# ID: svediakorp-gov2463
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 145,093
# sentences: 2,846
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
1
N:o 48
Alik. lill Exp.-TJuk. den 2 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående anvisandet af anslag till komplettering af
bristande trajfikmateriel å redan anlagda fern v ägs-stambanor.
(R. A.)
Uti Kongl. Maj:ts den 1 sistlidne December angående Statens jernvägs-anläggningar
afiåtna nådiga Proposition, (införd under N:o 47 i lista Samlingen af Bihanget
till Riks-Ståndens Protokoll), har Kongl. Majit, i fråga särskildt om rörelsematerielen
å Statens redan anlagda stambanor, funnit sig böra, på sätt och under vilkor
här nedan närmare förmäles, äska ett belopp af två millioner Riksdaler till komplettering
af bristande dylik materiel. Jemte erinran om det af Rikets Ständer vid
sistlidne riksdag fattade beslut, enligt hvilket 700,000 Ridr af den till Riksgäldskontoret
inlevererade trafikbehållningen anvisades till bidrag vid utförandet af nya
stambanor samt endast det öfverskott af nämnda behållning, som derefter uppkomme,
finge reserveras till betäckande af den brist, som möjligen kunde i trafikinkomsterna
uppstå, har nemligen Kongl. Majit i sin ofvannämnda nådiga Proposition, med åberopande
af de förhållanden dem Styrelsen för Statens jernvägstrafik, i en vid den nå.
diga Propositionen fogad underdånig skrifvelse af den 26 sistlidne Oktober, i ämnet
anfört och då jernvägsrörelsens utveckling skulle på ett för landet och dess näringar
menligt sätt hämmas, om nödig trafikmateriel i förhållande till det verkliga behofvet
icke förefunnes, föreslagit att Rikets Ständer' måtte, till komplettering af bristande
trafikmateriel å redan anlagda stambanor, anvisa det för detta ändamål nödiga belopp
i jemnadt tal med Två Millioner Riksdaler, mot det att den från och med år 1867
Btk. till R. St. Fröt. IStiä k 1866. 4 Samt. 1 Afd.. 11 Häjt. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
uppkommande behållningen å trafikinkomsterna från Statens jernvägar varder till Riksgälds-kontoret
levererad; varande i sammanhang härmed af Kongl. Maj:t tillkännagifvet
att, sedan vederbörlig utredning hunnit verkställas, Kongl. Maj:t torde komma
att äska Rikets Ständers medgifvande att använda någon del af dessa inkomster, för
att, vid anläggningen af central-stationen i Stockholm vid Clara sjö, kunna genast vidtaga
sådana anordningar utöfver de i kostnadsförslaget beräknade, som af en ökad
rörelse betingas och hvilkas utförande, sedan stationen blifvit för trafiken öppnad,
otvifvelaktig! skulle blifva med större svårighet och högre kostnad förenadt.
Stats-Utskottet, som funnit ofvanberörda anslagsfråga vara af beskaffenhet att
ulan dröjsmål böra göras till föremål för Rikets Ständers pröfning och af sådan anledning
ansett densamma lämpligen kunna från öfriga i den nådiga Propositionen omförmälda
ämnen särskiljas och till handläggning företagas, har, innan Utskottet går att
i ämnet sig yttra, här skolat meddela en kort framställning om hvad såväl Trafikstyrelsens
ofvanberörda underdåniga skrifvelse, som jemväl samma Styrelses till Kongl.
Majit för år 1864 sednast afgifna underdåniga berättelse jemte de öfriga handlingar,
som för Utskottet varit tillgängliga, upplysa rörande förhållandet med Statens jernvägstrafik.
De år efter år inflytande trafikinkomsterna hafva visserligen visat sig iner än
tillräckliga för godtgörande af alla kostnader till rörelsens bedrifvande och banans
underhåll, men genom den ständigt vexande varuomsättningen har behofvet af tillökning
i rörelsematerielen uppstått hastigare, än att detsamma genom öfverskottet å trafikinkomsterna
för närvarande kan fyllas. När de första kostnadsförslagen för Statens
jernvägsanläggningar upprättades, anslogs utgiften för anskaffande af rörlig materiel
till omkring 57,000 R:dr för hvarje banmil, och antogs att trafiken å hvarje sådan
mil skulle kunna behörigen tillgodoses med den materiel som för nämnda summa
kunde åstadkommas. Denna kalkyl grundade sig emellertid endast på ett antagande,
innan någon erfarenhet ännu hunnit vinnas om det inflytande, som färdiga banor af
större utsträckning kunde på den rörliga materielen komma att. utöfva. Först efter
vestra stambanans fullbordande i slutet af år 1862, men ännu mera under följande
åren och särdeles under år 1865, då äfven södra stambanan i sin helhet varit till
allmän trafik upplåten, vanns någon säker visshet i hvad mån den materiel, som med
förenämnda 57,000 R:dr per banmil kunde anskaffas, motsvarade behofvet. Enligt berörda
beräkningsgrund skulle nemligen för de till 80,« mils längd öppnade stambanorna
anslagen till den rörliga materielen hafva uppgått till allenast 4,594,200 R:dr, under
det att den vid 1864 års slut för trafiken disponibla materiel representerade ett belopp
af 6,710,500 R:dr. Men ehuru trafikmateriel sålunda blifvit anskaffad för en
summa, som med icke mindre än 2,116,300 R:dr öfversteg det belopp, som den primitiva
beräkningen för berörda ändamål upptog, har likväl under sistlidet år visat sig,
att'den rörelsemateriel, som nu finnes, ingalunda är tillräcklig, och företrädesvis har
bristen på godsvagnar blifvit allt mer och mer kännbar och från allmänhetens sida
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
3
föranled t klagomål, hvilkas billighet icke kunnat förnekas, enär det inträffat, att trafikanter,
oaktadt jern vägsförvaltningens alla bemödanden, stundom nödgats vänta flera
veckor, innan möjlighet förefunnits att expediera deras fraktgods. Af ett sådant missförhållande
mellan transport-materiel, å ena, och varor å andra sidan, låter sig den
oegentlighet förklara, att gods, som varit földt till jernvägen för afsändning, måst,
då tidtals blott en tiondedel af det på stationerna reqvirerade vagnantalet kunnat tillhandahållas,
söka andra transportleder. Nödvändigheten att med en betydligare penningesumma
ofördröjligen bidraga till materielens förstärkning vore alltså, enligt Styrelsens
åsigt, oafvislig, om för öfrigtjjdet gagn skulle af jernvägarne kunna hemtas, som
med dem vore afsedt och tillfälle derjemte beredas till fortgång på elen beträdda vägen
af nedsättning i de för godstrafiken gällande taxor. Detta förhållande borde
emellertid, enligt Styrelsens uppfattning, dess mindre ingifva någon misströstan om
jernvägarnes framtid, som denna omständighet tvärtom innebure ett osvikligt tecken
till vexande lifaktighet, såsom utmärkande att den källa, ur hvilken Statens jernvägar
skola hemta sina inkomster, eller myckenheten af de föremål, som söka jernvägarne
såsom transportled, blir med hvarje år starkare. Sålunda hade trafikens resultater
och dessas förhållanden till de anslagna bygguadskapitalen år från år utfallit allt mer
och mer gynnsamt, på sätt nedanstående tabell närmare utvisar:
Samtliga för trafik öppnade Stambanor:
Ber Barr-mil.
fö* Cj
tL°s
EJ O
« £ %
®
S. O S
Inkomsternas
rt c*-
<T> a
i Z*
os o o
p c £ ;
Inkomster.
Utgifter.
öfverskott öf-
? B S?
B £
ver utgifterna.
O
B £
l * 2 !
S- ? *>
Riksdaler.
_
Riksdaler.
Riksdaler.
Procent.
Procent '
År 1858 ....
36,124,ä5.
35,411,33.
713,22.
98,026
0,092
„ 1859 ....
35,375,85.
30,417,87.
4,957,98.
85,985
0,642
„ 1860 ....
37,114,74.
27,867,2*.
9,247,.w.
75,081
1,197
„ 1861 ....
40,161,76-
32,593,2,,.
7,568,26.
81,155
0,980
„ 1862 ....
39,572,89.
28,869,3,,.
10,703,63.
72,952
1,386
„ 1863 ....
45,283,88.
31,050,21.
14,233,67.
68,568
1,843
„ 1864 ....
48,352,22.
31,664,:„.
16,687,85-
65,187
2,161
1
Af denna tabell inhemtas nemligen, att under en tid af sju år inkomsterna per banmil
stigit med 33,sm %, under det att utgifterna för samma bansträckas underhåll och
trafikerande icke företett någon märkbar stigning under de sednare åren, utan till och
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
med under det sista trafikåret varit 10,-)8i % mindre än under det första, oaktadt den
allt lifligare rörelsen medfört större anspråk på jernvägens transportförmåga. Vidare
belyses detta förhållande af tabellens trenne sista kolumner, utvisande att inkomsternas
öfverskott befunnit sig i ett fortsatt stigande; att utgifternas förhållande till inkomsterna
nedgått från 98 till omkring 65 procent; och att inkomstöfverskottet, som
för första året utgjorde endast 0,,,J2 % af anläggningskapitalet, för år 1864 uppgick
till mer än 2 procent af samma kapital. Den öfversigt af Statens jernvägstrafiks ekonomiska
ställning vid 1864 års slut, hvilken finnes intagen i Styrelsens underdåniga
berättelse för samma år utvisar:
att kapitalbehållningen från år 1863 utgjorde
R:dr R:mt 1,914,398: 41.
att inkomsterna under år 1864 uppgingo till
„ „ 3,462,018: 72.
samt skulderna vid 1864 års 'slut till
„ „ 192,448: 12.
»  —— —
Summa R:dr Runt 5,568,865: 25.
Deremot hade samma trafiks utgifter under
år 1864 uppgått till
R:dr R:mt 2,267,817: 98.
och utgjorde de i kassorna, i material- och inventarii-förrådet
m. m. vid nämnda års slut befintliga behållningar
„ ,, 2,039,291: 74.
äfvensom de vid årets slut utestående fordringarne
„ „ 1,261,755: 53.
Summa R:dr R:mt 5,568,865: 25.
Enligt denna öfversigt hade således 1864 års inkomster öfverstigit samma års utgifter
med 1,194,200 R:dr 74 öre, för hvilket öfverskott Trafikstyrelsen redovisar på följande sätt:
Tillökning af materialförrådet
R:dr R:mt 197,122: 53.
Dito at inventarii-förrådet
„ „ 310,779: 33.
Värde af påbörjade och vid årets slut icke fullbordade arbeten „ „ 298,830: 65.
Fullbordade nybyggnader
„ „ 92,794: 73.
Deposition i Riksgälds-kontoret  ,.... „ „ 200,000: —
Skilnaden emellan de större behållningar, som vid årets slut,
och de mindre, som vid årets början funnos i kassorna R:dr 158,134: 4.
efter afdrag af under året uppkommen skuldtillökning  „ 63,460: 54.
94,673: 50.
Summa R:dr Runt 1,194,200: 74-  Vidare utvisar meranämnda öfversigt, att jernvägstrafikens kapitalbehållning, som
vid årets början uppgick till ett värde af 1,914,398 R:dr 41 öre, bestående af dels
kontanta medel i kassan, dels genom trafikmedel anskaffade förråd eller utförda bvggnader,
dels ock fordringar, deruti inbegripna de 850,000 R:dr, som intill 1863 års slut
blifvit i Riksgälds-kontoret deponerade, hade vid slutet af år 1864, efter afdrag af de
under samma år uppkomna skulder, ökats till 3,108,599 R:dr 15 öre. Bokförda värdet
af den rörliga materiel, sorn intill 1864 års slut blifvit af trafikmedel inköpt, upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4H.
5
gick till 471,901 R:dr 84 öre, eller omkring 14 procent af den summa, hvarmed inkomsterna
allt ifrån trafikens början och intill 1864 års slut öfverstigit utgifterna.
Rörande detta ringa procent-förhållande upplyser Styrelsens berättelse, hurusom, då
tr afiken å stambanorna tog sin början, kostnaden för uppsättningen af erforderliga förråd
af materialier och inventarier blef förskottsvis bestridd af de till byggnadsarbetena
anslagna medel. Dessa förskott kunde visserligen inom få år af inflytande trankinkomster
ersättas, men emellertid måste, till följd deraf att nya bandelar oupphörligen
tillkommo och rörelsen utvidgades, dessa förråd efter hand tillökas, emedan det
var nödvändigt att i första rummet tillse, det de för drift och underhåll nödiga material-
och reserv-förråd, såsom utgörande rörelsens förlagskapital, voro i det skick, att
trafiken kunde oafbrutet fortgå med den driftmateriel, som redan förefanns, och först
derefter taga i betraktande huru stor del af behållningen kunde vid behof användas
till förstärkning af denna materiel eller öfverlemnas till Riksgälds-kontoret; och sålunda
har först under år 1864 någon betydligare summa kunnat disponeras till inköp
af nya lokomotiver och vagnar.
Hvad särskildt beträffar levereringarne till Riksgälds-kontoret torde här böra omnämnas,
att sedan Rikets Ständer vid 1859—1860 års riksdag beslutat, att beloppet
af den vid hvart och ett års slut uppkomna behållning utaf inkomsten genom Statens
hela jernvägsrörelse skulle till Riksgälds-kontoret ingå, hvaremot och i händelse utgifterna
för rörelsen å Statens jernvägar icke skulle af inkomsterna betäckas, den för
året uppstående bristen borde ersättas af Riksgälds-kontorets medel, så hafva, på grund
deraf, följande summor blifvit till Riksgälds-kontoret levererade, nemligen:
år 1861
R:dr R:mt 50,000:
„ 1862
„ „ 200,000:
* 1863
„ „ 600,000:
„ 1864
„ „ 200,000:
eller tillsammans R:mt R:dr 1,050,000:
Af dessa 1,050,000 R:dr hafva, enligt Rikets Ständers beslut vid sistförflutna riksdag,
700,000 R:dr blifvit anvisade till fortsättning af arbetena å Statens iernvägsbyggnader,
hvaremot återstående 350,000 R:dr, hvilka enligt sistnämnda riksdagsbeslut reserverats,
för att, derest utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar och desammas underhåll icke
skulle af inkomsterna betäckas, till ersättande af den möjligen uppkommande bristen
användas, sedermera blifvit under loppet af år 1865 för ifrågavarande ändamål, på
Trafikstyrelsens reqvisition, från Riksgälds-kontoret åter levererade.
Enligt här ofvan meddelade uppgifter rörande förhållandet mellan inkomster och
utgifter, har visserligen jernvägstrafikens ekonomiska ställning år efter år förbättrats,
men anspråken på stambanornas transportförmåga hafva likväl vuxit hastigare, än att
den del af behållningen, som återstode sedan de oundgängligaste kostnaderna för materialförråd
och tillbyggnader å stationerna blifvit bestridda, varit tillräcklig för an
-
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 48.
skaffning af rörlig materiel, motsvarande den alltjemt vexande trafikens fordringar.
Enligt Styrelsens förmenande förefunnes visserligen skäl till det antagande att, sedan
utgifterna för materialförrådets första uppsättning och de tillfälliga kostnader, som
förorsakats af tillbyggnader å privatbanornas anslutningsstationer, blifvit bestridda, en
större andel af trafikens inkomster skulle framdeles kunna tillgodokomma den rörliga
nmterielen, så att denna efterhand kunde ernå en mot rörelsens behof svarande styrka.
Men då, innan ett sådant förhållande inträffar, ingen så omfattande nedsättning af fraktprisen
kunde ega rum, som påkallades ej mindre af stambanornas hufvudsakligaste
ändamål att inom vidsträckta områden befordra omsättningen af landets produkter, än
af dessa dyrbara anläggningars egna ekonomiska fördelar med hänsyn till deras förmåga
att gifva ränta på anläggningskapitalet, skulle, enligt Styrelsens åsigt, dessa ändamål
kunna väsendtligen främjas genom ett skyndsamt anskaffande af någon betydande
förstärkning af den rörliga nmterielen. Sedan just genom jernvägarnes inflytande
industrien vunnit större liflighet, och dernäst de redan medgifna nedsättningarne i den
ursprungliga frakttaxan gjort detta inflytande gällande äfven för större afstånd, funne
Styrelsen nödvändigheten af ifrågavarande förstärkning ytterligare ökad dels genom
den stora utsträckning i väglängd, som rörelsen vunnit genom södra stambanans fullbordande
vid slutet af år 1864, dels äfven genom öppnandet af flera med stambanorna
omedelbart sammanhängande bibanor, hvilka visserligen hafva egen materiel, möjligen
tillräcklig för dessa bibanors enskilda rörelse, men icke nog stoi för att kunna påräknas
till fyllande af behofvet för de långväga försändningar, som ofta ifrågakomma
från dessa banor in på stambanorna och tvärtom; slutande Styrelsen sin redogörelse
för de orsaker, som påkallat öfverskottens användande för andra ändamål än dem,
som omedelbart höja transportförmågan,, med anmälan derom att, enligt Styrelsens
öfvertygelse, Statens jernvägstrafik skulle blifva i tillfälle att med öfverskotten å dess
inkomster under närmast följande två eller tre åren återgälda det tillfälliga understöd,
hvarom nu vore fråga.
Beträffande den styrka af rörlig materiel, som Statens jernvägstrafik vid 1864
års slut disponerade, och den tillökning i nämnda materiel, som ansågs oundgängligen
nödvändig, upplyser Styrelsen, att vid nämnda tidpunkt lokomotivens antal varit 63.
Med 1865 års början hade ytterligare 4 godsmachiner blifvit uppsatta, hvaremot
tvänne äldre ballast-lokomotiv blifvit försålda till Statens jernvägsbyggnader, så att
under sistnämnda år inalles 65 lokomotiv varit för trafiken tillgängliga. Då likväl detta antal
befanns otillräckligt, beslöt Styrelsen ari anskaffa ytterligare 4 snälltågs- och 6
godstågs-lokomotiv, till hvilkas inköpande Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader
förklarat sig villig förskjuta det erforderliga beloppet, mot vilkor att Trafikstyrelsen
uppsatte motsvarande materiel på de nya banorna, när dessa komma att för rörelsen
upplåtas. Härigenom komme antalet af de för vestra och södra stambanornas trafik
under år 1866 disponibla lokomotiv att utgöra 75 st., eller nära ett lokomotiv för
hvarje mil af hittills öppnade stambanor. Deremot återstode för Trafikstyrelsen, enligt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
7
nyssnämnda med Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader träffade öfverenskommelse,
att fullgöra uppsättningan af de lokomotiv jemte den öfriga materiel, som erfordrades
för de under arbete varande nya banorna, af hvilka banan emellan
Stockholm och Upsala ansågs behöfva minst . . 5 lokomotiv
Cathrineholm och Norrköping dito 4 „
Laxå och Christinehamn dito 4 „
eller tillsammans 13 lokomotiv,
hvilka alla, då förut befintliga 75 lokomotiv för de äldre banorna uteslutande togos i
anspråk, måste under instundande vår och sommar anskaffas.
I fråga dernäst om personvagnarne disponerade Styrelsen för närvarande 210
sådana vagnar, utom 6 så kallade stats-, 7 post- och 5 fång-vagnar. Då detta antal
vore för persontrafiken på de redan färdiga banorna det lägst erforderliga, måste för
de nya banorna anskaffas nya dylika vagnar, nemligen:
för Upsala-banan 24,
„ Norrköpings-banan 1(5,
„ Christinehamns-banan .... 10,
eller tillsammans 50 personvagnar.
Vidkommande slutligen de bagage- och gods-vagnar af olika slag, som begagnades
i trafik på vestra och södra stambanorna, uppgick vid 1865 års slut dessas antal
till 1,022. Då likväl detta antal vore alldeles otillräckligt, enär erfarenheten ådagalade,
att af detta slags vagnar för hvarje trafikerad banmil erfordrades minst 16 stycken,
följde häraf att för de redan färdiga banorna, med tillägg af de 16 mil, som voro
afsedda att under år 1866 för trafik upplåtas, behöfdes omkring 1,600 stycken godsvagnar,
hvadan utöfver nu befintliga 1,022 stycken dylika vagnar, komme att erfordras
ytterligare 578 stycken, hvilka alltså, jemte tvänne fångvagnar, måste anskaffas.
Den rörliga materiel, hvars anskaffande nu förestod, utgjordes följaktligen af:
13 lokomotiv å 50,000 Riksdaler R:dr 650,000:
50 personvagnar  ,, 260,000:
580 stycken bagage-, gods- och fångvagnar . . „ 1,740,000:
eller tillsammans R:mt R:dr 2,650,000:
Till bestridande af denna utgift kunde något bidrag icke beräknas från 1865
års öfverskott af trafikmedel. Detta öfverskott komme visserligen att uppgå till omkring
1,500,000 R:dr, men foges helt och hållet i anspråk för liqviderande af förut
levererad materiel, för utvidgning af förenings-stationérna vid Alfvestad, Hessleholm
och Eslöf, för åtskilliga nödvändiga nybyggnader samt för materialförrådens förökning
i förhållande till den vexande rörelsen, en förökning, om hvars tillvext exempelvis må
nämnas att stenkolsfönådet, som år 1863 uppgick till ett värde af 647,000 R:dr och
år 1864 till 740,000 R:dr, år 1865 ökats till nära En Million Riksdaler. Hvad åter
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
anginge 1866 års öfverskott af trafikmedel, kunde detsamma, sedan de för nämuda år
oundgängliga nybyggnader, äfvensom reservförråd och förlag för år 1867 blifvit deraf
godtgjorda, antagligen icke lemna större tillgång till materielens förstärkande än omkring
400,000 R:dr. Det särskilda tillskott, som för materiels anskaffande nu erfordrades,
skulle alltså komma att uppgå till 2,250,000 Ridr, och anhöll derföre Trafikstyrelsen,
att ett mot sistnämnda summa svarande belopp måtte för nu sagda ändamål
anvisas; varande af Styrelsen, i sammanhang härmed, dels erinran gjord derom,
att derest vid den tid, då kostnadsförslagen för Statens stambanor upprättades, det
verkliga behofvet af rörlig materiel kunnat förutses, anslaget dertill tvifvelsutan då
blifvit beräknadt till dubbelt emot de belopp, som i berörda förslag för detta ändamål
upptogos, hvaraf åter följden skulle hafva blifvit, att de trafiköfverskott, som sedermera
uppkommit, varit verkliga behållningar, som kunnat lemna bidrag till räntorna
på Statens jernvägslån, dels jemväl uppmärksamhet fästad derå att, genom rörelsens
ständiga tillvext och varuomsättningens allt större och större liflighet, Statens
jernvägstrafik för närvarande befunne sig i ett stadium, då kraftiga åtgärder måste
vidtagas, så framt transportförmågan skall kunna gå i jemnbredd med de anspråk, som
derå ställas af allmänheten. Ju fullständigare dessa anspråk uppmärksammades och
tillgodosåges, desto hastigare komme rörelsens utveckling att försiggå och desto förr
den tid att inträffa, då trafiköfverskotten äfven räcka till afbetalning af ränta och
amortering af anläggningskapitalet, under det att, å andra sidan, eu bristande transportförmåga
nödvändigtvis skulle tvinga till återgång från den redan beträdda vägen
till trafikafgifternas nedsättning, enär skyldig omtanka för Statens bästa då bjöde att
till förmån för inkomsterna höja fraktafgifterna nätt och jemnt så mycket, att för
handen varande materiel hade full sysselsättning med befordrandet af de varor, som,
oaktadt de förhöjda fraktprisen, nödgades välja jernvägen såsom transportled.
Stats-Utskottet, som biträder de åsigter, som såväl Kongl. Majit i sin nådiga
Proposition tillkännagifvit, som jemväl Trafikstyrelsen i dess underdåniga skrifvelse
anmält, rörande nödvändigheten af den bristande jernvägsmaterielens skyndsamma
komplettering, har icke kunnat undgå att finna det hittills följda förfaringssättet att
med jernvägstrafikens öfverskottsmedel söka afhjelpa ifrågavarande brist vara en nödfallsutväg,
som, då derigenom endast småningom kan åstadkommas en komplettering
af hvad som fattats i den första uppsättningen af banornas materiel, måste, i mån af
trafikens tillvext, medföra allt större olägenheter och förluster ej mindre för den allmänna
rörelsen, än för jernvägarne och deras ekonomi. Likaledes har Utskottet, på
sätt af Kongl. Majit i Dess nådiga Proposition Nio 48, om medels anskaffande till
jernvägsbyggnaderna och jernvägsmaterielen, jemväl blifvit erinradt, funnit det förfarande
oegentligt, enligt hvilket trafikinkomsterna under hand användas till ändamål,
de der obestridligen tillhöra den första uppsättningen eller nybyggnaden af banorna
och för hvilka, om den ursprungliga anläggningskostnaden icke blifvit beräknad lägre
än
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
än vederbort, något vidare anslag eller tillskott icke skolat ifrågakomma. Tillgångar
och utgifter af olika natur komma nemligen på detta sätt att sammanblandas och den
verkliga behållning, som af jernvägstrafiken uppstår, blifver icke1'synlig och låter sig
åtminstone icke utan svårighet beräknas. I betraktande häraf, och då i ett land med
Sveriges glesa befolkning, jernvägarnes betydenhet företrädesvis varder beroende af
deras förmåga att kunna transportera stora qvantiteter landtmanna-, skogs- och bergsprodukter,
hvilkas forslande förutsätter billiga fraktpriser och stor materiel, men fraktprisernas
ytterligare nedsättning, på sätt Trafikstyrelsen ådagalagt, närmast betingas
af materielens tillräcklighet, har Utskottet ansett sig böra hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende äskat,
behagade till komplettering af bristande trafikmateriel å Statens redan anlagda
stambanor, anvisa det för detta ändamål nödiga belopp i jemnadt
tal med Två Millioner Riksdaler, att från Riksgälds-kontoret i mån af behof
utbetalas, mot det att den från och med år 1867 uppkommande behållningen
å trafikinkomsterna från Statens jernvägar varder till nämnda Kontor
levererad.
Stockholm den 2 Februari 1866.
Reservationer:
af Herr Friherre Klinckowström, K. BL, Professoren Selander, N. H. och Herr
Bager, J. P., hvilka ansett, att anslag till förstärkning af den rörliga jernvägsmaterieleu
bör af Rikets Ständer beviljas till hela det belopp af 2,250,000 Riksdaler, som
Trafikstyrelsen för sådant ändamål ansett erforderligt.
af Herr L. J. Hierta: ”För min del anser jag det af Jernvägs-styrelsen begärda
anslag af 2,250,000 Riksdaler till komplettering af rörelsematerielen på stambanorna
icke tåla vid någon afprutning, såvida icke ny missräkning skall uppstå. Redan vid
pröfningen af de ursprungliga anslagen till byggande af Statens stambanor förekommo
erinringar derom, att, så vida meningen vore att påräkna någon ränteinkomst å det
kapital, som nedlades å dessa företag, måste detta förutsätta en trafik, som ingalunda
kunde besörjas med den rörelsemateriel, som i då afgifna kostnadsförslag upptogs,
äfvensom sednare, att det öfverskott, som Jernvägs-styrelsen ansåg sig kunna inleverera
till Riksgälds-kontoret, icke vore annat än skenbart eller kunde påräknas såsom
en behållning åt det allmänna, just i anseende till behofvet af en sådan betydlig tillökning
i rörelsematerielen, som Jernvägs-styrelsen nu funnit behöflig; hvilket ock erfarenheten
sedermera bekräftat.
Ulli. till K. St. Vrot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48.
Men samma förhållande kommer till en viss grad äfven att gälla efter beviljandet
af det kompletteringsanslag, som nu är hegardt. Det är, enligt mitt förmenande, en
ganska enkel och Mtlöst räkneuppgift, att visa, att om man hoppas en afkomst af stambanorna
äfven endast till tre procent å kapitalet, hvilket icke är mer än hälften af
hvad flera enskilda banor lemna, så fordras dertill ännu en så ökad trafik, att den
icke kan besörjas ens med den tillökning i rörelsemateriel, som Jernvägs-styrelsens
förslag afser. Ett särskildt stöd för denna åsigt kan ock hemtas från en jemförelse
mellan rörelsematerielens styrka och lokomotivernas antal på t ex. Gefle—Dala-vägen,
hvarest denna materiel är i proportion till vägens längd ojemförligt betydligare än
hvad den blir på stambanorna, äfven med begagnande af hela det nu begärda anslaget.
Jag anser derföre skäl att bevilja hela denna summa, på det de blifvande öfverskotten
af trafiken må kunna utan afdrag aflemnas till Riksgälds-kontoret och der få förblifva
till användande för det allmännas behof.”
STOCKHOLM. TRTCKT HOS ERIC KÅHRE, I8(i6.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4.9.
1
N:o 49.
Ank. till Exp.-Utäk. den 12 Febr. 1866, kl. 3 e. a.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maf.ts Nådiga Proposition, angående afsöndring
af jord från Rönö kungsgård för utvidgande af Rönö
församlings kyrkogård, m. m. (I. A.)
Sedan Rönö församling af Östergötlands län år i850 hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhållit, att från den inom socknen belägna Rönö kungsgård måtte få
afsöndras en å karta affattad och beskrifven jordrymd om 24,3 kappland åker till
utvidgande af församlingens kyrkogård samt till plats för fattighus och jordland för
skolläraren, äfvensom att nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas, åsyftande
att åt bemälda församling bereda nyttjanderätt för everdeliga tider till nämnda
jordrymd, hvilken vid arrendetidens utgång skulle från vidare utarrendering för Kronans
räkning undantagas och af församlingen få kostnadsfritt disponeras; men Kongl.
Maj:t, genom nådigt beslut den 28 December berörda år, bland annat, enär arrendet
af Rönö kungsgård räckte ända till midfastan 1868 och det således vore för tidigt
alt förordna om användandet af kungsgårdens jord i en så aflägsen framtid, icke
funnit skäl att, i anledning af berörda ansökning, nådig Proposition till Rikets Ständer
aflåta; så hade (på sätt högstberörda nådiga Proposition, införd under JKs 56 uti
1:sta Samlingen hf Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, innehåller), församlingsboerne,
som sedermera tillbyggt skolhuset så att deri äfven beredts utrymma för fattighus,
genom utsedda ombud, med bifogande af omförmälda karta och beskrifning, hos
Kongl. Majit i underdånighet förnyat sin ansökning om afsöndring af ofvannämnda
jordrymd, att tillträdas midfastan år 1868, samt tillika erbjudit att derför gifva årlig
afgäld till Kronan eller, på en gång, bestämd lösen; lill hvilken ansökning Konsistorium
i Linköpings stift och Kongl. Majits Befallningshafvande i länet.tillstyrkt nådigt bifall.
Bih. till R. St. Prat. 1865 & 1866, 4 Samt. 1 Afd. 18 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
Efter inhemtande jemväl af Kongl. Kammar-kollegii underdåniga utlåtande i ämnet
och då. enligt hvad handlingarne utvisade, Rönö församling, hvars kyrka och
kyrkogård på alla sidor omgifvas af Rönö kungsgårds egor, icke kunde få sitt
ådagalagda behof af utvidgad begrafningsplats och af jordland för sm folkskolelärare
på ändamålsenligt sätt afhulpet annorledes än genom den begärda jordafsöndrrngen
från kungsgården, har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium
och öfrige vederbörande tillstyrkt, föreslagit Rikets Ständer, att för ofvanberörda
ändamål måtte af Rönö kungsgårds egor för alltid till Rönö församling från
midfastan 4868 upplåtas ifrågavarande 24,3 kappland åker, emot skyldighet för församlingen
att härför till Kronan erlägga årlig afgäld, hvilken borde bestämmas på sätt
och i den ordning Kongl. Förordningen den 6 Augusti 4 864 föreskrifver.
Efter härå från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss, har Stats-Utskottet före
haft
detta ärende och dervid jemväl tagit kännedom af de till frågan hörande hand
lingar;
och får Utskottet på de i den Kongl. Propositionen anförda skäl tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit sålunda behagat föreslå.
Stockholm den 4 2 Februari 4 866.
N:o 50.
Ank. till Exps.-Utsk. den 12 Febr. 1806, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändring uti gällande sladganden
angående ularrendering af Kronans egendomar.
(I. A.)
Uti 4 och 2 § af Kongl. Kungörelsen den 4 7 Juli 4847, angående åtskilliga
förändrade föreskrifter till iakttagande vid utarrendering af kungs- och kungsladugårdar
samt andra kronolägenheter, hvaraf arrenden till Statsverket ingå, föreskrifves,
att då sådan lägenhet skall under arrende upplåtas, det åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, sedan vederbörande kronobetjente blifvit hörde, utsätta ett minimum,
hvarunder och ett maximum, hvaröfver det årliga arrendet ej får gå, samt att
sedermera underställa Kongl. Kammar-kollegii pröfning de sålunda utsatta minimioch
maximi-beloppen, äfvensom att, derest lägenhetens förre innehafvare densamma
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 50.
3
väl brukat, arrendet deraf bör bonom eller, i händelse han är med döden bortgången,
hans hustru och barn herabjudas, emot den af Kongl. Kammar-kollegium fastställda
maximisumman samt öfriga vilkor, enligt författningarne.
Under förmälan häraf, äfvensom att de sålunda meddelade föreskrifterna i fråga
om sättet att bestämma minimi- och maximi-beloppen visserligen blifvit förändrade
genom Kongl. Kungörelsen den 7 Augusti 1863, hvarigenom Usta § af 1847 års
nådiga Kungörelse erhållit förändrad lydelse, men sjelfva stadgandet om bestämmande
af dylika belopp ändock qvarstode, har Riksdagsfullmägtigen Ola Lasson från
Christianstads län, uti en hos Bonde-Ståndet väckt och lill Stats-Utskottet remitterad
motion (JV2 166), på anförda skäl föreslagit, att de i ofvanberörda Kongl. Kungörelser
meddelade föreskrifter om bestämmande af maximibelopp för arrenden af Kronans
egendomar måtte upphäfvas och i stället stadgas, att arrendet af samma egendomar
borde å offentlig auktion utbjudas och det dervid skeende högsta anbud antagas,
med skyldighet för den, som stadnade för detta anbud, att ställa vederhäftig borgen
för arrendet under de första 10 åren, äfvensom att någon optionsrätt ej målte ifrågakomma
i annat fall, än emot öfvertagande af det sålunda gjorda högsta anbudet.
Innan Utskottet går att meddela yttrande i anledning af motionärens förevarande
framställning, får Utskottet i minnet återkalla någon del af hvad i den vid
föregående riksdagar ofta omhandlade frågan om lämpligaste sättet för utarrendering af
Kronans egendomar förekommit. Yid 1844—1845 årens riksdag anfördes af enskild
motionär, hurusom det icke vore med billiehet öfverensstämmande, att en arrendator,
o ’ 7
hvilken å egendomens förbättrande nedlagt möda och kostnader, måste vid arrendetidens
utgång genom åtagande af en förhöjd och genom medtäflares obetänksamma
spekulationsanda ofta allt för högt uppdrifven afgift förvärfva sig rätt att vid arrendet
fortfarande bibehållas. Exempel saknades icke heller att, i följd af den vid arrendeauktionen
medgifna obegränsade täflan, arrendet uppjagats till ett så öfverdrifvet
belopp, att den förre omtänksamme och driftige arrendatorn icke vågat under sådana
vilkor egendomen öfvertaga. Arrendesummans bestämmande utöfver egendomens
afkastning hade ock ofta medfört arrendatorns och stundom löltesmännens utarmande
och ruin samt egendomens vanskötsel och förfall. Efter behandling af denna motion
afläto Rikets då församlade Ständer underdånig skrifvelse till Kongl. Majit af den
22 Maj 1845, hvaruti, bland annat, anfördes hurusom erfarenheten visat att, i följd
af den vid utarrendering af kungsgårdar och andra Kronans lägenheter medgifna obegränsade
täflan, arrendeanbuden icke sällan blifvit uppdrifna till allt för högt belopp, hvilket
oftast föranledt, antingen arrendatorns oförmåga att arrendevilkoren i föreskrifven
ordning fullgöra, eller ock att egendomen vid arrendetidens slut aflemnats vanskött och i
försämradt skick, och att, till förekommande af de förluster Staten i begge dessa fall finge
vidkännas, Rikets Ständer ansågo ett korrektiv emot arrende-anbudens oskäliga uppstegring
vara af behofvet påkallad t, samt att bestämmandet af ett maximum för
arrendets belopp, i förening med företrädesrättighet för förre arrendatorn, hans enka
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
eller barn att, emot erläggande af den högsta afgiften, arrendet öfvertaga, enligt
Rikets Ständers tanke, skulle utgöra en kraftig uppmuntran för redan varande
arrendatorer att åt jordens skötsel och odling egna ökad omsorg samt till egendomens
förbättrande använda sina tillgångar. På dessa och flera skäl anhöllo Rikets
Ständer att Kongl. Maj:t, till framtida iakttagande vid utarrendering af kungs- och
kungsladugårdar samt andra kronolägenheter, täcktes meddela hufvudsakligen de
föreskrifter, som uti den sedermera utfärdade nådiga Kungörelsen den 17 Juli 1847
finnas intagna. Vid 1859—1860 årens riksdag väcktes förslag, angående förändrade
föreskrifter i fråga om kronogodsens framtida förvaltning och uti sin i ämnet
aflåtna underdåniga skrifvelse af den 5 Oktober 1860 yttrade Rikets Ständer, bland
annat, att de skäl, som vid 1845 års riksdag blifvit åberopade för införandet af den
såkallade optionsrätten i fråga om arrendens öfvertagande, hvilken endast egde rum,
då förre innehafvaren egendomen väl brukat, syntes Rikets Ständer ännu ega sådan
giltighet, att Rikets Ständer funnit ett frånträdande af de utaf 1845 års Ständer
härutinnan uttalade grundsatser betänkligt, äfven om någon ringa förhöjning i Statsverkets
inkomster af nämnda egendomar skulle kunna derigenom åstadkommas.
Fullkomligt instämmande uti de åsigter, Rikets åren 1859—1860 församlade
Ständer i frågan uttalat, finner nuvarande Stats-Utskott icke anledning understödja
motionärens framställning, utan hemställer följaktligen,
att densamma icke måtte till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 Februari 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
1
N:o 51.
Ank. till Exp.-Utsk. den 12 Febr. 1 866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-statens
Fjerde Hufvudtitel.
(U. A.)
För Fjerde Hufvudtiteln, innefattande anslagen till Landtförsvarsdepartementet,
äro i nu gällande Riks-stat uppförde: penningar 6,590,265 R:dr 20 öre,
indelta räntor enligt markegång förslagsvis beräknade till 2,121,897 R:dr, indelt
spanmål efter ett värde al 2 R:dr kubikfoten upptagen till 251,911 R:dr 80 öre,
samt oindelt spanmål efter samma värde till 242,126 R:dr, tillsammans 9,206,200
Riksdaler.
Sedan Utskottet till behandling förehaft ej mindre de uti Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, gjorda framställningar
rörande Fjerde hulvudtiteln, än ock de till samma hufvudtitel hörande
motioner, som blifvit till Utskottet remitterade, får Utskottet här nedan meddela
yttrande öfver sålunda föreslagna eller inom Utskottet ifrågaställda förändringar
uti hufvudtitelns nuvarande anslag, enligt den ordning, hvaruti de i Riks-staten
äro upptagna.
Landtförsvars-Dcparteuientet.
1:0. Krigs-kollegium.
Sedan Kongl. Maj:t uti nådig Proposition till Rikets sednast församlade
Ständer begärt deras medgifvande, att Krigs-kollegium finge förvandlas till en,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med vissa uppgifna grunder, organiserad Arméförvaltning,
derest Kongl. Majit skulle finna skäligt att före påföljande riksdag
Bih. till B. St. Prof. 1865 £ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 19 Käft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
derom förordna, samt att i sådan händelse det för Krigs-kollegii aflöning nu på
Riks-staten uppförda anslag finge för den nya förvaltningen användas, intilldess en
definitiv stat kunde i sådant afseende varda i behörig ordning antagen, så hade
Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 4 December 1863, till svar härå
meddelat, att Rikets Ständer, sorn funnit den nuvarande organisationen af Krigskollegium
i flera afseenden olämplig och bristfällig, medgåfvo, att Krigs-kollegium
blefve förändradt till en Armé-förvaltning på det sätt, att inom densamma bildades
tre särskilda afdelningar, hvardera ställd under en militärchef, och att åt
dessa chefer uppdroges, att, hvar inom sin afdelning, med nödigt biträde, på eget
ansvar handlägga och afgöra alla sådana mål, som i något hänseende fordrade
militäriskt-tekniska insigter, men att alla öfriga mål och ärenden öfverlemnades
till en särskild, af militärcheferne oberoende afdelning, som utgjordes af endast
civila medlemmar och med kollegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika uppdroges
den omedelbara dispositionen af Armé-förvaltningens kassa och kontrollen
deröfver, jemte den bokföring, som afsåge att redovisa för embetsverkets hela
förvaltning; och hade i sammanhang härmed Rikets Ständer dels anhållit att
Kongl. Maj:t ville från Armé-förvaltningen skilja, såväl vården och inseendet öfver
arméens boställen, sorn förvaltningen af de -landtförsvaret tillhöriga fonder —
hvilka ärenden, om de icke komme att sålunda skiljas från Armé-förvaltningen,
skulle, enligt Rikets Ständers tillika yttrade åsigt, uppdragas åt samma förvaltnings
nyssberörda civila afdelning, — äfvensom ock tillse, att kassaförvaltningen
bringades i öfverensstämmelse med den ”reglering af Statens allmänna penningeförvaltning,
som kunde blifva en följd af Rikets Ständers derom särskildt gjorda
underdåniga framställning; dels tillkännagifvit, att, om Kongl. Majit funne lämpligt
att före påföljande riksdag gå i författning om inrättande af en Armé-förvaltning
i enlighet med sålunda uppgifna grunder, Rikets Ständer medgåfve, att nuvarande
anslaget till Krigs-kollegium finge iför sådant ändamål användas, dock
under förbehåll, att Statsverkets utgifter icke derutöfver ökades till följd af anspråk
af de nu der anställde embets- och tjenstemän; dels ock uttryckt den åsigt,
att alla frågor om tjenstetillsättningar, transporter och afsked, samt åtal rörande
fel och försummelser i tjensten, för så vidt Armé-förvaltningens egna tjenstemän
anginge, borde af embetena vid gemensamma sammanträden afgöras.
Enligt hvad Kongl. Majit i den nådiga Propositionen Rikets Ständer meddelat,
samt i det samma Proposition bilagda Statsråds-protokoll vidare är anfördt,
hade Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, den 28 Februari nästlidet år detta
organisationsärende till nådig pröfning förehaft, samt dervid bifallit, att Arméförvaltningen,
på sätt Rikets Ständer yttrat och föreslagit, organiserades på tre
särskilda afdelningar, hvardera ställd under en militärchef; att åt dessa chefer uppdroges,
att, hvar inom sin afdelning, med nödigt biträde, på eget ansvar handlägga
och afgöra alla sådana mål, som i något hänseende fordrade militäriskttekniska
insigter; samt att alla öfriga mål och ärenden öfverlemnades till en särskild,
af militärcheferne oberoende, afdelning, bestående af endast civila medlemmar
och med kollegialt arbetssätt, åt hvilken afdelning tillika borde uppdragas
den omedelbara dispositionen af Armé-förvaltningens kassa och kontrollen deröfver,
jemte den bokföring, som afsåge att redovisa för embetsverkets hela förvaltning.
Rikets Ständers anhållan om afskiljande från Armé-förvaltningen af vården
och inseendet öfver arméens boställen, hvilket Kammar-kollegium tillstyrkt, men
Krigs-kollegium afstyrkt, på af dem hvar för sig anförda skäl, hade Kongl. Majit
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
3
funnit Sig icke kunna för det närvarande bifalla; likasom Kongl. Maj:t nu icke
heller kunnat samtycka till det af Rikets Ständer jemväl ifrågasatta afskiljandet
från Armé-förvaltningen af de under Krigs-kollegii vård och förvaltning för närvarande
ställda kassor och fonder. — I förra afseendet, eller beträffande arméens
boställen, hade Kongl. Maj:t nemligen i betraktande tagit: att Kammar-kollegii
ifrågaställa befattning med dessa boställen skulle blifva inskränkt till boställsjorden
och de så kallade laga husen, men Armé-förvaltningen öfvertaga bestyren
med karaktershusen och tillhandahållande åt boställshafvare af inqvarteringspenningar,
der sådana hus saknades, samt utgifvande af brandstod, när husen afbrunnit;
att således bestyr, hvilka, enligt deras natur, hittills varit förenade hos en
embetsmyndighet, skulle komma att splittras och emellan tvänne, af hvarandra
oberoende, förvaltningsverk fördelas; att Kammar-kollegium, för den händelse att
en del af dessa ärenden skulle dit öfverflyttas, uttryckligen förbehållit sig att, om
erfarenheten skulle ådagalägga behofvet af tillökning i tjenstemannapersonalen,
hvilket Kollegium ansett sannolikt skola inträffa, få i ämnet till Kongl. Majit göra
den framställning, som af omständigheterna kunde påkallas; att, enligt Rikets
Ständers yttrande, Statsverkets utgifter icke borde ökas, såsom följd af den i öfrigt
tillstyrkta ombildningen af Krigs-kollegium; att Rikets Ständer alternativt
hemställt, att den civila afdelningen af Armé-förvaltningen “skulle jemväl få sig
“anvisad vården om arméens boställen, så framt icke dit hörande ärenden, såsom
“rättast och önskligt vore, komme att skiljas från nämnda förvaltning11; att boställsärendena,
derest desamma blefve åt Armé-förvaltningen anförtrodda, ansåges
kunna af civila afdelningens embets- och tjenstemannapersonal, i förening med
denna afdelnings öfriga göromål, till behandling öfvertagas; samt att, derest merberörda
ärenden skulle till Kammar-kollegium förflyttas, en redan såsom sannolik
förutsagd tillökning i detta Kollegii tjenstemannapersonal och löneanslag måste
inträffa, utan att någon minskning i Armé-förvaltningens personal och aflöningssumma
derigenom åstadkommes: — uppå hvilka alla skäl Kongl. Majit, i likhet
jemväl med hvad Landtförsvars-komitéen hemställt, ansett behandlingen af indelta
arméens boställsärenden, åtminstone tillsvidare, böra blifva åt Armé-förvaltningen
uppdragen.
Vidkommande åter förberörda kassor och fonder, samt frågan om deras
skiljande från krigsadministrationen, likväl med förbehållen rättighet för densamma
att för arméens behof använda såväl de inflytande räntorna, som äfven fondernas
kapital, om så nödigt pröfvades, hade den år 1858 tillsatta komité för
behandling af frågan om förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk,
uti sitt till Kongl. Majit den 26 Maj 1859 afgifna underdåniga betänkande
yttrat: att dessa till Kongl. Majits disposition, för försvarsverkets särskilda
delar, ställda kassors och fonders öfverflyttande till annat embetsverks vård, förvaltning
och redovisning skulle framkalla behof af särskilda embets- och tjenstemän
för ett sådant uppdrags fullgörande; att detta lika betydliga som grannlaga
förvaltningsbestyr, sådant detsamma för närvarande utföres, icke för Staten medförde
någon särskild kostnad, enär befattningarne med pensionsregleriug, pensioners
och gratifikationers utbetalning, samt utgifternas redovisande i alla händelser
måste qvarstadna inom Armé-förvaltningen, hvilket embetsverk erfordrade enahanda
tjenstemannapersonal, ehvad fonderna afskiljdes eller ej; att, derest bestyret
med fondernas redovisande, som vore fördeladt emellan Krigs-kollegii särskilda
afdelningar, skulle komma att i ett enda kontor sammanföras, ej blott framdeles
kunde indragas och besparas aflöningen för Invalidhusfondens kamererare och
4
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 51
ombudsman, utan ock tillvägabringas erforderlig enhet i utlåningssätteti uppå
hvilka skäl komitéen ansett sig böra i underdånighet hemställa, att merberörda
kassor och fonder måtte blifva Armé-förvaltningen till vård och förvaltning anförtrodda,
så mycket heldre, som komitéen, för sin del, fullkomligt instämde i den
af Rikets Ständers vid 1823 års riksdag tillsatta särskilda Utskott uttalade mening,
att alla allmänna kassor och lånefonder borde, såsom hittills, förvaltas af de
verk, hvilka det åligger att ombesörja de ärenden, hvarför nämnda kassor och
fonder blifvit inrättade, emedan för hvarderas förvaltning vissa särskilda föreskrifter
vore gällande, som med sjelfva ärendenas behandling hade gemenskap. Då
den af Rikets sednast församlade Ständer deremot uttalade grundsats, att af samtliga
kassor och fonder bilda en gemensam, samt indraga för särskilda ändamål inrättade
kassor, emot det att kontanta anslag för årsbehofven i stället anvisas, likväl icke
syntes kunna gifvas allmän tillämplighet, såsom t, ex. i afseende å krigsmanshuskassan,
som hufvudsakligen utgjordes af framlidne regenters, af enskilda tillgångar
anvisade gåfvor, hvilkas sammanförande med statsverkets allmänna tillgångar
blefve oförenligt med gifvarties afsigt och önskningar; samt då, på sätt vid 1823
års riksdag af Rikets Ständers ombud förordades, äfvensom af 1858 års komité
och af Landtförsvars-komitéen, i afseende å förvaltningen af kassorna genom
en i stället för flera afdelningars försorg vore föreslaget, enhet i vård och förvaltning
skulle befrämjas, utan tillökning i Stats-kontorets tjenstemannapersoual och
aflöningssumma, derom Rikets Ständer i öfrigt sig icke utlåtit eller medel dertill
anvisat; hade Kongl. Majit funnit bestyret med utlånandet och redovisandet af de
under Krigs-kollegii vård befintliga kassor och fonder så mycket heldre böra till
Armé-förvaltningens civila afdelning öfverflyttas, som någon ny och tillökad förvaltningskostnad
derigenom icke uppstode, samt Rikets Ständer jemväl förutsatt,
att en sådan öfverflyttning kunde ega rum.
Hvad angick Rikets Ständers anhållan derom, att kassaförvaltningeu måtte
bringas i öfverensstämmelse med den reglering af Statens allmänna penningeförvaltning,
som kunde blifva en följd af Rikets Ständers derom särskildt gjorda underdåniga
framställning, hade Kongl. Majit förklarat Sig vilja detta i sammanhang
med den af Rikets Ständer omförmålda allmänna reglering och, så vidt densamma
på Armé-förvaltningen kunde ega tillämplighet, framdeles till pröfning och afgörande
låta förekomma,
Emellertid hade Kongl. Majit i sammanhang med ofvan upptagna beslut i
nåder förordnat, att med utgången af December månad 1865 Krigs-kollegium
skulle förändras till en Armé-förvaltning, hvilken, organiserad på fyra särskilda
afdelningar, hvar och en med sin chef, borde öfvertaga alla de befattningar och
göromål, som Krigs-kollegium förut ålegat; samt att, såsom följd häraf, Presidentsembetet
i Krigs-kollegium vid samma tid komme att upphöra; hvarefter Kongl.
Majit, sedan en kommission af dertill utsedde personer afgifvit betänkande i ämnet,
under den 26 sistlidne September låtit utfärda instruktion för Armé-förvaltningen
samt fastställt dels personal- och aflöningsstat, att från 1866 års början och tills
vidare tillämpas, dels ock en af organisationen föranledd indragningsstat, Till betäckande
af aflöningsstatens slutsumma, 112,000 R:dr, hade Kongl. Majit, utom det
på Krigs-kollegii stat nu uppförda anslag 108,000 Ridr, anvisat ett belopp af 4,000
Ridr från bebållningarne på den fjerde hufvudtiteln tillhörande f. d. Chefslönen vid
Adelsfaneregementet, hvilken f. d. chefslön, bestående af indelta räntepersedlar,
enligt meddelad uppgift, under sednare åren utgjort omkring 10,500 Ridr årligen
och således lemnade tillgång, ej allenast till den derifrån påräknade fyllnad i af
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
5
löningen vid Lifregementets Grenadierkorps samt Uplands och Södermanlands regementen
med tillhopa 6,287 R:dr 44 öre årligen, utan äfven till bestridande af
förberörda för Armé-förvaltningens organisation behöfliga belopp, 4,000 R:dr, hvaruti
jemväl innefattades det för t. f. Presidenten i Krigs-kollegium af samma tillgångar
nu utgående årliga arfvode 3,000 R:dr.
Jemlikt Kongl. Maj:ts i organisationsfrågan fattade beslut, har Kongl Maj:t,
jemte öfverlemnande till Rikets Ständers pröfning af Armé-förvaltningens endast
tillsvidare gällande aflöningsstat, föreslagit Rikets Ständer, dels att, då inkomsten
af ofvan omförmälda f. d. Adelsfane-indelning, såsom af de indelta räntepersedlarnes
markegångspris beroende, är af oviss beskaffenhet, berörda indelning måtte
indragas till statsverket, mot det att på Riksstatens fjerde hufvudtitel uppföras
kontanta anslag af så väl 6,287 R:dr 44 öre, såsom tillökning i anslaget till “in
delta
kavalleri- och infanteri-regeinentena“, som äfven 4,000 R:dr, såsom tillökning
i anslaget för Armé-förvaltningen, dels ock att det af Rikets Ständer sedan längre
tid beviljade, nu med 500 R:dr årligen utgående, extra anslag lör upprättande af
de 8. k. statistiska tabellerna, hvilket äfven hädanefter måste afses till godtgörelse
för en del af arbetet inom Armé-förvaltningens bokslutskontor, måtte förändras
från tillfällig till ständig eller ordinarie egenskap, samt i sådant fall få tilläggas
det i Armé-förvaltningens stat upptagna belopp till gratifikationer åt extra tjenstemän
och betjente, med vilkor att statistiska tabellverket rörande fjerde hufvudtitelns
anslag allt framgent inom Armé-förvaltningen upprättades och dess årliga
hufvudböcker åtföljde; hvilket allt således icke påkallade något nytt anslag, utan
hufvudsakligen vore en omföring af redan inom fjerde hufvudtiteln befintliga tillgångar
och för öfrigt hade sin naturliga grund deruti, att em betsverket, enligt
Rikets Ständers uttryckta åsigt, erhållit ett ijerde departement, kollegialt inrättadt,
som medtagit ett opåräknadt lönebelopp.
I enlighet härmed skulle således Armé-förvaltningens anslag med tillägg af
nuvarande anslag för utredningsförråden, 10,700 R:dr, komma att
utgöra R:dr 123,200: —
och, då närvarande anslag för Krigs-kollegium, jemte utredningsförråden,
är i Riksstaten utfördt med  „ 118,700: —
alltså erfordras en tillökning af  R:dr 4,500: —
Härvid har Kongl. Maj:t dock gifvit Rikets Ständer tillkänna, att granskningen
af vissa till landtförsvaret hörande årsredogörelser, hvilken, i sammanhang
med aflöningsstaten, hos Kongl. Maj:t föreslagits att till Kammar-rätten öfverflyttas,
men som Kongl. Maj:t funnit böra hos Armé-förvaltningen fortfarande verkställas,
möjligen komme att framdeles göra aflöningsmedel för en något förstärkt
revisionspersonal i Armé-förvaltningen erforderliga.
Uti den af Kongl. Maj:t framlagda aflöningsstat för Armé-förvaltningen har
uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion, N:o 98, Herr O. U. Sandegren föreslagit
den ändring, att de tre Sekreterare, som enligt berörda stat skulle erhålla 3,000 R:dr
i årlig lön, måtte i stället uppföras till 3,500 R:dr, i likhet med sekreterarne ’i de
administrativa embetsverken i allmänhet.
Ehuru de grunder för finans-förvaltningens ordnande, sorn Rikets Ständer
afsett att bringa till användning, icke blifvit af Kongl. Maj:t godkända, lärer dock
krigsadministrationens förändring i enlighet med de af Rikets Ständer år 1857
framställda grundsatser för de administrativa embetsverkens ombildning och i full
öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut i öfrigt, kunna anses såsom en fördel
af den vigt och betydelse, att den bör möta det från Rikets Ständers sida
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
ytterligare påkallade understöd, oaktadt den tillika åsyftade förändringen med
förvaltningen af armöens boställen och fonder icke nu vunnit framgång, utan
måste anstå till dess mera omfattande åtgärder i afseende på förvaltningen af
Statens samtliga så beskaffade tillgångar kunna i en, såsom det är att hoppas,
föga aflägsen framtid, blifva behörigen antagna och anordnade. Och då uti den
uppgjorda aflöningsstaten för Armé-förvaltningen icke förekommit anledning till
annan förändring, än det af en motionär framställda förslag, att för de trenne till
3,000 R:dr uppförde sekreterarne aflöningen måtte höjas till 3,500 R:dr för hvardera,
finner Utskottet, som saknar skäl att tillstyrka bifall till denna motionärens
framställning, sig böra, på grund af de utaf Kongl. Maj:t anförda skäl, hemställa,
a) att, utan afseende å Herr Sandegrens motion. Arméförvaltningens
aflöningsstat måtte af Rikets Ständer godkännas.
Slutligen och enär den föreslagna indragningen af f. d. Chefslönen vid
Adelsfane-regementet emot ersättning af kontanta anslag synes höra vidtagas samt
då någon anledning icke förefinnes att vidare på extra stat uppföra det från
längre tid tillbaka utgående anslaget för upprättande af de så kallade statistiska
tabellerna, hemställer Utskottet,
b) att, jemte det f. d. Ohefslönen vid Adelsfane-regementet
till statsverket indrages, Armé-förvaltningens anslag, deruti
inbegripet nuvarande anslag till utredningsförråden, 10,700
R:dr, måtte fastställas till 123,200 R:dr.
2:o. Generalitets-staten.
Jemte tillkännagifvande, att l:sta Lifgrenadier-regementets öfversteindelning,
med derunder inbegripna bostället Kongsbro, efter det f. d. Brigadchefen, Generalmajoren
m. m. Friherre E. G. Ulfsparre den 17 April 1865 aflidit, till regementet
återkommit med undantag af nämnda boställe, hvilket af sterbhuset under fardagsrätt
innehafves till midfastan 1867, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att
Generalitetsstaten måtte minskas med beloppet af den löneersättning 4,950 R:dr
årligen, som till regementet för saknad öfversteindelning hittills utgått från den
till indragning bestämda sjette fördelningsgeneralslönen, samt att Generalitetsstatens
anslag alltså måtte nedsättas från 82,250 till 77,300 R:dr, dock med vilkor, att
ett extra anslag af 520 R:dr 31 öre för en gång beviljades för första fjerdedelen
af år 1867, till regementets godtgörande för saknaden af förberörda boställe; och
då, jemlikt meddelad föreskrift, anslaget till Generalitetsstaten skulle minskas med
omförmälda fördelningsgeneralslön, i den mån derå anvisade utgifter upphöra,
samt det begärda extra anslaget är beräknadt efter boställets i stat upptagna afkastning,
hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till hvad Kongl. Maj:t uti
ifrågavarande hänseende föreslagit, dels upptaga anslaget för
Generalitetsstaten till en summa af 77,300 R:dr, dels ock
anvisa å Riksgälds-kontoret ett belopp af 520 R:dr 31 öre,
att enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition utgå.
3:o. Kommendants-staten.
Vidare har Kongl. Maj:t behagat meddela att, efter det kommendantsbefattningen
å Carlshamns kastell blifvit indragen, samt tvänne arfvoden, för Kapellaneu
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
7
vid f. d. Dalarö skans F. E. Hofberg och Vaktmästaren C. J. Spegel, numera upphört
att utgå, kommendantsstatens anslag kunde minskas med 709 R:dr 50 öre;
hvaremot och sedan för vestra jernvägsstambanan blifvit exproprierad en del af
den skansen Lejonet vid Göteborg tillhörande och af kommendanten derstädes
disponerade jord, hvarför lösen erhållits med 943 R:dr 44 öre, Kongl. Maj:t tillerkänt
bemälde kommendant en årlig ersättning af 50 R:dr för förlorad inkomst
af jordrymden; och har Kongl. Maj:t, i anledning häraf föreslagit, att mot öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret af förenämnda lösen 943 R:dr 44 öre, kommendantens
i Göteborg nu på stat varande arfvode 900 R:dr måtte förhöjas med 50
R:dr, samt att för öfrigt kommendantsstatens anslag måtte minskas med skilna
den
häremellan och ofvanberörda till indragning föreslagna belopp, 709 R:dr 50
öre, eller med 659 R:dr 50 öre, i följd hvaraf ifrågavarande anslag kunde nedsättas
från 15,006 R:dr 50 öre till 14,347 R:dr.
Då emellertid, på sätt af det den nådiga Propositionen bilagda Statsrådsprotokoll
inhemtas, innehafvaren af kommendantsbefattningen i Göteborg endast
på grund af gammal häfd åtnjutit afkomsten af den exproprierade marken, finner
Utskottet icke anledning att tillstyrka det föreslagna ersättningsbeloppets uppförande
på ordinarie stat; hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer måtte Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
på det sätt bifalla, att, jemte det anslaget för kommendantsstaten
minskas med ofvanberörda belopp, 709 R:dr
50 öre, eller från 15,006 R:dr 50 öre till 14,297 R:dr,
å Allmänna Indragningsstaten uppföres ett belopp af 50 R:dr,
att till nuvarande kommendanten i Göteborg, så länge han
vid denna befattning qvarstår, årligen utgå.
4:o. Krig s-akademien.
Då af flera i Statsråds-protokollet angifna orsaker Krigs-akademiens med år
1863 påbörjade ombildning till en militärisk tillämpniugsskola för bildande af
alla vid arméen och flottan behöflige officerare, under benämning af Krigsskola,
ännu icke blifvit genomförd och således någon stat för krigsskolan för närvarande
icke kunnat föreslås, bar Kongl. Maj:t nu, likasom vid förra riksdagen, förbehållit
Sig, att anslaget för Krigs-akademien måtte som tillgång för organisationen förblifva
i detta afseende orubbadt; men, enär tiden, då organisationen af den nya
krigsskolan kunde vara genomförd, beräknats kunna inträffa mot slutet af år
1866, har Kongl. Maj:t derjemte föreslagit, att för krigsskolans praktiska öfningar
måtte beviljas dels ett årligt anslag af 6,221 R:dr 52 öre och dels, till anskaffning
af materiel och hästar, ett extra anslag af 5,573 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade genom Krigs-akademiens
pågående om bildning den medeltid, som förr ansetts erforderlig för genomgående
af läroverket, i betydlig mån förkortats och komme sannolikt att utgöra
högst två och ett halft år, till följd hvaraf antalet kadetter, som borde deltaga i
krigsskolans praktiska öfningar komme att betydligt ökas. Med antagande af
200 landkadetter, skulle den årliga omsättningen inom korpsen belöpa sig till
omkring 80, hvilket antal borde läggas till grund för beräkningen af de instrumenter
med tillbehör jemte nödig reservmateriel, som för de årliga rekognosceringsöfningarne
i skalan mfans, eller sista årets rekognoscering, blelve behöfliga; och då
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 51.
under förra årens rekognoscerings-öfningar deruti deltagande kadetters antal i
medeltal utgjort högst 30, för hvilkas undervisning aldrig beräknats mer än tre
instruktörer, finge Akademien nu för dessa öfningar vidkännas betydligt större
kostnad genom rese- och traktamentsersättning åt ökadt antal såväl kadetter som
instruktörer. Uti befästnings- och broslagningsöfningarne skulle alla krigsskolans
kadetter deltaga, således, enligt ofvannämnda beräkning, ett antal af omkring 200.
Beträffande undervisningen i ridning, åstadkomme Krigs-akademiens förändring
till krigsskola och kadetternas i följd deraf kortare vistelse på Carlberg samma
resultat, som vid de öfriga praktiska öfningarne, nemligen att, likasom vid dessa
instrumenter och materialier vore otillräckliga, hästarnes antal för ridöfningarne
blefve otillräckligt. Genom ökande af ridhästarnes antal från 5 till 10 beräknades
hvarje kadett kunna under tiden för sin vistelse vid krigsskolan erhålla 45 ridlektioner.
De af Kongl. Majit nu anmälda anslagsbehof vore i enlighet härmed sålunda
beräknade:
o
Arliga utgifter:
Till befästnings- och broslagningsöfningar för 200 kadetter .... R:dr
Till underhållskostnad af de för rekognosceringsöfningarne i skalan
behöfliga instrumenter med tillbehör  „
Till rese- och traktamentsersättning för såväl det ökade antalet
instruktörer, som kadetter  „
Till utfodring, underhåll och skötsel af fem hästar med sadlar,
ridtyg och täcken  „
tillsammans Bidr 6,221: 52.
250: -  269: 01.
2,250: —
3,452: 51.
Utgifter för en gång :
Till komplettering af de för de årliga rekognosceringsöfningarne
nödiga instrumenter  R:dr 2,265: 50.
Till komplettering af fortifikationsarbetsförrådet  „ 557: 50.
Till inköp af fem remonter, jemte sadlar, ridtyg och täcken, m. m. „ 2,750: —
tillsammans R:dr 5,573: —
Dessa anslagsbehof äro naturligen föranledda af Krigs-akademiens förändrade
organisation, men innan denna organisation blifvit fullt, genomförd och stat
för det nya läroverket upprättad, synes det Utskottet olämpligt att i beloppet af
det å ordinarie stat uppförda anslaget vidtaga någon förändring; hemställande
alltså Utskottet,
att Rikets Ständer, jemte medgifvande att det för Krigsakademien
uppförda anslag, 79,888 R:dr 25 öre, nu såsom
tillgång för organisationen förblifver orubbadt, måtte å Riks
gälds-kontoret,
anvisa dels för krigsskolans praktiska öfningar
under år 1867 ett belopp af 6,221 R:dr 52 öre och dels till
anskaffning af materiel och hästar för en gång ett anslag af
5,573 Riksdaler.
5:o.
t
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
9
5:o. Allmänna Garnisonssjukhuset.
I de af Rikets Ständer vid 1856—1858 åreDS riksdag bestämda aflöningsvilkor
för nedannämnda personer har Kongl. Maj:t föreslagit följande förändringar,
nemligen:
för sjukhuskommissarien från 1,800 till 2,200 R:dr, eller årlig tillökning
af R:dr 400: —
för sjukhusskrifvaren från 750 till 1,000 R:dr, eller årlig tillökning
af  „ 250: —
för tre vaktmästare från 87l öre till 1 R:dr om dagen för hvarje
jemte förut åtnjuten naturaportion, utgörande denna tillökning
för dem hvar 45 R:dr 62^ öre, eller tillsammans  „ 136: 87j
för sjuksköterskan för officerarne från 62| till 75 öre om dagen
jemte förut åtnjuten naturaportion, eller årlig tillökning af . . „ 45: 62j
tillhopa R:dr 832: 50;
och då för de föreslagna lönetillökningarne, hvilka synas med billighet öfverensstämmande,
tillgång finnes inom sjukhusets nuvarande statsanslag, 62,650 R:dr,
hemställer Utskottet,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Indelta Arméen.
6:0. Kavalleri- och Infanteri-regementena.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till den under punkten l:o,
här ofvan föreslagna indragningen af f. d. chefslönen vid Adelsfane-regementet,
emot vederlag, bland annat, af 6,287 R:dr 44 öre såsom fyllnad i aflöningen vid
Lifregementets Grenadierkorps samt Uplands och Södermanlands regementen, får
Utskottet, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställa,
att det kontanta anslaget till indelta kavalleri- och infanteriregementena
måtte höjas med omförmälda belopp, eller från
402,703 R:dr 69 öre till 408,991 R:dr 13 öre.
Blifvande, i enlighet med hvad Utskottet under punkten l:o mom. b här
ofvan tillstyrkt, indelta kavalleri- och infanteri-regementenas anslag af indelta
räntor minskadt med ett belopp af 10,500 R:dr eller från 2,121,897 R:dr till
2,111,397 R:dr.
7:o. Löneförbättringar vid indelta arméen.
Då Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag medgåfvo att det vid 1856—
1858 årens riksdag förut uppförda anslag af 100,000 R:dr till löneförbättringar
vid indelta arméen finge äfven för nuvarande statsregleringsperiod utgå med oförBrh.
till R. St. Prof. 1865 8f 1866. 4 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
ändradt belopp och enligt förut meddelade föreskrifter, uttalade Rikets Ständer
den önskan, att den af såväl Kongl. Maj:t som Rikets Ständer nödig ansedda
löneregleringen för indelta arméens befäl måtte blifva bragt till verkställighet, så
att anvisande af ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål icke måtte blifva
erforderligt.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade uti afgifvet utlåtande
om “arméens aflöning11 Landtförsvarskomitéen, i hvad rörer indelta arméen, ansett
de stora kostnader för statsverket jemte flera olägenheter för arméen, som
genom öfvergång till det kontanta löningssättet skulle uppkomma, utgöra öfvervägande
skäl för att i underdånighet tillstyrka den indelta löningsgrundens bibehållande;
och hade komitéen, jemte förslag till uormalstat för indelta arméens aflöning samt
uträkning, särskildt för kavalleriet och särskildt för infanteriet, öfver den sammanlagda
aflöningen enligt den nya normalstaten, anställt en beräkning öfver
indelta arméens tillgångar för den föreslagna löneregleringen, enligt hvilken beräkning
den blifvande bristen för löneregleringen skulle uppgå till omkring
488,000 R:dr, oberäknadt aflöningen för hela läkarepersonalen, hvartill särskildt
anslag blifvit af komitéen ifrågastäldt. Efter detta förslag skulle alltså uppstå en
ganska betydlig statsutgift, hvars egentliga belopp dock för närvarande och innan
närmare utredning öfver de befintliga tillgångarne vunnits, icke kunde noga bestämmas.
Innan någon lönereglering för indelta arméen egde rum, med bibehållande
af indelta löningssättet, hade nemligen komitéen ansett, såsom förberedande
åtgärd, nödigt, att en förnyad uppskattning skedde åtminstone af bostadsboställena;
och hade komiterade jemväl föreslagit åtskilliga stadganden, att tjena till
ledning vid en dylik uppskattning.
* Kongl. Majit, som jemväl funnit nödigt att indelta arméens tillgångar, så
vidt de ej redan utgjordes af kontanta anslag eller medel, blefve till sitt värde,
så noga som möjligt, kända, för att derefter måtte kunna bestämmas det ytterligare
kontanta belopp, som erfordrades lör den lönereglering, hvilken Kongl. Majit,
sedan armé-organisationen förut pröfvats, kunde komma att föreslå Rikets Ständer,
har af sådan anledning begärt de för uppskattning af arméens boställen erforderliga
medel, hvaröfver Utskottet kommer att, under punkten 56 här nedan afgifva
yttrande; men då emellertid någon förändring i afseende på aflöningen för de
militära tjenstemän, för hvilka nuvarande anslag till löneförbättringar vid indelta
arméen vore afsedt, nu icke kunde ega rum, har Kongl. Majit föreslagit, att berörda
anslag måtte, jemväl efter nu löpande statsregleringsperiods utgång, tills
vidare få utgå med oförändradt belopp och enligt förut meddelade föreskrifter.
Ehuru meningarne om lämpligaste sättet att anordna aflöningen åt befälet
vid indelta arméen ännu icke kunnat förenas, lärer dock å alla sidor medgifvas,
att aflöningen för en del subalternofficerare och underofficerare tarfvar förbättring,
och då denna icke eller nu kan åstadkommas genom en slutlig reglering af aflöningen
i dess helhet, derför hinder fortfarande möta, anser Utskottet, att Rikets
Ständers yttrande vid sista riksdagen icke numera, sedan frågans fullständiga
pröfning icke länge lärer komma att fördröjas, bör utgöra anledning för Rikets
Ständer att undandraga sig att, på sätt som allt sedan 1856—1858 årens riksdag
egt rum, bereda utväg för afhjelpande af de mest påtagliga ojemnheterna i befälets
och underbefälets aflöningsförhållanden; hvadan Utskottet hemställer,
a) att Rikets Ständer äfven för år 1867 anvisa ett belopp af
100,000 R:dr att för nämnda ändamål användas, i enlighet
med de för detta anslags fördelning hittills följdä grunder.
State-Utskottets Utlåtande N:o 51.
11
Härvid har Utskottet jemväl till behandling förehaft en af Riksdagstid 1-  inägtigen Gustaf Bjerkander inom Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 24), deruti
motionären föreslagit, att enär det vore temligen väl bekant, att indelta arméens
tillgångar, synnerligast af utarrenderade boställen, vore så stora, att de icke allenast
försloge till löneförhöjningarne, utan derjemte lemnade ett högst, betydligt
öfverskott, ända till 50 å 80 procent af de bestämda lönerna, hvilket fördelades
på hela korpsen från och med den högste till och med den lägste af befälet,
hvarigenom deras löner blefve vida högre än som Rikets Ständer bestämt, Rikets
Ständer måtte besluta, att alla af militiestatens utarrenderade boställen utgående
arrenden hädanefter skola ingå till statsverket, och att de löntagare, som icke
innehafva boställen, sedermera må erhålla sina bestämda löner af Staten, sedan
utredt blifvit, huruvida icke regementenas öfriga disponibla tillgångar dertill
förslå.
På sätt Utskottet i näst föregående moment antydt, torde den slutliga
pröfningen af frågan om indelta arméens lönereglering inom en icke aflägsen
framtid vara att förvänta; vid hvilket förhållande och då den utredning, som för
afgifvande af hufvudsakligt yttrande öfver motionärens förslag vore erforderlig,
nu icke kan af Utskottet åstadkommas, detsamma synts Utskottet icke böra till
någon särskild framställning från Rikets Ständers sida föranleda; och får i följd
häraf Utskottet hemställa,
b) att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Värfvade årméen.
8:0. Lifgardet till häst.
Sedan, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, större eller mindre brister i
anslagen till Garnisons-regementenas kokinrättningar årligen uppstått och blifvit
hos Kongl. Maj:t till ersättande anmälda, samt Kongl. Maj:t genom nådigt Bref
den 30 Augusti 1864 anbefallt Krigs-kollegium att föreslå de förhöjningar i anslagen,
som, i följd af de förändrade förhållanden, hvilka gjort sig gällande genom
tillämpningen af den nya provianteringsstaten för värfvade arméens manskap af
den 10 November 1863, kunde vara af behofvet påkallade, hade Krigs-kollegium,
efter vederbörandes hörande, anmält de tillökningar i kokinrättningsanslagen, som
för de särskilda regementena och korpserna blifvit begärda; och har Kongl. Maj:t,
efter pröfning af de sålunda anmälda anspråken för Lifgardet till häst, föreslagit
för detta regemente en förhöjning af 900 Riksdaler.
Då behofvet af förhöjning uti ifrågavarande anslag, hvilket redan tillförene
skall varit otillräckligt, ytterligare ökats genom den förbättrade mathållning,
hvartill Rikets sist församlade Ständer anvisat medel, har Utskottet icke tvekat
att tillstyrka beviljande af de derför erforderliga belopp; men enär, vid jemförelse
af samtliga, på sätt här nedan omförmäles, nu gjorda framställningar om ökade
anslag för kokinrättningskostnader, det visat sig att dessa anslagsbehof vid särskilda
värfvade regementen och korpser ej i någon mån äro beräknade efter truppernas
olika nummerstyrka, samt då för Utskottet tillgängliga handlingar icke lemna
någon ledning för bedömande, huruvida detta förhållande må vara föranledt af
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
mer eller mindre ändamålsenliga anordningar, åsidosättande af nödig sparsamhet
eller andra omständigheter, synas de uti ifrågavarande hänseende begärda anslagsbelopp
för närvarande och intilldess fullständig utredning i frågan vunnits, icke
böra å ordinarie stat uppföras; hemställande alltså Utskottet,
a) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning må på
det sätt bifallas, att det äskade beloppet, 900 Riksdaler, såsom
extra anslag för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisas;
och
b) att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t ville från vederbörande infordra och för nästkommande
riksdag låta framlägga fullständig utredning i afseende
på det du anmälda behofvet af förökade anslag för
bestridande af kokinrättningskcstnader vid värfvade regementen
och korpser.
9:o. Husarregementet Konung Carl XV.
Likaledes har Kongl. Majit i detta regementes anslag till kokinrättning skostnader
äskat en förhöjning af 900 Riksdaler. — Anslaget utgör för närvarande
endast 800 Riksdaler och Utskottet tillstyrker, under åberopande i öfrigt af hvad
i nästföregående punkt blifvit anförd t,
att det äskade beloppet, 900 Riksdaler, må för år 1867 å
Riksgälds-kontoret anvisas.
10:o. Svea Lifgarde.
För detta regemente, hvars nuvarande anslag till kokinrättning skostnader
utgör 1,500 Riksdaler, har Kongl. Majit begärt förhöjning i samma anslag med
500 Riksdaler; tillstyrkande Utskottet,
att äfven denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
på det sätt bifallas, att beloppet, 500 Riksdaler, såsom
extra anslag å Riksgälds-kontoret anvisas.
11:0. Andra Lifgardet.
Jemväl för detta regemente har Kongl. Majit begärt ett med 250 Riksdaler
ökadt anslag till kokinrättningskostnnder, så att detta, i stället lör 2,250 Riksdaler,
komme att utgöra 2,500 Riksdaler; hemställande Utskottet,
att den äskade summan, 250 Riksdaler, må beviljas, att år
1867 från Riksgälds-kontoret utgå.
12:o. Svea, Göta oell Wendes Artilleri-regementen.
a) Till lönförhöjning åt verkmästaren vid Svea Artilleri-regementes tygstat,
har Kongl. Majit äskat ett belopp af 2,000 Riksdaler.
Af Statsråds-protokollet inkemtas, att, sedan aflöningen för verkmästaren å
Svea Artilleri-regementes tygstat vid 1856—1858 årens riksdag blifvit bestämd
till 1,000 Riksdaler, artilleri-verkstäderna och de arbeten, som derstädes utfördes,
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 51.
13
vunnit en erforderlig, mångfaldig och högst betydlig utvidgning, till följd hvaraf
hos den person, hvilkens åliggande det vore att dessa arbeten närmast tillse, ordna
och leda, fordrades sådana kunskaper och insigter, att med nuvarande lön någon
fullt lämplig och för verkmästaregöromålens ordentliga skötande skicklig person
icke kunde erhållas, helst de vilkor, enskilde verkstadsegare numera beviljade
sina verkstadsföreståndare, vida öfverstego detta lönebelopp; och då det måste
vara af vigt att för denna magtpåliggande befattning alltid kunna påräkna fullt
skicklig och lämplig person, hemställer Utskottet,
att den begärda anslagstillökningen måtte af Rikets Ständer
beviljas.
b) Vidare har Kongl. Maj:t under denna titel föreslagit uppförande af ett
årligt anslag å 4,000 Riksdaler till resestipendier åt artilleri-officerare.
Beträffande denna fråga hade, enligt hvad Statsråds-protokollet innehåller,
Generalfälttygmästaren och Chefen för artilleriet, bland annat, anfört, dels att
artilleriets materiel vore, om ordet toges i vidsträckt bemärkelse, af så stor omfattning
och att besvarandet af dithörande frågor fordrade insigt i så många olikartade
kunskapsgrenar, att man dervid ofta måste vädja till andras erfarenhet,
hvilket i mindre stater alltid blefve händelsen, när frågan vore af den natur, att
dess lösande på experimentel väg fordrade stora tillgångar; dels ock att, ehuru
uppfinningar af värde visserligen numera icke länge kunde undgå att blifva föremål
för offentligheten, och så förtjenstfull en del af den utländska militär-litteraturen
än ock vore, en på denna väg inhemtad kunskap alltid torde komma att
stå tillbaka för den erfarenhet, som vunnes när man vore i tillfälle att på stället
undersöka förhållandet; och då, särdeles med hänseende till de stora och hastiga
förändringar artilleri-materielen under de sednaste åren undergått, det måste vara
af stor vigt, att artilleri-officerare beredas tillfälle att i främmande länder inhemta
kännedom om vapnets utveckling, torde derför erforderliga medel böra anvisas;
men, enär, på sätt af Statsråds-protokollet vidare inhemtas, utaf den nu begärda
summan endast 3,000 Riksdaler beräknats såsom tillgång för resestipendier, under
det återstoden, 1,000 Riksdaler, skulle användas i mån af behof, då till följd af
inom vapnet inträffade förhållanden sakkunnig person ansåges böra beordras att i
särskildt uppdrag afresa till utlandet, har Utskottet, då Kongl. Maj:t icke lärer
sakna tillgång för anvisande af dylika tillfälliga reseunderstöd, ansett anslaget
böra till 3,000 Riksdaler inskränkas; hvadan Utskottet tillstyrker,
att Kongl. Majits ifrågavarande nådiga framställning måtte i
den mån bifallas, att till resestipendier för artilleri-officerare
beviljas ett årligt anslag af 3,000 Riksdaler.
c) Af ofta åberopade Statsråds-protokoll inhemtas jemväl, hurusom, med
hänseende till olämpligheten af de målskjutningsplatser, som för närvarande vore
för de särskilda artilleri-regementena upplåtna, Generalfälttygmästaren i underdånighet
föreslagit, att artilleribefälets skjutöfning ar. hvilka hittills verkställts af
hvarje regemente särskildt, framdeles måtte få utföras gemensamt å en för sådant
ändamål lämplig plats, samt att dessa öfningar, hvilka skulle bivistas, under en
regementsofficers befäl, af så många kapitener och examinerade subaltern-officerare,
som den öfriga tjenstgöringen tilläte, finge taga sin början efter vapenöfningarnes
slut och fortfara två, högst tre veckor. Derigenom skulle en årlig skjutskola
uppstå, hvarest den tid, som ej upptoges af öfningarne på fältet, borde, såsom vid
arméens skjutskolor eger rum, enligt bestämd plan fördelas mellan föredrag i såväl
theoretiska som tekniska delar af artilleri-vetenskapen, samt beräkningar af de
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
vid skjutningarne erhållna resultat, grafiska konstruktioner, m. m.: och skulle
dessa öfningar, på sådant sätt anordnade, enligt Generalfälttygmästarens tanke
särdeles väl uppfylla sin bestämmelse och derjemte medföra andra för vapnet väsendtliga
fördelar. Då emellertid ett sådant tillfälligt vistande under kortare tid
å annan ort, än den vanliga, alltid skulle för de officerare m. fl., som kunde
komma att till deltagande i dessa öfningar beordras, medföra ökade lefnadskostnader,
hade Generalfälttygmästaren ansett billigheten fordra, att någon godtgörelse
derför dem bereddes genom erhållande af dagtraktamente under kommenderingstiden
samt skälig rese-ersättning, den sednare beräknad enligt den för Statens jernvägar
gällande tarif. Den häraf uppkommande kostnad, tillhopa med åtskilliga andra
utgifter, utgjorde, enligt förslagsvis uppgjord beräkning, omkring 5,000 Riksdaler
årligen; dervid dock borde tagas i betraktande, att, genom ett samfäldt utförande
af skjutöfningarne, besparades två tredjedelar af den ammunition, äfvensom af
materialier och öfriga effekter, som erfordrades då samma öfningar anställdes å tre
särskilda platser, hvilken besparing skulle, isynnerhet då fråga blefve om skjutning
med kanoner af större kaliber, uppgå till ganska betydlig del af nämnda
summa; och har i anledning häraf Kongl. Maj:t nu af Rikets Ständer äskat för
artilleri-befälets skjutöfningar ett anslag af 5,000 Riksdaler årligen.
Då de föreslagna skjutöfningarne böra verksamt bidraga till utbildande af
artilleriets krigsdugligbet, tillstyrker Utskottet,
att ett anslag af 5,000 Riksdaler måtte för berörda ändamål å
artilleriregementenas stat uppföras.
d) Till traktamentsersättningar, transportkostnader med flera utgifter för
Göta Artilleri-regementes exercis- och skjutöfningar på dess nya mötesplats Tånga
hed har Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 3,500 Riksdaler årligen.
Detta anslagsbehof är föranledt deraf, att omförmälda mötesplats, hvilken,
efter det Kronan blifvit af egaren till regementets förra exercis- och målskjutningsplats
Dösebacka hed derifrån uppsagd, måst för ändamålet inlösas, är belägen
vid Wårgårda jernvägsstation på ett afstånd af 6,2 mil från regementets hufvudstation;
och hemställer vid sådant förhållande Utskottet,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
e) I likhet med hvad för öfriga värfvade regementen egt rum, har Kongl.
Maj:t jemväl för de tre artilleri-regementena samt fyrverkarekorpsen begärt förhöjning
i anslagen till kokinrättning skostnader, så att dessa skulle komma att utgöra
för Svea Artilleri-regemente 3,000 Riksdaler i stället för 1,950 Riksdaler, för
Göta Artilleri-regemente 2,300 Riksdaler i stället för 1,500 Riksdaler, för Wendes
Artilleri-regemente 1,750 Riksdaler i stället för 1,400 Riksdaler samt för Fyrverkarekorpsen
450 Riksdaler i stället för 375 Riksdaler, eller en sammanlagd tillökning
af 2,275 Riksdaler.
Under åberopande af hvad under punkten 8:o härofvan finnes i ämnet anfördt,
tillstyrker Utskottet,
att de ifrågavarande anslagsbeloppen, tillhopa 2,275 Riksdaler,
må såsom extra anslag för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisas.
I händelse af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet nu för Svea, Göta
och Wendes Artilleri-regementen tillstyrkt, kommer det kontanta Riksstats-anslaget
för dessa regementen, nu upptaget till 751,785 Riksdaler 5 öre, att höjas till
765,285 Riksdaler 5 öre.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
15
13:o. Ingeniörkorpsen.
a) Sedan hittills, uppå Kongl. Maj:ts förnyade framställningar till Rikets
Ständer, medel blifvit anslagna till tvänne af de tre kompanier ingeniörtrupper,
som enligt den nu antagna planen skulle bilda en pontonierbataljon, har Kongl.
Maj:t, i anseende till nödvändigheten af denna bataljons fullständiga ordnande, begärt
att för det tredje kompaniets uppsättande till lika styrka med hvartdera af
de förut befintliga kompanierna eller 120 man samt med enahanda befälspersonal
äfvensom för ett numera oundvikligt, nödigt befäl vid bataljonens stab måtte beviljas
följande anslag, nemligen: för stabens aflöning 7,321 R:dr 25 öre, för kompanibefälets
aflöning 9,916 R:dr 25 öre, för truppens aflöning och underhåll m. m.
13,612 R:dr 84 öre, hvarunder vore inbegripen naturaspanmål 1,518,720 kubikfot,
samt dessutom till underhåll af beklädnads-, remtygs-, utrednings- m. fl. persedlar
årligt anslag af 10,504 R:dr 50 öre, att tilläggas anslaget för Försvarsverket
i allmänhet; och till truppens första anvärfning ett extra anslag af 5,400 R:dr,
hvaremot, till bestridande af öfriga kostnader för det nya kompaniets första uppsättning,
medel kunde beredas inom ofvanberörda anslagsbelopp.
Då det synes vara af vigt att pontonierbataljonen erhåller den, i den primitiva
planen afsedda fullständighet, utan hvilken den icke lärer motsvara arméens
behof af dylika trupper, tillstyrker Utskottet,
dels att Rikets Ständer måtte bevilja de af Kongl. Maj:t för
bildande af ett tredje kompani ingeniörtrupper samt till aflöning
åt den vid pontonierbataljonen nödiga stab begärda belopp,
tillhopa 30,850 R:dr 34 öre årligen, deruti inbegripen
naturaspanmål 1,518,7 kubikfot, att å anslaget för Ingeniörkorpsen
uppföras;
dels att till första anvärfningen af truppen vid nämnda kompani
måtte å Riksgälds-kontoret anvisas ett anslag för en
gång af 5,400 R:dr; och
dels att Rikets Ständer måtte medgifva, att öfriga kostnader
för det nya kompaniets första uppsättning måtte få bestridas
af den nu beviljade ordinarie anslagsförhöjningen;
och kommer Utskottet att härnedan bland anslagen till “Försvarsverket i allmänhet“
yttra sig angående den till underhåll af beklädnads-, remtygs- och utredningsm.
fl. persedlar äskade summa.
b) Sedan, i fråga om pontonier-///aterielen, hvaraf för närvarande funnes två
äldre eqvipager med pontoner samt ett nytt med pontoner af jern, alla med tillhörande
rid- och anspannspersedlar, chefen för Ingeniörkorpsen, som ansett det
vara af största vigt, att de ännu felande tre eqvipager snart anskaffades, hos
Kongl. Maj:t anhållit att medel härtill måtte varda anvisade med 180,000 R:dr,
för hvilken summa berörda eqvipager med full utredning kunde anskaffas, kar
Kongl. Maj:t nu äskat anslag till endast ett eqvipage med 60,000 R:dr.
Då det synes angeläget att denna vigtiga materiel, i den mån tillgångarne
medgifva, kompletteras, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte till ett krigsbrygge-eqvipage å Riksgälds-kontoret
anvisa ett anslag för en gång af 60,000 R:dr.
c) För den vid Ingeniörkorpsen anställde vaktmästaren har Kongl. Maj:t
föreslagit en aflöningsförhöjning af 50 R:dr; och då denne vaktmästare under sed
-
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
nare åren fått betydligt ökad tjenstgöringsskyldighet samt hans lön, som för närvarande
utgör 450 Ridr årligen, genom den föreslagna förhöjningen komme att
motsvara den åtskilliga likartade betjente vid sistlidna riksdag tillagda aflöning,
hemställer Utskottet,
att ifrågavarande löneförhöjning, 50 R:dr årligen, måtte af
Rikets Ständer beviljas.
Blifvande, i händelse Rikets Ständer godkänna hvad Utskottet under mom.
a) och c) härolvan tillstyrkt, Ingeniörkorpsens anslag, nu utgörande, naturaspanmålen
inberäknad, 139,085 R:dr 17 öre, förhöjdt till 169,985 R:dr 51 öre.
14:o. Lega för hästar till Artilleriets exercis.
Till lega m. m. för ytterligare behöfliga exercishästar vid pontonierbataljonen,
har Kongl. Majit begärt i ofvannämnda anslag en tillökning af 3,064 R:dr 6 öre;
och får, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till uppsättning af ett tredje
kompani ingeniörtrupper, Utskottet tillstyrka,
att den äskade anslagstillökningen måtte af Rikets Ständer
beviljas.
15:o. Fouragering af Artilleriets och värfvade Kavalleriets hästar.
Vidare har Kongl. Majit föreslagit att four agering skostnaden för nyssnämnda
pontonierbataljonens nya exercishästar måtte få bestridas af detta förslagsanslag
utan att någon förhöjning i detsamma ifrågakomme; hemställande Utskottet, under
förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad Utskottet under nästföregående
punkt tillstyrkt,
att förevarande nådiga framställning måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
16:0. Mathållningen för manskapet vid Garnisons-regementena.
I sammanhang med väckt fråga om tillökning i den mellan exercistiderna
tjenstgörande styrkan vid artilleritruppen af Gotlands Nationalbeväring har Kongl.
Majit äskat förhöjning i förevarande anslag med 1,850 Ridr; men då Utskottet,
som under nästföljande punkt afgifvit, yttrande öfver förstberörda förslag, dervid
hemställt, att detsamma icke måtte af Rikets Ständer bifallas, får, under förutsättning
att denna Utskottets hemställan af Rikets Ständer godkäunes, Utskottet tillstyrka,
att förevarande anslagstillökning icke må af Rikets Ständer
beviljas.
Beväringen.
17:o. Gotlands Nationalbeväring.
Sedan Militärbefälhafvaren på Gotland, i fråga om Artillerikorpsens stamtrupp,
hvilken utgjordes af det från Svea Artilleriregemente till Nationalbeväringen
öfver
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
17
öfverflyttade depötkompani, dels erinrat att afsigten dermed syntes hafva varit att
den värfvade stamtruppen skulle danas till en elitkorps och blifva en föresyn för
beväringsmanskapet, samt att truppens bildning ieke allenast skulle omfatta det
rent maskinmessiga af artillerivapnet, utan äfven afse danandet af befälsämnen i
allmänhet, så vidt detta kunde åstadkommas, dels ock, enär, enligt nu gällande
föreskrifter, af stamtruppens styrka, 75 man, endast 34 man emellan exercistiderna
skulle blifva i tjenstgöring, men detta fåtal af den tjenstgörande styrkan
lagt oöfverstigliga hinder i vägen för utförandet af nyssnämnda afsigt, af detta och
i öfrigt anförda skäl, i underdånighet anhållit, att tjenstgörande styrkan måtte få
förökas med 26 man; så- har Kongl. Majit, som på det artillerikorpsens stamtrupp
måtte kunna uppfylla sitt ändamål af en elitkorps, sorn kunde genom sin större
krigsbildning tjena till föresyn för beväringen, ansett nödigt att den emellan exercistiderna
tjenstgörande styrkan blefve ökad med 26 man, eller från 34 till 60, nu
föreslagit, att till bestridande af de häraf uppkommande kostnader måtte beviljas
nedannämnda anslag, beräknade med ledning af den utaf Krigs-kollegium i afseende
å berörda kostnader meddelade utredning, nemligen:
för manskapets aflöning och till brödkorn under den ökade tjenstgöringstiden
2,491 R:dr 10 öre, med derunder inberäknade 418 kubikfot 1 kanna spanmål;
för bestridande af samina manskaps mathållningskostnad, 1,850 R:dr, att
tilläggas anslaget till “mathållning för garnisonsregementena1', och
till beklädnadsslitningsersättning 1,497 R:dr, att tilläggas anslaget för “Försvarsverket
i allmänhet".
På sätt under mom. d) kärnedan finnes omförmäldt, har Kongl. Majit jemväl
väckt fråga om uppförande af en kasern för ifrågavarande trupp; och då Utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att för närvarande anvisa
medel för en sådan byggnad, samt, enligt ett bland Utskottet delgifna handlingar
befintligt syneinstrument, den åt truppen upplåtna kasern vid den 5 December
1861 hållen besigtning förklarats vara oduglig för 75 man, men kunna, efter förutgången
ändamålsenlig och fullständig reparation och förändring, rymma 35 man,
har Utskottet, enär således berörda kasern icke torde lemna utrymme för hela den
nu till ständig tjenstgöring föreslagna styrkan af 60 man, funnit sig böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke må af
Rikets Ständer bifallas.
Det af Kongl Maj:t jemväl begärda anslag till bestridande af ökad mathållningskostnad
har Utskottet redan under punkten 16:o härofvan till pröfning förehaft
och i fråga om förhöjningen i beklädnadsslitningsersättning kommer Utskottet
att under punkten 19:o härnedan meddela yttrande.
Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att, för fyllande af behofvet utaf ökadt
antal exercishäslar för artilleriet å Gotland, det å nationalbeväringens stat nu
uppförda anslag 750 R:dr till lega för exercishästar måtte förhöjas med 750 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade militärbefälkafvaren
underdånigst anmält, att det hittills å staten uppförda anslaget, hvilket ursprungligen
varit beräknadt till tre dagars exercis med anspända pjeser under beväringsbatteriernas
batterimöten, visat sig otillräckligt, så att, med anledning af ökadt
pris på legan för hvarje häst, förknappadt antal hästar för pjeserna måst begagnas.
Då detta sätt att anspänna kanonerna af flera skäl vore mindre lämpligt
och dessutom, i anseende till beväringens förändrade indelning, artilleriets styrka
Bih. till 71. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 A/d. 19 Haft. ' 3
18
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 51.
komme att i allmänhet öfvas efter den för vapnet fastställda effektiva numerär,
erfordrades, enligt noggranna beräkningar, i berörda anslag en förhöjning af 250
Ridr. Derjemte och som artilleriets stamtrupp borde blifva ett mönster för beväringsbatterierna,
hade militärbefälhafvaren ansett denna stamtrupp böra öfvas i sex
dagars exercis med anspända pjeser, utöfver den öfning, den tillsammans med
beväringsmanskapet erhåller, och komme legan för nödiga hästar härtill, enligt
uppgjorda beräkningar, att uppgå till 500 Ridr.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt, tillstyrker Utskottet,
b) att, för fyllande af behofvet utaf ökadt antal exercishästar
för artilleriet å Gotland det å nationalbeväringens
stat nu uppförda anslag 750 R:dr till lega för exercishästar
måtte till 1,500 R:dr förhöjas.
Slutligen har Kongl. Majt för artilleristamtruppen på Gotland äskat tillökning
i kokinrättningsanslaget med 250 R:dr: och får Utskottet, under åberopande
af hvad under punkten 8:o härofvan i en likartad fråga är vordet anfördt, tillstyrka,
c) att det begärda anslagsbeloppet, 250 R:dr, må såsom
extra anslag för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisas.
Kommande, genom hvad Utskottet härofvan i afseende på Gotlands nationalbeväring
tillstyrkt, dess anslag att från nuvarande beloppet 138,363 R:dr 40
öre förhöjas till 139,113 R:dr 40 öre.
I anseende till den i Wisby befintliga kaserns dåliga beskaffenhet, misslyckade
försök att genom de i allmänhet mindre bemedlade stadsboernes försorg
erhålla en ändamålsenligare, m. fl. anförda förhållanden, samt då enda utvägen
att. erhålla bostad åt artillerikorpsens stamtrupp af jemförlig beskaffenhet med
öfriga garnisonstruppers, enligt militärbefälhafvarens förmenande, vore att Kronan
låter uppföra en kasern i nämnda stad för allmänna medel, hade, enligt hvad af
Statsråds-protokollet inhemtas, militärbefälhafvaren hos Kongl. Majit gjordt framställning
om beredande af medel till uppförande af en kasernbyggnad åt Gotlands
nationalbevärings artillerikorps’ stamtrupp, för hvilken byggnad, afsedd att
uppföras å Artillerigården i Wisby, kostnaden, enligt uppgjordt kostnadsförslag,
beräknats till 44,300 Ridr; och har Kongl. Majit under åberopande af berörda
framställning hos Rikets Ständer äskat, till uppförande af omförmälda kasernbyggnad,
ett extra anslag till nämnda belopp.
Oaktadt Utskottet delgifna handlingar vitsorda militärbefälets framställning
om den nu begagnade kasernens dåliga beskaffenhet, har likväl Utskottet, enär
truppens inqvartering åligger Wisby stad, som i frågan icke meddelpt hufvudsakligt
yttrande, ej ansett sig kunna den gjorda framställningen understödja,
hemställande alltså Utskottet,
d) att det i förevarande hänseenden begärda anslag icke
må af Rikets Ständer beviljas.
18:o. Beväringsmanskapets vapenöfning.
Härvid har Kongl. Majit hemställt att, med bibehållande af den för beväringsmanskapet
i allmänhet bestämda exercistid af tretio dagar, fördelade på två
år i lika terminer, under det dervid stadgade vilkor, att de två beväringsklasser,
som i följd häraf årligen sammandragas, icke exerceras samtidigt, förslagsanslaget
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
19
till beväringsmanskapets vapenöfning, som vid förra riksdagen höjdes till sitt nuvarande
belopp 500,000 Ridr årligen, måtte tillsvidare och intilldess en förändrad
reglering af beväringsinrättningen, hvarom. Kongl. Maj:t ville till Rikets Ständer
framställa särskild proposition, kunde komma att vidtagas, blifva oförändradt; och
tillstyrker Utskottet,
att berörda nådiga hemställan måtte vinna Rikets Ständers
bifall.
Materielen.
19:0. Försvarsverket till lands i allmänhet, eller Armé-förvaltningens
Departementer.
a) Enär anslaget till underhåll af rikets fästningar och landtförsvaret tillhörande
hus och byggnader, hvilket vid sistlidne riksdag höjdes från 75,000 till
90,000 R:dr årligen, vore alldeles otillräckligt för berörda underhåll, så att årligen
flera sådana arbeten, som icke utan skada kunnat uppskjutas, måst i följd af
bristande tillgångar uteslutas, har, uppå chefens för ingeniör-korpsen underdåniga
framställning om bohofvet af tillökning i berörda anslag, Kongl. Majit begärt för
underhållet af rikets fästningar och landtförsvaret tillhörande hus och byggnader
en anslagsförhöjning af 20,000 R:dr.
Yisserligen hafva, enligt hvad Utskottet delgifna handlingar ådagalägga,
åtskilliga reparationsarbeten, i anseende fill brist på medel, fått från ett till annat
år anstå, men då något längre uppskof icke synes hafva ifrågakommit, torde det
angelägnaste behofvet kunna anses uppfyldt äfven med en mindre betydlig förhöjning
än don nu af Kongl. Majit föreslagna; i följd hvaraf Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande anslag må från 90,000 till 100,000 Ridr
förhöjas.
b) Sedan Kongl. Majit, genom nådigt Bref af den 24 Maj 1864, förordnat,
att vid Norra Skånska infanteriregementet 183 och vid Södra Skånska infanteriregementet
202 soldatnummer, hvilka allt ifrån regementenas uppsättande stått
vakanta för Statsverkets räkning, skola från och med innevarande år rekryteras,
har Kongl. Majit, som på sätt hår nedan under 47:de punkten förmäles, för första
uppsättningen af materiel för omförmälda 385 soldatnummer äskat anvisande af ett
extra anslag, begärt att till underhållet af omförmälda materiel måtte beviljas följande,
förslagsvis beräknade årliga anslag, nemligen: för kapotter, personela utrednings-
samt remtygs- och trosspersedlar 1,540 Ridr samt för lif- och släpmunderingspersedlar
5,317 Ridr 23 öre, eller i rund summa 5,320 R:dr; och får Utskottet,
som här nedan tillstyrkt anvisande af medel för uppsättning af omförmälda
materiel, jemväl hemställa,
att för underhåll af kapotter, personela utrednings- samt
remtygs- och trosspersedlar för 385 nummer vid Skånska
infanteriregementena må beviljas ett årligt belopp af 1,540
Ridr, att, anslaget för “Försvarsverket i allmänhet" tilläggas.
Viljande Utskottet här nedan under rubriken “Lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena“, yttra sig i fråga om den förhöjning, Kongl. Majit, i
detta anslag äskat.
“20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
c) Då till bestridande af den årliga underhållskostnaden för det ifrågasatta
tredje pontonierkompaniets beklädnads-, remtygs-, utrednings- och sjukvårdspersedlar,
samt musikaliska instrumenter, enligt nu gällande passevolans, beräknad för nuvarande
två kompanier ingeniörtrupper till “21,009 R:dr, erfordrades hälften, eller
10,504 R:dr 50 öre, har Kongl. Maj:t begärt, att sistberörda belopp måtte för sådant
ändamål anvisas; och får Utskottet, under förutsättning att Rikets Ständer
godkänna hvad här ofvan under punkt 13 mom. a) blifvit hemstäldt ifråga om
det tredje pontonierkompaniets uppsättning, tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
d) På sätt här ofvan under 17:de punkten finnes omförmäldt, skulle, i händelse
af bifall till Kongl. Maj:ts förslag om tillökning af den mellan exercistiderna
tjenstgörande styrkan af artilleri-stamtruppen vid Gotlands nationalbeväring, erfordras,
till betäckande af de särskilda kostnader för truppens beklädnad, som af
densammas tillökning blefve en följd, ett af Kongl. Majit äskadt anslag af 1,497
R:dr årligen till beklädnadsslitningsersättning; men då Utskottet ansett sig böra
förstberörda förslag afstyrka, får, under förutsättning att denna åsigt af Rikets
Ständer godkännes, Utskottet hemställa,
att ifrågavarande till beklädnadsslitningsersättning äskade
belopp icke må af Rikets Ständer beviljas.
Genom hvad här ofvan blifvit i afseende å försvarsverket till lands i allmänhet,
eller Armé-förvaltningens Departementer, tillstyrkt, kommer dess anslag,
som för närvarande utgör 1,169,454 R:dr 15 öre, att förhöjas med 22,044 R:dr 50
öre, eller till 1,191,498 R:dr 65 öre.
20:o. Lif- och släpmunderingar vid rotehålls-regementena.
Hänvisande till hvad här ofvan under punkt 19 mom. b) blifvit anförd!,
tillstyrker Utskottet, i enligdet med Kongl. Majits derom gjorda framställning,
att för underhåll al lif- och släpmunderingspersedlar för nyuppsatta
385 nummer vid Skånska infanteriregementena detta
anslag må ökas med 5,320 R:dr, eller från nuvarande beloppet
257,200 R:dr till 262,520 R:dr.
21:o. Salpeter-uppköp.
Uti underdånig skrifvelse den 17 Oktober 1863 anmälde Rikets sist församlade
Ständer, att, vid handläggning af frågan om anslag till salpeteruppköp,
hos Rikets Ständer blifvit ifrågasatt, huruvida till följd af den förändring, krutoch
salpetertillverkningen under sednare åren undergått, det fortfarande vore behöfligt
att, jemte årliga statsanslag, bibehålla den s. k. salpeterfonden, och om
icke dess tillgångar möjligen skulle kunna till Riksgälds-kontoret öfverlemnas,
emot det att erforderliga medel för upphandling af salpeter m. m. blefve af
Rikets Ständer särskildt anvisade. Den lätthet, hvarmed numera från utlandet
kunde inköpas god salpeter till billigare pris, än hvartill denna vara härstädes
vanligen erbålles, salpeternäringens aftagande inom landet, jemte flera andra om
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
21
ständigheter, syntes ock, enligt Rikets Ständers tanke, böra föranleda dertill, att
salpetertillverkningen, som i allmänhet medförde ringa fördel för jordbrukaren,
ej vidare borde, åtminstone i någon vidsträcktare mån, från Statens sida uppmuntras.
Under sådana förhållanden och då följaktligen Statens omkostnader för anskaffande
af behöflig salpeter måste väsendtligen kunna inskränkas, syntes en så
beskaffad åtgärd, som här blifvit antydd, böra komma under öfvervägande. För
vidtagande af en förändrad reglering i detta hänseende hade Rikets Ständer likväl
ansett en fulständigl utredning af ämnet erforderlig; men då emellertid, enligt
hvad kändt vore, salpeterfonden, utom de utgifter, som af densamma egentligen
bort bestridas, vid flera tillfällen blifvit anlitad för fyllande af behof, hvilka varit
helt och hållet främmande för fondens ursprungliga bestämmelse, samt användandet,
på sådant sätt, af en icke obetydlig del utaf fondens medel under en tid, då
dess tillgångar, vida mera än nu, togos i anspråk för salpeternäringens understödjande
m. m., nogsamt antydde, att någon väsendtlig olägenhet ej borde uppstå
om numera, sedan förändrade förhållanden i afseende å salpeterärendena inträdt,
nämnda fond indroges och i stället beviljades bestämda anslag, tillräckliga för de
utgifter, som fonden vore afsedd att betäcka; hade Rikets Ständer för sin del ansett,
att en dylik åtgärd skulle vara ändamålsenlig; och, jemte anvisande för
statsregleringsperioden 1864—1866 af ett årligt anslag å 60,000 Riksdaler till
salpeteruppköp, anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes
låta tillse, huruvida salpeterfonden måtte kunna indragas, samt vid påföljande
riksdag låta afgifva förslag till salpeterväsendets ordnande, grundadt på fondens
öfverlemnande till Riksgälds-kontoret och uppförande i stället å Riks-staten af
det anslagsbelopp, som för anskaffande af erforderlig salpeter funnes behöfligt.
Sedan Kongl. Majit under den 10 November 1863 anbefallt Komitéen för
salpeterärendena att till Kongl. Majit inkomma med utlåtande öfver denna Rikets
Ständers framställning samt, i anledning af Rikets Stäuders samma år församlade
Revisorers, på anförda skäl, yttrade åsigt, att tiden torde vara inne för upphörande
med uppmuntran af salpeternäringen, hvilken dessutom beröfvade jordbruket
ett kraftigt och behöfligt näringsämne, Salpeter-komitéens utlåtande jemväl
häröfver blifvit infordradt; så har denna Komité under den 13 Juni sistlidet år
i ett sammanhang afgifvit sitt underdåniga, under pag. 74—87 i Statsråds-protokollet
intagna betänkande i ämnet, dervid Komitéen dels redogjort för de hufvudsakligaste
omständigheterna beträffande salpeternäringens uppkomst inom landet,
dess utveckling och nuvarande ståndpunkt, och dels föreslagit de förändringar i
afseende å salpeterväsendets ordnande, som i sammanhang med fondens öfverlemnande
till Riksgälds-kontoret vore erforderliga; och har, på sätt af Statsrådsprotokollet
vidare inhemtas, Kongl. Majit, vid föredragning häraf,
då upplyst vore att salpetertillverkningen inom en del provinser, sorn dermed
förut sig sysselsatt, alldeles upphört och inom andra sådana icke utgjorde
någon mera utbredd binäring, med undantag af Westerbottens och Norrbottens
län, hvarest den verksammare bedrefves och äfveu kunde vara af större vigt
för befolkningen, såsom en icke obetydlig inkomstkälla under missvextår;
då Statens årsbehof af salpeter under vanliga förhållanden kunde till större
delen fyllas med tillverkningen häraf inom nyssnämnda län, hvarförutan Staten,
genom ökadt reservförråd af denna vara, sökt förebygga faran, att vid krigsutbrott
brist på salpeter för ökad kruttillverkning skulle uppstå
då tillgång för den enskilda förbrukningen vore tillräckligen betryggad
efter salpeterinförselns frigifvande; samt
22
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 51.
då således för Staten något skäl numera ieke förefunnes att göra uppoffringar
för denna binärings uppehållande i allmänhet, men det å andra sidan syntes
vara af någon vigt, att salpetertillverkningeu inom landet icke helt och hållet
försummades eller qväfdes genom saknad af allt understöd, der sådant kunde
vara nödigt, — under den 13 Oktober nästlidet år, täckts i nåder förklara,
att Statens åtagande, att inlösa den inom riket bevisligen tillverkade salpeter,
kommer från 1867 års början att upphöra, med undantag för Westerbottens
och Norrbottens län, der sådan inlösen tillsvidare må ega rum;
att för dessa län de genom Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1863 fastställda
två inlösningspris, nemligen 45 Riksdaler eentnern för ren och rabattfri samt 35
Riksdaler eentnern för oren och rabatt underkastad salpeter, må tillsvidare förblifva
gällande;
att af de till andra och tredje salpetersjuderidistrikten ännu hörande län,
salpetersjuderistaterna i Upsala, Stockholms, Westmanlands och Christianstads
län skola med 1867 års början upplösas och understyresmanstjensternas i de tre
sistnämnda länen nuvarande innehafvare, nemligen B. V. Ljungdahl i Westmanlands,
E. T. Edman i Stockholms och N. M. Retzius i Christianstads län, må på
indragningsstat förflyttas, med bibehållande af sina arfvoden 300 Riksdaler för dem
hvardera årligen, men med frånträdande af resepenuingarne, hvilka, likasom det
nu utgående belopp af 500 Riksdaler för direktörsgöromålens bestridande i andra
distriktet, med Upsala län såsom hufvudstatiou, från samma tid salpeterfonden
böra besparas;
att i Kronobergs län, hvarest direktörstjensten genom den tjenstförrättande
direktörens frånfälle blifvit ledig, salpetersjuderistaten må genast indragas och
bemälde tjenstemans aflöning alltså upphöra att vidare utgå; samt
att salpetersjuderiverkmästarnes löner på berörda till indragning nu bestämda
stater skola besparas salpeterfonden i den mån de nuvarande verkmästarne
genom dödsfall från löne- eller pensions-stat afgå.
Under åberopande af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Majit nu föreslagit
Rikets Ständer, att, emot det att salpeterfonden, sådan den vid 1866 års
utgång efter afslutad hufvudbok befinnes, till Rikets Ständers disposition öfverlemnas,
Rikets Ständer i stället måtte på Riks-statens fjerde Hufvudtitel, såsom
ordinarie anslag till “salpeter-uppköpt, uppföra ett förslagsanslag af 110,000 Riksdaler,
och således bevilja en tillökning i nuvarande anslag med 50,000 Riksdaler,
att från 1867 års början utgå samt användas till förefallande dylika utgifter, hvilka
förut blifvit från salpeterfonden bestridda; äfvensom att Statsverket må öfvertaga
fondens nuvarande eller i följd af indragningen blifvande expektans-, pensions-
eller indragnings-stater; hvarefter Kongl. Majit komme att taga i öfvervägande,
huruvida Komitéen för salpeterärendena skulle kunna upphöra och befattningen
med den återstående salpetertillverkningen inom riket tillika med salpeteruppköp
öfverflyttas på Arméförvaltningen.
Genom den af Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med såväl Rikets sist församlade
Ständers som 1863 års Revisorers i ämnet uttalade åsigter, till vidtagande
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 51.
23
från 1867 års början anbefallda inskränkning i Statens åtagande att inlösa inom
riket tillverkad salpeter kommer, enligt hvad af ofvan åberopade redogörelse inhemtas,
Statsverkets årliga utgifter för inlösen af sådan salpeter att minskas med
omkring 40,000 Riksdaler, men, enligt Komitéens för salpeterärendena beräkning,
skulle likväl, för att bereda Kongl. Maj:t nödig tillgång af medel för inköpande
inom landet åtminstone af största delen utaf den för Staten behöfliga salpeter,
fortfarande erfordras, utöfver nuvarande anslaget 60,000 Riksdaler, ett årligt belopp
af minst 50,000 Riksdaler; hvadan och då Kongl. Maj:t nu, i anledning af
Rikets Sländers derom gjorda framställning, föreslagit att salpeterfonden, utgörande
omkring 600,000 Riksdaler, må till Rikets Ständers disposition öfverlemnas,
årsanslaget torde böra bestämmas i enlighet med Kongl. Maj:ts i afseende
derå nu gjorda förslag.
De belopp, som, dels i lösen för salpeter, dels i transportkostnad för densamma,
utgått till Westerbottens och Norrbottens län, hafva under sednast förflutna
tio åren i medeltal utgjort för det förra länet 69,472 R:dr och för Norrbottens
län 21,424 R:dr; och i betraktande af dessa ej obetydliga belopp samt med
hänseende till hvad i Komitéens betänkande är vordet anfört angående salpeternäringens
vigt och betydelse för innevånarne i nämnda län såsom deras förnämsta
hjelpkälla under missvextår, torde det finnas med nödig omtanka för dessa län
bäst förenligt att, på sätt Kongl. Maj:t nu täckts förordna, inlösen af salpeter må
i berörda provinser tillsvidare fortfara; men Utskottet har dock ansett skäl förefinnas
för en närmare undersökning, huruvida salpetertillverkningen under nuvarande
förhållanden är i nämnda begge län en så väsendtlig binäring att innevånarne
deraf hemta fördelar som motsvara den förlust, hvilken inlösningen förorsakar
Statsverket, med afseende å nu gällande låga pris å utländsk salpeter.
Beträffande slutligen Kongl. Maj:ts förslag, att Statsverket skulle öfvertaga
salpeterfondens nuvarande eller i följd af indragningen blifvande expektans-, pensions-
och indragnings-stater, har Utskottet i fråga om de nu till indragning bestämde
tjenstemän icke haft något att erinra, men det har deremot synts Utskottet
mindre lämpligt, att Rikets Ständer skulle på förhand lemna ett medgifvande i
ofvan antydda syftning i afseende på sådane tjenstemän, hvilkas innehafvande befattningar
först framdeles kunna till indragning ifrågakomma.
I enlighet med hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Utskottet,
a) att, emot det att salpeterfonden, sådan den vid 1866 års
utgång efter afslutad hufvudbok befinnes, till Riksgälds-kontoret
för Rikets Ständers disposition öfverlemnas, det å Riks-statens
fjerde Hufvudtitel uppförda anslag å 60,000 Ii:dr till “salpeteruppköp"
i stället må, på sätt Kongl. Maj:t äskat, upptagas
såsom förslagsanslag, och till 110,000 R:dr förhöjas;
b) att Rikets Ständer må medgifva, att Statsverket öfvertager
salpeterfondens nuvarande, eller i följd af redan beslutad
indragning blifvande expektans-, pensions- och indragningsstater;
samt
c) att, vid anmälan af dessa beslut, Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, efter vederbörandes
hörande, låta verkställa och för kommande Riksdag framlägga
x behörig utredning, huruvida salpeternäringen fortfarande är
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
för innevånarne i Westerbottens och Norrbottens län af den
betydelse, att den bör, på sätt hittills egt rum, af Statsverket
understödjas.
Diverse anslag.
22:0. Ridskola.
Så väl vid 1856—1858 års, som vid 1862 och 1863 års riksdag, bar Kongl.
Maj:t hos Rikets Ständer gjort framställning derom, att medel måtte anvisas för
inrättande af ridskolor, hvarest det vid Kavalleriet och Artilleriet äfvensom vid
Generalstaben inträdande befäl kundo ega tillfälle att förvärfva nödig färdighet i
ridkonsten och der äfven passande elever skulle kunna utbildas till beridare och
stallmästare vid regementena. Vid förstnämnda riksdag föreslog Kongl. Maj:t sådana
ridskolors tillvägabringande i Malmö och vid Strömsholm; men vid sistförflutna
riksdag inskränkte Kongl. Majit förslaget till endast en ridskolas inrättande
på det sednare stället. Rikets Ständer hafva likväl icke, hvarken vid det ena
eller det andra tillfället, beviljat de äskade anslagen härtill; och hafva Rikets sednast
församlade Ständer anfört, att ehuru det förr eller sednare torde blifva nödigt
att tillvägabringa en lämplig anstalt, der Kavalleriets befäl kunde erhålla undervisning
i ridkonsten samt tillfälle till nödig utbildning i hästdressyr beredas dem,
som egnat sig åt stallmästarebefattningar vid kavalleri-regementena, hade det dock
visat sig, att meningarne om det lämpligaste sättet att åstadkomma en dylik anstalt
vore särdeles skiljaktiga; och då uppenbart vore, att endast vid Strömsholm
en ridskola kunde inrättas och underhållas för det af Kongl. Maj:t äskade anslagsbelopp,
hvilket, med skolans ordnande på annat ställe, utan tvifvel skulle blifva
otillräckligt, ansåge Rikets Ständer, att med ridskolans inrättande borde anstå
intill dess åsigterna om lämpligaste stället för densamma blifvit sammanjemkade
och en tillförlitlig beräkning af de framtida underhållskostnaderna kunnat ega rum.
Sedan Kongl. Majit derefter åt den tillförordnade Kavalleri-komitéen uppdragit
att i det ta ämne sig yttra, har bemälda Komité den 1 Maj nästlidet år betänkande
i frågan afgifvit.
n ra
Enligt Komitéens åsigter rörande åtgärderna för till vägabringande af en ändamålsenlig
och omfattande undervisning i ridkonsten, borde denna undervisning
ega rum vid en för hela riket gemensam centralskola, hvarigenom på samma gång
vunnes fördelarne af större fullständighet och mindre kostnad, äfvensom en högeligen
önskvärd likformighet i bildandet af alla de olika kavalleri-regementenas
officerare och instruktörer kunna ernås.
Jemte det Komitéen redogjort för dels de allmänna grunder, på hvilka anordnandet
af en sådan centralskola, afsedd att inrymma 40 elever med ett antal af 120
för undervisningen tillgängliga hästar, enligt Komitéens åsigt borde stödja sig, dels
ock de ställen, å hvilka en dylik ridskola lämpligast borde förläggas, samt de
kostnader, som för densammas inrättande och underhåll skulle erfordras, har Komitéen
tillika yttrat att, för den händelse Kongl. Majit skulle finna en skola af mindre
omfång, än den sålunda föreslagna, böra upprättas, Komitéen ansåge Strömsholm
böra, vid valet af plats för skolan, i första rummet ifrågakomma; och har i
följd
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
25
följd häraf Kongl. Maj:t nu ånyo begärt, dels att för en ridskola vid Strömsholms
kungsgård måtte beviljas ett årligt anslag af 14,200 R:dr, med rättighet att för
ridskolans ordnande få använda medel af första årets anslag, och dels att för uppförande
af en stallbyggnad på stället måtte anvisas ett extra anslag af 18,000
Riksdaler.
Under åberopande af Rikets Ständers vid sistlidna riksdag uttalade åsigt om
nödvändigheten att tillvägabringa en lämplig anstalt, der Kavalleriets befäl kan
erhålla undervisning i ridkonsten samt tillfälle till nödig utbildning i hästdressyr
beredas dem, som egna sig åt stallmästarebefattningar vid kavalleri-regementena,
och då numera torde böra anses tillförlitligen utredt, att för inrättande af en ridskola
utaf det af Kongl. Majit nu ifrågasatta omfång, någon lämpligare plats än
Strömsholms kungsgård icke funnes att tillgå, tillstyrker Utskottet,
a) att Rikets Ständer må för en ridskola vid Strömsholms
kungsgård uppföra å Riks-statens fjerde Hufvudtitel ett årligt
anslag af 14,200 R:dr, samt att för ridskolans ordnande medel
af första årets anslag må få användas; och
b) att för uppbyggande af en stallbyggnad vid Strömsholm
må anvisas ett extra anslag af 18,000 Ridr, att i mån af behof
från Riksgälds-koutoret utgå.
Uti dess i föregående punkt omförmälda betänkande angående inrättande
af en ridskola har Kavalleri-komitéen äfven fästat Kongl. Majits uppmärksamhet
på den synnerliga vigten deraf, att resestipendier varda stiftade, för att bereda tillfälle
åt kavalleri-officerare eller lämpliga stallmästare-ämnen att, genom längre
tids vistande i främmande länder, förvärfva vidsträcktare kunskap och skicklighet
till fullkomnande af den bildning, hvilken ridskolan hade för ändamål att meddela,
och hvarförutan svårighet mötte att få vid skolan anställde fullt duglige
stallmästare; med afseende hvarå Komitéen ock föreslagit, dels att dylika stipen
dier
till en början måtte bestämmas till tvänne, att under två på hvarandra följande
år tilldelas sådane för skicklighet vitsordade sökande, som hos Kongl. Majit
genom kavalleri-inspektören till deras erhållande förordades, dels ock att, då stipendierna
sannolikt komme att företrädesvis tilldelas mindre bemedlade sökande,
hvilka för sitt underhåll på utrikes ort blefve uteslutande beroende af stipendiets
storlek, dessa stipendier icke måtte bestämmas lägre än 2,000 Riksdaler hvartdera,
hvadan den summa, som härtill borde under titel reservationsanslag anvisas, skulle
komma att uppgå till 4,000 Riksdaler årligen.
I enlighet med hvad Komitéen sålunda anfört, har Kongl. Majit ock äskat,
att till resestipendier för kavalleri-officerare eller stallmästare-elever ett årligt
reservationsanslag till sistberörda belopp måtte af Rikets Ständer anvisas.
Efter hvad Komitéens yttrande gifver vid handen skulle detta anslag hufvudsakligast
afse att erhålla fullt duglige stallmästare vid den föreslagna ridskolan;
men då, enligt Utskottets tanke, det icke torde vara omöjligt för personer, som
vilja egna sig åt dessa befattningar, att inom landet förvärfva för desamma erforderlig
utbildning, samt, för den händelse Kongl. Majit under de första åren af
ridskolans verksamhet för vinnande af nyssberörda ändamål skulle anse nödigt,
att en eller annan för skicklighet uti ifrågavarande fack känd person, utskickas
till främmande länder, för att der fullkomna sin bildning, Kongl. Majit å HufBih.
till JR. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
vudtitelns besparingar icke lärer sakna tillgång för bestridande af de dermed förenade
kostnader, hemställer Utskottet,
e) att hvad Kongl. Maj:t i detta afseende äskat icke måtte
af Rikets Ständer bifallas.
23:o. Kavalleriskolor.
Enligt hvad det den nådiga Propositionen bifogade Statsråds-protokollet
närmare utvisar, har Landtförsvars-komitéen, efter att förut hafva framlagt förslag
till särskilda instruktions-sqvadroner vid kavalleri-regementena för manskapets
utbildning i enskild fältridning, flankering och vapenföring till häst, vidare yttrat,
att, då hvad af den simpla ryttaren erfordrades i ännu högre grad måste egas af
befälet, men de af Komi ;éen tillika förordade ridskolorna icke voro tillräckliga
att bilda befälet till fälti yttare i ordets vidsträcktare bemärkelse och till skicklige
vapeuförare till häst, måste tillfälle att, efter genomgången ridskola, förvärfva
en dylik bildning beredas Kavalleriets befäl. Detta skedde bäst vid de värfvado
kavalleri-regementena, vid hvilka all ryttareförmåga borde kunna drifvas längre,
än vid de indelta med deras begränsade öfningstider; och hade Komitéen på grund
deraf föreslagit:
att hvartannat år i Stockholm och hvartannat år i Malmö skulle en kavalleriskola
bildas den 15 Juli och fortgå under tvänne månader;
att till kavalleriskolan i Stockholm skulle beordras två subalternofficerare
och två underofficerare från hvarje hel kavalleribataljon, utom de i Skåne förlagda,
samt en officer och en underofficer från Jemtlands hästjägarekorps, och till
kavalleriskolan i Malmö två subalternofficerare och två underofficerare från hvarje
kavalleribataljon i Skåne;
att skolan skulle stå under öfverinseende af chefen för det regemente, hvarvid
den vore förlagd;
att till befäl och undervisare vid skolan skulle kommenderas en ryttmästare,
en äldre löjtnant och en stallmästare; och
att i skolan skulle öfvas enskild ridning, men hufvudsakligen fältridning,
ridning öfver hinder och vapenföring till häst;
varande, enligt hvad Komitéen jemväl tillkännagifvit, kostnaden derför i
medeltal beräknad till 5,400 Riksdaler.
Med godkännande af Komitéens åsigter och förslag, har Kongl. Maj:t äskat,
att för hållande af dylika, för kavalleribefälet afsedda skolor, hvartannat år i
Stockholm och hvartannat år i Malmö, ett fortgående anslag af 5,400 Riksdaler
måtte beviljas och på förevarande Hufvudtitel uppföras.
Utskottet, som ingalunda förbisett den nytta, kavalleriskolorna skulle komma
att medföra för bildandet af skicklige kavalleriofficerare, har likväl ansett inrättandet
af dylika skolor icke vara af den angelägna vigt, att ju icke frågan
derom bör stå tillbaka för andra mera magtpåliggande företag, tili hvilkas utförande
anslag blifvit vid donna riksdag äskade; hvadan och då, för den händelse
Rikets Ständer bifalla Kongl. Majits nådiga framställning om anslag till inrättande
af en ridskola, det tillfälle, som dymedelst blifvit beredt kavalleribefälet
till förvärfvande af nödig färdighet i sitt yrke, torde för närvarande böra anses
uppfylla det mest angelägna behofvet i detta hänseende, Utskottet hemställer,
att förevarande nådiga framställning icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
27
24:o. I afseende å öfriga till fjerde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag,
uti hvilka någon förändring hvarken blifvit af Kongl. Maj:t äskad, eller eljest -  ifrågakommit, får Utskottet hemställa,
att dessa anslag måtte i den blifvande nya Riks-staten uppföras
till oförändrade belopp, på sätt hosföljande tabell Lit. A
närmare utvisar.
I följd af hvad Utskottet uti förestående punkter föreslagit, och sedan det
till skrifmaterialier, expenser m. m. för Landtförsvars-departementets Kansliexpedition
uppförda anslag, som för närvarande utgör 2,930 Riksdaler 98 öre,
blifvit för summans jemnande minskadt med 6 Riksdaler 84 öre, komma Hufvudtitelns
samtliga till ordinarie statsregleringen hörande anslag att uppgå till
9,340,600 Riksdaler eller 134,400 Riksdaler utöfver hvad nu gällande Riks-stat
upptager.
Beträffande de Landtförsvarots behof, för hvilka tillfälliga eller extra anslag
påkallas, har Kongl. Majit äskat följande extra anslag att för år 1867 anvisas.
25:0. Artilleribehof.
Vid sistlidna riksdag anslogo Rikets Ständer ett belopp af 160,000 Riksdaler,
att gemensamt af landtartilleriet och flottan för artilleriförsök användas, för
hvilka medel ock, efter hvad af Statsråds-protokollet inkemtas, försök dels redan
blifvit verkställda, dels ock voro till utförande bestämda. Då emellertid, enligt
hvad general-fälttygmästaren hos Kongl. Maj:t tillkännagifvit, resultaten af de
redan anställda försöken, ehuru i många hänseenden upplysande och vägledande
för ernåendet af det stora liufvudändamålot dermed, eller utfinnandet af tjenlig
materiel för groft artilleri med projektiler och ändamålsenlig konstruktion af dylikt
artilleri, för uppfyllande af de stora fordringar på detsamma, nutiden kräfde,
icke ännu kunde på långt när anses fullt tillfredsställande för ifrågavarande vigtiga,
äfven utomlands ouppnådda syfte, har Kongl. Maj:t, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af general-fälttygmästaren framstäldt förslag, nu äskat att såväl
till fortsättande af försök i nu angifna ändamål, som till artilleriförsök i allmänhet
måtte anvisas ett anslag af 30,000 Riksdaler.
Att vid ofvananförda förhållanden afbryta fortsättningen af dessa artilleriförsök,
hvilkas resultater vid anordnandet af vårt försvarsväseude böra blifva af
synnerlig vigt, har Utskottet ansett i hög grad olämpligt, och Utskottet har således
vid pröfning af denna fråga icke tvekat, att tillstyrka Rikets Ständer anvisande
af medel för ytterligare försöks anställande; men då jemväl under femte
Hufvudtiteln anslag för artilleriförsök blifvit äskadt, föreställer sig Utskottet att,
derest skjutförsöken i den mån sådant lämpligen kan ega rum, anordnas gemensamt
för landtartilleriet och flottan, dymedelst en väsendtlig besparing i kostnaderna
bör kunna ega rum, vid hvilket förhållande och enär, efter hvad Statsrådsprotokollet
vidare gifver vid handen, en tillgång af 46,000 Riksdaler ännu förefinnes
utaf det af Rikets Ständer vid förra riksdagen beviljade anslag, Utskottet
ansett, att någon nedsättning i det nu äskade beloppet utan synnerlig olägenhet
skulle kunna ega rum; i öfverensstämmelse hvarmed Utskottet ock hemställer,
att ifrågavarande nådiga framställning må af Rikets Ständer
i den mån bifallas, att till skjutförsök för år 1867 anvisas ett
belopp af 20,000 Riksdaler, att, i mån af behof, från Riks
gälds-kontoret
utgå.
•28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
' 26:o. Fältartilleriet.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, finnas för närvarande 108
stycken fullt färdiga refflade fältkanoner med lavetter, föreställare och fordon; men
då af 1831 års materiel med släta kanoner och lavetter samt föreställare ännu
återstode 60 stycken kanoner, hade general-fälttygmästaren ansett att, i utbyte
mot nämnda släta kanoner jemte nödig reserv, 70 stycken refflade borde anskaffas,
derför kostnaden af general-fälttygmästaren beräknats till 55,000 R:dr, deruti inberäknadt
hvad som åtginge för anskaffning af 10,000 stycken spetsprojektiler
äfvensom till inredning af 255 stycken ammunitionskistor samt förändring och
nyanskaffning af riktinstrumenter, m. fl. mindre utgifter.
I enlighet med general-fälttygmästarens berörda framställning, — hvilken
general-fälttygmästaren beledsagat med den upplysning, att, derest Rikets Ständer
beviljade de af honom såsom för behofvet erforderliga angifna medel, skulle
inom loppet af tre år fältartilleriet komma att ega, inberäknade de 24 kanoner,
hvartill medel redan förut blifvit beviljade, 192 stycken refflade fältkanoner med
lavetter och föreställare, eller i det närmaste det antal, som af Landtlörsvarskomitéen
ansetts erforderligt, enligt den af densamma föreslagna armé-organisationen,
samt dessutom 10 kanoner i reserv, — har Kongl. Maj:t nu begärt, att för
anskaffning af refflade kanoner och spetsprojektiler, ammunitionsvagnars inredning,
riktinstrumenter m. fl. mindre utgifter ett belopp af 55,000 R:dr måtte af Rikets
Ständer beviljas; och då Utskottet anser det vara angeläget, att fältartilleriet, så
fort ske kan, blifver försedt med tillräckligt antal refflade kanoner, men behofvet
deraf ännu icke blifvit fyldt, tillstyrker Utskottet,
att den äskade, summan 55,000 R:dr, må af Rikets Ständer
beviljas.
27:o. Angående behofvet af ammunitionsvagnar till ofvannämnda antal
refflade kanoner, eller 192 stycken, har general-fälttygmästaren meddelat, att den
nuvarande tillgången på dylika vagnar icke vore för behofvet tillräcklig, utan erfordrades
för detsammas fyllande ytterligare 82 stycken, hvarför kostnaden beräknats
till 850 R:dr stycket, dervid general-fälttygmästaren dock erinrat, att af
ett vid 1856—1858 årens riksdag beviljadt anslag till 39 stycken ammunitionsvagnar
ett öfverskott af 11,235 R:dr förefunnes.
Då emellertid det icke vore nödvändigt, att omförmälda behof på en gång
fylldes, har Kongl. Maj:t till ammunitionsvagnar nu endast äskat ett belopp af
4,470 R:dr, med tillstånd att dertill jemväl använda de 11,235 R:dr, som, på sätt
ofvan förmäles, finnas besparade på anslag för dylikt ändamål vid 1856—1858
årens riksdag; och får Utskottet, med hänseende till hvad utaf general-fälttygmästaren
blifvit anfördt, samt under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla,
hvad Utskottet i näst föregående punkt hemställt, tillstyrka,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning måtte vinna
Rikets Ständers bifall.
28:o. Vidare inhemtas af Statsråds-protokollet, att för fältbatterierna erfordrades,
förutom redan befintliga fordon, ytterligare 21 fältsmedjor, 10 sjuk- och
medicinalvagnar, 15 reservlavetter, 11 trossvagnar och 33 fur ag ev agnar; men då det
dels skulle medföra alltför stor kostnad, om alla dessa felande fordon på en gång
anskaffades, dels ock icke heller vore af behofvet påkalladt, att så skedde, har
Kongl, Majit, med fästadt afseende såväl å det antal af hvarje sort fordon, som
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
29
brister, som ock å konstruktionen och beskaffenheten af hvarje befintlig sort, nu
föreslagit, att till följande fordon, efter nedan omförmälda, af general-fälttygmästaren
beräknade kostnad, medel måtte af Rikets Ständer anvisas, nemligen:
_ ' O
till fältsmedjor, 4 st., ä 1,200 R:dr
4,800 R:dr;
„ sjuk- och medicinalvagnar, 4 st., å 850 R:dr  3,400 „
„ reservlavetter, 2 st., å 1,100 R:dr  2,200 „
„ tross- och expeditionsvagnar, 2 st., å 500 R:dr  1,000 „
„ furagevagnar, 4 st., ä 800 R:dr  3,200 „
och då anskaffandet af dessa fordon är för fältbatteriernas behöriga utredning af
behofvet påkalladt, tillstyrker Utskottet,
att de af Kongl. Maj:t äskade anslagsbelopp, tillhopa 14,600
R:dr, må af Rikets Ständer beviljas.
29:o. Till rid- och anspannspersedlar har Kongl. Maj:t begärt ett anslag af
50,373 R:dr 40 öre; och då, enligt hvad Utskottet inhemtat, denna summa är beräknad
för anskaffande af dylika persedlar för ett batteri å 6 kanoner samt för
det antal ammunitionsvagnar och andra fordon, för hvilka Utskottet här ofvan
tillstyrkt anslag, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte för anskaffande af rid- och anspannspersedlar
anvisa ett extra anslag å 50,373 R:dr 40 öre, att af
Riksgälds-kontoret utbetalas. *
30:o. Då ett positions- och belägring s-artilleri för närvarande nära nog helt
och hållet saknades, oaktadt detsamma inom ett land med Sveriges skaplynne
ofta kunde finna ett vigtigt användande, har Kongl. Maj:t nu föreslagit att till
anskaffande af 30 stycken 4,1-tums refflade tackjernskanoner med nödiga lavetter
och föreställare samt spetsprojektiler, måtte anvisas ett belopp af 73,500 R:dr.
Lika med Kongl. Majit anser Utskottet det vara vigtigt att ett positionsoch
belägringsartilleri finnes för arméen att tillgå: men då det icke torde böra
möta några synnerliga svårigheter, att, i händelse af trängande behof, inom kort
tid komplettera en dylik materiel, har Utskottet ansett, att till besparing i Statsverkets
för många andra vigtiga företag hårdt anlitade tillgångar, någon nedsättning
i det af Kongl. Majit äskade beloppet må kunna ega rum, hvadan Utskottet
hemställer,
att Rikets Ständer måtte, i anledning af Kongl. Majits förevarande
nådiga framställning, till ett positions- och belägringsartilleri
om 15 refflade tackjernskanoner med tillbehör, lavetter,
föreställare och spetsprojektiler anvisa för år 1867 ett
belopp af 36,750 Ridr.
31:o. Till anskaffning af 7,000 stycken infanterigevär har Kongl. Majit nu
äskat ett extra anslag af 320,250 Ridr.
Enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, utgöra de till krigsbruk
afsedda refflade gevär, Staten för närvarande dels redan eger färdiga, dels
efter innevarande statsregleringsperiods utgång erhåller, tillsammans 92,234 stycken
; men då en stor del af dessa gevär icke kunde anses till krigsbruk fullt ändamålsenlig,
hade det synts Kongl. Majit nödvändigt att, så fort ske kunde, söka
uppbringa de fullt ändamålsenliga gevärens antal i det minsta till det belopp, den
i fält först utryckande styrkan erfordrade; dock hade Kongl. Majit, med afseende
å beloppet af gevärstillverkningen vid faktorierna inom landet, funnit sig icke
böra lör år 1867 föreslå anskaffandet af mer än 7,000 infanterigevär, hvarom här
är fråga, jemte 3,000 sådana, i ersättning för målskjutningsgevär, som blifvit
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
föreslagna till utlåning åt do frivilliga skarpskytteföreningarne, och hvarom Utskottet
här nedan under 43:dje punkten kommer att yttra sig, eller tillsammans
10,000 stycken.
Då för arméeus krigsduglighet i främsta rummet är af vigt att den är försedd
med fullt tidsenliga skjutvapen, men tillräckligt förråd af dylika vapen ännu
icke blifvit anskaffadt, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga förslag, måtte till anskaffande af 7,000 stycken infan}
terigevär för år 1867 bevilja det af Kongl. Maj:t äskade be
loppet
320,250 R:dr.
32:o. För anskaffning af en tjenlig modell för såväl Infanteriets som kavalleriets
skjutvapen med tändnålsinrättning samt till nödiga försöks anställande med sådana
gevär, bar Kongl. Majit hos Rikets Ständer begärt ett belopp af 15,000 R:dr.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inbemtas, hafva de modeller af dylika
gevär, hvarom man hittills erhållit kännedom, icke varit af sådan beskaffenhet,
att de kunnat anses fullt ändamålsenliga; men då, på sätt tillika blifvit upplyst,
dessa gevär det oaktadt ega stora företräden äfven framför vanliga kammarladdningsgevär,
har det synts angeläget, att skjutförsök med dylika gevär för erhållande
af en i allanafseenden ändamålsenlig modell så fort som möjligt anställas;
och enär det, särdeles under nuvarande förhållanden, då ett stort antal gevär
torde komma att för Statens räkning tillverkas, är af synnerlig vigt att för detta
dyrbara vapen erhålla en fullt tidsenlig modell, samt Kongl. Maj:t således bör beredas
tillgång till godtgörande af de kostnader, som af de, såsom det är att hoppas,
redan pågående undcrsökningarne förorsakas, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende
äskat.
33:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade general-fälttygmästaren,
under anförande, hurusom de väsendtliga förbättringar, infanteriskjutvapnet
på sednare åren undergått, gjorde nödvändigt, att äfven rytteriet försåges
med tidsenligare sådana vapen, än dem, hvarmed detsamma för närvarande vore
utrustadt, i underdånighet hemställt att, sedan frågan, huruvida kavalleriet skulle
ega tvänne eldvapen, ett för strid på nära håll och ett för strid till fots på längre
afstånd, eller blott ett för det förstnämnda ändamålet afsedt, blifvit afgjord, samt
tjenliga modeller för ifrågavarande vapen kunnat erhållas och vunnit Kongl. Maj:ts
godkännande måtte få anskaffas till en början 1,000 stycken sådana vapen, till en
approximativt beräknad kostnad af 45 R:dr stycket; och har i följd häraf Kongl.
! Maj:t nu begärt för kavalleriskjutvapen 45,000 R:dr; men då med beviljande af an
slag
för ifrågavarande ändamål lämpligast torde böra anstå intill dess frågan om
vapnens beskaffenhet blifvit af vederbörande pröfvad och af Kongl. Maj:t afgjord
samt modeller i behörig ordning fastställda, hemställer Utskottet,
att det för kavalleriskjutvapen äskade anslagsbeloppet icke
må af Rikets Ständer beviljas.
34:o. Till förstärkning af förrådet å kavallerisablar har Kongl. Maj:t äskat
anvisande af 10,200 R:dr; men enär, enligt hvad i Statsråds-protokollet finnes antydt,
jemväl för detta vapen förändrad modell torde ifrågakomma, synes frågan
om anvisande af medel för berörda ändamål utan olägenhet kunna tillsvidare anstå;
hvadan Utskottet hemställer,
att förevarande nådiga framställning icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
31
Fortifikationsbchof.
t
35:o. Carlsborgs fästningsbyggnad.
Sedan, på grund af Rikets Ständers derom gjorda framställning, Kongl.
Majit genom nådigt Bref af den 10 November 1863 anbefallt chefen för ingeniörkorpsen
att inkomma med fullständiga beräkningar öfver återstående kostnaden
för Carlsborgs fästningsbyggnad, hade, på sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen,
korps-chefen ingifvit ett i sådant afseende af fortifikations-befälhafvaren på
stället uppgjordt förslag, slutande sig på en jemn summa af 5,000,000 R:dr, utom
ett större permanent sjukhus, kruthus och hamnanläggning, särskildt uppgående
till 915,500 R:dr; i sammanhang hvarmed korps-chefen omförmält, bland annat,
dels att med det af Rikets Ständer vid förra riksdagen beviljade anslag af 100,000
R:dr årligen till fästningsbyggnadens fortsättande arbetet bedrifvits hufvudsakligen
på slutvärnet, hvarmed ock så långt medbunnits, att hela denna byggnad under
år 1865 komme under tak, dervid dock för byggnadens fullständiga kompletterande
återstode en betydlig del af inre hvälfningen och inredningen, dels att nödiga hvalf
och lokaler för förvarande af större eller mindre del af Bankens redbarheter numera
blifvit i norra borgen inredda, dels att, i anseende till nödig befunnen förflyttning
af alla kaserner och öfriga byggnader för kronoarbetskompanierna, en
särskild kostnad derför af 25,000 R:dr blifvit i kostnadsförslaget upptagen, dels att,
sedan nödige upplysningar från Krigs-kollegium erhållits om mängden och beskaffenheten
af de persedlar och effekter, för hvilka utrymme borde å fästningen beredas,
ritningar och kostnadsförslag blifvit upprättade till sådana byggnader, beräknade
till en kostnad, för artilleri-afdelningen af 863,667 R:dr 49 öre med en
arbetstid af sex år och för fortifikations- och intendents-afdelningarne af 1,623,012
Ridr 8 öre med högst tio års byggnadstid, och dels att ofvannämnda förslag omfattade
allt, som ännu återstode för att bringa Carlsborgs fästning i fullständigt
skick med undantag af bestyckningen.
I betraktande af hvad chefen för ingeniör-korpsen sålunda andragit, samt
med afseende å vigten deraf, att, denna centralfästning utan allt för lång tidsutdrägt
komme i det skick, att den uppfyllde ändamålet med anläggningen, har
Kongl. Majit ansett åtgärder böra vidtagas för möjliggörande af större skyndsamhet
med byggnaden och af detta skäl äskat, till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad,
ett anslag af 200,000 R:dr samt till förrådsbyggnader derstädes
300,000 R:dr.
Den anordning af arbetet för Carlsborgs fästningsbyggnad, som i sednare
åren blifvit följd, har haft till syfte att bringa fästningen till fullbordan endast i
den mån sådant kunde ske utan att anlita Statsverkets tillgångar i sådan grad,
att deraf skulle följa inskränkningar i än nödvändigare utgifter; och sedan nu fästningen
blifvit försedd med slutvärn och de angelägnaste arbetena inom dessa torde
kunna fullbordas, utan att det hittills anvisade årsanslaget för detta ändamål kräfver
tillökning, anser Utskottet så mycket betänkligare att för anslagen till denna
fästningsbyggnad följa en annan ordning, som byggnadens fullbordan i allt fall
fordrar en jemförelsevis lång tid, och fästningen således måste genom tillfälliga
anordningar sättas i försvarbart skick, om sådant under tiden skulle af behofvet
32
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 51.
fordras. Då dessutom en icke aflägsen tid torde medföra lösningen af den omtvistade
frågan rörande lämpligaste sättet för fästningsbvggnaders utförande, och
alltså arbetets bedrifvande i den hittills följda ordning skall lemna den största
säkerheten för dess ändamålsenlighet för framtiden, har Utskottet ansett årsansla
get
för fästningsbyggnaden böra inskränkas till enahanda belopp, som vid sednaste
riksdag anvisades, likasom ock Utskottet trott påbörjande af förrådshusen utan
olägenhet kunna sättas tillbaka för andra utgifter, för hvilka Statens tillgångar
tagas i anspråk; och hemställer fördenskull Utskottet,
a) att Rikets Ständer måtte, till fortsättande af Carlsborgs
fästningsbyggnad anvisa för år 1867 ett belopp af 100,000 R:dr,
att af Riksgälds-kontoret utbetalas; och
b) att det af Kongl. Maj:t begärda anslag för påbörjande af
förrådsbyggnader vid Carlsborg icke må af Rikets Ständer
beviljas.
36:o. Befästning arne i Stochholms skärgård.
a) Till förstärkande af Waxholms fästniögsmurar har Kongl. Majit äskat
ett belopp af 90,000 R:dr.
Beträffande denna fästning har chefen för ingeniör-korpsen, enligt hvad Statsråds-protokollet
utvisar, meddelat, att då densamma år 1864 skulle sättas i försvarsskick,
hvarken tid eller medel medgåfvo andra åtgärders vidtagande, hvad
fästningsverken beträffade, än att förse dem med tvänne provisionela bepansrade
batterier, egentligen afsedda till stängselliniernas försvar. En fullständig plan till
fästningens försättande i tidsenligt skick hade derföre af korps-chefen nu blifvit
framlagd, medelst ritning och tillhörande handlingar; och skulle genom föreslagna
förändringar och nybyggnader denna fästning komma uti fullt försvarbart skick fölen
summa af 452,990 Ridt- 15 öre, då äfven ett tillräckligt antal bepansrade kascmater,
samt ett ökadt utrymme för garnisonen, jemte permanenta batterier till
skydd för stängselflottorna erhölles.
Enär, med afseende å den utveckling, artilleriet under sednare tider vunnit,
det torde vara nödigt, att, till betryggande af inloppet vid Waxholm, fästningens
murar förstärkas, tillstyrker Utskottet,
att det af Kongl. Majit för sådant ändamål äskade extra
anslag, 90,000 Ridr, måtte af Rikets Ständer beviljas.
b) Enär befästningarne vid Waxholm vore ofullständiga, om ej inloppet vid
Oxdjupet kunde försvaras, har Kongl. Majit äskat, att till en skansanläggning derstädes,
hvarför kostnaden, enligt af chefen för ingeniör-korpsen afgifvet förslag,
beräknats till 531,281 Ridr 38 öre, måtte vid denna riksdag anvisas ett belopp
af 150,000 Ridr.
Oaktadt vigten af det företag, som i denna Kongl. Majits nådiga framställning
afses, icke torde kunna förnekas, har Utskottet likväl ansett att, till besparing
för andra lika vigtiga ändamål, någon nedsättning i det af Kongl. Majit nu
äskade beloppet må kunna ega rum; hvadan Utskottet ock hemställer,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla Kongl. Majits
förslag, att till en skansanläggning vid Oxdjupet anvisas för
år 1867 ett belopp af 100,000 Ridr.
37:o.
Stats - Utskottets Utlåtande N:o 51.
33
37:o. Befästningarne vid Carlskrona.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade af samina anledning,
som förut anförts rörande Waxholm, under år 1864 några genomgripande åtgärder
icke heller kunnat vidtagas för att sätta Kungsholms fästning uti försvarbart skick,
efter de förändringar och vilkor, som nu måste uppfyllas af ett fast sjöförsvar.
Dessa åtgärder hade då inskränkt sig till anläggande af tvänne provisionela bepansrade
batterier, hvilka nästlidna höst blifvit färdiga.
Af chefen för ingeniör-korpsen hade nu blifvit framlagda planer och förslag,
afseende i vidsträcktare mån fästningens förstärkning samt stora inloppets försvar;
varande kostnaderna för Kungsholmens lörstärkande och komplettering beräknade
till 521,195 Riksdaler 90 öre. Derest de i afseende å Kungsholms fästning föreslagna
förändringar komme till verkställighet bringades visserligen denna fästning
i ett fullt brukbart stånd äfven mot nutidens anfallsvapen. Men den kunde icke
lemna något rätt kraftigt försvar åt stängsellinierna, hvartill verkens lägen icke
voro lämpliga, såsom helt och hållet förlagda efter helt andra försvarsgrunder,
eller att tidigt kunna möta en inseglande fiendtlig flotta med skott långskepps.
Det blefve således, efter chefens för ingeniör-korpsen tanke, angeläget att ordna
detta försvar utom fästningen, och ingen plats egnade sig härtill så väl som undervattensgrundet
Dynan, beläget sydost från Drottningskär och omkring 800 fot
från stranden af Aspö. Ett förslag hade derföre blifvit upprättadt att förse detta
grund med en för ändamålet lämplig befästning, bestående af 11 stycken bepansrade
kasemater för de grofsta pjeser mot inloppet och stängsellinien, samt 10
stycken vanliga kasemater mot landsidan och till beskjutning af terrängen framför
Drottningskär. Genom denna enda anläggning på Dynan vunnes det dubbla
ändamålet att få en ytterst kraftig beskjutning mot inloppet och på samma gång
ett godt försvar för Drottningskär och Aspölandet; varande kostnaden för denna
befästning beräknad till 956,396 Riksdaler 79 öre.
Sedan de sålunda föreslagna befästningsarbetena blifvit utförda och vederbörligen
bestyckade, samt sedan den under byggnad varande skansen vid vestra
Hästholmen blifvit fulländad, hade chefen för ingeniör-korpsen ansett försvaret
af Carlskrona inre redd vara tillräckligen tryggadt, så vidt det vore på fästningar
beroende. Dertill komme dessutom de redan färdiga stängselflottorna, utan hvilka
något rätt tillförlitligt försvar af inloppen icke kunde åstadkommas. Dessa inlopp
hade dock ganska betydliga bredder, särdeles det stora, som uppginge till
icke mindre än 4,000 fot. Då det läge i sakens natur, att en stängsellinie af
denna utsträckning icke kan innebära samma säkerhet som en kortare, och då
erfarenheten redan visat, huru kostsamma dessa stängselliuier i längden måste
blifva, helst de icke kunde ega någon längre varaktighet, så innefattade dessa
begge omständigheter talande skäl för att medelst stenförsänkningar söka inskränka
öppningarne af dessa inlopp. Chefen för ingeniör-korpsen hade derföre ansett sig
böra i sitt förslag angående fästningsbygguaderna upptaga till försänkningar uti
det mindre inloppet vid vestra Hästholmen 73,350 Riksdaler, samt till försänkningar
uti stora inloppet emellan Kungsholmen och Drottningskär 545,985 R:dr.
Slutligen hade chefen för ingeniör-korpsen upptagit 168,000 Riksdaler, att
utgå med 56,000 Riksdaler årligen under åren 1867, 1868 och 1869, för fullbor
dande
af skansen å vestra Hästholmen.
Bih. till 11. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 1.9 Eäft. 5
34
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 51.
Under åberopande af hvad chefen för ingeniör-korpsen sålunda anfört, har
Kongl. Maj:t för befästningarne vid Carlskrona äskat följande belopp:
a) Till verket å Dynan 160,000 Riksdaler.
För försvaret af inloppet till Carlskrona och af redden innanför de dervarande
yttre befästningarne hafva olika och särdeles skiljaktiga planer tid efter
annan blifvit framställda. Enligt det år 1820 uppgjorda förslaget borde befästningen
å Drottningskäret iståndsättas och på Hästholmen uppföras en tillräckligt
stark skans för stängande af inloppet till Aspö samt i öfrigt med särskilda befästningar
förses åtta skär, nemligen Löfgrundet, Degerskär, Ekholmen, Länsman,
Jerskullen, Målaregrundet, Getskär och Törnholmen, af hvilka tre äro undervattensgrund.
Då sedermera möjligheten att forcera inloppet ansågs ökad genom
ångkraftens användning, och kostnaden för byggande å undervattensgrunden borde
undvikas, blef en annan plan uppgjord och vid riksdagen 1856—1858 framlagd.
Den afsåg, att endast ett af de ofvannämnda skären, eller det som har namnet
Länsman, skulle befästas, men att deremot fem andra skär skulle med befästningar
förses; hvarjemte tillkännagafs, att Hästholmens befästande af militärmyndigheterna
på stället ansetts öfverflödigt. Anslag beviljades vid nämnda riksdag för
påbörjande af berörda befästningar och vid den följande för fortsättningen deraf;
till följd hvaraf befästningar å skären God Natt och Kurrholmen lära vara uppförda.
Vid sista riksdagen förekom icke fråga om de öfriga skärens befästande;
men deremot förklarades det högst angeläget att det af militärmyndigheterna nyss
förut öfvergifna förslaget om Hästholmens befästande blefve antaget och i verket
satt, hvartill ock anslag beviljades. Nu föreslås, jemte fortsättning af nyssberörda
befästning samt förstärkning af Kungsholms fästning, befästning å undervattensskäret
Dynan med en kostnad af 956,396 Riksdaler 79 öre, hvarjemte anmäles
behofvet af befästningar dels på Aspö och dels till försvar af jettéen vid Djupasund,
af hvilka åtminstone de två förstnämnda förut icke finnas omförmälda.
Om än antagliga förklaringar skulle kunna lemnäs för det anmärkningsvärda
förfarandet att föranleda anslag för utförande af planer, som sedermera icke
blifvit fullföljda, så synas dock synnerliga anledningar förekomma, att innan omedelbart
bifall lemnäs till utförande af nya och förändrade förslag, åsyftande utgifter
till belopp af mera än en million, påkalla en särskild och mångsidig pröfning
af samma förslag, hvilket, så vidt kandliugarne visa, icke varit underkastadt någon
särskild granskning, motsvarande den, som vid anskaffande äfven af mindre
dyrbar krigsmateriel anordnas; och då dessutom vigten af befästningarne vid
Carlskrona till stor del beror på de förfoganden, som framdeles kunna vidtagas
med afseende på antalet och beskaffenheten af de fartyg, som der skola uppläggas,
på omfånget af de förråd, som der böra vara att tillgå, samt på de utvägar,
som kunna erbjuda sig att i andra hamnar verkställa nödiga reparationer, synes
några nya befästningar icke böra påbörjas förr, än behofvet och lämpligheten
deraf undergått en alla nyssnämnda och dylika omständigheter omfattande pröfning;
hvadan Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning om anslag till verket
å Dynan icke må af Rikets Ständer bifallas.
b) Till försänkningar i stora inloppet 100,000 Riksdaler.
På enahanda grund, som i föregående mom. blifvit åberopad, tillstyrker
Utskottet,
att ej heller det till försänkningar i stora inloppet begärda
anslag må af Rikets Ständer beviljas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
35
c) Till Skansen å vestra Hästholmen 60,000 Rdr.
Till påbörjande af detta arbete hafva Rikets Ständer redan beviljat medel,
i det de vid sistförflutna riksdag dertill anvisade 150,000 R:dr. Konstnaden för
arbetet beräknades då till 300,000 R:dr, med afseende på en byggnadstid af tre år;
men då densamma blifvit förlängd till dubbelt, erfordras, efter hvad Statsrådsprotokollet
gifver vid banden, ytterligare 18,000 R:dr för att färdiggöra detta verk.
Då detta anslag afser fortsättandet af ett redan påbörjadt befästningsarbete,
hvilket Rikets sist församlade Ständer funnit vara af behof påkalladt, hemställer
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte till skansen å vestra Hästholmen
bevilja det begärda anslaget 60,000 R:dr.
d) Till försänkningar vid vestra Hästholmen 24,000 R:dr; och enär dessa
försänkningar lära erfordras för att komplettera den i nästföregående punkt omförmälda
skans, hvadan ock chefen för ingeniör-korpsen redan i sitt förslag till
förra riksdagen angående fästningsbyggnaderna hos Kongl. Maj:t derom gjort
framställning, hemställer Utskottet,
att berörda belopp, 24,000 R:dr, måtte för det atsedda ändamålet
beviljas.
38:o. I fråga om anvisande af medel för förberedande af Norrlands kustförsvar
hafva inom Riks-Stånden särskilda motioner blifvit väckta och till Utskottet remitterade,
nemligen hos Riddcrskapet och Adeln (under N:o 25) af Herr von
Knorring, O., hos Preste-Ståndet (under N:o 58) af Kyrkoherden Ekelundh, hos Borgare-Ståndet
(under N:o 72) af Herr P. Staaff och hos Bonde-Ståndet (under N:o
255) af Riksdagsfullmägtigen Per Ericsson från Gefleborgs län, hvilka samtlige
motionärer yrkat, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett
anslag af 100,000 R:dr, lör att hufvudsakligen på de af Sjöförsvars-komitéen år
1862 uppgifna grunder och på de vilkor, Kongl. Maj:t kunde komma att föreskrifva,
användas icke allenast till försättande i försvarbart skick af inloppen till
städerna Hudiksvall och Sundsvall, utan ock, så långt medlen räckte, till det
Norrländska kustförsvaret i allmänhet.
Till stöd för denna framställning hafva motionärerne hufvudsakligen åberopat
nödvändigheten, att icke Norrland, med sina rika inaterialier till framtida
blomstring, vid ett utbrytande krig skall ligga öppet och oförsvaradt, utsatt att
blifva ett rof för fiendtliga förhärjuingar. De befästningar, hvilka af motionärerne
afbågos, utgjordes af fältförskansningar af bjelkar och jord eller s. k. blinderingar,
uppförda å en och annan punkt vid inloppen till några af de Norrländska hamnarne,
och skulle dessa befästningar, hvilka synnerligast i Norrland med dess rika
tillgång på skog kunde åstadkommas för en jemförelsevis ringa kostnad, vara af
synnerlig vigt, dels såsom skydd för nödvändiga militärförråd, och dels såsom
stödjepunkter åt det rörliga försvaret i Norrland, hvilket vid ett blifvande krig
med säkerhet komme att öfvertagas af de Norrländska skarpskyttarne, de der förbundit
sig att gemensamt försvara hvarandras hemtrakter.
För att ytterligare styrka behöfligheten och nödvändigheten af ett kustförsvar
i Norrland, hafva motionärerne vidare åberopat hvad ej mindre Landtförsvars-komitéen,
än äfven Sjöförsvars-komitéen, uti afgifna underdåuiga betänkanden,
beträffande denna fråga yttrat; hvarförutan motionärerne erinrat om de stora
timmerupplag och dyrbara industriela anläggningar, hvilka i de Norrländska städerna
skulle, i händelse af ett krig, lemnäs till pris åt fienden, som der kunde
landstiga med en obetydlig styrka, så framt icke vid inloppen anlagda befästninga
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
satte innevånarne i tillfälle att med något hopp om framgång möta ett fiendtligt
öfverfall.
Enligt hvad motionärerne meddelat, har chefen för ingeniör-korpsen, i följd
af nådig befallning att gå i författning om terrängförhållandenas undersökande vid
inloppen till Hudiksvall och Sundsvall samt att uppgöra förslag till dessa inlopps
försättande i försvarbart skick, redan låtit under nästlidet år verkställa de nödiga
undersökningarne; och då Kongl. Maj:t, efter pröfning af de förslag till befästningar
å dessa orter, som för närvarande torde vara under utarbetning, icke lärer
underlåta att till kommande riksdag göra den på frågans fullständiga utredning
grundade framställning, som kan finnas nödig, anser sig Utskottet böra, i anseende
till ärendets outredda skick, hemställa,
att ifrågavarande motioner icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
39:o. Beklädnadsbehof.
Uppå Krigs-kollegii underdåniga framställning har Kongl. Maj:t begärt, att
de för nu löpande statsregleringsperiod anvisade extra anslag,
för beklädnadspassevolans vid värfvade regementen R:dr 80,984: 71.
„ indelta armöens utredning, fyllnadsanslag  4,963: 83.
. underhåll af beväringsmanskapets beklädnad  „ 189,000: —
eller tillhopa R:dr 274,948: 54.
årligen, måtte jemväl för nästa statsregleringsperiod få utgå; och då någon nedsättning
i de kostnader, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag äro afsedda,
icke för den närmaste framtiden torde vara att förvänta, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer jemväl för år 1867 anvisa den ifrågavarande
summan, 274,948 R:dr 54 öre, att från Riksgälds
kontoret
utgå.
40:o. Topografiska korpsens arbeten.
a) Till fortsättande af dessa arbeten, till kartegraveringen och till aflöning
åt den ökade arbetspersonal, som erfordrades för det militära karteverkets skynd
samma
utförande, har Kongl. Maj:t för år 1867 äskat en summa af 75,000 R:dr.
I ändamål att påskynda det af Kongl. Maj:t den 3 November 1857 anbefallda
utgifvandet af Topografiska korpsens karta öfver Sverige, hvilken förut
hemlighölls, blef vid 1859—1860 årens riksdag korpsens årliga arbetsanslag höjdt
från 27,000 till 50,000 R:dr, hvarjemte erhölls ett årligt anslag af 3,200 R:dr till
aflöning för behöflig extra arbetspersonal. Dessa begge anslag beviljades äfven
vid sistlidna riksdag fortfarande för nuvarande statsregleringsperiod; och, enligt
hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen, hafva numera förmedelst dessa anslag
utgifvits:
äldre graverade blad, sedan de blifvit på fältet granskade och till gravyren rättade
11 blad,
nygraverade 10 „
tillhopa 21 blad,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
37
innefattande en yta, då haf frånräknades, af omkring 350 qyadratmil. Under ny
gravering vore ytterligare 7 blad. Förliden höst skulle 4 blad blifva alldeles
färdiga, väntande på gravering, oell dessas antal komme årligen att ökas, dels
med ett, som årligen nymättes, dels med flera redan färdigmätta, som efter någon
rättelse på fältet kunna graveras, men hvartill nu saknades medel, och hvilka
färdiga blad måste hvila obehaudlade, enär nu anställda gravörer voro för längre
tid upptagne med sina under arbete varande blad, af hvilka hvart och ett fordrar
2 till 3 års arbete. Genom ett ökadt anslag skulle, dels medelst några utländska
gravörers inkallande de redan färdiga bladen kunna lemnäs under gravörens hand
och skyndsammare komma i allmänhetens, dels också den på fältet arbetande
personalen kunna ökas, för att bereda material till gravyrens behandling.
Rikets Ständers år 1864 församlade Revisorer hafva, i deras skrifvelse om
verkställd granskning af Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, fästat uppmärksamhet
vid Topografiska karteverkets långsamma utgifvande och uttalat
den önskan att en större skyndsamhet i arbetet kunde åstadkommas
Lika med bemälde Revisorer anser Utskottet det vara af stor vigt, att Topografiska
korpsens karteverk må, så fort möjligt är, blifva i sin helhet för allmänheten
tillgängligt; och då en verksam förändring i den genom de ringare medlen
nödvändigtvis inskränkta arbetsplanen endast genom beviljande af högre anslag
torde kunna åstadkommas, tvekar ej Utskottet tillstyrka,
att till fortsättande af Topografiska korpsens arbeten, till
kartgraveringen och till aflöning åt den ökade arbetspersonal,
som erfordras för det militära karteverkets skyndsamma utförande,
måtte beviljas för år 1867 en summa af 75,000 R:dr.
b) Till Utskottets behandling hafva blifvit remitterade särskilda hos Ridderskapet
och Adeln af Herr Silfverstolpe, D. W., (under N:o 127) och inom BorgareStåndet
af Herr G. F. Ridderstad (under N:o 163) väckta mötioner, angående byggnadsanslag
för Topografiska korpsen, jemte ett af Herr Wedderkop, C. A., vid remissen
af den förra motionen, afgifvet yttrande.
Begge dessa motionärer hafva af anförda skäl yrkat, att Rikets Ständer
måtte till en byggnad åt Topografiska korpsen och Krigsarkivet anslå en summa
af 200,000 R:dr, hvarjemte Herr Ridderstad alternativt föreslagit, att antingen
f. d. Riksarkivets hus eller f. d. Hebbeska huset måtte för berörda ändamål
upplåtas.
Topografiska korpsen har, enligt hvad motionärerne uppgifvit, för närvarande
åt sig upplåten en mindre lokal på Riddarholmen, der Krigsarkivet med
kartor, kartplåtar, bibliothek, instrumenter och öfriga samlingar förvaras, men
för korpsens arbetande personal har sedan 1858 en särskild större våning blifvit
förhyrd å Norrmalm, hvarjemte på ett annat ställe anskaffats lokal för korpsens
koppartryckeri.
Att en dylik anordning skall för korpsen medföra betydande olägenheter
och på fortgången af dess arbeten menligt inverka, torde icke kunna bestridas och
chefen för nämnda korps lärer jemväl hos Kongl. Maj:t gjort framställning om
beredande af anslag för uppförande af en lämplig byggnad för korpsen, enligt
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, slutande å en summa af 250,000 R:dr;
men Utskottet har dock, med hänseende till de stora anslag, som under denna
Hufvudtitel äro af Kongl. Maj:t begärda, ansett sig icke kunna tillstyrka anvisandet
af en så betydlig summa, som för uppförandet af en ny byggnad skulle
erfordras. •
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
Beträffande åter det jemväl väckta förslaget att åt Topografiska korpsen
upplåta antingen f. d. Riksarkivets eller f. d. Hebbeska huset, så synes någon
disposition af det sednare huset icke böra ifrågakomma förr än utrymme blifvit
beredt för den blifvande riksdagen; och då, enligt hvad Utskottet inhemtat, nästlidet
års Revisorer gjort framställning i afseende på användandet af Statens byggnader
i hufvudstaden, torde Utskottet, vid behandlingen af denna fråga, komma
att taga under öfvervägande, huruvida i någon af berörda byggnader skulle kunna
inrymmas något af de embetsverk, som för närvarande äro i saknad af egna lokaler;
hemställande alltså Utskottet,
att ofvanberörda motioner för närvarande icke måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
41:o. Arméens pensionering.
Uti särskild den 7 November nästlidet år till Rikets Ständer aflåten, af samtliga
Riks-StåDden till Stats-Utskottet remitterad nådig Proposition (N:o 28), angående
detta ämne, har Kongl. Maj:t till en början erinrat hurusom, i anledning af Kongl.
Maj:ts till Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag gjorda framställning om
behofvet af en förbättrad pensionering för arméens befäl och tjenstemän, Rikets
Ständer, — jemte det de, med hufvudsakligt godkännande af de framlagda pensionsstaterna,
anvisat nödiga medel för den nya pensioneringens tillämpning under
åren 1858, 1859 och 1860 i enlighet med särskilda stadganden och vilkor, — i
sammanhang dermed af anförda skäl anhållit att Kongl. Majit täcktes låta upprätta
och vid påföljande riksdag öfverlemna förslag till fullständigt ordnande af
pensioneringen för arméens befäl och tjenstemän, samt till beredande derjemte af
nödig förenkling i förvaltningen.
Sedan Kongl Majit derefter under den 14 Oktober 1859 i nåder förklarat
att, — i betraktande af hvad i frågan förekommit, och då en ny och mera omfattande
reglering af pensionsväséndet för arméen icke syntes kunna tillvägabringas,
med mindre än att Staten öfvertoge hela pensioneringen och Arméens pensionskassas
bestyr dermed helt och hållet upphörde, men Rikets Ständer icke gifvit
tillkänna, huruvida en sådan genomgripande och med större omkostnader för
Statsverket otvifvelaktigt förenad förändring varit Rikets Ständers afsigt, — något
förslag i så vidtomfattande rigtning icke vid 1859 och 1860 års riksdag kunde
framställas, helst för verkställighet deraf äfven erfordrades medgifvande från arméens
sida genom dess krigsbefäl, hvars sammankallande under sådana omständigheter
möjligen utan ändamål skulle medföra betydliga kostnader; hade Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse den 5 Oktober 1860 vidare utvecklat sina åsigter
i ämnet, hvarvid, bland annat, anförts: att Rikets Ständer fästat sin uppmärksamhet
å det äfven vid föregående riksdagar anmärkta förhållande, att pensionsväsendet
för arméen, sådant det för närvarande befunnes, vore förenadt med väsendtliga
olägenheter, som dels gjorde förvaltningen mera invecklad, än nödigt vore,
och föranledde till ökade kostnader, dels ock motverkade det för Staten vigtiga
ändamål, som med denna pensionering hufvudsakligen åsyftades. Redan den omständigheten,
att vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas för upprätthållande
af den Arméens pensionskassa, efter gällande stat, åliggande pensionering, samt
att medel behöfde särskildt anvisas för pensionernas ökande, ådagalade, på sätt
föregående Ständer anmärkt, behofvet af en ny och omfattande reglering af pensions
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
39
väsendet. Men härtill komme åtskilliga andra förhållanden, som läto detta behof
ännu tydligare framstå. I sådant afseende hade Rikets Ständer funnit med skäl
kunna anmärkas det olämpliga deri, att pensionerna utgå ur två särskilda fonder,
nemligen dels af Arméens pensionskassas egna medel jemte det statsbidrag, hvaraf
den i sednare tider varit i åtnjutande, dels ock af det särskilda kreditiv, som för
tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måst på Riksgälds-kontoret anvisas. Vidare
framställde sig såsom särdeles otjenlig pensionsrättens olikhet efter de tvänne särskilda
pensionsstaterna, eller den väsendtliga åtskilnad, som företer sig emellan dessa pensionsstater,
i afseende på grunderna och vilkoren för pensioneringen, och dessa
med flera uppräknade omständigheter syntes Rikets Ständer tillräckligt ådagalägga
olämpligheten af pensionsväsendets nuvarande inrättning samt behofvet af
en annorlunda beskaffad organisation, äfvensom föranleda till den slutsats, att
Arméens pensionsväsende icke kunde blifva ändamålsenligt orduadt, med mindre
än att hela pensionsväsendet öfverlemnas åt Staten, som sålunda borde öfvertaga
Arméens pensionskassa, men deremot ock ensam besörja pensioneringen. Om
derjemte nu befintliga olikhet i grunderna och vilkoren för pensions åtnjutande
blefve afhulpen, skulle, enligt Rikets Ständers åsigt, pensioneringen utan tvifvel
mera motsvaia sitt ändamål och jemväl i afseende å underhållet blifva för Staten
vida mindre betungande, än den nu är och med nuvarande organisation fortfarande
måste blifva; och hade, i betraktande häraf, Rikets Ständer, uti ofvanomförmälda
underdåniga skrifvelse, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,
som funnes lämpliga till förberedande af en sådan reglering af pensionsväsendet
för arméen, att hela pensioneringen måtte kunna af Staten öfvertagas,
samt till åstadkommande af mera enhet i grunderna och vilkoren för pensioneringen
jemte nödig förenkling i förvaltningen.
Direktionen öfver Arméens pensionskassa, häröfver hörd, hade i anledning
deraf yttrat, att för en så beskaffad förändring, som med denna Rikets Ständers
framställning afsåges, i första rummet erfordrades krigsbefälets hörande i afseende
å öfverlåtandet af ponsionsinrättningens fonder; men då direktionen saknade behörighet
att i denua hufvudsakliga omständighet något yttrande afgifva, inskränkte
sig direktionen till att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å några med frågan
sammanhängande och, särdeles hvad beträffade den af Rikets Ständer åsyftade
besparing i förvaltningskostnaden, på densamma inverkande förhållanden. I sådant
afseende förekomme, att, utom Arméens pensionskassa, under direktionens
förvaltning befunne sig flera andra, mer och mindre betydliga fonder, hvilka för
närvarande drabbades af dels inga, dels högst obetydliga förvaltningskostnader,
nemligen:
l:o. Arméens euskilda enke- och pupillkassa, som stiftades år 1817 och
hvars fond, utan något understöd från Statens sida, blifvit samlad och uppehållen
dels genom årliga afgifter af alla delegarne i Arméens pensionskassa och dels
genom inträdesafgifter af dem, hvilka frivilligt i Enkekassan ingått, Kassans utlånade
kapital år 1861 utgjorde 630,000 Riksdaler, samt den till 370 dåvarande
pensionärer utgående årliga pensionssumman 53,000 Riksdaler.
2:o. Kongl. Maj:ts fond i Arméens enke- och pupillkassa, 7,500 Riksdaler,
eller årliga räntan å det gåfvokapital, som i nåder blifvit anslaget till pensioner
för militär-enkor och barn, att efter Kongl. Maj:ts förordnande användas och särskildt
redovisas enligt Kongl. Brefvet den 9 Februari 1819, från hvilken fond år
1861 utgingo årliga pensioner till 132 enkor och barn.
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
3:o. Statsanslaget å nionde Hufvudtitelri, 37,500 Riksdaler årligen, till aflidne
militärers i fattigdom efterlemnade enkors och barns pensionerande, hvilket
anslag, intill år 1828 förvaltadt af Stats-kontoret, genom Kongl. Brefvet den
3 Januari nämnda år öfverflyttädes till Arméens pensionskassa, för vinnande af
enhet i förvaltningen, och ännu af direktionen förvaltas i enlighet med Kongl.
Reglementet den 21 September 1833. Från detta anslag åtnjöts år 1861 årligt
understöd af 970 enkor och barn.
4:o. Den af aflidne Grefvinnan Sofie Horn, född Blomstedt, gjorda stiftelse
för fattiga militärenkors och barns pensionerande, hvars årliga inkomster, som år
1861 uppgingo till 8,700 R:dr, utdelas i årliga pensioner af 150 R:dr enligt de i
stiftelseurkunden föreskrifna grunder.
5:o. Arméeus ackords-amorteringsfond, bildad iändamål att inlösa och amortera
officers-ackorderna inom arméen, på sätt Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1833
föreskrifver, samt förvaltad enligt Kongl. Reglementet den 3 Juli 1840; belöpande
sig år 1861 fondens återstående skuld i utelöpande fyra procent obligationer till
2,757,600 R:dr, hvilken skuld vore beräknad att enligt fastställd amorteringsplan
vara inbetald år 1886.
För öfrigt hade direktionen upplyst, att alla dessa fonder, hvilka, så till
inkomster som till utgifter vore af skiljaktig beskaffenhet och till en del för olika
ändamål afsedda, förvaltades afskiljda från hvarandra och redovisades uti särskilda
räkenskaper, som granskades dels af Kammar-rätten och dels af arméens egna
revisorer; samt att, hvad särskildt angick Arméens enskilda enke- och pupillkassa,
densammas förvaltning skulle, till följd af dess organisation i samband med pensionskassan,
blifva särdeles betungande, om vid den ifrågasatta öfverflyttningen af
pensionskassan till Statsverket, enke- och pupillkassan förlorade förmånen af den
kostnadsfria förvaltning gemensamt med Arméens pensionskassa, under förutsättning
hvaraf den stiftades och till följd hvaraf den hittills kunnat, ehuru de sednare
åren med endast ett ringa årligt öfverskott, fullgöra sina förbindelser mot
delegarne utan deras betungande med alltför höga afgifter.
Sedan Kongl. Maj:t derefter vid sistförflutna riksdag anmält de hinder, som
dittills mött för framläggande af förslag till sådan reglering af pensionsväsendet
för arméen, som af Rikets Ständer åsyftats, hade Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 17 Oktober 1863 förklarat, att Rikets då församlade Ständer, med
vidhållande af de åsigter, som af förra Rikets Ständer härutinnan uttalats, funne
det vara både önskvärd t och angeläget, att en ändamålsenlig pensionering för arméen,
utan vidare dröjsmål, bringades till verkställighet, och anhöllo således Rikets
Ständer, det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådana förfoganden, att ej mindre
Arméens krigsbefäl, än ock öfrige vederbörande blefve i tillfälle att så tidigt
före påföljande riksdag i denna fråga höras och med yttrande till Kongl. Maj:t
inkomma, att Kongl. Maj: t då måtte kunna framlägga så beskaffadt förslag till
reglering af arméens pensionsväsende, som uti Rikets Ständers vid 1859 och 1860
års riksdag aflåtna underdåniga skrifvelse afsågs.
Sedermera hade Landtförsvars-komitéen uti underdånigt betänkande af den
12 Maj nästlidet år yttrat sig i denna fråga och dervid, efter en öfversigt af nu
gällande stadganden i ämnet, förklarat, ätt, med afseende å Arméens pensionskassas
oförmåga att, äfven med sitt nuvarande understöd af Statsverket, bestrida
sina delegares nödtorftiga pensionering, hvartill särskilda fyllnadspensioner måste
från Statsverket påräknas, Komiterade icke kunde undgå att biträda den af Rikets
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
41
keta Ständer uttalade bärofvan anförda åsigt, “att arméens pensionsväsende icke
“kan blifva ändamålsenligt ordnadt, med mindre än hela pensionsväsendet öfver“lemnas
åt Staten, som sålunda borde öfvertaga Arméens pensionskassa, men
“deremot ock ensam besörja pensioneringen.“
Komiterade, som härvid tillagt den slutsats, att något bidrag till detta
ändamål icke borde af löntagarne fordras, och uttalat den förutsättning, att Statsverket
vid en dylik förändring skulle, utan rubbning ai dittills gällande förhållanden,
öfvertaga pensionskassans alla förbindelser till dåvarande pensionärer, hade
i sammanhang dermed framställt och med anförda skäl utvecklat förslag till de
särskilda föreskrifter och stadganden, som för den nya regleringen syntes erforderliga
och lämpliga, samt tillika öfverlemnat förslag till ny pensionsstat,, särskildt
för arméens och särskildt för Gotlands national be värings befäl.
Att med säkerhet beräkna den kostnad, hvartill den af Komiterade föreslagna
pensioneringen skulle uppgå, hade Komiterade funnit vara enligt sakens
natur omöjligt. Det enda sätt, hvarpå Komiterade i detta afseende kunnat tillvägagå,
hade varit att efterse, huru många officerare och underofficerare, vid en
viss tidpunkt, vore pensionsberättigade enligt den föreslagna staten. Med ledning
af 1863 års rullor öfver arméens officers- och underofficers-korpser, samt med
antagande att alla pensionsberättigade afginge, skulle, enligt uppgjord beräkning,
erfordras till betäckande af pensionsbeloppen vid både arméen och Gotlands nationalbeväring
en summa af 273,225 R:dr; — hvaruti icke vore inberäknade de
med lägre pensioner, enligt nu gällande stater, redan afskedade befäl och tjenstemän.
Krigsbefälet, som på Kongl. Maj:ts kallelse nästlidet år sammanträdt och
till hvars öfvervägande Kongl. Maj:t, uti nådig Proposition, framställt, “huruvida
“och på hvad sätt krigsbefälet ville ingå på reglering af arméeus pensionsväsende
“i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer i frågan uttryckta åsigter“, hade
i underdånig skrifvelse den 29 April nämnda år yttrat, bland annat, att krigsbefälet
funne den af Rikets Ständer angifna utväg, att till Staten öfverflytta hela
pensioneringen, vara egnad att underlätta ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet;
att krigsbefälet mod tacksamhet inginge på en sådan reglering deraf,
att Staten öfvertoge pensioneringen af såväl redan varande som blifvande pensionärer;
samt att krigsbefälet, under förutsättning att pensioneringen komme att af
Staten öfvertagas, för sin del medgåfve, att styrelsen och förvaltningen af Arméens
pensionskassa måtte till Staten öfverlemnas, dock med följande vilkor och förbehåll
t
l:o att Arméens pensionskassa städse skulle under särskild redovisning och
bokföring förvaltas af det Statens embetsverk, som förvaltade Wadstena krigsmanshuskassa
eller finge arméens pensionering sig anförtrodd;
2:o att en omfattande pensioneringslag, byggd på de af Rikets Ständer augifna
grunder, att underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa arméen
en fullt tjenstbar befälspersonal, af Konung och Rikets Ständer blefve antagen;
3:o att Staten öfvertoge Arméens pensionskassas alla förbindelser af hvad
namn och beskaffenhet de vara må;
4:o att arméen icke vidare betungades med afgifter för sin pensionering; och
5:o att arméen befriades såväl från förvaltningen af ackords-amorteringsfonden,
som från garantien för uppfyllandet af dess förbindelser.
Direktionen öfver Arméens pensionskassa hade, uti infordradt och den 20
September afgifvet utlåtande, meddelat följande upplysningar i ämnet:
Bilt. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 A/d. 19 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
att. Arméens pensionskassas förmögenhet, enligt sist afslutade hufvudbok
för år 1863, utgör 3,726,869 R:dr 13 öre;
att uti kassans förmögenhet ingår utlånadt kapital å tillhopa 3,662,517
R:dr 3 öre, deraf mot inteckning i fastighet med 6 procent ränta 3,017,701 R:dr
14 öre och med 5 procent ränta 305,815 R:dr 89 öre, samt emot reverser med
borgen och hypothek af aktier m. m. 339,000 R:dr med 6 procent ränta;
att ofvanberörda emot 5 procent ränta utlånade belopp utgöres af ouppsäg
bara
amorteringslån;
att, beträffande de Arméens pensionskassa åliggande förbindelser, det till
arméens och f. d. arméens flottas befäl från kassan utgående årliga pensionsbelopp
för närvarande uppgår till 469,180 R:dr, att utbetalas till 1,083 pensionärer
jemte begrafningshjelp, utgående med 1 års pension, deruti icke inbegripna de af
dertill anvisade statsmedel utgående fyllnadspensioner med tillhopa 146,580 R:dr;
hvarförutan 40 delegare i kassan äro afskedade med rättighet att, vid framdeles
uppnådd fullärighet, emot expektansafgifter tillträda pensioner till sammanlagt
belopp af 14,070 R:dr.
att, enligt den för Arméens pensionskassas tjenstemän och vaktbetjente
fastställda aflöningsstat, de till dem utgående löner uppgå till 12,337 R:dr 50 öre
jemte pension 675 R:dr till en afskedad tjensteman;
att den garanti för uppfyllandet af Arméens ackords-amorteringsfonds förbindelser,
som åligger Arméens pensionskassa, innefattas uti 14:do punkten af
Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1833, enligt hvilken Arméens pensionskassa är
med sina fonder innehafvarne af ackordsfondens obligationer ansvarig, att de erhålla
full valuta för desamma jemte derå upplupen ränta i den ordning och med
de vilkor nvssberörda Kongl. Bref bestämmer; samt
att do från arméen till kassan ingående afgifter under de särskilda titlarne
lör de 8 sista åren i medeltal utgjort årligen 73,167 R:dr 49 öre.
Kongl. Maj:t, som, för sin del, icke funnit något att erinra emot de af
krigsbefälet förutsatta vilkor och förbehåll, har, med godkännande deraf, nu föreslagit
Rikets Ständer:
att, från och med år 1867, Staten måtte, jemte öfvertagande af förvaltningen
af Arméens pensionskassa, ikläda sig förbindelsen att besörja arméens hela
pensionering i enlighet med den pensiousstat och öfriga bestämmelser, som af
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer varda fastställda;
att Staten, tillika med förvaltningen af Arméens pensionskassa, måtte öfvertaga
kassans alla förbindelser, af hvad namn och beskaffenhet som helst;
att, från 1867 års början, någon afgift från arméen för dess pensionering
ej komme att erläggas; och
att förvaltningen af ackords-amorteringsfonden måtte ordnas och besörjas
af Staten, som äfven skulle ansvara för uppfyllandet af fondens förbindelser,
emot det att Staten berättigades uppbära de från arméen nu utgående ackordsräntor,
så länge dessa komme att fortfara.
En definitiv pensionsreglering för arméen funne Kongl. Majit likväl sig
icke kunna nu föreslå, enär en sådan pensionsreglering måste stå i nära samband
med planen för arméens organisation och löneregleringen för befälet, hvilka för
handen varande frågor ännu icke kommit till slutligt afgörande. De af Landtförsvars-komitéen
afgifna ofvan omförmälda förslag till pensionsstater, dels för
arméens, dels för Gotlands nationalbevärings befäl, grundade sig ock på en sådan
förutgående reglering af armée-organisationen och aflöningen, särdeles hvad angår
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
43
indelta arméen. Uti dessa pensionsstater förekomme nemligen beställningar, som
ännu icke finnas, hvaremot der vore uteslutna flere nuvarande löntagare och deribland
hela arméens civilstat, med undantag af handtverkare, hvilken stat Komitéen
förmodat komma att innefattas under annan peusionsreglering, eller den
så kallade “Allmänna pensionsstaten“.
Ehuru således, vid dessa lörhållandeu, en definitiv pensionsreglering för
militärstaten icke syntes kunna ifrågakomma, har Kongl. Majit likväl, för den
händelse, att Rikets Ständer skulle fimta för- godt besluta, att, på de af krigsbefälet
bestämda vilkor och förbehåll, hvilka hufvudsakligen innefattades i Kongl.
Majits nu gjorda framställning, Staten skall öfvertaga arméens hela pensionering,
låtit uppgöra den nådiga Propositionen bifogade förslag till pensionsstat, såväl för
arméen som Gotlands nationalbeväring, begge pensionsstaterna grundade på närvarande
förhållanden med personalen, hvilka nya pensionsstater i nyssnämnda
händelse kunde från 1867 års början och tillsvidare tillämpas, intilldess, efter den
ifrågaställda arméé-organisationens samt löneregleringens fulländande, den för framtiden
gällande pensionsstaten kunde varda fastställd.
Kongl. Majit har alltså föreslagit Rikets Ständer, att dessa interims-pensionsstater,
hvaruti för hvarje tjenst upptages såväl pensionsbeloppet, som den
lefnadsålder, hvilken berättigar till pension, äfvensom den tjänstgöringsskyldighet,
som, efter afsked, under viss tid åligger en del pensionärer hemma i landet uti
krigstid, måtte tillsvidare få tillämpas, i öfrigt med följande bestämmelser:
l:o. Pensionerna enligt dessa pensionsstater må icke tilldelas andra, än
framdeles afgående pensionsberättigade under vilkor, som här nedan föreskrifvas.
Delegare i Arméens pensionskassa, hvilka icke vilja underkasta sig dessa vilkor,
bibehålla sin pensionsrätt, enligt reglementet för pensionskassan af den 22 December
1857, i öfverensstämmelse hvarmed pensionerna utbetalas af Statsverket.
2:o. Ingen kan erhålla pension i graden, som icke minst två år innehaft
den beställning, hvarför pension ifrågasättes; men för åtnjutande af generalspension
erfordras att fem år hafva innehaft generalsbeställning på stat.
3:o. Tjensteåldern för åtnjutande af pension bestämmes i allmänhet till
30 år; men underofficerare vid lifgardes-regemeatena, artilleriet, husar-regementet
Konung Carl XV” och ingeniörkorpsen, samt regements- och divisionstrumpetare
vid artilleriet äro berättigade till pension efter 25 tjensteår vid värfvad trupp.
Tjensteåren få icke beräknas förr än efter fyllda 20 år.
4:o. Den, som afgår från tjensten innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor,
som för pensions erhållande i hans innehafvaude grad äro föreskrifna,
skall vara berättigad till sådan förmån i den närmast derunder varande tjenstegrad,
der de stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda.
5:o. Ingen må samtidigt åtnjuta pension å militära pensionsstaten och af
andra allmänna medel.
6:o. Om någon, efter erhållet afsked med pension, åter tillträder tjenst
med lön utöfver 2,000 Ridr på Rikets stat, skall han under den tid, han sådan
lön innehar afstå pensionen.
7:o. Den, sorn i krig eller fred under utöfning af rikets tjenst vid något
bestämdt tillfälle blifvit så skadad, att han varder alldeles oförmögen till vidare
utöfning af sin tjenst, må, utan afseende på lefnads- och tjensteår, erhålla pension
i sin grad samt, om skadan skett i krig, jemväl en förhöjning i pensionen från
100 till 500 Ridr, allt efter pensionens belopp, skadans beskaffenhet och öfriga
omständigheter.
44
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 51.
Beträffande de fonder, hvilka nu, jemte A‘rméens pensionskassa, förvaltas
af dennas direktion, hade krigsbefälet ansett Arméens enskilda enke- och pupillkassa
höra bibehållas samt, såsom hittills, stå under förvaltning af en af Öfverstyrelsen
vald direktion, men tillika anhållit, att, hufvudsakligen till bestridande
af denna kassas förvaltningskostnad, en summa af 150,000 Riksdaler måtte, vid
direktionens frånträdande af Arméens pensionskassas förvaltning, af den sistnämnda
kassans medel öfverlemnas till räntefritt begagnande af enke- och pupillkassan,
så länge Arméens pensionskassas fond komme att af Staten förvaltas, uti
hvilket belopp kassans husegondom skulle inräknas till dess bokförda värde
49,800 Riksdaler; och hade krigsbefälet, derest ett sådant understöd kunde komma
enke- och pupillkassan till godo, ansett äfven öfriga med Arméens pensionsinrättning
förenade, för militärenkors och barns understödjande afsedda fonder,
nemligen Konungens fond, statsanslaget på Riks-statens nionde Hufvud titel,
samt den af framlidna grefvinnan Horn, född Blomstedt, donerade, kunna utan
vidare kostnad förvaltas af den blifvande direktionen öfver enke- och pupillkassan.
Enär Kongl. Maj:t ansåge denna krigsbefälets begäran billig och det ifrågaställda
understödet äfven nödvändigt för att undvika en för enke- och pupillkassan
eljest betungande utgift, samt då derigenom jemväl vunnes kostnadsfri
förvaltning för öfriga ofvanuppräknade fonder och anslag, har Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer, att, om Staten, rinder förutnämnda vilkor, komme att öfvertaga
förvaltningen af Arméens pensionskassa, krigsbefälets nyssberörda anhållan
måtte af Rikets Ständer bifallas; men att förvaltningen i öfrigt af pensionskassan
måtte uppdragas åt Armé-förvaltningen, hvilket embetsverk jemväl borde
besörja pensioneringen af arméens befäl och tjenstemän enligt de grunder, som
derför blofve bestämda.
Bestyret med ackords-amorteringen ansåge Kongl. Maj:t deremot lämpligen
kunna öfverlemnas till Rikets Ständers Riksgälds-kontor.
Ehuru krigsbefälet i hufvudsakeu biträdt de af Rikets Ständer i förevarande
ämne uttalade åsigter, i det krigsbefälet för sin del medgifvit, att styrelsen
och förvaltningen af Arméens pensionskassa må till Staten öfverlemnas, hvarigenom
möjlighet blifvit beredd för ett fullständigt ordnande af arméens pensionering,
hade det dock, enligt Utskoitets tanke, varit önskvärdt, om krigsbefälet ansett
sig kunna medgifva pensionskassans öfverlemnande till Statsverkets oinskränkta
disposition, hvarigenom kunnat vinnas den enkelhet i förvaltningen, som utgjort
ett utaf de vigtigaste skälen för Rikets Ständers förnyade framställningar i denna
fråga. Visserligen kan förvaltningen af kassans fonder, äfven med särskild
redovisning och bokföring, icke blifva af någon synnerlig vidlyftig beskaffenhet,
men en dylik anordning innebär dock ett vidhållande af den på sednare tider
alltmera frånträdda principen, att för särskilda utgifter bilda och bibehålla särskilda
fonder, utan att, så vidt Utskottet kan inse, samma för Statsverket betungande
anordning för pensionstagarne medför någon fördel.
Jemväl de i öfrigt för kassans öfverlemnande af krigsbefälet bestämda vilkor
och förbehåll hafva synts Utskottet vara af beskaffenhet att föranleda betänkligheter
vid pensionsväsendets ordnande på det föreslagna sättet,
I första punkten har krigsbefälet förbehållit sig att Arméens pensionskassa
städse skall förvaltas af det embetsverk, som förvaltar Wadstena krigsmanshuskassa
eller får arméens pensionering sig anförtrodd; och således skulle, i händelse
det finnes lämpligt att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, åt Armé-förvaltningen
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
45
uppdrages besörjandet af arméens pensionering, pensionskassan icke kunna till
förvaltande öfverlemnas åt det embetsverk, Stats-kontoret, som är afsedt att ombänderbafva
Statens penningeförvaltning och hvarifrån den vida betydligaste delen
af de för pensioneringens bestridande erforderliga medel fortfarande komme
att utgå, utan skulle denna kassa i stället öka antalet af de betydliga fonder, som
af Armé-förvaltningen omhänderhafvas.
Vidare har krigsbefälet i andra punkten uppställt det vilkor, att en omfattande
pensioneringslag, byggd på de af Rikets Ständer angifna grunder, att underlätta
afgången för det äldre befälet och förskaffa arméen en fullt tjenstbar befälspersonal,
af Konung och Rikets Ständer antages; och ehuru detta vilkor af
Kongl. Majit ansetts innefatta endast framställning om en i grundlagsenlig ordning
fastställd pensionsstat och icke eller lärer böra annorlunda förstås, kan likväl
icke förbises, att olika meningar framdeles kunna yppas om ej samma vilkor
eger egenskapen af aftal, hvilken egenskap onekligen kan i viss mån anses tillhöra
den ifrågasatta anordningen.
Oaktadt Utskottet funnit de nu anförda omständigheterna utgöra hinder
för ett sådant ordnande af arméens pensionsväsende, sorn Rikets Ständer med
sina framställningar i ämnet åsyftat, har Utskottet dock ansett sig böra taga kännedom
om de nu af Kongl. Majit framlagda förslag till interims-pensionsstater, i
afseende å hvilka Utskottet får till den nådiga Propositionen hänvisa; men då
för en tillfyllestgörande granskning af dessa förslag erfordrats att ega tillgång till
utredning af förhållandet ej mindre emellan arméens nuvarande löner och de
föreslagna pensionerna, än äfven emellan sistnämnda pensioner och de som enligt
nu gällande stater utgå, äfvensom tillförlitlig kalkyl i afseende å de förökade
kostnader, som enligt dessa förslag skulle drabba Statsverket, har i saknad af
utredning i alla dessa hänseenden en sådan granskning ej kunnat af Utskottet
företagas. På sätt ofvan är anfördt har Landtförsvars-komitéen beräknat att,
med antagande att alla pensionsberättigade afginge, skulle, enligt Komitéens förslag
till pensionsstat, till betäckande af pensionsbeloppen vid både arméen och
Gotlands nationalbeväring erfordras utöfver kassans inkomster och nu anvisade
medel en summa af 273,225 Riksdaler. Visserligen äro enligt berörda förslag
pensionsbeloppen för åtskilliga klasser något högre än hvad Kongl. Majit nu föreslagit;
men om dervid jemväl tages i beräkning dels att anslagsbehofvet framgent
kommer att stiga, och dels att de hittills från arméen till pensionskassan
ingående afgifter, öfver 73,000 Riksdaler årligen, komme att upphöra, synas de
ökade anspråken på Statsverket icke stå i något förhållande till den ringa fördel,
som genom pensionskassans öfverlemnande skulle för det allmänna uppkomma,
helst till och med den mindre väsendtliga besparingen af aflöning för pensionskassans
tjenstemän och vaktbetjente komme att till stor del motvägas af det understöd
för bestridande af Arméens enskilda enke- och pupillkassa, som skulle af
Arméens pensionskassas fonder utgå.
Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt och erinradt finner Utskottet
det nu framlagda förslaget till ordnande af pensioneringen för arméens befäl
och tjenstemän icke böra af Rikets Ständer antagas; hemställande alltså Utskottet,
a) att ifrågavarande nådiga framställning icke måtte af
Rikets Ständer bifallas.
I den nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof har
Kongl. Majit, för den händelse att arméens pensionering komme att tillsvidare
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
besörjas såsom hittills och icke helt och hållet af Staten öfvertagas, anmält behofvet
af nedannämnda anslag, nemligen:
till upprätthållande af Arméens pensionskassas egen pensionering . . . 76,680 R:dr,
jemte medgifvande, att de för åren 1861, 1862 och 1863 uppkomna
brister, utgörande 20,925 R:dr 24 öre, äfvensom den mindre
brist, som ytterligare kan uppstå för år 1864, får af möjligen
blifvande öfverskott under påföljande åren kassan ersättas;
för fortfarande tillämpning af nu gällande pensionsstater af den 9
Februari 1858 och den 6 November 1860, ett kreditiv å 180,000 R:dr,
att användas till betäckande af den skilnad, som för Arméens
pensionskassa kan uppstå under år 1867 i följd af denna pensionering;
och
till betäckande af möjlig brist för år 1866 i det vid förra riksdagen
beviljade kreditiv å 150,000 R:dr, ett fylluadskreditiv å  15,000 R:dr.
Beträffande först det för pensioneringens upprätthållande beviljade anslag,
hade, på sätt af Statsråds-protokollet inbemtas, direktionen öfver Arméens pensionskassa
i underdånig skrifvelse anmält, hurusom detta anslag, hvilket, — efter
afdrag af det pensionskassan tillkommande förhöjda vederlag för de uti Wadstena
krigsmanshuskassas äldre inkomster ingående, men till Statsverket indragna rusthållsafgifterna,
— från och med år 1856 utgjort årligen 76,680 R:dr, till och med
år 1860 varit för ändamålet tillräckligt och deröfver lemnat öfverskott för nämnda
fem år af tillhopa 48,049 R:dr 34 öre, som blifvit till Riksgälds-kontoret återlevererade,
hvaremot under åren 1861, 1862 och 1863 hela anslaget åtgått, och brister
derutöfver uppkommit af tillhopa 20,925 R:dr 24 öre för dessa tre år; dock hade
direktionen ansett, att sedan räntan å en del af kassans utlånta kapital under
nästlidet år blifvit förhöjd från 5 till 6 procent, någon betydligare brist icke vidare
borde kunna uppkomma.
Från och med 1856 har ifrågavarande kreditiv varit bestämdt till 85,500
R:dr, med skyldighet för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret afstå det pensionskassan
för hvarje år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket
indragna rustbållsafgifterna; och anser sig Utskottet i enlighet härmed samt på
grund af hvad ofvan är anfördt, böra hemställa,
b) att till omförmälda ändamål må för år 1867 å Riksgäldskontoret
anvisas ett kreditiv å 85,500 R:dr, med skyldighet för
pensionskassan att till Riksgälds-kontoret afstå det kassan för
nämnda år tillkommande förhöjda vederlag för de till Statsverket
indragna rusthållsafgifterna; äfvensom att Rikets Ständer
måtte medgifva dels att, på sätt hittills egt rum, berörda
anslag må qvartalsvis under året utbetalas, med förbindelse
för kassans direktion att så snart årets räkenskap hunnit afslutas,
hos Fullmägtige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga,
om hela anslaget eller huru stor del deraf varit för
ändamålet behöfligt, samt att, i händelse det lyftade beloppet
icke åtgått, öfverskottet återlemna; dels ock att de för åren
1861, 1862 och 1863 uppkomna brister, utgörande 20,925 R:dr
24 öre, äfvensom den mindre brist, som ytterligare kan upp
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
47
komma för år 1864, får af möjligen blifvande öfverskott under
påföljande åren kassan ersättas.
Vidkommande derefter det begärda kreditivet för fortfarande tillämpning
af nu gällande pensionsstater af den 9 Februari 1858 och den 6 November 1860,
får, enär de i Statsråds-protokollet meddelade upplysningar synas ådagalägga
att det äskade beloppet, 180,000 R:dr, icke är för högt beräknadt, Utskottet
hemställa,
c) att för fortsatt tillämpning af ofvannämnda pensionsstater,
må för år 1867 å Riksgälds-kontoret anvisas ett kreditiv
å 180,000 R:dr, att, i mån af behof, användas till betäckande
af den skilnad, som för Arméens pensionskassa under detta
år kan uppstå genom den ifrågavarande pensioneringens till—
lämpning, samt att utbetalas sålunda, att hälften deraf utgifves
den 1 April och den andra hälften den 1 Oktober, med
förbindelse för direktionen att, vid reqvirerande af första halfårets
belopp, med alslutade räkenskaper redovisa föregående
årets utgift; hvarjemte det på direktionen torde få ankomma
att, derest för berörda år kreditivet skulle befinnas vara för
det dermed afsedda ändamål otillräckligt, före påföljande riksmöte
till Kongl. Maj:t afgifva den underdåniga framställning,
som kan af omständigheterna påkallas.
De i Statsråds-protokollet lemnade sifferuppgifter utvisa jemväl att under
år 1866 det för innevarande statsregleringsperiod för tillämpning af de nya pensionsstaterna
bestämda kreditiv af 150,000 R:dr antagligen icke blir för ändamålet tillräckligt;
och Utskottet tillstyrker alltså,
d) att till betäckande af möjlig brist för år 1866 i det vid
förra riksdagen beviljade kreditiv å 150,000 R:dr må anvisas
ett fyllnadskreditiv å 15,000 R:dr.
Sedan det nästlidet år församlade krigsbefäl för sin del medgifvit, hvad äfven
af Kongl. Majit i nåder godkänts, att, bland andra, två styckjunkare och en
sergeant vid Gotländska artilleri-korpsens stamtrupp må erhålla inträde uti Arméens
pensionskassa, de förra i 6:te och den sednare i 7:de klassen af nämnda
pensionsanstalt;' att den i stat upptagna regementstrumslagaren, som förrättar
musikdirektörstjenst, må vinna inträde i 6:te pensionsklassen; samt att två på
nationalbeväringens tygstat upptagne gevärshandtverkare, hvilka hafva lön på
stat till högre belopp ån gevärshandtverkarne vid arméen, må undfå pensionsrätt i
7:de klassen at landtbeväringens pensionsstat; har Kongl. Majit begärt Rikets
Ständers medgifvande att, under stadgade vilkor, äfven fyllnadspensioner af statsmedel
måtte desse tjenstemän medgifvas, så att pensionerna i sin helhet blefve
för styckjunkarne 400 R:dr, för sergeanten 800 R:dr, för regementstrumslagaren
eller musikdirektören 300 R:dr och för gevärshandtverkarne 200 R:dr.
Enär Rikets Ständer vid 1859 och 1860 års riksdag godkänt af Kongl.
Majit då framlagdt förslag till förhöjda pensioner för officerare och civilstat vid
Gotlands nationalbeväring, fordrar billigheten, att jemväl innehafvarne af de nu
ifrågakomma tjenstebefattningarno hugnas med någon förbättring i deras pensionering;
hemställande alltså Utskottet,
e) att Kongl. Majits förevarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
42:o. Officerares anställande i utländsk krigstjenst.
Till understöd åt officerare i sådant hänseende har Kongl. Maj:t äskat
9,000 R:dr.
Vid de tre sistförflutna riksdagarne hafva Rikets Ständer anvisat ett årligt
anslag af 9,000 R:dr för åren 1858—1866, att enligt Kongl. Maj:ts disposition användas
till understöd åt officerare af arméens särskilda hufvudvapen, som kunde
vara hugade att inträda i aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande
med Sverige stående magt, hvars armé till större eller mindre del befunne sig
på krigsfot, med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att hvad af anslaget inom etl år
kunde komma att besparas få under ett följande år för ändamålet disponera; och
då af Statsråds-protokollet inhomtas, att de härtill för de förflutna åren till och
med 1865 anslagna medel ärö disponerade, med undantag af ett för sistnämnda
år ännu återstående belopp af 500 R:dr, tillstyrker Utskottet,
att jemväl för år 1867 ett extra anslag af 9,000 R:dr må för
ifrågavarande ändamål anvisas.
43:o. De frivilliga Skarpskytteföreningarne.
För dessa föreningar har Kongl. Maj:t äskat nedannämnda anslag nemligen
för instruktörers aflöning
40,000 R:dr;
för beredande af tillgång å målskjutningspremier  10,000 R:dr;
för skarp ammunitions anskaffande  10,000 R:dr;
för anställning af 3,000 stycken infanterigevär, å 45 R:dr 75 öre,
till ersättande af ett lika antal målskjutningsgevär, som från Kronans
förråd skulle till skarpskytteföreningarne utdelas  137,250 R:dr;
De frivilliga skarpskytteföreningarne, hvilka vid tiden för sistlidna riksdag
nyligen börjat bilda sig, förmodades då kunna under de följande tre åren vexa
till en styrka af ungefär 20,000 man, och Rikets Ständer anvisade för nuvarande
statsregleringsperiod, dels ett extra anslag af 75,000 R:dr till anskaffande af 2,000
refflade infanterigevär, för ersättande af ett lika antal sådana gejär, som skulle
från Kronans förråd utlemnas till de enligt Kongl. Kungörelsen den 8 Mars 1861
bildade föreningar, dels ett extra anslag af 40,000 R:dr, att, enligt de grunder, som
af Kongl. Maj:t blefve bestämda, användas, 30,000 R:dr till aflöning åt de instruktörer,
föreningarne kunde åt sig utse, 5,000 R:dr för beredande af tillgång till
målskjutningspremier, samt 5,000 R:dr för utdelning af kostnadsfri ammunition.
Dessa anslag hade dock, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen,
numera befunnits otillräckliga, enär under den sedan sista riksdagen förflutna
tiden åtagandet att frivilligt deltaga i fosterlandets försvar mot en anfallande
fiende, samt förberedelserna dertill genom vapenöfningar, omfattats med den värme,
att antalet af föreningarnes antecknade aktiva medlemmar redan uppgår till omkring
40,000 man, till hvilka exercisgevär vore utlemnade. Vid de äldsta föreningarne
hade nu öfningar pågått så länge, att de torde inom sig finna instruktörer,
men för de större truppöfningarne vore behofvet af hjelp i ledning och instruktion
i allmänhet ännu qvarstående, likasom de yngre föreningarne fortfarande måste
hafva instruktörer, hvilkas anskaffande vore förenadt med svårigheter och kostnader
särdeles i de orter, der indelta trupper icke funnes.
Vidare
Slate- Utskottets Utlåtande A':o 51.
49
Vidare hade genom de ofta förekommande ansökniugarue om lån al målskjutningsgevär,
bchofvet af sådana, för de mindre bemedlade, visat sig vara för
handen, men Kongl. Maj:t hade icke kunnat detta behof afhjelpa, enär den af
Rikets Ständer anvisade tillgång härå, eller 2,000 gevär, redan vore uttömd, oaktadt
den afsedda fördelningsgrunden af ett sådant gevär för hvar tionde man måst
betydligt förändras genom förminskning i utdelningen.
I fråga om anslag till skarpskytteväsendets utveckling äro jemväl till Utskottet
remitterade nedannämnda särskilda motioner, nemligen:
Från Bor gare-Ståndet:
Af Herr A. Blanche, hvilken (uti motion N:o 4) jemte erinran om de af
Rikets sednast församlade Ständer till skarpskytterörelsens befrämjande vidtagna
åtgärder och hurusom den betydliga utveckling, rörelsen sedan dess erhållit,
nödvändiggjorde ökadt understöd, föreslagit:
l:o att ytterligare 137,250 R:dr måtte beviljas till inköp af 3,000 refflade
gevär å 45 R:dr 75 öre af 1860 års modell, för att ofördröjligen utlånas till föreningarne
att vid målskjutningarne begagnas;
2:o att under nästkommande statsreglering 20,000 R:dr årligen måtte beviljas
till understöd för föreningarnes behof af ammunition;
3:o att under nästkommande statsreglering 20,000 R:dr årligen måtto beviljas
till målskjutningspriser;
4:o att under nästkommande statsreglering 60,000 R:dr årligen måtte beviljas
till instruktörers aflöning;
5:o att, allt efter som arméen förses med gevär af nyare modell, årligen ett
motsvarande antal af äldre, men krigsduglig modell, måtte spridas i den ordning
och enligt de militäriska grunder, Kongl. Maj: t kan fiuna lämpliga, samt häradsvis
och på det sätt att gevären till en början förvaras inom närmaste kompanitrossbod,
der vissa dagar under sommarmånaderna en person funnes tillstädes,
hvilken åt de skarpskyttar, som genom öfverbefälbafvarens intyg, kunna styrka
sig vara medlemmar af inom häradet befintlig officiel skarpskytteförening, kunde
försälja dessa gevär till de pris Kongl. Maj:t bestämmer i och för betäckandet
af spridningskostnaden; och
6:o att beväringsskyldig, som vid beväringsmönstring genom bofälbafvarens
intyg styrker sig hafva tvänne år tillhört officiel skarpskytteförening och derunder
med approbation genomgått sådana öfningar, som Kongl. Maj:t kan finna för godt
att bestämma, samt dessutom kan styrka sig innehafva krigsdugligt gevär af modell,
som begagnas af den skarpskytteförening han tillhör, må från båda beväring8mötena
varda befriad.
Från Bonde-Ståndet:
Af Lars Ersson från Södermanlands län, som (i en under N:o 6 intagen
motion) med uttalande af den förhoppning, att skarpskyttarnes antal skulle under
de närmast förestående åren ökas till 60,000 man, dels föreslagit att Rikets
Ständer måtte:
l:o till uppköp af fullt ändamålsenliga målskjutningsgevär med bajonetter
af bästa modell bevilja 150,000 R:dr;
Bih. till 11. St. Brot. 1865 Sf 1866. 4 Sami. 1 A/d. 19 Höft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
2:o anslå 10,000 R:dr att för dem tillhandahålla skarpshyttekorpserna
kostnadsfri ammunition till de obemedlade skarpskyttarnes skjutöfningar;
3:o öka anslaget för målskjutningspremier till 10,000 R:dr;
4:o äfven öka anslaget för instruktörer till 50,000 R:dr; och dels hemställt
att den aktiva skarpskytt, som på vanligt sätt styrker att han innehar den färdighet
i målskjutning och manöverskicklighet, som erfordras för rekryts insättande
i de approberade soldaternas leder, icke allenast må befrias från det första beväringsårets
möte, utan fritagas från all vidare beväringsexercis mot skyldighet att
under de fem år, han är beväringsskyldig, såsom aktiv skarpskytt deltaga i de
frivilliga korpsernas militär-öfningar och vid inträffande krig ställa sig i beväringens
leder.
Af Johan Persson från Upsala län, som, med hänseende till angelägenheten
deraf att Staten på ett mera verksamt sätt understödjer det frivilliga försvaret,
(i motion Nio 18) föreslagit:
att andra årets beväringsöfningar måtte upphöra och de dertill anslagna
medlen tilldelas de frivilliga skarpskyttekorpserna, som med ett sådant understöd
säkert skulle draga alla dugliga och modiga beväringsynglingar till sina leder,
der frivilligheten och hedern torde blifva lika starka baud, som nu det lagliga
tvånget;
att Rikets Ständer till målskjutningsgevär af de indragna beväringskostnaderna
måtte anslå 150,000 R:dr årligen under nästa anslagsperiod; hvarjemte till
målskjutningspremier, ammunition och aflöning af instruktörer likaledes under
samma tid årligen 50,000 R:dr böra utgå; samt
att dessa årliga anslag måtte utgå, äfven om den föreslagna indragningen
af andra årets beväringsexercis ej komme att bifallas.
Af Johan Magnus Lundahl från Skaraborgs län, hvilken (i motion N:o 26),
jemte det han framlagt förslag till åtskilliga stadganden för förändradt ordnande
af skarpskytteväsendet, i enlighet med de i en från trycket utkommen afhandling
“om landtförsvaret med afseende å skarpskytteinrättningarne“ angifna grunder,
i fråga om hvilken framställning Utskottet, till undvikande af vidlyftighet, nödgas
hänvisa till motionen, tillika hemställt:
att Statsverket, för att användas till målskjutningspremier, för hvarje kompani
(100) skarpskyttar måtte årligen anslå 42 Specier (168 R:dr) att fördelas i
15 premier, en å 12 Specier, två å 5, fyra å 3 och åtta å 1 Specie. Derjemte en
premie på hvarje bataljon, betående af en bättre minie-sludsare, att tillställas den
af bataljonens samtlige premie-erhållare, som skjutit bäst vid den med dem särskildt
verkställda målskjutning. Hvar och en, sorn vid kompaniets målskjutningar erhållit
högsta premium, äfvensom bataljonspremiet, finge derefter icke tilldelas
högre premium än en Specie;
att Staten till hvarje skarpskyttekompani, tillhörande fullt organiserad
korps, måtte utlemna på bestyrelsens reqvisition till kostnadsfritt begagnande emot
ansvarsskyldighet sex stycken till målskjutnings öfvande lämpliga gevär, samt
tillhandahålla nödig ammunition, emot ersättning af anskaffningskostnaden, 2 öre
per skarp patron. Derjemte borde utlemnas, så långt tillgången det medgåfve,
till kostnadsfritt begagnande åt dylika skarpskyttekompanier, å förråden befintliga
till krigsbruk oanvändbara gevär;
att hvar och en skarpskytt, som önskade deltaga i regementenas årliga befälsöfningar,
egde dertill rättighet, dock på egen bekostnad;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
51
att, under antagande af 40,000 skarpskyttar, på det af motionären antydda
sätt organiserade och indelta, uppstode 25 skarpskyttekorpser, utgörande 100 ba
-
taljoner eller 400 kompanier och hvarför det årliga statsanslaget borde utgöras af
följande belopp, nemligen:
aflöning till 25 korps-chefer, å 1,500 R:dr R:dr 37,500: —
d:o till 50 korps-adjutanter, å 300 R:dr  „ 15,000: —
målskjutningspremier, 168 R:dr per kompani  „ 67,200: —
d:o 50 R:dr (en studsare) per bataljon  „ 5,000: —
proviantersättning för 40,000 man under tvänne dagars korpsmöte,
å 70,84 öre per man  „ 28,336: —
traktamentsersättning till tillfälligtvis kommenderade instruktörer
(officerare, underofficerare och korporaler), högst en per kompani,
således 400 instruktörer under 52 eftermiddagar, öfverhufvud
1 R:dr till hvarje. Reservationsanslag  „ 20,800: —
Summa årligt anslag R:mt R:dr 173,836: —
Af Sven Hansson från Östergötlands län, som (i motion N:o 37) uttryckt
den åsigt, att för nationalförsvarets ordnande vore gagneligt, om det till en början
blefve stadgadt: att hvarje man, som kunde föra vapen, skulle vara skarpskytt
från fyllda 20 till fyllda 40 år; att hvarje stad eller socken skulle utgöra
en skarpskytteförening med rättighet för flera kommuner att derom förena sig,
väl med närmaste uppgift att försvara sitt område, meri äfven att i farans stund
kunna på annat håll disponeras för fäderneslandets försvar inom länets gränser;
att Staten skulle hålla instruktörer, som meddelade åt föreningens medlemmar
undervisning i militäriska öfuingar på söndagseftermiddagar under sommarmånaderna;
att Staten bekostade vapen, som sedermera af föreningarne underhöllos i
fullgodt skick; att Staten likaledes bekostade ammunition och prisbelöning för
målskjutningar; samt att Staten genom sina inspektörer egde kontrollera skarpskytteföreningarnes
verksamhet, och slutligen, att beväringsexercisen skedde inom
skarpskytteföreningarne; i enlighet hvarmed motionären föreslagit, att Rikets
Ständer ville för sin del bifalla de af honom för skarpskytte-idéens realiserande
angifna grunder samt för sådant ändamål anvisa erforderliga medel; men uti
skrifvelse till Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes deråt
gifva sitt bifall samt utfärda de för skarpskytte-idéens utförande erforderliga bestämmelser.
Af Johannes Andersson från Elfsborgs län, hvilken (i motion N:o 283) af
anförda skal föreslagit att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, att de från förråderna till frivilliga skarpskytteföreningar utlemnade
gevär ej måtte behöfva återlemnas, samt att, der det lät sig göra, Kronan måtte
upplåta exercisplats inom hvart och ett skarpskytteförenings-distrikt; samt
Af Nils Olsson från Malmöhus län, som (i motion N:o 89), efter en kort
framställning af de grunder, enligt hvilka motionären ansåge nationalförsvaret
böra ordnas, föreslagit:
att all bevärings-exercisen måtte nu genast indragas, såsom icke motsvarande
det ändamål, som erfordrades;
att Rikets Ständer i stället måtte anslå den summa, som åtginge för beväringsexercis,
eller 500,000 R:dr, till skarpskytte-idéens uppmuntrande och underhållande;
-
52 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
att Rikets Ständar ville ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse
med anhållan att till näst sammanträdande Ständer framlägga ett förslag till ett
verkligt nationalförsvar, hufvudsakligen på de grunder motionären föreslagit.
Utskottet har i sammanhang med Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga framställning
till behandling förehaft förenämnda enskilde motionärers yrkanden och
förslag, i den mån dessa beröra anslagsfrågor och således tillhöra Utskottets handläggning;
och, hvad dervid först beträffar anslaget för instruktörers aflöning, har
Utskottet funnit angeläget att detta anslag bestämmes till ett belopp, som någorlunda
motsvarar behofvet för den närmaste framtiden. Yisserligen torde, på sätt
i Statsråds-profokollet jemväl är vordet erinradt, de äldre föreningarne numera
kunna inom sig finna instruktörer, och för dem vore således understöd uti ifrågavarande
hänseende i ringare grad erforderligt, men för mindre och nybildade föreningar
är behofvet af dylikt understöd så mycket större, helst om dessa föreningar
tillhöra landsbygder, der indelt militär icke finnes förlagd och der således anskaffandet
af skicklige instruktörer kan vara förenadt med betydliga svårigheter
och kostnader. Utskottet* har alltså ansett sig böra, i enlighet med flere motionärers
yrkanden, i detta anslag tillstyrka någon förhöjning utöfver det af Kongl.
Maj:t föreslagna belopp.
Det till anskaffning af målskjutningspremier afsedda anslag har deremot
synts Utskottet lämpligen kunna upptagas till det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp,
eller dubbelt mot hvad vid förra riksdagen för enahanda ändamål anvisades.
I fråga åter om anvisande af medel till anskaffande af skarp ammunition,
har Utskottet, som, lika med motionären i Borgare-Ståndet, ansett öfning i målskjutning
vara en bland skarpskytterörelsens vigtigaste uppgifter, funnit sig böra
tillstyrka att Rikets Ständer måtte, för att i någon mån undanrödja ett bland de
väsendtligaste hindren för ett allmännare deltagande i målskjutningsöfningarne,
bevilja för ifrågavarande ändamål ett anslag till det af bemälde motionär föreslagna
belopp.
Kör utbredande af allmännare skjutfärdighet inom skarpskytteföreningarne,
har det jemväl synts Utskottet särdeles vigtigt att ett någorlunda tillräckligt antal
målskjutningsgevär måtte dessa föreningar tillhandahållas, men då det dock
måste i främsta rummet vara angeläget, att arméen, så fort ske kan, förses med
fullt krigsdugliga gevär, torde det af Kongl. Maj:t i detta hänseende framställda
förslag böra erhålla företräde framför de enskilda motionärernes yrkanden, helst
derigenom de för skarpskytteföreningarne alsedda gevär tidigare kunna komma
dem tillhanda.
Beträffande det af motionären i Borgare-Ståndet jemväl väckta förslaget
om spridning af krigsdugliga gevär inom åtskilliga af rikets provinser, har Utskottet,
då Kongl. Maj:t såvä\ vid nästlidne som vid innevarande riksdag äskat
särskilda anslag för anskaffande af gevär såsom ersättning för de målskjutningsgevär,
som skulle skarpskytteföreningarne tillhandahållas, trott sig deraf ega anledning
antaga, att någon vidare utdelning af krigsdugliga gevär icke för den när
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
53
mäste framtiden af tillgångarne medgifves; hvadan Utskottet icke kunnat berörda
förslag understödja.
Vidare och då Rikets sednast församlade Ständer medgifvit, att äldre exercisgevär
finge för längre tid skarpskytteföreningarne tillhandahållas äfvensom föreningarne
berättigades att å dessa gevär göra de förbättringar, hvartill anledning
kunde förefinnas, har det af en motionär inom Bonde-Ståndet föreslagna stadgandet
om föreningarnes befrielse från skyldigheten att återlemna dylika gevär synts
Utskottet icke vara af behof påkalladt, likasom det af samme motionär väckta
förslag om kostnadsfritt upplåtande af exercisplatser icke torde böra föranleda
någon Rikets Ständers åtgärd.
Beträffande åter sättet för vidare utdelning af dylika exercisgevär, lärer
Kongl. Maj:t icke underlåta tillse, att de, derest icke väsendtligt hinder derför
möta, från närmaste förråd vederbörande föreningar tillhandahållas.
Enligt hvad Utskottet inhemtat är Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
förändring i grunderna för beväringsinrättningen och om bildande af landstorm,
af samtliga Riks-Stånden till Lag-Utskottet remitterad och vid sådant förhållande
lärer icke Stats-Utskottet tillkomma att meddela yttrande hvarken om
det af flere motionärer framställda förslag angående skarpskytts befrielse från all
beväringsexercis eller om de af en motionär i Bonde-Ståndet föreslagna allmänna
grunder för nationalförsvarets ordnande.
På grund af hvad Utskottet härofvan anfört, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer för år 1867 bevilja till förmån för de i
behörig ordning bildade skarpskytteföreningarne, nedannämnda
extra anslag, nemligen:
a) för instruktörers aflöning
50,000 R:dr;
b) för beredande af tillgång å målskjutnings
premier
10,000 „
c) för skarp ammunitions anskaffande  20,000 „
d) för anskaffning af 3,000 stycken infanterigevär,
å 45 Riksdaler 75 öre, till ersät
tande
af ett lika antal målskjutningsgevär,
som från Kronans förråd skola till skarpskytteföreningarne
utdelas  137,250 R:dr;
börande dessa belopp, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
från Riksgälds-kontoret utgå.
44:o. Shjddstält.
För anskaffande af 10,000 tältdelar, af hvilka sammansättas 2,500 sol
dattält,
hvarje för 4 man, har Kongl. Maj:t begärt ett anslag af 80,000 Riksdaler.
Af Statsråds-protokollet inhemtas att för arméens samtliga regementen och
korpser för närvarande finnes att tillgå ett antal af 20,000 tältdelar, af hvilka 5,000
soldattält, hvarje för 4 man, sammansättas; och då en materiel af ifrågavarande
beskaffenhet lätteligen bör kunna, i händelse af behof, inom kort tid kompletteras,
torde med anskaffandet af de nu föreslagna tältdelarne utan olägenhet kunna
tillsvidare anstå; hemställande alltså Utskottet,
att det i förevarande hänseende begärda anslaget icke måtte
af Rikets Ständer beviljas.
54
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
45:o. Arrestlokaler vid Indelta Arméen.
Sedan, i fråga om det vid sistlidna riksdag, i anledning af Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, för åren 1864, 1865 ock 1866 beviljade reservationsanslag
af 10,000 Riksdaler årligen, att användas till betäckande af de årliga kostnaderna
vid arreststraffets tillämpning, Krigs-kollegium i underdånighet anmält,
att, med hänseende till hvad hittills vunnen erfarenhet gåfve vid handen, det
kunde antagas, att, så framt icke särskilda opåräknade utgifter ifrågakomme eller
den för indelta arméens förseende med arrestlokaler antagna plan förändrades, berörda
anslag skulle vid utgången af innevarande statsregleringsperiod lemna behållning,
så har Kongl. Maj:t nu till bestridande af kostnaden för arreststraffets
tillämpning vid indelta arméen begärt för år 1867 ett förslagsanslag af 5,000
Riksdaler.
Oaktadt de kostnader, för hvilkas bestridande det begärda anslaget är afsedt,
visserligen icke äro af beskaffenhet, att kunna, vid bristande tillgång, undvikas
eller till annan tid uppskjutas, synes det dock, med hänseende till den erfarenhet,
som redan vunnits, icke vara nödigt, att för fyllande af detta behof anvisa
ett förslagsanslag; och vid det upplysta förhållande, att nuvarande anslaget
beräknats lemna öfverskott, torde den af Kongl. Majit föreslagna summan ändock
finnas tillräcklig, helst Kongl. Majit icke lärer sakna tillgång till fyllande af mindre
betydliga brister, derest sådana skulle uppstå. Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Majits ifrågavarande förslag må på det sätt bifallas,
att Rikets Ständer, för betäckande af kostnaden för arreststraffets
tillämpning vid indelta arméen, anvisa för år 1867
ett belopp af 5,000 Ridr, att från Riksgälds-kontoret utgå.
46:o. Militieboställskassan.
a) Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade, efter det Kongl.
Majit genom nådig Skrifvelse den 4 Juni 1859 förordnat, att uppräknade 9 stycken
kompanichefs-boställen vid Norrbottens och Westerbottens fältjägarekorpser, Helsinge-,
Dal- och Wermlands regementen skulle i viss ordning och i mån af kassans
tillgångar förses med karaktershus af trä, Krigs-kollegium anmält, att åtgärder
till fullgörande häraf blifvit vidtagna, samt att, jemlikt afslutade entreprenadkontrakt,
två sådana hus skulle under nästlidet år fullbordas; men att, enligt
skedd utredning, kassans tillgångar sannolikt ej kunde medgifva uppförandet af
de återstående 7 karaktershusen; i följd hvaraf Kollegium hemställt, att för sådant
ändamål ett extra statsanslag af 90,000 Ridr måtte för en gång kassan beviljas,
att utgå med 30,000 Ridr årligen under åren 1867—1870. Och har Kongl.
Majit, enär de ifrågavarande boställena voro belägna i sådana orter, der stora svårigheter
mötte för kompanicheferne att erhålla bostad inom sina kompanier, så
vidt de ej kunde bebo sina boställen, samt då äfven framdeles boställen torde böra
åt kompanichefer vid indelta arméen i allmänhet anvisas, för nämnda behof begärt
för år 1867 ett extra anslag af 30,000 Ridr; men då Militieboställs-kassan,
hvilken är afsedd till bestridande af kostnaderna för uppförande och underhåll af
karaktershus i de för befälet vid indelta arméen anslagna boställen, för sådant
ändamål eger räntebärande fonder till belopp af omkring 336,000 Ridr samt dess
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
55
utom i statsanslag uppbär åidigen omkring 27,000 R:dr, har det synts Utskottet,
som borde de byggnadsföretag, hvilka uti ifrågavarande hänseende kunna finnas
oundgängligen nödvändiga, jemväl framgent kunna bestridas af de för kassan disponibla
tillgångar, så att direkt anlitande af statsmedel icke ifrågakommer; och
Utskottet anser sig derföre böra hemställa,
att förevarande nådiga framställning icke måtte af Rikets
Ständer bifallas.
b) Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 28), har Herr Liljenstolpe, Axél Fredrik, af anförda skäl, föreslagit:
att för sqvadrons- och kompani-chef, hvars boställe saknar s. k. karaktershus
och således ej kan bebos, måtte uti hyresersättning anslås: för den förre, för
honom, stalldräng och stallrum, 300 R:dr, och för den sednare 200 R:dr årligen;
samt
att antalet af hästar, som kavallerichef och öfrige regementsofficerare äro
pligtige att hafva, nedsättes: för regementschef till trenne och för major till tvänne,
förutom en dränghäst för hvarje.
Då inqvarteringspenningar åt militäre löntagare i allmänhet, som sakna
karaktershus å innehafvande boställen, utgå af Militieboställs-kassan, hvilken af
Kongl. Maj:t disponeras, torde anvisande af särskild hyresersättning för sqvadronsoch
kompanichefer icke böra ifrågasättas; hvadan Utskottet, som ansett sig icke
tillkomma att i afseende å motionens andra punkt meddefa yttrande, bemställer,
att förevarande motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
47:o. Materiel vid Norra och Södra SkdnsJca Infanteri-regementena.
Enligt hvad ofta åberopade Statsråds-protokoll gifver vid handen, bar Kongl.
Maj:t genom nådigt Bref den 24 Maj 1864 förordnat, att vid Norra Skånska infanteri-regementet
183 och vid Södra Skånska infanteri-regementet 202 soldatnummer,
hvilka allt från regementenas uppsättande stått vakanta för Statsverkets
räkning, skola från och med år 1866 rekryteras, och, efter det Krigs-kollegium
öfverlemnat en Statsråds-protokollet bifogad uträkning, enligt Hvilken första uppsättningen
af beklädnads-, utrednings-, remtygs- och tross-persedlar för ifrågavarande
385 rekryter medförde en kostnad af tillhopa 69,797 R:dr 83 öre, hvarjemte
för underhållet af denna materiel under innevarande år erfordrades en summa af
6,857 R:dr 23 öre, har Kongl. Maj:t nu hemställt att dessa belopp, tillsammans
76,655 R:dr 6 öre, måtte såsom extra anslag för en gång anvisas.
Då Kongl. Maj:t redan anbefallt rekrytering af ifrågavarande soldatnummer
och alltså behofvet af ifrågavarande materiel är oundgängligt, hemställer
Utskottet,
att den af Kongl. Maj:t för omförmälda ändamål äskade summan,
76,655 R:dr 6 öre, må af Rikets Ständer å Riksgälds
kontoret
anvisas.
48:0. Byggnader vid Carlbergs läroverk.
För uppförande af ett exercishus vid detta läroverk har Kongl. Maj:t äskat
ett extra anslag af 38,000 R:dr; och då Krigs-akademiens förändring till en mili
-
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51
tärisk tillämpningsskola för bildande af alla vid arméen behöfliga officerare, der
vistandet, ej beräknats längre än att hvarje elev i allmänhet komme att deltaga i
tvänne års praktiska öfningar, är afsedd att under innevarande år genomföras,
samt, enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, någon tjenlig lokal för dylika
öfningars anställande under den kalla årstiden eller då väderleken i öfrigt hindrar
deras företagande i fria luften, ej vid läroanstalten finnes, synes ett exereishus
vara af behofvet högt påkalladt; i följd hvaraf Utskottet, som haft del af ritningar
och kostnadsförslag till det ifrågaställda exercishuset, hvilket är afsedt att
uppföras invid vestra flygeln af Carlbergs slott, ansett sig böra tillstyrka,
a) att det begärda anslaget, 38,000 R:dr, må af Rikets
Ständer beviljas.
Sedan, på sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen, Kanslers-embetet
vid Krigs-akademien, jemte förmälan, hurusom den nuvarande sjukhuslokalen vore
för sitt ändamål såväl alltför inskränkt som eljest otjenlig, hos Kongl. Maj:t hemställt,
dels att ett särskildt sjukhus måtte uppföras för krigsskolans behof samt
att i denna byggnad äfven måtte beredas bostäder åt såväl läkaren som slotts
inspektoren
eller kamereraren jemte rum för förrådet, dels ock att nuvarande sjukhuset
äfvensom den af slottsiuspektoren nu begagnade lokal måtte få disponeras
till boningsrum åt befäl och lärare, hvilkas nuvarande bostäder i öfra logements
och
klass-våningen vore väl behöfliga till lärosalar och logementer åt det ökade
antalet kadetter; så har Kongl. Maj:t nu begärt för uppförande af en sjukhusbyggnad,
i enlighet med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, 69,498 R:dr 80
öre och till förändring af Carlbergs äldre byggnader 4,896 R:dr 50 öre.
Den nu begagnade sjukhuslokalen innehåller, enligt i Statsråds-protokollet
meddelad upplysning, 5 sjukrum med tillhopa 24 sängplatser; och om än de i öfrigt
angående lokalens beskaffenhet lemnade uppgifter antyda att den är till sjukhus
mindre tjenlig, torde den likväl, utan någon synnerlig olägenhet, kunna ännu
någon tid för detta ändamål användas, helst sängantalet synes vara för vanliga
förhållanden fullt tillräckligt; hvadan och då i sådan händelse det begärda reparationsanslaget
icke lärer vara behöfligt, Utskottet hemställer,
b) att de ifrågavarande anslagen icke måtte af Rikets Ständer
beviljas.
49:o. Kyrko- och skolbyggnad för garnisonsför samling arne i Stockholm.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 4 Februari 1857, jemte
anmälan, hurusom hos Rikets Ständer skedd framställning om behofvet att för
de härstädes förlagda garnisonstrupper erhålla lokaler, såväl för gemensam gudstjenst,
som ock till skola, der minderåriga personer, tillhörande garnisonsförsamlingarne,
kunde åtnjuta gemensam undervisning, af anförda skäl anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes låta närmare undersöka förhållandet, huru ifrågavarande behof
måtte, vare sig med begagnande af redan befintliga lokaler eller annorledes,
kunna lämpligen afhjelpas, samt derefter uti nådig Proposition till Rikets Ständer
göra den framställning, som tilläfventyrs derför blefve nödig; så hade, enligt hvad
Statsråds-protokollet gifver vid handen, för detta ärendes utredning blifvit nedsatt
en särskild komité, hvilken i afgifvet yttrande, bland annat, anfört, att, efter hvad
kyrkoböckerna utvisade, antalet personer, som då voro uti garnisonsförsamlingarne
inskrifna,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51. 57
inskrifne, utgjorde för hela garnisonen, Norska skarpskyttegardet inberäknade
följande :
Befäl  174.
Civila tjenstemän  42.
Underbefäl, hautboister och deras vederlikar  150.
Manskap, handtverkare och spel  3,098.
öfriga personer  1,066.
tillsammans 4,530.
Af dessa voro befälet, civila tjenstemäunen och de flesta under benämningen
“öfriga personer4' boende inom hufvudstadens territorialförsamlingar och kunde
således ega tillträde till dessa församlingars kyrkor. Det vore fördenskull egentligen
det kasernerade underbefälet och manskapet, som kunde sägas sakna tillfälle
att bivista gudstjensten. Af manskapet vore en del hela året om, med undantag
af exercistiden, permitterad; en annan del åter vore genom vakt, kommenderingar
och sjukdom hindrad att vid gudstjensterna närvara. Men om, af dessa
skäl, från antalet underbefäl och manskap, utgörande 3,248 personer, afräknades
ända till två tredjedelar, så återstode ändock af garnisonsförsamlingarne minst
1,082 personer, hvilka, derest de af garnisonsregementena i Ladugårdslands församlings
kyrka förhyrda omkring 200 platser af sistnämnda, i stark tillvext Varande
församling blefve uppsagda, vore nära nog betagne all utväg att få höra
Guds ord predikas och sina andliga behof i detta hänseende tillfredsställda. —
Med fästadt afseende på behofvet af utrymme för gemensam gudstjenst med den
såsom minst beräknade personal af garnisonsförsamlingarne, hade komitéen icke
inom kronans härvarande byggnader kunnat finna någon annan lokal med denna
rymlighet, än Carl Johans kyrka å Skeppsholmen. Beträffande utrymmet i denna
kyrka hade komitéen från stationsbefälhafvaren erhållit upplysning, att församlingen
under hela året utgjorde omkring 1,000 personer; att hvarje gudstjenst bivistades
af i medeltal 518 personer och å större högtidsdagar af vid pass 658
personer; att der funnes, på fasta och lösa bänkar, plats för 694 personer; samt
att, genom flerdubbla bänkraders uppställande utefter kyrkans cirkelgång, möjligtvis
ytterligare kunde beredas 300 platser. — Det visade sig således, att Carl Johans
kyrka skulle kunna lemna utrymme för omkring 350 personer af garnisonen
att bivista gudstjensten, men att, i sådant fall, den nu fria cirkelgången måste
upptagas af bänkar i flera rader, hvilket otvifvelaktigt skulle föranleda ett för
församlingen särdeles besvärande intrång, utan att ändå garnisonens behof blefve
tillfredsstäldt. Att åter begagna denna kyrka till särskild gudstjenst på helgedagäeftermiddagar,
uteslutande för garnisonen, syntes komitéen af flera anförda
skäl mindre lämpligt. Då komitéens efterforskningar således ådagalagt, att garnisonsförsamlingarnes
behof i kyrkligt hänseende icke kunde tillfredsställas genom
begagnande af redan befintliga lokaler, syntes komitéen följaktligen icke finnas
annan utväg för vinnande af det med Rikets Ständers underdåniga framställning
åsyftade ändamål, än att genom nybyggnad bereda ett för garnisonens gemensamma
gudstjenst lämpligt samlingsrum af erforderlig storlek.
Beträffande dernäst frågan om gemensam undervisning för garnisonsregementenas
skolungdom, hade komitéen vunnit upplysning, att af flerahanda skäl
icke någon af de inom Ladugårdslands församling befintliga skolor kunde för
ändamålet få begagnas. För dessa lärjungar, uppgående till ett antal af minst
Rih till R. St. Fröt 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 19 Höft. 8
58
Stats- Utskottets Utlåtande .\:o 51.
80, måste följaktligen inrättas en egen skola; men passande lägenhet härtill funnes
ej inom kronans hus; och hade i följd häraf komitéen för sin del föreslagit,
att för garnisonsförsamlingarnes gemensamma, behof måtte uppföras en i tvänne af delningar
anordnad byggnad innefattande kyrka och skola, för hvilken byggnad ganska
lämplig plats funnes att tillgå å eu kronan tillhörig, vid hörnet af Storgatan
och Styrmansgatan belägen tomt, hvilken för närvarande vore till Lifgardet till
häst upplåten.
Sedermera hade, efter förnyade efterforskningar, såväl Öfverkommendanten
för Stockholms garnison, som chefsembetet vid ingeniör-korpsen förmält sig icke
kunna utfinna någon, särskildt med afseende på byggnadskostnaden, mera fördelaktig
plats än den af komitéen föreslagna, vare sig för uppförande al den utål
komitéen ifrågasatta gemensamma byggnad, eller för uppförande af ensamt kyrka
eller ensamt skolhus; hvarjemte bemälda chefsembete till Kongl. Maj:t öfverlemnat,
efter nödig befunnen omarbetning, ritningarne till den af komitéen förordade kyrkooch
skolbyggnad, jemte kostnadsförslag, slutande å en summa af 135,000 R:dr,
hvartill komme för kyrkans förseende med värminrättning, enligt särskildt kostnadsförslag,
ett belopp af 9,000 R:dr; och liar, i anledning af hvad sålunda förekommit,
Kongl. Maj:t nu begärt att Rikets Ständer måtte utaf den för omförmälda
byggnad beräknade kostnadssumma, tillhopa 144,000 R:dr, för år 1867 anvisa
ett belopp af 40,000 R:dr.
Beträffande först den föreslagna kyrkobyggnaden har hos Utskottet uppstått
tvekan huruvida denna må vara för ändamålet oundgängligen behöflig. Om det
än å ena sidan måste medgifvas, att de för närvarande af garnisonsregementena i
Ladugårdslands kyrka förhyrda 200 platser icke motsvara dessa regementens behof
uti ifrågavarande hänseende, har å andra sidan den af ofvanbemälde komiterade
förebragta utredning icke synts Utskottet ådagalägga, att samma behof ej skulle
kunna nöjaktigt tillfredsställas utan Statsverkets betungande med de dryga kostnader,
som genom uppförande af en särskild kyrka skulle förorsakas. Det har
nemligen förefallit Utskottet som skulle genom ändamålsenlig anordning af gudstjensten
i Carl Johans kyrka å Skeppsholmen tillräckligt utrymme derstädes kunna
beredas jemväl för garnisonsförsamlingarne. Om det, på sätt komiterade antagit,
må synas olämpligt att särskild gudstjenst tor garnisonen förrättas på helgedagseftermiddagar,
lärer något giltigt hinder icke möta för anordning af tvänne
särskilda gudstjenster å helgedagsförmiddagar, möjligen med undantag af de färre
dagar, då nattvardsgång eger rum; och om man med de lemnade uppgifterna å
utrymme i denna kyrka jemför sammanlagda antalet af Skeppsholms församlings
medlemmar och det antal personer från garnisonsregementena, för hvilka platser
påräknats, torde det medgifvas, att ganska många församlingar inom riket äro uti
ifrågavarande hänseende vida sämre lottade än här blefve förhållandet.
Dessutom har Utskottets uppmärksamhet fästats derå, huruvida icke RiddarholmskyrkaD,
hvilken för närvarande ej för gudstjenst användes, lämpligen skulle
kunna för garnisons-regementenas behof upplåtas; och oaktadt Utskottet, i brist
af all utredning i detta hänseende, icke kunnat om berörda förslag meddela något
bestämdt yttrande, synes dock frågan väl förtjena en närmare undersökning.
Beträffande åter den föreslagna skolbyggnaden hafva de skäl, som blifvit
anförda för sammanförandet af de särskilda regementsskolorna till en enda för
samtliga garnisonsregementena gemensam, synts Utskottet förtjenta af uppmärksamhet
och om rigtigheten af en sådan anordning erkännes, måste, då utrymme
för en dylik skola icke skall i något Kronans hus finnas att tillgå, derför erfor
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
59
derlig byggnad af Statsverket bekostas, såvida icke lämplig lokal kan mot hyra
anskaffas; men då det nu framlagda förslaget endast afser en gemensam byrkooch
skolbyggnad, och Utskottet således saknat all ledning för bedömande af beloppet
utaf det anslag, som för uppförande af en endast för skolan afsedd byggnad
vore erforderligt, bar Utskottet i följd häraf icke kunnat föreslå Rikets Ständer
att nu anvisa medel för detta ändamål.
I enlighet med hvad Utskottet sålunda anfört, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning icke
måtte af Rikets Ständer bifallas.
50:o. Kasernbyggnad för Svea Artilleri-regemente.
Yid besvarandet af Kongl. Maj:ts till Rikets sist församlade Ständer gjorda
framställning om anslag till uppförande af kasernbyggnader för Svea Artilleriregemente,
hvilka beräknats till en kostnad af 880,570 R:dr, deraf för de första
tre åren äskades halfva summan eller 440,285 R:dr, förklai-ade Rikets Ständer att
de, ehuru erkännande vigten af de skäl, som blifvit till stöd för Kongl. Maj:ts
framställning andragna, likväl, i betraktande af de anslag, som vid dåvarande
riksmöte tagit Statens tillgångar i anspråk, funnit sig förhindrade att berörda förslag
då bifalla; hvarförutan i den underdåniga skrifvelsen anfördes, hurusom Rikets
Ständers uppmärksamhet fästats vid den plats eller den s. k. artilleriplanen,
der byggnaderna voro afsedda att uppföras. Såsom belägen invid nuvarande Artillerigård
och i närheten af åtskilliga andra lokaler, hvilka antingen tillhöra
eller blifvit till begagnande upplåtna åt Svea Artilleriregemente, syntes visserligen
denna plats lämplig för bildande af ett sammanhängande militäretablissement, men
Rikets Ständer funno afseende äfven böra fästas på den trafik, som redan förefanns
i denna trakt af hufvudstaden och hvilken sannolikt komme att än ytterligare
ökas, hvarförutom icke heller borde förbises, att, enligt uppgjordt förslag, en
bred strandgata skulle invid ofvanberördai plan anläggas, samt att denna anläggning
möjligen icke blefve utan allt inflytande på frågan om kasernbyggnaden.
Enligt hvad nu är i Statsråds-protokollet meddeladt, blifva byggnadsplatserna
i denna stadsdel mer och mer upptagna för uppförande af större byggnader
och i samma mån ökas svårigheterna att erhålla lämpliga lokaler för Artilleritruppens
inqvartering; och då hinder ansetts möta för begagnande af artilleriplanen
till plats för ifrågavarande kasernbyggnader, hade vederbörande erhållit
befallning att till Kongl. Majit inkomma med förslag till kaserns uppförande vid
artillerigården, hvartill äfven ritning och kostnadsförslag blifvit uppgjorda; men i
följd häraf hade äfven uppstått fråga om åtskilliga artillerivapnets gemensamma
etablissementers förflyttning, derom förslag af General-fälttygmästaren afgifvits,
oaktadt detta vid tiden för afgifvande af Kongl. Majits nådiga Proposition ännu
icke hunnit undergå den slutliga granskningen.
Ehuru således kostnadsförslag och ritningar då icke kunde framläggas, har
Kongl. Majit dock, med afseende å kasernbyggnadens nödvändighet, till denna
byggnad äskat ett anslag för år 1867 af 250,000 R:dr.
I denna fråga hafva jemväl till Utskottets behandling blifvit remitterade
tre särskilda hos Riks-Stånden väckta motioner, nemligen: hos Ridderskapet och
Adeln af Herr Cederschjöld, F. A (motion N:o 58), hos Preste-Ståndet af Doktor
Söderberg (motion Nio 84) och inom Borgare-Ståndet af Herr A. H. Wistrand
60
Stats- Utskottet# Utlåtande N:o 51.
(motion N:o 115), hvilka motionärer hufvudsakligen yrkat, att Rikets Ständer
måtte, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning, anvisa 250,000 R:dr att
utgå under år 1867 till påbörjande af en kasernbyggnad för Svea Artilleri-regemente,
men vid anslagets beviljande lästa det vilkor att byggnaden måtte förläggas
å den höjdsträckning, som är belägen ofvanföre och emellan Svea Lifgardes
och Lifgardets till häst kaserner; och hafva förstbemälde motionärer jemväl åberopat
till Utskottet öfverlemnade ritningar och kostnadsförslag till en för uppförande
å nämnda plats afsedd kasernbyggnad jemte stall och ridhus; slutande kostnadsförslagen
å en sammanräknad summa af 867,171 R:dr 80 öre.
Sedermera har Utskottet fått Irån Landtförsvarsdepartementet emottaga:
l:o. Ett af Krigs-kollegium afgifvet, utaf ritningar åtföljdt förslag att å nuvarande
Artillerigården inrätta kasern för Svea Artilleri-regemente genom påbyggnad
af det der befintliga s. b. stora tyghuset samt användande i öfrigt af ej
mindre begge flygelbyggnaderna än äfven den nu till kronobageri använda byggnad;
i sammanhang hvarmed General-fälttygmästaren och chefen för artilleriet,
jemte åtskilliga ändringar och tillägg i förslaget, gjort framställning att, med
högre Artilleri-läroverkets förflyttning till hufvudstaden, artilleriets nu å Artillerigården
befintliga’ verkstäder och allmänna förråder m. m. måtte förflyttas till
kronoegendomen Marieberg; varande kostnaderna beräknade sålunda:
A) För etablissementet i Stockholm:
Tyghusets förändring till kasern  250,000: —
Flyglarnes förändrade inredning  40,000: —
En till stall afsedd flygelbyggnad  80,000: —
Kronobageriets förändrade inredning  120,000: —
Inredning af ett nytt kronobageri  15,000: — 505,000:
B) För etablissementet vid Marieberg:
Tygförrådet  20,000: —
Verkstadsbyggnaden m. m  86,300: —
Boningshusens inredning  8,000: —
Arbetarebostäder :  78,000: —
Kasern
1.5,000: —
Diverse behof  7,700: — 215,000:
eller tillsammans 720,000 É:dr.
2:o. Utaf General-fälttygmästaren till Kongl. Maj:t insända ritningar och
kostnadsförslag, som afse: att uppföra en ny byggnad emellan de längs Riddaregatan
gående flyglarne af Artillerigården; att påbygga dessa sednare, äfvensom de
längs Artilleri- och Fyrverkaregatorna gående flyglarne: att uteslutande använda
den sålunda sammanhängande byggnaden längs Riddaregatan till kasern och den
återstående delen af flyglarne till matinrättning och andra lägenheter för regementets
behof samt att lemna det nuvarande Tyghuset oförändradt till samma användande,
det nu eger, eller förvarande af regementets fältartilleri-materiel samt
rid- och anspanns-persedlar; varande kostnaderna härför beräknade till högst omr
kring 270,000 R:dr, och således, oaktadt utrymmet betydligt ökats, något lägre än
enligt Krigs-kollegii nyssberörda förslag, hvilket upptog för sjelfva kasernen samt
för flyglarnes förändring en sammanlagd summa af 290,000 R:dr.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
61
Enligt Krigs-kollegii förslag, sådant det blifvit af General-fälttvgmästaren
modifieradt, skulle artilleriets nuvarande stallbyggnad tillökas med en längs Riddaregatan
gående flygel, motsvarande den utefter samma, gata löpande delen af
Artillerigårdens östra flygel; hvarjemte General-fälttygmästaren, bland annat, föreslagit,
att artilleriplanen, såsom för regementet behöflig, måtte afstäugas, om än till
en början endast genom ett provisionel stängsel, gående från den bakom stallet
belägna gränden och till bageribyggnaden.
Härigenom blefve således, likasom genom det vid sistlidna riksdag framlagda
förslag, hela artilleriplanen för det nya etablissementet upptagen, i motsats
mot de af Rikets sist församlade Ständer antydda åsigter samt de utaf ofvanbemålde
motionärer nu framställda yrkanden.
Nyssberörda, till Kongl. Maj:t ingifna ritningar och förslag hafva emellertid
ännu icke varit föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hvadan det icke ens
torde böra antagas för visst att någotdera kommer att vinna Kongl. Majits nådiga
bifall ; och då Utskottet således saknar tillförlitlig ledning för bedömande af de
kostnader, som af bifall till Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning framdeles skulle
föranledas, har Utskottet, oaktadt nödvändigheten af en kasernbyggnad för Svea
artilleriregemente, ansett sig icke kunna samma framställning tillstyrka; likasom
Utskottet, i saknad af vederbörande» yttrande öfver det af motionärerne framställda
förslag, ej kunnat detsamma till något, afseende hos Rikets Ständer förorda;
hemställande alltså Utskottet,
att det begärda anslaget till kasernbyggnad för Svea artilleriregemente
icke må af Rikets Ständer beviljas.
51:o. Etablissementet för Ingeniörtruppen.
Sedan, jemte anförande, att, utom det dåliga skick, hvaruti ingeniörtruppens
logemementer vid .Taktvarfvet här i staden befunnes, utrymmet blefve alldeles
otillräckligt, när det tredje kompaniet tillkomme, chefen för ingeniörborpsen
hos Kongl. Majit gjort hemställan om uppförande af en ny kasernbyggnad, enligt
uppgjordt kostnadsförslag, beräknad till 102,570 R:dr 74 öre, hvartill dessutom
bomme kokhus, beräknadt till en kostnad af 63,000 R:dr, eller tillhopa 165,570
R:dr 74 öre, så har Kongl. Majit begärt för år 1867 tredjedelen af berörda summa
eller 55,190 R:dr 25'öre.
Under punkten 13:o här ofvan har Utskottet tillstyrkt uppsättande af ett
tredje kompani sappörtrupper; och då den föreslagna kasernbyggnaden torde vara
för den sålunda bildade pontonierbataljonen oundgängligen behöflig, tvekar ej Utskottet
tillstyrka,
att det begärda anslaget, 55,190 R:dr 25 öre, må af Rikets
Ständer å Riksgälds-kontoret anvisas.
52:o. Byggnader till förvarande och värd af de till regementen och
korpser utlemnade krigsgevär.
För detta ändamål har Kongl. Majit begärt ett extra anslag,af 74,262
R:dr 52 öre.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, att, sedan Kongl. Majit föreskrifvit, dels
att 8,000 stycken infanterigevär af 1857 års modell skulle till de norra orterna
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51,
af riket afsändas och efter, bestämd fördelning', i framtiden förvaras och vårdas å
mötesplatserna Frösön, Sångamo, Gumboda och Pitholmen, uti derstädes befintliga
förrådshus, dels att samtliga infanteri- och jägare-regementen och' korpser, undantagandes
de afsutna rusthållsregementena samt Gotlands nationalbeväring, skulle
förses med ett för dem hvardera bestämdt större antal för krigsbruk afsedda gevär
af 1854 års upprefflingsmodell, att likaledes allt framgent förvaras och vårdas
uti regementenas förråder å mötesplatserna, dels ock att Krigs-kollegium borde
hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå de förbättringar eller tillbyggnader af å
mötesplatserna befintliga ^förrådshus, äfvensom de föreskrifter i öfrigt, hvilka för
gevärens framtida vård kunde af behofvet påkallas; så hade bemälda Kollegium,
efter granskning af de från regements- och korps-chefsembetena inkomna utförliga
förslag och kostnadsberäkningar, hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af ett anslag
till nyssnämnda belopp, att användas för dels ny- och tillbyggnader, dels förbättringar
och förändringar af redan befintliga förrådslokaler vid tillhopa 20 regementen
och korpser, såvida dels undvikas skulle att gevären, genom otillräcklig'»
eller otjenliga lokaler för deras förvarande samt rengöring och reparation, toge
skadå, dels gevärsförråden i öfrigt måtte kunna på tillbörligt sätt handhafvas.
Då Kongl. Maj:t. funnit nödigt att för krigsbruk afsedda gevär vid samtliga
infanteri-regementens och korpsers mötesplatser uppläggas, lära jemväl för
gevärens omsorgsfulla vårdande lämpliga byggnader, der sådana icke redan finnas
att tillgå, böra vid mötesplatserna uppföras eller inredas; men då det icke torde
vara oundgängligen nödigt att dessa byggnader på en gång vid alla de ifrågakomna
mötesplatserna iordningställas, har Utskottet ansett det begärda anslaget
utan väsendtlig olägenhet kunna på flera år fördelas; hemställande alltså
Utskottet,
att Rikets Ständer för byggnader till förvarande och vård af
de till regementen och korpser utlemnade krigsgevär till
Kongl. Maj:ts disposition anvisa för år 1867 ett extra anslag
af 25,000 R:dr.
53:o. Magasinsbyggnader å Ladugårdsgärdet.
I anledning af Krigs-kollegii förnyade framställning om anslag till uppförande
af magasinsbyggnader å Ladugårdsgärdet, har Kongl. Maj:t nu, i enlighet
med ett af chefsembetet vid ingeniörkorpsen upprättadt förslag till sådana byggnader,
af Rikets Ständer äskat anvisande af nedannämnda belopp, nemligen för
uppförande af:
samt till arfvode för tillsyn öfver byggnadsarbetet, med hänseende
till byggnadsplatsens aflägsenhet och vigten af tillsynens oafbrutna
handhafvande under arbetets fortgång  „ 2,000: —
Enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid handen saknas för närvarande
å Ladugårdsgärdet lägenheter för uppläggning af proviant och fourage åt der
sammandragna trupper, hvilket, utom deraf uppstående olägenheter för truppernas
proviantmagasin
fouragemagasin
höförrådshus . .
R:dr 35,000: —
26,000: —
18,000: —
eller sammanlagdt R:dr 81,000:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
63
proviantering, skall verka menligt för förnödenheternas upphandling; men då det
angifna behofvet icke torde vara så oafvisligt, att ej med dess afbjelpanae kan
utan någon synnerlig olägenhet ännu någon tid anstå, får, i betraktande häraf
och då Statsverkets för mångfaldiga behof anlitade tillgångar ej medgifva beviljandet
af anslag för annat än de mest oundgängliga ändamål, Utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning icke må
af Rikets Ständer bifallas.
54:o. Stall och ridhus för Smålands husar-regemente.
Till uppförande af dessa byggnader, afsedda för regementets exercis-sqvadron,
har Kongl. Majit begärt ett anslag för en gång af 40,000 R:dr.
Enär bemälda regementes vid Ränneslätt belägna stall och ridhus numera,
enligt hvad i Statsråds-protokollet finnes meddeladt, äro i det förfallna skick, att
vid sednast hållen besigtning förrättningsmännen förklarat byggnaderna icke vidare
förtjena reparation, torde uppförandet af nya dylika, för regementets exercissqvadron
oundgängligen nödiga, byggnader icke böra uppskjutas; och i följd häraf
anser sig Utskottet böra hemställa,
att det begärda anslaget, 40,000 R:dr, må anvisas att, i mån
af behof, från Riksgälds-kontoret. utgå.
55:o. Sjukhusbyggnad för Lifregementets dragonkorps.
Till en dylik byggnad, inrymmande tillika nödiga arrest-lokaler, i enlighet
med ett af chefsembetet vid ingeniör-korpsen uppgjordt förslag, har Kongl. Majit
äskat ett anslag af 24,000 R:dr.
I Statsråds-protokollet är meddeladt, hurusom den provisionela sjukhusbyggnad,
hvilken vid Lifregementets dragoukorps’ mötesplats å Ladugårdsgärdet
på officerskorpsens bekostnad år 1836 blifvit uppförd, numera befinnes i det
bristfälliga och förfallna skick, att den icke kan anses motsvara sitt ändamål,
samt att flera olägenheter och kostnader skola vara förenade med det sjuka manskapets
förande till allmänna garnisonssjukhuset och vårdande derstädes.
Vid öfvervägande af förevarande nådiga framställning har det förefallit Utskottet
som vore Lifregementets dragonkorps uti ifrågavarande hänseende icke uti
någon väsendtligen olika ställning med de öfriga trupper, som till möten å Ladugårdsgärdet
sammandragas och de sjukes transporterande till allmänna garnisonssjukhuset,
der utrymme alltid finnes att tillgå, torde icke vara förenadt med sådana
svårigheter, att för undvikande deraf Statsverket skulle betungas med en så
betydlig utgift. I följd häraf
finner Utskottet ej skäl att till förevarande uådiga framställning
tillstyrka Rikets Ständers bifall.
56:o. Uppskattning af indelta arméens boställen.
Slutligen har Kongl. Majit, enär indelta arméens tillgångar, så vidt de ej
redan utgöras af kontanta anslag eller medel, måste till sitt värde, så noga som
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
möjligt, vara kända, för att derefter må kunna bestämmas det ytterligare kontanta
belopp, som erfordras för den lönereglering, hvilken Kongl. Maj:t, sedan arméorganisationen
förut pröfvats, kan komma att föreslå Rikets Ständer, funnit en
uppskattning af arméens bostadsboställen, så snart ske kan, böra ega rum. Denna
uppskattning, som, för att utgå från en och samma grundsats, ansågs böra visa
hvad Staten skulle kunna påräkna såsom inkomst af samma boställen, borde afse
det arrendebelopp, hvilket af hvarje boställe, i händelse af utarrendering, skäligen
bör utgöras, och syntes kunna med tillbörlig noggrannhet samt med minsta
tidsutdrägt och kostnad, samtidigt i länen genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
försorg verkställas af kronofogdarne med biträde af två nämndemän eller gode
män samt, för egouppmätning, der sådan vore behöflig, jemväl af en dertill förordnad
landtmätare eller annan i sådant göromål kunnig person; allt mot lämplig
ersättning. Sedan uppskattningarne på sådant sätt blifvit fullbordade skulle vederbörande
chefsembeten lemnäs tillfälle att deröfver sig yttra, hvarefter samtliga
handlingarne jemte Länsstyrelsernas utlåtanden i ämnet borde till Kongl. Maj:t
insändas. — Inkomsten af de för löningsfondernas räkning utarrenderade boställen
kunde deremot, utan dylik uppskattning, bestämmas efter de utgående arrendebeloppen.
Förvandlingsuträkningar i penningar för spanmål och andra naturapersedlar
borde besörjas inom hvarje regemente eller korps, efter särskilda föreskrifter.
Dessa uträkningar, som borde omfatta alla regementets eller korpsens
tillgångar, såväl i boställen som i räntor och spanmål, m. m., skulle chefsembetena
ega att till Kongl. Maj:t insända efter uppskattningsförrättningarues slut.
Sedan alla dessa handlingar, dels från Länsstyrelserna, dels från chefsembetena,
till Kongl. Maj:t inkommit, skulle efter behörig granskning deraf fullständigt
kunna erfaras, såväl tillgångarne inom arméen på det hela, som tillgången inom
hvarje regemente och korps. Och har, då antalet af de här ifrågavarande bostadsboställena
utgör 951 och utgiften således ansågs icke böra öfverstiga 50,000 R:dr,
Kongl. Maj:t till bestridande af kostnaderna för den föreslagna uppskattningen
äskat beviljandet af ett extra förslagsanslag å nämnda belopp.
Vid 1859—1860 års riksdag gjordes af Kongl. Maj:t framställning om anvisande
af ett anslag å 100,000 Riksdaler för kartläggning af de arméens bostadsboställen,
som utgjorde ett mantal och derutöfver, derest tillförlitliga kartor å dem
saknades; men som dervid tillika meddelades, att genom boställsuppskattningen
icke åsyftades någon rubbning i Indelningsverkets grunder, utan att hvarje regemente
och korps i allt fall skulle fortfarande bibehålla alla de boställen, vare sig
till bostäder eller utarrendering anslagna, likasom ock de indelta räntor, kronotionde
samt öfriga anslag af dylik beskaffenhet, hvilka blifvit hvarje regemente
eller korps sednast genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1836 tillförsäkrade,
ansågo sig Rikets Ständer sakna skäl att bifalla den nådiga framställningen, under
förklarande, att Rikets Ständer icke åsyftat en reglering af så inskränkt omfång,
som den då förutsatta.
Det af Kongl. Maj:t framställda förslag är icke, såsom vid förra tillfället,
då anslag för boställenas uppskattning begärdes, åtföljdt af något yttrande, som
lemnar bestämd ledning för uppfattning af de grunder, som vid löneregleringen
skulle blifva gällande, utan afser, efter hvad det vill synas, endast att bereda tillfälle
till beräknande af kostnaden utaf det ena eller andra aflöniugssättet; men
för ett sådant mera inskränkt ändamål synes en så omfattande och kostsam åtgärd
icke erfordras, utan torde den tvekan, som i detta afseende kan förefinnas,
lämpligast
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
65
lämpligast undanrödjas genom undersökning af boställen inom en eller annan ort
och jemförelse med den nuvarande uppskattningen. För denna mera inskränkta
undersökning torde medel kunna åstadkommas utan särskildt anslag, men i allt
fall synes en så betydlig kostnad, som den ifrågasatta, icke böra ega rum förr, än
det blifvit behörigen afgjordt, att löneregleringen i verkligheten bör grundas på
boställenas bibehållande; och Utskottet anser sig i följd deraf böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning icke
måtte af Rikets Seander bifallas.
57:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 53) har Herr C. E. Ljungberg, jemte erinran om de betydliga
anslag, Rikets Ständer vid de sednaste riksmötena anvisat för anskaffande af vapen
och annan krigsmateriel, af anförda skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Majit anhålla, att en utaf artilleri-, sjö-, infanteri- och kavalleri-officerare
bestående 'permanent vapenkomité måtte nedsättas, hvilken komité erhölle till
åliggande, såväl att anställa alla för vapenkonstruktionen nödiga försök, sorn ock
att till Kongl. Majit afgifva yttrande, angående de olika vapnens konstruktion
samt den myckenhet, som borde anskaffas, eller det behof, som vore att fylla,
äfvensom att lemna utlåtande i vigtigare frågor rörande intendentsväsendet och
fästningsförsvaret. Då för de i hufvudstaden bosatte, i tjenst varande ledamöter
af komitéen annan ersättning, åtminstone af större belopp, icke syntes vara erforderlig,
än jetons de presence, samt, om kostsammare försök behöfde anställas, särskilda
medel dertill ansågos kunna anvisas eller af Rikets Ständer erhållas, har
motionären antagit, att ett anslag af 10,000 Riksdaler om året borde blifva tillräckligt
för bestridande af de med komitéens verksamhet förenade kostnader.
Det uppdrag, som enligt motionärens förslag skulle tilldelas den permanenta
vapenkomitéen, synes Utskottet omfatta föga annat, än hvad som åstadkommes
genom de anordningar, hvilka afse att genom anställda skjutförsök utröna
lämpligheten af föreslagna modeller för skjutvapen. För bestridande af de kostnader,
som af dylika anordningar föranledas, beviljades vid sista riksdagen anslag,
likasom sådana nu blifvit äskade och af Stats-Utskottet tillstyrkta. Äfven
om en permanent komité för ändamålet tillsattes, skulle dock bero på särskilda
förfoganden att bestämma de personer, som i komitéen skulle deltaga, äfvensom
tiden för deras sammanträden, hvaraf ock följer, att det initiativ, som komitéens
ledamöter kunde tillkomma, vore underkastadt, inskränkning genom bestämmelser
af den högsta myndighet, åt hvilken ledningen af komitéens arbeten blefve anförtrodd.
Då det visat sig och jemväl för framtiden är antagligt, att nya modeller
för beväpningen till beskaffenhet och användbarhet behörigen undersökas, innan
underdånig hemställan om deras godkännande eger rum, har Utskottet saknat
skäl att tillstyrka bifall till motionen, helst det ifrågasatta anslaget synes väl
otillräckligt, då omfattande försök af omständigheterna påkallas, men deremot
mindre nödigt under förhållanden, då särskilda åtgärder för ändamålet icke erfordras.
Efter Utskottets förmenande kan och bör det verkliga behofvet genom
extra anslag afhjelpas, helst Kongl. Majit icke saknar medel för tiilvägabringande
af tillfälliga och mindre kostsamma undersökningar i det ifrågavarande hänseendet.
Af dessa skäl hemställer Utskottet,
att Herr Ljungbergs motion om inrättande af en permanent
vapenkomité ej måtte af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 6 Februari 1866.
Bih. till B. St. Prot. 1865 #■ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 9
66
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 51.
Reservationer:
Emot 7:de punkten, morn. a. och b. (angående löneförbättringar vid indelta
arméen), af Riksdagsfullmägtigen Q. Bjerkander från Skaraborgs län:
a) “Ehuru min inom Utskottet uttalade åsigt, att man vid innevarande
riksdag borde bespara Staten denna utgift å 100,000 Riksdaler till löneförhöjning
för indelta arméens befäl, icke kunnat tillvinna sig understöd, anser jag mig likväl
böra fortfarande vidhålla denna mening, emedan jag tror att den har goda
skäl för sig. Det var nemligen redan vid 1856 års riksdag som detta anslag första
gången beviljades, och det skedde då med den af Ständerna uttalade åsigt, att
de stora tillgångar af indelta räntor, kronotionde, boställen och kontanta anslag
arméen redan egde, borde vara tillräckliga till den nödig ansedda löneförbättringen,
utan ytterligare bidrag från Statens sida. Icke destomindre framställdes
samma anspråk vid 1859 års riksdag, då det helt beskedligt bifölls utan ytterligare
påminnelse. Vid 1862 års riksdag återkom frågan för tredje gången; anslaget
beviljades äfven då, men med förnyade påminnelser derom att utredning
måtte ske af redan befintliga tillgångar inom regementena, på det att' ytterligare
anslag från Statens sida måtte kunna undvikas, och vid innevarande riksdag framkom
frågan för fjerde gången, enär någon fullständig utredning ännu icke hunnit
verkställas.
Att befälet sjelfva anser sig hafva det bäst som det är, kan icke förtänkas
dem, enär de under alla dessa år fått vara i orubbad besittning af sina stora tillgångar,
hvaraf endast inkomsten af utarrenderade boställen lem nät dem 50 å 80
procent utöfver deras ordinarie löner, vid somliga regementen mer, vid andra
mindre, hvartill kommer ytterligare den utdelning, som kan erhållas af 100,000-  Riksdalers-anslaget, men huruvida det kan vara med Rikets Ständers sparsamhetsskyldighet
öfverensstämmande att på detta sätt slösa bort Statens medel och sålunda
i sin mån bidraga till fördröjande af den för så längesedan fordrade utredningen,
det är en sak som hvarje riksdagsman må för sig sjelf afgöra; för egen
del anser jag mig icke kunna ansvara för ett slikt handlingssätt, helst det ingalunda
synes mig vara antagligt, att en utredning derigenom skall påskyndas —
tvärtom.
En af mig vid denna riksdag väckt motion derom, att arrendemedlen för
de utarrenderade militieboställena skulle ingå till Statsverket och lönerna deraf
förbättras, der så ansågs behöfligt, har blifvit undanskjuten intilldess att anslaget
redan var beviljadt, och derefter afslagen; men jag vågar ännu en gång fästa
Rikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet på förhållandet, och hemställa om det
icke vore skäl uti att af slå de 100,000 Riksdaler, som Utskottet här tillstyrkt.
b) I öfverensstämmelse med hvad jag här ofvan haft äran anföra, hemställer
jag att, med ändring af Utskottets afslag å min motion, Rikets Ständer ville
besluta,
att alla militie-statens till boställskassorna nu ingående arrenden
för utarrenderade boställen indragas till Statsverket,
och att de löntagare, som icke innehafva boställen, sedermera
erhålla sina löner af Staten, intilldess utredt, blifvit, huruvida
icke regementenas öfriga disponibla tillgångar dertill förslå. “
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
67
Emot 12:te punkten, mom. a. (angående löneförhöjning åt verkmästaren vid
Svea artilleri-regementes tygstat), af Friherre Klinckowström, JR. M., Herrar Hierta,
Heijkensköld och Staaff samt Riksdagsfullmägtige Hörnfeldt, Erik Ersson, Jonas Andersson
och Bjerkander.
Af Riksdagsfullmägtige Nils Andersson och Carl Ifvarsson, hvilka ansågo
att, då upplysning saknades, huruvida bemälde verkmästare hade fri bostad eller
andra särskilda förmåner, löneförhöjningen bort inskränkas till 1,000 Riksdaler
och således lönen bestämmas till 2,000 Riksdaler.
Emot 12:te punkten, mom. b. (angående resestipendier åt Artilleri-officerare),
af Herr Rosensvärd, J. H.: “I enlighet med hvad Kongl. Maj:t äskat, hade Utgiftsafdelningen
för detta ändamål föreslagit 4,000 Riksdaler årligen. På de i Statsråds-protokollet
anförda skäl och i anseende till artilleri-officerarnes stora antal,
anser jag, att Afdelningens förslag bort af Utskottet, utan nedsättning i summan,
tillstyrkas.“
Häri instämde Herrar von Francken, O. W., och Skogman, C.
Emot 13:de punkten, mom. a., och llhde punkten, mom. c. (deruti Utskottet tillstyrkt
anslag lör uppsättning och underhåll af ett tredje kompani ingeniörtrupper),
af Herr Hierta samt Riksdagsfullmägtige Svensén, Bjerkander, Nils Andersson
och Carl Ifvarsson.
Emot 16:de punkten och 17:de punkten, mom. a. (angående särskilda anslag
för tillökning i den mellan exercistiderna tjenstgörande styrkan vid artilleristamtruppen
af Gotlands nationalbeväring), af Herr Rosensvärd, J. II.: “Då militär-befälkafvaren
på Gotland, på goda skäl, som i Statsråds-protokollet äro upptagna,
föreslagit, att den mellan exercistiderna tjenstgörande styrkan vid artilleristamtruppen
på denna ö måtte ökas från 34 till 60 man, hade Utgifts-afdelningen,
i enlighet med hvad Kongl. Majit äskat, tillstyrkt dels en för ändamålet erforderlig
förhöjning i anslaget till mathållningen vid garnisons-regementena af
1,850 Riksdaler, dels ock en tillökning i anslaget till Gotlands nationalbeväring,
för artilleri-manskapets aflöning och till brödkorn under den ökade tjenstgöringstiden,
med 2,491 Riksdaler 10 öre. Hvad Afdelningen sålunda tillstyrkt, anhåller
jag få upptaga såsom min reservation.“
Häri instämde Herr von Francken, G. W.
Af Doktor Söderberg: “Jag får reservera mig emot Höglofliga Stats-Utskottets
afslag på Kongl Majits nådiga Proposition om anslag af nödiga medel för att
kunna öka den emellan exercistiderna i Wisby tjenstgörande styrkan af artillerikorpsens
dervarande stamtrupp med 26 man eller från 34 till 60. — Uti det uuderdåniga
memorial, militär-befälhafvarén på Gotland under den 20 Augusti 1863
aflåtit till Kongl. Majit rörande artillerikorp sens stamtrupp, och hvilket finnes infördt
i Statsråds-protokollet öfver Landtförsvars-ärenden af den 13 Oktober 1865 (se
Bil. Nio 3 till Kongl. Majits nådiga Proposition om Statsverket, pag. 66) synas
mig tillräckliga skäl vara anförda för att detta anslag bort af Höglofliga Utskottet
blifva beviljadt.“
Emot 17 punkten, mom. d. (angående anslag för en kasern i Wisby), af Herr
Rosensvärd, J. H.: “För en kasernbyggnad i Wisby har Kongl. Majit begärt ett
anslag, för en gång af 44,300 Riksdaler. Detta anslag har icke af Utskottet blif
-
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
vit tillstyrkt, hufvudsakligen på, grund af den stadsboerno åliggande inqvarteringsskyldigheten.
Handlingarne visa, att den nu befintliga, staden tillhöriga kasernen,
ett f. d. magasin, är bristfällig, olämplig och för den styrka, der bör
inrymmas, otillräcklig, hvarjemte Landshöfdingen intygat, att staden icke mägtade
bära kostnaden för en ny kaserns uppförande. Stadsboerne hafva visserligen skyldighet
att lemna garnisonsmanskapet inqvartering i sina bus, emot den ersättning,
inqvarteringsordningen bestämmer, men att bygga kasern åligger dem icke. I
allmänhet äro ock kasernerna i städerna uppförda af Kronan, och om artillerikasernen
i Göteborg härifrån gör ett undantag, lärer deraf lika litet kunna hemtas
en regel för Wisby, som denna stad i andra hänseenden kan jemföras med
Göteborg. Fallet af frågan om tillökning af stamtruppens tjenstgörande styrka
undansköt inom Utskottet all öfverläggning om kasernbyggnaden; men då det
icke kan vara annat än rigtigt, att Gotlands enda stad är försedd med on kasern,
hvari en garnisonerande styrka kan på lämpligt sätt inrymmas, så synes denna
fråga vara förtjent af Rikets Ständers uppmärksamhet.11
Häri instämde Herr von Francken, G. W.
Emot 19:de punkten, mom a. (angående anslag till underhåll af Rikets fästningar
m. m.), af Herr Rosensvärd, J. H.: “För underhåll af Rikets fästningar
och landtförsvaret tillhörande hus och byggnader har Kongl. Maj:t äskat ett förhöjdt
anslag af 20,000 R:dr, och Utgifts-afdelningen, som af meddelade upplysningar
inhemtat, att det nuvarande anslaget 90,000 R:dr vore otillräckligt, har tillstyrkt
den begärda förhöjningen, hvilken dock af Utskottet blifvit nedsatt till
10,000 R:dr.
Af det ifrågavarande anslaget skola underhållas fästningar och öfriga landtförsvaret
i allmänhet tillhöriga byggnader å samtliga nedanstående orter, nemligen:
Carlsborg, Carlskrona, Carlshamn, Carlsten, Christianstad, Engelholm, Grisslehamn,
Göteborg, Haparanda, Helsingborg, Landskrona, Malmö, Ny-Elfsborg, Waxholm,
Wisby, Enholmen och Ystad, hvartill kommer i Stockholm garnisonens kaserner,
endast mot bidrag af de högst otillräckliga inqvarteringsmedlen, 12,924 Riksdaler;
och då det visar sig, att de från orterna inkommande besigtnings- och arbetsförslagen
årligen måste med omkring en tredjedel inskränkas, samt att värdet af
sålunda eftersatta arbeten, som 1862 uppgick till 23,539 Riksdaler, 1863 till
45,762 Riksdaler, 1864 till 45,597 Riksdaler och 1865 till 63,613 Riksdaler, är i
stigande, så synes Afdelningens förslag hafva så många skäl för sig, att jag icke
tvekat detsamma till Rikets Ständers bifall vördsamt anmäla.11
Häruti instämde Herrar von Francken, G. W., och Skogman, C.
Emot 19:depunkten, mom. d. (angående ökadt anslag till beklädnadsslitningsersättning
åt Gotlands nationalbeväring), af Herr Rosensvärd, J. FL: “Bekläd nadsslitningsersättning
för artilleri-stamtruppen vid Gotlands nationalbeväring 1,497
R:dr, med anledning af den tjenstgörande styrkans tillökning, har, i likhet med
öfriga anslag för samma ändamål, blifvit af Utgifts-afdelningen tillstyrkt och upptages
äfven här såsom reservation mot Utskottets beslut.11
Häri instämde Herr von Francken, G. W.
Emot 35:te punkten, mom. b. (angående anslag för påbörjande af förrådsbyggnader
vid Carlsborg), af Herr Rosensvärd, J. H.: “Om än Stats-Utskottet haft skäl
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
69
att, vid dess förslag till statsreglering för 1867, anse sig böra iakttaga all den
sparsamhet, sorn med landets väl vore iörenlig, och att å Fjerde Hufvudtiteln inskränkningar,
emot hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition innehåller, företrädesvis
kunde ske på byggnadsföretag, hvilkas påbörjande eller afslutande utan ögonskenlig
skada kunde någon tid fördröjas, vill det dock synas, som denna sparsamhet
blifvit väl långt drifven i fråga om en del af rikets fästningar.
Utan att vilja godkänna de skäl, som af Utskottet blifvit anförda till stöd
för att sjelfva fästningens byggande vid Carlsborg borde framgent fortgå med samma
knappa anslag som hittills, finner jag dock förklarligt, att Utskottet icke för det
närvarande velat deri tillstyrka en förhöjning, och, ehuru önskligt det vore om
fästningsbyggnadens afslutande fortskyndades, har jag derföre icke ansett mig böra
bekämpa Utskottets beslut. Icke så i fråga om förrådsbyggnaderna. Carlsborg är
afsedd till Rikets hufvuddepot under krig, och fästningen, äfven om den i öfrigt
vore fulländad, uppfyller således icke sitt ändamål förr, än den kan emottaga
upplag af arméens alla förnödenheter jemte behöfliga verkstäder. Då numera fästningsbyggnaden
så fortskridit, att förrådsbyggnaderna kunna med fördel påbörjas;
då derjemte stor brist finnes å förråd till inrymmande af arméens materiel redan
under freden, och det icke kan vara med god hushållning förenligt, vare sig att å
andra orter anskaffa eller inreda byggnader för ändamål, som framdeles genom
förrådsbyggnaderna å Carlsborg blifva öfverflödiga, eller att materielen genom hoppackning
i otjenliga förvaringsrum icke kan erhålla tillbörlig vård, så måste
hvarje dröjsmål med förrådsbyggnaderna å Carlsborg leda till verklig skada. Jag
har derföre trott mig böra yrka, att åtminstone 100,000 R:dr under 1867 anvisades
till förberedande arbeten vid och påbörjande af ifrågavarande förrådsbyggnader,
på det ätt dessa med de anslag, som under en kommande statsreglering
beviljas, kunde med all kraft fortskyndas“.
Häri instämde Herr von Francken, G. W.
Af Friherre Klinckowström, Ii. M., och Prosten Ljunggren.
Emot 37:de punkten, mom. a. och b. (angående anslag till befästningar vid
Carlskrona), af Herr Rosensvärd, J. B.: “I Utskottets betänkande äro skälen för
afslag å hvad Kongl. Maj:t äskat för dessa arbeten hufvudsakligen hemtade från
en skildring af de förändringar, planen för befästningarne vid Carlskrona skulle
hafva undergått från 1820 intill närvarande tid, och hvaraf skulle följa att “olika
och särdeles skiljaktiga planer tid efter annan blifvit framställda.11 Denna skildring
grundar sig på de Statsråds-protokoll, som åtfölja Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
vid de trenne sednaste riksdagarne äfvensom den nu pågående. Vid ett
uppmärksamt genomläsande af dessa protokoll finner man dock, att Utskottets betänkande
i denna del hvilar på en mindre rigtig uppfattning af förhållandena, och
att befästningsplanen icke undergått andra förändringar, än sådana, som varit en
följd af krigskonstens och sjövapnets utveckling under de 45 år, som förflutit sedan
befästningarnes början. Så kan det väl icke anses såsom ett fel, att, då arbetena
på det inre reddförsvaret 1856 skulle taga sin början, den dertill 36 år
förut uppgjorda planen blifvit efter tidens fordringar omarbetad, lika litet som att
1862, efter den då nyligen inträffade fullkomliga omhvälfning af nästan allt, som
rörde sjövapnet och sedan de angelägnaste fästena på den inro redden blifvit fullbordade,
man återgick till yttre befästningarnes fullbordande och förstärkande i
förhållande till det nya sjövapnets ökade motstånds- och anfallskrafter. Icke eller
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
kan den slutsats anses rigtig, att Hästholmens befästande varit 1856 öfvergifven,
då den endast stöder sig derpå, att “militär-myndigheterna på stället“, d. v. s. i
Carlskrona skulle hafva ansett nämnda holmes befästande, hvartill anslag först
1862 begärdes, mindre behöflig, om dervarande sund fylldes, helst departementschefen,
som omnämner detta, straxt derefter tillägger, att under tiden för andra
arbetens utförande, frågan om lämpligaste sättet att stänga Aspö-leden, som just
går förbi Hästholmen, må bestämmas och kostnaderna derför beräknas. Att denna
nya granskning ledt till samma slutföljd, som vid den ursprungliga planens uppgörande,
visar Kongl. Maj:ts Proposition vid sednaste riksdag om anslag till befästningarne
vid Hästholmen.
Då jag således icke kan finna yttrandet om det “anmärkningsvärda förfarandet
att föranleda anslag för utförandet af planer, som sedermera icke blifvit
fullföljda", vara af omständigheterna påkalladt, så kan jag icke eller deraf komma
till samma slutledning som Utskottet. De förändringar, vår flotta kan undergå,
synas icke eller böra utöfva ett alltför stort inflytande på Carlskronas befästande,
då denna örlogshamn väl icke kan eller bör öfvergifvas, och att så icke varit Utskottets
afsigt bevisa de tillstyrkta anslagen till arbetena vid Hästholmen. Om
än, hvad beträffar den föreslagna nya befästningen å Dynan, en sådan “särskild
och mångsidig pröfning11, som i betänkandet omnämnes, kan hafva skäl för sig,
synes deremot frågan om försänliuingarne i stora inloppet vid Kungsholmen vara
så enkel, att någon ytterligare granskning än den, som af en hvar kan företagas,
icke bör vara behöflig för ett besluts fattande. Otvifvelaktig! äro stenfyllningar ett
bättre stängsel, än trädflottor, och i längden mindre dyra att underhålla, och då
försänkningar af så stor utsträckning och på så betydligt djup måste fordra en
längre tid för att utföras, har jag ansett, att Utskottet bort för påbörjande af detta
arbete tillstyrka ett anslag af 100,000 R:dr. Jag har så mycket heldre trott mig
kunna yrka detta, som äfven med de anslag, jag förordat och vid följande punkter
kommer att förorda utöfver hvad Utskottet tillstyrkt, en nedsättning, emot
hvad Kongl. Maj:t äskat, skulle å fjerde Hufvudtiteln uppkomma af 1,190,000 R:dr.“
Häruti instämde Herr Skogman, C.
Emot 41:sta punkten, mom. a. (angående frågan om förändradt ordnande af
armébefälets pensionering), af Herr Rosensvärd, J. II : “Som jag, då den slutliga
justeringen af denna punkt förekommer, är af tjensteåligganden hindrad att vara
tillstädes, anser jag mig för det närvarande böra inskränka mig till anmälan
härom. “
Emot 43:dje punkten, mom. a. (angående anslag till aflöning för skarpskvtteinstruktörer),
af Riksdagsfullmägtigen Svensén, som ansåg att Utskottet bort uti
borörda hänseende tillstyrka ett anslag af 60,000 R:dr.
Emot 43:dje punkten, mom. c. (angående anslag för anskaffande af skarp
ammunition åt skarpskytteföreniugarne), af Herr von Francken, G. W., samt Riksdagsfullmägtige
Svensén, Erik Ersson, Bjerkander, Hörnfeldt, Nils Andersson och
Carl Ifvarsson, hvilka påyrkade anslagsbeloppets höjande till 40,000 R:dr.
Emot 44:de punkten (angående anslag för anskaffande af skyddstält), af Herr
Rosensvärd, J. H.: “Detta slags tält, som med lätthet kunna af soldaterna med
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
71
förås och hvarigenom de nästan aldrig, äfven under ett rörligt fälttåg, behöfva
hvila under bar himmel, utsatta för väderlekens vexlingar, hafva befunnits bidraga
till manskapets helsa och trefnad i länder med vida mildare luftstreck, än vårt.
De hafva redan länge varit antagna för Norska arméen och ingå nu äfven i den
Svenska soldatens utredning. Då det befintliga antalet af dessa tält är otillräckligt
och i mån af tillgångar måste ökas, har jag ansett att åtminstone halfva den
begärda summan, eller 40,000 R:dr, borde under nästa statsregleringsperiod för
ändamålet anslås.“
Häri instämde Herrar von Francken, O. W., och Skogman C.
Emot 48:de punkten, mom. b. (angående anslag för en sjukhusbyggnad vid
Carlbergs läroverk), af Herrar von Francken, G. W., och Huss, M., samt Domprosten
Sondén, som ansågo det begärda anslaget böra beviljas.
Emot 49:de punkten (angående anslag till kyrko- och skolbyggnad för garnisonsförsamlingarne
i Stockholm), af Herrar von Francken, G. W, och Huss, M.,
samt Kontraktsprosten Tegnér, hvilka påyrkade bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning.
Emot 50:de punkten (angående anslag till en kasernbyggnad för Svea artilleri-regemente),
af Herrar von Francken, G. W., och Fåhreeus, O. L, hvilka ansågo
Utskottet böra tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t i berörda hänseende föreslagit.
Emot 54:de punkten (angående anslag till stall och ridhus för Smålands
husarregemente), af Riksdagsfullmägtige Jonas Andersson och Bjerkander.
Emot 56:te punkten (angående uppskattning af indelta arméens boställen),
af Herr Rosensvärd, J. H.: “Då en tillförlitlig beräkning af lönetillgångarne vid
indelta arméen icke kan verkställas utan en uppskattning af de så kallade bostadsboställenas
afkastning, har jag, utan afseende å de grunder för en lönereglering,
som kunna af Kongl. Majit fastställas, ansett, att det begärda anslaget, 50,000
R,:dr, borde beviljas.“
Emot 57:de punkten (angående Herr Ljungbergs motion om inrättande af en
permanent vapenkomité), af Herr Staaff.
Herr F. Berggren anmälde, att han inom Utskottet ej deltagit i behandlingen
af Fjerde Hufvudtiteln.
STOCKHOLM, TETCKT HOS ISAAC MAECUS, 1866.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 51.
Tali. liitt. A.
Tabell öfver Riks-statens Fjerde HufVud-titel.
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
Indelta
Eäntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 E:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 B.: dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82,250
6,500
34,250
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
50
25
R:dr.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Kub.-f.
R:dr.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
118,700
82,250
6,500
34,250
6,400
6,015
15,006
79,888
62,650
2,000
50
25
480.209J75
402,703
100,000
2,057
825,000
26,520
69
2,121,897
14
125,955
S:gr |1,356,280|83|2,121,897|—| 125,955
251,911
80
10,348
10,849
480,209|75
20,696
21,699
60
2,797,208
49
100,000
23,756
825,000
26,520
74
9| 251,911|80j 21,1971 8| 42,395j60|3,772,485j23
114,656
138,664
144,622
144,787
74,974
751,785
05
99
70
70
50
05
5,985
10,577
10.672
10.672
41,589
Tpt |3,205,981|57[2,121,897|—| 125,955| 9| 251,91l|80; 100,694
11,970
21,155
21.344
21.344
83, L79
40
40
40
20
126,626
159,820
165,967
166,132
74,974
834,964
05
39
10
10
50
25
Laudtforsvars-Dcpartcmcutet.
Departements-ckefen
Departementets Kansli-expedition
Departementets Kommando-expedition
.
Krigs-kollegium:
Arméförvaltningen:
Anslaget för Krigs-kollegium  118,700: —
Tillökning
4,500: —
Genera litets-staten:
Nuvarande anslaget  82,250: —
Afgå: utaf 6:te Fördelnings-generals-lönen indragne  4,950: —
General-stabs-officerares bildande
Topografiska korpsen
Artilleri-staben
Öfver-kommendants-expeditionen i Stockholm
Kommendants-staten:
Nuvarande anslaget  15,006: 50.
Afgå: Det med numera indragna kommendantsbefattningen å Carlshamns
kastell förenade arfvode m. m,  387: —
Arfvoden till kapellanen vid i. d. Dalarö skans F. E.
Hofberg och f. d. vaktmästaren derstädes C. J. Spegel,
tillhopa  322: 50. 709; 50.
Krigs-akademien . . .
Allmänna Garnisons-sjukhuset
Rese-stipendium för Militär-läkare
Indelta Arméen.
Kavalleri- och Infanteri-regementena:
Penningar:
Nuvarande beloppet
Tillkommer: fyllnad i aflöningen vid Lif-regementets
Grenadier-korps samt Uplands och Södermanlands
regementen, motsvarande hvad af chefslönen
vid f. d. Adelsfane-regementet i sådant
hänseende tillförene utgått
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  2,121,897: —
Afgå: Chefslönen vid f. d. Adelsfane-regementet. . 10,500: — 2,111,397: —
Indelt spanmål såsom i 1864 års Riks-stat
251,911: 80.
Oindelt d:o d:o d:o
20,696: —
402,703: 69.
6,287: 44. 408,991: 13.
Till löneförbättringar vid indelta Arméen
Militie-boställs-kassan: Ersättning för reserv-hemmans-räntor och kronotionde m. m.
Indelta Arméens vapeuöfningar, Reservations-anslag
Till trossens underhåll
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Indelta
Eäntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
Värde
å 2 B:dr
kubikfoten.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
123,200
77,300
6,500
34,250
6,400
6,015
14,297
79,888
62,650
2,000
25
R:dr.
Kub.-f.
k.
R:dr.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 B:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
Kub.-f.
k.
R:dr.
R:dr.
15.000
39.000
12,550
123,200
77,300
6,500
34,250
6,400
6,015
14,297
79,888
62,650
2 000
25
S:gr | 479,050
408,991
100,000,
2,057
825,000
26,520
25
13
14
2,111,397
125,955
251,911
80
10,348
10,849
S:gr
Värfvad® Arméen.
05.
Lif-gardet till häst
Husar-regementet Konung Carl XY
Svea Lif-garde
Andra Lif-gardet
Wermlands Fältjägare-regemente
Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen, Reservations-anslag:
Penningar:
Nuvarande beloppet  751,785:
Tillkommer: Till löneförhöjning åt verkmästaren vid
Svea Artilleri-regementes tygstat. . . . 2,000:
Till resestipendier åt Artilleri-officerare . 3,000
„ skjutöfningar för Artilleri-befälet . . 5,000:
„ traktaments-ersättningar, transportkostnader
med flera utgifter lör
Göta Artilleri-regementes exercis
och
skjutöfningar på Tånga hed 3,500: — 13,500: — 765,285: 05.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  83,179: 20.
5| 201,389|—|5,781,179|37j
Transport
1,362,568 2712,111,397
114,656
138,664
144,622
144,787
74,974
765,285 05
05
99
70
70
50
125,955] 6| 251.9111801 21,197] 8
3,224,609j5l|2,lil,397|—| 125,955
9 251,911
5,985
10,577
10.672
10.672
41,589
80! 100,694
20,696
21,699
60
42,395(60
11,970
21,155
21.344
21.344
6 83,179 20
5| 201,389,-
479,050j25
2,792,995
100,000
23,756
825,000
26,520
3,768,272)67
126,626
159,820
165,967
166,132
74,974
848,46425
05
39
10
10
50
5,789,307131
1864 åx-s Riks-stat anslår:
Förslag till blifvande Riks-stat:
Tpt
Penningar.
K: dr.
3,205,981
135,757
58,634
14,326
390.000
320.000
R:dr.
2,121,897
Indelta
Eäntor,
enligt
markegång
på förslag.
S p a n m å 1.
Indelt på förslag.
Mått.
S:gr |2,288,209|59
I 23,91150
137,053 40
7,500
6,295
500,000
8:gr | 674,759
1,169,454
90
15
257,200
18,000
21,450
36.000
60.000
33,000'—! —
Kub.-f.
125,955
5S:gr 11,595,104 15
9,000 —
37,500
12,000
58,000
8,770
2,930
67,500
Ö:gr | 195,7001981 -
Värde
å 2 E:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
251,911
Kub.-f.
100,694
1,664
18,049
99,210
655
655
R:dr.
201,389
3,328
36,099
R:dr.
5,781,179
139,085
198,420|40
1,310
1,310
58,634
50,425
390.000
320.000
2,486,629 99
23,911
138,363
7,500
6,295
500,000
676,06990
1,169,454
257,200
18,000
21,450
36.000
60.000
— 33,000
15
- |1,595,104115
Transport
Ingeniör-korpsen (derunder Reservations-anslag till korpsens praktiska öfningar
5,000 R:dr).
Penningar:
Nuvarande beloppet  135,757: 17.
Tillkommer: För bildande af ytterligare ett kompani
ingeniörtrupper  27,812: 94.
Aflöningsförhöjning för Ingeniörkorpsens •
vaktmästare  50: — 27,862: 94. 163,620: 11.
Oindelt spanmål: Spanmål. Värde.
1864 års Riks-stat anslår  1,664: — 3,328: —
Tillkommer: Förhöjning  1,518: 7. 3,037: 40.
S:gr 3,182: 7. -  ~ 6,365: 40.
Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning
Lega för hästar till Artilleriets exercis:
Penningar:
Nuvarande beloppet  14,326: 68.
Tillkommer: Till lega m. m. för ytterligare behöfliga
exercishästar vid Pontonier-bataljonen  3,064: 06. 17,390: 74.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  36,099: —
Fouragering af Artilleriets och Värf vade Kavalleriets hästar, Förslags-anslag.
Mathållning för manskapet vid Gfarnisons-regementena
Penningar.
Indelta
Eäntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Indelt på förslag.
Mått.
R:dr.
3,224,609
163,620
58,634
17,390
390.000
320.000
S:grr
Beväringen.
Lifbevärings-regementet
Gotlands National-beväriug;
Penningar:
Nuvarande beloppet  137,053: 40.
Tillkommer: Förhöjning i anslaget till lega af exercishästar
w  750: — 137,803: 40.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat  1,310: -
Hallands Beväring
Wester-Norrlands beväring, lönefyllnad
Beväringsmanskapets vapenöfning, Förslags-anslag
2,332,636
23,911
137,803
7,500
6,295
500,000
51
74
R:dr.
2,111,397
59
50
40
S:gr
Matcrielen.
Försvarsverket till lands i allmänhet eller Armé-förvaltningens departementer,
Reservations-anslag:
Nuvarande anslaget  1,169,454: 15.
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till underhåll af Rikets fästningar och
Landtförsvaret tillhörande hus och byggnader 10,000: —
Till underhåll af kapotter, personela utredningssamt
remtygs- och trosspersedlar för 385 soldatnummer
vid de Skånska Infanteri-regementena,
hvilka nummer förut stått vakanta, men nu
skola rekryteras  1,540: —
Till underhåll af beklädnads-, remtygs-, utredningsm.
fl. persedlar för det nya'eller 3:djc Pon
tonier-kompaniet
10,504: 50. 22,044: 50.
9,000
37,500
12,000
58,000
8,770
2,930
—| 67,500
Till lif- och släpmunderingar vid Rotehålls-regementena:
Nuvarande beloppet
257,200:
Tillkommer: Till underhåll af lif- och släpmunderings-persedlar för
385 nummer vid de Skånska Infanteri-regementena  5,320:
Inqvarteringskostnader i Stockholm, Förslags-anslag .. ....
Till inqvarteringens ordnande i dito, Reservations-anslag
Inqvarteringskostnader i landsorterna, Förslags-anslag
Salpeter-uppköp, Förslags-anslag, (förut bestämdt anslag):
Nuvarande beloppet  60,000:
Tillkommer: Förhöjning  50,000:
Ved och ljus för fästnings- och garnisons-orter
675,509i90|
1,191,498)65
262,520
18,000
21,450
36,000
110,000|—
33,000! —
Kub.-f.
125,955
98
Diverse anslag.
För en ridskola vid Strömsholms kungsgård
Till skjutskolor
Spanmåls-upphandlings- och bagerikostnader
Durchmarclie-kostnader, Reservations-anslag
Rese- och traktaments-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Armé-förvaltningen m. fl. Verk
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansli-expedition,
Förslags-anslag:
Nuvarande beloppet  2,930: 98.
Afgår: för jemuande af Hufvud titelns slutsumma
. 6: 84.
Extra utgifter “
1,672,468
14,200
9,000
37,500
12,000
58,000
8,770
2,924
67,500
195,700[98
S:gr | 209,894
65
14
Värde
å 2 E:dr
kubikfoten.
Oindelt.
Mått.
R:dr.
251,911(80
Kub.-f.
100,694
3,182
18,049
Värde
förslagsvis
å 2 E:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
201,389
100,728 9
655
141
655!
6,365
36,099
201,457
1,310
40
80
R:dr.
5,789,307
169.985
58,634
53,489
390.000
320.000
2,534,094
23,911
74
139,113 40
7,500
6,295!—
500,000)—
1,310
676,819 90
1,191,498
262,520
18,000
21,450
36,000
110,000
33,000
65
1,672,468 65
14,200
9,000
37,500
12,000
58,000
8,770
2,924
67,500
14
209,89414!
S:a |6,590,265|20|2,121,897|—| 125,955| 9| 251,911)801 121,063|—j 242,126|—19,206,200|-
Summa |6,732,127|80!2,111,397!—| 125,955! 9I 251,911:801 122,581| 7j 245,163j40|9,340,600,-
Anm. Tillökningen i Hufvud-Titeln utgör således 134,400 R:dr R:mt.
Hör till Stats- Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 51.
Tafo. lii (t. K.
Kvtra Statsreglerings-anslag för Försvarsverket till lands.
Stats-Utskottet
föreslår.
Värf vade Arméen:
R:dr
Ö.
Lifgardet till Läst: Fyllnad i anslaget till kok-inrättningskost-
nader
900:
_
Husar-regementet Konung Carl XV dito dito
900:
—
Svea Lifgarde dito dito
500:
—
Andra Lifgardet dito dito
250:
—
Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen med Fyr-
verkare-korpsen dito dito
2,275:
—
Gotlands National-beväring dito
250:
—
5,075
— |
För Artill er {-behof:
Till skjutförsök
20.000:
—
„ anskaffning af refflade kanoner och spetsprojektiler,
ammunitionsvagnars inredning, rikt-instrumen-
ter, m. fl. mindre utgifter
—■
„ ammunitionsvagnar
4,470:
—
„ fältsinodjor
4,800:
—
„ sjuk- och medicinal-vagnar
3,400:
—
„ reservlavetter
2,200:
—
„ tross- och expeditions-vagnar
1,000:
—
„ fourage-vagnar
3,200:
„ rid- och anspanns-persedlar
50,373:
40.
,. positions- och belägrings-ai tilleri
—
1
* infanterigevär
320,250:
—
„ modeller för tändnålsgevär
15,000:
—
516,443
40
För Fortifkations-behof:
Till fortsättande af Carlsborgs fästningsbyggnad . . .
100,000:
—.
„ förstärkning af Waxholms fästnings-
murar
90,000: —
,. en skansanläggning vid Oxdjupet . 100,000: —
190,000:
—
,. befästningarne vid Carlskrona, uemligen:
till skansen å Vestra Hästholmen 00,000: —
„ försänkningar derstädes .... 24,000: —
84,000:
—
374,000
Transport
895,518 40
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 51.
Stats-Utskottet
föreslår.
R:dr
Transport 895,518
För Beklädnads-behof:
För beklädnads-passevolans vid värfvade regementen
„ indelta Arméens utredning, fyllnads-anslag . . .
„ underhåll af beväringsmanskapets beklädnad . .
80,984: 71.
4,963: 83.
189,000: — !
För Topografiska korpsen:
Till fortsättande af korpsens arbeten, till kartgraveringen och
till aflöning åt den ökade arbetspersonal, som erfordras för
det militära kartearbetets skyndsamma utförande
Arméens pensionering:
Till upprätthållande af Arméens pensionskassas egen pensionering,
såsom kreditiv  85,500: —
„ fortsatt tillämpning af de nya pensions-staterna
för Arméen och Gotlands Nationalbeväring, ett
kreditiv å  180,000: —
„ betäckande al möjlig brist för år 1866 i det vid
1862 och 1863 årens riksdag för sistnämnda
ändamål beviljade kreditiv 150,000 R:dr, ett
fyllnadskreditiv å
15,000: —_
För Officerares anställande i utländsk krigstjenst:
Till understöd åt sådane officerare
För de frivilliga Skarpskytteföreningarne:
Till instruktörers aflöning  50,000
„ målskjutningspremier  10,000
„ skarp ammunitions anskaffande
20,000
„ anskaffning al 3,000 st. infanterigevär, till ersättande
af ett lika antal målskjutniugsgevär, som
skola från kronans förråd utlemnas till Skarp
-
skytteföreningarne i riket.
137,250: —
Arrestlokaler vid indelta Arméen:
Till kostnader för arrest-straffets tillämpning vid indelta Arméen
Materielen vid Norra och Södra Skånska infanteri-regementena:
Till första uppsättningen af materiel för 385 nummer vid Skånska
infanteri-regementena, hvilka komma att rekryteras .
Transport
274,948
75,000
40
54
280,500-
9,000-
217,250
5,000
7 6,655 06
1,833,872!-
lior till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 51.
Stats-Utskottet
föreslår.
R:dr
ö.
Transport
1,833,872
—
Krig s-akademien vid Carlberg:
För ett exercishus . :
38,006: —
„ de praktiska öfningarne
6,221: 52.
„ anskaffning af materiel och hästar
5,573: —
49,794
52
Ingeniör-korgsen:
Till upptöraude af kasernbyggnad och kokhus för In-
geniörtruppens behof
55,190: 25.
„ rekrytering af ytterligare ett kompani ingeniör-
trupper
5,400: —
„ ett nytt krigsbrygge-eqvipage
60,000: -
120,590
25
Diverse anslag:
För uppförande af byggnader till förvarande och vård af de till
regementen och korpser utlemuade krigsgevär .
25,000: —
„ dito af stall och ridhus för Smålands Husar-rege-
mente
40,000: —
Ersättning till T.sta Lifgrenadier-regementet. för afkast-
ningen af Öfversteboställe! Kungsbro, hvilket
af förre boställshafvarens sterbhus innehafves
till midfastan 1867
520: 31.
Till uppförande af stallbyggnad för ridskolan vid
Strömsholm
18,000: —
83,520
31
Summa
2,087,777|08
STOCKHOLM, TRYCKT HOS [SAAC MARCUS, 1866.
- ;7 •
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 52.
1
N: o 52.
Ank, till Exp.-Utek. den 17 Febr. 1866, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-staten
Femte Hufvudtitel.
(U. A.)
För (lenna Hufvudtitel, innefattande anslagen till Sjöförsvars-departementet,
upptager nu gällande Riks-stat: kontanta penningar 3,392,943 It:dr 60 öre, indelta
räntor, enligt markegång förslagsvis beräknade till 81,510 Hulr samt 59,623
kubikfot 2 kannor oindelt spanmål, efter 2 R:dr kubikfoten, till 119,246 R:dr
40 öre, eller tillsammans 3,593,700 R:dr.
. Efter öfvervägande af ej mindre de uti Kongl. Majtts nådiga Proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, gjorda framställningar rörande Femte
Hufvudtiteln, än ock till Utskottet remitterade särskilda motioner, som afse denna
Hufvudtitel, jemte hos Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet i dithörande
ämnen afgifna yttranden, får Utskottet här nedan meddela utlåtande, angående
de förändringar, som sålunda vid denna Hufvudtitel ifrågakommit.
Aflöniugsstater.
l:o. Utaf ett den nådiga Propositionen bilagdt Statsråds-protokoll öfver Sjöförsvars-ärenden
den 16 September nästlidet år inhemtas, hurusom, efter det beskaffenheten
af flottans nya krigsmateriel kunnat något närmare bestämmas och
derefter de häraf beroende förändringarne i sjöförsvarets personalorganisationer
blifvit genom anbefalld indragning af tjenster förberedda, Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med de uti Dess vid sistförflutna riksdag till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof antydda åsigter, i nåder
gillat ett uti nyssberörda protokoll intaget förslag till förändrad organisation af
Bih. till. R St. Brot. 1865 k 1866. 4 Sami. 1 A/d. 20 Häft. I
t Stats-Utskottets Utlåtande Jts 52.
flottans officers- och underoflicerspersonal, hvilket, ämnadt att träda i verkstäl
lighet den 1 April 1866, Kongl. Maj:t funnit närmast öfverensstämma med behofvet,
i förhållande till befintliga tillgångar och till sjökrigsvetenskapens nuvarande
ståndpunkt; och ehuru, enligt Rikets sist församlade Ständers medgifvande,
de genom tjenste-indragningar redan beredda och än vidare uppkommande besparingar
äro för denna organisations tillvägabringande att tillgå, och ökade statsanslag
dertill icke blifva erforderliga, har Kongl. Maj:t likväl i den nådiga Propositionen
Sitt rörande denna organisationsfråga fattade beslut Rikets Ständer
meddelat, på det att de för bemälda personals aflöningsstater nu anvisade medel,
för den beslutade organisationens fullständiga genomförande, måtte fortfarande
och allt framgent göras tillgängliga.
Den i åberopade Statsråds-protokoll, pag. 9—45, framlagda plan för ordnande
af rikets sjöförsvar, i enlighet hvarmed den förändrade organisationen af befälspersonalen
blifvit uppgjord, utgår från den grundsats, att, för frambringande af
tillfredsställande praktisk duglighet och med hänseende till vårt lands geografiska
förhållanden, sjöförsvaret hör ordnas på tvänne särskilda afdelningar, den ena
under namn af Kongl. Flottan, afsedd hufvudsakligast för det yttre kust- och
sjöförsvaret, samt den andra under benämning Kongl. Skärgårdsartilleriet, med
Uppgift icke blott att hindra fiendens fartyg att framtränga genom positionerna
i skärgårdarne samt att vid dessa strider veta att begagna fältverk, försänkningar,
stängsel, minor m. m., utan äfven att, när en fiendtlig armé nalkas stränderna
af de inre farlederna, då angripa densamma samt att utgöra en flankbetäckning
för vår egen armé, när den stödjer sig vid ett farbart vattendrag;
och skulle från Kongl. Maj:ts Flottas nuvarande officerskorps till den sednare
afdelningen öfverflyttas så många officerare, som för detta vapen erfordras; varande
officerspersonalen beräknad för yttre sjöförsvaret till 96 och för skärgårdsartilleriet
till 86, tillhopa 182, eller 46 officerare färre än den officerspersonal, som,
enligt sednaste statsreglering, är för Kongl. Maj:ts Flotta fastställd; hvarjemte de
officerare, som icke komme att upptagas i de begge nya korpsernas rullor, skulle
öfverflyttas med innehafvande aflönings- och inqvarteringsförmåner samt fortfarande
tjenstgöringsskyldighet till en särskild stat, kallad Nya Reserv-staten.
Utskottet, som icke funnit något att anmärka vid de lönestater, hvilka blifvit
uppgjorda för de särskilda korpser under namn af Kongl. Flottan och Kongl.
Skärgårdsartilleriet, i hvilka, enligt den nya organisationen, Kongl. Maj:ts Flotta
blifvit fördelad, får alltså hemställa,
att Rikets Ständer, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga förslag,
medgifva att de för befäls- och underbefäls-personalen
nu anvisade medel må, för tillämpning af samma lönestater
och organisationens fullständiga genomförande, fortfarande och
framgent blifva använda.
Stats-TJtskottets Utlåtande Jtä 52,
3
2:o. Utaf det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver
Sjöförsvars-ärenden den 13 Oktober nästlidet år inhemtas, att, vid underdånig
föredragning af frågan om den förändrade organisationen af flottans officers- och
underofficerspersonal, Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet uttalat
sin åsigt om fördelen deraf, att berörda organisation blefve genast vid dess verkställande
fullständigt genomförd, ehuru Departements-chefen, då derigenom de för
densamma på Hufvudtiteln nu tillgängliga medel skulle öfverskridas, ansett denna
fråga endast böra till Rikets Ständers eget bedömande öfverlemnas.
Enligt från Sjöförsvars-departementet erhållna approximativa beräkningar öfver
de kostnader, som skulle föranledas genom vidtagandet af den utaf Departementschefen
förordade anordning, hvarigenom de nya aflöningsstaterna komme att genast
vid organisationens verkställande tillämpas i afseende å hela den för aktiv
tjenst afsedda befälspersonalen, skulle för sådant ändamål erfordras ett särskildt
anslag af 95,900 R:dr, deraf beräknats för offierskorpsen vid Kongl. Flottan omkring
29,200 R:dr, för officerskorpsen vid Kongl. Skärgårdsartilleriet 45,800 R:dr
samt för underofficersstaterna 20,900 R:dr.
Lika med Departements-chefen anser Utskottet, att det skulle för sjöförsvarets
ordnande vara särdeles fördelaktigt om genast vid verkställandet af den förändrade
organisationen utaf flottans officers- och underofficers-personal, tillgångarne
medgåfve fullständig tillämpning af de nya aflöningsstaterna och Utskottet
skulle således icke tvekat att tillstyrka Rikets Ständer anvisandet af de för detta
ändamål erforderliga medel, derest ej Statsverkets ställning i allmänhet samt
mängden af de lika vigtiga föremål, för hvilka understöd af Statsverket vid denna
riksdag påkallats, synts Utskottet böra föranleda någon minskning i anslagsbeloppet.
Då ett mindre belopp likväl i någon mån kan påskynda tillämpning
af ifrågavarande lönestater, och då ett sådant synes kunna åstadkommas utan
att öfverskrida det för Hufviultitelns behof beräknade anslagsbeloppet, om minskning
sker der sådan utan synnerlig olägenhet kan ega rum, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
för påskyndande af genomförandet utaf de förändrade lönestaterna
för sjöförsvarets officers- och underofficers-personal,
anvisa ett årligt belopp af 75,000 R:dr, att tilläggas anslaget
för aflöningsstaterna vid flottans stationer samt der qvarstå
endast så länge och i den mån beloppet för berörda
organisation erfordras.
3:o. På sätt af punkten 18 här nedan inhemtas, har Kongl. Maj:t begärt
Rikets Ständers medgifvande att för den förbättrade pensioneringen af flottans
embets- och tjenstemän samt betjente må fortfarande få användas det å Femte
Hufvudtiteln uppförda anslag till flottans reservstat i den mån detta redan är
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 52.
och framdeles, genom afgång bland derå öfverflyttade officerare, kan blifva disponibelt.
Af den uti aflöningsanslaget för flottans stationer inbegripna Summa af
50,000 R:dr årligen för Flottans reservstat erfordras numera, enligt hvad det den
nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll för den 13 Oktober nästlidet år
gifver vid handen, till aflönande af de på denna stat ännu qvarstående officerare
ett årligt belopp af endast 18,151 R:dr; och då för uppehållande af omförmälda
pensionering ett särskildt kreditiv är anvisadt och fortfarande torde komma att
utgå, har det synts Utskottet leda till enkelhet och reda om, jemte det berörda
kreditiv i erforderlig mån förhöjes, förevarande anslag bestämmes till det belopp,
som för aflönande af de på reservstat qvarstående officerare är behöfligt; hemställande
alltså Utskottet,
att anslaget för flottans reservstat må bestämmas till 18,151
R:dr; samt att de på detta anslag, genom afgång bland de
på reservstaten uppförda officerare, uppkommande besparingar
fortfarande må användas för den genom nådiga Cirkulärbrefvet
den 20 November 1860 tillsvidare fastställda förbät
trade
pensionering af flottans erabets- och tjenstemän samt
betjente.
4:o. Jemte tillkännagifvande, att, i följd af tjensteindragningarne vid flottans
officerskorps, ett lönebesparingsbelopp af omkring 21,000 R:dr vid 1865 års
ntgång komme att å Femte Hufvudtiteln finnas särskildt afsatt, hvilken tillgång
dock, såsom blott tillfällig, icke kunde för nämnda korps’ nya organisation påräknas,
har Kongl. Maj:t begärt Rikets Ständers medgifvande, att omförmälda
belopp jemte ytterligare af enahanda anledning, intilldess nyssberörda organisation
sättes i verkställighet, å korpsens aflöningsanslag uppkommande besparingar må
under tiden för nästa statsreglering få användas till såväl aflönande af extra
maskinister, hvilka kunna pröfvas böra tillfälligtvis till förstärkande af flottans
ordinarie maskinistpersonal antagas, som andra under nu förestående personalregleringar
inom de sjöförsvaret tillhörande stater och korpser tilläfventyrs sig yppande
tillfälliga aflöningsbehof; och får, med hänseende till hvad i nyss åberopade
Statsråds-protokoll är anfördt, angående behofvet af maskinistpersonalens vid
flottan förstärkning, Utskottet hemställa,
att förevarande nådiga framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
5:o. Likaledes har Kongl. Maj:t begärt, att, till befrämjande af nu pågående
personalregleringar inom de sjöförsvaret tillhörande korpser och stater, å
Hufvudtiteln må få qvarstå icke blott de öfverskott till sammanräknadt belopp
Stats-Utskottets Utlåtande JS 52.
5
af 2,362 II:dr 52 öre, som, enligt livad anmäldt blifvit, på aflöningsanslagen för
flottans officerskorps och civilstat uppstått genom dels fortsatt reglering af amiralslönerna
och dels åtskilliga på indragning ställda civile tjenstemäns afgång,
utan äfven vidare, genom tjensteindragning, uppkommande besparingar, intilldess
medlen för omförmälda regleringar icke vidare behöfvas.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet för den 13 sistlidne Oktober inhemtas,
har genom fortgående reglering af amiralslönerna årliga aflöningsbehofvet för
flottans officerskorps kunnat minskas med R:dr 1,000: —
äfvensom, i öljd af åtskillige på indragning ställde tjenstemäns afgång,
å aflöningsanslaget för flottans civilstat uppstått ett årligt
öfverskott af
R:dr 1,362: 52.
eller tillhopa R:dr 2,362: 52.
hvilket belopp alltså nu borde från anslaget: “Aflöningsstater för Flottans stationen
afdragas; och då såväl dessa belopp, som af enahanda anledning vidare
uppkommande besparingar torde vara för befrämjande af nu beslutade personalregleringar
inom de sjöförsvaret tillhörande korpser och stater väl behöfliga, hemställer
Utskottet,
att icke blott omförmälda öfverskott utan äfven vidare, genom
tjensteindragningar, uppkommande dylika besparingar
må få å Femte Hufvudtiteln qvarstå för att användas till befrämjande
af de nu beslutade personalregleringarne inom sjöförsvaret
tillhörande stater och korpser intilldess medlen för
sådant ändamål icke vidare behöfvas.
6:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att hvad af de under rubriken
• aflöningsstater uppförda 40,446 kubikfot oindelt, spanmål för närvarande ej behöfver
för nämnda stater begagnas, ändock må, såsom hittills egt rum, på Hufvudtiteln
qvarlemnas, såsom fortfarande erforderligt till minskande af bristen i
det otillräckliga natura-spanmålsanslaget på flottans underhållsstat; och får Ut
skottet
till
denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
7:o. Under titeln “Aflöningsstater" har Kongl. Maj:t jemväl gifvit tillkänna,
att den af Rikets Ständer vid’ en förfluten riksdag begärda ombildning af flottans
konstruktionskorps blifvit genom sedermera skedda tjensteindragningar underlättad
samt att af Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet blifvit
uppgjordt ett förslag, enligt hvilket af nämnda korps och flottans maskinist-officerare
skulle, med de för dem hittills anvisade aflöningstillgångar å tillhopa
41,950 R:dr, bildas en ny korps, men att då för den nya korpsens aflönande någon
anslagstillökning icke ifrågakomme, det deremot blefve nödvändigt att, på
6
Stats-Utskottets Utlåtande M 52.
det den nya organisationen måtte genast kunna sättas i verkställighet, på allmänna
indragningsstaten erhölles ett årligt förslagsanslag af högst 15,200 R:dr till aflönande
af de konstruktionsofficerare, som icke kunde till den nya korpsen öfverflyttas;
om hvilket allt Kongl. Maj:t ville, sedan förslaget hunnit närmare pröfvas,
till Rikets Ständer aflåta särskild nådig framställning; men då berörda framställning
nu icke torde vid innevarande riksdag vara att förvänta, lärer hvad
sålunda förekommit finnas
icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Materielen.
8:o. Flottans underhåll.
Då vid sistlidna riksdag detta anslag fastställdes till oförändradt belopp
631,242 R:dr 70 öre, värdet af 19,177 kubikfot 2 kannor spanmål inbegripet,
bestämdes tillika, i enlighet med Kongl. Maj:ts då gjorda nådiga framställning,
att af detta belopp 100,000 R:dr skulle under innevarande statsregleringsperiod
årligen få användas till anskaffande af ny sjökrigsmateriel; men sedan vederbörande
anmält, att, hufvudsakligen i anseende till den dryga kostnad, som underhållet
af ångmaskiner och pannor å flottans nyare fartyg visat sig medföra, och
hvilken måste ökas i den mån nya, med ångkraft försedda fartyg tillkomma,
berörda årliga bidrag icke vidare kunde påräknas, har Kongl. Majit i den nådiga
Propositionen föreslagit, att ifrågavarande anslag må med oförminskadt belopp
hädanefter åter blifva afsedt ensamt för sitt ursprungliga ändamål, eller underhållet
af flottans fartygs- och öfriga materiel samt af dess etablissementer; och
får, vid sådant förhållande, Utskottet tillstyrka,
att förevarande nådiga’- framställning må af Rikets Ständer
bifallas.
|9:o. Flottans nybyggnad.
Enligt hvad i den nådiga Propositionen är meddeladt, har Kongl. Majit funnit
icke heller nu, lika litet som vid tiden för sistförflutna riksdag, på förhand
kunna noggrannt bestämmas, till hvilka krigsfartygsbyggnader medel böra finnas
att tillgå, men dock ansett, att till anskaffande af de i Statsråds-protokollet för
den 13 sistlidne Oktober uppgifna fartyg kunna under den närmaste framtiden med
fördel användas omkring tre millioner Ridr, och af denna summa redan år 1867
ett belopp stort R.dr '1,700,000:
hvartill kunde såsom tillgångar påräknas:
a) den uti fonden för krigsfartygs nybyggnad, derest från
densamma med tillhopa 94,200 R:dr för en beställning af grofva
kanoner m. m. förskottsvis bestridda utgifter blifva, på sätt •
Stats-Utskottets Utlåtande 52.
7
Utskottet under punkten 14 härnedan tillstyrkt, godtgjorda, vid
1866 års slut antagligen befintliga behållning af R:dr 434,200:
b) enligt f. d. Sjöförsvars-komitéens beräkningar
:
af fartyg, afsedda att utrangeras
och slopas  100,000:
från flottans materialförråd omkring
20,000:
från flottans virkesförråd .... 40,000: 160,000:
eller tillhopa R:dr 594 200:
då således för det uppgifna behofvet ytterligare skulle erfordras R:dr 1,105,800:
till fyllande af hvilken brist Kongl. Maj-.t nu begärt, att, jemte
det anslaget till flottans nybyggnad på Hufvudtiteln oför
minskadt
bibehålies med  „ 162,000:
dessutom må såsom extra anslag varda beviljad en summa af „ 943,800:
att under år 1867 utgå och tillika med öfriga uppgifna, för anskaffande af ny
krigsfartygsmateriel afsedda tillgångar på anslaget till flottans nybyggnad öfverföras,
för att samfäldt med detta redovisas på sätt med de vid sistförflutna riksdag
för enahanda ändamål beviljade medel eger rum.
Af åberopade Statsråds-protokoll inhemtas, att den uppgifna summan af
3,000,000 R:dr nu är afsedd till anskaffande af:
en monitor, nära liknande de redan till stor del utförda, för en beräknad kostnad
af omkring 900,000 R:dr;
en snabbgående korvett, hvartill ritning blifvit uppgjord af Sekund-chefen för konstruktions-korpsen
och hvilken, beräknad att kosta 1,074,770 R:dr, skulle
förses med bestyckning af 3 svåra och 2 mindre kanoner;
fartyg, å hvilka (med användande af dels redan fastställd ritning och dels andra,
under ytterligare granskning varande ritningar i den mån de kunna fastställas,
) skulle, tillämpas den s. k. monitors-idéen, men som med minskad
storlek ändock förande lika svåra kanoner, antagits komma att utgöra ett
förbättradt försvarsmedel i Sveriges mera slutna och grunda farvatten, lärn
padt, såsom sådant efter landets behof och såsom mindre dyrt att anskaffa,
äfven efter dess förmåga; för hvilka fartyg ansetts med fördel kunna användas
en summa af 950,000 R:dr;
ett fartyg, beräknadt att kosta högst 50,000 R:dr och afsedt för högste befälhafvaren
öfver rikets krigsmagt till lands och vatten, för att sätta denne i
tillfälle att sjelf följa rörelserna i landets inre skärgård och att der kunna
hastigt förflytta sig från en punkt till en annan.
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 52.
Att nu på förhand noggrannt bestämma konstruktionen af de fartyg, som
böra under instundande statsregleringsperiod byggas eller påbörjas, torde, på sätt
Kongl. Maj:t erinrat, under den ännu pågående striden om sjökrigsmaterielens
lämpligaste beskaffenhet, icke böra ifrågakomma; och då Utskottet funnit de i
den framlagda planen för sjöförsvarets ordnande angifna grunder för anskaffande af
en ändamålsenlig fartygsmateriel öfverensstämma med de af Rikets Ständer vid sistlidna
riksdag i ämnet uttalade åsigter, hvilkas rigtighet icke torde genom några sedermera
inträffade förhållanden blifvit vederlagd, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att, på samma sätt som vid förra riksdagen egde rum, de
belopp, som uti ifrågavarande hänseende af Rikets Ständer
beviljas, jemte öfriga påräknade tillgångar, utan några dervid
fästade vilkor, ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition.
Deremot har det, med hänseende till den tid, som för fartygens byggande
måste erfordras, synts Utskottet, som skulle hela den för flottans nybyggnad afsedda
summa svårligen kunna vara före nästa riksdag oundgängligen behöflig, i
följd hvaraf och i betraktande af de många andra angelägna behof, för hvilka anslag
vid innevarande riksmöte påkallats, Utskottet ansett någon nedsättning i det äskade
anslagsbeloppet utan olägenhet kunna ega rum; hemställande alltså Utskottet,
att Rikets Ständer må till ny sjökrigsmateriels anskaffande
dels å Riks-staten låta uppföra nuvarande anslag till flottans
nybyggnad till oförändradt belopp, 162,000 R:dr, dels ock
såsom extra anslag för år 1867 anvisa en summa af 818,000
R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå och tillika med öfriga
för ändamålet beräknade tillgångar på anslaget för flottans
nybyggnad öfverföras för att samfäldt med detta redovisas.
10: o. Sedan, med föranledande af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens
riksdag hos Kongl. Maj:t anmälda önskan om införande vid båtsmanshållet af ett
för såväl det allmänna som de rustnings- och roteringsskyldige mera fördelaktigt
och äfven i öfrigt lämpligare beklädnadssätt, än det hittills följda, denna angelägenhet
efter föregången utredning af dermed gemenskap egande förhållanden
samt rust- och rotehållarnes hörande, blifvit, i öfverensstämmelse med flertalets
bland dessa åsigter, genom Kongl. Förordningen den 22 December 1848 sålunda
ordnad, att, på deri stadgade vilkor, anskaffningen och underhållet af båtsmännens
beklädnad, med undantag af deras kappsäckar och s. k. småpersedlar, eller
skjortor, strumpor och skor, öfvertagits af Kronan, samt detta beklädnadssätt
derefter småningom vunnit det erkännande hos de rustnings- och roterings-skyldige,
att numera af hela båtsmanshållet återstå endast några få nummer, som
icke derpå ingått; så anhöllo, uti underdånig skrifvelse den 31 Oktober 1863
angående reglering af utgifterna under Riks-statens Femte Hufvudtitel, Rikets sednast
församlade Ständer, att Kongl. Maj:t måtte täckas vidtaga nödiga åtgärder,
hvarigenom
Stats - Utskottets Utlåtande JtS 52.
9
hvarigenom rust- och rotehållare vid båtsmanshållet kunde på enahanda grunder,
som uti ofvanberörda nådiga förordning angående båtsmansbeklädnaden finnas
antagna, befrias från skyldigheten att anskaffa och underhålla kappsäcken och
de s. k. småpersedlarne.
Kongl. Maj:t, som åt en särskild för ändamålet tillsatt komité uppdragit
utredningen af denna fråga, har, uti särskild nådig Skrifvelse den 21 December
nästlidet år (N:o 53), till Kikets Ständer öfverlemnat det af bemälda komité i
ämnet afgifna förslag, deri komitéen tillstyrkt den ifrågasatta förändringen, i
enlighet med följande hufvudgrunder, nemligen:
att rust- och rotehållarne vid båtsmanshållet frikallas från skyldigheten att till
sina båtsmän gifva kappsäck, skjortor, strumpor och skor, emot erläggande, indelningen
årligen saint rote ringen vid hvarje uppfordring till års- eller sommartjenst
eller sjökommendering eller handräckning, af en kontant ersättning, i fredstid
svarande mot fyra femtedelar af kostnaden, efter medium af nästföregående tio
års markegång i hvarje län, för de persedlar, från hvilkas utgörande rotarne
befrias, kappsäcken dervid beräknad för tre uppfordringsturer (36 månader), men
i krigstid full ersättning efter markegång, på samma sätt beräknad;
att af rust- och rotehållarne må bero, om de vilja med Kongl. Maj:t och
Kronan ingå kontrakt om kappsäckens och småpersedlarnes öfvertagande eller icke;
dock att den rust- eller rotehållare, för hvilken Kronan icke åtagit sig anskaffandet
af den öfriga beklädnaden icke heller får ingå kontrakt med Kronan om
nu ifrågavarande persedlars öfvertagande;
att de kontrakt, sorn härom ingås, gälla så länge erforderligt anslag af Kikets
Ständer anvisas;
att indelningsbåtsmannen af Kronan årligen vid uppfordringen erhåller två stycken
skjortor, två par läderskor och två par ullstrumpor, samt roterings-båtsmannen
dels vid hvarje uppfordring till års- eller sommartjenst eller sjökommendering
två stycken skjortor, två par läderskor och två par ullstrumpor, dels vid
uppfordring till handräckning ett par läderskor och ett par ullstrumpor, hvilka
persedlar alla skulle anses såsom karlens tillhörighet utan afseende på längre
eller kortare tjenstetid; samt
att såväl indelnings- som roterings-båtsmannen af Kronan erhåller en kappsäck
för 48 tjenstgöringsmånader.
För bestridande af kostnaden skulle utöfver rust- och rotehållarnes efter deras
nuvarande skyldigheter beräknade bidrag erfordras i följd af dels de persedlars
bättre beskaffenhet, som af Kronan komme att till båtsmännen utlemnas, och
dels nödig ansedd tillökning i antalet af vissa bland de, särdeles vid indelningen,
hittills bestådda småpersedlar ett årligt statsanslag, uppgående, enligt komitéens
uträkning, till 49.835 R:dr 30 öre R:mt, hvilket komitéen dock ansett
böra jernnäs till 50,000 R:dr och, med hänsyn till de betydliga kostnader, perBih.
till. R St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami, 1 Afd. 20 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 52.
sedlarnes första uppsättning måste föranleda, göras på en gång tillgängligt för
de frenne första åren efter förändringens införande.
Jemte tillkännagifvande att detta komitéens förslag, såsom fördelaktigt för
såväl Staten som de rustnings- ock roteringsskvldige samt båtsmännen, af Kongl.
Maj:t till hufvudsaklig del gillades, har Kongl. Maj:t tillika meddelat, att Kongl.
Majit ville i nåder bifalla Rikets Ständers underdåniga framställning om rust-och
rotehållarnes vid båtsmanshållet befriande från anskaffningen och underhållet af
båtsmännens kappsäckar och småpersedlar, derest rust- och rotehållarne allt framgent
kontant erlägga, enligt den af komitéen föreslagna beräkningsgrund, i fredstid
en ersättning, motsvarande fyra femtedelar af kostnaden för de persedlar, från
hvilkas utgörande in natura rusthållen och rotarne sålunda frikallas, men i krigstid
full ersättning derför, samt Rikets Ständer för ändamålet med 50,000 Ridr
från och med år 1867 tillöka det å Femte Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till båtsmännens beklädnad och tillika för bestridande af kostnaderna för de ifrågavarande
persedlarnes första uppsättning, på Riksgäldskontoret anvisa ett kreditiv
å 100,000 R:dr R:mt, att i mån af behof anlitas, emot det att hvad derå uttagits
under de tvänne nästföljande åren 1868 och 1869 från omförmälda förslagsanslag
Riksgäldskontoret godtgöres.
Vid granskning af det nu framlagda förslaget till åvägabringande af den
utaf Rikets Ständer begärda öfverflyttningen på Kronan af bestyret med anskaffning
och underhåll af båtsmännens kappsäckar och s. k. småpersedlar, har Utskottet
icke funnit något att vid de föreslagna grunderna för denna öfverflyttning
erinra; men då det synts Utskottet sannolikt att, äfven om uppgörandet af erforderliga
kontrakter med samtlige rust- och rotehållare vid båtsmanshållet i afseende
å denna fråga skulle under innevarande år medhinnas, så stor tillgång å
persedlar likväl icke bör redan under år 1867 vara erforderlig, att för deras första
uppsättning särskildt anslag skulle erfordras, har Utskottet icke ansett sig
kunna tillstyrka beviljandet af det utaf Kongl. Majit i sådant hänseende begärda
kreditiv; hemställande Utskottet,
att Rikets Ständer må Kongl. Maj :ts förevarande nådiga framställning
på det sätt bifalla, att det å Femte Hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag till båtsmännens beklädnad från och med
år 1867 ökas med 50,000 Ridr eller till högst 138,200 Ridr.
För Handcin.
ll:o. Reservationsanslag till Lots- och Fyrinrättning arne med dertill
hörande personal.
Det under denna rubrik på Hufvudtiteln förekommande anslag blef vid sistlidna
riksdag å Riks-staten uppfördt med en summa af 362,900 Ridr, utgörande
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 52.
11
det belopp, hvartill inkomsten af båk- och lotsmedel i samma stat beräknades,
eller 350,000 Ridr, med tillägg af dels 12,440 Ridr, vederlag för Förvaltningens
af Sjöärendena andel i uppbörden vid Landsorts fyrbåk, och dels 460 R:dr, indelta
räntor. Uti samma anslag har Kongl. Maj:t nu äskat förhöjning med
153.560 Ridr, motsvarande ej mindre den af Kongl. Majit beräknade tillökningen
i Statsverkets inkomst af båk- och lotsmedel, 150,000 R:dr, än ock förhöjd beräkning
i Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden vid Landsorts fyr,
3.560 Ridr; hvarjemte Kongl. Majit begärt att de på nyssnämnda statsinkomst
utöfver beräknade beloppet uppkommande öfverskott fortfarande få, såsom hittills,
för de med ifrågavarande anslag afsedda behof användas.
I fråga om lots- och fyrinrättningens behof af det ifrågaställa anslagsbeloppet
har Utskottet inhemtat, att inrättningens årliga aflönings- och underhållsstater
upptaga vida högre belopp, än den nu i Riks-staten uppförda summa, samt
att Kongl. Majit, sorn, jemlikt nådiga Bref den 16 Juli och 8 November 1864,
för uppförande eller förändring af fyrar å Måseskär, Grimskär, Borgholm, Ispe
udd
och vid Ystad samt till inköp af ett fvrfartyg att förläggas å Utgrunden,
anvisat den för inrättningen då disponibla tillgång af öfver 300,000 Ridr, under
sistnämnda dag jemväl godkänt uppgjorda förslag till nedannämnda arbeten, att
utföras i den mån tillgångar dertill kumle beredas, nemligen: en fyr på Wäderöbod,
tvänne fyrar å Hållö, fyrfartyg för Dämman i Calmarsund och för Svinbådarne
i Öresund, en fyr å Hammeskär, hamnfyrar vid Marstrand och Carlskrona,
ändring af Nossö och Landsorts fyrar samt en fyr å Tylö.
Då således för lots- och fyrinrättningens underhåll och utveckling vida högre
anslag, än det nuvarande, visat sig vara erforderligt, samt Rikets Ständer vid
beräkningen af Statsverkets inkomster uppfört båk- och lotsmedel till en summa
af 600,000 Ridr, har Utskottet funnit sig böra, på sätt hittills iakttagits, såsom
tillgång för Lotsverket under instundande statsregleringsperiod, enligt hvad hosföljande
tabell öfver Hufvudtiteln, Litt. A, närmare utvisar, uppföra:
a) inflytande båk- och lotsmedel, enligt inkomstbetänkandet beräknade
till Ridr 600,000:
b) vederlag för Förvaltningens af Sjöärendena andel i uppbörden
vid Landsorts fyrbåk » 16,000:
c) indelta räntor . . » 460:
tillsammans Ridr 616,460:
Och hemställer i enlighet härmed Utstottet,
a) att det sålunda beräknade beloppet, tillhopa 616,460 Ridr, må
af Rikets Ständer anvisas för lots- och fyrinrättningen med
dertill hörande personal och, pä sätt hittills skett, såsom reservationsanslag
å Riks-staten upptagas, äfvensom att de öf
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande Jfé 52.
verskott, som å Statsverkets, under titel: båk- och lotsmedel,
beräknade inkomster, kunna uppstå, jemväl må för lotsoch
fyrinrättningen få användas;
dock torde, med afseende derå, att inkomsten af båk- och lotsmedel möjligen
icke kommer att uppgå till det af Rikets Ständer beräknade beloppet, härvid
böra fästas det förbehåll,
b) att andra inkomster, än de nu afsedda, icke må för lotsoch
fyrinrättningen användas.
12:o. Då emellertid, i jemförelse med de betydliga summor, som numera
för lots- och fyrinrättningens behof anvisas, den för samma ändamål afsedda
andel i afgiften vid Landsorts fyrbåk icke är af någon särdeles betydenhet, har
det synts Utskottet skäligen kunna ifrågasättas, huruvida ett sådant bidrag fortfarande
bör till lotsverket ingå, helst, såvidt Utskottet varit i tillfälle inhemta,
ifrågavarande uppbörd grundar sig på ett undantagsstadgande, hvarigenom fartyg,
som passera Landsort, äro förpligtade att, utom vanliga båk- och fyrafgifter, jemväl
erlägga s. k. lastpenningar. Sistnämnda afgift, hvilken uppkom redan på 1600-  talet, då denna fyrbåk af enskild person anlades, var afsedd att motsvara kostnaden
för fyrens undeidiåll, och har sedermera, med någon förändring i beloppen,
alltjemt utgått, äfven sedan fyren år 1840 genom köp öfvergått till Kronan.
Utaf uppbördssumman äro två t tredjedelar för lotsverkets behof anvisade åt Förvaltningen
af Sjöärendena och återstående tredjedelen ingår i tulluppbörden.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit och då Utskottet, som icke varit i
tillfälle att verkställa den fullständiga utredning af frågan, som för dess hufvudsakliga
bedömande vore erforderlig, likväl funnit önskvärdt, att den särskilda uppbörden
vid Landsort kunde till lättnad för sjöfarten upphöra, har Utskottet ansett
sig böra hemställa,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t, efter det ärendet blifvit behörigen utredt, ville
taga i nådigt öfvervägande, huruvida den särskilda uppbörden
vid Landsorts fyrbåk bör fortfarande bibehållas.
13:o. I afseende å öfriga under denna Hufvudtitel uppförda anslag, deri
förändring icke ifrågakommit, hemställer Utskottet,
att dessa anslag må uppföras till enahanda belopp, som vid
sistlidna riksdag bestämdes;
dock att, för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser m. m. för Sjöförsvars-departementets Kansli-expedition
må minskas med 11 R:dr, hvarigenom Hufvudtitelns samtliga ordinarie anslag
skulle uppgå, till en summa af 3,940,400 R:dr eller 346,700 R:dr mera än hvad
nu gällande Riks-stat upptager, utaf hvilken förhöjning likväl 253,560 R:dr till
-
Stats-Utskottets Utlåtande Jfs 52.
13
kommit dels i följd af den högre beräkningen af Statsverkets inkomster, dels ock
såsom vederlag för annan tillgång för denna Hufvudtitel.
Uti högstberörda nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof,
har Kongl. Maj:t, under hänvisande till hvad i Statsråds-protokollet för den
13 Oktober nästlidet år finnes anfördt, med afseende å de för sjöförsvaret erforderliga
särskilda eller extra anslag gjort följande framställningar:
l4:o. Till ersättande af förskottsvis anvisade medel till anskaffning af
tio stycken 9-tvms jernkanoner med projektiler samt en sådan kanons förseende
med bakladdning smekanism och, profskjutning af densamma har Kongl.
Maj:t äskat ett belopp af tillhopa 94,200 R:dr.
I afseende å detta anslagsbelopp inhemtas af Statsråds-protokollet, att sedan
med jernpansar beklädda krigsfartyg börjat mera allmänt af sjömagterna begagnas,
hade i jemnbredd med fartygspansarets alltmera tilltagande tjocklek äfven
fordringarne på svår kaliber hos fartygens bestyckning ökats till den grad, att
tvifvel med allt fog måst uppstå, huruvida dylik bestyckning skulle kunna ens
af svenskt tackjern åstadkommas. Bemödanden att skingra detta tvifvel hade
emellertid icke uteblifvit och sedan en flottans officer ingifvit ritning till en af
honom uttänkt kanonkonstruktion af 9 svenska decimaltums kaliber, hade med
Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse en kanon af denna konstruktion på försök blifvit
år 1864 vid Finspongs styckebruk förfärdigad samt derefter reglementsenligt profoch
sprängskjuten, hvarvid den visat sig ega sådan styrka i godset, uthållighet och
skjutkraft, att Kongl. Majit, med afseende på angelägenheten att snart och inom
landet kunna erhålla nödig bestyckning för de under byggnad varande nya tornfartygen
och enär genom en något större beställning af dylika kanoner, än detta
behof fordrade, kunde vinnas en nedsättning af icke mindre än 25 procent i anskaffningskostnaden,
föranlåtits att under den 28 Februari sistlidet år i nåder
uppdraga åt Förvaltningen af Sjöärendena att med egaren af förenämnda styckebruk
uppgöra kontrakt om leverans af 10 kanoner af ofvanberörda konstruktion
till det af honom, för sådant fall, erbjudna nedsatta pris af 7,500 R:dr för hvarje
samt att den till 75,000 R:dr belöpande kostnaden för denna beställning tills vidare
förskottsvis af de för krigsfartygs byggande afsedda medel bestrida. Sedermera
hade Kongl. Majit, i saknad af annan tillgång, nödgats på nämnda fond
jemväl anvisa kostnaderna för dels förändring af en nyssberörda beställning tillhörande
kanon för anbringande derå af bakladdningsmekanism enligt uppfinning
af en annan flottans officer och samma kanons profning samt dels anskaffning
af nödiga projektiler för hela den ifrågavarande kanonbeställningen med
tillhopa R:dr 19,200:
så att, om härtill lades den redan uppgifna kostnaden för kanonernas
anskaffning „ 75,000:
14
Stats-Utskottets Utlåtande J/s 52.
summan af de sålunda från fonden för krigsfartygs nybyggnad
förskottsvis bestridda utgifter uppginge till .... Runt R:dr 94,200:
Varande de på omförmälda sätt anskaffade 9-tums kanonerna afsedda att tillsvidare
och intill dess kanoner af svårare kaliber kunde inom landet tillverkas,
utgöra bestyckning på de nya tornfartygen, hvarefter, sedan kanonerna för dessa
fartyg icke vidare behöfdes, de skulle blifva särdeles användbara för sjöfästningarne,
hvilka i allt fall måste, i den mån de hunne tidsenligt förändras, förses
med kraftigare bestyckning än som nu å dem funnes.
Då anskaffning af ifrågavarande materiel varit af den synnerliga vigt, att
dermed icke bort i brist af särskildt för ändamålet tillgängliga medel anstå, och
då, på sätt af punkten 9:o härofvan närmare inhemtas, det från fonden för krigsfartygs
nybyggnad förskjutna beloppet blifvit vid bestämmandet af anslaget för
nämnda fond såsom tillgång beräkuadt, hemställer Utskottet,
att det af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 94,200 R:dr, måtte
af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisas, att såsom
ersättning för merberörda förskjutna utgifter till anslaget för
krigsfartygs nybyggnad ingå.
15:o. Då uti flottans förråd funnes en myckenhet slätborrade kanoner af
svår, för få år tillbaka ännu fullt godkänd, kaliber och för öfrigt i goclt skick,
hvilka, ehuru de, sådana de nu vore, icke kunde anses till krigsbruk dugliga,
likväl kunde blifva det genom uppreffling, har Kongl. Maj:t, sedan en maskin
för uppreffling blifvit från England anskaffad samt förberedande åtgärder för
anställande af skjutförsök med upprefflade kanoner vidtagna, för dylika försök
med sådana kanoner hos Rikets Ständer begärt anvisande för år 1867 af ett belopp
af 22,500 R:dr; hvarförutan Kongl. Maj:t till andra nödiga artiller i för sök
likaledes för år 1867 äskat ett belopp af 30,000 R:dr; varande detta sednare belopp,
under förutsättning, att, genom Rikets Ständers bifall till det af Kongl.
Maj:t för tillvägabringande af inhemsk tillverkning af 12-tums jernkanoner ifrågaställda
förlagslån, en sådan tillverkning komme till stånd, hufvudsakligen alsedt
för prof- och sprängskjutning med en på försök förfärdigad kanon af nämnda
kaliber.
Enär resultaterna af de undersökningar, för hvilka Kongl. Majit sålunda
äskat anslag, böra för vårt sjöförsvar blifva af synnerlig vigt, har Utskottet visserligen
icke tvekat att tillstyrka anvisandet af medel till bestridande af de dermed
förenade kostnader; men då det synts Utskottet uppenbart, att de särskilda
frågor, hvilkas lösning angifvits vara med de föreslagna skjutförsöken åsyftade,
i flera hänseenden sammanfalla ej mindre med hvarandra, än äfven med de frågor,
för hvilkas utredande på enahanda väg Utskottet i dess utlåtande angående
regleringen af utgifterna under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel, tillstyrkt beviljande
af anslag, har Utskottet ock antagit, att derest de särskilda skjutförsöken för
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 52.
15
arméen och flottan blefve gemensamt anställda, denna anordning skulle, utan att
motverka uppnåendet af de afsedda ändamålen, bereda möjlighet till någon minsk
ning
i de beräknade utgifterna; och får Utskottet på grund deraf hemställa,
att Rikets Ständer på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga framställningar, att för anställande af de deri
omförmälda skjutförsök till Kongl. Maj:ts disposition på Riks
gälds-kontoret
anvisas en sammanräknad summa af 4-5,000
R:dr, att under år 1867 utgå.
16:o. För försöks anställande med s. k. undervattensminor har Kongl.
Maj:t för år 1867 äskat ett belopp af 10,000 R:dr.
I förevarande afseende inhemtas af Statsråds-protokollet, att å särskild tillgång
medel tillförene blifvit af Kongl. Majit anvisade dels till anskaffning af
undervattensminor och dels till försök med desamma för utrönande af tjenligaste
sättet att dem använda, äfvensom för deras möjliga fullkomnande; och då angeläget
är, att omförmälda försök med detta för Sverige, med dess många hamnar
och öppna farleder så användbara försvarsmedel än vidare fortsättas, tillstyrker
Utskottet
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning.
17:o. Beträffande Kongl. Maj:ts nådiga förslag om anvisande af 943,800
R:dr till flotta,ns nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfartygs-materiel, får
Utskottet hänvisa till det yttrande, som förekommmer i 9:de punkten af detta
Utlåtande.
18:o. Jemte det Rikets Ständer vid sistlidne riksdag, för fortsatt tillämpning
under innevarande statsregleringsperiod af den vid 1859 och 1860 årens
riksdag uppgjorda och då godkända stat för pensionering af flottans embetsoch
tjenstemän samt betjente, dels beviljade och på Riksgälds-kontoret anvisade
det för denna pensionering erforderliga kreditiv, 90,000 R:dr för 3:ne år, med direktionen
öfver Amiralitets-krigsmanskassan lemnad rättighet att till fullgörande af
den pensionering enligt 1838 års reglemente, hvartill kassans egna tillgångar ej
lemnade tillgång, och till de nya pensionerna, å kreditivet under hvarje års lopp
lyfta hvad för omförmälda ändamål funnes behöfligt, under förbehåll deremot att
af följande årets kreditiv icke något finge reqvireras, innan styrkt blifvit i hvad
mån föregående årets kreditiv till pensioneringen åtgått, dock att hvad under
ett år af kreditivet icke för ändamålet erfordrades finge under följande året användas,
dels ock medgåfvo, att anslaget å Femte Hufvudtiteln till flottans reservstat
finge i viss mån i och för samma pensionering användas, anhöllo Ri
kets
Ständer, i underdånig skrifvelse af den 31 Oktober 1863, med anmälan om
detta beslut, det Kongl. Majit, efter hörande af Amiralitets-krigsmanskassans del
-
16
Stats-Utskottets Utlåtande Jtö 52.
egare, måtte vidtaga de åtgärder, sorn kunde vara erforderliga för att att bringa
grunderna för pensioneringen af flottans stater och korpser till enhet och öfverensstämmelse
med de för Statens öfriga . embets- och tjenstemannakorpser gällande,
samt för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständigt förslag till
slutligt ordnande af berörda pensionering.
Vid underdånig föredragning af detta ärende hade likväl, enligt hvad Statsråds-protokollet
gifver vid handen, enär från Rikets Ständers sida en likartad begäran
blifvit till Kongl. Maj:t framställd med hänseende till arméens pensionering,
i anledning hvaraf dess krigsbefäl varit sammankalladt och rörande ämnet
afgifvit underdånigt förslag, hvilket komme att Rikets Ständer föreläggas, samt
de för flottans embets- och tjenstemän för närvarande gällande pensioneringsgrunder
stöde med de hittills vid arméen följda i närmaste likhet, Kongl. Majit
ansett det för den af Rikets Ständer åsyftade lösning af frågan om tillvägabringande
af enahanda pensioneringsgrunder för alla Statens embets- och tjenstemän
vara tjenligare, att Rikets Ständers beslut öfver omförmälda, från arméens målsmän
utgångna, förslag afvaktades, då deraf kunde hemtas ledning vid frågans
behandling hos Amiralitetsstaterna, än att derförinnan från dessa framkalla ett
förslag i ämnet, som kunde förväntas, utan en sådan ledning, blifva af beskaffenhet
att icke föra till det mål, som afsågs; och hade, under sådana omständigheter,
föreskrift om Amiralitetsstaternas hörande i frågan icke blifvit gifven,
dertill ett annat skäl dessutom förefunnes uti de väsendtliga förändringar i organisationerna
af flottans personal, hvilka dels redan vore beslutade, och dels
förestode, samt äfven måste komma att inverka på pensioneringen.
Då således det begärda pensioneringsförslaget nu icke kunde för Rikets
Ständer framläggas och i hvarje fall en lösning af pensionsfrågan i den vidsträckta
omfattning, Rikets Ständer åsyftat, icke kunde så snart emotses, att
derigenom de för pensioneringen af flottans embets- och tjenstemän hittills anvisade
tillgångar skulle under den närmaste framtiden blifva öfverflödiga, har Kongl.
Maj:t, jemte meddelande, att det för samma pensionerings upprätthållande å Riksgälds-kontoret
beviljade kreditiv blifvit anlitadt år 1863 med 15,840 R:dr 24 öre
och år 1864 med 28,164 R:dr 69 öre samt nästlidet år ansåges komma att till
hela sitt belopp 30,000 R:dr erfordras, nu föreslagit, att Rikets Ständer för att
fortfarande ej mindre sätta Amiralitets-krigsmanskassan i stånd att till flottans
pensionsberättigade embets- och tjenstemän, som söka afsked, genast utgifva
pensioner enligt de för kassan nu gällande pensioneringsgrunder, än ock bereda
tillfälle till de dem tillförsäkrade fyllnadspensioners utbetalande, för år 1867 på
Riksgälds-kontoret anvisa ett kreditiv af 30,000 R:dr, med direktionen öfver förenämnda
kassa lemnad rättighet att å berörda kreditiv under loppet af samma
år lyfta hvad för omförmälda behof funnes behöfligt, sedan styrkt blifvit, i hvad
mån det för innevarande statsregleringsperiod beviljade kreditiv för pensioneringen
-
Stats-Utskottet* Utlåtande J/s 52. 17
gen åtgått, dock att hvad under samma period icke för ändamålet erfordrats,
må för 1867 års pensionering i mån af behof användas, äfvensom att Rikets
Ständer måtte medgifva, att för berörda pensionering finge fortfarande användas
det å Femte Hufvudtiteln uppförda anslag till flottans reservstat, i den mån det
redan vore och framdeles, genom afgång bland derå öfverflyttade officerare, kunde
blifva disponibelt.
Sedermera har uti skrifvelse till Stats-Utskottet den 30 Januari innevarande
år Statsrådet och Chefen för Sjöförsvars-departementet, på nådig befallning,
meddelat hurusom Direktionen öfver Amiralitets-krigsmanskassan uti särskilda
skrifvelser anmält, dels mot slutet af nästlidet år att, då pensioneringen till einbets-
och tjenstemän vid Kongl. Maj:ts flotta de sednare åren ökats, det ville synas,
som skulle det för berörda pensionering hittills beviljade kreditiv å 30,000
R:dr böra för den instundande statsregleringen höjas med minst 10,000 R:dr,
dels under den 26 i ofvannämnda månad att behofvet af pensioneringstillgångarnes
ökande redan under innevarande år verkligen inträdt, enär tre namngifne pensionssökande,
för hvilkas pensionerande, enligt gjord beräkning, skulle erfordras
ett sammanräknadt belopp af 7,408 It:dr, icke kunnat, i saknad af tillgång derför,
till afsked anmälas.
I betraktande af hvad sålunda förekommit, och då Utskottet under punkten
3:o här ofvan tillstyrkt, att aflöningsanslaget för flottans reservstat må från nuvarande
beloppet, 50,000 R:dr, nedsättas till den summa, som enligt meddelade upplysningar
erfordras till aflönande af de på denna stat ännu qvarstående officerare,
eller 18,151 R:dr, samt i följd häraf ifrågavarande kreditiv torde böra ytterligare
förhöjas med ett mot berörda nedsättning svarande belopp, eller i jemnt tal
32,000 R:dr; hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer för fortsatt tillämpning under år 1867 af
den förut uppgjorda och godkända staten för pensionering af
flottans embets- och tjenstemän samt betjente måtte dels bevilja
och på Riksgälds-kontoret anvisa ett för denna pensionering
erforderligt kreditiv af 72,000 R:dr, dels bifalla hvad
Kongl. Maj:t behagat föreslå beträffande direktionens för Amiralitets-krigsmanskassan
rättighet att lyfta detta kreditiv un
der
iakttagande likväl af dervid stadgadt förbehåll i afseende
å reqvisitionerna af dessa medel.
19:o. För upprätthållande af den flottans gemenskap förunnade förbättrade
pensionering äfven för år 1867 har Kongl. Maj:t derjemte äskat ett kreditiv
å Riksgälds-kontoret till lika belopp med det nu för samma ändamål afsedda
eller 40,000 R:dr, med direktionen öfver Amiralitets-krigsmanskassan lernnad
rättighet att å berörda kreditiv under loppet af nämnda år lyfta hvad för
omförraälda ändamål finnes vara behöfligt, sedan styrkt blifvit i hvad mån det
Bik. till R. St. Prof. 1865 & 1866 4 Sami. 1 Afd. 20 Haft. 3
18
Stats- Utskottets Utlåtande J/s 52.
för innevarande statsregleringsperiod beviljade kreditiv för pensioneringen åtgått,
dock att hvad under samma period icke för ändamålet erfordrats, finge för 1867
års pensionering i mån af behof användas.
Af Statsråds-protokollet inhemtas, att det allt sedan början af år 1861 jäll
ofvannämnda belopp anvisade kreditiv för förbättrande af flottans gemenskaps
pensionering nästan hela tiden till sitt fulla belopp för ändamålet utgått; och då
det således kan antagas, att den af Kongl. Maj:t nu äskade summan för upprätthållandet
af ifrågavarande pensionering jemväl blifver för år 1867 behöflig,
tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer till ifrågavarande ändamål måtte för år
1867 anvisa ett kreditiv af 40,000 R:dr, att från Riksgäldskontoret
utgå på det sätt och under de vilkor, Kongl. Maj:t
föreslagit.
20:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottets behandling
remitterad motion (N:o 142), har Grefve Posse, K., i anseende till bristen på
gymnastiklokal för skeppsgossarne i Carlskrona, föreslagit att nuvarande skeppsgossekasernen
derstädes måtte blifva tillbyggd med en samlingssal i öfra våningen
och en gymnastiksal i den nedra samt Rikets Ständer för sådant ändamål anvisa
den i häröfver uppgjordt kostnadsförslag beräknade summan af 12,000 R:dr; men
då Utskottet föreställer sig, att om något oundgängligt behof uti ifrågavarande
hänseende förefinnes, Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, efter vederbörandes
hörande, göra den nådiga framställning i ämnet, som kan af omständigheterna
påkallas, får Utskottet af sådan anledning och i anseende till ärendets outredda
skick, hemställa,
att Grefve Posses ifrågavarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
21 :o. Vidare har till Utskottets behandling blifvit remitterad en hos Ridderskapet
och Adeln väckt motion (N:o 45), deruti Herr Du Paetz, F., föreslagit
att, som lotsarne på Gotland visserligen hade af Staten jordlotter sig upplåtna,
men nödgades sjelfve bekosta nödiga bostäder, hvilket förhållande för obemedlade
lotsar medförde stora svårigheter, Rikets Ständer måtte besluta, att hvarje lotsstation,
som hade sin jordlott lämpligt utlagd, skulle på Statens bekostnad bebyggas,
hvarefter byggnaderna borde af lotsarne underhållas.
Såvidt af motionen kan inhemtas förefinnes icke någon anledning, hvarföre
lotsarne på Gotland snarare än i andra trakter af riket skulle vara i behof af
ett sådant understöd från Statens sida, som motionären åsyftat; och då i allmänhet
lotsarnes inkomster torde vara tillräckliga för deras bergning, hemställer Utskottet,
att Herr Du Rietz’ förevarande motion må af Rikets Ständer
lemnäs utan afseende.
Statt-Utskottet» Utlåtande J/s 52.
19
22:o. Slutligen har Utskottet till behandling förehaft nedannämnda inom
särskilda Riks-Stånd väckta, till Utskottet remitterade motioner, nemligen:
a) af Herr von Francken, A. A., (under N:o 72) och Herr E. D. Grape
(under N:o 34), hvilka motionärer af anförda skäl hemställt, att Rikets Ständer
måtte anvisa ett anslag af 100,000 R:dr till uppföi-ande af en fyrbyggnad med
lentille-apparat af Usta ordningen på Svenska Högarnes håkland, tillhörande
Stockholms skärgård;
b) af Herr Du Rietz, F., som (i motion N:o 89) föreslagit, att vid det
s. k. Fahludds-refvet utanför Stockviks lotsstation, der under loppet af åtta år icke
mindre än 34 fartyg strandat, måtte uppföras en s. k. ledfyr och invid denna
anbringas en större ringklocka till seglares varning under mist och sjömörker; och
c) af Herr C. J. Bergman, hvilken (i motion N:o 2) hemställt, att Rikets
Ständer måtte för en fyranläggning vid Wisby anvisa en summa af 35,000 R:dr
såsom förslagsanslag samt hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af de åtgärder,
som för företagets skyndsamma utförande blifva erforderliga.
Då hamnen vid Wisby såväl till läge som beskaffenhet i öfrigt icke lärer
vara af någon vigt såsom nödhamn, torde det ifrågasatta uppförandet af en ledfyr
derstädes böra stå tillbaka för många andra för allmänna sjöfarten mera angelägna
behof i detta hänseende. Deremot har hvad motionärerne anfört om
behofvet af fyrar på Svenska Högarnes håkland och på Fahludden synts Utskottet
väl förtjent af uppmärksamhet; men då dessa förslag, hvarken i afseende på
deras ändamålsenlighet eller i fråga om kostnaderna blifvit af vederbörande granskade,
har Utskottet funnit sig förhindradt att nu tillstyrka beviljandet af anslag
för dessa fyranläggningar; hemställande dock Utskottet, i anseende till sakens vigt,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att, om, efter förutgången undersökning, uppförandet af fyrar
å de af motionärerne angifna eller intill dessa närbelägna
ställen skulle finnas företrädesvis bidraga till sjöfartens betryggande
i dithörande farvatten, Kongl. Majit måtte, då
anslaget till lots- och fyrinrättningen dertill lemnar tillgång,
anvisa de för ifrågavarande fyranläggningar erforderliga medel,
Stockholm den 15 Februari 1866.
20
Stats-Utskottets Utlåtande Jls 52.
Reservationer:
Emot Usta punkten (angående anvisande af medel för tillämpning af de nya
lönestaterna och den förändrade organisationens genomförande), af Herr Skogman,
C.: “Hänvisande till de skäl och grunder, hvilka finnas uttryckta uti det af
mig den 11 sistlidna November på Riddarhuset aflåtna yttrande vid Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition angående Femte Hufvudtiteln, och hvilkas upprepande
endast skulle föranleda onödig tryckningskostnad, anser jag Utskottet böra hemställa
:
att Rikets Ständer med anledning af anförda betänkligheter vid den af
Kongl. Maj:t beslutade fördelningen af flottans befäl spersonal på två särskilda
vapen, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att bemälda nya organisations
utförande måtte tillsvidare uppskjutas; medgifvande Rikets Ständer att de för
befäls- och underbefäls-personalens lönestater nu anvisade medel fortfarande få
till oförändradt belopp utgå;
att då sjökrigsmaterielen, till följd af förminskning i antal ooh förändringar
till beskaffenheten, numera ej erfordrar så stort antal befäl och underbefäl, som
tillförene varit förhållandet, flottans officers- och underofficers-korpser må förminskas
till det antal Kongl. Maj:t. enligt förhanden varande omständigheter, kan
finna lämpligt bestämma; anhållande Rikets Ständer att Kongl. Maj:t ville vid
kommande riksdag om den slutliga organisationen aflåta nådig Proposition;
att det öfverskjutande antalet officerare och underofficerare emellertid må
uppföras på en särskild reservstat, med bibehållande af alla nu innehafvande
löne- och öfriga förmåner och med skyldighet att, om så erfordras, bestrida stations-,
varfs- och kompani-tjenstgöring i land;
att de officerare och underofficerare, som sådant önska, må öfverflyttas på
indragningsstat, med skyldighet att i krigstid bestrida den tjenstgöring vid någon
af flottans stationer, hvilken kan varda dem ålagd och är svarande mot deras
innehafvande grader; åtnjutande desse officerare endast lön till nu innehafvande
belopp, men hvarken tjenstgöringspenningar eller inqvartering, hvilket allt
bekommes endast under den tid de äro till tjenstgöring inkallade.“
Uti denna reservation, i hvad angick de af Herr Skogman gjorda förslag
till beslut, instämde Friherre Klinckowström, R. Moch Herr Leijonancker, F.
W. E. C.
Stats-Utskottett Utlåtande J/S 52.
21
Emot 2:dra punkten (angående anvisande af medel för påskyndande af de
nya lönestaternas tillämpning), af Herr von Francken, G. W.: “Ehuru jag icke
kan annat än tacksamt erkänna Utskottets välvilja att tillstyrka ett anslag af
75,000 R:dr, att ställas till Kongl. Maj:ts disposition för att från och med den 1
nästkommande Januari och under loppet af år 1867 användas till fyllnadslöner
för sjöförsvarets befäls- och underfäls-personal, så anser jag dock, att denna
summa, hvilken ej uppfyller ändamålet utan blott medgifver en utdelning af
cirka 80 procent af hvad som brister i de tillgängliga lönerna, bör höjas till
95,900 R:dr, hvilket är, enligt med möjligaste noggrannhet gjorda beräkningar,
hvad som erfordras för att hvarje officer och underofficer skall erhålla lön, motsvarande
den befattning han bestrider, — och då Utskottet derjemte inskränkt
sitt tillstyrkande, att ifrågavarande anslag ej skall utgå förrän med den 1
nästkommande Januari, men sjöförsvarets nya organisation inträder kanske den 1
nästkommande April, — och då det ej kan vara till Statens fördel, att tjenstemän,
vare sig höga eller låga, tjena utan att åtnjuta den lön, som tillhör tjenstegraden,
så vågar jag, utgående från denna synpunkt, vördsamt föreslå:
t:o att Rikets Ständer må till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att
på ett ändamålsenligt och för alla tillfredsställande sätt genomföra den förändrade
organisationen inom sjöförsvarets officers- och underofficers-personal, anvisa 95,900
R:dr, att tilläggas anslaget för aflöningsstaterna vid flottans stationer och der
qvarstå, så länge och i den mån beloppet för berörda organisation erfordras, —
samt
2:o att denna summa, 95,900 R:dr, må utgå genast från den tid, då ifrågavarande
organisation sättes i verket. “
Häri instämde Herr Heijkenskjöld, S., och i afseende på Usta punkten
Kontraktsprosten Tegnér.
Emot 22:dra punkten (angående gjord framställning om anslag för en fyranläggning
vid Wisby), af Doktor Söderberg: “Då inre hamnen vid Wisby
medelst den derutanför anlagda vågbrytaren, är den enda vid Gotlands vestr*
kust, som under vestliga och nordvestliga stormar kan lemna säkert skydd åt
äfven mera djupgående fartyg, synes det mig med billighet öfverensstämmande,
att Höglofliga Stats-Utskottet i den föreslagna Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande undersökningar om lämpligheten af fyrars
anläggande vid Svenska Högarne och Fahludds-refvet äfven förordat en dylik undersökning
vid Wisby. “
I
Stockholm, K. A. Lindström. 1866.
Litt. A. Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:r 52.
Tabel! öfver Riks-statens Femte Hufind-iitel.
i
1864
års
Riks-stat
anslår:
•
Förslag till blifvande Riks-stat.
0 i n d e 11
S p a n m å 1.
Oindelt
Span m å 1.
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt markegång
pä förslag.
Mått.
Värde förslagsvis
ä 2 R:dr kubik-  foten.
Summa.
Penningar.
Indelta Kantor,
enligt markegång
på förslag.
Mätt.
Värde förslagsvis
ä 2 R:dr kubik-  foten.
Summa.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Kubikfot.
k:r.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
SI ft pvnpnf
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Kubikfot.
k:r.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
15,000
18,900
4,100
35,350
1,051,154
15,000
18,900
4,100
35,350
1,132,046
\
VIVI »till» IFcVM ILIIICtlltli
Aflöningsstater.
Denartements-chefen
15,000
18,900
4,100
35,350
.
15,000
18,900
D epa rtem fintets Kanal i-expedit! on
Departementets Kommando-expedition
4,100
35,350
Förvaltningen af Siöärendena ....
25
-
40,446
80,892
25
Aflönings-staterne för Flottans stationer i Carlskrona och
Stockholm samt depot i Göteborg.
Penningar:
Nuvarande beloppet 1,051,154: 25.
Afgå å anslaget till
Flottans reserv-  stat
31,849: — 1,019,305: 25.
Tillkommer: för påskyndande af
genomförandet utaf de förän-  drade löne-staterna för Sjöför-  svarets officers- och underoffi-
I
1
1
1
i :
.
81,050
16,000
cers-personal  75,000: — 1,094,305: 25.
Oindelt spanmål, såsom i 1864 års Riks-stat .... 80,892: —
1,094,305
25
40,446
80,892
i
1,175,197
25
—
81,050
_
Båtsmans-indelningen . . .
81,050
81,050
16,000
16,000
—
.—
Tillskott i de till Båtsmans-indelningen uti Blekinge län an-  slagna räntor, Förslags-anslag
16,000
Sg:r
1,140,504
25
81,050
40,446
80,892
1,302,448
25
Sg:r
1,183,655
25
81,050
40,446
80,892
1,345,597
25
592,888
30
19,177
2
38,354
40
631,242
70
Materielen.
Flottans underhåll
592,888
162,000
13,500
138,200
30
T
•
19,177
2
38,354
AO
631,242
162,000
13,500
138,200
70
162,000
—
162,000
13,500
Flottans nybyggnad
13,500
J.
Båtsmäns förseende med kojer och täcken
88,200
•
88,200
Båtsmannens beklädnad, Förslags-anslag, högst .... 138,200: R:dr
Nuvarande beloppet
88,200: „
Tillkommer: För underhåll af båtsmännens kappsäc-  kar oell s. k. småpersedlar  50,000: „
118,400
—
118,400:
Beklädnad åt mariner, kanonierer, matroser och skeppsgossar
118,400
—
!
—
118,400
Sg:r
974,988
30 i
—
19,177
2
38,354
40
1,013,342
70
Sg:r
1,024,988
30
19,177
2
38,354
40
1,063,342
|
70 [
480,000
480,000
Diverse anslag.
Exercis af Flottans bemanning
480,000
248,600
15.000
30.000
30.000
39.000
19,175
480,000
248,600
15.000
30.000
30.000
39.000
19,175
j
248,600
—
—
—
—
248,600
—
Gemenskapens vid Flottans korpser natura-underhåll, Reser-  vations-anslag
15.000
30.000
15.000
30.000
■
Till stipendier för officerare af Flottans korpser under an-  ställelse i utländsk tjenst eller kommendering utrikes . . .
Spanmålsupphandlings- och bageri-kostnader
—
—
—
—
—
30,000
'
30.000
Durchmarche-kostnader, Reservations-anslag
39,000
39,000
19,175
För sjukvård ....
19,175
—
—
—
För diverse behof . .
—
Tp:t
2,977,267
55
81,050
59,623
2
119,246
40
3,177,563
95
Tp:t
3,070,418
55
81,050
59,623
2
119,246
40
3,270,714
95
Penningar.
1864 års Riks-stat anslår:
Indelta Räntor,
enligt markegång
på förslag.
R:dr.
2,977,267
5,000
ore.
55
R:dr.
81,050
915,011 05
Mått.
Kubikfot.
59,623
Värde förslagsvis
ä 2 R:dr kubikfoten.
R:dr.
119,246
Srina
3,392,9431 60
59,623
Summa.
Rrdr.
3,177,563
5.000
5.000
1,236
27.000
15.000
915,011
119,246
362,900
40
3,593,700
Förslag till blifvande Riks-stät.
Penningar.
Indelta Räntor,
enligt markegång
på förslag.
R:dr.
Trpt
Bese* och traktament,s-penningar, Förslags-anslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Förvaltningen af
Sjöärendena och Departementets Kommando-expedition . .
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets!
Kansli-expedition, Förslags-anslag
Nuvarande beloppet.
1,236: 05.
Afgå för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma .... 11: —-
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Flottans stationer
och depöt, Förslags-anslag
Extra utgifter
3,070,418
5.000
5.000
För Handeln.
Lots- och fyr-inrättningen med dertill hörande personal, Re
|
servations-anslag .
Penningar:
Nuvarande beloppet  362,440:
Tillkommer:
Förhöjning, motsvarande den vid beräkning
af Statsverkets inkomster antagna
blifvande tillökningen uti inflytande
båk- och lots-medel
Dito i vederlaget för Förvaltningens af
Sjöärendena andel uti uppbörden vid
Landsorts fyrbåk
250,000:
3,560: -- 253,560
Indelta räntor såsom i 1864 års Riks-stat
Sg:r
616,000
460
Summa
27.000
15.000
R:dr.
81,050
915,000
3,739,643| 60
Mått.
Kubikfot.
59.623
81,510
Värde förslagsvis
å 2 R:dr kubikfoten.
R:dr.
119,246
Summa.
R:dr.
3,270,
59,623
1,225
27.000
15.000
915,000
119,2461 40
Anm. Tillökningen å Femte Hufvudtiteln blifver således 346,700 R:dr, hvaraf likväl 253,560 R:dr tillkommit dels i följd af den högre beräkningen af Statsverkets inkomster, dels ock såsom vederlag för annan
tillgång för denna Hufvudtitel.
Tab. Litt, B. Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 52.
Extra Statsreglerings-anslag för Försvarsverket till sjös.
Stats-Utskottet
föreslår.
Till Flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigsfartygs-  materiel
R:dr.
818,000
fire.
Till ersättande af förskottsvis anvisade medel till anskaffning af
10 st. 9-tums jernkanoner med projektiler m. m
94,200
.
Till skjutförsök med upprefflade äldre kanoner af svår kaliber
samt andra nödiga artilleriförsök
45.000
10.000
Till försöks anställande med s. k. undervattensminor
Åt Amiralitets-krigsmanskassan:
Till pensionering af Flottans embets- och tjenstemän
samt betjente såsom kreditiv  72,000: —
„ upprätthållande af den Flottans gemenskap förun-  nade förbättrade pensionering, såsom kreditiv . . 40,000: —
112,000
Summa
1,079,200
—
'■ . .
i .: -: ! -'i, : ; ; ij J til {tit '
, )|. . .., i / Isa e : ^
' ■;i t-.:! ■ ■ I : . ,, :■! . I I; ><I j vsi >!;
■ ■ i;- . .... . , ... .... ion i
% 'if 5 i ti } , .fq ‘tim . , lU q (‘J\ ffwi >' •! • *ft - .;li'
' . ... ■ •. t OI
.
i-i i!;. ■!. 1 :■ . •; 5 ■■■ i !;■ >U:, .1(J; :i {i? : ffiT
. ,!<■• i>is! riffi: hgiln/U us^txu.
. . . . Jun.ium 'Ui/r-riiii ./[• .v, ]).;!«£ ‘AmÅirJnuä. biitTi
■ HMMiAvit;o;i;kdr.r,ä i&
" ..lii’--: ..... : : 1 f ii. . < ii --i. ■)’ !1" j -i-’
'
'.'»'ti ' ,
Bi i !"■ i {.!■'. ■ . . : ...V.V -i: >■ : ! i * L 'i i : ' ‘ " i ; Bi; B flf» :
■ l< i j vi.tii-VC.! .! i'i ‘ 1 ;! B.f f-,. -ii..-.-.;
Ståts-Utskottets Utlåtande M 53.
1
\:o 53.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Febr. 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Biks-statens
Sjunde Hufvudtitel.
(U. A.)
För denna Hufvudtitel, innefattande anslagen till Finans-departementet, upptager
nu gällande Riks-stat: kontanta penningar 5,524,198 R:dr 20 öre, indelta räntor enligt
markegångspris förslagsvis beräknade till 25,600 R:dr samt 967 kubikfot 4 kannor
indelt och 283 kubikfot 5 kannor oindelt spanmål, hvars värde, efter 2 R:dr kubikfoten,
antagits för den indelta spanmålen till 1,934 R:dr 80 öre och för den oindelta till 567
R:dr, utgörande dessa tillgångar tillsammans en summa af 5,552,300 R:dr.
För de förändringar, som å denna Hufvudtitel ifrågakommit i följd af dels Kongl.
Maj:ts nådiga Propositioner, dels hos Riks-Stånden väckta motioner, får Utskottet härnedan
redogöra, följande dervid den ordning, deruti anslagen finnas i Riks-staten uppförda.
Kongl. Kammar-kollegium.
l:o. Sedan, i anledning af Rikets sednast församlade Ständers derom gjorda anhållan,
Kongl. Maj:t anbefallt Kammar-kollegium att inkomma med utredning, huruvida,
genom den lönereglering, som egde rum vid 1856—1858 årens riksdag, då Notarierne
hos Kollegium tillädes kontant lön af 2,200 R:dr R:mt, hvaremot Kollegii expeditionslösen,
deraf de förut haft del, till Statsverket indrogs, bemälde Notarier kommit i åtnjutande
af sådan förbättring i aflöningen, som kunde antagas hafva varit för dem, i förhållande
till deras vederlikar inom andra embetsverk, afsedd, hade, på sätt af det den
nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Finans-ärenden inhemtas, Kammarkollegium,
uti underdånig skrifvelse, jemte tillkännagifvande att lönerna, beräknade i
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
medeltal för de tio sistförflutna åren, enligt gamla staten, skulle för de två äldste Notarierne
med endast 107: 28. och för de yngre Notarierne med 161: 84. understigit den
lön, som genom sednaste reglering blifvit Notarierne tillagd, vidare anfört, dels att, enligt
Kammar-kollegii åsigt, lönerna vid Notarietjensterna i Kollegium före 1856—1858
årens reglering icke varit större, än att de under dåvarande pilsförhållanden motsvarat hvad
deras innehafvare skäligen bort åtnjuta, och dels att bemälde tjenstemäns tid och arbete,
i anseende till målens vidlyftigare och mera invecklade beskaffenhet samt i sednare tid
ökade antal, mera toges i anspråk, än motsvarande tjenstemäns inom andra verk; och
har i följd häraf Kongl. Maj:t nu, i enlighet med hvad Kammar-kollegium hemställt,
föreslagit att löneförhöjningar måtte beviljas för de trenne äldre Notarierne i Kollegium å
800 R:dr för hvardera och för de tvänne yngre å 300 R:dr.
Då de upplysningar, rörande de hos Kammar-kollegium anställde Notariers aflöning,
som genom ofvanberörda utredning vunnits, utmärka, att desse tjenstemän icke
genom sednaste lönereglering kommit i åtnjutande af sådan förbättring i aflöningen, som,
med afseende på vigten och beskaffenheten af de göromål, sorn åligga dem i förhållande
till deras vederlikar i andra embetsverk, bort dem tillkomma, synes billigheten fordra
att någon tillökning i bemälde Notariers aflöning nu beviljas. Men då den af Kongl.
Maj:t föreslagna förhöjningen af de äldre Notariernes löner till 3,000 R:dr möjligen skulle
från andra håll föranleda ökade anspråk, liar Utskottet ansett aflöningen för desse Notarier
icke böra bestämmas högre än 2,800 R:dr, hvaremot den lägre lönegraden torde
kunna upptagas till det af Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna belopp; hemställande
alltså Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning måtte i den
mån af Rikets Ständer bifallas, att för Kammar-kollegii Notarier
beviljas löneförhöjning med 600 R:dr för hvar af de tre äldre och
300 R:dr för hvar af de två yngre.
2:o. Uti ofvanåberopade underdåniga skrifvelse hade Kammar-kollegium jemväl
fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på det förhållande, att, enär målens antal i
Kollegium i sednare tid betydligt ökats samt i de flesta mål utredningar och undersökningar
på Kollegii kontor måste verkställas och inemorialer derifrån afgifvas, den på
hvarje kontor anställde Kamererare icke kunde medhinna att, så skyndsamt som önskligt
vore, besvara dit allåtna remisser, utan att det blifvit en nödvändighet att öfverlemna,
för handläggning på eget ansvar, dels till Kammarförvandten en del af de mera invecklade
målen, hvilka, enligt instruktionen, skolat af Kamereraren sjelf behandlas, och dels
till Kammarskrifvare, hvilkas pålitlighet och omdömesförmåga blifvit under tjenstgöringen
pröfvad, de mindre vigtiga målen, vid hvilkas utarbetande Kammarförvandtens biträde
vore i instruktionen beräknadt; och som det derföre vore för ärendenas skyndsamma
och säkra gång af högsta vigt, att Kollegium egde dugliga och pålitliga Kammarförvandter
på sina kontor, men, utan att för dem beviljades en aflöning, som någorlunda motsvarade
det mödosamma och trägna arbetet, det blefve allt mindre att hoppas, att personer med
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
3
de för dessa tjenster erforderliga egenskaper skulle, helst de inom andra embetsverk lätt
nog kunde erhålla förmånligare och mindre ansträngande befattningar, vilja egna sig åt
tjenstgöring i Kollegium, der för öfrigt några utsigter för framtiden endast i ringa mån
för dem erbjöde sig, hade Kammar-kollegium i underdånighet gjort hemställan om den
löneförhöjning för dessa tjenstemän, som nu är i den nådiga Propositionen begärd, eller
800 R:dr för hvardera af de två äldre Kammarförvandterna och 300 R:dr för hvar af
' de två yngre.
Med hänseende till hvad Kammar-kollegium anfört angående vigten och beskaffenheten
af de göromål, som numera äro Kollegii Kammarförvandter uppdragna, synes
någon tillökning i desse tjensteinäns aflöning vara af verkligt behof påkallad. Dock
torde denna tillökning skäligen icke böra bestämmas utöfver det belopp af 300 R:dr,
hvarmed Rikets Ständer vid innevarande riksmöte beviljat förhöjning för Fångvårdsstyrelsens
Kammarförvandt, hvilken för närvarande, likasom de ifrågavarande tjenstemännen,
åtnjuter i aflöning 2,200 R:dr; och Utskottet hemställer alltså,
att Rikets Ständer i den mån bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning, att för Kammar-kollegii Kammarförvandter
beviljas löneförhöjning af 300 R:dr årligen, så att aflöningen för
hvardera af dem kommer att uppgå till 2,500 R:dr.
3:o. Vidare har Kongl. Majit föreslagit anvisande af 150 R:dr såsom hyresersättning
för Kammar-kollegii förste Vaktmästare; och får, med hänseende till deiStatsråds-protokollet
meddelade upplysningar angående omfånget och beskaffenheten af de med
denna vaktmästarebefattning förenade göromål, Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer må till hyresersättning åt förste Vaktmästaren
i Kammar-kollegium anvisa ett årligt belopp af 150 R:dr.
4:o. Slutligen har Kongl. Maj:t begärt, att Kollegii anslag till gratifikationer åt
e. o. tjenstemän och vaktbetjente måtte ökas med 3,500 R:dr.
Då det otvifvelaktigt är af stor vigt för ett embetsverk med så mångartade och
trägna göromål, som Kammar-kollegium, att ega tillfälle att med gratifikationer, som
någorlunda motsvara arbetet, uppmuntra pålitlige och flitige extra ordinarie tjenstemän,
men det nu å Kollegii stat för detta ändamål uppförda belopp, 1,500 R:dr, hvilket är
vida lägre än vid andra embetsverk af motsvarande omfång bestås, visat sig vara all
deles
otillräckligt, tillstyrker Utskottet,
att dén äskade .tillökningen, 3,500 R:dr, må af Rikets Ständer
beviljas;
Blifvande genom hvad Utskottet här ofvan tillstyrkt Kammar-kollegii anslag, nu utgörande
109,600 R:dr, förhöjdt till 116,850 R:dr.
4
Stats-Utshottets Utlåtande M 53.
Kongl. Stats-kontoret.
5:o. Härvid har Kongl. Maj:t föreslagit, att ett å anslaget för Stats-kontoret med
Kronomagasinerna befintligt odisponeradt belopp af T00 R:dr må, såsom icke vidare behöfligt,
från staten uteslutas och anslaget således med nämnda belopp minskas; och får
Utskottet
tili denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Öfver-Intendents-embetet.
6:0. Utaf ofvanåberopade Statsråds-protokoll inhemtas, hurusom Öfverintendentsembetet
i underdånigt memorial, bland annat, anfört,
att den grundsats för bestämmande af de å embetets stat nu uppförda löner,
hvilken tillförene och sednast år 1855, då de nuvarande lönerna blifvit föreslagna, gjort
sig gällande, eller att samtlige vid embetet anställde tjenstemän voro af deras tjenstgöring
derstädes oförhindrade att, genom innehafvande af befattningar utom verket, förvärfva
en för deras uppehälle erforderlig inkomstfyllnad, visserligen under de år, som
sedan dess förflutit, visat sig fortfarande möjlig i afseende å verkets arkitekter samt
några af de tjenstemän, hvilka tillhörde kansli- och kameral-afdelningen, men deremot
mer eller mindre omöjlig för dem af personalen, som företrädesvis togos i anspråk af
ärendenas administrativa behandling;
att de många större byggnadsföretag inom hufvudstaden, hvilkas verkställighet
under sednare år varit åt embetet anförtrodd, hade för de arkitekter, som dermed haft
befattning, beredt en motsvarande inkomst genom de af byggnadsanslagen utgående tillsyningsmansarfvoden,
men deremot för embetets administrativa personal medfört endast
betydligt ökade göromål;
att Ofver-intendenten, som tillika, utan särskild ersättning, vöre preses i Akademien
för de fria konsterna, i följd af de honom sålunda tillhörande göromål och såsom
chef i ett af rikets förvaltande embetsverk, svårligen kunde egna sig åt annan tjensteutöfning;
att
Intendenten vid ritnings- och byggnads-afdelningen samt Sekreteraren, hvilka
tjenstemän, på grund af embetets instruktion, egde säte och stämma jemte reservationsrätt
vid afgörandet af de hos embetet förekommande ärenden, följaktligen numera vore
att betrakta såsom Byrå-chefer, den förre för ritnings- och byggnads-afdelningen och den
sednare för embetets administrativa afdelning; samt
att embetets Kamererare och Kassör, jemte öfriga räkenskapsgöromål, äfven hade
sig anförtrodd den ansvarsfulla uppbörden och redovisningen af de embetets förvaltning
tillhörande betydliga penningebelopp; och har i följd häraf Kongl. Maj:t med någon nedsättning
i de utaf Ofverintendents-embetet föreslagna belopp, hemställt dels att löneförhöjningar
måtte medgifvas, för Öfver-intendenten med 1,000 R:dr, för Intendenten vid
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
ritnings- och byggnads-afdelningen 1,000 R:dr, för Sekreteraren, under vilkor att med
denna befattning ej finge förenas annan tjenst med lön på rikets stat, 1,100 R:dr, och
för Kamereraren och Kassören 800 R:dr, och dels att, jemte det nuvarande arfvodet till
en Kanslist och Kammarskrifvare å 1,000 R:dr bibehölles såsom arfvode för en Kanslist,
ett särskildt arfvode för en Kammarskrifvare måtte beviljas till belopp af 400 R:dr.
Den allmänna reglering af aflöningsförhållandena för Ofverintendents-embetets
embets- och tjenstemän, som Kongl. Maj:t föreslagit, har synts Utskottet lämpligen icke
böra för närvarande till hufvudsaklig behandling företagas, utan torde denna reglering,
äfven om den må finnas nödig, utan olägenhet kunna till kommande riksdag anstå, i
synnerhet om Rikets Ständer i enlighet med hvad Utskottet under punkten 8 härnedan
hemställt, nu icke finna skäl att anvisa medel för anställande af såkallade Länsarkitekter;
men då emellertid Utskottets uppmärksamhet fästats derå, att Ofverintendents-embetets
Sekreterare, hvilken icke såsom tjenstemännen inom ritnings- och byggnads-afdelningen
eger tillfälle att genom fullgörande af enskilda uppdrag bereda sig inkomst och hvars
göromål i tjensten dessutom lära fullt upptaga hans tid, i lön uppbär endast 2,400 R:dr,
har Utskottet ansett billigheten fordra, att denne tjensteman tillägges någon löneförhöjning,
hvilken dock, vid jemförelse med lönebeloppen för andra likartade tjenstebefattningar,
synes icke böra utsträckas utöfver 600 R:dr, hvarigenom lönen kommer att uppgå till
enahanda belopp, som är för Arméförvaltningens Sekreterare föreslaget.
I enlighet härmed hemställer Utskottet,
a) att Kongl. Maj:ts nådiga framställning, så vidt den angår löneförhöjning
för Ofver-intendenten, Intendenten och Kamereraren samt
arfvode åt en Kammarskrifvare, icke må af Rikets Ständer bifallas;
och
b) att lönen för Sekreteraren må, under vilkor att med befattningen
ej får förenas annan tjenst med lön på rikets stat, förhöjas med
600 R:dr, eller från 2,400 R:dr till 3,000 R:dr.
7:o. Till arfvode för en i vårtnnings- och ventilationsinråttningars konstruerande
och vård kunnig Ingeniör har Kongl. Maj:t för nästa statsregleringsperiod begärt ett belopp
af 1,000 R:dr.
Beträffande denna fråga hade, enligt Statsråds-protokollet, Ofverintendentsembetet
anfört, att då uti åtskilliga offentliga byggnader inom landet apparater för en
centraliserad uppvärmning blifvit anbragta och befunnits ändamålsenliga, det vore af
synnerlig vigt, så väl för de publika byggnader, hvilka redan egde eller framdeles kunde
komma att erhålla dylika uppvärmningsanstalter, som äfven med hänsigt till de särdeles
inom sjukhus, kaserner, fängelser och äfven skollokaler alltmera använda och till sin
behöflighet erkända ventilations-apparaterna, att en kontroll öfver berörda inrättningar
från Statens sida vederbörligen utöfvades, för hvilket ändamål erfordrades ett särskildt
arfvode, för att utgå till en i konstruerande och vård af värmnings- och ventilationsinrättningar
kunnig och erfaren ingeniör, hvilken kunde biträda vid granskning af rit
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
nings- och kostnadsförslag till dylika inrättningar, kontrollera deras anbringande och
gifva anvisning till afhjelpande af de felaktigheter, sorn vid deras begagnande möjligen
yppades; men då det biträde, som för vården af de ifrågavarande värmningsapparaterna
må vara erforderligt, bör, derest det icke kan lemnäs af någon bland Ofverintendentsembetets
arkitekter, kunna beredas genom särskildt aftal med annan person, hvars
godtgörelse af den särskilda anstaltens anslag lärer kunna bestridas, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke må af
Rikets Ständer bifallas.
8:0. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Ofverintendents-embetet,
angående behofvet af tillsyn öfver byggnadsväsendet i landsorterna, uti underdånigt memorial
anfört, att embetet val redan, på grund af dess nu gällande instruktion, egde
att, vid insändande till nådig pröfning af hos embetet handlagda ritningsmål, särskildt
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på de byggnadsföretag, i afseende å hvilkas utförande
i öfverensstämmelse med ritningarne en kontroll företrädesvis kunde anses behöflig,
äfvensom att, i händelse Kongl. Majit derefter, i sammanhang med fastställande
af ritningen, skulle pröfva skäligt sådant föreskrifva, låta besigtiga dylika byggnader,
samt, derest desamma skulle befinnas vårdslöst eller felaktigt utförda, sådant i laga ordning
beifra. En dylik föreskrift kunde dock, i följd af dess tillämpning endast i ett och
annat ovanligare fall, icke utöfva den verkan i afseende på byggnadsväsendets behöriga
handhafvande, som embetet funne vara af behofvet påkallad. Ej sällan blefve ritningar
till kommuners byggnader, synnerligast kyrkor, med ospard möda af Ofverintendents-embetets
arkitekter utarbetade och af församlingarne antagna, under erkännande
af dessa ritningars stora företräden framför dem, hvilka kunnat i orten åstadkommas,
men vid byggnadernas utförande så ofullständigt följda, eller ock byggnadsföretagen i
öfrigt så litet tillgodosedda, att deraf uppstodo origtiga proportioner och äfven betydande
konstruktiva brister, hvarigenom byggnaderna i större eller mindre mån förfelades.
Afven i afseende å upprättande af förslag till reparationer samt tillsyn öfver de arbeten,
som årligen verkställdes vid Kronans, under Ofverintendents-embetets förvaltning
ställda egendomar i landsorterna, vore en fullständigare tillsyn än hittills ganska behöflig.
Visserligen ålage det, enligt gällande författningar, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, genom sina underlydande tjenstemän eller dertill särskildt förordnade byggnadskunnige
män, utöfva tillsyn öfver omförmälda reparationsarbeten, men icke sällan
hade härvid yppats brist å till ett sådant uppdrag lämplige personer; och hade, på
grund af hvad sålunda blifvit anfördt, Ofverintendents-embetet hemställt, att, till åstadkommande
af en tillförlitligare kontroll öfver byggnadsarbetens rigtiga och ändamålsenliga
utförande, än hittills funnits att tillgå, särskilda byggnadskunniga tjenstemän,
under benämning af Läns-arkitekter, skulle i vissa delar af riket anställas, med åligganden
enligt särskildt föreslagna bestämmelser.
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
7
Med godkännande af detta förslag har Kongl. Majit, — som dels funnit dessa
arkitekter böra blifva till antalet 8, deraf en för Norr- och Westerbottens, WesterNorrlands
och Jemtlands län, en för Gefleborgs, Westmanlands och Stora Kopparbergs
län, en för Orebro, Wermlands och Skaraborgs län, en för Stockholms, Upsala och
Södermanlands län, en för Elfsborgs, Göteborgs och Bohus samt Hallands län, en för
Östergötlands, Calmar och Gotlands län, en för Jönköpings, Kronobergs och Blekinge
län samt en för Malmöhus och Christianstads län, dels ansett billigt, att kostnaden
för en inrättning, sådan som den ifrågavarande, hvaraf nyttan till en betydlig del komme
kommunerna och de enskilde direkte tillgodo, icke mer än till hälften blefve bestridd
af Statsverket och att den återstående hälften utginge från länen, — i följd häraf nu
hemställt, att till löner för åtta Läns-arkitekter, med de åligganden, som Ofverintendents-embetet
föreslagit, mätte, under vilkor att vederbörande Landsting, derom hörda,
åtoge sig att till enahanda ändamål utgöra samma belopp, anvisas och i Riks-staten
uppföras 8,000 R:dr. Afven med erkännande af behöfligheten utaf en förbättrad och
mera verksam tillsyn öfver byggnadsväsendet i landsorterna, har Utskottet dock icke
ansett sig deri ega tillräcklig anledning att för närvarande tillstyrka anvisande af statsmedel
för ifrågavarande ändamål. Då nemligen behofvet af sådana personer, för hvilkas
anställande anslag nu blifvit äskadt, otvifvelaktigt i vida högre grad förefinnes för
kommuner och enskilda personer, än för Kronan, har det synts Utskottet mindre lämpligt
att, innan ens vederbörande kommunalmyndigheter blifvit i ämnet hörde, anvisa
statsmedel för tjensternas bildande. Med mera skäl torde det böra på bemälde myndigheter
i första hand bero, att för behofvets fyllande vidtaga de förberedande åtgärder,
som kunna finnas för ändamålet erforderliga; och hemställer i följd häraf Utskottet,
♦
att Kongl. Majits ifrågavarande nådiga framställning icke må af
Rikets Ständer bifallas.
Postverket.
9:o. Då inkomsten af postmedlen blifvit beräknad till 2,000,000 R:dr, har Kongl.
Majit hemställt, att det under nu förevarande Hufvudtitel uppförda kontanta anslag på
förslag, att af postmedlen direkte utgå till postverket, måtte bestämmas till samma
belopp och således förhöjas med 500,000 Ridr; och då berörda beräkning af inkomsten
lärer af Rikets Ständer finnas antaglig, tillstyrker Utskottet,
att denna nådiga framställning af Rikets Ständer bifalles, så att
nämnda anslag uppföres med ett belopp af 2,000,000 Ridr.
10:o. Enär indelta räntor, som med ett förslags värde af 1,119 Ridr äro uppförda
å anslaget till Jägeristaten, men numera, efter åtskilliga jägeritjenstemäns och betjentes
afgång från sina befattningar, till Statsverket indragits, blifvit vid beräkningen
8
Stats-Utskottets Utlåtande JYl 53.
af den indelta ordinarie räntan derifrån uteslutna, är af Kongl. Maj:t föreslaget, att
samina räntor ock, i öfverensstämmelse dermed, måtte från utgiftsstaten utgå, äfvensom
att en, af enahanda anledning, med 207 R:dr 93 öre uppkommen behållning å den kontanta
delen af berörda anslag måtte derifrån afdragas; och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers bifall.
Blifvande härigenom anslaget till Jägeristaten från nuvarande beloppet, 2,712 R:dr
37 öre, nedsatt till 1,385 R:dr 44 öre.
liro. Deremot har Kongl. Maj:t föreslagit, att det kontanta anslaget till
Skogsplanteringskassan måtte ökas med en summa, motsvarande ej mindre nyssnämnda,
på anslaget för Jägeristaten uppkomna behållning, 207 R:dr 93 öre, än äfven 4,431
R:dr 66 öre, hvarmed de omförmälda kassa tillkommande ersättningar för till Statsverket
indragna hemmansräntor och arrenden vid 1863 års slut befunnits öfverstiga anslagets
nuvarande belopp, tillsammans 4,639 R:dr 59 öre eller i jemnadt tal 4,640 R:dr;
och hemställer Utskottet,
att jemväl denna nådiga framställning må af Rikets Ständer bifallas.
Blifvande i enlighet härmed Skogsplanteringskassans kontanta anslag uppfördt till
22,940 R:dr.
12:o. Enär det för åren 1864, 1865 och 1866 i Riks-staten upptagna reservationsanslag
af 75,000 R:dr för Skogsinstitutet, lägre skogsskolor samt öfriga till skogsstaten
hörande tjenstemåns aflöning fortfarande vore behöfligt, har Kongl. Maj:t äskat,
att detsamma måtte jemväl för nästa statsregleringsperiod varda uppfördt; och då,
i afvaktan på ny Skogsordning, någon definitiv reglering af utgifterna för skogsväsendet
ej heller nu torde böra ifrågakomma, samt den anordning, rörande Kronans skogar i de
norra provinserna, som må följa af framställningarne i Kongl. Maj:ts den 21 December
nästlidet år afgifna nådiga Proposition (N:o 54), angående förändrade bestämmelser i
fråga om upplåtande åt enskilda af Kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs
län, samt om disposition af stubböresmedlen, icke kan lemna tillgång för utgifterna under
år 1867, tillstyrker Utskottet,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning,
ett reservationsanslag af 75,000 R:dr må jemväl för år 1867
till omförmälda ändamål anvisas.
13:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att då det under Sjunde Hufvudtiteln
uppförda reservationsanslag till byggnader och reparationer i landsorterna visat sig för
behofvet alldeles otillräckligt, samma anslag, nu utgörande 60,825 R:dr, måtte förhöjas
till
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
9
till 70,000 R:dr eller ökas med 9,175 R:dr; och får, med hänseende till hvad angående
denna fråga är i Statsråds-protokollet anfördt, Utskottet tillstyrka,
att den begärda anslagstillökningen, 9,175 R:dr, må af Rikets
Ständer beviljas.
14:o. I fråga om öfriga till Sjunde Hufvudtiteln hörande ordinarie anslag, i afseende
hvarå någon förändring hvarken blifvit af Kongl. Maj:t äskad eller eljest ifrågakommit,
får Utskottet hemställa,
att samma anslag må i den blifvande Riks-staten med oförändrade
belopp uppföras, dock att, till jemnande af Hufvudtitelns slut
summa,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved,
m. m., som för närvarande utgör 18,659 R:dr 58 öre, minskas med
ett belopp af 38 R:dr 7 öre eller till 18,621 R:dr 51 öre.
Kommande, i följd af hvad Utskottet uti förestående punkter föreslagit, Hufvudtitelns
samtliga, till ordinarie statsregleringen hörande, anslag att uppgå till 6,071,900
R:dr eller 519,600 R:dr utöfver hvad nu gäl ande Riks-stat upptager, utaf hvilken summa
dock 500,000 R:dr utgör förhöjning i ett förslagsanslag.
Beträffande sådana, till föremål under Sjunde Hufvudtiteln hänförliga behof, som
äro af mera tillfällig beskaffenhet och således tillhöra den så kallade extra statsregleringen,
äro nedan omförmälda framställningar gjorda:
15:o. Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom, efter det Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Jönköpings län redan år 1861 gjort underdånig hemställan om
vidtagande af åtgärder för uppförande å Jönköpings fästningsområde af ett behöfligt
nytt Landshöfdinge-residens, som tillika innefattade lokaler för embetsrum och arkiv,
samt sedermera, vid företagen reglering af omförmälda område, en tomt på norra sidan
deraf blifvit för berörda ändamål afsatt, och tillika i nåder förordnats, att, vid planering
af den åt staden upplåtna delen af f. d. fästningsområdet, derinom befintlig, för
residensbyggnadens grundläggning användbar och erforderlig sten skulle undantagas och
vid residenstomten uppläggas, Kongl. Maj:t, under den 6 Februari 1863, vid underdånig
anmälan af detta ärende jemte Ofverintendents-embetets öfver den föreslagna byggnaden
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, icke funnit skäligt att af Rikets då församlade
Ständer begära något anslag för ifrågavarande ändamål.
Nu hade emellertid Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjort förnyad underdånig
framställning om behofvet af ofvanberörda nybyggnads utförande och i sådant afseende
andragit, att de till embetsrum nu begagnade lokaler voro alltför inskränkta; att, utom
den stora olägenhet, att utrymme derstädes alldeles saknades för de till Landskansliets,
Landskontorets och Landtmäteri-kontorets arkiver hörande handlingar, hvilka hittills
Bill. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 21 Höft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
förvarats uti en aflägset derifrån på f. d. fästningsområdet belägen, särskild byggnad,
vore det runi, sorn skulle begagnas såsom Landtrnäteri-kontor, för ändamålet alldeles
olämpligt, så att kontorsgöromålen icke kunnat derstädes handläggas; att jemväl saknades
för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande särskildt sessionsrum, deraf bristen synnerligen
läte sig kännas, då större menigheter skulle inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sammanträda; att hvad som dock framför allt annat syntes göra behofvet af en ny
byggnad oundgängligt vore den omständighet, att den ofvan omnämnda byggnad, som
för närvarande begagnades till arkiv och hvarest ej mindre än åtta stora ruin voro fyllda
med handlingar, numera tillhörde Jönköpings stad och endast tillsvidare finge begagnas
till nyssberörda ändamål, sä att, när helst planering af denna del utaf det åt staden
upplåtna f. d. fästningsområdet företoges, byggnaden, som kotnnie att nedrifvas, måste
sex månader efter skedd tillsägelse Utrymmas, då annan lämplig lokal för de derstädes
nu förvarade, till större delen högst vigtiga och dyrbara handlingar sannolikt icke kunde
inom den trångt bebyggda staden anskaffas; att till följd häraf i omlörmälda händelse
K en särskild arkivbyggnad måste uppföras, hvarigenom kostnaden för residensbyggnaden
i det hela, dä den en gång företoges, säkerligen komme att betydligt förhöjas, samt
slutligen att, då planering af stadens andel i f. d. fästningsområdet verkställes, den del
af samma område, som blifvit undantagen till tomt för Landsböfdinge-residenset, icke
kunde bibehållas i dess nuvarande skick utan största vanprydnad och sannolikt fara
för ras af dervarande höga stenmurar, utan således äfven måste planeras, i sammanhang
hvarmed, till undvikande af dubbel kostnad, grundläggningen för residensbyggnaden
borde utföras; och har på grund häraf Kongl. Maj:t föreslagit att, utaf den för berörda
byggnadsföretag beräknade kostnadssumma 130,000 lt:dr, ett belopp af 70,000 R:dr
måtte för år 1867 anvisas.
Genom hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i ämnet anfört, är ådagalagdt
att för såväl Länsstyrelsens som Landtmäteri-kontorets arkiver en ny lokal kan, under
vissa förhållanden, blifva oundgängligen nödig, hvaremot något angeläget behof af ny
byggnad för residens och Länsstyrelsens embetslokaler icke synes‘vara för handen; och
då tillräckligt utrymme för arkiverna, då sådant erfordras, torde kunna beredas utan en
så betydlig statsutgift, som här blifvit ifrågasatt, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning icke må af Rikets
Ständer bifallas.
16:o. Till inköp af Grosshandlanden Lindstrands egendom i Carlskrona och dess
apterande till landtstats-embetshns har Kongl. Maj:t äskat ett anslag af 40,000 R:dr.
Beträffande denna fråga inhemtas af Statsråds-protokollet, att sedan, i anledning
af anmälan från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län om olämpligheten
af den för Provins-landtmäterikontoret i Carlskrona begagnade lokal, Kongl. Maj:t
den 4 September 1863 bemyndigat Ofverintendents-embetet att, efter undersökning
ä stället, afgifva underdånigt yttrande och förslag, huruvida genom tillbyggnad och för
-
Stats-TJtskottets Utlåtande M 03.
11
ändring af nuvarande landtstats-embetshus passande lokaler kunde beredas för ej mindre
Landtmäteri-kontoret än äfven Landtränteriet och Länsstyrelsens arkiver, hvilka
voro i behof af ökadt utrymme; samt Kongl. Majrts Befallningshafvande derefter, för
den händelse berörda tillbyggnad och förändring icke skulle anses möjlig eller ändamålsenlig,
utan nödvändigheten fordrade, att annat embetshus anskaffades, hos Ofverintendents-embetet
dels företett ett af Grosshandlanden J. A. Lindstrand till Länsstyrelsen
afgifvet skriftligt anbud att, emot en försäljningssumma af 30,000 R:dr, för
ifrågavarande ändamål, till Kronan öfverlåta sin, under N:is 60, 61 och 63 i sjunde qvarteret
af staden, egande fastighet, innehållande enligt karta 1,934% qvadratfamnar, dels
anfört, att denna fastighet, med hänsigt till såväl tomtutrymme som derå befintliga boningshus
af sten, ansåges vara en af de bättre i staden och efter all anledning borde
kunna för en jemförelsevis ringa kostnad till landtstats-embetshus anordnas, hade undersökning
rörande lämpligaste sättet att, vare sig genom förändring af det gamla embetsliuset
eller genom apterande för ändamålet af den utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagna eller annan i Carlskrona befintlig och härför påräknelig egendom,
åstadkomma för Länsstyrelsen passande lokaler blifvet verkställd af särskild arkitekt,
som uti deröfver till Ofverintendents-embetet afgifvet memorial ej mindre meddelat en
detaljerad beskrifning öfver det nuvarande embetshuset samt framhållit omöjligheten att
genom tillbyggnad söka deri inrymma och gifva ändamålsenlig disposition åt alla de för
Länsstyrelsens behof erforderliga lokalerna, än äfven, med vitsordande af lämpligheten
hos den af Länsstyrelsen till inköp förordade egendomen, uppgjort ett, af ritning och
kostnadsberäkning åtföljdt, förslag till berörda egendoms apterande till landtstatsembetshus.
Detta förslag har sedermera varit delgifvet Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som
förklarat detsamma särdeles antagligt, med afseende såväl på lokalernas i allmänhet
lämpliga läge till hvarandra och tillräcklighet, som på den beräknade kostnadens billighet
i förhållande till den, som skulle blifva en följd af nybyggnad, hvarefter Ofverintendents-embetet
ej mindre vitsordat behofvet af nya embetslokaler för Länsstyrelsen
i stället för de nu begagnade, af hvilka en del vore till utrymmet otillräckliga och andra
i anseende till fuktighet obegagneliga, än äfven anmält, att kostnaden för inköp af
Grosshandlanden Lindstrands egendom med dess förändrade inredning skulle uppgå till
den af Kongl. Majit nu äskade summa.
Frågan j>m utvidgande af ifrågavarande landtstats-embetshus har, på sätt ofvan
är omförmäldt, blifvit väckt i följd af gjord anmälan om olämpligheten af den för Provins-landtmäterikontoret
upplåtna lokal; och då det icke torde vara angeläget att, berörda
kontor, för hvilket något synnerligen stort utrymme ej bör vara erforderligt, förlägges
i samma byggnad som Länsstyrelsens embetslokaler, har Utskottet ansett
behofvet af den föreslagna utvidgningen icke vara så utredt, att Utskottet kunnat tillstyrka
anvisande af derför erforderliga medel; hemställande alltså Utskottet,
att det äskade anslagsbeloppet icke må af Rikets Ständer beviljas.
12
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
l7:o. Likaledes har Kongl. Maj:t begärt att till inköp af den intill Landshöfdingeresidensets
i Wisby norra gafvel gränsande egendom och derå varande hufvudbyggnads
inredande för landtstats-embetsverkens behof måtte anvisas 30,000 R:dr.
Utaf Statsråds-protokollet inhemtas, hurusom Ofverintendents-embetet, uti afgifvet
underdånigt utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Gotlands län gjorda
anmälan om nuvarande residensbyggnadens i Wisby otillräckliga utrymme, mindre ändamålsenliga
inredning och andra brister, bland annat, anfört, att nuvarande residenset,
som utgjordes af en lång tvåvåningars stenhusbyggnad, innehölle tillsammans 24 rum,
deraf i bottenvåningen sju, till en del besvärade af mörker och svår golfkyla, voro upplåtna
till embetsrum och de öfriga 17 disponerades af Landshöfdingen; att det utrymme,
som ansågs behöfligt, uppgifvits till 15 ruin för embetslokal och 24 rum, inberäknadt
tambur, kök, handkammare och skafferi, för Landshöfdingen eller för hela residenset 39
rum; att, sedan särskilda förslag rörande byggnadsfrågan blifvit från Ofverintendentsembetet
framställda och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande delgifna, derunder yppats tillfälle
att, mot en summa af 20,000 R:dr, för Kronans räkning förvärfva en invid nuvarande
residensets norra gafvel och i samma sträckning som detta vid Strandgatan belägen
byggnad med tillhörande gård och trädgård, och att embetet, med afseende å det erkändt
vigtigaste skälet för residensets utvidgning, eller behofvet af sundare, rymligare och ljusare
embetslokaler, samt, då detta ändamål, hufvudsakligen i följd af det nuvarande residenshusets
ringa bredd och åtskilliga fel i dess anläggning, icke kunde vinnas genom
pä- eller tillbyggnad deraf, ansett sig för ernående af berörda ändamål samt beredande
af möjlighet till ökadt utrymme jemväl för Landshöfdingen, böra i underdånighet hemställa
om aflåtande af nådig Proposition till Rikets Ständer i fråga om anvisande af
erforderliga medel till inköp af förenämnda, genom sitt omedelbara grannskap med nuvarande
residenset för dess utvidgning särdeles lämpliga egendom samt dess apterande för
ändamålet, derför sammanräknade kostnaderna uppgingo till 30,000 R:dr.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Utskottet funnit äfven detta
anslagsbehof icke vara af den angelägna vigt, att det ej bör stå tillbaka för andra
oundgängliga utgifter, för hvilka anslag vid denna riksdag påkallats; och Utskottet hemställer
derföre,
att förevarande nådiga framställning icke må af Rikets Ständer
bifallas.
18:o. Till arfvoden åt Jordeboks-kontorets tjenstemän har Kongl. Majit för år
1867 äskat enahanda anslag som hittills eller 24,700 R:dr; och hemställer Utskottet,
att det begärda anslagsbeloppet 24,700 R:dr måå Riksgälds-kontoret
anvisas.
19:o. Slutligen har Kongl. Majit begärt att till bestridande af utgifter för kolonien
S:t Barthelemy måtte anvisas för år 1867 en summa af 18,000 Ridr; och då af
Statsråds
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
13
Statsråds-protokollet inhemtas, att de kostnader, berörda koloni under sednare åren medfört
för Statsverket, icke understigit nämnda belopp, tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte för ifrågavarande ändamål anvisa en
summa af 18,000 R:dr, att år 1867 från Riksgälds-kontoret utgå,
20:o. Till Utskottets behandling har blifvit öfverlemnad en hos Ridderskapet och
Adeln väckt motion (N:o 46), deruti Herr Du Rietz, F, af anförda skäl, föreslagit, att
en telegraftråd måtte på Statens bekostnad sträckas från Fårösund öfver Wisby till
Burgsvik och vidare från Wisby till Slitö samt från Wisby till Ljugarn eller Rohnehamn;
men då Utskottet, i enlighet med de åsigter Rikets Ständer vid flera föregående
riksdagar i likartade frågor uttalat, anser telegrafverkets vidare utveckling böra hufvudsakligen
blifva beroende af de tillgångar, verket sjelf kan sig bereda, så att direkta
statsanslag för nya telegrafledningar icke ifrågakomma, hemställer Utskottet,
att förevarande motion ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
21:0. Uti en inom Bonde-Ståndet väckt, till Utskottets behandling remitterad
motion (N:o 167) har Riksdagsfullmägtigen Ola Lasson från Christianstads län, af
anförda skäl, föreslagit, att jordegare, som, efter behörig anmälan, med skog besådde
flygsandsfält samt dervid ställde sig till efterrättelse de föreskrifter såväl i afseende på
planteringens verkställande och vårdande, som i fråga om afverkningen, hvilka kunde
varda i sådant hänseende af Kongl. Maj:t meddelade, skulle vara berättigad att af statsmedel
erhålla godtgörelse för en tredjedel af kostnadssumman.
På sätt motionären antydt har Kongl. Maj:t redan under den 6 Mars 1863 meddelat
nådig Resolution i anledning af vederbörande embetsmyndigheters underdåniga för
slag
och utlåtanden i afseende på Statens deltagande i framtida vården af flygsandsplanteringarne
inom Christianstads län; och då Utskottet utaf Kongl. Maj:ts den 31
Oktober nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition med förslag till förnyad
förordning angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof inhemtat, att
frågan om åtgärder till hämmande af flygsand fortfarande är föremål för Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet, har Utskottet, helst Rikets Ständer vid flera föregående riks
dagar
uttalat den åsigt, att särskilda statsanslag för skogsplantering å flygsandsfält icke
borde ifrågakomma, ej kunnat den nu gjorda framställningen understödja; hemställande
alltså Utskottet,
att Riksdagsfullmägtigen Ola Lassons förevarande motion icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Februari 1866.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 21 Haft.
3
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 53.
Reservation er:
Emot lista och 2:dra punkterna (angående löneförhöjning för Kammar-kollegii Notarier
och Kamm arföl'vandter):
a) af Biskop Annerstedt, som ansåg Utskottet böra tillstyrka bifall till hvad
Kongl. Majit i berörda hänseenden föreslagit;
b) af Riksdagsfullmägtigen Carl Ifvarsson från Hallands län: »Enär jag icke kan
förestälfa mig att de eftersatta ärendena i Kammar-kollegium kunna påskyndas genom
löneförhöjning åt några der anställda ordinarie tjenstemän, och enär behofvet af förbättring
i tjenstemännens lönevilkor icke heller synes mig vara nöjaktigt ådagalagdt får jag,
i öfverensstämmelse med Utgiftsafdelningens förslag, afstyrka den ifrågavarande tillökningen
i Notariernes och Kammarförvandternes löner.»
Emot 6:te punkten mom. b. (angående löneförhöjning för Sekreteraren hos Ofverintendents-embetet),
af Riksdagsfullmägtigen Carl Ifvarsson: »Att Sekreterarens i Ofverintendents-embetet
inkomster äro för ringa i förhållande till hans samhällsställning och
göromål, har jag icke kunnat fatta, hvarföre jag ock afstyrker ali förhöjning i hans lön.»
Emot 7:de punkten (angående arfvodet åt en i värmnings- och ventilationsinrättningars
konstruerande och vård kunnig ingeniör), af Herrar Leijonancker, F. W. E. C.,
von Francken, G. W., Fåhreeus, O. I., och Huss, M.
Emot 15:de och 16:de punkterna (angående anslag för landtstats-embetshus i Jönköping
och Carlskrona), af Herr von Francken, G. W.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Oomp. 1866.
Litt. A.
Tabell öfver Riks-Statens Sjunde Hufvud-Titel.
i Mil års Riksstat anslår:
Förslag till blifvande Riks-stat:
Indelta
S p a n m å 1.
Indelta
Sp
anmål.
Räntor
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Penningar.
Räntor
Indelt på förslag.
Oindelt.
renmngar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 E:dr
kubikfoten
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 lt:dr
kubikfoten.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
ä 2 11: dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 E:dr
kubikfoten.
'
E:dr
öre
R:dr
öre
kub.-f.
k:r
E:dr
öre
kub.-f.
k:r
E:dr
öre
E:dr
öre
Finans-Departementet.
B:dr
öre
E:dr
öre
kub.-f.
k:r
E:dr
öre
kub.-f.
k:r
R:dr
ore
E:dr
ore
17,000
17,000
Departements-chefen
17,000
17,000
38,200
38,200
Departementets Expedition
38,200
38,200
109,600
109,600
Kammarkollegium.
Nuvarande anslaget 109,600: -—
Tillkommer:
Löneförhöjning för de 3:ne äldre Notarierne å 600 R:dr 1,800: —
Dito för de 2:ne yngre Dito å 300 R:dr 600: —
Dito för Kollegii 4 Kammarförvandter å 300 R:dr 1,200: —
Hyresersättning för förste Vaktmästaren 150: —
Förhöjning i anslaget till gratifikationer åt e. o. Tjenste-  män och Vaktbetjente 3,500:— 7 250-
116,850
116,850
108,255
113
4
226
80
108,481
80
Stats-kontoret med Krono-magasinerna samt Våg-statcrna i Fahlun och Avesta.
Penningar:
Nuvarande beloppet 108,255: —
Afgå: 0(lisponerade 700:— 107 555-—
Oindelt spanmål såsom i 1864 års Riks-stat ' 226:80
107,555
113
4
226
80
107,781
80
164,000
—
164,000
Stämpelpappers-omkostnader. Förslagsanslag
164,000
30,700
3 450
164,000
30,700
3,450
30,700
30,700
Mynt- och Kontroll-verken
3,450
—
3,450
Omkostnader för Kontroll-verket. Förslagsanslag
126,426 94
126,426
94
Kammarrätten
126,426
126,426
94
29,200
29,200
Öfver-Intendents-embetet.
Nuvarande beloppet . 29,200: —
Tillkommer:
Löneförhöjning för Sekreteraren 600: ■—
29,800
29,800
1,500,000
364
50
37
8
75
60
1,500,440
10
Postverket (kontanta anslaget på förslag att af postmedlen direkte utgå).
Penningar:
Nuvarande beloppet 1,500,000: —
Tillkommer, i öfverensstämmelse med beräkningen af
Statsverkets inkomster 500,000: — 2 000 000-
Indelta räntor såsom i 1864 års Riks-stat 364: 50
Indelt spanmål dito dito 75:60
;
2,000,000
364
50
37
8
75
60
2,000,440
10
70,000
70,000
Till Post-diligensernas fortskaffande på sådant sätt, att de skjntsskyldige ej
dermed betungas;
Reservations-anslag
70,000
70,000
1,800,000
1,800,000
Tull-verket (Förslags-anslag att af tullmedlen direkte utgå)
1,800,000
1,800,000
1,040,000
381
1,040,000
Ersättning till städerna för mistad tolag. Förslags-anslag
1,040,000
1,040,000
68
2,330
69
2,712
37
Jägeri-staten.
Penningar:
Nuvarande beloppet 381- 68
Afgå: Till Skogsplanterings-kassan öfverflyttade, indragna
kontanta löner 207: 93. 173. 75
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet 2,330- 69
Afgå: Till Statsverket indragna indelningar 1,119: — 1211- 69
173
7o!
1,211
1
69
X
1,385
44
.1
y i
5,037,213; 621
2,695| 19
37|
8I
75|60j
113
4
226| 80 j5,040,211
21
Transport
5,544,155| 69 j
1,576;
191
37 8
75 60]
113
4
226 80
5,546,034| 28
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 53.
1804 års Riks-stat anslår:
Förslag till blifvande Riks-stat:
Indelta
Spanmå 1.
Indelta
S p a n m å 1.
räntor,
Indelt pa förslag.
Oindelt.
räntor,
Indelt på förslag.
Oindelt.
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
.
Värde
ä 2 R:dr
mbikfoten.
Matt.
Värde
förslagsvis
å 2 E:dr
kubikfoten.
Summa.
Penninga
r.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R-.dr
kubikfoten.
Summa.
Transport
R:dr (
3,037,213
18,300
5 re
62
R:dr öre
2,695' 19
’ i
900 —
kub.-f.
37
k:r
8
E:dr
75
ire
60
kub.-f.;
113
1
k:r
4
lt:dr
226
jre
80
E:dr
5,040,211
19,200
öre
21
Transport
Skogsplanterings-kassan (kontanta anslaget såsom ersättning för hemmansräntor och
arrenden m. m., på förslag).
Penningar:
Nuvarande beloppet 18,300: —
Tillkommer :
Från Jägeristaten öfverflyttade indragna kon-  tanta löner 207: 93.
Ersättning för åtskilliga uti 1864 års Riks-  stat å anslaget till Jägeri-staten, uppförda
indelningar, hvilka i följd af Jägeritjen-  stemäns och betjentes afgång blifvit till
Statsverket indragna 4,431: 66.
S:r 4,639: 59.
eller i jemnadt tal 4,640: — 22 940-
Indelta räntor såsom i 1864 års Riks-stat 900: —
R:dr
5,544,155
öre
69
Ralr
1,576
öre
19
kub.-f.
37
k:r
8
R:dr
75
öre
60
kub.-f.
113
k:r
4
E:dr
226
öre
80
R:dr
5,546,034
öre
28
22,940
900
-
23,840
75,000
75,000
*
Skogs-institutet, lägre skogsskolor samt öfrige till skogsstaten hörande tjen-  StemänS aflöning!. Reservations-anslag
75,000
75,000
50,000
50,000
Till belöningar för rofdjurs dödande, Förslags-anslag
50,000
50,000
15,500
15,500
Lyshållning m. fl. ntgifter för kronans pnblika hns i Stockholm, Förslags-anslag
Byggnader och reparationer i Stockholm Reservations-anslag
15,500
48,000
15,500
48,000
48,000
48,000
60,825
60,825
Byggnader och reparationer i landsorterna, Reservations-anslag.
Nuvarande beloppet 60,825: —
i
Tillkommer: Förhöjning 9,175: —
70,000
70,000
23,700
22,004
81
359
5
719
_
170
1
340
20
46,764
01
Städers friheter, Förslags-anslag
23,700
22,004
81
359
5
719
170
1
340
20
46,764
01
3,000
3,000
Transportkostnader för Statsverkets RenrsefTekter Förslags-anslag
3,000
3,000
15,000
15,000
__
Ohservations- orh nnnhördsnmrenter m m Förslags-ansla»
15,000
19,500
15,000
19,500
19,500
19,500
ffiantalsskrifningsprovision, Förslags-anslag
570
1
1,140
20
1,140
20
Tionde-nrofvare
570
1
1,140
20
1,140
20
15,000
15,000
Restitutioner Förslags-anslag
15,000
•
15,000
1,500
1,500
Unnkiin af ved för Wisbv s k krnno-kalkngn Förslags-anslag
1.500
1.500
_
1,500
I
1,500
1,500
Rese- och traktaments-nennincar Förslags-anslag
1,500
18,659
58
18,659
58
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., Förslags-anslag.
Nuvarande beloppet 18,659: 58
Afgå för jemnande af hufvudtitelns slutsumma 38: 07
18,621
51
18,621
51
46,500
46,500
Extra utgifter Reservations-anslag
46,500
46,500
75,000
75,000
Kongl. Theatern
75,000
75,000
Summa
5,524,198
20
25,600
967
4
1,934
80
283
5
567
5,552,300
Summa
Anni.: Tillökningen i Hufvudtiteln utgör således 519,600 R:dr R:mt.
6,044,917
20
24,481
967
4
1,934
80
283
5
567
6,071,900
Litt. B.
Tabell öfver extra Statsregleringen
under Riks-statens Sjunde Hufvudtitel.
Stats-Utskot-  tet föreslår.
Till arfvoden åt tjenstemännen
i Kanimar-kollegii Jordeboks-kontor
R:dr.
24,700
öre.
Till bestridande af utgifter för
kolonien S:t Barthelemy
18,000
—
Summa
42,700 | —
Hör till Stats-Utskottete Utlåtande, 1865—1866, M 53.
STOCKHOLM, tryckt lios A. Holmberg å Comp., 1866.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 34.
1
\:o 54.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Febr. 1 866, kl. 2 <*, m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om
anslag till jernvägsbyggnader och till rörelsemateriel, å
redan anlagda stambanor.
(Riksg.-Afd.)
Sedan Stats-Utskottet den 2 innevarande månad afgifvit särskildt utlåtande
(N:o 48) angående den del af kögstberörda Proposition, hvarigenom Kongl. Majit,
till komplettering af bristande trafikmateriel å redan anlagda stambanor, äskat ett
särskildt anslag af Två Millioner Riksdaler; så lår Utskottet nu i ett sammanhang
meddela yttrande rörande öfriga delar af samma nådiga Proposition (införd
under N:o 47 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståudens Protokoll), äfvensom
om sådana under innevarande riksdag i detta ämne väckta motioner, hvilkas
besvarande funnits ega ett med den nådiga Propositionen oskiljaktigt sammanhang.
Jemte erinran, hurusom, efter södra stambanans öppnande för allmän trafik,
återstodo af de efter sednaste riksdag började stambanor ännu ofullbordade den
östra, den norra och den nordvestra, bar i förevarande nådiga Proposition Kongl.
Majit tillkännagifva, att särskilda underdåniga framställningar till Kongl. Majit
inkommit angående utlåtande till Rikets Ständer af framställningar:
l:o) om anslag till påbörjande af en stambana, utgående ifrån den under
anläggning varande banan mellan Stockholm och Upsala och sträckande sig genom
Upland, Westmanland och Dalarne i rigtning mot sjön Siljan;
Bih. till R. St. Prot. 1863 1866. 4 Sand. 1 Afd. 22 Baft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
2:o) derom att en jernväg mellan städerna Wexiö, Carlskrona och Calmar
måtte i uppgifven rigtning blifva anlagd genom Statens försorg och på dess bekostnad,
under vilkor för ortens kommuner att till företaget lemna ett bidrag af
en million Riksdaler, hvarifrån likväl skulle afräknas de belopp, hvilka enligt
kostnadsförslaget erfordrades för inlösen af jord och lägenheter, som för jernvägen
kunde behöfvas, emot det att kommunerna ansvarade derför att sådana fastigheter
blefve utan kostnad för Staten till jernvägen afträdda; och
3:o) om anläggandet af en jernbana mellan Nässjö jernvägsstation och Oscarshamns
stad, dervid man ansett sig kunna förutsätta, att, derest denna bana komme
att på Statens bekostnad anläggas, kommunerna villigt skulle efter förmåga härtill
lemna bidrag.
Dessutom hade i det af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
upprättade generalförslag öfver allmänna arbeten blifvit till erhållande af statsbidrag
förordade följande jernvägsanläggningar, nemligen :
l:o) från Frövi station på Örebro—Arbogabanan till Falun, med en beräknad
kostnad af 16,417,298 R:dr 14 öre och ett af Styrelsen tillstyrkt låneunderstöd
af 5,472,000 R:dr;
2:o) från Christianstad till Sölvesborg, med upptagen kostnad 1,400,000
R:dr och tillstyrkt låneunderstöd 933,000 R:dr;
3:o) från Moholms station å vestra stambanan till Mariestad, med beräknad
kostnad 678,249 R:dr 60 öre, och ifrågasatt låneunderstöd 452,167 R:dr;
4:o) från Håkantorps station å Herrljunga—Wenersborg—Uddevalla-banan
till Lidköping, beräknad till en kostnad af 898,100 R:dr, i förhållande hvartill ett
låneunderstöd af 590,000 R:dr blifvit tillstyrkt;
5:o) från Dalkarlsbergs grufvefält till sjön Wikern samt vidare till Carlskoga
faktori och sjön Möckeln, med upptagen kostnad 1,115,000 R:dr och tillstyrkt
låneunderstöd 743,000 R:dr; och
6:o) från Sundsvall till Stöde sjö i Wester-Norrlands län, hvilken jernvägsanlägguing
beräknats till en kostnad af 1,540,000 R:dr, och för hvars utförande
förordats ett låneunderstöd af 1,026,000 R:dr.
Efter att sålunda hafva omförmält ej mindre de stambanor, för hvilka anslag
blifvit begärda, än jemväl de enskilda jernvägsanläggningar, dem Väg- och
Vattenbyggnads-styrelsen ansett företrädesvis kunna komma i fråga till låneunderstöds
erhållande, har Kongl. Maj:t, med åberopande af hvad i den till Rikets sednast
församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition om Statens jernvägsbyggnader
blifvit yttradt om vigten af en jernvägsförbindelse mellan de förenade rikenäs
hufvudstäder och de fördelar, som deraf vore att vinna icke blott i militäriskt
afseende och för underlättandet af varuutbytet mellan de båda rikena, utan ock för
ett kraftigt befrämjande af de unionela förhållandenas utveckling, uti den nu
öfverlemnade nådiga Propositionen anfört, att de financiela förhållandena icke
i allmänhet gjorde tillrådligt att för den närmaste tiden, vare sig till bekostande
af de jernvägsanläggniugar, som omedelbart af Staten utföras, eller till understöd
medelst lån åt sådana, hvilka blifvit af enskilda bolag eller korporationer ifråga
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
3
satta, upplåna allt för betydliga summor, Kongl. Maj:t funne Sig böra föreslå
Rikets Ständer, att. vid innevarande riksdag uteslutande för nordvestra stambanans
fortsättning anvisa de medel, som för jernvägsbyggnader kunde komma att beviljas.
Denna bana vore nu från sina begge ändpunkter påbörjad. Rikets sednast
församlade Ständer anvisade nemligen dels erforderligt belopp för anläggning af
den del utaf nämnda bana, som hade sin sträckning från vestra stambanan till
Christinehamn, dels jemväl 600,000 R:dr, jemte blifvande räntevinst på statslånefonden,
beräknad till omkring 400,000 R:dr, för utförande på bandelen från riksgränsen
till Arvika af sådana arbeten, sorn fordrade längre tid för deras fulländning.
Hela kostnaden för sistnämnda bandel med en längd af 3 mil 31,000 fot
bade beräknats till 3,893,998 R:dr och skulle alltså det belopp, som för de återstående
arbetena å denna bandel erfordrades, efter afdrag af förut anvisade
1,000,000 R:dr, uppgå till 2,893,000 R:dr. Dl. likväl i de beräknade vinstmedlen
från statslånefonden någon minskning vore att emotse, bar Kongl. Maj:t, under
antagande att de arbeten, som å denna bandel återstå, skola, om icke oförutsedda
binder inträffa, under år 1867 kunna till bela sin omfattning fullbordas,
äskat att det för samma arbeten erforderliga anslag måtte anvisas att i jemnadt
tal under nämnda år utgå med 2,900,000 R:dr.
Beträffande det af Kongl. Maj:t för fullbordande af bandelen mellan riksgränsen
och Arvika sålunda äskade anslag och tiden för samma anslags lifgifvande,
bar, uti en särskild, Stats-Utskottet meddelad promemoria, Chefen för Statens
jernvägsbyggnader, jemte tillkännagifvande att af de för nordvestra stambanans
fortsättande från statslånefonden anslagna vinstmedel, förslagsvis beräknade till
400,000 R:dr, blifvit under åren 1864 och 1865 lyftade omkring 370,000 R:dr,
hvaremot af återstående 30,000 R:dr endast omkring 4,000 å 5,000 R:dr funnos
tillgängliga, under det att resten vore bestående i osäkra fordringar, som åtminstone
icke för innevarande års arbeten kunde påräknas, för öfrigt anmält att,
derest tillgångarne redan under innevarande år kunde medgifva utbetalning af ett
anslag å 1,200,000 å 1,500,000 R:dr för arbetenas fortsättning mellan Arvika och
riksgränsen, i afräkning på det för denna handels fullbordande, i Kongl. Maj:ts
högstberörda Proposition, till utgående under år 1867 äskade anslag af 2,900,000
R:dr, skulle afsevärda fördelar vinnas, enär tillfälle derigenom gåfves att på ändamålseuligare
sätt ordna de återstående arbetena, hvilka då skulle under detta
och nästa år kunna jemnare fortgå än som lät sig göra, ifall de hufvudsakligaste
arbetena måste uppskjutas till år 1867. Sålunda skulle man genom anslagets fördelning
på tvänue år kunna undvika att på en gång hafva å denna linie samlad
den större arbetsstyrka, som, om hela anslaget hänfördes till ett enda år, måste
derstädes användas, men hvars inqvartering och uppehälle i denna glest bebodda
trakt vore förenade med stora svårigheter; — vidare skulle redan i år rails och
sleepers kunna anskaffas samt sålunda rails-läggningen och ballastningen tidigare
påbörjas, hvarigenom icke allenast besparing i anläggningskostnaden skulle uppstå
utan jemväl hela denna handels öppnande för allmän trafik i icke obetydlig
mån fortskyndas; — slutligen skulle derigenom jemväl lemnäs tillfälle att begagna
Norska jernbanans erbjudande att för ballastarbetenas fortskyndande tillhandahålla
en ballastmateriel af ett lokomotiv och 50 vagnar, som mot ersättning finge
användas och genom hvilket erbjudande den fördel vunnes att egen ballastmateriel,
hvars transporterande och underhåll alltid blefve med större kostnader förenadt,
icke skulle för denna bandel behöfva anskaffas.
■i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
Stats-Utskottet, till hvars handläggning blifvit öfverlemnade åtskilliga inom
de särskilda Riks-Stånden väckta motioner rörande dels anslag till fortsättande
af andra Statens stambanor än den nu ifrågavarande nordvestra, dels äfven bidrag till
enskilda jernvägsanläggningars utförande, kommer framdeles, vid dessa motioners
behandling i tillfälle att sig yttra om och i hvad män Utskottet anser, att några
medel utöfver dem, som för nordvestra stambanans fortsättande kunna af Rikets
Ständer varda anvisade, må vid innevarande riksdag för andra jern vägsanläggningar
beviljas. Utan att således härom nu uttala någon åsigt, har Utskottet, hvad
beträffar den del af nordvestra stambanan, som är belägen mellan riksgränsen och
Arvika, funnit samma bandel, såsom utgörande ett af banans vidare fortsättning
oberoende helt och antagligen gifvande en icke obetydlig trafikinkomst, företrädesvis
böra komma till fullbordande; och får alltså Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t behagat föreslå rörande beloppet af det anslag, som för
denna bandel erfordras och med afseende å hvad chefen för Statens jernvägsbyggnader
haft att upplysa om de fördelar, som för arbetets fortgång och ändamålsenligare
ordnande skulle kunna hemtas af ett redan under innevarande år till lyftning
medgifvet förskott, härmed vördsamt hemställa:
l:o att Rikets Ständer, för fortsättning och afslutande af de å
nordvestra stambanan från Arvika till riksgränsen mot Norge
återstående arbeten, måtte anvisa en summa af 2,900,000
R:dr, att med 1,200,000 R:dr utgå under innevarande år samt
med öfrige 1,700,000 R:dr under år 1867,
genom hvilken hemställan Utskottet anser sig jemväl hafva besvarat ej mindre de
motioner, sorn dels hos Ridderskapet och Adeln af Herr von Axelson, Joli. Fr. (motion
N:o 3) och Friherre Gederström, R. (motion N:o 95), dels inom Borgare-Ståndet af
Herr Sundvallson, J. (motion N:o 152), blifvit afgifna rörande anvisandet, bland annat,
af anslag för nu ifrågavarande handels färdigbyggande, än jemväl den motion (N:o
52), hvaruti Per Persson från Wermlands län, med hvilken Olof Olsson i Olebyn
från samina län sig förenat, inom Bonde-Ståndet gjort framställning derom att
Rikets Ständer med görligaste första måtte bevilja den för meranämnda handels
fullbordande beliöfliga summa.
Hvad nu dernäst angår nordvestra stambanans vidare fortsättning och dervid
i främsta rummet dess sträckning från Arvika till Christinehamn, hade från
början tagits för afgjordt, att denna sträckning lämpligast skulle finna sin väg öfver
Carlstad. Sedan nemligen Kongl. Maj:t år 1852 åt dåvarande chefen för Topografiska
korpsen, General-löjtnanten Akrell uppdragit att, efter anställda undersökningar,
afgifva yttrande och förslag rörande ett systematiskt bestämmande af
jernvägsstamlinier inom riket, blef af honom afgifvet ett preliminärt utkast, antydande
den rigtning i allmänhet, hvaruti stambanorna borde sträcka sig och dervid
han, hvad särskildt den sedermera så kallade nordvestra banan beträffade, föreslog
att densamma skulle få sin sträckning öfver Björneborgs bruk till Christinehamn
samt vidare förbi Carlstad genom Arvika till Norge.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
o
Den sedermera år 1855 i nåder tillsatta jernvägskomité, likasom dåvarande
chefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten Friherre Ericson i sitt år 1856
afgifna betänkande rörande Statens jernvägsbyggnader, instämde i detta förslag,
hvilket jemväl af Kongl. Maj:t biträddes i Dess den 28 November sistnämnda år
till Rikets då församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition angående utförandet
af sådana större jernvägsanläggningar inom riket, som med allmänna medel borde
bekostas.
Den år 1858 ytterligare förordnade jernvägskomité, som af flera anförda
skäl ansåg Arvika vara en af de punkter, som nordvestra stambanan under alla
förhållanden borde beröra och att banans rigtning genom Wermland derigenom
äfven till stor del bestämdes, förklarade att, alldenstund genom banans utstakning
öfver Nedra Frykens utlopp genom Norselfven i granskapet af Harsäter det produktiva
och folkrika Fryksdals härad komme att erhålla förbindelse med jernvägen
samt staden Carlstad, såsom provinsens hufvudort och belägen vid Clarelfvens
utlopp i sjön Wenern, otvifvelaktigt förtjenade att af jernvägen beröras, och
anställda undersökningar ådagalagt, att några fördelar i tekniskt eller ekonomiskt
hänseende icke skulle vinnas genom banans utläggande längre in i landet från
Christinehamn till sjön Fryken, giltig anledning saknades att för banan antaga
någon annan sträckning än öfver Carlstad. Men ehuru alltså alla dessa yttranden
utfallit till förmån för Carlstads-linien, skedde sådant likväl med ett partielt afvikande
från den åsigt, som redan år 1852 af General-löjtnant Akrell, i hans
ofvanberörda utlåtande, yttrades derom att stambanorna borde företrädesvis dragas
genom de inre delarne af landet, hvilka isynnerhet och mer än kustorterna vore
i behof af lättare kommunikationsanstalter och hvarigenom stambanorna blefve
i stånd att från båda sidor upptaga de grenbanor, som från kringliggande orter
med dem söka förbindelser. Denna åsigt framhålles jemväl i den af Kongl. Maj:t
till Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag angående Statens jernvägsbyggnader
aflåtna nådiga Proposition. I denna Proposition förklarar nemligen
Kongl. Maj:t Sig anse, att de stambanor, som komme att på Statens bekostnad
byggas, borde framdragas förnämligast genom de orter, hvilka, i anseende till sin
aflägsenhet från vattenkommunikationer, af dessa icke kunde draga fördel; att
följaktligen en stambana blott undantagsvis borde i en längre sträckning framgå
parallelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma
vid sådana punkter, der den inre rörelsen antingen redan befunnes eller kunde
emotses blifva för vissa orter koncentrerad; samt att, alldenstund ett vigtigt syftemål
med stambanorna jemväl vore att underlätta förbindelsen med främmande
länder samt mellan betydligare handelsplatser inom riket, afståndet emellan stambanornas
ändpunkter borde i möjligaste måtto förkortas, till besparing såväl i
byggnadskostnad som i tid och transportutgifter, dock under iakttagande, såvida
sådant utan längre omvägar kunde ske, att stambanorna jemväl komme att beröra
de punkter, som med hänsigt till ett för inre rörelsen gynnsamt läge eller
större produktion mest voro i behof af kommunikationer och väl belägna för bibanors
anslutande. Slutligen har äfven 1858 års jernvägskomité, ehuru den säger
sig sakna giltig anledning att för banan tillstyrka någon annan sträckning än öfver
Carlstad, funnit sig böra såsom en oegentlighet anmärka, att jernvägen på
nära fyra mils längd skulle komma att anläggas i närheten af sjön Wenerus
norra strand. Också började inom provinsen Wermland meningarne snart nog
blifva delade om den ifrågasatta sträckningens lämplighet och huruvida icke banan
till större fördel för såväl det allmänna som rörelsen inom provinsen borde
6
Stata-Utskottets iftlåtande N:o 54.
dragas mera genom det inre af länet. Dessa stridiga åsigter föranledde jemväl
Kongl. Maj:t att i Dess vid sistförflutna riksdag rörande Statens jern vägsbyggnader
aflåtna nådiga Proposition meddela det förklarande att, ehuru åstadkommandet af
en jern vägsförbi ndelsé mellan de förenade rikenas hufvudstäder utgjorde en vigtig
länk i kedjan af det Svenska jernvägssystemet och innefattade ett för begge folken
eftersträfvansvärdt mål, Kongl. Maj:t likväl, i betraktande af de skiljaktiga meningar,
som inom Wermland iörefunnes om banans lämpligaste sträckning, ansåg densammas
rigtning från dess båda ändpunkter då icke böra definitivt fastställas längre än, å ena
sidan, till Arvika och, å den andra, till Christinehamn; och funno, med anleduing af
hvad Kongl. Majit sålunda tillkännagifvit, Rikets sednast församlade Ständer sig böra
i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes, innan ytterligare framställning
till Rikets Ständer komme att ske om fortsättande af arbetena å denna bana,
låta verkställa förnyade undersökningar för utrönande af lämpligaste sträckningen
för meranämnda banas fortsättande från Christinehamn mot Arvika. Dylika undersökningar
hafva derefter blifvit af Kongl. Majit anbefallda och resultaten af
dessa undersökningar framlagda i den nådiga Proposition, som Kongl. Majit till
Rikets Stäuder vid innevarande riksdag aflåtit.
Af denna nådiga Proposition, jemte de handlingar, som dels vid densamma
funnits fogade, dels sedermera blifvit till Utskottet öfvérlemnade, inhemtas hufvudsakligen,
hurusom de tvänne alternativen, hvilka slutligen blifvit framlagda, i afseende
å längd och anläggningskostnad förhölle sig sålunda till hvarandra, att under
det den södra linien eller den öfver Carlstad gående, med bibehållande af hufvudsakligen
enahanda rigtning, som förut varit för densamma afsedd, skulle blifva
10 mil 13,724 fot lång och kunna anläggas för en summa al 11,770,000 Ridr, komme
deremot den norra linien, som blifvit föreslagen att från Christinehamn, få sin
sträckning öfver Norum, Dejefors och Nilsby mellan sjöarne södra och mellersta
Fryken mot Arvika, att erhålla en längd af 10 mil 21,584 fot och i anläggning
kosta 12,920,000 Ridr. Om företrädet mellan dessa alternativer voro meningarne
inom orten fortfarande mycket delade. För utredande af denua fråga och för bestämmande
af det företräde, som borde lemnäs den ena eller andra af dessa sträckningar,
blefvo såväl af 1864 som af 1865 års Landsting inom Wermlands län särskilda
komitéer nedsatta, hvilkas betänkanden utföllo till förmån för den nordligare
rigtningen, och i öfverensstämmelse hvarmed sistnämnda års Landsting, i
underdånigt memorial af den 23 sistlidne 8eptember, uttalade den åsigt, att den
norra linien, i synnerhet om en bibana från Filipstad till det å denua linie belägna
Norums jernbruk komme till stånd, vore den sträckning, hvaraf provinsen
Wermland kunde påräkna den största förmånen. Dock hade, i sammanhang härmed,
blifvit anmäldt, att Landstingets berörda beslut blifvit fattadt först efter votering,
som utfallit med 34 röster mot 28, hvilka sednare förenat sig örn den mening,
att någon åsigt i ofvanberörda hänseende icke borde, i saknad af fullständig
utredning, af Landstinget uttalas.
I det underdåniga utlåtande, som Kongl. Majits Befallningshafvande i Wermlandsf.
län afgaf vid insändandet af Landstingets berörda framställning, förklarade
Kongl. Majits Befallningshafvande att, då nordvestra stambanans främsta ändamål,
det nemligen att åstadkomma en jernvägsförbindelse mellan de förenade rikenas
hufvudstäder, lika fullständigt komme att ernås, antingen banan anlades öfver
Carlstad eller öfver Norum—Nilsby, Kongl. Majits Befallningshafvande, vid bestämmandet
af sin åsigt rörande de ifrågavarande bansträckningarnes inbördes
företräde, funnit sig böra uteslutande från synpunkten af provinsens intressen och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
7
allmänna fördelar taga dessa alternativa linier i öfvervägande. Hvad då först beträffade
persontrafiken, blefve densamma, i fråga om banans begagnande för genomresa
till eller från Norge, antagligen oförändrad, hvilkendera rigtningen än valdes,
hvaremot den persontrafik, som betingas af rörelsen inom provinsen och befolkningsförhållandena
i de trakter, hvilka närmast omgifva banan, otvifvelaktigt
varder större, om densamma utlägges i den utstakade sträckningen öfver Carlstad.
Vidkommande åter varutrafi/een, så, ehuru det alltid måste blifva vanskligt att uppgöra
beräkningar öfver den sannolika qvantiteten af möjligen blifvande godstrafik
på en stambana af mer än tio mils utsträckning, kunde likväl för en sådan beräkning
någon ledning hemtas af provinsens allmänna näringsförhållanden och de
matericla resurser, hvaraf dessa betingas; och då, bland provinsens näringsgrenar,
jernbandteringen af ålder intagit ett framstående rum, ansåg Konungens Befallningshafvande
denna handterings gagn böra vid frågans bedömande vinna väsendtligt
afseende. Enligt Bergmästare-embetets uppgift för år 1864 hade under samma
år inom Wermland:
malmbrytningen uppgått till 2,178,800 centner, eller något mer än 1 af all
inom riket bruten jernmalm;
tackjernstillverkningen utgjort 903,469 centner eller nära -J af hela rikets;
stångjernstillverkningen 661,852 centner eller något mera än 4 af hela rikets;
samt tillverkningen af jernmanufaktur 85,551 centner, eller mellan 4 och \
af hela rikets tillverkning.
Dessa data funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemna stöd för det yrkande
af bergshandteringens idkare, att deras handtering så mycket som möjligt
borde tillgodoses vid bestämmandet af läget för stambanan genom Wermland.
Filipstads jemte kringliggande bergslager, från hvilka provinsens masugnar och
jernverk försågos med deras behof af malm och tackjern, voro visserligen medelst
en af insjöar, kanaler och mindre jernvägar bildad sammanhängande kommunikationsled
vid Christinehamn förenad med Wenern, äfvensom härigenom en möjlighet
gifven att, äfven om Carlstads-linien valdes, kunna från nämnda bergslager
med ringa prisskilnad forsla deras produkter öfver Christinehamn och Carlstad
till vestra Wermlands jernverk; men då denna kommunikation, såsom beroende
af vattendragens isbeläggning, alltid måste blifva inskränkt till vissa tider af året,
och då, vid fråga om en så dyrbar kommunikationsanstalt som en genom det allmännas
försorg och på dess bekostnad anlagd stambana, ej blott det närvarandes
behof utan äfven framtidens kraf borde komma under öfvervägande, funne Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande angeläget att banan så utlades, att fördelarne af densamma
må kunna framgent vidare utvecklas. Möjligheten att, om södra sträckningen
vunne företrädet, kunna från Filipstad till stambanan åvägabringa en bibana,
ville Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finna ännu mera aflägsnad, sedan
genom den sednast skedda utstakningen Carlstads-linien i trakten af Wee blifvit
utlagd ytterligare sextusen fot sydligare än förut, och numera till nästan hela sin
längd mellan Carlstad och Christinehamn kotnme att löpa i sjelfva utkanten af
sjön Wenern. En bibana i denna sträckning skulle dessutom komma att gå helt
nära intill och nästan parallclt med den redan befintliga kommunikationsleden
mellan Filipstad och Christinehamn samt på långt när icke i samma mån som en
bibana från Filipstad till Norum tillfredsställa mellersta Wermlands bruksintresse.
På grund häraf och då, enligt hvad Jernvägs-komitéen i sitt betänkande jemväl
förklarat, de jernvägar, som i stort skola gagna bergshandteringeu och trävarurörelsen,
hvilken sednare inom norra och vestra Wermland drifves i ganska be
-
8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
tydande utsträckning, mäste anläggas så, att de kunna uppsamla största möjliga
qvantitet af råämnen och produkter så nära produktionsorterna som möjligt, saint
såsom allmän grundsats dessutom gällde, att stambanornas lägen böra bestämmas
jemväl med afseende derå att genom bibanor med dem må kunna förbindas sådana
aflägsna produktiva orter, som icke kunna af stambanorna omedelbart beröras,
funne Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dessa båda kufvudsytten fullständigare
ernås, om den nordliga sträckningen öfver Norum—Nilsby antoges. Derigenom
skulle nemligen beredas möjlighet att med minsta kostnad åstadkomma en jernvägsförbindelse
mellan bergslagen och stambanan. Utan att behöfva anlita omvägen
öfver Christinehamn skulle en beqväm forsling då kunna vinnas för alla de
bergsprodukter, som nu på särskilda kommunikationsleder transporterades till länets
vester om Clarelfven belägna jernverk, på samma gång sorn åt bruken och
sågverken inom mellersta delarne af Wermland på närmare håll öppnades nya utfartsvägar,
såväl åt Arvika och Norge, som österut åt Christinehamn och vestra
stambanan; finnande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för nordvestra stambanans
utläggande i sådan sträckning, att banan så mycket som möjligt närmade sig de
jernproducerande och skogbärando orterne, ett ytterligare skäl i den omständigheten,
att fraktgodset å stambanorna, enligt numera vunnen erfarenhet, utgjordes,
förutom spanmål, hufvudsakligen af jern- och skogseflekter. Hvad särskildt beträffade
skogsprodukterna hade visserligen, genom den utredning rörande skogstillgångarne
inom vestra Wermland, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts Befalluingshafvandes
uppdrag, verkställts af extra Öfverjägaren T. Norrby bekräftelse vunnits
på den klagan, som blifvit förd öfver skogarnes förminskning och bristen på åtgärder
för befrämjande af deras återvext, men äfven om man på grund af berörda
utredning måste anse ostridigt, att en öfverafverkning å skogarno inom vestra
Wermland lör närvarande egde rum och att alltså det antagande man gjort att
denna del af Wermland skulle ega skog i tillräcklig myckenhet icke allenast för
underhållandet af de nya masugnar, hvilkas anläggande kunde påkallas af en genom
jernvägen ökad malmtillförsel från östra Wermland, utan jemväl till försäljning
af kol åt hergslagerne, icke skulle kunna, utan äfventyr för skogarnes bestånd,
i den närmaste framtiden förverkligas; ansåg likväl Kongl. Majus Befallningshafvande
att man åt de Wermländska skogarnes nuvarande, i allmänhet mindre
goda beskaffenhet icke borde inrymma ett allt för stort afseende, enär hågen
för en förbättrad skogsvård inom länet visade sig vara i tilltagande samt dessutom,
i den mån skogarnes alster komme att stiga i värde, en omtänksammare behållning
dermed komme att inträda. Beträffande slutligen jordbruksnäringen, komme
för Ölme och Wäse samt Kihls härader begge sträckningarne att blifva gemensamma,
under det att Nyeds härad komme att beröras af den norra samt Carlstads
tingslag att genomskäras af den södra sträckningen. Dessa härader och tingslag,
som alla voro sädesproducerande utöfver egen konsumtion, syntes följaktligen
för sitt jordbruk icke kunna hemta mycket större gagn af den ena än af den andra
rigtningen, enär den utskeppning af spanmål till Göteborg, som underlättades
af den sydligare sträckningen, funne sin motsvarighet uti en genom banans nordligare
rigtning befrämjad spanmålsafsättning på bergslagen. Genom den sydligare
liniens antagande komme visserligen en minskning att vinnas i den skjutsningsskyldighet,
sorn för närvarande vore ganska betungande för de utmed den gamla
kommunikationsvägen mellan Christinehamn och Carlstad belägna hemmanen, i
följd hvaraf ett ökadt antal dragare kunde vid jordbruket användas, men då i allt
fall
Stats-Utskottets Utlåtande i\:o 54.
Ö
tall antagligt vöre att skjutsningsbesvär innan kort komme att ordnas på, ett
för jordbrukaren mera tillfredsställande sätt, ansåg Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
denna omständighet icke kunna tilläggas någon synnerlig vigt i fråga om
bestämmandet af jernvägens sträckning; och hade, på grund af hvad sålunda blifvit
anfördt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förklarat sig anse att nordvestra
stambanans framdragande genom det inre af provinsen i den öfver Norum—Nilsby
utstakade rigtningen skulle för provinsen och utvecklingen af dess hufvudnäringar,
synnerligast jernhandteringen och trävarurörelsen, blifva af större fördel, än
om banan anlägges öfver Carlstad, dock endast under förutsättning att en bibana
från bergslagen till stambanan vid Norum eller någon annan punkt i närheten
deraf kommer till verkställighet. Deremot hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke ansett sig tillkomma att afgifva något yttrande, huruvida banans utläggande
i förstnämnda rigtning komme att äfven för det allmänna bereda så öfvervägande
fördelar, att på grund deraf det kunde vara skäl att på banans byggande använda
ett så mycket högre anläggningskapital, som för den norra linien erfordrades,
jemte de bidrag från Statsverket, som, i händelse detta alternativ komme till utförande,
sannolikt skulle ifrågasättas för anläggande af bibanor från såväl bergslagen
som Carlstad.
Vidlyftigheten af det betänkande, som afgafs af de vid Wermlands läDs
landsting år 1864 utsedda komiterade, och derefter med Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
ofvan omförmälda utlåtande till Kongl. Maj:t öfverlemnades, medgifver
endast en sammanträngd framställning af samma betänkandes innehåll. Efter att
hafva redogjort för åtskilliga provinsen Wermlands allmänna förhållanden i afseende
på storlek, folkmängd, näringsförhållanden och produktion, m. m, öfvergå
komiterade till en jemförelse mellan do fördelar och olägenheter, som nordvestra
stambanans begge ifrågasatta sträckningar skulle komma att medföra såväl för
provinsen enskildt sorn för landet i sin helhet. Beträffande dervid först den södra
sträckningen, anmärka komiterade att denna bana under nära fyra mils längd
följer stranden af sjön Wenern och erinra hurusom en sådan banans rigtning alldeles
strider mot de åsigter, som af vederbörande alltid blifvit uttalade rörande
sträckningen af andra stambanor, för hvilka man företrädesvis förordat sådana från
segelbara vatten skiljda lägen, som lemnade tillfällen till lättade transporter åt
landets inre delar. En bana utefter Wenerns kust borde alltså, då annan väg
fanns att välja, icke ifrågakomma. Å denna bana kunde dessutom forsling af
tungt gods icke i annat fall förutsättas, än då sådant gods, på väg å ena sidan
mot Norge och å den andra mot vestra stambanan, ginge transito genom Christinehamn
eller Carlstad. Hvarje annan forsling af dylikt gods komme nemligen
att söka Wenern med dess billigare fraktkostnad. En särskild olägenhet företedde
sträckningen utmed Wenern genom de svåra snöstormar, som under vintertiden
komme att hindra trafiken. På andra sidan om Carlstad skulle södra linien få
sin sträckning nära parallelt med den segelbara Clarelfven och sålunda rivalisera
med dess trafik. För provinsens framtida utveckling skulle denna bana blifva ett
hinder, enär derigenom, enligt komiterades åsigt, skulle tillintetgöras möjligheten
att från bergslagen inkomma med en bibana, med mindre än att man dervid måste
begå ånyo det felet att låta denna bibana blifva parallel med en förut befintlig
kommunikationsled. Landstingets komiterade erinra härvid om den vigt, som
jernvägskomitéen i sitt utlåtande tillerkänt bibanorna oell nödvändigheten af
dessa bibanors upptagande i ändamålsenliga rigtningar. Ingendera af de tvänue
Bih. till Ji. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 22 Bäft. 2
10
Slats-Utskottets Utlåtande N:o 54-
hufvudan märkningar, som sålunda blifvit anförda mot den sydligare sträckningen,
funnos att göra mot det nordligare alternativet. I stället för att, såsom Carlsstads-linien,
löpa parallelt med förut varande kommunikationsleder, aflägsnade sig
denna linie genast, i närheten af Christinehamn, från Wenerns strand och vore,
då den kommit på 3J mils afstånd från nämnda stad, redan inne i bergslagen, derifrån
den kunde påräkna en mängd tyngre effekter att forsla. Vid Norum skulle
denna sträckning erbjuda en lämplig punkt för anknytning af en bibana från Filipstad.
Vid Norum eller å någon annan punkt på linien mellan Christinehamn och
Clarelfven klefve jemväl lämpligaste stället att gå in med en bibana från Carlstad,
som sålunda skulle erhålla en nu saknad beqväm kommunikation med bergslagen.
På något öfver en mils afstånd från Norum skulle denna nordligare bana
skära Clarelfven straxt nedanom sjön Lusten och följa elfven förbi Dejefors ofvan
fallen och derefter gå ned mot sjön Wisten. Derigenom att jernvägen komme
att beröra Clarelfven såväl ofvan som nedan Dejefors vunnes den stora fördelen,
att effekter utan särskild transport kunde komma in på jernvägen såväl från den
norr om Dejefors ända till Munkfors segelbara delen af Clarelfven, som från södra
delen af samma eif. Ungefär en mil vester om Clarelfven och sedan landthöjden
mellan Wisten och Fryken blifvit medelst en tunnel genomgången, skulle jernvägen
passera det sund, som skiljer Mellan- och Nedre-Frykarne. Vid denna öfvergång
komme den ej obetydliga trafiken från Fryksdals härad att upptagas, och
då såväl Öfre- som Mellan-Frykarne endast vid starkare köld lägga sig, skulle
genom denna sträckning öppnas en nästan ständig förbindelse, hela sex milen
norrut, med det folkrika Fryksdals härad. Något vester om Frykarne sammanfalla
väl de begge alternativen, men dervid borde likväl ikågkommas att möjligheten
för hela den trakt, som ligger vester om Fryken intill Norska gränsen, attmed
någon fördel kunna afsätta sina kol, berodde på en direkt jernvägsförbindelse
med bergslagen. Denna lättade kolafsättning och den större inkomst, som derigenom
kunde hemtas af skogarne, skulle jemväl åstadkomma en mera vårdad
skogsskötsel och ett högre kapitalvärde för skogarne.
Efter denna jemförelse mellan de fördelar och olägenheter, som provinsen i
sin helhet skulle hemta af den ena eller andra sträckningen, företaga sig komiterade
en granskning af den nytta eller skada, som hvarje särskildt härad skulle
hafva mera af den ena sträckningen än af den andra, och komma dervid, på anförda
skäl, till den åsigt att Fernebo, Nyeds, Wisnums, Ölme, Wäse, Kihls, Nedre
och Öfre Fryksdals samt Jösse härader hafva väsendtliga fördelar af den nordligare
sträckningen; — att Öfre och Nedre Elfdals härader äfvensom de nordliga
delarna af Nordmarks och Gillbergs härader kunna, om äfven i mindre mån,
hemta nytta af den norra linien, hvilket i så måtto jemväl vore förhållandet med
det sädesproducerande Näs härad, som afsättningen derifrån af spaumål till bergslagen
blefve underlättad; att för sydligare delarne af Gillbergs och Nordmarks
härader, likasom för Grums härad, den ena eller andra sträckningen vore likgiltig;
samt att, ehuru för staden Carlstad och Carlstads tingslag den södra sträckningen
syntes förmånligare, denna förmån likväl, enligt komiterades åsigt, vore mera
skenbar än verklig. Hvad slutligen angiuge Statens vinst eller förlust af den ena
eller andra sträckningen, vore komiterades åsigt, att då Norums-linien räknar inom
3 mils afstånd från banan 11,000 å 12,000 innevånare mera än Carlstads-linien,
persontrafiken icke kunde antagas blifva större å den sednare än å den förra,
under det att godstrafiken å Norumsbanan genom bibanan Norum—Filipstad måste
blifva betydligt öfvervägande. Det gods, som, kommande från eller gående
State-Utskottets Utlåtande N:o 34-
11
till bergslagen, då, måste med begagnande af nämnda bibana passera Statens
bana, skulle, enligt komiterades beräkningar, lemna åt stambanan en årlig bruttoinkomst
af omkring 178,000 R:dr. Men hela denna trafik skulle för statsbanan
gå förlorad, om bibanan ej komme till stånd, emedan trafikkostnaderna visa sig
sådana, att dessa effekter ej kunna på nuvarande trafikleder framforslas till någon
punkt å Carlstads-linien och derefter med någon fördel gå på stambanan. Den
högre nettobehållning, som det, nordligare alternativet genom sin förening
med bibanan skulle tillskynda Staten, beräkna komiterade till minst 120,000 R:dr,
motsvarande ungefärligen räntan på det belopp, hvarför nära 3 mils jernväg under
vanliga förhållanden bör kunna byggas. Ur alla dessa skäl förklarade komiterade
alltså sin åsigt vara att någon annan sträckning icke borde ifrågakomma äu den,
som afsåg att draga hufvudbanan i den föreslagna nordligare rigtningen och derefter
med denna bana genom bibanor förena såväl Carlstads som Filipstads bergslag;
varande komiterades betänkande åtföljdt af åtskilliga tabeller angifvande
grunderna för komiterades beräkningar rörande produktionen af bergshandteringen
inom Wermland, inkomsterna af trafiken på en blifvande bibana mellan Filipstad
och Norum, äfvensom de ökade inkomster, sorn genom denna bibana skulle uppkomma
för stambanan, m. m.
Mot de af komiterade sålunda yttrade åsigter hafva åtskilliga landstingets
ledamöter sig reserverat och dervid hufvudsakligen anfört att, hvad först beträffade
den jerntillverkning inom vestra Wermlaud, som man antoge skulle blifva
en följd af stambanans anläggande i den nordligare rigtningen, saknade detta antagande
all grund, enär en sådan tillverkning med malmer från Filipstads bergslag,
oaktadt nuvarande kommunikationers ofullkomlighet, skulle i närvarande
stund, då priset i vestra Wermland för en stig kol vore 7 å 8 R:dr, blifva mera
lönande än sedan jernvägstrafiken börjat och kolprisen, såsom man förmodade,
komme att stiga till 12 R:dr. Den dyrare frakten, sorn nu förefunnes, klefve
nemligen mer än motsvarad af den förhöjning, som i kolprisen vore att emotse.
Hvad åter anginge den beräknade fördelen af koltransport från vestra Wermland
till bergslagen, måste denna beräkning bortfalla, enär enligt Extra Öfverjägaren
Norrbys utredning, öfverafverkning å vestra Wermlands skogar redan för närvarande
egde rum och följaktligen något öfverskott, afsedt för bergslagens behof,
icke utan skogarnes förintelse kunde åstadkommas. Beträffande dernäst den bibana
mellan Filipstad och Norum, på hvars anläggande komiterades alla beräkningar
vore grundade, ville det, enligt uppgjorda kalkyler, synas antagligt, att
denna bibana skulle komma att gå mod en årlig förlust af omkring 50,000 R:dr,
hvadan möjligheten af en sådan banas åstadkommande syntes ganska osannolik.
Och utan en sådan bibana måste all jemförelse mellan de båda sträckningarne
utfalla till Carlstads-liniens fördel. Denna sednare bana går igenom oller närmar
sig provinsens egentliga sädesproducerande och bördigaste orter. Sålunda skulle
ölme. Wäse, sydvestra delen af Kihls, Fryksdals, Grums, Näs och Gillbergs härader
äfvensom Carlstads tingslag företrädesvis hafva fördel af den sydligare rigtningen.
För Elfdals, Jösse och Fernebo härader — de två sistnämnda för den
händelse att någon bibana till bergslagen ej komme till stånd — syntes den ena
eller andra sträckningen vara likgiltig, under det att för Wisnums och Nordmarks
härader Carlstads-linién skulle underlätta samfärdseln med länets residensstad.
Nyeds härad vore alltså det enda, sorn, enligt reservanternas mening, skulle af en
bana öfver Norum hafva en öfvervägande och bestämd fördel. Härvid borde jemväl
tagas i betraktande den förmån, som provinsens hufvudort, Carlstad, skulle
12
Stats- Ut ikottets Utlåtande N:o 54.
hemta ai denna sydligare rigining; dernäst att denna bana, jemte det att den mot
endast 4 öre högre fraktpris per centner kunde tillföra vestra Wermland alla de
bergslagsprodukter, som i komiterades betänkande upptagas, derjemte skulle uppfånga
Fryksdalens och till en del vestra Wermlands bruks- och sågverkseffekter
iör att föra dem till Carlstad såsom utskeppningsort; och slutligen jemväl att den
södra sträckningen vore både kortare och billigare samt i tekniskt hänseende
vida fördelaktigare än den ifrågasatta sträckningen öfver Norum.
Chefen i mellersta Yäg- och Vattenbyggnads-distriktet Majoren C. Adelsköld,
som afgifvit utlåtande och kostnadsförslag angående den från Filipstad till
Norum ifrågasatta bibanan, har i samma utlåtande förklarat sig anse nordvestra
stambanans dragande öfver Norum, Dejefors och Nilsbyn emellan nedre och mellersta
Fryken till Arvika, med en bibana från Norum till Filipstad, utgöra den
kommunikation, som bäst skulle uppfylla såväl provinsens som det allmännas
behof, öfver blifvande inkomster och utgifter kunde visserligen någon fast beräkning
icke göras, men vid jemförelse med andra jernvägar, anlagda under enahanda
förhållanden, ville det synas antagligt, som borde en bibana mellan Filipstad
och Norum, af Majoren Adelsköld beräknad att kosta 2,258,000 R:dr, efter
några års förlopp kunna lemna 5j procent ränta å det beräknade anläggningskapitalet
äfvensom stambanans ökade inkomst genom denna bibana antagas till
minst 220,000 R:dr årligen samt alltså med Statens intresse vara förenligt att genom
beviljande af erforderligt låneunderstöd underlätta denna bibanas anläggning.
Upplysningsvis anser Utskottet sig hår böra meddela, att den aktieteckning,
som för ifrågavarande bibanas anläggande blifvit föranstaltad och som, enligt hvad
Kongl. Majit i Sin nådiga Proposition tillkännagifva, intill den 11 sistlidne November
uppgick till 2,533 aktier, motsvarande 253,300 R:dr, sedermera fortgått
så att densamma, såvidt Utskottet förevisade teckningslistor gåfve vid handen,
numera uppgick till 619,200 R:dr och sålunda öfversteg det kapital af 600,000
R:dr, som för bolagets konstituerande ansetts erforderligt: dock hade mot Persbergs
grufveaktiebolags beslut att för bibanan teckna 75,000 R:dr åtskilliga delegare
i detta grufvebolag sig reserverat, hvarefter och sedan grufvestyrelsen å
samma beslut sökt fastställelse, Kongl. Majit, genom nådig resolution den 2 i denna
månad, på anförda skäl förklarat den begärda fastställelsen icke kunna meddelas.
Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader, som enligt nådig befallning anställt
undersökningar rörande de ifrågavarande tvänne jernvägsalternativen, hade
för dessa undersökningar redogjort i ett vid den nådiga Propositionen fogadt underdånigt
utlåtande, hvaraf inhemtades, bland annat, att den norra linien, med en
längd af 10 mil 21,584 fot, vore beräknad att kosta 12,920,000 R:dr, under det
att den södra sträckningen, som blefve 10 mil 13,724 fot lång, erfordrade en anläggningskostnad
af 11,770,000 R:dr. Don sednare hade alltså fördelen af såväl
7,860 fots kortare väglängd, som 1,150,000 Ridrs lägre anläggningskostnad. Den
södra linien företedde jemväl gynsammare lutnings- och krökningsförhållanden,
hvadan densamma i alla dessa hänseenden egde företräde framför Nilsbylinien.
Men åt detta företräde borde likväl, enligt Styrelsens förmenande, icke tillerkännas
ett så afgörande inflytande, att ju icke detta företräde kunde mor än motvägas
eller ersättas af det större gagn för den kringliggande trakten och den ökade
trafik för de öfriga stambanorna, som det andra alternativet möjligen skulle genom
ett fördelaktigare läge kunna framkalla. I detta afseende förekomme, att
Carlstads-linien, på sträckningen mellan Christinehamn och Carlstad eller under
3| giil§ längd, följde helt nära stranden af Wenern och att samma linie, i sin
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
13
fortsättning trän Carlstad till Harsäter, hvarest den ej långt från föreningspunkten
med Nilsbylinien berör Frykarnes vattendrag, sträcker sig parallelt och helt nära
den redan befintliga jernvägs- och vattenkommunikationen mellan Nedra Fryken
och Carlstad. Den kan således på första tredjedelen af sin längd icke påräkna
någon trafik från mer än en sida och har under derpå följande 2| mil att täfla
med en redan befintlig kommunikationsled, under det att Nilsbylinien, som sträcker!
sig mera genom det inre af landet, kan till följd deraf påräkna trafik från
båda sidor utmed hela sin längd och blifva af större gagn för bergslagsorten, som
den närmare berör. Denna sednare linie vore derjemte bättre belägen för anslutandet
af en bibana från Filipstad, hvarigenom en för bergshandteringen särdeles
nyttig och af årstiderna oberoende förbindelse mellan nämnda bergslag och det
vestra skogsproducerande Wermland skulle kunna åstadkommas. En annan omständighet
till förmån för denna linie vore att densamma öfvergick Clarelfven nedanför
fallen vid Dejefors, hvarifrån elfven vore segelbar till Wenern, samt derefter
följde samma eif ofvanför nämnda fall, hvarifrån segling stöde öppen till
Munkfors, och tillfälle kunde beredas till lättad export af den omkringliggande
skogstraktens produkter. Deremot stod Nilsbylinien icke i omedelbar beröring
med Carlstad, ehuru förbindelse med nämnda stad erbjöd sig dels vid Dejefors
genom Clarelfven och dels vid Nilsbvsundet, hvarifrån en kommunikationsled, dels
på vatten och dels med jernväg, förde till Carlstad. För begge linierna erbjöde
sig stora terrängsvårigheter. Gemensamma sådana svårigheter voro dels den tunnel,
som till en längd af 1,850 fot måste sprängas i närheten af sjön Rinnen, dels
jemväl den till 117,532 kubikfamnar beräknade bankfyllningen öfver sjön Werrnelens
norra ända; hvarförutan å Nilsbylinien mellan sjöarne Wisten och Fryken
förekomme en tunnelsprängning af icke mindre än 4,110 fots längd, för hvilket
arbetes fullbordande ansågs åtgå en tid af 3J å 3| år, under det att de öfriga
arbetena borde kunna under loppet af 3 år medhinnas, derest icke någon del af
första arbetsårets sommar ginge förlorad; hemställando styrelsen att den för hela
arbetet beräknade kostnadssumman måtte fördelas att utgå på 3 år, med en tredjedel
det första, hälften det andra och en sjettedel det tredje arbetsåret, samt att,
om förhållandena dertill skulle föranleda, första årets anslag i afräkning på det
tredje måtte förökas med 500,000 R:dr.
I den underdåniga skrifvelse, som Rikets Ständer vid sistlidna riksdag afläto
angående då beviljade anslag till jernvägsbyggnader, begärde Rikets Ständer
att, innan Proposition om anslag till fortsättande af arbetena på Statens stambanor
kommo att vid innevarande riksdag aflåtas, vederbörande kommuner måtte på
förhand varda i laga ordning hörde, huruvida do ville kostnadsfritt afstå den jord,
som för dessa anläggningars fortsättande och fullbordande erfordrades. Med anledning
häraf och sedan jernvägsbyggnads-styrelsen i sitt afgitna kostnadsförslag
för Nilsbylinien anmält, att kostnaden för inlösen af den för nämnda linie erforderliga
jord blifvit beräknad till 228,450 R:dr samt att häraf belöpte 129,700 R:dr
på den del af linien från Arvika österut, som för båda alternativen blefve gemensam,
hade Kongl. Maj:t anbefallt länsstyrelsen i Wermland att såväl i afseende
u
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
å den norra linien öfver Nilsby, som äfven å den södra öfver Carlstad, inhemta
vederbörande kommuners yttrande, huruvida de voro villiga att kostnadsfritt upplåta
den för jernvägsanläggningen erforderliga jord eller ock tillskjuta den för dess
inlösen beräknade kostnad. Från jern vägsbyggnads-styrelsen bade sedermera inkommit
förslag å expropriationskostnaden jemväl för södra linien, upptagande
denna kostnad till 202,070 R:dr. Då härifrån afräknades det belopp af 129,700
R:dr, som, enligt hvad nyss nämndes, fölle på den del af banan, hvilken från Arvika
österut vore för begge alternativen gemensam, återstode för södra linien en
jordersättning af 72,370 R:dr mot 98,750 R:dr för Nilsby-linien. Yedorbörande
kommuners yttranden, som vid tiden för den nådiga Propositionens allåtande icke
hunnit från Konungens Befallningshafvande inkomma, hade sedermera genom chefen
för Kongl. Civil departementet blifvit Utskottet meddelade; och inhemtades af
dessa yttranden hufvudsakligen :
i afseende å Norumslinien:
att af de tio kommuner, genom hvilkas områden nordvestra stambanan
enligt denna sträckning blifvit utstakad, hafva Warnums, Ölme, Wäse, Kihls,
Frykeruds, Boda, Brunskogs och Arvika landsförsamlingars kommuner, likasom
de enskilde jordegarne derstädes enhälligt vägrat att utan ersättning afstå den
till expropriation afsedda mark eller att bidraga till densammas inlösande, hvaremot
Nedre Ulleruds kommun utfäst sig att tillhandahålla erforderlig mark utan
all ersättning af Staten och Nyeds kommun beslutat att med 5,000 Riksdaler
bidraga till expropriationskostnaden; emot hvilket sednare beslut besvär dock
blifvit inom behörig tid hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anförda; samt
i afseende å Carlstadslinien:
att Warnums, Ölme, Wäse, Fogelviks, Grafva och Frykeruds kommuner
förklarat sig icke vilja bidraga till inlösen af den för jernvägsanläggningen erforderliga
jord; men att följande enskilde jordegare erbjudit sig att, utan ersättning
upplåta dem tillhörig mark i banans linie, nemligen:
inom Wäse socken, egarne af Hammars och Wälinge säterier samt ett
mantal Bottenvik all skogs-, ängs- och betesmark, under förbehåll, att station
anlägges inom socknen;
inom Fogelviks socken, egarne till hemmanet Stafnäs skogsmarken samt
Alsters bolag såväl inegor som skogsmark; och
inom Grafva socken, handlanden O. F. Ahlmark all erforderlig skogsmark
å hemmanet Bryngfjordens område;
att vidare inom Carlstads landsförsamling landtbrukaren C. Stenbäck på
Rud utan anspråk på ersättning upplåtit honom tillhörig mark, hvarjemte församlingen
beslutat, att med en efter tusendet af taxeringsvärdet beräknad afgift
bekosta inlösen af all för banan behöflig jord inom socknen, hvilket beslut dock
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande öfverklagats;
att Kihls socken efter omröstning beslutat att med 5 öre på hvarje fyrk af
alla beskattningsföremål årligen i fern år bidraga till exproprierandet af den mark,
sorn erfordras för banans framdragande genom socknen i nu ifrågavarande sträckning,
med befrielse från deltagande häruti för säteriet Carlslund, hvars egare, under
vilkor att ej vidkännas någon annan utgift för ändamålet, afsagt sig l af den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
15
på säteriets jord belöpande lösen; varande dock jemväl öfver detta beslut besvär
hos Kongl. M.aj:ts Befallningshafvande anlörda; samt slutligen
att staden Carlstad förklarat sig villig att, utan anspråk på ersättning, till
Statens fria disposition upplåta den för stambanans framdragande genöm staden
och dess område erforderliga mark, äfvensom nödigt utrymme för bangård; hvaremot
staden Christinehamn, med hänsigt till de betydliga uppoffringar, staden redan
fått vidkännas lör stambanans framdragande till staden samt lör upplåtande
af mark till station med flera anläggningar, vägrat att ytterligare afstå någon
jord utan ersättning.
Efter omförmälande af hvad, på grund af sednast församlade Ständers beslut,
sålunda blifvit i detta ämne åtgjordt, yttrar Kongl. Majit i Dess nådiga Proposition
följande:
“Hvad angår nordvestra stambanans sträckning mellan Christinehamn och
Arvika synes väl antagligt, att den nordliga rigtningen öfver Nilsby, derest en
bibana från bergslagen till stambanan vid Norum eller annan punkt i närheten
dertill komme till stånd, skulle för provinsen Wermlands jernkandtering och trävaru-rörelse
blifva af större gagn än den södra öl ver Carlstad; men då härvid
måste komma under betraktande att den södra linien har en vida lägre anläggningskostnad,
att den är kortare och i afseende å lutnings- och krökningsförhållanden
fördelaktigare, samt att i följd häraf den jemväl i framtiden är mindre
kostsam att trafikera och underhålla, anser Kongl. Majit afgörandet af frågan om
den ena eller andra liniens utförande väsendtligen böra bero derpå, om de uppoffringar,
som Irån det allmännas sida sålunda skulle erfordras för den längre och
dyrare linien, kunna motvägas af en så mycket större trafik inom provinsen, att
inkomsterna af denna linie komme att lemna fullt öfverskott till betäckande af de
ökade utgifterna. Det kan härvid icke lemnäs utan uppmärksamhet, att en bibana
till bergslagen, beräknad att, utan all materiel, uppgå i kostnad till ‘2,258,000
Riksdaler, icke lärer kunna åvägabringas utan låneunderstöd från Statens sida till
betydligt belopp, äfvensom att dylikt understöd äfven komme att erfordras, om,
för genomförandet af do provinciela kommunikationerna till länets residensstad,
en bibana från stambanan till Carlstad jemväl skulle utföras.
De af Wermlands läns landsting tillsatte komiterade hafva beräknat den
förökade trafik på nordvestra stambanan i dess nordliga rigtning öfver Nilsby,
som skulle komma att uppstå genom bergslagens rörelse medelst bibana från Filipstad,
till 177,854 Riksdaler; men vid granskning af denna beräkning förekommer,
att en del af de produkter, som deri upptagits, icke uteslutande kunna räknas
till fördel för denna linie, enär uti föreuätnnda summa ingå fraktafgifter för
stångjern, salt, viktualier och stenkol för hela längden till eller från Göteborg,
omkring 30 mil, till ett belopp af sammanräknadt 52,844 Riksdaler; — att inkomsten
af personaltrafiken upptagits till 30,000 Riksdaler för 30,000 passagerare,
utan att förhållandet med. rörelsen mellan de ställen denna bandel skulle beröra,
synes berättiga till antagandet af en så stor persontrafik: — att en betydlig
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
del af den beräknade malm- och jerntransporten från bergslagen till vestra Wermland
samt af kol från vestra Wermland till bergslagen grundas på förutsättningen
af så riklig skogstillgång i de vestliga delarne af provinsen, att derigenom
skulle betingas en ömsesidig varuforsliug, som å nuvarande kommunikationsvägar
förmenas icke låta sig verkställa; — meD att i afseende å dessa skogstillgångar
en, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnande, af jägeri tjensteman uppgjord
beräkning gitver föga betryggande utsigt, att desamma skola för framtiden
lemna något betydligare öfverskott utöfver ortens egna behof; — samt att till
jemförelse med förenämnda uppskattning af rörelsen på norra linien icke blifvit
uppgjord någon beräkning af den rörelse å södra linien, som borde kunna emotses,
dels till följd deraf, att vestra Wermland efter denna sträckning tidigare än
eljest skulle anträffa hamn vid Wenern, dels deraf att för provinsens olika delar
en direkt kommunikation blefve beredd med länets residensstad, hvars handel och
rörelse måste för kringliggande ort vara af stor vigt och hvars betydenhet för
provinsen, såsom sätet för läns- och stifts-styrelsen och föreningspunkten för
flera allmäuua inrättningar, måste betinga en persontrafik af större omfattning än
som för någon annan puukt derinom kan förefinuas eller framdeles uppstå. Slutligen
borde ock tagas i betraktande, att den rörelse å norra linien, som uppkommer
allenast mellan de två punkter, der de båda alternativen skilja sig från hvarandra,
är den, hvilken hufvudsakligen skulle genom södra liniens anläggning
komma att förloras, enär det väl svårligen lärer kunna antagas, att då redan nu
mellan Filipstads bergslag och Christinehamn förefinnes en, om än ofullständig,
dock jemförelsevis med förhållandet i andra bergslagsorter betydligen underlättad
kommunikation dels på vatten och dels på jernväg, utsigten till ömsesidig utvexling
af produkter mellan vestra Wermland och bergslagen, derest skogstillgångarne
å förra stället eljest till en sådan utvexling gifva grundad anledning, skulle
i allo försvinna, om den södra linien öfver Carlstad komme till stånd, enär, med
en vid längre afstånd proportionsvis lägre jernvägstaxa, tre å fyra mils tillökning
i väglängd icke bör kunna i så väsendtlig mån inverka på rörelsen, att densamma,
om den eljest hvilar på naturlig grund, deraf kan omintetgöras; och då nu
icke med någon grad af säkerhet kan antagas, att trafikinkomsterna å den dyrare
linien öfver Nilsby skola så mycket öfverstiga inkomsterna å den södra linien
öfver Carlstad, att Statens uppoffringar för åstadkommande af den förra i förening
med erforderliga bibanor kuuna dermed betäekas, har Kongl. Maj:t funnit
sådana förhållanden här icke förekomma, att ifrågavarande stambana bör förläggas
i annan rigtning än den kortaste och billigaste, desto mindre som den förra
linien äfven för provinsen måste vara af stor vigt, då betydande delar af densamma
derigenom sättas i direkt förbindelse med länets residensstad, hvarest jemväl
äro förlagda dess förnämsta undervisningsverk, sjukvårdsinrättningar och
penningeanstalter samt hvarest redan nu varuomsättningen framkallat en liflig
handel och sjöfart.
På grund af alla dessa skäl fann Kongl. Haj:t Sig böra föreslå, att Rikets
Ständer, tili utförande af nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Carlstad
till Arvika, beräknad att för hela sin utsträckning kosta 11,770,000 R:dr, må, under
antagande af arbetets utförande inom 1869 års slut, anvisa en tredjedel af
samma kostnad i jemnadt tal med 3,924,000 R:dr; varande dervid tillika af Kongl.
Majit hemstäldt, dels att den nedsättning i utgifterna, som kunde blifva en följd
af vederbörande kommuners beslut om upplåtelse af jord till bananläggningen eller
om
i i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
17
om bidrag till expropriationskostnaden, måtte afräknas först å de följande årens
anslag, dels jemväl att, till förberedande arbeten å denna linie, likasom till fortsättning
å dem på linien mellan Arvika och riksgränsen, som fordra längre tid för
utförandet, må af förenämnda belopp få förskottsvis under år 1866 utgå 500,000
R:dr, då återstoden för år 1867 blefve 3,424,000 R:dr.“
Sedan Utskottet sålunda återgifvit hvad Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
med deri åberopade, till Utskottet öfverlemnade handlingar, i fråga om den nordvestra
stambanan hufvudsakligen innehålla, får Utskottet derjemte här upptaga de
förslag, som blifvit framställda uti de inom Riks-Stånden väckta och till Utskottet
remitterade motioner, hvilka på ifrågavarande stambanas anläggning hafva afseende.
Sådana motioner hafva blifvit afgifna:
inom Ridderskapet och Adeln:
af Friherre Cederström, R. (motion Nio 95), som alternativt yrkat, antingen
att för fullbordande af hela nordvestra stambanan, i den rigtning, som blifvit på
Statens bekostnad utstakad, erforderliga medel måtte af Rikets Ständer beviljas,
eller, om den financiela ställningen icke skulle medgifva banans anläggning till hela
dess längd, anslag måtte gifvas till fullbordande af den del utaf samma bana, som
är belägen mellan Christinehamn och Carlstad;
af Friherre af Ugglas, O. (motion N:o 96), som, jemte afgifvet förslag rörande
förändradt sätt för verkställande af den upplåning, som för utlörande af Statens
jernvägsbyggnader ytterligare erfordrades, hemställt att, om och när nödiga medel
genom denna upplåning erhölles, deraf måtte i mån af behof och på de tider Kongl.
Maj:t eger bestämma, användas de för nordvestra och östra stambanornas fullbordande
erforderliga medel, eller för den förra af dessa banor 13,413,864 R:dr;
inom Borgare-Ståndet:
af Herr A. Waldenström, som i afgifven motion (N:o 81) föreslagit, att
Rikets Ständer vid innevarande riksdag ville bestämma nordvestra stambanans
sträckning genom Wermland från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika i den
rigtning, som sistlidna år blifvit på Statens bekostnad utstakad och att erforderliga
medel till banans byggande derjemte måtte anslås;
af Herr J. Sundvallson, hvars motion (N:o 152), i hvad densamma angick
nordvestra stambanan, innehöll det förslag, att af denna bana borde under åren
1867, 1868 och 1869 fullbordas, jemte bandelen Arvika—Riksgränsen, jemväl den
bandel, som kunde varda beslutad mellan Christinehamn och Carlstad, dertill erforderliga
medel alltså borde anvisas;
af Herr C. F. Ridderstad (motion N:o 164), hvilken framställt enahanda
förslag, som det, hvilket innefattas i Friherre af Ugglas här ofvan anförda motion;
inom Bonde-Ståndet:
af Riksdagsfullmägtigen Fr. Aug. Forsbeck (motion N:o 256), med hvilken
Riksdagsfullmägtige Anders August Andersson från Östergötlands och S. Jonsson
från Jönköpings län sig förenat och hvars yrkande sammanföll med de förslag,
Bih. till R. St. Prot. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
dem Friherre af Ugglas och Herr Ridderstad i deras nyss omförmälda motioner
framställt;
af Riksdagsfullmägtigen Lars Daniel Andersson från Wermlands län (motion
N:o 333), med hvilken Riksdagsfullmägtige P. Persson, P. Eriksson, A. Jonsson och
Olof Olsson i Olebyn, alla från Wermlands län, sig förenat och som i likhet med
Herr Waldenström föreslagit, att Rikets Ständer vid innevarande riksdag måtte
bestämma nordvestra stambanans sträckning genom Wermland från Christinehamn
öfver staden Carlstad till Arvika och Charlottenberg i den rigtning, som blifvit
på Statens bekostnad utstakad, och derjemte, så långt Statens tillgångar sådant
medgifva, anslå erforderliga medel till banans byggande; samt
af Georg Nyqvist (motion N:o 358), som, under anförande att, då den undersökning,
som hittills hållits rörande den nordvestra stambanans framdragande i en
nordligare rigtning än öfver Carlstad, väl ledt till utredning af de tekniska förhållandena,
men ej af de ekonomiska fördelarne för provinsen Wermland och för
riket af de olika linierna, hemställt att en fullständig och opartisk undersökning
af den trafik, som utefter båda linierna kan uppstå, måtte af Rikets Ständer beslutas
och att, intill dess denna undersökning blifvit verkställd, anslag ej måtte
beviljas för någon annan del af nordvestra stambanan mellan Christinehamn och
Arvika än den, som är för båda sträckningarne gemensam.
Af de inom Riks-Stånden i detta ämne förda diskussioner har Utskottet
slutligen inhemtat, att enahanda meningsskiljaktighet, som rörande den ena
eller andra sträckningen förekommit inom provinsen Wermland, jemväl inom
representationen synes vara rådande. Bland de yttranden, som sålunda än
för den norra och än för den södra linien afgifvits, har likväl Utskottet
ansett sig böra egna särskild uppmärksamhet å det anförande, som hos Ridderskapet
och Adeln afgifvits utaf Herr H. F. Oldevig, hvilken, under åberopande
af det förhållande, att han under 23 års tid varit Wermlands läns Landshöfding
samt derunder haft bästa tillfälle att om provinsen, dess näringar och
behof taga fullständig kännedom, förklarat sig anse den i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition föreslagna södra sträckningen hafva ett afgjordt företräde framför den
ifrågasatta nordligare rigtningen. Den vexeltransport af malm och tackjern från
bergslagen till vestra Wermland, samt af kol från vestra Wermland till bergslagen,
som till hufvudsakligt stöd för det nordligare alternativet åberopades, skulle, enligt
Herr Oldevigs åsigt, dess mindre kunna påräkna någon varaktighet, som redan
i närvarande stund, innan ännu någon sådan vexeltransport kommit till stånd, vestra
Wermlands skogar voro utsatta för en årlig öfverafverkning, som uppskattats till
en vedmassa af mer än 5,000,000 kubikfot. Den bibana från Filipstad till Norum,
som man velat sätta i förening med det nordligare alternativet, skulle, enligt Herr
Oldevigs förmenande, långt ifrån att, såsom landstingets komiterade antagit, gifva
vinst, årligen medföra en ganska betydlig förlust. Då man toge i betraktande
att den södra linien finge sin sträckning genom den bördigaste och bäst bebyggda
delen af länet, under det att den norra till en stor del vore dragen genom länets
magraste, företrädesvis af en fattig befolkning bebodda trakter, komme den förmån
att försvinna, som man annars velat tillerkänna den norra sträckningen
derutinnan, att densamma, mera än den södra, finge sin rigtning inåt provinsen.
Från provinsens inre delar funnos för öfrigt redan så många och så billiga kommunikationsleder,
alla förande till Wenern och vidare till Göteborg, att, om en
jernväg anlades i den nordliga rigtningen, utan att någon bibana i sammanhang
dermed komme till stånd, denna jernväg skulle, med de billiga sjökommunikatio
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 54.
19
ner, som stodo till buds, blifva högst obetydligt begagnad. Förenad med en bibana
från Filipstad, borde visserligen den norra linien för bergslagen och några
deromkring belägna bruk kunna medföra åtskilliga fördelar, men likväl icke af
beskaffenhet att uppväga södra liniens egenskap att för länet i allmänhet blifva
den mest gagneliga och för Staten den mest inkomstbringande sträckningen. På
sådana grunder och i betraktande af den södra liniens mindre anläggningskostnad,
förmånligare lutningsförhållanden och kortare anläggningstid, hade Herr Oldevig
ansett sig böra förorda stambanans framdragande i den sydligare sträckningen.
Under det att denna vigtiga fråga af Utskottet behandlades, beslöt, på gifven
anledning, Utskottet att från styrelsen för Statens jernvägstrafik infordra
åtskilliga uppgifter, afsedda att tjena till upplysning vid den jemlörclse, som Utskottet
hade att anställa rörande de begge föreslagna sträckningarnes ömsesidiga
fördelar och olägenheter. I sådant ändamål begärde Utskottet underrättelse:
l:o) “om och i hvad mån de å den norra eller den s. k. Nilsbylinien förekommande,
något ofördelaktigare lutnings- och krökningsförhållanden kunna komma
att medföra någon afsevärd större kostnad för trafiken och underhållet, jemförd
med samma kostnad å den södra eller Oarlstadslinien";
2;o) “om det kan antagas, att trafikinkomsterna å Nilsbylinien skola så mycket
öfverstiga inkomsterna å Oarlstadslinien, att den förra liniens dyrare anläggningskostnad
kan dermed anses blifva Staten ersatt"; och
3:o) “om trafik taxorna, sådana de nu äro eller med den deri föreslagna nedsättning,
kunna medgifva att provinsen Wermlands produkter af jern och trä
skola till större qvantiteter söka Christiania såsom exportort, om Nilsbylinien
kommer till stånd, än om den öfver Carlstad varder anlagd."
För att utreda den första af dessa frågor hade Styrelsen vid sitt utlåtande
fogat en tabellarisk jemförelse mellan de upprättade profilerno, utvisande de stigningar,
horisontalplaner och lutningar, som å båda linierna förekomma, äfvensom
ett sammandrag af de olika lutningsförhållandenas sammanlagda längd, angifven
såväl i mil och fot som i procent af hvardera liniens hela längd. Ur denna jemförelse
framgick det resultat att, då kostnaden för den drifkraft, som skall öfvervinna
motståndet, i medeltal för hvarje tågmil kan antagas utgöra 3 R:dr 63 öre
och alltså för hvarje tåg å Oarlstadslinien om 6,69 mil 24 R:dr 28 öre, skulle
tillökningen för Nilsbylinien, antagen till 15 procent, blifva 3 R:dr 64 öre, genom
hvilken skilnad, med beräkning att 2 tåg dagligen i hvardera rigtningen passera
banan, en ökad årlig trafikkostnad af omkring 5,000 R:dr skulle drabba Nilsbylinien,
eller i allmänhet 2,500 R:dr för hvarje tåg, som dagligen året om fram och
åter passerade banan.
Hvad åter kurvorna beträffade, har Styrelsen funnit desamma, då på ingendera
linien några sådana funnos med mindre radie än 2,000 fot, icke kunna i någon
afsevärd grad inverka på trafikkostnaden.
Likaledes har Styrelsen ansett underhållskostnaden af banan, per mil räknad,
icke kunna komma att synnerligen ökas till följd af Nilsbyliniens något
starkare stigningar och större antal krökningar, om äfven dessa förhållanden icke
vore alldeles utan inflytande.
I afseende på den här ofvan omförmälda andra frågan, huruvida trafikinkomsterna
å Nilsbylinien kunde antagas blifva så mycket högre, att denna linies
dyrare anläggningskostnad derigenom blefve Staten ersatt, erinrar Styrelsen hurusom
persontrafiken här såsom annorstädes och snarast i ett glest befolkadt land,
uppnår en viss kulmination, hvaröfver den sedermera blott långsamt höjer sig^
•20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
hvaremot godstrafiken städse tilltager i en vida högre proportion. Sålunda hade
antalet transporterade personer å Statens jernvägar varit
år 1863
996,868,
* 1861  1,024,441,
„ 1865
1,091,022,
under det att nämnda år gods fraktats, nemligen:
år 1863  3,994,216 centner,
„ 1864  5,264,311
„ 1865
6,694,264
hemtande Styrelsen ej mindre af dessa sifferförhållanden, än jemväl af den erfarenhet,
som flera enskilda jernvägar lomnat, anledning till det antagande, att “de
“banor komma att i framtiden lemna det bästa ekonomiska resultatet, som läggas
“så att do kunna tilldraga sig den största möjliga godsrörelse eller med andra
“ord hufvudsakligen betjena de näringar, som producera stora qvantiteter, oaktadt
“möjligheten att transportera deras produkter förutsätter låga frakter." I detta
afseende vill Styrelsen finna Nilsbylinicn ega företräde framför Carlstads-linien af
följande skäl:
l:o. “Berör Carlstads-linien sjön Wenern vid tvänne hamnar, Skattkärr
och Carlstad, hvadan alla bergs- och sltogseffekter, som komma från Nyed och
Elfdalen redan äro vid hamn med omedelbar vattenförbindelse till Göteborg, då
de på sina äldre transportleder uppnått jernvägen och således sannolikt icke då
behöfva densamma för att framkomma till sin destination för billig frakt, med
mindre än att en för båda vägame menlig täflan i fraktpriser uppkommer eller att
undantagsvis en snabbare befordran är för trafikanten vigtigare än en billigare
frakt; hvaremot Nilsbylinicn på 2 å 3 mils afstånd från Wenern skär de nämnda
trakternas nuvarande transportvägar och således kan vid jemförelse med sjöfrakten
räkna sig kostnaden för 2 å 3 mils lands- eller elftransport tillgodo.®
2:o. “Öfvergår Nilsbylinicn Clarelfven vid Dejefors, hvilken punkt styrelsen,
med kännedom deraf att denna eif utgör den hufvudsakligaste, om icke enda
transportleden för Kihls, Nyeds och Elfdalens häraders jern- och trävarutillverkning,
har anledning antaga såsom en af de vigtigaste platser för dess blifvande
godstrafik, som nordvestra banan kan beröra."
3:o. “Befordrar Nilsbylinicn, att döma efter kända förhållanden, anläggning
af en bibana till Filipstads bergslag, hvarigenom ett för Wermland ganska vigtigt
utbyte af träkol, malm och tackjern emellan dess vestra delar, der de sednare
råämnena saknas, och bergslagen, dit träkol måste föras, uppkommer, hvilket utbyte
efter all anledning icke lika billigt och, hvad träkol beträffar, troligen alldeles
icke, i anseende till då nödiga omlastningar, kan ega rum, om stambanan lägges
direkte emellan Christinehamn och Carlstad."
Ehuru styrelsen, i saknad af andra officiela uppgifter än ett meddelande
om beloppet af de effekter, som under år 1863 passerat Dejefors och den der nedanför
belägna Forshaga sluss, och hvaraf inhemtades, att nämnda år derstädes
förbifraktats, bland annat, 49,868 tolfter plankor samt 217,630 centner tackjern,
icke vore i tillfälle att framlägga bestämda kalkyler öfver den inkomst, som
kunde tillskyndas Nilsbylinien genom dess ofvananförda läge; ansåg styrelsen sig
likväl ega anledning till det antagande att den högre årsinkomst, som erfordrades
för att betäcka den summa af 1,150,000 Riksdaler, hvarmed anläggningskostnaden
för Nilsbylinien komme att öfverstiga den för Carlstadslinien, verkligen kunde af
den norra linien påiäknas. Denna högre årsinkomst borde nemligen uppgå till
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
21
69,000 Riksdaler för att kunna lemna sex procent ränta och amortering å den
summa af 1,150,000 Riksdaler, som Nilsby linien vöre dyrare, hvilken nettobehållning
återigen, enligt 1865 års trafikförhållanden, förutsatte en ökad bruttoinkomst
af 173,000 Riksdaler; men att en sådan högre bruttoinkomst verkligen skulle
komma Nilsbylinien till godo ville Styrelsen finna bekräftadt
dels af de nuvarande fraktförhållandena för jern och trävaror från Dejefors
och Carlstad, jemförda med de priser, hvartill samma varor kunna å jernväg
forslas till Göteborg, och som gåfve Styrelsen anledning antaga att största delen
af trafiken med plank och stångjern, som nu passerar Dejefors för vidare transport
öfver Carlstad till Göteborg, komme att begagna jernvägen, sorn från Dejefors
till Göteborg endast vore 0,8 mil längre än från Carlstad;
dels af nuvarande trafikförhållandena vid Statens jernvägar, med hänsyn
till jern- och trävarutrafikens stora inflytande på inkomsterna, hvarpå såsom exempel
anfördes att, enligt 1864 års jernvägsstatistik, sådana stationer sorn Ousby,
Laxå och Elmhult gifvit större inkomst för afsändt gods än t. ex. Örebro och
Alingsås och, hvad Ousby beträffar, äfven mera än Jönköping och Falköping;
dels ock af det förhållande att träkol i stora qvantiteter transporteras på Statens,
Köping—Hults och Nora—Ervalla-jernvägar tolf mil och deröfver till Nora; hvadan
fraktinkomst af denna vara bör, om banan anlägges öfver Norum och Nilsby
samt en bibana åstadkommes från Norum till Filipstad, kunna påräknas från hela
den del af vestra Wermland, som af jernvägen beröres; och
dels slutligen deraf, att erfarenheten visat, det bibanor lemnat ganska betydliga
inkomster åt Statens jernvägar, såsom t. ex. Borås jernväg, hvars rörelse
år 1864 åt Statens jernvägstrafik inbringade en nettobehållning af 50,000 Riksdaler;
samt Köping—Hults-jernvägen omkring 40,000 Riksdaler. Anmärkande
Styrelsen, i en särskild not till dess skrifvelse, att, derest af trafiken vid Dejefors
endast 25,000 tolfter plank, motsvarande 425,000 centner, och 150,000 centner
stångjern och stål blefve föremål för transport på jernvägen till Göteborg, skulle,
äfven om frakten nedsattes till 36 öre centnern, derigenom erhållas en ökad inkomst
af 207,000 Riksdaler, hvaraf endast 33 procent behöfde vara behållning för
att lemna den behöfliga räntan och amorteringen på Nilsbyliniens större anläggningskostnad.
Vidkommande den här ofvan uppställda tredje frågan:
“Om trafiktaxorna, sådana de nu äro eller med den deri föreslagna nedsättning,
kunna medgifva att provinsen Wermlands produkter af jern och trä skola
till större qvantiteter söka Christiania såsom exportort, om Nilsbylinien kommer
till stånd, än om den öfver Carlstad varder anlagd*
upplyser Styrelsen att, enligt nuvarande taxa å de nämnda produkterna på
Norska jernbanorna, frakten för 1 centner stångjern från Charlottenberg till Christiania
är 39 öre, hvadan med tillämpning af de distanser, som profilkartorna
gifva vid handen, en centner stångjern skulle komma att kosta:
Från Arvika
till Göteborg.
till Christiania.
„ Fryken
46 „
58 „
„ Carlstad
45 „
60 „
„ Dejefors
45 „
60 „
„ Norum
44
61 „
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
Forslingen af en tolft plank, efter medelvigt af 17 centner per tolft, skulle,
enligt de för denna vara nu gällande taxebestämmelser, komma att kosta:
till Göteborg. till Christiania.
Från Arvika 8: 50  6: 12.
„ Fryken  7: 82  7: 48.
„ Carlstad  7: 65  7: 82.
„ Dejefors  7: 65  7: 82.
„ Norum  7: 48  7: 99.
Af dessa sifferförhållanden vill Styrelsen finna ådagalagdt, att såväl den
Svenska taxan som isynnerhet den Norska måste för kortare distanser undergå
högst betydande modifikationer, innan fraktpriserna kunna föranleda någon export
af de ifrågavarande produkterna öfver Christiania från orter, som ligga längre från
Christiania än Arvikatrakten, och möjligtvis, hvad särskildt beträffar trävaror, jemväl
Fryksdalen; förklarande slutligen Styrelsen den skilnad i väglängd, som de
begge alternativen företedde, vara allt för obetydlig för att på så långa distanser,
som till Göteborg eller Christiania, hafva någon inverkan på de frakter, som nu
äro eller framdeles kunna varda bestämda.
Utskottet, som efter denna redogörelse för innehållet af de handlingar
hvilka förelegat£till Utskottets granskning, nu går att uttala sin egen åsigt i ämnet,
har icke kunnat underlåta att fästa särskild uppmärksamhet å den politiska
vigt, som denna stambana eger. Egenskapen att i främsta rummet tillgodose de
politiska och unionela intressena har nemligen från första början varit bestämmande
för beslutet om denna jernvägs anläggande, och det påstående torde få
lemnäs utan motsägelse, att, derest dessa intressen icke förefunnits, någon jernväg,
i egenskap af stambana och på Statens bekostnad, icke kunnat kommaftill
utförande inom en provins, som, i förhållande till detj_öfriga Sverige,^innehar en
så föga central belägenhet. Om derföre den åsigten i afseende å jernvägsstambanors
anläggande i allmänhet är rigtig, att| Statens intresse och fördelar böra i
främsta rummet tillgodoses och först dernäst de provinsers, som med banan
äro ställda i närmaste beröring, blifver denna åsigt dess mera gällande här, der
ett politiskt mål, utan närmare hänsigt till provinciela intressen, grundat beslutet
om denna stambanas utförande.
I fortsättning af denna åsigt gäller det alltså att få 'utredt, hvilketdera af
de begge alternativen, som är nyttigare för Staten. Män af facket hafva för Utskottet
framlagt skäl, som synas berättiga till det antagande att i militäriskt hänseende
den södra ^linien eger företräden, som icke^kunna af den norra tillgodogöras.
Men ehuru Utskottet, då fråga är om en bana, tillkommen i hufvudsakligt
ändamål att underlätta förbindelsen mellan tvänne politiskt förenade riken, velat
åt denna omständighet tillerkänna en ganska vigtig betydelse, har Utskottet likväl,
då insigter i dessa ämnen endast egas af få, och följaktligen de skäl, som
derur kunna liemtas, icke egna sig för bibringandet af någon allmännare öfvertygelse
om^den ena eller andra rigtningens företräde, ansett sig dernäst böra ingå i
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 54.
23
undersökning jemväl af de förmåner eller olägenheter, som den ena eller andra
linien i ekonomiskt hänseende skulle för Staten medföra. I hvad mån Statens
större eller mindre fördel må vara öfverensstämmande med de förmåner, dem provinsen
Wermland af den ena eller andra sträckningen skulle kunna hemta, lärer
Utskottet dervid jemväl blifva i tillfälle att pröfva.
Det har mot södra alternativet blifvit anmärkt, att detsamma under en
sträcka af omkring fyra mil följer Wenerns strand och sålunda genom sitt läge innebär
en motsägelse till den grundsats, som ej mindre 1855 än 1858 års jernvägskomitéer
uttalade i fråga om olämpligheten af stambanors förläggande i närheten
af segelbara vatten, då deremot deras ändamål borde vara att uppsöka provinsernas
inre delar och der upphemta den godstrafik, som i saknad af lämpliga kommunikationsanstalter
tvingas att ligga nere; men samma komitéer, som sålunda
uppställa denna åsigt såsom regel, medgifva likväl att undantag härifrån kunna gifvas
och göra ett sådant undantag just för nordvestra stambanan, då de för denna bana
föreslå enahanda rigtning, som den, hvilken innefattas i det nu ifrågasatta sydliga
alternativet. Beträffande denna stambanas sträckning mellan Arvika och Christinehamn
yttrar nemligen 1858 års jernvägskomité att, då staden Carlstad, såsom
provinsens hufvudort och belägen vid Clarelfvens utlopp i sjön Wenern, otvifvelaktigt
förtjenade att af jernvägen beröras, samt anställda undersökningar ådagalagt,
att några fördelar i tekniskt eller ekonomiskt hänseende icke skulle vinnas
genom liniens utläggande längre in i landet från Christinehamn till sjön Fryken,
hade komitéen icke funnit skäl antaga någon annan sträckning, oaktadt hanan
derigenom i sin fortsättning från Carlstad till Christinehamn skulle komma att
på nära fyra mils längd anläggas i närheten af Wenerns norra strand. Denna
olägenhet af Wenerns granskap har sålunda af vederbörande ingalunda blifvit förbisedd,
utan tvärtom både insedd och erkänd, men på samma gång förklarad icke
vara af beskaffenhet att böra föranleda till någon afvikelse från det redan år 1853
af General-löjtnant Akrell afgifna förslag, i hvad detsamma afsåg denna stambanas
sträckning öfver Carlstad. Vid sådant förhållande torde denna anmärkning
böra lemnäs utan afseende, derest andra skäl icke finnas, som kunna grunda den
norra liniens företräde.
I sådant afseende har visserligen ej mindre Kongl. Majit i Sin nådiga
Proposition förklarat, än jemväl dels Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader,
dels Kongl. Majits Befallningshafvande i Wermlands län, uti deras ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelser, anmält sig anse, att den norra sträckningen skulle för
provinsen Wermland, dess jernhandtering och trävarurörelse blifva mera fördelaktig
än den södra, men detta förord har af Kongl. Majits Befallningshafvande lemnats
endast under den förutsättning och med det vilkor, att det norra alternativet
sattes i samband med en från Filipstad utgående bibana; en förutsättning,
hvars verkliggörande med afseende å de svårigheter, som funnits möta mot den
hittills försökta, till | |:del af den beräknade anläggningssumman ännu icke
uppgående och följaktligen icke heller fulltaliga aktieteckningen samt med hänsyn
till de protester, som delvis mot samma teckning redan blifvit framställda, likväl syntes
ganska tvifvelaktigt. På samma gång Kongl. Majits Befallningshafvande åt det
norra alternativet gifver detta vilkorliga företräde, tillägger likväl Kongl. Majits
Befallningshafvande att detta förord tillkommit endast ur provincial synpunkt, enär
Kongl. Majits Befallningshafvande icke anser sig tillkomma att afgifva något yttrande,
huruvida banans utläggande i den nordligare rigtningen äfven för det allmänna
skulle bereda så öfvervägande fördelar att på grund deraf det kunde vara
24
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 54.
skal att på banans byggande använda ett så mycket högre anläggningskapital, som
för den norra linien erfordrades, förutom de bidrag från Statsverket, som, i händelse
detta alternativ komme till utförande, sannolikt skulle ifrågasättas för anläggande
af bibanor från såväl bergslagen som Carlstad.
Med den grund, sorn Utskottet uppställt för sin jemförelse, att nemligen i
främsta rummet aktgifva på de förmåner och olägenheter, som af det ena eller
andra alternativet må för Staten vara att hemta, har Utskottet alltså af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes ifrågavarande utlåtande icke kunnat hemta någon ledning
för sitt omdöme. Frågan om Statens större eller mindre fördel af den ena eller andra
bansträckningen har emellertid i högstberörda nådiga Proposition tagits under öfvervägande
och i afseende derå af Kongl. Maj:t förklarats, att det företräde, som den
norra linien må kunna ega, icke funnits vara så framstående, att derur kunde
hemtas skäl för de större uppoffringar från Statens sida, som detta alternativ erfordrade.
Utskottet tvekar icke att jemväl för sin del biträda detta förklarande
på skäl, hvarom Utskottet nu vill i korthet sig yttra.
De jemförelser, som för vinnande af en antaglig visshet om den ena eller
andra sträckningens företräde måste mellan de olika alternativen uppställas, kunna
hänföra sig till dessa begge stambansalternativ antingen i och för sig sjelfva
eller i förening med bibanor. Af dessa jemförelser ligger, ur synpunkten af Statens
intresse, den förra närmare till hands. Så länge ingen bibana linnes, måste
nemligen Staten, såsom anläggare af stambanan, utgå från antagandet af den möjligheten
att någon bibana icke kommer till stånd, och jemförelsen bör följaktligen
i främsta rummet omfatta de begge alternativen, sådana desamma, utan afseende
på bibanor, gestalta sig.
Sålunda i och för sig sjelfva utan bibanor med hvarandra jemförda torde
om de begge alternativen, utan fara för misstag, kunna sägas, att all den trafik,
så af personer som af varor, hvilken, på sin färd från Norge och Arvika österut
eller från Sverige och dess vestra stambana vesterut, passerar Wermland, eller
hela den så kallade transitotrofiken blifver för begge linierna alldeles en och densamma.
Beträffande åter den lokala trafiken, som af den ena eller andra linien
mellan dess begge ändpunkter må kunna upphemtas, har visserligen blifvit erinradt
att inom 3 mils afstånd från den norra linien äro boende omkring 12,000
personer mera än inom samma afstånd från den södra och ville man af detta förhållande
draga den slutsats, att den norra linien borde, hvad den lokala persontrafiken
beträffar, vara med den södra fullt jemngod, om icke öfverlägsen. Men
härvid torde likväl böra tagas i betraktande, ej mindre det förhållande, att då
omkring den norra linien befolkningen håller sig någorlunda jemnt fördelad på
de angifna 3 milens bredd, är deremot utåt hela södra liniens sträckning populationen
i allmänhet tätast just i de trakter, som skulle komma att af banan närmast
vidröras, en omständighet, som naturligtvis måste bidraga till en jemförelsevis
ökad persontrafik; än jemväl och hufvudsakligen det förhållande att staden
Carlstads grannskap skulle åt persontrafiken på södra linien gifva en liflighet och
en öfvervigt, hvartill å norra linien icke finnes något motsvarande, och Utskottet
anser sig alltså ega grundad anledning till det antagande, att den lokala persontrafiken
skulle å den södra linien blifva icke obetydligt öfverlägsen. Till ledning
vid bedömandet af det öfverskott, som den lokala persontrafiken vid och omkring
Carlstad skulle lemna, har Utskottet ur tillgängliga och till rigtigheten bestyrkta
hand
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
25
handlingar ansett, sig höra meddela, hurusom å Carlstads gästgifvaregård under
åren 1860—1864 i medeltal årligen herbergerats 4,380 personer och från samma
gästgifvaregård likaledes årligen utgått 6,200 hästar, under det att med postdiligenser
trän Carlstad till Christinehamn och Finnerödja befordrats år 1863
512 personer, år 1864 518 personer och de åtta första månaderna af år 1865 421
personer, samt från Christinehamn till Carlstad under samma tidsperioder 161, 214
och 158 personer. Gästgifvaregårdarne i trakten omkring Carlstad, jemförda med
öfriga gästgifvaregårdar inom länet, förete likaledes en öfvervägande trafik. Sålunda
hade från Lillnors gästgifvaregård på väg till Åmål under de sistförflutna
åren i medeltal utgått mer än 2,000 hästar, vid Prestgården på väg till Filipstad
omkring 1,800 och vid Illberg på väg till Arvika 1,500 hästar, under det att vid
Spånga på väg till Christinehamn skjutshästantalet uppgått till mer än 4,000.
Lägger man härtill hela den persontrafik, som ångfartygsrörelsen på Carlstad
medför, och om hvilken trafiks betydenhet man kan sluta deraf att endast med
en bland de 8 ångbåtar, som under sednare åren på nämnda stad gjort reguliera
turer, nemligen ångfartyget Carlstad, befordrades år 1861 3,425 personer och år
1862 3,672 personer, så lärer ur alla dessa uppgifter och då antalet af de personer,
som med egna hästar i hvarjehanda angelägenheter färdas till och från länets
residensstad, måste antagas vara ännu större än deras antal, hvilka med skjutshästar
och ångbåtslägenhet dit och dän ställa sin färd, full visshet kunna hemtas
derom, att den södra linien framför den norra kommer att erbjuda en persontrafik
af mycket öfvervägande dimensioner.
I fråga dernäst om den lokala godstrajiken, har man, med en i öfrigt antagen
likställighet de begge linierna emellan, yttrat förmodan derom, att norra sträckningen
skulle vid Dejefors kunna upphemta större delen af den utåt Clarelfven
framgående, högst betydliga trafik af plank och stångjern, hvilken trafik alltså
skulle för norra linien utgöra ett öfverskott, hvartill södra linien icke egde något
motsvarande. Styrelsen öfver Statens järnvägstrafik, som synes dela denna åsigt
om en från Dejefors för norra linien påräknelig godstrafik, framställer såsom en
möjlighet, att denna trafik skulle kunna blifva så betydlig, att densamma lemnade
full tillgång att gälda såväl ränta som amortering å skilnaden mellan Nilsbyliniens
högre och Carlstadsliniens lägre anläggningskostnad. Men mot befogenheten
af ett sådant antagande möta ganska allvarliga tvifvelsmål, då man granskar
de jemförelseberäkningar, som blifvit uppgjorda å ena sidan öfver den fraktkostnad,
som från Dejefors till Göteborg öfver Carlstad nu erlägges, samt å andra
sidan den jernvägsfrakt, hvilken på den ifrågasatta norra linien skulle komma att
debiteras för transport mellan förstnämnda tvänne ställen. Dessa beräkningar,
sinsemellan ganska olika, allt efter som dc blifvit framlagda af personer, som fört
norra eller södra liniens talan, utvisa nemligen, äfven der dessa beräkningar blifvit
i möjligaste måtto ställda till norra liniens förmån, sådana prisbestämmelser
för plank och trävaror, att för dessa artiklar, som antagligen utgöra fyra femtedelar
af hela Dejeforstrafiken, ali täflan med den hittillsvarande sjötransporten
mäste från jernvägens sida uteblifva. Visserligen antyder Trafikstyrelsen en emotsedd
nedsättning af 20 procent i nuvarande fraktförhållanden å Statens stambanor,
men, äfven med tillämpning af en sådan nedsättning, ställer sig jernvägsfrakten
högre än den nuvarande sjöfrakten, hvars billigare pris redan nu lärer
vara föremål för nedsättning och framdeles torde kunna göras ännu billigare,
derest en konkurrens med jernvägen skulle dertill föranleda. Och likväl äro
Bih. till R. St. Prot. 1865 $■ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 22 Haft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
dessa beräkningar, hvad jern vägsfrakten beträffar, grundade på en antagen vigt
af allenast 17 centner för hvarje tolft 3 X 9 tums 20 fots plank, hvilken vigt
väl rätteligen endast kan gälla för torra plank, men icke för sådana, som vid
Dejefors skulle emottagas af flottadt virke, hvars vigt, enligt verkställda profvägningar,
ställer sig öfver 20 centner per tolft. I olikhet med Trafikstyrelsen måste
alltså Utskottet stadna vid det antagande, att någon nämnvärd planktransport
från Dejefors till Göteborg icke kan för jernvägen vara att påräkna; men äfven
om man ville antaga såsom möjligt, att godstrafiken vid Dejefors snarare skulle
för vidare befordran välja jernvägen än Clarelfven och Wenern, kan Utskottet icke
lemna den omständighet ur sigte att från Dejefors till Christiania är afståndet endast
22J mil mot 31J mil från Dejefors till Göteborg samt att följaktligen Christiania
för Dejeforstrafiken erbjuder en mera närbelägen exporthamn än den, som
samma trafik hittills baft i Göteborg. Visserligen kostar med nu gällande taxebestämmelser
forslingen af en tolft plank från Dejefors till Christiania 17 öre
mera än enahanda forsling från Dejefors till Göteborg, likasom frakten för en
centner stångjern ställer sig 15 öre dyrare på Christiania än på Göteborg, men en
dylik oegentligbet, som betingar det höga priset för den kortare våglängden,
skulle tvifvelsutan inom en icke aflägsen framtid varda rättad och följaktligen, om
den i Norge nu gällande exporttull, hvad beträffade Svenska öfver Norge exporterade
trävaror, framdeles k om me att borttagas, det förhållande vara att emotse,
att den trafik, som vid Dejefors kan komma att af jernvägen upphemtas, söker sin
export icke öfver Göteborg utan öfver Christiania och sålunda lemnar endast en
mindre del af fraktinkomsten åt den. jernväg, hvars högre anläggningskostnad
denna trafik annars var afsedd att företrädesvis betäcka. Om man likväl, efter
den högst, betydliga reduktion af Dejeforstrafiken, som af dessa förhållanden måste
blifva en följd, anser sig böra åt denna godstrafik egna någon särskild uppmärksamhet,
bör på samma gång jemväl uppmärksammas det tillskott af godstrafik,
som staden Carlstad ovedersägligen kommer att lemna åt södra linien. Utskottet,
som i det föregående visat hurusom nämnda stad skulle åt södra linien, jemförd
med den norra, tillskynda en väsendtligen större persontrafik, har, jemte erinran
derom att denna tillökning af persontrafiken icke låter sig tänka utan att godstrafiken
jemväl måste i viss mån derigenom ökas, skolat, hvad sistnämnda trafik
och dess antagliga storlek särskildt beträffar, här framlägga åtskilliga, ur offentliga
handlingar hemtade upplysningar om staden Carlstads rörelse och handel.
Sålunda innehåller den af Kommers-kollegium för år 1864 afgifna berättelse om
Sveriges inrikes sjöfart, att Carlstad för dylik sjöfart under nämnda år användt,
ett antal af icke mindre än 42 seglande och 8 ångfartyg, eller näst Wenersborg
det största antal fartyg, som någon Svensk stapelstad för inrikes sjöfart begagnat.
Skilnaden mellan Carlstad och Wenersborg utgjorde i detta hänseende endast 3
fartyg, men lästetalet var för begge städerna alldeles lika; utvisande samma berättelse
i öfrigt, att antalet af de förpassningsfria fartyg och båtar, som under år
1864 från inrikes orter ankommit till rikets stapelstäder och derifrån till inrikes
orter afgått, endast i Stockholm och Göteborg varit större än i Carlstad, som
alltså i detta hänseende både hvad fartyg och lästetal beträffar bland alla Sveriges
städer intog tredje rummet. Att den godstrafik, som en sådan handel förutsätter,
icke skall blifva främmande för det södra jernvägsalternativet, ligger i öppen dag
och det torde till och med kunna ifrågasättas, om icke den tillökning i godstrafiken,
som härigenom för södra linien uppkommer, skall komma att uppväga det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
27
öfverskott af godstrafik, som trävarurörelsen och bergshandteringen må kunna
hafva åt norra linien att erbjuda.
Af hvad nu blifvit anfördt om de begge sträckningarne i och för sig och
utan afseende å bibanor, vill Utskottet finna det resultat framgå, att den lokala
persontrafiken blifver större å den södra linien, men möjligen godstrafiken något
öfverlägsen å den norra. Åt detta öfverskott af godstrafik kan likväl Utskottet,
på anförda skäl, icke tillerkänna någon större betydelse eller någon sådan inverkan
på blifvande trafikinkomster, att den högre anläggningskostnaden jemte den
högre trafik- och slitningskostnaden dermed kan i någon väsendtligare mån ersättas.
Utsträcker man dernäst jemförelsen mellan de begge alternativen, betraktade
i förening med de bibanor, som möjligen kunna komma till anläggning, företer
norra sträckningen åtskilliga fördelar för provinsen och särskildt för dess jernhandtering
genom den bibana, som blifvit ifrågasatt från Filipstad till Norum. Men
likasom Utskottet i det föregående anser sig hafva visat, att den högt uppskattade
godstrafiken vid Dejefors antagligen måste i väsendtligaste måtto gå för jernvägen
förlorad, kan Utskottet icke undgå att erinra, hurusom den vexeltransport af ipalm
och tackjern från bergslagen till vestra Wermland samt af kol från vestra Wermland
till bergslagen, hvilken blifvit angifven såsom denna bibanas hufvudändamål,
icke kan för någon längre tid tagas i beräkning. Möjligheten af en dylik vexeltransport
hvilar nemligen på det antagande, att vestra Wermlands skogar skulle
vara tillräckliga icke allenast för nedsmältning af den malm och smidning af det
tackjern, som från bergslagen forslas till de inom vestra Wermland belägna bruk,
utan jemväl derutöfver kunna förse bergslagen med dess behof af träkol. Men
nu utvisar den utredning af skogarnes tillstånd i vestra Wermland, om hvars upprättande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom en af jägeritjenstemännen inom
länet låtit foga anstalt, att dessa skogar redan för närvarande, innan ännu någon
så beskaffad vexeltransport i frågako mm i t, äro utsatta för en årlig öfverafverkning,
den bemälde jitgeritjensteman uppskattat till icke mindre än 11 å 1| procent och
hvars tillvaro med åtminstone mer än \ procent blifvit genom framlagda beräkningar
så tydligt och noggrannt ådagalagd, som det i förhållande till arbetets vidlyftighet
skäligen kunnat åstadkommas. Samme jägeritjensteman yttrar i sitt betänkande,
det han ansåge att en ytterligare öfverafverkning af länets skogar, för
att med tillhjelp deraf höja någon viss industri eller näringsgren, icke kunde betraktas
såsom någon allmän fördel, och meddelar i slutet af samma betänkande det förklarande,
att skogarne i vestra Wermland “icke kunna i deras nuvarande tillstånd
“vidkännas någon ytterligare ökad förbrukning utan att inom ganska kort tid gå
“under". Detta omdöme om beskaffenheten af nämnda skogar har icke kunnat i
hufvudsak vederläggas, och dermed har jemväl bortfallit grunden för den beräkning,
som blifvit uppgjord öfver denna bibanas påräkneliga inkomster. I betraktande
häraf och då Filipstads bergslag redan genom den så kallade Sjöändans
kommunikationsled har en jemförelsevis ganska beqväm förbindelse med Christinehamn,
torde det t vifvelsmål icke vara alldeles oberättigadt, som ifrågasätter huruvida
från Filipstad någon bibana, med utsigt att bära sig, må kunna anläggas. Men om en
sådan fördel låter sig åstadkommas, vill det synas Utskottet som skulle en dylik bibana,
med ungefärligen samma nytta för orten, kunna från Filipstad neddragas till södra
linien och vid densamma få sin anknytningspunkt någonstädes i närheten af Ölme
församlings kyrka. Denna bibana, som, enligt derå af Löjtnanten vid Väg- och
Vattenbyggnadskorpsen J. M. Ekströmer anställd okulär undersökning, komme att
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
blifva endast J mil längre och, med afseende å gynnsammare terrängförhållanden,
sannolikt billigare än bibanan Irån Filipstad till Norum, skulle, i förening med
södra linien, komma att mellan Filipstads bergslag oell vestra Wermland bilda en
kommunikationsled, som visserligen vore ett par mil längre än bibanan öfver Norum
i förening med norra alternativet, men denna ökade väglängd och den något
fördyrade fraktkostnad, som deraf vid transporter mellan bergslagen och vestra
Wermland blefve en följd, ersattes hufvudsakligen af den med två mil förkortade
våglängden till Christinehamn och den deraf beroende fraktförminskning för all
den om nämnda stad till och från bergslagen gående trafik. Största företrädet af
on bibana till Ölme i stället för en dylik till Norum skulle likväl, enligt Utskottets
förmenande, blifva obehöfligheten af den särskilda bibana, som, derest norra
alternativet komme till stånd, antagligen blefve oundviklig från Carlstad till stambanan.
Yid sådant förhållande och då den södra linien, sålunda förenad med en
bibana, skulle kunna tillgodose, jemte länets allmänna, jemväl bergslagens särskilda
intresse, har Utskottet, som. på grund af hvad om skogarnes tillstånd i vestra
Wermland blifvit upplyst, icke kan åt den emotsedda vexeltrafikcn mellan bergslagen
och vestra Wermland inrymma någon större betydelse, ansett sig böra —
vid jemförelse mellan det norra alternativet i förening med en bibana till Norum
och det södra i förening med en bibana till Ölme — dess hellre gifva företrädet
åt det sednare, som den norra sträckningen, med en antagligen mindre persontrafik,
och med en godstrafik, hvars öfverskott sannolikt varder ganska obetydligt,
skulle blifva Staten 1,150,000 Riksdaler dyrare i anläggningskostnad; vidare
vara besvärad af svårare kröknings- och lutniugsförhållanden, hvaraf åter skulle
vållas en med 2,500 Riksdaler förhöjd trafikkostnad för hvarje tåg, som dagligen
året om fram och åter passerade denna bana; och slutligen jemväl förutsätta
tvänne bibanor, som icke utan betydligt ökade bidrag af Staten skulle kunna åstadkommas,
under det att, om södra sträckningen antages, endast en sådan bana kunde
till anläggning ifrågasättas. Antingen således dessa alternativa linier betraktas i
och för sig sjelfva eller i förening med möjligen blifvande bibanor, finner Utskottet
öfvervägande skäl tala för den södra sträckningen, hvilken, i samma mån
som den norra linien må för jern handteringen och trävaruhandeln inom länet
vara något mera fördelaktig, komme att medföra motsvarande större förmåner åt
den jordbrukande befolkningen och åkerbruksintresset, hvars målsmän lika varmt
förordat den södra sträckningen som bergsbrukets idkare velat åt den norra gifva
företrädet. Sålunda hafva i skrifter, som till Utskottet inlemnats, omkring 1,700
hemmansbrukare, bosatte inom Carlstads tingslag samt Jösse, Ölme, Wäse, Nordmarks,
Gillbergs, Näs, Grums och Kihls härader för sin del förklarat att de ansågo
stambanans dragande öfver Carlstad innefatta det alternativ, som icke mindre för
Wermland i dess helhet än jemväl för dess jordbrukare skulle blifva det fördelaktigaste.
Samma åsigt har jemväl af ett icke ringa antal bruksegare blifvit
uttalad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet, med skyldigt aktgifvande
på de olika uppoffringar, som det ena eller andra af dessa tvänne jernvägsalternativ,
utan någon afgjord skilnad i fördelar, skulle för Staten komma att
medföra, alltså ansett sig böra tillstyrka, att för nordvestra banan vid dess vidare
fortsättning genom Wermland måtte bestämmas den rigtning öfver Carlstad, som
Kongl. Maj:t i Sin förevarande nådiga Proposition föreslagit. Beträffande åter
den summa, som för ifrågavarande handels bearbetande må af Rikets Ständer
beviljas, har Utskottet, för sin del, ansett att, med afseende å för handen varande
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
29
tillgångar, detta belopp torde böra inskränkas till 500,000 Riksdaler; och får, i
öfverensstämmelse härmed Utskottet hemställa,
2:o att Rikets Ständer, för fortsättande af nordvestra stambanan
från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika, måtte
anvisa en summa af 500,000 Riksdaler.
1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdagar blifvit
i afseende å Statens jernvägsbyggnader bestämdt, hade i förevarande nådiga Proposition
Kongl. Maj:t vidare föreslagit:
att till Kongl. Maj:t må varda öfverlemnadt, att vid jernvägsarbetenas utförande
närmare bestämma de orter, som statsbana eller bandel, hvartill anslag
varder beviljadt, skall genomgå, och de ställen, den bör anlöpa; äfvensom att
Kongl. Maj:t må till ändamål, gemensamma för olika stambanor eller bandelar,
anordna medel utan omedelbart skeende fördelning dem emellan samt använda det
öfverskott, som kan finnas uppkomma å ett stambanearbete, till att fylla den brist,
som å ett annat möjligen kan uppstå;
att Kongl. Maj:t må af byggnadsanslaget använda hvad som erfordras till
anställande af undersökningar, med afseende å framtida fortsättande af stambanorna
inom de trakter, der yrkande om banornas utläggning i olika rigtningar
blifvit framställda oller Kongl Majt eljest kan finna skäligt att låta dylika undersökningar
anställa; samt
att Rikets Ständer må förklara hinder icke möta för användande vid jernvägsarbetena
af arbotskommenderingar ur arméen under de i Rikets Ständers
skrifvelse den 16 September 1857 upptagna vilkor.
Till hvad Kongl. Maj:t, så i ena som andra hänseendet, sålunda hemställt,
tillstyrker Utskottet,
3:o att Rikets Ständer måtte lemna bifall.
I den underdåniga skrifvelse, rörande Statens jernvägsbyggnader, som Rikets
Ständer vid sistlidna riksdag till Kongl. Maj:t afläto, biet’, i fråga om redovisningen
för de till utförande af nämnda byggnader anvisade medel, den begäran
framställd, att räkenskaperna måtte så uppställas, att för hvarje särskild jernväg,
äfvensom för så beskaffade längre sträckor deraf, der terräng- och andra förhållanden
föranledde betydligt olika byggnadskostnader, dessa kostnader för de särskilda
hufvuddelar, hvaraf en jernvägsanläggning består, och hvilka vanligen i
kostnadsförslagen under särskilda rubriker upptagas, kunde med lätthet synas ej
blott totalsumman, utan ock i detalj för de hufvudsakligaste arbeten, som inom
hvarje rubrik förekomma. I anledning häraf hade Kongl. Maj:t, efter att i ämnet
hafva hört Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader, genom beslut den 20 Maj
186d förordnat, att, i afseende på räkenskapsföringen, hvarje stambana borde indelas
i flora sektioner eller underafdelningar, dem Styrelsen skulle ega att till
längd och omfattning bestämma med afseende å beskaffenheten af derå förekommande
arbeten, hvilkas kostnader det i tekniskt hänseende kunde vara af intresse
att närmare känna; och att redovisningen för hvarje af dessa afdelningar skulle
behandlas på samma sätt som redogörelsen för stambanan i sin helhet, eller att
hvarje derå förekommande arbete erhölle sitt särskilda konto eller littera, såsom
en underafdelning af stambanans motsvarande huivudkonto eller littera, äfvensom
sin särskilda afslutning i bokföringen, genom hvilken anordning det blefve möjligt
att med ledning af de från arbetslinierna till Styrelsen inkommande, behörigen
littererade verifikationer, upprätta särskild bokföring för hvarje afdelning af
stambanan och såmedelst få kostnaden för hvarje sådan sektion, såväl i sin hel
-
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
het som i detalj, med lätthet åskådlig, men likväl framdeles såsom hitintills undvika
egentlig bokföring å arbetslinierne. Dock hade, hvad särskildt beträffade
södra stambanan, det hittills följda räkenskapssättet derstädes på den grund fått
oförändradt bibehållas, att, då Kongl. Maj:ts beslut i detta ämne meddelades, arbetet
derstädes så långt framskridit, att den uya räkenskapsföringens införande
derstädes skulle förorsakat allt för stora svårigheter.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda gifvit Rikets Ständer tillkänna, lärer
4:o icke från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Med afseende å vigten deraf att de tekniska och ekonomiska detaljerna af
redan utförda stambanearbeten blefve beskrifna och offentliggjorda uti ett deröfver
fullständigt affattadt, med behöfliga plancher försedt vetenskapligt verk, anhöllo
vid sistförflutna riksdag Rikets Ständer, att Kongl. Majit ville låta utarbeta
och genom trycket utgifva en tekriiskt-ekonomisk beskrifning öfver de för Statens
räkning utförda jernvägsbvggnader; hvarjemte Rikets Ständer, under antagande
att ett sådant arbete skulle komma att medföra kostnader utöfver inkomsten genom
arbetets försäljning, till samma kostnaders bestridande anvisade ett förslagsanslag
af 10,000 R:dr, att i mån af behof från Riksgälds kontoret utbetalas.
I det underdåniga utlåtande, som rörande denna fråga afgafs af Styrelsen
öfver Statens jernvägsbvggnader, framställde Styrelsen förslag till grunder för ett
dylikt arbete, afsodt att till en början omfatta vestra stambanan med dess utgrening
till Örebro, och beräknade att kostnaderna för en upplaga af 1,000 exemplar
skulle uppgå till 44,950 Riksdaler samt för en upplaga af 1,500 exemplar till
51,663 Riksdaler. Genom försäljning af förslagsvis 500 exemplar för 30 Riksdaler
stycket, skulle likväl omkring 15,000 Riksdaler af den utgifna förlagskostnaden
kunna sedermera återbekommas, hvarjemte Styrelsen erinrat, att kostnaderna för
en sådan beskrifning öfver do andra stambanorna komme att blifva betydligt
mindre, emedan antalet af plancher, som hvad hela den rörliga materielen beträffade
voro för alla stambanorna enahanda, kunde väsendtligen inskränkas endast
till ritningar öfver banornas längdprofiler; varande, i afseende å upplagans storlek,
af Styrelsen hemstäldt, att densamma måtte bestämmas till minst 1,500
exemplar, på det att Styrelsen, som kostnadsfritt fått emottaga åtskilliga värdefulla
uppgifter och afhandlingar från utländska jernbanestyrelser, kunde få tillfälle
att dels af ifrågavarande verk göra gengåfvor, dels jemväl, i utbyte mot
detta arbete, framgent erhålla de ytterligare upplysningar rörande jernvägsanläggningarno
i utlandet, som för Styrelsen kunde vara af gagn. På grund af hvad
Styrelsen sålunda anfört, hade, genom beslut af den 22 Augusti sistlidna år, Kongl.
Majit, med godkännande af de grunder Styrelsen föreslagit för ifrågavarande arbetes
uppställning, funnit skäligt dels uppdraga åt Styrelsen att gå i författning om
dess utgifvande i en upplaga af 1,500 exemplar, dervid Styrelsen dock borde tillse,
huruvida icke vid utförandet nedsättning i de beräknade kostnaderna kuude
åvägabringas, dels jemväl i nåder förordna, att den afdelning af arbetet, som
komme att omfatta den rörliga jernvägsmaterielen, skulle uppställas så, att densamma
kunde såsom ett helt för sig från det öfriga arbetet skiljas; kommande
försäljningspriset, på framställning från Styrelsen, att framdeles bestämmas, sedan
verkliga kostnaden för arbetets utgifvande blifvit känd.
Enligt hvad Utskottet om denna sak vidare inhemtat, har Kongl. Majit,
efter det att Dess ifrågavarande nådiga Proposition till Rikets Ständer afläts, den
29 sistlidne December underrättat Fullmägtige i Riksgälds-kontoret derom att
Kongl. Majit förstnämnda dag bemyndigat Styrelsen öfver Statens jernvägsbygg
-
Stats-Utskottet# Utlåtande N:o 54.
31
nader att uti Riksgälds-kontoret, i mån af behof, lyfta det belopp af 41,663 R:dr,
som, efter afdrag af förut uttagna 10,000 Riksdaler, ytterligare funnits erforderliga
för bekostande af den till 1,500 exemplar bestämda upplagan af ifrågavarande verk.
Under förutsättning att af de sålunda disponerade medlen det belopp varder
till Riksgälds-kontoret återlevereradt, som genom framdeles skeende försäljning
af umbärliga exemplar må kunna inflyta, finner Utskottet den framställning,
som Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i detta ämne innehåller,
5:o icke böra för närvarande till något Rikets Ständers beslut
föranleda,
4
Stockholm den 27 Februari 1866.
Reservation er:
Emot 2:dra punkten hafva reservationer anmälts:
af Herr Friherre Klinckowström, B. M. “Emot Stats-Utskot.tets, med en rösts
öfvervigt fattade beslut, att. — till nordvestra stambanan mellan Christinehamn
och Arvika öfver Carlstad — endast anslå 500,000 R:dr, får jag mig härmed
vördsamt reservera.
Påtagligt är nemligen, att. genom detta obetydliga anslag denna angelägna
stambanas fullbordande i högst ringa och ofullständig mån befordras.
Jag får derföre vördsamt hemställa, att, med afslåeude af hvad Stats
Utskottet,
beträffande anslagssummans belopp till den nu i fråga varande stambanan,
föreslagit, och då Statsverkets knappa tillgångar ej torde tillåta ett så stort
anslag, eller 3,924,000 R:dr, som det Kongl. Majit föreslagit,
Rikets Ständer måtte besluta, att, för påbörjande af arbe) ena
på nordvestra stambanan, mellan Christinehamn öfver Carlstad
till Arvika, ett anslag af 1,500,000 R:dr må,med 500,000
R:dr under år 1866 och med 1,000,000 R:dr under år 1867,
af Riksgälds-kontoret utbetalas.'1
I denna reservation hafva instämt: Herr Skogman, C. J. A., Herr Rosensvärd,
J. II., Herr Biskop Sundberg, Herr Doktor Arrhenius, Herr Kontraktsprosten
Tegnér, Herr L. J. Hierta, Herr A. W. Björck och Herr A. L. Holmqvist.
Vidare hafva mot samma punkt sig reserverat Herr Friherre Beckfriis, J. F.,
Herr Leijonancker, F. W., Herr A. A. Berger, Herr J. P. Bager samt Riksdags
fullmägtige
Erik Ersson från Gefleborgs och Nils Andersson från Wermlands
län. Bemälde Utskottsledamöter hafva dervid såsom sin reservation åberopat
Riksgälds-afdelningens förslag med dertill hörande motivering, så lydande:
“Efter sålunda lemnad redogörelse för hufvudsakliga innehållet af de handlingar,
hvilka i detta ämne förelegat till Utskottets pröfning, öfvergår nu Utskottet
till en framställning af de grunder, som varit bestämmande för den åsigt Utskottet
här nedan kommer att uttala.
Det har blifvit antydt, att frågan om den nordvestra banans sträckning
vore en fråga icke blott af ekonomisk, utan jemväl af politisk beskaffenhet och i
Kongl. Majfts förevarande nådiga Proposition framhålles vigten af denna bana och
32
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
angelägenheten af dess skyndsamma anläggande företrädesvis ur synpunkten af
dess egenskap att utgöra en förbindelse mellan de förenade rikenas kufvudstäder
och såsom sådan erbjudande fördelar icke blott i militäriskt afseende, utan jemväl
med hänsyn till de unionela förhållandenas befrämjande och utveckling. Utskottet,
som biträder denna åsigt om banans politiska vigt och finner dess snara färdigblifvande
vara ett för begge brödrafolken i hög grad önskvärd t mål, har likväl
icke ansett sig kunna utsträcka denna åsigt derhän, att på sjelfva anläggningstidens
förlängning med ett eller annat år, om för handen varande tillgångar eller
tillfredsställandet af andra jernvägsanläggningars billiga anspråk skulle dertill
föranleda, något synnerligt afseende må böra fästas, enär för de politiska förhållandena
och deras tillgodoseende torde i främsta rummet gälla vissheten derom att
denna bana, om äfven med något års uppskof, vinner sin fulländning. Då denna
bana redan funnit en lämplig anknytningspunkt mot Norge samt ringaste anledning
iför öfrigt icke förefinnes att betvifla, vare sig nuvarande Rikets Ständers
eller den blifvande Riksdagens beredvillighet att med disponibla medel understödja
arbetets fortsättande i ett omfång, som låter antaga banans fullbordande inom en
jemförelsevis ganska kort tid, kan Utskottet åt den kortare anläggningstid, som
blifvit framhållen såsom ett företräde för det sydligare jern vägsalternativet, så
mycket mindre egna något särskildt afseende, som, enligt hvad jernvägsbyggnadsstyrelsen
upplyst, den skilnad i anläggningstid, som af det ena eller andra alternativet
skulle förorsakas, inskränker sig till nio, möjligtvis endast till sex månader.
För Utskottet, som alltså i politiskt och militäriskt hänseende finner dc begge
alternativen så nära likställda, att skilnaden dem emellan må sägas vara ingen,
återstår följaktligen att tillse, på hvilken sida de ekonomiska fördelarne åro öfvervägande
icke allenast för den provins, genom hvilken jernvägen skulle komma att
gå, utan jemväl för Staten, sorn bekostar anläggningen och vill beräkna ränta på
sitt utlagda kapital.
Kastar man då en blick på kartan öfver Wermland och. dess fysisktgeografiska
beskaffenhet, förete de tvänne ifrågasatta jernvägsalternativen en väsendtligt
olika karakter derutinnan, att då Carlstads-linien under större delen af
hela sin längd från Christinehamn till Frykerud följer helt nära först Wenerns,
vidare Clarelfvens och slutligen södra Frykens vatten, skiljer sig Nilsby-linien,
straxt ofvan om nämnda stad, från Wenerns strand och delar, på sin vidare sträckning
mot bergslagen, i tvänne ungefärligen lika hälfter det landbälte, som söder
om sig har Wenerns vatten och mot öster det system af insjöar, kanaler och jernvägar,
som, under benämning af Sjöändans kommunikationsled, förenar Filipstads
och kringliggande bergslager med Christinehamn. Först sedan denna linie passerat
omkring £ af hela sin längd, öfvergår densamma Clarelfven, likasom sedermera
vid Nilsbysundet Frykarnes vatten. Denna de begge liniernas olika sträckning,
den ena parallelt med och den andra vertikalt mot förut befintliga vattenkommunikationer,
utgör, i förening med Nilsby-liniens läge inom provinsens inre delar,
den naturliga grunden till den öfvervigt i ekonomiskt hänseende, som Utskottet,
enligt hvad i det följande närmare kommer att visas, funnit Nilsbylinien ega.
Visserligen hafva såväl Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län, uti deras här ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelser, som jemväl Kongl. Majit i Dess förevarande nådiga
Proposition, förklarat Nilsby-linien vara af större fördel för provinsen Wermland,
dess jernhandtering och trävarurörelse; men det företräde detta alternativ sålunda
ansetts ega, har dels bos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vunnit endast ett vilkorligt
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
33
korligt erkännande, gällande allenast med den förutsättning att en bibana från
Filipstad komme till utförande, dels jemväl ai Kongl. Maj:t icke blifvit ansedt
så framstående, att derur kunde hemtås skäl för de större uppoffringar från Statens
sida, som detta alternativ erfordrade. Utskottet, som härom nyss angifvit en
annan mening, lärer alltså hår böra uppställa en jemförelse mellan de begge alternativen,
icke allenast med afseende å det fall att en bibana kommer till stånd,
utan jemväl för den händelse att ingen sådan blefve anlagd; och då af dessa begge
förutsättningar den sednare, om än föga antaglig, likväl innefattar den grund,
hvarpå Staten, såsom anläggare af stambanan, måste, så länge ännu ingen bibana
finnes, göra sina beräkningar, bör följaktligen jemförelsen i främsta rummet omfatta
de begge alternativen, sådana desamma utan afseende på någon bibana gestalta
sig. Till ledning för denna jemförelse måste naturligtvis läggas en beräk
ning
öfver de begge liniernas blifvande trafikinkomster. Vanskligheten af dylika
beräkningar är visserligen Utskottet icke obekant, men på sannolikhetens väg
kunna likväl vinnas resultater, de der, om än något föränderliga, ändock kunna
antagas angifva det hufvudsakligen rätta. Sålunda torde man. utan fara för misstag,
kunna om begge linierna säga, att för all den trafik, vare sig af personer eller
varor, som kommande från Christinehamn passerar Wermland mot Frykerud
och Arvika, äfvensom för hela den trafik, som från sistnämnda trakter ställes
österut eller för hela den så kallade transitotrafiken, blifver ena eller andra alternativet
alldeles likgiltigt och denna trafik följaktligen för begge linierna en och
densamma. I fråga åter om den lokala trafik, som mellan de begge ändpunkterna
må kunna genom det ena eller andra alternativet upphemtas, har, hvad särskildt
angår den lokala persontrafiken, den anmärkning visserligen blifvit gjord, att då
inom tre mils afstånd från den norra linien äro boende omkring 12,000 personer
mera än inom samma afstånd från den södra, fördelen af en större persontrafik
så mycket hellre borde antagas komma den förra linien till godo, som den södra
sträckningen åt de i dess närhet under flera mils längd parallelt löpande vattenkommunikationerna
alltid måste afstå åtminstone någon del af den lokala persontrafiken;
men äfven om man, utan afseende härå, anser begge linierna, hvad lokal
persontrafik beträffar, i allmänhet likställda och derförutan lemnar obestridt, att
granskapet af staden Carlstad, såsom sätet för länets och stiftets styrelse, kominer
att åt don södra linien, jemförd med den norra, tillskynda ett öfverskott i persontrafiken,
lärer det ändock kunna antagas att detta öfverskott blifver så obetydligt,
att någon väsendtligare rubbning i kalkylen derigenom icke kan uppkomma. Beträffande
åter den lokala godstrafiken har Utskottet icke kunnat underlåta att
egna synnerlig uppmärksamhet åt hvad Styrelsen öfver Statens jern vägstrafik i
sin här ofvan omförmälda skrifvelse haft att upplysa om förhållandet med varutrafiken
vid Dejeforsfallen och Forshaga sluss. Såsom i denna skrifvelse omförmäles,
anser Styrelsen, på grund af sin egande kännedom om nuvarande fraktförhållanden,
sig kunna antaga, att största delen af den trafik med plank och stångjern,
som nu passerar Dejefors för vidare transport öfver Carlstad till Göteborg,
skall, om Nilsbylinien kommer till stånd, från Dejefors begagna jernvägslägeuhet
till sistnämnda stad. Såsom ett minimum af denna trafik beräknar Styrelsen att
åtminstone 25,000 tolfter plank och 150,000 centner stångjern och stål skulle
från Dejefors blifva föremål för jernvägstransport till Göteborg, under det att andra
för Utskottet framlagda kalkyler upptaga 45,000 tolfter plank och 240,000
centner brukseflekter. Men äfven om man stadnar vid den låga beräkning TrafikBih
till R. St. Prot. 1805 & 1866. 4 Sand. 1 A/d. 22 Häft. 5
34
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 54.
styrelsen angifvit, skulle bruttoinkomsten af denna trafik, oaktadt taxcprisornaa
emotsedda nedsättning med 20 procent, ändock uppgå till 207,000 R:dr eller 34,000
R:dr utölver det belopp, som, enligt 1865 års trafikförhållanden vid Statens jernvägar,
erfordrades för att åstadkomma den nettobehålluing af 69,000 R:dr, som
motsvarade sex procent ränta å skilnaden mellan Nilsbyliniens högre och Carlstadsliniens
lägre anläggningskostnad. Hela denna trafik, som, om norra alternativet
valdes, skulle omedelbart efter jernvägens öppnande vara att påräkna till
ett sannolikt vida högre belopp än det nu angifna, komme deremot, om södra alternativet
antoges, att för stambanan gå alldeles förlorad, enär fraktpriserna från
Carlstad till Göteborg sjöledes öfver Wenern ställde sig så billiga att någon täflan
från jernvägens sida icke kunde ifrågakomma. En särskild tillökning i godstrafiken
skulle jemväl komma Nilsbylinien till godo genom den vexeltrafik, som mellan
Fryksdalens skogbärande trakter och den vestligaste delen af Filipstads bergslag
antagligen måste uppstå, äfven om denna vexeltrafik af skog och kol å ena
sidan samt malm och tackjern å den andra först genom en bibanas anläggande
från Filipstad till Norumstrakten kunde få sin fulla betydelse. På dessa förhållanden
grundar Utskottet en bestämd öfvertygelse derom, att Nilsbylinien, äfven
om ingen bibana till Filipstad blefve anlagd, eger sådana ekonomiska företräden
framför Carlstadslinien, att Staten för den högre anläggningskostnaden skulle
kunna påräkna en inkomst så mycket större än inkomsten af Carlstadslinien, att
med öfverskottet icke allenast, kunde godtgöras sex procent ränta å den summa
af 1,150,000 Riksdaler, som utgör skilnad i anläggningskostnaden, utan jemväl
derutöfver tillskynda Staten en icke så obetydlig vinst. Men en ännu större fördel
af detta, sålunda i och för sig sjelf fördelaktigare, alternativ anser Utskottet
vara att, genom Nilsbyliniens antagande, möjliggjordes anläggandet af den bibana
från Filipstad till trakten af Norum, som, under förutsättning af norra liniens
antagande, redan erhållit aktieteckning till det belopp, som för ett bolags konstituerande
ansetts erforderligt, och om hvilken bibanas inflytande på Wermlands
framtida industriel» utveckling alla auktoriteter haft den bästa mening. Utskottet,
sorn nu går att jemföra de begge alternativen just med afseende på ifrågavarande
bibana, anser sig dervid böra åberopa hvad Chefen i mellersta väg och vattenbyggnads-distriktet
Majoren C. Adelsköld, efter anställd undersökning och afgifvet
kostnadsförslag, yttrar om sannolikheten för denna bibana att kunna förränta
det erforderliga anläggningskapitalet, beräknadt, såsom ofvan är nämndt, till
2,258,000 Riksdaler. I detta yttrande säges bland annat:
ftAtt med något anspråk på tillförlitlighet på förhand uppgöra beräkningar
öfver den blifvande trafiken på en tillämnad jernväg, har alltid visat sig omöjligt."
“Man kan visserligen approximativt hopsummera den trafik, sorn släpar sig
fram efter de backiga och spåriga landsvägarne i den tillämnade jernvägens sträckning,
men icke förutse de förändringar i de flesta industriela och kommerciela
förhållanden, som alltid vid kommunikationsanstalternas underlättande och förbättrande
uppkomma. Jag behöfver endast fästa uppmärksamhet på den mängd
varor och råämnen, som för fraktkostnadens skull ej kunna förås på längre afstånd
efter landsvägarne, äfven om transportmedel funnes att tillgå, men hvilka
genom jernvägar göras afsättliga på allägsnare orter, samt på fördelarne för resande
att alla årstider kunna billigt, beqvämt och hastigt färdas, utan de kostnader,
äfventyr och besvär samt den tidspillan, som äro oskiljaktiga från landsvägsresor.
11
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
33
“Det är dessa egenskaper, billighet, säkerhet och snabbhet, sorn föranledt don
i sanning förunderliga och för den ytlige betraktaren oförklarliga tillökning i rörelse,
som, öfver de djerfvaste beräkningar, uppstått å hvarje jernväg, och hvarpå
Svenska Statens jernvägar, Gefle—Dala-banan med flera kunna anföras såsom
exempel, och resultatet blifver så mycket fördelaktigare ju mera jernbanorna utsträckas
i längd och förenas med andra jernvägar.” — — —
och yttras längre ned i samma utlåtande:
“Westra Wermland egor betydliga och vextliga kolskogar, hvilka för närvarande
sakna värde och derföre vanvårdas; den östra delen har rika jernmalmfält
af ädlaste beskaffenhet; tillfällen till nyodlingar och en lönande boskapsskötsel
finnas öfver allt och Wermlands många elfvar och vattendrag lemna ofantliga
naturkrafter för intet, till förädlande af jordens, bergens och skogens råa produkter.
”
“Det behöfs blott en tidsenlig kommunikation, en jernväg lagd i ändamålsenlig
rigtning genom provinsen för att lyfta Wermland till den höjd i kultur
och industri, hvartill detta land genom sin bördiga jordmån, sina värdefulla
produkter och sitt kraftiga, härdade, företagsamma och intelligenta folk, af naturen
synes vara ämnadt.“
“Nordvestra stambanans dragande från Christinehamn öfver Norum, Dejefors
och Nilsbyn emellan Mellan- och Nedre-Fryken till Arvika, med en bibana
från Norum till Filipstad, synes mig, med den kännedom jag, under flera års vistande
i Wermland vid allmänna arbeten, kunnat inhemta, bäst uppfylla provinsens
och på samma gång det allmännas behof.”
“Hufvudbanan emellan Christinehamn och Arvika skulle nemligen blifva
föga längre än om densamma lades utmed Wenerns strand öfver Carlstad, men
deremot vunnes genom förutnämnda rigtning:
“att öfvergången af Clarelfven vid Dejefors, der jernvägen skulle komma i
förening med lugn vattnet, såväl ofvan som nedan fallet, beredde tillfälle till vattenkommunikation
söderut, å den med statsbidrag redan kanaliserade elfven, till
Carlstad, och på samma gång norrut ända till Munkfors1* ;
“att öfvergången af de sju mil långa sjöarne Fryken, vid det smala passet
emellan Nedre- och Mellan-Fryken vid Nilsby, är så till vida fördelaktigare, än
beröringen af sydligaste ändan af detta vattendrag, att öfre- och Mellan-Fryken,
—- hvilka, i motsats till den södra, sednare på året och endast vid starkare frost
tillfrysa, — med de omkring dessa sjöar belägna vidsträckta skogstrakter, derigenom
ställas i omedelbar förening med stambanan; samt slutligen
“att hufvudbanan i denna sträckning närmar sig bergslagen, så att en
jernvägsförbindelse medelst den här ifrågavarande bibanan från Filipstad till Norum
och vidare efter stambanan vunnes, i nära rak rigtning, emellan vestra
Wermlands skogar och Filipstads bergslags gruffält, så att dessa skogar och grufvor
genom jernvägen, så att säga, flyttades till hvarandra.11
I fråga särskildt om den inkomst, som af denna bibana antagligen skulle
kunna påräknas och hvilken inkomst af 1864 års landstingskomiterade blifvit beräknad
till 147,507 Riksdaler, finner Majoren Adelsköld denna beräkning, såsom
endast hänförande sig till nu befintlig trafik, vara alltför låg. Med den tillökning
i rörelsen, som blefve en följd af bibanans fullbordande, skulle nemligen
trafikinkomsterna tillvexa och företaget således, utom de indirekta fördelar, som
deraf komme att härflyta, jemväl för intressenterna blifva inkomstbringande.
Hvad Majoren Adelsköld i detta afseende anfört, har Utskottet, för bedömande
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
af denna bibanas förmåga att förränta den erforderliga anläggningskostnaden, för
sin del, funnit så öfvertygande, att Utskottet trott sig böra bär återgifva hvad
derom yttrats. Sålunda säges:
“För Gefle—Dala jernväg kalkylerades exempelvis, högt räknadt, en trafikinkomst
af i rundt tal 500,000 Riksdaler eller cirka 60,000 Riksdaler om året per
mil, och redan hafva årliga inkomsterna uppgått till öfver 1,200,000 Riksdaler
eller 140,000 Riksdaler per banmil, och vid Söderhamn—Bollnäs kommunikationsled
trodde man sig kunna påräkna en inkomst af 136,000 Riksdaler årligen, men
för år 1865 komma intraderna efter all sannolikhet att uppgå till 200,000 R:dr
o. s. v. Resultatet är vid Statens jernvägar lika, om ej ännu mera oväntadt, och
enahanda är förhållandet, om jag ej misstager mig, vid alla småbanorna i Wermland.
“
“Att mod någon säkerhet på förhand beräkna utgifterna för trafiken och
underhållet af en jernväg faller sig alltid svårt, då man, såsom ofvan är nämndt,
aldrig med visshet kan kalkylera inkomsterna, och do förra, till väsendtlig del,
äro beroende på trafikens mängd och beskaffenhet samt den omsorg och soliditet,
hvarmed banan är byggd."
“Utgifterna för trafiken och underhållet af längre tid begagnade utländska
jernvägar variera allt efter byggnadens soliditet och andra omständigheter i allmänhet
emellan 55 och 35 procent af bruttoinkomsten.“
“Vid Gefle—Dala jernväg, hvilken år 1861 inbringade brutto 620,272 R:dr,
uppgingo alla trafik- och underhållskostnader till 250,226 Riksdaler eller 40 pro
cent
af bruttoinkomsten. Vid Hudiksvalls jernväg uppgingo utgifterna under år
1864 äfven till 40 procent och vid Söderhamns-banan samma år till 37 procent af
bruttoinkomsten. “
“Dessa banor trafikeras äfven med lokomotiv; men äro mycket korta, 1
och lf mil, hvarvid förhållandet mellan inkomster och utgifter alltid blifver ofördelaktigare
än om längden varit större."
“Af hvad förut är anfördt och af ofvanstående exempel, tagna bland våra
i sin helhet längst trafikerade jernvägar, synes huru osäkert och alltid under
verkligheten på förhand uppgjorda jernvägskalkyler utfalla."
“Om man emellertid, för att uppsätta ett approximativt förslag för den tillämnade
Filipstad—Norum-banan, såsom vanligt vid liknande kalkyler, antager
tillökningen i trafiken efter banans öppnande till 50 procent utöfver den genast
påräkneliga trafiken eller hvad komiterade upptagit ocn bruttoinkomsten således
efter något års förlopp till 220,500 Riksdaler (cirka 60,000 Riksdaler per mil)
samt utgifterna för säkerhets skull till 45 procent häraf eller 99,225 Riksdaler,
så återstår en behållning af 121,275 Riksdaler, utgörande cirka 5^ procent ränta
på hela det till 2,258,000 Riksdaler beräknade anläggningskapitalet."
“Skulle nordvestra stambanan komma att läggas öfver Norum och en bibana
derifrån till Filipstad, är all sannolikhet att största delen af passagerare och
effekter, som komma att föras å bibanan, äfven skola forslas minst lika långt å
stambanan. Skulle deremot denna bibana icke komma till stånd, så går trafiken
till och ifrån Filipstads bergslag och orterna deromkring säkerligen fortfarande
såsom hittills efter de nuvarande transportlederna och hufvudsakligen åt Christinehamn,
utan att begagna Statens jernvägar."
“Statsjernvägarnes ökade intrader genom denna bibana kunna således, utan
fara lör misstag, beräknas till minst samma summa som trafikinkomsten å bibanan
eller 220,000 Riksdaler årligen, och det ligger således uppenbarligen i Statens
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
37
intresse att, genom beviljande af låneunderstöd på billiga vilkor, befordra anläggningen
af denna bibana, hvilken, på samma gång den skulle väsendtligt bidraga till
lyftande af Wermlands industri, mera än någon hittills utförd komme att öka rörelsen
å Statens jernvägar. “
Utskottet, som saknar anledning att jäfva de omdömen, dem en man af
facket, stödjande sig på vunnen erfarenhet, men mest på uppgifna data, sålunda
framlagt, anser för sin del den genom Majoren Adelskölds utlåtande åstadkomna
utredning om såväl ifrågavarande bibanas förmåga att förränta och amortera sitt
eget anläggningskapital sorn jemväl dess egenskap att blifva i hög grad inkomstbringande
för Staten, vara så fullständig och så öfvertygande, att något yttrande
derutöfver skulle från Utskottets sida vara obehöfligt, derest icke, just med afseende
å denna bibana, åtskilliga eriuringar blifvit framställda, som måhända icke
böra lemnäs utan uppmärksamhet. Sålunda har man erinrat, att den vexeltrafik
af malm och tackjern från bergslagen samt kol och öfriga skogsprodukter från
Fryksdalssidan, som utgör en af de vigtigare faktorerne i kalkylen öfver bibanans
inkomster, icke skulle kunna utan skogarnas förintelse åstadkommas, enär redan
under nuvarande förhållanden vestra Wermlands skogar voro utsatta för en årlig
öfverafverkning, som af vederbörande jägeritjensteman uppskattats till 0,5 7 procent.
Men då en dylik beräkning, omfattande en areal af nära fem millioner
qvadratrofvar, äfven med bästa urskiljning måste till en viss grad stadna inom
gissningens område, kan, såsom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl anmärker,
åt denna beräkning icke tillerkännas någon absolut tillförlitlighet. Då bemäldo
jägeritjensteman ansett sig böra för husbehof upptaga en vedmassa af 25
millioner kubikfot, motsvarande omkring 3^ famn för hvarje person, äfvensom för
tillverkning af en storstig kol beräkna mer än 200 kubikfot, låter detta beräkningssätt
sig icke annorledes förklara än genom en oförsvarlig misshushållning
med skogen. Också anmärkes i betänkandet, att skogarne inom vestra Wermland
genom illa skötta kolningar, dåligt konstruerade eldstäder och allmänt gängse
svedjande äro underkastade en ytterlig vanvård. Mot detta onda finnes, enligt
Utskottets förmenande, egentligen endast ett botemedel, det att gifva den i vanpris
ställda skogen ett högre värde, i bredd hvarmed en förbättrad skogshushållning
icke skall dröja att infinna sig. En sådan värdeförhöjning, med deraf beroende
ändamålsenligare skogsvård, skulle tvifvelsutan blifva följden af en jernvägsförbindclse
med bergslagen, och anledning saknas icke till det antagande att,
med ett sålunda förbättradt skogshushållningssätt, vestra Wermland, utan skogarnos
öfveranlitande, skulle kunna lemna årlig koltillgång icke allenast för en tackjernsproduktion
af omkring | million centner, utad jemväl för en kolförsäljning af
40 till 50 tusen storstigar.
Dernäst har jemväl blifvit anmärkt att en del af de produkter, som i
landstingskomiterades betänkande upptagits bland den norra liniens inkomster,
icke uteslutande kunna räknas till fördel för denna linie, enär uti fötenämnda
summa ingå fraktafgifter för stångjern, salt, viktualier och stenkol för hela längden
från och till Göteborg, omkring 30 mil, till ett belopp af 52,844 R:dr. Största
delen af denna summa utgör frakt för stångjern från åtskilliga norr om Filipstad
belägna bruk. Detta jern nedfraktas med begagnande af vinterföret till
Filipstad och sändes derifrån, endast i det fall att en bibana finnes, på jernväg till
Göteborg. Finnes åter ingen bibana och, om södra alternativet väljes, kommer
någon sådan bana icke i fråga, blifver nämnde jern qvarliggande i Filipstad till
sjöfarten börjar, då det på Sjöändans kommunikationsled och vidare öfver Wenern
38
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
fraktas till Göteborg. Hvad beträffar det öfriga godset torde jemväl detsamma,
åtminstone till största delen, blifva sjöledes från Göteborg hemfraktadt till Filipstad,
så länge någon bibana icke finnes och vill det alltså synas Utskottet, som
bade komiterade, då de beräknat de ifrågavarande 52,844 R:dr såsom en genom
bibanan tillkommen förökad iukomst för stambanan, till detta beräkningssätt icke
saknat anledning.
Under åberopande af den åsigt Utskottet i det föregående anmält rörande
vanskligheten af alla försök att i fasta siffror på förhand uppgöra beräkningen för
en jernvägstrafik, vill Utskottet rörande anmärkningen mot dettbelopp af 30,000
R:dr, hvartill persontrafiken å bibanan blifvit beräknad, endast upplysa, att vid
anställda jemförelser med de resultater, som framgått såväl af persontrafiken å
Statens jernvägar, som af enahanda trafik å flera enskilda jernvägar, denna beräkning
icke synes vara för hög.
Med det ofvanstående torde Utskottet få anses hafva gifvit skäl för sin
åsigt om Nilsbyliniens företräde framför linien öfver Carlstad. Utom nu nämnda
förmåner af mera omedelbar beskaffenhet, torde jemväl af det norra alternativet
kunna för provinsen Wermlands utveckling, dess välmåga och trefnad hemtas
fördelar, hvilka, om äfven icke alla i penningar mätbara, likväl ega sin stora
ekonomiska betydelse. Sålunda skulle, genom Nilsbylinien i förening med bibanan
till Filipstad, körslorna i bergslagen kunna minskas med ett antal, som uppgifvits
till 50,000, meri sorn, om det nedsättes till hälften, likväl lemnar åt jordbruket
en besparing af 25,000 hästdagsverken. Vidare skulle, genom de lättade
transporterna och den genom jernvägen gifn amöjligheten för bruksegarno att när
som helst, oberoende af årstiden, kunna afsätta sitt jern, en ganska väsendtlig
liudring kunna åstadkommas i den ränta, sorn nu hvilar på förlagskapitalet och
kännes så tryckande. Dernäst skulle skogarnes stigande värde i vestra Wermland
kunna med visshet anses gifva åt denna del af provinsen en förhöjd årsinkomst
och, i bredd med skogarnes bättre vårdande, jemväl ett stigande välstånd.
Slutligen borde jemväl kunna påräknas, att innevånarne i norra delen af Wermland
samt i Westerdalarne skulle till något bättre pris än hittills kunna köpa sin
spanmål. Alla dessa förmåner äro att antaga, om jernvägen erhåller den föreslagna
norra sträckningen, hvaremot någonting härmed jemförligt icke lärer af den
6ödra linien vara att förvänta. Med denna rikedom af skäl förden norra linien, ligger
det antagande nära till hands, att, derest staden Carlstad icke funnits, något sydligt
alternativ knappast kunnat ifrågasättas och torde icke heller nu, ensidigt ur synpunkten
af hvad denna stads fördel kräfver, böra, i strid mot Statens och provinsens
allmännare intressen, komma till utförande. Den bibana från Filipstad
till Ölme, som föreslagits, i händelse Carlstadslinien erhölle företrädet, delar med
6amma linie det felet att löpa vid sidan om en redan varande vattenkommunikation.
Denna bibana skulle dessutom, såsom ställd i förbindelse, icke med det norra utan
med det södra alternativet, blifva utan ringaste nytta för hela den trafik från norra
Wermland, hvilken nu går om Dejefors, på samma gång denna bibana endast
ofullständigt skulle motsvara bergslagens behof, som är stäldt på erhållande af en
beqvämare transportförbindelse mod vestra Wermland, dit jemväl, men icke till
ölme, bergslagsintresset framdeles torde söka väg för en bibana, derest stambanan
nu bestämmes att gå öfver Carlstad. Skulle så ske, komme naturligtvis icke
längre Göteborg, utan Christiania, att blifva bergslagens exportort.
Till hvad sålunda nu blifvit anfördt, har Utskottet endast skolat foga den
anmälan, att Utskottet, som i det ofvanstående redan angifvit sin mening om nöd
-
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 54.
39
vändigheten af nordvestra stambanans fullbordande, men tillika förklarat sin åsigt
vara, att tiden för denna banas färdigbyggande torde få bestämmas af hvad för
handen varande tillgångar kunna till utbetalning för sådant ändamål medgifva,
icke funnit sig för fortsättningen af arbetena å denna bana böra föreslå beviljandet
af högre anslag än 500,000 R:dr att, med hälften under hvartdera af åren
1866 och 1867 utgå till sådana förberedande arbeten, som företrädesvis erfordra
längre tid till deras utförande och hvaribland Utskottet särskildt må nämna sprängningen
af don mellan sjöarue Wisten och Fryken tillämnade tunnel. I öfverensstämmelse
härmed får Utskottet alltså vördsamt föreslå:
2:o) att Rikets Ständer för fortsättande af nordvestra stambanan
från Christinehamn öfver Norum och Nilsbysundet till
Arvika måtto till sådana förberedande arbeten, som erfordra
längre tid för deras utförande, bevilja Femhundratusen Riksdaler
att med 250,000 R:dr utgå under innevarande och med
250,000 R:dr under nästkommande år.“
Dernäst har jemväl Herr P. Staaff förklarat, det han reserverade sig mot
Utskottets beslut att gifva företrädet åt det södra jernvägsalternativet.
Slutligen har Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén från Calmar län afgifvit
en så lydande reservation:
“För bedömandet af nordvestra stambanans sträckning genom Wermland,
från Christinehamn till Arvika, med afseende å de förmåner, sorn denna bana må
kunna komma att bereda å ena sidan Staten och å den andra det landskap, hon
genomlöper, har det varit af största vigt att nogsamt öfverväga såväl de undersökningar,
som å de olika bansträckningarne blifvit verkställda, som ock de utlåtanden,
särskilda auktoriteter härom afgifvit. Och då jag af alla de handlingar,
som i frågan varit att tillgå, erfarit icke allenast att Öfversten Friherre Ericsons
alltifrån jernvägsbyggnadernas påbörjande vidhållna plan, att stambanorna icke
borde anläggas i sådan rigtning, att de löpte parallelt med förut befintliga kommunikationsleder,
med beslutet om banans dragande åt Carlstad blifvit helt och
hållet öfvergifven, utan ock att Wermlands läns landsting, Konungens Befallningshafvande
i länet och Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader — se Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition N:o 47, sidd. 4, 5, 18 — varmt förordat rigtningen öfver
Norum—Nilsby, så och då förslag i behörig ordning framställts derom, att Rikets
Ständer under innevarande riksdag ville undanskjuta frågan om banans rigtning
emellan Christinehamn och Frykerud, och sålunda inga medel för ändamålet anvisa,
samt det visat sig, att den förnyade undersökningen af banans sträckning
emellan Christinehamn och Carlstad föranledt dertill, att denna bandel blifvit öfver
10,000 fot kortare än första undersökningen gifvit vid handen, men bandelen öfver
Norum —Nilsby icke synes hafva undergått lika grundliga undersökningar, på
hvilka likväl i väsendtlig mån ett omdöme måste grundas, har jag inom Utskottet
föreslagit, att frågan om rigtningen af nordvestra stambanan emellan Christinehamn
och Frykerud, eller den omtvistade delen af denna bana, måtte undanskjutas
för innevarande riksdag och inga medel till dess byggande anvisas, på det
att åsigterua om de olika bansträckningarne må få tillfälle att stadga sig och
för nästkommande riksdag blifva tillgängliga. Jag föreställer mig, att, då arbetet
på banan emellan Arvika och Norska gränsen nog tager i anspråk alla de krafter,
som i Wermland för ändamålet kunna åstadkommas, ett års uppskof med ifråga
-
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54.
varande rigtuingens bestämmande är af ingen betydelse i jemförelse med den
ohjelpliga olägenhet, som måste blifva följden af ett misstag vid banans anläggande,
och föreslår alltså:
att Rikets Ständer ville afslå Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
för så vidt den afser att bestämma rigtningen af nordvestra
stambanan genom Wermland emellan Christinehamn
och Frykerud och anvisandet af medel till byggande af denna
bandel; samt i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes till nästa Riksdag genom jernvägsbyggnads- och
trafikstyrelserna närmare undersöka och utreda de tekniska
förhållandena på Norum—Nilsby-banan och de ekonomiska
fördelarue med afseende å hvardera af båda bansträcknin
garne.
Under tiden må det ock visa sig, om aktieteckningen för Filipstad—
Norums-banan blir så fullbordad, att man deraf kan draga någon säker slutsats,
om denna bana kommer till utförande eller icke;“
Och hafva i denna reservation Riksdagsfullinägtige Jonas Andersson från
Östergötlands och P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län sig förenat.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
1
SS.
Alik. till Exp.-Utsk. den 19 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af motion om anvisande af medel till ett vägarbete i
Jemtlands län och beredande derigenom af arbetsförtjenst åt den
derstädes, i följd af missvext, nödställda befolkning.
(R. A.)
Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 17) har Herr Lagercrantz,
C. G., anfört, hurusom den frostskada, hvilken i början af September månad
sistlidet år hemsökt provinsen Jemtland, varit så svår och så omfattande, att
inom hela provinsen icke funnes någon socken, som icke mer eller mindre, och de
flesta ganska betydligt, blifvit lidande af den missvext, som denna frostskada förorsakat.
Genom sin storlek och sin allmänna utbredning vore denna olycka redan
i och för sig sjelf egnad att ingifva allvarliga bekymmer för den nödställda befolkningens
utkomst under nu ingångna år, men svårigheterna ökades ytterligare genom
den utomordentliga penningebrist, som under det sistförflutna året gifvit sig
tillkänna genom ett antal af lagsökningar, vida öfverstigande det högsta, som under
något föregående år inom Jemtland förekommit, äfvensom genom den brist på
arbetsförtjenst, som i följd af de tryckta trävarukonjunkturerna vore för handen.
Då nu de tvänne nästföregående årens skördar jemväl varit ganska svaga, måste
följderna af 1865 års alldeles felslagna skörd kännas ännu svårare.
I anledning af nu omförmälda förhållande, hade motionären, i sin egenskap af
t. f. Landshöfding i Jemtlands län, till Kongl. Maj:t ingått med underdånig anhållan,
att af dertill disponibla medel måtte anvisas dels ett lån å 150,000 R:dr och
dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 16,000 R:dr; men då det understöd,
som berörda ansökning afsåg, måste blifva otillräckligt, hade i förevarande motion
framställning blifvit gjord att, genom anvisande af anslag till allmänna arbeten,
bereda tillfälle till inkomst åt provinsens arbetsföra befolkning. Af sådana arbeten
ansåg motionären väganläggningar vara för ändamålet företrädesvis tjenliga,
likasom med provinsens behof bäst öfverensstämmande, och bland dylika arbetsföretag
synnerligen de tvänne, som voro afsedda, den ena, att i länets norra del
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami 1 Afd. 23 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
åstadkomma en förbindelse mellan Hammerdals, Fölinge och Offerdals socknar,
och den andra en omläggning af den nuvarande backiga vägen mellan Brunflo
kyrka och Pilgrimsstads skjutsstation, å stora landsvägen mellan Ostersund och
Sundsvall. Förslag rörande kostnaden för dessa vägarbeten hade vid tiden för
motionens afgifvande icke hunnit att utarbetas, men samma kostnad antogs att
uppgå för det förra arbetet till omkring 150,000 II:dr, och för det sednare till
90,000 R:dr; hemställande motionären, att Rikets Ständer, äfven om tiden icke
medgåfve framläggandet af några fullständiga kostnadsförslag innan motionen till
handläggning förekomme, likväl måtte finna sådana omständigheter vara förhanden,
att, oberoende af ett detaljeradt kostnadsförslag, till Kongl. lVIaj:ts disposition
måtte af redan disponibla statsmedels-tiligångar anvisas 100,000 R:dr, för att genom
vägbyggnadsarbeten i Jemtland, efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och närmare
bestämmelser i afseende på vilkor och användningssätt, bereda länets genom
missvext nödställde innevånare tillfällen till arbetsförtjenst.
Sedermera har, uti skrifvelse den 23 sistlidne Februari, Chefen för Kongl.
Civil-departementet gifvit Utskottet tillkänna, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Jemtlands län, för beredande af arbetsförtjenst åt den behöfvande befolkningen
inom länet, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att anslag till belopp
af 60,900 R:dr, motsvarande två tredjedelar af den beräknade kostnaden, måtte genom
nådig Proposition hos Rikets Ständer äskas för omläggning af vägen mellan
Brunflo kyrka och Pilgrimsstads skjutsstation; samt att Kongl. Maj:t, vid det kända
förhållande att genom motion af t. f. Landshöfdingen i länet, frågan redan blifvit
gjord till föremål för Rikets Ständers pröfning, funnit Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
underdåniga framställning icke erfordra annan åtgärd, än att handlingarne
i målet skulle öfverlemnas till Stats-Utskottet, för att vid motionens pröfning
vara tillgängliga. Jemte sjelfva den underdåniga framställningen, utgjordes
dessa handlingar af:
ett af Kapitenen E. Nordbeck upprättadt kostnadsförslag, slutande sig å en
summa af 91,365 R:dr för en till 71,722 fot beräknad vägsträcka;
plankartor med profilritningar öfver såväl den tillämnade nya, som den gamla
landsvägen;
en förklaring, afgifven den 31 nästlidne Januari af fem personer, hvilka dels
å Jemtlands kommunikations-aktiebolags och dels å åtskillige Lockne socknemäns
vägnar förbundit sig att, i fall ett statsbidrag af 60,900 R:dr beviljades, så att arbetet
kunde få börjas tidigt instundande vår, öfvertaga och sålunda bedrifva företaget,
att detsamma, efter två års förlopp, kunde varda fullbordadt i afseende å brytning,
planering och dikning; samt slutligen
Kongl. Styrelsens öfver Väg- och Vattenbyggnader i ämnet infordrade underdåniga
utlåtande.
I sin ofvanberörda underdåniga framställning hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förklarat, att något anslag icke vidare ifrågasattes för utförande af den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.
3
utaf motionären föreslagna nya vägen mellan Hammerdals, Fölinge och Offerdals
socknar, enär för samma företag någon arbetsplan eller kostnadsförslag icke hunnit
uppgöras, men deremot, hvad beträffade vägomläggningen mellan Brunflo kyrka
och Pilgrimsstads skjutsstation, hemställt, att, då genom denna vägförbättring en
stor fördel skulle vinnas för den med betydliga bidrag från Statens sida åstadkomna
nya kommunikationsleden genom Jemtland samt tillståndet inon^ provinsen
gjorde nödvändigt, att bereda någon arbetsförtjenst åt den nödlidande befolkningen,
Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska, att för detta arbetsföretag ett
mot ®:delar af den beräknade kostnaden svarande belopp af 60,900 R:dr, måtte af
disponibla statsmedel anvisas.
Då förbättringen af vägen mellan Brunflo till Pilgrimsstad kunde betraktas
såsom en komplettering af den under arbete varande kommunikationsleden mellan
Bräcke och Sundsvall, hade, i sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande, Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader förklarat ifrågavarande arbete förtjent af
uppmärksamhet. Vid de till Styrelsens granskning öfverlemnade handlingarne hade
likväl blifvit hufvudsakligen anmärkt, att kostnaden för detta vägomläggningsarbete,
såväl med hänseende till expropriationer som arbetsutgifter, blifvit mycket
högt beräknad; — att ehuru, vid vägomläggningar inom rikets starkast befolkade
orter, man ansett sig, der så erfordrats, kunna medgifva lutningar af 1 till 20,
denna väg icke vore beräknad för större höjningar än 1 till 46 men i allmänhet
1 till 70 å 1 till 92, en profilering som genom ökade gräfningar och större fyllningar
naturligtvis måste icke obetydligt öka kostnaden; samt slutligen att vederbörande
menigheters yttranden saknades om företagets lämplighet och nytta; varande
af Styrelsen, i samma utlåtande, erinradt, att, derest det med detta arbetsföretag
afsedda särskilda ändamål att bereda arbetsförtjenst åt länets genom missvext och
rubbad affärsverksamhet nödställda befolkning skulle kunna vinnas, det anslag,
som kunde beviljas, borde anvisas att utgå så tidigt, att företaget redan detta år,
så snart väderleksförhållandena sådant medgåfve, kunde påbörjas.
Utskottet, som tagit under öfvervägande den i detta ämne sålunda gjorda
framställning, finner, lika med Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader, samma
framställning såväl i och för sig sjelf, som jemväl med särskildt afseende å behofvet
af Statens mellankomst för beredande af nu saknad arbetsförtjenst åt länets
fattigare befolkning, vara förtjent af Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet.
Men i fråga om beloppet af det anslag, som för ifrågavarande företag lämpligen må
anvisas, har Utskottet icke kunnat förbise hvad bemälda Styrelse haft att anmärka
mot den alltför högt beräknade kostnaden, i hvilken nedsättning, på sätt Styrelsen
antydt, skäligen torde kunna åstadkommas icke allenast genom medgifvande af något
större lutningar än den nu framlagda planen upptager, utan jemväl genom ett
i förhållande till ortens arbetslöshet, jemltadt dagsverkspiga, hvilket, nu i kostnadsförslaget
upptaget till 2 R:dr R:mt, icke synes böra åsättas ett så högt belopp.
På grund häraf anser Utskottet, att det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.
60,900 R:dr ^föreslagna bidrag skulle kunna nedsättas till 50,000 R:dr, utan att.
genom en sådan nedsättning, arbetets utförande behöfde äfventyras eller det tillfälliga
ändamål förfelas, som afsåge att åt ortens nödlidande befolkning bereda behöflig
arbetsförtjenst; och får Utskottet alltså vördsamt tillstyrka,
att utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna
O O
skördar afsedda, i Riksgälds-kontoret innestående och till Kongl.
Maj:ts disposition ställda medel må, till beredande af arbetsförtjenst
medelst omläggningen af vägen mellan Brunflo kyrka
och Pilgrimsstads skjutsstation i Jemtland, såsom anslag
utan återbetalningsskyldighet till utgående under innevarande
år anvisas ett belopp af Femtiotusen Riksdaler; äfvensom att
Rikets Ständer, under förbehåll att behörig säkerhet ställes
för vägomläggningsarbetets fullbordande, måtte öfverlemna åt
Kongl. Maj:t att meddela de föreskrifter i öfrigt, som i afseende
å berörda anslags användande kunna finnas erforderliga och
med anslagets ändamål öfverensstämmande.
Stockholm den 19 Mars 1866-
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anslag
till beredande af arbetsförtjenst åt den genom missvext lidande befolkningen
inom Pajala socken af Norrbottens lån.
(R. A.)
Med anledning deraf att Pajala socken inom Norrbottens län under åren
1862, 1863 och 1864 mer eller mindre lidit genom felslagna skördar, samt under
sistlidet år i följd af missvext fått vidkännas ännu större förluster, hade uti underdånig
skrifvelse af den 5 sistlidne December, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
nämnda län, med öfverlemnande af handlingar, som utvisade att församlingen befunne
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.
5
ne sig i utblottadt tillstånd och behöfde understöd af allmänna medel, såsom det
lämpligaste sättet för åstadkommande af detta understöd hemställt att Staten måtte
mellanträda för beredande af tillfälle till arbetsförtjenst åt den derstädes nödlidande
befolkningen och i sådant afseende, efter inhemtande af socknemännens yttrande,
i underdånighet föreslagit att, då en väganläggning mellan Pajala by och Junosuando
samt Pajala och Kengis bruk, hvarom undersökning på kommunens bekostnad
redan egt rum, skulle blifva af allmänt gagn samt framför andra arbetsföretag
lemna tillfälle till arbetsförtjenst åt de fleste deraf i behof varande, enär
denna vägsträckning genomginge just de byar, som genom missvexter mest blifvit
lidande, Kongl. Maj:t, med afseende å den nöd, som sålunda vore för handen,
täcktes i nåder bereda Pajala socknemän ett understödsbelopp af 56,790 R:dr,
med vilkor att socknemännen byggde och framdeles underhölle väg mellan Pajala
kyrkoby och Junosuando samt emellan nämnda by och Kengis bruk.
Enligt den plan för ifrågavarande vägbyggnadsarbeten, som upprättats af
Löjtnanten vid Väg- och Vattenbyggnads-korpsen J. F. Cornell, skulle kostnaden
för vägen mellan Pajala och Junosuando, ined en längd af 5 mil 16,270 fot, uppgå
till samma summa som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande begärt, eller 56,790
Ridr samt väganläggningen mellan Pajala och Kengis bruk, med en längd af
24,760 fot, komma att kosta 8,850 R:dr, eller tillsammans 65,640 R:dr; och hade
Kongl. Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader, hvars granskning denna plan med
dertill hörande kostnadsförslag varit understäldt, förklarat sig mot samma handlingar
icke hafva funnit någon anledning till anmärkning.
På grund af de omständigheter, som sålunda förekommit och då det allmännas
mellankomst för afhjelpande af den för handen varande nöden inom nämnda
socken vore af behofvet påkallad, samt lämpligaste sättet dervid syntes vara, att,
på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt, åt den genom missvext lidande
befolkningen bereda arbetsförtjenst, hade uti högstberörda nådiga Proposition
(intagen under N:o 72 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll),
Kongl. Majit, jemte tillkänna gifvande att Pajala socknemän inför Häradsrätten i
orten förklarat sig villige att mot erhållande af ett statsanslag å 55,000 Ridr ifrågavarande
tvänne vägarbeten utföra och dem derefter för framtiden underhålla,
föreslagit att för anläggande, enligt ofvanberörda plan, af allmän häradsväg mellan
Pajala by och Junosuando samt farväg mellan Pajala by och Kengis bruk, ett
anslag utan återbetalningsskyldighet af Femtiofem Tusen Riksdaler måtte anvisas
att utgå under innevarande år, med vilkor att socknemännen icke blott verkställa
anläggningen af omförmälda vägar, utan jemväl för framtiden dem underhålla.
Då de skäl, som föranledt denna nådiga Proposition, äro af beskaffenhet att
påkalla Rikets Ständers synnerliga behjertande samt genom de ifrågasatta väganläggningarne
skulle vinnas, icke allenast det närmast afsedda ändamålet, att lindra
Bih. till R. St. Prot. 1865 &l 1866. 4 Sami. 1 Afd. 23 Häft. 2
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.
den inom Pajala socken nu rådande allmänna nöd, utan äfven att för dervarande
ort åstadkomma ett arbetsföretag af stadigvarande nytta, finner Utskottet sig böra
tillstyrka,
att utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna
skördar afsedda och i Riksgälds-kontoret innestående, samt till
Kongl. Maj:ts disposition ställda medel må, till beredande af
arbetsförtjenst medelst anläggande af en allmän häradsväg
mellan Pajala by och Junosuando samt en farväg mellan
nämnda by och Kengis bruk inom Pajala socken af Norrbottens
län, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet beviljas
och till utgående under år 1866 anvisas ett belopp af Femtiofem
Tusen Riksdaler Riksmynt, med skyldighet för Pajala
socknemän att, utan vidare statsbidrag, fullborda anläggningen
af ifrågavarande tvänne vägar och dem derefter för all
framtid underhålla; äfvensom att Rikets Ständer måtte öfverlemna
åt Kongl. Maj:t att meddela de föreskrifter i afseende
på dessa medels lyftning och användande, som kunna finnas
erforderliga och ledande till det åsyftade ändamålets vinnande.
Stockholm den 19 Mars 1866.
Stockholm, tryckt hos Sam. IIumstedt, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående vädd fråga om statsanslag för vidtagande af
åtgärder till hämmande af boskapspesten, om den skulle
inom landet utbryta.
(U. A.)
I detta ämne hafva motioner blifvit väckta dels hos Ridderskapet och Adeln
af Friherre Hermelin, C. A. (motion N:o 36), som hemställt, att Rikets Ständer
måtte anvisa ett anslag af 50,000 R:dr att ställas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
för att användas till ersättning åt egare af de djur, hvilka på vederbörande
auktoriteters befallning blifvit nedslagtade till förekommande af boskapspestens
spridande inom landet, och dels hos Preste-Ståndet at Kyrkoherden Wennerström
(motion N:o 78) samt inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfulltnägtigen L. M.
Carlsson från Stockholms län (motion N-.o 134), hvilka i enahanda syftning, som
förstnämnde motionär, föreslagit anvisande af ett statsanslag å 100,000 Ralr, hvilket
Kyrkoherden Wennerström ansett böra såsom förslagsanslag uppföras. Såsom
stöd för dessa framställningar hafva motionärerne hufvudsakligen anfört, hurusom
i Ryssland redan under flera år rasat en kreaturspest, som jemväl visat sig i andra
länder, såsom i Holland, England och Skottland, i hvilka tvänne sistnämnda
länder sjukdomen anställt stora förödelser, synnerligast ibland hornboskapen. Tusentals
kreatur hade dels dukat under för sjukdomen, dels, då man ännu icke
lyckats upptäcka något säkert botemedel, blifvit nedslagtade, på det att den ytterst
smittosamma sjukdomen ej vidare skulle spridas. Då Sverige är beläget emellan
det Ryska riket och Storbritannien, kunde med skål befaras, att sjukdomen lätt
kunde i vårt land inkomma vare sig genom de djur, som ifrån England införas,
eller genom de kreatur, som ifrån Finland afyttras till icke obetydligt antal i hufvudstaden
och till jordbrukarne i dess grannskap. Infunne sig boskapspesten i
Sverige, så saknades annan utväg för dess hämmande, än att samtliga kreatur
Bih. till JR. St. Prot. 1865 $■ 1866. 4 Sami. 1 A/d. 24 Häft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
uti de ladugårdar, hvarest sjukdomen uppträdt, måste nedslagtas. En dylik åtgärd,
då den af auktoriteterna anbefalldes, borde dock icke verkställas, utan att
skälig ersättning tillkomme kreatursegaren för den förlust, som derigenom uppstode.
För en utgift af denna beskaffenhet bade dock Regeringen inga medel anvisade,
hvilket dels kunde hos auktoriteterna väcka tvekan att anbefalla och låta
verkställa nedslagtning, som, så vidt hittills kändt vore, utgjorde enda medlet att
förhindra sjukdomens utbredande, dels skulle göra kreatursegaren mindre benägen
att genast delgifva sjukdomens utbrytande.
Stats-Utskottet, till hvars behandling förenämnda motioner blifvit från de
särskilda Riks-Stånden remitterade, har detta ärende till pröfning förehaft och, med
hänseende till frågans vigt, ansett sig böra, utan vidare uppskof för afvaktande
af den nådiga framställning i ämnet, som må vara att från Kongl. Maj:t förvänta,
öfver motionärernes förslag afgifva utlåtande.
Utaf Utskottet från vederbörande Stats-departement delgifna handlingar
har Utskottet inhemtat, att ej mindre Landtbruks-akademiens Förvaltnings-komité
den 31 sistlidne Januari i underdånigt memorial hos Kongl. Majit gjort hemställan,
att Kongl. Majit täcktes anbefalla, att, om boskapspest inom riket utbryter,
den smittade orten genast måtte cerneras samt all der befintlig såväl sjuk som
frisk boskap nedslagtas mot godtgörelse härför af allmänna medel; samt att, till
vinuande af nödig skyndsamhet såväl för anmälan om sjukdomens utbrott som
för nedslagtningen, i förening med de försigtighetsmått, hvilka vid den sednare
borde iakttagas, äfvensom för närmare bestämning af såväl djuregarnes och veterinärläkarnes
som kommunal- och polismyndigheternas åligganden och befogenhet
uti förenämnda och andra dylika fall, Kongl. Majit efter pröfning af det förslag
till förordning angående hvad iakttagas bör till förekommande af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren, hvilket uti särskildt underdånigt betänkande den 24
Maj 1865 afgifvits af den komité, som med afseende å veteriuärväseudets ordnande
varit tillsatt, täcktes i nåder meddela de föreskrifter, som Kongl. Majit kunde
finna för ändamålet nödiga och lämpliga, än äfven Malmöhus läns Hushållningssällskap,
uti en den 6 sistlidne Februari inkommen underdånig skrifvelse, anhållit,
att Kongl. Majit måtte så skyndsamt, som omständigheterna kunde medgifva, låta
nödiga föreskrifter utgå till vederbörande myndigheter, huru förfaras skulle för
händelse att boskapspesten inom landet utbröte, och att Kongl. Majit måtte af
allmänna medel bevilja full ersättning för de kreatur, som för meranämnda sjukdoms
hämmande blefve på vederbörande myndighets befallning nedslagtade, likasom
för alla öfriga åtgärders vidtagande, som för ifrågavarande ändamål kunde
blifva behöfliga.
Uti gemensamt afgifvet underdånigt utlåtande öfver den af Landtbruksakademiens
Förvaltnings-komité gjorda hemställan, hafva Kommers- och Sundhetskollegierna,
efter att i ämnet hafva hört Föreståndaren för Veterinär-inrättningen
i Stockholm, hufvudsakligen anfört, att, jemte det boskapspesten, efter dess utbrott
sistlidne Juli månad i Storbritannien, der allt sedermera fortfarit samt vore
i ökad och stor utsträckning härjande, hade samma sjukdom, hvilken äfven under
loppet af sistlidet års sommar uppstått i Holland, uti detta land efter hand utbredt
sig och åstadkomme der stor förödelse. Sedan denna sjukdom jemväl i Belgien
utbrutit under September månad nästlidet år, men, enligt rapport till Kommers-kollegium
från Svenske och Norske konsuln i Antwerpen af den 30 sistlidne
December, då ansetts hafva inom landet helt och hållet upphört, hade bemälde
konsul under den 15 nästlidne Januari inberättat, att sjukdomen åter utbrutit icke
Stats-Utskottels Utlåtande N:o 57.
3
allenast bland fåren i Flandern, utan ock bland hornboskapen i Antwerpen och
närliggande orter, hvarest sjukdomen hittills icke varit gångbar. Enligt från vederbörande
Svenske och Norske konsuler ingångna rapporter, hade visserligen inom
Frankrike under hösten sistlidet år uti det till Belgien angränsande departementet
Nord förekommit några enstaka fall af boskapspest, men, sedan i följd af
de utaf Regeringen vidtagna stränga åtgärder sjukdomen då genast blifvit häfd,
hade anmälan om något förnyadt utbrott af denna sjukdom inom Frankrike icke
blifvit gjord. Så vidt Kollegierna kände, vore likaledes Danmark, Tyska Östersjöstaterna
samt de närmast Östersjön liggande provinser af det egentliga Ryssland
äfvensom Finland för närvarande från ifrågavarande sjukdom fria. Af en utaf
Svenske och Norske konsuln i Königsberg till Kommers-kollegium med skrifvelse
den 2 Januari innevarande år insänd, kort förut publicerad berättelse, som den af
Preussiska Regeringen, för undersökning af förhållandet med kreaturspesten i Polen,
utsedde veterinär afgifvit, inhemtades deremot, att nämnda sjukdom der vore
å flera skiljda orter gångbar. Af hvad sålunda vore kändt rörande förhållandet
med boskapspesten i flera från riket mer eller mindre aflägset belägna länder syntes,
att de omständigheter, som påkallat Kongl. Maj:ts i kungörelse den 29 September
sistlidet år intill den 1 April detta år meddelta förbud mot införsel till
riket af nötboskap och får vore fortfarande samt i ökad mån förhanden; och då
hindrandet af sådan införsel utgjorde ett hufvudsakligt vilkor för att kreaturspestens
spridande till riket skulle kunna förekommas, tvekade Kollegierna icke
att tillstyrka, det Kongl. Majit måtte förklara, att införandet till riket af nötboskap
och fårkreatur skulle jemväl från den 1 April detta år samt tillsvidare vara
förbjuden. En vunnen erfarenhet om den nu gångbara kreaturspestens intensiva
smittbarhet hade ock ytterligare ådagalagt nödvändigheten af att den yttersta omsorg
egnades åt behaudlingen af de smittbara varor, som, efter att hafva transiterat
ett af kreaturspest smittadt land, till riket infördes; och då en mera tillförlitlig
kontroll å denna behandlings ändamålsenliga verkställande borde kunna vinnas,
om införseln af dylika varor inskränktes till sådana hamnar i riket, der en
fullständigare organiserad tullbevakning funnes anställd, samt det vid ifrågavarande
förrättnings utförande kunde vara af vigt att en närmare uppsigt å förfaringssättet
utöfvades af sakkunnig person, ansågo Kollegierna sig böra, med
understödjande af Förvaltnings-komiléens i dessa hänseenden gjorda framställning,
tillstyrka, att den genom Kongl. Kungörelsen den 29 September 1865 under deri
föreskrifna vilkor medgifna införsel till riket af sådana, i samma Kungörelses 3
mom. omförmälda varor, som transiterat främmande land, hvilket förklarats smittadt
af kreaturspest, skulle tillsvidare få ega rum endast i vissa af Kollegierna
uppgifna hamnar och under iakttagande af särskild kontroll. Beträffande åter
frågan om hvad, i händelse boskapspesten skulle inom riket utbryta, borde
iakttagas, så vore af erfarenheten ådagalagdt, att de mest tillförlitliga åtgärder
till sjukdomens hämmande vore dels att nedslå såväl de sjuka kreaturen,
som ock de till hornboskapen hörande friska kreatur, hvilka med de förra
haft någon gemenskap, dels ock att hålla det ställe, hvarest pesten visat sig,
sålunda afstängdt, att ej mindre under den tid, sjukdomen der fortfore, än
ock sedermera intill dess smittämnet kunde anses vara förstördt, icke någon
annan beröring med stället än den, som för renings- och andra säkerhetsåtgärder
nödig vore, måtte ega rum; hvadan och då största vigt låge deruppå att de kraftigaste
åtgärder genast vid sjukdomens första uppträdande blefve vidtagna, Kollegierna
för nu ifrågasätta fall ansåge en sådan nedslagtning och afstängning böra i
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o <57.
främsta rummet föreskrifvas ; och enär för öfrigt Kongl. Förordningen af den 23
Januari 1828 angående hvad, i händelse af yppad smittsam sjukdom hos djuren
skall iakttagas, äfvensom Kongl. Brefvet tili Sundbets-kollegium af den 28 December
1848 angående åtgärder till hämmande af utbruten smittosam lungsjukdom
bland boskapskreaturen, innefattade stadganden, som i bufvudsakligaste delar
äfven vore tillämpliga och ändamålsenliga i afseende å boskapspesten, borde, enligt
Kollegiernas åsigt, jemväl de i samma Förordning och Kongl. Bref gifna
stadganden i allmänhet och uti tillämpliga delar tjena till efterrättelse för det fall
att sistnämnda sjukdom skulle yppa sig inom riket. I betraktande likväl af den
ifrågavarande sjukdomens intensiva smittbarhet och do öfriga förhållanden, hvarigenom
samma sjukdom skiljde sig från den, som utgjorde föremål för bestämmelserna
i ofvanbcrörda Kongl. Bref af den 28 December 1848, ansågo Kollegierna
åtskilliga tillägg till samma bestämmelser och förändringar deri vara erforderliga;
i hvilket afseende Kollegierna anmälde, dels att, då erfarenheten visat, att får och
getter kunde både angripas af sjukdomen och transportera smittan, nödigt vore
att föreskrifva, det nedslående äfven af dessa djur skulle, under enahanda förhållanden
som påkallade en sådan åtgärd med hänseende till nötboskap, ega rum;
dels att, då kändt vore att smittämnet under en längre tid qvarstadnade inom
hus, der något af boskapspest sjukt kreatur varit för varad t, särdeles angeläget
vore icke allenast att sådant hus mod der befintliga redskap, kläder och varor
samt der införda djur af andra än förenämnda slag underginge sorgfällig rening,
utan ock att såväl i ladugård förvaradt foder, som spillning och affall underkastades
ändamålsenlig behandlig till smittans förstörande, äfvensom att, af
nämnda anledning, tillräckligt lång tid borde bestämmas, innan friskt kreatur
finge insättas i ladugård, hvarest boskapspest förekommit, och dels att då,
enligt Kongl. Brefvet af den 28 December 1848, egare al kreatur, som till följd
af elakartad lungsjukdom slagtats, voro berättigad att, jemte tillgodonjutande af
ersättning utaf allmänna medel till hälften af det kreaturet åsätta värde, under
vissa vilkor förfoga öfver kött. och hud af sådant kreatur, men det ej borde vara
tillåtet att använda hvarken kött eller hud efter kreatur, som af boskapspest varit
angripet eller, såsom för smittadt deraf misstänkt, blifvit dödadt, den ersättning
af allmänna medel, som till egare af ett i anledning af boskapspest dödadt
kreatur kunde komma att utgå, med allt skäl borde bestämmas till högre belopp,
än som i nyssnämnda Kongl. Bref för der afsedt fall funnes stadgadt; och hade
Kollegierna, till upplysning om förhållandet i dutta hänseende uti ett och annat
främmande land, meddelat, att i Danmark vore förordnad!, att innan nedslagtning af
ett utaf boskapspest angripet kreatur egde rum, värdering deraf skulle verkställas
utaf tre personer; att kreaturet då skall uppskattas efter det tillstånd, hvari detsamma
vid nedslagtningen sig befinner, dock att afseende icke fästes å den verkliga
eller förutsatta sjukdom, som föranledt nedslagtningen, men att deremot afdrag
för det dödade djurets värde bör ega rum; att den sålunda uppkommande
summa skall ersättas egaren till kreaturet med fulla beloppet, derest vid öppnandet
af kreaturet icke något tecken till kreaturspest förefinnes, samt, i motsatt fäll,
med fj-.delar af det kreaturet åsätta värde; att i Belgien, hvarest vore töreskrifvet
att kreatur, som finnes af boskapspest angripet eller misstänkt att vara med sådan
sjukdom behäftadt, skall dödas och nedgräfvas, ersättning af Staten tilldelas
egare af sådant kreatur med ftdelar af dess värde; att i Österrike vore stadgadt,
att för ett. af kreaturspest angripet kreatur, hos hvilket sjukdomen befinnes vara
i ett så framskridet stadium, att kreaturet kan förväntas snart dö, ersättning af
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
5
Staten skall utgå. med J:del af kreaturets värde; att kreatur, hos hvilket sjukdomen
förekommer i sin första utveckling, skall ersättas med §:delar af sitt värde, och
att för dödadt kreatur, som endast varit för sjukdom misstänkt och funnits synbart
friskt, hela det belopp, hvartill kreaturet uppskattats, skall egaren godtgöras;
att af dödadt sjukt kreatur, hud och horn, efter en på föreskrifvet sätt verkställd
rening, äfvensom talgen, sedan den blifvit behörigen smält, må afyttras, hvarvid
afdrag i kreaturets värde för sådant affall skall ske; och att, om hos dödadt kreatur
icke något tecken till boskapspest förefinnes, köttet kan af egaren få användas,
likaledes mot afdrag i kreaturet åsatt värde.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yttradt och då, för den händelse
att kreaturspest skulle inom riket utbryta, föreskrifterna i Kongl. Förordningen
den 23 Januari 1828, såsom redan blifvit anfördt, icke kunde anses tillfyllestgörande
för att, så vidt möjligt vore, motverka smittans utbredande, hemställa
Kollegierna, att följande bestämmelser måtte, såsom tillägg till samma
Kongl. Förordning, till efterlefnad anbefallas, nemligen:
l:o. Kreatur, som är af boskapspest angripet, skall skyndsamligen dödas
och nedgräfvas.
2:o. Nötkreatur, får eller getter, som äro eller inom loppet af tio dygn
varit i ladugård, å mark eller vattningsställe med något af sådan sjukdom angripet
kreatur tillsammans, skola jemväl dödas och nedgräfvas.
3:0. Ställe, der boskapspest yppats, skall genast underkastas bevakning, på
sätt i 6 § af Kongl. Förordningen af den 23 Januari 1828 stadgadt är. Sådan
bevakning skall fortfara intilldess, efter det kreaturen blifvit dödade, ej mindre
ladugård och derinvid liggande hus, än ock de derstädes förvarade kreatur af
andra än förenämnda slag, jemte redskap, kläder och varor undergått sorgfällig
rening, samt foder, spillning och affall underkastats ändamålsenlig behandling,
allt i öfverensstämmelse med de särskilda föreskrifter, som af vederbörande komma
att meddelas. Inom tio dygn, efter det kreaturen blifvit dödade, vare förbjuden
all annan beröring med stället än den, som för utförandet af renings- och andra
säkerhetsåtgärder nödig är. Förr än tjugo dygn förflutit efter det kreaturen dödats,
må ej heller friskt kreatur i ladugården insättas.
4:o. Egare af kreatur, som, på grund af hvad förut stadgadt är, dödas, vare
under nedan bestämda vilkor berättigad till ersättning af allmänna medel, för
sjukt kreatur till två tredjedelar samt för friskt till fulla beloppet af det värde,
hvartill kreaturet blifvit af behörige värderingsman uppskattadt.
5:o. Yärdering skall förrättas å landet af ordförande i kommunalnämnd
och i stad af sundhetsnämnds ordförande eller, i händelse af förfall för ordförande,
af någon utaf honom utsedd ledamot af sådan nämnd, jemte den i orten anställde
eller särskildt förordnade djurläkare och en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bland församlingens medlemmar utsedd person.
6:o. För rättigheten att undfå ersättning för kreatur, som i följd af föreskrifterna
i punkterna 1 och 2 blifvit dödadt, skall egaren, då kreatur insjuknat,
derom ofördröjligen göra anmälan hos någon af värderingsmännen. Sedan den,
hos hvilken sådan anmälan blifvit gjord, tillkallat de öfrige värderingsmännen,
skola de genast begifva sig till stället. Finnes, vid då företagen besigtning, sjukt
kreatur vara af boskapspest angripet, skall värdering anställas ej mindre å sådant
kreatur, än ock å de kreatur, som, på sätt stadgadt är, böra dödas; hvarefter
skriftligt intyg om kreaturens dödande och det värde, hvarje sålunda dödadt krea
-
6
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 57.
tur blifvit åsatt, skall af värderingsmännen, innan de från stället sig begifva,
djuregaren meddelas.
7:o. Äro värderingsman förhindrade att så skyndsamt, som erfordras, sig
inställa, skall egaren icke destomindre låta hvarje af ifrågavarande sjukdom angripet
kreatur döda, samt för sådant kreatur vara till ersättning berättigad, derest
värderingsmännen, vid sedermera skeende besigtning och värdering, intyga att
åtgärden blifvit på grund af hvad ofvan stadgadt är vidtagen.
8:o. Då sådant betyg, som i punkterna 6 och 7 sägs, bos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande företes, skall till egaren af dödadt kreatur utbetalas den ersättning,
hvartill han enligt nu stadgade grunder kan vara berättigad.
9:o. Djurläkare åligger att inom det honom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anvisade, för boskapspest misstänkta område tid efter annan anställa
undersökning för att utröna om sjukt kreatur der finnes.
10:o. Dör kreatur af boskapspest, förfares på sätt i 5 § af Kongl. Förordningen
den 23 Januari 1828 stadgadt är, och vare i sådant fall egaren af kreaturet
icke berättigad till någon ersättning; skolande samma Förordning i öfriga
tillämpliga delar tjena till efterrättelse; hvarjemte Kollegierna slutligen fästade
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå att de genom ifrågavarande tillägg till 1828
års Kungörelse föreslagna åtgärder afsåge att redan vid början af sjukdomen söka
hämma densamma eller att i möjligaste mån inskränka omkretsen för dess härjande,
samt att följaktligen, derest sjukdomen skulle erhålla en större spridning inom
landet, för sådant förhållande lämpade, förändrade föreskrifter kunde vara af
nöden.
Sedermera har jemväl General-tullstyrelsen med infordradt underdånigt
utlåtande i ämnet inkommit och dervid föreslagit dels de hamnar, i hvilka införsel
af do uti 3 mom. af Kongl. Kungörelsen den 29 September 1865 omförmälda varor
skulle tillsvidare få ega rum, dels bestämmelser i afseende å de dervid nödiga
försigtighetsmått.
På sätt motionärerne anfört och vederbörande embetsmyndigbeter vitsordat,
har således erfarenheten ådagalagt, att, såvidt hittills är kändt, till hindrande af
den ifrågavarande boskapspestens spridning icke förefinnes något annat tillförlitligt
medel, än att dels så skyndsamt som möjligt nedslagta alla de sjuka djuren
jemte hela den öfriga stammen af hornboskap, som med nämnda djur varit i beröring,
och dels för någon tid fullkomligt spärra det område, på hvilket sjukdomen
uppträdt. För genomförande af den förstnämnda åtgärden, eller ett allmänt
nedslagtande af hornboskapen på det smittade stället, erfordras föreskrift om en
ovilkorlig skyldighet för boskapens egare att ej mindre genast i behörig ordning
göra anmälan om förekommande sjukdomsfall, än äfven, uppå vederbörande myndighets
befallning, låta nedslagta såväl de af sjukdomen angripna sorn de friska
djuren; men då den enskildo således är betagen möjligheten att försöka rädda ens
de af sjukdomen ännu ej angripna djuren, förutsätter berörda åtgärd nödvändigtvis
skyldighet för Staten att godtgöra den förlust, som den enskilde, i det allmännas
intresse, fått vidkännas. '
Beträffande beloppet af denna godtgörelse, hafva Kommers- och Sundhetskollegierna
ansett, att sjukt djur borde ersättas med två tredjedelar samt friskt
med fulla beloppet af det värde, hvartill kreaturet blifvit af behöriga värderingsman
uppskattadt; men då det, enligt Utskottets tanke, måste befaras, att, utan
full ersättning äfven för sjuka djur, den landtman, hvars boskap angripes af pesten,
skall söka att i det längsta fördölja farsotens uppträdande och att skynd
-
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
7
samt afyttra sina skenbart friska djur, hvilka då till de ställen, dit de blifva förda,
sprida sjukdomen, samt då dessutom utaf de kreatur, för hvilka, i händelse af farsotens
utbrytande, Staten skulle utgifva ersättning, otvifvelaktigt den minsta delon
komme att bestå af sådana, som redan vore af sjukdomen angripna, har det
synts Utskottet med klok omtänksamhet mera öfverensstämmande, att Staten äfven
för sjuka djur utgåfve full ersättning. Om ersättning till fulla värdet lemnäs
för alla djur, som på myndighets befallning ncdslagtas, men deremot icke någon
ersättning för de djur, som af sjukdomen dött, skall hvarje kreatursegare deraf så
mycket kraftigare manas att skyndsamt anmäla möjligen uppkommande sjukdomsfall.
I öfverensstämmelse med dessa åsigtcr har Utskottet icke tvekat tillstyrka
Rikets Ständer att ställa tili Kongl. Majus disposition de för vidtagande af ofvanberörda
åtgärder erforderliga medel; men då någon tillförlitlig beräkning i afseende
å beloppet icke är möjlig, har det synts Utskottet som skulle de ifrågavarande
utgifterna lämpligast kunna utgå af det, jemlikt 63 § i gällande Regeringsform,
till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål, å
Riksgålds-kontoret anvisade mindre kreditiv. Stadgandet om ersättning för nedslagtade
kreatur bör dock endast afse att vid sjukdomens utbrott söka hämma
densamma eller att i möjligaste måtto inskränka omkretsen för dess härjningar,
enär, på sätt Kommers- och Sundhets-kollegierna jemväl antydt, de nu ifrågasatta
åtgärderna icke vidare torde vara lämpliga, derest sjukdomen skulle erhålla
en större spridning inom landet.
Med hänseende slutligen till beskaffenheten af de föreskrifter, som i afseende
på hämmandet af den ifrågavarande boskapspesten torde blifva meddelade,
synes det vara af stor vigt att allmänheten erhölle tillförlitlig underrättelse om
kännetecknen på berörda sjukdom och de försigtighetsmått, som böra iakttagas,
derest den i någon ort utbryter.
Utskottet får alltså, med erinran att, jemlikt nådig Kungörelse den 9 i
denna månad, det förut intill den 1 instundande April meddelade förbud mot all
införsel till riket af nötboskap och fårkreatur skall, äfven efter sistnämnda dag,
fortvara intill dess annorlunda kan varda af Kongl. Majit i nåder förordnadt, hemställa,
a) det måtte Rikets Ständer i underdånig skrifvelse anhålla,
att, om Kongl. Majit finner lämpligt, föreskrifva, att, till hämmande
af boskapspesten, derest den skulle inom riket sig
yppa, alla af nämnda sjukdom angripna och i beröring med
dessa varande djur skola nedslagtas, egarne af sådana nedslagtade
djur då måtte för djurens värde tilläggas full ersättning,
samt att Kongl. Majit täcktes till utgående af det s. k.
mindre kreditivet anvisa kostnaderna för de åtgärder, som sålunda
och i öfrigt kunna till förekommande af boskapspestens
spridaude i landet i nåder pröfvas nödiga; och
b) att Rikets Ständer dervid tillika måtte anhålla att Kongl.
Majit ville låta så skyndsamt som möjligt till allmänhetens
kännedom meddela underrättelse om kännetecknen på berörda
sjukdom och om de försigtighetsmått, som med hänseende
till densamma böra iakttagas.
Stockholm den 19 Mars 1866.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57.
Reservation:
af Herr A. W. Björck: “Då, ändamålet med de uppoffringar, som sl?ulle åläggas
Statsverket, måste vara att söka hämma sjukdomen, innan den vunnit större spridning
och detta åter synes väsendtligen bero af en skyndsam och tidig anmälan om
sjukdomens utbrott, är det nödigt att ersättningen icke bestämmes så, att den
tillgodonjutes till lika belopp, ehvad anmälan skor så tidigt, att ändamålet kan
vinnas, eller först kommer vederbörande tillhanda, då anspråk på ersättning framställes
för ett af egaren sjelf, utan föregången anmälan, besigtning och värdering
nedslagtadt kreatur. Enär någon sådan olikhet i ersättning icke eger rum, om
Utskottets beslut godkännes och Kollegiernas förslag om viikoren för ersättningen
vinner tillämpning, har jag ansett mig böra härå fästa uppmärksamheten, under
hemställan att full ersättning för nedslagtadt sjukt kreatur endast må beviljas, då
tidig anmälan om sjukdomens utbrott skett, och kreaturet efter föregången besigtning
och värdering varder nedslagtadt.“
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utskottets Memorial N:o 58-
1
Xio 59.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Mars 1866, kl. 8 e. m.
Memorial, angående bestämmandet af dels aflöningen• för RiksStändens
och Utskottens kansli- och vaktbetjening^ dels
godtgörelsen af vissa kostnader i följd af tryckningen
utaf Riks-Ständens ‘protokoller jemte dertill hörande Bihang.
(R. A.)
Uti skrifvelse till Stats-Utskottet af den 16 innevarande månad kafva Herr
Grefven ock Landtmarskalken samt Herrar Talmän föreslagit, att aflöningen för
Riks-Ståndens ock Utskottens kanslipersonal ock vabtbetjening vid innevarande
riksdag måtte kestämmas till följande belopp, nemligen:
för Sekreterarne i Riks-Stånden, hvardera, arfvode i månaden. . . R:mt 550: —
„ Sekreteraren i Stats-Utskottet, arfvode i månaden  «
, Sekreterarne i Konstitutions-, Bevillnings-, Banko-, Lag-, All
männa
Besvärs- och Ekonomi- samt Expeditions-Utskotten äfvensom
Sekreteraren i Stats-Utskottet för ärenden rörande Riks
gäldsverket,
hvardera, arfvode i månaden  »
„ Kamereraren hos Stats-Utskottet, dagtraktamente
• • „
„ Föreståndaren för Expeditions-Utskottets kanslis tryckeriafdel
ning,
dagtraktamente
„ Notarierne i Riks-Stånden, hvardera, dagtraktamente
„ Notarierne i Stats-Utskottet, hvardera, dito
»
„ Notarierne i de öfriga Utskotten utom Expeditions-Utskottet,
hvardera, dagtraktamente  •»
„ Kanslisterne i Riks-Stånden, hvardera, dagtraktamente  „
„ Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera, dito
* Kanslisterne i de öfriga Utskotten, utom Expeditions-Utskottet,
hvardera, dagtraktamente  „
Bih. till K. St. Prot. 1865 1866. 4 Sami. 1 A/d. 25 Häft.
500:
~~~
100:
8:
•25.
10:
8:
*25.
8:
25.
6:
50.
5:
50.
5:
50.
i:
50.
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 58.
Beträffande aflöningen för Expeditions-Utskottets tjenstemän inom Notarieoeh
Kanslist-graderna hafva Herr Grefven och Landtmarskalken samt Herrar
Talmän, till följd af Utskottets Ordförandes framställning och med fästadt afseende
derå, att göromålens beskaffenhet inom detta Utskotts kansli påkallar en
annan fördelning af arfvodesbeloppen för tjenstemännen inom nämnda grader än
den som för de öfriga UtskottenB kanslipersonal i samma grader blifvit föreslagen,
hemställt, att dessa belopp måtte, i öfverensstämmelse med den fördelning af de
till Expeditions-Utskottets förfogande vid sednaste riksdag ställda aflöningsmedel,
som Utskottet för ifrågavarande tjenstemän då fastställde, bestämmas sålunda:
för en Notarie till Sekreterarens biträde, dagtraktamente R:mt 6: 50.
„ en Registrator och Arkivarie, dito
„ 6: —
„ två Korrekturläsare, hvardera, dito
„ 6: 25.
„ två Motläsare, hvardera, dito
„ 5: 25.
„ en förste Kanslist dito
„ 4: 50.
* åtta Kanslister, hvardera, dito
„ 3: 50.
För Vaktmästarne hos Riks-Stånden och Utskotten har i dagtraktamente
föreslagits R:mt 2: 50.
Vid jemförelse mellan det sålunda framställda förslaget samt Stats-Utskottets
vid sistförflutna riksdag den 25 April 1862 afgifna och af Riks-Stånden hufvudsakligen
gillade Memorial N:o 94, har Utskottet funnit att någon annan väsendtlig
olikhet dervid icke förekommer, än att arfvodet för den hos Utskottet anställde
Sekreterare för Riksgäldsverket rörande ärenden, hvilket af Stats-Utskottet
vid sistförflutna riksdag föreslogs att utgå med samma belopp, som till Stats-Utskottets
Sekreterare eller 500 R:dr i månaden, men af Rikets Ständer bestämdes
till likhet med öfrige Utskotts-Sekreterares arfvode eller 400 R:dr i månaden, nu
blifvit föreslaget att utgå med sistnämnda belopp, samt att, beträffande aflöningen
till Expeditions-Utskottets kanslibetjening, den förändring blifvit föreslagen att,
då det vid sistförflutna riksdag var Utskottet medgifvet att, efter förefallande omständigheter,
mellan de hos Utskottet anställde tjenstemän fördela de till Utskottets
disposition ställda aflöningsmedel samt Rikets Ständer dessutom, genom bifall
till Expeditions-Utskottets Utlåtande N:o 15, anvisade ett särskildt fyllnadsbelopp
af 1,800 R:dr att användas till arfvodesförhöjningar för en del af bemälde tjenstemän,
nu i stället blifvit föreslaget att aflöningen borde till vederbörande utgå
med bestämda belopp, upptagna i enlighet med hvad aflöningen för de särskilda
befattningarne inom Utskottet sålunda vid sistförflutna riksdag utgjort.
Då Stats-Utskottet, som förbehåller sig att närmare riksdagens slut få hos
Rikets Ständer göra hemställan om anvisande af nödiga medel till godtgörelse åt
den ökade personal, som till ärendenas utredande och skyndsammare afslutande
redan funnits och ytterligare kan finnas behöflig, i öfrigt icke funnit anledning
förorda någon annan förändring i de aflöningsbelopp, som af Herr Grefven och
Landtmarskalken samt Herrar Talmän sålunda blifvit föreslagna, än att den bland
Stats-Utskottets Kanslister, hvilken tillika hos Utskottet tjenstgör såsom Registrator
och i sådan egenskap har en mera trägen och ansvarsfull befattning, än öfriga
Kanslisterne, måtte, i likhet med hvad under de tvänne sednaste riksdagarne egt
rum, åtnjuta ett dagtraktamente af 7 R:dr 50 öre, får Utskottet, som från vederbörande
infordrat och erhållit uppgifter på den tid, då hvar och en antagits, och
hvarifrån aflöningen ansetts böra beräknas, alltså hemställa:
att den aflöning, hvilken under nuvarande riksdag tillkommer
Riks-Ståndens och Utskotteus Sekreterare äfvensom den öfriga
Stais-Utskottets Memorial N:o 58.
3
hos Stånden och Utskotten anställda kanslipersonalen samt
vaktbetjeuingen, måtte af Rikets Ständer bestämmas att utgå
med följande belopp samt få beräknas från här nedan uppgifna
dagar, nemligen :
Hos Ridder skåpet och Adeln:
för Riddarhus-8ekreteraren, i egenskap af detta Stånds Sekreterare, arfvode i
månaden R:mt 550: —
„ nio Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ 8: 25.
„ sex Kanslister, dito dito
„ 5: 50.
„ sex Vaktmästare, dito dito
„ 2: 50.
varande samtlige desse, Ridderskapet och Adelns kansli- och vaktbetjening tillhörande
personer, hvilka före riksdagens början af Riddarhus-direktionen antogoB
och i tjenstgöring inträdde, berättigade att beräkna sin aflöning från och med
fjerde dagen före den, till hvilken Rikets Ständer sammankallades, eller från och
med den 12 Oktober 1865.
Hos Preste-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden  R:mt 550: —
„ fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente  „ 8: 25.
„ nio Kanslister, dito dito . . -  „ 5: 50.
„ fem Vaktmästare,dito dito
„ 2: 50.
hvilken aflöning får beräknas för Sekreteraren och två Notarier från och med den
16 sistlidne Oktober, för en Notarie och en Kanslist från och med den 20 i samma
månad och för den öfriga kanslipersonalen, eller för en Notarie och åtta Kanslister
från och med den 1 November, samt för tre Vaktmästare från och med den
11 Oktober och för två Vaktmästare från och med den 1 November sistlidet år.
Tjos Borgare-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden
R:mt 550: —
„ sex Notarier, hvardera, dagtraktamente  , 8: 25.
„ åtta Kanslister, dito dito
„ 5: 50.
„ sju Vaktmästare, dito dito
„ 2: 50.,
att beräknas för Sekreteraren från och med den 21 Oktober sistlidet år, för fyra
Notarier och Kanslisterne från och med den 23 i samma månad, för två Notarier
från och med den 12 Mars innevarande år äfvensom för två Vaktmästare från och
med den 11, för två dito från och med den 16 och för 3 dito från och med den
23 sistlidne Oktober.
Hos Bonde-Ståndet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden . . . .
„ fem Notarier, hvardera, dagtraktamente
R:mt 550: —
8: 25.
4
Stats- Utskottets Memorial N:o 58.
för tolf Kanslister, hvardera, dagtraktamente R:mt 5: 50.
v sex Vaktmästare, dito dito
„ 2: 50.
Aflöningen för Sekreteraren får beräknas från oeh med den 21 Oktober
nästlidet år; kommande traktamentena för Notarierne och Kanslisterne att utgå
från och med följande dagar, nemligen: för två Notarier och fyra Kanslister från
och med den 16, för två Notarier och de öfrige Kanslisterne från och med den
29 Oktober nästlidet år och för en Notarie från och med den 1 Mars innevarande
år; äfvensom för två Vaktmästare från och med den 13 och för fyra Vaktmästare
från och med den 16 sistförflutne Oktober.
Hos Konstitutions- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
„ en Notarie, dagtraktamente  „ 6: 50.
„ två Kanslister, hvardera, dagtraktamente  „ 4: 50.
„ två Vaktmästare, dito dito
„ 2: 50.,
af hvilka tjenstemän Notarien och en Vaktmästare antogos den 1, Sekreteraren
den 3, samt de båda Kanslisterne och den andra Vaktmästaren den 6 November
sistlidet år. (Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.)
Hos Stats- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden  R:mt 500:
„ Sekreteraren för Riksgäldsverket rörande ärenden, arfvode i månaden
,. 400: —
t. den hos detta Utskott anställde Kamererare, dagtraktamente. . . 8: 25.
„ två Notarier, hvardera, dagtraktamente  . 8: 25.
„ en Kanslist och Registrator, dagtraktamente  „ 7: 50.
„ fem Kanslister, hvardera, dagtraktamente ’ . . „ 5: 50.
„ fem Vaktmästare, dito dito  •  . 2: 50;
hvilken aflöning bör utgå för Sekreteraren, Registratorn och Vaktmästarne från
och med den 1 November, för Sekreteraren å Riksgälds-afdelningen, Kamereraren,
Notarierne och två Kanslister från och med den 9 November samt för två Kanslister
från och med den 15 December sistlidet år och för en Kanslist från och med
den 1 innevarande Mars. (Ståts-Utskottets Memorialer N:is 2 och 19.)
Hos Bevillnings- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mf 400: —
„ tre Notarier, hvardera, dagtraktamente  ,. 6: 50.
„ tre Kanslister. dito dito
,. 4: 50.
„ tre Vaktmästare, dito dito
„ 2: 50;
hvilken aflöning bör utgå för Sekreteraren, en Notarie och en Jaktmästare från
och med den Usta, för två Vaktmästare från och med den 3:dje, samt för två
Notarier från och med den 16 November och för de tre Kanslisterne från och med
den 11 December sistlidet år. (Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 1.)
Stats-r Utskottets Memorial N:o 5 8.
5
Mos Banko-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —
„ en Notarie, dagtraktamente  „ 6: 50.
r två Kanslister, hvardera, dagtraktamente  . 4: 50.
„ tre Yaktmästare dito dito
„ 2: 50.
Denna aflöning bör utgå för samtlige tjenstemän och betjening från och med
den 2 November sistlidet år, med iakttagande alt uotarie-arfvodet indrages från och
med den 16 Januari detta år, då Notarien förordnades att förrätta Sekreterarebefattningen.
(Banko-Utskottets Memorial N:o 2.1
Mos Lag- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: - -
„ två Notarier, af hvilka den ene tjenstgör hos Sammansatta Lag
samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvardera, dagtraktamente
, 6: 50.
„ en Kanslist, dagtraktamente  r 4: 50.
„ två Yaktmästare, hvardera, dagtraktamente  „ 2: 50,
skolande en Yaktmästares aflöning beräknas från och med den l:sta, Sekreterarens
från och med den 3:dje, en Notaries, Kanslistens och en Yaktmästares från och
med den 10 November sistlidet år samt en Notaries |från och med den 12 Januari
innevarande år. (Lag-Utskottets Memorial N:o 1.)
Hos Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i mAnaden R:mt 400: —
, fyra Notarier, hvardera, dagtraktamente
* 6: 50.
„ två Kanslister, dito dito
„ 4: 50-
„ fyra Yaktmästare, dito dito
* 2: 50,
hvilken aflöning beräknas för Sekreteraren, en Notarie och en Yaktmästare från
och med den lista, för tre Yaktmästare från och med den 3:dje, för tre Notarier
och en Kanslist från och med den 10:de, samt en Kanslist, från och med den 21
November sistlidet år. (Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 1.)
Hos Expeditions-Utskottet:
för Sekreteraren, arfvode i månaden R:mt 400: —•
* Föreståndaren för Utskottets kanslis trvckeri-afdelning, dagtraktamente
>■ 10: —
„ en Notarie, dagtraktamente  „ 6: 50.
, en Registrator och Arkivarie, dagtraktamente  » 6: —
„ två Korrekturläsare, hvardera, dito
„ 6: 25.
* två motläsare, dito dito
, 5: 25.
„ en förste Kanslist, dagtraktamente  „ 4: 50.
„ åtta Kanslister, hvardera, dagtraktamente  3: 50.
„ tre Yaktmästare, dito dito
„ 2: 50;
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 58,
och beräknas Sekreterarens arfvode äfvensom dagtraktamentet för Tryckeriföreståndaren,
Registratorn, förste Kanslisten och Yaktmästarne från och med den 2:dra,
för Korrektur- och Motläsarne samt fyra Kanslister från och med den 6 November
sistlidet år, för Notarien från och med den 1 Februari och för fyra Kanslister från
och med den 8 Mars innevarande år. (Expeditions-Utskottets Memorial N:o 1.)
I afseende på tiden för samtliga här ofvan föreslagna arfvodens och dagtraktamentens
upphörande, så, och under förutsättning, att den utaf Riks-Stånden
och Utskotten antagna tjenstemannapersonal och vaktbetjening, i den mån de
återstående riksdagsäreudenas vederbörliga behandling medgifver, varder förminskad,
får Stats-Utskottet tillstyrka bifall till det af Herr Grefven och Landtmarskalken
samt Herrar Talmän beträffande denna fråga föreslagna stadgande, eller
att Riks-Ståndens Sekreterare och de Notarier, hvilka deltaga
i uppsättningen af Ståndens protokoller äfvensom två
vaktbetjenter hos hvarje Riks-Stånd må beräkna och uppbära
de för dom bestämda arfvodeu och traktamenten för en tid
af fjorton dagar efter riksdagens afslutande, samt att arfvodena
och traktamentena för Riks-Ståndens öfriga betjening
och Utskottens samtlige tjenstemän och vaktbetjenter må beräknas
och utgå till och med den dag, då hvars och ens tjenstgöringsskyldighet
hos vederbörande Riks-Stånd eller Utskott
upphör.
Vidkommande åter tiden för alla nu ifrågavarande arfvodens och traktamentens
utbetalning får Utskottet föreslå:
att dessa arfvoden och traktamenten, under iakttagande af förut
meddelade föreskrifter och efter afdrag af hvad i afräkning å
samma arfvoden och traktamenten redan fått förskottsvis utbekommas,
må af Riksgälds-kontoret utbetalas för den redan
förflutna tiden till och med innevarande Mars månads utgång,
så snart Rikets Ständers beslut i anledning af förevarande
framställningar blifvit meddelade och genom Utskottet Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret tillkännagifna, samt, för den
derpå följande tiden intill riksdagens slut, efter hvarje månads
förlopp; börande, innan sista andelen af meranämnda arfvoden
och traktamenten utbetalas, vara behörigen styrkt, att vederbörande
tjenstemän i föreskrifven ordning aflemnat de Utskottens
särskilda arkiver tillhörande böcker och handlingar, som
af desse tjenstemän under riksdagens lopp emottagits.
Uti sin omförmälda skrifvelse hafva Herr Landtmarskalken och Horrar Talmän
i afseende på dels korrekturläsningen vid den tryckning af Riks-Ståndens
protokoll jemte registren dertill, som kan återstå då innevarande riksdag slutas,
dels upprättandet af registren öfver samma protokoll, föreslagit att såsom ersättning
för besörjandet af nämnda korrekturläsning m. m. vid såväl protokollens
sorn registrens tryckning måtte beviljas 2 R:dr 50 öre för hvarje efter riksdagens
slut tryckt ark af Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets protokoll samt
2 R:dr för hvarje tryckt ark af Borgare- och Bonde-Ståndens protokoll, äfvensom
att vedergällningen för registrens upprättande likaledes måtte bestämmas till 40
R:dr för hvarje tryckt ark af de till Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
protokoll hörande register och till 30 R:dr för hvarje tryckt ark af registren
till Borgare- och Bonde-Ståndens protokoll.
Stats-Utskottets Memorial N:o .58. 7
Med anmälan att godtgörelsen för korrekturläsningen af Ridderskapet och
Adelns samt Preste-Ståndets protokoll efter sistförflutna riksdags slut utgick med
2 R:dr 25 öre för hvarje tryckt ark samt 1 R:dr 75 öre för hvarje tryckt ark af
Borgare- och Bonde-Ståndens protokoll äfvensom att vedergällningen för registrens
upprättande bestämdes till 36 R:dr arket för de till Ridderskapet och Adelns samt
Preste-Ståndets protokoll hörande register och till 27 R:dr för hvarje ark af registren
till Borgare- och Bonde-Ståndens protokoll, tår Utskottet, ehuru de nu
föreslagna beloppen sålunda något öfverstiga hvad tillförene blifvit betaldt, likväl
hemställa.
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad i ofvanberörda hänseende
blifvit föreslaget.
Beträffande ordningen och sättet för liqviderande af här ofvan omförmälda
jemte öfriga med tryckningen af innevarande rikdags protokoll förenade kostnader,
hemställer Utskottet,
att samma beslut, sorn vid de sednare riksdagarne i detta
hänseende varit fattade, måtte fortfarande tjena till efterrättelse,
så att kostnaderna för tryckningen och häftningen af
Riks-Ståndens protokoll böra af Riksgälds-kontoret omedelbart
godtgöras på enahanda sätt, som i afseende på andra
riksdagsutgifter blifvit af Rikets Ständer föreskrifvet, samt att
boktryckarnes och bokbindarnes räkningar skola grunda sig
på gjorda och af vederbörande Riks-Stånd antagna anbud eller
enligt Ståndets beslut upprättade kontrakter och, hvad det
verkställda arbetet beträffar, vara af Ståndets Sekreterare till
rigtigheten bestyrkta.
I sammanhang med sina nu gjorda framställningar har Utskottet trott sig
upplysningsvis böra meddela, att upplagorna af Stånds-protokollerna under denna
riksdag, enligt inhemtade officiel» uppgifter, utgöra följande antal exemplar, nemligen
:
Upplagan af Ridderskapet och Adelns protokoller  500 exemplar.
„ af Preste-Ståndets d:o
500 „
„ af Borgare-Ståndets d:o
300 ,,
„ af Bonde-Ståndets d:o
400 „
Vidkommande åter Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller eller de af Utskotten
afgifna Betänkanden samt de inom Riks-Stånden väckta motioner och derifrån
expedierade Protokolls-utdrag jemte Expeditions-Utskottets förslag till underdåniga
skrifvelser, så, och enär Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, på grund af 252
§ i Riksgälds-kontorets reglemente, före riksdagens början låtit i föreskrifven ordning
upprätta kontrakter om verkställandet af den härför ifrågakommande tryckning
m. m., erfordras nu derom ingen föreskrift; dock har Utskottet ansett sig
böra meddela den upplysning, att utaf de 1,400 exemplar, som upplagan af nämnda
Bihang för detina riksdag utgör, aflemnas
till Ridderskapet och Adeln  500 exemplar.
„ Preste-Ståndet  75 „
„ Borgare-Ståndet  89 ,
„ Bonde-Ståndet 140 ,,
„ Utskotten  33
Transport 837 exemplar
-
8 Stats-Utskottets Memorial N:o 58.
Transport 837 exemplar,
till några af Stats-departementen samt åtskilliga embetsverk och
embetsman
29 *
hvarjemte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas för att prenumeranter
tillhandahållas  40 „
tillsammans 906 exemplar
Utaf de öfverblifna exemplaren komma  400 „
att tillställas Riksgälds-kontoret, för att, enligt de föreskrifter,
som derom blifvit af Rikets Ständer meddelade, antingen
genom nämnda Kontors försorg utdelas eller till framtida
disposition derstädes förvaras.
Härefter återstående  94 „
äro afsedda att hos Expeditions-Utskottet, vid skeende särskilda
reqvisitioner från vederbörande Utskott, finnas att tillgå.
Summa 1,400 exemplar.
Stockholm den 20 Mars 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS t S A A C MARCUS, 1866
Stats-Utskottets Utlåtande M 59.
1
X:o 5».
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Mars 1866, kl. 11 t', m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, om anvisande
af medel till utvidgning af den för jernvägen genom
Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö och tillökning
i de för trafiken derstädes afsedda byggnader.
(Riksg:s-Afd.)
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit i Sin till Rikets Ständer den 25
November 1862 aflåtna nådiga Proposition i fråga om Statens jernvägsbyggnader föreslagit,
beslöto vid sistförflutna riksdag Rikets Ständer att för vestra stambanans framdragande
till Clara sjö och en bangårds anläggande derstädes, gemensam för vestra och
norra stambanorna, bevilja en summa af 3,070,000 R:dr. Enligt det kostnadsförslag
förre Chefen för Statens jernvägsbyggnader Öfversten m. m. Friherre N. Ericson afgifvit
rörande denna sammanbindningsbana genom hufvudstaden och hvilket förslag blifvit
lagdt till grund för Kongl. Majits högstberörda nådiga Proposition skulle kostnaden för
uppförandet vid Clara sjö af stationshus jemte banhall med dertill hörande inredning,
gas och vattenledning, uppgå till en summa af 250,000 R:dr, hvarförutan samma kostnadsförslag
för grundläggning af nämnda byggnader upptog ett belopp af 68,509 R:dr,
eller tillsammans 318,509 R:dr. Då likväl ett stationshus jemte banhall, uppfördt med
de dimensioner, som den sålunda beräknade kostnadssumman medgaf, inom kort tid
skulle befinnas otillräcklig för den hastigt tillvexande rörelsen och således icke ens under
den närmaste framtiden komma att uppfylla allmänhetens förväntan och billiga anspråk
på utrymme och beqvämlighet i förening med nutidens strängare fordringar på
prydlighet vid en hufvudstadens centralstation, hade af sådan anledning och dä det
syntes icke allenast vara ändamålsenligast utan jemväl i ekonomiskt hänseende fördelaktigast,
att stationshusbyggnaden och banhällen redan från första början uppfördes
med så tillräckligt utrymme och med en sådan anordning, att de fullkomligt motsvarade
äfven den framtida rörelsens större behof, den nuvarande Styrelsen öfver Statens jern
Biht
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 1
2 Staté-Utskottets Utlåtande M 39.
vägsbyggnader låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkning öfver ett stationshus jemte
banhall, det förra af 490 fots längd och 64 fots bredd och den sednare af 500 fots
längd och 103 fots bredd, inrymmande en bred platform och fem genomlöpande banspår.
Kostnaden för dessa byggnader skulle, enligt deröfver gjorda detaljerade beräkningar,
uppgå till 726,000 R:dr, eller 407,491 R:dr utöfver den i primitiva förslaget upptagna
summa.
I det underdåniga memorial af den 27 November sistlidet år, med hvilket Jernvägsbyggnadsstyrelsen
till Kongl. Maj:t öfverlemnat det sålunda uppgjorda nya kostnadsförslaget
med dertill hörande ritningar, hade Styrelsen derjemte anmält att, likasom
sjelfva stationshusbyggnaderna funnits otillräckliga, jemväl det utrymme, som det primitiva
kostnadsförslaget för centralstationen upptog och hvilket utrymme vore afsedt att
erhållas dels genom expropriationer och dels genom utfyllning i Clara sjö, vore, enligt
Styrelsens åsigt, allt för mycket inskränkt för en sådan bangård som den ifrågavarande.
Bangården skulle nemligen enligt samma förslag icke erhålla större längd än 900 å 1,000
fot och alltså med 2 å 300 fot understiga den längdsträckning, som erfarenheten visat
vara nödvändig och hvilken under de sednare åren ansetts böra iakttagas jemväl för de
mindre trafikstationerna utmed Statens stambanor. "Vid sådant förhållande och då angeläget
vore att redan från första början förvissa sig om ett så stort utrymme för hufvudstadens
centralbangård, att tillfälle derigenom gåfves till'ett ändamålsenligt ordnande
icke allenast af all den trafik, som de båda vid denna punkt sammanbundna stambanorna
skulle tillföra, utan jemväl den trafik, som från denna station komme att utgrena
sig till de särskilda stationer och banspår, hvilka dels samtidigt med sammanbindningsbanan,
dels framdeles, blefve inom hufvudstadens område anlagda, ansåg Styrelsen att,
utom de tomter och tomtandelar, som enligt det primitiva kostnadsförslaget varit afsedda
att för bangårdsanläggningen inlösas, expropriation i och för bangårdens utvidgning
jemväl borde ega rum af den i qvarteret Uggleskans belägna, Handlanden A. G.
Bergfalk tillhöriga egendom, hvilken, såsom belägen å bangårdens midt, skulle, om den
bibehölles, omöjliggöra såväl banhallens uppförande till erforderlig längd, som äfven anläggandet
derutanför af det antal banspår, som Styrelsen, för trafikens behöriga ordnande,
funne behöfliga. I det primitiva kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan
hade hela expropriationskostnaden blifvit beräknad att uppgå till 602,242 R:dr. Denna
summa hade likväl befunnits otillräcklig, och sedan expropriationsåtgärderna numera så
fortskridit, att den verkliga kostnaden med temlig visshet kunde beräknas, funnes samma
kostnad uppgå till omkring 850,000 R:dr, eller omkring 250,000 R:dr utöfver den
summa, sorn det första konstnadsförslaget upptog. Lades nu härtill inlösningssumman
för Bergfalkska egendomen, approximativt uppgifven till 250,000 R:dr, skulle alltså expropriationskostnaden
med omkring en half million öfverstiga det för berörda ändamål
först beräknade belopp. Visserligen skulle denna högre kostnad kunna icke obetydligt
minskas, om man, såsom det primitiva kostnadsförslaget jemväl afsåg, af de mellan
Lappgatan och Gamla Kungsholmsbrogatan exproprierade tomter försålde de andelar,
som icke erfordrades för den mindre bangård, som samma förslag upptog, men då en
Stats-Utskottets Utlåtande M 59.
sådan försäljningsåtgärd, såsom från början hindrande en bangårdsanläggning af tillräcklig
utsträckning, endast skulle leda derhän, att samma tomtandelar, då behofvet af en
utvidgning framdeles blefve oafvisligt, måste till ett sannolikt vida högre pris återköpas,
lunne Styrelsen sig icke kunna tillstyrka en dylik åtgärd, såsom varande olämplig och
förlustbringande. Då alltså i expropriationskalkylen — med inberäkning af den till inlösen
ursprungligen icke afsedda Bergfalkska egendomen — komme att visa sig en brist
af omkring 500,000 R:dr, samt vidare, såsom ofvan är nämndt, kostnaderna för en {sådan
större stationsbyggnad, som Styrelsen funnit behöflig, uppginge till 407,491 R:dr
utöfver den summa, sorn Friherre Ericsons kostnadsförslag för samma byggnad upptog,
skulle följaktligen utöfver det för sammanbindningsbanan vid sistförflutna riksdag beviljade
anslag nu ytterligare erfordras, för såväl stationshusbyggnad som bangård, en tillskottssumma
af 907,491 R:dr. Styrelsen, som, vid jemförelse med de kostnader, hvilka
blifvit använda på anläggandet af större jernvägsstationer i utlandet, funne den summa,
hvarom här vore fråga, icke kunna anses för hög, hade alltså, under åberopande af
hvad Styrelsen anfört såväl om ändamålsenligheten som den ekonomiska fördelen af en
från början till fullständiga dimensioner uppförd stationsbyggnad, i samma memorial
hemställt, att den nya centralstationen vid Clara sjö måtte få utföras efter den föreslagna
större planen, och att bangården måtte få ökas såväl genom inlösen af Bergfalkska
egendomen som äfven genom bibehållande a,f sådana redan inlösta tomtandelar,
som visserligen skulle kunna undvaras, ifall bangården, såsom till en början antagits,
blefve utlagd med endast två spår, men som, med den utvidgning af bangården, hvilken
Styrelsen funnit erforderlig, icke kunde densamma frånskiljas. Skulle åter det för berörda
ändamål erforderliga anslag icke för närvarande kunna åstadkommas, utan kostnaderna
för stationsbyggnaderna böra begränsas inom det belopp af 318,509 R:dr, som
det primitiva förslaget för samma byggnader upptog, funne Styrelsen för sin del mera
ändamålsenligt att den större byggnadsplanen i allt fall på det sättet bibehölls, att,
med uteslutande af banhällen, endast så stor del af stationshuset uppfördes, som för
den tillgängliga summan kunde åstadkommas, hellre än att, såsom det primitiva förslaget
upptog, i sin helhet uppföra ett mindre stationshus med dertill hörande banhall; varande
i de vid memorialet fogade ritningar åskådliggjordt huru stor del af den större
planen skulle kunna uppföras för den kostnadssumma, som det första förslaget upptog.
Men ehuru den större planens partiela antagande medförde den fördel, att en utvidgning
efter samma plan framdeles kunde verkställas, utan att de delar af byggnaderna, som
sålunda förut blifvit uppförda, då behöfde ombyggas, och detta förfaringssätt följaktligen
egde företräde framför det, som afsåg att åstadkomma såväl fullständigt stationshus
som banhall inom de inskränkta dimensioner, den ursprungligen beräknade summan
medgaf, ansåg likväl Styrelsen, hufvudsakligen ur synpunkten af trafikens fordringar
jemte den större kostnad och de olägenheter i öfrigt, som skulle blifva en följd af byggnadsarbetenas
fortsättande sedan banan blifvit för rörelsen upplåten, sig böra afstyrka
att sålunda endast delvis uppföra den större stationsbyggnad, som Styrelsen funnit
vara behöflig.
4
Ståts-Utskottets Utlåtande M 59.
Styrelsen öfver Statens jernvägstrafik, hvars yttrande öfver Jernvägsbyggnadsstyrelsens
ifrågavarande förslag Kongl. Majit låtit infordra, liar i underdånigt utlåtande
af den 13 nästlidne December förklarat sig anse icke allenast ändamålsenligt utan äfven
nödvändigt, att den norra bangården i hufvudstaden genast från början erhölle sådana
dimensioner, hvad anordningen af såväl spår som byggnader beträffade, att ej allenast
den erforderliga rörelsen med lokomotiv och vagnar kunde med säkerhet och billiga kostnadér
derå utföras, utan ock de för expeditionen af passagerare och godstrafiken afsedda
lokaler med tillräckligt utrymme förena den beqvämlighet, som en flerårig erfarenhet vid
alla jernvägar vitsordat vara ett oeftergifligt vilkor för möjligheten att iakttaga såväl en
god hushållning som punktlighet, skyndsamhet och noggrannhet vid utförandet af de mångfalldiga
göromål, som tillhörde tjenstemän och betjening vid hvarje mera betydande jern
vägsstation.
Likaledes hade Trafikstyrelsen förklarat sig anse hela det ifrågasatta området,
med inberäkning af Bergfalkska egendomen, vara oundgängligen nödvändigt för rörelsen
å sammanbindningsbanan och stationen, helst det för utläggning af nödiga banspår i
centralstationens närhet behöfliga utrymmet svårligen torde kunna pä annat sätt erhållas.
Trafikstyrelsen hade derföre, i underdånighet tillstyrkt, att de för expropriation af ifrågavarande
område erforderliga medel finge dertill disponeras utan afseende derpå att den i
det ursprungliga kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan beräknade expropriationskostnaden
öfverskredes.
Beträffande särskildt stationshuset, hade Styrelsen, pä grund af förvärfvad erfarenhet
om behofvet af utrymme och beqvämlighet vid en större station samt om svårigheterna
att derförutan sköta en så betydande och invecklad rörelse, som särskilda förhållanden
tvifvelsutan skulle framkalla vid hufvudstationen i Stockholm, förklarat sig
anse nödvändigt, att såväl banliall sqm stationshus af ändamålsenlig storlek och indelning
uppfördes och färdigbyggdes, innan trafiken på sammanbindningsbanan öppnades för
allmänheten; och delade Trafikstyrelsen jemväl Byggnadsstyrelsens åsigt om den besparing
i utgifter, som skulle kunna åstadkommas derigenom att byggnadsföretaget blefve i dess
helhet samtidigt bringadt till verkställighet.
Men dessutom hade Trafikstyrelsen, i sitt utlåtande, ifrågasatt, huruvida icke skäl
vore för handen att genom påbyggande af en tredje våning å stationens hufvudbyggnad
bereda passande lokal för Trafikstyrelsen, hvarjemte Trafikstyrelsen, som anmärkt att i
Byggnadsstyrelsens förslag icke funnes upptagen plats för någon postexpedition, för hvilken
likväl rum borde finnas i hufvudbyggnadens bottenvåning, föreslagit att, då denna
bottenvåning torde lemna nog knappt utrymme för de många olika ändamål, som togo
denna våning i anspråk, en särskild byggnad utmed banhallens vestra sidovägg måtte uppföras
och dit förläggas såväl stationsbetjeningens lokaler som jemväl åtskilliga förrådsrum,
samt sålunda inom stationens hufvudbyggnad nödigt utrymme beredas för den
ifrågavarande postexpeditionen; varande kostnaden för en sådan särskild byggnad af
Trafikstyrelsen approximativt beräknad till högst 63,000 R:dr; och hade Jern vägsby gg
-
Ståts-Utskottets Utlåtande M 59.
5
nadsstyrelsen, som lemnats tillfälle att yttra sig öfver det tillägg, som Trafikstyrelsen
sålunda gjort vid Byggnadsstyrelsens förslag, väl förklarat sig instämma i Trafikstyrelsens
åsigt om önskvärdheten deraf, att den utmed banhallens vestra sidovägg ifrågasatta
byggnad kunde samtidigt med banhällen varda uppförd, enär, utom besparing i kostnad,
derigenom äfven skulle vinnas ökad styrka i den annars fristående och ganska höga banhallens
yttre sidovägg, som hade att uppbära ett tak af betydlig spännvidd, men deremot
anmält sig icke kunna biträda Trafikstyrelsens åsigt om inrymmande i sjelfva
stationshuset af centralförvaltningen för Statens jernvägstrafik, som, enligt Byggnadsstyrelsens
åsigt, skulle kunna erhålla mera lämplig lokal i en särskild byggnad, uteslutande
inrättad med afseende endast å centralförvaltningens fordringar. Kunde uppförandet
af en sådan särskild byggnad ske samtidigt med de öfriga byggnaderna, skulle sådant
otvifvelaktigt leda till besparing i kostnader genom den tillgång på byggnadsmaterialier,
som kunde påräknas från flera af de för sammaubindningsbanans räkning inköpta, i godt
skick varande hus, hvilka måste rifvas och, derest materialierna icke kunde af Byggnadsstyrelsen
tillgodogöras, sannolikt skulle lemna ett ganska ringa försäljningspris. Den
af Byggnadsstyrelsen förordade större byggnadsplanen, med tillägg af den särskilda byggnad,
som Trafikstyrelsen föreslagit att uppföras utmed banhallens vestra sidovägg, men
utan beräkning af någon särskild lokal för centralförvaltningen, skulle alltså i det af
Rikets Ständer vid sistlidna riksdag för sammanbindningsbanan genom hufvudstaden anvisade
anslag af 3,070,000 R:dr, påkalla förhöjning med nedannämnda belopp, nemligen:
tillökning i expropriationskostnader, omkring R:dr 500,000: —
skilnaden mellan den byggnadssumma, 318,509 R:dr, som det ursprungliga
kostnadsförslaget upptager, och den summa af 726,000 R:dr, hvartill
Byggnadsstyrelsen beräknat kostnaden för ett större stationshus med
banhall  407,491: —
samt slutligen kostnaden för den särskilda byggnad, genom hvars uppförande
företrädesvis afsåges att inom stationens hufvudbyggnad bereda plats
för en postexpedition  63,000: —
Summa R:dr R:mt 970,491: —
Efter meddeladt tillkännagifvande om hvad sålunda i denna fråga af vederbörande
myndigheter blifvit anmäldt, har uti högstberörda nådiga Proposition (införd i 1 Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll Nio 71) Kongl. Maj:t anfört, att, — alldenstund
redan vunnen erfarenhet af den hastigt vexande trafiken å Statens jernvägar ådagalagt
behofvet i allmänhet af större stationsplaner och rymligare stationsbyggnader än som
vid kostnadsförslagens uppgörande, med afseende å då beräknad inskränktare rörelse,
ansågs erforderligt, och, hvad särskildt angår centralstationen i Stockholm vid Clara sjö,
det förekommer, att den för bangården beräknade areal är mera inskränkt än hvad
numera anses oundgängligt för en utvidgad rörelses ändamålsenliga handhafvande, äfven
-
6
Stats-Utslcottets Utlåtande M 59.
sorn att en stationsbyggnad endast af den storlek, hvartill den för ändamålet redan
anslagna kostnadssumma lemnar tillgång, skulle inom kort, om icke omedelbart efter
stationens öppnande, befinnas otillräcklig, — Kongl. Majit, i betraktande häraf och då det
skulle både medföra svåra olägenheter och blifva kostsammare, om bangården nu anlades
och stationsbyggnader uppfördes efter en mindre omfattande plan, men förändringar och
tillbyggnader sedermera, efter stationens emottagande af Trafikstyrelsen, måste till stort
men för trafiken utföras, ansett mest ändamålsenligt, att bangården från början ordnas
på sådant sätt, att alla nödiga arbeten och byggnader må kunna i ett sammanhang bringas
till utförande. I öfverensstämmelse härmed hade Kongl. Maj:t alltså funnit Sig böra
föreslå, det Rikets Ständer måtte medgifva att, - - sedan af den under åren 1866 och
1867 uppkommande behållning af trafikinkomsterna från Statens jernvägar blifvit reserveradt
så stort belopp, som Rikets Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts den 1 December
nästlidna år aflåtna nådiga Proposition om anslag till jernvägsbyggnader och till rörelsemateriel
å redan anlagda stambanor, kunna för samma år anvisa till ränta och amortering
å föreslaget lån för nämnda utgifter, — af samma behållning må få användas, i
mån af behof, högst 970,000 R:dr för bangårdens utvidgning och uppförande af ett stationshus
med hanhäll och särskild tillbyggnad å banhallens motsatta sida, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af Byggnadsstyrelsen framställda förslag, hvars slutliga
godkännande Kongl. Maj:t dock velat uppskjuta till dess en del detaljer i afseende å inredning
m. m. blifvit närmare bestämda. Hvad särskildt beträffade den af Trafikstyrelsen
i sammanhang härmed väckta fråga om beredande af en lokal för centralförvaltningen
af trafiken å Statens jernvägar, ville Kongl. Maj:t till Rikets Ständers afgörande öfverlemna,
huruvida, med afseende å förutsedd minskning i kostnaderna för åstadkommande
af en sådan lokal, derest densamma finge samtidigt med stationsbyggnaderna företagas,
Rikets Ständer, oaktadt denna fråga icke stöde med den om centralstationens utvidgning
i oskiljaktigt sammanhang, ändock skulle finna skäligt åt Kongl. Majit öfverlemna att,
sedan Ofverintendents-embetet blifvit i ämnet bordt och närmare utredning åstadkommits,
om det mer eller mindre ändamålsenliga att inrymma berörda lokal antingen i en tredje
våning af stationshuset eller i en särskild byggnad, meddela förordnande om ett sådant
byggnadsföretag, så framt behållningen å trafikmedlen dertill lemnade tillgång.
Uti en särskild, Utskottet tillhandakommen promemoria, har Chefen för Statens
jernvägsbyggnader hufvudsakligen erinrat att, äfven om man till en början kunde åtnöja
sig med stationsbyggnad och banhall af mindre dimensioner och derigenom åstadkomma
minskning i den för detta ändamål ifrågasatta kostnad, vore någon inskränkning af det
för sjelfva bangården föreslagna utrymmet omöjlig att vinna utan allt för kännbara och
på jernvägstrafikens regelmässiga gång menligt inverkande olägenheter, enär detta utrymme
icke beräknats större än som funnits nödigt vid alla de stationer, der antingen
andra jernbanor tillstöta eller rörelsemateriel måste ombytas. Sålunda hade vid Nässjö,
Falköping och Hallsberg, ehuru dessa stationer företedde en jemförelsevis obetydlig lokaltrafik,
på grund af nu antydda förhållanden, stora stationsområden visat sig behöfliga,
och vid Charlottenbergs station, der Svenska och Norska rörelsematerielen komme att
Stats-Utskottets Utlåtande JW 59.
7
ombytas, äfvensom vid Katrineholms och Laxå stationer, hvarest östra och nordvestra
stambanorna förena sig med den vestra, betydliga utvidgningar af dessa stationers områden
funnits erforderliga. Pä grund af hvad erfarenheten sålunda gifvit vid handen
har Chefen för Statens jernvägsbyggnader uttryckt den åsigt, att den station, der norra
och vestra stambanorna komme att förenas, — oberoende af såväl dess läge inom hufvudstaden
som dess tilltänkta egenskap af att blifva en centralstation, — nödvändigt
måste ega så stort utrymme, att tvänne bantåg der kunna samtidigt inträffa och verkställa
erforderliga vagnsvexlingar utan hinder för de bantåg, som derstädes kunna stå i
beredskap att åt motsatta håll afgå. Men för att motsvara ett sådant ändamål, erfordrades
sex å åtta utmed hvarandra löpande banspår af större utsträckning och med sins
emellan kommunicerande vexlar eller föreningar. Ett sådant utrymme kunde likväl icke
vinnas med mindre än att dels de redan exproprierade tomtandelarne i de mellan Clarabergsgatan
och Gamla Kungsholmsbrogatan belägna qvarter bibehöllos och dels att den
Bergfalkska egendomen jemväl exproprierades, helst denna egendoms belägenhet vore sådan,
att den sönderdelade stationsplanet i tvänne delar och hindrade utläggning af flera
än tvänne banspår. Antingen en större eller mindre stationshusbyggnad komme att
uppföras, ville alltså Chefen för jernvägsbyggnaderna anse det föreslagna utvidgade bangårdsområdet
vara lika nödvändigt och dess erhållande samtidigt med sammanbindningsbanans
fullbordande utgöra ett oafvisligt behof, som borde tillgodoses, äfven 0111 Rikets
Ständer ansåge sig icke böra bevilja de 470,000 R:dr, dem Kongl. Majit, för stationsbyggnadernas
utförande efter den större planen, äskat såsom tillökning i det för samma
byggnader förut beviljade anslag.
Då Utskottet icke kunnat förbise vigten deraf, att tillräckligt utrymme för den
ifrågavarande bangårdens framtida utvidgning må förefinnas samt att Staten för sådant
ändamål, innan kostnaden för erhållande af dertill erforderlig jordrymd blir genom an
gränsande
tomters bebyggande fördyrad, till samma jord förvärfvar sig eganderätt, har
Utskottet, sorn, enär Kongl. Majit ännu icke slutligen godkänt planen för den blifvande
stationsanläggningen, saknar grund för bedömandet af de i detta hänseendet utaf Byggnads-
och Trafikstyrelserna framställda förslag, funnit sig för närvarande icke kunna
tillstyrka Rikets Ständer att för de i Kongl. Majits Proposition uppgifna ändamål anvisa
större belopp än sorn må ansés erforderligt för beredandet af tillräckligt utrymme för
den blifvande jernvägsstationen med dertill hörande bangård. Utskottet, som följaktligen
anser några medel nu icke böra anvisas för utvidgning af sjelfva stationsbyggnaderna,
får alltså tillstyrka,
att Rikets Ständer på det sätt bifalla Kongl. Majits ifrågavarande
nådiga Proposition, att en summa af Femhundra Tusen Riksdaler
Riksmynt må anvisas, att under innevarande år från Riksgäldskontoret
utgå för att af Kongl. Majit, i mån af behof, användas
till godtgörande dels af de ökade utgifter, som utöfver den i ursprungliga
kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan beräknade
8 Stats-Utskottets Utlåtande Jts 59.
summa erfordrats för verkställande af de i samma förslag afsedda
expropriationer, och dels för inlösen eller expropriation af den i
qvarteret Uggleskans belägna, A. G. Bergfalk tillhöriga egendom.
Stockholm den 19 Mars 1866.
Reservationer:
af Herr Friherre Klinckowström, R. ii., Herr L. J. Hjerta, samt Riksdagsfullmägtige
Carl Johan Svensén, Carl Ifvarsson och Pehr Olof Hörnfeldt, hvilka såsom sin
reservation åberopat Riksgälds-afdelningens förslag, med dertill hörande motivering, så
lydande:
»Då den af nuvarande Chefen för Statens jernvägsbyggnader gjorda, här ofvan
omförmälda framställning, hvilken föranledt Kongl. Maj:ts förrberörda nådiga Proposition,
förnämligast grundar sig på det antagande, att, sedan norra stambanan varder öppnad
och stambanorna i allmänhet få större utsträckning samt flera bibanor hinna dermed
förbindas, trafiken skall så tillvexa, att en stationsbyggnad jemte banhall, uppförd med
de dimensioner, som den derför af förre Chefen för Statens jernvägsbyggnader Öfversten
m. m. Friherre Ericson beräknade kostnadssumma medgifver, inom kort skall befinnas
otillräcklig för den hastigt tillvexande trafiken, har Utskottet icke kunnat förbise den
omständigheten, att Friherre Ericson, under hvars ledning icke allenast planer och kostnadsförslag
till de redan färdiga stambanorna, med dertill hörande bangårdar, blifvit
upprättade, utan ock större delen af dessa storartade arbeten blifvit utförd, ständigt
lyckats så uppgöra dessa planer och förslag, att, ehuru arbetena i afseende på ändamålsenlighet
och soliditet uppfyllt alla skäliga anspråk, de derför beräknade kostnads^-  summor ändock icke behöft öfverskridas. Utskottet vill väl icke bestrida, att de nu
sednast framlagda förslagen till utvidgning af bangården vid Clara sjö och tillökning af
de för trafiken derstädes afsedda byggnader skulle fullständigare, än det af Friherre
Ericson uppgjorda förslaget, komma att motsvara den förväntade stora rörelsens vid
denna centralstation anspråk på utrymme och beqvämlighet, men då en i sitt yrke så
erfaren man som Friherre Ericson, hvars förmåga att bedöma hithörande .förhållanden
blifvit allmänt erkänd, ansett ett sådant förslag, som det af honom framlagda, vara för
rörelsens behof tillfyllestgörande och derefter jemväl beräknat kostnaden, har Utskottet,
med kännedom derom att Stockholms jernvägsstation, enligt hvad Trafikstyrelsens underdåniga
berättelse för år 1864 (pag. 23) innehåller, både i afseende på antalet passagerare
och mängden af afsändt gods hittills visat sig underlägsen stationerna såväl i
Göteborg som i Malmö, samt, enär anledning icke förefinnes till det antagande, att detta
förhållande
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 59.
9
förhållande i någon väsendtligare raan skall under den närmaste framtiden komma att
förändras, trott sig desto hellre kunna förlita sig på de utaf Friherre Ericson framlagda
förslagen och på tillräckligheten af det utaf honom för bangården vid Clara sjö beräknade
utrymme, sorn denna bangård icke blir den enda inom Stockholms område, enär
den nuvarande bangården på Södermalm kommer att bibehållas, samt äfven på andra
ställen inom hufvudstaden, såsom t. ex. vid den nuvarande jernvägen, mindre stationer
torde, i händelse af behof, kunna inrättas; hvarförutan godstrafiken, i enlighet med Friherre
Ericsons ursprungliga förslag, lämpligen torde kunna förläggas till någon plats
med större utrymme än det, som vid Clara sjö är möjligt att åstadkomma, äfven om
bangården derstädes skulle erhålla deri utvidgning, som nu blifvit ifrågasatt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser sig Utskottet
icke kunna till Kongl. Majits ofvanberörda nådiga framställningar
tillstyrka bifall.»
Derjemte hafva reservationer blifvit anmälda:
af Herr von Francken, G. W., hvilken förklarade sig bifalla Kongl. Maj:ts proposition
;
samt af Riksdagsfullmägtigen Eric Ersson.
Ihli. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 26 Höft.
2
f
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
;
k
Stats-Utskottets-Utlåtande N:o 60.
1
ll:0 60.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 9 Mars 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under liihs-statens
Sjette Hufvudtitel.
(I. A.)
För denna Hufvudtitel, omfattande anslagen till Civil-departementet, upptager
nu gällande Riks-stat:
penningar
3,469,647: 49.
indelta räntor, förslagsvis beräknade enligt markegång till  211,088: 71.
indelt spanmål, 8,581 kub.-fot, värderade efter 2 R:dr kubikfoten till 17,162: —
och oiudelt spanmål, 4,450 kub.-fot 9 kannor, efter enahanda värde 8,901: 80.
tillhopa R:dr 3,706,800: —
De förändringar, som i afseende å denna Hufvudtitel ifrågakommit, dels i
följd af Kongl Maj:ts nådiga Propositioner, dels i anledning af enskilda motionärers
framställningar, omförmälas här nedan i den ordning, hvaruti anslagen äro
i Riks-staten uppförda.
Departementets Expedition.
l:o. Såsom årligt arfvode åt ett biträde vid de kommunala ärendenas beredning
och expedierande har Kongl. Maj:t äskat att tillsvidare måtto å extra stat
anvisas ett belopp af 1,800 R:dr; och då, genom hvad Dcpartements-chefen till
det den nådiga Propositionen bilagda protokoll öfver civilärenden den 13 Oktober
1865 anfört, behofvet af ifrågavarande biträde synes Stats-Utskottet vara ådagalagdt,
och Utskottet icke funnit något att erinra vid beloppet af det äskade arfvodot,
tillstyrker Utskottet,
att, för ofvanberörda ändamål, till Kongl. Maj:ts nådiga disposition,
måtte anvisas en summa af 1,800 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
Bih. till Ii. St. Prot. 1865 f 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Landtiniiteri-staten.
A) General-Landtmäteri-kontoret.
2:o. Jemte det Kongl. Maj:t föreslagit, att en ingeniörstjenst i lägre lönegraden
måtte indragas och den derigenom disponibla ing enior slönen å 1,200 11: dr
öfverflyttas till lön åt en Amanuens hos Landtmäteri-styrelsen, har Kongl. Maj:t äskat,
att löneförhöjning kunde beviljas, Landtmäterifiskalen med 600 R:dr och Aktuarien
med 500 R:dr, eller tillhopa 1,100 R:dr.
Hvad nu först angår den del af förevarande nådiga framställning, som afser
indragning af en ingeniörstjenst och öfv erflyttning af den samma tjenst åtföljande
lön till aflöning åt en Amanuens hos Landtmäteri-styrelsen; så enär göromålens
gång inom bemälda Styrelse synes genom den föreslagna åtgärden kunna i någon
mån främjas, utan att någon förökad utgift derför behöft ifrågakomma, får Utskottet
tillstyrka:
a) Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende
behagat föreslå.
I afseende å den åt Landtmäterifiskalen äskade löneförhöjning förekommer,
enligt ofvanåberopade Statsråds-protokoll, att Landtmäteri-styrelsen, enär denne
tjensteman vore lågt aflönad och de för honom förut såsom sportler påräknade
andelar i ådömda böter vid General-Landtmäteri-kontoret blifvit genom den förnyade
Landtmäteri-instruktionen förminskade samt han ej kunde förvärfva sig
några inkomster genom sysselsättning utom tjensten, derest denna skulle blifva
bestridd med all erforderlig omsorg, hemställt, att Landtmäterifiskalen, såsom ersättning
för minskad sportelinkomst och i löneförhöjning måtte undfå 600 R:dr,
samt hans fasta lön, som nu utgjorde 2,400 R:dr, således blifva lika stor med
Öfveringeniörens, eller 3,000 R:dr; att Landtmäterifiskalen uti särskild underdånig
ansökning anbållit att, med afseende å ökade göromål, minskade sportler och för
öfrigt jemförelsevis mindre aflöningsförmåner, än dem som tillkomma advokatfiskalerna
i Rikets Kollegier och flera andra embetsverk, honom måtte tilläggas
en fyllnad i ordinarie lönen af åtminstone 1,600 R:dr; att Landtmäterifiskalen uti
en till Kongl. Maj:t ingifven ytterligare skrift närmare utvecklat de grunder, på
hvilka hans ansökning hvilat, samt framställt erinringar vid Landtmäteri-styrelsens
i frågan uttalade åsigter, men att Departements-chefen, då Landtmäterifiskalen,
enligt Kongl. Kungörelsen den 29 Augusti 1865, egde utbekomma ersättning
för den förlust, som, i följd af nya Strafflagens innehåll att deri stadgade böter
skulle tillfalla Kronan, kunde hafva honom drabbat, ansåge hans mistade sportler
af denna art icke kunna tagas i beräkning, vid hvilket förhållande Departementschefen
förklarade sig sakna giltig grund till förordande af högre löneförhöjning
åt Landtmäterifiskalen, än Styrelsen föreslagit, hvilken förhöjning Departementschefen
likväl ansåg vara billig och af behofvet påkallad.
Då, enligt hvad af Statsråds-protokollet vidare inhemtas, landtmäterigöromålen
äro i så starkt aftagande, att efter 11 års förlopp föga deraf anses återstå, och
vid sådant förhållande antagligt är, att Landtmäterifiskalens göromål, hvilka icke
ens för närvarande torde, på sätt han förmenat, vara fullt jemförliga med advokatfiskalernes
i Rikets Kollegier, äfven komma att småningom undergå förminskning,
har Utskottet under sådana förhållanden ansett betänkligt att föreslå förhöjning
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
3
uti.den nämnda tjenst åtföljande fasta aflöning; dock som den nuvarande tjensteinnehafvaren
billigtvis icke torde böra lida någon förminskning uti de inkomster
han af tjensten förut haft att påräkna, men en sådan förminskning, oaktadt han
torde finnas berättigad till särskild ersättning för den förlust honom drabbat i
följd af nya Strafflagens innehåll att deri stadgade böter skola Kronan tillfalla,
antagligen är att emotse till följd dels af nedsättning i beloppen af de böter,
hvilka enligt den förnyade Landtmäteri-instruktionen af den 6 Augusti 1864
ådömas, och hvaraf viss andel Landtmäterifiskalen tillkommer, dels af öfriga mildrande
bestämmelser, som uti berörda instruktion influtit, får Utskottet, fastän
minskning af nämnde tjenstemans sportler ännu icke under den korta tillämpningen
af den nya landtmäteri-instrukt.ionen hunnit af erfarenheten bekräftas,
likväl tillstyrka,
6) att Kongl. Maj:ts nådiga framställning måtte på det sätt bifallas,
att, jemte det Landtmäterifiskalens lön å General
Landtmäteri-kontorets
stat bibehålies vid sitt nuvarande belopp,
2,400 R:dr, en årlig ersättning för mistade sportler af
400 R:dr måtte nuvarande tjensteinnehafvaren för hans tjenstetid
tilläggas och å allmänna indragningsstaten uppföras.
Vidkommande den åt Aktuarien hos Landtmäteri-styrelsen äskade löneförhöjning
500 R:dr, så finner Utskottet, i betraktande af vigten och ansvaret af
hans tjenstebefattning, hvartill hörer vården af det särdeles dyrbara, alltjemt tillvexande
arkivet vid General-Landtmäteri-kontoret, denna tillökning i hans nuvarande
lön, 2,000 R:dr, vara af billighet och rättvisa påkallad; hvadan Utskottet
tillstyrker,
c) att hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende behagat föreslå måtte
af Rikets Ständer bifallas.
B) Landtmäteristaten i länen.
3:o. Sedan, på sätt Utskottet uti sitt vid denna riksdag afgifna utlåtande
rörande beräkningen af Statsverkets inkomster förmält, de indelta räntor till värde
af 1,304 R:dr 99 öre, hvilka förut ingått i den för förste landtmätaren i Westmanlands
län å denna Hufvudtitels anslag till landtmäteriet uppförda lön, numera
blifvit, enligt Kongl. Brefvet den 19 Februari 1864, till Statsverket indragna, har
Kongl. Maj:t till iakttagande föreslagit, att berörda räntor måtte från utgiftsstaten
uteslutas, emot upptagande, såsom kontant anslag, af skilnaden emellan
nuvarande tjensteinnehafvarens lön 1,800 R:dr och företrädarens i kontant utgående
aflöning 495 R:dr 1 öre med 1,304 R:dr 99 öre; och som Utskottet härvid
icke funnit något att erinra, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
4:o. Vidare har Kongl. Maj:t, i afseende å landtmäteristaten i länen, föreslagit,
att till bestridande af nödiga skrif- och ritmaterialiers inköp för landtmäterikontorens
behof äfvensom af kostnaden för eldning och städning af landtmäterikontorens
rum måtte anvisas ett årligt anslag att utgå till förste landlmätame i länen
med 200 R:dr till dem hvardera, eller tillhopa 4,800 R:dr.
Angående behofvet af ifrågavarande anslag yttras väl af Landtmäteristyrelsen,
att exempellöst vore, det andra föreståndare för offentliga embetsverk,
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
än förste landtmätare, sjelfve nödgades bekosta nödigt vaktmästarebiträde för
städning och eldning af embetslokalen samt med sina små löner (1,800 R:dr) bestrida
de utgifter, som fordrades för inköp af papper och andra skrifmaterialier till
en mängd inneliggande och utgående expeditioner äfvensom att de tjensten åtföljande
sportler, bestående af lösen för kopior af kartor och för afskrifter af handlingar,
skulle vara obetydliga och stundom inga; men då, enligt 15 § af Kongl.
Maj:ts förnyade Landtmäteri-instruktion den 6 Augusti 1864, kostnaden för de vid
landtmäteri-kontoren i länen erforderliga inventariers anskaffande och underhåll
samt ved och öfriga utgifter, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas nödiga
för noggrann vård af kontorets kartor, handlingar och böcker, skola af allmänna
medel bestridas, och, på sätt handlingarno utvisa, biträde för eldning och
städning af landtmäteri-kontoren, hvilka endast å första och sista helgfria dagen
i hvarje månad hållas för allmänheten tillgängliga, uti några län kostnadsfritt
lemnäs af de hos länsstyrelserna anställda vaktmästare, samt de utgifter för sådant
biträde, som i de öfriga länen måste anskaffas, synas, likasom kostnaderna
för skrifmaterialier, uppgå till mycket ringa belopp och, hvad de sednare beträffar,
blifva till en del genom inflytande lösen för kopior och afskrifter ersatta, saknar
Utskottet giltig anledning det äskade anslaget förorda; hemställande alltså
att Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning icke måtte af
Rikets Ständer bifallas.
5:o. I afseende å landtmäteri-staten i länen har Kongl. Maj:t härförutom
föreslagit, att, äfven om pensionsväsendet i sin helhet icke vid innevarande riksdag
hinner ordnas, förhöjda pensioner åt landtmätarne likväl måtte beviljas, nemligen
för förste landtmätare, lika med de för kronofogdar, eller 2,500 R:dr, samt
för andre landtmätare och kommissionslandtmätare 1,200 R:dr. Då det emellertid
icke synts Utskottet lämpligt, att frågan om nämnde tjenstemäns pensionering till
slutlig pröfning företages annorledes än i sammanhang med reglering af pensionsväsendet
i sin helhet, men en sådan allmän reglering af pensionsväsendet icke lärer
vid innevarande riksdag vara att emotse, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj.fls nådiga framställning i förevarande hänseende
icke för närvarande måtte bifallas.
Rikets ekonomiska karteverk.
6:o. Till arbetenas fortsättande härmed såväl i medlersta Sverige som i Norrbottens
län har Kongl. Maj:t föreslagit, att, utöfver de härför på ordinarie stat redan
uppförda 6,000 R:dr, måtte anvisas ett årligt extra anslag af 20,000 R:dr för arbetena
inom Norrbottens län och 40,000 R:dr för öfriga arbetena, eller tillhopa
60,000 R:dr.
Yid förlidna riksdag anvisades till ifrågavarande arbeten, utom den å ordinarie
stat uppförda summan, 6,000 R:dr, ett årligt extra anslag af 34,000 R:dr,
deraf 10,750 R:dr skulle användas till kartearbetena i Norrbottens län. Angående
såväl fortgången af dessa arbeten som behofvet af ökadt anslag för desammas
fortsatta bedrifvande hafva ej mindre Styresmannen för ekonomiska karteverket
än Landshöfdingen i Norrbottens län, hvilken utöfvar styresmannabefattningen för
karteverket inom denna provins, afgifvit särskilda underdåniga memorial, intagna
uti Statsråds-protokollet sid. 8—13. Hänvisande till såväl hvad uti dessa under
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
5
dåniga memorial blifvit upplyst och anfördt som hvad Departements-chefen i frågan
yttrat, finner Utskottet, lika med den sistnämnde, det vara nödvändigt att,
derest det ekonomiska karteverket skall kunna, utan alltför stor tidsutdrägt, motsvara
det dermed afsedda ändamål, dess arbeten drifvas med större personal än
hitintills, hvarigenom äfven skulle kunna beredas verksamhet samt utsigt till
bergning åt dugliga landtmätare, som, enligt hvad upplyst är, börja sakna full
sysselsättning vid de vanliga landtmäteri-göromålen. Hvad särskildt angår kartearbetet
i Norbottens län bör icke förbises, att styresmanna-befattningen öfver
detta karteverk hittills utöfvats af landshöfdingen i länet utan annan utgift, än
att från andra medel derför årligen utgått 1,000 R:dr. En sådan anordning har
endast varit möjlig derigenom, att de landshöfdingar, under hvilkas embetstid
karteverket der fortgått, hos sig förenat icke allenast nit för saken utan äfven
erforderliga specialinsigter, i följd af förut innehafda befattningar vid landtmäteriet.
Medan detta förhållande fortfar synes särskild anledning vara för handen
att inom detta län öka arbetskrafterna, synnerligen som en noggrann kännedom
om detta vidsträckta län af flera skäl torde vara af särdeles vigt. Med hänsyn
härtill och hvad Departements-chefen för öfrigt anfört har Utskottet funnit någon
nedsättning i det nu äskade förhöjda anslaget icke kunna, utan skada för sa
ken,
ega rum; hemställande Utskottet alltså,
a) att utöfver det för rikets ekonomiska karteverk å ordinarie
stat uppförda belopp, 6,000 R:dr, ett extra statsanslag af
60,000 R:dr måtte för samma ändamål anvisas att från Riks
gälds-kontoret
utgå; och
b) att, af detta sednare belopp, 20,000 R:dr måtte få användas
för kartearbetena i Norrbottens län.
Öfverståthållareembetet.
7:o. Till fyllande af Under-ståthållarens aflöning sförmåner, så att desamma
må uppgå till 8,000 R:dr, har Kongl. Maj:t begärt anvisande af ett belopp utaf
1,250 R:dr.
På sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen, utgöres Under-ståthållarens
löneförmåner för närvarande af:
lön på Rikets stat R:dr 4,500: —
från hufvudstaden utgående bidrag under benämning taffelpenningar „ 2,250: —
eller tillsammans R:dr 6,750: —-
I fråga om behofvet af den äskade lönetillökningen har öfverståthållareembetet
uti underdånig skrifvelse den 1 Augusti nästlidet år anfört, hurusom
Under-ståthållaren, hvilken, enligt instruktionen för Öfver-ståthållaren den 25
Augusti 1791, hade att i Öfver-ståthållarens frånvaro eller då han vore hindrad,
Öfverståthållare-embetet förvalta och hans ställe företräda, samt att, alternerande
med Pogaten, uti embetets kansli handlägga alla skuldfordringsmål, och särskildt
att öfvervaka exekutionsväsendet,)? sedermera i följd af folkmängdens tillökning
och ärendenas tillvext i allmänhet, fått sig uppdragna flera bestämda tjensteåligganden,
såsom genom Kongl. Brefvet den 8 Februari 1849 att i Öfver-ståthållarens
ställe vara ständig ordförande i Direktionerna för Stockholms Allmänna Barnhus,
för Danviks hospital samt för Stockholms stads och läns kurhus, i följd hvaraf
6
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 60.
honom ålåge att med närmare uppmärksamhet följa dessa inrättningars förvaltning
i olika delar, samt enligt Bevillnings-förordningen att vara ordförande i Stockholms
stads pröfnings-komité, som hade fortgående sammanträden omkring två månader
årligen, hvarförutom Under-ståthållarens tid och verksamhet inora embetet
toges i anspråk för pröfning och handläggning af fattigvårds- med flera olikartade
ärenden. Under-ståthållaren tillkomme väl icke någon representationsskyldighet,
men hans ställning såsom deltagande i styrelsen för hufvudstaden och dess välgörenhetsinrättningar
hade till följd, att nödställda och behöfvande hos denne embetsman,
mera än hos andra, sökte råd och hänvisning till hjelp och understöd,
och i de många fall, då sådant ej kunde anvisas från det allmänna, vore från
ställningen af chef nära oskiljaktigt att genom enskild mellankomst bereda den
lindring och hjelp, som för tillfället vore af oundgängligt behof. Donne tjenstemans
lönevilkor understege dock icke blott dem för åtskilliga bland stadens tjenstemän,
hvilkas samhällsställning frikallade dem från åtskilliga utgifter, som för den
förre vore oundvikliga, utan ock dem, som tillkomma magistratspersoner i vissa
landsortsstäder; och hemställde Öfverstådiållare-embetet derföre, att den från
Statsverket till Under-ståthållaren utgående aflöning måtte tillökas med 1,500
R:dr, och således, med inberäkning af bidraget från Stockholms stad, hans löne
inkomster
komma att sammanräknade utgöra 8,250 R:dr.
Visserligen kan icke förnekas att vigten och mångfalden af de göromål,
hvilka numera äro med Underståthållare-befattningen förenade, påkalla att innehafvaren
af denna befattning åt densamma uteslutande egnar sin tid och omtanka,
hvilket åter svårligen kan ega rum, derest han icke uppbär en aflöning, som är
tillräcklig för hans utkomst i den samhällsställning embetet medför och gör andra
inkomster umbärliga; dock som flera af de göromål, hvilka, enligt hvad i den
nådiga framställningen omförmäles, blifvit bemälde embetsman på sednare tiden
uppdragna, äro af en öfvervägande kommunal beskaffenhet och företrädesvis komma
Stockholms stad tillgodo, har det synts Utskottet, som Statens medel icke borde
tagas i anspråk till vedergällning för så beskaffade göromål; hemställande derföre
Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit icke
måtte af Rikets Ständer bifallas.
8:o. Vidare har Kongl. Maj:t äskat, att aflöningen för Konungens Fogat måtte
höjas från 4,000 R:dr till 4,500 R:dr, eller med 500 R:dr.
På sätt af Ofverståthållare-embetets åberopade skrifvelse upplyses, har Fogaten,
hvilken det enligt instruktionen åligger att, alternerande med Under-ståthållaren,
handlägga skuldfordringsmålen äfvensom att handhafva uppsigten öfver fångar och
fängelserum samt arrestanters afstraffande, nu mera jemväl fått sig ålagd skyldighet
att i Stockholm verkställa den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemlikt nya
Strafflagen, tillkommande förvandling af böter, hvartill äfven hörde att vaka deröfver,
att, i händelse tillgång till ådömda böter saknades, den motsvarande bestraffningen
ginge i verkställighet, genom hvilken anordning icke blott Fogaten
erhållit en ganska betydlig tillökning i göromål, utan äfven mera oafbrutet biträde
af den Fogaten underordnade Kanslist blifvit af nöden. Och då det synes
Utskottet vara med billighet öfverensstämmande, att Fogaten erhåller en emot
hans ökade göromål svarande ersättning samt Utskottet icke haft något att erinra
mot det af Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagna belopp, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte
af Rikets Ständer bifallas.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
7
9:o. För den till Fogatens biträde anställde Kanslist, som nu innehar en
lön af 600 R:dr, har Kongl. Maj:t äskat en löneförhöjning af 400 R:dr, så att hans
hela aflöning komme att utgöra 1,000 R:dr; och då denne tjenstemans göromål,
i följd af ofvan anförda förhållanden, icke obetydligt ökats och hans aflöning, jemte
den föreslagna förhöjningen, ej uppgår till högre belopp än kanslister i allmänhet
åtnjuta, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning äfven i denna del måtte
af Rikets Ständer bifallas.
10:o. För befrämjande af ärendenas gång inom Sekreterare-expeditionen har
Kongl. Maj:t föreslagit, att till Öfverståthållare-embetets disposition måtte i staten
uppföras ett belopp af 1,000 R:dr.
Angående behöfligheten af detta anslag har Öfverståthållare-embetet anfört,
att till följd af tillökning i göromålen vid Sekreterarens expedition, den derstädes
för närvarande anställde Kanslisten numera icke kunde medhinna att, jemte den
honom åliggande diariiföringen, ensam verkställa den renskrift, som vid expeditionen
erfordrades, samt att dessutom mängden af löpande göromål, som icke
tålde uppskof, gjorde för Sekreteraren omöjligt att åt mera magtpåliggande och
vidlyftiga ärenden, som fordrade jemförelsevis mera sorgfällig utarbetning, egna
behöflig tid.
På grund af hvad sålunda blifvit andraget, hemställer Utskottet,
att jemväl denna nådiga framställning måtte vinna Rikets
Ständers bifall.
ll:o. Äfvenledes är af Kongl. Maj:t föreslaget, att till arfvode åt en tjensteman,
som under benämning exekutionslcommissarie eller stadsfogde skulle biträda
såsom under-exekutor, måtte anvisas 3,000 R:dr, och dels för ett tjenstebiträde åt
bemälde tjensteman måtte anslås ett belopp af 1,000 R:dr.
Med erinran om det olika förhållande i afseende på exekutionsväsendet,
hvaruti hufvudstaden befunne sig mot öfriga delar af riket, i det att uti samtliga
länen utmätningar, qvarstadsåtgärder, bysättningar samt verkställighet af de beslut
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande såsom öfverexekutor meddelade, verkställdes
genom underordnade myndigheter eller underexekutorer, då deremot i hufvudstaden
icke funnes anställd någon tjensteman, motsvarande underexekutorerne
i öfriga delar af riket, hvaraf blifvit en följd att de beslut, som af Öfverståthållareembetet
såsom öfverexekutor meddelades, öfverlemnades för verkställighet omedelbart
till exekutionsbetjente, hos hvilka, med lön af allenast 200 till högst 400
R:dr, icke kunde förutsättas sådan bildning eller i öfrigt sådana egenskaper, som
erfordrades för så beskaffade förrättningar, hvilka ofta vore af invecklad och
magtpåliggande samt i allmänhet af grannlaga beskaffenhet, har Öfverståthållareembetet
ansett af nöden, att, för öfvervakandet och ledningen af exekutiva verkställighetsåtgärder,
inom Öfverståthållare-embetet anställdes en tjensteman med
benämning exekutionskommissarie eller stadsfogde, hvilken i exekutiva ärenden
skulle hafva samina åliggande, som kronofogdarne på landet, eller att af allmänheten
emottaga utslag i och för utmätning eller bysättning, samt för sina åtgärder
ansvara och redovisa i öfverensstämmelse med lag och särskild instruktion,
samt förty i underdånighet hemställt, att till arfvode för en tjensteman såsom
underexekutor samt till kanslibiträde åt honom måtte anvisas ett belopp af 4,000
R:dr årligen.
Då emellertid det i allmänhet tillkommer städerna sjelfva att bestrida de
kostnader, som med exekutionsväsendet derstädes äro förenade, har Utskottet,
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
med hänsigt för öfrigt till det angifna inskränkta ändamålet med anställandet af
ifrågavarande tjensteman jemte biträde, ansett något bidrag från Statens sida för
detsamma icke böra ifrågakomma; hemställande derföre Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit icke
måtte af Rikets Ständer bifallas.
12:o. I sammanhang med förestående framställningar rörande Öfverståthållare-embetet
har Kongl. Majit slutligen föreslagit, att på Öfverståthållareemhetets
stat måtte uppföras såsom hyresersättning för Öfverståthållare-embetets
kanslis embetslokal enahanda belopp, som hittills utgått från indragningsstaten med
1,500 R:dr.
Uti underdånig skrifvelse af den 5 Oktober 1860 anhöllo Rikets Ständer,
att Kongl. Majit täcktes låta undersöka om lämplig lokal för Öfverståthållareembetets
kansli kunde uti någon Kronans byggnad i hufvudstaden beredas. Denna
Rikets Ständers underdåniga anhållan har likväl, enligt hvad Statsråds-protokollet
utvisar, Kongl. Majit, uppå anmälan af Chefen för Finans-departementet att någon
lämplig lokal till embetsrum för Öfverståthållare-embetets kansli icke funnits att
tillgå i något af Kronans hus i hufvudstaden, den 26 Oktober 1860 förklarat icke
kunna till någon Kongl. Majits åtgärd föranleda; vid hvilket förhållande och då
mindre egentligt är, att ifrågavarande belopp påföres indragningsstaten, Utskottet
anser samma belopp böra å Öfverståthållare-embetets stat öfverflyttas. Utskottet
har likväl trott, att förändrade förhållanden möjligen kunna framdeles medgifva,
att Öfverståthållare-embetets kansli inrymmes i något Kronan tillhörigt hus i
hufvudstaden, och hemställer derföre,
att Rikets Ständer måtte på Öfverståthållare-embetets stat
såsom hyresersättning för Öfverståthållare-embetets kanslis
embetslokal tills vidare uppföra ett belopp af 1,500 Ridr.
Lamltstatcrna i länen.
18:o. Uti den nådiga Propositionen, angående Statsverkets tillstånd och
behof, hade Kongl. Majit, enär frågan om beräknandet af den afkastning, hvartill
landtstats-tjenstemännens boställen, jemlikt Rikets Ständers vid sednaste riksdag
fattade beslut, skulle uppskattas, vore beroende af det taxeringsvärde, samma boställen
i en del län fått vid nästlidne års taxerings- och pröfnings-komitéer sig
åsatt, men fullständiga upplysningar derom icke hunnit ingå, utan den nödiga
utredningen i ämnet saknades, men snart vore att emotse, samt i sammanhang
med den definitiva regleringen af landtstatens löneförmåner jemväl förekomme
åtskilliga framställningar dels om tillökning i landtstatens personal i vissa län,
dels om förhöjning i dess aflöning, med förklarande det Kongl. Majit vore sinnad
att framdeles aflåta nådig Proposition i ämnet, föreslagit afsättande af de för de
särskilda ändamålen nödiga medel, till belopp af 190,000 Ridr.
Sedermera har Utskottet från Chefen för Civil-departementet fått emottaga
en den 2 nästlidne Februari daterad skrifvelse, deruti Departements-chefen meddelat,
att, då det af Kongl. Kammar-kollegium och Statskontoret afgifna förslag
till lönereglering för landtstatens tjenstemän, hvilket till Civil-departementet först
inkommit
Stats- TJtskottets Utlåtande. N:o 60.
9
inkommit den 16 förutgångne Januari, innefattade, bland annat, jemväl framställning
om sådan förändring i nu gällande grunder för dessa tjenstemäns aflöning,
att alla de till en del af dem, såsom Landskamererare, Landträntmästare,
Kronofogdar och Häradsskrifvare nu utgående provisioner af stämpelpappers-,
bränvinstillverknings-, minuthandels- och utskänknings-, möteskostnads-, salpeter-,
båtsmans-rote- och hästvakans-, tidningsstämplings- och testaments-bevillningsmedel
samt arfvoden utaf fångvårdsmedel och af allmänna bevillningen, äfvensom
remisslage vid leverering af stats- och andra allmänna medel, skulle upphöra och
i stället för Landskamererare och Landträntmästare till siffran bestämda arfvoden,
efter föreslagen klassifikation, i tre klasser samt för Kronofogdar och Häradsskrifvare
löneförhöjningar till belopp motsvarande dem, hvartill extra inkomsterna
i nu gällande lönestat vore beräknade, i förening med särskildt anslag till skrifvarebiträde,
fastställas, men frågan om en sådan, i dessa tjenstemäns aflöning
djupt ingripande och för flera bland dem till minskning i inkomster ledande förändring
icke ansetts böra afgöras, innan länsstyrelserna fått öfver de olika
aflöningssättens företräden afgifva yttrande, samt det icke kunde antagas, att
dessa yttranden skulle kunna erhållas så skyndsamt, att någon framställning i
ämnet till Rikets Ständer vid innevarande riksdag derefter kunde ega rum, hade
Kongl. Maj:t, enär derjemte de särskilda förslag i andra delar af löneregleringen,
som blifvit afgifna, likasom inkomna framställningar om löner till nya landtstatstjensters
inrättande i tre län, ensamt för sig, icke vore af den vigt, att ju icke
desamma kunde till en kommande riksdag förblifva opröfvade, i nåder beslutat,
att någon framställning till Rikets nu församlade Ständer i förevarande ämne icke
skulle aflåtas, och att således det belopp, som Kongl. Maj:t, på sätt ofvan förmäles,
äskat skulle för landtstaterna i länen afsättas, icke för detta ändamål blefve
vid innevarande riksdag erforderligt; Och torde vid sådant förhållande
a) Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning anses hafva förfallit.
Till följd af de beslut Rikets Ständer, uppå TJtskottets hemställan, vid innevarande
riksdag redan fattat, i fråga om beräkning af inkomsterna under titlarne:
ordinarie ränta och tiondespanmål, blir emellertid nödigt att, på sätt Kongl. Statskontoret,
uti sin före riksdagen afgifna berättelse, angående Statsverkets tillstånd
och förvaltning, föreslagit, de indelta räntor och den indelta spanmål, som under
anslaget till Landtstaterna i länen finnas upptagna för Landshöfdingen i WesterNorrlands
län, de förra med ett förslagsvärde af 3,197 R:dr 81 öre och den sednare
med 2,672,6 kub.-fot spanmål, tillika med de för honom i kontant der uppförda
Räfstetingspenningar, 480 R:dr, från staten uteslutas, samt i stället den nya
landsköfdingelönen, bestående, enligt Kongl. Brefvet den 21 September 1860, utaf
följande räntepersedlar, nemligen: 535 kub.-fot 5 kannor råg, 2,142 kub.-fot korn,
50 centner smör, 50 , centner kött och 320 centner hö, att, efter tio års medelmarkegångspris,
från landtränteriet till Landshöfdingen kontant utbetalas, i staten
upptagas på det sätt, att nämnda spanmålsqvantiteter, tillsammans 2,677 kub.-fot
5 kannor, införas i kolumnen för oindelt spanmål samt att, till bestridande af lösen
för de öfriga i lönen ingående räntepersedlarne, ett förslagsanslag, i likhet med
hvad under enahanda förhållande förut skett för Biskopen i Wisby stift, beviljas
och å stat uppföres; Och som värdet å sistnämnda räntepersedlar, beräknadt efter
de tro sista årens medelmarkegångspris, i medeltal uppgått till följande belopp,
nemligen:
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. i Sami. 1 A/d. 27 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
å 50 centner smör till R:dr 2,777: —
„ 50 „ kött
„ 1,198: 50.
„ 320 „ kö „ . - ■ ■ ■ ■ „ 969: 60.
tillhopa R:dr 4,945: 10.
synes det erforderliga förslagsanslaget lämpligen kunna bestämmas till 5,000 R:dr;
hemställande Utskottet alltså,
b) dels att de indelta räntor och den indelta spanmål, som under
ofvannämnda anslag uti nu gällande riksstat finnas för
Landshöfdingen i Wester-Norrlands län upptagna, de förra med
ett förslagsvärde af 3,197 R:dr 81 öre och den sednare med
2,672,6 kub.-fot spanmål, måtte, tillika med de under samma
län i kontant uppförda s. k. räfstetingspenningar, 480 R:dr, från
den blifvande riksstaten få uteslutas, dels att de uti omförmälda
landshöfdingelön nu mera ingående spanmålsqvantiteter,
utgörande tillhopa 2,677 kub.-fot 5 kannor, kunde uti samma
riksstat i kolumnen för oindelt spanmål få upptagas, dels ock
att, till bestridande af lösen för de öfriga i lönen ingående
räntepersedlarne, Rikets Ständer ville förslagsvis anvisa ett årligt
belopp af 5,000 R:dr att under rubrik:
Särskildt förslagsanslag för Landtstaterna i länen:
Landshöfding ens i Wester-Norrlands län lön,
å stat uppföras.
14:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Utskottet remitterad
motion (N:o 74) har Herr Bennich, A. G:son, föreslagit, att, då Landshöldingarne
i Jemtlands och Norrbottens län efter måttet af dem förelagd verksamhet och ansvarighet
samt efter den samhällsställning, som deras tjenster anvisade, för när
varande
icke vore så tillräckligt aflönade, att de utan uppoffring af egna medel
samt med bibehållande af ekonomiskt oberoende kunde egna sina krafter åt
utöfningen af de dem anförtrodda embeten, lönerna för dessa begge Landsköfdingar
måtte från nuvarande beloppet 8,000 R:dr höjas till 12,000 R:dr. Men då bemälde
Landshöfdingars löner för icke längre tid tillbaka än vid 1859—1860 årens
riksdag sednast reglerades samt några derefter förändrade förhållanden icke blifvit
såsom skäl för den nu föreslagna lönetillökningen anförda, har Utskottet, som dessutom
föreställer sig, att, i händelse anslag till sådan löneförbättring ansetts vara
oundgängligen nödvändigt, Kongl. Maj:t ej underlåtit att derom hos Rikets Ständer
göra nådig framställning, funnit sig sakna anledning att ifrågavarande förslagunderstödja,
samt hemställer derföre,
att samma förslag icke måtte till någon åtgärd föranleda.
15:o. Under förmälan, att, då 300:de årsdagen af Konung Gustaf Wasas
dödsdag öfver hela riket högtidlighölls, Westerås samhälle, för att bereda ett varaktigt
minne af de känslor och tänkesätt, som dervid af Svenska folket uttrycktes,
utfärdade inbjudning till bidrag för uppresande af ett monument åt den store
Konungen på platsen för det fordna Dominikanerklostret i Westerås, der Gustaf
Wasa genomdref Westerås recess, har Herr A. Engvall, uti en hos Borgare-Ståndet
väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 130), under andragande derjemte,
hurusom Kongl. Maj:t, i anledning af Westerås samhälles underdåniga framställ
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
11
ning det måtte Kongl. Maj:t i Proposition till Rikets Ständer föreslå, att omförmälda
plats eller den s. k. Kungsträdgården, hvilken blifvit till lön åt Landshöfdingen
i Westerås anslagen, måtte, efter dåvarande Landshöfdingens afgång, till
staden Westerås upplåtas, mot vilkor att staden allt framgent lill Landshöfdingen
utgå!ve ett årligt belopp, motsvarande den summa, hvartill Kungsträdgården funnes
i landshöfdingelönen uppskattad eller 224 R:dr 50 öre, genom nådigt Bref af
den 17 Juli 1863 förklarat, att, med tillämpning af gällande expropriationslag,
Kungsträdgården skulle för all framtid till Westerås stad upplåtas, mot vilkor,
bland annat, att staden årligen till Landshöfdingen i Westmanlands län erlade
204 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, att för hvarje år lösas med
penningar efter markegångspriset för de tio sista åren, hvarefter monumentet blifvit
under nästlidet år upprest, — yrkat, att, då Westerås samhälle till det allmänt
fosterländska ändamålet med vida högre belopp än Rikets öfriga kommuner bidragit,
samt derjemte åtagit sig den icke obetydliga underhållskostnaden, staden Westerås
måtte befrias från den betungande årliga afgilten för sjelfva platsen samt
Rikets Ständer för sådant ändamål bevilja för Landshöfdingen i Westmanlands
län en löneersättning för Kungsträdgårdens upplåtande, motsvarande det i Kongl.
Majits förutnämnda nådiga Bref stadgade belopp af 204 kub.-fot spanmål.
Yid öfvervägande af hvad sålunda och i öfrigt förekommit, har Utskottet
funnit sig sakna giltig anledning att tillstyrka Statens mellankomst för ifrågavarande
ändamål; hemställande alltså Utskottet,
att motionärens framställning måtte af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
16:o. Uti sin härofvan omförmälda motion har Herr Bennich, under åberopande
hufvudsakligen af den dyra lefnadskostnaden i Jemtland, föreslagit att
lönen för Landskamereraren i Jemtlands län måtte höjas till samma belopp, som
till Landskamererare i allmänhet utgår, eller från 3,500 R:dr till 4,000 R:dr; varande
enahanda förslag inom Preste-Ståndet väckt af Hofpredikanten E. A. Bosenius,
hvilken i motion N:o 49, på anförda skäl, dessutom yrkat att jemväl Landskamererarne
i Westerbottens, Norrbottens och Gotlands län, hvilka likaledes åtnjöte
den lägre landskamererarelönen, måtte tillerkännas en dylik löneförhöjning,
äfvensom att Landträntmästare i samtliga nu nämnda län måtte tilläggas enahanda
löneförmåner, som tillkomma Landträntmästare i rikets öfriga län, och
deras löner således ökas från 2,500 R:dr till 3,000 R:dr.
Då, enligt hvad här ofvan blifvit upplyst, frågan om en definitiv reglering
af landtstatens löneförmåner är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, kan det ingalunda
vara lämpligt att, innan nådigt förslag i ämnet blifvit afgifvet, i enstaka
fall företaga en omreglering af landtstatstjenstemännens aflöning; hemställande
Utskottet alltså,
att ofvanomförmälda motioner icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
17:o. Hos Bonde-Ståndet har Riksdagsfullmägtigen Per Engman uti motion
N:o 168, som blifvit till Utskottet remitterad, under åberopande hufvudsakligen
af den långa utsträckning af omkring 30 mil, Ångermanlands södra fögderi
innehar, äfvensom dess innevånares talrikhet, föreslagit, att berörda fögderi måtte
fördelas i tvänne, hvaraf det ena skulle utgöras af Sollefteå och Ramsele tingslag,
samt att Rikets Ständer för sådant ändamål måtte anvisa löner på stat för
ytterligare en Kronofogde och en Häradsskrifvare i Wester-Norrlands län.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Enligt hvad hos Utskottet blifvit upplyst har framställning om delning af
Ångermanlands södra fögderi blifvit hos Kongl. Maj:t gjord samt är på Dess nådiga
prölning beroende; och hemställer Utskottet derföre,
att jemväl denna motion icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
18:o. Under anförande hurusom inom Grangärdes tingslag, bestående af
Grangärdes och Ludvika socknar, med en folkmängd af 9,700 personer, blott funnes
en länsman, har Riksdagsfullmägtigen Johan Bergström, uti en hos BondeStåndct
väckt och till Utskottet remitterad motion N:o 219 yrkat, att, enär bemälde
tjenstemans tid vore till fullo upptagen af göromålen inom Grangärdes
socken, hvaraf blifvit en följd att hans åligganden inom Ludvika socken måst af
fjerdingsman bestridas, Rikets Ständer måtte anvisa medel till lön åt en särskild
länsman för Ludvika socken; men då någon närmare utredning till ådagaläggande
af behofvet utaf hvad motionäreu påyrkat icke blifvit åvägabragt och vederbörande
myndigheter icke haft tillfälle att i frågan sig yttra, hemställer Utskottet,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Färjor och Färjekarlar.
19:o. Uti en hos Preste-Ståndet väckt motion (N:o 33) har Doktor Söderberg,
jemte omförmälande af de svåiägheter, hvarmed färj ningen öfver Fårösund,
beläget emellan nordöstra ändan af Gotland och den något öfver 2,000 alnar derifrån
belägna Fårön, vanligen vore förenad, tillika hemställt, att då de derstädes
anställde färjemännen, som för sin ofta med lifsfara förenade möda blott uppbure
en ringa afgift, uppgående till 25 öre för ensam person, hvilken färdades öfver
sundet, men endast 12 öre för person, då tvänne eller flera samtidigt fortskaffades,
dessutom hade sig ålagdt att utan vedergällning öfver sundet föra i tjensteärenden
stadda personer samt Kronans folk, Rikets Ständer, till ersättning för nämnda
åliggande, ville bevilja ett årligt anslag af 50 R:dr, att emellan färjemännen vid
Fårösund och Fårön fördelas efter den grund Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
orten kunde finna lämplig.
Om den för färjningen öfver nämnda sund upprättade och af Kongl. Maj:t
under den 23 April 1858 fastställda taxa har Utskottet förskaffat sig kännedom
och deraf, bland annat, inhemtat, att Kongl, och Furstliga personer med deras
sviter, tågande trupper, kronoskjutsen, kronotransporter, kurirer, poster, brefbärare
i Kronans och allmänna ärenden, fångskjutsen äfvensom ortens embets- och tjenstemän,
då de i tjensteärenden färdas, äro från erläggande af ifrågavarande afgift
befriade; och då billigheten af den härför begärda ersättning icke kan förnekas,
och Statsverket i likartade fall tillförene icke undandragit sig att deltaga i lättandet
af dylika bördor, hemställer Utskottet,
att, med bifall till motionärens framställning, Rikets Ständer
måtte för berörda ändamål anvisa ett årligt anslag af 50 R:dr,
att emellan färjemännen vid Fårösund och Fårön fördelas
efter den grund Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i orten kan
finna lämpligt bestämma.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 6 0.
13
Jordbruket, Handeln och Näringarne.
Skiften och Afvittringar.
20:o. Uti den vid riksdagens början aflåtna nådiga Propositionen, angående
Statsverkets tillstånd och behof, har Kongl. Maj:t förmält sig vilja aflåta särskild
framställning, angående anslag till storskiftes- och afvittring sförrättning arne i rikets
norra län, hvaremellertid Kongl. Maj:t äskat afsättande af de för ändamålet nödiga
medel att, utöfver de å Riks-staten uppförda 63,000 R:dr, utgå på extra stat
med ett årligt belopp af 97,000 R:dr. Sedermera har, i öfverensstämmelse härmed,
Kongl. Maj:t under den 29 December förlidet år i ämnet aflåtit nådig Proposition
(N:o 60), hvaruti till en början meddelas uppgift om huruledes de vid
förlidna riksdag för ändamålet beviljade medel, utgörande, utom berörda ordinarie
anslag, 63,000 R:dr, ett å extra stat anvisadt belopp af 87,000 R:dr, eller tillhopa
150,000 R:dr årligen, blifvit, jemlikt nådigt Bref den 13 November 1863, emellan
de särskilda länen fördeladt, samt derefter hufvudsakligen hvad såväl Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i nordliga länen som Landtmäteri-styrelsen i underdånighet
anfört och hemställt rörande ej mindre behofvet af fortfarande anslag för berörda
ändamål, än äfven förbättring af de vid storskiftes- och afvittringsverket anställde
personers aflöning samt deras pensionerande. Då dessa yttranden, ehuru innefattande
flera vigtiga upplysningar i frågan, likväl äro för vidlyftiga att här
lämpligen kunna intagas, tillåter Utskottet sig att i detta hänseende allenast hänvisa
till den nådiga Propositionen i ämnet. Kongl. Maj:ts nådiga yttrande i frågan
anser Utskottet sig deremot böra här fullständigt återgifva. Det lyder sålunda:
“Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs och Norrbottens
län, hvilka hafva närmaste tillsynen å storskiftes- och afvittringsverket derstädes
sig uppdragen, icke gjort framställning om något behof att i dessa län förordna
särskild styresman, som ej finge utöfva annan tjenst, och icke heller i öfrigt
sådana förhållanden förekommit, som för närvarande påkalla en sådan åtgärd, finner
Kongl. Maj:t någon annan förhöjning i arfvodet till storskiftes- och afvittringsstyresmännen
i nämnda län nu icke böra tagas i beräkning vid bestämmandet af
det till storskiftes- och afvittringsverken för år 1867 erforderliga anslag, än att
styresmannens i Norrbottens län arfvode upptages till samma belopp, som för närvarande
utgår till styresmännen i Wester-Norrlands och Westerbottens län, eller
1,500 R:dr, hvaremot, hvad angår sistnämnda län, der arbetena af en stor landtmätarepersonal
verkställas å en mängd, vidt från hvarandra skiljda ställen, Kongl.
Majit, på grund af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes derstädes gjorda, jemväl af
Landtmäteri-styrelsen biträdda framställning om det af dervarande förhållanden
föranledda behofvet af tillsättande utaf en särskild afvittrings-styresman, anser en
sådan böra förordnas vid nuvarande förste landtmätarens i länet snart förestående
afgång från såväl förste landtmätare- som styresmanna-befattningarne, och i
följd deraf för afvittrings-styresmannen i Westerbottens län beräknas en förhöjd
aflöning, hvilken skäligen bör upptagas till det af Landtmäteri-styrelsen föreslagna
belopp 3,500 R:dr.
Beträffande föredragandena för afvittringsärendena finner Kongl. Majit, som anser
någon annan förbättring i afseende å deras lönevilkor för närvarande icke
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
erfordras, än att åt föredragandena i Norrbottens och Westerbottens län, der de
mycket utsträckta afvittringsarbetena föranleda besörjandet genom föredragandena
af till mängd och omfång betydliga expeditioner, ett belopp af 200 Ridr åt dem
hvardera anvisas för aflönande af skrifvarebiträden, endast denna förökade utgift
behöfva tagas i beräkning vid utgiftsstatens bestämmande.
Kongl. Maj:t, som delar den af såyäl landtmätarne sjelfve, som Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och Landtmäteri-styrelsen uttalade åsigt om behofvet af
förhöjd aflöning för storskiftes- och afvittrings-landtmätarne, anser dock, med afseende
å beloppet af den aflöning, som bestås tjenstemännen i jemförlig grad med
deras samt tillfället för landtmätare att vid jemförelsevis unga år vinna anställning
vid storskiftes- och afvittringsverken, lönebeloppen nu endast böra bestämmas
i två lönegrader, med nuvarande aflöningen 1,500 R:dr i den första och 2,000
R:dr i den andra graden, med rätt för landtmätare att, efter väl vitsordad tjenstgöring
under tio år, uppflyttas i andra lönegraden; hvaremot samtlige storskiftesoch
afvittringslandtmätarne skulle lemnäs tillfälle att genom ökadt, arbete bereda
sig en förhöjd årlig inkomst af högst 400 R:dr, en anordning, som af redan vunnen
erfarenhet visat sig egnad att framkalla en betydligt förhöjd och, så vidt kändt
är, derföre ingalunda försämrad arbetsprodukt.
Den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län begärda och
af Landtmäteri-styrelsen förordade tillökning i afvittrings-landtmätares antal inom
nämnda län anser Kongl. Majit, så mycket mindre för närvarande böra ifrågakomma,
innan sig visat, huruvida ej afvittringsarbetena kunna i erforderlig grad
påskyndas med nuvarande personalen, sedan densamma genom utsigten till större
inkomst eggats till ökadt arbete, — som afvittringsarbetena inom Wester-Norrlands
län snart äro afslutade, och genom de i samma län nu anställda afvittringslandmätarnes
förflyttning eller genom besparande af deras artvoden ökad tillgång
på arbetskrafter för de öfriga länen bör kunna beredas.
I likhet med Landtmäteri-styrelsen finner Kongl. Majit något behof af förhöjning
i den landtmätarne tillförsäkrade resekostnadsersättning icke vara ådagalagdt;
men deremot behöfvas antagligen de af Landtmäteri-styrelsen föreslagna
förhöjda belopp för bestridande af handtlangningskostnader och ersättningar till
gode män, helst, hvad särskildt beträffar Norrbottens län, sedan Kongl. Majit under
den 10 sistlidne November tillåtit, att i Pajala socken, på sätt förut medgifvits
för Öfver-Torneå socken med dess kapellförsamlingar, laga skiften må på
Statens bekostnad i sammanhang med afvittringen verkställas, mot vilkor, bland
annat, att socknemännen enligt åtagande bekosta en fjerdedel af den för afvittringen
och skiftet erforderliga handtlangning, hvarigenom ändock tre fjerdedelar af
handtlangningen kommer att drabba Kronan.
Ehuru, enligt den af Kongl. Majit nu gjorda framställningen i afseende å
ordnandet af utgifterna till storskiftes- och afvittringsverket för år 1867, desamma
under nämnda år skulle komma att ej obetydligt öfverstiga dem, som för ändamålet
utgå för hvarje år under innevarande statsregleringsperiod, anser dock Kongl.
Majit, med hänsyn dertill, att dels icke alltid hela antalet landtmätare är i tjenstgöring,
utan vakanser med deraf härflytande besparingar uppstå, och dels antagligen
vid 1866 års slut några besparingar å anslaget till ifrågavarande ändamål
skola förefinnas, — att med ett anslag af 160,000 Ridr utgifterna under år 1867
i och för storskiftes- och afvittringsverket skola kunna bestridas; och föreslår
derföre Kongl. Majit,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
15
att Rikets Ständer, till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarne
i rikets norra län, måtte för år 1867 utöfver det å Riks-staten uppförda
anslag till skiften och afvittringar, 63,000 R:dr, anvisa å extra stat ett belopp af
97,000 R:dr“.
I likhet med hvad, uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof blifvit hegardt för öfrigo landtmätare i länen, har Kongl.
Majit af Rikets Ständer äskat, att, äfven om pensionsväsendet i sin helhet icke
binner ordnas vid innevarande riksdag, förhöjda pensioner likväl må beviljas jemväl
styresmännen och landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverket; i hvilket
afseende Kongl. Maj:t föreslagit, att pensionen för styresmännen må utgå till det
i nämnda Proposition för förste landtmätarne föreslagna belopp 2,500 R:dr, under
vilkor att, om styresman tillika är förste landtmätare, särskild pension i sådan
egenskap icke må honom tillkomma; att, enär de vid storskiftes- och afvittringsverket
anställda landtmätarne äro af Staten antagna tjenstemän, hvilka för sitt
arbete helt och hållet af Staten aflönas, och följaktligen någon giltig grund för
beräknande af deras pensioner efter annan måttstock, än för tjenstemän i allmänhet,
icke förefinnes, storskiftes- och afvittrings-landtmätarnes pensioner måtte bestämmas
efter aflöningen i den lönegrad, till hvilken de vid afskedstagande! höra;
samt att såväl styresmännen, som storskiftes- och afvittrings-landtmätarne måtte
komma i åtnjutande af pension vid sextio lefnads- och tretio tjenste-år.
Stats-Utskottet, som, på sätt i 5 punkten af detta utlåtande rörande öfriga
landtmätares pensionerande blifvit yttradt, icke anser lämpligt att frågan om de
vid storskiftes- och afvittringsverket anställde tjenstemäns pensionering till slutlig
pröfning företages annorledes än i sammanhang med reglering af pensionsväsendet
i sin helhet, har vid granskning af öfriga delar utaf den nådiga framställningen
icke funnit något att dervid erinra, hvadan Utskottet hemställer,
a) att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
nådiga framställning, måtte, till fortsättande af storskiftes- och
afvittringsförrättningarne i rikets norra län, för år 1867, utöfver
det å Riks-staten uppförda anslag till skiften och afvittringar,
63,000 R:dr, anvisa å extra stat ett belopp af
97,000 R:dr, att till Kongl. Maj:ts nådiga disposition från
Riksgälds-kontoret utgå;
b) att Rikets Ständer deremot måtte förklara, att hvad Kongl.
Majit i afseende å styresmännens samt landtmätarnes vid
storskiftes- och afvittringsverket pensionerande föreslagit icke
för närvarande kunnat bifallas.
21:o. I sammanhang härmed har Utskottet till pröfning förehaft en inom
Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen J. O. Almqvist väckt motion (N:o 146),
hvaruti motionären, efter skildring af det sätt, hvarpå skogshushållningen uti vissa
delar i de norra länen bedrifves, bland annat hemställt, att Rikets Ständer, med
afseende å de trängande omständigheter, som, enligt motionärens tanke, gjorde ett
snart afslutande af allmänna afvittringen inom såväl kustlandet som lappmarkerna
uti rikets nordligare provinser högst önskvärd!, ville anslå nödiga medel
till aflönande af tillräckligt antal särskildt förordnade afvittrings-landtmätare,
hvilka, oberoende af afvittringen inom det nedre eller kustlandet, endast skulle
sysselsättas inom lappmarkerna, på det afvittringen inom deras vidsträckta trakter
kunde hinna afslutas förr, än skogarne derstädes blifvit helt och hållet förödda.
Men då, uppå Kongl. Majits nådiga framställning, Utskottet i nästföregående punkt
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
föreslagil, att det till storskiftes- ock afvittringsverket i rikets norra län nu utgående
extra statsanslag, 87,000 R-.dr, måtte med 10,000 R:dr för instundande
statsregleringsår till 97,000 R:dr höjas och de af motionären anförda förhållanden
hvarken kunnat bibringa Utskottet öfvertygelse om nödvändigheten att derutöfver
öka anslaget eller om ändamålsenligheten att i fråga om medlens användande
meddela de af motionären föreslagna föreskrifter, får, vid sådant förhållande, Utskottet
hemställa,
att motionärens framställning icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannannringar.
22:o. För betäckande af den skuld till enskilde, som blifvit vid Alnarps
landtbruksinstitut dels redan åsamkad, dels förutsatt under förlidet år till midfastan
1866 vidare uppkomma, har Kongl. Maj:t äskat ett tillfälligt eller extra statsanslag
af 50,000 R:dr.
Styrelsen för landtbruksinstitutet har uti underdånigt memorial af den 28
Juni 1865 (hufvudsakligen intaget i Statsråds-protokollet sid. 19—23) jemte meddelande
af redogörelse för användandet af samtliga de statsmedel, som institutet
erhållit, tillika sökt utreda anledningen till ifrågavarande skuldsättning. Af denna
utredning (för vidlyftig att här intagas) visar sig, att institutets skuldsättning på
enskilda händer vid midfastan innevarande år skulle, såvida de priser å landtmannaprodukter,
som voro rådande då memorialet afgafs, fortfarande gjorde sig
gällande samt institutet och åkerbruket lemnade enahanda förlust, som under
näst förutgångna räkenskapsår, eller 5,964 R:dr 16 öre, uppgå till 50,861 R:dr
70 öre; slutande Styrelsen sin utredning med förklarande, att om Skånska hushållsföreningens
framställning att erhålla 200,000 R:dr till institutets organisation
lyckats tillvinna sig Rikets Ständers bifall, och nämnda summa ej nedsatts till
175.000 R:dr, eller 25,000 R:dr mindre beviljats, än hvad som var behöfiigt;
att om institutets Styrelses underdåniga framställning af den 28 Juli
1862, med anhållan om statsanslagets höjande med 14,675 R:dr årligen, eller från
18.000 R:dr till 32,675 R:dr, lyckats tillvinna sig Statsmagternas bifall — i stället
för det att anslaget för nuvarande statsregleringsperiod höjdes blott med 6,000
R:dr, eller 8,675 R:dr årligen mindre än hvad sorn begärdes, — och
att om det under samma dag sökta anslaget af 10,000 R:dr till inköp af
tröskverk och lokomobil likaledes blifvit beviljadt, hvarigenom en årlig hyra för
dylik tröskapparat, uppgående till cirka 800 R:dr, blifvit besparad;
så hade ej ifrågavarande skuldsättning uppkommit, enär, om organisations
anslaget
till fullo utgått, erhållits ytterligare R:dr 25,000: —
om i årsanslag beviljats R:dr 32,675: —
så hade skilnaden, eller  „ 8,675: —
för tre år uppgått till  „ 26,025: —
och om 800 R:drs hyra af lokomobil och tröskverk i tre år kunnat
besparas, så hade derigenom vunnits
„ 2,400: —-
hvadan alltså institutet haft en summa af R:dr 53,425: —
dels högre anslag, dels besparade utgifter.
Härvid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 6'0.
17
Härvid förekommer dock, att det för institutets organisation vid 1856—
1858 årens riksdag äskade anslag, 200,000 R:dr, blifvit till 175,000 R:dr nedsatt
af den anledning att, enligt hvad uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den
12 September 1857 omförmäles, en af Skånska hushållsföreningens ledamöter, som
biträdt med uppgörande af förslag till nämnda instituts inrättande och i denna
fråga alltså borde ega sakkännedom, förmält, att berörda belopp 200,000 R:dr, på
grund af sedermera gjorda kalkyler, kunde minskas med 25,000 R:dr och att således
endast 175,000 R:dr för institutets organisation erfordrades; att Styrelsens
framställning vid förliden riksdag om det årliga statsanslagets höjande från 18,000
R:dr till 32,675 R:dr icke i vidsträcktare mån tillvann sig Rikets Ständers bifall,
än att utöfver förut beviljade ordinarie anslag, 18,000 R:dr, ett extra statsanslag af
6.000 R:dr årligen anvisades och detta af den orsak, att Rikets Ständer, vid
granskning af det utaf Styrelsen uppgjorda förslag till årsstat, funnit inskränkningar
såväl i några aflöningsbelopp som i åtskilliga andra utgiftsposter kunna,
utan men för institutets verksamhet, ega rum; äfvensom att samtliga beloppen,
sorn för institutet blifvit beviljade, icke såsom förslagsanslag utgått, utan blifvit
af Rikets Ständer, efter pröfning af de uppgifna behofven, till vissa belopp fastställda.
Då emellertid anslagen blifvit, efter hvad af Styrelsens framställning
måste slutas, med beräkning af Statens mellankomst öfverskridna, kan den anmärkning
svårligen undertryckas att Styrelsen, äfven om de beviljade anslagen
för de afsedda ändamålen varit otillräckliga, icke bort sålunda tillvägagå samt
genom skuldsättning å enskilda händer bereda sig felande medel. Enär Styrelsen,
hvilken sålunda, om ock af omisskänneligt nit för institutets utveckling, låtit
förmå sig till öfverskridandet af anvisade anslag, likväl med räkenskapen visat, att
kapitalförmögenheten blifvit i jemnbredd med den löpande skuldsättningen under
tiden till motsvarande värde förökad, samt skuldens qvarstående skulle förlama,
om icke slutligen tillintetgöra inrättningens gagneliga verksamhet, hvars uppehållande
för landets modernäring måste vara af icke ringa vigt, får TJtskottet, utan
att derigenom hafva godkänt Styrelsens nu anmärkta förfarande, hemställa,
att Rikets Ständer, till gäldande af ifrågavarande skuld, måtte
för en gång anvisa ett belopp af 50,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
23:o. I afseende å nya ekonomibyggnader vid Alnarps landtbruksinstitut, hvarför
kostnaderne, enligt en af institutets styrelse till Kongl. Maj:t ingifven och till
Utskottet sedermera öfverlemnad plan, uppgå till 100,000 R:dr, har Kongl. Maj:t
föreslagit att Rikets Ständer måtte bevilja berörda, för byggnadernas uppförande,
hufvudsakligen efter den af Styrelsen framlagda plau, beräknade kostnadssumma
100.000 R:dr, deraf dock under år 1867 icke borde utgå mera än 50,000 R:dr.
Beträffande behofvet af ifrågavarande byggnader har af institutets styrelse
blifvit, bland annat, anfördt, att samtliga ekonomibyggnaderna vid Alnarp vore på
en gång alldeles otillräckliga och af den beskaffenhet, att de ej kunde motsvara
tidens fordringar eller längre bibehållas. Endast med största svårighet vore utrymme
för tillfället beredt åt institutets djur och, vid nu förestående behöfliga
tillökning af dessa, saknades för dem helt och hållet utrymme. En del af såväl
stall som logar måste medelst yttre stöttor hindras från att ramla ned, och för
de bättre åkerbruksredskap, som institutet måste anskaffa, saknades något passande
hus. Att dessa förhållanden måste menligt inverka på ekonomien och lägga
stora hinder i vägen för god ordnings vidmagthållande, låge för öppen dag. Att
Blh. till R. St. Prot. 1865 §' 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
genom reparerande vidmagthålla de gamla korsvirkeshusen, uppmurade med
obrändt tegel, vore ej med god hushållning förenligt, och dessutom snart sagdt
gagnlöst. Blott ett medel återstode att afhjelpa denna brist och det vore att uppföra
nya ekonomibyggnader. Behofvet af nya dylika byggnader hade redan då
Alnarp anslogs till landtbruksinstitut varit framhållet; och detta behof, äfven af
institutets revisorer påpekadt, hade för hvarje år gjort sig allt mer och mer gällande,
i samma mån som större utrymme för djur, redskap och gröda blifvit
behöflig! och som de gamla husen blifvit svårare att underhålla.
Då såväl häraf som af hvad institutets revisorer och Landtbruks-akademiens
förvaltningskomité (sid. 25—28 af Statsråds-protokollet) yttrat, behofvet af ifrågavarande
byggnader synes vara tydligen ådagalagdt, och ett vidare uppskof med
uppförande af byggnaderna, hvartill anslag vid förlidna riksdag äfven äskades,
men då ej kunde erhållas, måhända skulle för inrättningen medföra betänkliga
följder, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, för ifrågavarande byggnaders uppförande
hufvudsakligen efter den af institutets styrelse framlagda
plan, måtte bevilja det derför äskade anslag 100,000 R:dr samt
å Riksgälds-kontoret deraf anvisa ett belopp af 50,000 R:dr,
att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition, under år 1867
utgå.
24:o. Sedan Rikets Ständer vid förlidna riksdag, såsom bidrag till en af
Lomma församling, inom hvilken Alnarp är beläget, i behörig ordning beslutad
kyrkotillbyggnad, anvisat ett belopp af 7,500 R:dr att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
disposition, från Riksgälds-kontoret utgå, men detta anslag ej ännu blifvit disponeradt,
har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att samma anslag måtte få bibehållas; och,
då ifrågavarande medel för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga, tillstyrker
Utskottet,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning i detta hänseende måtte
bifallas.
25:o. Uti det Alnarps landtbruksinstitut nu beviljade ordinarie årsanslag
18,000 R:dr har Kongl. Maj:t äskat en förhöjning af 14,000 R:dr, hvaruti likväl
inginge det belopp, 6,000 R:dr årligen, som Rikets Ständer vid förlidna riksdag
för institutets behof å extra stat anvisat.
För att ådagalägga behofvet af tillökning i årsanslaget hade institutets
styrelse före förlidna riksdag till Kongl. Majk inkommit med fullständigt förslag
till stat för institutet, slutande sig å ett belopp af 32,675 R:dr. Kongl. Majk ansåg
Sig emellertid vid förra riksdagen icke böra ifrågasätta berörda anslagstillökning.
Uppå enskild motionärs framställning blef likväl frågan föremål för Rikets
Ständers ompröfning. Rikets Ständer funno väl att institutet, derest detsamma
skulle på ett fullt tillfrodsställande sätt uppehållas och genom sin verksamhet till
spridande af grundliga insigter i landthushållningen återgälda de derpå nedlagda
kostnader, oundgängligen kräfde förhöjdt anslag; men vid granskning af det utaf
Styrelsen uppgjorda förslag till årsstat ansågo Rikets Ständer, på sätt ofvan är
nämndt, inskränkningar såväl i några aflöningsbelopp som i åtskilliga andra utgiftsposter
kunna, utan men för institutets verksamhet, ega rum, hvadan Rikets
Ständer, utom det förut varande årsanslaget 18,000 R:dr, endast beviljade ett
extra anslag af 6,000 R:dr årligen.
Enligt Statsråds-protokollet (sid. 23) hade Styrelsen uti underdånigt memorial
den 28 Juni nästlidet år förnyat sin framställning om höjande af det ordinarie
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 60.
19
årsanslaget från 18,000 R:dr till 32,675 R:dr samt i afseende å behofvet af ifrågavarande
anslagsförhöjning åberopat icke blott sitt förut afgifna detaljerade förslag
till stat utan äfven den sedan dess under tre år vunna erfarenhet, som i allo
skulle hafva bekräftat nödvändigheten af anslagstillökningen. Då berörda förslag
till stat således ligger till grund för den gjorda framställningen och följaktligen
måste blifva föremål för granskning och bedömande, har Utskottet ansett nödigt
här intaga detsamma ur handlingarna vid förlidna riksdag. Det lyder sålunda:
“l:o. Lär arnes aflöning.
a) Till föreståndaren R:dr 4,500: —
b) „ dito såsom lärare i landthushållning och boskapsskötsel. . „ 1,500: —
c) „ läraren i agrikulturkemi, geologi och fysik, såvida ej be
gärdt
anslag till en försöksstation vid Alnarp blefve
beviljadt, löneförhöjning från 2,500 R:dr till  „ 3,000: —
d) „ läraren i veterinär och zoologi
„ 2,000: -—
e) „ en extra lärare i botanik  „ 500: —
f) „ läraren i det praktiska åkerbruket, oberäknadt motsvarande
löneförmåner såsom inspektor vid egendomen  „ 1,500: —
g) „ en extra lärare i ritkonst . „ 500: —
h) „ läraren i bokföring, oberäknadt 500 R:dr för gårdens räken
skapers
förande  „ 1,000: —
i) „ läraren i trädgårdsskötsel, såsom sådan, samt för skötseln
af institutets trädgårdar «. ......
„ 1,200: —
k) „ en extra lärare i skogshushållning  „ 500: —
l) „ läraren i smide och hofbeslag, lön 600 R:dr, hvaraf hälften
påförts institutet med  „ 300: —
m) „ läraren i slöjd  „ 600: —
2:o. I och för materialier till undervisning.
a) Till laboratorierna, i händelse ej anslag till försöksstation be
viljas,
för reagentier, glas, instrumenter, sprit, m. m. . . „ 1,000: —
b) „ bibliotheket, för inköp af nödiga journaler  „ 400: —
c) „ anskaffande af dissektionsdjur, sprit samt burkar för ett
anatomiskt och zoologiskt museum  „ 400: —
d) „ aflöning åt en vaktmästare vid nämnda anatomiska museum „ 600: —
3:o. Betjening och renhållning.
a) Till en laboratorii-vaktmästare, med skyldighet att tillika
hafva tillsyn öfver värmeapparaterna och vattenledningen
vid institutet, samt ombesörja sotning derstädes „ 600: —
b) „ en betjent: lön R:dr 200: —
samt kost, beräknad efter 80 öre per dag „ 292: —
c) „ tre betjentgossar: kost å 292 R:dr
. R:dr 876: —
kläder, skodon och lön, å 77 R:dr 16 sk. „ 232: — -i -ing. )
Transport R:dr 21,700: —
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Transport R:dr 21,700: —
d) Till handtlangning, såsom vedhuggning, vattenpumpning, eld
ning
af värmeapparater, m. m  „ 400: —
e) „ renhållning al alla elevrum, salar, korridorer, samlingsrum,
m. m  „ 300: —
4:o. Diverse utgifter.
Stenkol till värmeapparater, kakelugnar, köksspisar, tvättstuga,
brygghus, laboratorier m. m. 1,800 tunnor å 2 R:dr  „ 3,600: —
Bokved till hela institutet, 28 lamnar å 35 R:dr  „ 1,060: —
Furuved till tändning och till mathållningsentreprenören, 6 famnar,
k 15 R:dr
„ 90: —
Trädkol till laboratorierna
„ 100: —
Olja och ljus till undervisningsrum, bibliothek, förstugor, korridorer
och betjening  „ 600:
Läkarearvode och medikamenter . .  „ 300
Brefporto och skrifmaterialier samt annonskostnad  „ 300
Protokollsföring  „ 150
Byggnaders och inventariers underhåll  „ 1,000
Brandförsäkringsafgift
„ 300
Underhåll för ett par hästar, afsedda att tor institutets räkning
användas till körslor af Btenkol och ved, stadsbud, heintning
af läkare, m. m
,  „ 500:
5:o. Institutets mathållning.
Underhåll af en häst för entreprenörens räkning
„ 250
Hushållsinventariers slitning och underhåll
„ 200
Fyra frielevers kosthåll å 1 R:dr 25 öre om dagen för person . ■ „ 1,825
Summa R:dr 32,675: —“
Yid granskning häraf har Utskottet väl funnit tillökning i det förut varande
årsanslaget vara af oundgängligt behof påkalladt, men anser dock inskränkning
böra ega rum uti vissa af de föreslagna utgiftsposterna. Sålunda synas de
under rubriken betjening och renhållning uppförda poster för lön och kost åt en
betjent och tre betjentgossar, icke vara af beskaffenhet att statsmedel dertill böra
tagas i anspråk. Någon inskränkning äfven uti öfriga postor, som under nämnda
rubrik upptagas, torde icke vara omöjlig, men äfven om så icke kan ske, synas i
allt fall ifrågavarande utgifter i allmänhet ej böra å institutets stat uppföras, enär
den afgift af 750 R:dr om året, som af betalande elever erlägges, måste vara afsedd
att betäcka icke blott kostnaden för mathållningen, utan äfven utgifterna
för uppassning, eldning, renhållning och dylikt, samt synes äfven dertill förslå, då
mathållningen, ehuru vid detta institut uppgående till det höga priset af 1 R:dr
25 öre om dagen för hvarje elev (vid Ultuna landtbruksinstitut uppgår den till
endast 82,2 öre) ej belöper sig till mera än 456 R:dr 25 öre för år. Aflöning för
en vaktmästare torde dock böra å institutets stat få qvarstå, men de öfriga under
rubriken betjening och renhållning upptagna poster, utgörande tillsammans 2,300
R:dr, derifrån uteslutas. Likaså synas samtliga de under rubriken “Institutets mat
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
21
hållning" uppförda poster, tillhopa 2,275 R:dr, icke böra å institutets stat upptagas,
såsom dels egentligen icke tillhörande institutet, dels ock, hvad kosthållningen
för frielever beträffar, innefattande blott uppfyllandet af det vilkor, som
vid anslags beviljande till institutet förut blifvit 1'ästadt. Afdragas samtliga nu
anmärkta poster, utgörande tillsammans 4,575 Ridr från det af Styrelsen äskade
årsanslag af 32,675 R:dr, återstå 28,100 R:dr, hvilka Utskottet anser vara behöfliga,
derest institutet fortfarande skall kunna uppfylla det dermed afsedda ändamål.
Af sistnämnda belopp, 28,100 R:dr, äro dock redan 18,000 R:dr å ordinarie
stat uppförda, och hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte på det sätt bifalla den nådiga framställningen,
att det för Alnarps landtbruksinstitut å ordinarie
stat uppförda anslag förhöjes med 10,100 R:dr.
26:o. Äfven uti det till Ultuna landtbruksinstitut utgående årsanslag, 12,000
R:dr, har Kongl. Majit äskat förhöjning med 6,000 Ridr.
Då, enligt hvad af Statsråds-protokollet (sid. 18 och 19) inhemtas, det hittills
varande årsanslaget till nämnda institut visat sig vara otillräckligt, så att
under de sednare fem åren en brist i medeltal uppgående till 12,249 Ridr 25 öre
för år uppstått, har Utskottet väl ansett oundgängligt att årsanslaget äfven för
detta institut något höjes; dock som de icke obetydliga kostnader, som nedlagts
å förbättrande af jordbruket vid den åt institutet utan arrende upplåtna Ultuna
kungsladugård, numera böra genom ökad afkastning åtminstone till någon del
återgäldas, och den stigande afkastningen i någon m,ån bör förbättra institutets
ekonomiska ställning, anser Utskottet sig sakna giltig anledning i vidsträcktare
mån förorda den nådiga framställningen i förevarande hänseende, än att Utskottet
hemställer,
det Rikets Ständer må uti det till Ultuna landtbruksinstitut
nu utgående årsanslag, 12,000 Ridr, bevilja en förhöjning af
4,000 R:dr.
27:o. Såsom bidrag till underhåll af två lägre landtbruksskolor på de orter
och enligt de grunder, Kongl. Majit kan finna skäligt bestämma, har Kongl. Majit
äskat att å ordinarie stat må uppföras ett belopp af 4,000 Ridr.
Då sådana skolor som de ifrågavarande, enligt Utskottets tanke, utöfva ett
särdeles gynsamt inflytande på utvecklingen af landets modernäring, och det städse
ökade behofvet af undervisning i dess särskilda delar icke kan fyllas, oaktadt dylika
skolor redan finnas inom rikets samtliga län och inom tvänne, nemligen Elfsborgs
och Calmar län, två för hvartdera länet, tvekar Utskottet icke att tillstyrka
Rikets
Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i detta hänseende
behagat föreslå.
28:o. I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af
Riksdagsfullmägtigen Ii. J. Rudberg inom Bonde-Ståndet väckt motion (Nio 69),
hvaruti föreslås, att Rikets Ständer måtte för inrättande af en lägre landtbruksskola
å Öland anslå nödiga medel; men då Calmar läns södra Hushållningssällskap,
enligt hvad af Statsråds-protokollet sidan 31 upplyses, hos Kongl. Majit gjort
framställning i samma syfte, och, derest Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i
föregående punkt föreslagit, Kongl. Majit icke saknar medel att, i händelse den
gjorda framställningen deraf finnes vara förtjent, densamma i nåder bifalla, hemställer
Utskottet,
att motionärens framställning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
29:o. Kongl. Maj:t har vidare äskat att, till löneförhöjning åt Agronomen
Alfred Nathorst, såsom resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen,
måtte å ordinarie stat uppföras ett belopp af 1,500 R:dr; och då Nathorst,
enligt hvad Landtbruks-akademien vitsordat, redan i lemton år berömvärdt tjenstgjort
dels för undervisning i linets odling och beredning dels ock på sista tiden uteslutande
såsom undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen, har Utskottet,
med tillämpning af de grunder Utskottet här nedan går att föreslå för gradvis
skeende förbättring af landtbruksingeniörers aflöning, icke funnit något att emot
den föreslagna lönetillökningen erinra; tillstyrkande alltså,
att för Nathorst, hvars nuvarande lön å stat endast utgör
1,500 R:dr, den äskade löneförhöjningen 1,500 R:dr måtte beviljas
att å ordinarie stat uppföras.
30:o. Såsom arfvode jemte resepenningar åt en ytterligare undervisare i boskapsskötseln
och mejerihushållningen har Kongl. Maj:t äskat ett belopp af 2,500
R:dr att äfvenledes å ordinarie stat uppföras; och då med den stigande håg, som
efter hand utvecklats för en ändamålsenligt bedrifven ladugårdsskötsel samt ostoch
smörberedning för export på utlandet, det, enligt Landtbruks-akademiens åsigt,
är att emotse, det biträde af kringresande undervisare i förenämnda ämnen skall
ännu mera än hittills komma att begäras och det, på sätt Akademien upplyst,
redan visat sig att en person endast med svårighet kunnat efterkomma alla å
dylikt biträde ingångna och städse tilltagande reqvisitioner, får Utskottet,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
31:o. Dessutom har Kongl. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande dertill,
att resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen tillförsäkras samma
rätt till gradvis skeende förbättring i löneförmånerna, som för landtbruksingeniörerne
kan varda bestämd; och emedan undervisarne i nämnda ämnen äro för
Svenska landtbruket af lika vigt och nytta som landtbruksingeniörerne, samt män
med full skicklighet uti allt hvad till boskapsskötseln och mejerihushållningen
hörer svårligen kunna påräknas, om vilkoren för dem blefve sämre än för landtbruksingeniörerne,
med hvilka de äro närmast jcmförlige, tillstyrker Utskottet
Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i detta hänseende.
Agronomer och deras elever.
32:o. Under denna rubrik, hvilken, med afseende å numera gällande benämningar,
torde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, böra utbytas mot
Landtbruksingeniör er och deras biträden, har Kongl. Maj:t i afseende å landtbrulcsingeniörernes
aflöning äskat Rikets Ständers godkännande att, jemte det den
första aflöningen fortfarande bibehålies vid 1,500 R:dr, densamma sedermera efter
tio års verksamhet och berömvärd tjenstgöring måtte höjas med 1,000 R:dr till
2,500 R:dr och efter ytterligare tio års lika beskaffad tjenstgöring utgå med 3,500
R:dr, hvilket belopp skulle utgöra högsta lönegraden.
I afseende å denna fråga har Landtbruks-akademien (se Statsråds-protokollet
sid. 32) yttrat, att Akademien ansåge en efter hand med hvart femte år
fortgående lönetillökning vara lämpligare, än det hittills följda systemet, att landt
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
23
bruksingeniörerne efter tio års tjenstgöring erhöllo lönen fördubblad, men sedermera
icke någon vidare tillökning, hvadan Akademien hemställde, att landtbruksingeniörernes
årsarlvoden måtte regleras i öfverensstämmelse med hvad stadgadt
blifvit för lärarne vid elementarläroverken, eller med 500 R:drs förhöjning för
hvart kinte år intill det tjugonde tjensteåret, hvarigenom således en högre aflöning
skulle komma landtbruksingeniörerne till del allt efter som de användt en
längre tid i tjensten och med större erfarenhet kunde mera gagna det allmänna;
och då landtbruksingeniörernes tjenstebefattningar vore ganska magtpåliggande
för modernäringens fortgående utveckling samt derjemte ytterst mödosamma och
ansträngande, äfvensom då, med nutidens stegrade fordringar för kompetens till
dessa tjenster, landtbruksingeniörerne, innan de såsom sådana vinna anställning,
måste genomgå en flerårig och kostsam lärokurs, fullt jemförlig med den, som
erfordras för vinnande af akademisk grad eller anställning vid Statens högre verk,
samt då landtbruksingeniörerne icke kunde vänta någon ytterligare befordran,
ansåge Akademien en sådan löneförhöjning högeligen påkallad.
Departements-chefen (se Statsråds-protokollet sid. 37) ansåge väl äfven billigheten
fordra att, efter vissa års tjenstgöring, löneförhöjning kunde landtbruksingeniörerne
tillgodokomma, men hyste deremot den åsigt, att de olika löneklasserna
icke borde vara så många, eller uppflyttning ske efter så korta mellantider,
som Akademien föreslagit. En så hastig förhöjning i löneinkomster, fastän medgifven
lärarne vid elementarläroverken, förekomme dock icke i allmänhet för
tjenstemän inom andra klasser och betingades, enligt Departements-chefens tanke,
icke heller i allmänhet af inträffade förändringar i de verkliga behofven.
Då, enligt hvad kändt är, behofven i allmänhet småningom tillvexa, har
Utskottet deremot ansett det af Landtbruks-akademien framställda förslag om
landtbruksingeniörernes uppflyttning i högre lönegrad hvart femte år med en löneförhöjning
af 500 R:dr förtjena företräde framför hvad Kongl. Maj:t i detta hänseende
behagat föreslå; men om löneförhöjning samtidigt med de stigande behofven
efter så korta mellantider beviljas, synes det ej vara erforderligt att löneförhöjningen
fortgår till så högt belopp, som det af Kongl. Maj:t föreslagna, eller så
att lönen komme att uppgå till 3,500 R:dr, utan torde böra stadna vid 3,000 R:dr,
som skulle utgöra den högsta lönegraden. I öfverensstämmelse härmed får Utskottet
förelå,
det Rikets Ständer ville i så måtto bifalla den nådiga framställningen
i ämnet, att, jemte det den första aflöningen för
landtbruksingeniörerne fortfarande bibehålles vid 1,500 R:dr,
densamma sedermera må höjas, efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring till 2,000 R:dr, efter vidare fem års sådan tjenstgöring
till 2,500 R:dr och slutligen efter ytterligare fem års
enahanda tjenstgöring till 3,000 R:dr årligen.
33:o. Vidare har Kongl. Majk äskat att å ordinarie stat måtte anvisas ett
belopp af 1,500 R:dr, på det att den löneförhöjning af enahanda belopp, som hittills
af tillgängliga medel tilldelats Landtbruksingeniören A. V. Uddman, må, på
sätt vid förlidna riksdag beviljades i afseende å de två öfrige äldste landsbruksingeniörerne,
kunna honom fortfarande tillgodokomma.
Af Statsråds-protokollet (sid. 37 och 38) upplyses, att Kongl. Majk den 15
Januari 1864, uppå anmälan af Landtbruks-akademicns förvaltnings-komité, i nåder
beviljat Landtbruksingeniören Uddman efter tio års tjenstgöring en lönetillökning
af 1,500 R:dr att under innevarande statsregleringsperiod utgå af tillgäng
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
liga besparingar å anslaget till jordbruket, handeln och näringarne, hvarigenom
hans årliga aflöning utginge med 3,000 R:dr, eller samma belopp, som efter vitsordad
tioårig berömlig tjenstgöring hittills tilldelats Statens äldre landtbruksingeniörer;
men då Uddman, enligt den af Utskottet i nästföregående punkt föreslagna
grund för landtbruksingeniörernes uppfattning i högre lönegrad, icke skulle
blifva berättigad till högre iönetillökning än 1,000 R:dr, anser Utskottet sig icke
böra tillstyrka att större belopp än detta varder å ordinarie stat till löneförhöjning
åt Uddman uppfördt, helst Kongl. Majk lärer vara oförhindrad att af tillgängliga
medel tilldela honom fyllnaden i den Iönetillökning, han hittills åtnjutit;
hemställande Utskottet alltså,
att till förhöjning uti den för Landtbruksingeniören Uddman å
stat uppförda lön, 1,500 R:dr, måtte af Rikets Ständer anvisas
ett belopp af 1,000 R:dr att äfvenledes å stat uppföras.
34:o. Några medel till bestridande af Iönetillökning åt de öfrige landtbruksingeniörerne
hafva icke äskats, sannolikt af den anledning att, derest Kongl. Maj:ts
nådiga förslag att tio års tjenstgöring skulle erfordras för uppflyttning i högre
lönegrad bifölles, icke någon af dessa öfrige landtbruksingeniörer blefve berättigad
till löneförhöjning för år 1867. Förhållandet kan dock möjligen gestalta sig helt
annorlunda, om Utskottets hemställan i fråga om landtbruksingeniörors samt resande
undervisares gradvis skeende löneförbättring efter fem års tjenstgöring varder
af Rikets Ständer bifallen. Då Utskottet emellertid icke är i tillfälle att
härom meddela tillförlitlig utredning, på grund hvaraf beloppet för de ifrågasatta
lönetillökningarne kunde med noggrannhet bestämmas, helst flera omständigheter,
såsom beskaffenheten af nämnda tjenstomäns tjenstgöring, derå inverka, torde
lämpligast vara att ifrågavarande Iönetillökning, derest den varder beviljad, för år
1867 bestrides af tillgängliga medel; lärande Kongl Majk icke underlåta att till
Riksdagen göra framställning om anvisande å stat af det belopp, hvartill ifrågavarande
löneförhöjningar sedermera kunna uppgå.
35:o. Till aflöning åt ytterligare två landbruksingeniör er har Kongl. Majk
äskat 3,000 R:dr jemte vanligt belopp till rese- och traktaments-ersättning åt dem,
sammanlagdt för båda 2,000 R:dr, hvarförutom Kongl. Majk begärt att för anställande
inom Westerbottens län af en kringresande undervisare i landthushållningens
särskilda delar ett anslag å extra stat till belopp af 2,500 R:dr måtte anvisas,
för att på de vilkor, Landtbruks-akademiens förvaltnings-komité föreslagit,
till länet utgå med skyldighet för hushållningssällskap, landsting eller annan förening
inom länet att tillskjuta det ytterligare belopp, som för anställande af fullt
lämplig person vid befattningen må finnas erforderligt.
Dessa framställningar har Utskottet funnit lämpligt i ett sammanhang behandla
tillika med frenne inom Riks-Stånden väckta motioner, den ena hos Ridderskapet
och Adeln af Grefve Mörner, C. O. (motion N:o 113), som, under åberopande
hufvudsakligen af de skäl Landtbruks-akademien uti underdånigt memorial
den 17 Juni förlidet år anfört, angående behofvet af ytterligare trenne landtbruksingeniörers
anställande, hemställt att, jemte den af Kongl. Majk för tvänne
nya landtbruksingoniörer föreslagna aflöning, sådan till ytterligare en tredje måtte
anvisas att utgå med 1,500 R:dr utom rese- och traktamentsersättning 1,000 R:dr; den
andra hos Borgare-Ståndet af Herr P. Staaff (motion N:o 44), hvilken föreslagit
att, enär det af Kongl. Majk äskade belopp, 2,500 R:dr, för anställande af en inom
Westerbottens län kringresande undervisare i landthushållningens särskilda delar
vore
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
25
vore för ändamålet otillräckligt och ortens knappa tillgångar svårligen lörsloge
att fylla bristen, Rikets Ständer till sagda ändamål måtte för instundande statsregleringsår
anvisa ett belopp af 3,500 R:dr; och den tredje inom Bonde-Ståndet af
Rikdagsfullmägtigen Olof Nilsson från Westerbottens län, som uti sin motion
(N:o 28) sökt ytterligare utveckla bebofvet af anställandet inom nyssnämnda län
utaf en kringresande undervisare i landthushåll ningens särskilda delar samt föreslagit,
att till en sådan persons aflönande måtte anvisas 2,500 R:dr, deraf 2,000
R:dr skulle utgöra lön samt återstoden, 500 R:dr, resekostnadsersättning.
I fråga om behofvet af flere landtbruksingeniörers anställande har Landtbruks-akademien
anfört, att då reqvisitionerna å biträde af Statens landtbruksingeniör
på sednare tiden ansenligt ökats, och flerfaldiga omständigheter, i förening
med den håg för ett förbättradt jordbruk, som na funnes spridd öfverallt i landet,
föranledde ett allt större och lifligare behof af agronomiskt biträde, helst om,
på sätt Calmar, Jönköpings och Kronobergs läns Hushållningssällskaper gjort, medel
länsvis af Hushållningssällskapen och Landstingen komme att anvisas för uppgörande
af planer till landets afdikning efter dess vattensystem och dessa arbeten
skola uppgöras samt efter hand bringas till utförande af landtbruksingeniörerne,
ansåge Landtbruks-akademien desses nuvarande antal, nio stycken, snart blifva
otillräckligt. Vid frågan om ökandet af detta antal borde dock afseende fästas
icke blott å behofvet, utan äfven å möjligheten att inom viss tid kunna anställa
ett visst antal fullt kompetenta personer. Med den kännedom Akademien i detta
hänseende egde, hade den funnit att svårligen mera än tre landtbruksstipendiater
skulle kunna under åren 1867—1869 hinna utbildas samt aflägga nödiga prof å
erforderlig skicklighet till anställning såsom landtbruksingeniörer; och hade Akademien
derföre i underdånighet hemställt, att nådig Proposition måtte aflåtas om
ytterligare anslag till tre landtbruksingeniörer.
Beträffande anställandet inom Westerbottens län af en kringresande undervisare
i landthushållningens särskilda delar, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i detta län, uti underdånigt memorial den 1 April nästlidne år, derom gjort framställning.
Sedan Landtbruks-akademiens förvaltnings-komité öfver denna framställning
blifvit hörd och under uttalande af den åsigt att det biträde, som kunde
länet i omförmälda hänseende beredas genom Statens landtbruksingeniörer och den
af landstinget aflönade länsagronom, om han vore sin plats fullt vuxen, borde
kunna anses för ändamålet tillräckligt, förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall
till ansökningen, har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti ytterligare memorial
af den 8 derpåföljde Juli vidare utvecklat de skäl, som talade för anställandet af
en sådan undervisare inom länet. Äfven öfver detta memorial har förvaltningskomitéen
sig yttrat och vidblifvit sitt förra afstyrkande, men tillika förklarat att
derest Kongl. Majit emellertid skulle anse lämpligt, det försök borde göras med
anställande till en början under någon kortare tid af en särskild undervisare för
Westerbottens län, komitéen i sådan händelse fanne sig böra hemställa, att aflöningen
för denne undervisare ej måtte blifva högre än för landtbruksingeniörerne
eller undervisarnei boskapsskötsel; att dagtraktamente under förrättningsdagarne måtte
godtgöras af reqvirenterne eller Hushållningssällskapet, på sätt föreskrifvet är för
erhållande af biträde af Statens landtbruksingeniörer och undervisarne i öfriga delar
af landthushållningen, med hvilken utgift statskassan syntes icke böra betungas,
hvaremot resekostnaden för denne, likasom för sistnämnde undervisare, ansågs
böra bestridas af statsmedel; hvarjemte vissa bestämmelser i afseende å afBih.
till B. St. Prot. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
gil vande af berättelse om undervisarens verksamhet af komitéen föreslagits (se
Statsråds-protokollet sidan 37).
Yid granskning af hvad sålunda och i öfrigt uti denna fråga förekommit
har Utskottet trott sig finna öfvervägande skäl för den af Landtbruks-akademien
uttalade åsigt om anställande af ytterligare trenne landtbruksingeniörer, hvarigenom
deras antal skulle uppgå till tolf. Af dessa bör dock, enligt Utskottets tanke,
icke någon uteslutande fästas vid något visst län, enär en sådan åtgärd, på skäl
som Landtbruks-akademien utvecklat, synes vara olämplig samt sannolikt skulle
framkalla anspråk från de län, som i detta hänseende icke blifvit gynnade; dock
som behofvet af sådant biträde, hvilket af landtbruksingeniörerne meddelas, för
närvarande synes vara ganska stort inom Westerbottens län, men anställandet derstädes
på Statens bekostnad af en särskild undervisare i landthushållningen, hvars
åliggande skulle i det närmaste vara detsamma som landtbruksingeniörerues, icke
kan vara lämpligt, torde likväl en af de nya landtbruksingeniörerne böra tillsvidare
uti detta län företrädesvis användas. Aflöningen för desse landtbruksingeniörer
anser Utskottet böra, utan afseende å tjenstgöringsort, bestämmas till lika
belopp för dem hvardera och utgå, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, med 1,500 R:dr,
jemte rese- och traktaments-ersättning, beräknad till 1,000 R:dr för dem hvar;
hemställande Utskottet, i öfverensstämmelse härmed, att hvad såväl Kongl. Maj:t
som enskilde motionärer i ämnet föreslagit måtte på så sätt bifallas,
att Rikets Ständer, till aflöning åt ytterligare trenne landtbruksingeniörer,
hvaraf en bör företrädesvis inom Westerbottens
län tillsvidare användas, måtte å stat anvisa 4,500 R:dr,
jemte rese- och traktamentskostnads-ersättning 3,000 R:dr, med
tillhopa 7,500 R:dr.
36:o. I afseende å de tre landtbruksstipendiater, hvilka såsom elever åtfölja
och biträda landtbruksingeniörerne vid deras agronomiska förrättningar och hvilka,
enligt hvad Landtbruks-akademien upplyst, för vinnande af behörig kompetens
till denna tjenstebefattning måste icke allenast hafva genomgått fullständig lärokurs
vid ett af rikets landtbruksinstitut, utan derjemte aflagt landtmäteriexamen
samt i vissa delar civilingeniörsexamen, har Kongl. Maj:t, med bifall till Landtbruks-akademiens
derom gjorda underdåniga hemställan, i nåder äskat, att anslaget
till dessa stipendiater, hvilket sedan förlidna riksdag utgått till äldste stipendiaten
med 800 R:dr samt till hvardera af de båda yngre med 600 R:dr årligen, måtte
höjas med 400 R:dr, så att årliga understödet för den äldste stipendiaten kornme
att utgå med 1,000 R:dr, för den andre med 800 R:dr och för den tredje med 600
R:dr, mot skyldighet för dem att, då de dertill finnas kompetente, utan något vidare
tillskott eller arfvode, än ersättning för resekostnader och dagtraktamente i
likhet med hvad som tillkommer landtbruksingeniörerne, tjenstgöra såsom extra
ingeniörer vid de tillfällen, då antingen reqvisitionernas antal eller förfall för någon
af de ordinarie ingeniörerne kunde påkalla särskildt förordnande för extra
landtbruksingeniör; Och som Utskottet härvid icke funnit något att erinra, tillstyrker
Utskottet,
att, till löneförhöjning åt landtbruksstipendiaterne måtte, på
sätt Kongl. Maj:t föreslagit, å stat uppföras ett belopp af
400 R:dr.
Stats-IJtskottets Utlåtande N:o 60.
27
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
37:o. Till utdelande vid landtbruksmöton af högre •prisbelöningar för husdjur,
redskap och machinerier samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 6,000 R:dr, eller enahanda
belopp, som vid sodnaste riksdag för sådant ändamål anvisades; Och då, enligt hvad
af Statsråds-protokollet upplyses, verkningarne af dessa prisbelöningar visat sig
särdeles tillfredsställande, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte af
Rikets Ständer bifallas.
38:o. För att användas till afsedda årliga täflingsmöten med gödboskap, smör,
ost, fläsk och kött uti städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, för så vidt Hushållningssällskaperna
distriktvis vilja förena sig om sammanskott af medel till
dessa utställningar, har Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer begärt ett extra anslag
af 3,000 R:dr.
Beträffande denna fråga hade, enligt hvad Statsråds-protokollet gifver vid
handen, Landtbruks-akademien anfört:
att då de allmänna landtbruksmötena vanligen icke hölles oftare än hvart
annat eller hvart tredje år samt alltid på olika ställen, de vid dessa möten för
förevisade husdjur och redskap m. m. utdelade premier, ehuru nyttiga och behöfliga,
likväl icke kunde, såsom önskligt voro, väcka någon fortgående täflan och
städse förnyad eggelse till framåtgående i den särskilda rigtning af boskapsskötseln
och mejerihushållningen, hvars befordrande genom premierna afsetts;
att denna fråga sedan sistlidna riksdag erhållit för vårt land en annan och
vida större betydelse, enär felet att ensidigt, såsom hittills skett, egna nästan uteslutande
all uppmärksamhet vid jordbruket åt spanmålsodlingen, med försummande
af boskapsskötsel och mejerihushållning, blifvit alltmera insedt och erkändt, och
landtbrukarnes bemödanden numera allmänt ginge derpå ut, att återställa jemnvigten
mellan de båda lika angelägna hushållsgrenarne sädesodling och ladugårdsskötsel.
Frågan vore nu likväl icke endast att kunna producera till afsalu gödboskap,
utan äfven smör, ost, fläsk och kött, såväl för landets eget behof, som
ock till afsalu på utlandet; i följd hvaraf Akademien, som ansett att utställningar
och prisbelöningar af slagtdjur och mejerialster borde åvägabringas, för att
derigenom ytterligare rigta allmänhetens håg och uppmärksamhet häråt, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet hemställt, att för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö,
såsom hufvudafsättuingsorter för de delar af landet, der ladugårdsskötsel ocd mejerihushållning
mera omfattande bedrefves, måtte utsättas årliga expositions- och
försäljningsdagar för slagtdjur, smör, ost, fläsk och kött, vid hvilka utställningar
premier borde genom Hushållningssällskapens samverkan utdelas för de utmärktaste
djuren och de bästa till export tjenliga öfriga utställningsföremålen; med
anledning af hvilken hemställan Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 3 Februari
nästlidet år förklarat hinder icke möta för Akademiens Förvaltningskomité att,
efter meddelande med vederbörande lokalmyndigheter och i samråd med dem, å
tider, som kunde finnas lämpliga, för nämnda städer utsätta sådana expositioner
och försäljningsdagar, som Akademien föreslagit;
att med anledning häraf komitéen aflåtit skrifvelser i frågan till Öfverståthållare-embetet,
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmö och Göteborg samt
till Hushållningssällskapen, med uppmaning till dessa sednare att distriktvis förena
28
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
sig om sammanskott af medel till utdelning af premier vid de afsedda utställningarne.
Men då det vore ovisst, huruvida dessa tillskott kunde blifva tillräckliga
så väl till premier, som till anordningarne i öfrigt af dessa täflingsmöten, och det
befarades, att hela frågan kunde till en obestämd framtid undanskjutas, derest
icke något understöd af statsmedel för densamma erhölles, hemställde Akademien,
med hänseende till sakens stora vigt och för att vidare främja den redan nu med
framgång började exporten af slagtdjur och mejerialster m. m., att Kongl. Maj:t
■måtte till Rikets Ständer framställa nådig Proposition om ett årligt anslag af
3,000 R:dr att användas till för hvarje år afsedda täflingsmöten med gödboskap,
smör, ost, fläsk och kött uti städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, för såvidt
Hushållningssällskapen distriktvis ville förena sig om sammanskott af medel till
dessa utställningar.
I öfverensstämmelse med den af Landtbruks-akademien uttalade åsigt, anser
äfven Utskottet, att utställningar och prisbelöningar af slagtdjur och mejerialster
böra kraftigt bidraga att höja boskapsskötseln och mejerihushållningen, till
följd hvaraf i en icke aflägsen framtid export till utlandet af dessa näringars produkter
torde kunna beredas. För ett så allmännyttigt ändamål är det äfven, enligt
Utskottets förmanande, icke mer än billigt, att Staten med de enskilde medverkar;
och Utskottet hemställer derföre,
att Rikets Ständer måtte såsom extra anslag för år 1867 på
Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 3,000 R:dr att användas
till afsedda årliga täflingsmöten med gödboskap, smör,
ost, fläsk och kött uti städerna Stockholm, Göteborg och
Malmö, för såvidt Hushållningssällskaperna distriktvis vilja
förena sig om sammanskott af medel till dessa utställningar.
39:o. Sedan, enligt vid förra riksdagen fattadt beslut, utbyte skett emellan
Landtbruks-akademiens dåvarande hus och tomt här i staden N:o 36 vid MästerSamuelsgatan
emot Teknologiska Institutets f. d. hus N:o 43 vid samma gata,
med vilkor, att uti den nya byggnad, som kommo å Akademiens gamla tomt att
hufvudsakligen för Slöjdskolan i Stockholm uppföras, lokal bereddes Akademien
för utställning af landtbruksredskap och modeller m. m., har Kongl. Maj:t, — efter
anmälan af Landtbruks-akademien, att den nya expositionslokalen väl vore beräknad
att för det med densamma afsedda ändamål blifva för Akademien disponibel
under loppet af år 1867, men att för dess användning i uppgifna syfte erfordrades
inredning och aptering af densamma, så att expositionsföremålen, med intagande
af minsta möjliga rum, kunde lätt och beqvämt öfverskådas samt äfven uti detalj
studeras af de besökande, som för dem äro intresserade, — i enlighet med Akademiens
derom gjorda hemställan, nu föreslagit, att till inredning af den lokal i
slöjdskolans nya hus i Stockholm, som är ämnad att åt Landtbruks-akademien upplåtas
för utställning af landtbruksredskap och modeller, måtte anvisas ett extra anslag
till belopp af 5,000 R:dr.
Hå, enligt hvad Landtbruks-akademien, på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas,
vidare anfört, Akademien, som fått vidkännas icke obetydliga utgifter för
slutliga anordningen af dess år 1864 tillträdda ofvannämnda hus, saknade medel
att sjelf bekosta förenämnda utgifter för expositionslokalen, har Utskottet så
mycket mindre tvekat att dertill tillstyrka anvisandet af statsmedel, som en i
hufvudstaden åvägabragt fullständig och permanent utställning af landtbruksredskap
och modeller till 6ådana af nyaste och bästa konstruktion tvifvelsutan bör i
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
29
icke ringa mån medverka till vårt jordbruks vidare förkofran; hvadan Utskottet
hemställer,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende äskat.
40:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Svenska Trädgårdsföreningens
Styrelse uti underdånig skrifvelse af den 29 Juli 1865 hos Kongl.
Maj:t anhållit om aflåtande af nådig proposition till Rikets Ständer, dels att
Trädgårdsföreningen äfven för nästa statsregleringsperiod måtte få åtnjuta det
årliga extra anslag stort 4,500 R:dr, som den hittills åtnjutit på vissa dervid stadgade
vilkor, dels ook att ett anslag för en gång af 10,000 R:dr måtte anvisas
för beredande af undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal elever vid
föreningens skola å Rosendal; varande till stöd för berörda anhållan af Styrelsen
anfördt, att sedan undervisningen i föreningens elevskola under de sednare åren
blifvit utvidgad och de från densamma utgångna elever nästan alltid erhållit förmånliga
tjenster, hvilka de till belåtenhet skött, ansökningar om inträde vid
föreningens skola med hvarje år stigit, så att, ehuru elevernas antal ökats till 25,
föreningens styrelse sett sig nödsakad att neka plats för vida flera, än som kunnat
emottagas; att lärjungarne vid folkskolelärare-seminarium i Stockholm uti
föreningens skola fått åtnjuta undervisning i de vigtigaste delarne af trädgårdsmästareyrket,
samt att begäran i samma syftning inkommit från seminarium i
Nyköping; att styrelsen sökt, så långt utrymmet medgifvit-, gå dessa önskningar
till mötes såsom utgörande glädjande bevis både om den insigt om trädgårdars
ekonomiska nytta och förädlande inflytande, som nu börjat göra sig gällande, och
om det förtroende, föreningens skola åtnjöte; att likväl en brist yppat sig, till
hvars afhjelpande föreningen för närvarande saknade medel, nemligen bristen af
en fullt lämplig och tillräckligt stor undervisningslokal. Utrymmet i elevskolans
lokal vore nemligen redan för det nuvarande antalet elever alltför trångt oeh
tilläte blott en del af dessa att på en gång bevista vissa lektioner. Detta förorsakade
obehag och ökadt arbete vid undervisningen, vore isynnerhet menligt vid
de vigtiga ritlektionerna samt gjorde det alldeles omöjligt att, såsom önskligt
vore, utsträcka lektionerna till folkskolelärarne, enskilde trädgårdsmästare, eller
andra personer, som möjligen skulle vilja afhöra dem. Då nu den s. k. vinterträdgården
å Rosendal vore för föreningen såsom vexthus obehöflig, hade Styrelsen
ansett lämplig lektionslokal lättast och med minsta kostnad kunna erhållas
om denna byggnad, utan väsendtlig förändring af dess yttre form, kunde dertill
inredas. För en kostnad af 10,500 R:dr skulle, enligt uppgjordt kostnadsförslag,
denna ändring kunna verkställas, hvarigenom en beqväm, ljus och för framtiden
fullt tillräcklig undervisningssal erhölles samt bostad för ytterligare tolf elever
bereddes; och skulle undervisningen derigenom kunna utsträckas och med väsendtligen
större gagn handhafvas, dock under förutsättning att skolan äfven
för framtiden finge fortfarande uppbära det e:xtra årliga anslag, som densamma
hittills åtnjutit och hvarförutan den icke skulle kunna vidmagthållas ens i sin
nuvarande utsträckning.
Sedan Landtbruks-akademiens förvaltningskomité, uti afgifvet underdånigt
utlåtande, tillstyrkt bifall till Styrelsens ofvanberörda ansökning, har Kongl. Majit
nu hos Rikets Ständer äskat anvisandet äfven för år 1867 af det utaf Svenska
Trädgårdsföreningen förut åtnjutna årliga extra anslag, 4,500 R:dr, äfvensom att
för beredande af undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal elever vid
nämnda förenings skola måtte för en gång anvisas 10,000 R:dr.
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Då, på sätt Trädgårdsföreningens styrelse förmält, föreningens elevskola
icke kan utan det årliga extra anslaget vidmagthållas i sin nuvarande utsträckning,
har Utskottet, biträdande de åsigter, som legat till grund för anslagets beviljande
vid föregående riksdagar, ansett Trädgårdsföreningen jemväl för år 1867
böra komma i åtnjutande af enahanda extra anslag, likväl emot samma vilkor
som hittills, nemligen att föreningen, så vidt ske kan, verkställer utdelning af
fruktträd och plantor till mindre bemedlade jordbrukare och, jemte behörig redovisning
för det erhållna statsbidraget, till Landtbruks-akademien årligen afgifver
berättelse om antalet af de elever, hvilka vid inrättningen njuta undervisning
äfvensom rörande verkställd utdelning af fruktträd samt om öfriga föremål för
föreningens verksamhet; hemställande alltså Utskottet,
a) att Rikets Ständer måtte jemväl för 1867 bevilja det för
Svenska Trädgårdsföreningens elevskola begärda extra ansla
get
4,500 R:dr, under nyss uppgifna vilkor.
Yidkommande derefter det begärda anslaget för beredande af undervisningslokal
och bostäder åt ett ökadt antal elever vid föreningens elevskola;
så enär upplyst är, att större antal personer anmält sig till inträde vid skolan,
än som kunnat emottagas, samt det onekligen är af vigt, att så många elever
som möjligt beredas tillfälle till inhemtande af den fullständiga undervisning i
trädgårdsskötsel, som vid denna anstalt kan meddelas, har Utskottet ansett det
önskligt, att Trädgårdsföreningen, som hittills icke utan framgång verkat till
trädgårdsskötselns förkofran inom fäderneslandet, allt framgent på samma fält
kunde i vidsträcktare mån gagna; hvadan och då kostnaden för vinterträdgårdens
förändring i angifna syfte, vid granskning af det uppgjorda förslaget, icke synts
vara för högt beräknad, Utskottet tillstyrker,
b) att Rikets Ständer, för beredande af undervisningslokal och
bostäder åt ett ökadt antal elever vid Svenska Trädgårdsföreningens
skola, måtte för en gång anvisa ett belopp af
10,000 R:dr att från Riksgälds-kontoret utgå.
41:o. Uti underdånigt memorial af den 29 Juli nästlidet år har Stamholländeri-styrelsen,
på sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, anfört, att, sedan Rikets
sednast församlade Ständer, till införskaffande af afvelsdjur af utmärktare
nötboskapsracer, för innevarande statsregleringsperiod anvisat ett anslag af 30,000
R:dr, samt dessa medel, likasom andra för enahanda ändamål tillförene beviljade,
nästan uteslutande blifvit använda till inrättande af stamholländerier uti Rikets
medlersta och sydliga län, syntes det Styrelsen, som skulle det vid bildandet af
stamholländerierna i främsta rummet afsedda mål — beredandet af inhemsk tillgång
på afvelsdjur af förädlade racer — numera vara för hvad anginge antalet
af liolländerier inom nämnda delar af landet uppnådt, hvadan ock, enligt Styrelsens
åsigt, annan uppoffring af statsmedel derför för närvarande icke borde ifrågakomma,
än den jemförelsevis obetydliga, som vore förenad med upprätthållandet
af en alltjemt fortgående förädling af redan befintliga, eller genom från desamma
utgående arrendedjur nybildade stamhjordar. I motsats härtill hade de Norrländska
provinserna hittills förblifvit i nästan fullkomlig afsaknad af de fördelar,
som genom stamholländerier blifvit landets öfriga delar beredda. Ehuru Styrelsen
vore fullt förvissad derom, att åtskilliga af de nötboskapsracer, hvilka voro i besittning
af en tillfredsställande förening af mjölkrikhet, lättföddhet och köttansättningsförmåga,
ganska väl skulle kunna trifvas under de för Norrland egen
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
31
domliga förhållandena, samt, parade med den derstädes inhemska boskap, på densamma
öfverflytta sistberörda egenskap, hvaraf den för närvarande företrädesvis
vore i afsaknad, trodde dock Styrelsen det vara att befara, att den betydliga kostnad
för det allmänna, som vore förenad med uppställandet af stamhjordar utaf
utländska racer inom de län af Norrland, hvilka för närvarande saknade dylika,
skulle vara till ej ringa del förspilld, innan dervarande kreatursegare mera allmänt
erhållit en ökad insigt såväl uti de vilkor, som betingade en förbättrad boskapsafvel,
som äfven derom att den med en ymnigare utfodring och omsorgsfullare
vård förenade uppoffring rikligen betalade sig. Detta mål skulle, enligt
Styrelsens tanke, lättast och med minsta uppoffring vinnas derigenom, att med
möjligast största omsorg utvalda stammar af den i Norrland af ålder inhemska
nötboskapsracen uppställdes å derför lämpliga lokaler inom de olika länen, för
att korsade med tjurar af förädlade racer, utfodras och vårdas efter af Styrelsen
lomnade föreskrifter och under dess kontroll, i likhet med hvad vid Statens öfriga
stamholländerier egde rum. Att den afvel, som vid dessa sålunda sammansatta
hjordar komme att bildas, med en så till mängd som beskaffenhet tillfredsställande
mjölkafkastning i förening med en fyllig kroppsbyggnad borde motsvara
de Norrländska provinsernas behof, derom vore Stamholländeri-styrelsen fullt öfvertygad,
likasom ock att exemplet af det i alla hänseenden tillfredsställande
resultat, som af en dylik väl vårdad hjord borde vinnas, skulle vara lärorikt,
framkalla uppmärksamhet på dermed förenade fördelar samt locka till efterföljd.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hade Stamholländeri-styrelsen för
de tre åren 1867--1869 beräknat följande utgifter:
l:o till underhåll och upphjclpande af redan befintliga holländerier:
inköp af 10 djur å 1,000 R:dr per stycke  R:dr 10,000: —
omkostnader förenade med arrendedjurens hopförande
till bildande af nya holländerier, flyttning
af uppsagda stamhjordar, ersättning af sådana förluster,
som icke drabba stamholländeri-innehaf
vare,
m. m
. „ 6,000: — -[ fi pOQ: _
2:o till inköp af fyra hjordar af den i Norrland inhemska
nötboskapsrace, hvarje hjord bestående af 10 kor,
eller tillsammans 40 kor å 150 R:dr per djur . . . R:dr 6,000: —
till inköp af 8 tjurar af förädlade, för Norrlands
förhållanden passande racer å 750 R:dr  „ 6,000: —
4 kreaturavågar jemte deras transportkostnader . . „ 1,000: —
tillfälliga oförutsedda utgifter  „ 1,000: — qqq.
Summa R:dr 30,000: —;
och har Kongl. Maj:t med anledning af hvad Stamholländeri-styrelsen anfört, af
Rikets Ständer nu äskat, att till bildande af lämpliga holländerier för de Norrländska
länen samt till andra för Stamholländcri-styrelsens verksamhet nödiga utgifter
måtte för år 1867 å extra stat anvisas enahanda belopp, som till införskaffande
af goda afvelsdjur af utmärktare boskapsracer förut varit å samma stat beviijadt
eller 10,000 R:dr.
Då, på sätt Stamholländeri-styrelsen andragit, de Norrländska länen hittills
förblifvit i nästan fullkomlig afsaknad af de fördelar, som genom stamholländerier
blifvit landets öfriga delar beredda, har Utskottet ansett billigheten fordra, att
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
jemväl de Norrländska länen i sådant afseende tillgodoses, hvadan Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte
vinna Rikets Ständers bifall.
42:o. Uti särskilda hos Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet väckta,
till Stats-Utskottet remitterade motioner, uti det förra Ståndet af Grefve Mörner,
C. G. (under N:o 114) och i det sednare (under N:o 293) af Riksdagsfullmägtigen
Carl Rydström, är föreslaget, att en summa af 2,000 R:dr måtte anslås till understöd
åt sådane personer af mankönet, som, af Hushållningssällskapen utsedde, genom
Landtbruks-akademiens förvaltningskomités försorg utsändas till egare af väl
skötta ladugårdar, för att genomgå fullständig lärokurs uti allt, hvad till boskapens
uppfödning, utfodring, rykt, mjölkning, gödning och skötsel i allmänhet äfvensom
hvad till deras slagt och styckning dervid till afsalu hörde, så att desse
personer derefter kunde bidraga till bildande af en ny, mycket behöflig, men hittills
hos oss saknad klass af tjenare för ladugårdarne och behandlingen af såväl
påläggs- som mjölk- och göd boskapsdjur; varande till stöd för förslaget af motionärerne
hufvudsakligen åberopad den öfverallt öfverklagade svårigheten att finna
lämplige och kunnige skötare för ladugårdarne, åt hvilka väre landtman börjat
att allt mera egna en berömvärd uppmärksamhet — en svårighet, som måste så
mycket menligare inverka på ladugårdsskötselns utveckling som vid densamma
förekomme, jemte mjölkningen, flera sysslor, hvilka kräfde större krafter än som i
allmänhet kunde påräknas hos qvinnor.
Af ofta åberopade Statsråds-protokoll inhemtas, att Landtbruks-akademien
i dess underdåniga memorial i fråga om åtgärder för landtbrukets vidare utveckling
och förkofran väckt enahanda förslag som det af motionärerne nu framlagda,
men att, vid underdånig föredragning deraf, Kongl. Majit funnit frågan icke
vara af sådan vigt för det allmänna, att någon framställning om anslagets beviljande
nu borde ega rum; vid hvilket förhållande Utskottet, hvars åsigt i frågan
icke afviker från den som legat till grund för berörda nådiga förklarande, hemställer,
att de ifrågavarande motionerna icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
43:o. Genom remiss från Ridderskapet och Adeln har Utskottet fått emottaga
en hos detta Stånd af Herr Ekenstéen, F., väckt motion (N:o 147), deruti begärts,
att 5,000 R:dr måtte för en tid af tre år ställas till Stamholländeri-styrelsens
disposition, för att genom densammas försorg användas till inköp af afvelsdjur
af ädlare fäkreaturs-racer, hvilka emot en på amortering ställd betalning
borde till inköpspris försäljas till landtmän, af hvilka man kunde förvänta, att
djuren användas till förbättrandet af de inhemska kreatursracerna; varande till
stöd för berörda yrkande åberopadt hvad Stamholländeri-styrelsen i dess under
föregående punkt omförmälda underdåniga memorial andragit till grund för en af
Styrelsen gjord framställning om anslag för ungefär enahanda ändamål, och hvartill
Utskottet hänvisar (Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition pag. 43).
I sammanhang härmed har Utskottet jemväl till pröfning förehaft en af Riksdagsfullmägtigen
Olof Nilsson från Westerbottens län inom Bonde-Ståndet väckt
och till Utskottet remitterad motion (N:o 287), deruti bemälde motionär, med hvilken
Riksdagsfullmägtige L. J. Fahlander och G. Hedström instämt, framställt
det förslag, att ett årligen utgående belopp af 5,000 R:dr måtte tills vidare ställas
till
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 60.
33
till Stamholländeri-styrelsens disposition, lör att genom dess försorg användas till
inköp af afvelsdjur, lämpliga till förädling af den i Norrland inhemska hornboskapsracen
samt afsedda att åter försäljas till hushållningssällskap, deras underafdelningar
eller enskilda personer, emot en på amortering ställd betalning.
Äfven sistbemälde motionär har åberopat Stamholländeri-styrelsens ofvanberörda
yttrande samt till stöd för sin motion vidare framhållit dels den omständigheten,
att uti samtliga de Norrländska länen blott funues ett enda holländeri,
då deremot nästan alla de öfriga länen hade hvart sitt, dels ock nödvändigheten
att genom boskapsskötselns uppdrifvande inom de Norrländska länen bereda dessas
innevånare en behöflig inkomstkälla under år, då sädesproduktionen, såsom ofta
inträffade, till följd af missgynnsamma förhållanden, icke lemnade innevånarne tillräckliga
medel till utkomst.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Kongl. Maj:t, med afseende
å rådande stridiga åsigter om företrädet emellan de utländska racer, som
för boskapsafvelns förbättrande inom landets särskilda delar lämpligast borde användas,
icke bifallit Stamholländeri-styrelsens förslag om äskande af medel till
inköpande af afvelsdjur för det af motionärerne afsedda ändamål. Biträdande denna
åsigt, har Utskottet ansett att några medel för anskaffande af afvelsdjur af nötboskapsracer
icke böra, utöfver hvad Utskottet i föregående puukt tillstyrkt, för
närvarande anvisas; hemställande alltså Utskottet,
att ifrågavarande tvänne motioner icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
44:o. Uti särskilda inom de olika Riks-Stånden väckta och till Utskottet
remitterade motioner hafva, hos Ridderskapet och Adeln Herr Lagercrantz, G. G.
(motionen N:o 18), hos Preste-Ståndet Kyrkoherden J. A. Englund (motionen N:o
59), hos Borgare-Ståndet Herr G. Hallström, (motionen N:o 94) och hos BondeStåndet
Riksdagsfullmägtigen Erih Ersson från Jemtlands län (motionen N:o 197)
anfört, hurusom ett al Jemtlands vigtigare behof vore det af en förbättrad hästoch
fårafvel. Jemtlands afvel af arbetshästar hade haft och hade väl ännu ett
godt rykte om sig. Intresset för densamma vore väl ock bland allmogen mera
allmänt, än i de flesta af rikets öfriga landskap; men det vore dock naturligt, att
i ett land, der jordbruket icke ännu nått stön^e utveckling än i Jemtland, och
der större jordegendomar, för såvidt storleken mätes af odlingen, icke funnes,
jordegaren ej mägtade underkasta sig den uppoffring, som anskaffning af för afveln
fullt lämpliga hingstar betingade. Det syntes derföre motionärerne, att till vidmagthållande
och utbildande af Jemtlands, för jordbruket väl passande hästrace
nödigt vöre att genom allmän försorg fuligoda beskällare uppköptes och å lämpliga
ställen i landet stationerades, under vilkor, som betryggade såväl deras ändamålsenliga
vård och skötsel, som ock allmänhetens i orten gagn af dem för stobetäckning.
Gagnet af en sådan åtgärd skulle dock icke inskränka sig till provinsen,
utan så mycket säkrare spridas äfven till andra orter, som Jemtländuingen
af ålder idkat handel med hästar, af hvilka han årligen tillförde andra landsorter
ett icke obetydligt antal. Väl hade motionärerne sig bekant, att fråga om allmänna
åtgärder för hästafvelns förbättring, till vinnande af goda arbetshästar i alla
delar af landet, blifvit vid ett allmänt landtbruksmöte väckt och framställningen
härom af Landtbruks-akademien understödd, men af Kongl. Maj:t, då åtgärder i
sådant syfte på sina ställen redan kunnat af Hushållningssällskaperna eller genom
enskildes försorg vidtagas, icke funnit frågan i dess föreslagna utsträckning för det
Bih. till Ii. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
närvarande böra föranleda äskande af det betydliga anslagsbelopp, som härtill
skulle erfordras; men dä motionärerne, med kännedom derom, dock önskade påkalla
Rikets Ständers uppmärksamhet på Jemtlands behof i detta afseende, skedde
det i förhoppning att Jemtland skulle anses vara bland de provinser, der företrädesvis
en sådan åtgärd af omständigheterna påkallades. Jemtlandshästen hade väl
redan tillvunnit sig ett godt rykte för styrka, uthållighet, oömhet och lättföddhet,
hvilka egenskaper ännu gjorde honom såsom arbetshäst begärlig och den framställning,
som, efter hvad nämndt blifvit, nyligen utgjort föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning, afsåge just att taga bättre vara på Norrlands för landtbruket passande
hästrace och göra den landet till godo; men långt ifrån att i denna omständighet
se ett skäl för att sätta Jemtland tillbaka för andra, i afseende å arbetshästar
mindre väl lottade orter, syntes motionärerne fastheldi-e, intill dess omständigheterna
kunde föranleda några allmännare åtgärder till hästafvelns förbättring, den
provins redan nu förtjena att med en sådan åtgärd gynnas, hvarest nämnda afvel
med ett allmänt intresse omfattades, hvarest passande betesmarker ymnigt förefunnos,
hvarest hästen framför andra husdjur med omsorg uppföddes och vårdades,
hvarifrån hästhandeln redan tagit vägen åt andra orter och hvarest det alltså läge
så mycket större vigt uppå, att den inhemska racens goda egenskaper icke förspilldes
eller försämrades genom bristen på några goda och för ändamålet passande
afvelsdjur, hvilka det dock för den mindre jordbrukaren — och andra funnos icke
i Jemtland — mötte svårigheter att anskaffa, liksom en sådan åtgärd äfven öfverstege
Jemtlands Hushållningssällskaps krafter.
Hvad fårafveln i Jemtland beträffade, så stöde den icke högt, och detta
vore, enligt motionärernes åsigt, så mycket mera att beklaga, som landet erbjöde
rika. utvägar för framfödande af detta djurslag, utan synnerligt intrång på öfriga
kreatursstocken, och sorn produktionen af ull och kött, om blott en för landet passande
fårrace blefve införd, skulle gifva en väl behöflig förstärkning åt ortens
export, dess husslöjd och dess fabriksnäring. Af får funnes väl inom Jemtland
olika slag, men de voro med alltför enstaka undantag icke af god beskaffenhet,
hvarken i ena eller andra hänseendet. Uppmärksamheten hade deremot blifvit
rigtad på den skottska s. k. “Blackface“-racen, hvilken, efter samstämmiga omdömen
af dem, som kände naturen både af Jemtland och af denna fårrace, skulle
vara för detta land företrädesvis lämplig. Motionärerne lemmide detta derhän,
men antoge såsom gifvet, att en för Jemtland fullt passande fårrace lätteligen
stöde att finna, likasom ock att det till befrämjande af insteg och spridning i
landet af en sådan race skulle vara af väsendtligt gagn, om mindre stammar
deraf kunde på några få dertill lämpliga ställen utstationeras. Då motionärerne sålunda
ansåge det vara af synnerlig vigt för jordbrukets och landets förkofran, att
åtgärder vidtogos för anskaffning och spridning af en för Jemtland passande fårrace;
då de åtgärder, som af Staten till fårafvelns förbättring vidtagits och den
hjelp, som till följd deraf för sådant ändamål äfven stöde enskilda orter till buds,
icke kunde lända Jemtland till gagn, alldenstund de racer, öfver hvilka Staten för
närvarande disponerade, icke vore för Jemtland passande; då likvisst detta landskaps
beskaffenhet gåfve en stor betydelse åt fårafvelns förbättring derstädes och
då den enskilda eller kommunala omtankan, hvilken under andra förhållanden
väl skulle kunna umbära Statens mellankomst för ett sådant behof, dock i Jemtland
framför de flesta andra orter, enligt motionärernes tanke, påkallade och försenade
en sådan hjelp; hemställde motionärerne, att äfven fårafvelns förbättring i
Jemtland måtte i någon mån genom anslag af allmänna medel befrämjas; och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60
35
hafva motionärerne, på gruud af hvad sålunda blifvit anfördt, framställt det förslag,
att till Kongl. Majits disposition måtte anvisas dels 5,000 Ridr till inköp af
4 stycken hingstar, hvilka, till befrämjande af en god afvel arbetshästar, borde stationeras
å lämpliga ställen i Jemtlands län, för att till stobetäckning användas, dels
ock 5,000 R:dr, till uppköp af tackor och baggar af en för Jemtland passande race,
att till fårafvelns förbättring likaledes uppsättas å passande ställen i nämnda län,
allt på sätt samt under de vilkor och kontroller, som Kongl. Majit, för de afsedda
ändamålens vinnande, kunde finna för godt bestämma.
Hvad först angår det äskade anslaget för befrämjande i nämnda län utaf en
god afvel af arbetshästar, så, enär de af motionärerne anförda omständigheter synas
Utskottet ådagalägga behofvet af ifrågavarande anslag, genom hvars beviljande
fördelar skulle tillskyndas icke blott provinsen Jemtland, för hvilken hästafveln
är af synnerlig vigt, utan ock för andra landskap, dit de Jemtländska hästarna
genom försäljning spridas, samt det af motionärerne åsyftade ändamål synes vara
af den allmännyttiga beskaffenhet, att det förtjenar med statsmedel understödjas
hemställer Utskottet,
a) att Rikets Ständer, till befrämjande i provinsen Jemtland af
en god afvel af arbetshästar, måtte till Kongl. Majits nådiga
disposition å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 5,000 R:dr,
att på det sätt och under de vilkor, Kongl. Majit kan finna
lämpligt föreskrifva, för berörda ändamål användas.
Beträffande det begärda anslaget till fårafvelns förbättrande i nämnda provins,
så finner väl Utskottet framställningen äfven i denna del förtjent af Rikets
Ständers uppmärksamket; dock som det äskade anslaget är afsedt till inköp af
både tackor och baggar af utländsk race, men erfarenheten torde hafva ådagalagt,
att resultatet af utländska tackors införskrifvandc till landet i allmänhet ej utfallit
särdeles fördelaktigt, anser Utskottet sig icke i vidsträcktare mån kunna understödja
framställningen i denna del, än att Utskottet hemställer,
b) det Rikets Ständer till förbättrande af fårafveln i Jemtland,
genom inköp af baggar utaf en för detta landskap passande
race och deras stationerande å lämpliga ställen i länet, måtte
till Kongl. Majits disposition å Riksgälds-kontoret anvisa ett
belopp al 2,500 Ridr, att på det sätt och under de vilkor,
Kongl. Majit kan finna lämpligt bestämma, för ändamålet an
vändas.
45:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion N:o 38, har Herr Löwenborg, A., — under anförande, hurusom Gotland
särdeles väl lämpade sig för fårskötseln, i det att ön, utom det att den åt
njöte
den stora fördelen af ett blidt klimat, som tilläte fåren att i medeltal under
tio månader af året vistas ute på bete, jemväl erbjöde vidsträckta betesmarker,
hvilka frambringade en för fåren begärlig samt tillika ganska kraftig föda —
föreslagit, att då den enskilda företagsamheten, i anseende till bristande kapitaltillgångar,
icke kunde åstadkomma hvad för utveckling af ifrågavarande näring vore
af behofvet påkalladt, synnerligast som landtbrukaren på Gotland ännu hade att
med stor kostnad tillgodogöra sig mångfaldiga förbättringar i jordbruket, hvaraf
fastlandet redan vore i åtnjutande, Rikets Ständer måtte dervid biträda den enskilda
företagsamheten och i sådant hänseende anvisa ett belopp af 6,000 Ridr, till
införskrifvande och uppköp samt stationering på Gotland af 50 stycken får af
36
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
den s. k. “Blackfaced“-fårracen, från hvilken stam får skulle vidare å lämpliga
platser på ön kringspridas.
Då åvägabringandet af en förbättrad fårskötsel pä ön Gotland, som för en
sådan näring lärer vara synnerligen lämplig, synts Utskottet vara af den vigt,
att Staten icke borde undandraga sig att med den enskilde dertill medverka, och
nämnda ö, hvars näringar i allmänhet torde från Statens sida hafva erhållit jemförelsevis
mindre uppmuntran än fastlandets, ur billighetens synpunkt således icke
saknar stöd för det anspråk, som nu blifvit väckt, får Utskottet, som emellertid
icke är i tillfälle att föreslå de närmare bestämmelser, angående sättet och vilkoren
för medlens ändamålsenliga användande, hvilka tvifvelsutan erfordras, hemställa,
att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af 6,000 R:dr, att på
det sätt och under de vilkor, Kongl. Majit, efter vederbörandes
hörande, kan finna lämpligt bestämma, för berörda ändamål
användas.
46:o. På sätt af Statsråds-protokollet inhemtas, hade Chefen för de geologiska
under sökning arne i riket i underdånigt memorial af den 10 Juli nästlidet år
afgifvit förslag till stat öfver de för berörda undersökningar nödvändiga utgifter
för åren 1867—1869, enligt hvilket dessa skulle i medeltal för hvarje år uppgå
till 60,000 R:dr, deruti dock ej den för år 1867 med 2,000 R:dr utgående hyran
för den disponerade arbets- och samlingslokalen vore inbegripen, af orsak, att denna
utgift ansetts kunna på annat sätt bestridas eller genom inkomster af blifvande
försäljning af kartoverket.
Beträffande de geologiska undersökningarne, har Chefen för desamma upplyst,
att undersökningarne i öfverensstämmelse med stadgad plan fortgått såväl inom
Mälareprovinserna som inom Elfsborgs län och Dalsland, hvarje år i fullkomligt
samband med de förut på trakten började arbetena. Sammanlagda arealen af de
landdelar, som hittills blifvit undersökta, uppginge ungefärligen till 155 qvadratmil.
Ofver 75 qvadratmil deraf vore 13 kartblad upprättade och till allmänheten
utlemnade. Fern nya blad, omfattande en ytvidd af ungefär 30 qvadratmil, skulle
ytterligare utkomma inom 1865 års slut, hvarföre det kartlagda ytområdet, åskådliggjordt
på 18 särskilda blad, i sjelfva verket kunde sägas utgöra 105 qvadratmil.
De biträdande rokognoscörernes antal hade under de sednare åren utgjort
nio, hvarförutom en särskild afvägare fortfarande vore anställd. Enligt hittills vunnen
erfarenhet uppginge tryckningskostnaden i ett för allt för hvarje kartblad
med tillhörande beskrifning, profiler och träsnitt, i medeltal till 2,500 R:dr. Under
de sista tre åren hade årligen fem kartor blifvit tryckta, ett antal, som också
ungefärligen svarade mot det, som hvarje år hunnit färdigrekognosceras, så att
tryckning och rekognoscering sålunda äfven hädanefter kunde hålla jemna steg
mod hvarandra; och skulle hvarje års karttryckningskostnad således stiga till
12,500 R:dr.
För fortsättande af de geologiska undersökningarne beviljade Rikets Ständer
vid sistlidna riksdag ett belopp af 50,000 R:dr. I anledning af det nu ifrågasatta
högre anslaget har blifvit erinradt, att aflöningen åt medkjelparne vid förevarande
undersökningar under de sex första åren ökas gradvis för hvarje år från
600 till 2,000 R:dr; att med år 1867 alla dessa medhjelpare uppnått högsta lönegraden,
samt att dagtraktamente och skjutsersättning under resorna något förhöjas
i mån af längre tjenstgöring; och har Kongl. Majit, som i anledning af Che
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
37
fens underdåniga hemställan, ansett nödigt, att ett arfvode al minst 500 R:dr
redan under år 1867 göres tillgängligt för Chefen att disponera till den af dessa
medhjelpare, som kunde finnas innehafva egenskaper att blifva Chefen ett biträde
i den nödiga kontrollen öfver de under sommaren i olika delar af landet stationerade
mcdarbetarne, äfvensom i andra hänseenden, samt att. kunna, vid möjligen
inträffande förfall för Chefen, förordnas att provisoriskt leda undersökningarne,
äskat att, till fortsättande af de geologiska undersökningarne inom riket, med
tillämpning dervid af ofvan omlörmälda grunder för aflöningen, samt utgifvande af
geologiska kartor, måtte för 1867 anvisas ett belopp af 60,000 R:dr.
Då Utskottet, som för sin del i allo biträder de af Rikets Ständer vid sednast
förflutna trenne riksmöten uttalade åsigter om de geologiska undersökningarnes
vigt och betydelse ej blott i vetenskapligt hänseende, utan äfven för jordbrukets
och många andra näringars utveckling och förkofran, funnit det för ändamålet nu
äskade förhöjda anslag, med afseende å hvad i frågan blifvit upplyst, vara af oundgängligt
behof påkalladt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, till fortsättande af de geologiska undersökningarne
inom riket samt utgifvande af geologiska kartor,
måtte för år 1867 till Kongl. Maj:ts nådiga disposition anvisa
ett extra anslag af 60,000 R:dr, att från Riksgälds-kontoret
utgå.
47:o. Enär, enligt hvad Chefen för de geologiska undersökningarne i sitt
uti föregående punkt omförmälda memorial vidare anmält, den nya för slöjdskolan
i Stockholm afsedda byggnad, uti hvilken, enligt Kongl. Maj:ts medgifvande,
äfven det geologiska undersökningsverket komme att inrymmas, under loppet af
år 1867 hunne så fullbordas, att inflyttning derstädes då kunde ega rum, har
Kongl. Maj:t med anledning af bemälde Chefs derom gjorda hemställan, nu föreslagit
Rikets Ständer, att för inredande af den åt geologiska byrån uti slöjdskolans
nya hus anvisade arbets- och samlingslokal m. m. måtte beviljas ett extra anslag
för år 1867 af 18,000 R:dr.
Enligt det i sådant afseende uppgjorda kostnadsförslag, af hvilket Utskottet
tagit kännedom, skulle utaf hela det erforderliga beloppet, 18,000 R:dr, 12,600
R:dr användas för inköp af samlingsskåp uti den stora museisalen samt 5,400
R:dr för inredning af laboratorii-lokalen med smältugnar, kapellskåp, laboratoriibord
med tillhörande skåp o. s. v.; och då Utskottet, för sin del, icke haft något
att erinra mot de äskade beloppen, hemställer Utskottet,
att jemväl denna Kongl. Maj:ts nådiga framställning måtte
vinna Rikets Ständers bifall.
48:o. I sammanhang med Landtbruks-akademiens hos Kongl. Maj:t gjorda,
härofvan omförmälda hemställan om anslag till inredning af Akademiens lokal i
slöjdskolans nya hus, för utställning af landtbruksredskap och modeller, hade
Landtbruks-akademien, på sätt Statsråds-protokollet gifver vid handen, jemväl
anmält behofvet af dels en uppsyningsman och förevisare för utställningen, dels
ock att så väl sjelfva lokalen, som der utställda föremål städse bölles snygga och
putsade, samt de sednare alltid i sådant skick, att de kunde, då omständigheterna
så medgåfve, pröfvas af de besökande; och har Kongl. Maj:t, då Akademien saknade
medel att sjelf bekosta de dermed förenade utgifter, i enlighet med Akademiens
derom gjorda framställning, nu äskat att, till aflöning åt en uppsyningsman
och förevisare vid don utställning af landtbruksredskap och modeller, som
är afsedd att ega rum i Landtbruks-akademiens omförmälda lokal, äfvensom till
38
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 60.
lokalens städning samt för putsning och vidmagthållande af expositionsartiklarne,
måtte anvisas ett ordinarie anslag af 1,500 R:dr.
Under åberopande af hvad till stöd för Utskottets tillstyrkande om anslag
för expositionslokalens inredning blifvit anfördt, och då, med afseende derå att
den person, som till uppsyningsman och förevisare antages, bör ega de insigter
och den bildning, att han, när så påfordras, kan nöjaktigt redogöra för utställningsföremålens
beskaffenhet och användning, m. m., det äskade beloppet icke torde
vara för högt beräknadt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, måtte
för ifrågavarande ändamål å ordinarie stat anvisa ett anslag
af 1,500 R:dr.
49:o. Uti en hos Bonde-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets handläggning
remitterad motion (N:o 290), i hvilken Riksdagsfullmägtige Nils Olsson från
Malmöhus, C. J Svensén från Calmar och Jöns Rundbäck från Göteborgs län instämt,
har Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Skaraborgs län anfört,
huruledes, oaktadt den svenske jordbrukaren blifvit träget uppmanad till omtanka
om boskapsskötseln, denna näringsgren likväl nära nog stöde, åtminstone hos allmogen,
på samma ståndpunkt som för tio år sedan. Orsaken härtill vore, enligt
motionärens åsigt, att söka uti den brist på afsättning för produkterna af en mera
omfattande boskapsskötsel, som förefunnes i vårt land, der annat tillfälle ej erbjöde
sig för afyttrande af kreatur samt öfriga ladugårdsprodukter, såsom smör
ost, kött och fläsk, än genom försäljning i närmaste stad. En vara, hvars produktion
man ville uppmuntra, borde dock i första rummet beredas afsättning ej
allenast inom landet, utan äfven på verldsmarknaden. Först under innevarande
år hade man med någon fördel kunnat till England exportera ladugårdsprodukter,
och på det detta förhållande måtte alltmer och mer kunna utvecklas, ansåge motionären,
det Staten icke borde underlåta att, till dess en dylik export komme i
gång, räcka en hjelpsam hand. Detta skulle, efter motionärens tanke, lämpligast
ske på det sätt, att de, som ej allenast på utländska marknaden, utan äfven inom
landet åtoge sig att gå svenska exportörer tillhanda, af Staten härför erhölle ersättning.
I sådant syftemål har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte
anslå en summa af 8,000 R:dr, hvilka medel borde ställas till Landtbruks-akademiens
disposition, att af donsamma, efter samråd med länens Hushållningssällskaper,
för ändamålet användas.
Utan att underkänna vigten för vårt land deraf, att en dylik export kunde
komma till stånd, har Utskottet likväl, i saknad af närmare utredning om medlen
för densammas åvägabringande, ansett sig ej kunna motionärens framställning
understödja, utan hemställer,
att densamma måtte lemnäs utan afseende.
Undervisningsanstalter för slöjderna.
50:o. 1 afseende å anslaget till Teknologiska Institutet, 55,500 R:dr, hvilket
för närvarande är till en del å extra stat uppfördt, har Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer, att detsamma må till hela sitt belopp uppföras å ordinarie stat,
under vilkor för föreståndare och lärare att vara underkastade den förändring i
tjensteåligganden, som, derest Bergsskolan i Fahlun och den undervisning, som
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
39
nu vid högre artilleriläroverket å Marieberg meddelas civilingeniörn1, framdeles
till institutet förflyttas, deraf må kunna blifva en följd.
Beträffande denna fråga förekommer hufvudsakligen, att sedan Kongl. Maj:t
bos Rikets Ständer vid 1859—1860 årens riksdag gjort framställning, bland annat,
derom, att den vid 1856—1858 årens riksdag provisoriskt beviljade förböjda anslagssumma
måtte å definitiv stat uppföras, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
den 21 Oktober 1860 tillkännagåfvo, att betänkligheter hos dem uppstått rörande
ändamålsenligheten af vissa föreskrifter uti de för institutet den 19 November
1858 utfärdade förnyade nådiga stadgar, i hvilket hänseende i första rummet anmärktes,
att det syntes mindre lämpligt, att innehafvaren af den vigtiga föreståndarebefattningen
icke genom att sjelf deltaga uti lärarnes åligganden erhölle
det tillfälle till närmare beröring med dem och med eleverna, hvarförutan han
svårligen kunde vinna noggrann kännedom om undervisningens gång och beskaffenhet
eller tillförlitligen bedöma läroverkets ställning och behof, hvilket dock
vore destomera angeläget, som Styrelsens öfrige ledamöter kunde stå helt och
hållet utom läroverket, och institutets lärare följaktligen, om föreståndaren ej
deltoge i undervisningen, saknade iillfälle till beröring med Styrelsen, hvarigenom
denna åter i viss mån blefve främmande för allt hvad som afsåge sjelfva undervisningen.
Med afseende å dessa och flera betänkligheter uppfördes anslaget icke
å definitiv stat, utan beviljades fortfarande blott provisoriskt. Yid förlidna riksdag
förnyade Kongl. Maj:t sin nådiga framställning i ämnet. Lika med Kongl.
Kommers-kollegium, som blifvit i frågan hördt, hade Kongl. Maj:t funnit öfvervägande
skäl förekomma emot att stadga undervisnings meddelande såsom en
föreståndaren ovilkorligen tillhörande skyldighet; dock förklarade Kongl. Maj:t
att, vid den omarbetning af institutets stadgar, som blefve nödvändig, derest
Kongl. Maj:ts nådiga framställning om Fahlu bergsskolas förflyttning till hufvudstaden
och förening med teknologiska institutet bifölles, Kongl. Maj:t ville tillse,
att det medgåfves läroanstaltens föreståndare att, såvidt tiden sådant tilläte, deltaga
i undervisningen och i dylikt fall, efter eget bepröfvande, välja läroämne.
Till svar å denna nådiga framställning meddelade Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 11 November 1863, att då någon definitiv reglering af nämnda
undervisningsanstalt ännu icke blifvit af Kongl. Majit fastställd och, enligt hvad
i den nådiga Propositionen antyddes, åtskilliga förändringar i afseende å de för institutet
nu gällande stadgar ytterligare vore att emotse, hvarvid Rikets Ständers
underdåniga framställning om skyldighet för institutets föreståndare att deltaga i
undervisningen derstädes ånyo torde komma att tagas i förnyadt öfvervägande,
Rikets Ständer ansågo mest lämpligt att institutets anslag fortfarande blefve endast
provisoriskt uppfördt. Enligt hvad af Statsråds-protokollet (sidan 47) inhemtas,
hade Departements-chefen under den 13 Oktober nästlidet år i underdånighet
föredragit det af Institutets Styrelse uppgjorda förslag till nya stadgar, deruti
jemväl en del förändringar i de förut gällande blifvit upptagna; och hade Kongl.
Majit förklarat att, då fråga vore väckt oin bergsskolans i Fahlun förflyttning till
hufvudstaden och förening med teknologiska institutet, äfvensom angående sådant
ordnande af undervisningen vid institutet, att civilingeniörerne der kunde genomgå
sin kurs i stället för vid det högre artilleriläroverket å Marieberg, men ingendera
af dessa frågor ännu vore slutligen pröfvad, Kongl. Majit funne de nya stadgarne
för institutet icke för det dåvarande böra vinna nådig fastställelse. Det vore således
ännu icke af Kongl. Majit bestämdt, huruvida institutets föreståndare skall
hafva skyldighet att sjelf undervisa i något ämne eller icke; men det syntes De
-
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
partements-chefen som vore nu, liksom tillförene, grundade betänkligheter emot en
sådan anordning af Styrelsen för institutet anförda uti det underdåniga memorial,
med hvilket de föreslagna nya stadgarne blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnade.
Enär emellertid den definitiva regleringen af teknologiska institutet såsom
undervisningsanstalt möjligen skulle komma att, i följd af de väckta frågorna om
bergselevernes och civilingeniörernes bildande derstädes, för flera års tid uppskjutas,
men det provisoriska tillstånd, hvaruti hela personalen med afseende å
sina löneförmåner sig för närvarande befunne, icke kunde vara för institutets utveckling
annat än hämmande, tillstyrkte Departements-chefen Kongl. Maj:t att till
Rikets Ständer aflåta den nådiga framställning, hvarom i början af denna punkt
förmäles.
Då frågan fortfarande är i fullkomligt enahanda skick, sorn vid förlidna
riksdag, och Utskottet destomera saknar anledning tillstyrka Rikets Ständer att
frånträda sitt då i frågan fattade beslut, som den af Rikets Ständer vid tvänne
föregående riksdagar gjorda underdåniga framställning om skyldighet för institutets
föreståndare att deltaga i undervisningen synes Utskottet vara på goda skäl
grundad, hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t behagat i förevarande hänseende föreslå
icke heller nu måtte af Rikets Ständer bifallas. Kommande
således de för institutet förut beviljade anslag, att under oförändrad
egenskap jemväl för instundande statsregleringsår fortfarande
utgå.
51:o. Uti skrifvelse den 18 Juli sistlidet år hade Direktionen för Chalmerska
slöjdskolan i Göteborg, jemte anmälan af behofvet utaf en lämpligare och
rymligare lokal för skolan än den nuvarande, i underdånighet föreslagit de åtgärder,
som, enligt Direktionens tanke, borde leda till uppfyllande af berörda behof,
och dervid anfört följande:
Ehuru såväl Frimurarebarnhus-direktionen, hvilken från skolans början den
6 November 1829 intill slutet af år 1836 utgjort skolans Styrelse, som ock den
derefter af Kongl. Maj:t förordnade Direktionen, tid efter annan sökt med begagnande
af befintliga tillgångar utvidga och förbättra läroverkets undervisningslokaler,
hade dock den svårighet icke kunnat öfvervinnas, som legat deri, att
byggnaderna å äldre tomterna ursprungligen blifvit uppförda med hänsigt till
helt annat ändamål än det, hvartill desamma sedermera, vid skolans organisation,
blifvit använda. Af undervisnings- och arbetsrummen vore numera endast ritsalen
och föreläsningsrummet för kemi lämpliga, såsom från början, med tillbyggnad
å sednare erhållna tomter, för de dermed afsedda ändamålen uppförda. Alla öfriga
lokaler för undervisningen vore, både med afseende å utrymmet och anordningen,
i hög grad olämpliga.
För att på ett fullt tillfredsställande sätt vinna det önskvärda ändamålet,
en ny lokal för läroverket, gåfves, enligt Direktionens åsigt, endast den utväg,
att å annan byggnadsplats, än den skolan nu innehade, uppföra berörda lokal,
och hade en beräkning öfver löpande kostnader blifvit uppgjord, under den otvifvelaktigt
säkra förutsättningen, att Göteborgs stad lemnade kostnadsfri, lämplig
byggnadstomt. Denna beräkning ådagalade, att för en kostnad af omkring 160,000
R:dr kunde uppföras för skolan en fullt tidsenlig och ändamålsenlig lokal, innehållande
en hufvudbyggnad i tre våningar samt två flyglar i två våningar hvardera,
det hela anordnadt enligt upprättade och af Direktionen den underdåniga
skrif
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
41
skrifvelsen bilagda ritningar. Denna byggnad skulle uti första och andra våningarne
inrymma verkstäder, laboratorier, ritsalar jemte öfriga undervisningslokaler,
rum för samlingarne, bibliothek och vaktmästaren samt uti tredje våningen
bostad för föreståndaren.
För anbringande af en värmeapparat, ångmaskin för verkstadens drifvande,
inredning af auditorier och laboratorier, m. m., ansåge Direktionen att ytterligare
borde tilläggas 70,000 R:dr, så att hela kostnaden skulle uppgå till 230,000 R:dr;
och vore å förslagsritningarne byggnaderna så anordnade, att, genom att utdraga
flyglarne, ytterligare utrymme kunde beredas, ifall framtida behof skulle sådant
påkalla.
Yid öfvervägande, huru erforderliga medel för utförande af berörda byggnad
skulle kunna erhållas, hade Direktionen ansett valet mellan två allernativer kunna
ifrågakomma, nemligen att antingen hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
Proposition till Rikets Ständer om erhållande af ett byggnadsanslag till ofvanberörda
belopp, eller ock att härtill använda skolans kapitaltillgång, utgörande
den 1 Januari 1865 143,807 R:dr 32 öre, jemte de medel, som kunde erhållas genom
försäljning af den nuvarande fastigheten och hvilken försäljning ansåges
kunna inbringa omkring 100,000 R:dr.
Då Direktionen likväl befarade att det första alternativet icke skulle leda
till önsklig framgång, hade Direktionen, beträffande det sednare, hänvändt sig till
Frimurarebarnhus-direktionen, under hvars vård och inseende donationsfonden
voro ställd, med anhållan om dess medverkan, under förhoppning att den brist,
som genom ett sådant användande af skolans kapitaltillgång skulle uppkomma i
årsanslaget, blefve fylld genom ökadt statsbidrag.
Uti skrifvelse den 8 Februari sistlidna år förklarade sig Frimurarebarnhusdirektionen
vilja medgifva kapitalets användande till åstadkommande af ny lokal
för skolan på följande vilkor, nemligen:
att skolan allt framgent komme att bära namn af stiftaren;
att den Barnhus-direktionen nu, enligt nådiga Brefvet den 28 September
1836, medgifna delaktighet uti skolans styrelse och förvaltning icke måtte komma
att inskränkas; samt
att Direktionen för Chalmerska slöjdskolan borde till Barnhus-direktionen
utfärda en icke räntebärande förskrifning å det belopp, hvartill donationskapitalet
vid öfverlemnandet uppginge, och hvilken förskrifning borde på Chalmerska slöjdskolans
bekostnad intecknas uti den nya skolbyggnaden, för att, i fall skolan
framdeles skulle upplösas eller, utan Barnhus-direktionens medgifvande, omorganiseras,
Direktionen då måtte kunna återfordra kapitalet, för att använda det i
enlighet med testamentets föreskrift.
Då sålunda Frimurarebarnhus-direktionen för sin del bifallit den åtgärd,
som skulle möjliggöra utförandet af det sednare alternativ, som här ofvan blifvit
framstäldt, hade Direktionen, under förhoppning att Kongl. Maj:t godkände Direktionens
förslag härutinnan och hos Rikets Ständer gjorde framställning om beviljandet
af det ökade statsanslag, som för skolan komme att erfordras, beräknat
och Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställt den utgiftsstat, som Direktionen
ansett erforderlig för upprätthållandet vid skolan af en grundlig undervisning i
öfverensstämmelse med den plan, som de af Kongl. Maj:t nådigst stadfästade stadBih.
till B. St. Prot. 1865 §• 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
gar lör skolan uppställde, hvarvid Direktionen jemväl fästat uppmärksamheten
derå, att, under det nämnda undervisningsplan vore till omfattning och ordalydelse
enahanda för såväl Chalmerska slöjdskolan som Teknologiska Institutet, med
det tillägg för det förra läroverket, att der äfven skall meddelas undervisning uti
arkitektonisk och ornamentsritning samt modellering, hvilken undervisning åter
åt Teknologiska Institutets elever lemnades, såvidt ske kunde, vid Akademien för
de fria konsterna; så åtnjöte Chalmerska slöjdskolan, på sätt den af Kongl. Maj:t
sednast fastställda inkomst- och utgiftsstat utvisade, en sammanlagd årlig inkomst
af 21,800 R:dr, eller mindre än hälften af det belopp, som Teknologiska Institutet
hade sig af Staten för närvarande tilldeladt.
Då, enligt de för Chalmerska slöjdskolan nådigst stadfästade stadgar, skolans
ändamål vore att verka såsom ett högre teknologiskt läroverk, hade Direktionen,
som icke funnit sig kunna föreslå någon inskränkning uti ofvanberörda
undervisningsplan, hittills nödgats vidtaga den åtgärd, att låta hufvudlärarne eller
lektorerne, hvar för sig, öfvertaga flera läroämnen, samt till följd af otillräckliga
anslag varit nödsakad att i underdånighet föreslå, dels lärarearfvoden till särdeles
låga belopp med hänsigt till göromålens mängd och vigt, samt dels äfven högst
otillräckliga anslag för samlingarnes upprätthållande. Sålunda hade lektorn i
mathematik och teoretisk mekanik äfven fått sig uppdraget upprätthållandet af
undervisningen i beskrifvande geometri med tillämpningar; lektorn i allmän fysik
och mekanisk teknologi äfven undervisningen i såväl allmän byggnadskonst som
väg- och vattenbyggnadskonst samt i maskinlära, och lektorn i kemi och kemisk
teknologi äfven undervisningen i mineralogi och geognosi samt ledningen af alla
laborationsöfniugar. Ett sådant sammanförande af flera läroämnen på hvarje hufvudlärare,
med inskränkning af lektionstimmarnes antal för hvarje ämne särskildt,
kunde dock endast ske på bekostnad af undervisningens grundlighet, och att, oaktadt
här framställda ofördelaktiga förhållande, undervisningen vid skolan varit af
det gagnande inflytande, som en mångårig erfarenhet ådagalagt, härflöte, enligt
Direktionens tanke, derutaf, att läroverket, oaktadt de ansträngande göromålen
och de jemförelsevis låga arfvodena, hittills kunnat förfoga öfver nitiska och skickliga
lärare. Då den rationela undervisningen vid ett läroverk af ifrågavarande
art endast derigenom kunde blifva fullt tillfredsställande, att läroämnena med tillräckligt
antal lektioner uppehölles af personer, som egde motsvarande speciela
fackstudier, så skulle ett fortsatt bibehållande vid skolan af berörda förhållande
förhindra läroverkets tidsenliga förkofran; hvadan Direktionen ansåge högst nödvändigt,
att en lämplig fördelning egde rum af läroämnena på annat sätt än det
nuvarande, men hvilket icke kunde ske utan motsvarande tillökning af lärarebiträden.
Vid beräknandet af det bidrag utaf Staten, som skulle erfordras för att
kunna upprätthålla läroverket vid dess afsedda verksamhet, hade Direktionen alltså,
med afseende dels derå att, enär lektorerne vid Chalmerska slöjdskolan hade lika
trägna göromål som lektorerne vid rikets högre elementarläroverk, dock utan att
såsom desse vara berättigade till pension, det syntes billigt att löneförmånerne
för de förstnämnde bestämdes i någorlunda öfverensstämmelse med de sednares,
samt dels äfven derå att anslagen till samlingarne behöfde något höjas, i underdånighet
hemställt, att till grund för den nådiga framställningen till Rikets Ständer
måtte läggas följande, af Direktionen upprättade underdåniga förslag till utgiftsstat
:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
43
Föreståndaren, förutom bostad i skolans lokal, lön .... 3,500: —
arfvode såsom Sekreterare
400: —
d:o såsom för närvarande lärare i tillämpad fysik 600: — ^ ggg.
Lektorn i mathematik och beskrifvande geometri med tillämpningar
Lektorn i teoretisk och tillämpad mekanik samt mekanisk teknologi
*.•••••.
Lektorn i organisk kemi, kemisk teknologi, mineralogi, geognosi
och laborationer
Läraren i fysik •
Läraren i oorganisk kemi och laborationer
Läraren i mathematik och praktisk geometri
Läraren i husbyggnadskonst
Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst
Läraren i frihandteckning och ornamentsritning
Läraren i modellering
Bibliothekarien
Stipendiaterne (Repetitörer):
en å 300 R:dr, 3 å 250 R:dr hvardera
. . .
Yaktmästaren, förutom bostad i skolans lokal
Premier och extra stipendier åt eleverne
Bibliotheket
Samlingar af instrumenter och råämnen
Laboratorium
Mekaniska verkstaden:
Yerkmästaren, lön .,  2,500: —
materialier  800: —
Diverse utgifter för ved, kol och ljus, fastighetens underhållande,
m. m
„ 3,100: -
Summa R:dr 33,050: —
Såvida nu donationsfondens kapital komme att användas till uppförande af
ny byggnad för skolan och således ingen ränta deraf vidare vore att tillgå för
ofvannämnda utgifter, så skulle skolans egna tillgångar inskränkas till räntan å
Gibsonska fonden, utgörande 600 R:dr, hvartill komme det nuvarande anslaget
till stipendier från Kongl. Kommers-kollegium, utgörande ett belopp af 450 R:dr,
eller tillsammans 1,050 R:dr, som, fråndraget förstnämnda 33,050 R:dr, lemnade en
summa af 32,000 R:dr, såsom erforderligt årligt statsanslag till läroverkets upprätthållande.
Då skolan för närvarande uppbure i statsanslag 13,500 R:dr årligen,
utgjorde den tillökning i årsanslaget, som Direktionen i underdånighet hemställt,
att Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska, 18,500 R:dr.
Såsom bevis på att läroverket icke endast vore af lokal betydelse, hade
Direktionen slutligen i underdånighet förmält att, under det skolan de sednare
åren varit besökt af öfver 100 elever för hvarje läsår, minsta delen tillhört Göteborgs
och Bohus län. Sålunda tillhörde under sistförflutna läsår af skolans 103
elever endast 24 nyssnämnda län, men de öfriga andra delar af riket; hvarjemte
skolan nämnda, liksom äfven föregående år, varit besökt af elever från Norge.
3,500:
3,500:
3.500
1,200
1.500
700
900
900
600
400
250
1,050
700
550
800
1,000
1,100
3.300:
44
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Då den föreslagna ombyggnaden af Chalmerska slöjdskolans lokal vore af
omständigheterna påkallad och medel dertill kunde inom inrättningens egna tillgångar
beredas, allenast densamma betryggades för nödig förhöjning i årsanslaget
till undervisningens bestridande; då en tillökning i lärarekrafter jemväl syntes
oundgänglig, när denna särdeles gagnande läroanstalt vunne de genom ombyggnaden
åsyftade medel till utvidgning och ett ändamålsenligare ordnande af undervisningen;
och då emot det uppgjorda förslaget till aflöningsstat någon anmärkning
icke vore att anföra;
hemställde Departements-chefen i underdånighet, att Kongl. Maj:t ville af
Rikets Ständer äska beviljande af en förhöjning i det nuvarande årliga anslaget
till skolan med 18,500 R:dr, så att detsamma komme att uppgå till 32,000 R:dr,
deraf, oansedt det vore af vigt att det förhöjda anslagets hela belopp redan vid
innevarande riksdag för läroanstaltens betryggande bestämdes, likväl, enär de nya
byggnaderna icke hunne blifva färdiga förrän år 1868, under år 1867 erfordrades
endast så stort belopp, som svarade emot räntan af inrättningens för byggnaderne
åtgående kapitaltillgång, från hvilken således under samma år icke kunde beräknas
eljest utgående bidrag till undervisningens upprätthållande, — eller i jemnt
tal 8,000 R:dr;
och har, med bifall härtill, Kongl. Maj:t äskat den af Departementets-chefen
tillstyrkta anslagsförhöjning för nämnda läroverk, af hvilken förhöjning dock under
år 1867 icke erfordrades mer än 8,000 R:dr.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande; och enär det för det allmänna
måste vara af synnerlig vigt, att en läroanstalt, sådan som den ifrågavarande,
hvilken hittills utvecklat en berömvärd verksamhet, icke må sakna nödiga
medel för den vidare utveckling, som af industriens rastlösa framgång och dess
stegrade anspråk på en dylik anstalt oundgängligen påkallas; så och då de af
läroverkets styrelse i sådant hänseende föreslagna åtgärder, dels för afhjelpande af
behofvet utaf en lämpligare och rymligare lokal, dels för undervisningens bättre
ordnande, synts Utskottet ändamålsenliga, och Utskottet vid granskning af det
uppgjorda förslaget till stat för läroanstalten icke funnit något att dervid erinra,
tillstyrker Utskottet,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
52:o. Uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Statsverkets tillstånd
och behof, är, med tillkännagifvaude att särskild framställning derom skulle komma
att ske, föreslaget att, såsom tillökning i det nu till den utaf Svenska Slöjdföreningen
uti hufvudstaden inrättade söndags- och ajivy.skola utgående årliga anslag, 15,000
R:dr, skulle för år 1867 beviljas ett belopp af 32,000 R:dr.
Sedan frågan om det behöfliga årsanslaget till denna undervisningsanstalt,
hvars benämning Kongl. Majit numera bestämt till slöjdskolan i Stockholm, blifvit
behörigen utredd, har Kongl. Majit uti särskild nådig Proposition, införd under
N:o 70 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, för Rikets Ständer
framlagt förslag till de anslagstillökningar, som erfordrades, på det att denna
för slöjderna och industrien allmänt gagnande skola måtte, efter det Rikets sednast
församlade Ständer anvisat medel till uppförande af egen byggnad för densamma,
kunna i den nya lokalen utveckla sig på ett tidsenligt sätt och så fullständigt,
som möjligt, meddela den för särskilda industriela yrken erforderliga undervisning.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
45
Slöjdskolans styrelse hade i underdånigt memorial af den 16 Augusti nästlidna
år hufvudsakligen anfört följande:
Skolans nuvarande ordinarie inkomster inskränkte sig till:
Statsanslag
R:dr 15,000: —
Bidrag af Svenska Slöjdföreningen  „ 600: —
Skol-afgifter för betalande lärjungar, högst  „ 4,400: —
Summa R:dr R:mt 20,000: —
Ett af Stockholms stad anvisadt anslag af 8,000 R:dr till hyra för skollokalen,
som fullt utgått för detta ändamål, komme dock att indragas, så snart
skolan tillträdt sitt nya hus, enär staden bidragit till byggnadsanslaget med kapitaliserade
beloppet af denna hyresersättning eller med 160,000 R:dr.
Dessutom hade skolan understundom hugnats med gåfvor dels i kontant
och dels genom lill kassans förmån qvitterade räkningar, men hvilka sällan öfverstigit
beloppet af några 100 R:dr och icke vore att fortfarande påräkna.
Att skolans tillgångar varit otillräckliga, oaktadt den yttersta sparsamhet
iakttagits, derom vittnade de hos Kongl. Maj:t år efter annat genom Kommerskollegium
gjorda underdåniga framställningar om uppkommen brist, till hvars
fyllande Kongl. Maj:t ock anvisat särskilda medel.
Men behofven voro vida större än att de kunde genom sådana tillfälliga
anslag betäckas; och läroanstalten skulle långt för detta hafva dukat under, derest
icke tjenstemän och lärare med ett nit och en uppoffring af tid och möda, som
vore öfver allt beröm, och utan afseende på pekuniär vedergällning upprätthållit
densamma. Endast härigenom vore det förklarligt, huru skolan med tillräckliga
lärarekrafter kunnat hafva sina lärosalar öppna 71 timmar i veckan och under
samma tid kunnat bestrida 215J timmars undervisning i 26 särskilda ämnen, samt
emottaga ända till 1,371 lärjungar, hvilket var förhållandet under sednast förflutna
läroår.
Att fortfarande draga vexel på tjenstemäns och lärares hittills så välvilliga
och oegennyttiga uppoffringar, vore att sätta skolan i allt för stort beroende; och
då härtill komme, att de flesta vore och måste vara yrkesidkare, hvilkas tid vore
ganska dyrbar, så kräfde billighet och rättvisa att dem tillerkändes skälig ersättning
för de mödosamma timmar de egnade åt skolans tjenst. En sådan ersättning
hade skolan icke kunnat erbjuda uti den timm-aflöning af 1 R:dr 75 öre för
öfverlärare och 75 öre för underlärare, som de fått uppbära och icke sällan hade
skolan, af bristande tillgångar, måst utan all ersättning taga deras verksamhet
i anspråk.
De kontroller och anteckningar, som måste ega rum vid aflöning för timme,
hade gjort detta aflöningssätt motbjudande, ehuru alla villigt underkastat sig
detsamma, helst skolans föreståndare och lärare alltför väl insett, att, under hittills
varande omständigheter, intet annat aflöningssätt eller högre aflöningsvilkor
kunnat åstadkommas.
Till afhjelpande af dessa och dylika missförhållanden ansåge skolstyrelsen
den enda rätta utvägen vara att tillerkänna lärarne en fast, årlig lön, i likhet
med hvad brukligt är vid alla andra läroverk. Men då läroämnena äro af så
mångfaldigt olika beskaffenhet, att somliga fordra en undervisningstid af ända
till 48 timmar i veckan, andra åter en betydligt mindre tid, och då i allmänhet
undervisningstiden icke för något ämne är ovilkorligen begränsad, så vore ej
46
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
heller möjligt att uppgöra ett oföränderligt förslag till aflöningsstat för lärarepersonalen.
Undervisningen i slöjdskolan fordrade tre särskilda klasser af lärare, nemligen
öfverlärare, underlärare och biträdande lärare. För hvarje hufvudämne erfordrades
en öfverlärare. Underlärarnes antal berodde icke blott af antalet hufvudämnen,
utan jemväl af antalet underafdelningar, hvari ämnena sönderfölle och
hvaruti samtidig undervisning borde meddelas, äfvensom af antalet lärosalar, som
för ett hufvudämne vore anvisadt. Antalet biträdande lärare åter vore ensamt
beroende af lärjungarnes antal, hvarvid, allt efter läroämnets olika beskaffenhet,
beräknades en lärare för hvar tolfte till hvar fyrationde eller per medium för
hvarje tretionde lärjunge.
Enär således vid en läroanstalt för yrkesarbetare hvarken lärarnes tjenstgöringstid
eller lärarnes antal kunde för en längre tidrymd bestämmas, utan
berodde af sig företeende omständigheter, så hade skolstyrelsen underdånigst
hemställt:
l:o) att öfver- och underlärarnes årsaflöning måtte få beräknas i medeltal;
2:o) att af deras aflöning fyra femtedelar finge utgå som fast lön och en
femtedel såsom tjenstgöringsarfvode;
3:o) att kostnaden för biträdande lärarnes aflöning, som, enligt Styrelsens
tanke, lämpligast borde beräknas efter tjenstgöringsveckor, måtte få upptagas till
ett approximationsvis beräknadt sammanlagdt belopp; samt
4:o) att det måtte åligga skolstyrelsen att, på grund af lör året upprättad
undervisningstabell, fördela löner och arfvoden samt upptaga desamma uti den
stat, som vid början af hvarje år till Kommers-kollegium borde ingifvas.
Hvad beträffade aflöningsbeloppen, så ansåge skolstyrelsen, att lön och
arfvode tillsammanstagna icke kunde i medeltal sättas lägre än:
för en öfverlärare för år till R:mt R:dr 1,600: —
„ en underlärare  „ „ 450: —
„ en biträdande lärare för vecka  „ „ 7: —
Skolans tjenstemän och betjening utgjordes nu af en föreståndare, en kassaförvaltare,
en bibliothekarie och uppbördsman, en matrikelförare, en predikant, en
sekreterare, två ordningsmän, en förste vaktmästare och en andre vaktmästare.
Efter skolans inflyttande i sitt nya hus skulle tillkomma: fyra ordningsmän,
en machinist och två portvakter.
Efter redogörelse för de åligganden, hvar och en af dessa tjenstemän och
betjente tillhörde, bade skolstyrelsen föreslagit deras aflöning samt upprättat för
-
slag till stat för läroverket, slutande sig å en summa af R:dr 105,000: —
Om från detta belopp afdroges skolans enskilda inkomster
genom lärjungarnes skolafgifter och Svenska slöjdföreningens
bidrag
„ 5,000: —
så erfordrades statsanslag R:mt R:dr 100,000: —
Deraf hade Rikets Ständer redan anvisat  „ 15,000: —
hvadan skolan hade behof af ytterligare  „ 85,000: —
Uti underdånigt utlåtande af den 13 Oktober nästlidna år hade Kommers
-
kollegium, efter det ytterligare upplysningar från styrelsen för slöjdskolan blifvit
meddelade, ingått i granskning af det afgifna förslaget till stat för skolan, och
dervid ansett, att, genom minskning i undervisningstimmarne under läseåret, nedsättning
i lärarnes arfvoden, hvilka af styrelsen föreslagits med beräknande af er
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
47
sättning åt öfverlärare efter 2 R:dr 72 öre eller något derutöfver, och åt underlärare
af 1 R:dr 36 öre i timman, samt föreståndarens, tjenstemännens och en del
af betjeningens löneförmåner, äfvensom genom indragning af särskilda ordningsmän
och besparing å en del andra utgiftstitlar, — den tillökning i skolans årsanslag,
som vore nödig, skulle kunna minskas till 58,000 R:dr, att utgå från
den tid, skolan blifvit i sin nya lokal förflyttad.
Sedan ordföranden i skolstyrelsen af berörda utlåtande fått taga kännedom,
hade han uti en till Chefen för Civil-departementet ingifven skrift andragit åtskilligt,
som i den nådiga Propositionen omförmäles, och hvartill Utskottet endast
får hänvisa.
Ehuru den tillökning i anslaget för slöjdskolan i Stockholm, som nu af
förhållandena påkallades, äfven med nedsättning i det af skolans styrelse framlagda
förslag till stat måste blifva högst betydlig, hade Kongl. Maj:t likväl, då denna
för slöjdernas och industriens utveckling fördelaktigt inverkande undervisningsanstalt
endast ofullkomligt skulle uppfylla sin bestämmelse, om, i den åt skolan beredda
rymliga nya lokal, undervisningen icke skulle göras så omfattande och fullständig,
som med ett billigt afseende å kostnadernas skäliga begränsning läte sig
förenas, ansett sig böra föreslå Rikets Ständer att, för detta ändamåls ernående,
anvisa härtill nödiga medel. På grund af de egna förhållanden, som förekomme
vid en skola med den mängd särskilda undervisningsämnen och så stort antal lärare,
som den ifrågavarande, der i följd af tillfälliga anledningar under vissa tider
särskilda ämnen måste drifvas både längre och med större lärarekrafter än under
andra, dels ock med afseende å önskvärdheten att skolans ordnande i den nya lokalen
finge taga sin början, innan en del special-anslag definitivt bestämdes, ansåge
Kongl. Maj:t emellertid mest ändamålsenligt, att en del af de i staten förekommande
utgifter såsom till lärare, ordningsmän, med flere, icke nu fastställas
annorlunda, än till vissa belopp för de särskilda ändamålen i deras helhet och att
sedermera, tills vidare, efter det skolans styrelse till Kongl. Kommers-kollegium
afgifvit förslag till stat för hvarje år, en sådan stat för året fastställdes.
Efter öfvervägande af hvad i ärendet förekommit, har Kongl. Maj:t alltså
föreslagit, att nedannämnda belopp må vid årsanslagets beviljande tagas i beräkning,
nemligen:
Till
Föreståndaren: lön
hyresersättning
1,000
99
Kassaförvaltaren
400
Bibliothekarien
1,000
Matrikelföraren
1,200
Predikanten
300
Sekreteraren
300
99
Ordningsmän
4,000
Öfverlärare
27,000
Underlärare
6,200
Biträdande lärare
5,500
99
Tillfälliga föreläsningar
400
Machinist
1,000
Förste Vaktmästare lön
600
för renhållning
300
—
Transport R:dr 53,200
48
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Transport R:dr 53,200
—
Till Andre Vaktmästaren
400
—
19
Två portvakter
400
—
19
Gaslysning
10,000
—
Brännmaterialier
7,000
—
19
Vattenförbrukning
500
—
19
Bibliotkek och samlingar
1,500
—
19
Undervisningsmateriel
5,000
—
Inventariers underhåll
1,000
—
19
Diverse utgifter
5,000
—
Summa R:dr 84,000
—
Om från detta belopp afdrages skolans nuvarande statsanslag
15,000 R:dr och skolans enskilda inkomster af skolafgifter,
Svenska slöjdföreningens bidrag, m. m., 5,000 R:dr, eller tillhopa R:dr 20,000: —
återstode R:dr 64,000: —
Jemte det Kongl. Maj:t äskat Rikets Ständers medgifvande, att de besparingar
å en titel, som, efter det utgifterna under samma titel blifvit bestridda,
möjligen kunde uppkomma, finge användas till utgifter under en annan, som deraf
kunde vara i behof, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att för slöjdskolan
i Stockholm bevilja en förhöjning i dess årsanslag med 64,000 R:dr, deraf
dock, med anledning af skolans inrymmande i dess nya lokal först till höstterminen
nästkommande år, erfordrades under år 1867 allenast hälften eller 32,000 R:dr.
Stats-Utskottet, som tagit kännedom af de till ärendet hörande handlingar
och från slöjdskolan förskaffat sig de ytterligare upplysningar i ämnet, hvilka funnits
erforderliga, har dervid inhemtat, bland annat, att skolan på de sista tio åren
så vidgat sin verksamhet, att lärjungarnes antal mer än fyrdubblats; att lärjungarne
tillhöra icke blott hufvudstadens befolkning, utan till stor del äfven landsorternas,
hvadan denna anstalt icke numera kan betraktas såsom någon angelägenhet
uteslutande för Stockholms stad; äfvensom att nära hälften af lärjungarnes
nuvarande antal tillhör qvinnokönet, i hvilket hänseende denna undervisningsanstalt
ostridigt utgör ett ganska vigtigt och verksamt medel för bildandet till äfven
för detta kön passande borgerliga och tekniska yrken. Med hänsigt härtill och
till hvad Kongl. Maj:t för öfrigt i den aflåtna Propositionen i ämnet anfört, anser
Utskottet denna undervisningsanstalt vara väl förtjent af ytterligare understöd från
Statens sida. Då likväl, såsom i den Kongl. Propositionen erinrats, bestämmandet
af åtskilliga för skolan erforderliga anslagsbelopp är beroende af det sätt, hvarpå
skolan i den nya lokalen kan blifva ordnad, och flyttningen dertill beräknas icke
kunna ske förr än nästkommande års hösttermin, finner Utskottet det vara för
tidigt att nir fastställa en definitiv utgifts-stat för inrättningen, helst de nya förhållanden,
som af flyttningen föranledas, torde medföra behofvet af ändringar i de
för inrättningen nu gällande stadgar, som på utgifternas reglering kunna hafva
inflytande, hvarvid för öfrigt det synes böra tillses, att för kostnadernas inskränkande,
såvidt möjligt är, ej andra läroämnen föreskrifvas, än som för skolans egentliga
ändamål erfordras. Utan att nu ingå i någon närmare pröfning af det framställda
förslaget till utgifts-stat, inskränker Utskottet sig alltså till den hemställan,
att, på grund af de beräkningar, som i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition äro angifna, det af Kongl. Maj:t äskade belopp af
32,000
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
49
32,000 R:dr måtte för instundande statsregleringstid till slöjdskolans
behof anvisas, med rättighet att, derest skolans inrymmande
i den nya lokalen skulle blifva fördröjdt utöfver den
tid, som derför beräknats, den dorigenom besparade del af anslaget
må kunna under följande år för ändamålet blifva att
tillgå.
Tillstyrkande Utskottet jemväl, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Maj:t härvid föreslagit,
att de besparingar, som under berörda tid kunna uppkomma
å i förslaget beräknade specialsummor, må till andra utgifter
för skolan få användas, med den inskränkning likväl, att till
aflöning icke anvisas hvad i förslaget till andra behof afsetts.
53:o. Under förmälan att lärjungarnes antal vid den tekniska söndags- och
afton-skolan i Eskilstuna, hvilken för närvarande åtnjöte ett årligt statsanslag al
5.000 R:dr, på sednare tiden så betydligt ökats att detsamma nu utgjorde 76, deribland
flore från omkringliggande landsort, har Herr J. A. Bovin uti en hos Borgare-Ståndet
väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 79) föreslagit, att
nämnda skola måtto varda utvidgad till fullständigt tekniskt läroverk, äfvensom
att derför nödiga medel måtte anslås; men då motionären icke ens uppgifvit det
belopp, som för sådant ändamål skulle vara erforderligt, än mindre åvägabragt
någon sådan utredning af frågan, som för ett fullständigt bedömande deraf är af
nöden, saknar Utskottet anledning den gjorda framställningen förorda, hemställande
alltså,
att densamma måtte lemnäs utan afseende.
54:o. Uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 41) har Herr G. C. Witt hufvudsakligen anfört, hurusom i April månad
1860 uti Carlskrona stad öppnades en slöjdskola, der undervisning om aftnarna
meddelades i vetenskaper och slöjder åt handtverkslärlingar och andra personer,
som endast den tiden vore lediga från sina yrken. Denna skola hade alltsedan
fortfarit med den framgång, att elevernas antal stigit från 36 år 1860 och 54 år
1861 till 69 nästlidet år. Medellösa elever hade fått fri undervisning och de betalande
endast erlagt: handtverkslärlingar 1 R:dr 75 öre, gesäller 3 R:dr 50 öre,
andra personer 8 Ii:dr 75 öre om året. Skolans öfriga tillgångar utgjorde 845 R:dr
årligen i donationsmedel, 300 R:dr i hushyremedel, som staden betalade och halfva
hundskatten, uppgående för staden till omkring 300 R:dr, hvarjemte förlidet års
landsting anslagit ett tillfälligt understöd för en gång af 1,000 R:dr Runt. Då
Skolstyrelsen långt för detta insett omöjligheten, att med dessa små tillgångar
ordna skolan, så att den motsvarade sitt ändamål, hade Styrelsen före sista riksdagen
ingått till Kongl Majit med underdånig ansökning att. af statsmedel erhålla
6.000 R:dr årligen. Kongl. Kommers-kollegium, som deröfver afgaf utlåtande, ansåg
sig icke sakna anledning att till nådigt afseende förorda ansökningen, men
föreslog dock, på anförda skäl, summans nedsättning till 4,000 R:dr. Uti Kongl.
Maj:ts nådiga beslut i ämnet omförmäldes, att enär det gagn, som till näringsflitens
utveckling och förkofran kunde påräknas af den ifrågavarande läroanstalten,
företrädesvis tillgodokomme Carlskrona stad, och Statsverket icke i allmänhet
borde betungas med utgift för dylika inrättningar af mera inskränkt beskaffenhet,
hade Kongl. Majit icke funnit skäl att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
i ämnet. Det vore likväl under en annan förutsättning, nemligen att icke blott
Bih. till Ii. St. Brot. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 A/d. 21 Häft. 7
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Carlskrona, utan bela landet, droge nytta af en sådan inrättning, som motionären
föreslagit, att Rikets Ständer måtte till utvidgande af Carlskrona slöjdskola bevilja
eit årligt statsbidrag af 6,000 R:dr, eller åtminstone af det mindre belopp,
4.000 R:dr, som Kongl. Kommers-kollegium ansett erforderligt.
På de af Kongl. Maj:t anförda skäl och då genom den af motionären gjorda
förutsättning icke kan anses vara ådagalagdt, att ju icke gagnet at ifrågavarande
söndags- ocb aftonskola företrädesvis tillgodokommer Carlskrona stad, samt andra
sambällen, exempelvis Göteborgs, sjelfva bekosta dylika läroanstalter, hemställer
Utskottet,
att motionärens i ämnet gjorda framställning icke måtte bifallas.
55:o. Vid förlidna riksdag uppfördes på ordinarie stat ett vid 1859- 1860
årens riksdag beviljadt extra statsanslag af 3,000 R:dr årligen till reseunderstöd åt
sådane arbetare i de särskilda näring syrkena, hvilka önska i främmande länder förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet. Under erinran att detta anslag vore
för det gagneliga ändamålet alltför otillräckligt, bafva, i Borgare-Ståndet Herr
C. A. Pettersson ocb bos Bonde-Ståndet Riksdagsfullmägtigen C. J. Svensén väckt
motioner (den förres N:o 165 och den sednares N:o 312), hvaruti föreslås att berörda
anslag mätte böjas. Herr Pettersson bar hemställt, att beloppet kunde ökas till
10.000 R:dr, Svensén att detsamma måtte bestämmas till 6,000 R:dr.
Då, enligt hvad Utskottet från vederbörligt embetsverk inhemtat, det hittills
för ändamålet beviljade belopp varit otillräckligt, så att af sådan anledning
understöd till flera bland de sökande icke kunnat meddelas och Utskottet anser
det vara för den inhemska industrien särdeles gagneligt att arbetare i de särskilda
yrkena beredes tillfälle att i främmande länder, med mera utvecklad industri, förskaffa
sig ökade insigter ocb konstfärdighet, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande anslag, 3,000 R:dr, måtte till det af Svensén
föreslagna belopp, 6,000 R:dr, höjas.
56:o. Uti en bos Ridderskapet ocb Adeln väckt samt till Utskottet remitterad
motion (N:o 148) har Friherre Bonde, Knut, hufvudsakligen anfört, hurusom
under en tid, då på ena sidan våra näringar vore stadda i en rastlös utveckling,
ocb å den andra mångfaldiga rubbningar i de industriela förhållandena dels redan
inträffat dels vore att emotse, till följd af vidtagna genomgripande förändringar i
handels- ocb närings-lagstiftningen, det vore af största vigt att icke några åtgärder
försummades, som kunde vara cgnade att stödja och utveckla samt i en rationel
rigtning leda den inhemska industrien. Att flera sådana åtgärder blifvit
vidtagna genom inrättande ai goda undervisningsanstalter, genom åvägabringande
af lättade kommunikationer och genom ökad tillgång på rörelsekapital ville motionären
icke förneka; men deremot felades, enligt hans tanke, för fabriks- och handtverks-industrien
allt det stöd, som skulle kunna vinnas genom ett fullt ordnadt
samband mellan dess idkare uti en institution, till hvilken de hade att vända sig
för erhållande af råd och upplysningar i såväl teknisk som ekonomisk väg, inom
hvilken kunde väckas ocb diskuteras allmänna, industrien rörande frågor och hvarifrån
dylika frågor, med fullständig, på sakkännedom grundad utredning, skulle
kunna till Regering och Ständer öfverlemnas. Landtmannanäriugen hade redan
en sådan institution i Landtbruks-akademien, bergshandteringen i Jernkontoret.
I utlandet iuunos mångfaldiga väl orgauisorade institutioner, der den Svenska industri-idkarens
yrkesbröder, med hvilka han måste uthärda en ansträngande täflan,
hade att vänta en fortgående uppmuntran, en ständig hjelp. Sådana institu
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 60. 51
tioner vore exempelvis: Société d’cncouragement pour 1’industrie nationale i Frankrike
samt de Preussiska, Hannoveranska ock Bayerska slöjdföreningarna. Det.
djupa behof af någon dylik anstalt, som jemväl här i landet gjort sig gällande,
hade sökt och funnit ett uttryck uti en institution, som, ehuru egentligen af mera
enskild natur, dock i någon mån motsvarade detta behof. Denna institution vore
den Svenska Slöjdföreningen. Den hade väl hittills uträttat åtskilligt, hvarom uti
motionen förmäles, men på det att denna förening måtte under Statsmagternas
hägn och offentlig kontroll kunna utbildas till en sådan institution, hvars nödvändighet
motionären sökt visa, har han föreslagit, att Rikets Ständer måtte till
Kongl. Maj:ts disposition ställa ett årligt belopp af 10,000 R:dr, hvilket belopp,
sedan Svenska slöjdföreningens styrelse till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning ingifvit
en för ett år i sender uppgjord och af vederbörande myndighet granskad plan och
förslag samt derå vunnit Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse, skulle till bemälda styrelse
utbetalas för att af densamma användas på det sätt och för de ändamål, som
sålunda blefve i nåder godkända, mot åliggande för styrelsen att aflägga behörig
redovisning och vara underkastad den kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna nödig.
Då motionären icke närmare antydt sättet och ändamålet för det äskade
anslagets användande, har Utskottet varit urståndsatt att om behöfligheten deraf
bilda sig ett fullt tillförlitligt omdöme, och vid sådant förhållande föranlåtes Utskottet
hemställa,
att motionärens framställning icke måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart.
57:o. Enligt hvad af Statsråds-protokollet inbemtas hade Kongl. Kommerskollegium,
uti underdånig skrifvelse den 23 Juni sistlidna år, anmält, att Direktionen
för navigationsskolan i Göteborg fästat uppmärksamheten å angelägenheten
deraf att, utom de vid skolan nu anställde två lärare, ytterligare en tredje lärare
derstädes blefve antagen; till stöd för hvilken framställning Direktionen yttrat,
att, då undervisningen vid skolan borde meddelas i tre afdelningar, nemligen en
för kapitener af första klassen, en för kapitener af andra klassen eller styrmän af
första klassen och en för styrmän af andra klassen, vore det äfven nödvändigt
att hvar och en af dessa afdelningar finge såväl sin särskilda lärosal, hvartill den
nya skolbyggnaden lemnade mer än tillräckligt utrymme, som ock sin särskilde
lärare; att antalet af de elever, som under sednast förflutna fem läsår i Göteborgs
navigationsskola åtnjutit undervisning, utgjort:
under läsåret 1860—1861: 52, deraf utexaminerats 48
1861-1862: 54 „ „ 48
1862-1863: 51 „ „ 50
1863-1864-. 48 ,. „ 47
1864-1865: 57 „ „ 49;
att ehuru nämnda byggnads rymliga och beqväma beskaffenhet medgåfve, att dubbelt
så många elever, som de, hvilka sålunda under de sednare åren varit i skolan
inskrifna, blefve derstädes antagna, skulle man dock, i händelse den ifrågasatta
tillökningen af lärarepersonalen icke komme att ega rum, nödgas inskränka
elevernas antal, enär det icke vore möjligt för två lärare att på samma gång i
tre särskilda afdelningar handhafva undervisningen och utöfva erforderlig tillsyn
öfver nära 60 lärjungar eller derutöfver; samt att i en stad såsom Göteborg, der
52
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
sjöfarten år efter år så betydligt ökades, behofvet af undervisning för en mängd
ynglingar, hvilka egnade sig åt sjömansyrket, vore i samma mån tilltagande
Uti ett öfver denna framställning afgifvet yttrande hade t. f. Inspektören
öfver rikets navigationsskolor hufvudsakligen anfört att, vid jemförelse mellan
Stockholms navigationsskola, den enda, hvarest för närvarande två underlärare
funnes anställda, och navigationsskolan i Göteborg, det visade sig, att årliga antalet
examinerade lärjungar, hvilka under läsåret 1864—1865 utgjort i Stockholm
37 och i Göteborg 49, vid den förstnämnda skolan under sednare åren varit aftagande,
men deremot vid Göteborgs navigationsskola afgjordt stigande; att, ehuru
redan af denna anledning lika stor lärarepersonal erfordrades vid Göteborgs som
vid Stockholms navigationsskola, framställde sig behofvet deraf ännu större, då
man toge i betraktande antalet af de lärjungar, som utexaminerats från de båda
högre afdelningarne, hvilket under läsåret 1864—1865 utgjort i Stockholm 15 och
i Göteborg 31, samt att, på grund af uppgifna förhållanden, med någorlunda visshet
kunde antagas, icke blott att antalet lärjungar komme att vid navigationsskolan
i Göteborg blifva minst lika stort som i Stockholms navigationsskola, utan
äfven att inom de två högre afdelningarne elevantalet vid den förstnämnda skolan
komme att öfverstiga antalet elever vid den sednare: hvarföre t. f. Inspektören
ansett sig böra tillstyrka, att ytterligare en underlärare måtte anställas vid navigationsskolan
i Göteborg; och hade Kommers-kollegium häruti instämt.
Med afseende å hvad Direktionen för navigationsskolan i Göteborg och t. f.
navigationsskole-inspektören sålunda anfört samt då vid nämnda skola biträde af
en andre underlärare för undervisningens behöriga ombesörjande åtminstone för
närvarande kunde antagas vara af verkligt behof påkalladt, har, på sätt Dopartements-chefen
i underdånighet hemställt, Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat,
att, för beredande af aflöning åt en andre underlärare vid navigationsskolan i
Göteborg, ett årligt anslag för nämnda skola måtte på extra stat anvisas att utgå
med ett belopp, motsvarande det, enligt nu gällande stat, till en underlärare vid
skolan årligen utgående arfvode, eller 1,200 R:dr; och får, med hänsyn till hvad
sålunda förekommit, Utskottet tillstyrka,
att, för beredande af aflöning åt en andre underlärare vid
navigationsskolan i Göteborg, Rikets Ständer måtte för instundande
statsreglering å extra stat anvisa ett belopp af
1,200 R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå.
58:o. Uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt motion (N:o 15) har Herr
von Francken, A. A., på anförda skäl föreslagit, att löneförmånerna för lärarne vid
rikets navigationsskolor, hvilka nu utgjorde
vid navigationsskolan i Ordinarie lärare Underlärare
lön, bostad. lön, bostad.
Stockholm R:dr 3,500: fri R:dr 1,200: —
Göteborg  „ 3,000: fri „ 1,200: —
Gefle
. „ 2,500: fri „ 1,000: —
Malmö  „ 2,500: fri ,. 1,000:
Calmar  fri i —
Hernösand / —
Westervik R:dr 2,000: fri \ . . . „ 1,000: —
Wisby  fri ( —
Carlshamn
200/ —
R:drs ersättning
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
53
måtte ändras sålunda, att do lärare, som redan tjenstgjort i fem år, nu måtto
erhålla nedannämnda aflöning, hvilken, hvad utiderlärarne särskildt beträffade,
efter ytterligare fem års tjenstgöring borde förhöjas på sätt nedan förmäles:
vid navigationsskolan i Ordinarie Underlärare.
lärare. uu efter fem år
R:dr. R:dr. R:dr.
Stockholm
— —
—
. 1,700: —
2,200:
2:e
. 1,700: —
2,200:
Göteborg
3,200: —
1,500: —
2,000:
Gefle
3,000: —
1,350: —
1.700:
Malmö
3,000: —
1,350: —
1,700:
Calmar
2,700: —
1,350: -
1,700:
Hernösand
2,700: —
1,350: —
1,700:
Westervik
2,700: —
1,350: —
1,700:
Wisby
2,700: —
1,350: —
1,700:
Carlshamn
2,700: —
1,350: -
1,700:
Dessutom har motionären föreslagit, att då uti det för ifrågavarande skolor
utfärdade reglemente vore stadgadt, att, om biträde af underlärare erfordrades, sådan
finge antagas för så lång tid hans biträde ansåges behöfligt, men erfarenheten
visat att nämnde lärare voro oumbärlige, deras aflöning måtte å ordinarie
stat uppföras.
Vid förlidna riksdag blefvo, uppå Kongl. Maj:ts samt enskilde motionärers
framställningar, model af Rikets Ständer anvisade till förhöjning af löner oell
arfvoden för ordinarie lärarne och underlärarne vid samtliga navigationsskolorna;
och då genom motionärens nu gjorda framställning icke kan anses vara ådagalagdt
att för lärarne vid dessa skolor ytterligare löneförhöjning är erforderlig, helst i
sådant fall vederbörande väl icke underlåtit att hos Kongl. Maj:t anmäla ett dylikt
behof för att, få detsamma i vanlig ordning utredt och pröfvadt, samt den af
motionären föreslagna åtgärd i afseende å uppförande af underlärarnes aflöning å
ordinarie stat icke heller utan en närmare utredning synes lämplig, hemställer
Utskottet,
att, motionärens framställning icke i något hänseende måtte
bifallas.
59:o. Vid sednaste riksdag anvisades af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret
ett årligt anslag af 7,000 R:dr till Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona; hvarjemte
Rikets Ständer anhöllo om vidtagandet af sådana förfoganden, hvarigenom
institutet klefve ordnadt till en tillämpningsskola, vid hvilken så kallade machinistexamina
äfven kunde afläggas. Sedan, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
sålunda uttalade åsigt, förändring i institutets organisation, på sätt af Statsrådsprotokollet,
inhemtas, egt rum och förnyadt reglemente blifvit den 18 Juni 1864 för
detsamma utfärdadt, samt,, enligt anmälan från Direktionen för institutet, elevernas
antal under året från den 1 Maj 1864 till den 1 Maj 1865 utgjort 11, hvaraf
9 i skeppsbyggeri-afdelningen och 2 i machinist-afdelningen, har enahanda anslag
för institutet äfven lör år 1867 blifvit af Kongl. Maj:t äskadt med 7,000 R:dr;
och som Utskottet icke funnit något att härvid erinra, tillstyrker Utskottet,
att ifrågavarande extra anslag, 7,000 R:dr, måtte jemväl för
år 1867 beviljas att från Riksgälds-kontoret utgå.
54
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 60.
60:o. Vid de två sednaste riksdagarne har Kongl. Maj:t framställt förslag
till Rikets Ständer om åtgärders vidtagande, för att på ändamålsenligt sätt ordna
undervisningen lör den vigtiga del af landets modernäringar, som afser bergshandteringen.
Med anledning af Bruks-societetens genom dess Fullmägtige i Jernkontoret
gjorda framställning i ämnet och i enlighet med hvad deruti samt af Teknologiska
Institutets styrelse blifvit anfördt, föreslog Kongl. Majit, genom nådig
Proposition den 9 Mars 1860, att den i Falun inrättade Bergsskolan måtte förflyttas
derifrån och förenas med Teknologiska Institutet och att erforderligt anslag
måtte af Rikets Ständer beviljas till uppförande af en byggnad för bergsskolans
behof å Teknologiska Institutets nya tomt, hvarest byggnad för institutets räkning
då pågick. Uti sitt härå aflåtna svar af den 24 Oktober 1860 förklarade Rikets
Ständer, att det svårligen kunde bestridas att bergsskolans flyttning från Falun
till Stockholm och förening med Teknologiska Institutet skulle i vissa hänseenden
medföra väsendtliga fördelar, såväl för undervisningen som för det allmänna, men
att sådant äfven syntes komma att föranleda åtskilliga tänkvärda olägenheter,
samt att, på anförda skäl, Rikets Ständer funno frågan om denna förändring i
vissa uppgifna hänseenden erfordra ytterligare utredning, innan Rikets Ständer
kunde derom besluta; och anhöllo derföre Rikets Ständer, att Kongl. Majit täcktes,
efter det sådan utredning blifvit verkställd, till Rikets näst derefter sammanträdande
Ständer aflåta den nådiga framställning, hvartill omständigheterna kunde
föranleda. Sedan, med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda begärt, dels
Kongl. Kommers-kollegium, jemte öfverlemnande af särskilda, utaf bergsskolans
föreståndare och bruks-socicteten afgifna yttranden, dels ock styrelsen för Teknologiska
Institutet äfvensom Fullmägtige i Jernkontoret med förnyade utlåtanden
till Kongl. Majit inkommit och deruti fortfarande tillstyrkt bergssltolans flyttning
till Stockholm och förening med institutet, hvarjemte ritningar och kostnadsförslag
aflemnades, af bergsskolans föreståndare för uppförande i Falun, derest skolan
skulle komma att der qvarblifva, af nya byggnader på ny tomtplats i stället för
nuvarande till större delen förfallna byggnader, samt af föreståndaren för Teknologiska
Institutet till byggnad för skolan på institutets tomt, upptagande dessa
förslag kostnaderna i förstnämnda afseendet till 200,000 Ridr och i sednare till
100,019 Ridr; så aflät Kongl. Majit den 20 Februari 1863 förnyad framställning
i ämnet till Rikets Ständer. I donna nådiga Proposition (intagen under Nio 83
i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll), hvaruti meddelades fullständig
redogörelse för vederbörandes framställningar och förslag i afseende å den
ifrågaställa förändringen, öfverlemnade Kongl. Maj:t" ånyo till Rikets Ständers
öfvervägande sitt förut gjorda förslag om skolans förening med Teknologiska Institutet,
och begärde derjemte att, till uppförande af en för bergsskolan erforderlig,
för emottagande af 20 elever årligen beräknad, nybyggnad å Teknologiska Institutets
tomt, i öfverensstämmelse med det af institutets föreståndare inlemnade, af
Professoren, numera Intendenten vid Öfverintendents-embetet, F. W. Scholander
uppgjorda och af nämnda embete utan anmärkning lemnade förslaget, Rikets
Ständer måtte anvisa ett jemnadt anslag af 100,000 Ridr, och till laboratoriernas
förseende med nödiga inventarier, utom dem, som det kunde finnas ändamålsenligt
att flytta från bergsskolan i Falun, ett särskildt belopp af 6,000 Ridr, samt
dessutom att, derest bergsskolans flyttning till hufvudstaden blefve af Rikets Ständer
beslutad, ett anslag af 12,000 Ridr måtte för år 1866 till Kongl. Majits disposition
å Riksgälds-kontoret anvisas, att för bergsskolans behof användas. För den
händelse åter, att Rikets Ständer ansåge sig icke böra bifalla förslaget om bergs
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
55
skolans flyttning, äskade Kongl. Maj:t af Rikets Ständer anvisandet af de anslag
till bergsskolans ombyggnad i Falun, samt lör undervisningens ändamålsenliga
ordnande derstädes, som i de uppgjorda förslagen beräknats vara i sådant hänseende
erforderliga.
Rikets Ständer meddelade till svar härå, uti underdånig skrifvelse den 11
November 1863, angående regleringen af utgifterna under Riks-stateus sjette Hufvudtitel,
att vid frågans algörande det synts Rikets Ständer i främsta rummet böra
tagas i betraktande, huruvida beholvet af skolans flyttning vore oafvisligt och, i
sådant fall, om Statens tillgångar medgåfve den utgift, som härtill ansetts behöflig;
— att den i följd deraf verkställda undersökning emellertid föranledt till
den åsigt, att skolans förflyttning, om den ock i framtiden kunde befinnas nödvändig
och böra företagas, för närvarande ej vore af särdeles behof påkallad och
följaktligen kunde utan olägenhet uppskjutas; — att visserligen i den nådiga
Propositionen förmäldes, att, om skolan ej flyttades, en del byggnader i Falun
måste dels förändras, dels nybyggas, hvilket dock endast vore behöfligt för den
händelse att en förändrad organisation af skolan måste i den ort, der den nu är
förlagd, vidtagas, men hvarom något bestämdt yrkande icke blifvit framstäldt,
likasom någon egentlig klagan öfver skolans verksamhet äfven i dess nuvarande
skick ej heller försports, om ock af en eller annan orsak man haft anledning
önska, att undervisningen vid berörda läroverk måtte i något hänseende kunna
utvidgas eller på annat sätt ordnas; samt att vid sådant förhållande och då, hvad
den financiela delen af frågan beträffade, de vid riksdagen beviljade anslag redan
uppgingo till ganska betydliga belopp, samt nödigt vore att Statens medel sparades
och endast toges i anspråk der verkligt behof förefunnes, hvilket icke syntes
vara förhållandet i förevarande fall, och enär Rikets Ständer dels antagit att
Bruks-societeten, hvilken dittills genom betydliga anslag frikostigt bidragit till
skolans utveckling och dessutom sjelf måhända hade den största direkta nyttan
af de derifrån utgående elevers och tjenstemäns verksamhet, icke skulle undandraga
sig att fortfarande lemna behöfligt understöd åt denna undervisningsanstalt,
äfven om Rikets Ständer skulle finna skälen för skolans bibehållande på dess
nuvarande plats vara öfvervägande, dels föreställt sig att skolans byggnader icke
befunnes mera förfallna, än att dessa lokaler, genom ändamålsenlig anordning, utan
att särskildt statsanslag derför behöfde anvisas, kunde hållas i brukbart ständ,
Rikets Ständer funno sig förhindrade att Kongl. Maj:ts framställning för det dåvarande
bifalla.
Yid innevarande riksdag har Kongl. Majit gjort ytterligare framställning,
angående bergsskolans flyttning till Stockholm och förening med Teknologiska
Institutet. Af den i detta ämne under den 2 nästlidna Januari aflåtna särskilda nådiga
Proposition (Nio 68), hvaruti nu omnämnda förhållanden jemväl omförmälas, inhemtas,
hurusom, i anledning af Rikets Ständers sednaste skrifvelse i ämnet,
Kongl. Majit anbefallde Kongl. Kommers-kollegium, att, efter det föreståndaren
för bergsskolan ånyo sig yttrat, samt Bruks-societeten jemväl blifvit hörd i afseende
på fortfarande bidrag till skolan, till Kongl. Majit inkomma med alternativa
förslag å de åtgärder, som kuude vara lämpliga att vidtaga, för att åt
ifrågavarande undervisningsanstalt, ehvad densamma ansåges böra qvarblifva i
Falun eller derifrån till annan ort förflyttas, bereda den utveckling, som, med
afseende å undervisningens tidsenliga ordnande och behofvet af ökadt utrymme
för elever, funnes vara af omständigheterna påkallad; och, sedan bergsskolans föreståndare,
Professoren Eggertz infordradt yttrande afgifvit och andre läraren vid
56
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
skolan, Professoren J. S. Bagge, till Kollegium jemväl insändt en skrift i
ämnet samt Bruks-societeten sitt utlåtande aflemnat, hade Kominors-kollegium
med samtliga handlingarne och egot underdånigt utlåtande under den 19 sistlidne
Oktober till Kongl. Maj:t inkommit.
Bruks-societeten, som vid sin föregående allmänna sammankomst 1862 förklarat
sitt år 1859 framställda erbjudande att till bergsskole-clovcrnas praktiska
undervisning och öfningar af Jernkontorets medel anvisa ett årligt anslag af
15,000 R:dr icke vara för Societeten bindande, derest bergsskolan skulle komma
att qvarblifva i Falun eller förläggas å annan ort än liufvudstaden, hade förmält
sig, af hvad Rikets Ständer uti deras sednaste skrifvelse anfört, icke ega anledning
att frånträda sin åsigt om nyttan och lämpligheten af skolans flyttning till
Stockholm. På de för en sådan förändring förut framhållna och nu åter åberopade
skäl, hade Bruks-societeten funnit sig böra vidblifva en mening, att för inrättande
af en med tidens fordringar och Svenska bergshandteringens behof öfverensstämmmande
bergsskola någon dertill lämpligare lokal, än den i förening
med Teknologiska Institutet ej erbjöde sig, och hvilken lokal, mera oberoende af
tidsförhållanden än hvarje annan, tillika borde komma att erfordra minsta kostnaden
såväl för skolans byggnad, som för dess ändamålsenligt fortgående verksamhet.
Då denna åsigt äfven af Kongl. Majit omfattats uti do till Rikets Ständer
aflåtna framställningar, samt Rikets Ständer ej kunnat bestrida fördelarne af
föreslagna flyttningen, utan hufvudsakligen anfört bristande medel såsom skäl för
sin vägran, hade Bruks-societeten, med anhållan om förnyad Proposition till Rikets
Ständer i ämnet, i underdånighet anmält, att Societeten, som ausåge bergsskolans
qvarblifvande i Falun under en obestämd framtid icke vara förenligt
med Societet,ens och Svenska jernhandteringens bästa och som, i händelse omförmälda
flyttning icke heller nu skulle af Rikets Ständer bifallas, måste vara
betänkt på att annorledes bereda dc i bergsvetenskapen studerande personer tjenlig
undervisning vare sig inom eller utom landet, gåfve en ytterligare bekräftelse
å sitt förut gjorda förslag och åtagande derigenom att Bruks-societeten nu förklarade
sig, endast under vilkor af bergsskolans förflyttning till Stockholm och sammåuställning
med Teknologiska Institutet samt en i enlighet med tidens fordringar
skeende ändamålsenlig anordning af densamma, vilja lemna det årliga bidraget
af 15,000 R:dr för den praktiska undervisningens befrämjande.
Bergsskolans föreståndare, hvilken upplyst, att antalet, af inträdessökande
elever i skolan, sorn var 19 till lärokursen 1853 — 1854, 24 till kursen 1855 — 1856,
21 till kurserna 1857—1858 samt 1859—1860, 23 till kurson 1861—1862, uppgått
till 36 till kursen 1863—1864 samt till 31 till kursen 1865—1866, af hvilka, enär
inom nuvarande lokalen endast 20 platser fuunos på ritsalen och 21 på laboratorium,
öfverskjutande antalet måst förvägras inträde, ansåge, vid sådant förhållande,
en utvidgning och förändrad organisation af' skolan af behofvot oundgängligen
påkallad och tillstyrkte fortfarande, för sådant ändamål, skolans förening med
Teknologiska Institutet; hvaremot andre läraren, Professoren Bagge yttrat sig,
äfven under förutsättning af en förändrad organisation af läroverket enligt af honom
gifvet förslag, för skolans qvarblifvande i Falun; och har Bergshauptmanncn
vid Stora Kopparberget E. Bergman förklarat sig instämma uti de af Bagge
uttalade åsigter.
Rörande frågan, huruvida det må vara lämpligare att bergsskolan förenas
med Teknologiska Institutet eller att, den finge sitt läge i en bergslagsort, såsom
för
Stats- Utskottets Utlåtande N;o 60.
57
för närvarande i Falun, hade Kommers-kollegium, under åberopande af sin i föregående
utlåtanden derom uttalade mening, nu ytterligare anfört, att med inrättandet
af bergsskolan i Falun visserligen, såsom till stöd för dess qvarblifvande derstädes
åberopats, åsyftades praktisk undervisning, och enligt Kongl. Brefvet derom
den 31 December 1819 var ändamålet mod skolan endast “att lemna dem, hvilka
vid universiteten redan inhemtat fullständig underbyggnad i de tbeoretiska de
larne
af bergsvetenskapen, tillfälle att tillämpa dessa deras redan vunna theoretiska
kunskaper under en praktisk undervisning af de vid bergsskolan tillsatte lärare11,
hvilka skulle blifva tre bland bergsstatens tjenstemän i Falun, der nödiga byggnader
för ändamålet redan då funnos och kunde af Staten inköpas. De, sorn vid
universiteten undergått bergsexamen och för hvilka bergsskolan egentligen var
ämnad att utgöra en tillämpningsskola, bade likväl allt ifrån skolans tillkomst
utgjort ett ringa antal, sällan öfver två eller tre årligen, men ofta derunder; och
den ursprungliga planen för bergsskolan blef snart på mer än ett sätt rubbad.
Bergstjenstemånnen i Falun förklarade, det de icke kunde åtaga sig att bestrida
några lärarebefattningar vid skolan och i stället att blott vara en tillämpningsskola,
såsom nyss nämndt är, blef den i följd af tidens kraf och, i Kommerskollegii
tanke, till ej ringa båtnad för bergshandteringen, lika mycket, om ej mera,
en skola, der personer, ofta nog med ganska ringa förstudier, fingo tillfälle att i
de tbeoretiska delarne af bergsvetenskapen förvärfva någon kännedom till ledning
i det praktiska. Ifrågavarande läroverk borde nemligen, i Kommers-kollegii tanke,
vara så organiseradt, att derifrån kunde utgå personer med den underbyggnad i
bergsvetenskaperna, som en bergsingeniör borde ega, och den öfning i deras praktiska
tillämpning, som under lärokursen kunde vinnas; hvilken fordran syntes
vara desto mera berättigad, som någon annan undervisningsanstalt för en fullkomligare
praktisk bergsmannabildning i landet icke funnes. Med denna fordran
läte dock äfven förena sig den, att personer, som icke åsyftade ernående af en
grundligare och mera omfattande bildning, finge såsom extra ordinarie elever af undervisningen
vid läroverket sig begagna i den mån do, med afseende å deras tillernade
lefnadsyrke, sjelfvc åstundade samt förhållandena i öfrigt medgåfve. Läroverkets
sålunda angifna syftemål vore ej annat än det, som man ansett böra utgöra
den nuvarande bergsskolans, alltifrån det hon kom i verksamhet, och, såvidt
omständigheterna tillåtit, äfven sökt uppnå.
Hade vid skolans bildande fråga varit om inrättande af ett läroverk för
omkring 20 elever, med särskild lärarepersonal och för hvilket nya dyrbara byggnader
behöft uppföras, torde, enligt Kommers-kollegii tanke, Falun icke ansetts
hafva varit det derför lämpligaste stället. Vid ett läroverk för bergsmannabildningen
bordo väl undervisningen alltid hafva en praktisk rigtning, men deraf
följde, enligt Kollcgii åsigt, icke att det behöfde vara beläget i en bergslagsort.
Under den två-åriga lärolcursen vid nuvarande bergsskolan skedde all undervisning
vid sjelfva läroverket, utom under några få månader, och, enligt do af vederbörande
nu föreslagna undervisningsplaner, skulle likaledes undervisningen under
största delen af året ske vid läroverket; och detsammas belägenhet i en bergslagsort
kunde alltså under denna tid och på denna undervisning icke medföra någon
särskild nytta. För elevernes praktiska undervisning och öfningar vid bruk
och bergverk kunde sådant ej heller vara af något afsevärdt gagn, om icke läroverket
vore beläget vid ett så betydligt jernverk, att detta omfattade alla de vigtigaste
grenarne af jernhandteringen, och till hvars fortfarande begagnande för
Bih. till B. St. Prot. 1865 $ 1866. 4 Sami. 1 A/d. 27 Haft 8
58
Stata-Utskottets Utlåtande N:o HO.
undervisningen rättighet vore förvärfvad. Erfarenheten hade äfven visat, att,
oaktadt bergsskolans belägenhet i en bergslagsort, bruk och bergverk för elevernes
undervisning likväl måst, stundom på icke obetydliga afstånd, uppsökas, och
hvar bergsskolan än vore belägen, blefve resor till andra ställen för elevernes
praktiska bildning behöfliga. I anledning häraf och då bergsskolans förening med
Teknologiska Institutet medförde, jemte besparing i kostnader och andra i denna
fråga åberopade fördelar, den af fullständigare lokniskt läroverk, der undervisningens
ändamålsenliga och behöriga gång vore bättre betryggad, än den kunde
vara vid bergsskolan i en aflägsen landsort, hvarest, blott i händelse af en lärares
sjukdom, ej ringa binder i undervisningen kunde uppkomma, samt någon olägenhet
af denna förening deremot icke syntes vara att befara, ansåge Kollegium att,
af förutnämnda alternativ, det, som afsåge berörda förening, egde företrädet.
Då läroverkets läge på landsbygden skulle, på sätt föreståndaren anfört,
fordra betydliga, annars ej erforderliga utgifter, såsom för bostäder åt eleverne,
m. m., samt dessutom vara förenadt med flera olägenheter, hade Kollegium ansett
detta alternativ icke böra ifrågakomma.
På sätt i Kongl. Maj:ts vid sednaste riksdag aflåtna Proposition meddelades,
skulle, för den händelse att bergsskolan blefve förenad med Teknologiska Institutet,
kostnaderna, enligt då aflemnade och af Ofverintendents-embetet godkända
förslag, för en för bergsskolan behöflig nybyggnad å Institutets tomt utgöra
95,019 R:dr och, med tillägg af 5,000 R:dr för värmeapparat, gas- och vattenledning,
100,019 R:dr, hvarförutan för laboratoriernas aptering och förseende med
nödiga inventarier skulle erfordras minst 6,000 R:dr.
Kongl. Kommers-kollegium vitsordade det, åtminstone numera, temligen
allmänt kända förhållandet, att bergsskolans i Falun varande åldriga byggnader
icke vidare vore hvarken för undervisningen lämpliga och tillräckliga eller såsom
bostäder för lärarne passande, och ansåge Kollegium att, om bergseleverues undervisning
fortfarande skulle ske i Falun, det vore nödigt att nya hus derför
snart uppfördes och sådant på ny plats, dels emedan den nuvarande dertill vore
mindre tjenlig, sedan jernväg blifvit anlagd nära derintill, dels på det undervisningen
under byggnadstiden icke måtte hindras eller behöfva afbrytas. Enligt
det förslag, som i nämnda hänseende blifvit af bergsskolans föreståndare år 1862
upprättadt, skulle sjelfva läroverksbyggnaden uppföras af tegel, men öfriga byggnader
af trä, med utrymme i laboratorium, och ritsal för 22 elever, och var kostnaden
för samtliga byggnaderna beräknad till 200,000 R:dr, under förutsättning
att för trähusen gamla materialior till någon del komme att begagnas, men är
Ö o O O 1
numera upptagen till 205,300 R:dr, med antagande att endast nya materialier
blifva använda. Ett särskildt kostnadsförslag för den händelse att äfven läroverkshuset
skulle uppföras af trä, har föreståndaren bifogat sitt sednast afgifna utlåtande,
enligt hvilket byggnadskostnaden skulle uppgå till endast 133,000 R:dr.
Professoren Bagge hade för sin del framställt fyra särskilda förslag till nya byggnader
för bergsskolan, af hvilka förslag två afsåge ett större och två ett mindre
utrymme; och såväl de två förra som de sednare skiljde sig från hvarandra deruti,
att hufvudbyggnaden enligt det ena skulle uppföras af tegel och enligt det
S tafs-Utskottets Utlåtande N:o 60.
59
andra af trä, dervid kostnaden beräknats, i förra fallet, efter den större planen
till 244,000 R:dr och efter den mindre till 208,650 R:dr samt, i sednare fallet,
efter större planen till 172,980 R:dr och efter den mindre till 148,740 R:dr.
Lika med iöreståndaron ansåge Kollegium det icke vara skäl att läroverksbyggnaden
uppfördes af trä, äfvensom att utrymme borde beräknas för ungefärligen
tjugu elever, och under antagande att dessa förslag vore, hvart och
ett för sig, med erforderlig sakkännedom uppgjorda, trodde Kollegium, att kostnaden
för uppförande af ett nytt tidsenligt läroverkshus i Falun för bergselevers
undervisning, med öfriga dervid nödiga byggnader, ej kunde upptagas till mindre
än 200,000 R:dr, utom en summa af omkring 6,000 R:dr för byggnadsplats.
Öfverintendents-embetet, som sedermera sig utlåtit öfver ofvanomförmälda
år 1862 afgifna ritningar och kostnadsförslag till nybyggnad för bergsskolan i
Falun, hade föreslagit vissa förändringar i afseende å sjelfva läroverksbyggnaden,
hvarigenom en ytterligare tillökning i beräknade kostnaden ansetts uppkomma af
3,050 R:dr.
Kostnaderna för behöfliga byggnader för läroverket syntes äfven hufvudsakligen
böra blifva desamma, om läroverket erhölle sin plats i Falun eller någon
annan landsortsstad.
I afseende å bergsläroverkets blifvande organisation, som till en del och
särdeles hvad beträffade lärarepersonal samt årliga kostnaderna för aflöning m. m.,
komme att bero derpå, huruvida nämnda läroverk finge sin plats i en landsort
eller förflyttades till hufvudstaden, såsom en afdelning af Teknologiska Institutet,
förekomme hufvudsakligen:
att bergsskolans föreståndare antagit att den egentliga lärokursen vid skolan
eller bergsafdelningen, som borde vara ettårig, skulle börja i medlet af Januari
och sluta i medlet af December månad samma år, men att, till underlättande af
öfvergången till bergsskolan för elever från såväl Teknologiska Institutets allmänna
afdelning som de tekniska elementarskolorna, en förberedande undervisning i mineralogi
och vissa andra uppgifna ämnen skulle åt dem, som deraf vore i behof
och i Juni månad afslutat sina studier vid Teknologiska Institutet eller tekniska
elementarskolorna, för att påföljande året inträda i bergsskolan, meddelas af bergsskolans
lärare under September och Oktober månader; och borde de praktiska
öfningarne, elevernes resor m. m. ega rum under sommarmånaderna Maj—Augusti;
att Professoren Bagge åter föreslagit, att lärokursen skulle fortgå under
två år, hvartdera under två terminer, af hvilka vårterminen skulle börja den 1
Februari och sluta, första året den 15, men andra året den 30 Juni, samt höstterminen
börja den 1 September och sluta första året den 15 December, men
andra året den 15 Oktober, och de praktiska öfningarne ega rum under sista månaderne
af andra årets vårtermin, lärokursen vara dubbel och nya elever antagas
hvarje år;
samt att Kommers-kollegium mot dessa begge förslag anmärkt, hurusom
elever, hvilka genomgått de två lägre afdelningarne af Teknologiska Institutet,
skulle, efter lärokursens slut derstädes i början af Juni månad, under hela återstående
delen af året och till medlet af Januari oller början af Februari månad
afbida den tid, då de kunde få inträda i bergsskolan, en olägenhet, som, i och
60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
för sig väsendtlig, blofve än mer i ögonen fallande, i händelse bergsskolan förenades
med Teknologiska Institutet; att betviflas kunde att den af föreståndaren
ifrågasatta preliminär-undervisningen, för hvilken biträde skulle erfordras af en
amanuens, som i annat fall vore obehöflig, och hvilken undervisning ingalunda
syntes kunna ersätta andra årets lärokurs vid Teknologiska Institutet, läte verkställa
sig utan att den undervisning, som borde utgöra hufvudsaken, dervid komme
att lida; att, åtminstone tills vidare, ett års lärokurs vid bergsläroverket kunde
antagas vara tillräcklig, såvida eleverne vid inträdet deri egde sådana kunskaper,
som dels vid rikets universiteter i bergexamen och dels vid Teknologiska Institutets
två lägre afdelningar kunde inhemtas; och att lärokursen lämpligast syntes
böra, i likhet med hvad nu eger rum vid Teknologiska Institutet, börja tidigt i
September månad och fortsättas, utan annat afbrott, än med två veckors ledighet
vid jultiden, till början eller medlet af Maj månad påföljande år, hvarefter elevernes
resor och praktiska öfningar vid bruk och bergverk kunde vidtaga och
fortgå till början af September månad, då afgångsexamen borde anställas.
De årliga utgifter, som för bergsläroverket, efter dess reorganisation, skulle
erfordras, vore, för den händelse detsamma komme att utgöra en afdelning af Teknologiska
Institutet, af Kommers-kollegium, i likhet med hvad i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition vid sistlidna riksdag uppgafs, upptagna till 19,500 R:dr, då lärarepersonalen
kunde inskränkas till: en professor i metallurgi och metallurgisk kemi, en
adjunkt i samma ämnen, två eller möjligen tre lärare, mellan hvilka skulle fördelas
undervisningen i mineralogi, geognosi, geologi, grufbrytnings- och grufbyggnadskonst,
markscheideri och praktisk mekanik; hvaremot om läroverket komme
att hafva sin plats i en landsort, i hvilket fall blefve behöfliga: en professor i
metallurgi och metallurgisk kemi, en adjunkt i samma ämnen, en professor i
praktisk mekanik, en professor i mineralogi, geognosi, geologi och grufbrytning
(jemte en amanuens vid bibliotheket), årsutgifterna till aflöning åt desse och arfvoden
för audre uppgifne tjenstemän och betjente, samt till bibliothek, samlingar,
laboratorier m. m. beräknades till 26,100 R:dr; hvarjemte och då bruks-societeten
förklarat sig, endast såvida bergsskolan blefve förenad med Teknologiska Institutet,
vilja bekosta praktiska undervisningen, kostnaden härför, som i det fall, hvarom
nu vore fråga, komme att af Staten bestridas, upptoges till 10,000 R:dr, då sammanräknade
årliga kostnaderna i detta fall skulle uppgå till 36,100 R:dr.
Innan Kongl. Majit öfvergick till framställningen af sitt förslag i förevarande
ämne ville Kongl. Majit fästa Rikets Ständers uppmärksamhet å den jemförelsevis
vanlottade ställning i afseende å statsbidrag till undervisningsverk, hvari
den för landet vigtiga bergshandteringen sig befunne. Sålunda vore till “undervisningsanstalter
för bergsbruket11 å Riks-staten uppförde allenast 7,500 Ridr, hvarjemte
Kongl. Majit af tillgängliga medel tills vidare anslagit 1,600 R:dr till förhöjning i
föreståndarens och andre lärarens vid bergsskolan lönevilkor; hvaremot landets
öfriga näringar i dotta hänseende blifvit mera gynnsamt behandlade. De årliga
statsanslagen, oberäknade deri vid innevarande riksdag äskade förhöjningar, utgjorde
nemligen: för Landtbruks-iustitutet vid Ultuna 12,000 Ridr, för Landtbruksinstitutet
vid Alnarp 18,000 Ridr, för 25 lägre landtbruksskolor i länen tillsammans
96,000 Ridr, för Teknologiska Institutet 55,500 Ridr, för Chalmerska slöjd
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
61
skolan i Göteborg 13,500 R:dr, för de tekniska elementarskolorna samt söndagsoch
attonskolorna i Eskilstuna och Stockholm tillsammans 68,000 Ridr, samt för
de nio navigationsskolorna i riket tillhopa 43,100 R:dr; hvarförutan under de sedrare
riksdagarne blifvit till byggnader för sådana undervisningsverk anvisade betydliga
belopp, såsom vid
(hvartill komma vid innevarande riksdag begärda ytterligare 100,000 R:dr), för
Teknologiska Institutet 480,000 R:dr och för Svenska slöjdföreningens i Stockholm
varande söndags- och aftonskola 300,000 R:dr. Kongl. Majit ansåge det derföre
lika litet med ett rättvist afseende å bergsbrukets billiga anspråk, som med
Statens värdighet förenligt, att frågan om bergsundervisningens ordnande än vidare
undanskjötes.
Enär nu bruks-societeten, hvars medlemmar i främsta rummet vore de, som
hade gagn eller olägenhet af ett mer eller mindre ändamålsenligt ordnande af
ifrågavarande undervisningsanstalt och hvars uttalade åsigter i ämnet vid sådant
förhållande syntes Kongl. Majit böra tillerkännas betydande vigt, icke allenast förordat
bergsskolans förflyttning till hufvudstaden och förening med teknologiska institutet,
utan jemväl förklarat att societetens årliga bidrag till skolan, hvilket betydligt
öfverstege beloppet af de från Statsverket till densamma för närvarande
anvisade anslag, komme att fortfarande utgå endast under vilkor af en dylik förflyttning;
då
skolans föreståndare, likasom styrelsen för Teknologiska Institutet och
Kommers-kollegium enahanda åtgärd tillstyrkt; och
då, efter den utredning, som nu ytterligare egt rum, såväl kostnaderna för
uppförande af erforderliga byggnader för bergsläroverket, som de årliga utgifterna
för detsamma blefve betydligt högre, derest läroverket bibehölles i Falun, än om
det komme att utgöra en afdelning af Teknologiska Institutet;
hade Kongl. Majit, på dessa och öfriga i Kongl. Majits vid sednaste riksdag
aflåtna nådiga Proposition i ämnet anförda skäl, funnit sig böra nu till Rikets
Ständer göra förnyad framställning om anvisande af nödiga medel för Falu bergsskolas
förflyttning till Stockholm och förening med Teknologiska Institutet.
Innan frågan, huruvida bergsläroverket skall utgöra en afdelning af Teknologiska
Institutet eller bibehållas i Falun, blifvit slutligen afgjord, kunde af lätt
insedda skäl något beslut om dess organisation icke heller fattas, helst, derest läroanstaltens
förening med Teknologiska Institutet skulle komma till stånd, åtskilliga
närmare bestämmelser i detta hänseende, både hvad lärokurserna och andra
förhållanden beträffade, blefve erforderliga. Tillräckligt rådrum för ordnandet
häraf förefunnes dock under den tid, som åtginge till uppförandet af den i sådant
fäll erforderliga tillbyggnaden vid institutet. Det vore emellertid nödigt att redan
vid innevarande riksdag den tillökning i anslag för undervisningens upprätthållande,
som påkallades, blefve på förhand bestämd; och, såvida det åsyftade målet,
— undervisningsanstaltens fullständiga ordnande — skulle vinnas, syntes den af
Kommers-kollegium beräknade tillökning i årsanslaget vara till fullo erforderlig.
Kongl. Majit har derföre föreslagit Rikets Ständer, att, oansedt den afsedda förhöjningen
icke komme att utgå förr än läroanstalten blifvit efter den utvidgade
planen ordnad, densamma dock nu måtte tillförsäkras om den tillökning, som då
blefve nödig i anslaget till “undervisnings-anstalter för bergsbruket*', hvilket nu
utgjorde 7,500 R:dr, men då skulle komma att uppgå till 19,500 Ridr.
Ultuna landtbruksinstitut
Alnarps d:o
196,040 Ridr
182,500 „
62
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Hvad åter anginge det för bergsskolans förflyttning nödiga byggnadsanslag,
har Kongl. Maj:t föreslagit, att, för tillökande af Teknologiska Institutets byggnader
med en för bergsläroverket erforderlig nybyggnad på institutets tomt, i öfverensstämmelse
med det af intendenten Scholander uppgjorda förslag, äfvensom till
inredning af laboratorier och deras förseende med behöfliga inventarier, ett anslag
af 106,000 Ridr måtte beviljas, deraf, på sätt Kongl. Majit, i sin nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof redan äskat, under år 1867 erfordrades
60,000 R:dr.
Stats-Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande. Härvid har väl å
ena sidan förekommit ej mindre att kostnaderna för uppförande af erforderliga
byggnader för bergsläroverket, än äfven de årliga utgifterna för detsamma af lätt
insedda skäl skulle blifva icke obetydligt lägre, om läroverket förenades med Teknologiska
Institutet, än derest det bibehölles i Falun eller förlädes å någon annan
ort. Då dertill kommer att Bruks-societeten förklarat sig endast under vilkor
af bergsskolans förflyttning till hufvudstaden och sammanställning med Teknologiska
Institutet vilja lemna ett årligt bidrag af 15,000 R:dr för den praktiska
undervisningens befrämjande, kan icke gerna förnekas att, om frågan blott betraktas
ur ekonomisk synpunkt, långt öfvervägande skäl tala för bifall till den nu
åter förnyade nådiga framställningen i ämnet. Men å andra sidan bör en fråga
af förevarande beskaffenhet icke endast från denna synpunkt betraktas, utan i
främsta rummet tillses att det med bergsläroverket åsyftade ändamål må så fullständigt
som möjligt kunna vinnas, helst, om detta icke ernås, kostnaderna äfven
i det lindrigaste fallet blifva alltför ansenliga för att utan fullt gagn förspillas.
Beträffande bergsläroverkets ändamål har Utskottet trott detsamma hädanefter böra
blifva hvad det ursprungligen varit, eller att läroverket skulle utgöra en praktisk
tillämpningsskola för bergsmannabildningen. Att ett sådant syftemål svårligen
kan ernås annorledes än om läroverket förlägges i en bergverksort, anser Utskottet
föga tvifvelaktigt, likasom Utskottet tror sig med temlig visshet kunna antaga att
den praktiska rigtning, uti hvilken läroverket företrädesvis borde utvecklas, icke
kunde i hufvudstaden ernås, åtminstone ej i annat än en jemförelsevis ganska
ofullständig grad. Der saknas uemligen tillfälle till sådana praktiska öfningar,
som för en sådan undervisning äro af största vigt, och de omgifvande föremålen
äro icke egnade att leda lärarens och lärjungarnes tankegång i samma rigtning
som uti en bergverksort, der undervisningen måste blifva så att säga mera lefvande.
Inseende vigten häraf hafva icke holler andra länder förlagt dylika läroverk
i hufvudstäderne, hvarpå Utskottet såsom exempel blott vill anföra, att Tyskland,
som eljest icke visat någon obenägenhet för do högre undervisningsverkens
förläggande i hufvudstäderne, såsom bekant är, har sitt förnämsta bergsläroverk i
den lilla staden Freiberg.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört anser Utskottet sig icke böra
tillstyrka Rikets Ständer att bevilja de af Kongl. Majit äskade medel för Falu
bergsskolas förflyttande till hufvudstaden och sammanslående med Teknologiska
Institutet. Härmed vill Utskottet dock icke hafva uttalat något omdöme till förmån
för det andra alternativet eller bergsskolans qvarblifvande å den ort, hvarest
den nu är förlagd, ehuru denna ort, från den af Utskottet förut angifna synpunkt,
synes förtjena företräde framför hufvudstaden. Vid närmare undersökning torde
nemligen visa sig att någon tredje ort finnes, som förtjenst' föredragas framför de
båda nu ifrågasatta. En sådan undersökning, hvarvid torde böra tillses huruvida
icke läroverket, till gagn för de praktiska öfningarne, kunde, på sätt Kongl.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 60.
63
Kommers-kollegium yttrat, förläggas vid ett sådant jernverk, som omfattade alla
de vigtigaste grenarna af jernhand teringen, kan dock icke af Utskottet verkställas;
och då, innan frågan till slutligt afgörande företages, för öfrigt torde böra utredas,
huru undervisningsväsendel i bergshandteringen lämpligen bör organiseras,
hvilket nu icke skett, äfvensom kostnadsförslag derför upprättas, får Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer, jemte förklarande att Kongl. Maj:ts förevarande
nådiga framställning icke kunnat bifallas, ville uti
underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t behagade låta
utreda, huru undervisningsväsendet i bergshandteringen bör
för framtiden ordnas och hvilka kostnader dermed må vara
förenade samt hvilken bergverksort må för läroverket befinnas
lämpligast, äfvensom att derom till Riksdagen aflåta nådig
Proposition.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
61:o. Bland de under detta anslag uppförda indelta räntor förekommer ett
belopp af 10 R:dr 50 öre, utgörande såkallade limstmsp enning ar för åtskilliga hyttor
i Filipstads bergslag; men då dessa numera, jemlikt Kongl. Majits Befallningshafvandes
i Wermlands län, af Kammar-kollegium fastställda utslag den 30 April
1857 skola till Kronan ingå, har Kongl. Majit föreslagit att denna ränta måtte
från utgifts-staten uteslutas; och hemställer Utskottet,
att en sådan åtgärd kundo få vidtagas.
Diverse anslag.
62:o. I enlighet med derom från Kongl. Statskontoret gjord underdånig
framställning har Kongl. Majit föreslagit att det vid sistförflutna riksdag, såsom
ersättning till Sala bergslag för förlust genom, vissa räntors förvandling beviljade anslag,
1,165 kub.-fot 5 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, att efter årligt
medelmarkegångspris utgå, måtte från penningekolumuen i Riks-staten, hvarest detsamma
såsom förslagsanslag nu är upptaget med 2,400 Ridr, uteslutas och deremot,
i öfverensstämmelse med andra likartade anslag, uppföras i kolumnen för oindelt
spanmål; Och då Utskottet icke funnit något att härvid erinra, tillstyrker Utskottet,
att den äskade åtgärden måtte få vidtagas.
63:o. Sedan i anledning af den betydliga eldsvåda, som den 6 och 7 April
1864 öfvergått köpingen Ronneby, hvarvid köpingen till största delen nedbrunnit,
fråga blifvit väckt om ny byggnadsplan och tomtreglering derstädes, samt köpingens
röstberättigade innevånare vid allmän kommunalstämma för sin del beslutat
att, i öfverensstämmelse med hvad särskildt utsedde komiterade föreslagit, köpingen
skulle återuppbyggas å samma plan, på hvilken köpingen sednast före branden
stått, men med utvidgning åt den sydöstra sidan i den mån behof af en sådan
utvidgning skulle finnas vara för handen, så och efter det denna fråga vid ytterligare
kommunalstämmor utgjort föremål för öfverläggningar och beslut, hade, en
-
64
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.
ligt hvad Statsråds-protokollet förmäler, köpingens kommunalstyrelse uti en till
Kongl. Maj:t ställd, af Läns-styrelsen i Blekinge län insänd underdånig skrift, anhållit,
dels att Kongl. Maj:t ville i nåder fastställa en af dertill förordnad landtmätare
upprättad plan till tomtreglering i Ronneby, enligt hvilken kostnaderna
derför beräknades komma att utgöra:
för planering och gatuläggning:
a) inom köpingens gamla område R:mt 30,471: —
b) „ det för utvidgning afsedda område  „ 19,387: —
„ anbringande af vattenledning  „ 2,000: —
(hvilken kostnad komme att ökas med omkring 7,000 R:dr,
i händelse jernrör härtill begagnades)
„ en afloppskanal  „ 450: —
„ expropriation af jord  „ 12,937: 77.
samt till arfvode åt Ingeniör för ofvanstående arbetens utförande „ 3,000: —
eller tillsammans R:dr 68,245: 77.
dels ock att Kongl. Maj:t täcktes, med afseende å köpingens innevånares oförmåga
att, efter de stora förluster, som genom eldsvådan drabbat dem, af egna medel
verkställa en sådan reglering och öfriga för köpingens framtida bestånd erforderliga
förbättringar, i nåder bereda köpingen anslag af allmänna medel till de i kostnadsförslaget
upptagna arbeten, å hvilken anhållan Läns-styrelsen för egen del, såväl
i ena som andra afseendet, tillstyrkte nådigt bifall, under vitsordande, hvad särskildt
angick anslagsfrågan, att det icke blefve möjligt för köpingens innevånare,
såsom till största delen obemedlade, att sjelfve bekosta alla eller ens de väsendtligaste
bland de i förslaget upptagna utgifter.
Yid detta ärendes föredragning den 27 Maj 1864 hade Kongl. Maj:t den af
Ronneby köpings innevånare vid hållen kommunalstämma enhälligt antagna, af Länsstyrelsen
förordade plan till utvidgande och reglering af köpingens afbrända byggnadstomter,
dess gator och allmänna platser, sådan denna plan å den upprättade
kartan funnes upptagen, i nåder fastställt, att bringas till verkställighet i den mån
sådant utan förnärmande af enskilds rätt kunde ega rum, hvarjemte, med afseende
å de stora och kännbara förluster, som drabbat köpingens innevånare samt svårigheten
för dem att under dåvarande förhållanden bekosta hela den för regleringen
erforderliga summa, och då Ronneby köping i folkmängd och rörelse vore fullt
jemförlig med flera bland rikets städer, hvilka vid inträffade större eldsvådor blifvit
med bidrag af allmänna medel hugnade, Kongl. Maj:t beslöt att till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af ett bidrag utan återbetalningsskyldighet
för nämnda ändamål till belopp af 30,000 Riksdaler, med vilkor att den
ifrågasatta vattenledningen blefve utförd på ett för dess framtida vidmagthållande
betryggande sätt genom användande dervid af jernrör samt att utläggning och planering
af gator och allmänna platser verkställdes under ledning af sakkunnig
person.
Tillika och på det köpingens reglering måtte kunna så skyndsamt som
möjligt bringas till stånd, anbefallde Kongl. Maj:t Statskontoret att, efter reqvisition
af Läns-styrelsen i Blekinge län, inom förenämnda belopp af 30,000 R:dr, i
mån af behof, förskjuta dertill erforderliga medel, så framt köpingens innevånare på
kommunalstämma åtogo sig att, för den händelse Rikets Ständer skulle föreskrifva
återbetalning af större eller mindre del af det sålunda förskjutna beloppet, kommunen
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
65
munen då, skulle detsamma återgälda å de tider, Rikets Ständer kunde finna skäligt
bestämma.
Enligt i Statskontoret erhållen upplysning har, efter det så beskaffad förbindelse
blifvit af köpingens innevånare vid kommunalstämma ingången och till
Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i Blekinge län aflemnad, hela det anvisade beloppet,
30,000 R:dr, blifvit i Statskontoret lyftadt.
Enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upplyst, hade värdet å de
vid ifrågavarande eldsvåda nedbrunna fastigheter uppskattats till R:dr 718,515: 33.
och värdet af den vid samma tillfälle förstörda lösegendom till „ 502,431: —
hvadan hela förlusten uppgått till 1,220,940: 33.
under det att den influtna hrandskadccrsättningen utgjort för
fastigheter Runt 451,283: —
för lösegendom
. „ 330,032: — 787,315: —
hvartill komme gåfvomedel  54,054: —
eller tillsammans R:dr 841,909: —
Till godtgörande af det, från Kongl. Statskontoret sålunda utbetalda belopp
har Kongl. Maj:t nu äskat, att Rikets Ständer, såsom Indrag vid regleringen af
Ronneby köpings nya område, måtte utan återbetalningsskyldighet anvisa 30,000 R:dr
R:mt; Och då, med afseende å dc särskilda bevekande omständigheter, som i denna
fråga förekommit, någon återbetalning af större eller mindre del utaf det redan
förskjutna beloppet ej torde böra ifrågasättas, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende föreslagit.
G4:o. Angående beviljande af anslag till ny reglering af torg, gator och tomter
i Carlstad efter den staden i Juli månad förlidna år öfvergångna brand, har
Kongl. Maj:t under den 2 Januari innevarande år i nåder aflåtit särskild Proposition,
införd under N:o 09 uti l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoller.
Af denna nådiga Proposition, hvaruti äfven meddelas fullständig redogörelse
för planen till den ifrågavarande regleringen och hvartill Utskottet, för
undvikande af vidlyftighet, endast får hänvisa, inhemtas, beträffande anslagsfrågan,
hufvudsakligen följande:
Kostnaden för den nya tomtregleringen skall, enligt deröfver uppgjordt, till
Kongl. Maj:t insändt förslag, utgöra:
för inlösen af tomtplatser i gamla staden, till torg, öppna platser
och gator R:dr 110,093: 19.
„ expropriation af mark inom broarne, utom den gamla stadsplanen,
till gator och tomtplatser  „ 48,058: 44.
„ inlösen af qvarstående hus och källare  „ 9,900: —
„ expropriation af mark och byggnader i östra förstaden till
öppen plats och gator  „ 14,898: 20.
„ expropriation af mark och byggnader från hemmanet Wåxnäs
till öppna platser, gator och tomtplatser  „ 20,807: 48.
„ planeringsarbeten  „ 37,044: 01.
„ stensättning och grusning  „ 101,270: 05.
„ inlösen af magasiner på salttorget
■ ■ „ 9,000: —
eller tillsammans R:dr 352,278: 57.
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 9
60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Transport R:dr 352,278: 57.
hvaraf dock staden påräknade att genom försäljning af tomtplatser
framdeles återfå  „ 101,651: —
så att återstoden, hvarför ersättning ej kunde beredas, utgjorde R:dr 250,627: 57.
1 fråga om sättet och vilkoren för lösen af de gamla tomter eller tomtdelar,
som erfordrades till torg, gator och allmänna byggnader, äfvensom mellan
enskilde tomtegare, hvilka till följd af regleringen komma att erhålla del i samma
tomt, hade, enligt hvad Stadsfullmägtige uti underdånig skrifvelse anmält, vederbörande
öfverenskommit derom, att alla lösningsfrågor skulle afgöras, utan vidare
appell, af en nämnd, bestående af sju ojäfviga personer, dertill Stadsfullmägtige
skulle utse tre, och stadens tomtegare vid sammanträde inför Magistraten tre,
samt Magistraten den sjunde, äfvensom att ersättningen borde utgå med det belopp,
som motsvarade tomtens verkliga värde, för bestämmande hvaraf taxeringsvärdet
för afstådd tomt eller tomtdel med 50 procents förhöjning i allmänhet
skulle läggas till grund, men med rätt för nämnden att med afseende å tomternas
läge före branden, byggnadsgrund, m. m., öka eller nedsätta förhöjningen.
Då de med ifrågavarande tomtreglerings utförande förenade kostnader voro
vida större, än att de kunde af stadens innevånare bäras, helst ett stort antal af
dessa lidit betydlig^ förluster genom branden, i följd hvaraf ensamt de ordinarie
utgifterna till stadens förvaltning redan i och för sig sjelfva blefve betungande,
samt enär härtill kommo de för nödiga allmänna byggnaders uppförande erforderliga
utgifter, hade Stadsfullmägtige anhållit, det Kongl. Maj:t måtte täckas att,
genom nådig Proposition till Rikets Ständer, bereda staden för tomtregleringens
utförande ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 250,500 R:dr, motsvarande
de kostnader för tomtregleringen, hvarför någon godtgörclse icke kunde af staden
påräknas, och dels såsom lån 101,500 R:dr, hvartill sådana kostnader uppgingo,
som staden kunde påräkna att genom nya tomters försäljning framdeles få ersatta.
Magistraten, sorn för sin del ansett den uppgjorda planen till tomt- och
gatureglering särdeles ändamålsenlig, hade, jemte underdånig hemställan att samma
plan måtte vinna nådig fastställelse samt att staden måtte tillåtas expropriera den
för dess utvidgning erforderliga mark, i underdånighet anfört, att genom ofvannämnda
brand en stor del af stadens innevånare lidit högst betydliga förluster och
att härigenom uppstått ökad svårighet för dem att bära de för stadens förvaltning
nödvändiga utgifter, hvadan och då de mod nya tomt- och ga turegleringen förenade
kostnader vid sådant förhållande blefvo för staden särdeles betungande, Magistraten
ansåge sig ega skäl i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes
bereda stadens hårdt pröfvade innevånare någon lindring i deras betryck genom
nådig framställning till Rikets Ständer om beviljande åt staden af ett anslag och
ett lån för nya tomt- och gaturegleringens utförande till de belopp, Stadsfullmägtige,
på sätt förberördt är, föreslagit.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade, jemte tillkännagifvande att, vid
uppgörandet af beräkningen öfver den med tomtregleringen och stadens utvidgning
förenade kostnad, ersättning för tomt upptagits efter åsätta taxeringsvärdet med
50 procents förhöjning, samt för jord, som förut icke varit till tomter indelad,
dels efter det medelpris, som vid den under sednare åren skedda expropriation
för stadens räkning måst af staden betalas, och dels efter gällande köpe värde, till
Kongl. Maj:ts nådiga behjertande öfvorlemnat att bereda staden, som från det all
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 60.
67
mannas sida icke hade att påräkna någon hjelp för nya byggnaders uppförande,
allt det understöd, som, vid jemförelse med hvad andra städer i enahanda hänseenden
förunnats, kunde finnas vara af den timade olyckans omfattande beskaffenhet
påkalladt för lindrandet af de svåra förluster, som genom densamma drabbat
ifrågavarande samhälle; och har, beträffande frågan om beviljande af anslag
för tomtregleringens genomförande, Kongl. Majit, i anseende till den svåra hemsökclse,
som inträffat genom don staden öfvergångna brand, väl funnit statsbidrag
härtill böra af Rikets Ständer äskas, men då understöd från det allmännas sida
skäligen icke kunde påkallas för så beskaffade utgifter, som beräknats för planering
och stensättning af torg och gator, eller till inlösen af jord, som är afsedd
att sedermera till enskilde åter upplåtas, har Kongl. Majit endast föreslagit Rikets
Ständer att för inlösen af den jord, med derå varande byggnader, som enligt den
fastställda planen erfordrades till gator, torg och allmänna platser, bevilja staden
Carlstad ett anslag utan återbetalningsskyldighet, motsvarande den härför beräknade
utgift, eller i jemnadt tal 112,000 Ridr Rimt.
Hvad sålunda och i öfrigt förekommit har Utskottet tagit i öfvervägande;
och enär andra städer och köpingar, som under sednare tider varit af större eldsvådor
hemsökte, blifvit af allmänna medel understödde dels genom lånebidrag på
billiga vilkor, dels medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, tvekar Utskottet
destomindro att förorda något dylikt understöd åt staden Carlstad, som omfånget
af don olycka, hvaraf detta samhälle blifvit hemsökt, är vida större än i de flesta
andra fall, då sådant understöd erhållits. I fråga åter ej mindre om beloppet af
det äskade understödet, än ock huruvida detsamma helt och hållet borde utgå
utan återbetalningsskyldighet, hyser Utskottet likväl en åsigt, som i vissa hänseenden
afviker från den, hvilken ligger till grund lör den nådiga framställningen
i ämnet. Det har nemligen synts Utskottet som skulle kostnaden för inlösen af
den jord med derå varande byggnader, som enligt den fastställda planen erfordras
till gator, torg och allmänna platser i staden, i sjelfva verket ej böra uppgå till
det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp 112,000 R:dr, enär, enligt hvad handlingarne
utvisa, en förhöjning af 50 procent i allmänhet tillagts det åsätta taxeringsvärdet,
men, sedan Rikets Ständer numera antagit det af Kongl. Maj:t vid
innevarande riksdag framlagda förslag till ny expropriationslag, en sådan förhöjning
icke lärer komma att utgå, utan blott ett bolopp, motsvarande högsta värdet
af den egendom, som för ändamålet erfordras, hvillret värde, enligt Utskottets
tanke, svårligen kan antagas uppgå till högre summa än 100,000 R:dr R:mt; och
då Rikets Ständer vid föregående riksdagar i likartade fall plägat bevilja blott
en del af understödet utan återbetalningsskyldighet, men en annan del såsom lån,
hvarpå Utskottet såsom exempel vill anlöra hurusom Rikets Ständer vid 1853—
1854 årens riksdag till ny tomtreglering i staden Örebro, dels anvisat 37,500 R:dr
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, dels ock ett lika belopp eller 37,500
R:dr R:mt såsom lån mot en annuitet af 6 procent, deraf 4 procent ränta och 2
procent kapitalafbetalning, dock utan ränta och kapitalafbetalning de tre första åren,
har Utskottet icke funnit giltig anledning att i förevarande fall frånträda hvad i
detta hänseende förut i allmänhet blifvit vedertaget; hemställande derföre Utskottet,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning måtte så till vida bifallas,
att Rikets Ständer för ifrågavarande ändamål till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisa, dels 50,000 R:dr såsom
understöd utan återbetalningsskyldighet, dels ock ena
-
68
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
handa belopp, 50,000 R:dr, såsom lån samt i afseende å det
sednare fastställa följande betalningsvilkor, nemligen:
l:o. För lånesummau skola Stadsfullmägtige i stadens
namn och på dess vägnar afgifva sin till Riksgälds-kontoret
eller ordres ställda skuldförbindelse, innefattande de af Rikets
Ständer för lånets användande och återbetalning stadgade
vilkor;
2:o. Hvad utaf lånet icke blifvit hos Riksgälds-kontoret
uttaget före slutet af år 1867 får derefter icke utbekommas;
3:o. Det i Riksgälds-kontoret lyftade lånebeloppet får, utan
ränta och kapitalafbetalning, innehafvas till 1870 års slut,
hvarefter och intilldess lånet blifvit till fullo godtgjordt, sex
procent å dess ursprungliga belopp böra till Riksgälds-kontoret
årligen återbetalas, deraf ränta efter fyra för 100 å det oguldna
kapitalet först beräknas och afgår samt öfverskottet utgör kapitalafbetalning;
4:o.
Den uti näst ofvanstående punkt omförmälda årliga
ränta och kapitalafbetalning bör vid hvarje års slut verkställas
; dock må, derest detta inbetalningsbclopp före den 16
Januari nästderpåföljande år till Riksgälds-kontoret inkommer,
samma betalning anses vara inom behörig tid verkställd;
hvadan i sådant fall den sedan nyssnämnda månads början
å kapital-afbotalningsboloppet ytterligare upplupna ränta eftergifves.
65:o. Sedan i ministeriel väg inbjudning skett angående Sveriges deltagande
uti en allmän exposition af åkerbruks-, industri- och konstalster i Paris
år 1867, hade, enligt hvad af Statsråds-protokollct inhemtas, Kongl. Maj:t den 24
nästlidno April i nåder förklarat att, då erfarenheten ådagalagt att vid hittills
anordnade allmänna större expositioner de flesta Stater, med anspråk på högre
utveckling och med tillgång på värdefulla industri- och slöjdarbeten och konstalster,
deruti tagit del, och Rikets Ständer, vid föregående likartade utställningar,
uttalat sig för landets deltagande i desamma samt för ändamålet då anvisat erforderliga
medol, om hvilkas anordnande till förevarande exposition tiden nu jemväl
medgåfve att till Rikets näst sammanträdande Ständer göra nådig framställning,
— åtgärder äfven nu borde vidtagas, på det att Sverige vid ifrågavarande
exposition icke lemnades orcprescntcradt, dervid hufvudsakliga ordnandet af hvad
med denna angelägenhet egde gemenskap skulle, i likhet med hvad förut egt rum,
öfverlemnas åt dertill utsedde sakkunnige komiterade, i hvilket afseende Kongl.
Maj:t förordnat, att den Centralkomité, som under förenämnda dag blifvit utsedd
att utöfva högsta ledningen af den till innevarande år utsatta industri-utställningen
i Stockholm, jemväl skulle utgöra don myndighet, hvilken egde att för Sverige
dels öppna de närmare underhandlingar med den redan tillsatta Kejserliga Franska
komitéen, hvilka af omständigheterna kunde påkallas, dels inom landet vidtaga
nödiga åtgärder till befrämjande af Sveriges värdiga uppträdande vid utställningen.
Med anledning häraf och då det icke läte sig med någon säkerhet beräkna
till hvad belopp kostnadcrne för Sveriges deltagande i förberörda exposition kunna
uppgå och desamma icke ens kunde blifva bestämda under Rikets Ständers sammanvaro,
men någon ledning vid bedömandet vore att hemta af erfarenheten vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
69
sodnaste allmänna exposition i London år 1862, för hvilken utgifterna uppgingo
till 159,384 R:dr 18 öro, deraf likväl 20,000 R:dr utgjordes af understöd åt medellöse,
skicklige industriidkare, hvilka bereddes tillfälle att besöka expositionen,
har Kongl. Maj:t af Rikets Ständer begärt deras medgifvande att de nödiga kostnaderna
för nu ifrågavarande exposition må på förskottstitel anordnas, för att
sedermera blifva i behörig ordning till godtgörande anmälda.
I sammanhang härmed bör Utskottet meddola hvad Rikets Ständors förlidna
år församlade Revisorer efter granskning af redovisningen för Sveriges deltagande
uti 1862 års allmänna industri- och konstexposition i London yttrat, för
såvidt, det berörer förevarande fråga. Sedan Revisorerue till en början lomnat
uppgift å de särskilda kostnaderna, som för berörda ändamål från statsverket utgått,
hvilka sammanlagdt uppgå till det af Kongl. Maj:t uppgifna belopp, hafva
Revisorerno för jemförelses skull meddelat, att kostnaderna för Sveriges deltagande i
föregående tvänne allmänna industri- och konstexpositioner, nemligen i London år
1851 och i Paris år 1855, utgjort för den förra 9,744 R:dr och för den sednare 69,909
R:dr 35 öre. “Sammanställas dessa tvänne summor med kostnaden för deltagandet
i 1862 års Londoner-exposition — så fortsätta Revisorerne sin berättelse —
kan den anmärkningen svårligen undertryckas, att ifrågavarande kostnader i alltför
ansenligt förhållande tilltagit'1; och då nu vore kändt, att en dylik internationel
utställning år 1867 kommer att ega rum i Paris och Sverige näppeligen
kunde undandraga sig att deruti deltaga samt antagligt vore att i framtiden än
flera sådana utställningar komma att försiggå, syntes det Revisorerne vara särdeles
önskvärdt att i stället för att fortgå på hittills beträdda banan, hvarigenom kostnaden
för deltagandet i hvarje ny exposition blefve flerdubbelt högre än för den
föregående, att den hushållning iakttoges, som med ändamålets vinnande vore
förenlig och nationens inskränkta tillgångar påkallade, holst erfarenheten om de
resultater, deltagandet i dessa expositioner hittills medfört, enligt Revisorernes
tanke, berättigade till tvifvelsmål, huruvida den Svenska industrien i sjelfva verket
deraf hemtat fördelar, motsvarande de betydliga uppoffringar, som derå blifvit
nedlagda.
Då, enligt hvad kändt är, länder, hvilka i industrielt hänseende befinnas
på lägre utvecklingsgrad än Sverige och sakna tillgång till så värdefulla alster,
som den Svenska industrien, slöjden och konsten hafva att framvisa, likväl deltaga
uti ifrågavarande täflingsmöten, från hvilka icke någon af de bildade nationerna
gerna uteblifver, kan det, såsom Revisorerne rigtigt yttra, näppeligen ifrågasättas,
att Sverige skulle helt och hållet undandraga sig att deruti deltaga, äfven om,
såsom Revisorerne antagit, erfarenheten af de föregående verldsexpositionerna
skulle berättiga till tvifvelsmål om den Svenska industrien af deltagandet i dylika
utställningar i sjelfva verket hemtade fördelar, motsvarande de derå nedlagda betydliga
kostnader. I en så beskaffad fråga kunna dock tankarna vara delade,
hvilket ock varit förhållande bland Revisorerne, och erinras kan att fördelarne af
ett sådant deltagande svårligen kunna, i likhet med omkostnaderna derför, endast
med siffror beräknas. Emellertid torde ändamålet med deltagandet i dessa expositioner
lika fullständigt som förut kunna ernås, derest ett noggrannare urval af
de för expositionen afsedda alster eger rum, än som hittills lärer hafva varit förhållandet,
och kostnaderna, som hittills visat sig vara i allt för ansenligt stigande,
skulle derigenom kunna i någon mån nedbringas.
Med hänsyn härtill och då omkostnaderna för nu instundande exposition
torde kunna antagas böra blifva något lägre än vid den sista Londoner-expo
-
70
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
sitionen, äfven i följd deraf att, enligt hvad kändt är, prisen uti Paris i allmänhet
icke äro så höga som i London, synes det Utskottet som skulle ett belopp
af 120,000 R:dr vara för ändamålet fullt tillräckligt, hvartill utgiften alltså torde
böra begränsas. På grund häraf och då, enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse don 22 April 1857, några andra utgifter icke böra under förskottstitel
anvisas än för sådana ändamål, som ej varit af Rikets Ständer förutsedda och till
hvilka anslag således icke kunnat af dem beviljas, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts nådiga framställning måtte på det sätt bifallas,
att Rikets Stäuder för ifrågavarande ändamål till Kongl.
Maj:ts disposition, för en gång, anvisa ett belopp af 120,000
R:dr, att från Riksgälds-kontoret utgå.
66:o. Till undersökningar, inspektionskostnader och expenser för allmänna
arbeten, hvartill vid förra riksdagen anslogs 30,000 R:dr årligen, har, uppå Styrelsens
öfver allmänna våg- och vattenbyggnader underdåniga framställning, Kongl.
Maj:t nu äskat enahanda belopp, 30,000 R:dr, för instundande statsregleringsår;
och då det förut beviljade anslaget visat sig vara för ändamålet erforderligt, får
Utskottet
denna nådiga framställning till bifall förorda.
67:o. Till aflöning för Styrelsen öfver allmänna väg- och vattenbyggnader samt
dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden som i landsorterna har af Rikets sednast
församlade Ständer anvisats för löpande statsregleringsperioden 28,900 R:dr årligen.
Dessa medel utgå, enligt af Kongl. Maj:t i nåder utfärdad aflöningsstat den
13 November 1863, sålunda:
En Öfver-dircktör och chef i styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
samt tillika chef för väg- och vattenbyggnads
korpsen
R:dr 6,000: —
En Byrå-chef för tekniska detaljer, tillika Öfverstelöjtnant i
nämnda korps  „ 4,500: —
En Kamererare och Kansliledamot  2,500: —
Tekniska biträden vid styrelsens byrå:
en å 1,200 R:dr, en å 1,000 R:dr och en å 800 R:dr ... „ 3,000: —
En förste Kanslist och Registrator  „ 1,800: —
„ andre Kanslist  „ 1,000: —
„ Vaktmästare  „ 500: —
Eem Distrikt-chefer, tillika Majorer i väg- och vattenbyggnadskorp
scn,
ä 1,200 R:dr hvardera  „ 6,000: —
Sex Distrikt-adjutanter, hvaraf två i norra och en i hvartdera af de
fyra öfriga distrikten, å 600 R:dr  „ 3,600: —
Summa R:dr 28,900: —
Enligt hvad uti Statsråds-protokollet, sidan 66, förmäles, hade Styrelsen för
nämnda byggnader förnyat sin förut gjorda framställning att, enär Distriktchefernes
och Distriktadjutanternes tid, i den mån inspektionsförrättningar och
granskning af planer ökades, numera lemnade mindro tillfälle än förut till extra
förtjenster, och billigheten påfördrade att Staten aflönade dessa tjenstemän något
högre, en löneförhöjning måtte beviljas till hvardera af do fem Distriktcheferne
med 600 R:dr och till hvar och en af de sex Distriktadjutantcrne med 150 R:dr
eller tillsammans 3,900 R:dr. I anledning häraf yttrade Departements-chefen att
den sökta löneförhöjningen för dessa tjenstemän vid förra riksdagen väl afslogs på
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
71
den grund, att de ansågos vara i tillfälle att genom utförande af större eller mindre
arbeten åt enskilda förskaffa sig extra inkomster, som åtminstone för en del af
dem förmenades uppgå till icke obetydliga belopp; men då uppenbart vore, att de
aflöningar, som för närvarande utginge till dessa tjenstemän, icke kunde vara afsedda
att uteslutande bereda innehafvarne tillräcklig bergning, samt de ifrågasatta
förköjningarne syntes Departemcnts-chefen vara med billighet öfverensstämmande,
helst endast undantagsvis någon betydligare biförtjenst kunde för dessa tjenstemän
vara att påräkna, hemställde Departements-chcfen om förnyande af enahanda framställning
till innevarande riksdag som den, hvilken skedde vid den sistförflutna;
och har, i öfverensstämmelse härmed, Kongl. Maj:t nu äskat, att till aflöning åt Styrelsen
för allmänna väg- och vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden såväl i
hufvudstaden som i landsorterna måtte anslås 32,800 R:dr, uti hvilket belopp inginge
den ifrågasatta löneförhöjningen af tillhopa 3,900 R:dr.
Då den nuvarande aflöningen af 1,200 R:dr till hvardera af de fem Distriktcheferne
och 600 R:dr till hvar och en af Distriktadjutauterne med afseende å
vigten och mångfallden af deras göromål för det allmänna synes Utskottet alltför
ringa, får Utskottet, på det denna aflöning må kunna ökas, för de förra till 1,800
och för de sednare till 750 R:dr, hemställa,
att, till aflöning åt bemälda Styrelse samt dess tjenstebiträden
såväl i hufvudstaden som i landsorterna, måtte till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisas det af Kongl. Maj:t äskade
förhöjda belopp 32,800 R:dr.
68:o. Till arfvode för Civil-ing enior ers undervisande vid Mariebergs artilleriläroverk
eller den läroanstalt, som i följd af väckt fråga om denna undervisningsanstalts
förflyttande kan framdeles i nåder bestämmas, har Kongl. Maj:t äskat
enahanda belopp, som förut för ändamålet utgått eller 3,000 R:dr; hvilket anslag
Utskottet anser
äfven nu böra beviljas.
69:o. Likaledes har Kongl. Majit begärt, att det nuvarande anslaget, 3,000
R:dr, till stipendier för elever, som genomgå den för Civil-ing enior er bestämda kurs,
måtte fortfarande få utgå för instundande statsregleringsår, hvarvid Utskottet icke
funnit något att erinra; tillstyrkande alltså,
att jemväl detta anslag måtte beviljas.
70:o. Uti en hos Ridderskapct och Adeln väckt motion (Nio 39) har Friherre
Cederström, B., föreslagit, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Majus nådiga
disposition ställa en summa af 500,000 Ridr, att för uppförande af en byggnad
utaf sten, innehållande boställsvåningar för samtlige Statsråden, samt för
dessa våningars ändamålsenliga möblering låta använda. Till stöd för denna framställning
är hufvudsakligen anfördt att, derest Kongl. Majits nådiga Proposition
angående national-representationens ombildning skulle af Rikets Ständer bifallas och
till följd deraf årliga riksdagar komma att sammanträda, den vexelverken mellan
Styrelse och Folk, 30m deraf blefve en välgörande följd, derjemte skulle åstadkomma
tätare fullständigt ombyte af Konungens rådgifvare, än som hittills vanligen
egt rum, och att, på det desse embetsman utan dröjsmål måtte komma i
den ställning, embetet kräfde, det syntes motionären erforderligt att Staten bekostade
ej allenast lämpliga bostäder åt dessa embetsman, utan äfven våningarnes
förseende med möbler och öfriga erforderligheter, så att vid en Statsråds-ledamots
afgång och en annans inträde våningen kunde efter få dagar lemnäs af den
afträdande och intagas af den efterträdande, utan några betydliga enskilda kostnader.
72
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 60.
Då giltigheten af do skäl motionären anfört såsom stöd för sitt förslag i
mera än ett hänseende kan ifrågasättas, hemställer Utskottet,
att motionärens framställning må lemnäs utan afseende.
71:o. Under erinran, hurusom Staten för flera år tillbaka från enskild person
inköpt den uti Östersjön belägna Gotska Sandön, hvarest, förr än handeln
derom afslutades, på Statens bekostnad uppfördes tvänne lentillefyrar, har Herr Du
Rietz, F., uti en hos Ridderskapet och Adeln väckt, till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 47) fästat uppmärksamheten å den nytta, som Staten, enligt motionärens
tanke, än vidare skulle kunna draga af denna handel. Den på nämnda ö
befintliga skog vore visserligen icke af särdeles betydenhet, emedan föregående
egare deraf uthuggit och bortfört det mesta och bästa, hvarjemte fyrbyggnaden
deraf medtoge en god del; men de tusentals träd, som af stormar blifvit fällda
äfvensom den stora mängden af stubbar efter huggna block borde, i motionärens
tanke, tillgodogöras, helst större delen deraf innehölle en stor mängd oljeartade
ämnen, hvaraf kunde tillverkas ej allenast betydliga qvantiteter tjära, utan äfven
terpentin, harts, kol, m. m., och har motionären i sådant syftemål föreslagit, att å
nämnda ö måtte på Statens bekostnad anbringas apparater för åstadkommande
af tjärn- och kolbränning.
Då motionären ej närmare angifvit sättet eller kostnaden för åstadkommande
af den ifrågasatta fabrikationen samt det i allt fall ej kan vara lämpligt att Staten
inlåter sig på industriela företag, särdeles sådana som det ifrågavarande, hemställer
Utskottet,
att motionen må lemnäs utan afseende.
72:o. Slutligen anser sig Utskottet böra anmäla, att, med anledning af de
uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof gjorda
framställningar, angående anvisande af medel för kanal- och slussanläggningar,
för hamnbyggnader, för anläggning af nya samt förbättrande eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar, äfvensom för befrämjande af utdik
ningar
och vattenaftappningar med flera allmänna arbeten, Utskottet, i likhet med
hvad vid de sednaste riksdagarne iakttagits, kommer att öfver dessa frågor afgifva
särskildt utlåtande.
73:o. Beträffande öfriga delar af Sjette Hufvudtiteln, hvaruti någon förhöjning
eller nedsättning icke blifvit ifrågaställd, hemställer Utskottet,
att samtliga ordinarie anslagen måtte uti den blifvande Riksstaten
med oförändrade belopp uppföras, dock att, till jemnande
af Hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., som för närvarande utgör
50,047 R:dr 16 öre, må bestämmas till ett belopp af
50,044 R:dr 67 öre.
Kommande, derest Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet i föregående punkter
föreslagit,
Hufvudtitelns ordinarie anslag för nästa statsregleringsår att
uppgå till 3,787,500 R:dr eller 80,700 R:dr mera än nu gällande
Riks-stat för denna Hufvudtitel upptager.
Stockholm den 27 Mars 1866.
Reserva
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
73
Beser vatio ner:
Vid 2: dr a punkten, litt b. (angående förhöjning af landtmäterifiskalens aflöning)
af Herr S. Heijkenskjöld.
Vid 4:de punkten (angående anslag till skrifmaterialier, m. in., för förste
landtmätarne i länen)
af Herr uon Francken, G. W., och Herr Fåhreeus, O. I.
Vid 7:de punkten (angående löneförhöjning åt Underståthållaren)
af Herr Skogman, C. J. A., Herr von Francken, G. W., Herr Fåhreeus, O.
I., och Kontraktsprosten Tegnér.
Vid 8:de punkten (angående löneförhöjning till Fogaten)
af Riksdagsfullmägtige Garl Ifvarsson från Hallands län och Per Nilsson
från Christianstads län.
Vid 20:de punkten, litt. b. (angående pensionering af styresmän och landtmätare
vid storskiftes- och afvittrings verket)
af Herr Fåhreeus, O. I: “Ehuru jag icke bestrider giltigheten af den åsigt,
som Utskottet uttalat om lämpligheten deraf att frågan om tjenstemännens vid
landtmäteriet pensionering i allmänhet till slutlig pröfning företages i sammanhang
med reglering af pensionsväsendet i sin helhet, anser jag dock de särskilda
förhållanden, som i afseende å storskiftes- och afvittringslandtmätare ega rum,
påkalla ett undantag. Att de icke hafva fasta löner, utmärker icke att deras tjenstgöring
är provisorisk, utan är föranledt deraf, att man motser i en framtid deras
arbetens upphörande. Rättmätigheten af dessa tjenstemäns anspråk på pensionsförmåner,
motsvarande deras vederlikars, bör alltså icke billigtvis vara beroende
af deras anställning genom fullmagt eller förordnande, ty den olika formen för
autagningsbeviset förändrar härvid ingenting i sak. Om tjenstemän vid landtmäteriet
eguat all sin embetsverksamhet ät Statens tjenst, så är, från moralisk synpunkt,
Statens förbindelse till dem enahanda, ehvad de vid upphunnen pensionsålder
hafva egenskap af storskiftes- och afvittringslandtmätare eller af förste eller
andre landtmätare. Från financiel synpunkt kan det för öfrigt skäligen antagas,
att Staten snarare skulle hafva vinst än förlust deraf att de genom ålder mindre
tjenstbara storskiftes- och afvittringslandtmätare kunde afgå och lemna rum för
friskare krafter, hvarigenom storskiftes- och afvittringarbeteua så mycket skyndsammare
skulle hinna fullbordas. Jag tror det derföre vara både rättvist och
klokt att, intilldess en allmän pensionsreglering kan komma till stånd, tillerkänna
bemälde tjenstemän enahanda pensionsvilkor, som enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 27 Februari 1858 tillkomma civila tjenstemän i allmänhet,
hvilkas löuer icke öfverstiga 3,000 R:dr, och då deraf för den blifvande allmänna
pensionsregleringen någon olägenhet icke kan uppkomma, tillstyrker jag vördsamt,
att hvad Kongl. Majit i berörda afseende täckts föreslå måtte i så måtto
bifallas,
Bih. till It. St. Prot. 1865 f 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 10
74
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
att storskiftes- och afvittringslandtmätare må förklaras berättigade
att vid afskedstagande erhålla pension, motsvarande det
för tjensten anslagna arfvode, så framt de vilkor för öfrigt
äro uppfyllda, som för civila tjenstemäns pensionsrätt i allmänhet
äro gällande. “
Häruti instämde Herr Huss, M., och Herr S. Heijkenskjöld.
Vid 22:dra punkten (angående anslag till betäckande af Alnarps landtbruksinstituts
skuld hos enskilda personer)
af Herr L. J. Hierta: “Jag kan icke dela den eftergifvenhet Utskottet i
denna punkt visat, att till och med utan uttalande af det allvarsamma klander,
som dervid vore befogadt, ersätta den skuld, som institutets direktion eller landtbruksinstitutet
åsamkat si^! Mig förekommer det nemligen såsom ett af de vådligaste
efterdömen, hvilket skall komma att bära sorgliga frukter, om vid organiserandet
af någon inrättning, som bekostas af allmänna medel, den myndighet, åt
hvilken utförandet blifvit anförtrodt, skall, utan aiseende på de planer och kostnadsförslag,
som legat till grund för statsanslagets beviljande, kunna efter eget behag
utsträcka företaget i en långt större skala, som gör de beviljade medlen otillräckliga,
under förlitande derpå, att representationen i allt fall efteråt blir tvungen
att betala. — Under den långvariga och varma öfverläggningen härom inom
Utskottet, hafva alla de ledamöter, som yttrat sig, erkänt rigtigheten af denna
åsigt; men pluraliteten stadnade likväl vid den meningen, att icke någon annan
utväg finnes än att vidkännas ifrågavarande skuld. Jag vågar dock vara af den
motsatta tanken, att Staten icke bör ikläda sig densamma, emedan jag tror det
vara en pligt att vårda lielgden af den grundsats att statsmagternas föreskrifter
skola respekteras, och angeläget att Rikets Ständer icke visa sig vanmägtige mot
det enskilda godtyckets tilltag, om än, såsom bör erkännas, någon egennytta icke
deruti ingår.“
Vid 25:te punkten (angående förhöjdt årsanslag till Alnarps landtbruksinstitut)
dels
af Friherre Klinckowström, Herr Hierta samt Riksdagsfullmägtige Erik
Ersson från Gefleborgs län, P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län och C. J.
Svensén från Calmar län, hvilka, i likhet med Inkomst-afdelningen, hemställde, att
det förut varande årsanslaget måtte med allenast 8,600 R:dr förhöjas;
dels af Herr S. Heijkenskjöld: “Då föreståndaren vid Ultuna landtbruksinstitut
enligt räkenskaperna har i aflöning 5,000 R:dr och läraren i geologi,
åkerbruks-kemi, m. m., derstädes har 2,500 R:dr, synes mig ej högre löner böra
anslås till motsvarande lärarebeställningar vid Alnarp; och då Utskottet med 1,500
R:dr förhöjt det anslag af 26,500 R:dr, som afdelningen föreslagit, för att dermed
åstadkomma en högre aflöning lör lärare vid Alnarp än vid Ultuna, lår jag reservera
mig deremot.11
Vid 26:te punkten (angående förhöjdt anslag till Ultuna landtbruksinstitut)
af Herrar Montgomery-Cederhielm, 11. N. G., Skogman, C. J. A., Fåhreeus,
O. I., Professor Selander, Doktor Gumcelius och Prosten Ljunggren samt Riksdagsfullmägtigen
Carl Ifvarson.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
75
Vid 60:de punkten (angående Falu bergsskolas förflyttande till hufvudstaden)
a)
af Domprosten Sondén: “Det slut, hvartill Utskottet i denna punkt
kommit, uppstod såsom en modifikation af ett förslag att förlägga bergsskolan till
ett jernverk, der eleverna samtidigt med den theoretiska undervisningen skulle
kunna erhålla praktisk öfning i jernhandteringens vigtigaste grenar; lör hvilket
ändamål Staten borde inköpa ett eget jernverk eller, såsom aktieegare, tillegna sig
andel i ett sådant med förbehåll att dess verkstäder skulle få begagnas af skolan till
besagda öfnings meddelande.
Ehuru af en bergsrörelsens representant inom Utskottet emottaget såsom
ett anbud, öfverstigande Bruks-societetens djerfvaste lörhoppningar, frånträddes
dock detta bestämda förslag af alla dess förespråkare, förmodligen emedan man
insåg, i hvilka vidtutseende och oberäkneliga omkostnader det skulle inleda Staten.
Att dessa kostnader icke kunna på förhand beräknas, är också lika klart,
som att de skulle blifva högst betydliga. Behofvet af bostäder åt skolans samtlige
lärare och lärjungar torde dervid kunna anses såsom en obetydlighet, ehuruväl
de för flera undervisningsverk beviljade byggnadssummor, om hvilka Kongl.
Maj:t i sin nådiga Proposition (sid. 22) erinrar, icke kunna anses såsom obetydliga
i sig sjelfva. De skulle dock enligt all sannolikhet vida öfverstigas af det
kapital, som erfordrades för antingen inköp af ett jernverk af den omfattning,
som behöfdes för att öppna tillfälle till elevernes praktiska handledning i de hufvudsakliga
operationerna vid jernhandteringen, såsom tackjernsblåsning, tackjernets
beredning till smidigt jern eller stål o. s. v. eller för att genom aktiers inköp
förmå ett bolag att låta sin rörelse i någon mån blifva beroende af skolan.
Och med erläggande af detta kapital vore dock icke saken äfven för framtiden
uppgjord. — Erfarenheten visar, att man vid upprättandet af ett landtbruksinstitut
icke bättre kunnat förutse och beräkna de erforderliga omkostnaderna än att man
nu, fyra år efter dess egentliga öppnande, torde anse sig nödsakad att till betalning
godkänna en åsamkad skuld å 50,000 R:dr, anslå 100,000 R:dr till nybyggnad
och öka årsanslaget med olver 50 procent. Det saknas således icke anledning
att frukta ännu drygare efterräkningar för Staten, om den inlåter sig på en
dylik anläggning af ett institut för en så vidtomfattande industri som bergsbruket,
med anspråk på att vara ett mönster för dess hufvudgrenar och icke blott theoretiskt
tillegna sig utan ock praktiskt tillämpa de förbättrade metoder, hvilka
skeende uppfinningar kunna gifva vid handen.
I den mera obestämda form, i hvilket Utskottets förslag till underdånig
skrifvelse nu är framlagdt, kan det, om än mera förtäckt, innebära samma mening,
som det nyssnämnda; och torde Regeringen råka i förlägenhet att derur
utleta någon annan.
Man begär att Kongl. Maj:t må låta utreda, huru undervisningsväsendet i
bergshandteringen må för framtiden ordnas och hvilka kostnader dermed må
vara förenade. Föreståndarens, af Kongl. Kommers-kollegium och Bruks-societeten
understödda, förslag till dess ordnande i Stockholm är likväl redan meddeladt i
Kongl. Maj:ts Proposition till sistlidna riksdag N:o 83, och i öfverensstämmelse
dermed har Kongl. Maj:t då, likasom nu ånyo, begärt att ett årligt anslag af
19,500 R:dr, hvaraf till lärares aflöning 14,000 R:dr, skulle tillförsäkras bergsskolan
från den tid, då den blifvit ordnad. Ett annat förslag till dess ordnande i Falun,
förordadt af Professor J. S. Bagge och inspektor vid n. v. bergsskola Bergshauptman
E. Bergman, upptager de årliga omkostnaderna till 40,000 R:dr, hvaraf till lärår
-
76
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
nes löner 23,000 R:dr. Om, detta oaktadt, Rikets Ständer stadna vid begäran om
ny utredning, så borde de väl gifva skäl, hvarföre intetdera af dessa förslag kun
nät till sina hufvudgrunder godkännas.
I stället synes man lägga största vigt på skolans läge i en bergverksort.
Nu är, enligt af Professoren Bagge uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, möjligt
att i Falun uppbygga nödiga hus, enligt en större plan, för 206,500 R:dr al sten,
lör 135,480 R:dr af trä; enligt en mindre plan för 171,160 R:dr af sten; för
111,240 R:dr af trä, allt jemte 45,000 R:dr utgörande värdet af skolans n. v. hus
och tomter; då en byggnad för bergsskolan å Teknologiska Institutets tomt i Stockholm
kostar 100,000 R:dr. Kan man nu svårligen bestrida rigtigheten af Kommerskollegii
erinran, att dessa kostnader böra hufvudsakligen blifva desamma, om läroverket
erhåller sin plats i Falun eller någon annan landsortsstad, så kan man
icke heller neka, att Rikets Ständer redan ega en så fullständig utredning af frågan,
som kan erfordras för att bestämma sig, antingen man vill, med bifall till
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, enligt Kommers-kollegii och Bruks-societetens
förord, flytta bergsskolan till Stockholm, eller anser fördelarne af dess läge inom
en bergverksort så öfvervägande, att man derför bör underkasta Statsverket de
drygare utgifter, som från dess belägenhet i en landsortsstad blifva oskiljaktiga.
Bet lärer således knappt återstå för Regeringen något annat att utreda än det
förenämnda, huru undervisningen bör ordnas och hvad det kostar, om den lägges
på landet vid ett tillräckligt omfattande jernverk.
Att framkalla en Kongl. Proposition i detta syfte, synes mig icke lämpligt,
så vida man icke anser att en blifvande riksdag, öfvertygad om denna anordnings
oundgänglighot för bergsbrukets förkofran, måste, eller åtminstone bör,
anvisa dertill erforderliga medel.
För min del öfvertygad derom, att den befinues för dyr lör att någonsin
af statsmedel bekostas, och tillika öfvertygad, att en ganska god undervisning i
bergsväsendet kari åstadkommas antingen skolan ligger i Stockholm, Falun eller
någon annan ort, om nemligen tillfälle hädanefter såsom hittills beredes att praktiskt
i verkstäderna inhemta, hvad som icke kan meddelas i ett lärorum, hyser
jag icke några tvifvel att biträda den mening, som de för skolans verksamma
nytta mest intresserade uttalat, — helst den utredning Rikets Ständer vid 1860
års riksdag begärde nu är vunnen — och således tillstyrka
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.“
H äruti instämde Herr E. Berggren.
b) af Herr S. Heijkenskjöld: “Af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 68
och Utskottets i följd deraf afgifna betänkande inhemtas hvilken noggrann utredning
denna fråga varit underkastad, och att alla vederbörande myndigheter tillstyrkt
bergsskolans flyttning till hufvudstaden; och då härtill kommer, att Kongl.
Maj:t för tredje gången nu afgifvit nådig Proposition till Ständerna i samma
syftning, så torde det vara svårt finna något giltigt skäl för Utskottets afstyrkande
till den ifrågavarande Kongl. Propositionen, om ej meningen är att endast
undanskjuta frågans bestämda afgörande.
Hade Utskottet haft allvarlig vilja med skolans qvarblifvande i Faluneller
förläggande till annan bergslagsort, så hade det ju varit helt enkelt att bevilja
de medel, som i den Kongl. Propositionen omnämnas såsom beköfliga för
skolan,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 60.
77
Bkolan, nemligen 209,050 ft:dr för uppförandet af nödiga byggnader och 36,000
R:dr för undervisningen.
Men då, enligt Utskottets förslag, en flyttning af skolan till en bergslagsort
skulle förorsaka Staten en betydligt större kostnad utöfver det begärda an
slaget
och ändamålet med bergsundervisningens ordnande ytterligare uppskjutas,
får jag yrka bifall till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.**
Yid 65:te punkten (angående anslag för Sveriges deltagande uti 1867 års
oxposition i Paris)
a) af Herr Rosensvärd, J. H., och Herr Fåhreeus, O. 1., som, lika med vederbörande
Utskotts-afdelning, af hvilken frågan förberedande blifvit handlagd,
ansågo Kongl. Maj:ts nådiga framställning, på derför anförda skäl, böra i sin helhet
bifallas.
b) af Domprosten Sondén, samt Riksdagsfullmägtige Jonas Andersson, Carl
Isak Bengtsson och Carl Ifvarsson, hvilka yrkade att anslaget för berörda ändamål
skulle bestämmas till allenast 100,000 R:dr.
Dessutom skulle antecknas att Herr Bohmansson icke deltagit uti behandlingen
af hela denna utgiftstitel samt att Herr Rosensvärd, J. H., ej varit tillstädes
då punkterna 1—49 af detta utlåtande uti Utskottets plenum behandlades.
Iiih. till R. St. Prot. 1865 8f 1866. 4 Sami. 1 Afd. 27 Häft. 11
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MAKCUS, 1866.
Hör till Stata-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 60.
Tali. Litt. A.
Tabell öfver Riksstatens Sjette Hufvudtitel.
1864 års Eika - stat anslår:
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
Spanmål.
Penningar.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
36.000
17.000
45,600
88,750
29,700
R:dr.
95,495
6,000
73,867
993,004
1,039
100,000
01
28
04
1,304
164,480
17,500
184
99
Kub.-f. k.
69
8,559
4
17
R:dr.
17,118
35
S:gr
1,486,455
63.000
12.000
144,000
33
183,469168
Tpt |l,705,455|33j 183,469
8,581
68J 8,581
17,162
Kub.-f. k.
40
20
40
3,868
R:dr.
7,736
3,
17,1621
3,868
40
7,736)40
R:dr.
36.000
17.000
45,600
88,750
29,700
96,800
6,000
73,867
1,182,339
18,547
100,000
24
220 09
Ö8
1,694,823141
63.000
12.000
144,000
2| 7,736|40jl,913,823(41
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Indelta
Räntor,
enligt
markegång
på förslag.
R:dr.
36.000
17.000
45,600
88,750
Spanmål.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Mått.
Värde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Summa
Riksmynt.
29,700
97,300
6,000
77,267
992,524
5,000
1,039
100,000
28
04
50
63.000
12.000
R:dr. ö. Kub.-f. k. R:dr. ö. Kub.-f. k. I R:dr.
161,282
17,500
184 69
19
5,886
17 7
11,773
20
20
6,545
35 40
R:dr.
36.000
17.000
45,600
88,750
29,700
97,300
6,000
77,267
Civil-Departementet.
Statsråden utan Departementer:
3 å 12,000 R:dr
Departements-chefen. , . .
Departementets expedition
Kommers-kollegium «.
Statistiska tabellkommissionen:
Aflöningsmedel för Statistiska Central-Byrån  15,450: —
Reservations-anslag:
Till bibliothekets underhållande  1,000: —
,, arfvoden åt tillfälliga biträden  7,250: —
„ det officiela statistiska trycket  5,000: —
„ en statistisk tidskrift  1,000: — 14,250:
Landtmäteristaten:
Penningar:
Nuvarande beloppet  95,495: 01.
Tillkommer;
Löneförhöjning för aktuarien i General-Landtmäteri
kontoret
500: —
Ersättning för de indelta räntorna, hvilka numera blifvit,
jemlikt Kongl. Brefvet den 19 Februari 1864,
till Statsverket indragna  1,304: 99. 1,804: 99.
För rikets ekonomiska karteverk, Reservations-anslag
Ofverståthållare-embetet:
Nuvarande beloppet  73,867: —
Tillkommer:
Löneförhöjning åt Fogaten  500: —
Dito åt en Kanslist hos Fogaten .
400: —
Till befrämjande af ärendenas gång inom Sekreterareexpeditionen
1,000: —
Såsom hyresersättning för Öfverståthållare-embetets
kanslis embetslokal, tills vidare  1,500: — 3,400:
Landt-statern» i länen:
Penningar:
Nuvarande beloppet  993,004: 28.
Afgå, enligt 13:te punkten mom. b i utlåtandet. . . 480: — 992,524: 28,
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  164,480: —
Afgå, enligt 13:de punkten mom. b i utlåtandet . . 3,197: 81. jgp 282: 19.
Mått. Värde.
Indelt spanmål:
Nuvarande anslaget  8,559: 2. 17,118: 40.
Afgå, enligt 13:de punkten mom. b i utlåtandet
2,672: 6. 5^45. 20.
S:gr 5,886: 6.  11,773: 20.
Oindelt spanmål: Mått. Värde.
Nuvarande anslaget  3,868: 2. 7,736: 40.
Tillkommer, enligt 13:de punkten mom. b i
utlåtandet  2,677: 5. 5,355; _
S:gr"6,545: 7. ’  13,091: 40.
Särskildt förslags-anslag för landt-staterna i länen:
Landshöfdingens i Wester-Norrlands län lön:
Till bestridande af lösen för åtskilliga i lönen ingående räntepersedlar ....
Gästgifvars friheter
. .
Till lättnad för skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides och är särdeles
tryckande, Reservations-anslag
Färjor och färjekarlar:
Penningar:
Anslag att emellan färjemännen vid Fårösund och Fårön fördelas . 50: —
Indelta räntor, såsom i 1864 års Riks-stat  184: 69.
Indelt spanmål dito dito
35: 40.
S:gr (U96,230(32
Jordbruket, handeln och näringarne.
Reservations-anslag:
Skiften och afvittringar
Vägar och kommunikationer
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
Nuvarande beloppet  144,000: -
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till Alnarps landtbruksinstitut 10,100: —
Dito i dito till Ultuna dito 4,000: —
Bidrag till underhåll af två lägre landtbruksskolor . 4,000: —
Transport 18,100: — 144,000: —11,571,230|32| 178,966|88| 5,908) 4| 11,816|80| 6,545) 7] 13,091|40]1,775,105
13,091
40
1,178,671
5,000
18,547
100,000
07
24
27009
178,966|88| 5,908| 4
11,816(80| 6,545
13,091
40
1,700,105(40
63.000
12.000
40
18 6 4 års
Riks-
stat ans
1 å
r:
För
s 1
a g till
blifva
n
de R i li
s
-stat:
Indelta
Räntor,
S p
a n m å 1.
Indelta
Räntor,
S p
a
i m å 1.
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Indelt på förslag.
Oindelt.
Summa
Penningar.
enligt
markegång
på förslag.
Mått.
Yärde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Yärde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmynt.
.renmugur.
enngr
markegång
på förslag.
Mått.
Yärde
å 2 R:dr
kubikfoten.
Mått.
Värde
förslagsvis
å 2 R:dr
kubikfoten.
Riksmy nt.
Tpt
R:dr.
1,705,455
ö.
33
B: dr.
183,469
Ö.
68
Kub.-f.
8,581
k.
B: dr.
17,162
5.
Kub.-f.
3,868
k.
2
R:dr.
7,736
Ö.
40
R:dr.
1,913,823
ö.
41
Transport 18,100: — 144,000: —
R:dr.
1,571,230
O.
32
B: dr.
178,966
ö.
88
Kub.-f.
5,908
k.
4
R:dr.
11,816
|ö.
80
Kub.-f.
6,545
k.
7
B: dr.
13,091
Ö.
40
R:dr.
1,775,105
ö.
40
Löneförhöjning åt agronomen Alfred Nathorst såsom
resande undervisare i boskapsskötseln och mejeri-  hushållningen
1,500: —
Arfvode jemte resepenningar åt ytterligare en under-  visare i boskapsskötseln och mejeri-hushållningen 2,500: — 22,100: —
166,100
38,450
39,400
166,100
38,450
39,400
29,550
29,550
Agronomer och deras elever:
Landtbruksingeniörer och deras biträden:
Anslaget till agronomer och deras elever  29,550: —
Tillkommer:
Löneförhöjning åt landtbruksingeniören A. V. Uddman 1,000: —
Till aflöning åt ytterligare 3:ne landtbruksingeniörer å
1,500 R:dr  4,500: —
„ resekostnadsersättning och dagtraktamente åt be-
mälde 3:ne landtbruksingeniörer å 1,000 R:dr. . . 3,000: —
„ löneförhöjning åt landtbruksstipendiaterne  400: — 8,900: —
37,900
37,900
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Nuvarande beloppet  37,900: —
Tillkommer:
Till aflöning åt uppsyningsman och förevisare m. m. vid Landt-
bruksakademiens utställning af landtbruksredskap och modeller 1,500: —
49,545
137,150
330
7
661
40
50,206
137,150
40
Hästafvelns förbättrande
49,545
330
7
661
40
50,206
40
Undervisningsanstalter för slöjderna:
Nuvarande beloppet  137,150: —
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till Chalmerska slöjdskolan i
Göteborg  8,000:
Dito i anslaget till Slöjdskolan i Stockholm, att dispo-
neras enligt bestämmelsen i utlåtandets 52:dra punkt 32,000: — 40,000: —
177,150
—
—
—
—
177,150
22,500
22,500
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Nuvarande beloppet  22,500: —
Tillkommer:
Förhöjning i anslaget till reseunderstöd åt sådane arbetare i de
särskilda yrkena, hvilka önska att i främmando länder för-  värfva sig ökade insigter och konstfärdighet  3,000: —
25,500
•
25,500
43,100
22,500
7,500
8,700
43,100
22,500
7,500
32,629
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart...
43,100
22,500
7,500
8,700
43,100
22,500
7,500
32,619
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart
Undervisningsanstalter för bergsbruket
23,929
80
80
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Penningar, såsom i 1864 års Riks-stat  8,700: —
Indelta räntor:
Nuvarande beloppet  23,929: 80.
Afgår: Till Statsverket indragen indelning  10: 50. 23 919- 30
23,919
30
30
16,100
—
■
—
_—
—
—
—
16,100
—
Fiskerinäringens understöd
16,100
—
—
16,100
—
S:gr
593,545|
-
23,929
80
—
—
330
7
661
40
618,136 20
S:gr
669,045
—
23,919
30
-
—
330
7
661(40
693,625(70
Diverse anslag.
•
110,000
2,400
4,500
2,700
750.000
440.000
110,000
2,400
4,500
6,893
750.000
440.000
Utflyttningshjelp efter skiften, För slags-anslag
110,000
4,500
2,700
750.000
440.000
110,000
2,331
4,500
6,893
750.000
440.000
3,689
93
252
504
93
Ersättning till Sala bergslag för förlust genom vissa räntors förvandling:
Nuvarande kontanta anslag uteslutes och i stället uppföras 1,165 k.-fot 5 k:r
oindelt spanmål, J råg och \ korn, att efter årligt medelmarkegångspris utgå.
Odlingshjelp för krononybyggare, Förslags-anslag
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, Förslags-anslag
3,689
23
—
—
1,165
252
5
2,331
504
23
—
—
—
—
—
Konvojkommissariatet: Förslags-anslag att utgå direkte af tullmedlen
Kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning, Förslags-anslag att direkte utgå
af inflytande bränvinstillverkninfsmedel . .
—
—
—
50,047
16
—
50,047
16
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Förslags-anslag. Nuvarande
beloppet  50,047: 16
15.000
15.000
För jemnande af Hufvudtitelns slutsumma afgå  2: 49.
50,044
67
50,044
67
1
I
15.000
15.000
15.000
15.000
15.000
15.000
|
1
—
—
1
Extra utgifter, Reservations-anslag
—
S:gr
1,389,647116
3,689i23|
j
-I
1
—1
,252)
-!
504)
1,393,840)39
S:gr |
1,387,244(67|
3,689|23|
—- ]
— |
1
— |
1,417(
&!
2,8351
-1
1,393,768 90
S:a j
3,469,64749
211,088
71
8,581
—
17,162
4,450
9
8,901
803,706,800
—
Summa
3,552,519
99
206,575
41
5,908
4
11,816'
80
8,293
9
16,587
80(3,787,500
|
1
1
Anm. Tillökningen i Hufvudtiteln utgör således 80,700 R:dr R:mt.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 60.
Tab. lått. B. /
Extra Statsreglerings-anslag i sammanhang med Sjette Hnfvudtiteln.
A) Anslag.
Civil-departementets Expedition:
Arfvode åt ett biträde vid de kommunala ärendenas beredning
och expedierande
För rikets ekonomiska karteverk
Skiften och afvittring ar
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-näringar:
Till betäckande af en brist i tillgångar ne för Alnarps
landtbruks-institut  50,000: —
Till uppförande af nya ekonomibyggnader vid nämnda
institut
50,000: —
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-näringar:
Till utdelande vid landtbruksmöten af prisbelöningar
för husdjur, redskap och ladugårdsprodukter
m. m  6,000: —
Att användas till afsedda årliga täflingsmöten med
gödboskap, smör, ost, fläsk och kött uti städerna
Stockholm, Göteborg och Malmö  3,000: —
Till inredning af den lokal i Slöjdskolans nya hus
i Stockholm, som är ämnad att åt Landtbruksakademien
upplåtas för utställning af landtbruks
redskap
och modeller  5,000: —
Till Svenska Trädgårdsföreningen, utöfver ordinarie
anslaget åt föreningens elevskola  4,500: —
För beredande af undervisningslokal och bostäder
åt ett ökadt antal elever vid nämnda förenings
skola  10,000: —
Till bildande af lämpliga holländerier för de Norrländska
länen, samt till andra för stamholländeri
styrelsens
verksamhet nödiga utgifter  10,000: —
Till befrämjande i Jemtland af en god afvel af arbetshästar
5,000: —
Till förbättrande af fårafveln i Jemtland  2,500: —
För åvägabringande af en förbättrad fårskötsel på
ön Gotland  6,000: —
Till fortsättande af do geologiska undersökningarne
och utgifvande af derpå grundade kartor .... 60,000: —
Transport 112,000: —
Riksmynt.
1,800
60,000
97,000
100,000
258,800
Hör till Stats-Utslcottets Utlåtande, 1865—1866, N:o 60.
Riksmynt,
Transport 112,000: —
258,800
_
Till inredande af den åt Geologiska Byrån uti Slöjd-  skolans nya hus anvisade arbets- och samlings-  lokal m. m  18,000: —
130,000
Undervisningsanstalter för handel och sjöfart:
Till aflöning åt en andre underlärare vid Naviga-  tionsskolan i Göteborg  1,200: —
Till lärares aflönande och elevers underhåll m. m.
vid Skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona .... 7,000: —
8,200
Diverse anslag:
Bidrag vid regleringen af Ronneby köpings nya
område  30,000: —
Dito till ny reglering af torg, gator och tomter i
Carlstad  50,000: —
Till bestridande af kostnaderna för Sveriges del-  tagande uti en allmän exposition af åkerbruks-,
industri- och konst-alster i Paris år 1867 . . . 120,000: —
Till undersökningar, inspektionskostnader och ex-  penser för allmänna arbeten  30,000: —
Till aflöning för Styrelsen öfver Allmänna Väg-
och Vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden 32,800: —
Till arfvoden för undervisnings meddelande åt
Civil-ingeniörer  3,000: —
Till stipendier åt elever, som genomgå den för
Civil-ingeniörer bestämda kurs  3,000: —
268,800
Anslag, tillhopa
665,800
—
B) Att utgå såsom låu:
Till Carlstad för ny reglering af torg, gator och tomter efter den
staden öfvergångna brand
50,000
Tillsammans anslag och lån
715,800
I
STOCKHOLM, TEYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 61.
]
N:o 61.
Ani. till Exp.-Otsk. elen”.?!' Mars 186G, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådigm Proposition, angående
kostnadsfri upplåtelse af kronomark för jernvägs-anlåggningen
mellan Gellivara malmfält och Luleå eif.
(R. A.)
Sedan, till understödjande af en ifrågasatt jernv ägs ani äggning mellan de till
Gellivara egendom hörande malmfält och Bottniska viken, Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 30 Juni 1860, med vilkor att bolag för jernvägens utförande
blefve bildadt, och jernvägsanläggningen af detsamma påbörjad inom 1861 års utgång,
medgifvit kostnadsfri upplåtelse af dertill erforderlig, Kronan tillhörig mark,
samt Rikets sednast församlade Ständer, som inhemta!, att ofvanberörda jernvägsanläggning
mellan Gellivara och Bottniska viken icke kommit till utförande, men
att egarne af Gellivara, under förutsättning att Luleå eif blefve kanaliserad, afslutat
förberedande aftal om byggande af en jernväg mellan Gellivara och nämnda eif,
genom underdånig skrifvelse den 19 November 1863, till Kongl. Maj:ts disposition
anvisat en summa af 852,000 R:dr, för att, i händelse aftal, som af Kongl. Majit
förklarades giltigt, blefve afslutadt om anläggande inom viss, af Kongl. Majit bestämd
tid utaf jernväg mellan Luleå eif och Gellivara malmfält, under stadgade
vilkor utbetalas för verkställande af nödiga rensrtingar i Luleå eif, samt anläggande
af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede forssar, till det bolag, som
genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång borde vara vederbörligen afslutadt,
förbunde sig att, efter fastställd plan, utföra och fullborda arbetet; så och
efter det ett i England bildadt aktiebolag, benämndt »The Gellivara Company
limited», hvilket genom Kongl. Resolution den 17 Maj 1864 erhållit nådig tillåtelse
att besitta de af bolaget inköpta s. k. Gellivara-verken jemte derunder lydande
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Åfd. 28 Höft. i
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 61.
jern- och sågverk, hemman och lägenheter i Norrbottens län, i underdånighet anmält
sig till att komma i åtnjutande af det statsbidrag, Rikets Ständer för omförmälda
rensnings- och kanaliserings-arbeten anvisat, samt Kongl. Maj:t den 11 Oktober
1864 uppdragit åt Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader att rörande
sistberörda arbetens utförande inom den 1 Oktober 1867 med bolagets
ombud afsluta kontrakt, hafva bolagets hufvud-ombud här i Sverige, Grosshandlande!}
V. Kjellberg och Kanslisten W. F. Dalman, i sammanhang med väckt fråga
om nådigt tillstånd att till jernvägsanläggningen få under nödig kontroll från Kronans
närmast tillstötande allmänningstrakter kostnadsfritt hemta erforderligt virke
samt att likaledes utan afgift få begagna på Kronans mark belägna kalk- och stenbrott
jemte^ grustägt, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om kostnadsfri upplåtelse till bolaget af den Kronans
jord, som jernvägen komme att genomlöpa; och har Kongl. Majit, som vid
pröfning af förevarande ärende den 19 Juni sistlidet år funnit godt i nåder tillåta
bolaget att, emot stubböresafgift och i öfrigt stadgade vilkor, få till ifrågavarande
jernvägsanläggning och kanalbyggnad från Kronans allmänningar hemta nödigt virke
samt under byggnadstiden afgiftsfritt begagna på Kronans marker belägna kalkoch
stenbrott äfvensom grustägt, genom nådig Proposition af den 15 sistlidne December,
beträffande bolagets anhållan om kostnadsfri upplåtelse af den kronomark,
som för ifrågavarande jernvägsanläggning erfordras, i nåder förklarat att, ehuru
Staten redan genom det meddelade understödet för kanaliseringen af Hedens och Ede
forssar i betydlig mån bidragit till åstadkommande af en kommunikationsled mellan
Gellivara malmberg och Bottniska viken, Kongl. Majit, likväl, enär det ej vore af
ringa vigt^ för det allmänna att Gellivara rika malmtillgångar blefve tillgodogjorda
och för sådant ändamål vore nödigt, att jernvägsanläggningen komme till stånd,
samt denna anläggning derjemte, på sätt Kongl. Majits Befallningshafvande anfört,
borde leda till bosättningar och odlingar inom angränsande trakter, äfvensom bereda
möjlighet att tillgodogöra der befintliga kronoskogar, ville i nåder föreslå Rikets
Ständer att, med afseende å Statens ofvan antydda fördelar af omförmälda jernvägsanläggning,
och då dessutom fråga nu endast vore om eftergift af ersättning för
ord, som har ett jemförelsevis ringa värde, medgifva kostnadsfri upplåtelse till ofvannämnda
bolag af den Kronans odisponerade mark, som för ifrågavarande jernvägsanläggning
erfordras, mot det att jernvägen varder för Statens behof och allmän
trafik upplåten enligt taxa, som af Kongl. Majit fastställes, samt med förbehåll derjemte
att, derest jernvägsanläggningen icke blifver fullbordad inom föreskrifven tid
eller jernvägens trafikerande skulle komma att upphöra, Kronans fria disposition till
den afstådda jorden återställes.
Stats-TJ t sk otte t, sorn för sin del anser de uti Kongl. Majits ofvanberörda nådiga
Proposition (hvilken finnes intagen under N:o 52 i lista Samlingen afBihanget
till Riks-Ståndens Protokoll) anförda omständigheter och förhållanden innefatta giltiga
skäl för beviljandet af den begärda upplåtelsen, får alltså tillstyrka Rikets
Ständer,
att, till hvad Kongl. Majit sålunda behagat föreslå, lemna bifall.
Stockholm den 29 Mars 1&66.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 62.
3
X:o 62.
Auk, till Exp. Utsk. dea 31 Mars 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående ersättning för utgörande
af augmentsränta för en utjord, kallad Alluna äng.
(I. A.)
Genom Kongl. Resolutionen den 16 Oktober 1723 stadgas, att, på det indelningsverket
ej må rubbas, militieboställen, rusthåll och löningshemman ej få, likasom
andra hemman och lägenheter, åtnjuta förmånen af förmedling, hvaremot innehafvare
af sådana hemman, i händelse dessa minskats till följd af vattenflod och flygsand,
eller derest fiske, hvarför de varit skattlagda, utgått, skola njuta ersättning i
penningar.
Jemte erinran att äfven andra orsaker och omständigheter, föranledande
missförhållande mellan åsatt ränta och den beskattade jordens förmåga att bära densamma,
kunde förefinnas, hvilka lika oafvislig!, som förstnämnda vilkor, påkallade
rättelse och Statens mellankomst, har Riksdagsfullmägtigen Erik Mallmin från
Westmanlands län uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad
motion (N:o 285) anfört, hurusom en i Altuna socken af Simtuna härad belägen
utjord, benämnd Altuna äng, som, enligt motionen bilagda handlingar, skulle
innehålla 4| öresland med en ränta af 5 sommarlass hö, blifvit såsom augment anslagen
rusthållet N:o 50 vid Ostra Westmanlands kompani, och att, då ett belt
hemman inom byn Altuna innehölle från 6 till 10§ öresland, berörda äng efter
jordatalet alltså skulle vara jemförlig med ungefär J mantal. Denna äng hade dock
en areal af endast 3 tunnland 15^ kappland, som vore alltför ringa för att kunna
motsvara ofvannämnda öreslandtal. Deraf syntes motionären vara antagligt, att
ängens areal under tidernas lopp betydligt minskats, under det räntan qvarstode
till sitt ursprungliga belopp, och dä ängens afkastning pä långt när icke uppginge
till samma belopp som augmentsräntan, utan bristen finge fyllas af räntegifvaren,
4
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 63.
har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes förordna om nödiga åtgärders vidtagande för utrönande
i hvad mån ersättning kan vederbörande räntegifvare tillkomma samt derom
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition.
Sedermera har motionären uti en till Stats-Utskottet ingifven skrift återkallat
sin uti motionen gjorda uppgift angående förminskning af nämnda ängs areal.
Då emellertid motionären icke ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf
någon åtgärd från det allmännas sida, undantagsvis eller i annan ordning än författningarne
om hemmansförmedling i allmänhet stadga, må anses påkallad, saknar
Utskottet anledning förorda motionärens framställning, hvilken Utskottet hemställer
måtte
lemnäs utan afseende.
Stockholm den 29 Mars 1866.
N:o 63»
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Mars 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, t anledning af Kongl. Majds nådiga Skrifvelse lill Rikets
Ständer, angående väckt fråga om Sala silfververks återgång
ull Statens disposition.
(I. A.)
Uti underdånig skrifvelse den 25 Juli 1863 hade, i anledning af gjorda
framställningar. Rikets då församlade Ständer, — under anförande hufvudsakligen, hurusom
det vore i högsta måtto angeläget, att frågan om Sala bergslags rätt till fortfarande
arrende af Sala silfververk snart blefve afgjord, enär Kronan genom arrendet
tillskyndades stora förluster, uppgående till ett' ärligt belopp af omkring 20,000
R:dr, förutom en högst betydligt minskad afkastning af jordbruket, hvilken icke
kunde till siffran beräknas, samt då det syntes Rikets Ständer antagligt, att jemväl
bergslagsintressenterne kunde finna med sin fördel förenligt att, emot erhållande
af nöjaktig ersättning, afstå från arrendet af silfververket, — anhållit, att bergslagsintressenterne
måtte varda hörda, huruvida och på hvad vilkor de kunde vilja
afstå från sitt innehafvande arrende af Sala silfververk, äfvensom att Kongl. Maj:t,
efter vederbörandes hörande, täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
nådig Proposition i ämnet.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
5
Rörande ett af Fabriksidkaren J. E. Lundgren år 1861 hos Kongl. Maj:t
gjordt anbud att, på uppgifna vilkor, af Staten inköpa silfververket hade, enligt
hvad af ofvanberörda, den 29 December förlidna år till Rikets nu församlade Ständer
aflåtna nådiga Skrifvelse (N:o 67) inhemtas, Kongl. Kammar- och Kommers-kollegierna,
efter det bergslagsintressenterne blifvit deröfver hörda och Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i .Westmanlands län utlåtande afgifvit, uti infordradt underdånigt
yttrande af den 7 Mars 1863 anfört, att då, genom Kongl, transporten af silfververket
å Sala bergslag och stadfästelsen derå af den 9 September 1741, bergslaget
blifvit berättigadt att, så länge det förmådde efter rätt bergsvis hålla grufvan och
silfververket vid magt och behörig drift, verket behålla med dervid i öfrigt fästade
vilkor, så borde, enligt Kongl. Kollegiernas åsigt, bergslaget, i afseende å hvars
fullgörande af sina förbindelser emot Staten någon anmärkning icke förekommit, desto
mindre då kunna mot sin vilja skiljas från silfververkets innehafvande och begagnande,
som de genom berörda transport och stadfästelse, äfvensom genom det den 20
September 1743 om hemmansräntorna i de sex socknarne i Öfver-Tjurbo härad upprättade
arrendekontrakt, bergslaget gifna försäkringar redan, såväl i frågan om bildandet
af den så kallade ränteersättningsfonden enligt Kongl. Brefvet den 31 Oktober
1829, som i den sedermera, i följd af den beslutade skatteförenklingen i landet, uppkomna,
enligt Kongl. Brefven den 3 April och 24 Augusti 1860, ansetts vara af
beskaffenhet att de icke borde af Staten godtyckligen brytas; i följd hvaraf, och
då pluraliteten af de vid hållen bolagsstämma den 24 Juli 1862 för frågans behandling
tillstädeskomna delegare i bergslaget yrkat bergslagets bibehållande vid
de rättigheter och förmåner i afseende å silfververket, som blifvit detsamma tillförsäkrade,
hvarken Lundgrens köpeanbud, i Kollegiernas tanke, syntes kunna antagas
eller den af Kongl Maj:ts Befallningshafvande uti dess afgifna utlåtande gjorda hemställan
att, i händelse försäljning af silfververket icke komme att ske, detsamma
måtte till Kronan återvinnas, för att nedläggas, böra till någon åtgärd föranleda.
Sedan Kongl Maj:t, som genom nådigt beslut den 14 Augusti 1863 funnit Fabriksidkaren
Lundgrens köpeanbud icke, emot bergslagsintressenternes bestridande, till
någon vidare åtgärd föranleda, i sammanhang dermed, i anledning af Rikets Ständers
ofvannämnda underdåniga skrifvelse, anbefallt Kongl. Majds Befallningshafvande i länet
att inhemta och till Kongl. Majit inkomma med bergslagsintressenternes yttrande,
huruvida och på hvilka vilkor de kunde vilja afstå från sitt arrende af Sala silfververk,
så hade, uti en genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insänd underdånig
skrifvelse, bergslagsstyrelsen, med öfverlemnande af utdrag ur protokollet
vid den inför bemälda styrelse den 29 Januari 1864 hållna ordinarie bergslagsstämma,
anmält att, efter det vid extra bergslagsstämma den 29 Oktober 1863, i
anseende till ärendets vigt, dess afgörande blifvit uppskjutet, bergslaget å nyssberörda
ordinarie bergslagsstämma efter omröstning förklarat, att detsamma icke ville
afträda silfververksarrendet, utan påyrkade dess orubbade bibehållande; och hade,
uti häröfver den 19 Oktober 1864 afgifvet underdånigt yttrande, Kongl. Kommers-kollegium
anfört, att, då detta Kollegium gemensamt med Kongl. Kammar-kollegium, uti
ofvanberörda, i anledning af Fabriksidkaren Lundgrens köpeanbud den 7 Mars 1863
afgifna underdåniga yttrande, förmält sig anse, att Sala bergslag, såsom varande genom
Kongl, transporten af silfververket å bergslaget den 20 Januari 1682 och den derå den 9
September 1741 meddelade stadfästelse, berättigadt att, så länge det förmådde efter
rätt bergs vis hälla grufvan och silfververket vid magt och behörig drift, verket bibe
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 64.
hålla, med dervid i öfrigt fästade vilkor, och i afseende å hvars fullgörande af sina
förbindelser mot Staten någon anmärkning icke förekommit, ej kunna mot sin vilja
från silfver verkets innehafvande skiljas, samt sedan nämnda underdåniga utlåtande afgafs
icke heller anledning förekommit, det bergslaget skulle hafva i sina åligganden
mot Staten brustit, Kongl. Kollegium, med åberopande af de i nämnda utlåtande anförda
grunder, hvilka ock syntes Kollegium vara i Kongl. Majrts nådiga Bref den 14
Augusti 1863 godkända, funnit Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga skrifvelse
icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda.
Med afseende å hvad Kommers-kollegium sålunda anfört och handlingarne för
öfrigt innehålla, har Kongl. Maj:t icke funnit skäl att uti ifrågavarande ämne nu vidtaga
annan åtgärd, än att Kongl. Maj:t till Rikets Ständers kännedom meddelat hvad
i anledning af sednast församlade Ständers ofvanberörda framställning, på sätt omförmäldt
blifvit, förekommit; hvilket Stats-Utskottet, som efter remiss fått emottaga
ofvanberörda nådiga Skrifvelse, ansett sig endast böra
hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 29 Mars 1866.
X:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Mars 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väcld motion om eftergift af Kronans rätt
lill dana-arf efter aflidne Klockaren C. P. Bergstedis jemväl
aflidna hustru Anna Maria Reis.
(I. A.)
Motion härom är, under åberopande af 56 § Riksdags-ordningen, hos BondeStåndet
väckt af Riksdagsfullmägtigen Carl Dahlgren från Elfsborgs län. Af denna
till Stats-Utskottet remitterade motion (N:o 360) äfvensom utaf de motionen bilagda
handlingar inhemtas, hurusom klockaren Bergstedts ofvanbemälda hustru Anna
Maria Reis den 18 September 1860 aflidit och att den henne efterlefvande mannen
under den 31 Oktober samma år i bevakningsändamål till Wäne Häradsrätt ingifvit
ett emellan bemälda makar den 3 Juli 1855 upprättadt testamente, som, enligt
uppgift, skulle vara af det innehåll, att hvilken af dem, som den andre öfverlefde,
egde full rätt att efter godtycke anordna om qvarlåtenskapen, utan arfvingarnes
intrång å någondera sidan. Häradsrätten hade föreskrifvit att testamentet skulle i
laga ordning delgifvas hustru Bergstedts närmaste arfvingar, hvilka egde inom natt
Stats-Utakottets Utlåtande N:o 64.
7
och år efter delfåendet klandertalan deremot anställa i händelse af befogenhet.
Bevis att en sadan delgifning egt rum saknades. Emellertid afled äfven mannen
Bergstedt den 18 April 1863, utan att, så vidt handlingarne utvisa, hafva förordnat
något i afseende å qvarlåtenskapen. Han efterlemnade såsom arfvingar trenne brodersbarn.
men efter hustru Bergstedt läto några arfvingar sig icke afhöra, oaktadt kungörelse
om arfvet skulle under Augusti månad 1863 blifvit i Post- och Inrikes
Tidningar införd. Arfskifte efter klockaren Bergstedt förrättades den 7 September
1864, dervid hans arfvingar af qvarlåtenskapen tilldelades 619 R:dr 42 öre och
återstoden 410 R:dr 8 öre, utgörande hustruns fördel, giftorätt och morgongåfva,
afsattes för att innestå hos utredningsmannen af boet, till dess annorlunda blefve
förordnadt. Sedermera har utredningsmannen trenne gånger, nemligen under den 1
December 1864 samt den 2 Januari och den 3 Februari 1865, låtit i Post- och
Inrikes Tidningar införa en uppmaning till hustru Bergstedts okända arfvingar att
inom natt och år göra sina arfsanspråk hos utredningsmannen gällande; men då
det oaktadt icke någon arfvinge efter hustru Bergstedt sig ännu anmält, har motionären
ansett berörda medel 410 R:dr 8 öre numera utgöra danaarf, som skulle
Kronan tillfalla. Som emellertid Gerdhems församling der de åldriga makarne
Bergstedt länge haft sitt hemvist, genom tid efter annan Iemnadt understöd bidragit
till qvarlåtenskapens sandande, och församlingen haft betydliga utgifter för ordnande
af sitt folkskoleväsende, hvarför församlingen ännu till någon del häftade i
skuld, har motionären anhållit, att Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att
den rätt Staten kan ega till ifrågavarande 410 R:dr 8 öre måtte på Gerdhems församling
öfverlåtas, för att användas till understöd för dess folkskolor.
Då, sä vidt handlingarne utvisa, någon åtgärd ej ännu blifvit af domaren
äskad, för att i behörig ordning fä utrönt om några arfvingar efter hustru Bergstedt
finnas, måste det vara för tidigt att frän Statens sida förfoga öfver ifrågavarande
qvarlåtenskap, hvadan Utskottet, äfven i saknad af fullständig kännedom, ej mindre
om ofvanberörda testamentes innehåll, än äfven huruvida såväl detsamma sorn det
efter klockaren Bergstedt förrättade arfskifte vunnit laga kraft, hemställer,
att motionärens framställning icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Mars 1866.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 65.
N:o 65.
Ank. till Exp.-Utsk. den 31 Mars 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion angående nedsättning i skattetalet
för vissa krononybyggen inom de Norrländska lånen.
(I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 271) har Riksdagsfullmägtigen P. Engman från Wester-Norrlands län föreslagit,
det Rikets Ständer måtte besluta att, med bibehållande af arealen till alla de
inom de Norrländska länen under de sista tio åren skatt-lagda krononybyggen, skattetalet^
för desamma skulle till hälften nedsättas, eller, om sådant efter behörig utredning
ej kunde bifallas, samtlige nybyggarne i nämnda län kunde fä åtnjuta
dubbelt sä många frihetsår, sorn dem vid skattläggning nu beviljades. Till stöd
för denna framställning har motionären, jemte skildring af nybyggarens ställning,
hvilken, enligt motionärens uppgift, skulle vara ytterst beklagansvärd, hufvudsakligen
anfört, att, oaktadt afvittringsstadgans föreskrift att, i förhållande tili hvarje
orts skattläggnirigsmetod, de gamla och de nya hemmanen icke borde blifva i afseende
å förmåner och godhet olika, sådant likväl, i följd af olika tillämpning af
denna föreskrift, blifvit förhållandet. Om en insynad trakt innehölle från 500 täll
2,500 tunnland duglig mark, skattlades den till ett gärdemantal eller helt hemman,
med skyldighet att, innan frihetsåren tilländaginge, hafva uppodlat 16 å 30 tunnland
åker, samt äng i förhållande derefter. Befrielse från erläggande af ränta eller
skatt beviljades väl, i Jemtland för 15 till 30, i de öfriga länen för 2 å 50 år,
räknadt frän det afvittringen vunnit laga kraft, dock så att, sedan hälften eller
|:delar af frihetsåren tilländagått, halfva räntan borde utgöras; men sedermera
skulle hela räntan jemte öfriga onera till Staten och kommunen utgöras, uppgående
till samma belopp, sorn erlades för hemman, hvilka i årtusenden varit odlade och
i godhet icke vore jemförliga med de nya hemmanen. Följden deraf blefve den
fattigdom och det elände, som nu herrskade hos nybyggarne i dessa provinser
och
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 65.
9
och gjorde, såsom motionären uttryckt sig, do öfra delarne af aila de Norrländska
länen, med få undantag, till ett enda stort fattighus.
Stats-Utskottet, sorn icke är i tillfälle att tillförlitligt kunna bedöma om och
i hvad mån motionärens mörka skildring af tillståndet hos de Norrländska nybyggarne
må vara med verkliga förhållandet i allmänhet öfverensstämmande, hyser emellertid
tvifvelsmål om detta tillstånd skulle i väsendtlig mån förbättras, äfven om-den
af motionären föreslagna åtgärd vidtoges. De Norrländska nybyggenas förnämsta
värde eller, om Utskottet så får uttrycka sig, kapital, ligger nemligen i flera orter
uti den skog, som befinnes å den insynade marken. Afkomsten af denna skog, anlitad
i den mån återve^ten ersätter densamma, mäste utgöra en af de förnämsta
källorna till fortfarande utkomst för den Norrländske nybyggaren, hvars behof i
allmänhet icke torde kunna tillfredsställa^ af den afkastning, ett mindre tacksamt
åkerbruk jemte boskapsskötseln lemnar. Anlitas nu det dyrbara kapital, som ligger
uti skogen, i vidsträcktare mån under de första åren, fri dispositionsrätt dertill erhålles,
än som kan vara förenligt med dess bibehållande, så är helt naturligt alt.
nybyggarens ställning försämras, och tillvägagår man så, som motionären uppgifvit,
eller att öfverlemna hela skogen åt någon sågverksegare till sköfling, så måste denna
ställning blifva ganska bekymmersam, särdeles om nybyggets uppodling bedrifves
fullkomligt såsom en bisak eller blott såsom ett medel att erhålla fri dispositionsrätt
till skogen, hvilket icke så sällan lärer vara fallet Den sjelfförvållade fattigdom,
som på sådant sätt uppkommer, är dock, enligt Utskottets tanke, äfven för efterdömets
skull icke förtjent af det deltagande att Staten, till lindring deraf, skulle
medgifva sådana eftergifter, som motionären föreslagit; #ch då det i hvilket fall som
helst icke kan vara lämpligt att, utan föfegången noggrann undersökning och utredning
af förhållandet, vidtaga en sådan åtgärd, hemställer Utskottet,
att motionärens framställning icke måtte till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Mars 1866.
Reservation:
Af Herr P. Staaff: ”Då jag icke i allo kan dela de åsigter, i stöd af hvilka
Stats-Utskottet afstyrkt bifall till Per Engmans motion, rörande nedsättning i skattetalet
för vissa nybyggen i de Norrländska länen, nödgas jag, för att icke anses
hafva biträdt dessa åsigter, härmedelst mot betänkandet mig reservera.
Jag anser nemligen egotilldelningen till de Norrländska nybyggena hafva i sednare
tider verkstälts på ett sätt, som måste medföra en stor olikhet i nybyggenas
värde och föranledt dertill, att inom en icke alltför aflägsen framtid en del af hemmanen
falla i ödesmål, då deremot andra skola alltjemnt bibehålla ett högt värde.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2
K)
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 65.
Orsaken härtill ligger i den gamla afvittringsstadgans otydlighet och det olika sätt,
hvarpå densamma nu, eino t tillförene, blifvit tolkad och tillämpad. Otvifvelaktigt
mäste förr eller sednare rättelse härutinnan ske; men då dels sådan rättelse, på
sätt också Utskottet antagit, icke kan vinnas utan en föregången, mera allmän och
omfattande undersökning, dels frihetsårens fördubbling långt, ifrån skulle leda till
ändamålet, anser äfven jag, för min del, motionärens framställning icke böra till någon
åtgärd föranleda”.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1866.
