# ID: svediakorp-gov2461
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 41,024
# sentences: 1,185
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKSSTÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
V
TREDJE SAMLINGEN.
Konstitutlons-Utskottets Wemorlaler,
Komtitutiom-Utskottets Memorial M 1.
1
N:o 1.
Ant. till Exp.-Utsk. den 9 Nov. 4865, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Stander, om arf voden
för en Notarie och en Kanslist.
I likhet med hvad som under de föregående riksdagarna egt rum, har Konstitutions-Utskottet,
för dithörande göromåls ordentliga och skyndsamma bestridande,
funnit nödigt att, jemte den Kansli-personal af en Sekreterare och en Kanslist,
som i 24 § 1 mom. Riksdags-ordningen är Utskotten medgifven, ytterligare
antaga en Notarie och en Kanslist; hvilket Utskottet, i enlighet med den i berörda
§ gifna föreskrift, får hos Rikets Ständer anmäla, med vördsam anhållan,
att äfven för desse sistbemälde tjenstemän måtte beviljas arfvoden i öfverensstämmelse
med de grunder, hvilka komma att vid riksdagen tillämpas
för Kansli-betjeningens aflönande.
Stockholm den 6 November 1865.
På Högloft. Ridderskapet och Adelns På Högvörd. Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
Carl Cf. Mörner. E. Cf. Ering.
Pä Vällod. Rorgare-Ståndets På Hederv. Ronde-Ståridets
Ledamöters vägnar: Ledamöters vägnar:
JLug. Elanche. J». Eriksson.
P. O. Bäckström.
Bih. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 5 Sami. 1 Haft.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1865.
Konstitutions-Utskottets Memorial Jtä 2.
1
N:o 2.
Ank. till Exp.- Utsk. den 9 Nov. 1865, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Stander, angående
det hvilande förslaget till ny Riksdagsordning och dermed
sammanhängande ändringar i Regeringsformen.
Bland de förslag till ändringar i grundlagarna, sorn, enligt §§ 3 och 4 i
Riksdagsbeslutet af deu 8 December 1865, blifvit af Rikets sednast församlade
Ständer hänskjutna till afgörande vid nu ingångna riksdag, förekommer i främsta
rummet Kongl. Maj:ts under den 5 Januari nämnda år aflåtna Nådiga förslag till
ny Riksdagsordning och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen;
och då detta förslag, som utgör ett helt för sig, är af den vigt och omfattning,
att Konstitutions-Utskottet ansett sig böra särskildt anmäla detsamma, får Ulskottet
nu till Rikets Höglofliga Ständers afgörande vördsamt öfverlemna detta Nådiga förslag,
tillika med den jemförelse-tabell, som finnes bifogad Ronstitutions-Utskoltets
vid sistlidna riksdag afgifna Memorial JVé 7; blifvande de öfriga hvilande grundlagsändringsförslagen
medelst särskildt Memorial hos Rikets Ständer anmälda.
Stockholm den 6 November 1863.
Bih. till R St. Brot. 1865 di 1866. 5 Sami. 2 Haft.
1
2
Konstilutions-Utskottels Memorial M 2
Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag
tili
I^iksdags-Ordning,
från Riksdagen åren 1862—1863 hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nu ingångna Riksdag.
Allmänna grunder.
§ 4-
Svenska Folket representeras af Riksdagen, fördelad i två Kamrar, den första
och den andra, hvilka i alla frågor hafva lika behörighet och myndighet
Riksdagsmännen kunna i utöfningen af sin befattning icke bindas af andra
föreskrifter än Rikets Grundlagar.
,§ 2.
Lagtima Riksdag skall, i kraft af Rikets Regeringsform och utan särskild
kallelse, sammanträda hvarje år den 15 Januari eller, om helgdag då inträffar,
dagen derefter.
Urtima Riksdag sammankallas, då Konungen så nödigt finner, äfvensom i de
fall, hvarom i Regeringsformens 91, 92, 93 och 94 §§ förmäles. Hos Urtima
Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens sammankallande
Konstitutionsutskottets Memorial M 2
3
eller af Konungen eljest för densamma framlägges, så ock hvad med dylikt ärende
står i oskiljaktigt sammanhang.
§ 3-
Riksdagsmännen utses till båda Kamrarna genom val för viss tid; dock eger
Konungen, innan den tid tilländagått, att förordna om nya val i hela Riket till
båda Kamrarna eller den ena af dem.
§ 4.
Ej må någon Riksdagsman förmenas att sin riksdagsmannabefattning utöfva ;
dock gäller under krigstid undantag härutinnan för militärpersoner, då de af Konungen
i Rikets tjenst beordras.
§ 5.
Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr än den varit fyra
månader tillsammans, derest icke Konungen, medan Riksdagen är samlad, förordnar
om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem. I dessa lall skall Riksdagen,
med bibehållande af sin egenskap utaf Lagtima, sammanträda å den tid inom tre
månader från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer, och må
den ej vidare af Konungen upplösas förr än fyra månader från det sednare sammanträdets
början förflutit.
Urtima Riksdag eger Konungen, när Han för godt tinner, åtskilja, och vare
Urtima Riksdag alltid upplöst innan tid för Lagtima Riksdags sammanträde infaller.
Kamrarnes bildande.
a) Forsta Kammaren.
§ 6.
Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år, utses af landstingen
och stadsfullmäktige i de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landsting och
sådan stad, som nu nämnd är, väljer, efter folkmängden inom sitt område, en Riksdagsman
för hvarje fullt tal af trettiotusen. Går ej folkmängden upp till trettiotusen,
väijes dock en Riksdagsman.
4
\
Konsdtutions-Utskottets Memorial M 2.
§ 7-
Val till Riksdagsman i forsla Kammaren anställas af vederbörande landsting
och stadsfullmäktige, så ofta ledighet uppstår, eller då Konungen förordnat nya
val. Landsting sammanträder för det ändamål, der så erfordras, till urtima möte.
§ 8.
Riksdagsman i första Kammaren, som vid Riksdags början sin befattning icke
nio år innehaft, må dermed till Riksdagens slut fortfara, iändå att under tiden nio
år från valet förflyta.
§ 9.
Till ledamöter i första Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått
trettiofem års ålder samt ega och minst tre år näst före valet egt fastighet till
taxeringsvärde ej understigande åttatiotusen Riksdaler, eller ock till Staten skatta
samt under tid, som nyss är sagd, skattat för minst fyratusen Riksdaler årlig
inkomst af kapital eller arbete. Kommer Riksdagsman, efter det han vald blifvit,
i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren,
frånträder han sin befattning
§ 10.
För den, som blifvit tili ledamot i första Kammaren utsedd, utfärdas vid valförrättningens
slut fullmakt, som, när valet verkställts af landsting, underskrifves
af dess ordförande, med kontrasignation af landstingets sekreterare, och, då valet
skett af stad, undertecknas af stadsfullmäktiges ordförande jemte två af desse fullmäktige.
Fullmakterna böra hafva följande lydelse:
»I, kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N. landsting (stadsfullmäktige i
N. N. stad) blifvit den — — förrättadt, varder N. N. härigenom befullmäktigad
att för en tid af nio år från nämnde dag vara ledamot af Riksdagens första Kammare.
» Ort och tid.
§ ti.
Ar någou missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting eller stadsfullmäktige
förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär.
Rån eger för sådant ändamål hos landstingets sekreterare eller stadsfullmäktiges
ordförande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två
dagar derefter bör till klaganden utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sina
tili Konungen ställda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, in
-
Komtitulions-Utskotlelå Memorial Jtä 2.
5
gifva till Konungens Befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i allmänna
tidningarne införes, utsätter viss, kort tid, inom hvilken underdånig förklaring må
öfver besvären till Konungens Befallningshafvande aflemnas. Sedan den tid till—
ändagått, har Konungens Befallningshafvande att besvärshandlingarne jemte de förklaringar,
som må hafva inkommit, ofördröjligen till Konungen insända, för att i
Dess Högsta Domstol skyndsamt föredragas och afgöras
§ 12.
Biksdagsman i första Kammaren eger ej att för denna befattning något arfvode
uppbära. Vill han befattningen sig afsäga, eger han det göra vid valtilllallet
eller sedermera, mellan Riksdagar, hos Konungens Befallningshafvande.
b) Andra Kammaren.
§ 13-
Andra Kammarens ledamöter väljas för en tid af tre år, räknade från
och med Januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.
2. Å landel, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas de städer,
som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar, utses för hvarje domsaga en Riks
dagsman.
Domsaga med större folkmängd än fyratiotusen varde dock af Konungen,
så vidt ske kan häradsvis, indelad i två valkretsar, som välja hvardera en
Riksdagsman.
3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en
Riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen, öfriga städer med egen jurisdiktion
skola första gången af Konungen, och derefter hvart tionde år af Kammaren,
ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera utse en Riksdagsman,
och skall hvarje sådan valkrets innehålla en folkmängd af minst sextusen
och högst tolftusen.
§ 14.
Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen eger eiler med
stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde
af minst ett tusen Riksdaler, eller för lifstid eller för minst fem är arrenderar
jordbruksfastighet till taxeringsvärde ej understigande sextusen Riksdaler, eller
ock erlägger till Staten bevillning för en till minst åttahundra Riksdaler uppskattad
årlig inkomst.
6
Konstitutions-Utskottets Memorial M 2.
§ *»•
Val till Riksdagsmän i andra Kammaren verkställas inom September månads
utgång näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.
Förordnar Konungen nya val eller afgår eljest Riksdagsman för andra Kammaren
innan den tid, lör hvilken han blifvit vald, tilländalupit, verkställes ofördröjligen
nytt val för den återstående tiden.
§ 16.
Valen förrättas, för landet, inför domhafvande» medelst Elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande eller, om kommunen utgöres af stad, hvarom
i 13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse. För
hvarje kommun väljes en Elektor och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje
fullt tal af ett tusen.
1 de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför Magistraten
en Elektor för hvarje stad och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt
tal af femhundra. Desse Elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför Magi
straten
i den stad inom valkretsen, som största folkmängden eger.
Kommuner, som hafva att gemensamt välja Riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade så beslutar. Då förslag
härom af de röstberättigade i en kommun väckes medelst beslut, fattadt inför
kommunalstämmas ordförande, Magistrat eller den för stad utan egen jurisdiktion
särskildt tillsatta styrelse, varder sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse om utgången, efter thy som de fleste afgifne
rösterne varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke förr, än en
tid af fem år derefter förflutit, ånyo upptagas. Beslutas åter förändringen, träder
den i kraft vid det val, som näst efter en månad från kungörelsens utfärdande
inträffar, och gäller för en tid af minst fem år, hvarefter beslut om dess upphörande
kan på lika sätt som om dess införande fattas. Vid de omedelbara valen
afgifvas rösterne. särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande,
Magistrat eller för stad särskildt tillsatt styrelse; och skola för rösternas sammanräknande
och fullmakts utfärdande åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprolokoilen
insändas, för kommunerna å landet till domhafvanden och för städer med
egen jurisdiktion till Magistraten i den stad, som största folkmängden eger.
I stad, som har att ensam sända en eller flera Riksdagsmän, förrättas valen
omedelbart inför Magistraten; och må, der flere Riksdagsmän skola utses, staden,
på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
Konxtilutions-Utslcottets Memorial M 2.
7
§ *7-
Vid såväl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en
röst. Den, som dervid erhållit de flestas röster, vare lagligen vald, och skilje
lotten emellan dem, som erhållit lika röstetal.
Vid dessa val skola till efterrättelse tjena de för kommunerna gällande röstlängder,
som böra innehålla anteckning om dem, hvilka enligt § 14 valrätt till
kommer.
§ 18-
Konungens Befallningshafvande åligger att, när val till Riksdagsman i andra
Kammaren erfordras, derom underrätta vederbörande valförrättare, som låter tid
och ort för valet i kyrkorna kungöra, med särskild föreskrift, att elektorsval, der
det eger rum, skall hållas minst åtta dagar före riksdagsmannavalet. Skulle i
någon församling offentlig Gudstjenst ej förrättas å Söndag, då kungörelsen bör
uppläsas, skall, på presterskapets anmodan, vederbörande kronobetjent kungörelsen
skyndsamt kringsända.
För kallelse till elektorsval gäller i tillämpliga delar hvad om 'kallelse till
kommunalstämma och allmän rådstuga stadgadt är.
Der elektorsval hållet är, skall ordföranden i kommunalstämma eller i Magistrat,
som valet förrättat, åt den eller dero, som fått elektorsbefattning sig uppdragen,
såsom fullmakt meddela till riktigheten bestyrkt utdrag af valprotoköllet.
§ 19.
Till ledamöter i andra Kammaren kunna endast väljas män, som uppnått
tjugofem års ålder samt, enligt 14 §, ega och minst ett år näst före valet egt
valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner, för hvilka de väljas,
§ 20.
För den, som blifvit utsedd till ledamot i andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen
fullmakt, underskrifven för valkrets å landet af domhafvanden, — för
stad, som ensam sänder Riksdagsman, af stadens Magistrat, — och för valkrets,
som består af Hera städer, af den Magistrat, som valet slutligen handlagt. Fullmakterne
böra hafva följande lydelse:
»Vid riksdagsmannaval, som den — — hållits i N- N. domsaga», (»N. W.
valdistrikt af N. N. domsaga») eller »i N. N. stad» (»städer»), »har N. N. blifvit
utsedd till ledamot af Riksdagens andra Kammare för en tid af tre år, räknade
IVån och med den 1 Januari nästkommande år;» (eller om valet hållits till följd
af Konungens förordnande om nya val eller om Riksdagsman eljest algått innan
8
Konstitulions-Dlskottets Memorial M 2.
den tid, för hvilken han blifvit vald, tilländalupit: »för tiden till den 1 Januari
år — —») »hvarom detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.
§ 21.
Riksdagsman, sorn för andra Kammaren vald blifvit, må ej denna befattning
sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana
anses:
l:o de binder, allmänna lagen upptager såsom laga förfall;
2:o ålder öfver 60 år;
3:o att den valde tillförene såsom Riksdagsman bevistat tre Lagtima Riks
dagar.
Afsägelse af riksdagsmanna-uppdrag, som göres vid valtillfälle, pröfvas af
valförrättaren. Sker afsägelse efteråt, mellan Riksdagar, pröfvas den af Konungens
Refallningshafvande.
§ 22.
1. Är någon missnöjd med val till Riksdagsman i andra Kammaren, må
han deröfver anföra besvär hos Konungens Befallningshafvande i valorlen eller,
der fråga om val för flera städer handlagts inom särskilda län, hos Befalinings
halvanden
i det län. der slutliga handläggningen skett. För det ändamål eger
klaganden hos domhafvande eller Magistrat, som slutligen handlagt valfrågan, äska
behörigt protokollsutdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör
till klaganden ullemnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom åtta dagar
efter valförrättningens slut ingifva sina besvär till Konungens Befallningshafvande,
som, på sätt i § 11 stadgas, lemnar vederbörande tillfälle att sig förklara samt
sist innan nästa dags utgång, efter det den för förklarings afgifvande bestämda
tid tilländalupit, sitt utslag i målet utfärdar.
2. Den med Konungens Befallningshafvandes utslag missnöjde eger att, sist
inom åtta dagar efter deraf erhållen del, till Konungens Befallningshafvande inlemna
sina besvär ställda till Konungen, hvarefter med målet vidare så förhålles, som
ofvan i § 11 sägs.
3. Vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af
riksdagsmanna-uppdrag ej blifvit godkänd, förfares i afseende derå, om afsägelsen
egt rum vid valtillfälle, enligt mom. 1 i denna och, om afsägelsen efteråt skett
hos Konungens Befallningshafvande, enligt mom. 2.
§ 23.
Hvarje ledamot af andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för
resekostnad till och från Riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra Riksdaler
för
Ronstilulions-Utskottet.i Memorial JY2 2.
9
för hvarje Lagtima Riksdag; dock att, nar onlingen Konungen upplöser Riksdag,
innan den varit fyra månader tillsammans, eller ledamot af Kammaren eljest afgår
från sin befattning under Riksdagen, innan så lång tid af dess sammanträde förflutit,
så ock under Urtima Riksdag, Kammarens ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning,
i dagtraktamente tio Riksdaler, hvilket dock ej må öfverstiga sammanlagdi
ett tusen tvåhundra Riksdaler
Den ledamot af Kammaren, som icke i rätt tid vid Riksdagen sig inställer,
skall för hvarje dag, han uteblifver, vara förlustig tio Riksdaler af arfvodet.
c) Gemensamma bestämmelser.
§ 24.
Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle
personligen sig inställer.
§ 25-
Befinnes vid riksdagsmannaval, hvilka böra med slutna sedlar förrättas, valsedel
lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som vid val
tillfället
böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den
eller de valdes namn skall samma sedel anses ogild.
§ 26
Riksdagsmannabefattning kan endast utöfvas af Svenska medborgare, som bekänna
sig till kristen—protestantisk lära.
Ej må såsom Riksdagsman godkännas:
aj den som står under förmynderskap;
b) den som til! borgenärer ali sin egendom afträdt och icke, på sätt lag
förmår,Jgilter visa, att han från deras kraf befriad är;
cj\ den som för vanfrejdande brott är under tilltal, eller blifvit för sådant
brott till ansvar dömd eller under framtiden ställd;
dj den som är förlustig medborgerligt förtroende eller förklarats ovärdig att
inför rätta föra andras talan;
ej den som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning afgifvit sin röst, elier genom
våld eller hot stört valfriheten.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 2 Höft. 2
10
Konstilutions-Ulskottets Memorial M 2.
§ 27.
Derest någon varder för samma tid vald till ledamot af begge Kamrarna eller
till ledamot af endera för två eller (lera valkretsar, må på honom ankomma att
bestämma i hvilkendera Kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets han
yill anses till Riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande
i den ort, för hvilken han riksdagsmanna-uppdrag ej mottager, derom
göra skyndsam anmälan.
§ 28.
Hos Konungen göres af hvardera Kammaren anmälan om de ledigheter inom
Kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa Kiksdag genom val fyllas,
hvarefter Konungen anbefaller Dess Befallningshafvande föranstalta, att nya val
anställas.
Om emellan Riksdagar ledighet i någondera Kammaren genom ledamots af
gång
uppstår, åligger Konungens Befallningshafvande tillse och föranstalta, att nytt
val anställes.
§ 29.
Medan Riksdag samlad är, må ej Riksdagsman sin befattning sig afsäga, utan
att han visar sådant hinder, som godkännes af den Kammare, till hvilken han
hörer; dock att härigenom ingen ändring sker i hvad ofvan är sagdt oro rätt att
vid valtillfälle riksdagsmanna-uppdrag sig afsäga.
§ 30.
Hvardera Kammaren eger att bestämma påföljd af böter för den Kammarens
ledamot, som sig vid Riksdagen ej i rätt tid inställer och derför ej visar laga förfall,
eller som eljest utan tillstånd af Kammaren fron riksdags-öfverläggningarna
förfallolöst sig afhållen Dessa böter tillfalla Statsverket.
Riksdags början och upplösning.
§ 31.
Riksdagen skall sammanträda i Rikets hufvudstad utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller
för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. Konungen tillkommer dä, på sätt Regeringsformen
i § 50 stadgar, att annan riksdagsort utsätta och kungöra.
Konstitutions-Utskottets Memorial Jfö 2.
11
§ 32.
1. Den, sorn blifvit till Riksdagsman vald, skall, första gången han efter
valet till Riksdag sig inställer, inför Justitie-Statsministern, eller den Konungen
i hans ställe förordnar, sin fullmakt till granskning uppvisa å den dag Riksdagen
sammanträder eller, om Riksdagsman sednare sig inställer, så snart derefter ske kan.
Denna granskning, som skall ske i närvaro af tre bland Fullmäktige i Rikets
Bank och tre bland Fullmäktige i Riksgäldskontoret, har till föremål att under
söka.
huruvida fullmakterne blifvit i föreskrifven form utfärdade, och skall vid
den Riksdag, för hvilken nya val af begge Kamrarnas eller enderas samtliga ledamöter
egt rum, vars inom tre dagar fulländad, men vid andra Riksdagar samma
dag, då fullmakterne uppvisas
2. Hvardera Kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten
till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar, hvilkas
fullmakter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot hvilka eljest, till följd
af denna Grundlag, anmärkning förekommer. Den, om hvars riksdagsmannarätt
fråga är hos Kammare väckt, bibehåller emellertid sin befattning såsom ledamot
i Kammaren, intilldess han blifvit dertill obehörig förklarad.
§ 33.
Så snart fullmakterne undergått den i mom. 1 af nästföregående § före
skrifna
granskning samt berättelse om förloppet dervid blifvit af Justitie-Statsministern,
eller den i hans ställe förordnad är, meddelad Kamrarna, hvar i hvad
dess ledamöter angår, begäre hvardera Kammaren ofördröjligen hos Konungen,
medelst deputation, Talman och vice Talman, dem Konungen då för hvardera
Kammaren, bland dess ledamöter, utnämner.
Talman och vice Talman aflägga inför Konungen följande ed: »Jag N. N.,
utnämnd och förordnad att vid denna Riksdag vara Talman (vice Talman) i lista
(2:dra) Kammaren, lofvar och svär, vid Gud och Hans heliga Evangelium, att jag
vill och skall med all min förmåga upprätthålla och försvara Konungamakten och
Riksdagens rättigheter, i öfverensstämmelse med Rikets Regeringsform. Jag skall
ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad Rikets öfriga Grundlagar. Detta allt lofvar
jag troget hålla, sä sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.»
Då i något af de fall, som i 91, 93 och 94 §§ Regeringsformen omförmälas,
Riksdagen på de i samma Grundlags 93 § nämnda vederbörandes kallelse sam
manträder,
eger hvardera Kammaren att, inom sig, välja Talman och vice Talman,
hvilka inför Kammaren aflägga den föreskrifna eden.
Innan Talmän äro förordnade eller valde, efter thy ofvan sägs, föres i hvardera
Kammaren ordet af den derstädes närvarande ledamot, som de flesta Riks
-
12
Konslitutions-Utskottets Memorial M 2-
dagar bevistat, och, der två eller (lere ledamöter i lika många Riksdagar deltagit,
den af dem, sorn är till lefnadsåren äldst.
§ 34.
Konungen låter offentligen kungöra den af Honom för Riksdags öppnande
bestämda tid, som ej må utsättas sednare än å femte söckendagen efter Riksdags
början. På den tid skola Riksdagsmännen, sedan Gudstjenst med dem hållen är,
sammankomma på Rikssalen, der Konungen eller, då Han så för godt finner, någon
af Statsministrarna förer ordet. Vid detta tillfälle låter Konungen meddela
Lagtima Riksdag berättelse om hvad i Rikets Styrelse sedan nästföregående Lagtima
Riksdags sammantfäde sig tilldragit, äfvensom till Riksdagen i två exemplar, deraf
ett tillställes hvardera Kammaren, öfverlemna Propositionen angående Statsverkets
tillstånd och behof, innefattande äfven förslag rörande sättet att genom bevill
ningar
fylla hvad Staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar; men om
Riksdagen Urtima är, kungöres för densamma anledningen till dess sammankallande
och aflemnas de förslag och framställningar, hvilka skola blifva föremål för
Kamrarnas öfverläggningar; Konungen dock obetaget att sedermera äfven andra
förslag framställa.
Då Konungen, på sätt nu är sagdt, Riksdag öppnat, framföre, vid samma
tillfälle, Kamrarnas Talmän till Konungen, i Kamrarnas namn, deras under
sätta
vördnad.
§ 35
Hvardera Kammaren eger utse och förordna sin Sekreterare. Den betjening,
som hvardera Kammaren i öfrigt för sig under Riksdagen anser nödig, till
sättes
af Talmannen och några utaf Kammaren dertill utsedda ledamöter, efter
samråd med Sekreteraren.
§ 36.
Vill Konungen, med upplösande af Riksdag, förordna om nya val i hela
Riket till båda Kamrarna eller den ena af dem, '■kall Konungens beslut derom,
sedan Han låtit till Rikssalen kalla Riksdagen, densamma derstädes meddelas.
Då Riksdag skall afslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad
Gudstjenst, Riksdagsmännen på Rikssalen och framföra genom Talmännen
sina välönskningar. Derefter uppläses riksdagsbeslutet, hvaruppå Konungen, Sjelf
eller genom någon af Statsministrarna, förklarar Riksdagen vara afslutad.
Konslitutions-Utskoltets Memorial JW 2.
IS
Ärendenas beredning.
§ 37.
1. Å hvarje Lagtima Riksdag skola, inom åtta dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutions-Utskott, ett Stats-Utskott, ett Bevillnings Utskott, ett
Banko-Utskott samt ett Lag-Utskott. Dessa Riksdagens ständiga Utskott skola
bestå: Konstitutions Utskottet af tjugo, Stats-Utskottet af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Banko-Utskottet af sexton och Lag-Utskottet af sexton ledamöter,
hvilka hvardera Kammaren till halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart
eller, om Kammaren så beslutar, genom Elektorer; ankommande på Kam
rarnas
sammanstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta
särskildt Utskott för upptagande af fråga, sorn tillhör ständigt Utskotts behandling,
så ock att, derest Utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal,
sådant bevilja.
2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse Suppleanter, att, vid inträffadt
förfall för utskottsledamöter, i deras ställe inträda.
3. Derest i någondera Kammaren fråga väckes, som icke tillhör lörenämnda
Utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att Utskotts yttrande deröfver erfordras,
skall för frågans beredande ett tillfälligt Utskott, bestående af så många ledamöter,
som Kammaren nödigt aktar, inom Kammaren tillsättas.
4. Å Urtima Riksdag skola ej flera Utskott tillsättas, än som erfordras för
beredning af de dervid, enligt § 2, förekommande ärenden.
§ 38.
1. Konstitutions-Utskottet tillkommer att granska Rikets Grundlagar samt
att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem Utskottet anser högst nödiga
eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från
Kamrarna till Utskottet hänvisade grundlagsfrågor. *
2. Utskottet åligger ock att äska de i Stats* Rådet förda protokoll, med
undantag af dem, sorn angå ministeriela ärenden och kommandomål, hvilka endast,
i hvad som rörer kända och af Utskottet uppgifna händelser, kunna fordras.
Om Utskottets rätt och pligt att, efter granskning af dessa protokoll, hos Riks
dagen
anmäla de anmärkningar, hvartill denna granskning funnits föranleda, eller
eljest vidtaga den med anledning af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock
att, när af Riksdagsman eller af annat Utskott än Konsiitutions-TJtskottet fråga
blifvit väckt, att Stats Rådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt embete
på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen, afgifva
yttrande, derom är i Regeringsformen stadgadt.
14
Konstitulions-Utskoltets Memorial JM 2.
3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan Kamrarna
appstå, till hvilket Utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, derom beluta,
så ock att skilja mellan Kammare och dess Talman, då den sednare vägrar
^ roposition.
§ 39
1. Stats-Utskottet, som skall undfå del af Konungens angående Statsverkets
tillstånd och behof till Riksdagen aflåtna Proposition och ega tillgång till alla
Statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att granska, utreda och uppgifva
Stats- och Riksgäldsverkens tillstånd och förvaltning samt föreslå ej mindre hvad
till fyllandet af deras behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna, än äfven beloppet af de summor, hvilka, jemlikt 63 § Regeringsformen,
skola för särskilda händelser afsättas, så ock att uppgifva, huru mycket
bör genom bevilluingar utgöras.
iJ. Utskottet tillkommer ock att efterse och granska, huruvida gjorda eller
förordnade utbetalningar af statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de hufvudtitlar,
hvilka af Riksdag uti uppgjord statsreglering blifvit fastställda, och huruvida utbetalningarna
äro grundade på behörigen upprättade stater, eller Konungens med
vederbörlig kontrasignation utfärdade anordningar, samt styrkta med behöriga qvittenser
af dem, som medlen emottagit. Skulle, mot Riksdagens beslut, de till
någon hufvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål än dem,
som under samma hufvudtitel höra, eller något af Riksdagen faststäldt anslag befinnas
öfverskridet, skall Utskottet hos Kamrarna göra anmälan emot den embetsman,
som en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter förfares enligt 106 och
107 §§ i Regeringsformen. Ej må dock, emot föreskriften i 90 § Regerings
formen,
Utskottet i något klander af Konungens gjorda anordningar ingå; ej heller
de för statsutgifterna redovisande tjenstemän personligen för Utskottet eller Riksdagen
till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen af Riksdagen
anmälas de anledningar, som förekommit att emot någon sådan tjensteman
i laglig ordning*ansvar yrka.
§ 40.
Bevillnings-Utskottet åligger att bereda alla dit från Kamrarna hänvisade frågor,
som angå förändring uti föreskrifterna om bevillnings utgörande, att förslagsvis
beräkna inkomsterna af de särskilda bevillningarna och att, sedan Statsverkets
behof blifvit utredda och bestämda, opåmint föreslå sättet för bevillningens ökande,
om det erfordras, eller dess minskande, om sådant kan ega rum, och i sammanhang
dermed till Riksdagen afgifva förslag till bevillnings-stadgar. Utskottet må
derjemte uti bevillningsfrågor föreslå hvad det anser billigt och nyttigt.
KoHslitutions-Utskottets Memorial JYs 2.
15
§ 41
Banko-Utskottet tillhörer att undersöka Riksbankens styrelse och tillstånd
samt att hos Kamrarna föreslå och i mål, för hvilka Utskottet fått sig sådan makt
af Riksdagen uppdragen, gifva föreskrifter om Bankens förvaltning.
§ 42.
1. Lag-Utskottet skall meddela utlåtande öfver de från Kamrarna dit hänvisade
förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän civil-,
kriminal- och kyrkolag; börande under civil- och kriminallag äfven förstås de
delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämpning
till medborgare utom krigsstaten.
2. Utskottet skall ock granska Justitie-Ombudsmannens afgifna redogörelse,
äfvensom hans embetsdiarier och registratur, samt med utlåtande deröfver till
Riksdagen inkomma.
§ 43.
Ej må Stats-Råds-ledamot eller Justitie-Råd i Utskott eller val till Utskott
deltaga; ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas
i Utskott, der redovisning för hans egna embetsåtgärder kan förekomma.
§ 44.
Utskotten välja, hvart inom sig, Ordförande och vice Ordförande. Intilldess
sådant val försiggått, föres ordet af den ledamot, som de flesta Riksdagar bevistat
och, der två eller flere i lika många Riksdagar deltagit den af dem, som är till
lefnadsåren äldst. De ständiga Utskotten utse, hvart för sig, Sekreterare och,
efter samråd med honom, den öfriga betjening, soöi nödig finnes. I tillfälligt
Utskott välja ledajnöterne, inom sig, för hvarje särskildt mål en föredragande,
hvilken det derjemte åligger att uppsätta Utskottets yttrande i ämnet.
§ 43.
Alla Utskott skola inom fyra dagar från den, då de blifvit utsedda, sammanträda.
De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden, som på dem
ankomma.
Har ledamot af Utskott tre gånger å rad, ulan laga förfall, från Utskottets
sammanträden sig afhållit, bör ordföranden hos vederbörande Kammare sådant anmäla,
på det annan ledamot i Utskottet må, i föreskrifven ordning, inväljas.
16
Konstitutions Utskottets Memorial JK 2.
§ 46
Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens embetsman elier af allmänt
verk inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, eger Utskottet att, genom sin
ordförande, hos den Stats-Rådels ledamot, som Konungen dertill vid hvarje Riksdag
förordnar, begära Konungens befallning till vederbörande att de äskade upplysningarna
meddela; dock böra Stats-Kontoret samt Banko- och Riksgäldsverken,
i frågor om redovisning af medel, alla äskade upplysningar omedelbarligen afgifva.
§ 47.
Derest ständigt Utskott anser nödigt att, till öfverläggning om något ärende,
med annat ständigt Utskott sammanträda, skall sådant ske genom deputerade, på
sätt Utskotten derom öfverenskomma. Sålunda sammansatt Utskott eger att i
frågor, som det handlagt, utlåtande afgifva, utan att Utskottens öfrige ledamöter
deruti taga del
§ 48.
Då inom Utskott omröstning med slutna sedlar anställes, bör en sedel alltid
uttagas och förseglas, hvilken öppnas endast i det fall, att rösterna vid sammanräknandet
befinnas lika delade. Är pluralitet redan vunnen, bör den aflagda sedeln
genast ouppbruten förstöras
Ledamot, som i Utskotts beslut ej instämt, är obetaget att jemte Utskottets
yttrande lemna Kamrarna del af sin skiljaktiga mening, som i sådant fall bör
till Utskottet skriftligen afgifvas. Dock må Utskottets betänkande derigenom icke
uppehållas.
§ 49.
Expeditioner (rån Utskott underskrifvas af ordföranden.
§ 50.
Äskar Konungen af Riksdagen särskilde Deputerade att med Honom öfver
lägga om ärenden, dem Han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas dertill tolf ledamöter,
deraf hvardera Kammaren inom sig utser sex Desse Deputerade ega dock
ej makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen afgifva yttranden öfver de
mål, Konungen dem meddelar. Sekreterare och öfrige tjenstemän hos dessa Deputerade
förordnas af Konungen.
Konstitutions-Utskottets Memorial M 2.
17
Ärendenas behandling1 i Kamrarna.
§ SI.
Talmännen eller, i händelse af förfall för dem, vice Talmännen åligger, hvar
för sin Kammare, att utfärda kallelse till sammanträden, att ärendena dervid föredraga,
alt upptaga, reda och framställa de yttrade meningarna, att göra propositioner
för besluts fattande och vidmakthålla ordning vid sammanträdena, allt efter
de föreskrifter denna Grundlag innehåller. Dock må den, som talmansbefattningen
utöfvar, ej deltaga i öfverläggning elb-r omröstning och ej heller något annat föreslå,
än som erfordras till verkställighet af Grundlagarna, af Riksdagens eller Kamrarnas
särskilda beslut eller i öfrigt af de reglementariska stadganden, som för
riksdagsärender^ behandling blifvit antagna.
Talman eger ej makt att, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde
afsluta.
§ 52.
Vid Kammares sammanträde eger hvarje dess ledamot rätt all till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggning komma, och
om lagligheten af allt, som inom Kammaren sig tilldrager. En hvar yttrar sig
i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad blifver; och må ej någon vara
berättigad att tala utom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen förolämpande
uttryck; sker det, eger Kammaren pröfva, huruvida den ledamot, som sålunda
sig förgått, må af Talmannen erhålla tjenlig föreställning och varning, eller
om saken bör till laga domstols behandling öfverlemnas eller ock alldeles förfalla.
§ 33.
Ej må Riksdagen eller Kamrarne i Konungens närvaro öfver något ämne rådpläga
eller besluta.
Uti hvardera Kammaren ega Stats-Rådets ledamöter tillträde, med rättighet
att deltaga i öfverldggningarna, men ej i beslulen, der de ej äro ledamöter af Kammaren.
Dock må ej Stats-Rådets ledamöter i de fall, då dem enligt Regeringsformen
uppdraget är att Riks-styrelsen föra, ej heller omyndig Konungs Förmyndare,
öfvervara Kamrarnas öfverläggningar eller beslut.
I mål, som personligen rörer någon ledamot i Kammare, må han väl öfverläggningarna,
men ej beslutet öfvervara.
Bih. lill It St. Prot. 1865 di 1866. 3 Sami. 2 Hafi. 3
18
Konslitutions-Vlskotlets Memorial JM 2.
§ 54.
Konungens skrifvelser och propositioner, med det undantag som i § 34 för—
mäles, tillställas håda Kamrarna genom en Stats-Rådets ledamot samt böra alltid
vara åtföljda af Stats-Rådets och i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller
upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, jemväl al Högsta Domstolens
yttrande.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt Utskotts behandling, må af Riksdagsman
i den Kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från Riksdags öppnande. Sedermera
må sådan fråga, med undantag af grundlagsförslag, icke kunna af Riksdagsman
väckas, utan såvida den af redan inom någondera Kammaren fattad t
beslut eller upptaget ärende eller annan under Riksdagen inträffad händelse omedelbarligen
föranledes.
I ämne, som icke tillhör ständigt Utskotts behandling, kan motion, så länge
Riksdagen är samlad, framställas.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet aflemnas. Ej må i en skrift flera
mål af olika beskaffenhet sammanföras.
§ 56.
Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra ständigt Utskotts
behandling, kunna icke lill afgörande i Kammare företagas, innan Utskott
deröfver afgifvit yttrande. Angår motion annat ämne, och rörer det ej Kammaren
enskildt, kan motionen ej utan remiss till Utskott bifallas Frågor, som
röra någondera Kammaren enskildt, må genast afgöras.
§ 57
Derest af Riksdagsman, eller af annat Utskott än feonstilutions-Utskottet,
fråga hos Kamrarna väckes, att Stats-Rådet eller någon dess ledamot eller föredragande
sitt embete på obehörigt sätt utöfvat, böra dervid endast följande ordalag
nyttjas: »Det är anledning till anmärkning mot Stats-Rådet, eller den eller den
ledamoten eller föredraganden, hvarom remiss begäres till Konstitutions-Utskottet,
inför hvilket anledningen skall uppgifvas.» Sådan remiss skall då genast ovägerligen
verkställas. Yid Kammares öfverläggning om sådan fråga gälle i afseende på
Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter
och angelägenheter, hvad uti 107 § Regeringsformen stadgadt är.
Konslitutions-Ulskotlets Memorial Jt? 2-
19
§ 88.
i
När proposition eiler motion första gången i Kammare förekommer, skall den,
så framt ej Kammaren enhälligt densamma genast till Utskott förvisar, ligga på
bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske, derest frågan ej nedlägges
eller, om den rörer Kammaren enskildt, eljest blifver afgjord. Hvarje ledamot
eger i målet afgifva yttrande, hvilket jemväl till Utskottet öfverlemnas; men
ej rnä deraf remissen till Utskottet uppehållas.
Uppstår fråga till hvilket Utskott ett mål bör hänvisas, skall denna fråga blott
för det sammanträde, dä deu väckt blifvit, kunna läggas på bordet, men vid det
nästföljande ovilkorligen afgöras.
§ 39.
Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott afgifvits,
skall i begge Kamrarna för ärendets afgörande, såvidt ske kan, samtidigt
föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma hvila på bordet.
Vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning då eger rum eller ej, må det, på flera
ledamöters förenade begäran, åter göras hvilaride. Men då saken tredje gången
förekommer, skall den till afgörande företagas.
Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den Kammare, som
Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet, såsom nyss är sagdt.
Utskotts förberedande hemställande!) och förfrågningar må genast afgöras,
derest icke någon Kammarens ledamot bordläggning begär.
§ 60.
När ärende skall slutligen afgöras, böra dertill hörande handlingar uppläsas,
så framt någon Kammarens ledamot sådant äskar. Ej må något mål, deri öfverläggning
egt rum, till slutligt afgörande företagas förr än Kammaren på Talman
nens
hemställan förklarat öfverläggningen slutad; börande derefter proposition framställas.
Kan fråga blifva föremål för bifall eller afslag, bör Talmans första proposition
lyda på bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken
blifvit under öfverläggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med
dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett
sammanhang afgöras, bör särskild proposition å hvardera delen framställas i enahanda
ordning, som nu är föreskrifven. Proposition skall alltid endast med ja
eller nej besvaras, och Talmannen tillkännagifve sin uppfattning af det svar, som
lemnats, hvarvid skall bero, såvida ej votering begäres, hvilken då ej må vägras;
en hvar i öfrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas.
Ingen må försöka att beslutet genom ny öfverläggning upprifva. Då voteras skall,
bör voteringsproposition jemte tydlig kontraproposition genast författas, justeras
20
Komtitutions-Ulskottets Memorial Jtä 2.
och anslås, samt omröstningen straxt derefter verkställas; men ej må proposition
göras, om votering skall ega rum, ej heller någon omröstning derom tillåtas.
Omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande af lika röstetal för ja och nej, i mål, der
blott enkel pluralitet erfordras, Talmannen vid hvarje omröstning före sedlarnas
uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad aflägga. Om vid sammanräknandet
af de öfriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade
sedeln öppnas och afgöra beslutet. Ar pluralitet redan vunnen, bör den aflagda
sedeln ouppbruteu genast förstöras.
§ 61.
Talman må ej vägra proposition, utom när han finner väckt fråga strida mot
Grundlags lydelse; och bör han då alltid anföra skälen till sin vägran. Derest
Kammaren ändock yrkar proposition, skall Talman ega att förklara öfverläggningen
hvilande, och målet förvisas då till Konstitutions-Utskottet, som det åligger att
ofördröjligen inkomma med motiveradt och bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet
eller enlighet med Grundlagen. Å hvad Utskottet förklarat icke vara mot
Grundlag stridande kan proposition sedermera ej vägras.
S 62.
Kammares beslut i fråga, som icke rörer Kammaren enskildt, skall MedKammaren
genom utdrag af protokollet delgifvas. Har målet varit af ständigt
eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott handlagdt, skall ock detta om beslutet
på enahanda sätt underrättas. Derest ledamot, som i Kammarens beslut ej in
stämt,
vill sin särskilda mening hos Med-Kammaren anmäla, skall sådant vara
honom obetaget; börande han i slikt fall sin skiljaktiga mening skriftligen till
protokollet aflemna, hvarefter den genom protokollsutdrag Med-Kammaren delgifves;
men ej må häraf i något fall beslutets expedierande uppehållas.
§ 63.
När fråga, hvaröfver Utskott sig utlåtit, till afgörande förekommer, eger Kammaren
att antingen genast med bifall till utlåtandet eller, utan afseende å hvad
Utskottet föreslagit, fatta sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare utredning,
målet till Utskottet återförvisa.
Stadna Kamrarne öfver någon fråga, deri ständigt eller i dess ställe särskildt
tillsatt Utskott sig yttrat, uti hufvudsakligen eller till vissa delar olika beslut, då
skall Utskottet söka att de olika meningarna, såvida möjligt är, sammanjemka och
med förslag derom till Kamrarna inkomma.'
Konstitutiom-Utskottets Memorial M 2.
21
Om frågan varit af tillfällijgt Utskott handlagd och den Kammare, som Utskottet
tillsatt, icke afslår den i frågan väckta motion, skall beslutet genom utdrag
af protokollet delgifvas Med-Kammaren, som derpå om frågan beslutar antingen
genast eller efter dess hänvisning till ett för frågans vidare utredning inom
Kammaren tillsatt Utskott. Derest Kammaren dä icke antager det af den Kammare,
som saken först handlagt, fattade beslut, varder det afslaget eller med ändring
återlemnadt till sistnämnda Kammare, hvilken i sednare fallet har att målet
till ny öfverläggning företaga samt eger alt, om Med-Kammarens beslut icke oförändradt
antages, ärendet dit ånyo öfverlemna till förnyad omprölning.
Hvad , Kamrarne sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens beslut. Blifva
Kamrarne ej, efter den behandling ofvan är nämnd, om ett beslut ense, skall
frågan, utom i de fall 65 § upptager, anses hafva för den Riksdagen förfallit,
§ 64.
Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af Grundlag,
hvarom Iråga endast vid Lagtima Riksdag må väckas, kan å samma Riksdag förkastas,
men ej slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån, än såsom ett förslag,
hvilket till den Lagtima Riksdag, som, efter förrättade nya val i hela Riket
till andra Kammaren, lörst sammanträder, skall hvila, för att då ånyo pröfvas.
Varder förslaget dervid af begge Kamrarna antaget, blifver det Riksdagens beslut;
egande Kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut
öfver hvilande förslag till annan Riksdag, än nu är nämndt, uppskjutas, utan att
Konungen och begge Kamrarne derom äro ense.
§ 65.
När i fråga om statsutgifter eller bevillning, eller angående Riksbankens eller
Riksgäldskontoret* styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne
lätta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt Utskotts förslag varda sammanjemkade,
skola begge Kamrarne hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera
förut stadnat; kommande den mening, som dervid erhåller de Qesta ledamöters af
båda Kamrarna sammanräknade röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. För
att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster, skall i andra Kammaren
afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfrige sammanräknade rösterna
utfalla lika, öppnas och afgör frågan. Är pluralitet redan vunnen, bör den
aflagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 66.
Då- val till Konung eller Thronföljare skall förrättas, tillsättes en Nämnd,
bestående af sextiofyra personer, af hvilka hvardera Kammaren genom sluten om
-
22
Konstilulions-Ulskottets Memorial M 2.
röstning inom sig utser trettiotvå med uppdrag att, vid förefallande skiljaktighet
mellan Kamrarna, bestämma valet. Dagen efter, sedan Nämnden är utsedd, skrida
Hamrarne till val af Konung eller Thronföljare. Förenas Kamrarne om en och
samma person, är han att såsom uthorad anse. 1 annat fall algor Nämnden. Dock
må ej hos densamma komma under omröstning andra än de, som i hvardera Kam
maren
erhållit flesta rösterna; egande ingendera Kammaren att flera än en Kandidat
framställa, Nämndens ledamöter, hvilka ej i och för denna befattning må
uteslutas från deras riksdagsmannarätt i Kamrarna, sammanträda dagen efter den,
då valet i Kamrarna förrättadt är, och skiljas ej åt förr, än valförrättningen är
fullgjord. Den af de begge under omröstning komna personerna, på hvilken då
inom Nämnden de Heste rösterna falla, är behörigen vald. 1 den händelse, som
94 § Regeringsformen omförmäler, skall Nämnden väljas inom tionde dagen efter
den, som i riksdagskallelsen är till Riksdagens sammankomst utsatt.
§ 67.
Skall Förmyndare för omyndig Konung tillsättas, utses af Kamrarna, sist
dagen efter Riksdagens öppnande, en Nämnd på det sätt och till det antal personer,
som i nästföregående § sagdt är. Denna Nämnd röstar om de af Riksdagen
till antalet bestämda Förmyndare, som skola vara en, tre eller fem. Hvarje ledamot
af Nämnden upptecknar å en sluten vallista de män, dem han anser förtroendet
värdiga, och så mångå, att de med en person öfverstiga det af Riksdagen
bestämda antalet Af dem, som dervid kommit i åtanka, ställes först den, som
flesta rösterna erhållit, under ny omröstning, då Nämndens pluralitet gifver utslaget.
På samma sätt förfares med den, som näst honom blifvit af de flesta
kallad o. s. v., tilldess det föreskrifna antalet af Förmyndare blifvit fyldt. Nämnden
kan ej förr åtskiljas, än valet fulländadt är; och gäller detta val såsom Riks
dagens
beslut.
Om så händer, att Kamrarne ej inom tre dagar efter Riksdagens öppnande
om Förmyndarnes antal åsämjas, förordnas på enahanda sätt och till lika antal, som
ofvan angående Nämnden är sagdt, en särskild Nämnd, att medelst omröstning
denna fråga, med samma kraft och verkan som Riksdagens beslut, inom två da
gar
afgöra; skolande sedermera den utsedda Nämnden, likaledes inom två dagar,
hafva valet förrättat, så att i alla händelser förmyndarevalet, inom sju dagars förlopp
från Riksdagens öppnande, må vara verkstäldt.
§ 68.
Till följd af Regeringsformens 96 § skall hvarje Lagtima Riksdag förordna
en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att hafva tillsyn öfver lagarnas
efterlefnad af domare och embetsmän samt att inför den Riks-Rätt, som i
Konstitutions-Utskottels Memorial JY? 2.
23
beraälda Grundlags 102 § till dess inrättning och göromål beskrifves, eller vid
andra vederbörliga domstolar, i laga ordning tilltala dem, som i sina embetens utöfning
anses af väld, mannamån eller annan orsak hafva någon olaglighet begått
eller underlåtit att sina embetspligter behörigen fullgöra.
Denne Riksdagens Justitie-Ombudsman, hvilkens rättigheter och åligganden
ytterligare såväl i Regeringsformen som genom särskild instruktion utstakas, väl—
jes af fyratioåtta för tillfället nämnde valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom
sig utser tjugofyra Desse valmän, hvilka böra till valförrättningen sammanträda
samma dag, då de blifvit utsedde, och ej må åtskiljas förr än valet är fulländadt,
skola först samfäldt, medelst slutna sedlar, hvar för sig föreslå den man, som de
anse böra komma under omröstning. Falla dervid rösterna till mer än hälften
på en man, är han behörigen vald. Aro åter rösterna så delade mellan liera, att
sådan pluralitet för någon icke eger rum, anställes ny omröstning med slutna
sedlar till antagande af den, som de flesta rösterna erhållit, eller, om han icke
antages, af den, som näst honom blifvit af de flesta kallad o. s. v. Skulle, sedan
alla omröstningarna sålunda försiggått, likväl ingen hafva erhållit den här föreskrifna
pluralitet, anställes ny omröstning öfver alla dem, som vid den första omröstningen
blifvit satte i fråga; skolande den, som erhållit de flesta rösterna, anses
behörigen vald.
Valmännen böra vid samma tillfälle, då Justitie-Ombudsman utses, och på
enahanda sätt, välja en man af de egenskaper, som hos denna embetsman erfordras,
för att honom efterträda, ifall han, innan nästa Lagtima Riksdag anställt nytt
val af Justitie-Ombudsman, skulle med döden afgå, samt att utöfva embetet under
den tid Justitie-Ombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat laga
förfall derifrån hindrad.
1 händelse Justitie-Ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger
sig förtroendet, eller med döden afgår, insätter Riksdagen genast i embetet den
man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitie-Ombudsmannens
utsedde efterträdare, under Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet eller i Justitie-Ombudsmansembetet
insättas eller med döden afgå, utväljes på ofvan stadgade
sätt en annan behörig man i hans ställe.
Inträffar något af dessa fall mellan Riksdagarna, skall Riksdagens rätt härutinnan
genom dess Fullmäktige i Ranken och Riksgäldskontoret utöfvas.
§ 69.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år tillsätta en Nämnd af fyratioåtta personer,
deraf hvardera Kammaren genom sluten omröstning inom sig utser tjugofyra,
och hvilken Nämnd, i den ordning 105 och 104 Regeringsformen stadga,
eger att döma huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjenta
24
Konstitutions-Utskotlets Memorial JYi 2.
att i deras vigtiga kali bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna
fel och brott, hvarom Regeringsformens 102 § handlar, likväl kunna anses
böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas.
Denna Nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans Nämndens
samtlige ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan: Skall omröstning
anställas till uteslutande af någon bland Högsta Domstolens ledamöter? Besvaras
denna fråga enhälligt eller af de flesta rösterna med nej, blifva Högsta Domstolens
samtlige ledamöter bibehållne. Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af
Nämnden en sluten lista på dem af Högsta Domstolens ledamöter, flere eller färre,
som han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antal
röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid två
tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara från
Riksdagens förtroende uteslutne; och förhålles derefter såsom i Regeringsformens
103 § vidare föreskrifves.
§ 70.
Lagtima Ifiksdag skall hvart tredje år förordna sex för kunskaper och lärdom
kända män att, jemte Juslitie-Ombudsmannen, som bland dem förer ordet,
utöfva vård öfver tryckfriheten. Desse komiterade, af hvilka två, utom Justitieombudsmannen,
skola vara lagfarne, väljas medelst omröstning genom tjugufyra
valmän, deraf hvardera Kammaren inom sig utser tolf. Afgår mellan Riksdagarna
någon bland komiterade, välja de öfrige till det lediga rummet en behörig man.
§ 71.
Hvarje Lagtima Riksdag skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera
Kammaren inom sig utser tjugofyra, välja Fullmäktige att, jemlikt särskilda reglementen,
Riksbankens och Riksgäldskontorets medel och tillhörigheter förvalta.
Desse Fullmäktige skola i hvartdera verket vara sju; egande ordföranden afgörande
röst, derest i frågor, som hos Fullmäktige komma under omröstning, rösterna
för två skiljaktiga meningar utfalla lika. Valen ske medelst slutna sedlar
sålunda, att för hvartdera verket först utses den, som bland Fullmäktige skall
blifva ordförande, och sedan de öfrige sex; tillkommande Fullmäktige för hvartdera
verket att sjelfve bland sig välja en vice ordförande att föra ordet, när
hinder för ordföranden inträffar.
§ 72.
Å hvarje Lagtima Riksdag förordnas Revisorer till ett antal af tolf för hvart
år, hvilka till halfva antalet af hvardera Kammaren utses, att enligt Regeringsformen
och särskild instruktion granska Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning. Hvarje revision skall omfatta ett års
af
-
Konstitutions-Ulskotlels Memorial M 2.
25
afslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen tager årligen sin början den 15
Augusti eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter, och skall inom två måuanaders
tid vara fullbordad.
Revisorerne välja sjelfve inom sig ordförande, hvilken eger afgörande röst,
derest, vid omröstning, rösterna i något fall äro lika.
De anmärkningar, som Revisorerne finna sig befogade att i sin berättelse
till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver inkommit, af nästföljande
Lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande Utskotts granskning och vidare
behandling.
§ 73.
På samma gång och på lika sätt, som Fullmäktige och Revisorer enligt
föregående två §§ utses, tillsättas jemväl Suppleanter, att, vid inträffande förfall
för dem, träda i deras ställen, nemligen för Fullmäktige i Riksbanken tre, för
Fullmäktige i Riksgäldskontoret likaledes tre och för hvarje års Revisorer sex.
§ 74.
Riksdagens Nämnder och Valmän utse sjelfve inom sig ordförande.
§ 75.
Vid alla val ia Uttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i
anseende till personernas namn, som från oriktighet i anseende till deras antal.
Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras.
§ 76.
Vid justering kan ett beslut ej ändras, men väl må sådana tillägg göras,
hvarigenom ingen ändring i beslutet uppkommer. Ur protokoll må vid justeringen,
med Kammarens bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck
och äfven öfverläggning, som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas,
på hvilka beslutet tydligen sig grundar.
§ 77.
Riksdagsman, som varit frånvarande då något beslut fattats inom den Kammare
han tillhörer, skall ega att derefter till protokollet anmäla, det han ej i berörda
beslut deltagit, men icke hafva makt att tala å deras beslut, som dervid
närvarit.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 3 Sami. 2 Haft. 4
26
Konstitutions-Utskottets Memorial M 2.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos
Kamrarna och Utskotten anses till iakttagande jemte Grundlagarna nödiga, eger
Riksdagen eller i ämne, som angår Kammare enskildt, denna Kammare att fastställa.
Ej må något deri införas, som mot Grundlag eiler annan gällande lag
strider.
Meddelande af Riksdagens beslut.
§ 79.
De framställningar till Konungen, hvilka Riksdagen beslutar, skola, äfvensom
svaren på Hans till Riksdagen aflåtna förslag, genom skrifvelser till Konungen
aflemnas. Å Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af Grundlag, skola Riksdagens svar, derest beslutet innefattar
bifall till Konungens förslag, på Rikssalen å dag, som Konungen utsätter, öfverlemnas.
§ 80.
I mål, som blifvit af ständigt eller i dess ställe särskildt tillsatt Utskott
handlagda, skola de från Riksdagen utgående skrifvelser uppsättas och expedieras
af Kansliet hos det Utskott, som ärendet beredt.
Uppsättandet och expedierandet af andra för begge Kamrarna gemensamma
skrifvelser, äfvensom af riksdagsbeslutet, besörjes genom ett särskildt Riksdagens
Kansli under inseende af två inom första och två inom andra Kammaren dertill
utsedda ledamöter, hvilka jemväl, tillika med Kamrarnas Talmän och vice Talmäu,
tillkommer att utse och förordna de tjenstemän, som Riksdagen anser för detta
Kansli erforderliga.
Ej må expedition öfver något Riksdagens beslut utgå förr än den blifvit inför
Kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet skall af Riksdagens ledamöter underskrifvas.
Öfriga från Riksdagen utgående expeditioner undertecknas endast af Talmännen.
§ 81.
De allmänna städgar och förordningar, hvilka Konungen och Riksdagen
gemensamt beslutit, skola endast i Konungens namn och med Dess underskrift
utfärdas.
§ 82.
De i Kamrarna förda protokoll och öfriga riksdagshandlingar skola på Statens
bekostnad, så tidigt ske kan, af trycket utgifvas, de sednare fullständigt och
protokollen i den mån Kamrarne hvar för sig förordna.
Konstitutions-Ulskottets Memorial M 2.
27
sions
Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag
tiHl
ändringar i
Regerings-F ormen,
från Riksdagen åren 1862—1865 hvilande till grundlagsenlig
behandling vid nu ingångna Riksdag.
§ *
Sveriges Rike — — — Arfrike med den arfsföljd, som i fastställd Succes-Ordning
stadgad är.
§ 2.
Konungen skall — — — förklarad är.
§ 3.
Konuugens Majestät — — — åtal fredade.
§ 4.
Konungen eger — — — Evangeliska läran.
§ 3.
Stats-Rådet skall — — — Stats-Rådet.
§ 6.
Af Siats-Rådets — — — civil beställning.
28 Konsiitutions-Utskotlets Memorial M 2.
§ 7.
Alla Regerings-ärenden, — — — der afgöras.
§ 8.
Ej må — — — dylik beskaffenhet.
§ 9-
Uti alla mål, — — — det beslut fatta.
§ 10.
Innan ärendena — — — beredas.
§ 11-
Ministeriel mål, — — — Stats-Rådet finnas.
§ 12.
Konungen eger — — — Ledamot.
§ 13.
Vill Konungen — nyttigast finner.
§ 11-
Öfver Rikets krigsmakt — — — befälet.
§ 15-
Kommandomål, — — — godt synes.
§ 16."
Konungen bör — — — lyder.
§ 17.
Konungens domsrätt — — — såvida ej Konungen och Riksdagen, i den
ordning 87 § 1 mom. stadgar, — bestämda.
§ 18.
Denna Högsta Domstol — — — försuten är.
§ 19.
Inkomma — förklaringar gifva.
Konstitutions-Ulskottets Memorial M 2.
29
§ 20.
Uti fredstider — — — efter krigsartiklarna.
§ 21.
Konungen eger — — — derom deltagit.
§ 22.
Uti Högsta Domstolen — — — mål deltaga.
§ 23.
Alla — — — Dess Secret.
§ 24.
Uti Konungens — — — Högsta Domstolen.
§ 25.
Konungen eger — — — blifvit dömd.
§ 26.
Då justitie-ärenden — — — föreskrifver.
§ 27.
Till Justitie-Kansler — — — begångna blifva.
§ 28.
l:o. Konungen eger — — — på deras börd. Till civila tjenster inom
Riket ocb till domare-embeten må sådane män endast nämnas, som äro af den
rena Evangeliska läran; härifrån dock undantagna lärarebeställningar och öfriga
tjenster vid inrättningar för slöjd och skön konst, äfvensom läkarebefattningar,
till hvilka jemväl andre, än bekännare af den rena Evangeliska läran, kunna utnämnas.
Hvarje Departements-Chef — — — Departementet höra.
2:o. Konungen eger — — — de vilkor, som bestämmas genom särskild
lag, stiftad i den ordning 87 g 1 mom. stadgar. Sålunda naturaliserad
utnämnas.
§ 29.
Till Ärkebiskop — — — föreslagne blifvit.
30 Konstitulions-Utskottets Memorial M 2.
§ 30.
Konungen eger — — — valrätt bibehållna.
§ 31.
Städernas till deltagande i riksdagsmannaval berättigade innevånare ega att
till borgmästaretjenster — — — Stockholm.
§ 32.
Sändebud — — — närvaro.
§ 33.
Enär — — — påminnelser göra.
§ 34.
Stats-Ministrarne — — — innehafva eller utöfva.
§ 35.
Stats-Rådets ledamöter — — — skäl ega.
§ 36.
De som — — — Hyttas.
§ 37.
Konungen eger — — — berättigad är.
Riddarhus-Ordningen, som fastställes af Konungen samt Ridderskapet och Adeln
gemensamt, bestämmer huru Ridderskapet och Adeln må sammanträda, för att örn
sina gemensamma angelägenheter besluta.
§ 38.
Alla ifrån — — — icke må återtaga förr, än Riksdagen hans förhållande
pröfvat och gillat. Emedlertid — — — bibehållen.
§ 39.
Vill Konungen — — — sina Riken vistas, utan föres Riksstyrelsen under
Konungens frånvaro, i Hans namn, af den till thronlöljden närmast berättigade Prins,
om han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Han styre såsom Regent med all
Konstilutions-Ulskotlets Memorial JW 2.
31
Konungslig makt och myndighet, enligt denna Regeringsform; dock må han ej adeligt
stånd och värdighet förläna, eller till grefligt och friherrligt stånd upphöja,
elier riddarevärdighet utdela; äfvensom aila lediga förtroendesysslor endast tillsvidare
kunna förvaltas af dem. som Regenten dertill förordnar.
Finnes ej till thronföljden berättigad Prins, eller har den dertill närmast berättigade
ej uppnått den i 41 § för myndighet stadgade ålder, eller är han af
sjukdom eller af vistande utom Sverige och Norrige hindrad att Riksstyrelsen
öfvertaga, före Stats-Rådet styrelsen med samma makt som Regent.
Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än tolf månader ur Riket
blifver, derom varder i 91 § stadgadt.
§ 40.
Blifver Konungen — — — vårdar, förhålIes med Riksstyrelsen såsom i föregående
§ bestämmes.
§ 41.
Konung vare myndig vid fyllda aderton år. Lag samma vare för den till
thronföljden närmast berättigade Prins. Dör Konung, innan Thronföljaren denna
ålder uppnått, föres styrelsen af Stats-Rådet, enligt 59 §, i Konungens namn, intilldess
Riksdagen sammankommer, och den Förmyndarestyrelse, Riksdagen förordnar,
Regeringen tillträdt; ställande sig Stats-Rådet denna Regeringsform till ovilkorlig
efterlefnad.
§ 42.
Skulle den — — — Stats-Rådet Regeringen med den makt, 59 § stadgar,
intill dess Riksdagen hinner sammankomma och ett nytt Konungahus utkora, samt
den valde Konungen Regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, då enligt denna och föregående tre §<§ Riksstyrelsen föres af
Stats-Rådet, skola dess samtlige ledamöter vara närvarande och rösta.
§ 45.
Går Konungen — — — 8 § stadgar.
Hvad nu om Konung sagdt är, galle ock i afseende på Regent, då Rikssty
relsen
af honom utöfvas.
§ 44.
Ingen Prins — — — efterkommande.
32
Konstitutions-Utskottets Memorial JU 2-
§ 45.
Hvarken Svea
— de bara.
§ 46.
Landet skal! — — — hädanefter förordnas.
Rikets Hofrätter —
Konungens hof
§ 48.
derifrån afsätta.
§ 49.
Riksdagen representerar Svenska Folket. De rättigheter och åligganden, som
gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen. Den fördelas
i två Kamrar, hvilkas ledamöter väljas, på sätt Riksdags-Ordningen stadgar.
Kamrarne ega i alla frågor lika behörighet och myndighet,- skolande Riksdagen i
kraft af denna Grundlag sammankomma till lagtima möte hvarje år den 15 Januari,
eller, om helgdag då inträffar, dagen derefter; Konungen dock obetaget att, emellan
Lagtima Riksdagar, Urtima Riksdag sammankalla.
Hos Urtima Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt Riksdagens
sammankallande eller af Konungen eljest lör densamma framlägges, så ock hvad
med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang.
Riksdagen skall sammanträda i Rikets hufvudstad, utom i de fall, då fiendes
framträngande eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt eller
för Riksdagens frihet och säkerhet vådligt. 1 dessa fall tillkommer Konungen att,
efter samråd med Riksdagens Fullmäktige uti Banken och Riksgäldskontoret, annan
riksdagsort utsätta och kungöra.
I de fall, då Konungen eller Regenten eller Stats-Rådet sammankallar Riksdagen,
fastställes tiden för dess sammanträde efter 20:de och inom 30:de dagen
från den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor kungjord.
§ so.
§ SI.
§ 52.
Konstilutions-Utskollets Memorial M 2.
33
§52' »
Kamrarnas Talmän och vice Talmän utnämne Konungen.
§ 53.
Lagtima Riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa Utskott: ett
Konstitutions Utskott — — — yttranden deröfver till Riksdagen afgifva —
utreda och för Riksdagen uppgifva —■ — — Banko-förvaltningen gifva; samt ett
Lag-Utskott, att utarbeta de från Kamrarna remitterade — — — förbättring.
A Urtima Riksdag skola ej flera Utskott tillsättas, än som erfordras för beredning
af dervid förekommande ärenden.
§ 84.
Askar Konungen af Riksdagen särskilda Deputerade att med — — —
ärenden, dem Han prölvar böra hemliga bållås, utväljas desse Deputerade af Kamrarna;
dock ege desse Deputerade icke makt — — — Konungen dem meddelar.
De Deputerade aflägge tysthetsed, der Konungen så fordrar.
§ 55.
Ej må Riksdagen, Kamrarne eller något Riksdagens Utskott i Konungens närvaro
öfver något ämne rådpläga eller besluta.
§ 56.
I hvilken ordning Konungens propositioner, så ock af Riksdagsmän inom
Kamrarna väckta frågor, må till afgörande företagas, derom stadgas i Riksdagsordningen.
§ 87.
Svenska folkets urgamla rätt alt sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena.
Huruledes särskilda menigheter må för egna behof sig beskatta, bestämmes
genom kommunal-lagarna, hvilka af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftas.
§ 58.
För hvarje Laglima Riksdag läte Konungen — — — fordringar och skulder.
Skulle genom — — — redovisas.
Bih. till Ii. St. Prat. 1865 & 1866. 3 Sam!. 2 Haft. 5
34
Konstitutions-Utskottets Memorial Jtä 2.
§ 59.
I sammanhang med uppvisandet af statsverkets tillstånd och behof läte Konungen
för Riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla
hvad Staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra.
§ 60.
Till bevillningar räknas tull- och accis-medlen, — — — husbehofs-bränneri-medlen
samt hvad hvarje Riksdag dessutom särskildt såsom bevillning sig
åtager. Ej må — — — utan Riksdagens samtycke — monopolier fastställa.
§ 61.
Alla afgifter, som Riksdagen under de •— — — bevillningen af Riksdagen
fastställd blifver.
§ 62.
Sedan statsverkets behof blifvit af Riksdagen pröfvade, ankommer det på
Riksdagen att en deremot — — — anslå.
§ 65.
Dessutom böra, utbetalning å Riksgäldskontoret anvisas; —
Stats-Rådet in pleno hört och Riksdagen sammankallat. Riksdagens förseglade
anordning — — — kungjord.
§ 64.
Såväl Rikets — — — till statsverket af Riksdagen anslås, — — — till
de af Riksdagen pröfvade behof — — — anordnas.
§ 65.
Dessa medel — — — anföra hvad Riksdagen i denna del förordnat.
§ 66.
Riksgäldskontoret förblifver under Riksdagens styrelse, inseende och förvaltning;
och då Riksdagen ansvarar för den Rikets gäld, kontoret ombesörjer, så
kommer Riksdagen, sedan kontorets tillstånd och behof blifvit i vederbörlig ordning
utredda, att genom särskild bevillning — — — och vårdad.
§ 67.
Konungens ombud — — — öfverlägga.
Konstitutions-Ulskottels Memorial M 2.
35
§ 68.
De till Riksgäldsverket — — — behof än dem, Riksdagen bestämt. Allt
— —■ — kraftlöst.
§ 69.
Då — — — till pröfning hos Riksdagen förehafves, — — — stadgas.
Fatta Hamrarne stridiga beslut, som ej varda sammanjemkade, skola Hamrarne
hvar för sig rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut slädnät; kommande
den mening, som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda Kamrarna sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut.
§ 70.
När i fråga om Riksbankens styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter,
Hamrarne stadna i stridiga beslut, skola Hamrarne derom hvar för sig
rösta, såsom i nästföregående § sägs.
§ 71.
På enahanda sätt förfares jemväl der Hamrarne sig icke förena om grunderna
— — — fördelning till utgörande.
§ 72.
Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så att —
— — Fullmäktige, Hamrarne dertill förordna, — — — vidare af Riksdagen
göras kunna. Riksdagen allena eger rätt att — — inlösas.
§ 73.
Inga nya — — utan Riksdagens fria vilja — — fordras.
§ 74.
Konungen ege — — — varda försedde.
§ 73.
De årliga — — — Deputerade, valde på sätt af Riksdagen särskildt stadgas.
Hvad desse i afseende på markegångssättningen fastställa, tjene — —• —
vinnes.
36
Konstitutions-Utskottets Memorial JY$ 2.
§ 76.
Utan Riksdagens samtycke kan — — — belasta.
§ 77.
Kungsgårdar och — — — Konungen icke utan Riksdagens samtycke genom
— — — efter de grunder, Riksdagen derom föreskrifver; dock att — —
— — — skatte försäljas,
§ 78.
Ej må ■— — — — dylikt sätt.
§ 79.
Ingen förändring — — — ega rum utan Riksdagens bifall; Konungens —
— — oförkränkt.
§ 80.
Krigsmakten till — — — intill dess Konungen och Riksdagen finna nödigt
utan genom Konungs och Riksdags sammanstämmande beslut, tdlkomma.
§ 81.
Denna Regeringsform samt Rikets öfriga Grundlagar kunna icke andras eller
upphäfvas, utan genom Konungens och två Lagtima Riksdagars beslut.
Riksdagens beslut i grundlagsfråga, väckt af Konungen, skall hos Honom anmälas,
på sätt Riksdags-Ordningen föreskrifver. Antager Riksdagen ett inom densamma
väckt grundlagsförslag, skall beslutet derom Konungen underställas. Konungen
inhemte då, förr än Riksdagen åtskilts, hela Stats-Rådets tankar i ämnet
och meddeie Riksdagen, på Rikssalen, sitt samtycke eller de orsaker, lör hvilka
Han beslutet ej godkäuner.
§ 82.
Hvad till ändring af Grundlagarna uti föreskrifven ordning Riksdagen beslutit
och Konungen gillat, eiler Konungen föreslagit och Riksdagen antagit, ege
kraft af Grundlag.
§ 85.
Ej' må någon — —• — det sätt, som vid ändringar i dem iakttagas bör.
§ 84.
Grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt fall tillämpas.
Konstitutions-Utskottets Memorial J/S 2.
37
§ 85.
Såsom Grundlagar — — — den Tryckfrihets-Förordning, hvilka i öfverensstämmelse
— — — bestämmas, Riksdagen och Konungen gemensamt fastställa.
§ 86.
Med tryckfrihet — — — hemliga hållas.
§ 87.
l:o. Riksdagen eger gemensamt — — — civil- och kriminallag och att
må i Riksdagens Kamrar kunna väckas och skola, sedan Lag-Utskottet deröfver
blifvit hördt, af Riksdagen afgöras. Reslutar Riksdagen för sin del någon ny lag
eller gammal lags upphäfvande eller förändring, aflemnas förslag derom till Konungen,
— — — beslut fattat, meddele Riksdagen antingen sitt samtycke till dess
åstundan eller sina skäl att det vägra. Kan Konungen icke förr, än Riksdagen
åtskiljes, fatta — — — underrätte då Riksdagen vid dess nästa sammankomst
— — — någon lagfråga för Riksdagen framställa, — — — samt meddele
sin — — yttranden åt Riksdagen, som med frågan vidare förfar, såsom i Riksdags-Ordningen
sägs.
2:o. Riksdagen ege ock gemensamt med Konungen stifta, förändra eller
upphäfva kyrkolag; dock att dervid erfordras samtycke jemväl af allmänt kyrkomöte.
Ofver förslag angående dylik lag skola, på sätt i mom. 1 sägs, Stats
Rådets
och Högsta Domstolens tankar inhemtas och jemte Konungens proposition,
då sådan göres, Riksdagen meddelas. Har ej förslag, hvarom nu fråga är, före
början af Riksdagen näst efter den, som framställt eller antagit förslaget, blifvit
såsom lag genom allmän kungörelse utfärdadt, vare det förfallet, och Konungen
underrätte då Riksdagen om de skäl, som hindrat förslagets antagande.
§ 88.
Med förklaring — — — gifver, kunna ogillas af först derefter sammanträdande
Riksdag, så ock, om förklaring angår ämne, som till kyrkolag hörer, af
det allmänna kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles, och må
dylika förklaringar, der de sålunda ogillade blifvit, ej längre gälla eller af domstolarna
iakttagas och åberopas.
§ 89.
Uti Riksdagens Kamrar må frågor — — — alla slag. Riksdagen ege dock
icke makt — — finnér. Vill Konungen åt Riksdagen öfverlemna — — angående
lagfrågor är i 87 § I mom. stadgadt.
38
Konstitutions-Utskottets Memorial M 2.
§ 90.
Under Riksdagens, dess Kamrars eller Utskotts öfverläggningar — — —
annat sätt, än Grundlagarne bokstafligen föreskrifva, komma frågor — — —
inrättning.
§ 91.
I den händelse — — — sammankalle Regenten eller Stats-Rädet, då det
Riksstyrelsen förvaltar, genom öppet påbud Riksdagen, och late — — — återkommit,
tage Riksdagen den författning om Rikets styrelse, hvilken Riksdagen
nyttigast finner.
§ 92.
Lag samma — — — icke befattat.
§ 93.
Då Konung — — — kallelse å Riksdagen, hvilken kallelse — kungöras.
Riksdagen ege — — förordna en, tre eller fem Förmyndare — — —
må utöfva.
§ 94.
Skulle den olyckliga — — utginge, sammankalle Stats-Rådet död,
Riksdagen, som då skall ett nytt Konungahus utkora, — — — Regeringsform.
§ 95.
Om, emot förmodan, Regenten eller Stats-Rådet — — omförmäla, Riksdagen
genast sammankalla, då åligge det ovilkorligen Rikets Hofrätter att, genom offentliga
kungörelser, underrättelse härom meddela, på det Riksdagen må kunna sammankomma,
att sin och Rikets rätt iakttaga och skydda. Sådan Riksdag sammanträder
å tretionde dagen efter den, då Regenten eller Stats-Rådet kuugöra.
§ 96.
Hvarje Lagtima Riksdag skall förordna en — — man, att såsom Riksdagens
Ombud, efter den instruktion Riksdagen för honom utfärdat, hafva tillsyn —
olaglighet begått, eller underlåtit att sina — — aktörer utstaka.
§ 97.
Denne Riksdagens Justitie-Ombudsman, som, så länge han embetet innehafver,
skall i alla afseenden anses lika med Konungens Justitie-Kansler, väljes
Eonstitutions-Utskotlels Memorial JVs 2.
39
pä sätt Riksdags-Ordningen stadgar; och bör dervid jemväl utses en man af de
egenskaper, som hos denna embetsman erfordras, att honom efterträda, ifall han,
innan nästföljande Lagtima Riksdag anställt nytt val af Justitie-Ombudsman, skulle
med döden afgå, samt att utöfva embetet under den tid Justitie-Ombudsmannen
kan vara af svår sjukdom eller annat laga förfall derifrån hindrad.
§ 98.
I händelse Justitie-Ombudsmannen, under det Riksdag är församlad, afsäger
sig det erhållna förtroendet, eller med döden afgår, skall Riksdagen i embetet genast
insätta den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd. Skulle Justitie—
Ombudsmannens utsedde efterträdare, under Riksdag, afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i Justitie-Orobudsmans-embetet insättas, eller med döden afgå, utväljes,
på ofvan stadgade sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något af
dessa fall emellan Riksdagarna, skall Riksdagens rätt härutinnan genom dess Fullmäktige
i Banken och Riksgäldskontoret utöfvas.
§ 99.
Justitie-Ombudsmannen må, det äskar.
§ 100.
Justitie-Ombudsmannen åligge att till hvarje Lagtima Riksdag aflemna redogörelse
för — — — deras förbättring.
§ 101.
Skulleden egendom, vare Justitie-Ombudsmannen pligtig,
befordra.
§ 102.
Denna domstol, — — — Rikets tjenst.
§ 103.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt Riksdags-Ordningen stadgar,
tillsätta en Nämnd, som ege att döma — — — skiljas. Beslutar denna Nämnd
efter omröstning, i den ordning, som i Riksdags-Ordningen sägs, att någon eller
någre af Högsta Domstolens ledamöter skola anses vara ifrån Riksdagens förtroende
uteslutne, blifve han eller de derefter af Konungen, hos hvilken Riksdagen skall
härom göra anmälan, ifrån embetet — — — halfva belopp.
40
Konstitutions-Utskotlets Memorial M 2.
§ 104.
Ej må Riksdagen ingå — — — förefalla.
§ 105.
Lagtima Riksdags Konstitutions-Utskott ege — fordras.
§ 106.
Finner Utskottet — — — emot sådan öfverträdelse, eller den vållat och
— — upplysning eller att den föredragande — — utaf Konungen och Riksdagen
fastställd varder.
§ 107.
Skulle — — tillkännagifva för Riksdagen, hvilken, om den finner Rikets väl
det kräfva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att — — — blif
vit
gjord.
Frågor — — i Riksdagens Kamrar väckas och af andra Riksdagens Utskott
än Konstitutions-Utskottet hos Kamrarna andragas, roen icke af Riksdagen afgöras
— — hördt. Under Riksdagens öfverläggningar någon Riksdagens pröfning
underställas.
Allt, hvad Riksdagen efter granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses
hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af ny Riksdag i samma mål vara tillåten; dock bör, oaktadt
den af Riksdagens Utskott eller Revisorer förrättade generela öfversigt af
statsmedlens utdelning, det åligga vederbörande embelsmän att verkställa den speciel
revision, som dem i kraft af deras embetsbefattning tillkommer.
§ 108.
Lagtima Riksdag skall hvart tredje år, på sätt i Riksdags-Ordningen sägs,
förordna sex för kunskaper och lärdom kända män att jemte Justitie-Ombudsmannen,
som bland dem förer ordet, utöfva vård öfver tryckfriheten. Desse komitterade,
af — — ligge det å komiterade.
§ 109.
Lagtima Riksdag kan ej utan egen begäran upplösas förr äu den varit fyra
månader tillsammans, derest icke Konungen, såsom i Riksdags-Ordningen sägs, förordnar
om nya val till båda Kamrarna eller den ena af dem, i hvilka fall Riksdagen
skall, med bibehållande af sin egenskap utaf Lagtima, sammanträda å den
tid
Konstitutions-Utskottets Memorial M 2.
41
tid inora tre månader från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer
samt må ej vidare af Konungen upplösas förr än efter fyra månader från det sed
nare
sammanträdets början.
Urtima Riksdag eger Konungen, när Han för godt finnér, åtskilja, och vare
Urtima Riksdag alltid upplöst innan tid för Lagtima Riksdags sammanträde infaller.
Der så oförmodadt skulle hända, att Riksdag, när den afslutas, icke hade
staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämdt belopp sig åtagit, fortfare
den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa Riksdag. Ar åter bevill—
ningens hela belopp bestämdt, men Kamrarne icke om fördelningen deraf ense, då
skola — — och uppdrage Riksdagen sina Fullmäktige — — utfärda.
§ 110.
Ej må någon Riksdagsman under tilltal ställas eller sin frihet beröfvas för
sina gerningar eller yttranden i denna egenskap, utan att den Kammare, till hvilken
han hörer, sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjeltedelar
af de röstande instämt. Ej heller skall försöka att våldföra Riksdagen,
dess Kamrar eller Utskott eller någon — — och ankomme på Riksdagen att slika
förbrytelser i laga ordning beifra låta.
Blifver Riksdagsman, medan Riksdag samlad är, eller under resa til! eller ifrån
Riksdagen, när man vet honom i sådant ärende stadd vara, med ord eller gerning
ofredad, galle derom hvad angående våld eller förolämpning emot Konungens embetsmän,
i eller för embete, i allmän lag stadgadt är. Samma lag vare, om
Riksdagens Fullmäktige, Revisorer elier Justitie-Ombudsman, eller Sekreterare eller
Kanslibetjente i någon af Riksdagens Kamrar eller i något dess Utskott, i eller
för utöfning af sådan befattning, våldföres eller förolämpas.
§ lil.
Beskylles Riksdagsman för grof missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas
förr än, efter anställd ransakning, domaren sådant skäligt pröfvat, så vida han ej
å bar gerning funnen varder; dock gälle, om han, efter domstols kallelse, sig ej
inställer, hvad allmänna lagen i thy fall stadgar. Ej må Riksdagsman i andra
fall, än som i denna och nästföregående § sagda äro, sin frihet beröfvas.
Riksdagens Fullmäktige och Revisorer kunna ej, i och för sin befattning, emottaga
befallningar utan af Riksdagen allena och enligt dess instruktioner, ej heller
till redo och ansvar ställas, utan efter Riksdagens beslut.
§ 112.
Uti riksdagsmannaval — — — sysslan.
Bih- R. St. Prot. 1865 & 1866. 5 Sami. 2 Häft. 6
42
Konstitutions-Ulshottets Memorial Jtä 2-
§ 113.
Taxeringsman, som Riksdagens bevillnings föreskrifter å dess vägnar — —
— ställas.
§ 114.
De fordna Riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skola,
der de ej egt oskiljaktigt sammanhang med den Stånden förut tillkommande representationsrätt,
och således med denna upphört, fortfarande gälla. Ej må ändring
eller upphäfvande deraf ske, utan genom Konungens och Riksdagens sammanstämmande
beslut och med bifall, om frågan rörer Ridderskapet och Adelns eller Presterskapets
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet af Ridderskapet
och Adeln samt i det sednare af allmänt kyrkomöte.
<C
JEMFÖRELSE-TABELL.
Rcgcrings-Forincu.
Den nuvarande:
Den
föreslagna:
§§
1—36 igenfinnas i
§§
i—56.
%
37 » »
§
37, mom.
1.
— Mom. 2
§§
38—48 » »
§§
38—48.
§
49 » b
%
49, mom.
1.
— Mom. 2
§§
50—92 b b
§§
50 — 52.
§
53 B B
§
53, mom.
1.
— Mom. 2
§§
54, 55 b b
54, 55.
§
56 motsvaras af
§
56.
§
57 igenfinnes i
§
57, mom.
1.
— Mom. 2
58'—68 igenfinnas i
§§
58—68.
§
69 motsvaras af
§
69.
§
70 utesluten.
§
70 ny.
§
71 motsvaras af
§
71.
§§
72—80 igenfinnas i
§§
72—80.
Konstitutions-Utshottels Memorial JY2 2.
43
§ 81 motsvaras af
§
81.
§ 82 igenfinnes i
§
82.
§ 83 » »
§§
83, 84.
§ 84 utesluten.
§§ 85, 86 igenfinnas i
§§
85, 86.
§§ 87, 88 motsvaras af
§§
87, 88.
§'§ 89—96 igenfinnas i
89 — 96.
§§ 97, 98 motsvaras af
SS
97, 98.
§§ 99—102 igenfinnas i
§§
99—102.
§ 103 motsvaras af
§
103.
gg 104 —106 igenfinnas i
§§
104—106.
§ 107 igenfinnes i
§
107, mom.
§§ 108, 109 motsvaras af
§§
108, 109.
§ 110 » »
§
110, mom.
§ lil » »
§
110, mom.
§
lil ny.
§§ 112, 113 igenfinnas i
§§
112, 113.
§ 114 motsvaras af
§
114.
— Mom. 3 nytt.
Riksdags-Ordniugcn.
1, 2 motsvaras af
§ 3 » »
4—7 » »
§ 8 utesluten.
§ 9 igenfinnes i
§ 10 motsvaras af
gil » »
§ 12—15» »
§ 16, forsla punkten utesluten;
5§ 1. 2 R. 0.
§ 31 R. 0.
§ 2, mom. 2 R. 0.
§ 51 R. F.
§ 95 R. F.
§ 18 R. O.
SS 6, 7, 13-
-16, 78 R. 0.
andra punkten motsvaras af § 23, mom. 2 R. 0.
17, mom. 1
motsvaras
af
§
112 R,
. F.
och g 26, e) R. 0.
17, mom. 2
»
»
§
17
och
§
23, mom. 1 R. 0.
18
»
»
§§
9,
19.
26
R. 0.
19
))
»
§§
H,
22
R.
0.
20
))
»
§
77
R.
0.
21
))
»
§
32
R.
0.
22
D
§§
10,
20
R.
0.
23
»
»
§
33
R.
0.
24
))
»
§
35
R.
0.
§ 25 utesluten.
44
Konstitutions-Ut sko tlets Memorial JU 2.
§§ 26, 27 motsvaras af
§§
34,
53, mom. 1, 54 R. 0.
§ 28 » ,,
§§
37,
mom. 1, 2, 50 R. 0.
§§ 29—33 » »
§ 34 utesluten.
§§
38-
—42, 57, 64, 65 R. 0.
§ 33 motsvaras af
§
50
R. 0.
§ 36, mom. 1 motsvaras
af
§
80
R. 0.
§ 36, morn. 2, 3, 4 »
»
s
37,
mom. 1, 3 R. 0.
§ 37, mom. 1. »
§ 37, mom. 2 uteslutet.
»
§
45,
mom. 1 R. 0.
§ 38 motsvaras af
§
48,
mom. 1 R. 0.
§ 39 » »
§ 40 utesluten.
§
44
R. 0.
§ 41 motsvaras af
§§
43,
53, mom. 2, 3 R. 0.
§ 42 » »
§
46
R. 0.
§ 43 »
§
47
R. 0.
§ 44, mom. 1 motsvaras af
§ 44, mom. 2, 3 uteslutna.
s
56
R 0.
§ 45 motsvaras af
§
51,
mom. 1 R. 0.
§ 46. mom. 1 molsvaras
§ 46, mom. 2 uteslutet.
§§ 47, 48 uteslutne.
af
§§
51,
mom. 2, 59, mom. 1 R.
§ 49 motsvaras af
§§
58,
59, 63, mom. 1 R. 0.
§ 50 » »
§
52
R. 0.
§ 51 » »
§ 52 utesluten.
§
55,
mom. 3 R. 0.
§ 53, 54 motsvaras af
§
60
R. 0.
§ 55 » »
§
61
R. 0.
§ 56 » »
§
55,
mom. 1, 2 R. 0.
§ 57, mom. 1 » »
§ 57, mom. 2 uteslutet.
§§
48,
mom. 2, 62 R. 0.
§ 58 motsvaras af
§
76
R. 0.
§ 59 » »
§
82
R. 0.
§ 60 » »
§
79
R. 0.
§§ 61—65 » »
§§
66-
-70 R. 0.
§§ 66, 67 » »
§
71
Ö
PS
§§ 68, 69 » »
§ 70, mom. 1 uteslutet.
§§
72,
75 R. 0.
§ 70, morn. 2 motsvaras
af
§
lil, mom. 2 R. F.
I 71 »
))
§
75
R. 0.
§ 72
»
' §
80,
mom. 3 R. 0.
§
%
73
motsvaras af
§§
§
74
» »
§
§
75
» »
§§
§
76
» »
§
§
77
» »
§
§
78
» »
§
§
79
» »
§§
§
80
» »
§
§
81
» »
§
§
82
utesluten.
Konstilulions-Utskottets Memorial M 2.
63, mom. 2, 65 R. O.
81 R. O.
63, morn. 2, 64, 65 R. O.
4, 30, 45, mom. 2 R. O.
5 R. O.
45
Hänvisning:
Bihanget till Riks-Ståndens Protokoll vid 1862 —1863 årens Riksdag, 3:dje
Samlingen. Konstitutions-Utskottets Memorial M 7.
Ridderskapet och Adelns Protokoll den 18 Mars 1863.
Preste-Ståndets Protokoll den 18 och 20 Mars 1863.
Borgare-Ståndets Protokoll den 18 Mars 1863.
Bonde-Ståndets Protokoll den 18 Mars 1863.
Bih. till R. Sl. Prot. 1865 & 1866. 3 Sami. 2 Hafi.
7
STOCKHOLM, TKYCKT HOS JOE BECKMAN. 1865.
Konstitulions-Ulskottets Memorial N:o 3.
i
\:0 3.
Ank. till Eip.-Ctsk. den 9 Nov. 1865, kl. 12 midd.
Konstitulions-Ulskottets Memorial till Rikets Stander, med uppgift
d hvilande förslag till ändringar i Grundlagarna.
Till grundlagsenlig behandling af Rikets Höglofliga Ständer får Konstitutionsutskottet
vördsamt anmäla de i § 4 af Riksdagsbeslutet den 8 December 1863
omförmälda, från sistlidna Riksdag hvilande förslag till ändringar i Grundlagarna.
Stockholm den 6 November 1865.
Förslag
till ändringar i Grundlagarna,
af Rikets Höglofliga Ständer vid Riksdagen åren 1862-1863 känskjntna till
grundlagsenlig behandling vid nu ingångna Riksdag.
1:0.
Om ändringar i nedannämnda Grundlags-paragrafer, för att bringa der förekommande
straffbestämmelser till öfverensstämmelse med strafflagen.
SSegerings-Formen.
§ m.
(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv stil aro utmärkta
de delar, hvilka blifvit föreslagna att ändras
eller utgå.)
Blifver någon Riksdagsman, und$r
påstående Riksdag eller under dess resor
(Föreslagen lydelse, hvari ändringarna] eller tilläggen
äro med kursiv stil utmärkta.)
Blifver Riksdagsman, medan Riksdag
samlad är, eller under resa till eller ifrån
Bilt. till 11. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 3 Raft.
a
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
till och från Riksdagen, med ord eller
gerningar ofredad, sedan han tillkännagifvit,
att han i sådant ärende stadd är,
då skall sådant såsom Edsöresbrott anses
och straffas.
Riksdag, när man vet honom i sådant
ärende stadd vara, med ord eller gerning
ofredad, gälle derom hvad angående våld
eller förolämpning emot Konungens embetsman,
i eller för embete, i allmän lag
stadgadt är.
RiksAagSteOMiiisi&en.
§ 17.
l:o. Uti Riksdagsmannavalen
— sysslan. Beträdes någon annan, att,
genom lockande, tubbande eller hotelser,
hafva stört Valfriheten, må han sitt
brott ej med penningeböter umgälla, utan
straffes med tillämpning af 5 Kap. 4 §
Straff-Balken, kroppsplikten svarande emot
Tjugufem lill och med Sextio Dalers böter,
efter omständigheterna. Ingen obehörig
— — — Protokollet.
2:o. Vid alla Akademi
fonden.
l:o. Uti Riksdagsmannavalen
— sysslan. Beträdes någon annan att,
genom lockande, tubbande eller hotelser,
hafva stört valfriheten, straffes efter
allmän lag. Ingen obehörig — — —
protokollet.
2:o. Vid alla —
fonden.
— — akademi
-
§ 77.
Blifver någon Riksdagsman, under
påstående Riksdag eller under dess resor
till och ifrån Riksdagen, med ord eller
gerningar ofredad, sedan han tillkännagifvit,
att han i sådant ärende stadd är,
eller ock efter Riksdagen, på våldsamt
sätt, i och för Riksdagsgöromålen antastad,
då skall sådant, enligt lil § Regerings-
Formen, såsom Edsöres-brott anses
och straffas; börande detta stadgande
uti Riksdagskallelsen intagas. Skulle —
— — beifra låta.
Blifver Riksdagsman, medan Riksdag
samlad är, eller under resa till eller från
Riksdag, när man vet honom i sådant
ärende stadd vara, med ord eller gerning
ofredad, eller ock, efter Riksdagen, på
våfdsamt sätt i och för riksdagsgöromålen
antastad, straffes förbrytaren pä
sätt i 111§ Regeringsformen sägs; börande
erinran om detta stadgande i riksdagskallelsen
intagas. Skulle — — —
beifra låta.
§ 78.
Ej må
utsätta. Men öf
-
verfaller någon inom Stånd, Utskott el
-
Ej må — — — utsätta. Men öfverfaller
någon inom Stånd, Utskott el
-
Konstitutions-Utskottels Memorial N:o 3-
3
ler Ståndens gemensamma sammanträde
den andre med hugg och slag, eller nyttjar
emot honom vapen, håfve den angripande
förverkat lif vet; och må han
— — — tjenstehjon.
ler Ståndens gemensamma sammanträde
den andra med hugg och slag, eller nyttjar
emot honom vapen, varde straffad
efter allmän lag; och må han
tjenstehjon
Tryckfrihets-Fö roul liliij* en.
S
8:0 Vid rättegångens in
kalla.
Skulle — — — böter.
Har Boktryckare, utan Författarens
eller Utgifvarens tillstånd, dess namn en
Skrift åsatt, straffes med fängelse å fästning
från och med Två Månader till och
med Ett år.
9:o. Hvarje Skrift — — — ensak.
Lag samma — — — utgifva.
Utgifvare — — — utgifver. Hvilken
som å en Skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eller utgifvare-namn
utsätter, straffes med fängelse å fästning
från och med Sex månader till och med
Två år. Diktadt — — — hemtad.
10:o. Å hvarje — — — förlustig.
Utsätter någon å tryckt Skrift falskt
Boktryckarenamn eller orätt tryckningsort,
skall han derutöfver dömas till fängelse
å fästning från och med Två månader
till och med Ett år. Hvad
— beskaffenhet.
§
Under — — — anses:
l:o. Hädelse emot Gud; Brottet
skall umgällas såsom i 1 Kap. 1 § Missgernings-Ballcen
Allmänna Lagen stadgadt
är, och Skriften konfiskeras.
1.
8:0. Vid rättegångens in
kalla.
Skulle — — — böter..
Har boktryckare, utan författarens
eller utgifvarens tillstånd, dess namn en
skrift åsatt, dumes till fängelse från och
med två månader till och med ett år.
9:o Hvarje skrift — ensak.
Lag samma — — — utgifva.
Utgifvare — utgifver. Hvilken
som å en skrift bedrägligt titelblad
eller orätt författare- eller utgifvare-namn
utsätter, dömes lill straffarbete från och
med sex månader till och med två år.
Diktadt — — — hemtad.
10:o. Å hvarje -— — — förlustig
Utsätter någon å tryckt skrift falskt
boktryckarenamn eller orätt tryckningsort,
skall han derutöfver dömas till straffarbete
från och med två månader till
och med ett år. Hvad — — — beskaffenhet.
3.
Under — — — anses:
Uo. Hädelse emot Gud eller gäckeri
af Guds ord eller Sakramenten; brottet
straffes efter allmän lag, och skriften
konfiskeras.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
2:o. Förnekelse af en Gud och ett
lif efter detta, eller af den rena EvangeliskafLäran;
Förbrytaren skall anses
efter 1 Kap. 4 § M iss g er vings- Hålken,
och Skriften konfiskeras.
5:o. Gäckeri af den allmänna Gudstjensten,
Guds ord och Sakramenten; Förbrytelsen
skall umgällas med Etthundra
Riksdalers böter, och Skriften konfiskeras.
4:o. Allt slags lastligt yttrande om
den Regerande Konungens Höga Person
eller gerningar, eller dess Gemål Drottningen,
eller Rikets bestämda Thronföljare;
Brottet skall straffas enligt Missgernings-Balkens
5 Kap. 1 §, och Skriften
konfiskeras.
5:o. Smädliga uttryck emot någon
af de öfriga Personer af det Regerande
Konungahuset, hvilka Konglig eller Furstlig
värdighet inom Riket åtnjuta; Brottet
skall straffas med Etthundra Riksdalers
böter, och Skriften konfiskeras.
6:o. Smädliga uttryck om Riksens
Ständer, eller någon af deras Fördelningar;
Brottet skall straffas med Etthundra
Riksdalers böter, och Skriften konfiskeras.
7:o. Uppmaning till myteri eller
uppror; Brottet skall straffas enligt 6
Kap. Ålissgernings-Balken, och Skriften
konfiskeras.
8:o. Smädliga Allmän Lag.
9:o. Smädliga, förgripliga eller till
osämja med främmande Makter syftande
omdömen och yttranden om samtida Nationer
eller Stater, med hvilka Riket är
2:o. Förnekelse af en Gud och ett
lif efter detta, eller af den rena Evangeliska
läran; förbrytaren skall straffas
med böter från och med treliotre Riksdaler
sexton skillingar till och med trehundratretiotre
Riksdaler sexton skillingar,
eller fängelse från och med två månader
till och med ett år, och skriften
konfiskeras.
3:o. Gäckeri af den allmänna Gudstjensten;
förbrytelsen skall umgällas efter
allmän lag, och skriften konfiskeras.
4:o. Allt slags lastligt yttrande om
den regerande Konungens Höga Person
eller gerningar, eller Dess Gemål Drottningen,
eller Rikets bestämda Thronföljare;
brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften konfiskeras.
5:o Smädliga uttryck emot någon
af de öfriga personer af det regerande
Konungahuset, hvilka kunglig eller furstlig
värdighet inom Riket åtnjuta; brottet
skall straffas efter allmän lag, och
skriften konfiskeras.
6:o. Smädliga uttryck om Riksens
Ständer, eller någon af deras fördelningar;
brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften konfiskeras.
7:o. Uppmaning till myteri eller
uppror; brottet skall straffas efter allmän
lag, och skriften konfiskeras.
8:o. Smädliga allmän lag.
9:o. Smädliga, förgripliga eller till
osämja med främmande makter syftande
omdömen och yttranden om samtida nationer
eller stater, med hvilka Riket är
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 3.
S
i fredligt förhållande, om deras varande
Öfverhet, Regering och Regeringssätt,
Höge Embetsman och Sändebud, inre
eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar;
Förbrytelsen skall straffas
enligt 6 Kap 5 § Missgernings-Balken,
jemförd med Kongl. Förordningen af den
20 Januari 1779, och Skriften konfiskeras.
Ar — — — konfiskeras.
10:o. Allt kungörande i tryck af
hvad som rörer Statens å färde varande
Underhandlingar med främmande Makter,
eller eljest af Konungens, i sammanhang
med dem, tillärnade beslut och
afsigter, samt Dess Ministrars, Råds och
Sändebuds värf, om det ej sker med Regeringens
tillstånd, eller med officiel tillåtelse;
Förbrvtelsen straffes i likhet med
hvad i föregående moment stadgadt är.
Sker sådant kungörande af den, sorn Konungens
och Statens hemligheter betrodda
äro, straffes brottet enligt 4 Kap. 5 § Missgernings-Balken,
och, i båda fallen, konfiskeras
Skriften.
ii:o. Angripelser emot enskild man,
hvilka å ära gå, eller för dess borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; Brottet
straffes efter 60 Kap. Missgernings-Balhen,
och varde dessutom Skriften konfiskerad.
!2:o. Lögnaktiga konfiskeras.
i3:o. Sedernas vanhelgd, vare sig
genom offentliga läror till någon last,
särdeles den, som sårar ärbarheten, eller
sådana ohöljda och skändliga framställningar
af denna lasts utöfning, hvarigenom
främjandet af ett förderfligt lefnadssätt
åsyftas; Brottet skall umgällas med
Femtio till Etthundra Riksdalers böter,
och Skriften konfiskeras.
Såsom — — — ansett.
i fredligt förhållande, om deras varande
öfverhet, regering och regeringssätt,
höga embetsmän och sändebud, inre
eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar;
förbrytelsen skall anses
enligt 8 Kap. 28 § strafflagen, och skriften
konfiskeras. Är konfiskeras.
10:o. Allt kungörande i tryck af
hvad som hörer till Statens å färde varande
underhandlingar med främmande
makter, eller eljest af Konungens, i sammanhang
med dem, tillärnade beslut och
afsigter. samt Dess ministrars, råds och
sändebuds värf, om det ej sker med
Regeringens tillstånd, eller med officiel
tillåtelse; förbrytelsen straffes enligt allmän
lag, och skriften konfiskeras.
L!:o. Angripelser emot enskild man,
hvilka å ära gå eller för dess borgerliga
namn och rykte förklenliga äro; brottet
straffes enligt allmän lag, och varde dessutom
skriften konfiskerad.
12:o. Lögnaktiga konfiskeras.
15:o. Sedernas vanhelgd, vare sig
genom offentliga läror till någon last,
särdeles den, som sårar ärbarheten, eller
sådana ohöljda och skändliga framställningar
af denna lasts utöfning, hvarigenom
främjandet af ett förderfligt lefnadssätt
åsyftas; brottet skall straffas enligt
allmän lag, och skriften konfiskeras.
Såsom — — — ansett.
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
§
9:o. Hvar som — — — grunder.
Rubbning af qvarstad, hvaruppå försäljning
eller utspridande icke följt, umgälles
efter 8 Kap. 8 § Utsöknings- Balken.
§
18:o. Alla mål behandlas,
äfvensom den brottslige, i alla de fall,
då han ej redan gjort sig saker till dödsstraff
eller fästning för lifstiden, skall
— — — ådragit.
Böter efter denna Lag må ej för -  vandlas i annat straff, än fängelse ä fästning,
efter beräkning af Sexton Riksdaler
Tretiotvå skillingar, såsom svarande emot
hvarje månads fängelse, månaden räknad
till Tjuguåtta dagar. Böter under ofvannämnda
summa svare emot Fjorton dagars
fängelse i orten, der förbrytelsen skett.
16:o. Böter efter denna Lag gånge
till tväskiftes emellan Åklagaren och närmaste
inrättning för de fattige, de fall
undantagna, då Böter, enligt hvad här
ofvan stadgadt är, målsäganden ensamt
tillfalla.
4.
f>:o. Hvar som — — — grunder.
Rubbning af qvarstad, hvaruppå försäljning
eller utspridande icke följt, umgälles
enligt allmän lag
3.
18:o. Alla mål — behandlas,
äfvensom den brottslige, i alla de fall,
då han ej redan gjort sig saker till dödsstraff
eller straffarbete pä lifstid, skall
— — — ådragit.
Böter, sorn i denna tag utsatta äro,
förvandlas efter allmän lag.
16:o. Böter efter denna lag tillfälle
Kronan, de fall undantagna, då böter,
enligt hvad här ofvan stadgadt är,
målseganden ensamt tillkomma.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:o 16.
Ridd. och Adelns Prot. den 28 Sept.
1865.
Preste-Ståndets Prot. den 29 Sept. 1863.
Borgare-Ståndets Prot. den 29 Sept. 1863.
Bonde-Ståndets Prot. den 26 Sept. 1863.
Konstilutions-Utskottets Memorial N:o 3.
2:0.
7
Om den ändring i 18 § Riksdags-Ordningen, att mosaiske trosbekännare må
erhålla rättighet att deltaga i riksdagsmannaval.
Riksdags-Ordningen.
§ 18.
Till Riksdagsman må ej — - w
uppräknade äro. Personer af någon annan
främmande Lära, än den Reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt
må äfven andra Kristna Trosförvandter
ej förvägras.
Till Riksdagsman må ej — — ■—
uppräknade äro. Personer af någon annan
främmande lära, än den reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt
tillhomme älven andra kristna trosförvandter
samt mosaiska trosbekännare.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:o 12.
Ridd. och Adelns Prot. den 4 April
1863.
Preste-Ståndets Prot. den 8 April 1863.
Rorgare-Ståndets Prot. den 8 April 1863.
Bonde-Ståndets Prot. den 8 April 1863.
3:0.
Om ändring i 1 § 11 mom. Tryckfrihets-Förordningen, angående boktryckares
åliggande att aflemna fri-exemplar af tryckta arbeten.
Tryckfrihets-Förordningen.
§ i
-
11 :o. Af allt hvad som tryckes vare
Boktryckaren pligtig, att ifrån upplagan
aftaga och utan betalning aflemna så
många exemplar, att Justitie-Statsministern,
de under riket lydande Universiteter,
Kongl Bibliotheket, Riks-arkivet och
11 :o. Af allt hvad som tryckes vare
boktryckaren pligtig att, utom det exemplar,
hvarom i 4 § 2 mom. stadgas,
från upplagan aftaga och utan betalning
aflemna till Kongl. Ribliolheket samt till
hvartdera af Rikets Universiteter ett full
-
8
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 3.
Wetenskapsakademien erhålla ett hvar- ständigt och felfritt exemplar, jemte der
dera.
Ar något verk ätföljdt af kost- till hörande plancher, hvilket a/lemnande
sammare plancher, må sådana dock en- verkställes sålunda, att före slutet af Juni
dast för Kongl. Bibliolheket ovilkorligen månad' hvarje är bör vara levereradt
aflemnas. hvad under det nästförflutna året är vor
det
ulgifvet. Underlåter någon detta, bote
för hvarje särskildt fall tjugufem Riksdaler,
och. vare ändock pligtig att, vid
enahanda ansvar, inom ny förelagd tid
behöriga exemplar aflemna.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial N:ris 11 och 14.
Ridd. och Adelns Prot. den 4 och 29
April 1865.
Preste-Ståndets Prot. den 8 och 29 April
1863.
Borgare-Ståndets Prot. för samma dagar.
Bonde-Ståndets Prot. för samma dagar.
4:0.
Om ändringar i 1 § 12 mom. samt 4 § 11 mom. Tryckfrihets-Förordningen,
i fråga om anmälan hos Justitie-Statsministern af bokhandels idkande m. m.
Tryckfriliets-Förorclniiigeii.
§ t.
12:o. Intet hinder vare — — —
dock vare hvar och en, som antingen i
öppen bod eller eljest, med rättighet alt
derom i allmänna tidningarne få kungörelse
införa, bokhandel idka eller böcker
försälja vill, förbunden, att, på sätt om
Boktryckeriers anläggning stadgadt är,
och vid samma ansvar, anmälan derom
hos Justitie-Statsministern göra. För
fortfarande förytlrande af en skrift vare
inga andra hinder — — — —
— — — — — upptäckas.
12:o. Intet hinder vare — — —
och vare för en skrifts föryttrande inga
andra hinder — — — upptäckas.
§ 4.
Konstitutions-UIslwtlets Memorial N:o 3.
9
§
ll:o. Finner Justitie-Statsministern
— — — — — — — — förblifva.
Till den ändan åligge hvar och en, som
bokhandel idkar, att — — — — —
— — — — — — — statsmedlen.
11 :o. Finner Justitie-Statsministern
— — — — — — — — förblifva.
Till den ändan åligge hvar och en, som
genom gjord anmälan hos Justilie-Statsministern
är berättigad att Bokhandel
idka, att — — — — -— — — —
„ — — — — — — Statsmedlen.
Anm. I händelse de i Förslaget S:o här nedan anförda ändringar i § 4
mom. 11 skulle godkännas, komme detta moment att erhålla den lydelse, som i
detta sednare Förslag är införd.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Memorial Ntris B och 13.
Ridd. och Adelns Prot. den 14 Mars och
4 April 1863.
Preste-Ståndets Prot. den 11 Mars och
8 April 1863.
Borgare-Ståndets Prot. för samma dagar.
Bonue-Ståndets Prot. den 7 Mars och
4 April 1863.
49:0.
Om ändring i 4 § 10 och II mom. Tryckfrihets-Förordningen, angående
utrikes-ifrån hit inkomna skrifter.
TryckMliets-F^rorilniiigeii.
§ 4..
stadgade äro.
10:o. / afseende fia försäljning och
utspridande af utifrån inkomna skrifter
på Svenska språket, ege Justitiestatsminister
n lika rättigheter och åligganden,
som i afseende på inom riket tryckta;
och vare föryttrare af sådana skrifter
underkastad samma skyldighet och ansvar,
som i 2 mom. denna § för Boktryckare
stadgade äro.
Bilt. tilt li. S'. Prut isea & me. 3 Sami. 5 Haft.
10:o. Föryttrare af utifrån inkomna
skrifter på Svenska språket vare underkastad
samma skyldighet och ansvar,
som i 2 mom. denna § för boktryckare
10
Konslitu/ions-Utskottets Memorial N:o 3.
ll:o. Finner Justitie-Statsministern,
att utrikes ifrån inkommen, pä främmande
språk författad, skrift innehåller
något stridande emot 3 §:s 4, 5, 7, 9,
10 och 13 morn., äligge honom, att, efter
tills vidare derå lagd qvarstad, i underdånighet
inhemta Kongl. Maj:ts befallning,
huruvida skriften bör lill föryttrande
frigifvas, eller under vidare qvarstad förblifva.
Till den ändan äligge hvar och
en, som genom gjord anmälan hos Justitie-Statsministern
är berättigad att
Bokhandel idka, att till Justitie-Statsministern
eller hans Ombud inlemna förteckning
på inkomna utländska skrifter.
Skulle å någon sådan qvarstad läggas,
inhemle Justitie-Statsministern i underdånighet
Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
huruvida skriften bör till föryttrande
frigifvas, eller under vidare qvarstad till
återutförande förblifva, då det på Konungens
nådiga pröfning må ankomma om
och till hvad belopp Bokhandlaren må
njuta ersättning af Statsmedlen.
ll:o. Finner Justitie-Statsministern
en utrikes tryckt, hit i Riket inkommen
skrift vara af sådant innehåll, att, i händelse
den varit tryckt inom Riket, åtal
enligt 2 § 4 mom. eller enligt 3 § bort
genom allmän åklagare anställas, äligge
honom att, efter tills vidare å skriften
lagd qvarstad, genast infordra Tryckfrihets-komiténs
utlåtande om dess innehåll
samt, derefter i underdånighet inhemta
Kongl. Maj:ts nådiga befallning, huruvida
skriften bör till föryttrande frigifvas eller
under vidare qvarstad till återutförande
förblifva, då det på Konungens nådiga
pröfning må ankomma om och till hvad
belopp föryttraren må njuta ersättning
af statsmedlen.
Hänvisning:
Konst.-Utsk. Mern. N:o 9.
Ridd. och Adelns Prot. den 14 Mars
1863.
Preste-Ståndets Prot. den 11 Mars 1863.
Borgare-Ståndets Prot. den 11 Mars 1865.
Bonde-Ståndets Prot. den 7 Mars 1865.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1865.
KomtituHöns- Utskottets Memorial N:p 4-
1
Tito 4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 18 Dec.. 1866, kl. 12 midd.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer, med anmälan
om Riks-Ståndens beslut angående det hvilande
förslaget till ny Riksdag s-ordning, m. m.
Genom protokolls-utdrag hafva Riks-Stånden gifvit Konstitutions-Utskottet
tillkänna, att Kongl. Maj:ts från sistlidna riksdag hvilande och vid innevarande
riksmöte medelst Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 2 till Rikets Höglofliga
Ständers afgörande öfverlemnade nådiga förslag till ny Riksdags-ordning och dermed
sammanhängande ändringar i Regeringsformen blifvit antaget af Höglofliga Ridderskapet
och Adeln den 7, af Högvördiga Preste-Ståndet den 8, samt af Vällofliga
Borgare-Ståndet och af Hedervärda Bonde-Ståndet den 4 innevarande månad, hvadan
alltså samtliga Riks-Stånden till Högstberörda nådiga förslag samtyckt; hvilket
Utskottet får vördsamt anmäla.
Stockholm den 18 December 1865.
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 4 Raft.
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
N:o 5.
Ank, till Exp.-Utsk. den 18 Dec. 1865, kl. Ii midd.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer, med anmälan
om Riks-Ståndens beslut i anledning af åtskilliga
sedan sistlidna riksdag hvilande Grundlagsändring
s-för slag.
Sedan Rikets Ständer numera beslutat angående de i Konstitutions-Utskottets
Memorial N:o 3 anmälda, från sistlidna riksdag hvilande förslag till ändringar i
grundlagarna, får Utskottet vördsamt tillkännagifva, att nedannämnda förslag blifvit,
enligt hvad Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag utvisa, af samtliga Riks-Stånden
antagna, nemligen:
N:o 1. Om ändringar i åtskilliga grundlags-paragrafer, för att bringa der
förekommande straffbestämmelser till öfverensstämmelse med Strafflagen — i hvad
detta förslag afser ändringar i Tryckfrihetsförordningen; hvaremot de delar deraf,
som röra förändringar i Regeringsformen och Riksdags-ordningen, af Höglofliga Ridderskapet
och Adeln ansetts hafva förfallit till följd af Rikets Ständers beslut rörande
det hvilande, medelst Konstitutions-Utskottets Memorial lN:o 2 anmälda, förslaget till
ny Riksdags-ordning och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen, samt
af Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit afslagna; och
N:o 3. Om ändring i 1 § 11 mom. Tryckfrihetsförordningen, angående boktryckares
åliggande att aflemna fri-exemplar af tryckta arbeten.
Deremot hafva de öfriga tre förslagen förfallit, nemligen:
N:o 2. Om den ändring i 18 § Riksdags-ordningen, att mosaiske trosbekännare
må erhålla rättighet att deltaga i riksdagsmannaval; hvilket förslag af Högvördiga
Preste-Ståndet, äfvensom af Bonde-Ståndet förkastats samt af Ridderskapet och
Adeln ansetts hafva förfallit till följd af Rikets Ständers beslut i afseende å Konstitutions-Utskottets
Memorial N:o 2; samt
N:o 4. Om ändringar i 1 § 12 mom. och 4 § 11 mom. Tryckfrihetsförordningen,
i fråga om anmälan hos Justitie-Statsministern af bokhandels idkande, m. m., och
N:o 5. Om ändring i 4 § 10 och 11 mom. Tryckfrihetsförordningen, angående
utrikes-ifrån hit inkomna skrifter; hvilka båda förslag blifvit af Preste-Ståndet förkastade.
Stockholm den 18 December 1865.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 6.
1
Äf:« 6‘.
Ank. till Exp.-Utsk. den 20 Dec. 1865, kl. 2 e. m.
Kofystitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer, med bestämmande
till hvilket Utskott åtskilliga till BankoUtskottet
remitterade, men derifrån återlemnade motioner,
böra förvisas.
Sedan Hedervärda Bonde-Ståndet till Banko-Utskottet remitterat fem särskilda
af Riksdagsfullmägtige Per Kilsson från Christianstads län (under N:o 13), Carl Anders
Larsson från Östergötlands län (N:o 63), Gustaf Bjerkander från Skaraborgs
län (N:o 144), Johannes Andersson från Elfsborgs län (N:o 126) och Per Persson
från Wermlands län (N:o 250) väckta motioner om dels upphäfvande af och dels
ändringar i Kongl. Majrts nådiga Förordning af den 26 April 1861, angående en Allmän
Hypoteksbank, m. m.; så bar bemäld a Utskott, medelst Memorial N:o 4, under
förmälan, att dessa motioner borde hänvisas till det Utskott, som hade att behandla
frågan angående ofvan omförmälda bank, hvilket icke kunde tillkomma Banko-Utskottet
— en åsigt, som vid förra riksdagen skall af Rikets Ständer blifvit gillad, i
det att en då i enahanda syftning väckt och af Banko-Utskottet återställd motion
blifvit till annat Utskott remitterad — till Bonde-Ståndet återlemnat ifrågavarande
motioner; hvarefter Högvördiga Preste-Ståndet och Vällofliga Borgare-Ståndet förklarat
desamma tillhöra Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling, men
Höglofliga Ridderskapet och Adeln, äfvensom Bonde-Ståndet, beslutat till BankoUtskottets
handläggning åter öfverlemna dessa motioner, vid hvilket förhållande, och
då sålunda i denna fråga två Stånd stadnat mot två, densamma, jemlikt stadgandet
i 44 § 3 mom. Riksdags-ordningen, blifvit till Konstitutions-Utskottets afgörande
hänskjuten, hvarom ock skrifvelse från Banko-Utskottet till Konstitutions-Utskottet
inkommit.
Af sådan anledning har detta Utskott nu tagit frågan i öfvervägande och får,
hvad först beträffar den behandling, hvilken framställningar af likartad syftning med
de här ofvan nämnda vid föregående riksdagar erhållit, anföra, att, vid 1859—1860
årens riksdag, Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse, med förslag angående förändrad organisation
af Hypotheksinrättningarne i riket, blifvit af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden remitterad till Sammansatt Stats- och Banko-Utskott,
samt af Bonde-Ståndet till Banko-Utskottet, för att behandlas af nämnda Utskott
jemte det eller de Utskott, ärendet i öfrigt kunde röra, hvarefter detsamma blifvit
af Sammansatt Stats- och Banko-Utskott handlagdt, på sätt af detta Sammansatta
Utskotts Utlåtande och Memorial N:ris 24 och 40 synes; äfvensom att vid sistlidna
riksdag en inom Bonde-Ståndet väckt motion om förklaring af författningarna, angående
vilkoren för hypothekslåns erhållande, blifvit af bemälda Riks-Stånd remitBih.
till B. St. Prot. 1865 & 1866. 3 Sami. 5 Häft.
2
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 6.
terad till Banko-Utskottet, men af detta Utskott, medelst Memorial N:o 9, återlemnad,
hvarefter motionen blifvit af samtliga Riks-Stånden öfverlemnad till behandling
af Stats-Utskottet, som handlagt densamma på sätt af dess Utlåtande lS:o
42 inhemtas.
Pläraf synes, att, vid de båda nästföregående riksdagarna, Rikets Ständer
ansett hvarken sjelfva hufvudfrågan om inrättande af en allmän Hypoteksbank eller
en framställning om förklaring af Kongl. Förordningen derom vara af beskaffenhet
att böra hänvisas till behandling af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvilket,
enligt 89 § Regeringsformen och 34 § 1 mom. Riksdags-ordningen, har att utreda
sådana frågor, hvari Rikets Ständer icke ega annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar, att hos Konungen anmälas, hvaremot Rikets Ständer, vid
anvisandet af grundfonden för Allmänna Hypoteksbanken fästat det jemväl af
Kongl. Maj:t, sanktionerade vilkor, att ändring i förordningarna rörande denna bank
ej kunde ega rum, utan att äfven Rikets Ständer dertill lemnat sitt bifall, hvilket
förbehåll ock finnes i Kongl. Förordningen den 26 April 1861 intaget. Vid sådant
förhållande, och då Rikets sednast församlade Ständer, med afseende på Allmänna
Hvpotheksba-nkens, tillkomst och verksamhet, beslutat, såsom 34 § 3:o i riksdagsbeslutet
den 8 December 1863 utvisar, att Riksbankens utlåning mot inteckning i fast
egendom på landet, samt i hus och jord i städerna, utom Stockholm, äfvensom mot
pant af intecknade skuldförbindelser, skulle upphöra med utgången af året 1864,
samt åt Bankofullmägtige öfverlemnas att inleda och afsluta aftal med Allmänna
Hypotheksbanken om öfvertagande af Riksbankens fordringar mot pant af inteckning
i fastighet på landet, under vilkor att låntagarne tillgodonjöte den dem tillförsäkrade
rätt och att Riksbanken erhölle Hypotheksbankens obligationer till belopp samt med
ränta och förfallotid, som genom öfverenskommelse emellan Fullmägtige och Hypotheksbanken
kunde varda bestämdt, hvadan upphäfvande af Allmänna Hypotheksbanken
måste antagas kunna inverka på Riksbankens lånerörelse, äfvensom förändringar
i stadgandena rörande förstnämnda bank på Riksbankens säkerhet för sina hos
densamma egande fordringar, hvartill kommer, att i en af ofvanberörda motioner,
hvilka, såsom allesamman rörande Kongl. Förordningen den 26 April 1861, synas
böra, behandlas i sammanhang med hvarandra, afses, att till inrättande af en jordbruksbank
skulle såsom grundfond anslås dels den fond, som genom låneafdelningen
i Rikets Ständers Bank förr varit till jordbrukets behof anslagen, men sorn blifvit
till Hypotheksbanken öfverlemnad, dels ock den årliga bankovinsten —- alltså har
Konstitutions-Utskottet funnit ofvannämnda fem af Riksdagsfullmägtige
Per Kilsson, Carl Anders Larsson, Gustaf Bjerkander,
Johannes Andersson och Per Persson väckta motioner böra
handläggas af Banko-Utskottet, hvilket, jemlikt 43 § Riksdagsordningen,
är oförhindradt att, derest öfverläggning med annat
Utskott i detta ärende anses nödig, sådan påkalla.
Hvilket beslut Konstitutions-Utskottet, får härmed hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 19 December 1865.
Friherre Leijonhufvud, Carl, har anmält, att han i Utskottet icke varit närvarande,
då beslutet fattades.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 7.
1
7.
Auk. till Exp.-Utsk. den 21 Dec. 1865, kl. 1 e. m.
Konstitutions-Utskottets Memorial till Rikets Ständer, angående
föreslaget tillsättande af särskildt Utskott för behandling
af Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner om förändring
i grunderna för B ev äring sinrättning en, m. m.
Enligt hvad Konstitutions-Utskottet af detsamma tillhandakomna protokollsutdrag
inhemtat, liar Höglofiiga Ridderskapet och Adeln inbjudit Med-Stånden att
förena sig i det af förstbemälda Riks-Stånd fattade beslut om tillsättande af särskildt
Utskott, bestående af fyra ledamöter från hvarje Riks-Stånd, för handläggning af
Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner dels angående förändring i grunderna för Beväringsinrättuingen
samt om bildande af en Landstorm, och dels angående grunderna
för infanteriets och kavalleriets organisation, om rättighet för deri indelta soldaten
eller ryttaren till tidigare afsked, samt om arméens vapenöfningar och underofficersbildningen.
Denna inbjudning har af Högvördiga Preste-Ståndet blifvit antagen,
men af Vällofliga Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet afslagen, hvadan,
då i denna fråga sålunda två Stånd stadnat emot två, dess afgörande, jemlikt 36 §
3 mom. Riksdags-ordningen, tillhör Konstitutions-Utskottet, sorn af sådan anledning
tagit densamma i öfvervägande.
Af det vid tillfället förda diskussionsprotokoll, hvaraf Utskottet fått kännedom,
synes, att afsigten med ifrågavarande inbjudning varit att genom de i de Kongl.
Propositionerna innefattade särdeles vigtiga och vidt omfattande frågornas behandling
af ett särskildt derför tillsatt Utskott, kunna åstadkomma den sorgfälligare pröfning
af desamma, som erfordrades för afgifvande af ett sakkunnigt omdöme. Enligt
Konstitutions-Utskottets tanke kan emellertid det angifna ändamålet vinnas äfven
utan att ett särskildt Utskott behöfde för detta ändamål tillsättas, hvilket möjligen
kunde inom de fåtaligare Riks-Stånden möta svårighet deraf, att ledamöterne redan
äro inom de ordinarie Utskotten upptagne. Rent militärisk sakkunskap torde svårligen
kunna med någon säkerhet förväntas inom flera än ett af de fyra Riks-Stånden,
och således skulle, derest en sådan speciel kunskap ansåges vara af hufvudsaklig
Bill. till It. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 6 Haft.
2
Konstitutions-UtsJcottets Memorial N:o 7.
vigt för behandlingen af ofvannämnda frågor, densamma komma att saknas äfven
hos flertalet inom det särskilda Utskottet. Anser man åter förmåga att uppfatta
och bedöma dessa frågors vigt för vårt land i allmänhet vara det hufvudsakliga för
afgifvande af ett sakkunnigt omdöme derom; så synes en sådan förmåga kunna påräknas
lika väl inom de Utskott, hvilka, enligt Grundlagens föreskrifter, hafva att
i dylika frågor sig yttra. Vid föregående riksdagar har det Utskott, till hvilket framställningar
om förändringar i Allmänna Beväringsmanskapets inrättning, m. m., varit
remitterade, icke underlåtit att för behandlingen deraf sammanträda med andra Utskott,
koch att sådant blifver förhållandet äfven under innevarande riksdag, derest
behof deraf förefinnes, är allt skäl att antaga. Det synes således vara föga att befara,
att inom dessa Utskott man icke skulle finna personer med tillräcklig förmåga
att om ofvan omförmälda frågor afgifva ett sakkunnigt omdöme.
Af dessa skäl har Konstitutions-Utskottet ansett frågan om tillsättande af
särskildt Utskott för handläggning af Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga Propositioner
böra förfalla; hvilket Utskottet får härmed hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 21 December 1865.
Friherre Leijonhufvud, Carl, har anmält, att han i Utskottet icke varit närvarande,
då beslutet fattades.
Konstitutions-Utskottets Memorial N.-o 8.
1
\:o 8,
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Mars 1866, kl. 1 e. m.
Memorial, angående verkställd granskning af Statsråds-protokollen.
I enlighet med föreskriften uti 105 § Regeringsformen har Konstitutions-Utskottet
hos vederbörande äskat de efter nästlidna riksdags början i Stats-Rådet förda
protokoll, hvilka ock för tiden från och med November månads ingång år 1862 till
och med Oktober månads slut sistlidna år blifvit till Utskottet öfverlemnade, nemligen
öfver:
Justitie- och Justitie-departements-ärenden från och med den II November
1862 till och med den 31 Oktober 1865;
Utrikes-departements-ärenden från och med den 21 November 1862 till och
med den 27 Oktober 1865;
Landtförsvars-departements-ärenden från och med den 11 November 1862
till och med den 31 Oktober 1865;
Sjöförsvars-departements-ärenden från och med den 11 November 1862 till
och med den 31 Oktober 1865;
Civil-departements-ärenden från och med den 5 November 1862 till och med
den 27 Oktober 1865;
Finans-departements-ärenden från och med den 14 November 1862 till och
med den 27 Oktober 1865; samt
Ecldesiastilc-departements-ärenden från och med den 14 November 1862 till
och med den 27 Oktober 1865.
Dessutom har, med stöd af 105 § Regeringsformen och 29 § 2 mom. Riksdags-ordningen,
Konstitutions-Utskottet begärt del af de protokoll öfver ministeriela
ärenden, som blifvit i Stats-Rådet förda rörande de underhandlingar, hvilka med afseende
på uppkomna förvecklingar mellan åtskilliga Tyska stater, särdeles Preussen
och Österrike, å ena sidan, samt Danmark, å den andra, under loppet af åren 1863
och 1864 förefallit emellan Sverige och främmande magter, samt särskildt i fråga
om ett emellan Sverige, Norge och Danmark ifrågasatt förbund, äfvensom beträfBih.
till R. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 7 Haft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
fande ej mindre de instruktioner, som i detta hänseende blifvit meddelade Sveriges
och Norges dåvarande minister i Köpenhamn, än ock det sedermera inträffade ombytet
af minister vid Kongl. Danska Hofvet; till följd af hvilken begäran Utskottet
fått emottaga ministeriela protokoll med tillhörande handlingar för den 27 Oktober
1863 samt den 11 Januari, 19, 26 och 27 Februari, 5 April, 7 och 24 Maj, 29 Juni
och 11 Juli 1864, äfvensom ett Statsråds-protokoll öfver Utrikes-departements-ärende
för den 30 Januari innevarande år.
Under pågående granskning af Statsråds-protokollen har Utskottet från tvänne
bland Riks-Stånden emottagit der gjorda anmälanden om anledning till anmärkningar
emot Konungens Rådgifvare, hvilka anmärkningar blifvit af Utskottet pröfvade i
sammanhang med granskningen af de Statsråds-protokoll, hvari de anmärkta åtgärderna
funnits omförmälda.
De anmälda anmärknings-anledningarna hafva varit följande, nemligen:
l:o. Af Riksdagsfullmägtigen J. M. Björlman från Elfsborgs län, som i en
af Hedervärda Bonde-Ståndet medelst protokollsutdrag af den 16 December sistlidna
år till Utskottet öfverlemnad skrifvelse hufvudsakligen anfört, att genom den af
Kongl. Maj:t den 4 December 1863 utfärdade och af Statsrådet m. m. Herr Friherre
Gripenstedt kontrasignerade tulltaxa artiklarne gryn och mjöl af hvete och råg,
fläsk och ost, alla slag, blifvit befriade från införseltull, oaktadt Rikets sednast församlade
Ständer åsatt dessa artiklar sådan tull; att emot Rikets Ständers beslut
införseltullen å artiklarna bränvin och sprit blifvit genom samma taxa nedsatt; att
uti den nya tulltaxa, som, efter afslutandet af en handelstraktat med Frankrike,
blifvit den 24 Mars sistlidna år utfärdad och jemväl vore af Herr Friherre Gripenstedt
kontrasignerad, icke allenast samma förhållande återfunnes, utan ock friheten från
införseltull blifvit än vidare utsträckt till flera andra artiklar; att sistnämnda utan
medverkan af Rikets Ständer utfärdade tulltaxa blifvit gjord gällande ej blott för
Sveriges handel med Frankrike, utan äfven för alla andra nationers handel i Svenska
hamnar, utan att något förbehåll om ömsesidighet i förmåner dervid blifvit
fästadt, samt att, enligt Björkmans åsigt, grundlagen sålunda blifvit både till bokstaf
och anda öfverträdd i de delar, som fastställde Rikets Ständers rätt att allena sig
beskatta och att utan Kongl. Maj:ts sanktion göra sina beslut angående bevillningarna
till efterrättelse gällande; i följd hvaraf Björkman å bemälde Herr Statsråd
yrkat ansvar enligt 106 § Regeringsformen.
2:o. Af samma Riksdagsfullmägtig, som uti en likaledes af Bonde-Ståndet
medelst ofvannämnda protokollsutdrag af den 16 December sistlidna år till Utskottet
öfverlemnad särskild skrift förmält, att, ehuru Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse den 4 November 1863, hos Kongl. Maj:t anhållit om tillsättande af en
komité utaf sakkunnige män för att utarbeta förslag till ny tulltaxa, deruti, med
iakttagande af erforderlig enkelhet och konseqvens i afseende på uppställningen, införseltuliarne
för de fabrikater, som utgjorde föremål för inhemsk industri, blefve
föreslagna till sådana belopp, att de, å ena sidan, icke kunde lemna den Svenska
producenten tillfälle att skörda oskälig vinst på öfrige medborgares bekostnad, men,
å den andra, gjorde det för honom möjligt att, med användande af omtanka och
flit, fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande i afseende å klimat, läge och
kapitaltillgång mera lyckligt lottade industriidkare; så hade likväl den komité, som
i anledning häraf tillförordnades, blifvit försedd med instruktion i alldeles motsatt
rigtning mot den, hvilken Rikets Ständer uppställt, enär, i stället att den begärda
nya tulltaxan bort afse måttligt skydd för den inhemska industrien, komitéen blifvit
anmodad att utarbeta ett förslag till tulltaxa i frihandels-syftning och således tvärt
-
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 8.
3
emot Rikets Ständers uttalade önskningar i detta hänseende, oaktadt Rikets Ständer
allena egde Qm tullafgifterna förordna, genom hvilken missaktning af Rikets Ständers
önskningar och rätt, äfvensom hvad i öfrigt dermed stöde i sammanhang, Herr
Statsrådet Friherre Gripenstedt, hvars föredragning detta ärende tillhört, af anmärkaren
ansåges hafva uraktlåtit att i sina rådslag inlägga den oväld och det nit,
hvartill han af sin embetspligt hade bort uppmanas, vid hvilket förhållande Björkman
mot bemälde Herr Statsråd yrkade ansvar efter 106 § eller åtminstone 107 §
Regeringsformen.
3:o. Af Friherre D. Hermelin, som i en skrifvelse, hvilken af Höglofliga Ridderskapet
och Adeln blifvit medelst protokollsutdrag af den 24 sistlidna Januari till
Utskottet remitterad, anmält anledning till anmärkning emot de Konungens Rådgifvare,
som tillstyrkt Kongl. Maj:t att ingå den handels- och den sjöfartstraktat, hvilka
den 14 Februari nästlidna år blifvit afslutade med Frankrike, äfvensom mot dem,
hvilka tillstyrkt upprättandet af den nya tulltaxa, som med anledning af nyssnämnda *
handelstraktat blifvit utfärdad den 24 Mars 1865; och hade Friherren med afseende
å denna tulltaxa funnit anmärkningsvärdt, dels att, ehuru, enligt 60 § Regeringsformen,
inga allmänna afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, utan Rikets
Ständers samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande och utgående spanmål allena
undantagen, hade likväl i 1865 års tulltaxa, gällande från den 15 April samma år,
artikeln Papper, alla andra slag, derunder begripet linieradt papper, blifvit åsatt införseltull
för år 1865 af 12, för år 1867 af 10 och för år 1868 af 8 öre per skålpund,
hvilka tullsatser innefattade en förhöjning af dem, som i den af Rikets Ständers uppgjorda
tarif af den 4 November 1863 varit bestämda, enär, enligt denna tarif, papper
med tryckta linier skolat tullbehandlas såsom tryckpapper och således draga en tull
af endast 6 öre per skålpund, äfvensom införseltullen å olimmadt papper blifvit förhöjd,
emedan detta slags papper, som, enligt 1863 års tarif, förtullades med 6 öre
per skålpund, jemlikt den nya tulltaxan måste hänföras till rubriken Papper, alla
andra slag, och således draga en tull af 12 öre per skålpund; dels att, oaktadt Regeringsformens
64 och 65 §§ innehölle, att så väl rikets ordinarie statsmedel, som
hvad under namn af extraordinarie utlagor och bevillningar till statsverket af Rikets
Ständer anslås, hvartill, enligt 60 § Regeringsformen, äfven räknades tullmedlen,
icke må annorlunda användas, än faststäldt blifvit, hade icke desto mindre i 1865
års tulltaxa så betydliga nedsättningar egt rum i införseltullen å de flesta artiklar,
att de, beräknade efter 1864 års import, under sistlidna år för Statsverket medfört
en direkt förlust af öfver en million Riksdaler, hvilken summa, enligt Friherrens åsigt,
skulle, derest 1863 års taxa fortfarit att tillämpas, hafva influtit, men nu i stället
blifvit använd att köpa en sjöfartstraktat med Frankrike, hvarförutan genom den
vidtagna åtgärden lätt kunnat inträffa, att tullinkomsterna sjunkit under den summa
af 13,500,000 R:dr, hvartill Rikets Ständer dem beräknat; dels ock att i den nya
tulltaxan en införseltull af endast 75 öre per kanna af 50 procent alkohol blifvit
åsatt bränvin och sprit af vindrufvor, då varan är tillverkad i Frankrike och derifrån
på fastager sjövägen direkte hit införes, hvaremot allt annat bränvin och all
annan sprit, som hit importeras, förtullades med 1 R:dr 10 öre per kanna af samma
alkoholhalt, hvarigenom, enligt Friherrens förmenande, Regeringen, i strid mot sista
mom. i 60 § Regeringsformen, till vinning för de enskilda personer eller korporationer
i Frankrike, som tillverka bränvin och sprit af vindrufvor, fastställt ett mono
polium
af denna varas införsel i Sverige.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
Vid pröfningen af dessa frågor har Konstitutions-Utskottet icke funnit anledning
att i de anmärkta fallen tillämpa 106 § Regeringsformen.
I afseende åter å bedömandet huruvida de anmärkta åtgärderna, i hvad de
förmenats påkalla tillämpning af 107 § Regeringsformen, må kunna anses vittna om det
förbiseende af rikets sannskyldiga nytta, eller den frånvaro af oväld, nit, skicklighet
och drift hos föredraganden, att nämnda § borde finna tillämpning, så har hos Utskottet
i betraktande kommit, att då Rikets Ständers begäran om tillsättande af en
komité, för att utarbeta förslag till ny tulltaxa, varit ett önskningsmål, å hvilka
Kongl. Maj:t, enligt 89 § Regeringsformen, eger göra det afseende han för riket nyttigt
finner, synes det icke skäligen kunna läggas föredraganden såsom uraktlåten
embetspligt till last, att den tillsatta komitéen blifvit försedd med instruktion i
den rigtning Kongl. Maj:t funnit vara den lämpligaste, så framt icke denna rigtning
ledt till resultater, hvilkas skadlighet ej bort kunna förbises, utan att sådant hos
föredraganden röjt bristande skicklighet, men detta har, enligt Utskottets åsigt,
ingalunda varit förhållandet; att de anmärkta förändringarna i 1865 års tulltaxa,
beträffande tullbehandlingen af tvänne pappersslag, finna en antaglig förklaring
deruti, att maxi velat rätta ett förbiseende och en oegentlighet i 1863 års tulltaxa,
hvarest uti det omedelbart efter tullsatsen å tryckt papper förekommande stadgandet,
att “papper med tryckta linier skall behandlas såsom tryckpapper" påtagligen
en förvexling egt rum af tryck- och tryckt papper, då papper, med tryckta
linier onekligen är vida mer jemförligt med det sednare än med det förra, samt tilllägget
af ordet “olimmadt" efter tryckpapper varit öfverflödigt, vare sig att det, såsom
kommatexfngen antyder, afser endast tryckpapper, hvilket ej införes annorlunda
än olimmadt, eller gäller papper i allmänhet, deraf de särskilda i handeln förekommande
slagen i alla fall i tulltaxan uppräknas, hvadan alltså någon tullförhöjning å
olimmadt papper ej uppstått, emedan det ej, såsom anmärkaren fönnenat, kan hänföras
under rubriken »Papper, alla andra slag“, utan förtullas under de särskilda
benämningar, som i taxan förekomma, med åsatt införseltull af högst 5 öre per
skålpund; att för öfrigt dessa båda papperssorter ej såsom hand*Isartiklar äro af
den betydenhet, att någon skada för riket genom förändring af tullsatserna för dem
kan anses hafva uppkommit; att vidare påståendet, det tillämpningen af nu gällande
tulltaxa under sistlidna år för Statsvei'ket medfört en direkt förlust af öfver en million
Riksdaler, saknar giltigt skäl, enär man icke kan taga för gifvet, att varuinförseln
varit oberoende af förändringarna i tullsatserna; att erfarenheten visat, det
tullinkomsterna, långt ifrån att, efter den nya taxans tillämpning, understiga den
beräknade summan, icke ens, på sätt Rikets sednast församlade Ständer antagit,
nedgått under det belopp Kongl. Maj:t i sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof upptagit, samt slutligen, hvad den sist omförmälda anmärkningen
beträffar, att den särskilda tullbestämmelse, hvilken till följd af den ingångna handelstraktaten
införts i den nya tulltaxan i afseende å inom Frankrike af vindrufvor
tillverkadt bränvin och sprit, ingalunda kan anses medföra ett så beskaffadt monopolium,
som det, emot hvilket 60 § Regeringsformen utgör ett skydd.
Med afseende å hvad sålunda förekommit har Utskottet ansett de gjorda anmärkningarna
böra förfalla, och äfven i öfrigt har, under den granskning af Statsråds-protokollen,
som i öfverensstämmelse med grundlagens föreskrift blifvit företagen
samt numera fullbordad, Utskottet hvarken funnit skäl att emot någon StatsRådets
ledamot tillämpa 106 § Regeringsformen eller ansett anledning vara för handen
att framställa någon anmärkning på grund af stadgandet i 107 § Regeringsformen.
Hvilket Konstitutions-Utskottet får hos Rikets Ständer härigenom anmäla.
Stockholm den 15 Mars 1866.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
5
Re servationer:
af Grefve Mörner, G. G. D.: »Då jag icke kunnat instämma i de af Utskottet
uti förevarande Betänkande afgifna yttranden, med undantag af hvad deruti förekommer
derom, att skäl icke varit att emot någon Stats-Rådets ledamot tillämpa 106 §
Regeringsformen, har jag ansett mig böra redogöra för i hvad måtto och på hvilka
grunder jag funnit mig förhindrad att biträda de af Utskottets majoritet omfattade
åsigter, hvarvid jag, följande den af Utskottet iakttagna ordning, får först yttra mig
öfver de till Utskottet ingifna anmärknings-anledningar, och dervid anföra:
l:o. I afseende å Riksdagsfullmägtigen Björkmans anmärkning dervid att den
af Kongl Maj:t tillsatta tullkomité blifvit försedd med instruktion i motsatt syftning
emot hvad Rikets Ständer begärt.
Det kan visserligen icke förnekas att, på sätt Utskottet anfört, Rikets Ständers
begäran om tillsättande af berörda komité utgjort ett önskningsmål, hvarå Kongl.
Majit egt göra det afseende, Han för riket nyttigt funnit, men deremot lärer äfven
böra medgifvas att icke ringa vigt ligger deruppå, att vederbörande föredragande vid
anmälan af en sådan Rikets Ständers önskan i möjligaste måtto undviker ett förfarande,
som har utseende af missaktning emot Rikets Ständer och hvilket lätteligen
kan utöfva en störande inverkan på den harmoni de båda Statsmagterna emellan,
hvars bibehållande är för landet lika angelägen, som den bör ligga hvarje Konungens
Rådgifvare ömt om hjertat. Enär nu Rikets Ständer icke begärt annat, än att,
uti förslaget till ny tull-taxa, införseltullarne för de fabrikater, som utgjorde föremål
för inhemsk industri, måtte blifva föreslagna till sådana belopp, att de, å ena sidan,
icke kunde lemna den Svenska producenten tillfälle att skörda oskälig vinst på öfriga
medborgares bekostnad, men, å den andra, gjorde det för honom möjligt, att,
med användande af omtanka och flit, fördelaktigt bestå i konkurrensen med främmande,
i afseende å klimat, läge och kapitaltillgång mera lyckligt lottade länders
industri-idkare, synes mig denna begäran på en gång så fosterländsk och rigtig och
lemnande komiterades pröfningsrätt en så vidsträckt frihet, att föredraganden hvarken
haft anledning stämpla densamma såsom stridande mot de friare åsigter, hvilka
uti sednare tull-taxor gjort sig gällande, eller bort kunna deraf finna sig förhindrad
att till ledamöter i komitéen utse alldeles samma personer, åt hvilka det grannlaga
uppdraget nu blifvit lemnadt, helst komiterades arbeten nogsamt bära vittnesbörd
derom, att de, oaktadt den, efter föredragandens uppfattning, i motsatt rigtning emot
Rikets Ständers begäran för dem utfärdade instruktion, likväl funnit sig föranlåtne
så väl att inhemta upplysningar af fabrikanter och andra sakkunnige personer, som
ock att, efter uppgjorda beräkningar om möjligheten för den inhemske varutillverkaren
att kunna bestå i täflan med utländningen, upprätta sitt förslag till tulltaxebestämmelser.
För mig är det sålefies uppenbart att föredraganden, vid behandlingen
af ifrågavarande ärende, i stället för att intaga den öfver de partiåsigter, hvilka
vid riksdagen kämpat emot hvarandra, upphöjda position, som, enligt mitt förmenande,
varit honom värdig, utan nödvändighet och på ett utmanande sätt inför
Konungen fört den ena sidans talan och således icke ådagalagt den oväld, som man
haft rätt att af honom fordra.
2:o. Beträffande Riksdag sfullmägtig en Björkmans och Friherre Hermelins anmärkningar
derom att ny tulltaxa blifvit, utan Rikets Ständers hörande, under den
6
Ko ns ti tu tions- Uls kotte ts Memorial N.-o 8.
24 Mars 1865 utfärdad och dess tillämpning, utan förbehåll af reciprocitet, utsträckt
till alla länder.
I anledning af dessa anmärkningar har Utskottet endast erinrat, att påståendet,
det tillämpningen af 1865 års tulltaxa medfört för Statsverket en direkt förlust
af öfver en million Riksdaler, saknade giltigt skäl och att tullinkomsterna, långtifrån
att, efter den nya taxans tillämpning, hafva understigit den beräknade summan, icke
ens nedgått under det belopp, Kongl. Maj:t i nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof upptagit, men härmed synes mig icke anmärkningarnes giltighet
undanröjd. Frågan om behörigheten af den åtgärden att, på sätt som skett, tillstyrka utfärdande
af ny tulltaxa, kan icke underkastas Rikets Ständers pröfning och jag afhåller
mig derföre från hvarje yttrande derom, men huruvida föredragandens förfarande att,
utan förbehåll af reciprocitet, tillstyrka utsträckning af samma tulltaxas tillämpning till
trafikerande från alla länder, är med rikets sannskyldiga nytta öfverensstämmande, har
synts mig skäligen kunna påkalla en närmare pröfning. Det kan ej hafva fallit föredraganden
för Finans-ärenden ur minnet, att då de i flera äldre tulltaxor och sednast den af
den 4 December 1854 varit stadgadt, att för alla varor, som inkomme med främmande
fartyg, förhöjdes den belöpande tullen med 40 procent och för aila varor, som med dylika
fartyg utfördes, med 50 procent, utom i de fall, då genom särskilda afhandlingar med
främmande magter undantag härutinnan blifvit öfverenskomna, så har, uti den af honom
kontrasignerade tulltaxa af den 18 December 1857, detta stadgande blifvit utbytt
emot det ännu gällande att varor, som i främmande fartyg in- eller utföras, är o i
Sverige icke underkastade andra eller högre afgifter, än om de med Svenska fartyg
in- eller utföras, likasom det ej eller bort undgå hans uppmärksamhet, att det just
varit den sålunda på förhand och utan förbehåll af reciprocitet åt Franska fartyg
beviljade förmån, som försatt Sverige i den obehagliga nödvändigheten att, såsom
Herr föredraganden sjelf uttryckt sig, genom en handelstraktat med Frankrike köpa
en sjöfartstraktat med nämnda land; —- det vill säga, åt Svenska fartyg vid ankomsten
till eller afresan från Franska hamnar bereda — icke enahanda behandling som
Franska fartyg — utan en del af de förmåner, sorn i förhållande till främmande blifvit
dessa fartyg tillerkända. Vid sådant förhållande vill det synas mig att Herr föredraganden
haft en tillräckligt både sorglig och talande erfarenhet för att icke åter
vid detta tillfälle fortgå på den för Sverige mindre lyckliga banan att på förhand
bevilja fördelar åt sådana främmande länder, hvilka icke medgifva oss reciprocitet,
helst då vi nu kommit på den punkt att vi knappast hafva något vidare, hvarmed vi
kunna köpa oss deras bevågenhet.
3:o. Angående Friherre Hermelins anmärkning, att uti den nya tulltaxan,
tillämpad ifrån den 15 April 1865, förhöjning egt rum af de tullsatser, hvilka i den
af Rikets Ständer uppgjorda tarif af den 4 November 1863 varit bestämda för papper
med tryckta linier och för olimmadt papper.
Huru på en gång haltande och vådliga de satser äro, som Utskottet uppställt
derom, att en antaglig förklaringsgrund för de anmärkta förändringarne funnes deruti,
att man velat rätta ett förbiseende och en oegentlighet i 1863 års taxa; och att de
båda papperssorter, om hvilka vore fråga, ej, såsom handelsartiklar, äro af den betydenhet,
att någon skada för riket genom förändringen af tullsatserna för dem kan
anses hafva uppkommit, — torde vara uppenbart för hvar och en, som något närmare
granskar dessa satser. Då uppmärksamheten först fästades på det i anmärkningen
omnämnda förhållande, har väl till en början velat påstås, på sätt äfven under diskussionen
på Riddarhuset i anledning af Franska traktaten af Herr Statsrådet och föredraganden
för Finans-ärenden yttrades, att stadgandet i 1863 års tulltaxa att r>pap
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
7
per med tryckta linier skulle tullbehandlas såsom tryckpapper» tillkommit genom något
skrif- eller tryckfel, men sedan vid granskning af ej mindre de tryckta handlingarne
för 1862 och 1863 års riksdag, än ock de hos Bevillnings-Utskottet förvarade
skrifna koncept till nämnda Utskotts Betänkanden och förslag vid sagda riksdag, det
blifvit utredt att hvarken hos Bevillnings-Utskottet eller uti Rikets Ständers skrifvelse
med öfverlemnande af förslag till ny tulltaxa något skrif- eller tryckfel förelupit, har
detta påstående måst öfvergifvas. Enär emellertid sjelfva det faktum icke kunnat
förnekas, att tullen å papper med tryckta linier, hvilken i 1863 års tulltaxa varit bestämd
att utgå till enahanda belopp, som för tryckpapper, eller med 6 öre för skålpundet
blifvit i 1865 års tulltaxa fastställd för tiden till innevarande års slut till 12
öre för skålpundet, för år 1867 till 10 öre och för år 1868 till 8 öre äfvenledes för
skålpundet, och att sålunda en verklig tullförhöjning å denna artikel egt rum, har,
på sätt här ofvan är nämndt, bestämmelsen i 1863 års tulltaxa af Utskottet förklarats
innefatta en oegentlighet eller hafva härrört af ett förbiseende, men, om äfven
förhållandet varit sådant, — hvilket icke blifvit på något sätt styrkt, — så vill det
dock synas mig, att det icke tillkommit föredraganden, att, med förbiseende af stadgandet
i 60 § Regeringsformen derom att inga allmänna afgifter af hvad namn och
beskaffenhet som helst kunna utan Rikets Ständers samtycke förhöjas, söka bereda
rättelse uti en sådan oegentlighet eller ett sådant förbiseende genom åsättande af
högre tull, än Rikets Ständer beslutat; och om, — såsom Utskottet vidare anför, - -  den ifrågavarande papperssorten ej såsom handels-artikel är af betydenhet, så finner
jag uti detta förhållande en ökad anledning för den åsigten, att föredraganden bort
sorgfälligt undvika, att för den, enligt mitt förmenande, föga vigtiga omständigheten
att i tulltaxan införa en, efter hans åsigt, mera systematisk tullsats å denna artikel,
föranleda en Kongl. Maj:ts åtgärd, sorn, derest den skulle vinna häfd och kunna tjena
till efterföljd, kan, i sina konseqvenser och bragt i system, blifva för landet och de
Rikets Ständer genom grundlagen tillförsäkrade rättigheter af den mest vådliga beskaffenhet.
För min del har jag således icke kunnat godkänna de antaganden, på
hvilka Utskottet stö dt sitt ogillande af den framställda anmärkningsanledningen, och
jag har ansett mig härtill ega så mycket större skäl, som jag vid granskning af Statsråds-protokollet
för den 24 Mars 1865, då den nya tulltaxan fastställdes, icke kunnat
deruti finna något, hvaraf jag kunnat sluta till rigtigheten af dessa antaganden, utan
att berörda protokoll snarare föranleder till fattande af en alldeles motsatt öfvertygelse
om desamma. Af protokollet inhemtas nemligen, att, sedan Herr föredraganden,
med anledning deraf att den emellan Kongl. Majit och Hans Maj:t Fransmännens
Kejsare afslutade handelstraktat blifvit af Kongl. Majit ratificerad och godkänd
samt ratifikationerne den 22 i samma månad i Paris utvexlade, hemställt, att
Kongl. Majit måtte låta omarbeta den af Kongl. Majit under den 4 December 1863
utfärdade tulltaxa, men att, såsom orden lyda, —*om än en följdrigtig tillämpning af
de grundsatser, hvilka i den afslutade handelstraktaten blifvit antagna, kunde kräfva
mera omfattande jemkningar i nu gällande tollaf gifter, — frågan derom likväl borde
anstå intilldess ilikets Ständer kommit i tillfälle att i ämnet besluta; och att fördenskull
andra förändringar i tulltaxan icke måtte vidtagas, än som af den afslutade
handelstraktaten vore en följd,* så har Herr Statsrådet och Departements-chefen omedelbart
derefter begärt Kongl. Majits nådiga fastställelse å den vid protokollet fogade
nya tulltaxa, utan att Herr föredraganden med något ord fästat Kongl. Majits
nådiga uppmärksamhet på den jemkning i tullsatserna å papper, som han dock, enligt
Utskottets förmenande, skulle, i strid emot sina till protokollet uttalade åsigter,
funnit företrädesvis angelägen för åstadkommande afen följdrigtig tillämpning af tull
-
8
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
beskattningens grundsatser på de två omnämnda pappers-sorterna. Vid sådant förhållande
och då de ifrågavarande förändringarne i tullsatserna icke voro genom Franska
handelstraktaten betingade, och Herr föredragandens hela föregående embetsmannabana
för mig utgör en borgen derföre, att han icke kan hafva vid utfärdandet
af den nya tulltaxan af den 24 Mars 1865 åsyftat att stadga någon tullförhöjning,
har jag hos mig stadgat den öfvertygelsen att den anmärkta förhöjningen i
tullen å linieradt papper tillkommit, icke för att rätta någon oegentlighet eller något
förbiseende i 1863 års taxa, utan af ett ouppsåtligt förbiseende vid utfärdandet
af 1865 års tulltaxa, hvilket förbiseende, om det än ej deraf ursäktas, likväl lätt kan
förklaras af den omständigheten att, så vida man af Statsråds-protokollet kan sluta,
icke någon myndighet blifvit öfver förslaget till tulltaxa hörd, innan detsamma till
stadfästelse hos Kongl. Maj:t anmäldes.
I öfrigt har vid läsning af de Statsråds-protokoll, uti hvilkas granskning jag
deltagit, min uppmärksamhet blifvit fästad vid rådgifvare-åtgärderna i afseende å några
andra regeringsbeslut, hvilka åtgärder synts mig hafva bort hos Rikets Ständer anmälas;
och för hvilka jag får lemna en i möjligaste måtto kort redogörelse, med antydan
af hvad dervid i främsta rummet synts mig anmärkningsvärd!; och hvilket
hindrat mig att biträda den slutmening, hvartill Utskottet i sitt Betänkande kommit.
Dessa åtgärder äro:
att genom den med Frankrike den 14 Februari 1865 afslutade handelstraktat,
hvarigenom man, enligt Herr Statsrådets och föredragandens för Finans-ärenden
eget yttrande, velat köpa sig en Sjöfartstraktat med nämnda land, Sverige måst icke
allenast i afseende å liera artiklar och deribland några af ganska stor betydenhet
både för inhemsk industri och såsom handelsartiklar underkasta sig större tullnedsättningar,
än som blifvit brödrariket Norge affordrade, utan ock på det hela finna
sig uti eftergifter, hvilka, enligt mitt förmenande, ingalunda uppvägas af de dels genom
handelstraktaten och dels genom sjöfarts traktaten för Sverige betingade förmåner,
och att, då genom förstnämnda traktat tullsatser å en mängd artiklar blifvit
för en tid al tolf år bestämda, detta innefattar ett stadgande, hvarigenom Svenska representationens
rätt att fritt besluta rörande denna landets inre angelägenhet blifvit
under berörda tid, utan Ständernas förutgångna medgifvande, i betydlig mån inskränkt
;
att, oaktadt Rikets Ständer den 21 November 1863, vid öfverlemnande till
Kongl. Maj:t af sitt förslag till räntans frigifvande, påkallat uppmärksamhet deruppå,
att penningeförhållandena tidtals voro sådana, att räntan, då aftalet derom vore fritt,
kunde stiga utöfver dess dåvarande gräns, men att önskvärdt vore, att öfvergången
från bunden till fri ränta måtte ske utan kännbar olägenhet, och att derföre en så
gynnsam tidpunkt för förändringen, som möjligt, borde väljas, och Rikets Ständer, just
af dessa skäl, ansett sig böra åt Kongl. Maj:t öfverlemna att bestämma när densamma
lämpligen borde försiggå, så att, derest Rikets Ständers förslag vunne Kongl.
Maj:ts bifall, Kongl. Maj:t skulle ega att utfärda författning i ämnet, när Kongl. Maj:t,
med afseende på för handen varande förhållanden, funne tidpunkten lämplig för författningens
trädande i verkställighet; så har, till följd af Hans Excellens Herr Justitie-Statsministerns
och Stats-Rådets öfriga ledamöters tillstyrkande, förslaget blifvit
godkändt och till efterrättelse påbjudet vid en tidpunkt, som, på sätt Herr Trolle i
sin reservation vidare utvecklat, ingalunda kan, så vidt jag förstår, antagas hafva
varit för förändringen gynnsam;
att sedan Engelske undersåtarne Georg Kitson och J. H. Johnson, i uppgifven
egenskap, den förre af ordförande och den sednare af direktör i ett Engelskt
bolag
Konstitutions-Utskottets Memorial N.-o 8.
9
bolag under benämning b The Gellivara Company Limited» och med åberopande af
ett med namnet Victor Kjellberg undertecknadt å bolagets kontor den 21 Mars 1864
hållet protokoll, hvilket för öfrigt icke lemnat upplysning om i hvilken del af verlden
nämnda kontor varit befintligt, genom ombud hos Kongl. Makt anhållit att för bedrifvande
af bruks- och sågverksrörelse inom Norrbottens län få besitta ett stort an(al
inom nämnda län belägna, till namn uppgifna och enligt i afskrift företedt salubref
till bolaget försålda fasta egendomar, bruk och sågverk, så har — utan att det
ansetts nödigt att nämnda bolag, deruti, efter hvad i ansökningen uppgifvits, Svenske
män skulle till icke obetydlig del vara intressenter, underställt sin bolagsordning
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och godkännande, eller någon undersökning skett derom
huruvida den bolags-ordning, som bolaget må hafva för sig antagit, kan med Svensk
lag stå tillsammans, eller ens om uppgiften att bolaget blifvit stiftadt under den i
England sedan år 1862 gällande lag för bolag och den 25 Februari 1864 derstädes
behörigen registreradt, är med verkliga förhållandet öfverensstämmande, ännu mindre
angående hvilka, som i bolaget äro delegare eller hvad garantier detsamma i afseende
på soliditet med mera kunnat erbjuda, — Stats-Rådet tillstyrkt meddelande af
tillåtelse åt bolaget att besitta de inköpta fastigheterna, hvilka omfatta en icke
ringa del af provinsen Norrbotten och till rymden säkerligen äro större, än månget
Tyskt furstendöme, och att derå söka lagfart, utan andra vilkor, än att bolaget
alltid skulle hafva ett inom länet bosatt ombud, hvilket skulle ega att i angelägenheter,
de der anginge eller härflöte af den rörelse, hvilken bolaget kunde komma att
i riket bedrifva, eller eljest rörde de omnämnda egendomarne, vid domstolar och
andra embetsmyndigheter å bolagets vägnar svara, och hvilket ombuds namn och
vistelseort bolaget skulle ofördröjligen hos Konungens Befallningshafvande i länet
uppgifva, likasom bolaget borde på enahanda sätt anmäla inträffande ombyten af sådant
ombud, allt vid äfventyr att, om föreskriften derom skulle finnas icke vara iakttagen,
Konungens Befallningshafvande skulle ega att, uppå anmälan, i förekommande
fall så beskaffadt ombud å bolagets vägnar med laga verkan utse;
att efter det Kongl. Maj:t, uppå framställning af Chefen för Ingeniör-korpsen,
täckts, genom nådigt Bref af den 3 Augusti 1839, förordna att den inkomst af vallhö,
hvilken enligt förut gällande stadganden och fördelningsgrunder var, såsom en bestämd
löneförmån, tillerkänd fortifikations-befälhafvarne å rikets fästningar, skulle
vid dåvarande innehafvares död, befordran eller förflyttning till annan tjenstgöringsort,
ingå till bildande af en så kallad besparingskassa, ställd under Chefens för
Ingeniör-korpsen disposition för att användas till förbättrande af äldre officerares inkomster,
hvilka tjenstgjorde på dyra stationsorter, äfvensom till understöd för yngre
lönlösa officerare, men den förändring häruti sedermera, efter hvad ett Kongl. Bref
af den 18 Mars 1862 utvisar, blifvit vidtagen, att i anledning af ett utaf Chefen för Ingeniör-korpsen
till Kongl. Majrts nådiga stadfästelse öfverlemnadt förslag till en enskild
pensions-inrättning för Ingeniör-korpsens befäl,hvarigenom åt korpsens medlemmar skulle
tillförsäkras ett tillökadt pensionsbelopp af minst 1,000 Riksdaler utöfver den vanliga
pensionen, Kongl. Maj:t, jemte förklarande att Kongl. Maj:t väl funnit den ifrågaställa
pensions-inrättningen kunna blifva gagnelig, men att stiftelsen, om den
komme till stånd, helst borde, såsom äfven beroende af frivilliga bidrag, förvaltas
efter det reglemente, hvarom delegarne sjelfve kunde i behörig ordning öfverenskomma
utan någon af Kongl. Maj:t derå meddelad stadfästelse, likväl, för ändamålets
befrämjande, medgifvit att dertill må användas såväl den i Kongl. Brefvet den 3
Bih. till B. St. Prot. 1865 dt 1866. 8 Sami. 7 Höft. 2
10 , Konstitutions-Utskottets Memoria,l N:o 8.
Augusti 1839 omförmälda bespariugskassa, som ock de till densamma inflytande vallhömedel
från rikets fästningar, med undantag endast af 2,000 Riksdaler årligen, hvilka
fortfarande borde, på sätt förut skett, och i öfverensstämmelse med föreskrifterna i
nyss åberopade Kongl, Bref användas; så har, uppå derom af Chefen för Ingeniörkorpsen
framställda yrkanden och utan att, så vidt af Statsråds-protokollen kunnat
inhemtas, någon undersökning egt rum, huruvida den förmån, Kongl. Maj:t sålunda
behagat af nåd och utan Ständernas medverkan bevilja den Statsverket nu mera
frånskiljda besparingskassan, varit af beskaffenhet, att kunna berättiga kassan till
ersättningsanspråk emot Kronan eller innehafvare af Kronans rätt, icke allenast ledamöterna
uti den af Kongl. Maj:t tillförordnade Regering dels genom beslut den 4 Juli
1865 förpligtat bolaget för jernvägsanläggning emellan Landskrona och Eslöfs jernvägsstation
att för åtskillig Kronans mark, som blifvit upplåten för banans inledande
till staden och den derstädes afsedda bangård, och hvarutaf en del varit för besparingskassans
räkning utarrenderad, en annan mindre del åter åt en materialvakt
upplåten, en tredje lott om 8,4 kappland af Krigs-kollegium på arrende åt enskild
person upplåten emot en årlig afgäld af 18 Riksdaler, som dock förklarats hafva rätteligen
bort tillfalla besparingskassan; samt ändtligen en fjerde lott, hvilken, oaktadt
den, genom köp redan den 4 Maj 1776, tillfallit Kongl. Maj:t och Kronan, likväl alltsedan
varit åt säljaren och hans arfvingar utan afgift upplåten och äfven vid tiden
för afträdandet till bolaget af två sådana innehades, men på hvars afkomst besparingskassan
gjort anspråk på den grund att jorden inköpts för att i sammanhang
med den så kallade Rörsjön bereda en öfversvämning framför östra fästnings-frontonen,
till Ingeniör-korpsens besparingskassa för all framtid utgifva en årlig afgäld
af 813 Riksdaler, beräknadt från den tid bolaget kommit i besittning af marken, dels
ock genom beslut den 11 i samma månad och år förpligtat bolaget för jernvägsanläggning
emellan Christianstad och Hessleholm att såsom afgäld för en till nämnda
jernvägs-anläggning använd del af bastionen Drottningen vid Christianstad årligen
till Ingeniör-korpsens besparingskassa erlägga 8 Riksdaler 37 öre, oaktadt båda dessa
bolag varit, enligt Rikets Ständers skrifvelse af den 14 September 1863, berättigade
att utan kostnad eller årlig ersättning undfå upplåtelse af sådan för jernvägsanläggningarne
erforderlig, Kronan tillhörig jord, som stod under dess omedelbara disposition,
med undantag endast för boställsjord samt annan åt enskild person med åborätt
eller annorledes upplåten kronojord, utan ock Hans Excellens Herr JustitieStatsministern
och Stats-Rådets öfrige vid tillfället närvarande ledamöter den 30
Augusti 1864 tillstyrkt Fångvårds-styrelsens förpligtande att till meranämnda besparingskassa
såsom ersättning för mistad inkomst af vallhö, till följd af några på Fångvårds-styrelsens
föranstaltande och bekostnad vidtagna förändringar i bastionen Banér
å Malmö citadell, årligen af fångvårdsmedlen utgifva 40 Riksdaler;
att, sedan Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 12 Maj 1860, anhållit
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder tillse huruvida genom förändring i uppbördssättet
af indelta räntor och kronotionde, anslagen åt militäre tjenstemän, någon lättnad
i berörde besvär kunde de skattskyldige beredas, samt ej mindre samtliga läns styrelser
än ock lönings-direktionerne vid de indelta regementena blifvit öfver denna
skrifvelse hörde, hvarefter först Krigs- och Kammar-kollegierna, och sedermera
Stats-kontoret och Kammar-rätten samt slutligen den af Kongl. Maj:t i nåder tilliörordnade
Landtförsvars-komité underdåniga utlåtanden afgifvit, hvilka, ehuru i
vissa delar skiljaktiga, dock sammanstämt uti att anse den ifrågasatta förändringen
nyttig och ändamålsenlig; så har, vid ärendets föredragning hos Kongl.
Maj.t den 25 April 1865, Herr Departements-chefen och föredraganden för Landtför
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
11
svars-ärenden, med afseende hufvudsakligen på de många oundgängliga utgifter, som
måste till försvarsverkets ordnande äskas af Rikets Ständer, och då för vinnande af
det utaf Ständerna åsyftade ändamål särskilda, till betydligt belopp uppgående medel
skulle, enligt Herr Departements-chefens åsigt, vara erforderliga, funnit betänkligt
tillstyrka nådig Proposition i förevarande hänseende, och derföre hemställt att
frågan rörande förändring i allmänna uppbördssättet för arméen måtte för närvarande
lemnäs utan åtgärd, i och hvarmed denna förut af Kongl. Majit genom nådiga
Propositioner den 13 November 1820 och den 7 Maj 1834 samt nådig Skrifvelse den
27 Januari 1840 väckta, samt äfven en gång, eller den 24 Maj 1845, af Rikets Ständer
beslutade, till lindring för de högst beskattade bland landets jordbrukare syftande
förändring blifvit lör denna gång undanskjuten; samt slutligen
att, oaktadt Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 4 December
1863, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Krigs-kollegii ombildning
till en arméförvaltning, jemte det Rikets Ständer medgifvit en sådan Krigskollegii
förändring och att, om Kongl. Majit funne lämpligt att före denna riksdag
gå i författning om inrättande af en arméförvaltning i enlighet med de af Ständerna
uppgifna grunder, det beviljade anslaget till Krigs-kollegium skulle få för sådant
ändamål användas, tillika härvid fästat det förbehåll att Statsverkets utgifter
icke finge derutöfver ökas till följd af anspråk af de i Krigs-kollegium anställde
embets- och tjenstemän, samt Rikets Ständer förut, med stöd af Kongl. Majits vid
1856—1858 års riksdag gjorda nådiga framställning om öfverflyttning på Riks-staten
af den del af aflöningen för Krigs-kollegium och Utredningsförråd en, hvilken med
särskildt uppgifna belopp utginge från åtskilliga under Kollegii förvaltning ställda
kassor och särskilda medel, under den 27 Januari 1858 beslutat, det ifrågavarande
kassor och fonder skulle då och för framtiden från alla utgifter i berörda hänseende
befrias; så har Herr Statsrådet och Chefen för Landtförsvars-departementet den 28
Februari 1865 underställt Kongl. Majits nådiga godkännande ett förslag rörande den
nya Arméförvaltningens ordnande och den i sammanhang härmed för en del Krigskollegii
embets- och tjenstemän uppkommande indragningsstat, utvisande en brist i
det beräknade årliga anslaget af 4,700 Riksdaler, och tillika föreslagit att denna
brist, hvilken Herr Departements-chefen ansett tilläfventyrs komma att efter slutet
af första året efter den nya organisationens införande till största delen försvinna,
skulle få betäckas genom tillskott från den Förenade Mötespassevolans-fonden,
hvilken dock är en af de kassor, som uti Rikets Ständers skrifvelse af den 27
Januari 1858 finnas särskildt omnämnda, samt dessa Herr Statsrådet och Departements-chefens
hemställanden och förslag blifvit af Stats-Rådets öfriga ledamöter i
underdånighet tillstyrkta.
Af Herr Trolle, C A.: “I betraktande af, — å ena sidan:
att i underdånig skrifvelse den 21 November 1863, rörande Ingifvande af
räntan för försträckningar. Rikets Ständer—med omförmälande, bland annat, att “om
icke fullgiltiga skäl till inskränkning i ränteaftalet förut funnits i bristen på bankanstalter
och andra kreditinrättningar, så bortfalla dessa i och med detsamma hindren
för sådanas uppkomst borttagas och dylika välordnade uppstå", att “då bankväsendet
äfvensom andra kreditanstalter, afsedda för särskilda slags behof, såsom
sparbanker och hypotheksföreningar, här i landet redan hunnit den utveckling och
tagit en sådan rigtning att, om desamma fortfarande få ega bestånd och än vidare
fortgå, något förtryck af långifvare mot de lånebehöfvande icke behöfver fruktas,
synes icke heller någon betänklighet härutinnan mera böra hindra tillämpningen
af en i sig sjelf rigtig grundsats"; i nära, om än icke omedelbart, sammanhang
12 Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
dermed sig yttrat: “Skulle åter betänklighet från jordbrukarnes sida härröra af ett
antagande, att ändamålsenliga lånetillfallen för jordbrukets behof ännu icke funnos
i tillräcklig mån, så torde allenast behöfva hänvisas på de numera öfver hela landet
verksamma hypoteksförening arne samt erinras, att icke hvarje slag af skuldsättning
och till hvad belopp som helst bidrager till en helsosam utveckling af den vigtiga
näringen eller dess idkares varaktiga välståndOch med afseende derå att
förändringen emellertid vore af en så omfattande vigt, att varsamhet med dess
införande icke bör underlåtas, erfarenhet om verkningarne i en eller annan rigtning
önskvärd innan densamma i hela sin vidd genomföres samt landets vigtigaste modernäring,
jordbruket, torde vara ömtåligast för förändringar, Rikets Ständer inskränkt
densamma till de i handeln och förädlingsindustrien vanligen förekommande försträckningar
på kortare tid med uteslutande af lån mot säkerhet i fäst egendom,
samt slutligen, då det för öfrigt vore önskvärdt, att öfvergången från bunden till fri
ränta må ske utan känbar olägenhet och att derföre en så gynnsam tidpunkt för förändringen
som möjligt bör väljas — Rikets Ständer ansågo sig böra åt Kongl. Majit
öfverlemna att bestämma när densamma bör försiggå, derest det bilagda lagförslaget
vunne Kongl. Majits nådiga bifall; att Bonde-Ståndet till Kongl. Majit ingått med
underdåniga påminnelser hurusom Rikets Ständer vid nästförutgångna riksdag för
sin del icke antagit Kongl. Majits nådiga Proposition i enahanda syftning just derföre,
att de klasser, som man sålunda afsåge att skydda, med oro och bekymmer
mottoge densamma, och i en tid sådan som den närvarande, då penningebrist och
egendoms afträdande i hela landet förspörjes, olyckor af många slag torde genom
förändringens vidtagande uppstå, hvadan Bonde-Ståndet anhållit om vidare utredning
af frågan och derefter ny framställning till kommande Ständer, — och slutligen att
nära nog alla de ledamöter af Konungens Högste Domstol, som yttrande i ärendet
afgifvit, på anförda skäl den ifrågaställda förändringen i underdånighet afstyrkt; —
Men, å andra sidan, att Konungens rådgifvare, då ärendet den 13 September 1864
hos Kongl. Majit förekom till afgörande, i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall till
ifrågavarande lag på de skäl, som upptagas i Kongl. Majits nådiga Proposition i ämnet
till föregående riksdag, och sig i öfrigt utlåtit, hvad anginge tidpunkten för förändringens
genomförande, att penningeställningen visserligen icke vore sådan, att
man deraf kan berättigas draga den slutsatsen att räntans Digifvande kunde ske
utan att märkbara verkningar deraf omedelbart uppstå, men att åter någon gynsammare
tidpunkt derför torde icke såsom sannolik kunna motses före kommande
riksdag, än dåvarande, sedan allmänt fredslugn i Europa inträdt och Sverige, under
goda utsigter för de flesta af sina exportartiklar, till större delen äfven fått god
skörd: hvarförutan Stats-Rådet yttrat: att ehuru det utan tvifvel vore lyckligt, om
förändringen skedde i en tidpunkt, då räntan såväl in- som utomlands stöde lägre
än den i lag nu medgifna, men att det vore just i tid af hög ränta som friheten behöfdes
och behofvet kunde bli så starkt, att förändringen saklöst ej kunde uppskjutas:
att lagens maximum blifvit kringgånget utan att de lånebehöfvande, som sålunda
gått miste om fördelen af den bundna räntan, kommit i åtnjutande al de med
den fria räntan förenade fördelar, bland hvilka den vore af synnerlig vigt, att rätta
naturliga priset på penningar blefve allmänt kändt: att denna kännedom icke fullständigt
kunde vinnas så länge den verkliga räntan icke finge noteras, då den öfverstege
den lagliga och deraf uppstode hinder icke allenast för kapitalernas naturliga
strömning till de penningemarknader, der räntan vore hög, utan ock för lånebehöfvande
att uppsöka penningarne, der räntan vore låg; dertill komme att mången
i förlitande på den fixerade räntan inläte sig i företag, som icke kunde återgälda
Konstitutions-Utskottets Memorial K:o 8.
13
en högre ränta å det nedlagda kapitalet, hvaremot penningarnes dyrhet, då den vore
allmänt kunnig, afhölle från dylika spekulationer, eggade till sparsamhet och verkade
återhållande mot frestelsen att låna mera än som vore oundgängligen nödigt:
att härigenom klefve tillgången lör de nödvändiga lånen mera tillräcklig, och räntan
bringades åter på ett naturligt sätt att falla; och hemställde slutligen Stats-Rådet på
dessa grunder, att Kongl. Maj:t täcktes utfärda författningar i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förslag, att omedelbart efter utfärdandet träda i kraft.
I betraktande häraf och vidare:
att vid den tidpunkt — närmare ett år efter det Rikets Ständers förberörda
skrifvelse till Kongl. Maj:t afläts — då Konungens rådgifvare tillstyrkt ifrågavarande
åtgärd, allmänna hypoteksbanken ej längre förmådde upplåna penningar, mot den
för densamma till fem procent begränsade räntan, och till följd deraf de flesta hypotheksföreningarnes
verksamhet till jordbrukets understödjande med lån upphört,
ehuru fullständiga handlingar för lån till belopp — jag tror mig ej irra mig — af
20 å 30 millioner Riksdaler derstädes funnos atiemnade;
att deremot betydliga kapital, som eljest kunnat komma landtbruket till del,
blifvit till följd af nya oktrojer för enskilda banker detsamma undandragna;
att, ehuru landet i allmänhet lärer år 1864 erhållit en god skörd, detta förhållande
dock icke kunnat i någon verksam mån bidraga till att minska det allmänt
kända stora lånebehofvet, helst in- och utomlands nedtryckta sädespris i förening
med, mångenstädes genom otjenligt bergningsväder, försämrad vara väsendtligen
förringat värdet af det till afsalu öfverblifna span målsförrådet;
att den, genom räntans ingifvande för så kallade handelns eller korta papper,
ökade låneutgifning i enskilda banker icke kunnat varaktigt gagna jordbruket, aldraminst
den talrika klassen af mindre jordbrukare;
att dessa sednares penningeförlägenhet, hvarom Bonde-Ståndets ofvanomförmälda
underdåniga skrifvelse handlar, ingalunda minskats utan fastmera i flera
landsorter ökats vid och efter den tidpunkt, då räntan i viss mån frigafs, hvarom
allmänt kända förhållanden, strandade bemödanden att inrätta landtbruksförlagsbanker
m. m. bära vittnesbörd;
och slutligen
att således, hvarken tillvaron af verksamma låneinrättningar för jordbrukets
behof, som Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse synas förutsätta, varit i
någon väsendtlig mån för handen vid den tid, då Kongl. Maj:ts nådiga beslut fattades,
eller den penningeströmmens rigtning, som derigenom befordrats, kunnat i
egentlig mening anses komma jordbruket tili godo, fastmera derifrån afvikit;
så anser jag att i Konungens rådkammare jordbrukets vigt och behof icke
tillvunnit sig den uppmärksamhet, eller blifvit så uppskattade, som, efter min tanke,
ej mindre Rikets Ständer hafva afsett, än skäligen bordt ske, då det gällde att besluta
ett steg på kreditlagstiftningens bana af den oberäkneliga vigt, som det ifrågavarande;
Och
thy tror jag, för min del, att Konstitutions-Utskottet icke saknat anledning
att sådant till Rikets Ständers kännedom meddela.■<
af Herr Ramsay, A. H.: *Bland regeringsåtgärder, som utgjort föremål för
Konstitutions-Utskottets öfverläggning och bedömande, har äfven varit den handelstraktat,
som under nästlidna år blifvit af Kongl. Maj:t med Frankrike afslutad. Såväl
inom Utskottet, som äfven inom Stånden vid behandling af Bevillnings-Utskottets Utlåtande
N:o 2, angående antagande af berörda traktat, hafva olika åsigter yttrats
derom, huruvida Regeringens förfarande i afseende å densamma stått i fullkomlig
14
Konstitutions-Utskottets Memorial JV.-o 8.
öfverensstämmelse med grundlagens föreskrifter. Till följd häraf och med afseende
å vigten och betydelsen för framtiden af den sålunda, såvidt jag känner, för första
gången väckta frågan om ej mindre Kongl. Maj:ts än äfven den andra statsmagtens
rättigheter i afseende å behandlingen af ärenden af nämnda slag, har jag trott och
inom Utskottet påyrkat att en utredning deraf borde uti förevarande Betänkande
meddelas, äfven om, på sätt Utskottet ansett, anledning till vidtagande af någon åtgärd
eller ens till anmärkning uti ifrågakomna fall icke förefunnes. Då jag äfven
uti sistberörda afseende är af skiljaktig åsigt med Utskottets pluralitet, har jag funnit
mig föranlåten att försöka åstadkomma en sådan utredning.
Enligt § 12 Regeringsformen tillkommer visserligen Konungen rättighet att i
afhandlingar och förbund med främmande magter ingå; men fastän nämnda § i afseende
härå icke innehåller någon inskränkning, är väl tydligt och klart att Konungens
berörda rättighet icke får utöfvas på sådant sätt, att densamma kommer i strid
med andra bestämmelser i grundlagen. Lika litet derföre som Konungen kan med
laga verkan afsluta traktater, hvarigenom riket belastas med gäld, någon del af detsamma
eller någon Kronans tillhörighet afhändas eller förpantas, rikets mynt till
skrot och korn förändras, eger Konungen att ingå uti afhandlingar, som innefatta
inskränkning eller ingrepp uti den beskattningsrätt, som, enligt § 57- Regeringsformen,
är den andra Statsmagten uteslutande tillerkänd. Till utöfningen af denna,
beskattningsrätt hörer, enligt §§ 58—62 Regeringsformen, att icke allenast pröfva'
Statsverkets behof, utan ock bestämma på hvad sätt, d. v. s. under hvilka titlar, de
medel, som utöfver de ordinarie inkomsterna härtill erfordras, böra utgå. Då till
dessa beskattnings- eller bevillningstitlar höra, bland andra, tullmeälen, samt genom
förenämnda traktat blifvit bestämdt och aftaladt, bland annat, att under loppet af
tolf år en mängd artiklar skola få i riket införas mot til! beloppet stadgade tullafgifter,
hvilka följaktligen under hela denna tid icke få derutöfver förhöjas, så torde väl
uppenbart vara, att till följd af berörda bestämmelser, — enligt hvilka, efter den af
komiterade för utarbetande af en ny tulltaxa uppgjorda beräkning, för de kommande
åren, sedan traktaten inträdt i sin fulla tillämpning, en minskning i tullinkomsterna
af omkring 2,600,000 R:dr R:mt årligen skulle uppstå, — ifrågavarande traktat är af
beskaffenhet, att på beräkningen vid bestämmandet af statsinkomsterna icke allenast
kunna, utan troligen äfven komma att ega en ganska betydlig inverkan. Det
återstår visserligen ännu för representationen att genom förhöjda tullsatser på åtskilliga
mera allmänt brukade artiklar, hvilka icke utgjort föremål för nämnda traktat,
såsom t. ex. kaffe och tobak, söka afhjelpa den genom traktaten befarade minskningen
i tullinkomsterna; men, om det antages att Konungen utan den andra Statsmagtens
medverkan eger ingå och afsluta traktater, sådana som den ifrågavarande,
kan ju inträffa att en kommande Regering, som t. ex. önskar att genomföra frihandelsprincipen
i dess helhet, för längre tid afslutar en handelstraktat, deruti tullsatserna
å dessa äfvensom andra s. k. kassa-artiklar bestämmas till vissa lägre belopp.
Tullbevillningen, hvilken hitintills utgjort den relativt största inkomstkällan för fyllande af
statsbehofven, skall då säkerligen komma att nedgå till en jemförelsevis ganska ringa
summa; och nationen till följd deraf se sig nödsakad att för fyllande af statsbehofven
underkasta sig en kanske mångdubblad förhöjning af den direkta beskattningen eller
den s. k. Allmänna Bevillningen, hvilken dock, enligt ordalagen i § 60 Regeringsformen,
är den beskattningsgrund, som i sista rummet bör anlitas. Om en sådan regeringsåtgärd
af representationen ogillades, såsom icke med landets sannskyldiga nytta
förenlig, kunde likväl rättelse deruti ej vinnas genom användande af den i § 107
Regeringsformen anvisade utväg för åvägabringande af förändring uti ett ogilladt
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
15
regeringssystem, utan skulle dertill erfordras icke mindre än ett traktatsbrott med
deraf följande förvecklingar och möjligen ännu olyckligare påföljd.
Till följd af hvad sålunda är vordet anfördt, torde uppenbart vara att traktater
af beskaffenhet att på den fria utöfningen af nationens sjelfbeskattningsrätt
ega inflytande, icke utan medverkan af representationen lagligen kunna af Konungen
afslutas och att följaktligen den ifrågavarande, med Frankrike ingångna handelstraktaten,
enligt rätta förståndet af vår grundlag, ovilkorligen måste, för att för nationen
blifva bindande, underställas representationens godkännande. Men härvid
mötte den frågan för huru lång tid ett sådant godkännande lagligen må kunna meddelas.
Då, enligt §§ 58—62 i Regeringsformen, beskattningen, för såvidt angår
den del deraf, som genom bevillningar bör utgå, skall vid hvarje riksdag regleras,
samt härtill hörer att beloppet af de särskilda bevillningarne, allt efter som de eller
någon af dem anses böra höjas eller nedsättas, varda beräknade och bestämda,
måste häraf följa, att representationen icke lagligen kan sträcka sitt godkännande af
en sådan traktat för längre tid än densamma, enligt § Cl Regeringsformen, eger att
angående statsreglerih gen besluta och förordna. En motsatt åsigt skulle nemligen
leda till inskränkning uti den hvarje riksdag förbehållna beskattningsrätt; hvaraf
följden lätt kunde blifva att vid en riksdag, då de åsigter i afseende å handel och
andra dermed sammanhängande förhållanden, som här ofvan blifvit angifna, af pluraliteten
af representanterna hyllades, Regeringen i samråd med dessa kunde åvägabringa
traktater, hvarigenom möjligheten att höja grunderna för en eller annan bevillning
för en längre tid tillintetgjordes samt kommande riksdagar sålunda inskränktes
uti deras grundlagsenliga rätt att i afseende härå fritt förfoga och bestämma. Då vid
1853—1854 årens riksdag af Kongl. Maj:t, för beredande af större varaktighet åt
tull-lagstiftningen, framställdes förslag om tullafgifternas bestämmande för tio år,
blef detsamma af Konstitutions-Utskottet afstyrkt under åberopande, bland annat, att
derigenom en sådan inskränkning skulle ske uti kommande Ständers rätt.
Härvid torde erinras, att då säkerligen icke någon traktat kan på så kort
tid eller på så beroende och osäkra vilkor, ofvan blifvit antydt, åvägabringas, skulle
, möjligheten för Svenska nationen att medelst afslutande af traktater bereda sig förmåner
och eftergifter för handel och näringar ifrån främmande magter, vara genom
grundlagens förenämnda stadganden omintetgjord. Enligt min uppfattning af dessa
stadganden måste jag äfven lemna derhän huruvida stiftarne af vår grundlag föreställt
sig att det någonsin kunde ifrågakomma att, utan nödtvång, afsluta en traktat,
hvarigenom, såsom förhållandet är med den ifrågakomna, band och inskränkningar
skulle blifva lagda icke allenast på utöfningen af en del utaf nationens sjelfbeskattningsrätt,
utan ock på det fria ordnandet af landets inre hushållning, såvidt dermed
t. ex. afses att bereda nödigt skydd för en näring, som för det allmänna kan anses
vara af större vigt. Till stöd för detta mitt förmenande får jag åberopa dels den af
1809 års Konstitutions-Utskott uttalade grundsats, att vårdandet af Svenska folkets
“sjelfbeskattningsmagt är icke blott för nationens välstånd, utan ock för dess frihet
af yttersta vigt“, dels ock den omständighet, att, med undantag af de på 1830-talet
med Ryssland och Finland afslutade traktater, hvilka, likasom den ifrågavarande
Franska traktaten, innehålla qvantitativt bestämda tullsatser för åtskilliga artiklar,
men hvilka traktater torde kunna anses föranledda af hvad derom uti 1809 års
fredsslut förbehölls och sedermera genom en additionel akt dertill 1817 närmare
reglerades, ingen af de sedan tillkomsten af vår nuvarande grundlag med andra
magter ingångna handelstraktater — såvidt jag om dem kunnat förskaffa mig kännedom
— innehåller sådana bestämmelser, utan äro alla afslutade på reciprocitets
-
16
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
grund och afse att bereda befrielse från de så kallade differential-tullarne eller den
förhöjning af vissa procent utöfver de allmänna, i tulltaxan bestämda tullsatserna,
hvarmed varor, som med utländska fartyg in- eller utfördes, voro belastade. Med
skäl torde äfven kunna ifrågasättas huruvida det under några förhållanden kan vara
klokt samt med ett lands värdighet och välförstådda fördel förenligt, att med andra
magter inleda fördrag, hvilka innefatta inskränkning uti en nations frihet att efter
sig företeende omständigheter ordna en vigtig del af dess inre angelägenheter. Isynnerhet
torde detta böra gälla för mindre stater, hvilka, enligt hvad historien visat,
derigenom lätt kunna komma i ett beroende förhållande till andra länder samt under
förändrade politiska förhållanden blifva utsatta för ganska brydsamma förvecklingar
och svårigheter. De fördelar, man genom sådana traktater vill söka bereda
sig eller lättnader vid varu-utbytet och samfärdseln länderna emellan, böra och skola
säkerligen äfven — der de som sådana verkligen äro att anse, — kunna ernås på
annan väg, nemligen på öfvertygelsens, i den mån densamma hos folken utbildar sig
derom, att deras eget intresse fordrar att i förenämnda afseende så mycket som
möjligt gå hvarandra till mötes. Då skola säkerligen svårigheter icke heller möta
att på en rigtig och, verklig reciprocitetsgrund åstadkomma ömsesidigt fördelaktiga
aftal till underlättandet af handel och annan samfärdsel nationerna emellan; och
derförinnan torde för ett ringa land, som Sverige, berörda ändamål icke genom traktater
stå att vinna, med mindre dessa afslutas på vilkor, som i afseende å nyttan
och fördelen för landet i det hela taget äro underkastade så olika bedömande, som
den ifrågavarande med Frankrike ingångna, samt, kanske äfven, enligt hvad jag sökt
visa, på bekostnad af helgden utaf dess grundlag.
Om man nu, med ledning af de åsigter här ofvan blifvit framställda, försöker
bedöma förhållandet med den handelstraktat, som nu är i fråga, så förekommer att,
efter det Rikets Ständer vid föregående riksdagar hos Kongl. Majit framställt anhållan
om vidtagande af mått och steg för att, såsom det heter i Ständernas skrifvelse
härom vid 1841 års riksdag, “i afseende å främmande magter för Svenska handeln
bereda en förmånlig reciprocitet11, Rikets Ständer vid sisthållna riksdag, — dervid af
Chefen och föredraganden för Finans-departementet tillkännagafs att underhandlingar
blifvit med Frankrike inledda för åvägabringande af en handels- och sjöfartstraktat
samt att deraf, åtminstone till en början, minskning uti tullinkomsterna skulle blifva
en löljd, — med förutsättning häraf äfven vid beräknandet af Statsverkets inkomster
för innevarande statsregleringsperiod upptogo den del deraf, som af tullen påräknades,
till ett något mindre belopp än hvartill tullinkomsterna i medeltal under de fyra
sistförflutna åren uppgått och Kongl. Majit uti Sin Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof desamma beräknat; att sedan traktaten blifvit den 14 Februari
sistlidet år afslutad och den 10 nästpåföljde Mars af Kongl. Majit ratificerad, densamma
nästan omedelbart derefter eller ifrån den 15 April kommit till verkställighet
och vunnit tillämpning; att, i enlighet med en uti traktaten införd bestämmelse, att
den skulle underställas nationalrepresentationens godkännande, densamma äfven för
detta ändamål blifvit till de vid innevarande riksdag församlade Ständer öfverlemnad;
att, enligt hvad af ej mindre det angående ifrågavarande ärende i Stats-Rådet
förda protokoll inhemtas än äfven af förbemälde ledamot af Stats-Rådet äfvensom
den ledamot af detsamma, som kontrasignerat traktaten, vid öfverläggningen angående
densammas antagande yttrats, denna hemställan skett icke till följd af grundlagens
bud, utan allenast af grannlagenhet för representationen; samt att, ehuru
traktaten blifvit af Ständerna, för deras del, utan någon inskränkning godkänd, det
likväl med afseende å de högst olika omdömen, som under öfverläggningarne härom
gifvit
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 8.
17
gifvit sig tillkänna angående nyttan och fördelarne af densamma i allmänhet för landet,
med skäl kan ifrågasättas huruvida detta godkännande från representanternes sida
var föranledt af öfvertygelsen om traktatens fördelaktighet och icke lika mycket äf
en känsla af grannlagenhet för landets Konung och Regering; — en känsla, sorn kanske
äfven bidragit dertill, att Ständerna dervid tilläto sig att sträcka deras åtgärd
längre i afseende å tiden, än hvartill de, efter hvad jag sökt visa, enligt grundlagen
egde befogenhet.
Om nu äfven medgifves, att till följd af den förutsättning om åvägabringande
af en handelstraktat med Frankrike, som utaf de sednast församlade Ständerna sålunda
uttalades, Regeringen kunnat ega skälig anledning att, innan Rikets Ständer
fått tillfälle att öfver bestämmelserna i traktaten sig yttra, låta densamma, på sätt
som skett, träda i verksamhet, torde likväl ett behörigt iakttagande af den Ständerna,
enligt min uppfattning af grundlagens bud, i nämnda hänseende tillkommande rätt
hafva fordrat, att vid affattandet af bestämmelserna om tiden för traktatens tillämpning
samt om nationalrepresentationens godkännande af densamma, en antydan meddelats
om det förhållande, på grund hvaraf, oaktadt nödvändigheten af ett sådant
godkännande, traktaten likväl, innan detsamma lemnats, kunde få vinna tillämpning
eller att åtminstone en redogörelse för detta förhållande och Regeringens deraf beroende
rätt i afseende å frågans behandling blifvit den kontraherande magten meddelad.
Något sådant har likväl, såvidt ordalagen i traktaten samt den till Ständerna
och Utskottet afgifna redogörelse för förhandlingarne i ämnet utmärka, icke
skett eller ens varit i fråga; och Ständerna blefvo tillföljd häraf äfven bragta i den
svåra belägenheten att, för att icke kompromettera Konung och Regering samt utsätta
riket för obehagliga påföljder, nödgas för deras del godkänna traktaten, ehvad de ansågo
bestämmelserna i densamma vara med rikets sannskyldiga nytta förenliga eller
icke. Då nu härtill kommer den af två utaf Regeringens medlemmar uttalade och,
enligt hvad Statsråds-protokollen utvisa, äfven af öfrige medlemmarne af densamma
delade åsigt, att den ifrågavarande traktaten icke för dess giltighet behöft underställas
Ständernas pröfning, så kan jag, vid jemförelse af de anledningar till anmärkning
emot Konungens rådgifvare, som vid föregående riksdagar blifvit af Konstitutionsutskottet
hos Ständerna anmälda, icke tveka att uttala den öfvertygelsen, att om en
fråga, sådan som den förevarande, vid nämnda riksdagar kommit under bedömande,
Konstitutions-Utskottet säkerligen ansett sig icke kunna undgå att hos Ständerna
göra anmälan om det förfarande och de åsigter, som, enligt hvad berördt är, vid
ärendets behandling af Regeringen blifvit ådagalagda. Men äfven om man, med afseende
å de svårigheter, som, enligt hvad handlingarne tydligen ådagalägga, mött
vid traktatens uppgörande och hvilka kanske icke medgifvit ett betingande af andra
vilkor och bestämmelser i formelt hänseende, äfvensom derå, att traktaten i allt fall
blifvit Ständernas pröfning underställd, anser att de anmärkningar, som angående
Regeringens förfarande i afseende å densamma kunna göras, icke böra till någon påföljd
föranleda, torde likväl, för bevarandet af grundlagens helgd, ett ogillande af de
genom berörda förfarande ådagalagda åsigter om Statsmagternas ömsesidiga rätt i
fråga om afslutande af traktater af förevarande beskaffenhet böra från representationens
sida uttalas.
Uti behandlingen af öfriga uti Betänkandet upptagna regeringsåtgärder, med
undantag af den angående utfärdandet af 1865 års tulltaxa, har jag i Utskottet icke
deltagit. “
Af Herr von Kraemer, A. B.: “Mot Utskottets beslut att lemna utan afseende
Riksdagsfullmägtigen J. M. Björkmans till Utskottet remitterade anmärkning emot
Bill. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 7 Häjt. 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 8.
Statsrådet och Chefen för Finans-departementet, i hvad sagda anmäi’kning angår
den omständigheten, att åt den så kallade tullkomitéen meddelades ordagrannt just
den instruktion, som Rikets Ständer omedelbart förut, genom tre Stånds beslutför
kastat, får jag mig reservera.
En god sak — frihandeln — hvarken behöfver eller har i längden gagn af
att drifvas med origtiga medel. Origtigt åter måste det, enligt mitt förmenande, vara
att gifva högtstående exempel på missaktning för Rikets Ständers grundlagsenligt
fattade beslut. Ett sådant förfarande kan ock derföre svårligen öfverensstämma med
den i Regeringsformens § 107 omtalade: rikets sannskyldiga nytta
Af Herr Uggla, G. G., som förklarat sig i den af Herr von Kraemer afgifna reservation
instämma.
Af Biskopen Doktor Bring, som tillkännagifva, att han icke kunnat med sin
röst bidraga till det resultat, hvartill Utskottet kommit i afseende å frågan om förordnandet
af tullkomitéen.
Af Doktor Kundgren, som förklarat sig hufvudsakligen instämma uti Grefve
Mörners reservation mot Utskottets beslut i afseende å den af Friherre Hermelin
gjorda anmärkning beträffande tullen å linieradt papper.
Af Doktor Ljungdahl, som tillkännagifvit, att han instämde uti Grefve Mörners
reservation beträffande den tullkomitéen meddelade instruktion.
Doktor Falck har anmält, att han icke deltagit i Utskottets öfverläggning i
fråga om tullkomitéens tillförordnande och den Franska handelstraktaten.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1866.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 9.
1
Ank. till Exp.-Utsk. den 2‘2 Mars 1S66, kl. 1 e. m.
Konstitutions- Utskottets Memorial" till Rikets Ständer, angående
det tillägg till 12 § Regeringsformen, att Konungen icke
utan Riksdagens samtycke må blifva regerande furste af
utländsk stat.
Vid 1856—1858 årens riksdag har Konstitutions-Utskottet, i Memorial N:o 14,
föreslagit det tillägg i 12 § Regeringsformen, att Konungen icke utan Riksens Ständers
samtycke må blifva regerande furste af utländsk stat, hvilket förslag Utskottet grundat
på den åsigt, att förening emellan tvänne folk under en Konung väl kunde vara
fördelaktig och önskvärd, så vida den vore frivillig och hvilade på ett fördrag, hvaruti
deras ömsesidiga förhållanden samt Konungens ställning vore på ett tydligt och
omfattande sätt bestämda; men att deremot en sådan förening, om den blefve påtvingad
af en tillfällighet samt icke ordnades efter bestående förhållanden och allmänt
godkända syften, troligen komme att betraktas såsom ett obehörigt band, inskränkande
båda folkens sjelfständighet, och möjligen kunde föranleda till invecklingar af ganska
betänklig art. Tanken på de svårigheter och olägenheter, som i sådant fall kunde
drabba riket, hade, enligt Utskottets förmodan, föranledt stadgandet i 8 § Successionsordningen,
att Prins af Kongl. Svenska Huset ej må utan Konungens och Riksens Ständers
samtycke, blifva regerande furste af utländsk stat, hvarvid lagstiftaren syntes hafva
tänkt sig möjligheten att Sveriges Konung, när han, på grund af arfsrätt, tillträdde
thronen, redan bure ett annat lands krona — ett förhållande, hvilket, då det blifvit
förbisedt vid Regeringsformens författande, man trott sig kunna förebygga genom berörda
stadgandes införande i Successions-Ordningen; men då Utskottet icke ansett
detta stadgande tillfyllestgörande, hade det funnit sig böra föreslå ofvannämnda tillägg
i 12 § Regeringsformen.
Bih. till R. St Prot. 1865 år 1866. 3 Sami. 8 Håft.
2
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 9.
Detta förslag blef vid 1859—1860 årens riksdag af tre Riks-Stånd antaget, men
af ett förkastadt, till följd hvaraf det då förföll, men förnyades under samma riksdag
och antogs då af samtliga Riks-Stånden att hvila till den nästföljande, vid hvilken det
jemväl af samtliga Riks-Stånden godkändes.
Sedan den sålunda af Rikets Ständer samfäldt antagna grundlagsförändringen
blifvit hos Kongl. Maj:t anmäld, förklarade Kongl. Maj:t, under den 20 Januari 1863
att, ehuru erkännande rigtigheten af den åsigt, som för detta förslag läge till grund,
Kongl. Maj:t likväl, med afseende derå, att frågan om ett så beskaffadt Konungens
förhållande till främmande stat anginge båda de förenade rikena, funnit ett stadgande
i denna syftning, om det ansåges behöfligt, icke böra intagas i Sveriges grundlag förr
än sådant kunde ske jemväl i Riks-Akten, hvadan Kongl. Majit ansett sig ej böra till
det framställda förslaget lemna samtycke, men ville i sammanhang med frågan om
revision af Riks-Akten taga detta ämne i vidare öfvervägande.
Emellertid har, under innevarande riksdag, från ledamoten af Ridderskapet och
Adeln, Herr W. F. Dalman, till Konstitutions-Utskottet inkommit en motion i enahanda
syftning; och då Utskottet iunnit de här ofvan anförda skäl för behöflighéten
af det föreslagna tillägget välgrundade, helst det åberopade stadgandet i 8 § Successions-Ordningen,
att Prins af Svenska Konungahuset icke utan Konungens och Riksens
Ständers samtycke kan blifva regerande furste af utländsk stat, tydligen visar det icke
kunna vara afsedt, att Konungen sjelf skulle kunna ega rättighet att, utan representationens
samtycke, emottaga regeringen öfver ett annat land, hvadan saknaden af ett
uttryckligt stadgande härom måste såsom en ofullständighet i grundlagen betraktas,
samt Utskottet anser denna fråga vara af alltför stor vigt för svenska folket att böra
lemnäs å sido under afvaktan å en revision af Riks-Akten; så har Utskottet funnit
sig böra återupptaga det vid sistlidna riksdag af samtliga Riks-Stånden godkända förslaget,
allenast med den skiljaktighet, att, i följd af den nu antagna nya Riksdagsordningen,
orden ”Riksens Ständers” blifvit utbytta mot ”Riksdagens”.
Konstitutions-Utskottet får alltså hos Rikets Ständer till grundlagsenlig behandling
vördsamt framställa följande förslag till förändrad lydelse af
— — — — Stats-Rådets Ledamot. — — — — Stats-Rådets Ledamot.
Ej må Konungen utan Riksdagens samtycke
blifva regerande furste af utländsk stat.
(Nuvarande lydelse).
Konungen eger — —
(Den föreslagna lydelsen).
Konungen eger — — —
Stockholm den 19 Mars 1866.
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 9.
3
Reservationer:
Af Herr Lagerhjelm, G. B.: ”Kongl. Maj:t yttrar i Sitt svar till Rikets Ständer
angående vissa grundlagsförändringar af den 20 Januari 1863:
”Beträffande det af Eder, Gode Herrar och Svenske Män, jemväl framställda förslag
om det tillägg till 12 § Regeringsformen, att Konungen icke må utan Rikets Ständers
samtycke blifva regerande furste af utländsk stat, har Jag, ehuru erkännande rigtigheten
af den åsigt, som för detta förslag ligger till grund, likväl med afseende derå,
att frågan om ett så beskaffadt Konungens förhållande till främmande stat angår de
förenade rikena, funnit ett stadgande i denna syftning, om det anses behöfligt, icke
böra intagas i Sveriges grundlag förrän sådant kan ske jemväl i Riks-Akten, och Jag
har alltså ansett Mig ej böra till Edert nu framställda förslag lemna samtycke, men vill, i
sammanhang med frågan om revision af Riks-Akten, taga detta ämne i vidare pröfning.”
Under dessa förhållanden kan jag så mycket mindre biträda Konstitutions-Utskottets
förslag, som ett sådant tillägg till 12 § Regeringsformen, hvilken gifver Konungen
rätt att ensam ingå i afhandlingar och förbund med främmande magter, derigenom
skulle förlora någon del af den betydelse, som 1809 års Konstitutions-Utskott egnat
densamma, då det ej ansett, att sådana regeringsåtgärder böra underkastas pröfningen
af en lagstiftande korps, för så vidt som de för öfrigt öfverensstämma med bokstafven
och andan i våra grundlagar.
Det är ej heller genom en direkt inblandning från Nationalrepresentationens sida,
som, efter min förmening, nationens stora politiska intressen skola vårdas. Nationen eger
genom sin representation enligt våra grundlagar andra medel i sina händer, fullt tillräckliga
att visa kraften af en yttrad nationalvilja, hvilken alltid i de rätta ögonblicken
uttalar sig — och om ej Regeringsformen i detta enskilda fall, med sin ordalydelse,
lägger hinder i vägen för Konungen att i strid med den andra statsmagtens önskan
— blifva regent i utländsk stat, så försvinner vådligheten deraf genom de svårigheter,
hvarmed utöfningen af denna rätt är förbunden, då, enligt 39 § Regeringsformen,
Konungen ej eger att befatta sig med riksstyrelsen eller utöfva den konungsliga
magten så länge han utom sina riken vistas, och enligt 91 §, som stadjrar huru förhållas
bör om Konungen öfver tolf månader vistas utom 'riket, hvartill med skäl
kan läggas den stora betänkligheten att emot nationens allmänna tänkesätt ådraga sig
ett motstånd af den allena beskattande statsmagten. De förslag till förändringar i
Regeringsformen, som Rikets Ständers Konstitutions-Utskott kan finna sig föranlåtet
att göra, måste, med aktgifvande på en noggrann beräkning af de båda statsmagternas
inbördes förhållande till hvarandra, ej allenast vara rättfärdigade af förhanden varande
4
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 9.
omständigheter, utan framkallade af ett oemotståndligt behof, grundad på en redan vunnen
erfarenhet och en mogen pröfning af hvad rikets väl kräfver. Då Utskottet likväl
uti bevekelsegrunden till detta sitt förslag icke kunnat framvisa något som helst
symptom till nödvändigheten eller nyttan deraf att förnya en framställning till Kongl.
Majit uti ett ärende, som tills vidare hvilar under Kongl. Majits pröfning, ej heller
gifvit skäl för de påtvingande omständigheter, som kunnat föranleda till en Rikets
Ständers åtgärd i denna rigtning, — anser jag att detta Utskottets förslag till förändring
eller tillägg till 12 § Regeringsformen, om det skulle vinna Rikets Stähders bifall
— inför utländska magter skulle vittna om ett tvingande ögonblickligt behof, som
enligt andan af våra grundlagar icke kan finnas — samt, efter alla beräkningar, föranleda
till en för andra gången, med full befogenhet, vägrad sanktion.”
Af Herr von Kramer, A. B., som tillkännagifvit sig vara/ af olika tankar mot
Utskottets i memorialet uttalade åsigt.
Af Herr Waern: ”Då Rikets Ständer vid sistlidna riksdag gifvit sin åsigt i
denna fråga tillkänna och Kongl. Majit erkänt rigtigheten af denna åsigt, samt förklarat
sig vilja i sammanhang med den under behandling varande frågan om revision
af Riks-Akten taga ärendet i vidare öfvervägande, anser jag så mycket mindre skäl förefinnas
att nu åter upptaga frågan, som jag öfverhufvud icke anser det för den snart
afgående af Ständer sammansatta representationen lämpligt att till hvilande för afgörande
vid nästa riksdag antaga förslag till ändringar af de grundlagsbestämmelser,
som reglera de båda statsmagternas förhållande till hvarandra.”
Af Doktorerne Ljungdahl och Falck samt Herr Blanche, hvilka förklarat sig instämma
i Herr Waerns reservation.
Af Riksdagsfullmägtigen Uhr, som gifvit tillkänna, det han i denna fråga varit af
skiljaktig mening med Utskottets pluralitet.
Herr Biskop Anjou, Herr Doktor Lindgren och Herr Carlén hafva anmält, att
de ej deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, ISOG.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.
1
N:o 10.
Ant. till Eip.-Utsk. den 29 Mars 18G6, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till den ändring i 28 §
Regeringsformen, att till flera befattningar må kunna utnämnas
bekännare af annan troslära än den\rena evangeliska.
Frågan om ändring af 28 § Regeringsformen, i syftning att för bekännare af
annan troslära, än den rena evangeliska, bereda tillträde till åtskilliga allmänna befattningar,
hvarifrån de, i följd af stadgandena i berörda grundlagsparagraf varit utestängda,
har under flera riksdagar varit föremål för Rikets Ständers pröfning.
Vid 1850—1851 årens riksdag yttrade Konstitutions-Utskottet i Memorial N:o 9,
efter alt hafva utvecklat de skäl, som, enligt dess åsigt, förefunnos att bereda utländske
män behörighet till flera befattningar i Svensk tjenst, än grundlagen då medgaf,
att, då för anställande af in- eller utländsk man i militär-tjenst något vilkor, att den
anställbare skall bekänna sig till den rena evangeliska läran, ej vore föreskrifvet, hyste
ock Utskottet den öfvertygelse, att Sverige ej mer än andra länder, hvilka, i betraktande
af det gagn, samhället kan tillskyndas genom användande i dess tjenst af ineller
utländska män, utmärkta för skicklighet och talent i vetenskap, konst eller slöjd,
icke gjort någon viss kyrkas trosbekännelse till vilkor derför, skall hafva något att
befara af ett lika beskaffadt medgifvande. Dock ansåge Utskottet lärare-beställningarne
inom de theologiska och juridiska fakulteterna böra härifrån utgöra ett undantag, i
anseende dertill, att de läroämnen, som tillhörde dessa fakulteter, med statskyrkan
inom vårt land hade ett vida närmare samband, än lärostolarne inom de två andra
fakulteterna.
Det förslag, Utskottet i den angifna syftningen aflät, blef likväl endast af tvänne
Riks-Stånd godkändt och förföll genom votering i förstärkt Konstitutions-Utskott,
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 3 Sami. 9 Haft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.
hvaremot det af Utskottet alternativt framställda förslag om rättighet för Konungen
att, efter vederbörandes hörande eller uppå deras framställning, till lärarebefattningar
vid universiteterna, de tbeologiska läraretjensterna likväl undantagna, såsom ock lill
lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön
konst, äfvensom till läkarebefattningar, kalla och befordra äfven utländska män af utmärkt
förtjenst, de der den rena evangeliska läran bekänna,, blef af samtliga Riks-Stånden
förklaradt hvilande till nästföljande riksdag och då af Rikets Ständer samfäldt
antaget samt af Kongl. Maj:t den 27 November 1854 sanktioneradt.
Vid 1853—1854 årens riksdag föreslog Konstilulions-Utskottet dels, i Memorial
N:o 7, ett tillägg till 28 § Regeringsformen, hvarigenom Konungen berättigades
att, i den ordning och under de vilkor, sorn komme att uti särskild af Konung och
Ständer gemensamt stiftad lag bestämmas, till Svensk medborgare, genom naturalisation,
upptaga utländsk man, hvilken derefter skulle njuta samma rättigheter som infödd
Svensk man, utom den att kunna till ledamot af Stats-Rådet utnämnas, hvilket
förslag blef hvilande till följande riksdag och då af samtliga Riks-Stånden antaget samt
af Kongl. Majit den 27 Februari 1858 sanktioneradt; dels 'ock, i Memorial N:o 12, en
förändring af samma grundlagsparagraf derhän, att Konungen skulle tili lärarebeställningar
vid universiteterna, med undantag af de theologiska och juridiska, samt till
lärare-beställningar och öfriga tjenster vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst, äfvensom till läkarebefattningar kunna utnämna äfven bekännare af annan
troslära än den rena evangeliska; till stöd för hvilket förslag Utskottet anförde, att
frågan om infödde Svenske mäns behörighet att, utan afseende å hvilken religionsbekännelse
de tillhörde, kunna bekläda vissa embeten, vore ett ämne, som borde påkalla
lagstiftarens synnerliga uppmärksamhet och stöde i närmaste samband med den
stora angelägenheten att vårda och befrämja allt hvad som lände till vetenskapernas
och konsternas utveckling, samt således afsåge ett af samhällets högsta andeliga och
materiela intressen. Då, genom det nya momentet i 28 § Regeringsformen, utländsk
man, medelst naturalisation, vunne i det närmaste lika förmåner, som infödd Svensk
man, vore äfven anledning förmoda, att hindret af främmande religionsbekännelse i
framtiden oftare skulle uppstå för Staten att tillegna sig personer med utmärktare
förmåga uti vetenskap, konst och tekniska yrken. Det vore således af vigt att, så
tidigt som möjligt, bereda en grundlagsförändring, hvarigenom vilkoret om en viss
trosläras bekännande inskränktes till de fall, der sådant af nödvändigheten påkallades.
Frågan, för hvilka embeten och tjenster det borde stadgas såsom ett oeftergifligt vilkor,
att deras innehafvare bekände den rena evangeliska läran, kunde rätteligen icke
bedömas efter annan grund, än afseendet å föremålen för tjenstemannens verksamhet
och i hvilken mån dessa egde beröring med religionsundervisningen samt de för
religionsvården nödiga anstalter, äfvensom huruvida tjenstemannen särskildt i och för
sin befattning måste stå till andra personer i sådant förhållande, att det icke kunde
på ett för samhället tillfredsställande sätt iakttagas, derest han hyllade en från sam
-
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 10.
S
häilets skiljaktig troslära. I följd häraf, och då man icke egde skäl antaga, det evangeliska
lärans bekännande vore ett oundgängligt vilkor, hvarförutan tjenstemännens
rättrådighet och nit för sina pligters uppfyllande icke kunde ega rum, samt då några
tjenstebefattningar stöde i vida aflägsnare förhållande till rehgions-angelägenheterna än
andra, ansåge Utskottet ett för alla tjenster gemensamt stadgande i afseende på vilkoret
om en viss trosbekännelse hvarken lämpligt eller nyttigt, utan snarare tvärtom,
helst ett sådant vilkor kunde leda derhän, att Staten någon gång nödgades försaka
tillfället att i sin tjenst använda en sig erbjudande utmärkt förmåga, hvadan ett dylikt
allmänt vilkor utgjorde en inskränkning i Statens rätt, som icke borde tillämpas utöfver
hvad nödvändigheten fordrade.
Förslaget godkändes dock icke af samtliga Riks-Stånden, utan i stället blef till
följande riksdag hvilande ett annat, hvarigenom de allmänna befattningar, hvartill
konungen egde utnämna äfven bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska,
inskränktes till lärare-beställningar och öfriga tjenster vid inrättningar för slöjd eller
skön konst, äfvensom läkare-befattningar; men äfven detta förslag förföll vid i 856—
1858 årens riksdag, då det af tvänne Riks-Stånd förkastades. Det återupptogs emellertid
vid 1859—1860 årens riksdag af Konstitutions-Utskottet, i Memorial N:o
15, och blef, genom omröstning i förstärkt Konstitutions-Utskott, antaget ätt hvila till
följande riksdag, då det godkändes af samtliga Riks-Stånden samt af Kongl. Majit
sanktionerades den 20 Januari 1863.
Jemte dessa så ofta upprepade sträfvanden, hvilka ock, såsom här ofvan är visadt,
till en del lyckats, att bereda tillträde till åtskilliga allmänna befattningar äfven
åt bekännare af annan troslära, än den rena evangeliska, hafva tillika framställningar
egt rum om rättighet för mosaiska trosbekännare att deltaga i riksdagsmannaval. Då
genom det vid 1856—1858 årens riksdag tillkomna nya momentet i 28 § Regeringsformen
sådan rättighet blifvit tillagd utländning, som til! riket inflyttat och här
vunnit naturalisation, äfven om han tillhörde annan kristen troslära, än den rena
evangeliska, ansåg Konstitutions-Utskottet vid 1859 —1860 årens riksdag, enligt hvad
i dess Memorial N:o 16 yttrades, samma rättighet desto mindre böra förvägras infödde
Svenske män, tillhörande den mosaiska trosbekännelsen, som desse, till följd af
sin börd och uppfostran, måste förmodas ega både större intresse för landets välgång
och mera omfattande kännedom om personer och förhållanden härstädes, än naturaliserade
utländningar, hvilka möjligen endast några få år i riket vistats. Då dessutom
de här bosatte medlemmar af mosaiska trosbekännelsen redan under en längre följd
af år förvärfvat sig allmänt vitsord att vara goda medborgare, utmärkande sig för
redbarhet, idoghet och laglydnad, samt meddelandet åt dem af ifrågavarande rättighet
innefattade ett rättvist erkännande, att de af densamma gjort sig förtjenta, och borde
närmare förena deras intresse med fäderneslandets; så föreslog Utskottet en förändring
i 18 § Riksdags-ordningen, hvarigenom den rätt att deltaga i riksdagsmannaval,
som i denna § är kristna trosförvandter i allmänhet medgifven, äfven skulle utsträckas
4
Konstitutions-Ulskottets Memorial N:o 10.
till mosaiska trosbekännare — ett förslag, hvilket, hvilande till följande riksdagen,
visserligen då förföll, såsom af ett Riks-Stånd förkastadt, men af dåvarande Konstitutions-Utskott,
i Memorial N:o 42, förnyades och af samtliga Riks-Stånden förklarades
hvilande, samt vid innevarande riksdag blifvit af Rikets Ständer samfäldt antaget dymedelst,
att i den nya Riksdags-ordningen valrätten icke gjorts beroende af någon
trosbekännelse.
I nämnda hänseende har sålanda en utvidgning af politiska rättigheter blifvit
mosaiska trosbekännare medgifven, och de här ofvan angifna skäl, som till stöd derför
varit anförda, torde alltså få anses vara af båda statsmagterna erkända. Men
samma skäl synas ock tala för en utsträckning jemväl af de här bosatta mosaiska
trosbekännarnes medborgérliga rättigheter. Samhällsmedlemmar, som under en längre
följd af år förvärfvat sig allmänt vitsord att vara goda medborgare, utmärkande sig
för redbarhet, idoghet och laglydnad, synas icke skäligen böra förvägras tillträde till
sådana allmänna befattningar, på hvilkas behöriga utöfning skiljaktigheten i troslära ej
kan anses ega något inflytande. I sådan syftning har ock under innevarande riksdag
från ledamoten af Preste-Ståndet, Herr S. Ribbing, till Konstitutions-Utskottet inkommit
en motion, hvari Utskottet funnit sig böra hufvudsakligen instämma, då Utskottet
icke kunnat underkänna vigten af de skäl, som till stöd derför blifvit anförda.
Det för hvarje samhälle mest önskvärda i afseende på dess medlemmars religiösa
öfvertygelse och bekännelse vore utan tvifvel, att denna öfvertygelse och bekännelse
hos dem alla vore en och samma, hvarigenom enhet och öfverensstämmelse
vore inom samhället rådande i hvad som utgör innersta grunden för tanke- och
handlingssättet, samt följaktligen ett starkare och mera djupgående enhetsband emellan
samhällets medlemmar kunde påräknas, än under något annat förhållande. Ur denna
synpunkt är det väl ock, som samhällena sökt, genom skarpt begränsande lagar beträffande
trosbekännelsen, sanktionera en sådan enbet och utestänga möjligheten af
dess motsats, samt sålunda sträfvat att qvarhålla enheten åtminstone såsom formel,
äfven sedan den i sak ej längre funnits till. Men om ock ett sådant sträfvande må
utan men för samhället kunna fortfara så länge antalet af olika tänkande utgör blott
en obetydlighet i förhållande till samhället i dess helhet, måste likväl dess oinskränkta
vidhållande medföra ett motsatt resultat mot det åsyftade, derest förhållandet mellan
den sanktionerade troslärans bekännare och de öfriga samhällsmedlemmarna blifver ett
annat än det nyssnämnda. Finnas inom en stat personer, genom sitt antal eller sin
samhällsställning af någon betydenhet, hvilka dock, i följd af bestämda lagar helt och
hållet eller till största delen hållas utestängda från den allmänna medborgerliga verksamhet,
hvari de öfriga samhällsmedlemmarne deltaga, så måste härigenom inom Staten
uppstå ett främmande element, en klass af samhällsmedlemmar, hvars intressen
ej så fullt sammansmälta med det helas och hvars sträfvanden derföre alltid måste
blifva i viss mån rigtade åt en förändring af det bestående, hvaraf dessa samhällsmedlemmar
känna sig mer eller mindre tryckta. Statens eget välförstådda intresse
Konstitutions-U (skottets Memorial N:o 10.
5
fordrar således, att, så framt icke i den afvikande trosläran dogmer och bud ingå,
som för dess bekännare omöjliggöra en verklig anslutning till Staten i medborgerligt
hänseende, de inskränkningar i allmän medborgerlig verksamhet, som med afseende
på viss trosbekännelse blifvit stadgade, må undanrödjas för så vidt sådant kan ega
rum utan åsidosättande af samhällets högsta intressen, på det åtminstone i politiskt
hänseende enhet och samverkan mellan alla samhällsmedlemmarne må vinnas. Billigheten
synes ock fordra, att de, som äro lagligen tillförbundne att medverka för en
del af det medborgerliga lifvets uppgifter och vara behjelpliga att bära dess materiela
bördor, äfven må ega laglig möjlighet att deltaga i vården om samhällets allmänna
angelägenheter och dess mera ideela intressen, samt i allmänhet åt detsamma få egna
sin verksamhet på det sätt sådant, i följd af fallenhet, håg och förvärfvad skicklighet,
bäst kan ske.
Häraf följer likväl icke, att alla lagliga begränsningar med afseende å och till
följd af religiös bekännelse skulle anses böra upphöra, utan bör, enligt Utskottets
tanke och såsom i det föregående är antydt, det ifrågasatta tilltfädet till allmänna
befattningar för andra än bekännare af den rena evangeliska läran blifva beroende
dels deraf, huruvida den troslära, för hvars bekännare sådant tillträde yrkas, innefattar
lärosatser, som för dessa bekännare göra en verklig anslutning till Staten i
medborgerligt hänseende omöjlig, dels ock af de allmänna befattningarnes egna beskaffenhet
och huruvida skiljaktigheten i trosbekännelse kan å deras behöriga utöfning
anses ega inflytande.
Utskottet har sålunda icke funnit någon anledning att tillstyrka medgifvandet af
de rättigheter, som för mosaiska trosbekännare blifvit ifrågasatta, jemväl åt andra
icke kristna trosförvandter, då åtskilliga bland dessa, t.) ex. Mormonerne, omfattat
läror, som äro oförenliga med våra medborgerliga förhållanden; men då de här i
riket bosatte mosaiske trosbekännare under en längre tid i allmänhet gjort sig kända
för redbarhet och laglydnad samt inom den omfattning, som varit dem medgifven,
utöfvat en för det allmänna i flera hänseenden gagnande verksamhet, hvadan de ock
numera blifvit berättigade att i valen tili Svenska folkets ombud deltaga, så har Utskottet
trott så väl hvad här ofvan blifvit yttradt om angelägenheten för hvarje samhälle
att, så vidt sådant kan ske utan äfventyrande af dess bestånd eller högsta intressen,
icke låta skiljaktighet i trosbekännelse förhindra de särskilda samhällsmedlemmarnes
likställighet i medborgerligt hänseende, som hvad särskildt förekommit i afseende
å här bosatte mosaiske trosbekännare, utgöra tillräckliga skäl att för dem
öppna tillträde till de allmänna befattningar, för hvilkas behöriga utöfvande deras
religion ej kan anses utgöra hinder.
Emellertid, derest en dylik rättighet tillerkännes här infödde och bosatte mosaiske
trosbekännare, synes billighet fordra, att den äfven tillägges här infödde och
bosatte bekännare af annan kristen troslära, än den rena evangeliska. Sådant har
ock blifvit yrkadt i en från ledamoten af Ridderskapet och Adeln, Herr A. F. Lilien
-
6
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.
stolpe, Utskottet tillhandakommen motion; och då äfven desse trosbekännare äro berättieade
att deltaga i riksdagsmannaval samt jemväl i öfrigt i afseende å dem förekomma
hufvudsakligen samma skäl, som föranledt Utskottet att för mosaiske trosbekännare
föreslå utvidgadt tillträde till allmänna befattningar, synes sådant äfven böra
komma de förre till godo.
För Utskottet återstår nu' att närmare angifva hvilka allmänna befattningar, enligt
dess åsiet, böra uteslutande förbehållas den rena evangeliska lärans bekännare. I af
tD
' i • •
seende å Stats-Rådets ledamöter är sådant uttryckligen stadgadt i Aide §:n Regeringsformen,
och Utskottet anser intet skäl vara för handen att häri föreslå någon ändring.
Tydligt är ock, att samma förbehåll rpåste ega rum beträffande alla befattningar, som
ega beröring med religionsundervisningen och rehgionsvården. Då äfven på rättsskipningens
behöriga utöfvande bekännandet af en annan troslära än statskyrkans kunde
anses, åtminstone i vissa fall, ega ett störande inflytande, torde nämnda förbehåll jemväl
böra utsträckas till alla aomare-embeten. Likaledes synes, i en för hela samhället
så vigtig angelägenhet som barnauppfostran, nödig varsamhet påkalla, att läraretjensterna
i folkskolorna och vid elementarläroverken icke må tillsättas med andra
än den rena evangeliska lärans bekännare, på det hvarje farhåga för en inverkan från
lärarnes sida i en från statskyrkan skiljaktig rigtmng må undanrödjas. Vid universiteten
åter, äfvensom vid öfriga läroanstalter, der åtminstone de fleste lärjungarne
redan före deras inträde vid läroverket blifvit konfirmerade samt icke stå i den
trägna och nära beröring med lärarne, som i folkskolorna och vid elementarläroverken,
synes en sådan inverkan vara mindre att befara. Också är redan, genom den vid
sistlidna riksdag tillkomna förändring i 28:de §:n Regeringsformen, tillträde öppnadt
för andra, än bekännare af den rena evangeliska läran, till lärare-beställningar och
öfriga tjenster vid inrättningar för slöjd och skön konst, äfvensom till läkarebefattningar,
och sådant synes äfven af samma skäl böra lemnäs till de flesta lärareplatser
vid universiteten, med undantag likväl, utom för dem, som afse religionsundervisningen,
jemväl för läraretjensterna i filosofi och historia, i anseende till det närmare
sambandet mellan dessa läroämnen och den förra.
I öfverensstämmelse med hvad nu blifvit anfördt får Konstitutions-Utskottet
vördsamt föreslå följande ändring i
Regeringsformen.
§ 28-
(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv (Föreslagen lydelse, hvari ändringarna
stil äro utmärkta de delar, som blifvit äro med kursiv stil utmärkta.)
föreslagna att ändras.)
Lo) Konungen äger— — — Lo) Konungen äger — — — — —
på deras börd. Till civila Tjenster inom på deras börd. Till domare, lill eckle
-
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10.
7
Riket och till Domare-Embeten må sådane
män endast nämnas, som åro af den rena
Evangeliska läran; härifrån dock undantagna
lärare-beställningar och öfriga tjenster
vid inrättningar för slöjd och skön
konst, äfvensom läkare-befattningar, till
hvilka jemväl andre, än bekännare af den
rena Evangeliska läran, kunna utnämnas.
Hvarje Departements-Chef — — — —
höra.
2:o) Konungen täger —
utnämnas.
Stockholm den 28 Mars 1866.
siastik embels- eller tjensteman, till lärare
i folkskolorna eller vid elementar-läroverken,
samt till lärare i religion, filosofi eller
historia vid universiteterna må ingen nämnas,
som ej är af den rena evangeliska
läran. Till öfriga embeten och ijenster, med
det undanlag i afseende å Siats-Rådets
Ledamöter, som i 4:de §:n af denna grundlag
är stadgadt, må bekännare af annan
kristen troslära, äfvensom af den mosaiska,
kunna utnämnas. Hvarje Departements-Chef
—. —
— höra.
2:o) Konungen äger — —
utnämnas.
Reservationer:
Af Grefve Mörner, C. G. D., som förklarat sig anse förslaget hvarken så högst
nödigt eller nyttigt, att han kunde Utskottets beslut biträda.
Af Herr Ramsay, A. H., som instämt i Herr Grefve Mörners reservation.
Af Friherre Leijonhufvud, C.
Af Biskop Bring:
»Utskoitels i detta betänkande framlagda förslag till ändring af 28:de §:n Regeringsformen
har jag med min röst icke kunnat understödja
1:o) emedan jag icke anser det stå val tillsammans med Svenska samhällets
egenskap att vara och väl fortfarande vilja vara ett kristligt samhälle, om tillträde
till Statens flesta vigtigare embeten öppnas för personer, som sjelfva icke ens i någon
form bekänna kristendomen;
2:o) emedan jag likaledes anser det fullkomligen inkonseqvent, att personer,
hvilka (såsom judar och katholiker) ännu genom sin trosbekännelse äro ovilkorligen
utestängda från utöfningen af den allmännaste medborgerliga rättigheten (riksdagsmannakallet),
likväl förklaras kompetente till Statens administrativa embeten;
8
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
3:o) emedan jag i ingeri händelse kan anse den föreslagna förändringen vara af
någon sådan brådskande nödvändighet påkallad, att den afgående representationen bort
med densammas förberedande sig befatta;
4-:o) emedan jag, beträffande enskildheterna i förslaget, funnit det föga väl sammanhängande
att, under det man för domare bibehållit föreskriften att vara af den
rena evangeliska läran, de juridiska lärare-befattningarna vid universiteterna — ja
till och med den profession, som bland annat har Svensk kyrkolag till läroämne —
dock ansetts kunna och böra förses med innehafvare, utan allt hänseende till desses
trosbekännelse.»
Af Herr Uggla, C. G., samt Doktorerne Ljungdahl och Falck, som förklarat sig
hufvudsakligen instämma i Biskop Brings reservation.
Af Doktor Rundgren.
Biskop Anjou och Doktor Lindgren hafva anmält, att de i detta ärendes handläggning
icke deltagit.
N:o 11.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Mara 1866, kl. 2 e. m.
Memorial till Rikets Ständer, angående en redaktionsförändring
i 60:de §:n Regeringsformen.
Bland bevillningar till fyllande af hvad Staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna
erfordra nämnas i 60:de §:n Regeringsformen Accismedlen, Chartce-Sigillatceafgi/ten
och Husbehof'sbränneri-medlen, af hvilka accismedlen blifvit vid sistlidna riksdag,
i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Majit i dess då afgifna nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof föreslagit, af Rikets Ständer, enligt hvad i
deras underdåniga skrifvelse den 23 November 1863 omförmäles, uteslutna från beräkningen
af Statsverkets inkomster, sedan saluaccis-afgiften af städerna upphört att
utgå, samt chartse-sigillatae-afgiften från och med 1859—1860 årens riksdag upptagits
bland Statsverkets bevillnings-inkomster under benämning af Stämpelpappersafeiften,
äfvensom Husbehofsbränneri-medlen från och med 1844—1845 årens riks
ö
*
dag under benämning af Bränvinsbrännings-afgift.
Vid sådant förhållande, och då Konstitutions-Utskottet ansett i grundlagen icke
böra omförmälas statsinkomster, som ej mera finnas till eller fått förändrade benämningar,
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 11.
9
ningar, har Utskottet funnit en redaktionsförändring i berörda hänseende erforderlig,
och får alltså vördsamt föreslå följande förändrade lydelse af
Regeringsformen.
§ 60.
(Nuvarande lydelse, sådan den före- (Den föreslagna lydelsen.)
kommer i de af Kongl. Maj:t i samman
hang
med den nya Riksdags-ordningen föreslagna
och numera af Rikets Ständer samfäldt
antagna ändringar i Regeringsformen.)
Till bevillningar räknas Tull- och Accis- Till bevillningar räknas Tullmedlen, Postmedlen,
Postmedlen, Charlce-SigillalcB-af- medlen, Slämpelpappers-afgiften, Bränvins
giften,
Husbehofsbr ånner i-medlen samt — brännings-a/giflen samt — —
— — — fastställa. fastställa.
Stockholm den 28 Mars 1866.
Reservationer:
Af Friherre Leijonhufvud, C., som förklarat sig anse ifrågavarande förändring ej
vara hvarken högst nödig eller högst nyttig och således ej böra, mot 81 :a §:n Regeringsformen,
för Rikets Ständer framläggas.
Af Doktor Rundgren, som anmält sin reservation emot Konstitutions-Utskottets
beslut att i sitt Memorial icke anföra den nuvarande lydelsen af 60:de §:n Regeringsformen,
utan upptaga lydelsen af samma §, sådan den finnes i den af Ständerna
godkända, men ännu icke promulgerade Regeringsformen, hvilket förfarande,
enligt hans tanke, så mycket mindre kunde rättfärdigas, som Utskottet har att föreslå
ändringar i nuvarande, men icke i blifvande grundlagar.
Doktor Lindgren har anmält att han i Utskottets beslut icke deltagit.
Bill. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 3 Sami. 9 Haft.
2
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12.
1
N:o 12,
Ank. till Exp.-Utsk. den 5 April 18C6, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, angående ändring i 2 § 4 mom.
Tryckfrihets-För ordning en, i fråga om rättighet att af trycket
utgifva vissa handlingar.
1 en af ledamoten utaf Ridderskapet och Adeln, Grefve A. G. Oxenstjerna, till
Konstitutions-Utskottet ingifven motion har blifvit föreslaget, att andra stycket i
Tryckfrihets-Förordningens 2'§ 4 mom. måtte ändras till likhet med det nästföljande
tredje stycket, så att det i förstnämnda stycke förekommande obegränsade förbud att,
utan vederbörandes tillstånd, af trycket utgifva vissa der uppräknade handlingar måtte
inskränkas till samma tiderymd af femtio år, som för utgifvande af de i nästföljande
stycke omförmälda handlingar är stadgad; och då något skäl icke synes vara för
handen, hvarföre, efter en så lång tidrymd som femtio år, det skall fordras särskildt
tillstånd att utgifva vissa allmänna handlingar, då sådant ej erfordras för utgifvandet
af andra, eller hvarföre i ena fallet forskningen skall möta större hinder än i det andra,
så har Konstitutions-Utskottet ansett sig böra vördsamt föreslå följande ändringar i
Tryckfrihets-För or åning en.
§ 2.
(Nuvarande lydelse). (Föreslagen lydelse, hvari ändringarne
äro med kursiv stil utmärkta).
4:0. I grund — — — — som helst. 4:o. 1 grund — — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande Vid föregående tillåtelse skola följande
undantag ovägerligen iakttagas: undantag ovägerligen iakttagas:
Att Protokoll icke kunna Att Protokoll — icke kunna
till tryckning fordras, eller, utan vederbö- före femtio år efter protokollets eller handBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 3 Sami. 10 Uäft.
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 12.
rändes tillstånd, utbekommas. Utgifvas sådana
Handlingar af trycket, utan vederbörandes
tillstånd — — — uppenbara.
Att ej några — — — — Femtio
Riksdaler.
Att, i hvad —
— — Femtio
Riksdaler.
Det skall ock — — — — Sexton
Skillingar.
Att Protokoll — — — Sexton Skillingar.
Att ingen — — Sexton Skil
lingar.
Att sådant — — hufvudsaken.
I öfrigt — — — — stadgadt är.
Stockholm den 5 April 1866.
lingens datum till tryckning fordras eller,
utan vederbörandes tillstånd, utbekommas.
Utgifvas sådana handlingar af trycket före
ovannämnda lid, utan vederbörandes tillstånd
— — — — uppenbara.
Att ej några — — —■ — Femtio
Riksdaler.
Att, i hvad — — — — Femtio
Riksdaler.
Det skall ock — — — — Sexton
Skillingar.
Att Protokoll — — Sexton
Skillingar.
O
Att ingen  Sexton Skillingar.
Att sådant — — — — hufvudsaken.
I öfrigt — — — — stadgadt är.
t
Reservationer:
Af Friherre Leijonhufvud, C.
Af Doktor Lindgren.
Herr Lagerhjelm, G. R„ har anmält, att han i Utskottets beslut rörande denna
fråga icke deltagit.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 13.
1
]%iO SS»
Ank. till Exp.-Utsk. den 16 April 1866, kl. 12 midd.
Memorial , angående ändring i åtskilliga delar af Tryckfrihets-förordningen,
för vinnande af större frihet att anlägga boktryckerier.
Till Konstitutions-Utsfeottet hafva från ledamöterne af Bonde-Ståndet Olof
Olsson från Olebyn inom Wermlands län, Lars Ersson från Södermanlands län och
J. Andersson från Ostergötlands län inkommit trenne särskilda motioner om ändring
i 1 § 5 mom. Tryckfrihets-förordningen, för vinnande af större frihet att
anlägga boktryckerier, i afseende hvarå förstbemälde Riksdagsfullmägtig yrkat,
att sådana tryckerier måtte få anläggas så väl på landet som i stad, hvilket Riksdagsfullmägtigén
Lars Ersson jemväl föreslagit, under yrkande tillika att, derest
en sådan utsträckning af den i berörda grundlagsparagraf omförmälda rättighet
funnes alltför stor, det åtminstone måtte medgifvas, att boktryckeri finge anläggas i
köping eller sådan by eller annan plats, som räknade minst 500 innevånare och vore
belägen tre mil från stad, samt Riksdagsfullmägtigen J. Andersson, att rättighet
till boktryckeriers anläggande måtte förunnas köpingar och andra samhällen på
landet, der folkmängden på ett inskränktare område uppgår till minst 1,000
personer.
Till stöd för dessa framställningar har hufvudsakligen blifvit anfördt: att, sedan
vigten och angelägenheten dels af bildningens spridande i möjligaste mån till
alla samhällsklasser, dels ock af hvarje loflig närings befriande från de band, som
hämma dess utveckling, nu mera vore hos oss mer och mer allmänt erkända, fordrade
en följdrigtig tillämpning af båda dessa vigtiga grundsatser, att stadgandet
i 1 § 5 mom. Tryckfrihets-förordningen, som förbjuder anläggandet af boktryckeri
annorstädes än i stad eller på ett afstånd derifrån af högst en half mil, måtte upphäfvas,
såsom innefattande ett band på en så vigtig häfstång för spridandet af en
allmännare bildning, som boktryckerikonstens utöfvande, samt tillika en inskränkBilu
till R. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 11 Haft 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 13.
ning i näringsfriheten; att utvidgad frihet för boktryckeriers anläggande efter all
anledning måste framkalla utgifvandet i landsorterna af en mängd nya tidningar,
hvilka borde förväntas komma att i icke oväsendtlig mån befordra ett lifligare intresse
för och en närmare kännedom om så väl de allmänna frågorna, som de
mera lokala, samt tillika underlätta meddelandena i afseende å dessa, hvilka genom
de nya kommunalförfattningarna fått ökad vigt; att behofvet af särskilda boktryckerier
redan gifvit sig tillkänna inom flera delar af riket, i köpingar eller andra
orter med talrikare befolkning, ofta lika stor eller större än i åtskilliga af våra
städer och med icke mindre affärsrörelse, samt slutligen att, då anläggandet af
boktryckeri icke kan löna sig annorstädes, än der befolkningen är så talrik, att
det kan påräkna tillräcklig sysselsättning, borde ock, vid sådant förhållande, de
nödiga kontrollerna mot pressens missbruk kunna utöfvas i en dylik ort utan större
svårighet, än i städer med icke talrikare befolkning.
Då den föreslagna grundlagsförändringen sålunda funnits påkallad, ej mindre
af tillämpningen utaf så vigtiga grundsatser, som befordrandet af en allmännare
bildning och befrämjandet af näringsfriheten, än ock af billigt afseende å ett inom
flera landsorter redan sig yppadt behof, har Konstitutions-Utskottet funnit sig böra
tillstyrka densamma i den omfattning, att boktryckeri må kunna anläggas hvar
som helst inom eller utom stad, hvilket i sjelfva verket ej utgör annat än en fullföljd
af den grundsats, som är uttalad i första stycket af 1 § 5 mom. Tryckfrihetsförordningen,
hvadan ock för denna grundlagsändrings formulerande erfordras endast
att borttaga de sista orden i detta stycke, hvilka inskränka den i föregående
delen deraf medgifna rättigheten till »stad eller ett afstånd derifrån af högst en
half mil.»
Beträffande åter de kontroller, den sålunda medgifna utvidgade friheten skulle
påkalla, så anser Utskottet det blifva nödvändigt, så länge doxnstolarne å landet
icke hafva tätare ordinarie sammanträden än som för närvarande är förhållandet,
att de tryckerier, som kunna komma att inrättas i köpingar och å landsbygden,
lyda under närmaste stads rätt, emedan det i annat fall icke blefve möjligt att beifra
brott emot Tryckfrihetslagen med den skyndsamhet, som uti 5 § 15 mom.
Tryckfrihets-förordningen är föreskrifven, och hvarförutan verkan af anstäldt åtal
ofta måste blifva i väsendtlig mån förfelad.
Medgifvandet af rättighet till boktryckeriers anläggande å landsbygden, synes
emellertid böra föranleda, att stämningstid i tryckfrihetsmål, hvarmed, enligt stadgandet
i 5 § 6 mom. Tryckfrihets-förordningen, skall, ehvad tryckeriet är beläget
inom eller utom stad, förhållas så, som om stämningstid i staden lag säger, i
stället blifver den, som i allmänhet är för tvistemål i lag stadgad.
Då sålunda en förändring i berörda mom. skulle ifrågakomma, anser sig Utskottet
jemväl böra föreslå, att hvad der förekommer om tryckfrihetsmåls upptagande
»i Stockholm vid första allmänna Underrätt, i öfriga städer, der första och
andra Underrätt finnas, vid den sistnämnda; Akademiernas jurisdiktionsrätt, en
-
Konstitutions-UtsJcottets Memorial N:o 13.
3
ligt deras konstitutioner, dock oförkränkt», måtte utgå, såsom numera saknande
all tillämplighet, sedan, efter Kämnersrätternes upphörande, jemlikt Kongl. Förordningen
den 18 April 1849, hvarken i Stockholm eller rikets öfriga städer finnes
mer än en Underrätt, samt Universitetens domsrätt blifvit upphäfd genom Kongl.
Förordningen den 2 April 1852.
1 öfriga delar af Tryckfrihets-förordningen anser Utskottet annan förändring
i följd af den föreslagna utvidgade friheten att anlägga boktryckerier icke erforderlig,
än att Justitie-statsministern eller dess Ombud berättigas att, för erhållande
af qvarstad å sådan skrift, som utgifvits från tryckeri å landsbygden, påkalla
biträde af närmaste kronobetjent, hvarom stadgande torde böra i 5 § 8 mom.
Tryckfrihets-förordningen inflyta.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, får Konstitutions-Utskottet
vördsamt föreslå följande förändringar i
Tryckfrihets-förordningen.
§ I
-
(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv
stil äro utmärkta de delar, hvilka blifvit
föreslagna att ändras eller utgå).
5:o. Privilegier å boktryckeri
honom tjenligt synes, uti Stad eller inom
ett afstånd derifrån af högst en half mil.
Då ett boktryckeri sålunda utom Stad
anlägges, skola — — — — lyda under
Stadens rätt.
Den —Justitie-Stats-Ministern.
(Föreslagen lydelse, hvari ändringarne
och tilläggen äro med kursiv stil utmärkta).
5:o, Privilegier å boktryckeri
honom tjenligt synes.
Då ett boktryckeri utom stad anlägges,
skola lyda under när
maste
stads rätt.
Den Justitie-Stats-Ministern.
§ 5.
6:o. Förbrytelser anmäldt blif
vit.
I Stockholm sker detta upptagande
vid första allmänna Under-Rätt; i öfriga
städer, der första och andra Under-Rätt
finnas, vid den sistnämnda; Akademiernas
Jurisdiktionsrätt, enligt deras konstitutioner,
dock oförkränkt. Stämningstid vare
i allt fall, ehvad tryckeriet inom, eller, på
sätt nyssnämnda § utstakar, utom Staden är
beläget, enahanda, och förhålles dermed,
som, om Stämningstid i Staden, Lag säger.
Uppstår fråga stadgadt är.
6:o. Förbrytelser anmäldt blif
vit.
Stämningstid vare den, som i tvistemål
är i Allmänna Lagen stadgad. Uppstår
fråga stadgadt är.
4
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 13.
8:0. Finner Justitie-Stats-Ministern —
vare han eller det berättigad, att
i Stockholm, genom biträde af Ofver-Ståthållare-Embetet,
och i öfriga städer samt
orterna, medelst skyndsam handräckning,
som ej får vägras af den Magistrat, hvarunder
boktryckeriet, enligt § 1, lyder, sådan
qvarstad erhålla; Burande —
den andra Magistraten och den tredje
Boktryckaren. Magistraten — i
enahanda ordning, som handräckning af
Magistraten till qvarstadens beläggande
— skulle erhållas.
8:0. Finner Justitie-Stats-Ministern —
vare han eller det berättigad att
sådan qvarstad erhålla, medelst skyndsam
handräckning, som ej får vägras, i Stockholm
af Ofver-Ståthållare-Embetet, i öfriga
städer af Magistraten, samt å landet af
närmaste Kronobetjent; Börande — — ■—-  den andra Magistraten i den stad, hvarunder
boktryckeriet, enligt § 1, lyder, och
den tredje Boktryckaren. Magistraten
:— — — i enahanda ordning, som handräckning
till qvarstadens beläggande —
— — skulle erhållas.
Stockholm den 12 April 1866.
Reservationer:
af Grefve Mörner, C. G. D.: »Att medgifva en så obegränsad rätt till boktryckeriers
anläggande, som Utskottets förslag innehåller, har synts mig hvarken vara
ändamålsenligt eller af något förhanden varande behof påkalladt, hvaremot jag
ansett en mindre utvidgning af nämnda rättighet i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det sednare af de utaf Riksdagsfullmägtigen Lars Ersson framställda förslag
kunna utan äfventyr och till beredande af ökad beqvämlighet för allmänheten
medgifvas. I sådan syftning har jag äfven uppgjort ett ifrån Utskottets något afvikande
förslag till förändrad redaktion af 5:te mom. i l:sta § af Tryckfrihets-förordningen,
så lydande:
Privilegier å boktryckeri — — — — — — — — — — — — — —
uti stad eller inom ett afstånd derifrån af högst en half mil eller i sådan köping
eller annan dermed jemförlig ort, som har en folkmängd af minst 500.
Då boktryckeri utom stad anlägges, skola — — — — —
lyda under närmaste stads rätt.
I öfrigt har jag biträdt Utskottets förslag.»
af Friherre Leijonhufvud, C.
af Herr Lagerhjelm, G. R.: »Då Konstitutions-Utskottet vid innevarande riksdag,
i följd af till Utskottet ingifna motioner, haft under sin behandling förslag
till långt vigtigare förändringar i grundlagarne och särskildt till förändring af 5 §
2 mom.
i
Konstitutions-Utsköttets Memorial N:o 13. 5
2 mom. Tryckfrihetslagen, angående juryns sammansättning, och Utskottet ansett
sig ej böra till den snart sammanträdande Riksdagen öfverlemna så genomgripande
förändringar i våra grundlagar, som dessa motioner afse, anser jag
mig icke kunna biträda Utskottets beslut rörande det nu öfverlemnade förslaget
till förändring af Tryckfrihetslagen i hvad det angår en utvidgad rättighet för boktryckeriers
anläggande å landet, såsom mindre nyttigt och nödvändigt än hvad de
af Utskottet afslagna motioner i sig innebära»; i hvilken reservation Friherre
Leuhusen, F. O., och Herr Ramsay, A. II., förklarat sig instämma.
af Herr Biskop Anjou samt Doktorerne Rundgren, Ljungdahl och Falck, hvilka
ansett de grundlagsändringar, förslaget afser, icke kunna hänföras till sådana
högst nödiga eller nyttiga ändringar i grundlagarne, som i 81 § Regeringsformen
omförmälas.
af Herr von Stockenström,: »I anseende till de många brister, som ©tvifvelaktigt
vidlåda Tryckfrihetsförordningen, hyser jag den öfvertygelse, att denna
grundlags fullständiga omarbetning, hvarmed Rikets Ständers sista Konstitutionsutskott
likväl ej torde böra sig befatta, är af behofvet påkallad och jemväl kommer
att i en icke aflägsen framtid företagas. En sådan öfvertygelse har föranledt
mig och, såsom jag tror, äfven en och annan af Utskottets öfrige ledamöter, att
icke lemna uppmärksamhet åt andra vid innevarande riksdag väckta förslag till
förbättringar af Tryckfrihetsförordningen, bland annat angående förändrad organisation
af jury-inrättningen i tryckfrihetsmål. Jag finner lika litet skäl för framläggande
af ifrågavarande förslag, såsom likaledes afseende endast ändring af vissa
delar i författningen, och reserverar mig alltså emot Utskottets beslut.»
Herrar Uggla, C. G., och Trolle, C. A., Doktor Lindgren, samt Herrar Wcern
och Carlén hafva anmält, att de i Utskottets beslut icke deltagit.
Bih. till R. St. Prot. 1865 4 1866. 3 Sami, 11 Håft.
2
Stockholm, tryckt hos Sam. Elmstedt, 1866.
Komtitutions-Utskottets Memorial N:o 14. 1
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 30 April 1866, kl. 1. e. m.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ståndens beslut
rörande det i Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 10 framställda
förslag till ändring i 28 § Regeringsformen, så att
till flera befattningar må kunna utnämnas bekännare af annan
troslära än den rena evangeliska.
Af inkomna utdrag utaf Riks-Ståndens protokoll för den 11. 14 och 18 innevarande
månad har Konstitutions-Utskottet inhemtat, att dess i Memorialet N:0 10
framställda förslag till den ändring i 28 § Regeringsformen, att till flera befattningar
må kunna utnämnas bekännare af annan troslära än den rena evangeliska, blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, men af Preste-Ståndet förkastats.
Då Utskottet finner sig icke kunna föreslå en sammanjemkmng af så skiljaktiga
meningar, får, jemlikt föreskriften i 81 § Regeringsformen, Utskottet härom göra anmälan,
med vördsam hemställan,
huruvida icke Högvördiga Preste-Ståndet skulle vilja efter de
öfriga Riks-Stånden sig loga.
För den händelse åter att sådant icke skulle ega rum, får Utskottet, för frågans
vidare grundlagsenliga behandling genom omröstning uti Förstärkt Konstitutions-Utskott,
vördsamt till Rikets Ständers godkännande föreslå följande
Votering s-proposition:
Den som vill, att det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 10 framställda
förslag till den ändring i 28 § Regeringsformen, att till flera befattningar må kunna
utnämnas bekännare af annan troslära än den rena evangeliska, skall blifva hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
Ja;
Bill. till R. St. Brot. 1865 & 1866. 3 Sami. 12 Baft.
2 Konstilutions-U(skottets Memorial N:o 15.
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändringsförslag förkastadt.
Stockholm den 30 April 1866.
\
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3 Maj 1866, kl. 12 midd.
Memorial till Rikets Ständer, i anledning af Riks-Ständens beslut
rörande det i Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 13, framställda
förslag till ändring i åtskilliga delar af TryckfrihetsFörordningen,
för vinnande af större frihet att anlägga boktryckerier.
Enligt hvad Konstitutions-Utskottet af detsamma tillhandakomma utdrag utaf
Riks-Ståndens protokoll för den 23, 25 och 28 sistlidne April samt 1 innevarande
månad inbemtat, har Utskottets uti Memorial J\° 13 framställda förslag till ändring
i åtskilliga delar af Tryckfrihets-Förordningen, för vinnande af större frihet att anlägga
boktryckerier, blifvit af Borgare- och Bonde-Stånden antaget att hvila tili grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, men af de öfriga båda Riks-Stånden förkastadt.
Då således oförenlig skiljaktighet förefinnes emellan Riks-Ståndens beslut rörande
nämnda förslag, får Utskottet detta förhållande hos Rikets Ständer anmäla samt
tillika vördsamt inbjuda
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga Preste-Ståndet att efter
de öfriga Stånden sig foga
Derest denna inbjudning icke skulle antagas, får Utskottet, för frågans ytterligare
handläggning genom omröstning i Förstärkt Konslitutions-Utskott, lill Rikets Ständers
godkännande vördsamt föreslå följande
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 15.
3
Voterings-proposition:
Den som vili, att det af Konstitutions-Utskottet i Memorialet Jfå 13 framställda
förslag till ändring i åtskilliga delar af Tryckfrihets-Förordningen, för vinnande af större
frihet att anlägga boktryckerier, skall blifva hvilande till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändrings-förslag förkastadt.
Stockholm den 3 Maj 1866.
STOCKHOLM, tryckt hos E. Westrell, 1866.
Konstitutions-Utslotteis Memorial M 16.
1
\':o ta.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 25 Maj 1866. kl. 1 e. di.
Memorial till Rikets Ständer, tued anmälan örn de i Förstärkt Konstitutions-
Utskott verkställda omröstningar.
Förstärkta Konstitutious-Utskottet, sera denna dag sammanträdt, för att, enligt
81 § Regeringsformen, rösta öfver nedanstående vederbörligen godkända voteringspropositioner,
får härmed vördsaraligen anmäla utgången af dessa omröstningar.
lista omröstningen.
(Memorialen Nös 10 och 14 )
Den som vill, att det af Konstitutions-Utskottet uti Memorialet N:o 10 framställda
förslag till den ändring i 28 § Regeringsformen, att till flera befattningar må
kunna utnämnas bekännare af annan troslära än den rena- evangeliska, skall blifva hvilande
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, röste
.Ta;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändringsförslag förkastadt.
Omröstningen har utfallit med
Fyratiosex Ja och
Trettiotre Nej.
2: cl r a o in r ö s t n i n gen.
(Memorialen Nös 13 och 15.)
Den som vill, att det af Konstitutious-Utskottet i Memorialet N:o 13 framställda
förslag till ändring i åtskilliga delar af Tryckfrihets-förordningen, för vinnande af större
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 3 Sami. 13 Iläft.
2 Konstitutions Utskottets Memorial M 16.
frihet att anlägga boktryckerier, skall blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, röste
Ja;
Den det ej vill, röste
Nej;
Vinner Nej, är nämnda grundlagsändringsförslag förkastadt.
Omröstningen har utfallit med
Trettiofem Ja och
Fyratiofyra Nej.
Stockholm den 24 Maj 1866.
Pä llöglofl. Ridderskapet och Adelns
vägnar:
Eric Sparre.
På Vällofliga Borgare-Ståndets
vägnar :
P. Murén.
På Högvördiga Preste-Ståndets
vägnar:
E. (Jr. Britta.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
vägnar:
P. Er/kusön.
P. O. Bäckström.
STOCKHOLM, tryckt lius A. Holmberg A Comp. 18GB
\
Förteckning
öfver
Koiistitutions-Utskottets Memorialer vid 1865—1866 årens Riksdag.
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmärkningar.
| I
Rubrik. Datum.
i
Ridd. och
Adeln.
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ståndet.
Bonde-
Ståndet.
Om arfvodert för en Notarie 6 Nov.
och en Kanslist. ! 1865.
Angående det hvilande för- 6 Nov.
slaget till ny Riksdags-ord-! 1865.
ning och dermed sammanhän-!
gande ändringar i Regerings-  formen.
8 Nov.
1865
bifölls.
7 Dec.
1865
antogs.
8 Nov.
1865
bifölls.
8 Dec.
1865
antogs.
11 Nov.
1865
bifölls.
4 Dec.
1865
antogs.
8 Nov.
1865
bifölls.
4 Dec.
1865
antogs.
Alltså bifallet.
Jemför Mern. N:o 4.
Alltså antaget. Den
22 Juni 1866 af
K:gl. Maj:t bifallet.
Med uppgift å hvilande för—| 6 Nov.
slag till ändringar i Grund-' 1865.
lagarne.
Jemför Mern. N:o 5.
l:o.
Om ändringar i åtskilliga:
grundlagsparagrafer, för att
bringa der förekommandei
straffbestämmelser till öfver-  ensstämmelse med straffla-
9 Dec.
1865
antogs.
9 Dec.
1865
antogs.
4 Dec.
1865
antogs.
,
9 Dec.
1865
antogs.
Alltså antaget. Den
14 April 1866 af
K:gl. Maj:t bifallet.
gen.
2: o.
i
| Om den ändring i 18 §j
Riksdags-ordningen, att Mo-j
Isaiske trosbekännare må er-j
hålla rättighet att deltaga i!
riksdagsmannaval.
9 Dec.
1865
ansågs haf-  va förfallit.
!
9 Dec.
1865
förkasta-  des.
4 Dec.
1865
antaget.
9 Dec.
1865
förkasta-  des.
Alltså förfallet.
Bih. till R. St. Prof. 1865 &. 1866. 3 Sami. 14 Haft.
1
Memorialets
Memorialets behandling hos
Anmärkningar.
i
...
:N:o
Rubrik. Datum.
1
Ridd. och
Adeln.
Preste-
Ståndet.
Borgare- J Bonde-  Ståndet. ; Ståndet.
3:o.
Om ändring i 1 § 11 mom.
Tryckfrihets-forordningen angående
boktryckares åliggan-'
de att aflemna fri-exemplar'
af tryckta arbeten.
4:o.
Om ändringar i 1 § 12
mom. samt 4 § 11 mom.l
Tryckfrihets-förordningen, il
ifråga om anmälan till Justi-i
stie-Statsministern af bok-!
handels idkande m. m.
5:o.
! Om ändring i 4 § 10 ock
111 moni. Tryckfrihets-förordningen,
angående utrikes ifrån
hit inkomna skrifter.
9 Dec.
1865
antogs.
9 Dec.
1865
antogs.
9 Dec.
1865
antogs.
Med anmälan om RiksStåndens
beslut angående det
hvilande förslaget till ny
Riksdags-ordning m. m.
Med anmälan om RiksStåndens
beslut i anledning
af åtskilliga sedan sistlidna
riksdag hvilande grundlagsändringsförslag.
18 Dec.i 30 Dec.
1865. i 1865
itill handl.
18 Dec.1 22 Dec.
1865. ! 1865
Itill handl.
Med bestämmande till|19 Dec.
hvilket Utskott åtskilliga till! 1865.
Banko-Utskottet remitterade,!
30 Dec.
1865
till handl.
9 Dec.
1865
antogs.
9 Dec.
1865
afslogs.
4 Dec.
1865
antogs.
9 Dec.
1865
antogs.
4 Dec,
1865
antogs.
9 Dec.
1865
antogs.
9 Dec.
1865
afslogs.
22 Dec.
1865
till handl.
4 Dec.
1865
antogs.
22 Dec.
1865
| meddelades
jExpeditions!
Utskottet.
1 22 Dec.
1865
22 Dec.
1865
till handl. i meddelades
RxpeditionsJ
Utskottet.
30 Dec. | 3 Jan.
1865 i 1866
till handl. I till handl.
Alltså antaget. Den
14 April 1866 af
K:gl. Maj:t bifallet.
Alltså förfallet.
9 Dec.
1865
antogs.
22 Dec.
1865
till handl.
22 Dec.
1865
till handl.
3 Jan..
1866 |
till handl. |
Alltså förfallet.
Memorialets
Memorialets behandling hos
N:o
Rubrik.
Datum.
Ridd. och
Adeln.
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ståndet.
“ ^ j janmarKnmgar.
Ståndet.
men derifrån återlemnade
motioner böra förvisas.
■i
1
Angående föreslaget till-  sättande af särskildt Utskott
förbehandling afK:gl. Maj:ts
nådiga Propositioner om för-  ändring i grunderna för Be-  väringsinrättningen in. m.
21 Dec.
1865.
3 Jan.
1866.
till handl.
30 Dec.
1865.
till handl.
3 Jan,
1866.
till handl.
3 Jan.
1866. ,
till handl, i
! |
1
8
Angående verkställd
granskning af Statsrådspro-  tokollen.
15 Mars
1866.
4 April
1866
till handl.
4 April
1866
till handl.
4 April
1866
till handl.
4 April
1866
till handl.
9
1
Angående det tillägg till
12 § Regeringsformen att
Konungen icke utan Riks-  dagens samtycke må blifva
regerande furste af utländsk
stat.
19 Mars
1866.
4 April
1866
'antogs
att hvila.
4 April
1866
antogs
att hvila.
4 April
1866
antogs
att hvila.
4 April Alltså hvilande till
1866 nästa Riksdag,
antogs
att hvila.
! io
Med förslag till den än-  dring i 28 § Regerings-formen,
att till Hera befattningar må
kunna utnämnas bekännare
af annan troslära, än den
rena evangeliska.
28 Mars
1866.
18 April
1866
antogs
att hvila..
11 April
1866
afslogs.
14 April
1866
antogs
att hvila.
11 April Se Mern. Niis 14,16.
1866 Förslaget är anta-  antogs ;get att hvila till
att hvila, mästa Riksdag.
ii
: 12
|
Angående en redaktions-  förändring i 60 § Regerings-  formen.
Angående ändring i 2 § 4
mom. Tryckfrihets-förordnin-  gen, i fråga om rättighet att
af trycket utgifva vissa hand-  lingar.
28 Mars
1866.
5 April
1866.
18 April
1866
antogs
att hvila.
18 April
1866
antogs
att hvila.
11 April
1866
antogs
att hvila.
11 April
1866
antogs
att hvila.
.
14 April
1866
antogs
att hvila.
14 April
1866
antogs
att hvila.
11 April |Alltså hvilande till
1866 blästa Riksdag. j
antogs
att hvila.
11 April Alitsa hvilande till
1866 mästa Riksdag,
antogs
att hvila. 1
Memorialets
Memorialets behandling hos
1
Anmärkningar.
N:o
Rubrik.
Datum.
ltidd. och
Adeln.
Preste-
Ståndet.
Borgare-
Ståndet.
Bonde-
Ståndet.
13
Angående ändring i åtskil- 12 Apr.
liga delar af Tryckfrihets- 1866.
förordningen, för vinnande af
större frihet att anlägga bok-  tryckerier.
2 Maj
1866
afslogs.
2 Maj
1866
afslogs.
25 April
1866
antogs
att hvila.
30 April
1866
antogs
att hvila.
Se Mein. N:o 15,16.
Förslaget har för-\
fallit.
14
I anledning af Riks-Stån-  dens beslut rörande det i
Konstitutions-Utskottets Me-  morial Nio 10 framställda
förslag till ändring i 28 §
Regeringsformen, så att till
flera befattningar må kunna
utnämnas bekännare af an-  nan troslära, än den rena e-  vangeliska.
30 Apr.
1866.
11 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
12 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
12 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
11 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
Se Mern. N:o 16. |
15
1 anledning af Riks-Stån-  dens beslut rörande det i
Konstitutions-Utskottets Me-  morial N:o 13 framställda
förslag till ändring i åtskil-  liga delar af Tryckfrihets-  förordningen för vinnande af
större frihet att anlägga bok-  tryckerier.
3 Maj
1866.
11 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
12 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
12 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
11 Maj
1866
vot.-prop.
godkändes.
Se Meni. N;o 16.
|
|
16
Med anmälan om de i
Förstärkt Konstitutions-Ut-  skott verkställda omröstnin-  gar.
24 Maj
1866.
2 Juni
1866
till handl.
31 Maj
1866
till handl.
28 Maj
1866
till handl.
28 Maj
1866
till handl.
i
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp. 1866.
