# ID: svediakorp-gov2462
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,573
# sentences: 2,632
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
—=*=©CÖOGOCCOe-»—
FJERDE SAMLINGEN.
12Z Afdelningen:
Stats-Utskottets Memorial, Utlåtanden octa Betänkanden.
FÖRSTA BANDET.
Stats-Utskottets Memorial N.-o 1.
1
i!':o 1.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Nov. 1865. kl. 6 e. m.
Memorial.
„ /
Stats-Utskottet, som denna dag fått emottaga Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, har, enär, jemlikt 27 § i Riksdags-ordningen,
riksdagens början räknas från den dag högstberörda nådiga Proposition aflemnas,
skolat sådant i nämnda afseende anmäla; och varder ett tryckt exemplar af samma
nådiga Proposition med tillhörande bilagor härjemte hvarje Riks-Stånd tillstäldt.
Stockholm den 1 November 1865.
På Ridderskapet och Adelns ledamöters v&gnar: På Preste-Ståndets ledamöters vägnar:
Arvid Fr. Posse. Th. Annerstedt.
På Borgare-Ståndets ledamöters vägnar: På Bonde-Ståndets ledamöters vägnar:
L. J. Hierta. A. Erikson.
M. Nordlindh.
Bih. till ii. St. Brot. 1805 é 1866. 4 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
1
Stats-Utskottets Memorial N:o 2.
Hk so 2.
Ank. till Exp. Utak. dan 2 Nov. 1865, kl. 6 e. tu.
Memorial, angående tillökning af Utskottets tjenstemannapersonal.
I anseende till mängden och beskaffenheten af de till Stats-Utskottets handläggning
hörande göromål, såsom omfattande både Statsverkets och Riksgäldskontcrets
ärenden, har, vid föregångne riksdagar, detta Utskott, utöfver den i Riksdagsordningens
24 § bestämda tjenstemannapersonal, nemligen en Sekreterare och lör
hvarje afdelning en Kanslist, haft af nöden och fått begagna en särskild Sekreterare
till biträde vid de Riksgäldsverket rörande frågor, en Kamererare för räkenskapsgöromålen
i afseende på statsregleringens olika delar, samt en tillökad kanslibetjening;
och då göromålen inom Utskottet sannolikt äfven under innevarande riksdag
blifva många och magtpåliggande, får Utskottet, med stöd af hvad nyss åberopade §
vidare innehåller, till Rikets Ständer hemställa,
det Utskottet må tillåtas att, för ärendenas behöriga _ ock
skyndsamma behandling, ytterligare antaga, i mån af behof, en
Sekreterare för Riksgälds-afdelningen, en Kamererare och två
Notarier.
Stockholm den 1 November 1865.
Siats-Utskottets Memorial N:o 3.
3
Sfs© 3.
Ank. till Exp.-Utsk. don 16 Nov. 1865, kl. 12 nvdd.
Memorial, med den till Rikets nu församlade Ständer
af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret afgifna
Berättelse.
(Riksg.-Afd.)
Stats-Utskottet, som fått emottaga den af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
enligt 250 § af det för nämnde Verk gällande reglemente, afgifna berättelse om Riksgälds-kontorets
ställning och förvaltning sedan början af sistförflutne riksdag, har, i
likhet med hvad under föregående riksdagar iakttagits, skolat samma berättelse till
Rikets Ständers kännedom härmed öfverlemna; kommande Utskottet att framdeles
under riksdagens lopp afgifva sitt utlåtande om Riksgälds-kontorets styrelse och förvaltning
under den tid berättelsen omfattar.
Stockholm den 16 November 1865.
Berättelse lil! Rikets Högloflig» Ständer, angående Riksgälds-kontorets ställning
och förvaltning sedan början af 1862 och 1883 års riksdag.
Utom de i 250 § af Riksgälds-kontorets reglemente föreskrifna berättelserna
till Rikets Ständers numera årligen sammanträdande Revisorer, åligger det enligt
samma § Fullmägtige att vid riksdagens början afgifva till Rikets Höglofliga Ständer
en fullständig berättelse om Riksgälds-kontorets ställning och förvaltning under hela
den tid, som förflutit sedan Fullmägtiges berättelse till Rikets vid näst föregående
riksdag församlade Ständer afgafs.
Då den sålunda till sin omfattning angifna framställning angående Riksgäldskontorets
rörelse och tillstånd, som Rikets Ständer förklarat sig vid nu började riksmöte
vilja från Fullmägtige mottaga, torde böra utgöra en fortsättning al förut aflemnade
enahanda redovisningar för detta Kontors verksamhet och förhållandet mellan
dess skulder och tillgångar, hafva Fullmägtige ansett sig i den berättelse, Fullmägtige
få härnedan vördsamt afgifva, böra bibehålla samma efter ordningsföljden
4
Stats-Utskottets Memorial N:0 3.
af stadgandena i Kontorets reglemente lämpade, uppställning, som varit antagen för
alla under sednare tider rörande Riksgälds-kontoret afgifna riksdagsberättelser,
Riksgälds-kontorets skulder.
(Reglementets 2—28 §§.)
Utan beräkning af den fonderade statsskulden, för hvars liqviderande till kapital
och räntor särskilda under hela amorteringstiden utgående årliga anslag blifvit
af Rikets Ständer anvisade och hvilken skuld vid sådant förhållande ansetts icke
behöfva med hela sitt återstående kapitalbelopp årligen upptagas i Riksgälds-kontorets
hufvudbok, uppgingo Riksgälds-kontorets skulder
vid början af år 1862 till
R:dr 11,701,686: 22.
vid början af år 1863 till
» 8,061,762: 11.
vid början af år 1864 till
» 7,745,904: 59.
och vid innevarande års början till  » 14,495,654; 59.
Således hafva skuldernas sammanlagda belopp under år
1862 minskats med
R:dr 3,639,924: 11.
och under år 1863 med  « 315,857: 52.
eller under dessa 2 år med tillsammans
R:dr 3,955,781: 63.
men deremot under sistförlidet år ökats med ej mindre än  » 6,749,750: —
så att skulderna vid början af innevarande år öfverstego det belopp, desamma vid
1862 års början utgjorde, med
R:dr 2,793,968: 37.
Den ansenliga skuldtillökningen under år 1864 föranleddes genom den i detta
års hufvudbok skedda uppdebitering af då till utbetalning förfallna extra statsanslag,
som vid sednaste riksdag anvisades till utgående från Riksgälds-kontoret, och genom
det under samma år, med afseende å det beviljade kreditivet till försvarsverkets fullständigare
ordnande, upptagna tillfälliga lån.
Dylika af Rikets Ständer, tid efter annan, å Riksgälds-kontoret anvisade, men
icke utbetalda statsanslag, hvilka, såsom derstädes innestående, äro inbegripna uti
ofvanuppgifna skuldsummor, utgjorde vid nedannämnde års början följande belopp,
nemligen:
vid 1862 års
R:dr 2,678,023: 51.
„ 1863 års
» 2,499,722: 27.
„ 1864 års
» 2,259,116: 95.
„ 1865 års
» 6,067,625: 98.
De fonderade statslånen oberäknade, uppgingo sådana Riksgälds-kontorets
skulder, för hvilka ränta måste erläggas,
till R:dr 4,072,313: 27. vid 1862 års början;
till „ 3,836,426: 66. vid 1863 års början;
till n 3,514,060: 54. vid 1864 års början;
och till » 6,381,550: 51. vid innevarande års början.
I afseende på beloppet af samt betalningsvilkoren för de särskilda lån, hvarigenom
ofvanstående skuldsummor till hufvudsakligaste delen uppkommit, torde Fullmägtige
icke behöfva här meddela någon närmare upplysning, enär fullständiga uppgifter
derom finnas intagna i de af Rikets Ständers Revisorer angående Riksgäldskontoret
afgifna berättelser.
Vid slutet af förra hälften af innevarande år hade, enligt ett i Riksgäldskontorets
Boksluts-kontor uppgjordt och Kommissariatets för nämnde halfår afgifna
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
f
5
berättelse bifogadt sammandrag öfver Riksgälds-kontorets tillgångar och skulder, de
sednare ökat sig till
R:dr 26,187,390: 90.
hvaraf de räntebärande skulderna, deruti detta års temporära
statslån å 10,800,000 R:dr innefattas, utgjorde
» 17,182,462: 95.
samt de innestående statsanslagen
» 6,495,218: 21.
De ränte-utgifter Riksgäldskontoret för sina skulder måst vidkännas utöfver
de räntor, som inbegripas uti annuitetsanslagen för fonderade
statslånen, hafva utgjort under år 1862  R:dr 161,897: 23.
„ „ 1863
* 152,605: 89.
» » 1864
» 231,827: 56.
och under förra hälften af år 1865
» 86,801: 39.
Genom fortsatt amortering af de för jernvägars anläggande, före sednaste
riksdag, upptagna fonderade lån, hafva dessa låns oguldna kapital-belopp under tiden
från 1862 års början till 1864 års slut minskats med nedannämnda belopp, nemligen
1855 års jernvägslån med
R:dr 42,600: —
1858 års dito med Tlilr. Pr. Cour. 283,500 eller
» 756,000: —
1860 års dito emot 4 1/2 proc.
obligationer med Thlr. » 271,400 eller  # 723,333: 33.
1860 års dito emot premieobligationer
med
n 152,083: 10. eller
» 405,555: 56.
1861 års dito med
» 95,000: —
1864 års dito med 1,700 Pounds Sterb eller  « 30,260: —
Efter dessa, i öfverensstämmelse med de fastställda amorteringsplanerna,
verkställda afbetalningar å sagda lån, utgjorde vid sistlidet års slut det återstående
kapitalbeloppet af 1855 års lån  R:dr 237,300: —
af 1858 års lån
» 20,222,400: —
af 1860 års lån emot 4 1/2 proc. obligationer
7,605,900 Thl eller „ 20,282,400: —
och emot premie-obligationer, enligt
det rörande dessa obligationers bokföring
meddelade särskilda stadgande, 1,801,666 Thl. 20 gr. eller » 4,804,444: 44.
af 1861 års lån
n 2,905,900: —■
af 1864 års lån
» 9,861,200: —
eller tillsammans R:dr 58,313,644: 44.
De för dessa lån bildade särskilda liqvidations- och amortissementsfonder hade
vid samma tid följande behållningar, nemligen:
amortissementsfonden för 1855 års lån
R:dr 5,113: 10.
dito för 1858 års lån
„ 723,275: 1.
dito för 1860 års lån
» 506,293: 4.
dito för 1861 års lån
» 25,876: 76.
Summa R:dr 1,260,557: 91.
Till ränte- och amorteringsliqvider för nu ifrågavarande lån hafva under tiden
från 1862 års början till slutet af innevarande års förra hälft utaf dertill anvisade
medel utbetalts:
6
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
för 1855 års lån
för 1858 års lån
för 1860 års lån
för 1861 års lån
R:dr 76,193: 09.
» 4,107.214: 44.
r 5,034,016: —
» 588,342: 75.
och för 1864 års lån
503,878: 10.
samt följaktligen tillsammans
R:dr 10,309,644: 38.
De för Svenska statslånen utgifna, hittills icke förfallna, fonderade obligationer
utgöras af:
197 st. 4 procents-obligationer, daterade den 30 Juni 1855, å 1,000 R:dr R:mt
hvardera;
9 st. dito dito samma dag å 300 R:dr hvardera;
88 st. 3 1/2 procents-obligationer, daterade samma dag, å 400 R:dr hvardera;
5,593 st. 41/2 procents-obligationer, daterade dels den 1 Mars 1858 och dels
den 1 Maj 1860 å 1,000 Thl. Pr. Courant hvardera;
11,533 st. dito dito å 500 Thaler hvardera;
9,326 st. dito dito å 200 Thaler hvardera;
18,646 st. dito dito å 100 Thaler hvardera;
209,850 st. premie-obligationer, daterade den 1 Maj 1860, å 10 Thaler hvardera;
1,000 st. 41/2 procents-obligationer, daterade den 30 Mars 1861, å 2,000 R:dr
R:mt hvarandra;
1,800 st. dito dito å 400 R:dr hvardera;
1,517 st. dito dito å 100 R:dr hvardera;
50 st. 41/2 procents-obligationer, daterade den 15 April 1864, å 1,000 Pounds
Sterling hvardera;
98 st. dito dito å 500 Pounds hvardera;
496 st. dito dito å 200 Pounds hvardera;
3,527 st. 4 1/2 procents-obligationer å 100 Pounds Sterling hvardera.
Utaf de, enligt reglementets 7 §, under år 1841 af Riksgälds-kontoret utfärdade
968 st. 4 procents-obligationer å 4,000 R:dr Banko hvardera för Bikets Ständers
Banks fordran af Statsverket för lemnade förskott till krigskostnader under åren
1808 och 1809, hafva under de tre sednast förflutna åren ytterligare infriats 56 st.,
och utgör de ännu icke inlösta obligationerpas antal 440 stycken och dessas sam
manlagda kapital-belopp i Riksmynt Riksdaler 2,640,000.
Efter skedda uppsägningar å obligationsinnehafvarnes sida, hafva, sedan sistförlidne
riksdags början, utaf de år 1854 utgifna obligationerna för det i anledning af
kreditivet för upprätthållande af rikets neutralitet då upptagna lån, 82 stycken 4proc.-  obligationer å tillsammans 73,000 R:dr Banko blifvit inlösta; hvarefter de ännu utelöpande
obligationerna för detta lån utgöra 152 stycken, af hvilka 146 lyda å 1,000
och 6 å 250 R:dr Banko hvardera.
Till följd af föreskrifven oafbruten förräntning af den fond, som, på sätt reglementets
16 § innehåller, blifvit bildad och i Riksgälds-kontoret afsatt för Hjelmare
kanal- och slussverks framtida underhållande, har denna fond ökats från dess i sed
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 3. 7
naste riksdagsberattelse uppgifna belopp vid 1862 års början R:dr 65,818: 35. till
76,193 R:dr, hvartill densamma vid utgången af sistlidet år uppgick; kommande denna
fond, som under hvarje år skall tillvexa med 5 procent å dess belopp vid årets början,
att vid innevarande års slut öfverstiga 80,000 R:dr.
I öfverensstämmelse med det i reglementets 17 § åberopade stadgande har,
till bildande af en reparationsfond för Strömsholms nya kanal, vid slutet af åren 1862,
1863 och 1864, genom Kanaldirektionen, till Riksgälds-kontoret aflemnats räntebärande
handlingai-, bestående af dels obligationer och dels inteckningar för ej
mindre den summa af 4,500 R:dr, hvartill det årliga bidraget till nämnde fond blifvit •
nedsatt under den tid, som erfordras för amorteringen af bolagets skuld till Handelsoch
Sjöfartsfonden, än äfven för den upplupna räntan å de förut aflemnade säkerhetshandlingarne.
Den genom detta årliga bidrag redan bildade reparationsfondens
belopp uppgår till 19,000 R:dr.
Do, enligt reglementets 18 §, till kostnader för ekeplanteringars anläggning
och underhållande aisedda och i Riksgälds-kontoret mot 4 procent årlig ränta inne
stående
medel, hvilkas belopp, med tillägg af derå beräknad ränta, vid 1862 års ingång
utgjorde R:dr 457,272: 62.
hafva under sednast förflutna tre år ökats genom ytterligare influten
lösen för de å skattejorden vexande ekar  R:dr 3,626: 78.
och genom fortsatt ränteberäkning å sagde medel ... » 36,311: 81. 39,938: 59.
R:dr 497,211: 21.
Deremot hafva Under samma år till utgifter i och för ekeplanteringarne
på Wisingsö, i föreskrifven ordning, från Riksgäldskontoret
utbetalts tillsammans
» 12,000: —
hvadan det härstädes innestående beloppet af dessa medel vid innevarande
års början utgjorde
R:dr 485,211: 21.
Då under den tid, hvarom nu är fråga, någon anvisning eller reqvisition icke
skett å det vid sednaste riksdag återstående beloppet utaf den uti reglementets 20
§ omförmälda fond, som blifvit afsatt för afskedade folkskolelärares pensionerande,
så innnestår ännu i Riksgälds-kontoret den i åberopade § uppgifna återstoden, 101,940
R:dr, utaf denna fond. Den förstärkning Rikets sednast församlade Ständer beslöto
bereda åt densamma genom anslåendet dertill af slutliga besparingen å de vid 1859
och 1860 års riksdag till folkundervisningens befrämjande anvisade medel, har, i anseende
till saknad kännedom om denna slutliga besparings belopp, ännu icke kunnat i
Riksgälds-kontorets räkenskaper sagde fond tillgodoföras.
8
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Den hos Riksgälds-kontoret innestående behållningen af de, enligt reglementets
24 §, för undsättningar vid missvexter eller felslagna skördar anvisadé medel
utgjorde, då Fullmägtiges berättelse till Rikets sednast församlade Ständer af
gafs,
R:dr 1,358,731: 66-
Under den sedermera förflutna tiden har Kongl. Statskontoret
ytterligare öfverlemnat till Riksgälds-kontoret
för sagde ändamål afsedda medel, under år 1863 R:dr 40,000: —
under år 1864
n 80,000: —
och under innevarande år
» 30,000:
Utaf de sålunda dels före och dels under samt efter
sednaste riksdag af Riksgälds-kontoret emottagna
undsättningsmedlen hafva efter nämnde riksdags
början härifrån reqvirerats och utbetalts:
under December 1862  R:dr 125,000:
under år 1864
» 165,000:
och under detta år -  » 30,000:
— 150,000: —
R:dr 1,508,731: 66.
eller tillsammans
320,000: —
utgörande den uti Riksgälds-kontoret nu innestående
behållning af dessa medel
R:dr 1,188,731: 66.
ftilisgälds-kontorets fordringar och öfriga tillgångar.
(Reglementets 29—86 §§.)
Utom de behållningar, som tillhörde liqvidations- och amortissementsfonderna,
utgjorde Riksgälds-kontorets tillgångar:
vid 1862 års början
R:dr 15,240,186: 66.
vid 1863 års början  » 16,791,292: 11.
vid 1864 års början  » 22,036,330: 61.
och vid 1865 års början  » 26,225,644: 92.
Således hafva tillgångarne under de sednast förlidna åren oafbrutet ökats;
och har denna tillökning under de särskilda åren uppgått till följande belopp, nemligen:
under
år 1862 till
R:dr 1,551,105: 45.
år 1863 till
« 5,245,038: 50.
« år 1864 till
« 4,189,314: 31.
och följaktligen under dessa tre år till ett sammanlagdt belopp af É:dr 10,985,458: 26.
Den del af ofvanuppgifna tillgångar, som utgöres af fordringar, för hvilka
Riksgälds-kontoret åtnjuter ränta, har deremot, sedan den under
år 1862 ökats från
R: dr 10,987,454: 6.
till
« 12,770,718: 27.
och under år 1863 till
« 13,473,758: 37.
minskats under år 1864 till
« 12,489,835: 19.
varande minskningen under sistnämnda år hufvudsakligen föranledd genom den då
skedda
Stats-Utskottets Memorial N:o S.
9
skedda inskränkningen af Riksgälds-kontorets lånerörelse i ock för den kontanta behållningens
förräntande.
Sådana lånefordringar, hvilka först framdeles efter viss bestämd tids förlopp
blifva räntebärande, utgjorde vid början af år 1862
R:dr 956,766: —
och hade genom den medgifna räntefrihetstidens tilländagående minskats
vid början af år 1863 till  » 808,980: —
samt vid 1864 års början till
» 473,047: —
Såsom en följd af de under sistnämnda år verkställda utbetalningar
å de vid sednaste riksdag beviljade och under de närmaste
åren räntefria lånen för åtskilliga enskilda jernvägsanläggningars
utförande, hade ifrågavarande lånefordringar vid detta års början
ökat sig till det jemförelsevis högst ansenliga beloppet af ...  » 3,716,776: 67.
Öfriga tillgångar eller de fordringar, som hvarken nu äro eller framdeles blif
va
räntebärande, utgjorde vid böljan af åren 1862 och 1863 nära samma belopp, nemligen
3,149,232 R:dr, då det förra och 3,035,376 R:dr 61 öre då det sednare året började,
men under de två sistförflutna åren halva dessa tillgångar
stigit år 1863 till
R:dr 7,833,030: 91.
och år 1864 till
« 9,831,381: 90.
Uti denna sistnämnda summa ingår dock det före sistlidet års slut lyftade
beloppet, 2,510,000 R:dr, utaf kreditivet till kostnader för fullständigare ordnande af
rikets försvarsverk, hvilket hittills balanserade kreditivbelopp torde efter derför afgifven
redovisning komma att ur räkenskaperna a floras.
Enligt den Kommissariatets berättelse för innevarande års förra hälft bifogade
uppgift å Riksgälds-kontorets skulder och tillgångar, utgjorde vid sagda halfårs slut
Riksgälds-kontorets fordringar, för hvilka ränta erlägges
R:dr 12,623,985: 78.
och ännu räntefria, men framdeles räntebärande lånefordringar » 7,632,013: 34.
deraf de för enskilda jernvägsanläggningar utgifna lånen uppgingo
till
„ 6,455,903: 34.
samt alla öfriga fordringar och tillgångar till  » 20,376,422: 5.
Summa R:dr 40,632,421: 17.
Den å Riksgälds-kontorets egentliga inkomst- och utgiftsräkning i Rikets Ständers
Bank innestående, i nu uppgifna tillgångar inbegripna, kontanta behållning utgjorde
vid 1862 års början
R;dr 419,531: 28.
vid 1863 års »
„ 202,760: 39.
vid 1864 års »
„ 1,793,958: 68.
och vid 18.65 års början
» 365,984: 71.
samt vid slutet af Juni månad sistnämnda år
„ 786,718: 49.
Då de fonderade statslånen icke tagas i beräkning, visar sig, vid jemförelse
mellan Riksgälds-kontorets tillgångar och skulder, att detta Verks kapitalöfverskott eller
det belopp, hvarmed dess fordringar och öfriga tillgångar, enligt nedannämnda års
afslutade hufvudböcker, öfverstego skulderna, uppgick vid slutet
af år 1861 till
R:dr 3,538,500: 44.
vid slutet af år 1862 till  » 8,729,530: —
vid slutet af år 1863 till .’.  „ 14,290,426: 2.
och vid slutet af år 1864 till  „ 11,729,990: 33.
Enligt ofvanåberopade särskilda uppgift öfver Riksgälds-kontorets tillgångar
och skulder vid slutet af innevarande års förra hälft, utgjorde kapitalöfverskottet eller
skilnaden mellan skulder och tillgångar då
R:dr 14,445,030: 27.
Bih. till R. St. Brot. 1865 <& 1866. I Sami. 1 Afd. 1 Eäft. 2
10
Stats-Utskottets Memorial fVlo 3.
eller efter afdrag af fordne garn e för lyftade medel å de till utgående
från Riksgälds-kontoret anvisade kreditiver samt för utgifna
förskott
R:dr 2,930,907: 64.
hvilka fordringar, sedan dessa medel och förskott redovisats, lära
komma att afskrifvas, ett återstående belopp af
R:dr 11,514,122: 63.
Enligt hvad räkenskaperna sålunda ådagalägga, har det särdeles fördelaktiga
förhållandet emellan Riksgälds-kontorets tillgångar och icke fonderade skulder under
den efter Rikets Ständers sednaste sammanvaro förflutna tid icke undergått någon
väsendtlig förändring genom de mångfaldiga och stora utbetalningar, som, utom de
till jernvägsanläggningarne beviljade statsbidragen, under sistförflutna riksdag blefvo
Riksgälds-kontoret ålagda. Härvid torde dock böra upplysningsvis erinras, hurusom
en ansenlig del af dessa utbetalningar utgått i egenskap af låne-unilerstöd med bestämd
återbetalningsskyldighet; hvadan Riksgälds-kontorets fordringar blifvit ökade
med samma belopp, som utbetalningarne af samtliga i sådan egenskap beviljade statsbidrag
utgjort. Dessutom torde såsom andra hufvudsakliga orsaker till det betydliga
kapitalöfverskott, Riksgälds-kontorets räkenskaper för närvarande visa, böra uppgifvas
dels den beräkningarne betydligt öfverstigande tillgång för Riksgälds-kontorets
utgifter, som erhållits genom de dertill anvisade behållna öfverskotten å statsinkomsterna,
och dels den besparing, som under detta och sistförlidet år uppkommit å
det beräknade annuitetsanslaget för den under sednaste riksdag beslutade ytterligare
upplåning emot fonderade statsobligationer.
De upplupna och till Riksgälds-kontoret inbetalda räntorna å Kontorets fordringar
för utgifna lån samt till dess kontanta behållnings förräntande köpta obligationer
hafva, utom de å amortissementsfondernas förräntade medel upplupna räntor,
utgjort under år 1862
R:dr 362,594: 45.
» » 1863
» 408,776: 1.
» 1864
» 513,599: 38.
och under förra hälften af år 1865
« 188,923: 97.
tillsammans R:dr 1,473,893: 81.
Sedan Rilcsgälds-lcontorets inom linien i räkenskaperna upptagna fordringar
för det icke ersatta lörlagskapitalet till t. d. General-assistans-kontorets lånerörelse
samt för lyftade medel utaf det vid 1853 och 1854 års riksdag anvisade mindre kreditivet
och de kreditiv, som varit beviljade för vattenledningen till Carlskrona samt
upprätthållande af rikets neutralitet, till följd af Rikets sednast församlade Ständers
beslut, blifvit afskrifna i 1863 års hufvudbok, bestå de inom linien förda tdlgångarne
numera endast af de till köpeskillingarnes belopp upptagna värdena å Rikets Ständers
samt Riksgälds-kontorets hus samt de förskottsvis godtgjorda kostnaderna för
kolonien S:t Barthelemys förvaltning jemte Allmänna Hypotheksbankens skuld för
dess erhållna grundfondsobligationer; uppgående de på sådant sätt för närvarande
bokförda tillgångarnes sammanräknade belopp till
R:dr 8,508,558: 81.
och understiger med
» 5,903,479: 8.
summan af de inom linien i Riksgälds-kontorets räkenskaper
upptagna skulder, utgörande tillsammans
» 14,412,037: 89.
och bestående af “Rikets Ständers Låne-banks“ fordran i anledning af Riksgäldskontoret
för längre tid sedan lemnade förskott äfvensom af Hypoteksbankens grund
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
11
fonds-obligationer och några, enligt Rikets Ständers beslut, till Riksgälds-kontoret
aflenanade eller der afsätta och på sagda sätt bokförda fonder.
Bland de i andra afdelningen af Riksgälds-kontorets nu gällande reglemente
uppgifna lånefor äring ar hafva under tiden efter sednaste riksdag följande lån blifvit
återbetalda med hela deras återstående kapital-belopp äfvensom derå upplupna räntor,
nemligen:
l:o. det staden Söderhamn vid 1840 och 1841 års riksdag beviljade lån
å 18,000 R:dr för ny reglering af denna stad samt allmänna byggnaders uppförande
derstädes, enligt reglementets 42 §;
2:o. det åt staden Gustavias innevånare efter den år 1852 staden öfvergångna
eldsvåda anvisade låneunderstöd af 4,529 R:dr, enligt reglementets 51 §; och
3:o. det år 1846 från Riksgälds-kontoret utbetalda lån å 12,500 R:dr för iståndsättande
af staden Landskronas hamn.
Deremot hafva under samma tid Riksgälds-kontorets, enligt reglementet egande
och deruti omförmälda särskilda fordringar för de från Riksgälds-kontoret utbetalda
lån ökats genom nedannämnda, vid sednaste riksdag beviljade och derefter utbekomna
särskilda låneunderstöd, nemligen:
l:o. lånet å 7,000 R:dr för saknade byggnaders uppförande på häradshöfdingebostället
Mälby i Westmanland;
2:o. lånet å 30,0'0 R:dr för grundförbättringar vid Alnarps egendom i Malmöhus
län;
3:o. lånet å 800,000 R:dr för öppnande af segelled från Ilattefura vid Wenern till
Stora Lee, af hvilket lån dock endast 450,000 R:dr fått lyftas under nuvarande statsregleringsperiod;
4:o.
lånet å 437,500 R:dr för Kinda båtleds utsträckning genom kanalisering
af Stångån från sjön Rengen till hamnen vid Linköping; af hvilket lån likväl endast
235,000 R:dr kunnat utbekommas under denna stats-regleringsperiod;
5:o. lånet å 137,500 R:dr för Olands-åns rensning inom Stockholms och Upsala
län;
6:o. lånet å 50,000 R:dr för uttappning af sjön Wesan i Blekinge;
7:o. lånet å 42,000 R:dr för utdikning och aftappning af Tjurken och Näfvelsjön
m. fl. sjöar och vattendrag inom Östra härad af Jönköpings län;
8:o. lånet å 48,000 R:dr för sänkning af Solgen och Ass-sjön m. fl. sjöar
inom Södra Wedbo härad af samma län;
9:o. lånet å 100,000 R:dr för sänkning af sjön Tysslingen och Svartån inom
Örebro län;
10:o. lånet å 100,00) R:dr för aftappning af sjön Hästefjorden på Dalsland;
ll:o. lånet å 126,0 )0 R:dr för sänkning och upprensning af Lida-ån inom
Skaraborgs läu; hvaraf dock < ndast 46,000 R:dr fått under nuvarande statsregleringsperiod
utbekommas;
12:o. lånet å 7C,000 R:dr till Jemtlands Kommunikations-aktiebolag;
13:o. det ytterligare länet å 20,000 R:dr för brobyggnaden öfver Ume eif;
14:o. lånet å 23,000 B:dr för ny byggnad till gymnastik- och åtskilliga undervisningslokaler
vid läroverket i Umeå;
15:o. lånet å 4( ,000 R:dr för uppförande af nytt läroverkshus i Falun;
16:o. lånet å 12 000 R:dr för uppförande af dylik byggnad i Sala;
12
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
17:o. lånet å 2,450,000 R:dr för jernvägs anläggande från Eslöfs station på
Statens vestra stambana till Ystad, hvaraf hittills utbetalts 1,633,333 £ R:dr;
18:o. lånet å 1,200,000 R:dr för anläggning af jernväg från nämnda statiön
till Landskrona, hvaraf hittills utbekommits 1,100,000 R:dr;
19:o. lånet å 1,100,000 R:dr för anläggning af jernväg från jernbanan mellan
Eslöf och Landskrona till Helsingborg;
20:o. lånet å 720,000 R:dr för anläggning af jernväg från Hessleholms station
på nämnde stambana till Christianstad;
21:o. lånet å 434,000 R:dr för anläggning af jernväg från Alfvestads station
på samma bana till Wexiö;
22:o. lånet å 500,000 R:dr för jernvägs anläggande från hamnen vid Köping
till Uttersbergs bruk i Westmanland; och
23:o. lånet å 3,240,000 R:dr för anläggande af jernväg från Herrljunga station
på vestra stambanan till Uddevalla; af hvilket lån hittills utbetalts 1,545,236
Riksdaler.
Med fortsatt tillämpning af Kongl. Kungörelsen den 13 Juni 1845, har återbetalning
sskylcligheten för de till sjösänkningar, myrutdikningar samt andra vattenaf
tappnings företag beviljade lån, i den mån dessa företag hunnit fullbordas, blifvit
fördelad mellan de hemman ocb hemmansdelar, hvilka den genom sådana arbetens
utförande förökade eller förbättrade jord tillfallit. Efter det sålunda uppgjorda fördelningar
och i sammanhang dermed bestämda årliga afbetalningsbelopp blifvit i
föreskrifven ordning fastställda samt härom meddelade beslut vunnit laga kraft, hafva,
i öfverensstämmelse med hvad förut vid bokföringen af dylika lån och derå upplöpande
räntor iakttagits, lånets obetalda belopp ökats med den ränta, som för hela
lånetiden skall utgöras; hvarefter detta sammanslagna kapital- och räntebelopp i
Riksgälds-kontorets räkenskaper upptagits såsom ett räntefritt amorteringslån, att liqvideras
genom den sammanslagna och jemte kronoutskylderna årligen inflytande
kapital- och räntebetalningen. Till följd af detta bokföringssätt hafva under år 1862
räntorna för hela amorteringstiden å 11 stycken vattenaftappningslån blifvit samma låns
kapitalbelopp tillagda, hvarigenom Riksgälds-kontorets fordringar för dessa lån enligt
räkenskaperna ökats med tillsammans
R:dr 10,235: 33.
och under år 1863 räntorna för 5 stycken sådana lån på enahanda sätt
i räkenskaperna uppdebiterats med
# 37,035: 92.
samt under år 1864 räntorna för likaledes 5 lån uppdebiterats med * 10,501: 41.
I likhet med hvad uti föregående riksdagsberättelser skett, hafva Fullmägtige
ansett sig äfven nu böra uppgifva den minskning eller tillökning, som under de år
eller 1862, 1863 och 1864, för hvilka räkenskaperna efter sednaste riksdags böljan
blifvit afslutade, inträffat i sammanräknade kapitalbeloppet, af Riksgälds-kontorets
fordringar i anledning af de flera för likartade föremål af Rikets Ständer beviljade
och af Riksgälds-kontoret utbetalda låneunderstöd.
Under dessa tre år har det oguldna beloppet af lånen för kyrkobyggnader och
kvrkoreparationer minskats från 245,100 R:dr 60 öre till . R:dr 220,325: 70,
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
13
och af lånen för återuppbyggande af nedbrunna städer och stadsdelar
från R:dr 1,283,029: 45. till  ...
éJLtnt äf lånen för nya tomtregleringar inom städer, som varit hemsökta
af eldsvådor, från R:dr 111,628: 99. till
Deremot hafva fordringarne för lån till uppförande eller reparerande
af läroverksbyggnåder ökats från R:dr 125,879: 40. till
för lån tili hamnarbeten samt kanal- och slussbyggnader äfvensom
till åars och segelleders upprensning från R:dr 972,333: 25. till
för lån till broars byggande från R:dr 179,794: 7. till
för lånen till jernvägars anläggande från R:dr 4,670,532: 16. till
för lån till sjösänkningar och myrutdikningar jemte andra vattenaftappningsarbeten
från R:dr 1,296,268: 74. till
R:dr 1,123,332:
24.
»
101,619:
46.
v
213,208:
17.
55
1,064,093:
17.
5?
187,943:
20.
V
8,544,283:
59.
V
1,704,975:
67.
Å Riksgälds-kontoret anvisade extra statsutgifter.
(Reglementets §§ 87—167).
Sedan det vid sednaste riksdag återstående odisponerade beloppet utaf det
anslag å 150,000 R:dr, Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständer beviljade för
häradshäktenas ombyggande och förseende med celler, derefter af Kongl. Maj:t anvisats
till en cellfängelsebyggnad i Haparanda, som skulle komma att begagnas till
ransakningshäkte för norra delen af Norrbottens län, har detta anslags hela återstående
belopp under innevarande års sommar blifvit från Riksgälds-kontoret reqvireradt
och utbetaldt. Deremot innestår härstädes ännu ett belopp af R:dr 35,475: 2.
utaf den vid 1840 och 1841 års riksdag för uppförande af fängelsebyggnader i städerna
anslagna summa af 195,000 R:dr.
Utaf de vid 1847 och 1848 års riksdag beviljade och sedän flera åf tillbaka
med samma belopp 3,350 R:dr i Riksgälds-kontorets räkenskaper balancerade återstående
anslagen till reparationer samt ytterligare inredning i det hus, Riksarkivet
begagnat, samt till författande och utgifning af läseböcker för allmogen, har ej heller
under den efter sednaste riksdag förflutna tid någon utbetalning ifrågakommit.
Sedan det vilkor Rikets Ständer, enligt reglementets 91 §, Stadgat för det
under 1847 och 1848 års riksdag å Riksgälds-kontoret anvisäde bidrag till en särskild
pensioneringsfond för Borgmästare och Korhmissiofis-landtmätare samt deras
enkor och barn, genom Kongl. Brefvet den 25 September 1863 förklarats, hvad Kommissions-landtmätarne
jemte dessas enkor och barn beträffade, vara uppfyldt, enär
sistbemälde tjenstemän uti 1863 års reglemente för Civilstatens Pensionsinrättning
vore upptagna såsom delegare i denna inrättning, har det för dém anslagna beloppet
utaf ifrågavarande bidrag, i öfverensstämmelse med åberopäde Kongl. Bref, blifvit,
uppå Kongl. StatS-kontorets reqvisitioner, från Riksgälds-kontoret Utbetaldt, för ätt
Direktionen öfver nämnda Pensionsinrättning tillhandahållas med 7,200 R:dr för
hvartdera af åren 1863, 1864 och 1865.
14
Stats- Utskottets Memorial N:o 3.
Utaf de under riksdagarne åren 1850 och 1851, 1853 och 1854 samt 1856—
1858 beviljade och till utgående från Riksgälds-kontoret anvisade extra statsanslag,
som, enligt reglementets 92—100 §§, vid sednaste riksdag icke voro till hela sitt belopp
lyftade, har derefter, och sedan vilkoren för de innestående medlens utbekommande
vederbörligen fullgjorts, ett sammanlagdt belopp af R:dr 430,004: 71. blifvit i
föreskrifven ordning utbetaldt. Men ännu finnas bland dessa anslag följande med
hela sitt belopp eller någon del deraf i Rikgälds-kontoret innestående, nemligen:
återstoden utaf det vid 1850 och 1851 års riksdag beviljade anslag för hamnbyggnaden
vid Calmar
R:dr 1,500: —
återstoden utaf det vid 1853 och 1854 års riksdag beviljade anslag
för uppmuddring af hamnen vid Ystad
„ 7,500: —
återstoden utaf det vid sistnämnda riksdag beviljade anslag till sjö
aftappningar
och myrutdikningar
„
hela det vid samma riksdag beviljade anslaget för utvidgning och
förbättring af Göteborgs hospital  „
återstoden utaf det vid 1856—1858 års riksdag beviljade anslag för
anläggning af väg mellan Ofver-Torneå och Pajala socknar i
Westerbottens län
återstoden utaf den vid sistnämnda eller 1856—1858 års riksdag
utan återbetalningsskyldighet anslagna summa för utdikningar
och andra vattenaftappningar
„
återstoden utaf det vid samma riksdag beviljade anslag för de nya
jordeböckernas afslutande och granskning
„
det vid samma riksdag beviljade anslag till inlösen af Kamereraren
Sandbergs samlingar rörande kameral-väsendet  „
det vid samma riksdag anvisade belopp till förre Landskamereraren
Lindbergs godtgörande för honom ålagd ersättning af nämnde
medel
„
återstoden utaf det vid samma riksdag beviljade anslag för en kapellbyggnad
vid Muonionalusta i Pajala socken af Norrbottens
län
,,
återstoden utaf 1859 och 1860 års anslag för utgifning af Svenskt
Diplomatarium
„
återstoden utaf 1858 -1860 års anslag för utgifning af äldre för
Sveriges historia vigtiga handlingar
„
återstoden utaf det vid 1856—1858 års riksdag beviljade anslag till
uppförande af en ny byggnad för Göteborgs hospital  „
återstoden utaf 1860 års anslag till löneförbättring åt lärare vid
stadspedagogierna samt dessa skolors utvidgning
„
Dessutom innestår ännu i Riksgälds-kontoret det vid 1856—1858 års riksdag
beviljade, fastän till beloppet icke bestämda anslaget för restitution af kronotionde,
sorn blifvit erlagd för komministersboställen inom Stockholms län; om hvilket anslags
utbetalning, såvidt för Fullmägtige kändt är, någon fråga allt hittills ej förekommit.
Genom verkställda utbetalningar har sammanräknade beloppet af de, enligt
reglementets 116—125 §§, af Rikets åren 1859 och 1860 församlade Ständer beviljade
och i Riksgälds-kontoret innestående anslag minskats från R:dr 2,328,116: 96.
till
„ 604,301: 53.
Denna sistnämnda summa utgöres af följande till utgående från Riksgäldskontoret
utan återbetalningsskyldighet anvisade, men ännu icke utbekomna statsbidrag:
684:
—
75,000:
—
1,500:
—
6,580:
—
3,670:
2.
5,000:
—
1,500:
—
1,200:
—
2,456:
26.
4,471:
44.
140,000':
—
20,000:
—
Stats- Utskottets Memorial N:o 3.
15
anslaget till anskaffning af refflade kanoner för tre reservbatterier
R:dr 72,000: —
återstoden af 1863 års anslag till rid- och anspannspersedlar för två
sådana batterier
„ 5,000: —
återstoden af anslaget till befästningar på Rindön vid Waxholm .. „ 22,208: 0.
återstoden af den för väganläggningar och vägförbättringar anslagna
summa
„ 25,650: —
återstoden af ddt för mindre hamnbyggnader och årensningar beviljade
anslag
,
„ 6,000: —
återstoden af det för hamnbyggnaden vid Åmål såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet anvisade belopp
„ 500: —
återstoden af 1863 års anslag för de nya jordeböckerna
„ 163: 4.
ersättningsanslaget för upphörandet af de s. k. frisocknarnes tjenstbarhet
till Dylta svafvelbruk
„ 88,587: 80.
1860—1863 års anslag för fortsättning och vårdande af Kamerera
ren
Sandbeigs samlingar rörande Svenska kameralväsendet ... ,, 2,000: —
återstoden af anslaget till uppförande af nytt véxthus i Lunds Universitets
botaniska trädgård
,, 13,000: —
återstoden af 1860 års anslag till aflöning af en Antiqvitetsintendent „ 1,000: —
1861—1863 års anslag till äldre Svenska historiska handlingars ut
gifvande
:
„ 9,000: —
anslaget till företrädesvis beböfliga arbeten å den åt Stockholms Veterinär-inrättning
upplåtna egendom .'
» 13,000: —
återstoden af 1861—1863 års anslag till högre folkskolor  » 29,334: —
återstoden af samma års anslag till Folkskolelärare-seminarierna .. .. „ 4,416: 66.
dito dito till förbättrad undervisningsmateriel och till läroböckers
utgifning  »' 22,770: 99.
återstoden af 1863 års anslag till arfvoden och resekostnader för Folk
skole-inspektörer
» 2,233: 64.
återstoden af 1861—1863 års anslag till förbättring af folkskolelärar
nes
löner
» 171,425: 78.
dito dito till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
n 116,011: 53.
Summa innestående anslag R:dr 604,301: 53-
Till upplysning om de, i anledning af sednaste riksdags extra statsreglering
och till följd af Rikets Ständers under samma riksdag fattade särskilda beslut, från
Riksgälds-kontoret utbetalda anslagssummor samt om de Riksgälds-kontoret då ålagda,
fastän hittills icke verkställda utbetalningar, utan beräkning af anslagen till jernvägsbyggnader
och beviljade låneunderstöd, hafva Fullmägtige ansett sig böra meddela
nedanstående efter Riks-statens hufvudtitlar uppställda sammandrag öfver extra statsanslag
och andra af Rikets sednast församlade Ständer å Riksgälds-kontoret anvisade
tillfälliga utgifter:
16
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
beviljade för sådana föremål,
som tillhöra Riks-statens
Från Riksgälds-  kontoret redan
ntbetalda anslag.
För närvarande
i Riksgälds-kon
toret inneståcnde
anslag.
Först efter 1866 J
års ingång till j
urbetaluing för-  fallande statsbi-  drag.
Esta hufvudtitel
2:dra hufvudtitel
4: de hufvudtitel
öde hufvudtitel
6:te hufvudtitel
7:de hufvudtitel
8:de hufvudtitel
9:de hufvudtitel
1,239,465: 94.
250,000: —
1,150,675: 98.
600,000: —
2,455,741: 62,
513,771: 59.
1,138,180: 75.
666,640: 77.
563,511: 84.
860,000: —
1,189,510: 82.
107,188: 94.
1,069,261: 40.
47,320: 73.
50.000: —
796,148: 54.
<150,000: —
644,566: 66.
73,200: —
2.89,500: -  315,500:
Summa
! 8,014,476: 65.
3,836,793: 73.
2,818,915: 20.
Enligt derom till Fullmägtige aflåtna Kongl. Bref, hafva med den löv anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
vägar vid sednaste riksdag anvisade anslagssumma, 450,000 R: dr, 36 stycken särskilda
väganläggnings- eller vägförbättringsföretag blifvit understödda, nemligen:
ett inom Upsala län med
680: —
två inom Nyköpings län med
26,760: —
två inom Östergötlands län med  26,780: —
två inom Jönköpings län med
16,000: —
ett inom Kronobergs län med
27,600: —
ett inom Calmar län med  4,850: —
tre inom Blekinge län med
16,360: —
tre inom Christianstads län med  14,600: —
två inom Göteborgs och Bohus län med
15,300: —
tre inom Elfsborgs län med
73,390: —
ett inom Skaraborgs län med
40,000: —
ett inom Wermlands län med
20,000: —
tre inom Örebro län med
29,000: —
tre inom Westerås län med
17,360: —
två inom Stora Kopparbergs län med...
25,500: —
ett inom Gefleborgs län med
15,000: —
ett inom Wester-Norrlands län med
13,000: —
två inom Jemtlands län med
36,420: —
ett inom Westerbottens län med  6,<>00: —
och ett inom Norrbottens län med
25,400: —
Summa R:dr 450,000
Utaf de statsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Kongl. Maj:t beviljat och
anvisat till utgående af den summa, 300,000 R:dr, som Rikets Ständer vid sednaste
riksdag
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
17
riksdag anslogo för understödjande af myrutdikningar och v attenaftappning ar inom
rikets norra och nordvestra delar, hvilka företrädesvis afsåge att förminska frostländigheten,
har, efter företeendet af ingångna samt af Kongl. Maj:t godkända kontrakter
om sådana arbetsföretags utförande äfvensom bevis angående arbetenas påbörjande,
hittills från Riksgälds-kontoret utbetalts ett sammanlagdt belopp af 71,406
R:dr, hvaraf för 5 utdikningsarbeten inom Norrbottens län
R:dr 10,300:
för 6 inom Westerbottens län  „ 10,966:
för 4 inom Wester-Norrlands län  „ 6,700:
för 12 inom Jemtlands län
„ 19^290:
för 5 inom Gefleborgs län
„ 15,500:
för 2 inom Stora Kopparbergs län  „ 4,400: —
och för 2 inom Wermlands län  ,, 4,250:
Tillsammans R:dr 71,406
För att utgå af den med 150,000 R:dr af Rikets Ständer anvisade summa till
låneunderstöd för befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och
sjöar inom rikets öfriga delar, har Kongl. Maj:t, enligt derom till Fullmägtige aflåtna
bref, beviljat för sänknings- och myrutdiknings-arbeten inom Elfsborgs län, 3 lån å
tillsammans
R:dr 58,610: —
inom Calmar län, 2 lån å
„ 20,800: —
inom Skaraborgs län, 2 lån å
„ 19,700: —
inom Westerås län, ett lån å
„ 12,100: —
inom Kronobergs län, ett lån å
„ 7,500: —
inom Örebro län, ett lån å
„ 5,900: —
och inom Jönköpings län, ett lån å
„ 3,100: —-
Summa R:dr 127,710
I afseende på utbetalningen af nedan uppgifna, under sednaste riksdag beviljade
och å Riksgälds-kontoret anvisade statsutgifter, som ännu med hela sitt belopp härstädes
innestå, hafva Fullmägtige hvarken fått emottaga någon reqvisition eller erhållit underrättelse
om några förberedande åtgärder för desammas utbekommande till större
eller mindre del:
Anslaget för angelägna arbeten och anskaffningar vid Kongl. Flottans
stationer, 50,000 R:dr årligen, eller för tre år  R:dr 150,000: —
Anslaget för tillbyggnad af Lomma församlings kyrka  „ 7,500: —
Anslaget till upprensning af Skanssundet vid inloppet till Nyköping
„ 11,500: —
Det anvisade beloppet till förskott af kostnader för laga skiften å
boställen
„ 150,000: —
Anslaget till arbeten å och invid Wadstena slott  „ 22,000: —
1864—1866 års anslag till Kamereraren Sandbergs kamerala samlingars
förökande
„ 1,500: —
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Åfd. 1 Baft. 3
18
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Lånet och anslaget för nybyggnad åt elementarläroverket i
Halmstad
R:dr 50,000:
Lånet för ny byggnad till gymnastiklokal och bibliothek vid läroverket
i Calmar
„ 40,000:
Det ytterligare anslaget till ett nytt hospitals uppförande vid Göteborg
„ 200,000:
Beträffande utbetalningen af de medel, som blifvit anslagna till folkundervisningens
befrämjande, har, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, Kongl.
Stats-kontoret, genom Kongl. Brefvet den 23 April 1858 likasom genom åtskilliga sedermera
utfärdade Kongl. Bref, förklarats ega att utaf under händer varande medel
förskottsvis utbetala hvad som af Kongl. Maj:t blifvit anvisadt att utgå af sagda anslag
eller derå uppkomna besparingar, emot rättighet för Kongl. Stats-kontoret att,
efter hvarje år, sedan allmänna bevillningen till Riksgälds-kontoret influtit eller ock
förr, om sådant funnes behöfligt, derifrån erhålla godtgörelse för de förskjutna beloppen.
Till följd af fortsatt tillämpning af hvad sålunda rörande de till folkundervisningen
beviljade anslag blifvit särskildt stadgadt,har någon hufvudsakligutbetalning deraf
icke behöft af Riksgälds-kontoret verkställas förrän året efter det, för hvilket anslagen
varit beviljade och äfven utgått. Utaf de vid sednaste riksdag för åtskilliga med
sagda undervisning gemenskap egande föremål anvisade statsbidrag, utgörande tillsammans
131,000 Rd:r årligen, hafva derföre hittills icke några medel blifvit från
Riksgälds-kontoret reqvirerade; hvadan äfven dessa anslags hela belopp för nästlidet
och innevarande år innestår i Riksgälds-kontoret och är i dess räkenskaper bland
skulderna upptaget i likhet med andra till utbetalning förfallna, men icke utbekomna
anslagssummor. Oaktadt de under år 1863 och föregångna år förskottsvis verkställda
och för Riksgälds-kontoret uppgifna utbetalningar för folkundervisning blifvit med de
reqvirerade beloppen Kongl. Stats-kontoret godtgjorda, finnes utaf 1861 — 1863 års
anslag ännu i Riksgälds-kontoret innestående en summa af
R:dr 346,192: 60.
nemligen återstoden af dessa års anslag till högre folkskolors in
•
Tl. 1 nn nn J.
rättande  R:dr 29,334: —
till seminarier för folkskolelärares bildande
„ 4,416: 66.
till undervisningsmaterielens förbättrande samt läroböckers
och kartors utgifning  ,, 22,770: 99.
till resekostnader för Folkskole-inspektörer  „ 2,233: 64.
till löneförhöjning åt de vid folkskolorna anställda
lärare  „ 171,425: 78.
samt till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
,, 116,011: 53.
Summa R:dr 346,192: 60.
varande dock en icke obetydlig del af denna genom besparingar utaf årsanslagen
uppkomna summa, enligt derom till Fullmägtige tid efter annan expedierade Kongl.
Bref, disponerad till flerfaldiga särskilda folkundervisningen tillhörande föremål.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
19
Dc för jcrnvngsanläggningarnc anvisade medel,
De anslag och lån, som under sednaste riksdag beviljades och å Riksgäldskontoret
anvisades för fortsatt utförande af stats- eller stambanorna äfvensom för
åtskilliga jernvägsanläggningar, som genom enskilda bolag skulle företagas och fullbordas,
uppgingo till ett sammanräknadt belopp af
R:dr 37,940,000: —
hvaraf anslagen för stambanorna utgjorde .... R:dr 28,296,000: —
och lånen till de enskilda jernvägsbolagen.... „ 9,644,000: —
Utaf dessa anslag och lån hafva från Riksgälds-kontoret utbetalts
under andra qvartalet af år 1863
R:dr 1,400,000: —
„ tredje qvartalet af samma år
„ 2,415,000: —
„ fjerde qvartalet af samma år
„ 750,000: — 4,565,000:
under första qvartalet af år 1864
R:dr 4,151,666: 67.
„ andra qvartalet af sistnämnda år
„ 3,702,000: —
„ tredje qvartalet af samma år
„ 2,477,000: —
och under fjerde qvartalet af dito
„ 1,662,000: — 11,992,666: 67.
under första qvartalet af innevarande år  R:dr 5,814,866: 67.
„ andra qvartalet af detta år
„ 2,460,370: —
„ tredje qvartalet af samma år
„ 3,510,306: —
under innevarande Oktober månad
„ 728,360: — 12,513,902: 67.
eller tillsammans R:dr 29,071,569: 34.
utgörande de för Statens jern vägsbyggnader, enligt Jernvägsbyggnads-styrelsens hos
Kongl. Stats-kontoret gjorda och för Fullmägtige tillkännagifna reqvisitioner, utbetalda
anslagssummor ett sammanräknadt belopp af
R:dr 22,039,000: —
och de till bolagen för de enskilda jernvägsanläggningarne ut
gifna
låneunderstöd
„ 7,032,569: 34.
Efter sålunda redan verkställda utbetalningar utgör följaktligen det från Riksgälds-kontoret
ännu icke utbekomna beloppet af sednaste riksdags anslag för Statens
jernvägsbyggnader
R:dr 6,257,000: —
samt af låneunderstöden för enskilda jernvägars anläggande  „ 2,611,430: 66.
hvadan Riksgälds-kontoret måste ytterligare utbetala  » 8,868,430: 66.
innan det fullgjort sitt åliggande att i föreskrifven ordning tillhandahålla hela den
för jernvägsanläggningar af Rikets sednast församlade Ständer dels utan och dels
emot återbetalningsskyldighet anvisade summa. Uti det nu uppgifna återstående beloppet
innefattas dock 30,000 R:dr, hvilka endast i det fall, att tillgång dertill erhålles
genom statslånefonden tillhörande och från Banken ytterligare aflemnade medel,
behöfva af Riksgälds-kontoret utbetalas.
Enligt den uppgift å Riksgälds-kontorets årliga utbetalningar för Statens jernvägsbyggnader,
hvilken meddelades i Fullmägtiges berättelse till Rikets sednast församlade
Ständer, hade under åren 1855—1862 för statsbanors anläggning och för
den för deras begagnande genom byggnadsanslagen anskaffade materiel utbetalts
tillsammans
R:dr 47,350,000: —
Under de sedermera förflutna åren hafva de för samma ändamål
från Riksgälds-kontoret verkställda ytterligare utbetalningar
utgjort: under år 1863, utaf anslaget vid 1859—1860 års
riksdag
R:dr 4,750,000: —
Transport 4,750,000: — 47,350,000: —
20 Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Transport 4,750,000: — 47,350,000: —
samt utaf det under sednaste riksdag beviljade
anslag
R:dr 4,565,000: —
och således ett sammanlagdt belopp af  R:dr 9,315,000: —
under år 1864
„ 9,112,000: —
och under innevarande år
» 8,362,000: — 26 789 000-
Summa R:dr 74,139,000: —
För de jernvägsanläggningar, som väl blifvit företagna och utförda, medelst
dertill beviljade statsbidrag, men icke genom Statens försorg och för dess räkning,
hade, enligt Rikets Ständers vid 1859 och 1860 samt föregående års riksdagar fattade
beslut, före början af sednast hållna riksmöte från Riksgälds-kontoret utbekommits
såsom anslag
R:dr 112,500: —
och i egenskap af räntebärande lån med årlig af
betalning
............
, 6,181,000:- 6Ä500; _
Utaf de vid sistförlidna riksdag för sådana jernvägsanläggningars
utförande beviljade lån hafva redan utbetalts:
lånet för anläggningen af jernväg från Helsingborg till den mellan
Landskrona och Eslöf anlagda jernbanan ... R.:dr 1,100,000: —
lånet för jernvägen mellan Christianstad och Hessleholm
» 720,000: —
lånet för jernvägen mellan Wexiö och Alfvestad ... „ 434,000: —
lånet för jernvägen från hamnen vid Köping till
Uttersbergs bruk
» 500,000: —
utaf lånet å 2,450,000 R:dr för jernvägs anläggande
från Ystad till södra stambanan vid Eslöf.... » 1,633,333: 34.
utaf lånet å 1,200,000 R:dr för Landskrona—Eslöfs
jernvägen
» 1,100,000: —
och utaf lånet å 3,240,000 R:dr för anläggningen
af jernväg mellan Uddevalla och Wenersborg
samt Herrljunga station vid vestra stambanan » 1,545,236: — y Qg2 g^
Summa hittills för enskilda jernvägars anläggande utbetalda
statsbidrag
R:dr 13,326,069: 34.
Den behållning, som genom räntan för utgifna lån utaf statslånefonden tillhöriga
medel uppkommit utöfver de ränteutbetalningar, samma fond måst vidkännas,
har blifvit från Rikets Ständers Bank till Riksgälds-kontoret aflem
nad
med
R:dr 270,000: —
under år 1863;
med
65,000: —
under sistlidet år;
samt med
„ 35,000: —
under innevarande år:
eller med tillsammans R:dr 370,000: —
R:dr
250,000: —
55
300,000: —
55
200,000: —
n
100,000: —
n
100,000: —
n
100,000: —
Stats- Utskottets Memorial N:o 3. 21
och hafva dessa medel, efter derå erhållna reqvisitioner, blifvit i föreskrifven ordning
Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader tillställda för att, i öfverensstämmelse med
Rikets Ständers beslut, användas till de mellan Norska gränsen och Arvika företagna
arbetena å nordvestra stambanan.
Utom den före sednaste riksdags början aflemnade behållningen utaf trafik
inkomsten
å statsbanorna
~
har Riksgälds-kontoret iått emottaga i Januari 1863 utaf 1862 års
trafikinkomst
i November samma år utaf 1863 års dito
i December samma år utaf dito dito
och i April 1864 likaledes utaf 1863 års dito
samt i September 1864 ytterligare
Således utgöra dessa till Riksgälds-kontoret aflemnade trafikmedel
ett sammanräknadt belopp af
R:dr 1,050,000: —
Till följd af föreskriften i reglementets 171 §, hafva utaf ofvannämnda
till Riksgälds-kontoret aflemnade medel R:dr 300,000: —
för tiden före sednaste riksdags slut samt 100,00.>
R:dr för hvartdera af åren 1863, 1864 och
1865 eller likaledes
„ 300,000:
blifvit använda till de efter sagda riksdag verkställda
arbeten å statsbanorna; varande utaf
återstoden, uppå Styrelsens för Statens jernvägstrafik
derom gjorda framställningar, under
detta års sommar till bemälda Styrelse
återlemnade
» 350,000: — 950 000- —
så att de nu i Riksgälds-kontoret innestående trafikmedlen endast
utgöra
R:dr 100,000: —
eller samma belopp, som för nästa år skall utaf dessa medel utgå till Statens jernvägsarb
eten.
Jemte nyssberörda till jernvägsbyggnadsarbetenas fortsättande anslagna medel,
700,000 R:dr, utaf behållna trafikinkomsten af statsbanorna, anvisade Rikets Ständer
dertill äfven den vid sednaste riksdag återstående behållningen utaf derförinnan till
Statens jernvägsanläggningars utförande upplånade medel, hvilken återstod beräknades
utgöra 1,351,000 R:dr. För öfrigt beslöto Rikets Ständer, att erforderliga medel
för utbetalning af ej mindre anslagen till fortsättningen af Statens jernvägsbyggnader
än lånen för de enskilda jernvägarnes anläggande skulle anskaffas genom upplåning;
och fingo Fullmägtige sig derföre uppdraget att mot fonderade, till innehafvaren
ställda och å dennes sida icke uppsägbara, räntebärande obligationer upplåna
en summa af högst 35,000,000 R:dr.
Då detta ansvarsfulla och brydsamma uppdrag någon tid före sednaste riksdags
afslutande genom Stats-Utskottet Fullmägtige meddelades, hade redan de för
sådana låneoperationers utförande gynnsamma förhållanden upphört, som under så
väl större delen af år 1863 som hela år 1862 underlättat upptagandet af flera derunder
på Europas förnämsta penningemarknader kontraherade statslån. Genast efter
det Fullmägtige fingo emottaga sådan underrättelse om sagda uppdrag, att de funno
22 Stats-UtsJcottets Memorial N:o 3.
sig berättigade gå i författning om detsammas fullgörande, vidtogo de i sådant afseende
enahanda förberedande åtgärder, som vid föregående dylika upplåningar ansetts
i första rummet erfordras. Ehuru anledningar icke saknades, att ett svenskt
statslån under år 1863 skulle utom riket kunna erhållas emot vilkor, åtminstone lika
fördelaktiga för låntagaren som dem, hvilka betingades vid upptagningen af 1860
års jernvägslån, visade sig likväl redan vid de första underhandlingarne om det nya
statslånet, att långifvarnes anspråk i afseende på betalningsvilkorens beskaffenhet
voro icke obetydligt stegrade. Sorn de långvariga förvecklingarne och stridigheterna
mellan Tyskland och Danmark, i stället för att efter förhoppning kunna omsider
jemkas och bringas till ett önskvärdt slut, under sednaste månaderna af år 1863
tilltogo i oförmodad grad, och sedan derigenom föranledts det vid. samma års slut
utbrutna krig, så förmörkades allt mer och mer utsigterna om möjligheten att under
dåvarande förhållanden kunna verkställa den för jernvägsarbetenas oafbrutna fortsättande
erforderliga upplåning emot sådana vilkor, som Rikets Ständer vid beviljandet
af de till dessa arbeten äskade stora statsanslag antagligen hade förutsatt.
Men då de påbörjade arbetena, enligt Fullmägtige meddelad upplysning, icke kunde
afbrytas eller inställas, och då således Riksgälds-kontoret måste, så vidt möjligt vöre,
uppfylla den Kontoret ålagda skyldigheten att i föreskrifven ordning tillhandahålla
de för jernvägsanläggningarnes fullföljande anvisade anslags- och lånesummor, funno
Fullmägtige sig, efter föregångna underhandlingar och skedda jemkningar i först framställda
förslag, föranlåtne hufvudsakligen antaga ett i slutet af Februari månad sistlidet
år förnyadt anbud å det önskade lånebeloppet, fastän, enligt detta anbud, blott
en fjerdedel af den erbjudna lånesumman skulle öfvertagas fixt eller med bestämd
ovilkorlig inbetalningsskyldighet.
Beträffande ej mindre de förhållanden, som i afseende på det erhållna låneanbudets
antagande förekommo och som hufvudsakligen föranledde Fullmägtiges beslut
derom, än vilkoren för det efter fortsatta ytterligare underhandlingar afslutade
lånet, torde Fullmägtige få hänvisa till sistlidet års revisionsberättelse angående Riksgälds-kontoret
sid. 55—77, deruti intagits omständliga, ur Fullmägtiges protokoller
hemtade upplysningar om de åtgärder och beslut, som under den tid dåvarande Revisorers
granskning omfattat, blifvit af Fullmägtige vidtagna för fullgörandet af deras
erhållna uppdrag att genom upplåning på föreskrifvet sätt bereda tillgång till de
ansenliga utbetalningar för jernvägsanläggningarne, som blifvit Riksgälds-kontoret
ålagda. Utaf de staaganden och bestämmelser, som det angående ifrågavarande lån
afslutade, omförmälda revisionsberättelse bifogade, kontrakt innefattar, hafva Fullmägtige
ansett sig här endast behöfva anföra följande:
Lånet skulle utgöra 35,000,000 R:dr R:mt och inbetalas i Engelskt mynt samt
deruti beräknas till 2,000,000 Pounds Sterling.
Långifvarne voro förbundna att ovilkorligen öfvertaga en fjerdedel utaf hela
lånet eller 500,000 Pounds; men hvad de öfriga tre fjerdedelarne beträffade, egde långifvarne
sig förbehållet att inom vissa bestämda terminer tillkännagifva, huruvida de
ville öfvertaga hela det återstående beloppet eller någon del deraf.
Skulle icke utöfver den fixt öfvertagna låneandelen minst 500,000 Pounds före
den 1 December 1864 inbetalts eller till öfvertagande anmälts, vore Riksgälds-kontoret
berättigadt att efter godtfinnande förfoga öfver hela det icke inbetalda eller till
öfvertagande anmälda beloppet af lånet.
Vid inbetalningarne å detta lån finge något afdrag eller någon s. k. kapitalrabatt
icke ega rum.
För det af öfvertagarne inbetalda lånebeloppet skulle erläggas en annuitet af
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
23
5J procent af detta belopp, samt ett deremot svarande årligt anslag i Riksgäldskontoret
afsättas; och skulle denna annuitet, som för hela lånet komme att utgöra
110.000 Pounds Sterling, utgå under en tid af 54 år samt halfårsvis på Riksgälds-kontorets
bekostnad tillhandahållas Bankirhuset J. H. Schröder & C:o i London.
Låneöfvertagarne egde bestämma huru stor del af den fastställda annuiteten
skulle såsom ränta utsättas i obligationerna, under förbehåll likväl att denna ränta
icke finge öfverstiga 4> procent.
På sätt i den åberopade revisionsberättelsen uppgifves, skulle för omförmälda
lån utfärdas den 15 April 1864 daterade 44 procents-obligationer å tillsammans
2.223.000 Pounds, men utaf dessa obligationer hafva dock endast de, som motsvarade
den fixt öfvertagna låneandelen, blifvit från Riksgälds-kontoret utlemnade, för hvilken
låneandel utgifvits 4,207 obligationer å ett sammanlagdt belopp af 555,700 Pounds;
varande redan 36 stycken obligationer å tillsammans 4,800 Pounds, efter skedda utlottningar,
förfallna till betalning och de för deras inlösande erforderliga medel
från Riksgälds-kontoret utbetalda.
Genom utställda och vederbörligen accepterade vexlar samt genom en för
den l:sta annuitetsliqviden utfärdad anvisning har Riksgälds-kontoret vid derför bestämda
tidpunkter kommit i åtnjutande af kontraktsenlig valuta för den fixa låneandelen.
Men om öfvertagandet af de återstående trefjerdedelarne utaf det kontraherade
lånet har någon anmälan icke skett inom de i afseende på den s. k. optionsrättens
begagnande genom kontraktet bestämda terminer; hvarföre ej heller några
vidare medel till Riksgälds-kontoret influtit, än det för sistnämnda låneandel inbetalda
belopp, som efter förvandling i Svenskt mynt utgjorde R:dr 8,790,836: 55.
Sedan vid ofvan anmälda förhållande den icke öfvertagna delen utaf det i
Engelskt mynt kontraherade lånet måste anses hafva förfallit, äro, utom andra oafbrutet
fortsatta åtgärder för fullgörandet af Fullmägtiges ifrågavarande uppdrag, underhandlingar
började, fastän ännu icke afslutade, angående upptagningen af ett amorteringslån
å återstoden af det belopp, Fullmägtige fått sig ålagdt upplåna.
Ordinarie statsregleringcn tillhörande utgifter.
(Reglementets §§ 173—177.)
Uti de på Rikshufvudböcherna grundade liqvider, som Fullmägtige, under den
efter afgifvandet af Fullmägtiges sednaste riksdagsberättelse förflutna tid, fått emottaga,
har någon brist uti Statsverkets enligt Riks-Staten påräknade inkomster icke
blifvit Riksgälds-kontoret till ersättning påförd. Deremot hafva, för att af Riksgäldskontoret
ersättas, uti dessa liqvider upptagits betydliga brister uti de å Riks-Staten
uppförda förslagsanslag, nemligen:
för år 1861 R:dr 584,882: 61., hvilken bristsumma öfversteg de Riksgälds-kontoret
godtgjorda besparingarne å enahanda anslag
för samma år med  R:dr 461,643: 15.
för år 1862 » 668,145: 90. dito dito med  „ 622,026: 34.
samt för år 1863 „ 655,770: 88. dito dito med  „ 551,425: 95.
Summa brister R:dr 1,908,799: 39. öfverskjutande besparingarne
för nämnda tre år med
R:dr 1,635,095: 44.
24
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
I öfverensstämmelse med stadgandena uti reglementets 175 och 176 §§, hafva
utbetalda ersättningar till indelningshafvare för forsellön å hemmansräntor och kronotionde
äfvensom till embets- och tjenstemäns sterbhus för innehållen begrafningshjelps-
eller nådårsbesparingar blifvit, genom de utbekomna ersättningssummornas
upptagande i ofvannämnda liqvider, likaledes godtgjorda utaf de enligt samma liqvider
Riksgälds-kontoret tillkommande medel. Den sålunda ersatta forsellönen för åren
1861, 1862 och 1863 har uppgått till
R:dr 194,283: 06.
samt begrafningshjelps- eller nådårsbesparingarne för samma år till „ 57,827: 31.
Lyftade medel utaf de å Riksgälds-kontoret anvisade kreditiv.
(Reglementets §§ 178—182.)
Sedan Kongl. Maj:t — i sammanhang med den 4 Mars och 29 Juni sistlidet
år meddelade föreskrifter angående utbetalning af medel till kostnader för då beslutade
rustningsåtgärder ■— förklarat, att dessa kostnader skulle gäldas af det uti
Beg ering s formens 63 § omförmälda mindre kreditiv, så har, enligt Kongl. Brefvet den
22 i sistförfiutne månad och dervid bifogadt utdrag af Statsråds-protokollet för samma
dag, Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets tillstyrkan, beslutat att utaf sagda kreditiv använda
en summa af 379,950 R:dr 95 öre, hvilken summa borde Kongl. Stats-kontoret
uppå dess reqvisition tillhandahållas.
Enligt hvad af åberopade Statsråds-protokoll inhemtas, hade Kongl. Stats-kontoret
i Mars och Juni månader 1864, utaf under händer varande medel utbetalt
tillsammans 575,000 R:dr för uppköp af åtskilliga förnödenheter i och för truppers
sammandragning, hvaraf likväl sedermera ett belopp af 249,270 R:dr 39 öre
blifvit från Kongl. Krigs-kollegium återhetaldt. Dessutom hade af Kongl. Stats-kontoret
i Oktober månad samma år till Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena utbetalts
54,221 R:dr 34 öre för åtskilliga örlogsfartygs hållande i sjön.
I öfverensstämmelse med derom aflåtna Kongl. Bref, har hela det särskilda
kreditiv å 3,000,000 R:dr, som i slutet af sistförfiutna riksdag anvisades till Kongl.
Maj:ts disposition, för att, i mån af behof, användas till försvarsverkets fullständigare
ordnande, blifvit af Riksgälds-kontoret utbetaldt; varande dessa kreditivmedel reqvirerade
och lyftade af Kongl. Krigs-kollegium:
i Januari 1864 med  R:dr 550,000: —
i Mars med
» 700,000: —
i Maj med
* 680,000: —
i Augusti med
» 580,000: —
samt i Februari innevarande år med
» 400,000: —
och i sistlidne Augusti med det derefter återstående beloppet  « 90,000: —
Summa R:dr 3,000,000
Riksdags
-
Stats- Utskottets Memorial N:o 3.
25
Riksdags- och rcvisionskostnadcr.
(Reglementets §§ 183—186.)
De under den sedan 1862 års början förflutna tid af Riksgälds-kontoret bestridda
kostnader för riksdagar och statsrevisioner hafva uppgått till ett sammanräk
nadt
belopp af
R:dr 710,446: 87.
hvaraf under år 1862 utbetalts
R:dr 122,512: 05.
under år 1863 utbetalts  i> 506,068: 90.
under år 1864
„ 46,874: 41.
och under innevarande år
» 34,991: 51.
Med mberäkning af kostnaderna för reparationsarbeten å Rikets Ständers hus
och underhållande samt kompletterande af dervarande möbler äfvensom andra utgifter
för nämnda hus, hafva riksdag skostnaderna under åren 1862 -1864 bestigit
sig till  R:dr 671,376: 44.
och således, om denna utgiftssumma fördelas på nyssnämnda tre år,
utgjort i medeltal för hvarje år
„ 223,792: 15.
De af Riksgälds-kontorets medel betalda kostnaderna för 1862
års statsrevisioner uppgingo till
» 11,155: 49.
för 1863 års till  * 11,106: 16.
och för 1864 års till
12,847: 52.
Riksgälds-kontorets inkomster och för dess utgifter anvisade tillgångar.
(Reglementets §§ 195—217.)
Under hänvisande till de i Fullmägtiges berättelse till Rikets Ständers Revisorer
intagna och sedermera i revisionsberättelserna öfverflyttade uppgifter å Riksgälds-kontorets
inom särskilda kategorier sammanförda inkomster under hvarje år,
anse sig Fullmägtige nu endast böra uppgifva totalbeloppet af de medel, som till
Riksgälds-kontoret influtit och blifvit på dess egentliga inkomst- och utgiftsräkning i
Rikets Ständers Bank insatta, utom hvad som från Riksgälds- kontorets öfriga bankoräkningar
öfverflyttats till förstnämnda räkning och hvad som lyftats utaf Riksgäldskontorets
å Banken egande kassakreditiv. Utan beräkning af sådana öfverflyttade
eller utaf kreditivet lyftade summor, hafva Riksgälds-kontorets inkomster utgjort
under år 1862
R:dr 11,453,634: 2.
under år 1863
„ 14,778,931: 77.
under år 1864
„ 23,099,668: 28.
under förra hälften af år 1865  » 18,894,036: 93.
Summa R:dr 68,226,271: —
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami 1 Afd. 1 Käft.
4
26
Siats-Utskottets Memorial N:o 3.
Den till Riksgälds-kontoret influtna Allmänna bevillning har
under år 1862 uppgått till R:dr 2,472,590: 04. eller, då de från Riksgälds-kontoret
utbetalda taxeringskostnader afdragas,
till R:dr 2,449,058: 21.
» år 1863 n till » 2,601,051: 32. eller efter enahanda
afdrag till  n 2,565,138: 13.
„ år 1864 » till » 2,632,594: 17. eller efter dito till * 2,623,440: 18.
r förra hälften af innevarande
år till ..  » 2,621,946: 33. eller efter dito till » 2,612,228:27.
Den för de särskilda åren, enligt generalsammandraget, taxerade och debiterade
bevillninqens belopp har varit
för år 1862
R:dr 2,683,065: 75.
för år 1863  » 2,688,738: 73.
för år 1864  ” 2,780,558: 42.
Riksgälds-kontorets inkomster genom stämpelafgiften för spelkort utgjorde
under år 1862 R:dr 82,941: 52. eller, efter afdrag af kortkonvolutkostnaderna samt
barnhusens och andra fromma stiftelsers andelar utaf
denna afgift  R:dr 40,838: 9.
„ år 1863 » 71,866: 24. eller efter samma afdrag  » 30,133: 64.
„ år 1864 n 74,555: 86. eller efter dito  » 11,271: 51.
Sammanlagda beloppet af de bidrag, som utaf kortstämpelmedlen under dessa
tre år utbetalts till Stockholms allmänna barnhus och Frimurare-barnhuset samt Serafimerlasarettet
och barnhusen eller fattigvårdsinrättningarne i öfriga städer, der
spelkort tillverkats, har utgjort
R:dr 125,684: 52.
Såsom tidningsstämpelafgift hafva till Riksgälds-kontoret omedelbart inbetalts
eller från Landtränterierna levererats:
under år 1862  Ib dr 50,790: 76.
„ år 1863
» 51,039: 58.
” år 1864
» 59,907: 04.
eller tillsammans R:dr 161,737: 38.
utgörande behållningen af denna afgift, sedan kostnaderna för tid
ningsstämplingens
verkställande
” 13,804: 40.
afdragits R:dr 147,932: 98.
I medeltal har den influtna allmänna bevillningen, efter här ofvan skedda afdrag,
under hvartdera året uppgått till
R:dr 2,545,878: 84.
och kortstämpelafgiften efter dito dito till
„ 27,414: 41.
samt tidningsstämplingsafgiften efter dito till
» 49,310: 99.
Det årliga medelbeloppet af de, i följd af Kongl. Kammar-rättens Ofverrevisions-departementets
anmärkningar vid kronoräkenskaperna, till Riksgälds-kontoret
levererade observationsmedel har utgjort
R:dr 12,735: 44.
och af erlagda köpeskillingar för till skatte förålde kronohemmans
och lägenheters samt krono- och rekognition sskogar  » 10,054: 85.
Uti den vid 1859 och 1860 års riksdag uppgjorda och fastställda Riksstat för
åren 1861, 1862 och 1863 anslogs utaf deruti upptagna inkomster ett årligt belopp
af R:dr 2,059,790 såsom bidrag lör bestridande af de till utgående från Riksgälds
-
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
27
kontoret anvisade statsutgifter; och vid sednaste riksdag bestämdes enahanda uti den
då utfärdade Riksstaten uppförda bidrag till ett årligt belopp af R:dr 1,659,950.
Ehuru enligt gällande reglemente Riksgälds-kontoret icke egt att från Kongl.
Stats-kontoret utbekomma dessa medel förrän under sednare hälften af det nästderpåföljande
året, hade likväl, såsom berättelsen till Rikets sednast församlade
Ständer visar, Kongl. Stats-kontoret varit i tillfälle att redan under år 1861 aflemna
hela det års bidrag. Likaså emottog Riksgälds kontoret 1862 och 1863 års bidrag
under hvartdera årets lopp. Utaf det till Riksgälds-kontoret anvisade bidraget af
1864 års statsinkomster aflemnades under sistnämnda år R:dr 659,950: —
och har deraf under innevarande år erhållits ett belopp af  „ 300,000: —
hvadan den ännu icke till Riksgälds-kontoret öfverlemnade delen af
sistlidet års bidrag utgör  „ 700,000: —
Utöfver den summa, 1,000,000 R:dr, som enligt nyss åberopade berättelse
under år 1862 till Riksgälds-kontoret aflemnades utaf de behållna öfver skotten å 1861
års statsinkomster, erhöll Riksgälds-kontoret under år 1863 utaf dessa öfverskott ytterligare
R:dr 2,452,427: 3.
Enligt den på rikshufvudboken grundade liqviden mellan Stats- och Riksgäldskontoren
angående öfverskotten å 1862 års statsinkomster, utgjorde, efter afdrag af
hvad bristerna i förslagsanslagen öfverstego besparingarne å enahanda anslag, det
återstående beloppet af dessa öfverskott R:dr 2,743,226: 82.
hvaraf Riksgälds-kontoret redan under år 1863
fick från Kongl. Stats-kontoret emottaga. . R:dr 2,400,000: —
och aflemnades de derefter återstående öfver
skottsmedlen
„ 343,226: 82.
i Juni månad sistlidet år.
Efter afräkning af de i öfverskottsliqviderna Riksgälds-kontoret påförda brister
i förslagsanslagen äfvensom ofvanomförmälda forsellöns- och begrafningshjelps-ersättningar,
utgjorde, enligt sednast afslutade rikshufvudbok, beloppet af de behållna öfverskotten
å 1863 års statsinkomster, med tillägg af besparingarne å nyssnämnda
anslag,
R:dr 4,686,173: 15.
af hvilken öfverskottssumma från Kongl. Stats-kontoret till Riksgälds-kontoret aflemnats
:
under November månad sistlidet år
Rd:r 1,000,000: —
„ December månad samma år  „ 500,000: —
„ Januari innevarande år  „ 500,000: —
„ April „
„ 500,000: —
„ Juli n
„ 400,000: —
„ September »
„ 150,000: —
och under innevarande Oktober månad
-  „ 1,300,000: —
eller tillsammans R:dr 4,350,000: —
uppgående sammanräknade beloppet af de behållna öfverskotten å statsinkomsterna,
som under de tvänne sednaste förflutna åren samt de tio första månaderna af detta år
blifvit öfverlemnade till Riksgälds-kontoret, till icke mindre än ... R:dr 9,545,653: 85.
28 Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
Riksgälds- kontoret har hittills icke fått emottaga eller blifvit i liqviderna med
Statsverket godtgjordt för det, enligt reglementets 203 §, till 3,427 R:dr 50 öre uppgående
belopp, som skulle återstå utaf Femte hufvudtitelns anslag till aflöning åt de
på indragning sstat qvarstående civile tjenstemän vid Flottan, och hvilket belopp, till
följd af Rikets Ständers vid statsregleringen under 1859 och 1860 års riksdag fattade
beslut, borde, i den mån detsamma genom desse tjenstemäns afgång, blefve
obehöfligt, såsom besparing Riksgälds-kontoret tillställas. Deremot hafva fortfarande
vid hvarje års slut från Kongl. Stats-kontoret aflemnats de i Landtränterierna och
Ofverståthållare-embetets kansli deponerade medel, som derstädes under en tid af
mer än tio år innestått; utgörande sammanräknade beloppet af sådana till Riksgäldskontoret,
efter sednaste riksdags början, öfverlemnade depositionsmedel R:dr 6,165:69.
I afräkning å den vid sednaste riksdag för Statens utgifter anvisade summa
utaf Rikets Ständers Banks sedan 1860 års början upplupna vinst, hafva vid nedanuppgifna
tider af Banken till Riksgälds-kontoret aflemnats:
under Juli månad 1863
„ Augusti samma år
„ Mars månad 1864
,, September månad 1864
k December månad „
Juni månad innevarande år
Augusti månad »
Oktober månad ,,
n
n
V
55
55
55
666,666:
66.
1,000,000:
—
1,666,666: 66.
666,666:
67.
500.000:
—
500,000:
—
1,666,666: 67.
1,000,000:
.—.
400,000:
—
266,666:
67.
1,666,666: 67.
Summa R:dr 5,000,000:
Oaktadt de stora utbetalningar, som under den tid denna berättelse omfattar,
måst verkställas utaf de medel, hvilka till Riksgälds-kontoret influtit, och
fastän blott en del af den summa, som genom upplåning skulle anskaffas för de af
Rikets sednast församlade Ständer till jernvägsanläggningar beviljade anslag och
lån, hittills blifvit upplånad, har Riksgälds-kontoret likväl varit i tillfälle att under
sagda tid, medelst fortfarande utlåning af Kontorets innestående kontanta behållning,
förränta och hålla allmänna rörelsen tillhanda icke obetydliga summor. Vid denna
utlåning har i de flesta fall återbetalnings-skyldigheten för de erhållna lånen blifvit
bestämd till en månad efter skedd uppsägning; dock har alltid, när uppsägning
verkställts å Riksgälds-kontorets sida, lån-innehafvaren berättigats att utan afvaktan
å uppsägningstidens förlopp återbetala det uppsagda lånebeloppet med ränteberäkning
endast till och med inbetalningsdagen. Den för sådana lån upplöpande ränta,
hvilken under år 1863 fortfarande bibehölls vid 5, höjdes vid slutet af samma artill
6 procent, hvilken räntefot, med några undantag, föreskrifvits för derefter sökta och
erhållnajglån. gjMed afseende å de för Riksgälds-kontoret förestående utbetalningar,
hafva Fullmägtige, tid efter annan, beslutit till betalning uppsäga åtskilliga lån; men
de flesta lånen hafva likväl blifvit återbetalda utan föregångne uppsägningar från
Rikgälds-kontorets sida.
Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
29
Till upplysning om ej mindre de tider, då en del utaf Riksgälds-kontorets
kontanta behållning genom dylika låns utlemnande kunnat allmänna rörelsen tillhandahållas
och göras för Riksgälds-kontoret räntebärande, än dessa låns belopp,
äfvensom om de samtidigt verkställda återbetalningar af förut utlånade medel, hafva
Fullmägtige ansett sig böra meddela nedanstående uppgift å
beviljade samt
verkställda
åter-
utbekomna till-
betalningar af
fälliga lån.
sådana lån.
under sista qvartalet af år 1862 ...
1,234.000: —
267,000
w
l:sta qvartalet
,, 1863
1,306,500: —
1,661,000
V
2: dra qvartalet
V
1,629,900
—
V
3:dje qvartalet
y
200.000: —
1,414,400
—
V)
4: de qvartalet
??
190,000: —
1,405,400
—
Y
l:sta qvartalet
» 1864
150.000: —
1,065,000
. —
Y
2: dra qvartalet
W
1.439,112: 50.
255,000
—
V
3:dje qvartalet
n
565,000: —
648,112
50.
n
4: de qvartalet
71
1,141,491
67.
n
Usta qvartalet
» 1865
3,810,500: —
1,716,878
5.
5?
2: dra qvartalet
v
1,149,600: —
1,930,230
28.
3:dje qvartalet
>>
400,000: —
3,008,433
33.
Summa R:dr 10,444,712: 50
16,042,845
83-
Utom den genom omförmälda utlåning verkställda förräntning af Riksgäldskontorets
kontanta tillgångar intilldess de behöft till ifrågakommande utbetalningar
användas, har en del af ej mindre Riksgälds-kontorets egna än de särskilda liqvidations-
och amortissementsfondernas behållningar äfven blifvit förräntad medelst uppköp
af fonderade statsobligationer; varande vid sådana obligations-uppköp följande
belopp utbetalda, nemligen:
under år 1863, för 1855 års statslån tillhörande 4 procents obligationer å 10,000
R:dr, efter 95 procent utaf deras nominella belopp
R:dr 9,500: —
under år 1864, för 1858 och 1860 års lån tillhörande 41 procentsobligationer
å 100,000 Thaler Pr. Courant, efter 96 procent
utaf dito  „ 257,244: —
samt för 1861 års lån tillhörande 4 procents-obligationer å 30,000
R:dr, efter 92 i procent utaf dito
„ 27,750: —
eller tillsammans R:dr 294,494: —
Deremot hafva genom förfallna förut uppköpta eller öfvertagna obligationers
inlösning de på sådant sätt förräntade medlen minskats med R:dr 115,389: 73.
Enligt uppgiften i sednaste riksdagsberättelse, sid. 35, utgjorde sammanlagda
beloppet af de medel, som genom utgifna lån och öfvertagna eller uppköpta obligationer
voro tillsvidare förräntade vid slutet af September månad 1862
R:dr 8,478,782: 2.
vid utgången af nämnde år hade dessa medels sammanlagda be
-
lopp ökat sig till
„ 9,492,007: 50.
hvaraf 1,605,657 R:dr 50 öre tillhörde liqvidations- och amortis
sementsfonderna;
vid 1863 års slut utgjorde enahanda medel „ 5,127,125:24.
hvaraf 1,160,827 R:dr 74 öre tillhörde sagde fonder;
vid 1864 års islut utgjorde densamma
„ 4,444,732:56.
hvaraf 1,169,747 R:dr 71 öre tillhörde meranämnde fonder;
30
Ståts-Utskottets Memorial N:o 3.
för närvarande utgöra de tillsvidare förräntade medlen endast.... R:dr 2,382,089: 23.
af hvilken summa 1,716,016 R:dr 73 öre tillhöra de fonderade
statslånens ränte- och amortissementsfonder; varande deraf
704,500 R:dr förräntade genom utgifna lån och 1,011,516 R:dr
73 öre genom öfvertagna eller inköpta obligationer.
Efter afdrag af de räntor, som vid öfverflyttningen af lånefordringar från en
till annan af Riksgälds-kontorets bankoräkningar blifvit den ena räkningen af den andra
godtgjorda, har ränteinkomsten genom de kontanta tillgångarnes förräntning
utgjort:
för öfvertagna eller
för utgifna lån. köpta obligationer.
under Oktober—December 1862
54,693: 36. 17,197: 33.
„ år 1863
401',456: 02. 49,486: 25.
„ år 1864
233,688: 12. 40,744: 90.
„ Januari tifl och med den 25 Oktober 1865 ... 255,965: OJJ. 18,014: —
Summa 945,802: 52^ 125,442: 48.
eller hela sammanlagda räntevinsten R:dr 1,071,244: —
Till följd af skedda utlottningar af meranämnda obligationer har dessutom en
kapitalvinst af  ..  R:dr 5,800: 27.
uppkommit för dels Riksgälds-kontoret och dels amortissementsfonderna.
Jemte det Rikets sednast församlade Ständer medgåfvo, att Riksgälds-kontoret
finge till oförändradt belopp bibehålla det kreditiv, Riksgälds-kontoret alltsedan 1828
—1830 års riksdag egt å Bikets Ständers Bank, och upphäfde det gamla stadgande,
som meddelades då detta kreditiv första gången beviljades och vid hvarje påföljande
riksdag förnyats i afseende på inskränkning till tio månader årligen af rättigheten
till kreditivets begagnande, ålades Riksgälds-kontoret att för de medel, som å sagda,
förut räntefria, kreditiv lyftades, erlägga 4 procent årlig ränta; och förklarades
tillika, att de i afseende på kreditivets begagnande uti bankoreglementet meddelade
föreskrifter komme att tjena till efterrättelse. Med tillämpning af dessa föreskrifter
har, uti den Fullmägtige för kreditivet affordrade förbindelse, tiden, hvarunder detsamma
skulle få begagnas, blifvit bestämd till ett år, med rättighet för Bankostyrelsen
att, i likhet med hvad rörande andra kassakreditiver vore stadgadt, före kreditivtidens
slut uppsäga det om kreditivet afslutade kontrakt.
De utaf ifrågavarande kreditiv lyftade summor, hvilka merändels endast
under kortare tider varit af Riksgälds-kontoret begagnade, hafva tillsammans utgjort:
under år 1863
R:dr 2,100,000: —
„ år 1864
„ 2,200,000: —
och under innevarande år
„ 3,000,000: —
Den ränta Riksgälds-kontoret, sedan kreditivet upphörde att vara räntefritt,
måst för deraf begagnade medel erlägga under det första, vid sistlidne Januari månads
slut tilländagångna, kreditiv-år utgjorde R:dr 13,738: 87.
Stats- Utskottets Memorial N:o 3.
31
På grund af det i reglementets 212 § meddelade stadgande angående upplånandet
af de för verkställigheten af Riksgälds-kontorets utbetalningar oundgängligen
nödvändiga medel, och då Rikets Ständer, vid beviljandet af det särskilda kreditivet
för fullständigare ordnande af rikets försvarsverk, förklarade, att hvad utöfver de åt
Riksgälds-kontoret anvisade tillgångar eller andra disponibla medel erfordrades för
utbetalningarne å nämnda kreditiv, borde genom upplåning anskaffas, ansågo sig
Fullmägtige, för att icke behöfva till dessa utbetalningar använda de med bela sitt
belopp för andra Riksgälds-kontoret ålagda utgifter påräknade och erforderliga medlen,
böra mottaga ett, i början af December 1863, Riksgälds-kontoret erbjudet tillfälligt
lån å samma belopp, 3,000,000 R:dr, som omförmälda särskilda kreditiv utgjorde.
Enligt de för detta lån emellan Fullmägtige och lånets öfvertagare, Stockholms
Enskilda Rank samt Konsul Oskar Ekman och Grosshandlaren C. G. Cervin,
öfverenskomna vilkor och det derom under den 10 i nämnde månad afslutade kontrakt,
skulle för detsamma erläggas 5 procent årlig ränta och återbetalningen deraf
verkställas med halfva beloppet, eller 1,500,000 R:dr, vid 1866 års slut och med
1,000,000 R:dr vid slutet af år 1867 samt med återstående beloppet, eller 500,000
R:dr, vid 1868 års utgång. Såsom ersättning för de kostnader och bestyr m. m.,
som sagda låns anskaffning och tillhandahållande komme att för låneöfvertagarne
medföra, tillerkändes desse en provision af 2^ procent hvilken skulle vid och i förhållande
till de skeende inbetalningarne få innehållas. Med afdrag af denna provision,
men med tillägg deremot af den å utlemnade obligationer till och med 14
dagar före inbetalningsdagarnes verkställighet upplupna ränta, inbetaides hela lånet
under de 6 första månaderna af sistlidet år. För ifrågavarande lån äro, under den
30 December 1863, 2,500 st. obligationer utfärdade, af hvilka obligationer 1,250 st.
lyda å 2,000 och 1,250 st. å 400 R:dr hvardera; varande hvarje obligation åtföljd
af ett efter förfallotiden lämpadt antal halfårs-räntekuponer.
Sedan de i kontraktet angående 1864 års fonderade amorteringslån till den
1 September och 1 December sagde år utsatta terminer för anmälandet af de belopp,
som utöfver den fixa låneandelen komme att öfvertagas, tilländagått, utan att
någon anmälan i detta afseende skett, och då vid sådant förhållande det enligt lånekontraktet
ankomme på Riksgälds-kontoret att efter godtfinnande förfoga öfver hela
obligationsbeloppet för den del af lånet, som icke blifvit fixt öfvertagen, måste nya
åtgärder af Fullmägtige vidtagas för att åt Riksgälds-kontoret bereda de ytterligare
tillgångar, som oundgängligen erfordrades för Kontorets efter samma års slut förestående
högst betydliga utgifter. Efter härom började öfverläggningar och sedan en
utredning blifvit uppgjord öfver det belopp, hvilket härvid visade sig uppgå till mer
än 11,000,000 R:dr, hvarmed Riksgälds-kontoret under år 1865 åliggande utbetalningar
öfverstego de under samma år förväntade inkomster jemte andra derunder
till dessa utbetalningar disponibla medel, fingo Fullmägtige från de Bankirhus, med
hvilka nämnda lån kontraherats, emottaga en framställning om underhandlingar angående
optionstidens förlängning till 1865 års slut och rättighet för bemälde Bankirhus
att under denna tid öfvertaga hela eller någon del utaf det återstående lånebeloppet,
dock utan så kallad ”Aufgeld” eller tillägg i hvad för den fixt öfvertagna delen
af lånet behöft betalas, och under vilkor att räntekuponerna gjordes efter bestämda
kurser betalbara i Hamburg och Frankfurt arn Main. Deremot erbjöd Riksgälds-kontoret
att från årets början, mot \ procent provision, i mellantider af en må
-
32
Stats- Utskottets Memorial N:o 3.
nåd indraga 500,000 f sterling i tre månaders vexlar, som vid förfallotiderna borde
af Riksgälds-kontoret betäckas; dervid likväl omsättningar, i fall det funnes nödigt,
under loppet af året finge ske medelst ”samtidig betäckning och indragning från
Sverige” eller trassering för Riksgälds-kontorets räkning af ett utaf nämnde Bankirhus
på ett annat bland dem. Ungefärligen samtidigt med detta erbjudande erhöllo
Fullmägtige tvänne framställningar om lemnande! af temporära lån, först å Bankirhuset
Salomon Heines vägnar och ett par dagar derefter af Skandinaviska Kredit-aktiebolaget.
Fullmägtige funno ur flera synpunkter betänkligt att, jemte medgifvande af
den yrkade förlängningen af optionstiden för 1864 års lån, begagna sig under tiden
af en sådan kredit, som detta låns öfvertagare erbjudit och till hvars betäckande
under tiden, intilldess medel dertill kunde genom ytterligare upplåning erhållas, någon
annan tillgång icke förefunnes än nya och ökade trasseringar. Beträffande åter
de då föreslagna vilkoren för ett temporärt lån, ansågo Fullmägtige, vid jemförelsen
mellan dessa vilkor och i betraktande af härvid förekommande särskilda förhållanden,
Kreditbolagets förslag vara mera antagligt än det å Heines vägnar gjorda; hvarföre
öfverenskommelse träffades med bemälda bolag om hufvudsakligen följande bestämmelser
rörande ett temporärt lån mot 6 procent ränta och 1 procent provision;
hvarvid bolaget dock förbehöll sig att inom viss utsatt dag få lemna bestämdt svar
angående ett sådant låns öfvertagande.
Lånet, hvars belopp komme att utgöra omkring 11 millioner R:dr, skulle upptagas
i Svenskt mynt och återbetalas med silfver specie eller ock med invisningar
eller vexlar å mark Hamb. B:co; inbetalningarne å lånet skulle verkställas omedelbart
till Riksgälds-kontoret samt halfårs-ränteliqviderna och återbetalningarne ske i
Stockholm; utaf lånesumman skulle 2 millioner R:dr månatligen erläggas under de
fem första månaderna af år 1865 och återstoden eller 1 million R:dr under den sjette månaden;
lånet skulle vara äterbetaidt inom tre år; det belopp, hvarå de skuldförbindelser
skulle lyda, som, i stället för löpande obligationer, borde utfärdas, komme att
särskildt bestämmas; för lånet skulle hypothiseras Svenska fonderade 4J proc. obligationer
å ett efter ränteskilnaden lämpadt belopp; dock vore Riksgälds-kontoret
berättigadt utbyta de såsom hypothek aflemnade obligationerna emot andra dermed
jemförliga fonderade obligationer. De sålunda antagna bestämmelserna blefvo likväl
ej godkända af de utländska Bankir-inrättningar och Bankirhus, genom hvilkas
medverkan det af Skandinaviska Kreditbolaget föreslagna temporära lånet skulle anskaffas;
hvarföre merbemälda bolag kort derefter inlemnade till Fullmägtige ett nytt,
i flera delar från dessa bestämmelser afvikande, låneanbud. Ehuru enligt detta sednare
anbud både beskaffenheten af och vilkoren för det lån, hvarom frågan vore,
komme att väsentligen förändras, funno sig Fullmägtige likväl, sådant oaktadt, föranlåtne
att, efter några erhållna modifikationer i deruti föreslagna vilkor, antaga
detta anbud.
I afseende på de flera särskilda omständigheter och förhållanden, som föranledde
Fullmägtiges härom fattade beslut, torde det tillåtas Fullmägtige hänvisa till
Rikets Ständers nyligen församlade Revisorers berättelse om granskningen af Riksgälds-kontorets
förvaltning och räkenskaper samt det utlåtande Fullmägtige i anledning
af denna berättelse komma att till Rikets Ständer afgifva. Emellertid anse sig
Fullmägtige här böra uppgifva hufvudvilkoren i det med Skandinaviska Kredit-aktiebolaget
under den 22 December sistlidne år afslutade lånekontrakt.
Det enligt detta kontrakt upptagna temporära statslån skulle utgöra 8,100,000
mark Hamburger Banko eller 2,700,000 R:dr silfver specie, svarande mot 10,800,000
R:dr
Stats-Utskottets Memorial 1Y-.o 3.
R:dr R:mt; hvilken summa Riksgälds-kontoret egde genom 30 dagars vexlar indraga
i medlet af Januari—Oktober innevarande år med visst bestämdt belopp hvarje månad.
Dock skulle det vara Kreditbolaget obetaget att före de sålunda bestämda
terminerna till inbetalning uppsäga det återstående lånebeloppet eller någon del
deraf. Vid hvarje inbetalning komme den långifvarne förbehållna provision att afd
rågås eller innehållas med 3 procent utaf inbetalningsbeloppet. För hela lånet
skulle utfärdas 4,052 st. 6 procents-obligationer, nemligen 1,348 st. å 1,000 R:dr
specie eller 3,000 mark Hamburger Banko och 2,704 å 500 R:dr specie eiler 1,500
mark hvardera. Räntan skulle betalas halfårsvis och beräknas från de dagar, då
lånemedlen finge indragas. Utaf lånet skulle en fjerdedel återbetalas den 15 Juli
1866, en ljerdedel den 15 Januari 1867, en fjerdedel den 15 Juli sistnämnda år och
den sista fjerdedelen den 15 Januari 1868. Ränteliqviderna och kapitalafbetalningarne
borde genom Riksgälds-kontorets försorg verkställas i Hamburg och Köpenhamn
samt dertill erforderliga medel fjorton dagar före liqvidernas förfallodagar tillhandahållas
dem, som lått sig uppdraget att i nämnde städer inlösa kuponerna och obligationerna.
Denna inlösning skulle ombesörjas af långifvarne utan någon kostnad
för Riksgälds-kontoret. Derest liqvid för förfallna obligationer och räntekuponer
icke uttages före den 15 Januari 1869, skulle de för deras inlösande mottagna medel
återsändas till Riksgälds-kontoret. I afseende på rättigheten till betalning af
obligationer och räntekuponer, hade en preskriptionstid af 10 år blifvit utsatt. " De
hos Riksgälds-kontoret befintliga 1864 års Svenska jernvägslån tillhörande obligationer
finge icke före 1865 års utgång utlemnas i allmänna penningemarknaden, hvilket
förbehåll dock endast skulle vara för Riksgälds-kontoret förbindande, så vidt de stöde
tillsammans med det om sagda lån med Bankirhuset Schröder & Comp. i London
afslutade kontrakt eller derom ingångna aftal.
Efter skedda uppsägningar har nästan hela lånet redan under de fyra första
månaderna af detta år kunnat på öfverenskommet sätt indragas; uppgående de
derunder till Riksgälds-kontoret influtna lånemedlen till ej mindre än R:dr 10,461,538: 29.
det härefter återstående beloppet, utgörande hufvudsakligen Riksgälds-kontoret
tillgodoförda räntor, har under dels Juni och
dels Augusti månad till Kontoret indragits med
« 33,412: 83.
Tillsammans R:dr 10,494,951:12.
Genom Kongl. Stats-kontorets anordningar halva, i öfverensstämmelse med
Rikets sednast församlade Ständeis, uti reglementets 214, 215 och 217 §§ intagna
beslut, derstädes omförmälda behållning ar och besparingar blifvit till Riksgälds-kontoret
öfverlemnade, nemligen den medelst reservationer å anslaget till Lappmarks
Ecklesiastikverk uppkomna behållning, utgörande
R:dr 36,500: —
genom Kongl. Stats-kontorets anordning af den 17 Februari 1864;
i. d. Kansli-styrelsens s. k. handkassa, genom anordning af samma
dag, å
R:dr 15,318: 12.
besparingar å det under Första Hufvudtiteln i 1858 års Riks-stat uppförda anslag till
Deras Kongl. Högheter dåvarande Kronprinsens och Kronprinsessans hofhållning,
äfvensom å anslaget under samma hufvudtitel till Hennes Maj:t Enkedrottning Desiderias
hofstat, enligt den vid 1859 och 1860 års riksdag fastställda Riks-stat; hvilka
besparingars sammanlagda belopp
R:dr 392,788: —
afiemnats genom Kongl. Stats-kontorets anordning af den 19 April 1864; och
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 5
34 Stats-Utskottets Memorial N:o 3.
det vid nyssnämnda riksdag på Riks-statens Sjunde Hufvudtitel uppförda, men
till hela sitt belopp besparade ersättningsanslaget till Postverket för ökad kostnad
i följd af postskjutslegans böjande  ■  R:dr 210,000: —
genom anordning af den 19 Januari samma år.
Riksgälds-kontorcts Styrelse.
(Reglementets 227—257 §§).
Utaf' dem, hvilka såsom Riks-Ståndens utsedde Fullmägtige, vid sednaste
riksdag fingo styrelsen öfver Riksgälds-kontoret sig anförtrodd, hafva Brukspatronen
Friherre Wilhelm Fredrik, Tersmeden, Grosshandlaren Anders Berg samt förre Riksdagsfullmägtigen
Samuel Ödmann under Mars och April månader detta år afgått ur
nämnda Styrelse samt Kyrkoherden F. W. Öfverström i slutet af nästlidne September
blifvit genom döden hädankallad. I desse sålunda afgångne Fullmägtiges ställen,
hafva undertecknade Wirsén, Lindstén, Björkman och Wasmuht, vid nämnde riksdag
utsedde Suppleanter inträdt. Enligt hvad för Fullmägtige efter Grosshandlaren
Bergs afgång anmäldes, har den i främsta rummet af Borgare-Ståndet valda Suppleanten
Grosshandlaren G. Högström funnit sig af enskilda angelägenheter hindrad
att Fullmägtigs-befattningen emottaga.
Vid inträffade sjukdoms- eller andra förfall hafva bland de öfrige vid samma
riksdag utsedde Suppleanterne varit till tjenstgöring inkallade:
Suppleanten för Ridderskapet och Adelns Fullmägtige, Expeditionschefen
M. G-. von Schantz och
Suppleanten för Bonde-Ståndets Fullmägtige Casper Nettelbladt.
Med anledning af det Fullmägtige genom reglementets 249 § meddelade uppdrag
att vidtaga erforderliga åtgärder i och för inlösandet för Statens räkning af
den på Riddarholmen här i hufvudstaden belägna Hebbeska fideikommisset tillhörande
egendom, hafva Fullmägtige efter erhållen underrättelse derom, att en stor del af
denna egendom, dock ej sjelfva hufvudbyggnaden, måste afstås för sainmanbindningsbanans
anläggande och att af egendomens innehafvare yrkats det hela egendomen
måtte varda exproprierad, anmält för Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader sin
önskan, att en sådan expropriation måtte varda vederbörligen verkställd, samt dervid
förklarat, att Fullmägtige ville af Riksgälds-lcontorets medel godtgöra jernvägsbyggnadsfonden
för det expropriationsbelopp, som behöfde erläggas för den del af
ifrågavarande egendom, hvilken icke komme att upptagas af eller erfordras för sammanbindningsbanan.
Till följd af detta förklarande har hela egendomen blifvit genom
Jernvägsbyggnads-styrelsens tillgöranden i laga ordning exproprierad för en
till 200,000 R:dr bestämd expropriationssumma; och sedan den del af samma egendom.
som ligger på vestra sidan af den under anläggning varande sammanbindningsoanan,
nviiken del utgör 13.347 qvadratfot och hvara sjeiiva muvuäbyggnaden ar
uppförd, blifvit, med Kongl. Maj:ts nådiga bifall, af Jernvägsbyggnads-styrelsen till
Fullmägtige för Statens räkning öfverlåten och afträdd i början af innevarande månad.
har, efter föreslagen och af Fullmägtige godkänd fördelning af den erlagda
expropriationssumman, såsom godtgörelse för den sålunda af Fullmägtige mottagna
Stats-Utskottets Memorial N:o 3. 35
egendomsdelen, ett belopp af 153,000 R:dr blifvit af Riksgäldskontoret till merbemälda
Styrelse utbetaldt.
Med tillämpning af föreskrifterna i reglementets 252 §, angående anskaffning
af det under nu ingångna riksdag erforderliga papper jemte andra skrifmaterialier,
hafva ungefärligen enahanda qvantiteter tryck- och skrifpapper, som före sednaste
riksdag uppköptes, blifvit, till begagnande af Riks-Stånden och Utskotten, på vanligt
sätt upphandlade samt leverans-kontrakter afslutade om tillhandahållande under
riksdagens lopp af öfriga till skrifmaterialier hänförliga effekter, som komma att för
Ståndens och Utskottens räkning erfordras. Dessutom äro, med bibehållande af de
bestämmelser, som vid sednaste riksdagar varit tillämpade, kontrakter med åtskilige
boktryckare afslutade om tryckningen af Utskottens betänkanden och andra Bihanget
till Riks-Ståndens Protokoller tillhörande handlingar.
Under den efter sednaste riksdag förflutna tid har icke någon bland Riksgäldskontorets
tjenstemän eller vaktbetjening erhållit afsked med pension; och har under
samma tid blott en utaf de å Riksgälds-kontoretspensionsstat uppförda personer, nemligen
t. f. Kamereraren vid f. d. Generalassistans-kontoret G. Grundén, hvars årliga pension
utgjorde 600 R:dr, genom döden algått från samma stat.
Slutligen få Fullmägtige anmäla, att de skola medelst särskild skrifvelse till
Rikets Ständers Stats-Utskott aflemna det förslag och den plan för Riksdag s-arkivets
utvidgning, som Fullmägtige genom stadgandet i reglementets 184 § fått sig ålagdt
uppgöra och Rikets Ständer underställa.
Stockholm den 26 Oktober 1865.
A. E. Wirsén.
J. J. Nordström.
J. F. Gråå.
A. Medin.
C. G' Hierta.
J. W. Reckman.
F. A. Rinman.
O. G. Sköldberg.
M. Wolffelt.
Fehr Lindstén.
J. A. Björkman.
J. G. Wasmuht.
C. G. Stuart
-
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
Ståts-Utskottets Memorial As 4.
\:o 4.
Alik. till Exp.-Utsk. devi 17 Nov. 1865, kl. 2 e. m.
Memorial, angående Riksdag skostnadernas bestridande af Riksgäldskontoret.
(R. A.)
Uti särskilda, hos Preste- och Borgare-Stånden väckta och till Stats-Utskottet
remitterade motioner, hafva Herr Biskopen Doktor Annerstedt (M 18) och Herr F. A.
Rinman (jVs 1) föreslagit, att kostnaderna för innevarande riksmöte måtte, i likhet
med hvad under föregående riksdagar iakttagits, bestridas af Riksgäldskontoret.
Med anledning häraf och då de föreskrifter, som i sednare tider varit meddelade
om sättet och ordningen för ifrågavarande kostnaders utbetalning, funnits ändamålsenliga
samt således jemväl under denna riksdag torde böra bibehållas, får Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad i detta hänseende förut varit stadgadt,
måtte besluta och'förordna:
l:o. att alla på Rikets Ständers beslut grundade utgifter för innevarande riksdag
må utgå af Riksgäldskontorets medel och, under behörigt iakttagande af
samma beslut, omedelbart från detta Yerk till vederbörande utbetalas.
2:o. att likaledes sådana, af denna riksdag föranledda utgifter, som i anseende till
deras föremål eller beskaffenhet dels redan blifvit, dels framdeles under riksdagens
lopp, varda af Kongl. Maj:t godkända och å Statskontoret anvisade,
må, efter erhållna reqvisitioner och anställd granskning af derför aflemnade
verifikationshandlingar, Kongl. Statskontoret af Riksgäldskontoret godtgöras.
3:o. att, beträffande särskildt utbetalningarne af de arfvoden och traktamenten,
som varda Riks-Ståndens och Utskottens Sekreterare samt Kansli- och Vaktbetjening
tillerkända, dessa utbetalningar må verkställas i enlighet med specifika
uppgifter å bemälde betjening, undertecknade, för Riks-Stånden, af
hvarje Stånds Talman, och för Utskotten af hvarje Utskotts Ordförande; och
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 1
2 Siats-Utskottets Memorial M 4.
4:o. att då tillfälliga utgifter, sorn till riksdagskostnaderna böra hänföras, inom
Riks-Stånden eller Utskotten förekomma, räkningarne derå böra, innan desamma
af Riksgäldskontoret liqvideras, vara attesterade af vederbörande
Stånds Talman eller Utskotts Ordförande.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall till hvad nu blifvit föreslaget, får
Utskottet derjemte hemställa:
att Rikets Ständers beslut angående riksdagskostnadernas godtgörande
af Riksgäldskontoret, må af Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas, äfvensom att Utskottet, för samma
besluts verkställande, må få sig uppdraget underrätta Fullmägtige
i Riksgäldskontoret ej mindre om hvad Rikets Ständer uti ifrågavarande
hänséende nu komme att besluta, än ock om de särskilda
beslut och föreskrifter, som Rikets Ständer i frågor, som röra
riksdagskostnaderna, framdeles under denna riksdag kunna finna
för godt meddela.
Stockholm den 17 November 1865.
Ståts-Utskottets Memorial M 5.
3
X:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Nov. 1865, kl. 2 e. ra.
Memorial, angående godtgörande af Herr Landtmarskalkens och Herrar
Talmäns riksdagSkostnader.
(R. A.)
Till Stats-Utskottet hafva blifvit remitterade tvänne, dels hos Ridderskapet och
Adeln af Herr Grefve Posse, A. (M 21) och dels hos Preste-Ståndet af Herr Biskopen
Doktor Annerstedt (jYs 18) väckta motioner, att Utskottet må få sig uppdraget att
uppgöra ett för nuvarande riksmöte lämpligt förslag till ersättning för de ökade riksdagskostnader,
Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän, i och för utöfningen af sina
magtpåliggande befattningar, få vidkännas.
Jemte det Utskottet får erinra, att Rikets Ständer under sistförflutna Hksdag
för Herr Landtmarskalken äfvensom för hvar och en af Herrar Talmän anslogo ett
belopp af Sjuhundrafemtio Riksdaler i månaden, anser sig Utskottet böra hemställa, att
Rikets Ständer jemväl för innevarande riksdag må besluta,
att, såsom godtgörelse för de kostnader, Herr Landtmarskalken
och Herrar Talmän, i denna deras egenskap, få vidkännas, för
hvar och en af dem skall utgå ett anslag, i ett för allt, af Sjuhundrafemtio
Riksdaler i månaden, att räkna från riksdagens början
och till dess slut.
Stockholm den 17 November 1865.
4
Stats-Utskottets Memorial M U.
N:o 6.
Alik. till Exp.-Utsk. elen 17 Nov. 1865, kl. 2 e. tn.
Memorial, angående förskott å aflöning en för den hos Biks-Stånden
och Utskotten anställda betjening.
(11. A.)
Från Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän har Stats-Utskottet emottagit
tvänne särskilda skrifvelser af den 10 innevarande månad, innefattande hemställan, att
då, enligt Riksdags-ordningens 24 §, såväl Riks-Ståndens, som Utskottens Sekreterare
jemte den i Ståndens och Utskottens Kanslier under denna riksdag biträdande personal
böra vid riksdagens slut erhålla en efter göromålens vigt och mängd lämpad vedergällning
och således behörig grund för berörde vedergällnings bestämmande ännu saknades,
men flere bland denna personal torde vara i behof att, innan aflöningen blefve slutligen
bestämd, komma i åtnjutande af någon del deraf, följande för månad och från hvars
och ens inträde i tjenstgöring beräknade belopp må, såsom förskott å aflöningen, efter
hvarje månads slut utbetalas, nemligen:
hos Bidderskapet och Adeln:
till Riddarhus-Sekreteraren R:mt R:dr 300: —
» 9 äldste Kanslister eller Notarier, hvardera  » » 135: —
» 6 andre Kanslister, hvardera
» » 90: —
lios Preste-Ståndet:
till Sekreteraren
» » 300: —
» 4 Notarier, hvardera
» » 135: —
» 9 Kanslister, hvardera  » » 90: —
hos Borgare-Ståndet:
till Sekreteraren
» » 300: —
» 4 Notarier, hvardera  » »135: —
» 8 Kanslister, hvardera  » » 90: —
Stats-Utskottets Memorial As 6.
hos Bonde-Ståndet:
till Sekreteraren  R:mt R:dr 300: —
» 4 Notarier, hvardera
» » 135; —
» 12 Kanslister, hvardera .
» » 90: —
hos Utskotten:
till Sekreteraren i Stats-Utskottet  » » 200: —
» Sekreterarne i de öfriga Utskotten, äfvensom Sekreteraren i
Stats-Utskottet för Riksgäldsverkets ärenden, hvardera . . » » 175: —
» Notarierne i Stats-Utskottet och den derstädes anställde Kamererare,
hvardera
» »120: —
» Notarierne i de öfriga Utskotten, hvardera  » » 105: —
» Kanslisterne i Stats-Utskottet, hvardera  » » 90: —
» Kanslisterne i de öfriga Utskotten, hvardera ,  » » 75: —
Beträffande den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda vaktbetjening, hafva
Herr Landtinarskalken och Herrar Talmän uti samma skrifvelser likaledes föreslagit, att
aflöningen för denna betjening, hvilken utgöres hos Ridderskapet och Adeln af 6, hos
Preste-Ståndet af 5, hos Borgare-Ståndet af 7 och hos Bonde-Ståndet af 6 personer, måtte
för det närvarande bestämmas att för hvar och en vaktbetjent utgå med 2 R:dr Runt
om dagen från tjenstgöringens början och äfven utbetalas vid slutet af hvarje månad,
samt att med afgörandet, huruvida någon förhöjning erfordrades uti den sålunda föreslagna
aflöningen, måtte uppskjutas, intilldess aflöningen för Kanslipersonalen komme att
slutligen bestämmas.
Då de i Riks-Ståndens Kanslier och hos Utskotten anställde tjenstemän under
alla i sednare tider hållna riksdagar fått förskottsvis, vid hvarje månads slut, uppbära
en del af dessa personer tillkommande aflöning, anser sig Utskottet jemväl nu böra tillstyrka:
att, såsom förskott å denna aflöning, jemväl under innevarande
riksdag må, efter hvarje månads slut, få till vederbörande utbetalas
det för hvar och en föreslagna, ofvan uppgifna belopp.
Vidkommande aflöningen för den hos Riks-Stånden och Utskotten tjenstgörande
vaktbetjening, får Utskottet, som anser sig böra tillstyrka Rikets Ständers bifall til!
hvad Herr Landtinarskalken och Herrar Talmän i afseende på denna betjening föreslagit,
hemställa:
att dagtraktamentet för de hos Riks-Stånden och Utskotten under
innevarande riksdag anställde vaktbetjenter må för hvar och en af
dem för närvarande bestämmas till ett belopp af Två R:dr R:mt
samt likaledes utbetalas efter hvarje månads slut;
Bilt. till II. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 2 lläjt. 2
G
Stats-Utskottets Memorial JYi fj.
Och torde den af Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän omförmälda fråga,
huruvida någon förhöjning i detta dagtraktamentes nu föreslagna belopp erfordras,
få uppskjutas till dess Kanslipersonalens aflöning varder slutligen
bestämd.
Hvad beträffar den tid, hvarifrån samtliga nu ifrågavarande aflönings-törskott
och dagtraktamenten böra beräknas, tillstyrker Utskottet:
att, på sätt föreslaget blifvit, dessa förskott och traktamenten ma
beräknas att utgå från och med den dag vederbörande i tjenstgöring
inträdt.
Q P
Vid afgifvande af förslaget rörande oftanämnda aflönings slutliga bestämmande
enligt 24 § Riksdags-ordningen, skall Utskottet meddela sitt yttrande angående ej mindre
tiden för densammas upphörande, än äfven öfriga med denna aflöning och dess utbetalning
gemenskap egande frågor.
Stockholm den 17 November 1865.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg ä Comp., 1865.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 7.
1
\ 0 t.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 1865, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om den s. k. extra statsregleringens
bestämmande för tvenne år, m. m.
(U. A.)
Uti den vid innevarande riksmöte till Stats-Utskottet aflåtna nådiga Proposition,
angående Statsverkets tillstånd och behof, har Kongl. Majit, före framställningen
af de utgifter, som under de särskilda Hufvudtitlarne funnits nödiga, —
dervid under hvarje Hufvudtitel, såsom i sednare tiden varit brukligt, upptagits först
de anslag, hvilka åro af en stadigvarande natur och derefter sådana till Hufvudtiteln
hånförliga utgifter, som åro af en mera tillfällig och öfvergående beskaffenhet, — i
fråga om sistnämnde utgifter erinrat, att det till grundlagsenligt afgörande vid nu
innevarande riksdag hvilande, af Kongl. Majit vid nåstlidne riksdag afgifna förslag
till ny Riksdags-ordning och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen
bland annat innehölle, att den tid af trenne år, som för närvarande år i grundlag
bestämd att förflyta emellan Rikets Ständers lagtima sammanträden, skulle utbytas
mot en mellantid af endast ett år och lagtima riksdag begynna den 15 Januari,
så att, i händelse detta förslag blefve af Rikets Ständer bifallet, nytt riksmöte
följaktligen komme att ega rum den 15 Januari 1867; och som Kongl. Majit, vid
sådant förhållande, ansett rigtigast, att Rikets nu församlade Ständers öfverlåggningar
och beslut rörande anslagsfrågor, som tillhörde den s. k. extra stats-regleringen,
icke sträcktes utöfver 1867 in på en tid, som antagligen komme att omfatta nya
ordinarie statsregleringsperioder, hade Kongl. Majit icke heller velat af Rikets Ständer
nu åska anslag till andra tillfälliga behof ån sådana, som före utgången af år
1867 borde fyllas.
Uti det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll öfver Finansärenden
den 13 nåstlidne Oktober år, i afseende å denna fråga, vidare anfördt hurusom,
äfven för den händelse att det i nåder framlagda, hvilande grundlagsförslaget,
vid dess slutliga behandling, ej skulle vinna Rikets Ständers samtycke, en sådan
Bih. till R. St. Prat. 1865 Sf 1866. 4 Samt. 1 Afd. 3 Haft. 1
2
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 7.
anordning, som den ofvan omförmålda, icke kunde medföra någon egentlig svårighet,
enär det, i sådant fall, alltid ankommer på Kongl. Maj:t att göra vidare framställning
till Rikets nu församlade Ständer angående behof af extra anslag för tiden
efter 1867 eller att vid lämplig tid sammankalla urtima riksdag, som eger att dessa
ärenden handlägga.
I motsats häremot har uti en hos Preste-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets
behandling öfverlemnad motion (N:o 19) Doktor C. H. Rundgren, med förmälan,
att det, enligt motionärens åsigt, varit enklast och med grundlagens anda öfverensstämmande,
att i vanlig ordning upprätta äfven den s. k. extra statsregleringen för
trenne år, men tillika fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att Kongl. Maj:t,
så framt representationsförslaget antoges, äskade Rikets Ständers bifall till samma
reglering endast för 1867, af detta och i öfrigt anförda skål föreslagit:
l:o att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, att, enär
Kongl. Maj:t uti sin nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof
af den 27 sistlidne Oktober ansett rigtigast, att Rikets nu församlade Ständers öfverlåggningar
och beslut rörande anslagsfrågor, som tillhörde den s. k. extra statsregleringen,
icke borde sträckas utöfver 1867, men Rikets Ständer å sin sida under
nuvarande förhållanden hyste betänkligheter vid en sådan reglering, Kongl. Maj:t
täcktes göra sådana tillägg till den nådiga Propositionen, att Rikets Ständer blefvo
i tillfälle uppgöra den s. k. extra statsregleringen för en statsregleringsperiod af
trenne år, räknad från och med år 1867; eller
2:o att, för den händelse vare sig en sådan underdånig framställning från
Rikets Ständers sida icke komme att göras eller Kongl. Maj:t icke täcktes bifalla
densamma, Rikets Ständer måtte anmoda sitt Stats-Utskott att, med ledning af den
Kongl. Propositionen, i vanlig ordning förelägga Rikets Ständer förslag jemväl till
s. k. extra statsreglering för åren 1867, 1868 och 1869; eller
3:o att, om de i mom. 1 och 2 framställda alternativa förslagen icke vunne
Rikets Ständers bifall, Rikets Ständer måtte besluta, att alla anslag, som vid innevarande
riksdag blifva beviljade, vare sig för den ordinarie eller s. k. extra ordinarie
statsregleringen, icke beviljades för längre tid än till slutet af år 1867.
I händelse af Rikets Ständers bifall till det nu till afgörande hvilande nådiga
förslaget till ny Rikdags-ordning kommer, på sått Kongl. Maj:t jemväl erinrat,
nytt riksmöte att ega rum den 15 Januari 1867 och i sådant fall tillkommer det
Svenska folkets vid den tiden sammanträdande ombud att för 1868 pröfva Stats
verkets
tillstånd och behof. Skulle åter berörda grundlagsförslag icke af Rikets
Ct 1 •
Ständer antagas och således lagtima riksdag icke förr ån 1868 års höst vara att
emotse, utvisar ofvan åberopade yttrande i Statsråds-protokollet, att Kongl. Maj:t år
betänkt på vidtagande af den särskilda åtgärd, som i och för ordnande af extra
statsregleringen efter 1867 då kan finnas nödig. Den af motionären i l:sta mom.
föreslagna underdåniga framställning anser Utskottet således icke vara af omständigheterna
påkallad.
Beträffande åter den i motionens 2:dra mom. angifna åtgärd att Stats-Utskottet
skulle, med ledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, förelägga Rikets Ständer
förslag till s, k. extra statsreglering jemväl för åren 1868 och 1869, finner Utskottet
en sådan åtgärd, äfven om den vore verkställbar, af ofvan angifna skål icke heller
böra ifrågakomma.
I afseende åter på motionärens i 3:dje mom. väckta förslag, att alla anslag,
som vid innevarande riksdag beviljas, icke anvisas för längre tid ån till slutet af
år 1867, har Utskottet ansett sig böra erinra derom att Rikets Ständer åro vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
3
pröfningen af hvarje sårskild anslagsfråga oförhindrade att taga i öfvervägande,
huruvida det belopp, som kan blifva för hvarje särskildt fall beviljadt, bör å ordinarie
stat uppföras eller såsom extra anslag utgå; men att om vid sådan pröfning ett
anslagsbelopp funnits böra å Riks-staten upptagas, detsamma kommer att utgå intill
dess ny statsreglering vidtager, vare sig nu att detta inträffar efter ett eller
flere år.
I enlighet med hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet,
att Doktor Rundgrens ifrågavarande motion icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 November 1865.
l¥:o H.
Ankom till Exp.-Utsk. den 24 Nov. 186 5, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Första Hufvudtitel.
(U. A.)
I afseende å denna Hufvudtitel, hvilken innefattar anslagen till Kongl.
Hof- och Slotts-staterna, vid förra riksdagen fastställda till en summa af 1,230,000
R:dr, deraf 1,106,900 R:dr för den förra och 123,100 R:dr för den sednare af
nämnda stater, innehåller den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och
behof följande framställningar:
l:o) Jemte tillkånnagifvande, att anslaget till Kongl. Maj:ts Hofhållning, hvilket,
under det priset å nästan alla förnödenheter på sednare årtionden högst betydligt
stegrats, icke sedan år 1823 undergått någon förändring, numera visat sig vara
otillräckligt för de dermed afsedda utgifter, äfvensom att Kongl. Majit af enahanda
anledning aflåtit Proposition till Norska Storthinget om höjande af den från Norge
utgående hofhållningssumman, har Kongl. Majit funnit sig föranlåten begära, att
ofvanberörda anslag måtte från sitt nuvarande belopp, 630,000 Ridr, ökas med
170,000 R:dr till 800,000 Ridr.
Enligt hvad af det den nådiga Propositionen bilagda Stats-Råds-protokoll öfver
Finans-Årenden den 13 sistlidne Oktober gifver vid handen, hade, till ådagaläggande
af detta behof Riksmarskalks-embetet åberopat en från Chefen för Kongl.
Majits Hof-förvaltning meddelad summarisk tablå öfver inkomster och utgifter för
4
Stats-Utskottets Utlåtande N-.o 8.
Kongl. Maj:ts Hofhållning under de sednast förflutna fem åren, hvilken tablå, upptagande
såsom inkomster anslagen dels från Rikets Stånders Riksgålds-kontor 300,000
R:dr, dels å Riks-statens Första Hufvudtitel till Kongl. Majits Hofhållnning 630,000
R:dr och till Kongl. Hofstallets utfodring 45,000 R:dr, tillsammans 975,000 R:dr, men
deremot utgifter till ett sammanlagdt belopp af 1,145,000 R:dr, följaktligen utvisade ett
ytterligare behof af årligen 170,000 R:dr; och får, vid sådant förhållande, Utskottet
hemställa,
att den åskade förhöjningen må beviljas oeh således anslaget
till Kongl. Maj:ts Hofhållning från och med nasta statsregleringsperiod
utgå med 800,000 Ridr Runt årligen.
2:o) Sedan Kongl. Majit redan vid 1859—1860 årens riksdag hos Rikets
Ständer gjort framställning, att anslaget till H. K. Höghet Hertigen af Dalarne
skulle, i händelse af H. K. Höghets förmälning, ökas med 17,000 Ridr, men Rikets
Ständer af anförd orsak, det icke kändt vore, att H. K. Höghets förmälning vore
nära förestående, ansett något beslut derom då icke vara af behofvet påkalladt, så
har, efter det H. K. Höghets förmälning under nästlidet år egt rum och då den
ökade lefnadskostnad, som deraf för H. K. Höghet blifvit en följd, icke motsvarades
af det åt H. K. Höghet för närvarande anvisade anslag, Kongl. Majit nu, med förnyande
af ofvanbemålda framställning hos Rikets Ständer, föreslagit, att den på Sverige
belöpande andel af anslaget till H. K. Höghet Hertigen af Dalarne må förhöjas
med 17,000 Ridr och sålunda bestämmas till 53,000 Ridr.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, hemställer Utskottet,
att anslaget till II. K. Höghet Hertigen af Dalarne må från
nuvarande beloppet, 36,000 Ridr, till 53,000 R:dr förhöjas.
3io) I anledning af Kongl. Majits vid sednaste riksdagen aflåtna nådiga
Proposition, att det för underhåll af möbler å de Kongl. Slotten i Riks-staten uppförda
anslag af 12,000 Ridr måtte förökas med 44,400 Ridr, beslutade Rikets Ständer,
att, med bibehållande å definitiv stat af omförmålda anslag å 12,000 Ridr, en
årlig förhöjning i samma anslag finge under åren 1864, 1865 och 1866 utgå med
44,400 Ridr under rubrik i för underhåll och vård af möhler och andra Staten tillhöriga
inventarier i de Kongl. Slotten.
Då emellertid berörda anslag fortfarande vore till hela det i Riks-staten
nu upptagna belopp för sitt ändamål oundgängligen behöfligt, har Kongl. Majit
äskat att detsamma måtte till oföråndradt belopp i den nya Riks-staten upptagas.
Det förut alltsedan år 1824 för ifrågavarande ändamål å Riks-staten uppförda
anslag, 12,000 Ridr, har, enligt hvad Stats-Utskottet delgifna handlingar innehålla,
åtgått till nödtorftigt underhåll af de tarfligaste möbler och sängkläder, så
att till inköp af de Staten tillhöriga möbler, som under denna tid tillkommit, anvåndts
endast särskildt lemnade anslag vid förmälningar inom den Kongl. Familjen.
Värdet af de Staten tillhöriga möbler, som å Stockholms Slott och de Kongl.
Lustslotten förvaras, uppgafs år 1862 till 879,862 Ridr. Underhållet af denna egendom
kan icke undgå att medföra betydliga kostnader och då anslaget till den Kongl.
Hofhållningen icke heller nu blifvit beråknadt så, att underhållskostnaden deraf kan
utgå, synes behofvet lämpligast afhjelpas genom förhöjning i förutnämnda, å Titeln
redan befintliga anslag, helst, enligt hvad Utskottet inhemtat, alla för statsmedel inköpta
möbler upptagas i en särskild, i Kongl. Kammar-kollegium förvarad liggare,
hvarigenom undvikes sammanblandning af de Staten tillhöriga möbler med dem,
som utgöra den Kongl. Familjens enskilda egendom; och hemställer alltså Utskottet,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
5
att från och med nästa statsregleringsperiod anslaget för underhåll
och vård af möhler och andra, Staten tillhöriga inventarier
i de Kongl. Slotten i Rike-staten definitivt upptagas till 56,400
Riksdaler.
4:o) I öfriga under denna Hufvudtitel förekommande utgifts-summor har Utskottet
icke funnit skäl att föreslå någon förändring, hvadan desamma blifvit till enahanda
belopp som vid förra riksdagen uppförda, på sått bilagda tabell, litt. A, närmare utvisar;
kommande, i händelse Rikets Ständer bifalla hvad Utskottet hemställt, Hufvudtitelns
anslagsbelopp att utgöra 1,417,000 R:dr.
5:o) Då H. K. Höghet Hertigens af Dalarne förmälning inträffat redan år
1864, men nästa statsregleringsperiod icke komme att börja förr ån med år 1867,
har Kongl. Maj:t vidare föreslagit, att den i mom. 2. hår ofvan omförmålda anslags
förhöjning
måtte beräknas och utgå från början af det år, då förmålningen egde
rum; och hemställer, i öfverensstämmelse härmed, Utskottet,
att en emot berörda anslagsförhöjning för åren 1864, 1865 och
1866 svarande sammanlagd summa af 51,000 Riksdaler må af
Rikets Ständer å Riksgåkls-kontoret anvisas.
6:o) Till inköpande af én Brådhandlaren A. G. Enblom nu tillhörig egendom
å Kungsholmen och verkställande derå för de Kongl, fatburarnes räkning af före
slagna
byggnads- och inredningsarbeten har Kongl. Maj:t äskat för en gång en
summa af 100,000 Riksdaler att utgå under år 1866
Beträffande denna fråga inhemtas af St ts-Råds-protokollet, att de uti en flygel
af Herr Statsministerns för Utrikes Årendena bostållsegendom å Blasieholmen befintliga
lågenheter, hvilka för närvarande begagnades såsom fatbur för H. K. M. EnkeDrottningens
samt D. K. Högheter Hertigarnes af Östergötland och Dalarne
Hofhållningar, numera vore i ett särdeles förfallet skick; att, når fråga skulle blifvit
väckt om uppgörande af plan och kostnadsförslag till bebyggande af nämnda boställes
tonjt, för att bereda lokal för ett eller flera af de embetsverk, som nu saknade
sådan, den tid ansåges icke vara aflägsen, då fatburn, som på sednare tider ej erhållit
behöflig reparation, icke kunde eller finge bibehållas å berörda tomt, hvilken
dessutom, efter fullbordan af den beslutade och redan påbörjade utfyIlningen af Nybroviken,
icke vidare komme att såsom nu hafva sitt läge vid vatten, utan vid en
af hufvudstadens ansenligare öppna platser; i följd hvaraf inrättningens bibehållande
i berörda egendom icke kunde anses ändamålsenligt, vare sig att afseende fästes å
inrättningens behof eller å de anspråk på egendomens utseende och användningssätt,
som af en sådan belägenhet framkallades. Dertill komme att, i anseende till den
våsendtliga inskränkning i utrymmet för Kongl. Maj:ts egen fatbur å Riddarholmen,
sorn af sammanbindnings-jernbanans framdragande öfver den dertill nu begagnade
tomt föranleddes, det antagligen blefve olämpligt att bibehålla denna fatbur å sin
nuvarande lokal.
Oaktadt de sålunda meddelade upplysningar visserligen antyda att de Kongl.
Hofhållningarnes fatburar icke åro i det skick, som kunde vara önskligt, har det
likväl synts Utskottet, som skulle frågan om anslag för uppförande och inredande af
de för ändamålet afsedda nya byggnader kunna utan synnerlig olägenhet någon tid
anstå; och då Utskottet ansett Statsverkets tillstånd påkalla strång sparsamhet vid
pröfningen af de mångahanda anslagsfrågor, som föreligga Utskottet till behandling,
har Utskottet icke kunnat den nådiga framställningen om anvisande af ifrågavarande
byggnadsanslag understödja; men då den till inköpande föreslagna egendomen, hvilken,
i areal innehållande 35,018 qvadratfot, Enblom erbjudit sig att till den 1 April
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
1866 hålla Kronan tillhanda för en köpeskilling lika med den, hvartill egendomen
nyligen blifvit till honom sjelf försåld, eller 45,000 Riksdaler, vitsordas vara för samtliga
de Kongl, fatburarne fullt rymlig och för åndamålet särdeles välbelägen, samt
tillfället att för ett, såsom det synes, icke obilligt pris förvärfva samma egendom
möjligen icke med de nu erbjudna vilkoren återkommer, har Utskottet funnit med
klok hushållning öfverensstämmande att denna egendom, hvilken otvifvelaktigt inom
en icke aflägsen framtid blifver för ifrågakomna åndamålet behöflig, redan nu för
Statens räkning inköpes; och hemställer alltså Utskottet,
att Rikets Ständer till inköp för Statens räkning af Brådhandlaren
Enbloms ifrågavarande egendom å Riksgålds-koptoret anvisa
en summa af 45,000 Riksdaler att under år 1866 utgå.
7:o) Slutligen har Kongl. Maj:t begärt att till uppförande af ett nytt vagnshus
vid Haga Lustslott må beviljas ett anslag för en gång af 10,645 Riksdaler.
Då behofvet af ifrågavarande byggnad, hvilken år afsedd att inrymma omkring
50 Kongl. Maj:t eller Kronan tillhöriga vagnar, år i det den nådiga Propositionen
bilagda Stats-Råds-protokoll fullständigt utredt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer må till uppförande af ett vagnshus vid Haga
Lustslott å Riksgålds-kontoret anvisa ett belopp af 10,645
Riksdaler att under år 1867 i mån af behof utgå; varande, på
grund af hvad Utskottet hår ofvan hemställt, å nårlagda tabell, litt. B., uppfördt
ett belopp af 106,645 Riksdaler Riksmynt såsom anslag för en gång för tillfälliga
behof under denna Hufvudtitel.
Stockholm den 24 November 1865.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
7
lift t A.
Tabell öfver Riks-statcns Första llufvud-titel.
1864 års
Eiks-stat
anslår
R:mt R:dr
630,000
120,000
126,000
36,000
18,000
56,400
45.000
22,500
3,000
50.000
Sgrj 1,106,900
63,000
11,250
24,600
5.000
8,250
8.000
3,000
Sgi
123,100
Kougl. Hot- och Slotts-staterne.
Kongl. Hofstats-anslagen.
Kongl. Maj:ts Hofhållning:
Nuvarande beloppet  630,000:
Förhöjning  170,000:
Hennes Maj:t Enke-Drottningen Josephinas Hofhållning
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
Deruti inbegripna handpenningar för Hans Kongl.
Höghets Gemål.
Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne:
Nuvarande beloppet
36,000:
Förhöjning
17,000:
Ved och kol för de Kongl.
Sgr
Kongl. Slotten.
Reparationer å Stockholms Slott med flera för de Kongl.
Hofven upplåtna byggnader
Brandvåsendet och yttre lyshållningen vid Kongl. Slottet
och Arfprinsens palats
Drottningholms och Svartsjö Slott
Gripsholms Slott
Ulriksdals Slott
Haga Lustslott och park
Strömsholms Slott
Sgr
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Eugenie
För underhåll och vård af möbler och andra, Staten
tillhöriga, inventarier i de Kongl. Slotten
Kongl. Hofstallets utfodring
Polis-, lys- och renhållning vid Kongl. Slottet och Arfprinsens
palats
Rosersbergs slott
Hofven
Förslag till
blifvande
Eiks-stat.
R:mt R:dr
800,000
120,000
126,000
53.000
18.000
56,400
45.000
22,500
3,000
50.000
1,293,900
63,000
11,250 !
24,600 j
5.000
8,250
8.000
3,000
123,100
S:a 1,230,000 | Summa
Anm. Förhöjningen å Hufvudtiteln blifver således 187,000 R:dr.
1,417,000
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 8.
Litt. B.
Tabell öfver Extra Stats-rcgleriitgs-auslag under Riks-stateiis Första tlufvud-titel.
Stats- :
Utskottet :
föreslår !
K:mt R:dr j
Anslag för En gång.
Till Hans Kongl. Höghet Hertigen af Dalarne: Ett emot den Hans
Kongl. Höghet på ordinarie stat beviljade anslagsförhöjning, 17,000
R:dr årligen, svarande belopp för åren 1864, 1865 och 1866 ....
51,000
Till inköpande af en Brådhandlanden A G. Enblom tillhörig egendom
å Kungsholmen
45,000
Till uppförande af ett vagnshus vid Haga lustslott
10,645
Summa
106,645
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, !8C5.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9.
i
o;
M:o 9.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Nov. 1865, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts nådiga Proposition,
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i miss«
vextår.
(Riksg.-Afd.)
Under åberopande af innehållet utaf såväl Kongl. Maj:ts vid de sednaste riksdagarne
i detta ämne afiåtna nådiga Propositioner och Rikets Ständers derpå grundade
beslut, som ock Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontors den 26 sistlidne Juli afgifna
underdåniga berättelse rörande, bland annat, jemväl undsättningsfonden, har uti
nämnda nådiga Proposition af den 7 innevarande månad (införd under N:o 29 i 1:a
Samlingen, Usta Afdelningen, af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) Kongl. Majit föreslagit,
att Rikets Ständer i denna fråga måtte besluta i öfverensstämmelse med de
stadganden, som rörande fondens användande blefvo vid sistförflutna riksdag meddelade.
Utskottet, som haft tillgång till nämnda berättelse, får dels ur densamma och
dels utur uppgifter, som i öfrigt hållits Utskottet tillhanda, här lemna följande upplysningar
rörande undsättningsfonden.
Vid slutet af år 1863 utgjorde nämnda fonds hos Riksgälds-kontoret innestå
ende
behållning
R:dr 1,273,731: 66.
samt i Kongl. Räntekammaren och Landtränterierna
„ 56,047: 74.
Fordringar utestående i de särskilda länen
, 154,108: 16.
Propriebalanser och anmärkta medel (deraf propriebalanser 872:10.) » 243,154: 60.
Summa R:dr 1,727,042: 16.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Från början af år 1864 till Juni månads utgång innevarande år hafva af undsättningsmedlen
beviljats understöd till följande belopp, nemligen:
morn
»
55
»
Stockholms län under
Jönköpings „ „
Kronobergs „ „
Hallands
Elfsborgs
Norrbottens
Kopparbergs
Wester-Norrlands »
Jemtlands »
Westerbottens „
Gefleborgs län under
55
55
55
län
år 1864 .
dito
dito
dito
dito
dito
under åren
„ dito
„ dito
„ dito
år 1865
1864 och
dito
dito
dito
1865
Summa R:dr
Med återbe-  talnings-  skyldighet.
Utan åter-  betalnings-  skyldighet.
3.000.
10,000.
4.000.
14.500.
21.500.
17,400.
1.000.
12,000.
60,000.
7,500.
300.
2,100.
400.
1,850.
20,000.
6.500.
5.500.
19,650.
31,500.
1,000.
| 150,900.
88,800.
239,700.
Af Fondens hos Riksgälds-kontoret inneståeude medel hafva blifvit lyftade:
under år 1864
R:dr 165,000.
samt under första hälften af år 1865
„ 30,000. 195,000.
hvaremot till nämnda Kontor levererats:
år 1864  -  R:dr 80,000.
och under förra hälften af innevarande år
„ 30,000. 110,000.
Statsverkets fordringar för meddelade undsättningslån åt nödställde innebyggare
inom nedannämnda län utgjorde vid sistlidne Juni månads utgång:
inom Elfsborgs län
R:dr 16,639: 66:
55
55
55
55
J)
51
Ji
Göteborgs och Bohus län
„
Hallands län.
Gefleborgs ,,
Jemtlands „ .
Jönköpings „
Kopparbergs „
Kronobergs „
„
Norrbottens „
„
Malmöhus „
„
Stockholms „
„
Wermlands „
,,
Westerbottens „
„
Wester-Norrlands län  „
6,040: 58.
16,333: 34.
7,500: —
10,000: —
15,667: 65.
22,696: 95.
2,666: 67.
133,385: 29.
9,133: 34.
2,000: —
333: 36.
62,263: 80.
1,000: —
Summa R:dr 305,660: 64»
varande i ett vid Stats-kontorets berättelse fogadt räkenskapsutdrag erinradt, att
en del af de undsättningsfordringar, som till det betydliga beloppet af tillsammans
195,649 R:dr 9 öre vore utestående inom Westerbottens och Norrbottens län, utgjordes
af äldre lån, för hvilka godtgörelse ej kunde med säkerhet påräknas.
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 9.
3
Af de 150,000 R:dr, sorn under statsregleringsperioden 1864—1866 få utgå
utan återbetalningsskyldighet, hafva blifvit använda:
under år 1864
R:dr 74,650.
och under år 1865 intill den dag då Stats-kontoret afgaf sin berättelse „ 14,150.
eller tillsammans R:dr 88,800.
Enligt meranämnda berättelse utgjordes, vid densammas afgifvande, undsättningsfondens
tillgångar af:
medel innestående hos Riksgälds-kontoret  R:dr 1,188,731: 66.
dito hos Kongl. Stats-kontoret
,, 16,749: 25.
eller tillhopa R:dr 1,205,480: 91.
utom hvad i afbetalning på utgifna undsättningslån komme att till fonden inflyta.
Då de stadganden, hvilka för närvarande äro gällande i fråga om sättet och
vilkoren för meddelandet af undsättningar vid missvexter och felslagna skördar, synas
vara ändamålsenliga, har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit i
dess ofvanberörda nådiga Proposition behagat föreslå, ansett sig böra hemställa:
l:o att till Kongl. Maj:ts fortfarande disposition för behöfvandes undsättning
vid inträffande missvext eller felslagen skörd må öfverlemnas såväl den hos Rikets
Ständers Riksgälds-kontor och på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets Ständers
Bank innestående behållning af undsättningsmedel, som hvad genom återbetalningar
å meddelade undsättningslån kan inflyta;
2:o att af de sålunda till' Kongl. Maj:ts förfogande ställda medel en summa,
beräknad efter 50,000 R:dr årligen, må under tiden för nästa statsreglering få begagnas
till undsättningar utan återbetalningsskyldighet åt sådane behöfvande, som
icke äro i tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar
återgälda de undsättningsanslag, hvilka dem tilldelas; börande dylika understöd företrädesvis
tillgodokomma de kommuner, som tillförbinda sig så använda desamma,
att för dithörande fattiga och arbetslösa personer beredas sysselsättning och möjlighet
att genom eget arbete förtjena sitt uppehälle;
3:o att ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till ränte
fria
låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande större
eller mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit godkänd
säkerhet;
4:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o att de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda
medel böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till
Riksgälds-kontoret öfverlemnas, emot skyldighet för detta Verk att det sålunda emottagna
beloppet, vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål Kongl. Majit
tillhandahålla.
Stockholm den 30 November 1865.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.
N:o IO
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Nov. 1865. kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
om anslag till ett förlagslån för tillo äg åhring ande
inom Riket af tillverkning af 12-decimaltums gjutna
jernkanoner.
(Riksg.-Afd.)
Då ett under sistlidet år vid Finspongs styckebruk anstäldt försök att af
Svenskt tackjern gjuta kanoner af 9 Svenska decimaltums kaliber utfallit med den
framgång att all anledning vore för handen till det antagande, att af Svenskt tackjern
äfven skulle inom riket kunna tillverkas kanoner af den ännu svårare kaliber,
sorn erfordrades för de vid inhemsk verkstad redan beställda s. k. tornfartygen, i den
man dessa hunne färdigbyggas, lät Kongl. Majit genom Förvaltningen af Sjö-ärendena
infordra yttranden från egarne af Åkers och Finspongs styckebruk, huruvida och
till hvad pris kanoner af 12 Svenska decimaltums kaliber, eller den för nämnda fartyg
erforderliga, skulle af dem kunna förfärdigas. I de svar, som härå afgåfvos,
förklarade egarne af Åkers styckebruk att, då den fabrikation hvarom här vore fråga,
skulle påkalla allt för dyrbara ombyggnader, de icke för närvarande kunde åtaga
sig någon så beskaffad tillverkning; hvaremot egaren af Finspongs bruk inkom med
ett alternativt anbud, innefattande åtagande antingen att, under förbehåll om beställning
af åtta kanoner i sender, leverera hvarje kanon till ett pris af 25,000 R:dr,
dock att af de 200,000 R:dr, som alltså komme att erläggas för alla åtta kanonerna,
leverantören skulle erhålla halfva summan i förskott för att sålunda sättas i tillfälle
att verkställa de förändringar af styckebrukets verkstäder, som måste föregå innan
tillverkning af så grofva kanoner kunde åstadkommas, eller ock att hvarje kanon,
likaledes med förbehåll om beställning af åtta kanoner, skulle betalas med 20,000
R:dr eller för alla åtta 160,000 R:dr, och skulle i detta sednare fall förskottet utgöra
60,000 R:dr, men tillverkaren derjemte till verkstädernas förändring erhålla ett bidrag
utan återbetalningsskyldighet af 40,000 R:dr; förbindande sig styckebruksegaren
att vid sedermera skeende beställningar af lika grofva kanoner ej beräkna högre
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 10.
5
pris än 25 B:dr pr centner. Då likväl intetdera af dessa anbud ansågs vara af beskaffenhet
att kunna antagas, hade egaren af Finspongs styckebruk sedermera inkommit
med ett ytterligare förslag, deri han, som beräknade att kostnaderna för
verkstädernas förändring skulle komma att uppgå till 120,000 Ridr, förklarade sig
villig, att, om honom lemnades ett mot fidelar af nämnda summa svarande räntefritt
förlagslån af 90,000 R:dr, för hvilket lån han erbjöd sig att anskaffa nöjaktig säkerhet,
verkställa den ifrågavarande kanontillverkningen under följande vilkor i öfrigt:
l:o att intilldess ett antal af 30 jernkanoner, af 12 Svenska decimaltums
kaliber och omkring 491 centners vigt hvardera, blifvit, efter fastställd modell för
Kronans räkning förfärdigade och enligt de grunder för profning som Kongl. Majit
kan finna lämpligt att för kanoner af så grof kaliber bestämma, approberade samt
derefter levererade, hvarje sådan kanon af Kronan betalas med 15,000 R:dr, deraf
tillverkaren erhåller kontant 12,000 R:dr och återstående 3,000 Ridr innehållas för
amorterande af det meddelade förlagslånet;
2:o att tillverkaren, derest han i öfrigt fullgör de bestämmelser som i det
blifvande kontraktet om leverans af ifrågavarande 30 kanoner kunna stadgas, icke
är skyldig att på annat sätt, än génom ofvanberörda afdrag å den betingade betalningen
för de kanoner som enligt kontraktet till Kronan levereras, det erhållna lånet
återgälda; och
3:o att, i händelse aftal framdeles skulle komma att med tillverkaren träffas
om leverans af ännu större kanoner, förberörda vilkor i öfverensstämmelse dermed
rättas.
Under förmälan att, enligt de uppgifter som i officiel väg ingått, tillverkningskostnaden
i Nordamerikas förenta Stater för kanoner af den kaliber, hvarom här
vore fråga, utgör mera än 20,000 R:dr, i jemförelse hvarmed det pris som af Finspongs
styckebruksegare nu sednast betingats icke syntes obilligt, har, i förevarande,
den 27 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition (infördunder
N:o 15 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll), Kongl. Majit, med afseende
å angelägenheten deraf att inom vårt eget land snart tillvägabringas en tillverkning,
hvarigenom icke allenast Flottans tornfartyg, utan ock Rikets fästningar
kunna med full tidsenlig bestyckning förses, och då det ifrågavarande förslaget syntes
vara af beskaffenhet att kunna antagas under förbehåll, att nöjaktig säkerhet
ställes för såväl förlagslånets ofördröjliga användande till afsedt ändamål som öfriga
nödigblifvande vilkors noggranna fullgörande, föreslagit Rikets Ständer att såsom
extra anslag bevilja det för omförmälda förlagslåns utgifvande erforderliga belopp,
Nittio Tusen Riksdaler Riksmynt, att utgå genast eller så snart som möjligt efter
ingången af år 1866.
Efter erhållen remiss å denna nådiga Proposition, har Utskottet, som här
ofvan redogjort för hufvudsakliga innehållet af såväl nämnda nådiga Proposition,
som de handlingar i ämnet, hvilka från Kongl. Sjöförsvars-departementet hållits
Utskottet tillhanda, ansett sig böra, med afseende å de af Kongl. Majit anförda förhållanden
och under förutsättning att i det blifvande förlagskontraktet, bland öfriga
i den nådiga Propositionen antydda vilkor till betryggande af det med ifrågavarande
kanontillverkning afsedda ändamål, jemväl kommer att införas förbehåll om de nödiga
befunna verkstadsförändringarnes fullbordande inom den tid, som vederbörande
myndighet finner skäligt bestämma, till förevarande nådiga framställning tillstyrka
Rikets Ständers bifall; och hemställer alltså Utskottet,
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 4 Eäft. 2
6 Stats- Utskottets Memorial N:o 11.
att det för meran amnda förlagslåns lifgifvande erforderliga
belopp, Nittio Tusen Riksdaler, måtte, såsom extra anslag, ställas
till Kongl. Maj:ts disposition att, uppå skeende reqvisition, från
Riksgälds-kontoret utbetalas.
Stockholm den 30 November 1865.
%:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 Nov. 1865, kl. 2 e. m.
Memorial.
Från Borgare-Ståndet bar till Stats-Utskottet blifvit remitterad Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående förändring i grunderna för beväringsinrättningen och
om bildande af en landstorm, men som Utskottet anser denna fråga icke tillhöra
dess handläggning, får, med stöd af 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, Utskottet
förenämnda nådiga Proposition återlemna för den åtgärd, som med åberopade § må
finnas öfverensstämmande.
Stockholm den 30 November 1865.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
i
Stats-Utskottets Utlåtande JU 12.
1
N:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Dec. 1865, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Ma,j:ts nådiga Proposition, angående
öfverlåtelse till Westerbottens läns innevånare af
gamla länsfängelsebyggnaden i Umeå med tomt.
Sedan ett nytt cellfängelse för Westerbottens län blifvit uppfördt i Umeå
och till begagnande upplåtet, samt Kongl. Fångvårdsstyrelsen, i anledning af
väckt fråga om försäljning för kronans räkning af det derstädes befintliga gamla
länshäktet, begärt Kongl. Majtts Befallningshafvandes i länet yttrande och förslag
i fråga om och på hvad sätt nämnda byggnad kunde på förmånligaste vilkor föryttras
samt — efter behörig utredning af eganderätten till gamla länshäktets
tomt — utlåtande rörande densammas användande, så hade, på sätt af ofvanbe?
rörda den 31 sistlidne Oktober aflåtna nådiga Proposition (N:o 24) inhemtas,
Kongl. Majits Befallningshafvande dels hos Fångvårdsstyrelsen föreslagit, att byggnaden,
som befunnes i mycket bristfälligt skick samt, enligt deröfver upprättadt
besigtningsinstrument, ansetts, äfven om den finge på sin nuvarande plats
qvarstå, icke kunna jamte tillhörande uthus och plank värderas högre än 948 R:dr
R:mt, måtte å auktion försäljas, med skyldighet för kolaren att bortflytta byggnaden,
äfvensom att tomten, enär någon utredning om eganderätten till densamma
icke kunnat vinnas, måtte återfalla till staden, af hvars mark den vore omgifven,
dels ock hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, som Westerbottens läns
innevånare bidragit med mer än halfva kostnaden till uppförande af ifrågavarande
gamla häkte, den blifvande köpeskillingen, i händelse byggnaden komme att försäljas,
måtte varda öfverlemnad till och få användas af länets hushållningssällskap
för ändamål, som med dess verksamhet vore afsedda.
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Ltlåtande JU 12.
Med anledning häraf hade Kongl. Fångvårdsstyrelsen upplyst dels, i afseende på
egande-rätten till sjelfva tomten, att den år 1840 upprättade och från Kongl.
Kammar-kollegium till Styrelsen öfverlemnade s. k. liggare öfver Kongl. Maj :ts och
kronans hus och byggnader innebo lie, att köpebref om tomten den 26 Juni 1818
blifvit upprättadt med Landskamreraren C. M. Thalin, men att Magistraten i
Umeå förklarat sig hvarken kunna lemna afskrift af nämnda köpebref eller uppgifva
tiden, när uppbud och fasta å tomten må hafva meddelats, emedan intet
derom förekomme i Rådstugurättens ofullständiga protokoll för åren 1818-1824,
äfvensom att icke heller någon upplysning i detta hänseende kunnat inhemtas af
de hos Kongl. Svea Hofrätt befintliga lagfartsprotokoll från Umeå Rådstufvurätt,
hvilka jemväl befunnits ofullständiga., men att dock ingen anledning syntes förefinnas
dertill att sjelfva tomten skulle tillhöra kronan, dels, i afseende på förhållandet
med eganderätten till gamla fängelsebyggnaden, att, sedan innevånarne
i Westerbottens län, hvilka från längre tider tillbaka, och innan länsindelningen
verkställdes, gemensamt med innevånarne i Norrbottens län uppbyggt ett länshäkte
i Piteå, i anseende till detta fängelses aflägsenhet från Umeå af icke mindre
än 23 mil, öfverenskomma att på egen bekostnad låta uti Umeå uppbygga ett
nytt länshäkte, men detta genom en i Februari månad år 1818 uppkommen eldsvåda
alldeles nedbrunnit, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, med anmälan
att länsinnevånarne saknade medel till uppförande af nytt länshäkte, hos
Kongl. Majit anhållit om anslag af allmänna medel till ny fängelsebyggnads uppförande,
så hade Kongl. Majit genom nådigt Bref den 23 Januari 1819 förklarat,
att, ehuru genom Kongl. Bref den 29 Juni 1814, i anledning af länets innevånares
då gjorda erbjudande att vid Landhöfdinge-residenset i Umeå låta uppföra
ett nytt fängelse, samma erbjudande blifvit antaget och faststäldt, och Kongl.
Majit uti nådigt Bref den 9 Juli 1816 yttrat, att vid denna åtagna och fastställda
skyldighet, som innevånarne äfven dittills uppfyllt, borde förblifva, med iakttatagande
af hvad förrberörda nådiga Bref stadgade och föreskrefve, nemligen att
innevånarne vore förbundne att det tillämnade nya fängelset äfven framgent underhålla,
Kongl. Majit likväl, i anseende till de särskilda omständigheter, som
härvid förekomme, att nemligen länets i allmänhet mindre bemedlade innevånare
varit föranlåtne att så nyligen uppföra ett alldeles nytt länshäkte, som genom
olyckshändelse gått förloradt, och då åter skulle bestå kostnaden till en annan
fängelsebyggnad, fann skäligt i nåder bevilja dem såsom bidrag till kostnadens
bestridande hälften af den summa, som i upprättadt kostnadsförslag funnes upptagen,
att med 1,514 R:dr 7 sk. 5 rst. Banko utgå af de till allmänna byggnader
i landsorten på stat anslagna medel för samma år, hvilken summa Kongl. Statskontoret
erhållit bemyndigande att utbetala; och hade, efter användande af detta
statsbidrag, återstoden af byggnadskostnaden, som på det hela utgjort 3,150 R:dr
Banko, utgått från länet. Sedan fråga vid 1828—1830 årens riksdag derefter
Stats-Utskottets Utlåtande M 12.
3
blifvit väckt om länsfängelsernas i Westernorrlands samt Wester- och Norrbottens
län öfvertagande af Staten, emot befrielse för länets innevånare från byggnadernas
framtida underhållande, hade Kongl. Majit genom nådigt Bref den 31 Oktober
1829, i enlighet med Rikets Ständers i ämnet gjoi’da hemställan, förordnat, att,
under vilkor det allt anspråk på vidare ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden
förfölle och hvarken då eller framdeles finge väckas, Staten skulle underhållet
af ifrågavarande fängelsebyggnad ensam bekosta.
Efter meddelande af dessa upplysningar hade Kongl. Fångvårdsstyrelsen —
enär anledning icke vore för handen att, efter det nuvarande nya länscellfängelse
blifvit till begagnande upplåtet, gamla länshäktesbyggnaden i Umeå vidare kunde
behöfva användas till förvarande af länets fångar, hvartill det dessutom vore
olämpligt samt Kongl. Majit i Bref den 31 Januari 1860 medgifvit att gamla
länshäktet i Piteå finge till Norrbottens läns hushållningssällskap upplåtas, för
att af detsamma användas på sätt, som för befrämjande af sällskapets ändamål
lämpligast syntes — i underdånighet hemställt, huruvida ifrågavarande gamla
länshäktesbyggnad måtte till Westerbottens läns innevånares disposition afträdas
eller huru med samma byggnad eljest måtte förhållas.
Justitie-kanslersembetet, hvars underdåniga utlåtande i ämnet derefter blifvit
infordradt, hade bland annat anfört, att då båda statsmagterna befriat de
norra länens innevånare från den dem förut ålagda skyldighet att bygga och
underhålla länshäkten, endast med uttryckligt vilkor, det något anspråk på ersättning
för sjelfva fängelsebyggnaden hvarken då eller framdeles finge väckas;
då, om äfven innevånarne i Westerbottens län icke veterligen genom något öppet
förklarande ingått på detta vilkor, de likväl borde anses hafva lemnat ett tyst
bifall dertill, enär de under en tidsföljd af öfver 30 år begagnat sig af den endast
under berörda vilkor dem förunnade fördel; då statsmedel äfven blifvit
använda för fängelsets uppförande och fullbordande, samt då det icke kunde medgifvas,
att ett för allmänt ändamål, om ock genom tillskott eller biträde af innevånarne
i orten, uppfördt hus borde helt och hållet, eller i mån af utgjordt
biträde eller annat bidrag, anses tillhöra dem, som bidragen lemnat, hade Justitie-kanslersembetet
funnit sig böra i underdånighet afstyrka bifall till Kongl.
Fångvårdsstyrelsens och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ifrågavarande hemställanden
och förslag; men med afseende derå att Westerbottens läns innevånare
otvifvelaktig! sednare, än i de flesta län, lemnat ett ej obetydligt tillskott för
uppförande af länsfängelse, hvilket nu vore för fångvården umbärligt, hemställde
Justitie-kanslersembetet, om icke Kongl. Majit skulle täckas göra frågan om
öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare af nämnda byggnader och tomt,
med den rätt Statsverket dertill egde, till föremål för nådig Proposition till
Rikets Ständer.
4
<Stats-Utskottets Utlåtande J\s 12.
Vid ärendets underdåniga föredragning den 17 Maj 1864 hade Kongl. Maj:t!
med afseende å livad beträffande frågan om eganderätten till ifrågavarande fän
gelsebyggnad blifvit upplyst, väl förklarat den gjorda framställningen om afträdande
af samma byggnad jemte uthus och plank samt den tomt, hvarå dessa
byggnader äro uppförda, icke kunna, uti ärendets då varande skick bifallas; men
på de af Justitie-kanslersembetet anförda skäl har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Rikets Ständer att nämnda byggnader och tomt, med den rätt Statsverket dertill
eger, måtte öfverlåtas till Westerbottens läns innevånare, och hade Kongl.
Maj:t emellertid tillåtit länets Landsting att byggnaderna för länets innevånares
räkning begagna tillsvidare och intilldess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat.
Stats-Utskottet, som från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å ofvanberörda
nådiga framställning och vid ärendets handläggning tagit kännedom om
dertill hörande handlingar, anser sig, med afseende å de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden, böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 11 December 1865.
Stats- Ut skottet k Utlåtande Jfå 13.
5
N:o 13.
Ank. till Exp.-trisk, den 11 Dec. 1865, kl. 1 e. Bi.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
öfverlåtelse till Jemtlands läns innevånare af gamla
läns fängelsebyggnaden i Östersund. \
(I. A.)
Sedan nytt cellfängelse för Jemtlands län blifvit uppfördt i Östersund samt
Kongl. Fångvårdsstyrelsen i fråga om dispositionen af det gamla länsfängelset
anmodat Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet dels att, efter hållen besigtning
och värdering af byggnaden, till Kongl. Styrelsen med yttrande i detta hänseende
inkomma, dels ock att, efter behörig utredning af frågan angående eganderätten
till den tomt, hvarå häktet är beläget, rörande densammas användande
meddela det yttrande, hvartill samma utredning kunde föranleda, så hade, enligt
hvad högstberörde den 31 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna nådiga
Proposition (införd under Nio 25 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll) innehåller, Jemtlands läns Landsting i underdånighet hos Kongl. Maj:t
hemställt, att Kronans rätt till ifrågavarande gamla fängelsebyggnad måtte utan
lösen till Landstinget öfverlåtas, för hvilken framställning såsom grund blifvit
anfördt, att byggnaden, som blifvit uppförd på den till Landshöfdingen anslagna
löningsjord och således icke kunde jemte grunden föryttras, icke egde något synnerligt
värde och vid besigtning uppskattats, för händelse af nedrifning och platsens
afrödjande, till endast 150 R:dr R:mt, men, anslagen till något allmänt för
orten nyttigt ändamål, kunde antagligen åtminstone tills vidare få bibehållas på
sin nuvarande plats och åstadkomma ett vida högre gagn, än som motsvarade
6
Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 13.
nyssnämnda ringa belopp. Ett sådant allmänt behof vore ock för handen, i det
att då, genom aflidne professoren Zetterströms testamente, en större boksamling
blifvit skänkt till den förr å Frösön varande skola, hvilken, förvandlad till fullständigt
högre läroverk, numera är flyttad till Östersund, men testamentet föreskrefve
att bibliotheket skulle förvaras i stenhus och denna föreskrift hittills utgjort
hinder för bibliothekets förflyttning till staden, der något dylikt för ändamålet
passande hus icke varit att tillgå eller kunnat anskaffas, hvaremot antagligt
vore att den gamla fängelsebyggnaden skulle till ändamålet kunna användas,
men, äfven för den händelse att byggnaden härtill icke skulle befinnas vara användbar,
hade Landstinget anhållit att få dispositionen af byggnaden på sig öfverlåten,
på det att länet, som till byggnadens uppförande bidragit med nära
5,400 R:dr R:mt, måtte komma i tillfälle att emot den ringa godtgörelse, som
kunde betingas och som skulle tillfalla Landstingskassan, upplåta byggnaden till
Östersunds stad för något dess allmänna behof, såsom fattighus, arbetarebostad
eller dylikt, och hade beslut redan blifvit fattadt, att, derest denna hemställan
i nåder bifölles, Landstinget, i förstnämnda fall utan allt anspråk på ersättning
och om byggnaden komme att till staden öfverlåtas, mot uppskattningvärdet 150
R:dr skulle afstå byggnaden.
Kongl. Fångvårdsstyrelsen, hvars underdåniga utlåtande i anledning af denna
ansökning blifvit infordradt, hade i afseende på ifrågavarande fängelsebyggnads
tillkomst upplyst att, sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län i
i underdånighet hemställt, att, då fängelset i Östersund genom vådeld den 1
April 1826 afbrunnit och länets innevånare af uppgifna anledningar voro oförmögne
att en emot ändamålet svarande fängelsebyggnad af egna tillgångar ånyo
uppbygga, ett nytt länshäkte af sten måtte få af allmänna medel uppföras, hade
Kongl. Maj:t, som i ämnet hört Rikets Ständer, genom nådigt Bref den 31 Oktober
1829 dels förordnat att ifrågavarande fängelsebyggnad för länet skulle uppföras
af sten i enlighet med en dertill af Öfverintendentsembetet uppgjord ritning,
dels ock beträffande kostnaden, uppgående enligt förslaget till 7,188 R:dr
40 sk. Banko, förklarat, att Kongl. Maj:t, på enahanda skäl, som för Westerbottens
län genom nådigt Bref den 23 Januari 1819 åberopats, funnit godt tillåta,
att hälften af nämnda summa, eller 3,594 R:dr 20 sk., finge af det allmänna
bekostas att utgå af allmänna byggnadsanslaget för de publika husen i landsorterna;
hvarjemte Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad Rikets Ständer hemställt,
förordnat, att, sedan fängelsehuset blifvit behörigen uppfördt och godkändt, det
framtida underhållet deraf komme att af Staten öfvertagas, med vilkor att allt
anspråk på vidare ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden förfölle och hvarken
då eller framdeles finge väckas; och, som anledning icke vore för handen att,
sedan det nuvarande länscellfängelset i Östersund blifvit uppfördt, den gamla under
åren 1832—1834 uppförda fängelsebyggnaden, som icke vore till reservhäkte
Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 13.
7
lämplig, vidare behöfde till fångars förvarande användas och Kongl. Maj:t efter
derom gjord ansökning, enligt nådigt Bref den 31 Januari 1860, medgifvit, att
gamla länsfängelset i Piteå finge till Norrbottens läns hushållningssällskap upplåtas,
för att af detsamma användas, på sätt, som för befrämjande af sällskapets
ändamål lämpligast syntes, hade Kongl. Fångvårdsstyrelsen i underdånighet till
Kongl. Maj:ts förordnande hemställt, huruvida ifrågavarande gamla länshäktesbyggnad
måtte, på grund af den derom framställda anhållan, till Jemtlands läns
Landstings disposition öfverlemnas eller huru med byggnaden eljest måtte förhållas.
På enahanda grunder med dem, hvilka, i fråga om gamla länshäktets i
Umeå öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare blifvit af Justitie-kanslersembetet
andragna och finnas intagna i Utskottets rörande detta ämne afgifna utlåtande,
hade bemälda embete uti infordradt underdånigt utlåtande jemväl afstyrkt
bifall till nu ifrågavarande hemställan och förslag men hade, med afseende derå
att Jemtlands läns innevånare lemnat ett betydligt tillskott för uppförande af
gamla länsfängelset i Östersund, hvilket nu vore för fångvården umbärligt, bland
annat, hemställt om icke Kongl. Maj:t skulle täckas göra frågan om öfverlåtande
åt Jemtlands läns innevånare af nämnda byggnad, med den rätt statsverket dertill
egde, till föremål för nådig Proposition till Rikets Ständer.
Vid ärendets underdåniga föredragning den 17 Maj 1864 hade Kongl. Majit,
med afseende å hvad som rörande eganderätten till ifrågavarande byggnad blifvit
upplyst, väl förklarat den gjorda framställningen om samina byggnads afträdande
icke kunna i ärendets dåvarande skick bifallas, men på de af Justitiekanslersembetet
anförda skäl har Kongl. Maj:t sedermera uti den ofvan omförmälda
nådiga Propositionen föreslagit, att nämnda byggnad måtte, med den rätt
statsverket dertill eger, öfverlåtas till Jemtlands läns innevånare, och hade Kongl.
Majit emellertid tillåtit länets Landsting att, för länsinnevånarnes räkning tillsvidare
och intilldess Rikets Ständer sig i ämnet yttrat, byggnaden begagna.
Stats-Utskottet, sorn från samtliga Riks-Stånden erhållit remiss å ofvanberörda
nådiga framställning och vid ärendets handläggning tagit kännedom om dertill
hörande handlingar, får, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet rörande
likartad fråga om upplåtelse till Westerbottens läns innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden
i Umeå hemställt,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Majit i
förevarande hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 11 December 1865.
8
Stats-Utskottets Utlåtande J\/å 14.
N:o 14.
Auli. till Exp.-Utsk. den 11 Dec. 1805, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
öfverlåtelse till Westernorrlands läns innevånare af
gamla länsfänqelsebygqnaden i Hernösand med tomt.
(1. A.)
På sätt högstberörda den 31 sistlidne Oktober till Rikets Ständer aflåtna
oell af samtliga Riks-Stånden till Utskottet remitterade nådiga Proposition (införd
under N:o 26 i Usta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) omförmäler,
hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län hos Kongl.
Fångvårdsstyrelsen framställt anhållan derom att, sedan nytt länscellfängelse i
Hernösand blifvit uppfördt och till begagnande upplåtet, Kongl. Styrelsen måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att gamla länshäktet vid nämnda
stad jemte den kronan tillkommande rätt till tomten, hvarå häktet blifvit uppfördt,
kunde varda öfverlemnadt till Landstinget, så att berörda, numera för
fångars förvarande obehöfliga byggnad finge för länets gemensamma bästa an
vändas.
Kongl. Fångvårdsstyrelsen, som med afseende derå att Kongl. Majit i Bref af
den 31 Januari 1860 medgifvit, att gamla länsfängelset i Piteå finge till Norrbottens
läns hushållningssällskap upplåtas för att af detsamma användas, på sätt
som för befrämjande af sällskapets ändamål lämpligast syntes, i underdånighet
anhållit om Kongl. Maj:ts förordnande, huruvida gamla länsfängelsebyggnaden i
Hernösand, som blifvit af Ångermanlands innevånare uppbygd samt, enligt protokoll
öfver derå anställd besigtning, ansetts, om den finge på sin nuvarande
plats
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 14.
9
plats bibehållas och blefve för en kostnad af 2,500 Ti: dr istånd satt, kunna, utöfver
nämnda reparationskon stil ad, i värde uppskattas till 5,500 R:dr, nu måtte, såsom
ej vidare för fångvården användbar, på grund af ofvanberörda anhållan, till Landstinget
afträdas, eller huru med byggnaden och dertill hörande uthus eljest borde
förhållas, hade derjemte i underdånighet meddelat: att gamla länshäktesbyggnaden
vid Hernösand blifvit uppförd år 1812 af Ångermanlands innevånare och äfven
af dem underhållits tilldess, i anledning af väckt fråga vid 1829 års riksdag
om länsfängelsernas i Westernorrlands m. fl. län öfvertagande af Staten emot
befrielse för länens innevånare från byggnadernas framtida underhållande, Kongl.
Maj:t, i enlighet med Rikets Ständers i ämnet gjorda hemställan, den 31 Oktober
1829 förordnat, att, under vilkor att allt anspråk på vidare ersättning för sjelfva
fängelsebyggnaden förfölle och hvarken då eller framdeles finge väckas, Staten
skulle ensam bekosta underhållet af ifrågavarande fängelsebyggnad; att, i fråga
om tomten, å hvilken fängelsebyggnaden blifvit uppförd och som utgöres af ungefär
7 7/io kappland af Gådeå bys egor i Säbrå socken, Säbrå Häradsrätt genom
beslut, som efter sakens fullföljd vunnit Kongl. Majits fastställelse, förklarat Kronan
böra för tomtlägenheten utgöra afgäld till en af byns hemmansinnehafvare
i förhållande till hvad på hans skatt i byn, jemförd med öfriga delegares, kunde
finnas belöpa, och hvilken afgäld sedermera blifvit slutligen bestämd till 2 2/5
kannor korn årligen; att, efter det samma hemmansegare ånyo instämt Kongl.
Maj:t och Kronan med påstående att, derest icke egande- eller nyttjanderätten till
tomtplatsen kunde med laga fång värjas, Kronan måtte åläggas genast utrymma
densamma och deraf till nämnde hemmansegares disposition ställa den del, hvartill
han kunde visa sig berättigad, Häradsrätten genom beslut, som ej blifvit
motvädjadt, förklarat anspråket på lägenhetens afträdande icke kunna bifallas;
men att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dock tillika i detta ämne anmärkt,
att, som det icke lyckats tillrättaskaffa den åtkomsthandling, hvarigenom tomten
blifvit från Gådeå by upplåten, och det icke, såvidt tillgängliga handlingar utmärkte,
med laglig tillförlitlighet kunde antagas, att Kronan dertill förvärfvat
full och oinskränkt eganderätt, utan, derest upplåtelsen skulle anses innefatta
endast besittningsrätt emot årlig afgäld, samma rätt, författningarne likmätigt,
icke egde giltighet för längre tid än 50 år, utöfver hvilken tid föga anledning
vore att nuvarande jordegare kunde förmås att upplåtelsen genom nytt kontrakt
utsträcka, en utan sammanhang med tomten skeende försäljning af det derå befintliga,
utaf tegel och gråsten uppförda huset skulle blifva för Kronan föga
fruktbringande.
Justitie-kanslers-embetet, hvars underdåniga utlåtande i ärendet blifvit infordradt,
hade, uppå enahanda grunder med dem, hvilka af samma embete blifvit
anförda i fråga om gamla länshäktets i Umeå öfverlåtande till Westerbottens
läns innevånara och finnas upptagna uti Utskottets rörande detta ärende afgifna
Bih. till R. St. Prot. 186b & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande J\ä 14.
utlåtande, afstyrkt nådigt bifall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes samt
Kongl. Fångvårdsstyrelsens hemställan och förslag i ämnet, men hade, med afseende
derå att Ångermanlands innevånare bekostat uppförande af gamla länsfängelset
vid Hernösand, hvilket nu vore för fångvården umbär ligt, i underdånighet
hemställt om icke Kongl. Maj:t skulle täckas göra frågan om öfverlåtande
till Ångermanlands innevånare af byggnaderna och tomten, med den rätt Statsverket
dertill egde, till föremål för nådig framställning till ”Rikets Ständer.
Med afseende å hvad beträffande frågan 0111 eganderätten till ifrågavarande
fängelsebyggnad blifvit upplyst, hade Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning
af detta ärende den 17 Maj 1864, väl förklarat den gjorda framställningen om
afträdande af samma byggnad jemte uthus och plank samt den tomt, hvarå dessa
byggnader finnas uppförda, icke kunna i ärendets dåvarande skick bifallas, men,
uppå de af Justitie-kanslers-embetet anförda skäl, har Kongl. Maj:t föreslagit Rikets
Ständer, att nämnda byggnader och tomt, med den rätt Statsverket dertill
eger, måtte få öfverlåtas till Westernorrlands läns innevånare; och hade Kongl.
Maj:t emellertid tillåtit länets Landsting att, tills vidare och intill dess Rikets
Ständer sig i ämnet yttrat, byggnaderna för Ångermanlands innevånares räkning
begagna.
Efter tagen kännedom af de till ärendet hörande handlingar får Utskottet,
uppå de af Kongl. Maj:t anförda skäl och i öfverensstämmelse med hvad Utskottet
rörande tvänne dylika frågor om upplåtelse till Westerbottens och Jemtlands
läns innevånare af gamla länsfängelsebyggnaderna i Umeå och Östersund
hemställt,
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 11 December 1865.
Stats-Utskottets Utlåtande JS 15.
11
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Dec. 1865, kl. 1 e. ro.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
öfverlåtelse till Westernorrlands läns innevånare af
gamla kronohäktesbyggnaden vid Sundsvall med tomt.
(I. A.J
Sedan Kongl. Maj:t, med bifall till Kongl. Fångvårdsstyrelsens underdåniga
hemställan, genom nådigt beslut den 13 Januari 1863 förordnat om indragning
af det invid Sundsvall befintliga kronohäkte och, i sammanhang dermed, förelagt
bemälde Styrelse att med framställning rörande dispositionen af häktesbyggnaden
till Kongl. Maj:t inkomma, hade, enligt hvad högstberörda den 31 sistlidne Oktober
till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition (under N:o 27 intagen uti l:sta
Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) innehåller, Kongl. Styrelsen
meddelat, hurusom, i afseende på tillkomsten af nämnda kronohäkte och eganderätten
dertill, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westernorrlands län upplyst:
att hemmansegarne i Medelpads fögderi, hvilka från äldre tider haft och underhållit
ett i Sundsvall beläget, så kalladt länsfängelse, som dock omkring år 1821
ansetts icke längre vara ändamålsenligt, genom köpebref den 7 Juli nyssberörda
år förvärfvat sig ständig eganderätt till en tomtplats å Skönsmon invid staden
och derå uppfört ett nytt “landsfängelse“; att, i anledning af derom vid 1828—1830
årens riksdag väckt fråga, Rikets Ständer, enligt deras till Kongl. Maj:t aflåtna
underdåniga skrifvelse den 25 September 1829, befriat innebyggarne i Westernorrlands
med flera län ifrån byggande och underhållande af länshäktena,
emot det att allt anspråk på ersättning för uppförandet af sjelfva fängelsehusen
förfölle och hvarken då eller sedermera finge väckas, hvaremot Staten derefter
skulle, ensam bekosta underhållet af länsfängelserna i dessa län, och att Kongl.
Majit deruppå den 31 Oktober samma år derom utfärdat nådigt bref; att, då icke
desto mindre vissa uppgifter för Medelpads landshäkte årligen drabbade fögderiets
innevånare, motion vid 1834—1835 årens riksdag blifvit väckt om befrielse der
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande 15.
ifrån, hvilken framställning dock Rikets Ständer ansett, såsom redan år 1829
afgjord, icke föranleda till någon vidare åtgärd från Rikets Ständers sida; att,
uppå derefter hos Kongl. Majit gjord ansökning om förständigande för Kongl.
Majits Befallningshafvande att icke vidare betunga Medelpads innevånare med underhållskostnaden
för nämnda fängelse, Kongl. Majit den 24 Februari 1837 förklarat,
att fängelset vid Sundsvall, i öfverensstämmelse med Kongl. Brefvet den
31 Oktober 1829, skulle, uti det skick, hvari det befunnes, af Staten öfvertagas
och för framtiden underhållas.
Beträffande användandet af ifrågavarande byggnad hade Kongl. Majits Befallningshafvande
uti särskild skrifvelse' till Kongl. Fångvårdsstyrelsen väckt fråga
derom, att samma byggnad borde till länets Landsting öfverlemnas, med anledning
af hvilken framställning bemälde Styrelse i underdånighet anfört: att ifrågavarande
häktesbyggnad, hvilken, enligt upprättadt värderingsinstrument, blifvit uppskattadt
till 3,150 Ridr Rimt, icke vidare syntes vara för Kronan behöflig, samt
att, ehuru Styrelsen, på sätt uti särskildt memorial rörande behofvet af medel
för nya cellfängelsebyggnader i underdånighet blifvit tillkännagifvet ansett dylik
fängelsebyggnad i Sundsvall vara af behofvet påkallad, sådant icke syntes lägga
hinder i vägen för afträdande af den gamla häktesbyggnaden jemte dertill hörande
tomt, enär denna sednare vore, i anseende till belägenheten utom staden, olämplig
för nytt fängelses anläggande, samt Sundsvalls stads innevånare erbjudit sig att
för sådant ändamål tillhandahålla lämplig plats, hvarå tillgång på flera ställen
inom staden skulle förefinnas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Majit i likartade fall genom särskilda nådiga Propositioner framställt
rörande dispositionen af de gamla länsfängelserna i Östersund, Umeå och Hernösand,
har Kongl. Majit föreslagit Rikets Ständer att gamla kronohäktesbyggnaden
vid Sundsvall jemte tomten måtte, med den rätt Statsverket dertill eger, till
Westernorrlands läns innevånare öfverlåtas.
Under förutsättning att, enligt erbjudande, lämplig plats för den ifrågasatta
cellfängelsebyggnaden i Sundsvall, derest denna byggnad kommer till stånd, kostnadsfritt
upplåtes, har Stats-Utskottet, efter tagen kännedom af de till förvarande
nådiga framställning hörande handlingar, icke funnit något att emot densamma
erinra; hvadan Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer, med vilkor att lämplig plats för ifrågavarande
cellfängelsebyggnad kostnadsfritt upplåtes, måtte bifalla hvad
Kongl. Majit i förevarande nådiga framställning behagat föreslå.
\
Stockholm den 11 December 1865.
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 16.
13
N:o 16.
Ank. lill Exp. UuU don 11 Doc. 1865, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga Proposition, angående
en af Blekinge läns Landsting gjord ansökning om
inköp af en Kronan tillhörig tomt i Carlskrona.
(1. A.)
Sedan Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 16 December 1864, bifallit
Blekinge läns Landstings den 28 förutgångna September fattade beslut att till
inköp af en fastighet i Carlskrona stad, för att tillsvidare upplåtas till begagnande
åt det der befintliga institutet för döfstumma barns vård och undervisning,
anslå en summa af högst 20,000 Rulr R:mt att under loppet af tio år utgå, och
trenne af Landstingets ledamöter, enligt uppdrag, sedermera för omförmälda ändamål
inköpt en tomt med hus och gård under N:o 5 jemte delar af Niis 2
och 4 i 13:de qvarteret af staden, emot en köpeskilling af 10,500 Ridr, hade
samme ledamöter, på sätt uti högstberörda nådiga Proposition af den 27 sist
lidne
Oktober (införd under Nio 17 i lista Sami. af Bih. till Riks-Ståndens Pro
tokoll
för innevarande riksdag) omförmäldes, hos Befälhafvande Amiralen vid
Flottans station i Carlskrona framställt begäran att för ofvannämnda inrättnings
behof jemväl få inköpa en till förstberörda fastighet gränsande, Kronan tillhörig
ödetomt, hvilken under en längre följd af år varit egaren af samma fastighet
upplåten emot årligt arrende af 10 Ridr 39 öre; och hade för ifrågavarande ödetomt,
som, enligt upprättad karta, innehölle 242 qvadratfamnar, en köpeskilling
af 189 Ridr Rimt blifvit erbjuden.
14
Stats-Utskottets Utlåtande Jts 16.
Befälhafvande Amiralen, som till Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena insändt
de ingifna ansökningshandlingarne hade tillstyrkt bifall till ansökningen, enär
den omförmälda ödetomten, hvilken tillkommit hufvudsakligen genom utfyllning
åt sjösidan eller den s. k. Borgmästarefjärden, vore aflägse belägen och, efter
all sannolikhet, icke komme att för Kronan blifva till ringaste nytta eller bruk
i framtiden, och Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena, som härefter öfverlemnat
frågan till Kongl. Maj:t, hade, med hänseende till såväl de af Befälhafvande
Amiralen anförda omständigheter som det ändamål, hvartill ifrågavarande kronotomt
skulle af Landstinget användas, hemställt om dess afyttrande till Landstinget
emot den derför erbjudna köpeskillingen.
När ärendet sedermera inför Kongl. Maj:t i underdånighet föredrogs, hade
Kongl. Maj:t funnit godt uppdraga åt Förvaltningen af Sjö-ärendena att låta verkställa
behörig värdering af merberörda tomt samt med instrumentet deröfver inkomma,
till följd hvaraf sådan besigtning och värdering af utsedde värderingsman
blifvit anställd; och hade värderingsmännen, med hänsyn till såväl den afkastning
största, hittills utarrenderade delen af tomten lemnat, som belägenheten
i en aflägsen del af staden, och enär dessutom tomten såsom mycket sidländ
och bestående af lerjord, i anseende till gränserna icke syntes vara lämplig att
särskildt bebyggas, ansett densamma i Yärde ej skäligen kunna antagas till högre
belopp än hvad Blekinge läns Landsting derför i köpeskilling erbjudit, eller
189 R:dr Runt. ,
Vid sålunda upplysta förhållanden och med afseende å det med ifrågavarande
tomt afsedda allmännyttiga ändamål har Kongl. Maj:t, för sin del, funnit
skäl antaga den af Blekinge läns Landsting för densamma erbjudna köpeskilling
till ett jemnadt belopp af 190 R:dr R:mt samt föreslagit Rikets Ständer att dertill,
för deras del, jemväl lemna bifall.
Efter tagen kännedom af de frågan rörande handlingar, har Stats-Utskottet,
med afseende å hvad i saken förekommit, ansett sig böra hemställa,
att förevarande nådiga framställning måtte af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 11 December 1865.
Stats- Utskottets Utlåtande %fts 17.
15
N:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Dec. 1865, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl Majtts nådiga Proposition, angående
befrielse från rotering för hemmanet Fångåmon N:o
1 i Jemtlands län.
(L A.)
Sedan Rikets Ständer, med anledning af en under sistförflutna riksdag gjord
framställning, att hemmanet Fångåmon om V4-mantal i Undersåkers socken af
Jemtlands län, i anseende till sin ofruktbara jordmån och särdeles svaga beskaffenhet,
måtte varda] från] åsatt] rotering befriadt, uti underdånig skrifvelse den
16 Maj 1863 anhållit, att Kongl. Majit, efter verkställd undersökning och derest
skäl dertill förefunnes, täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta nådig
Proposition om hemmanets befrielse från rotering, hade Kongl. Majit, enligt hvad
den i ämnet den 27 sistlidne Oktober aflåtna nådiga Propositionen (Nio 3 i lista
Sami. af Bill. till Riks-Ståndens Protokoll) innehåller, anbefallt Kongl. Krigs- och
Kammar-kollegierna att låta verkställa den ifrågasatta undersökningen samt derefter
med underdånigt utlåtande i ämnet till Kongl. Majit inkomma; och hade
bemälda Kollegier i följd häraf i underdånighet anmält, att undersökning å hemmanet
den 18 Juli 1864 blifvit af landtmätare med gode mäns biträde förrättad,
hvarvid inhemtats: att å åkerjorden, som innehölle 3 qvadratrefvar, 15 qvadratstänger
och bestode af sandblandad hvitmjunejord med frostigaste läge, endast
kunde utsås 9 kappar korn, som lemnade 2:dra kornets afkastning; att ängsafkastningen,
efter länets skattläggningsmethod reducerad till lista klassen, uppginge
till 12 lass ä 50 lispund lasset; att betesmarken till större delen vore af
sämsta beskaffenhet, men till någon del försvarlig, och gifvande tillräckligt bete
för de kreatur, som å hemmanet kunde vinterfödas; att skogen, ehuru tillräcklig
för hemmanets behof, likväl vid den år 1830 verkställda gradering, som legat
16
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 17.
till grund för hemmanets skattläggning, blifvit alltför högt taxerad och kunde
anses till allenast V4:del duglig, men till återstoden oduglig; och att fiske efter
öring och rör funnes till en afkastning af omkring 6 ä 8 lispund. På grund af
dessa förhållanden hade förrättningsmännen, såsom vilkor för hemmanets bestånd,
ansett detsamma höra, i likhet med angränsande hemmanet Wallbo, till Lappmarkshemman
hänföras. Kongl. Kollegierna hade derjemte meddelat, att krononybygget
Fångåmon, som vore upptaget i Wågdalens afradsland, efter föregången
afvittringsberedning, blifvit af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom utslag den
17 Mars 1831 faststäldt till l'/2 tunnland med 2 R:dr 24 sk. Banko grundränta,
att, efter åtnjutna 25 frihetsår, räknade från och med år 1831, till Kronan utgöras,
dock till hälften sedan 3/4:delar af frihetstiden tilländagått; samt att uti
det af Kongl. Majit i nådigt Bref den 8 Oktober 1851 för provinsen Jemtland
fastställda roteringsverk, hemmanet, efter uppskattning af berörda dess skattetal
till 1 tunnland, blifvit jemte hemmanen Niis 1 och 2 Björnänge indeladt till
hel rote under Nio 897 för erläggande tillsvidare af rotevakansafgift, hvilken
afgift dock upphört att utgå, sedan, i följd af den jemlikt högstberörda nådiga
Bref med intressenterne i Gustafs och Carlbergs kopparverk träffade öfverenskommelse,
hemmanet inträdt i effektiv rotering.
I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och då beträffande den ifrågasatta
befrielsen för hemmanet från berörda rotering af ofvan omförmälda undersökning,
jemförd med hvad Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet innehölle,
tydligen ådagalades att hemmanet, med afseende å dess svaga egoförmåner
och synnerligast i betraktande deraf att något egentligt åkerbruk icke der kunde
idkas, ej vore att anse förmånligare än Lappmarkshemman i Jemtland, hvilka,
enligt Kongl. Brefvet den 26 Januari 1847, vore från deltagande i rotering befriade,
har Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna
hemställt, föreslagit, att hemmanet Fångåmon ej allenast måtte
blifva befriadt från den detsamma åsätta rotering, så snart lämpligt hemman må
kunna denna rotering öfvertaga, utan äfven, såväl för den förflutna tiden, hvarunder
roteringen af hemmansinnehafvare!! utgjorts, som hädanefter, intilldess roteringsbesväret
kan varda derifrån flyttadt, få tillgodonjuta ersättning för roteringskostnaden
på sätt, som, enligt 5 § 3 mom. i Kongl, instruktionen för Roteringskommissionen
i Jemtland den 22 Maj 1846, tillkommer hemman, hvilka,
ehuru innehafvande frihetsår, likväl åtagit sig att under tiden i rotering ingå.
Efter tagen kännedom af de till denna nådiga framställning hörande handlingar,
får Stats-Utskottet, med afseende å hvad i frågan förekommit, tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte bifalla hvad Kongl. Majit i ofvanberörda
hänseende behagat föreslå.
Stockholm den 11 December 1865.
N:o 18.
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 18.
17
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Dec 1865, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majlis nådiga Skrifvelse, angående
de förändringar, sorn inträffat i afseende på utarrenderade
kungsgårdars och öfriga kronolägenheters förvaltning
under sednast förflutna trenne år.
(I. A.)
Från Kongl. Maj:t har Stats-Utskottet fått emottaga nådig remiss den 3
sistlidne November af från Kongl. Kammar-kollegium, på grund af dess instruktion,
meddelade förteckningar, utvisande de förändringar, som sedan den 20 Oktober
1862 till den 21 Oktober innevarande år inträffat i afseende å förvaltningen
af de under arrende för Statsverkets räkning upplåtna kungsgårdar, kronohemman
samt andra Kronans jordlägenheter och fisken.
Utskottet får i anledning häraf vördsamt meddela Rikets Ständer tabellariska
sammandrag af dessa handlingars innehåll, hvilka för hvarje län särskildt
upptaga årliga arrendet af Kronans under besagda tid medelst kontrakt upplåtna
lägenheter:
a) Sammandrag
öfver de årliga arrendebeloppen för de sedan den 20 Oktober 1862 till den 21
Oktober detta år utarrenderade Kungsgårdar och öfriga Kronans jordlägenheter:
Bih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande Jiå 18.
>
B
C+-
Årligt arrende.
Städj e-  pennin-  gar vid
tillträdet.
§«
CfQ
a>
3
3-
ct>
c+-
a>
Pennin-
gar.
R:mt.
Spanmål
M
o*.
% Råg.
Va Korn.
' 3 KSg.
Vj Korn.
V, Hafre.
>/5 Råg.
4/5 Hafre.
Hafre.
R:dr.
ö' e.
Kub.-t.
k:r.
Kub.-f.
k:r.
Kub.-f.
k:r.
Kub.-f.
k:r.
Ctr.
R:dr.
öre.
Stockholms län
8
450
997
9
_
Upsala län
14
—
4,325
—
—
—
—
432
“ —
Nyköpings län
5
—
577
3
—
—
—
—
—
Linköpings län ...
3
—
847
7
—
—
—
—
—
Westerås län
11
—
1,683
1
—
—
719
—
310
120
—
Orebro län
1
—
42
9
—
—
—
—
—
Wermlands län .. .
1
—
—
—
628
—
—
—
—
Gotlands län ...
2
—
37
8
—
—
—
—
—
Göteborgs och Bo-
b
1 986
6
Calmar län
2
2,255
—
—
—
—
—
Kronobergs län
9
2,050
1,258
1
—
—
—
—
—
Malmöhus län ..
4
688
794
2 548
1
—
—
—
—
Christianstads län
9
1,548
2
—
—
—
—
—
Hallands län
7
2,553
1
550
6
—
—
—
—
Blekinge län
1
600
—
—
—
—
—
—
Skaraborgs län
1
572
—
—
—
—
—
—
Elfsborgs län
2
280
—
—
—
—
—
—
Jemtlands län
4
341
3
—
—
—
—
1
—.
Westerbottens län
1
30
4
—
—
—
—
—
Norrbottens län
1
—
5
5
—
—
—
b) Sammandrag
öfver årliga arrendebeloppen för de sedan Oktober 1862 utarrenderade Kronojisken:
Skaraborgs län
Gefleborgs län
Norrbottens län
Westerbottens län
Stockholm den 11 December 1805.
Ari. ar
-
Antal
lägen-
heter.
!
rende.
Runt.
R:dr.
öre.
1
5
2
1,300
—
1
564
30
3
996
Stockholm, K. A. Lindström, 1805.
Stats-Utskottets Memorial J\s 19.
J
N:o 19.
Ank. till Exp. Utak. den 5 Jan. 1866, kl. 11 f. m.
Memorial, angående antagande af ytterligare kansli-biträde.
Stats-Utskottet, som vid riksdagens början, i likhet med hvad under de
sednaste riksmötena egt rum, antagit extra Kanslister att vid förefallande behof
biträda med kansligöromålen, har funnit nödigt redan till tjenstgöring inkalla
några af bemälde extra Kanslister; i anledning hvaraf och då Utskottet förutser
att dessutom någon tillökning af kanslipersonalen kommer att under loppet af
denna, likasom de föregående riksdagarne, erfordras, Utskottet får till Rikets
Ständer hemställa,
att ytterligare trenne kanslistarfvoden måtte ställas till Statsutskottets
disposition, att i mån af behof användas, och att
dessa arfvoden måtte få beräknas och utgå från och med de
dagar, extra Kanslisterne inträdt i tjenstgöring.
Stockholm den 5 Januari 1866.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.
t
2
Stats-Utskottets Utlåtande Jå 20.
N:o 20.
Ark. till Exp.-Utsk. den 9 Jan. 1866, kl. 6 e m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upplåtelse af f. d. Piparebostället Bränn Arby vid
Södermanlands regemente, för uppförande af skolhus åt
Wansö församling.
(I. A.)
På sätt ofvanberörda nådiga Proposition, införd under N:o 2 i l:sta Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll, innehåller, hade Wansö församling i
Åkers härad och Södermanlands län hos Kongl. Maj:t underdånigst anhållit, att
församlingen, emot den afgäld, som i laga ordning blefve åsatt, måtte tilläggas
ständig besittningsrätt till det inom Wansö socken och i närheten af kyrkan belägna
f. d. Piparebostället vid Södermanlands regemente Bränn Årby om >/4 oförmedladt
eller V16 förmedladt mantal, i ändamål att derå uppföra nytt skolhus
samt bereda utrymme dels för ungdomens undervisning i trädgårdsskötsel äfvensom
för dess kroppsöfningar, dels ock för planteringsland åt skolläraren; och
hade dervid blifvit anfördt, det församlingen helt och hållet saknade tillfälle att
för ändamålet erhålla nödig jordvidd vid det hittills begagnade skolhuset, uppfördt
på en areal af endast 7,8 kappland, som vore instängd emellan kyrkogården
på ena sidan och Wansö bys tomter på den andra, hvaremot till utrymme
för erforderligt nytt skolhus jemte tomt deromkring icke någon lokal blefve lämpligare
än förenämnda boställe, hvilket vore beläget invid kyrkan på dess södra
sida, med torrt och sundt läge, i midten af socknen samt med lätt kommunikation
till alla dess delar. Bostället vore för närvarande utarrenderadt intill
Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 20.
3
midfastan år 1869, mot en årlig afgift af tre tunnor spanmål, hälften råg och
hälften korn, samt nio R:dr R:mt, men, om den sökta upplåtelsen bifölles, skulle
öfverenskommelse redan på förhand kunna träffas med nuvarande arrendatorn om
upplåtelse af mark för det ändamål, som åsyftades.
Kongl. Krigs- och Kammar-kollegierna, som blifvit anbefallda att häröfver inkomma
med underdånigt utlåtande, hade, sedan vederbörande blifvit hörda, med
öfverlemnande af underdåniga yttranden från Boställs-direktionen och Chefsembetet
vid Södermanlands regemente äfvensom från Konsistorium i Strengnäs stift
samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län, för egen del i underdånighet
meddelat, att ifrågavarande boställe, som enligt 1825 års jordebok
droge ränta i kronovärde 1 R:dr 1 sk. 10 rst, deraf kronan behållet 5 sk. 11 rst.
och det öfriga indelt, samt kronotionde 7 kappar spanmål, hälften råg och hälften
korn, jemlikt beskrifning till en vid laga skifte år 1839 författad, i Generallandtmäterikontoret
förvarad karta, hade en egovidd af 4 tunnland 30 9/32 kappland
åker och tomter, 3 tunnland 24 l/4 kappland äng och 4 tunnland 16 V2 kappland
afrösningsjord eller tillsammans 13 tunnland 7 l/32 kappland, samt att detsamma,
som uti 1840 års Aflönings-indelningsverk för Södermanlands regemente
vore upptaget bland de till utarrendering afsedda boställen med en beräknad
behållen afkastning af 13 R:dr 31 sk. 7 rst. Banko, enligt kontrakt den 6 Mars
1838 vore af regementets Boställs-direktion utarrenderadt till Orgelnisten Joh. H.
Thorselius på 30 år intill den 14 Mars 1869, emot ett årligt arrende af 3 tunnor
spanmål, hälften råg och hälften korn, jemte tillagd forlön, samt en kontant
penningeafgift af 6 R:dr Banko; och som ifrågavarande boställe borde för regementets
löningsfonds räkning utarrenderas, samt Wansö församling, hvilken redan
egde 7,8 kappland nära kyrkan belägen jord, hvarå dess nuvarande skolhus
vore uppfördt, icke kunde för ungdomens undervisning i trädgårdsskötsel
och till planteringsland åt skolläraren behöfva använda hela bostället, utan borde
åtnöjas med en mindre del deraf, ansågo sig Kollegierna endast kunna i underdånighet
tillstyrka, att af den till bostället hörande, kyrkan jemväl närbelägna
jord finge, vid arrendetidens utgång den 14 Mars 1869 eller derförinnan, derest
öfverenskommelse med nuvarande arrendatoren derom kunde träffas, till församlingen
upplåtas så stor rymd, att den i enlighet med 3 mom. 4 § i Kongl. Stadgan
den 18 Juni 1842, angående folkundervisningen i riket, blefve tillräcklig såväl
till skollärarens behof af jordfrukter, som till undervisning i trädplantering
och trädgårdsskötsel; för hvilken jordrymd, som vid behörig landtmäteriförrättning
i vederbörandes närvaro skulle utses, församlingen borde till boställets arrendator
erlägga årlig afgäld, att bestämmas enligt 9 § i Kongl. Förordningen den 6
Augusti 1864, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring.
Med afseende å bostället Bränn Årbys ringa areal af endast 13 tunnland
7V,a kappland, i följd hvaraf så väl Boställs-direktionen som Chefsembetet vid
4
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 20.
Södermanlands regemente ansett detsamma vara af ringa användbarhet för regementet,
har Kongl. Maj:t, efter nådigt öfvervägande af hvad i ärendet förekommit,
föreslagit Rikets Ständer, att nämnda boställe måtte från 1869 års midfasta,
då nuvarande arrende om bostället tilländaginge, under full dispositionsrätt
upplåtas åt Wansö församling, att för det uppgifna ändamålet användas, emot
erläggande till regementets Boställs-direktion af årlig afgift, hvilken borde åsättas
i enahanda ordning, som för bestämmande af maximi- och minimi-belopp vid kronoarrenden
är stadgad; och hade Kongl. Maj:t ansett, att, derest detta af Rikets
Ständer bifölles, något hinder icke mötte för Wansö församling att, innan öfverlåtelsen
af bostället trädde i verkställighet, med nuvarande arrendatorn träffa
öfverenskommelse om användande af större eller mindre del af bostället för det
afsedda ändamålet.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna nådiga framställning blifvit remitterad,
har tagit densamma i öfvervägande; och som Utskottet dervid icke funnit
annat att erinra än dels att, derest arrende-afgiften skulle åsättas i fullkomligt
enahanda ordning, som för bestämmande af maximi- och minimi-belopp vid
krono-arrenden är stadgad, Wansö församling, hvilken icke eger optionsrätt till
arrendet, möjligen kunde gå miste om upplåtelsen, som komme att ske till den,
hvilken vid auktion erbjöde högsta städjan, dels att de i den nådiga Propositionen
nyttjade ordalag i afseende å sjelfva upplåtelsen, enligt Utskottets tanke,
möjligen skulle i framtiden gifva anledning till olika tankar angående densammas
fortfarande bestånd; alltså och då det med upplåtelsen åsyftade ändamål
synes kräfva visshet så väl att vid den uppgifna tiden komma i besittning af
bostället, som att denna besittning sedermera ej må afbrytas, får Utskottet i sådant
syftemål föreslå,
att Rikets Ständer, med kufvudsakligt bifall till den nådiga
framställningen i ämnet, ville för sin del besluta, att ifråga
varande
boställe må från 1869 års midfasta under ständig besittningsrätt
åt Wansö församling upplåtas, att för det uppgifna
ändamålet användas, emot erläggande till Södermanlands regementes
Boställs-direktion af en årlig arrende-afgift, motsvarande
det maximibelopp, som, vid uppskattning af bostället
i den ordning Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, jemförd
med Kongl. Kungörelsen den 7 Augusti 1863, föreskrifver,
vederbörligen kan varda bestämdt.
Stockholm den 9 Januari 1866.
Stockholm, K. A. Lindström, 1866.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 21.
1
H:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 13 Jan, 1866, kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren 1863 och
1864 församlade Revisorers berättelser, angående
granskning af Statsverkets samt andra utaf allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltninq
under åren 1861 och 1862.
(I-A.)
Till Stats-Utskottet hafva samtliga Riks-Stånden remitterat ofvanberörde tvänne
revisionsberättelser, jemte vederbörande embetsverks och myndigheters i anledning
deraf till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtanden och förklaringar. Vid den till
följd häraf utaf Stats-Utskottet företagna behandling af samma berättelser, utaf
hvilka den år 1863 afgifna redogör för 1861 års samt den år 1864 för 1862 års förvaltning,
har Utskottet, till vinnande af tid samt korthet i framställningen, ansett
lämpligast att samtidigt handlägga båda dessa berättelser, och, efter att hafva inhemtat
sådana upplysningar, som för ärendenas utredning funnits nödiga, dervid den af
nästlidet års Statsrevisorer afgifna, ännu icke till trycket befordrade berättelse äfven
varit att tillgå, får Utskottet härmedelst underställa Rikets Ständers pröfning
de utaf Revisorerne framställda ämnen, hvilka Utskottet ansett från dess sida påkalla
yttranden. Utskottet följer härvid den uppställning, som af Revisorerne blifvit
iakttagen, och yttrar sig härnedan särskildt för hvarje af de uti berättelserna omförmälda
verk och inrättningar, hvilka påkallat sådant yttrande; men då några af
de utaf Revisorerne meddelade framställningar och förslag nu icke äro af Utskottet
upptagna, hör Utskottet anmäla att dessa, såsom stående i nära sammanhang med
andra frågor, om hvilka Utskottet framdeles vid uppgörande af förslag till statsregleringen
kommer att särskilda utlåtanden afgifva, af sådan anledning blifvit här
förbigångna.
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Åfd. 7 Raft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
Kongl. Stats-kontoret.
§ 1-
(1863 års Rev.-ber. pag. 4. — 1864 års Kev.-ber. pag. 4, Utlåt. pag. 314.)
I afseende å fortgången med det af Kongl. Maj:t under den 14 December
1855 i nåder anbefallda arbete med upprättande af nya formulär för de förvaltande
verkens samt alla redovisande embets- och tjenstemäns räkenskaper, hvarmed, efter
Kammarförvandten A. E. Neréns död, numera jemväl aflidne Kamereraren i Riksbokslutskontoret
J. Th. Spongberg, enligt nådigt förordnande af den 19 November
1858, varit sysselsatt, hafva så väl 1863 som 1864 års Revisorer meddelat redogörelse.
Af sistnämnda års revisionsberättelse inhemtas, att Spongberg under den
2 November 1863 till Kongl. Stats-kontoret inkommit med förslag till formulär för
den sista utaf de i Rikshufvudboken ingående redogörelser, för hvilka nytt formulär
vore erforderligt, nemligen Kongl. Dtrikes-departementets hufvudbok. Det Spongberg
gifna nådiga uppdrag vore alltså fulländadt, och han hade under utförandet
deraf upprättat förslag till följande räkenskapsformulärer, nemligen för:
Länens landsböcker med dertill hörande redogörelser,
Stockholms stads kronoräkenskaper,
Kongl. Krigskollegii hufvudbok,
Kongl. Förvaltningens af Sjö-ärendena dito,
Kongl. Öfverintendents-embetets dito,
Kongl. Sundhets-kollegii dito,
Stuteri-öfverstyrelsens dito,
Styrelsens för allmänna väg- och vattenbyggnader dito,
Kongl. Statistiska centralbyråns dito,
Veterinär-inrättningens i Stockholm dito,
Kongl. Mynt- och Kontroll-verkens dito,
Kongl. General-tullstyrelsens dito, samt
Kongl. Utrikes-departementets dito.
öfver samtliga dessa räkenskapsformulär hade Kongl. Majit, enligt hvad Revisorerne
vidare omförmäla, infordrat vederbörandes underdåniga utlåtande, hvilka
jemväl till Kongl. Majit inkommit, utom hvad beträffade Kongl. Förvaltningens af
Sjö-ärendena och Kongl. Flottans stationers hufvudbok, oaktadt förslaget till formulär
för denna räkenskap redan den 14 November 1862 blifvit för afgifvande af sådant
utlåtande remitteradt; och ansågo Revisorerne dröjsmålet med fullgörande häraf vara
desto anmärkningsvärdare, som den slutliga pröfningen af jemväl de öfriga räkenskapsformulären
uppehölles af denna enstaka fråga.
Sedermera har dock, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Förvaltningen af
Sjö-ärendena inkommit med det infordrade underdåniga utlåtandet, hvilket, jemte
öfriga frågan rörande handlingar, derefter blifvit, för afgifvande af underdånigt yttrande
i anledning deraf, till Kongl. Stats-kontoret samt Kongl. Kammar-rätten remitteradt.
Dessa embetsverk hafva väl ännu icke med berörda yttrande till Kongl.
Majit inkommit; men då sådant, enligt Utskottet meddelad upplysning, inom kort tid
härefter kommer att ega rum, torde, oaktadt önskvärdheten att denna, för lång tid
sedan väckta vigtiga fråga så snart som möjligt bringas till slutligt afgörande, någon
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21. 3
1
åtgärd i sådant syftemål från Rikets Ständers sida ej vara erforderlig, hvadan Utskottet
hemställer, i
att ofvanberörda fråga för närvarande icke må föranleda till något
Rikets Ständers åtgörande.
§2-
(1863 års Rev.-ber. pag. 9.)
Sedan, till förbättrande och tillhandahållande af undervisningsmateriel, äfvensom
till understöd för utgifvande af lämpliga läroböcker, kartor, m. m., för folkskolorna,
Rikets Ständer dels beviljat och till Kongl. Maj:ts disposition ställt ett årligt
anslag af 12,000 R:dr att utgå under statsregleringsperioden 1858—1860, dels medgifvit
att de besparingar, som under ett år uppkomme, finge under ett följande år
för ändamålet användas, hade Kongl. Majit, jemlikt nådiga Bref af den 8 April och
den 30 December 1859, på Statsrådet och chefen för Kongl. Ecklesiastik-departementet
disponerat ett belopp af 25,000 R:dr, att för berörda ändamål utgå. Efter
det af dessa medel 24,985 R:dr 15 öre blifvit till Departements-chefen utbetalde,
hade Kongl. Majit, jemte öfverlemnande till Kongl. Stats-kontoret af den utaf Departements-chefen
öfver medlen upprättade räkning med verifikationer, jemlikt nådigt
Bref af den 16 Mars 1860, meddelat honom full decharge för medlens användande.
I anseende dertill ansågo 1861 års Revisorer sig förhindrade att granska berörda
redogörelse. Hos 1862 års Revisorer gjorde sig åter en motsatt åsigt efter omröstning
gällande. Granskning af redogörelsen kunde emellertid då ej ega rum, emedan
densamma ej kunde tillrättafås. Sedan samtliga Riks-Stånden vid sistlidna riksmöte
godkänt den af dåvarande Stats-Utskott, i anledning af Revisorernes uti 1861 års
berättelse gjorda anmälan att de funnit sig förhindrade granska redogörelsen, uttalade
åsigt, att enär för ifrågakomna räkenskaps granskning andra grunder icke vore
stadgade, än de för statsmedels redovisning i allmänhet gällande, samt den af Kongl.
Majit Departements-chefen beviljade decharge å frågan icke finge anses verka annorlunda,
än genom att å det eller de Statsråd, hvilka tillstyrkt den beviljade dechargen
samt det Statsråd, som kontrasignerat nämnda regeringsåtgärd, öfverflytta ansvarigheten,
i händelse af anmärkning mot räkenskapen, Revisorerne lika litet uti
ifrågavarande fall, som andra, angående statsmedels användande, egde undandraga
sig den dem åliggande granskningsskyldighet, — samt redogörelsen sedermera tillrättakommit
och blifvit till 1863 års Revisorer öfverlemnad, ansågo desse sig oförhindrade
att granskningen af berörda räkenskap omsider företaga. Dervid hade,
enligt hvad Revisorerne omförmäla, hvarken i afseende å användandet af berörde
medel eller vid siffergranskningen något egentligt anmärkningsvärdt förekommit, men
sjelfva dispositionsåtgärden hade icke kunnat undgå att ådraga sig Revisorernes
uppmärksamhet. Det syntes nemligen Revisorerne som borde allmänna medel blott
undantagsvis och så att säga i yttersta nödfall disponeras å vederbörande Departements-chef
till redovisning, och Revisorerne hade i förevarande fall icke funnit några sådana
omständigheter vara för handen, att detta ovanliga och med vårt statsskick föga förenliga
redovisningssätt behöft anlitas. Redan af den redogörelse för frågans föregående behandling,
Revisorerne hafva meddelat, ansågo Revisorerne tydligt framgå, att detta redovisningssätt
lätteligen kunde medförameningsstridigheteroch måhända förvecklingar emellan
Statsmagterne, och endast denna omständighet innefattade, enligt Revisorernes tanke,
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
en giltig anledning för inskränkande af berörda redovisningssätt till de få fall, då
det icke kunde undvaras, såsom när medel anvisas »till ett af Kongl. Maj:t kändt behof».
Toges vidare i betraktande att, om än den regeringsåtgärd, hvarigenom decharge åt redovisningsskyldige
Statsråd meddelas, icke hade annan påföljd än den härofvan förmäles,
ansvarsskyldigheten i sjelfva verket ändock ofta blefve blott skenbar, enär Revisorerne
vanligen icke kunde utöfva sin granskningsrätt förr, än uppå Konstitutionsutskottets
hemställan, decharge redan meddelats för den regeringsåtgärd, granskningen
afsåge; och då berörda redovisningsskyldighet således ingalunda motsvarade
den, förvaltande verk och myndigheter under alla förhållanden ålåge, hvaraf följde
att det allmänna redovisningssättet förtjenade företräde framför det, som uti ifrågavarande
hänseende blifvit begagnadt, och då Revisorerne icke kunde finna någon olägenhet,
utan fastheldre fördel deri, att likformighet i afseende å redovisningssättet
för allmänna medel, så vidt möjligt vore, för framtiden infördes, hade Revisorerne i
sådant syftemål å förhållandet fästat Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet.
Den likformighet i redovisningssättet för allmänna medel, hvilken med Revisorernes
ofvanberörda framställning åsyftas, synes äfven Utskottet icke vara oförtjent
af den uppmärksamhet, Revisorerne påkallat. En sådan likformighet kan emellertid
i fullständig måtto endast vinnas på det sätt, att samtliga redogörelser för statsmedels
användande blifva, för undergående af granskning, till Kongl. Kammar-rätten
öfverlemnade; men då med våra konstitutionel former icke torde vara förenligt, att
Konungens rådgifvare skulle inför Kongl. Kammar-rätten aflägga redovisning för do
medel, som kunna af Kongl. Maj:t ställas till deras disposition, synes det antydda
målet lämpligare ernås derigenom, att utbetalning af dylika medel verkställes genom
någon underordnad embetsman eller myndighet, hvilken då åligger för medlen i vanlig
ordning redovisa; Och får Utskottet fördenskull föreslå,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att, då för något visst angifvet ändamål statsmedel af Kongl.
Majit ställas till disposition af någon Stats-Rådets ledamot, medlens
lyftning och redovisning må uppdragas åt underordnad embetsman
eller myndighet.
§ 3.
(1864 års Rev.-ber. pag. 10, Uti. pag. 270.)
Jemte förmälan att, enligt hvad Rikshufvudboken utvisade, kostnaderne för
kontrollen å bränvinstillverkningen i riket under revisionsåret 1862 uppginge till ett
sammanlagdt belopp af 601,651 Ridr 69 öre och att tillverkningsafgifterna för nämnda
handtering under samma år belöpte sig till 8,771,214 Ridr 2 öre, hafva Revisorerne,
enär berörda utgift i förhållande till inkomsten syntes dem vara nog dryg och den
hufvudsakligen utgjordes af öfverkontrollörers och kontrollörers arfvoden, uppgående,
utom rese- och traktamentsersättningar, jemte kost och rum för kontrollörerne, till
10 Ridr för de förre och minst 4, högst 8 Ridr för de sednare, allt för dag räknadt,
ifrågasatt om icke dessa arfvoden, som vid 1859—1860 årens riksdag nedsattes till
berörda belopp, kunde, utan fara för kontrollens behöriga handhafvande, ytterligare
nedsättas; och har chefen för bränvinskontrollbyrån deröfver afgifvit underdånigt
utlåtande.
Då bestämmandet af ifrågavarande arfvoden vid föregående riksdagar skett i
sammanhang med meddelandet al föreskrifter angående kontrollen å bränvinstillverk
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.
5
ningen i riket, och, enligt hvad Utskottet inhemtat, enskilda motioner i detta ämne
vid innevarande riksmöte blifvit till Bevillnings-Utskottet öfverlemnade; så och enär
Revisorernes förevarande framställning vid sådant förhållande icke synes böra särskildt
för sig behandlas, hemställer Utskottet,
att vid den behandling, frågan genom annat Utskotts åtgärd
torde erhålla, må få bero.
§ 4-
(1864 års Rev.-ber. pag. 11.)
Sedan den berättelse, en af lärarne vid Strengnäs högre elementarläroverk
till Kongl. Ecklesiastik-departementet afgifvit öfver en af honom under år 1861 på
allmän bekostnad företagen utländsk resa, blifvit, enligt förordnande, införd uti det
för nämnda läroverk vid slutet af 1862 års vårtermin utkomna program, hade, uppå
gjord underdånig framställning, Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt Bref den 11 September
sistnämnda år, medgifvit, att kostnaden för tryckning och häftning af samma berättelse,
uppgående tili ett sammanlagdt belopp af 353 R:dr 14 öre, finge af anslaget
till elementarläroverken nämnda läroverks kassa ersättas; men då dylika utgifter,
hvilka ej för något annat läroverk under revisionsåret 1862 ifrågakommit, enligt Revisorernes
tanke, vore af beskaffenhet att ersättning derför icke borde af statsmedel
utgå, hade Revisorerne ansett sig böra anmärka förhållandet.
Då anslaget till elementarläroverken, hvilket enligt 1860 års riksstat utgick
såsom ett särskildt reservationsanslag, icke synes hafva varit afsedt för dylika utgifter,
till hvilkas bestridande, derest de äro af nödvändig beskaffenhet, andra medel,
såsom hufvudtitelns besparingar eller anslag till extra utgifter, äro att tillgå, får Utskottet
hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att,
derest utgifter af dylik beskaffenhet framdeles skulle behöfva af
allmänna medel bestridas, anslaget till elementarläroverken ej
dertill må anlitas.
§ 5.
(1863 års Rev.-ber. pag. 13—19.)
Sedan 1863 års Revisorer af räkenskaperne erfarit att, på grund af Kongl.
Brefvet den 4 April 1861, blifvit till f. d. Landshöfdingen i Hallands län, Grefve P.
A. Lewenhaupt under den 16 Maj sistnämnda år utanordnadt ett belopp af 1,525
R:dr R:mt, utgörande ersättning för mistad fardagsrätt vid innehafda boställslägenheter,
hade Revisorerne tagit närmare kännedom af så väl det för anordningsåtgärden
åberopade, till Kongl. Kammar-kollegium och Stats-kontoret aflåtna nådiga bref,
som öfriga frågan rörande handlingar, deraf Revisorerne ej mindre i afseende å detta
ärende, än äfven beträffande i sammanhang dermed uppkomna frågor dels angående
ersättning till följd af fördröjd utarrendering utaf berörda boställslägenheter, dels
om bestämmande af Landshöfdingens i nämnda län framtida löneinkomster, inhemtat
åtskilliga förhållanden, för hvilka fullständig redogörelse meddelas uti Revisorernes
berättelse, hvartill Utskottet, för undvikande af vidlyftighet, får hänvisa. Vid
granskning af dessa förhållanden hade Revisorerne, beträffande först frågan om er
-
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
sättning till Grefve Lewenhaupt för mistade fardagsförmåner, väl funnit att, om denna
fråga betraktades i och för sig, utan hänsyn till den ersättningsskyldighet honom
kunde hafva ålegat i följd deraf, att han från midfastan 1858 till samma tid 1860,
eller i två års tid längre än med nådiga Brefvet den 25 Juli 1844 varit öfverensstämmande,
innehaft boställslägenheterne Biskopstorp och ön Tylen, Grefve Lewenhaupt
haft billiga anspråk på den ersättning honom blifvit i nåder medgifven. Men om —
såsom det hade skett — dessa båda frågor betraktades i ett sammanhang, förefölle
det Revisorerne som skulle det ena ersättningsanspråket vara lika klart och giltigt
som det andra, och att, om än Grefve Lewenhaupt bort förskonas från återbäring
af skilnaden emellan det större belopp, han kunde vara skyldig ersätta, och det mindre,
han varit berättigad uppbära, åtminstone någon godtgörelse derutöfver icke bort
honom tilläggas. Ansåges åter Grefve Lewenhaupts ersättningsanspråk vara klart
och ostridigt, men statsverkets af tvistig beskaffenhet, syntes det Revisorerne hafva
varit lämpligt att, å ena sidan, väl tillägga Grefve Lewenhaupt den ersättning, hvartill
han kunde vara berättigad, men å andra sidan icke heller frånhända statsverket
det anspråk, detsamma egde på ersättning af vederbörande för den försummelse i
afseende å utarrenderingen, som läge dem till last, särdeles som detta anspråk, enligt
Revisorernes tanke, hade bort i sammanhang med möjligen uppkommande fråga
om ansvar å vederbörande för samma försummelse i vanlig ordning bedömas och således
icke omedelbart af Kongl. Ma,j:t pröfvas; och syntes Revisorerne åtgärden att
förklara frågan om ersättningsskyldighet för berörda försummelse vara förfallen desto
mindre hafva varit erforderlig, som, så vidt handlingarne utvisade, hvarken Grefve
Lewenhaupt eller den eller de tjenstemän, som jemte honom kunde drabbas af ifrågavarande
ersättningsskyldighet, derifrån sökt befrielse, och dem följaktligen blifvit
i nåder tillagd en icke begärd förmån. — Vidkommande slutligen bestämmandet af
nuvarande Landshöfdingens i nämnda län löneinkomster, ansågo Revisorerne, på anförda
skäl, dessa på det hela taget icke vara i full öfverensstämmelse med de grunder,
som blifvit tillämpade vid 1837 års allmänna lönereglering för landshöfdingarne
i samtliga länen.
Utskottet finner visserligen det af Revisorerne anmälda förhållande särdeles
anmärkningsvärdt; men då den regeringsåtgärd, sorn dermed afses, redan under nästlidna
riksmöte utgjort föremål för vederbörligt Utskotts granskning, och hvad Rikets
Ständer efter en sådan granskning godkänt eller lemnat oanmärkt enligt 76 § Riksdagsordningen
vunnit decharge, så att ingen ny, till ansvarighet bindande granskning
derefter må i samma mål företagas, anser Utskottet, i betraktande häraf,
förevarande anmärkning numera icke kunna till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Kongl. Konvoj-Kommissariatet.
§ 6.
(1863 års Rev.-ber. pag. 63, Utlåt. pag. 302.)
I afseende å sättet, hvarpå redovisning för utlånta medel uti denna inrättnings
hufvudredogörelse egde rum, hafva Revisorerne anmärkt, att redogörelsen
endast summariskt upptoge beloppen af utlåningarne vid årets början och slut samt
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21. 7
de kapitaiafbetalningar å gamla och utanordningar af nya lån, som under året blifvit
verkställda, och följaktligen icke lemnade någon fullständig och redig öfversigt öfver
hvarje särskild låntagares ställning och de förändringar, hvilka i afseende derå under
året inträffat; hemställande Revisorerne, huruvida icke, till vinnande af sådan
öfversigt, särskilda konti eller liqvider kunde med hvar och en af låntagarne vid
inrättningen upprättas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Konvoj-kommissariatet, jemte
förmälan att dess räkenskap dittills varit uppställd efter ett äldre formulär, men
att Kommissariatet redan förut insett behöfligheten af en förändring deruti i den
syftning, Revisorerne häntydt, tillika upplyst att anstalt blifvit fogad derom, att
särskilda konti eller liqvider med hvarje låntagare för framtiden blefve upprättade;
och då syftemålet med Revisorernes förevarande framställning således redan blifvit
ernådt, erfordrar den ej någon vidare åtgärd;
hvilket Utskottet får hos Eikets Ständer anmäla,
Kongl. Krig s-kollegium.
§ 7-
(1863 års Rev.-ber. pag. 81, Utlåt. pag. 314—316. 1864 års Rev.-ber. pag. 71,
Utlåt. pag. 299.)
Vid granskning af de under Kongl. Kollegii förvaltning stående kassor och
fonder anmärkte 1863 års Revisorer, hurusom å flera af dessa vid revisionsårets
slut funnits innestående större kontanta behållningar, än som, i betraktande af förhållandet
emellan inkomster och utgifter, syntes Revisorerne hafva varit nödvändigt.
Militie-boställskassans kontanta behållning hade nemligen under året ökats från
62,209 R:dr 17 öre till 72,701 R:dr 98 öre, Förenade mötespassevolans-fondernas
från 12,830 R:dr 31 öre till 40,336 R:dr 80 öre och Trosspassevolans-fondens från
26,801 R:dr 12 öre till 60,934 R:dr 47 öre. I anledning häraf ifrågasatte Revisorerne,
om icke för de sålunda ökade kapitalbeloppen kunnat beredas utlåning, hvarigenom
fonderna kommit i åtnjutande af icke obetydliga inkomster, hvilka, hvad särskildt
Militieboställs-kassan anginge, hade kunnat lemna behöfligt bidrag till de många
militie-boställenas förseende med karaktershus, der sådana saknades.
Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden har Kongl. Krigs-kollegium anfört,
hvad anginge förenade mötespassevolans- samt trosspassevolans-fonderna, att
då dessa fonders betydligaste inkomster bestode af räntor utaf utlånade medel,
hvilka till största delen under de sista dagarne af December månad hvarje år till
Kongl. Kollegium inginge, deraf följde, att de såsom behållningar vid revisionsårets
slut uppgifna kontanta tillgångar icke förrän på följande året kunnat göras fruktbärande,
och att så äfven skett, i den mån inkomna lånehandlingar hunnit granskas
och kompletteras, ådagalades deraf, att Kongl. Kollegium under de första månaderna
af år 1862 utlånat, från förenade mötespassevolans-fonden 32,500 R:dr och från
trosspassevolans-fonden 27,000 R:dr; samt hvad beträffade militie-boställskassan, att
då åtskilliga större reparationer å karaktershus vid militie-boställen redan voro beslutade
och flera att emotse samt förberedande åtgärder för fullgörande af de genom
Kongl. Brefvet den 16 April 1861 föreskrifna nybyggnader af karaktershus å dylika
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
boställen af Kongl. Kollegium vidtagits, nödig försigtighet fordrade, att ej utlåna
den för året uppkomna behållning förr än de i och för nybyggnader och reparationer
erforderliga kostnader blefve närmare kända. Vid jemförelse af kassans räkenskaper
för åren 1861 och 1862 visade sig ock att dessa arbeten för förstnämnda år
kostat 14,031 R:dr 44 öre och att kassans hela utgiftsbelopp utgjort 30,169 R:dr 61
öre, hvaremot för år 1862 nybyggnader och reparationer medfört en utgift af 23,126
R:dr 7 öre eller 9,194 R:dr 63 öre mer än 1861, och således nära nog medtagit
den för sistnämnda år uppkomna behållning samt hela utgiftsbeloppet för år 1862
uppgått till 40,215 R:dr 1 öre; och hade den kontanta behållningen, efter verkställd
utlåning under sistnämnda år af sammanlagdt 52,500 R:dr, nedgått till 46,051 R:dr
27 öre.
Efter tagen kännedom häraf, anmälde 1864 års Revisorer att, ehuru de kontanta
behållningarne uti de anmärkta kassorna väl under revisionsåret 1862 betydligt
nedgått, dock, hvad särskildt militie-boställskassan beträffade, dess vid nämnda
års slut innestående kontanta behållning, 46,051 R:dr 27 öre, syntes fortfarande varit
större än som, såvidt af räkenskaperne kunde inhemtas, för bestridande af kassans
utgifter erfordrades.
I anledning häraf har Kongl. Krigs-kollegium uti afgifvet underdånigt utlåtande
anfört, dels att det vore behöfligt för militie-boställskassan att ständigt ega
en större kontant behållning i och för bestridande af dess på obestämda tider inträffande
betydliga utgifter för nybyggnader och reparationer å militie-boställen samt
inqvarteringspenningar åt innehafvare af sådana boställen, hvarå karaktershus saknades,
och hvilka utgifter under år 1863 med 13,057 R:dr 79 öre öfverstigit kassans
inkomster för året, dels att, oaktadt berörda inkomster, deraf större delen vid årets
slut inflöte, endast undantagsvis och i ringa mån kunde genom utlåning göras
fruktbärande, ett lån af 15,000 R:dr under Mars månad 1863 utgifvits, hvarefter behållningen
vid samma års slut nedgått till 19,243 R:dr 48 öre, dels ock att, i saknad
af erforderlig medelstillgång, entreprenadkontrakter af Kongl. Kollegium kunnat
afslutas rörande allenast två af de nio karaktershus, om hvilkas bebyggande Kongl.
Maj:t genom nådigt Bref den 16 April 1861 meddelat föreskrift.
Med afseende å hvad Kongl. Krigs-kollegium sålunda anfört, hemställer
Utskottet,
att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§8.
(1863 års Rev.-ber. pag. 81, Utlåt. pag. 274 och 304.)
Jemte meddelande af uppgift om beloppet af de säkerhetshandlingar, hvilka,
vid anställd inventering af de under Kongl. Krigs-kollegium hörande särskilda kassor
och fonder, förevisades 1863 års Revisorer, hafva dessa anmält, att de vid denna
inventering icke tillvägagått på sätt förut i allmänhet skulle hafva varit vanligt,
nemligen att granska blott de säkerhetshandlingar, som tillhörde revisionsåret, utan
utsträckt granskningen till jemväl de handlingar af dylik beskaffenhet, som efter
revisionsåret hade inkommit intill den tidpunkt, då inventeringen verkställdes. Till
stöd för ett sådant förändradt förfarande hade hos Revisorerne hufvudsakligen blifvit
anfördt, att granskningen af en fond eller kassa, hvars verksamhet fortfore, icke
kunde
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
9
kunde ske med påföljd af verklig kontroll, så vida icke det vid granskningstiden
befintliga förhållande utröntes för att jemföras med det, räkenskaperne för samma
tid utvisade, och att då detta sednare icke kunde ske annorlunda än i sammanhang
med granskningen af de för samma tid upprättade räkenskaper, hvilka först sedermera
klefve föremål för en sådan åtgärd, nödigt vore att till rättelse för blifvande
Revisorer meddela upplysning om förhållandet sådant det vid revisionstillfället verkligen
befunnits. Emellertid hade hos Revisorerne skiljaktiga meningar yppats ej
mindre i fråga om Revisorernes behörighet att granska andra handlingar än sådana,
som tillhörde revisionsåret, än äfven beträffande lämpligheten, att på ena eller
andra sättet vid granskningen af säkerhetshandlingarne tillvägagå; och då denna
fråga, med afseende å önskvärdheten att ett lika förfarande städse egde rum, syntes
Revisorerne vara af den vigt, att uttrycklig föreskrift i den ena eller andra syftningen
borde meddelas, helst hvad vid frågans behandling hos Revisorerne förekommit
antydde, att den för Revisorerne nu gällande instruktion icke i detta hänseende
vore tillfyllestgörande, hade Revisorerne, för den åtgärd Rikets Ständer kunde finna
lämpligt vidtaga, å förhållandet fästat deras uppmärksamhet.
Uti häröfver afgifna underdåniga utlåtanden har blifvit anfördt: af Kongl.
Stats-kontoret, att detta embetsverk för sin del icke kunde finna annat än att Rikets
Ständers för Revisorerne af Statsverket den 17 April 1841 utfärdade instruktion innefattade
fullständig vägledning i ofvan omförmälda fall, men, äfven om meningarne
härom skulle vara delade, borde likväl vid aktgifvande på stadgandet i 68 § Riksdagsordningen,
jemfördt med Kongl. Cirkulärbrefvet den 14 Augusti 1841, all tvekan om
författningarnes verkliga mening upphöra. En statsrevisionsförrättning skulle nemligen
omfatta de för år afslutade räkenskaper, hvilka ej utaf föregående Revisorer
blifvit granskade. Kongl. Maj:t hade, under förutsättning att Riksdags-ordningen
komme att lända Revisorerne till ordagrann efterrättelse, i nämnda Cirkulär i nåder
förklarat, att räkenskaperna (de för år afslutade) jemte dertill hörande Kongl. Bref,
protokoll och handlingar, utan undantag, innefatta redovisningen för statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning; att denna redovisning utgjorde föremål för Revisorernes
granskning samt att embetsverken skola afgifva berättelser för det år, för
hvilket räkenskaperne borde vid samma revision företes. Af dessa stadganden ansåge
Stats-kontoret tydligen följa, att om exempelvis 1862 års Revisorer skulle ingå
i granskning af säkerhetshandlingar, hörande till 1863 års förvaltning och räkenskaper,
de komme att anticipera på det sistnämnda årets Revisorers pröfningsrätt.
Vid inventeringar uti Kongl. Stats-kontoret hade alltid så tillgått, att de säkerhetshandlingar
uppvisats, hvilka uti den granskade räkenskapens utgående behållningar
funnits upptagna Hade något af de utbalancerade lånen sedermera blifvit kontant
återbetaldt, plägade sådant bestyrkas genom förevisande af räkenskapen för det år,
hvarunder betalning skett. I fall utlåning af dessa medel derefter ånyo egt rum,
hade granskningen af säkerhetshandlingarne ansetts tillhöra Revisorerne af den räkenskap,
hvaruti det nya lånet först till redovisning upptagits; samt af Kongl. Krigskollegium,
att med hänseende till det uttryckta ändamålet med ifrågavarande framställning
och då till följd af 7 § 2 mom. uti instruktionen för Rikets Ständers Revisorer
af Statsverket deri 17 April 1841, sådant detta mom. lyder i Kongl. Kungörelsen
den 16 Oktober 1863, Bevisorerne icke kunde förvägras att få se och taga
kännedom af de säkerhetshandlingar, som efter revisionsåret inkommit och blifvit
belånade, något särskildt yttrande, i afseende på Revisorernes rättighet eller skyldighet
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
att granska dylika handlingar äfvensom beträffande gränserna för en sådan granskning,
å Kongl. Kollegii sida icke påkallades.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, såväl 1864 som 1865 års Revisorer, vid
granskning af säkerhetshandlingar för utlånta medel i allmänhet så tillvägagått, som
longi. Stats-kontoret upplyst förut hafva egt rum, samt, der ett annat förfarande
iakttagits, något hinder icke mött för Revisorerne att taga kännedom om de säkerhetshandlingar
de äskat, så och med hänsyn till hvad Kongl. Stats-kontoret för öfrigt
anfört, hemställer Utskottet,
att ifrågavarande framställning må af Rikets Ständer lemnäs
utan afseende.
§ 9-
(1863 års Rev.-ber. pag. 82. — Utlåt. pag. 310 och 311. 1864 års Rev.-ber. pag. 72.)
Under förmälan af 1863 års Revisorer att de besökt Waxholms fästning och
erhållit den upplysning, att densamma då kunde anses i det närmaste färdig, hvarföre
byggnadsarbetet med nämnda år komme att upphöra, hafva Revisorerne, med
fastadt afseende å de förändringar sjökrigskonsten på sednare tiden undergått och
då fästningens bestyckning vore till en del gammal och i allmänhet svag samt så
uppställd att det djupare och bredare östra inloppet vore betydligt svagare försvaradt
än det grundare och smalare vestra, ansett sig böra uttala den mening, att
fästningen dåmera ej uppfyllde det med densamma afsedda ändamål, att verksamt
bidraga till förhindrande af fiendtliga krigsfartygs framträngande till hufvudstaden,
Efter det såväl Greneral-fälttygmästaren som Chefen för Ingeniör-korpsen
häröfver afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, besöktes fästningen åter af 1864
års Revisorer, som, jemte förmälan, att de tagit kännedom om ej mindre Waxholms
än Rindö befästningar samt de i samband dermed stående skansar, försänkningar
och stängsellinier, anmälde att åtgärder blifvit vidtagna för att sätta nämnda fästningsverk
i mera betryggande skick, än det af 1863 års Revisorer omförmälda.
Med afseende härå och då dessutom Kongl. Maj:t vid innevarande riksmöte
af Rikets Ständer äskat anslag till förstärkning af Waxholms fästningsmurar, lärer
Revisorernes förevarande framställning
icke erfordra någon särskild åtgärd.
Kongl. Förvaltningen af Sjö-ärendena.
§ 10.
(1863 års Rev.-ber. pag. 97.)
Sedan i anledning af 1860 års Revisorers anmärkning att, vid utleverering af
proviant från Kongl. Flottans i Carlskrona förråd, proviantuppbördsmannen tillgodofördes
större afskrifning, än honom, jemlikt afskrifningsreglementet den 11 Augusti
1812, rätteligen Rllkomme samt att denna högre procentberäkning föranledts utaf
ovissheten om rätta tydningen af berörda reglemente, Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 26 Mars 1863 hos Kongl. Maj:t anhållit om utfärdande af ett nytt,
fullständigt och tidsenligt afskrifningsreglemente, så har Kongl. Maj:t, enligt hvad
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21. 11
Utskottet inkemtat, genom nådigt Bref den 6 November samma år anbefallt Kongl.
Krigs-kollegium, Förvaltningen af Sjöärendena ocb Stats-kontoret att samfäldt uppgöra
ocb till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till ett sådant reglemente;
hvilket Utskottet, i anledning af hvad derom uti 1863 års revisionsberättelse
förekommer, ansett sig böra
bos Kikets Ständer anmäla.
§ 11.
(1863 års Itev.-ber. pag. 98. — Utlåt. pag. 324.)
Vid granskning af kassaräkningen för Flottans station i Carlskrona hade 1863
års Revisorer erfarit, hurusom å Carlshamns kastell under revisionsåret funnits förlagd
en garnison, bestående af kommendant, en underofficer, 13 marinsoldater och
4 båtsmän samt att kostnaden för samma kommendering, utom för kommendanten,
hvilken afiönats utaf fjerde bufvudtitelns anslag, uppginge till omkring 3,000 R:dr;
ocb då nämnda kastell befunnes i ett så föråldradt skick, att det syntes Revisorerne
icke vara med god hushållning förenligt, att Staten fortfarande skulle vidkännas
några kostnader för detsammas garnisonering, hafva Revisorerne hemställt, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra anhållan om ifrågavarande
garnisons indragning.
Sedan Kongl. Förvaltningen af Sjöärendena uti häröfver afgifvet underdånigt
utlåtande den föreslagna indragningen af nämnda garnison tillstyrkt, har ock, enligt
hvad Utskottet inkemtat, en sådan indragning redan egt rum, hvadan Revisorernes
ifrågavarande framställning, såsom numera icke erfordrande någon åtgärd, lärer
få förfalla.
Arméens Pensionskassa.
§ 12-
(1863 års Rev.-ber. pag. 105. - Utlåt. pag. 328.)
Jemte anmälan af 1863 års Revisorer, att den för revisionsåret upprättade
hufvudbok öfver den äldre pensioneringen, hvari jemväl inginge ett kreditiv å 85,000
R:dr för pensioneringens upprätthållande, hade förefallit Revisorerne i högsta måtto
ofullständig och otillförlitlig, hvarpå flera exempel anföras, hafva Revisorerne, då
härtill lades, att den vid hufvudbokens uppgörande begagnade räkenskapsmethod
vore invecklad och svårfattlig, tillkännagifva att de icke kunnat bilda sig någon
säker föreställning om denna del af Arméens Pensionskassas tillstånd och förvaltning.
Ehuru den af räkenskapsföraren häröfver afgifna förklaring, till hvilken Utskottet
allenast får hänvisa, icke i något hänseende synts Utskottet tillfredsställande;
likväl och då Kongl. Direktionen öfver nämnda Pensionskassa uti underdånigt utlåtande
upplyst, att åtgärder blifvit vidtagna till förebyggande för framtiden af de
anmärkta bristfälligheterna vid räkenskaperna, far Utskottet hemställa,
att hvad Revisorerne i ofvanberörda måtto anmärkt icke måtte
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
Topografiska korpsen.
§ 13.
(1864 års Rev.-ber. pag. 84. — Utlåt. pag. 300—312.)
Enligt hvad uti revisionsberättelsen omförmäles, bearbetas och utgifvas för
närvarande på Statens bekostnad, utom det topografiska karteverket, äfven tvänne
andra, det geologiska och det ekonomiska. Emellan dessa trenne karteverk funnes dock
högst ringa samband: de stöde nemligen under olika förvaltning, utgåfves till en del
efter olika plan och för hvartdera af karteverken upprättades särskild stomkarta.
Genom de antydda förhållandena uppstode, enligt Revisorernes tanke, otvifvelaktigt
betydliga kostnader, jemte en långsamhet vid utgifvandet, som syntes dem böra kunna
undvikas genom åstadkommande af en större gemensamhet emellan de olika karteverken.
Uti häröfver af Cheferne för de olika karteverken afgifna särskilda underdåniga
utlåtanden har, bland annat, blifvit anfördt: att det topografiska karteverket med
det geologiska väl icke hade ringa samband, ty det utgåfves efter samma plan för
bladindelningen; det geologiska dock i dubbelt så stor måttstock (1:50,000), således
ett topografiskt karteblad (i 1:100,000) innehållande 4 geologiska; och vore den
större måttstocken nödvändig för att kunna uttrycka de geologiska förhållandena;
men ehuru det topografiska karteverket sedan flera år vore i denna 'måttstock uppmätt,
skulle dess utgifvande i den större måttstocken genom den fyra gånger kostsammare
och långsammare graveringen lägga ett stort hinder för dess utgifning.
Det geologiska karteverket hade derför alltid begagnat de fullt färdiga topografiska
kartebladen och endast i nödfall, då dessa saknats, de topografiska stomkartorna,
hvilket sednare endast hittills egt rum hvad Stockholms län beträffade; men som
de geologiska arbetena på fältet skedde fortare än de topografiska, och bladens
gravering också vore mindre arbetsam samt emedan flera landsdelar, der topografiska
arbeten ännu icke framgått, varit för de geologiska undersökningarne företrädesvis
angelägna, så hade detta förorsakat, att topografiska korpsen icke alltid kunnat med
färdigmätta kartor tillhandagå de geologiska undersökningarne, men hvilken brist
således hvarken förorsakats af felande samband eller af olika plan. Att ställa båda
dessa karteverk under samma förvaltning skulle icke vara till någon nytta i anseende
till bådas alldeles olika ändamål; det ena (det topografiska) meddelandet af upplysningar
för geografiska, statistiska, statsekonomiska, politiska och militära behof; det
andra (det geologiska) meddelandet af uppgifter om jordarternas beskaffenhet, dels
för jordbildningens vetenskapliga historia, dels för jordbrukets angelägna behof. De
arbeten på fältet, som berecia dessa båda karteverk, erfordra en alldeles olika kunnighet
hos den dervid använda personal samt på alldeles olika föremål använda
noggranna iakttagelser. Att utföra dem samtidigt vore derföre omöjligt, utan att
båda ändamålen skulle lida, och att på samma kartblad införa det topografiska och
geologiska skulle, oafsedt svårigheterna att vid utgifningen begagna samma måttstock,
blifva förvillande och således för båda ändamålen ofjenligt. Allt behöfligt samband
funnes sålunda emellan dessa båda karteverk och ett samband, som komme att ökas
i den mån de topografiska arbetena erhölle medel att kunna skyndsammare fortgå,
så att de alltid kunde gå före de geologiska och biträda dem genom sina uppmätta
kartors meddelande, hvartill icke fordrades någon gemensam styrelse och förvaltning,
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 21.
13
utan endast elen beredvillighet att tillhandagå hvarandra i fäderneslandets tjenst,
hvilken alltid borde kunna påräknas och, om behofvet så skulle fordra, anbefallas.
Hvad åter det ekonomiska karteverket anginge, så vore visserligen sannt, att
något samband emellan detta och det topografiska icke förefunnes och att icke ens
stomkartan vore för båda arbetena gemensam. Det ekonomiska karteverket fortginge
således efter sin egen plan och det topografiska, utan att underkänna värdet
af det förra, kunde likväl icke för sina behof begagna stomkartor, sammansatta af
en annan personal än sin egen, enär stomkartor icke lemnade någon synlig kontroll
å sammansättningens noggrannhet och det vore af högsta vigt att dessa kartor,
grundade på topografiska korpsens egna trigonometriska mätningar, aldrig måtte sakna
den säkerhet i alla sina delar, hvarpå hela karteverkets värde berodde. Dessutom
hade nu de topografiska mätningarne fortgått öfver de flesta delar af Svea och Göta
land. De topografiska arbetena vore således nu så långt före de ekonomiska, att
de kunde af dessa endast i få landsdelar hafva något gagn. Det ekonomiska karteverket
skulle icke heller kunna begagna den topografiska stomkartan, enär denna
icke med någon omsorg behöfde upptaga skilnaden emellan åker, äng och utegor,
hvilka för den ekonomiska kartan vore af hufvudsaklig vigt, förutom att den topografiska
vore mycket för liten för att på densamma skulle med någon säkerhet kunna
göras de jordbruksstatistiska uträkningar, hvilka vore det ekonomiska karteverkets
hufvudsak. Af dessa och flera skäl vore icke något närmare samband och ännu
mindre någon gemensamhet i styrelse och förvaltning för de olika arbetena numera
nyttig och ländande till deras fortgång.
Med afseende härå och hvad de i ämnet afgifna underdåniga utlåtandena för
öfrigt innehålla torde Revisorernes anmärkning få anses vara nöjaktigt förklarad,
hvadan Utskottet hemställer,
att densamma icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Statens Jernväg sbyggnader.
§ u
(1863
års Rev.-ber. pag. 131.)
Med anledning af den betydliga utsträckning trafiken å Statens jernvägar
numera erhållit och enär öfriga förvaltande verks och inrättningars räkenskaper
i allmänhet uti rikshufvudboken inginge, hemställde 1863 års Revisorer om icke
den del af jernvägsräkenskaperna, som innefattade redovisning för trafiken, hädanefter
borde i rikshufvudboken intagas.
Sedan Kongl. Stats-kontoret, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit,
vidtagit åtgärder för berörda redovisnings intagande i rikshufvudboken och det med
Revisorernes framställning åsyftade ändamål sålunda torde vinnas, lärer
densamma ej till någon Rikets Ständers åtgärd böra föranleda.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
Kongl. Fångvårdsstyrelsen.
§ 15.
(1863 års Rev.-ber. pag. 135. — Uti. pag. 332; 1864 års Eev.-ber. pag. 116. — \Jtl. pag. 318.)
Vid granskning af Fångvårds-styrelsens räkenskaper hafva 1863 års Revisorer,
med förmälan, att fångvården tillgodokommit ersättning med 13,671 R:dr 75 öre för
de dagsverken, som af femte kronoarbetskompaniet blifvit under året utgjorda vid
Flottans varf i Carlskrona, hvaremot icke någon godtgörelse erhållits för 2:dra och
3:dje samt 10:de och Ilie kompanierna, af hvilka de tvänne förstnämnda varit sysselsatta
vid Carlsborgs fästningsbyggnad och de sednare vid befästningarne å Waxholm
och Rindö samt utgjort tillsammans 118,033 dagsverken, fästat uppmärksamheten
derå, att det vore mindre konseqvent, att godtgörelse bereddes fångvården för
de arbeten, som af kronoarbetskarlarne för Flottans räkning verkställdes, under det
någon ersättning för de dagsverken, som i större mängd utgjordes för försvarsverket
till lands eller för fästningsbyggnaderne, icke erhölles, samt att ej ens de genom
arbetet fördyrade bevakningskostnaderna fångvården ersattes. Häraf blefve en följd,
att räkenskaperne såväl öfver fångvården som fästningsbyggnaderna ej utvisade hvad
kostnaden för hvardera i sjelfva verket utgjort, och att andra hufvufltiteln belastades
med utgifter, som rätteligen borde drabba den fjerde, ett förhållande, som, i fall
denna sednare titelns anslag till fästningsbyggnaderna icke medgåfve någon ersättning
till fångvården för ifrågavarande arbeten, lätteligen kunde afhjelpas derigenom,
att anslagen till fästningsbyggnaderna höjdes och till fångvården minskades med
enahanda belopp.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Fångvårds-styrelsen, sorn, lika
med Revisorerne, ansett att ersättning borde tillgodokomma fångvårdsanslaget, jemväl
för de kronoarbetskarlar, hvilka sysselsättas vid befästningsarbetena, bland annat,
beträffande uppkomsten af det anmärkta förhållandet, meddelat, att Kongl. Maj:t, vid
kronoarbetskorpsens inrättande, genom nådigt Bref den 8 Augusti 1842 förordnat,
att — enär Rikets Ständer under den 19 Maj 1841, med anhållan, att korrektionister
och arbetsfångar samt arbetslöse personer måtte till befästningsarbetena uti Stockholms
skärgård å Waxholm, Carlsborg, Carlsten och vid inloppen till Carlskrona
företrädesvis användas, medgifvit, att de kostnader, hvilka erfordrades för de vid
dessa arbeten använde fångars vård och underhåll m. m., finge af fångvårdsanslaget
fortfarande utgå, samt af Chefen för Ingeniörkorpsen blifvit fullständigt utredt, att,
med de till påföljande riksdag beviljade fortifikationsanslag, sysselsättning ej kunde
vid befästningsarbetena beredas för ökadt antal pionierer eller kronoarbetskarlar, om
icke sistnämnda anslag befriades åtminstone från den ersättning för dagsverken och
sjukvård, som då egde rum, — fästningsbyggnadsanslaget finge intill näfsta statsregleringsperiod
befrias från ersättning för dagsverken och för sjukvård till arbetskompanierna;
hvaremot, då alla kostnaderna för de i Carlskrona förut förlagda kompanier
af allmänna arbetskarlar varit bestridda af Flottan, för hvars räkning, intilldess
annorlunda kunde i nåder förordnas, dessa kompanier derefter, likasom förut, borde
arbeta, Kongl. Majit i nåder förordnat, att detta arbete af Flottans anslag skulle
ersättas med ett visst af Kongl. Majit bestämdt pris, hvilket sednast genom Kongl.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.
15
Brefvet den 11 Februari 1847 blifvit faststäldt till 12 skillingar banko eller
37 1/2 öre riksmynt för hvarje effektivt dagsverke.
Sedermera hafva 1864 års Revisorer, jemte anmälan, att förhållandet i afseende
å ersättning för berörde arbeten under år 1862 varit enahanda som under
nästförutgångna år, förnyat den af ofvanbemälde Revisorer gjorda framställning i
ämnet.
Sedan det förut i Carlskrona stationerade och för Flottans räkning i arbete
använda femte kompaniet numera, jemlikt Kongl. Brefven den 22 November 1864 och
den 4 April 1865, blifvit från nyssnämnda arbete entledigadt samt till en del förflyttadt
till Carlsborg och till återstående delen förlagdt vid straffängelsebyggnaden
i Carlskrona för att vid detta byggnadsarbete sysselsättas, är icke något kronoarbetskorpsens
manskap med arbete för Flottans räkning sysselsatt och den af Revisorerne
anmärkta inkonseqvensen i afseende på godtgörelse för kronoarbetskarlars
användande vid arbeten för 4:de och för 5:te hufvudtitelns räkning har sålunda upphört
att vidare ega rum.
Beträffande åter det väckta förslaget, att ersättning borde tillgodokomma
fångvårdsanslaget för de kronoarbetskarlar, hvilka vid befästningsarbetena sysselsättas,
synes det Utskottet, som skulle den dermed åsyftade fördel, eller att räkenskaperna
såväl öfver fångvården som öfver fästningsbyggnaderna komme att utvisa
hvad kostnaden för hvardera i sjelfva verket utgjort, lättare och enklare kunna vinnas
derigenom, att den efter ett visst af Kongl. Maj:t bestämdt pris beräknade dagsverkskostnaden
för de vid fästningsbyggnaderna anställda kronoarbetskarlar
blefve i de särskilda räkenskaperne inom linien utförd; Och hemställer i följd häraf
Utskottet,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl.
Maj:t göra framställning om meddelande al nådig föreskrift för
t vederbörande att så väl i Fångvårds-styrelsens som i de sär
skilda
fästningsbyggnadernas räkenskaper inom linien utföra
dagsverkskostnaden (ör de vid nämnde byggnader använde
kronoarbetskarlar, beräknad efter det pris, Kongl. Maj:t kan
finna skäligt i sådant hänseende bestämma.
§ 16-
(1863 års Eev.-ber. pag. 136. — Utlåt. pag. 333. — 1864 års Rev.-ber. pag. 116.
Utlåt. pag. 318.)
Vid granskning af redogörelsen för straff- och arbetsfängelset å Långholmen
hade hos 1863 års Revisorer förekommit, att vederbörande redogörare fått sig tillgodofördt
ett belopp af 1,299 R:dr 94 öre, afskrifningsprocent å till bageriet under
året levereradt rågmjöl; men då leverantören, enligt upprättadt kontrakt, vore skyldig
att, i mån af behof, leverera mjölet och detta, enligt Revisorernes tanke, lämpligen
kunde ske direkte till bageriet, så att någon magasinering med åtföljande rätt
till afskrifningsprocent ej behölde ifrågakomma, hvarigenom denna utgift skulle helt
och hållet besparas, hade Revisorerne i sådant syftemål å förhållandet fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet.
I afseende härå har Kongl. Styrelsen uti sitt häröfver afgifna underdåniga
utlåtande anfört, att då bageri år 1849 vid straff- och arbetsfängelset å Norrmalm
16 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
inrättades, ordnades först leveransen af det för bageriet erforderliga mjöl på det sätt,
som Revisorerne föreslagit, så att samma mjöl, hvilket af redogöraren reqvirerades,
hos leverantören mottogs och afvägdes af den vaktqvinna, som egde tillsynen öfver
bageriet, hvarefter redogöraren, enligt vaktqvinnans uppgift, på god tro antecknade
det levererade mjölet såsom taget till uppbörd och redovisning; men sedan direktören
vid nämnda fängelse, efter någon tids erfarenhet, anmält att behörig kontroll under
ett sådant förfaringssätt saknades, förordnade Styrelsen, i öfverensstämmelse med
hvad direktören hemställt, att det för bageriet erforderliga mjöl skulle, likasom öfrig
proviant, mottagas af fängelsets redogörare och af honom efter behot utlemnas samt
behörigen redovisas. Likaledes föreskref Kongl. Styrelsen, sedan bageri jemväl blifvit
inrättadt vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen, att redogöraren derstädes
egde att, efter af fängelsedirektören utfärdad och attesterad reqvisition, ur proviantmagasinet
utväga och lemna det mjöl, som för bageriet erfordrades, samt, sedan
bakningen blifvit verkställd, brödet efter vigt mottaga till utproviantering och redovisning.
Vid straffängelset i Norrköping, hvarest bageri sedan äldre tider varit för
fängelsets behof inrättadt, hade på enahanda sätt alltjemt förfarits. Enligt uppbördsförfattningarne
borde Kronans varor och effekter i allmänhet mottagas och
vårdas under uppbördsmanna-ansvar. Mottagandet och vården af varor för kronans
räkning innefattade, enligt Kongl Styrelsens åsigt, ett så magtpåliggande tjenstebestyr,
att detsamjna icke lämpligen borde öfverlemnas åt underordnade betjente
utan ansvarighet såsom uppbördsman. Vidare och ehuru de om proviantleveranser
till fängelserna upprättade kontrakter vanligen förbunde leverantören att aflemna
varorna i mån af behof, vore dermed likväl icke afsedt det dagliga behofvet, utan
hvad som erfordrades för en eller annan vecka, allt i mån af leveranspartiets storlek.
Ett annat förfaringssätt, eller att, jemlikt Revisorernes förslag, en viss qvantitet
mjöl skulle levereras hvarje dag bakning vid fängelset verkställdes, skulle genom
ökade transportkostnader höja leveranspriset och minska konkurrensen vid upphandlingsauktionerna.
Härförutom och om än leverantör kunde tillhållas att iakttaga
den noggrannhet i afseende på leveranstiden, att mjölet, på sätt nu skedde, blefve
afiemnadt omedelbart före bakningens företagande, skulle dock vid de fall, då det
levererade mjölet icke ansåges vara af kontraktsenlig beskaffenhet, utan borde undergå
behörig besigtning, genom den härigenom förorsakade tidsutdrägt ej mindre
hinder för bakningens och provianteringens verkställande i behörig tid än ock svårighet
för mjölets vård och förvarande uppstå. Af dessa och andra omständigheter,
som, enligt Kongl. Styrelsens åsigt, störande skulle inverka på ordningen inom fängelserna
genom den ifrågasatta förändringens införande, ansåge Kongl. Styrelsen
sig böra helt och hållet afstyrka Revisorernes förslag i förenämnda hänseende. Detta
förslag syntes Kongl. Styrelsen i öfrigt hafva sin grund mindre i någon felaktig anordning
i afseende å fängelsernas förvaltning än i afskrifningsreglementets stadgande
rörande den redogörarne tillkommande afskrifningsprocent, hvilken åter tagits i betraktande
vid reglering af redogörarnes aflöning.
1864 års Revisorer, som häraf tagit kännedom, meddelade, att under revisionsåret
1862 hade, enligt hvad räkenskaperna för nämnda fängelse utvisade, samma
redogörare tillgodolört sig afskrifningsprocent å levererade proviantartiklar m. m.
till ett sammanräknadt belopp af icke mindre än 2,975 R:dr 66 öre, hvaraf belöpte
sig för levereradt rågmjöl 1,716 R:dr 82 öre; och då beloppet, på det hela taget,
syntes vara allt för högt, hade Revisorerne, som erfarit att ett nytt afskrifningsreglemente
vore under bearbetning, ånyo fästat uppmärksamhet vid förhållandet, på det
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21. 17
vid reglementets upprättande, i betraktande måtte tagas, huruvida afskrifningsprocenten
i allmänhet ej kunde nedsättas. Häröfver har Kongl. Fångvårds-styrelsen
jemväl afgifvit underdånigt utlåtande, men deruti endast åberopat hvad i anledning
af 1863 års Revisorers framställning i ämnet blifvit anfördt.
Vid öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit har Utskottet, med afseende
å hvad Kongl. Fångvårds-styrelsen anfört, icke funnit skäl tillstyrka någon
åtgärd uti den af 1863 års Revisorer uttalade syftning; men då de af såväl 1863
som 1864 årens Revisorer anförda förhållanden i afseende å beloppet, hvartill afskrifningsprocenten
för närvarande vid nämnda fängelse uppgår, o tvifvelaktigt förtjena
tagas i betraktande vid utarbetning af förslag till nytt afskrifningsreglemente,
hvarmed, på sätt Utskottet å annat ställe i detta betänkande upplyst, Kongl. Krigskollegium,
Förvaltningen af Sjö-ärendena och Stats-kontoret fått sig anbefaldt att
gå i författning, får Utskottet i sådant syftemål föreslå,
att Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl.
Majit anhålla, att hvad i denna fråga rörande afskrifningsprocentens
belopp förekommit måtte tagas i öfvervägande vid utarbetande
af det nya afskrifningsreglementet.
Flyinge och Dahlby kungsgårdar samt stuteri-inrättning.
§ 17.
(1863 års Rev.-ber. pag. 147. — Utlåt. pag. 300.)
Af 1863 års Revisorer har i afseende å räkenskapen för denna inrättning
blifvit anmärkt, att de vid räkenskapen fogade medikamentsräkningar icke, i enlighet
med gällande föreskrifter, ingifvits till granskning i Kongl. Sundhets-kollegium, i anledning
hvaraf vederbörande redogörare uti afgifven förklaring anfört, att, sedan uti
Kongl. Kammar-rätten anmärkning vid samma stuteris räkenskaper för år 1832
förekommit derom att rabattering å medikamentsräkningar icke iakttagits, samt
Kongl. Kammar-rätten ålagt vederbörande att godtgöra hvad såmedelst under åren
1827 till och med 1832 icke blifvit rabatteradt, Kongl. Majit, uppå häröfver anförda
underdåniga besvär, genom nådigt Bref den 28 April 1837 förklarat de till stöd för
Kongl. Kammar-rättens utslag åberopade författningar icke vara å då förevarande
fall tillämpliga samt befriat klaganden från den honom ålagda ersättningsskyldighet,
och då apothekare således, enligt redogörarens tanke, ej voro förbundna att å de
till stuteriet levererade medikamenter lemna rabatt, droge redogöraren deraf den
slutsats, att de icke heller voro skyldiga att till Kongl. Sundhets-kollegii granskning
ingifva sina räkningar.
Då uti Kongl. Reglementet för apothekare af den 11 Augusti 1819, jemfördt
med sednare föreskrifter i ämnet, stadgas, att räkningar öfver medikamenter, reqvirerade
och utlemnaae på publik bekostnad, böra, innan betalning derför erhålles,
till granskning hos Kongl. Sundhets-kollegium ingifvas, och det af redogöraren anförda
förhållande icke i ringaste måtto synes kunna inverka å förevarande fråga,
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 3
18 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
får Utskottet, på det rättelse i anmärkta hänseendet för framtiden må ega rum,
hemställa,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t uti underdånig skrifvelse
anhålla, att vederbörande måtte förständigas för framtiden
ställa sig till noggrann efterrättelse hvad gällande författningar
i afseende å medikamentsräkningars granskning uti Kongl.
Sundkets-kollegium föreskrifva.
Ultuna Landtbruksinstitut.
§ 18.
(1863 års Rev.-ber. pag. 156. — Utlåtande pag. 282. 1864 års Rev.-ber. pag. 132. — Ut
låtande
pag. 323.)
Uti såväl 1863 som 1864 års revisionsberättelse hafva Revisorerne anmärkt
åtskilliga förhållanden, hvilka, enligt Revisorernes tanke, icke hade annan förklaringsgrund
än att det vid institutet antagna bokiöringssätt, såväl i de anmärkta som
flera dylika fall, föranledt origtiga resultater, hvilka vid granskning af särskilda detaljer
af hushållningen lätteligen kunde vilseleda omdömet; och enär institutet, äfven
i afseende å bokföringen, enligt Revisorernes tanke, borde utgöra ett mönster
för de unga män, som der danades till landtbrukare och på stället inhemtade kännedom
om bokföringens grunder, hade Revisorerne, med afseende å vigten derå,
att bokföringsmethoden vid en så beskaffad inrättning i möjligaste måtto utbildades
så, att den verkliga ställningen, ej blott på det hela, utan ock inom hvarje särskild
del af hushållningen, måtte kunna med klarhet och säkerhet utrönas, ansett frågan
härom vara förtjent af Rikets Ständers uppmärksamhet.
Då utaf de i anledning häraf afgifna underdåniga förklaringar framgår, att
bokföringsmethoden vid nämnda institut numera blifvit i den af Revisorerne angifna
syftning förändrad, och innevarande års Revisorer, enligt hvad Utskottet inhemtat,
icke haft något att anmärka vid den af dem granskade räkenskap, som enligt denna
nya method blifvit upprättad, torde
Revisorernes anmärkning i detta hänseende ej till vidare åtgärd
föranleda.
§ 19.
(1864 års Rev.-ber. pag. 133. — Utlåtande pag. 325.)
Enligt institutets räkenskaper för år 1862 hade till de nödlidande i Finland utgått
från institutet 6 tunnor råg och 6 tunnor korn, och hafva 1864 års Revisorer, jemte förmälan
att de väl uppmärksammat det ädla syftet med denna gåfva, dock ansett pligten
ålägga dem uttala tvifvelsmål om styrelsens befogenhet att för dylika utgifter taga
institutets tillgångar i anspråk.
Institutets styrelse har uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att
ifrågavarande undsättningsåtgärd föranleddes af en från predikstolarne uppläst all
-
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 21.
19
män uppmaning till länets innevånare att vid sockenstämmor besluta om lemnande
af undsättning, helst i spanmål, till vårt fordna brödraland, hvars befolkning i de
nordliga provinserna led hungersnöd till följd af en svår missvext, och då frågan
härom förekom inom Bondkyrko-församlingen, till hvilken Ultuna kungsladugård med
12 hela mantal hörer, styrelsen icke kunde undgå att betrakta denna fråga som en
kommunal-angelägenhet och att, lika med många andra af länets jordinnehafvare,
anslå af 1862 års goda skörd en tunna spanmål, hälften råg och hälften korn, af
hvarje institutet tillhörande mantal till ett ändamål, som så varmt omfattades af
hela svenska nationen.
Utan att misskänna bevekelsegrunderna till styrelsens handlingssätt i förevarande
hänseende, kan dock Utskottet icke dela den af styrelsen uttalade åsigt att
ifrågavarande undsättningsåtgärd vore att betrakta såsom en kommunalangelägenhet.
Så vidt Utskottet kunnat bedöma finnes nemligen icke någon giltig grund för ett
sådant antagande. Och då styrelsen för öfrigt icke anfört något förhållande, som
kan berättiga densamma att för dylika ändamål disponera institutets tillgångar, synes
det tvifvelsmål, Revisorerne uttalat om styrelsens befogenhet i detta hänseende,
vara väl grundadt. Ehuru Utskottet således icke kan antaga den afgifna förklaringen
såsom fullt tillfredsställande, anser likväl Utskottet det anmärkta förfarandet
icke vara af beskaffenhet att något ersättningsanspråk mot styrelsen derpå bör grundas,
utan torde
vid den afgifna förklaringen få bero.
Alnarps Landtbruksinstitut.
§ 20.
I
(1863 års Rev.-ber. pag. 160. — Utlåt. pag. 2S5. 1864 års Rev.-ber. pag. 134.—
Utlåtande pag. 327.)
I afseende å uppställningen af räkenskaperne för denna inrättning och deras
afslutande anmärkte 1863 års Revisorer, att derutaf icke med tillräcklig tydlighet
och klarhet framginge, i hvilken mån de särskilda delarne af hushållningen gifvit
vinst eller förlust, och till ådagaläggande häraf anföras af Revisorerne flera exempel.
I anledning häraf upplyste institutets styrelse, uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande,
att vid institutet skulle blifvit införd en ny bokföringsmethod, som icke i
någon mån kunde lemna fog till de anmärkningar, hvilka blifvit emot det äldre
bokföringssättet framställda. Emedlertid erinrades af 1864 års Revisorer att äfven
de efter den nya methoden upprättade räkenskaperne i åtskilliga hänseenden föranledde
till förnyande af den anmärkning, som 1863 års Revisorer framställt emot det
äldre bokföringssättet, Styrelsen, som häröfver afgäf underdånigt utlåtande, erkände
att detta nya system ej lemnade en så hastig öfversigt att man, utan att till en viss
grad studera sig in i detsamma, kunde få en klar föreställning om de resultater,
som alla grenarne af hushållningen lemnade. På grund häraf och sedan jemväl institutets
särskilda Revisorer framställt det önskvärda deruti, hade styrelsen låtit
förenkla bokföringsmethoden så, att den syntes styrelsen vara fullt ändamålsenlig
och tydlig.
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, 1865 års Revisorer ej haft något att erinra
vid bokföringen för nämnda inrättning, och således antagligt är att det sednast
införda, förenklade bokföringssättet uppfyller det afsedda ändamålet, torde denna anmärkning
numera ej erfordra vidare åtgärd, utan
få förfalla.
§ 31.
(1863 ars Rev.-ber. pag. 161, Utlåtande pag. 296.)
Vidare hade det förefallit 1863 års Revisorer anmärkningsvärd!, att ehuru
Rikets Ständer beviljat institutet ett årligt statsanslag af 18,000 R:dr, att utgå från
och med böljan af år 1858, emot förbindelse för institutet att från och med slutet
af år 1860 emottaga och underhålla 24 frilärlingar och minst 28 elever, bland hvilka
4 fri-elever, bade statsanslaget från och med år 1858 utgått, utan att likväl den vid
dess utgående fästade förbindelse blifvit till fullo uppfylld. Institutet hade nemligen,
med Kongl. Maj:ts nådiga tillåtelse, icke förr än den 15 Mars 1862 blifvit fullständigt
öppnadt, ehuru 12 rättare-lärlingar hösten förut antagits.
Uti sitt häröfver afgifna underdåniga utlåtande har styrelsen för nämnda
institut hufvudsakligen anfört, att om uppförandet af institutsbyggnaden skolat till
1860 års slut fulländas, samtliga inventarierna till nämnda tid anskaffas qch alla erforderliga
reparationer å de gamla husen verkställas, så skulle ej allenast dessa arbeten
och inköp derigenom betydligt fördyrats, utan äfven medel till desamma saknats.
Af dessa och flera skäl hade dåvarande interims-styrelsen funnit sig föranlåten
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om uppskof med institutets öppnande till
början af år 1862, och hade Kongl. Majit under den 16 November 1860 såväl lemnat
nådigt bifall till denna anhållan som förordnat om års-anslagets uppbärande
och användande.
Lika med Revisorerne kan Utskottet väl ej undgå att finna ofvanomförmälda
förhållande anmärkningsvärdt; dock som decharge redan blifvit meddelad för den
regeringsåtgärd dermed afses, och ingen ny till ansvarighet bindande granskning får,
emot föreskriften i 76 § Riksdags-ordningen, i samma mål ega rum, anser Utskottet
förevarande anmärkning
numera icke kunna till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.
§ 22.
(1864 års Rev.-ber. pag. 142 — Utlåt. pag. 334.)
I likhet med hvad vid föregående statsrevisioner (1857 och 1858 årens) blifvit
erinradt, hade 1864 års Revisorer ansett sig icke kunna lemna oanmärkt, hurusom
det, enligt Revisorernes tanke, ytterst välbetänkta stadgandet att Kongl. Kammar
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 21.
rättens granskning af räkenskaperna för allmänna medel i regeln borde föregå Rikets
Ständers Revisorers, fortfarande så ofullständigt på sednare tider befunnits tillämpadt,
särskildt hvad anginge landsböckerne, att vid de sednaste fem statsrevisionerne ingen
gång ens hälften hunnit att af Kongl. Kammar-rätten i behörig tid genomses, och
hade af de granskade ej funnits en enda, som icke gifvit anledning till anmärkning.
Då Revisorerne ej vore i tillfälle bedöma, huruvida det anmärkta förhållandet kunde
helt och hållet afhjelpas derigenom att, på sätt Kongl. Stats-kontoret och Kammarrätten
uti deras den 12 Mars 1863 gemensamt afgifna underdåniga utlåtande öfver
det af Kamereraren J. T. Spongberg upprättade förslag till formulärer för länsräkenskaperna
föreslagit, tiden för ifrågavarande räkenskapers afiemnande till Kongl.
Kammar-rätten blefve förkortad med tvänne månader, hade Revisorerne ansett sig böra
uttala den önskan att anledningen till berörda missförhållande måtte på lämpligaste
sätt för framtiden undanrödjas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kongl. Kammar-rätten, jemte
erinran att någon sådan föreskrift, som Revisorerne till stöd för sin framställning
åberopat, icke vore meddelad, hufvudsakligen hänvisat till den. utredning af förhållandet
med räkenskapsgranskningen i Kongl. Kammar-rättens Ofver-revisions-departement,
hvilken innefattades i de särskilda af Kongl. Kammar-rätten den 27 November
1857 och den 14 December 185S afgifna underdåniga utlåtanden i anledning af Rikets
Ständers under berörda år församlade Revisorers då gjorda anmärkningar derom att
flera verks och inrättningars räkenskaper blifvit till statsrevisionen öfverlemnade,
utan att förut hafva undergått granskning i Öfver-revisions-departementet och genom
hvilken utredning Kongl. Kammar-rätten sökt visa omöjligheten deraf att, under
hittills varande förhållanden, utan en ansenligt förökad revisionspersonal kunna åstadkomma
en så skyndsam revision af samtliga ifrågavarande räkenskaper, som Revisorerne
förut påyrkat. Revisorerne hade emedlertid nu icke uttryckt önskan om
några åtgärders vidtagande för åstadkommande af skyndsammare granskning af några
andra räkenskaper än landsböckerna; och då i fråga om dessa ett väsendtligen förändradt
förhållande, hvilket skulle medgifva revisionsarbetets fullbordande till den
tid Revisorerne begärt, komme att inträffa, derest de af Kamereraren Spongberg i
lifstiden upprättade formulären för länsräkenskaperna, sådana Kongl. Stats-kontoret
och Kongl. Kammar-rätten dem förordat, blefve till efterrättelse påbjudna och tiden
för samma räkenskapers afiemnande till Kongl. Kammar-rätten i sammanhang dermed
förkortad, och, på sätt Kongl. Kollegierna föreslagit, bestämd till den 1 November
året efter det, som räkenskapen omfattade, hade Kongl. Kammar-rätten meddelat
redogörelse för de särskilda åtgärder, som, enligt Kongl. Kammar-rättens tanke,
kunde efter införandet af den ifrågasatta förändringen leda till uppnående af det af
Revisorerne föresätta mål, äfvensom uppgift å de kostnader, hvilka för en gång skulle
derigenom förorsakas statsverket, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 7,000
R:dr 86 öre.
Af ordalydelsen uti 2 § af den för Rikets Ständers; Revisorer gällande Instruktion
att, om en ellerf'flera af de till revisionen hörande räkenskaper icke hafva
den speciela revisionen i Kongl. Kammar-rätten undergått, Revisorerna, det oaktadt,
äfven i dessa delar må sin granskningsskyldighet fullgöra, synes den regel kunna
med lätthet härledas, att den speciela revisionen i Kongl. Kammar-rätten bör föregå
Rikets Ständers Revisorers granskning, och lämpligheten af ett sådant förfarande i
allmänhet kan, enligt Utskottets tanke, svårligen ifrågasättas, om ock de särskilda
revisionerna hufvudsakligen afse olika förhållanden, nemligen den ena företrädesvis
siffergranskningen och den andra granskningen af dispositionerna, förvaltningen och
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
resultaten på det hela. Ehuru Utskottet, i öfverensstämmelse härmed, anser önskvärdt,
att det mål, Revisorernes framställning i ämnet åsyftar, ernås, synes närvarande
tidpunkt dock icke vara lämplig att i sådant syfte föreslå några åtgärder,
enär utgången af frågan om det nya formulärets antagande för länsräkenskaperna
och det i sammanhang dermed stående förslaget om förkortande af tiden för landsboksräkenskapens
insändande till Kongl. Kammar-rätten otvifvelaktigt i icke ringa
mån inverkar på frågan om och hvilka åtgärder må anses erforderliga för vinnande
af det af Revisorerne angifna syftemål. Utskottet anser derföre tiden böra afbidas
till dess frågan om berörda formulärs antagande varder i nåder afgjord, och hemställer
alltså
att Revisorernes framställning i ämnet för närvarande ej må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
§ 23.
(1864 års Rev.-ber. pag. 143. — Utlåt, pag. 339.)
Jemte anmälan att under rubrik “tiondespanmål" uti Kopparbergs läns landsbok
förekomme både “enkel“ och ££dubbel££ hafre, af hvilken tvänne kubikfot af den
förra motsvarade en kubikfot af det sednare slaget, hafva 1864 års Revisorer, för
hvilka anledningen till denna oegentliga bokföringsmethod vore obekant, ansett sig
böra hemställa, om skäl förefunnes att i bokföringen bibehålla de vilseledande be
nämningarne
££enkel“ och “dubbel££ hafre, då blott ett slags hafre i uppbörden och
redovisningen förekomme; varande det enligt Revisorernes tanke lämpligare att under
rubriken “hafreu upptaga de verkliga qvantiteterna,
Uti häröfver afgifvet underdånigt Utlåtande har Konungens Befallningshafvande
i Kopparbergs län, jemte meddelande af upplysning om orsaken till ifrågavarande
bokföringssätt, förklarat att, fastän hinder icke borde möta för den ifrågaställa
förändringens genomförande, nådiga föreskrifter i ämnet derför likväl voro
erforderliga, hvarigenom omförmälda oegentlighet och anledning till anmärkning undanröjdes;
och då, enligt hvad Utskottet inhemtat, underdånig framställning i sådant
syftemål från Konungens Befallningshafvande egt rum och rättelse i det anmärkta
hänseendet i följd deraf torde vara att emotse, lärer
Revisorernes ifrågavarande anmärkning icke böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
ExpensmedelsräJcningarne.
§ 24.
(1863 års Rev.-ber. pag. 175. — Förkl. pag. 336. — 1864 års Rev.-ber. pag. 148. —
Utlåt. pag. 349.)
Jemte anmälan att bland Kongl. Svea Hofrätts expensmedelsutgifter förekomme,
förutom inköpskostnad för 60 stycken stolar å 18 R:dr stycket, en post å 2,450 R:dr
för 49 stycken andra stolar, hvilka således kostat 50 R:dr stycket, hade 1863 års
Revisorer ansett sig böra ifrågaställa, om icke stolar af mindre dyrbar beskaffenhet
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
23
än den sistnämnda kunnat anskaffas, hvilka för det afsedda ändamålet ändock varit
fullt lämpliga.
Uti 1864 års revisionsberättelse omförmäles att bland Kongl. Hofrättens öfver
Skåne och Blekinge expensmedelsutgifter förekomme 68 alnar gula silkesfransar, k 5
R:dr 50 öre för aln, 374 B:dr och 24 stycken dito toflsar h 7 R:dr 50 öre för stycket
180 R:dr. Fastän Revisorerne icke vore i tillfälle att tillförlitligt kunna bedöma
ändamålet med och beskaffenheten af dessa utgifter, syntes Revisorerne i allt fall
större sparsamhet med allmänna medel, än nämnda utgilter utvisa, vara både önskvärd
och möjlig.
De häröfver afgifna underdåniga utlåtanden och förklaringar innehålla hufvudsakligen,
att omförmälda 49 stolar vore afsedda att begagnas omkring domborden i
Kongl. Svea Hofrätts fem sessionsrum; att dessa stolar, som ansetts böra ega mera
prydlighet än de öfriga för Kongl. Hofrättens behof anskaffade stolarne, icke allenast
blifvit gjorda efter betydligt större modell och med höga ryggar samt stoppade och
skinnbeklädda i sitserna, utan äfven försedda med skinnbeklädnad på ryggarnes framoch
baksidor, och att då stolarne vore af ek och kunde antagas blifva af mer än
vanlig varaktighet, den erlagda betalningen icke syntes vara öfverdrifven, samt, beträffande
silkesfransarne och tofsarne, att dessa blifvit anbragta å gardiner af blått
siden, hvilka för Kongl. Hofrättens öfver Skåne och Blekinge båda sessionsrum anskaffats,
och att om ock gardiner af mindre kostbara ämnen skulle kunnat uppfylla
ändamålet, kunne Hofrätten dock vid anskaffandet af ifrågavarande gardiner med
tillbehör ansett sig böra fästa afseende ej allenast på den större varaktighet, som
med materialier af sådan beskaffenhet som ifrågavarande vore förenad, utan ock å
den prydlighet, som uti en Öfver-Rätts sessionsrum icke vore olämplig, äfvensom å
den genom berörda åtgärd vunna öfverensstämmelse med rummens utseende i öfrigt.
Utskottet har, oaktadt hvad sålunda blifvit anfördt, lika med Revisorerne funnit
en större sparsamhet med de, till icke visst belopp begränsade expensmedlen,
än i förevarande fall egt rum, vara både önskvärd och möjlig samt får, tillvinnande
af ett sådant syftemål, föreslå,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla vederbörande att i dylika
hänseenden för framtiden med expensmedlen iakttaga all möjlig
sparsamhet.
§ 25.
(1864 års Eev.-ber. pag. 148 och 149. Uti. pag. 343—358.)
I anledning af Rikets Ständers, uti underdånig skrifvelse den 22 April 1857,
gjorda anhållan om meddelande för framtiden at bestämda föreskrifter, huru stort
antal statskalendrar samt hvilka tidningar och huru många exemplar deraf finge vid
hvarje embetsverk af expensmedlen bekostas, hade Kongl. Majit, genom nådigt cirkulär
den 6 November 1858, bland annat, förordnadt, beträffande statskalendrarne, att
deraf icke finge för hvarje embetsverk inköpas flera exemplar, än som för begagnande
i embetsrummen vore behöfliga, samt hvad anginge prenumeration å tidningar,
i hvilket ämne föreskrifter för Kongl. Maj:ts Kansli blifvit under den 19 December
1835 meddelade, att öfriga embetsverk, för hvilka expensmedel vore anslagna
utan fastställande af "visst belopp, finge derför af Post- och lnrikes-tidningar anskaffa
så mångå exemplar, som hvarje verk ansåge för sig och underlydande erfordras, dock
24
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
icke i något fall utöfver det dem i vederbörlig ordning tillerkända antal exemplar af
Svensk författningssamling.
Vid tillämpning af berörda föreskrifter hade dessa, enligt hvad 1864 års Revisorer
anmält, blifvit af särskilda verk olika uppfattade. Så upptoge exempelvis expensmedels-redovisningen
för Kongl. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, med 2
divisioner, prenumeration å 12 exemplar af Post- och Inrikes-tidningar, under det
Kongl. Svea Hofrätt, med 5 divisioner, åtnöjt sig med blott 6 exemplar af samma
tidning. För Justitie-stats- och Justitie-revisions-expeditionerna hade 18 exemplar
deraf anskaffats, medan Kongl. Civil-departementet, som försett sig med icke mindre
än 7 statskalendrar, inköpt blott 5 exemplar af nämnda tidning; och då häraf vore
uppenbart, att syftemålet med Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga anhållan
ännu ej blifvit ernådt, hade Revisorerne, som ansåge önskvärdt att all möjlig sparsamhet
i afseende å expensmedelsutgifterne äfven uti ifrågavarande hänseende iakttoges,
af sådan anledning å förhållandet fästat Rikets Ständers uppmärksamhet; varande
derjemte af Revisorerne anmärkt, att å Kongl. Civil-departementets expensmedels-räkning
vore uppförda 79 R:dr 78 öre för tvänne utländska tidningar, deraf en
illustrerad, och att denna utgift för ett departement, hvilket endast hade vården af
en del landets inre angelägenheter sig anförtrodd, syntes Revisorerne af behofvet vara
mindre påkallad.
Vid granskning af de häröfver afgifna underdåniga förklaringar, till hvilka
Utskottet allenast får hänvisa, har Utskottet, — som deraf bland annat inhemtat, att
Kongl. Maj:t under den 10 Januari 1862 i nåder tillåtit, att utaf Kongl. Civil-departementets
expeditions expensmedel ett belopp af högst 150 R:dr finge för år 1862
och tillsvidare årligen användas till prenumeration för expeditionens räkning å sådana
utländska tidningar och tidskrifter, som Departements-chefen funne för expeditionen
behöfiiga, vid hvilket förhållande och då decharge för denna regeringsåtgärd
redan är vorden meddelad, Revisorernes anmärkning angående prenumeration
å berörde tvänne utländska tidningar numera icke kan till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda — funnit förkiaringarne i öfrigt i flera hänseenden icke vara fullt tillfredsställande,
hvadan Utskottet, som lika med Revisorerne anser en större sparsamhet
med expensmedels-utgifterna äfven uti ifrågavarande hänseende önskvärd och
möjlig, i sådant syftemål får föreslå,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Majit täcktes i ämnet meddela sådana bestämdare föreskrifter,
att för framtiden större sparsamhet med expensmedlen
i berörda hänseende må blifva betryggad.
Konsistorium i Wexiö.
. § 26.
(1863 års Rev.-ber. pag. 228. Utlåt. pag. 348.)
Vid granskning af redogörelsen för Konsistorii kassor hade hos 1863 års Revisorer
förekommit, att uti räkningen öfver caducsmedlen samt befordrings- och sterbhusafgifter
inginge bland inkomsterna ett belopp af 26 R:dr 25 öre, utgörande be
-
sparing
Stats- Utskottets Utlåtande N.-o 21.
25
sparing under tvänne månaders ledighet af den 8:de adjunktslönen vid Wexiö högre
elementarläroverk anslagna indelta spanmål; men sedan numera en definitiv lönereglering
vid elementarläroverken kommit till stånd, borde besparingarne, som uppkomme
å de till lärare vid elementarläroverken anslagna löner, vare sig att dessa
utgå i penningar eller spanmål, till statsverket ingå, hvadan och då räkenskaperne
ej antydde något förhållande, som i förevarande fall kunde berättiga till undantag
från hvad i afseende å dylika besparingar i allmänhet vore stadgadt, hade Revisorerne
ansett sig höra härvid fästa uppmärksamhet.
Jemte åberopande af det i 133 § 3 mom. af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
stadga för elementarläroverken den 29 Januari 1859 förekommande stadgande, att
emeritikassan tillsvidare finge behålla sina dittills varande inkomster, har Konsistorium,
uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, anfört att, då Kongl. Maj:t, genom
nådigt Bref till Konsistorium den 22 Augusti 1843, funnit godt bifalla Konsistorii underdåniga
förslag att lönebesparingar vid lärarebestäliningar finge tillsvidare tillfalla
stiftets emeritikassa, Konsistorium ansåge sig hafva ådagalagt lagligheten af den anmärkta
besparingen. Att åter denna besparing ej fått sträcka sig till det kontanta
löAeanslaget, utan endast omfattade indelt kronotionde, hemtade stöd af Kongl. Cirkulärbrefvet
den 16 November 1839.
Detta nådiga Cirkulärbref innehåller emellertid tydlig föreskrift, att lönebesparingar
af ifrågavarande beskaffenhet ej finge ingå till någon af de i 1820 års skolordning
uppräknade kassor längre, än intilldess en definitiv lönereglering vid läroverken
kommit till verkställighet. Det af Konsistorium jemväl åberopade nådiga Bref
af den 22 Augusti 1843 kan destommdre anses stå i strid med dessa allmänna stadga
nden, som syftemålet dermed endast var att, uppå den af Konsistorium, till följd
af föreskriften uti ofvanåberopade nådiga Cirkulärbref den 16 November 1839, gjorda
underdåniga framställning, bestämma till hvilken af de i 1820 års skolordning uppräknade
kassor vissa lönebesparingar vid läroverken skulle ingå; och då, till följd af
Rikets Ständers beslut vid 1856—1858 årens riksdag, en definitiv lönereglering för
elementarläroverken från och med sistnämnda års början inträdt, vid hvilket förhållande
föreskriften i 1859 års läroverksstadga att emeritikassan finge tillsvidare behålla
sina dittills varande inkomster icke Tärer, såsom Konsistorium förmenat, afse
lönebesparingar för elementarläroverken, hvilkas ingående till emeritikassan med 1858
års början helt och hållet borde upphöra, synes Revisorernes förevarande anmärkning
Utskottet vara välgrundad, och, ehuru den icke alser något större belopp, torde
likväl, med afseende å frågans principiela beskaffenhet, åtgärd böra vidtagas för vinnande
af rättelse uti det anmärkta förhållandet. I sådant syftemål får Utskottet derföre
föreslå,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, att
rättelse i det anmärkta hänseendet måtte i behörig ordning beredas.
Bih. till R. St. Trot. 1865 d- 1866. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.
4
26
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
Anslaget till ersättning för biträde och kostnader vid utgifvandet af
Sveriges gamla lagar.
§ 27.
(1864 års Rev.-ber. pag. 245).
Då jemlikt Kongl. Brefvet den 23 November 1860 ett visst belopp, nemligen
f ,000 R:dr, blifvit för revisionsåret 1862 anslaget till ersättning för biträde och andra
kostnader under fortsatt utgifvande af Sveriges gamla lagar, ansågo sig 1864
års Revisorer, utan att inlåta sig i bedömande af frågan, huruvida det anslagna beloppet
varit för det afsedda ändamålet otillräckligt, böra uttala den mening, att, oaktadt
räkenskapen för detta anslag blifvit i Kongl. Kammar-rätten utan anmärkning
granskad, ett öfverskridande af nämnda anslag icke gerna kunde grundlägga någon
ersättningsskyldighet å statsverkets sida, för hvad utgifvaren af nämnda lagverk af
egna medel förskjutit, uppgående, enligt hvad redogörelsen gåfve vid handen, till
3,489 R:dr 93 öre, som vid revisionsårets slut balanserades redogöraren till godo.
I anledning af hvad Revisorerne sålunda anfört, och enär närmare utredning
om berörda förhållande saknas, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes genom vederbörande låta utreda, dels huru
utgifvarens af nämnda lagverk fordran uppkommit och hvari
den består, dels ock om någon betalningsskyldighet för samma
fordran kan för statsverket ifrågakomma.
Kongl. Kammar-kollegium.
§ 28.
(1864 års Rev.-ber. pag. 249. — Utlåt. pag. 274.)
Jemte förmälan att Revisorerne besett de under Kongl. Kammar-kollegii vård
ställda regalierna och åtskilliga andra Staten tillhöriga dyrbarheter, hafva Revisorerne,
som dervid inhemtat, att, utom de egentliga regalierna och sådana dyrbarheter,
som ännu kunde komma i fråga att begagnas, i Kongl. Skattkammaren förvarades
åtskilliga persedlar, hvilka lämpligare kunde i Kongl. Vitterhets-, Historie -  och Antiqvitets-akademiens samlingar inrymmas, såsom exempelvis de uti Konung
Carl X Gustafs likkista funna regalierna och de Riddarholmskyrkan tillhöriga silfverpjecer,
m. m., omförmält detta förhållande för den åtgärd, som i anledning deraf
kunde påkallas; och har Kongl. Kammar-kollegium uti sitt häröfver afgifna underdåniga
utlåtande på anförda skäl hemställt, om icke på enahanda sätt, som vid ett
föregående tillfälle tillgått, bemälda Akademi måtte utse någon person att taga
närmare kännedom om de persedlar, som möjligen kunde vara af beskaffenhet att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 21.
27
lämpligare böra derstädes än i Kongl. Skattkammaren förvaras och deröfver upprätta
förteckning, hvarefter ärendet blefve i skick att till Kongl. Maj:ts vidare nådiga
pröfning af Kongl. Kammar-kollegium i underdånighet anmälas. En sådan
anmälan har ock, enligt hvad Utskottet inhemtat, egt rum, hvarefter Kongl. Majit
under den 24 Februari nästlidet år i nåder förordnat, att ifrågavarande persedlar
skulle till nämnda Kongl. Akademi öfverlemnas, för att med samlingarne i Statens
historiska museum förenas; och då det af Revisorerne åsyftade ändamål sålunda
blifvit vunnet,
erfordrar deras i ämnet gjorda framställning ej vidare åtgärd.
§ 29.
Enligt hvad härofvan blifvit anfördt, har Utskottet funnit åtskilliga af de i
revisionsberättelserna förekommande frågor ega sammanhang med statsregleringen;
och kommer Utskottet således framdeles att i dessa frågor afgifva yttrande.
Beträffande åter hvad i öfrigt blifvit af Rikets Ständers Revisorer anmäldt
och erinradt, har Utskottet funnit detsamma dels vara genom vederbörandes afgifna
underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels hafva medfört åsyftad rättelse, och
dels icke hafva varit af beskaffenhet, att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 11 Januari 1866.
Reservationer:
al af Herr Skogman, G. J. A., i afseende å 3 §: »Genom den redaktion denna
paragraf i Utskottets plenum erhållit, anser jag, derest den skulle af Stånden godkännas,
Bevillnings-Utskottets blifvande förslag till beslut i ämnet redan påförhand
gilladt och antaget. Jag hemställer derföre att slutmeningen må blifva i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Inkomst-afdelningens förslag och erhålla följande lydelse:
»Då bestämmandet af ifrågavarande arfvoden hittills handlagts och äfven lämp»ligast
handläggas af Bevillnings-Utskottet, torde Revisorernes förevarande framställ»ning,
jemte det deröfver afgifna underdåniga yttrandet, boya af Rikets Ständer öf»verlemnas
till nämnda Utskotts åtgärd.»»
Häruti instämde Herr Staaff.
b) af Riksdagsfullmägtigen G. J. Svensén, vid 13 §.
c) af Herr von Francken, G. W. och Biskop Annerstedt, beträffande 24 §.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
1
N:o 22.
Ank. till Eip.-Utek. den 15 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående beräkningen af Statsverkets inkomster.
(I. A.)
Enligt 53 § Regeringsformen och 30 § mom. 1 Riksdags-ordningen åligger det
Stats-Utskottet att utreda och för Rikets Ständer uppgifva Stats- och Riksgäldsverkens
tillstånd, förvaltning och behof. Detta åliggande i hvad det afser beräkningen af
Statsverkets inkomster går Utskottet nu att fullgöra, och får, efter tagen kännedom af
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, jemte Kongl.
Stats-kontorets i detta ämne till Kongl. Maj:t afgifna underdåniga berättelse äfvensom
inom Riks-Slånden väckta och till Utskottet remitterade motioner, rörande vissa inkomsttitlar,
härigenom till Rikets Ständers pröfning afgifva förslag till sådan beräkning i
Riks-staten af Statsverkets ordinarie inkomster för den tid nästa statsreglering kommer
att omfatta, eller från och med år 1867.
Härvid har Utskottet, på sätt tillförene öfligl varit, låtit utreda beloppen af hvad
å de särskilda inkomsttitlarne till Statsverket influtit under trenne föregående år.
Denna utredning omfattar åren 1861, 1862 och 1863, de sednasle för hvilka rikshufvudboken
hunnit afslutas, och äro resultaten deraf dels omförmälda under de särskilda
inkomsttitlarne, dels ock, för beredande af lättare öfversigt, sammanfattade uti
bilagda tabell.
Innan Utskottet företager denna beräkning, har Utskottet funnit sig böra underställa
Rikets Ständers pröfning, frågan angående förslagspriset å Kronans spanmål,
hvilket Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Stats-konloret hemställt,
ansett böra bibehållas vid det belopp, som de trenne föregående riksdagarne blifvit
bestämdt, eller 2 R:dr Runt för kubikfoten, motsvarande 12 R:dr 60 öre för tunnan.
Bilt. till It. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Samt. 1 Åfd. 8 ääft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N.-o 22.
Härvid förekommer val, att medelpriset å den uti kronouppbörden för åren 1861 —
1863 under inkomsttitlarne, ordinarie ränta, tiondespanmål, hästvakansspanmål och
arrendemedel influtna spanmål, enligt veskställd utredning, uppgått ti'l 2 R:dr 21 öre
för kubikfoten; men då riksmarkegångspriset för kubikfot spanmål, hälften råg och
hälften korn, som år 1863 bestämdes till 2 R:dr 27 öre, sedermera nedgått, så att
det år 1864 fastställdes lill 2 R:dr 10 öre, och 1865 till blott 1 R:dr 71 öre, eller
i medeltal för dessa tre år till 2 R:dr 3 öre synes anledning ej förefinnas att höja
ifrågavarande pris utöfver det föreslagna jemna beloppet, hvarunder detsamma ej heller
för närvarande torde böra nedsättas, helst det tioåriga medelmarkegåogspnset, som
år 1864 utgjorde 2 R:dr 3 öre för kubikfoten, icke i väsendtlig mån rubbas af en
tilläfventyrs lägre årsmarkegång Utskottet får alltså tillstyrka,
att priset å spanmål, vid beräkningen af Statsverkets inkomster för nu förestående
statsreglering må, på sätt Kongl. Majit i nåder föreslagit, bibehållas
vid förut bestämdt belopp af 2 R:dr för kubikfoten.
Utskottet öfvergår härefter till beräkningen af de
Ordinarie eller ständiga inkomsterna:
1:o ordinarie räntan, hvilken innefattar ej mindre den grundränta, som tillförene
under flera olika benämningar ålegat hemman och lägenheter m. m„ men enligt Kongl.
Kungörelsen den 11 Maj 1855 förvandlats dels 'till penningar, dels till ett inskränkt
antal persedlar, olika för särskilda orter, än äfven den s. k. afradsspanmålen, eller
den Kronan behållna andel af den uti ordinarie räntan ingående spanmålen, som förut
varit upptagen under särskild rubrik, är antingen på vissa embets- och tjenstemän,
stater och inrättningar indelad, eller ock Kronan behållen. Den förstnämnda delen af
denna inkomst blef vid sistlidne riksdag beräknad till 2,709,400 R:dr. Från denna
summa har dock Kongl. Majit ansett nu böra afräknas:
a) Värdet af de indelade räntor, hvilka förut ingått i den för förste landtmätaren
i Westmanlands län å Sjette Hufvudtitelns anslag till landtmäteristaten uppförda lön,
men numera blifvit, enligt Kongl. Brefvet den 19 Februari 1864, till Statsverket indragna
R;dr 1,3 0 4: 99.
b) Värdet å de för landsböfdingebeställningen i Wester-Norrlands län
under Sjette Hufvudtitelns anslag till landsstaterna i länen uppförda indelade
räntor, hvilka, tillika med den i lönen för% samma befattning indelade
spanmål, numera, till följd af Kongl. Brefvet den 20 September 1860,
ingå lill Statsverket 3,197:81.
c) Ett belopp af 10 Ridr 50 öre, som, utgörande s. k. limstenspenningar
för åtskilliga hyttor i Filipstads bergslag, färekommer bland de under
Sjette Hufvudtitelns anslag för befrämjande i allmänhet af bergsbruket
Transport 4,502: 80.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
3
Transport 4,502:80.
uppförda indelade räntor, men numera, jemnlikt Kongl. Maj ts Befallningshafvandes
i Wermlands län, af Kongl. Kammar-kollegium fastställda, utslag
den 30 April '1857 skall till Kronan ingå 10: 50.
d) Värdet af åtskilliga under Sjunde Hufvudtitelns anslag till jägeristaten
uppförda indelningar, som, i följd af jägeritjenstemäns och betjentes
afgång från sina platser, blifvit indragna 1,119: —
e) De till chefslönen vid f. d. Adelsfane-regementet hörande indelade
räntor, hvilka Kongl. Maj:t, enligt afgifvet nådigt förslag till reglering af utgifterna
under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel, ansett böra till Statsverket indragas,
utgörande beloppet, hvarmed nyssberörda räntor på de sednare
åren i medeltal utgått, i rund summa  10,500: —
tillsammans 16,132:30.
Och som Utskottet, under förutsättning att Kongl. Maj ts ofvanberörda nådiga
framställning i fråga om indragning af de till chefslönen vid f. d. Adelsfane-regementet
hörande indelade räntor, och i sammanhang dermed beviljande af motsvarande
anslag för de ändamål, hvartill berörda räntor förut varit disponerade, vid behandling
af utgifterna under Riks-statens Fjerde Hufvudtitel, framdeles vinner Rikets Ständers
bifall, icke funnit något att erinra vid förestående beräkning, så utföres här den
indelade ordinarie räntan, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, med ett jemnadt belopp
af . .
’ 2,693,200: -
Den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna andelen af ordinarie
räntan, som vid 1860 års statsreglering beräknades
till
R:dr 1,990,000: —
och vid 1863 års dito till » 1,957,000: —
har uppgått, 1861 till
» 2,127,060: —
1862 »  » 2,163.372: —
1863 »  » 2,166,864: —
eller i medeltal för dessa tre år till . . . • » 2,152,432: —
hvadan, med tillägg af nyssberörda till chefslönen vid f. d. Adelsfaneregementet
hörande räntor, denna inkomst i enlighet med Kongl. Statskontorets
hemställan af Kongl. Majit föreslagits att beräknas till
2,160,500 R:dr.
Enligt Utskottet af vederbörande meddelad upplysning har emellertid
vid de sifferuppgifter, som legat till grund för Kongl. Statskontorets
underdåniga skrifvelse, angående Statsverkets tillstånd och behof,
ett förbiseende i så måtto egt rum, som dervid icke iakttagits att vid
sednaste riksdag, i följd af beslutet om såg- och qvarnräntors upphörande,
den Kronan behållna delen af ordinarie räntan nedsattes med 100,000
R:dr, vid hvilket förhållande det nu beräknade beloppet af denna stats
„
Transport 2,693,200: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Transport 2,693,200: —
inkomst, hvilket grundar sig på resultaten för åren 4861, 1862 och
4 863, hvarunder sagda räntor till Statsverket ännu ingingo, här utföres,
efter afdrag af nämnda summa, med blott  2,060,500: —
2:o) Tiondespanmål, som också är antingen indelad eller Kronan
behållen, beräknades, såvidt densamma är indelad, år 1863 till 656,650
kubikfot, motsvarande 1,313,300 R:dr.
I sammanhang med beräkningen af denna inkomst har Utskottet
till behandling förehaft en af Riksdagsfullmägtigen Samuel Johnsson från
Jönköpings län uti Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet remitterad
motion (M 159), hvaruti, jemte meddelande af en utredning om tiondes
uppkomst, fördelning och användande i äldre tider, på anförda skäl
blifvit föreslaget, såsom orden i motionen lyda: 1:0 »att deni Kronans
räkenskaper s. k. kronobonden icke må efter år 1866 affordras tiondegifvarne,
eller i nämnda räkenskaper upptagas, och att de statsanslag,
hvilka utgått af kronotionde, mätte af andra Statsverkets tillgångar bestridas;
börande det dock åligga kommunerna att sjelfva och utan något
bidrag från Statsverket, vare sig under benämningen »vin-och byggnadssäd»
eller eljest, dels bygga och underhålla sina sockenkyrkor med
hvad som till de heliga sakramenternas utdelande eller i annat afseende
kan erfordras, dels gifva nöjaktigt understöd åt de fattiga, och dels aflöna
ett för själavården behöfligt antal lärare sålunda, att minsta lönen
bestämmes till 2,500 R.dr R:mt för kyrkoherde och till 1,250 R:dr
R:mt för komminister;» 2:o »att ett lämpligt förslagsanslag måtte för nästa
statsregleringspenod ställas till Kongl. Maj:ts disposition för bestridande
af de anslag, hvilka nu äro anordnade att utgå af kronobonden,
och att en fullständig utredning, rörande den nuvarande dispositionen
af bonden af säd, måtte blifva till Rikets näst sammanträdande Ständer
öfverlemnad.»
I anledning häraf får Utskottet erinra, hurusom Rikets sednast
församlade Ständer uti underdånig skrifvelse anhöllo, att Kongl. Majit
täcktes till utredande icke allenast af frågan, huruvida jordens frigörande
från grundskatter genom kapitalisering eller annorledes kunde vara för
Staten och den enskilde fördelaktigare än nuvarande sätt att utgöra
denna skatt, än äfven om, och under förutsättning att så vore, utförandet
deraf kunde anses vara förknippadt med så olösliga svårigheter,
eller på ett så oroväckande sätt ingripa uti nu bestående förhållanden,
att endast derför tanken på jordens befriande från grundskatter borde
öfvergifvas, i nåder förordna en komité af sakkunnige personer för
gtt taga frågan i hela dess vidd i noggrannt öfvervägande, och till Rikets
Transport 4,753,700: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
5
Transport 4,753,700: —
Ständer öfverlemna resultaten af en så beskaffad undersökning, jemte
förslag till de beslut, som deraf kunde föranledas; och har, såsom bekant
är, Kongl. Majit för berörda ändamål i nåder utsett komiterade,
hvilkas arbeten dock ännu icke blifvit fulländade. Då emellertid den
genomgripande fråga, motionen afser, erfordrar en omsorgsfull utredning
innan densamma till slutligt afgörande företages, och en sådan utredning
som Utskottet icke är i tillfälle meddela, lärer vara att från komiterade
framdeles emotse, får Utskottet hemställa,
att motionärens ofvanberörda framställning icke för närvarande
må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Då, på sätt Kongl. Majit föreslagit och hvarvid Utskottet icke har
något att erinra, från ofvannämnda spanmålsbelopp 656,650 kubikfot
afräknas:
a) den indelade spanmål, som, förut uppförd för Landshöfdingen i
Wester-Norrlands län under Sjette Hufvudtitelns anslag till landsstaterna,
numera, enligt hvad ofvan förmäles, ingår till Statsverket, kubikfot 2,672,6.
b) behagligtids-förläningsspanmål, som från Åttonde Hufvudtilelns
anslag till kleresistaten, på grund af särskilda nådiga Bref,
indragits  322,7.
c) den spanmål, som å sistnämnda Hufvudtitels anslag för
elementarläroverken finnes upptagen såsom indelad till Luleå
och Piteå läroverk, men numera, likasom den till läroverken
anslagna oindelade spanmål, ersattes lärarne kontant efter stats
pris
412,3.
Summa kubikfot 3,407,6.
så kommer den indelade tiondespanmålen att uppgå till 653,242,4 kubikfot,
som, enligt Kongl. Majlis nådiga Proposition, beräknats till ett värde
af 1,306,485 Ridr, men här utföres med ett jemnadt belopp af . 1,306,490: —
Den Kronan behållna tiondespanmålen, som beräknades,
år 1860 till 140,000 kubikfot, eller . . . Ridr 280,000:
» 1863 » 143,000 » * ... * 286,000:
har utgjort,
år 1861 » 143,938 » » . . . » 317,765:
» 1862 » 144,984 » > . . . » 329,931:
» 1863 » 147,029 » » ... » 332,626:
eller i medeltal 145,317 kubikfot, i värde 326,774 Ridr.
1\led tillägg af ofvan omförmälda under landshöfdingelönen i Wester-Norrlands
län upptagna, men från och med år 1863 till Statsver
Transport
6,060,190:—
6
Stats-Uiskottets Utlåtande N:o 22.
Transport 6,660,190:—
ket ingående spanmål, synes Kronans bibehållna tiondespanmål kunna, i
närmaste likhet med hvad den år 1863 utgjort, beräknas, på sätt
Kongl. Maj:t föreslagit, till 147,000 kubikfot, som, ä 2 R:dr Kubikfoten,
utföras med
... 294,000: —
3:o) Tionde-spanmålslönen efter bestämda priser, hvilken vid sednaste
statsreglenngen beräknades till 6,700 R.dr, men under åren 1861
—1863 i medeltal uppgått till 6,800 R:dr 78 öre, torde, på sätt Kongl.
Maj:t föreslagit, nu böra beräknas till  6,800: —
4:o) Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter
beräknades år ! 860 till 310,000 R:dr och 1863 till 331,000 R:dr samt
hafva utgjort:
i penningar: år 1861 R:dr 58,419: —
»1862 » 59,832: —
»1863  » 68,370: —
och i spanmål:
år 1861 136,476 kubikfot, värde R:dr 340,542: —
» 1862 141,507 » » » 315,767: —
» 1863 142,032 » » » 298,163: —
eller i medeltal för de tre åren
penningar  » 62,207: —
och spanmål, kubikfot 140,005: värde . . » 3 1 8,157:33.
R:dr 380,364:33.
Sedan en del boställen vid landsstaten, på grund af särskilda nådiga
Bref, blifvit från och med midfastan år 1865 indragna till Kronan,
kommer dock denna inkomst att ökas med de medel som dessa boställens
utarrendering för Kronans räkning kan inbringa. Beloppet af dessa
medel är ännu icke kändt, men torde, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
få beräknas lika med den summa, hvartill boställenas uppskattningsvärden
jemte boställsräntorna äro i staten upptagna, eller i jemnadt tal
27,400 R:dr, och då denna summa, efter 2 R:dr kubikfoten, motsvarar
13,700 kubikfot spanmål, hemställer Utskottet, att inkomsten af arrendemedlen
måtte få beräknas till,
penningar  R:dr 62,000: —
spanmål, kubikfot 154,000 å 2 R:dr . . » 308,000:— 370 000-
5:0) Silfvertionde, mynlarelön och slagskatt.
Vid behandling af så väl denna som nästföljande 3:ne inkomsttitlar,
har Utskottet lill pröfning förehaft åtskilliga inom Riks-Stånden
Transport 6,730,990: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
7
Transport 6,730,990: —
väckta till Utskottet remitterade motioner, angående upphörande ej mindre
af all tionde å icke särskildt privilegierade tillverkningar af metaller
och mineralrikets alster än äfven å tackiernstillverkningen inom de
j O
privilegierade bergslagen, öfver hvilka framställningar Utskottet vill meddela
särskilda utlåtanden, bilagda detta betänkande. Under förutsättning
att dessa motioner icke hos Rikets Ständer vinna annat afseende, än
hvad Utskottet uti berörda utlåtande hemställt, kommer i anledning af
nämnda framställningar icke någon rubbning uti den af Kongl. Majit
föreslagna beräkning beträffande nyssnämnda fyra inkomsttitlar för instundande
statsregleringsperiod att ega rum, och då, hvad särskildt angår
nu ifrågavarande inkomst, som vid 1860 års statsreglering antogs till
16,000 r:dr, men 1863 beräknades till endast 15,000 R:dr, densamma
under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort 16,949 R:dr, torde den,
under berörda förutsättning, här kunna beräknas till samma belopp, som
1860, eller
16,000: —
6:0) Koppar-räntan beräknades 1860 till 1,500 centner å 70
R:dr, eller 105,000 R:dr; men 1863 endast till 1,100 centner å 67
R:dr, eller 73,700 R:dr, Enär denna ränta under åren 1861—1863 i
medeltal utgjort 1,142 centner, synes, under nyssberörda förutsättning,
det under år 1863 antagna belopp, 1,100 centner böra bibehållas,
men då medelpriset å koppar, som år 1863 var 67 R:dr 86 öre för
centner, år 1864 uppgick till 70 R:dr 8 öre, torde, i enlighet med
hvad Kongl, Majit föreslagit, dessa 1,100 centner böra beräknas efter
69 R:dr per centner till  75,900: —
7:o) Tiondelackjern.
Inkomsten häraf beräknades vid de två sednaste statsrcgleringarne
till 17,000 centner, motsvarande a 2 R:dr ett värde af 34,000 R:dr,
och har under åren 1861 —1863 i medeltal uppgått till 16,192 centner
med ett värde af 41,023 R:dr. På grund häraf synes denna inkomst, under
enahanda förutsättning som i de 2:ne förutgående punkterna omförmäles,
nu böra upptagas till blott 16,000 centner, men, efter 2 R:dr 50
öre per centner, utföras med  . 40,000: —
8:o) Svafvelbruhstionde, som innefattar jemväl tionde af vitriol
och rödfärg, beräknades år 1860 till 1,700 R:dr och år 1863 till 4,000
R:dr, samt har utgjort, »1861 R:dr 4.696: —
» 1862  » 1,571: —
» 1863 * » 3,731: —
Transport 6,862,890:—
r
8 Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 22.
Transport 6,862,890: —
Med hänsyn till föränderligheten i afseende å denna inkomst, anser
Utskottet densamma, jemväl under enahanda förutsätlning, som
vid de 3:ne förutgående inkomsttitlarne är omförmäld, icke kunna
uppskattas högre än till
3,000: —
9:o) Manlalspenningarne, hvilka beräknats, 1860 till 560,000
R:dr och 1863 lill 525,000 R:dr samt år 1861 utgjort 600,621 R:dr,
hafva väl derefter uppgått: 1862 till R:dr 630,865: —
1863 » » 639,873: —
eller i medeltal för de tre åren till 623,786 R:dr 33 öre, men syntes
dock Kongl. Majit, i anseende till den vid sistlidne riksdag beslutade
nedsättning till hälften i afgiften för qvinnor, hvilken nedsättning först
från och med år 1864 börjat tillämpas och antagligen icke uppvägdes
af den förhöjning som i andra afseenden egt rum, nu icke böra beräknas
högre än till 605,000 R:dr.
Då emellertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, bevillningen efter
första artikeln eller den personliga skyddsafgiften, hvilken från och
med år 1864 utgjorts med enahanda belopp som mantalspenningarne,
för nämnda år uppgått till ett sammanlagdt belopp af 617,637 R:dr
40 öre och antagligt är alt detta belopp sedermera, till följd af befolkningens
ständiga tillvext något förökats, anser Utskottet den af Kongl.
Majit föreslagna summan böra höjas till ,  620,000: —
10:O) Bötesmedlen beräknades vid de två sednaste statsregleringarne
lill 90,000 R:dr och hafva under år 1861 —1863 i medeltal
utgjort 93,648 R:dr 33 öre. Då nu, enligt nya Strafflagen, alla
deruti fastställda böter skola med hela sitt belopp tillfalla Kronan, blir
deraf äfvensom af de i nämnda lag intagna bestämmelser, hvarigenom
bötesbeloppen betydligt förhöjts, en följd att Statens inkomst af dessa
medel hädanefter kommer att uppgå till vida högre belopp än hittills.
Som likväl den nya lagen först med år 1865 börjat tillämpas, samt
följaktligen all ledning af erfarenheten saknas för beräkningen af den
förökning uti ifrågavarande inkomst, som af omförmälda orsak är att
emotse, anser Utskottet, lika med Kongl. Majit, samma inkomst nu
icke kunna beräknas annorlunda, än till summan af dess sednast uppskattade
belopp, 90,000 R:dr, och de anslag af 250,000 R:dr, som
Kongl. Majit under Andra Hufvudtileln af Rikets Ständer äskat till ersättning
åt vederbörande för dem i följd af nya Strafflagen frångångna
bölesandelar, eller  340,000: —
Transport 7,825,890: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
9
Transport 7,825,890: —
11 :o) Kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål, som till och
med åren 1870 och 1871 utgår på grund af konlrakler emellan Ki onan
och rusthållare samt följaktligen icke kan vara underkastad någon
rubbning under nästkommande stalsregleringsperiod, torde derföre, på
sätt Kongl. Majit föreslagit, få beräknas lika som vid sednaste riksdagen,
eller till 140,175 kubikfot å 2 R:dr  280,350: —
12.0) De ständiga rotevakans-afgi/terna vid Skånska Infanteriregementena,
hvilka vid de båda sednaste slalsregleringarne beräknades
till 29,000 R:dr, torde deremot nu, sedan Kongl. M»j't den 24
Maj 1864 i nåder förordnat om åleruppsättande från och med år
1866 af de rotenummer, hvarifrån dessa afgifter hittills utgått, icke
vidare bland inkomsterna böra upptagas.
13:o) Tillfälliga rolevakans-afgifter beräknades 1863 till 8,000
R:dr, men hafva utgjort, år 1861 . . . . . R:dr 6.716: —
» 1862
» 7,365: —
» 1863
8,346: —
eller i medeltal .
» 7,4 7 5: 67.
och synas derföre, på sätt Kongl, Majit föreslagit, nu icke böra uppföras
med högre belopp än som antogs vid 1860 års statsreglering,
eller  7,000: —
14:o) Vakans-afgifter af nyrolerad jord beräknades 1860 till
55,000 R:dr och 1863 till 56,000 R:dr, men hafva under åren
1861 —1863 i medeltal uppgått till 64,587 R:dr, och synas således
kunna, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, nu upptagas till
åtminstone  63,000: —
15.0) Dotevakans-afgift af utsockne frälsehemman i Halland,
beräknad 1860 till 16.000 R:dr och 1863 till 17.000 R:dr, har
under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort 19,137 R:dr 33 öre och
synes alltså kunna uppföras med det af Kongl. Majit föreslagna belopp
18,000: —
16:o) Trosspassevolans-afgift.
Vid behandling af denna inkomsttitel har Utskottet till pröfning
förehaft en inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägligen Lars
Persson från örebro län väckt motion (N:o 242), hvaruti blifvit föreslaget,
att till lindrande af ruslnings-skyldigheten vid Lif-regementets
llusar-korps, hvilken skyldighet vore myckel betungande och upp
Transporl
8,194,240: —
Bih. till R. St. Prot. 1865 å 1866. 4 Sami. I Afd. 8 Haft. 2
10
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Transport 8,194,240: —
ginge till 400 å 450 R:dr årligen för hvarje rusthåll, hvaraf några
icke hade större jordvidd än 50—60 tunnland, trosspassvolans-afgifien,
utgörande 4 R:dr 75 öre för hvarje rusthåll, hädanefter icke af rusthållarne
måtte erläggas, utan utgå af den under Kongl. Krigs-kollegii
förvaltning stående trosspassevolans-kassan, hvilken skulle vara bildad
dels genom statsbidrag och dels genom insättningar af rote- och rusthållare
och nu befinnas i en ganska god ställning.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, grundar sig trosspassevolans-afgiften
på särskilda, under åren 1775—1783 med vederbörande rusthållare
afslutade kontrakter, hvarigenom Kronan åtagit sig att, emot uppbärande
af vissa fastställda afgifter, i all framlid, såväl under krigs- som fredstid
besörja anskaffandet, vidmagthållandet och transporten af de vid indelta
kavalleri-regementen och till infanteri förändrade indelta kavalleri-korpser
behöfliga trosspersedlar; varande dessa afgifter för olika regementen och
korpser bestämda till olika belopp, vid Lif-regementets dragon-, husaroch
grenadier-korpser till det af motionären uppgifna. Vid flera föregående
riksdagar hafva motioner i likartad, men oftast vidsträcktare syftning
blifvit väckte, men icke kunnat tillvinna sig afseende hos Rikets
Ständer. Under 1840—1841 årens riksdag, gjordes framställning om
upphörande af såväl mötespassevolans- som trosspassevolans-afgifterna.
I förra afseendet bifölls framställningen, i det sednare icke. Till lindrande
af roterings- och ruslningsbesvären fick Staten i följd deraf vidkännas
en utgift af 186,669 R dr Banko. Vid följande eller 1844—1845 årens
riksdag förnyades framställningen om irosspossevolans-afgiftens upphörande,
men, då skyldigheten att anskaffa, underhålla och fortskaffa
den för kavalleri-regementena nödiga tross sedan äldre lider tillbaka innefattats
bland de med rustningsbesväret förenade åligganden, för hvilkas
fullgörande rusthållarne icke allenast åtnjöte eftergift af egna räntor, utan
ock flerestädes fått sig såsom ersättning anvisade särskilda augraentsräntor,
samt dertill komme att den af Rikets näst förut församlade
Ständer medgifna befrielse från mötespassevolans-afgiftens erläggande
tillskyndat rusthållarne en högst väsendtlig lindring i de på deras hemman
belöpande onera, blef denna framställning hos Rikets Ständer lemnad
utan afseende. Vid 1856—1858 årens riksdag gjordes förnyade
framställningar i samma syftemål, men föranledde icke heller då till någon
Rikets Ständers åtgärd; och får Utskottet, på de till stöd för Rikets
Ständers beslut vid 1844—1845 årens riksdag anförda skäl, och
enär befrielse för rusthållarne vid blott nämnda regemente från utgö
Transporl
8,194,240: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
11
R:dr,
eller
lill
högre
nu icke böra beräknas
statsreglering, eller .
18:o) Kontroll stämpelmedel,
R.dr och 1863 lill 22,000 R.dr,
år 1861 . .
» 1862 . .
» 1863 . .
och då denna inkomst således år
belopp,
an som
antogs
vid 1858 års
som uppskaltades
hafva utgjort:
1860 till 25,000
R.dr 23,476: —
» 2 I 442: —
» 20,616: —
synes densamma, i
efter år minskats,
enlighet med hvad Kongl, Maj:l föreslagit, böra beräknas till allenast
19:o) Bålt- och loismedlen beräknades 1860 till 240,000 R:dr och
1863 till 350,000 H:dr, samt hafva utgjort:
år 1861
R;dr 478,333
» 1868
» 499,081
» 1863
» 551,107
26,500:-
Transport 8,194,240:
rande af ifrågavarande afgift, destomindre synes böra bifallas, som densamma
utgår med högre belopp för rusthällarne vid andra regementen
och korpser, vördsamt hemställa,
att motionärens framställning i ämnet måtte lemnäs utan afseende.
Trosspassevolans-afgiften, som under de tre åren 1861 —1863
med obetydlig vexling uppgått till något mera än 26,500 R:dr om året,
torde nu, likasom vid 1S63 års statsreglering, få, på sätt Kongl. Majit
föreslagit, beräknas till .
17:o) Bolsman svakan s-a fgiflen.
Inom Kiks-Stånden äro vid innevarande riksdag åtskilliga motioner
väckte angående vissa delar af den nuvarande båtsmansslyrkans ställande
på vakans; men då frågan härom, äfven om berörda motioner, hvilka
framdeles komma att behandlas, vinna afseende hos Rikets Ständer, antagligen
ännu icke är i det skick, att någon förändring i båtsrnansroteringen
kan innan 1867 års utgång träda i verket, har Utskottet., o
beroeude
af de beslut, som i anledning af berörda motioner må fattas,
ansett sig kunna beräkna ifrågavarande inkomst.
Båtsmansvakans-afgiften upptogs både 1860 och 1863 till 65,000
samt har utgjort:
år 1861 R:dr 66,947: —
» 1862 » 65.487: —
» 1863 . » 60.724: —
i medeltal 64,386 R:dr; men, då denna afgift till en del är af
mera oviss beskaffenhet, torde, på sätt Kongl. Majit föreslagit, densamma
60,000:
20,000:
Transport 8,300,740; —
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
Transport 8,300,740: —
medeltalet häraf är 509,507 R:dr; och som denna inkomst visat sig
vara i jemnt stigande, har Kongl. Majit föreslagit densamma att beräknas
till 500.000 R:dr.
Men dä, enligt hvad Utskottet inhemtat, berörda inkomst för år
1864 uppgått till 551,374 R:dr 46 öre, och för 1865 under samma
titel influtit 670,000 R:dr, synes denna inkomst här kunna beräknas
till  600,000: —
20:o) Obxervalionsmedel, hvilka 1860 upptogos till 5,000 R:dr och
1863 lill 6,000 R:dr, hafva under åren 1861 — 1863 i medeltal uppgått
till endast 3,666 R:dr; och torde denna af mera tillfälliga omständigheter
beroende inkomst icke böra nu beräknas till högre belopp än
hvad Kongl. Majt föreslagit, eller till  3,000:
21:o) Extra medel och uppbörder beräknades 1863 till 100,000
R;dr och hafva utgjort:
år 1861
R:dr 189,690: —
» 1862 » 170 584: —
» 1863  » 147 945: —
eller i medeltal 169,406 R:dr 33 öre. Från denna inkomsttitel har
dock Kongl. Majit ansett böra afräknas de deruti nu ingående s. k.
stubböresalgiflerna, hvilka, enligt hvad jemväl Rikets Ständer vid sistlidne
riksdag yttrat, rätteligen borde i skogsplanleringskassan inflyta,
för att till skogshushållningens befrämjande användas, om hvilket, jemte
annat i samma ämne, Kongl. Majit lill Rikets Ständer numera aflat it
nådig Proposition; och som, med undanlag af berörda avgifter, om hvilka
det, innan den nådiga Propositionen i ämnet blifvit af behörigt Utskott
behandlad, icke kan vara lämpligt här meddela något yttrande, öfriga
extra medel och uppbörder under åren 1861 —1863 utan synnerligen
stor vexling hållit sig vid ett medeltal af nära 70 000 R:dr, torde, på
sätt Kongl. Majit föreslagit, endast detta belopp för närvarande böra
här upplagas
. 70,000: —
22:i>) lutresse-medel. bestående hufvudsakligen af räntan å Lappmarks
ecklesiastikvei ks år 1835 till Rikets Ständers Riksgälds-konlor öfverlemnade
fond, hafva under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort 5,223
R:dr, och torde nu, likasom 1863, få, på sätt Kongl. Majit föreslagit,
beräknas lill  5.000: —
Summa ordinarie inkomster Ridr 8,978,740: —
Då Rikets Ständer, på sätt vid föregående riksdagar stundom egt rum, framdeles,
yjd behandling af de särskilda ulgiftstitiarne, måhända finna anledning att vidtaga så
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22.
13
dana dispositioner, som kunna inverka på inkomsternas beräkning och föranleda jemkning
uti liärofvan föreslagna belopp, finner Utskottet sig föranlåtit hemställa,
ali de beslut, Rikets Ständer i anledning af förestående inkomstberäkning
komma att meddela, icke må utgöra hinder för Stals-Utskottet att framdeles,
efter det de särskilda utgiflstitlarne blifvit fastställda, få iakttaga den jemkning
af en eller annan inkomsttitels belopp, som vid Riks-statens uppgörande
kan finnas nödig.
Extra ordinarie inkomster.
Som det tillkommer Bevillnings-Utskottet att uppgöra och till Rikets Ständer
afgifva förslag, angående beräkningen af dessa inkomster, får Stats-Utskottet, utan att
ingå i pröfning af beloppen, här endast uppföra de särskilda summorna, hvilka i Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition blifvit föreslagna, nemligen:
a) Tullmedel  13,500,000:
b) Postmedel  2,000,000: —
c) Stämpelpappersmedel  1,000 000: —
d) Bran vinstill verk nings-afgift  10,500.000: —
Summa extra ordinarie inkomster ft:dr 27,600,000: —
Enligt förestående beräkning skulle Statsverkets ordinarie inkomster
utgöra
Extra ordinarie dito
hvadan samtliga Statsinkomsterna beräknats att uppgå till
R:dr 36,578,740: —
Vid sednaste riksdag beräknades ordinarie inkomsterna
till  8,309.050: —
och de extra ordinarie inkomsterna till 24.600.000:  32,909.950: —
hvadan, enligt förestående beräkningar, för nästa statsregleringsperiod
skulle uppkomma en förökning uti inkomsterna af . . . . R:dr 3,668,790: —
Stockholm den 15 Januari 1866.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. A.
N:o 22. Bil. Litt. A.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om tackjernsliondes upphörande
inom bergslag.
(1. A.)
Motion i delta ämne har inom Borgare-Ståndet blifvit väckt af Herr Gahn, H.
P. W., som hufvudsakligen anfört (se motionen N.o 138), alt, då vid föregående
riksdagar frågan om tackjernslillverkningens befriande från tiondejernsskatt förevarit,
man städse gjort skilnad emellan den tillverkning, som bedrifvits utom och den som
egt rum inom bergslag. Grunden härtill hade varit, att tackjernstillverkningen inom
bergslag ansågs vara gynnad af åtskilliga privilegier och förmåner, som borde upphöra,
innan den kunde betraktas såsom likställig med tillverkningen utom bergslag.
Men om denna uppfattning af frågan tillförene kunde i viss mån vara rigtig, då
tackjernstiliverkningen inom bergslag verkligen egde åtskilliga förmåner i afseende å
kolhandeln samt alla hemman i bergslagen voro indelade till hyttelag, med förbindelse
för egarne att deltaga i byggnad och underhåll samt den fordom dyrbara upp
värmningen
af hyltan, så saknade den, enligt motionärens tanke, numera all giltig
grund, sedan alla band på kolhandeln blifvit upphäfda och tackjernstiliverkningen genom
Kongl, Förordningen den 20 September 1859 förklarats för en fri fabrikshandtering
samt den skyldighet till blåsning, byggnad och värmning vid hyttan, som förut
ansetts tillhöra bergsmansjorden, försvunnit, äfvensom hyttelagen upphört att vara
tvungna föreningar, i följd hvaraf hyttedelarne numera kunde skiljas från hemmanen
och utgöra en från dessa helt och hållet oberoende egendom. Tackjernstiliverkningen
inom bergslagen åtnjöte följaktligen ej vidare några privilegier eller förmåner, utan
hvad af det slaget ännu funnes qvar tillkomme allenast jorden eller bergslägshem
manen,
hvilka dels njöto befrielse från ordinarie rotering och dels hade något lägre
grundränta, än hemmanen utom bergslag, ehuru förhållandet dermed äfven vöre ganska
olika inom särskilda bergslag, så att en del hade ordinarie rotering och lika grundränta
som landslagen. Tackjernstiliverkningen inom bergslag befunne sig således icke
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. A.
15
i någon förmånligare ställning, än den som bedrefves utom bergslagen. Den hade
öfvergålt från en med jorden sammanhängande folk näring til] en fullkomlig fabriksindustri,
som med jordegendomen och dess beskattning icke hade ringaste sammanhang.
Dess idkare kunde visserligen tillika innehafva bergslagsjord och för denna
jord ega vissa friheter, men han kunde ock drifva sin handtering den förutan och
köpa sina kol af jordegaren. Sådant vore nu ock ofta fallet. I stället för att
fordom nästan hvarje innehafvare af bergslagshemman tillverkade sin lilla qvantitet
tackjern med kolen från egen skog, vore det numera vanligen endast ett fåtal af delegarne
i hyltelagen, som antingen köpt eller mot lega begagnade hyttan samt uppköpte
de andras kol och malm. Afven inträffade att de gamla hyltelagen helt och
hållet upphört att begagna sina hyttor och funnit större fördel vid att i stället försälja
sina malmer och skogsprodukter till andra masugnar, der tillverkningen kunde
bednfvas i större skala och med mera fördel. Vid detta förhållande syntes det
motionären vara ovedersägligt, att tackjernstillverkaren icke hade någon fördel af de
privilegier och förmåner, som jordegaren, till följd af jordens bergslagsnatur, ålnjöte,
och att det icke kunde vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande att låta
hans likställighet i beskattning med andra idkare af samma handtering blifva beroende
af jordegarens beredvillighet att afsäga sig dessa förmåner. Det af Rikets Ständer
förutsatta fall, att de privilegierade bergslagen skulle väcka fråga om befrielse från
tackjernstionden kunde svårligen inträffa, enär dermed skulle följa uppoffring af de
återstående bergslagsprivilegierna, och jordegarne i bergslagen, hvilka numera i allmänhet
icke tillverkade något tackjern och derför icke heller kände någon tunga af
tackjernstionden, icke kunde antagas vara benägna att utverka en lindring i tackjernstillverkarens
beskattning med den påföljd, att deras egen jord blefve högre beskattad.
Någon enighet i detta afseende vore icke heller att förvänta. Hvar och
en skulle beräkna sin enskilda fördel, och den som egde jord, men icke tillverkade
tackjern, skulle motsätta sig hvarje utbyte af tackjernstionde emot något nytt onus
på jorden, hvaremot den, som drefve stor tackjernstillverkning, men innehade ingen
eller ringa bergslagsjord, utan tvifvel skulle vara beredvillig alt, emot befrielse från
den honom hårdt tryckande tiondejernsskatten, åtaga sig hvarje rimlig förhöjning i
jordens onera, såsom ordinarie rotering eller någon förändring i grundräntornas beräkning.
Huruvida omröstning emellan de olika meningarne kunde ega rum, efter
hvilken grund den i sådant fall skulle företagas, eller om den ene kunde få afsäga
sig bergslagsprivilegierna och den andra inom samma ort bibehålla dem, vore svårt
alt besvara. Klart vore det emellertid, att Jerntillverkarens billiga fordran på befrielse
ej rättvisligen borde blifva beroende på jordegarens godtycke. Följakligen
kunde frågan numera icke lösas på det sätt, Rikets Ständer förut antagit, utan nödigt
blefve att skilja frågan om tackjernstionde från den om bergslagsjordens beskattning
hvarvid först borde tillses, huruvida icke tackjernstillverkningen inom bergslag kunde
berättigas till samma skatlelindring, som länge kommit den öfriga jerohandteringen
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil■ Litt. A.
tillgodo, samt sedermera, då den vidlyftiga undersökningen om bergstagsjordens friheter
blifvit fullbordad, efter omständigheterna bestämmas om någon förändring si
dess beskattning skulle ega rum. Önskligt hade val varit att den om bergslagens
återstående privilegier nu pågående utredning hunnit fulländas, så att båda frågorna
kunnat af Rikets Ständer i ett sammanhang bi handlas, men då så icke skett och utredningen
sannolikt icke på länge vore från vederbörande embetsverk att förvänta, borde
tiondejernsfrågans pröfning icke uppehållas af berörda utredning, hvilken icke derpå
hade det ringaste inflytande. En snar befrielse från tiondetackjernets utgörande vore
ock, enligt motionärens åsigt, nödvändig för att rädda jernhandteringen inom bergslagen
från undergång i den täflan, den hade att uthärda. I hög grad menlig och tryckande
för jernhandteringen vore denna skatt ock orättvis med afseende å de olika
tillverkningsmethoderna. I sådant hänseende anföres af motionären, att, genom den
äfven i vårt land införda Bessemersmethoden, malmen under en fortgående process direkte
förvandlas till smidbar! jern eller stål. Den ene jerntillverkaren, som begagnade
den äldre methoden af malmens förvandling först till tackjern, skulle, enligt den nu
gällande beskattningsgrunden, nödgas betala en orimligt hög afgift, oberoende af vinsten
utaf tillverkningen. Den andre åter, som direkte frambragt det smidbara jernet,
skulle erlägga endast bevillning i mån af inkomst utaf handteringen. Fortfarandet
af en sådau skatt som tiondejernet verkade i hög grad hämmande för jernhandteringens
fria utveckling inom bergslagsorterna och skulle rent af fördrifva den derifrån
samt tvinga dess idkare att, med uppoffring af byggnadskapital samt dryga
transportkostnader för råämnena, flytta verkstäderna utom bergslag, för att åtminstone
såmedelst kunna undgå en dryg och orättvis beskattning. Hvarje uppskof med
skattens afskaffande innebure således bortslösadt kapital och förspilld arbetskraft samt
minskad tillverkning och export, medförande, ur nationalekonomisk synpunkt betraktadt.
en vida större förlust, än den ringa inkomst, som nu genom tiondejernsskatlen
beredes statskassan.
På dessa och flera skäl har motionären hemställt, att Rikets Ständer måtte
besluta det tiondejerns-afgiften från hyttor och masugnar, belägna inom bergslag,
från och med 1867 års början skall upphöra, under förbehåll att frågan orri bergslagsjordens
återstående privilegier och de förändringar, som deruti kunna finnas erforderliga,
icke derigenom må anses afgjord, utan framdeles böra till pröfning och
afgörande företagas.
Innan Utskottet går att öfver denna framställning meddela yttrande, bör Utskottet
i korthet redogöra för hvad i frågan på sednare liden förekommit. I sådant
hänseende får Utskottet i minnet återkalla, hurusom, efter det enskilde motionärers
vid flera riksdagar gjorda framställningar om upphörande af den ordinarie beskattningen
å jerntillverkmngen blifvit lemnade ulan afseende, Kongl. Majit till Rikets år
1856—1858 församlade Ständer aflat nådig Proposition, angående befrielse ej mindre
för
Stals-Uskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. A.
17
för stångjernstillverkningen från hammarskatten, än äfven för tackjernstillverkningen
utom bergslag från tiondejernet. I fråga åter om den del af tackjernstillverkningen,
som bedrefves inom bergslag; så, enär densamma vore med särskilda privilegier gynnad
och omhägnad, fann Kongl. Majit ej skäl att, så länge dessa privilegier och friheter
bibehöllos, ifrågaställa någon ytterligare nedsättning i beskattningen för denna näringsgren,
än hvad redan blifvit genom Kongl. Kungörelsen den 14 November 1854
beviljadt (tiondetackjernets nedsättande med J:del af dess förut varande belopp). Denna
nådiga framställning, så vidt den afsåg stångjernslillverkningens samt tackjernslillverkningens
utom bergslag befrielse från berörda beskattning, vann dock icke heller Rikets
Ständers bifall, hvad tackjernstillverkningen särskildt beträffar, hufvudsakligen på
den grund, alt en väsendtlig förmån ansågs hafva blifvit till verk arne af denna vara
beredd genom den, enligt Kongl. Kungörelsen den 19 December 1855, medgifna
tillåtelsen till utförsel af tackjern. Frågan bragtes sedermera i förändradt skick genom
Kongl. Förordningen den 20 September 1859. Lossandet af de från äldre lider
bibehållna band å bergshandteringen ansåg Kongl. Maj:t kunna verkställas utan samtidig
rubbning uti fastställda grunder för dess beskattning, hvars lämpande efter förändrade
förhållanden borde blifva föremål för särskild pröfning och de näringar i allmänhet,
hvilka afsåge förädling af mineralrikets alster, syntes Kongl. Majit icke böra
vara underkastade särskilda inskränkningar eller andra föreskrifter för rörelsens bedrifvande.
än dem, som gälla för likartade näringar. I öfverensstämmelse med dessa
grundsatser, blef, med upphäfvande af åtskilliga författningar, bland annat, i nåder
förordnadt: att masugnar och hyttor skulle, i afseende å vilkoren för rörelsens utöfning,
hänföras till fabriker och således, ulan inskränkning i fråga om tillverkningsbelopp
och arbetsmethod, underkastas de stadganden, som angående fabrikers anläggande
och drifvande vore i allmänhet gällande; att till följd af den frihet, sorn sålunda
blifvit medgifven för tackjernstillverkningen, den skyldighet till blåsning i hytta
eller masugn, sorn förut ansetts åligga bergsmansjorden, komme att upphöra och nuvarande
hyttelag inom tackjernsbergslagen att ej vidare utgöra tvungna föreningar,
hvadan lotter i hyttorna kunde, äfven utan sammanhang med bergsmansjord, lörvärfvas
och innehafvas, samt att vid hvad sålunda blifvit stadgadt angående utsträckt
frihet för jerntilfverkningen, det förbehåll vore fästadt, att vederbörande inom bergslag,
som af nämnda frihet sig begagnade, skulle vara underkastade den inskränkning
i bergsmansfriheterna, som i behörig ordning kunde varda bestämd.
Hos Rikets kort tid derefter sammanträdande Ständer (således vid 1859—1860
årens riksdag) väcktes ånyo af flere enskilde motionärer åtskilliga' framställningar, angående
jerntillverkningens befriande från den ordinarie beskattningen, och dessa framställningar
hade vid denna riksdag den påföljd, att, jemte det stångjernstillverkningen inom
hela riket befriades från hammarskatt, tackjernstionden af alla hyttor, belägna utom
de privilegierade bergslagen, upphörde; hvarjemte Rikets Ständer, med underdånig
Bih. till B. St. Prot. 1865 k 1866. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft. 3
18
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. A.
anmälan om deras härom fattade beslut, uti skrifvelse den 7 Mars 1860, tillika anhöllo
att, derest de privilegierade bergslagen derom skulle väcka fråga, Kongl. Majit
behagade låta verkställa en utredning af dessa bergslags återstående privilegier samt
derefter till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om och med hvilka vilkor befrielse
från tackjernstiondes utgörande kunde blifva samma bergslag tillerkänd.
Emellertid hade Kongl. Maj t, i sammanhang med utfärdandet af ofvannämnda nådiga
Förordning den 20 September 1859, under samma dag anbefallt Kongl. Kommerskollegium
att tili vinnande af ledning för bedömande af de verkningar, som denna
nådiga Förordning kunde medföra, äfvensom af de åtgärder, hvilka tilläfventyrs kunde
befinnas tjenliga vidtaga i fråga om förändring af bergsbruksrörelsens beskattning, sedan
samma författning varit under ett år gällande, genom vederbörande Bergmästare
inhemta och till Kongl. Majit afgifva underdånig berättelse om de förändringar i afseende
å bergshandteringen, som författningen kunde anses hafva medfört, dels i allmänhet
och dels inom de egentliga tackjernsbergslagen samt dervid jemväl efter omständigheterna
och orternas särskilda förhållanden föreslå om och i hvad mån föreskrifter rörande
tillämpning af det i författningen stadgade förbehåll i afseende å bergslagsfnheterna
eller i öfrigt vore påkallade. Till fullgörande af denna nådiga befallning hade Kongl.
Kommers-kollegium, uti underdånig skrifvelse den 26 Mars 1862, jemte öfverlemnande
af de från Bergmästarne infordrade berättelser, afgifvit yttrande i ämnet samt
på anförda skäl och i anledning af innehållet utaf Rikets Ständers ofvanberörda
underdåniga skrifvelse den 7 Mars 1860 hemställt, att, äfven om de privilegierade
bergslagen icke derom skulle väcka fråga, den i skrifvelsen omförmälda utredning af
bergslagens privilegier ändock mätte blifva i nåder anbefalld Och Rikets Ständer meddelad,
tillika med en af vederbörande embetsverk verkställd utredning af tackjernstiondens
belopp några af de sednaste åren efter det denna tionde sista gången, nemligen genom
Kongl. Kungörelsen den 14- November 1854, blef nedsatt, så att af dessa utredningar
måtte kunna inhemtas värdet å ena sidan af bergslagsförmånerna och å
andra sidan af tackjernstionden för hvar och en af de privilegierade bergslagen,
hvarefter och sedan Rikets Ständer yttrat sig om de vilkor, hvarpå de för sin del
ville medgifva att tackjernsskatten inom de privilegierade bergslagen finge upphöra
och all fråga om vidare inskränkning af bergslagsförmånerna i följd af hemmansinnehafvares
upphörande med bergshandteringen förfalla, Kongl. Kommers-kollegium
förmodade att, i händelse hvad Rikets Ständer komme att besluta vunne Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, hvad till regleringens genomförande vidare kunde återstå, skulle,
genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg, vid sammankomst med bergslagsintressenterne
i orterna kunna uppgöras; och har, med öfverlemnande till Kongl.
Kammar-kollegium af Kongl. Kommers-kollegii nyssberörda skrifvelse jemte dervid
ogade handlingar, Kongl. Majit, genom nådig Remiss den 23 Maj 1862, anbefallt
örstbemälda Kollegium att, efter verkställd utredning af de särskilda bergslagens ännu
återstående privilegier, till beskaffenhet och omfattning samt sedan från vederbörande
Stals-lJtskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. A.
19
inhemtats upplysning om tackjernstiondens belopp, särskildt för hvarje bergslag, under
de närmaste fern åren efter den genom Kongl. Kungörelsen den 14 November 1854
sednast beviljade nedsättning i nämnda tionde, gemensamt med Kongl. Kommerskollegium
afgifva underdånigt utlåtande i ämnet, Innan detta kunnat ske, har dock
Kongl. Kammar-kollegium funnit nödigt, att från orterna inhemta åtskilliga upplysningar
och uppgifter samt föranstalta om bergslags-intressenternes hörande, hvilket
varit förenadt med icke obetydlig tidsutdrägt. Emellertid lära nu, efter vederbörandes
hörande, de från landsorterna äskade upplysningar hafva till Kongl. Kammarkollegium
inkommit, och frågan beror således på Kongl. Kollegiernas vidare åtgärd;
varande handlingarne för närvarande remitterade till vederhörande Kamererares yttrande
i frågan.
Lika med Stats-Utskottet vid 1859—1860 årens riksdag hyser nuvarande
Stats-Utskott visserligen icke någon tvekan i afseende å obilligheten och olämpligheten
af produktionsskatter i allmänhet. Utgående med en viss andel äf den tillverkade
produkten, lika antingen tillverkningen bedrifves med eller utan vinst, måste nemligen
en sådan beskattning kännas orättvis, träffa ojemnt och verka förlamande på
den industriela utvecklingen. Men fastän Utskottet således på dessa och flera andra
skäl, som vid föregående riksdagar blifvit åberopade till stöd för afskaffande af hammarskatten
och tiondetackjernet utom bergslag och till hvilka Utskottet, för undvikande
af vidlyftighet, får hänvisa, är fullkomligt ense med motionären derom, alt
tiondejernsskalten äfven inom de privilegierade bergslagen bör upphöra, anser Utskottet
dock betänkligt att, innan den vidtomfattande utredning, som, enligt hvad ofvan
förmäles, ännu med frågan pågår, varder afslutad, tillstyrka Rikets Ständer alt i
denna syftning fatta definitivt beslut. De svårigheter, motionären antvdt skola möta
för frågans lösning, finner Utskottet nemligen icke komma att minskas, utan fast
heldre ökas, om befrielse från tiondetackjernet erhölles, innan frågan om inskränkning
af bergslagens privilegier afgjordes; ty om, såsom motionären uppgifvit och
handlingarne vitsorda, en del bergslagsintressenter redan motsatt sig utbyte af tackjernstionde
mot hvarje nytt onus på jorden, är det väl föga antagligt alt beredvilligheten
att ingå på ett billigt förslag i detta hänseende skulle ökas i följd af tiondejernets
afskaffande, helst, såsom motionären rigtigt anmärker, hvar och en beräknar sin enskilda
fördel vid uppgörelsen. Utskottét vill icke heller förneka, att tiondejernsskatten,
isynnerhet för sådana tackjernstillverkare inom bergslag, som på sednare tiden
förvärfvat sig andelar i hyttor och masugnar, utan att tillika ega bergslagsjord, måste
kännas tryckande och orättvis vid jemförelse med deras ställning, som utom
bergslag tillverka tackjern; men hvad som synes orättvist vid en sådan jemförelse
emellan olika klasser, är derföre ej ovilkorligen orättvist i förhållande till Staten. Den
uti Kongl. Förordningen den 20 September 1859 lemnade tillåtelse alt, utan sammanhang
med bergsmansjord, förvärfva och innehafva hyttedelar, innebär nemligen
icke något berättigande att i afseende å beskattningsförhållandena komma i bättre ställ
-
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. I).
ning än fångesmannen. Deremot måste, enligt Utskottets tanke, medgifvas, att sedan
skyldigheten till blåsning i hytta, som förut ålegat bergsmansjorden, upphört,
och flere delegare i hyttelagen numera lära hafva derifrån utgått, de qvarvarande
delegarne i hyttelagen fått vidkännas större kostnader för hyttornas uppvärmning
m. m., samt att den förmån, hvilken blifvit beredd åt de förra, vunnits på de sednares
bekostnad. Ett sådant förhållande kan icke vara rättvist, ulan synes kräfva
snar rättelse, likasom flera af motionären anförda förhållanden onekligen ådagalägga
behofvet af en skyndsam förändring i den nu gällande beskattningen för tackjärnstillverkningen
inom bergslag; dock som Utskottet, på ofvan anförda skäl, ansett icke
vara lämpligt att någon definitiv åtgärd i sådant syfte företages, innan frågan blifvit
behörigen utredd, får Utskottet hemställa, att motionärens framställning icke
i annan måtto nu må vinna Rikets Ständers afseende, än
att Rikets Ständer uti tinderdånig skrifvelse anhålla det Kongl. Majit
behagade, efter ärendets behöriga utredning, så vidt möjligt är till nästa
riksdag aflåta nådig Proposition om och med hvilka vilkor befrielse
från tackjernstiondes utgörande må kunna blifva de privilegierade bergslagen
tillerkänd.
Stockholm den 15 Januari 1866.
M 22, Litt. B.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphörande af tionde för
tillverkning af metaller, m. m. (I. A.)
I detta ämne hafva, utom den af Stats-Utskottet särskildt behandlade motionen
angående upphörande af tionde för tackjernstiilverkningen utom de privilegierade
bergslagen, Irenne framställningar blifvit hos Rikets Ständer väckta och till Utskottet
öfverlemnade.
Af dessa innefattar den ena, väckt inom Ridderskapet och Adeln af Herr
Kuylenstierna, C. (motion JVS 122), hemställan, att Rikets Ständer ville för sin del
besluta, att afrads- eller tionde-afgiften för tillverkning af ädla metaller, åtminstone
Stats-Utskotlets Utlåtande N.o 22. Bil. Litt. B.
21
af koppar, må upphöra. Den andra motionen [JfS 144) är inom Borgare-Ståndet
framställd af Herr S. Heijkenskjöld, som föreslagit att, i likhet med hvad för
jernhandteringen i allmänhet eger rum, tionde må upphöra å tillverkning af alla
öfriga metaller och mineralrikets produkter, såsom silfver, bly, glete, koppar,
svafvel, vitriol, rödfärg, m. m„ så vid t samma tillverkning icke är i besittning af
särskilda förmåner. Den tredje motionen (jfö 11) är af Herr H. E. Falhem, äfvenledes
inom Borgare-Ståndet, i samma syftning som den andra; dock som motionären
fu n nit sig icke vara i tillfälle att meddela alla de uppgifter och upplysningar, som för fattande
af ett på sakkännedom grundadt beslut i den vigtiga frågan syntes vara af
behofvet påkallade, och utredningen af frågan dessutom lämpligen borde hvila på
officiela handlingar, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte uti underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit, efter inhemtande af för ämnets behöriga
utredande nödiga upplysningar, täcktes till blifvande riksdag aflåta nådig Proposition
om upphörande af all tionde å tillverkningar af metaller och tillgodogörande
af mineralrikets alster, der dessa tillverkningar icke äro i besittning af särskilda
privilegier.
Till stöd för dessa framställningar har af motionärerne blifvit hufvudsakligen
anfördt: att produktionsskatt vore till sin natur orättvis och obillig samt hämmande
för den fria utvecklingen af hvarje handtering, som dermed vore belagd; att Rikets
Ständer, inseende sanningen häraf, på sednare tiden åsatt bränvinstillverkningen
en sådan skatt, i ändamål att förhindra öfverproduktion af en genom missbruk
förderflig vara, som inom landet förtärdes; men om en sådan beskattning i detta
särskilda fall kunde anses lämplig, vore den det icke för metalltillverkningar, afsedda
hufvudsakligen för export, hvilken under närvarande förhållanden behöfde
uppmuntras; alt sedan stångjernstillverkningen inom hela riket samt tackjernstillverk
ningen utom de privilegierade bergslagen numera blifvit från tionde eller
produktionsskatt befriade, konseqvensen nödvändigt fordrade att andra metalltillverkningar,
som ej vore i besittning af särskilda förmåner, komme i åtnjutande
af en dylik befrielse; att då, enligt Kongl, Förordningen den 20 September 4859
alla verk och inrättningar, som afse förädling eller tillgodogörande af mineralrikets
alster, förklarats vara att anse såsom fabriker, enahanda beskattningsgrund för
samtliga dessa verk och inrättningar borde tillämpas; att emellertid de såkallade
ädlare verken betungades hårdare än andra verk och inrättningar, i det de, utom
erläggande af bevillning i mån af inkomst, tillika måste, oberoende af huruvida
någon inkomst erhölles, utgöra grundskatt eller tionde; att denna beskattningsåtgärd
vore stridande emot grunderna i nu gällande Bevillnings-förordning, enligt
hvilken jemlik beskattning bör utgå af all inkomst; att då mjöl- och sågqvarnar,
såsom varande fabriker, blifvit från grundränta befriade, en dylik befrielse äfven
borde tillgodokomma alla andra fabriker; att de ädlare verken, synnerligen koppartillverkningen,
företrädesvis borde befrias från produktionsskatt, enär, hvad den
22
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. B.
sednare beträffar, den hade att bekämpa stora svårigheter och måste tillgodogöra
så svag malm att den gemenligen icke innehåller mer än sex, men ofta blott en procent
koppar, hvaremot jernhandteringen sällan använder malm med mindre jernhall
än 35 — 65 procent; att bränsel-åtgången för koppartillverkningen i följd deraf
blefve jemförelsevis stor och medförde betydliga kostnader, större i samma mån
bränslet stege i pris; alt bibehållandet af produktionsskatten för denna handtering
icke väl öfverensstämde med nu gällande tulltaxa, enligt hvilken all utförseltull,
således äfven å malm, upphört. Följden häraf kunde nemligen i allmänhet blifva,
hvad redan undantagsvis inträffat, att, lill undgående af den dryga produktionsskatten,
den råa malmen utskeppas, eller, såsom ifrågasatt blifvit, skärstenen, eller
den första produkten af smältningen, till utlandet utföres och der förädlas,
hvarigenom vårt land skulle gå i mistning af icke ringa arbetsförtjent.
I likhet med hvad Utskottet i afseende å tackjernstionde inom bergslag särskildt
yttrat samt Stats-Utskottet vid '1859— 1860 årens riksdag i fråga om be
skattning
af jernhandteringen anfört, anser Utskottet olämpligheten och obilligheten
af produktionsskatter i allmänhet icke vara ringaste tvifvel underkastade, hvarföre
ett upprepande af de många och, enligt Utskottets tanke, giltiga skäl, hvarpå
en sådan åsigt sig grundar, icke här torde vara erforderligt. Bibehållandet af
en sådan beskattning, der den förut eger rum, bör, enligt Utskottets tanke, icke
heller ifrågakomma, derest ej särskilda förhållanden äro för handen, hvilka i afseende
å beskattningen påkalla undantag från den i gällande Bevillningsförordning
uttalade jemlikhetsgrundsats. Sådana saknas dock icke i förevarande hänseende;
ty flera af de såkallade ädlare verken — hvarmed här, likasom uti de
i ämnet väckta motioner, förstås ej blott sådana, der ädla metaller frambringas,
utan äfven de verk, hvarmedelst tillgodogöras andra mineralrikets produkter, med
undantag af jernet—lära vara gynnade med privilegier och särskdda förmåner af icke
ringa värde. Produktionsskatten var nemligen i vissa fall ursprungligen att anse
såsom arrende eller en årlig ersättning till Kronan för de från densamma erhållna
förmåner, och om än lämpligheten att bestämma en sådan ersättning till viss andel
af den tillverkade produkten, antingen den frambringas med eller utan vinst, kan
ifrågasättas, lärer dock sjelfva beskattningsåtgärdens rättmätighet i detta fall ej
kunna förnekas, så länge grunden för densamma qvarstår. Hvad de öfriga verken,
som icke äro gynnade med sådana förmåner, deremot angår, så synas billighet
och rättvisa påkalla, att de, i likhet med jernhandteringen samt andra fabriker,
varda befriade från annan afgift till Staten, än den allmänna beviilningen, och kan
den uppoffring uti inkomster, Statsverket, genom eftergift af tionde från dessa
verk, finge vidkännas, icke blifva särdeles stor och skulle till någon del ersättas
genom ökad bevillning. Som emellertid en fullständig utredning, om och hvilka
privilegier samt särskilda förmåner, hvaraf de olika verken kunna vara i besitt
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22. Bil. Litt. B. 23
ning, erfordras, innan frågan om deras befriande från tiondeskalt afgöres, och en
sådan utredning icke kan af Utskottet verkställas, får Utskottet, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med livad Herr Falhem föreslagit, hemställa,
att Rikets Ständer mätte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit behagade låta inhemta de för frågans utredning nödiga upplysningar
samt derefter, om möjligt är, till näst härefter sammanträdande riksdag
aflåta nådig Proposition angående upphörande af nu utgående kopparränta
och tionde å tillverkningar af metaller samt tillgodogörande af
mineralrikets alster, der dessa tillverkningar icke äro i besittning af
privilegier eller särskilda förmåner.
Stockholm den 15 Januari 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
T .abell öfver Statsverkets Inkomster.
Ordinarie Inkomster.
Ordinarie ränta
Tionde-spanmål
.
Tionde-spanmåls-lösen efter bestämda priser
Arrende-medel
Indelt . .
Behållen
Indelt .
Behållen
Penningar
Spanmål .
Silfver-tionde, myntarelön och slagskatt
Koppar-ränta
Tionde-tackjern
Svafvelbruks-tionde
Mantalspenningar
Bötes-medel
Kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål
Ständiga rotevakans-afgifler vid Skånska Infanteri-regementena
Tillfälliga rolevakans-afgifter
Vakans-afgifter af nyroterad jord
Rotevakans-afgift af utsockne frälsehemman i Halland . . . .
Trosspassevolans-afgift
Båtsmansvakans-afgift . .
O ’ ' *
Kontrollstämpel-medel
Båk- och lots-medel
. .
Observations-medel
Extra medel och uppbörder
Intresse-medel
Påräknade Inkomster enligt 1864
års Riks-stat.
656,650 kubikfot å 2 R:dr
143,000 dito å 2 R:dr .
Sg:r Ordinarie eller ständiga Inkomster
Extra ordinarie Inkomster.
Tull-medel
Post-medel påräknade för Postverkets stat och omkostnader
Stämpelpappers-medel
Bränvinslillverknings-afgiften
132,000 kubikfot å 2 R.dr
1,100 centner å 67 R.dr
17,000 centner å 2 R:dr
140,175 kubikfot å 2 R:dr
14,500 kubikfot å 2 R:dr
Sg:r Extra ordinarie Inkomster
Summa
Enligt räkenskaperna för
1861.
1862.
1863.
Medium.
Kongl. StatsKontorets
förslag.
2,709,400
1,957,000
1,313,300
286,000
6,700j
67.000
264.000
15.000
73,700
34.000
4.000
525.000
90.000
280,350
29.000
8.000
56.000
17.000
26,500
65.000
<22,000
350.000
6,000
100.000
5,000
8,309,950
13,500,000
1.500.000
1.200.000
2,127,060
317,765
6,801
58,419
340,542
14,772
72,114
42,549
4,696
600,621
94,361
330,557
32,113
6,716
66,186
18,927
26,506
66,947
23,476
478,333
5,246
139,690
5,104
1862,
2,163,372
329,931
6,801
59,839
315,767
16,232
74,8511
41.434
1,571
630,865
93,764
323,306;
32,0611
7,365
63,690
20,234
26,538
65,487
21,442
499,081
2,119
170,584
5,166
1863.
2,166,864
.332,626
6,800
68,370
298,163
19,843
87,303
39,086
3,731
639,873
92,820
317,412
30,606
8,346
63,885
18,251
26,514
60,724
20,646
551,107
3,633
147,945
5,399
1864.
14.309,786 15,364.713 13,861,860
186 I,
1,675,446
1,544,382
1862.
1863.
8,400,000 8.727,147
24,600,000;
1.953,949 2,128,820
1.790,138 1,764,619
8,771,214' 9,847,278
Jt.dr.
öre.
2,152,432
326,774
6,800
62,207
318,157
16,949
78,089
41,023
3,332
623,786
93,648
323,758
31,593
7,475
64,587
19,137
26,519
64,386
21,854
509,507
3,666
169,406
5,223
78
14,512,119
1,919.405
1.699,713
9,115,213
33
33!
67
33
33
33
33
67
33
33
67
33
67
Kongl.*Maj:ts ;
Nådiga
Proposition.
Stats-Utskottets förslag.
2,703,700
2,150,000
1,306,485
294.000
6,800
62,000
308.000
16,000
75,900
40.000
3.000
640.000
340.000
280,350
29.000
7.000
63.000
48.000
26,500
60.000
20,000
500.000
3.000
120.000
5.000
9,077,735
2,693,200
2,160,500
1,306,485
294.000
6,800
62,000
308.000
16,000
75,900
40.000
3.000
605.000
340.000
280,350
7.000
63.000
18.000
26,500
60,000
20,000
500.000
3.000
70,000
5.000
8,963,735
14,000,000 13,500,000
1.900.000
1.600.000
8,700,000
2,000,000
1,600,000
10,500,000
653,245 kubikfot å 2 R:dr . .
147,000 kubikfot å 2 R:dr . .
154.000 kubikfot å 2 R:dr. . . .
1,100 centner å 69 R:dr . . . .
16.000 centner å 2 R:dr 50 öre
140,175 kubikfot ä 2 R:dr . . .
På framtida beslut beroende:
13,500,000
2.000,000
4,600,000
0,500.000
26,200,000
32,909,950;
35,277,735
27,600,000
Sg:r 27,600,000
36,563,735; . .
27,600,000 8,978,740
2,693,200
2,060,500
1,306,490
294.000
6,800
62,000
308.000
16,000
75,900
40.000
3.000
620.000
340.000
280,350
7.000
63.000
18.000
26,500
60,000
20,000
600.000
3.000
70,000
5 000
Sg:r 8,978,740
S:a 36,578,740.
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande, 1865—1866. M 22.
Stats-Utskottets Utlåtande JYs 23.
1
Xso 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majda Nådiga Proposition, angående
försäljning till Skatte af gatuhmen N:o 7 Glemminge
och N:o 21 Hannas i Christianstads län.
(I. A.)
Sedan Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, under den 26 Februari 1864,
i nåder beslutat, att från och med den 14 Mars 1865 åtskilliga landtstatsboställen skulle
till Statsverket indragas och för dess räkning utarrenderas, så hade, enligt hvad ofvanberörda
den 7 sistlidne November till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition (införd
under N:o 33 i lista Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll) innehåller,
Kongl. Kammar-kollegium uti underdånig skrifvelse den 7 November 1864 anfort, att,
då ibland dessa bostadslägenheter gatuhusen Nio 7 Glemminge i Glemminge socken
och Nio 21 Hannas i Hannas socken af Ingelstads härad och Christianstads län,
hvilka intill den 14 Mars 1865 innehades af Iläradsskrifvaren i fögderiet, till arealen
bestode: Nio 7 Glemminge endast af 6,5 kappland eller 1 ref 13,75 stänger
med ränta af 12 öre, och Nio 21 Hannas endast af 10,3 kappland eller 1 ref 80,25
stänger med ränta af 19 öre, berörda lägenheter alltså syntes vara för obetydliga
att bibehållas för Statens räkning, hvadan Kongl, Kollegium hemställt, huruvida icke,
på sätt i enahanda fall förut egt rum, Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer
aflåta nådig Proposition om samma lägenheters försäljande till skatte samt derjemte
tillkännagifvit, att, intilldess frågan härom blifvit slutligen afgjord, Kollegium
ämnade föranstalta om lägenheternas utarrenderande, med skyldighet för arrendatorn
att, derest den ifrågaställa skatteförsäljningen beslutades, lägenheterna, efter åtnjuten
laga fardag, till en blifvande köpare afträda; och har med afseende på hvad Kongl.
Kollegium sålunda i underdånighet anfört och hemställt, Kongl. Majit i nåder föreslagit
Rikets Ständer, att nämnda 2:ne lägenheter måtte få till skatte försäljas.
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å högstberörda nådiga Proposition,
har Stats-Utskottet förehaft detta ärende och dervid jeitiväl tagit kännedom af de till
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 9 Haft. l
2 Stcits-Utskottets Utlåtande As 24.
frågan hörande handlingar, och får Utskottet, med afseende af de i den Kongl. Propositionen
anförda förhållanden,
till förevarande nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
Stockholm den 15 Januari 1866.
X:o 24.
Ank. till Exp.-Utsk. den 15 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattelösen af alla inom
Lunds stift belägna domkyrko- och kyrkohemman med flera
lägenheter.
(I. A.) ,
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 117) hafva Riksdagsfullmägtige Per Nilsson, Nils Olsson, Andeis Persson, Jöns
Andersson, Åke Andersson och Ola Jönsson från Malmöhus län samt O. B. Olsson,
Per Nilsson, Anders Persson, Ola Lasson, Sven Nilsson och Sven Rosenberg från Christianstads
län anfördt, hurusom, efter det under nära ett halft århundrade tvister egt rum,
rörande skatterätten till de så kallade Halländska kyrkohemmanen, denna fråga dock slutligen
vid sist hållna riksdag erhållit en lycklig lösning, i följd af hvilken arrendatorer
och åboer numera erhållit skatterätt till ofvannämnda kyrkohemman. Då nu emellertid
Skåne, Halland och Blekinge på en gång afträddes till Sverige och det icke kunde bestridas,
att samina grunder för eganderätten till de Halländska kyrkohemmanen före
funnes
som i afseende på de Skånska domkyrko- och kyrkohemmanen, så hade, enär
under förra århundradet från 1718 till 1736 två tredjedelar af domkyrkohemmanen
kommit i ödesmål och utlemnats till åboer mot vissa frihetsår, sedermera, på Rikets
Ständers Sekreta Utskotts andragande och genom Kongl. Resolutionen den 29 Januari
1735, försäljning till skatte af meranämnda hemman medgifvits, fastän verkställigheten
nteblifvit till år 1766, då, efter det Rikets Ständer, i följd af gjorda framställningar,
beslutat att merberörda hemman måtte, efter träffad öfverenskommelse emellan Presterskapets
och Allmogens fullmägtige från orten få till skatte försäljas, Kongl. Majit under
Stats-Utskottets Utlåtande M ‘24.
3
den 30 April sådant godkänt. Af domkyrkans egande 142 j hemman hade härefter blifvit
till skatte försålda 84 f J mantal. Att för de öfriga lösningsrätten ej begagnades,
härledde sig dels af bristande insigt och dels af det skydd för besittningsrätten, som genom
Kongl. Förklaringen den 5 April 1770 och Kongl. Brefvet den 3 Mars 1775 tillförsäkrades
åboen, dess barn och rättsinnehafvare; men de sålunda under förra århundradet
hemmansinnehafvarne tillförsäkrade skatte- och abora ttigheter, hade dock i sednare
tiden blifvit åboerne, utan deras hörande, nästan alldeles frånkände, likasom äfven
för andra kyrkohemman inom Skåne, der de under ofvannämnda tid kunnat under olika
titlar skatteköpas, skatterätten i sednare tider varit föremål för tvister, hvilka olika utfallit,
än till den enes, än till den andres fördel.
Med erinran i öfrigt hurusom den stadgade egauderätten, medelst sin inverkan på
jordbrukets skötsel och i öfrigt vore ur statsekonomisk synpunkt nyttig, samt hurusom
det äfven vore en fördel för kyrkorna att i dessa tider, då arrendena vore höga, få
bortsälja hemmanen och dymedelst genom flera års på en gång inbetalda arrenden erhålla
en fond, hvars förvaltning vore långt lättare och mindre kostsam, än tillsynen öf
ver
hemmanen, hafva derföre motionärerne föreslagit, att Rikets Ständer ville för sin
del besluta och hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, att alla inom Lunds stift varande
domkyrko- och kyrkohemman samt lägenheter måtte .af åboerne få till skatte
lösas, på de vilkor Kongl. Maj:t och Rikets Ständer funne för godt bestämma.
Om å ena sidan det måste medgifvas, att den fråga motionärerne sålunda väckt,
kan vara i flera afseenden värd att bebjertas, så är det dock å andra sidan ostridigt,
att den åstadkomna utredningen af frågan är långt ifrån sådan som erfordras med hänsigt
till dess stora vigt och omfattning. Deraf att Halland och Skåne på samma gång
afträddes följer icke nödvändigt att samma grunder, som varit i afseende på de Halländska
kyrkohemmanen gällande, skulle ega tillämplighet i afseende på de Skånska
domkyrko- och kyrkohemmanen, hvilket derföre utgör en omständighet, sorn kräfver
närmare undersökning. De hemman, som skulle omfattas af det ifrågasatta beslutet,
äro icke ens uppgifna till namn, antal eller skattetal, och motionärerne hafva i och med
det de antydt de svårigheter, som stått f vägen för lösningen af den likartade frågan,
rörande Halländska kyrkohemmanen, sjelfve vitsordat, att nu väckta fråga kräfver en
grundlig utredning.
Det synes derföre Stats-Utskottet, att vederbörande embetsmyndigheter i vanlig
ordning bort sättas i tillfälle att afgifva sina yttranden, innan beslut i ämnet varder
af Rikets Ständer fattadt. På grund häraf och då frågan synes vara af den beskaffenhet,
att det bör bero på dem, hvilka frågan närmast rörer, att sjelfve vidtaga de åtgärder,
hvarigenom den erforderliga utredningen kan vinnas, får Utskottet hemställa,
att motionärernes ifrågavarande framställning nu ej måtte till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 Januari 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande JYi 25.
]\T:o 25.
t
Alik. till Exp.-Utsk. deri 15 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, angående förändring af
sättet för markegång sprisens bestämmande.
(I. A.)
Genom remiss från Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga tvänne uti nämnda
Riks-Stånd angående berörda ämne väckte motioner, den ene (N:o 94) af Riksdagsfullmägtigen
J. W. Lundqvist från Skaraborgs län, hvilken föreslagit upphäfvande af 5 §
3 mom. uti Kongl. Förordningen af den 11 Maj 1855, hvaruti stadgas, att, sedan markegångstaxorna
för året till Kongl. Kammar-kollegium från länen inkommit, Kammaradvokatfiskalen
åligger tillse, huruvida något vid desamma å Kronans vägnar kan vara
att erinra och i sådant fall anmärkningar deremot framställa, hvilka af bemälda Kongl.
Kollegium skola pröfvas och afgöras, och den andra (Nio 84) af Riksdagsfullmägtigen
G. Bolin från Upsala län, som framställt förslag, dels att de för markegångssättning
valde deputerade finge inom sig välja ordförande, dels att Kongl. Kammar-kollegii och
Kongl. Kammar-rättens rättighet att framställa anmärkningar i afseende å markegångssättningen
måtte alldeles upphöra. Såsom skäl för dessa framställningar är af motionärerne
anfördt: att Riks-Ståndens deputerade hvar i sin ort bäst kände de förhållanden,
som vid markegångssättning borde tagas i betraktande, hvaremot bemälda Embetsverk
derom ej egde den ringaste kännedom; att ifrågavarande Embetsverks åtgärd att höja
de i orterna bestämda markegångspris vore ett ingrepp i den Svenska folket uti grundlag
tillförsäkrade sjelfbeskattningsrätt; och att det vore olämpligt att Landshöfdingen,
såsom länets störste löntagare, skulle såsom ordförande leda en vigtig beskattningsåtgärd,
som berörde hans egna intressen.
Stats-Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande; och beträffande
först den af Riksdagsfullmägtigen G. Bolin väckta fråga om rättighet för de för markegångssättning
valde deputerade att inom sig utse ordförande, får Utskottet i minnet
återkalla hvad i anledning af förut gjorda framställningar i enahanda syfte blifvit af
föregående riksdagars Stats-Utskott yttradt och af Rikets då församlade Ständer godkändt.
Sednast af Stats-Utskottet vid 1859—1860 årens riksdag anfördes, att enär
Lands
-
Ståts-Utskottets Utlåtande M 25.
Landshöfdingarne, hvilka i äldre tider ensamme egde afgöranderätt i fråga om markegångsprisens
bestämmande, numera icke ens äro berättigade att i besluten angående
markegångssättningen deltaga och följaktligen ej på annat sätt kunna inverka på utgången
deraf, än genom anförande af de skäl, sorn, efter deras åsigt, borde föranleda
till högre eller lägre markegångspris, samt då nämnde embetsmän, hvilka under en tid
af öfver 100 år, eller alltifrån det markegångssättningen öfverlemnades åt Riks-Ståndens
ombud, städse uti dessa sammanträden i egenskap af ordförande deltagit, hvartill de
ock borde anses företrädesvis lämplige, funne Utskottet då gjorda framställningar i ämnet
ej till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvilken hemställan af samtliga
Riks-Stånden bifölls; och då nuvarande Stats-Utskott icke af sednare tiders erfarenhet
funnit någon anledning att frånträda denna åsigt, får Utskottet alltså hemställa,
att nämnda framställning må lemnäs utan afseende.
Vidkommande derefter de, enligt hvad här ofvan förmäles, väckta förslag, dels
om upphäfvande af 5 § 3 mom. uti åberopade nådiga Förordning af den 11 Maj 1855,
angående Kammar-advokatfiskalens befogenhet att framställa erinringar vid de från
länen inkomna markegångstaxorna och Kongl. Kammar-kollegii rätt att pröfva och afgöra
desamma, dels att den anmärkningsrätt i afseende å markegångssättningen, som skulle
tillkomma Kongl. Kammar-rätten och Kongl. Kammar-kollegium, måtte alldeles upphöra, så
lärer väl framställningen rörande Kongl. Kammar-rätten, såsom grundande sig å ett misstag
om gällande föreskrifter, icke erfordra något yttrande, men beträffande framställningen
i hvad den afser Kongl. Kammar-kollegium, så hafva enahanda eller likartade förslag
vid flera föregående riksdagar blifvit väckte utan att likväl föranleda någon Rikets
Ständers åtgärd. — Angående en likartad fråga, som äfven vid 1859—1860 årens riksdag
var bragt å bane, yttrade dåvarande Stats-Utskott hurusom, till beredande af nödig
säkerhet för räntegifvare emot markegångsprisens oskäliga stegring, samt för Statsverket
och öfrige räntetagare emot en obillig nedsättning af samma pris, man städse
ansett tillvaron af en auktoritet erforderlig, hos hvilken ändring och rättelse uti marke
gångs-komitéernas
beslut måtte kunna sökas och vinnas, hvadan ock 75 § Regeringsformen
uttryckligen stadgade, att ändring uti de af deputerade vidtagna bestämmelser
kunde i behörig ordning utverkas. Denna rätt vore ock af så mycket större vigt, som
den ömsesidiga uppsägningsrätten till leverering in natura, hvilken förr varit det säkraste
korrektiv mot öfverdrift å någondera sidan, i det närmaste upphört. Förhållandet
af likställighet de olika länen och markegångsdistrikten sinsemellan syntes ock göra
det nödvändigt, att, i händelse någon provins skulle söka på de öfrigas bekostnad undandraga
sig sin behöriga andel i skattebördorna, rättelse derutinnan måtte kunna vinnas;
men för ernående af detta mål erfordrades att pröfningsrätten bibehölles i enlighet
med gällande föreskrifter. — I fråga huruvida Kongl. Kammar-kollegium vore den myndighet,
som, med afseende å sakkännedom, bäst kunde utöfva denna grannlaga pröfningsrätt,
hade, enligt hvad Utskottet vidare anförde, meningarne stundom varit delade och
Dih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Åfd. .9 Höft. 2
G
Stats-Utskottets Utlåtande M 25.
förslag till ändringar i derom gällande föreskrifter framställda, hvaribland nämndes:
Kongl. Maj:ts vid 1834 års riksdag aflåtna nådiga Proposition derom, att, enär markegångssättningen
utgjorde en del af den handläggning vid beskattningen, som tillhörde
Rikets Ständer, desse vid hvarje riksdag måtte upprätta nämnda taxor, äfvensom det
sedermera väckta förslag dels att ifrågakomna pröfningsrätt kunde öfverlemnas åt Rikets
Ständers fullmägtige i Banken och Riksgälds-kontoret, dels att Kongl. Stats-kontoret gemensamt
med Kongl. Kammar-kollegium måtte verkställa nämnda pröfning. Rikets Ständer
tillkännagåfvo sig likväl icke böra med markegångssättningen taga omedelbar befattning
och de öfriga förslagen hafva jemväl förfallit. Vid sådant förhållande och enär motionärerne
nu icke ens uppgifvit någon annan myndighet, som, enligt deras tanke, vore
lämpligare, än Kongl. Kammar-kollegium, att handlägga ifrågavarande ärenden, samt då
Utskottet icke eller funnit något annat sätt för besörjande af nämnda angelägenhet,
sorn, förtjenar företräde framför det nu föreskrifna, får Utskottet hemställa,
att framställningen jemväl i denna del må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 15 Januari 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Oomp., 186G.
Stats- Utskotteis Utlåtande N:o 26,
I
No 26.
Ank. till Exp.-Utsk, den 16 Jan. 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Siatens
Andra Hufvudtitel.
(TT. A.)
För denna Hufvudtitel, sorn omfattar anslagen till Justitie-departementet,
upptager nu gällande Riks-stat:
Penningar R:mt R:dr 2,179,396: Jl.
Indelta räntor, enligt markegång förslagsvis beräknade till ,, 5,903: 89.
Summa R:mt R:dr 2,185,300: —
Och har Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd
och behof, beträffande denna Hufvudtitel föreslagit de förändringar, som här
nedan omförmälas:
Svea Hofrätt med derunder lydande Justitie-stat:
é
l:o Sedan Kongl. Maj:t, jemlikt nådigt Bref den 15 November 1861, dels
föreskrifvit, att den i vederbörlig ordning bestämda ersättning för mark, som till
Vestra stambanan blifvit från häradshöfdingebostället Lindhof i Botkyrka socken
och Svartlösa härad exproprierad, 1,009 R:dr 68 öre, skulle till Stats-kontoret aflemnas
för att Riksgälds-kontoret. tillgodokomma, dels ock förständigat Stats-kontoret
att af under hand egande medel till innehafvaren af berörda boställe, Häradshöfdingen
m. m. N. C. Claeson, årligen utbetala 50 R:dr, utgörande omkring
fem procent å medlen, från den 1 Maj 1864 räknadt, intill dess denna årliga ersättningssumma
kunde varda å ordinarie stat under förevarande Hufvudtitel uppförd,
så har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att såsom ersättning åt innehafvaren af
häradshöfdinge-bostället Lindhof för den bostället genom omförmälda expropriation
frångångna jord måtte till utgående årligen från och med nästa statsregleringsperiod,
å Andra Hufvudtiteln uppföras ett belopp af 50 R:dr.
Bik. till R. St Prot. 1866 $■ 1866. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft 1
%
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
På, grund af hvad sålunda förekommit ock i öfverensstämmelse med hvad
tillförene i likartade fall egt rum, får Utskottet tillstyrka,
att det äskade beloppet, 50 R:dr årligen, måtte af Rikets
Ständer beviljas och tilläggas anslaget för Svea Hofrätt med
derunder lydande Justitie-stat.
2:o I sammanhang härmed har Kongl. Maj:t jemväl föreslagit, att för hvad,
intill dess nyssberörda reglering komme att träda i verkställighet, blifvit för tiden
från den 1 Maj 1864 af Stats-kontoret efter förutnämnda grund förskjutet, godtgörelse
måtte varda åt Stats-kontoret anvisad; Och får, i följd häraf samt då den
ersättning, som, jemlikt högstberörda nådiga Bref af den 15 November 1864, Statskontoret
åligger till innekafvaren af ifrågavarande boställe förskjuta, utgör från tiden
från den 1 Maj 1864 till innevarande års utgång eller för 2| år, efter 50 R:dr
för år räknadt, en summa af 133 R:dr 33 öre, Utskottet tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte, till Stats-kontorets ersättande för
berörda förskott, å Riksgälds-kontoret anvisa ett belopp af
133 R:dr 33 öre, att enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition
utbetalas.
Anslaget till fångars vård och underhåll.
3:o Uti Kongl. Maj:ts till sista riksdag aflåtna Proposition, angående utgifterna
under denna titel, hade Kongl. Maj:t i fråga om den del deraf, hvilken såsom
bestämdt anslag omfattar aflöningen till en del af fångvårdens embets- och
tjenstemän samt betjente, föreslagit aflöningen för Fång vård s-styrelsens Registrator,
Kammarförvandt och Förste Revisor till årlig lön af 2,500 R:dr för hvardera, i
likhet med hvad förut gällande stat jemväl upptagit; men uti underdånig skrifvelse
af den 17 September 1863, angående regleringen af Andra Hufvudtitelns utgifter,
förmälde Rikets Ständer, det de, af anförda skäl, icke funnit högre lönebelopp,
än 2,200 R:dr, böra för dessa tjeuster bestämmas; dock skulle, i betraktande
deraf, att tjensternas dåvarande innehafvare allt sedan 1860 varit i åtnjutande af
2,500 R:drs lön, desse för deras tjenstetid utöfver ordinarie lönen ega att uppbära
arfvoden af 300 R:dr.
Enligt hvad det den nådiga Propositionen åtföljande Statsråds-protokoll
öfver Justitie-departements-Årenden gifver vid handen, hade Fångvårds-styrelsen
i afseende härå, i underdånig skrifvelse af den 11 Juli 1865, bland annat, erinrat,
hvad Registratorstjensten anginge, att aflöningen för" densamma blifvit redan genom
nådigt beslut den 16 Mars 1858 bestämd till 2,500 R:dr och att enahanda
aflöningsbelopp vore af Rikets Ständer anvisadt för dylik tjenst i de flesta uti
hufvudstaden förlagda embetsverk, såsom Krigs- och Kammar-kollegium, Statskontoret
och Kammar-rätten, hvartill komme att Registratorn hos Styrelsen, oaktadt
derom gjord underdånig framställning, icke erhållit tillstånd att med denna
tjenst förena annan befattning; samt, beträffande aflöningen för Kammarför vand ten,
att genom den nådiga Instruktionen för Styrelsen den 16 December 1859 en Bokhållarebefattning
hos Styrelsen indragits och en stor del af de till denna befattning
hörande göromål öfverflyttats på Kamrnarförvandten, hvilken tjensteman dessutom
erhållit ett nytt och vigtigt åliggande i upprättandet af Styrelsens bufvudböcker,
för hvilket ändamål ett särskildt årligt arfvode af 300 R:dr förut utgått.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit af Fångvårds-styrelsen i ämnet
anfördt, har Kongl. Maj:t nu ånyo föreslagit Rikets Ständer, att den årliga
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
3
aflöningen för Registrator!! och Kammarförvandten hos bemälda Styrelse måtte
med tillökning i hvardei’as nuvarande lönebelopp af 300 R:dr, bestämmas till 2,500
Ridr för hvardera; hvaremot de för Registratorn, Kammarförvandten och Förste
Revisorn uppförda personela arfvoden, tillsammans utgörande 900 R:dr, skulle
komma att upphöra.
Då, med hänseende till de i Statsråds-protokollet meddelade upplysningar,
den af Kongl. Maj:t ifrågasatta förändring uti aflöningsstaten för Registratorn och
Kammarförvandten i Fångvårds-styrelsen synes Utskottet vara med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, hemställer Utskottet,
a) att den af Kongl. Maj:t äskade löneförhöjning för bemälde
tjenstemän må beviljas;
I sammanhang hvarmed, och då Förste Revisorsbefattningen numera blifvit
med annan person besatt, Utskottet jemväl tillstyrker,
b) att de för ej mindre Registratorn och Kammarförvandten än
äfven Förste Revisorn å nu gällande Riksstat uppförda personela
arfvoden, tillsammans 900 R:dr, må från aflöningsstaten
uteslutas.
4:o. Med anledning af Fångvårds-styrelsens hos Kongl. Majit gjorda underdåniga
anmälan, att innehafvaren af predikantsbefattningen vid arbetsfängelset i
Göteborg icke vidare vore berättigad till förhöjd presterlig tjensteårsberäkning,
har Kongl. Majit föreslagit, att den för sådant fall i aflöningsstaten upptagna anmärkning
beträffande aflöningsbeloppet måtte derifrån utgå; och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
5:o. Då, jemlikt Kongl. Majits beslut den 22 November 1864, femte kronoarbetskompaniet
i Carlskrona dels redan blifvit dels under innevarande år är afsedt
att blifva förflyttadt till Carlsborg och fördelas på der förut befintliga kompanier
af kronoarbetskorpsen, hemställer Utskottet, i enlighet med Kongl. Majits
derom framställda förslag,
att det för befälet vid förstnämnda kompani i staten uppförda
aflöningsbelopp, tillhopa 3,187 Ridr 50 öre, måtte indragas.
6:o. Åt Chefen för tionde och elfte kronoarbetskompauierna, hvilka varit
förlagda i Waxholm, upptager nu gällande stat ett arfvode af 1,550 Ridr. Då
emellertid numera det tionde kompaniet, jemlikt Kongl. Majits beslut den 28 Juli
1863, blifvit förflyttadt till Carlsborg och arfvodet till kompanichefen derefter utgått
i likhet med hvad för kompanichefer i allmänhet är bestämdt, eller 1,350
Ridr, tillstyrker Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl. Majits derom gjorda
framställning,
att, i stället för det åt en kompanichef vid tionde och elfte
kompanierna uppförda arfvode af 1,550 Ridr, måtte upptagas
arfvode för en kompanichef vid tionde kompaniet med endast
1,350 Ridr, och således 200 Ridr indragas.
7:o. Af arfvodet till en predikant vid tionde och elfte kronoarbetskompanierna,
750 Ridr, har, efter hvad af det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokoll
inhemtas, sedan tionde kompaniet förflyttats till Carlsborg, endast
500 Ridr utgått för bestridande af religionsvården vid elfte kompaniet; och har
Kongl. Maj:t nu föreslagit, att nämnda arfvode helt och hållet måtte ur ordinarie
aflöningsstaten uteslutas, men att, enär fråga vore, huruvida jemväl sistnämnda
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 261
kompani skulle till annan arbetsstation förflyttas, och på förhand icke kunde bestämmas,
huru med bestridande af religionsvården dervid kunde lämpligast och
fördelaktigast blifva ordnadt, den i detta hänseende erforderliga kostnad måtte, i
likhet med hvad vid Disciplin-kompaniet egde rum, af förslagsanslaget för fångvården
efter Kongl. Maj:ts bestämmande utgå; hemställande Utskottet,
att Kongl. Maj:ts berörda nådiga framställning måtte af Rikets
Ständer bifallas.
8:0. Likaledes tillstyrker Utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
förslag, att, sedan kronohäktet i Sundsvall genom Kongl. Maj:ts beslut den 13
Januari 1863 blifvit indraget,
det till belopp af ‘250 R:dr i ordinarie aflöningsstaten upptagna
arfvode för en predikant vid samma häkte måtte ur
staten uteslutas.
9:o. Då vid elfte kronoarbetskompaniet endast en subaltern-ofticerare är i
staten upptagen, men, efter tionde kompaniets förflyttning, befälet vid förstnämnda
kompani måst ökas med ytterligare en subaltern-officerare, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att, för befälets vid elfte arbetskompaniet tillökning med en subalternofficerare,
arfvode till en sådan måtte i staten upptagas med 787 R:dr 50 öre;
och får Utskottet
till denna nådiga framställning tillstyrka Rikets Ständers
bifall.
10:o. Sedan nya kronohäkten blifvit til) begagnande upplåtna i Uddevalla
under år 1863 och i Haparanda under September månad 1865, har med anledning
deraf Kongl. Maj:t föreslagit, att, i likhet med hvad för nuvarande tid genom i
nåder fastställda stater vore bestämdt, för hvartdera af berörda häkten måtte i
ordinarie aflöningsstaten upptagas för en direktör såsom lön 1,300 R:dr och för
en predikant såsom arfvode 450 R:dr; och hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Haj:t i detta afseende föreslagit måtte vinna
Rikets Ständers bifall.
ll:o. Sedan Rikets sednast församlade Ständer uti underdånig skrifvelse
den 17 September 1863, i fråga om uppförande å ordinarie Riksstat af aflöningen
för en del vid fångvården anställda embets- och tjenstemän, yttrat sig
anse nödigt, för vinnande af en bestämd kännedom om aflöningarnes belopp, att
de förmåner af ved och ljus, boställsrum eller hyresersättning, planteringsland
och servismedel, som vissa af långvårdens embets- och tjenstemän samt betjente
tillkomme, bleive efter det penningevärde, hvartill de kunde uppskattas, i aflöningsstat
uppförde, hvarföre Rikets Ständer anhållit, att Kongl. Majit ville, efter
ärendets behöriga utredning, angående en sådan komplettering af ifrågavarande
aflöningsstat till Rikets näst sammanträdande Ständer göra nådig framställning,
så har, enligt hvad det den nådiga Propositionen bilagda Statsråds-protokollet
gifvet- vid handen, Pångvårds-styreisen, till följd af nådig befallning att med underdånigt
förslag i de sålunda af Rikets Ständer omförmälda hänseenden till
Kongl. Majit inkomma, med underdånig skrifvelse den 1 April nästlidet år insändt
dels instrumenten öfver verkställd uppskattning och värdering af ifrågavarande
löneförmåner, dels ock ett af Styrelsen uppgjordt, i åtskilliga delar från
nämnda värderingsinstrument skiljaktigt, förslag till dessa förmåners uppskattning,
dervid Styrelsen yttrat, bland annat, att en sådan åtgärd, som den ifrågasatta, att
nemligen i ordinarie aflöningsstat uppföra nämnda löneförmåner, syntes Styrelsen
hvarken lämplig eller med Kronans fördel öfverensstämmande, enär derigenom,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o '26.
5
hvad de väsendtligaste af dessa förmåner, nemligen boställsrum och planteringsland,
vidkomme, hinder skulle möta dels att efter sig företeende förhållanden
vidtaga lämpliga förändringar i afseende på boställslokalernas fördelning, dels ook
att, då behof deraf uppstode, för fångvårdens räkning använda den fängelserna
tillhöriga jord, som tjensteinnehafvarne för närvarande endast tillsvidare egde
disponera, hvarförutan, i fråga om längre tjenstledighet, svårigheter skulle uppstå
vid tillämpningen af gifna föreskrifter rörande afstående af en del utaf löneförmånerna;
i anseende hvartill Styrelsen i underdånighet afslyrkt den af Rikets
Ständer i detta hänseende ifrågasatta förändring; och har, vid underdånig anmälan
af detta ärende, Kongl. Maj:t, med afseende å de öfvervägande olägenheter, hvilka
sålunda syntes blifva en följd af bifall till Rikets Ständers härutinnan gjorda
framställning, funnit densamma icke böra till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda,
Utskottet, som, i följd af Kongl. Majus derom meddelade beslut, fått emottaga
Fångvårds-styrelsens ofvanberörda skrifvelse med bilagor och deraf inhemtat,
att, med undantag af boställslägenheterna, deraf tjenstemän vid fångvården nödvändigtvis
måste vara i åtnjutande, de ifrågavarande förmånerna i allmänhet icke
äro af någon synnerlig betydenhet, anser sig böra tillstyrka,
att frågan efter den pröfning, densamma hos Kongl. Maj:t
erhållit, må förklaras icke till någon vidare åtgärd föranleda.
I händelse af bifall till hvad Utskottet under mom. 3—10 härofvan hemställt,
skulle i det bestämda fångvårdsanslaget uppstå en minskning af 400 R:dr,
hvarigenom detsamma, nu uppgående till 183,627 R:dr 50 öre, komme att utgöra
183,227 R:dr 50 öre.
12:o. Nytt anslag till personer, menigheter eller allmänna inrättningar för
deni genom nya Strafflagens införande frångångna bötesandelar.
Uti underdånig skrifvelse den 21 Oktober 1863 hade Rikets då församlade
Ständer, — med tillkännagifvande, det Rikets Ständer beslutat, att såsom ersättning
för de förluster, som till följd af strafflagens innehåll, att deri stadgade
böter böra Kronan tillfalla, kunde drabba personer, menigheter eller allmänna inrättningar,
finge af inflytande bötesmedel från och med det år den nya strafflagen
trädde i verksamhet tillsvidare dem tilläggas ett belopp, motsvarande hvad de,
efter medelberäkning för sednaste fem år, ditintills årligen uppburit, — tillika
anhållit, att Kongl. Maj-.t i Proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer
måtte framlägga förslag till ersättning åt vederbörande för den förlust, som genom
de i strafflagen stadgade böters indragande till Kronan dem tillskyndades.
Enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, har Kongl. Stats-kontoret,
som medelst nådig remiss blifvit anbefaldt att inkomma med underdånigt yttrande
och förslag angående lämpligaste sättet att åt hvad Rikets Ständer sålunda beslutat
bereda verkställighet, uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört, bland annat:
att en så fullständig utredning, som för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet
vore af nöden, af flera skäl ej kunde för närvarande åstadkommas. Dit hörde
nemligen att undersöka, huruvida i afseende å sådana bötesandelar, som hittills
tillkommit vissa tjenstemän, rättigheten till ersättning för förlusten deraf kunde
anses vara fästad vid tjenstebefattningen eller böra med innehafvarens tjenstetid
upphöra; huruvida vederbörande kommuners enahanda rätt kunde vara af beskaffenhet,
att dylik ersättning borde dem för obegränsad tid tilläggas, oafsedt de
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
tillgångar för deras behofs fyllande, som genom kommunalförfattningarne blifvit
dem beredda; huruvida vissa allmanna inrättningar, med slik rätt till bötesandelar
och i fortfarande behof deraf, kunde erhålla sin ersättning i mera lämplig form;
huruvida särskilda af Staten ingångna förbindelser förefunnes, som i nämnda hänseende
medförde en ovilkorlig ersättningsskyldighet för ali framtid o. s. v.; att för
åvägabringande af en sådan utredning erforderliga upplysningar saknades i tillgängliga
räkenskapeij och handlingar, af hvilka icke med säkerhet ens kunde inhemtas,
huru stor del af böterna ådömts på grund af lagrum och särskilda författningar,
hvilka genom den nya strafflagen blifvit upphäfda eller huru stor
del deraf fortfarande utginge, oberoende af den nya lagförändringen; samt att
ännu mindre upplysning deraf kunde vinnas rörande de öfriga omständigheter,
hvilka måste tagas i betraktande vid uppgörande af ett fullständigt förslag till
reglering af ifrågavarande förhållande; och hade i följd deraf Stats-kontoret hemställt,
att alla de, vare sig tjenstemän, menigheter eller allmänna inrättningar,
hvilka ansåge sig ega grundade anspråk på ifrågavarande slags ersättning, måtte
genom nådig kungörelse föreläggas att, vid lämpligt äfventyr, med företeende
af angifna handlingar, sig dertill anmäla; hvarförutan Stats-kontoret, som ansett
det icke vara lämpligt att å en inkomsttitel utgifter blefve anordnade, hemställt,
att Kongl. Maj:t mätte i nåder täckas hos Rikets Ständer göra framställning
derom, att ifrågavarande ersättningar måtte för instundande statsregleringsperiod
utgå af ett särskildt derför bestämdt förslagsanslag, hvilket Stats-kontoret, enligt
angifven beräkningsgrund, ansett böra upptagas till 250,000 R:dr R:mt.
Sedermera har Kongl. Majrt genom nådig Kungörelse den 29 sistlidne
Augusti förordnat, att alla de, vare sig menigheter, allmänna inrättningar, tjenstemän
eller andra personer, hvilka ansåge sig ega grundade anspråk på ersättning
i ifrågavarande hänseende, borde före den 1 Mars 1866 till utbekommande af sådan
ersättning anmäla sig hos Kongl. Majrts Befallningshafvande eller Öfverståtbållare-embetet
samt dervid med behöriga handlingar styrka hvad de under
de sistförflutna fern åren 1860—1861 åtnjutit i andelar af ifrågavarande slags
böter, äfvensom, derest rättigheten att uppbära andelar af böter grundade sig å
annat än allmän lag och författning eller kunde vara någon inrättning eller menighet
för all framtid tillförsäkrad, sådant behörigen ådagalägga, hvarefter, och
sedan handlingarne blifvit i vederbörlig ordning granskade, Kongl. Majrt ville i
anledning af de väckta anspråken vidare besluta; och har Kongl. Majrt, under
åberopande af hvad sålunda förekommit, nu föreslagit, dels att tillsvidare jemväl
under nästa statsregleringsperiod måtte, enligt de af Rikets Ständer vid sistförflutna
riksdag bestämda grunder, få till vederbörande utbetalas de belopp, hvilka
vid den pröfning af väckta ersättningsanspråk, som Kongl. Majrt antingen sjelf
företoge eller åt annan myndighet uppdroge, blefve godkända, och dels att Rikets
Ständer måtte för sådant ändamål för nästa statsregleringsperiod anvisa ett särskildt
förslagsanslag å 250,000 Rrdr, att utgå underrubrik: ersättning till personer,
menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens införande
frångångna bötesandelar.
Enär den för ärendets slutliga pröfning nödiga utredning ännu icke blifvit
verkställd samt då Utskottet, lika med Kongl, Majrt, finner olämpligt, att ifrågavarande
utgifter skulle å en inkomsttitel anvisas, får, jemte tillkännagifvande att
vid statsinkomsternas beräkning titeln “Bötesmedel*' blifvit föreslagen att ökas
med ofvanberörda belopp 250,000 Rrdr, Utskottet tillstyrka.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
7
att Rikets Ständer måtte, med bifall till hvad Kongl. Maj:t'
i detta ämne föreslagit, för nästa statsregleringsperiod anvisa
å Andra Hufvudtiteln ett förslagsanslag å 250,000 Riksdaler,
under rubrik: ersättning till personer, menigheter eller allmänna
inrättningar för dem genom nya strafflagens införande frångångna
bötesandelar.
13:o. Beträffande öfriga anslag under denna Hufvudtitel, deruti förändring
icke blifvit ifrågasatt, hemställer TJtskottet,
att dessa anslag måtte bestämmas till enahanda belopp, som
vid sistlidna riksdag, på sätt hosföljande tabell (Litt. A.) närmare
utvisar.
Uppgående, enligt Utskottets nu afgifna förslag, summan af Andra Hufvudtitelns
anslag till 2,434,950 Riksdaler eller 249,050 Riksdaler utöfver hvad nu
gällande Riksstat upptager.
För tillfälliga behof under denna Hufvudtitel hafva framställningar skett i
nedannämnda hänseenden:
14:o. Till uppförande af en ny arkivbyggnad för Göta Hofrätt och ombyggande
af den Hofrättshuset omgifvande kaj, har Kongl. Maj:t äskat, att af Rikets Ständer
måtte anvisas, att under år 1867 utgå, 40,000 Riksdaler, utgörande omkring
tvåtredjedelar af den för dessa byggnadsföretag beräknade kostnadssumma.
I afseende härå meddelas i förut åberopade Statsråds-protokoll, hurusom
uti underdånig skrifvelse den 31 Maj nästlidet år Göta Hofrätt, med förmälan,
att det förfallna skick, hvari dess arkivbyggnad länge befunnits, och det otillräckliga
utrymme densamma erbjöde, — hvilka omständigheter redan åren 1852 och
1855 föranlåtit Hofrätten att i underdånighet framställa behofvet af en ny arkivbyggnads
uppförande, — numera gjorde detta behof oafvislig!, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om
anslag till uppförande af en ny arkiv byggnad af sten å Hofrättshusets tomt, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med af Hofrätten insända förslagsritningar; varande
kostnaden för ifrågavarande byggnad, enligt jemväl insändt förslag, beräknad
till 52,642 Riksdaler 60 öre; och hade Hofrätten till ådagaläggande af behofvet
utaf en ny arkivbyggnad vidare åberopat, hurusom af protokollet öfver en den
5 sistlidne Maj å nu befintliga arkivbyggnad hållen besigtning inhemtades, att
byggnaden, som är af trä och således icke lemnade behöfligt skydd emot eldfara,
under tidernas lopp så förfallit, att den icke vidare kunde iståndsättas, och att
den fuktighet, hvaraf huset, egentligen till följd af en från början felaktig grundläggning,
besvärades, på ett betänkligt sätt hotade de der förvarade vigtiga handlingar
med förstöring. Sedan samtliga rummen i nedra våningen af egentliga
Hofrättshuset, hvilka från början användts till arkiv, tid efter annan måst inredas
till sessionsrum och kontor för vissa af Hofrättens tjenstemän, och de der tillförene
befintliga handlingar derföre måst inflyttas i arkivbyggnaden, vore ock utrymmet
derstädes så upptaget, att, fastän en mängd äldre handlingar, till följd af
Kongl. Maj:ts beslut den 12 Oktober 1860, blifvit från arkivet afskiljda och förstörda,
plats saknades för de öfrigas behöriga ordnande, och så väl af denna an
-
8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
ledning, som derföre att huset icke förmådde bära större tyngd, än den af de
handlingar, sorn der redan funnos, hade det blifvit nödvändigt att annorstädes
bereda rum för underdomstolarnes renoverade domböcker och protokoll för de
sednare åren. Något annat förvaringsställe för dem hade dock icke varit att
tillgå, än vinden öfver Hofrättshuset, men densammas fortsatta begagnande till
arkivrum inverkade menligt på beståndet af detta hus och försvårade i hög grad
alla anordningar till husets skyddande, i fall en eldsvåda skulle yppas i dess
närhet; och hade Hofrätten vid förenämnda förslagsritningars och kostnadsförslags
upprättande låtit uppgöra dessa för en fritt liggande byggnad, hvilken skulle
komma att rymma nära tre gånger så mycket handlingar, som den nuvarande, —
ett utrymme, som Hofrätten antog vara tillräckligt ej blott för alla nu befintliga,
till arkivet hörande handlingar, utan äfven för en längre framtids behof.
Öfverintendents-embetet, som redan uti underdåniga utlåtanden den 27
September 1853 och den 30 September 1856 vitsordat behofvet af ifrågavarande
byggnad, hade jemväl i nu infordradt yttrande förordat Hofrättens framställning,
såsom särdeles förtjent af bifall; hvarjemte Öfverintendents-embetet, som emot
kostnadsförslagets slutsumma ej funnit skäl till anmärkning, i sammanhang med
berörda fråga fästat Kongl. Majus uppmärksamhet derå, att, ehuru kajen omkring
Hofrättshusets tomt, hvarå ifrågavarande arkiv vore afsedt att uppföras, redan
sedan flera år tillbaka varit af vederbörande syneförrättare utdömd, hade likväl
den för en ny kajbyggnad beräknade kostnadssumma af 11,510 Riksdaler, i anseende
till bristande tillgång, städse måst af embetet uppföras i tredje klassen af
de till Kongl. Maj:ts pröfning insända generalförslag öfver de årligen behöfliga
reparationerna å Kronans hus och byggnader i landsorterna; vid hvilket förhållande
och då, i anseende till så väl kajens förfallna skick som jordmånens lösa
och sumpiga beskaffenhet å den till Hofrättshuset hörande tomt, arkivbyggnaden
ej lämpligen borde verkställas utan i sammanhang med kajens ombyggande, genom
hvilken åtgärd den största möjliga besparing i kostnaderna tillika komrne
att vinnas, Ofverintendents-embetet ansett sig böra i underdånighet hemställa, att
Kongl. Maj:t, derest Hofrättens framställning vunne nådigt bifall, täcktes hos
Rikets Ständer jemväl anmäla behofvet af ett anslag å 11,510 Riksdaler till be
rörda
kajs ombyggande.
Efter tagen kännedom af de till ärendet hörande handlingar, har Utskottet,
då, vid de af Hofrätten anförda och af Öfverintendents-embetet vitsordade förhållanden,
uppförandet af en ny byggnad, afsedd för de till Hofrätts-arkivet hörande
handlingars ändamålsenliga förvarande, ej längre synes kunna uppskjutas,
utan att dermed väsendtlig skada för dessa vigtiga handlingar äfventyras, samt
med afseende å hvad Ofverintendents-embetet andragit derom, att arkivbyggnadens
uppförande ej lämpligen bör verkställas utan i sammanhang med det jemväl
nödigt ansedda ombyggandet af den Hofrättshusets tomt omgifvande kaj, hvartill
det för sådana arbeten eljest afsedda statsanslag ej utan hinder för andra angelägna
reparationsåtgärder lemnar tillgång, funnit sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, måtte, till uppförande af en ny arkivbyggnad
för Göta Hofrätt och ombyggande af den Hofrättshusets
tomt omgifvande kaj, å Riksgälds-kontoret anvisa, att
under år 1867 utgå, ett belopp af 40,000 Riksdaler, utgörande
omkring två tredjedelar af den för dessa byggnadsföretag
beräknade kostnadssumma.
15:o.
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 26.
9
15:o. Angående det behof af nya cellfängelsebyggnader, som nu vore för
handen, har Fångvårds-styrelsen, enligt hvad af Statsråds-protokollet inhemtas, uti
underdånig skrifvelse den 16 Juni nästlidet år anfört, bland annat: att, som, i
följd af de under sednare tiden vidtagna förändringar i brottmåls-lagstiftningen,
cellfängelserna numera i betydlig mån begagnades såsom straff-fängelser, samt
jemväl antalet af sådana straff-fångar, som skulle hållas i cellfängelse, mycket
ökats, så att på vissa orter svårighet uppstått att för dessa fångar bereda utrymme
och ofta ej kunnat afhjelpas på annat sätt, än att försända fångarne till
fängelser utom fångarnes hemorter, äfven på långt afstånd från dessa, Fångvårdsstyrelsen
ansåge ytterligare cellfängelsebyggnader på en del ställen vara erforderliga.
Behofvet af ytterligare utrymme för cellfångar hade isynnerhet gjort sig
gällande vid kronohäktet på Långholmen. Fastän de ransakningsfångar, för hvilka
detta häkte varit afsedt, under sednare tiden förvarats i Stockholms stads ransakningsfängelse,
hade Fångvårds-styrelsen flera gånger, under år 1864 ej mindre än
vid fem särskilda tillfällen, nödgats för brist på utrymme från berörda kronohäkte
förflytta straff-fångar till andra cellfängelser, der utrymme dock stundom
endast med svårighet funnits att tillgå. Dessutom förekomme i fråga om detta
häkte en annan ganska vigtig omständighet, som gjorde utvidgning deraf behöflig.
Genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857, angående straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum, vore en väsendtligen olika fängelsedisciplin
fastställd för fångar, dömda till straffarbete och till fängelsestraff. Sålunda hade
fångar, dömda till sistnämnda lindrigare straffart, laglig rätt att i fängelset åtnjuta
en vida lindrigare behandling än straffarbetsfångar. Dit hörde, bland annat, förmånen
att bebo s. k. fönsterccll (enrum med stort fönster) och att inom eller
utom häktet, under vederbörlig uppsigt, vistas tillsammans med andra till enahanda
straff dömda fångar. Dessa förmåner kunde endast i viss mån beredas vid
kronohäktet på Långholmen, som egde blott ett par celler, försedda med stort fönster
samt hade en trång fånggård och saknade lämpligt ställe för fångarnes vistande
utom häktet. Styrelsen ansåge fördenskull behöfligt, att en sådan tillbyggnad
vid detta häkte verkställdes, hvarigenom icke blott ökadt antal celler erhölles,
utan ock nyssnämnda brister afhjelptes samt tillfälle yppades att bereda tjenligare
lokaler för fängelsets ekonomi äfvensom bostäder inom häktet för dess vaktbetjening.
Äfven i de norra orterna hade inom fängelserna brist på utrymme ofta
visat sig och föranledt försändningar af straff-fångar till cellfängelser i andra
orter, och bland städerna i de norra länen vore det företrädesvis Sundsvall, hvarest
ett nytt kronocellfängelse vore af behofvet påkalladt. Dels hade, efter den på
sednare åren yppade tillvext i antalet af sådana straff-fångar, som borde i cellfängelse
undergå sitt straff, länsfängelset i Hernösand visat sig vara för länets
behof otillräckligt, och dels förekomme, i afseende på Sundsvall särskildt, att,
enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkännagifvit, brott och förseelser
derstädes och i trakten deromkring mera än i andra orter af länet föröfvades.
För de nya fängelsebyggnader, hvilka Styrelsen sålunda ansåg icke kunna
utan olägenhet uppskjutas och som förslagsvis blifvit beräknade att utgöras vid
kronohäktet på Långholmen af sådan tillbyggnad, att 24 nya celler jemte ekonomilokaler
erhölles, samt i Sundsvall utaf fängelse med 34 celler och ekonomi-byggnad,
Bih. till R. St. Prof.. 1865 8f 1866. 4 Sami. 1 A/d. 10 Haft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 26.
skulle, enligt en i Styrelsens byggnadskontor summariskt uppgjord kalkyl, kostnaden
komma att uppgå till följande belopp, nemligen:
för tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen R:dr 65,000: —
„ fängelsebyggnaden i Sundsvall
„ 85,000: —
I fråga om beredande af tillgångar för bestridande af dessa byggnadskostnader
har Styrelsen anmält, bland annat:
att af det vid 1810—1841 årens riksdag beviljade anslag till
stadsfängelsers uppförande vore i Riksgälds-kontoret in
nestående
en odisponerad behållning af  R:i
att hos Styrelsen funnes att tillgå uppkomna besparingar å
anvisade byggnadsmedel:
af anslaget till uppförande af länsfängelset' R:dr 6,800: 01.
„ „ „ häradsfängelser . „ 1,537: 23.
„ „ „ stadsfängelser . . „ 1,930: 16.
att, enligt Kongl. Brefvet den 23 Februari 1858, Norrtelje
stad och angränsande härader under loppet af 12 år, räknadt
från och med 1859, skulle såsom bidrag till uppförande
af fängelse- och tingshusbyggnad i nämnda stad
erlägga omkring 458 R:dr årligen, om dispositionen af
hvilket bidrag Styrelsen, enligt samma nådiga Bref, hade
att efter nämnda tids förlopp hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning. Vid 1864 års utgång hade af
detta bidrag influtit  „
och att, jemlikt Kongl. Brefvet den 18 Augusti 1859, Norrköpings
stad jemte åtskilliga kx-ingliggande härader skulle
såsom bidrag till uppförande af ett kronocellfängelse i
nämnda stad erlägga ett sammanräknadt belopp af omkring
17,988 R:dr 18 öre, hvaraf den på staden belöpande
andel, 9,000 R:dr, blifvit för byggnaden använd, hvaremot
häradernes andel borde reserveras intill dess Kongl. Maj:t
på skeende underdånig framställning annorlunda förordnade.
Af denna andel hade vid slutet af 1864 influtit . . „
Summa R:dr 53,394: 13.
hvartill komme hvad intill slutet af nästa statsregleringsperiod ytterligare af omförmälda
byggnadsbidrag inflöte. Och ansåge Styrelsen dessa tillgångar kunna
för de ifrågasatta byggnadsföretagen användas.
Sedermera hade uti underdånig skrifvelse den 21 Juli nästlidet år Fångvårds-styrelsen
meddelat, hurusom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs
län rörande behofvet af ett kronocellfängelse i Hudiksvall anfört, att länscellfängelset
i Gefle visat sig vara alldeles otillräckligt för länets alla fångar, hvarföre
detsammas utvidgande eller ett nytt cellfängelses uppförande inom länet vore af
behofvet högt påkalladt, samt att med afseende så väl å länscellfängelsets läge i
yttersta södra delen af det vidsträckta länet, som å den omständigheten, att flertalet
af derstädes förvarade fångar införpassades från Norra och Vestra Helsinglands
domsagor, uppförandet af ett nytt cellfängelse i länets norra del uppenbarligen
vore att föredraga framför länsfängelsets utvidgande; i anledning hvaraf Fångvårds-styrelsen
yttrat, att ehuru Styrelsen fortfarande ansåge ett nytt kronohäkte
i Gefleborgs län icke vara oundgängligt, enär länsfängelset i Falun, dit fångfors
-
r 35,475: 02.
10,267: 40.
2,807: 99.
4,843: 72.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
11
lingen från Gefle skedde på jernväg, åtminstone merendels kunde mottaga de fångar,
för hvilka utrymme saknades i Gefle länscellfängelse, Styrelsen dock vitsordade,
att betydande fördelar skulle genom uppförandet af ett kronohäkte i Hudiksvall
vinnas, såsom exempel hvarpå Styrelsen anfört, bland annat, att dymedelst
kunde undvikas den olägenhet, som förut någon gång inträffat, att utrymmet
i länsfängelserna i Gefle och Falun blefve för hårdt anlitadt, ett förhållande, som
föranledt dertill, att Styrelsen måst från Gefle länsfängelse förflytta fångar till
annat på långt afstånd beläget fängelse; Och hade Fångvårds-styrelsen på grund
häraf hemställt, att Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska nödiga medel för
uppförandet af ett kronohäkte i Hudiksvall, dertill, om det föreslagna fängelset i
Sundsvall komme till stånd, erfordrades ett statsanslag af 60,000 Riksdaler.
Kongl. Maj:t, som vid föredragning häraf funnit tillbyggnad vid kronohäktet
på Långholmen företrädesvis erforderlig, men ansett, att, derest i endera
af de båda städerna Sundsvall och Hudiksvall kronohäkte blefve uppfördt, det
härutinnan för närvarande mest angelägna behofvet kunde, jemväl med afseende
på dessa städers från hvarandra ej synnerligen stora afstånd, anses uppfyldt, har,
då frågan om valet mellan dessa begge ställen, oaktadt det obetingade företräde
Fångvårds-styrelsen dervid lemnat åt Sundsvall, vid öfvervägande af hvad jemväl
beträffande Hudiksvall förekommit och med afseende å den nära belägenheten
mellan Sundsvall och Hernösand, der cellfängelse redan funnes, syntes före dess
afgörande böra göras till föremål för ytterligare utredning, nu föreslagit, att för
verkställande af den ifrågasatta tillbyggnaden vid kronohäktet å Långholmen och
för ett nytt kronohäktes uppförande i någon af städerna Sundsvall eller Hudiksvall,
måtte ej mindre få anvisas de uti Statsråds-protokollet omförmälda besparade
medel, i den mån dessa blifva tillgängliga, än ock anvisas, att under år 1867 utgå,
ett belopp af 70,000 Riksdaler.
Då ransakningar med häktade personer, i den mån sådant lämpligen kan
ske, numera hållas på läns- och kronocellfängelserna, hvarigenom behofvet af särskilda
cellfängelser för häradernas och städernas ransakningsfångar blifvit minskadt,
torde något hinder för användande till byggnadsföretag af ifrågavarande
beskaffenhet utaf ofvanomförmälda från de särskilda extra statsanslagen för uppförande
af läns-, härads- och stadsfängelser härflytande besparingar icke föreflnnas;
Och får vid sådant förhållande samt på grund af hvad rörande nödvändigheten af
tillbyggnad vid kronohäktet å Långholmen här ofvan blifvit anfördt, Utskottet
tillstyrka,
a) att för verkställande af den ifrågasatta tillbyggnaden vid
kronohäktet å Långholmen måtte ej mindre få användas berörda
besparade medel, i den mån de blifva tillgängliga, än
ook anvisas, att under år 1867 utgå, ett belopp af 12,000 R:dr;
hvaremot och då uppförande af ett kronohäkte i någon af städerna Sundsvall
eller Hudiksvall beror på ytterligare pröfning och således icke torde vara så
angeläget, att dermed icke kan någon tid anstå, Utskottet, med afseende å statsverkets
för flera angelägna behof anlitade tillgångar, funnit sig böra hemställa,
b) att Kongl. Maj:ts framställning i denna del icke för det närvarande
må af Rikets Ständer bifallas.
Stockholm den 15 Januari 1866,
12
Stais-Utskottets Utlåtande N:o 26.
Reservationer:
omot 15:de punkten mom. b. (ang. anslag för ett kronohäkte i Sundsvall eller Hudiksvall)
af
Herr Staaff: “Då det icke är fråga om behöfligheten af ett ytterligare
kronohäkte i de norra orterna, vare sig i Sundsvall eller Hudiksvall, som är på
vidare pröfning beroende, utan endast frågan om på hvilketdera stället häkte först
bör uppföras, samt behöfligheten af häkte på beggedera ställena, och sålunda än
mera på ettdera, är af Kongl. Majt erkänd och utom allt tvifvel, så och då äfven
bland sådana anläggningar, för hvilka Statens tillgångar tagas i anspråk, cellfängelser
äro i moraliskt hänseende en bland de vigtigaste och dessutom af beskaffenhet
att genom deraf härledd minskning i fångtransporter återgälda uppoffringen,
torde jag desto heldre kunna uttala den öfvertygelse, att det begärda anslaget bort
beviljas, som den omständighet, att Regeringen skulle ega bestämma platsen för
anläggningen nu, ej mera än förr, torde ändra anslagets egenskap af befogadt. Allt
hitintills har det nemligen fått bero af Regeringen, att inom omfånget af anvisade
belopp förordna om byggande af stads- och härads-kronoluikten å ställen, der Regeringen
ansåg dem nödiga, utan att Ständerna vid sådana anslag fästat det vilkor,
att Ständerna skulle besluta om platsen. Att i närvarande fall, der endast af den
anledning att de disponibla medlen blifvit* använda och nytt anslag sålunda erforderligt,
framställning till Ständerna gjorts behöflig, Regeringen, såsom stöd för
det begärda anslaget uppgifvit tvänne ställen, der häkte erfordrades, i stället för
ett, lärer sålunda öka, men icke minska anslagets befogenhet.
På grund af det anförda hemställer jag att Rikets Ständer ville i sammanhang
med det för Långholmens kronohäktes utvidgning beviljade anslag, anvisa
ett ytterligare belopp af 58,000 R:dr, att under år 1867 utgå för uppförande af
nytt kronohäkte i någondera af städerna Hudiksvall eller Sundsvall.14
Häri instämde Herrar von Francken och Berggren.
af Herr Fåhreeus.
Stats-Utskottet? Utlåtande N:o 21.
13
i:o 27.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1866, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Tredje Hufvudtitel.
(U. A.)
För Tredje Hufvudtiteln, innefattande anslagen till UtriJces-departementet,
äro i nu gällande Riksstat uppförda tillsammans 479,200 R:dr; ock har Kongl.
Majit, i likhet med hvad vid sednaste tre riksmöten blifvit äskadt och af Rikets
Ständer beviljadt, i nåder föreslagit, dels att enahanda årsanslag af tillsammans
479,200 R:dr Rimt, motsvarande ungefärligen ffidelar af hela det anslag, som till
detta departement från de Förenade Rikena utgått, måtte jemväl fortfarande från
Svenska statsverket till Utrikes-departementet mot nu gällande redovisningsskyldighet
utgå, dels ock att af detta belopp anslagen till Ministerstaten samt till
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter fortfarande må, utan hinder af fördelningen
i dessa utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år, användas till att
fylla möjligen uppkommande brist å någon af dessa titlar.
I afseende å redovisningen af det under denna Hufvudtitel utgående belopp,
biföllo Rikets sednast församlade Ständer, i enlighet med Kongl. Majits derom
gjorda framställning, att de i Utrikes-departementets räkenskaper uppförda expektanslöner,
godtgörelser för tillfälliga uppdrag, rese- och kurirkostnader samt beskickningarnas
extra utgifter må på det sätt redovisas, att behöriga qvittenser af
de personer, hvilka från Utrikes-departementets kameralafdelning emottagit medel
för berörda ändamål, anses vara såsom verifikationer tillfyllestgörande; hvarförutan
Rikets Ständer medgåfvo, att af de under Utrikes-departementet ställda medel
årligen till hemliga utgifter, emot redovisning endast inför Kongl. Maj:t, finge användas
en summa af högst 34,000 R:dr, hvaraf, enligt den antagna proportionsgrunden,
24,000 R:dr skulle utgöra Sveriges bidrag till dessa utgifter; och anser
Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Ständer bifalla hvad Kongl. Majit nu i förevarande
afseende äskat.
Stockholm den 15 Januari 1866.
14
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
Litt. A.
Tabell öfver Riks-statens
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
Summa
Riksmynt.
K: dr.
öre
R:dr.
öre
R:dr.
öre
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
193,989
52
2,201
89
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
196,191
41
188,771
88,237
12,555
1,303,627
85
22
50
50
3,494
207
25
75
192,266
88,444
12,555
1,303,627
10
97
50
50
Tpt
2,099,481
59
5,903
89
2,105,385
48
Justitie
Departements-chefen,
Justitie-Statsministeru . . . .
Justi tie-Stats-Expeditionen
Högsta Domstolen
Justitie-Kanslers-Expeditionen
. .
Justitie-Revisions-Expeditionen
Svea Hof-Rätt, med derunder lydande JustitiePenningar:
Nuvarande
beloppet
Tillkommer:
Ersättning åt innehafvaren af häradshöfBotkyrka
socken och Svartlösa härad för
expropriation till Westra Stambanan
Indelta Räntor (Justitie-Statens) upptagas oförGöta
Hof-Rätt, med derunder lydande JustitieHof-Rätten
öfver Skåne och Blekinge, mod der
Krigs-Hof-Rätten
Fångars vård och underhåll.
Bestämda anslaget.
Nuvarande beloppet
Tillkommer:
Förhöjning i lönerna för Fångvårds-stystrator
och Kammarförvandt ä 300 R:dr
Arfvode till en Subaltern-Officerare vid
ll:te kronoarbets-kompaniet
Löner åt Direktörerna vid krono-cellfängelserna
i Uddevalla och Haparanda
å 1,300 R:dr
Arfvoden till Predikanter vid samma
häkten å 450 R:dr
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
15
Andra Hufvndtitel.
Förslag till blifvande Riks-stat:
Departementet.
Penningar.
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
Summa
Riksmynt.
K: dr.
öre
R:dr.
öre
R:dr.
öre
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
15,000
23,200
129,600
16,400
128,100
Stat:
193,989: 52
dinge-bostället Lindhof i
den samma boställe genom
frångängna jord  50: — 194,039: 52.
ändrade  2,201: 89.
194,039
52
2,201
89
196,241
41
Stat
under lydande Justitie-Stat
188,771
88,237
12,555
85
22
50
3,494
207
25
75
192,266
88,444
12,555
10
97
50
183,627: 50.
relsens Regi-  600: —
787: 50.
2,600: —
900: - 4,887: 50. 188t515: _
Transport 188,515: —
795,904
9
5,903(89
801,807
98
16
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.
Tpt
1864 års Riks-stat anslår:
Penningar.
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
Summa
Riksmynt.
R:dr.
2,099,481
13,500
10,000
23,914
12,000
16,000
R:dr.
59
52
4,500j
-
R:dr.
5,903 89 2,105,385
S:a 2,179,396111 5,903 89
13,500
10,000
23,914
12,000
16,000
48
52
4,500
2,185,300!-
Afgår:
Personela arfvoden till Fångvårds-stystrator,
Kammarförvandt och förste Ref
Arfvoden till befälet vid 5:te kronoarbetsk
Nedsättning i arfvodet. till en Kompani!-  Arfvodet till en Predikant vid 10:de oell
arbets-kompanierna !•
Arfvodet till en Predikant vid Sundshäkte
•
Förslagsanslaget upptages oförändradt . . . . •
Yård och underhåll af Läns- och Krono-häkten,
Medico-legala besigtningar, Förslags-anslag . . . •
Skrifmaterialier och Expenser, Ved, m. m., FörRese-
och Traktaments-penningar, Förslags-anslag
Ersättning åt domare, vittnen och parter, Förslags
Ersättning till personer, menigheter eller allmänm
förande frångångna bötesandelar, Förslags-anslag
Extra utgifter, Reservations-anslag
Anm. Tillökningen å Hufvnd-titeln
Extra Statsf
Godtgörelse i följd af exproprierad jord från bo
Till uppförande af en ny arkiv-byggnad för Gött
tomt omgifvande kaj; för år 1867
För tillbyggnad vid kronohäktet på Långholmen;
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26. 17
Förslag till blifvande Riks-stat:
Penningar.
Indelta
Räntor, enligt
markegång
på förslag.
Summa
Riksmynt.
K: dr.
öre
R:dr.
öre
R:dr.
öre
Transport 188,515: —
795,904
9
5,90389
801,807
98
relsens Regi-  visor å 300 R:dr 900: —
kompaniet 3,187: 50.
chef .... 200: —
ll:te krono-
750: —
valls krono-
250: — 5,287: 50. 183.227: 50.
. . 1,120,000; —
1,303,227
13,500
50
1,303,227
13,500
50
10,000
—
—
10,000
—
23,914
52
—
23,914
52
'12,000
—
—
12,000
—
16,000
—
—
16,000
—
inrättningar för dem genom nya Strafflagens in-
250,000
_
250,000
4,500
1
—
4,500
—
Summa
2,429,046,11
5,903| 8 9
'2,434,950
blifver således 249,650 R:dr.
reglcrings-auslag.
stället Lindhof i Botkyrka socken
Hof-rätt och ombyggande af den Hof-rätts-huset.s
Riksmynt.
R:dr. öre
133 33
40,0001—
12,0001 —
Summa 52,133 33
Bih. till TI- St. Prot. 1665 £ 1866. 4 Sami. 1 Afd 10 Haft..
3
18
Hör till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 27.
Litt. B.
Tabell öfver Riks-stateiis Tredje Hufviidtitel.
1864 års
Riks-stat an-  slår.
Förslag till
blifvande
Riks-stat.
R:dr.
öre
lltrikes-Departeiuentet.
R:dr.
öre
•24,000
—
Departements-chefen, Statsministern för Utrikes
Ärendena
24,000
—
25,500
—
Departementets Expedition
25,500
—
359,700
70,000
Minister-staten
359,700
70,000
Skrifmaterialier och Expenser samt Extra Utgifter
S:a
479,200
-
Summa
479,200
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866.
Stats-Utslcottets Utlåtande M 28.
1
N:o 2H.
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 Jan. 1866, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, angående ändring i vissa
delar af Instruktionen för Rikets Ständers Revisorer af
Statsverket.
(I. A.)
Härom äro tvänne motioner väckta, den ena inom Borgare-Ståndet af Herr C. E.
Ljungberg (N:o 99) och den andra inom Bonde-Ståndet af Riksdagsfullinägtigen P. O.
Hörnfeldt (N:o 236). Uti den förra af dessa motioner anföres hufvudsakligen, hurusom
statsrevisionen, om den hädanefter, såsom hittills, skulle utgöra en kontroll öfver administrationen
och en garanti mot missbruk och godtycke från de magtegandes sida, syntes
böra frigöras från de, enligt motionärens tanke, onödiga hinder och omvägar, som nu
förlamade dess verksamhet, och att vissa i den nu gällande instruktionen för Revisorerne
saknade bestämmelser borde, till förtydligande af deras uppdrag, uti instruktionen inläggas.
Bland de brister motionären, vid deltagande i tvänne statsrevisioner, bemärkt,
ville han anmärka, att ehuru Kongl. Majit uti nådigt Cirkulär till de förvaltande verken
af den 14 Augusti 1841 förklarat Sig vilja vid början af hvarje revision till Revisorerne
öfverlemna de från de förvaltande verken infordrade underdåniga berättelser, blefve
detta stadgande, jemfördt med föreskriften uti den för Revisorerne gällande instruktion
att dessa borde tillse att, bland annat, berörda handlingar dem i behörig ordning till—
handahölles, så tolkadt, att Revisorerne sjelfva nödgades begära desamma, och de finge
således för hvarje år börja sina förrättningar med att hos Justitie-Statsministern anhålla
att räkenskaper och handlingar, hvilka kunde och borde utan all tidsutdrägt och
omgång dem tillhandahållas, måtte blifva dem meddelade. När dessa handlingar sedermera
konnne Revisorerne tillhanda, visade sig att vederbörande i allmänhet endast inlemnat
räkenskaperne, men de berättelser, som till Kongl. Maj:t skulle afgifvas, saknades.
I samma män statsrevisionen bemödade sig att egna den korta tid, som för dess
Eili. till 11. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
o
Stats-Utsleottets Utlåtande M 28.
arbeten vore anslagen, företrädesvis till granskning af förvaltningen, vore det emellertid
af synnerlig vigt att de af embetsverken i detta afseende afgifna berättelser blefve Revisorerne
delgifna, och det uppehåll, sora nu förorsakades deraf, att Revisorerne nödgades
antingen genom Justitie-Statsministern eller på enskild väg söka anskaffa dessa berättelser,
borde undvikas, hvarföre motionären 'föreslagit, l:o att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, att ej allenast alla räkenskaper, med tillhörande handlingar,
som skola revision undergå, må vid hvarje revisions början varda, utan derom gjord
begäran, till Revisorerne öfverlemnade, utan ock att dessa handlingar skola åtföljas af
berättelser öfver respektive verks och korporationers förvaltning; och skulle härigenom,
enligt motionärens tanke, åstadkommas en större ordning i redogörelseverket, hvilket
vore så mycket mera erforderligt, som en del myndigheter alldeles icke och andra på
ett ytterst knapphändigt sätt till Kongl. Maj:t skulle afgifva sina redogörelser, ehuru
dessa ofta vore den enda kontrollen öfver deras verksamhet, sora kunde ernås. Vidare
har motionären 2:o föreslagit att 4 § uti berörda instruktion måtte erhålla ungefärligen
följande lydelse:
»Finna Revisorerne sig för sina göromål behöfva af någon Konungens embetsman
eller af något publikt verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, ege de att
antingen omedelbarligen sådana infordra eller ock hos Justitie-Statsministern begära
nådig befallning till vederbörande om de äskade underrättelsernas meddelande.
Från Banko- och Riksgäldsverken skola alla äskade upplysningar omedelbarligen
meddelas».
Uti nu gällande instruktion lyder nämnda § sålunda:
»Finna Revisorerne sig för sina göromål behöfva af någon Konungens embetsman
eller af något publikt verk inhemta skriftliga eller muntliga upplysningar, begäre, genom
sin Ordförande, hos Justitie-Statsministern nådig befallning till vederbörande om de
äskade underrättelsernas meddelande. Gäl le likväl ej detta stadgande i afseende på
Banko- och Riksgälds-verken, som böra alla äskade upplysningar omedelbarligen
meddela».
Vid jemförelse häraf synes att motionären åsyftat, att, jemte någon ringa förändring
af ordställningen uti berörda §, deruti skulle inflyta ett tillägg, hvarigenom Revisorerne
berättigades att af Konungens embetsman eller publika verk omedelbarligen
infordra muntliga eller skriftliga upplysningar. Till stöd för sitt i detta hänseende gjorda
förslag anföres af motionären: att det nu gällande stadgandet skulle hafva tillkommit pä
en tid, då allt ansågs böra utgå från regeringsmagten och då man hos de offentliga
myndigheterne förutsatte en obenägenhet att gå folkets ombud till mötes, hvilken påkallade
Regeringens mellankomst; att förhållandena i båda dessa hänseenden emellertid
nu vore förändrade; att det vore mindre öfverensstämmande med den vidsträckta mast
och befogenhet, som för öfrigt blifvit Revisorerne tillerkänd, på grund hvaraf de kunde
anmärka och beifra allt hvad de, med hänseende till förvaltningen, hos Regeringen och
landets högsta myndigheter funnit klandervärdt, att samma Revisorer nödgades vid
Stats-Utskottets Utlåtande M 28.
3
hvarje tillfälle, då en upplysning erfordrades, hos Justitie-Statsministern derom anhålla;
att det läte sig tänkas, att de underrättelser, Revisorerne ansett erforderliga, gällde Regeringens
egna åtgärder; att. genom den föreskrifna omvägen, de upplysningar, sorn
äskades, komme Revisorerne för sent tillhanda att kunna användas, likasom det, enligt
motionärens uppgift, verkligen ofta skulle händt, att Revisorerne blott i följd af stadgandet
om denna, enligt hans tanke, obehöfliga formalitet sett sig nödsakade uppgifva
tanken på infordrande af nödiga upplysningar.
Öfvergående till 6 § af nämnda instruktion yttrar motionären, att denna §, som
skulle innehålla Revisorernes egentliga åligganden, sysselsatte sig nästan uteslutande
med iakttagelser angående formela felaktigheter, hvadan den äfven lånat sig till stöd
för deras åsigter, som yrkade, att, om endast formerna blefve iakttagna, något vidare
icke egentligen vore å Revisorernes sida att åtgöra. Utan att vidare utveckla behofvet
af en förbättrad redaktion af denna §, har motionären 3:o hemställt, att densamma
måtte erhålla ungefärligen följande lydelse, hvarvid de kursiverade orden äro af motionären
föreslagna att tilläggas nu gällande stadganden:
»Revisorerne skola sorgfälligt efterse, huruvida statsmedlen blifvit i öfverensstämmelse
med grundlagens bud samt de af Rikets Ständer fastställda stater använda,
huruvida de vilkor blifvit behörigen iakttagna, som af Ständerna blifvit för utbetalningar
af vissa anslag fastställda samt om de Kongl. Maj:ts beslut, hvarpå utbetalningarne sig
grunda, äro med vederbörlig kontrasignation försedda, så ock om inkomsterna på rätta
tider och till rigtigt belopp i Statens kassor influtit; huru vederbörande, på hvilka kontrollen
öfver kronouppbörden ankommer, sina skyldigheter fullgjort; hvilka åtgärder i
afseende å möjligen inträffande proprie balancer blifvit vidtagna samt huru Statens verk
och inrättningar sina åligganden uppfyllt, med hvad mera som till ett tillförlitligt omdöme»
etc. (lika med §:s nuvarande lydelse).
Slutligen och då den långa förklaringstid af tre månader efter revisions-förrättningens
slut, som, enligt 7 § 3 mom. uti gällande instruktion, skulle vara vederbörande
medgifven, förorsakade den öfverklagade långsamheten i afseende å revisions-berättelsernas
offentliggörande samt hvarken vore öfverensstämmande med anspråken å ett
raskare expeditionssätt, som nu med skäl gjordes, eller med utvecklingen af våra kommunikationsmedel,
har motionären 4:o föreslagit,' att denna förklaringstid måtte inskränkas
till sex veckor.
Riksdagsfullmägtigen Hörnfeldt har uti sin i ämnet väckta motion föreslagit:
l:o att det Revisorerne nu tillkommande dagtraktamente af 6 R:dr om dagen måtte
höjas till 8 R:dr; 2:o att 5 § uti nu gällande instruktion för revision af statsverket må
utgå och 3:o att, derest sistnämnda förslag ej vinner bifall, Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att den vedergällning, som tilldelas den af Kongl.
Stats-kontorets ledamöter, hvilken erhållit nådigt förordnande att Revisorerne med upplysningar
tillhandagå, måtte utgå med mindre belopp än hittills, eller med högst 500
R:dr. Skälen härför äro, enligt motionen, i korthet följande: att, vid den tid dagtrak
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande M 28.
tamentet af 6 R:dr för dagen bestämdes, prisen å hyror och lifsmedel knappast motsvarade
2/:i:delar af nu gällande och att billigheten fordrade, att traktamentet i mån af
prisstegringen höjdes; att uti 5 § af gällande instruktion, hvilken § lyder sålunda:
»Enär någon af Stats-kontorets ledamöter inför Revisorerne företer Kongl, Maj:ts nådiga
förordnande för honom att, under förrättningen, Revisorerne med nödiga upplysningar
tillhandagå, skall han ega rättighet att till Revisorernes protokoll lemna sådana
meddelanden, som med revisionsåtgärden hafva gemenskap», Revisorernes eget behof
eller önskan icke ifrågasattes, utan Revisorerne måste, huru dermed än måtte vara,
emottaga upplysningar af den bland Kongl. Stats-kontorets ledamöter, som för afgifvande
af sådana erhölle nådigt förordnande. För detta biträde, hvilket numera destoheldre
kunde umbäras, som Revisorerne, enligt 3 § uti gällande instruktion, till såväl
kameral- som kansli-biträden företrädesvis antoge tjenstemän i Kongl. Stats-kontoret,
utbetaltes nu årligen 1,000 R:dr, ett belopp, som, enligt motionärens åsigt, vore för högt
och, såvida ej 5 § uti instruktionen upphäfdes, borde nedsättas till högst 500 R:dr.
Stats-Utskottet har tagit dessa framställningar i öfvervägande; och hvad första
punkten af Herr Ljungbergs motion angår, så har Utskottet af de hos Revisorerne
förda protokoll samt deras afgifna berättelser inhemtat, hurusom Kongl. Maj:t, vid
början af hvarje utaf de sednaste statsrevisionerna, hvari motionären deltagit, låtit
tillställa Revisorerne de utaf de förvaltande verken afgifna underdåniga berättelser så
tidigt, att dessa berättelser föredragits Revisorerne vid deras första sammanträde; att
någon skrifvelse till Justitie-Statsministern, angående erhållande af dessa berättelser,
från Revisorerne följaktligen ej aflåtits, hvilket icke heller egt rum hvad beträffar räkenskaperne,
som från revisionens början hållits Revisorerne tillhanda, och att någon
anmärkning af Revisorerne hvarken blifvit framställd derom, att något af de förvaltande
verken uraktlåtit att afgifva berättelse, eller att någon af de afgifna berättelserna
varit ofullständig eller knapphändig. På grund af dessa förhållanden, och då de föreskrifter,
som i berörda hänseende blifvit de förvaltande verken meddelade, synas nöjaktiga
och det alltså måste ankomma på Revisorerne att i hvarje särskildt fall tillse
att dessa föreskrifter fullgöras samt att, då de finnas åsidosatta, derom göra anmärkning,
torde all fråga om aflåtande till Kongl. Maj:t af den utaf motionären föreslagna
skrifvelse, angående öfverlemnande till Revisorerne af ifrågavarande handlingar och räkenskaper,
böra förfalla samt
motionärens framställning i denna del således lemnäs utan afseende.
Beträffande derefter andra punkten af Herr Ljungbergs motion, åsyftande att bereda
Revisorerne rättighet att af Konungens embetsman eller publika verk omedelbarligen
infordra muntliga eller skriftliga upplysningar; så finner Utskottet, som för öfrigt
lika med motionären ingalunda betviflar embetsmännens och de publika verkens benägenhet
att med upplysningar gå Revisorerne tillhanda, vigtiga betänkligheter förekomma
mot antagandet af motionärens förslag att förpligta embetsmännen och de publika verken
att sådana upplysningar Revisorerne omedelbarligen meddela. Förvecklingen emel
-
Stats-Utskottets Utlåtande M 28.
5
lan den lagstiftande och den verkställande magtens organer, hvilka, hvar och en inom
sitt i grundlagen begränsade område, böra ega frihet att med lika sjelfständighet verka,
skulle svårligen kunna undvikas, helst upplysningarnes beskaffenhet och föremålen, som
de afse, lika litet äro i förslaget bestämda, som någon inskränkning deruti egt rum i
afseende å de embetsman, som skulle vara skyldiga meddela sådana upplysningar. Motionärens
yttrande att de upplysningar, Revisorerne ansågo erforderliga, kunde afse Regeringens
egna åtgärder, synes, enär någon annan än Stats-Rådets ledamöter icke kan
vara i tillfälle att derom meddela upplysningar, förutsätta möjligheten deraf, att Konungens
rådgifvare skulle till Revisorerne kunna inkallas, för att lemna muntliga eller
skriftliga meddelanden i alla de ämnen, som hade sammanhang med Revisorernes göromål;
och då dessa, såvidt motionärens förslag i nästföljande punkt skulle vinna afseende,
blefve af särdeles vidsträckt omfång, kunde lätteligen inträffa, att de begärda upplysningarna
afsåge sådana förhållanden, som ej finge yppas. Den pröfningsrätt, som,
enligt nu gällande stadganden, tillkommer Konungen i fråga om huruvida de af Revisorerne
äskade upplysningar böra meddelas eller icke, skulle, enligt motionärens förslag,
blifva öfverlemnad till hvar och en af Konungens embetsmän, utaf hvilken någon upplysning
begärdes. Ett sådant förhållande kan, enligt Utskottets tanke, ej vara lämpligt
och kunde innebära sådana följder, som grundlagstiftaren velat förebygga genom stadgandet
i 42 § af hittills gällande, motsvarande 46 § i nya Riksdags-ordningen, att icke
ens Riksdagens Utskott ega af embetsmän och publika verk i allmänhet omedelbarligen
begära upplysningar; hvadan Utskottet hemställer,
att motionärens framställning äfven i denna del må lemnäs utan
afseende.
Vidkommande tredje punkten af Herr Ljungbergs motion, innefattande förslag
till åtskilliga tillägg uti (j § af gällande instruktion, det vigtigaste af innehåll, att Revisorerne
skulle sorgfälligt efterse, huru Statens verk och inrättningar sina åligganden uppfyllt;
så alldenstund föreskrifterna uti instruktionen för Rikets Ständers Revisorer, beträffande
omfånget af deras verksamhet, äro grundade på ordalydelsen i Riksdags-ordningens
allmänna stadgande (68 § i hittills gällande, motsvarande 72 § i den nya Riksdags-ordningeta),
hvarigenom berörda verksamhet är inskränkt till öfverseende och
granskning af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning,
och en utsträckning af Revisorernes behörighet derutöfver alltså icke kan utan
en motsvarande förändring af åberopade grundlags ordalydelse ega rum, hemställer
Utskottet,
att motionen jemväl i berörda hänseende må lemnäs utan afseende.
I afseende å Herr Ljungbergs förslag att den tid af tre månader, som, enligt 7 §
3 mom. af gällande instruktion, skulle vara vederbörande medgifven för afgifvande af
förklaringar öfver Revisorernes anmärkningar, måtte inskränkas till sex veckor, får Utskottet
erinra, att någon viss tid, hvarinom berörda förklaringar ovilkorligen skola af
-
6
Stats-TJtskottets Utlåtande M 28.
gifvas, icke finnes uti det åberopade stadgandet bestämd, utan innehåller detsamma föreskrift
derom, att de afgifna förklaringarne, så framt dessa, inom trenne månader efter
revisionsförrättningens slut, varda till Riksgälds-kontoret aflemnade, böra, jemte revisionsberättelsen,
till trycket befordras och derefter, så fort ske kan, med allmänna tidningar
ne utdelas. Då något trängande behof af förändring utaf stadgandet i den syftning
motionären föreslagit, såvidt Utskottet erfarit, för närvarande ej förefinnes, och det
torde böra på pröfning af kommande riksdag ankomma att genomföra de förändringar
uti nu gällande instruktion, hvilka af de nya. förhållandena tilläfventyrs påkallas, får
Utskottet hemställa,
att motionen i denna del ej må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Beträffande härefter Riksdagsfullmägtigen Ilörnfeldts motion; så, enär hvad först
angår hans deruti gjorda förslag att det Revisorerne nu tillkommande dagtraktamente
måtte förhöjas från 6 till 8 R:dr, en sådan förändring jemväl torde böra blifva beroende
af de förändrade förhållanden, som i följd af den nya Riksdags-ordningen inträda,
och en förändring i detta hänseende för endast innevarande år ej torde böra
vidtagas, får Utskottet af denna anledning och då bestämmandet af arfvode åt de Revisorer,
hvilka af Riksdagen komma att utses, synes böra åt Riksdagen öfverlåtas, nu
hemställa,
att motionärens förslag i berörda hänseende ej må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Vidkommande motionärens framställning, att 5 § uti gällande instruktion för
Revisorerne måtte upphäfvas; så, enär det för göromåien vid en så beskaffad förrättning
som statsrevisionerna, hvari ledamöterne vanligen för hvart år omvexla, måste
vara af väsendtlig nytta att kunna påräkna nödiga upplysningar af en bland ledamöterne
uti det embetsverk, hvars förvaltning utgör ett vigtigt föremål för Revisorernes
granskning, och Kongl. Maj:ts rätt att utse denne ledamot destomindre torde böra inskränkas,
som Kongl. Maj:t lättare än Revisorerne bör vara i tillfälle att kunna bedöma,
hvilken af Kongl. Stats-kontorets ledamöter må dertill vara lämpligast; så och om än
de hos Revisorerne anställde kansli- och kameral-biträden skulle ega den vidsträckta
och säkra insigt i statsmedelsförvaltningen och andra ämnen, som erfordras för att
kunna meddela ifrågavarande upplysningar, det likväl icke kan vara förenligt med deras
förhållande till Revisorerne att, i likhet med den af Kongl. Maj:t för berörda ändamål
utsedde Statskommissarie, deltaga i diskussionen och derunder till protokollet
lemna sådana meddelanden, sorn med revisionsåtgärden hafva gemenskap, får Utskottet
hemställa,
att motionärens framställning i denna del må lemnäs utan
afseende.
Stats-Utskbttets Utlåtande M 28.
7
Rörande motionärens för sådan händelse slutligen gjorda hemställan, att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att den vedergällning, som för
nyssberörda uppdrag tilldelas, utgörande 1,000 R:dr, hädanefter finge utgå med mindre
belopp, eller med högst 500 R:dr, så emedan det icke kan vara lämpligt att på förhand
bestämma något visst belopp, hvarmed berörda vedergällning under alla förhållanden
bör utgå, utan det, likasom hittills, synes böra stå Revisorerne öppet att antingen
helt och hållet hänskjuta bestämmandet häraf till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
eller ock, fastän sådant icke hittills plägat ske, hos Kongl. Maj:t föreslå berörda belopp,
hemställer Utskottet,
att motionen äfven i detta hänseende icke må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Januari 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
1
H:o 29,
Ank. till Exp. UUk. den 17 Jan. 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, angående Riksgälds-kontorets förvaltning under den tid,
som förflutit sedan början af 1862—1863 års riksdag.
(Riksg.-Afd.j
Efter erhållna remisser från samtliga Riks-Stånden å Rikets Ständers åren
1863, 1864 och 1865 församlade Revisorers till trycket befordrade och inom RiksStånden
utdelade Berättelser om granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och
förvaltning under den tid nämnda års revisioner omfattat, har Stats-Utskottet
genomgått dessa berättelser och tagit närmare kännedom om de omständigheter
och förhållanden, hvilka föranledt särskilda framställningar eller yttranden af Revisorerne;.
hvarförutan Utskottet genomläst de protokoll, som hos Fullmägtige
blifvit förda till och med den 26 sistlidne Oktober, då den berättelse till Rikets
nu församlade Ständer, som finnes bifogad Stats-Utskottets Memorial N:o 3, inför
Fullmägtige justerades; och får nu Utskottet i ett sammanhang och med bibehållande
af hufvudsakligen samma ordningsföljd, som i revisionsberättelserna
iakttagits, härmed afgifva sina yttranden öfver hvad Revisorerne i ett eller annat
hänseende erinrat och föreslagit eller föröfrigt vid den af Utskottet verkställda
granskning förekommit.
l:o.
Angående sättet för beräknandet af Riksdagskansliernas aflöning.
(1863 års Revisions-berättelse sid. 60.)
Med erinran, hurusom under 1859 och 1860 års riksdag, likasom under föregående
riksmöten, största delen af de ansenliga kostnader och utgifter, som för hvarje
Bili. till Ii. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 1
2
Stats-Utskottetts Utlåtande J\S 29.
riksdag måst af Riksgälds-kontorets medel bestridas, medtagits af månadsarfvo
den och dagtraktamenten för den hos Riks-Stånden och Utskotten anställda
kanslipersonal, hafva 1863 års Revisorer, som funnit anledning förefinnas till det
antagande, att en ändamålsenlig förändring af den hittills följda beräkningsgrunden
vid bestämmandet af denna personals aflöning skulle komma att ej allenast
visa sig medföra en betydlig minskning i riksdagskostnaderna, utan äfven leda
till ärendenas mera skyndsamma behandling och riksdagarnes förkortande, ansett
sig böra hemställa att ett förändradt sätt för beräknandet af riksdagskansliernas
aflöning måtte varda antaget och tillämpadt.
Ehuru Utskottet funnit skäl icke saknas för den af Revisorerne framställda
erinran, har likväl Utskottet, i betraktande af de svårigheter, som möta mot den
ifrågasatta förändringens verkställighet och deribland särskildt det förhållande,
att för åtskilliga af tjenstebefattningarne inom Riks-Ståndens och Utskottens
kanslier göromålens mängd och trägenhet icke låta sig på förhand med någon
tillförlitlighet beräknas, på sådan grund och då, om någon förändring i nu omförmälda
hänseende må finnas böra komma till utförande, beslutet derom lämpligen
torde kunna uppskjutas till nästa riksdag, för att då komma under öfvervägande
i sammanhang med de anordningar i öfrigt rörande riksdagskansliernas
arbetssätt, sorn af den beslutade nya Riksdagsordningen må blifva en följd, ansett
sig böra hemställa,
att Revisorernes berörda framställning för närvarande icke
må till någon åtgärd föranleda.
2:o.
Angående Fullmäktiges åtgöranden för anskaffande af nödiga medel till
jernvägsbyggnaderuas fortsättande.
(1864 års Revisorers Berättelse sidd. 55—59. Fullmägtiges Utlåtande sidd. 132—-150.
1865 års Revisorers Berättelse sidd. 59—62. Fullmägtiges Utlåtande sid. 114.)
För Fullmägtiges beslut och åtgärder vid behandlingen af frågan om det år
1864 upptagna jernvägsbyggnadslån hafva nämnda års Revisorer i sin afgifna
berättelse framlagt en utförlig redogörelse; och då denna redogörelse från Revisorernes
sida framkallat åtskilliga anmärkningar af den beskaffenhet, att Revisorerne
ansett Fullmägtiges åtgöranden i denna fråga icke böra inbegripas under
den decharge, som för Riksgälds-kontorets förvaltning i öfrigt blifvit af Revisorerne
tillstyrkt, har Stats-Utskottet, efter tagen noggrann kännedom om såväl
Fullmägtiges i detta ämne förda protokoll, som Revisorernes anmärkningar och
Fullmägtiges deröfver afgifna förklaring, ansett sig böra här återgifva det hufvudsakligaste
af hvad ur de till Utskottets granskning föreliggande handlingar
varit att hemta.
Stats-Utskottets Utlåtande Jis 29,
3
Rörande ifrågavarande upplåning, enligt 171 § i det för Riksgälds-kontoret
gällande reglemente afsedd att åstadkomma medel för utbetalning af ej mindre
de till fortsättning af Statens jernvägsbyggnader under 1862 och 1863 års riksdag
beviljade anslag, än jemväl de vid samma riksdag för enskilda jernvägsanläggningars
utförande anvisade lån, hade dåvarande Stats-Utskott, uti skrifvelse
till Fullmägtige af den 8 Oktober sistnämnda år, jemte tillkännagifvande att
Rikets Ständer gifvit i uppdrag åt Fullmägtige att, på det sätt Fullmägtige
funno lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de för Staten mest fördelaktiga
vilkor, för berörda ändamål anskaffa genom upplåning en summa af
högst 35,000,000 R:dr, underrättat Fullmägtige om följande, i afseende å denna
upplåning af Rikets Ständer meddelade stadganden, nemligen:
att upplåningen borde ske mot fonderade, till innehafvaren ställda och å
dennes sida icke uppsägbara obligationer, hvilka komme att, å Rikets Ständers
vägnar, af Fullmägtige utfärdas;
att Fullmägtige egde bestämma det språk och den myntsort, hvarå obligationerna
komme att utfärdas; den årliga ränta, som skulle förskrifvas och den
kapitalrabatt, som kunde komma i fråga att beviljas;
att till ränteliqvider och kapitalskuldens amortering komme att anvisas ett
särskildt årligt anslag å det belopp, som för sagde liqviders och amorterings
behöriga verkställighet hvarje år erfordrades; börande detta anslag, till dess hela
skulden blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf Riksgälds-kontoréts medel
afsättas;
att de i nästföregående punkt omförmälda ränte- och amorterings-anslag borde
ingå till en särskildt redovisad liqvidations- och amortissements-fond, hvars behållning
skulle för det med dessa medel afsedda ändamål oförryckt tillhandahållas
och användas samt, så vidt ske kunde och denna fond åliggande liqvider
medgåfve, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande;
att Fullmägtige egde bestämma sättet och ordningen för verkställandet af
skuldens årliga amortering;
att de beslut och stadganden, som af Rikets Ständer sålunda meddelats
rörande ifrågavarande upplåning; skulle underställas Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse
med underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t vid denna upplånings företagande
täcktes lemna Fullmägtige sin nådiga bemedling och medverkan för den
erforderliga lånesummans erhållande mot så fördelaktiga vilkor för svenska statsverket,
som vid lånetransaktionernas uppgörande kunde beredas, samt att Kongl.
Maj:t dessutom täcktes meddela Sin garanti å det eller de lån, som i öfverensstämmelse
med dessa beslut varda af Fullmägtige upptagna;
innehållande denna skrifvelse derjemte medgifvande för Fullmägtige att,
om sådant funnes lämpligt eller nödigt för lånetransaktionernas afslutande, utse
ombud för bedrifvande af dervid erforderliga underhandlingar, äfvensom att åt
4
Stats-Utskottets Utlåtande X 29.
eärskilde Deputerade uppdraga bestyren med lånemedlens indragning samt ränteoch
amorteringsliqvidernas verkställighet jemte härmed förenade åligganden; och
skulle Riksgälds-kontoret, derest lån upptoges utom riket, härstädes i svenskt
mynt tillhandahålla ränta äfvensom liqvid för amorterade obligationer åt dem,
som sådant önskade.
Samma dag Fullmägtige fingo mottaga Stats-Utskottets ofvanberörda skrifvelse,
beslöto de, att om den tillämnade upplåningen låta såväl i Svenska som Tyska,
Franska och Engelska tidningar införa en så lydande kungörelse:
“Enligt vid innevarande riksdag fattadt beslut kommer, dels till fortsättning,
dels till fullbordande af jernvägsbyggnader inom Sverige, ett fonderadt
“statslån, till ett belopp af 35 millioner Riksdaler Riksmynt, att upptagas genom
“Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-kontoret; hvilket Fullmägtige härmedelst
få till allmän kännedom meddela, jemte anmälan, a,tt hugade låneöfver“tagare
kunna före den 5 nästkommande November till Riksgälds-kontoret inlemna
sina anbud på lånet, med uppgift af myntsort och öfriga vilkor; skolande
“de bland anbuden, som blifvit inlemnade under försegling, nämnde dag, tillika
“med de öppna, samtidigt pröfvas.“
De inom den sålunda bestämda tiden ingifna anbuden å lånets öfvertagande
öppnades vid Fullmägtiges sammanträde den 5 November 1863. Af dessa anbud
voro endast tvänne, som afsågo att fast öfvertaga större eller mindre delar af
lånet. Sålunda hade Stockholms Enskilda Bank erbjudit minst fem högst sex
millioner Riksdaler mot enahanda vilkor, som bestämdes i 1861 års lånekontrakt
(nio procents kapitalrabatt och 4 V2 procents ränta) endast med den skilnad, att
Banken ville förbinda sig att hafva levererat hela det erbjudna beloppet inom sex
månader från den dag, då obligationerna för detta nya lån funnes i Riksgäldskontoret
att tillgå; varande derjemte förklaradt, att anbudet vore för Banken
bindande under åtta dagar från den 5 November och ville Banken, om anbudet
komme att leda till kontrakt, bemöda sig om ytterligare medels anskaffande.
Det andra bestämda anbudet gjordes af Generalkonsul Heinemann, hvilken, under
anmälan det han vore befullmägtigad att afsluta det statslån, om hvars upptagande
kungörelse blifvit utfärdad, hade formulerat hufvudpunkterna i sitt förslag
sålunda: “Engelsk valuta, upptagningen endast genom J. H. Schröder & C:o i
London, räntefoten 4 V2 procent, räntebetalningsterminerna den 1 December och
1 Juni, amorteringstiden 40 eller 50 år enligt Fullmägtiges skeende bestämmelse,
kurs 92 för en fjerdedel utaf lånesumman, som bestämdt öfvertages och inbetalas,
med kuponer till låneöfvertagarnes fördel i 12 lika stora månadtliga andelar,
att börja den 1 Januari 1864. Återstoden beroende på option efter 93
procent för hvad som varder antaget intill den 1 Juni 1864 och efter 94 procent
för hvad som antages intill den 1 December 1864. Inbetalning likasom den bestämda
låneandelen med “jouissan§e“ under inbetalningsterminerna. Om förskott
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
5
å alla inbetalningarne önskas, är detta beroende på låneöfvertagarne, hvarvid
obligationsräntorna blifva dem åter godtgjorda. Krigsutbrott i Europa berättigar
låneöfvertagarne frånträda lånet. “
Utom nu omförmälda tvänne bestämda låneanbud, bade jemväl åtskilliga
andra erbjudanden i afseende å det nya lånets uppnegocierande kommit Fullmägtige
tillhanda. Sålunda anmäldes att The London & County Bank genom härvarande
Engelska konsuln erbjudit sitt biträde och sin medverkan vid upptagandet
af det ifrågavarande lånet och ombesörjandet af de för samma lån förefallande
liqvider; varande såsom ersättning för bestyret med inbetalningarnes mottagande
och derå utställda vexlars accepterande fordrad en provision af V4 procent
samt för inlösning af förfallna räntekuponer 1 eller minst V4 procents provision.
Vidare hade Svenske och Norske Generalkonsuln i London genom telegrafskrifvelse
anmält, det han blifvit anmodad underrätta, att den oktrojerade
Engelska och Svenska Banken åstundade för några inflytelserika bankinrättningars
och kapitalanstalters i London räkning anskaffa det ifrågasatta lånet, ehuru deras
åtgörande ännu icke framskridit så långt att de, inom den derför utsatta tid,
kunnat öfversända ett formligt låneanbud; erbjudande sig emellertid denna Bank,
att, om öfriga anbud icke funnos antagliga, under Januari månad 1864 tillhandahålla
200,000 Pund Sterling på vilkor, hvarom, vid fortsatta låneunderhandlingar,
kunde närmare öfverenskommas. Likaledes hade Union Bank i London, genom dess
härvarande ombud, låtit skriftligen anmäla, att denna, Bank vore villig åtaga sig
anskaffandet af ett Svenskt statslån mot en agentkommission af två procent; hvarförutan
dels Fullmägtiges ordförande tillkännagaf, att till honom från Grosshandlaren
W. Röhss i Göteborg ingått ett telegram med underrättelse derom att Bankirhuset
Baring Brothers i London önskade ingå i underhandling om det ifrågavarande
lånets anskaffande, dels Fullmägtiges Sekreterare anmälde att, enligt
flera honom förevisade bref och i öfrigt meddelade underrättelser, Bankirfirman
C. G. Hambrö i London äfvensom Rotschild & Söhne i Frankfurt am Main förklarat
sig önska för Svenska statens räkning upptaga detta lån och att, ehuru de
icke funnit sig föranlåtna inkomma med några bestämda låneanbud, “de dock när
som helst ville börja underhandla om sättet och vilkoren för lånets erhållande.“
Då nu, nämnde dag den 5 November, omförmälda anbud kommo under öfvervägande,
förklarade Fullmägtige, att alldenstund, enligt Fullmägtiges åsigt,
bestämda anbud å öfvertagandet af hela eller någon viss andel af lånet voro att
föredraga framför erbjudanden att emot uppgifven eller förbehållen provision söka
å utrikes ort anskaffa samma lån, Fullmägtige ville “företrädesvis" fästa sig vid
de tvänne nu erhållna egentliga låneanbuden, nemligen Stockholms Enskilda
Banks och det anbud, som gjorts af Generalkonsul Heinemann. Fullmägtige beslöto
derföre att genom utsedde deputerade vidare underhandla med desse begge
anbudsgifvare.
6
Stats-Utskottets Utlåtande J\§ 29.
Sedan berörda underhandlingar försiggått och Heinemann derunder i sitt
förut gjorda anbud medgifvit åtskilliga tillägg och ändringar, såsom skyldighet
för långifyarne att äfven under krigstid vara bundne för den fixt erbjudna fjerdedelen
af lånet, äfvensom rättighet för Riksgälds-kontoret att för egen räkning
öfvertaga en tolftedel af hela lånesumman m. m., blefvo, vid sammanträdet den
12 November, ifrågavarande tvänne låneanbud slutligen pröfvade; och då Enskilda
Banken icke velat medgifva någon prisförändring i dess anbud samt Heinemanns
anbud, ehuru med erbjuden kurs af 92 procent, i öfrigt innehöll sådana förbehåll
till hans hufvudmans förmån, att samma anbud rätteligen icke gällde mer än
90 procent, förklarade Fullmägtige, helst Riksgälds-kontoret, enligt uppgjord förslagsberäkning,
för den närmaste framtiden icke beliöfde någon annan förstärkning
af sin kontanta kassa än den Kontoret i sina förväntade inkomster hade
att påräkna, sig icke kunna antaga någotdera af dessa tvänne anbud; hänvisande
Fullmägtige, hvad särskildt beträffade Enskilda Bankens anbud, till betänkligheten
deraf att i flera särskilda lån fördela det statslån, hvars upptagande
Rikets Ständer beslutat, enär de lånevilkor, som Enskilda Banken uppställt för
det jemförelsevis mindre lån, sorn af Banken erbjudits, möjligen kunde komma
att inverka på de vilkor, hvaremot det återstående betydligare lånebeloppet sedermera
skulle kunna erhållas.
Under diskussionen rörande Enskilda Bankens anbud väcktes hos Fullmägtige
fråga om uppställan de. af ett motförslag för jemkning af de lånevilkor, som
Banken erbjudit. Samma skäl, på hvilka Bankens anbud förkastades, ansågos
likväl af de fleste Fullmägtige lägga hinder i vägen för uppställandet af ett motförslag,
som alltså icke heller kom till utförande. Från detta beslut voro likväl
Komminister Beckman och Grosshandlaren Berg af skiljaktig mening och ansågo
att, då det bestämda anbudet å hela lånesumman varit af beskaffenhet att icke
kunna antagas, man icke bordt förkasta Enskilda Bankens anbud, utan att först
genom ett framstäldt kontraförslag hafva sökt göra sistnämnda anbud antagligt.
Vid berörda sammanträde den 12 November blef genom härvarande Engelska
konsuln skriftligen anmäldt ett anbud af The general Credit & Finance Compauy
limited i London att, mot en provision af 1 ‘/2 procent, mäklare-kurtage, subprovision
och andra kostnader, jemte stämpelafgift å '/8 procent, lemna sitt biträde vid
anskaffningen af det nya jernvägslånet. Bolaget vore villigt lemna erforderligt
förskott å lånesumman, under vilkor att Fullmägtige icke genom andra samtidiga
underhandlingar försvårade lånenegociationens uppgörande. Då likväl detta anbud
endast afsåg erhållandet af uppdrag att tillhandagå med biträde vid lånets
uppnegocierande, men icke något åtagande att anskaffa den önskade lånesumman,
förklarade Fullmägtige samma dag, att de, åtminstone för närvarande, icke kunde
fästa afseende å ifrågavarande anbud.
När sålunda den vidtagna åtgärden att infordra anbud å lånet icke medfört
Stats-Utskottets Utlåtande J\/å 29.
7
det dermed afsedda ändamål, föreslog, vid sammanträde den 26 November, Grosshandlaren
Berg att, i likhet med hvad som iakttogs vid upptagningen af 1858
års jernvägslån, ett ombud måtte af Fullmägtige utses med uppdrag att å utrikes
ort söka uppgöra aftal om lånet. I denna mening instämde visserligen
flere bland Fullmägtige, men då tidpunkten syntes mindre tjenlig för att låta ett
sådant ombud uppträda, funno Fullmägtige sig böra låta anstå med beslutet om
ett dylikt ombuds utsändande.
December månads protokoll i låneärenden redogöra företrädesvis för Fullmägtiges
åtgöranden i afseende å upptagningen af det lån å 3,000,000 Rulr, hvarom
Fullmägtige, med anledning af Rikets Ständers föreskrifter rörande det särskilda
kreditiv å enahanda summa, som för bestridande af utgifter till försvarsverkets
fullständigare ordnande blifvit på Riksgälds-kontoret anvisadt, den 10 i
nämnde månad kontrahera! med Stockholms Enskilda Bank, samt Herrar Oscar
Ekman i Göteborg och C. G. Cervin i Stockholm. Vidare lemna nämnda protokoll
upplysning om de förberedande åtgärder, som Fullmägtige vidtagit för anskaffande,
om så skulle erfordras, af en tillfällig utländsk kredit, men innehålla
i fråga om det nya jernvägslånet endast ett den 17 December af Fullmägtiges
ordförande meddeladt tillkännagifvande, att, enligt anmälan af chefen för ett af
hufvudstadens större handelshus, hela det Svenska statslån, om hvars upptagande
nu underhandlades, skulle, till en kurs af 88 procent, mot 2 procents kommissions-arfvode
och 4'A> procents ränta, kunna i London anskaffas af några bland
Englands förnämsta bankirer, och att, om dessa vilkor å Riksgälds-kontorets sida
icke funnos antagliga, kunde i stället erbjudas 90 procent jemte 2 procents kommissions-arfvode
för ett 4'/2 procents lån å 500,000 Pund Sterling, under vilkor att
återstoden af lånet eller omkring l'-2 million Pund Sterling finge i kommission öfvertagas
och vid blifvande försäljningar två procent kommissionärerne tillgodoberäknas.
Men då dessa alternativt föreslagna vilkor syntes alltför betungande, funno Fullmägtige
sig icke å dem kunna fästa vidare afseende än att, om räntan nedsattes
till 4 procent, Fullmägtige vore villige medgifva den rabatt, som i första
alternativet föreslagits; hvarom, ordföranden åtog sig att underrätta vederbörande.
Till protokollet den 7 Januari 1864 anmäldes en af Heinemann ingifven
skrift, deruti han, å sina hufvudmäns vägnar, erbjöd sig att ingå i ytterligare
underhandling om det nya jernvägslånet. Vidare blef vid det nämnde dag hållna
sammanträde föredragen en till Fullmägtiges ordförande ställd skrifvelse från Presidenten
uti den i Paris inrättade kreditanstalten: “Societé generale de Credit
Industriel & Commercial“, enligt hvilken skrifvelse bemälda bolag kunde åtaga
sig att på bolagets hufvudplats för Riksgälds-kontorets räkning verkställa spridningen
af de för nu ifrågavarande lån utgifna obligationer till fastställd kurs mot
en provision, som borde bestämmas till visst belopp i ett för allt, uti hvilken
skulle ingå kostnaderna för lånets kungörande, äfvensom andra för beredandet och
8
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 29.
utförandet af en dylik spridning erforderliga utgifter. Lånet borde upptagas på
flera terminer t. ex. med en tredjedel årligen. Bolaget förbehöll sig att, om
emissionen af lånets första tredjedel lyckades, ega företrädesrätt till de öfrige
två tredjedel arne, hvilkas emission dock fortfarande skulle verkställas för Riksgälds-kontorets
räkning; men provisionen derför borde bestämmas i förhållande
till det kapital, som genom bolagets åtgärd anskaffades. Misslyckades deremot
den första emissionen, skulle Riksgälds-kontoret inom viss bestämd tid ega att
förfoga öfver hela lånets försäljning. För den händelse åter, att Riksgälds-kontoret,
af farhåga att misslyckas vid en allmän subskription, icke skulle vilja ingå
på detta anbud, förklarade sig bolaget villigt att till en, på förhand öfvei'-  enskommen kurs, garantera Riksgälds-kontoret en tredjedel af lånet, hvarvid dock
en högre provision borde medgifvas. I detta, som i förra fallet, skulle enahanda
vilkor och förbehåll gälla i afseende på emissionen af de återstående två tredjedelarne
af lånet. Fullmägtige ansågo sig likväl icke kunna meddela något bestämdt
yttrande om det af bemälda kreditanstalt gjorda anbud, innan åtskilliga
upplysningar angående räntefot, amorteringstid och kapitalrabatt m. m. hunnit
införskaffas; och lemnade derföre Fullmägtige åt ordföranden i uppdrag att härom,
i svaret till bemälde President, begära närmare underrättelse. Hvad åter angick
Heinemanns erbjudande, beslöto Fullmägtige att genom utsedde deputerade, nemligen
Fullmägtiges ordförande Friherre Tersmeden, Majoren Wolffelt, Riksarkivarien
Nordström och Grosshandlaren Berg träda i förberedande underhandlingar.
För fortgången af dessa underhandlingar redogjordes vid Fullmägtiges sammanträde
den 28 Januari. Vid denna tidpunkt hade likväl Fullmägtige fått någon
anledning antaga att ett mera förmånligt anbud inom kort vore från annat
håll att förvänta, på grund hvaraf och då för öfrigt vid denna sammankomst beslut
blifvit af Fullmägtige fattadt att i lånefrågan öfverlägga med Konungens
enligt Regeringsformen utsedda ombud i Riksgälds-kontoret, Fullmägtige, som ville
tillgodogöra sig de upplysningar bemälde ombud kunde hafva att i ämnet meddela,
ansågo sig rörande Heinemanns anbud icke böra fatta annat beslut, än att
deputerade fortfarande skulle ega att med honom underhandla.
Mot detta beslut reserverade sig Grosshandlaren Berg, under förklarande
att, då Rikets Ständer bestämdt ålagt Fullmägtige, att till fortsättande af Statens
stambanor och till understöd för bibanors anläggning anskaffa behöfliga medel
genom upplåning af högst 35,000,000 R:dr på så förmånliga vilkor, som kunna
erhållas, Fullmägtige icke vidare borde på obestämd tid undanskjuta det gjorda
anbudet, utan framställa ett kontraförslag med sådana modifikationer, som hade
sannolikheten för sig att kunna antagas.
Likaledes anmälde Komministern Beckman och Justitie-borgmästaren Gråå
sina reservationer mot Fullmägtiges beslut att med Konungens ombud öfverlägga,
enär, enligt deras åsigt, en sådan öfverläggning icke skulle kunna leda
till
Stats■ Utskottets Utlåtande J\s 29.
9
till något tillfredsställande resultat; och förklarade såväl Grosshandlaren Berg som
Grosshandlaren Rinman sig endast under den förutsättning hafva biträdt ifrågavarande
beslut, att afgörandet af frågan om lånets afslutande icke komme att
genom berörda öfverläggning förhindras.
Vid det af Fullmägtige två dagar sednare, den 30 Januari, hållna sammanträde
inkom Heinemann med den framställning, att, då Fullmägtige icke kunnat
antaga hans sednaste erbjudande, Fullmägtige ville afgifva ,ett sådant kontraförslag,
sorn innefattade Fullmägtiges önskningar angående lånevilkoren; men då
Fullmägtige först ville inhemta de upplysningar, som Konungens ombud kunde
hafva att meddela, ansågs att, i afvaktan å dessa upplysningar, kontraförslagets
afgifvande borde uppskjutas.
Mot det sålunda beslutade uppskofvet anmälde Grosshandlaren Berg sin
reservation.
Sedan, vid sammankomsten den 11 Februari, de ämnen, rörande hvilka Fullmägtige
önskade att med Konungens ombud öfverlägga, blifvit närmare bestämda
och i en särskild promemoria skriftligen sammanfattade, samt underrättelse erhållits
derom att till Konungens ombud i Riksgälds-kontoret Herr Statsrådet Friherre
Gripenstedt vore utsedd, blef med bemäldé Herr Statsråd två dagar derefter,
den 13 Februari, oftanämnda öfverläggning hållen. För att tjena till upplysning
vid denna öfverläggning hade Fullmägtige för tiden intill slutet af 1864
års förra hälft låtit uppgöra en förslagsberäkning öfver Riksgälds-kontorets samtliga
kända inkomster och förväntade utgifter, och sedan denna förslagsberäkning,
som vid Juni månads utgång företedde en brist uti inkomster af 2,165,000 R:dr,
blifvit uppläst samt de punkter uppgifna, rörande hvilka Fullmägtige önskade
med Konungens ombud öfverlägga, förklarade Herr Statsrådet Gripenstedt, —-  hvad särskildt beträffade den i promemorians femte punkt framställda fråga, “huruvida,
till följd af den nuvarande financiela ställningen och svårigheten för lå“nets
upptagande in- eller utrikes, någon inskränkning i ett eller annat af de
“till utförande under detta år afsedda arbeten å Statens jernbanor ansåges utan
“olägenhet eller förökning af anläggningskostnaderna kunna vidtagas“, — “att
en sådan inskränkning skulle komma att medföra stora förluster och svårigheter
i flera hänseenden och icke minst i afseende på arbetspersonal och ingeniörer,
hvilka, en gång afskedade, icke torde så lätt kunna åter erhållas; hvarjemte afseende
måste fästas på orternas allmänna önskningar, att de på grund af Rikets
Ständers beslut företagna jernvägsarbetena måtte oafbrutet utföras. De af Rikets
Ständer till dessa arbeten anvisade medel måste således i stadgad ordning
under årets lopp tillhandahållas och komme äfven det belopp af 1,000,000 R:dr,
som, enligt Rikets Ständers medgifvande, kunde i afräkning å 1866 års anslag
till innevarande års arbeten begagnas, att utgå efter fördelning på årets sex sista
månader. “
Bill. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 A/d. 12 Håft. 2
iö
Stals-Utskottets Utlåtande J\S 29.
Beträffande den i Fullmägtiges promemoria jemväl upptagna frågan, huru
vida Kongl. Stats-kontoret skulle under detta års förra hälft kunna till Riksgäldskontoret
aflemna några ytterligare medel för bestridande af de å sistnämnda Verk
anvisade utgifter, “kunde Herr Statsrådet ej nu derom meddela något bestämdt
yttrande. Han ville endast upplysningsvis nämna, att Stats-kontorets betydligaste
inkomster, bränvins- och tullmedlen, enligt hvad erfarenheten under årets början
utvisat, syntes utfalla något mindre än hvartill de under samma tid sistlidet år
uppgingo. Dock förmodade Herr Statsrådet, att Stats-kontoret under ifrågavarande
halfår skulle kunna till Riksgälds-kontoret aflemna åtminstone en million
Riksdaler af statsverkets öfverskott för år 1863. Men denna ytterligare tillgång
vore ej tillräcklig att betäcka den brist för samma halfår, som förslagsberäkningen
visade. För att fylla denna brist vore således nödigt antingen att afsluta
det nya jernvägslånet eller ock att,1 under afvaktan af bättre tider, vidtaga någon
i sådant ändamål lämplig interimsåtgärd. För att stadga sitt omdöme härutinnan
erfordrades att ega närmare kännedom om de för lånets öfvertagande
fordrade vilkor, äfvensom om de utvägar, som eljest kunde förefinnas för de erforderliga
penningetillgångarnes anskaffande."
Sedan, i anledning af detta yttrandes sednare del, Fullmägtiges ordförande
meddelat underrättelse om de i anbuden föreslagna hufvudsakligaste lånevilkoren
äfvensom vidrört den hos Fullmägtige förekomna fråga om beredandet af en tillfällig
utländsk kredit eller upptagandet af ett mindre lån, för att derigenom kunna
anskaffa medel, intilldess, vid förbättrade förhållanden, återstoden af lånet kunde
negocieras, afgaf Herr Statsrådet det förklarande, “att, efter bans åsigt, voro de
för bela lånets afslutande fordrade, nu uppgifna vilkoren allt för dryga, för att
böra antagas, hvaremot begagnandet af en tillfällig kredit å några millioner tycktes
vara att föredraga, helst förlusten på en sådan kredit eller skilnaden mellan
kostnaden för densamma och den ränta, Riksgälds-kontoret vid upplåningen komme
att vidkännas, sannolikt skulle, efter procentberäkning för ett halft år, endast
komma att utgöra ett relativt obetydligt belopp."
“I afseende derpå, huruvida man kunde ega grundad förhoppning, att bättre
tider snart skulle komma, så ehuru Herr Statsrådet, i fråga om stundande politiska
förhållanden icke mer än livar och en uppmärksam betraktare af händelserna
kunde förutsäga hvad under den närmaste framtiden komme att inträffa,
trodde han dock, att man kunde hoppas, att de politiska förvecklingarne skulle
om fem å sex månader hunnit reda sig."
Stats-Utskottet, som af anledning här nedan närmare kommer att visas trott
sig böra ordagrannt återgifva det hufvudsakligaste af Herr Statsrådet Gripenstedts
yttrande, sådant detta yttrande i protokollet för den 13 Februari finnes intaget, får nu
fortsätta den började redogörelsen för hnderliandlingarne med Heinemann.
Omedelbart efter slutad öfverläggning med Konungens ombud företogo Full
-
Stats-Utskottets Utlåtande Jfé 29.
11
mägtige till pröfning det af Heinemann sednast gjorda låneanbudet, sådant detsamma
förelåg i en af Heinemann den 11 Februari ingifven skrift, innefattande
erbjudande af:
“Två millioner Pund Sterling" eller validerande Riksdaler till 5 '/2 procents
annuitet under loppet af 60 år, en fjerdedel fixt och resten i option inom den
1 September och 1 December 1864 ‘samt den 1 Maj 1865, med skyldighet för
långifvarne att för den optionsandel, som af dem öfvertogs inom den 1 September
1864, betala en procents Aufgeld, för uppsägning intill den 1 December samma
år två procent och inom den 1 Maj 1865 tre procent; och skulle för öfrigt kontraktet
angående 1860 års jernvägslån blifva gällande i alla de punkter, som
med det nu gjorda anbudet voro förenliga.
Med afseende å de af Konungens ombud meddelade upplysningar och den
antydda förhoppningen om en möjligen snart inträffande fredlig uppgörelse af de
nuvarande politiska förvecklingarne, ansågo likväl Fullmägtige sig icke böra antaga
detta anbud, dock förbehöllo sig Fullmägtige, på det att underhandlingarne
icke måtte anses afbrutna, att, om anledning dertill förefunnes, framställa ett
kontraförslag i fråga om lånevilkoren, och uppdrogo Fullmägtige, vid sammanträdet
den 18 Februari, åt de förut utsedde deputerade att uppgöra ett sådant
kontraförslag, som likväl icke hann afgifvas, innan Heinemann, vid näst derpå
följande sammankomst den 25 Februari, inkom med ett alternativt anbud, enligt
hvilket Heinemann, under förbehåll af hans hufvudmäns ratifikation, samt med
hänvisning till “det förra" lånekontraktets hufvudsakliga bestämmelser, såvida
dessa med den nu gjorda propositionen voro förenliga, föreslog antingen:
“a) att öfvertaga ett 4 1/.2 procents lån till 90 procent med samma amorteringstid,
som vid förra lånet, samt att af lånesumman lemna en fjerdedel fixt och
resten i option, eller ock:
b) att öfvertaga lånet al pari och beräkna de creerande obligationerna på
en annuitet af 5 */•» procent för en tid af 55 år, derutaf ’/4 fixt och resten med
Aufgeld, nemligen vid uppsägning intill den 1 September 1864 en procent, den
1 December samma år två procent och den 1 Maj 1865 tre procent."
Då, vid anställd jemförelse mellan dessa begge anbud, det visade sig att
alternativet litt. b) i så måtto vore billigare som samma alternativ motsvarade
ett rabattlån till 91,618 procent, under det att alternativet litt. a) innefattade
erbjudande af endast 90 procent, förklarade Fullmägtige att, om den i sistnämnda
anbud föreslagna tid af 55 år för annuitetens utgående förkortades med ett år
och alltså blefve fastställd till 54 år, Fullmägtige, som under de hittills förda
långvariga underhandlingarne nogsamt fått erfara att under dåvarande, för all
upplåning högst ogynnsamma förhållanden så förmånliga lånevilkor, som eljest
bort kunna påräknas, icke stodo att erhålla, ville i öfrigt antaga det låneanbud,
som sistnämnda alternativ innefattäde, och lingö i öfverensstämmelse härmed of
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande Jis 29.
vanbemälde deputerade sig uppdraget att, med förbehåll af en sådan amorteringstidens
förkortning, som nu nämnts, med Heinemann “såsom låneöfvertagarnes
ombud0 öfverenskomma om lånets afslutande på de vilkor anbudet litt. b) innehöll;
varande för öfrigt motiverna för detta Fullmägtiges beslut fullständigt angifna
i protokollet för den 25 Februari.
Angående de på grund häraf med Heinemann fortsatta underhandlingarne
tillkännagåfvo, vid sammankomsten den 3 Mars, deputerade, att Heinemann, som
genom telegram underrättat “Baron Erlanger“ om den af Fullmägtige från 55
till 54 år ifrågasatta förkortning af amorteringstiden, förbundit sig att för låneöfvertagarne
lemna definitivt svar sednast den 9 i nämnda månad. Emellertid
hade till Fullmägtige inkommit och blef vid berörda sammankomst den 3 Mars
anmäldt ett af Konsul J. W. Smitt skriftligen gjordt anbud att öfvertaga det
nya svenska statslånet å 35,000,000 R:dr. Detta anbuds hufvudbestämmelser
voro, att l/3;del af lånesumman, eller omkring 12 millioner Riksdaler skulle öfvertagas
fixt och inbetalas med l/io;del under hvarje månad från och med nastderpåföljande
Maj; — de öfriga 2/3:delarne skulle ställas till låneöfvertagarnes option
intill nästföljande Oktober; för kontraktets fullgörande borde ett vite af låneöfvertagarne
deponeras; för lånets amortering skulle anvisas en årlig annuitet af
5 '/2 procent att utgå under 38 '/3 år; varande för ett så beskaffadt, med 4 l/2
procents ränta löpande lån ett öfvertagningspris erbjudet af 89, möjligen 90 procent.
Då likväl Fullmägtige, när detta anbud anmäldes, redan voro stadda i
förväntan å det definitiva svaret från Heinemanns hufvudmän, ansågo sig Fullmägtige
i afseende å Smitts anbud icke kunna något vidgöra.
Vid Fullmägtiges näst derpåföljande sammankomst, den 10 Mars, anmälde,
uti ingifven skrift, Heinemann, att ratifikationen af det genom deputerade afslutade
lånet i rätt tid hitkommit och att påteckning om densammas meddelande
af deputerade verkställts å det ingifna låneanbudet. Då alla vilkor för lånets
afslutande sålunda voro fullgjorda, anhöll Heinemann att Fullmägtige måtte bestämma
tiden för lånekontraktets upprättande. Samme deputerade, som fört underhandlingarne
med “låneöfvertagarnes ombud“, nemligen ordföranden Friherre
Tersmeden, Major Wolffelt, Riksarkivarien Nordström och Grosshandlaren Berg,
fingo sig jemväl uppdraget att i samråd med “bemälde ombud“ uppgöra och till
Fullmägtiges vidare granskning öfverlemna förslag till det nya lånekontraktet.
Vid detta förhållande och då lånet alltså redan vore att anse såsom afslutadt
med andra låneöfvertagare, funno Fullmägtige det vid nästföregående sammankomst
af Konsul Smitt anmälda anbud icke kunna till vidare pröfning förekomma,
likasom Fullmägtige ansågo något svar icke påkallas af en förnyad framställning
från Union Bank i London om lånets öfvertagande i kommission.
Då, vid sammanträdet den 16 Mars, protokollet för sammankomsten den 13
februari anmäldes till justering, väcktes fråga derom, huruvida Konungens vid
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 29. 13
berörda sammankomst närvarande ombud, Herr Statsrådet. Friherre Gripenstedt
skulle ega att deltaga i justeringen af den del utaf nämnda protokoll, som innehöll
förloppet af öfverläggningen mellan honom och Fullmägtige. Men då Herr
Statsrådet icke begärt att få justera sitt till protokollet uppfattade yttrande, ansågs
Herr Statsrådets närvaro icke vara för justeringen erforderlig. Ordföranden
Friherre Tersmeden var vid detta sammanträde icke tillstädes, och mot beslutet
reserverade sig Majoren Wolffelt och Grosshandlaren Rinman, af hvilka den förre,
efter det ifrågavarande protokollets uppläsning och justering, ytterligare anmälde
sin reservation deremot att Fullmägtige ur samma protokoll låtit utesluta en del
af Herr Statsrådet Gripenstedts yttrande.
Det af deputerade uppsatta förslag till lånekontrakt blef väl, vid sammanträdet
den 17 Mars, inför Fullmägtige föredraget, men då dervid tillika anmäldes,
att Bankirhuset Erlanger å låneöfvertagarnes vägnar, i bref till Heinemann
gjort framställning om åtskilliga tillägg och ändringar i det sednast gjorda låneanbudet,
ansågs den slutliga granskningen af kontraförslaget böra uppskjutas,
intill dess de å lånegifvarnes sida sålunda väckta frågor blifvit afgjorda. I nämnda
bref till Heinemann hade nemligen Erlanger, jemte tillkännagifvande att NordTyska
Banken och Salomon Heine numera vägrat deltaga i lånet och att i följd
deraf såsom låneöfvertagare endast borde upptagas J. H. Schröder & Comp. i
London, Emil Edånger i Paris, H. J. Merck & Comp. i Hamburg samt Bröderna
Bethmann och Raphael Edånger i Frankfurt arn Main, dels föreslagit, att lånegifvarne
skulle, inom fjorton dagar från kontraktets underskrifvande, ega rätt att
utan erläggande af någon Aufgeld bestämma sig för öfvertagande af större eller
mindre del af lånet utöfver den fixt bestämda fjerdedelen samt att endast för
den del af lånet, sorn inom nämnda fjorton dagar icke öfvertogs, borde betalas
Aufgeld med en procent intill första optionsterminens slut den 1 September 1864,
två procent intill andra terminens slut den 1 December samma år och derifrån
tre procent intill den 1 Maj 1865, då låneöfvertagarnes optionsrättighet tilländaginge,
dels jemväl yrkat, att, om lånet skulle afslutas i Pund Sterling i stället för
Preussisk Courant, s. k. jouissance borde, enligt bruket i England, medgifvas.
Denna s. k. jouissance innefattade för lånegifvarne eller den subscriberande allmänheten
den förmån, att om lånet utlemnades med till exempel en femtedel den
l:sta i hvarje af April, Maj, Juni, Juli och Augusti månader, skulle likväl beloppet
af första halfårets räntekuponer, från den 1 April till den 1 Oktober,
oafkortadt utgå.
Fullmägtige medgåfvo hvad Erlanger yrkat om rätt för låneöfvertagarne att
utan Aufgelds erläggande inom fjorton dagar från kontraktets undertecknande bestämma
huruvida och till hvad belopp de önskade att mot det fastställda priset
öfvertaga mer än den fixa fjerdedelen af lånet, men erinrade i fråga om lånets
myntsort, att då i det å J. H. Schröder & Comp.:s samt deras medintressenters
14
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
vägnar af Heinemann först gjorda anbud “Engelsk valuta^ blifvit uttryckligen
utfäst, likasom Heinemanns vid Fullmägtiges sammankomst den 13 Februari pröfvade
anbud angaf lånets belopp till två millioner “Pund SterlingFullmägtige
haft anledning antaga, att ehuru i det sednaste, af Fullmägtige godkända
anbudet, myntsorten icke blifvit uttryckligen angifven, någon annan
valuta än Pund Sterling icke kunde anses hafva blifvit erbjuden. Då nu, sådant
oaktadt, låneöfvertagarne, såsom vilkor för lånets meddelande i Engelskt
mynt, ansett sig kunna fordra att lånegifvarne för den del af länet, som öfvertogs
till fixt pris, skulle få åtnjuta ränta från obligationernas utgifningsdag, ehuru
inbetalningarne icke komme att göras förr än dels en, dels två, dels tre och dels
fyra månader derefter, funno Fullmägtige, i betraktande af de väsendtliga fördelar
i både financielt och merkantilt hänseende, som det nya lånets upptagande
i England samt indragning och återbetalande i Engelskt mynt skulle för Sverige
medföra, samt då den erfarenhet, som vunnits vid de föregående jernvägslånen,
nogsamt ådagalagt den förlust, som vore förenad med det Preussiska kurantmyntets
förvandling i annan för Sverige mera användbar myntsort, sig böra medgifva
den under namn af jouissance af lånetagarne fordrade särskilda räntegodtgörelse.
Då genom detta medgifvande det blifvit afgjordt att lånet komme att upptagas
i England, hvarest, såsom kändt vore, inlösningen af utgifna statsobligationer
vanligen skedde genom inköp i stället för utlottning, hemställde Kapiten
Hierta, huruvida icke i det nya lånekontraktet Riksgälds-kontoret borde förbehålla
sig rättigheten att få under hand inköpa det obligationsbelopp, som enligt
amorteringsplanen borde under hvarje år inlösas och amorteras samt att amortering
genom utlottning endast skulle verkställas vid de tillfällen, då köp under
pari af den till amortering för året afsedda obligationssumma icke kunnat åstadkommas.
Genom dessa inköp under nomin alvalören skulle nemligen en icke obetydlig
fördel kunna vid lånets amortering åt Riksgälds-kontoret beredas. Med
undantag af Riksarkivarien Nordström, som på flera anförda skäl icke kunde godkänna
förslaget och dess hellre ansåg.sig böra afstyrka detsamma, som lånets
amortering genom uppköp icke vid de föregående underhandlingarne någonsin
varit ifrågasatt, förklarade öfrige Fullmägtige, att de väl delade Kapiten Hiertas
åsigt om fördelaktigheten för Riksgälds-kontoret att amortera lånet genom uppköp i
stället för utlottning, men likväl icke ville genom något gjordt förbehåll fördröja låneunderhandlingarne,
utan endast meddela låneöfvertagarne sin önskan, att lånets amortering
måtte kunna få verkställas ej allenast genom utlottning, utan äfven medelst för
lånetagarnes räkning skeende obligationsinköp samt att i sådan syftning uppgjorda
stadganden angående amorteringens verkställighet måtte varda i kontraktet införda.
Derjemte blef vid denna sammankomst det beslut fattadt, att då hela den
utan någon kapitalrabatt kontraherade lånesumman sannolikt icke komme att
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
15
erfordras för utbetalningen af de anslag och lån till jernvägsanläggningar, som
Eikets Ständer vid sednaste riksdag beviljat, samt då det dessutom vore antagligt
att de obligationer, som för detta lån komme att utgifvas, så småningom
skulle stiga i pris, hvarigenom deras framtida föryttrande kunde påräknas blifva
vinstgifvande, Riksgälds-kontoret skulle för sin räkning öfvertaga och tills vidare
behålla 250,000 Pund Sterling af den del utaf lånet, “som icke behöfde af låneöfvertagarne
mot bestämdt fixt pris aflemnas.“
Kontraktsförslaget, lämpad t efter de vilkor och bestämmelser, som under
näst föregående sessionsdagar utgjort föremål för Fullmägtiges beslut, blef vid
sammanträdet den 21 Mars till justering uppläst. I afseende å Fullmägtiges
beslut att för egen räkning öfvertaga och tills vidare behålla obligationer för ett
lånebelopp af 250,000 Pund Sterling hade Heinemann, å låneöfvertagarnes vägnar,
gjort det förbehåll, att de obligationer, sorn komme att utgifvas för ifrågavarande
andel af lånet, under närmaste tvänne åren icke finge försäljas till någon annan
än Rikets Ständers Bank, samt att, om Riksgälds-kontoret eller Banken under
de derpå följande åtta åren försålde dessa obligationer, en procent af försäljningspriset
borde tillkomma låneöfvertagarne, åt hvilka bestyret med denna'försäljning,
derest den komme att ske utrikes, jemväl borde uppdragas. Vid sådant
förhållande hade det ansetts lämpligast, att denna fråga icke intogs i sjelfva
lånekontraktet, utan voro bestämmelserna derom införda i en särskild tilläggsartikel
eller s. k. kodicill, hvartill förslag jemväl blifvit uppsatt och nu inför
Fullmägtige föredrogs. Det förbehåll, som å lånegifvarnes sida, i afseende å berörda
250,000 Pund Sterling, sålunda blifvit gjordt, förklarade Fullmägtige sig
finna dess mera oväntad t, som, enligt Fullmägtiges protokoll för den 7 November
1863, Heinemann, i sammanhang med ingifvandet af hans första låneanbud,
anmält sig icke hafva något att erinra deremot att Riksgälds-kontoret öfvertoge
en del af lånet. Några af Fullmägtige voro också af den mening, att, en så
inskränkt dispositionsrätt öfver ifrågavarande obligationer, sorn enligt Heinemanns
nu gjorda förbehåll skulle tillkomma Riksgälds-kontoret, icke kunde medföra
någon väsendtlig nytta, och ville derföre låta frågan om dessa obligationers öfvertagande
få förfalla; men då antagligt vore, att obligationerna, sedan de blifvit
på Engelska penningemarknaden införda och derstädes kända, skulle successive
stiga i pris, förklarade pluraliteten »bland Fullmägtige sig vilja ingå på de af
Heinemann föreslagna vilkoren, med deputerade likväl gifvet uppdrag att söka
utverka, det de omnämnda åtta åren inåtte förkortas till feni år efter förloppet af
den tid, hvarunder ifrågavarande obligationer endast finge försäljas till Rikets
Ständers Bank. I öfverensstämmelse härmed stiliserades kodicillen och blef härefter,
likasom kontraktsförslaget, af Fullmägtige godkändt.
Samma dag denna justering försiggick läto låneöfvertagarne anmäla, att den
person, som erhållit uppdrag att afresa till Sverige för att å deras vägnar afsluta
16
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
kontraktet om ifrågavarande lån, under resan insjuknat, hvadan låneöfvertagarne
anhöllo, att Fullmägtige måtte, så skyndsamt som möjligt, utsända ett ombud
till Frankfurt arn Main med förslag till kontraktet och med fullmagt att afsluta
låneuppgörelsen. Då lånevilkoren redan kunde anses vara bestämda och “någon
“annan förändring i de öfverenskomna kontraktsbestämmelserna icke syntes
“kunna ifrågasättas, än möjligen förekommande jemkningar i tidsbestämmelserna
“för såväl ränte- och amorteringsliqviderna som lånets inbetalningsterminer jemte
“de stadganden, som kodicillen innefattade, “ yttrades visserligen tvifvel om nödvändigheten
af något särskildt ombuds utsändande; men Fullmägtige funno likväl,
i betraktande af vigten att få denna fråga skyndsamt och fullständigt ordnad,
skäligt bifalla låneöfvertagarnes berörda framställning; och blef, vid nästa sammanträdet
den 23 Mars, Riksarkivarien Nordström utsedd att såsom Fullmägtiges
ombud för nu angifnå ändamål afresa till Frankfurt arn Main.
Genom frenne särskilda, vid Fullmägtiges sammankomst den 6 April, anmälda
telegrafskrifvelser, hade Riksarkivarien Nordström, som dagen efter erhållet uppdrag
anträdt sin resa, underrättat att lånenegociationerna, sedan de till en början
hållits i Frankfurt am Main, måst fortsättas i Paris, enär tidningarne i förstnämnda
stad rörande lånet innehållit menliga artiklar. I fråga om penningarnes
indragning hade låneöfvertagarne yrkat, att de vexlar, som af Riksgälds-kontoret
komme att utfärdas, skulle till inlösen förfalla först trenne månader efter hvar och
en i lånekontraktet bestämd betalningstermin, ett yrkande, som Riksarkivarien enträget
förordade, enär i följd af de politiska förvecklingarne hela låneaffären —
enligt Riksarkivariens yttrande — “stöde på spel“. Härpå afgåfvo Fullmägtige
det telegrafsvar, att lånets inbetalning medelst tre månaders vexlar medgafs, dock
endast för den fixt öfvertagna fjerdedelen. Vid Fullmägtiges sammankomst den
11 April föredrogs ett ytterligare telegram från Riksarkivarien Nordström, med
tillkännagifvande att låneöfvertagarne fortsatte sitt yrkande om vexlarne i så måtto,
som de fordrade att penningarnes indragning medelst tre månaders vexlar skulle
få ega rum icke allenast för den fixa fjerdedelen, utan jemväl för alla inbetalningar
deröfver, som kunde komma att anmälas inom fjorton dagar efter kontraktets
underskrifvande; hvarjemte från Riksarkivarien ankommit en till Fullmägtiges
ordförande ställd skrifvelse om hvad, vid underhandlingarne i Frankfurt arn Main
och Paris, dittills i lånefrågan förekommit. Vid yrkandet om lånemedlens indragning
genom tre månaders vexlar höllö sig låneöfvertagarne — enligt denna skrifvelse
— lifligt fast. Då, enligt Englands sed, lånekontraktet måste deponeras
och hållas för en hvar tillgängligt, hade å låneöfvertagarnes sida betänklighet
yttrats mot kodicillen, den man derföre yrkade antingen måtte förfalla eller ock
erhålla en sådan uppställning, att Riksgälds-kontoret egde mot emissionspriset i
London öfvertaga obligationer för 250,000 Pund Sterling. Vidare upplyste Riksarkivarien,
att för alla obligationer tillhörande utländska lån, som i England af
slutas,
Stats-Utskottets Utlåtande J[° 29.
17
slutas, måste erläggas en stämpelafgift af '/8 procent, äfvensom att denna afgift
torde blifva Riksgäld s-kontoret påförd, äfven om något stadgande derom icke
varder i kontraktet intaget.
Fullmägtiges pluralitet, som förklarade sig befara att, om ytterligare eftergift
nu gjordes, långifvarne deraf möjligen kunde taga sig anledning till nya
anspråks framställande, ansåg sig emellertid icke böra göra något ytterligare
eller längre utsträckt medgifvande i afseende å vexlarne, än det sorn Fullmägtiges
sednaste svar innehöll och hänvisade Riksarkivarien Nordström till den
honom vid afresan gifna särskilda instruktion, enligt hvilken han egde att, om
lånets realiserande skulle deraf göras beroende, hellre låta frågan om kodicillen falla.
Det torde här böra tilläggas, att den ifrågavarande kodicillen, sådan densamma
med Heinemann blifvit aftalad, slutligen fick förfalla; och antogs i dess
ställe en annan kodicill af innehåll att de i den ursprungliga kodicillen omförmälda
obligationer å 250,000 Pund Sterling skulle af Riksgälds-kontoret öfvertagas till
emissionspris i London, hvilken bestämmelse, för underlättande af bifallet till
lånets notering å Londons börs, enligt Fullmägtiges protokoll för den 12 Maj,
vidare ändrades derhän att Riksgälds-kontoret skulle efter en fast kurs af 91%
procent till sin disposition öfvertaga ifrågavarande obligationer; allt med stadgadt
och fortsatt förbehåll derom att dessa obligationer skulle tillhöra lånets
optionsandel.
I ytterligare skrifvelser af den 7, 14 och 22 April underrättade Riksarkivarien
Nordström om den vidare utvecklingen af låneunderhandlingarne, de svårigheter,
som dervid mött, och den ringa framgång subskription å lånet rönt i London;
och afgaf vid sin återkomst en utförlig, i Fullmägtiges protokoll för den
12 Maj intagen berättelse för sina åtgöranden med lånets afslutande samt öfverlemnade
dervid till Fullmägtige ena exemplaret af det med Bankirfirman J. H.
Schröder & C:os underskrift försedda lånekontraktet jemte den additionela artikel,
som upptog de tillägg och ändringar, hvilka tillkommit i lånekontraktets ursprungliga
bestämmelser. Då detta kontrakt med dertill hörande bilagor finnes
i sin helhet aftryckt uti 1864 års revisionsberättelse, torde Utskottet, med hänvisning
till samma aftryck, här kunna förbigå att närmare redogöra för dessa
handlingars innehåll. För att supplera de i lånet deltagande Tyska Bankirfirmornas
felande namnunderskrifter, hade angående dessa firmors delaktighet i affären
samt ansvarighet för kontraktets uppfyllande en särskild förbindelse å egna
och öfriges vägnar blifvit af Bankirhuset Raphael Erlanger afgifven. Å det sålunda
afslutade lånet beslöto Fullmägtige, enligt samma dags protokoll, att genom
underdånig skrifvelse begära Kongl. Maj:ts nådiga garanti, som, sedan amorteringsplanen
blifvit uppställd och ömsesidigt godkänd, den 12 derpåföljde Augusti
af Kongl. Majit i nåder meddelades.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
Innan Stats-Utskottet, efter sålunda leornad redogörelse för de hufvudsak
ligaste åtgärder, som föregingo lånets definitiva afslutande, öfvergår till de yttranden
och omdömen rörande Fullmägtiges åtgöranden, som Revisorerne afgifvit,
har Utskottet, med fortsatt ledning af Fullmägtiges protokoll, ansett sig böra
påvisa tvänne, med denna låneaffär sammanhängande frågor, af hvilka den ena i
det ofvanstående redan blifvit något vidrörd.
Det har nemligen förut blifvit anfördt, hurusom, då protokollet för den 13
Februari, eller den dag, då Fullmägtiges öfverläggning med Konungens ombud
Herr Statsrådet Friherre Gripenstedt förevar, till justering anmäldes, fråga väcktes
derom, huruvida bemälde Herr Statsråd skulle ega att deltaga i justeringen
af den del utaf berörda protokoll, som innehöll förloppet af öfverläggningen mellan
honom och Fullmägtige, samt att denna fråga af Fullmägtiges pluralitet sålunda
afgjordes, att, då Herr Statsrådet icke begärt att få justera sitt till protokollet
uppfattade yttrande, Herr Statsrådets närvaro icke ansågs vara erforderlig
för justeringen, hvilken derefter företogs.
Då detta beslut sedermera kom till Herr Statsrådet Gripenstedts kännedom,
aflat han till Fullmägtige en vid sammanträdet den 2 Juni föredragen skrifvelse,
deri Herr Statsrådet, jemte antydan om sin åsigt att, innan den ifrågavarande
protokollsjusteringen försiggick, tiden för densammas anställande hort hafva blifvit
Herr Statsrådet meddelad och tillfälle honom sålunda heredt att justeringen
öfvervara, anhöll att berörda protokoll måtte honom delgifvas i ändamål att tillse,
huru hans yttranden blifvit uppfattade samt om från hans sida någon anmärkning
mot protokollets lydelse möjligen kunde vara att framställa. I anledning
häraf beslöto Fullmägtige att låta utskrifva och till Herr Statsrådet öfverlemna
den del af meranämnda protokoll, som redogjorde för den med Herr Statsrådet
hållna öfverläggning. Granskningen af detta protokoll föranledde Herr Statsrådet
att till Fullmägtige aflåta en ytterligare, vid sammankomsten den 16 Juni föredragen
skrifvelse, af innehåll att han, som icke ville ingå i något bedömande
af de skäl, som kunnat förmå Fullmägtige att, Herr Statsrådet oåtspord, ur protokollet
utesluta åtskilligt af hvad han vid ifrågavarande tillfälle i öfverläggningsämnet
anförde, än ock hvad flere bland Fullmägtige i anledning deraf yttrade,
endast ville förklara, att den i protokollet intagna sammanfattningen af Herr
Statsrådets yttrande, såsom alltför ofullständig och i vissa delar saknande det sammanhang,
Herr Statsrådet sökt gifva sin mening, icke kunde af honom såsom
nöjaktig erkännas. Af sådan anledning fann sig Herr Statsrådet föranlåten anhålla,
att Fullmägtige ville låta honom få del af det vid tillfället förda memorialprotokoll,
på det att Herr Statsrådet, med ledning deraf, skulle kunna sjelf
sammanfatta sina yttranden såsom de i sjelfva verket afgåfvos. För beviljande
af denna begäran funno Fullmägtige hinder icke möta och i Fullmägtiges protokoll
för den 7 Juli finnes det tillägg intaget, hvarmed Herr Statsrådet sålunda
Stats-Utskottets Utlåtande J§ 29. 19
förfullständigat sitt i protokollet för den 13 Februari upptagna yttrande. Med
godkännande af den del utaf berörda yttrande, som, vid redogörandet för innehållet
af protokollet den 13 Februari, här ofvan finnes återgifven och som slutar
med uttalad förhoppning, att de politiska förvecklingarna inom kort tid skulle
reda sig, fortsätter Herr Statsrådet i sitt berörda tillägg:
“I motsatt fall och om äfven ett allmännare krig då skulle hafva utbrutit,
“torde ställningen uti ifrågavarande hänseende ej blifva ofördelaktigare, än det
“tillstånd af ovisshet, hvari man nu sväfvade, och som förlamade all företagsamhet.
Då Herr Statsrådet emellertid föreställde sig, att en uppgörelse mellan
“de nu krigförande magterna skulle utan störande af den allmänna freden komma
“att ega rum, och då den enskilda penningeställningen inom landet, fastän svår
“och tryckande, likväl icke, enligt Herr Statsrådets förmening, kunde anses ut“göra
skäl för Staten, att, ifall vilkoren vore allt för ofördelaktiga, nu genast
“afsluta lånet, så anhöll Herr Statsrådet, för att härom kunna bilda sig ett omdöme,
att Herrar Fullmägtige ville meddela honom, i den egenskap han vore
“kallad till denna öfverläggning, närmare kännedom om de erhållna, ännu icke
“pröfvade låneanbuden, samt Herrar Fullmägtiges åsigter härom, äfvensom angående
de åtgärder för öfrigt, hvilka till ändamålets vinnande blifvit af Herrar
“Fullmägtige vidtagna.
“Med anledning af denna önskan underrättades Herr Statsrådet om det af
“Schröder & Comp. gjorda anbudet, med deruti sedermera föreslagna förändringar,
“hvarjemte upplystes om förhållandet mellan de nu erbjudna vilkoren och dem,
“emot hvilka 1858 års lån upptogs, sahi t om den inverkan på lånets kostnad
“den nu föreslagna, till 60 år utsträckta tiden, för annuitetens utgående, komme
“att medföra. Den sålunda nu uppgifna kostnaden för det erbjudna lånet hade
“ansetts alltför hög och anbudet således icke böra antagas, helst förhoppning icke
“saknades att, i händelse af den politiska och financiela ställningens förbättring,
“mindre fördelaktiga anbud skulle erhållas. Vidare meddelades Herr Statsrådet
“upplysning om vidtagna åtgärder för beredande åt Riksgälds-kontoret af en
“kredit i Hamburg, vid hvars begagnande dock skulle erfordras Rikets Ständers
“Banks medverkan; hvarföre ock, med afseende å nuvarande förhållanden, frågan
“derom tills vidai’e uppskjutits.“
“Efter ytterligare erhållen upplysning, att från Frankrike och England endast
inkommit anbud på lånets öfvertagande i kommission, och då, enligt
“hvad Herr Statsrådet redan yttrat, någon tvingande nödvändighet för närvarande
“icke förefunnes, att på så dryga vilkor, som de nu uppgifna, afsluta det nu
“ifrågavarande lånet, förklarade Herr Statsrådet, att enligt hans åsigt syntes den
“lämpligaste utvägen för penningars anskaffande under den närmaste tiden vara
“en kredit, företrädesvis i England."
“Beträffande åter sättet för lånets upptagande, ansåg Herr Statsrådet, —
#
20
Stats-Utskottets Utlåtande Jis 29.
“sorn trodde det svårligen kunna förväntas, att sådana hus som till exempel
“Rothschild med flera, med hvilka det emellertid otvifvelaktigt vore en förmån
“för Sverige att kunna anknyta förbindelser, skola hit inkomma med några an“bud,
äfven om de i sjelfva verket äro för saken benägne — att det i sådant
“afseende skulle vara af synnerlig vigt, om dylika underhandlingar härifrån direkte
inleddes, och att för detta ändamål det syntes Herr Statsrådet tjenligast,
“om någon lämplig person utseddes, som borde ställa sig i beröring med nyssnämnda
hus eller andra större ansedda Bankirhus. Herr Statsrådet tillkännagaf,
“att skälet, hvarföre han särskildt anförde huset Rothschild, vore det att Chefen
“för detta hus i Frankfurt arn Main, enligt hvad Herr Statsrådet hade sig be“kant,
till en framstående Svensk Diplomat yttrat sin önskan och beredvillighet,
“att vid upptagandet af det nya Svenska jernvägslånet tillhandagå. Likaledes hade
“Rothschild i Paris, enligt uppgift från dervarande Svenska legation, förklarat sig
“benägen, att inträda i underhandling om detta låns öfvertagande.
“För den händelse Riksgäldskontoret i sådant afseende, såsom äfven Rikets
“Ständer ifrågasatt, önskade erhålla någon medverkan af Regeringen, skulle sådant
otvifvelaktigt med största beredvillighet lemnäs, och anvisning gifvas på
“någon person, hvars ställning och egenskaper gjorde honom fullt lämplig att
“vid en dylik underhandling biträda."
Riksarkivarien Nordström, som vid föredragningen den 2 Juni af den skrifvelse,
deri Herr Statsrådet Gripenstedt begärde del af protokollet vid den öfverläggning,
deri han såsom Konungens ombud deltog, förbehållit sig att, derest någon
anmärkning vid eller tillägg till berörda protokoll skulle af Herr Statsrådet
göras, få afgifva det yttrande eller de påminnelser, som deraf kunde påkallas,
aflemnade, under åberopande af detta förbehåll, till protokollet den 7 Juli ett
längre anförande, hvarutur Utskottet anser sig böra här återgifva följande:
“Enligt 67 § Regeringsformen, jemförd med 70 § 2 mom. Riksdags-ordningen
“samt 7 § i Ansvarighetslagen för Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, eger Konungens
ombud i Riksgälds-kontoret “icke oftare bevista Fullmägtiges sammankomster
än då Fullmägtige åstunda att med honom öfverlägga"; och följer deraf,
“att öfverläggningsämnena i sådant fall af Fullmägtige skola uppgifvas och be“stämmas.
De frågor, om hvilka Fullmägtige vid nämnda tillfälle önskade med
“Konungens ombud öfverlägga, funnos upptagna uti en skriftlig, protokollet för
“den 13 Februari bilagd promemoria och afsågo hufvudsakligen vinnande af upplysning,
för det första huruvida på ett eller annat sätt någon inskränkning af
“jernvägsarbetena och således någon minskning af dertill erforderliga kostnader
“kunde för längre eller kortare tid af innevarande år åstadkommas eller af Regeringen,
på hvars pröfning detta ankom, medgifvas; dernäst, huruvida, genom
“Regeringens medverkan, Riksgälds-kontoret kunde påräkna att af de medel, som
“enligt gällande föreskrifter borde från Stats-kontoret för de närmast bakom lig
-
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 29.
21
“gande åren komma det förra till godo, få tidigare än vanligen skett emottaga
“något större belopp, och för öfrigt äfven, huruvida någon anledning möjligen
“vore för handen att hoppas, att de då, likasom ännu, existerande, tryckande,
“politiska förvecklingarne i Europa, hvilka för tiden gjorde uppnegociering af
“ett utländskt statslån så svår och dryg, skulle snart lemna rum för bättre ut“sigter,
— allt detta, och i synnerhet de två förstnämnda punkterna, i ändamål,
“att från de i dessa hänseenden mottagna meddelanden äfven kunna hemta led“ning
för bedömande af den vigtiga hufvudfrågan, huruvida negocieringen af det
“beslutade nya jernvägslånet ännu då för någon tid kunde uppskjutas, eller om
“den, oaktadt de ofördelaktiga konjunkturerna, fortfarande borde bedrifvas. De
“svar och upplysningar Herr Statsrådet Gripenstedt angående nämnda omständigheter
behagade meddela, finnas upptagna i protokollet den 13 Februari. Vid“kommande
åter de Herr Statsrådets yttranden och åsigter, som vände sig omkring
sjelfva lånevilkoren och de i sådant afseende dels direkt, dels endast såbom
kommissionsaffär dittills inkomna anbud, innefattade de sådana ämnen,
“som icke hörde till de frågor, om hvilka Fullmägtige anhållit att få med Regeringens
ombud öfverlägga. Hvad Herr Statsrådet, efter att, på begäran, hafva
“erhållit kännedom om hithörande omständigheter, behagade yttra rörande vilko
“ren
för det då inkomna direkta låneanbudet, om upptagande provisoriskt af en
“kredit i England och i allmänhet om det land, der det beslutade jernvägslånet
“företrädesvis borde sökas, om sättet för lånets negocierande, om de bankirhus,
“som företrädesvis borde anlitas, om samhällsställning och egenskaper hos den
“eller de personer, som kunde anses lämpliga att vid låneunderhandlingarne an“vändas
såsom biträde, och på hvilka Herr Statsi-ådet välvilligt erbjöd sig att
“gifva anvisning, — detta allt, med åtskilligt annat, som uti ifrågavarande tillägg
“icke finnes berördt, afhördes väl med skyldig uppmärksamhet och erkänsla, men
“ansågs dock, såsom berörande ämnen, hvilka uteslutande tillhörde Fullmägtiges
“med sträng ansvarighet förbundna sjelfständiga pröfningsrätt och pligt, lika litet
“böra i protokollet intagas, som de af åtskillige bland Fullmägtige med anledning
deraf afgifna yttranden och erinringar. “
Den andra frågan angår det utbyte, som Fullmägtige beslutat af Riksgäldskontoret
tillhöriga, Svenska jernvägsobligationer å 300,000 Thaler Preussisk Courant
mot obligationer å 45,000 Pund Sterling, tillhörande 1864 års jernvägslån.
Sistnämnda års Revisorer hafva i sin berättelse börjat och 1865 års Revisorer
fortsatt redogörelsen för detta obligationsbyte, angående hvilket Stats-Utskottet
ansett sig här böra sammanfatta följande ur Fullmägtiges protokoll och öfriga
till Utskottets granskning öfverlemnade handlingar hemtade uppgifter.
Vid sammankomsten den 16 Juni fästade ordföranden Friherre Tersmeden
22
Stats-Utskottets Utlåtande M 29.
Fullmägtiges uppmärksamhet på vigten och angelägenheten af någon särskild åtgärds
vidtagande för att befrämja framgången af det nya lånet, enär subskriptionen
å samma lån, enligt hvad kändt vore, inom England icke fortgått på ett
fullt tillfredsställande sätt. Af sådan anledning och då det vore af stor vigt för
Sveriges framtida financiela förhållanden att upptagningen af det första lån, som
för Svenska Statens räkning söktes på Engelska marknaden, icke misslyckades
eller allenast till en mindre del rönte framgång samt afsättligheten inom eget
land af de för detta lån utgifna obligationer skulle öka utländningens förtroende
för samma lands förmåga att uppfylla sina förbindelser och dymedelst jemväl
höja sjelfva obligationernas afsättlighet inom andra länder, ansåg ordföranden sig
böra hemställa, huruvida Fullmägtige skulle finna lämpligt att för nu antydda
ändamål låta utbyta de jernvägsobligationer å Thaler Preussisk Courant af 1858
års jernvägslån, som Riksgälds-kontoret innehade, mot obligationer å Pund Sterling,
utgifna för innevarande års jernvägslån; upplysande ordföranden att enahanda
bytesframställning lärer blifvit gjord jemväl till Rikets Ständers Bank i
afseende å de Thaler-obligationer, som Banken innehade af 1860 års jernvägslån.
De skäl, som sålunda anförts för denna bytesaffär, godkändes af Fullmägtige,
hvars pluralitet redan samma dag beslöt, att för Riksgälds-kontorets räkning, på
föreslaget sätt låta inköpa eller i byte mottaga obligationer i Pund Sterling, utfärdade
för det under innevarande år i England upptagna jernvägslån och svarande
mot ett nominelt kapitalbelopp af 300,000 Thaler Preussisk Courant, derest
såsom betalning eller vederlag för dessa obligationer antagas i Riksgälds-kontorets
ego nu befintliga till det år 1858 i Thaler Preussisk Courant afslutade jernvägslån
hörande obligationer, under härvid fästadt vilkor, att ett Pund Sterling
icke beräknades högre än till 6 2/3 Thaler och med förbehåll, att, derest en fördelaktigare
kurs i detta afseende skulle blifva Riksbanken beviljad, i händelse
en dylik financiel operation med densamma komme till stånd, denna fördelaktigare
evalvationskurs äfven skulle komma Riksgälds-kontoret till godo; “och som
“ifrågavarande operation sålunda vore en på sidan om lånekontraktet liggande
“affär, skulle den ej heller få medföra någon rubbning eller inverkan på stipu“lationerna
i detta kontrakt eller låneöfvertagarnes deruti bestämda skyldigheter
“i afseende å den till inbetalning fast öfvertagna låneandelen eller den s. k.
““Aufgelden“ på den öfriga; börande följaktligen den obligationssumma, som vid
“ifrågavarande utbyte aflemnas, icke utgå af den fixt öfvertagna låneandelen. “
Om det af Fullmägtige, för deras del, sålunda antagna förslaget, fick Riksarkivarien
Nordström sig uppdraget att underrätta låneöfvertagarne medelst skrifvelse,
som borde af ordföranden justeras.
Från detta beslut, i hvars fattande Fullmägtigen Medin, såsom för tillfället
åtnjutande tjenstledighet, icke deltog, voro Major Wolffelt och Kyrkoherden Öfverström
i så måtto af skiljaktig mening, som de ansågo afgörandet böra uppskju
-
Stats-Utskottets Utlåtande 29.
23
tas, intill dess Rikets Ständers Banks Styrelse lättat sitt beslut angående den
framställning i samma syfte, som, enligt ordförandens antagande, derstädes blifvit
gjord.
I förbigående må här omnämnas att, så vidt af Fullmägtiges protokoll upplysning
derom kunnat hemtas, någon så beskaffad framställning icke hos Rikets
Ständers Bank gjordes förr än den 3 påföljande November, då Heinemann till
Banko-fullmägtige inkom med ett dylikt bytesförslag, som dock, på grund af det
obestämda i anbudet, af sistbemälde Fullmägtige lemnades utan afseende.
Sedan den skrifvelse, hvars uppsättande öfverlemnats åt Riksarkivarien Nordström,
blifvit, efter justering af ordföranden, den 18 Juni till Schröder & Comp.
expedierad, hade bemälda Bankirhus, i telegram af den 25 i samma månad, förklarat
att de till berörda utbyte lemnade sitt bifall och då detta byte alltså vore
ömsesidigt godkändt, uppdrogs, vid sammanträdet den 30 Juni, åt deputerade för
låneärendena att gå i författning om dess verkställighet.
Från Schröder & Comp. ankom derefter och blef, vid sammankomsten den
8 Juli, föredragen en ytteidigare skrifvelse af den 27 Juni, deruti Schröder & Comp.,
med bekräftande af deras förut aflåtna telegram, angående antagandet af det
erbjudna obligationsutbytet, öfverlemnade interimsbevis eller så kallade scrips
för ej mindre ifrågavarande 45,000 Pund Sterling, än jemväl för de 250,000 Pund
Sterling, dem Riksgälds-kontoret till 91 V2 procent af det nya lånet öfvertagit;
och hade i denna skrifvelse Schröder & Comp. begärt, att, då obligationerna för
det nya lånet hunne blifva färdiga, Riksgälds-kontoret måtte för sin räkning behålla
obligationer till motsvarande belopp samt återsända interimsbevisen annullerade;
varande den del af Schröder & Comp:s skrifvelse, som angick obligationsutbytet,
i öfversättning så lydande:
“Vi komma nu till Edert i Eder ärade skrifvelse af den 18 Juni benäget
gjorda erbjudande af Eder tillhöriga 300,000 Thaler i 4 '/2 procents obligationer
efter 6 2/3 Thaler i utbyte mot obligationer för det nya lånet, under förbehåll
att, om åt Riksbanken för ett dylikt utbyte skulle beviljas bättre vilkor, skilnaden
skall derefter blifva förd Eder till godo.“
“Vi antaga detta erbjudande och instämma helt och hållet med Eder deruti
att behandla denna transaktion såsom alldeles afskild från lånekonto.“
Efter uppläsning af denna skrifvelse och sedan jemväl den skrifvelse från
Riksarkivarien Nordström, deri obligationsutbytet föreslagits, blifvit vid detta sammanträde
framlagd och uppläst, anmärkte Majoren Wolffelt och Kapitenen Hierta, det
de ansågo att Fullmägtiges beslut, att den obligationssumma af 45,000 Pund
Sterling i utbyte hvaremot Riksgälds-kontorets obligationer i Thaler Preussisk
Courant komine att härifrån utlemnas, icke skulle beräknas eller utgå utaf den
fixt öfvertagna andelen af detta års jernvägslån, hafva bordt vara tydligare uttryckt
i det af Riksarkivarien Nordström derom aflåtna bref, så att låneöfverta
-
24
Stats-Utskottets Utlåtande JVs 29.
garne icke skulle skäligen kunnat missförstå eller orätt uppfatta meningen af Full
mägtiges i sådant afseende fattade och dem meddelade beslut.
Riksarkivarien Nordströms ifrågavarande, på Tyska språket affattade skrifvelse
lyder i Svensk öfversättning sålunda:
“Stockholm den 18 Juni 1864.
“Herrar John Henry Schröder & Comp. i London.
“För att under nu herrskande tryckta ställning med hänsigt till fondpappers“marknaden
bidraga till en lifvad cirkulation af obligationerna för det med Eder
“nyligen afslutade Svenska lån, har jag erhållit uppdrag för Eder framställa
“följande förslag.
“Det förhåller sig så, att Riksgälds-kontoret innehar obligationer å ett no“minelt
belopp af 300,000 Thaler Preussisk Courant, hörande till det under år
“1858 med Herr Baron Raphael Erlanger och consortium kontraherade jernvägs“byggnadslån
och skulle nu vara beredt att utaf omförmälda nyaste lån inköpa
“ett motsvarande belopp i Pundsobligationer, om I såsom betalning derför ville
öfvertaga dessa Thalersobligationer till samma kurs, som I erbjuden härvarande
“Riksbank, i den händelse att en dylik financiel operation skulle komma till
“stånd med densamma; dock så, att Pundet icke skall blifva oss beräknadt till
“högre än 6 2/3 Thaler och med förbehåll att, om en fördelaktigare kurs skulle
“varda Riksbanken beviljad, densamma också skall komma oss till godo.
“Det förstås för öfrigt af sig sjelf, att då den föreslagna operationen utgör
“en helt och hållet på sidan om lånekontraktet liggande affär, bör den ej heller
“utöfva någon inverkan på de uti detsamma förekommande bestämmelser.
Enligt Riksgälds-kontorets uppdrag."
I anledning af hvad Majoren Wolffelt och Kapitenen Hierta sålunda anmärkt, erinrade
Riksarkivarien Nordström, bland annat, att protokollet för den dag, då Fullmägtige
fattade sitt ifrågavarande beslut, ännu icke var uppsatt, när Riksarkivariens
skrifvelse derom till Schröder & Comp. skulle afgå, hvilket skedde andra
dagen efter beslutets fattande, men att samma skrifvelse likväl, jemlikt Fullmägtiges
särskilda beslut derom, blifvit af Ordföranden justerad och godkänd. Det
förtydligande, sorn Majoren Wolffelt och Kapitenen Hierta önskade, funnes för öfrigt
redan i skrifvelsen uttaladt, då deri uttryckligen anmärkes, att, “som den föreslagna
financiela operationen utgjorde en helt och hållet på, sidan om lånekontraktet
liggande affär, den icke finge utöfva någon inverkan på de uti
detsamma förekommande bestämmelser;“ och som till dessa bestämmelser bland
annat hörde oafkortadt inbetalande af den fast öfvertagna låneandelen samt s.
k. “Aufgeld“ på den öfriga, allt efter de derom i kontraktet närmare bestämda
grunder, måste det ock af det här ofvan citerade förbehållet blifva en ovilkorlig
följd, att dessa bestämmelser, hvilka, i förhållandet till Riksgälds-kontoret, för
låneöfvertagarne innefattade skyldigheter, oförändradt förblefve desamma lika mycket
-
Stats-Utskottets Utlåtande J§ 29.
25
ket efter det beslutade obligationsbytet, som dessförinnan, det vill säga, måste
i alla afseenden fullgöras i enlighet med lånekontraktet och alldeles oberoende
af obligationsbytet, hvilket, enligt nämnda förbehåll, skulle betraktas såsom helt
och hållet gående på sidan om det förra.
Majoren Wolffelt yrkade emellertid, att i det bref, som till Schröder & Comp.
komme att aflåtas med underrättelse om rigtiga emottagandet af de här ofvan
omförmälda interimsbevisen, det af Majoren och af Kapitenen Hierta såsom nödigt
ansedda förtydligande af det vid obligationsbytet fästade förbehåll äfven borde
på lämpligt sätt införas. Härom framställdes jemväl proposition, men öfrige
Fullmägtige ansågo det ifrågasatta förtydligandet icke vara behöfligt.
Hå vid sammanträdet den 11 Augusti den § i protokollet för den 16 Juni,
som angick det sistnämnda dag beslutade obligationsutbytet, till justering anmäldes,
blef ett af Riksarkivarien Nordström uppsatt förslag till samma §:s lydelse
utan förändring godkändt af Fullmägtigen Sköldberg, Kyrkoherden Öfverström,
Komminister Beckman, Riksarkivarien Nordström och Ordföranden Friherre Tersmeden,
hvaremot öfrige närvarande Fullmägtige, nemligen: Ödmann och Medin,
Grosshandlaren Rinman, Justitie-borgmästaren Gråå, Majoren Wolffelt och Kapitenen
Hierta, under erinran, att det vid ifrågavarande utbyte gjorda förbehåll derom,
att de nya obligationerna i Pund Sterling, som Riksgälds-kontoret komme att
erhålla i stället för 1858 års obligationer å Thaler Preussisk Courant, ej borde
höra till eller afgå från den fixt öfvertagna andelen af det nya jernvägslånet,
icke vore genom paragrafens föreslagna ordalydelse nog bestämdt och oförtydbart
uttryckt, förklarade sig anse ett tillägg härom böra i paragrafen intagas;
och som denna sednare mening hade pluraliteten för sig, blef till den föreslagna
protokollsparagrafen följande mening tillagd: “börande följaktligen den obliga“tionssumma,
som vid ifrågavarande utbyte aflenmas, icke utgå af den fixt öfverögna
låneandelen.“
Vid sammanträdet den 15 September hemställde Grosshandlaren Berg huruvida
icke erforderlig åtgärd borde vidtagas i afseende på indragningen af valutan
i Pund Sterling för de obligationer å 300,000 Thaler, som Schröder & Comp.
erhållit; men alldenstund låneöfvertagarne då ännu icke förklarat, om och till
hvad belopp de ville begagna sig af den genom lånekontraktet dem förbehållna
optionsrätt, funno Fullmägtige den af Grosshandlaren Berg väckta fråga icke då
påkalla någon åtgärd eller någon framställning från Fullmägtiges sida.
Från Schröder & Comp. hade derefter ankommit och blefvo vid Fullmägtiges
sammanträde, den 20 Oktober, föredragna tvänne den 12 och 13 i samma månad
daterade skrifvelser. I den förra hade Schröder & Comp. jemte underrättelse att
de från Riksgälds-kontoret öfver Hamburg för lånets hela fixa fjerdedel afsända
obligationer å tillsammans 555,700 Pund Sterling med tillhörande kuponer rigtigt
kommit Schröder & Comp. tillhanda, framställt den begäran, att de interimsbevis
Bill. till R St. brot. 1865 & 1866: 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 4
26 Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 29.
\
eller s. k. scrips å 45,000 Pund Sterling, sora Riksgälds-kontoret erhållit, måtte
Varda återställda till Schröder, “så att af Schröder & Comp. påtecknade obligationer
må i utbyte deremot kunna Riksgälds-kontoret tillsändasvarande i sednare
skrifvelsen denna Schröders begäran ändrad derhän, att Schröder & Comp.
förklarat sig vilja genast öfversända ifrågavarande obligationer, då Fullmägtiges
föreskrift derom dem meddelades, och skulle Fullmägtige ega, till undvikande af
de med interimsbevisens öfversändande förenade kostnader, att sjelfve annullera
dessa bevis. Då nu inga andra obligationer för ifrågavarande lån än de, som
motsvarade den fixa fjerdedelen, funnos i Schröder & Comp:s ego, under det att
obligationerna för de återstående tre fjerdedelarne fortfarande lågo i Riksgäldskontorets
förvar, ville det af dessa skrifvelser synas, sorn om Schröders mening
vore, att för de erhållna Thaler-obligationerna lemna i utbyte sådana obligationer,
sorn af honom innehades för den fast öfvertagna första fjerdedelen af det nya lånet.
Härpå fästades väl också Fullmägtiges uppmärksamhet, men, vid justering den
29 Oktober af svaret till Schröder, ansågo på anförda skäl Fullmägtige sig endast
böra anmäla, det Fullmägtige, innan de meddelade sitt yttrande angående
de obligationer af det nya jernvägslånet, som Riksgälds-kontoret egde att erhålla
i stället för de tills vidare bekomna scrips, önskade verkställa indragningen af den
valuta, som för ifrågavarande obligationer borde Riksgälds-kontoret godtgöras, och
alltså begärde upplysning när denna valuta, genom derå på Schröder & Comp.
utställda vexlar, finge indragas.
Majoren Wolffelt var deremot af den mening att i berörda svar borde närmare
angifvas grunden för Riksgälds-kontorets rätt att genom ytterligare utställda vexlar
indraga ett mot ifrågavarande obligationers värde svarande penningebelopp och
afgaf för sin del ett i öfverensstämmelse härmed affattadt särskildt skrifvelseförslag.
Å denna Fullmägtiges skrifvelse hade ännu den 15 December, eller två veckor
sedan andra optionsterminen tilländagått, något svar från Schröder icke ankommit
och med anledning deraf hemställde Majoren Wolffelt, vid Fullmägtiges
nämnda dag hållna sammanträde, att någon åtgärd måtte vidtagas för erhållande
af valutan för oftanämnda obligationer, och föreslog i sådant afseende, att till
Schröder & Comp. måtte aflåtas en ytterligare skrifvelse, innefattande fullständig
bevisning om Riksgälds-kontorets rätt i denna sak. Då likväl denna rätt
ansågs obestridlig och ingenting genom ett uppskof ginge för Riksgälds-kontoret
förloradt, fick berörda hemställan förfalla.
Vid sammankomsten den 16 Januari 1865 anmäldes, att från Schröder & Comp.
inkommit en räkning eller kontokurant med Riksgälds-kontoret, innefattande tiden
intill 1864 års slut. Denna kontokurant *), som öfyerlemnades till lånedepute
*) Den ifrågavarande Kontokuranten har i svensk öfversättning följande lydelse:
DEBET. Rikets Ständers Riksgälds-kontors, Stockholm, Kontokurant med J. Henry Schröder & Comp. CREDIT.
1864
April
Sept.
Okt.
1865
Jan.
5
g^Edra trasseringar å tre månader
51:sta låneandelen, obligationer
å i 555,700:— —
Efter afdrag af » 45,000: —
Utbytta hos Riksgälds-kontoret
mot Thaler-obligationer.
2% % å f 510,700: — ■
= t 11,490:15.—
Utlottade obligationer . . » 1,700:
£
Ränta 4'/2 % 0k' 1E>
Dt-c 31
13,190:i5.—
77 dag. 125:
4. 5.
Inlösningsprovision för denna låneandel och
utlottade obligationer: l/2 - &£ 14,203: 5.
Stämpelafgift !/8 % för obligationer å
£ 555,700
Annonseringar
Fraktkostnad för obligationer etc
Godtgörelse ll/2 % för obligationer å £
250,000, öfvertagna af Riksgälds-kontoret
1 Saldo
1864
Dec.
£ 502,989, el 4i
£ 2,989 e!
31
Aflemnat obligationer å £ 555,700 eller enligt
lånekontraktet £
Balans »
500,000-
2,989
502,989, ej 4
London den 31 December 1864.
J. Henry Schröder & Comp.
28 Stats-Utskottets Utlåtande J\/s 29.
rades förberedande granskning, blef vid sammanträdet den 23 Februari ånyo föredragen
och anmärkning, bland annat, då framställd mot det af Schröder deri följda
beräkningssätt att från den fixt öfvertagna fjerdedelen af lånet afdraga oftanämnda
obligationssumma å 45,000 Pund Sterling. Detta beräkningssätt förklarade Fullmägtige
sig icke kunna godkänna, såsom stridande både mot de uttyckligen angifna
syftemålen med det rörande obligationsutbytet träffade särskilda aftal och
Fullmägtiges derom fattade beslut. Jemte bestridandet af det sålunda gjorda
afdraget, ville Fullmägtige, i afgående skrifvelse, meddela Schröder & Comp. en
närmare utredning af förhållandet. I denna skrifvelse, som expedierades den 6
Mars, anfördes hufvudsakligen, hurusom, i det bref af den 18 Juni 1864, deri
förslag om ifrågavarande obligationsutbyte först framställdes, från Riksgälds-kontorets
sida gjordes uttryckligt förbehåll derom att denna operation icke skulle
få utöfva någon inverkan på bestämmelserna i lånekontraktet, hvaraf åter blefve
en följd dels att den till inbetalning fixt öfvertagna fjerdedel af lånet skulle,
i enlighet med kontraktet, oafkortadt till Riksgälds-kontoret inbetalas, oberoende
af obligationsbytet och alldeles så som om någon fråga derom icke uppstått och
dels att ifrågaställda 45,000 Pund Sterling borde gå i afräkning på den andel
af lånet, som enligt kontraktets innehåll var för viss tid ställd till Schröder &
Comp:s option. Afsigten med operationen kunde naturligtvis icke vara att underlätta
inbetalningarna på den andel af lånet, som vore fixt öfvertagen och den
Schröder & Comp. alltså hade skyldighet att leverera, men väl att under en tid
då Tyska Thaler-obligationerna visade sig vara lättare säljbara än de Engelska,
underlätta öfvertagandet af optionsandelen. Hade Fullmägtige för egen räkning
låtit försälja de Tyska Thaler-obligationerna, skulle naturligtvis priset för dem
kommit Riksgälds-kontoret omedelbart tillgodo, utan minskning af den fixa låneandelen,
och då nu Fullmägtige, af ofvannämnda anledning, i stället lemnade
dessa obligationer till Schröder & Comp. att till penningar förvandlas, var det
lika naturligt, att deras pris efter aftalad kurs skulle till Riksgälds-kontoret inbetalas,
men i afräkning på optionsandelen och mot erhållande af motsvarande
belopp af de obligationer, som hörde till det med Schröder & Comp. afslutade
lån. Skedde annorlunda, skulle det vid obligationsbytet fästade förbehåll icke '
blifva uppfyldt och Riksgälds-kontoret gå i mistning af de öfverlemnade Tyska
obligationernas värde eller pris, derest optionsandelens öfvertagande icke ifrågakomme.
Delades af Schröder & Comp. icke denna mening, återstode utvägen
att lemna Riksgälds-kontoret tillbaka Svenska statsobligationer med 4'/2 procents
ränta för 300,000 Thaler Preussisk Courant. Å denna skrifvelse hade Riksgäldskontoret
ännu den 2 Juni icke fått något svar, hvadan, på Majoren Wolffelts
hemställan, en ny skrifvelse nämnda dag till Schröder & Comp. afläts med begäran
att det väntade svaret måtte ofördröjligen meddelas.
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
29
Till sistnämnda dags protokoll afgafs af Riksarkivarien Nordström ett särskildt
yttrande, hvarur följande här återgifves:
“Det är i hvad angår ifrågavarande ärende ett faktum, att den fast öfver“vertagna
fjerdedelen af lånet blifvit af långifvarne till Riksgälds-kontoret till
“fulla beloppet inbetald och till dem, i stället, ett deremot jemlikt lånekontraktet,
“svarande belopp i obligationer utlemnadt. Likaså är det ett faktum, att långif“varne
för de af Riksgälds-kontoret till dem öfverlåtna obligationer till ett nominal“belopp
af 300,000 Thaler Preussisk Courant till Riksgälds-kontoret insändt inte“rimsqvittobref
eller s. k. scrips för ett belopp af 45,000 Pund Sterling; och som
“dessa scrips i sjelfva verket ej äro annat, än af långifvarne, enligt öfligt bruk,
“i sitt namn utfärdade, interimistiska, vederkännelsebevis öfver summor, som till
“dem af spekulanter på lånet blifvit inbetalda under den tid, som åtgick för
“låneobligationernas förfärdigande, blir deraf en följd att, sedan numera låneobli“gationerna
blifvit tillgängliga och för ändamålet disponibla, äfven de scrips,
“hvilka Riksgälds-kontoret på ofvannämnda grund innehar, borde af långifvarne
“mot sådana obligationer återtagas och utbytas.
“Enligt det vid ifrågavarande transaktion fästade förbehåll, skulle densam“ma
ej få utöfva någon rubbbande inverkan på bestämmelserna i sjelfva låne“kontraktet,
och då den af dessa bestämmelser, som angår den fast öfvertagna
“andelen af lånet, blifvit af långifvarne fullgjord genom att oafkortadt inbetala dess
“belopp och derför emottaga fullt motsvarande belopp obligationer, följer deraf,
“att valutan för de obligationer, dem långifvarne borde i utbyte mot sina scrips
“till Riksgälds-kontoret aflemna, skulle komma i beräkning vid den till deras
“option ställda andelen af lånet. “
Brukspatronen Björkman, hvilken, i ledigheten efter Grosshandlaren Berg,
först under näst förutgångna Maj månad tagit inträde bland Fullmägtige, afgaf
vid detta tillfälle följande yttrande:
“Då Fullmägtige för ändamål, som synes äfven mig fullt berättigadt, be“slöto
att, emot obligationer, tillhörande det s. k. Engelska lånet, utbyta Riks“gälds-kontorets
förut egande dylika af 1858 års s. k. Tyska lån till belopp af
“300,000 Preussiska Thaler, borde, i enlighet med beslutet, i skrifvelsen till J.
“H. Schröder & Comp. hafva tydligen uttryckts, att detta skedde under förbehåll,
“att såsom valuta för sistnämnda obligationer skulle lemnäs Engelska obligationer,
“tillhörande den del af 1864 års lån, som icke redan fixt öfvertagits, men sedermera
kunde komma att af långifvarne öfvertagas. Jag beklagar, att detta
“uraktlåtits, men finner, att såsom saken nu står och då sedermera ingen an“nan
del af långifvarne öfvertagits, än den första fjerdedelen af hela lånet,
“Herrar Schröder & Comp. ej kunna förmenas, att, i utbyte mot deras interims“qvittenser,
lemna den enda valuta i Svenska obligationer af 1864, de ega, nemligen
sådana, tillhörande den fixt öfvertagna fjerdedelen. Ej heller anser jag
30
Stats-U/skottets Utlåtande J\@ 29.
“dem kunna förpligtas att lemna någon annan. Bäst vore visserligen om nämnda
“firma samtyekte dertill, att låta hela denna bytesaffär återgå, men sådant torde
“vara mera önskligt än troligt.
“Då emellertid svar ännu ej ingått på Fullmägtiges den 6 sistlidne Mars i
“ämnet aflåtna skrifvelse, torde för närvarande första åtgärden böra blifva att
“skyndsamligen infordra ett sådant. “
Efter ytterligare väntan på svar från Schröder, som ännu den 6 September
icke låtit sig med något meddelande i detta ämne afhöra, blef sistnämnda dag
en förnyad påminnelseskrifvelse till Schröder & Comp. beslutad.
Ändtligen den 13 Oktober expedierade Schröder & Comp. en skrifvelse, deri
han åberopade en vid samma skrifvelse fogad afskrift af ett från honom redan i
sistlidne Mars månad aflåtet, men Fullmägtige icke tillhandakommet bref, som
i fråga om meranämnda obligatiönsbyte innehöll följande förklarande:
“Utbytet af 300,000 Thaler i obligationer mot 45,000 Pund i nya 4 l/2
“procents obligationer är en separat öfverenskommelse och kommer således
“alldeles icke i någon beröring med de olika paragraferna i lånekontraktet. I
“skrefvo uttryckligen under den 18 Juni 1864, att I önskade inköpa 45,000 Pund
“af det nya lånet, i fall vi ville i betalning derför mottaga 300,000 Thaler
“i gamla obligationer och enligt vårt bref af den 27 Juni förklarade vi oss ingå
“på detta förslag. Här kan således ej blifva fråga om option; affären var helt
“och hållet afslutad. Så mycket mer måste det derföre förundra oss, att I nu
“vanten att blifva krediterade för 300,000 Thaler, under det att de 45,000 Pund
“först då skulle komma i beräkning, sedan vi förklarat oss öfver den till
“vår option ställda andelen af lånet. Ede.• skrifvelse liksom Herr Riksarkivarien
“Nordströms privatskrifvelser till Herr Baron Emil Erlanger äro deröfver så
“klara, att I säkerligen efter förnyad genomläsning af dessa bref skola öfverensstämma
i vår uppfattning och icke vidare återkomma till denna punkt.“
Fullmägtige, som förklarade sig icke finna de skäl, hvilka till stöd för
Fullmägtiges åsigt om saken blifvit utvecklade i deras föregående skrifvelser,
vara vederlagda af hvad Schröder & Comp. sålunda anfört, ansågo sig likväl,
med afseende å numera förekommande förhållanden, böra medgifva, att bemälda
Bankirhus må återbekomma de Riksgälds-kontoret ad interim för nämnda Thalerobligationer
tillställda scrips, derest med 4 procent ränta löpande Svenska
statsobligationer å ett dessa scrips motsvarande belopp varda till Riksgäldskontoret
aflemnade, hvilka obligationer, för den händelse de tillhöra det med
Schröder & Comp. afslutade lån, böra beräknas efter den kurs af 6 2/3 Thaler för
ett Pund Sterling, hvilken i Riksarkivarien Nordströms, å Riksgälds-kontorets
vägnar, till Schröder aflåtna skrifvelse af den 18 Juni nästlidet år bestämdes;
hvarom skrifvelse till Schröder den 30 Oktober expedierades.
Utskottet, som från Riksgälds-kontoret fått emottaga upplysning om hvad,
Stata- Utskottets Utlåtande Jfå 29.
31
efter 1865 års revision, i detta ämne ytterligare förekommit, har af erhållna
handlingar inhemtat, att efter fortsatt skriftvexling med Schröder och sedan Fullmägtige,
med anledning af en från Schröder derom gjord framställning, under
den 20 November meddelat en sådan bekräftelse af Fullmägtiges den 30 förutgångna
Oktober aflåtna skrifvelse, att Fullmägtige, då några andra obligationer
för 1864 års lån än de, som utfärdats för den fixt öfvertagna fjerdedelen, icke
blifvit från Riksgälds-kontoret utlemnade, förklarat sig följaktligen icke kunna
från Schröder förvänta andra å Pund Sterling utställda obligationer, än de, som
för samma fjerdedel utgifvits, slutades denna bytesaffär dermed att Schröders
s. k. scrips den 21 nästlidna December blefvo, genom Kongl. Utrikes-departementets
föranstaltande, till honom återställda af Kongl. Svenska Beskickningen i London,
som deremot fått af Schröder i utbyte emottaga obligationer af 1864 års
fixa låneandel till ett specificeradt belopp af 45,000 Pund Sterling; och hade
sistnämnda obligationer sedermera, den 8 innevarande månad, blifvit från bemälda
Kongl. Departement till Fullmägtige öfverlemnade.
Sin redogörelse för de hufvudsakliga åsigter och omdömen, hvartill Fullmägtiges
åtgöranden i detta vigtiga mål synts gifva anledning, börja 1864 års
Revisorer med uppställandet af en jemförelse mellan det ifrågavarande och de
båda äldre utländska jernvägslånen, och komma dervid till det resultat att, då
den effektiva årsräntan på 1858 års lån utgjort 5,2700 procent och för 1860 års
lån 5,0022 procent, samma ränta för 1864 års lån, hvilket erbjöde tvänne olika
beräkningsgrunder, skulle utgöra antingen 5,3190 procent eller 5,3487 procent, samt
att alltså det sednast upptagna lånet varit det dyraste. Då likväl tiden för
detta låns negocierande ovedersägligen varit särdeles ogynnsam, anse Revisorerne
denna lånets större dyrhet icke i och för sig utgöra anledning till klander,
men — fortsätta Revisorerne — “vid betraktande derjemte af det sätt, hvarpå
“Fullmägtige tillvägagått för att fullgöra Rikets Ständers i detta hänseende dem
“lemnade vigtiga och ansvarsfulla uppdrag, har hos Revisorerne stadgat sig den
“öfvertygelsen, att Fullmägtige ingalunda ådagalagt all den sakkännedom och
“omtänksamhet, som Rikets Ständer kunnat förvänta af en delegation, hvilken,
“utan att vara bunden af några utaf Rikets Ständer på förhand gifna inskränkande
föreskrifter, fått förtroendet att besörja ifrågavarande upplåning på det
“sätt, densamma funne vara lämpligast och ändamålsenligast för beredande af de
“för Staten mest fördelaktiga vilkor. “
Sin första anmärkning rigta Revisorerne deremot, att Fullmägtige, ehuru
antagligen förvissade derom att låneuppdraget skulle lemnäs i deras händer
och oaktadt de egde mer än tillräckligt rådrum att, under den längre tid
jernvägslånefrågan hos Rikets Ständer förevar, vidtaga sådana förberedande åt
-
32 Stats - Utskottets Utlåtande J\s 29.
gärder, som, då uppdraget slutligen erhölls, kunnat verka till frågans utredande
och konseqventa behandling, de likväl, hvarken vid den tid, då Fullmägtige lingö
mottaga Rikets Ständers beslut i ämnet, eller under de flera månader, som derefter
förflöto innan lånet hlef afslutadt, låtit uppgöra något program upptagande
de hufvudsakliga vilkor, hvarunder Fullmägtige skulle vilja inlåta sig i underhandling
med hugade låneöfvertagare. I detta hänseende antyda Revisorerne, hurusom,
enligt deras åsigt, Fullmägtige, i fall de velat uppmana utländska kapitalister
att spekulera på lånets öfvertagande, åtminstone på några bland de förnämsta
utländska penningebörserna bort låta framlägga ett förslag, innefattande
Fullmägtiges önskningar i afseende på räntefot, annuitetsbelopp och amorteringstid
med tillkännagifvande derjemte att spekulanterne sjelfva egde att äfven i
dessa delar efter eget behag modifiera sina anbud. Att deremot, såsom Fullmägtige
gjorde, blott låta i utländska tidningar införa en kungörelse derom att
Svenska Staten ämnade upptaga ett lån, utan att ens hänvisa till några på de
utländska börsplatserna boende personer, som kunde lemna närmare upplysningar
i ämnet, var en åtgärd, som, enligt Revisorernes uppfattning, icke kunde
leda till något gynnsamt resultat. Rigtigheten af denna uppfattning ville Revisorerne
finna bekräftad deraf att, om man undantager framställningarne från den
association af Tyska bankirer, som afslutat 1860 års jernvägslån och som i följd
deraf hade närmare kännedom om Sveriges penningeförhållanden, Fullmägtiges
kungörelse i utlandet endast gaf anledning till förfrågningar samt anbud att i
kommission mottaga obligationer till försäljning. Bristen af ett på förhand uppgjordt
förslag till lånekontrakt eller åtminstone till hufvudstipulationer för ett
kontrakt hade jemväl haft den påföljd att, ehuru lånet ansågs afslutadt redan
den 10 Mars, saknades likväl bestämmelser om åtskilliga ganska vigtiga hufvudpunkter,
hvilka derefter under en hel månads tid blefvo föremål för ytterligare
underhandlingar.
Revisorernes nästa anmärkning gäller den omständigheten, att Fullmägtige,
vid uppgörandet om detta lån, inlåtit sig i underhandling med Generalkonsul
Heinemann, såsom uppgifvet ombud för ett *så kalladt consortium“, bestående af
Tyska bankirer, utan att Heinemann genom aflemnad fullmagt visat sig i sådant
afseende behörig. Fullmägtige kunde följaktligen icke ega någon visshet derom
att hvad med Heinemann afhandlades blef för låneöfvertagarne förbindande, helst
icke ens namnen på de personer, af hvilka detta consortium skulle utgöras, finnas
i hans anbud uppgifna. Saknaden af en sådan fullmagt hade jemväl till påföljd
att, när kontraktet slutligen skulle undertecknas, alla de Tyska låneöfvertagarne
kunde undandraga sig att lemna sina namnunderskrifter och ehuru Bankirhuset
Raphael Erlanger uti en till Riksarkivarien Nordström aflåten skrifvelse
förklarat att han, såväl å egna som Bankirhusen Gebrilder Bethmanns, H. J.
Merck & Comp:s och Emil Erlangers vägnar, ansvarade för kontraktsbestäm
melser
-
Stats- Utskottets Utlåtande j\s 29.
33
melsernas uppfyllande, var likväl Riksgälds-kontoret icke innehafvare af någon
sådan handling, sora visade Raphael Erlangers behörighet att å sistnämnda trenne
bankirfirmors vägnar meddela ett dylikt förklarande.
1 fråga om det med J. Henry Schröder & Comp. afslutade kontraktet och
särskildt hvad deri finnes stadgadt om sättet för lånets amortering, anse Revisorerne
origtigt, att de obligationer, som för lånet utgåfvos, blefvo ställda på utlottning.
Af obligationernas text ville det synas, som skulle låneöfvertagarnes mening
hafva varit att, under formen af ett Engelskt lån, placera obligationerna
såväl på den Engelska sorn på den Tyska penningemarknaden. Men härvid erinra
Revisorerne, att obligationer af sådan beskaffenhet, som de ifrågavarande, icke
på någondera af dessa marknader kunde blifva rätt begärliga, ty om de placerades
i Tyskland, måste ränte- och amorteringsliqviderna, hvilka skulle verkställas
i London, för obligationsinnehafvarne blifva förenade med särskilda kostnader; och
om åter deras försäljande inom England vore afsedt, komme ett väsendtligt hinder
för deras spridning att möta, då i detta land för all obligations-amortering
uppköpsmethoden vore den vanliga. Då Jåneöfvertagarne fixt öfvertogo endast en
fjerdedel af lånesumman, samt Riksgälds-kontoret alltså äfventyrade att för egen
räkning nödgas föryttra återstoden, hade Fullmägtige bort låta sig vara företrädesvis
angeläget att tillse det obligationerna erhöllo en sådan lydelse, som befrämjade
deras spridning inom det land, der de voro afsedda att föryttras; och
då nu lånet afslutades i England och i Engelskt mynt, hade, enligt Revisorernes
förmenande, Fullmägtige icke bordt medgifva att obligationerna ställdes på amortering;
erinrande derjemte Revisorerne om den fördel af uppköpsmethoden, att,
om räntefoten i obligationerna ej sattes allt för hög, tillfälle förefunnes att medgifva
en större rabatt, enär låntagaren icke då, såsom när utlottniugsmethoden
begagnades, vore underkastad nödvändigheten att al pari inlösa obligationer, för
hvilka han sjelf, vid deras utsläppande, måst vidkännas rabatt; hvarförutan man
kunnat påräkna att, då den allmänt gångbara räntefoten här i Sverige vanligen
är , högre än den Riksgälds-kontoret för sina obligationer måste erlägga, amorteringsfonden
skolat genom förräntning tillvexa i hastigare progression, än amorteringsplanen
afsåge och följaktligen blifva tillräcklig att redan före slutet af den
för lånets fullständiga liqvideraiule bestämda tid fullgöra amorteringen.
Det beslut, som af Fullmägtiges pluralitet fattades om uteslutande ur Fullmägtiges
protokoll af en del utaf det yttrande, som Herr Statsrådet Friherre
Gripenste dt i egenskap af Konungens ombud afgaf vid den, på Fullmägtiges begäran,
den 13 Februari 1864 med honom hållna konferens, har af Revisorerne
gjorts till föremål för klander, under yttrande att detta Fullmägtiges förfarande synts
Revisorerne dess mera anmärkningsvärdt, som, äfven om man antoge, att Fullmägtige
icke egde skyldighet att lyssna till de råd och framställningar, som af
Konungens ombud meddelades, — en skyldighet, som likväl ville synas vara be
JB
th. till Jt. St. Prat. 1865 & 1866. 4 Sand. 1 Afd. 12 Haft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
tingad af Rikets Ständers särskilda anhållan, att Kongl. Maj:t vid denna upplå
nings företagande täcktes lemna Fullmägtige sin nådiga bemedling och medverkan
för den erforderliga lånesummans erhållande mot de för Svenska Statsverket
möjligen billigaste Vilkor, — det väl ändock varit deras skyldighet att i protokollet
i sin helhet låta intaga Herr Statsrådets anförande. Hvad Riksarkivarien
Nordström i sitt till Fullmäktiges protokoll den 7 Juli afgifna, här ofvan omförmälda
yttrande anfört till stöd för en motsatt åsigt, förklarade Revisorerne sig
icke kunna godkänna, då den för Fullmägtige gällande ansvarighetslag icke
uppställer något hinder för Fullmägtige att i sin helhet afhöra de framställningar,
dem Konungens ombud kunnat hafva att göra i sådana ämnen, som stå i
sammanhang med de frågor, om hvilka Fullmägtige, enligt grundlagens hänvisning,
särkildt med honom önskat en öfverläggning. Likaledes hafva Revisorerne
funnit Herr Statsrådet Gripenstedts rätt att öfvervara justeringen af det protokoll,
som fördes vid den med honom hållna öfverläggning, vara så obestridlig, att
något uttryckligt förbehåll derom icke af Herr Statsrådet behöft framställas;
slutande Revisorerne sitt klander af Fullmägtiges förfarande i denna punkt med
den anmärkningen att den beslutade uteslutningen af en del utaf Herr Statsrådet
Gripenstedts yttrande får en ökad betydelse, då man finnar, att hvad som
uteslutits är just sådant, som icke öfverensstämmer med Fullmägtiges åtgöranden.
Särskildt klandras såväl af 1864 som af 1865 års Revisorer det åtgörande
af Fullmägtige, hvarigenom de, i angifvet ändamål att bereda det nya lånet
framgång på den Engelska penningemarknaden samt för öfrigt på de skäl, som
här ofvan ur Fullmägtiges protokoll för den 16 Juni 1864 finnas anförda, nämnda
dag beslöto att för Riksgälds-kontorets räkning uppköpa eller i byte emottaga i
Pund Sterling utfärdade obligationer för det i England upptaga jernvägslånet,
till ett kapitalbelopp motsvarande 300,000 Preussiska Thaler, derest såsom betalning
eller vederlag för dessa obligationer antogos i Riksgälds-kontorets ego befintliga,
till det år 1858 i Thaler Preussisk Courant afslutade jernvägslån hörande
obligationer, under vilkor att 1 Pund Sterling icke betalades högre än 6 2'3 Thaler.
Om lämpligheten och gagnet af denna transaktion, om sättet för det dervid
fattade beslutets delgifvande åt Schröder & Comp. medelst en af Riksarkivarien
Nordström å öfrige Fullmägtiges vägnar expedierad skrifvelse samt slutligen
om samma skrifvelses ofullständighet yttra sig 1864 års Revisorer sålunda:
“Den nu omförmälda transaktionen har synts Revisorerne i flera hänseenden
“förtjena särskild uppmärksamhet. I främsta rummet hafva Revisorerne icke
“kunnat undgå finna det oformligt, att Fullmägtige uppdrogo åt en bland sina ledamöter
att å Fullmägtiges vägnar aflåta skrifvelser, utan att dessa skrifvelse!1
“till sitt innehåll och sin ordalydelse kommo till Fullmägtiges kännedom förr än
“flera veckor förflutit sedan de afgått och utan att skrifvelserna blifvit, på sätt
“1 § i1 den för embets- och tjenstemännen vid Riksgälds-kontoret gällande in
-
Stats-Utskottets Utlåtande J\§ 29
35
“struktion och tjenstgöringsordning föreskrifver, kontrasignerade af Fullmägtiges
“Sekreterare. I förevarande fall har sålunda inträffat, att den' afgångna skrifvel“sen
icke ordagrannt upptager det af Fullmägtiges majoritet vid beslutets fattande
gjorda förbehåll.
“Vidare har det förefallit Revisorerne, som skulle ett utbyte af obligationer,
“tillhörande 1858 års jernvägslån, emot obligationer af det nya slaget kunna
“jemföras med bortbytandet af en bättre vara mot en sämre. De till 1858 års
“lån hörande obligationer hafva nemligen ända till sednare tider varit afsättliga
“inom Tyska penningemarknaden, då deremot de innevarande' år utgifna jern“vägsobligationerna
icke numera synas noterade på Londons fondbörs och icke
“heller efter de Tyska kursnoteringarne finna köpare.
“Då Fullmägtige såsom motiv för den ifrågavarande finansoperationen uppgifva,
att transaktionen skedde för att befrämja framgången af det illa noterade
Svenska jernvägslånet, derigenom att de Svenska papperen erhöllo afsättning
inom Sverige, hvilket skulle öka förtroendet till Svenska Statens soli“ditet,
så hade väl, ehvad det gafs någon utsigt att här i landet sprida de nya
“obligationerna eller icke, det varit tjenligare att åt någon lämplig ointresserad
“person i utlandet uppdraga att med de medel, som efter skedd försäljning af
“de Tyska obligationerna erhölles, på Londons börs tid efter annan och inom det
“disponibla beloppet uppköpa de Svenska obligationerna, hvarigenom det möjligen
“hade kunnat lyckas att, åtminstone för någon tid, uppdrifva kursen å desamma.
“I stället att sålunda förfara, vände sig Fullmägtige till låneöfvertagarne Schrödler
& Comp., som egde hela ebligationsmassan, samt erbjödo denna firma helt
“enkelt ett utbyte af Riksgälds-kontorets Tyska obligationer root de nya Engelska,
ett anbud, på hvars antagande firman naturligtvis ej länge besinnade sig.
“Utan att afvakta Schröder & Coinp:s anmälan om öfvertagande af andra fjerde“delen
af lånet eller någon del deraf, afhände sig således Fullmägtige de Tyska
“obligationerna å 300,000 Thaler, utan att derför erhålla annan valuta än s. k.
“scrips eller Schröder & Comp:s interimsförbindelser. Att en sådan transaktion,
“ifall den blefve bekant på Londons börs, icke skulle öka benägenheten för de
“Svenska papperen torde lätteligen kunna inses.
“Förutom den omständigheten att Riksgälds-kontoret för de inköpta Tyska
“obligationerna betalt ända till 96 procent, då deremot de Engelska noteras blott
88 ä 89 procent utan köpare, hvarigenom denna transaktion måste tillskynda
“Riksgälds-kontoret en icke obetydlig förlust, förefaller det anmärkningsvärdt, att
“Fullmägtige i sin skrifvelse till Schröder & Comp. icke uttryckligen betingade
sig, att i utbyte erhålla obligationer utaf den del af lånet, som icke blif“vit
fixt öfvertagen. Det skulle nemligen kunna inträffa, att låneöfvertagarne
“såsom valuta för de Tyska obligationerna lemna obligationer-, tillhörande den
“första fjerdedelen af det nya lånet, I sådant fall skulle transaktionen leda till
36
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29
“ytterligare minskning af den redan förut obetydliga andel af lånet, som blifvit
“fixt. öfvertagen.“
Till hvad 1864 års Revisorer om denna sak sålunda yttrat, hafva Revisorerne
för sistlidet år, efter meddelad redogörelse för hvad Fullmägtiges protokoller
intill den 5 September 1865 i detta ämne innehålla fogat den erinran, att sedan
Fullmägtige, i den uppgifna afsigten, att för Schröder & Comp. lätta öfvertagandet
af lånets optionsandel, beslutat att direkte med låneöfvertagarne verkställa
ett obligationsbyte, i stället att på annan väg föranstalta om försäljning
af Thaler-obligationerna och uppköp i stället af obligationer för det nya lånet, ändamålet
med den sålunda anlagda operationen i lika grad uppnåtts, om Fullmägtige,
efter aftalets träffande, icke genast afhändt sig Thaler-obligationerna,,
utan uppskjutit bytets verkställande intill dess sig visat, om långifvarne komme
att öfvertaga någon del af den på option ställda låneandelen, i afräkning å hvilken
meningen var att affären skulle uppgöras; i hvilken händelse det nu inträffade
missförståndet med deraf härflytande följder svårligen kunnat komma att
ega runi.
De anmärkningar i öfrigt, sorn af 1864 års Revisorer blifvit mot Fullmägtiges
åtgöranden i denna lånefråga framställda, torde icke här behöfva något
särskildt omnämnande eller vidare utveckling än sorn deråt, längre fram i detta
utlåtande, kommer att, egnas.
Den utförliga förklaring, deri Fullmägtige till besvarande upptagit de mot
dem i 1864 års revisionsberättelse framställda anmärkningar, börjar med bemötande
af hvad Revisorerne yttrat om de särskilda jernvägslånens olika pris och
bestrider rigtigheten af den slutsats, hvartill Revisorerne kommit, då de antaga
att 1864 års lån skulle vara något dyrare än lånen af 1858 och 1860. Enligt
den af Fullmägtige framlagda kalkyl skulle nemligen den årliga räntan utgöra:
för 1858 års lån 5, >7; procent,
för 1860 års lån 5,' 06 „ och
för 1864 års lån
antingen ..... 5, 90 „
eller 5,210 „
samt alltså sistnämnda lån väl vara något dyrare än lånet af år 1860, men deremot
billigare än det af år 1858.
Då likväl Revisorerne uttryckligen förklarat, att lånets dyrhet i och för sig
icke utgör anledning till klander, enär tiden för lånets negocierande ovedersägligen
varit särdeles ogynnsam, har Utskottet, som delar denna Revisorernes åsigt,
ansett obehöfligt att ingå i närmare undersökning af det ena eller andra beräkningssättets
större tillförlitlighet; dock vill Utskottet, med anledning af hvad
Stats- Utskottets Utlåtande Jfé 29.
37
Fullmägtige, i en not till sin förklaring, sjelfve upplysa derom, att vid de af
Fullmägtige framlagda beräkningar något afseende icke blifvit fästadt på den s.
k. “jouissancen“ såsom varande ett vid låns upptagande i London vedertaget bruk,
här hafva erinrat, att denna jouissance onekligen innefattar en utgiftspost, som
drabbat Riksgälds-kontoret såsom låntagare och för hvars uteslutande ur kalkylen
dess egenskap att vara ett i London vedertaget bruk icke innebär någon giltig
grund. Från detta uteslutande lärer alltså till icke oväsendtlig del förklaring
kunna hemtas öfver det förhållande att, då Revisorernes och Fullmägtiges beräkningar
för livart och ett af 1858 och 1860 års lån skilja sig från hvarandra
med endast 0,oo4 procent, samma beräkningar i afseende å 1864 års lån förete
en jemförelsevis ganska betydlig differens.
Revisorernes först framställda anmärkning deremot att Fullmägtige, ehuru
de egde antaglig visshet derom att låneuppdraget skulle komma att lemnäs i
deras händer, likväl icke under den långa tid, lånefrågan hos Rikets Ständer
behandlades, vidtagit sådana förberedande åtgärder, som, då uppdraget slutligen
erhölls,, kunnat, verka till frågans utredande och konseqventa behandling, och att
ej ens något program, upptagande de hufvudsakliga vilkor, hvarunder Fullmägtige
skulle velat inlåta sig i underhandling med hugade låneöfvertagare, blifvit uppgjordt,
hvarken före eller vid den tid låneuppdraget åt Fullmägtige lemnades,
eller under de flera månader, sorn derefter förflöto, innan länet afslutades. —
gifver Fullmägtige anledning att ingå i ett omständligt svaromål, hvaraf Utskottet
ansett sig böra återgifva det hufvudsakligaste.
Hvad först de af Revisorerne antydda förberedande åtgärderna beträffa, förklara
Fullmägtige att, så länge något låneuppdrag icke kommit Fullmägtige tillhanda,
kunde de, i brist af fullmagt, vid saken intet tillgöra. Att uppdraget
skulle lemnäs i Fullmägtiges händer, så vida lånet definitivt beslutades, derom
kunde de väl vara förvissade; men huruvida Rikets Ständer, på samma gång de
bestämde sjelfva lånebeloppet, ville angående lånevilkoren eller i andra afseenden
meddela Fullmägtige några särskilda föreskrifter, derom saknade Fullmägtige kännedom
ända till dess att lånebeslutet dem till verkställighet delgafs. Att under
en sådan mellantid inlåta sig i några, om ock blott preliminära, underhandlingar
om lånet, hade alltså icke kunnat leda till något önskadt resultat, enär penningeställningen
kan, efter hvad erfarenheten visar, inom några få dagar undergå väsen
dtliga förändringar och hvarje klok affärsman följaktligen icke låter på förhand
binda sig vid vilkor, som ej genast skola gå i fullbordan. Genom vidtagandet
af dylika preliminära underhandlingar, innan någon fullmagt var gifven,
som berättigade att om lånet afsluta kontrakt, skulle följaktligen ingenting kun
nät uträttas.
Mot det af Revisorerne ifrågasatta låneprogram a^se Fullmägtige ungefärli
gen enahanda erinringar kunna, göras. Innan ännu omfattningen och vilkorep
38
Stats-Utskottets Utlåtande J\f£ 29.
för Fullmägtiges mandat voro dem bekanta, kunde naturligtvis icke något sådant
program framläggas. Hvad dess uppgörande efteråt angår, visar protokollet folden
8 Oktober 1863 att frågan derom icke varit förbisedd, men att Fullmägtige
efter öfverläggning stadnat i det beslut att något dylikt program icke borde meddelas.
Såväl vid uppnegocierandet af 1858 års lån som lånet af år 1860 hade
förfarandet varit enahanda, utan att då gifva anledning till anmärkning. Emellan
programmets offentliggörande och lånekontraktets afslutande skulle alltid någon
tid komma att förgå, under hvilken penningeställningen i en eller annan rigtning
kunde förändras. De en gång i programmet uppställda vilkoren skulle emellertid
icke kunna nedsättas, hvilket åter antagligen kornrne att föranleda dertill att
dessa vilkor å lånsökandens sida ställdes lägre än hvartill penningeställningen,
vid den tidpunkt programmet emanerade, gåfve skälig anledning. Härigenom
skulle programmet i sjelfva verket förlora all betydelse och negociationerna om
bättre vilkor eller om lånevilkoren i allmänhet inträda på samma ståndpunkt,
som om intet program utfärdats.
Då Revisorerne åt saknaden af ett program funnit sig böra tillskrifva, bland
annat, den omständigheten att, i afseende å det lån, som sedan afslutades, ännu,
vid tiden för dess undertecknande åtskilliga förut icke uppgifna bestämmelser
tillkommo, erinra härvid Fullmägtige, att just den omständigheten, att sådana
bestämmelser, oaktadt de så långt framskridna öfverenskommelserna, ännu i sista
stunden framställdes, nogsamt bevisar, huru liten betydelse ett preliminärt program
om lånevilkoren i sjelfva verket skulle egt, “enär en affärsman, så länge
“han ej genom sin underskrift är vid ett aftal bunden, ofta kan, med ständigt
“aktgifvande på de mångfalldiga förhållanden, som inverka på handeln, penninge“ställningen
och krediten, finna sig föranlåten antingen att i dag uppställa vilkor,
“dem han någon dag förut icke hade anledning att begära, eller ock frånträda
“den förberedda affären.“
Efter att sålunda hafva redogjort för hvad såväl å Revisorernes som Fullmägtiges
sida i denna punkt blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte vid den afgifna förklaringen låta
bero.
Hvad Revisorerne dernäst anmärkt mot Fullmägtiges förfarande att inlåta
sig i underhandling med Heinemann såsom uppgifvet ombud för ett så kalladt
consortium, bestående af Tyska bankirer, utan att Heinemann genom aflemnad
fullmagt visat sig i sådant afseende behörig, är af Fullmägtige besvaradt i en
förklaring, ur hvilken här upptages följande:
“Heinemann har i denna lånefråga uppträdt såsom ombud i främsta rummet
“för principale låneöfvertagaren, bankirfirman John Henry Schröder & Comp. i
“London, och har denna firma uti ett den 14 Oktober 1863 dateradt, den 19 i
Stats- Utskottets Utlåtande J\'s 29.
39
“samma månad hit ankommet bref hos Fullmägtige introducerat Herr Heinemann
“såsom sitt ombud härstädes för lånenegociationernas preliminära bedrifvande.
“Brefvet var för Herrar Revisorer tillgängligt jemte andra till lånefrågan hörande
“handlingar, och bland dessa äfven ett af samma bankirfirma redan den 21 Augusti
till Fullmägtige aflåtet bref i samma ämne. Hvad åter angår det med
“denna högt ansedda bankirfirma i och för denna låneaffär i förbindelse stående
“s. k. consortium, vore dess medlemmar för ingen del okände för Fullmägtige.
“Främst bland dem förekom den välkända bankirfirman Raphael Erlanger i Frankfurt
arn Main, vidare den mycket gamla och högt ansedda firman Gebrilder
“Bethmann äfven derstädes samt H. J. Merck & Comp. i Hamburg, hvilka alla
“gemensamt tillika med Nordtyska Banken tillförene hade öfvertagit jernvägsbygg“nadslånet
af år 1860, och den förstnämnde dessutom, i förening med ett annat
“consortium, äfven det för samma ändamål år 1858 negocierade lån. Nordtyska
“Banken äfvensom bankirfirman Salomon Heine hörde ock i början till ifrågavarande
consortium, ehuru de, såsom i protokollet för den 17 Mars 1864 finnes
“omförmäldt, likväl sedermera derifrån utträdde. Deremot hade såsom ny med
“lem inträdt bankirfirman Emil Erlanger i Paris.
“Rättsförhållandet mellan medlemmarne af ett sådant, för en viss affär eller
“spekulation ingånget consortium (societé en participation, såsom det kallas i
“fransysk lag) låter lag i alla afseenden bero af öfverenskommelse, och den, som
“kontraherar med en af dess medlemmar, behöfver alls icke känna de öfriga.
“När således Herr Heinemann visade sig vara af bankirfirman J. Henry Schröder
“& Comp. i London befullmägtigad såsom dess ombud för ifrågavarande låne“affärs
preliminära behandling och denna firma dessutom för sin stora soliditet
“inom affärsverlden odeladt åtnjuter ett högt anseende, fanns ej något rimligt
“skäl för Fullmägtige att tillbakavisa honom, äfven om namnen på medlemmarne
“af det i ftmening med nämnda firma stående consortium i och för låneaffären
“hade tills vidare förblifvit för Fullmägtige okända. Sådant var dock icke förhållandet.
Dessa namn meddelades Fullmägtige redan från början, och de under
“fortgången af underhandlingarne från den förstnämnda bland dessa medlemmar
“ingångna, af Herr Heinemann företedda, bref och telegrammer i frågan bekräf“tade
detta meddelande fullständigt."
Hvad Fullmägtige nu anfört “gäller principielt äfven till alla delar den af
“Herrar Revisorer gjorda anmärkning deremot, att Baron R. Erlanger, då han på
“egna och öfriga medlemmars af consortium vägnar aflat brefvet af den 10 April
“rörande kontraktsunderskrifterna och consortii förklaring att vidblifva de af
“kontraktet härflytande förbindelser, icke var försedd med fullmagt dertill för de
“sednare. Bankirfirman J. Henry Schröder & Comp:s underskrift var emellertid
“redan för sig allena tillräcklig att göra lånekontraktet ömsesidigt bindande och
“på samma gång gifva godkännande och bekräftelse åt de deruti upptagna, med
40
Stats-Utskottets Utlåtande J/S 29.
“ombudet träffade öfverenskommelse!-; en bekräftelse, som genom nämnda forida
“ring vinner en förstärkning, hvars 'effekt är omedelbart bindande för dess utgifvare
och i afseende å de öfrige medleminarne utgör en emellan dem oell ut“gifvaren
validerande specialfråga.
“Denna juridiska sida af saken synes hafva alldeles undgått Herrar Kéviso“rörs
uppmärksamhet; och då i betraktande tagas cé slutsatser, Herrar Revisorer
“från den af dem antagna utevaron af fullmakt för ombudet dragit, och som,
“sedan hvad af ombudet tillgjorts, blifvit af priheipälerne godkändt, med uteva“ron
eller med tillvaron af en sådan fulimägt icke ega något hvarken logiskt
“eller annat samband, torde det vara nog att erinra, att samtliga dessa, delvis
“på flera ställen i berättelsen upprepade slutsatser äfven från Revisorernes ståndpunkt
mäste förlora sin betydelse, så snart den för desamma uppgifna grund
“visats vara ett misstag. “
De af Fullmägtige i denna förklaring åberopade tvänne bref, genom hvilka
Heinemann blifvit hos Fullmägtige introducerad såsom Schröder k CÖmp:s ombud,
lyda i öfversättning sålunda, nemligen:
Brefvet af den 21 Augusti:
“Sedan oss blifvit meddeladt, att det förestående Svenska lånet skulle företrädesvis
komma att afslutas i London, så tillåta vi oss att ödmjukast erbjuda
Eder vårt biträde.
Vi äro beredda att öfvertaga ifrågavarande lån och stödjande oss på vår
mångåriga verkningskrets inom det högre bankväsendet, betvifla vi icke, att vi
skola kunna föreslå Eder de fördelaktigaste vilkorep.
Vi hoppas derföre, att I viljen begagna tillfället att i lämpliga punkter uppmana
oss till underhandlingar och vi ställa oss i detta hänseende helt och hållet
till Edert förfogande.
Emottagen etc.
J. Henry Schröder & C:o.“
Och brefvet af den 14 Oktober:
“Vi hafva tid efter annan bekommit Edra ärade skrifvelser af den 31 Augusti
och 9 Oktober, för hvilkas vänliga innehåll vi tacka. Med den sednare af
dessa skrifvelser hade vi nöjet emottaga en afskrift af det offentliga tillkännagifvandet
angående de, med hänsyn till det nya statslånet, fattade beslut, och
hafva vi deråt egnat behörig uppmärksamhet.
Herr Generalkonsul Carl Heinemann, hvilken vi gifvit vår fulbnagt, skall
hafva nöjet förelägga Eder våra propositioner och smickra vi oss med den angenäma
förhoppningen, att dessa skola vinna benäget afseende och vi derefter se
oss ärade med uppdraget att å härvarande plats negociera nämnda lån.
I denna förhoppning etc.
J. Henry Schröder & C:o.“
Att
Stais-Utskottets Utlåtande JV§ 29.
41
Att här ofvan intagna bref från Schröder & Comp. af den 14 Oktober varit
tillfyllestgörande för att hos Fullmägtige introducera Heinemann såsom Schröder
& Comp:s ombud “för ifrågavarande låneaffärs preliminära behandling®, må icke
bestridas, men å andra sidan torde böra medgifvas, att då lånenegoeiationerna
framdeles utvecklade sig till fast affär och fråga blef om att bringa lånet till
afslutande, det åt Heinemann gifna uppdrag icke kunde, ensamt på grund af nu
anförda skrifvelse, anses innefatta ett sådant fullmägtigskap, som gjorde de med
honom ingångna och af honom undertecknade öfverenskommelserna bindande för
Schröder & Comp. Den i detta bref förekommande meningen: “hvilken vi gifvit
vår fullmagt" låter sig för öfrigt tolkas antingen så att denna mening i och för
sig sjelf skall anses innefatta fullmagten, i hvilket fall dess betydelse lärer stadna
vid en introduktionsfullmagt, eller ock så, att dermed endast blifvit lemnad hänvisning
till en af Schröder & Comp. åt Heinemann gifven särskild fullmagt, hvilken
då bordt, innan Heinemann å Schröder & Comp:s vägnar undertecknade nå
gon öfverenskommelse, hafva honom affordrats. Då emellertid om en dylik fullständig
fullmagt ingenting finnes nämndt, måste det antagas att någon sådan
icke funnits. I hvad mån saknaden af 'en sådan fullmagt må kunna hafva, såsom
Revisorerne antyda, gifvit anledning till de af låneöfvertagarne efter lånets
egentliga afslutande framställda, af Fullmägtige beviljade nya fordringar, låter
sig väl icke med visshet afgöra, men att denna ofullständighet och den deraf
härflytande osäkerhet, huruvida icke låneöfvertagarne i sista stund möjligen skulle
draga sig tillbaka, icke varit utan allt inflytande på låneunderhandlingarnes fortgång,
vill Stats-Utskottet, — som delar Fullmägtiges i näst föregående anmärkningspunkt
yttrade åsigt derom att “en affärsman, sä länge han ej genom sin
“underskrift är vid ett aftal hunden, ofta kan, med ständigt angifvande på
“de mångfaldiga förhållanden, sorn inverka på handeln, pennihgeställningen och
“krediten, finna sig föranlåten antingen att i dag uppställa vilkor, dem han nå“gon
dag förut icke hade anledning att begära eller ock frånträda den förberedda
affären", — finna bekräftadt, bland annat, jemväl af de telegrammer, som
Riksarkivarien Nordström i början af April från Paris aflät till Fullmägtige och
deri, under förklarande att hela låneaffären stöde på spel, det af låneöfvertagarne,
först efter lånets egentliga afslutande, framställda yrkandet om lånemedlens
indragning genom tre månaders vexlar enträget tillstyrktes. En dylik farhåga
för affärens återgång skulle varit obehöflig, derest Heinemanns åtgöranden
beledsagats af ett sådant bemyndigande, som gjort de med honom träffade öfverenskommelser
för Schröder & Comp. bindande. Den ofullständighet, som i afseende
å fullmagten för Heinemann sålunda låter sig anmärka, har af Revisorerne
jemväl blifvit hänförd till det sätt, hvarpå bankirhusen Gebrilder Bethmanns, J.
H. Mercks & Comp. och Emil Erlangers delaktighet i lånets öfvertagande finnes
uttryckt, då till grund för denna delaktighet endast ligger det af bankirhuset
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 6
42
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
Raphael Erlanger meddelade förklarande derom att han, såväl å egna som å
nyssnämnda trenne bankirfirmors vägnar ansvarade för kontraktsbestämmelsernas
uppfyllande. Ehuru denna anmärkning må kunna anses vara af jemförelsevis
mindre vigt, torde likväl Revisorerne icke hafva saknat skäl för dess framställande.
Den egenskap af att vara lånets principala öfvertagare, som Fullmägtige i sin
förklaring tillerkänna bankirfirman J. Henry Schröder & Comp., framstår ingalunda
tydlig ur Fullmägtiges protokoll, hvilka företrädesvis åberopa ett s. k.
consortium såsom långifvare och såsom den förnämsta bland dess medlemmar
angifva bankirfirman Raphael Erlanger, med hvilken finnas chef Heinemann i allmänhet
utbytte sina skrifvelser och telegrammer. Hurudant nu än rättsförhållandet
må vara mellan medlemmarne i ett sådant consortium, vill det likväl synas,
som hade i Fullmägtiges protokoll upplysning om dessa medlemmars namn
bordt vara att finna något tidigare än då bankirfirman Raphael Erlanger, efter
lånets afslutande, härom leinnade officiel underrättelse, åtföljd af det tillkännagifvande,
att meranämnda consortium då redan delvis blifvit omgestaltadt. Att
vid sådant förhållande anledning för Revisorerne förefunnits att, helst sedan första
anbudet med deri omnämnd emission genom J. H. Schröder & Comp. blifvit
förkastadt, snarast anse Raphael Erlanger såsom den principala låneöfvertagaren,
torde icke kunna förnekas, och synes alltså fog hafva saknats för det
längre ned i Fullmägtiges förklaring förekommande yttrande derom att Revisorerne,
då de förbisett att Heinemann varit J. H. Schröders & Comp. befullinägtigade
ombud och firman J. H. Schröder & Comp. den principala låneöfvertagaren,
låtit klara fakta undfalla sin uppmärksamhet. Stats-Utskottet, som, på grund
af hvad sålunda nu anförts, finner Fullmägtige icke hafva fullt nöjaktigt besvarat
de i förevarande punkt af Revisorerne framställda anmärkningar, hemställer
likväl,
att Rikets Ständer vid Fullmägtiges afgifna förklaring ville
låta bero.
Jed anledning af hvad Revisorerne haft att anföra rörande sättet för lånets
amortering och det företräde, som, enligt Revisorernes åsigt, då lånet afslutades
i England och i Engelskt mynt, bort gifvas åt den derstädes vanliga uppköpsmethoden,
i stället för att, såsom nu skett, lånet blifvit stäldt på utlottning, erinra
Fullmägtige hurusom denna fråga, på sätt Fullmägtiges protokoll för den 17
Mars visar, icke undgått Fullmägtiges uppmärksamhet, utan deremot varit föremål
för en öfverläggning, hvarur, vid öfvervägande af skälen för och mot, det
beslut framgått att någon framställning om lånets amortering genom uppköp icke
borde ifrågasättas, helst låneöfvertagarne, derom under hand tillfrågade, icke voro
hugade för ett dylikt amorteringssätt. En sådan amorteringsmethod kunde visserligen
för låntagaren blifva fördelaktig, om obligationerna kunde inköpas efter
Stats- Utskottets Utlåtande Jfå 29.
43
kurs under pari och i fråga om sådana inrikes upptagna statslån, som hilda perpetuel
räntor eller äro inrättade på återbetalning inom obestämd tid, vore den
derföre väl användbar. Men då fråga deremot vore om lån, som en stat upptager
utrikes mot förbindelse att i bestämda årliga qvoter efter en viss procent
eller en viss plan återbetala eller amortera dem inom viss tid, skulle en sådan
amorteringsmethod icke kunna användas, såvida ej på samma gång särskilda,
med icke obetydliga kostnader förenade, anordningar vidtoges i ändamål, på ena
sidan att gifva långifvarne säkerhet för amorteringens verkliga fullgörande och
på den andra att äfven för låntagaren bereda möjlighet till nödig kontroll i sådant
afseende; och som detta allt icke läte sig så lätt verkställa, vore utlottningsmethoden
för amortering af utrikes upptagna lån. hvilkas obligationer egentligen
på främmande orter söka sin marknad och omsättning, den, enligt all erfarenhet.
allmänt använda. Om i afseende å ett utrikes upptaget lån amortering
genom uppköp blifvit låntagaren för obestämd tid förbehållen, skulle dertill hörande
obligationer knappt blifva begärliga, såvida ej en förhöjd ränta, antingen
direkt eller i fonn af ett betydligt under pari stående emissionspris eller kurs,
erbjöde köparen någon ersättning för den vinst han genom skilnaden mellan inköps-
och nominalbeloppet vid årlig utlottning kunde påräkna; och åter, om en
bestämd qvot af lånet vore till årlig amortering genom uppköp fastställd, kunde
spekulationen, med kännedom derom, utan allt för stor svårighet, i synnerhet i
fråga om ett relativt mindre lån, förekomma den utländske låntagaren och genom
inköpskursens höjande efter behag försvåra det bestämda uppköpet. Föröfrigt
och då Rikets Ständer i sitt beslut om ifrågavarande lån bland annat förklarat,
att “till i’änteliqviders och kapitalskuldens amortering ett särskildt årligt
anslag anvisats å det belopp, som hvarje år erfordras för sagda liqviders och
amorterings behöriga verkställighet44, och deraf vore en uppenbar följd att årlig
amortering borde ega rum, hade Fullmägtige anledning antaga att, i afseende ä
detta lån, det icke varit Rikets Ständers önskan att amorteringen skulle annorledes
verkställas än vid de två föregående lånen eller medelst utlottning; hvarjemte
Fullmägtige föreställde sig, att låneöfvertagarne sjelfve med sin om förhållandena
på platsen egande större sakkännedom bäst förstodo att bedöma huruvida
amortering genom utlottning, den de sjelfve vidhöllo, skulle för obligationernas
spridning i England blifva hinderlig och således för deras intresse skadlig
eller icke.
Då, enligt Utskottets åsigt, den af Revisorerne i denna punkt framställda
anmärkning blifvit genom den afgifna förklaringen nöjaktigt besvarad, tinner Utskottet
sig böra till Rikets Ständer hemställa,
att samma anmärkning måtte lemnäs utan afseende.
44
Stats Utskottets Utlåtande M 29.
Under erinran, hurusom den med Konungens ombud, Herr Statsrådet Friherre
Gripenstedt den 13 Februari 1864 hållna konferens åsyftade att vinna åtskilliga
upplysningar, för att med större säkerhet kunna bedöma, huruvida det
var oundvikligt att, ehuru dåvarande förhållanden voro mycket ogynnsamma, icke
dess mindre gå i författning om lånets afslutande, upptaga Fullmägtige till besvarande
den anmärkning, som Kevisorerne framställt mot pluralitetens bland
Fullmägtige beslut om uteslutande ur protokollet af en del utaf det yttrande,
som Herr Statsrådet Gripenstedt vid detta tillfälle afgaf. I detta ämne anföra
Fullmägtige, att sedan beslut 'den 4 Februari blifvit fattadt derom att en förslagsberäkning
skulle uppgöras öfver Riksgälds-kontorets inkomster och utgifter
under första hälften af år 1864 samt demrn beräkning den 11 i nämnda månad
blifvit af Fullmägtige granskad, uppsattes vid sammanträdet sistnämnda dag de
frågor och ämnen, som under sammankomsten med Konungens ombud skulle
utgöra föremål för öfverläggningen. Ett sådant skriftligt uppsättande ansågs så
mycket mera höra till god ordning som omfånget af öfverläggningen derigenom
begränsades. De yttranden och svar Herr Statsrådet Gripenstedt rörande dessa
öfverläggningsämnen afgaf, finnas jemväl i protokollet intagna och hade sedermera
äfven blifvit af Herr Statsrådet till rigtigheten godkända. Först sedan
berörda öfverläggningsämnen blifvit genomgångna, hade samtal uppstått rörande
de inkomna låneanbuden och de i dem föreslagna vilkor, men då hvad derunder
förekom icke hade något närmare samband med de egentliga öfverläggningsämnena,
då dessutom diskussionsprotokoll hos Fullmägtige icke vore öfligt och då
slutligen Herr Statsrådet icke tillsagt, att lian önskade öfvervara justeringen, eller
få i protokollet intaget hvad han utom de egentliga frågorna yttrat, förklarades,
vid sammankomsten den 16 Mars, protokollet, sedan det undergått erforderlig
rättelse, vara justeradt, Härmed hade Fullmägtige likväl ingalunda afsett att
vägra Herr Statsrådet i protokollet låta införa allt hvad han önskade, och då
Fullmägtige sedermera blefvo ,om en sådan önskan underrättade, mötte från Fullmägtiges
sida intet hinder för införandet af det tillägg, som utgjorde fortsätt
ningen af Herr Statsrådets yttrande och hvilket i Fullmägtiges protokoll för den
7 Juli finnes intaget.
Denna af Fullmägtige i deras svar meddelade framställning torde icke kunna
anses innefatta någon tillfredsställande förklaring öfver Fullmägtiges åtgörande
i denna fråga. Lika med Kevisorerne anser nemligen Stats-Utkottet att Herr
Statsrådet Gripenstedt, äfven om någon särskild begäran icke af honom derom
gjordes, bordt underrättas om blifvande dag för protokollsjusteringen och honom
sålunda lemnäs tillfälle att samma justering öfvervara. Ännu mindre kan, enligt
Utskottets uppfattning, den åtgärd godkännas, hvarigenom en hufvudsaklig
del af Herr Statsrådet Gripenstedts yttrande ur protokollet utslöts. Fullmägtiges
egna protokoll angifva nemligen hurusom Fullmägtige för sitt be
-
Stats-Utskottets Utlåtande <M 29.
45
slut att till öfverläggning sammanträda med Konungens ombud hemtade anledning
af den invecklade politiska och financiela ställningen inom flera främmande
länder samt af den ogynnsamma inverkan de tillfälliga förhållandena
derstädes visat sig ega på beskaffenheten af och vilkoren för den af Rikets
Ständer beslutade upplåning; och med särskild hänsyn till detta ändamål för
öfverläggningen hade den femte frågan bland de sex, som Fullmägtige uppställt
såsom diskussionsämnen, blifvit så formulerad som i det föregående visats.
Vid sådant förhållande och dä det måste få anses bero på Herr Statsrådet sjelf
att bestämma hvad efter hans uppfattning tillhörde den utredning, hvars åstadkommande
hans närvaro afsåg, samt då för öfrigt, såvidt protokollerna derom
lemna upplysning, den del af Herr Statsrådets yttrande, hvarom här är fråga, afgafs
under fortgående öfverläggning och således icke, såsom Fullmägtiges förklaring
antyder, kan sägas hafva blifvit endast samtalsvis meddelad, lärer något
giltigt skäl för den anmärkta uteslutningen icke hafva förefunnits; och anser
Utskottet sig alltså böra hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att det förfarande, som
Fullmägtiges pluralitet i omförmälda hänseende iakttagit, icke
kan af Rikets Ständer gillas;
vid hvilket förklarande, såsom icke påkallande någon åtgärd,
Rikets Ständer ville låta bero.
Beträffande den af Revisorerne klandrade åtgärd, hvarigenom Fullmägtige utbytt
Ri-kgälds-kontoret tillhörande obligationer till ett värde af 300,000 Thaler Preussisk
Courant mot obligationer af det nya lånet till ett värde af 45,000 Pund Sterling
och således efter en kurs af 6 2/3 Thaler för ett Pund Sterling, anföra Fullmägtige,
i förklaringen öfver 1864 års revisionsberättelse, hurusom afsigten med denna
åtgärd var, att dymedelst befrämja framgången af de till det nya jernvägsbyggnadslånet
hörande obligationernas afsättning. I afseende å de närmare motiverna
för detta åtgörande hänvisa Fullmägtige till deras protokoll för den 16 Juni
1864, med deri jemväl intagna beslut att de 45,000 Punden icke skulle få afräknas
på den fast öfvertagna delen af lånet, utan ingå på optionsandelen. Bland
de anmärkningar 1864 års Revisorer mot denna bytesaffär haft att framställa,
upptaga Fullmägtige särskildt till besvarande den af Revisorerne gjorda antydan
om de nämnda tvänne obligationsslagens olika värde och erinra, hurusom, då i
revisionsberättelsen säges “att Riksgälds-kontoret för de inköpta Tyska obligationerna
betalt ända till 96 procent, då deremot de Engelska noteras blott
“88 ä 89 utan köpare, hvarigenom denna transaktion måste tillskynda Riksgäldskontoret
en icke obetydlig förlust", denna uppgift, som, då någon sådan notering
icke kan uppvisas i England, måste vara hemtad från kursbladen i Hamburg,
ådagalägger bristande kännedom om de i Hamburg vid börsnoteringar gällande
reglor och bruk. På Börsen i Hamburg beräknas nemligen 1 Pund Ster
-
46
Stats ~ Utskottets Utlåtande JJf 29.
ling i statspappershandeln oföränderligen till 14 Mark Banko eller 7 Thaler
Preussisk Courant, hvaremot den föränderliga vexelkursen för 1 Pund Sterling
håller sig omkring 13 Mark 4 sch. ä 13 Mark Banko eller 6 2/3 Thaler Preussisk
Courant, och utgör alltså skilnaden 3/4 Mark, när vexelkursen är 13 '/* Mark.
Om således en obligation af det i Engelsk valuta afslutade Svenska lånet i Hamburg
säljes eller noteras till 89 procent, motsvaras detta efter vexelkurs af 94,03
procent och när noteringen står på 88 l/2 procent motsvaras det af 93,5 procent
efter vexelkurs; följande häraf, då under den sednare tiden de Tyska till Svenska
jernvägslånen hörande obligationerna noterats till 91 ‘/2 ä 92 procent, att de
Engelska obligationerna i sjelfva verket noterats högre än de Tyska. — I anledning
åter af hvad 1865 års Revisorer-, vid fortsatt granskning af denna bytesaffär,
anmärkt derom, att sedan Fullmägtige, för att underlätta optionsandelens
öfvertagande, beslutat verkställa ifrågavarande obligationsbyte med lånets öfvertagare
i stället för att på annan väg föranstalta om försäljning af Thaler-obligationer
och uppköp på marknaden af obligationer för det nya lånet, ändamålet
med den sålunda anlagda operationen i lika grad uppnåtts, om Fullmägtige, efter
aftalets träffande, icke genast afhändt sig Thaler-obligationerna, utan uppskjutit
bytets verkställande intill dess sig visat, om långifvarne komme att öfvertaga
någon del af den på option ställda låneandelen, — göra Fullmägtige i sitt
afgifna svar den erinran att, då den hufvudsakliga afsigten med detta utbyte just
var att förbereda och befrämja öfvertagandet af nämnda låns optionsandel, kunde
verkställandet af den för sådant ändamål beslutade transaktionen, så vida det
egentliga syftemålet skulle vinnas, icke uppskjutas ända till dess optionsbeloppet
eller någon del deraf redan öfvertagits. Beslutet om ifrågavarande obligationsbyte
fattades nemligen under förutsättning, att de Pund-obligationer, som i byte
erhöllos, skulle tillhöra den del af 1864 års lån, som vore ställd till låneöfvertagarnes
option. Hade vid detta tillfälle Fullmägtige, såsom Revisorerne synas
hafva anbett lämpligast, fogat anstalt 0111 Thaler-obligationernas försäljning och
uppköp i deras ställe af Pund-obligationer, skulle naturligtvis endast sådana
obligationer genom detta uppköp kunnat erhållas, som tillhörde den fixt öfvertagna
låneandelen, enär inga andra voro från Riksgälds-kontoret utlemnade och
funnos i marknaden tillgängliga; hvarigenom alltså det förbehåll eller den förutsättning,
som afsågs, att utsprida obligationer, tillhörande optionsandelen, skulle
genast hafva lemnats ur sigte.
Äfven med vitsordande att Fullmägtige hafva rätt i hvad de anfört om den
i Hamburgska statspappers-marknaden förekommande fixa kurs å Pund Sterling,
och att alltså skilnaden i värde mellan förenämnda tvänne slag af obligationer
icke lärer blifva af den betydenhet, som 1864 års Revisorer synas hafva antagit,
kan likväl Stats-Utskottet, som lika med Revisorerne anser tvifvelagtigt. huruvida
det med denna affär afsedda ändamål någonsin stod att vinna på den väg,
Stats-Utskottets Utlåtande JYs 29.
47
som Fullmägtige för densammas genomförande beträdde, icke undgå att finna
hela denna operation af Fullmägtige så behandlad, att Revisorerne haft rättmätig
anledning att deröfver uttala ett allvarsamt klander.
Hvad dervid först angår det sätt, som Fullmägtige valde för att gifva Schröder
& Comp. del af sitt förslag till ifrågavarande obligationsutbyte, torde det icke
kunna nekas, att om — såsom det på ett ställe i Fullmägtiges förklaring heter
— “inom den krets af verksamhet, som tillhör Fullmägtige, ärenden finnas af
“beskaffenhet, att meddelandet af ett fattadt beslut lämpligast sker genom ett
“bref, en skrifvelse, hvars expedition de beslutande kunna uppdraga, allt efter
“omständigheterna, än åt ordföranden, än åt en ledamot ja än till och med åt
“Sekreteraren allena, det likväl, “ — för att tala med Fullmägtiges egna ord —
“i hvarje särskildt fall måste blifva sakförhållandet, hvarefter formen för beslutets
expedition bestämmes.“ Men om sålunda sakens större eller mindre vigt
icke bör blifva utan inflytande på det expeditionssätt, som, utan att fela mot
tjenstgöringsordniugens föreskrifter, må kunna för särskilda skrifvelser väljas, och
om i öfverenstämmelse härmed korrespondensen rörande en mängd kuranta, från
upptagandet af ett utländskt lån oskiljaktiga ärenden, såsom meddelanden om
vexeldragningar, obligationsutlottningar, kuponsinlösnfngar, m. m., öfverlemnas åt
särskilde delegerade, finner Utskottet sådant vara en till enkelhet och skyndsamhet
ledande åtgärd, deraf ingen skada må vara att hemta. Men att i en så vig
tig fråga, som den hvarom här handlas, Fullmägtige, med gifvet uppdrag åt en
bland deras ledamöter att uppsätta den skrifvelse, som i ämnet borde aflåtas, öfverlemna
åt ordföranden allena en justeringsrätt, den Fullmägtige kollektivt begagna
i en mängd ärenden af underordnad vigt, lärer så mycket mindre kunna
godkännas, som det protokoll, hvilket innefattade Fullmägtiges beslut om lydelsen
af denna skrifvelse, icke var justeradt, då skrifvelsen uppsattes, och följaktligen
ingen ledning derur att hemta för de ordalag, som i skrifvelsen borde begagnas.
Att den “sollennare expeditionsform,“ hvilken Fullmägtige i sin förklaring
antyda såsom föga lämplig för ärenden af ifrågavarande beskaffenhet, här likväl
skulle hafva varit på sin rätta plats, vill Utskottet finna bekräftadt, bland annat, deraf,
att då slutligen skrifvelsen, omkring tre veckor efter dess afsändande, inför Fullmägtige
framlades, blef, genast efter dess uppläsande, af tvänne ledamöter anmärkning
gjord mot innehållet, såsom icke tydligt återgifvande det af Fullmägtige
beslutade förbehåll om de tillbytta Pund-obligationernas utgående af det nya
lånets optionsandel. Samma ledamöter, som då gjorde denna anmärkning, skulle
tvifvelsutan, vid en före skrifvelsens afsändande inför Fullmägtige verkställd justering,
funnit anledning till enahanda anmärkning, som då kunnat leda till rättelse,
men som, sedan skrifvelsen redan afgått, endast tj enade att ådagalägga
hurusom det begagnade expeditionssättet icke var det rätta.
Vidkommande dernäst sjelfva skrifvelsen och dess lydelse har Riksarkivarie!!
48
Stats-Utskottets Utlåtande JS 29.
Nordström, i sitt yttrande till Fullmägtiges protokoll för den 8 Juli, förklarat
sig anse det af Fullmägtige gjorda förbehåll vara i skrifvelsen tydligen uttaladt
genom den deri gjorda erinran att sorn den föreslagna Jinanciela operationen
“idajorde en helt och hållet på sidan om lånekontraktet liggande affär, den
“icke finge utöfva någon inverkan pä de uti detsamma förekommande hestäm“melseroch
har bemälde Riksarkivarie, i sitt här framför citerade, till protokollet
den 2 Juni 1865 afgifna yttrande, vidare utvecklat samma åsigt. Men om,
såsom sedermera jemväl skett, Schröder & Comp., efter att hafva lemnat valuta
för den fixt öfvertagna fjerdedelen, icke begagnade sin optionsrätt till någon del
af lånets återstod, var ju sådant fullkomligt öfverensstämmande med lånekontraktets
bestämmelser och någon särskild skyldighet för honom att öfvertaga
större eller mindre del af optionsbeloppet kunde icke anses hafva tillkommit genom
den mening, som innefattas i de ofvan kursiverade orden. Likaledes låg i
lånekontraktets bestämmelser intet hinder deremot att, sedan Schröder & Comp.
inbetalt den fast öfvertagna fjerdedelen af lånet och för denna fjerdedel erhållit
Riksgälds-kontorets obligationer, han lät en del af samma obligationer gå i byte
mot de Thaler-obligationer, som honom från Riksgälds-kontoret erbjudits. Om
någon betydelse må få gifvas åt den ifrågavarande klausuln, sådan densamma,
med uteslutande af Fullmägtiges förbehåll, i brefvet till Schröder & Comp. finnes
att läsa, blifver denna betydelse snarast den, att Fullmägtiges proposition,
just i stöd af denna klausul, måste antagas hafva afsett att erhålla Pund-obligationer
företrädesvis af den fixa fjerdedelen, enär klausuln ju annars skulle hafva
åsyftat att till en förpligtelse för Schröder förvandla den rättighet han dittills
egt att i sin option taga någon ytterligare andel af lånet, och sålunda onekligen
varit af beskaffenhet att utöfva inverkan på en i lånekontraktet förekommande
bestämmelse. Huru oklar denna klausuls betydelse för flere bland Fullmägtige
sjelfve måste hafva varit, visar sig, bland annat, deraf att några bland de Fullmägtige,
hvilka den 8 Juli, då skrifvelsens otydlighet af Majoren Wolffelt och
Kapitenen Hierta först anmärktes, förklarade något förtydligande af samma skrifvelse
icke vara erforderligt, sedermera den 11 Augusti, vid justering af det protokoll,
som hölls då meranämnda skrifvelse beslöts, ansågo det ursprungligen
gjorda förbehållet icke böra i protokollet upptagas, enär detta i sådant fall
icke skulle komma att ega full öfverensstämmelse med skrifvelsens innehåll. Det
vill annars synas, som om, derest skrifvelsen varit sådan, att något förtydligande
för att bringa densamma till öfverensstämmelse med Fullmägtiges ursprungliga
beslut icke varit erforderligt, denna öfverensstämmelse icke heller skulle blifvit
störd genom det ursprungligen beslutade förbehållets intagande i protokollet.
Huru nu än meranämnda klausul må tolkas, kan den likväl ingalunda anses hafva
varit egnad att supplera det af Fullmägtige beslutade, men i skrifvelsen till
Schröder & Comp. icke omförmälda förbehåll. Också blefvo Fullmägtiges, rörande
-
Stats- Utskottets Utlåtande M 2.9.
49
rande bytets beräknande på optionsandelen, gång efter annan förnyade framställningar
af Schröder & Conrp. slutligen besvarades i nog afvisande ordalag; och har,
i stället för Thaler-obligationerna, Riksgälds-kontoret slutligen erhållit Pund-obligationer
af den fixa fjerdedelen, på sätt i det föregående blifvit omförmäldt.
1 fråga slutligen om sjelfva obligationsbytet eller Thaler-obligationernas afhändande,
hafva 18(15 års Revisorer anmärkt, att ändamålet med denna operation
skulle i lika grad hafva uppnåtts, om Fullmägtige, efter aftalets träffande, icke
genast afhändt sig Thaler-obligationerna, utan uppskjutit bytets verkställande intill
dess sig visat, örn långifvarne komme att öfvertaga någon del af den på option
ställda löneandelen. Häremot erinra visserligen Fullmägtige, att då den hufvudsakliga
afsigten med detta utbyte just var att förbereda och befrämja öfvertagandet
af det nya lånets optionsandel, kunde verkställandet af den för sådant
ändamål beslutade transaktionen, såvida det egentliga syftemålet skulle vinnas,
icke uppskjutas ända till dess optionsbeloppet eller någon del deraf redan öfvertagits.
Då likväl sjelfva underrättelsen om Riksgälds-kontorets benägenhet att
ingå i denna bytesaffär tvifvelsutan var för Schröder & Comp. tillfyllestgörande
och bytets ändamål alltså icke skulle hafva lidit något intrång, om med verkställigheten
deraf något fördröjts, anser Utskottet sig böra biträda Revisorernes
härom yttrade åsigt och finner den skyndsamhet, hvarmed Fullmägtige afhände
sig Thaler-obligationerna dess mera anmärkningsvärd, som, ehuru Fullmägtiges
uppmärksamhet redan den 8 Juli blef fästad på skrifvelsens ofullständighet, Fullmägtige,
som då ännu hade Thaler-obligationerna i sin ego, icke genom ytterligare
skriftvexling gjorde sig förvissade derom att Schröder & Comp. rätteligen
fattat skrifvelsen, sådan den af Fullmägtige ursprungligen var menad, innan Fullmägtige
den 5 påföljande Augusti, eller fyra veckor sedan otydligheten redan var
upptäckt, afskickade Thaler-obligationerna.
Under åberopande af det ogillande omdöme, som Utskottet, på anförda skäl,
sålunda funnit sig böra uttala rörande Fullmägtiges sätt att vid denna bytesaffär
tillvägagå, får Utskottet hemställa,
det Rikets Ständer måtte förklara, att Fullmägtige ej med
nödig försigtighet och omtanka behandlat denna fråga.
Till svar å hvad 1864 års Revisorer haft att anmärka deremot, att Fullmägtige
icke antogo det af Stockholms Enskilda Bank gjorda erbjudande af ett
4'/2-procentslån om 5 ä 6 millioner till ett pris af 91 procent, att återbetalas genom
en annuitet af 5'/2 procent under 38*/3 år, ehuru detta låneanbud, enligt
Revisorernes åsigt, varit att föredraga framför det med Schröder & Comp. sedermera
afslutade lånet, erinra Fullmägtige, hurusom det af Enskilda Banken erbjudna
lån, som, enligt den uträkning Fullmägtige låtit verkställa, skulle blifvit
något dyrare än det med Schröder & Comp. slutligen ingångna, endast utgjorde
Bih till R. St. Brot. 1865 & 7866. 4 Sand. 1 Afd. 12 Haft. 7
50
Stats- Utskottets Utlåtande Jfå 29.
omkring V7-del af hvad som skulle upplånas och hade sålunda endast för en kort
tid motsvarat behofvet samt derjemte, om det antagits, ej allenast föranledt en
åtminstone ännu då icke påkallad splittring af låneaffären, utan ock på förhand antydt
måttstocken för vilkoren vid uppgörelsen af den återstående, större delen af lånet.
— En annan anmärkning af samma slag hafva Revisorerne framställt, då de fästa
uppmärksamhet derå att det af Konsul J. W. Smitt ingifna låneanbud lemnats
utan afseende; och denna anmärkning bemöta Fullmägtige med den erinran, att då
sistnämnda anbud den 3 Mars hos Fullmägtige anmäldes, en preliminär öfverenskommelse
blifvit med Heinemann träffad rörande amorteringstidens reduktion till 54 år,
hvaröfver hans principalers definitiva svar till den 9 Mars skulle afvaktas; och
som detta svar inom behörig tid ankom, godkännande reduktionen, kunde Herr
Smitts anbud ej vidare komma under pröfning. Utskottet, som finner förkastandet
af Enskilda Bankens anbud vara på ett tillfredsställande sätt förklaradt genom
de af Fullmägtige, i deras svar, anförda skäl, samt, i fråga om Konsul
Smitts anbud, inhemtat, hurusom, då detta anbud erhölls, de med Heinemann
förda underhandlingarne redan hunnit den utveckling, att Fullmägtige måhända
icke längre kunde anses ega fritt val, hvadan samma anbuds ställande å sido
icke torde böra utgöra föremål för klander, har deremot icke kunnat underlåta
att till anmärkning upptaga det ringa tillmötesgående de spekulanter rönt, som
erbjödo sig att öfvertaga lånet i kommission. “Att Fullmägtige“ — såsom det
i deras förklaring heter — “icke funno sig benägna att ingå på dessa kommis“sionsförslag
jemte dermed förenade flerahanda äfventyr, åtminstone så länge möj“ligheten
att uppgöra lånet på direkt och ordentlig fot stod öppen“, må så vara,
men att, sedan de anbud, som innehöllo förslag om direkt öfvertagande af lånet,
vid Fulimägtiges sammanträde den 12 November 1863 afslagits, ingenting åtgjordes
för öppnandet af underhandlingar med de firmor, som i kommissionsväg erbjudit
sitt biträde, synes Utskottet innefatta en behandling af affären, som icke
varit den rätta. Tillkännagifvanden från sådana hus som Rothschild & Söhne i
Frankfurt am Main samt Baring Brothers och C. J. Hambrö i London eller af
penningeinstitutioner, sådana som Union Bank och The London & County Bank,
att de, hvar för sig, voro villige att underhandla om lånets anskaffande eller
negocierande, innebära, enligt Utskottets åsigt, sådana anvisningar för penningars
erhållande, som, då de fasta låneanbuden befunnos oantagliga, bort af Fullmägtige
på ett mera omsorgsfullt sätt vårdas, än genom de sparsamma meddelanden,
som en eller annan af desse spekulanter erhöll jemte den fullkomliga tystnad,
som mot de öfriga iakttogs. Särskildt måste Utskottet såsom anmärkningsvärdt
beteckna det sätt, hvarpå ett af “Société general de Credit industriel & commercial“
i Paris, genom nämnda bolags president, i bref till Fulimägtiges ordförande,
gjordt anbud behandlades. Utskottet har i det föregående redogjort för
detta anbuds innehåll och får här nu endast erinra derom att berörda anbud, i
Stats-Utskottets Utlåtande JU 29.
51
sitt ena alternativ, innefattade det erbjudande att, om Riksgälds-kontoret, af farhåga
att misslyckas vid en allmän subskription,' icke skulle vilja inlåta sig på en
sådan, bolaget vore villigt att till en på förhand öfverenskommen kurs garantera
Riksgälds-kontoret en tredjedel af lånet. Fullmägtige, som för bedömande af
detta anbuds antaglighet, funno närmare upplysningar nödiga rörande räntefot,
amorteringstid, kapitalrabatt och kommissionsarfvode, gåfvo ordföranden i uppdrag
att i svaret till bolagets president anhålla om vidare uppgifter i berörda hänseenden.
Konceptet till ett sådant svar finnes visserligen bland Riksgälds-kontorets
handlingar, men saknar datum, och besynnerligt förefaller att från den 7
Januari till den 7 April finnes detta vigtiga ärende alls icke omnämndt i Fullmägtiges
protokoll. Riksgälds-kontoret hade likvisst erhållit detaljerade upplysningar
om nämnda bolags framstående betydenhet och följaktligen jemväl vunnit
kännedom om vigten af det gjorda anbudet, och då nu från bolagets president
något vidare meddelande under en så lång tid icke afhördes, hade det varit att
vänta, det något spörjsmål om anledningen härtill skolat finnas i Fullmägtiges
protokoll, eller någon uppgift af oi’dföranden lemnad om tiden då han till bemälde
president aflät sitt svar. Huruvida det bref, sorn slutligen från bolaget
ankom och för hvars innehåll protokollet den 7 April redogör, tillika innehöll
någon upplysning om orsaken hvarföre detta sednare meddelande blifvit så länge
fördröjdt, är Utskottet icke i tillfälle att upplysa, enär, af bolagets skrifvelser,
endast den först erhållna funnits bland handlingarna att tillgå. Af hvad nu
blifvit anfördt torde emellertid det omdöme vara berättigadt, att kommissionsanbuden
i allmänhet icke blifvit med behörig uppmärksamhet behandlade, men framför
allt att det anbud, som gjordes af den här ofvan omförmälda Fx-anska, mycket
ansedda kreditanstalten, och som alternativt afsåg lånets fixa öfvertagande
till större belopp än som sedermera af de slutlige långifvarne fast öfvertogs, bort
hafva blifvit med mera omsorg observeradt. Med anmälan härom, har likväl Utskottet
ansett sig böra hemställa,
att hvad sålunda till anmärkning förekommit icke må till
någon åtgärd föranleda.
Utskottet har icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten å den särskilda
godtgörelse af 3,750 Pund Sterling, som Schröder & Comp. i sin här ofvan inintagna
kontokurant påfört Riksgälds-kontoret för de obligationer å 250,000 Pund
Sterling, deni Riksgälds-kontoret, enligt kodicillens slutliga lydelse, skulle öfvertaga
till en fast kurs af 91 V, procent. Fullmägtige hafva, på anförda skäl, bestridt
denna särskilda godtgörelse; men då skriftvexlingen härom mellan Fullmägtige,
å ena, samt Schröder & Comp., å andra sidan, ännu pågår, torde denna
fråga, såsom ännu beroende på utredning, för närvarande ej böra blifva föremål
för granskning.
52
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
Likaledes har Utskottet ansett att, då de förberedande åtgärder, sorn under
sista månaderna af den tid Utskottets förevarande granskning omfattar, blifvit af
Fullmägtige vidtagna för att, sedan endast den fixa fjerdedelen af 1864 års jernvägslån
ingått, anskaffa ytterligare medel till jernvägsanläggningarnes fortsättande,
torde böra pröfvas i sammanhang med hvad i denna fråga vidare blifvit
af Fullmägtige åtgjordt, dessa förberedande åtgärder nu icke må blifva föremål
för bedömande.
3:o.
Angående upptagandet af 1804 ars temporära lån.
(1865 års Revisions-berättelse sidd. 62—85. Fullmägtiges Utlåtande sidd. 115—121.)
Enligt det kontrakt, som Fullmägtige i Riksgälds-kontoret, till fullgörande
af Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag dem lemnade uppdrag, att genom
upplåning anskaffa en summa af högst 35,000,000 Riksdaler till bestridande af de
anslag, som anvisats till fortsättande af Statens jernvägsbygguader jemte de lån,
som beviljats för enskilda jernvägsanläggningar, den 10 April 1864 afslutat med
bankirbusen John Henry Schröder & Comp. i London, Raphael Erlanger i Frankfurt
am Main m. fl., skulle af de till upplåning kontraherade 2,000,000 Pund
Sterling, låneöfvertagarne vara förpligtade att lemna endast V4 fast, med rättighet
för dem att inom vissa terminer sig yttra, huruvida de önskade ytterligare
öfvertaga större eller mindre belopp af lånets öfriga 3/4:delar. Dessa terminer bestämdes
till den 1 September och 1 December 1864 samt den 1 Maj 1865, med skyldighet
för låneöfvertagarne att, jemte fullgörande af alla de kontraktsvilkor, som
för den fixt öfvertagna fjerdedelen blifvit bestämda, dessutom erlägga särskilda tillläggsafgifter
(Aufgeld) sålunda, att för den låneandel, som sednast den 1 September
öfvertogs, skulle betalas en procent; för hvad derefter och sednast den
1 December uppsades till inbetalning, två procent och för det belopp, som från
sistnämnda dag till och med den 1 Maj 1865 anmäldes till öfvertagande, tre procent;
och hade i kontraktets 3:dje punkt det stadgande derjemte blifvit infördt,
att, derest icke utöfver den fixa fjerdedelen af lånet ett belopp af minst 500,000
Pund blifvit till öfvertagande uppsagdt den 1 December 1864, Riksgälds-kontoret
skulle vara berättigadt att efter godtfinnande förfoga öfver hela det återstående
obligationsbeloppet, samt att hvad den 1 Maj 1865 till inbetalning öfvertoges,
borde, vid enahanda påföljd, omfatta allt hvad förut icke blifvit af lånet öfvertaget.
Sedan den sålunda bestämda första optionsterminen den 1 September 1864
tilländagått, utan att långifvarne anmält sig till öfvertagande af någon del utaf
lånets optionsbelopp, hemställde Majoren Wolffelt huruvida icke, då föga anled
-
Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 29.
53
ning vore att antaga det någon uppsägning af lånets optionsandel skulle komma
till stånd, Riksgälds-kontoret, som med den l December 1864 hade fri dispositionsrätt
öfver återstående obligationsbelopp, skulle finna anledning att under
tiden intill nämnda dag söka införskaffa sådana upplysningar rörande penningeställningen,
som kunde tjena till förberedande af den nya upplåning, hvilken
Riksgälds-kontoret, efter den 1 December 1864, sannolikt måste företaga. Denna,
vid Fullmägtiges sammankomst den 27 Oktober bordlagda, fråga förekom till
vidare öfverläggning den 10 November; men med afseende å de betänkliga följder,
som för Riksgälds-kontorets låneoperationer kunde under dåvarande penningeställning
uppkomma, om låneöfvertagarne erhölle kännedom derom, att åtgärder
i den föreslagna syftningen vidtagits innan den för begagnandet af optionsrätten
utsatta tid ännu tilländalupit och Fullmägtige kontraktsenligt egde förfoga öfver
de återstående obligationernas begagnande och ett annat jernvägslåns upptagande,
ansågo Fullmägtige den gjorda framställningen böra förfalla.
Emellertid gick jemväl den kontraherade andra terminen tillända utan att
låneöfvertagarne begagnade sin optionsrätt. Med anledning deraf blef, vid sammanträdet
den 2 December, öfverläggning hållen angående sättet för anskaffningen
af de medel, som utöfver Riksgälds-kontorets påräknade inkomster under
nästkommande år erfordrades för bestridandet af då förestående utgifter; och såsom
en förberedande åtgärd i afseende å bestämmandet af dessa utgifters belopp
fattades beslut om uppgörandet af en fullständig och tiden intill 1865 års
slut omfattande förslagsberäkning öfver Riksgälds-kontorets samtliga inkomster
och utgifter. t
Enligt denna beräkning, som framlades vid Fullmägtiges sammankomst den
6 December, skulle sammanlagda beloppet af alla Riksgälds-kontorets utgifter intill
1865 års slut komma att uppgå till
R:dr 25,137,000,
hvaremot inkomsterna under samma stid icke kunde antagas
högre än till  „ 11,624,600.
och utvisade alltså ifrågavarande beräkning en skilnad af . . R:dr 13,512,400,
hvarmed utgifterna öfverstego inkomsterna; dock hade af Riksgälds-kontorets
utestående lånefordringar ett belopp af något öfver 2 millioner Riksdaler icke
blifvit bland inkomsterna upptaget, enär det ansågs att alla dessa fordringar
icke borde samtidigt till inbetalning uppsägas.
Efter föredragning af denna förslagsberäkning, tillkännagafs att Grosshandlaren
C. G. Cervin, uti ingifven skrift, å bankirhuset Salomon Heines i Hamburg
vägnar, gjort anbud å ett temporärt lån med hufvudsakligen följande bestämmelser
:
l:o. Lånet skulle utgöra 8 ä 12 millioner Mark Hamb. Banko, att öfvertagas
och levereras successive under första hälften af år 1865;
54
Stats-Utskottets Utlåtande J\/S 29.
2:o. Obligationerna, som borde dateras den 30 December 1864, skulle förskrifvas
i Mark Hamb. Banko och Preussiska Thaler till en fix kurs af 150 Thaler för
300 Mark samt löpa med sex procents, till betalning den 30 Juni och 30
December förfallande ränta;
3:o. På lånesumman skulle medgifvas låneöfvertagaren en viss provision eller
rabatt;
4:o. Lånet borde återbetalas med 13:del den 30 December 1866, 1/3:del den 30
Juni 1867 samt återstående tredjedelen den 30 December sistnämnda år;
5:o. Såsom ersättning för bestyret med inlösning af förfallna obligationer och
räntekuponer betingades ett arfvode af '/2 procent.
Öfver detta anbud begärde Cervin Fullmägtiges yttrande med tillägg af de
bestämmelser, dem Fullmägtige kunde vilja föreskrifva och deribland jemväl den
kapitalrabatt, som för ett sådant lån kunde medgifvas. Likaledes anmäldes vid
detta sammanträde dels att från Generalkonsul C. Heinemann inkommit ett skriftligt
meddelande, som innehöll, att han af Schröder & Comp. jemte de öfriga
bankirfirmor, som voro participanter i consortium, erhållit uppdrag att med Fullmägtige
öfverenskomma angående optionsrätten för det med nämnda consortium
sednast afslutade jernvägslån; dels jemväl att ordföranden i Skandinaviska Kreditaktie-bolaget
i Göteborg, medelst telegram af denna dag, underrättat att nämnda
bolags verkställande direktör vore stadd på resa till hufvudstaden i anledning
af, bland annat, den väckta frågan om en tillfällig försträckning åt Riksgäldskontoret.
Till delegerade, som borde med vederbörande underhandla angående de sålunda
gjorda anbuden, utsågo Fullmägtige deputerade för låneärendena, nemligen
Majoren Wolffelt och Grosshandlaren Berg samt dessutom Fullmägtiges ordförande
Friherre Tersmeden, Kapitenen Hierta och Riksarkivarien Nordström.
Vid nästa derefter, den 8 December hållna sammanträde föredrogs en från
Heinemann inkommen skrifvelse, deruti han tillkännagaf sig af consortium hafva
erhållit uppdrag att underhandla med Fullmägtige om utsträckande af sednaste
jernvägslånets optionstid till 1865 års slut på sådant sätt att consortium skulle
få öfvertaga optionen under samma tid delvis eller hel och hållen, och, i hvilketdera
fall som helst, utan Aufgeld. Liqviden skulle lemnäs genom tre månaders
vexlar och kuponerna borde, enär lånet vore stäldt i Engelsk valuta, göras betalbara
till en bestämd kurs i Hamburg och Frankfurt am Main. I sammanhang
med detta erbjudande framställde Heinemann jemväl det förslag, att Riksgäldskontoret
skulle ega från 1865 års början, mot procents provision, i sex temligen
lika delar, med mellantider af en månad, indraga 500,000 Pund Sterling i
tre månaders vexlar, ställda på J. Henry Schröder & Comp. i London. Vid
förfallotiderna skulle Riksgälds-kontotet visserligen vara skyldigt att betäcka dessa
vexlar, men det skulle likväl på Riksgälds-kontoret få bero, att under årets lopp
Stats-Utskottets Utlåtande J\/s 29.
55
företaga de omsättningar, som funnos nödiga, vare sig genom egna omedelbara
operationer eller genom uppdrag åt de i consortium intresserade bankirhusen att
trassera det ena på det andra; och skulle Riksgälds-kontoret vara oförhindradt
att, i händelse consortium vid 1865 års slut icke öfvertagit hela optionssumman,
få omsätta sitt resterande saldo på ytterligare tre månader.
Samtidigt härmed föredrogs ett af Skandinaviska Kredit-aktie-bolaget, genom
dess verkställande direktör Th. Mannheimer, den 7 December ingifvet skriftligt
anbud å ett temporärt lån, på högst 12,000,000 R:dr R:mt, stäldt på återbetalning
inom en tid af 1 ä 3 år, samt löpande med 6 procent ränta och en
procent provision. Vid detta anbud hade fästats det förbehåll att Fullmägtige
före utgången af den 8 December, eller samma dag anbudet till föredragning
hos Fullmägtige anmäldes., måtte besluta, huruvida bolaget kunde få sig öppet
lemnadt, att sist den 17 December bestämma sig för öfvertagandet af ett så beskaffadt
lån.
Utom hvad Mannheimers skriftliga anbud sålunda innehöll, tillkännagaf Fullmägtiges
ordförande, på grund af de muntliga meddelanden Mannheimer lemnat,
att det erbjudna lånet vore afsedt att utgå i Svenskt mynt; att vanliga obligationer
icke beliöfde derför utfärdas, utan kunde i stället lemnäs förskrifningar å
större summor, hvilka förskrifningar alltså icke komme att cirkulera, samt att
såsom hypothek sannolikt emottoges sådana Riksgälds-kontoret tillhöriga obligationer,
som blifvit utgifna för 1864 års jernvägslån.
Vid den öfverläggning, som omedelbart härefter hölls rörande ej mindre Heinemanns
och Mannheimers anbud än jemväl det anbud, som två dagar förut å
bankirhuset Salomon Heines vägnar inlemnats af Grosshandlaren Cervin, yttrade
Fullmägtige enhälligt sin önskan att consortium måtte öfvertaga den återstående
delen af 1864 års jernvägslån, hvarjemte Fullmägtige förklarade sig vilja ingå i
underhandlingar om hvad som till befordrande deraf nu blifvit eller framdeles
blefve föreslaget. Men då af den å consortii vägnar gjorda framställning icke
kunde utrönas, om eller när någon ytterligare inbetalning å sagda lån komme
att ske, och Fullmägtige till följd deraf måste vara betänkta på beredandet af
utvägar att fullgöra de utbetalningar, som, enligt den uppgjorda förslagsberäkningen,
det ålåg Riksgälds-kontoret att under instundande år bestrida, samt fråga
således uppstod om sättet för anskaffandet af dertill erforderliga medel, eller
hvilketdera anbud, som borde af Fullmägtige antagas, yppades skiljaktiga meningar.
Sålunda anfördes, att endast en tvingande nödvändighet kunde berättiga till
upptagande af temporära lån. En sådan nödvändighet hade likväl ännu icke inträdt.
Riksgälds-kontoret kunde nemligen genom antagandet af den utaf consortium
erbjudna krediten å 500,000 Pund Sterling med största lätthet och minsta
uppseende fylla sitt behof af penningar under nämnda tid medelst vexeldragnin
-
56
Stals-Utskottets Utlåtande JSs 29.
gar derå redan med början af Januari månad 1865. Det föreslagna sättet för
vexeldragningarne mellan de olika bankirhus, hvaraf consortium utgjordes, skulle
för Riksgälds-kontoret medföra de minsta kostnaderna för de medel, som nödvändigt
behöfde på detta sätt anskaffas, enär de å krediten dragna vexelbeloppen
kunde minskas i samma mån, som större eller mindre andelar af jeruvägslånet
blefve af långifvarne inbetalda. Att långifvarne ansågo lånet hafva utsigter till
framgång och att deras verkliga afsigt vore att öfvertaga den återstående delen
af detsamma, derpå utgjorde den nu erbjudna krediten och de i öfrigt gjorda
framställningarne moraliska bevis, ehuru affären ännu icke var så klar, att inbetalning
af något bestämdt belopp kunnat erbjudas. Ett förklarande af Fullmägtige
att något afseende icke komme att fästas vid det af consortium framställda
förslag, skulle kunna leda derhän, att hela det återstående lånet alldeles förlorades.
Om långifvarne till följd deraf drogo sig tillbaka blefve Riksgälds-kontoret
nödsakadt att antingen sjelf eller genom andra försälja de för innevarande års
jernvägslån utgifna obligationerna, hvilket, om det äfven lät sig verkställas, skulle
komma att medföra betydliga kostnader. Lyckades åter denna försäljning icke,
utan ett nytt låns upptagande blefve nödvändigt, måste ifrågavarande obligationer
annulleras och kunde icke vidare begagnas såsom liypothek för de reverser, hvilka
komme att utgifvas för det af Skandinaviska Ivredit-aktie-bolaget erbjudna temporära
lån. Men genom upptagande af ett sådant lån skulle Fullmägtige tvingas
att, för detsammas återbetalande, anskaffa ett amorteringslån. Antagandet
af den utaf consortium erbjudna krediten kunde visserligen leda till samma nödvändighet,
men lemnade derjemte rum för den största sannolikhet att undslippa
detsamma. Billigheten och klokheten talade alltså för att consortii anbud i främsta
rummet toges i betraktande och att en öfverenskommelse derom träffades.
A andra sidan blef häremot erinradt, att den af consortium erbjudna försträckningen
vore genom de föreslagna cirkulerande vexlarne till sin natur likartad
med vissa, inom handelsverlden stundom förekommande, alltid mindre väl
ansedda operationer, hvilkas framgång kunde af flera eventualiteter omintetgöras.
Antagligheten af consortii förslag hvilade på den förutsättning, att långifvarne
komme att fortsätta inbetalningarne i det med dem afslutade lånet. Deras sent
omsider gjorda anbud undanröjde icke tviflet, huruvida en dylik förutsättning
vore berättigad. Detta tvifvel skulle hafva minskats, om de, jemte den erbjudna
krediten, tillkännagifva öfvertagandet af någon ytterligare andel af samma lån.
Afven om man vore öfvertygad om deras önskan och goda vilja i berörda afseende,
torde det icke kunna förnekas, att ett dylikt fortsättande af lånet i främsta
rummet betingades af tidsförhållandena och den deraf beroende penningeställningen,
hvilkas framtida gestaltande icke läte sig med någon visshet
förutsägas. Fullmägtige måste i första rummet tillse att Riksgälds-kontoret vore
betryggadt i afseende på nödiga medel för sina utgifters bestridande. Denna
trygghet
Stats- Utskottets Utlåtande Jfå 29.
trygghet blefve flock genom antagandet af consortii förslag icke vederbörligen
tillgodosedd, enär genom optionens utsträckning till hela året 1865, Fullmägtige
skulle nödgas ända intill samma års utgång afvakta, huruvida något ytterligare
öfvertagande af lånet kunde komma att ske, och först med 1866 års början ega
frihet att vidtaga de åtgärder, omständigheterna påkallade. Hade under tiden
icke någon andel af lånet till inbetalning uppsagts, måste Riksgäld s-kontoret dä
anskaffa medel till betäckande af hela det indragna vexelbeloppet. Genom upptagandet
af ett tillfälligt lån försattes Riksgälds-kontoret i en mera oberoende
ställning vid skeende underhandlingar om fortsättningen af det redan afslutade
jernvägslånet och kunde afvakta mera gynnsamma tidsförhållanden än de närvarande.
Att ett tillfälligt lån, helst om det upptoges inom landet och i inhemskt
mynt och för hvilka inga obligationer utgåfvos, skulle förhindra consortium från
öfvertagande af det sednaste jernvägslånets optionsandel kunde svårligen antagas.
Att på förhand beräkna antingen begagnandet af den utaf consortium föreslagna
krediten eller upptagandet af det utaf Skandinaviska Kredit-aktie-bolaget erbjudna
tillfälliga lånet skulle medföra de största kostnaderna torde blifva mindre lätt,
men utom den fordrade provisionen af */? procent för hvarje tre månaders vexel
dragning borde jemväl de kostnader tagas i betraktande, som uppkomme genom
vexlarnes omsättning i olika myntsorter. Det å andra sidan gjorda påståendet
derom att Riksgälds-kontoret icke skulle kunna såsom liypothek för det af Skandinaviska
Kredit-aktie-bolaget erbjudna lån använda sina för sednaste jernvägslånet
utgifna obligationer, hvilade på ett missförstånd, enär, enligt det med
Schröder & Comp. afslutade kontrakt, Riksgälds-kontoret, efter den numera tilländagångna
optionstidens slut, egde full frihet att öfver samma obligationer förfoga.
Kredit-aktie-bolagets ombud hade icke heller haft något att erinra mot
dessa obligationers emottagande såsom liypothek i deras nu befintliga skick, och
om vid ett blifvande amorteringslån förbehåll om berörda obligationers annullerande
skulle göras, kunde ju i kontraktet, om det nu ifrågasatta tillfälliga lånet
ät Riksgälds-kontoret betingas rätt att för sådan händelse få utbyta meranämnda
obligationer mot andra dermed jemförliga fonderade obligationer. Önskvärdt vore
emellertid att, om företrädet gåfves åt det af Skandinaviska Kredit-aktie-bolaget
erbjudna lån, den föreslagna återbetalningstiden blefve sålunda förkortad att
Riksgälds-kontoret, i mån af tillfälle, kunde ega rättighet att efter första årets
förlopp uppsäga hela lånet eller andelar deraf till återbetalning efter sex månader.
I sammanhang med de sålunda yttrade olika åsigterna rörande företrädet af
den erbjudna krediten eller upptagandet af ett temporärt lån afgaf Grosshandlaren
Berg till protokollet följande skriftliga yttrande:
“Äfven jag anhåller att få yttra några ord med förbigående af alla detaljer
“om det principiela af frågan och börjar med anbudet af det temporära lånet.
Bilt. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 4 •'•arni. 1 A/d. 12 Haft. 8
58
Stats-Utskottets Utlåtande Jfå 29.
“Det ligger i sakens natur, att ett sådant, upptaget på kortare tid, blir
“relativt dyrare än ett amorteringslån, hvilket dock är af mindre betydenhet, om
“det förra upptages på ett år eller något deröfver, mot att binda sig att betala
“ett högt pris under till exempel 50 år, men medförer deremot den i min tanke
“obestridliga fördelen att man under tiden är oförhindrad, om de financiela och
“politiska förhållandena förbättra sig, söka sig om efter ett amorteringslån på
“möjligaste fördelaktiga vilkor, samt att det lernnar Riksgälds-kontoret full trygghet
för sina utbetalningar för åtminstone den närmaste tiden. “
“Hvad åter den cirkulerande krediten vidkommer, hvars belopp först skall
“härifrån indragas i 90 dagars vexlar och sedermera hvar tredje månad eller nå
“got tidigare genom flera å olika orter boende bankirfirmors trasseringar på hvarandra
omsättas — hvarigenom denna kredit antager naturen af s. k. blanko“kredit—så
får jag för min del, utom i högsta nödfall, afstyrka dess antagande,
“såsom allt för vådligt för ett Statens penningeförvaltande verk, hvilket alltid bör
“söka att operera på en fast basis och så vidt möjligt är, icke utsätta sig för de
“eventualiteter, som kunna uppstå vare sig i följd af financiela eller politiska
“oredor; hvartill vidare kommer att kostnaderna för en dylik kredit äro snart
“sagdt omöjliga att på förhand beräkna, såsom beroende på kurserna å de olika
“orterna och de olika myntslagen, i hvilka omsättningarne komme att ske m. m.
“Dock vill jag icke förneka att en dylik kredit möjligen och i nödfall kan och
“bör af Fullmägtige antagas. “
Den på förmiddagen den 8 December sålunda hållna sammankomsten fortsattes
samma dags eftermiddag, då företräde lemnades åt Grosshandlaren Cervin
hvilken, på gifven anledning, förklarade, att den af honom i det ingifna anbudet
föreslagna basis icke vore den enda, hvarpå en underhandling med baukirhuset
Salomon Heine skulle kunna företagas, hvadan Cervin anhöll att, om de af honom
framställda punkter icke funnos antagliga, Fullmägtige måtte angifva de
vilkor, dem Fullmägtige kunde anse sig böra erbjuda. Uppställandet af ett sådant
motförslag, som Cervin ifrågasatt, ansågs visserligen icke kunna komma att
medföra något resultat, enär ett dylikt förslag, som naturligtvis borde ställas
något billigare än Mannheimers anbud, derigenom skulle komma att nog mycket
afvika från Heines egna propositioner och följaktligen icke hafva utsigt att af
honom antagas. Anvisning till ett dylikt motförslag lemnades emellertid af Kapitenen
Hierta, sorn i sådant afseende hemställde: att inga partial-obligationer skulle
utgifvas, utan endast förskrifningar löpande med sex procent ränta; att för lånets
anskaffning skulle medgifvas en procent af hela beloppet; att lånetiden
borde bestämmas till tre år, med rättighet för Riksgälds-kontoret att efter första
året till återbetalning om sex månader uppsäga större eller mindre andelar af
lånet, dock ej under l/2 million Riksdaler; att lånet borde lemnäs i Svenskt
mynt och ränteliqviderna fullgöras halfårsvis, samt slutligen att >/2 procent pro
-
Stats-Utskottets Utlåtande JVå 29.
59
vision skulle erläggas vid 'ränte- och kapitalbetalningarne och såsom hypothek
aflemnas obligationer, utgifna för innevarande års jernvägslån. Om dessa vilkor
lades till grund för lånet, ansågs detsamma komma att kosta under första året
sju procent och under hvartdera af de tvänne följande sex och >/2 procent.
Med afseende å önskvärdheten deraf att fortfarande ega en samtidig pröfningsrätt
af samtliga de erbjudanden, som blifvit gjorda, ville Fullmägtige, sedan
Cervin, derom tillfrågad, medgifvit anstånd med pröfningen af hans anbud, jemväl
hafva Kredit-aktie-bolagets erbjudande öppet åtminstone öfver näst derpå följande
dag. Men den härom gjorda hemställan ansåg Mannheimer sig icke kunna
efterkomma, enär bolaget hade att uppgöra 0111 penningar, hvilka för ifrågavarande
lån voro afsedda och i detta ögonblick funnos att tillgå, men, i händelse
af uppskof, kunde komma till användande för andra ändamål. I anledning häraf
och då Mannheimer alltså påyrkade ofördröjlig pröfning af Kredit-bolagets anbud,
blef honom nu delgifvet ett af Fullmägtige under hand uppgjordt förslag till
närmare bestämmelser i afseende å det temporära lån, som kunde komma att
upptagas och hvars belopp Fullmägtige, enär 1865 års utgifter i den här ofvan
omförmälda förslagsberäkningen upptagits till sitt sannolikt högsta belopp, ansågo
kunna inskränkas till 11,000,000 II:dr. De bestämmelser detta förslag innehöll
voro följande:
“l:o lånets belopp utgör omkring 11 millioner Riksdaler;
“2:o lånet upptages och liqvideras i Svenskt mynt;
“3-o inbetalningarne å lånet verkställas omedelbart till Riksgälds-kontoret;
“4:o ränteliqviderna och kapitalafbétalningarné ske i Stockholm;
“5:o såsom den dag, under hvilken skuldförbindelserna skola utfärdas, föreslås den
15 instundande Januari;
“6:0 lånet tillhandahålles Riksgälds-kontoret sålunda, att under hvardera af de
fem första månaderna utaf år 1865 erläggas två millioner Riksdaler och un
der den sjette månaden en million Riksdaler;
“7:o lånet skall vara återbetaldt inom tre år;
“8:0 rättighet förbehålles Riksgälds-kontoret att efter första årets förlopp uppsäga
hela lånet eller delar deraf, dock ej mindre än V2 million Riksdaler
för hvarje gång att återbetalas sex månader efter uppsägningen;
“9:o räntan liqvideras här i Stockholm halfårsvis;
“10:o den betingade efter år beräknade provisionen godtgöres i sammanhang med
ränteliqviderna;
“ll:o för ifrågavarande lån hypothiseras Svenska fonderade 4 */2 procents obligationer
å ett efter ränteskilnaden lämpadt belopp;
“12:o de till hypothek för detta lån eller derför utfärdade skuldförbindelser er
bjudna obligationer, som tillhöra 1864 års jernvägslån, mottagas i sådant
60
Stats-Utskottets Utlåta}, de J/s 2.9.
afseende, utan att derförinnan behöfva stämplas och förses med låneöfvertagarens
påskrift; och
“13:o. Biksgälds-kontoret berättigas att, emot andra till värde och beskaffenhet
jemförliga fonderade Svenska obligationer utbyta såsom hypothek förut
aflemnade obligationer äfvensom att i den mån räntekuponerna för de hypothiserade
obligationerna förfalla till betalning och räntan för nu ifrågavarande
lån blifvit betald, återbekomma dessa kuponer.“
De sålunda föreslagna bestämmelserna föranledde från Mannheimers sida endast
följande erinringar:
I afseende å andra punkten och den deri förekommande bestämmelsen angående
det myntslag, hvari lånet borde återbetalas, yrkade Mannheimer, att denna
återbetalning måtte ske i hela silfverspecier eller också genom invisningar eller
vexlar i Mark Hamburger Banko.
Beträffande åttonde punkten erinrade Mannheimer att en sådan uppsägningsrätt,
som Biksgälds-kontoret i denna punkt sig förbehållit, skulle omintetgöra den
reciprocitet, hvilken borde finnas mellan långifvare och låntagare. För den händelse
att Kredit-aktie-bolaget ansåg sig icke kunna medgifva Biksgälds-kontoret en
sådan uppsägningsrätt, föreslog Mannheimer, såsom ett annat alternativ, att lånet
borde återbetalas halfårsvis i fyra lika stora delar och början med denna återbetalning
göras den 15 Juli 1866.
I anledning af hvad tionde punkten innehöll rörande provisionens erläggande
i sammanhang med ränteliqviderna förklarade Mannheimer, att bolaget heldre ön
skade att vid lånets inbetalande en procent för hvarje år finge afdragas.
Sedan Mannheimer derefter afträdt, leinnades företräde åt Heinemann, hvilken
ur ett från Schröder & Comp. nyss förut erhållet och nu inför Fullmägtige
förevisadt bref uppläste åtskilliga yttranden, genom hvilka Schröder förklarade
sig hysa den fasta öfvertygelse!! att hela det med honom kontraherade lån,
i händelse Fullmägtige antogo det af Schröder framställda förslag om räntekuponernas
betalbarhet i Hamburg, så småningom skulle blifva placeradt och detta
förfaringssätt för Svenska Staten falla sig billigare än genom penningars anskaffande
på konstlad väg. Lånets position blefve derjemte då oförändrad och Statens
kredit komme icke att lida. För öfrigt förklarade Heinemann, på gjorda
frågor och erinringar, att han ville göra framställning till långifvarne om inbetalning
inom viss tid af någon ytterligare andel af det kontraherade lånet; att, i
händelse den 1 Oktober 1865 så stort optionsbelopp, som Biksgälds-kontoret funne
behöfiigt, ej ännu vore öfvertaget, consortium sannolikt icke skulle hafva något
att erinra mot frihet för Biksgälds-kontoret att, med bibehållande af ytterligare
omsättning srätt för hvad å krediten begagnats, redan då underhandla med andra;
att en dylik rättighet antagligen kunde beviljas Biksgälds-kontoret redan den 1
Stats-Utskottets Utlåtande, <M 29.
61
Juli 1866; samt att, om så skulle önskas, krediten sannolikt kunde ökas till
600,000 Pund Sterling.
Efter det att samtlige ombuden sålunda lemnats tillfälle att fullständigt
utveckla de anbud och framställningar, som de, å sina hufvudmäns vägnar, haft
att meddela, funno Fullmägtige, då Kredit-aktie-bolaget icke kunnat medgifva det
uppskof, som ifrågasatts, sig böra till afgörande företaga den föreliggande frågan
om anskaffande af medel till bestridande af Riksgälds-kontorets utgifter under år
1865. Härvid gjordes först framställning om Fullmägtige, på de af Heinemann
angifna grunder, ville ingå i underhandling med consortium rörande krediten.
För en sådan underhandling röstade, vid anställd votering, Grosshandlaren Rinman,
Riksarkivarien Nordström och ordföranden Friherre Tersmeden; hvaremot
öfrige närvarande Fullmägtige, nemligen Fullmägtigen Sköldberg, Justitieborgmästaren
Gråå, Kyrkoherden Öfverström, Komministern Beckman, Majoren
Wolffelt och Kapitenen Hierta voterade mot en dylik underhandling.
Det bör anmärkas, att Grosshandlaren Berg var af anmäld opasslighet hindrad,
att vid detta sammanträde sig infinna och att Fullmägtigen Medin, på
grund af erhållen tjenstledighet, icke var tillstädes. Fullmägtigen Nettelbladt,
närvarande vid sammankomstens början, hade aflägsnat sig innan voteringen
företogs.
Dernäst framställdes fråga, huruvida ett kontraförslag, i öfverensstämmelse
roed de af Kapitenen Hierta uppställda grunder, borde af Fullmägtige göras
bankirhuset Salomon Heine. Härtill svarades ja af Fullmägtigen Sköldberg.
Grosshandlaren Rinman, Majoren Wolffelt och Kapitenen Hierta, men nej af Justitie-borgmästaren
Gråå, Kyrkoherden Öfverström och Komministern Beckman,
Riksarkivarien Nordström samt ordföranden Friherre Tersmeden; hvadan jemväl
detta förslag förfallit.
Mot sistnämnda beslut reserverade sig Kapitenen Hierta, på den grund att
det af Kapitenen framställda kontraförslag innehöll något lägre betalningsvilkor
än de, som innefattades i Skandinaviska Kredit-aktie-bolagets anbud och alltså
skulle, om samma kontraförslag af Heine antagits, föranledt ett för Riksgäldskontoret
billigare lån.
Sedan öfver de genom Heinemann och Cervin gjorda anbuden sålunda beslutats,
“förklarade Fullmägtige sig vilja antaga det af Skandinaviska Kredit-aktiebolaget
gjorda anbud å ett temporärt lån enligt de bestämmelser, som här
“ofvan intagna förslag och dervid gjorda tillägg utvisa.“
Riksarkivarien Nordström, som för sin del icke biträdt Fullmägtiges beslut,
att, med förkastande af J. Henry Schröders & Comp. förslag, antaga Skandinaviska
Kredit-aktie-bolagets i Göteborg låneanbud, anmälde till protokollet sin reservation,
den han sedermera skriftligen afgaf, och för hvars hufvudsakliga innehåll
Revisorerne redogjort pag. 69—71 i deras berättelse, dit Utskottet alltså hänvisar.
62
Stats-Utskottets Utlåtande JS 29.
Vid Fullmägtiges sammanträde den 15 December anmäldes ett från Mannheimer
ankommet telegram af innehål] att han, som af storm nödgades qvarstadna
i Kiel, först ett pär dagar efter den 17 kunde infinna sig i Stockholm.
Det förslag han då komme att underställa Fullmägtige, hoppades lian skulle
vinna bifall, då “fullmagten vore i hufvudgrunderna temligen öfverensstämmande.
“
Sedan Mannheimer återkommit, blef, vid sammankomsten den 20 December,
föredraget ett af honom inlemnadt nytt anbud å det temporära lån, hvarom fråga
vore. I sammanhang med detta nya anbuds ingifvande tillkännagaf Mannheimer,
att Kredit-aktie-bolagets först gjorda erbjudande hade varit grundadt på en förening
af flere delegare, hvilkas anbud sedermera förändrats till följd af flei'a under
tiden inträffade händelser. Det af Mannheimer nu afgifna nya anbud var
af följande innehåll:
l:o. Kredit-aktie-bolaget erbjuder Riksgälds-kontoret ett temporärt lån af
10 % millioner Mark Hamburger Banko, deraf 6 millioner Mark eller 8 millioner
Riksdaler Riksmynt fixt och resten i option sednast den 31 Januari 1865.
2:o. Beloppet skulle Riksgälds-kontoret ega att indraga med en sjettedel uti
hvarje af de sex första månaderna af år 1865 medelst trassering på Hamburg, hvarje
gång för hälften uti 30 och återstoden uti 60 dagars trattor, hvilken trassering
Kredit-bolaget åtog sig besörja för Riksgälds-kontoret utan beräkning af någon
provision och med oafkortadt godtgörande af det för vexlarne erhållna belopp
efter afdrag af mäklare-kurtage. Dock förbehölle sig bolaget att efter godtfinnande
och utan att vara bundet vid ofvannämnda månader, redan till inbetalning
vid en eller flera tidigare terminer uppsäga hela beloppet eller någon del
deraf på en gång eller efter hand, likväl ej i mindre poster än 100,000 Mark
Banko eller 133,333 V:1 R:dr R:mt; börande alla sålunda tidigare indragna belopp
afräknas på nästföljande terminer.
3:o. Priset för lånet bestämdes till 97 procent; räntegodtgörelsen fastställdes
till 6 procent pro anno och skulle beräknas från vexlarnes trasseringsdagar.
4:o. För de å de olika tiderna disponibla summor skulle Kredit-bolaget erhålla
motsvarande belopp, i partial-obligationer, lydande på innehafvaren och daterade den
15 Januari 1865. Dessa obligationer skulle anskaffas på Riksgälds-kontorets bekostnad
och affattas efter formulär af öfverenskommen lydelse.
Dessutom förbehöll Kredit-bolaget sig att Riksgälds-kontoret skulle hos bolaget
nedsätta en hufvud-obligation, den bolaget egde behålla tills lånet blef
slutligen liqvideradt.
5:o. Partial-obligation åtföljes af räntekuponer å 6 procent pro anno, betalbara
hvarje halfår den 15 Januari och 15 Juli.
6:o. Länets* återbetalning verkställes af Riksgälds-kontoret al pari med V4
den 15 Juli 1866, V4 den 15 Januari 1867, V4 den 15 Juli 1867 och V4 den 15
Stats- Utskottets Utlåtande J/S 29.
63
Januari 1868, och sålunda liela lånet fullständigt liqvideradt inom tre år från den
15 Januari 1865.
De för lånets liqviderande oell räntebetalningen erforderliga silfver- eller
vexel-remisser verkställas af Riksgälds-kontoret på det sätt, att de inträffa i
Köpenhamn eller Hamburg 14 dagar före hvarje förfallotermin.
7:o. Lånet offereras i Silfverspecier oeh Mark Hamburger Banko, med beräkning
af 9V4 Specier och 27 Mark 12 sch. Banko per Cölnisk Mark fint.
8:0. Inlösen af kuponer och af de till återbetalning förekommande obligationer
ombesörjes kostnadsfritt för Riksgälds-kontoret i Köpenhamn och Hamburg
på de ställen, deni Kredit-bolaget ville närmare uppgifva.
9:o. En mot detta lån svarande andel af 1864 års Svenska jernvägslån
qvarhålles af Riksgälds-kontoret, tills detta temporära lån blifvit betaldt.
10:o. Kredit-bolaget förbehåller sig att tillfälle beredes bolaget göra anbud
å lån för Svenska Statens jernvägsbyggnader, förrän negociation derom vidare
afslutas.
Tilläggande Mannheimer till detta skriftliga anbud att, hvad beträffade partial-obligationerna,
desamma borde förskrifvas både i Riksdaler Specie och Mark
Hamburger Banko samt lyda å 500 Riksdaler Specie eller 1,500 Mark Hamburger
Banko och utfärdas både på Svenska och Tyska språket; att de för ränteliqvidernas
och kapitalinbetalningarnes behöriga verkställighet erforderliga belopp borde
antingen i Specier eller vexlar på derför anvisade ställen af Riksgälds-kontoret
tillhandahållas 14 dagar före de särskilda utbetalningsdagarne, hvarvid dock de
vexlar, som remitterades, icke behöfde vara till betalning förfallna förr än å
någon af de närmast före hvarje sådan liqvid varande dagar samt, att någon provision
icke äskades för bestyret med dessa liqvider.
Fullmägtige, sorn omedelbart efter detta anbuds framläggande företogo detsamma
till granskning, anmärkte och erinrade;
i afseende å första punkten:
att Fullmägtige, sorn mot det föreslagna lånebeloppet icke hade något att
erinra, deremot icke kunde medgifva option å någon andel utaf lånesumman, utan
förklarade att densamma, till hela sitt belopp, borde fixt öfvertagas;
vid andra punkten:
att lånebeloppets indragning borde verkställas genom vexlar, utställda till
betalning efter endast 30 dagar. Kredit-bolagets åtagande att ombesörja denna
indragning ville Fullmägtige anse såsom ett erbjudande, hvaraf Riksgälds-kontoret
kunde efter godtfinnande sig begagna;
vid tredje punkten:
att, genom den äskade kapitalrabatten, kostnaderna för lånet blefve större
än efter första anbudet. Fullmägtige yrkade alltså, att, lånets pris skulle blifva
97 */2 procent;
64
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
vid fjerde 'punkten:
att partial-obligationerna, hvilkas utgifvande Fullmägtige, med afseende å
deraf härflytande olägenheter, helst önskat undvika, icke måtte behöfva utfärdas
å lägre valör än 2,000 R:dr Specie eller 6,000 Mark Hamburger Banko;
hvarjemte hemställdes, att stadgandet om hufvud-obligationen måtte bortfalla
såsom obehöfligt, då kontraktet vore en för lånet i dess helhet fullt bindande
handling;
vid nionde punkten:
att något qvarhållande i Riksgälds-kontoret af en mot detta lån svarande
andel af 1864 års jernvägslån icke kunde medgifvas, sedan partial obligationer, i
stället för reverser, komme att för lånet utgifvas;
vid tionde punkten:
att, då Kredit-bolaget, lika med hvarje annan hugad långifvare, egde
göra anbud å de lån, som för Statens jernvägsbyggnader upptagas, något sådant
förbehåll, som denna punkt innehöll, icke kunde i lånekontraktet intagas.
Jemte Kredit-bolagets verkställande direktör, Mannheimer, hade jemväl ordföranden
i samma bolags styrelse Konsul O. Ekman denna dag hos Fullmägtige
iakttagit inställelse och erliöllo nu del af de erinringar, som mot det sednast gjorda
anbudet förekommit. De upplysningar, som Ekman och Mannheimer meddelade,
föranledde Fullmägtige att medgifva en nedsättning från 2,000 R:dr Specie till
1,666'Vs R:dr Specie eller 5,000 Mark Hamburger Bauko i valören för partialobligationerna,
men i öfrigt vidhöllo Fullmägtige sina anmärkningar och afgåfvo
i öfverensstämmelse dermed ett kontraförslag af det innehåll: att ingen option
skulle medgifvas utan hela lånet fixt öfvertagas; att indragningen skulle ske genom
30 dagars vexlar; att priset å lånet bestämdes till 97'/2 procent; att hvarje
partial-obligation ställdes på ett belopp af 1,666 2/3 R:dr Specie eller 5,000 Mark
Hamburger Banko; samt slutligen att bestämmelsen om en hufvud-obligation äfvensom
de i 9 och 10 punkterna af bolagets anbud intagna stadganden borde bortfalla,
Detta kontraförslag delgafs Mannheimer.
Jemväl mot de beslut, som denna dag i frågan fattats, anmälde Riksarkivarien
Nordström sin sedermera skriftligen afgifna reservation, deri Riksarkivarien,
efter anställd jemförelse mellan Kredit-bolagets förra och dess sednare till pröfning
föreliggande anbud samt omnämnande af Fullmägtiges deremot uppställda
kontraförslag, vidare fortsätter:
“Alla de financiela vilkoren inberäknade, skulle kostnaderna för detta lån
“sålunda stiga öfver 7'A> procent pro anno, utom kapitalets fulla återbetalning
“inom tre år och de möjliga kursdifferenserna. Betänkligast af allt anser jag
“dock vara utfärdande af obligationer med sex procent ränta att betalas half“årsvis,
uppenbarligen ämnade att utsläppas och noteras i den Tyska fondmark“naden.
Effekten deraf för Statens kredit kan ej annat än blifva mycket menlig
“i flera
Stats-Utskottets Utlåtande J\S 29.
65
“i flera hänseenden, äfven om obligationsvalörerna skulle sättas så högt som 5,000
“Mark Hamburger Banko eller l,666'2/3 Riksdaler silfver in specie. Dessa obligationer
skola oundvikligen komma att verka hämmande eller nedsättande på af“sättligheten
af de till de äldre Svensk-Tyska samt 1864 års Svensk-Engelska
“jernvägsbyggnadslån hörande, äfvensom Hypotheksbankens 4 V2 procents obligationer,
hvilka efter sednast verkställda konvertering af de Preussiska 4 V2 procents
“statspapperen till 4 procents papper, nu en tid på Tyska fondmarknaden varit
“de högsta räntepapperen. De nya sexprocents-papperen skola derföre redan
“genom sin disproportion till de förra ådraga sig speciel uppmärksamhet, hvilken
“dessutom kominer att stegras i följd deraf, att de med så hög ränta utgifvits
“och satts i omlopp för ett, på en jemförelsevis obetydlig summa, för Svenska
“Statens räkning upptaget temporärt lån. Man skall deruti tro sig se ett bevis
“på financiel förlägenhet för Svenska Staten, som för erhållande af ett mindre
“lån på några millioner nödgats underkasta sig så hårda vilkor, och man skall
“bibehålla detta i minnet, när åter snart dagen för upptagande af ett nytt
“amorteringslån inträder och då rätta sina vilkor derefter. Anspråket på och
“beviljandet af 3 eller, om Fullmägtiges ultimatum skulle antagas, 2 V2 procents
“rabatt på inbetalningarna, i förening med 6-procentsräntan skall i sin mån ytterligare
stärka tron på nämnda förmodade förlägenhet.“
“På andra sidan, i hvilken egenskap är det egentligen, som Skandinaviska
“Kredit-bolaget här uppträder? Formelt visserligen såsom långifvare, men i verk“ligheten
endast såsom en medlande mäklare. Att det icke för egen del dispo“nerar
öfver lånets ifrågasatta belopp, synes klarligen af den vid dess första
“uppträdande den 8 dennes begärda betänketid; det synes vidare deraf, att det
“nu af det ifrågasatta lånebeloppet, 10 2/3 millioner Riksdaler, icke tilltror sig
“med visshet kunna anskaffa mer än 8 millioner och förbehåller sig ny betänke“tid
till den 31 Januari för 2 2/3 millioner; det synes ytterligare deraf, att lånet
“skall ställas i Tysk valuta och penningarna anskaffas från utrikes ort; det synes
“slutligen ock af de dryga lånevilkor det uppställer, ty penningarna skola komma
“från andra hand. Behöfde då Riksgälds-kontoret begagna sig af denna bolagets
“kostsamma bemedling ? För min del svarar jag derpå ett bestämdt nej, och får i
“detta afseende åter erinra om det anbud af en kredit på 600,000 Pund Sterling, att
“indragas inom sex månader, hvilket af öfvertagarne af detta års Engelska lån
“blifvit, i förening med förslag om förlängning af optionstiden, den 8 dennes
“framlagdt och hvarom jag i mitt memorandum till protokollet för samma dag
“yttrat min mening, den jag ock här får åberopa. Jag betviflar ej, att ju icke
“detta anbud ännu skulle stå öppet, om Fullmägtige, med afslag på Kredit-bola“gets
nu föreliggande förslag, velat ånyo upptaga detsamma. Lika stort belopp,
“men åtföljdt af betydligt mindre kostnader, skulle derigenom genast kunnat erhållas
till Riksgälds-kontorets disposition och hela den temporära affären så
Bilt. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sand. 1 Afd. 12 Haft. 9
66
Stats-Utskottets Utlåtande J\s 29.
“lunda i stillhet och utan uppseende ordnas. Men äfven om Fullmägtige icke
“velat begagna denna så enkla utväg till de erforderliga medlens anskaffande,
“återstod ju den, att åtminstone göra ett försök till omedelbar uppnegociering
“af ett temporärt lån utrikes, och sannolikt hade lånevilkoren då kunnat ställas
“på en mindre dryg och mindre ostensibel fot än den Kredit-bolaget nu fram“hållit.
“
Till svar å Fullmägtiges den 20 December uppställda kontraförslag ingaf
Mannheimer, vid Fullmägtiges sammankomst den 22 December, en skrift,
deri Mannheimer, efter erhållna meddelanden från sine hufvudman, förklarade sig
kunna medgifva åtskilliga ändringar i Kredit-bolagets sednaste anbud, i det att
bolaget nu erböjd sig antingen att
l:o öfvertaga fixt hela lånebeloppet åtta millioner Mark Hamburger Banko
eller 10 2/3 millioner K:dr R:mt, att inbetalas medelst 30 dagars trattor på Hamburg
med Vio:(iel u(.i hvarje af de tio första månaderna af år 1865; eller ock att
2:o till 97 */2 procent öfvertaga fyra millioner Mark Hamburger Banko = 5 V3
millioner R:dr R:mt, att inbetalas medelst 30 dagars trattor på Hamburg med
VB:del uti hvarje af de sex första månaderna af år 1865, med rättighet för bolaget
att sednast den 15 Februari 1865 bestämma sig för ytterligare 4 millioner
Mark Hamb. Banko, som medelst 30 dagars trassering skulle inbetalas med en
fjerdedel uti hvardera af derpå följande Mars, April, Maj och Juni månader;
bolaget likväl obetaget att i begge alternativen verkställa tidigare inbetalningar.
Till anbudets vilkor hörde i öfrigt att af partialobligationerna ena hälften skulle
utfärdas på 500 Speciel* = 1,500 Mark Hamb. Banko och andra hälften på 1,000
Speciel* = 3,000 Mark; äfvensom att återstående delen af Svensk-Engelska lånet
ej under tolf månader finge bringas på marknaden, dock skulle sistnämnda förbehåll
för lliksgälds-kontoret vara bindande endast i den mån redan afslutade
kontrakt angående detta lån sådant medgåfve.
Mot antagandet af de sålunda uppställda vilkoren erinrades visserligen, att
dessa fordringar, i det hela, voro ofördelaktigare än det näst förut af Kreditbolaget
framlagda anbudet, men efter ytterligare i ämnet hållen öfverläggning
förklarade pluraliteten bland Fullmägtige sig vilja antaga det nu gjorda fasta
anbudet å hela lånet mot ett pris af 97 procent och detsammas indragning genom
30 dagars vexlar. Beträffande den sednast föreslagna bestämmelsen angående
den återstående andelen af innevarande års jernvägslån, förklarade Fullmägtige
sig heldre vilja antaga det i detta afseende först föreslagna vilkor, eller
att en mot det temporära lånet svarande andel af jernvägslånet qyarhölles af
Riksgälds-kontoret och frigjordes i mån af verkställda inbetalningar. Men sedan
Mannheimer förklarat sig icke kunna på andra än de nu sednast anmälda vilkoren
afsluta lånet, beslöto Fullmägtige, “af fruktan att lånet eljest kunde falla“,
Stats-Utskottets Utlåtande J\ ? 29.
67
att äfven antaga det nu sednast gjorda förbehållet rörande återstående obligationerna
af 1864 års jernvägslån, dock med uttryckt önskan, att vilkoret härom måtte formuleras
efter den bestämmelse, som innehölls i nionde punkten af bolagets den
20 December framlagda anbud.
Protokollet för den 22 December upplyser icke hvilka Fullmägtige, som då
bildat pluralitet, men såsom reservanter mot det fattade beslutet finnas antecknade
Riksarkivarien Nordström och Fullmägtigen Medin, af hvilka den förre, som
vid närmast föregående sammanträden ifrågasatt, huruvida icke Fullmägtige borde
återupptaga de afbrutna underhandlingarna om den af Schröder & Comp. erbjudna
krediten, skriftligen redogjort för sin mening i ett anförande, deri, efter
omnämnande af de slutliga vilkoren och deribland den af Kredit-bolaget ifrågasatta
optionsrätt för en del af lånet, det vidare heter: “Detta sega vidhållande
“af förslaget att, oaktadt hela lånesummans jemförelsevis icke höga belopp,' en“dast
i option vilja öfvertaga en del deraf, eller att, oaktadt den höga räntan
“af sex procent, ej annorledes än med förbehåll af en större kapitalrabatt vilja
“öfvertaga hela lånet på fast räkning, anser jag vara ett betänkligt tecken, eller
“ett bevis, att bolaget icke är fullt säkert på möjligheten att kunna realisera sin
“uppgift. I sjelfva verket från samma grund anser jag ock vidhållandet af förelaget
om obligationernas relativt låga valörer utgå. Säljbarheten blir större
“med mindre valörer; men då just önskan att inskränka och begränsa ifrågavarande
obligationers konkurrens med de äldre 4 l/2 procents obligationerna utgjorde
ett väsendtligt hufvudmotiv till Fullmägtiges såsom ultimatum vid denna
“punkt afgifna bestämda förslag om minimivalörens utsättande till 5,000 Mark
“Hamburger Banko och detta motiv icke gerna kan sägas två dagar sednare hafva
“förlorat något af sin vigt, hade det ock nu så mycket heldre bordt vidhållas,
“som just införandet i fondmarknaden af dessa sex-procents obligationer i större
“mängd icke kan ur någon synpunkt anses vara helsosamt för Statens kredit i
“allmänhet eller för, afsättning af de äldre obligationerna eller till fördel för snart
“förestående nya låneoperationer.
“Det visar sig emellertid genast här, att det måhända icke var så välbetänkt,
att kategoriskt förkasta det af öfvertagärne af det Engelska lånet gjorda
“anbud af en kredit på moderata vilkor och genast bestämdt fästa sig vid Kredit“bolagets
låneanbud, innan detta ens ännu låg fullständigt utveckladt i alla sina
“detaljer; och då Fullmägtige, oaktadt Kredit-bolaget för sin del frångått både
“sitt eget första förslag och Fullmägtiges ultimatum, icke heller nu ansett mitt
“förslag, att ånyo taga nämnda utväg under öfvervägande, förtjena något afseende,
kan jag väl inse att Fullmägtiges pluralitet, sålunda i saknad af fritt val,
“numera ej kunnat annat än godkänna och antaga Kredit-bolagets i första alter“nativet
här ofvan uppställda förslag om kapitalrabatten, äfvensom hvad det om
“obligationsvalören funnit godt bestämma. För min del får jag likväl, med åbe
-
68
Stats-Utskottets Utlåtande J\'S 29.
“ropande af mina memoranda till protokollen för den 8 och 20 dennes, deremot
“nedlägga min reservation.
“Särskildt nedlägger jag min reservation mot Fullmägtiges pluralitets beslut,
“att underkasta sig ett af Kredit-bolaget nu sednast i sitt förslag af denna dag
“framlagdt, så lydande vilkor: “resterande delen af Svensk-Engelska lånet får ej
“under tolf månader bringas på marknaden, dock är detta förbehåll endast bindande
i den mån, som redan afslutade kontrakt med Londoner-huset sådant med“gifver.
“ Det Skandinaviska Kredit-bolaget, ehuru, efter hvad det ofvanstående
“utvisar, ännu till och med icke alldeles säkert om, huruvida det må kunna fullgöra
sitt åtagande, anser sig således icke dess mindre redan nu böra, bredvid
“sina dryga financiela vilkor, uppställa äfven ett, som för tolf månader lägger
“band på Riksgälds-kontorets frihet och rätt, att oberoende af andra afseenden
“än Statens intresse disponera efter omständigheterna öfver den del af det Svenskengelska
lånet, som ej blifvit på fast räkning öfvertaget. Man kan väl förstå
“det intresse, som föranledt Kredit-bolaget att framställa detta vilkor och anspråk,
“men svårare blir det att begripa, huru det, så alldeles oförenligt med Statens
“intresse och värdighet som det är, kunnat antagas. Man har anfört, att peri
“ningenöden i landet vore synnerligen stor och derföre angeläget att så fort som
“möjligt anskaffa penningar. För min del kan jag dock, — äfven om denna
“nöd finge antagas vara ett så gifvet faktum, sorn det af sägnerna för dagen
“framställes, hvilket likväl torde behöfva en flersidig, ännu ej anställd undersökning,
— så mycket mindre tillerkänna detta skäl någon specifik betydelse vid
“pröfningen af ifrågavarande ärende, sorn de penningemedel, man nu på denna
“väg söker anskaffa, i alla fall icke få användas direkt till mildrande af denna
“nöd, så vidt den existerar, utan måste under alla omständigheter användas till
“betäckande af kostnaderna för jernvägsarbetena; och än mindre kan denna nöd
“blifva ett tillfyllestgörande skäl att blindt antaga hvilket lånevilkor sorn helst,
“om än så närgånget och stridande mot Statens oeftergifliga rätt att få handla
“med full sjelfbestånd frihet, då uti öfvertagarnes af det Svensk-Engelska lånet
“förslag en utväg sig erbjöd att vinna samma penningetillgång på ett enklare, i
“financielt hänseende för Statens kredit fördelaktigare och äfven billigare sätt.“
Då den öfverenskomna lånesumman af 8,000,000 Mark Hamburger Banko
icke kunde med de bestämda obligations-beloppen delas i jemna qvoter, höjdes
lånebeloppet till 8,100,000 Mark och upprättades, i öfverensstämmelse med låneunderhandlingarnas
slutliga resultat, förslag till lånekontrakt, som, efter några
sedermera vidtagna smärre förändringar och tillägg, ömsesidigt godkändes och den
19 Januari 1865 af Fullmägtige underskrefs. I afseende å detta kontrakts ordalydelse
i öfrigt, hänvisar Utskottet till det aftryck deraf, som Revisorernes berättelse
innehåller, och vill här endast särskildt nämna att å Fullmägtiges uttalade
önskan rörande dispositionen af de till Svensk-Engelska lånet hörande obligatio
-
Stats-Utskottets Utlåtande J\$ 29.
69
ner, något afseende, på sätt kontraktets 14 § visar, icke blef af Kredit-bolaget
fästadt.
I stället för att, såsom kontraktet förutsatte, fördela lånesummans uppsägning
på tio månader, blefvo redan i Januari månad, med begagnande af den rätt
kontraktet i sådant afseende medgaf, icke mindre än 6,249,000 Mark Hamburger
Banko uppsagda samt återstående 1,851,000 Mark under förra hälften af Februari
månad. Att dessa opåräknadt tidiga inbetalningar måst tillskynda Riksgälds-kontoret
ränteförluster anmärkes af Revisorerne, som i fråga om lånets verkliga räntefot
låtit uppgöra beräkningar, enligt hvilka halfårsräntan för lånet skulle utgöra
4, ’ 545 procent och för två halfår 8,309 procent, om vexlarnes förfallodagar
ansågos såsom inbetalningstider för de särskilda lånebeloppen; men deremot
3,9565 procent för halfår och 7,913 procent för två halfår, om inbetalningsdagarne
sattes 30 dagar tidigare.
Den del af 1865 års revisionsberättelse, som innefattar Revisorernes omdöme
öfver Fullmägtiges åtgöranden i ofvan beskrifna låneaffar, börjar med det förklarande,
att Revisorerne icke vilja yttra sig derom, huruvida det kunnat vara ändamålsenligt,
att Fullmägtige i vidsträcktare mån, än som skett, lemnat offentliggörande
åt Riksgälds-kontorets afsigt att uppnegociera penningar, dervid likväl Revisorerne
göra det tillägg, att giltigheten af de skäl, som förekommo mot det före optionstidens
utgång väckta, men af Fullmägtige icke bifallna förslaget om införskaffande
under hand af upplysningar i afseende på en ytterligare upplåning, icke
kunde med någon bestämdhet jäfvas; likasom Revisorerne medgifvit, att, då med
andra optionsterminens utgång nämnda skäl förfallit, Riksgälds-kontorets behof
af penningar var så nära förestående, att förhållandet måhända icke tillät ett sådant
uppskof, som sannolikt skulle uppkommit, i fall Fullmägtige icke åtnöjt sig
med de tre anbud, som anmälts, utan sökt från andra håll anskaffa upplysningar.
Härigenom funno Revisorerne jemväl förklaradt, hvarföre Fullmägtige icke sökte att
sjelfva försälja de till 1864 års lån hörande, för Fullmägtige disponibla, obligationer
eller negociera ett nytt amorteringslån, utan, ehuru Fullmägtige icke förbisågo
olägenheterna af ett, tillfälligt lån, inskränkte sina åtgärder till anskaffande endast
af de medel, som behöfdes under den närmaste framtiden. Men deremot hade Revisorerne
funnit det sätt, hvarpå sjelfva låneaffären behandlats, lemna giltiga anledningar
till anmärkning. Det borde nemligen — säga Revisorerne — icke
vara Fullmägtige likgiltigt, om fyllandet af de närmaste penningebehofven kunde
sättas i samband med afseendet på hvad som än vidare behöfde anskaffas och
således förenas med åtgärder i sådan rigtning, som kunde underlätta möjligheten
för det Engelska amorteringslånets genomförande. Ur sådan synpunkt skulle
Schröders & Comp. anbud, om jemväl åtskilliga erinringar kunde göras mot den
70
Stats-Utskottets Utlåtande J§ 29.
af bemälda bankirhus erbjudna kredit, likväl icke hafva bort genast förkastas,
helst de vilkor, hvarunder denna kredit erbjöds, ganska väl kunde ställas vid
sidan af Kredit-bolagets. Detsamma gällde jemväl om bankirhuset Heines anbud,
hvilket väl var ofördelaktigare än Kredit-bolagets, men i afseende hvarpå ombudet
emellertid förklarade, att dess angifna underhandlingsbasis- kunde bemötas
med ett motförslag. Om derföre Fullmägtige, oaktadt Kredit-bolagets förklarande,
att det begärda uppskofvet för en dag med beslut öfver samma bolags
anbud kunde ganska menligt inverka på lånets afgörande, icke genast bundit
sig, utan sökt hålla underhandlingen med samtlige anbudsgifvarne öppen, skulle,
enligt Revisorernes åsigt, Fullmägtige, äfven om Kredit-bolaget tillbakaträdt samt
Schröder & Comp:s anbud måst antagas, för en sådan utgång varit ganska väl
försvarade, synnerligen som, jemte sjelfva vilkoren i detta anbud, åtskilliga andra
skäl förefunnos för ett sådant beslut. Kredit-bolagets anbud var nemligen uppstäldt
endast i den största allmänlighet, och innehöll för öfrigt ett förbehåll om
nio dagars betänketid för bolaget. Sedan denna tid förlidit och öfriga anbudsgifvare
blifvit aflägsnade inkom bolaget med anmälan, att det förra erbjudandet
icke kunde vidhållas, utan framställde ett nytt mycket olika och mera betungande
låneanbud. Ehuru det icke kan visas, i hvad mån Kredit-bolagets sedermera
höjda fordringar haft sin grund i de öftiga spekulanternas tillbakavisande,
torde likväl icke kunna förnekas att detta tillbakavisande beredt tillfälle
till de alltjemt ökade anspråken, dem Fullmägtige slutligen funno sig nödsakade
bifalla, “af fruktan“ — såsom det i protokollet heter — “att lånet eljest kunde
falla. “ Anmärkande slutligen Revisorerne att upptagningen af tillfälliga lån på
kort tid, åtminstone med den vid ifrågavarande tillfälle begagnade form, knappast
kunde undgå att skada statskrediten, hvadan en sådan upplåning syntes
endast finna berättigande i en tvingande nödvändighet, hvilken dock vid detta
tillfälle, då ett annat icke oantagligt anbud förelåg, icke kunde anses hafva
varit för handen.
Vid afgifvande af sin förklaring öfver dessa anmärkningar, hafva Fullmägtige,
med anledning af hvad Revisorerne yttrat om den af Schröder & Comp. erbjudna
krediten och den antydan, som i sammanhang dermed blifvit gjord om möjligheten
att på denna väg kunna underlätta det sednaste jernvägslånets genomförande,
framlagt en utredning af de omständigheter, som enligt Fullmägtiges åsigt gjorde
sannolikt att, äfven om den erbjudna krediten antagits, några ytterligare inbetalningar
å berörda lån, på förut öfverenskomna vilkor, icke vore att förvänta.
Visserligen hade Schröder & Comp., sedan tvänne optionsterminer af dem lemnats
obegagnade samt den tidpunkt inträdt, hvarefter Riksgälds-kontoret var kontraktsenligt
berättigadt att efter godtfinnande förfoga öfver obligationerna för det icke
Stats-Utskottets Utlåtande JVå 29.
71
öfyertagna lånebeloppet, hos Fullmägtige låtit anmäla, ätt det s. k consortium
önskade underhandla om optionstidens utsträckning till 1865 års slut, under förbehåll
att consortium finge utan Aufgeld delvis eller hel och hållen öfvertaga den s. k.
optionsandelen och att räntekuponerna gjordes betalbara efter bestämd kurs i
Hamburg och Frankfurt am Main. Men lika litet vid detta tillfälle som förut
hade låneöfvertagarne. afgifvit något sådant förklarande, på grund hvaraf kunde
påräknas att inom kortare eller längre tid en ytterligare större eller mindre del
af lånet skulle varda till Kiksgälds-kontoret inbetald. Den väckta frågan om
räntekuponernas betalbarhet i Tyskland och bestämmandet af en viss kurs dervid
ådagalade dessutom, att andra afsättningsorter än Engelska penningemarknaden
måste sökas för de till detta lån hörande obligationer. Med vetskap derom att
ifrågavarande lån icke vunnit framgång och då någon särskild anledning icke
förefunnes dertill, att detta lån, som under nära %-dels år varit för Engelska
affärsmän kändt och tillgängligt, skulle under den påföljande tiden blifva mera
begärligt, funno Fullmägtige betänkligt att, i afvaktan å framtida inbetalningar
å samma län, ådraga Riksgäld s-kontoret en högst betydlig, månadtligen vexande
kreditskuld, som inom förloppet af hvar tredje månad borde liqvideras eller med
ökad kostnad omsättas. Vid erbjudandet af den cirkulerande krediten , medgafs
visserligen, att hvad af lånet komme att öfvertagas skulle tillgodoföras Riksgäldskontoret
och afräkning ske vid 1865 års slut, men huruvida något sådant öfvertagande
verkligen skulle komma till stånd och i så fall till hvad pris, var en
fråga som lemnades oafgjord, och denna osäkerhet ökade naturligtvis Fullmäg
tiges
betänkligheter att begagna sig af en blankokredit, som vid den slutliga
förfallotiden ovilkorligen måste betäckas, utan att något afseende då finge fästas
å de kostnader, som anskaffningen af dertill erforderliga medel under ogynnsamma
penningeförhållanden kunde medföra.
Då Revisorerne förklarat sig anse Schröder & Comp:s anbud, hvad kostnaden
beträffar, vara af beskaffenhet att kunna ställas vid sidan af det erbjudande,
som Kredit-bolaget gjorde, erinra häremot Fullmägtige, att någon tillförlitlig jemförelse
mellan de kostnader Riksgälds-kontoret fått vidkännas för det temporära
statslånet och dem, hvilka meranämnda kredit skulle medföra, icke kunde anställas,
enär kreditkostnadernas belopp hufvudsakligen komme att bero af kursskilnaden
mellan långsigtiga och korta vexlar, m.1 m. Då likväl Engelska bankens
diskontsatser under år 1864 i medeltal utgjort nära sju procent, och under
1865 års höst återigen blifvit höjda till sju procent, kunde häraf hemtas någon
ledning för en jemförelseberäkning. Utom diskontot måste jemväl omsättningsprovisionen,
som för helt år motsvarade 2 procent, tagas i öfvervägande, och
borde slutligen tilläggas de från begagnandet af en dylik kredit oskiljaktiga trasseringsutgifterna,
de sannolika kursförlusterna och myntförvandlingskostnaderna,
äfvensom den oafbrutet stigande skilnaden mellan det belopp, som vid de tras
-
72
Stats-Utskottets Utlåtande J\/S 29.
serade långa vexlarnes försäljning kunde erhållas och hvad som vid hvarje ny
omsättning måste betalas för korta eller ä vista vexlar.
I anledning af hvad Revisorerne anmärkt mot skyndsamheten af de beslut,
hvarigenom såväl Schröder & Comp:s sorn Salomon Heines anbud förkastades,
genmäla Fullmägtige, att då, hvad förstnämnda anbud beträffade, samma anbud,
hvarken med dervid föreslagna vilkor eller med någon sannolik modifikation i
detsamma, fanns för Riksgälds-kontoret vara antagligt, Fullmägtige ansågo rättast
att utan vidare tidsutdrägt derom meddela sitt beslut, helst de betänkligheter,
som mött mot detta anbuds antagande, ingalunda kunnat genom ett uppskof
undanrödjas. I fråga åter om Salomon Heines anbud saknade Fullmägtige
anledning att, i stället för att meddela Kredit-bolaget ett samma dag fordradt
svar på dess anbud, delgifva Heine ett motförslag, 0111 hvars antagande å hans
sida Fullmägtige voro fullkomligt ovisse, under det att Kredit-bolagets ombud
då trodde sig kunna utverka bolagets bifall till hufvudsakligen enahanda vilkor,
som i ett motförslag kunde erbjudas Heine. Den, då ifrågavarande låneaffär af
Fullmägtige behandlades, märkbara förändringen i kredit- och penningeförhållandena
bekräftade för öfrigt angelägenheten af det erforderliga lånets skyndsamma
afslutande och gaf icke den ringaste anledning till den förmodan att för Riksgälds-kontoret
fördelaktigare lånevilkor skulle genom uppskjutna underhandlingar
kunna betingas.
Hvad Revisorerne dernäst anmärkt mot Fullmägtiges godkännande af Kreditbolagets
sednaste anbud, ehuru samma anbud i åtskilliga hänseenden, vid hvilka
Fullmägtige under föregående ofverläggningar fästat synnerlig vigt, skiljde sig
från de vilkor, mot hvilka bolagets ombud, vid första anbudets pröfning, icke
haft något att erinra, bemöta Fullmägtige med det svar att detta antagande betingades
af den tvingande nödvändigheten att bereda tillgång för Riksgälds-kontorets
då snart förestående högst betydliga'utgifter. Härvid kom jemväl i hufvudsakligt
betraktande de betänkliga och bekymmersamma följder, som det vid
denna tid yppade förhållandet med en firma inom hufvudstaden, hvilken åt sina
utländska affärer och de för deras bedrifvande både in- och utrikes begagnade
låneutvägar gifvit en härstädes exempellös utsträckning, måste medföra för ej
mindre allmänna penningeställningen inom landet, än Svenska krediten på flera
utländska orter; och blef, under sådana omständigheter, underrättelsen om det
temporära lånets afslutande med allmän tillfredsställelse emottagen.
Jemte meddelad upplysning, att kursen å de obligationer, som utgåfvos för
ifrågavarande lån, straxt höjdes till 99 procent och uppsteg till pari innan obligationerne
ännu hunnit förfärdigas samt derefter i Hamburg städse noterats öfver
nominalbeloppet, hvarmed Fullmägtige anse hufvudsakligen ådagalagdt, att någon
mera märkbar skadlig inverkan på Svenska Statens kredit icke blifvit genom
detta låns upptagande åstadkommen, helst det prisfall, som under tiden åkommit
öfriga
Stats Utskottets Utlåtande J/S 29.
73
öfriga Svenska statsobligationer varit gemensamt jemväl för andra Staters publika
papper, å hvilkas gällande pris det Svenska temporära statslånet icke kunnat
utöfva något inflytande, framställa slutligen Fullmägtige åtskilliga erinringar mot
de grunder, som blifvit följda i de af Revisorerne framlagda beräkningar angående
lånets räntefot, som, för år beräknad, af Fullmägtige uppgifves utgöra
R70& procent, dervid likväl å rabattbeloppet beräknats ränta på ränta; hvaremot,
om enkel ränta å detta belopp beräknas, årsräntan för hela lånet endast komme
att uppgå till 7,518 procent.
Då Stats-Utskottet, genom hvad sålunda nu blifvit anfördt, framlagt en nog
utförlig redogörelse för Fullmägtiges åtgärder och beslut i afseende å det af
dem upptagna temporära lån, har denna utförlighet närmast varit föranledd deraf,
att hufvudsakligen enahanda anmärkningar, som af Revisorerne blifvit gjorda, redan
hos Fullmägtige framhållits af de ledamöter, som icke delade pluralitetens
åsigter och hvilken skiljaktighet Utskottet alltså funnit sig böra med skälig fullständighet
återgifva. Denna olika mening har i främsta rummet gällt det omtvistade
företrädet mellan de tvänne anbud, som gjordes, det ena af Schröder &
Comp. å en tillfällig kredit och det andra af Skandinaviska Kredit-aktie-bolaget
å ett temporärt län. Om begge dessa anbud torde kunna sägas, att de hvar
för sig företedde olägenheter och att de finänciela vilkor, som dervid betingades,
voro betungande. Svårare torde blifva att afgöra å hvilkendera sidan de minsta
olägenheterna funnos. Utsigten att kunna ställa den ifrågavarande tillfälliga krediten
i sammanhang med vidare åtgärder för det Fmgelska amorteringslånets utförande;
— den mindre kostnad, som denna kredit antagligen skulle förorsaka;
— den menliga inverkan på statskrediten, som skulle blifva en följd af sex procent
obligationers utsläppande i allmänna rörelsen; — dessa och flera skäl
för den erbjudna kreditens antagande förtjena tvifvelsutan uppmärksamhet. Men
utan uppmärksamhet kunna icke heller lemnäs de å andra sidan motiverade
tvifvelsmålen om det Engelska lånets vidare framgång; — de antydda svårigheterna
att på förhand beräkna hvad en tillfällig kredit i sjelfva verket skulle
komma att kosta samt slutligen de betänkligheter, som den erbjudna krediten
föranledde, ur synpunkten af att vara en blankokredit. Under sådana förhållanden
och i saknad af några fasta jemförelsepunkter, synes valet mellan de tvänne
nödvändigheter, sorn företrädesvis stodo till buds, icke hafva varit utan svårigheter
och i hvilkendera rigtningen beslutet än fallit, torde detsamma kunna
anses befogadt. Då Fullmägtiges pluralitet sålunda gaf företrädet åt Kreditbolagets
anbud, finner Utskottet detta företräde berättigadt ur de skäl, dem pluraliteten
för sin mening anfört och i svaret på Revisorernes anmärkningar vidare
utvecklat; och då de åtgärder af Fullmägtige, dem Revisorerne i öfrigt klandrat,
Bih. till R St. Brot. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 10
74
Stais-Utskottets Utlåtande J/2 29.
varit af pluralitetens nyssberörda uppfattning mer eller mindre beroende och
alltså i sjelfva denna uppfattning, om densamma må anses rigtig, finna sitt försvar,
har Utskottet skolat till Rikets Ständer hemställa,
att de mot Fullmägtiges förfarande i afseende å det temporära
lånets upptagande framställda anmärkningar, såsom nöjaktigt
förklarade, måtte få förfalla.
Såväl 1864 som 1865 års Revisorer sluta sina redogörelser för de af Fulhnägtige
under nämnda år handhafda lånefrågor med yttrade tvifvel derom, huruvida Riksgälds-kontorets
styrelse, sådan densamma nu är organiserad, må kunna anses
fullt ändamålsenlig att vidare handhafva bestyret med Statens låneangelägenheter.
Jemte anmälan att till Utskottets handläggning blifvit remitterade särskilda, inom
Riks-Stånden väckta motioner i detta ämne, har Utskottet ansett sig kunna lämpligen
uppskjuta yttrandet öfver Revisorernes ifrågavarande framställning för att
af Utskottet pröfvas i sammanhang med behandling af berörda motioner.
4:o.
Angående fördröjd justering af de lins Fullmägtige i låue-iirenden förda
protokoll.
(1864 års Revisions-berättelse sidd. 79, 80. Fullmägtiges Utlåtande sid. 149. —
1865 års Revisions-berättelse sid. 85.)
Uti 1864 års revisions-berättelse har, i afseende å de särskilda protokoll,
som hos Fullmägtige i låne-ärendena blifvit förda, den anmärkning blifvit gjord
att, ehuru 2 § i den för embets- och tjenstemännen vid Riksgälds-kontoret gällande
instruktion och tjenstgöringsordning föreskrifver att protokollet i allmänhet
bör vid Fullmägtiges näst inträffande sammankomst justeras, Fullmägtige likväl
låtit protokollerna förblifva ojusterade understundom flera månader. I sin afgifna
förklaring erkänna Fullmägtige denna anmärknings faktiska rigtighet, under
tillägg, att man sökt förekomma detta fel för framtiden. Icke dess mindre hafva
1865 års Revisorer funnit sig föranlåtna till enahanda anmärknings framställande
och denna förnyade erinran lemna Fullmägtige obesvarad. Stats-Utskottet, som
delar Revisorernes åsigt om olämpligheten och otillförlitligheten af en sålunda försenad
protokollsjustering och alltså biträder det af Revisorerne härom yttrade
klander, anser sig likväl kunna antaga, att de ytterligare påminnelser, som häremot
förekommit, skola leda till rättelse för framtiden och får, under sådan förutsättning,
Utskottet hemställa,
att Revisorernes berörda anmärkning för närvarande icke må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande J/s 29.
75
5:o.
Angående utbetalningen af en del utaf statsbidraget för segelleds öppnande
från llattefiira vid Wenern till Stora Lee.
(1865 års Revisions-berättelse sid. 86. Fullmägtiges Utlåtande sidd. 121 och 122.)
Enligt 134 § 13 moni. i det för Riksgälds-kontoret gällande reglemente,
hafva Rikets sednast församlade Ständer för segelleds öppnande från Hattefura
vid Wenern förbi Köpmannabro genom sjöarne Åkelången, Rogvarpen, Laxsjön
och Lelången till Stora Lee samt anläggning af en jernväg vid Håfveruds bruk,
beviljat ett statsbidrag af 1,000,000 R:dr, deraf 200,000 R:dr såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet och 800,000 R:dr såsom lån, och dervid, såsom vilkor
för detta statsbidrags åtnjutande, bland annat, föreskrifvit, att vederbörande bolagsmäns
aktieteckning skulle medföra förbindelse för dem, att af egna medel
tillskjuta hvad utöfver det beviljade statsbidraget kunde erfordras för kommunikationsledens
fullbordande. Emellertid hade Kongl. Maj:t uti 16 § af den för
nämnda bolag under den 7 sistlidne April i nåder fastställda bolags-ordning, förklarat
aktieegare icke vara skyldig till någon betalning utöfver tecknade aktiebeloppet
och med anledning deraf erinra Revisorerne, hurusom berörda stadgande
i bolags-ordningen, såsom stridande mot ofvannämnda, af Rikets Ständer föreskrifna
vilkor, bort afhålla Fullmägtige från utbetalning af någon större eller
mindre del af det vilkorligt beviljade statsbidraget, och framställa såsom en anmärkning
att, ehuru vilkoret icke uppfyllts, Fullmägtige likväl, — efter det
Landshöfdingen, Grefve E. Sparre samt Grosshandlaren C. F. Waern afgifvit sin
förbindelse, att en för begge och begge för en såsom för egen skuld ansvara
derför, att hela den ifrågavarande kommunikationsleden, utan annat anspråk på
ytterligare bidrag af allmänna medel än det, som redan blifvit beviljadt, skulle,
enligt fastställd plan utan andra ändringar deri än sådana, som af Kongl. Mapt
kunde i nåder medgifvas, behörigen fullbordas, — på grund af berörda förbindelse,
som ansetts innefatta full säkerhet för arbetets fullbordande, låtit utbetala
den del utaf merauämnda statsbidrag, som under nuvarande statsregleringsperiod
enligt åberopade reglements-§ hnge i Riksgälds-kontoret lyftas.
I den förklaring Fullmägtige härå afgifvit, anföres, hurusom enligt Rikets
Ständers vid detta statsbidrags beviljande, fattade och i Riksgälds-kontorets reglemente
intagna beslut, aktieteckningssumman rörande sagda arbetsföretag skulle
uppgå till minst 400,000 R:dr, hvaraf hälften vore afsedd att utgöra säkerhet
för det beviljade lånets återbetalning. Det förutsattes följaktligen, att endast
200,000 R:dr utaf aktieteckningssumman skulle behöfva användas till arbetsföretagets
utförande, och då nu statsbidraget utgjorde 1,000,000 R:dr, hade alltså hela kostnaden
beräknats komma att uppgå till 1,200,000 R:dr. Men sedan åtskilliga förän
-
76
Stats- Utskottets Utlåtande J/g 29.
dringar i den uppgjorda och för Rikets Ständer anmälda planen till den med statsbidraget
åsyftade kommunikationsledens åstadkommande blifvit föreslagna samt af
Kongl. Majit gillade såsom medförande väsendtliga fördelar för den allmänna
rörelsen, och då, i stället för jernvägen vid Håfveruds bruk, borde, till beredande
af en oafbruten kanalled, anläggas en aqvedukt öfver vattenfallet derstädes
äfvensom slussar, för hvilka arbetens utförande kostnaden skulle uppgå till
180,000 Ridr; samt Kongl. Majit, med afseende å de inom orten förut gjorda
tillskott för genomförandet af denna omfattande kommunikationsled och enär antagligt
vore, att den för arbetet behöfliga penningesumma icke kunde åstadkommas
utan ytterligare bidrag af allmänna medel, genom Kongl. Brefvet den 5
Februari 1865, till utgående af Handels- och Sjöfarts-fonden, beviljat och anvisat
för de uppgifna förändrade och ökade arbetenas utförande, ett lån å 120,000 Ridr
och ett anslag utan återbetalningsskyldighet å 37,000 Ridr; så kunde naturligtvis,
efter en sålunda nödig befunnen och beviljad betydlig tillökning af Statens
bidrag, det åberopade stadgandet, att bolagsmännen skulle af egna medel tillskjuta
hvad utöfver det anvisade statsbidraget erfordrades för kommunikationsledens
fullbordande, icke vidare vara tillämpligt ; och om från Riksgälds-kontorets
sida det yrkande blifvit framstäldt, att berörda stadgande borde enligt dess ordalydelse
ovilkorligen iakttagas, hade den sannolika följden deraf blifvit, att hela
företaget måst uppskjutas intill dess Rikets Ständer kommit i tillfälle att upphäfva
eller förändra samma stadgande. Vid sådant förhållande ansågo Fullmägtige
sig icke kunna annat än godkänna den föreslagna utvägen att genom ofvan
omförmälda borgensförbindelse bereda Staten den med meranämnda stadgande
åsyftade säkerhet för arbetets behöriga fullbordande; tilläggande Fullmägtige, att
arbetets fullständiga utförande vore ytterligare garanteradt genom ett med Löjtnanten
N. W. Ericson ingånget, med Öfversten Friherre N. Ericsons borgen försedt
entreprenadkontrakt angående samma arbetsföretags verkställande.
Den af Revisorerne sålunda framställda anmärkning har Stats-Utskottet visserligen
funnit vara af reglementets ordalydelse påkallad; men då den afgifna
förbindelsen torde kunna anses innefatta erforderlig säkerhet för uppfyllandet af
det med nämnda förbehåll åsyftade ändamål, har Utskottet, med derjemte fästadt
afseende å hvad Fullmägtige i sin förklaring anfört om arbetets af Kongl.
Majit medgifna förändring och utvidgning, ansett sig böra till Rikets Ständer
hemställa,
att den ifrågavarande anmärkningen må förfalla.
Hvad i öfrigt blifvit uti de afgifna revisionsberättelserna anmäldt och erinradt,
har Utskottet funnit dels genom Fullmägtiges afgifna utlåtanden hafva
blifvit nöjaktigt förklaradt och dels icke vara af beskaffenhet, att från Utskottets
sida påkalla något yttrande.
Stats- Utskottet» Utlåtande Jis 29.
7T
Ur Fullmägtiges sednaste utlåtande har Utskottet slutligen hemtat och ansett
sig böra här meddela den upplysning, att, af nuvarande Fullmägtige, ordföranden,
Majoren Grefve A. E. Wirsén först den 6 April, Kyrkoherden P. Lindstén
den 12 Oktober, Brukspatronen J. F. Björkman den 11 Maj och Fullmägtigen
J. G. Wasmuht den 4 i sistnämnda månad, allt år 1865, tagit inträde i
Styrelsen öfver Riksgälds-kontoret och alltså icke haft del i de före sagda inträdesdagar
af Fullmägtige fattade beslut.
6:o.
I
Angående decharge för Riksgiilds-kontorets styrelse och förvaltning.
Under åberopande af hvad Utskottet här ofvan anfört för sin åsigt derom,
att ej mindre den af J. H. Schröder & Comp. väckta fråga om erhållande af
en godtgörelse å 3,750 Pund Sterling, motsvarande 1 l/2 procent af de obligationer
å 250,000 Pund Sterling, dem Riksgälds-kontoret anmält sig att öfvertaga
af den till 1864 års jernvägslån hörande optionsandel; än jemväl de åtgärder,
dem Fullmägtige sedan öfvertagarne af 1864 års jernvägslån lemnat sin optionsrätt
obegagnad, under sistlidet år vidtagit med afseende å ett nytt amorteringslåns
afslutande, först framdeles kunna komma under pröfning och alltså för närvarande
från allt bedömande böra undantagas; får Utskottet, som rörande Fullmägtiges
åtgöranden i afseende å upptagningen af 1864 års jernvägslån vill här
nedan meddela särskildt yttrande, tillstyrka,
att Fullmägtige för alla öfriga i deras protokoll från den 24
Oktober 1862 till och med den 26 Oktober 1865 antecknade
beslut och åtgärder må tillerkännas full décharge.
Hvad särskildt beträffar de åtgärder af Fullmägtige, som stå i sammanhang
med upptagandet af 1864 års jernvägslån, har Utskottet i det föregående
angifvit grunderna för de ogillande omdömen, dem Utskottet funnit sig böra uttala
om några bland dessa åtgärder och företrädesvis om det här ofvan omförmälda
obligationsutbyte, sådant detsamma genom felaktigt expedierande af Fullmägtiges
i ämnet meddelade beslut, slutligen kom till verkställighet. Då likväl
dessa åtgöranden icke synas vara af beskaffenhet att böra till ansvar föranleda,
hemställer Utskottet,
att jemväl för nu sednast omförmälda åtgärder décharge icke
måtte Fullmägtige förvägras.
Stockholm den 16 Januari 1866.
78
Stat^-Utskottets Utlåtande J/s 29.
Reservationer:
Af Friherre Klinckowström, R. M.:
“Vördsamt får jag härmed reservera mig emot Stats-Utskottets beslut, att
ej, vid granskningen af Fullmägtiges uti Riksgälds-kontorets förvaltning, vilja infordra
och genomgå Fullmägtiges protokoller efter den 26 sistlidne Oktober, för
att få kännedom om och kunna till Rikets Ständer anmäla huru Fullmägtige förfarit
vid ingåendet af sednare delen af det lån, högst 35,000,000 R:dr R:mt, som
Rikets Ständer vid sednaste riksdag beslutade skulle upplånas till fortsättandet
af jernvägsbyggnaderna inom riket, och hvilken lånedel, enligt hvad Post
och Inrikes Tidningar för den 4 dennes, N:o 3, förmäler, blifvit afslutadt med
bankirhusen Erlanger & Söhne och Gebrilder Bethmann i Frankfurt arn Main
samt H. J. Merck & Comp. i Hamburg äfvensom Nordtyska banken derstädes,
medelst kontrakt om upptagande af ett fonderadt amorteringslån å nio millioner
Vereinstlialer, motsvarande 24 millioner R:dr R:mt, och å hvilket kontrakt Kongl.
Maj: t under den 15 sistlidne December behagat meddela Sin nådiga garanti.
Anledningarne till denna min reservation mot Stats-Utskottets beslut, att ej
för Rikets närvarande Ständer framlägga denna ofvan antydda låneoperation,
äro följande:
l:o. Tror jag det vara Rikets Ständers rätt att erhålla en på sanna förhållandet
stödd kännedom om det sätt hvarpå Fullmägtige fullgjort sina åligganden
så nära som möjligen kan ske intill den tid, då décharge för dem och
nya val till Fullmägtige skola ega rum.
2:o. Är det af vigt för Rikets Ständer att veta i hvad mån och på hvad
sätt Fullmägtige i Riksgälds-kontoret bevakat Rikets fördel och iakttagit de af
Rikets Ständer i 171 § af reglementet för Riksgälds-kontoret gifna föreskrifter
rörande ifrågavarande låns upptagande, på det Ständerna kunna bedöma, huruvida
det sednast negocierade lånet fullt är att påräkna till dess nominal-belopp,
eller om endast en del deraf och huru stor, är ställd på option, och kanske
först efter längre tid erfares att denna del ej utgår, i hvilket sednare fall den
felande summan af lånet genom andra af Rikets Ständer beslutade åtgärder torde
böra anskaffas. Vidare, hvilka förbindelser till ränte- och amorterings-liqvider
kontraktet innehåller, på det nödiga medel måtte dertill kunna i tid disponeras.
3:o. Mig synes äfven såsom borde det vara angeläget för Rikets Ständer
att kunna bedöma, på grund af Fullmägtiges ifrågavarande låneoperationer, huruvida
Ständerna kunna eller böra anförtro åt desse Fullmägtige nya, kanske större,
Stats-Utskottets Utlåtande J/s 29.
79
låneoperationer, för den händelse nya lån äfven under denna statsreglering skulle
ifrågakomma.
Då det afslutade lånekontraktet lärer skola tills vidare hemligthållas, anser
jag detta likväl ej varit ett hinder för Stats-Utskottet, att erhålla del af de med
lånets afslutande gjorda uppgörelser och bestämmelser, genom af Utskottet utsedde
förtroendemän, hvilka genomgått Fullmägtiges protokoller och delgifvit
Utskottet deraf allt hvad, utan att träda hemlighållandet för nära, kunnat rörande
detta lån varit nödigt för Rikets Ständer att få lära känna, för bedömandet
af Fullmägtiges åtgärder, och för lånefrågans beskaffenhet."
I denna reservation har instämt: Herr von Francken, G. W.
Af Herr Biskop Annerstedt:
“Stats-Utskottet synes mig icke vid bedömandet af Riksgälds-fullinägtiges
åtgärder i och för det år 1864 upptagna lån hafva fästat tillbörligt afseende på
de utomordentligt svåra förhållanden, under hvilka detta lån upptogs. Med afseende
härpå anser jag, att Utskottet äfven för de åtgärder Riksgälds-fullmägtige
i och för ifrågavarande lån vidtagit bort tillstyrka en direkt, icke en indirekt
décharge."
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Biskop Sundberg, Herr Professor
Agardh, Herr Doktor Arrhenius och Herr Kontraktsprosten Tegnér.
Herr Domprosten Sondén förklarade det han ansåg att Utskottet uttryckt
sitt ogillande af några bland Fullmägtiges åtgärder med en onödig och med det
resultat, hvartill Utskottet kommit, icke fullt öfverensstämmande skärpa.
Herr Professoren Selander har begärt att här få antecknadt, det han af
sjukdom varit hindrad att deltaga i detta ärendes slutliga behandling inom Ut
skottet.
Stockholm, K. A. Lindström, 1866.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 3 0.
1
N:o 30.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Jan. 1866, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers åren 1863, 1864 och
1865 församlade Revisorers berättelser om granskningen
af de under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning ställda
fonder och medel.
(R. A.)
Sedan Stats-Utskottet från samtliga Riks-Stånden fått emottaga remisser å nämnda,
från trycket utgifna och bland Ståndens medlemmar utdelade revisionsberättelser, har
Utskottet härmed skolat afgifva det yttrande, hvartill Utskottet funnit ifrågavarande
berättelser föranleda.
De under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning ställda fonder och medel utgöras
af Manufaktur- och Ulldiskontfonderna, Manufaktur-, Tull- och Beslags- samt Eskilstuna
fristads-medlen, äfvensom anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och handtverks-arbetare,
jemte det till godtgörande af Svenske och Norske konsulers förskott till nödstäldt
Svenskt sjöfolk samt andra medellösa Svenske undersåters understöd och hemförskaffande
anvisade medel; innefattande de till Utskottet remitterade berättelserna redogörelse
för nu omförmälda fonders och medels användande under åren 1861, 1862 och
1863, dervid upptagande:
l:o. Mannufaktur-diskontfondeii.
(1863 års Revisions-berättelse sidd. 3—5, 1864 års berätt. sidd. 3—6, 1865 års berätt. sidd. 3—6.)
Denna fonds behållning uppgick:
vid 1860 års slut till Riksdaler 1,656,548: 67.
„ 1861 „ „ „ „ 1,689,625: 81.
„ 1862 „ „ „ „ 1,712,060: 50.
., 1863 „ „ „ „ 1,724,599: 42.
liik. till R. St. Prot. 1865 4 1866. 4 Sami. 1 A/d. 13 Haft..
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
under hvilka summor likväl voro inbegripna de osäkra fordringar, sorn fonden hade
utestående och sorn utgjorde,
vid slutet af år 1860 . _. Riksdaler 219,308: 22.
„ 1861 . . „ 219,648: 24.
„ 1862 . . „ 209,623: 79.
„ 1863 . . „ 201,881: 15.
Förhållandet mellan fondens inkomster oell utgifter har varit följande:
År 1861
År 1862. N
År 18C3.
•
Inkomster:
bestående af influtna räntor på
utlånta kapital hafva utgjort . .
149,043
5
139,380
2
132,588
86
Utgifter:
Ränta till Rikets Ständers Bank
å derstädes begagnadt kreditiv
62,418
29
59,512
47
55,728
72
Förvaltningskostnader, pensioner
och extra utgifter
30,029
7
27,816
69
41,700
3
Riksgälds-kontorets andel i fon-  dens vinstmedel
21,000
21,000
21,000
Afskrifning af osäkia fordringar
2,518
55
8,616
17
-•0-
—
Säger
115,965
91
116,945
33
118,428
75
Utgörande alltså fondens tillvext
under hvartdera året
33,077
14
22,434
69
14,160
11
Summa R:dr
149,043
r
5
139,380
2
132,588
86
Jemlikt föreskriften i 8 § af det för Mannufaktur-diskonten den 8 Februari 1844
fastställda reglemente har, vid hvarje års början, fördelning skett af fondens för utlåning
disponibla medel, hvilken fördelning sålunda uppgjorts, att lånerätt till uedannämnda
belopp ansetts böra tillkomma följande till lån från fonden berättigade klasser,
nemligen:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
3
År 1861.
År 1862.
År, 1 863.
För så kalladt förlagslån till an-
läggning och drifvande af större
fabriksinrättningar af ny eller
förbättrad beskaffenhet
750,000
—
750,000
—
750,000
—
För Eskilstuna fristads manufak-
turister och deras förläggare .
385,529
64
424,532
13
417,318
24
samt för öfrige till lån från ma-
nufakturfonden berättigade fa-
briksidkare
2,540,657
97
2,540,264
33
2,570,370
6
eller tillsammans R:dr
3,676,187
61
3,714,796
46
3,737,688
30 |
I fråga om den särskilda lånerätt, sorn, enligt hvad ofvanstående specifikation
visar, tillkommer Eskilstuna fristads manufakturister och deras förläggare, inhemfas
af revisionsberättelserna, att under år 1861 tillerkändes sådan lånerätt åt 104 manufakturister
för 33 y3 procent af deras (ill 800,360 Riksdaler uppgifna tillverkningsvärde,
under det att fyra förläggare erhöllo 39 '/2 procent af den förlagssumma, 300,056 Riksdaler,
sorn af dem blifvit anmäld. Den för samma ändamål under år 1862 disponibla
summa fördelas sålunda, att 103 manufakturister med ett uppgifvet tillverkningsvärde
af 883,269 Riksdaler, deraf erhöllo 33 '/3 procent samt 4 förlagsgifvare 39 2/3 procent
å förlagssumman 327,950 Riksdaler.
Under år 1863 utgjorde lånerätten för 104 manufakturister, med ett anmäldt tillverkningsvärde
af 853,808 Riksdaler, likaledes 33 '/3 procent, samt för 4 förlagsgifvare
39 % procent å en förlagssumma af 333,925 Riksdaler. För öfrige, till lån ur manufaktur-diskontfonden
berättigade fabriksidkare hade lånerätten, beräknad efter hvarje
lånesökandes tillverkningsvärde för nästföregående år, enligt den klassifikation reglementet
upptager, blifvit sålunda bestämd att,
år 1861. år 1862. år 1863.
för första klassens idkare uppgick lånerätten till 8 '/t proc. 7 367ioo proc. 8 '/s proc.
för andra klassens d:o d:o 6 3/i6 „ 5 67/ioo „ 6 15/ioo „
för tredje klassens d:o d:o 4 y8 „ 3 78/ioo „ 4 Vjo „
I öfverensstämmelse med denna procentfördelning och sedan för år 1861 sju
samt för hvartdera af åren 1862 och 1863 sex, bland första klassens idkare, derföre
att de vid klädestillverkning användt Svensk ull, fått sig tillagd en förhöjning i lånerätten,
nemligen:
4
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 3 0.
för år 1861 med 4 '/% procent af samma ulls värde,,upptaget till Riksdaler 197,193: —
; 1862 med 3 7s/ioo „ af d:o d:o 222,780: —
„ 1863 med 4 '/10 „ af d:o d:o 261,787: —
Blef slutliga förhållandet melian tillverkningsvärdet och lånerättcn följande:
Tillverkningsvärde.
Lånerätt.
För Första klassens fabriksidkare.
År 1861
18,293,787
-—
1,501,102
—
„ 1862
19,356,292
—
1,454,914
—
„ 1863
20,309,119
—
1,654,612
—
För andra klassens fabriksidkare.
År 1861
6,720,835
—
415,850
—
„ 1862
7,367,934
—
417,762
—
„ 1863
6,503,344
—
399,954
—
För tredje klassens fabriksidkare.
År 1861
14,948,379
—
616,620
—
„ 1862
17,785,586
—
672,295
—
„ 1863
12,666,475
—
519,324
' — '
Af det anslag å 750,000 R:dr, som, enligt hvad ofvan finnes omförmäldt, särskildt
blifvit anvisadt till förlagslån för anläggning och drifvande af större, efter nya eller
väsendtligen förbättrade methoder inrättade fabriksanläggningar har, genom verkställda
återbetalningar af förut utgifna dylika lån, under åren 1861, 1862 och 1863 funnits
att disponera ett sammanlagdt belopp af
R;dr 340,330: 41.
hvaraf under samma år utassignerats följande nya förlagslån nemligen:
till egarne af Stensholms pappersbruk i Jönköpings län, återstoden af
det med 40,000 R:dr dem beviljade lån, hvaraf 9,000 R:dr förut ut
bekommits
R:dr 31,000:
„ egarne af Eda glasbruk i Wermlands län
30,000:
„ intressenterne i Glafva glasbruk i sistnämnda län
30,000:
„ Klädesfabriksidkaren C. L. Appelberg i Norrtelje
12,000:
„ intressenterne i Lyreas jernbruk i Wermlands län
10,000:
,, Knappfabrikanten II. Widgren i Stockholm  25,000:
Transport R:dr 138,000: 340,330: 41.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
5
Transport R:dr 138,000: 340,330: 41.
till egarne af Wiskaholms väfverifabrik i Borås  .....  20,000:
„ egaren af Kolmårdens marmorbruk
20,000:
„ Norrköpings väfveriaktiebolag
80,000:
„ Rosenbergs aktiebolags bomullsväfveri  20,000:
„ egarne af en vid Ystad anlagd mekanisk verkstad  25,000:
„ Snickerifabrikanten P. J. Ekman i Stockholm  20,000:
„ Bruksegaren O. S. Hasselgren på Rådansfors i Elfsborgs län,
afräkningsvis å beviljade 16,000 R:dr
6,000: 329,000:
utgörande alltså vid 1863 års slut förlags-lånefondens innestående obegagnade
tillgång
R:dr 11,330: 41.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
2:o. T Ill-diskoTxt-X oxiden.
(De särskilda årens Eevisions-berätt. sidcl. 6—7.)
År 1861.
Ål’ 1862.
År 1863.
Enligt hvad revisionsberättelserna
utvisa, utgjorde denna fonds
behållning vid slutet af hvart-
dera året 1861, 1862 och 1863
15,951
35
17,171
56
19,445
50
deruti inberäknade osäkra for-
dringar till belopp af
1,678
83
297
36
297
36
Fondens inkomster hafva varit:
Ullsorterings-, värderings- och ma-
gasins-afgifter
3,880
37
4,742
93
4,009
79
Hyresmedel
792
50
764
—
714
—
Bidrag af manufakturmedlen. . .
1,800
—
1,800
—
1,800
—
Räntor
2,827
75
2,413
6
3,179
74
Summa R:dr
9,300
62
9,719
99
9,703
53
Hvaremot utgifterna utgjort:
AflÖningar och omkostnader . . .
4,966
3
5,224
55
5,714
25
Diverse utgifter
194
14
188
7
204
91
Ränta till Riksgälds-kontoret för
begagnadt kreditiv
2,052
4
1,481
36
1,510
43
Afskrifning af äldre balanserade
fordringar
— —
—
1,605
80
— —
—
Summa R:dr
7,212
21
8,499
78
7,429
59
Hvadan fondens årsvinst uppgått
till
2,088
41
1,220
21
2,273
94
. -n
9,300
62
9,719
99
9,703
53
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
7
Af det kreditiv, som till belopp af 225,000 Riksdaler blifvit åt fonden å Riksgälds-kontoret
anvisadt, bade begagnats:
år 1861 Riksdaler 77,460: -
„ 1862
62,340: -
„ 1863
„ 87,560:
Den af Ullkontoret i Norrköping afgifna redovisning för emottagen och aflemnad
ull utvisar att vid ullmagasinet derstädes under ifrågavarande trenne år sorterats
334,919 skålp. ull.
3:o. Öfriga under Kongl. Kommers-kollegii förvaltning
ställda medel.
(1803, 1864. års Revisions-berätt. sidd. 7, 8.)
Räkenskaperna öfver de å Riks-statens Sjette Hufvudtitel anvisade medel till
manufakturernas befrämjande eller de så kallade Manufakturmedlen, jemte dermed i
sammanhang redovisade Tull- och Beslags- samt Eskilstuna fristadsmedlen, äfvensom
reseunderstödsanslagen åt fabriks- och handtverks-arbetare utvisa:
för år 1861. „ för år 1862. för år 1863.
inkomster 39,840: 1. 27,444: 81. 16,205: 96.
utgifter 22,321: 45. 30,465: 57. 18,617: 37.
och utgjorde den vid 1863 års slut å dessa fonder innestående behållning 20,503 R:drl3 öre.
Af anslaget till godtgörande af Svenske och Norske konsulers förskott till nödstäldt
Svenskt sjöfolks understöd och hemförskaffande hade utbetalts under
år 1861 Riksdaler 6,944: 77.
„ 1862
„ 8,628: 17.
„ 1863
„ 6,098: 24.
varande för dessa belopp ersättningsanspråk hos vederbörande rederier framställda. Å
det årliga anslag, som till belopp af 2,000 Riksdaler från Handels- och Sjöfartsfonden
anvisats till ersättande af sådana utgifter, som genom konsulerne måst bestridas för
andra medellösa Svenske undersåter, uppgick vid 1863 års slut behållningen till 882
Riksdaler 83 öre, sedan likväl af Handels- och Sjöfartsfondens medel; utöfver det bestämda
årliga anslaget, blifvit, på grund af särskilda Kongl. Bref, utbetalda år 1862
Riksdaler 1,510: 80. och år 1863 Riksdaler 1,500 eller de belopp, hvarmed konsulernes
ifrågavarande utgifter öfverstigit de för samma år bestämda anslagen.
Revisorerne, sorn vid granskningen af räkenskaperna öfver samtliga ofvannämnda
fonder och medel icke funnit anledning till anmärkning mot det sätt, hvarpå samma
räkenskaper blifvit förda, äfvensom icke haft något att erinra vid de åtgärder, som
vidtagits för bevakningen och indrifningen af dessa fondeis förfallna fordringar, hafva
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30.
i 1864 års berättelse anmält, hurusom bland de af manufakturmedlen utgående anslag
äfven förekommer ett belopp af 1,050 R:dr, som, jemlikt Kongl. Brefvet den 3 November
1857, utgår till Kongl. Vetenskaps-akademiens Fysiker för vården och tillsynen
af tvänne på allmän bekostnad från utlandet införskrifna delningsinstrument
och af hvilken summa 600 R:dr utgör arfvode och 450 R:dr hushyresersättning. Då
likväl Kongl. Vetenskaps-akademiens Fysiker numera är i åtnjutande af fri bostad
uti akademiens hus och nämnda instrument jemväl derstädes hyresfritt förvaras, hafva,
af sådan anledning, Revisorerne hemställt, huruvida icke omförmälda anslag af 1,050 R:dr
borde minskas med det belopp, som motsvarar den såsom hushyresersättning hittills
utgångna summa. De upplyningar, som blifvit meddelade i det från akademien rörande
denna framställning af Kongl. Maj:t infordrade och nämnda revisionsberättelse vidfogade
underdåniga utlåtande, utvisa emellertid, dels att den person, som har instrumenten
under sin vård, först i slutet af Januari månad år 1863 inflyttat i akademiens
hus, hvaremot han derförut i enskild egendom hyrt rum både för sig och instrumenten
och således under den tid 1864 års revision omfattat, sjelf utbetalt hyresmedlen, och
dels att upplåtelsen inom akademiens hus af rum för ifrågavarande instrument endast
är tillfällig, hvadan hyresmedlen snart åter kunna blifva erforderliga. Vid sådant
förhållande och då berörda upplysningar synas innefatta skälig anledning för utgående
tills vidare af meranämnda hushyresersättning, torde Revisörernes i nu omförmälda
hänseende gjorda hemställan
icke påkalla vidare åtgärd.
Stockholm den 16 Januari 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866.
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 31.
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Jan. 1866, kl. l e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om eftergift af
Kronans rätt till dana-arf, fallne efter åtskillige personer.
(I. A.)
Vid innevarande, likasom vid flera föregående riksdagar, hafva framställningar
blifvit gjorda derom, att Rikets Ständer för vissa ändamål måtte bevilja eftergift af
Statsverkets rätt till arf, som fallit efter åtskillige personer, hvilka hvarken efterlemnat
kände laglige arfvingar eller i lifstiden meddelat några testamentariska föreskrifter
rörande användandet af deras qvarlåtenskap. Stats-Utskottet, till hvars handläggning
dessa framställningar blifvit remitterade och som funnit lämpligt, att i ett sammanhang
afgifva utlåtande, angående alla vid innevarande riksdag väckta dylika frågor,
får härmed till Rikets Ständers afgörande anmäla dessa ärenden samt meddela de yttranden,
hvartill hvarje framställning, enligt Utskottets tanke, föranleder.
l:o. I fråga om afstående åt Båtsmansenkan Maria Charlotta Säf af ett efter
hennes aflidne man, Rote-båtsmannen af södra Roslags 2:dra kompani Carl Johan Säf,
Kronan tillfallet dana-arf, har Kongl. Maj:t under den 17 sistlidne November till Rikets
Ständer aflåtit nådig Proposition (N;o 41 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riksståndens
Protokoll); och hade, enligt hvad denna nådiga framställning innehåller,
nämnda enka med förmälan, att, enär någon arfvinge till hennes ofvanbemälde, den 23
April 1862 aflidne man, icke inom behörigen kungjord tid anmält sig, mannens till 63
R:dr 35 öre uppgående lott i det efterlemnade boet blifvit såsom dana-arf ansedt, i
underdånighet anhållit, att, med afseende på sökandens intygade sjuklighet och deraf
orsakade svårighet att försörja sig och då hon sjelf genom träget arbete bidragit till
hopsamlandet af det lilla bohaget, som efter hennes man funnits, Kongl. Maj:t måtte af
gunst och nåd tillerkänna henne nämnda dana-arfsmedel.
Bih. Ull R. St. Prot. 1865 1866. 4 Sami. 1 Afd. 14 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:d' 31.
Vid nådigt öfvervägande af denna underdåniga ansökning har Kongl. Maj:t med
afseende på härvid förekomna bevekande omständigheter oell ifrågavarande dana-arfsmedels
obetydliga belopp, föreslagit Rikets Ständer att för deras del medgifva det
Kronan må till förmån för sökanden afstå sin rätt till nämnda dana-arf.
Med afseende å de särskilda omständigheter, som i denna fråga förekommit, får
Utskottet tillstyrka,
Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t i ofvanberörda hänseende behagat
föreslå.
2:o. Med förmälan att läraren vid enda fasta folkskolan inom Dala pastorat af
Skara stift Johan Henrik Löfström, hvilken från den tid folkskolan i Dala socken först
inrättades, eller från början af 1840-talet, utöfvat lärarebefattningen vid nämnda skola,
den 13 Mars 1860 aflidit, samt att hans hustru Christina Elisabeth Clausén redan före mannen
den 5 Juni 1858 med döden afgått, har Kontraktsprosten A. Bergman, uti en
inom Preste-Ståndet väckt motion (N:o 89), bland annat, anfört, hurusom Löfström^
hvilken, på grund af ett den 20 Mars 1839 emellan honom och hans hustru upprättadt
och, efter den sistnämndas död, lagligen bevakadt inbördes testamente, varit berättigad
till oqvald besittning af all i makarnes bo befintlig egendom, vid sitt frånfälle efterlemna!
lösegendom, som, efter afdrag' af skulderna, enligt bouppteckning blifvit uppskattad
till 2,409 R:dr 2 öre, och att vederbörande domstol, vid det förhållande att
några arfvingar, som med boets utredning och förvaltning kunde taga befattning, icke
vore kände, meddeladt förordnande i detta afseende, samt att de, som kunde ega anspråk
på arf efter Löfström, blifvit uti tidningarne uppmanade att sådant för arfvets
erhållande tillkännagifva, utan att några arftagare sig ännu anmält, hvadan det ville
synas som skulle behållningen af Löfströms qvarlåtenskap komma att, i egenskap af
dana-arf, tillfalla Kongl. Maj:t och Kronan.
Då denna behållning — som, enligt en motionen bilagd räkning, uppginge till
2,210 R:dr 33 öre, hvartill borde läggas räntan intill den dag, då slutlig redovisning
kunde blifva aflemnad — egentligen uppkommit genom de löneförmåner, som
Löfström i sin dubbla befattning af lärare vid Dala pastorats gemensamma folkskola
och klockare inom Dala moderförsamling åtnjutit, syntes det motionären icke vara
obilligt, att, då en fast folkskola, till följd af fattadt beslut, komme att för hvardera
af pastoratets 3:ne socknar, Dala, Borgunda och Högstena, upprättas, och skolhus redan
blifvit i den sistnämnda uppfördt samt i Borgunda komme att uppföras, så snart
frågan om plats derför blifvit af Kongl. Majit, uppå derom gjord underdånig ansökning,
afgjord, saint Dala socken för den dervarande skolinrättningen måste till de öfriga
erlägga en dryg lösen, hvarigenom samtliga socknarne således komme att för ett
ändamålsenligt ordnande af sin barnaundervisning få vidkännas betydliga kostnader,
dessa socknar finge, till lättnad i berörda afseende, på sig öfverlåten rättigheten att
uppbära och använda behållningen af Skolläraren Löfströms qvarlåtenskap; och har
motionären i sådant syftemål föreslagit, att Rikets Ständer måtte eftergifva Kronan
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
3
rätt till dana-arf efter nyssbemälde Löfström samt öfverlåta de behållna medlen till
förbättring af skolväsendet inom Dala pastorat och till fördelning socknarne emellan
i mån af hvarderas antingen förmedlade eller oförmedlade hemmantal.
Stats-Utskottet har, i öfverensstämmelse med de åsigter, som vid flera föregående
riksdagar uti likartade fall i allmänhet gjort sig gällande, väl funnit de omständigheter,
hvilka i förevarande hänseende förekommit, innefatta giltig anledning till förordande
af motionärens framställning om eftergift af den rätt, Kronan må cga till ifrågavarande
qvarlåtenskap; men då, beträffande densammas användande, det af motionären
i detta afseende framställda förslag synts Utskottet icke vara fullt lämpligt, får
Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att den rätt, Kronan kan ega
till ifrågavarande qvarlåtenskap, må å Dala pastorat öfverlåtas; dock med
vilkor att af medlen bildas en stående tond, hvaraf den årliga räntan användes
till underlättande af skolgång för fattiga barn inom nämnda pastorat;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t torde böra aflåtas.
3:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 29) har Herr O. E. Widell
anfört att det med hvarje år tilltagande antalet lärjungar vid Strömstads lägre elementarläroverk
gjorde en utvidgning af läroverksbyggnaden nödvändig, och att staden,
hvilken icke hade någon laglig skyldighet att bekosta ett sådant företag, icke, utan
bidrag från annat håll, kunde åtaga sig detsamma, enär dess tillgångar redan förut
vore starkt anlitade. Stiftets byggnadskassa, som enligt skolstadgan borde lemna
byggnadshjelp, saknade dertill medel peli den nyligen genom lärjungarncs afgifter
bildade byggnadskassan vore ännu obetydlig. Rikets Ständer, som hittills icke visat
sig benägne att gifva direkta anslag till byggnader för de lägre elementarläroverken,
hade likväl icke undandragit sig att, vid tillfälle, understödja små kommuner, som
för sådana ändamål ansträngt sig. Sådana tillfällen yppade sig vanligen vid hvarje
riksdag derigenom att Rikets Ständer kunde efterskänka Kongl. Maj:ts och Kronans
rätt till dana-arf, för att användas till behöflig nybyggnad eller utvidgning af läroverkshusen
i de orter, der dana-arfven uppstått. Vid sistförfluten riksdag hade' t. ex. Rikets
Ständer åt Ronneby och Marstrand, för ofvannämnda ändamål, afstått Kronans rätt
till dana-arf, uppgående på det förstnämnda stället till 486 R:dr 33 öre och på det
sednare till 868 R:dr 28 öre; och då, på sätt de motionen bilagda handlingar utvisade,
i Göteborgs och Bohus läns ränteri från den 13 Augusti 1855 funnes deponerade 859
R:dr 18 öre, tillhöriga sterbhuset efter Enkan Britta Christina Sandgren, som aflidit i
Strömstad den 15 November 1850, samt icke någon inom 10 år, från det kungörelse
om arfvet efter nämnda enka blifvit i Post- och Inrikes-Tidningar införd, styrkt sin
arfsrätt till denna qvarlåtenskap och densamma följaktligen såsom dana-arf borde
Kongl. Maj:t och Kronan tillfalla, har motionären föreslagit, att Rikets Ständer måtte
afstå Kongl. Maj:ts och Kronans rätt till detta dana-arf till förmån för lägre elementar
I
-
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
läroverket i Strömstad för att användas till påbyggnad eller utvidgning af dess läroverkshus.
I öfverensstämmelse med hvad i föregående punkt blifvit yttradt och då Utskottet
icke funnit något att erinra vid det af motionären föreslagna sätt för medlens användande,
får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer, med bifall till motionärens gjorda framställning, måtte
för sin del medgifva att Kronans rätt till dana-arf efter ofvanbemälda Sandgrén
får å staden Strömstad öfverlåtas, dock att medlen, på sätt motionären
föreslagit, användas till påbyggnad och utvidgning af dervarande lägre
elementarläroverkshus;
och torde, i händelse denna hemställan vinner Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Majit aflåtas.
4:o. Herr G. E. Widell har uti en annan, äfvenledes inom Borgare-Ståndet väckt
motion (N:o 70), anfört hurusom genom ett den 3 Juli 1865 af Magistraten i Marstrand
förrättadt arfskifte efter Bagaren Gustaf Schröder och dennes hustru Sophia
Magdalena Schröder blifvit bestämdt, dels att P. M. Hägg, i sin egenskap af ende och
rätter arfvinge till hustru Schröder, skulle erhålla hälften af makarne Schröders qvarlåtenskap,
sådan densamma vid mannens år 1851 timade död förefunnits, dels att, emedan
någon efter Bagaren Schröder arfsberättigad person sig icke anmält eller vöre känd,
andra hälften i boet, bestående af dels lösören, dels fastighet och efter bouppteckningsvärde
uppgående till 528 rdr 3 öre, komme att såsom dana-arf Kongl. Maj:t och
Kronan tillfalla; och har motionären i anledning häraf och då en af behofvet högeligen
påkallad nybyggnad af lägre elementarläroverkets hus i Marstrand, af brist på
tillräckliga medel, icke kunnat företagas, föreslagit, att Rikets Ständer behagade afstå
Kongl. Maj:ts och Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf åt staden Marstrand, till
ofvanuppgifna ändamål.
Då det efter makarne Schröder den 3 Juli 1865 förrättade arfskifte ännu icke
vunnit laga kraft, utan lärer vara föremål för klandertalan, hvaraf Kronans rätt till
delaktighet af ifrågavarande qvarlåtenskap är beroende, hemställer Utskottet,
att denna motion för närvarande må lemnäs utan afseende.
5:o.-Med förmälan att Enkan Catharina Marschell, född Hemmendorff, som för någon
tid tillbaka aflidit i Södertelje utan kända arfvingar, enligt ett under edlig förpligtelse
utaf två personer, hvilka likväl ej varit samtidigt tillstädes, afgifvet skriftligt intyg,
kort före sitt frånfälle förordnat, att all hennes qvarlåtenskap skulle tillfalla nämnda
stads flickskola, men denna skolas Styrelse, i betraktande af nyss omförmälda bristande
formalitet, ansett sig icke kunna med någon utsigt till framgång lagligen bevaka
testamentet, och alt sterbhusets behållning, 447 R:dr och 62 öre, genom Magistratens i
Södertelje försorg den 12 sistlidne Oktober blifvit till Kongl. Maj:ts och Kronans disposition
under dana-arfstitel uti Stockholms läns ränteri inlevereradt, har Herr H. Vougt,
uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 33) hemställt, att, då, vid många före
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 31-
5
gående likartade händelser, Kronans rätt till dana-arf plägat efterskänkas till förmån
för vederbörande kommuner och ifrågavarande summa för det allmänna kunde anses
vara af särdeles ringa betydenhet, men för Södertelje samhälle skulle utgöra ett högst
behöfligt bidrag till bestridande af kostnaderna för folkundervisningen; omförmälda
dana-arfsmedel, 447 R:dr 62 öre, måtte af Rikets Ständer för berörda ändamål anslås
till disposition af Styrelsen för flickskolan i nämnda stad.
Med afseende å hvad i denna fråga förekommit, får Utskottet, i öfverensstämmelse
med förut uttalade åsigt,er, hemställa,
att Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t tillkännagifva,
att Rikets Ständer för sin del funnit godt medgifva, att den
i rätt, Kronan må ega till ifrågavarande qvarlåtenskap, får å staden Södertelje
öfverlåtas, likväl med vilkor att af medlen bildas en stående fond
deraf räntan årligen må användas till förmån för den i nämnda stad inrättade
flickskola.
6:o. Med tillkännagifvande att ogifta Abigael Wilhelmina Björklund den 31 Mars
1859 i Upsala aflidit och efterlemnat en förmögenhet som enligt bouppteckning uppginge
till 3,340 R:dr 94 öre, utan att några lagliga arfvingar till denna qvarlåtenskap
vore kända, samt under förmälan hurusom det vid sednare liksdagar varit vanligt, att
då någon aflidit och lemnat efter sig behållen förmögenhet, men icke kände arfvingar
eller testamentstagare, den kommun, der den aflidne sednast bott, fått till något välgörande
ändamål, om motion derom blifvit väckt, använda det dana-arf, som enligt
lag tillfallit Kronan, har Herr L. V. Henschen, uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion
(N:o 101), ibland välgörande stiftelser i Upsala, som bäst kunde behöfva något
understöd, men i anseende till stadens numera dryga utgifter, i följd af jern vägsanläggningen,
icke kunde sådant erhålla, anfört Borgerskapets gubb- och enkehus, fonden
för pauvres honteux och ett ej länge sedan stiftadt barnhem, der fattiga och värnlösa
barn erhölle föda, kläder, husrum, vård och undervisning, samt, tor de värnlösa och
behöfvande, som af dessa inrättningar njuta understöd, anhållit att Rikets Ständer
ville efterskänka Kronans rätt till ifrågavarande dana-arf och förordna, att berörda
tre inrättningar detsamma må till en tredjedel hvardera åtnjuta.
Af handlingarne, som blifvit denna motion bilagda, har Utskottet inhemtat, att,
sedan Björklund, på sätt motionären uppgifvit, den 31 Mars 1859 aflidit, bouppteckning
efter henne den 17 Juni samma år blifvit förrättad, dervid utredningsmannen af
boet, som äfven uppgifvit detsamma till uppteckning, förmält sig icke hafva kännedom
om någon arfvinge till Björklund; att utredningsmannen under den 12 November
1864 afgifvit slutlig redovisning för boet, utvisande en behållning af 3,343 R:dr 4 öre,
/ derifrån likväl 1,000 R:dr blifvit af utredningsmannen såsom arfvode afdragna; att Upsala
Rådstufvu-rätt, genom utslag den 21 i nyssnämnda månad, ålagt utredningsmannen
att till Kronan såsom dana-arf utgifva behållningen af Björklunds bo, med
öppen rätt för vederbörande att emot den af utredningsmannen öfver boet afgifna re
-
6
Stills-Utskottets Utlåtande N:o 31.
dovisning anställa det klander, hvartill fog kunde finnas, och att, uppå yrkande af
Kammar-advokatfiskals-embetet, Rådstufvu-rätten, meddelat utslag den 6 Juni 1865,
hvaremot hvad sedermera blifvit å Kronans vägnar anmäldt, ej mindre bestämdt ut,-  redningsarfvodet till 6 procent af boets behållning, än äfven ålagt utredningsmannen
att gälda ränta, dock icke längre än från stämningsdagen, å medel, som han för Björklunds
räkning den 31 Oktober 1858 lyftat.
I öfverensstämmelse med de åsigter Utskottet här ofvan uttalat och med hänsyn till
de särskilda omständigheter som i förevarande fråga förekommit, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att ifrågavarande dana-arfsmedel,
efter afdrag af de kostnader och arfvoden Kronan för deras utbekommande
fått vidkännas, må öfverlemnas till Upsala stad, dock med vilkor,
att af medlen bildas en stående fond, deraf den årliga räntan får användas
till förmån för det i staden inrättade s. k. barnhem;
hvarom, i händelse af Rikets Ständers bifall,
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t torde böra aflåtas.
7:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 116) har Herr V. M. Beronius
omförmält, att en uti Falun sedan flera år bosatt ogift qvinsperson vid namn
Charlotta Christina Nyman derstädes under år 1864 aflidit, utan att efterlemna kände
skyldeman och utan att någon sådan sig sedermera anmält, och skulle således nämnda
persons bo, hvilket vid uppteckning den 18 April 1864 blifvit upptaget till ett värde
af 824 R:dr 70 öre, men vid verkställd realisering lemnat en behållning af 1,802 R:dr
15 öre, såsom dana-arf ingå till Kongl. Majit och Kronan.
Med förmälan att Faln stads samhälle icke skytt några uppoffringar för att befordra
det uppvexande slägtets uppfostran, har motionären anfört hurusom behof visat
sig af en särskild läroanstalt för den talrika arbetsklassens döttrar, åsyftande att bibringa
dessa, sedan de lemnat folkskolan, en sådan skicklighet i qvinlig husslöjd, att
de derigenom ej allenast kunde vinna lättadt tillfälle att erhålla passande tjenster,
utan äfven blefvo fullt dugliga för sin kallelse, att förestå och sköta eget hushåll. En
dylik läroanstalt hade äfven sedan ett tiotal af år kommit till stånd förnämligast genom
nitälskan af en s. k. skyddsmödraförening, men då densamma hittills vidmagtshållits
uteslutande genom frivilliga sammanskott, dels från nämnda förening, dels från
andra för skolans ändamål och verksamhet intresserade samhällsmedlemmar, och dessa
bidrag icke kunde beräknas komma att fortfarande inflyta i samma ökade förhållande,
som behofvet af skolans vidsträcktare verksamhet påfordrade, så hade med begärlighet
omfattats hvarje tillfälle, som lemnade utsigt för bidrags erhållande från annat håll;
och har motionären af denna anledning anhållit att ofvannämnda dana-arfsmedel, utgörande
ett för Statens behof, i motionärens tanke, alltför obetydligt, men för Falu
stad ganska afsevärdt bidrag, måtte få tillfalla den derstädes inrättade slöjdskola för
flickor, samt att, såsom säkerhet förmedlens rätta användande, de måtte ställas under
Skolrådets i församlingen redovisningsskyldighet..
k
Statt- Utskottets Utlåtande N:o 31.
7
I sammanhang med nu omförmälda motion har Utskottet äfven förehaft en inom
Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Anders Andersson från Kopparbergs län gjord
framställning, rörande användandet af ifrågavarande dana-arf (motionen N:o 176). På
grund deraf att ofvannämnda Christina Charlotta Wedin eller Nyman allt intill sin
död skulle blifvit på det ömmaste sätt vårdad af Fanjunkaren vid Kongl. Dalregementet
Anders Gustaf Högman och hans syster Sara Maria Högman, har denne motionär,
som ansett berörda omständighet utgöra giltigt skäl till eftergift af ifrågavarande
arfsmedel, föreslagit att desamma måtte af Rikets Ständer tillerkännas bemäida
Anders Gustaf Högman och Sara Maria Högman.
Af handlingar, som blifvit förstnämnda motion bilagda, har Utskottet inhemtat,
att Christina Charlotta Nyman, hvilken efter sin stjuffader antagit namnet Wedin, den
18 Mars 1864 i Falu stad aflidit, utan att efterlemna kända arfvingar, samt att, ehuru
kungörelse med tillkännagifvande att, derest icke skyldeman sig ofördröjligen anmälde,
de efter bemäida Nyman eller Wedin fallna arfsmedel skulle såsom dana-arf till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande öfverlemnas, varit uti Post- och Inrikes-Tidningar införd
den 12, 20 och 27 April 1865, några arfvingar sig likväl icke anmält före den 7 sist
lidne
November, då bevis härom utfärdades.
Då emellertid icke häraf med visshet kan antagas, att Nyman eller Wedin ej
efterlemnat okänd arfvinge, sorn inom den i lag föreskrifna tid kati väcka anspråk på
hennes qvarlåtenskap, synes det ännu vara för tidigt att Rikets Ständer meddela yttrande
om qvarlåtenskapens användande, hvadan Utskottet hemställer,
att såväl Herr Beronii som Riksdagsfullmägtigen Anders Anderssons i ämnet
väckta motioner icke för närvarande må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
8:o. Med förmälan att Pigan Sigrid Nilsdotter den 29 Oktober 1852 uti Hakarps
församling af Tveta härad och Jönköpings län aflidit och såsom ende arfvinge efterlemnat
sin på okänd ort vistande broder Johan Nilsson, hvilken dock icke inom 10
år från det kungörelse om det efter hans syster fallna arf varit uti Post- och InrikesTidningar,
sista gången den 24 Mars 1853, införd, sig till arfvets emottagande anmält,
utan inom orten allmänt ansåges vara död, hvadan arfvet sålunda såsom dana-arf skulle
Kongl. Maj:t och Kronan tillkomma, har Riksdagsfullmägtigen Johannes Atidersson
från Jönköpings län uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 121), uppå anmodan
af Kommunalfullmägtige i Hakarps församling, anhållit, att då Hakarps socken på
sednaste tider måst vidkännas betydliga och för församlingen högst betungande utgifter
till följd af nyligen uppförda prestgårdsbyggnader samt en ännu pågående större
reparation å kyrkan, och församlingens fattgkassa vore obetydlig och ingalunda motsvarande
behofvet, Rikets Ständer måtte till nämnda församlings fattigvård anslå arfvet
efter bemäida Sigrid Nilsson, utgörande 127 Riksdaler 87 öre.
Utaf de motionen bilagda handlingar har Utskottet inhemtat, att, sedan Sigrid
Nilsdotter den 29 Oktober 1852 aflidit, Härads-rätten i orten förordnat god man för
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 31.
att hennes broders, Johan Nilssons, rätt och bästa bevaka samt arfvet emottaga och
förvalta, att kungörelse rörande arfvet varit i Post- och Inrikes-Tidningarne införd den
22 Januari, 23 Februari och 24 Mars 1853, och att arfvet, enligt den af Härads-rätten
tillförordnade gode mannens redovisning, den 31 December 1864 uppgick till det af
motionären uppgifna belopp af 127 Riksdaler 87 öre Riksmynt.
Med afseende å hvad i motionen blifvit anföidt och med hänsyn till det ringa
belopp, hvartill ifrågavarande dana-arfsmedel uppgå, får Utskottet hemställa,
att Rikets Ständer ville för sin del medgifva, att den rätt, Kronan kan ega
till ofvanberörda qvarlåtenskap, må å Hakarps församling öfverlåtas; dock
att af medlen bildas en stående fond, deraf den årliga räntan får användas
till förmån för nämnda församlings fattigvård;
lärande, om denna hemställan af Rikets Ständer bifalles,
underdånig skrifvelse äfven härom böra till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 16 Januari 1866.
Reservationer:
a) af Herr P. Staaff: "Under behandlingen af de vid denna riksdag väckta frågor om
eftergift af Kronans rätt till dana-arf — afseende en sammanlagd summa af nära 10,000 R:dr
Runt — har den åsigt gjort sig hos flertalet af Inkomst-Afdelningens ledamöter gällande
att lika litet som Kronan borde belasta sig med utgifter som kunde undvikas,
lika litet borde Kronan afhända sig rätteligen tillkommande medel annat än i fall af
särdeles bevekande skäl och i ingen händelse för andra ändamål än som afsåge ett
stadigvarande gagn för framtida slägten inom de gränser, hvarest lagliga föreskrifter
redan lemnade tillräcklig garanti för åstadkommande af de erforderliga åtgärderna,
hvaraf åter följde att inga eftergifter borde göras till förmån för kommunerna i hänsigt
till sådana företag, för hvilka ändå lagligen ålåg kommunerna ansvara.
Inom Utskottet har åter en annan åsigt gjort sig gällande. Af Betänkandets
särskilda delar skulle man nästan kunna tro att det ålåg Staten såsom en pligt att i intet
fall begagna den Staten i lag tillförsäkrade rätt till dana-arf, så att då ändamålet
hvarföre medlen begärts icke kunnat godkännas, man ansett sig skyldig att, om än
med sökt ledning af väckta motioner, påfinna för desamma främmande titlar, hvarunder
man kunde lyckas blifva af med medlen i fråga, likasom man jemväl ansett sig icke
ens böra före efterlåtandet invänta den tidpunkt då Kronans rätt till medlen vore lagstånden.
Mot detta förfaringssätt i dess helhet får jag nu anmäla min reservation samt i
och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
9
och med detsamma mot Utskottets förslag att till de kommuner, som derom sig anmält,
afstå dana-arfsmedlen efter Johan Henrik Löfström (punkt. 2), enkan Catharina Marschell
(punkt. 5), ogifta Abigael Wilhelmina Bjöklund (punkt. 6) och Pigan Sigrid
Nilsdotter (punkt. 8).”
Häri hafva instämt Herrar Huss, il/., och S. Heijkenskjöld samt liiksdagsfullmägtigen
Carl Ifvarsson, denne sednare med reservation jemväl mot eftergiften af danaarfsmedlen
efter Britta Christina Sandgren (punkt. 3).
b) af Doktor Söderberg: ”Jag kan ej, utom i ett förekommande fall, instämma i de
beslut, hvarigenom Höglofliga Stats-Utskottet frånhändigat Kronan inkomsten af de danaarf,
hvarom förevarande betänkande handlar. — Ty med undantag af hvad som rörer
det af Utskottet, på Kongl. Maj:ts nådiga Proposition beslutade afståendet åt Båtsmansenkan
M. Ch. Saf af ett efter hennes aflidne man Kronan tillfallet dana-arf, stort
63 B:dr 35 öre, anser jag, hvad de öfriga dana-arfsfrågorna angår, ej de ömmande
omständigheter förekommit, som, efter min åsigt, kunna utgöra de enda giltiga grunderna
för eftergifter af Kronans lagliga rätt till dylika arfsmedel. — För öfrigt instämmer
jag i den af Häradshöfdingen Staaff i frågan afgifna reservation.”
Uti denna reservation har Biskop Annerstedt instämt.
Bill. till R. St. Fröt. 1865 t 1866. 4 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
2
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866
Stats-Utskottets Utlåtande JU 32.
1
Y:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. deri 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i fråga
om införsel för skatterätts-fordran i kronosäteriet Ölstorp i
Skaraborgs län. ^
Sedan Kongl. Kammar-kollegium, — uppå ansökning af Justitierådet m. m. Adolf
Alexanderson, att för deri honom af Kongl. Kollegium den 27 November 1863 tillerkända
skatterättsfordran 76 daler 24 öre 14 penningar silfvermynt eller 25 Riksdaler 28 sk. 3 i
rst. Specie från det den 23 November 1826 i nåder stadfästade byte emellan Kronan
samt framlidne Kongl. Rådet och Drotset Grefve Magnus Gabriel de la Gardie, sökanden
måtte beviljas införsel uti skatterätten till kronosäterihemmanet Olstorp N:o 1 om ett
mantal i Österbitterna socken, Laske härad af Skaraborgs län, — medelst utslag den
15 Februari 1864, på den grund att kronosäterier vore att hänföra till de kronogods,
hvilka, enligt 77 § i Regeringsformen, icke utan Rikets Ständers samtycke finge Kronan
afhändas, förklarat sig icke kunna till den gjorda ansökningen lemna bifall; så hade, på
sätt ofvanberörda den 7 sistlidjje November till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
(under N:o 32 intagen i l:sta Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll)
innehåller, Justitierådet Alexanderson, uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, i sammanhang
med anförda besvär öfver Kongl. Kammar-kollegii utslag, tillika i underdånighet
anhållit att, i den händelse Kongl. Majit skulle, i enlighet med hvad samma utslag innehölle,
anse hinder möta för ansökningens beviljande utan Rikets Ständers samtycke,
Kongl. Majit, med afseende å härvid förekomna särskilda förhållanden, måtte täckas i
ämnet göra nådig framställning till Rikets Ständer, till stöd för hvilken anhållan Justitierådet
Alexanderson hufvudsakligen anfört, att han redan den 1 Augusti 1861, under afbidan
på sin numera godkända fordrans pröfning hos Kongl. Kammar-kollegium, i ändamål
att underlätta fordringens realisering, å auktion inropat arrenderätten till ifrågavarande
hemman utan aning om att detsamma icke skulle anses disponibelt; att arrendets maxiini
Bih.
till E. St. Prat. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Åfd. 15 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande M 32.
belopp, som af förrättningsmännen i orten och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagits
till 28 tunnor, blifvit af Kongl. Kollegium förhöjdt till 53 tunnor 16 kappar samt
att, då förre arrendatorn icke velat begagna sin optionsrätt, sökanden bjudit nämnda
maximibelopp jemte kontant städja 350 Riksdaler och blifvit såsom arrendator antagen;
att sökanden sedermera vid hemmanet måst uppsätta inventarier och vidkännas en mängd
kostnader på stället, så att, med beräkning tillika af städja, arrendeafgifter, brukningskostnad
och räntor, hemmanet, efter afdrag af de obetydliga inkomster sökanden deraf
haft, redan tillskyndat honom en förlust af mer än 5,000 R:dr; att härförutom de flesta
husen å hemmanet blifvit i laga ordning utdömda, men likafullt afträdaren frikänd från
allt ansvar för bristande 29 4 års nybyggnad och sökandpn såsom tillträdare fått sig ålagdt,
att verkställa samma nybyggnad, för hvilken kostnaden beräknades, ehuru alltför
lågt, till 2,850 Riksdaler 67 öre, samt att sålunda för sökanden uppkomme en utgift af
sammanlagdt öfver 8,000 R:dr, som sökanden, i fall införsel uti skatterätten fortfarande
honom förvägrades, måste anse förlorad, enär ingen visat sig benägen att öfvertaga det
höga arrendet, och ej heller någon utsigt funnes att afkastningen skulle betäcka både
arrendeafgift och brukningskostnad; tilläggande sökanden slutligen att, i anseende till
hemmanets beskaffenhet, Kronan icke kunde anses göra någon uppoffring genom att låta
detta hemman, i stället för något annat, gå i liqvid för sökandens ofvanberörda fordran,
hvaremot, om sökanden beviljades införsel i skatterätten och såsom följd häraf säterifriheten
upphörde, fördel härigenom skulle beredas för både Kronan och andra hemman f
orten, emedan hemmanet då komme att utgöra eller deltaga i besvär och utlagor af flera
slag, hvarifrån detsamma nu vore befriadt.
Kongl. Majit-, som vid pröfning af detta mål den 19 Augusti 1864, efter Kongl.
Kammar-kollegii hörande, icke funnit skäl till ändring af Kongl. Kollegii deri meddelade
utslag, har dock, med afseende å härvid förekomna särskilda omständigheter och i enlighet
med Kongl. Kollegii hemställan, i nåder föreslagit Rikets Ständer att medgifva omförmälda
hemmans användande för nu ifrågasatta ändamål.
Efter från samtliga Riks-Stånden erhållen remiss å högstberörda nådiga Proposition,
har Stats-Utskottet tagit ärendet i öfvervägande samt jemväl tagit kännedom af de
till målet hörande handlingar. Härvid förekommer väl, att af sådana till Statens omedelbara
disposition behållna kronolägenheter, hvartill ifrågavarande säteri är att hänföra,
genom de deraf utgående arrenden väsendtligen större förmån tillflyter statsverket än af
kronohemman i allmänhet, som af enskilda under stadgad åborätt, emot utgörande allenast
af räntor och öfriga pä jorden hvilande skatter och besvär, innehafvas. Enär likväl,
sedan Kongl.^Majrt, i anseende dertill att med Kronans rätt vore oförenligt, att, ä
aboledigt kronohemman, då någon icke finnes, sorn i följd af slägtskap med förre åboen
är till värdskapet berättigad, oskyld person till åbo antages, som sedermera egde rätt,
att hemmanet skattelösa,, genom nådigt Bref af den 9 November 1849 förordnat, att då
dylika fall inträffa, frågan om det åbolediga hemmanets disponerande bör Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning underställas, sålunda åbolediga kronohemman alltså numera jemväl kunna,
hvad ock skett, under arrende upplåtas, hvadan i dessa fall någon skiljaktighet emellan
Stats-Utskottets Utlåtande M 33.
3
sådana hemman och öfriga under Statens omedelbara disposition stående jordlägenheter i
detta hänsende icke förefinnes, samt det på vederbörande embetsverk, som har att handlägga
liqvidations-ärendet, ankommer att, efter undersökning i författningsenlig ordning,
beträffande räntans bestämmande och säterifrihetens indragning samt hvad för öfrigt med
skattläggningen och liqvidationen har gemenskap, tillse att Kronans rätt härvid behörigen
iakttages, finner sig Utskottet böra tillstyrka,
att Rikets Ständer, med anledning af hvad Kongl. Maj:t härvid
föreslagit, ville medgifva, att ifrågavarande hemman Olstorps egenskap
af kronosäteri icke må utgöra hinder för detsammas användande
till liqvid i laga ordning af Justitierådet Alexandersons
omförmälda skatterättsfordran.
Stockholm den 29 Januari 1866.
N:o 33.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af ett Kronolänsmannen
L. G. Bengtson ådömdt ersättningsbelopp för
undervigt å inlöst bränvinsbränningsredskap.
(I. A.)
Sedan, i anledning af stadgandet i 101 § af Kongl. Förordningen den 18 Januari
1855, att enkel bränvinsbränningsredskap skulle, der egaren sådant åstundade, till de
delar redskapen utgjordes af koppar eller malm, för allmänna medel inlösas, Kongl. Majit
under den 30 Mars nämnda år, jemte bestämmande af lösningspriset för bränvinsbränningsredskapen,
i nåder föreskrifvit, att den redskap, som aflemnades, skulle emottagas
af dertill utaf Kongl. Majits Befallningshafvande utsedde personer samt att genom emottagarens
försorg jern och bly m.in. borde frånskiljas; så hade Kongl. Majits Befallningshafvande
i Wermlands län förordnat Kronolänsmannen, hvar och en inom sitt distrikt,
att redskapen emottaga. Efter försäljning af redskapen visade sig vid uppvägning af
4
Ståts-Utskottets Utlåtande M 33.
densamma undervigt för några emottagare, deribland Länsmannen L. G. Bengtzon, som
afsände 4 U koppar mindre än han emottagit och för hvilken vid utvägning till köparen
brustit 14 Ltt 17 U koppar, hvaraf ä redskapen qvarsittande jern och bly uppgått till
5 Jjtt 9 U. Sedan Kongl. Stats-kontoret föreskrifvit att godtgörelse för Kronans förlust
i detta hänseende skulle af vederbörande utsökas, och Bengtzon bestridt krafvet, blef,
uppå yrkande af Landskamereraren i länet, Bengtzon, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
utslag den 27 Februari 1865, ålagdt att för berörda undervigt ersätta Kronan
med 216 R:dr 34 öre.
Nu har Riksdagsfullmägtigen Per Persson från Wermlands län, efter det nyssberörda
utslag vunnit laga kraft och Bengtzon utgifvit det honom derigenom ådömda
ersättningsbelopp, hos Bonde-Ståndet väckt motion (N:o 350), angående eftergift för
Bengtzon af samma ersättning, hvilken för en tjensteman i hans ställning skulle vara,
allt för dryg att utgifva. För öfrigt söker motionären visa att berörda utslag icke vore
välgrundadt, utan sannolikt skulle blifvit undanröjdt, derest klagan deröfver i behörig
ordning förts, hvarifrån Bengtzon dock af sin underordnade tjenstemanuaställning skulle
afhållits.
Emot föreskriften i 90 § Regeringsformen kan det icke tillkomma Stats-Utskottet
att ingå i pröfning af berörda utslag, utan blott att undersöka, huruvida några bevekande
omständigheter äro för handen, hvilka kunna föranleda bifall till den sökta eftergiften.
Men i detta hänseende förekommer endast motionärens uppgift att ifrågavarande
ersättning skulle för en tjensteman i Bengtzons ställning vara allt för dryg, ett förhållande,
hvarpå Utskottet dock så mycket mindre kan grunda ett tillstyrkande af motionärens
framställning, som utredt är, att Bengtzon åsidosatt sitt åliggande att tillse det
den emottagna bränvinsbränningsredskapen befriades från jern och bly, hvarför afiemnarne
synes hafva erhållit betalning; och
torde motionen alltså lemnäs utan afseende.
Stockholm den 29 Januari 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande M 34.
5
\:o 34.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
JJtlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
restitution af ett utaf Häradsshrifvaren J. A. Lindgren till
Statsverket inbetaldt ersättningsbelopp.
(I. A.)
Enligt hvad högstberörda nådiga Proposition (införd under N:o 30 i l:sta Samlingen
af Bilianget till Riks-Ståndens Protokoll) hufvudsakligen innehåller, hade Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län med förord till Kongl. Maj:t insändt en af
Häradsskrifvaren i Strömsholms fögderi af nämnda län Johan Albert Lindgren i underdånighet
gjord ansökning, det måtte Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
om berättigande för sökanden att återfå ett af honom den 8 December *1864 till
länets ränteri levereradt ersättningsbelopp.
De frågan rörande handlingar utvisa att, sedan Komministern N. Arenander,
hvilken på arrende innehaft indragna trumpetarebostället Aby i Wäsby fögderi, Westmanlands
län, underlåtit att å förfallodagen den 25 Februari 1851 inbetala nästföregångna
årets arrendeafgift för nämnda hemman, 207 R:dr 43 sk. 2 rst. Banko, samt berörda afgift
hvarken blifvit å inställelsedagen den 6 påföljande November i den efter Arenanders
död yppade konkurs behörigen bevakad eller inom tolf månader utsökt hos Arenanders
löftesmän, hvilka såsom för egen skuld borgat, hade Kongl. Majits bemälde Befallningshafvande,
vid pröfning af Laudskamereraren O. M. Sellings derstädes förda talan emot
ej mindre f. d. Kronofogden C. R. Lönbohms sterbhusdelegare, än äfven Länsmannen
C. J. Lehnberg, sökanden Lindgren och Kronofogden P. G. Walén, hvilka tre sistnämnde,
jemte Lönbohm, under loppet af ett år efter den 25 Februari 1851 hvar efter annan
bestridt kronofogdetjensten i Wäsby fögderi, genom utslag den 29 December 1858, af
anförda skäl dels ålagt Lehnberg och Lönbohms sterbhusdelegare att, gemensamt eller
hvilkendera gälda gitte, till Kronan ersätta och i landtränteriet leverera berörda arrendemedel,
dels förklarat att, i fall ersättning för Kronans förlust icke skulle hos Lehnberg
eller Lönbohms sterbhus utgå, sökanden först och, om tillgång hos honom bruste, derefter
G
Stats-Utskottets Utlåtande M 34.
Walén borde ansvara Kronan för full ersättning af ifrågavarande arrendemedel; hvarefter
Kongl. Kammar-rätten, der Lönbohms sterbhusdelegare sig besvärat, medelst utslag
den 30 September 1862, uppå angifna grunder, Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag,
i hvad det bemälde sterbhusdelegare rörde, undanröjt. Och hade Kongl. Maj:t, med Dess
Högsta Domstol, i utslag den 5 April 1864 ej funnit skäl till ändring af Kammar-rättens
af sökanden i underdånighet öfverklagade beslut; i följd hvaraf och sedan vid den 15
.Tuni 1864 hos Lehnberg anstäldt utmätningsförsök någon tillgång till gäldande af ifrågavarande
ersättningsbelopp icke förefunnits, sökanden den 8 derpåföljde December beloppet
med 311 R:dr 85 öre till landtränteriet inbetalt.
Såsom stöd för sin underdåniga anhållan hade sökanden hufvudsakligen åberopat,
att han, som, efter det ordinarie Kronofogden Lönbohm under November månad 1851
sjelf förrättat kronofogdetjensten, endast från och med den 1 påföljda December till den
8 Februari 1852 och under första månaden på Lönbohms uppbördsansvar förestått samma
befattning, icke egt eller af de till honom öfverlemnade handlingar kunnat vinna annan
kännedom om ifrågavarande i räkenskapen balanserade arreudesumma, än den, som lemnades
af anteckningen i sednaste balansrelation, att nemligen fordringsanspråket blifvit
med ed fästadt den 4 Juni 1851 samt att inställelsedagen i Arenanders konkurs infölle
under nyssnämnda November månad och att då således ordinarie Kronofogden handlagt
göromålen såväl vid tiden för inställelsedagen i konkursen, som nära en månad derefter,
bemälde Kronofogde, om fordringsanspråket ej blifvit bevakadt, bordt genast väcka talan
mot löftesmännen.
Sedan Kongl. Stats-kontoret häröfver blifvit hördt samt på anförda skäl instämt
i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordande af nådigt bifall till sökandens underdåniga
framställning, har, i betraktande af hvad i frågan förekommit, Kongl. Maj:t föreslagit
Rikets Ständer, att sökanden må förklaras berättigad att från Kronans kassa
återbekomma ofvanberörda dit levererade 311 R:dr 85 öre.
Stats-Utskottet, som erhållit remiss å ofvan omförmälda nådiga framställning,
har, med afseende å de i den Kongl. Propositionen anförda förhållanden, ansett sig böra
tillstyrka Rikets Ständers bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda be- -  hagat föreslå.
Stockholm den 29 Januari 1866.
Stats-Utshottets Utlåtande M 35.
7
N:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss å Kongl.
Kammar-lcollegii berättelse om Sala silfververks ränteersättnings-fond
för redogörelse-åren 1862—1864.
Genom nådig remiss den 24 November sistlidna år bar Kongl. Maj:t till Statsutskottet
behagat öfverlemna Kongl. Kammar-kollegii, enligt föreskriften i Kongl. Brefvet
den 31 Oktober 1829, under den 10 November 1865 afgifna berättelse angående
Sala silfververks ränteersättningsfond för redogörelsetiden ifrån den 1 November 1861
till samma dag 1864; och inhemtas deraf följande förhållanden:
A.
Ingående behållningen den 1 November 1861, (enligt Statsutskottets
Utlåtande N:o 73 vid sisthållna riksdag) bestående
af
a) innestående i Sala bergslags kassa, emot ränta . . R:dr 20,803
b) dito dito utan ränta . . » 3,277
c) utestående kapital hos särskilda personer  » 63,865
d) dito i Riksgälds-kontoret  » 30,000
e) dito i Wexiö hypoteksförening ... » 28,149
f) utestående räntor  » 3,386
49.
35.
25.
149,481: 9.
B.
Influtet till fonden under ofvannämnda tre år:
a) Silfverafsättningen för år 1861, då tillverkningen
utgjorde 3,439 lödige marker 10 lod 4i4ft gran fint
silfver, har varit 518 R:dr Silfverspecie, motsvarande
i Riksmynt  »
b) 1862 års räntor å utlånta kapital  »
Dito dito af Sala bergslag  »
2,072: -  5,946: 40.
1,241: 83.
9,260: 23.
Transport R:dr 158,741: 32.
8
Stats-Utskottets Utlåtande M 35.
Transport R:dr 158,741: 32.
c) Silfverafsättningen för år 1862, då tillverkningen
utgjorde 3,760 lödige marker fint silfver, var 629
R:dr Silfverspecie, motsvarande i Riksmynt .... R:dr 2,516: —
d) 1863 års räntor å utlånta kapital  » 6,597: 29.
Dito dito af Sala bergslag  » 1,308: 7.
e) Silfverafsättningen för år 1863, då tillverkningen
utgjorde 4,054 lödige marker 7 ort 17 gran fint
silfver, var 740 R:dr Silfverspecie, motsvarande i
Riksmynt  » 2,960: —
f) 1864 års räntor å utlånta kapital  » 7,971: 14.
10,421: 36.
Dito dito af Sala bergslag
» 739: 93.
11,671: 7.
Summa utgående behållning den 1 Nov. 1864 R:dr 180,833: 75.
hvaraf
a) innestående i bergslagets kassa utan ränta .... R:dr 2,632:
b) utestående kapital hos särskilda personer  » 117,765:
c) dito i Riksgälds-kontoret
» 30,000:
d) dito i Wexiö hypoteksförening. . . » 28,149:
e) utestående räntor
» 2,287:
Fondens tillökning under dessa tre år har således
utgjort R:mt R:dr 31,352: 66.
42.
33.
Med hänvisande till hvad i detta ärende förekommer uti Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 73 den 13 Mars 1863, får Utskottet härvid omförmäla, att, till följd af träffad
öfverenskommelse emellan Kongl. Maj:t och Kronan samt Sala bergslags-intressenter,
ofvanberörda ränteersättningsfond, jemlikt Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829,
inrättats i ändamål att genom dess afkastning silfververket skulle i framtiden blifva
iståndsatt att upprätthålla bergsbruket utan vidare begagnande af Kongl. Kammar-kollegii
den 20 September 1743 utfärdade arrendekontrakt om räntorna af de sex nedra socknarne
i Sahlbergs län och Vestmanlands höfdingadöme, nemligen Sala, Möklinta, Norrby,
Kila, Kumla och Terna; ■— att till fondens bildande, enligt sagda öfverenskommelse,
årligen skall, då silfvertillverkningen icke öfverstiger 2,500 lödiga marker, afsättas 185
R:dr Silfverspecie och för hvarje 100 marker derutöfver 37 R:dr samma mynt, hvilka
medel skola i gångbart mynt förvandlas; — att med samlande af denna fond skall fortfara,
till dess årliga afkastningen deraf utgör eller motsvarar 1,100 tunnor spanmål,
hälften råg och hälften korn, hvarefter silfververkets afsättniugar till fonden komma att
upphöra, samt afgöras bör, antingen bolaget då skall till Statsverket betala de genom
berörda kontrakt arrenderade räntorna till fulla värdet efter årliga markegången, med bibehållande
af kontraktet i öfrigt, eller ock detsamma då komma att upphöra samt räntorna
-
Stats-Utskottets Utlåtande JH 36.
9
torna till statsverket öfverlemnas. För att så skyndsamt som möjligt ernå det med
fonden afsedda ändamål, hafva så väl genom Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829 som
genom det särskilda Reglementet angående ränteersättningsfonden af den 14 Maj 1831,
föreskrifter meddelats om medlens fruktbargörande genom utlåning; hvarjemte till följd
af framställda anmärkningar derom, att vid räkenskapsårens slut betydliga kontanta belopp
enligt redogörelserna befunnits innestående i bergslagets kassa utan ränta, vederbörande
genom Kongl. Brefven den 13 April 1847, 5 September 1851 oell 11 Maj 1855
undfått förständigande att om medlens förräntande foga anstalt.
Af nu afgifna redogörelse visar sig, att den i bergslagets kassa utan ränta innestående
summa, som vid förra redogörelsens afgifvande utgjorde 3,277 R:dr 35 öre, den
1 November 1864 nedgått till 2,632 R:dr 42 öre, och att för öfrigt ränteersättningsfonden,
ehuru nu närmande sig det belopp, vid hvars uppnående, enligt Kongl. Brefvet den
31 Oktober 1829, frågan om räntornas godtgörande till statsverket eller kontraktets
upphörande bör afgöras, dock vid jemförelse med länets medelmarkegång å spanmål,
äfven med beräkning af räntefoten till sex procent, icke förr än efter några år torde
upphinna det för berörda ändamål erforderliga belopp; hvilket allt Stats-Utskottet
ansett sig böra till Rikets Ständers kännedom meddela.
Stockholm den 29 Januari 1866.
V :o 36.
Alik. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om befrielse för lägenheten
Myrbacken från erläggande af rotevakans-afgift.
, (I. A.)
Uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 122) har Riksdagsfullmägtigen Johannes Andersson från Jönköpings län — jemte
förmälan att å egorna till Vedels mantal Strängsbo Vestergård inom Bondstorps socken
och Mo härad funnes ett oskattlagdt torp, kalladt Myrbacken, hvilket vid 1811 års ro
Bih.
till R. St. Fröt. 1665 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 2
LO
Stats-Utskottets Utlåtande M 37.
terings-undersökning blifvit uppskattadt till V16:dels mantal och att egaren af detta
torp vid den år 1826 verkställda roteringsjemkning anhållit att blifva frikänd från extra
rotering, hvilken anhållan likväl lemnats utan afseende, — tillika hemställt, att då det,
enligt motionärens tanke, varit orättvist att ett oskattlagdt torp, beläget inom förut
skattlagdt och roteradt hemmans område, utgjorde extra rotering, men egaren till ifrågavarande
lägenhet försummat att medelst klagan i behörig ordning öfver det år 1826 i ämnet
meddelade beslut bereda rättelse i det anmärkta förhållandet, Rikets Ständer nu måtte
för sin del medgifva, att torpet Myrbacken från vidare utgörande af rotevakans-afgift
befriades.
Af protokollet vid den af motionären åberopade, år 1826 hållna roteringsjemkning
har Utskottet inhemtat, hurusom torpet Myrbacken, sorn i jordeboken särskildt upptages
bland oskattlagda torp och lägenheter, enligt tioudelängden hade sig åsatt särskild kronotionde,
på grund hvaraf de för roteringsjemkningen utsedde komiterade ansett detta
torp ej utgöra en del af hemmanet Strängsbo, utan en särskild lägenhet, hvilken, vid
1811 års undersökning uppskattad till ,/ie:dels mantal, enligt gällande författningar
borde roteras; och då motionären icke ådagalagt något annat förhållande, torde hans i
ämnet gjorda framställning ej förtjena afseende, hvadan Utskottet hemställer,
att motionen måtte afslås.
\
Stockholm den 29 Januari 1866.
\:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt, motion om befrielse för gästgifverihemmanet
N:o 3 Weda från erläggande af rotevakansafgift.
(I. A.)
Sorn gästgifverihemmanet N:o 6 Weda om 5 seland, beläget i Nordingrå socken,
Norra Ångermanlands fögderi af Wester-Norrlands län, den 10 September 1841 fått sig
ålagd rotering, ehuru hemmanet, enligt 1825 års special-jordebok, egde gästgifverifriheter
Stats-Utskottets Utlåtande M 38.
11
och uti den år 1786 för fögderiet upprättade roteringslängd vore upptaget bland frihetshemman,
samt hemmanet Rocksta, der gästgifveriet för längre tid tillbaka varit förlagdt,
för närvarande, likasom hemmanet Weda, erlade rotevakansafgift; så och enär gästgifverihemman,
enligt Gästgifveri-ordningen den 12 December 1734, borde njuta frihet från
rotering, och rättelse i det anmärkta förhållandet blifvit i administrativ väg sökt, men
ej kunnat vinnas, har Riksdagsfullmägtigen P. O. Hörnfeldt från Wester-Norrlands län
uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 234)
hemställt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t uti underdånig skrifvelse anhålla,
att nämnda hemman Weda kunde från vidare erläggande af rotevakansafgift varda
befriadt.
Då förevarande fråga, enligt motionärens uppgift, varit föremål för de administrativa
myndigheternas åtgärder, men motionären icke beredt Utskottet tillfälle ätt taga
kännedom om den utredning af ärendet, som dervid antagligen egt rum, hemställer Utskottet,
att, i det skick framställningen blifvit till Utskottet öfverlemnad,
densamma ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Januari 1866.
X:o 38.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion, angående nedsättning af
räntan för Trysunda fiske eller detsammas afträdande till
Kronan.
(I. A.)
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har till Stats-Utskottet blifvit remitterad en
motion (N:o 7), hvaruti Riksdagsfullmägtigen P. O. Hörnfeldt hufvudsakligen anfört, hurusom,
sedan Kongl. Majit, jemlikt nådigt Bref den 30 December 1856, pröfvat skäligt
att, i enlighet med Rikets Ständers förut fattade beslut, bifalla det Nätra och Själevads
socknemän finge kronofisket vid Trysunda hamn med dertill hörande skär, holmar och
12
Stats-Ut&kottets Utlåtande M 38.
fiskevatten, beläget i Nätra socken af Ångermanlands norra fögderi, till skatte lösa, emot
förbindelse att årligen utgöra den ränta, sorn enligt grunderna i Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelse af den 11 Maj 1855 motsvarade 94 tunnor saltad strömming samt emot erläggande,
såsom skatte-köpeskilling, af 1,253 R:dr 16 skillingar Banko jemte 6 procent
ä sistnämnda summa i afgift till Wadstena krigsmanshus, och Kongl. Kammar-kollegium
under den 28 April 1857 utfärdat skattebref å nämnda fiske med dertill hörande lägenheter,
bemälde socknemän sedermera hade med skattemannarätt innehaft detsamma och
derföre till Kronan från och med 1857 utgifvit den åsätta räntan, utgörande 994 centner
20 U hö, som efter förvandling enligt de i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 bestämda
grunder motsvarade den förra räntan 94 tunnor strömming. Ehuru blott en kort
tidrymd sålunda förflutit efter det fisket blef med eganderätt åt socknemännen upplåtet
hade dessa likväl redan haft tillfälle erfara att fiskets bibehållande emot den årliga räntan
blefve för dem i högsta grad betungande, hvartill anledningen vore att söka uti
ränteförvandlingen, som syntes verka en allt större skilnad emellan den förra räntan i
strömming och den sednare i hö. Denna skilnad utgjorde nemligen, enligt en af vederbörande
häradsskrifvare upprättad, motionen bilagd uträkning
förar 1857
472 R:dr 68 öre.
»
1858
418
»
16
))
1859
. . . 634
»
97
»
»
1860 . .
. . . 914
»
54
»
»
1861
980
»
01
»
1862 . .
. . . 1,074
»
51
n
))
1863 . .
. . . 1,208
»
96
»
1864
. . . 1,354
»
84
Socknemännen hade med utarrendering af fisket väl lyckats erhålla ett årligt arrende af
135 tunnor saltad strömming, eller 41 tunnor mera än den förra räntan, men då priset
å strömming ofta blefve lägre under det markegångspriset å hö ständigt höjdes, kunde
socknemännen ändå ej undgå att få vidkännas en stor förlust på fisket, hvilken årligen
ökades. Socknemännens skuld för fisket uppginge i följd deraf till icke ringa belopp
och utgjorde, enligt de år 1865 afslutade räkenskaperne för fisket, till 6,089 R:dr 29 öre,
oaktadt till skuldens amortering under år 1864 å socknemännen blifvit uttaxeradt ett
belopp af 1,500 R:dr. Då nu detta ogynsamma förhållande härledde sig från räntans
förvandling, men socknemännen, vid den tid underdånig ansökning om fiskets skattelösen
gjordes, eller före 1853—1854 årens riksdag, icke kunnat ega någon kännedom om ränteförvandlingen
och de följder den i förevarande hänseende kunde medföra, syntes det motionären
obilligt att socknemännen skulle fä vidkännas berörda, alltjemt tillvexande förlust
och han har, till förekommande deraf, föreslagit, antingen att bemälda tvänne socknar
finge, emot skattelöseskillingens återbekommande, förenämnda fiske till Kronan afträda, eller
att den årliga räntan deraf måtte nedsättas till hälften, eller 47 tunnor saltad strömming,
motsvarande efter förvandling 497 centner 10 U hö.
Ståts-Utskottets Utlåtande -M 39.
De af motionären anförda förhållanden synas visserligen förtjena Rikets Ständers
uppmärksamhet och behjertande; men då frågan om och i hvad mån räntan af ofvannämnda
fiske må böra nedsättas eller fisket till Kronan afträdas icke lämpligen kan afgöra;;
förr, än undersökning om förhållandet i behörig ordning egt rum, får Utskottet
hemställa, att motionärens framställning för närvarande icke må i vidsträcktare mån
vinna Rikets Ständers afseende, än
att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Majit täcktes låta föranstalta om behörig undersökning af förhållandet
med nämnda fiske samt, derest onjständiglieterna dertill skulle föranleda,
till Riksdagen i ämnet aflåta nådig Proposition.
Stockholm den 29 Januari 1866.
\u» 39.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion, angående disposition af en
till Stockholms stads och läns kurhusinrättning upplåten
egendom å Kungsholmen.
(I. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion
(N:o 110), har Herr A. Hilarion Wistrand anfört, hurusom, enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 27 Juli 1815, till begagnande för den gemensamma kurhusinrättningen
för Stockholms stad och län, uppläts den förut till bränvinsbränneri m. m.
begagnade egendomen N:o 13 vid Handtverkaregatan å Kungsholmen, jemte några på
den dertill hörande tomten vid upplåtelsen befintliga åbyggnader. Det sambruk för staden
och länet, som genom upplåtelsen stadgades, hade sedan lång tid tillbaka föranledt
åtskilliga förvecklingar. Till undanrödjande af dessa och i betraktande af åtskilliga andra
omständigheter hade Kongl. Majit till Rikets åren 1859—1860 församlade Ständer aflåtit
nådig Proposition, angående tomtens försäljning från Direktionen för Stockholms stads
14
Stats-Utskottets Utlåtande M 39.
och läns kurhus till Direktionen öfver allmänna Barnhuset, uppå sådana vilkor, sorn
emellan bemälda Direktioner kunde aftalas; men ehuru denna nådiga framställning af
Rikets Ständer bifölls, förföll dock frågan i anseende dertill, att nämnda Direktioner icke
kommo öfverens 0111 vilkoren. Vid förliden riksdag aflat Kongl. Maj:t nådig Proposition,
angående medgifvande för kurhuset att få försälja berörda egendom, hel eller styckad, till
allmän inrättning eller enskilda personer, men fastän denna nådiga framställning tillstyrktes
af dåvarande Stats-Utskott, blef den likväl af Rikets Ständer afslagen. Dä emellertid
åtskilliga delar af byggnaderna vid kurhusinrättningen nu vore till den grad förfallna,
att de, enligt motionärens uppgift, knappast utan våda kunde begagnas samt Stockholms
stad hade vidtagit förberedande åtgärder för en kostsam om- och nybyggnad vid kurhuset,
hvilken enligt kostnadsförslag uppginge till omkring 130,000 R:dr, men åtskilliga
betänkligheter framkastats emot förslaget att nedlägga så betydliga kostnader på en
egendom, som vore upplåten åt staden och länet gemensamt och hvilken möjligen kunde
komma att i framtiden af Rikets Ständer för annat ändamål disponeras, har motionären
föreslagit att, derest öfverenskommelse om vilkoren kunde emellan Stockholms Stadsfullmägtige
och Stockholms läns Landsting träffas, rörande stadens eller länets utlösande
utur ifrågavarande egendom med derå vid upplåtelsen år 1815 befintliga åbyggnader, och
en sådan öfverenskommelse blefve af Kongl. Maj:t i nåder gillad, Rikets Ständer, för sin
del, måtte förklara hinder icke möta för densammas afslutande och framtida kraft, såsom
hade berörda tomt och byggnader varit kurhusinrättningen med full eganderätt tillerkända;
dock med förbindelse för den delegare, som sin andel deruti sig afhände, att anskaffa
och inrätta en behofvet motsvarande ändamålsenlig sjukvårdsanstalt för kurhuspatienter.
(
Stats-Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; men då de af motionären
anförda förhållanden, enligt Utskottets tanke, ej innefatta giltig anledning att
frånhända Kronan eganderätten till ifrågavarande för annat ändamål framdeles möjligen
behöfliga egendom, hvilken af kurhusinrättningen nu allenast med nyttjanderätt innehafves,
får Utskottet, jemväl med hänsyn till den utgång frågan vid förliden riksdag hos Rikets
Ständer erhållit, afstyrka bifall till motionärens framställning,
hvilken alltså torde lemnäs utan afseende.
Stockholm den 29 Januari 1866.
Stats-Utshottets Utlåtande M 40.
15
V.o 40.
Auk. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866. kl. 7 r. rn.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om befrielse för Eskilstuna
stad samt Öster- och Vester-Rekarne härader från lifgifvande
af ett årligt ersättningsbelopp för begagnande af
krono-cellfängelset. i Eskilstuna.
(1. A.)
Sedan Rikets Ständer vid 1841 års riksdag anvisat medel till uppförande af
nya härads- och stadsfängelser med celler, förordnade Kongl. Majit, genom nådigt Bref
den 11 April 1849, att i Eskilstuna stad skulle uppföras ett för denna stads samt Osteroch
Vester-Rekarne härader gemensamt cellfängelse af sten, i sammanhang med Rådhusbyggnad
i staden, med vilkor, bland annat, att staden och häraderna, på sätt de
utfäst sig, till hälften hvardera deltogo i kostnaden för fängelsets underhållande. Sedermera
förordnades, enligt Kongl. Majits nådiga Bref den 12 Maj 1852, att ej mindre
cellfängelset i Eskilstuna finge, när utrymmet för stadens samt nämnda tvänne häraders
ransakningsfångar sådant medgåfve, begagnas dels för verkställighet af enkelt fängelsestraff
samt straff' af fängelse vid vatten och bröd å fångar, dömde af stadens Poliskammare"
och Rådstufvurätt samt Oster- och Vester-Rekarne Häradsrätter, och dels
till förvarande af de ransakningsfångar från staden och häraderne, hvilka blifvit af
första Rätt dömde och borde i kronohäkte afbida högre domstols utslag, utan äfven dessa
begge slag af fångar från andra närgränsande delar af länet borde, när Kongl. Majits
Befallningshafvande funne sådant till besparing ledande, uti ifrågavarande fängelse intagas,
och skulle staden samt bemälda tvänne härader med 200 R:dr Banko årligen aflöna
en vaktknekt, hvilken, jemte sin tjenstgöring vid fängelset, borde tillhandagå såsom
tingsvaktmästare. Slutligen har, i anledning af gjord underdånig framställning, angående
förändring i berörda föreskrifter, Kongl. Majit under den 20 September 1864 funnit
godt i nåder förklara Eskilstuna stad samt nämnda härader, i öfverensstämmelse med
hvad de sig åtagit, vara, i stället för de åligganden, som, jemlikt ofvanberörda nådiga
Bref dem tillhörde, pligtige, från och med år 1865 och tills vidare, att till Kronan er
-
16
Stats-Utskottets Utlåtande JW 40.
lägga, staden 300 och häraderna 200 R:dr Riksmynt årligen, samt att vaktbetjeningen
vid fängelset icke vidare finge såsom tingsvaktmästare tjenstgöra.
Nu har Herr J. A. Bovin uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion gjort framställning
om befrielse för staden och häraderna från vidare lifgifvande af sistberörda
tvänne ersättningsbelopp af tillhopa 500 R:dr ärligen. Såsom stöd härför är uti motionen
(N:o 77) anfördt: att staden och häraderna icke medgifvit, att skyldigheten för dera att
underhålla fängelset och aflöna en vaktknekt skulle oafkortadt qvarstå, ehuru fängelsets
begagnande utsträcktes till andra delar af länet, såsom städerna Thorshälla, Strengnäs
och Mariefred samt Akers och Selebo härader, samt att Eskilstuna stad icke annorledes
medgifvit utbyte af sin nyssberörda skyldighet emot ett kontant ersättningsbelopp, än
till dess befrielse derifrån kunde vinnas.
Något skäl för en sådan befrielse synes emellertid Stats-Utskottet icke vara för
handen. Väl har Kongl. Maj:t, till beredande af lindring i transportkostnaden för fångar,
i nåder förordnat, att, när utrymmet för Eskilstuna stads samt Oster- och VesterRekarne
häraders ransakningsfångar sådant medgåfve, fångar från andra närgränsande
delar af länet finge uti ifrågavarande fängelse intagas; men den fördel, hvilken såsom
någon ersättning för Kronans uppoffring derigenom rättvisligen beredts det allmänna,
medför ingalunda någon olägenhet för nämnda kommuner, sorn i allt fall icke uppgifvits
sakna nödigt utrymme för sina fångar; och då, för vidtagande af ifrågavarande åtgärd
i afseende å användandet af ett, endast för allmänna medel uppfördt fängelse, något
medgifvande från kommunernas sida destomindre varit erforderligt, som vid deras åtagande
att underhålla fängelset icke varit fästadt eller rimligen kunnat fästas förbehåll
om detsannnas begagnande uteslutande för fångar från dessa kommuner, hemställer
Utskottet,
att motionärens framställning mätte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 29 Januari 1866.
N:o 41.
f
\:o ii.
Arik. tili Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866. k!. 7 e. to.
Utlåtande, i anledning af väckt mation, angående tryggad besittningsrätt
till lägenheter och tomter i Waxholms stad.
(I. A.)
Emot fyra hemman i Ryds socken tillbytte sig Kronan år 1558 Waxön, hvilken,
såsom orden i Kongl. Brefvet den 26 November 1772 lyda, blef »en Kronans enskilda
tillhörighet och fästningen derstädes helt och hållet anslagen.» På denna ö anlades år
1652 en stad med namnet Mariefred, hvilket sedermera förändrades till Waxholm. Allt
ifrån stadens anläggning intill nuvarande tid hafva tomter upplåtits till bebyggande af
stadens innevånare och andra personer, enligt särskilda för sådant ändamål upprättade afliandlingar,
vanligen ställda på .'50 års tid och innefattande, bland andra, det vilkor, att,
så snart tomten för Kronans eller annat allmänt behof erfordrades, densamma genast
skulle till Kronans eller hennes ombuds fria disposition utan ersättning återlemnas, samt
derå befintliga byggnader och hägnader på innehafvarens bekostnad borttagas och platsen
jernnäs. Då nu osäkerheten i anseende till besittningsrätten ej allenast gjorde det för
innevånarne i staden omöjligt att sysselsätta sig med sådana företag, för hvilka erfordrades
kostsamma byggnader, såsom fabriker och andra inrättningar, hvartill stället likväl,
med hänsyn till sitt läge vid stora segelleden och närheten till rikets hufvudsakligaste
afsättningsort, vore särdeles lämpligt, utan ock vore ett stort hinder för samhällets utveckling
och välmåga, hvilken nu icke kunde vinna ens den tillvext, sorn af stadens
gynnsamma läge, med den friska luft och helsosamma bad staden erbjöde, skulle under
friare egendomsförhållanden uppkomma, samt det under en längre följd af ar visat sig
att staden icke vore för fästningen behöflig, har Herr Pehr Staaff, uti en hos Borgareståndet
väckt och till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 146), under anförande af
dessa och flera skäl föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Waxholms stads innevånare kunde, emot ett lösningspris, som vederbörande
egde bestämma, tillåtas friköpa och utan Kongl. Krigs-kollegii hörande bebygga
Ilih. till K. St. Fröt. 1865 <V 1866. 4 Sami. 1 A/d. 15 Haft. 3
18
Stats- V(skottek) Utlåtande .Y: 41.
de tomter och lägenheter, sorn för närvarande af dem disponeras, och sålunda tillförsäkras
everdlig besittningsrätt å desamma för sig sjelfva, sina barn och rättsinnehafvare,
eller, om sådant icke kunde af Rikets Ständer bifallas, att Waxholms innevånare måtte
tillerkännas rätt att, jemlikt gällande expropriationslag, vid sådana fall, då Kronan behöfver
tomt i Waxholms stad, för de å tomten befintliga byggnader erhålla ersättning;
och syntes ifrågavarande ersättningsanspråk motionären vara desto billigare, som de till
en del vore grundade på gällande författningar om jords och lägenhets afstående för allmänt
behof, uti hvilka ersättning utlofvades för jord eller lägenhet, som erfordrades för
rikets försvar. Andra städers husegare, hvilkas byggnader vore uppförda på stadens
tomter, erhölle ock full ersättning för sina hus, då tomten funnes behöflig för allmänt
nyttigt ändamål, och skulle vissheten om en sådan ersättning till Waxholms innevånare,
hvilken ä Statens sida icke kunde blifva kännbar, då, så vidt man hade sig bekant,
Kronan icke hittills behöft någon bebyggd tomt i nämnda stad, enligt motionärens tanke,
i icke obetydlig mån bidraga till detta samhälles betryggande, utveckling och tillvext.
Förevarande fråga har äfven förut varit föremål för utredning och pröfning så
väl hos Kongl. Maj:t som Rikets Ständer. Vid 1844 års riksdag väcktes af enskild
motionär framställning i nästan samma syftning som förevarande motion, men dåvarande
Stats-Utskott afstyrkte framställningen på den grund, att ifrågavarande tomter och lägenheter,
i följd af deras närbelägenhet intill Waxholms fästning, möjligen kunde i en
framtid, i och för befästande af inloppet till Stockholm, blifva för Staten behöfliga samt
att, vid sådant förhållande, det syntes mindre lämpligt att, genom medgifvande af innevånarnes
everdliga besittningsrätt till dessa tomter och lägenheter, afhända Kronan allt
anspråk på desammas begagnande, och detta utlåtande blef af Rikets Ständer bifallet.
Sedermera sökte stadens tomt- och jordinnehafvande innevånare hos Kongl. Maj:t, bland
annat, hvarom nu icke är fråga, att få bibehållas vid besittningsrätten, sa länge tomtören
vederbörligen erlades, dock under vilkor att emot lösen afträda en eller annan tomt
eller jordlott, då den för någon anläggning till rikets försvar erfordrades. Uti häröfver
infordradt, den 18 Januari 1848 afgifvet underdånigt utlåtande uttalade Kongl. Krigskollegium
den åsigt, att det icke lage inom möjlighetens gräns att förena Waxholms
innevånares och Waxholms fästnings stridiga intressen samt att, vid sådant förhållande
och så framt ändamålet med befästningsverket i Stockholms skärgård ej skulle till hufvudsaklig
del förfelas, fästningens fördel i främsta rummet borde tagas i betraktande,
men stadens utvidgning och förkofran endast afses och underlättas i den mån sådant
kunde ega rum utan menlig inverkan pa militärförsvaret vid Waxholm. På grund häraf
samt med åberopande af flera andra skäl afstyrkte Kongl. Krigs-kollegium högeligen den
underdåniga ansökningens bifallande, sä vidt den afsåg erhållande af ständig besittningsrätt
till tomterna samt ansåg den framställda begäran om lösen för tomt eller jordlott,
då den för försvaret erfordrades, ega så litet stöd af skäl och billighet, att den egentligen
icke påkallade någon vederläggning. I betraktande af hvad sålunda förekommit,
fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt Bref den 11 Februari 1848, ej skäl att vid ansökningen
i de delar, hvarom här är fråga, fästa afseende.
Stals-Utskottets Utlåtande M 41.
19
Med hänsyn till hvad sålunda förekommit och då nuvarande Stats-Utskott saknar
anledning frånträda de åsigter i afseende å ifrågavarande tomters och lägenheters
behöflighet för försvarsverket, som tillförene blifvit äfven af sakkunniga uttalade, och
något medgifvande till ersättning för de å tomterna uppförda byggnader icke billigtvis
kan ifrågasättas, helst vid tomternas upplåtelse uttryckligt vilkor blifvit fästadt att, så
snart tomterna för Kronans eller allmänt behof erfordrades, desamma genast skulle till
Kronans fria disposition utan ersättning återlemnas samt derå befintliga byggnader på
innehafvarens bekostnad borttagas och platsen jernnäs, får Utskottet hemställa,
att motionärens framställning så i ena som andra afseendet må
afslås.
Stockholm deri 29 Januari 1806.
Reserv a ti on:
af Herr Pehr Staaff, som åberopade Inkomst-Afdelningens förslag till beslut, sä lydande:
»Utan att tilltro sig kunna bedöma om utvecklingen i krigsväsendet och uppfinniugarne
inom dess område sedermera kunnat föranleda förändrade åsigter i berörda hänseende,
har Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer vid föregående
riksdagar i likartade frågor rörande upplåtelse af jord inom städerna Landskrona och
Marstrand, för sin del beslutat och Kongl. Maj:t till någon del sedermera bifallit, likväl
ansett sig böra i så måtto understödja motionärens, såsom det synes Utskottet, i flera
hänseenden behjertansvärda framställning, att Utskottet hemställer,
det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse, dels anhålla att
Kongl. Maj:t täcktes taga frågan i förnyadt nådigt öfvervägande,
dels tillkännagifva att, derest Kongl. Maj:t, efter ärendets ytterligare
utredning, skulle finna hinder icke möta för försäljning af
större eller mindre del utaf de i Waxholm belägna tomter och
lägenheter, Rikets Ständer i sådant fall för sin del dertill lemna
bifall.»
I
STOCKHOLM, tryckt bos A. Holmberg & Coup.. 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.
1
N:o 42. •
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om upplåtelse af en jordrymd
till Calmar stad.
(I. Ä.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt, till Stats-Utskottets handläggning remitterad
motion (N:o 153) har Herr A. Siljeström anfört, att år 1788 dåvarande egarne till
hemmanet Hagbynäs instämt Calmar stad til! Norra Möre häradsrätt med påstående
om stadens förpligtande att till dem afträda 87 tunnland jord, hvilka staden, på grund
af förment donation, alltsedan medlet af 17:de århundradet innehaft. Sedan saken blifvit
med omvexlande framgång för parterne afdömd hos häradsrätten, Calmar läns och
Ölands lagmansrätt samt Kongl. Göta Hofrätt, hade densamma dragits under pröfning
hos Kongl. Majit, som genom dom den 7 Februari 1791 förklarat, att den omtvistade
jorden icke tillhörde någon af parterna, utan vore att betrakta såsom en år 1683 till
Kronan reducerad och sedermera odisponei’ad kronojord; dock hade Konung Gustaf lil
den 13 i samma månad, uppå ansökning af Calmar stads magistrat oeh borgerskap,
donerat nämnde jord till Calmar stad. Uti en i sednare tider vid Norra Möre häradsrätt
anhängiggjord, ännu icke afdömd tvist emellan Calmar stad och nuvarande egaren
af Hagbynäs, angående stadens rätt till 8 28/32o tunnland jord, som föiTe egaren till
Hagbynäs, enligt hvad flera äldre kartor sammanstämmande utvisade, inkräktat och
hvilken under mera än ett sekel skulle obehörigen häfdats, hade anledning förekommit
till det antagande, att den omtvistade jorden skulle vara af alldeles enahanda beskaffenhet,
som den mark, hvilken enligt ofvanåberopade nådiga dom blifvit förklarad för
odisponerad kronojord och som sedermera blifvit till staden-donerad. Ett till Hagbynäs
intaget jordstycke om ”/Vedels tunnlands areal, hvarom tvist ännu icke vor^ vid
domstol anhängig, syntes äfven vara af lika beskaffenhet. Anledningen dertill att ifrågavarande
obetydliga jordrymd af tillsammans 8 3l3/32o tunnland icke vore inbegripen
i ofvan åberopade nådiga donation, vore, enligt motionärens åsigt, tydligen att söka i det
Bilt. till 11. St. Brot. 1865 Sf 186(1. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 43.
förhållande att densamma redan häfdades af egarne till Hagbynäs, då de 1788 väckte
ofvannämnda rättegång och följaktligen icke blef föremål för den år 1791 afgjorda tvist;
och som ifrågavarande obetydliga jordrymd, enligt motionärens tanke, icke kunde för
Kongl. Maj:t och Kronan vara af någon vigt, men deremot såsom gränsande intill den
Calmar stad donerade jord och ursprungligen hörande till densamma, skulle tillskynda
staden icke obetydliga fördelar, derest den af jorden komme i besittning, har motionären,
med åberopande tillika* af den underdåniga ansökning, som i enahanda syfte
blifvit af Calmar stads fullmägtige hos Kongl. Maj:t gjord, föreslagit, det Rikets Ständer
ville för sin del medgifva, det eganderätten till omförmälda 8 318/32o tunnland jord
må till Calmar stad upplåtas.
Då frågan sålunda är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende samt Kronans
eganderätt till ifrågavarande jordrymd, lika litet som Calmar stads behof derutaf blifvit
styrkt, finner sig Stats-Utskottet föranlåtet hemställa,
att motionen icke måtte bifallas.
Stockholm den 29 Januari 1866.
N:o 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i fråga om upplåtelse till Konung Carls kommun af
mark från Kungsörs södra kungsladugård för anläggning
of en hamnbrygga med lastageplats.
(I. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 92), som blifvit till Stats-Utskottet
remitterad, har Herr A. L. Holmqvist anfört, hurusom vid Kungsör, stället för Arboga-åns
utlopp i Mälaren, beläget en och err half mil från Arboga samt en och en fjerdedels mil från
Köping, trafiken under de sednare åren tilltagit, i det ångbåtar äfvensom seglande fartyg,
under resa till och ifrån Örebro samt Arboga äfvensom Hjelmarens landthamnar allt mer
och mer lade till vid Kungsör för att emottaga och aflemna såväl passagerare samt fraktgods.
Ett väsendtligt hinder för trafiken förefunnes dock, hvilket verkade hämmande på ett
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 43.
3
sätt, sorn under det sednaste året varit särdeles kännbart. Kommunen saknade nemligen
lastbrygga och plats för anläggning deraf. Väl funnes en sådan, men denna tillhörde
enskild person, hvilken efter godtycke taxerade de trafikerande, och hade nuvarande
egaren så höjt priserna, att en del rederier måst öka taxan för såväl passagerare
som fraktgods, då deremot en annan del ej vidare läte fartygen lägga till vid
Kungsör. För undanrödjaude af dessa olägenheter och till gagn för den allmänna trafiken
har motionären föreslagit, det Kronan måtte, för anläggning af en hamnbrygga
vid Arboga-ån, der skäliga afgilter finge, efter af vederbörande myndighet faststäld
taxa, uppbäras, till Konung Carls kommun kostnadsfritt upplåta vestra delen eller ett
tunnland 18 kappland af den s. k. Kortvreten, tillhörande Kungsörs södra kungsladugård
och på kartan deröfver betecknad med N:o 120.
I sammanhang härmed har motionären, då nyssnämnda område icke lemnade utrymme
till upplagsplats för mera skrymmande varor, men sådan i närheten af lastbryggan
erfordrades, jemväl föreslagit att åt Konung Carls kommun, till upplagsplats
för varor, som sjöledes ankomme till eller afginge från Kungsör, likaledes måtte kostnadsfritt
upplåtas den del af utmarken, som, belägen öster om färjan och söder om
Arboga-ån samt jemväl tillhörig omförmälda kungsladugård, under de sednare åren
begagnats till upplag för bräder, plank och ved, innehölle en areal af omkring två
tunnland.
Några vidare upplysningar än de i motionen omförmälda hafva, oaktadt motionären
förbehållit sig att sådana meddela, emellertid icke kommit Utskottet tillhanda; Och
enär, utom det att erforderlig visshet icke vunnits om den ifrågavarande kommunens
önskan att erhålla den sökta upplåtelsen, all för frågans utredning i öfrigt nödig upplysning
jemväl saknas, finner sig Stats-Utskottet, i frågans så beskaffade skick, föranlåtet
hemställa,
det måtte motionärens framställning icke till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 29 Januari 1866.
4
Stats-Utskottets Utlåtande IS:o 44.
X:o 44.
Alik. tili Exy.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om öfverlåtande till enskildt
bolag af Statens eganderätt till Loka brunns- och badinrättning.
(I. A.)
Under förmälan, hurusom, bland landets helsokällor och kuranstalter, Loka, som
för närvarande disponerades af Staten, intoge ett utmärkt rum samt att denna anstalt
redan år 1725 blifvit föremål för Regeringens omtanka medelst undersökningars anställande
och tillsättande af en brunnsläkare, genom hvars utgifna berättelse brunnens
verksamhet mot vissa sjukdomar så bekräftats, att den blifvit besökt af ett stort antal
in- och utländska sjuklingar, många år ända till tusendetal, har Riksdagsfullmägtigen
Jan Andersson från Stora Kopparbergs län uti en hos Bonde-Ståndet väckt motion, (N:o
265), som blifvit till Stats-Utskottet remitterad, fästat uppmärksamhet dervid att,
sedan under de sednare åren brunnens byggnader allt mer och mer förfallit och öfriga
anordningar råkat i ett föga tillfredsställande skick, badgästernas antal, utan att vattnet
och gyttjan förlorat något af sin kraft, likväl betydligen förminskats. Eganderätten
till Loka tillhörde Kronan och inseendet deröfver tillkomme en af Konungen utnämnd
intendent; och anstalten åtnjöte af Hospitalsfonden årligen 300 Riksdaler Riksmynt
för underhåll af brunns-lasarettet, der fattiga sjuklingar skulle vårdas; men i öfrigt
borde densamma uppehållas genom de besökandes afgifter. Då nu emellertid dessa
icke voro tillräckliga, hade anstalten råkat i ofvan omförmälda förfall; hvadan och då
Staten icke lämpligen kunde göras till förläggare för sådana inrättningar, men deras
vidmagtliållande vore för sjuklingar och hjelpbehöfvande af den största vigt, det enda
sättet för ernåendet af ett sådant mål vore att Staten öfverläte eganderätten till anstalten
åt ett enskildt bolag, med förbindelse för detta att ej allenast sätta Loka brunnsinrättning
i tidsenligt skick, utan äfven för framtiden i öfverensstämmelse med tidens
fordringar underhålla densamma; och har, på grund häraf, motionären föreslagit, det
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att, om ett bolag
bildade sig för iståndsättande af Loka brunns- och bad-inrättning, detta bolag må
erhålla eganderätt till inrättningen, sådan den nu befinnes, mot de förbindelser, som
kunna varda i nådigt brunnsreglemente af Kongl. Maj:t bestämda.
/
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 44. 5
Några handlingar till upplysning om Kronans eganderätt till Loka brunns- och
bad-inrättning eller om beskaffenheten af denna egendom finnas ej motionen bilagda;
hvaremot af en i Kongl. Kammar-kollegium befintlig akt rörande nämnda helsobrunn
Utskottet inhemtat: att Loka, inom Grythytte socken och härad af Örebro län belägna
brunnsinrättning blifvit upptagen på en del intressenters i Finnhyttelaget skogsmark,
tillhörande deras kronobergsmanshemman; att egendomen år 1759 bestått af 14 särskilda
större och mindre egofigurer; att sedermera å olika tider flera särskilda mindre egor
blifvit genom köp till brunnen lagda; att till densamma höra en större mängd byggnader,
hvilkas beskaffenhet dock ej uppgifves; att, sedan fråga blifvit väckt om brunnsinrättningens
intagande i jordeboken såsom kronolägenhet, egaren till Rockesholm låtit,
utan angifvande af skälen, deremot anmäla protest, hvilken dock ej fullföljts; hvarefter
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom utslag den 25 November 1863 föreskrifva, det
skulle Loka i 1825 års jordebok såsom särskild kronolägenhet antecknas, hvilket utslag
dock blifvit Kongl. Kammar-kollegii pröfning understäldt.
Om nu än finge antagas, att, genom hvad sålunda förekommit, Kronans eganderätt
till Loka brunnsinrättning vore så utredd, att en öfverlåtelse på grund deraf kunde
ega rum, så lärer väl i allt fall, innan ännu ett bolag för det af motionären uppgifna
ändamål bildats oeh om den ifrågavarande upplåtelsen anhållit, det vara för tidigt att
vidtaga den af motionären föreslagna åtgärd, som under nuvarande förhållanden snarare
erhölle naturen af ett utbjudande än af en upplåtelse; hvadan Utskottet, utan
att likväl underkänna vigten af Loka brunnsinrättnings försättande i tidsenligt skick,
äfven om någon uppoffring från Statens sida derför skulle vara erforderlig, föranlåtes
hemställa,
det måtte motionen icke till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Januari 1866.
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 45.
jN:o 45.
Auk. till Exp.-Utsk. den 29 Jan. I8fi6, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i fråga om upplåtelse af mark till staden Landskrona
från det Landskrona fästning tillhörande område.
(I. A.)
Uti en hos Borgare-Ståndet väckt motion (N:o 67) har Herr J. Ödmansson andragit,
att under de tio sistförflutna åren folkmängden inom Landskrona stad blifvit
betydligt förökad och samtidigt dermed inom staden uppstått stort behof af byggnadstomter
för uppförande af allmänna och enskilda byggnader; att, ehuru detta förhållande
gjorde en utvidgning af staden nödvändig, någon sådan emellertid vore omöjlig, såvida
icke staden, som åt landsidan vore helt och hållet omsluten af de gamla fästningsverken,
på hvars område utvidgningen borde verkställas, derifrån erhölle erforderlig
mark; att större områden af fästningsverken på längre och kortare tid bortarrenderades
med rättighet för arrendatorerna att utjemna vallarne och uppodla marken för
säd och jordfrukter, samt att, enligt motionärens åsigt, det på grund deraf borde med
tillförlitlighet få antagas att detta område ansetts för fästningen umbärligt; med anledning
af hvilket allt motionären, under förbehåll att få till Stats-Utskottet aflemna
de för frågans bedömande nödiga handlingar, hemställt, att Rikets Ständer måtte för
sin del medgifva, att så stort område af de omkring Landskrona stad befintliga, Kronan
tillhöriga gamla fästningsverk, som efter verkställd undersökning och utredning
erfordrades i och för stadens utvidgning, kunde för sådant ändamål få till staden
öfverlåtas.
I en sedermera till Utskottet inlemnad skrift har motionären vidare anfört, att
stadens folkmängd utgjort, år 1844 3,533, år 1854 4,229 samt år 1865 6,598 personer
och sålunda på de sista tio åren ökats med mera än femtio procent; att en mängd
nya byggnader blifvit under de sednare åren i staden uppförda, hvarigenom det till
stadsplan knappt tillmätta utrymmet blifvit helt och hållet upptaget-, att, då folkmängden
äfven framgent antagligen komme att betydligt okas, utvidgning af stadens område
nödvändigt erfordrades, derest icke den fria utvecklingen skulle hämmas; att, belägen
som staden vore på en udde, utvidgningen endast kunde verkställas i en rigtning,
men i denna stängdes af fästningsverkens område, hvilket såsom ett bredt bälte skilde
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4f).
7
staden från dess förstäder; att detta stadens egendomliga läge betydligen ökade olägenheterna
af områdets på andra sidan fästningsverken bebyggande, olägenheter, hvilka,
särdeles med afseende på gas- och vattenledning, polisuppsigt m. m., hade gjort sig
synnerligen kännbara; att det derföre vore af största vigt för samhället att utvidgningen
verkställdes så, att stadens skilda delar sammanslötes till ett helt och den på
samma gång erhölle utrymme för sådana offentliga byggnader, hvilka erfordrade ettfriare
och rymligare samt från gatutrafiken mera afskildt läge, än inom stadsqvarteren
kunnat åt dem beredas, såsom för ett ytterligare folkskolehus och ett sjukhus, hvilka,
änskönt staden fattat beslut örn deras uppförande, likväl i brist af utrymme ännu icke
kunnat komma till stånd, äfvensom för ett nytt elementarläroverkshus; att öppna platser
för allmänna planteringar i prydlighetens och sundhetens intresse jemväl erfordrades;
samt att af allt detta klart syntes, hurusom stadens normala utveckling samt ett länspligt
och tidsenligt ordnande af dess undervisnings-, sjukvårds- och sundhetsanstalter
ytterst vore beroende på förvärfvande!; åt staden af den del utaf fästningsverken, hvarom
nu vore fråga; hvarjemte motionären, såsom ytterligare stod för antagandet att
den begärda marken ej vidare vore för fästningen oumbärlig, erinrat, att Kongl. Maj:t
redan till Landskrona—Eslöfs jernvägsbolag upplåtit 14 tunnland deraf.
Motionären har jemväl till Utskottet aflémnat dels ett af Magistraten den 20 December
1865 utfärdadt intyg derom, att i följd af verkstäldt bebyggande och gjorda
upplåtelser några tomter numera icke funnes i Landskrona lediga, hvarken till enskilda
eller offentliga byggnaders uppförande, dels utdrag af ett utaf förste landtmätaren i
Malmöhus län utgifvet cmbetsintyg, utvisande att af de år 1863 i Landskrona befintliga,
Kronan tillhöriga vall-lotter N:is 28—37, 39—48 samt 62—68 jemte plantagelyckan
med litt. A p och Å q, utgjorde 34 tunnland 17,87 kappland i areal, dels en
karta öfver de Landskrona omgifvande fästningsverk, derå fanns särskildt betecknad
den del deraf, som motionärens förevarande framställning afsåge, hvilken del utgjordes
af nyss uppräknade egofigurer, dels ock slutligen karta öfver Landskrona stad, upprättad
1853 af Gustaf Ljunggren och utvisande, hurusom genom sitt läge det begärda
ego-området liksom medelst ett bredt bälte afskar sambandet mellan den egentliga
staden och dess öfriga område.
I sammanhang med hvad sålunda förekommit har Stats-Utskottet inhemtat, att
sedan Landskrona stads hos Kongl. Maj:t år 1851 gjorda underdåniga ansökning att
mot lösen erhålla dispositionsrätt till åtskilliga inom fästningsområdet liggande kronotomter
blifvit, efter vederbörandes hörande, enär, i anseende till tomternas belägenhet,
deras bebyggande ansetts blifva för citadellets försvar hinderligt, af Kongl. Maj:t lemnad
utan nådigt afseende, så och efter det vid 1856—1858 årens riksdag, i anledning
af väckt motion, Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse tillkännagifvit, att, derest
Kongl. Maj:t efter ärendets ytterligare utredning skulle finna skäl i nåder medgifva
det förenämnda byggnadstomter i Landskrona gamla stad finge till större eller mindre
del åt staden eller enskild försäljas, Rikets Ständer äfven för sin del sådant bi
-
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45.
föllo, har Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 22 Juli 1858, enär behofvet af mark
för Landskrona stads utvidgning ej kunde på annat sätt lämpligen afhjelpas än genom
öfverlåtelse dertill af Kronan tillhöriga tomter, i så måtto medgifvit den sökta öfverlåtelsen,
att tomterna Niis 46—53 jemte södra hälften af tomten N:o 55, hvilka utan
särdeles skada kunde åt enskilde öfverlåtas, finge på offentlig auktion åt den mestbjudande
med eganderätt försäljas; äfvensom att, med nådigt bifall till hvad Rikets
Ständer vid 1862 och 1863 årens riksdag för sin del medgifvit, Kongl. Majit till
Landskrona-Eslöfs jernvägsbolag upplåtit en större jordrymd af fästningsverkets område.
Af hvad sålunda förekommit synes det Utskottet, som vore behofvet af ökadt
utrymme för Landskrona stad oafvisligt och att nämnda samhälle genom dess under
de sednare åren vunna utveckling förvärfvat billiga anspråk på ett sådant understöd,
som det ifrågavarande. Då emellertid af den företedda kartan visår sig, att den afsedda
utvidgningen ej kan ega ruin annorledes än medelst användande af större eller
mindre del af fästningsområdet, deraf åter upplåtelse, om än mot ersättning, ej torde
kunna medgilvas i annan eller vidsträcktare mån, än marken för fästningens behof
kan undvaras, anser Stats-Utskottet, som af de i sednare tider från fästningsområdet
gjorda upplåtelser till enskilda personer och bolag vill sluta, att under de, sedan likartad
fråga sednast förevar, tilländagångna åtta åren förhållanden må hafva inträdt,
som tilläfventyrs kunde medgifva en vidsträcktare upplåtelse, än som i följd af då
gjord framställning sedermera egt rum, sig böra hemställa,
det måtte Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse anhålla att, derest Kongl.
Majit, efter pröfning om och i hvad mån ifrågavarande egolotter kunna
vara för försvarsverkets' behof nödvändiga, och sedan vid ärendets ytterligare
utredning sig visat att behofvet af mark i och för Landskrona stads
ändamålsenliga utvidgning ej kan på annat sätt afhjelpas, skulle finna lämpligt
det ifrågavarande område antingen helt och hållet eller till en del
finge, mot beredande af full ersättning åt Staten, till Landskrona stad upplåtas,
Kongl. Majit i sådant fall behagade till Riksdagen derom aflåta nådig
Proposition.
Stockholm den 29 Januari 1866.
Reservationer i
af Herrar Berggren och Staaff, hvilka åberopade inkomst-afdelningens förslag
till beslut, så lydande:
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Majit i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 19 September 1857
hemställt,
t
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
9
hemställt, anmäla, att derest Kongl. Majit, efter pröfning om och i hvad
mån ifrågavarande egolotter kunna vara för försvarsverkets behof nödvändiga,
och sedan vid ärendets ytterligare utredning sig visat, att behofvet
af mark i och för Landskrona stads ändamålsenliga utvidgning ej kan på
annat sätt lämpligen afhjelpas, skulle finna skäl i nåder medgifva, det ifrågavarande
område antingen helt och hållet eller till en del finge, mot beredande
af full ersättning åt Staten, till Landskrona stad upplåtas, Rikets
Ständer i sådant fall äfven för sin del funnit skäl till en sådan åtgärd
lemna bifall.”
N:o 46.
Ant; till Exp.-Utsk. den 29 Jan. 1866, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
förändring i gällande bestämmelser om godtgörandet
af kostnader vid laga skifte å boställe.
(U. A.)
Sedan Rikets sist församlade Ständer, uti underdånig skrifvelse den 2 December
1863, jemte anmälan, det de anvisat ett belopp af 150,000 R:dr att af Riksgäldskontoret
utbetalas under innevarande statsregleringsperiod till godtgörande förskottsvis
af de kostnader för laga skifte å boställe, hvilka af boställshafvaren måste gäldas,
tillika anhållit om utfärdande af nådig förordning, hvarigenom nu gällande bestämmelser
i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 angående beräkning och fördelning af
den ersättning, som boställshafvare i anledning af verkställda egoskiften kunna erhålla
eller få vidkännas, sålunda förändrades, att boställshafvare befriades från skyldigheten
att förskjuta de å boställe belöpande kostnader för laga skifte och endast förpligtades
att å berörda förskott, intilldess detsamma blifvit tillfullo guldet, årligen till statsverket
erlägga fem procent i ränta och två procent i amortering, hade på sätt äf
högstberörda den 10 November nästlidet år till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition
(Nio 36) inhemtas, ej mindre Krigs- och Kammar-kollegierna till Kongl. Majit
inkommit med underdånigt utlåtande jemte förslag till stadganden i
Bih. till Ii. St. Fröt. 1865 fy 1866. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 46.
Statskontoret sådant utlåtande afgifvit, innefattande äfven förslag till förändring i åtskilliga
af nämnda stadganden; hvarefter Öfver-direktören vid Landtmäteriet till Kongl.
Maj:t den 14 November 1864 afgifvit infordradt underdånigt yttrande med anledning
af de sålunda föreslagna bestämmelserna i ämnet, dervid Öfver-direktören, bland annat,
anfört, att, då 16 Kapitlet 2 § Skiftes-stadgan rättvisligen förpligtade innehafvare af
kronohemman att i skifteskostnader deltaga lika med egare af annan jord, enär hemmanets
åbo kunde genom skatteköp blifva jordegare och sålunda för alltid tillförsäkra
sig åtnjutandet af de fördelar, hvilka genom skiftet vunnits, billigheten icke syntes
vara rätt iakttagen, då förenämnda stadgande tillförbunde civile, militie-och ecklesiastike
boställens innehafvare till enahanda skyldighet, samt att, då emellan den, som innehade
jord såsom boställe, och den, hvilken arrenderade jord, blott föga skilnad förefunnes,
— den förre betalade nemligen med sitt arbete hvad den sednare erlade genom arrendeafgiften,
— men arrendatorn ej vore skyldig att gälda skifteskostnaderua, hvilka
föllo på jordegaren, hvaremot boställshafvaren måste i jordegarens, det är Kronans,
ställe godtgöra nämnda kostnader, — Öfver-direktören ansåge, att Rikets Ständers erkännande
af de för boställsinnehafvare betungande skyldigheter, som bestämmas i 1827
års Kungörelse, bort leda till den slutsats, att Kronan skulle öfvertaga samma skyldigheter,
en åsigt, hvilken Krigs- och Kammar-kollegierna jemväl biträdt, då de yttrat;
att ”mest rättsenligt varit, att Staten, såsom jordegare, sjelf åtoge sig de ifrågavarande
kostnaderna, utan att derför fordra ersättning af sina tjenare, hvilka dymedelst
äfven skulle blifva i tillfälle att till boställets gagn använda de medel, som nu, i form
af sju procent å det förskjutna kapitalet, måste, på sätt Rikets Ständer föreslagit, af
honom betalas,,; samt att då förberörda kostnader afsåge i främsta rummet att bringa
Staten tillhörig jord i så få skiften och inom så ändamålsenliga gränser som möjligt,
samt derigenom bereda en säkrare besittning, äfvensom tillfälle till den bästa skötsel
och högre afkastning af jorden, och Staten kunde direkt tillgodogöra sig dessa fördelar
vid en blifvande ny löne- och boställsreglering, det vid sådant förhållande syntes
hvarken rättvist eller Staten värdigt, att den, för att freda sig från merberörda
kostnader, tvingade sin tjenare, hvilken innehade jorden under jemförelsevis kort tid
och i stället för kontant lön, att bestrida samma kostnader, hvarigenom den tillfällige
boställsinnehafvarens förut nog ringa lön icke oväsendtligt förminskades; och hade af
dessa skäl och då det af Rikets Ständer föreslagna sätt att i viss mån bereda boställshafvare
lindring i deras hittills varande betungande skyldigheter i förevarande afseende
skulle komma att ganska betydligt öka flere myndigheters sysselsättning i tjensten,
samt då Statens och vederbörande kyrkors eller församlingars utgifter icke, enär
de flesta i skifteslag med andra hemman liggande boställen redan undergått enskifte
eller laga skifte, kunde blifva särdeles betydliga, om de kostnader, som fordrades för
verkställighet af laga skifte å boställen och af sådant skifte blefve en följd samt nu
ålåge boställenas innehafvare, öfverflyttades från desse på Staten eller vederbörande
kyrkor och församlingar, för att af dem, likasom för skiften å deras utarrenderade
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
11
hemman och lägenheter, utgöras, Öfver-direktören hemställt, att nådig Proposition i
sådan rigtning måtte till Rikets Ständer afiåtas.
Rikets Ständer hade i deras underdåniga skrifvelse yttrat, att genom det beviljade
anslaget skulle, utan någon uppoffring från statsverkets sida, boställshafvare befrias
från nödvändigheten att på en gång anskaffa en större summa och från äfventyret
att ej få densamma godtgjord; men vid ärendets pröfning hade något sådant äfventyr,
som det omförmälda, synts Kongl. Maj:t under nuvarande förhållanden ytterst sällan
kunna inträffa, enär den, som emottoge boställe, vore pligtig att vid tillträdet godtgöra
förre innehafvaren hvad som utaf de ifrågavarande kostnaderna icke ansåges belöpa
å dennes egen besittningstid; och att tillgång hos tillträdaren skulle saknas vore väl
mindre att befara, än det motsatta förhållande att denne finge svårighet att hos afträdaren
utbekomma hvad som denne för husröta eller eljest borde till sin efterträdare
gälda.
I hvad mån den andra fördelen, eller befrielsen för boställshafvare från anskaffande
på en gång af ett större penningebelopp, skulle genom de af Rikets Ständer ifrågasatta
låneunderstöd åstadkommas, berodde, enligt Kongl. Maj:ts åsigt, i väsendtlig mån
på de bestämmelser, som skulle sättas i stället för de nu i Kongl. Kungörelsen den
4 Maj 1827 upptagna. Då sjelfva anslaget icke vore gifvet för längre tid än tre år,
följde deraf ock, att förändrade föreskrifter i detta afseende endast skulle kunnat innefatta
ett tillfälligt upphäfvande under denna tid af de allmänna stadgandena, och
detta icke ens i vidsträcktare mån, än som af anslagets tillräcklighet, i förhållande
till under tiden anmälda skiftesliqvider för boställen, kunnat ega rum. Härvid borde
jemväl bemärkas, att Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse icke gjort något
undantag för de ecklesiastika boställena, för hvilka eljest Staten icke ansetts ega lika
giltig anledning att träda emellan, som vid de civila och militära, men hvilkas blifvande
delaktighet af låneanslaget likväl i icke ringa mån kommit att verka till inskränkning
uti tillgången för lån åt civile och militäre boställshafvare. Skulle, såsom Kollegierna
föreslagit, pröfningen af inkommande förslag till låneunderstöd hafva skett hos
vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, hade icke någon säkerhet funnits emot
öfverassignering å anslaget, enär den ena Länsstyrelsen icke kunde ega kännedom om
de anordningar, som samtidigt, eller under årets lopp, egde rum hos de öfriga. Skulle
åter pröfningen hafva försiggått hos en centralmyndighet, såsom i Stats-kontoret, hade
göromålen der blifvit så väsendtligen förökade, att fiåga torde hafva uppstått, om ett
sådant åliggande kunnat utan men för öfriga ärendens behandling föreskrifvas, med
mindre tillökning i tjenstemannapersonalen samtidigt blifvit beredd.
Det visade sig jemväl af gällande stadganden om rättighet för landtmätare att
under vissa vilkor uppbära arfvode för laga skifte i förskott, hurusom det åsyftade ändamålet
att befria boställshafvare från nödvändigheten att anskaffa åtminstone så stor
del af skifteskostnaderna, som svarar emot landtmätarens arfvode, — oftast den största
utgiften — innan boställshafvare kunde utbekomma motsvarande del af låneunderstödet,
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
svårligen kunnat vinnas utan att antingen uppoffra säkerheten för Staten eller ock
framkalla föreskrift om särskilda borgensförbindelser, hvilkas anskaffande för boställshafvare
ofta skulle varit med svårighet förenad. Det vore ock uppenbart, att, om i
stället för medels utanordnande till boställshafvare för alla de utgifter, han hade att
bestrida till öfrige delegare för odling, husflyttning m. m., hvarje delegare i ett skifte
skulle direkte utbekomma af låneanslaget det belopp, som han egentligen hade att af
boställshafvaren uppbära, ett så inveckladt, både för embetsmyndigheter och enskilde
skiftesdelegare besvärligt uppbörds- och redovisningssätt skulle hafva uppkommit, att
olägenheterna deraf varit nära nog jemförliga med dem, man genom låneunderstödet
velat afhjelpa.
Kongl. Maj:t hade deremot funnit goda skäl för den af Öfver-direktören vid Landtmäteriet
utvecklade åsigt, att Staten borde godtgöra alla utgifter för laga skiften å
civila och militära boställen samt kyrkan eller församlingen vidkännas alla dylika utgifter
för de ecklesiastika. Huru stora belopp, som härigenom årligen kunde erfordras
utöfver dem, som nu utgiuge, vore svårt att på förhand beräkna, men att kostnaden
för statsverket icke blefve särdeles betungande, kunde slutas deraf, att inom
större delen af landet laga skiftena nu så fortgått, att antalet af boställen, som framdeles
komme att i skifte deltaga, måste vara i hög grad förminskadt, äfvensom af de föga
betydande belopp, som under de sednare åren utgått för de kostnader, som redan nu
af statsverket godtgöras, och hvilka kostnader under åren 1861—1863 i medeltal utgjort
9,023 Riksdaler 38 öre.
Kongl. Majit, som således icke funnit skäl vara för handen att på föreslaget sätt
disponera det af Rikets Ständer för innevarande statsregleringsperiod åt boställshafvare
anvisade låneunderstöd af 150,000 Riksdaler och följaktligen icke heller att
meddela nådig föreskrift om föreslagen förändring i de genom Kongl. Kungörelsen den
4 Maj 1827 i förevarande ämne gifna bestämmelser, har nu i stället föreslagit Rikets
Ständer, att de kostnader, som fordras för verkställighet af laga skifte å boställen och
af sådant skifte blifva en följd samt nu åligga boställenas innehafvare, och enligt ofvan
åberopade Kungörelse på tjugo års tid fördelas, må utgå af statsmedel i hvad
civila och militära boställen angår, samt i afseende å ecklesiastika boställen gäldas af
vederbörande kyrkor eller församlingar, äfvensom att såväl dessa kostnader, som de,
hvilka redan nu åligga statsverket för landtmäteri-förrättningar, må, enär sammanlagda
beloppet icke på förhand kan bestämmas, utgå från förslagsanslagen till reseoch
traktaments-penningar och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder
det boställe, som undergår skifte, anses höra.
Stats-Utskottet, till hvars behandling denna nådiga framställning blifvit af samtliga
Riks-Stånden remitterad, har densamma till pröfning förehaft; men ehuru det må
anses ådagalagdt, att väsendtliga svårigheter möta för tillämpningen af den anordning,
dertill Rikets sist församlade Ständer anvisat medel, och att samma anordning är olämplig,
torde dock deraf ingalunda böra följa, att statsverkets uppoffringar till för
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 46.
13
mån för boställsinnehafvare utsträckas utöfver hvad Rikets Ständer ansett lämpligt.
Förslaget derom synes icke grundadt på ett rigtigt bedömande af boställsinnehafvarens
rättigheter och skyldigheter. Aflöningen medelst boställe har så väl för tjenstemannen
som för statsverket både olägenheter och fördelar; men att den fördelning af dessa,
som sedan lång tid tillbaka funnits ändamålsenlig, skulle vara orättvist betungande
för boställsinnehafvaren, kan icke afgöras utan i sammanhang med en fullständig och
omfattande undersökning och derpå grundad pröfning af samtliga dessa olägenheter
och fördelar. Det synes emellertid icke kunna anses mera obilligt, att boställsinnehafvaren
vidkännes kostnaden för skifte af boställets jord, än att han har skyldighet
bygga och underhålla de laga husen å bostället. Den omedelbara fördelen af skiftet
tillkommer honom ensam, och det kan väl icke betviflas, att kostnaderna till fullo
gödtgöras genom boställets ökade afkastning under de tjugo år, på hvilka skifteskostnaden,
enligt gällande stadgar, fördelas.
Efter hvad den nådiga Propositionen innehåller, skola de flesta i skifteslag med
andra hemman liggande boställen redan undergått enskifte eller laga skifte, i följd
hvaraf antalet icke bör vara betydligt af de boställen, för hvilka skifteskostnaderna
skulle af Staten eller kommunerna bekostas. Då likväl all utredning derom saknas,
har Utskottet icke kunnat uppgöra någon beräkning af de kostnader, som af det föreslagna
stadgandet skulle för statsverket eller för vederbörande församlingar förorsakas.
Men dessutom har förslaget hos Utskottet mött en annan betänklighet, enär Utskottet
trott sig ega synnerlig anledning att befara, att genom bifall till den nådiga
Propositionen vida betydligare utgifter, än de, som nu äro i fråga, komma att uppstå,
enär ett sådant bifall utan tvifvel skulle från den stora mängden af boställsinnehafvare,
hvilkas boställen redan undergått skifte, framkalla anspråk på godtgörelse af statsverket
eller kommunerna för redan erlagda skifteskostnader. I likartade fall, då likväl
sådana anspråk haft långt mindre befogenhet, hafva de, efter hvad erfarenheten
visat, framträdt; och rigtigt torde det ej eller vara, att tillskynda den likgiltige brukaren
en förmån, som mången driftig och företagsam måst sakna.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning icke må af Rikets Ständer
bifallas.
Stockholm den 29 Januari 1866.
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
I
i\:o 17.
Alik. tili Exp.-Utsb. den 29 Jan. 1866, k!. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maf.ts nådiga Proposition, angående
eftergift af 1863 års arrende för kungsladugården
Åhs kloster i Hallands lån.
(I. A.)
Till Kongl. Majit hade, enligt hvad högstberörda den 7 November nästlidne
år till Rikets Ständer aflåtna nådiga Proposition (införd under N:o 3.1 i lista Samlingen
af Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll vid innevarande riksdag) innehåller,
Kongl. Maj:t,s Befallningshafvande i Hallands län uti underdånig skrifvelse den 3 Mars
1864 öfverlemnat en af arrendatorn utaf kungsladugården Åhs kloster om fyra mantal
med dertill hörande Åhsbro laxfiske i Åhs socken och Wiske härad af nämnda län
B. J. Busck underdånigst gjord ansökning, att, med afseende å den betydliga, till
minst 9,573 R:dr R:mt uppskattade förlust, sorn, på sätt ansökningen bifogade syneoch
värderings-instrumenter ej mindre af vederbörande kronolänsman med fyra närboende
landtbrukare, än äfven af ortens domare och nämnd utvisade, sökanden fått vidkännas under
en på Halländska kusten den 22 December 1863 inträffad storm, derigenom att ladugårdsbyggnaderna
vid kungsladugården blifvit förstörda samt nitton boskapskreatur och tio får af
de nedstörtade byggnaderna dödade äfvensom redskap och gröda skadade, Kongl. Maj:t
måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om eftergift af så stor del
af arrendebeloppen för kungsladugården, som motsvarade den bevisliga förlusten eller
hvad Kongl. Maj:t kunde anse billigt, samt emellertid tillåta att med erläggande af
1863 års arrende, utgörande, enligt tvänne vid den underdåniga ansökningen fogade
debetsedlar, tillhopa 4,828 R:dr 80 öre Runt, finge anstå intilldess frågan om eftergift
blifvit i nåder afgjord.
Varande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande underdånigt yttrande i ämnet meddeladt,
hvaruti, — med vitsordande af de i den underdåniga ansökningen, till stöd
för densamma, uppgifna förhållanden och med särskildt fästadt afseende dels derå, att
sökanden icke kunnat genom assurans eller andra försigtighetsmått skydda sig emot
kågavarande genom en ovanlig olyckshändelse honom tillskyndade förlust, dels ock
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.
15
derå, att sökanden under arrendetiden betydligt såväl till byggnader som häfd förbättrat
egendomen, hvars derigenom ökade värde komme Staten till godo, samt då
billigheten syntes fordra, att en Kronans arrendator, om än i kontrakt dertill förbunden,
icke ensam borde vidkännas följderna af en å den arrenderade egendomens åbyggnader
förorsakad skada, hvartill han icke genom någon uraktlåtenhet varit vållande,
— Kongl. Maj:ts Befallningshafvande underdånigst hemställt, det Kongl. Maj:t måtte
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition att 1863 års arrende för ifrågavarande
kungsladugård, hvilket motsvarade omkring hälften af den lidna förlusten och obetydligt
mera än två tredjedelar af den till 6,650 R:dr uppskattade skadan å de nedblåsta
ladugårdsbyggnaderna, måtte sökanden efterskänkas.
Med anledning häraf och i enlighet med Kongl. Kammar-kollegii och Statskontorets
i underdånighet afgifna utlåtande i ämnet, deruti Kollegierna instämt
uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes underdåniga tillstyrkande, har Kongl. Maj:t, som
emellertid och intilldess nådigt beslut blifvit i anledning af förevarande ansökning
meddeladt, förordnat att någon exekutiv åtgärd till indrifvande af 1863 års ifrågavarande
arrende icke borde ega rum, föreslagit, att Rikets Ständer ville för sin del medgifva,
det omförmälda arrendeafgift för kungsladugården Åhs kloster, utgörande 4,828
R:dr 80 öre R:mt, må varda sökanden efterskänkt.
Stats-Utskottet, till hvilket denna nådiga framställning blifvit remitterad, har,
vid tagen kännedom om de till detta ärende hörande handlingar, bland annat inhemtat,
att de byggnader, hvilka vid omförmälda olyckshändelse förstördes, till antalet varit
tvänue, hvaraf den ena innefattat stall, fähus och fårhus samt den andra tvänne logar och
tre lador jemte tröskverkshus; att den förra byggnaden blifvit uppförd 1846 och den
sednare 1847 samt att de båda varit af varaktig beskaffenhet och blifvit brandförsäkrade
för ett sammanlagdt belopp af 10,500 R:dr; och får Utskottet, med afseende
å de särskilda bevekande omständigheter, som i förevarande fråga förekommit, tillstyrka
Rikets Ständer,
att till ofvanberörda nådiga framställning lemna bifall.
Stockholm den 29 Januari 1866.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866.
