2,000
Riksdaler.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade, enligt hvad Statsrådsprotokollet
vidare gifver vid handen, Departements-chefen anfört, det otvifvelaktigt
vore att en ändamålsenlig undervisning i trädgårdsskötsel vid seminarierna skulle
mägtigt inverka till höjande af allmogens insigt i denna husliållningsgren och derigenom
äfven af landets kultur. Då emellertid en fullständigt ordnad undervisning
i detta ämne ej syntes kunna lämpligen vid alla de utvidgade seminarierna på en
gång införas, hvaremot åtgärder för denna undervisnings ändamålsenliga ordnande
till en början vid några de mest besökta bland dessa läroanstalter skulle genom den
efter hand vunna erfarenheten lemna ledning för åtgärderna vid öfriga läroanstalter
af samma slag, ansåge Departements-chefen endast de ofvan omförmälda beloppen
för närvarande böra till anvisande ifrågasättas.
Då Utskottet anser det vara af stor vigt att tillfälle till undervisning i trädgårdsskötsel
må kunna seminarie-eleverne beredas, och sådan undervisning icke kan
nöjaktigt åstadkommas, utan genom anställande af särskilde lärare samt anskaffande
af lämpliga öfningsfält, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte de af Kongl. Maj:t uti ifrågavarande
hänseende begärde extra anslag, tillhopa 13,000 R:dr, för år
1867 å Riksgäl ds-kontoret anvisa.
106:o. Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 5 Oktober 1860
anhållit, att Kongl. Majit måtte i nåder tillse, på hvad sätt en mera utbredd färdighet
i vapenföring och andra militäröfningar kunde genom undervisning i skolorna
bibringas det uppvexande slägtet, så hade enligt hvad Statsråds-protokollet upplyser,
Kongl. Majit, enär ett hinder för införande af gymnastik- och militäröfningar vid de
flesta folkskolor mötte i den omständighet, att folkskolelärarne i allmänhet icke egde
de insigter och den färdighet, som fordrades för att på ett ändamålsenligt sätt lemna
undervisning i dessa ämnen, under den 9 Januari 1863 anbefallt domkapitlen för
-
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning).
anstalta att under den tid af sommaren, då läsningen i folkskolorna i allmänhet
vore afbruten, folkskolelärarne måtte kunna i ifrågavarande öfningar erhålla undervisning.
Till följd häraf hade inom de flesta stift under sommaren år 1863, och
inom åtskilliga stift äfven under sommaren år 1864 dylik undervisning blifvit folkskolelärarne
meddelad; och till ersättning åt dem, som bestridt undervisningen, samt
understöd för folkskolelärare, hvilka deraf varit i behof och af undervisningen sig
begagnat, hade tillsammans utgått ej mindre än 20,000 R:dr, hvilka kostnader kunnat
under innevarande statsregleringsperiod bestridas af de för denna period samlade
besparingar å anslagen till folkskoleväsendets befrämjande. Då likväl erfarenheten
visat att besparingarne blifvit betydligt mindre, och behofven deremot i alla
rigtningar stigit, hade för innevarande år ersättning för meddelad undervisning i
detta ämne endast med högst ringa belopp kunnat anvisas. För att således en säkerhet
skulle finnas derom, att tillfälle till fortsatt undervisning i dessa öfningar
måtte stå folkskolelärarne öppet, har Kongl. Maj:t behagat föreslå att ett särskildt
anslag å 10,000 Ridr måtte för ändamålet anvisas; och får med hänseende till angelägenheten
deraf, att folkskolelärarne uti ifrågavarande afseende erhålla nödig utbildning,
Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer för år 1867 anvisa en summa af 10,000
R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå och, enligt Kongl. Majits
nådiga disposition, användas för folkskolelärares undervisning
i gymnastik- och militäröfningar.
I07:o. Tillika har Kongl. Maj:t äskat, att besparingarne på de särskilda
extra anslagen till folkskoleväsendets befrämjande må af Kongl. Majit för folkundervisningen
tillhörande föremål få användas; och tillstyrker Utskottet,
att denna nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
108:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (Nio 121) har Herr G. F.
Ridderstad af anförda skäl föreslagit, att rikets folkskolelärare-seminarier måtte såsom
lån ur Kronans förråd förses med för arméen oanvändbara, men till exercisöfningar
ännu lämpliga gevär, under vilkor, som för gevärens vård kunde anses behöfliga.
På sätt af punkten 106 härofvan inhemtas, har Kongl. Majit redan, sedan
flera år tillbaka, anbefallt anordnande af militäröfningar för folkskolelärare och jemväl
nu för ändamålet äskat ett särskildt anslag; och då vid sådant förhållande
Kongl. Majit ej lärer underlåta tillse att för öfningarne erforderliga vapen finnas att
tillgå, torde
Herr Ridderstads förevarande motion ej böra till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
109:o. Från Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga en inom nämnda
Riks-Stånd väckt motion (Nio 310), deruti Ril.sdagsfullmägtigen C. J. Svensén från
Calmar län, med förmälan, att folkskoleväsendets långsamma utveckling, enligt
motionärens åsigt, till en icke ringa del hade sin orsak i den omständigheten, att
lämplig materiel i de flesta skolor saknades, föreslagit, att Rikets Ständer måtte anvisa
en summa af 100,000 R:dr till inköp af lämplig undervisningsmateriel för rikets
folkskolor, att dem emellan fördelas.
Enär ett årligt anslag af 130,000 Ridr redan finnes för ifrågavarande ändakål
å Riks-staten anvisadt, får Utskottet, som anser det i första rummet böra åligga
mommunerna att ombesörja anskaffandet af lämplig materiel för folkskolans ändamålsenliga
utveckling, af sådan anledning hemställa,
att Riksdagsfullmägtigen Svenséns ifrågavarande motion icke
må af Rikets Ständer bifallas.
llOio.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
17
110:o. Till uppförande af byggnad för Folkskolelärareseminarium, i Linköping
har Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 50,000 R:dr, hvaraf under år 1867 skulle
utgå hälften eller 25,000 R:dr.
Utaf Statsråds-protokollet inhemtas att nämnda seminarium, hvilket från och
med höstterminen 1864 trädt i utvidgad verksamhet, måst, enär någon Staten tillhörig
byggnad ej funnes att till denna läroanstalt upplåta, inrymmas i förhyrd lokal,
som dels vore otillräcklig för behofvet, dels ock i öfrigt föga" lämplig. Men då Utskottet
föreställer sig, att den förhyrda lägenheten bör kunna utan någon väsendtlig
olägenhet ännu någon tid användas, så att emellertid tillförlitlig erfarenhet må vinnas
om det antal elever, som vid detta seminarium kan vara att påräkna, har, med
hänseende till Statsverkets för många andra angelägna behof hårdt anlitade tillgångar,
Utskottet ej kunnat det ifrågavarande förslaget till bifall förorda. Vid granskning
af ritningar och kostnadsförslag har det dessutom synts Utskottet, som om de
föreslagna byggnaderna vore större, än för det afsedda ändamålet kan vara nödigt;
och Utskottet har derföre ansett det vara af vigt att, innan början göres med uppförande
af särskilda byggnader för folkskolelärare-seminarierna, fullständig utredning
blefve åvägabragt, angående den yttre och inre anordning, som för dylika
byggnader må finnas mest lämplig, äfvensom i fråga om det omfång, som för dem
kan, med hänseende till de särskilda seminariernas lärjungeantal, vara behöfiigt.
Emellertid och då Utskottet inhemtat, att en för seminariebyggnad i Linköping särdeles
lämplig tomt för närvarande finnes att tillgå mot en summa af 2,500 R:dr,
torde för anskaffande af denna tomt nämnda belopp nu böra anvisas. Utskottet
hemställer alltså,
aj att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte endast
så tillvida af Rikets Ständer bifallas, att till inköp af tomt för
en seminariebyggnad i Linköping anvisas å Riksgälds-kontoret
ett extra anslag af 2,500 R:dr; och
b) att Rikets Ständer, vid anmälan af detta beslut, i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta normalritningar
och förslag till byggnader för folkskolelärare-seminarier.
lll:o. Uti särskilda motioner, som blifvit väckta hos Preste-Ståndet af
Domprosten Sondén (motion N:o 8) och inom Borgare-Ståndet af Herr A. P. Trybom
(motion N:o 87), är föreslaget, att Rikets Ständer måtte till uppförande af en
Seminariebyggnad i Skara bevilja en summa af 50,000 R:dr, att utgå på sätt StåtsUtskottet
vid sakens pröfning kunde finna lämpligt föreslå; och hafva motionärerne
såsom stöd för denna framställning erinrat, hurusom det utvidgade folkskolelärarinneseminariet
i Skara, hvilket under nästlidna hösttermin haft 61 elever, vore i saknad
af egen lokal och måst inrymmas i en för ändamålet förhyrd lägenhet, som vore
både till utrymmet otillräcklig och till inredningen olämplig. Men då de till Utskottet
öfverlemnade ritningar och kostnadsförslag ännu icke undergått behörig
granskning, torde
omförmälda motioner icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
112:o. Till inredning och förändring af den för Folkskolelär ar inne-seminarium
i Stockholm upplåtna byggnad har Kongl. Maj:t äskat, för en gång, en summa af
10,000 R:dr; och får, med hänvisande till hvad angående denna fråga är i Statsrådsprotokollet
anfördt, Utskottet tillstyrka,
att det begärda anslagsbeloppet, 10,000 R:dr, måtte af Rikets
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Häft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66■ (Fortsättning.)
Ständer anvisas att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, från
Riksgälds-kontoret utgå.
113:o. Vidare har Kongl. Maj:t begärt att till uppförande af en byggnad för
Kongl. Bibliotheket måtte anvisas för år 1867 ett belopp af 70,000 R:dr.
Beträffande denna fråga inhemtas af Statsråds-protokollet, bland annat, hurusom
behofvet af en ny lokal för Kongl. Bibliotheket länge varit erkändt och år efter
år visat sig alltmera oundgängligt. Detta bibliothek, inrymdt år 1768 i den då färdigblifna,
för dess räkning byggda flygel af Stockholms slott, der det nu befinnes,
hade redan 1805 vunnit en tillökning, som påkallade vidgadt utrymme, och sådant
hade för tillfället erhållits genom ombyggnad af den stora bibliothekssalens öfversta
afdelning. Sedermera, då till följd dels af det tid efter annan förhöjda statsanslaget
till bokinköp, dels af de inhemska tryckalstrens mångdubblade tillvext, och dels af
bety dliga gåfvor till bibliotheket, dess förråder fått ett allt större omfång, och derigenom
nödvändigheten att bereda dem ytterligare utrymme gjort sig alltmera gällande,
hade man för sådant ändamål småningom nödgats tillgripa utvägar, hvilka
icke blott såsom oundvikligen stridande mot byggnadens och inredningens plan betagit
lokalen dess ursprungligen prydliga utseende, utan äfven genom inskränkning
af det behöfliga ljuset och gångrummet, med flera olägenheter, försvårat samlingarnes
tillgänglighet och vård, samt gjort deras strängt vetenskapliga anordning omöjlig.
Olämpligheten af ifrågavarande lokal hade föranledt Kongl. Majit att, då fråga uppstod
om planen för den beslutade Nationalmuseibyggnadens utförande, inbegripa
Kongl. Bibliotheket ibland de samlingar, som voro afsedda att inrymmas i denna
byggnad. Men sedermera hade, med bifall till Kongl. Maj:ts vid sistlidna riksdag
framställda förslag om Kongl. Bibliothekets uteslutande från museibyggnaden, Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 27 November 1863 yttrat, att Kongl. Bibliotheket
icke kunde anses i nationalmuseum vara på sin rätta plats och att dessutom
detta bibliothek, med afseende på den genomgripande förändring, hvilken dermed
förr eller sednare måste vidtagas i anledning af den starka tillökning, som i dess
samlingar vore att påräkna, lämpligast borde förläggas till ett ställe, som för en
längre framtid lemnade både utrymme åt dess tillhörigheter och tillfälle för erforderlig
utvidgning.
Vidare hade med anledning af det alltmera framstående behofvet för Kongl.
Bibliotheket af lämpligare lokal än den nuvarande, Kongl. Majit genom nådigt Bref
den 23 September 1864 anbefallt Öfverintendents-embetet att inkomma med fullständigt
förslag till ny byggnad för nämnda bibliothek. Öfverintendents-embetet hade derefter,
med ledning af ett utaf Kongl. Bibliothekarien meddeladt program och i samråd
med honom låtit lör berörda ändamål uppgöra ritnings- och kostnadsförslag, det
sednare slutande på en summa af 742,554 R:dr, hvilka förslag Einjmtet med underdånig
skrifvelse den 10 Oktober nästlidet år öfverlemnat till Kongl. Majits nådiga
pröfning.
Till plats för byggnaden hade hos Öfverintendents-embetet följande tomter
blifvit föreslagna: l:o en Kronan till inlösen för ett belopp af 240,000 Ridr erbjuden
tomt, utgörande qvarteret “Grönlandet södra“ i Adolf Fredriks församling och belägen
mellan Drottning- och Holländaregator na samt Adolf Fredriks vestra och södra
kyrkogator; 2:o den Kronan tillhöriga humlegården, och 3:o den Stockholms stad
tillhöriga, bredvid Nation almuseibyggnadens område belägna s. k. Sillhofstomten å
Blasieholmen.
Utaf handlingar, dem Statsrådet och chefen för Ecklesiastik-departementet
m-d skrifvelse den 2 sistlidne Februari till Utskottet öfverlemnat, inhemtas, bland
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6‘<. (.Fortsättning.)
19
annat, att, uppå gjord förfrågan, huruvida och på hvilka vilkor staden kunde vara
villig att för uppförande af en bihliotheksbyggnad till Kronan öfverlåta viss uppgifven
del af den s. k. Sillhofstomten, Stockholms Stadsfullmägtige, med hänseende till
tomtens belägenhet invid Saltsjön och dess deraf följande stora vigt för den allmänna,
allt mer och mer tilltagande rörelsen samt af i öfrigt anförda skäl, förklarat
det Stadsfullmägtige ansåge sig icke böra densamma för nämnda ändamål upplåta;
hvarefter Kongl. Bibliothekarien, uti afgifvet underdånigt utlåtande, uttalat den åsigt,
att, utaf de två öfriga föreslagna byggnadsplatserna, qvarteret Grönlandet södra
borde, i anledning af dess mera passande läge, erhålla företrädet.
Oaktadt behofvet af en ny byggnad för Kongl. Bibliotheket numera torde
vara oafvisligt och således hvarje ytterligare uppskof med afgörandet af denna fråga
otvifvelaktig! föranleder väsendtliga olägenheter, har likväl, med hänseende till frågans
outredda skick — då hvarken platsen för den föreslagna byggnaden är bestämd
eller de uppgjorda ritningarne och kostnadsförslagen ännu blifvit af Kongl. Maj! i
nåder pröfvade och således all tillförlitlig ledning saknas för bedömande af de kostnader,
som för fullbordande af detta byggnadsföretag kunna blifva erforderliga —
Utskottet ansett sig förhindradt tillstyrka Rikets Ständer att nu för ändamålet bevilja
anslag. Det har dessutom ej kunnat undgå Utskottets uppmärksamhet, att den
ifrågasatta kostnadssumman synes nog högt tilltagen och Utskottet föreställer sig att
en, såväl till det yttre som till det inre, ändamålet fullt motsvarande byggnad, skulle
kunna åstadkommas till vida billigare pris. Utskottet anser sig derföre nu endast
böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande riksdag
framlägga fullständigt förslag till en ny bihliotheksbyggnad,
uppgjordt med iakttagande af all den sparsamhet, som med
byggnadens varaktighet och ändamålsenliga anordning är
förenlig.
U4:o. Uti särskild, den 2 nästlidne Februari till Rikets Ständer aflåten nådig
Proposition (N:o 80) har Kongl. Maj:t behagat meddela, hurusom Direktionen öfver
gymnastiska centralinstitutet — med förmälan, att sedan vid uppgörande af den för
nu pågående ny- och ombyggnader vid institutet fastställda plan, större reparation
eller ombyggnad af det gamla i flera hänseenden mindre ändamålsenliga gymnastikhuset
derstädes icke föreslagits, hufvudsakligen för att, intill dess sådan ombyggnad
blefve oundgängligen nödvändig, icke föranleda kostnader, de der möjligen kunde
tills vidare undvikas — i underdånighet anhållit, att då omförmälda åtgärd, under
fortgången af byggnadsarbetena, visat sig allt mera nödig, så väl i anseende till det
gamla gymnastikhusets betydliga bristfälligheter som ock med hänsigt till dess vanprydlighet
i förhållande till de nya byggnaderna vid institutet, Kongl. Maj:t måtte åt
Öfverintendents-embetet uppdraga att i enlighet med en, på Direktionens begäran, af
Öfverintendents-embetet uppgjord och af Direktionen godkänd ritning, låta såsom
tillägg till byggnadsplanen utföra ombyggnad af det gamla gymnastikhuset med användande
af erforderlig del af det öfverskott å de af Rikets Ständer till ett belopp
af 167,178 R dr 84 öre för institutets öfriga byggnadsarbeten beviljade medel, hvilket
uppkommit genom billiga priser å byggnadsmaterialier m. m., och ansåges med säkerhet
betydligt öfverstiga den enligt det af Öfverintendents-embetet upprättade kostnadsförslaget
för ifrågavarande ombyggnad beräknade summa af 25,000 Riksdaler. I
häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hade Öfverintendents-embetet, på de af Direktionen
anförda grunder och med vitsordande att de för ändamålet erforderliga medel
20
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 66 (Fortsättning.)
kunde, i följd af en för Kongl. Maj:t och Kronan fördelaktig entreprenad å institutets
öfriga byggnadsarbeten, beredas å ofvanberörda statsanslag, tillstyrkt nådigt bifall
till Direktionens ansökning; och har, med anledning af hvad sålunda förekommit,
Kongl. Maj:t nu löreslagit, det måtte Rikets Ständer medgifva, att till bestridande
af kostnaderna för ombyggnad af det gamla numera förfallna och vanprydliga gymnastikhuset
vid Gymnastiska centralinstitutet, enligt förut nämnda ritning och kostnadsförslag,
må få användas erforderligt belopp af öfverskottet å det för Gymnastiska
centralinstitutet vid sistlidna riksdag beviljade byggnadsanslag.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning denna nådiga Proposition blifvit af
samtliga Riks-Stånden remitterad, har vid ärendets behandling icke kunnat undgå att
fästa uppmärksamhet vid den omständighet, att det belopp af 167.178 R:dr 84 öre,
hvilket Rikets sist församlade Ständer, i enlighet med Öfverintendents embetets kostnadsförslag,
anvisade för ny- och ombyggnader å Gymnastiska centralinstitutets
tomt, med, enligt hvad Utskottet blifvit meddeladt, omkring 20 procent öfverstigit
den summa, som vid dessa byggnaders utförande funnits derför erforderlig. Detta
öfverskott torde dock böra antagas hafva till större delen uppkommit genom fördelaktiga
entreprenader och andra vid byggnadsföretagets utförande inträffade gynsarnma
omständigheter, helst jemväl de vid sistlidna riksdag för Wexiö och Wisby hospital,
i enlighet med Öfverintendents-embetets kostnadsförslag beviljade anslag, enligt
hvad uti punkterne N:ris 123 och 124 här nedan finnes omförmäldt, lemnat, i förhållande
till anslagens storlek, högst betydliga behållningar; och då den nu ifrågasatta
ombyggnaden torde vara af behof påkallad, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af RiStänder
bifallas.
l!5:o. Genom remisser från vederbörande Riks-Stånd har Utskottet fått emottaga
tvänne särskilda motioner, som blifvit väckta, den ena hos Ridderskapet och Adeln
af Herr Lagergren, A., (under N:r 1451 och den andra inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen
Josef Oskar Almqvist från Norrbottens län (under N:o 308), hvilka
motionärer sammanstämmande anfört, hurusom numera samtliga högre elementarläroverk
kommit i åtnjutande af statsanslag för gymnastiklärares aflöning och de flesta
jemväl blifvit med sådane lärare försedda. Till kompetens för dessa befattningar
fordrades visserligen att hafva genomgålt en fullständig kurs vid Gymnastiska centralinstitutet
med i examen ådagalagda kunskaper uti der föredragna ämnen jemte
skicklighet i den praktiska tillämpningen; men sedan gymnastikläraren blifvit vederbörligen
utnämnd till tjensten. finnes i verkligheten ingen kontroll öfver sättet, hvarpå
han utöfvade samma tjenst. Elementarläroverken hade hvart och ett sin inspektör
och stöde dessutom under öfverinseende af eforus i stiftet, och äfven folkskolan
hade sina inspektörer med arfvoden af Staten; men ingen af alla dessa egde
de insigter, som fordrades för att vara inspektör öfver gymnastiklärarne;
och hafva under åberopande häraf motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer
måtte bevilja ett årligt anslag af 6,000 R:dr såsom lön åt en generalinspektör för
gymnastiken i riket med åliggande att under besökandet af alla sådana orter, der
gymnastiklärare på stat funnos anställde, tillse och vaka öfver att gymnastiken efter
rigtiga grunder och i vederbörlig ordning handhades, såväl hvad anginge dess tillämpning
ur pedagogisk synpunkt, som med hänsyn till vapenföring och sjukbehandling.
Genom Kongl. Maj:ts den 8 Januari 1864 gifna nådiga Stadga för Gymnastiska
centralinstitutet har Direktionen öfyer nämnda institut fått sig uppdraget öfverin
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
21
seende öfver gymnastikundervisningen vid rikets elementarläroverk och folkskolor, i
hvilket hänseende Direktionen eger att genom dertill lämpliga personer låta inspektera
gymnastik-inrättningarne, med åliggande för de inspekterande att, efter verkstäldt
uppdrag, derom till Direktionen afgifva berättelse; och då denna inspektion
tillika med det inseende, som otvifvelaktigt kan af läroverkens och folkskolornas inspektörer
jemväl öfver gymnastikundervisningen utöfvas, torde för det närvarande
kunna anses för ändamålet tillfyllestgörande, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande motioner icke må till någon Eikets Ständers
åtgärd föranleda.
116:o. För löneförbättring åt Sundhets-kollegii embets- och tjenstemän samt
vaktbetjent^ har Kongl. Maj:t äskat en summa af 8,050 Ridr.
Vid sistförflutna riksdag beviljade Eikets Ständer, i anledning af derom gjord
nådig framställning, uti anslaget för Sundhets-kollegium en tillökning för innevarande
statsregleringsperiod af 8,000 R:dr årligen, att från Eiksgälds-kontoret utgå och af
Kongl. Majit på lämpligt sätt emellan Ordföranden, Medicinalråden samt Kollegii
tjenstemän fördelas; och då de förhållanden, som föranledde beviljandet af berörda
tillökning, icke sedermera undergått någon förändring, samt utaf Statsråds-protokollet
inhemtas att Sundhets-kollegii förste vaktmästare i årlig lön uppbär endast 550 Eidr,
eller 50 R:dr mindre än hans vederlikar vid embetsverken i Stockholm vanligen åtnjuta,
hemställer Utskottet,
att det för ifrågavarande ändamål äskade belopp, 8,050 R:dr,
måtte för år 1867 beviljas, att enligt Kongl. Majits nådiga disposition
från Riksgälds-kontoret utgå.
117:o. Vid de tre sistförflutna riksdagarne hafva Eikets Ständer för Farmaceutiska
institutet anvisat ett årligt belopp af 3,750 Ridr, med vilkor, att Apothekaresocieteten
skulle med lika belopp till institutet årligen bidraga; och hade, enligt hvad
Statsråds protokollet gifver vid handen, Apothekare-societetens direktion, i anledning
af väckt fråga, huruvida Societetens berörda bidrag till den farmaceutiska undervisningen
kunde allt framgent vara att för ändamålet påräkna, uti skrifvelse till
Sundhets-kollegium den 8 Maj nästlidet år gifvit tillkänna, att Apothekare-societeten,
på grund af de mindre gynnsamma förhållanden, som under de sednare åren för
apotheksinnehafvare inträffat, ansåge sig ej kunna för all framtid ikläda sig en sådan
förbindelse, men vore deremot villig att under nästa statsregleringsperiod till
institutets underhåll lemna samma bidrag, som hittills, för den händelse sådant, äfven
efter det ny stat blifvit för läroverket upprättad och antagen, skulle erfordras.
Styrelsen för Farmaceutiska institutet hade jemväl hos Sundhets-kollegium anmält
omöjligheten att med nuvarande knappa anslag på ett mot tidens fordringar svarande
sätt upprätthålla den farmaceutiska undervisningen samt i sammanhang dermed framlagt
ett af Apothekare-societeten förordadt förslag till ny stat för det Farmaceutiska
institutet, slutande å en summa af 16,450 Ridr och således med 8,950 Ridr öfverstigande
det belopp af 7,500 Ridr, som hittills från Statsverket och Apothekaresocieteten
för ändamålet utgått; hvarjemte nämnda styrelse anhållit, att Kollegium
måtte vidtaga de åtgärder, som för ändamålets vinnande kunde finnas lämpliga. För
egen del hade Kollegium vitsordat, hurusom det för den farmaceutiska undervisningen
för närvarande disponibla anslaget vore allt för ringa för att medgifva fullt skickliga
lärares anställande vid institutet, derest dessa skulle på undervisningen använda
erforderlig tid och möda, helst sedan det nya laboratoriet blifvit taget i bruk och
utgifterna derigenom betydligt förökats. Det af Farmaceutiska institutets styrelse
framställda behof af ytterligare 8,950 Ridr hade Kollegium likväl, af anförda skäl, an
-
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
sett kunna tåla att i någon må,n nedsättas, och Kongl. Majit har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Kollegii i sådant hänseende afgifna förslag, hemställt, att Farmaceutiska
institutets-nu varan de anslag måtte förhöjas med ett belopp af 1,125 Ridr,
under samma förbehåll, som tillförene, af ett mot statsanslaget svarande tillskott
från Apothekare-societeten, samt att derjemte, med afseende å den examensskyldighet,
som var afsedd att på institutet öfverflytta^, 2,000 Ridr måtte beviljas att ställas
till Direktionens öfver institutet förfogande.
Utskottet, som anser ©tvifvelaktigt att Farmaceutiska institutet, likasom andra
vetenskapliga inrättningar, tarfvar utveckling och i följd deraf ökade anslag, får af
sådan anledning och då Apothekare-societeten billigtvis ej kan förpligtas att deltaga
i bestridandet af kostnaden för examensskyldighetens fullgörande, hemställa,
att anslaget till Farmaceutiska institutet må för år 1867 bestämmas
till 6,875 R:dr, att utgå och användas på sätt Kongl.
Majit föreslagit.
118:o. Uppå Suudhets-kollegii derom gjorda underdåniga hemställan, har
Kongl. Majit föreslagit att det för Gymnastislä-orthopediska institutet uppförda årliga
anslag, 8,250 Ridr, måtte jemväl för år 1867 jpå enahanda vilkor som hittills få
utgå; och då, enligt hvad Sundhets-kollegium jemväl anmält, de vid anslaget fästade
vilkor blifvit uppfyllda samt denna vigtiga sjukvårdsanstalt icke utan understöd af
allmänna medel skulle kunna ega bestånd, ännu mindre utsträcka sin välgörande
verksamhet till behandling af obemedlade sjuka, får Utskottet till denna nådiga framställning
tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
119:o. Vid sistförflutna riksdag anvisade Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret
ett reservationsanslag af 9,000 Bidr, för att, under de vilkor i afseende på kommunernas
bidrag, som Kongl. Majit funne lämpligt bestämma, med en tredjedel årligen
under innevarande statsregleringsperiod användas såsom understöd för vård och skötsel
af de i landskapet Helsingland befintliga personer, som voro behäftade med sjukdomen
spetälska. Sedermera har, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen,
Kongl. Majit dels, såsom vilkor för statsanslagets tillgodonjutande, föreskrifvit
att motsvarande bidrag skulle af Gefleborgs län för ändamålet anvisas, och dels, i
afseende på medlens användande, medgifvit, att ett sjukhus för spetälske, beräknadt
att inrymma omkring 20 sängar, finge inrättas helst i Jerfsö socken, såsom medelpunkten
för den trakt, der sjukdomen vore gångbar och tillika utgörande station för
distriktets provincialläkare; skolande denna sjukvårdsanstalt, i likhet med länslasaretten,
ställas under tillsyn af en särskild direktion med Landshöfdingen i länet såsom
ordförande; och har Kongl. Majit nu begärt att Rikets Ständer måtte jemväl
för år 1867 bevilja för berörda ändamål ett anslag af 3,000 Ridr, mot vilkor af samma
bidrag från landstinget.
Då fortfarandet af ifrågavarande anslag är af ett behjertansvärdt behof påkalladt,
tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må, för vård och skötsel af de i provinsen
Helsingland befintliga, af sjukdomen spetälska angripna personer,
bevilja jemväl för år 1867 ett anslag af 3,000 Riksdaler,
att, enligt Kongl. Majits nådiga disposition från Riksgälds-kontoret
utgå, emot vilkor att enahanda bidrag fortfarande af Gefleborgs
län för ändamålet anvisas.
120:o. Från Ridderskapet och Adeln har till Stats-Utskottet blifvit remitterad
en af Herr Ulfsax, A. F., inom nämnda Riks-Stånd väckt motion (Nio 144), deruti
Stats- Utskottets Utlåtande N:o'66. (Fortsättning.)
23
motionären, jemte erinrar att, då en mängd personer från rikets alla delar i hufvudstaden
söka arbetsförtjenst och måste, då de insjukna, intagas å stadens allmänna
lasarett, billigheten fordrade, att kommunen derför erhölle någon ersättning, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 30 000 R:dr för att användas
till vård och underhåll å Stockholms allmänna sjukhus af sådana från landsorten
ankommande fattiga personer, som måste på dessa sjukhus intagas; men då
Statsverket med ett betydligt årligt anslag bidrager till Serafimerordens-lasarettets
underhåll, torde kommunens billiga anspråk i detta hänseende redan kunna anses
uppfyllda; och Utskottet hemställer derföre,
att Herr Ulfsax’s ifrågavarande motion må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
121:o. Uppå derom vid sistförflutna riksdag gjord framställning funno Rikets
då församlade Ständer skäligt att till understöd för den af Doktor O. Sandahl i liufvudstaden
inrättade Medico-pneumatiska anstalt anvisa för åren 1864, 1865 och 1866
en summa af 6,000 R:dr att med en tredjedel årligen utgå, med vilkor likväl att
anstalten blefve ställd under tillsyn af Sundhets-kollegium, dit föreståndaren hade
att årligen om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom att dagligen
skulle lemnäs fribad åt minst två fattiga eller obemedlade personer; och har nu uti
en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad motion
(N:o 348) Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgs län föreslagit, att för år
1867 en summa af 2,000 R:dr måtte till understöd för berörda anstalt af Rikets Ständer
anvisas.
På sätt af de för åren 1863 och 1864 till Sundhets-kollegium afgifna berättelser
inhemtas, hafva under det förra året 159 och under det sednare 295 personer
åtnjutit kostnadsfri vård vid denna anstalt samt der begagnat, år 1863, 4,647 och
år 1864, 9,438 bad; och då, enligt hvad motionären meddelat, anstaltens ekonomiska
bestånd ännu är beroende af allmänt understöd, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må till understöd för omförmälda medicopneumatiska
anstalt anvisa för år 1867 ett belopp af 2,000 Riksdaler,
att under enahanda vilkor, som hittills, från Riksgäldskontoret
utgå
122:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Serafimerordens-gillet,
såsom Öfverstyrelse för hospitalen i riket, uti underdånig skrifvelse den 24 Joli nästlidet
år, bland annat anfört, hurusom allmänna hospitalsf ondens inkomster visserligen
genom förhöjda arrenden vid förnyadt upplåtande af hospitalshemman och lägenheter,
äfvensom genom de i sednaste tid fastställda högre patient-afgifter stigit, men
ingalunda i ett mot stegringen uti dess utgifter svarande förhållande, i följd hvaraf
och då Ordens-gillet ansett sig böra hufvudsakligen biträda ett af General-direktören
öfver hospitalen uppgjordt förslag till reglering och förbättring af hospitalsläkarnes
löner, hvilka för närvarande i flera fall icke motsvarade deras trägna och
ansvarsfulla befattningar, Ordens-gillet hemställt, att, för genomförande af berörda
förslag, hvartill erfordrades en årlig utgift af omkring 10,000 R:dr, hospitalsfondens
kreditiv, nu utgörande 80,000 R:dr årligen, måtte under nästa statsreglering få utgå
med ett till 90,000 Riksdaler förhöjdt belopp; hvarefter, och derest detta af Rikets
Ständer bifölles, Ordens-gijlet afvaktade nådigt förständigande att med slutligt yttrande
och förslag till reglering af omförmälda löner till Kongl. Maj:t i underdånighet
inkomma.
Vidare hade Serafimerordens-gillet erinrat, hurusom utaf de till Kongl. Maj:t
årligen afgifna berättelser öfver hospitalsföi valtningen visat sig, bland annat, att under
åren 1862 och 1863 patienternas antal å de gamla hospitalen betydligt tilltagit,
24 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
i följd hvaraf underhållskostnaden vid dessa hospital för nämnda två år ökats med
en sammanräknad summa af 19,507 R:dr 84 öre, äfvensom att för Stockholms hospital,
hvilket först mot slutet af år 1861 öppnats för sjukes emottagande, sjukvårdskostnaderna
för åren 1862 och 1863 öfverstigit de till detta hospitals underhåll anvisade
tillgångar med tillhopa 49,740 R:dr 88 öre, ett förhållande, som hade sin förklaringsgrund
deri, att för Stockholms hospital, ehuru afsedt för 150 patienter, före
sista riksdag icke var beviljadt högre årligt anslag än 7,500 R:dr, hvarutöfver hospitalet
under nämnda år icke haft andra för denna nya anstalt beräknade inkomster,
än det från Danviks hospital årligen utgående ersättningsbelopp af 24,000 R:dr, samt
hvad patienternas den tiden lägre afgifter kunnat inbringa. Dessa omständigheter
hade haft till följd, att Hospitals-öfverstyrelsen, för uppehållande af förvaltningens
jemna gång, måst tid efter annan upptaga tillfälliga lån, särdeles vid kalenderårens
slut, då kreditivet varit användt och alla disponibla tillgångar anlitade. Hvad som
egentligen till behofvet af denna upplåning bidragit, vore den första uppsättningen
och utredningen vid Stockholms hospital, som till större delen blifvit ålagd Allmänna
Hospitalsfonden, utan att erforderligt förlagskapital tillika anvisats. Sålunda har år
från år uppkommit en balans, nu utgörande omkring 70,000 R:dr, hvilken under förra
hälften af hvarje kalenderår kunnat af då influtna större inkomster betäckas, hvaremot
vid hvarje års slut en kännbar brist uppstått. Till afhjelpande af den förlägenhet,
hvari hospitalsförvaltningen härigenom kommit, hade Serafimerordens-gillet anhållit,
det Kongl. Maj:t täcktes utverka ett anslag för en gång af 50,000 Riksdaler,
med hvilket belopp Ordens-gillet, under förutsättning att öfriga begärda anslag beviljades,
föreställde sig att den för handen varande bristen skulle kunna betäckas.
Serafimerordens-gillet, som icke kunnat undgå att tidt och ofta erfara, hurusom vid
de flesta hospitalen erforderliga platser saknats för emottagande af personer, som
varit till hospitalsvård berättigade, samt tillika, i fråga om sättet för åstadkommande
af en mera utsträckt sådan sjukvård, vore af den mening, att detta lämpligast och
med minsta kostnad kunde verkställas genom utvidgning eller ändamålsenligare inredning
af redan befintliga hospitalslokaler, hade vidare förmält sig i enlighet härmed
hafva, efter det vid 1861 års slut Stockholms hospital öppnats med platser för
150 sinnessjuke, genom tillbyggnader och andra anordningar vid en del hospital beredt
ökadt utrymme för 161 patienter, så att sjukplatsernas antal, som vid nämnda
års slut varit 1,074, vid slutet af år 1864 uppgått till 1,235. Men om äfven härigenom
och genom de ytterligare åtgärder i denna rigtning, som Ordens-gillet vore
betänkt att i underdånighet föreslå, för den närmaste framtiden kunde anses tillräckligen
sörjdt för tillfälle att å hospitalen kunna inrymma dem, som vore till vård
berättigade, måste dock, för utöfvandet af denna vård, hospitalen derjemte utredas
med erforderliga persedlar för ett sålunda förhöjdt patientantal, äfvensom i öfrigt
beredas tillgång å medel till bestridande af den härigenom jemväl ökade årliga underhålls-
eller sjukvårdskostnaden. Med afseende härå hade Serafimerordens-gillet
anmält att under åren 1861—1864 de sjukes antal å hospitalen i medeltal ökats med
44,5 årligen. Ett progressivt stigande inom riket af sådana sinnessjuke, som borde
blifva föremål för hospitalsvård, måste alltså antagas ega rum; och om äfven framdeles,
sedan det icke ringa antalet fånar och eljest oskadliga, ehuru obotliga sinnessjuke,
som, med stöd af äldre föreskrifter, fått för lifstid å hospitalen inlösas och
der ännu vistas, med döden afgått, en lifligare omsättning, såmedelst att ett större
antal patienter komma att utskrifvas och lemna rum för motsvarande antal sjukvård
behöfvande sinnessvaga, vore att emotse, funne sig dock Ordens-gillet böra fästa
Kongl.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
25
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å nödvändigheten att hospitalsförvaltningen erhölle
medel för behörigt vårdande af ett ökadt antal sinnessjuke, hvartill platser ansåges
kunna å nu befintliga hospitalsinrättningar beredas, likväl icke utan kostnader,
ehuru dessa jemförelsevis blefve vida mindre, än om nya hospital skulle anläggas.
Med beräkning af 40 nya sjukplatser för hvarje af de kommande tre åren uppstode
behof af tillskott för hospitalsfonden, under första året af 10,000 R:dr, under andra
året af 20,000 R:dr och under dt t tredje året af 30,000 R:dr.
Uti särskildt infordradt utlåtande öfver Rikets sist församlade Ständers i underdånig
skrifvelse den 16 November 1863 framställda begäran om undersökning,
huruvida för det vexande antalet sinnessjuka ytterligare ett nytt hospital eller endast
utvidgning af de redan befintliga vore af nöden, hade derjemte Serafimerordensgillet,
— med åberopande af den öfvertygelse Ordens-gillet förut uttalat i fråga om
sättet för åstadkommande af en mera utsträckt hospitalsvård, eller att, så länge det
vexande behofvet af dylik sjukvård kunde någorlunda tillgodoses genom utvidgning,
inom vissa i sakens egen natur liggande gränser, af nuvarande hospital, sådant vore
både lämpligare och i synnerhet vida mindre kostsamt, än att bygga och underhålla
nya sådana inrättningar, i enlighet hvarmed ock Ordens-gillet sett sig föranlåtet göra
framställning om utvidgning af Wexiö och Upsala hospital, — underdånigst yttrat,
att, om sistberörda framställning vunne bifall, skulle, med inberäkning af de 40 nya
platser, som derigenom vinnas, äfvensom af 25 nya sjukplatser, som vore under inredning
å Stockholms hospital, vid rikets nu befintliga hospitalsinrättningar inom
ganska kort tid kunna emottagas omkring 1,315 sinnessjuke, och derefter ytterligare
vid pass 90, så snart det beslutade nya hospitalet vid Göteborg hunne fullbordas och
inredas, hvarförutom, förmedelst efterhand inträdande afgång af det icke ringa antal
oskadliga sinnessjuke, som fått för lifstid å hospitalen inlösas, en lifligare omsättning
af hospitalspatienter, efter hvad Ordens-gillet äfven antydt, tillika skulle blifva att
emotse; vid hvilket förhållande och enär, beträffande särskildt de, såsom framför
andra i afseende på tillfälle till hospitalsvård för sina sjuka vanlottade, i Rikets Ständers
skrifvelse omförmälda provinserna Wermland, Dalarne och Nerike, förekomme,
att den alltjemt fortgående förbättringen i kommunikations-anstalter gjorde förflyttning
af sjuke från dessa provinser till någotdera af de närmast belägna hospitalen
vid Göteborg, Stockholm, Upsala eller Hernösand icke synnerligen svårare eller kostsammare
än om deras förflyttning verkställdes från en till annan af samma provinser,
Ordens-gillet ock funne grundade skäl för närvarande saknas att på allmän bekostnad
uppföra ännu ett nytt centralhospital, eller att, för beredande af ökade tillfällen
till sjukvård för sinnessvaga, vidtaga andra åtgärder än dem Ordens-gillet
i sin underdåniga skrifvelse angående hospitalsvårdens för handen varande behof
föreslagit.
I anledning af dessa framställningar har Kongl. Maj:t, jemte särskildt förklarande,
att Kongl. Maj:t, i betraktande af de utaf Ordens-gillet med afseende på
utrymmet vid Statens anstalter för sinnessjuka anförda förhållanden, funne uppförande
af ytterligare ett nytt hospital för beredande af ökade tillfällen till sjukvård för sinnessvaga
för närvarande icke vara af nöden, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
bevilja:
för hospitalsfondens förstärkning ett kreditiv å 90,000 R:dr;
till utredning och underhåll för ett förökadt antal sjukplatser vid hospitalen,
ett belopp af 10,000 R:dr; och
för betäckande af den i hospitalsfonden uppkomna brist, för en gång, en summa
af 50,000 R:dr.
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Uäjt. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
Enär, genom hvad ofvan blifvit ur Serafimerordens-gillets underdåniga skrifvelse
anfördt angående kospitalsvårdens förhandenvarande behof, nödvändigheten af
de för hospitalsväsendet samt en förbättrad och utvidgad hospitalsvård begärda anslagen
synes vara tillfyllest ådagalagd, får i följd häraf samt då det till utredning
och underhåll för ett förökadt antal sjukpJatser vid hospitalen begärda särskilda anslag
å 10,000 R:dr afser samma föremål, för hvilka hospitalsfondens kreditiv är anvisadt,
och således lämpligast bör med detta kreditiv sammanföras, Utskottet tillstyrka,
a) att Rikets Ständer till hospitalsfondens förstärkning å Riksgälds-kontoret
för år 1867 anvisa ett kreditiv af 100,000 Riks
daler; och
b) att till betäckande af den i hospitalsfonden uppkomna brist
må anvisas, för en gång, en summa af 50,000 Riksdaler.
123:o. Kongl. Maj:t har vidare begärt:
för utvidgning och förbättring af hospitalet i Wexiö, för en gång, 3,500 R:dr,
med rättighet för hospitalets öfverstyrelse att för hospitalet använda öfverskottet, omkring
7,400 R:dr, å det vid sistlidna riksdag för hospitalet beviljade byggnadsanslag;
för utvidgning och förbättring af hospitalet i Upsala, för en gång, 6,900
R:dr; och
för tillbyggnad och utvidgning af hospitalet i Nyköping 20,000 R:dr, hvaraf
år 1867 skulle utgå 10,000 R:dr.
I fråga om dessa särskilda anslagsbehof får Utskottet, för undvikande af vidlyftighet,
hänvisa till Serafimerordens-gillets, i Statsråds-protokollet intagna, underdåniga
framställning i ämnet; och då de deri meddelade upplysningar i afseende på
de ifrågavarande byggnadsföretagens ändamålsenlighet och nödvändighet synts Utskottet
nöjaktiga, tillstyrker Utskottet,
att Kongl, Maj:ts ifrågav; rande nådiga framställningar må af
Rikets Ständer bifallas.
124:o. Slutligen har Kongl. Maj:t, uppå Serafimerordens-gillets underdåniga
hemställan, föreslagit att för uppförande af en portvaktarestuga vid hospitalet i
Wisby, hospitalets öfverstyrelse måtte berättigas att använda besparingarne, omkring
2,700 R:dr, å ett af Rikets sednast församlade Ständer heviljadt anslag till byggnanader
vid hospitalet; och då, enligt hvad i Statsråds-protokollet är meddeladt, det
vid sistlidna riksdag för byggnader vid Wisby hospital beviljade anslag å 13,221 R:dr
85 öre ansetts kunna, till följd af billiga entreprenad-anbud, lemna ett öfverskott af
nyssnämnda belopp samt den föreslagna portvaktarestugan lärer vara för ordningens
upprätthållande inom inrättningen behöflig, tillstyrker Utskottet,
att jemväl denna nådiga framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
125:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 126) har Grefve Posse, A., med förmälan, hurusom Malmö hospital,
afsedt för Sveriges folkrikaste provins och näst Wadstena hospital inrymmande det
största antalet sinnessjuka, till följd af sitt läge och sin beskaffenhet i öfrigt ej kunnat,
oaktadt Hospitals-direktionens berömvärda bemödande, bringas i ett sådant skick,
som sednare tiders mera menniskovänliga åsigter om sinnessjukes behandling ovilkorligen
fordrade, föreslagit, att Rikets Ständer måtte för sin del besluta flyttning
af Malmö hospital till annan lämplig plats inom provinsen Skåne samt för ändamålet
anslå dertill erforderligt belopp, 600,000 R:dr.
Utaf en af Generaldirektören öfver hospitalen i riket till Serafimerordens
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
27
gillet afgifven berättelse öfver af honom verkställd inspektion å Malmö hospital den
13 och 14 September 1863 har Utskottet inhemtat, att vid inspektionstillfället sjukantalet
uppgått till 168, samt att Generaldirektören, efter noggrann redogörelse för
hospitalets verksamhet och beskrifning å dess byggnader, vidare anfört, att, oaktadt
alla de mångfaldiga förbättringar, som under sednare åren af Malmö Hospitalsdirektion
blifvit vid hospitalet i alla rigtningar utförda, utfölle dock det allmänna omdömet
om Malmö hospital särdeles ofördelaktigt, ett omdöme, som således ej vore
rigtadt mot direktionen utan mot sjelfva anstalten, hvilken aldrig kunde, huru den
än måtte ordnas och förvaltas, blifva annat än helt och hållet otjenlig för det ändamål,
för hvilket den är använd. Skälen för ett sådant omdöme vore dels anstaltens
läge i midten af en folkrik stad, omgifven af trånga gator och närliggande hus, dels
byggnadernas beskaffenhet, utaf hvilka de flesta vore inemot 200 år gamla och uppförda
för andra ändamål samt, oaktadt ofta upprepade reparationer, samtliga i bristfälligt
skick, dels ock bristande utrymme, såväl inom hus för de sjukes ändamålsenliga
vård och sysselsättning, som utom hus för beredande af tillfälle till arbete i
fria luften. Af dessa förhållanden följde, att Malmö hospital vore behäftadt med
sådana olägenheter och brister, att det ej allenast vore olämpligt och otjenligt såsom
vård- och kuranstalt för sinnessjuke och ej en gång kunde anses motsvara nutidens
billigaste fordringar, utan ock att dess fortsatta begagnande för detta ändamål,
enligt Generaldirektörens åsigt, ej vore förenligt med civilisationens, mensklighetens
och den kristliga kärlekens fordringar. Den enda utväg, som återstode,
vore sålunda att så snart som möjligt gå i författning om upprättande af ett nytt
centralhospital enligt nutidens åsigter på en passande plats i och för vården af de
sinnessjuke från rikets sydligaste provinser och att det nuvarande Malmö hospital
helt och hållet indroges; — en åsigt, som redan af de åren 1846 och 1850 nådigst
förordnade komiterade för sinnessjukvårdens ordnande blifvit i deraf afgifna utlåtanden
uttalad.
Behofvet af ett nytt hospital för rikets sydligaste provinser har således redan
länge varit af vederbörande framhållet; och då General-direktörens öfver hospitalen
härofvan anmärkta berättelse angående sist hållna inspektion af Malmö hospital
synes antyda att detta hospitals ersättande med en ny såväl till läge som anordning
i öfrigt mera tidsenlig dylik anstalt icke kan utan högst väsendtliga olägenheter
längre tid uppskjutas, men Utskottet, i saknad af derför erforderlig utredning,
nu icke kan tillstyrka Rikets Ständer att för ändamålet bevilja anslag, föranlåtes
Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Majit, efter behörig utredning af frågan, huruvida ett
nytt hospital för rikets sydligaste provinser är af oundgängligt
behof påkalladt, äfvensom angående beloppet af de med inrättandet
af en sådan anstalt förenade kostnader, ville till kommande
Riksdag göra den framställning i ämnet, hvartill förhållandena
kunna finnas föranleda.
126:o. Jemte erinran, hurusom den stora mängd obemedlade arbetssökande,
som alltjemt från landsorterna inflyttade till hufvudstaden, i betydlig mån bidroge
till ökande af denna kommuns kostnader för den allmänna barnavården, har uti en
hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 13)
Herr Liljenstolpe, A. F., föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Stora barnhuset
i Stockholm ett årligt anslag af 10,000 R:dr för att sätta Direktionen i tillfälle att
vid särdeles ömmande fall, dermed låta 100 barn få inlösas efter högst 100 R:dr
28
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
för hvarje bara; men då Utskottet föreställer sig att, om, med hänseende till det
åberopade förhållandet, ytterligare statsanslag skulle vara för Stora Barnhuset i Stockholm
af behof och, billighet påkalladt, vederbörande icke underlåta att derom göra
framställning, får Utskottet, i saknad af den utredning, som för frågans bedömande
vore erforderlig, hemställa,
att Herr Liljenstolpes förevarande motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
127:o. För ordnande och uppställning af Naturhistoriska Riksmusei samlingar
Kongl. Maj:t begärt, för en gång, ett anslag af 15,000 R:dr.
Utaf ett den nådiga Propositionen biiagdt Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden
den 19 Maj nästlidet år inhemtas, att berörda summa enligt uppgjord kostnadsberäkning
är erforderlig för ordnande och uppställning af Naturhistoriska Riksmusei
samlingar i Akademiens dels nybyggda dels ändrade och reparerade lokal, äfvensom
att årsauslagen till samlingarnes underhåll, vård och förökning ej lemna tillgång
till denna utgift; och då således det begärda anslaget är för tillgodogörandet
af dessa dyrbara samlingar oundgängligen nödigt, får Utskottet till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
128:o. Enligt hvad ett den nådiga Propositionen biiagdt Statsråds-protokoll
af den 2 Juni 1865 gifver vid handen, hade Vetenskaps-akademien uti underdånig
skrifvelse den 10 nästförutgångna Maj, jemte erinran, hurusom uti den för Naturhistoriska
Riksmusei Intendenter utfärdade instruktion vore dem förbjudet att hafva
egna samlingar, anmält, att Palceontologice intendenten derstädes, Professoren Nils
Peter Angelin, förklarat sig villig at-t till museum öfverlemna sina högst betydliga samlingar
inom nämnda vetenskapsgren, utgörande mera än 96,000 exemplar och uppskattade
till ett värde af öfver 40,000 R:dr, mot det att han dels erhölle 3,000 Ridr
till inköp för musei räkning af sådana dyrbarare arter, som nu i samlingarhe saknades,
men vid uppställningen vore oundgängliga för den allmänna öfversigten af
fornverldens naturalster och ej med årsanslaget kunde anskaffas, och dels finge, från
och med år 1866, årligen uppbära 2,000 R:dr R:mt; hvarjemte Akademien hemställt
att, på det berörda samlingar, hvilka hade ett ganska högt vetenskapligt värde och,
ordnade i förening med det, som Riksmuseum i denna väg förut eger, skulle utgöra
en särdeles fullständig och rikhaltig framställning af vårt lands palseontologi, måtte
kunna oskingrade Bibehållas åt fäderneslandet, Kongl. Majit täcktes bereda uppfyllande
af de vilkor Professor Angelin i ofvanberörda måtto framställt, för att hans
samlingar må till det naturhistoriska Riksmuseum öfverlemnas; och har i följd häraf
Kongl. Majit under förevarande Hufvudtitel föreslagit anvisande af 3,000 Ridr för en
gång till inköp af vigtigare och dyrbarare föremål för samlingarnes fullständigande.
Med hänseende till hvad Vetenskaps-akademien anfört angående värdet af
Professoren Angelins ifrågavarande samlingar, anser Utskottet sig böra tillstyrka bifall
till hvad Kongl. Majit föreslagit; och som det Angelin tillkommande årliga belopp
bör å Nionde Hufvudtiteln uppföras, får Utskottet nu endast hemställa,
att Rikets Ständer för ökande af Naturhistoriska Riksmusei palseontologiska
samlingar må anvisa 3,000 Ridr att från Riksgäldskontoret
utgå.
129:o. Sedan den åt Öfverintendents-embetet i nåder anförtrodda inredningen
af Nationalmusei-byggnaden numera så långt fortskridit, att en del af de Staten
tillhöriga samlingar, hvilka äro afsedda att derstädes förvaras, kunnat öfverflyttas
till nämnda byggnad, som är beräknad att under innevarande år invändigt fullbor
-
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
29
das, hade, enligt hvad af ofvan åberopade Statsråds-protokoll för den 13 Oktober
nästlidet år inhemtas, Öfverintendents-embetet, jemte anmälan härom, afgifvit förslag
till de anordningar och utgifter, hvilka ansetts vara af behofvet påkallade för framtida
vård och underhåll af ej mindre sjelfva museibyggnaden, än äfven den del af
berörda samlingar, hvilka äro ställda under Öfverintendents-embetets inseende; och
hade embetet dervid anfört, att detsamma, vid öfvervägande af detta ärende, visserligen
funnit såsom den enda fullt tillfredsställande anordningen i afseende å förvaltningen
och vården af de samlingar, hvilka voro afsedda att bilda det s. k. National-museum,
att alla dessa, nemligen Kongl. Maj:ts musei, Kongl. Vitterhets-, Historie-
och Antiqvitets-akademiens samt Kongl. Lifrustkammarens samlingar kunde,
tillika med konstsamlingarne vid Gripsholms och Drottningholms slott, ställas under
en gemensam styrelse, bestående af en chef och tv än ne intendenter, den enaförkonstoch
den andra för de historiska samlingarne, samt fyra amanuenser, deraf tvänne såsom
biträden åt intendenten för konstsamlingarne, en tor smärre konstsaker af olika slag
och en för gravyrsamlingen, samt likaledes tvänne åt intendenten för de historiska
samlingarne, en för Lifrustkammaren och en för myntkabinettet, jemte erforderligt
kansli- och redogörare-biträde; men som hinder för verkställigheten af en dylik organisationsplan
synts för närvarande möta dels i svårigheten att kunna föreslå någon
definitiv aflöningsstat, åtminstone för den del af förvaltningspersonalen, som
skulle erhålla befattning med de egentliga konstsamlingarne, förrän dessa hunnit
fullständigare ordnas, samt erfarenheten derefter ådagalagt det verkliga behofvet af
dylik personals större eller mindre antal, dels äfven uti det samband, som förefunnes
mellan Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien och dess samlingar;
så hade Öfverintendents-embetet ansett sig nu endast böra hos Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställa om anvisande af de för den närmaste framtiden erforderliga
medel; och har, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Öfverintendents-embetets
förslag, Kongl. Majit begärt för vårdande och underhåll af ISlationalmusei-byggnaden
och der förvarande samlingar m. m. för år 1866 ett belopp af 5,000 R:dr och för
år 1867 en sammanräknad summa af 17,650 R:dr.
Emot de af Öfverintendents-embetet uppgjorda, under pag. 89 och 90 i Statsråds-protokollet
intagna, beräkningar öfver det nu anmälda anslagsbehofvet har Utskottet
icke haft något att erinra; men deremot har hvad bemälda embete anfört
angående framtida vården och underhållet af Nationalmusei-byggnaden och der förvarade
samlingar synts Utskottet gifva skälig anledning till uttalande af den önskan,
att vid ordnandet af denna angelägenhet andra befattningar icke må inrättas, än
som äro för göromålens bestridande oundgängligen nödiga; hemställande i följd häraf
Utskottet,
a) att Rikets Ständer måtte för vårdande och underhåll af Nationalmusei-byggnaden
och der förvarade samlingar m. m. anvisa
för år 1867 ett extra anslag å 17,650 Riksdaler;
b) att till enahanda ändamål måtte för innevarande år anvisas
ett belopp af 5,000 Riksdaler;
c) att, jemte anmälan härom, Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte anbefalla vederbörande
att vid uppgörande af förslag till personal- och aflöningsstater
för förvaltningen af Nationalmuseum och der förvarade samlingar
nödig sparsamhet må varda iakttagen.
130:o. För uppsökande och aftecknande af runstenar samt dessa teckningars
utgifvande har Kongl. Majit begärt för år 1867 ett anslag af 1,500 R:dr,
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
Det årliga anslag till nämnda belopp, som vid de tre sednast förflutna riksdagarne
för enahanda ändamål beviljats, har, jemte ett årligt understöd af statsanslaget
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande, af Kongl.
Maj:t lemnats åt fornforskaren Richard Dybeck, hvilken, enligt hvad af Statsrådsprotokollet
inhemtas, derigenom blifvit satt i tillfälle att, företrädesvis inom provinserna
kring Mälaren, uppsöka och beskrifva fornlemningar, bland hvilka åtskilliga,
när sådant varit behöfligt och möjligt, af honom blifvit iståndsätta mot särskildt beviljad
kostnadsersättning af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens medel.
Främst hade han egnat sin uppmärksamhet åt de besökta orternas runmonumenter,
bland hvilka många förut oanmärkta blifvit af honom uppsökta och aftecknade, andra
af äldre forskare beskrifna och afritade blifvit underkastade ny, behöflig granskning;
och hade Dybeck om dessa resor och undersökningar årligen algifvit berättelse
till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien, hvarjemte han hvarje år
till akademien inlemnat förteckningar öfver fornlemningarne i 10—12 socknar, samt
från trycket utgifvit ett häfte “Runurkunder “, innehållande omkring femtio runstensteckningar
jemte text, af hvilket,arbete 50 exemplar lemnats till Kongl. Maj:ts nådiga
disposition.
Hvad sålunda blifvit af Dybeck närmare undersökt och i tryck allmängjordt
omfattar emellertid blott en jemförelsevis ringa del af landets talrika runminnesmärken;
och då det derföre är af vigt att forskningarne oafbrutet fortsättas, tillstyrker
Utskottet,
att jemväl för år 1867 måtte för uppsökande och aftecknandet
af runstenar samt dessa teckningars utgifvande anvisas ett extra
anslag af 1,500 R:dr.
131:o. Vidare har Kongl. Maj:t begärt, att det vid sistlidna riksdag beviljade
årliga anslag af 2,000 R:dr för undersökning af fornlemningar och upprättande af
förteckningar öfver sådana måtte jemväl för år 1867 anvisas.
Enligt hvad Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien anmält, hade de
uti ifrågavarande hänseende till akademiens disposition ställda medel blifvit tilldelade
dels i landsorterne bildade fornminnesföreningar, dela enskilda forskare, som af akademien
blifvit utsände. Från Nerike, Gestrikland, Skåne och Halland hade värdefulla
förteckningar och beskrifningar redan inkommit, äfvensom dylika snart vöre
att förvänta från Helsingland, vissa trakter af Östergötland och Westergötland
samt östra delen af Södermanland; och då vigten af de arbeten, för hvilkas godtgörande
ifrågavarande anslag är afsedt, redan blifvit af Rikets Ständer erkänd, tillstyrker
Utskottet,
att det begärda anslaget, 2,000 R:dr, må jemväl för år 1867
anvisas.
13z:o. För fortsatt utgifvande af plancheverk öfver fornsaker och andra historiska
märkvärdigheter i Statens historiska museum samt Svenska sigill från medeltiden
har Kongl. Maj:t äskat ett anslag för en gång af 2,000 R:dr.
Då af Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom en stor mängd af Svenska fornsaker
m. m., som i Statens historiska museum förvaras, redan äro aftecknade, men
hvarken för dessa ritningars utgifvande eller för fortsättande af det för den historiska
forskningen vigtiga arbetet “Svenska sigill från medeltiden" tillgång förefinnes
å Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens ordinarie stat, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må för år 1867 bevilja det för ifrågavarande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning. )
31
ändamål äskade anslag, 2,000 Ridr, att, i mån af behof, till vederbörande
utbetalas.
133:o. Uppå Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens underdåniga
framställning, angående de nya behof, som blefve en följd af de under akademiens
vård ställda samlingars öfverfiyttning, anordning och offentliga förevisning i det nya
museet, har Kongl. Majit begärt dels till höjande af akademiens å stat uppförda anslag
till vetenskapligt bildade biträden, ett belopp af 1,500 Ridr, och dels för tillökning
i akademiens vaktbetjening 1,936 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas hade akademien föreslagit, att
utaf sistnämnda anslagsbelopp skulle utgå, 500 R:dr till lön åt en vaktmästare för
den dagliga tjenstgöringen och 500 R:dr till lön åt en vaktmästare såsom förman för
den extra betjeningen vid förevisningarne, hvaremot återstoden borde användas till
arfvoden åt sex extra vaktmästare, antagne att tjenstgöra endast under förevisningstimmarne.
De ifrågavarande samlingarne komma att upptaga hela bottenvåningen i den
nya museibyggnaden och deras ordnande och förevisande derstädes måste således
medföra betydligt ökade kostnader. Någon förhöjning i akademiens ordinarie anslag
synes emellertid icke böra ega rum, innan erfarenheten hunnit närmare angifva det
belopp, som i sådant hänseende kan vara oundgängligen nödigt; och Utskottet hemställer
alltså,
att Rikets Ständer må Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
på det sätt bifalla, att de begärda anslagsbeloppenfltillhopa
3,436 Riksdaler, må såsom extra anslag för år 1867 å
Riksgälds-kontoret anvisas.
134:o. Uti Statsråds-protokollet är meddeladt, hurusom Vitterhets-, Historieoch
Antiqvitets-akademien till Kongl. Majits nådiga pröfning hänskjutit, huruvida icke
från Statens sida någon åtgärd borde vidtagas för att skydda och åt efterverlden,
så vidt möjligt, bevara Wisby stads ruiner, utgörande ansenliga och praktfulla lemningar
dels af åtskilliga kyrkor, dels af den gamla icke mindre märkvärdiga ringmuren,
som omslöte staden. Dessa ruiner vore de vackraste och i konsthistoriskt
hänseende märkligaste, som inom de nordiska länderna förefunnes, och hade derföre
bland in- och utländske konstkännare ådragit sig största uppmärksamhet. Det vore
dock väl bekant, att flera bland dessa dyrbara qvarlefvor af medeltidens byggnadskonst,
ehuru i sednare tid bättre vårdade än förut, befunnes i sådant skick, att de
torde nedstörta, om ej snar hjelp mellankomme, och flerstädes behöfde frigöras från
anslutande byggnader, till en del af osnyggaste art, och stängsel, hvilka icke blott
bortskymde, utan äfven skadade de svaga murarne; och hade derföre akademien,
jemte öfverlemnande af en uppgjord plan till de åtgärder, som kunde anses nödiga
och tjenliga att förekomma ruinernas vidare förfall och afhjelpa ofvan anförda olägenheter,
underdånigst hemställt, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition om ett extra anslag af 1,500 Ridr årligen, att i öfverensstämmelse
med förenämnda plan och under ledning af någon dertill utsedd lämplig person användas.
Sedermera hade stadsfullmägtige i Wisby i underdånighet gjort framställning,
att Kongl. Majit måtte täckas föreslå Rikets Ständer att, för iordningställande
och underhåll af ringmuren och kyrkoruinerna i nämnda stad, bevilja ett statsanslag
af 5,000 Ridr årligen. Vid öfverlemnande af denna framställning hade Kongl. Majits
Befallningshafvande i Gotlands län derå tillstyrkt nådigt bifall; hvarefter Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-akademien, deröfver hörd, bland annat yttrat, att dev förfallna
skick, hvari största delen af ifrågavarande ruiner befunne sig, gjorde det önsk
-
32
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
ligt, att åtgärder till förekommande af deras vidare förstöring måtte kunna skyndsamt
utföras; hvilket ändamål onekligen säkrare skulle vinnas, i fall Kongl. Maj:t
funne skäligt att föreslå och Rikets Ständer att anvisa det högre belopp, stadsfullmägtige
begärt, än om anslaget skulle stadna vid den lägre summa, akademien i
dess ofvan anförda underdåniga skrifvelse ifrågasatt.
Efter pröfning af dessa underdåniga framställningar har Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer, att för ifrågavarande fornlemningars upphjelpande bevilja ett anslag
af 1,500 R:dr.
Enär Wisby stads fornlemningar obestridligen äro i konsthistoriskt hänseende
att räkna bland de märkligaste inom de nordiska länderna och af sådan anledning
Staten icke bör undandraga sig att tillse, det dessa ruiner, i den mån sådant utan
allt för stora uppoffringar kan ske, åt efterverlden bevaras, tillstyrker Utskottet,
a) att Rikets Ständer må för år 1867 anvisa ett extra anslag af
1,500 R:dr att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, användas
för vårdande af fornlemningarne i Wisby.
Men då Utskottet, vid granskning af den uppgjorda planen öfver de åtgärder,
som ansetts nödiga och tjenliga att förekomma ruinernas vidare förfall, funnit sig
ega anledning befara att, i anseende till dessa ruiners mängd och storartade beskaffenhet,
genomförandet af samtliga de föreslagna åtgärderna skulle medtaga högst
betydliga summor, har Utskottet i följd deraf ansett sig böra hemställa,
b) att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att, om ökadt anslag för berörda ändamål skulle ifrågakomma,
Kongl. Maj:t då ville låta behörigen utreda, hvilka utaf de
ifrågavarande fornlemningarne företrädesvis äro af det värde i
konsthistoriskt hänseende, att de böra åt efterverlden bevaras,
äfvensom beloppet af de kostnader, som derför kunna vara
oundgängligen nödiga.
135:o. För inköp af en orgel åt Musikaliska Akademiens läroverk har Kongl.
Maj:t begärt ett extra anslag af 4,000 R:dr; och då af Statsråds-protokollet inhemtas,
att den nämnda läroverk tillhöriga orgel, hvilken är af äldre konstruktion, till följd
af långvarigt begagnande befinner sig i högst bristfälligt skick, äfvensom att akademien
förmält sig ega grundad förhoppning att på enskild väg erhålla något bidrag
till fyllande i den för nytt sådant instrument beräknade kostnad, 5,000 R:dr, tillstyrker
Utskottet,
att det begärda beloppet, 4,000 R:dr, må af Rikets Ständer
beviljas.
136:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att för fortsatt utgifvande af ar
betet
“Svenska språkets lagar“ måtte för år 1867 beviljas ett anslag af 1,500 R:dr.
Sedan utaf de delar, hvaraf ifrågavarande arbete, enligt ursprungliga planen,
borde utgöras, nemligen ordböjningen, ljudläran och ordbildningen med inbegrepp af
partiklarne och ordförbindelsen eller syntaxen, ordböjningen, sedd jemväl i sina förbindelser
till härledningen, blifvit fulländad, har, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, författaren under de sednaste två åren varit mera uteslutande
sysselsatt med ljudläran; och då detta språkverks stora vetenskapliga värde redan
är af Rikets Ständer erkändt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må till fortsatt utgifvande af “Svenska språkets
lagar** anvisa för år 1867 ett belopp af 1,500 R:dr.
137:o. Vid sistförfiutna riksdag anvisade Rikets Ständer ett belopp af 10,000
R:dr att under innevarande statsregleringsperiod årligen utgå, för att, enligt Kongl.
Maj:ts
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.) 33
Maj:ts nådiga disposition, användas för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis tillhöra allmän bildning; och
då de i följd häraf föranstaltade föreläsningar af allmänheten blifvit omfattade med
en begärlighet, som på en gång röjt både denna allmänhets behof af bildande upplysning
och dess håg att tillegna sig sådan, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att ett
anslag af 10,000 R:dr måtte ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att, under förutsättning
att af staden bekostas ändamålsenlig lokal samt dess belysning, användas
till föranstaltande af dylika föredrag.
I sammanhang med denna nådiga framställning har Utskottet jemväl förehaft
en från Borgare-Ståndet till Utskottets behandling remitterad motion (N:o 128), deri
Herr C. E. Ljungberg af anförda skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte för instundande
statsregleringsperiod anvisa 30,000 R:dr, för att, efter Kongl. Majrts nådiga
disposition, användas dels till årliga arfvoden åt personer, som företrädesvis i
rätts- och statsvetenskapliga ämnen i hufvudstaden holle en sammanhängande följd
af föredrag, dels ock till bekostande derstädes af offentliga föreläsningar i ämnen,
tillhörande allmän bildning. Enligt hvad vidare inhemtas af motionen, till hvilken
Utskottet för undvikande af vidlyftighet, i öfrigt får hänvisa, är det föreslagna beloppet
af motionären afsedt dels till fem eller sex arfvoden för fast anställde lärare,
hvilka borde hålla för undervisning ordnade serier af föredrag i företrädesvis följande
vetenskaper, nemligen: Statsrätt i inskränkt mening eller inre offentlig rätt, Folkrätt,
Statistik, Nationalekonomi, Administrativ rätt, Laghistoria, Praktisk och komparativ
Lagfarenhet, Politisk och allmän kulturhistoria, Geologi och Mineralogi samt Filosofi
och Estetik, dels till arfvode åt e. o. Professorn i Rätts- och Statsmedicin vid Carolinska
institutet mot åtagande att under 2 å 3 månader hvarje år genomgå en särskild
för jurister lämpad kurs i Rättsmedicinen, och dels 10,000 R:dr för de tillfälliga
föreläsningar, som fortfarande borde hållas i de till allmän bildning hörande ämnen.
Vid innevarande riksdag är i en hos Ridderskapet och Adelli väckt motion
föreslaget, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära, det
Kongl. Maj:t täcktes af sakkunnige personer låta frågan om ett universitets inrättande
i hufvudstaden tagas i behörigt öfvervägande och sedermera hos Rikets Ständer
göra den nådiga framställning, Kongl. Maj:t med anledning deraf kunde finna
för fosterlandet och för utvecklingen af dess vetenskapliga och högre andliga lif
mest gagnande. Men vid behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
öfver berörda motion afgifna Betänkande (N:o 11), deri Utskottet af anförda
skäl hemställt, att densamma ej måtte till någon åtgärd föranleda, hafva trenne
Riks-Stånd detta Betänkande godkänt; Och då vid sådant förhållande det icke kan
vara att förvänta, att frågan om anslag för inrättande i hufvudstaden af en vetenskaplig
institution i den af Herr Ljungberg föreslagna syftning skulle för närvarande
tillvinna sig Rikets Ständers uppmärksamhet, har Utskottet ansett sig icke böra
förevarande motion, i hvad den afser högre anslag än det af Kongl. Maj:t föreslagna,
till bifall förorda; hemställande alltså Utskottet,
a) att Herr Ljungbergs ifrågavarande motion icke må till någon
särskild Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande åter Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, tillstyrker
Utskottet,
b) att Rikets Ständer må jemväl för år 1867 ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett extra anslag af 10,000 Riksdaler, för att,
under förutsättning att af Stockholms stad bekostas ändamålsenlig
lokal samt dess belysning, användas till föranstaltande i
Bih. till B. St. Brot. 1865 <& 1866. 4 Sunil. 1 Afd. 2 Band. 1 Häft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen,
som företrädesvis tillhöra allmän bildning.
138:o. För fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra samlingar
befintliga handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia och offentliga förhållanden,
har Kongl. Maj:t äskat anvisande af ett anslag å 3,000 R:dr samt att
återstoden af det för samma ändamål tillförene beviljade belopp måtte fortfarande
få derför användas.
Utaf Statsråds-protokollet inbemtas, hurusom Riksarkivarien uti skrifvelse
den 29 sistlidne Juli anmält, att ifrågavande uti Riksarkivet företagna arbete sålunda
fortgått, att andra delen i serien för ”Konung Gustaf I:s registratur”, omfattande
året 1525 af denna Konungs regering, samt första delen i en särskild serie, innehållande
lagförslag, börande till Konung Carl IX:s tid, från trycket utkommit; hvarjemte
för närvarande vore under utgifning: tredje delen af Konung Gustaf I:s registratur,
omfattande året 1526, äfvensom en realkatalog öfver Riksarkivets rika
samling af pergamei tsbref, från och med år 1351 till och med år 1400, hvilken, försedd
äfven med register, återgåfve allt väsendtligt af dessa brefs innehåll, till ledning
för forskare i den tidens häfder. Efter hvad Riksarkivarien i ofvanberörda
skrifvelse jemväl meddelat, uppgick vid ingången af nu löpande statsregleringsperiod
återstoden af det under riksdagen näst före den sednaste för ifrågavarande
ändamål beviljade anslag till ett belopp af 8,000 R:dr. Häraf hade 2,248 R:dr 13
öre redan blifvit använda; inom kort komme ytterligare att deraf utgå kostnaden
för tredje delen af Konung Gustaf I:s registratur, omkring 1,100 R:dr, och vid detta
års början förestode utbetalning af omkring 1,000 R:dr för den då färdigblifvande
Irsta delen af realkatalogen, hvars sednare afdelning, likaledes medförande en utgift
af omkring 1,000 R:dr, väntades färdigtryckt inom innevarande års utgång, vid
hvilken tidpunkt alltså å anslaget icke kunde beräknas högre behållning än omkring
2,652 R:dr, under det emellertid till utgifning från trycket oafbrutet förbereddes
fortsättningen af Konuug Gustaf Ls registratur, hvilket, tillvexande med hvarje år,
ännu komme att taga ett betydligt antal delar i anspråk, äfvensom derjemte åtskilliga
för Svenska kyrkoförfattningens historia vigtiga handlingar från sextonde och
förra hälften af sjuttonde seklet.
Den behållning, som beräknats vid innevarande års slut förefinnas å det för
ifrågakomna arbete anvisade anslagsbeloppet, motsvarar således fullt hvad som hittills
årligen för ändamålet åtgått; och då i följd häraf beviljande af nytt anslag för
år 1867 icke synes vara af behof påkalladt, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må endast i
den mån bifallas, att Rikets Ständer medgifva, att återstoden
af det för omförmälda arbete tillförene beviljade belopp fortfarande
må derför användas.
139:o. Jemte erinran, hurusom Rikets sist församlade Ständer åt Artisten N.
Mandelgren anvisat för innevarande statsregleringsperiod ett årligt understöd af
1,500 R:dr, för att derigenom sätta honom i tillfälle att genom resor inom landet insamla
ytterligare materialier till fortsättande af det vackra arbete, rörande de i vårt
lands gamla kyrkor ännu befintliga konsthistoriska lemningar från förgångna sekler,
hvilkets utgifvande han med understöd först af Fransmännens Kejsare och sedan af
Svenska Statsverket begynt under titel: ”Monuments Scandinaves du moyen åge”,
har uti en inom Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 46) Doktor Lindgren föreslagit, att Rikets Ständer ville för år 1867 åt
Mandelgren anslå ett fortsatt understöd af 1,500 R:dr, med förbindelse för Mandel
-
Stats-TJtskottets Utlåtande F:o 66. (Fortsättning.)
35
gren att vid slutet af det år, för hvilket han anslaget uppbär, till fria konsternas
akademi inlemna de afteckningar och ritningar han under året gjort.
Enahanda vilkor är jemväl fästadt vid det Mandelgren för innevarande statsregleringsperiod
beviljade understöd; och finnas vid motionen fogade utaf Sekreteraren
vid fria konsternas akademi utgifna intyg derom att Mandelgren åren 1864 och
1865 samma vilkor uppfyllt.
Denna framställning har Utskottet tagit i öfvervägande; och då det ©tvifvelaktigt
i konsthistoriskt hänseende är af vigt, att Mandelgren sättes i tillfälle att
fortsätta den verksamhet, hvaråt han redan egnat ett mångårigt och uppoffrande
arbete, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp
af 1,500 Riksdaler, att för år 1867 utgå till Artisten Mandelgren,
på det han må blifva i tillfälle att verkställa de resor inom
landet, som för fortsatt aftecknande af ännu utaf honom ej
undersökta kyrkliga monumenter kunna vara af nöden, dock
med skyldighet för Mandelgren att vid slutet af berörda år till
fria konsternas akademi inlemna de afteckningar, han under
året gjort.
140:o. Vid de två sistförflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer åt Lithogra
fen
Billmark anvisat ett årligt belopp af 800 R:dr såsom understöd för fortsatt ut
gifvande
af planche-verket ”Sverige, aqvarell-lithografier och tontryck”; och har nu
Herr aj Sillén, L. G., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 19) föreslagit, att dylikt understöd måtte Billmark jemväl
för år 1867 beviljas; och då, enligt hvad Utskottet inhemtat, omförmälda arbete
med oförminskadt nit fortsättes och Billmark fortfarande är af ifrågavarande understöd
i behof, tillstyrker Utskottet,
att, såsom understöd för fortsatt utgifvande af planche-verket
”Sverige, aqvarell-lithografier och tontryck”, må åt Lithografen
Billmark jemväl för år 1867 beviljas ett anslag af 800 Riksdaler
att från Riksgälds-kontoret utgå.
141 :o. Under åberopande af de skäl, som föranledt Rikets Ständer vid föregående
riksdagar att till fortsatt utgifvande af planche-verket ”Fordna och Närvarande
Sverige”, hvilket, påbegyndt af framlidne Öfverste-löjtnanten U. Thersner i
lifstiden, blifvit fullföljdt först af hans enka och sedermera af deras efterlemnade
dotter, Thora Thersner, bevilja årliga anslag, har uti en inom Borgare-Ståndet
väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 114) Herr A. II Wistrand föreslagit,
att Rikets Ständer måtte såsom uppmuntran till fortsatt utgifvande af ifrågavarande
planche-verk anvisa för år 1867 enahanda belopp, som under innevarande
statsregleringsperiod i sådant hänseende årligen utgår eller 400 R:dr; hvarförutan
motionären, jemte förmälan, att åtskilliga af de mellersta häftena af detta planche
verk,
till ett antal af 20 å 30, vore nära att utgå och således måste omtryckas, om
ej verket skulle blifva ofullständigt och derigenom nästan alldeles värdelöst, hemställt
att Rikets Ständer måtte, till möjliggörande af berörda omtryckning, bevilja ett.
anslag för en gång af 3,000 R:dr eller, om hinder deremot skulle möta, åtminstone
medgifva någon väsendtligare förhöjning i det begärda årliga anslaget till arbetets
understödjande.
Enligt hvad motionären meddelat, har ifrågavarande arbete sedan år 1862
vunnit tillökning med 5 häften, bland hvilka 2 omfatta provinsen Dalarne, 1 Westmanland,
1 Westergötland och 1 Wermland, hvarjemte ännu ett häfte vyer från sist
-
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
nämnda provins vore ämnad t att utkomma mot slutet af nästlidet år, då plancheverket
komme att utgöra 87 häften; varande dessutom handteckningar utförda till
ytterligare två häften; och då således arbetot ännu fortgår samt de omständigheter,
hvarunder hittills understöd derför beviljats, icke torde undergått någon väsendtlig
förändring, synes detta understöd böra jemväl för 1867 med oförändradt belopp utgå;
men enär kostnaden för den ifrågasatta omtryckningen af en del planche!- bör,
så framt en sådan omtryckning skall anses vara af mera allmänt intresse, lätteligen
betäckas af inflytande försäljningsmedel; har Utskottet ansett motionärens yrkande
om understöd i sådant hänseende icke böra vinna bifall; hemställande alltså
Utskottet,
att ofvanberörda motion af Rikets Ständer i så måtto bifalles,
att, till försatt utgifvande af arbetet ”Fordna och Närvarande
Sverige” må för år 1867 anvisas ett belopp af 400 Riksdaler.
142:o. Jemte erinran, hurusom, efter det Kongl. Maj:t under den 7 Februari
1816, uppå Rikets Ständers hemställan, beviljat anslag af statsmedel för utgifvande
af arbetet ”Scriptores rerum Svecicarum medii ;evi”, första delen af detta arbete
utkommit redan 1818 och andra delen år 1828, har uti en från Preste-Ståndet till
Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 16) Doktor Thyselius hemställt, att för utgifvande
af tredje delen af berörda arbete måtte anvisas ett reservationsanslag af
5,000 R:dr; varande af motionären jemväl omförmäldt, att utaf denna del, hvilken
skulle innehålla de hittills icke utgifna källorna för medeltidens kyrkohistoria, 13
ark redan för 20 år sedan blifvit tryckta och å Upsala universitets Bibliothek
förvarades.
Det anslagsbehof, för hvilket ofvanbemälde motionär nu påkallat Rikets Ständers
uppmärksamhet, synes Utskottet vara af den beskaffenhet, att det icke lämpligen
bör till omedelbar pröfning hos Rikets Ständer förekomma, utan torde detsamma
först böra i behörig ordning anmälas hos Kongl. Maj:t, som då, så framt det
ifrågasatta arbetet, efter vederbörandes hörande, finnes företrädesvis förtjent af
allmänt understöd, icke lärer underlåta att, derest tillgängliga medel icke derför
lemna tillgång, till en kommande riksdag göra den framställning, hvartill förhållandena
kunna föranleda; och får i följd häraf Utskottet hemställa,
att Doktor Thyselii förevarande motion ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
143:0. Under anförande, hm-usom under 1859 års sommar från trycket utkommit
ett af mamsell Octavia Carlén författadt arbete, under titel: »Anteckningar öfver
Kongl. Lifrustkammarens och Kongl. Klädkammarens samlingar» har genom en hos
Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 101) Herr Liljenstolpe, A. F., föreslagit,
att, i anseende till den tid och möda, som blifvit af författarinnan nedlagd på detta
arbete, Rikets Ständer måtte, såsom godtgörelse härför eller gratifikation, åt henne
anslå en summa af 500 R:dr eller helst 1,000 R:dr för en gång; men då ifrågavarande
arbete, hvilket icke lärer kunna i litterärt hänseende tilläggas någon större
betydelse, antagligen genom försäljning åt besökande i Lifrustkammaren vunnit ali
den uppmuntran, som för detsamma bort kunna förväntas, anser Utskottet
Herr Liljenstolpes förevarande motion böra af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
144:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 270) har Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län,
jemte uttryckande af den åsigt, att Staten borde befrämja spridningen af sådana läroböcker
och arbeten, som vore företrädesvis egnade att framkalla en sann med
-
Stats-UtsJcottets Utlåtande N.-o 66. (Fortsättning.)
37
borgerlig bildning och meddelade sådana allmännyttiga kunskaper, hvaraf hvarje
samhällsmedlem numera vore i behof, föreslagit att, då ett arbete af dylik beskaffenhet,
hvilket både för sitt sakrika innehåll och den derpå nedlagda mångåriga flit
vore förtjent af den största uppmärksamhet, nyligen utkommit i bokhandeln, under
titel: “Den kunskapsrike Skolmästaren», Rikets Ständer måtte till inköp af 2,500
exemplar af denna bok, för utdelning till folkskolor eller sockenbibliotheker, anvisa
ett anslag för en gång af 20,000 Rdr.
Afven om det må antagas, att ifrågavarande arbete egnar sig till fyllande af
sockenbibliotbekernas behof af en kortfattad encyklopedi, synes dock anvisande af
statsmedel uti ifrågavarande hänseende icke böra ifrågakomma, helst arbetets pris
icke är högre, än att dess inköpande lämpligen bör kunna öfverlemnas åt vederbörande
kommuners egen omtanke; hemställande alltså Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Nils Olssons ifrågavarande motion icke
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
145:o. Med anförande, hurusom någon s. k. Evangeliibok på finska språket
med de nya för vårt land fastställda predikotexterna ännu icke funnes tryckt, oaktadt
det Sverige tillhörande Finska folket, hufvudsakligen bosatt inom Neder-Torneå,
Carl Gustafs, Öfver-Torneå och Pajala socknar, uppginge till öfver 17,000 personer,
har, uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 99), Kongl. Hofpredikanten Bosenius
af i öfrigt anförda skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja anslag till betäckande
af tryckningskostnaden för 4 å 5,000 exemplar af omförmälda texter, hvilka
in extenso och med så tydlig stil, att de äfven af äldre personer kunde läsas, borde,
så fort sig göra läte och till så billigt pris som möjligt, hållas den Svensk-finska
befolkningen tillhanda.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna framställning blifvit öfverlemnad,
har tagit densamma i öfvervägande; och då, enligt hvad motionären meddelat, Konsistorium
i Hernösands stift vid flera tillfällen förgäfves sökt göra tryckningen af
ifrågavarande predikotexter till föremål för enskild spekulation, synes Statens mellankomst
i sådant hänseende af oundgängligt behof påkallad; men enär Utskottet icke
eger någon ledning för bedömande af beloppet utaf det anslag, som skulle för ändamålet
erfordras, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse fästa Kongl.
Majffs nådiga uppmärksamhet på behofvet af tillgång på predikotexter
för Sveriges Finska befolkning, samt anhålla att
Kongl. Majit täcktes låta vidtaga de åtgärder, som för fyllande
af nämnda behof kunna finnas nödiga.
146:o. Jemte erinran, hurusom det för inköp af skickliga inhemska konstnärers
arbeten anvisade årliga anslag af 6,000 R:dr ej kunde vara tillfyllest, då frågan
vore att tillegna sig ett skulpturarbete eller annat konstverk af ovanligare art
eller omfång, hvilket lyckats framför andra höja Sveriges anseende inom konstverlden,
har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottets behandling
öfverlemnad motion (N:o 10) Herr Dardel, F. L., föreslagit att, då till dylika arbeten
onekligen borde räknas Molins grupp “Bältespännare“, hvilket kolossala arbete
såväl på verldsexpositionerna i Paris och London, som inom fäderneslandet tillvunnit
konstnären ett rättvist och allmänt erkännande såsom en af nutidens största skulptörer,
Rikets Ständer måtte ställa till Kongl. Majffs nådiga disposition en till 25,000
R:dr förslagsvis beräknad summa, för att sätta Professor Molin i tillfälle att för
Nationalmusei konstsamlingar i brons gjuta omförmälda kolossala grupp.
Redan vid sistlidna riksdag uttalade Rikets Ständer sin åsigt om önskvärd
-
38
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
beten deraf, att ett arbete af så erkändt konstvärde måtte, utfördt i ett dyrbarare
material, komma att tillhöra Nationalmuseum, ehuru Rikets Ständer dels funno tillgångarne
icke medgifva anvisande af den då begärda summan, 30,000 Rdr, för konstverkets
utförande i marmor, dels ansågo med beviljande af anslag för detta ändamål
kunna anstå intill närmare tiden för Nationalmusei fullständigare ordnande. Då
emellertid nu Nationalmusei samlingar redan under innevarande år blifva för allmänheten
tillgängliga; då, enligt hvad Utskottet inhemtat, den för gruppens gjutande
i brons föreslagna summan af 25,000 R:dr lärer, med någon förändring i planen,
kunna utan väsendtlig olägenhet inskränkas till 20,000 R:dr; och då, i fråga om utförande
af ett arbete af nu ifrågavarande beskaffenhet, det måste vara af synnerlig
vigt, att detsamma företages inom den tid, att ledningen deraf kan åt konstnären
sjelf anförtros, har Utskottet, i betraktande af dessa omständigheter, icke tvekat tillstyrka,
att Rikets Ständer må för gjutning i brons af Molins grupp
“Bältespännare“ anvisa ett belopp af 20,000 R:dr, att enligt
Kongl. Maj:ts nådiga disposition från Riksgälds-kontoret utgå.
147:o. Uti en från Ridderskapet och Adeln till Stats-Utskottets behandling
remitterad motion (N:o 71) har Herr Anckarsvärd, Th., hufvudsakligen anfört, hurusom
Diakoniss-anstalten i Stockholm, hvilken till sin verksamhet vore dels en läroanstalt
för bildande af lärarinnor för folkskolan samt sjuksköterskor, dels ett räddningshem
för fallna qvinnor, för några år sedan låtit för anstaltens behof å Södermalm
uppföra nya, väl inrättade byggnader med en kostnad af 135,000 R:dr. Å
denna kostnad häftade anstalten i skuld för 44,000 R:dr; och då för anstalten, som
i afseende på sina inkomster vore helt och hållet hänvisad till den enskilda välgörenheten,
svårighet mötte att, jemte den betydliga dag-kostnaden, jemväl bestrida räntebetalning
å denna skuld, ilar motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte till
Diakoniss-anstalten i Stockholm för en gång och utan återbetalningsskyldighet anslå
en summa af 44,000 R:dr, till betäckande af den vid anstaltens egendom häftande skuld.
Vid flera föregående riksdagar hafva hos Rikets Ständer framställningar blifvit
gjorda om anvisande af årligt understöd åt det af Diakoniss-anstalten inrättade
räddningshem, men i full öfverensstämmelse med nuvarande Stats-Utskotts åsigter
hafva Rikets Ständer ansett denna angelägenhet böra fortfarande åt den enskilda
välgörenheten öfverlemnas. Den nu väckta motionen afser visserligen endast beviljande
af ett tillfälligt understöd, men då det icke i allmänhet synes välbetänkt att
Staten skulle träda mellan med bidrag så snart en enskild barmhertighetsinrättning
vid anordnandet af sina utgifter öfverskrider tillgångarne, och det ej eller kan vara
med god ordning öfverensstämmande att statsmedel till så betydligt belopp skulle
anvisas för en anstalt, som ej står tinder någon offentlig kontroll och der således
all garanti för anstaltens ändamålsenliga verksamhet och förvaltning saknas, hemställer
Utskottet,
att Herr Anckarsvärds förevarande motion ej må af Rikets Ständer
bifallas.
148:o. Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 154) har Riksdagsfullmägtigen Andreas Eskilsson från Blekinge län, med
hvilken Riksdagsfullmägtigen Per Andersson från samma län instämt, bland annat
anfört, hurusom, efter det Jemshögs församling i Listers härad af nämnda län blifvit
fördelad i tvänne serskilda församlingar, Jemshög och Kyrkhult, den sednare församlingen,
utgörande 35 x mantal, varit nödsakad att uppbygga egen kyrka, inköpa
och bebygga pastorsboställe, anlägga vägar till kyrkan, m. m. Efter afräknande af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
39
moderförsamlingens bidrag och hvad genom enskilda gåfvor influtit, återstode för
församlingen att utgifva 50,175 R:dr, hvarförutan till kyrkobyggnaden utgjorts 18,000
dagsverken; och då församlingen ej förmådde utan understöd vidkännas nämnda betydliga
_ utgift, har motionären anhållit, att Rikets Ständer måtte bevilja Kyrkhults
församling dels ett anslag af 10,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet och dels ett
amorteringslån af 25,000 R:dr, att under de för liknande fall bestämda vilkor återbetalas.
Vid pröfning af de särskilda framställningar om anslag för utförande af kyrkobyggnader
och kyrkoreparationer, som vid föregående riksdagar blifvit gjorda, hafva
Rikets Ständer städse ansett det böra åt den kommunala omtankan och verksamheten
öfverlemnas att bereda utväg till och verkställighet af dylika företag. Visserligen
har undantagsvis en eller annan menighet i särdeles ömmande fall erhållit
låneunderstöd för fullbordande af kyrkobyggnader, men ett sådant understöd torde
i förevarande fall så mycket mindre böra ifrågakomma, som, enligt hvad motionen
bilagda handlingar utvisa, arbetena å Kyrkhults församlings kyrka redan äro afslutade.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagsfullmäktige!! Andreas Eskilssons förevarande motion
måtte af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
Stockholm den 9 April 1866.
R eservationer:
Vid l.-sta punkten, mom. a (angående arfvode åt en Öfver-inspektör öfver elementarläroverken)
:
af Domprosten Sondén: “Det anslag Kongl. Maj:t äskat åt en öfver-inspektör
öfver elementarläroverken, 1,500 R:dr, med tillägg af 1,000 Rdr åt ett nödvändigt tjenstebiträde,
synes mig, med hänseende till sakens vigt och de egenskaper, denna befattning
kräfver, så måttligt, att ingen nedsättning deraf bör ega rum. Såsom öfverinspektör
kan denne man icke vara underordnad under Expeditions-chefen, om han
ock mellan inspektionerne bestrider en Byrå-chels göromål. För att vid dessa kunna
fästa en man, som tillika är qvalificerad att utöfva högsta tillsynen öfver läroverken
anser jag
att hvad Kongl. Maj:t äskat bör beviljas.“
Vid 17:de punkten (angående lön för en Adjunkt vid Upsala universitet):
af Herr Huss, M., Biskop Sundberg och Professoren Selander, hvilka ansågo
det af Kongl. Maj:t äskade lönebelopp, 2,500 R:dr, böra beviljas.
Vid 20:de punkten (angående anslag för underhåll af sjuka å Upsala lasarett)
:
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
af Riksdagsfullniägtigen C. J. Svensén från Calmar län.
Vid 27:de punkten (angående dels arfvode!) för Norska och Danska föreläsningars
hållande vid rikets universiteter, dels stipendier för studiers idkande vid Norskt,
Danskt eller Finskt universitet):
af Herr Fåhreeus, O. I.;
af Herr A. W. Björck och Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar
län, hvilka såsom sin reservation upptogo Utgiftsafdelningens i denna fråga afgifna
förslag till Utlåtande, hvilket var af följande lydelse:
“Utskottet har dessa särskilda motioner i ett sammanhang förehaft; och då
Utskottet anser såsom synnerligen vigtig hvarje åtgärd, som kan vara egnad att i någon
mån befordra en lifligare vexelverkan emellan de nordiska universiteten likasom
emellan de nordiska folken: då det för undervisningen obestridligen måste vara
nyttigt, att lärarne vid de särskilda universiteten blifva satte i tillfälle att personligen
utbyta sin erfarenhet och på nära håll jemföra olika undervisningsmetoder; samt
då skicklige studerande beredda tillfällen att vid annat nordiskt universitet fortsätta
sina studier otvifvelaktigt skulle verksamt befordra en närmare förbindelse mellan
de nordiska universiteten, har Utskottet ansett motionärernas framställningar väl
förtjenta af uppmärksamhet. Men då likväl hos Utskottet uppstått tvekan, huruvida
icke för våra universiteter kunna förefinnas andra, närmare liggande behof, hvilka,
framför de nu ifrågasatta, böra afhjelpas, har Utskottet deraf ansett sig förhindradt
att tillstyrka Rikets Ständer anvisande af de begärda anslagen, utan hemställer Utskottet,
a) att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville, efter ärendets behöriga utredning, taga under
öfvervägande, huruvida det väckta förslaget om anordnande
vid våra universiteter af Norska och Danska vetenskapliga föredrag
må kunna anses vara för den allmänna bildningen af det
gagn att statsmedel derför böra anvisas, samt i sådan händelse
till kommande Riksdag göra den nådiga framställning i ämnet,
som kan af omständigheterna påkallas; samt
b) att jemväl i afseende på förslagen om inrättande af stipendier
för studiers idkande vid Norskt, Danskt eller Finskt universitet,
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t göra en lika beskaffad
underdånig framställning^
Vid 28:de punkten (angående stipendier för prestkandidater):
af Domprosten Sondén: ‘Då man led brist på folkskolelärare, anslogos åt
seminarii-elever stipendier af Staten, och ehuru numera ingen sådan brist är känbar,
föreslår Utskottet, att anslaget dertill må förhöjas med 15,000 R:dr till summa
45,000 R:dr. Till att bereda den frie arbetarens utveckling i konstfärdighet har man
anvisat 6,000 R:dr såsom stipendier o. s. v. Presten är ock till för folkets undervisning
; den underbyggnad han behöfver, kostar vida mera både tid och penningar
att förvärfva än de ofvannämndas; att tillfälle beredes unge män att inhemta denna
underbyggnad, borde väl icke anses mindre vigtigt för folket, än att handtverksskickligheten
blir allmännare. Af dessa skäl kan jag ej undertrycka min från Utskottets
afvikande opinion
att Doktor Björlings motion borde bifallas. *
Vid 30:de punkten (angående dels anslag för nya Lektors- och Adjunktsbefattningar
vid de högre elementarläroverken, dels utvidgning af läroverken i Helsingborg,
Hudiksvall, Westervik, Carlshamn och Ystad):
af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
41
af Herr A. W. Björck, hvilken såsom sin reservation åberopade det af Utgiftsafdelningen
afgifna förslag till Utlåtande, så lydande:
“Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga framställning om anslag för nya lärarebeställningar
vid de fullständiga högre elementarläroverken och förenämnde enskilde
motionärers förslag om inrättande af nya dylika läroverk har Utskottet af flera skäl
ansett böra i ett sammanhang behandlas. Bland dessa skäl framstår först nödvändigheten
att i allmänhet vid statsutgifternas bestämmande icke allenast tillse, om
hvart och ett af de yppade behofven är i och för sig vigtigt och angeläget, utan ock,
i den mån sådant kan ske, sinsemellan jemföra och mot hvarandra afväga de särskilda
utgifter, som komma i fråga, för att derefter, med behörigt afseende på Statens
begränsade tillgångar, kunna bedöma, hvilka behof äro mest magtpåliggande och
företrädesvis påkalla anslag af allmänna medel. Men i detta fall förekommer dessutom
det särskilda förhållande, att, äfven om bristande tillgång å penningemedel icke
utgjorde hinder för en så hastig utveckling af elementarläroverken, som otvifvelaktigt
vore önsklig, måste dock hinder derför möta i brist på erforderliga lärarekrafter.
Utom det högst betydliga antal nya lärarebefattningar, som inrättades vid riksdagen
1856, tillkom vid derpå följande riksdag åter ett antal af 55 och vid sistlidna riksdag
ytterligare icke mindre än 68 nya lärareplatser. Då man tager i betraktande det
antal af unga män, som på sednare åren aflagt Filosofie-kandidatexamen, är det uppenbart,
att de nya lärarebefattningarne icke kunnatallestädes besättas med lärare,
hvilka innehafva den bildning, som för ett ändamålsenligt bestridande af undervisningskallet
är erforderlig och lagligen bestämd. Bristen på sådane sökande har
blifvit så stor, att af 36 lärareplatser, som år 1863 tillsattes, endast 20 kunnat förses
med vederbörligen examinerade lärare och ett nära lika stort antal eller 16 blifvit
besatta med oexaminerade. När dertill kommer, att, i anseende till vikarie-arfvodenas
ringa belopp, vanligen endast yngre studerande kunna i de talrika vikariaterna
användas, så visar det sig, att en ytterligare tillökning i antalet af lärare, som
icke ega den bildning eller erfarenhet, hvilken för deras vigtiga kall erfordras, icke
skulle lända till undervisningens båtnad. Den menliga inflytelsen af dessa förhållanden
var redan vid sistlidna riksdag märkbar och Rikets Ständer uttalade på grund
deraf sin önskan, att lärareplatserna måtte endast med fullt kompetenta personer
besättas, samt bestämde, att tillsättningen af de då nybildade lärareplatserna först
efter en viss tids förlopp skulle ega rum. Till följd deraf äro ett stort antal af dessa
vid sista riksdag beslutade lärarebefattningar ännu icke tillsatta och komma först
nästkommande år att med innehafvare förses. Då vid sådant förhållande tillsättandet
af nya lärareplatser måste, om ej väsendtliga olägenheter för undervisningen
skola uppstå, tillsvidare så mycket som möjligt inskränkas, har det synts Utskottet
vida angelägnare att de redan befintliga högre läroverken förses med tillräckliga lärarekrafter,
än att nya sådana läroverk skulle nu bildas. Dessutom har inrättandet
af högre elementarläroverk hittills i allmänhet endast egt rum efter nådig pröfning
af de särskilda orternas behof samt derom af Kongl. Maj:t framstäldt förslag; och
denna grundsats synes nu med så mycket mera skäl böra fasthållas, som antalet af
dylika läroverk under de sista nio åren ökats från 15 till 30, så att tillfällena till erhållande
af fullständig undervisning äro vida talrikare än förr. — Hvad särskildt angår
de enda återstående på reala linien fullständiga läroverken i Helsingborg, Hudiksvall,
Westervik och Luleå torde böra erinras, dels att, om än dylika läroverk
icke motsvara alla anspråk, de dock måste för de orter, der de finnas inrättade, an
ses såsom en stor fördel, i det de, utom meddelande af undervisning på båda bildBih.
till B- St Prot. 1865 é 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Häft. 6
42
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 66. (.Fortsättning.)
ningslinierna i likhet med de femklassiga läroverken, derutöfver på den reala linien
lemna den undervisning fullständigt, som skolstadgan i sådant hänseende föreskrifver,
och dels att för dessa läroverks utvidgande till fullständiga jemväl på den klassiska
linien skulle erfordras större tillökning i lärarepersonalen, än motionären antagit. —
Härförutom förekommer, i fråga om så väl Helsingborgs realläroverk som Ystads
femklassiga skola, att provinsen Skåne redan eger tre högre elementarläroverk, hvarjemte
sistnämnda stad, liksom städerna Westervik och Carlshamn, är i saknad af sådan
läroverksbyggnad, som för den föreslagna utvidgningen af läroverket vore nödvändig.
Af alla dessa skäl har Utskottet icke kunnat motionärens förslag understödja,
utan tillstyrker,
att Rikets Ständer, med afslag å förenämnda motionärers framställningar,
bevilja det af Kongl. Maj:t till löner för nya lektorsoch
adjunktsbefattningar vid de redan befintliga läroverken samt
till arfvoden åt extra lärare äskade belopp, 75,000 R:dr.»
af Herr E. Berggren: -Då antalet af lediga tjenster vid elementarläroverken
för närvarande är så stort, att det antagligen icke kan under loppet af många år
fyllas, har det visserligen kunnat ifrågasättas, huruvida det är välbetänkt, att dels
genom utvidgandet af redan befintliga dels genom inrättandet af nya läroverk öka
de olägenheter, som bristen på lärare redan medför. Stats-Utskottet har likväl i afseende
på de nya lärarebefattningar, hvartill anslag blifvit tillstyrkta, fästat det vilkor,
att de skola tillsättas endast i den mån lärare, som äro kompetente, d. v. s.
aflagt filosofie-kandidatexamen, dertill anmälas. Med detta vilkor, som, enligt min
tanke, är lika nödvändigt som förtjent att mera vidsträckt tillämpas, har jag biträdt
Utskottets förslag rörande några läroverks utvidgning.
Hvad särskildt beträffar de på reallinien fullständiga, har det visat sig, att
deras organisation så litet motsvarar det ändamål, för hvilket de blifvit inrättade,
att en förändring af desamma synes nödvändig. Denna förändring lärer endast kunna
ske på det sätt att de utvidgas till fullständiga jemväl på den klassiska linien. I
detta afseende har jag velat reservationsvis få antecknad den åsigt, att den nu ifrågasatta
utvidgningsförmånen rättvisligen bör tillkomma lika väl Helsingborgs som Hudiksvalls
läroverk, för hvilka begge giltiga skäl förefinnas, om än till en del af olika
beskaffenhet, enligt hvad reciien i Utskottets betänkande visar.»
af Herr P. Staaff: »Det stora antalet lärjungar vid läroverket i Helsingborg
i förening med det obestridliga faktum att de derintill närbelägna och sålunda lättast
tillgängliga på klassiska linien fullständiga läroverken äro öfverfyllda och endast
med svårighet kunna mottaga lärjungar från andra läroverk, utgöra omständigheter,
som, i min tanke, böra fullt berättiga. Helsingborgs läroverk att utvidgas till fullständigt
jemväl på klassiska linien; hvadan och då Höglofliga Stats-Utskottet, oaktadt
den frikostighet, hvarmed Åttonde Hufvudtiteln i allmänhet omhuldats, synes i hänsigt
till den för Helsingborgs läroverk af Herr F. Booth m. fl. föreslagna utvidgning,
förbisett ofvanberörda fullt giltiga skäl till bifall, jag nödgas vördsamt anmäla min
reservation mot Betänkandet, så vidt derigenom berörda utvidgning icke bifallits; och
får i sammanhang härmed jag vördsamt föreslå,
att Helsingborgs läroverk måtte utvidgas till fullständigt jemväl
å klassiska linien och för sådant ändamål anvisas nödiga medel,
4,900 R:dr R:mt.»
Vid 39:de punkten (angående uppfattning af Wadstena läroverk till femklassigt):
af
Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands län.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
43
Vid 41:sta punkten (angående uppfiyttning af Söderhamns läroverk till femklassigt):
af
Riksdagsfullmägtigen Erik Ersson från Gefleborgs län.
Vid 43:dje punkten (angående utvidgning af Oscarskamns läroverk till femklassigt):
af
Riksdagsfullmägtigen G. J. Svensén från Calmar län: »De skäl, som blifvit
anförda för detta läroverks utvidgande har Utskottet icke funnit nöjaktiga för bifall
till förslaget. Mig synes emellertid att, då Utskottet tillstyrkt utvidgande af elementarläroverken
i Arboga och Enköping, hvilka äro belägna i orter, der tre särskilda elementarläroverk
finnas på tre å fyra mils afstånd och hvarest behofvet således måste
vara mindre tiängande än i Oscarshamn, bifall till förslaget endast varit en gärd åt
billigheten och rättvisan, helst skälen derför äro tillräckligt talande.
Oscarshamns stad räknar numera omkring 3,000 innevånare; i dess närhet
ligga trenne betydliga köpingar, och omkriugliggande landsort är tätt befolkad; afståriden
till närmaste fullständiga läroverk i Calmar och Linköping utgöra tio till
fjorton mil, hvilka långa afstånd hafva till följd, att många ynglingar från dessa trakter
måste komma i mistning af skolbildning endast derföre, att obemedlade föräldrar
ej ega tillgång att bekosta deras uppfostran vid långt bort belägna skolor. — Påtagligen
skulle genom den föreslagna utvidgningen af detta läroverk, lärjungarnes
redan alltför stora antal vid läroverken i Calmar och Linköping, hvarest ständig tillökning
af lärarepersonal erfordras och läroverkshusen snart nog äro otillräckliga,
tvifvelsutan om ej förminskas, så åtminstone ej för den närmaste framtiden förökas,
på samma gång som de bildningssökande ynglingarne från trakten af Oscarshamn
kunde i hemorten få tillbringa sina skolår, hvarigenom en högst betydlig lindring
kunde beredas ynglingarnes föräldrar, hvilken så mycket mera är af behofvet påkallad,
som denna trakt icke eger förmånen af de lättare kommunikationer, som jernvägar
eller kanaler på andra orter erbjuda. Staden har med mycken kostnad uppfört
ett rymligt och tidsenligt läroverkshus, hvarest inrymme icke saknas för den
föreslagna utvidgningen. Erinras må ock att undervisningen i de fem-klassiga läroverken
i de flesta fall är tillräcklig för de ynglingar, som icke önska fortsätta sina
studier vid universiteten utan utgå i det allmänna lifvet till dess yrken och näringar,
men att detta ingalunda är eller kan vära fallet med de tre-klassiga läroverken.
Biskop och domkapitel i Calmar hafva ampelt tillstyrkt förslaget och jag vågar
alltså på mina i korthet anförda skäl vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville medgifva, det Oscarshamns elementarläroverk
må utvidgas från tre- till fem-klassigt samt för ändamålet
anvisa nödiga medel.»
Vid 48:de punkten (angående förhöjning i anslaget till vikariearfvoden och oförutsedda
behof):
af Biskop Sundberg, Doktor Lindgren, Professor Selander, Domprosten Sondén,
Doktor Gumcelius, Kontraktsprosten Tegnér, Professor Agardh, Doktor Arrhenius,
Doktor Söderberg och Herr Bergman, hvilka ansågo den af Kongl. Maj:t äskade anslagslörhöjning,
25,000 R:dr, böra beviljas.
af Riksdagsfullmägtige Erik Ersson från Gefleborgs län, Carl Ifvarsson från
Hallands län och P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län, hvilka ansågo tillökningen
böra inskränkas till det af Utgifts-afdelningen föreslagna belopp, 10,000 R:dr.
Vid 50:de punkten (angående tjensteårsberäkning för lärare, hvilken haft full
lektorsundervisningsskyldighet):
af Domprosten Sonden.- »Att, — sedan Rikets Ständer åt några personer för
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (fortsättning.)
utöfningen af en viss tjenstgöring beviljat en bestämd förmån, sedermera, när beloppet
af dertill erforderliga medel synes blifva högre än man påräknat — vägra att
med behöfliga anslag infria sitt gifna ord, lärer väl sakna exempel inom vår riksdagshistoria.
En enskild hederlig man uppfyller gerna ett gifvet löfte, kosta hvad
det vill; och af den enskilde, som vägrar att uppfylla en styrkt skriftlig förbindelse
utkräfves den, oaktadt denna vägran. Rikets Ständers förbindelse till de lärare, som,
innan de blefvo till lektorer utnämnde, kafva haft full lektorsundervisningsskyldighet,
återfinnes i Bihanget till sista riksdagens protokoller i Expeditions-Utskottets förslag
till underdånig skrifvelse N:o 139 sid. 28 och 29; och ehuruväl dessa lärare sakna
utvägar att mot Rikets Ständers vägran utkräfva sin derpå grundade fordran, synes
mig dock Rikets Ständers egen värdighet kräfva att till uppfyllande af det gifna
löftet
bevilja äskade 4,000 Ridr.n
Vid 54:de punkten (angående Universitets-docenters lönetursberäkning vid elementarläroverken
):
af Biskop Sundberg, Doktor Lindgren och Herr Bergman, hvilka ansågo Kongl.
Maj:ts nådiga förslag böra bifallas.
af Domprosten Sondén: ”Med Utskottets pluralitet har jag varit ense derom,
att Kongl. Maj:ts Proposition i denna punkt icke borde oförändrad bifallas. I sitt
nuvarande skick innebär den en slags obillighet mot docenterna inbördes, då den,
som i jemna fem år bestridt en docentur, får derför beräkna samma lönetur som
den, hvilken nödgats vänta på befordran 7 å 8 år. Vid jemlörelse med extra lärare,
vikarier och duplikanter vid elementarläroverket synes ock ett nog stort företräde
lemnadt åt den begynnande docenten, Rå hans första år gäller lika med de sednares
fjerde o. s. v. så att hans fem första docentår förvärfva samma meriter, som deras
åtta, hvarefter han, i likhet med nybörjaren vid elementarläroverket, får tjenstgöra
utan all lönetursberäkning. För att i någon mån afhjelpa dessa ojemnheter, utan
att derföre behöfva försaka de fördelar dels för universiteten, dels för elementarläroverken,
hvilka Kongl. Majit genom den nådiga Propositionen åsyftar, tillstyrkes,
att
hvad Kongl. Majit i denna punkt föreslagit må bifallas, men
med följande tillägg:
— — dock med undantag af de två första åren af deras så beskaffade
tjenstgöring”.
Vid 57:de punkten (angående löneförhöjning för Rektorerne vid de fem-klassiga
läroverken):
af Herr A. W. Björck: ”Herr Professoren Ribbings motion, som hufvudsakligen
afser borttagande af första lönegraden vid elementarläroverken, synes icke innefatta
tillräcklig anledning för en förhöjning af den för Rektorerne vid de femklassiga
läroverken bestämda aflöning; utan torde denna böra förblifva vid sitt nuvarande
belopp, intilldess frågan om förändring deri varder framställd i den form, som vederbör,
och utredd med det afseende på andra förhållanden, hvarförutan den icke
kan rätteligen bedömas.”
af, Riksdagsfullmägtige Erik Ersson från Gefleborgs län, Carl Ifvarsson från
Hallands län och P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län, hvilka, i öfverensstämmelse
med Utgifts-afdelningens förslag, ansågo att motionärens framställning
bort lemnäs utan afseende.
Vid 66:te punkten (angående anslag för folkskolelärare-seminarierna):
af Herr A. W. Björck: “Den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelse
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (.Fortsättninng.)
45
afseende ytterligare pröfning af anbefald indragning utaf skollärare-seminariet i Wisby,
anser jag särdeles otjenlig. Med afseende å antalet al folkskolorna på Gotland synes
antalet af seminariielever knappt kunna beräknas till 20. Att iör dessa underhålla
ett fullständigt seminarium lärer icke kunna komma ifråga, och att bereda
deni en mindre fullständig undervisning, samt provinsen mindre kunnige folkskolelärare,
med en ändock jemförelsevis dryg kostnad för Statsverket, saknar ali rimlig
anledning. Den ökade kostnaden, som för eleverna uppkommer genom resan till
Linköping och vistelsen der, kan godtgöras dem genom förhöjda stipendier, utan att
dessa ändock behöfva uppgå till det belopp, som seminariet kostar. 1 allt fall torde
det vara särdeles nyttigt att de Gotläudningar, som ämna blifva folkskolelärare,
sättas i nödvändighet att göra sig förtroliga med en annan språkdialekt, än den,
som tillhör dem, äfvensom att i andra hänseenden göra sig bekanta med förhållanden,
hvilka möjligen eljest för dem förblifva främmande, men icke böra vara det.“
Vid 73:dje punkten, mom. b. (angående anslag för folkskoleväsendets utveckling
och förbättring):
af Doktor Arrhenius-. rDå småskolornas antal till den grad tillvexer, att,
såsom i Utskottet upplystes, inom ett enda stift under åren 1864 och 1865 icke
mindre än 126 nya småskolor blifvit inrättade, är det mer än sannolikt att de föreslagna
130,000 Ridr icke kunna blifva för det så starkt tillvexande behoivets fyllande
tillräckliga, hvarföre jag vördsamt föreslår, att till förekommande af det missnöje
och den oreda, som skulle uppkomma, om anslaget ånyo befunnes otillräckligt,
Rikets Ständer måtte höja det af Kongl. Majit äskade årliga anslaget till folkskoleväsendets
befrämjande tili 150,000 Ridr.»
Uti denna reservation instämde Riksdagsfullmägtige Erik Ersson från Gefleborgs
län, C. J. Svensén från Calmar län och E. Hagermarck från Gefleborgs län.
Vid 78:de punkten, morn. a (angående anslag för nya provincialläkare-löner):
af Herr Huss, M.: r. Sedan Rikets Ständer vid 1856;—1858 årens riksdag anhållit
om nödig ansedd utredning rörande ett fullständigt ordnande af rikets civila sjukvård,
afgaf' Kongl. Majit befallning till Sundhets-kollegium ätt i detta hänseende
inkomma med underdånigt förslag. Det 1859 afgifna förslaget, hvilket af Kongl.
Majit godkändes, innehöll, bland annat, att 48 nya provineialläkare-stationer borde
upprättas, så vida den civila sjukvården skulle kunna komma att motsvara landets
nödvändigaste behof. Till följd häraf afgaf Kongl. Majit under 1859—1860 årens riksdag
nådig Proposition till Rikets Ständer om beviljande af anslag för 12 nya provineialläkarelöuer
i och för verkställigheten af den nya organisationen. Rikets Ständer
ej allenast beviljade de 12 begärda, utan höjde antalet till 20, på grund deraf ätt
behofvet ansågs mera trängande, dock med vilkor att respektive kommuner inom de
nya provincialläkare-distrikten skulle anskaffa och för all framtid underhålla bostad
åt läkaren; och Öfverlemnade Rikets Ständer åt Kongl. Majit att bestämma de orter,
der en tillökad läkarevård vöre af behofvet mest påkallad. Vid 1862—1863 årens
riksdag beviljade Rikets Ständer åter 8 nya provincialläkarelöner, hvadan 28 sådana
nya platser blifvit upprättade. Alla dessa äro redan besatta eller blifva det inom
kort, hvilket bäst af allt utvisar huru behöfliga de nya läkareplatserna varit, då
kommunerna så skyndsamt fullgjort de för deras erhållande stadgade vilkor. Till
innevarande riksdag hemställde Sundhets-kollegium i underdånighet om anslag för
ännu 8 nya provincialläkarelöner i och för fortgången af den beslutade regleringen,
med tillkännagifvande derjemte att 6 distrikter hade anmält sig till erhållande af
läkare, såsom redan hafvande de föreskrifna vilkoren uppfyllda (jfr Kongl. Majits
nådiga Proposition, (Bilagan 7 sid. 50). Kongl. Majit behagade dock ej göra fram
-
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (.Fortsättning.)
ställning om flera än 3, förmodligen med afseende å den af Kongl. Maj:t beslutade
ettåriga statsregleringen, då Sundhets kollegii förslag afsåg den förutvarande treåriga.
Enär jag, på grund af min erfarenhet från den tid jag innehade Ordförandeplatsen
i Snedhets-kollegium, kan vitsorda behof\et af ett skyndsammare fullbordande af
provincialläkare-regleringen, än som sker genom beviljande af de tre nya provincialläkarelöner
Kongl. Maj:t föreslagit, anser jag att de af Sundhetskollegium begärda
6 böra för nästa statsregleringsperiod beviljas, särdeles som, enligt hvad ofvan är
anfördt, 6 distrikter redan anmält sig hafva de föreskrifna vilkoren uppfyllda. — Såsom
ytterligare skäl härföre må anföras:
att Rikets Ständer redan förut en gång, såsom nyss blifvit visadt, höjt det af
Kongl. Maj:t äskade antalet nya provincialläkarelöner från 12 till 20;
att landtbefolkningens behof af ökade tillfällen till läkarevård är, särdeles
inom vissa provinser, högst trängande; härvid bör ock anmärkas att, af de 28 under
de sistförflutna fem åren nyupprättade provincialläkare-stationerna, 25 blifvit
placerade på landsbygden och endast tre uti stad, med anledning af den öfvervägande
läkarebristen för det egentliga landet;
att den mindre betydande utgiften för påskyndande af den civila sjukvårdens
reglering, fullt ersättes af den fördel, som så väl det allmänna som den enskilde
erhåller af ökadt tillfälle till offentlig läkarevård; samt
att någon brist på kompetente sökande till de nya platserna numera ej är
att befara.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag hemställa att Rikets Ständer
behagade bifalla Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, ehuru med den förändring
att sex nya 'provincialläkarelöner, hvardera af 1,500 B:dr, anslås
med tillsammans 9,000 B:dr, under de vilkor i öfrigt, som Kongl.
Majit föreslagit.»
Och hafva uti denna hemställan instämt: Professor Selander, Kontraktsprosten
Tegnér, Herr S. Heijkenskjöld, Herr C. J. Bergman, Riksdagsfullmägtige
Matts Pehrsson från Stockholms län, Eric Ersson från Gefleborgs län, C. J. Svensén
från Calmar län, Carl Ifvarsson från Hallands län, P. O. Hörnfeldt från Westernorrlands
län och C. J. L. Lönnberg från Östergötlands län.
Vid 81:sta punkten (angående löneförbättring åt Provincialläkare):
af Herr Huss, M.: r. Sedan Rikets Ständer vid sistlidna riksdag, till följd af
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, beviljade löneförhöjning af 500 Rdr åt hvarje af de
20 ordinarie Provincialläkare, som uti ordinarie eller extra Provincial-läkaretjenst
varit längst anställde, utföll den första fördelningen häraf på det sätt, att den
yngste, som erhöll löneförhöjning, hade tjenat såsom Provincialläkare 18 år, oberoende
af deu tjenstgöringstid, som före inträdet uti dylik befattning kunde hafva
egt rum. Den siste, som, efter första fördelningen, nu i år erhållit ifrågavarande
lörmån, hade varit Provincialläkare uti 20 år och dessförinnan varit i det allmännas
tjenst 11 år, egde sålunda tillsammans 31 tjensteår. Häraf följer att denna löneförhöjning
ej kommer eller kan komma någon tillgodo förr än efter en relativt lång
tjenstgöringstid och således längre framskriden ålder. De skäl, som vid sistlidna
riksdag lågo till grund för Rikets Ständers beslut att bevilja löneförhöjning för de
äldste Provincialläkarne, voro antagligen, att desse läkare äro af Staten särdeles
knappt, i jemförelse med andra tjenstemän, aflönade — årslönen utgör endast 1,500
R:dr, — och att Provincialläkare!), så länge helsa och krafter medgifva, väl kan
genom förvärf utom tjensten förskaffa sig nödtorftig bergning, men att han vid tilltagande
ålder, då helsa och krafter blifvit af det trägna och mödosamma arbetet,
Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 66. (Fortsättning.)
47
ofta nog i förtid, försvagade och han ej vidare förmådde sträfva såsom i yngre år,
då behöfde någon, om ock ringa uppmuntran från Statens sida.
Grunden till det antal af 20 Provincialläkare, för hvilka Kongl. Maj:t vid sistlidna
riksdag behagade föreslå löneförhöjning, synes påtagligen varit, att antalet Provincialläkare
inom riket då var omkring 100, att således hvar femte skulle komma
i åtnjutande af ifrågavarande förmån. Genom de beslut Rikets Ständer vid nyssnämnda
riksdag fattat och, som det är att hoppas, vid nuvarande komma att,
enligt Stats-Utskottets tillstyrkan, fatta, komma de ordinarie Provincialläkarnes antal
att under nästa statsregleringsperiod uppgå till omkring 125; hvadan, om samma
antagliga grund nu följes, nemligen hvar femte, antalet af dem, som kunde komma
i fråga att erhålla löneförhöjning, skulle blifva 25, och vågar jag derför hemställa,
att Rikets Ständer bevilja den af UtskoGet afstyrkta motionen i den vidd, att löneförhöjning
af 500 R:dr anslås till fem Provincialläkare utöfver de 20, som för närvarande
innehafva denna förmån.
Skälen för beviljande häraf äro de ofvan anförda; och anser jag mig tryggt
kunna vädja till hvar och en som vistas å landet att bedöma huru mödosamt och
ansträngande Provincialläkarens kall är, derigenom att mången af desse' läkare
sannolikt måste tillbringa hälften af sin tid på resor och dessa ej sällan af högst
ansträngande och besvärlig beskaffenhet; att han, i förtid utsläpad, ej vid tilltagande
ålder förmår verka i så vidsträckt mån, att hans inkomster förslå till de nödiga
lefnadsbehofvens fyllande. Då, såsom kändt är, Rikets Ständer med väl använd frikostighet
anslagit löneförhöjning hvart femte år åt lärarne vid elementarläroverken,
torde icke kunna förnekas att den till åren komne Provincialläkaren kan vara lika
förtjent af en löneförhöjning efter 18 20 års tjenstgöring, som skolläraren, hvilken
erhåller sådan efter endast 5 års tjenstgöring? Inom Stats-Utskottet syntes hufvudsakliga
skälet till afstyrkande af denna motion vara, att Kongl. Maj:t ej föreslagit
den löneförhöjning, som motionen afser; häremot får jag anmärka, att Utskottet här
ofvan tillstyrkt löneförhöjning af 500 R:dr efter 15 års tjenstgöring för Rektorer vid
femklassiga elementarläroverk, oberoende af Kongl. Majrts "Proposition, endast på
enskild riksdagsmans inom Preste-Ständet framställning; motionen om löneförhöjning
för till åren komne Provincialläkare har utgått från Bonde-Ståndet, hvars ledamöter
dock sannolikt äro bäst i tillfälle att bedöma Provincialläkarens mödosamma
arbete.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag hos Rikets Ständer hemställa,
att ifrågavarande motion må bifallas i den vidd, att
löneförhöjning af 500 B-.dr beviljas för fern, af de ordinarie
Provincialläkare, som varit uti ordinarie eller extra provincialläkaretjenst
anställde, efter de 20, för hvilka förmån af dylik
löneförhöjning redan är beviljad, samt att för detta ändamål
anslås 2,500 B\dr.r,
Häruti instämde Herr Fåhreeus, 0. I., Domprosten Sondén, Doktor Gumcelius,
Herr G J. Bohmansson och Herr B. F. Ekerot.
Vid 87:de punkten (angående anslag till två Veterinärläkarelöner).
af Riksdagsfullmägtigen P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län.
Vid
af Domprosten Sondén-, *Om man icke sammanblandar två så olika saker, som
en sysslas fortfarande behöflighet med innehafvarens oafsättlighet, så saknas hvarje
skäl att vägra bifall till Kongl. Maj:ts Proposition, att lön åt en Antiqvitets-intendent
må på ordinarie stat uppföras.
48
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 66. (Fortsättning.)
Vid 90'.de punkten (angående anslag för Musikaliska Akademien):
af Riksdagsfullmägtige Erik Ersson från Gefleborgs län, Jonas Andersson
från Östergötlands län, Carl Ifvarsson från Hallands län och P. O. Hörnfeldt från
Wester-Norrlands län, hvilka ansågo anslaget icke böra beviljas, ^enär det synbarligen
hade mera afseende på löneförhöjning under en viss iörklädnad än på läroverkets
ombildning, annorlunda än till namnet.»
Vid 92:dra punkten (angående anslag åt mindre undervisningsanstalter för
döfstumma):
af Doktor Arrhenius: ^Hvarken Utskottets förslag att anslå endast 20,000
R:dr till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter iör medellösa
döfstumma barn eller det dervid fästade vilkoret, att högre anslagsbelopp ej må någon
anstalt tilläggas än som motsvarar 100 R:dr för hvarje å anstalten intaget barn,
har jag för min del kunnat godkänna.
Hvad anslaget angår, så blefve det visserligen tillräckligt till understöd lör
de 7 redan befintliga s. k. tysta skolorna; men dermed afses äfven ett annat, såsom
mig synes, ännu vigtigare ändamål, nemligen uppmuntran till inrättande i hvarje län
genom landstingens försorg, och något understöd af statsmedel af sådana skolor, i
hvilka döfstumma barn, utan att aflägsnas allt för mycket från sina hem och allt för
länge vara skiljda derifrån, kunde inhemta den för dem nödvändigaste undervisningen,
hvilken sedan, då anlag och tillgångar dertill föranledde, kunde fulländas vid
Institutet. Sådana skolor saknas nu i icke mindre än 18 län, och det snara afhjelpandet
af detta kännbara behof är en särdeles ömmande angelägenhet. Direktionen
öfver Institutet för döfstumma och blinda, som beräknat antalet af döfstumma barn
i riket, som äro i saknad af all undervisning, till endast 65 (de kunna med säkerhet
antagas nu vara till antalet mycket öfver 100), har i underdånighet förordat ett
anslag af 30,000 R:dr endast för dessas vård och undervisning.
Då jag i allmänhet är af den tanke, att Regeringen bör vara oförhindrad att
använda de för ett visst ändamål till dess disposition ställda anslag på sätt den
efter pröfning af förhandenvarande förhållanden finner vara för det afsedda ända
målets vinnande lämpligast, anser jag äfven det vid ifrågavarande anslag fästade vilkoret
vara mindre lämpligt och i många fall kunna leda till obillighet. Behofvet
kan för olika skolor vara mycket olika På olika orter är ock underhållskostnaden,
husrum, ved m. m. betydligt olika och hvad som på en ort och under vissa förhållanden
kan vara tillräckligt, kan på en annan ort och under andra förhållanden
vara alldeles otillräckligt.
Då således det af Utskottet fö eslagna anslaget, enligt min öfvertygelse, icke
kan vara tillräckligt för vinnandet af båda de dermed åsyftade ändamålen och det
derjemte lämpligast torde böra ställas till Kongl. Maj:ts fria disposition, tager jag
mig friheten vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, med ogillande af det ifrågasatta vilkoret
måtte å Åttonde Hufvudtiteln uppföra ett anslag af 30,000 R:dr
att användas till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter
för döfstumma barn.-  Häruti instämde Domprosten Sondén.
Vid 100;de punkten (angående anslag för läroverksbyggnader):
af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län: “Städse, då Rikets
Ständer beviljat utvidgande af elementarläroverken, har detta skett under det uttryckliga
vilkoret, att staden, der läroverket vore beläget, skulle bekosta nödiga läroverkshus
;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
49
roverkshus; men 1863 års Ständer beslutade en förhöjning af 5 R:dr i den terminliga
afgiften för de lärjungar, som begagna läroverken, för att dermed vid hvarje
läroverk bilda en byggnadsfond, hvilken icke utan Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd finge
till andra ändamål än till nybyggnadsföretag och reparationer användas. — Rikets
Ständer förutsatte, att Staten blott undantagsvis borde betungas med kostnaden för
uppförande af läroverksbyggnader och deras underhåll. Då nu likväl Stats-Utskottet
tillstyrkt anslags beviljande till åtskilliga skolhusbyggnader, har jag ansett mig pligtig
att emot ett sådant förfarande anmäla min reservation, emedan jag förmodar att
dylika byggnader böra åstadkommas medelst lån, som Staten på lämpliga vilkor
lemnar, och hvilka med terminsafgifterna och årliga tillskott af staden, kunna under
vanliga vilkor genom amortering inbetalas.“
Vid 100:de punkten, mom. a, c, d, e och f (angående anslag för lärohus i
Upsala, Wenersborg, Christianstad, Westervik och Skara):
af Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands län, med hvilken
Riksdagsfullmägtige Eric Ersson från Gefleborgs län, Carl Ifvarsson från Hallands
län, P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län och II. Hcegermarck från Gefleborgs
län instämt:
“Emot Stats-Utskottets beslut, under punkten N:o 100, mom. lit. a, c, d, e och
f, deruti Utskottet tillstyrkt statsanslag till byggnadshjelp för åtskilliga elementarläroverkslokaler,
får jag mig reservera. — Såsom regel har alltid lärarnes aflöning vid
så väl lägre som högre elementarläroverk ansetts böra, i mån af behof och tillgång,
utgå af Statens medel, hvaremot de stadskommuner, som önskade vinna förmånen
af att inom sina områden ega dylika läroverk, haft åliggande att, med tillhjelp af
för ändamålet afsedda kassor, sjelfva bekosta derför erforderliga byggnader, ehuru
Staten i vissa undantagsfall och efter ompröfning af behofvet ofta med någon hjelp
för nämnda ändamål mellankommit. Men i samma mån som behofvet af flera, utvidgade
eller fullständiga läroverk gjort sig gällande och fördelen af dessas egande
i närheten af egen bostad blifvit insedd, har också, synnerligast hvad angår
högre läroverk, anspråken på statsbidrag till skollokaler ökats och slutligen vuxit
ända derhän, att hvad som borde höra till undantagen snarare närmat sig till regel.
Inseende detta missförhållande och för att befria statskassan från de alltmera utsträckta
anspråken, beslöto Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag att terminsafgiften
för alla icke medellöse skolelever skulle höjas med 5 R:dr, för att deraf bilda
en särskild byggnadskassa, hvilken naturligtvis tillvexer i den mån ökadt lärjungeantal
gör skollokalernas utvidgning nödvändig, i ändamål att sålunda göra Statens
bidrag i detta afseende öfverflödigt.
Vid sådant förhållande, och då det icke lärer kunna förnekas, att de i mera
än ett afseende stora fördelar, som läroverkens närhet intill egen bostad medför, väl
äro värda någon uppoffring samt iullt uppväga de kostnader, som utöfver de sålunda
bildade byggnadskassornas tillgångar kunna erfordras till nödiga läroverkslokaler, så
kan jag, för min del, numera icke finna något talande skäl för andra understöd från
Statens sida för ifrågavarande ändamål än hvad som i vissa fall möjligen genom lån
kan beredas, och detta så mycket hellre, som dylika lån, vanligen lemnade mot låg
ränta och ringa amortering samt afgiftsfria under 5 års tid, synas vara föga betungande
,sedan de ökade terminsafgifterna lemna en ny tillgång för låntagarne att afbörda
både ränta och amortering. — Vill man dessutom anställa en jemförelse mellan
ifrågasatta uppoffringar för stadskommunerna och den kostnad och andra olägenheter,
som den aflägse boende landtbefolkningen måste underkastas för sina barns
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 7
50 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
undervisning ensamt i folkskolan och ännu mera om någon lärdomsskola vill anlitas,
så torde billigheten af mitt ofvan gjorda påstående finnas vara än mera påtaglig.
På grund häraf föranlåtes jag vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer måtte, med bifall till de föreslagna lånebeloppen,
besluta, att de af Utskottet tillstyrkta anslagssummorna
äfven beviljas att för ändamålet utgå såsom lån i stället
för anslag."
Vid 100:de punkten, mom. e (angående anslag för läroverkshus i Westervik):
af Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län: “Utskottets förslag
derom, att anslag och lån till läroverksbyggnaden i Westervik skall af Staten lemnäs
mot vilkor, att landstinget för samma ändamål bidrager med en viss summa, har jag
icke kunnat godkänna. Utan att vilja framhålla de kostnader, som landsbygden för
folkskoleväsendet och dertill hörande byggnader får vidkännas, vill jag endast erinra
derom, att landstinget i och för sig sjelft torde få betraktas såsom en sjelfständig
representation af länets kommuner, inom hvilka förutsättningen, att frivilligt bidraga
till skolhusbyggn ad i Westervik, ännu kan vara tvifvelaktig. Skulle nu statsbidraget
och lånet lemnäs endast med vilkor att landstinget bidrager med 20,000 R:dr, och
landstinget säger nej eller i annat läll beviljar en mindre summa, så är ändamålet
förfeladt och staden går i mistning af de belopp, som från Statens sida äro anvisade.
Jag nödgas derföre föreslå,
att detta vilkor icke*varder af Rikets Ständer föreskrifvet, men
att beloppen i fråga beviljas, under förutsättning att staden bestrider
de öfverskjutande kostnaderna."
Vid 100\de punkten, mom. f. (angående anslag för läroverksbyggnad i Skara):
af Domprosten Sondén-. “Genom sista meningen i denna punkt har den lilla
staden Skara, med 2,000 innevånare, utan både vatten- och jernvägs-kommunikationer,
för det närvarande utan industri och utan utsigter till en blifvande, fått sig
ålagd en börda, hvarom den icke haft någon aning, och tillerkänd en magt, som den
aldrig eftersträfvat. Bördan är för ett så litet och fattigt samhälle betänklig, helst
den är obestämd, såsom beroende dels af pålitligheten af ett kostnadsförslags kalkyler,
dels af möjlig prisstegring å byggnadsmaterialier m. m. Under ogynnsamma
omständigheter kan verkligen denna börda blifva för den lilla kommunen allt för
tung. För att lugna mot denna farhåga har man inom Utskottet sagt: staden är
icke ovilkorligen förbunden att åtaga sig denna nya byggnadsskyldighet; vill den
det icke, kan den säga nej. Om detta ej kan bestridas, så har man tillerkänt den
lilla staden, hvars barn kanske utgöra r'B eller icke mycket mer af elementarläroverkets
ungdom, den föga afundsvärda magten att hindra byggnadsföretaget och derigenom
blottställa hela den talrika ungdomen för alla de olägenheter, som härflyta
från ett otillräckligt utrymme. Detta synes föga välbetänkt, ty på Utskottets välvilja
mot den uppvexande ungdomen finnes ingen anledning att tvifla.
Statens vinst af denna anvisning på Skara stad är så ringa, att den säkerligen
aldrig kommit i fråga om icke så skett för den princips skull, som i punktens
ingress innehålles.
Må man då tillse, hvad en snarlik princip hittills förmått: Vid riksdagen
1859 1860 föreslog Stats-Utskottet (Bet. N:o 123, punkten 39 b.) -attvid beviljande
“af anslag till nya eller till utvidgning af redan befintliga läroverk må fästas det
“förbehåll, att lärohusens byggnad och underhållande icke bekostas af Staten, utan
«att dessa utgifter bestridas af städerna med de bidrag, som kunna al byggnads«kassorna
och innevånarne i orten erhållas.-.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
51
Denna grundsats hindrar dock icke Utskottet att i samma betänkande tillstyrka
dels anslag dels låneunderstöd till uppbyggande af lärohus åt de utvidgade
läroverken i Helsingborg, Jönköping och Falun, och åt den nya skolan i Oscarshamn.
Grundsatsen drabbade då endast Norrköping och Wenersborg. Vid följande
riksdag åberopas samma grundsats såsom uttalad af Rikets Ständer, (?) (se StatsUtskottets
Betänkande N:o 139, fortsättningen sid. 11) men blott i ändamål att från
dess tillämpning befria staden Halmstad. Med en blick på nu föreliggande punkt
mom. c) finner man således, att denna grundsats under siu sex års tvetydiga tillvaro
icke blifvit tillämpad mer än en enda gång, nemligen på staden Norrköping.
Nu vill Stats-Utskottet utsträcka den på bredden, så att i stället för att blott
röra de städer, hvilka, oftast på egen begäran, fått sina läroverk utvidgade med nya
klasser eller en ny bildningslinea, eller ock fått ett alldeles nytt läroverk, skulle
gälla alla städer, der läroverk finnas, ehuru med inskränkning i skyldighetens storlek.
Vid den sednast förändrade grundsatsens tillämpning har dock Utskottet icke
varit lyckligare än förr. Redan vid mom. a) saknas denna tillämpning på Upsala,
en stad, som med fem å sex gånger så stor folkmängd som Skara, har en liflig
trafik till sjös och lands. Att den uteblir i momentet b) i fråga om Carlstad, faller
af sig sjelft. I följande momenter efterskänkes i sjelfva verket Rikets Ständers förra
stränga fordringar af Wenersborg och Westervik till så stort belopp, som hela det
understöd, som åt dessa städer nu beviljas, och Christianstad vore helt visst i samma
belägenhet, om det icke liksom Helsingborg och Jönköping fått sin skola utvidgad
före uppfinningen af de s. k. grundsatserna. Skara skulle således nu blifva
enda offret för grundsatsens utsträckning till alla städer, såsom Norrköping förut för
dess urspungliga fordran.
Norrköping har, såsom följden synes visa, förmått bära sin börda, och gör
det på ett hedrande sätt. Skara deremot förmår så godt som ingenting. Jag vågar
derföre vördsamt anropa Rikets Ständers medlidande med den derstädes studerande
talrika ungdom — hvars antal är öfver 500, d. ä. lika stort, som fjerdedelen
af stadens hela folknummer — och af hvilken ungdom medlen till det beviljade lånets
amortering måste utgå; och jag måste för befrämjande af dess hästa genom
möjligheten att erhålla den undervisning dess vistande vid läroverket åsyftar, anhålla,
att Rikets Ständer måtte ur detta moment utesluta sista meningen,
som ålägger Skara stad att tillskjuta de medel, som
utöfver 75,000 R:dr till läroverksbyggnaden kunna erfordras.
Jag skulle anse mig hafva brustit i min pligt mot nämnda till större delen
obemedlade ungdom, öfver hvilken inspektion blifvit mig anförtrodd, om jag icke
framställt dess behof till Rikets Ständers behjertande. Och må det tillåtas mig att
upplysa, att för min person, såsom lagligen skattskrifven vid pastorsbostället, som
ligger inom Skara Zawcfe-församling, uppkommer ingen utgift genom stadens ökade
onera.”
Vid 101:sta punkten (angående anslag till löneförhöjning åt examinerade folkskolelärare):
af
Doktor Arrhenius, med hvilken Doktor Söderberg samt Riksdagsfullmägtige
Eric Ersson från Gefleborgs län, C. J. Svensén från Calmar län och II. Hcegermarck
från Gefleborgs län sig förenat: “Alldeles samma skäl, som föranledt Utskottet
att tillstyrka anvisandet af anslaget till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
på Åttonde Hufvudtiteln, tala äfven för det här ifrågavarande anslagets uppförande
på ordinarie stat. Då Staten en gång gifvit en församling löfte om bidrag till löne
-
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
förhöjning för dess skollärare, så kan den väl lika litet återtaga detta löfte, som församlingen
kan förminska den förhöjning i skollärarens lön, hvartill den förbundit sig;
och hvartill tjenar det då, att församlingen skall för hvarje år ingå lill Kongl. Maj:t
med underdånig anhållan om utbekommandet af det utlofvade anslaget? Enär detta
årliga förnyande af den underdåniga ansökningen är fullkomligt ändamålslöst och
det derjemte medförer den olägenheten, att anslaget utbekommes omkring ett år
sednare, än det skulle utfalla i händelse det vore ett ordinarie anslag, tager jag mig
friheten vördsamt föreslå, att äfven det här ifrågavarande anslaget måtte uppföras
på Åttonde Hufvudtiteln.»
Vid 110:de punkten (angående anslag för en seminariibyggnad i Linköping):
af Riksdagsfullmägtigen G. J. L. Lönnberg från Östergötlands län: -Emot
Utskottets beslut att afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anslag
till byggnad för folkskolelärare-seminarium i Linköping får jag vördsamt afgifva
reservation.
Utskottet stöder sitt afstyrkande på den förutsättningen, att ännu någon tid
kan med nämnda byggnad anstå utan olägenhet. Härvid måste dock erinras, att
den förhyrda lokal, som seminariet begagnar, är för behofvet otillräcklig samt i öfrigt
obeqväm och olämplig. Någon bättre privat lägenhet kan icke erhållas och någon
offentlig finnes icke tillgänglig. Kongl. Maj:t har också ansett det vara »särdeles
behöfligt» att åt nämnda seminarium anskaffas egen lokal. Icke förthy vill Utskottet
alldeles underkänna detta trängande behof.
Vidare andrager Utskottet för sitt afstyrkande, att de uppgjorda ritningarne
afse en alltför spatiöst tilltagen byggnad. Rörande denna omständighet lemnar Öfverintendents-embetets
underdåniga memorial, dateradt den 2 Januari 1866, en fullständig
utredning. Det först upprättade ritnings- och kostnadsförslaget, sorn underställdes
Öfverintendents-embetets granskning, afsåg
l:o. En tvänne våningars läroverksbyggnad med tre lärosalar, ett reservrum,
två kapprum, vaktmästareboställe och nödiga uthus i nedra våningen samt två lärosalar,
ett bibliotheksrum, två kollegiirum två kapprum och en större bönsal i öfra
våningen;
2:o. Gymnastikhus och
3:0. Boställshus för föreståndaren.
För samtliga dessa byggnader var kostnaden beräknad till 67,000 R:dr. Den
24 Mars förlidet år förklarade emellertid Kongl. Maj:t i nådigt Bref, att kostnadssumman
icke borde öfverskrida 50,000 R:dr. Med anledning häraf blef under målets
handläggning hos Öfverintendents-embetet fråga framställd, »huruvida ej en erforder»lig
nedsättning i kostnadssumman skulle kunna vinnas genom att söka under ett
»tak och i sammandragen form anordna läroverks- och boställslokalerna inom en
»trenne våningars byggnad.» På Öfverintendents-embetets anmodan blef derföre af
ritningsförfattaren uppgjordt ett alternativförslag med tillhörande kostnadsberäkning,
slutande å 50,000 R:dr. Vid granskning af detta sednare förslag visade sig dock omöjligheten
att med de knappa tillgångarne åstadkomma en byggnad, som på ett ändamålsenligt
sätt inrymde de afsedda lägenheterna, hvarföre Ofverintendens-embetet
fann »ej lämpligare utväg att lösa ifrågavarande byggnadsfråga» än att endast läroverksbyggnaden
uppfördes med uteslutande af ej blott »gymnastik-och boställshusen,
»utan äfven den till läroverkshuset hörande bönsalsutbyggnaden.» Öfverintendentsembetets
kostnadsförslag utgör sålunda:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning4 53
för sjelfva läroverksbyggnaden
R:dr 41,145: 79.
och då härtill lägges kostnaden för tomtinköp och tillsyn
... » 4,512: 24.
samt för ett provisoriskt uthus, i stället för de lägenheter, som försvinna
genom bönsalsutbyggnadens uteslutande
» 533: 40.
blifver den slutliga kostnadssumman för läroverksbyggnaden  R:dr 46,191: 43.
Det är detta slutliga kostnadsförslag å 46,191 ,R:dr 43 öre, som bordt utgöra
föremål för Stats-Utskottets pröfning. Merberörda Öfverintendents-embetets memorial
har varit handlingarne bifogadt, ehuru föga spår deraf förmärkes i Utskottets
Utlåtande.
Att Kongl. Maj:ts nådiga Proposition skiljer sig till siffran från Öfverintendentsembetets
ofvan anförda kostnadssumma, .härleder sig helt naturligt deraf, att då
Kongl. Majit aflät sin nådiga Proposition, Öfverintendents-embetet ännu icke hade inkommit
med definitivt utlåtande i ämnet, ehuru sådant var att förutse, såsom ock
skett, innan Stats-Utskottet skulle företaga ärendet till pröfning.
Då slutligen den föreslagna kostnadssumman på intet vis synes öfverdrifven,
helst med hänsyn till hvad offentliga skolbyggnader för ett påräknadt lika högt lärjungeantal
gemenligen kosta, vågar jag vördsamt föreslå,
att af den till 46,191 R:dr 43 öre beräknade kostnaden för uppförande
af läroverksbyggnad vid folkskolelärare-seminarium i Linköping
Rikets Ständer måtte för 1867 bevilja ett anslag af 25,000
R:dr Rimt.n
Häruti instämde Domprosten Sondén och Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson
från Östergötlands län.
Vid Hide punkten (angående anslag för en seminariibyggnad i Skara):
af Domprosten Sondén, som ansåg en summa af 25,000 R:dr böra beviljas för
påbörjande af en seminariibyggnad i Skara.
Vid lådde punkten (angående anslag för inköp af Molins “Bältespännare“):
af Herr Heijkenskjöld och Herr Berger.
.. af Riksdagsfullmäktige Eric Ersson från Gefleborgs län, Jonas Andersson
från Östergötlands län, C. J. Svensén från Calmar län, Carl Ifvarsson från Hallands
län och C. I. Bengtsson från Kronobergs län, hvilka ansågo, “att de för detta ändamål
ifrågasatte 20,000 R:dr, åtminstone under nuvarande förhållanden, då Statens
medel i så många andra vigtigare fall anlitas och då penningebristen i landet är
allmän, bort afstyrkas. -
Vid 147:de punkten (angående anslag för Diakoniss-anstalten i Stockholm):
af Domprosten Sonden: Den välgörande verksamhet diakoniss-anstalten ut
vecklat
är visserligen icke obekant för någon, som derom velat taga kännedom. En
sådan kan inhemtas icke blott af Förvaltningens sexton årsberättelser, utan af alla
sjuka, som å anstalten blifvit vårdade, samt genom derifrån utgångna sjuksköterskors
och lärarinnors verksamhet, hvilkas antal för närvarande uppgår till 59. Att inrättningens
uppkomst och utveckling såsom ett verk af enskild välgörenhet icke bör vara
ett hinder för dess understödjande med allmänna medel torde visa sig vid betraktande
af föregående 91:sta punkt, der åt enskilda anstalter i ett annat välgörande
syfte blifvit anvisade 45,000 R:dr. Der är ingen särskild kontroll å Statens vägnar
föreslagen; men skulle man här likasom t. ex. för den mediko-pneumatiska sjukvården,
punkten 127, anse en berättelse erforderlig, så kan ingalunda betviflas, att en
sådan hädanefter, såsom hittills, af Diakoniss-anstaltens förvaltning villigt meddelas
och insändes till hvilken auktoritet Rikets Ständer behaga föreskrifva. Den betänkBih.
till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. 8
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66. (Fortsättning.)
lighet Utskottet hyser att betala hela beloppet af en åsamkad skuld, må hafva sina
skäl, men denna betänklighet borde väl icke utsträckas derhän, att man i detta fall
vägrar allt afseende på motionärens hemställan, då man så ofta annars begagnat den
medelväg att bevilja en del af motionärers begäran. Jag önskar af dessa skäl
att Rikets Ständer måtte åt Diakoniss-anstalten i Stockholm såsom
understöd för en gång bevilja 15,000 R:dr R:mt.“
Biskop Annerstedt anmälde, att han vid behandlingen af 50:de och 55:te punkterna
icke närvarit i Utskottet.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1866.
Tal>. liitt. A.
Klcresi-staten.
Oindelt spanmål.
Mått.
Värde ftiralagsvis j
k 2 K:dr |
kubikfoten.
Nya anslag.
Till fyllnad i den åt kyrkoherden i Botkyrka och Sa-  lems församlingar af Stockholms län på lön anslagna
.Kub.-fot.
k.
R:dr
Ö.
vederlags-spanmål
Prostetunnor:
At kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt för En-  vikens pastorat kub.-fot 6,3.
,, dito i Norrberkes kontrakt för Lud-  vika och Malingsbo pastorater . „ 12,0.
„ dito i Edsbergs kontrakt för Bodarne
och Skagershult^ socknar .... „ 12,6.
dito i Helsinglands Vestra Öfra kon-  trakt för Ramsjö socken  6,3.
„ dito i Åhs kontrakt för Borås stads
samt Torpa och Brämhults för-
9
2
18
40
samlingars pastorat  „ 9,5.
47
3
94
60
Summa
56
5
113
Hör till State-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 66.
w
Tali. Litt. B.
Ulri ver sitctcr lia.
Nya anslag.
För Upsala Universitet.
4.500
2,000
1.500
Till lön åt en professor inom Juridiska fakulteten....
Till dito åt en adjunkt eller laborator i medicinsk kemi
Förhöjning i anslaget till docent-stipendier
För att de två adjunkter, för hvilka vissa läroämnen icke
äro bestämda, må, lika med öfrige adjunkter, åtnjuta
uppflyttning i högre lönegrad
Till underhåll å Upsala akademiska lasarett af fattige
sjuka från orter utom Upsala län 2,500
jning i anslaget till Fysiologiska institutionen.
För Lunds Universitet.
1,000: —
Till underhåll och förbättring af universitetets byggnader 2,000
Förhöjning i anslaget för bibliotheket 1,800
Dito i dito för zoologiska museum
200
Dito i dito för kemiska institutionen  700
Lön åt en adjunkt i kirurgi och obstetrik 2,000
Förhöjning i anslaget till docent-stipendier 1,500
För de två adjunkternes, utan bestämda läroämnen, uppflyttning
i högre lönegrad  1,000:
Summa
Riksmynt.
12,000
9,200
500: —
21,200 i —:
I
Tal». lått. « .
Klcmcntarläro verken.
Ny a anslag.
Till aflöning, enligt gällande grunder, för samtlige nuvarande lektorer,
Lektorer, Adjunkter och Kolleger samt öfningslärare
vid de på ena eller begge linierna fullständiga läroverken,
utöfver nuvarande beloppet
Till löner för nya lektors- och adjunkts-befattningar vid de redan
befintliga läroverken samt till arfvoden åt extra lärare . . . .
Till inrättande af nya läroverk, nemligen:
ett femklassigt i Stockholm  10,500:
ett treklassigt i Göteborg ...
4,500
ett dito i Sköfde  4,500
ett tvåklassigt i Trelleborg
3,000
ett dito i Wernamo  3,000
Till utvidgning af:
o o
läroverket i Hudiksvall
4,900
dito i Arboga  3,500
dito i Enköping  3,500
dito i Arvika  1,500
dito i Skellefteå  1,500
Förhöjning i anslaget till aflöning åt gymnastiklärare vid de lägre
elementarläroverken
Dito i anslaget för lärare i musik och sång äfvensom i teckning
vid dito
Förhöjning i anslaget till arfvoden åt bibliothekarie!- vid de högre
elementarläroverken j
Dito i anslaget till vikarie-arfvoden och oförutsedda behof
Till arfvoden för biträden åt de högre läroverkens rektorer vid ombesörjandet
af läroverkens angelägenheter, m. m
Riksmynt.
R:dr
48,002 46
75,000 i —
25,500
14,900
2,100
1,550
1,000
20,000
3,000
Transport j 191,052 j 46
1
Riksmynt.
I
i
1
R:dr
dre
Transport
191,052
46|
För läraren i teckning vid nya elementarskolan i Stockholm J. G.
Köhlei-s uppflyttning i tredje lönegraden
250
—
Ersättning för en till elementarläroverket i Norrköping från nämnda
stads kassa, under titel “Apologistens lön och diskretion “ hit-
tills utgående afgift
137
50
Dito för den i löningsstaterna beräknade årliga afkomst af Ekers
och Skerikes prebendepastorater
Hushyresersältning åt rektorn vid högre elementarläroverket i
564
—
Westerås
500
—•
Till löneförhöjning ä 500 K:dr för rektorer vid femklassiga läro-
verk
2,000
—
Summa
194,503
96
Tab. Litt. b).
Riks-stateiis Åttonde
1864 års Riks-stat anslår:
Span mål.
Indelta Rän.
j tor enligt
Penningar. markegång
på förslag.
Indelt pä förslag.
Mått.
Värde ä 2
lt:dr kubikfoten.
Oinaelt.
Mått.
] Värde förj
slagsvis ä
! 2 R:dr
kubikfoten, i
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
17,000
44,500
R:dr.
19,390
27,300;
14,861
03
Kub.-f.
k.
130,400
150,717
R:dr.
301,434
Kub.-f.
k. ! R:dr. ; ö. i
40 3,035
R:dr.
17,000
44,500
19,390
27,300
Kcklesiastik
Departements-chefen
- Departementets Expedition:
Nuvarande beloppet
; Tillkommer:
Till Byrån för handläggning af
högre undervisningen:
T •
Löneförhöjning åt Byrå-cheinspektör
för elementarläroverken
Förhöjning i anslaget till tjenstebiträde
Till Byrån för handläggningrörande
folkundervisningen:
Lön åt Byrå-chefen
Till tjenstebiträde
- Riksarkivet:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning i lö
-
6,071
80] 452,767
Kongl. Bibliotheket:
Nuvarande beloppet
Tillkommer:
Löneförhöjning för Kongl. BiDito
för andre vaktmästaren
23] Kleresi-staten:
; Penningar, såsom i 1864 års
Indelta räntor, dito
j Indelt spanmål:
Nuvarande anslag
Afgår: Till Statsverket indra
gen
spanmål
behagligtids-förlänings
-
S:gr
Tpt] 123,051103! 130,400 — [150,73 7] 2| 301,434[40l 3,035 9] 6,071 i80j 560,957 23!
Hufvudtitei.
Förslag till blifvande Riks-stat.
Departementet.
44,500: -
ärenden, rörande den
fen i egenskap af Öfver
1,
000: —
1,000: — 2,000: —
W af ärenden
4,500: —
1,800: - fi.HOO: - 8;300: -
19,390: -
nen för en vaktmästare 50: —
1
!
27,300: —
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde för
-
2 R:dr
, kubikfoten.
bliothekarien . . 500:
50:
550:
Riks-stat  14,861: 03.1
dito
130,400: —
Mått. Värde.
150,717: 2. 301,434: 40.
322: 7. 645: 40
150,394: 5.
300,789:
R:dr.
17,000
52,800
19,440
27,850|—
R:dr.
Kub.-f.
k. j R:dr.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
17,000
52,800
19,440
27,850
T ransport. 117,090 -
-H 117,090|-
8
Tpt
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
| Indelta Räntor
enligt
! markegång
| på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde å 2
B: dr kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
i Värde föri
slagsvis å
I 2 B: dr
kubikfoten.
B: dr.
123,051
03
9,510
10,000
22,700
246,137
25
72,500
1,164,159
99
B:dr.
130,400
Kub.-f. | k.
450,717
82,524
- 53,515
8,916,96
98,787
R:dr.
301,434
107,030
Kub.-f.
40
20
197,575
3,035
21,309
B: dr.
6,071
42,618
40
Summa
Biksmynt.
R:dr.
560,957
9,510
10,000
22,700
435,691
45
72,500
1,413,270
35
Oindelt spanmål:
Nuvarande anslag
Tillkommer: Förhöjning, se Tab.
Litt. A
S:gr
Särskilda För slags-anslag för
Biskopens på Gotland lön . . .
Ät 13 Konsistorie-notarier å 270
Ersättning åt innehafvare af
Tptl,648.0581271221,840 96)303,019 81 606,039 60 24,345j 1 48,690120 2.524,629 03
boställen
Domkapitlens expeditioner, ReLappmarks
Ecklesiastikverk,
Universiteterna (af kontanta beR:dr
för upprätthållande till
sala Universitet, i hvilka spanPenningar:
Nuvarande
summan
Tillkommer: Förhöjning, se Tab.
Indelta räntor, såsom i 1864 i
Indelt spanmål, dito dito
Carolinska medico-kirurgiska inElementar-läroverken,
ReservaPenningar:
Nuvarande
beloppet
Tillkommer: Förhöjning, se Tab.
Indelta räntor, såsom i 1864
Indelt spanmål:
Nuvarande anslaget
Afgå:
För Luleå och Piteå läroverk
...... 412,3 k.-f.
Sköfde peda
-
gogi å detta an
-
slag uppförde . 36, i
S:gr
9
Förslag till blifvande Riks-stat:
'
SpanmåL
Indelta Rän-  tor enligt
Indelt på förslag.
•
Oindelt.
Summa
Penningar.
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
1* Transport
Mått. Värde.
3,035:9. 6,071: 80.
R:dr.
117,090
ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
Kub.-f.
k.
K:dr.
Ö.
R:dr.
117,090
Ö.
56:5. 113: —
3,092:4. 6,184:80.
14,861
03
130,400
150,394
5
300,789
3,092
4
6,184
80
452,234
9,510
83
Kleresiet:
3,000: -
R:dr, högst  3,510: —
roterade Ecldesiastik-
3,000: —
9,510
! servations-anslag
För slags-anslag
10,000
22,700
—
—
—
—
—
10,000
22,700
—
' loppet ett Förslags-anslag å 30,000
p visst belopp af sådana löner vid Up-  mål ingår):
246,137: 25.
Litt. B . 21,200: — 267,337: 25-
års Riks-stat  82,524: —
dito
107,030: 20.
267,337
25
82,524
53,515
1
107,030
20
456,891
45
stitutet  . . . .
72,500
72,500
tions-anslag:
1 164 159- 99
Litt. C 194,503: 96. 1,358,663: 95-  års Riks-stat  8,916: 96.
Mått. V ärde.
' 98,787: 5. 197,575: -
448: 4. 896: 80.
98,339: 1. 196,678: 20.
Transport
513,998|28 212,924|—
203,909
6
407,819|20| 3,092
4
6,184 801,140,926
28
Hör till State-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 66. 2
10
Tpt
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
jTndelta Rän|
tor enligt
| markegång
| på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
| Värde å 2
I R:dr kubik|
foten.
Oindelt.
Mått.
Värde för|
slagsvis å
j 2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
Riksmynt.
R:dr.
1,648,058
25,000
41,999
27
21
R:dr.
221,840
4,219
255,000
96
Kub.-f.
303,019
5,166
K:dr.
606,039
10,332
40
Kub.-f. | k
24,345 1
448
R:dr.
48,690
897
Ö.
20
80
R:dr.
2,524.629
25,000
57,448
41
255,000!-
Tpt 1,970,057 48 226,059 96,308,186 — 616,372 - 24,794!—149,588!—12,862,077144
Oindelt spanmål:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: för läroverken i
Luleå peli Piteå
S:
:gr
Seminarium för bildande af lilPedagogier
och folkskolor.
Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer:
För inrättande af en peda
-
gogi i köpingen Mönsterås
<)in in o- i anslaget till
vexelundervisningens nor- '
malskola. .
Ersättning för den till Sköfde
pedagogi, enligt löningsstaten
utgående indelta
spanmål, 184 kub.-f., hvilken,
jemlikt 65 punkten,
mom. d i utlåtandet, kommer
att till Statsverket indragas
och hvaraf 147 kb.-f.
9 k:r afräknas från detta
anslag och återstoden 36
kub.-f. 1 k:a från anslaget
till Elementarläroverken .
1864
Indelta räntor, såsom i
Indelt spanmål:
Nuvarande anslaget
Afgår: För Sköfde pedagogi
S:gr
Oindelt spanmål, såsom i 1864
För folkundervisningen, Beserva
-
Nuvarande beloppet
i
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
|
Indelta Kantor
enligt |
markegång i
på förslag, j
S p a 11 m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde ä 2
K:dr kubikfoten.
i
Värde.
2. 42,618: 40.
Transport
Mätt.
21,309:
412: 3. 824: 60.
21,721: 5. 43,443: —
, rarmnor
41,999: 21.
r
1,000:
1,500:
R:dr.
E:dr. 1 ö. t Kub.-f.
513,998!28 212,924 —1203,909
1,358,663 95! 8,916
25,000
96; 98,339
R:dr.
Oindelt.
Värde förMo
i slagsvis ä
2 K: dr
| kubikfoten
Summa.
Riksmynt.
Kub.-f. i k. | E:dr. ( ö.
R:dr.
407,819120 3,0921 4 6,1841801,140,926 28
196,678
20
21,721
5 43,443
368: — 2,868: —
års Riks-stat
Mått. V ärde.
5,166: 2. 10,332: 40.
147: 9. 295: 80.
5,018: 3.
års Riks-stat
i tions-anslag:
44,867: 21.!
4,219: —
10,036: 60.
897: 80.
1,607,702 11
25,000 —
255,000:
44,867 21 4,219
5,018 3 10,036 60 448! 9 897
80: 60,020 61
Transport 255,000: - 1,942,529 44:226,059 96 807,267- -
614,534|— 25,262 8 50,525 60 2,833,649 -
12
Tpt
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
R:dr.
1,970,057
j R:dr.
48 226,059
29,400
267,002
19,841
8.250
26,430
3,600
40,000
2.250
12,000
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Summa.
Riksmynt
96
308,186
1,954
616,372
3,908
40
24,794
49,5881—
R:dr.
2,862,077
44
29,400
270,910
40
19,841
8.250
26,430
3,600
40,000
2.250
12,0001—
Tpt|2,378,830:48:226,059 96 310,1401 2| 620,280 40 24,794'— 49,5881—13,274,758)84
i
Tillkommer :
Till seminarier för folkskole- ,
dande  ]
„ stipendier för seminarii„
arfvoden och resekostning
för folkskole-in„
understöd för högre folk„
folkskoleväsendets utveckförbättring
Gymnastiska Central-institutet .
Sundhets-kollegium med medicitions-anslag
å 6,000 R:dr.)
Penningar:
Nuvarande beloppet ^
Tillkommer: ^
Löner åt 3:ne nya provin
1,
500 R:dr
Förhöjning i anslaget till
ska institutet
Indelta spanmålen, 1,954,2 kb.-  40 öre, uteslutes från detta
nästföljande anslag
Barnmorske-undervisningen och
Penningar, såsom i 1864 års
Indelt spanmål: |
Från Sundhets-kollegium till
indelningar  '
Orthopediska institutet
Yeterinär-inrättningarne i riket
Vaccinationens befrämjande. .
Farsoters och smittosamma sjukSvenska
Läkare-sällskapet:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning. . . .
Svenska Akademien
1
Förslag till blifvande Riks-stat:
o
SpanmåL
Indelta Rän-  tor enligt
Indelt pä förslag.
Oindelt.
Summa.
renning ar.
markegång
på förslag.
Mått.
Varde a 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
Transport 255,000: —
R:dr.
1,942,529
Ö.
44
R:dr.
226,059
5.
96
Kub.-f.
307,267
k.
R:dr.
614,534
ö.
Kub.-f.
25,262
k.
8
R:dr.
50,525
ö.
60
R:dr.
2,833,649
ö.
lärares bil-
25,000: -
elever . . . 15,000: —
nads-ersätt-  spektörer . 10,000: —
skolor. . . 10,000: —
Ung och
130,000: — 190.000: —
445,000
29,400
>
445,000
29,400
nal-staten. (Derunder ett Reterva-
267,002:
cial-läkare ä
4,500: —
Farmaceuti-
3»125: — 7,625: —
f. med värde 3,908 R:dr
och upptages under
274,627
274 627
Barnbördshusen.
Riks-stat  19,841: —
detta anslag öfverförda
3,908: 40.
, * ' . . . X
19,841
8,250
26,430
3,600
40,000
—
—
1,954
2
3,908
40
—
—
23,749
8,250
26,430
3,600
40,000
40
domars botande, Förslags-anslag . .
— —
—
2,250: —
750: —
3,000 —
1 2.000:-
3,000
12,000
Transport
2,804,677 44 226,059 96 309,221
2
618,442 40
25,262
8 50,525 60 3,699,705 40
v
14
1864
års Riks-stat anslår:
1
Penningar.
Indelta Kan-  tor enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde å 2
K: dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis ä
2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
Tpt
2,378,830
48
226,059 96 310,140
2
620,280
40
24,794
_
49,588
3,274,758
84
14,710
14,710
—
16,150
16,150
—
42,000
42,000
22,300
22,300
41,250
41,250
45,000
/ -
45,000
9,141
25
158
29
112
6
225
20
9,524
74
I 15,000
—
15,000
—i
24,000
—
—
_
—
—
24,000
—
7,802
40
19,000
—
42,660
8
85,321
60
—
112,124
—
1,750
—
—
20,442
9
40,885
80
42,635
80
1,250
—
—
—
—
1,250
—
—
12,225
1
24,450
20
24,450
20
6,528
14,542
25
135,429
5
270,859
762
3
1,524
60
293,453
85
Vetenskaps-akademien
Vitterhets-, Historie- och AntiqviFria
Konsternas Akademi:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning. . . .
Nemligen:
Till aflöning in. m
,, utrikes resestipendier,
inköp af S venska konst
tions-anslag
Musikaliska Akademien:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: Förhöjning . . .
Naturhistoriska Riksmuseum
Institutet för blinda och döfUndervisnings-anstalter
för döfAllmänna
institutet:
Nuvarande anslaget
Tillkommer: Förhöjning . .
Till understöd för andra anma
beskaffenhet
Fattigvården
Stockholm och
Serafimerordens-lasarettets unHospitalers
och lasaretters unStora
Barnhuset i Stockholm . .
Frimurare-barnhuset
Barnhusen i landsorterna ...
Kyrkors underhåll:
Penningar, såsom i 1864 års
Indelta räntor, d:o d:o
Indelt spanmål, d:o d:o
Tpt 2,625,712 13 259,760 50 521,011 1 1,042,022 20 25,556 3 51,112 60 3,978,607 431
Förslag
till blifvande
[liks-stat:
S p a n m å 1.
Indelta Rän-  tor enligt
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
renn ingar.
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
K:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Ö.
R:dr.
ö.
Transport
2,804,677
44
226,059 96
309,221
2
618,442 40
25,262 8
50,525
60
3,699,705
40
14,710
16,150
14,710
16,150
42,000: -
11,000: —
S:gr 53,000: —
39,000:
R eser va ti om- a ns lag . . . 8,000: —
närers arbeten, Beserva-
6,000: -
53,000
_
53,000
’  22,300:
8,000- -
30,300
30,300
■ -
■
41,250
stumma:
stumma och blinda:
45,000: —
36,000: — 81,000: —
stal ter af sam -
20,000: -
landsorterna
101,000
9,141
15.000
24.000
7,802
1,750
1.250
25
158
29
112
6
225
90
—
101,000
9,524
15.000
24.000
112,124
42,635
1,250
24,450
74
slags-anslaq
derhåll
1 derhåll
40
19,000
42,660
20,442
8
9
85,321
40,885
60
80
—
ä
1
_
»
12,225
1
24,450
20
20
l
Kiks-stat.  6,528: —
d:o
14,542: 25.
d:o
270,859: —
Transport
3,120,031
09 245,218125 384.662
6
769.325 20
25,262
8 50,525 60 4,185,10014
1864 års Riks-stat anslår:
Tpt
Penningar.
Indelta Räntor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
2,625,712
20,000
1,500
16,892
57
15,000-
R:dr.
259,760
ö. j Kub.-f.
50 521,011
R:dr.
1,042,022
ö. : Kub.-f.
2025,556
k. j R:dr.
351,112
ö. | R,:dr.
603,978,607
20,000
1,500
16,892
57
15,000 -
S:a 2,679,104i70|259,760 50l521.01l| lll,042,022i20j25,556' 351,1121604,032,000'
Oindelt spanmål:
Nuvarande anslag
Tillkommer: Vin- och byggnadssäd
för Trollhättans
samling af Elfsborgs län
S:gr
Rese-stipendier samt läroböckers
nations-anslag
Rese- och traktamentspenningar,
Skrifmaterialier och expenser,
Nuvarande beloppet
Tillkommer-. För jemnande af
Extra utgifter, Reservations-an
-
Anm. Tillökningen i Hufvud
-
17
Förslag till blifvande Riks-stat:
,
S p a n m å 1.
Indelta Rän-  tor enligt
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa.
Penningar.
'
i
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
j Värde för-
Mått 1 slaesvis ä
Matt- , 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
; R:dr. j ö.
Transport 13,120,031 09
Mått. Värde.
. . 762: 3. 1,524: 60.
för
•
18: 9~ 37: 80.
~78lT 2.  1,562:4a
och lärda verks utgifvande, lieser
Förslags-anslag
ved, m. m., För slag s-anslag :
;  16,892: 57.
hufvudtitelns slutsumma 15: 64.
^ slag ,
6,528
20,000
1,500
16,908
15,000
K:dr.
245,218
14,542
251384,662
25
21
135,429
6 769,325
ö. ! Kub.-f.
20 25,262
270,859
781
k.J R:dr.
150,525
1,562
ö. I R:dr.
60 4,185,100
40
293,491
20,000
1,500
16,908
15,000,
14
65
21
Summa
titeln utgör således 500,000 R:<
3 79,967 30,259,760 50|520,092 1!1,040,184(20 26,044|—152,088|—14,532,000(—
r
flör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1863—1866, fao 6 6‘.
3
Tal». Litt. E.
Extra Statsrcglcrings-anshg i sammanhang med Åttonde Huftudtiteln.
nde prester
'.
000: -  ''JOO: — |
'V
■4) inslag.
Ecklesiastik-departementets Expedition:
För tjenstebiträde vid handläggning af ärenden, röi
skåpet® lönereglering:
För år 1866
„ „ 1867
Kleresi-staten:
Till förbättring af komministrars, kapellpredikanters o',
- a . i *11 'bil oUCKkll"
adjunkters lönevilkor
Elementar-lärov erie en:
För uppförande af ett nytt läroverkshus i Upsala.
dito dito i Carlstad'
dito dito i Wenersborg
dito dito i Christianst^
dito dito i Westervik .
dito dito i Skara ...
För folkundervisningen:
40,000:
40,000:
30,000:
10,000:
17,5100:
örnö-.
Till
löneförbättring
utöfver rninimi-lönen åtxamineradfr,
skolelärare 30,C
understöd åt sådana församlingar, håra till
följd af medellöshet icke kunna tillrforderligt
belopp bekosta aflöning åt simolkskole.
lärare
undervisning i trädgårdsskötsel d folkskole,
lärare-seminarierna
inköp och tillredning af jord
folkskolelärares undervisning! gymn
militär-öfningar
C
inköp af tomt för uppförafle äf byggnad för
folkskolelärare-seminariun i Linköping . . .
inredning och förändringaf den för folkskolelärare-seminarium
i Stocholm upplåtna byggnad
T 0,000:
folk
-
3,000:
10,000:
10,000: -  2,500: -
Riksmynt.
R:dr
6,000
10,000 —I
145.000
85,500
19
Riksmynt.
Transport
Sundhets-kollegivm:
Till löneförbättring åt Kollegii embets- och tjenstemän samt vakt
betjente
Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademien:
Till arfvode och resekostnads-ersättning åt en Antiqvitets-inten
dent
3,500:
,, höjande af akademiens å stat uppförda anslag
till vetenskapligt bildade biträden  1,500: —
För tillökning i akademiens vaktbetjening  1,936: —
Musikaliska Akademien:
För inköp af en orgel åt läroverket
Naturhistoriska Riksmuseum:
För ordnande och uppställning af naturhistoriska Riksmusei samlingar
15,000: —
ökande af samma musei pakeontologiska samlingar
3,000: —
Nationalmuseum:
För vårdande och underhåll af nationalmusei-byggnaden och der
förvarade samlingar m. m.:
För år 1866
5,000: —
„ „ 1867
17,650: —
För hospitalsv arden:
För hospitalsfondens förstärkning, såsom kreditiv . 100,000: —
Till betäckande af en i hospitalsfonden uppkommen
brist  50,000
För utvidgning och förbättring af hospitalet i Wexiö 3,500
,, dito dito af hospitalet i Upsala 6,900
„ tillbyggnad och utvidgning af hospitalet i Nyköping
10,000: —
Kyrkors underhåll:
För reparation af domkyrkan i Linköping
Diverse aaslag:
Bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland af
sjukdomen spetälska angripna personer, såsom Re
servations-anslag
3,000: —
För uppsökande och aftecknande af runstenar. . . . 1,500: —
,, undersökning af fornlemningar och upprättande
af teckningar öfver sådana  2,000: —
„ fortsatt utgifvande af plancheverk öfver fornsaker
och andra historiska märkvärdigheter . . . 2,000:
„ vårdande af fornlemningarne i Wisby  1,500
Transport 10,000
R:dr
246,500
8,050
6,936
4,000
18,000
22,650
170,400
13,500
490,036 ! ■
20
Transport 10,000: —
För fortsatt utgifvande af arbetet “Svenska språkets
lagar“  1,500: —
„ bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga
föredrag i sådana ämnen, som företrädesvis
tillhöra allmän bildning  10,000: —
Till artisten N. Mandelgren för verkställande af resor
inom riket i och för fortsatt aftecknande af
kyrkliga monumenter  1,500: —
„ lithografen C. J. Billmark, för fortsatt utgifvande
af plancheverket: “Sverige, aqvarell-lithogra
fier
och tontryck “  800: —
För fortsatt utgifvande af plancheverket: “Fordna och
närvarande Sverige11  400: —
Till understöd för den af doktor O. Sandahl i hufvudstaden
inrättade medico-pneumatiska anstalt . . 2,000: —
För gjutning i brons af professor Molins grupp “Bälte
spännare“
20,000: —
Anslag, tillhopa
Riksmynt.
R:dr
490,036
46,200
536,236
B) Att utgå såsom lån:
För uppförande af ett nytt läroverkshus i Upsala .
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
. 70,000
i Carlstad . . . 20,000
i Wenersborg 20,000
i Christianstad 10,000
i Westervik . 10,000
i Skara .... 20,000
150,000
Tillsammans anslag och lån j 686,236
T'
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 67.
1
\
4
«
N:o 61.
t
Ank. till Exp.-Utsk. den ly Al)ri, 1860> kl.J e. ra.
Ank. till
B * anledning af väckta motioner om åstadkomJnande och
adande ‘ af Svensk jernväqsmalekiel.
I
Uti en inom Bonde-Stadet vWckt oell till Sta,ts-Ut.svottet remitterad motion
(JVs 263) har Riksdagsfullmägtigen Jan Andersson från Stoft, Kopparbergs län fästat
uppmärksamheten derpå, att, såväl för byggandet af våra jernvägar, sorn för bedrifvandet
af rörelsen derå, årligen till utlandet utginge betydliga belopp för derifrån införskrifna
materialier och redskaper. Om man sammanräknade dessa belopp för tiden från det Statens
jernvägar började anläggas, uppginge summan deraf till 12 millioner Rdr. Då jern
utgjorde en bland Sveriges huvudsakligaste exportartiklar, syntes det motionären, som
skulle en så betydlig summa icke hafva bort behöfva utgifvas för materialier, hvilkas förnämligaste
beståndsdel utgjordes af jern och detta dertill af så dålig beskaffenhet, att
detsamma, efter dess första förbrukning icke vidare kunde tillgodogöras, utan saknade
allt värde, då deremot det Svenska jernet alltid läte sig med fördel nedsmältas, för att
derefter bearbetas till andra artiklar. Om härtill lades att den, som i utlandet verkställt
uppköpen af de dyra persedlarne, såsom arfvode för detta bestyr betingat sig två
procent af värdet, hvilket arfvode för fem år skall uppgått till 240,000 R:dr, edler 48,600
R:dr om året, så syntes det motionären, s m skulle det för Staten hafva medfört mindre
kostnad, om man, för de stora uppköpens ombestyrande, ifall de skulle ske utom landet,
hade anställt en sakkunnig och i öfrigt lämplig person, som sannolikt skulle kunnat erhållas
för hälften af det belopp, som nu utgått för år; och har motionären^på aet att
en dylik misshushållning icke vidare måtte komma att fortfara, föresWf^^t Rikets
Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes i nåder
anbefalla Statens jern vägsstyrelse att för framtiden tillse, att de effekter, som srfordras
för Statens jernvägar, mätte i första rummet inom riket uppköpas, om ock pris>t skulle
ställa sig något högre, än i utlandet, samt att, om något från utlandet ^öunfgängligen
måste anskaffas, provisionen för besväret dermed måtte genom uppgörelse pr, förhand
bestämmas och utgå .efter de billigaste grunder och ingalunda efter två procent af upphandlingsbeloppet.
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl till behandling förehaft en hos Ridderskapet
och Adeln af' Herr Danckwardt, C. G., väckt motion (JV2 135), deruti motio
-
Bih. till R. St. Prbt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
na/*» edni dt, att Dy utländsk skuldsättning för jernvägarne blefve nödig, när den materiel.
som bestar af railer. blir försliten, så framt icke railerna tillverkades inom landet;
att r vore en blygd för vårt industriela lif att nödgas köpa denna dyra artikel från
Engiann- hvilket åter härledde sig af bristande förmåga hos iernverksegare att åstadkonnnajte
för railernas tillverkning nödiga dyrhra anläggmiig&v, förutan hvilka tillverkningskoflfcden
blefve alltför stor; att man vä. bekostade dyrbara geologiska undersökningar
M gifve understöd till segelleders öpmande för att /åtkomma malmer, som vi
förut- egde i sådaot öfyarflöd, att verkstäder aningen mäste cURs nedläggas eller svagt
drifvas' derför att vågarne i0*16 kunde utskepta ankommand^fc-net, hvilket derigenom
sänktes i pris, men att man försmådde att i stillet använda ^flsynbara öfverskottet af
rudimaterierna på en tj^ver^n'n8> hvaraf vi äro i ytterligt®»)! och som efter förslitningen
hade fullt värdJ, ^ sin ‘ behåll varande vigt såson^flmesjern, hvaremot qvarlefvan
af utnötta Engel'ska railer lämpligast kunde begagu^flndast för nedsmäjtning i
hytta såsom t;ii..,\ts till goda Svenska malmer; —motionären på grund
häraf förslagit, att man mätte beträda samma väg, som^^^Tföljd för erhållande af
lO-tuinskfinoner, eller att anvisa ett lämpligt anslag för^^H|er underhandling, helst
med disponenten af Motala verkstad, ställas till vederböra^^Rspositiou för anläggning
i större skala af sådana verkstäder, som tillverkningen af ^^Vefter Engelsk method erfordrar;
och ansåg motionären ett sådant' anslag hafva iSfladt föremål, som anslaget
för kanongjutningen, eller att värja oss för fiender, i hvjket hänseende jernvägar börjat
utföra en så verksam rol.
Innan Utskottet fngår i besvarandet af ofvan Gerörda motioner, anser sig Utskottet
böra i minnet åtprkaiiä Huru1 :*s Rikets Ständer vid 1859—1860 års riksdag, i anledning
af då väckta motioner om anvisandet af medel att utlemnas såsom lån för upprättande
af verkstäder i och för tillverkning af railer och jernvägsmateriel, uti underdånig skrifvelse
af den 10 Oktober 1860 hos Kongl. Maj:t anmält att, ehuru vid jernvägsanläggningarnes
första början och sedermera fortfarande, — till följd deraf att den till dessa
anläggningar erforderliga materiel dels nästan alldeles icke, dels ej utan ökade kostnader
kunnat inom landet erhållas, — berörda materiel till största delen måst utifrån införskaffas,
dåraera likväl all anledning vore för handen, att detta för den inhemska industrien
ogynsamma förhållande skulle derefter upphöra och att de jernfabrikater, som för
jernvägsbyggnadernas fortsättande samt framtida underhåll och drift erfordrades, skulle
blifva inom landet att tillgå, utan att, för vinnandet af detta omisskänneligen vigtiga och
angelägna ( ändamål, å Statens sida någon särskild uppoffring eller medverkan i hufvudsakliga.
'e inån tarfvades. Då verkstäder af det omfång och den beskaffenhet, att derifrån
för Statens jernvägar kunde påräknas att erhålla railer, lokomotiver och vagnar
samt annan jernvägsmateriel till belopp, som motsvarade behofvet, härstädes redan funnes
eller^ vöre under anläggning, återstode endast att erfara huruvida dessa verkstäders
tillverkB^gBsi anseende till godhet och pris kunde täfla med de utländska, så att de
förra m; kunna med lika, om ej större, fördel för Statens jernvägar användas. Att
detta bode blifva förhållandet med de delar af nämnda effekter, hvilka hänföras till den
så kallide rörliga materielen, nemligen lokomotiver och vagnar med tillbehör, syntes, i
betraktare af hvad härom blifvit upplyst, vara utom all fråga; då deremot, hvad jernvägsskemrna
anginge, Statens fördel att för jernvägarnes kommande behof begagna railer
af inhemsk tillverkning syntes bero på möjligheten att antingen uti dessa railers större
förmåga att motstå brytning, böjning och slitning samt bättre egenskaper i öfrigt finna
motsvarande ersättning för ett måhända fortfarande högre inköpspris, eller att detta inköpspris
kunde nedsättas derigenom, att vigten på Svenska railer, med bibehållande af
samma styrka och slitningstid, minskades i samma förhållande, som priset öfverstege
wnoooooo'ooocioDoaoooot?opoooooaaootroooocioöi3
Stats-Utskottets U låtande N:o 67.
hvad utländska railer kosta; hvilka, på den sistberörda frågans bedömande inverkande
omständigheter Rikets Ständer funnit ännu icke vara tillfyllest utredda.
I anledning häraf, och då det, med hänsigt till antagande af redan gjorda eller
blifvande anbud å leveranser för Statens banor af jernvägsskenor, tillverkade inom landet,
visat sig angeläget, att de förhållanden, af hvilka berodde icke allenast, huruvida och i
hvad mån användandet af sådana skenor kunde blifva med Statens fördel öfverensstämmande,
utan äfven hvilka och hurudana vilkor vid leverans-kontrakters uppgörande borde
bestämmas, blefve tillförlitligen utredda, anhöllo Rikets Ständer, som ansågo det högligen
af behof påkalladt, att utredningen af hithörande, för jernvägsbyggnaderna i landet synnerligen
magtpåliggande förhållanden icke längre uppskjötes, det Kongl. Maj:t täcktes åt
sakkunnige personer uppdraga att, vid passande verkstad inom landet, med hvars egare
öfverenskommelse kunde träffas, låta af Svenskt tackjern tillverka en erforderlig qvantitet
fernvägsskenor enligt den modell, som vid Statens jernvägar begagnas, samt att sedermera
med dessa och Engelska för Statens jernvägsbyggnader inköpta railer, så skyndsamt
som möjligt, anställa noggranna försök, till jemförelse i alla de afseenden, som erfordra-'
des, för att grunda ett säkert omdöme om de företräden, som Svensk* ratfer, f förhållande
till priset, kunde ega framför utländska, så att derigenom matte blifva tillförlitligen
utrönt, huruvida, genom användande af Svenska skenor, antingen vigte■> er fot kunde
minskas i samina nån, som möjligen priset för dessa öfverste/' kostnad' för de Engelska,
eller ock den högre anskaffningskostnaden motsvarades af lungre varaktighet,
större värde efter förbrikningen eller andra på jemförelsen inverkande-förhållande*; och
borde de med ifrågavarande undersökningar förenade kostnader Utaf de till fortsättning af
Statens jernvägsbyggnad anslagna medel med erforderligt belopp bestridas.
Se<iä'ö; dåvarande chefen för Statens jernvägsbyggnaderh i underdånig skrifvelse
den 18 OktclW JLS^Jhynstälit att: deri af Rikets Ständer sålunda >resjägmTTt^i téens
uppdrag icke måtte IS^rbifocrtill pröfning af endast jernvägsslf^or, utan äfven ^mma
att omfatta hjul, hjulring13, axlar och ärman jernvägsmateriel, jkKarvid jemväl boide undersökas,
hvilka slag /at tij jernvägarna erforderliga effekter med sannolikhet kunde på
a
TT V, nvf- fil 1 A 1 Cl Y"t ( 1 1 T 1/ _.l A • T t ir A t.l -i
.... ~<?fkstatia de fi^ök
den utredning, hvarom’ Rikets Ständer arhållit, samt att. i sammanhang dermed, sätt
chefen för Statens jerfrfi^S^jtnader he.iställt, jemväl undersöka och yttra sig afgående
möjligheten och vilkoren för en sådan ut Ackling af den inhemska jernindustrien* att
verkning af ej mindre jernvägsskenor, an annan slags jernvägsiriÄ^ -' ’ v .Wle inom
landet med fördel åstadkommas och med utländska fabrik ater i*må i tädan Äfven å
verldsmarknaden.
Uti ett till Konfcl. Majit den KU^gkruari jgOd »flou.» al hafva
bemälde komiterade'“'frnfvudsa atigen atr, huru k.^äfrtde då ännu icke
hunnit afsluta de försök, R02) ^ anställa, för att, så vidt utan allt för
stora kostnader kunde ske. mfllHon af dem äskade utrecföng/hade dock, för
den händelse, att Rikets då iorsani Ständer skulle önska ej^V-kännedom om komiterades
arbeten äfvensom deni ståndpunkt, hvarpå den iafeeffiska tMverkningen af jernvägsmateriel
sig befunne, koiiffterade ansett sig böra i underdånighet anmäla hvilka åtgärder,
med anledning af det dem lemuade uppdrag, blifvit vitagna, hvilka slags effekter
för jernvägarne för det dåvarande 'inom landet tillver-Wles samt hvilka åsigter komiterade,
på grund af dittills gjorda Rjrsök och dittills vunnen erfarenhet, hyste rörande
Svenskt jerns lämplighet till särskilda slag af jernvägsmateriel.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
Hvad således först beträffade tillverkningen af jernvägsskenor, så erinrade komiterade,
att dertill erfordras ganska dyrbara, enkom för detta ändamål konstruerade
maskiner; och då härtill komme, att jernvägsskenor af Svenskt jern efter all sannolikhet
icke kunde göras till samma pris som det, hvartill Engelska härstädes erhållas, samt det
vore svårt att på förhand beräkna ej blott Svenska skenors tillverkningskostnad, utan
ännu mera, huru högt försäljningspris för desamma kunde betingas, enär detta vore beroende
så väl af skenornas uthållighet i jemförelse med de billigare Engelska, som af
handelsförhållanden och den utveckling den utländska jerntillverkningen samtidigt erhölle,
vore.det lätt förklarligt, att Svenska bruksegare i allmänhet ryggade tillbaka för de betydliga
uppoffringar, med hvilka ett så osäkert företag som anläggningen af en verkstad
för tillverkning af jernvägsskenor här i landet vore förenad. Emellertid hade i Januari
månad 1861 från Motala mekaniska verkstad till chefen för Statens jernvägsbyggnader
inkommit anbud, att.för Statens jernvägar tillverka 20,000 centner skenor af den antagna
modellen, efter ett pris af 7 R:dr 95 öre per centner, då skencrna skulle levereras fritt
-ombord i Motala. Detta pris, med tillägg af frakt till Stockholm, öfversteg visserligen
med omkring • -M- procöT>t det, hvartill Engelska skenor här samtidigt dermed kunde erhållas;
men komiteradf» hvilkas utlåtande med anledning af nämnda anbud blifvit af
Kongl. Maj-.t i nåder in ford rädt, ansågo likväl, med afseende å vigten att få en tillverkning
i någorlunda s.or sfkala af jernvägsskenor utaf Svenskt material här i landet i gång
äfvensom af fler'^ andra _&u£öfdärskäf, sig böra i underdånighe tillstyrka, att anbudet
inåttewmtagas.
Något kontrakt öm tillverkning af det ifrågavarande partiet jernvägsskenor hade
emellertid icke blifvit afsjutadt; men i början af-påföljande Juni biefvo tvänne bland komiterade
af chefen för Statens jernvägsbyggnader anmodade att undersöka—nagra till
honom^iåfHrfotäls såsoih prof insända si- wr, t^liyerkade af Svenskt tackjern och efter
samm; modell, som de pfe, Statens jernvägar använda. Dessa pöfcfatiffirTTivilka bestode
af ett både tätare och jjemnare jern, än Staten,?, från Englander^allna jernvägsskenor,
hade ljVvat, tift följd clei-af att jernet i dem varf för mjukt, viat v&ig vara mindre styfva,
än de; sistnämnda. Detta mindre gynnsamma; förhållande ansaigs dock icke vara en
oundviklig följd af Svenska jernets natur, ofch komiter?-'- äfven, genom de
undersöjkningar af JSygjjkt puddeljerns styrka betr elasticitets-fcsrhållanden, som komiterade
^seSermera låtit anställa, fatt ökad anlediing antaga, att, ^edan nödig erfarenhet
blifvit vunnen om för ändamålet lämpligaste behandlingen vid Jmddling och valsning,
man af Svenskt tackjern skulle kunna åstadkomma jernvägsskenor, hvilka, med bibehållande
af^-Epehet och tänjbarhet, till och med skola öfverträffa de här använda Engelska
1 styfhet samt derjemte, till följd af materialets större täthet och hårdhet, vara mera uthålliga
$Q dfyttj-v ^
Orenopfp^HKjistyr.dsens försorg hade at' samma parti profskenor fyra stycken
blifvit utlagda i |||| » .» på jernvägen emel?11 bangården JL Södermalm och Liljeholmens
jernvägsstatiojPfgint tvänne andra- pt 1 komit^ra(i®s memorial uppgifvet
ställe.' Bland , de firra h&å6-e» .genom tixnjm å- banan -bl» vit något litet böjd, ehuru
ännu icke så froyck» t, att böjningen vore tinnågon ~5yEfjer ^8 olägenhet; men de öfriga
derbredvid lagda fiarK tal bibehållit sig. De andra rvanrie skenorna äter profvades på
det sätt, att på ett'ställf erf och på ett annat tfäsae siemers något sänktes, hvarigenom
skenorna efter någon tl -? trafik bekommo en permanent Ipöjning af 6,5 linier, under det
tvänne på lika »ät*: he^vmjade Engelska jernvägsskenor erhöllo en böjning af endast
2 linier. |
På grund af den mindre styfhet, de såsom prof från Motala sända skenorna vid
ofvannämnda undersökning visat sig ega, ansåg sig emellertid chefen för Statens jern
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67,
5
vägsbyggnader icke kunna godkänna desamma, och några andra hade icke sedermera
erhållits.
Komiterade hade icke heller vid andra verkstäder lyckats få några jernvägsskenor
tillverkade, hufvudsakligen af det skäl, att dervarande valsverk saknat för en sådan
tillverkning tillräcklig drifkraft, samt att egarne, af ofvan uppgifna anledningar, icke
velat göra några stora uppoffringar för att försöka en ny tillverkning, hvaraf vinsten
vore så oviss.
Jernvägsskenor af en från Statens något afvikande form och äfven något mindre
vigt per fot, än dessa, hade år 1862 från Motala mekaniska verkstad levererats för den
af Belgiska bolaget »Vielle Montagne» anlagda, omkring 1| mil långa jernvägen från
Åmmebergs zinkgrufvor till Wetterns strand och jemväl blifvit å jernvägen utlagda,
men voro vid den tid det underdåniga memorialet afgafs ännu icke med last befarna.
Svenska jernvägsskenor af ännu mindre dimensioner hade flera år varit här i
landet begagnade, såsom å Kroppa jernväg i Wermland, Norbergs i Westmanland och
Fiskeby i Östergötland, hvilka, der underhåll af bank eller syllar ej blifvit försummadt,
i allmänhet lära väl bibehållit sig
På den sistnämnda, som är ^ Svensk mil lång och hvarå Svenska skenor af
8 © vigt per fot utlades år 1855, hade,Tenligt uppgift, i medeltal omkring 51,000 axlar
årligen passerat, hvardera med en medelbelastning af 48 centner, då vagnarna gått
utföre från Fiskeby till Norrköping och 24 centner, då de återvändt; men någon skena
hade då ännu icke kommit i obrukbart skick. Af de Engelska skenor åter, som här
användas, blefvo vanligen under de 2 -3 första åren ett större antal obrukbara, än
under den närmast derefter följande tiden, till följd deraf att otätheter och andra tillverkningsfel
ganska snart gifva sig tillkänna; men de skenor, hvilka bestått den förra
pröfvotiden, ausågos sedermera, med den trafik här är att påräkna, i allmänhet kunna
stå vid lag 15 till 20 år och möjligen deröfver.
Den erfarenhet, som sålunda blifvit vunnen om Svenska jernvägsskenors uthållighet,
vore visserligen äonu^ringa, men det syntes åtminstone gifva ett stöd åt den ofvan
uttalade åsigten, att af Svenskt tackjern kunde beredas i alla hänseenden bättre jernvägsskenor,
än de här använda Engelska, och komiterade voro öfvertygade, att man
icke för detta ändamål behöfde taga sin tillflykt till omständligare tillverkningsmethoder,
än dem, som vid tillverkningen af de sednare begagnas. Hufvudsakligen till följd deraf
att materialierna, tackjern och bränsle, här äro betydligt dyrare än i England, syntes
dock tillverkningskostnaden hos oss blifva högre. Storleken af denna kostnad läte sig
icke till siffran med noggrannhet beräknas, innan en ordnad tillverkning under en icke
alltför kort tid varit i gång; men, äfven om det anfoges att priset för Svenska puddelstålsskenor
skulle blifva 50 % högre än det, hvartill vanliga Engelska här erhållas,
tvekade komiterade dock ej att förorda de förras användning till spårvexlingar, på
bangårdar, i skarpa kurvor, m. m., der nötningen är mycket stor och Engelska jernskenor
redan efter 2—3 års förlopp äro förslitna samt följaktligen föga afseende behöfde
fästas vid räntan å det belopp, hvarmed inköpspriset för bättre skenor öfverstiger det
för de nu begagnade. I andra länder användes för nämnda ändamål icke obetydliga
qvantiteter skenor, som antingen äro helt och hållet af puddelstål eller ock hafva
blott öfra delen derutaf, men för öfrigt bestå af jern; och i England tillverkas numera
skenor af bessemerstål, för hvilka priset sommartiden 1862 var omkring 14
R;dr per centner. Af största vigt vore .att erhålla hårda och uthålliga skenor
till spårvexlingar, emedan å dessa mäste nedläggas en arbetskostnad, som kunde beräknas
till minst tre gånger de dertill här använda Engelska skenornas värde, och ett ut
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
byte af de förslitna skenorna emot nya vore förenad med en tidsutdrägt, som är till
stor olägenhet för trafiken.
För bedömandet af puddelstålsskenors uthållighet i jemförelse med vanliga, erfordrades
en längre tids erfarenhet, än hittills kunnat erhållas; men den, som utomlands
i detta hänseende vunnits, syntes äfven för oss böra blifva i hög grad vägledande, enär
bättre puddelstål endast kunde tillverkas af det renaste tackjern, och, för ett sådant
ändamål som jernvägsskenor, någon väsendtlig skilnad icke borde kunna finnas emellan
pudddelstål, beredt af bästa cokes-tackjern, ensamt eller i blandning med träkols-tackjern,
och af Svenskt träkols-tackjern.
Utan tvifvel voro behofvet af skenor till ofvan uppräknade ändamål i vårt land
ej stort nog, för att det skulle löna sig att ensamt för den inhemska förbrukningen deraf
anlägga dyrbara verkstäder; men möjligen kunde en sådan anläggning framdeles, när
man hunnit förvärfva mera erfarenhet om stålskenornas företräden, och deras bruk blefve
mera allmänt samt tillverkningen derföre äfven kunde exporteras, här blifva lönande.
För det dåvarande ansågs det dock för våra jernverksegare vara fördelaktigare
att förarbeta sitt träkols-tackjern, hvaraf tillverkningen är begränsad af skogstillgångarne,
till sådana ändamål, som ovilkorligen fordra ett godt material, såsom hjulband, axlar,
m. in. samt derföre bättre betalas, och komiterade hade derföre äfven ansett sig böra
uppmana Svenska bruksegare att företrädesvis egna sig åt tillverkningen af dylika
artiklar.
Med undantag af jernvägsskenor tillverkades alla till öfverbyggnaden å jernvägarne
hörande effekter, såsom underlagsplåtar, railsspikar, skarfskenor och skrufbultar,
numera inom landet till samma priser, som för dylika artiklar hemtade utifrån blifvit
betalde, och hade de Svenska befunnits vara åtminstone lika goda som de utländska.
Samma lyckliga förhållande hade jemväl inträffat med lokomotiver, passagerare- och
lastvagnar, med dertill hörande axlar, hjul och hjulband, eller, med andra ord, all slags
rörlig jernvägsmateriel.
Bland sistnämnda artiklar hade af Jernvägs-styrelsen undersökning endast blifvit
begärd å ett parti vagnsaxlar från Nyköping, af hvilka en uttogs och profvades af nuvarande
Chefen för Styrelsen öfver Statens jernvägsbygnader, Öfversten m. m. C. G.
Beijer samt Direktören Styffe. Resultaten af denna profning, som verkställdes dels med
hejare och dels med hydraulisk press, äfvensom af de försök, som för jemförelses skull anställdes
med en Engelsk jernvägsaxel, utvisade att den Svenska axeln visserligen böjde sig
något mera vid hejareslagen, men icke brast utaf såsom den Engelska, utan lät böja sig så
mycket, att ändarue alldeles vidrörde hvarandra utan att tecken till bräcka visade sig.
För öfriga till den rörliga materielen hörande effekter hade några andra prof än de,
som vanligen ske före begagnandet, icke funnits erforderliga.
Ett mindre parti hjulband af härdfärskadt jern hade 1861 från Hellefors bruk i
Öiebro län blifvit levereradt till Köping—Hult jernväg, och dessa hade, efter hvad
komiterade inhemtat, alltsedan derå varit i bruk samt visserligen visat sig vara något
litet mjukare, än de å samma jernväg begagnade Engelska, men för öfrigt med desamma
jemngoda, ehuru de voro de första, som här i landet förfärdigades, och deras tillverkning
mäst ske med tillhjelp af för sådant ändamål mindre lämpliga redskap och maskiner.
A 1862 års verldsexposition i London hade funnits, dels helvalsade hjulband af
bessemerstål från Högbo bruk, som i sitt slag varit de enda å expositionen, dels axlar
och hjul med hjulband från Nyköping; och, såsom juryns yttrande em dessa artiklar
visade, hade desamma väsendtligen bidragit att förskaffa utställarne deraf belöningsmedalj.
Bland effekter, som komiterade ansågo företrädesvis egna sig för export,
voro hjulband och axlar, hvilka begge, på sätt förut är antydt, fordrade ett utmärkt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
7
rent och starkt jern samt derföre betalades mycket högre, än vanligt Svenskt stångjern.
Hjulband kunde visserligen exporteras såsom ämnen i förm af raka stänger, men afsättuingen
blefve utan tvifvel lättare, om de böjdes och hopvällades samt om tillverkningen
deraf förenades med den af jernvägshjul och axlar. Förbrukningen af dessa
artiklar vore utomordentligt stor, och anspråken på goda materialier i desamma blifva
större i den mån trafiken obh hastigheten å jernvägarne ökas. Efter hvad komiterade
erfarit vore äfven större verkstäder för tillverkning, bland annat af dylik jernvägsmateriel
^under anläggning vid Högbo bolags bruksegendomar.
Afven lokomotiver borde, enligt komiterades förmenande, här i Sverige kunna
tillverkas för vissa främmande länder såsom Ryssland, Finland, Danmark och Norge,
likasåväl som vi åt dessa länder göra jernångfnrtyg.
För att visa hvilken utsträckning tillverkningen af jernvägsmateriel härstädes
vunnit, hafva komiterade bifogat en från styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader
erhållen förteckning å dylik från inhemska verkstäder ensamt till Statens jernvägar under
åren 1861 och 1862 levererad materiel, uppgående för begge åren till ett sammanräknadt
värde af mer än U million R:dr R mt Dessutom voro fyra stycken lokomotiver
för Statens räkning under arbete vid Motala verkstad. Från Nyköpings verkstad, som
förut levererat fyra lokomotiver, väntades äfven en ny sådan.
För en fullständig utredning af frågan om relativa värdet emellan jernvägsmateriel,
tillverkad af Svenska råämnen, och den här använda Engelska hade visserligen bland
annat erfordrats, att fullständiga för tillverkning af åtminstone de vigtigare slagen af
sådan materiel inrättade verkstäder stått till komiterades disposition; men detta hade
icke varit händelsen. För att emellertid, så vidt ske kunnat, bidraga till utredningen
af ifrågavarande ämne, hade komiterade föranstaltat om undersökningar af puddladt,
Svenskt jerns och ståls styrka samt förhållande vid sträckning, hvarom kännedomen kunde
vara till och med mera vägledande för omdömet, än en undersökning af särskilda
slag för begagnandet redan färdiga effekter. Jerns och ståls egenskaper voro nemligen i
hög grad beroende af det sätt, hvarpå de varit behandlade vid upphettning, vallning och
räckning, och ju flera operationer en färdig vara varit underkastad, desto svårare vore
det att afgöra, huruvida vissa af dess egenskaper härrörde från det ursprungliga materialet
i densamma eller den behandling den undergått. Vigten häraf finge naturligtvis allraminst
förbises, då fråga vore om nya tillverkningar, hvilka måste utföras genom arbetare, som
sakna tillräcklig vana vid desamma. Komiterade hade derföre låtit till jern och stål
af flera olika hårdhetsgrader förpuddla tackjern af Bipsbergs, Persbergs, Nora—Hammarby,
Nora—Pershytte och Grangärdes malmer, och en af vårt lands kunnigaste jerntillverkare.
egaren af Surahammars bruk i Westmanland, Herr Wilhelm Zethelius, hade till detta
ändamål välvilligt upplåtit sina verkstäder, samt sjelf åt puddliugs-, vällnings- och valsningsoperationerna
egnat den största omsorg. Komiterade hade dessutom, för att kunna
dermed anställa jemförelseförsök, dels beställt Svenskt valsadt bessemerstål, dels införskrifvit
flera sorter Engelskt jern, hvaraf dock endast en del ännu ankommit och blifvit
profvad. Resultaterna af alla dessa undersökningar, till hvilkas utförande komiterade
måst anlita biträde af flera personer, skulle komiterade framdeles, sedan alla
försöken hunnit afslutas, fullständigt meddela. Emellertid hade komiterade funnit, att
absoluta styrkan hos det Svenska puddelstålet, beräknad efter stängernas ursprungliga
genomskärningsyta, visat sig vara betydligt större än hos jernet, sa att då, i medeltal
räknadt, jernet brustit vid en belastning af 710 per qvadrat decimallinea, det hårdaste
stål för att afslitas erfordrat en kraft af omkring 1,250 ft för hvarje qvadrat decimallinea
af dess genomskärning; att äfven stålet, för att erhålla en anmärkningsvärd permanent
förlängning, erfordrat en desto större belastning ju hårdare det varit; men att der
-
8
Stats-Uts kottets Utlåtande N:o 67.
emot tänjbarheten hos jernet är mycket större, så att bristningsytans storlek hos detsamma
i medeltal endast varit 41 procent af stängernas ursprungliga genomskärningsarea,
då den hos hårdaste puddelstålet stigit till 70 procent af samma area. Af de införskrifna
Engelska jernsorterna hade dittills blifvit undersökta några stänger | tums rundjern
från det berömda jernverket Lowmoor, hvars tillverkningar i England betalas lika högt
med våra bättre jernsorter, och någon väsendtlig skilnad, med afseende å styrka och
tänjbarhet, emellan detta jern och det Svenska puddeljernet hade icke visat sig.
Komiterade hade jemväl låtit uthyfla, Stänger, dels från yttre delen af ett vid
det nyssnämnda Engelska jernverket Lowmoor tillverkadt hjulband, dels från hufvudet,
mellanstycket, eller det så kallade »steget», samt foten af en, Staten tillhörig, Engelsk
jernvägsskena, och hade alla dessa stänger derefter blifvit vällda och utvalsade till \ tum
fyrkant samt slutligen profvade i sträckmachin. Hjulbandsjernet hade dervid i medeltal
brustit vid en belastning af 788 W per qvadrat decimallinea, och brottytans storlek hade
varit omkring 65 procent af den ursprungliga. Bland de från jernvägsskenan härrörande
stänger åter hade brottbelastningen endast för en uppgått till 740 7t per qvadrat decimallinea,
och tänjbarheter hade visat sig så ringa, att förhållandet emellan brottytan och
den ursprungliga genomskärningsytan hos stängerna från skenans mellande! i medeltal stigit
till 0,95 samt hos ingen stång, äfven bland dem från fotstycket, nedgått lägre än till
0,81. De gjorda sträckförsöken syntes derföre berättiga till den slutsats, att hårdt jern
eller stål borde föredragas framför mjukt jern till alla sådana ändamål, för hvilka en
större grad af tänjbarhet icke erfordras, men deremot antingen liten vigt, styfhet eller
förmåga att emotstå nötning är af stort värde, såsom till jernvägsskenor, axlar, hjul och
hjulband, samt alltså till alla de väsendtligaste delarne af jernvägsmaterielen, och då
Svenskt träkols-tackjern väl egnade sig för tillverkning af ett stål, som med styrka, styfhet
och hårdhet förenar en icke obetydlig grad af tänjbarhet och i följd deraf för ofvannämnda
behof erbjuder behörig säkerhet, ansågo komiterade dessa förhållanden
vara förtjenta af mycken uppmärksamhet samt att vårt lands jerntillverkning deraf borde
kunna draga icke obetydliga fördelar.
Jemte det Utskottet funnit sig sålunda böra lemna Rikets Ständer fullständig
kännedom om det af ofvanbemälde komiterade redan år 1863 afgifna memorial, hvilket
vid sednast förflutna riksdag till dåvarande Stats-Utskott öfverlemnades, ehuru detsamma
då icke ansågs påkalla någon åtgärd, får Utskottet vidare upplysa, att, enligt
hvad hos Utskottet blifvit anmäldt, komiterade ända till närvarande tid fortsatt och
ännu fortsätta sina undersökningar och försök, i afseende på Svenskt jerns och ståls användbarhet
för railer och öfriga jernvägstillbehör, samt att en afhandling, upptagande
resultatet af den genom dessa undersökningar och försök vunna erfarenhet, blifvit utarbetad,
hvilken, till ledning för Svenska jerntill verk are afsedda. af en mängd ritningar och
plancher åtföljda, afhandling för närvarande är under tryckning.
Dessutom har Utskottet, för att komma i tillfälle bedöma, om och i hvad mån
några särkilda åtgärder, i den af motionärerne afsedda syftning, från Statens sida kunde
eller borde vidtagas, från Chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten m. m. Beijer,
infordrat och erhållit åtskilliga upp lys nin gara ämnet, hvaraf Utskottet, bland annat, inhemtat,
att de i komiterades memorial omförmälda, vid Motala verkstad beställda 20,00t>
centner railer icke sedermera blifvit levererade, hvilket förhållande, enligt Öfverste Beijers
förmenande, icke gerna kunde förklaras annorlunda än deraf, att verkstaden, som redan
haft någon erfarenhet i railsvalsning genom de till Åmmebergs jernbana tillverkade railer,
icke funnit någon fördel vid att fullgöra den öfverenskomna leveransen af dessa 20,000
centner till det erbjudna priset af 7 R:dr 95 öre per centner; men att genom den sålunda
uteblifna leveransen man gått miste om det med denna beställning åsyftade ändamål,
nemligen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
9
nemligen att genom ett försök i stor skala vinna erfarenhet om de Svenska railernas
egenskaper i förhållande till deras högre pris. Då emellertid, efter berörda pris af 7
R:dr 95 öre per centner, Svenska railer till en mil jernväg, hvartill åtgår 700 tons eller
16,800 centner, skulle, oberäknadt frakten från Motala, komma att kosta 133,560 R:dr,
hvaremot Engelska railer till en mil jernväg, efter ett inköpspris af 6 £ 15 sh. Sterling per
ton, med tillägg af frakt, assurans och kommissionsarfvode, efter 18 R:dr kurs kostade
endast 98,119 R:dr, skulle de Svenska railerna, enligt Ofverste Beijers beräkning, komma
att kosta 35,441 R:dr mera per mil, än de Engelska, eller omkring 36 procent mera, än
dessa sistnämnda.
Vidare har Utskottet fått emottaga dels från chefen för Statens jernvägsbyggnader
ett vid detta Utlåtande (under Bil. Litt. A) fogadt sammandrag öfver all till Statens
stambanor under byggnadstiden från och med jernvägsarbetenas början år 1855 till och
med 1865 års slut anskaffad jernvägsmateriel, utvisande huru mycket deraf varit af inhemsk
och huru mycket af utländsk tillverkning, dels ett af chefen för Statens jernvägstrafik
aflemnadt sammandrag (Bil. Litt. B) öfver de från början af Trafikstyrelsens verksamhet
år 1863 till sistlidet års slut inom och utom landet upphandlade effekter, dels ock
en af sistbemälde chef meddelad promemoria (Bil. Litt. C) i fråga om anskaffandet af
den rörliga materiel, hvartill Rikets Ständer vid innevarande riksdag särskildt anvisat
medel.
Af dessa handlingar inhemtas:
att
Inhemsk
tillverkning.
hela qvantiteten af de genom Jernvägsbyggnadsstyrelsen
från och med år 1855 till och med år
1865 års slut från utrikes ort införskaffade railer
utgjort 1,744,578 centner, uppgående till en kostnad
af
för rails-tillbehör, derunder inbegripet bottenplåtar,
skärtjern, skrufbultar och railspik, utgifvits
1,234,861:
för rörelsemateriel af lokomotiver och vagnar m. m.
utbetalts
1,884,192:
samt för diverse andra effekter såsom bryggor, vänd
skifvor,
spårvexlar, verktyg, vågar m. m  370,333:
att
att
Utländsk
tillverkning.
9,779,373: 75.
86.
28.
30.
763,386:
3,914,314:
542,924:
96.
47.
82.
tillhopa R:mt 3,489,387: 44. 15,000,000:
att genom Trafikstyrelsens försorg anskaffats materiel:
från inhemska verkstäder:
år 1863 för  27,520: 23.
„ 1864 „
257,245: 88.
„ 1865 „
613,043:
från utlandet:
år 1863 för
70,211: 20.
„ 1864 „
394,706: 31.
„ 1865 „
635,507: 43.
“l 897,809: 76.
— 1,100,424: 94.
S:gr 4,387,197: 20. 16,100,424: 94.
hvartill kommer den materiel, som under innevarande
år kommer att anskaffas  806,800: —
Summa R;mt 5,193,997: 20.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. i Sami. 1 Afd. 2 Band.
1,167,600: —
17,268,024: 94.
2 Håft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
Yid aflemnandet af förenämnda sammandrag har chefen för Statens jernvägsbyggnader
erinrat,
att det hufvudsakligaste af den inhemska tillverkningen blifvit levereradt efter
år 1860;
att, om man fråndrager värdet af railer från den genom byggnadsstyrelsen anskaffade
utländska jernvägsmaterielen, den sednares värde uppginge till 5,220,626 R:dr 25
öre, då deremot kostnaden för den uppköpta materielen af inhemsk tillverkning utgjorde
3,489,387 R:dr 44 öre;
att, då från jernvägsarbetenas början år 1855 till sistlidet års slut tillhopa
74,744,000 R:dr blifvit för jern vägsbyggnaderna använda, värdet af hela den undertiden
dertill anskaifade utländska jernvägsmaterielen af alla slag uppgått till icke fullt 20 procent
af hela byggnadskostnaden;
att, beträffande särskildt railerna, kostnaden derför, med inberäkning af assurans,
kommissionsarfvode och i England utbetalda fraktförskott, dessa sednare till icke obetydligt
belopp, öfver hufvud uppgått till 5 R:dr 60 öre per centner;
att detta pris visserligen borde ökas med den fraktkostnad, som, utöfver nämnda
förskott, utgått för transporten från England till Svensk hamn; men att, då det för en
exakt uppgift på fraktkostnaden skulle erfordrats ett vidlyftigt och tidsödande utdrag ur
alla årens räkenskaper, den uppgifna summan ansetts för nu ifrågavarande ändamål
tillfyllestgörande;
att, ifall Svenska railer i stället blifvit använda och kostnaden derför beräknats
efter det af Motala verkstad fordrade pris af 7 R:dr 95 öre per centner, utgiften för hela
det under ifrågavarande tidrymd erforderliga partiet blifvit 2 R:dr 35 öre högre per centner,
och således för 1,744,578 centner skulle uppgått till 4,099,758 R-dr 30 öre mera,
än hvartill de utländska railerna anskaffats.
Den genom de utländska railernas användande besparade summan — hvilken dock,
högt räknadt, borde minskas med omkring 200,000 R:dr för fraktskilnaden mellan de
utländska och inhemska railerna — motsvarar således i det närmaste hela den från utlandet
införskaffade rörelse-materielen, hvilken, såsom ofvan är nämndt, kostat 3,914,192
R:dr 49 öre.
Då man sammanräknar utgiften för all den jernvägsmateriel, som från och med
år 1855 intill närvarande tid såväl genom Byggnads- som Trafikstyrelsen, dels blifvit
anskaffad, dels beställd, befinnes
att deraf från inhemska verkstäder anskaffats och beställts materiel för Runt 5,193,997: 20.
och från utrikes ort  17,268,024: 94.
eller tillhopa 22,462,022: 14.
och om härifrån afdragas utgifterna för införskrifna railer  9,779,373: 75.
uppgår således kostnaden för den öfriga materielen till
12,682,648: 39.
deraf från inhemska verkstäder  5,193,997: 20.
och från utlandet  7,488,651: 19.
Chefen för Statens jernvägsbyggnader har derjemte upplyst att, ehuru tillverkningen
af axlar och hjul började år 1860 vid Nyköpings verkstad, nämnda verkstad icke
kunnat uppdrifva hjultillverkningen i samma mån som behofvet vid Statens jernvägar
ökats; att, sedan försök med tillverkning af vagnsfjedrar utaf bessemerstål från Högbo
blifvit gjorda samt dessa fjedrar blifvit försökta å södra stambanans ballast-materiel och
befunnits ändamålsenliga, beställning år 1863 skett af 200 stycken sådana fjedrar vid
Nyköpings verkstad, men att beställningen icke blifvit utförd; att vagnsfjedrar af Svenskt
bessemerstål i dessa dagar blifvit från annan inhemsk fabrikant till styrelsen afsända,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
11
med begäran om deras profning å ballast-materielen; samt att således förhoppning förefunnes
derom att vagnsfjedrar, hvilka för hvarje godsvagn kosta omkring 150 R:dr och
hvartill våra inhemska materialier särdeles väl egna sig, kunde framdeles inom landet
tillverkas af erforderlig godhet och till billigare pris än de utländska, en förhoppning,
som jemväl uttalas i den af chefen för Statens jernvägstrafik under Bil. Litt. C intagna
promemoria.
Efter den utredning frågan sålunda erhållit, har det synts Utskottet, att ej mindre
Jernvägsbyggnads-styrelsen, än Trafikstyrelsen vidtagit alla de åtgärder, hvilka, utan
åsidosättande af Statens fördel, stått i dessa styrelsers förmåga att tillvägabringa, för
att från inhemska verkstäder erhålla den för jernvägarnes byggnad och underhåll samt
trafikerande nödiga materiel. Att, sådant oaktadt, Jernvägsbyggnads-styrelsen sett sig
nödsakad att för dessa byggnader uteslutande begagna utländska railer, synes hafva sin
förnämsta grund i den omständigheten, att till vanliga railer kan användas jern af sämre
beskaffenhet och betydligt mindre värde, än det Svenska. Då, enligt hvad ofvan blifvit
visadt, railer af Svensk tillverkning icke kunnat erhållas ens till ett pris af 7 R:dr 95
öre per centner, men deremot kostnaden för de Engelska railerna, med inberäkning af frakt,
assurans och kommissionsarfvode, icke uppgått tillmer än 98,119 R:dr per mil eller 5 R:dr
84 öre per centner, hvadan kostnaden för den Svenska varan, om den kunnat erhållas,
skulle med mer än 36 procent öfverstigit kostnaden för den Engelska, — har Utskottet,
vid det förhållande att Engelska railer antagas kunna på de Svenska jernvägarne ega
en varaktighet af minst 15 år, hvarunder skilnaden i priset, om ränteberäkning eger
rum, fördubblas, kommit till den åsigt att, om äfven Svenska railer, dels med afseende
på deras längre varaktighet, dels med hänsigt till det högre värde desamma efter förslitningen
ega, kunna anses ega något företräde framför de Engelska, detta företräde dock
ingalunda motsvarar den högre inköpskostnaden. Och då, hvad angår den öfriga jernvägsmaterielen,
upplyst blifvit icke allenast att större delen af densamma numera kan,
till lika eller bättre pris än utländsk materiel af motsvarande slag, tillverkas inom landet,
utan ock att såväl Jernvägsbyggnads-styrelsen, som styrelsen för Statens jernvägstrafik,
vid de tillfällen der sådant med fördel för Staten låtit sig göra, gifvit företräde
åt den inhemska tillverkningen; får Utskottet, under uttryckande af den förhoppning, att
bemälda styrelser, i allt hvad på dem ankommer, äfven framgent skola, der sådant finnes
vara med Statens fördel öfverensstämmande, gifva den Svenska tillverkningen företräde,
hemställa,
att de väckta motionerna, i hvad de afse uppoffringar från Statens sida för
att åstadkomma tillverkning af Svensk jernvägsmateriel, icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Beträffande frågan huruvida någon minskning i den provision, som hittills utbetalts
till det handelshus, som ombesörjt uppköpen och liqviderandet af den del af jernvägsmaterielen,
som från England anskaffats, och hvilket arfvode, på sätt i först omförmälda
motion uppgifves, beräknats efter två procent å inköpspriset, så har Utskottet inhemtat,
att denna provision afser godtgörelse för besväret icke blott med mottagande af anbud
och upprättande af kontrast, utan ock med ombesörjande af fartygs befraktning samt
den slutliga liqviden, hvilken får verkställas här i Stockholm i Svenskt mynt efter gällande
kurs, så att jernvägsstyrelsen icke behöfver på egen risk för dessa liqvider anskaffa
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
vexlar. Vid sådant förhållande, och då Utskottet hyser den öfvertygelse, att vederbörande
icke förbise vigten deraf att Svenska Staten, — som både med afseende på sin soliditet
och beställningarnes betydenhet bör, utan att behöfva anlita någon mindre solid
kommissionär, kunna påräkna billiga omkostnader för sina beställningars utförande, får
tillgodonjuta all den minskning i dessa omkostnader, som utan äfventyr kan vinnas, har
Utskottet ansett framställningen i denna del
icke för närvarande till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 April 1866.
Bil. Litt. A.
Sammandrag öfver till Statens stambanor för jernvägsbyggnadsmedlen
anskaffad jernvägsmateriel från jernvägsarbetenas början år 1855
till och med 1865 års slut.
Inhemsk
tillverkning.
Utländsk
tillverkning.
86
28
30
9,779,373
763,386
3,914,314
542,924
75
96
47
82
Railstillbehör, derunder inbegripet bottenplåtar, skarfjern,
skrufbultar och railsspik
Rörelsemateriel: lokomotiver och vagnar med hvad der-  till hörer
1,234,861
1,884,192
370,333
Diverse andra effekter, såsom bryggor, vändskifvor, spår-  vexlar, verktyg, vågar m. m
Summa R:dr
3,489,387
44
15,000,000
—
Anmärkning. Då ett fullständigt utdrag ur räkenskaperna öfver de före år 1861
från utlandet bekomna diverse effekter skulle erfordra en längre tid, har värdet deraf
blifvit för slutsummans jemnande upptaget till 455,141 R:dr 26 öre, hvilket icke i någon
betydlig mån kan skilja sig från verkliga förhållandet.
Carl G. Heijer.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 67.
13
Bil. Litt. B.
Förteckning å rörelsemateriel med dertill hörande reservdelar, verkstadsmaskiner
m. m., som under åren 1863, 1864 och 1865 blifvit till
Statens jernväg strafik levererade såväl från inhemska som utländska verkstäder.
(För åren 1863 och 1864 enligt 1864 års berättelse.)
1863.
1864.
Från inhemska verkstäder.
Motala mekaniska verkstad:
200 vagnsbuffrar
R:mt 6,200: —
1 vagnshjulsvarf 4  7,365: 93.
Nyqvarns mekaniska verkstad:
2 dressiner
1,600: —
Ludvigsbergs mekaniska verkstad:
13 spårvexlingar  2,795: —
2 vändskifvor  5,500: —
1 skjutbord
1,900: —
Morgårdshammars bruk:
Railstillbehör
2,159: 30.
F. H. Kockums mekaniska verkstad:
4 personvagnar, 3:dje klassens
13,326:
40 öppna godsvagnar
59,282: 7.
4 täckta dito
7,790:
4 timmervagnar  5,722:
Göteborgs mekaniska verkstad:
15 plankvagnar
27,930: —
25 täckta godsvagnar
52,500: —
Långholmens mekaniska verkstad:
1 öppen godsvagn
1,700: —
Nyköpings mekaniska verkstad:
178 axlar med hjul och gjutna naf.  50,751: 2.
70 vagnshjulband af jern
4,760: —
Motala mekaniska verkstad:
750 vagnsbuffrar
23,250: —•
18 hjulband till lokomotiv
2,505: 27.
Högbo jern- och stålverk:
19 hjulband af bessemerståi
Morgårdshammars bruk:
4,934: 38.
2,795: 14.
1865.
Railspik
Göteborgs mekaniska verkstad:
35 st. öppna godsvagnar
65,775
15 täckta godsvagnar
33,750
aÉF^Transport 99,525
27,520: 23.
257,245: 88.
— 284,766: 11.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
Transport 99,525: —
25 plankvagnar
46,565: —
3 boskapsvagnar  5,550: —
50 bromsar
15,500: —
1 vattencistern
1,050: —
F. H. Kockums mekaniska verkstad:
21 täckta godsvagnar
40,895: —
50 plankvagnar
74,875: —
9 virkesvagnar
13,801: 50.
35 boskapsvagnar
55,112: 50.
2 passagerarevagnar, 3:dje klassens
6,663: —
17 hästvagnsinredningar  5,100: —
Ludvigsbergs mekaniska verkstad:
4 sandvärmningsfyrar  2,000: —
5 vändskifvor
10,900: —
Motala mekaniska verkstad:
800 vagnsbuffrar
24,800: —
Railstillbehör
9,751: 32.
Nyköpings mekaniska verkstad:
390 par vagnshjul med axlar
109,005: —
220 vagnshjulringar
15,791: 49.
Vagnstillbehör...
Högbo jern- och stålverk:
77 lokomotiv-hjulringar af stål
21,054: 90.
41 vagnshjulringar af dito
38 vexeltungor af stål
Skultuna bruk:
643 messingstuber
11,109: 19.
Morgårdshammars bruk:
284,766: 11.
2,706: 20.
6,245: 42.
6,037: 20.
Railstillbehör
Railstillbehör ...
1 kalorikmaskin
Brefvens bruk:
3,514 rostjern.
1 lokomobil
1 centrifugalpump
Huseby bruk:
Eskilstuna mekaniska verkstad:
14 telegrafapparater
1 vagnsvåg
Öller & C:o i Stockholm:
J. N. Tengelin i Stockholm:
6,555: 85.
1,630: 50.
1,102: —
4,171: 90.
5,584: —
1,191: 68.
6,870: —
1,900: —
613,043: 65.
Summa E;dr 897,809: 76.
1803.
1864.
1865.
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 67. 15
Från utlandet.
Beijer, Peacock & C:o i Manchester.
12 axlar med hjul till lokomotiv  17,728: 87.
36 hjulband till d:o
8,081: 17.
Diverse reservdelar till d:o
3,761: 03.
1 skrufs varf
2,221: 65.
Whitworth & C:o i Manchester.
1 skrufskärningsmaskin
1,672: 87.
Kirkstall Forge vid Leeds.
100 vagnshjul baud af puddelstå!
8,840: 25.
Fr Krupp vid Essen.
24 lokomotiv-hjulband af gjutstål
8,937: 42.
Lauensteinska vagnfabriken i Hamburg.
Vagnsfjedrar
1,581: 30.
Jernverket Crom Avon i Wales.
Rostjern
17,386: 73. 70,211: 29.
Beijer, Peacock & C:o i Manchester.
3 lokomotiver med tendrar
123,592; 90.
2 d:o utan d:o
71,800: —
1 lokomotivaxel med hjul  1,050: 05.
messingstuber
2,893: 50.
lokomotiv-inventarier  7,329: 17.
Lauensteinska vagnfabriken i Hamburg.
25 plankvagnar
48,105: 56.
892 vagnsfjedrar af gjutstål
40,123: 98.
Kirkstall Forge vid Leeds.
184 vagnsaxlar med hjul och smidda naf
55,744: 26.
140 hjulband af puddelstål
11,676: 89.
Fr. Krupp i Essen.
66 hjulband af gjutstål för lokomotiv  19,535: 40.
Thomas Dunn & C:o.
1 patent skjutbord för verkstaden i Göteborg
4,426: 03.
Whitworth & C:o.
1 skrufgängningsmaskin....
2,485: 77.
1 drill- och borrmaskin -  3,961: 37.
1 hyfvelmaskin
1,981: 43 . 394,706: 31.
Beijer, Peacock & C;o i Manchester.
2 tendrar
10,800. —
3 par tenderhjul med axlar  2,804: 46.
6 „ lokomotivhjul med d:o
10,426: 82.
14 „ lokomotivhjulringar....  2,566: 89.
Diverse reservdelar till lokomotiv
14,542: 04.
Transport R:dr 41,140: 21. 464,917: 60.
Ig Stats-Utskottets Utlåtande N:o 67.
Transport R:dr 41,140: 21. 464,917: 60.
1865. 1 fjederprofningsvåg
1,809: 52.
1 klippmaskin
3,041: 87.
Withworth & C:o.
3 skrufskärningssvarfvar
6,093: —
1 stickmaskin
2,286:
1 mutterskärningsmaskin
1,737: —
Aberdaze Iron C:o i England.
Gaturailer med tillbehör  .
67,426: 15.
Thomas Tuston & Son i Sheffield.
80 vagnsfjedrar
1,558: 17.
Lloyd & Lloyd i Birmingham.
550 jerntuber
5,476: 30.
Lloyd Forster & C:o i Wednesbury.
420 par vagnshjul med axlar
132,747: 22.
Craven Brothers i Manchester.
1 borrmaskin
2,186: 07.
2 skrufskärningssvarfvar
3,055: 18.
Wren & Hopkinson i Manchester.
1 ånglyftkran
8,635: 11.
Kirkstall Forge vid Leeds.
236 pär vagnshjul med axlar
72,230: 41.
Patentschaft axle tree i Wednesbury.
20 par d:o med d:o
7,470: —
Lauensteinska vagnfabriken i Hamburg.
10 bagage vagnar
32,737: 50.
2 postvagnar
9,131: 40.
20 passagerarevagnar 3:dje kl.
71,697: 50.
12 d:o 2:dra kl
55,188: —
955 vagnsfjedrar
48,087: 32.
4 vagnsbuffrar —• 108: —
Fr. Krupp vid Essen.
80 lokomotivhjulringar
20,210: 15.
A. Delannay i Paris.
970 vagnsaxelbaxar
36,375: —
Siemens & Halske i Berlin.
3 st. telegrafapparater
1,3 98: 35.
Grussen i Magdeburg.
Railskorsningar af stål
3,682: — 635,507: 43.
Summa R:dr 1,100,425: 03.
Stockholm af Kongl. Styrelsens för Statens Jemvägstrafik Boksluts-kontor den
15 Mars 1866.
Ludviq Tibell.
Bil.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 67.
17
Bil. Litt. C.
Promemoria.
På förekommen anledning anhåller jag att i afseende på anskaffningen af den
rörliga materiel, hvartill Rikets Ständer vid denna riksdag anslagit särskilda medel,
få meddela följande:
Lokomotiverna, hvaraf 12 erfordras inom Juli och Augusti månader innevarande
år, vore utan tvifvel omöjligt att inom denna tid erhålla i Sverige, hvarföre kontrakt
om leverans deraf blifvit afslutadt med Hrr Beijer, Peacock & C:o i Manchester till pris
af £ 2,450 för hvarje godsmachin och £ 2,100 för en rangeringsmachin, eller ungefär
44,000 R:dr för de förra och 37,800 R:dr för den sistnämnda, fritt ombord i Hull. Alla
dessa lokomotiver skola förses med gjutståls-tyres från Högbo. Frakt och uppsättningskostnader
utgöra i medeltal 2,000 R:dr för hvarje lokomotiv.
De för de nya banorna behöfliga 50 personvagnar och 18 bagagevagnar samt 4
vagnar för småkreatur, de sednare af ny modell, hafva blifvit beställda vid Lauensteinska
fabriken i Hamburg och komma att tillsammans kosta omkring 285,000 R:dr.
Inom landet äro beställda:
a) hos F. H. Kockum i Malmö 200 godsvagnar för 410,000 R:dr.
b) hos Peterson i Landskrona 60 godsvagnar för 113,000 R:dr.
c) hos Al. Keiller et C:o i Göteborg 140 godsvagnar och 3 fångvagnar för 275,000 R:dr.
d) hos W. Zethelius på Surahammar 1,000 satser axlar och hjul att levereras under
loppet af 2 å 3 år för tillsammans 800,000 R:dr.
Dessa redan gjorda beställningar uppgå under innevarande år sammanräknade för:
12 lokomotiver till
R:dr 521,800:
472 vagnar till
„ 1,083,000:
462 satser axlar och hjul till
„ 369,600:
Tillsammans R:dr 1,974,400:
hvaraf ungefär 806,800 R:dr i utlandet.
Dessutom återstå att anskaffa 168 godsvagnar, hvilka i mån som förestående
leveranser blifva fullgjorda, komma att beställas inom landet dels vid ofvanuppräknade
verkstäder och dels vid en under anläggning varande verkstad i Södertelje. Kostnaden
för dessa vagnar kan antagas uppgå till omkring 300,000 R:dr samt för dertill behöfliga
axlar och hjul till 134,400 Riksdaler. Trafik-styrelsen har äfven lofvat att af F. H.
Kockum inköpa 4 af honom utan beställning förfärdigade personvagnar.
Jag anser mig härvid böra tillägga den anmärkning, att de inhemska vagnfäbrikanterne
nödgas taga så väl vagnsbjelkar som fjedrar från utlandet, emedan inga verkstäder,
som sysselsätta sig med dessa båda tillverkningar, ännu inom landet förefinnas.
Likväl har i dessa dagar en inhemsk verkstad lemnat prof på vagnsfjedrar af gjutstål,
som jag hoppas skola befinnas tillfredsställande både till godhet och pris, så att
denna betydande artikel framdeles må kunna härstädes erhållas och äfven blifva föremål
för export. Samma förhållande borde ega rum med vagnsbjelkar och andra
dylika jernformer, hvilka till ett pris af 10 till 13 R:dr centnern finna ett ganska vidsträckt
användande ej allenast till vagnar utan äfven till mångahanda byggnadskonstruktioner.
Stockholm den 21 Februari 1866.
G. O. Troilius.
Bill. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Höft. 3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 68.
\
L
å;:U €1».
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 12 midd.
Memorial, med, förslag till voteringspropositioner i anledning af
Eiks-Standens skiljaktiga beslut, dels i fraga om anslag
till komplettering af bristande materiel ä redan anlagda
stambanor, dels om anslag till fortsättande af nordvestra
stambanan, dels om anvisande af medel till utvidgning
af den beslutade bangården vid Clara sjö.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet erhållit del af Riks-Ståndens beslut i anledning af
Utskottets Utlåtanden N:o 48, angående anvisande af anslag till komplettering at
bristande trafikmateriel å redan anlagda jernvägsstambanor, N:o 54, angående de
af Kongl. Maj:t uti nådig Proposition äskade anslag till jernvägsbvggnader samt
N:o 59, i fråga om anvisande af medel till utvidgning af deri för jernvägen genom
Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö och tillökning i de för trafiken derstädes
afsedda byggnader, får Utskottet härmed framställa de förslag tiil propositioner
för omröstning i Förstärkt Stats-Utskott, hvartill berörda beslut funnits
föranleda.
l:o.
Uti förstnämnda utlåtande hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer,
med bifall till hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende äskat, behagade, till komplettering
af bristande trafikinateriel å Statens redan anlagda stambanor, anvisa det
för detta ändamål nödiga belopp, i jemnadt tal med Två millioner Riksdaler, att
från Riksgälds-kontoret, i mån af behof, utbetalas, mot det att den från och med
år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar
varder till nämnda kontor levererad. Denna hemställan har blifvit bifallen af
Preste- och Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
förhöjt anslagssumman från 2,000,000 R:dr till 2,250,000 R:dr.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 3 Raft.
•2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68:
I följd häraf, och sedan Preste- och Bonde-Stånden afslagit de båda andra
Riks-Ståndens inbjudningar att i deras ofvanberörda beslut sig förena, får Utskottet,
för frågans afgörande i Förstärkt Stats-Utskott, framställa följande voteringsproposition:
Den
som, i öfverensstämmelse med bvad Stats-Utskottet föreslagit samt
Preste- och Bonde-Stånden beslutat, vill, att Rikets Ständer, med bifall till hvad
Kongl. Maj:t i sådant afseende äskat, till komplettering af bristande trafikmateriel
å Statens redan anlagda stambanor anvisa det för detta ändamål nödiga belopp, i
jemnadt tal med Två millioner (2,000,000) Riksdaler, att från Riksgälds-kontoret
i mån af behof utbetalas, mot det att den från och med år 1867 uppkommande
behållningen å trafikinkomsterna frän Statens jernvägar varder till nämnda kontor
levererad, röstar
Ja j
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till komplettering af bristande
trafikmateriel å Statens redan anlagda stambanor anvisa det för detta ändamål
nödiga belopp med Två millioner tvåhundrafemtiotusen (2,250,000) Riksdaler,
att från Riksgälds-kontoret i mån af behof utbetalas, mot det att den från och
med år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar
varder till nämnda kontor levererad.
2:o.
Stats-Utskottets i 2:dra punkten af Utlåtandet N:o 54 gjorda hemställan,
att Rikets Ständer, för fortsättande af nordvestra stambanan från Christinehamn
öfver Carlstad till Arvika, måtte anvisa en summa af 500,000 Riksdaler, har
blifvit bifallen af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet; hvaremot BorgareStåndet,
med afslag å Utskottets i denna punkt framställda förslag i fråga om
rigtningen af nordvestra stambanan, beslutat, att nämnda bana skall sträckas från
Christinehamn öfver Norum och Nilsbysundet till Arvika, hvarjemte Ståndet, för
banans fortsättande i denna rigtning, anvisat en summa af Femhundratusen Riksdaler;
och har Bonde-Ståndet, med afslag å Kongl. Maj:ts Proposition, för såvidt
den afser att bestämma rigtningen af nordvestra stambanan genom Wermland
mellan Christinehamn och Frykerud och anvisandet af medel till byggande af
denna bandel, beslutat, att Rikets Ständer må i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Majit täcktes till nästa riksdag genom jern vägsbyggnads- och trafikstyrelserna
närmare undersöka och utreda de tekniska förhållandena på Norum—Nilsbybanan
och de ekonomiska fördelarne med afseende å hvardera af de båda bansträckningarna.
Enär sålunda de tre förstnämnda Stånden, för fortsättning af nordvestra
stambanan beviljat ett anslag af Femhundratusen Riksdaler, ehuru två af dessa
Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, beslutat, att ifrågavarande
stambana skall anläggas från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika,
hvaremot, enligt Borgare-Ståndets beslut, nämnda bana skall sträcka sig från
Christinehamn öfver Norum och Nilsbysundet till Arvika; får Utskottet, vid det
Stats-Utskottets Memorial N:o 68.
förhållande att Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden afslagit
Bonde-Ståndets inbjudning att förena sig i dess beslut samt sistnämnda Stånd icke
heller antagit Preste-Ståndets inbjudning att med detta Stånd sig förena, hvadan
frågan om nordvestra stambanans sträckning måste genom omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott afgöras, för denna omröstning föreslå följande voteringsproposition:
Den som vill, att Rikets Ständer för fortsättande af nordvestra stambanan
från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika anvisa en summa af Femhundratusen
(500.000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att nordvestra stambanan skall
sträckas från Christinehamn öfver Norum och Nilsbysundet till Arvika samt för
banans fortsättning i denna rigtning anvisat en summa af Femhundratusen
(500.000) Riksdaler.
3:o.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva bifallit Stats-Utskottets,
uti Utlåtandet N:o 59, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om utvidgning
af den blifvande bangården vid Clara sjö och tillökning i de för trafiken
derstädes afsedda byggnader, gjorda hemställan, att Rikets Ständer måtte på det
sätt bifalla ifrågavarande nådiga Proposition, att en summa af Femhundratusen
Riksdaler Riksmynt må anvisas att under innevarande år från Riksgälds-kontoret
utgå för att af Kongl. Majit, i mån af behof, användas till godtgörande dels af de
ökade utgifter, som utöfver den i ursprungliga kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan
beräknade summa erfordrats för verkställande af de i samma förslag afsedda
expropriationer och dels för inlösen eller expropriation af den i qvarteret Uggleskans
belägna, A. G. Bergfalk tillhöriga egendom; hvaremot Preste- och Bonde-Stånden
beslutat, att Kongl. Maj:ts nyssberörda nådiga Proposition icke må af Rikets
Ständer bifallas.
Utskottet får alltså för frågans afgörande i Förstärkt Stats-Utskott föreslå
följande voterings-proposition:
Den som, lika med hvad Stats-Utskottet föreslagit och Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet beslutat, vill, att Rikets Ständer på det sätt bifalla
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition, att en summa af Femhundratusen
(500.000) Riksdaler Riksmynt må anvisas att under innevarande år från Riksgäldskontoret
utgå för att af Kongl. Maj:t, i mån af behof, användas till godtgörande
dels af de ökade utgifter, som utöfver den i ursprungliga kostnadsförslaget för
sammanbindningsbanan genom Stockholm beräknade summa erfordrats för verkställande
af de i samma förslag afsedda expropriationer, och dels för inlösen eller
expropriation af den i qvarteret Uggleskans belägna, A. G. Bergfalk tillhöriga
egendom, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Tinner Nej, hafva Rikets Ständer beslutat, att till Kongl. Maj:ts i ofvanberörda
nådiga Proposition gjorda framställningar icke lemna bifall.
Stockholm den 17 April 1866.
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 68.
Reservationer:
Mot det i Andra punkten af detta memorial uppställda förslag till voteringsproposition
hafva Herr Leijonancker, F. W., samt Riksdagsfullmägtige Frie Ersson,
Jonas Andersson och Carl Johan Svensén sig reserverat, under förklarande, att de
såsom sin reservation upptogo det förslag till voterings-proposition, som afgifvits
af Riksgälds-afdelningen och hvilket förslag med dertill hörande motivering var af
följande lydelse:
“Enär sålunda endast två Stånd godkänt Utskottets hemställan att för
fortsättande af nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika
måtte anvisas 500,000 R:dr, men de öfriga håda Riks-Stånden, nemligen Borgareoch
Bonde-Stånden, fattat sins emellan olika beslut, lärer först böra voteras derom
huruvida Borgare-Ståndets eller Bonde-Ståndets beslut vid hufvudvoteringen bör
antagas till kontraproposition. Utskottet får alltså för sakens afgörande i Förstärkt
Stats-Utskott framställa följande voterings-propositioner:
Den som vill, att till kontraproposition vid slutomröstningen antages BorgareStåndets
beslut, att nordvestra stambanan skall sträckas från Christinehamn öfver
Norum och Nilsbysundet till Arvika samt att Rikets Ständer för banans fortsättande
i denna rigtning anvisa en summa af Femhundratusen (500,000) Riksdaler,
voterar
Ja;
Den, det ej vill, voterar
Nej;
Tinner Nej, antages till kontraproposition Bonde-Ståndets beslut, att Rikets
Ständer, med afslag å Kongl. Maj:ts Proposition, för såvidt den afser att bestämma
rigtningen af nordvestra stambanan genom Wermland mellan Christinehamn och
Frykerud och anvisandet af medel till denna bandel, skola i underdånig skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till nästa riksdag genom jernvägsbvggnads- och
trafikstyrelserna närmare undersöka och utreda de tekniska förhållandena på
Norum—Nilsby-banan och de ekonomiska fördelarne med afseende å hvardera af
de båda hansträckningarna.
Sedermera anställes följande omröstning:
Den som vill, att Rikets Ständer för fortsättande af nordvestra stambanan
från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika måtte anvisa en summa af Femhundratusen
(500,000) Riksdaler, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages
(l:sta alternativet) Borgare-Ståndets beslut.
(2:dra alternativet) Bonde-Ståndets beslut.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
i
69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor,
rörande regleringen af utgifterna under Riks-statens 2:dra,
4:de, 5:te och 7:de Ilufvudtitlar.
(U
Sedan
Stats-Utskottet erhållit del af Riks-Ståndens beslut i anledning utaf
Utskottets Utlåtanden N:ris 26, 51, 52 och 53, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens 2:dra, 4:de, öde och 7:de Hufvudtitlar, får Utskottet härmedelst
framställa de förslag till propositioner för votering i Förstärkt Stats-Utskott, äfvensom
afgifva de yttranden i öfrigt, hvartill skiljaktigheterna i nämnda beslut funnits
föranleda.
Andra Hufvudtiteln.
(Utlåtandet N:o 26).
l:o. Detta Utlåtandes ll:te punkt, angående ifrågasatt uppskattning af de
vissa fångvårdstjenstemän tillkommande förmåner af boställsrum och planteringsland,
m. m., är af Bonde-Ståndet till Stats-Utskottet återremitterad; men, enär,
enligt ankomna protokollsutdrag, de trenne öfriga Riks-Stånden godkänt detsamma
och ärendet således är af Rikets Ständer afgjordt, återstår för Utskottet endast
att, jemlikt 49 § 4 mom. Riksdags-ordningen,
Bonde-Ståndet härom underrätta.
Fjerde Hufvudtiteln.
(Utlåtandet N:o 51).
2:o. Utskottets i 7:de punkten mom. b) - gjorda framställning, innefattande
afstyrkande af bifall å väckt motion om i viss mån förändradt aflöningssätt för inBih.
till R. St. Prot. 1865 å 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
delta arméen, har Bonde-Ståndet till Utskottet återremitterat; men som Utskottets
yttrande blifvit godkändt af de tre öfriga Riks-Stånden, och frågan således är af
Rikets Ständer afgjord, kan återremissen ej till någon vidare Utskottets åtgärd
föranleda; hvilket Utskottet härmed skolat
för Bonde-Ståndet tillkännagifva.
3:o. Uti 12:te punkten mom. a) hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer
måtte bevilja den af Kongl. Maj:t äskade löneförhöjning för verkmästaren vid Svea
Artilleri-regementes tygstat, 2,000 R:dr; och är denna Utskottets hemställan af
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkänd, hvaremot Borgare- och
Bonde-Stånden beviljat den ifrågasatta löneförhöjningen med endast 1,000 R:dr.
Då således i denna fråga två Riks-Stånd stadnat mot två, får Utskottet för
frågans afgörande, jemlikt 69 § Regeringsformen och 73 § Riksdags-ordningen,
genom votering i Förstärkt Stats-Utskott, föreslå följande proposition:
»Den sorn vill, att löneförhöjningen för verkmästaren vid Svea Artilleri-regementes
tygstat bestämmes till 2,000 R:dr, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej_;
Vinner Nej, kommer berörda aflöningsförhöjning att uppföras med 1,000
Riksdaler.»
4:o. Uti 13:de punkten mom. a) hade Utskottet hemställt, dels att Rikets
Ständer måtte bevilja de af Kongl. Maj:t för bildande af ett tredje kompani ingeniörtrupper
samt till aflöning åt den vid pontonier-bataljonen nödiga stab begärda
belopp, tillhopa 30,850 R:dr 34 öre årligen, deruti inbegripen natura-spanmål
1,518,7 kubikfot, att å anslaget för Ingeniörkorpsen uppföras; dels att till första
anvärfningen af truppen vid nämnda kompani måtte å Riksgälds-kontoret anvisas
ett anslag för en gång af 5,400 R:dr; och dels att Rikets Ständer måtte medgifva
att öfriga kostnader för det nya kompaniets första uppsättning måtte få bestridas
af den nu beviljade ordinarie anslagsförhöjningen; hvarförutan Utskottet tillstyrkt,
i 14:de punkten, att till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercishästar vid pontonierbataljonen
måtte beviljas i anslaget till lega för hästar till artilleriets exercis
en tillökning af 3,064 R:dr 6 öre; i 15:de punkten, att Rikets Ständer måtte bifalla
Kongl. Maj:ts nådiga förslag, att fourageringskostnaden för pontonierbataljonens
nya exercishästar måtte få bestridas af förslagsanslaget till fouragering af artilleriets
och värfvade kavalleriets hästar, utan att någon förhöjning deri ifrågakomme;
samt i 19:de punkten mom. 9, att till bestridande af den årliga underhållskostnaden
för det ifrågasatta tredje pontonierkompaniets beklädnads-, remtygs-,
utrednings- och sjukvårdspersedlar samt musikaliska instrumenter måtte anvisas
10,504 R:dr 50 öre såsom förhöjning i anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet
eller Arméförvaltningens Departementer.
Dessa Utskottets yttranden äro af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Stån
-
Stats-Utskottets Memoriat N:o 60.
3
det godkända, men afslagna utaf Borgare- och Bonde-Stånden; Och får i följd
häraf Utskottet, för den förstnämnda frågans afgörande genom votering, föreslå
följande proposition: .
a) »Den som godkänner Utskottets hemställan, dels att Rikets Ständer måtte bevilja
de af Kongl. Maj:t för bildande af ett tredje kompani ingeniörtrupper samt
till aflöning åt den vid pontonierbataljonen nödiga stab begärda belopp, tillhopa
30,850 R:dr 34 öre årligen, deruti inbegripen natura-spanmål 1,518,7 kubikfot, att
å anslaget för Ingeniörkorpsen uppföras; dels att till första anvärfningen af truppen
vid nämnda kompani måtte å Riksgälds-kontoret anvisas ett anslag för en gång af
5,400 R:dr; och dels att Rikets Ständer måtte medgifva, att öfriga kostnader för
det nya kompaniets första uppsättning måtte få bestridas af den nu beviljade ordinarie
anslagsförhöjningen, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit Kongl. Maj:ts i omförmälda hänseenden
gjorda nådiga framställningar.»
I sammanhang härmed och då frågan om kostnaderna för exercishästar och
dessas fouragering äfvensom underhållet af beklädnads- m. fl. persedlar torde anses
hafva förfallit, i den händelse att Rikets Ständers beslut i hufvudsaken utfaller i
enlighet med nej-propositionen, men åter, om ja-propositionen blifver af Rikets
Ständer antagen, särskild omröstning synes böra ega rum, rörande dessa särskilda
kostnader, får Utskottet i sådant hänseende föreslå följande propositioner:
b) »Den som vill, att den af Kongl. Maj:t begärda anslagstillökningen af
3,064 R:dr 6 öre, till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercishästar vid pontonierbataljonen,
af Rikets Ständer beviljas, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslagstillökning af Rikets Ständer afslagen.»
c) »Den som anser Rikets Ständer böra bifalla Kongl. Maj:ts nådiga förslag,
att fourageringskostnaden för pontonierbataljonens nya exercishästar måtte få bestridas
af förslagsanslaget till fouragering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets
hästar, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är Kongl. Maj:ts i omförmälda hänseende gjorda nådiga framställning
af Rikets Ständer afslagen.»
d) »Den som vill, att till bestridande af den årliga underhållskostnaden för
det ifrågasatta tredje pontonierkompaniets beklädnads-, remtygs-, utrednings- och
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
sjukvårdspersedlar samt musikaliska instrumenter måtte anvisas ett belopp af 10,504
R:dr 50 öre, att tilläggas anslaget för Försvarsverket till lands i allmänhet eller
Arméförvaltningens Departementer, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit berörda anslagsbelopp.»
Och torde Rikets Ständer förklara, att de tre härofvan sist upptagna voteringsproposit.
ionerna komma att förfalla, i händelse de begärda anslagen för uppsättning
och aflöning af ett tredje kompani ingeniörtrupper icke, vid voteringen
derom, blifva af Rikets Ständer beviljade.
5:o. Utskottets i 13:de punkten mom. b) gjorda hemställan, att Rikets Ständer
matte till ett krigsbrygge-eqvipage å Riksgälds-kontoret anvisa ett anslag för
en gång af 60,000 R:dr, är likaledes bifallen af två Riks-Stånd — Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet —, men afslagen af Borgare- och Bonde-Stånden; Och
bör således jemväl denna fråga afgöras genom votering, för hvilket ändamål Utskottet
föreslår följande proposition:
»Den som vill, att Rikets Ständer till ett krigsbrygge-eqvipage å Riksgäldskontoret
anvisa ett anslag för en gång af 60,000 R:dr, —• röstar
J a;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, kommer anslaget icke att beviljas.»
6:o. Uti 31:sta punkten hade Utskottet tillstyrkt ett anslag af 320,250 R:dr
till anskaffande af infanterigevär. Denna punkt är af Borgare-Ståndet återremitterad.
Då emellertid Utskottets yttrande i denna del blifvit af öfriga trenne RiksStånd
godkändt, kan återremissen, emot 69:de § Regeringsformen och 75:te § Riksdagsordningen,
icke till vidare åtgärd föranleda, hvilket Utskottet skolat
för Borgare-Ståndet anmäla.
7:0. 43:dje punkten mom. a), deruti Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer
måtte för år 1867 bevilja ett extra anslag å 50,000 R:dr till aflöning åt instruktörer
vid de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne, är godkänd af tvänne
Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden bestämt ifrågavarande anslag till 60,000 R:dr; och får
i anledning häraf Utskottet, för frågans afgörande genom votering, föreslå följande
proposition:
»Den som vill, att Rikets Ständer för år 1867 anvisa till aflöning åt instruktörer
vid de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne ett extra anslag af
50,000 R:dr, — röstar
Ja;
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
5
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer för omförmälda ändamål anvisat ett extra
anslag af 60,000 R:dr.»
8:o. Utskottet hade i 43:dje punkten mom. b) tillstyrkt anvisande för år 1867
af ett extra anslag å 10,000 R:dr för beredande af tillgång å målskjutningspremier
för de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne; Och som detta yttrande
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet godkändt, hvaremot Borgareoch
Bonde-Stånden ansett summan böra höjas till 20,000 R:dr, får Utskottet, för
frågans afgörande genom votering, föreslå följande proposition:
»Den som vill, att Rikets Ständer för beredande af tillgång å målskjutningspremier
för de i behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne anvisa för år 1867
ett extra anslag af 10,000 R:dr, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, är berörda anslag bestämdt till 20,000 R:dr.»
9:0. Uti 51:sta punkten hade Utskottet tillstyrkt, att det af Kongl. Majit begärda
anslag, 55,190 R:dr 25 öre, utgörande tredjedelen af den för uppförande af
en ny kasernbyggnad jemte kokhus för Ingeniörtruppen beräknade kostnad, måtte
af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisas; Och är detta Utskottets tillstyrkande
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet bifallet, men deremot afslaget
af Borgare- och Bonde-Stånden.
För omröstning härom får Utskottet afgifva följande förslag till proposition:
»Den som vill, att det af Kongl. Majit för en ny kasernbyggnad jemte kokhus
för Ingeniörtruppen begärda anslag, 55,190 R:dr 25 öre, af Rikets Ständer å
Riksgälds-kontoret anvisas, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har ifrågavarande anslagssumma icke blifvit af Rikets Ständer
beviljad.»
10:o. Af Utskottet afstyrktes i 57:de punkten bifall å väckt motion om inrättande
af en permanent vapenkomité.
Utskottets yttrande är återremitteradt af Borgare-Ståndet; men enär de öfriga
tre Riks-Stånden godkänt detsamma, är således frågan redan af Rikets Ständer
afgjord; hvilket Utskottet får
för Borgare-Ståndet anmäla.
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
Femte Hufvudtiteln.
(Utlåtandet N:o 52.)
ll:o. Efter inhemtad kännedom om det af Kongl. Maj:t gillade förslag till
förändrad organisation af Flottans officers- och underofficerspersonal, hade uti
lista punkten af berörda Utlåtande, Utskottet, som icke funnit något att anmärka
vid de lönestater, hvilka blifvit uppgjorda för de särskilda korpser under namn af
Kongl. Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet, i hvilka, enligt den nya organisationen,
Kongl. Majits Flotta blifvit fördelad, hemställt att Rikets Ständer, i enlighet
med Kongl. Majits nådiga förslag, måtte medgifva att de för befäls- och
underbefälspersonalen nu anvisade medel finge, för tillämpning af samma lönestater
och organisationens fullständiga genomförande, fortfarande och framgent blifva
använda. Med afslag å denna hemställan har Ridderskapet och Adeln bifallit Herr
Skogmans i afgifven reservation framställda förslag: vatt Rikets Ständer, med anledning
af betänkligheter vid den af Kongl. Majit beslutade fördelningen af flottans
befälspersonal på två särskilda vapen, ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att bemälda nya organisations utförande måtte tillsvidare uppskjutas; medgifvande
Rikets Ständer, att de för befäls- och underbefälspersonalens lönestater
nu anvisade medel fortfarande finge till oförändradt belopp utgå; att då sjökrigsmaterielen,
till följd af förminskning i antal och förändringar till beskaffenheten,
numera ej erfordrade så stort antal befäl och underbefäl, som tillförene varit förhållandet,
flottans officers- oell underofficerskorpser måtte »förminskas till det antal,
Kongl. Majit, enligt förhanden varande omständigheter, kunde finna lämpligt
bestämma; anhållande Rikets Ständer, att Kongl. Majit ville, vid kommande riksdag,
om den slutliga organisationen aflåta nådig Proposition; att det överskjutande
antalet officerare och underofficerare emellertid måtte uppföras på en särskild
reservstat, med bibehållande af alla nu innehafvande löne- och öfriga förmåner
och med skyldighet att, om så erfordrades, bestrida stations-, varfs- och kompanitjenstgöring
i land; att de officerare och underofficerare, som sådant önskade, måtte
öfverflyttas på indragningsstat, med skyldighet att i krigstid bestrida den tjenstgöring
vid någon af flottans stationer, hvilken kunde varda dem ålagd och vore
svarande mot deras innehafvande grader; åtnjutande’ dessa officerare endast lön
till nu innehafvande belopp, men hvarken tjenstgöringspenningar eller inqvartering,
hvilket allt skulle bekommas endast under den tid de voro till tjenstgöring inkallade.
» — Preste-Ståndet åter har, med ändring af hvad Utskottet i denna punkt
föreslagit, för sin del beslutat, att Rikets Ständer, utan att ingå i pröfning af det
förslag till förändrad organisation af flottans officers- och underofficerspersonal,
som Kongl. Majit framlagt, bifalla, att de för bemälda personals aflöningsstater
nu anvisade medel må fortfarande utgå. — Deremot är Utskottets framställning af
Borgare- och Bonde-Stånden bifallen.
Stais-tffslcotiets Memorial N:o 69.
7
Med hänseende till hvad sålunda förekommit torde först, för bestämmande af
kontraproposition, omröstning få anställas enligt denna proposition:
»Den som vill, att till kontraproposition vid den blifvande hufvudvoteringen
antages Ridderskapet och Adelns beslut:
att Rikets Ständer, med anledning af betänkligheter vid den af Kongl. Maj:t
beslutade fördelningen af Flottans befälspersonal på två särskilda vapen, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, att bemälda nya organisations utförande måtte tillsvidare
uppskjutas; medgifvande Rikets Ständer, att de för befäls- och underbefälspersonalens
lönestater nu anvisade medel fortfarande få till oförändradt belopp utgå;
att då sjökrigsmaterielen, till följd af förminskning i antal och förändringar
till beskaffenheten, numera ej erfordrar så stort antal befäl och underbefäl, som
tillförene varit förhållandet, Flottans officers- och underofficerskorpser må förminskas
till det antal Kongl. Maj:t, enligt förhanden varande omständigheter, kan
finna lämpligt bestämma; anhållande Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t ville vid
kommande riksdag om den slutliga organisationen aflåta nådig Proposition;
att det öfverskjutande antalet officerare och underofficerare emellertid må uppföras
på en särskild reservstat, med bibehållande af alla nu innehafvande löne- och
öfriga förmåner och med skyldighet att, om så erfordras, bestrida stations-, varfsoch
kompanitjenstgöring i land;
att de officerare och underofficerare, som sådant önska, må öfverflyttas på indragningsstat,
med skyldighet att i krigstid bestrida den tjenstgöring vid någon af
flottans stationer, hvilken kan varda dem ålagd och är svarande mot deras innehafvande
grader; åtnjutände desse officerare endast lön till nu innehafvande belopp,
men hvarken tjenstgöringspenningar eller inqvartering, hvilket allt bekommes endast
under den tid de äro till tjenstgöring inkallade; — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej; _
Vinner Nej, antages till kontraproposition Preste-Ståndets beslut, att Rikets
Ständer, utan att ingå i pröfning af det förslag till förändrad organisation af
flottans officers- och underofficerspersonal, som Kongl. Maj:t framlagt, bifalla, att
de för bemälda personals aflöningsstater nu anvisade medel må fortfarande utgå.»
För hufvudvoteringen föreslås följande proposition:
»Den som godkänner Utskottets hemställan, att Rikets Ständer, i enlighet
med Kongl. Maj:ts nådiga förslag, medgifva att de för flottans befäls- och underbefälspersonal
nu anvisade medel må, för tillämpning af de uppgjorda lönestaterna
för Kongl. Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet samt för organisationens fullständiga
genomförande, fortfarande och framgent blifva använda, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
Vinner Nej, äntages:
(l:sta alternativet) Ridderskapet och Adelns beslut.
(2:dra alternativet) Preste-Ståndets beslut.»
12:o. Uti 2:dra punkten hade Utskottet hemställt, att Rikets Ständer måtte
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för påskyndande af genomförandet utaf de
förändrade lönestaterna för sjöförsvarets officers- och underofficerspersonal, anvisa
ett årligt belopp af 75,000 R:dr, att tilläggas anslaget för aflöningsstaterna vid
flottans stationer samt der qvarstå endast så länge och i den mån beloppet för
berörda organisation erfordras. Denna hemställan är godkänd af Borgare- och
Bonde-Stånden, hvaremot Ridderskapet och Adelil afslagit densamma, samt PresteStåndet,
som icke gillade de af Utskottet i dess tillstyrkande begagnade ordalag,
för sin del beslutat, att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
anvisa ett årligt belopp af 75,000 R:dr till bildande af den nya reservstat, som till
följd af Kongl. Maj:ts beslutade organisation af flottans befäl erfordras.
Då Preste-Ståndet är ensamt om beslutet att anvisa medel till bildande af
den nya reservstaten, torde frågan derom böra förfalla; och får vid sådant förhållande
Utskottet för omröstningen föreslå följande proposition:
«Den som vill, att Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för
påskyndande af genomförandet utaf de förändrade lönestaterna för sjöförsvarets
officers- och underofficerspersonal, anvisa ett årligt belopp af 75,000 R:dr, att tilläggas
anslaget för aflöningsstaterna vid flottans stationer samt der qvarstå endast
så länge och i den mån beloppet för berörda organisation erfordras, — röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer något anslag för berörda ändamål icke att beviljas.»
Sjunde Hufvudtiteln.
(Utlåtandet N:o 53.)
13:o. Sedan Kongl. Maj:t för Kammar-kollegii kammarförvandter, hvilkas lön
nu utgör 2,200 R:dr, föreslagit löneförhöjning med 800 R:dr för hvardera af de två
äldre och 300 R:dr för hvar och en af de två yngre, hade Utskottet.,, uti 2:dra punkten
af berörda Utlåtande hemställt, att Rikets Ständer måtte i den mån bifalla
Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning, att för Kammar-kollegii kammarförvandter
beviljades löneförhöjning af 300 R:dr årligen, så att aflöningen för hvardera
af dem komme att uppgå till 2,500 R:dr.
Endast af Borgare-Ståndet är denna hemställan oförändrad bifallen; hvaremot
Ridderskapet och Adelil bifallit densamma med den förändring, att en löneförhöjning
af 600 R:dr beviljades åt hvardera af de två äldre kammarförvandterne. Preste
Ståndet
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 69.
9
Ståndet har, med afslag å Utskottets hemställan, beviljat den af Kongl. Maj:t
äskade löneförhöjning för Kammarförvandterne i Kammar-kollegium, eller 800 R:dr
för hvardera af de två äldre och 300 R:dr för hvar af de två yngre. Af BondeStåndet
är ifrågavarande punkt afslagen.
Frågan om löneförhöjning med 300 R:dr för de två yngre Kammarförvandterne
i Kammar-kollegium är således genom tre Stånds sammanstämmande beslut
afgjord. I afseende på de två äldre, för hvilka jemväl tre Stånd beviljat löneförhöjning,
fastän till olika belopp, torde omröstning böra anställas angående Borgare-Ståndets
mening å ena sidan, samt Ridderskapet och Adelns å den andra,
enär den summa, sistnämnda Riks-Stånd beviljat, innefattas i det belopp, som
Preste-Ståndet ensamt anvisat; hvadan Utskottet i sådant hänseende föreslår följande
proposition:
»Den som vill, att för hvardera af de två äldre Kammarförvandterne i Kammar-kollegium
beviljas löneförhöjning af 300 R:dr årligen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer åt hvardera af bemälde två Kammarförvandter
beviljat löneförhöjning af 600 R:dr.»
14:o. Ifrågavarande Utlåtandes 9:de punkt, angående anslag för Postverket,
är af Borgare-Ståndet till Stats-Utskottet återremitterad; men, enär, enligt ankomna
protokollsutdrag, de trenne öfriga Riks-Stånden bifallit hvad Utskottet i berörda
punkt tillstyrkt och detta ärende följaktligen är af Rikets Ständer afgjordt, har
Utskottet endast skolat
Borgare-Ståndet härom underrätta.
15:o. 14:de punkten, deruti Utskottet dels hemställt, att de under 7:de Hufvudtiteln
upptagna ordinarie anslag, i hvilka någon förändring icke blifvit ifrågasatt,
måtte i den blifvande Riks-staten med oförändrade belopp uppföras, dels föreslagit
att, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och
expenser måtte med 38 R:dr 7 öre minskas, är godkänd af Ridderskapet och Adeln
samt Preste- och Bonde-Stånden — utaf Preste-Ståndet, med Utskottet lemnad
rättighet att företaga den jemkning i slutsumman, som af Riks-Ståndens beslut
kan föranledas; men deremot är samma punkt af Borgare-Ståndet återremitterad.
Då emellertid denna åtgärd antagligen blifvit af sistnämnda Stånd vidtagen endast
i följd af Ståndets återremiss å 9:de punkten, har Utskottet, som kommer att framdeles
vid upprättande af blifvande Riks-stat upptaga anslagsbeloppen i öfverensstämmelse
med de beslut, Rikets Ständer derom fatta, ansett sig nu endast böra
anmäla Borgare-Ståndets återremiss, hvilken, vid sådant förhållande,
ej torde till någon vidare åtgärd föranleda.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 4 IläfL 2
10
Stats-Utskottets Memorial N:o 70.
De af Utskottet uti öfriga här ofvan ej omförmälda punkter af Utskottets
Utlåtande N:is 26, 51, 52 och 53 behandlade frågor äro, dels genom samtliga RiksStåndens
bifall och dels genom frenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut, af
Rikets Ständer slutligen afgjorda.
Stockholm den 17 April 1866.
IV: o 70.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till voteringsproposition, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, i fråga om tackjernstiondes upphörande inom
bergslag.
(L A.)
Uti sitt i ofvanberörda fråga afgifna Utlåtande (N:o 22, bil. litt. A) hemställde
Stats-Utskottet att den af enskild motionär gjorda framställning, det tionde
tackjernsafgiften från hyttor och masugnar, belägna inom bergslag, skulle från och
med 1867 års början upphöra, icke i annan måtto nu må vinna afseende, än att
Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhölle, att Kongl. Maj:t behagade, efter
ärendets behöriga utredning, så vidt möjligt är, till nästa Riksdag aflåta nådig Proposition
om och med hvilka vilkor befrielse från tackjernstiondes utgörande må
kunna blifva de privilegierade bergslagen tillerkänd. Enligt Utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag hafva väl samtliga Riks-Stånden bifallit Utskottets förenämnda
hemställan, Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet dock med följande
tillägg: »hvarjemte Rikets Ständer förklara, att sådana på sednare tider inom
bergslagen nyanlagda masugnar, hvilka icke åtnjuta några särskilda privilegier eller
haft något hyttelag sig tillslaget, skola i beskattning anses likställiga med masugnar
utom bergslag.»
Då Ridderskapet och Adelns inbjudning till de öfriga Stånden att förena sig
i sistnämnda beslut blifvit af Preste- och Bonde-Stånden afslagen samt af BorgareStåndet,
som, enligt hvad ofvan förmäles, förut fattat enahanda beslut i frågan som
Ridderskapet och Adeln, lagd till handlingarne, och i förevarande fråga tvänne Riksstånd
således stadnat emot två, får på grund af 69 § Regeringsformen och 30 § 3 mom.
Stats-Utskottets Memorial N:o 71.
11
Riksdagsordningen, Utskottet, för frågans afgörande genom omröstning i Förstärkt
Stats-Utskott, föreslå följande voteringsproposition:
»Den som, med bifall till hvad Stats-Utskottet hemställt, vill, i likhet med
Preste- och Bonde-Stånden, att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t, efter ärendets behöriga utredning, behagade, så vidt möjligt är,
till nästa Riksdag aflåta nådig Proposition om och med hvilka vilkor befrielse från
tackjernstiondes utgörande må kunna blifva de privilegierade bergslagen tillerkänd,
röstar
Jaj
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer bifallit Stats-Utskottets förenämnda hemställan,
med följande af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade
tillägg: »hvarjemte Rikets Ständer förklara, att sådana på sednare tider inom
bergslagen nyanlagda masugnar, hvilka icke åtnjuta några särskilda privilegier eller
haft något hyttelag sig tillslaget, skola i beskattning anses likställiga med masugnar
utom bergslag» ».
Stockholm den 17 April 1866.
J\7:o 71.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till voteringspropositioner, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, i fråga om eftergift af Kronans rått till
dana-arf, fallna efter åtskilliga personer.
(I. A.)
Enligt Stats-Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag, har hvad Utskottet
uti sitt under N:o 31 afgifna Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om
eftergift af Kronans rätt till dana-arf, fallna efter åtskilliga personer, föreslagit
och hemställt, blifvit af samtliga Riks-Stånden godkändt, utom hvad beträffar 2,
3, 6 och 8:de punkterna uti samma Utlåtande, hvilka af Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet afslagits, hvaremot Borgare- och Bonde-Stånden bifallit dessa
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 71.
punkter; Och enär sålunda i dessa frågor två Riks-Stånd stadnat mot två, torde,
för frågornas slutliga afgörande, omröstning böra anställas i Förstärkt Stats-Utskott,
enligt följande voterings-propositioner:
l:o.
»Den som godkänner Stats-Utskottets hemställan uti andra punkten af berörda
Utlåtande, att Rikets Ständer, för sin del, medgifva, att den rätt, Kronan
kan ega till qvarlåtenskapen efter aflidne Folkskoleläraren inom Dala pastorat af
Skara stift Johan Henrik Löfström, må å nämnda pastorat öfverlåtas, med vilkor
att af medlen bildas en stående fond, hvaraf den årliga räntan användes till underlättande
af skolgång för fattiga barn inom samma pastorat, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning».
2:o.
»Den som, i öfverensstämmelse med hvad Stats-Utskottet i 3:dje punkten af berörda
Utlåtande hemställt, vill att Rikets Ständer, för deras del, medgifva, att Kronans
rätt till dana-arf efter i Strömstad aflidna enkan Britta Christina Sandgren
å nämnda stad öfverlåtes, med vilkor att medlen användas till påbyggnad och
utvidgning af lägre elementarläroverkshuset i Strömstad, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning.»
3:o.
»Den som bifaller Stats-Utskottets hemställan uti öde punkten af berörda
Utlåtande, att Rikets Ständer, för sin del, medgifva, att de dana-arfsmedel, som
fallit efter i Upsala aflidna ogifta Abigael Wilhelmina Björklund må, efter afdrag
af de kostnader och arfvoden Kronan för deras utbekommande fått vidkännas, öfverlemnas
till Upsala stad, med vilkor att af medlen bildas en stående fond, deraf
den årliga räntan får användas till förmån för det i staden inrättade s. k. barnhem,
röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning».
4:o.
»Den som, på sätt Utskottet i 8:de punkten af nämnda Utlåtande hemställt, vill
att Rikets Ständer, för deras del, medgifva, att den rätt, Kronan kan ega till qvarlåtenskapen
efter uti Hakarps församling af Tveta härad och Jönköpings län aflidna
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 72.
13
lidna pigan Sigrid Nilsdotter, må å sagda församling öfverlåtas, med vilkor att
af medlen bildas en stående fond, deraf den årliga räntan får användas till förmån
för nämnda församlings fattigvård, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, hafva Rikets Ständer afslagit den i ämnet gjorda framställning».
Stockholm den 17 April 1866.
\:o 72.
Ånk. till Exp.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af återremiss å Utlåtandet N:o 37, angående ifrågasatt
befrielse för gästgifverihemmanet N:o 3 Veda från erläggande af
rotevakansafgift.
(I. A.)
Hedervärda Bonde-Ståndet har, på grund af framställda anmärkningar, till
Stats-Utskottet återremitterat ofvanberörda Utlåtande; men då, enligt ankomna protokollsutdrag,
de trenne öfriga Riks-Stånden bifallit hvad Utskottet i samma Utlåtande
hemställt, och frågan följaktligen blifvit af Rikets Ständer afgjord, återstår för
Utskottet endast att, jemlikt 49 § 4 mom. Riksdags-ordningen, Bonde-Ståndet
härom underrätta.
Stockholm den 17 April 1866.
-Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Håft. 3
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.
1
\:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 April 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upplåtelse till Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård
med dertill hörande lägenheter.
(L A.)
Af ofvanberörda, den 24 November förlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition (införd under N:o 45 uti l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll) inhemtas, hurusom särskilde, å sockenstämma med Carl Johans församling
vid Göteborg för ändamålet utsedde komiterade under den 2 Maj 1856 till Kongl.
Maj:t inkommit med underdånig framställning, deruti de anfört att nämnda församlings,
eller s. k. Majornas, innevånare till största delen idkade stadsmannayrken, i följd hvaraf
de ock stöde i ett nära samband med Göteborgs stad och på hvarjehanda sätt bidroge
till bedrifvandet och utvecklingen af stadens bandel, sjöfart och industri, deraf de likaledes
för sin utkomst vore i väsendtlig mån beroende, men detta oaktadt fortfarande
lydde under landsrätt och således, i afseende på lagskipning och hvad dermed stöde i
sammanhang, egde olika och mindre fördelaktiga rättigheter, än dem, som äro Göteborgs
innevånare förunnade; hvarjemte komiterade anmärkt att för ett samhälle i de
egna förhållanden, hvari, så till belägenhet som till befolkning, församlingen sig befunne,
de kommunala institutioner, hvilka för landsbygden äro gällande, vore olämpliga och
otillräckliga. Komiterade förnyade derföre en tillförene gjord underdånig anhållan, att
nämnda församling måtte införlifvas med Göteborgs stad under lika rättigheter och
skyldigheter, som stadens förstäder, dock med de jemkningar, som församlingens läge
och förhållanden i öfrigt kunde påkalla; och sedan, i anledning deraf, vederbörande
hörde blifvit och sökanderne afgifvit påminnelser samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län med underdånigt yttrande inkommit, förordnade Kongl.
Maj:t den 3 December 1858 om nedsättande af en komité af ledamöter, valde såväl af
Carl Johans församling, som utaf Göteborgs stad, hvilken komité skulle ega att i vissa
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dess underdåniga utlåtande uppgifna omständigheter
verkställa erforderlig utredning samt afgifva yttrande och förslag i frågan.
Bih. tili R. St. Prot. 1865 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Höjt. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.
Till åtlydnad af denna nådiga befallning blefvo komiterade till ett antal af fem
från hvardera sidan utsedde, för staden å allmän rådstuga och för församlingen å sockenstämma,
och efter långvariga och vidlyftiga öfverläggningar, hvilka med längre eller
kortare afbrott fortgingo från den 7 Juni 1859, då desse komiterade första gången
sammanträdde, till den 1 Juni 1863, då förhandlingarne afslutades, förenade sig komiterade,
som på anförda grunder ansågo det enda fullt tillfredsställande sättet för den
afhandlade frågans lösning vara att, i enlighet med sökandernes anhållan, församlingen
blefve såsom förstad lagd till Göteborgs stad, om det gemensamma tillstyrkande, som
sistberörda dag afgafs, att sådan förening mellan församlingen och staden måtte ega
rum under, bland andra, följande vilkor:
att förstadens område komme att utgöras af hela Carl Johans församling, omfattande,
enligt komiterades uppgift, Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter,
Landshöfdingen i länet på lön anslagna, nemligen:
a) de till särskilda personer upplåtna tomter i Majorna,
innehållande i areal 470 tunni. 29,950 kappl.,
b) de inom samma tomter befintliga
allmänna platser och impedimenter  „ „ 17 „ 10,425 „
c) utarrenderade lägenheter  „ „ 242 „ 31,300 „
d) den till Landshöfdingens indelning
hörande Hufvudgård med in- och
utegor samt trädgård  „ „ 490 „ 20,625 „
e) de för Kronans disposition undantagna
lägenheter  » „ 88 „ 14,250 „
f) de till f. d. Lorentska porterbryggeriet
och sockerbruket hörande, till
skatte köpta, egor  „ „ 8 „ 5 ff „
g) skatteköpta lägenheten Vädersågen „ „ 25 „ 21TJÖ „
h) gamla eller f. d. Amiralitets-varfvet,
der lägenheterna, hvilkas areal ej
kunde uppgifvas, vore till skatte köpte;
att ali den till förstaden hörande mark, med undantag af den Kronan för eget
behof sig förbehållit, komme att tillfalla staden med enahanda rätt till grunden, som
staden egde i afseende på den till dess nuvarande område hörande jord, så att följaktligen
alla de till Kronan nu utgående grundlegor och afgifter för besittning af tomter
och lägenheter i förstaden, äfvensom köpeskillingar för de platser derstädes, som
framdeles friköptes, från Kronan till staden afstodes;
att för fastigheter i förstaden skulle till staden icke erläggas andra tomtafgifter,
än sådana, som härofvan i 2:dra mom. omförmälas; hvaremot, vid afyttring af fastighet,
hvarå lagfart egde rum, gårdaköpsafgift, i enlighet med hvad som är stadgadt i afseende
på försäljning af fast egendom inom stadens område, till stadens kassa borde utgöras; och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
3
att, för att bereda staden tillfälle att vidtaga de anordningar, sorn för föreningen
erfordrades, densamma icke komme att gå i verkställighet förr än vid början af det år,
som inträffade sex månader efter det beslut om föreningen blefve meddeladt; dock skulle
föreskriften i 60 § af Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars
1862, om skyldighet att till Magistraten ingifva specialförslag öfver utgifter och inkomster,
af vederbörande förvaltningsstyrelser i förstaden iakttagas redan året innan föreningen
sålunda inträdde.
Komiterades förslag, som jemväl antogs af Carl Johans församling å vederbörligen
utlyst kommunalstämma den 12 Augusti 1863, hade derefter i hufvudsakliga delar blifvit
godkändt af Göteborgs stads fullmägtige och Magistrat, så att den af församlingen
begärda förening med staden numera af samtliga vederbörande medgifvits.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, som uti sitt i ämnet afgifna förnyade
utlåtande af den 31 December 1864 förklarat sig biträda den åsigt, hvilken numera
allmänt gifvit sig tillkänna, om nödvändigheten af den ifrågasatta föreningen, hade
öfverlemnat en af Landskontoret meddelad upplysning om arealinnehåll samt grundlegooch
arrende-afkastning af ofvanomförmälda lägenheter af Elfsborgs kungsladugårds mark,
hvaraf inhemtas, dels att de lägenheter, som för Kronans enskilda disposition äro undantagna
och bestå af Kommendants-ängen, skansen Kronan, en del af Kongl. Flottans
stationsplats nya Varfvet, och plats för telegraf å Stigbergs-åsen med dit löpande gångstig,
jemte åtskilliga impedimenter inom dessa lägenheter, innefatta tillsammans 88
tunne- 14 '%o kappland, och dels att Kongl. Maj:ts och Kronans nuvarande inkomster
af samtliga ifrågavarande lägenheter utgjorde:
af de under litt. a, f, g, i lista punkten af komiterades vilkor
upptagna lägenheter
R:dr 4,169: 36.
af de under litt. c i samma punkt upptagna, eller de elfva
Slottsskogs-lägenheterna
„ 3,775: 37.
och af den under litt. d upptagna Hufvudgården
„ 3,788: 80.
tillhopa R:dr 11,733: 53.
hvarförutan af de under litt. a, omförmälda smålägenheter, hvilka jemlikt Kongl. Brefvet
den 14 November 1854 få till skatte försäljas, men ännu icke blifvit till skatte lösta,
skatteskilling vid blifvande friköp vore att beräkna; och anförde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att, då endast en del af ifrågavarande jordrymden eller de ”400 smålägenheter,
” som vanligen benämnas Majorna, vore stadslikt bebygd, det väl kunde
synas mindre nödigt, att stadens område för närvarande utvidgades utöfver densamma,
och att således frågan kunde inskränkas till dessa lägenheter; men att, då emellertid
åtskilliga till stor del af den fattigare befolkningen upptagna bostäder uppstått äfven
på andra delar af den till kungsladugården hörande mark, såväl å flera af Slottsskogslägenheterna,
som å sjelfva Hufvudgården, då vidare den sistnämndas inegor, till en
del, likasom åbyggnaderna till densamma, inneslutas af Majorna, f. d. Lorentska porter
-
V
4 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 73.
bryggeriet och sockerbruket, Vädersågen, Klippan med flera lägenheter, hvilka, enligt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes tanke, ovilkorligen måste ingå i förstadens områdei
såvida det med föreningen afsedda ändamål, en bättre ordnad förvaltning, skulle kunna
ernås, och då slutligen det befunnits att lämplig gräns för förstaden mot söder näppeligen
kunde uppdragas, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funne sig böra tillstyrka, att
förstadens område må komma att utgöras af samtliga de i l:sta punkten af komiterades
förslag upptagna lägenheter; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i fråga
om sättet och vilkoren för dessa lägenheters afträdande till staden afgifvit yttrande
och förslag, med hemställan, att staden måtte förpligtas att vidmagthålla den skog,
som ännu finnes qvar å egorna till en del af Slottsskogs-lägenheterna, och hvilken, elter
behörig besigtning, kunde pröfvas vara af det bestånd att den borde bibehållas, i ändamål
att deraf må bildas en lustpark för staden.
Kongl. Kammar-kollegium hade under den 6 Mars 1865, med anmälan, att hos
Kollegium, lika litet som i Landskontoret, upplysning kunnat vinnas om det under
litt. h. i 1 :sta punkten af komiterades vilkor omförmälda gamla eller f. d. Amiralitetsvarfvet
och afkastningen deraf, och att Kollegium icke heller egde någon kännedom
oin de under litt. e. afsedda, för Kronans disposition undantagna lägenheter, angående
förhållandet med de öfriga under litt a. b. c. d. f. och g. omförmälda, gamla Elfsborgs
kungsladugård tillhörande lägenheter, som föreslagits att utgöra den blifvande förstadens
område, lemnat närmare utredning samt, under antagande, att Carl Johans församlings
förening såsom förstad med Göteborg ansåges böra tillvägabringas och uppoffringar
från Statens sida för vinnande af sådan förening medgifvas, sig i underdånighet
utlåtit angående sättet för öfverlåtelse till nämnda stad af de dertill ifrågasatta
lägenheter och dervid hufvudsakligen anfört:
Beträffande först a) de till särskilda personer upplåtna tomter i Majorna; b) de
inom samma tomter befintliga allmänna platser och impedimenter; f) de till f. d. Lorentska
porterbryggeriet och sockerbruket hörande, till skatte köpta egor; g) skatteköpta
lägenheten Vädersågen, tillsammans utgörande 522 tunnland 3,952 kappland,
derför, med undantag naturligtvis af de 17 tunne- 10,425 kappland allmänna platser
och impedimenter, deraf någon inkomst icke eger rum, inkomsten beräknats till 4,169
R:dr 36 öre, att enligt Kongl. Brefvet den 24 Februari 1837, angående regleringen
af lönevilkoren vid Landshöfdingetjensterna, borde i Göteborgs och Bohus län tjensten
frånskiljas den del af Elfsborgs kungsladugårds utmark, som blifvit upplåten i
omkring ”400 små lägenheter,” bebyggda och odlade till trädgårdar, med dem åsatt
grundskatt af kontanta penningar eller dagsverken; att bland dessa lägenheter, hvilka,
jemlikt Kongl. Brefvet den 20 Juni 1853, åter blifvit med Landshöfdingetjensten förenade,
voro: två eller N:na 127 och 128, kallade Gamla reparebanan, till en del genom
Kongl. Brefvet den 7 Oktober 1718 enskild man donerade; — en, förutnämnda
Vädersågen under N:o 236, enligt Kongl. Brefvet den 5 November 1723, af Kollegium
den 20 Januari 1724 till skatte försåld: — och åtta eller N:na 9 Tollux, 10 Glas
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 73.
5
braket, 11 Gamla slottet, 242 Nylöse fäste, 365 Trekanten, 375 Färgudden, 393 Femkanten
och 394 Dammen, utgörande Lorentska porterbryggeriet och sockerbruket, genom
Kollegii, på grund af Kongl. Brefvet den 22 April 1823, under den 5 Augusti
samma år utfärdade skattebref försålda; samt att, — sedan, enligt Kongl. Brefvet den
14 November 1854, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer blifvit beslutadt, att de öfriga
lägenheterna, med vissa undantag, finge af vederbörande innehafvare skatteköpas under
stadgade vilkor och deribland: att de underkasta sig den förändrade reglering af
tomterna och lägenheterna, som af framdeles uppgörande plan för platsens regelbundna
bebyggande och ordnande kunde pröfvas nödig och af Kongl. Maj:t i nåder fastställdes,
— större delen af dessa lägenheter redan blifvit af Kollegium till skatte försåld; uppgående
för de återstående, hvilka efterhand försäljas, i den mån ansökningar derom
inkomma, skatteköpeskillingarne till ett belopp af omkring 10,800 Riksdaler. Kollegium
hade tillstyrkt, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förslag i afseende på nu ifrågavarande
lägenheter måtte på det sätt godkännas, att, utan förändring i nu gällande
föreskrifter om sättet för skatteförsäljningen, till staden utan någon afgift öfverlätes
dels tre uppgifna lägenheter, som voro öde och utan räntor, nemligen N:o 60 a) en
med Majelycke eller Chapmans äng sammanhängande backremsa, obegagnad, om 1 */«,
N:o 226 Onix om 1 3%o och N:o 409 Rosenberg om 2 33/4o, eller tillhopa 5 33/40 kappland,
jemte allmänna platser och impedimenter, och dels rättighet att, i stället för
Landshöfdingen, uppbära och fritt disponera de grundlegor eller afgifter, som för alla
de öfriga böra erläggas, ehvad de äro donerade eller skatteförsålda eller för en sådan
åtgärd enligt 1854 års Kongl. Bref utgöra föremål, så att egarnes eller innehafvarnes
rättigheter icke i någon mån förändrades eller inskränktes; i hvilken händelse, framdeles
inflytande skatteköpeskillingar borde, sedan de på vanligt sätt i landtränteriet inlevererats,
derifrån till stadens kassa utanordnas, efter det skattebrefven blifvit af
Kollegium utfärdade.
Vidkommande åter de under litt. c) i komiterades betänkande omnämnda, utarrenderade
eller s. k. Slottsskogs-lägenketerna, så stadgades i Kongl. Brefvet den
24 Februari 1837, att vid Landshöfdingetjensten skulle bibehållas Slotts-skogen, indelad
i elfva särskilda lägenheter, som voro odlade, bebyggda och utarrenderade, hvilket
äfven dädanefter borde ske, med rätt för Landshöfdingen att arrendena uppbära.
Dessa lägenheter, som varit elfva, men genom klyfning blifvit tolf, äro, med undantag
af den, till följd af Kongl. Brefvet den 20 Mars 1863, af Kollegium den 6 Augusti
samma år till skatte försålda lägenheten N:o 356 Klintens bana, följande, hvarå arrendetiden
tilländaginge midfastan nedannämnda år:
G
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Arrendets
Rymd.
slut år
Tunni.
Kappkd.
N:o 353
Ryet
1885
26.
14,450.
„ 354
Stora Malmgården
—
* 40.
5,000.
„ 3.544
Carlsro
—
15.
11,000.
„ 355
Banehagen
1867
9.
14,200.
„ 357
Malmgårdsängen
—
14.
7,000.
„ 358
Lilla Malmgården
—
7.
21,350.
„ 359
Kohagsängen
1869
18.
0,850.
„ 360
Trädgården
1867
32.
28,650.
„ 361
Margreteberg
1869
28.
2,450.
„ 362
Dahlen
1867
12.
24,950.
„ 371
Stubbehagen
1869
32.
28,350.
Summa
hvartill kommer ofvannämnda Klintens bana
—
237.
30,250.
med
—
4.
8,050.
Summa Summarum
—
242.
6,300.
eller 25 kappland (bestående af impedimenter) mindre än som uppgifvits; och utgör
inkomsten af Klintens bana
86 R:dr 1 öre.
och af de 11 öfriga
3,775 „ 37 „
således tillhopa 3,861 R:dr 38 öre.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade väl ansett de elfva lägenheterna böra få af
staden skatteköpas på enahanda vilkor, som genom 1854 och 1863 års Kongl. Bref stadgats,
således emot erläggande såsom skatteköpeskilling af tio års arrendeafgifter, hvilket,
efter beräkning af nuvarande beloppet deraf, skulle uppgå till en summa af 37,753 R:dr
70 öre; men Kongl. Kollegium hemställde på anförda skäl, att en sådan rätt måtte staden
beredas, utan erläggande af skatteköpeskilling, dymedelst att jorden till staden donerades.
Hvad slutligen anginge återstående delen af Elfsborgs kungsladugård eller den s. k.
Hufvudgården, om 490 tunnland 20,625 kappland, hvilken Kongl. Maj:tsBefallningshafvande
ansett böra för Kronans behof undantagas, men till staden under ettslags perpetuelt arrende
öfverlåtas, har Kollegium hemställt, att äfven ifrågavarande Hufvudgård måtte staden underfull
eganderätt doneras, eller, om detta icke vunne bifall, till densamma under skattemannarätt
försäljas mot en skatteköpeskilling, motsvarande tio års arrendeafgift, eller 37,888 R:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.
7
Då Kongl. Maj:t den 12 Maj förlidet år lät sig föredragas Kammar-kollegii berörda
utlåtande jemte öfriga handlingar i målet, förklarade emellertid Kongl. Maj:t att
framställning till Rikets Ständer om upplåtelse till Göteborgs stad för nu ifrågavarande
ändamål af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter icke borde aflåtas
under andra vilkor, än att staden utgåfve årlig godtgörelse för den inkomst, som, efter
hvad upplyst blifvit, Landshöfdingen af lägenheterna åtnjutit; hvarjemte Kongl. Majit
förordnade, att, enär nådig Proposition i ämnet till Rikets Ständer torde komma att
aflåtas, alla åtgärder för ny utarrendering af de fem utaf Kammar-kollegium uppgifna
Slottsskogs-lägenheterna, för hvilka nuvarande arrendena utgingo vid midfastan år 1867,
borde inställas.
Uti det förnyade yttrande, som, enligt Kongl. Majits då tillika gifna befallning,
af stadsfullmägtige i Götheborg nu afgifvits, hade desse förklarat, att, derest billigare
vilkor icke kunde erhållas, hinder från stadens sida icke mötte för föreningen på de
vilkor för lägenheternas öfverlåtelse, hvarunder Kongl. Majit funnit nådig Proposition
derom böra till Rikets Ständer aflåtas.
På gifven anledning hade Förvaltningen af Sjö-äreadena anmält, att enär Kongl.
Majits Flotta redan för längre tid sedan afhändt sig gamla eller f. d. Amiralitets-varfvet
med tillhörigheter och derför icke vidare uppbär något slags afgift, ifrån Förvaltningens
sida icke vore något att erinra emot samma varfsområdes ifrågasatta förening
med Göteborg; hvarjemte blifvit upplyst, att Kronans egendom, nya Varfvet, der
Flottans depot nu är förlagd, icke tillhör Carl Johans församling; att deremot nya
Varfvet, som före år 1827 hörde till den då så kallade kustförsamlingen, men från densamma
blifvit skiljdt, i ecklesiastikt hänseende genom Kongl. Brefvet den 18 Juli
nyssnämnda år samt i fattigvårds-hänseende genom Kongl. Brefvet den 23 April 1844,
nu, i följd af Kongl. Brefvet den 22 Maj 1863, utgör en särskild kommun under benämning
af nya Varfsförsamlingen; och ansåge Förvaltningen, lika med vederbörande
stationsbefälhafare, förening med Göteborgs stad utaf någon del af nya Varfvet icke
vara lämplig, så länge egendomen af Flottan besittes.
Sedan jemväl Kongl. Kommers-kollegium med infordradt underdånigt utlåtande inkommit
och, med hänsigt till handelns och industriens samt sjöfartens intressen, förordat
verkställandet af den ifrågasatta föreningen af Carl Johans församling med Göteborgs
stad, om ock sådant skulle komma att ske med någon uppoffring från det allmännas
sida, har Kongl. Majit, som ansåge, hvad vederbörande anfört till stöd för förslaget
att lägga Carl Johans församling såsom förstad till Göteborgs stad utgöra talande skäl
för tillvägabringande af dylik förening, äfven om densamma måste medelst någon uppoffring
från Statens sida befrämjas, föreslagit Rikets Ständer, att, med afseende å de
betydliga kostnader, hvilka otvifvelaktigt komme att drabba Göteborgs stad för de nya
förhållandenas ordnande, och de utgifter, staden äfven framgent torde få vidkännas till
följd af föreningen, Rikets Ständer måtte, för sin del, medgifva, att till Göteborgs stad,
för nu ifrågavarande ändamål, måtte upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård jemte
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 73.
dertill hörande, af Kollegium uppgifna lägenheter, med undantag af den mark, tillsammans
utgörande 88 tunnland 14 10/4o kappland, som Kronan för eget behof sig förbehållit,
samt staden berättigas, att, i stället för Landshöfdingen i länet, uppbära och
disponera de grundlegor, arrenden och andra afgifter, som för lägenheterna erläggas,
äfvensom framdeles inflytande skatteköpeskillingar för de lägenheter, hvilka, enligt
Kongl. Brefvet den 14 November 1854, böra, i den mån ansökningar derom inkomma,
till skatte försäljas; dock med förbindelse för staden att, i den ordning Kongl. Maj:t,
vid ärendets slutliga pröfning, kunde finna skäligt fastställa, årligen utbetala Tolf Tusen
Riksdaler, motsvarande i jemnadt tal den inkomst, som Landshöfdingen på sednare
tiden af lägenheterna åtnjutit, och under förbehåll att den till en del af Slottsskogslägenheterna
hörande dugliga skog bibehålies, för att till parkanläggning för staden
användas; och blefve Kongl. Maj:t sedermera, derest Rikets Ständer lemnade bifall till
detta Kongl. Majrts förslag, i tillfälle att meddela de närmare vilkor och bestämmelser,
som med hänsigt till föreningen kunde finnas af behof påkallade.
Stats-Utskottet, som vid behandling af denna fråga förskaffat sig del af de ärendet
rörande kartor och handlingar samt deraf, bland annat, inhemtat, att Carl Johans
församling icke, såsom komiterade uppgifva, omfattar hela Elfsborgs kungsladugård
med dertill hörande lägenheter, utan att större delen deraf, nemligen dels de under
litt c) omförmälda utarrenderade lägenheter, dels sjelfva Hufvudgården med in- och utegor
samt trädgård, upptagna under litt. d), äro belägna i Örgryte socken, äfvensom
att, då de omkring 400 så kallade smålägenheterna, jemlikt Kongl. Brefvet den 20 Juni
1853, åter blefvo med Landshöfdingetjensten förenade, sådant skedde med vilkor att
den vid 1837 års reglering beräknade netto-afkastningen, 1,850 R:dr Banko eller 2,775
R:dr R:mt, fortfarande skulle till landshöfdinge-löneregleringsfönden inlevereras, har, beträffande
sjelfva saken väl funnit att, för befrämjande af ett äfven från det allmännas
synpunkt så vigtigt ändamål som det ifrågavarande, Staten icke bör undandraga sig
att i någon mån göra uppoffring till fördel för nämnda samhälle, i hvars hand lägenheterna
i en icke aflägsen framtid sannolikt erhålla ett högre värde, än som motsvarar
den inkomst, som på sednare tiden deraf tillfallit, dels Landshöfdingen i länet, dels
landshöfdinge-löneregleringsfonden; men, i betraktande ej mindre af denna omständighet
än äfven af hvad i öfrigt förekommit, synes det Utskottet som skulle giltig anledning
ej förefinnas att för ändamålet göra så betydlig uppoffring, som ett obetingadt
bifallande af Kongl. Maj:ts nådiga framställning skulle innebära, utan har Utskottet
ansett att Statens rätt till erhållande af skatteköpeskillingarne för de ännu icke
skattelösta lägenheterna, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 November 1854, få af
vederbörande innehafvare skatteköpas, bör bibehållas. På grund häraf och med hänsigt
till hvad här ofvan blifvit yttradt, angående tomtinnehafvarnes i Majorna rätt till
■skattelösen, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, med hufvudsakligt bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
måtte
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 73.
9
måtte för deras del medgifva, att till Göteborgs stad för ofvanberörda ändamål
må upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård, jemte dertill hörande,
icke skatteförsålda lägenheter, med undantag af den mark, tillsammans utgörande
88 tunnland 14 '%o kappland, som Kronan för eget behof sig förbehållit,
samt staden berättigas att uppbära och disponera de grundlegor,
arrenden och andra afgifter, hvilka af såväl de skatteförsålda som öfriga
lägenheterna erläggas, dock utan inskränkning i den rätt, som, på grund
af Kongl. Brefvet den 14 November 1854, tillkommer innehafvare af ännu
icke skatteförsålda lägenheter i Carl Johans församling att desamma till
skatte lösa, samt med rättighet för Kronan att fortfara ndeuppbära de inflytande
skatteköpeskillingarne för sådana lägenheter, hvilka, enligt högstberörda
nådiga Bref, kunna, i den mån ansökningar derom inkomma, till
skatte försäljas, äfvensom med förbindelse för staden att i den ordning
Kongl. Maj:t vid ärendets slutliga pröfning kan finna skäligt fastställa, årligen
utbetala 12,000 R:dr, motsvarande i jemnadt tal den inkomst, som af
lägenheterna på sednare tiden tillfallit dels Landshöfdingen i länet, dels landshöfdinge-löneregleringsfonden,
samt slutligen under förbehåll att den till en
del af Slottsskogs-lägenheterna hörande dugliga skog bibehålies för att till
parkanläggning för staden användas.
Stockholm den 24 April 1866.
Reservation:
Af Riksdagsfullmägtigen Carl Ifvarsson från Hallands län: ”Sorn meningarne
med skäl kunna vara delade om huruvida eller i hvad mån Staten rättvisligen bör
understödja det obestridligen ändamålsenliga syftemålet, nemligen Carl Johans församlings
förening med staden Göteborg, anser jag att Utskottet åtminstone bort något närmare
belysa frågan, så att en hvar kunnat mera klart betrakta den från sin rätta
synpunkt.
Af Utskottets utredning vill det synas som Statens uppoffring i berörda hänseende
skulle vara ytterst ringa, om ens någon; men enligt min uppfattning af saken är
den icke så obetydlig, oaktadt den af Utskottet tillstyrkta, ganska befogade inskränkning
i hvad Kongl. Maj:t nådigst behagat i ämnet föreslå. Den torde i allt fall kunna
beräknas till minst 75,000 Riksdaler.
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.
Det af Kongl. Majit- föreslagna årliga arrendet, 12,000 R:dr, är grundadt på Statens
nuvarande inkomster af egendomen och i det närmaste lika med dem; men då dessa
äro till större delen beroende af arrenden, hvilka antingen redan upphört eller före
1870 upphöra och som således lära fortfarit i 20 å 30 års tid, under hvilken tid arrendeafgifter
och egendomspriser i allmänhet ganska betydligt stigit, är det destomera påtagligt,
att vid ny utarrendering, om den nu komme att ega rum, vida högre inkomster
kunde påräknas, än de hittills varande, som det icke är obekant att nuvarande arreridatorerne
af de elfva skogslägenheterna och af Hufvudgården skulle anse det för goda affärer,
om de finge med 10 års sammanräknadt arrendebelopp skatteköpa dessa delar emot
skyldighet i öfrigt att såsom ränta oafkortadt erlägga enahanda afgift som hittills.
Af de elfva skogslägenheterna skulle skatteköpeskillingen efter denna beräkningsgrund
utgöra
37,753 R:dr 70 öre
och af Hufvudgården
37,888 „ — „
eller tillsammans 75,641 R:dr 70 öre.
Till detta belopp tror jag att man åtminstone kan uppskatta den uppoffring Staten
gör för det ifrågavarande ändamålet. Anser man nu detta böra ske, så är visserligen
ingenting vidare att derom säga. I annat fall torde frågan — om man ej anser
någon åtgärd erforderlig för ett närmare betryggande af lägenhetsinnehafvarnes bästa —
kunna lösas på ett ganska enkelt sätt. Man kunde ju, för att bespara samhället en
större utgift på en gång, endast förhöja det föreslagna arrendet', 12,000 R:dr, med ett
räntan af den ofvanberäknade skatteköpeskillingen motsvarande belopp, eller, då denna
å 6 procent skulle utgöra 4,538 R:dr 50 öre, med en rund summa nedsatt till 4,000
R:dr, hvarigenom inga andra förändringar i Kongl. Maj:ts Proposition komme att ega
rum, än den af Utskottet föreslagna samt arrendets förhöjande till 16,000 R:dr.
För egen del tror jag att samhället, sådant det efter föreningen skulle blifva,
billigtvis kunde med denna åtgärd vara belåtet, helst om i betraktande tages dels att
Statens uppoffring, om den noga beräknades, kanske ändå icke vore så ringa, och dels
att Göteborgs stad dessutom otvifvelaktigt gör en god vinst på affären genom egendomens
framtida upplåtande till enskilde köpare i smärre lotter och byggnadstomter,
hvilka nog komma att betalas bra i en stad med det läge och den företagsamhet, som
onekligen finnes och är rådande i Göteborg.”
Häruti instämde Riksdagsfullmägtigen Per Nilsson från Christianstads län.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74,
l
Hl>o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. (len 2G April 1 8G6, kl. 6 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riksstat ens
Nionde Hu fvudtit el.
(U. A.)
Af Nionde Hufvudtitelns tväuue afdelningar fastställdes den ena eller
Pensiom-staterna vid sistlidna riksdag till 501,495 R:dr 58 öre. Den andra afdelningen,
innefattande Allmänna Indragning sstaten, beräknades för nuvarande statsregleringsperiod
förslagsvis till 763,004 R:dr 42 öre, deruti inbegripna indelta räntor,
upptagna efter markegång på förslag till 3,639 R:dr 90 öre, samt 1.64 kubikfot
4 kannor indelt och oindelt spanmål, utgörande efter 2 R:dr kubikfoten 328
R:dr 80 öre; hvadan således denna Hufvudtitels slutsumma i nu gällande Riksstat
utgör 1,264,500 Riksdaler.
Pensions-staterna.
l:o. Vid sistlidna riksdag beviljade Rikets Ständer, uppå Kongl. Maj:ts
derom gjorda nådiga framställning, såsom bidrag till Kongl. Theaterns pensionskassor
ett anslag af 18,000 R:dr för innevarande statsregleringsperiod att med
6,000 R:dr årligen utgå; och har Kongl. Maj:t, uti den nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof, nu äskat, att berörda anslag måtte till
enahanda belopp, som hittills, varda fortfarande å Riks-staten uppfördt
Då, enligt hvad af det den nådiga Propositionen bi lagda Statsråds-protokoli
öfver Finans-ärenden den 13 Oktober nästlidet år inhemtas, ifrågavarande
anslag, som afsåg beredande af ersättning åt Kongl. Theaterns pensionskassor för
inkomster, som de förlorat i följd af Kongl. Maj:ts, på Rikets Ständers begäran,
meddelade föreskrift om upphörande af de särskilda afgifter, hvilka förut till kas
Bih.
till B. St. Prot. 1865 <$- 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 1
•2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
sorna erlagts af kringresande skådespelaretrupper m. fl., fortfarande är för pensionskassornas
bestånd och ostörda verksamhet af behofvet påkalladt, tillstyrker
Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
2:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer, med gillande af Kongl.
Maj:ts till dem framlagda förslag om bildande af en pensionsanstalt för fartygsbefälhavare,
styrmän och annat sjöfolk, medgifvit, att till en sådan pensionsanstalt
finge af tullmedlen utgå ett emot den så kallade föringen ungefärligen
svarande belopp, hvilket, enligt de grunder ofvanberörda förslag innehållit, då
blifvit bestämdt till 24,000 R:dr årligen, samt Kongl. Maj:t på grund häraf under
den 29 Januari 1864 förordnat om inrättande af en dylik pensionsanstalt och för
densammas förvaltning lastställt reglemente, har Kongl. Maj:t nu äskat, att omförmälda
belopp, 24,000 R:dr, inåtte å förevarande Hufvudtitel uppföras under
rubrik: “ Bidrag till Handelsflottans pensionsstat att af tullmedlen direkte utgå, för
slagsanslag''
; och då i inkomststaten tullmedlen till fulla beloppet beräknas, bör
jemväl ifrågavarande till utgående af berörda medel anvisade bidrag såsom utgift
upptagas; hvadan Utskottet
till förevarande nådiga förslag tillstyrker Rikets Ständers
bifall.
Allmänna Indragnings-staten.
6:o. Med föranledande af en utaf de ordinarie och extra ordinarie notarierne
i Göta Hofrätt hos Kongl. Maj:t gjord underdånig ansökning, bland annar,
derom, att — sedan vid fastställande af ny aflöningsstat för Göta Hofrätts tjenstemän,
sådan den af Rikets Ständer vid 1856 — 1858 årens riksdag blifvit beviljad,
Hofrättens fem kanslisttjenster förklarats böra indragas, men dåvarande innehafvarne
af dessa tjeuster berättigats att, så länge de vid desamma qvarblefvo,
mot det de förrättade den för framtiden åt nyinrättade amanuensplatser afsedda
tjenstgöring, utbekomma dem tillkommande löneförmåner af dels arfvoden, som
i staten vore åt amanuenser anslagna, och dels vissa andelar uti den aflöning,
som eljest skolat utgå till fern notarier i tredje lönegraden och fem med egen
protokollstur försedde extra ordinarie notarier, — ett belopp, motsvarande hvad
af ordinarie och extra ordinarie notariers löner, arfvoden och andelar i domslösen
för närvarande användes till fyllnad i aflöningen åt de tre vid sina befattningar
ännu qvarstående kanslisterue, Häradshöfdingen Wilhelm Kugelberg, vice Häradshöfdingen
Garl Thorell samt Gustaf Lorentz Hjertström, kunde blifva å Riks-staten
anvisadt att till sistnämnde tjenstemän utgå, på det att samtlige notarierne måtte
få åtnjuta de till deras befattningar afsedda inkomster oafkortade, har Kongl.
Majit, efter det ej mindre Hofrätten än äfven bemälde tre kanslister i ämnet sig
yttrat, föreslagit Rikets Ständer att Kanslisterne Kugelberg, Thorell och Hjertström
måtte, mot det de afstå ej mindre all andel i lösen för Hofrättens domar,
än ock från det tillskott, som nu till dem utgår af de åt notarierne i tredje
lönegraden i stat fastställda löner och åt extra ordinarie notarier afsedda arfvoden,
men bibehållas å Hofrättens stat vid den del af deras löner, som utgår af arnanuens-arfvoden,
eller 600 R:dr för hvardera, förklaras berättigade att från och
Stata- Utskottets Utlåtande N:o 74.
3
med månaden näst efter den, då ett sådant förklarande varder dem meddeladt ock
så länge de icke innehafva annan tjenst å stat än kanslistbefattningen, å Allmänna
Indragningsstaten uppbära de belopp, som motsvara hvad de sålunda afstå, nemligen
Kugelberg och Thorell, hvardera 611 R:dr och Hjertström 561 R:dr, hvilket
sistnämnda belopp dock borde höjas till 611 ft:dr jemväl för Hjertström, om och
när honom tillförsäkrad rättighet att i sin tur tillträda högre kanslistlön kunde
göras gällande, samt att bemälde kanslister måtte, derest de vilja från sina befattningar
afgå, utöfver ofvauberörda, åt dem föreslagna ersättningsbelopp, uppbära
jemväl återstoden af sina löner å allmän indragningsstat, från och med månaden
näst efter den, då afsked blefve deni beviljadt.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas, att af ifrågavarande kanslister
de två äldste, Kugelberg och Thorell, åtnjuta i årlig lön hvardera 900
R:dr, samt den yngste eller Hjertström 850 R:dr, med rättighet dock för honom,
att, när någon af de äldre kanslisteruc afgår, uppflyttas till den sålunda lediga
högre lönen; att berörda löner, som tillsammans utgöra 2,650 R:dr, för närvarande
utgå dels af det ordinarie anslaget till amanuensarfvoden med 1,800 R:dr, dels af
de fem notariernes i tredje lönegraden löner, i staten bestämda till 1,000 R:dr,
med 70 R:dr af hvardera, eller tillsammans 350 R:dr, och dels af det i staten till
2,500 R:dr uppförda anslag till arfvoden för biträde vid uotariegöromålen med
500 R:dr; samt att de tre kanslisterne derjemte äro lottegare i den gemensamma
kassa, som bildas af inflytande lösen för Hofrättens domar, och derutur erhållit
utdelning, som eljest bort tillfalla de fem extra ordinarie notarierne, uppgående
under de sednare åren (1859—1864) i medeltal till 311 R:dr för hvardera.
Vidare upplyses af handlingarne, att Kugelberg är född 1801, inträdde i
Statens tjenst 1822 och utnämndes till kanslist 1839; att Thorell, som föddes
1806, kom i tjenst 1828 och blef kanslist 1850; samt att Hjertström, som föddes
1812, ingick i tjenst 1833 och utnämndes till kanslist 1852; och då det synes billigt,
att notarierne i tredje lönegraden och de extra ordinarie notarierne, hvilka
under en längre tid varit i mistning af en del utaf de inkomster, som rätteligen
böra åtfölja deras befattningar, komma i fullt åtnjutande af samma inkomster,
utan afbidan på den möjligen aflägsna framtid, då sådant kunde ske i följd af de
qvarstående kanslisternes afgång, får Utskottet, som vid det förhållande, att indragning
af kanslisttjensterna redan för längesedan beslutats, icke haft något att
erinra mot förslaget att de ännu qvarstående kanslisterne, derest de vilja från
sina befattningar afgå, må på Allmänna Indragningsstaten uppbära ett belopp
motsvarande de med tjensteu nu förenade inkomster, hemställa,
att hvad KoDgl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit måtte
af Rikets Ständer bifallas.
4:o. Sedan Kongl. Maj:t genom beslut af den 13 November 1863 förordnat,
att den del af Orsa finnmark, som utgjorde Hamra kapell-lag och hvartill den
till Mora socken förut räknade, men enligt Kongl. Maj:ts beslut den 18 September
1863 i fråga om afvittring till Orsa socken hänförda Fogelsjö by jemväl hörde,
skulle skiljas från Stora Kopparbergs län och Östcrdalarnes domsaga och öfverflyttas
till Gefleborgs län samt Vestra Helsinglands fögderi och domsaga, hvilken
förändring i judicielt hänseende trädt i verkställighet den 1 Januari 1865, har
Kongl. Maj:t, uppå af Häradshöfdingen i Österdalarnes domsaga Pehr Erik Bosceus
gjord och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs län förordad
ansökning om godtgörelse för den minskning i inkomster, som till följd af berörda
förändring drabbat Bosmus, nu föreslagit att ett belopp af 150 R:dr R:mt
i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
måtte på Allmänna Indragningsstaten uppföras för att årligen Irån och med år
1865 komma Bosmus, så länge han innehar Österdalarnes domsaga, till godo såsom
ersättning för minskad inkomst af domsagan genom förändring af dess
område.
Euligt hvad handlingarne utvisa, har Häradshöfdingen Bosaeus undfått
ovilkorlig fullmagt å häradshöfdinge-embetet i Österdalarnes domsaga, vid hvilket
förhållande och då, med hänseende till de angående inkomsterna från det domsagan
numera frånskiljda området meddelade upplysningar, det äskade beloppet
icke synes vara för högt beräknadt, Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte för Häradshöfdingen i Österdalarnes
domsaga Pehr Erik Bosatus uppföra å Allmänna Indragningsstaten
ett årligt belopp af 150 Riksdaler, att från och med
år 1865 och så länge han nämnda domsaga innehafver, till
honom utbetalas såsom ersättning för minskade löneinkomster.
5:o. Hos Rikets Ständer har Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof äskat, att följande vid fångvården
anställde tjenstemän och betjente, nemligen Direktören vid länscellfängelset i
Carlstad Peter Holmgren, Direktören vid straff-fängelset i Norrköping, Riddaren
af Kongl. Wasa-orden August Leopold Hård, af Segerstad, Direktören vid länsfängelset
för Stockholms län, Underlöjtnanten i arméen, David Ludvig Lock,
Kompanichefen vid kronoarbetskorpsen, Kapiteuen i arméen, Riddaren af Kongl.
Svärdsorden Wilhelm Ulrik Kuylenstjerna, Direktören vid länscellfängelset i Örebro
Isak Fredrik Ohlin, Vaktknekten vid länscellfängelset i Gefle Olof Wennherg,
Vaktknekten vid länscellfängelset i Örebro Per Pettersson samt Vaktqviunau
vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm Anna Catharina Eriksson måtte,
vid deras afgång ur tjenst, varda uppförda till nedannämnda pensioner å Allmänna
Indragningsstaten; och inhemtas af de den nådiga Propositionen bilagda
Statsråds-protokoll öfver Justitie-ärenden den 1.3 September 1865, äfvensom af
till ärendet hörande, Utskottet delgifna, handlingar:
angående Direktören Holmgren, att han, som är född den 8 Oktober 1802,
efter att hafva den 21 Augusti 1827 blifvit konstituerad att vara förste enspännare
i Wermlands län, den 30 September 1834 erhållit tjenst vid fångvården
såsom vaktmästare vid länsfängelset i Carlstad samt från den 1 Juli 1847 framgent,
på grund af erhållna förordnanden, förestått direktörstjensten vid då öppnade
nya länscellfängelset derstädes, samt att Holmgren, som enligt gällande aflöningsstat
åtnjuter såsom fängelsedirektör 1,500 Riksdaler jemte skrifvarearfvode
150 Riksdaler, förutom andra förmåner, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att då han numera med försvagad helsa, hvarom läkarebetyg blifvit
företedt, saknade nödiga krafter för ett fortsatt utöfvande al direktörs-befattningen,
hail måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från
direktörsbefattningeu erhölles, för sin återstående lifstid få från Allmänna Indragningsstaten
uppbära en mot lönen svarande pension; och har Kongl. Maj:t,
i enlighet med Fångvårds-styrelsens tillika gjorda hemställan, nu föreslagit, att
Holmgren må berättigas att från och med nämnda tid uppbära en årlig pension
för sin återstående lifstid till belopp af 1,500 Riksdaler;
angående Direktören Hård af Segerstad, att han hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att, enär han, enligt bifogadt läkarebetyg, vore till såväl kroppssoin
själskrafter så försvagad, att han möjligen innan kort blefve oförmögen att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
5
siti befattning utöfva, rättighet måtte honom beredas, att vid uppnådd ålder af
60 år, och såvidt då med läkarebetyg ådagalades, att hau vore urståndsatt siu
befattning vid långvården vidare bestrida, å Allmänna Indragningsstaten uppbära
ett årligt pensionsbelopp, motsvarande den lön, han såsom direktör åtnjöte.
Hård af Segerstad är född den 2 Juli 1806, inträdde i Statens tjenst år 1881
och biel’ år 1810 anställd vid fångvården saint år 1843 befordrad till direktör
vid straff-fängelset i Norrköping. Fångvårds-styrelsen, som insändt ansökningen,
har, under åberopande af Kongl. Brefvet den 24 Maj 1841, angående peusionsrätt
lör åtskillige fåugvårdstjenstemän, ansökningen förordat samt dervid tillika upplyst,
att Hård af Segerstad, enligt gällande stat, eger i lön 2,000 Riksdaler jemte
skrilvare-arfvode 300 Riksdaler årligen, utom andra förmåner; och har, med afseende
å hvad sålunda förekommit, nu blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget, att Hård
af Segerstad, när han uppnått en ålder af 60 år och derjemte styrker att hans
helsa är så försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården bestrida,
samt på sådan grund erhåller afsked, må från och med månaden näst
efter den, då honom beviljas afsked från berörda befattning, å Allmänna Indragningsstaten
uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid till belopp af
2,000 Riksdaler ;
angående Direktören Lock, att han, som är född den 22 December 1801
och år 1820 inträdt i krigstjenst, men år 1828 derifrån undfått afsked och påföljande
året utnämnts till underlöjtnant i arméen, den 17 Juni 1845 erhållit tjenst
vid fångvården och den 1 Mars 1848 blifvit till direktör vid länsfängelset för
Stockholms län befordrad; att Lock i berörda egenskap åtnjuter i lön 1,500
Riksdaler jemte skrifvare-arfvode 300 Riksdaler, utom andra förmåner, samt att
Lock uti en af Fångvårds-styrelsen insänd och med dess förord beledsagad ansökning
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte bereda honom vid afskedstagande!
från berörda direktörsbefattning, under haus återstående lifstid eu
årlig pension, svarande mot den samma befattning åtföljande kontanta lön; varande
till stöd för ansökningen åberopadt, att Lock vöre till siu helsa så försvagad,
att han redan vid slutet af år 1864 nödgats begära tjenstledighet och att,
enligt hvad företedt läkarebetyg utvisade, föga anledning förefunnes, att Lock
vid snart uppnådd ålder af 64 år, skulle blifva till helsan så återställd, att han
vidare kunde i tjenst inträda; med afseende hvarå Kongl. Majit jemväl föreslagit,
att Lock måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, då hau
erhåller afsked från direktörs-befattningen, å Allmänna Indragningsstaten uppbära
en årlig pension för sin återstående lifstid till belopp af 1,500 Riksdaler;
angående Kompanichefen vid kronoarbetskorpseu. Kapiteneu Kuylenstjerna,
att Fångvårds-styrelsen, jemte insändande af en utaf Kuylenstjerna gjord underdånig
ansökan om pension å Allmänna Indragningsstaten, förordat att Kuylenstjerna,
som är född den 12 Januari 1803 och år 1822 inträdt i Statens tjenst,
samt från den 15 Oktober 1843 i egenskap af kompanichef tjenstgjort vid kronoarbetskorpsen,
måtte vid afskedstagandet från nämnda befattning komma i åtnjutande
af en bans lön motsvarande årlig pension af 1,350 Riksdaler; och har
Kongl. Majit, med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställt, att Kuylenstjerna
må från och med månaden näst efter den, då han för styrkt sjuklighet
undfår afsked från kompanichefs-befattuingen, komma i åtnjutande af en årlig
pension för siu återstående lifstid från Allmänna Indragningsstaten af 1,350
Riksdaler;
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
angående Direktören Ohlin, att sedan Ohlin hos Fångvårdsstyrelsen sökt,
hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län jemväl förordat, att Styrelsen
måtte bereda honom rätt till pension, då han i följd af ålder eller sjukdom
kunde finna sig nödsakad att taga afsked från direktörs-befattningen, samt Fångvårds-styrelsen
uti underdånig skrifvelse af den 21 Augusti nästlidna år, med anmälan
derom, anfört, att Ohlin, som är född den 26 Mars 1801, blifvit, efter att
förut hafva förrättat fångvaktmästarctjeust, den 31 December 1836 till vaktmästare
vid länsfängelset i Örebro utnämnd, och sedan den 6 September 1859 innehaft
befattning såsom direktör vid det derstädes inrättade nya länscellfängelset,
samt att Ohlin, enligt gällande stat, för berörda befattning åtnjuter i lön 1,500
Riksdaler jemte skrifvare-arfvode 300 Riksdaler, förutom andra förmåner; så har
Kongl. Maj:t, i enlighet med Fångvårds-styi*elseus derom gjorda hemställan, nu
föreslagit Rikets Ständer, att Ohlin, när han styrker, att hans helsa är så försvagad,
att han icke förmår sin befattning vid fångvården vidare bestrida, samt
på sådan grund erhåller afsked, må från och med månaden näst efter den, då
honom beviljas afsked från nämnda befattning, å Allmänna Indraguingsstaten
uppbära en pension för sin återstående lifstid till belopp af 1,500 Riksdaler;
angående Vaktknekten Wennherg, att han, som är född den 23 Januari
1791, från den 1 September 1847 varit såsom vaktknekt vid länsfängelset i Grefie
anställd, ehuru han sedan den 1 Augusti 1863, i anseende till sjuklighet och åldei-domssvaghet
åtnjutit tjenstledighet; att, enligt läkai-ebetyg, Wennberg fortfarande
lider af försvagade kropps- och själskrafter, i följd hvaraf han är oförmögen
att vidare tjenstgöra, samt att Wennbergs lön utgår med 400 Riksdaler
jemte beklädnadshjelp; varande, i enlighet med Fångvårds-styrelseus undei-dåniga
hemställan, af Kongl. Maj:t nu föreslaget, att Wennberg må berättigas att från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från vaktknekts-bofättningen,
å Allmänna Indraguingsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid till belopp af 400 Riksdaler-;
angående Vaktknekten Pettersson, att han, som är född den 19 November
1804, tjensfgjort i egenskap af vaktknekt först vid gamla länsfängelset i Örebro
från den 4 Mars 1829 till Oktober 1859 och derefter vid nya länsfängelset dei*-  städes till Juni månads slut 1861, från hvilken tid han i anledning af sin försvagade
helsa åtnjutit tjenstledighet; att Pettersson under denna sin tjenstetid af
32 år skött sin befattning väl och utan anmärkning, samt att han, enligt läkai’ebelyg,
icke eger den själs- och kroppskraft, som erfordras för tjenstens bestridande;
och hade Fångvårds-styrelsen, på grund af hvad sålunda förekommit, hos
Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse den 23 Juni nästlidet år, med förmälan, att
Petterssons nuvarande lön å fångvårdens stat utgjorde 400 Riksdaler jemte beklädnadsbidrag,
hos Kongl. Maj:t hemställt om pension för Pettersson å Allmänna
Indraguingsstaten, till belopp motsvarande haus nämnda aflöning; med föranledande
hvaraf Kongl. Maj:t nu ock äskat, att Pettersson måtte berättigas att från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från vaktknekts-befattuingen,
å Allmänna Indraguingsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid till belopp af 400 Riksdaler; samt
angående Vaktqvinnan Anna Catharina Eriksson, att hon numera, vid en
ålder af 54 år och efter att hafva sedan den 1 Juni 1850 innehaft vaktqvinnebefattningen,
enligt läkares intyg, icke allenast är oförmögen att förrätta sin tjenst
vid fängelset utan ock saknar förmåga att genom arbete bidraga till sitt fram
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
7
tida underhåll, samt att Anna Catharina Eriksson under sin tjenstgöring ådagalagt
mycket nit i förening mod ett redbart och i allo hederligt uppförande, hvarföre
ock Fångvårdsstyrelsen i underdånighet hemställt om pension åt Anna Catharina
Eriksson till belopp motsvarande tre fjerdedelar af hennes kontanta aflöning
300 R:dr; Och har Kongl. Maj:t, med afseende å hvad i ämnet förekommit, nu
föreslagit, att Auna Catharina Eriksson må berättigas att från och med månaden
näst efter den, då hon erhåller afsked från sin befattning såsom vaktqvinna, å
Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid
till belopp af "225 R:dr.
Innan Utskottet öfvergår till behandligen af förenämuda särskilda pensionsfrågor,
har Utskottet ansett sig böra erinra om de olika förhållanden, som, vid
jemförelse med Statens tjenare i andra befattningar, ega rum i afseende å pensioneringen
af de vid fångvården anställde tjenstemän och betjente. I anledning af
Kongl. Maj:ts vid 1840—1841 årens riksdag gjorda framställning om pensionsrätt
för de vid korrektionsinrättniugarne anställde tjenstemän, förklarade Rikets då
församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 29 Mars 1841, att de af anförda
skäl så tillvida bifallit den nådiga framställningen, att då ifrågakomne tjenstemän
och vaktbetjente vid fångvården tillerkändes rättighet att, sedan de minst 10 år
tjenstgjort vid korrektionsinrättningar och i öfrigt under samma vilkor, som för
civile embets- och tjenstemän redan vore stadgade, uppföras till pensioner å Allmänna
Indragningsstaten, beräknad efter de i då gällande stater bestämda arfvoden.
Rikets Ständer utgingo således dervid från den grundsats, att de vid korrektionsinrättningarne
anställde tjenstemän, för hvilka pensionsrätt då blifvit medgifven,
borde, jemte det de minst 10 år derstädes tjenstgjort, i öfrigt hafva fullgjort de
vilkor, som i afseende på civila tjenstemän i allmänhet äro för pensionsrätt stadgade
och således kunna åberopa antingen 70 lefnadsår och 30 års oafbruten tjenstetid
i Statens värf, eller (55 års ålder, tillhopa vid pass 40 tjensteår och försvagad
helsa. Men äfven om dessa vilkor skulle vara uppfyllda, hvilket icke i afseende
på någon af de nu ifrågavarande personerna eger rum, torde uppmärksamhet
böra fästas dervid, att tjensterna vid fångvården numera äro jemförelsevis
ganska väl aflönade, samt att de personer, som dervid användas, i allmänhet först
vid en mognad ålder, utan några särskilda vilkor i afseende på kompetens, antagas
utan föregången anställning i Statens tjenst eller ock till befattningen förflyttas
från andra tjenster, der de åtnjutit vida lägre aflöning. I förra fallet lära
de sällan kunna uppfylla vilkoren för pensions erhållande, så vida de icke
qvarstadna äfven efter det de upphört att för befattningen vara fullt lämplige,
och i sednare fället synes pensionen icke böra bestämmas uteslutande med afseende
å tjenstgöringen och aflöningen vid fångvården, der tjenstetiden oftast blifver
jemförelsevis kort. Det synes således temligen uppenbart, att de vilkor, som
i allmänhet gälla för pensionsrätt åt civila tjenstemän icke äro tillämpliga å de
vid sjelfva fångvården anställda personer, utan endast eguade att bibehålla dem vid
tjensterna äfven efter det de blifvit för befattningarne otjenliga och i öfrigt föranledande
antingen ett orättvist betungande af Statsverket eller den uttjeute tjenstemannens
fullkomliga hjelplöshet. Intill dess andra och rigtigare grunder för
bestämmande af det understöd, som må tillkomma afskedade tjenstemän vid fångvården,
hvilka deraf äro i behof, blifvit uppställda och antagna, måste emellertid
jemförelse hemtas från de i 1841 års nådiga Bref godkända grunder. Vid sådant
förhållande kan det icke anses vara af billighet påkalladt, att dylika tjenstemän
skulle, efter en kortare anställning vid fångvården, få å de högre löner, som de
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74
der åtnjutit, beräkna pension i samma förhållande, som öfrige Statens tjenstemän,
hvilka, hvar inom den verksamhetskrets, der de efter föregången särskild pröfning
tjenstgjort, småningom blifvit till högre lön befordrade. I enlighet med
dessa åsigter och med hänseende till de särskilda omständigheter, som i afseende
å de ifrågavarande personerna förekomma, hemställer Utskottet,
att, då Direktören Holmgren är öfver 63 år gammal och varit nära 39 år
i Statens tjenst, samt således i det närmaste uppfyllt de för civile tjenstemän i
afseende å pensionsrätt stadgade vilkor, Rikets Ständer måtte, med särskildt
afseende derpå, att Holmgren varit anställd vid fångvården öfver 31 år och deraf
nära 19 år såsom Fängelsedirektör,
a) för Direktören vid länscellfängelset uti Carlstad Peter Holmgren
uppföra å Allmänna Indragningsstaten en årlig pension
af 1,500 r:dr;
att enär Direktören vid straff-fängelset i Norrköping Hård af Segerstad
ännu icke uppnått 60 års ålder och endast 35 år varit i Statens tjenst,
b) Rikets Ständer måtte för bemälde Hård af Segerstad bevilja
pension till belopp motsvarande Adelar af hans nu innehafvande
lön, med 1,500 R:dr;
att, med hänseende till Direktören vid länsfängelset i Stockholm D. L.
Locks kortare tjenstetid af icke fullt 29 år,
0) Lock måtte uppföras till erhållande af en mot |:delar af hans
innehafvande lön svarande pension af 1,000 R:dr årligen;
att, som kompanichefen vid kronoarbetskorpsen, Kapitenen Kuylenstjerna
från Arméens Pensionskassa uppbär 600 R:dr årligen,
d) pensionen för bemälde Kuylenstjerna måtte bestämmas till
1,000 Ii:dr;
att jemväl i följd af kortare tjenstetid af 29 år,
e) Direktören vid länscellfängelset i Örebro 1. F. Ohlin måtte
tilldelas pension med endast 1,000 R:dr, motsvarande |:delar
af hans nu innehafvande lön;
att, i betraktande deraf att Vaktknekten Wennberg först vid fyllda 56 år
kommit i Statens tjenst,
f) pensionen för bemälde Wennberg måtte bestämmas till
250 R:dr;
att, då Vaktknekten Per Pettersson, hvilken är öfver 61 år gammal, varit
anställd vid fångvården sedan år 1829,
g) Pettersson måtte tilldelas pension med 300 R:dr årligen;
att, som Vaktqvinnan Anna Catharina Eriksson under nära 16 år med goda
vitsord tjenstgjort vid fångvården,
h) Rikets Ständer måtte tillägga Anna Catharina Eriksson en
årlig pension af 200 R:dr; samt
1) att samtliga förenämnda pensioner måtte anvisas att utgå
från och med månaden näst efter den, då vederbörande från
sin befattning erhåller afsked.
6:o. Uti särskild nådig Proposition af den 7 November nästlidet år (N:o
50), angående pension för Kommendanten och Direktören vid straff- och arbetsfängelset
å Långholmen, Majoren i arméen, Riddaren af Kongl. Wasa-orden,
Frans August Tellander, är meddeladt, hurusom Tellander i underdånighet anhållit
att
✓
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14. 9
lit att Kongl. Majit täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig framställning
derom att Tellander vid afskedstagande! måtte komma i åtnjutande af
en årlig pension af 2,800 Ridr, motsvarande direktörslönen 2,000 Ridr, kommen
dants-arfvode
500 Ridr samt det åt direktören vid straff-fängelset anslagna arfvode
för inseende öfver Stockholms stads kronohäkte å Långholmen 300 Ridr; till
stöd hvarför åberopats och med företedda handlingar blifvit styrkt, att Tellander,
som är född den 1 Mars 1812, inträdt i Statens tjenst 1828 och oberäknadt omkring
tre års tjenstgöring såsom kompanichef vid kronoarbetskorpseu, innehaft
kommendants- och direktörsbefattningeu vid förenämnda fängelse i nära tolf år,
samt att Tellander sedan längre tid lidit af särskilda sjukdomar, hvaribland njurstens-
och hjertlidande, deraf kunde befaras att han för framtiden när som helst
blefve alldeles oförmögen att fortfara med utöfningen af sin nu innehafvande både
själs- och kroppskrafter ansträngande befattning, hvilken icke lemnade honom
tillfälle att njuta den vård, som för så betänkliga sjukdomsfall vore erforderlig,
och ännu mindre en sådan, som vore egnad till den brutna helsans återställande.
Med anledning af berörda ansökning hade Fång vårds-styrelsen afgifvit
underdånigt utlåtande och dervid anfört, att Styrelsen under sednare delen af den
tid, Tellander innehaft den mödosamma kommendants- och direktörsbefättningen
vid ifrågavarande stora fängelse, kommit i erfarenhet deraf att han, som tid efter
annan, på grund af läkarebetyg, åtnjutit tjenstledighet för sin helsås förbättring,
efter återinträde i tjenstgöring, genom den dermed förenade ansträngning blifvit
till helsa och krafter försvagad, hvadan Styrelsen funne sannolikt, att den tidpunkt
snart kunde inträffa, då Tellander befunnes urståndsatt att med den kraft
och verksamhet, som befattningen fordrade och han deri tillförene ådagalagt, densamma
förvalta, ansåge Styrelsen sig böra i underdånighet förorda Tellanders
pensionsansökning; samt att, i fråga om beloppet af den pension, som borde Tellander
beviljas, Styrelsen, med tillkännagifvaude, att han på ordinarie Riks-stat
åtnjöte det belopp af 2,800 Ridr, som i den underåniga ansökningen omförmäldes,
funne sig, med afseende å de synnerliga förtjenster för införande af en god disciplin
och ordning vid fängelset, som Tellander under sin tjenstetid derstädes ådagalagt,
böra i underdånighet tillstyrka, att pensionen måtte till nämnda belopp bestämmas,
helst detsamma måste antagas vara skäligen behöfligt för att åt Tellander,
som med en talrik familj vore i saknad af enskild förmögenhet, bereda en tarflig
utkomst; hvarjemte Styrelsen i öfrigt fästat Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet
derå att utöfver ofvannämnda på ordinarie stat uppförda löneinkomst lör kommendants-
och direktörsbefättningen vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen,
andra ej oväsendtliga löneförmåner samma befattning åtföljde, hvilka genom
afskedstagande! skulle sökanden frångå, såsom boställsrum, plauteringsland samt
den å inkomsten för fångarnes arbeten honom tillkommande provision, hvilken till
ganska betydligt belopp utgått,
Med afseende å de af Fångvårds-styrelsen sålunda anförda skäl, har Kongl.
Majit i nåder föreslagit Rikets Ständer, att ett belopp af 2,800 Ridr måtte varda
å Allmänna Indragningsstaten beviljadt Majoren Tellander såsom årlig pension,
att utgå från och med månaden näst efter den, då afsked från kommendantsoch
direktörsbefättningen vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen kan blifva
honom meddeladt; — varande Ridderskapet och Adelns remiss å den Kongl.
Propositionen åtföljd af ett utaf Herr von Francken, G. W., afgifvet yttrande, innefattande
hemställan, att ifrågavarande pension måtte bestämmas till 3,500 Ridr.
Bih. till R. St, Brot. 1865 Sf 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 6 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
Med hänseende till hvad angående Tellanders helsotillstånd blifvit upplyst
samt hans synnerligen väl vitsordade 15-åriga verksamhet i fångvårdens
tjenst, har Utskottet ansett sig böra förevarande nådiga framställning till bifall
förorda, oaktadt Tellander hvarken i afseende å lefnadsålder eller tjenstetid uppfyllt
de för pensionsrätts åtnjutande vid civila befattningar i allmänhet, stadgade vilkor.
Deremot har Utskottet funnit någon anledning icke förekomma att i den mån
afvika från antagna grunder för beräknande af pension, att beloppet skulle, på
sått inom Ridderskapet och Adeln är vordet yrkadt, bestämmas högre än den
för ifrågavarande tjensteman å stat uppförda aflöning; hemställande alltså Utskottet.
att, med bifall till Kongl. Majus nådiga framställning, ett
belopp af 2,800 Riksdaler må å Allmänna Indragningsstaten
beviljas Majoren Tellander såsom årlig pension, att utgå
från och med månaden näst efter den, då afsked från kommendants-
och direktörs-befattningen vid straff- och arbetsfängelset
å Långholmen kan blifva honom beviljadt,
7:o. Sedan, efter Expeditions-sekreteraren m. m. Johan Gabriel Richerts
den 2 Januari 1864 timade död, Kongl. Maj:t under den 5 i samma månad tillåtit,
att till hans efterlemnade enka Sofia Schönherr finge, tillsvidare och intilldess
en sådan förbindelse hunne af Rikets Ständer öfvertagas, af Statskontoret förskjutas
ett belopp, motsvarande den pension, som varit åt Richert å Allmänna
Indragningsstaten anvisad, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att dels en summa af
3,000 Riksdaler Riksmynt måtte å nämnda stat uppföras, för att såsom årlig pension
tilldelas Expeditions-sekreteraren Richerts bemälda enka under hennes återstående
lifstid, dels enahanda belopp, efter år räknadt, till Statskontoret utgå
såsom ersättning för hvad derifrån under år 1865 blifvit och vidare blefve till
följd af Kongl. Maj:ts förenämnda beslut till enkan Richert utbetaldt, intilldess
ifrågasatta pensionsrätt komme att träda i kraft.
Med afseende å den nitiska och gagneliga verksamhet, Expeditions-sekre
teraren
Richert under en lång lifstid i det allmännas tjenst utvecklat, tillstyrker
Utskottet,
a) att, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
ett belopp af 3,000 Riksdaler måtte från och med år 1867
å Allmänna Indragningsstaten uppföras för att såsom årlig
pension tilldelas Expeditions-sekreteraren Richerts enka, Sofia
Schönherr, under hennes återstående lifstid.
Vidkommande Kongl. Maj:ts framställning i öfrigt, får Utskottet, jemte
tillkännagivande, att Statskontoret, för hvad under år 1864 blifvit uti ifrågavarande
hänseende förskjutet, redan erhållit godtgörelse från de å Riks-statens
andra Hufvudtitel uppförda extra utgiftsmedel, så att de pensionsbelopp, som
nämnda embetsverk till enkan Richert sedermera förskjutit eller intill 1867 års
ingång kan komma att förskjuta, utgöra sammanräknade 6,000 Riksdaler, hemställa,
b) att, till Statskontorets ersättande för sistberörda förskott, ett
belopp af 6,000 Riksdaler måtte anvisas, att, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga disposition, från Riksgälds-koutoret utgå.
8:o. Såsom ersättning för biträde och andra kostnader vid fortsatt utgifvande
af arbetet “Sveriges gamla lagar", hvarmed Professoren, Doktor C. J.
Schlyter fortfarande vore sysselsatt, har Kongl. Maj:t äskat att å Allmänna In
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
11
dragningsstaten måtte uppföras enahanda belopp, som vid förra riksdagen för sådant
ändamål anvisades, eller 900 Riksdaler årligen, att af utgifvaren uppbäras
emot redovisning i vanlig ordning. Af det den nådiga Propositionen bilagda
Statsråds-protokoll öfver Justitie-ärenden den 26 September nästlidet år inkemtas,
angående fortgången af ifrågavarande arbete, att, sedan Magnus Erikssons landslag
vid slutet af år 1862 blifvit färdigtryckt, hade, enligt hvad Professoren Schlyter
meddelat, tryckningen af stadslagen så framskridit, att detta arbete, derest
oförutsedda hinder icke inträffade, komme att före nästa års slut lemna pressen,
så att derefter af dessa lagar till utgifvande endast återstode Christoffers landslag;
tillstyrkande Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
9:o. På sätt i den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd
och behof blifvit tillkännagifvet, har Kongl. Majit uti särskilda, sedermera afgifna
Propositioner äskat, att Krigsrådet, Riddaren af Kongl. Majits Nordstjerne-orden
Samuel Conrad Nisser, Förste Löjtnanten vid Uplands regemente Erland Joachim
Bring, Förste Löjtnanten vid Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff,
Förste Löjtnanten vid Nerikes regemente, Johan Henrik Lundh, Förste Bataljonsläkaren
vid Uplands regemente, Doktor Anton Fredrik Jacobsson och Förste Bataljonsläkaren
vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure Fredrik Lundberger måtte,
vid deras afgång ur tjenst, varda uppförda till nedannämnda pensioner å Allmänna
Indragningsstaten; och inhemtas af berörda nådiga Propositioner,
angående Krigsrådet Nisser (Proposition N:o 4), att han, sorn är född den
16 Oktober 1803 och 1823 inträdt i Statens tjenst, sedan Juni månad 1863, efter
föregånget slaganfall, varit lam i högra armen samt mistat skrif- och talförmåga;
och enär, enligt hvad läkare intygat, någon förhoppning om Krigsrådet Nissers
återställande till helsan icke förefinnes, har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse
med hvad t. f. Presidenten i Krigs-kollegium hemställt, föreslagit, att Krigsrådet
Nisser måtte, med månaden näst efter den, i hvilken han från krigsrådsembetet
erhölle nådigt afsked, få på Allmänna Indragningsstaten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af årlig pension af 3,600 Riksdaler
Riksmynt, motsvarande fyra femtedelar af hans innehafvande krigsrådslön, eller
hvad honom skolat tillkomma, derest han i tjenst qvarstått till fyllda 65 år;
angående Löjtnanten Bring (Proposition Nio 9), att han, enligt företedt
betyg, en längre tid varit och fortfarande är af sinnessjukdom angripen och derigenom
urståndsatt att sin tjenst, vid regementet förrätta, samt att någon förhoppning
om hans återställande till helsan icke förefinnes; i följd hvaraf Kongl. Majit,
uppå underdånig hemställan af chefen för Uplands regemente, föreslagit, att Bring,
som är född år 1826 och 1844 inträdde i Statens tjenst, må, med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från regementet, få på Allmänna
Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af årlig
pension af 525 Riksdaler, motsvarande förste löjtnantslönen efter norrnalstat;
angående Löjtnanten Aminoff (Proposition Nio 10), att, uti ett genom Generalbefälhafvaren
i fjerde militärdistriktet insändt memorial, chefen för Westmanlands
regemente hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, att Aminoff under
flera år lidit af en ögonsjukdom, som yttrade sig uti en alltsedan år 1858 ständigt
aftagande synförmåga, hvarigenom han, enligt företedt låkarebetyg, blifvit
urståndsatt till all militärisk tjenstgöring; i anledning hvaraf Regementschefen,
uppå Aminoffs hos honom derom framställda skriftliga begäran, i underdånighet
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
anhållit, hvad äfven Generalbefälhafvaren tillstyrkt, att Kongl. Majit täcktes medelst
nådig Proposition till Rikets Ständer föreslå Aminoff till erhållande å Indragningsstat
af sin nu innehafvande förste löjtnants-lön, hvilken lön, enligt
meddelad uppgift, för år 1864 utgjort 714 Riksdaler, hvartill komme löneförbättringsmedel,
beräknade att uppgå till 170 Riksdaler, eller tillsammans 884 Riksdaler;
och har Kongl. Majit, vid öfvervägande häraf och då med läkarebetyg
styrkt blifvit, att Aminoff sedan flera år tillbaka lede af en ögonsjukdom, hvilken
gjorde honom till krigstjenst oförmögen, och att någon förbättring i denna
sjukdom icke kunde vara att förvänta, föreslagit Rikets Ständer, att Aminoff må,
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten,
få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension af 525 Riksdaler, motsvarande hans nu innehafvande
lön efter normalstat;
angående Löjtnanten Lundh (Proposition Nio 11), att chefen för Nerikes
regemente, jemte anmälan att Lundh alltsedan år 1859 af sjuklighet varit hindrad
att någon tjenstebefattning utföra, men att hans ekonomiska ställning hindrade
honom, såsom gift och med ett minderårigt barn, lemna sin tjenst vid
regementet, anhållit att Lundh måtte beredas möjlighet att kunna taga afsked medelst
nödigt underhåll för dess återstående, enligt allt utseende, ej långa lifstid ; och
har, med hänseende till hvad sålunda förekommit, samt då genom läkarebetyg
styrkt blifvit att Lundh sedan början af år 1860 lidit af förlamning och att
knappt något hopp förefinnes om förbättring af hans helsotillstånd, Kongl. Majit
föreslagit Rikets Ständer, att Lundh måtte med månaden näst efter den, i hvilken
han erhölle nådigt afsked ur krigstjensten, få på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp
af 525 Riksdaler, motsvarande hans nu innehafvande lön efter normalstat;
angående
Förste Bataljonsläkaren Jacobsson (Proposition Nio 9), att han,
som den 18 September 1862 blifvit utnämnd till sin nu innehafvande förste
bataljonsläkaretjenst, redan en längre tid varit och fortfarande är af sinnessjukdom
angripen och derigenom urståndsatt att sin tjenst vid regementet förrätta;
och enär, enligt hvad läkare intygat, någon förhoppning om Jacobssons återställande
till helsan icke förefinnes, har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad
Regementschefen hemställt och Sundhets-kollegium tillstyrkt, nu äskat, att Jacobsson
må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked
från regementet, få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af
årlig pension, motsvarande hans på regementets stat innehafvande aflöning, eller
1,200 Riksdaler;
och angående Förste Bataljonsläkaren Lundberger (Proposition N:o 8), att
uti ett af Generalbefälhafvaren i tredje militärdistriktet under den 25 Augusti
1865 med förord insändt memorial chefen för Skaraborgs regemente i underdånighet
anhållit, att som Lundberger, enligt bifogadt läkarebetyg, troligen för alltid
mistat sin syn, Kongl. Majit täcktes från Statsverket bereda honom en pension,
motsvarande hans nuvarande löneförmåner, så att han derigenom kunde sättas
i tillfälle att utan ekonomiskt betryck lemna tjensten, och regementet sedermera
erhålla en fullt tjenstbar läkare efter honom, hvilket, synnerligast då truppen
är samlad, vore af behofvet påkalladt; och sedan uti häröfver afgifvet underdånigt
utlåtande Sundhets-kollegium anfört, att, — då med behörigt läkarebetyg
blifvit förklaradt och styrkt, att Lundberger, som år 1863 varit lidande af nervös
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
13
ögonsjukdom, derefter förlorat synen ock numera vore fullkomligt blind, samt
att, då Europas störste ögonläkare utan framgång blifvit af honom under de
tvänne sistförflutna åren anlitade, bans blindhet efter all anledning är obotlig, —
Kollegium, på grund af hvad sålunda om beskaffenheten af Luudbergers ögonsjukdom
blifvit intygadt, funnit sig böra till Regementschefens underdåniga framställning
tillstyrka nådigt bifall, har Kongl. Maj:t, då, enligt företedt betyg, Lundberger
lede af en lör obotlig ansedd blindhet, så att han vore urslåndsatt att sin
tjenst vid Skaraborgs regemente förrätta, föreslagit, att Lundberger måtte, med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från regementet, tå
på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension, motsvarande hans nu på regementets stat innebafvande
förste bataljonsläkare-aflöning, eller 1,200 Riksdaler;
Varande till stöd för samtliga dessa framställningar, förutom här ofvan
angifna skäl, jemväl åberopadt Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade
förklarande i fråga om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjenstemans
skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst.
Efter tagen kännedom af de till dessa nådiga Propositioner hörande handlingar,
har Utskottet funnit sådana omständigheter i afseende å hvardera af ofvanomförmälde
tjenstemän vara för handen, att Kongl. Maj:ts i afseende å deras
pensionering gjorda framställningar torde böra al Rikets Ständer bifallas; hemställande
alltså Utskottet,
att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, följande årliga pensioner
må, till åtnjutande under pensionstagarnes återstående lifstid,
å Allmänna Indragningsstaten uppföras, nemligen:
a) för Krigsrådet Samuel Conrad Nisser 3,600 Riksdaler;
b) för Förste Löjtnanten vid Uplands regemente Erland Joachim
Bring 525 Riksdaler;
c) för Förste Löjtnanten vid Westmanlands regemente Daniel
Feodor Aminoff 525 Riksdaler;
d) för Förste Löjtnanten vid Nerikes regemente Johan Henrik
Lundh 525 Riksdaler;
e) för Förste Bataljonsläkaren vid Uplands regemente, Doktor
Anton Fredrik Jacobsson 1,200 Riksdaler; och
f) för Förste Bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente, Doktor
Thure Fredrik Lundberger 1,200 Riksdaler;
att af dem uppbäras från och med månaden näst efter den,
då de från sina ofvanberörda tjenstebefattningar erhålla nådigt
afsked.
10:o. Uti en den 27 Oktober nästlidet år till Rikets Sländer aflålen särskild
nådig Proposition (N:o 5) förmäles, hurusom t. f. kansleren för Kongl. Krigsakademien
uti underdånigt memorial den 29 förutgångne Juli anfört, att genom
Kongl. Reglementet den 8 April 1799 och Kongl. Brefvet den 21 April 1846
ordinarie lärare vid Akademien voro tillförsäkrade att, efter minst 20 års tjenst
göring
såsom sådane, vid afskedstagandet erhålla pension, lika med hälften af den
lön de på Akademiens stat åtnjutit, så framt de icke vid afskedet eller sedermera
för annan allmän tjenst komme i åtnjutande af lön eller annan inkomst, motsvarande
eller öfverstigande hvad de dittills uppburit; men att en sådan förmån
icke blifvit Akademiens öfrige tjenstemän förunnad; — och då skälet till förenämnda
stadgande, enligt ordalydelsen i reglementets 85 §, vore att “kunnige,
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
arbetsamme och nitiske lärare måtte kunna till Krigs-akademien erhållas, och
hvarken i förtid ledsna vid deras trägna och mödosamma befattning, eller till
skada för inrättningen nödgas stå qvar längre än deras krafter tillåta'*, hade t. f.
kansleren, utan att föreslå något allmänt pensionsstadgande för Akademiens öfrige
tjenstemän, fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på giltigheten af samma
skäl, för att med en dylik förmån gynna en bland dessa, Qvarterinästaren vid
Akademien, Majoren och Riddaren af Kongl. Svärds-orden Johan Gustaf Lyström,
hvilken alltsedan år 1836 innehaft qvartermästare-befattningen och dessförinnan
vid Akademien tjenstgjort tre år såsom kompaniofficer; i hvilket afseende t. f.
kansleren vidare andragit, att, ehuru Majoren Lyström ännu lika nitiskt och omsorgsfullt
som förr skötte sin tjenst, måste dock, i betraktande af de många och
olikartade bestyr, som med densamma vore förenade, och hvilka kräfde både trägen
tillsyn och mycken rörlighet, antagas såsom sannolikt, att han, vid en numera
uppnådd ålder af 62 år, icke länge kunde komma att dermed fortfara; hvadan
och då qvartermästarens göromål, omfattande handhafvandet i allmänhet af
Akademiens ekonomiska detaljer, icke utan ett betänkligt åsidosättande af Akademiens
intressen kunde åt en person med aftagande arbetsförmåga anförtros,
t. f. kansleren funnit sig föranlåten, såväl af omtanka för Akademiens bästa som
med afseende å de förtjenster Majoren derstädes nedlagt, i underdånighet hemställa,
att han måtte, för att icke nödgas qvarstå vid qvartermästare-befattningen
längre än hans krafter tillåta, varda hugnad med samma förmån, som Akademiens
ordinarie lärare, efter en vida kortare tjenstetid än den af honom redan tillryggalagda,
fått sig försäkrad samt att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets näst sammanträdande
Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet; och har Kongl. Majit, med
afseende å hvad af t. f. kansleren sålunda blifvit upplyst, i nåder föreslagit Rikets
Ständer, att Majoren Lyström, som förut innehar 600 R:drs pension från
Arméens Pensionskassa, må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från qvartermästare-tjcnsten vid Krigs-akademien, få på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension
af 600 R:dr, motsvarande hälften af den lön, han för närvarande på Akademiens
stat uppbär.
Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande; och får Utskottet,
— utan att ingå i pröfning af de grunder, som blifvit af t. f. kansleren
vid Krigs-akademien anförda till stöd för utsträckande af den Akademiens ordinarie
lärare tillförsäkrade pensionsrätt jemväl till Akademiens öfrige tjenstemän,
— med afseende å den långa tid af 30 år Majoren Lyström qvartermästare-befattningen
med nit och skicklighet förestått, tillstyrka,
att Kongl. Majits ifrågavarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
ll:o. Från samtliga Riks-Stånden har Utskotiet till behandling fått emottaga
tvänne särskilda, jemväl den 27 Oktober aflåtna nådiga Propositioner (Niis
12 och 13), angående pension å Allmänna Indragningsstaten för dels Regementskommissarien
vid Smålands Gren ad i c r b a t alj o n Johan Magnus Friman och dels
Regementskommissarien vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen, Riddaren af
Kongl. Wasa-orden Carl Fredrik Schmaltz.
Af berörda Propositioner med dertill hörande handlingar inhemtas:
angående Friman, att han, som år född den 28 Oktober 1794 och således
numera öfver 70 år gammal, år 1812 blifvit antagen till Rustmästare vid Smålands
Infanteribataljon och, efter aflagd underofficers-examen, befordrats år 1813
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
15
till Sergeant, år 1816 till Fältväbel och år 1822 till Fanjunkare; att Friman,
efter att under sin militära tjenstetid hafva bevistat fälttågen i Tyskland och
Norge åren 1813 och 1814, den 11 Januari 1845 på begäran erhållit afsked från
Fanjunkarebeställningen och samma dag blifvit förordnad att vara Regementskommissarie
vid Smålands grenadier-bataljon: samt att Friman nu i underdånighet
anhållit att vid skeende afgång från nämnda tjenst, hvilken han i 20 år innehaft,
varda förflyttad på indragningsstat med bibehållande af nu innehafvande
arfvode af 700 R:dr såsom pension. Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande
hade Krigs-kollegium anfört, att som regementskommissarie-tjensterna vid arméens
regementen och korpser ej finnas på stat uppförda, innehafvarne af dessa
befattningar väl icke äro berättigade att vid entledigandet undfå pensiousunderstöd
af allmänna medel; men då sådan förmån förut, uppå Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
blifvit af Rikets Ständer regementskommissarie beviljad, samt för utöfning af
regementskommissarie-tjenst, synnerligast efter den tillökning i göromål, som i
sednare tider blifvit dessa tjenstemän ålagd, fordrades rörlighet och arbetsförmåga,
som vanligen icke kunde påräknas hos en tjensteinnehafvare af långt framskriden
ålder, hvartill komme att, under nuvarande arfvodesvilkor, det stundom kunde
blifva svårt att förmå dugliga och fullt pålitliga personer till emottagande af
regementskommissarie-befattning eller att sedan en gång dertill antagna personers
tid och krafter i tjensten medtagits, oförtjent entlediga dem, om ej något hopp
om pensionsunderstöd på deras ålderdom blefve dem beredt, — har Krigs-kollegium,
i betraktande af här ofvan anförda ålders- och tjensteförhållanden, i underdånighet
hemställt, att Kongl. Majk täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
derom, att Friman, vid afgång från regementskommissarie-befattningen,
måtte på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande för återstående
lifstid af en årlig pension med 550 R:dr, motsvarande hans nuvarande regementskommissarie-arfvode,
sedan derifrån afdragits det deri till följd af Kongl. Brefvet
den 1 Juli 1857 inbegripna vaktmästare-arfvode ; och har, med afseende å de för
Friman förekommande omständigheter, Kongl. Majit nu föreslagit Rikets Ständer,
att Friman må, med månaden näst efter den, i hvilken han entledigas från regementskommissarie-befattningen,
få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till
åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension med 370 R:dr, hvilket
belopp, tillika med den pension, 180 R:dr, han såsom f. d. underofficer från Arméens
Pensionskassa åtnjuter, motsvarar regementskommissarie-arfvodet 700 R:dr,
efter afdrag af det deruti inbegripna vaktmästare-arfvodet 150 R:dr, hvarvid
Kongl. Majit dock till Rikets Ständers behjertande öfverlemnat huruvida pensionen
på Allmänna Indragningsstaten för Friman, derest sådan beviljas, kunde höjas
till det af Krigs-kollegium föreslagna belopp 550 Ridt-, att åtnjutas tillika med
pensionen från Arméens Pensionskassa;
och angående f. d. Kapitenen Schmaltz, att han, som är född 1796 och år
1815 antogs till Rustmästare vid Kronobergs regemente samt sedermera befordrats,
1816 till Fältväbel, 1819 till Fanjunkare, 1820 till Fänrik och 1837 till
andre Kapiten, hvarefter Schmaltz 1844 förordnats till Regementskommissarie
vid nämnda regemente, uti en af Generalbefälhafvaren i andra militär-distriktet
insänd och af så väl bemälde Generalbefälhafvare som vederbörande Regementschef
förordad ansökning, i underdånighet anhållit, att Schmaltz, som vid nära
70 års ålder och efter 50 års tjenstgöring vid regementet, deraf 29 år såsom
underofficer och officer samt de sednaste 21 åren såsom regementskommissarie,
saknade helsa och förmåga att sjelf handlägga sina tjenstegöromål, måtte, då hans
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
innehafvande Kapitens-pension, 600 R:dr årligen, vore alldeles otillräcklig för hans
eget jemte hustrus och två oförsörjda barns underhåll, måtte af Kongl. Maj:t varda
hos Rikets näst sammanträdande Ständer i nåder föreslagen till pension å Allmänna
Indragningsstaten för sin återstående lifstid, med det belopp, som, sammanlagdt med
Kapitens-peDsionen, motsvarade livad han såsom Regementskommissarie uppbure,
eller 1,050 R:dr om året; samt, att Schmaltz, enligt hvad Regeinents-chefen
vitsordat, under sin nära 50-åriga tjenstemannabana städse ådagalagt utmärkt nit
och redbarhet i fullgörandet af sina pligter.
Öfver denna ansökning hade Rrigs-kollegium afgifvit underdånigt utlåtande
samt, på enahanda skäl, som här ofvan blifvit för Regementskommissarien
Primans pensionering anförda, hemställt om nådigt bifall till Schmaltz’
berörda ansökning, dervid Kollegium tillika meddelat, att regementskommissarieaflöningen,
efter afdrag af det s. k. vaktmästare-arfvodet, men med iuberäkning af
arfvodet för vården af beväringsmanskapets materiel, utgjorde 1,050 R:dr, eller 450
R:dr utöfver den pension, Schmaltz såsom f. d. Kapiten från Arméens Pensionskassa
uppbure; Och har, med hänseende härtill, Kongl. Majit nu föreslagit Rikets
Ständer, att Schmaltz må, med månaden näst efter den, i hvilken han entledigas från
regementskommissarie-befattningen, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till
åtnjutande under sin återstående lifstid of en årlig pension af 450 R:dr.
Ehuru, på sätt Krigs-kollegium uti dess utlåtande erinrat, innehafvare ai
regementskommissarie-tjensterna vid arméens regementen och korpser icke äro
berättigade till pensionsunderstöd af allmänna medel, har Utskottet likväl,
med hänsigt till de ifrågavarande tvänne Regemeutskommissariernes höga ålder
och långa tjenstetid samt i öfrigt i afseende å dem förekommande omständigheter,
ansett sig böra Kongl. Majits angående dem gjorda framställningar förorda, dervid
Utskottet likväl icke funnit skäl att höja den af Kongl. Maj:t för Priman
föreslagna pensionen till det af Krigs-kollegium ifrågasatta belopp; hemställande
alltså Utskottet,
att Regementskommissarien Priman och Regementskommissarien,
f. d. Kapitenen Schmaltz må förklaras berättigade att
med månaden näst efter den, i hvilken hvardera från sin
regementskommissarie-befattning entledigas, under deras återstående
lifstid å Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig
pension till belopp af, för Friman 370 R:dr och för Schmaltz
450 R-.dr.
l‘2:o. Sedan uti ett af Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland, i
egenskap af Chef för Lifgardes-brigaden, öfverlemnadt och förordadt memorial Sekund-chefen
för Lifgardet till häst hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt,
att Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om ordinarie
Trumpetaren vid regementet Johan Magnus Wahlqvists öfverflyttande på rikets
Allmänna Indragningsstat med bibehållande af dess nuvarande löneförmåner, 400
R:dr årligen, enär Wahlqvist, hvars hustru äfvenledes vore sinnessvag, sedan år
1862 lidit af sinnessjukdom samt, enligt bifogadt läkarebetyg, efter all sannolikhet
vore obotlig och således måste anses icke vidare kunna blifva till helsan så
återställd, att han i tjenstgöring åter kunde inträda; har Kongl. Majit, uti särskild
nådig Proposition af den 27 öktober nästlidet år (N:o 14), då styrkt blifvit
att Wahlqvist, som lör närvarande vårdades å Stockholms hospital för sinnessjuka,
efter all sannolikhet vore obotlig, med anledning af Rikets Ständers
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 74,
17
vid 1854 års riksdag meddelade förklarande om obotlig ansedd sinnessvag, lam
eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst, föreslagit
Rikets Ständer, att Wahlqvist må med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från krigstjensten, få på Allmänna Indragningsstaten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 400 li:dr,
motsvarande trumpetarelönen på stat; och får Utskottet, med afseende å de af
Kougl. Maj:t anförda omständigheter, hemställa,
att Kongl. Majus ifrågavarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
13:o. Uti en från samtliga Riks-Stånden till Dtskottet remitterad nådig
Proposition (N:o 6) auföres, hurusom Regements-stallmästaren vid Lif-regementets
Husar-korps, Ryttmästaren i arméen, Riddaren af Kongl. Svärds-orden m. m.
Mathias Leijon uti en af vederbörande Sekund-chef förordad skrift hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att, då sökanden vid snart uppnådd ålder af 66 år
hade löga anledning att hoppas länge kunna fortfara med bestridandet af innehafvande
stallmästarebefattning, och alltså snart måste vara betänkt på afgång derifrån.
men den pension af 600 R:dr, han enligt författningarna kunde vid afskedet
påräkna, blefve för honom, som saknade enskild förmögenhet, otillräcklig för en
tarflig bergning, — Kongl. Majit måtte i nåder bereda honom någon peusionstillökning.
Af de till den nådiga Propositionen hörande handlingar inbemtas hufvudsakligen,
att Leijon, som är född den 27 Februari 1800, blifvit år 1818 antagen
till Husar vid f. d. Cederströmska Husar-regementet, 1825 befordrats till Qvartermästare
och 1827, på begäran, erhållit afsked, med Fanjunkares namn, heder
och värdighet; att Leijon under åren 1828'—1831 varit i utländsk krigstjenst
anställd; samt att lian, 1832 antagen till Fanjunkare vid Lif-regementets Dragonkorps
och 1834 till Beridare vid Ottenby stuteri, 1838 utnämnts till sin ännu
innehafvande stallmästare-befattning; äfvensom att Leijon blifvit befordrad 1834
till Kornett, 1843 till Löjtnant och 1855 till Ryttmästare i arméen.
Generalbefälhafvaren i 4:de militär-distriktet, som uti underdånigt memorial
den 2 Oktober nästlidet år till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat ifrågavarande
ansökning, hade dervid anfört, att — då Ryttmästaren Leijon under en
tjenstetid af nära 28 är såsom Stallmästare vid Lifregementets Husar-korps skött
denna ansträngande befattning med nit och skicklighet; då han utgifvit förtjenstfull
arbeten om hästkulturen och dermed sammanhang egande ämnen; samt då
hans krafter numera, vid snart fyllda 66 år, voro försvagade och således förmågan
att länge fortsätta med utöfvandet af stallmästare-tjonsten i betydlig mån
förminskad, — Generalbefälhafvaren. vid dessa förhållanden och enär möjligheten
för Leijon att begära afsked försvårades derigenom, att den pension af 600
R:dr, gällande pensionsstat för honom bestämde, icke kunde vara tillräcklig för
nödtorftig bergning, ansett sig böra i underdånighet hemställa, det Ryttmästaren
Leijon måtte tillförsäkras att vid afskedet erhålla ett årligt belopp af 900 R:dr
utöfver den honom tillkommande pension; och har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Rikets Ständer, att Ryttmästaren Leijon vid afsked från Regements-stallmästarebefattningen,
må, jemte den pension af 600 R:dr, han enligt författningarnc eger
att i Arméens Pensionskassa uppbära, få under sin återstående lifstid åtnjuta på
rikets Allmänna Indragningsstat en årlig pension af 400 R:dr.
Kih. till R. St. Proh 1865 1866■ 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 6 Höft. 3
18
Stats-Utskottet» Utlåtande N:o 74.
Med afseende å Ryttmästaren Leijons långvariga och berömliga verksamhet
såsom Regements-stallmästare vid Lifregements Husar-korps, hans numera uppnådda
höga ålder samt hans obemedlade ställning, tillstyrker Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må af
Rikets Ständer bifallas.
14:o. Sedan uti en till Kongl. Majit ingifven skrift f. d. Kapitenen vid
Göta Artilleri-regemente Nicolas Christiernin von Hess undordånigst anhållit, att
han. som varit 22 år anställd i Statens tjenst, bevistat 1808—1809 års fälttåg i
Finland och 1813—1814 års fälttåg i Norge, samt under Finska kriget deltagit i
flera träffningar, måtte, då han vid numera uppnådd 80 års ålder och i saknad
af såväl egna tillgångar som understöd af allmänna medel, ej kunde bestrida de
oundgängliga lefnadsbehofven, blifva hos Rikets Ständer föreslagen till någon
pension; så har Kongl. Maj:t, uti en den 27 Oktober nästlidet år afgifven och
af samtliga Riks-Stånden till Utskottet remitterad nådig Proposition (N:o 7),
med afseende å sökandens krigsförtjenster och behof af understöd vid en uppnådd
ålder af 80 år, föreslagit Rikets Ständer, att f. d. Kapitenen von Hess må, från och
med år 1866 samt vidare under sin återstående lifstid, få på rikets Allmänna Indragningsstat
åtnjuta en årlig pension af 400 R:dr.
Då, enligt hvad sålunda blifvit anfördt och handlingarue i öfrigt innehålla,
von Hess verksamt deltagit i Sveriges sednaste krig och han nu vid hög ålder
är i behof af understöd, tillstyrker Utskottet,
att förevarande nådiga framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
15:o. Vid sistlidna riksdag anvisade Rikets Ständer för innevarande statsregleringsperiod
ett belopp af 10,000 R:dr årligen till Kongl. Majits disposition att
användas till understöd åt sådane efter 1808—1809 års krig qvarlefvande landtvärnsmän,
som kunde anses vara af dylikt understöd i behof.
Utaf det den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och behof,
bilagda Stadsråds-protokoll öfver Landtförsvars-ärenden den 13 Oktober nästlidet
år är nu meddeladt, att antalet af sådana personer befunnits mycket öfverstiga
det vid anslagets anvisande beräknade. År 1864 hade anmält sig 2,214 sökande,
af hvilka 1,125 tilldelats understöd, hvartill, utom de af Rikets Ständer för året
anvisade anslag, tillgång mäst beredas från Invalidhus-fonden, och år 1865 omkring
1,300 sökande, af hvilka endast 969 erhållit understöd med i allmänhet 10
R:dr för hvar och en. Då detta, utgörande ungefär 2| öre om dagen, syntes
vara nog knappt för män, som numera saknade all arbetsförmåga, har Kongl.
Majit föreslagit, att till landtvärnsmäns understöd måtte å Allmänna Indragningsstaten
för år 1867 uppföras ett belopp af 20,000 R:dr; hvilket i följd af den starka
afgång, som årligen måste bland dem inträffa i anseende till hög ålder, snart
nog för följande år borde kunna förminskas.
Då de understödsbelopp, som, på sätt ofvan är anfördt, hittills utaf ifrågavarande
anslag kunnat komma nödställde landtvärnsman till del, obestridligen
Varit allt för otillräckliga att kunna anses motsvara behofvet, tillstyrker Utskottet,
att till understöd åt de sedan 1808 och 1809 års krig qvarlefvande
landtvärnsman, som deraf äro i behof, må för år
1867 å Allmänna Indragningsstaten uppföras, til! Kongl.
Majits nådiga disposition, ett belopp af 20 000 Ridr.
16:o. Under åberopande hurusom Rikets Ständer vid 1856—1858 årens
riksdag beviljat nödigt anslag till förhöjning af pensionen för dem af armé
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
19
befälet, hvilka från och med år 1858 toge afsked och vore berättigade till pension
ur Arméens Pensionskassa, har uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Utskottet
remitterad motion (N:o 162) Herr C. F. Ridderstad yrkat, att ett belopp
af 107,000 Riksdaler måtte af Rikets Ständer anvisas, på det att åt dem af
armé-befälet, hvilka före år 1858 tagit afsked med rätt till pension, måtte kunna
tilldelas enahanda pensionstillökning, som tillkommer dem af sagda befäl, hvilka
efter 1858 erhållit afsked med rätt till pension.
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl till behandling förehaft en af
Herr G. C. Witt hos uyssbemälda Riks-Stånd väckt och till Utskottet remitterad
motion (N:o 181), deruti det förslag blifvit framstäldt, att, för den händelse Rikets
Ständer skulle finna sig föranlåtna bevilja någon pensionsförböjning till afskedade
embets- och tjenstemän af arméen, som före år 1858 afgått ur tjensten
med rätt till pension, äfven de af flottan, som med de förra vore i samma kategori,
måtte komma i åtnjutande af en motsvarande pensionsförhöjning.
Af Herr Ridderstads motion inhemtas, att sednast församlade Krigsbefäl
hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning om Proposition till Rikets Ständer
i det af Herr Ridderstad angifna syfte, men att Kongl. Maj:t genom beslut
den 16 September 1865, enär de tillgängliga statsmedlen erfordrades för andra
angelägna behof, funnit sig icke kunna till Krigsbefälets berörda framställning
lemna bifall; i betraktande hvaraf och då vid de två sistförflutna riksdagarne framställda
yrkanden, att den vid 1856—1858 årens riksmöte beviljade pensionsförhöjning
jemväl måtte tillkomma de embets- och tjenstemän, som dcrförinnau erhållit
afsked med pension, blifvit af Rikets Ständer afslagna, hemställer Utskottet,
a) att Herr Ridderstads ofvanberörda motion icke må af Rikets
Ständer bifallas;
hemställande Utskottet derjemte, under förutsättning af Rikets Ständers
godkännande af hvad sålunda blifvit föreslaget,
b) att Herr Witts endast vilkorligt framställda yrkande må af
Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
17:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått till behandling
emottaga en hos bemälda Riks-Stånd väckt motion (N:o 1), deruti Herr von
Knorring, O., under åberopande af den hedrande och gagneliga verksamhet Kapitenen
Erik Åugust Björkman alltsedan år 1831 utvecklat såsom biträdande vid
Topografiska korpsens triangel- och höjdmätningar m. fl. andra arbeten, föreslagit,
att, då Björkman vid nu uppnådd 57 års ålder, i anseende till försvagad synförmåga,
icke kunde med arbete sig försörja, Rikets Ständer måtte bevilja Björkman
under hans återstående lifstid en årlig peusiou af 1,000 Riksdaler; men då, enligt
hvad motionären sjelf upplyst, Björkman icke under längre tid ån sex år innehaft
lön på rikets stat, hemställer Utskottet,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
18:o. Uti väckta motioner hafva hos Ridderskapet och Adeln Herr Du
Rietz, F. (under N:o 14), och inom Bondc-Ståndet Riksdagsfullmägtigcn E. J.
Rudberg från Calmar län (under N:o 279) hemställt, att Underlöjtnanten i arméen,
konstituerade Löjtnanten Lars Samuel von Schantz måtte å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension af 500 Riksdaler; varande till
stöd för denna framställning andraget, att von Schantz, hvilken år 1807 blifvit
antagen till underofficerare vid Calmar regemente och sedermera deltagit såväl i
kriget i Finland 1808 och 1809 som i Tyska fälttåget 1813 och 1814, hvarefter
20
Stats-Utskottet* Utlåtande N:o 74
han år 1818 blifvit till löjtnant konstituerad, numera vid uppnådd ålder af 76 år
saknade andra medel till sitt lifsuppehälle än ett af Kongl. Maj:t honom förunuadt
obetydligt expoktans-arfvode; och får, med afseende å de af motionärerne
åberopade förhållanden, Utskottet, jemte tillkännagifvande, att nyssberörda expektans-arfvode
utgår med 150 Riksdaler årligen, tillstyrka,
att ifrågavarande tvänno motioner må på det sätt bifallas,
att Rikets Ständer medgifva att konstituerade Löjtnanten Lars
Samuel von Schantz må, med bibehållande af nyssberörda
expektans-arfvode, 150 Riksdaler, berättigas att på rikets Allmänna
Indragningningsstat för sin återstående lifstid uppbära
en pension af 250 Riksdaler årligen.
19:o. Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet fått till behandling
emottaga en hos bemälda Riks-Stånd väckt motion (N:o 281), deruti Riksdagsfullmägtigen
Magnus Svensson från Skaraborgs län, under åberopande, hurusom det
understöd, som för närvarande kommer underhållstagare från Wadstena Krigsmanshuskassa
till del, vöre så ringa, att det ingalunda kunde anses vara underhållstagaren
till någon hjelp, yrkat, att, så framt underhållstagaren kan visa, att han
under sin tjenstetid årligen till Krigsmanshuskassan erlagt 1 Riksdaler 50 öre,
underhållsmedlen för honom, hvilken klass af gratialister han än tillhörde, måtte
förökas till dubbla beloppet af hvad de nu utgöra, samt att, om Krigsmanshuskassans
medel icke skulle vara derför tillräckliga, Rikets Ständer måtte anvisa
för ändamålet erforderligt belopp; men enär Utskottet är i saknad af all utredning,
såväl i afseende på beloppet af de kostnader, som af genomförandet af motionärens
förslag skulle föranledas, som i fråga om Wadstena Krigsmanshuskassas
förmåga att utgifva förhöjda understöd, och då Utskottet således icke eger någon
ledning för bedömande af do ökade utgifter för Statsverket, sorn af bifall till motionen
blefve en följd, föranlåtes Utskottet hemställa,
att Riksdagsfullmägtigen Magnus Svenssons ifrågavarande
motion må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
20:o. Med förmälan, hurusom Expeditionschefen vid Sjöförsvars-departementets
expedition af Kongl. Maj:ts kansli, Kommendören af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden
Malcolm Gustaf von Schantz, hvilken är född år 1801, alltsedan den
24 Maj 1844 oafbrutet beklädt expeditionschefs-embetet, dels vid nyssnämnda expedition
och dels vid Landtförsvars-departementets kansli-expedition, under hvilken tid.
eller den 24 Januari 1855, Expeditionschefen von Schantz fått sig i nåder tillagd
en expeditionssekreterare-lön vid sistnämnda expedition, som aldrig af honom uppburits,
har uti nådig Proposition (N:o 46), som blifvit till Utskottet remitterad,
Kongl. Maj:t, med afseende på den ovanligt långa tid, hvarunder Expeditionschefen
von Schantz till det allmännas båtnad på ett synnerligen förtjenstfull t
sätt med sällspord!, nit och skicklighet utöfvat det ansvarsfulla och magtpåliggaudo
expeditionschefs-embetet, dels i Landtförsvars- och dels i Sjöförsvarsdepartementet,
föreslagit Rikets Ständer att medgifva, det bemälde Expeditionschef
må berättigas att, vid afskedstagandet efter upphunnen pensionsålder, utöfver
den efter expeditionssekreterare-lönen beräknade honom tillkommande pension af
3,600 Riksdaler, under sin återstående lifstid från Allmänna Indragningsstaten
uppbära ett årligt belopp af 800 Riksdaler Riksmynt.
Oaktadt den ovanligt långa tid, hvarunder von Schantz, enligt hvad den
nådiga Propositionen gifver vid handen, på ett synnerligen förtjenstfullt sätt bestridt
expeditionschefs-embetet, har Utskottet dock icke ansett sig böra förevarande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
21
nådiga framställning till bifall förorda. Förutom det i allmänhet olämpliga deruti,
att, vid bestämmandet af pensionsbeloppet för en med lön på rikets stat anställd
tjensteman, taga i beräkning det arfvode, han i annan, mer eller mindre
tillfällig, befattning innehaft, synes det Utskottet särskildt i afseende å expeditionschefs-embetena
i Stats-departementernas expeditioner betänkligt att för dem
medgifva dori nu ifrågasatta förmåneu. Då det med hänseende till beskaffenheten
af dessa embeten är af stor vigt att de ondast på tillfälligt förordnande bestridas,
så att innehafvarue, närhelst de af ålder eller andra orsaker finnas för uppdraget
mindro lämpliga, kunna derifrån skiljas, vore det, enligt Utskottets tanke,
icke välbetänkt, att genom medgifvande af pensiousrätt å expeditiouschefs-arfvodet
bereda för embetets innehafvare eu förmån af att intill pensionsåldern der qvarstå.
Utskottet hemställer alltså,
att den för Expeditionschefen von Schantz ifrågasatta särskilda
pensionsförmån icke måtte af Rikets Ständer beviljas.
21:o. Uti särskild nådig Proposition af den 27 Oktober nästlidna år (N:o
16), har Kongl. Maj:t äskat, att Kapiten-löjtnanten vid Kongl. Maj:ts Flotta Clas
Olof Lorentz Rudbecks enka, Magdalena, född Rudbeck, måtte å Allmänna Indraguingsstaten
tilläggas en årlig pension af 500 Riksdaler Riksmynt att, så länge
hon lefver ogift, af henne åtnjutas.
Af den nådiga Propositionen inhemtas, att Kapiten-löjtuanten Rudbeck, hvilken
den 9 Maj 1865 erhållit nådig befallning att biträda vid fortsättande af de
utaf komitéen för undersökning af undervattensminor påbörjade försöken för omförmälda
vigtiga försvarsmedels fullkomnande, under förberedelserna till ett försök
uti uppgifna syfte den 15 derpå följande Augusti, dervid explosion skedde,
tillsatt lifvet vid 39 års ålder, efterlcmnande enkan med tvenne späda barn; men
oaktadt de angående Kapiten-löjtnanten Rudbecks tjenstgöring meddelade fördelaktiga
vitsord samt de upprörande omständigheter, under hvilka hans död inträffat,
har Utskottet likväl, enär, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kapiten-löjtnanten Rudbecks
enka befinner sig i den ekonomiska ställning, att hon icke kan anses vara
af understöd från Statens sida i behof, funnit sig böra hemställa,
att förevarande nådiga framställning icke måtte af Rikets
O o
Ständer bifallas.
22:o. Enär Kanslisten, vice Häradshöfdingen Otto Fredrik Ulff, hvilken i
egenskap af kanslist vid Kommers-kollegii afdelning för bergsärenden tillika bestrider
notariegöromålen vid nämnda afdelning, men sådant oaktadt icke åtnjuter
annan lön än den med kanslisttjensten förenade af 1,000 R:dr, till följd af expeditionslösens
indragande till Statsverket fått vidkännas en minskning i inkomst
af 300 R:dr, har Kongl. Majit, efter det Kommers-kollegium gjort underdånig
framställning om motsvarande förhöjning i berörda kanslistlön, föreslagit, att åt
Ulf!' må, för hans återstående tjenstetid, å Allmänna Indragningsstaten uppföras ett
belopp af 300 R:dr årligen, såsom ersättning för den honom på ofvanberörda sätt
tillskyndade minskning i inkomst af tjensten; och då en dylik ersättning synes
vara af rättvisa och billighet påkallad, får Utskottet, jemte tillkännagivande, att
enahanda årliga ersättningsbelopp hittills blifvit Ulff å Sjette Hufvudtitelns allmänna
besparingar tillagdt, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföra
ett belopp af 300 R:dr, att till Kanslisten vid Kommerskollegii
afdelning för bergsärendeu Otto Fredrik Ulff från
och med år 1867 och så länge han nämnda tjenst innehafver,
•22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
årligen utgå såsom ersättning för minskad inkomst vid samma
tjenst.
23:o. Hos Rikets Ständer kar Kongl. Maj:t föreslagit, att då Kronofogden
i Strömsholms fögderi I. D. Iverus, som är född den 6 Oktober ISOé och under
41 år varit tjensteman saint i 35 år utöfvat kronofogdetjensten, sedan många år
tillbaka och i hög grad lider af en obotlig döfhet och under de sednare åren äfven
besvärats af en tilltagande yrsel och minnesslöhet, så att någon förhoppning ej
lörefunnes att han kunde komma att i tjenstgöring återinträda, Rikets Ständer,
jemväl med afseende derå att Iverus med flera oförsörjda barn befunne sig i mindre
god ekonomisk ställning, måtto medgifva att Kronofogden Iverus efter erhållet
nådigt afsked från sin tjenst finge, oaktadt han ej uppnått föreskrifven lefnadsålder,
uppföras till åtnjutande å Allmänna Indragningsstaten af en mot krouofogdelönen
svarande pension af 2,500 R:dr årligen.
Denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning grundar sig på en af Iverus i
sådant syfte gjord underdånig ansökan, hvilken blifvit förordad af ej mindre Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län, som jemväl vitsordat Iveri utmärkta
nit, samvetsgrannhet och ordentlighet i tjenstcn, äu äfven Statskontoret;
och får med afseende å Iveri långa och väl vitsordade tjenstemannabana Utskottot
tillstyrka,
att denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas.
24:o. Äfvenledes hade Kongl. Majit föreslagit att Länsmannen i Films och
Dannemora tingslag Alfred Theodor Ahlgren måtte efter erhållet afsked uppföras
på Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande såsom pension under hans återstående
lifstid af 675 Ridr årligen; men då, enligt hvad Chefen för Civil-departementet
i skrifvelse till Stats-Utskottet den 15 sistlidne Februari anmält, Ahlgren
numera aflidit, lärer
den nådiga framställningen i följd häraf hafva förfallit.
25:o. Enligt hvad af det den nådiga Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof bilagda Statsråds-protokoll öfver Civil-ärenden den 29 September
nästlidet år inhemtas, hade uti en till Kongl. Majit ställd af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Kronobergs län med förord insänd skrift Länsmannen i
Sunnerbo härads sydvestra distrikt A. P. Peterson i underdånighet anhållit, att,
då han, som är född den 26 Maj 1824 och år 1840 inträdt i Statens tjenst samt
år 1851 blifvit till Länsman utnämnd, enligt bifogadt läkarebetyg under en längre
tid å begge benen haft svåra åderbråck, hvilka de sednare åren betydligt förvärrats,
samt i anledning deraf vore oförmögen att, så som sig borde, kunna utöfva
den tjenstebefattning bäti innehade, Kongl. Majit, ehuru Peterson såsom ordinarie
Länsman icke tjenstgjort mer ån 14 år, likväl måtte, i betraktande jemväl af det
utblottade tillstånd, hvaruti Peterson, på sätt af företedda betyg styrktes, med
hustru och tre barn befunne sig, tillägga honom efter afskedstagande! en pension
å rikets Allmänna Indragningsstat. Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande
hade Statskontoret, af anförda skäl, på det sätt tillstyrkt bifall till den underdåniga
framställningen, att Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition derom, att, när Peterson med behörigt läkarebetyg styrkte, att han
vore till vidare tjenstgöring oförmögen, ett bolopp motsvarande det, som Peterson
för närvarande under tjenstledighet jemlikt författningarne eger af lönen,
700 Ridr årligen, uppbära, eller tre fjerdedelar deraf med 525 Ridr, måtte å Allmänna
Indragningsstaten uppföras, för att af Peterson, efter erhållet afsked, såsom
Siats- Utskottets Utlåtande N:o 74.
23
pension åtnjutas; men under erinran, hurusom Peterson under ledighet för sjukdomsförfall
uppbär icke blott tre fjerdedelar al lönen utan jemväl oafkortad hyresersättning,
150 R:dr, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att, när Peterson
med behörigt läkarebetyg styrker, att han är till vidare tjenstgöring oförmögen,
ett belopp motsvarande tre fjerdedelar af hans nu innehafvande länsmanslön, 700
R:dr årligen, tillika med den honom tillkommande hyresersättning, må med 675
R:dr få å Allmänna Indragningsstaten uppföras, för att af Peterson efter erhållet
afsked såsom pension åtnjutas.
Länsmannen Petersson är visserligen berättigad, att under tjenstledighet
för sjukdom uppbära, jemte tre fjerdedelar af lönen, hela hyresersättningen, 150
R:dr; men då Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 28 November 1863, i
fråga om pensioneringen för landtstatens tjenstemän, bland annat, i enlighet med
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, stadgat, att såsom lön bör beräknas totalsumman
af de särskilda slag af inkomster, med undantag af hyr eser sättningar, som enligt
stat tillkomma ifrågavarande tjenstemän, torde vid bestämmande af pensionsbeloppet
för bemälde Peterson någon beräkning af hyresersättningen icke böra
ifrågakomma. Utskottet, som, med hänseende till Petersons väl vitsordade tjenstgöring
och medellösa belägenhet, i öfrigt icke haft något att emot bifall till den
nådiga framställningen erinra, hemställer alltså,
att Rikets Ständer må förevarande nådiga Proposition på det
sätt bifalla, att, när Länsmannen Peterson med behörigt läkarebetvg
styrker, att han är till vidare tjenstgöring oförmögen,
ett belopp, motsvarande tre fjerdedelar af hans nu
innehafvande länsmanslön, må med 525 R:dr å Allmänna
Indragningsstaten uppföras, för att af Peterson efter erhållet
afsked såsom pension åtnjutas.
26:o. Enär Kommissions-landt.mätaren i Jemtlands län Thedor Sandström,
hvilken är född 1822 och den 17 April 1811 antogs till landtmäteri-auskultant,
sedan han till följd af brand efter en frostskada blifvit amputerad å båda benen,
af sådan anledning är urståndsatt att sin tjenst utöfva, har Kongl. Majit, i
betraktande jemväl deraf, att Sandström med hustru och fem barn, af hvilka det
äldsta är 11 och det yngsta 6 år gammalt, efter år 1863 iråkadt ekonomiskt obestånd,
befinner sig i fattigdom, uppå derom af Sandström gjord, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Jemtlands läu, Landtmäteri-styrelsen och Statskontoret
förordad underdånig ansökning, föreslagit, att Kommissions-landtmätaren Sandström
må efter erhållet afsked uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande
af pension med det belopp, som för nämnda klass af tjenstemän är bestämdt,
eller 900 R:dr årligen; och får Utskottet, med afseende å de härvid förekomna
särdeles ömmande omständigheter, till denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning
tillstyrka
Rikets Ständers bifall.
27:o. Sedan Länsmannen i Ramsele distrikt af Wester-Norrlands län B. A.
Teurnqvist hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, som Teurnqvist, vid
numera upphunnen 65 års ålder, för sjuklighet icke längre kunde sköta sin tjenst
och derjemte befunne sig i torftiga omständigheter, Kongl. Majit måtte, utan afseende
å det förhållande, att Teurnqvist ännu ej uppnått det enligt författningarna
erforderliga antal tjensteår, i nåder tillåta honom, att vid afskeds erhållande
uppföras å rikets Allmänna Indragningsstat till åtnjutande af full pension, 700
R:dr, så har, efter det upplyst blifvit, att Teurnqvist, som vore öfver 65 år garn
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
mal, varit i Statens tjenst anställd omkring 29 år, och derunder städse ådagalagt
nit och skicklighet, att han nu redan under flera år varit af sjukdom urståndsatt
att sköta sin tjenst, samt med en minderårig dotter befunne sig i torftiga omständigheter,
Kongl. Maj:t föreslagit, att Länsmannen Teurnqvist måtte, efter erhållet
afsked från länsmansbefattniugen, äfven om han då ej ännu uppnått föroskrifven
tjenstcålder, få uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af
pension med ett mot länsmanslönen svarande belopp af 700 R:dr årligen; och
får, med hänseende till hvad i denna fråga förekommit, Utskottet tillstyrka, att
Teurnqvist måtto å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af pension,
hvilken dock, i anseende till Teurnqvists kortare tjenstetid, torde böra bestämmas
till något, lägre belopp, än som motsvarar don för länsmanstjensten uppförda
lön; hemställande Utskottet,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj;ts förevarande nådiga
framställning på det sätt bifalla, att för Länsmannen Teurnqvist
må uppföras en årlig pension å 600 R:dr att utgå från
och med månaden näst efter den, då afsked från tjensten
Teurnqvist beviljas.
28:o. Af Kongl. Maj:t är jemväl föreslaget, att Länsmannen i Allbo härads
mellersta distrikt Fridolf Lekander måtte vid afskedstagandet, och sedan han dessförinnan
med läkarebetyg styrkt sig vara till vidare tjenstgöring oförmögen, uppföras
å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande derifrån af en årlig pension
af 675 R:dr.
Utaf det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Civilärenden
den 6 Oktober nästlidna år inhemtas, att Lekander är född den 19 November
1815 och varit nära 29 år i Statens tjenst anställd; att han, enligt företedt
läkarebetyg, under 10 års tid lidit af flerfaldig sjuklighet och nu lider af
vattusot; samt att Lekander, som under sin tjenstgöringstid genom både duglighet
och redbarhet förvärfvat allmänhetens aktning och oinskränkta förtroende, med familj
befunne sig i torftiga omständigheter.
Med afseende å de härvid förekommande bevekande omständigheter, och då,
enligt hvad handlingarna föranleda, föga utsigt till förbättring i Lekänders helsotillstånd
torde vara för handen, har Utskottet icke tvekat att för Lekander tillstyrka
någon pension. Men enär det af Kongl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet
är beräknadt att, motsvara ej blott tre fjerdedelar af länsmanslönen, 700 R:dr, utan
äfven hela hyresersättningen, 150 R:dr, får Utskottet, med hänvisande till hvad
under punkten 25:o härofvan blifvit {ingående länsmannen Petersons pensionering
anfördt, hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning må endast
så till vida af Rikets Ständer bifallas, att Länsmannen Lekander
må vid afskedstagandet, och sedan han dessförinnan
styrkt sig vara till vidare tjenstgöring oförmögen, uppföras å
Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande derifrån af en
årlig pension, motsvarande tre fjerdedelar af länsmanslönen
med 525 R:dr.
29:o. Uti en till Rikets Ständer särskildt afgifven nådig Proposition (N:o 38),
angående pension för Landshöfdingen i Skaraborgs län, f. d. Statsrådet m. m.
Jonas Waern, meddelas, hurusom Wrern hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit,
att nådig framställning måtte till Rikets Ständer aflåtas derom, att han, ehuru
han
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
25
han icke uppnått föreskrifYet antal tjensteår, måtte vid afskedstagande! beviljas
pension å Allmänna Indragningsstaten i likhet med hvad för Landshöfdingar i
allmänhet vore stadgadt; varande till stöd för denna ansökning åberopadt, att f.
d. Statsrådet Wsern, som är född den 16 Juli 1799 och inträdt i rikets tjenst
den 13 Maj 1819, då han blifvit antagen till e. o. kanslist i Kansli-styrelsen,
samt derefter tjenat Staten dels såsom officer från den 15 Februari 1820 till den
6 Februari 1830, dels såsom Statsråds-ledamot från den 18 Maj 1841 till den
10 April 1848 och del3 såsom Landshöfding från den 14 December 1857, hvarjemte
han varit i hvarjehanda allmänna värf använd, under år 1863 träffats af
ett slaganfall, som efterlemna! ett försvagadt och i allmänhet aftagande helsotillstånd,
hvilket vid utöfningen af hans embete ofta måste finnas menligt och
medföra ansträngningar, missgynnande för möjligheten att återvinna en varaktigare
helsa och ernåendet af en längre lifstid, samt att Wfern på sin ålderdom
befunne sig i mindre bekymmerfria ekonomiska omständigheter än tillförene, då
han, oförhindrad af tjensteåligganden, kunde åt vården af enskilda angelägenheter
egna en oafbruten verksamhet; och har Kongl. Maj:t, då f. d. Statsrådet Warna
helsotillstånd icke medgåfve ett fortsatt utöfvande af hans innehafvande landshöfdingeembete
intilldess ban, som redan är öfver 66 år gammal, jemväl uppnått
den för pensions åtnjutande å Allmänna Indragningsstaten stadgade tjensteålder —
med afseende härå och i betraktande af de vigtiga värf, i hvilka f. d. Statsrådet
Warn varit i rikets tjenst använd, föreslagit Rikets Ständer, att f. d. Statsrådet Warn
måtte från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landshöfdinge-embetet
kunde varda honom beviljadt, å Allmänna Indragningsstaten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af den för landshöfdingar bestämda
pension af 6,000 R:dr.
Då emellertid f. d. Statsrådet Warn endast tillhopa 23 år varit i Statens
tjenst anställd och handlingarne icke föranleda, att han är af understöd från
Statens sida i behof, föranlåtes Utskottet hemställa,
att den nådiga Propositionen icke må af Rikets Ständer bifallas.
30:o. Genom remiss från samtliga Riks-Stånden har Utskottet fått till
behandling emottaga en af Kongl. Maj:t under den 29 December nästlidet år
aflåten särskild nådig Proposition (N:o 61), deruti den framställning blifvit gjord,
att Styresmannen för afvittringen i Westerbottens län, förste Landtmätaren derstädes
m. m. Anders Tunell måtte, sedan han från sina håda befattningar såsom
förste landtmätare och styresman för afvittringsverket i Westerbottens län blifvit
entledigad, uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af en mot
förste landtmätarelönen och hälften af styresmanna-arfvodet i det närmaste svarande
pension af 2,500 R:dr årligen, att utgå från och med månaden näst efter den,
uti hvilken afsked varder honom beviljadt.
Af den nådiga Propositionen med dertill hörande handlingar inhemtas,
hurusom Tunell uti underdånig skrift anhållit, att Kongl. Magt hos Rikets Ständer
måtte göra nådig framställning derom, att han, som är född den 23 Augusti
1797 och således öfver 68 år gammal, samt varit anställd vid Landtmäteristaten
sedan den 20 Mars 1818 och följaktligen tillbragt i Statens tjenst mer än 47 år,
hvarunder han den 9 Juli 1852 från förste landtmät.are-beställningen i Wermlands
län blifvit transporterad till sin nu innehafvande befattning såsom förste landtmätare
i Westerbottens län och samma dag förordnats att tillsvidare vara Styresllih.
till II. St. Prof. 1865 1866. 4 Sami 1 Afd. 2 Band. 6 Höft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
man för afvittringsverkct i sistnämnda län, — finge efter erhållet afsked från
styresmanna-befattningen, såsom pension under sin återstående lifstid uppbära ett
emot arfvodet för samma befattning svarande belopp af 1,500 R:dr. Vid öfverlemnande
af denna underdåniga ansökning bade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda län, enär afvittriugs-styresmannabefattningen inom länet bos sin innehafvare
toge i anspråk större arbetskraft än numera kunde bos Tunell till följd
af bans ålder och långvariga landtmåtareverksamhet förväntas, samt för afvittringens
ändamålsenliga och oafbrutna fortgång vore nödvändigt, att yngre krafter
egnades åt de tilltagande styresmannagöromålcn, i underdånighet hemställt,
att Tunell, hvilken bade talrik familj och voro i mindre gynnsam ekonomisk
ställning, måtte beredas en årlig pension, åtminstone motsvarande tre fjerdedelar
af det arfvode, Tunell för närvarande såsom styresman uppbär. — Efter det
Landtmäteri-styrelscn afgifvit infordradt underdånigt yttrande i ämnet och hemställt,
att Tunell måtto beredas en pension vid afskedstagande! från förste landtmätare-
och styresmanna-befattningarne till belopp af 3,000 R:dr, hade, med anledning
af nådig remiss, Kongl. Statskontoret i underdånigt utlåtande anfört, att,
enär Tunell genom läkarebetyg styrkt, att lian under de sednare åren tidtals
lidit af kronisk rheumatism samt att, i anledning såväl deraf, som af hans uppnådda
höga ålder, lian, som orden lydde, numera kunde anses sakna erforderlig
vigör att bestrida styresmanna-befattningen vid länets afvittring, samt billigheten
syntes fordra, att Tunell, som efter hvad upplyst vore, i mer än 47 år varit i
landtmäteriets tjenst och derunder i hög grad ådagalagt arbetsamhet och nit,
samt dessutom med en talrik familj befunne sig i en mindre god ekonomisk
ställning, ej nödsakades att, med lemnande af styresmanna-befattningen, frånträda
bela den dermed förenade inkomst, tillstyrkte Statskontoret, med erinran derom
att Tunell vid afskedstagandet från förste landtmätare-beställningen vore, jemlikt
Kongl. Brefvet den 16 Mars 1858, berättigad till en lönen motsvarande pension
af 1,800 R:dr, att Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas derom, att Tunell,
efter erhållet afsked, blefve å Allmänna Indragningsstaten uppförd till åtnjutande
af pension med en mot förste landtmätarclönen och ungefär hälften af
styresmanna-arfvodet svarande summa af 2,500 R:dr; och får Utskottet, med
afseende å Tunells höga ålder och sjuklighet, hans särdeles långvariga tjenstgöring
samt de ömmande omständigheter, hvari Tunell med en talrik familj sig
befinner, tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer bifallas.
31:o. Kongl. Maj:t har vidare uti särskild nådig Proposition af deri 27
Oktober nästlidet år (N:o 20) föreslagit att Chefen för Ottenby stuteri, Hofstallmästaren
och Kommendören af Kongl. Wasa-ordcn m. m. Jakob Wilhelm Beijer
måtte vid afgång från sin befattning såsom chef för nämnda stuteri-inrättning
uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid
af en årlig pension, beräknad till 80 procent af de med befattningen förenade
löneförmåner, eller 4,000 R:dr; och har Kongl. Maj:t dervid meddelat, hurusom
uti en till Kongl. Maj:t ställd, af Stutcri-öfvcrstyrelscn i underdånighet öfverlem
nad
skrift Beijer, under åberopande deraf att han, jemlikt hvad en bifogad tjenste
förteckning
utvisade, sedan den 9 Juli 1831 tjenstgjort såsom chef för nämnda
stuteri, samt att han, som vöre född den 20 April 1796, vid snart fyllda 70 lefnadsår
med bekymmer sågc den tid nalkas, då af åldern minskade krafter och
hölsa nödgade honom att lemna en befattning, hvilken han i 34 år eller alltsedan
Stcits-Utskottets Utlåtande N:o 74.
27
Ottenby stuteri anladcs, innehaft, men som till följd af sin mångfaldighet kräfde
en man med oförsvagad verksamhetsförmåga, — i underdånighet anhållit, att, då
Beijers ekonomiska ställning icke voro af beskaffenhet att kunna betrygga hans
framtida utkomst, Kongl. Majit mätte täckas, medelst aflåtande al nådig framställning
till Rikets Ständer, bereda honom vid afskedstagande! pension å Allmänna
Indragningsstaten.
Vid öfverlemnande! af berörda ansökning hade Stuteri-öfvcrstyrelscn, med
vitsordande af do förtjena ter, Beijer vid organiserandet af ifrågavarande stuteri
och såsom dess chef inlagt, i afseende härå anfört, bland annat, att Ottenby
kungsgård, hvaruppå det blifvande stuteriet skulle grundas, af honom cmottogs i
förfallet skick såväl hvad jordbruk som åbyggnader beträffade; men att undor
den sedermera förflutna tiden, i jemnbredd med uppställningen och utbildandet af
ett värderadt stuteri, hvarifrån redan mer än tusen hästar utgått och som obestridligen
haft ett märkbart inflytande på landets hästafvel, berörda kungsgård
vunnit så betydlig förbättring, att dess värde kunde anses tredubbladt, utau att
dervid toges i beräkning de samtidigt tillkomna dyrbara byggnaderna, hvilka
dock till en del blifvit uppförda medelst särskildt anvisade medel; och hade
Stuteri-öfverstyrclscn, jemte meddelande att, enligt nu gällande stat, Stuterichefens
lön bestodo af 4,000 Riksdaler kontant samt natura-förmåner, värderade
till omkring 1,000 Riksdaler, med hänsigt till billigheten deraf, att en Statens
tjenare, hvilkens mer än vanliga förmåga och oafbrutna verksamhet så länge
och med så mycken framgång varit egnad åt det allmänna, tillförsäkrades cn
från näringsbekymmer befriad ålderdom, förordat den gjorda ansökningen samt
i underdånighet anhållit att Kongl. Maj:t täcktes bereda Hofstallmästareu Beijer
en pension af 4,000 Riksdaler vid afgång från befattningen såsom chef för meranämnda
stuteri.
Då, enligt hvad kändt är, Ottenby stuteri, som af Hofstallmästaren Beijer
ordnats, blifvit af honom under bans nitiska och långvariga förvaltning på ett
särdeles förtjcnstfullt sätt handhafdt och utvidgadt, får Utskottet, under åberopande
i öfrigt af hvad Stuteri-öfverstyrelsen andragit, hemställa,
att den för Beijer föreslagna årliga pensionen måtte af Rikets
Ständer beviljas.
32:o. Uti särskild nådig Proposition af den 27 Oktober nästlidet år
(N:o 22) är meddcladt, hurusom, i sammanhang med beslutet om utfärdaudo af
Förordningen angående upphäfvando af skyldigheten för resande att vara med pass
försedda, Kongl. Majit den 21 September 1860 förklarat, att der, till följd af nämnda
förordning, märklig minskning i påräknad inkomst af lösen för pass skulle inträffa
för de Öfverståthållarc-embetet eller Kongl. Majits Befallningshafvande underlydande,
af Statsverket aflönadc tjenstemän, som innehaft sina befattningar
före förordningens utfärdande, Kongl. Majit ville tillse, huruvida någon ersättning
för sålunda förlorad inkomst kundo af tillgängliga medel dem beredas.
I berörda hänseende hade Öfvcrståthållare-embetet och Kongl. Majits Befallningshafvande
erhållit förständigande, att efter hvarje års slut till Kongl. Majit
inkomma med uppgift å do belopp, hvarmed under året passlösen för sådane
tjenstemän understigit mcdelbeloppet af samma lösen undor åren 1855—1859;
och hade ersättningar för åren 1861 och 1862 till vederbörande tjenstemän utgått
från besparingarue å Andra Hufvudtiteln, hvilka besparingar dock, efter hvad anmäldt
blifvit, icke ansågos kunna till de ersättningar, hvarom nu vore fråga,
lemna ytterligare tillgång. Under loppet af år 1864 hade dylika uppgifter jemte
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
ersättningsanspråk för år 1863 inkommit från följande embetsmyndigheter, nemligen:
från Öfverståthållare-embetet, der de tjenstemän, hvilka inkomsterna af
passlösen då tillkommo, voro dels numera aflidne Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetets
kansli Carl Tellauder, dels Sekreteraren vid Öfverståtliållare-embetet
för Polisärenden m. m. O. B. Hult, äfvensom från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i följande län, nemligen: Skaraborgs, Kronobergs, Östergötlands, Elfsborgs,
Calmar, Gefleborgs, Westmanlands, Westerbottens, Gotlands, Christianstads,
Blekinge, Göteborgs och Bohus, Jemtlands och Norrbottens.
I fråga om beloppet af den ersättning för förlorad inkomst af passlösen,
hvilken kunde tillkomma sådane af Statsverket aflönade tjenstemän, som innehaft
sina befattningar föro utfärdandet af ifrågavarande förordning, hade Kongl.
Maj:t, uppå Justitie-departemeutcts föredragning den 18 Mars 1862, med afseende
å de med förut gällande passföreskrifters tillämpning förenade större både besvär
och kostnader, bestämt detta belopp, hvad angick år 1861, för Öfverståthållareembetets
vederbörande tjenstemän och för de af Kongl. Maj:ts öfriga Befallningshafvande
till sådan ersättning då anmälde Landssekreterare, till skilnaden emellan
å ena sidan den för meddelade pass och passpåskrifter under de innan förordningens
utfärdande nästförutgående fem år, eller åren 1855—1859 influtna
medelinkomst, minskad med Jö:del, och å andra sidan den under år 1861 uppburna
lösen; och hade dessa grunder jemväl blifvit tillämpade vid bestämmande
af ersättningsbeloppen för år 1862.
De ersättningsbelopp, som för åren 1861 och 1862 blifvit från besparingarne
å Andra Hufvudtiteln tillagda de tjenstemän inom Öfverståthållare-embetet och
Länsstyrelserna, om hvilka numera vore fråga, hade utgjort:
år 1861. år 1862.
R:dr. R:dr.
För Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetet för Polisärenden,
Hult  1,226: — 1,550: —
samt för 13 Landssekreterare tillhopa  2,783: — 2,886: —
Enär samtlige de tjenstemän, hvilka erhållit del af berörda ersättningsbelopp,
äfvensom Landssekreteraren i Göteborgs och Bohus län, hvilken, i anseende
till bristande utredning, då ej erhållit någon ersättning, innehaft sina befattningar
före den 21 September 1860, då förordningen om upphäfvande af skyldigheten
för resande att vara försedda med pass, i nåder utfärdats, syntes billighet
fordra tilldelandet af någon ersättning för den i följd häraf dem frångångna, med
deras befattningar förut förenade inkomst, hvilken, hvad Sekreteraren hos Öfverståthållare-embetet
lör PolisäreDden anginge, utgjort den väsendtligaste delen af
de mod denna tjenst förenade, för tjenstens uppehållande väl behöfliga sportler.
Denna ersättning har Kongl. Maj:t ansett lämpligast kunna för dem, som erhållit
godtgörclse för åren 1861 och 1862, bestämmas till ett medeltal utaf de dem för
hvartdera af dessa år tilldelade belopp och det belopp, som efter samma grund
skulle dem tillfallit för år 1863, derest ofvanberörda besparingar dertill lemnat
tillgång och särskild framställning om medels anvisande således icke erfordrats.
För Landssekreteraren i Göteborgs och Bohus län, hvars ofvanomförmälda, ogillade
ersättningsanspråk för åren 1861 och 1862 utgjorde för förra året 835 Riksdaler
och för det sednare 1,032 Riksdaler, bade Kongl. Maj:t, med afseende å den
ofullständiga utredningen af passlösens verkliga belopp under åren 1855—1859,
ansett en skäligen jemkad summa af 1,000 Riksdaler kunna utsättas; och har
Kongl. Maj:t nu föreslagit Rikets Ständer att merbemälde tjenstemän må förkla
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
29
ras berättigade att, för tiden från oell med år 1863 och så länge de sina befattningar
innehafva, å Allmänna Indragningsstatcn årligen uppbära ersättning för
ifrågavarande mistade inkomst med följande belopp, att för åren 1863, 1864 och
1865 på en gång utbetalas och för den kommande tiden utgå året näst efter det,
för hvilket ersättning sökes, nemligen:
Sekreteraren 0. B. Hult
. R:dr 1,471: —
Landssekreteraren i Skaraborgs län A. M. Bolinder
100: —
Dito i Kronobergs län 0. A. Holmberg
357: —
Dito i Östergötlands län A. G. Lignell
290: —
Dito i Elfsborgs län C. 0. Almqvist
71: —
Dito i Calmar län C. A. Palme
304: —
Dito i Gefleborgs län M. Florman
186: -
Dito i Wester-Norrlands län C. W. Rydvall
132: —
Dito i Westerbottens län C. J. Cygnaeus  . •
105: —
Dito i Gotlands län J. Hambraeus
123: —
Dito i Christianstads län C. A. Olson
625: —
Dito i Blekinge län H. W. Abelin
220: —
Dito i Göteborgs och Bohus län H. Westin
1,000: —
Dito i Jemtlands län P. G. Rissler
250: —
Dito i Norrbottens län A. M. Eurén
130: —
Vid bedömandet af denna fråga har Utskottet icke kunnat
undgå fästa
uppmärksamheten derå, att den inskränkning i inkomster, som
till följd af min-
skad passlösen åtskillige tjenstemän fått vidkännas, torde hafva sin grund hufvudsakligen
i det förhållande, att uti de liesta europeiska länder skyldigheten
för resande att vara med pass försedda blifvit upphäfd eller åtminstone mindre
strängt iakttagen, så att berörda minskning endast till obetydlig del kan vara en
följd af den åberopade Förordningen den 21 September 1860, som endast afser
resande inom landet. Redan detta förhållande att icke någon från Svenska Statens
sida vidtagen åtgärd varit den egentliga orsaken till den minskade sportelinkomsten,
torde, enär någon särskild utredning af beloppet utaf den förlust, som
genom nyssnämnda förordning drabbat vederbörande tjenstemän, icke blifvit i
den nådiga Propositionen meddelad, innefatta tillräckligt skäl för afslag å Kongl.
Maj:ts ifrågavarande framställning; men dertill kommer, hvad för alla är väl
bekant, att Landssekreterarnes inkomster, redan förut ganska betydliga, under
de sednare åren än ytterligare stegrats, hvadan den förlust, som uti förevarande
hänseende drabbat Landssekreterarne, kan anses dem på annat sätt rikligen
godtgjord.
Hvad särskildt Sekreteraren hos Ofverståthållare-embetet för Polisärenden
angår, företer sig visserligen förhållandet något annorlunda. För denne tjensteman
har nemligen passlösen utgjort en väsendtlig del af hans inkomster, hvarför
han icke, såsom Landssekreterarne, genom sportler från annat håll undfått ersättning,
och billigheten synes sålunda påkalla, att han för förlusten deraf hålles
skadeslös. Utskottet håller likväl föro, att detta hör kunna sko på lämpligare
sätt än det nu föreslagna, och torde det derföre böra lemnäs åt vederbörande att,
efter frågans närmare utredning, och om dervid befinnes, antingen att den ifrågavarande
tjenstemannens iöneinkomster numera böra förhöjas, eller att den honom
tillskyndade förlust till någon väsendtligare del varit föranledd af förändringen i
den inhemska lagstiftningen uti ifrågavarande hänseende, så att någon tillfällig
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
ersättning vore af billighet påkallad, då göra den framställning, som kan finnas
vara af omständigheterna påkallad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Kongl. Mnj:ts ifrågavarande nådiga framställning icke må
af Rikets Ständer bifallas.
33:o. Uti en bos Prcstc-Ståndot väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 82) har Doktor Lundberg föreslagit, att f. d. Notarius Publicus i
Stockholm Svante Jakob Callerholm måtte från och med år 1867 under sin återstående
lifstid erhålla en årlig pension af 400 R:dr R:mt; till stöd för hvilken
framställning motionären åberopat ej mindre det berömvärda sätt, hvarpå Callerholm
skött den magtpåliggande befattningen såsom notarius publicus, än äfven
den förtjcnstfulla verksamhet, Callerholm dels såsom originalförfattare och dels
såsom öfversättare af så väl vetenskapliga som andra arbeten utur främmande
länders litteratur ådagalagt, hvarförutan motionären vidare andragif, hurusom
Callerholm, hvilken redan uppnått 69 års ålder, numera i anseende till förlorad
synförmåga vore alldeles ur stånd att till sitt lifsuppehälle något förvärfva, samt
att han under sin verksamma tid, oaktadt sträng hushållning i förening med den
berömvärdaste flit, likväl icke kunnat samla något för sin ålderdom, hvadan den
af Stockholms Stadsfullmägtige honom beviljado pension af 600 R:dr nu mera vore
för hans torftiga bergning otillräcklig; och får Utskottet med fästadt afseende
ej mindre å de icke obetydliga förtjenster Callerholm under en mångårig litterär
verksamhet inlagt, än ock å den bekymmersamma ställning, hvari Callerholm
numera blifvit försatt, tillstyrka,
att en årlig pension till belopp af 400 R:dr måtte för f. d.
Notarius Publicus Svante Jakob Callerholm å Allmänna
Indragningsstateu uppföras.
34:o. Herr Treffenberg, N. C., har uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt,
till Utskottet remitterad motion (N:o 87), af anförda orsaker, hemställt, dels att
storskiftes- och afvittringslandtmätare måtto komma i åtnjutaudc af åtminstone
samma pensionsvilkor, som alla andra Statens tjenstemän, och sålunda, då de
voro lagligen berättigade till pension, erhålla en sådan å rikets Allmänna Indragningsstat
till lika belopp med innehafvande årslön, derest denna ej öfverstego
3.000 R:dr; dels ock att pensionen för andre landtmätarne måtte bestämmas till
2.000 R:dr årligen; men då Utskottet vid pröfning af Kongl. Mnj:ts gjorda framställningar
om dels förhöjda pensioner åt förste och andre landtmätare samt
kommissionslandtmätare och dels de vid storskiftes- och afvittringsvcrket anställdo
tjenstemäns pensionering funnit dessa frågor lämpligen icke böra till slutlig pröfning
företagas annorledes än i sammanhang med reglering af pensiousväsendet
i sin helhet och derföre (i Utlåtandet N:o 60, angående regleringen af utgifterna
under Riks-statens 6:tc Hufvudtitel, punkten 5 och punkten 20, mom. b.) tillstyrkt,
att berörda nådiga framställningar lör närvarande icke måtte af Rikets Ständer
bifallas, får, under åberopande häraf, Utskottet tillstyrka,
att Herr Treffenbergs ifrågavarande motion ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
35:o. Då någon rätt till pension, vare sig i civilstatens eller i tul Istatcns
enskilda pensionsinrättning icke vore enka efter generaltulldirektör medgifven och
följaktligen efter f. d. Statsrådet, Gcneral-tulldircktören m. m. J. F. Fåhrasi
frånfälle hans åldriga enka, Fru Immanuella Fåhraeus, född Sturzenbecker, med tre
oförsörjda döttrar icke, utom deras andelar i hans ej särdeles betydliga qvarlåten
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
31
skap, egde annan tillgång till en anständig utkomst än den pension af 562 Rrdr
50 öro årligen, som, på grund af den dopartcmeutsckefs-befattning i General-tullstyrelsen,
hvartill General-tulldirektören Fåhraeus i lifstiden år 1836 utnämndes,
tilikommo hans enka från tullstatens enskilda pensionsinrättning, har Kongl. Majit
föreslagit att Rikets Ständer måtte, med afseende jemväl å General-tulldirektören
Fåhrai för fäderneslandet synnerligen gagnande verksamhet under en nära femtioårig
embetsmannabana, derunder han bland annat i öfver 9 år såsom Statsråd och
chef för Kongl. Civil-departementct innehaft en af samhällets på en gång vigtigaste
och mödosammaste befattningar samt derefter i mer äu 8 år såsom general-tulldirektör
tjeustgjort i spetsen för ett af Statens mest omfattande administrativa
verk, tillägga hans ofvanbemälda enka för hennes återstående lifstid en årlig pension
af 1,500 Kalr; och fåf, jemte tillkäuuagifvande, att enligt företedd bouppteckning
efter General-tulldirektören Fåhraus, behållningen i boet upptagits till
66,744 R:dr 52 öre till fördelning mellan enkan och sju barn, Utskottet, i betraktande
af hvad ofvan är vordet angående General-tulldirektör Fåhrai verksamhet
i det allmännas tjenst anfördt, tillstyrka,
att förevarande nådiga framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
36:o. Enär aflidne Landshöfdingen i Kopparbergs län Olof af Geijerstams
enka, Juliana Erasmina af Geijerstam, född Lundström, till sin och sina två oförsörjda
döttrars bergning vore i saknad af andra tillgångar än den ringa qvarlåtenskapen
efter mannen samt de pensioner, hon egde uppbära dels från civilstatens
enskilda enke- och pupillkassa och dels från häradshöfdingarnes, landssckreterarnes
och landskamererarnes gemensamma pensionsinrättning, af hvilka
pensioner den förra, tillsvidare och intill dess vid medlet af år 1866 bristande afgifter
till kassan hunnit erläggas, utginge med endast 600 R:dr, hvarefter det
fulla beloppet af 800 R:dr år 1866, då döttrarna, hvilka äro tvillingar, uppnått
25 års ålder, komme att minskas med en tredjedel, samt pensionen från den sednare
inrättningen, i anseende till kassans ringa tillgångar, ännu utbetalades med
endast 75 procent af det bestämda pensionsbeloppet, 675 R:dr, har Kongl. Majit
hemställt, att Rikets Ständer måtto, med afseende härå äfvensom i betraktande
af Landshöfdingen af Geijerstams under en lång embetsmannabana ådagalagda
förtjenster, medgifva, att bans bemälda enka å Allmänna Indragningsstaten uppföres
med en pension af 600 R:dr att under hennes återstående lifstid utgå.
I följd af hvad sålunda förekommit och då efter Landshöfdingen af Geijerstams
död behållningen i boet, enligt hvad handlingarne utvisa, utgjort endast
8,676 R:dr 16 öre, får Utskottet
jemväl till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
37:o. Kongl. Majit bar vidare föreslagit, att Statskommissarien Abraham
Victor Kocks enka, Abrahamina Engel Kock, född Oldenburg, måtto från och med
år 1865 under sin återstående lifstid å Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig
pension af 900 Ralr.
Af do till ärendet börande handlingar inhemtas, att Statskommissarien Kock,
hvilken den 20 Mars 1864 i tjernsten atled, efterlemnat, förutom enkan, åtta oförsörjda
barn, deraf sju döttrar, samt att enkan, i anseende till sjukdom, oförmögen
att genom arbete i väsendtlig mån bidraga till sitt och de sinas uppehälle, i följd
af det skuldsatta skick, hvari vid mannens död boet befanns, saknar andra tillgångar,
än do pensionsunderstöd, hon från civilstatens pensionsinrättning årligen åt
-
3 2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
njuter, med ett sammanräknadt belopp af 780 R:dr; och får, med afseende ej
mindre å aflidne Statskommissarien Kocks under mångårig och nitisk verksamhet
i det allmännas tjenst ådagalagda förtjenster, än äfven å den nödställda belägenhet,
hvaruti hans enka och barn nu befinna sig, Utskottet tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende föreslagit.
38:o. I betraktande af det särdeles hedrande och nitiska sätt, hvarpå f. d. Majoren
Nils Johan Giertz i lifstiden under mer än 22 år bestridt den mödosamma och
ansvarsfulla kommendants- och föreståndarebefattningen vid korrektionsinrättningen
på Långholmen, har Kongl. Maj:t föreslagit, att hans efterlemnade enka Lona
Fredrika Giertz, född Bahr, som nu vid en ålder af 60 år befunne sig uti en
för hennes utkomst högst bekymmersam ställning, måtte å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till en pension af 300 R:dr, att under hennes återstående lifstid
årligen .utgå.
Äfven genom enskild motionär är framställning gjord om understöd åt
f. d. Majoren Giertz’ enka, i det nemligen Herr af Klercker, C. A., uti en hos
Rjdderskapet och Adeln väckt motion (N:o 81) för henne föreslagit en pension af
500 R:dr, motsvarande en tredjedel af mannens såsom föreståndare vid korrektionsinrättningen
innehafda lön.
Med hänseende till Majoren Giertz’ långvariga och nitiska verksamhet i
fångvårdens tjenst och då, enligt företedd bouppteckning efter Majoren Giertz,
behållningen i boet uppskattats till endast 225 R:dr 66 öre, samt enkan Giertz
till sitt uppehälle icke eger andra tillgångar än en henne å tullverkets stat tilldelad
pension å 120 R:dr, har Utskottet ansett sig böra förorda anvisandet af
pension åt enkan Giertz till det af ofvanbemälde motionär föreslagna belopp;
hemställande alltså Utskottet,
att f. d. Majoren Giertz enka, Lona Fredrika Giertz, född
Bahr, måtte på Allmänna Indragningsstaten tilldelas en årlig
pension af 500 R:dr.
39:o. Enligt hvad ett Utskottet dclgifvet Statsråds-protokoll öfver Civilärenden
den 30 December 1864 utvisar, hade aflidne Sekreteraren i Stockholms
läns hushållningssällskap Johan Theodor Bergelins enka, Emilia Maria Bergelin,
född Olbers, hos Kongl. Majit i underdånighet anbållit, att något understöd af
allmänna medel måtte henne tilldelas, till stöd hvarför hufvudsakligen åberopats
att Bergelin vid sin död cfterlemnat, förutom enkan, fyra minderåriga barn samt
att, enligt företedd bouppteckning efter Bergelin, boets skulder betydligt öfverstege
tillgångarne, så att enkan saknade all utväg att sig och barnen försörja; och hade
Landtbruks-akademiens Förvaltnings-komité, öfver ansökningen hörd, i underdånigt
utlåtande anfört, att, i betraktande af boets ställning och med kännedom om
den gagnande verksamhet, Bergelin utöfvat icke endast såsom redaktör af “Tidskrift
för Svenska landtbruket och dess binäringar11, af hvilken tio årgångar utkommit
och af “Qvartalsskrilt för praktisk landthushållning14, utan äfven genom de
många förtjenstfull arbeten, som han från främmande språk öfverflyttat till vårt,
såsom ock med hänseende dertill att Bergelin under loppet af flera år utan något
arfvode varit ledamot af Landtbruks-akademiens landtbruksafdelning och dess
Förvaltningskomité, det sednare såsom en af ledamöterna för handläggning af mål
och ärenden, hvilka i följd af Kongl. Majits särskilda förordnande till komitéen
öfverlemnas, samt af Direktionen för Veterinärinrättningen i Stockholm, komitéen,
som
Stats-Utekottets Utlåtande N:o 74.
38
som funno dot obestridligt, att Bergelin i väsendtlig mån medverkat till Svenska
jordbrukets utveckling och förkofran, hemställde att Kongl. Maj:t måtte till Rikets
Ständer föreslå å.t Bergelins enka någon pension.
Med afseende å den gagnande verksamhet till Svenska landthrukets förkofran
Bergelin dels genom utgifna skrifter och dels såsom ledamot al Landtbruksakademien
utölvat, har Kongl. Maj:t nu ock äskat, att Rikets Ständer måtte, såsom
ett erkännande af Bergelius förtjenster om det allmänna, medgifva att hans
efterlemnado enka finge för sin återstående lifstid från Allmänna Indragningsstaten
åtnjuta cn årlig pension af 400 R:dr; och då Utskottet, för sin del, äfven finner de
anförda omständigheterna påkalla, att, såsom ett uttryck af erkänsla för det framstående
sått, hvarpå Sekreteraren Bergelin i det allmänna verkat, Rikets Ständer
böra bereda hans efterlemnado enka erforderlig lindring i näringsomsorgerna för
hennes återstående lifstid, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer bifallas.
40:o. I betraktande deraf, att enkan efter framlidne Generallöjtnanten
Grefve Gustaf Mörner, hvilken under en lång följd af år tjenat riket och med
utmärkelse deltagit i dess sednaste krig, Grefvinnan Augusta Mörner, född Virgin,
numera sjuklig och vid den höga åldern af 72 år befunne sig i förhållande til!
sin samhällsställning uti ganska knappa omständigheter, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att för Grefvinnan Mörner, sorn redan i egenskap af f. d. statsfru hos II. M,
Enkedrottning Desideria från Allmänna Indragningsstaten åtnjuter en pension
af 750 R:dr, må derutöfver å nämnda stat uppföras ett belopp af 450 R:dr, att
under hennes återstående lifstid årligen utgå.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, var ställningen i Generallöjtnanten Grefve
Mörners bo vid hans år 1841 timade död sådan, att hans efterlemnade enka ansåg
sig icke böra göra framställning om en pension, som med hänseende till
hennes mans förtjenster såsom krigare säkerligen icke skulle henne förvägrats.
Nu hafva emellertid, enligt hvad Utskottet delgifna handlingar ådagalägga, förhållandena
i berörda afseende förändrat sig och Utskottet anser derföre Rikets
Ständer icke böra underlåta att genom beviljande af den begärda och för Grefvinnan
Mörners uppehälle erforderliga pensionen, gifva en gärd af erkänsla åt
den aflidne, af fosterlandet väl förtjente maken. Yäl förekommer, såsom ofvan
är nämndt, att Grefvinnan Mörner å indragningsstat redan uppbär en pension af
750 R:dr, men då denna pension blifvit henne tillagd på grund af hvad hon sjelf
verkat, utan allt afseende å mannens förtjenster, torde berörda omständighet icke
böra utgöra hinder för bifall till Kongl. Maj:ts framställning; hemställande på
grund häraf Utskottet,
att för Grefvinnan Mörner må, utöfver den pension af 750
R:dr, hon i egenskap af f. d. statsfru hos H. M. Enkedrottning
Desideria från Allmänna Indragningsstaten redan åtnjuter,
å nämnda stat uppföras ett belopp af 450 R:dr, att under
hennes återstående lifstid årligen utgå.
41:o. Enär Assistenten vid telegrafverket Claes Magnus Bergman, hvilken
i lifstiden allt ifrån våren år 1855, då de stora telegrafanlägguingarno här i riket
börjades, årligen varit vid dessa angelägna arbeten använd såsom arbetschef och
i följd af öfveransträngning derunder så skadats till sin synförmåga att han genom
operation mistat sitt ena öga, hvaraf sannolikt den sjukdom föranlcdts, som
i början af år 1865 slutat hans lif, efterlemnat enka och en oförsörjd dotter i beBih.
till B. St. Prot. 1865 # 1866. 4 Sami 1 A/d. 2 Band. 6 Höft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
hofvande omständigheter, har Kongl. Maj:t föreslagit, att Rikets Ständer, med alseende
säväl ä omförmälda ömmande förhållanden, som derå att Bergman i sin
olvanberörda befattning såsom arbetschef städse ådagalagt största nit och skicklighet
samt genom en ovanlig klokhet och omtanka vid arbetenas ordnande beredt
icke obetydlig besparing för telegrafverket, måtte medgifva att hans enka
Ulrika Bergman, född Kleen, finge, så länge hon lefver ogift, från Allmänna Indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 200 R:dr; men då Bergman endast under
en kortare tid varit i telegrafverkets tjenst anställd och vid do uppdrag han derunder
innehaft, ej torde kunnat inlägga sådana förtjenster om det allmänna, att
deraf skulle kunna härledas någon skyldighet för Statsverket att om hans efterlemnade
familj draga lörsorg, får Utskottet, helst telegrafverkets tjenstemän icke
äro berättigade till pension å indragningsstat, hemställa,
att den begärda pensionen ej må beviljas.
42:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 92) har Herr Printzensköld, A., föreslagit, att extra ordinarie
Kanslisten Christian Möller Allesson måtte tilläggas för sin återstående lifstid pension
å Allmänna Indraguingsstaten med ett belopp motsvarande hvad civile tjenstemän
i Kollegierna i lägsta lönegraden i sådant afseende åtnjuta; varande till
stöd härför andraget, att Möller Allesson, hvilken är född år 1793 och sedan åf
182G varit i rikets tjenst anställd, derunder han i åtskilliga verk tjenstgjort, ehuru
han till följd af honom åkommen svår döfhet icke kunnat till ordinarie tjensteman
befordras, på sin ålderdom befunne sig i särdeles tryckande fattigdom; men
då Möller Allesson aldrig innehaft ordinarie befattning i Statens tjenst och icke
heller i öfrigt, såvidt motionären upplyst, gjort sig synnerligen förtjent af det
allmänna, finner Utskottet
ej skäl att tillstyrka afseende å förevarande motion.
43:o. Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet till behandling
emottagit en hos bemälda Riks-Stånd väckt motion (N:o 195), deruti Riksdagsfullmägtigen
Anders Gudmundsson från Hallands län framställt det förslag, att
förre Krouoskogvaktaren i nämnda län Sven Kleen måtte varda å Allmänna Indragningsstatcn
uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension till belopp af 200 R:dr. Utaf motionen inhemtas, att Kleen, sedan han
från år 1824 under 40 års tid, dels enligt förordnande och dels på grund af konstitutorial
tjenstgjort såsom kronoskogvaktare i Hallands län emot en årlig lön
af 2 R:dr Banko, vid 69 års ålder undfått afsked och derefter såsom orkeslös begärt
och erhållit erforderligt fattigunderstöd af vederbörande kommunalstyrelse,
som dock ansett det vara Statens skyldighet att om Kleen draga försorg; men
då, genom hvad motionären till stöd för sitt förslag andragit, något förhållande
icko blifvit ådagalagdt, på grund hvaraf kommunens skyldighet att uti ifrågavarande
hänseende meddela understöd skulle på Statsverket öfverflyttas, hemställer
Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Anders Gudmundssons berörda motion
må af Rikets Ständer lemnäs utan afseende.
44:o. Uppå Vetenskaps-akademiens derom gjorda underdåniga hemställan,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att det årliga belopp af 1,200 R:dr, som Akademien
en längre tid fått uppbära till anskaffande af originalmålningar utaf vexter ur
Sveriges flora samt till utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål, äfven måtte
under nästkommande statsregleringsperiod få utgå; och tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till denna nådiga framställning.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
35
45:o. Åf det den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och
behof bilagda Statsråds-protokoll Ofver Ecklesiastik-ärenden den 2 Juni nästlidna
år inhemtas, hurusom Yetenskaps-akademien uti underdånig skrifvelse den 10
derlörutgångne Maj, — med förmälan, att Intendenten vid naturhistoriska rilcstnusei
entomologiska samlingar, Professoren Carl Henrik Boheman hos Akademien
anhållit om underdånig framställning, det Kongl. Maj:t måtte täckas hos Rikets
Ständer föreslå Boheman att, sedan han fyllt 70 år och då han ej längre förmådde
så som sig borde uppfylla sina åligganden samt derföre måste söka entledigande
från sin intendentsbefattning, varda uppförd å indragningsstat och dervid
komma i åtnjutande af pension till enahanda belopp, som för personer med liknande
befattning bestämdes — undordånigst hemställt, att då Boheman, som uppnått
en ålder af 69 år och i 52 år varit i Statens tjenst anställd, deraf 24 år såsom
Intendent, med sällsynt nit och skicklighet nämnda befattning förestått och
vid tillträdet af densamma såsom gåfva till riksmuseum öfvorlcmnat sina i dubbelt
hänseende värderika entomologiska samlingar, lika utmärkta genom den
ovanliga omsorg, hvarmed de blifvit behandlade, som genom deras rikhaltighet,
Kongl. Maj:t, enär ponsionsrätt ännu icke blifvit Vetenskaps-akadeiniens och
Riksmusei tjenstemän tillerkänd, måtte till Rikets näst sammanträdande Ständer
aflåta nådig Proposition om Bohemans uppförande å indragningsstat med åtnjutande
af ett penningobelopp, beräknadt efter hans lön 4,000 R:dr; och har Kongl.
Maj:t nu föreslagit, att för Professor Boheman måtte å Allmänna Indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 4,000 R:dr, att utgå från och med måuadou
näst efter den, då afsked varder honom meddeladt.
Då Professor Boheman, som uppnått en ålder af 69 år och under 52 år
varit i Statens tjenst anställd, enligt Vetonskaps-akademiens vitsord, med utmärkt
nit och skicklighet sin intendentsbefattning förestått, får Utskottet, med hänseende
jemväl dertill, att Boheman såsom gåfva till riksmuseum öfverlemnat värderika
entomologiska samlingar, hemställa,
att den föreslagna pensionen måtto af Rikets Ständer beviljas.
46:o. Sedan, på sätt Utskottet under 128:de punkten af dess Utlåtande N:o
66, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel,
vidare förmält, Yetenskaps-akademien hos Kongl. Majit gjort underdånig framställning
derom, att, då i den för naturhistoriska riksmusei intendenter utfärdade
instruktion vore dem förbjudet att hafva egna samlingar och Palieontologise
Intendenten derstädes, Professoren Nils Peter Angelin förklarat sig villig att till
museum öfverlemna sina högst betydliga, till ett värde af öfver 40,000 R:dr värderade,
samlingar mot det han dels erhölle för en gång 3,000 R:dr till inköp för
musei räkning af sådana dyrbarare arter, som nu i samlingen saknades, dels finge
från och med år 1866 årligen uppbära 2,000 R:dr; så har Kongl. Maj:t under
förevarande Hufvudtitel föreslagit, att för Angelin måtte, såsom ersättning för
öfverlemnande till museum af berörda samlingar, å Allmänna Indragningsstaten
uppföras ett årligt belopp af 2,000 R:dr från och med innevarande år och framgent
under Angelins återstående lifstid; och får Utskottet, med hänvisande till
ofvanberörda punkt, deri Utskottet tillstyrkt anvisande af det begärda anslaget å
3,000 R:dr, hemställa,
att, med bifall till förevarande nådiga framställning, ett årligt
belopp af 2,000 R:dr må till utgående från och med innevarande
år lör Professoren Angelin å Allmänna Indragningsstaten
uppföras.
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
47:o. Enligt hvad Statsråds-protokollet öfver Ecklesiastik-årenden den 16
September nästlidna är utvisar, hade Richard Dybeck gjort underdånig framställning
derom, att Kongl. Majit måtte täckas, mod afseende på Dybecks under nära
30 år fortsatta antiqvariska forskningar och utgifna arbeten samt hans outgifna,
till Staten redan donerade samlingar och hans numera försvagade helsa, hos Rikets
näst sammanträdande Ständer föreslå, att åt honom under hans återstående
lifstid bevilja en årlig pension till belopp af 2,500 R:dr; hvaremot han förbundit
sig dels att lemna 50 exemplar af antiqvariska tidskriften Runa, hvars första
häfte innevarande år utkommit, dels att under de färre resor, han för detta arbete
komme att framgent företaga, egna tillsyn åt forntida minnesmärkens bibehållande
och vårdande; — och hade Vitterhets-, Historie-, och Antiqvitets-akademien
uti häröfver infordradt utlåtande anfört, att, — alldenstund Dybeck, hvilken
sedan år 1842 med berömlig flit nästan uteslutande egnat sig åt antiqvariska
forskningar, för hvilka han under åren 1843 och 1846 uppburit särskilda anslag
af Akademien samt från och med år 1848 dels af statsmedel, dels af Akademiens
enskilda medel årligen uppburit efter hand ökade anslag och derjemte från och
med år 1858 fått uppbära det särskilda anslag, Rikets Ständer anvisat till uppsökande
och aftecknande af runstenar samt teckningarnos utgifvande, genom gåfvobref,
dateradt den 3 Januari 1848, förordnat, att hans outgifna samlingar skulle
efter hans död till Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien öfverlemna»,
samt enär han, vid nu uppnådd 54 års ålder och, enligt bifogadt läkarebetyg, bruten
helsa, icke kunde hoppas erhålla någon offentlig tjenstebefattning, som skulle
kunna gifva honom dagligt bröd, — Akademien ansåge sig cga grundade skäl att
tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga ansökningen.
Med afseende å hvad Akademien sålunda anfört har Kongl. Majit nu ock
föreslagit, att Dybeck, mot förbindelse för honom att till Ecklesiastik-departementet
aflemna 50 exemplar af tidskriften “Runa“ och under de resor, han kan komma att
för antiqvariskt ändamål företaga, tillse att forntida minnesmärken bibehålles och
vårdas, måtte å Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande af en årlig
pension af 2,000 Ridr; men då Dybeck icke varit i rikets tjenst anställd och i
betraktande af de understöd och anslag, som, på sätt ofvan förmäles, under en
lång följd af år kommit Dybeck tillgodo, han ingalunda kan anses för sina antiqvariska
forskningar lemnad utan ersättning, har Utskottet icke kunnat den förevarande
nådiga framställningen till bifall förorda, helst Utskottet, vid afgifvande
af Utlåtande angående regleringen af utgifterna under Riks-statens åttonde Hufvudtitcl,
redan tillstyrkt, att det till uppsökande och aftecknande af runstenar samt
dessa teckningars utgifvande anvisade anslag af 1,500 R:dr, hvilket alltifrån
år 1858 varit Dybeck tillagdt, måtte än vidare utgå, samt detta anslagsbelopp
fortfarande torde blifva Dybeck tilldeladt; hemställande alltså Utskottet,
att den föreslagna pensionen icke måtto beviljas.
48:o. För Adjunkten vid högre elementarläroverket i Skara, Filosofie
Magistern Johan Mathesius har Kongl. Majit äskat uppförande å Allmänna Indragningsstaten
af en årlig lifstidspension till lika belopp med nu innehafvande lön
eller 3,000 Ridr, räknadt från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked honom meddelas; till stöd för hvilken framställning blifvit åberopadt att
Mathesius, hvilken varit anställd vid läroverket sedan höstterminen 1829 och
numera fyllt 65 år, till följd af sinnessjukdom alltsedan höstterminen 1859,
med undantag af en del utaf derpåföljande vårtermin, varit ur stånd att sin
tjenst bestrida; att detta sjukdomstillstånd ännu fortfore, samt att, enligt af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
37
Domkapitlet i Skara Mathesius meddeladt intyg, han före sin nu iråkade sjukdom
städse med utmärkt nit och berömlig skicklighet sina tjensteåligganden fullgjort;
och får Utskottet, med afseende å hvad sålunda förekommit, tillstyrka
Rikets Ständers bifall till denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning.
49:o. Enär Rektorn vid Jakobs iägre elementarläroverk, Filosofie Magistern,
Riddaren af Kongl. Wasa-orden Carl Olof Rundeberg, hvilken är född den
22 December 1802 och allt ifrån höstterminen 1833 varit vid elementarläroverk
anställd samt den 26 November 1858 blifvit tili sin nu innehafvande rektorsbefattuing
utnämnd, numera till följd af ett år 1863 honom påkommet slaganfall blifvit till
kropps- och själskrafter så försvagad, att han saknade förmåga att sin tjenst
vederbörligen förrätta, har Kongl. Maj:t, med afseende jemväl å Rundebergs vitsordade
sällsynta skicklighet och oförtrutna nit i läroverkets tjenst, föreslagit, att
för Rundeberg, hvars lön utgör 3,500 R:dr, måtte å Allmänna Indragningsstaten
uppföras en årlig pension till belopp af 3,000 R:dr, att, räknadt från månaden
näst efter den, då afsked honom meddelas, under hans återstående lifstid utgå;
och tillstyrker Utskottet,
att jemväl denna nådiga framställning måtte vinna Rikets
Ständers bifall.
50:o. Enligt hvad det den nådiga Propositionen bilagda Stadsråds-protokoll
öfver Ecklcsiastik-ärenden den 22 September nåstlidna år utvisar, hade Direktionen
för Nya Elementarskolan uti underdånig skrifvelse den 25 nästförutgångne
Juli, — under förmälan, att Rektorn vid nämnda skola, Riddaren af Kongl. Majits
Nordstjerne-ordcn, Magister Per Adam Siljeström, jemte begäran om entledigande
från sin rektorsbefattning, anhållit, att Direktionen måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla honom till erhållande af lön å indragningsstat, enär, enligt
bifogadt läkarebetyg, Siljeström, som en längre tid lidit af en svårare sjuklighet
och derföre åtnjutit tjenstledighet, icke kunde utan väsendtlig fara för sin helsa
återtaga en så magtpåliggande och mödosam befattning som rektorskallet vid ett
större läroverk, om han ock möjligen framdeles kunde blifva i tillfälle att åtaga
sig något mindre ansträgando embete, — förklarat sig desto heldre förorda denua
begäran, som Siljeström under sin tjenstetid vid nya elementarskolan, der han
från år 1845 till 1847 varit anställd såsom lärare och från år 1856 såsom rektor,
ådagalagt utmärkta insigter, nit och skicklighet samt derjemte såväl genom
utgifna läroböcker som genom ett lifligt intresse och oförtröttad verksamhet äfven
före sin läraretid sökt gagna den allmänna undervisningen; hvadan ock Kongl.
Majit nu föreslagit, att för Siljeström måtte från och med innevarande år å Allmänna
Indragningsstaten uppföras en årlig lifstidspension af 3,000 Ridr.
Vid sistlidna riksdag väcktes af enskild motionär förslag om årligt understöd
till Rektor Siljeström, så länge han af sjukdom vore hindrad att tjenstgöra,
och vid pröfning af detta förslag funno Rikets Ständer väl, då icke ens uppgifvet
blifvit, att Siljeströms sjukdomstillstånd vore af den beskaffenhet att han derigenom
allt framgent blefve oförmögen till tjenstgöring, sig sakna giltig grund att
bevilja det begärda årliga understödet, men uti underdånig skrifvelse tillkännagåfvo
Rikets Ständer att den omständighet, att lärarne vid nya elementarskolan
i Stockholm icke såsom do vid rikets öfriga elementarläroverk anställde lärare
hade fullmagt på sina beställningar utan blott genom konstitutorial tills vidare
förordnades och således kunde när som helst från tjensterna entledigas, i Rikets
Ständers tanke icke borde utesluta Siljeström från förmånen att, lika med de vid
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
öfriga elementarläroverk anställde lärare, under sin sjukdom åtnjuta tjenstledighet
med bibehållande af tre fjerdedelar af lönen, hvarföro ock Rikets Ständer anhöllo,
att de för en slik anordning tilläfventyrs erforderliga ytterligare medel till vikariens
aflönande måtte af tillgångarne å anslaget till elementarläroverken anvisas.
Rikets Ständer hafva således redan förklarat Rektor Siljeström böra i afseende
på aflöningon ega samma förmåner sorn lärarno vid de öfriga elementar
11
» i • •
läroverken; — och detta, enligt hvad ofvan åberopade underdåniga skrifvelse gifver
vid handen, hufvudsakligen med afseende å Siljeströms utmärkta förtjenster
om undervisningsväsendet. På sådan grund och då Siljeström redan med sistlidna
års utgång, till följd af fortfarande sjukdom, erhållit afsked från rektorsbefattningen,
har Utskottet, med afseende å hvad angående Siljeström blifvit af
direktionen lör nya elementarskolan andraget, ansett sig böra tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, dock med
det af bemälda direktion föreslagna vilkor, så att, derest Siljeström
erhåller någon annan befattning i allmän tjenst, pensionen
då bör minskas med ett belopp, motsvarande den lön,
han vid sådan befattning kan åtnjuta.
51:o. För Adjunkten vid högre elementarläroverket i Calmar Filosofie
Magistern Gustaf Wolmar Sylvander har Kongl. Majit föreslagit att en pension
af 1,500 R:dr årligen måtto å Allmänna Indragningsstatcn uppföras, att utgå från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked.
Enligt hvad de till ärendet hörande handlingar utvisa, grundar sig denna
Kongl. Majits nådiga framställning på en af Sylvander hos Kongl. Majit derom
gjord underdånig ansökning; och inhemtas af handlingarno vidare, att Sylvander,
som är född 1816 och den 29 Mars 1847 blifvit till Collega Scholm antagen, till
följd af i hög grad försvagad hörsclförmåga redan under läseåren 1856 och 1857
varit permitterad från största delen af sina tjensteåligganden och allt ifrån 1858
till all slags tjenstgöring vid skolan oförmögen, ehuru han genom annan berömvärd
verksamhet sökt vara det allmänna till gagn ; att, enligt företedt läkarebetyg,
den Sylvander påkomna hörselsjukdom anses obotlig; samt att Sylvander
för närvarande uppbär adjunktslön i tredje lönegraden oller 2,000 Ilidr.
Med afseende härå och då en lärarebefattnings bestridande genom ofta ombytte
vikarier otvifvclakfigt måste menligt inverka på undervisningens behöriga
gång, tillstyrkor Utskottet,
att den föreslagna pensionen måtte Sylvander beviljas.
52:o. På sätt af Statsråds-protokollet öfver Eckiosiastik-ärenden den 13
Oktober sistlidet år inhemtas, hade Consistorium Aeademicum Majus i Upsala hos
Kongl. Majit gjort hemställan om ett anslag af 750 Ridr til! pension för Lektorn
vid högre elementarläroverket i Upsala, extra ordinarie Professoren Anders Uppströms
enka, Maria Charlotta af Uhr, och deras sex oförsörjda barn, under anförande,
bland annat, att Professoren Uppström, som egnat sina bästa krafter och
sin mesta tid åt nämnda läroverk, varit vid universitetet anställd sedan 1850 såsom
Docens och från 1859 såsom extra ordinarie Professor med årligt arfvode för denna
sednare befattning af 1,500 Ridr, samt att han under denna tid genom bearbetning
och lifgifvande från trycket af alla de qvarlefvor, hvilka finnas af det msesogötiska
språket, förvärfvat sig både inom och utom fäderneslandet ett vetenskapligt
anseende, som hedrade icke mindre honom än det universitet han tillhört.
Då han vid sitt frånfälle lemnat, sin familj nästan utan alla egna tillgångar och
utan annat understöd än 300 R:dr från universitetets pensionskassa och vid pass
State-Utskottets Utlåtande N:o 74.
39
40 å 50 R:dr gratial från erkestiftets pensionsmedel, voro det, enligt Konsistorii
underdåniga mening, billigt att Staten äfven för sin del lemnade något understöd
åt de qvarlefvaude efter en vetenskapsman, som under troget uppfyllande af sina
tjenstepligter användt sina lediga stunder till arbeten, hvilka gagnat vetenskapen
och befordrat fäderneslandets anseende. Och hade kanslern för Upsala universitet
ansett sig böra förorda denna underdåniga hemställan till Kongl. Maj:ts nådiga
behjertande så mycket hellre som behållningen i Professoren Uppströms sterbhus
utgjorde, enligt bouppteckning, endast 692 R:dr.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t föreslagit, att
för Profcssorcn Uppströms ofvanbemälda onka måtte å Allmänna Indragningsstaten
uppföras en lifstidspension till belopp af 750 Riksdaler årligen; och får
Utskottet, med afseende å ej mindre Uppströms berömliga verksamhet såsom skollärare
och på vetenskapens område, än äfven den ömmande belägenhet, hvaruti
hans hustru och barn sig befinna, tillstyrka,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende äskat måtte af
Rikets Ständer bifallas.
53:o. Yidare har Utskottet förehaft följande uti Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof gjorda framställningar om
pensioner å Allmänna Indragningsstaten, nemligen:
a) för Läraren vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda Johan
Gerhard Holtz till belopp af 2,000 Riksdaler att utgå från och med månaden näst
efter den, då afsked honom beviljas; och
b) för de vid samma Institut för elevernes undervisning anställde handtverksmästarne
Johan Nordfeldt och Elias Grönstedt tili belopp af 400 Riksdaler
för dem hvardera, att utgå från och med månaden näst efter afskedstagande!.
Af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Ecklesiastik-ärenden
den 13 Oktober nästlidet år inhemtas,
att Holtz, hvilken är född den 28 Mars 1803, sjelf döfstum, alltsedan år
1820 varit anställd såsom lärare vid Institutets afdelning för döfstumma och för
utmärkt väl vitsordad tjenstgöring i nåder hugnats med guldmedaljen för med
borgerlig
förtjenst samt uppbär en lön af 2,000 Riksdaler;
att Nordfeldt, hvilken är född den 27 December 1793, sedan år 1829
varit vid Institutet anställd såsom de döfstumma elevernas lärare i skrädderiyrket
och, utom fri bostad, ved och ljus samt 300 Riksdaler af entrepreuösen
för eleveruas beklädnad, åtnjuter lön af 360 Riksdaler,
och att Grönstedt, hvilken, sjelf döfstum och född den 5 Januari 1800, från
år 1830 undervisat eleverne i smedsyrke!, utom fri bostad, ved och ljus, jemväl
åtnjuter 360 Riksdaler i aflöning; varande till stöd för dessa framställningar hufvudsakligen
andraget, att förrbemälde personer, efter en ovanligt lång tjenstetid,
numera samtlige hunnit den ålder, att de svårligen kunde längre fortfara med
ett arbete, hvars mödosamma beskaffenhet fordrade friskare krafter.
I betraktande deraf har Utskottet ock funnit anledning vara för handen
att tillstyrka de ifrågavarande personernas uppförande å Indragningssfat; men
Utskottet, som mot de för Nordfeldt och Grönstedt ifrågasatta pensionsbeloppen
icke haft något att erinra, har deremot för den pension, med hvilken Holtz må
böra af Staten hugnäs, icke ansett sig kunna tillstyrka högre belopp än tre
ijerdcdelar af lönen eller 1,500 Riksdaler; hemställande alltså Utskottet,
a) att å Allmänna Indragningsstaten måtte för Holtz uppföras en
lifstidspension af 1,500 Riksdaler årligen; och
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74
b) att do för Nordfeldt och Grönstedt äskade pensionerna mätte
af Rikets Ständer beviljas.
54:o. Frän Ridderskapct och Adelu har Utskottet fätt emottaga en derstädes
af Herr Nisbeth, A. F. H., väckt motion (N:o 125), hvaruti motionären erinrat,
hurusom, enligt nu gällande stadga för rikets elementarläroverk, de der anställde
lärare i musik, teckning och gymnastik äro, i olikhet mot öfrige lärare
vid nämnda läroverk, uteslutne från all rätt till pension. Detta de s. k. öfnings
lärarnes uteslutande från en förmån, som blifvit de andra lärarne vid elementarläroverken
tillerkänd, hade, enligt motionärens förmenande, sin grund deruti, att
man antagit, det öfningslärarne i allmänhet, utom sin lärarebefattning, utöfvade
jemväl ett annat yrke, deraf de kcmtade sin hufvudsakligaste inkomst. Men
verkliga förhållandet vore dock helt annorlunda. I de flesta fall utgjorde tvärtom
lärarebefattningen öfningslärarens hufvudyrke och de biförtjenster, han genom
träget arbete kunde förskaffa sig, voro icke af särdeles betydenhet, ulan försloge
vanligen knappast att i förening med den ringa lönen bereda ett nödtorftigt underhåll.
I anledning häraf och då lärarens mera betryggade ställning alltid utöfvade
ett synnerligen välgörande inflytande på hans lärareverksamhet, har motionären,
särskildt framhållande musikens vigt såsom undervisningsämne, föreslagit,
att lärare i musik och sång vid elementarläroverken måtto erhålla lika rätt
till pension som andra med dem jemförlige lärare.
Då Utskottet icke kunnat finna någon giltig grund för motionärens förslag
att, under det do vid elementarläroverken anställda lärare i gymnastik och teckning
fortfarande skulle vara från rätt till pension uteslutne, en sådan rätt dock borde
lärare i musik tilläggas, får Utskottet, som anser frågan om pensionsrätt å de
öfningslärarne tillagda arfvoden höra i ett sammanhang pröfvas, hos Rikets Stäm
der hemställa,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
55:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga beslut om indragning af folkskollärare-seminarium
i Wisby, har uti en inom Preste-Ståndet väckt motion
(N:o 95) Biskop Anjou, under förutsättning att nämnda seminarium komme att,
på sätt beslutadt blifvit, upphöra, föreslagit, att åt föreståndaren för detsamma
Lars Jakob Ringbom måtte beviljas en pension, motsvarande den lön, han såsom
seminarii-föreståndare nu uppbär, eller åtminstone lika med den lägsta, han i denna
sin befattning åtnjutit, hvilken pension Ringbom skulle ega att uppbära så länge
han icke med lika lönevilkor åter inträdde i Statens tjenst; varande till stöd för
denna framställning anfördt, att, under det föreståndarne för öfriga till reorganisation
eller indragning bestämda folkskollärare-seminarier inom kyrkan eller elementarläroverken
hade för sig öppna platser med löneinkomster, till fullo ersättande
dem, hvilka de såsom seminarii-föreståndare åtnjöte, Ringbom, som för 35
år tillbaka börjat sin bana såsom lärare och, efter att hafva sedan år 1843 oafbrutet
biträdt vid undervisningen i Wisby seminarium, år 1857 blifvit förordnad
till dess föreståndare, hvilken anställning han sedermera med skicklighet beklädt.,
komme att återförvisas till sin befattning såsom förste lärare vid Wisby folkskola,
hvilken syssla Ringbom under deu tid han varit seminarii-föreståndare
medelst vikarie uppehållit. Denna tjenst vore förenad med vida mindre löneinkomster,
än dem Ringbom vid seminarium åtnjutit och dessutom kunde det icke vara
lämpligt, att eu person vid Ringboms ålder skulle återtaga den omedelbara lärareverksamheten
vid folkskolan.
Utskottet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
41
Otskottet kar tagit detta ärende i öfvervägande; och då det väckta förslaget
om godtgörelse åt Ringbom för den löneinkomst, han genom indragning af
seminarium i Wisby kan få vidkännas, synts Utskottet icke böra komma under
pröfning förr än, efter seminariernas allmänna ordnande, de likartade frågor, som
möjligen kunna från andra håll anmälas, må i sammanhang dermed till bedömande
och afgörande förekomma, har Utskottet, helst den beslutade indragningen
af seminarium i Wisby ej ännu försiggått, ansett sig böra hemställa,
att Biskop Anjous ifrågavarande motion ej må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
56:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Herr von Knorring, O. (i motion
N:o 2) samt inom Bonde-Ståndet. Riksdagsfullmägtigen Nils Jaensson från Östergötlands
län (i motion N:o 275) föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja aflidne
Häradshöfdingen, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden Garl Georg Levins
enka, Wilhelmina Mathilda Levin, född Grönblad, en årlig pension af 300 Riksdaler.
Till stöd för denna framställning hafva molionärerne anfört, att Häradshöfdingen
Levin, efter att hafva i öfver 20 år bekläd t domare-embetet inom Norra Helsinglands,
i anseende till derstädes förekommande många och invecklade brottmålsransakningar,
särdeles mödosamma domsaga, slutligen år 1861 sökt och erhållit
transport till Hellestads och Tjellmo domsaga i Linköpings län. Det till sistnämnda
domsaga hörande boställe, Stora Yxhult, fick dock icke förr än den 14
Mars 1863 af Levin tillträdas, enär hans föregångare i embetet aflidit sjelfva
Tkomtedagen år 1860, till följd hvaraf dennes enka var berättigad att till Midfästan
1863 innehafva bostället. Emellertid afled Levin den 20 December sistnämnda
år elfva timmar före Thomaedagens ingång, till följd hvaraf Levins sterbhus,
som, derest han upplefvat den 21 December, fått till den 14 Mars 1866
innehafva bostället, hvars årliga afkastning ansåges belöpa sig till 3,000 Riksdaler,
nu måste afträda detsamma fardageu sistlidna år. Genom den tillfällighet, att
mannens frånfälle inträffat straxt före Thomtedagens ingång, hade enkan sålunda
gått miste om ett års afkastning af bostället, en förlust så mycket mera kännbar,
som hon med en af sjukdom försvagad helsa jemte fyra ogifta döttrar befunne
sig i särdeles torftiga omständigheter, sedan boet, efter mannens död, måst
till borgenärers förnöjande afträdas.
På grund af de utaf motionären åberopade förhållanden, hvilka blifvit med
företedda handlingar styxHita, hemställer Utskottet,
att Häradshöfdingen Levins enka, Wilhelmina Mathilda
Levin, född Grönblad, måtte beviljas en årlig pension af 300
Riksdaler.
57:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottets behandling
remitterad motion (N:o 120) har Herr von Ehrenheim, P. anhållit, att Rikets
Ständer, som vid flera föregående tillfällen bebjertat det behof, hvaruti aflidne
förtjente embetsmäns enkor och oförsöijda barn sig befunnit, måtte bevilja en
årlig pension af 500 Riksdaler åt enkan efter aflidne Häradshöfdingen i Bro,
Håbo, Åsunda och Trögds häraders domsaga Fredrik Wilhelm Strandberg, hvilken,
född 1793, år 1819 inträdt i Statens tjenst och under största delen af sin derefter
följande lefnad med oförvitlighet och redbarhet förestått mödosamma domareembeten.
Vid sin i Juli månad sistlidna år inträffade död hade han efterlemnat,
jemte enkan Fredrika Strandberg, född Wanström, en son, född år 1845, men
som ännu icke utan allt understöd från hemmet kunde sig försörja, två yngre
Bilt. till 11. St. Prot. 1865 §• 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Höft. 6
42
Stats- Utskottets '^Utlåtande N:o 74.
söner, hvilkas uppfostran till största delen återstode att fullborda, samt en ogift
dotter. Behållningen i boet uppginge endast till omkring 2,700 Riksdaler, eller
värdet af ett tarfligt lösörebo. Väl erhölle enkan från Civilstatens pensionskassa
600 Riksdaler samt från Häradshöfdingarnes enskilda pensionskassa 450 Riksdaler
årligen, men dessa pensionsbelopps otillräcklighet för familjens behof ökades
ännu mer deraf att från den förstnämnda pensionen afginge under de två första åren
500 å 600 Riksdaler för afgifter, som i och för densammas åtnjutande ytterligare
borde inbetalas, hvarjemte den sednare pensionen vore till beloppet helt och
hållet beroende af pensionskassans ställning och kunde således komma att nedsättas.
Då de pensionsbelopp, deraf, enligt motionärens uppgift, Häradshöfdingen
Strandbergs enka redan är i åtnjutande, så mycket heldre måste anses tillräckliga
för hennes eget och hennes ofvanomförmälda barns nödtorftiga uppehälle,
som, på sätt handlingarne antyda, två af dessa sednare redan uppnått den ålder,
att de böra kunna, om ej sjelfva förskaffa sig hela sin utkomst, dock i väsendtlig
mån dertill bidraga, har Utskottet saknat skäl att den begärda pensionen tillstyrka,
hvadan Utskottet hemställer,
att ifrågavarande motion icke må af Rikets Ständer bifallas.
58:o. Dti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad
motion (N:o 151) har Herr Nordenfelt, E. W., med hvilken G-refve Posse, K., instämt,
— jemte erinran om aflidne Öfversten och Sekundchefen för Kongl. Marinregementet,
Kommendören af Kongl. Svärds-orden, Carl Christian Kreugers förtjenster
om det allmänna under en mer än fyratioårig tjenstetid såsom militär,
äfvensom särskildt om den nitiska och gagnande verksamhet, öfverste Kreuger
utöfvat inom den kommun, han under större delen af sitt lif tillhörde, eller
Carlskrona, hvars fattigvård han i flera år på ett utmärkt sätt förestått, —
föreslagit, att, enär vid öfverste Kreugers i November månad sistlidet år timade
frånfälle, skulderna i boet öfverstigit tillgångarne, till följd hvaraf hans efterlemuade
familj, enkan Carolina Kreuger, född Fries, sonen Johan August, hvilken af
lamhet i högra armen och handen vore urståndsatt att bidraga till sin framtida
bergning, samt dottren Agda Carolina Augusta, befunne sig i särdeles torftiga
omständigheter samt i stort behof af ytterligare understöd utöfver den pension
af 750 Riksdaler, som enkan skulle hafva att från Amiralitets-krigsmanskassan
förvänta, Rikets Ständer måtte åt Öfverste Kreugers ofvanbemälda enka
samt två oförsörjda barn å Allmänna Indragningsstaten bevilja en årlig pension af
400 Riksdaler.
Med afseende å Öfversten Kreugers långvariga och förtjenstfull verksamhet
i det allmännas tjenst samt de till stöd för framställningen i öfrigt åberopade
och medelst motionen bilagda handlingar styrkta omständigheter, får Utskottet,
som anser Staten böra genom något understöd värna hans enka från
ekonomiskt betryck, men deremot finner betänkligt att, så länge modren lefver,
jemväl bevilja understöd åt barnen, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte tillägga Öfverste Kreugers enka,
Carolina Kreuger, född Fries, en årlig pension af 400 Riksdaler.
59:o. Med anledning af f. d. Öfverstelöjtnanten Friherre Ulf Carlsson
Sparres den 30 December 1864 timade död och de ytterst knappa omständigheter,
hvaruti hans efterlemnade enka samt sex oförsörjda döttrar sig befunne, har
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
43
Herr von Knorring, O., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 52),
under åberopande af den långa tid Friherre Sparre tjenat Staten, äfvensom den
omständigheten att Sparre med särdeles utmärkelse, deltagit i 1813 och 1814 års
krig, anhållit, att Rikets Ständer måtte bevilja Friherre Sparres enka, Kerstin
Sparre, född Vult von Steijern, en årlig pension af 600 Riksdaler.
Af de motionen bilagda handlingarne inhemtas, att Sparre, som redan år
1793 började sin militära bana såsom korporal vid Smålands kavalleri, bevistat
fälttågen i Tyskland och Norge åren 1813 och 1814 och derunder deltagit i flera
träffningar, samt att han under kriget i Tyskland blifvit hugnad med guldmedaljen
för tapperhet i fält, och sedermera under fälttåget i Norge, efter det han i
affären vid Ingedals kyrka och Södra Hjelmungen af en kula blesserats i båda
benen, med Svärds-ordens riddarekors.
I betraktande af Friherre Sparres långa tjenstetid samt att han derunder,
på sätt nu omförmäldt blifvit, med erkänd utmärkelse deltagit i tvänne fälttåg,
och då, efter hvad motionen åtföljande intyg utvisa, Friherre Sparres enka, som
från Arméens Pensionskassa åtnjuter en pension af endast 187 Riksdaler 50 öre,
jemte sina sex döttrar befinner sig i högst behöfvande omständigheter, har Utskottet
icke tvekat tillstyrka Rikets Ständer,
att Friherre Sparres enka, Kerstin Sparre, född Tult von
Steijern, måtte å Allmänna Indragningsstaten tilldelas en årlig
pension af 600 Riksdaler.
60:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga
en inom nämnda Riks-Stånd af Herr Belfrage, J. G. W., väckt motion (N:o 79),
hvari motionären, under förmälan att aflidne Majoren Lönnroths enka, som numera
uppnått en ålder af öfver 65 år, befunne sig i särdeles knappa omständigheter,
föreslagit, att den bemälda enka vid 1859—1860 års riksdag tillagda pension
af 200 Riksdaler måtte höjas till 400 Riksdaler; och då, enligt hvad Utskottet
inhemtat, enkan Lönnroth, som är i saknad af egna tillgångar, vid sin numera
långt framskridna ålder samt deraf härflytande försvagade kroppskrafter
icke fortfarande eger förmåga att genom arbete förskaffa sig de medel, som, utöfver
det understöd, hon för närvarande af Staten åtnjuter, äro för en tarflig utkomst
erforderliga, får Utskottet, med afseende tillika å Majoren Lönnroths
under hans särdeles långa militäriska bana ådagalagda förtjenster, härmed tillstyrka,
v
att den från Allmänna Indragningsstaten till Kapitenen vid
Göta Artilleri-regemente, Majoren i arméen m. m. Arvid
Lönnroths enka, Helena Brita Lönnroth, född Bredelius, utgående
pension, 200 Riksdaler, måtte förhöjas mod 200 Riksdaler,
eller till ett belopp af 400 Riksdaler för år.
6T.o. Från samma Riks-Stånd har vidare blifvit till Utskottet öfverlemnad
en af Friherre Raab, A. C., väckt motion (N:o 80), deruti motionären hufvudsakligen
anfört, att f. d. Andre Majoren vid Calmar regemente, Riddaren af Kongl.
Svärds-orden Garl Wilhelm Braun vid sin död den 3 November 1839 efterlemnat
enka jemte fyra minderåriga barn i en tryckande och bekymmersam ekonomisk
ställning. Boets skulder öfverstego nemligen tillgångarne, hvilka derföre måst till
borgenärerne afträdas, utan att enkan dervid hade någon enskild egendom att undanskifta.
Hennes bekymmersamma belägenhet försvårades ännu ytterligare deraf,
att mannen i lifstiden underlåtit bereda henne delaktighet i någon pensionsinrättning.
Endast genom egen arbetsamhet samt den hjelp, som från den enskilda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
välgörenheten kommit henne till del, hade det hittills varit henne möjligt att sig
försörja; men numera hunnen till en ålder af öfver 60 år vore hon, med försvagad
helsa, ej mera i stånd att fortfarande, såsom hittills, bereda sig en nödtorftig
bergning. I anledning häraf och under åberopande af den omständighet, att Majoren
Braun, som i nära 29 år såsom officer tjenat Staten, med utmärkelse deltagit
såväl i 1808—1809 årens krig som 1813- 1814 årens fälttåg i Tyskland och
Norge, under hvilket sistnämnda han erhållit guldmedaljen för tapperhet i fält,
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja Majoren Brauns enka.
Christina Braun, född Hård af Thorestorp, en årlig pension å Allmänna Iudragningsstaten
af 40° R:dr.
Med afseende ej mindre derå, att Majoren Braun med erkänd utmärkelse
deltagit i Sveriges sednaste krig, än äfven å de af motionären i öfrigt anförda
samt af motionen bilagda handlingar styrkta, ömmande omständigheter, som härvid
äro för handen, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte tillägga Majoren Brauns enka, Christina
Braun, född Hård af Thorestorp, en årlig pension af
400 Riksdaler.
62:o. Uti en likaledes hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 35)
har Friherre Rehlinder, H., föreslagit, att aflidne Majoren i arméen, Kapitenen vid
Wendes Artilleri-regemente, Riddaren af Kongl. Svärds-ordeu Axel Reinhold Andersins
två ogifta döttrar, Sofia Charlotta och Emilia Ghristina, måtte af allmänna
medel undfå en årlig pension af 200 R:dr hvardera. Till stöd för denna framställning
har motionären anfört, att Majoren Andersin, som, efter att hafva med
utmärkelse och tapperhet redligen tjenat fäderneslandet i 43 år, redan år 1835
erhöll afsked, dervid han tilldelats en pension af 600 R:dr, hvilken sedermera,
genom Konungens nåd, ökats med en obetydlig årlig gratifikation. Med dessa
små tillgångar hade han intill sin död, den 22 September sistlidet år, försörjt sig
sjelf och sina två ogifta döttrar, hvilka nu, båda sjukliga och oförmögna att genom
arbete förskaffa sig sitt uppehälle, befunne sig i stort behof af något understöd,
utöfver de små gratifikationer, som de, med anledning af fadrens kort före
hans död derom till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökning, möjligen kunde
hafva att förvänta, men hvilkas otillräcklighet, äfven för den tarfligaste utkomst,
vore nogsamt känd.
Af de motionen vidfogade handlingar har Utskottet inhemtat, att Majoren
Andersin, som, född år 1779, inträdt i Statens tjenst år 1792, derefter bevistat fälttåg
såväl 1808 i Finland som åren 1813 och 1814 i Tyskland och Norge; att han under
förstnämnda krig, efter att hafva deltagit i flera träffningar samt af en karteschkula
sårats i ena benet, blifvit hugnad med guldmedaljen för tapperhet i fält,
samt att vid Majoren Andersins död tillgångarne i hans bo med endast ungefär
350 R:dr öfverstigit skulderna; och då sålunda Majoren Andersins efterlemnade
döttrars behof af understöd för sin framtida utkomst blifvit styrkt, får Utskottet,
med fästadt afseende ä Majoren Andersins långa samt synnerligen väl vitsordade
verksamhet i fäderneslandets tjenst, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte åt Majoren Andersins två ogifta
döttrar, Sofia Charlotta och Emilia Christina, å Allmänna
Indragningsstaten uppföra en årlig pension af 200 R:dr,
att till hvardera utgå så länge hon ogift förblifver.
63:o. Hos Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Olof Olsson från Wermlands
län (i motion N:o 124) — med förmälan, hurusom aflidne Postmästaren i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
45
Arvika, Kapitenen vid Wermlands Fältjägare-regemente, Gustaf Edvard Geijer*
då han, efter att i 53 år hafva varit i Statens tjenst anställd samt derunder bevistat
1813—1814 årens krig, år 1863 afled, efterlemnat, jemte sex andra barn,
äfven dottern Christina Mathilda, hvilken, på sätt motionen bilagda intyg utvisade,
till sin kroppsbyggnad i hög grad missbildad samt till förståndet ytterligt svag.
vore oförmögen att i ringaste mån bidraga till sitt uppehälle, dertill hon, enär
vid fadrens död skulderna i boet öfverstego tillgångarne, saknade andra medel,
än de ringa understöd af tillsammans 84 R:dr 66 öre, hon från Civilstatens enkeoch
pupillkassa samt allmänna fond årligen åtnjöte, — föreslagit, att Rikets Ständer
måtte tillägga Kapitenen Geijers ofvanbemälda dotter en pension af 250 R:dr ;
och får Utskottet, med afseende å ej mindre Kapitenen Geijers långa tjenstetid
än äfven de särdeles bevekande omständigheter, som härvid förekomma, hemställa,
att Kapitenen Geijers dotter, Christina Mathilda Geijer, må å
Allmänna Indragningsstaten erhålla en årlig pension af 200
R:dr, att utgå så länge hon ogift förblifver.
64:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt, till Utskottet remitterad motion
(N:o 93) har Herr A. L. Holmqvist, med erinran om aflidne Regementsläkaren,
Medicine-doktor Gustaf Wilhelm Beckers stora förtjenster som vetenskapsman och
läkare samt den redbarhet, oegennytta och välvilja mot fattige, han vid utöfvandet
af sitt yrke städse ådagalagt, begärt att åt hans efterlefvande enka, Evelina Becker,
född Wennberg, hvars framtid Becker, till följd af en genom sjuklighet under de
sednare åren af lians lifstid mera inskränkt verksamhet, ej kunnat betrygga, och
som nu vid öfver 70 års ålder samt lidande af en kronisk sjukdom befunne sig
i stort behof af ytterligare understöd för sitt uppehälle, utöfver den pension af
150 R:dr, hon från Arméeus enke- och pupillkassa åtnjuter, måtte å Allmänna
Indragningsstaten beviljas en pension af 400 R:dr.
Jemväl vid sist församlade riksdag väcktes motion om pension åt Regementsläkaren
Beckers enka. Stats-Utskottet, till hvars behandling nämnda motion
remitterades, yttrade i deröfver afgifvet utlåtande, att då, efter hvad hos Utskottet
blifvit upplyst, behållningen i boet efter Becker varit sådan, att densamma, jemte
den pension, hans enka från Arméens enke- och pupillkassa åtnjöte, borde kunna
bereda henne en nödtorftig bergning, saknade Utskottet skäl understödja motionen,
hvilken ock genom votering i Förstärkt Stats-Utskott blef af Rikets Ständer afslagen.
Då emellertid, enligt hvad såväl motionären uppgifvit, som äfven motionen
åtföljande handlingar och inom Utskottet lemnade upplysningar bestyrka, vid
skedd realisering af Regementsläkaren Beckers bo, detsamma långt ifrån att gifva
den behållning, som vid sednaste riksdag antogs böra blifva händelsen, endast
lemnat enkan ett mindre öfverskott, som redan till hennes uppehälle åtgått, till
följd hvaraf hon nu vid 70 års ålder och med af sjukdom försvagade krafter befinner
sig utan annan tillgång för sin utkomst, än ofvan omförmälda pension från
Arméens enke- och pupillkassa, har Utskottet, i betraktande af Regementsläkaren
Beckers under en lång verksamhet ådagalagda förtjenster om det allmänna, nu
ansett sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte åt Regementsläkaren Beckers enka,
Evelina Becker, född Wennberg, bevilja en årlig pension
af 400 R:dr.
65:o. Hos Ridderskapet och Adeln har Herr von Knorring, O. (i motion
N:o 53) föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt aflidne Protokollssekreteraren
Anton Juliues Ekmans enka Magdalena Sofia Ekman, född Nauckhoff, bevilja ett år
-
46
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 74.
ligt understöd af 400 R:dr. Enligt hvad motionären anfört, samt Utskottet af
motionen bilagda handlingar inhemtat, hade Ekman i 36 år varit i Statens tjenst
anställd. Yid sin död den 3 December 1864 efterlemnade han enka jemte fem
barn, deraf det äldsta 13 och det yngsta 5 år gammalt. Efter mannens död nödgades
enkan till borgenärer afträda boet, hvadan hon nu, med af sjukdom försvagade
krafter, befinner sig i saknad af annan tillgång för sitt eget och sina
barns underhåll, än den årliga pension af omkring 600 R:dr, hon från Civilstatens
enke- och pupillkassa uppbär.
Med afseende å nu omförmälda förhållanden, har Utskottet ansett sig böra
tillstyrka,
att Protokollssekreteraren Ekmans enka, Magdalena Sofia
Ekman, född Nauckhoff, må å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande af en årlig pension af 400 R:dr.
66:o. Med erinran hurusom vid sednast församlade riksdag Rikets Ständer,
uppå derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, medgifvit, att tillförordnade Kamereraren
i Kammar-kollegii första provinskontor, Kammarrätts-rådet Paul Roland
Ferlin, som då i öfver 40 år varit i rikets tjenst anställd samt derunder i närmare
4 år med synnerlig drift och skicklighet bestridt ofvanberörda mödosamma kamererarebefattning,
skulle, ehuru Ferlin endast på förordnande innehade sistnämnda tjenst,
vid entledigande derifrån på Allmänna Indragningsstaten undfå skilnaden emellan
det pensionsbelopp, som då kunde vara för pensionsberättigade Kamererare i
Kammar-kollegium faststäldt, och den pension af 750 R:dr, han vore berättigad
att från Civilstatens Pensionsinrättnig uppbära, har uti en inom Ridderskapet och
Adeln väckt motion (N:o 50) Herr Charpentier, R., anhållit, att Rikets Ständer ville
åt hvardera af numera aflidne Kammarrätts-rådet Ferlins efterlemnade tre ogifta döttrar,
Augusta Eugenia Amanda, Hildegard Lovisa och Augusta Wilhelmina, anslå en
årlig pension af 200 R:dr. Till stöd för denna framställning har motionären hufvudsakligen
åberopat dels Kammarrätts-rådet Ferlins under en lång tjenstemannabana
ådagalagda utmärkta skicklighet, dels ock den omständigheten, att Ferlin,
som, ehuru 68 år gammal, stått qvar vid tjeusten till sin död, således icke kommit
i åtnjutande af den honom förunnade särskilda pensionsförmån. I anledning
häraf och då Ferlin vid sin död icke efterlemnade enka, har motionären uttalat
den förhoppning, att Rikets Ständer skulle vara benägna att låta Ferlins tre oförsörjda
döttrar, hvilka, enär skulderna i fadrens bo öfverstigit tillgångarne, saknade
annat undersöd för sitt uppehälle än de obetydliga belopp, 27 R:dr årligen för
hvardera, sorn de från Civilstatens Enke- och Pupillfond erhölle, i någon mån
tillgodonjuta den välvilja Rikets Ständer mot fadren visat, men hvaraf döden betagit
honom frukten; och får Utskottet, med afseende å de af motionären sålunda
anförda förhållanden, tillstyrka,
att Rikets Ständer åt Kammarrätts-rådet Ferlins efterlemnade
tre ofgifta döttrar, Augusta Eugenia Amanda, Hildegard
Lovisa och Augusta Wilhelmina Ferlin, måtte bevilja en
pension å Allmänna Indragningsstaten af 100 R:dr, att till
hvardera årligen utgå så länge hon ogift förblifver.
67:o. Uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 193) har Riksdagsfuilmägtigen
Josef Smedberg från Elfsborgs län, — under anförande, hurusom aflidne
Länsmannen i Kinds härad Jakob Bånge, som år 1818 tillträdt berörda tjenst,
den han sedermera intill sin i April månad 1863 inträlfade död och således i 45
år innehaft, vid sitt frånfälle efterlemnat en ålderstigen enka jemte fem oförsörjda
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 74.
4?
döttrar i de mest torftiga omständigheter, enär enkan, som, på sätt motionen bilagda
handlingar utvisade, efter mannens död måst till borgenärer afträda boet
samt vore oförmögen att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle, icke dertill
egde annan tillgång än en årlig pension från Civilstatens Pensionskassa af 150 R:dr,
— anhållit, att Rikets Ständer ville bevilja länsmannen Bånges enka Johanna
Brita Bånge, född Bulander, ett årligt understöd af 150 R:dr; men då länsmannen
Bånges verksamhet ej torde på något mera framstående sätt kunnat gagna det
allmänna, samt dertill kommer, att, enligt hvad vid motionen fogade handlingar
utvisa, samtliga Bånges efterlefvande harn uppnått den ålder, att de böra kunna
sig sjelfva försörja, hvadan några särdeles bevekande förhållanden i sådant afseende
icke förefinnas, hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Smedbergs ifrågavarande motion ej
må af Rikets Ständer bifallas.
68:o. Genom remiss från Prestc-Ståndet har Utskottet fått emottaga en
derstädes väckt motion, (N:o 92), hvari Doktor Nordlund anhållit, att Rikets Ständer
måtte tillägga aflidne t. f. Kamereraren vid f. d. General-assistans-kontoreJ
Gustaf Erik Grundens enka, Wilhelmina Mariana Grundén, född Falk, en årlig
pension af 300 R:dr. Till stöd för denna framställning har motionären anfört att
Grundén, efter det han i IG år på det mest berömliga sätt tjenstgjort vid det under
Rikets Ständers styrelse stående General-assistans-kontoret, vid samma verks indragning
år 1832 utan eget förvållande blifvit skiljd från den syssla han derstädes
efter förordnande bestridt, men först flera år derefter vid 1856—1858 årens
riksdag erhållit en årlig pension af 600 R:dr. Med denna ringa tillgång hade
han, som haft hustru och en ogift dotter att försörja, icke kunnat göra någon
besparing för sin familjs framtida bergning eller bereda någon pension åt sin
enka, som nu med en af sjukdom försvagad helsa, jemte en oförsörjd dotter, vore
i de mest behöfvande omständigheter. Efter Grundéns i April månad sistlidna
år timade frånfälle hade nemligen befunnits, att tillgångarna i boet icke ens varit
tillräckliga att gälda skulderna, hvadan enkan nödgats till borgenärer afträda
boets egendom.
Af motionen bilagda handlingar äro de af motionären uppgifna förhållanden
om enkan Grundéns nödställda belägenhet vitsordade; och får Utskottet, i
betraktande af de ömmande omständigheter, som i förevarande fall äro förhanden
och då Grundén i lifstiden utan eget förvållande blifvit betagen det tillfälle till
utkomst, han i det allmännas tjenst förvärfva!, tillstyrka,
att Kamereraren Grundéns enka, Wilhelmina Mariana Grundén,
född Falk, måtte å Allmänna ludragningsstaten uppföras till
åtnjutande af en årlig pension af 300 R:dr.
69:o. Hos Preste-Ståndet har (i motion N:o 88) Kontraktsprosten Janzon,
med hvilken Domprosten Sondén i afgifvet yttrande sig förenat, anhållit, att Rikets
Ständer måtte bevilja aflidne Kongl. Hofpredikanten, Kontraktsprosten och
Kyrkoherden i Kettilstads och Tjärstads pastorat af Linköpings stift, Ledamoten
af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-orden, Theologie Doktorn Anders Jakob Onattingii
efterlemnade enka, Ulrika Mathilda Sofia. Cnattingius, samt ogifta dotter Carolina
Emilia, född år 1838, och son Jakob Daniel Johan, född år 1851, en årlig pension
af 300 R:dr; varande till stöd för berörda framställning hufvudsakligen anfördt,
hurusom Cnattingius dels genom egen lärareverksamhet och isynnerhet medelst
utgifna läroböcker gjort sig i hög grad förtjent om folkskolan, dels ock genom
sin författareverksamhet i öfrigt gagnat det allmänna.
/
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.
Utskottet, som villigt erkänner, att Doktor Cnattingius genom sin verksamhet,
företrädesvis i afseende å folkundervisningen, gjort sig särdeles förtjent
af Statens erkänsla, har likväl, vid det förhållande att motionären icke lemnat
någon upplysning om de tillgångar, utöfver den, enligt motionen bilagdt bouppteckningssinstrument,
till något öfver 7,000 R:dr uppgående behållningen i Cnattingii
bo, som kunnat hans qvarlefvande familj tillfalla derigenom, att enkan fått
under de henne efter all sannolikhet beviljade ett eller flera nådår åtnjuta inkomsterna
af det pastorat, Cnattingius i lifstiden innehaft, icke ansett sig böra den
gjorda framställningen i dess närvarande skick biträda utan hemställer Utskotttet,
att Kontraktsprosten Janzons ifrågavarande motion icke må
af Rikets Ständer bifallas.
70:o. Uti en likaledes inom Preste-Ståndet väckt motion (N:o 69) har
Doktor Ternström förmält hurusom Prosten och Kyrkoherden i Balkåkra pastorat
af Lunds stift, Magistern m. m. Christian Gissel Berlin vid sin under loppet
af nästlidna riksdag inträffade död i behöfvande omständigheter efterlemnat
enka jemte tre ogifta döttrar och en son. Tillgångarne i boet hade nemligen,
på sätt af motionen bilagda handlingar inhemtades, i stället att lemna öfverskott,
icke ens varit tillräckliga att betänka skulderna, hvadan desamma måst till borgenärers
förnöjande afträdas. I anledning häraf har motionären föreslagit, att
Rikets Ständer ville, såsom ett erkännande af Prosten Berlins verksamhet såsom
riksdagsman, åt hans enka, Anna Catharina Berlin, född Nordström, å Allmänna
Indragningsstaten anslå en pension af 600 B:dr att från och med innevarande
år utgå.
Då Utskottet, i likhet med hvad under nästföregående punkt blifvit anmärkt,
jemväl i förevarande fall af motionären lemnats utan all upplysning om
de tillgångar, som kunnat för Prosten Berlins enka och oförsörjda barn uppkomma
derigenom, att enkan under henne förunnade nådår egt uppbära inkomsterna
af det, enligt motionärens egen uppgift, förmånliga pastorat, hvilket Berlin
i lifstiden innehaft, har Utskottet ej heller funnit skäl att till nu ifrågavarande
motion tillstyrka bifall, utan hemställer,
att densamma må af Rikets Ständer afslås.
71:o. Med anförande hurusom det vore samhället värdigt och äfven läge i dess
välförstådda intresse att med sin hjelp understödja familjen efter en man, som
iifvad af nit för mensklighetens högsta angelägenheter, egnat sina krafter åt en
verksamhet, derigenom lian varit urståndsatt att tillförsäkra sina efterlefvande en
bekymmerfri utkomst, hafva inom Borgare-Ståndet Herr Trybom (i motion N:o
88) samt, inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Jonas Andersson från Östergötlands
län (i motion N:o 268) föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja aflidne
Komministern Nils Ignells efterlemnade enka, Sigrid Florentina Ignell, född
Lindmark, en årlig pension af 600 R:dr.
Utskottet har, med afseende å aflidne Komministern Ignells genom den
framstående författareverksamhet, han utöfvat, ådagalagda förtjenster, icke tvekat
tillstyrka Rikets Ständer att anslå något understöd åt hans enka, som, på sätt
ett motionen bilagdt intyg utvisar, icke åtnjutit något extra nådår vid den komministersbeställning,
Ignell i lifstiden innehaft; men då enkan för sitt eget samt en
fosterdotters uppehälle dock icke saknar alla medel, enär, enligt hvad af handlingarne
inhemtas, behållningen i boet, uppgående till öfver 7,900 R:dr, på grund af testamente
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 74.
49
mente odelad henne tillfallit, har Utskottet ansett det af motionären äskade belopp
skäligen kunna något nedsättas; i följd hvaraf Utskottet hemställer,
att Komministern Ignells enka, Sigrid Florentina Ignell, född
Lindmark, måtte tilläggas en årlig pension å Allmänna Indragningsstaten
af 400 R:dr.
72:o. Från Preste-Ståndet har Utskottet jemväl fått emottaga en af Biskop
Björck derstädes väckt motion (N:o 63), deri motionären, — med omförmälande
af det utmärkta sätt, hvarpå numera aflidne Tbeologie-lektoren vid högre elementarläroverket
i Göteborg, Theologie Doktorn Niklas Beckman uppfyllt det
lärarekall, han vid läroverket i 35 år beklädt, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
bevilja hans enka, Albertina Elisabeth Beckman, född Höök, en årlig pension af 300
R:dr. Till stöd för denna sin framställning har motionären vidare anfört, att
Lektor Beckmans enka, som efter mannens i Maj månad 1859 timade död icke
åtnjutit något extra nådår vid det af honom i lifstiden iunehafda prebende-pastoratet
Lundby på Hisingen, nu vid 78 års ålder befunne sig utan annan tillgång för
sin utkomst än hvad af den vid Beckmans frånfälle i boet varande behållning
omkring 4,800 R:dr och hvilken genom testamente henne odelad tillfallit, kunde
återstå; och får, i betraktande af de utaf motionären sålunda om förmälda samt
af motionen åtföljande handlingar styrkta omständigheter, Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja aflidne Theologie Doktorn
Beckmans enka, Albertina Elisabeth Beckman, född Höök, en
årlig pension af 300 R:dr.
73:o. Inora Preste-Ståndet har vidare Professoren Bibbing, med hvilken
Doktor Ljunggren instämt (i motion N:o 55), föreslagit, att Rikets Ständer måtte
åt aflidne Rektorn vid Tyska national-lyceum i Stockholm, Professoren U. W.
Dieterichs enka, Maria Margaretha Dieterich, född Kullman, bevilja en årlig pension
af 500 R:dr. Till stöd tor denna framställning har motionären erinrat,
hurusom Rikets Ständer, till fullo erkännande värdet och betydelsen af lärarens
obemärkta och mödosamma kall, icke begränsat sitt deltagande till allenast de
lärare, som varit vid Statens skolor anställde, utan så vid sistlidna som vid flera
föregående riksdagar utsträckt sin välvilliga hjelp äfven till förtjente ålderstigne
lärare vid privata läroverk eller deras i behof stadda efterletvande. Detta hade
gifvit motionären anledning att påkalla samma välvilja för Rektor Dieterichs enka.
Under en särdeles lång tid hade Dieterich med utmärkt nit och skicklighet såsom
lärare handledt ungdomen i ofvannämnda skola, till hvars rektor han år 1851
blifvit befordrad. Hans lönevilkor hade varit särdeles knappa, utgörande 700—
1,000 R:dr om året, och först år 1864, då Dieterich för sjuklighet nödgats
taga afsked, hade han erhållit i eineritilön 1,500 R:dr. Utom sin berömliga
lärareverksamhet hade Dieterich derjemte sysselsatt sig med språkliga forskningar
och arbeten, hvilka tillvunnit sig den uppmärksamhet, att han år
1856 hugnats med professors namn, heder och värdighet samt några år derefter
blifvit nämnd till Riddare af Nordstjerne-orden. Benämningen på det läroverk,
Dieterich tillhört, angåfve visserligen, att detsamma uteslutande besöktes
endast af ungdom, tillhörande den i hufvudstaden varande Tyska församling samt
derföre äfven borde betraktas helt och hållet såsom en denna församlings ensak,
men verkliga förhållandet vore dock helt olika, ty af den talrika ungdom, Dieterich
under sin oafbrutna 37-åriga lärareverksamhet vid nämnda lyceum handledt, hade
fem sjundedelar varit Svensk och tillhört andra församlingar.
Bih. till K. St. Prat. 1 SHo Sf t HG fl. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Häft. 7
50
Stats- Utskottet? Utlåtande ,V:o 74.
I betraktande af den väl vitsordade verksamhet. Dieterich under en särdeles
lång bana såsom lärare till det allmännas nytta utöfvat, samt med fästadt
afseende å öfriga af motionären anförda förhållanden, tvekar Utskottet icke att,
biträdande motionen, hos Rikets Ständer hemställa, att åt Dieterich» enka, hvilken
med en oförsörjd dotter befinner sig i torftiga omständigheter, måtte beviljas något
understöd, hvilket dock, enär hon, på sätt motionären uppgifvit, af den i hufvudstadcn
varande Tyska församling åtnjuter en årlig pension af 500 R:dr, torde
kunna bestämmas till något lägre belopp, än det af motionären föreslagna; tillstyrkande
Utskottet,
att Rikets Htänder måtte tillägga Professor Dieterichs enka.
Maria Margaretha Dieterich, född Kullman, en årlig pension
af 300 R:dr.
74:o. Uti särskilda inom Riks-Stånden väckta motioner hafva hos Ridderskapet
och Adeln Herr Grefve Mörner, C., (i motion N:o 124), inom Preste-Ståndet
Kontraktsprosten Palmlund (i motion N:o 75) och inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
C. I. Bengtsson (i motion N:o 349) anhållit, att Rikets Ständer
ville åt aflidne Provincialläkaren i Sunnerbo härad af Kronobergs län, Riddaren
af Kongl. Wasa-orden, Medicine doktorn David Julius Billengrens enka, Fredrika
Dorothea, Wilhelmina Billengren, född nahlberg, å Allmänna Indragningsstaten anslå
en årlig pension, hvilken de båda förstnämnde motiortårerne önskat bestämd
till 300 R:dr, hvaremot Riksdagsfullmägtigen Bengtsson föreslagit ett belopp af
endast 200 R:dr. Till stöd för dessa framställningar hafva motionärerne anfört,
hurusom Doktor Billengren, som i nära 30 år innehaft berörda provincialläkarebefattning
samt under sin 60-åriga lefnad utöfvat en i flera rigtningar gagnande
verksamhet, vid sin i Juli månad 1862 inträffade död etterlem nät ofvanbemälda
enka samt tre barn, en ogift dotter och två söner i ekonomiska omständigheter,
som visst icke kunde kallas goda. Då emellertid, på sätt motionen bilagda handlingar
utvisa, Doktor Billengrens enka, utöfver de medel, som af den till omkring
9,700 R:dr uppgående behållningen i boet henne tillfallit, för sin bergning äfven
har att tillgå en årlig pension från Civilstatens Pensionskassa af 400 R:dr, samt
härtill kommer att Doktor Billengrens efterlefvande barn alla redan uppnått den
ålder, att de böra kunna sig sjelfva försörja, saknar Utskottet skäl motionärernes
framställning understödja, hvadan Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande motioner icke må vinna Rikets Ständers
bifall.
75:o. Från Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga en derstädes väckt
motion (N:o 269), hvaruti Riksdagsfullmägtigen Nils Olsson från Malmöhus län,
— med omförmälande att Veterinärläkaren vid Flyinge stuteri-inrä tning Johan
Söderberg, hvilken under en tid af 40 år, mot åtnjutande af en ringa lön, med
utmärkt nit och skicklighet bestridt nämnda tjenst, vid sin i November månad
1863 timade död, i knappa omständigheter efterlemnat enka jemte fyra oförsörjda
barn, — föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt Söderbergs enka, Vivica Wilhelmina
Söderberg, född Sjöberg, bevilja en årlig pension af 500 R:dr. Men då Söderbergs
verksamhet icke på något mera framstående sätt gagnat det allmänna,
samt derjemte alla närmare upplysningar om bemälda enkas ekonomiska belägenhet
saknas, hemställer Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Nils Olssons förevarande motion
icke må af Rikets Ständer bifallas.
Stats- Utskott et8 Utlåtande N:o 74.
51
76:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (Nio 43) har Prosten Eurén
föreslagit, att Rikets Ständer måtte åt framlidne Professoren, Doktor Johan Hedenborgs
enka, Elise Hedenborg, född Danelon, bevilja en årlig pension af 800 R:dr. Till
stöd för denna framställning har motionären erinrat, hurusom Hedenborg, efter
ett verksamt, hufvudsakligen åt vetenskapliga sysselsättningar eguadt lif, på sin
ålderdom träffats af de svåraste motgångar. Efter det Hedenborg sett sin bostad
på ön Rhodos två gånger förstörd af jordbäfning samt hvad deraf ännu återstod
helt och hållet tillintetgjordt genom en förfärlig af åskeld föranledd krutexplosion,
gick han, nödsakad att söka ett nytt hem, med sin familj och återstoden af sin
förmögenhet ombord på ett turkiskt fartyg, men blef under resan genom sjöröfveri
fråntagen alla sina öfverblifna tillgångar. Genom dessa hopade olyckor förvandlades
hastigt hans förut bekymmerfria ställning i en belägenhet, som ådrog sig
ej mindre den Svenska allmänhetens än äfven Rikets åren 1859—1860 församlade
Ständers uppmärksamhet och behjertande. På föranstaltande af några Sveriges
förnämsta vetenskapsmän insamlades åt Hedenborg frikostiga bidrag, hvarjemte
Rikets Ständer åt honom anslogo ett belopp af 4,000 R:dr. Men hvad som sålunda
kom honom till godo, kunde endast mildra de tryckande behofven för dagen,
och efter Hedenborgs i Augusti månad sistlidet år timade död befunno sig
nu hans enka jemte en oförsörjd dotter i högst behöfvande omständigheter.
I betraktande af ej mindre Professor Hedenborgs ådagalagda vetenskapliga
förtjenster, hvilka redan förut vunnit Rikets Ständers erkännande, än äfven de
af motionären anförda och allmänt kända, särdeles bevekande omständigheter, som
i detta fall äro för handen, har Utskottet icke tvekat tillstyrka Rikets Ständer,
att åt Professor Hedenborgs enka, Elise Hedenborg, född
Danelon, bevilja en årlig pension af 800 R:dr.
77:0. Hos Preste-Ståndet har vidare Doktor Söderberg (i motion N:o 10),
— med erinran om de stora förtjenster, framlidne Professoren vid Kongl. Musikaliska
akademien, förste Konsertmästaren vid Kongl. Hofkapellet, Riddaren af
Kongl. Wasa-orden Andreas Randel såsom tonkonstnär ådagalagt, — anhållit att
Rikets Ständer ville åt hans efterlemnade enka, Mathilda Gecilia Randel, född
Laurent, anslå en årlig pension af 500 R:dr; varande till stöd för berörda framställning
af motionären vidare anfördt, hurusom Randel under sin 57-åriga lefnad
i 35 år tillhört Kongl. Hofkapellet, der han åtnjutit en aflöning, som, först under
sednaste åren något ökad genom den inkomst hans anställning såsom lärare vid
Musikaliska akademien medfört, ingalunda satt honom i tillfälle att genom besparingar
betrygga sin familjs framtida bergning, hvadan äfven, efter Handels i Oktober
månad 1864 inträffade död, hans enka, jemte fyra oförsörjda barn, deraf det
yngsta 10 år gammalt, befunne sig i behöfvande omständigheter.
Med hänseende till Professoren Handels stora förtjenster om den inhemska
tonkonsten samt den nödställda belägenhet, hvari hans efterlemnade familj “ig
befinner, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte för Professoren Randel» enka, Mathilda
Cecilia Randel, född Laurent, uppföra å Allmänna Tndragningsstaten
en årlig summa af 500 R:dr.
78:o. Med erinran hurusom Rikets Ständer vid sistlidna riksdag åt aflidne
Konrektorn vid Wisby högre lärdomsskola Jakob Eberhard Lytke och hans jemväl
aflidna hustru Ghristina Eilisabeth Anna Lyths efterlemnade tre barn, två söner och
en dotter, å Allmänna Indragningsstaten beviljat en årlig pension af 125 R:dr för
hvardera, hvilka pensionsbelopp, jemlikt Kongl. Maj:ts i nådigt Bref af den 11
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
December 1863 derom i enlighet med Rikets Ständers beslut, meddelade föreskrift,
skulle utgå åt sönerna tills de uppnått 18 års ålder och åt dottern intill dess
bou fvllt 25 år, så vida hon ej dessförinnan trädt i äktenskap, har uti en hos
Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 129) Friherre Alströmer, J., föreslagit,
att Rikets Ständer måtte, utöfver hvad sålunda blifvit bestämdt, utsträcka den
Konrektorn Lyths två söner Per G-ustaf och Johan Axel tillagda pensionsrätt intill
den tid då de uppnå myndig ålder. Till stöd för denna framställning
har motionären anfört, att bemälde ynglingar, som, enligt motionen bilagdt prestbevis,
ftro födde, Per Gustaf den 6 Mars 1848 och Johan Axel den 28 Maj 1849,
ännu båda åtnjuta undervisning vid Upsala högre elementarläroverk. För den
äldre har sålunda pensionstiden tilländalupit redan innan han, hvad dock snart
förestode, utgått från läroverket och börjat sina studier vid universitetet, för den
yngre skulle sådant inträffa ungefär samtidigt, såvida icke hans afgång från skolan
genom mellankommande orsaker fördröjdes, hvilket dock till följd af hans
klenare helsa lätt kunde inträffa. Derest ej pensionstiden för dem utsträcktes,
skulle således dessa ynglingar, hvars ringa föräldraarf emellertid till aldra största
delen åtlgått till deras underhåll, befinna sig utan all hjelp just då de som mest
beböfde den, eller då de stöde i begrepp att börja sina studier vid universitetet.
1 anledning häraf och med afseende å ej mindre Konrektorn Lyths ådagalagda
förtjenster, än äfven de goda anlag, hans ifrågavarande söner sjelfve visat, ville
motionären för dem ytterligare påkalla Rikets Ständers välvilja, öfvertygad att
ynglingarne i en framtid skulle såsom gagnande samhällsmedlemmar med sina förvärfvare
kunskaper rikligen återgälda den hjelp, som af Staten dem nu räcktes; och
får, på grund af hvad sålunda blifvit af motionären anfördt, Utskottet tillstyrka,
att aflidne Konrektorn Lyths ofvanbemälde söner, Per Gustaf
och Johan Axel, må berättigas att fortfarande, intill dess de
uppå myndig ålder, uppbära de dem förut å Allmänna
Indragningsstaten tillagda årliga understöd, 125 R:dr för
hvardera.
79:o. Beträffande de af Utskottet uti föregående punkter föreslagna pensioner
för åtskilliga emhets- och tjenstemäns efterlemnade enkor, får Utskottet
hemställa.
att dessa pensioner må beviljas att utgå endast för den tid
pensionärerna förblifva i enkostånd.
80:0. Då riksmarkegångspriset, för åren 1863, 1864 och 1865, enligt hvad
Kongl. Majit i nåder meddelat, utgjort i medeltal 2 Riksdaler 3 öre per kubikfot,
motsvarande 12 Riksdaler 77 öre per tunna spanmål, eller 2 Riksdaler 27
öre per tunna utöfver det värde, hvartill spanmålen vid 1841 års statsreglering
beräknades, äro, jemlikt då stadgade grunder, de, som före vidtagandet af berörda
statsreglering tillträdt och ännu bibehålla löner med derunder beräknad
spanmål, försäkrade om tillgodonjutande af en lönefyllnad, hvilken Kongl. Majit
ansett böra af Rikets Ständer bestämmas efter nämnda prisskilnad å spanmålen,
2 Riksdaler 27 öre tunnan, till utgående af Allmänna Indragningsstaten. Yid
det af Statskontoret upplysta förhållande, att den spanmål, som inbegripes under
lönerna för dylika äldre, före år 1841 utnämnde löntagare, nu utgör 1,872 tunnor
eller 11.793 kubikfot 6 kannor, skulle således till omförmälda spanmålsersäftning
erfordras ett anslag i jcrnnt tal af 4,000 Riksdaler eller 4,000 Riksdaler mindre,
än i nu gällande stat är för ändamålet beräknadt.
I Anled
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.
53
I anledning häraf får Utskottet hemställa,
att för de tjenstemän, hvilka äro berättigade till spanmålstillökning
utöfver det i staterna beräknade pris af 7 Ridr
Banko, denna tillökning måtte för hvarje tunna under lönerna
beräknad spanmål bestämmas till 2 Ridr 27 öre.
81:o. Dä de besparingar i utgifter från Indragningsstaten, som uppkomme
dels genom nyssnämnda nedsättning i anslaget till spanmålsersättning och dels
genom äldre pensionstagares afgång, skäligen kunde antagas ungefärligen motsvara
de ytterligare anvisningar å nämnda stat, hvarom Kongl. Majit i den nådiga Propositionen
angående Statsverkets tillstånd och behof gjort framställning, har
Kongl. Majit nu ej föreslagit någon förändring i beloppet af nuvarande anslag å
Indragningsstaten; och då de nya anvisningar, hvilka Utskottet härofvan, dels på
grund af särskilda nådiga Propositioner och dels enligt enskilde motionärers förslag
tillstyrkt, icke äro af någon synnerlig betydenhet, torde berörda anslag,
helst detsamma har egenskap af förslagsanslag, lämpligen kunna till oförändrad!
belopp, 763,004 R:dr 42 öre, upptagas; hemställande dock Utskottet,
att Rikets Ständer må medgifva, att, vid den nya Riks-statens
upprättande, Allmänna Indragniugsstatens förslagsanslag får
jemkas i den mån, som blifver erforderlig för att till jemnude
belopp bringa Riks-statens slutsummor i afseende å så väl
penningar som indelta räntor samt indelt och oindelt spanmål.
Stockholm den 24 April 1866.
Reservationer:
Yid Usta punkten (angående fortfarande bidrag till Kongl. Theaterns Pensionskassor),
af Herrar L. J. Hierta och A. W. Björck.
Yid 6:te punkten (angående pension för Pängelse-direktöreu, Majoren Tellander),
af Herr von Francken, G. W., som yrkade pensionens bestämmande till
3,500 R:dr.
Yid 7:de punkten (angående pension för Expeditions-sekreteraren rn. in. J.
G. Richerts enka, Sofia Schönherr) af Friherre Klinckowström, R. M., som ansåg
det föreslagna pensionsbeloppet böra till 1,500 Ridr nedsättas.
Yid 21:sta punkten (angående pension för Kapiten-löjtnanten C. O. L. Rudbecks
enka, Magdalena Rudbeck) af Friherre Beckfriis, J. T., Herr Tornérhjelm,
R. V., Herr von Francken, G. W., Herr Rosensvärd, J. H., Herr Fåhreeus, O. L,
och Herr Huss, M.
Yid 69:de punkten (angående pension för Kongl. Hof-predikanten A. J.
Cnattingii enka, Ulrika Cnattingius) af Herr von Francken, G. W., Herr Rosensvärd,
J. II.. Biskop Annerstedt, Biskop Sundberg och Domprosten Sondén.
Yid samtliga punkter under Allmänna Indragningsstaten: af Riksdagsfullmägtigen
Carl Ifvarsson från Hallands län: “Enär jag anser att Statens mora
'
Bih. till R. St. Prot. I86ö fy 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 8
54
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 74.
liska skyldighet i afseende på dess, i öfrigt icke pensionsberättigade, utmärkte
eller annars om det allmännas väl förtjente män och deras efterlemnade enkor,
icke skäligen kan sträcka sig längre, än till sådana bidrag, som motsvara verkliga
behof, dessa lämpade efter vilkor och omständigheter; så och då jag i öfverensstämmelse
härmed anser att inga pensioner alls bort ifrågakomma, der dessa
icke äro af behofvet påkallade, samt att, under hvilka omständigheter som helst,
icke någon pensionstagare bör tillerkännas högre belopp än 2,000 R:dr, men Utskottet
icke iakttagit denna, af tidsomständigheterna högt påkallade sparsamhet;
alltså, utan att uppräkna alla de särskilda punkter, med hvilka jag är missnöjd,
får jag härmed vördsamligeu anmäla min reservation emot Utskottets beslut i
alla de från ofvanberörda grundprincip afvikande delar."
Häruti instämde Riksdagsfullmägtige Erik Ersson från Gefleborgs län samt
Per Nilsson och O. B. Olsson från Christianstads län.
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MA B C US, 1866.
Tab. Litt.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 74.
2
iliks-statens Nionde
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
Indelta Kantor
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubikfoten.
Oindelt.
Summa.
j Värde för- Riksmynt
Mitt. J
! kubikfoten.!
R:dr.
91,285
70,219
50
50
193,058
46,295!
98
37,710
7,500
6,000
R:dr.
ö. I Kub.-f. j k. R:dr. 1 ö. i Kub.-f.
! ! -i.
R:dr.
R:dr.
91,28550
70,219 50
,24,713 349,426
60
242,485 58
46,295-
37,710-
i
7,500-
6,000;-
S:r j 452,068|98| —
[ — |24,713! 3;49,426!60 501,495 58
Pensions- och Indrag
A)
Pensions
Civil-statcns
pensionskassa:
Pensions-statcn för Civile emDito
för deras cnErsättning
för mistade löne- 4
Dito för nådårs- och begär
Arméens pensionskassa:
Pensions-staten för Militäre
dcrofficerares enkor och barn
Ersättning för mistade löneDito
för nådars- och begär
Wadstena krigsmanshus-kassa. .
Amiralitets-krigsmanskassan :
Förra anslaget under denna
Ersättning för mistade löneDito
för nådårs- och bo
-
Invalidhus-fonden:
Ersättning för hemmansräntor
För blcsserade Ofver- och UnBidrag
till Kongl. Theaterns penBidrag
till Handelsflottans penutgå,
Förslags-anslag ....
»
3
Hnfvudlitcl.
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Indelta Rän-  tor enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Summa.
Riksmynt.
Indelt pä förslag.
Oindelt.
I
j Värde å 2
Mått. | R:dr kubik-  foten.
Värde för-
Mätt. 8l“g*vij å
2 R:dr
kubikfoten.
i R:dr.
nings-statcrne.
staten.
bets- och tjenstemän . . 37,500
kor och omyndiga barn 45,000
|> innehållningar  2,245
grafningshjelps-bcsparin
6,540:
50.!
embets- och tjenstemäns samt Un
37,500: -
innehållningar
4,639: 50.
gr afni ngsh j el ps-besparin -
28,080: —
titel  43,100: —
innehållningar  615: —
grafningshjclps-besparin
-
2,580:
och arrenden, Förslags-anslag. . .
der-officerare, Reservcitions-anslag .
sionskassor
sions-stat att af tullmcdlen direkte
R:dr.
91,285
50
70,219
193,058
46,295
37,710 —
7,500 —
6,000-  ’ i
24,000 —
ö. i K.ub.-f. i k.
Säger | 476,068j98J —
R:dr, I ö.
Kub.-f. | k.
24,713
liitlr.
R:dr.
91,285 50
3 49,426 60
70,219
242,485
46,295
37,710
7,500
6,000
24,000
50;
58i
24,713 3 49.126 60 525,495 58
►
4
Tpt
1864 års Riks-stat anslår:
Pen ningar.
Indelta Rän-  tor enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Summa
Riksmynt.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde ä 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr. ö.
R:dr.
ö.
452,068
98
—
24,713
3
49,426 60
t
501,495
58
759,035
72
3,639
90
134
6
269
20
29
8
59 60
!
763,004
42
B) Allmänna Indrag
För
diverse föremål, För slag s
Då
de nya anvisningarne å infärligen
motsvara de bespahvilka
uppkomma dels gemålsförhöjning
åt äldre löngares
afgång, utföres här
8:a 1,211,101 70 3,639 90> 134 6
269 20 24,743' 1 49,486 20|1,264,500
Anm, Tillökningen .i Hufvud ti teln
■
\
(
5
...... . .. , -
Förslag till blifvande Riks-stat:
Spanmål.
Indelta Rän-  tor enligt
Indelt på förslag.
Oindolt.
Summa.
Penningar
markegång
på förslag.
Mått.
Värde å 2
R:dr kubik-  foten.
Mått.
Värde för-  slagsvis å
2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
R:dr.
Ö.
R:dr.
Ö.
Kub.-f
k.
R:dr.
ö.
Kub.-f.
k.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
Transport
476,068
98
—
—
24,713
3
49,426
60
525,495
58
nings-staten.
anslag.
dragnings-staten ansetts kunna unge-  ringar i utgifter från nämnda stat,
nom minskning i anslaget till span-  tagare och dels genom pensionsta-  detta anslag till oförändradt belopp
759,035
72
3,639
CD
! o
134
6
269
20
29
8
59
60
763,004
42
Summa
1,235,104 70
3,639 90
134
6
269 20 24,743 1 49,486 20 1,288,500! —
blifver således 24,000 R:dr R:mf.
6
Extra Statsreglrrings-anslag.
Riksmynt.
R:dr öre
1
Till Statskontorets ersättande för nästlidet och innevarande års
pension till Expeditions-Sekreteraren nj. m. Johan Gabriel
Richert» enka, Sofia Schönherr
6,000
I
7
rall. Litt. «.
Allmänna Indragniiigs-staten.
Ny anvisning.
Kanslisten i Göta Hofrätt, Häradshöfdingen Wilhelm Kugelberg,
löneersättning
Dito dito, v. Häradshöfdingen Garl Thorell, dito
Dito dito Gustaf Lorentz Bjertström, dito
Häradshöfdingen i Österdalarnes domsaga Pehr Erih Bosaeus, ersättning
för minskade löneinkomster vid nämnda domsaga,
årligen från och med 1865
Direktören vid läns-cellfängelset i Carlstad Peter Holmgren, årlig
pension
Dito vid straff-fängelset i Norrköping August Leopold Hård af
Segerstad, dito
Dito vid läns-fängelset. för Stockholms län, Underlöjtnanten i
arméen, David Ludvig Lock, dito
iCompani-chefen vid kronoarbetskorpsen, Ivapitenen i arméen, Wilhelm
Ulrik Kuylenstjerna, dito,
Direktören vid länscellfängelset i Orebro Isaak Fredrik Ohlin, d:o
Vaktknekten vid länscellfängelset i Gefle Olof Wennberg, dito . .
Dito vid dito i Örebro Per Pettersson, dito 1
Vaktqvinnan vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm Anna I
Vatharina Eriksson, dito !
Kommendanten och direktören vid straff- och arbetsfängelset å j
Långholmen, Majoren i arméen, Frans August Tellander, dito !
Expeditions-sekroterarcn m. m. .lohan Gabriel Picherts enka, Sofia j
Schönherr, dito
j
Krigsrådet m. m. Samuel Conrad Nisser, dito
Uste Löjtnanten vid Uplands regemente Erland Joachim Bring, d:o
Dito vid Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff, dito . . j
Dito vid Nerikes dito Johan Henrik Lundh, dito j
l:ste Bataljonsläkaren vid Uplands regemente, Doktor Anton Freärik
jacobsson, dito j
T ransport
Riksmynt.
R:dr öre
611 —
611 —i
561 —!
150 —1
i
1.500 —;
1.500 — |
1.000 —i
1.000 -1
1.000 --j
250 I—1
300 i —i
200 i —
2,800 — ]
3.000
3.600 i —
525 —
525 —
525 --
1,200 —j
20,858 --!
8
Riksmynt.
R:dr
Transport 20,858
l:ste Bataljonsläkaren vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure
Fredrik Lundberger, årlig pension
1,200
Qvartermästaren vid Krigs-akademien, Majoren m. m. Johan Gustaf
Lyström, dito j 600
Regementskommissarien vid Smålands grenadierbataljon Johan Magnus
Friman, d:o
370
Dito vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen Carl Fredrik
Schmaltz, dito
450
Trumpetaren vid Lifgardet till häst Johan Magnus Wahlqvist, dito j 400
Regements-stallmftstaren vid Lifregementets Husar-korps, Ryttmä
staren
Mathias Leijon, dito
400
F. d. Kapitenen vid Göta artilleri-regemente Nicolas Christiernin
von Hess, dito  400
Till understöd åt de sedan 1808 och 1809 års krig qvarlefvande
landtvärnsman, sorn deraf äro i behof  20,000
Löjtnanten Lars Samuel von Schantz, årlig pension  250
Kanslisten i Kommers-kollegium Otto Fredrik Ulff, sportelersättning 300
Kronofogden i Westmanlands län .7. 1). Iverus, årlig pension . . . 2,500
Länsmannen i Kronobergs län A. P. Peterson, dito
525
Kommissions-landtmätaren i Jemtlands län Theodor Sandström, d:o 900
Länsmannen i Wcster-Norrlands län />. A. Teurnqvist, dito .... 600
Dito i Kronobergs län Fridolf Lekander, dito
525
Styresmannen vid afvittringsverket i Westerbottens län, l:ste Landtmätaren
m. m. Anders Tunell, dito  2,500
Chefen för Ottenby stuteri, Hofstallmästaren m. m. Jakob Wilhelm
Beijer, dito  4,000
F. d. Notarius publicus i Stockholm Svante Jakob Callerholm, dito 400
Statsrådet, Géneral-tulldirektören m. m. ./. F. Fährm enka Immanuella
Fåhreeus, född Sturtzenbecker, dito  1,500
Landshöfdingen i Kopparbergs län Olof af Geijerstams enka, Juliana,
Erasmina af Geijerstam, född Lundström, dito  600
Statskommissarien Abraham Victor Kocks enka, Abrahamina Engel
Kock, född Oldenburg, dito, att utgå från och med år 1865. . 900
Majoren Nils Johan Giertz s enka Lona Fredrika, Giertz, född Bahr,
årlig pension . .
500 |
Sekreteraren i Stockholms läns Hushållningssällskap Johan Theodor
Bergelins enka, Emilia Maria Bergelin, född Olbers, dito . . . 400
Generallöjtnanten Grefve Gustaf Mörners enka, Grefvinnan Augusta.
Mörner, född Virgin, dito  450
Intendenten vid Naturhistoriska Riksmusei entomologiska samlingar,
Professoren Carl Henrik Boheman, dito  4,000
Transport 65,528 .
4
9
Riksmynt.
R:dr
öre
rp
1 ransport
65,528
—
Palmontologiae-intendenten vid samma museum, Professoren Nils Pe-
ter Angelin, årligen från och med 1866
2,000
—
Adjunkten vid högre elementarläroverket i Skara Johan Mathesius,
årlig pension
3,000
—
Rektorn vid Jacobs lägre elementarläroverk Carl Olof Rundeberg,
dito
3,000
i
Dito vid nya elementarskolan i Stockholm Pehr Adam Siljeström,
årlig pension att utgå från och med 1866
3,000
Adjunkten vid högre elementarläroverket i Calmar Grustaf Wolmar
Sylvander, årlig pension
1,500
— |
Lektorn vid högre elementärläroverket i Upsala, e. o. Professoren
Anders Uppströms enka, Alaria Charlotta af Uhr, dito ....
750
i
Läraren vid allmänna institutet för döfstumma och blinda Johan
1
Gerhard Holtz, dito
1,500
—!
Handtverksmästaren vid samma institut Johan Nordfeldt, dito. . . .
400
Dito vid dito Elias Grönstedt, dito
400
— I
Häradshöfdingen C. G. Levins enka, Wilhelmina Mathilda Levin,
1
född Grönblad, dito
300
Öfversten m. m. C. Chr. Kreugers enka, Carolina Kreuger, född Fries,
dito
400
Öfverstelöjtnanten, Friherre Ulf Carlsson Sparres enka, Kerstin
Sparre, född Vult von Steijern, dito
600
i
Majoren m. m. Arvid Lönnroths enka, Helena Brita Lönnroth, född
Bredelius, pensionsförhöjning
200
—
Majoren m. m. C. W. Brauns enka, Christina Braun, född Ilard
af Thorestorp, årlig pension
400
—.(
Majoren rn. m. A. R. Andersins 2:ne döttrar Sofia Charlotta och
Emilia Christina, hvardera en årlig pension af 200 R:dr eller
tillsammans
400
Kapitenen G. E. Geijers dotter, Christina Mathilda Geijer, årlig
i
pension
200
Regementsläkaren, Doktor G. IP. Beckers enka, Evelina Becker, född
Wennberg, dito
400 |
Protokolls-sekreteraren A. I. Ekmans enka, Magdalena Sofia Ekman,
född Nauckhoff, dito j
400
'
Kammarrätts-rådet P. R. Herlins efterlemnade 3:ne döttrar, Augusta
Eugenia Amanda, Hildegard Lovisa och Augusta Wilhelmina i
1
1
Ferlin, hvardera en årlig pension af 100 R:dr, eller tillsam-
mans
300
Kamereraren G. E. Grundens enka, Wilhelmina Mariana Grundén,
född Falk, årlig pension
300
i
Transport
84,978
— 1
i
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 74,
2
10
Riksmynt.
R:dr
Transport 84,978
Komministern Nils Ignelia enka, Sigrid Florentina Ignell, född Lindmark,
årlig pension
; 400
Lektorn m. m. Niklas Beckmans enka, Albertina Elisabeth Beckman, \
född Höök, dito  . 300
Professoren 77. W. Dieterichs enka, Maria Margaretha Dieterich, ;
född Kullman, dito : 300
Professoren, Doktor J. Hedenborgs enka, Elise Hedenborg, född Danelon,
dito  800
l:ste Konsertmästaren, Professoren A. Handels enka, M ithilda Cecilia \
Randel, född Laurent, dito  500
ore(
Summa 87,278 —!
Anm. Genom bifall till Stats-Utskottets Utlåtanden N:o 51, mom. 3 samt N:o 60,
morn. 2 Litt. b, hafva Rikets Ständer redan anvisat på Allmänna Indragningsstaten:
Löneersättning
åt Kommendanten i Göteborg  50:
Ersättning åt Landtmäterifiskalen för mistade sportler  400: —
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 75.
/
1
N:o 75.
Ank. till Kxp.-Utsk. deu !i Maj 186C, kl. 2 e. m
Utlåtande, i anledning af väckt motion om uppförande af ett nytt
representanthus samt om anvisande af dertill erforderliga medel.
(R. A.)
Uti en inom Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(JV2 359) har Riksdagsfullmägtigen J. Rundbäck föreslagit, att ett nytt, ändamålsenligt,
nationen värdigt representanthus måtte uppföras, antingen på den plats Rikets Ständers
hus nu innehar eller på något annat lämpligt ställe inom hufvudstaden, och att för detta
ändamål nödiga medel måtte anvisas.
Vid behandling af denna motion har Stats-Utskottet väl insett nödvändigheten
deraf att Rikets nu församlade Ständer besluta låta anskaffa eller inreda lämpliga lokaler
för inrymmande af den nästa år sammanträdande nya representationen; men deremot
har Utskottet, för sin del, funnit, att Rikets nu församlade Ständer svårligen torde kunna
och måhända icke heller lämpligen böra vidtaga några åtgärder af den vidsträckta omfattning,
som i förberörda motion antydes. Utskottet är nemligen af den åsigt, att frågan
om uppförandet af ett nytt representanthus måste föregås af noggranna och fullständiga
undersökningar icke allenast om erhållande af en derför passande byggnadsplats,
utan ock om lämpligaste planen för byggnadens uppförande, såväl med afseende å dess
ytfre utseende, som dess inredning. Då tiden under nu pågående riksdag härtill är alltför
knapp samt det dessutom torde vara gagneligt att, innan beslut om anskaffande af
ett nytt representanthus fattas, någon erfarenhet må vinnas om det utrymme och de anordningar,
som för den blifvande representationen må finnas behöfliga, har Utskottet nu
ansett sig böra endast föreslå åtgärder för inrymmande tillsvidare af riksdagens båda kamrar
med dertill hörande Utskott och kanslier. För sådant ändamål har Utskottet, genom
den afdelning, som handlagt detta ärende, i fråga om lämpligaste sättet härför infordrat
Fullmägtiges i Riksgälds-kontoret yttrande, dervid Fullmägtige jemväl anmodats
att, för den händelse Rikets Ständers hus jemte det dertill angränsande f. d. Hebbeska
huset, hvilka båda egendomar stå under Fullmägtiges vård och inseende, skulle för ifra—
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.
gavarande ändamål kunna apteras, låta i sådant afseende uppgöra och till Utskottet öfverlemna
ett fullständigt, af kostnadsberäkningar och ritningar åtföljdt förslag.
I anledning häraf hafva bemälde Fullmägtige, i aflåten skrifvelse af den 20 sistlidne
April, tillkännagifvit att, då fråga nu endast vore om beredande tills vidare af erforderliga
lokaler för den nya national-representationens sammanträden, Fullmägtige, äfven för sin
del, ansåge ur flera synpunkter mest lämpligt och fördelaktigt om genom påbyggnad och
förändrad inredning af förenämnda tvänne hus åt riksdagens båda kamrar kunde beredas samlingsrum,
som åtminstone för någon tid motsvarade och tillfredsställde de billiga anspråken
på utrymme och beqvämlighet. Under sådan förutsättning hade Fullmägtige uppdragit åt
Kongl. Arkitekten J. F. Abom att, så skyndsamt sig göra lät, i samråd med tillkallad
skicklig och erfaren byggmästare och efter föregångna nödiga undersökningar, uppgöra
ett fullständigt kostnadsförslag jemte plan- och andra ritningar i afseende på de förändringar
af och inom ej mindre Rikets Ständers hus, än det s. k. Hebbeska huset, som
för ifrågavarande ändamål kunde erfordras; och hade, sedan det lemnade uppdraget blifvit
af bemälde Kongl. Arkitekt och Byggmästaren C. Hallström fullgjordt, Fullmägtige
fått emottaga bifogade ritningar till de af dem föreslagna påbyggnader och förändrade
inredningar af ofvannämnda tvänne hus, nemligen:
Lit. A & B. Planer af våningen 2 trappor upp i Rikets Ständers hus, hvarest tillräckliga
sessionssalar för både hsta och 2:dra kammaren skulle kunna erhållas,
äfvensom till den dermed sammanbundna våningen 2 trappor upp samt
en ny våning 3 trappor upp i f. d. Hebbeska huset;
Lit. C. Plan af våningarne 1 trappa upp i båda husen;
Lit. D. Plan af bottenvåningarne i samma hus;
Lit. E. Tvärgenomskärning af den för 2:dra kammaren afsedda sessionssal jemte derunder
liggande våningar;
Lit. F. Faqade mot Riddarholmskyrkan; och
Lit. G. Faqade åt Riddarholmskanalen.
Härförutan hade till Fullmägtige ingifvits tvänne af Byggmästaren Hallström uppgjorda
beräkningar öfver de med den föreslagna påbyggnaden och förändrade inredningen
af ifrågavarande hus förenade kostnader, utgörande, enligt dessa beräkningar eller kostnadsförslag,
för påbyggnaden eller förändringen af Rikets Ständers hus R:dr 113,294: 55.
samt af f. d. Hebbeska huset
» 37,230: 56.
eller tillsammans
R:dr 150,525: 1J.
Beträffande de aflemnade ritningarne hade dock Kongl. Arkitekten Abom förklarat,
'att desamma endast vore att betrakta såsom utkast till ådagaläggande, att de ifrågavarande
tvänne husen kunde så förändras, att de blefve tjenliga för att deruti provisionel
inrymma Riksdagens begge kamrar med Utskott och Kanslier; hvadan det, innan
arbetet företoges, skulle vara nödvändigt upprätta mera detaljerade och fullständiga ritningar.
oI afseende på den tid, inom hvilken dessa arbeten kunde utföras, hade Arkitekten
Abom och Byggmästaren Hallström sammanstämmande yttrat att, såvida dervid
erforderliga förberedande arbeten finge ofördröjligen företagas och arbetet i sin helhet påbörjas
sednast efter ingången af nästkommande Juli månad, skulle de jöreslagna förändringarne
af begge husen kunna medhinnas så tidigt före den 15 Januari nästa år, att
lokalerna då kunde af den blifvande Riksdagen begagnas; och hade, i fråga om sättet för
arbetenas verkställighet. Kongl. Arkitekten Abom för sin del uttalat den åsigt, att desammas
öfverlemnande på entreprenad åt den minstbjudande icke vore lämpligt, enär under
utförandet åtskilliga detaljförändringar torde blifva nödvändiga, hvilka med minsta
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 7,5.
3
kostnad åstadkommes i fall arbetet blefve utan entreprenad utfördt. Jemte det Fullmägtige
öfverlemnat de sålanda uppgjorda ritningarne och kostnadsförslagen, hafva Fullmägtige,
hvad den förslagsvis beräknade kostnaden för påbyggnaden af dessa hus samt deras
förändrade inredning och öfriga aptering för ifrågavarande ändamål beträffar, tillagt den
erinran, att i det uppgifna kostnadsbeloppet icke inberäknats anskaffningskostnaden för
de inom de nya eller förändrade lokalerne erforderliga flyttbara möbler.
Vid granskning af de Utskottet sålunda tillhandakomna ritningarne har Utskottet
funnit det, genom de uppgjorda planerna för de ifrågavarande båda husens förändring,
vara ådagalagdt, att icke allenast tillräckligt stora sessionsrum för den blifvande Riksdagens
båda kamrar, äfvensom dertill hörande Utskott och Kanslier, i dessa hus kunna
inredas, utan ock att såväl bibliothek och arkiv, sorn klubblokal der kunna inrymmas.
Enligt hvad planen lit. A, jemförd med genomskärningen lit. E. utvisar, skulle nemligen
första kammarens sessionssal, omfattande hela den lokal, som nu af Borgare-Ståndet begagnas,
erhålla en längd af 60 fot, en medelbredd af 40 fot och en höjd af 28 fot.
G-olfvets yta i detta rum blefve alltså 2,400 qvadratfot och rummets innehåll 67,200 kubikfot.
Likaså skulle andra kammarens sessionssal, omfattande de rum, som nu af BondeStåndet
begagnas, komma att hålla i längden 69 fot, i bredden (på salens midt) 44 fot
och i höjden 28 fot, motsvarande en goifyta af 3,036 qvadratfot och ett kubikinnehåll
af 85,008 fot. Då Riddarhussalen, som, enligt hvad Utskottet för jemförelses skull ansett
sig böra inhemta, har sittplatser för omkring 500 personer, håller i längden 68
fot, i bredden 48 fot och i höjden 32 fot. eller en golfyta af 3,264 qvadratfot och ett
kubikinnehåll af 104,448 fot, befinnes det således, att de för första och andra kammaren
nu föreslagna sessionssalar, af hvilka den förra är afsedd för omkring 120 å 130
och den sednare för 180 å 200 personer, såväl i afseende på golfyta, sorn kubikinnehåll,
lemna jemförelsevis betydligt större utrymme samt följaktligen blifva för behofvet tillräckligt
stora, synnerligast om, såsom Utskottet antager, rummen varda försedda med ändamålsenliga
ventilations-apparater.
Beträffande ifrågavarande sessionssalars anordning i öfrigt, anser sig Utskottet endast
böra antyda angelägenheten deraf att salarne, såvidt omständigheterna medgifva,
göras ljusa och ändamålsenliga i akustiskt hänseende, hvarvid, bland annat, torde böra
tillses, att sittplatserna så inrättas, att talarnes framställningar må kunna väl höras i
hvilken del af rummet sorn helst. Utan att derföre uttala något bestämdt omdöme huruvida
en sådan anordning af sittplatserna, som å de ingifna planerna finnes upptagen,
och hvilken hufvudsakligen ötverensstämmer med den, som på Riddarhuset blifvit begagnad,
må vara mest ändamålsenlig, vill Utskottet endast uttrycka den åsigt att, förrän
inredningen företages, noggrannt bör undersökas huru dessa platser ändamålsenligast må
anordnas såväl med afseende på nödigt utrymme och beqvämlighet, som med hänsigt
dertill att hvarje talare från sin plats må kunna höras såväl af talmannen och nutarierne,
som af ledamöterne.
Af hvad Utskottet nu anfört, foijer, att Utskottet, för sin del, anser att Rikets
Ständers och f. d. Hebbeska husen kunna genom påbyggnad och förändring, hufvudsakligen
på det sätt Kongl. Arkitekten Abom föreslagit, blifva fullt tjenliga och ändamålsenliga
för inrymmande tillsvidare af den blifvande Riksdagens båda kamrar jemte tillhörande
Utskott och Kanslier m. m. Ehuru Utskottet, lika med Arkitekten Abom, finner
att mera detaljerade och fullständiga ritningar och förslag, än de nu framlagda, före
arbetets företagande måste utarbetas, anser dock Utskottet de nu uppgjorda planerna
kunna och böra läggas till grund för arbetets utförande. Med stöd af hvad sålunda
blifvit anfördt, och då lämpligast torde vara att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret erhålla
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.
uppdrag att gå i författning om de föreslagna påbyggnadernas och förändringarnes utförande,
för Utskottet alltså hemställa,
att Rikets Ständer, med hufvudsakligt gillande af de utaf Kongl.
Arkitekten Åbom uppgjorda planer till en sådan påbyggnad och
förändring af Rikets Ständers och f. d. Hebbeska husen,' som är
nödig för inrymmande tillsvidare af Riksdagens båda kamrar med
dertill hörande Utskott och Kanslier, bibliothek och arkiv jemte
klubbrum, må uppdraga åt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, att
icke allenast ofördröjligen gå i författning om vidtagande af sådana
förberedande åtgärder, som för den ifrågavarande påbyggnaden och
förändringen af nämnda hus redan nu, under Rikets Ständers sammanvaro,
kunna ega rum, utan ock genast efter innevarande riksdags
slut låta i dess helhet påbörja och utföra arbetet, hvartill
jemväl hörer anbringande af ändamålsenliga luftvexlings-apparater,
hvilket allt bör vara fullbordadt så tidigt före den 15 Januari nästkommande
år, att samtliga rummen kunna för de dermed afsedda
ändamål begagnas, hvadan jemväl nödiga möbler och inventarier
dertill inom samma tid böra genom Fullmägtiges försorg anskaffas;
samt att de härför erforderliga utgifter må af Riksgälds-kontorets
tillgångar bestridas.
Beträffande sättet för de ofvanberörda arbetenas utförande, får Utskottet, sorn,
dels med afseende å arbetenas beskaffenhet, dels med hänsigt till den korta tid, inom
hvilken desamma måste vara fullbordade, anser betänkligt föreskrifva att verkställandet
deraf skulle upplåtas på entreprenad, hemställa,
att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret må bemyndigas låta utföra
arbetena på det sätt Fullmägtige anse ändamålsenligast och bäst
ledande till det åsyftade ändamålet.
I händelse Rikets Ständer gilla hvad Utskottet sålunda föreslagit, lärer Riksdagstid
Imägtigen Rundbäcks motion
icke påkalla vidare åtgärd.
Stockholm den 3 Maj 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. KORMAN, 1866.
Bilrtqa t/U State-fösk# (tets Si/å/enick « W 7.S.
lii/: Å
'Project täl förändrad, inred/ma af' Jf idets Ständers tfvts tdr inrym ms:
te c O C'
de af^första, ochcmöfrafocncrarria.. med ttlZh/frmdf.- afdelning or/v lo ca
/nr pdBiddxadwhrusro
-
a£ PVitflZJZifain 9/f
sk y m e, f_
7v as d,
j ! FA CO 77'C 77X CC7''f,-7d5HH CojlxTz
M
y 9 9lv o^d.
_L O £ (ti.
m n fi fi n nn
i n n'
dlnyxra, JCa.Jrern.owen
JCccppru ira:
ntrtdr-ccj; JCa,7rerruvr,ai<? Ses Stoets
\ yu.lniani\ f)
-o» i I j i i J o t fr ra> h-ouinrrccu'ens c3 essSms-SaV. läW/1D
Jersta, UfeUää r f c !
1
j FCou?z/> ljxj^&zS
Talman A TCapp,w^.
ttum
07wersa.zuj7
Kc> *'pru m
( &ns&'' es oZe^coAlc
mmm
JL
_r f
JL
d=
Litt B.
frändrad inredning af fikets Ständers Svus för inrjmmaav,
dt te forsta, och ocndh^cofa.nira.rna. ned tdlhå rande, afledning aor oda locai.
jod. Bia
irnen,*
Wårling av 3 T-r upp ~L£ cLJjedbejkaMuset
TL lss
zzmmm
GART).
'*/ y ns oocO
^ IdÄ
-
A r^oir cg /leurn, /'reaj-ejzy
ror s é oc 7Cas7i7j77?^zj
toune*
Forsta, ocF
caTjiaJdCcu/^rtoup/is
~r~ci
rum it/.!
ttccmc
\h o i/ i>
:";A
. v; n n
J0$8\ 9 1 Q
x> Sot.
=»
Litt D.
Project till förändrad, inredning af /fikets Ständers Idas för inrymmern
de afförsta, och oondb.-a-,ätom; mod tiLdhjörande afdelning an ocf lo c
’-rpä, Bvddafholautiu.
Project tili ordndnux. inredning af fikets Ständers Bläs för inrymma*.
de. af ' forsta, och, andra, i amirantia. Trud ttiiihjromjf a/delningar ocA laroy
er vä BixddjOcrJulnu
Bevillning
il o -
*
U10HS
cili r cl
Ploen af BoUfSui/druaw e/ru.
thele
utskottets
-
Ut sfe
o 11 e t
Plan a/ Warnum w, i Tr iwo,
UA lfl ,
G ferd
-Bihlio
Clja set
ve sti
hill e
Stats - Ut-|- slottets
Camvli - R ■ I?um
nin
Först
Trjffeikeri
Fots t "u é a
Caffe
fijcfeeri
Bonings __
Stats-Uts^ottets I åstat
C tjS^otkets
J1 or male.#
Stats - UIsidottets
Sessions — Säl
ha nrmar en
Caroli -L okal,
jans lief;
haparum
Statsrådens
x örstuga.
tlDia | stusk 1 ExJe'
di tion
u. m
LaJi?Tu™,
Hum. .
Serve ringS' Bura.
y o v.
I0a3i6£.43ai
WW+HH
Jhlagji. Ull Stats-Utskottds ulldicaidc JS:15.
Litt F.
PROJECT-RITNING TILL
åf- Hörr.
w
r
a 1 S 5 4 3 2 1 o
LO
1—i
20
_k
SO
40
i
Fo t.
k 'JJsM
, t i:f.> ä -",■ 4'
'C - Z&—-
s5S?:g?iS#;
Sgg |
■■■■■■■■■■■i
Bilaga, till Stats -Utskottets aila tande J\° 75.
—
Ii U 0-
PROJECTRITNING TILL FÖRÄNDRING OCH PÅBYGGNAD AF F.D. HEBBESRA
HUSET I SAMMANHANG MED 1(1 RLE T S STÄNDERS HUS A RIDDARHOLMEN.
FötcouLe, aM BiÅdjxrhoZrros Carbcubmy
jV-Q e-AOgöj 7) I
(rolff! ets'
s flytt mg
■HH
y-Tjpjr ~ :-
mm.
—-..*...
wmmm
r
mm
i
B
Stats-TJtskoUets Memorial N:o 76.
r
N:o 76.
Ank till Exp.-Utsk. den 3 Maj 1806, kl. 2 e. in.
Memorial, angående utvidgning af det inom Rikets Ständers hus inrättade
arkiv och bihliotliek samt anvisande af dertill erforderliga
medel. (K. A.)
Enligt 184 Sj af det för Biksgälds-kontoret nu gällande reglemente hafva Fullmägtige
i nämnda kontor fått sig uppdraget att till Rikets nu församlade Ständer inkomma
med fullständigt förslag och plan för tillvägabringande af en sådan utvidgning
utaf det inom Rikets Ständers hus inrättade arkiv af riksdagshandlingar och författningar
m. tn., att derigenom efterhand må kunna bildas ett mot representationens behof och
anspråk svarande bibliothek.
I anledning häraf hafva bemälde Fullmägtige, uti en till Stats-Utskottet den 8
sistlidne Februari aflåten skrifvelse, bland annat, anfört, att, enligt den för arkivets bildande
framställda plan, skulle detsamma utgöras af Svenska tryckta, äldre och nyare
riksdagshandlingar, lag- och författningssamlingar i lagstiftningens alla grenar samt skrifter
rörande ej mindre den civila och kriminela rätten, än ekonomi- och kameralväsendet,
äfvensom andra juridiska, kamerala och statistiska arbeten, hvilka i sådana ämnen an
såges
företrädesvis böra anlitas och rådfrågas. I enlighet härmed hade, i den mån och
såvidt de kunnat erhållas, blifvit anskaffade och i arkivet uppställda alla från trycket
utgifna riksdagsprotokoller med dertill hörande bilagor och bihang, hvilka, börjande med
år 1786, dock för en och annan riksdag icke ännu kunnat kompletteras. Derjemte hade
blifvit hopsamlade en från år 1569 fortgående allmän författningssamling och anskaffats
de allraflesta lag- och författningssamlingar samt andra arbeten, rörande landets juridiska,
ekonomiska, finansiela, statistiska och topografiska förhållanden, hvartill komme en
icke obetydlig samling af kartverk. Genom gåfvor hade arkivet kommit i besittning af
en komplett samling utaf Norska storthingets förhandlingar från och med 1814 samt de
flesta på Norska statskassans bekostnad utgifna statistiska arbeten, äfvensom Danska
representationens förhandlingar från och med 1848 och Belgiska representantkammarens
tryckta handlingar under sessionen 1862 -1863. Förutom flera hundra under sednaste
tiden samlade broschyrer, rörande frågor, som vid de närmast förflutna riksdagarne varit
underställda Rikets Ständers pröfning, innehölle arkivet för närvarande mer än 3,100 band.
Det närmaste målet med arkivets bildande, eller samlandet och anskaffandet af
Svenska arbeten i ofvan antydda rigtningar, syntes sålunda numera vara till icke obetydlig
del uppnådt. Fullmägtige hade derföre, under antagande att hvad i berörda hänseenden
ännu saknades borde, då tillfälle dertill gåfves, för arkivets räkning anskaffas,
trott sig böra föreslå att, då i arkivet funnes endast obetydligt rörande Sveriges historia,
de förnämsta arbeten deruti måtte få med dess sairflingar införlifvas, äfvensom att vigtigare
tryckta skrifter och handlingar, rörande i synnerhet Norges, men äfven Danmarks
och Finlands statsförfattning, lagar och öfriga förhållanden, måtte fä för arkivets räkning
inköpas; i sammanhang hvarmed Fullmägtige meddelat, att en samling af de i hvartdera
af nämnda tre länder gällande lagar och författningar nyligen blifvit anskaffad. Om härBih.
till Ii. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft.
2
Ståts-Utskottets Memorial N:o 76.
till lades utmärktare utländska författares arbeten i nationalekonomi, trodde Fullmägtige
sig hafva angifvit omfånget för arkivets utvidgning.
I betraktande deraf att alla. på Svenska Statens bekostnad tryckta skrifter och
handlingar, hvilka vore af beskaffenhet att till arkivets föremål hänföras, skulle kostnadsfritt
dit aflemnas, och under antagande att, såsom hittills, de af Norska statskassan bekostade
arbeten äfven framdeles gratis erhölles, samt under förutsättning att åtskilliga
andra arbeten, dels såsom gåfvor, dels genom utbyten, korame arkivet till del, hade Fullmägtige
ansett ett årligt belopp af Niohundra R:dr R:mt blifva tillräckligt att dermed
bestrida erforderliga inköp och bekosta böckernas inbindning.
Vidkommande frågan om anställande af bibliothekarie, hafva Fullmägtige vidare
upplyst, att en af Riksgälds-kontorets tjenstemän haft sig anförtrodd den närmare vården
om arkivet samt böckernas mottagande och utlånande, för hvilket bestyr han såsom
vedergällning haft sig mellan riksdagarne upplåtet ett rum, jemte vedbrand, och under
riksdagarne åtnjutit aflöning på Expeditions-Utskottets stat. Intilldess arkivet vunnit
ett sådant omfång, att anställandet af en särskildt aflönad bibliothekarie vore af nödvändigheten
påkailadt, kunde, enligt Fullmägtiges åsigt, sagda befattning fortfarande uppdragas
åt någon tjensteman vid detta verk, hvilken således skulle ombesörja de beslutade
bokinköpen och hafva den närmaste vården om arkivet samt hålla detsamma i föreskrifven
ordning tillgängligt, mot det att han derför finge åtnjuta bostad af tvänne rum
och dessutom under riksdagarne arfvode.
I sammanhang härmed hafva Fullmägtige fästat Utskottets uppmärksamhet derpå,
att de nuvarande Riks-Stånden, hvilka egde värderika arkiver och boksamlingar, möjligen
torde, uppå derom gjord hemställan, vid förfogandet om dessa arkiver och samlingar
aflåta desamma eller större eller mindre delar deraf till Riksdags-arkivets förökande
och kompletterande.
Stats-Utskottet, som uti särskildt utlåtande denna dag gjort framställning om en
sådan förändring af Rikets Ständers hus, hvarigenom, bland annat, tillräcklig och passande
lokal för Riksdagens arkiv och bibliothek skulle erhållas samt jemväl tvänne invid de
föreslagna bibliotheksrummen belägna rum kunde åt bibliothekarien upplåtas, får, på de
i Fullmägtiges ofvanberörda skrifvelse anförda och i öfrigt förekommande skäl och anledningar,
hemställa, att Rikets Ständer måtte besluta:
1:0. att de för inrymmande af riksdagsbibliotheket erforderliga bokskåp må, i sammanhang
med den föreslagna förändringen af Rikets Ständers hus, på sätt
Fullmägtige finna lämpligast, anskaffas;
2:o. att till bestridande af utgifter för bokinköp i de ämnen Fullmägtige uppgifvit,
äfvensom för bekostande af böckernas inbindning, må anvisas ett årligt
anslag af Niohundra Riksdaler, att från och med innevarande år från Riksgälds-kontoret
utgå;
3:0. att åt den person, som af Fullmägtige utses att om bibliotheket och arkivet
hafva den närmaste tillsynen, må anvisas tvänne till bibliotheket angränsande
rum jemte nödig vedbrand;
4:o. att de respektive Riks-Stånden anmodas fatta beslut huruvida de, vid förfogandet
om sina arkiver och boksamlingar, vilja aflåta desamma eller större
eller mindre delar deraf till riksdags-arkivets och bibliothekets ökande och
kompletterande;
5:o. att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret må erhålla uppdrag att i de skåp, som
finnas anbragta i de nuvarande arkiv- och bibliotheksrummen, sedan dervarande
böcker blifvit till den nya bibliothekslokalen förflyttade, låta uppställa
och ordna alla de skrifna handlingar, som anses böra med arkivet förenas; samt
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 77.
3
6:0. att Fullmägtige likaledes må anmodas låta i första och andra kammarens
kanslilokaler, för hvilka nödiga bokskåp böra anskaffas, uppställa så fullständiga
samlingar af riksdagstrycket, som kunna erhållas, äfvensom de mest nödiga
författnings- och lagsamlingar, och hvartill i främsta rummet böra användas
de böcker, som från Riks-Ståndens särskilda bibliotheker kunna blifva
aflemnade, såvidt icke desamma anses företrädesvis böra i riksdags-bibliotheket
förvaras.
Stockholm den 3 Maj 1866.
N:o 77.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Maj 1866, kl. 2 e- m.
Utlåtande, 1 anledning af Kongl. Maj:Is till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Skrifvelse, i fråga om upplåtelse åt Stockholms stad af
vissa tomldelar å Riddarholmen. (R. A.)
Sedan, i anseende dertill att den för sjötrafiken å Mälaren vigtiga hamnplats, som
ligger mellan södra inloppet till Munkbro-kanalen och kajen nedanför det så kallade Orebrotorget,
genom sammanbindningsbanans dragande deröfver, icke vidare blefve såsom hamnoch
upplagsplats användbar, fråga uppstått hos Stockholms Stadsfullmägtige om beredande
af utvägar att i stället anskaffa annan hamnplats, dervid Fullmägtiges uppmärksamhet
fästats å det tomtutrymme, som förefunnes söder om Rikets Ständers hus å Riddarholmen
och hvaraf staden för närvarande egde jordremsan närmast sjön, samt stadens
ingeniör, med bifogande af uppgjord planritning, hos Fullmägtige föreslagit, att staden
skulle söka tillvinna sig dels af tomten N:o 3 å Riddarholmen (Rikets Ständers hus) en
areal af 15,420 qvadratfot, hvarigenom, och då staden nedanför denna tomt egde en jordremsa
om 5,662 qvadratfot, staden skulle erhålla en hamnplats af 21,082 qvadratfot med
en längd utefter sjön af 165 fot, dels ock utaf tomten N:o 2 (f. d. Hebbeska egendomen)
så mycket af den vester om sammanbindningsbanan belägna, för jernvägsauläggningen
obehöfliga del, som erfordrades för utvidgning af den föreslagna hamnplatsen å tomten
N:o 3 intill sjelfva jernbanan, hvarigenom hamnsträckningeu kunde ytterligare ökas med
90 fot; hafva Stadsfullmägtige hos Öfverståthållare-embetet anhållit, att bemälda embete
måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om aflåtande af nådig Proposition
till Rikets Ständer derom, att till staden måtte för allmänna trafiken varda upplåtna ej
mindre den å Stadsingeniörens planritning inom bokstäfverna 0, s, t, u och 0 utmärkta
del af tomten N:o 3 nedanför Rikets Ständers hus å Riddarholmen, innehållande 15,120
qvadratfot, för att med stadens söder derom belägna strandplats förenas, utan äfven de
delar af tomterna N:is 1 och 2 derstädes, hvilka icke komma att för jernvägsanläggpingen
eller annat Statens behof användas.
Med anledning häraf, och sedan Öfverståthållare-embetet uti skrifvelse den 21
sistlidne Oktober Stadsfullmägtiges ifrågavarande framställning till nådigt bifall förordat samt
Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader uti infordradt utlåtande upplyst, att Styrelsen,
på grund af Fullmägtiges i Rikets Ständers Riksgälds-kontor derom gjorda begäran och
Kongl. Maj:ts i skrifvelse den 22 sistlidne Augusti dertill lemnade tillstånd, till bemälde
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 77.
Fullmäktige för en summa af 153,000 Riksdaler försålt hela den vester om sammanbindningsbanan
belägna delen af egendomen N:o 2, eller f. d. Hebbeska egendomen och således
äfven den del deraf, som Ofverståthållare-embetet nu begärt få till Stockholms stad,
för beredande af ökadt utrymme å hamnplatsen vid södra sidan af Riddarholmen, upp
låten;
har Kongl. Maj:t. i nådig Skrifvelse af den 2 sistlidne Januari, gifvit Rikets Ständer
tillkänna, att, hvad först anginge den öster om sammanbindningsbanan belägna och
för densamma obehöfliga andel af tomten N:o 1, eller f. d. Geijerska egendomen, Kongl.
Maj:t tillåtit, att densamma må till Stockholms stad upplåtas för att utläggas till strandplatsen
vid Riddarholms-kanalen; och att, hvad beträffade framställningen om tillvinnande
för stadens räkning af den öster om sammanbindningsbanan belägna delen af f. d. Hebbeska
egendomen, hvilken ej vore för banans anläggande erforderlig, Kongl. Maj:t förklarat,
att de af Kongl. Maj:t redan förut i nådigt Bref den 22 Augusti 1865 meddelade
bestämmelser om rätt för Stockholms stad att tillvinna sig nämnda tomtdel antingen mot
ersättning i penningar eller i utbyte mot någon för sammanbindningsbanan erforderlig,
staden tillhörig egendom, som icke blifvit af staden till nämnda bana upplåten, skola
fortfarande lända till efterrättelse. Vidkommande åter Ofverståthållare-embetets framställning
i öfrigt hade Kongl. Maj:t, med afseende å den för hvarje år tilltagande ångbåtstrafiken
å Mälaren samt derigenom ökadt behof af utvidgning utaf Riddarholmshamnen,
ansett sig böra till Rikets Ständer öfverlemna, huruvida icke de skulle finna skäligt, att
till Stockholms stad finge för berörda ändamål upplåtas dels den del af tomten N:o 3
nedanför Rikets Ständers hus å Riddarholmen, som befinnes å den af stadens ingeniör
upprättade planritning utmärkt med bokstäfverna o, s, t, u och o, och hvilken tomt, innehållande
15,420 qvadratfot, skulle förenas med stadens söder derom belägna strandplats,
dels äfven utaf den del af tomten N:o 2, f. d. Hebbeska egendomen, som ligger
vester om sammanbindningsbanan och af Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader numera
blifvit genom köp å Fullmägtige i R.iksgälds-kontoret öfverlåten, så stor rymd, som
erfordras för den blifvande hamnplatsens utsträckning intill jernbanan.
Då den del af tomten Nio 3, om hvars öfverlemnande till Stockholms stad Kongl.
Maj:t sålunda gjort nådig framställning, omfattar hela den till Rikets Ständers egendom
hörande nedra gårdsplanen, å hvilken finnas uppförda icke allenast tvänne mindre boningshus,
utan ock tvänne andra byggnader, af hvilka den ena användes dels till pappersmagasiri,
dels till förvaring af de högst betydliga lager af tryckta riksdagshandlingar, för hvilka någon
annan lämplig plats svårligen torde kunna beredas, samt den andra byggnaden till
större delen utgöres af en för egendomen alldeles oundgängligen nödig vedbod, har Statsutskottet,
som i särskildt Utlåtande af denna dag hos Rikets Ständer gjort hemställan
om en sådan påbyggnad och förändring af Rikets Ständers hus och f. d. Hebbeska huset,
att desamma må blifva användbara för inrymmande af den blifvande Riksdagens båda
kamrar med dertill hörande Utskott och kanslier m. m., ansett någon upplåtelse till Stockholms
stad af de till dessa båda egendomar hörande tomtområden desto mindre för närvarande
böra medgifvas, som i allt fall, så länge arbetena på den del af sammanbindningsbanan,
hvilken sträcker sig öfver Riddarholmen, icke hunnit fullbordas, någon upplåtelse
till Stockholms stad af der belägna, Staten tillhöriga tomtområden icke synes vara
af behofvet påkallad. På dessa skäl, och då lämpligast torde vara, att Rikets nu församlade
Ständer icke frånträda tomtdelar, som åtminstone för den närmaste framtiden
äro behöfliga för representationens behof, anser sig Utskottet,
icke kunna till hvad Kongl. Majit i ofvanberörda nådiga Skrifvelse
hemställt tillstyrka bifall.
Stockholm den 3 Maj 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1866.
Bilaga, idl Stais-VtekoiMs utldkmB^TKi 77.
b
, litty lid" Straiutylats. !
-i _ LiUhöriq Staden i >
ijJSr-^rrr—M
Kiddttrhobns - Iron.
,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
1
HffsO 78.
Adk. till Exp.-Utsk. den 5 Maj 186t>. kl. 11 f. m.
Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag för vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt
kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag,
m. fl. dylika, föremål.
(Riksg.-Afd.)
Enligt hvad Stats-Utskottet i sitt angående regleringen af utgifterna under
Riks-statens Sjette Hufvudtitel afgifna Utlåtande N:o 60 tillkännagifva, går Utskottet
nu att meddela särskildt yttrande öfver de af Kongl. Maj:t äfvensom af enskilde
motionärer under innevarande riksmöte gjorda framställningar om medels beviljande
för ofvannämnda, till Civil-departementets handläggning hörande föremål. Vid uppställningen
af detta utlåtande har Utskottet ansett sig böra följa enahanda ordning,
sorn under flere föregående riksdagar vid då förekommande likartade ämnens behandling
iakttagits. Utskottet upptager alltså först de frågor, som angå
A) Väg anläggning ar och v äg förb ättringar. För anläggning af nya samt för- Angående
bättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar anvisade Rikets anslag för
Ständer vid sistlidna riksdag för då instundande statsregleringsperiod eller åren anläggning
1864, 1865 och 1866 ett årligt anslag af 150,000 R:dr. Jör&rZ
Uti sitt till Kongl. Majit före innevarande riksdags början afgifna underdåniga eller omgeneralförslag
öfver sådana allmänna väg- och vattenbyggnads arbeten, för hvilkas läggning af
utförande statsbidrag blifvit ifrågasatta, har Styrelsen för väg- och vattenbyggnader förut vameddelat
särskild förteckning på dem bland dessa arbeten, för hvilkas befrämjande ran evä9arStyrelsen
ansett lämpligast att större fonder afsattes och ställdes till Kongl. Majits
disposition för att, efter pröfning af de olika företagens vigt, mellan dem af Kongl.
Majit fördelas. De understödsbelopp, som Styrelsen i denna förteckning upptagit för
sådana väganläggnings- och vägförbättrings-arbeten, för hvilka arbetsplaner redan
blifvit upprättade och af Styrelsen granskade, uppgingo till en sammanlagd summa
af 1,763,340 Ridr, eller:
Bih. till E. St. Erot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
för arbeten i första klassen, d. v. s. sådana dem Styrelsen, till följd af deras större
nytta, ansett företrädesvis förtjenta af statsunderstöd R:dr 1,006,660:
för arbeten i andra klassen, eller sådana som, ehuru nyttiga, likväl i ett
eller annat hänseende funnits mindre berättigade till understöd
R:dr 603,180:
samt för arbeten i tredje klassen, eller sådana som antingen funnits vara
af mera enskild beskaffenhet eller ock icke fullt förberedda,
och dem Styrelsen derföre ansett kunna tills
vidare uppskjutas
153,500:
tillhopa R:mt R:dr 1,763,340:
och har Styrelsen, vid meddelande af denna förteckning, erinrat hurusom undersökningar
af nya vägarbeten alltjemt fortginge och att alltså, innan ny fond för dessa
arbeten blefve af Rikets Ständer ställd till Kongl. Maj:ts disposition, det nu antydda
understödsbehofvet komme att betydligt ökas samt följaktligen, om fonden bestämdes
till samma summa, som under de sednare riksmötena eller 150,000 R:dr om året,
endast ett ringa antal af de arbeten, dem Styrelsen funnit af statsbidrag förtjenta,
kunde till sådant bidrags erhållande ifrågakomma.
I anledning af denna Styrelsens anmälan har Kongl. Maj:t, som icke funnit skäl
att äska någon förhöjning i det årliga belopp, som för ifrågavarande ändamål för
närvarande utginge, i Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
(sid. 42) föreslagit att till fond för anläggning af nya samt' förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar måtte för år 1867 anvisas en
summa af 150,000 R:dr; och får, i öfverensstämmelse med högstberörda Proposition,
Utskottet hemställa,
1:0
att Rikets Ständer, för anläggning af nya samt förbättring eller
omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, måtte till
Kongl. Maj:ts disposition för år 1867 anvisa ett anslag af 150,000
R:dr att användas, der Kongl. Maj:t finner medlen mest nödiga
för att befordra allmänt gagn.
Väpanlaqy- Sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, för anläggning af väg från Öhrman
/rå» träsk till Fredrika kyrka och vidare till Åsele inom Westerbottens län, beviljat ett
ÅselTinom ans*a8 utan återbetalningsskyldighet af 100,000 R:dr, att under nu löpande
Westerbot- statsregleringsperiod utgå med halfva beloppet eller 50,000 E:dr; så har Kongl
tens län. Majit, enligt hvad den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och
behof (sid. 41) jemte dervid fogade Statsråds-protokoll för den 13 Oktober sistlidna
år 'Bil. N:o 5 sid. 60) visa, af Rikets Ständer äskat att till fortsättning af detta
vägbyggnadsarbete, som, enligt upprättadt kontrakt, bör vara färdigt den 1 Oktober
1869, måtte^af det sålunda redan beviljade statsbidraget till utgående under år 1867
ytterligare anvisas 20,000 R:dr.
Utskottet, som af Styrelsens för väg- och vattenbyggnader generalförslag inhemtat,
att denna väganläggning, hvars fullbordande och framtida underhåll vederbörande
menigheter sig åtagit, blifvit påbörjad och att arbetet derå fortgår, tillstyrker,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. 3
2:o
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i sådant
afseende äskat, måtte i afräkning å sednare hälften af det anslag
å 100,000 R:dr, sorn vid sistförflutna riksdag beviljades för
väganläggning från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare till
Åsele inom Westerbottens län, till utgående under år 1867 anvisa
20,000 R:dr.
För anläggning af väg från Letsbo by i Ljusdals socken till Ramsjö kyrka i VäganläggVestra
Helsingland beviljade Rikets Ständer vid 1862 1863 års riksdag ett anslag ning fran
af 50,000 R:dr, men anvisade deraf endast 25,000 R:dr till utgående under inneva- Letsbo by
rande statsregleringsperiod. Då, enligt hvad Styrelsens generalsammandrag gifver till R amy o
vid handen, detta arbete, hvars fullbordande vederbörande menigheter sig åtagit, strå Helsina
kunde påräknas blifva färdigt redan den 1 Oktober 1867, har Kongl. Maj:t (i ofta- land.
nämnda nådiga Proposition, sid. 41, jemför Statsråds-protokollet Bil. N:o 5 sid. 60)
föreslagit, att hela det återstående beloppet måtte anvisas att utgå under sistnämnda
år; och får, i öfverensstämmelse härmed, Utskottet hemställa,
3:o
att Rikets Ständer måtte till utgående under år 1867 anvisa
25,000 R:dr, eller sednare hälften af det anslag å 50,000 R:dr,
som vid 1862—1863 års riksdag beviljades för anläggning af
väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken och Ramsjö kyrka.
Bland vägarbeten af det större omfång, att bidrag till deras utförande ansetts
icke kunna ifrågasättas från den fond, som för vägbyggnader i allmänhet kunde
komma att anvisas, och hvilka arbetens verkställande alltså skulle erfordra särskiIda
anslag, har i sitt afgifna generalförslag Styrelsen för väg- och vattenbyggnader i första
klassen antecknat:
för anläggning af väg från Åsele till Wilhelmina kyrkoby i Westerbottens
län
R:dr 50,000:
för anläggning af väg från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation å
Statens södra stambana inom Kronobergs län
150,000:
för omläggningar å landsvägen mellan Hvetlanda och Serarps gästgifvare
gårdar
i östra härad af Jönköpings län
40,000:
för omläggningar och förbättringar å vägen inom Vester-Dalarne mellan
Komtillmåtta och Rågsvedens gästgifvaregårdar
43,300:
och för vägbyggnad från Ramsele sockens gräns genom Fjellsjö till ...
Bodens kyrka samt vidare derifrån till Tåsjö kyrka ... 76,250.
Intetdera af dessa vägarbeten har likväl i den nådiga Propositionen blifvit föreslaget
till erhållande af statsbidrag. Men i följd af enskilda motioner har Utskottet
till granskning förehaft såväl nu omförmälda som äfven åtskilliga andra vägförbättringsarbeten,
för hvilka särskilda statsbidrag blifvit begärda och för hvilka arbeten
Utskottet alltså nu går att redogöra.
4
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 78.
Väganlåag- Inom Borgare-Ståndet har uti afgifven motion (N:o 45) Herr P. Staaff och
ning mellan inom Bonde-Ståndet (i motion Nio 288) Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson från WeÅsele
och sterbottens län fästat uppmärksamhet på nödvändigheten att genom lättade komWilhehnina
munikationer sätta de s. k. lappmarkerna i iullständigare och liöigare beröring med
'tottens län kustlandet och sålunda, på samma gång lappmaikernas egen utveckling derigenom
befrämjades, åt den öfriga delen af riket tillgodogöra ej mindre det öfverskott af
ladugårdsprodukter, som lappmarkerna hafva att aflåta, än jemväl de rika skogstillgångar
som der finnas, men i saknad af kommunikationer nu äro oanvändbara. Bland
dessa lappmarker intog Åsele lappmark ett framstående rum. Denna lappmarks
beröring i handelsväg med den öster derom belägna kusttrakten vore redan under
nuvarande förhållanden särdeles liflig. För åstadkommande af en ännu lifiigare kommunikation
hade emellertid ett vägsystem blifvit uppgjordt, som afsåg att underlätta
trafiken mellan nämnda lappmark och residensstaden i Westerbottens län, Umeå, och
en väganläggning i denna rigtning hade, sedan Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag
dertill beviljat ett statsbidrag af 100,000 R:dr, hvaraf 50,000 R:dr anvisats till utgående
under nu löpande statsregleringsperiod och ytterligare 20,000 It:dr af Kongl.
Majit äskats lör år 1867, redan blifvit påbörjad från Öhrträsk till Fredrika kyrka för
att derifrån vidare fortsättas till Åsele. Från Åsele borde denna väg, för att rätt
gagna orten, erhålla en ytterligare fortsättning till Wilhelmina kyrka; och hemställde
alltså motionärerne, att Rikets Ständer under de förbehåll, som kunde finnas lämpliga,
måtte för anläggning af väg mellan Åsele och Wilhelmina bevilja ett anslag af
50,000 R:dr.
Enligt hvad generalförslaget upplyste, skulle detta arbetsföretag, sorn för en
väglängd af 6 mil 25,600 fot vore beräknadt att kosta 66,950 R:dr, komma, att utgöra
en fortsättning inåt lappmarken af nyssomförmälda vägbyggnad från Öhrträsk till
Åsele. Af sådan anledning och då sistnämnda vägsträckas fullbordande snart kunde
emotses, samt vägens vidare fortsättning till den längst in i lappmarken belägna
Wilhelmina församling vore af behofvet högt påkallad, hade Styrelsen för väg- och
vattenbyggnader ansett denna väg vara en af dem, sorn företrädesvis borde till anläggning
ifrågakomma och alltså, enligt hvad här ofvan blifvit nämndt, för densamma
i förslaget antecknat ett statsbidrag af 50,000 R:dr.
Utskottet, som delar den af Styrelsen yttrade åsigt om nyttan af den ifrågavarande
väganläggningens ytterligare utsträckning i enlighet med motionärernes derom
framställda förslag och emot det ifrågasatta anslagets belopp icke funnit något att
erinra, har likväl ansett att, då den nedre mellan Öhrträsk och Åsele under anläggning
varande delen af ifrågavarande väg, enligt upprättadt kontrakt, icke skall vara
fullbord; d förr än den 1 Oktober 1869, samt bristande arbetskrafter inom dessa glest
bebodda orter i allt fall icke torde medgifva någon större skyndsamhet vid arbetets
utförande, endast en mindre del af det nu begärda anslaget må till utbetalning under
år 1867 ifrågakomma; och hemställer, i öfverensstämmelse härmed, Utskottet,
4:o
att Rikets Ständer, för anläggning af den föreslagna vägen mellan
Åsele och Wilhelmina kyrkoby i Westerbottens län måtte
bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 50,000
R:dr samt deraf till utgående under år 1867 anvisa 10,000
R:dr, under enahanda förbindelse för vederbörande i afseende
å denna väganläggnings fullbordande och framtida underhåll, som
Stats-O t skottets Utlåtande N:o 78.
5
vid sistförflutna riksdag stadgades, rörande väganläggningen
mellan Öhrträsk och Åsele.
I sammanhang med nyssberörda framställning om beviljande af statsbidrag för
anläggning af väg mellan Åsele och Wilhelmina har (i samma motion N:o 45) Herr
P. Staaff jemväl hemställt, att Rikets Ständer för anläggning af en väg mellan Åsele
och Dorothea måtte anvisa ett anslag af 40,000 R:dr.
Af Styrelsens generalförslag inhemtas, att denna väg har en längd af 5 mil
3,667 iot; att kostnaden för densamma vöre beräknad att uppgå till 61,000 R:dr;
samt att vederbörande menigheter, i ämnet hörda, förklarat sig villiga att, derest ett
statsbidrag, motsvarande j-delar af den beräknade kostnaden, blefve till företaget
beviljadt, åtaga sig vägens anläggande och fVamtida underhåll. På grund häraf hade
Styrelsen i sitt förslag för detta arbete antecknat ett understödsbelopp af 40,600 R:dr.
Vid denna anteckning hade likväl ifrågavarande väganläggning blifvit hänförd endast
till andra klassens arbeten; och då Utskottet, på sätt här nedan närmare kommer
att visas, nödgats lemna utan förord jemväl en del sådana företag, dem Styrelsen
såsom företrädesvis nyttiga häntört till första klassens arbeten, har Utskottet vid sådant
förhållande och då med utlörande af väganläggningen mellan Åsele och Dorothea
lämpligen torde böra anstå, intill dess vägen från nedre landet till Åsele först
blifvit fulloordad, funnit sig till Herr Staaffs ifrågavarande framställning
5:o.
icke kunna tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Redan vid sistförflutna riksdag väckte inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen
Per Olof Hörnfeldt från Wester-Norrlands län motion derom, att Rikets Ständer
för väganläggning mellan Fredrika och Björna kyrkor måtte anvisa ett anslag af
100,000 R:dr, under vilkor att ortens väghållningsskyldige innevånare utan vidare
statsbidrag byggde och framdeles underhöllo denna väg. Då likväl vid nämnda riksdag
100,000 R:dr beviljades för anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika och
Åsele, ansågo Rikets Ständer sig icke kunna samtidigt dermed understödja nu ifrågavarande
väganläggning. Vid denna riksdag har bemälde motionär, under yttrad
åsigt att behofvet af en väg mellan Fredrika och Björna kyrkor vöre fullt ut lika
kännbart samt nyttan at densamma lika stor som af vägen mellan Öhrträsk och Fredrika,
samt då dessutom den arbetsförtjenst, som genom detta företag skulle kunna
beredas, vore för ortens innevånare, hvilka lidit genom fyra på hvarandra följande
missvextår, i hög grad behöflig, uti afgifven motion (N:o 40) förnyat enahanda framställning
om anvisande af 100,000 R:dr för berörda arbetsföretag. Om detta vägarbete
yttrar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader: “Hufvudändamålet
med denna nya väglinie, sorn är beräknad till en arbetskostnad af 148,850 R:dr och
omfattar en längd al 6 mil 7,036 fot, synes vära att Fredrika socken och en del andra
af Westerbottens lappmarksförsamlingar skulle dymedelst blifva satta i förbindelse
med Örnsköldsviks köping. Med erkännande af att hvarje ny kommunikationsled,
hvarigenom samfärdseln mellan orter blir underlättad, medför nytta, får Styrelsen,
ning mellan
Åsele och
Borothea
inom Westerbottens
län.
Väganläggning
imellan
Fredrika
och Björna
kyrkor i
Westerbottens
län.
6
Stats-Vt skottets Utlåtande N:o 78.
Väganläggning
mellan
Ramsele
sockengräns
och Tå$jö
kyrka i Wester-Norrlands
län.
sorn i underdånighet anmälde detta företag i generalförslaget till nästlidet riksmöte,
nu emellertid, enär Fredrika och Åsele socknar snart erhålla kommunikation med
kusten utefter den under arbete varande nya väglinie, hvartill bidrag anvisades af
Rikets sednast församlade Ständer, från Öhr!rask till nyssnämnda tvänne församlingar,
anteckna företaget, dock endast såsom numera hänförligt till tredje klassens arbeten,
med ett bidragsbelopp af 50,000 R:dr“.
Med afsende å hvad Styrelsen sålunda anfört, föranlåtes Utskottet,
6:o.
afstyrka bifall till Riksdagsfullmägtigen Hörnfeldts ifrågavarande
motion.
Hos Ridderskapet och Adeln har Herr Fitinghoff, G. B. (motion N:o 97) sam
inom Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Ber Engman från Wester-Norrlands län,
med hvilken Riksdagsfullmägtigen Ber Tjernlund från samma län sig förenat (motion
N:o 56), hemställt, att Rikets Ständer dels för omläggning och förbättring af redan
varande och dels för anläggning af ny väg från Ramsele sockengräns genom Fjellsjö
och Bodums socknar till Tåsjö kyrka i Wester-Norrlands län måtte anvisa ett anslag
utan återbetalningsskyldighet af 76,250 R:dr att med ena hälften utgå under år 1866
samt med återstoden, då arbetet blefve fullbordadt. Till stöd för dessa framställningar
hafva motionärerne hufvudsakligen anfört, att Fjellsjö, Bodums och Tåsjö
socknar, med en folkmängd af nära 3,000 personer, ända intill sednaste åren saknat
all sommarkommunikation med nedre landet. Svårigheterna häraf hade särdeles under
missvextår visat sig tryckande. De obanade stigarne medgåfvo nemligen icke hjuldons
begagnande, utan ortens hela sommarbehof af spanmål måste genom bärande
fortskaffas. Någon lättnad häri hade väl numera vunnits, sedan socknemännen på
egen bekostnad från Ramsele till Fjellsjö kyrka samt derifrån upp till Bodums kyrka
anlagt en visserligen bristfällig, ehuru för lättare lass farbar väg, men från Bodums
till Tåsjö kyrka, utgörande en vägsträcka af nära 41, mil, saknades ännu andra vägar
än de gångstigar, som, från äldre tider upptagna, olver myrar, berg och moras ledde
mot kustlandet. Behofvet af denna väganläggning vore alltså ganska stort och till
ytterligare stöd för de gjorda framställningarne åberopade motionärerne, att arbetet
blifvit förordadt såväl af Länsstyrelsen som af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader.
Enligt bemälda Styrelses generalförslag sönderfaller detta vägbyggnadsföretag
i tvänne delar, af hvilka den ena omfattar vägsträckningen från Ramsele sockengräns
genom Fjellsjö till Bodums kyrkoby, med en längd af 2 mil 31,852 fot, och den andra
åter sträckan från Bodums till Tåsjö kyrkoby, utgörande i längd 4 mil 3,502 fot. Å
den förra linien hade menigheten med en uppgifven kostnad af 8,000 R:dr under
sednare åren uppbrutit en s. k. kärrväg, hvilken vore någorlunda farbar. Denna
vägs iståndsättande och förändring till fullt antaglig allmän landsväg ansågs likväl
erfordra en ytterligare kostnad af 34,400 R:dr, hvilket belopp Kongl. Majrts Befallningshafvande
i länet ansett böra af allmänna medel oafkortadt utgå, enär menigheten
genom den provisionela kärrvägens verkställande kunde antagas redan hafva
fullgjort sin andel af arbetet. Å den sednare linien mellan Bodum och Tåsjö saknades
för närvarande all körväg. Der skulle alltså anläggas en alldeles ny väg, för
Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 78.
hvilken kostnaden beräknats uppgå till 72,035 R:dr, hvaraf menigheterna förklarat sig
villiga bidraga med J-del. Om dessa vägarbeten yttrar vidare Styrelsen, att då Tåsjö
församling onekligen har ett tvingande behof att genom socknen få en väg anlagd,
för att sålunda kunna lättare än hittills komma i beröring med öfriga delar af länet,
Styrelsen visserligen funnit sig böra förorda bidrag af allmänna medel för vinnande
af detta ändamål och alltså antecknat detta företag bland första klassens arbeten,
men i afseende å det anslagsbelopp, som borde ifrågakomma för vägens första afdelning
— eller den mellan Ramsele och Bodum — ansåg Styrelsen den af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förordade summan böra något nedsätta?. Då det arbete, som
menigheten å denna vägsträcka redan nedlagt, uppgifves hafva kostat 8,000 R:dr och
nu ytterligare till samma vägsträckas fullständiga anläggande erfordrades 34,400 R:dr,
skulle följaktligen hela kostnaden för denna del af vägen uppgå till 42,400 R:dr.
Men enär, hvad vägens andra afdelning beträffade, Tåsjö socknemän förklarat sig
villige att deltaga med j-del af den beräknade kostnaden, borde, enligt Styrelsens
åsigt, understödsbeioppet för vägen från Ramsele till Bodum utgå efter samma
beräkningsgrund och alltså icke bestämmas högre än till § af kostnaden. I jemna
tal hade Styrelsen alltså antecknat för vägsträckan mellan Kamsele och Bodum § af
den redan nedlagda och ytterligare erforderliga kostnaden eller 28,250 R:dr samt iör
vägen mellan Bodum och Tåsjö 48,000 R:dr, eller tillsammans 76,250 R:dr.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst om denna vägs stora behöflighet
och vederbörande menigheters oförmåga att uteslutande med egna medel kunna åstadkomma
ett så kostsamt företag, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
7:o.
att Rikets Ständer, för anläggning af den föreslagna vägen från
Ramsele sockens gräns genom Fjellsjö till Bodums kyrka samt
vidare derifrån till Tåsjö kyrka inom Wester-Norrlands län,
måtte bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet af Sjuttiosextusen
Tvåhundrafemtio R:dr, samt af detta anslag till utgående
under år 1867 anvisa Tjugofemtusen (25,000) R:dr,
med dervid stadgad förbindelse för vederbörande att icke blott
behörigen utföra och fullborda ifrågavarande väganläggning, utan
ock ansvara för densammas framtida underhåll.
Sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag anvisat ett statsanslag af
244,500 R:dr för åstadkommande af en ny kommunikationsled genom Jemtland från
Norska gränsen till Bräcke gästgifvaregård, blef vid sistförflutna riksdag plan framlagd
och anslag äskadt för fortsättning af denna kommunikationsled från Bräcke till
Sundsvall. Denna plan innefattade dels anläggning af ny landsväg från Bräcke till
Torpsjön, dels inrättandet af en båtled efter Ljungaelfvens vattendrag mellan Torpoch
Stödesjöarne, dels ock slutligen byggandet af en för ångkraft afsedd, 2 mil
15,600 fot lång jernväg mellan Stödesjön och Sundsvall.
Vid pröfningen af detta förslag ansågo likväl Rikets Ständer frågan om statsbidrag
för en jernvägsanläggning mellan Stödesjön och Sundsvall böra förfalla, hvaremot
för verkställande af de arbeten, som afsågo väganläggning mellan Bräcke och
Väganläggning
mellan
Stödesjön
och allmänna
landsvägen
åt
Sundsvall.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Omläggning
af väg en mellan
Wännäs
kyrkoby och
Umeå stad.
Torpsjön äfvensom båtled efter Ljungans vattendrag ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 253,000 R:dr beviljades.
Under anförande af hvad sålunda vid sistlidna riksdag i denna fråga förekommit,
hafva uti afgifna motioner dels lios Ridderskapet och Adeln Herr Weidenhielm,
A. (motion N:o 70) och dels inom Borgare-Ståndet Herr E. Berggren (motion
N:0 143) erinrat hurusom, vid ärendets handläggning den oegentlighet genom förbiseende
inträffat, att, i stället för den, i sammanhang med det öfriga arbetet föreslagna,
men utan anslagsunderstöd lemnade jernvägen, någon annan utfartsväg från
lastageplatsen vid Stödesjöns östra ända till den allmänna landsvägen åt Sundsvall
icke blifvit påtänkt eller ifrågasatt, hvaraf åter måste följa, att, äfven då bolaget en
gång hunnit att slutligen fullgöra hvad det enligt kontraktet sig åtagit, ändamålet
med denna kommunikationsled likväl i så måtto vore förfeladt, som densamma vid
dess nedre slutpunkt skulle blifva så godt som stängd från förbindelse med den allmänna
landsvägen, hvilken skulle utgöra dess fortsättning till Sundsvall. Den gamla
förfallna utfartsvägen, som för närvarande leder från lastageplatsen, är nemligen så
slingrig och brådstupa, att den icke utan våda och synnerlig svårighet af de vägfarande
kan begagnas. En beqvämligare utfartsväg utmed Ljungaelfvens strand måste
alltså anläggas. Kostnaden för en sådan väg hade, enligt deröfver uppgjordt förslag,
blifvit beräknad att uppgå till 7,600 R:dr, och då anläggningen af denna väg icke
ingick i den förbindelse, som det med afseende å ifrågavarande kommunikationsled
bildade aktiebolag sig åtagit, hafva motionärerne hemställt, att Rikets Ständer för
anläggning af en ny väg från lastageplatsen vid östra ändan af Stödesjön till allmänna
landsvägen åt Sundsvall, måtte anvisa och till Kongl. Maj:ts disposition ställa
ett statsanslag utan återbetalningsskyldighet af 7,600 R:dr; varande vid Herr Weidenhielms
motion fogade de om detta arbetsföretag upprättade profilritningar och
kostnadsförslag.
Med afseende derå att ifrågavarande kompletteringsarbete icke erfordrar större
anläggningskostnad än att detsamma utan statsbidrag må kunna åstadkommas af de
flera menighefer, som hafva nytta af den nybildade kommunikationsleden och alltså
böra finnas villiga att till arbetets fullbordande medverka, har Utskottet, i betraktande
derjemte af de högst betydliga bidrag, som Staten för ifrågavarande kommunikationsleds
utförande redan lemnat, funnit sig
8:o.
icke böra till berörda motioner tillstyrka bifall.
Under anförande, hurusom den enda väg, i hvilken småvägarne från Westerbottens
lappmarkssocknar slutligen förenade sig, är melian Wännäs kyrkoby och
Umeå stad besvärad af åtskilliga särdeles branta backar, har, uti en inom BondeStåndet
väckt motion (N:o 289) Riksdagsfullmägtigen Olof Nilsson från Westerbottens
län föreslagit, att Rikets Ständer för omläggning och förbätti-ing af denna
väg medelst nämnde backars undvikande, måtte bevilja antingen ett anslag utan återbetalningsskyldighet,
motsvarande en tredjedel af det belopp, hvartill kostnaden för
ifrågavarande arbete kan komma att uppgå, eller ock ett låneunderstöd, motsvarande
trefjerdedelar af samma kostnad.
Kostnads
-
Stats-TJtsTiottets Utlåtande N:o 78. 9
Kostnadsförslaget, hvilket vid motionens afgifvande ännu icke var färdigt, har
sedermera af motionären blifvit till Utskottet aflemnadt. Berörda förslag, upprättadt
af Kapitenen i väg- och vattenbyggnads-korpsen R. Schoug, upptog för ifrågavarande
vägomläggningsarbete en kostnad af 15,130 R:dr. Då likväl detta förslag icke varit
understäldt Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader granskning, har Utskottet,
under antagande att, derest Styrelsen anser ifrågavarande, jemförelsevis
mindre betydliga arbetsföretag böra till statsbidrags erhållande anmälas, tillgång dertill
må kunna beredas från den lör väganläggningar och vägförbättringar anvisade
allmänna fond, funnit sig
9:o.
icke kunna tillstyrka något särskildt anslag eller låneunderstöd
för berörda vägomläggningsarbetes utförande.
I anledning af en vid sistförflutna riksdag derom väckt motion beslöto Rikets
Ständer, som ansågo det vara af vigt, ej blott för resandes fortskaffa!)de och för varutransporter,
utan äfven ur strategisk synpunkt, att förbindelsen med Norrland alltid
må förutan afbrott blifva möjlig, hvartill komme att, då Norrland blott i ringa mån
åtnjutit eller ännu icke på länge torde komma att tillgodonjuta de fördelar, som genom
vidgade jeruvägsförbindelser tillfalla andra delar af riket och till hvilka fördelar
Norrland i sin mån måste bidraga, genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det undersökningar måtte anställas och kostnadsförslag upprättas i och för
omläggning af allmänna landsvägen mellan Enångers kyrka i Helsingland samt gränsen
mot Westerbottens län, der sådan omläggning funnes af behofvet påkallad, samt
att derefter till Rikets näst sammanträdande Ständer måtte öfverlemnas förslag till
berörda arbete, omfattande jemväl fördelning af kostnaderna för detta vägomläggningsarbete
mellan Statsverket och de kommuner, genom hvilkas områden vägen
komme att framgå.
På grund af denna underdåniga framställning blef den 13 Mars 1863 af Kongl.
Majit förordnadt, att Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader skulle låta
anställa de ifrågavarande vägundersökningarne, samt att, sedan vederbörande menigheter
fått tillfälle att sig yttra i hvad mån de voro villiga att i arbetena och
kostnaderna deltaga, Styrelsen borde tidigt före innevarande riksdag till Kongl. Majit
inkomma med det underdåniga yttrande och förslag i ämnet, hvartill omständigheterna
kunde föranleda; hvarjemte Kongl. Majit, enär landsvägssträckningen söder om Enångers
kyrka ända till Ljusne eif vid Bergviksbro vore på åtskilliga ställen besvärad
af iika branta och för trafiken hinderliga backar, som vägen från samma kyrka norrut,
till följd af Styrelsens underdåniga hemställan, den 2 Oktober 1863 förordnade, att
denna vägundersökning borde utsträckas genom hela Helsingland ända från Bergviksbro
samt genom Wester-Norrland till gränsen af Westerbottens län.
Då Styrelsen till innevarande riksdag afgaf sitt underdåniga generalförslag,
hade ifrågavarande undersökning visserligen afslutats, men handlingarne ännu icke
i fullständigt skick till Styrelsen inkommit. Sedan samtliga handlingarne ingått, har
i särskild underdånig skrifvelse af den 13 sistlidne Januari Styrelsen afgifvit det anbefallda
underdåniga utlåtandet, och deri hufvudsakligen anfört, att detta arbete, enBih.
till B. St. Brot. 1805 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Hält. 2
Omläggningar
af kustvågen
mellan
Bergviksbro i
Helsingland
och Westerbottens
länsgräns.
10
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 78.
ligt de deröfver af Löjtnanten i väg- och vattenbyggnads-korpsen L. Berg uppgjorda
kartor och profileringar, skulle från Bergviksbro till Westerbottens länsgräns omfatta
11 socknar af Helsingland och 15 socknar af Wester-Norrlands län på en vägsträcka
af 84 mil 7,168 fot. Å denna väglängd vore en sträcka af 21 mil 28,573 fot så beskaffad,
att den borde omläggas eller förbättras, och hade hela kostnaden för detta
arbete blifvit beräknad till icke mindre än 1,016,200 R:dr. Genom dessa omläggningar
skulle vägen blifva fri från backar och dess längd förkortas med 27,907 fot.
Rörande detta arbete yttrar derefter Styrelsen, att om på denna kustvägssträcka
nu funnes eller framdeles kunde antagas uppstå någon betydlig trafik, ifrågavarande
företag, oaktadt den dermed förenade stora kostnad, boi-de anses särdeles förtjent
af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers uppmärksamhet; men då ångfartygsrörelsen
mellan städerna och en del landthamnar utefter hela kuststräckan under de sednast
förflutna 20 åren erhållit en förut icke anad utveckling och då såväl person-jorn
godsrörelsen företrädesvis begagnar detta jemförelsevis lättare och mindre kostsamma
transportsätt under den tid af året, då seglationen är öppen, hvartill komme att
under vintertiden styckevis vanligen begagnades de sedan äldre tider befintliga, i
kortaste linier öfver sjöar och kärr utstakade vintervägar, funne Styrelsen sig böra
uttala den åsigt, att förbättringars verkställande å kustvägen inom Helsingland, Medelpad
och Ångermanland vore för rörelsen inom Norrlands skilda orter af vida
mindre vigt än sådana arbeten, som, till bildande af nya vägar eller förbättringars
åstadkommande å gamla, nedläggas å hvilken som helst af kommunikations-linierna
inifrån landet ned emot kusten; finnande Styrelsen denna sin åsigt bekräftad af den
utgång, som denna vägförbättringsfråga erhållit inom alla de kommuner inom Helsingland
och en del af de kommuner inom Wester-Norrlands län, som i frågan borde
vara intresserade. Menigheterna hafva nemligen i allmänhet visat ringa beredvillighet
att i någon väsendtlig mån bidraga till de föreslagna arbetenas bekostande. Då
annars alla vägbyggnader, som hittills åtnjutit understöd från Statens sida,o i allmänhet
villigt öfvertagas till utförande af vederbörande menigheter mot erhållande af
omkring f-delar af de summor, som för samma arbeten ansetts erforderliga, har
deremot af de kommunalstämmor, som hållits med de i detta företag intresserade 26
socknarne, framgått det resultat, att endast fyra, nemligen Häggdångers, Nora, Skogs
och Ullångers socknar äro hugade att till 3-del bidraga till kostnaden, under det att,
af de öfriga 22 socknarne, 8 helt och hållet frånsagt sig allt deltagande och de
återstående 14 varit villiga att lemna endast mindre bidrag. Vid sådant förhållande
kunde Styrelsen icke tillstyrka aflåtandet af nådig Proposition rörande statsunderstöds
beviljande till hela företaget, men hemställde, huruvida Kongl. Maj:t skulle finna
lämpligt att för de delar af detta vägarbete, till hvars utförande sockenmenigheterna
inom förenämnda fyra socknar förbundit sig att bidraga med Udel af kostnaden och
för hvilka fyra socknar förslaget upptog en summa af 137,270 Ridr, äska ett mot I-delar
af denna kostnad svarande statsbidrag af 91,500 R:dr att i vanlig ordning, efter
upprättade arbetskontrakter, socknevis fördelas.
Någon sådan särskild framställning rörande förenämnda fyra socknar har Kongl.
Majit likväl icke funnit skäligt till Rikets Ständer aflåta, utan har, genom nådig resolution
den 2 sistlidne Februari, Kongl. Majit förklarat, att de utarbetade planerna
till ifrågavarande landsvägsomläggningar skulle förvaras hos Styrelsen, som i nästaf
tifvande
generalförslag borde upptaga de delar af dessa arbeten, som, med afseende
de beslut om bidrag, dem vederbörande kommuner fattat eller ytterligare komme
att fatta, kunde finnas böra till erhållande af statsunderstöd för utförandet förordas.
Genom motioner, väckta inom Borgare-Ståndet af Herr P. Staaff fmotion N:o
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
11
170) samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtige Per Östman och Per Tjernlund
(mot. N:is 299 och 352), har likväl denna fråga kommit under Utskottets handläggning.
Sålunda har i sin motion Herr Staaff yrkat, att Rikets Ständer, såsom bidrag
till utförande af dessa vägomläggningsarbeten, för så vidt de afse Gefleborgs län,
måtte anslå {-delar af den beräknade kostnaden eller 221,250 R:dr. Riksdagsfullmägtigen
Östman har i sin motion föreslagit, att Rikets Ständer, jemte nödiga medel
till jordexpropriationer, måtte bevilja och till utgående under nästa statsregleringsperiod
anvisa {-delar af kostnaden för de vägomläggningsarbeten mellan Bergviksbro
och Westerbottens länsgräns, dem vederbörande kommuner, mot erhållande af sådant
statsbidrag, funnos villiga verkställa; och har slutligen Riksdagsfullmägtigen Tjernlund,
hvad anginge den del af vägen, som hade sin sträckning genom Wester-Norrlands
län, hemställt antingen att Rikets Ständer, jemte anvisande af ersättning för
jordexpropriationer  R:dr 115,790: 78.
äfvensom kostnaderna för en brobyggnad öfver Indalselfven  86,550: -
ville af sjelfva väganläggningskostnaden, hvilken för Wester-Norrlands
län blifvit upptagen till 610,372 R:dr 22 öre, bevilja {-delar eller . . 457,778: 22
tillsammans R:dr 660,119: —
eller ock, derest denna hemställan icke skulle bifallas, Hässjö socken, som förbundit
sig att, om anslag till {-delar af den beräknade kostnaden varder af statsmedel beviljadt,
verkställa den på nämnda socken belöpande andel i väganläggningsarbetet,
måtte erhålla dels {-delar af sjelfva väganläggningskostnaden eller R:dr 39,284: 44.
dels jemväl ersättning för jordexpropriationer med det i förslaget upptagna
beloppet
7,820: 75.
eller tillsammans ett anslag af R:dr 47,105: 19.
Utskottet, som icke tvekar att biträda den åsigt Styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader i sin här ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse yttrat om
den jemförelsevis mindre nytta, som för samfärdseln mellan Norrlands särskilda orter
skulle kunna hemtas af ifrågavarande, med betydliga kostnader förenade vägomläggningsarbeten,
har, i betraktande af hvad Styrelsen till stöd för en sådan åsigt anfört,
och då, hvad särskildt angår de af dessa arbeten i strategiskt hänseende emotsedda
fördelar, dessa fördelar icke lära i någon väsendtlig mån kunna vinnas, med mindre
än att företaget någorlunda allmänt, enligt den angifna planen, komme till utförande,
dertill likväl ringa utsigt vore för handen, så länge vederbörande kommuner icke
med större intresse än hvad hittills skett omfattade berörda arbete, ansett sig nu
icke böra tillstyrka något partielt påbörjande af detta vidtomfattande och dyrbara
företag; utan får Utskottet hemställa,
10:o
att de ifrågavarande motionerna icke må af Rikets Ständer bifallas.
Till Stats-Utskottets handläggning har från Bonde-Ståndet blifvit öfverlemnad Återståend*
en inom nämnda Stånd af Riksdagsfullmägtigen August Danielsson från Norrbottens v?'3anUgalän
afgifven motion (N:o 207) innefattande framställning derom, “att Rikets Ständer boknäs by
måtte på ett eller annat sätt underlätta^ det vägomläggningsarbete, sorn i rigtning och Arfrån
Roknäs by mot Arvidsjaurs kyrkoplats redan till en del vore verkstäldt, men vidsjaur*
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78
hyrka i
Norrbottens
län.
hvars mellersta del, sedan arbetet från denna vägsträckas begge ändpunkter fortgått,
ännu vore ofullbordad. Sedan om anläggningen af denna väg, hvilken, enligt motionärens
uppgift, vore till ingen eller ringa nytta, för Piteå socknemän en långvarig
rättegång blifvit förd och derunder det utslag af Kammar-kollegium meddeladt, hvarigenom
socknemännen befriades från sjelfva vägens anläggning och endast förpligtades
att densamma i laga skick framdeles underhålla, träfiades slutligen den öfverenskommelsen,
att jemväl Piteå socknemän skulle i anläggningsarbetets utförande deltaga.
Denna öfverenskommelse grundades på den förutsättningen, att den till 109,000
R:dr beräknade anläggningssumman skulle blifva tillräcklig; men då det visat sig, att
företaget påkallat en vida högre kostnad och Piteå socknemän sålunda tillskyndats
förluster, från hvilka de, på grund af Kammar-kollegii berörda utslag, rätteligen vore
frikallade, ville motionären i dessa omständigheter, i förening med det förhållande,
att den ort, hvarom här vore fråga, under fyra efter hvarandra följande år drabbats
af svår missvext, finna stöd för motionens bifallande; förbehållande sig motionären att
framdeles få till Utskottet inlemna de handlingar, som rörde denna sak.
Af berörda förbehåll har motionären sig sedermera begagnat och uti en särskild
skrift till Utskottet ingifvit, jemte Kammar-kollegii åberopade utslag, åtskilliga
undra handlingar och deribland jemväl utdrag af protokollet vid kommunalstämma
med Piteå och Elfsby socknar den 19 November 1865. Af detta protokoll jemte bilagda
räkenskaper inhemtades, att kostnaden för den redan anlagda vägen eller vägsträckan
mellan Roknäs by och Åby eif uppgått till 61,690 R:dr eller 75 l/2 procent
utöfver det belopp af 35,150 R:dr, som kostnadsförslaget för denna del af vägen upptog.
Då nu ännu större svårigheter komme att möta, ju längre väganläggningen i
sin fortsättning sträckte sig inåt lappmarken, måste kommunalstämman antaga, att
de 60,630 R:dr, sorn enligt kostnadsförslaget skulle åtgå för den ännu obrutna delen
af vägen mellan Åby eif och lappmarksgränsen, komme att i samma proportion
öfverskridas och uppgå till åtminstone 106,406 R:dr. Den verkliga totalkostnaden
skulle alltså blifva 168,096 R:dr, hvaraf kommunalstämman ansåg att minst §:delar borde
genom statsbidrag åstadkommas, och alltså, om från dessa §:delar
eller R:dr 112,064: —
afdragas de belopp, som Piteå socknemän, efter afdrag af Arvidsjaurs socknemäns
andel i erhållna statsanslag, redan fått uppbära eller  37,77i: —
skulle det ytterligare understödsbelopp, som Piteå socknemän för vägens fullbordande
oundgängligen behöfde, utgöra R:dr 74,293: —,
och hade motionären, med åberopande af denna utredning, i sin ofvanberörda skrift
anhållit, att Utskottet måtte för ifrågavarande väganläggning tillstyrka ett ytterligare
anslag, motsvarande sistnämnda summa.
Utskottet, som, i fråga om ersättnings beredande åt Piteå socknemän för hvad
de må hafva förlorat derigenom, att den af dem, enligt ingånget kontrakt, frivilligt
åtagna och sedermera jemväl fullbordade delen af ilrågavarande väg blifvit dyrare
än först beräknats, finner motionärens framställning icke förtjena afseende, har, hvad
särskildt angår den ännu återstående delen af samma väg, ur Styrelsens för allmänna
väg- och vattenbyggnader generalförslag inhemtat, att berörda vägåterstod utgör
omkring 3 mil; att anläggningskostnaden för densamma beräknats till 40,710 R:dr;
samt att, i förhållande till denna kostnad, Styrelsen för ifrågavarande kompletteringsarbete
i första klassen antecknat ett anslag af 27,000 R:dr, att utgå af den allmänna
fond, som för vägbyggnadsarbeten kunde komma att anvisas. I betraktande häraf
och då det anslag, som Styrelsen förordat, motsvarar ungefärligen |-delar af den
beräknade kostnaden eller samma anslagsbelopp, som för vägarbeten i allmänhet be
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
13
viljas, har Utskottet, under förutsättning att tillgång till ett dylikt understöd må
kunna från nämnda fond beredas, funnit sig
11 :o
icke kunna tillstyrka, att Rikets Ständer för meranämnda väganläggningsarbete
bevilja något särskildt anslag.
På sätt ofvan är nämndt, har Styrelsen för allmänna väg- och vatten- Omläggning
byggnader bland sådana vägarbeten, för hvilka Styrelsen ansett särskilda anslag böra nÅlanKombeviljas,
i första klassen antecknat omläggningar och förbättringar å vägen inom tillmätta och
Westerdalarne mellan Komtillmåtta och Rågsvedens gästgifvaregårdar i Stora Koppar- Rågsvedens
bergs län. Kostnaden för dessa omläggningar, utefter en vägsträcka af Sadels gästgifvaremil,
har i ett af Löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskorpsen A. (i. Svedelius ^toraKov
upprättadt förslag blifvit beräknad till 64,927 R:dr 61 öre, af hvilken summa Styrel- parbergs
sen, med instämmande i den åsigt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, vid handlin- län.
garnes insändande till Kongl. Maj:t, yttrat om vigten för den fattiga Dalallmogen af
detta arbetsföretag, hemställt, att de menigheter, som åtogo sig dessa vägförbättringsarbetens
utförande, måtte erhålla §:delar eller i jemnadt tal 43,300 R:dr såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet.
Under åberopande af det förord, som Styrelsen sålunda lemnat samt med
anförande af ej mindre den nuvarande vägens backiga och oländiga beskaffenhet, än
jemväl den nödställda belägenhet, hvari Westerdalarnes af missvext lidande befolkning
sig befunne, har uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 222) Riksdagsfullmägtigen
Eljas Per Olsson från Stora Kopparbergs län, med hvilken Riksdagsfullmägtigen
Liss Lars Olsson från samma län sig förenat, anhållit, att det ifrågavarande
anslaget måtte till det af Styrelsen förordade belopp varda af Rikets Stän
der
beviljadt.
Utan att förbise de omständigheter, som tala för beviljandet af ifrågavarande
anslag, har likväl Utskottet, då detta arbete, ehuru af Styrelsen anmäldt, icke blifvit
i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till något särskildt anslags erhållande upptaget,
ansett något sådant anslag icke böra ifrågakomma för ett löretag, som icke alser
anläggandet at ny, utan endast omläggning af en förut varande backig väg, för hvars
förbättrande, åtminstone delvis, understöd torde kunna påräknas från den för dylika
arbetens utförande anvisade allmänna fond; och finner Utskottet sig alltså
12:o
böra afstyrka bifall till denna motion
Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Göteborgs och Bohus län har Omläggning
uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 101), i hvilken Jöns Rundbäck, Johan- af tandsvänes
Andersson och Bengt Johan Holmlin från samma län instämt, gjort hemställan kongelfs*1
derom, att då landsvägen, som går genom Inlands Södre och Nordre härader mel- stad och
lan Kongelfs stad och gästgifvaregården Kyrkeby, på en sträcka af lfidels mil vore gästgifvare
-
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
gården
Kyrkeby inom
Göteborgs
och
Bohus län.
Väganläggning
mellan
sjön Bolmen
och Wieslanda
jernvägsstation
inom Kronobergs
län.
med icke mindre än 30 stycken, till större delen höga och branta backar besvärad,
Rikets Ständer, med afseende derå, att denna väg vore den genaste mot Norge och
af sådan anledning särdeles vintertiden, då ångbåtsfarten upphört, af resande anlitad,
äfvensom för postens befordran flere gånger i veckan begagnad, antingen måtte anvisa
ett i förhållande till kostnaden tillräckligt anslag för omläggning af berörda väg
eller ock hos Kongl. Maj:t anmäla vederbörande kommuner inom nämnda tvänne härader
att af det anslag, som vid denna riksdag för vägförbättringar i allmänhet kan
varda stäldt till Kongl. Maj:ts disposition, erhålla så stort bidrag, som för ifrågavarande
vägomläggning erfordrades. Vid denna motion fanns fogadt ett sammandrag
af de tvänne alternativa kostnadsförslag, som, upprättade af Kommissions-landtmätaren,
Majoren M. Hanson, upptogo omläggningskostnaden i ena fallet till 38,487
R:dr och i det andra till 37,483 R:dr. Men då denna vägomläggningsfråga icke varit
föremål för granskning hos Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader eller
annan offentlig myndighet sig i ämnet yttrat, och Utskottet alltså saknar erforderlig
grund för bedömande af såväl arbetets behöflighet, som kostnaden för dess verkställande,
anser sig Utskottet, i ärendets outredda skick
13:o
nu icke kunna till ifrågavarande motion tillstyrka bifall.
Vid sistförflutna riksdag väcktes särskilda motioner derom, att Rikets Ständer,
för åstadkommande af en bättre och kortare förbindelse från Lagaådalen till
södra stambanan genom anläggande af en väg från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation,
måtte bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 151,360 R:dr, motsvarande
|-delar af den för ifrågavarande väganläggning till 227,039 R:dr beräknade
kostnad. Denna framställning, som dåvarande Rikets Ständer förklarade sig icke
kunna bifalla, har vid innevarande riksdag blifvit förnyad genom motioner, som afgifvits
inom Ridderskapet och Adeln af Herr Danckwardt, C. G., (motion N:o 136),
inom Preste-Ståndet af Herr Kontraktsprosten L. G. Palmlund, (motion N:o 73) samt
inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Carl Isak Bengtsson från Kronobergs
län (motion N:o 67), med hvilken Riksdagsfullmägtigen Anders Medin från samma
län sig förenat; och deri bemälde motionärer, under åberopande af såväl Sunnerbo
härads stora behof af genare och bättre utfartsvägar till södra stambanan, som
jemväl den större inkomst denna stambana skulle kunna hemta genom en på detta
sätt ökad trafik, hemställt att f-delar af hela den för vägens anläggning erforderliga
kostnad måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighet beviljas och anvisasfatt
utgå under de vilkor, som för meddelande af anslag utaf dylik beskaffenhet kunna i
allmänhet varda föreskrifna. Skulle hela det sålunda begärda anslaget icke kunna
erhållas, hade i sin motion Herr Danckwardt ifrågasatt, att den del af vägen, som
afsåg sträckningen mellan sjön Bolmen och Ljungby köping, måtte ur förslaget uteslutas
och anslagsbeloppet i förhållande dertill nedsättas, sedan ett annat förslag att
genom sjön Vidösterns sänkning och Lagaåns kanalisering bereda jemväl en annan
utfartsväg till stambanan, numera kunde med visshet antagas komma till utförande.
Genom verkställande af detta sednare arbetsföretag skulle nemligen den mellan sjön
Bolmen och Ljungby köping belägna trakt åt annat håll erhålla en beqvämligare
anknytningspunkt med södra stambanan, än den som åt denna ort kunde beredas
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 78.
16
genom vägen åt Wieslanda, och vore alltså den del af nämnda väg, som hade sin
sträckning mellan Bolmen och Ljungby, jemförelsevis minst nödvändig.
Den af Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, Majoren A.
Remmer, rörande ifrågavarande vägbyggnadsarbete uppgjorda plan med dertill hö
rande
kostnadsförslag, upptog följande trenne hufvudafdelningar, nemligen:
a) den nyssomnämnda vägsträckan från stranden af sjön Bolmen till Ljungby köping,
af 40,000 fots längd, beräknad att kosta R:dr 62,614: —
b) väg från Ljungby till Wäraboda bro, 48,200 fot, antagen att kosta . 101,100: —
och c) väg från Wäraboda till Wieslanda, af 56,800 fots längd, erfordrande
en anläggningskostnad af  63,325: —
eller tillsammans en väglängd af 4 mil 1,000 fot, med en anläggningskostnad
af R:mt R:dr 227,039: —
I sitt afgifna generalförslag förklarar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
sig anse detta företag vara af särdeles vigt för landet i allmänhet, men
isynnerhet för ortens fattiga befolkning, enär de vidsträckta odlingslägenheter, som
inom denna trakt finnas, nu äro oanvändbara till följd af brist på kommunikationer.
På sådan grund och sedan ett bolag bildats i ändamål att bringa denna vägbyggnad
till utförande samt detta bolag åtagit sig att, derest f-delar af den beräknade kostnaden
beviljades såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, ansvara för arbetets utförande
och tillskjuta den återstående tredjedelen, har Styrelsen, likasom förut Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län, i underdånighet förordat detta arbete
och såsom bidrag dertill i första klassen antecknat ett anslag i jemn summa af
150,000 R:dr.
Utskottet, som delar Styrelsens åsigt om vigten och nyttan af detta arbete,
icke allenast för landet i allmänhet utan jemväl och i synnerhet för den på kommunikationer
jemförelsevis vanlottade ort, sorn den ifrågasatta nya vägen skulle komma
att genomlöpa, har, då denna orts befolkning, bestående företrädesvis af egare
till mindre hemmanslotter, saknar utvägar att, utan Statens biträde, åstadkomma < ch
genomföra detta vidtomfattande arbetsföretag, ansett sig, med anledning af nu omförmälda
motioner, böra hemställa,
14:0.
att Rikets Ständer, för anläggning af väg från sjön Bolmen till
Wieslanda jernvägsstation å Statens södra stambana behagade
bevilja ett mot |-delar af den verkliga anläggningskostnaden
svarande belopp, dock högst Etthundrafemtiotusen R:dr, samt
att af detta belopp måtte, till utgående under år 1867, anvisas
Trettiotretusen Trehundra Tretiotre R:dr 33 öre, under förbindelse
för vederbörande att icke blott behörigen utföra och fullborda
ifrågavarande väganläggning, utan ock ansvara för densammas
framtida underhåll; skolande intressenterne, hvilka hafva att
ställa sig till efterrättelse de vilkor, som i öfrigt varda före»krifna
för tillgodonjutandet af de under denna riksdag för andra
dylika företag anslagna medel, vara skyldige att, i den mån
det till utgående under år 1867 anvisade beloppet, 33,333 R:dr
33 öre, utbekommes, af egna medel tillskjuta minst hälften af
hvad som utaf statsanslaget lyftes.
16
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 78.
Omläggning Under anförande hurusom landsvägen mellan Serarps och Hvetlanda gästgif
ar
landsvä- varegårdar, utgörande en del af allmänna stråkvägen mellan städerna Jönköping och
gen mellan Calmar, på en längd af 2| mil är besvärad af särdeles svåra backar, hafva uti
Hvetlanda a%^na motioner dels inom Ridderskapet och Adeln Herr af Pontin, Fr., (motion N:o
gästgifvare- 123), dels inom Borgare-Ståndet Herr F. Hjertström (motion N:o 139) och dels inom
gårdar i Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen Samuel Jönsson från Jönköpings län (motion
Jonköpings N:o 156) med hvilken Biksdagsfullmägtigen Anders Johan Sandstedt från samma län
län. sjg förenat, gjort framställning derom, att Rikets Ständer, för utförande af ifrågavarande
vägomläggningsarbete, måtte såsom anslag utan återbetalningsskyldighet anvisa
två tredjedelar af den för samma arbete till 92,300 R:dr beräknade kostnaden. Då
den nuvarande vägen på en sträcka af 6,000 fot företedde lutningar af 1 till 7 1 1
till 10 samt på 20,000 fot hade lutningar af 1 till 20, kunde af dessa lutningsförhållanden
slutas, att denna väg i dess nu befintliga skick afstängde den derintill närmast
belägna orten från all lifligare förbindelse med andra orter, ty då berörda väg under
alla förhållanden och äfven vid lättare körslor vore besvärlig, kunde den för färder
med större åkdon eller tyngre lass knappast begagnas. Denna olägenhet, redan förut
kännbar, hade likväl blifvit ännu mera tryckande, sedan orten, som tillförene måst
söka afsättning för sina produkter dels i Oscarshamn, dels i Jönköping och dels i
Calmar, dit afstånden voro så stora, att kommunikationen i allt fall icke kunde blifva
så särdeles betydlig, numera, på endast några få mils afstånd, vid Säfsjö och Sandsjö
stationer egde beröring med södra stambanan och alltså, om endast hindret af
ifrågavarande backiga väg vore undanröjdt, hade att påräkna en utveckling, för hvilken
afsättningsorternas afstånd icke vidare vore hämmande. Med bidrag af medel,
sorn länets landsting för ändamålet anvisat, hade derföre ortens innevånare låtit föranstalta
om undersökning af en ny väglinie, och denna undersökning hade gifvit vid
handen, att för här ofvan uppgifna kostnad skulle kunna åstadkommas en ganska
beqväm väg med lutningar af högst 1 på 20 för omkring endast 1,800 fot af vägens
hela längd Vid sådant förhållande och då, utom den ort, som närmast omgåfve den
till omläggning föreslagna vägen och hvilken ort, omfattade omkring 200 hemman
med 8,000 innevånare, ett ganska vidsträckt område af Calmar läns vestra och mellersta
delar skulle af denna vägomläggning hemta väsendtlig nytta, enär, efter berörda
arbetes utförande, all export från denna bördiga, af en idog befolkning bebodda ort
komme att söka södra stambanan vid dess ofvannämnda tvänne stationer, och då
alltså jemväl trafiken å nämnda stambana härigenom skulle vinna en icke obetydlig
tillökning, samt den enskilda nyttan följaktligen vara förenad med allmänt gagn,
hade, på dessa och flera i öfrigt aniörda skäl, motionärerne hemställt, att deras härofvau
omförmälda förslag måtte bifallas
Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader, anbefalld att sig yttra rörande
ifrågavarande arbetsföretag, har i generalförslaget anmält, att då frågan anginge
omläggningar å redan befintlig landsväg, Styrelsen varit villrådig, huruvida
arbetet borde anses såsom hörande till fristående företag, eller om icke rättast vore
att hänföra till sådana arbeten, för hvilkas utförande särskild fond plägar af Rikets
Ständer anvisad. Då likväl det ifrågavarande arbetet omfattade förbättring å en
landsvägssträcka af icke mindre än 64,910 fots längd, samt förslaget, om ock med
hög prisberäkning, uppgick till 92,300 R:dr, hvadan den vägbyggnadsfond, som kunde
blifva ställd till Kongl. Maj:ts disposition, icke torde medgifva att med tillräckligt
belopp understödja företaget; så hade Styrelsen ansett, att för detta vägomläggningsföretag,
som, enligt Styrelsens åsigt, vore till första klassens arbeten att hänföra,
borde
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
i r
borde upptagas ett särskildt understödsbelopp, hvilket Styrelsen likväl, på grund af
den i kostnadsförslaget följda höga beräkning, icke löreslagit högre än till 40,000 R:dr.
På de skäl, som sålunda dels af motionärerne och dels af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader blifvit anförda, torde detta vägomläggningsarbete
få anses medföra så väsendtliga fördelar, att detsamma bör med statsmedel understödjas;
och hemställer alltså Utskottet
15:o
att Rikets Ständer, för utförande af de föreslagna omläggningarne
mellan Hvetlanda och Serarps gästgifvaregårdar i östra
härad af Jönköpings län måtte anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af Fyratio Tusen R:dr, att under år 1867 utgå
med halfva beloppet eller Tjugutusen R:dr, under de vilkor, som
varda stadgade för tillgodonjutande af sådana statsbidrag, hvilka
vid denna riksdag blifva för andra dylika företag beviljade.
B) Brobyggnader.
Vid sistförfluten riksdag blef af Riksdagsfullmägtigen Jöns Rundbäck från Göteborgs
och Bohus län inom Bonde-Ståndet motion väckt derom, att Rikets Ständer
måtte till en broanläggning öfver Göta eif från ön Hisingen till någon punkt i närheten
af Göteborg bevilja ett statsanslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000
R:dr samt ett räntefritt lån likaledes å 100,000 R:dr, med 5 procent årlig afbetalning
samt med de vilkor i öfrigt, hvilka för så beskaffade statsanslag kunde finnas lämpliga.
I anledning af denna motion, som åtföljdes, bland andra handlingar, jemväl af
ett utaf Kapitenen vid väg- och vattenbyggnads-korpsen J. G. Richert upprättadt
kostnadsförslag, enligt hvilket ifrågavarande brobyggnad, jemte andra deraf föranledda
utgifter, beräknats uppgå tili 225,299 R:dr, yttrade dåvarande Stats-Utskott,
att ehuru de omständigheter motionären anfört för vinnande af bifall till sin framställning,
syntes antyda, att ifrågavarande broanläggning skulle, synnerliga,st för innevånarne
å ön Hisingen, medföra högst betydande fördelar, samt denna broanläggning
äfven i andra hänseenden sannolikt skulle blifva af icke obetydligt gagn, funne likväl
Utskottet frågan om anläggande af en bro öfver Göta eif inom Göteborgs stads område
i så väsendtligt hänseende ega inflytande på sjöfarten, att en fullständig utredning
af frågan huruvida och på hvilket ställe en bro öfver elfven må anläggas, torde
böra, efter stadsmyndigheternas hörande, föregå beviljandet af statsbidrag till ett sådant
arbetes utförande; och som dessutom hvarken Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader granskat den för arbetets utförande uppgjorda plan och kostnadsförslag
eller andra vederbörande i ämnet sig yttrat och icke heller något bolag för
arbetets utförande, såvidt Utskottet hade sig bekant, ännu blifvit bildadt, ansåg Utskottet,
i frågans dåvarande outredda skick, sig icke kunna tillstyrka beviljande
af det betydliga statsbidrag, som för ifrågavarande brobyggnad blifvit hegardt
Samme motionär har (i motion N:o 179) återupptagit denna fråga. Enligt
motionärens uppgift, hafva ej mindre vederbörande landtkommuner, vid ett med dem
hållet sammanträde, funnit bron vara nödig, nyttig och oumbärlig, samt åt särskilde
Rih. till R. St. Fröt. 1865 <& 1866. i Sami. 1 Afä. 2 Band. 9 Häft. 3
Broanläggöfver
Göta
eif mellan
ön Hisingen
och Göteborg.
18
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 78.
Broanläggning
öfver
det s. k.
Skällnorasundet
i sjön
Norrviken
af Stockholms
lein.
komiterade uppdragit att utreda frågan och vidtaga alla på dem beroende åtgärder,
som kunde påskynda förslagets framgång, än jemväl Drätselkammaren och Handelsföreningen
i Göteborg förklarat att, från deras sida, hinder icke mötte, under det
att Göteborgs stadsfullmägtige väl funnit stora olägenheter genom den föreslagna
brons anläggning skola uppstå för sjötrafiken, men att densamma likväl för landttrafiken
vore så nödvändig, att någon anmärkning mot företaget icke vore från stadens
sida att göra. Då likväl denna broanläggning icke ansågs blifva af någon synnerlig
nytta för Göteborgs samhälle, hade stadsfullmägtige funnit sig icke kunna bevilja
något bidrag till detta företags utförande. Till följd af detta stadsfullmägtiges beslut
hade man måst öfvergifva vederbörande komiterades först uppgjorda förslag, som
afsåg, att, derest Rikets Ständer beviljade ett mot §-delar af kostnaden svarande anslag,
Göteborgs stad och ön Hisingen skulle tillskjuta hvar sin hälft af den återstående
tredjedelen, med skyldighet derjemte att ansvara för brons byggande och underhåll,
samt utan rättighet a11 af trafikerande uppbära högre afgifter, än som för brons underhåll
och tillsyn erfordrades. I stället föreslog nu motionären, att Rikets Ständer
måtte till en broanläggning öfver Göta eif mellan Göteborg och Hisingen vid färjeplatsen
Qvillebäcken, anvisa ett statsbidrag af 120,000 R:dr, deraf ena hälften såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet och andra hälften såsom lån, hvilket med 4 procents
ränta och 2 procents årlig amortering skulle återbetalas af det bolag, som förbunde
sig, att, jemte tillskjutande af en mot statsbidraget svarande summa, efter
fastställd plan bygga och underhålla förenämnda. bro, mot det bolaget tillförsäkrades
rättighet att af trafikerande uppbära lika afgifter, som bolaget för en väg- och färjinrättning
mellan Göteborg och Inland öfver ön Hisingen nu hade sig i nåder tillerkända.
Skulle åter det begärda anslaget icke kunna erhållas, men lån deremot
anses böra beviljas, hade motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte till den ifrågavarande
broanläggnigen bevilja ett räntefritt lån å 150,000 R:dr, att, efter byggnadens
fullbordande, med 5 procent årligen återbetalas samt under de vilkor i öirigt,
som motionens förra alternativ innehöll.
Då likväl de af motionären uppgifna förhållanden icke kunna anses innefatta
någon sådan utredning af frågan, som Rikets Ständer vid sistlidna riksdag förklarade
böra föregå beviljandet af statsbidrag till detta arbetes utförande, samt plan och kostnadsförslag
ännu icke varit underställda Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader
granskning och följaktligen hufvudsakligen samma hinder, som sistlidna
riksdags Stats-Utskott funnit möta mot förslagets förordande, fortfarande qvarstå,
anser Utskottet
16:o
sig icke kunna tillstyrka bifall till någondera af de framställningar,
som ifrågavarande motion innehåller.
Under åberopande af de fördelar, som en brobyggnad öfver det s. k. Skällnora-sundet
i sjön Norrviken af Stockholms län skulle tillskynda icke allenast de
derintill närmast belägna folkrika församlingarne Täby, Fresta och Wallentuna, äfvensom
de vester om nämnda sund liggande Spånga, Jerfälla, Sollentuna och Eds socknar,
utan jemväl Staten genom den större trafik, som, derest denna brobyggnad kornme
till stånd, skulle uppkomma vid den å norra stambanan närbelägna Rotebro
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78. 19
station, har, uti en inom Bonde-Ståndet vackt motion (jNio 227) Riksdagsfullmägtigen
Carl Nettelbladt från nämnda län föreslagit, att Rikets Ständer för ifrågavarande
brobyggnad måtte bevilja ett statsanslag, motsvarande f-delar af kostnadssumman,
mot skyldighet för vederbörande kommuner att bekosta den återstående tredjedelen'.
Ritningar och kostnadsförslag rörande denna brobyggnad hafva sedermera
blifvit till Utskottet ingifna af motionären, på hvars begäran Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader låtit granska den ifrågavarande brobyggnadsplanen och
öfver denna granskning meddelat en af förste Adjutanten vid Styrelsens byrå, Kaptenen
G. Nerman afgifven promemoria, af hvilken Utskottet jemväl haft del.
I denna promemoria hafva mot den uppgjorda planen åtskilliga anmärkningar
blifvit framställda och deribland erinringar gjorda af den beskaffenhet, att väsendtliga
ändringar i samma plan synas erforderliga; på grund hvaraf och då arbetet, för
hvilket kostnadsförslaget upptager en slutsumma af 6,401 R:dr, icke är af större omfattning,
än att detsamma, utan statsbidrag, bör kunna åstadkommas af de kommuner,
som af detta företag hafva nytta, har Utskottet ansett sig böra
17:o
atstyrka beviljande af det statsanslag, som motionären för denna
brobyggnad begärt.
C) Hamnbyggnader.
Till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader samt upprensningar
af åar och farleder har Kongl. Majit, i den nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof (sid. 42) föreslagit att för år 1867 måtte anvisas ett anslag af
20,000 R:dr.
Med anmälan att åtskilliga arbetsplaner rörande företag af ifrågavarande beskaffenhet
blifvit till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader inlemnade, har
bemälda Styrelse i sitt generalförslag hemställt, att enahanda belopp, som hittills,
eller 20,000 R:dr om året, måtte hos Rikets Ständer äskas, för att, efter den fördelning,
som af Kongl. Majit kunde i nåder bestämmas, användas till understöd för
hithörande arbetsföretag.
Då, enligt hvad Styrelsen sålunda upplyst, behof fortfarande förefinnes af ett
särskildt anslags anvisande för ifrågavarande ändamål, har Utskottet, som ansett, att,
på sätt Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag föreskrefvo, detta anslag, om så erfordras,
må till någon del få användas jemväl för smärre brobyggnadsföretag, i öfverensstämmelse
härmed skolat tillstyrka
18:o.
att Rikets Ständer, för understödjande af mindre hamn- och
brobyggnader samt upprensningar af åar och farleder, matte
till Kongl. Majits disposition anvisa ett anslag för år 1867 af
Tjugutusen Riksdaler.
Anslag Ull
mindre
hamn- och
brobyggningar
samt
upprensningar
af åar>
och farleder.
20 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Utvidgning Derjemte har Kongl. Majit i den nådiga Propositionen angående Statsverkets
af hamnen tillstånd och behof (sid. 41, jemi. Statsråds-protokollet Bil. Nio 5, sid. 60 och 61)
vid Ystad, för hamnens vid Ystad utvidgande äskat ett anslag af 63,000 Ridr, deraf 25,000 Ridr
skulle utgå under år 1867. I detta ämne har inom Borgare-Ståndet motion jemväl
blifvit afgifven (Nio 38) af Herr S. Trägårdh„ hvilken, jemte meddelad redogörelse
för det hittills verkställda hamnbyggnadsarbetet och de bidrag, som dertill lemnats
af Staten, äfvensom de uppoffringar, som för detta arbete tagits i anspråk af staden
Ystad, hvars hamnkassa vid sista räkenskapsårets slut utvisade en skuld af 61,783
Ridr 33 öre, i berörda motion framställt den anhållan, att för utvidgningen af nämnda
hamn och dervarande lastbryggas ombyggande Rikets Ständer måtte bevilja hela den
summa, hvartill kostnaden för dessa arbeten, enligt ett af Chefen i södra väg- och
vattenbyggnads-distriktet, Majoren A. Remmer, upprättadt förslag, beräknats uppgå
eller 125,000 Ridr. Af berörda belopp hemställde motionären att 63,000 R:dr, på
sätt Kongl. Majit föreslagit, skulle utgå såsom anslag och återstoden, 62,000 Ridr,
såsom lån att under arbetstiden räntefritt begagnas, samt i öfrigt under de återbetalningsvilkor,
som för dylika arbeten kunde komma att bestämmas.
Om ifrågavarande företag, yttrar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
att, sedan jernvägen från Eslöfs station å södra stambanan till Ystad varder
färdig, blifver det till underlättande af sjöfartsrörelsen och jernvägstrafiken, sorn vid
nämnda stad med hvarandra komma att få ett synnerligt samband, oundgängligt, att
stadens hamnbassin utvidgas inåt land midtför jernvägsstationen, dels för att underlätta
personbefordring samt lastning och lossning af anländande och afgående gods
och varor, dels ock för att under alla väderleksförhållanden och vindrigtningar hafva
skydd beredt åt de ångfartyg, hvilkas turer torde komma att bestämmas i sammanhang
med ankomst- och afgångstiderna för bantågen å jernvägen. I den plan, som
blifvit upprättad för hamnbassinens utvidgande i dylik syftning, hade tillika upptagits
förslag till ombyggnad af den nuvarande mycket förfallna lastbryggan, med en
för begge dessa arbeten beräknad totalsumma af 125,000 Ridr; och hafva Ystads
stadsfullmägtige, under uppgift att kommunen redan för andra allmänna företag
ådragit sig en skuldsättning af nära 600,000 Ridr, hos Kongl. Majit anhållit, det nådig
Proposition måtte till "Rikets Ständer afiåtas, att hela den beräknade kostnadssumman
måtte anvisas dels såsom anslag och dels såsom lån. Styrelsen, som, med
anledning af denna stadsfullmägtiges ansökning, erhållit befallning att vid generalförslagets
upprättande taga detta ärende under öfvervägande, har, i berörda förslag,
jemte förklarande att Styrelsen ansåge den gamla lastbryggans ombyggnad, beräknad
att kosta 30,000 Ridr, vara en åtgärd, hvilken det tillhörde kommunen att verkställa
utan understöd från det allmännas sida, samt att alltså sjelfva hamnutvidgningen
icke komme att erfordra mer än 95.000 Ridr, hemställt, huruvida Kongl. Majit
skulle finna skäligt hos Rikets Ständer föreslå, att §:delar af sistnämnda belopp måtte
blifva till företaget anvisade med en till 63,000 Ridr jemnad summa.
Med afseende å de af Styrelsen anförda förhållanden och särskildt den fördel,
som af ifrågavarande hamnutvidgningsarbete bör kunna påräknas för den öfver Ystad
på utlandet ställda ångbåtstrafiken, har Utskottet, som lika med Styrelsen finner
lastbryggans ombyggande vara ett företag, hvars verkställande uteslutande på kommunen
bör ankomma, utan att för detta ändamål något bidrag af allmänna medel
må beviljas, ansett sig böra tillstyrka att understöd af allmänna medel måtte lemnäs
allenast för sjelfva hamnutvidgningsarbetet. I fråga om detta understöds belopp har
Utskottet, som anser att derest det af motionären ifrågasatta lån skulle för arbetets
utförande finnas behöfiigt, sådant lån lämpligen må kunna sökas från Handels- och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
21
Sjöfartsfonden, saknat anledning att förorda något bidrag utöfver den af Kongl. Maj:t,
enligt Styrelsens förord, föreslagna summa; och får Utskottet alltså hemställa:
19:o.
att Rikets Ständer, på sätt Kongl. Maj:t äskat, måtte bevilja
staden Ystad ett anslag utan återbetaluingsskyldighet af Sextiotre
Tusen Riksdaler samt deraf till utgående under år 1867 anvisa
Tjugufem Tusen Riksdaler, för att, i enlighet med uppgjord
plan, användas till utvidgande af hamnen vid nämnda stad, under
förbindelse för staden att bestrida den kostnad, som utöfver
anslagsbeloppet för ändamålet erfordras.
Vidare har Kongl. Maj:t, i Dess högstberörda nådiga Proposition angående Utvidgning
Statsverkets tillstånd och behof (sid. 41, jemför Statsråds-protokollet Bil. N:o 5, och fördjupsid.
61) för utvidgande och fördjupning af hamnen vid Uddevalla stad äskat ett an- ,>7
slag af 79,000 R:dr, deraf 25,000 R:dr skulle anvisas att utgå under år 1867. Herr uddevalla
O. E. Sandegren, hvilken inom Borgare-Ståndet, samt Riksdagsfullmägtigen Bengt stad.
Johan Holmlin, hvilken inom Bonde-Ståndet i denna fråga väckt motioner, (N:ris 58
och 336), hafva i dessa motioner hemställt att, då Uddevalla kommun för ett belopp
af 500,000 R:dr tecknat aktier i den under anläggning varande jernvägen mellan
Herrljunga och Uddevalla samt dessutom under de sednare åren bekostat åtskilliga
för stadens räkning utförda byggnadsarbeten m. fl. företag samt alltså icke vore i
tillfälle att med egna medel åstadkomma ifrågavarande, för den allmänna trafiken
gagnande hamnförbättring, Rikets Ständer för detta arbetes verkställande måtte, med
frdelar såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, samt med |:del såsom lån på
möjligen billigaste vilkor, bevilja tillsammans 118,646 R:dr, eller det belopp, hvartill
berörda hamnförbättringsarbete jemte byggandet af en lastkaj, skulle uppgå enligt
ett af Chefen i vestra väg- och vattenbyggnads-distriktet, D. W. Lilliehöök, upprättad t
kostnadsförslag.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, till hvars yttrande Kongl.
Maj:t öfverlemnat en af stadsfullmägtige i Uddevalla i underdånighet gjord ansökning,
hvilken, likasom nyssnämnda motioner, afsåg att till f:delar såsom anslag och
till |:del såsom lån erhålla hela den beräknade kostnadssumman, har i sitt generalförslag
förklarat, att alldenstund hamnens vid Uddevalla förbättrande, i följd af den
under arbete varande jernvägen från Herrljunga, vore för rörelsen påkallad och detta
företag alltså syntes vara i det närmaste jemförligt med den i nästföregående punkt
omförmälda utvidgningen af Ystads hamnbassin, funne Styrelsen sig böra, jemväl i
afseende å detta hamnutvidgningsarbete, hemställa, det nådig Proposition måtte till
Rikets Ständer aflåtas derom, att §:delar af den beräknade kostnaden måtte med
79,000 R:dr till arbetets utförande anvisas.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t, enligt Styrelsens hemställan, sålunda
i nåder äskat, har Utskottet, som finner ifrågavarande hamnutvidgningsarbete
vara af behofvet påkalladt, men, hvad särskildt det begärda lånet beträffar, hänvisar
till sin i nästföregående punkt gjorda eidnran, ansett sig böra tillstyrka
‘22
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Anläggning
af en hamn
vid Lagaåns
utlopp.
20:o.
att Rikets Ständer måtte bevilja staden Uddevalla ett anslag
utan återbetalningsskyldighet af Sjuttionio Tusen R:dr samt deraf
till utgående under år 1867 anvisa Tjugufem Tusen Riksdaler,
för att, i enlighet med uppgjord plan, användas till utvidgande
och fördjupning al hamnen vid nämnda stad, med skyldighet
för staden att bestrida den kostnad, som utöfver detta anslagsbelopp
för ändamålet erfordras.
Vid sistförftutna riksdag väcktes inom Borgare- och Bonde-Stånden motioner
derom att Rikets Ständer, för anläggning af en hamn vid Lagaåns utlopp, beräknad
att kosta 168,000 R:dr, måtte bidraga med 100,000 R:dr, då staden Laholm
och omkringliggande ort ville tillskjuta de återstående 68,000 R:dr.
Detta förslag har vid innevarande riksdag förnyats genom den motion (N:o
119), som derom inom Borgare-Ståndet afgifvits af Herr B. F. Ekerot. Under åberopande
af det gagn, som trafiken i allmänhet och särskildt exporthandeln med trävaror
från vestra Smålands skogrika trakter skulle kunna hemta af detta företag,
har nemligen bemälde motionär, då behofvet af ifrågavarande hamnanläggning med
hvarje år visade sig allt mera tvingande, men arbetet icke utan Statens mellankomst
kunde åstadkommas, hemställt att Rikets Ständer till understödjande af denna hamnanläggning
ville bevilja ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000 R:dr, mot
förbindelse för Laholms stad och omkringliggande landsort att tillskjuta de 68,000
R:dr, som arbetet, enligt ett al Chefen i södra väg- och vattenbygguads-distriktet,
Majoren A. Remmer, uppgjordt kostnadsförslag, derutöfver skulle erfordra.
Vid insändande af Magistratens och Drätselkammarens i Laholm underdåniga
ansökning om aflåtande af nådig Proposition till Rikets Ständer rörande detta arbetes
understödjande med bidrag af allmänna medel, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Hallands län, med afseende å denna hamnbyggnads nytta icke allenast
för Laholms stad, utan jemväl för hela den kringliggande orten, förordat antingen
ett anslag till belopp af högst 100,000 R:dr, eller, om sådant icke kunde beviljas,
ett låneunderstöd till enahanda belopp, på så billiga återbetalningsvilkor, som kunde
erhållas. Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som erhållit befallning
att taga behöfligheten af detta arbetsföretag i öfvervägande vid upprättande af Styrelsens
generalförslag rörande öfriga allmänna arbeten, har i samma förslag förklarat
sig visserligen anse, att berörda hamnanläggning skulle i flera hänseenden blifva
nyttig för Laholms stad och omkringliggande ort, men likväl funnit denna hamnbyggnad
endast vara hänförlig till andra klassens arbeten, eller sådana, som, ehuru nyttiga,
ändock i ett eller annat hänseende ansetts mindre berättigade till understöd af
allmänna medel.
Vid sådant förhållande och då Kongl. Majit, efter handlingarnes granskning,
icke funnit skäligt att till Rikets Ständer aflåta någon Proposition rörande statsbidrags
beviljande för meranämnda hamnbyggnadsarbete, lärer
2 l:o
den uti Herr Ekerots motion gjorda framställning icke böra af
Rikets Ständer bifallas.
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 78.
23
Riksdagsfullmägtigen Erik Johan Rudberg från Calmar län har, uti en inom
Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 102) hemställt, att Rikets Ständer måtte anvisa ett
anslag af 42,200 R:dr för anläggning af en hamn vid Böda på Öland. Vid denna motion
har fogats ett af Ingeniören G. A. von Friesendorff afgifvet betänkande med dertill
hörande kostnadsförslag, enligt hvilket ifrågavarande hamnbyggnad skulle erfordra
det af motionären begärda belopp, 42,200 R:dr. Till stöd för denna framställning har
motionären hufvudsakligen åberopat samma skäl, som af honom anfördes, då han vid
sistlidna riksdag föreslog anvisande af 10,000 R:dr för en hamnanläggning inom Högby
eller Böda socken på Öland. Bristen på kommunikationer inom norra delen af denna
ö vore ganska stor, och då till följd såväl häraf som i anseende till landtransportens
större dyrhet, öns innevånare företrädesvis anlitade sjölägenhet för forslingen afsina
varor, kändes saknaden af en lämplig hamnplats så mycket större, som, olägenheterna
oberäknade, deraf årligen vållades en mängd sjöolyckor utåt öns kuster, af hvilka den
östra på hela sin sträckning af 16 å 20 mil icke hade någon enda säker hamnort att
erbjuda. I betraktande häraf hade jemväl sistlidna riksdags Stats-Utskott förklarat
motionärens framställning vara grundad på ett verkligt behof och derföre förtjent af
uppmärksamhet, ehuru Utskottet med afseende å det mindre belopp, som då ifrågasattes,
ansåg att, derest Kongl Maj:t, efter vederbörlig undersökning, skulle finna berörda
hamnbyggnad böra med statsbidrag befrämjas, tillgång dertill borde kunna beredas
genom anvisande af medel från den fond, som för dylika företag vore ställd
till Kongl. Maj:ts disposition. Stödjande sig vid detta utlåtande har nu motionären,
sedan det visat sig att kostnaden med mer än fyra gånger öfversteg det först begärda
beloppet, och alltså icke kunde påräknas att utgå från den fond, som för mindre
hamnbyggnadsarbeten kunde vid denna riksdag komma att ställas till Kongl. Maj:ts
förfogande, begärt att det erforderliga beloppet måtte såsom särskildt anslag anvisas.
Då likväl den till Utskottet inlemnade plan för utförande af detta hamnbyggnadsarbete
icke undergått granskning af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
samt öfrige vederbörande icke heller i ämnet sig yttrat, har Utskottet,
ehuru Utskottet delar den åsigt, som sistlidna riksdags Stats-Utskott uttalat rörande
denna hamnanläggnings behöflighet, ansett sig
22:o
icke heller nu kunna hos Rikets Ständer till bifall anmäla Riksdagsfullmägtigen
Rudbergs förnyade framställning i detta ämne.
Under anförande af ej mindre de vådor, som seglingen genom Calmar sund
erbjöd, då på hela nordvestra kusten af Öland norr om Borgholm icke funnes någon
hamnplats att anlita, än jemväl de olägenheter, som häraf vållades för den inom öns
norra del bosatta^ befolkning, som för sin kommunikation med fastlandet nu måste under
hela den svårare årstiden söka en omväg öfver de vid öns midt belägna färjplatser,
har, uti en inom Bonde-Ståndet väckt motion (N=o 175) Riksdagsfullmägtigen
Carl Johan Svensén från Calmar län, med hvilken Riksdagsfullmägtige Erik Johan
Rudberg och Gustaf Jönsson från samma län sig förenat, föreslagit att Rikets Ständer
för en hamnanläggning å norra delen af Ölands vestra kust måtte anslå erforderliga
medel. Rörande detta hamnbyggnadsföretag hade öns innevånare gått i författning
om undersöknings anställande, och skulle motionären, då denna undersök
-
Anläggnvng
af en hamn
vid Böda på
Öland.
Anläggning
af en hamn
å norra delen
af Ölands
vestra kust.
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Angående
undersökning
rörande
uppmuddr
ing af södra
inloppet till
Fårösunds
hamn på
Gotland.
ning blifvit afslutad, hålla Utskottet tillhanda de planer och kostnadsförslag, som öfver
arbetet kunde varda uppgjorda.
Berörda handlingar hafva jemväl sedermera blifvit till Utskottet inlemnade.
Enligt det betänkande, som jemte ritningar och kostnadsförslag meddelats af undersökningsförrättareu,
civilingeniören H. Elfving, skulle plats för berörda hamn lämpligast
erbjuda sig vid det så kallade Berget, beläget midt för Horns kungsgård i Högby
socken och genom den norr om nämnda ställe utskjutande Horns udde företrädesvis
skyddadt för de nordostliga vindar, sorn gjorde seglingen utmed denna kuststräcka
synnerligen vådlig. Kostnaden för en på detta ställe anlagd hamn, om hvars behöflighet
jemväl stadsfullmägtige i Oscarshamn afgifvit ett af motionären inlemnadt utlåtande,
hade beräknats till 45,400 R:dr. Enär likväl dessa handlingar icke varit föremål
för granskning hos Styrelseu för allmänna väg- och vattenbyggnader och frågan
alltså icke kan anses behörigen utredd, har Utskottet, utan att förneka den ifrågasätta
hamnanläggningens vigt och nytta, funnit sig böra
‘23:o
afstyrka bifall till fliksdagsfullmägtigen Svenséns förevarande
motion.
Genom remiss från Ridd erskap et och Adeln har Utskottet fått emottaga en af
Herr Durietz, F. G., väckt motion fN:o 91), deruti bemälde motionär, under anförande
hurusom södra inloppet till Fårösunds på Gotland belägna hamn lemnade genomfart
för 21 å 22 fots djupgående fartyg, men deremot dess norra farled hade ett djup af
endast 10 å 11 fot, hemställt att en noggrann undersökning rörande uppmuddring af
detta sednare inlopp till ifrågavarande hamn måtte på Statens bekostnad under nästa
sommar företagas samt att, derest kostnaden för detta uppmuadringsarbete och
för anläggning i sammanhang dermed af en vattenledning, som från närbelägna källor
kunde med friskt vatten förse de fartyg, af hvilka hamnen besöktes, icke skulle
öfverstiga “kostnaden för t. ex. en sluss i Göta kanal», Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit göra underdånig anhållan om dessa arbetens utförande.
Då vid denna motion icke blifvit fogade några handlingar, som närmare upplysa
förhållandet med ifrågavarande arbeten, samt då motionären icke ens uppgifvit
den summa, som för samma arbeten skulle erfordras, har Utskottet, med erinran att,
hvad angår den undersökning, som förslaget i främsta rummet afser, medel till en sådan
undersöknings företagande, derest Kongl. Majit pröfvar skäligt, lärer kunna anvisas
af det särskilda anslag, som för sådant ändamål vid denna likasom vid flera
föregående riksdagar torde blifva stäldt till Kongl. Majits disposition, ansett sig böra
hemställa
24:o
att Herr Durietz’ berörda motion måtte af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
25
D) Kanal- och slussvcrksanläggningar samt strömrensningar och andra
vattcnkommunikationer.
För segelleds öppnande från Hattefura vid Wenern förbi Köpmannabro genom
sjöarne Åkelången, Rogvarpen, Laxsjön och Lelången till Stora Lee samt anläggning
af en jernväg af 2,350 fots längd vid Håfveruds bruk beviljade Rikets Ständer vid
sistförflutna riksdag ett statsbidrag af En million Riksdaler, deraf 200,000 R:dr såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet och 800,000 R:dr såsom lån. Utaf denna summa
anvisades likväl till utgående under innevarande statsregleringsperiod endast halfva
anslagssumman eller 100,000 R:dr och af lånet 450,000 R:dr; hvadan af anslaget
100.000 R:dr och af lånet 350,000 R:dr ännu voro innestående.
Den plan, som rörande ifrågavarande vidsträckta kanaliseringsarbete blifvit upprättad
och enligt hvilken kostnaden för samma arbete beräknats till 1,208,367 R:dr,
blef af Kongl. Majit i nåder gillad den 9 December 1864 och kontrakt den 31 i samma
månad afslutadt om arbetets utförande. Emellertid hade genom förnyade undersökningar
blifvit utrönt, att i samma plan åtskilliga ändringar borde göras. Det för arbetets
utförande bildade bolag, som anmälde detta förhållande, redan när de äldre
kartorna och beräkningarne i December månad 1864 underställdes Kongl. Majits nådiga
pröfning, erhöll då tillstånd att, så snart de alternativa linierna blifvit fullständigt
undersökta och å karta lagda, få göra framställning om de ändringar, som äska/
des, hvarefter Kongl. Majit ville taga ärendet ånyo under öfvervägande. Enligt den
ursprungliga planen skulle kanaliseringens sträckning från Wenern leda genom sjöarne
Åkelången, Rogvarpen, Laxsjön, Svärdlången, Vestra Silen och Lelången till stora Lee,
hvarvid likväl, i anseende till lokala svårigheter, från början blifvit antaget, att afbrott
i kanalleden måste göras vid Håfveruds bruk, hvarest omlastningar skulle ske
och jernväg anläggas för varornas transport. De derefter företagna förnyade undersökningarne,
hvilka utfördes af Öfversten m. m. Friherre N. Ericson, föranledde emellertid
förslag till tvänne hufvudsakliga ändringar i den äldre planen, nemligen dels
att kanalen ifrån Laxsjön, utan att passera sjöarne Svärdlången och Westra Silen,
borde ledas direkte till sjön Lelången, hvilken genom en bikanal skulle förenas med
Westra Silen, dels ock att, i stället för jernvägen öfver Håfverud, en aqvedukt med
slussar derstädes borde åvägabringas, och derigenom undvikas det afbrott i båtleden,
som den först tillämnade jernvägen skulle vålla. Vid pröfning af dessa ändringsförslag
fann Kongl. Majit skäligt desamma bifalla; och emedan anläggningen af kanal,
slussar och aqvedukt vid Håfverud komme att erfordra en ytterligare kostnad af
180.000 Ridr, blef till understöd för detta arbete från handels- och sjöfartsfondens
tillgångar af Kongl. Majit anvisadt ett extra bidrag, att utgå med 37,000 Ridr såsom
anslag och 120,000 Ridr såsom lån. Enligt det om ifrågavarande företags utförande
upprättade kontrakt skulle samtliga dessa kanaliseringsarbeten varda fullbordade inom
1868 års utgång, men uti underdånig ansökning har det bolag, som förbundit sig att
fullborda ifrågavarande kanalanläggning, anhållit att Kongl. Majit, för att befordra
kanalledens snara åvägabringande, täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta
nådig Proposition derom, att återstoden af det utaf sednaste Ständer till meranämnda
kanals utförande utlofvade anslag och lån måtte få utbetalas omedelbart efter riksdagens
början, utan afbidan på statsregleringens uppgörande.
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 4
Segelled
mellan lasttaaeplatsen
Hattefura
vid Wenern
ochsjönstora
Lee.
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
Med afseende ej mindre å nu befintliga disponibla tillgångar än jemväl å den
tid då, enligt det ingångna kontraktet, ifrågavarande kanaliseringsarbete vore afsedt
att fullbordas, fann likväl Kongl. Majit bolagets berörda anhållan icke böra i vidsträcktare
mån bifallas, än att Kongl. Maj:t i den nådiga Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof (sid. 41, jemf. Statsrådsprotokollet bilagan N:o 5 sidd.
58 och 59) äskat att af de för meranämnda arbete vid sistlidna riksdag beviljade anslags-
och lånesummor måtte anvisas, till utgående under år 1867, af anslaget 50,000
R:dr och af lånet 180,000 Ridr eller tillsammans 230,000 R:dr.
Deremot hafva enskilde motionärer, nemligen inom Ridderskapet och Adeln
Herr Grefve Sparre, E. (motion N:o 109), inom Preste-Ståndet Herr Doktor O. Arrhenius
(mot. N:o 41), inom Borgare-Ståndet Herr C. F. Waern (mot. N:o 155) och inom
Bonde-Ståndet JRiksdagsfullmägtigen från Wermlands län Anders Jonsson (mot. N:o
341) i så måtto förnyat bolagets ofvanberörda hemställan, som desse motionärer på
anförda skäl samt särskildt med åberopande af det förhållande att, ehuru i det kontrakt
om arbetets utförande, som under Öfversten Ericsons garanti blifvit med Löjtnanten)^.
Ericson afslutadt, tiden inom hvilken samma arbete borde vara färdigt,
med afseende å möjligen inträffande naturhinder eller andra oförutsedda ogynnsamma
omständigheter, icke blifvit utsatt tidigare än inom 1868 års utgång, det icke
allenast vöre anledning antaga, att detta betydliga och vigtiga företag skulle redan
före 1867 års slut medhinnas, utan jemväl, för vinnande af ett sådant ändamål, blifvit
af entreprenören och hans borgensman fordradt, dels att arbetet, som ursprungligen
varit ämnadt att omfatta flera särskilda hvar för sig fristående delar, måtte i
hela sin utsträckning på en gång få företagas och dels att kostnadsförslagets hela
belopp måtte under åren 1865, 1866 och 1867 hållas entreprenören tillhanda, — anhållit,
att Rikets Ständer ville anvisa hälften af den återstående anslagssumman eller
50,000 R:dr att af Riksgälds-kontoret utbetalas i Juli månad innevarande år och den
derefter varande resten af anslagsbeloppet eller 50,000 R:dr samt hela återstående
lånesumman 350,000 R:dr eller tillsammans 400,000 R:ar under år 1867; varande af
förstnämnde motionär uti en särskild skrift till Utskottet ingifven en berättelse öfver
de vid meranämnda kanalbyggnad under år 1865 verkställda arbeten; och inhemtades
af denna berättelse, att berörda arbeten med synnerlig drift fortgått.
Enligt 134 § 13 mom. af det vid sistlidna riksdag för Riksgälds-kontoret utfärdade
reglemente skulle, innan större eller mindre del af dea för detta företag beviljade
lånesumma finge lyftas, vederbörande bolag till Riksgälds-kontoret aflemna en
sådan förbindelse, som innefattade åtagande att årligen efter slutet af det år, hvarunder
hvarje förl sig fristående del utaf arbetet blifvit fullbordad och intill hvilket
års slut motsvarande del af lånet finge räntefritt innehafvas, inbetala fem procent å
det, i förhållande till hela uostnaden, mot samma del svarande lånebelopp, af hvilket
först skulle beräknas tre procent årlig ränta å det efter hvarje inbetalning återstående
kapital samt det öfriga komma att å kapitalet afgå. Då nu likväl, enligt hvad arbetsberättelsen
angifver, en sådan arbetsplan blifvit antagen, enligt hvilken några
fristående delar icke skulle ifrågakomma, utan arbetet i hela sin utsträckning samtidigt
utföras, följde häraf, att någon rätt till ränteberäkning icke skulle för staten
uppkomma tidigare än från och med året näst efter det, hvarunder arbetet blifvit
slutligen och i sin helhet fullbordadt. Men nu har, enligt hvad nyss nämndes, ej
mindre bolagets bestyrelse i sin underdåniga framställning till Kongl. Majit, än jemväl
inotionärerne i sina här ofvan omförmälda motioner anmält att, derest oförutsedda
hinder icke mellankomme, arbetet, om endast nödiga medel till dess drifvande
funnes att tillgå, kunde före 1867 års utgång i sin helhet fullbordas. Statens rätt
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 78.
27
till ränteberäkning å de lånebidrag, som hittills lemnats och vidare till detta företag
komme att lemnäs, skulle för sådan händelse kunna vidtaga redan med 1868 års början,
hvaremot, om arbetet först under sistnämnda år blefve färdigt, ränteberäkningen
icke vidtoge förr än med början af år 1869. Vid sådant förhållande och då af lånet
redan utbetalts 450,000 R:dr, samt till utbetalning, äfven om motionärernes förslag
icke skulle bifallas, nu lärer ytterligare blifva beviljadt det lånebelopp, som Kongl.
Maj:t äskat eller 180,000 R:dr, finner Utskottet den tidigare lyftning, som nu blifvit
ifrågasatt, i så måtto med Statens egen fördel öfverensstämmande, som ett års ränta
å 630,000 R:dr derigenom skulle Staten tillgodokomma. Om således såsom vilkor för
en tidigare lyftning stadgas det uttryckliga förbehåll, att ränteberäkningen å såväl den
redan utbekomna som den ännu återstående delen af lånet bör, enligt de i ofvannämnda
reglementes § bestämda grunder, vidtaga från och med 1868 års början, anser
Utskottet, att en sådan tidigare lyftningsrätt, såsom förenlig både med Statens
och bolagets fördelar, må i detta särskilda fall kunna medgifvas; och får Utskottet
alltså hemställa,
25:o
att af de 100,000 R:dr, hvilka såsom anslag, och de 350,000 R:dr,
hvilka såsom lån ännu återstå af det statsbidrag, som vid sist
förflutna
riksdag beviljades för segelleds öppnande från Hatte
fura
till Stora Lee, halfva återstående anslagsbeloppet eller Femtiotusen
R:dr må af vederbörande bolag få lyftas efter ingången
af nästkommande Juli månad, samt återstoden af anslaget,
Femtiotusen R:dr, äfvensom hela återstående lånet, Trehundrafemtiotusen
R:dr af samma bolag utbekommas under år
1867; med skyldighet för bolaget att ej mindre å de nu till lyftning
medgifna lånemedlen än jemväl å det lånebelopp af 450,000 R:dr,
som förut uppburits, från och med 1868 års början erlägga ränta
enligt de grunder och med de bestämmelser i öfrigt, som vid
detta statsbidrags beviljande blefvo af Rikets Ständer vid sistförfiutna
riksdag stadgade.
I den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof har, (pag.
41) bland arbetsföretag, som ansetts böra med särskilda statsbidrag understödjas, jemväl
upptagits det kanaliseringsarbete, sorn, i sammanhang med segelleds öppnande
från Hattefura till Stora Lee, blifvit till utförande ifrågasatt, att nemligen medelst kanal
och slussar åstadkomma en förening mellan sjöarne Vestra och Östra Silen. För
detta arbete har Kongl. Maj:t äskat, att Rikets Ständer måtte bevilja ett belopp af
63,950 R:dr, deraf 12,750 R:dr såsom anslag och 51,200 R:dr såsom lån, samt att af
dessa belopp måtte till utgående under år 1867 anvisas dels af anslagssumman 7,000
R:dr och dels af lånet 28,000 R:dr eller tillsammans 35,000 R:dr. Denna framställning
grundade sig på en af bestyrelsen för Dalslands kanalaktiebolag gjord, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län insänd och förordad ansökning, deruti bestyrelsen,
under åberopande af såväl de fördelar i allmänhet, som för orten skulle
kunna hemtas af detta kanaliseringsarbete, som särskildt den besparing i kostnader,
hvilken skulle vinnas, om detta arbete komme till utförande samtidigt med den förut
Kanal- och
slussanläggningar
mellan
sjöarne
Vestra och
Östra Silen■
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
beslutade och under anläggning varande kanalbyggnaden mellan Hattefura och Stora
Lee, hemställt, att anslag och lån för åstadkommande af en dylik utsträckning i kanalarbetet
måtte beviljas i samma förhållande som anslag och lån vid sistlidna riksdag
anvisades för segelleds öppnande mellan Hattefura och Stora Lee, eller sålunda
att af det enligt kostnadsförslaget erforderliga beloppet, 76,500 Ridr, skulle 51,200
R:dr lemnäs såsom lån, 12,750 R:dr gifvas såsom anslag och återstoden fyllas genom
aktieteckning inom orten.
På enahanda skäl, som kanalstyrelsen sålunda anfört, hafva samma Riks-Stånds
Ledamöter, hvilka, enligt nästföregående punkt i detta Utlåtande, väckt motioner om
en tidigare utbetalning af de för segelleden mellan Hattefura och Stora Lee beviljade
medel, i sina berörda motioner, hvar .för sig, framställt jemväl den anhållan, att hela
det af Kongl. Majit för Vestra och Östra Siléns förening äskade statsbidrag, 63,950
R:dr, måtte af Rikets Ständer varda anvisadt till utgående redan under år 1867.
I det särskilda underdåniga Utlåtande, som Styrelsen för allmänna väg-, och
vattenbyggnader rörande detta företag afgifvit, yttrar Styrelsen, att då sjön Östra
Silen, som genom detta arbete skulle komma att förenas med Dalslands öfriga kanalsystem,
är ganska vidsträckt, och en icke obetydlig industri, oaktadt de hittillsvarande
tunga transporterna, deromkring redan utvecklats, nyttan af detta kanaliseringsarbete
synes vara ovedersäglig, på grund hvaraf och då ett jemförelsevis mindre belopp blifvit
hegardt såsom anslag, under det att större delen af understödet skulle utgå såsom
lån, Styrelsen ansett sig ega fullt skäl att förorda anvisandet af det begärda
statsbidraget, så att kanaliseringen mellan Vestra och Östra Silen kunde utföras jemntidigt
med de arbeten, som redan äro under verkställighet för att åvägabringa segelled
till Wenern från en betydlig del af Dalslands sjösystem.
Utan att förneka de fördelar för orten, som skulle kunna hemtas af ifrågavarande
företag, finner likväl Utskottet samma företag, såsom utgörande ett helt för sig,
lämpligen kunna särskildt och oberoende af kanaliseringsarbetet mellan Hattefura och
Stora Lee komma till utförande. I olikhet med den åsigt, som yttrats om fördelen
af dessa begge arbetens samtidiga utförande, vill Utskottet snarare anse lämpligt, att
ifrågavarande arbete bringas till verkställighet, först sedan kanalbyggnaden mellan
Hattefura och Stora Lee blifvit för trafiken öppnad och derigenom erfarenhet vunnits,
om och i hvad mån en ytterligare utsträckning af nämnda segelled må inom
dessa glest bebyggda orter ifrågakomma. På grund häraf och i betraktande af det
högst betydliga statsbidrag, som genom beslutet om kanaliseringen mellan Hattefura
och Stora Lee, redan kommit denna ort till godo, har Utskottet funnit sig
26:o
för närvarande sakna anledning att tillstyrka beviljande af det
statsbidrag, som Kongl. Majit för omförmälda företag äskat.
Vid sednast förflutna riksdag blef, för utsträckning af Kinda båtled, medelst kanalisering
af Stångån från sjön Rengen till Linköpings hamn, ett statsbidrag af 875,000 Ridr,
deraf hälften såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och hälften såsom lån, utaf Rikets
Ständer beviljadt, med föreskrift att af detta statsbidrag endast 470,000 Ridr, deraf
likaledes hälften såsom anslag och hälften såsom lån, finge under innevarande statsregleringsperiod
utbetalas till det bolag, som genom kontrakt förbunde sig att i öfverens
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78.
29
stämmelse med den plan, som af Kongl. Majit varder fastställd, utföra och fullborda
samt för all framtid underhålla hela den ifrågavarande båt- och kanalleden. För
fortsättning af detta arbete har i den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd
och behof (sid. 41) Kongl. Majit anhållit, att af de för sagda ändamål beviljade
men ännu i Riksgälds-kontoret innestående medel måtte, till utgående under år 1867,
anvisas dels af anslaget 60,000 R:dr och dels af lånet 60,000 R:dr eller tillsammans
120,000 R:dr.
Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 161) har Herr C. F. Ridderstad
förmält, hurusom, sedan ett sådant bolag blifvit bildadt, som sistlidna riksdags
beslut förutsatte, samt kontrakt mellan bolagets direktion och Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader blifvit upprättadt om ifrågavarande arbete, som enligt berörda
kontrakt skulle vara fullbordadt inom 1870 års slut, hade direktionen i Januari
månad 1865 till Riksgälds-kontoret aflemnat skuldförbindelse å hela det af Rikets
sednast församlade Ständer beviljade lånebeloppet, 437,500 R:dr, under förutsättning
att bolaget, som omedelbart derefter fick lyfta den del af lånesumman eller 235,000
R:dr, som under innevarande statsregleringsperiod borde utgå, skulle genast efter
nästa statsreglerings början, eller vid ingången af år 1867, få lyfta de af lånesumman
återstående 202,500 R:dr. Bolaget ansåg sig desto säkrare kunna påräkna
att vid nämnda tid utbekomma denna låneåterstod, som 7 mom. i 140 § af det för
Riksgälds-kontoret vid sistförflutna riksdag utfärdade reglemente upptoge det från
längre tider tillbaka gällande stadgandet, att för kanalanläggningar och andra vattenkommunikationer
m. m. beviljade lånemedel fä, sedan behöriga handlingar afiemnats,
lyftas på en gång vid den tid de, som åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda,
såvida icke särskild föreskrift angående tiden för lånets utbekommande blifvit gifven.
Då nu någon sådan särskild föreskrift icke blifvit af Rikets sednast församlade Ständer
meddelad, hade, enligt motionärens förmenande, bolaget haft giltigt skäl antaga,
att återstoden af den lånesumma, hvarå direktionen utgifvit sin förbindelse, skulle få
lyftas genast efter ingången af år 1867; på grund hvaraf och då möjligheten att
kunna drifva arbetet med sådan kraft, att detsamma inom utsatt tid varder fullbordadt,
vore beroende deraf att lånemedlen vid nyssnämnda års början finge lyftas,
hade motionären föreslagit, att återstoden af det vid sednaste riksdag för ofvannämnda
ändamål beviljade lånebelopp, 202,500 R:dr, må af vederbörande få lyftas i början af
år 1867, äfvensom, att af det för samma ändamål beviljade återstående anslag,
202,500 R:dr, må få utgå 60,000 R:dr under hvartdera af åren 1867, 1868 och 1869
samt öfriga 22,500 R:dr efter arbetets fullbordande.
Med anledning af hvad motionären sålunda anfört, har Utskottet endast skolat
erinra, att, då Rikets Ständer vid sistlidna riksdag till lyftning under då stundande
statsregleringsperiod icke anvisade mer än 470,000 Ridr af det för ifrågavarande ändamål
med 875,000 R:dr beviljade statsbidrag, kunde af dem icke meddelas någon
föreskrift om tiden, då den icke anvisade delen af statsbidraget borde få lyftas, utan
lärer det, hvad nu förestående statsregleringsperiod beträffar, tillkomma Rikets nuvarande
Ständer att meddela de ytterligare föreskrifter i detta hänseende, sorn kunna
finnas erforderliga; dervid Utskottet, som, med afseende å den för detta arbetes fullbordande
bestämda tid, icke kunnat understödja Herr Ridderstads förslag, funnit sig
böra tillstyrka,
27:o.
att Rikets Ständer, på sätt Kongl. Majit i nåder äskat, måtte,
i ytterligare afräkning å det statsbidrag, som vid sistlidna riks
-
Utsträckning
af Kinda
båtled söderut
till trakten
af Vim -  merby.
30 Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 78.
dag beviljades för utsträckning af Kinda båtled från sjön Rengen
till Linköpings hamn, till utgående under år 1867, anvisa
dels af anslaget Sextiotusen R:dr och dels af lånebidraget likaledes
Sextiotusen R:dr eller tillhopa Etthundratjugutusen
R:dr att af vederbörande bolag utbekommas under de vilkor,
som med afseende å detta statsbidrags åtnjutande blifvit af
Rikets Ständer vid sistlidna riksdag meddelade.
Riksdagsfullmägtigen Carl Gustafsson från Calmar län, med hvilken Riksdagsfullmägtige
C. J. Johansson från Östergötlands och Johan Erickzon från Jönköpings
län sig förenat, har uti en inom Bonde-Ståndet afgifven och till Utskottets handläggning
öfverlemnad motion (N:o 152) hemställt, att, sedan vid sistlidna riksdag ett
större statsbidrag beviljats för utsträckning af Kinda båtled norrut från sjön Rengen
till Linköpings hamn, Rikets Ständer för samma företags utsträckande åt söder, nemligen
från sjön Åsunden genom sjöarne Erlången, Juttern och Krön, måtte, tili utgående
under nästföljande trenne år anvisa ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 345,500 R:dr, svarande ungefärligen mot |-delar af den till 518,304 R:dr beräknade
kostnaden; varande såsom vilkor för detta anslags åtnjutande af motionären föreslaget,
att ett bolag bildades, som förband sig, att behörigen fullborda arbetet i enlighet1
med det kontrakt, som derom kunde varda afslutadt.
Till stöd för sin ifrågavarande framställning har motionären dels erinrat om det
förord, som Rikets Ständers Stats-Utskott vid 1856—1858 års riksdag lemnat detta arbete
genom den i dess Betänkande N:o 158 pag. 46 gjorda förutsättning, att Kinda båtled
framdeles skulle få sin utsträckning jemväl inåt norra Småland, dels jemväl åberopat
den nytta, som berörda företag skulle tillskynda den ort, hvarom här vore fråga
och hvilken icke kommit till någon delaktighet af de jernvägar m. fl. kommunikationsanstalter,
till hvilkas utförande samma ort likväl måst i sin mån bidraga.
Då detta med betydliga kostnader förenade arbetsföretag, rörande hvilket något
nyare kostnadsförslag icke funnes att tillgå, än det som för mer än 10 år sedan
upprättades af Majoren i väg- och vattenbyggnadskorpsen, Friherre G. De Geer, icke
undergått granskning af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, eller öfriga
vederbörande sig i ämnet yttrat, och icke heller något bolag, enligt hvad motionen
gifver vid handen, för arbetets utförande ännu blifvit bildadt, lärer, i ärendets
outredda skick,
28:o
något afseende å ifrågavarande motion icke kunna fästas.
Enligt hvad Herr J. Sundvallson, uti en inom Borgare-Ståndet afgifven och
till Utskottet remitterad motion (N:o 150), anfört, är hela den nordöstliga delen af
Upsala stad likasom derutanför liggande mark, hvarå den vidsträckta nya jernbangården
blifvit förlagd, vissa årstider, särdeles höst och vår, besvärad af vatten från
den mot bangården och staden sluttande stora Waxala-slätten, som i denna rigtning
eger sitt naturliga aflopp till Fyrisån. Staden har i följd häraf mast vidkännas gan
-
