# ID: svediakorp-gov2452
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 134,110
# sentences: 7,287
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 195.
275
sig i högst torftiga omständigheter och derföre på det högsta rekommenderas till en
pension, som han var sinnad att söka, samt erhöll slutligen vid sitt begärda afsked
från kronoskogvaktaretjensten af Landshöfdingeembetet det vitsord “att han under
sin tjenstetid sig väl förhållit“.
Slutet har blifvit att han i sin orkes- och medellöshet nödgats hos kommunalstyrelsen
begära årligt understöd för lifsbergningen, hvarvid kommunalstyrelsen
tagit i öfvervägande huruvida icke detta understöd borde af Staten utgå, emedan
han under sin långa tjenstetid såsom kronoskogvaktare i 40 år troget uppoffrat sina
krafter till det allmännas gagn och blott för den ringa lönen af 2 R:dr Banko,
hvaraf följden icke kunnat blifva annat än fattigdom, hvarvid kommunalstyrelsen
kommit till den slutsats, att sökanden, för att vinna ifrågavarande understöd, bör
vända sig till vederbörlig ort för att uti underdånighet söka understöd för sitt
framtida uppehälle; dock ville kommunalstyrelsen bevilja honom att, tills han kunde
få ett sådant understöd af Staten, af kommunen få sina nödvändiga behof till
lifsbergning uppfyllda.
Kan det vara värdigt af en stat att låta sina gamla tjenare, som i 40-årig
ansträngande tjenst ute i skogarne under alla väder uppoffrat sina krafter för den
ringa lönen af 2 R:dr Banko om året, sedan de blifvit utslitna af det föga lönade
arbetet, låta dem hemfalla till kommunens fattigförsörjning? Det är icke möjligt!
Den stat, som så handlade, men dock dervid gifver de höga förmännen under
deras tjenstetid, ehuru de blifva föga ansträngda, en rik aflöning och stora, för
folket betungande pensionsanslag, sedan de tjenat i föreskrifven tid, skulle inför samtid
och efterverld framstå såsom föga aktande de ringa statstjenarnes förtjenst och
dertill kan väl aldrig den ärorika och rättsinta Svenska Staten göra sig skyldig!
Då denna Svenska Statens pligt, af något för mig oförklarligt skäl, hittills blifvit
ouppfylld, föreslår jag,
att Rikets Höglofiiga Ständer må skynda att i underdånighet hos den
Kongl. Svenska Regeringen anmäla, att den i Statens tjenst utsläpade
f. d. skogvaktaren Sven Kléen i Halland anses af dem böra uppföras
på indragningsstat, för att under sin troligen korta återstående lifstid
åtnjuta för sin lifsbergning nödig föda, tillräcklig beklädnad och ett under
vinterns köld uppvärmdt hem, ett årligt understöd af tvåhundra (200)
R:dr, hvilket jag anhåller att Rikets Höglofiiga Ständer måtte honom,
Sven Kléen, bevilja.
Härhos bifogas bestyrkta afskrifter öfver alla de i motionen gjorda uppgifter
om förordnanden och vitsord, som Kléen erhållit, tillsammans nio (9) allegater.
Stockholm den 14 November 1865.
And. Gudmundsson,
från Hallands län.
276
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 196.
ilo 11*0
Af Anders Gudmundsson från Hallanda län, orri utfärdande aj särskilda
föreskrifter för bestämmande af rättigheten till tångtägt
i Halland.
Mina komitenter hafva anmodat mig- att söka vid rikdagen väcka frågan
om ett bättre ordnande af förhållandet vid afhemtningen af den “tång“ eller det
“hafsgräs**, som synnerligen vid Hallands södra stränder uppkastas af vågorna på den
fasta marken. I dessa olyckliga trakter, der den förstörande flygsanden ofta härjat
mennisltornas välstånd, utgör denna tång, detta sjögräs, ett eftersökt medel att
binda flygsanden och att göda den lösa marken, så att äfven deri kan bära vexter.
Men för det närvarande råder vid hemtning ai denna “tång**, sorn är ett af de
bästa medel lör flygsandsfältens förändrande till allt mer och mer fruktbara slätter
och betesmarker, ett oefterrättlighetssystem, som på det högsta strider mot all
rättvisa bland dem, som ega göra tångtägt på stränderna. De, som bo närmast
sjön röfva åt sig ensamt allt det sjögrös, som hafvet uppkastar; ja, de arbeta till
skada för menniskors och dragares helsa i mörka nätterna med att icke allenast
upptaga den “tång1*, som uppkastats på land, utan äfven att uppsamla den, som
ännu ligger i vattnet så långt ut, som de våga sig för att icke drunkna. När
de längre från stranden boende, som med de egentliga strandboerna ega lika rätt
till tångtägt, sedan komma för att få någon del i den gåfva naturen skänker orten
till flygsandslältens bindande och fruktbargörande, få de återvända med oförrättadt
ärende, emedan de egentliga strandboerna slagit under sig all tången, som hafvet
kastat på stranden. Detta bar föranledt en mängd rättegångar emellan dem, som
med strandboerna ega lika rätt till tångtägt; och ovilja samt bitterhet emellan
traktens befolkning har deraf uppstått. Frågan bar varit vidrörd vid landstinget
i länet; men man har ansett att den berör enskilda rättsförhållanden och derföre
har man icke tilltrott sig ega rätt att ingripa i det rådande oefterrättlighetstillståndet.
Man bar sökt få tångtägsrätten skiftad efter innehafvandet af den jord, som från
urminnes tider egt fördelen att taga detta medel att binda flygsanden; men hafvet
är nyckfullt och kastar sjögräset än hit än dit, så att någon säker deluingsgrund
omöjligen kan finnas för större sträckor, hvarföre vid skiftesberedningen landtmätarne
förklarat det omöjligt att i detta fall rättvist skifta, hvilket ock af domstolarne
blifvit faststäldt. Deremot kan för de särskilda byalagens inskränkta
allmänningar lätt en billig delningsgruud finnas, hvartill ingen landtmätare behöfves,
utan endast de lagstiftande magternas gemensamma ingripande till sakernas
ordnande. Och det kan icke bestridas att do lagstiftande magterna i riket
ega ingripa i saken och stadga ett tillstånd, som åstadkommer rättvisa åt alla,
som ega rätt till upptagande af det sjögräs, hvilket hafvet på land uppkastar.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 197.
277
Dessa äro icke allenast de yttersta strandboerna utan äfven alla delegare i de byallmänningar,
hvilka erbjuda tångtägt, och hvilka genom laga skifte blifvit flyttade
uppåt landet och fjerran från bolet samt nedsatt sig på afgärda hemman; men aldrig
fått sin rätt till tångtägt sig afhänd eller utskiftad. Öm lagstiftningen derföre
ville rättvisligen bestämma, att ordnandet af fördelningen af tångtägten öfverleinnas
åt delegarne i hvarje byallmänning att bestämmas med enkel röstpluralitet
efter det oförmedlade hemmantalet inom byalaget, så skulle säkert det allmänna
intresset, att rättvisa åt alla må ske, åstadkomma reglor, efter hvilkas antagande
ingen delegare skall kunna inkräckta på någon meddelegares rätt. Att det oförmedlade
hemmantalet är den mest lämpliga grund för rösternas beräkning inses
lätt deraf att utmarkerna, som angränsande till saltsjön och andra mest af flygsanden
besvärade trakter samt utmarkerna emellan byar och hemman äro delade
efter oförmedlade hemmantalet.
Detta är enda sättet att komma till ett säkert resultat, ty alla försök att
på förlikningens och öfverenskommelsens väg komma till en billig fördelning hafva
strandat på de närmast stränderna boendes egennytta, hvilken förledt dem att
protestera mot all vänlig öfverenskommelse och framhållit för dem att de genom
närheten till tångtägtsplatserna egde magt att tillskansa sig det mesta af denna
naturens gåfva. Jag föreslår således,
att Rikets Höglofliga Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Han måtte utfärda en förordning, som på det nu af mig
antydda sättet bestämmer, åtminstone för 10 år hvarje gång, huru rätten
till tångtägt på Hallands stränder skall utöfvas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
And. Gudmundsson.
från Hallands län
{%« 1W.
Af Eric Ersson från Jemtlands län, om anslag till befrämjande
af en god afvel af arbetshästar samt till får af vetns förbättrande
i samma län.
Ktt bland Jemtlands vigtigare behof är det af en förbättrad boskaps-, hästoch
fårafvel. Hvad boskapen angår, så är väl, sedan det stamholländeri af
‘278
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 197.
Ayrshire-djur, som för ett par år sedan uppsattes, nu blifvit till annat län öfverflvttadt,
efter det racen visat sig för Jemtland mindre lämplig, behofvet för handen
af ett nytt stamholländeri, hvilket torde böra genom urval bland landets egna
djur uppsättas, men då Kongl. Maj:t i dess nyss afgifna Proposition om Statsverkets
behof, uppå Landtbruksakademiens underdåniga framställning, äskat anslag
till sådana stamholländerier för Norrland, så påkallar frågan härom ingen enskild
framställning.
Hvad åter angår hästar och får, vågar jag vördsamt fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på behofvet för Jemtland, att till afvelns förbättring hugnas med
något understöd af allmänna medel. Jemtlands afvel af arbetshästar har haft och
har väl ännu ett godt rykte om sig. Intresset för densamma är ock bland allmogen
mera allmänt än i de flesta af rikets öfriga landskap, men det är dock
naturligt, att i ett land, der jordbruket icke ännu nått större utveckling än i
Jemtland, och der större jordegendomar, för så vidt storleken mätes af odlingen,
icke finnes, jordegaren icke mågtar underkasta sig den uppoffring, som anskaffning
af för afveln fullt lämpliga hingstar betingar. Det synes derföre, till vidmagthållande
och utbildande af Jemtlands för jordbruket väl passande hästrace,
vara nödigt att genom allmän försorg fullgoda beskällare uppköpas och å lämpliga
ställen i landet stationeras, under vilkor, som betrygga så väl deras ändamålsenliga
vård och skötsel, som ock allmänhetens i orten gagn af dem för stobetäckning.
Gagnet af en sådan åtgärd skall dock icke inskränka sig till provinsen,
utan skall så mycket säkrare äfven till andra orter spridas, som Jemtlänningen
af ålder idkat handel med hästar, af hvilka han årligen tillförer andra landsorter
ett icke obetydligt antal.
Väl har jag mig bekant, att fråga om allmänna åtgärder för hästafvelns
förbättring, till vinnande af goda arbetshästar i alla delar af landet, blifvit vid
ett allmänt landtbruksmöte väckt, och framställningen härom af Landtbruksakademien
understödd, men att Kongl. Majit, då åtgärder i sådant syfte på sina
ställen redan kunnat af hushållningssällskapen eller genom enskildas försorg vidtagas,
icke funnit frågan i dess föreslagna utsträckning för det närvarande böra
föranleda äskande af det betydliga anslagsbelopp, som härtill skulle erfordras.
Men då jag, med kännedom härom, dock vågar vördsamt påkalla Rikets Ständers
uppmärksamhet på Jemtlands behof i detta afseende, sker det i förhoppning att
Jemtland skall anses vara bland de provinser, der företrädesvis en sådan åtgärd
af omständigheterna påkallas.
Jemtlandshästen har väl redan tillvunnit sig ett godt rykte för styrka,
uthållighet, oömhet och lättföddhet, hvilka egenskaper ännu göra honom såsom
arbetshäst begärlig; och den framställning, som, efter hvad nämndt är, nyligen utgjort
föremål för Kongl. Majits pröfning, afsåg just att taga bättre vara på Norrlands
för landtbruket passande hästrace och göra den landet till godo; men långt
ifrån att i denna omständighet se ett skäl för att sätta Jemtland tillbaka för
andra, i afseende å arbetshästar mindre vällottade orter, synes mig fastheldre och
intill dess omständigheterna kunna föranleda några allmännare åtgärder till hästafvelns
förbättring, den provins redan nu förtjena att med en sådan åtgärd gynnas,
hvarest nämnde afvel med ett allmänt intresse omfattas, hvarest passande betesmarker
ymnigt förefinnas, hvarest hästen framför andra husdjur med omsorg uppfödes
och vårdas, hvarifrån hästhandeln redan tagit väg åt andra orter, och
hvarest det alltså ligger så mycket större vigt uppå att den inhemska racens
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 197. 279
goda egenskaper icke förspillas eller försämras genom bristen på några goda och
för ändamålet passande afvelsdjur, hvilka det dock för den mindre jordbrukaren, —
och andra finnas icke i Jemtland — möter svårigheter att anskaffa, liksom en
sådan åtgärd äfven öfverstiger Jemtlands hushållningssällskaps krafter.
Pårafveln i Jemtland står icke högt, och detta är så mycket mer att beklaga,
som landet erbjuder rika utvägar för framfödande af detta djurslag, utan
synnerligt intrång på öfriga kreatursstocken, och som produktionen af ull och kött,
om blott en för landet passande fårrace blefve införd, skulle gifva en väl behöflig
förstärkning åt landets export, dess husslöjd och dess fabriksnäring.
Af får finnas väl inom Jemtland olika slag, men de äro, med allt för enstaka
undantag, icke af god beskaffenhet, hvarken i ena eller andra hänseendet.
Uppmärksamheten har deremot hlifvit rigtad på den Skottska s. k. Blackfaceracen,
hvilken, efter samstämmiga omdömen af dem, som känna naturen både af
Jemtland och af denna fårrace, skall vara för detta landskap företrädesvis lämplig.
Jag lemnar detta derhän, men antager som gifvet, att en för Jemtland fullt passande
fårrace lätteligen står att finna, liksom ock att det, till befrämjande af
insteg och spridning i landet af en sådan race, skulle vara af väsendtligt gagn,
om mindre stammar häraf kunde på några få dertill lämpliga ställen utstationeras.
Då jag sålunda antager det vara af synnerlig vigt för jordbrukets och
landets förkofran, att åtgärder vidtagas för anskaffning och spridning af en för
Jemtland passande fårrace; då de åtgärder, som af Staten till fårafvelns förbättring
vidtagits, och den hjelp som, enskilda orter till buds, icke kan lända
Jemtland till gagn, alldenstund de racer, öfver hvilka Staten för närvarande disponerar,
icke torde vara för Jemtland passande; då likvisst detta landskaps beskaffenhet
gifver en stor betydelse åt fårafvelns förbättring derstädes, och då enskilda eller
kommunala omtanken, hvilken under andra förhållanden väl skulle kunna umbära
Statens mellankomst för ett sådant behof, dock i Jemtland torde framför de flesta
andra orter påkalla och förtjena en sådan hjelp, vågar jag vördsamt hemställa
att äfven fårafvelns förbättring i Jemtland mätte i någon mån genom anslag af
allmänna medel befrämjas.
På grund af hvad jag sålunda i ena och andra afseendet haft äran framställa,
utbeder jag mig Rikets Ständers gunstbenägna och fvälvilliga uppmärksamhet
för följande motion:
att till Kongl. Maj:ts disposition må anvisas, dels 5,000 R:dr till uppköp
af fyra stycken hingstar, hvilka, till befrämjande af en god afvel
af arbetshästar, böra stationeras å lämpliga ställen i Jemtlands län, för
att till stobetäckning användas; dels ock 5,000 R:dr till uppköp af
tackor och baggar af en för Jemtland passande race, att till fårafvelns
förbättring likaledes uppsättas å passande ställen i samma län; allt på
280 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. .\;:o 198.
sätt samt under de vilkor och kontroller, som Kongl. Maj:t, för de
afsedda ändamålens vinnande, kan finna för godt att i nåder bestämma
Om remiss till Stats-Utskottet at denna motion får jag anhålla.
Stockholm den 14 November 1865.
Eric JErsson,
från Jemtlands län.
$:o 198.
Af Eric Ersson från Jemtlands län, om anslag till löneförhöjning
åt folkskolelärare.
Att folkundervisningen varit ett synnerligt föremål för Rikets Ständers
välvilliga och frikostiga omsorger, må med tacksamhet erkännas af hvarje vän
till denna vigtiga fosterländska angelägenhet.
De anslag, som blifvit beviljade till löneförbättring åt examinerade lärare
och till underhåll at högre folkskolor, äfvensom folkskolelärare-seminarier och undervisningsmateriel,
samt till folkskoleväsendets uppbjelpande genom småskolor,
vittna nogsamt om den vigt ibland de fosterländska frågorna folkbildningens sak
hos Riks-Stånden vunnit.
Under sådana förhållanden synes det som ett förslag i syltning att förekomma
en årlig förlust för folkskolan af hennes snart sagdt bästa lärarekrafter,
icke borde komma att sakna ett benäget tillmötesgående, så oväntadt det än kan
vara för någon att se behof framlagda, hvilka man trott redan vara afhulpna.
Då på sistlidne riksdag 400 R:dr jemte husrum, ltoföda och bränsle bestämdes
som minimilön åt examinerad folkskolelärare, så tyckes visserligen dermed det
mest trängande behofvet af uärnnde lärares betryggande mot nöd och elände vunnit
det afseende, som man af Rikets Ständers nitälskan för folkskolan haft skäl
att vänta.
Meu detta oaktadt bör det icke vara svårt att inse, att med denna löneförhöjning
icke förekommes ofvan antydda förlust för folkundervisningen, hvilken
förlust hotas just i följd af en för folkskoleläraren icke tillräckligt betryggad
framtid.
Då nämnde lärares aflöning, äfven med den tillökning, som den i följd af
sista riksdagsbeslut vunnit, hvarken öfverallt motsvarar det verkliga behofvet för
en familjs underhåll eller hvad personer af samma bildningsgrad som ifrågavarande
tjenstemän kunna bereda sig inom andra verkningskretsar, är det lätt att förstå,
huru
-
Motioner i Bonde-Ståndet 186å. N:o 198.
281
hurusom folkskolan skall fortfarande förlora flera af sina lärare ochyföreträdesvis
dem, som genom sin större intelligens hafva lättare att sätta sig in i en ny verksamhetssfer
och nya förhällanden.
I Jemtland hafva icke mindre än 18 folkskolelärare öfvergifvit sina befattningar
och valt andra lefnadskall, och att dessa lärare icke varit ibland dem, som
folkskolan bäst kunnat umbära och som gjort henne det minsta gagn, är allmänt
kändt inom provinsen. Att förhållandet icke förändrat sig till ett bättre genom
den beviljade löneförhöjningen, derom vittnar tyvärr erfarenheten lika visst, som
ofvan uppgifna orsak till ifrågavarande förlust för folkbildningens vigtiga sak är ovedersäglig.
Något medel till åvägabringande af ändring i detta förhållande måste
i min tanke med det första användas. Vill man icke se landets bästa folkskolelärare
blifva länsmän, trävaruexportörernas kommissionärer och handlande, m. m.,
så måste någon verksam åtgärd vidtagas. Vill man folkundervisningeus framgång,
får man icke rygga tillbaka för medlen, om än dessa sammanfälla med nya kostnader.
Ett sådant medel vill jag härmed vördsamligen föreslå. Då det icke afser
en allmän förhöjning af folkskolelärarnes löner, en förhöjning, som hvarken är
förenlig med rikets financiela ställning eller under närvarande förhållanden fullt
ändamålsenlig, är jag öfvertygad, att förslaget icke skall anses sakna den praktiska
utförbarhet, som betingar dess framgång. I denna öfvertygelse tager jag mig
friheten föreslå:
l:o) att, med nedanstående undantag, en åttondedel af hvarje inspektionsdistrikts-skolelärare,
nemligen de, som, efter vederbörande folkskoleinspektörs
förslag, af Domkapitlet såsom de mest nitiska ocb skickliga
hos Regeringen dertill förordas, uppflyttas i en högre löneklass;
2:o) att den förhöjning i lön, som häri innefattas, utgörande 200 Riksdaler
Riksmynt, icke må komma den folkskolelärare till del, som, äfven 0111
han eljest förtjenar belöning, icke tjent vid skolan i tio år;
3:o) att endast en tiondedel af folltskolelärarne i högre löneklass uppflyttas
uti sådane folkskoleinspektörsdistrikter, inom hvilka flera lärare tillika
äro innehafvare af indrägtiga klockarelägenheter, som skänka dem en
bekymmerfri ställning i samhället; samt
4:o) att till ofvanuppgifna ändamål 50,000 R:dr ställas till Regeringens disposition.
Genom ett sådant beslut af Rikets Höglofliga Ständer skulle löneförhöjningen
blifva för folkskolelärarne ett pris att täfla om och verksamt bidraga till
folkskolans lyftning, enär folkundervisningens utveckling i första rummet beror
af det sätt, hvarpå läraren fullgör sitt kall.
Att ofvanstående summa är för ändamålet tillräcklig, anser jag mig kunna
förutsätta, enligt följande kalkyl: Då rikets folkskolelärarepersonal utgör 2,800
personer, skulle 200 R:dr åt en åttondedel af dem fordra en summa af 70,000
R:dr; men då afdrag sker af alla lärare, som eljest komme i fråga att belönas,
men dels icke uppnått den föreskrifna tjensteåldern, dels innehafva befattningar,
Bih. till R. St. Prof. 1865 1866. 11 Sami. 4 Afd. 36
»
‘282 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 19fl.
som betrygga deras ekonomiska ställning, synes ett anslag af 50,000 R:dr efter
all sannolikhet blifva tillräckligt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Eric Ersson,
från Jemtlands län.
Af Ola Bosson Olsson från Christianstads län, angående ändring
af 26 Kap., 4 § Byggninga-Balken, i fråga om skyldigheten
att hygga tingshus och fängelse.
Gamla förhållanden behöfva alla tider förändras för att varda tidsenliga.
Ett onus, som nu vidlåder endast vissa hemman, är byggandet och underhållet af
tings- och fånghus.
Att häruti ligger mycken obillighet synes påtagligen, om man besinnar
att alla individer inom landet, så väl frälsehemmansegaren som kapitalisten
och löntagaren, fabriksidkaren och handtverkaren likaväl som skatte- och kronohemmansegaren,
stå under och åtnjuta skydd af lagen, samt äro förty lika i behof
af ett samlingshus för rättvisans skipande. När nu dertill kommer att i följd
af vår tids anspråk på bättre och kostsammare tingshus, detta onus derigenom
blifver mera betungande, synes mig, som en väl behöflig förändring uti bestående
lagstadganden, angående byggandet och underhållet af tingshus- och fängelse,
vore högeligen påkallad; och vågar jag derföre vördsamt föreslå:
att, med ändring af 26 Kap. 4 § Byggninga-Balken, Rikets Ständer
måtte besluta, att alla inom häradet, som ega rösträtt i kommunalstämma,
skola efter fyrktal bygga och underhålla tingshus och långhus.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
O. B. Olsson,
från Christianstads län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 200.
11:0 900.
Af Ola Bosson Olsson från Christianstads län, om befrielse för
rusthållare i Skåne att anskaffa och underhålla utrednings-,
munderings- och beklädnadspersedlar, emot erläggande af en
viss årlig afgift, m. m.
En fråga, som vid alla riksdagar ständigt återkommer, är den om rustbållarnes
i Hertigdömet Skåne tryckande belägenhet. Rikets Ständer, som i så många
rigtningar sökt och söka att utjemna missförhållanden och, så vidt ske kan, på ett
rättvisare sätt fördela allmogens skattebördor, än som fordom, under godtycklighetens
tider å ena och menlöshetens å andra sidan, egt rum, tyckas dock ännu icke
hafva uppfattat den skånska rusthållsfrågan från sådan synpunkt att någon åtgärd
dervid ansetts behöflig.
Orsaken till detta förbiseende torde väl närmast få tillskrifvas bristande bekantskap
med de särskilda förhållanderna, som i Skåne göra rustningsskyldigheten
vida svårare än i Sveriges öfriga landskaper, der rusthållen uppbäras af augmenter,
som ofta draga tyngsta delen af rustningsbördan. Skånska rust.hållarne hafva
visserligen också augment, men af helt annat och ojemförligt mindre värde än
öfriga Sveriges rusthållare. Om t. ex. en eller flera hemmansdelar med tillsammans
48 daler ränta äro anslagne till rustningsstam, så hafva dessa visserligen från annat
hemman eller till och med från Kronan anslagna 12 dalers augmentsränta, men
denna utgöres af s. k. kronovärdi med endast sex R:dr Runt. I stället att denna
augmentsränta ursprungligen varit ämnad att motsvara femtedelen af rusthållets
tunga, motsvarar den nu blott femtiondedelen deraf under vanliga förhållanden.
Jag är icke så hemmastadd i hithörande frågors historia, att jag kan nöjaktigt
reda uppkomsten af dessa missförhållanden, men af de upplysningar jag inhemtat
om rusthålls- och augmentsförhållanderna på andra orter af vårt fädernesland finner
jag tydligen att skånska rusthållaren är i förhållande till rusthållare i andra provinser
mer än skäligt betungad.
Till detta kommer också det allmänt öfverklagade beroende, hvari rusthållaren
står ej allenast till befälet, utan i synnerhet karlen, som, på hvad sätt ske kan,
måste hållas i vänskapligt sinnelag mot rusthållaren, om icke denne skall se munderings-,
utrednings- och beklädnadspersedlar i förtid utnötta och kasserade. Om
denna afdelning af rusthållarens förtryck är mera att säga, än som skäligen kan
framläggas för Rikets Ständer, och någon hjelp härföre lärer icke finnas med mindre
än att rusthållaren, mot skälig afgifts erläggande årligen, kunde vinna befrielse från
anskaffande och underhåll af nämnda persedlar.
Kunde dessa båda förändringar åstadkommas: augmentsräntornas utgörande
medelst deltagande i rustningsbesväret efter räntans belopp samt beklädnad, utred
-
284
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 201.
ning och mundering öfvertaga® af Staten emot årlig afgift af rusthållaren, så tror
jag Skåne skulle sedermera med tålamod bära sina ändå nog tunga bördor i detta
afseende.
Som jag dock icke tilltror mig kunna utreda eller framlägga förslag till de
grunder eller det sätt, hvarpå dessa förändringar må kunna lagenligt genomföras;
så vågar jag blott vördsamt hemställa,
det Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla,
att, efter vederbörande Kollegiers och Chefsembetens hörande samt frågans
nödiga utredning, Kongl. Majit i nåder måtte till Rikets Ständer
afgifva Proposition i sådan syftning, att
a) rusthållarne måtte befrias från anskaffande och underhåll af utrednings-,
munderings- och beklädnadspersedlar emot erläggande af viss årlig afgift,
och
b) att de s. k. augmentshemmanen måtte lika med rustningssystammen blifva
skyldige att efter åsatt ränta deltaga i rustningsbesväret.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
O. B. Olsson,
från Christianstads län.
Uti ofvanstående motion instämmer:
Sv. Rosenberg,
från Christianstads län.
HJ:o 301
Af Ola Bosson Olsson från Christianstads län, örn uppkäfvande
af de uti 9 Kap. Giftermåls-B alicen förekommande stadganden
om morgongåfva.
Sedan, genom Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, 2 § af 10 Kap.
Giftermåls-Balken, är sålunda ändrad att man och hustru hafva giftorätt till hälften
hvardera i all den lösa egendom, samt den fasta egendom i stad eller å stadens
mark, som de ega eller ega få, så ock den fasta egendom på landet, hvilken de i
hjonelag afla tillsammans, synes stadgandena i 9 Kap. 2 till och med 7 §§ i samma
Balk, angående morgongåfva, vara alldeles olämpliga och icke fullt rättsenliga.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 202.
285
Så länge förut gällande lagbestämmelser med afseende på giftorätt voro gällande,
egde stadgandena om morgongåfva skäl för sig; men nu, då de förra tidsenligt
ocb rättvist blifvit förändrade, torde föreskrifterna om morgongåfva icke vara
billiga, och eget förefaller det mig att de antydda lagrummen icke på en gång
jemkades och förändrades.
Utan att jag anser mig behöfva anföra några vidare skäl för en förändring
derutinnan, att stadgandena om morgongåfva böra försvinna, torde blott omförmälandet
af saken verka hvad jag åsyftar. Och med denna förtröstan till sak är det
som jag vördsamt föreslår:
att stadgandena uti 9 Kap. 2 till och med 7 §§ i Giftermåls-Balken,
angående morgongåfva må upphäfvas och utur vår lagtext utgå.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
O. B. Olsson,
från Christianstads län.
N:0 909.
Af Lars Ersson från Södermanlands län, om anslay för inrättande
af en pedagogi i Malmköping.
Det kan ej förnekas att Staten på den sednare tiden gjort rätt betydliga
uppoffringar i och för den allmänna undervisningen. En mängd nya skolor "hafva
blifvit anlagda och de äldre ändamålsenligt utvidgade. Öfverallt ser man en vettgirig
ungdom strömma till läroverken och man må med skäl glädja sig åt de
herrliga frukter, som en stigande upplysning och bildning i en snar framtid lofvar
åt fäderneslandet.
Detta oaktadt finnes ännu mången landsort, hvarest nya skolor äro hehöfliga.
Att, der behofvet är verkligt och kan bjuda skäl för sig, afhjelpa detsamma, är jag
förvissad att representationen skall vara villig till.
Under denna förutsättning är det som jag nu tager mig friheten att begära
ordet. Inom den trakt, jag representerar, finnes köpingen Malmköping, nära invid
jernvägen 5| mil från Nyköping, 4f mil från Strengnäs samt 3| mil från Eskilstuna.
Denna lilla köping, som på sista tiden märkbart gått framåt, har på ett afstånd af
ej fullt 3 mil omkring sig en befolkning af ej mindre än 14,000 innevånare, hvilken
trakt utgör, så att säga, sjelfva hjertat af Södermanland. Äfven der uppvexer
ett ungt slägte, sorn längtar efter upplysning, men, tyvärr hafva ekonomiska om
-
286
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 202.
ständigheter allt hitintills lagt svåra hinder i vägen för mängden af föräldrar och
målsmän, att kunna uppfylla de ungas kunskapsbegär. Såväl i Strengnäs som Nyköping
och Eskilstuna äro lefnadskostnaderna högt uppdrifna, så att mången fader
just af denna anledning måst afstå från sin önskan att skicka sina söner till dervarande
läroverk, och i Malmköping, hvarest man åter kan lefva för relativt mycket
billigare pris, finnes ingen läroanstalt.
För att sålunda, så vidt på mig beror, söka afhjelpa ett erkändt behof, vågar
jag i största ödmjukhet föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville besluta, att en pedagogi skall inrättas
i Malmköping samt, till aflöning åt en rektor och en kollega, anslå en
derföre erforderlig årlig summa i likhet med hvad andra rektorer och
kolleger erhålla vid dylika läroverk, med vilkor att köpingen och kringliggande
trakter ej mindre anskaffa fullt ändamålsenlig lokal, utan jemväl
allt, som i och för inredningen och till inventarier m. m. erfordras.
Vid sednast förflutna riksmöte väckte jag en en lika motion i samma ämne,
hvilken då ej vann Ständernes bifall, emedan någon skriftlig förbindelse ifrån Malmköping
ej närgick motionen, att köpingen skulle anskaffa fullt ändamålsenlig lokal
för skolan.
Den 8 sistlidne Juni ingingo Malmköpings innevånare och hushållsgillets bestyrelse
inom Willåttinge härad till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse och
uti densamma anhöllo de om Proposition till Ständerne om anslag till lärarelöner för
en skola i Malmköping; denna anhållan blef af Domkapitlet i Strengnäs förordad, men
denna har ej vunnit Stats-Rådets bifall. Orsaken hvarföre Stats-Rådet ej fästat afseende
vid köpingens billiga begäran är mig ej bekant; men hvad jag med visshet
vet, är att Malmköping är i fullkomligt lika stort behof af ett läroverk som Trelleborg
och Wärnamo.
Till den ofvannämnda underdåniga skrifvelsen af den 8 Juni bifogades en
förbindelse af Malmköpings invånare, hvari de förbundo sig att anskaffa lämplig och
ändamålsenlig lokal för en dylik skola. Denna förbindelse jemte öfriga till saken
hörande handlingar äro för närvarande uti Ecklesiastik-departementet, och torde
Höglofliga Stats-Utskottet behaga reqvirera derifrån dessa dokumenter för upplysnings
vinnande; och vågar jag hoppas att, då Höglofliga Utskottet tagit del af dessa,
denna fråga, som är af mycken vigt för Malmköping och angränsande kommuner,
skall få en gynnsam lösning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Lars Lrsson,
från Södermanlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1885. N:o 203.
287
Y:o foa.
Af Lars Ersson från Södermanlands län, om ändring af § 12
uti Jagtstadgan i afseende på jagt efter ejder.
Att täta förändringar inom den ekonomiska lagstiftningens område i allmänhet
icke äro önskvärda, helst någon längre tids erfarenhet oftast år af nöden
för ett rätt bedömande af författningarnes större eller mindre ändamålsenlighet,
lärer af ingen förnekas. Här, som allestädes gäller dock den gamla satsen: ingen
regel utan undantag, och om denna i sin allmännelighet måste erkännas vara
rigtig, så torde densamma böra synnerligen respekteras i afseende å sådana förhållanden,
der tillfälle saknas att anställa jemförelse mellan rcsultaterna af gamla
och nya stadganden. Ett slikt undantagsförhållande företer sig obestridligen i
fråga om vissa delar af Kongl. Maj:ts den 21 Oktober 1864 utfärdade nådiga Jagtstadga,
och särdeles hvad beträffar ejderjagten, angående hvilken alla bestämmelser
saknas i förut gällande eller 1808 års Jagtstadga, utom hvad deruti förekommer
angående dels borttagande af ägg och ungar utur boen, och dels tillåtelsen att
alla årstider fritt fånga och döda “sträck- och sjöfogel“. Enligt min åsigt, grundad
icke blott på fullt sakkunnige mäns yttranden, utan ock på egande kännedom
af den allmänna obelåtenhet, hvarmed befolkningen inom landets östra skärgård
emottagit de nya föreskrifterna i ämnet, är en snar förändring uti desamma
af behofvet påkallad; och då sista momentet uti § 12 af ofvan förstnämnda nådiga
Stadga häntyder på möjligheten att vinna en sådan förändring, tvekar jag
icke att nu derom väcka fråga. Det nu gällande förbudet mot ejderskytte under
tiden från och med den 16 Mars till och med den 10 Juli hvarje år, eger i sjelfva
verket karakteren af ett absolut förbud mot ali ejderjagt inom förrberörde skärgård,
hvilket dock aldrig kunnat vara lagstiftningens mening att stadga, enär det
måste antagas vara med naturens ordning öfverensstämmande att äfven denna
fogelart skall tjena menniskan till nytta.
För ämnets närmare belysning, torde följande på verklig, mångårig
erfarenhet grundade uppgifter om ejderfogelns ekonomi vara tillåtna att här anföras.
Ejderfogeln (Fulix mollissima) är obestridligen i Östersjön en flyttfogel, eller
flyttande hafsfågel, hvilken omkring den 7—15 April, alltefter vinterns stränghet
och isarnes försvinnande, i stora skaror sträcker förbi kusten af medlersta Sverige,
för att uppsöka sina nordligare kläckningsställen, och många par eller s. k. vänjefogel
qvarstadna äfven här i skärgården för att värpa. Ejdergåsen går, såsom
skärgårdsboen uttrycker sig, “i laud“ omkring den 1 Maj för detta ändamål, alltid
uppsökande sina gamla kläckningsplatser, och kläcker sina ungar vanligen
288
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 203.
omkring midsommartiden. Så snart ungarne äro kläckta, tager åden dessa med
sig till de aldra yttersta klabbarna i hafsbandet och blifver sedan icke vidare
sedd i skärgården, och kan ej blifva föremål för någon jagt. Så snart honan
börjar ligga, begifva sig hannarne skocktals utåt hafvet för att ostörda få genomgå
sin ruggning, och kunna dessa ej heller derefter utgöra föremål för jagt. Sedan
gamla honan lagt sig och de gamla hannarne bortflyttat, infinna sig förra årets
ungar, af hvilka hannarne kallas “helsingal-11 och honorna “skröjor.11 Dessa äro
ännu till fortplantning oförmögne, och qvarstadna här i skärgården under hela
Maj och Juni månader, då de med framgång kunna jagas; men efter denna tid
flyttar äfven största delen af ungfogeln härifrån, och de få, hvilka möjligen kunna
ännu någon kortare tid här qvarstadna, kunna åtminstone ej blifva föremål för
någon lönande jagt. Denna, eller andra årets ungfogel är emellertid just den
verkliga ungfogel af detta slägte, som bör få skattas. Den motsvarar i allo ungfogeln
af t. ex. orre och tjäder i Augusti första året, hvilken ännu ingen satt i
fråga eller kan sätta i fråga, att icke menniskan skall ega sig till gagn använda.
Första vilkoret, för att ett absolut förbud mot all /vårjagt skall vara ändamålsenligt
och praktiskt nyttigt, är väl att jägaren genom att spara sitt skott om
våren, erhåller rikligare ersättning uti ymnig tillgång under hösten. Detta är
dock, hvad beträffar ejderfogeln i denna skärgård, alldeles omöjligt, då densamma,
både till följd af sin egen natur och skärgårdarnes beskaffenhet, här endast såsom
sträckfogel uppehåller sig just den tid, som han blifvit förbjuden, och då han
blifver tillåten ej mera finnes här. Ett helt annat förhållande eger rum i afseende
å ejderfogeln i Nordsjön vid Norges kuster, der dess fridlysande under vårtiden
visat sig gagneligt. Fogeln är nemligen i dessa trakter “stann-fogel11, d. v. s.
han finnes der hela året om, hvadan det är ganska naturligt, att man, för hvad
som på våren sparats, får desto rikare ersättning om hösten. Vid våra Östersjökuster
deremot, har ejdern aldrig varit stannfågel, ej heller kan den genom
menskliga lagar tvingas ombyta sin natur af flyttfogel. Han bör derföre få skjutas
under sin egentliga sträcktid, som infaller i April månad; likasom de till fortplantning
oförmögne fjolungarna, hvilka äfven böra få skjutas under den tid de gästa
våra klippor. Att jemväl skjuta de gamla hannarne eller s. k. “gubbarna11 sedan
honan börjat ligga, kan ej heller inverka det minsta skadligt på detta fogelslägte,
inom hvilket förhållandet mellan hannar och honor dessutom är alldeles motsatsen
af det inom slägtet “Bimana11 rådande, enär en tillfälligtvis blifven enka här ej
länge behöfver vänta på ny friare, då enkoståndet blott räcker få timmar, ett
faktum, hvarom en hvar som vistats aldrig så litet i skärgården lätt kunnat
erhålla fullkomlig visshet.
För att skydda ejdern och snart göra tillgången på denna skärgårdens
nyttigaste fogel så riklig som möjligt, behöfves blott ett strängt förbud mot all
äggning, samt gamla honans eller värpådens fridlysande, från den tid hon börjar
söka land, d. v. s. från och med den 24 April till och med den 10 Juli.
Dessa förbud äro af skärgårdsboerne sjelfva efterlängtade och skulle säkerligen
af dem noga efterlefvas och öfvervakas. Man har sagt att någon svårighet
skulle möta vid att skilja gamla honan från den unga; men den gamla värpåden
har tvänne hvita tvärband på de hoplagda vingarna, dem “ungtossan“ helt och
hållet saknar, och hvilkas bredd alltmera tilltager i mån som fogeln blir äldre.
Dessa hvita tvärband utgöra ett så väsendtligt skiljetecken mellan den gamla och
unga
Motionen' i Bonde-St ån det 1865. N:o 203.
*289
nnga ejderhonan, att med iakttagande deraf, det är omöjligt förblanda dem. Att
de nyssnämnda inskränkningarne uti jagträttigheten skulle vara tillfyllestgörandc
för ejderfogelns skyddande, bekräftas bland annat af följande faktum.
Uti Södermanlands skärgård är en sträcka af nära två
Landshöfdingen i Nyköping på lönen. Jagten på detta område har under de fyra
sistförfluten åren varit så ordnad, att all äggning efter matnyttiga foglar, äfvensom
skjutande af gammal ejderhona under tiden från den 1 Maj till den 1 Juli,
varit vid vite af Tjugofem R:dr Ikon, utom ansvar efter lag, förbjudne Detta
har haft till följd, att i Juni månad, både förlidet och innevarande år, räknades
på hvarje “klabb* tre, ända till tio och på de större skären ännu flera, ådor,
hvilka i fred och ro fingo utkläcka sina ägg i “redek* Tillgången på ungfogei
från förra året (helsingar och skröjor) har ock de tvänne sista åren varit så riklig,
att ingen i skärgården minnes någonting dylikt. Skulle nu det gällande förbudet
mot ali vårjagt å ejderfogeln fortfarande komma att bibehållas, lider det icke
tvifvel att skärkarlen, som nogsamt inser omöjligheten att någonsin erhålla ersättning
för det skott han är ålagd att spara, och hvars åtgöranden i de aldra flesta
sådana fall sakna hvarje annan kontroll än den egna rättskänslan, blifver lagbrytare
och tager för sig allt hvad han öfverköra iner, både ägg och foglar. och
sålunda verkar förbudet alldeles motsatsen af hvad dermed varit afsedt. Om
deremot genom ett mera ändamålsenligt stadgande, skärgårdsbefolkningens egen
inneboende känsla för det rätta väckes och underhålles, så blifver lagen i verkligheten
åtlydd, och till både enskild och allmän nytta öfvervakad.
På nu anförda skäl och grunder dristar jag vördsammast föreslå.
det måtto Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet göra framställning
om den förändring uti § 12 af nu gällande Jagtstadga, att
jagt å ejderfogel i allmänhet må blifva tillåten alla årstider, utan annan
inskränkning än att gammal hona eller s. k. “värpåd* må vara fridlyst
under tiden från och med den 24 April till och med den 10 Juli
hvarje år.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm flen 14 November 1865.
Larf) Ersson,
från Södermanland* län
-
Bih. till R. St. Prot. 1865 &■ 1866. 11 Sami. 4 Afd. 87
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 204.
Af Fredrik August Forssbeck från Östergötlands län, om ändring
af Kongl. Förordningen den 24 September 1861, angående
tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom.
Sedan de omyndiges förmånsrätt upphört, hafva dessa värnlöse nära nog
blifvit satta utom lagen.
De gode män, som enligt Kongl. Förordningen den 24 September 1861 utväljas
inom kommunerna, hafva alltför ringa magt, för att, såsom sig bör, tillgodose
den omyndiges rätt och föra till sin pligt en tredskande förmyndare.
Jag erkänner med tacksamhet den goda vilja, som genomgår Lag-Utskottets
betänkande i detta ämne vid föregående riksdag, men det är, enligt min åsigt,
på långt när ej tillfyllestgörande; kommunerna sjelfva måste öfvertaga vården om
sina omyndige och genom sina stadsfullmägtige och kommunalnämnd hafva öfverinseende,
lika väl öfver den omyndiges medel som redan förut öfver andra kommunens
fonder. På samma gång jag godkänner Lag-Utskottets ofvannämnda betänkande
i flera fall, önskar jag dock att följande hufvudgrundsatser må göra sig
gällande vid upphäfvande af Kongl. Förordningen af den 24 September 1861:
l:o) Stadsfullmägtige i staden och kommunalnämnd å landet konstituera
sig såsom förmyndarekammare, inför hvilken förmyndaren vid hvarje
års slut redovisar såväl deu omyndiges behållning i fast, som konto
öfver inkomster och utgifter, jemte årets kontanta behållning, hvilken
sednare af förmyndarekammaren mot qvitto emottages och i sparbank
eller annan fullgod säkerhet tillgodogöres;
2:o) förmyndare tillsättes af Häradsrätt, på förslag af lörmyndarekammaren,
och vare ovilkorligt forum i alla förinynderskapet rörande angelägenheter
den Rätt, inom hvars jurisdiktion den omyndige är skattskrifven;
3:o) tredskas förmyndare att inlemna redovisning, ege förmyndarekammaren
rätt sådaut honom ålägga, vid vite från 5 till och med 50 R:dr, hvilka
böter tillfalla kommunens fattigkassa;
4:o) skulle genom förmyndarekammarens uppenbara vårdslöshet och försumlighet
tillskyndas myndlingen någon skada eller förlust, ersätte ledamöterne
sådant, en för alla och alla för en, men bör anmälan härom ske
inom natt och år.
De närmare detaljbestämmauden, som tarfvas, öfverlemnar jag med fullt förtroende
till Lag-Utskottet att uppgöra.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Fr. Aiuj. Forssbeck,
från Östergötlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 205.
•291
.%:« 305.
Af Fredrik Aubust Forssbeck från Ostergötlands län, att Rikets
Ständers Bank mätte mottaga och invexla privatbankssedlar.
///. m.
Hvad som ständigt menligt inverkat på svenska näringarnes utveckling,
har varis bristande rörelsekapital. Enskilda associationer, under namn af privatbanker,
hafva under de sista trettio åren sökt afhjelpa denna brist och hvad i
deras förmåga stått velat lätta penningerörelsen inom provinserne; att deras verksamhet
i flera fall välgörande verkat på möjligheten att al jordbruket i förskott
kan utbetalas en hränvinsskatt, uppgående till cirka 1,500,000 R:dr mera än Statens
alla ordinarie inkomster, visar att dessa bankinrättningar ej från Rikets
Ständers sida förtjena det misstroende, som Rikets Ständers Bank ännu af gammal
häfd synes hysa mot privatbankernas, i allmänna rörelsen med fullt förtroende
nästan ensamt utelöpande sedelmynt. Om dessa banker någon enda
gång under siu .30-åriga verksamhet svikit det förtroende allmänheten för dem
visat; om de ej med största noggrannhet, äfven under de brydsammaste affärsförhållanden,
uppfyllt alla de förbindelser, som med deras bestånd och en rättvis
billighet varit möjliga att fordra, skulle jag nu ej våga framkomma med
ett yrkande, hvarigenom Staten erkände, ej blott dessa bankers soliditet, utan
äfven deras både nytta och nödvändighet, då de lemna rörelsekapital till flere
al våra näringar. Såsom en rättvis gärd af detta erkännande från Statens sida
yrkar jag derföre:
“att Rikets Ständers Bank, i sina kassor och uppbörd, emottager och
invexlar privatbankernas sedlar mot så billiga vilkor, som utan förlust
för Riksbanken kan ske, samt att de privatbanker som sådant önska,
må erhålla rätt att med Riksbanken öppna postrem iss vexel rörelse^.
Då jag ej eger den erfarenhet, sorn fordras för reglementerande i denna sak,
ötverlemnar jag de närmare bestämmelserna härom till Rikets Ständers Bankoutskott.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Fr. Aug. Forssbeck,
från Östergötlands län.
•292
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 206.
Hl:o «o«.
Af Fredrik August Forssbeck från Östergötlands län, angående
åtskilliga ändringar af Kongl. Förordningen den 18 December
1863, om vilkoren för bränvins tillverkning.
Att bränvinsbränningen, ehuru eu loflig och af Staten erkänd näring, detta
oaktadt på allt sätt under sednare tider försvårats, hvarigenom verklig våda vid
den minsta uraktlåtenhet för producenten uppstår, är ett faktum, som i vår till
frihet sträfvande tid mer än väl ådagalägger, hvad skydd jordbruket och en dess
lofliga binäring har att påräkna.
Det statsekonomiska misstag man vid föregående riksdagar begått, att söka
skilja brännerinäringen från dess moder, jordbruket, har redan visat så förderfliga
följder, att striden härom, med säkerhet, redan är utkämpad. Att af öfverdrifven
samvetsömhet om Svenska folkets eviga väl, på allt sätt motarbeta en inhemsk
närings tillvaro, men deremot ej söka förhindra importen af utländska vida mera
förderfliga och förfalskade viner och spritdrycker, är en tvetydig ära, som detta
folk, i sinom tid, skall veta till sin rätta halt värdera.
Då den af Kongl. Maj:t. tillsatta tullkomité, ehuru utom gränsen af sin
befogenhet, dock ansett sig ej kunna undgå påpeka, i sitt med stor sakkännedom
författade betänkande, de förderfliga och för jordbruket tryckande stadganden, som
förefinnas i nuvarande bränvinslagstiftning, vågar jag på samma grunder anhålla,
att de olycksbringande restriktioner, som nu hämma jordbrukets fria utveckling,
må i någon ringa mån lättas, och jordbrukaren återfå åtminstone en skymt af sin
urgamla rätt, att använda det sämre öfverskottet af sina alster till hvad honom
godt synes.
Att jordbrukaren arbetar under en tryckande penningeförlägenhet, måste
till en stor del tillskrifvas det sätt, hvarpå bränvinsskatten utgår; det är i andra
näringar utan exempel, att skatt betalas i förskott, innan varan är tillverkad; att
detta ännu hårdare bör tynga jordbruket, taller af sig sjelft, då kändt är dels
jordbrukarens ringa rörelsekapital, dels det höga skattebeloppet af cirka Tio millioner,
som inom en kortare tid drages från denna näring, för att nedläggas flere månader
i Statens kassahvalf. Jag föreslår derföre följande nödiga ändringar i Kongl.
Förordningen angående vilkoren för bränvins tillverkning af den 18 December 1863:
l:o) att halfva bränvinsskatten för det anmälda beloppet må utbetalas i förskott,
men å den andra hälften må lemnäs en månads anstånd, räknadt
från den anmälda brännmånadens slut, mot säkerhet, som af Konungens
Befallningshafvande godkännes;
2:o) att bränvinstillverkuingstiden utsträckes från den 15 Januari till den 15
April, och från den 15 Oktober till den 15 December, med rätt för
tillverkaren att välja en, flera, eller alla dessa månader;
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 207. ‘293
3:o) att minimi-tillverkningen nedsättes till 100 kannor per dygn, af 50
procents styrka;
4:o) att kontrollörens arfvode må nedsättas till högst 5 R:dr per dygn och
minst 3 R:dr, samt vittnets till 1 R:dr, och att samma kontrollör, så
vidt ske kan, användes vid flera närbelägna brännerier;
5:o) att tillverkningsafgiften nedsättes till 50 öre per kanna om 50 procents
styrka vid 15 graders värme.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Fr. Åug. Forssbeck,
från Östergötlands län.
»i:© «or
Af August Danielsson från Norrbottens län, om anslag för anläggning
af väg från kustlandet vid Piteå till Arvidsjaurs kyrka.
För några år sedan uppstod fråga att anlägga en väg från kustlandet i
Piteå till Arvidsjaurs kyrko- och marknadsplats inom Norrbottens län, samt att
kostnadsförslag deröfver skulle upprättas. Undersökningen verkställdes å tvänne
olika linier at en civilingeniör, vid namn Larsson. Dervid föredrogs såsom mera
lämplig den södra linien eller mellan Roknäs bv i Piteå socken och ofvannämnda
kyrkoplats och uppgick kostnadsförslag^ för denna vägsträcka till ‘211,000 R:dr R:mt.
Piteå socknemän, som nogsamt insågo, att allenast Arvidsjaurs lappmark
skulle draga fördel af denna väg, satte i fråga hvilken som borde skyldig kännas
uppbryta | och framgent underhålla densamma. En långvarig rättegång uppstod
och måste förty utsocknenämnd kallas, för att målet handlägga. Denna nämnd
kallades från Råneå socken och utgjordes af personer, som voro boende på 12 å
15 mils afstånd från,^Piteå och ännu flera mils afstånd från den vägsträckning,
hvarom fråga var. Häradsrätten sammanträdde å tingstället i Piteå gamla stad;
och utan ringaste lokalkännedom nedsatte densamma det af Larsson upprättade
kostnadsförslaget från 211,000 till 109,000 R:dr R:mt.
294
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 207.
Detta Häradsrättens utlåtande underställdes Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfning och blef faststäldt, med förklaring tillika: att det ej skulle öfverstiga
Piteå och Arvidsjaurs socknemäns förmåga, att, om statsanslag kunde erhållas
eller icke, uppbryta och framgent underhålla berörda vägsträcka.
Emot detta beslut anförde Piteå och Arvidsjaurs socknemän besvär hos Kongl.
Kammar-kollegium, som förklarade att socknemännen skulle vara frikallade från
brytningen af vägen, men om vägen komme att genom anslag af Staten brytas,
densamma skulle af socknemännen för framtiden underhållas.
Efter detta utslags erhållande lät framlidne landshöfdingen m. m. Widmark
utlysa sockenstämma i Piteå landsförsamling och inställde sig personligen
vid dess hållande. Han gjorde dervid den framställning att socknemännen, som
nu en längre tid påkostat stora summor för denna sak, skulle nu frånträda all
vidare rättegång derom, samt förklarade dessutom, att han sjelf skulle besörja och
föranstalta, det vägbrytningen blefve så lätt och lindrig, att socknemännen ej
skulle derigenom åsamkas någon kostnad.
Hvar och en, sorn i ringa mån kände landshöfding Widmarks förmåga att
inverka på allmogen, kan lätt inse att hans förslag antogs, ehuru efter många
motsägelser och en lång diskussion.
En vägbyggnadsdirektion valdes ocb arbetet påbörjades samt har nu fortgått,
så att omkring 3 mils väg från Roknäs by under October detta år skulle afsynas.
Ungefärligen lika lång vägsträcka har ifrån Arvidsjaurs kyrkoplats blifvit
bruten fram mot Roknäs, men ännu återstå mellan de sålunda brutna vägarnes
ändpunkter emellan 4 å 5 mil.
Arbetet å den brutna vägen har bedrifvits dels genom legda dagsverkare,
dels genom turdagsverken inom socltnarne, dels genom beting och dels genom entreprenad,
för att i möjligaste måtto åstadkomma den minsta kostnad.
Oaktadt detta hafva dock socknemännen blifvit drabbade af en alltför
kännbar kostnad, för hvilkens belopp jag nu för tillfället ej kan redogöra, men
jag tilltror mig kunna utreda, att det statsbidrag vi erhållit af de medel, som
Rikets Ständer för dylika ändamål ställt till Kongl. Majrts disposition, knappt
motsvarar hälften af verkliga kostnaden.
Häradsrättens förfarande, att nedsätta det af sakkunnig person upprättade
kostnadsförslaget med icke mindre än 102,000 R:dr, synes gifva fullt stöd åt min
anhållan det Rikets Ständer måtte på ett eller annat sätt underlätta denna för
Piteå socken hårdt tryckande väganläggning, hvilken, såsom jag förutnämnt, kommer
allenast Arvidsjaurs lappmarks församling till godo.
Härvid bör icke förbises, att Staten från nämnde lappmark, i händelse dess
kommunikationer med kustlandet, underlättas, inom en kort framtid kan påräkna
större inkomster än hitintills. Hemman komma otvifvelaktigt att anläggas och
skattläggas samt lappmarken, hvad den svenska jordbrukande klassen beträffar,
ställas i samma kategori som kustlandet.
Slutligen får jag fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå att ifrågavarande
ort under de sistförflutna fyra åren drabbats af svår missvext, så att de
aldra flesta af dess inbyggare hafva svårt att lifnära sig, mycket mindre att bidraga
till kostsamma väganläggningar.
Som jag för närvarande ej är i tillfälle att med vederbörliga handlingar
styrka allt hvad jag härofvan anfört, får jag vördsamt anhålla,
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 208,
295
att denna motion varder till Stats-Utskottet öfverlemnad, med för mig
öppen lemnad ratt art derstädes inlemna alla till detta ärende hörande hand
lingar.
Stockholm den 14 November 1865.
Aug. Danielsson,
från Norrbottens län.
X:t> 908.
Af Angust Danielsson från Norrbottens län, om anläggande af
nybyggen pä Kronans marker inom Norrbottens län, m. ni.
Frågan om användandet af Kronans oafvittrade marker i de norra länen
bar hittills blifvit olika bedömd, allt till följd af den större eller mindre sakkännedom
— ja till och med brist derpå — hvarunder den blifvit behandlad.
Den kan dock numera anses vara löst med den största sakkännedom, som står
till buds.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län har nemligen i fråga
om användandet af dylik mark inom en socken af sagda län fått tillfälle att inför
Kongl. Maj:t afgifva underdånigt yttrande om frågans allmänna sidor samt vigten
af landets uppodling och frostländighetens undanrödjande, och dervid uttalat så
sanna och sunda samt på ortliga förhållanden grundade åsigter, att hvar och en,
som med orten eger närmare bekantskap, deruti måste instämma.
Under biläggande af sagda utlåtande vågar jag i denna min motion åberopa de
deri uttalade åsigter och får vördsamt hemställa
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta:
att de Kronans marker, hvarå finnas odlingstillfällen, såväl till åker
som till äng till sådan rymd, att derå hemman eller så kallade kronotorp
kunna grundas, må användas till nybyggen, men deremot,
att de marker, som sakna sådana lågenheter, måtte anslås till skogsbruk
och ställas under allmän vård;
att enär odlingsmarken naturligtvis är ringa i förhållande till den
stora skogsarealen samt svårare att urskilja än skogarne, som genast
falla i ögonen, bestämmandet af hvad till hemmansanläggningar eller
skogsbruk tjenlig! är, icke ensidigt må försiggå på det sätt att först
vissa rymder till skogsbruk aftagas, utan blifva föremål för sakkunnige
mäns åtgärd efter noggrann undersökning vid allmän afvittring, hvars
*296
Motioner i Bonde-Ståndet 1805.
N:o 209.
afslutande är så mycket snarare att förutse, som ekonomiska karteverkets
mätningar till betydligaste delen äro fulländade;
att vid sagda afvittring tillses bör, att såväl hemmanen som öfverblifva
skogsrymderna gifvas lämpligaste form;
att landets uppodling genom hemmansanläggningar och nppbrukande
oförbindradt må fortgå, änskönt afverkning af skog till den kraft och
verkan sådant kan medföra, å vissa trakter må förbjudas; samt att
smärre trakter af Kronans skogar omkring bebodda delar af landet och
ej i aflägsnare ödemarker inrättas till mönsterparker, der skogsplantering,
skötsel och vård till föresyn bedrifves, helst det är att hoppas,
att vården af små trakter med sådan belägenhet skall vara möjlig; och
slutligen
att alla åboerne på de hemman och nybyggen, som hädanefter omföras
till skatte, må tillförbindas att i afseende på skogens begagnande
ställa sig till efterrättelse vederbörligen fastställda hushållnings- och
afverkningsplaner, vid ansvar som för å,verkan.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Alt q. Dan ielsson,
från Norrbottens län.
H:o 909.
Af Angust Danielsson från Norrbottens län, om utfärdande af
förhud mot utförsel frän Norrbottens län af plank och bräder
under viss bredd, rn. m.
Under åberopande af samt i sammanhang med den motion, jag framställt
rörande användandet af Kronans oafvittrade marker i Norrbottens lån, får jag,
hvad beträffar skogarne inom samma län, anföra följande:
Skogarnc inom Norrbottens län utgöra en sammanlagd yta af femhundra
qvadrat.mil,
Befallningshafvande, som äfven landsting och hushållningssällskap uti underdåniga
ansökningar till Kongl. Majit, enstämmigt vitsordat, att enda vilkoret för desammas
skyddande mot förstörelse samt för ortens beboelighet och förkofran, är förbud
mot skogs utförande från Norrbottens län.
Endast
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o '209.
297
Endast genom förbud mot omogen skogs utförande, vare sig den är från
privatas eller Kronans områden hemtad, men ingalunda genom bevakning, hvilkens
aflöning skulle många gånger uppsluka skogarnes värde, kunna dessa och landet
räddas. Man tänke sig blott huru många jägeribetjenter, som erfordras, att freda
en enda i ödemarken belägen qvadratmil skog från åverkan, och man skall häpna
öfver erforderliga antalet till 940 sådana mil. Det synes ock bårdt om ett land,
hvilket genom sina ombud vid ortens allmänna sammankomster och sin länsstyrelse
anropar om sin räddning, skall nekas medlet dertill. Må andra utvägar
föreskrifvas för andra orter, men för Norrbotten äro de vanmägtiga eller hvad
skulle öfriga riket lida genom bifall tili det af Norrbotten begärda förbudet ? Af
hvilken oändlig vigt de stora skogarne äro för detta län inses lätt, då man tager
i betraktande att marken der tvåtredjedelar af året ligger frusen. Jordbrukarens
naturliga sysselsättning under en de! af den långa vintern måste i ett sådant
land blifva arbete i skogen, för att med behållningen deraf kunna öka arbetsstyrkan
under den korta sommaren, om icke missvexter nödga honom att använda
vinterförtjensten på sitt uppehälle. Man har trott, att skogarne skola lida genom
hemmansanläggningar och derföre föreslagit förbud deremot. För min del är jag
af den öfvertygelse, att om man kan skydda skogarne genom bevakning derå, då
de benämnas parker eller kronoskogar, så kan man det äfven om de heta kronohemman.
Averkaren, som i hvilketdera fallet som helt alltid har lokala förhållanden
på sin sida, gör visst icke afseende på namnet. Nej! om man vill saken,
måste man ock vilja medlet — förbud mot omogen skogs utförande, som är deu
naturligaste, billigaste, för sedlighetens bevaraude ändamålsenligaste samt för
Staten och befolkningen den mest lönande kronoparken i Norrbottens län.
Misslyckade skördar och bland tyngder i synnerhet den tryckande fattigvården
hafva redan bragt mången jordbrukare till det förtviflade beslutet, att
öfvergifva sin fädernejord och flytta till annat land. Erfarenheten har derföre
visat, att tiden nu är inne att börja odla dälderua och bevara skogen på de stora
och höga hedlanden samt att icke genom uraktlåtet begagnande af det enda naturliga
medlet — underlätta den fattigvården rekryterande inhysesklassens förökning.
I betraktande häraf och med tanken på de fördelar, som härigenom i en
framtid skola komma skogarne och befolkningen i Norrbottens län till godo,
vågar jag vördsamt hemställa,
att förbud må utfärdas mot utförsel från Norrbottens län af plank och
bräder under 5T8ö:dels tums bredd, dels ock af bjelkar och sparrar samt
annan ämnesved under 5 tum, allt decimalmått i fyrkant.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Äng. Danielsson,
från Norrbottens län.
Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 11 Sami. 4 A/d.
38
298
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o ‘lid.
\:0 910.
Af Angust Danielsson från Norrbottens län, om ändring af nu
gällande stadganden i fråga om vilkoren för klyfning af
hemman.
Uti lagstiftningen har den grundsatsen blifvit lemnad åsido, att jordegendomar
borde ostyckade bibehållas inom slägten, då deremot den åsigten allt mer
gjort sig gällande, att hvarje samhällsmedlem, som vill sig ärligen försörja, hör
sättas i tillfälle dertill. Ett väsendtligt hinder derför har varit och förefinnes
ännu i föreskrifterna i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående grunderna
och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, hvarföre dessa böra,
såvidt ske kan, ändras och rättigheten att klyfva hemman dels göras oberoende
af olika uppfattning vid besutenhetsvärderingar, dels ock bringas i närmare öfverensstämmelse
med fordringarne på ett ändamålsenligt och för jordegaren mest
vinstgifvande brukningssätt. Utklyfniug af mindre hemman medför dessutom icke
samma olägenheter i afseende å skog och betesmark, som äro förenade med jordafsöndringar,
då innehafvare ofta förorsaka stort ohägn af brist på betesmark och
skog. Bestämmandet af ett visst tunnlandtal i odlad eller odlingsbar vidd, med
den andel i skog och mark, som den utklyfna hemmansdelen minst bör innehålla,
synes böra ega företräde framför nu gällande stadganden för besutenhetsberäkningen,
enär det alltid blir lättare att afgöra, om en utklyfven del är odlingsbar,
än huru många personer derå kunna hafva sin bergning och huru många kreatur
den kan föda, hvarförutan ett sådant stadgande alltid skulle sporra nya egaren
till odling, för att i händelse af lösningsanspråk ådagalägga den utklyfna jordens
duglighet till odling. Det har ock visat sig af jordafsöndringar och förhållandet
med städernas jord, att tunnland talet ej behöfver vara särdeles stort, för att åboen
derå väl kan berga sig. Grunden för hemmantalets bestämmande finnes i 19 §
af åberopade Förordning gifven. Men om man ock ej vill frångå principen, att
klufven hemmansdel, med beräkning af odlingstillfällen och biförtjenster, minst
skall lemna bergning åt frenne personer, kunna utfodra två kor och fem får, samt
föda tvänne dragoxar eller en häst, hvarken vara billiga eller rigtigt af vägda.
Det faller nemligen genast i ögonen, att dragkraften i en sådan egendom icke
står i något proportionerligt förhållande till öfriga fordringar och att något jordbruk
föga kan bära sig, om jemförelsevis så ansenlig dragkraft skall derå underhållas,
som här föreskrifves. Sådant bevises ock deraf, att mångå hemmansegare
liksom innehafvare af afsöndrad jord och stadsegor finna fördelaktigast, att icke
å sina små egor underhålla dragare, icke som kunde dragkraften derå undvaras,
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 210.
299
utan emedan de inse, att denna med minsta kostnad genom arbetsbyte erhålles,
till följd hvaraf deras egendom lemnar långt större behållning än om derå dragare
skulle framfödas. Det lider dessutom intet tvifvel, att en liten egendom, vä) skött
med egna krafter, gifver egaren mera vinst än en större, hvartill fordras legda
arbetare. Att likväl utan all begränsning medgifva hemmansklyfningar, synes
hvarken öfverensstämma med en klok hushållning eller ensi verkställigheten,
med bibehållande af grunderna för ett rationclt jordbruk, kunna utföras, der jorden
icke genom laga skiften samt stor- och enskiften blifvit så sammanlagd, som
1827 års skiftesstadga fordrar.
Jag vågar derföre hemställa,
att hemman, af hvad natur som helst, med undantag af lotshemman,
skattehemman oskiljaktiga från bruk, samt nybyggen, som icke till någon
del ingått i skatt, må, såvida deras egor undergått laga skifte eller
eljest icke ligga i flera skiften än 1827 års skiftesstadga högst medgifver,
få klyfvas utan annan begränsning i afseende på storlek, än att
hvarje hemmansdel utom andel i skog och betesmark samt öfriga förmåner
och rättigheter, innehåller minst fem geometriska, till odling af
säd och foder dugliga tunnland, i hvilket fall hemmantalet bestämmes
enligt grunderna i 19 § af förenämnda Kongl. Förordning den 6 Augusti
18(54;
eller, om detta icke anses lämpligt, utan fordringarna på en viss afkastning
böra bibehållas,
att orden “en häst eller ett par dragoxar*1 må uti 2 § i författningen
utgå;
att följaktligen de sex första §§ i enlighet med nu uttalade åsigter
ändras eller upphäfvas;
att orden “här ofvan*' uti 14 §, 1 mom. och “i denna förordning“
uti 19 §, 1 mom. uteslutes samt att förändringen tillämpas genast efter
derom utfärdad förordning.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Aug. Danielsson.
från Norrbottens län.
300
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N\o 211.
H>*o 911.
Af Allgust Danielsson från Norrbottens län, om anslag för anställande
af en särskild distriktsläkare i Neder-Luleå socken.
Neder-Luleå socknemän hafva sedan äldre tider tillbaka varit i åtnjutande af
läkarevård, som utöfvas af den i Luleå stad eller en mil från sockenkyrka bosatte
läkaren, hvilkens verksamhet då omfattade Piteå, Arvidsjaurs, Arjeplough, Jockmocks,
Öfver-Luleå och Neder-Luleå socknar. Så länge var allt bra, men efter denna läkares
afgång ur tjensten för några år sedan ansåg man nödigt att indela berörda distriktet
i tvänne, innefattande det ena Piteå, Arvidsjaurs och Arjeplougs socknar med station i
Öijebyn inom Piteå socken, samt Jockmocks, Öfver-Luleå och Neder-Luleå socknar med
station i Boden inom Öfver-Luleå socken, hvilka läkarebeställningar äfven äro besatta.
Deraf blef nu en följd, att Neder Luleå socknemän, hvilka förut lätteligen kunnat anlita
läkare vid förekommande sjukdomsfall, numera äro nästan i saknad af ordinarie
läkare, emedan många af Neder-Luleå socknemän, som hafva feni till och med sex mil
till läkarestation i Boden, vid ankomsten dit finna läkaren bortfaren till annan
del af distriktet, som har en utsträckning af 40 mil mellan Bottniska viken och
riksgränsen emot Norge. Också hafva sjukdomar och död ohejdadt rasat bland
befolkningen och ökat dödligheten under de sista åren; flera personer af samma familj
hafva hastigt aflidit, utan att hjelp kunnat mellankomma. Många nedslående
exempel skulle i detta afseende kunna anföras.
På tillstyrkan af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet förordnades visserligen
sistlidne höst af Kongl. Sundhets-kollegium en extra läkare att vid sjukvården
inom Neder-Luleå socken biträda; men med oro emotser jag de betänkliga faror och
olägenheter, som skulle uppstå, om Neder-Luleå socknemän åter lemnades i sitt öde,
utan annan tillgång till läkare, än den i Boden stationerade; också har med anledning
häraf bland socknemä.nnen varmt uttalat sig den önskan, att komma i erhållande
af en särskild provincialläkare med station i gamla Luleå stad, helst Luleå
nya stad, eller den nuvarande residensstaden, icke är i saknad af läkare, nemligen
en gemensam för staden och lazarettet, då socknemännen gerna ville åtaga sig att
till den nya läkaren bestå, jemte fri bostad, någon kontant ersättning.
Det är mig derföre en pligt att hos Rikets Ständer vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte tillåta, det Neder-Luleå socken blifver ett särskildt
provincialläkaredistrikt med station i Luleå gamla stad, såsom
varande medelpunkten i socknen, samt att anslag af allmänna medel måtte
utgå till den derstädes stationerade nya läkaren, med vilkor att socknemännen
böra utom boställe tillägga densamma något årligt arfvode.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 18fi5.
Aug. Danielsson,
från Norrbottens län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 212.
301
Af Angust Danielsson från Norrbottens län, om ändring af 10 §
i 12 Kap. Årfda-Balken.
Vid tillämpningen af 12 Kap. 10 § Ärfda-Balken hafva å många orter uppstått
tvifvelsmål om rättvisan af detta lagstadgande, isynnerhet då det bo, som skall
skiftas, är af ringa beskaffenhet. Fall kunna inträffa, att bägge makarne samtidigt
aflida och efterlemna barn af olika åldrar, t. ex. ett å 15 år och derutöfver och ett å
2 år. Enligt nu gällande lagstadgande skulle den fullvuxne eller den, som åtnjutit
föräldravård och derigenom kommit på den ståndpunkt, att densamma kan sig sjelf
försörja, dela arfvet i jemngoda lotter med sina yngre syskon, som ännu tarfva den
noggrannaste vård.
Är nu arfvet så ringa att 1, 2 å 300 R:dr belöpa på hvarje barn, är det
klart, att de yngsta dermed icke kunna uppfostras utan genom bidrag af fattigmedel,
då de äldre, såvida de icke äro till arbete genom naturfel oförmögna, kunna erhålla
förmånlig tjenst och för framtiden bespara det erhållna arfvet.
Få föräldrar skulle väl dela så orättvist mellan sina barn, som nämnda lagparagraf
gör, hvilket ock lagstiftaren förutsett, då han i sista mom. af samma §
tilläde: “stånde dock föräldrarne fritt, om de vilja, deremot lägga de andra sina
barn något till, som mindre njutit hafva“. Testamente kan ofta icke upprättas.
Det är på grund häraf som jag vågar föreslå,
att oftaberörda 10 § i 12 Kap. Arfda-Balken måtte erhålla sådan lydelse:
hvad föräldrar kostat på sina barn till deras nödtorftiga föda, kläder och
upptuktelse, intilldess de uppnå 15 års ålder, må beräknas, så vidt icke
någon af dessa arfvingar är till arbete oförmögen. Bröllopskostnaden
må ej beräknas; stånde dock föräldrarne fritt, om de vilja, deremot lägga
de andra sina barn något till, som mindre njutit hafva.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Äng. Danielsson,
från Norrbottens län.
302
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 213.
%
Vo 913
Af Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län, oru ändring af mom.
/ uti § 13 af Landtmäteri-instruktionen den 6 Augusti 1864.
I anledning af framställningar, som jag och åtskilliga andra gjorde vid
1863 års riksdag, afläto Rikets Ständer den 2 December samma år en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, hvaruti de anhölio, att Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande,
om icke ändainålsenligare och mera verkande åtgärder, än de dittills stadgade,
kunde påbjudas för befordrande al tillsynen, huru de till landtmäteristaten
hörande tjenstemän uppfylla dem i tjensten åliggande skyldigheter.
Antagligen åstadkom denna skrifvelse utfärdandet af den förnyade nådiga
Landtmäteri-instruktionen den 6 Augusti 1861.
Men denna författning är, åtminstone i ett afseende vida sämre än den
förut gällande instruktionen och innehåller i detta afseende just motsatsen af det,
som Rikets Ständer åsyftat.
Ty då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunde, enligt 22 § i den gamla
instruktionen, tillhålla en landtmätare vid vite att skyndsamt företaga och fullborda
alla slags landtmäteriförrättningar, så har, genom 13 § 1 mom. i den nya
instruktionen, denna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande» magt blifvit inskränkt till
allenast sådana förrättningar, som icke angå laga skifte, hvaraf följer, att en landtmätare
kan försumma fortsättande och afsi utande af ett laga skifte, som dock är den
vigtigaste af alla slags landtmäteriförrättningar, huru länge han behagar, utan att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger magt att, genom vite eller annan påföljd,
förhjelpa klagande jordegare till åtnjutande af sin rätt, att få skiftet skyndsamt
behandladt.
Denna högst skadliga inskränkning afhjelpes visserligen icke derigenom,
att det nya författningsrummet innehåller, det Kongl. Majrts Befallningshafvande
“eger att, beträffande laga skiften, förfara i öfverensstämmelse med skiftesstadgans
föreskrifter11; ty dessa innehålla i det förevarande afseendet intet annat, än att
om en landtmätare icke företager laga skifte inom fyra månader, efter den dag, han
dertill erhållit förordnande, så må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kunna, om
någon delegare i skiftet det begär, utan annan landtmätare att samma skifte
verkställa.
Exempel saknas, att landtmätare blottställer sig för tillämpning af nyssnämnda
påföljd. De underlåta visserligen icke att hörja skifte inom fyra månader,
sedan de dertill erhållit förordnande, men derefter göra många, hvilka hafva flera
andra uppdrag, sig skyldiga till oförsvarlig långsamhet under helt år och deröfver,
hvarigenom jordegare tillskyndas oersättliga förluster.
Med afseende å allt, hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer behagade hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, med upphäfvande af den nya, men sämre, föreskriften i 13 §
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. A:o 214.
303
1 mom. Landtmäteri-instruktionen den 6 Augusti 1864, den gamla föreskriften
i 22 § Landtmäteri-instruktionen den 4 Maj 1827 må blifva satt
i stället.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
A. W. Uhr,
från Nerikes län.
i&:0 $14.
Af Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län, om utfärdande af ny
skiftesstadga.
Jag har vid flera riksdagar gjort framställningar om förbättring af gällande
föreskrifter rörande landtmäteriet, och ehuru jag dervid icke rönt all önskvärd
framgång, är jag likväl icke den, som förtröttas i mina bemödanden att vinna
berörda ändamål, hvarför jag ock ånyo tillåter mig taga Rikets Ständers uppmärksamhet
i anspråk för följande framställning.
Kongl, skiftesstadgan af den 4 Maj 1827, denna ytterligt vigtiga författning
för rikets alla jordbrukare, är numera att likna vid en gammal rock, försedd med
en mängd lappar, och dessa lappar, som kallas Kongl. Kungörelser eller Bref,
uppgå till ett antal af nära ett helt tjog.
Jag lärer icke bedraga mig i den förmodan, att det är svårt för till och
med vederbörande tjenstemän, att reda sig med en sådan mängd särskilda författningar
rörande ett ocb samma ämne, och jag påstår att detta förhållande är bestämdt
skadligt för jordegärne, al hvilka man icke utan största obillighet kan begära,
att de skola hafva reda på alla förrberörda Kungörelser och Bref, hvilkas
antal kommer att ökas, om Kongl. Maj:t bifaller den framställning rörande ändring
af de fyra uppgifna §§ i Kongl. Skiftesstadgan, som Rikets Ständer gjorde i underdånig
skrifvelse af den 2 December 1863, men vederbörande departementschef
ännu icke för Kongl. Majit lärer föredragit, ehuru nära två år sedan nämnda dagförflutit.
Fördenskull får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t underdånigst
anhålla, det behagade Kongl Majit, i nåder utfärda en förnyad skiftesstadga,
innehållande alla nu gällande föreskrifter i detta vigtiga ämne
304
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 215.
samt de, som kunna blifva en följd af ofvannämnda underdåniga skrifvelse
den 2 December 1863 och af motioner, som vid innevarande riksdag
göras om ändring af merberörda Stadga.
Då de nu gällande Kongl, författningarne, genom hvilka ändringar blifvit
gjorda i skiftesstadgan, utgöra ett antal af sjutton (17), och af samma Stadgas etthundratrettionio
(139) §§ 46, eller en tredjedel, numera hafva en annan lydelse, än
den ursprungliga; och då detta förhållande obestridigt är menligt för alla egodelningsdomare,
landtmätare och jordbrukare; så synes det vara af högsta vigt att
erhålla en ny kodifikation af förenämnda skiftesstadga.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
A. W. Uhr,
från Nerikes län.
Ho 915.
Af Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län, att den emellan
Kongl. Maj:t och. Hans Maj:t Fransmännens Kejsare af slutade
handelstraktat icke måtte oj Rikets Ständer godkännas,
samt nu gällande tulltaxa med vissa uppgifna undantag
oförändrad hihehdllas.
Den allmänna klagan, som är rådande i min hemort öfver vår modernäring,
jordbrukets betryckta ställning fann jag vid min hitkomst till riksdagen upprepad
från de flesta orter i vårt land — men icke nog med denna klagan; idkare af nästan
alta näringar anse sig tryckta, och sjelfva handeln, både den större och mindre,
prisar på intet sätt det närvarande. Hvarest ligger då felet till detta onda, om icke
i sjelfva vårt finans-system. En kort tid kunna granna fraser och vackra blomstermålningar
afleda den tänkande fosterlandsvännen från skyldigheten att närmare
intränga i våra financiela förhållanden — men snart blifver nödvändigheten en lag
— och stunden torde nu vara inne för oss att taga vår närvarande ställning i närmare
skärskådande.
De offentliga handlingar vi hafva att tillgå, utvisa att Sverige under åren
1855 till och med 1863 från utlandet upplånat cirka 120 millioner K:dr Rmt.
Vi borde ju under sådant förhållande vid denna tid befinna oss i särdeles goda penningeomständigheter
— men Gudnås — samma offentliga handlingar utvisa tvärtom,
att under det de hos Konungens Befallningshafvande och Öfverståthållare-embetet
utsökta
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 215.
305
utsökta skuldfordringar år 1855 belöpte sig till endast 4 millioner R:dr R:mt, så
utgjorde deras summa år 1863 12 millioner R:dr samma mynt. Se der en sida af
det så högt beprisade välståndet, som vår finansminister anser oss ega.
Den gamla sanningen, att om man köper mer än hvad man kan betala, måste
slutligen uppstå en brist, som leder till ruin — gäller icke blott i afseende å den
enskilda hushållningen, den har, säge hvad man vill, äfven sin tillämpning på Statens.
Vi hafva oupphörligt importerat från utlandet för vida större summor än
vi kunna dit exportera — alltså måste skilnaden fyllas med skuld eller upptagandet
af utländska lån. Så visar det sig enligt Kommers-kollegii berättelse för utrikes
handel och sjöfart år 1863, pag. 64, att vi endast under åren 1861, 1862 och
1863 importerat för 40,817,793 R:dr mera än vi exporterat — och detta endast
under tre år.
På detta sätt kan det icke fortgå — de mest kraftiga åtgärder tillkomma oss
att vidtaga, vi måste beträda en annan bana och dervid:
l:o) inskränka importen af lyx- och öfriga umbärliga artiklar, samt
2:o) se till att våra egna näringar icke förstöras eller tillintetgöras, utan att
ett måttligt skydd lemnäs såväl jordbruket som alla andra näringar — icke må vi
lemna detta skydd för fabrikantens eller näringsidkarens egen skull — långt deri
från
— nej — helt enkelt af den giltiga orsak att vi icke hafva råd att undvara
den förädlingsvinst, som uppkommer genom våra näringars bedrifvande — vi behöfva
den sjelfva och utländningen måste finna sig dervid.
Hvad vill nu deremot vår finansminister och med honom alla hans kamrater
inom Regeringen? Jo, införa oss i den radikalaste frihandel och på vårt fattiga
undangömda Sverige försöka just de experimenter, som man ännu ej vågat utföra
uti i alla afseenden långt lyckligare lottade länder. Den kloka läran går derpå
ut, att borttaga tullar på lyx- och öfverflödsartiklar — och således lyckliggöra oss
med den mest ohejdade import af allt utländskt skräp — men deremot beskatta nationen
på några få artiklar, som tillhöra nu mer det mest oumbärliga af våra förnödenheter.
Så har t. ex. å artikeln kafle blifvit af den genom herr finansministern
tillsatta tullkomitéen föreslagen en förhöjning af den tullsats, som derå finnes bestämd
uti den sednast i April månad detta år utkomna tulltaxa, med icke mindre
än 2 öre pr skålpund; en förhöjning, som skulle utgöra, enligt komitéens egen beräkning,
en beskattning på nationen af 317,830 R:dr endast på denna artikel.
Ytterligare äro tullförhöjningar föreslagna på andra dylika förnödenhetsvaror, under
det man utöfver all rimlighet nedsatt tullen på lyx- och öfverflödsartiklar. Hvarthän
skall ett sådant system leda? Jo, helt enkelt dertill, att den rika skall mot ingen
eller ringa tull få njuta af alla dessa lyx- och öfverflödsartiklar och den fattige
dyrt få betala sina mest nödvändiga lifsförnödenheter; men hvad bekymrar sådant
herr finansministern? Endast vårt arma land lyckliggöres med frihandels-idéen,
så är allt godt och väl. Nog har det förespeglats oss att vi genom de låga tullarna
skulle få köpa alla våra förnödenheter för goda priser, men sannerligen jag har
kunnat finna att denna fördel kommit oss tillgodo. De nedsatta tullarna veta nog
våra många både ut- och inländska importörer att sjelfva bibehålla och vi få allt
betala gamla priser; deremot vet en hvar, till huru låga priser jordbrukaren tvingas
att sälja sina produkter och det vore ändå godt om de kunde finna afsättning,
men tyvärr är mången gång icke ens det fallet. Utländska mjölet, osten, m. m.
finner allt företrädet, emedan försäljning deraf ingår mera i köpmannens intresse
— må ingen förtänka honom det — han uppmuntras ju dertill af Regeringen sjelf
genom dess beslut och tillgöranden.
Bih. till R. St. Prot. 1865 £ 1866. 11 Sami. 4 A/d. 39
306
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 215.
Vid nästföregående riksdag anhöllo Rikets Ständer hos Regeringen om nedsättandet
af en komité, som, med behörigt afseende å måttligt skydd för näringarna,
skulle söka tillvägabringa en traktat med Frankrike, medgifvande de tullnedsättningar,
som kunde erfordras mot erhållande af motsvarande fördelar. Huru Regeringen
efterkom denna Rikets Ständers begäran är så sorgligt bekant, att jag icke vidare
derom vill yttra mig. Nu har Regeringen med Frankrike afslutat en traktat,
som enligt en af sagde tullkomités ledamöter, fabrikören Lennings från Norrköping,
vid betänkandet af den 15 April 1864 afgifna reservation innehåller följande
högst beklagansvärda fakta.
Det högsta önskade målet för en traktat med Frankrike skulle vara lättnad
för Svensk-Norrska handeln och sjöfarten. De medgifvanden för de förenade
rikenas sjöfart i Franska hamnar skulle enligt Franska officiela uppgifter uppskattas
till förlust för Franska statskassan af Francs 1,159,022, som efter 72 öre kurs
gör i Svenska R:dr 834,495: 85 öre R:mt. Nu är förhållandet att Norska skeppsfarten
på Frankrike är nära fem gånger större än den Svenska — eller t. ex. 1862,
11,390 läster mot 51,332 läster för Norge. Efter denna beräkning skulle således den
så högt uppskattade fördelen för Sverige endast reducera sig till R:dr 166,898 R:mt.
Motsvarar denna obetydliga summa de oerhörda fördelar vi lemnat Frankrike? nej
visserligen icke. Den uppgifne reservanten i tullkomitéens betänkande yttrar med
anledning häraf följande tänkvärda ord: “Jag har svårt att föreställa mig att Sveriges
Regering är villig godkänna ett förslag till handels- och sjöfarts-traktat, der de
ömsesidiga fördelarna öro så i ögonen fallande olika. “ När nu vår Regering utan
att afvakta Rikets Ständers hörande låtit traktaten gå i verkställighet, återstår
icke annat för oss än, oättre än Regeringen här gjort, göra tillbörlig skilnad
emellan våra och Norska förhållandena och icke glömma att Sverige är ett sjelfständigt
rike för sig.
Slutresultatet af Franska traktaten skulle alltså, enligt hvad tullkomitéens
betänkande upplyser, blifva en uppoffring från Frankrikes sida af endast R:dr Trehundradetrei
usen tvåhundrafyratiosju R:mt (säger 303,247 R:dr R:mt) mot en förlust
å Sveriges sida af R:dr Två millioner sexhundraåttatusen R:mt (säger 2,608,000 R:dr
R:mt) — men icke nog härmed, under den 24 Mars detta år utfärdade Regeringen
en ny tulltaxa, hvarigenom vi genast öppnade våra hamnar för alla länders produkter
utan att Regeringen ens ansåg nödigt begära några motsvarande fördelar af
dessa länder, som nu utan anhållan fått allt af oss. Men inga uppoffringar synas
vår finansminister vara för oss för stora, då det gäller den beprisade frihandelsidéens
radikala tillämpning. Ett sådant system synes för det sunda förnuftet fullkomligt
oförsvarligt. Den, som för öfrigt vill göra sig möda genomläsa pag. 174
och följande uti ett nyligen utkommet högst förtjenstfullt arbete af herr advokatfiskal
Rydqvist, skall der nogsamt finna tillräckliga fakta för att öfvertygas om att
den af Regeringen afslutade traktat med Frankrike icke är med Sveriges väl och
bästa förenlig — och dessutom kan det icke tillkomma oss att binda kommande Ständers
beslutande rätt i beskattningsfrågor. Jag instämmer derföre med sagde för
fattare,
då han i sin bok pag. 201 framhåller: “Att i den ekonomiska ställning,
hvaruti nutidens Sverige sig befinner, Rikets Ständer skulle lägga ett sådant
elfva års band, eller till och med 1876, på den lagstiftande magten, kan icke vara
annat än i hög grad vådligt och kan blifva så olycksbringande, att Rikets Ständer
samvetsgrannast tillkommer att pröfva detta vigtiga ämne. Måtte Sveriges ekonomiska
historia 1866 icke blifva ett nytt 1766.“
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 215.
307
På grund af hvad jag således anfört, får jag vördsamt yrka:
l:o) att den med Frankrike afslutade handelstraktat icke måtte af Rikets
Ständer godkännas:
2:o) att den af Rikets sednast församlade Ständer beslutade tulltaxa
måtte artikel för artikel förblifva bestående, dock med de ändringar i
och för jordbrukets alster, som här nedan finnas upptagna samt med
iakttagande föröfrigt af de förändringar, som billighet och rättvisa kunna
kräfva;
3:o) att Regeringen, om den med Rikets gagn och nytta finner förenligt att
utsluta handels- och sjöfartstraktat med främmande magter, väl må
nedsätta gällande tullar mer eller mindre, allt efter som motsvarande
verkliga fördelar och rättigheter för Sverige dermed kunna vinnas, med
synnerligast lästadt. afseende å den båtnad, som dermed kan våra inodernäringar
och vår export tillskyndas, men Rikets Ständer dock hafva
sin rätt förbehållen att pröfva dessa förslag, innan de träda i laga kraft.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
A. J. Sandstedt,
från Jönköpings län.
Häruti instämma vi undertecknade till alla delar:
And. Gudmundsson,
från Hallands län.
S. Johnson,
från Jönköpings län.
Lars Olsson,
från Stora Kopparbergs län.
J. Jonasson,
från Kronobergs län.
C. J. Kjellman,
från Jönköpings län.
från Kronobergs län.
C. I. Bengtsson,
J. M. Björkman,
från Elfsborgs län.
Johan Erickzon,
från Jönköpings län.
Johannes Andersson,
från Jönköpings län.
Jöns Andersson,
från Malmöhus län.
J. F. Fredricksson,
från Upsala län.
308
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 215.
Tarif för Inforsel-tullen.
•
Qvantitet
Inforsel-tull.
tullberäk-
ningen.
Riksmynt.
; Blår, hampa och lin
1
Skålp.
R:dr.
öre.
I
| Bönor alla slag
1
Centner.
50
Fläsk
1
d:o.
2
50
Frukter och bär. friska, ej specificerade
1
Skålp.
—
3
Hampa
1
d:o.
—
2
Humla
1
d:o.
—
2
Ister
1
Centner.
2
50
Kli, alla slag
1
d:o.
*>o
Kött. alla fsläg
1
d:o.
1
30
Lin, ohäckladt
1
Skålp.
—
3
Lin, häckladt
1
d:o.
—
4
Majs
1
Centner.
—
50
Medwurst
1
Skålp.
—
15
Ost, alla slag
1
d:o.
—
4
Smör
1
d:o.
—
0
Spar midi.
Hvete, omalet
1
Centner.
50
d:o, malet
1
d:o.
80
40
60
30
40
Råg, omalen
1
d:o.
d:o, målen
1
d:o.
Korn, omalet
1
d:o.
d:o, malet
1
d:o.
_
Hafra, omalen
1
d:o.
20
d:o, malen
1
d:o.
30
Glryn, alla slag, under denna rubrik
1
d:o.
.
50
Malt, omalet
1
d:o.
25
30
60
7
d:o, malet
|
d:o.
Arter
Stärkelse af hvete, potatis eller andra vegetabiliska ämnen
1
Skålp.
Talg
1
Centner
•2
: Tråd, jern och stål
1
Skålp.
1
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 216.
309
Y.o 916.
Af Nils Petersson från Calmar län, om andag för anläggande af
en jernstambana frän Wexiö till Carlskrona och Calmar.
Enär det ingalunda kan vara nyttigt att vissa delar af en samhällskropp
förlamas, under det andra förbättras, omhuldas och vårdas i möjligaste måtto, så kan
det icke heller vara med allmänt väl förenligt, att åtskilliga orter allt framgent
förblifva i saknad af nödiga kommunikationsmedel, sedan flerfaldiga andra erhållit
sådana i ganska rikt mått. Alla kunna väl icke på en och samma gång komma i
åtnjutande af lika förmåner, men hvad som kan och bör göras, är, att den ena
orten efter den andra upphjelpes i den mån tillgångar af medel och arbetskrafter
dertill lämpligen finnas att tillgå. Nu hafva redan ett större antal af rikets provinser
blifvit hugnade dels med kanaler och andra för trafiken tjenliga förbättringar,
dels med dyrbara jernvägsanläggningar och dels med kommunikationsmedel
af båda slagen. Andra åter sakna fortfarande alla dylika, och att dessa sednare,
tillfölje af denna olikhet, icke allenast äro i saknad af de fördelar, som de förra i
mer eller mindre rikt mått tillgodonjuta, utan äfven äro tillbakagående, faller af
sig sjelft, enär jemnlikheten emellan båda mer och mer aflägsnas. Midt igenom
landet och till åtskilliga orter vid kusterna går redan det anlagda jernvägsnätet.
Den icke obetydliga och ganska vigtiga delen öster om detsamma, nemligen södöstra
delen af Småland samt Blekinge län, är dock fortfarande lemnad åt sitt öde i afseende
på inre kommunikationsmedel, oaktadt både flottans station i Carlskrona
och den för ortens handel vigtiga staden Calmar äro belägna å dess kust. Det är
derföre, som jag anser mig pligtig att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på
angelägenheten af en jernvägs anläggande å denna ort. Undersökning är verkställd
och kostnadsförslag uppgjordt för en sådan från Wexiö till Carlskrona och
med en utgrening till Calmar; och är det denna undersökning, detta kostnadsförslag,
som jag härmed vördsamt underställer Rikets Ständers pröfning, förvissad att ett
noggrant öfvervägande af frågan skall ådagalägga ämnets vigt. För jernvägens
anläggning från Wexiö till Carlskrona torde den enda omständigheten, att rikets
örlogsflotta vid sistnämnda stad har sin station, vara tillräckligt talande, enär denna
omständighet är allmänt känd. Hvad åter beträffar den öfriga delen af den föreslagna
jernvägen, så enär jag icke får antaga att de för densamma talande skälen
äro lika allmänt bekanta, tillåter jag mig i afseende på denna anföra, dels att den
skulle på ett närmare sätt sammanknyta Carlskrona med den folkrika och sädesproducerande
ön Öland äfvensom med det inre af landet, hvarigenom utbyte af
detta sednares nu mindre afsättliga, men icke obetydliga skogsprodukter, fabriks- och
310
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 216.
bruksalster emot öns spanmål, hästar och hornboskap, m. m. befrämjades, dels att
de särskilda orterna å östra fastlandet kommo i en närmare beröring med hvarandra
och dels att, om en sammanbindning med vestra kusten framdeles skulle ifrågakomma,
denna bandel måste betraktas såsom för dylikt ändamål destomera passande, som
staden Wexiö redan är medelst jernväg sammanbunden med södra stambanan, från
hvilken naturligtvis en bana vesterut skall anläggas, i händelse någon sammanbindning
af rikets båda kuster uti antydda hänseende skulle ifrågakomma. Härtill
kan läggas icke mindre de skäl, som i allmänhet tala för kommunikationsanstalter
med afseende på de särskilda orternas välbefinnande, utan äfven det att Statens
öfriga stambanor skulle få en ökad inkomst genom den större trafik, som ovilkorligen
måste blifva en följd af ökadt antal sidogrenar af enahanda beskaffenhet.
Slutligen får jag nämna, att städerna Carlskrona, Calmar och Wexiö samt
deremellan liggande landtkommuner åtaga sig för ändamålet uppoffra en tiondedel
af hela kostnaden 10,000,000, eller högst en million R:dr, under förbehåll att, emot
upplåtande af erforderlig jord för banans anläggning samt inlösen af de hus, sorn
måste undanrödja^, derpå få afqvitta så stort belopp, som för sagda ändamål är i
kostnadsförslaget beräknadt
På grund af hvad jag här ofvan anfört, får jag, jemte åberopande af till
ämnet hörande karta och handlingar, som till Höglofliga Stats-Utskottet skola öfverlemnas,
alltså vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta, det en jernväg skall på Statens^ bekostnad
anläggas från Wexiö till Carlskrona och Calmar i den rigtning deröfver
upprättade kartan utvisar, samt att för arbetets påbörjande under
1867 anvisas minst Två millioner R:dr R:mt.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 11 November 1865.
Nils Petersson,
från Calmar län.
Uti förestående motion förena sig:
Gustaf Jonsson, E. J. Rudberg,
från Calmar län. från Öland.
r
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 217.
311
Af Nils Petersson från Calmar län, om nedsättning af antalet
båtsmän inom södra Möre härad emot erläggande af valcansafgift,
m. m.
Uti den vid sistlidne riksdag till Kongl. Maja aflåtna skrifvelse, angående
regleringen af Femte Hufvudtiteln, är i fjerde punkten ett förslag, “att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, utan skada för sjöförsvaret,
någon del af båtsmanshållet kunde hållas vakant, samt att derför inflytande
medel användes, dels till förhyrande af matroser för sjörensten, dels till
ökad öfning för flottans öfriga manskap, samt att Eders Kongl. Maj:t i sådant
fall ville till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet.“ Men af Kongl.
Maj:ts Proposition, angående Statens tillstånd och behof, som är vid denna riksdag
till Rikets Ständer aflåten, kan jag icke finna något förslag i denna syftning. I
Stats-Rådsprotokollet af den 16 September 1865 föreslås väl i den 28 punkten,
att en komité måtte tillsättas för att undersöka förhållandet af allt för sträng
rotering med båtsmän inom provinsen Blekinge; och då det väl torde vara allmänt
kändt, att södra Möre inom Calmar län är fullt ut lika strängt roteradt
som provinsen Blekinge, och klagomål deröfver icke saknas inom södra Möre,
så kan jag icke fatta hvarföre detta sednare blifvit förbigånget vid förslaget
till komitéens undersökningsområde. Då Blekinge på 875 hemman håller 1,500
båtsmän; så hålles inom södra Möre ‘härad på 500 hemman 800 båtsmän;
således inom dessa provinser en båtsman på ungefärligen hvart i:dels hemman.
Utom den allt för hårda beskattning, som denna starka rotering medför,
kan äfven läggas öfriga onera till kommunerna, som härmed äro förenade;
för att ej falla besvärlig med att åter upprepa en gammal klagovisa, får jag
härmed hänvisa till min motion N:o 126 och Jöns Perssons m. fl. ifrån Blekinge
motion N:o 181 vid sistlidne riksdag, samt Peter Anderssons m. fl. från
samma län nu i Bonde-Ståndet afgifna motion i samma ämne. De omständigheter,
som i dessa sednare motioner skildras för Blekinge, äro fullt lämpliga inom södra
Möre. Då Stats-Rådsprotokollet öfver sjöförsvax^särenden af den 16 September
innevarande år i 25 punkten visar, att antalet båtsmän kunna minskas med 1,232
man, så frågas, om ej billighet och rättvisa fordra, att de provinsers innevånare,
som under århundraden suckat under en hårdare rotering med thy åtföljande onera,
blifva lindrade; så att, om tiden ännu ej kan anses vara inne för att ställa hela
båtsmansstvrkan på vakans, åtminstone den nedsättes till ett antal någorlunda.
312
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 211.
motsvarande, hvad andra provinser uppställa i nummerstyrka på hemmantalet.
Det torde ej böra lemnäs oanmärkt, att den nuvarande talrika båtsmanstruppen är
olämplig för ett sjöförsvar efter nutidens fordringar. Men, derest båtsmännen
fortfarande skola kunna till någon del användas vid sjöförsvaret, lär det vara af
nöden tillse, att på samma gång det göres anspråk på duglighet och skicklighet
i sjömansyrket, äfven bör tillses, att deras ekonomiska ställning blifver förbättrad.
För den lön de erhålla af roten, beräknas fyra månaders tjenstgöring årligen, detta
kan vara hjelpligt, då uppfordring sker på olika tider af året och inskränker sig
till fyra månader; men skall båtsmannen blifva duglig sjöman, så är klart, att tjenstgöringstiden
blifver sommarmånaderna och nästan alltid längre tid än fyra månader.
Han kommer då hem under vintertiden, då liten eller ingen arbetsförtjenst gifves;
lönen är förtärd af hemmavarande hustru och barn, häraf kan ju ej blifva annat
än fattigdom och elände, samt följaktligen håglöshet för sitt yrke; jemför man
nu dennes ställning med soldatens, som under fredstid största delen af året är
hemma, och kan då gagna både sig, familj och äfven kommunen med sitt arbete,
så må man ej undra om båtsmannen ser betryckt ut och står långt efter soldaten
både i ett och annat afseende.
På grund häraf vågar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer för sin del besluta och hos Kongl. Maj:t underdånigast
anhålla, att båtsmansstyrkan inom södra Möre nedsättes till ett
antal någorlunda motsvarande, hvad andra provinser uppställa i nummerstyrka
af båtsmän på hemmantalet; emot det att skälig vakansafgift
erlägges, efter afdrag för öfverrotering, samt att vakansafgiften
uteslutande användes, dels till förhyrning af matroser till sjöförsvaret,
och dels till skälig aflöning åt båtsmän för s. k. handräknings- eller
öfver-tjenstgöring i fredstid, och att, då en komité tillsättes för undersökning
om båtsmanshållet i Blekinge, den äfven omfattar södra Möre.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Nila Petersson,
från Calmar län.
N:o 218.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:ö 218
-4/ Jonas Jonasson från Kronobergs län, örn anslag för anläggande
af en jern-stambana från Wexiö till Carlskrona och
Calmar.
Redan har ett större antal af rikets provinser blifvit hugnade dels med
kanaler och andra för trafiken fjenliga förbättringar, dels med jernvägsanläggningar
och dels med kommunikationsmedel af båda slagen, andra åter sakna alla
dylika. Långs genom landet och åtskilliga orter af kusterna går redan det anlagda
jernvägsnätet. Men den icke obetydliga eller mindre vigtiga delen öster om
Statens södra stambana, nemligen södra delen af Småland samt Blekinge län, är
dock fortfarande lemnad utan sådana kommunikationsmedel, oaktadt både flottans
station i Carlskrona och den för ortens handel vigtiga staden Calmar äro belägna
vid dess kust. Staden Wexiö är på bekostnad af ortens innevånare redan sammanbunden
med jernväg till Statens södra stambana. De härader, jag representerar,
äro belägna långt öster om Statens nämnda bana, så att dess innevånare
hafva för det närvarande nästan ingen fördel af denna bana; och i följd af de vigtiga
skäl, som i allmänhet tala för en jernvägsanläggning från Wexiö till Carlskrona,
med utgrening till Calmar, är undersökning och kostnadsförslag uppgjordt.
hvarföre jag anser mig böra vördsamt fästa Rikets Ständers pröfning och uppmärksamhet
härpå, förvissad om att det talar för ändamålets vigt, ty derigenom
beredes icke allenast den stora och vigtiga fördelen att, i händelse af inträffande
krig, en skyndsam kommunikation beredes till rikets örlogsflotta, dels att det skall
på ett närmare sätt sammanknyta de frenne städerna Wexiö, Carlskrona och
Calmar, jemte den folkrika och sädesproducerande ön Öland, äfvensom det inre
af landet; hvarigenom utbyte af detta sednares nu mindre afsättliga, men icke
obetydliga skogsprodukter, bruks- och fabriksalster, m m. deraf skulle befrämjas,
och de särskilda orterna å östra fastlandet komma i en närmare beröring med
hvarandra, och hvarigenom Statens öfriga stambanor skulle genom en större trafik
få en ökad inkomst; äfvensom om en sammanbindning med vestra kusten framdeles
kommer att ske, måste denna bandel antagas, såsom för ett dylikt ändamål
häst passande.
För ändamålets uppfyllande åtaga sig städerna Wexiö, Carlskrona och
Calmar, samt deremellan liggande landtkommuner uppoffra en tiondedel af hela dea
till tio millioner beräknade kostnaden, med en million R:dr R:mt, under förbehåll
att, emot upplåtande af erforderlig jord för banans anläggning, samt inlösen af de
Bih. till B. St Prot. 1865 & 1866. U Sami. 4 Afd. 40
614
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 219.
hus, som måste undanrödjas, derpå få afqvitta så stort belopp, som för detta ändamål
i kostnadsförslaget är beräknadt.
På grund af hvad jag här ofvan anfört samt de till ämnet hörande karta
och handlingars innehåll, och hvilka komma att till Höglofliga Stats-Utskottet
aflemnas, får jag vördsamt föreslå,
det måtte Rikets Ständer besluta att en jernväg skall på ofvannämnda
vilkor och skäl på Statens öfriga bekostnad anläggas från Wexiö till
Carlskrona, med utgrening till Calmar, i den rigtning, som deröfver
upprättade karta och handlingar utvisa, och som till Höglofliga StatsUtskottet
kommer att aflemnas, samt att för arbetets påbörjande under
år 1867 anvisas minst två millioner R:dr R:mt:
äfvensom att Rikets Ständer måtte besluta att vid lämplig tid för
Statens räkning inlösa den s. k. Wexiö—Alvestads-jernbanan.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
J. Jonasson,
från Kronobergs län.
Af Joban Bergström från Stora Kopparbergs län, om anslag till
lön åt en länsman i Ludnika socken inom Grangärdes tingslag
af samma län.
Som Grangärdes tingslag inom Stora Kopparbergs län, bestående af Grangärdes
och Ludvika socknar med en folkmängd af 9,700 personer på cirka nio
qvadratmils areal, har en gemensam länsman boende inom Grangärdes socken, der
hans tjensteåligganden upptaga hela hans tid, så att länsmannens göromål i Ludvika
socken måste bestridas af fjerdingsman; vågar jag
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 220. 315
vördsamt föreslå.
att lön måtte blifva anslagen för en länsmans anställande i Ludvika
socken inom Grangärdes tingslag i Stora Kopparbergs län.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
./. Bergström,
från Stora Kopparbergs län.
N:o 990
Af Johan Bergström från Stora Kopparbergs län, om länsanslag
för anläggande af en jernväg mellan Frövi och Falun.
Under en tidpunkt iå båda statsmagterna med skäl klaga öfver landets
betryckta penningeställning och varna för vådorna af ökad skuldsättning i utlandet,
skulle jag hafva tvekat att. ehuru för ett högst vigtigt företag, begära en
uppoffring, som vid första påseendet kan förefalla nog stor, såvida icke just detta
företag kunde inom en kort tid bidraga till att föröka landets export.
Då detta, enligt hvad jag i korthet vill söka visa. i förevarande fall är
händelsen, är det icke allenast i en enskild orts utan äfven i hela landets intresse
jag vågar vördsamt föreslå, att Rikets Ständer, för byggande af en föreslagen
jernväg från Frövi station å Köping—Hultbanan till Falun, måtte såsom lån på
de vilkor, som för andra enskilda bolags banor blifvit bestämda, anslå en tredjedel
af anläggningskostnaden med 5,472,432 R:dr eller i jemnt tal 5J- millioner R:dr. Då
en i dessa dagar till ledamöter af Riks-Stånden lemnad brocliyr rörande nämnda
bana med tabeller och kartor visar banans rigtning genom ett af de aldra största
malmfält och ådagalägger de fördelar landet skulle vinna genom denna banas
byggande, behöfver jag icke upptaga Ståndets tid med upprepande af hvad i denna
brocliyr finnes anfördt. Jag bör dock erinra, att, om Rikets Ständer, såsom jag
önskar och hoppas, skulle vilja och kunna anslå berörda summa, deraf blifver en
följd, att det till en hufvudsaklig del utländska bolag, som skulle komma att
bygga denna jernväg, skulle för detta ändamål komma att i riket införa och använda
största delen af den summa, sorn erfordras för denna jernvägsbyggnad. Vidare
synes af förslaget, att när halfva banan hunnit blifva färdig, hvartill ej bör
åtgå längre tid än tvänne år, kan från ett enda malmfält exporteras 18 millioner centner
rik jernmalm, hvilka, levererade vid Mälare- eller Östersjöhamn eller i Göteborg,
böra betinga ett pris af 60 a 75 öre pr centner, eller om man beräknar dem till
316
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 221.
endast 50 öre pr centner, dock i riket skulle inbringa en summa af nio millioner
Riksdaler.
Om man derjemte tager i betraktande der befintliga stora tillgångar af
zinkmalm, hvilken i verldshandel betingar ett pris af omkring tre R:dr pr centner,
torde man kunna antaga att för export af sådana malmer, för att ej tala om utförseln
af bly och koppar, jemväl några millioner R:dr skulle inflyta i landet.
När ett sådant resultat kan ernås emot den jemförelsevis ringa uppoffring från
Statens sida af en eller två procent årlig ränteförlust å 5J millioner R:dr, torde
uppoffringen böra anses obetydlig i förhållande till de fördelar, den skulle komma
att bereda.
Jag vågar med anledning häraf vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer ville till det bolag, som bildas för anläggande af
en jernväg emellan Frövi och Falun, bevilja ett lån å 5J millioner R:dr,
emot enahanda vilkor, som vid sista riksdagen beviljades enskilda jernvägsbolag.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
J. Bergström,
från Stora Kopparbergs län.
Häruti förenar sig:
Anders Andersson,
från Orebro län.
IV o 991.
Af Erik Johan Rudberg från Calmar län, om anslag för utdikning
af Längebro mosse på öland.
Då Öland aldrig blifvit hugnadt med något anslag för aftappning eller utdikning
af mossar, hafva likväl delegarne uti en å Öland belägen mosse, Långebro
mosse kallad, bestående af 755 tunnland eller 4,229 qvadratrefvars areal, förän
-
Motioner i Bonde-Ståndet 186ö. N:o 222.
317
ståltät om kostnadsförslag för utdikningen af berörda mosse, hvilket kostnadsförslag
uppgår till 17,351 R:dr 40 öre Runt; och som hemmanslotternas innehafvare endast
bestå af små hemmansdelar, äro de för tillfället urståndsätta att på egen bekostnad
föranstalta om utdikning deraf. Tager man nu i betraktande att 755 tunnland
god jord genom utdikning af denna mosse kan beredas desse mindre hemmansinnehafvare,
så ligger väl både rättvisa och billighet deruti att Staten till någon del
bidroge till arbetets utförande, aldra helst som Rikets öfriga provinser blifvit hugnade
med understöd i dylika frågor.
De handlingar, som för frågans vidare utredning erfordras, finnas uti Vägoch
Vattenbyggnadsstyrelsen att tillgå och vill jag dem Utskottet tillhandahålla,
och finnes frågan för öfrigt anförd uti Bilagan N:o 5, pag. 62, till Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof. Af nämnda anledning vågar
jag nu föreslå,
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta att delegarne i Långebro
mosse måtte såsom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet eller som
anslag erhålla 9,000 R:dr R:mt samt såsom räntefritt lån 8,351 R:dr 40
öre R:mt, att återbetalas med A:del per år beräknadt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålies.
Stockholm den 14 November 1865.
E. J. B,udberg,
från Calmar län.
N:o
Af Eljas Per Olsson från Stora Kopparbergs län, orri andag för omläggning
af vägen emellan Komtillmåtta gästgifvaregård, i
Gagnefs socken och Rågsvedens gästgifvaregård i Äppelbo
socken i nämnda län.
Vid betraktande af de flerfaldigt behofven inom den fattiga landsort, för
hvilken jag är befullmägtigad att föra talan vid detta riksmöte, måste jag vända
mig till Rikets Höglofliga Ständer med anmälan om ett af de vigtigaste, nemligen
om landsvägens från Komtillmåtta gästgifvaregård i Gagnefs socken till Rågsvedens
gästgifvaregård i Äppelbo socken omläggning, så att backar och bergshöjder må
318
Motioner i Bonde-Ståndet !8b'5. N:o 222.
kunna undvikas och forslingen af från de nedre och bättre lottade socknarne erforderliga
föx-nödenheter inåtte blifva i möjligaste måtto högst behöfligt lättad. Plan
och kostnadsförslag i detta hänseende är af Herr Löjtnanten A. G. Svedelius uppgjordt,
och deraf är ådagalagdt att för omläggandet af samma väg, utgörande 8^
mil, erfordras en summa af 64,927 R:dr 61 öre, af hvilken summa socknarne äskat
ett anslag, utan återbetalningsskyldighet, motsvarande tvåtredjedelar, eller 43,300 R:dr,
hvilket belopp Konungens Befallningshafvande i länet samt Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader jemväl tillstyrkt måtte beviljas, hvaremot socknarne ville förbinda
sig att tillskjuta återstoden; och då denna vägförbättring icke kan utan nämnda anslag
åstadkommas, anhåller jag vördsamt,
att nämnda |:delar, utgörande 43,300 K:dr Runt, måtte för detta ändamål af
befintliga medel af Rikets Ständer beviljas.
Bevekande skälen för detta anslag ligga i öppen dag för hvar och en,
sorn har sig bekant lokala förhållandena och den ekonomiska ställningen inom
Westerdalarne.
Hvad de förra beträffar, så äro de uti Herr Löjtnant Svedelii vägförbättringsplan
gjorda åskådliga. Den ekonomiska ställningen åter är temligen känd i
landet, hvad de nordligast belägna socknarne beträffar, till hvilka gåfvomedel, i
anledning af ofta på hvarandra följande missvextår, blifvit insamlade för att lindra
hungersnöden. Det är tydligt att spanmåls och andra förnödenheters forsling
öfver så oländiga marker skall mycket fördyras. Biförtjenster, som endast är skogseffekter,
äro nu allaredan i det närmaste tilländagångna. Westerdalarne, jemte
dit angränsande till Österdalarne hörande Gagnefs socken, innesluta en befolkning
af 31,000 innevånare. Under sådana förhållanden måste Westerdalarnes
innebyggare snart uteslutande rigta sin håg och omtanka åt tillgodogörandet af
sina många och stora myrar, och ett oeftergifligt vilkor derför äro lättade kommunikationer.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Eljas Per Olsson,
från Stora Kopparbergs län.
Motioner i Bonde- Ståndet 1865. N-.o '223.
319
N o 223.
Af Leonard Johan Fahlander från Westerbottens län, om inrättande
af förmyndarekammare i hvarje kommun eller tingslag
m. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 24 September 1861, angående tillsyn
å förmyndares förvaltning af omyndiges egendom, föreskrifver uti dess 4 §, att “förmyndare
skall för hvart år afsluta räkning öfver allt det han har om händer, med
uppgift af den säkerhet, hvaremot den omyndiges reda penningar utsatte äro och
ingifve vid början af följande år den räkning jemte ett utdrag derur, innehållande
summarisk uppgift af de omyndiges behållning så i fast som lös egendom, till gode
männen eller socknenämnden“, och uti 5 §: “anse gode männen eller socknenämnden
nödigt att förmyndare lemnar inteckning eller annan säkerhet för de medel, som hos
honom innestå, anmäle det ock för Rätten; och förordne derom Rätten, efter förmyndarens
hörande, såsom nödigt och skäligt pröfvas“.
Afven om förmyndarne nöjaktigt förvaltat den omyndiges egendom, deröfver
fört ordentlig redovisningsräkning samt visat sig innehafva fullgiltig säkerhet uti inteckningar
och borgensförbindelser, motsvarande myndlingens tillgodohafvande, anser
jag den omyndiges ställning det oaktadt ej vara fullt betryggad, så länge förmyndaren
är berättigad att sjelf hafva dessa säkerhetshandlingar om händer, emedan det
kan inträffa, att en förmyndare för sig finner fördelaktigare att förvandla dessa säkerhetshandlingar
till penningar och låta dem inflyta uti sin handels- eller fabriksrörelse,
och möjligen af en eller annan oförutsedd händelse sjelf kommer på obestånd
och derigenom bringar den måhända väl och kanske rikligt bergade myndlingen till
tiggare, hvarefter det blir kommunens eller fattigvårdens skyldighet att taga den
olycklige om händer.
Något vidare ordande härom anser jag öfverflödigt, emedan hvar och en lätteligen
inser, att, sedan den tysta förmånsrätten upphört, det är af största vigt att
någon motsvarig säkerhet beredes den omyndige.
Med stöd af hvad jag här ofvan anfört, vågar jag föreslå:
att en förmyndarekammare, som utgöres af tre eller flera af kommunalnämndens
ledamöter och hvaraf minst två äro skrifkunnige, inom hvarje
kommun eller tingslag inrättas; dessa ledamöter skulle hafva sig ålagdt att
under gemensam ansvarsskyldighet förvalta alla inom kommunen eller
tingslaget förefallande förmynderskap och deröfver årligen afsluta redovisningsräkning,
tydligen utvisande hvarje myndlings tillgodohafvande så i
fast som lös egendom ; hvilken räkning, jemte uppgift af den säkerhet, hvaremot
den omyndiges reda penningar utsatta äro, i början af nästföljande
320
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 224.
år föreläggas af kommunen utsedda revisorer till granskning. Vilja flera
kommuner förena sig om en kammare, bör det vara dem obetaget.
Om remiss till vederbörligt Utskott anbålles.
Stockholm den 14 November 1865.
L. J. Fahlander,
från Westerbottens län.
N o 224.
Af Leonard Johan Fahlander från Westerbottens län, angående förhöjning
af de uti §§ 22 och 25 af Kongl. Förordningen om
landsting den 24 Mars 1862 stadgade böter.
Kongl. Maj:ts nådiga förordning af den 21 Mars 1862 om landsting föreskrifver
uti dess 22 och 23 §§ att landstingsman eller suppleant, som utan anmäldt, af
landstinget godkändt, förhinder uteblifver, skall till landstingskassan böta 2 Riksdaler
för hvarje dag han är frånvarande och dubbelt så mycket om landstinget
måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.
Då en landstingsman ej åtnjuter annan ersättning än skjuts för tvänne hästar
och följaktligen under den tid landstinget pågår ej allenast försummar en för sig måhända
dyrbar tid, utan äfven af egna medel nödsakas betala hyra och andra dermed
förenade kostnader, är helt naturligt, att mången landstingsman, som ej är intresserad
af uppdraget, heldre stadnar hemma för att sköta sina egna vinstgifvande affärer
och betalar bötesbeloppet, 2 R:dr om dagen, till landstingskassan, än att resa in till
residensstaden och offra mångdubbelt större summor. Följden deraf kan dock blifva
ganska menlig för landstingskassan, om det inträffar att så många representanter äro
frånvarande att landstinget måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet, inställas
eller upplösas, enär skjutsersättning till de närvarande äfven i det fallet måste från
kassan utgå — många andra olägenheter kunna äfven deraf blifva en följd.
Med stöd af hvad jag här ofvan anfört, är det som jag vågar föreslå:
att landstingsman eller suppleant, som utan anmäldt, af landstinget godkändt,
förhinder uteblifver, skall till landstingskassan böta för hvarje dag
han är frånvarande Fem R:dr Riksmynt och dubbelt så mycket, om landstinget
måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
L. J. Fahlander,
från Westerbottens län.
N:o 225.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 225.
321
N o 995.
Af Per Nilsson från Christianstads län, om upphäfvande af stadganderia,
angående lagfart med köp af jord på landet.
Sedan rättigheten till börd af jord å landet numera upphört, synes stadgandet
i 4 kapitlet 1 § Jorda-Balken att köpare skall jorden offentliga uppbjuda
låta på try allmänna häradsting och häradshöfding gifva fastebref derå, vore utan
något egentligt ändamål, men kostnaderna för bevisen om uppbuden samt lösen
för fastebrefvet och stämpladt papper till detsamma äro icke obetydliga och
drabba isynnerhet de mindre hemmansdelarne och jordlägenheterna, hvilka oftast
ombyta egare. Eganderätten till hemman eller lägenheter grundar sig på köpebref
och den offentlighet, som deråt kan behöfva gifvas, må väl anses vara tillräckligen
fullgjord då handlingen företes vid häradsrätten och i dess protokoll intages,
ifrån hvilken tid skyldighet att hembjuda ränte-egare frälseskattehemman kan
beräknas, så länge denna skyldighet anses böra i lagen qvarstå. På grund af
dessa förhållanden vågar jag vördsamt föreslå,
att stadgandena i ofvan åberopade lagrum och dit hörande förordningar
angående lagfart med köp af jord å landet måtte upphäfvas och den
föreskrift i stället meddelas, att köparen skall vara skyldig inom viss
tid efter det köpet slutadt blef inför Rätten i det härad, der jorden ligger,
visa sitt köpebref och deröfver taga bevis genom protokollsutdrag.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Per Nilsson,
från Christianstads län.
Bih. till R. St. Prot. 1865 §• 1866. 11 Sami. 4 Afd. 41
322
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 226.
Af Ludvig Norrby från Gotlands län, om indragning af de pä
Gotland indelta två båtsmanskompanier, m. m.
Vid sistlidne riksdag blefvo åtskilliga motioner inom detta Stånd väckta med
yrkande om indragning af en del af de roterade båtsmännen, emot erläggande af
vakansafgift från rotarne. Denna åsigt blef af då församlade Ständer gillad och
skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet afgifven, och ändamålet att, genom den erhållna
vakansafgiften anskaffa och underhålla en värfvad och mera ändamåls
enlig
trupp för flottans behof skulle derigenom vinnas.
Att Gotland är en provins, som i och för försvarsväsendet får vidkännas
stora uppoffringar, i anseende till den allmänna värnepligten allt ifrån det adertonde
till och med det femtionde året för öns hela manliga befolkning, är en känd och
obestridlig sanning. Och då båtsmansroteringen är en inrättning som numera
oomtvistadt icke uppfyller sitt åsyftade ändamål, uemligen erhållande af ändamålsenligt
manskap för flottans behof; alltså vågar jag härmed vördsammast
föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville besluta, att de inom Gotland för
närvarande indelta tvänne båtsmanskompanier indragas, emot det att
rotehållarne derstädes till Staten årligen erlägga en vakansafgift, motsvarande
det skäliga belopp, i ett för allt, hvartill underhållet af nämnda
tvänne kompanier uppgår samt fördeladt på samtlige roteringsskyldige,
i den mån bidrag på en hvar ankommer.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Ludvig Norrby,
från Gotlands län.
I ofvanstående motion instämmer:
P. Larsson,
från Gotlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1863. N:o '227.
32o
Af Carl Casper Nettelbladt från Stockholms län, om anslag till
en brobyggnad Öfver det s. k. Skällnorasundet af sjön Norrviken
inom nämnda län.
Då vid en jernvägsanläggning man icke allenast afser den nytta, af hvilken
en ort kommer i åtnjutande genom lättade kommunikationer, utan äfven den
största möjliga inkomst af den blifvande jernvägen dervid tages i betraktande,
så har man väl skäl att hoppas, att också Staten genom någon penningeuppoÄring
hör sådant gemensamt godt ändamål befordra, der sådant låter sig göra;
och af sådan anledning får jag vördsamt anmäla, att genom en brobyggnad öfver
det s. k. Skällnorasundet af sjön Norrviken inom Stockholms län, de folkrika
socknarne Tåby, Fresta och Wallentuna m. A., skulle komma att sammanbindas
med det vester derom liggande Bolstanäslandet, vid hvilket sednare ställe häradsväg
vidtager och förer till den J:dels mil derifrån belägna Rotebro station. Förutom
att denna bro skulle befordra en ökad traAkinkomst för den nu under byggnad
varande Stockholm—Upsala-banan, skulle den äfven för de i vester om denna
bro belägna socknar Spånga, Järfälla, Sollentuna och Ed, medföra ganska stora
fördelar, genom lättade kommunikationer med de å andra sidan anlagda större
qvarnverk, hvilka ega ej mindre än 10 par stenar, då deremot sistnämnda socknar,
icke ega något vattenfall, der qvarnar kunna anläggas. Denna bro skulle
således, jemte den nytta den för de omnämnda många socknarne kommer att
medföra, ovilkorligen medföra en ökad traAkinkomst för nu bär ofvannämnda
anlagda jernväg. Alltså vågar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer för denna brobyggnad ville bevilja ett statsanslag,
motsvarande |:delar af omkostnadssumman, då, som vilkor för denna
del, kommunerna åtaga sig |:dol af det hela.
Och anhåller jag att, så fort ske kan, få till Stats-Utskottet inlemna fullständiga
ritningar och kostnadsförslag, som i dessa dagar komma att underställas
Kongl. Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader; med afsigt att vinna dess
utlåtande öfver förslaget.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamligen.
Stockholm den 14 November 1865.
Carl Nettelbladt,
från Stockholms län.
324
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 228.
H:o 338.
Af Auders Pehrsson från Christianstads län, om befrielse för
rusthällarne vid Skånska indelta kavalleriregementena att
anskaffa och underhålla beklädnads-, munderings- och utredningspersedlar.
Rustningsskyldigheten i Skåne har en följd af riksdagar varit framhållen
af Skånska riksdagsombuden såsom ett särdeles tryckande onus, uti hvars utgörande
lindring allvarligen påkallats.
Detta oaktadt har någon lindring uti denna börda ännu ej blifvit medgifven.
En allmän beklagan i anledning af drygheten utaf detta onus gör likväl
att frågan om lindring städse måste återkomma, fastän den hittills rönt så litet
behjertande af Rikets Ständer. Den hör också, efter mitt förmenande, icke eller
nu lemnäs åsido. Om man rått ser på sjelfva frågan samt undersöker orsakerna,
kan den påkallade lindringen till någon del ske, utan att sådant åstadkommer
Statsverket någon förökad utgift.
Det tryckande för rusthållaren ligger till stor del deruti att munderingspersedlarne
handhafvas mer och mindre väl af manskapet, allt efter som sinnelaget
genom särskilda kontributioner kan hållas vänskapligt, och att persedlarne,
mången gång, oftare än nödigt är, af ett kitsligt befäl kasseras, m. m.
Dessa olägenheter skulle undvikas ifall Staten öfvertoge munderings- och
beklädnadspersedlarne, enär nummerkarlarne skulle med mera varsamhet förfara
med sin mundering, derest de visste att befälet deröfver egnade en närmare tillsyn,
likasom kasseringar ofta skulle uteblifva om Staten skulle bekosta uppsättningen
— ett ojäfaktigt bevis härpå har man af det sätt, hvarigenom munderingsoch
bekädnadspersedlarne anskaffas och underhållas vid norra Skånska infanterim.
fl. regementen. Derförutom bör man ej förbise, att då Staten gör en uppsättning
på en gång, kunna alla munderings- och beklädnadspersedlarne betingas och
uppköpas för ett mycket billigare pris, än om de särskilda rusthällarne skola besörja
uppsättningen. Staten kan nemligen uppställa en täflan emellan handtverkare
samt fabrikanter, och derigenom åstadkomma en nedsättning i priserna, som
den enskilde rusthållaren icke kan, enär han måste anlita de handtverkare, som
ho honom närmast och derjemte ega någon vana vid förfärdigandet af sådana
persedlar, som erfordras. Rusthållaren får då betala hvad handtverkaren fordrar,
ty han har ej många att välja på.
Med anledning häraf vågar jag vördsamt föreslå,
att, mot det att rusthällarne vid Skånska indelta kavalleriregementena
öfverlemna nuvarande beklädnads-, munderings- och utredningspersedlar
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 229.
325
i komplett skick samt tillförbinda sig, att derefter betala en efter behörig
utredning af frågan genom öfverenskommelse regementsvis bestämd
årlig afgift, Statsverket måtte för all framtid öfvertaga anskaffande och
underhåll af dylika persedlar, samt rusthållarne endast ansvara för
hästar och karlar.
Om remiss häraf (ill vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Anders Pehrsson,
från Christianstads län.
N:o 229.
Af Anders Pehrsson från Christianstads lån, om ändring eller förklaring
af Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium den 11
September 1856, om lämpligare fördelning emellan socknarne
i samma pastorat af den återvunna helgonskylden.
Yid sistlidne riksdag ingaf jag motion och förslag om ändring uti Kongl.
Brefvet till Kammar-kollegium den 17 September 1856, om lämpligare fördelning
emellan socknarne i samma pastorat af den återvunna klockare-helgonskylden
som utgått från socknar, belägna inom två mil från städerna Lund, Malmö, Landskrona,
Helsingborg, Ystad, Christianstad, Cimbrishamn och Sölvesborg inom
Lunds stift, samt från Halmstad, Warberg och Falkenberg inom provinsen Halland
och varit anslagen till inom samma städer befintliga lärdomsskolor.
Denna min motion, som finnes intagen under N:o 200 för år 1862, har af
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit behandlad enligt dess Betänkande
N:o 56, och på grund af Utskottets hemställan ej till någon Rikets Ständers
åtgärd föranledt. Men enär, efter mitt förmenande, bemälda Utskott troligen misstagit
sig, med afseende på uppfattningen af sjelfva frågan, vågar jag ännu en gång
återkomma till ämnet samt ber att ytterligare få fästa uppmärksamheten på följande
förhållanden.
Helgonskyld utgår inom pastoraten efter bestämd grund af hvarje hemman;
men fördelningen för hela pastoratet af denna tionde var före 1854 sådan på åtskilliga
ställen, att då en af församlingarne, till större eller mindre del, med der
-
326
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 230.
ifrån utgående helgonskyld aflönade hela pastoratets klockare, lemnade den andra
sin helgonskyld till stadsskolorna, och den ena församlingen hade lika litet någon
enskild nytta af helgonskylden som den andra, ty båda honorerade hvar för sig
ett onus som för pastoratet var gemensamt. Sedan helgonskylden numera icke
utgår till skolorna, utan skall till församlingarne återställas, eller med andra ord
sagdt, icke från församlingarne utgå, är det väl ej billigt eller rättvist att den
eller de församlingar af pastoratet som förut levererat till skolorna, ensamt få behålla
denna helgonskyld till egna behof, under det annan församling i samma pastorat
måste ensamt fortfarande utgifva helgonskyld att dermed aflöna pastoratets
klockare. Då inträffar att den ena församlingen får behålla sitt onus (klockaren),
men för den andra försvinner det. Ej kan det ligga rättvisa deruti att den ena
församlingen medgifves fördelar på den andras bekostnad, som påtagligen här eger
rum ; utan då helgonskylden utgår efter en bestämd grund af hela pastoratet, bör
väl af pastoratets hela qvantum först tagas till det gemensamma onuset (klockaren)
och öfverskottet, eller det som förut ingått till stadsskolorna, derefter fördelas
församlingarne emellan efter samma fördelningsgrunder som helgonskylden
utgår.
Till följd häraf och för att rätta i administrativ väg skedda samt förekomna
framtida misstag vid fördelning af helgonskylden inom samma pastorat, får jag
vördsamt föreslå:
att orden i omnämnda nådiga Bref “återställas till församlingarne1*,
erhålla den tolkning, att helgonskyld, som återgått från stadsskolorna,
tillfaller pastoratet gemensamt, efter samma grund som hela helgonskylden
för pastoratet utgår.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Anders Pehrsson,
från Christianstads län.
Vo 330.
Af Carl Johan Leonard Lön uberg från Ostergötlands län, att af
Riksbankens medel måtte för jordbruksnäringens understödjande
afsättas en fond af Fem millioner R:dr Rimt till utlåning
mot realsäkerhet.
Att den Svenske jordbrukaren på sednaste åren befunnit och fortfarande befinner
sig i en ganska bekymmersam ställning, torde svårligen kunna förnekas.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 230.
327
Denna hans förlägenhet har ingalunda minskats deraf, att lian med ett i utveckling
stigande jordbruk numera behöfver ett ojemförligt större rörelsekapital emot förr.
En af de källor, som lemnat sin hjelp i sådant fall — hypoteksföreningarne — hafva
nu, såvidt det afser utlåning, inställt sin verksamhet för en tid, hvars begränsning
knappast kan anas i ett aflägset fjerran. För att till någon del afhjelpa det allt
kännbarare betrycket hafva många planer blifvit framkastade, bland annat inrättande
af s. k. jordbruksbanker, — med hvad framgång är ännu icke till alla delar kändt.
Men oafsedt dessa försök af enskilde väckes helt naturligt förhoppningen, att Rikets
Stander på det sätt de kunna, skola behjerta det betryck, hvari landets modernäring
är försatt och hvaraf hela samhällskroppen lider. Denna förhoppning vinner möjligen
styrka vid tanken, att i det land af Europa, hvarest Staten öfverlemnar åt den
enskilda verksamheten en myckenhet af det som öfverallt annorstädes anses vara en
Statens pligt att vårda sig om, likväl anslogs 1846 en summa af cirka 54 millioner
R:dr R:mt till jordbrukets understöd, då samtidigt spanmålstullarne nedsattes i samma
land. Något i den aflägsnaste mån dermed jemförligt inträffade icke här vid
det fullständiga borttagandet af tullar på alla landtmannaprodukter, ehuru den Svenske
jordbrukaren sträfvar under ogynnsammare förhållanden än nästan öfverallt annorstädes.
Äfven deraf torde den antydda förhoppningen finna skäl till befogenhet, att
Staten på fördelaktiga vilkor understödjer andra näringsgrenar, såsom manufakturerna
och fabrikerna med ett kreditiv af 2,250,000 R:dr R:mt emot 3 procent ränta och
Jernkontoret äfvenledes med ett kreditiv af 900,000 R:dr också emot 3 procent ränta,
för att icke tala om filialbankerna, hvilka hugnats med en försträckning af omkring
10 millioner, som innehafvas på 10 års tid och för hvilka riksbanken icke ens åtnjuter
2,3 9 procent ränta. (Se Banko-Utskottets Betänkande N:o 35, pag. 11, vid sistlidne
riksdag.)
Det är emellertid mindre svårigheten för jordbrukaren att erhålla peningar, än
erhålla dem på sådan tid, att han kan deraf vara betjent, som väcker bekymmer.
De öfverallt framspirande privatbankerna föredraga ganska naturligt s. k. korta papper.
Men då man besinnar att jordbrukaren t. ex. af en odling, äfven den fördelaktigaste,
sällan har någon inkomst förrän efter två år och derutöfver, inses också att
jordbrukaren endast är ringa betjent med ett lån på tre månader. Man har hänvisat
jordbrukaren till sparbankerna, såsom de der lämpligen kunde meddela förlagslån
på längre tid än öfriga banker. Det är också bekant att flera sparbanker utlemna
sådana lån. Men detta är en frivillig åtgärd, hvarom reglementet nämner
ingenting. För närvarande kan sålunda jordbrukaren icke med säkerhet påräkna
någorstädes ett passande förlagslån till förbättrande af sin egendom, såsom till odlingar,
grunddikningar m. m. På jordbrukets höjande beror emellertid alla öfriga
näringars välbefinnande, ja hela samhällskroppens styrka. Det bör sålunda utgöra
ett icke ovärdigt föremål för Rikets Ständers allvarliga omtanka att taga i öfvervägande
de åtgärder, hvilka böra vidtagas att mildra, om det också icke är möjligt
undanrödja det öfverklagade onda. Närmast till hands ligger föreställningen att den
bankinstitution, som befinnes “under Riksens Ständers egen garanti och vård“, lättast
skulle vara i tillfälle att komma jordbrukaren till hjelp i hans betryck och meddela
honom nödiga förlagslån på längre, t. ex. fem års tid, med årlig inbetalning af
minst en femtedel af ursprungliga lånebeloppet. Stipulerades för utlåningen företrädesvis
sådan realsäkerhet, som efter gällande lag kan ingå såsom grundfondshypotek
i en privatbank, kan för Riksbanken ej gerna ifrågakomma någon förlust.
Ville man dessutom förbehålla Fullmägtige rättighet att, då de pröfva Riksbankens
säkerhet sådant fordra, uppsäga lånet eller delar deraf till betalning efter sex måna
-
328
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 231.
ders förlopp, synes i alla händelser Riksbanken vara betryggad. Deremot torde
lånen kunna utlemnas emot fem procent ränta. För att dessutom den afsedda
fonden, exempelvis föreslagen till Fem millioner R:dr R:mt, skulle kunna bispringa
ett så stort antal lånebehöfvande, som möjligt, vore kanhända skäligt föreskrifva
ett visst maximum i låneväg ur densamma.
Med stöd af hvad jag nu anfört vågar jag vördsamt föreslå, att Rikets
Ständer behagade besluta,
att af Riksbankens varande eller blifvande disponibla medel till jordbruksnäringens
understödjande afsätta en fond, stor Fem millioner R:dr
R:mt, hvarifrån lån emot nöjaktig realsäkerhet utlemnades på högst fem
års tid och med årlig inbetalning af minst en femtedel af ursprungliga
lånebeloppet.
Om remiss till' Banko-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
C. J. L. Lönnberg,
från Östergötlands län.
*':0 931.
Af Carl Johan Leonard Lönnberg från Östergötlands län, om anslag
för aflöning af en ytterligare lärare vid Veterinärinrättningen
i Stochholm.
Sedan på sednare åren det lyckliga förhållandet inträffat, att boskapsskötseln
omfattats med allt större benägenhet af landets jordbrukare, och, såsom en
följd deraf, boskapshjordarne vunnit ett allt högre värde, hafva äfven större fordringar
blifvit ställda på veterinären, hvilken jordbrukaren behöfver rådfråga icke
endast vid inträffande olycksfall och sjukdomar bland boskapen, utan äfven i och
för afvel och skötsel i öfrigt. Det är sålunda af största vigt att den blifvande
veterinären erhåller all möjlig utbildning för sin magtpåliggande befattning. Att
detta icke alltid kunnat ega rum, framför allt hvad angår behandlingen af nötboskapens
sjukdomar, härrör till hufvudsaklig del från det inskränkta antalet
lärare och särskilt åtminstone för Veterinärinrättningen i Stockholm att det utom
inrätt
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 232.
329
inrättningen på landsbygden befintliga material för undervisning i nötboskapens
sjukdomar går för eleverna i allmänhet förloradt. Funnes medel tillgängliga för
aflöning al en lärare, som kunde utom inrättningen på ort och ställe undervisa
eleverna i praktisk sjukdomsbehandling, skulle den ölverklagade bristen i undervisningen
på ett tillfredsställande sätt afhjelpas.
I likhet med hvad komiterade för veterinärväsendets ordnande föreslagit,
får undertecknad sålunda vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville anslå ett årligt belopp af 3,000 R:dr R:mt för
aflöning al en ny lärare vid Yeterinärinrättningen i Stockholm, med
hufvudsaklig befattning af elevernas handledning i praktisk sjukvård
utom inrättningen.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
C. J. L. Lönnberg,
från Östergötlands län.
No 939.
Af Carl Johan Leonard Lönnberg från Östergötlands län, om anslag
till inrättande af åtta stipendier för att sätta stude
rande
vid universiteten i tillfälle att idka studier vid Norges,
Danmarks eller Finlands högskolor.
Om man jemför de svenska högskolorna med sådana i folkrikare och mera
välmående länder, så finner man, att de förra städse arbeta under mera inskränkta
förhållanden. I länder med större folkmängd erfordras äfven ett större antal al
högsta undervisningsanstalter, oell hvarje sådan blifver der också talrikare besökt.
Mängden af dessa undervisningsverk föranleder vidare en lifligare vexelverkan
emellan dem inbördes, samt — hvad som är af stor vigt — en större tillgång
på lärareämnen, så att den ena högskolan stundom kan aflemna af sina öfver behofvet
talrikare lärarekrafter till den andra, som i någon viss rigtning emellanåt
kan lida brist på dylika. De olägenheter, som merendels åtfölja ett mindre rikt
Bih. till R St. Prat. 1865 $■ 1866. 11 Sami. 4 Åfd. 42
330
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. !S:o '232.
lands fåtaligare och smärre högskolor, kunna visserligen i någon mån förminskas,
om rikligare medel till deras fullkomnande anslås, men helt och hållet aflägsnas
kunna de aldrig. Det torde likväl kunna antagas, att något mera och bättre i
åtskilliga rigtningar, och det utan allt för stora tillägg i kostnader, äfven hos oss
skulle kunna åstadkommas, om ett och annat inrättades på fullt ändamålsenligt
sätt, och särdeles om vi noggrannare studerade och gjorde oss till nytta det,
hvaruti våra närmaste grannar och folkfränder i sådant afseende stå framför oss.
Kasta vi nemligen blicken på dessa våra stamfränder, Finnar, Norrmän
och Danskar, så se vi, att de i afseende på det högre undervisningsväsendet visserligen
befinna sig i ungefärligen samma ställning som vi; men att de dock derutinnan
hafva åtskilligt, som vi borde söka att tillegna oss. Detta hindrar likväl
icke att det ju icke äfven hos oss finnes ett och annat, hvaruti vi hafva fördelen
å vår sida. Härtill måste i främsta rummet räknas, att vi äro så lyckliga att
ega tvänne högskolor, under det att i Norge, Danmark och Finland blott finnes
en enda i hvarje. Följden af detta förhållande har varit, att när tillfällig brist
eller minskning i lärarekrafter uti något visst läroämne förefunnits vid någondera
af de svenska högskolorna, så hår hjelp erhållits från den andra, hvadan
Lund i dylikt afseende mer än en gång hulpit Upsala och Upsala har bistått
Lund. Deremot har man vid dylika tillfällen uti Köpenhamn, Helsingfors och
Christiania ej sällan nödgats hemta lärare utrikes ifrån, vanligen från Tyskland,
stundom till ringa båtnad.
Inom hvarje under längre tid bestående högskola utbildar sig efter hand
vissa egenheter, vare sig till det bättre eller sämre. Stora vetenskapliga personligheter
rycka både vetenskapen, de studerande och samtiden med sig, så att
deras vetenskap företrädesvis blifver odlad. Så kommer också stundom en och
annan vetenskap för längre tid att drifvas med mindre ifver, om en gång fullkomlig
brist på skickliga lärare yppats.
Då det sålunda ligger i sakens natur, att vid smärre högskolor, stundom
den ena, stundom den andra vetenskapen tidvis kan komma att lefva ett mindre
kraftigt lif, så skulle do derutaf möjligen beroende olägenheterna antagligen uti
icke ringa grad förminskas och deras upphörande påskjmdas, om tillfälle gåfves,
antingen att från främmande nordiska högskolor för någon tid hitkalla skickliga
lärare till föreläsningars hållande i sådana ämnen, som jemförelsevis stöde lägre, —
eller ock att till andra högskolor årligen utsända några af våra egna studenter.
Af dessa tvänne utvägar torde dock den sednare böra obetingadt föredragas.
Skulle man nemligen inbjuda unge lärde (ty äldre vetenskapens stormän kunde
man väl icke påräkna) att hos oss mot bestämdt arfvode offentligen föreläsa, så
blefve det dervid ofta ganska svårt att afgöra, hvilken vetenskap, som för tillfället
kunde behöfva upphjelpas, och sedan vore det långt ifrån säkert, att det
mest passande biträde annorstädes ifrån stöde att erhålla just i den vetenskapsgren,
der det bäst behöfdes. Ej heller kunde det gerna gå an att antaga den
förste, som erbjöde sig.
Deremot skulle det säkerligen lända till största fördel för alla slags högre
studier, om vid hvardera af våra högskolor ett efter studentmängden afpassadt
antal stipendier för sådana något mognare studerande funnes, som hade lust och
pröfvades skickliga att någon tid med framgång idka vetenskapliga studier vid
någon Nordisk, d. v. s. Dansk, Norsk eller Finsk högskola. Sakens eget kraf
komme då att af sig sjelft medföra, att undervisning företrädesvis söktes i det
mest behöfliga, samt att hon erhölles af de andra högskolornas yppersta lärare.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 233.
331
Det är öfverflödigt påpeka huru bildande det är att besöka och studera
andra länder med olika folklynne, seder och inrättningar. Men hafva dessa andra
länder icke endast samma tro med oss, utan derjemte öfverensstämmelse i språk,
sedvänjor, lagar och samhällsskick, så skall det ena landets företräde i något afseende
desto lättare uppfattas och göra sig gällande till ömsesidig båtnad.
Då' våra högskolor redan förut ega några stipendier för vetenskapliga utrikes
resor, utan inskränkning till vistelseorten, så borde de, som här åsyftas,
uteslutande bestämmas för vetenskapliga studier vid Norges, Finlands och Danmarks
högskolor; och då vidare antalet af studerande under många år varit mer
än dubbelt så stort i Upsala, som i Lund, och för närvarande är tre gånger så
stort, så torde äfven stipendiernas mängd för de båda högskolorna böra någorlunda
bestämmas efter detta förhållande. Jag får sålunda vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville bevilja en summa af 6,400 R:dr R:mt årligen,
till inrättande af åtta stycken stipendier på 800 R:dr R:mt hvartdera,
hvaraf fem för Upsala och tre för Lunds högskolor, för att sätta skicklige
studerande i stånd att under ett till två år idka studier vid Norges,
Danmarks eller Finlands högskolor.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm deu 15 November 1865.
C. J. L. Lönnberg,
från Östergötlands län.
N>o 933.
Af Petter Anderson från Blekinge län, om förhöjning af tullen d
bränvin.
Vid föregående riksdag beslöto Rikets Ständer att förhöja bränvinstullen
på utländsk vara från 45 till 55 öre pr Gt alkohol. Denna af Rikets Ständer beslutade
förhöjning i tullen behagade dock Regeringen vägra sin sanktion, hvilket
öfver hela landet väckte den största förvåning, enär man alltid ansett och anser,
jemlikt grundlagen, att, hvad Rikets Ständer besluta i bevillningsfrågor, också
skall blifva lag.
332
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 233.
Men icke nog härmed, Regeringen tillsatte en komité, alldeles i motsatt syfte
mot Rikets Ständers ofvannämnda beslut, hvilken komité nu förordat bränvinstullens
nedsättning från 1 R:dr 10 öre, som den nu utgör per kanna 50 procent, till 75 öre
kannan. Skulle detta komitéens förslag vinna anklang, skulle genom en slik förvänd
och för landet skadlig tullagstiftning, med afseende på bränvinet, hela handteringen
blifva tvungen att upphöra, enär det är alldeles omöjligt tillverka bränvin, om tullen
blott med 15 öre öfverstiger den inhemska skatten, som nu är 60 öre per kanna. Man
bör nemligen ej förglömma—hvad ledamöterne af den tillsätta komitéen kanske ej
ens gjort sig reda för, måhända ej velat, — att utomlands tillverkas flera millioner
kannor bränvin af annars i sig sjelf nästan värdelöst affall från hvitbetssockerfabrikerne
och hvarigenom det är en ren omöjlighet för dem, som tillverka bränvin
af säd och potatis att kunna konkurrera med dem, som tillverka varan af
hvitbetsaffallet. På ett enda ställe i Sverige, nemligen vid Säbyholm nära Landskrona,
finnes en sådan hvitbetssockcr-fabrik, Affallet dervid, som endast har
gödselvärde, enär kreatur ej kunna förtära det, förvandlas i bränvin, hvarefter
dranken på ett eget sätt förvandlas till pottaska och i pulverform återgifves jorden.
Genom denna förvandling verkar affallet, i form af pottaska, mera hastigt
på jorden och lemnar således ett bättre gödselresultat än utan förvandlingen. Det
bränvin, som affallet lemnar, kostar på detta sätt tillverkaren nästan ingenting
utom skatten och kan säljas huru lågt under vårt bränvin som helst och dock
lemna producenten en stor vinst. Visserligen är detta bränvin till sin qvalité
mycket sämre än vårt bränvin af säd och potatis samt odugligt till finare sprit,
men då det kan lemnäs till huru lågt pris som helst, kan sådan vara med mycken
lätthet uttränga vårt bränvin ur marknaden och utländningen skulle således
äfven förtjena på vårt supande.
Såväl i Tyskland som Frankrike vinner sådant af hvitbetsaffäll tillverkadt
bränvin obetydlig afsättning, hvadan det mesta af affallet från hvitbetssockerfabrikerne
måste i rå form påföras åkern såsom gödningsämne. Men låt tullen
hos oss blifva så låg som komiterade föreslagit och vi skola snart öfversvämmas
af hvitbetsaffalls-bränvin, synnerligast som förvandlingen lemnar tillverkaren
utom bränvinet ett bättre och verksammare gödselämne än i råa formen.
Det tyckes af det anförda vara tydligt och klart att, såvida det är meningen
att tillverka bränvin i Sverige, någon tullnedsättning ej är möjlig eller bör
ifrågakomma, tvärtom bör tullen för bränvin ovilkorligen höjas. Det kan väl icke
vara med en förståndig statshushållning öfverensstämmande att stadga en sådan
tull att landet derigenom skulle öfversvämmas af utländskt hvitbetsaffalls-bränvin,
som ingen tillverkare här kunde konkurrera med. En hög orättvisa ligger redan
deruti att utländningen, som åtnjuter s. k. dravvback, kan hit införa bränvin under
dåliga sädesår, men, om vi få aldrig så goda skördar, kunna vi deremot icke
exportera och konkurrera med utländningen, så länge den s. k. drawbacken ej är
oss medgifven.
Men äfven om drawback skulle vid denna riksdag medgifvas, är det alldeles
nödvändigt, sådant oaktadt, bibehålla en skälig tull, för att slippa det utländska
hvitbetsbränvinet, som i tillverkning nästan intet kostar.
Meningen har väl egentligen varit att hämma bränvinskonsumtionen genom
den ensidiga lagstiftning, vi hittills haft för bränvinstillverkning, men, om de friare
åsigt erna skola sträcka sig äfven till tullen på bränvin, skulle genom denna manöver
endast det resultat vinnas, att våra supare skulle få förtära en dålig utländsk
vara i stället för den inhemska, och som den utländska varan kan säljas
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 234.
till ett ojemförligt lågt pris, uppkomme derigenom ett ökadt supande på samma
gång Tår bränvinshandtering blefve totalt förderfvad. Med ett ord, minskad tull
för bränvinet är en bestämd olycka för landet, då deremot en förhöjning kan
åstadkomma allmänna fördelar. Skäligt torde derföre vara att tullen för bränvin
böjdes till det belopp föregående riksdag beslutat, eller 1 R:dr 35 öre per kanna
50 procent (motsvarande 55 öre per H alkohol) vid uppmätning, efter samma
grunder, som här gälla vid bränvinstillverkning.
På grund häraf vågar jag alltså föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta, att tull för bränvin bör utgå med
1 R:dr 35 öre per kanna 50 procent och med iakttagande af samma
grunder med mätning, som nu följas vid bränvinstillverkning samt med
1 R:dr 50 öre per kanna, derest tillverkningsskatten, efter regeringens
förslag, skulle förhöjas till 75 öre per kanna 50 procent.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Uti omstående motion förena sig:
Per Nilsson. Anders Pehrsson,
från Christianstads län.
N. Svensson. Pehr Andersson,
från Blekinge län.
Mo 934
Af Per Olof Hörnfeldt från Wester-Norrlands län, om befrielse
för innehafvaren af gästgifverihernmanet N:o 3 Weda i
Nordingrå socken af nämnda län frän skyldigheten att erlägga
rotevakansafgift.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Grästgifveri-ordning af den 12 December 1734
är det föreskrifvet, att gästgifvaren skall njuta frihet för rotering på det hemman,
Petter Anderson,
från Blekinge län,
O. B. Olsson,
från Christianstads län.
Andreas Eskilsson,
från Blekinge län.
334
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 234.
han åbor. I öfverensstämmelse härmed tyckes det vara temligen klart, att
hvarje hemman, som bebos ai gästgifvare, borde rättvisligen njuta roteringsfrihet;
helst de ringa fördelar, en sådan frihet medför, på långt när icke motsvara det
besvär, de kostnader och det ansvar, gästgifvare hatva sig ålagdt. Om man utgår
från denna synpunkt, torde det ej förundra någon, att jag, med kännedom af det
högst besynnerliga missförhållande, som vid ett af gästgifverihemmanen inom mitt
komitentskap i afseende på roteringsfriheten uppstått, söker att vinna en rättelse,
hvilken, ehuru på administrativ väg lemnad utan afseende, är med både lag och
billighet öfverensstämmande.
Då gästgifverihemmanet N:o 3 Weda om 5 seland, beläget i norra Ångermanland,
Nordingrå socken, enligt hvad bilagda af häradsskrifvaren i orten utfärdade
betyg ger vid handen, blifvit ålagd rotering den 10 September 1841,
ehuru bemälda hemman, på sätt 1825 års special-jordebok utvisar, eger gästgifverifriheter,
och uti 1786 års för fögderiet gällande roteringslängd är upptaget bland
frihetshemman, samt härtill kommer, att jemväl bilagda utdrag af roteringslängden
öfver båtsmanshållet i Nordingrå socken tydligen utvisar, att Rocksta by, der
gästgifveri för längre tid tillbaka varit, för närvarande betalar rotevakansafgift
för 19] seland, så följer häraf, att, derest innehafvaren af gästgifverihemmanet
N:o 3 Weda om 5 seland fortfarande skall betala rotevakansafgift, så bortfaller
den enligt lag honom tillkommande rotefrihet.
Af sådan anledning tager jag mig friheten hemställa,
att Rikets Höglofliga Ständer måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det innehafvaren af gästgifverihemmanet N:o 3 Weda om 5 seland,
beläget i Wester-Norrlands län, norra Ångermanlands fögderi och Nordingrå
socken, Eric Hägglund, måtte befrias från den honom ålagda
rotevakansafgift.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. O. Hörnfeldt,
från Wester-Norrlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 235.
.335
Y.o 935.
Af Per Olof Hörnfeldt och Per Engman från Wester-Norrlands län,
om anslag till lön åt tvänne Veterinärläkare i nämnda län.
En sednare tid har öfverallt i Sverige medfört stora framsteg i många rigtningar
och ej minst i landets modernäring, jordbruket. Äfven i vår hembygd
hafva ansträngningar i detta hänseende egt rum och icke saknat framgång, ehuru
det är tydligt att, vid den derstädes rådande brist på kommunikationsanstalter,
det icke kan vara möjligt att hålla jemna steg med det nedra Sverige. Stora
sträckor af sällspordt fördelaktig jordmån ligga der ännu obegagnade, enär de af
nästan ofarbara trakter skiljas från de bebodda delarna af landet.
Men äfven i dessa sednare har emellertid, i följd af lokala förhållanden, i
Wester-Norrland mera än annorstädes, det egentliga åkerbruket fått, om ej stå tillbaka
för, åtminstone intaga en jemförelsevis mot boskapsskötseln mindre framstående
plats.
Boskapsskötseln och hästafveln stå i Norrland ganska högt och denna för
orten vigtiga näring förtjenar allt omhuldande, äfven från det offentligas sida. Det
är derföre med god förhoppning om framgång, som vi, jemte det vi fullgöra en af
Wester-Norrlands läns landsting år 1864 i detta afseende enhälligt uttalad önskan,
vända oss till Rikets Ständer med anhållan om afhjelpandet af en högst kännbar
brist härutinnan i vår hembygd. I hela Norra och, man kunde nästan med skäl
säga, äfven Södra Ångermanland finnes för närvarande ingen veterinärläkare, emedan
den veterinärläkare, som är stationerad i Södra Ångermanland, är bosatt i
Hernösand och således i yttersta delen af fögderiet eller med andra ord 30 mil
ifrån gränsen mot Jemtland och ungefär lika långt från gränsen till Westerbotten;
häraf följer att man vid yppadt behof antingen måste anlita inom orten boende s. k.
qvacksalvare eller ock hemta examinerad läkare antingen från Hernösand eller
Umeå. Af sådan anledning och med särskildt fästadt afseende dels derpå att hästsjukdomen
“rots1* och “springorm“, under de sednare åren skördat ej så få offer,
dels ock att en ort af den stora areal, som provinsen Ångermanland, der, som redan
blifvit antydt, boskapsskötseln och hästafveln utgör en icke obetydlig näring, ej
billigtvis bör lemnäs utan bistånd för denna sin närings skydd och upphjelpande,
så våga vi vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, såsom lön åt tvänne Veterinärläkare, den ena med station
i köpingen Örnsköldsvik och den andra i Sollefteå socken, ville anslå
en årlig lön af 500 R:dr R:mt till dem hvardera eller tillsammans 1,000
R:dr R:mt, med skyldighet för vederbörande kommuner att förse dem med
lämplig bostad.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. O. Hörnfeldt, P. Engman,
från Wester-Norrlands län.
336
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 236.
Af Per Olof Hörnfeldt från Wester-Norrlands län, om vissa ändringar
af gällande instruktioner för llikets Ständers Revisorer.
Under städse vexande lefnadskostnader måste naturligtvis äfven de ersättningsbelopp,
som utgå för den kostnad och tidsuppoffring offentliga värf medföra,
förhöjas, om desamma hittills knappt motsvarat dessa uppoffringar; och då det uti
nu gällande instruktioner för Rikets Ständers Revisorer öfver Banko- och Riksgäldsverken
fastställda traktamente för desse Revisorer af sex R:dr R:mt om dagen
härleder sig från en tid, då priserna på hyror och lifsmedel knappast voro
tvåtredjedelar af de nuvarande, synes billigheten fordra, att äfven berörda traktamente
i mån af denna stegring förhöjes. I en så dyr stad som Stockholm är det
under den korta tid af två månader, sorn vistandet här under revisionen upptager,
svårt att ordna sin ekonomi med den sparsamhet, att ett så ringa dagtraktamente
kan betäcka lefnadskostnaden på stället, jemte den förlust bortovaron från hemmet
medförer, helst mången måste derunder drygt betala den, som förrättar hans
göromål; och en del kommuner och korporationer hafva derföre äfven i sednare
åren åt sina ombud i revisionen anvisat särskild ersättning af ända till 10 R:drs
belopp utöfver den i instruktionerna bestämda. På det att skicklige personer icke
må för den penningeiörlust ifrågavarande vigtiga uppdrag kan medföra, undandraga
sig detsamma, får jag derföre föreslå,
att hvarje medlem af revisionen hädanefter må tilldelas åtta R:dr R:mt
om dagen att, på sätt hittills slcett, af Banken och Riksgälds-kontoret utbetalas.
Deremot tror jag, att en icke ringa besparing kunde det allmänna beredas,
om § 5 uti den för Herrar Revisorer öfver Statsverket gällande instruktion helt och
hållet borttoges. Det heter nemligen deruti, att “enär någon af Stats-kontorets
ledamöter inför Revisorerna företer Kongl. Maj:ls nådiga förordnande för honom
att under förrättningen Revisorerna med nödiga upplysningar tillhandagå, skall
han ega rättighet att till Revisorernas protokoll lemna sådana meddelanden, som
med revisionsåtgärden hafva gemenskap. “
I denna § ifrågasättes icke Revisorernas eget behof eller önskan; utan de
hafva endast att, huru dermed än må vara, emottaga hvilken som helst af Statskontorets
ledamöter, som af Kongl. Maj:t eller, så att säga, af Stats-kontoret (ty
det sker alltid enligt detta verks förslag) dertill utses, äfvensom hvilka som helst
meddelanden denne ledamot vill afgifva. Denna rättighet härleder sig från den
gamla goda tiden, då det ansågs nyttigt att hafva ett regeringens ombud allestädes,
der allmänna angelägenheter skulle förhandlas, då man icke gerna såg några
anmärk
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 236.
337
anmärkningar emot myndigheter och korporationer och då man dessutom antog
att Revisorerna skulle vara fullkomligt obekanta med Btats-kontorets räkenskaper.
Sedan denna tid hafva regeringsgrundsatserna i åtskilligt förändrats; man har
funnit det hvarken möjligt eller önskvärdt att hålla folkombuden under ett förmynderskap,
hvaraf de icke anse sig vara i behof, och statsverkets räkenskaper
hafva så förenklats, att de blifvit tillräckligt begripliga för dem, som skola granska
desamma eller närmare deruti ingå, om de också fortfarande äro på ett mindre
tillfredsställande sätt uppställda och för allmänheten dunkla, hvilket åter icke genom
förklaringar inför Revisorerna utan endast genom ett förändradt formulär kan
bjelpas. För detta biträde åt Revisorerna, hvilket desto heldre lärer kunna umbäras,
som dessa i allt fall, jemlikt 3 § af sin instruktion, företrädesvis till såväl
kameral- som kanslibiträden antaga tjenstemän i Stats-kontoret, utbetalas likväl nu
årligen ett tusen (1000) R:dr, ehuru vederbörande statskommissaries tid deraf icke
fullt två månader upptages, ty haus biträde eller närvaro sträcker sig icke till
granskningen al hvarken Baukens eller Riksgälds-kontorets eller Kommerskollegii
räkenskaper. Äfven antaget, att vederbörande statskommissarie vore hvarje
dag under dessa två månader vid Revisionen sysselsatt, uppgår dock hans arfvode
till 16g R:dr R:int om dageu.
I den föreställning att Statens medel icke böra på detta sätt förslösas, då
de talrika biträdena, som i allt fall för Statsrevisionen erfordras, medtaga stora
summor, föreslår jag,
att 5 § i nu gällande Instruktion för Rikets Ständers Revisorer öfver
Statsverket må utgå.
Skulle denna hemställan icke vinna bifall, föreslår jag,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
att något mindre belopp af, till exempel, högst 500 R:dr måtte hädanefter
för berörda biträde utbetalas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. O. Hörnfeldt,
från W ester-Norrlands län.
tiih till R, Si. Fröt. 1865 1866. 11 Sami. 4 Afd.
43
338
Motioner i Bonde-Ståndet 1863. N:o 237.
HT:o
Af Carj Johan Kjellman från Jönköpings län, om ändring af
arsta morn., af § SO uti Jagtstadgan.
Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Jagtstadga af den 21 Oktober 1864 bestämmer
i 20 g, till hvilka belöningar af allmänna medel den är berättigad, hvil
ken
dödar rofdjur eller roffogel, samt hvad för dessa belöningars utbekommande
iakttagas bör. I det sednare afseendet heter det: “Vill någon erhålla sådan belö
ning,
uppvise roffogeln eller huden af rofdjuret för kronofogde, länsman eller ordförande
i kommunalstyrelse, tage hans intyg, att roffogeln eller rofdjuret inom riket
dödats samt att roffogelns fötter eller öronen af rofdjurshuden blifvit i hans närvaro
afskurna, och håfve sedan rätt att hos närmaste kronouppbördsman eller Vår
Befallningshafvande den utfästade belöningen uppbära11. På landsbygden är det
naturligtvis beqvämligast för den, som dödat rofdjur eller roffogel, att, för erhållande
af vederbörligt intyg, vända sig till ordföranden i kommunalstyrelsen, då kronofogden
eller länsmannen är boende på längre afstånd; men härvid möter den svårigheten,
att man icke vet hvem som är ordförande i kommunalstyrelsen, emedan en
sådan benämning icke finnes i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om kommunalstyrelse
på landet af den 21 Mars 1862, ty der talas blott om ordförande i kommunalstämma
och kommunalnämnd, men icke om ordförande i kommunalstyrelse. Följden
häraf kan således lätteligen blifva och har också blifvit, att den till sådan belö
ning
berättigade blifver blottställd för onödiga svårigheter vid anskaffande af
o o# Ö »
det för belöningens utbekommande hos kronofogden erforderliga intyget. Ty företes
intyg från ordföranden i kommunalstämman eller kommunalnämnden, svarar kronofogden
att intyget skall vara enligt Jagtstadgan utfärdadt af ordföranden i kommunalstyrelsen,
men ett sådant intyg står icke att få, då hvarken ordföranden i stämman
eller nämnden kan åläggas att underteckna annan titel än den, kommunalförfattningen
honom tillägger,
ö OO
Vidare torde med skäl böra anmärkas, att det synes vara olämpligt, att
kronofogde utfärdar det erforderliga intyget, då det är just han eller, såsom det i
Jagtstadgan heter, närmaste uppbördsman, som skall granska intyget och efter dess
godkännande utbetala medlen; och att samma embetsman utfärdar det bevis, han
sjelf skall granska, lärer ej kunna anses med god ordning öfverensstämmande. Också
har motionären sig bekant, att kronofogde tvekat att sådant intyg utfärda, hvarpå
han skolat utbetala belöning utan, om Kan blifvit anmodat att betyg utfärda, hänvisat
den sökande till Konungens Befallningshafvande för belöningens utbekom
o
o o
mande, då den sökande fått färdas flera mil för att erhålla en belöning af 2 å 3
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 238.
339
R:dr, hvilken han enligt Jagtstadgan är berättigad att uppbära hos närmaste uppbördsman.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hoppas motionären hafva tydligt
ådagalagt behofvet af förändring i denna del af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
Jagtstadga och får derföre föreslå,
att sista momentet af 20 § i omförmälda nådiga Stadga må erhålla följande
lydelse: Vill någon erhålla sådan belöning, uppvise roffogeln eller huden
af rofdjuret för länsman, ordförande i kommunalstämma eller kommunalnämnd,
tage hans intyg, att rofdjuret eller roffogeln inom riket dödats
samt att roffogelns fötter eller öronen af rofdjurshuden blifvit i hans närvaro
afskurna och håfve sedan rätt att hos närmaste kronouppbördsman
eller Vår Befallningshafvande den utfästade belöningen uppbära.
Stockholm den 15 November 1865.
C. J. Kjellman,
från Jönköpings län.
%:o $38»
Af Carl Johan Hjellman från Jönköpings län, att för beväringens
behof icke vidare mä af Statsverket anskaffas eller
underhällas persedlarne skjortor, strumpor och skor.
I en tid, då så stora anspråk göres på anslag för diverse ändamål, deribland
till landtförsvaret nära 13,000,000 Kalr R:mt, är det en pligt att se till, om icke
besparingar äfven kunna göras. Jag tror, att utan det ringaste försvagande af vårt
föi’svarsväsende skulle en ganska ansenlig sådan kunna verkställas genom betydande
minskningar af de i förråd varande munderingspersedlar för beväringen, såsom
skjortor, strumpor och skor, hvarmed beväringsynglingarna emot slitningsersättning sig
sjelfva underhålla.
Dessa persedlar förvaras nu i förråden utan att tjena till det ringaste gagn,
enär det icke har handt, hvad mig veterligt är, att någon varit så utblottad att
han icke egt dessa aldra nödvändigaste plagg. Skulle det ock hända att ifrågavarande
persedlar blifva behöfliga till något större antal, så är det intet tvifvel
.340
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 239.
nnderkastadt att detta behof blefve ganska illa afhjelpt med förlegade skjortor, malätna
strumpor och förtorkade skor, som icke kunna begagnas.
Utan att nu vara i tillfälle att med noggrannhet uppgifva beloppet af den
besparing, sorn kan göras, om dessa förråder antingen borttagas eller åtminstone
minskas till hvad det nödvändiga behofvet kräfver, vill jag ändock gifva en antydning,
hvaraf synes att det är ej obetydliga summor, som användts och användas
utan annat ändamål än till beredande af ytterligare kostnad för förvaring af de
persedlar, som derför anskaffats.
Landtförsvarskomitéen har uti sitt den 12 sistlidne Maj afgifna underdåniga
betänkande, pag. 119, beräknat medium af en klass exerceradt beväringsmanskap
åren 1861-1863 till 20,306 man; om man tager rundt tal 20,000, så kosta endast
skoförrådet till dem, efter uppgifvet pris af 8 å 9 R:dr paret, den betydande summan
af 170,000 R:dr. Som vi icke hafva råd att så onyttigt använda penningar, vill
jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer aflåta underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, med
anhållan att i förråderna skjortor, strumpor och skor eller stöflar (hvad
man vill kalla det) för beväringens räkning icke mera anskaffas eller
underhållas, ty erfarenheten har visat att de äro obehöfliga.
Om remiss till vederbörligt Utskott af denna motion anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
C. J. Kjellman,
från Jönköpings län.
IV: O 93».
Af Carl Johan Kjellman från Jönköpings län, att Kongl. Förordningen
den 13 September 1364. angående ränta vid försträckning
pä viss kort tid, utan säkerhet i fast egendom,
mätte upphäfvas eller tillsvidare upphöra att vara gällande.
De financiela reformer, som under sednare åren blifvit vidtagna, hafva i flera
fall varit allt annat än välgörande, åtminstone för landets modernäring, jordbruket,
och dess idkare.
Ingen af dessa reformer har dock visat en så hastig och förstörande verkan,
som den vid sednaste riksdag beslutade och af Kongl Majit fastställda lag om
räntans frigifvande.
Motioner i, Bonde-Ståndet 1865. N:o 239.
341
Såsom man bort förutse och varnande röster äfven framljödo, har nemligen
denna lag medfört en stegring i räntan, som i sin ordning vållat, att en mängd
inteckningar i landtfastigheter blifvit uppsagda, och att då, under närvarande förhållanden,
nya lån å dessa inteckningar ej kunnat anskaffas mot en ränta, som med
intecknade egendomarnes afkastning kunnat betalas, en massa större och mindre
hemman och lägenheter dels redan blifvit på exekutiv väg försålda, ofta för, om icke
under, halfva priset af deras verkliga värde, och dels nu äro för intecknade skulder
utmätta.
Må man inte tro, att mina uppgifter äro öfverdrifna! Ville Regeringen från
länsstyrelserna infordra förteckning å de landtfastigheter, som efter räntans frigifvande
blifvit å exekutiv auktion försålda eller för närvarande äro för intecknad skuld utmätta;
så befarar jag sannerligen, att en tablå häröfver skulle öfverstiga allt hvad
man hittills föreställt sig om den förhanden varande penningeförlägenheten bland
landets folkrikaste klass, jordbrukarne.
Och huru skulle det kunna annorlunda vara?
Penningen, likasom all annan vara, söker den marknad, der den bäst betalas,
och enär jordbrukaren omöjligen kan betala lika stor ränta, som köpmannen eller
fabrikanten, hvilka omsätta sitt rörelsekapital kanske flera gånger årligen, då ligger
ock slutföljden nära till hands att inteckningarne i landtegendom uppsägas och penningarne
placeras i mera räntegifvande spekulationer.
Att frigifva räntan, utan att derförinnan sätta allmänna hypotheksbanken i
tillfälle att försträcka egare af landtegendom de lån, som dessa enligt föreningens
reglemente äro berättigade erhålla, måste derför nödvändigt medföra stor förlägenhet
och stora olyckor för denna talrika medborgareklass.
Det hade derför ock varit högeligen önskvärdt, att den finanskomité, som efter
sednaste riksdag sammanträdde, i stället att föreslå ytterligare tullnedsättningar på
utländska öfverflödsartiklar, egnat sin uppmärksamhet åt denna för hela landet magtpåliggande
angelägenhet.
Då likväl ej så skett, får jag nu ödmjukligen föreslå:
att lagen om räntans frihet måtte upphäfvas samt stadgandet i 9 Kap. 6
§ af 1734 års lag åter förklaras gällande, äfven i afseende på så kallade
provisioner; eller, om detta ej skulle bifallas, att lagen om räntans frihet
måtte suspenderas intill dess allmänna hypotheksbanken kan komma i tillfälle
att fullgöra det med denna inrättning afsedda ändamål, att med lån
bispringa fastighetsegare å landet.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
C. J. Kjellman.
från Jönköpings län
Häruti instämma :
C. J. Bengtsson,
från Kronobergs län.
Pehr Andersson,
från Blekinge län.
Andreas^Bs kils son.
från Blekinge län.
,/. Af. Björkman,
från Elfsborgs län
342
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 240.
Af Pehr Andersson från Blekinge län, att uti aila reglementen för
brandförsäkring af hus på landet måtte införas stadgande i
antydd syftning, till beredande af större säkerhet för inteckningshafvare.
Vingleriet i affärsväg har å flera orter inom riket föranledt ett missbruk, som
torde förtjena att anmärkas oell genom lagstiftning motverkas, bestående deruti att
egare af intecknade fastigheter å landet företagit sig att, när eldskada å brandförsäkrade
åbyggnader inträffat, öfverlåta brandstodsbeloppet till annan person än inteckningshafvare,
dessa sednare till uppenbart förfång, hvilka efter all sund lagtolkning
ega panträtt ej blott i jorden utan i allt dermed fast förbundet. För begagnande
af ett hemman erfordras både bonings- och ladugårdshus, och bland vilkor
för belåningsrätt i hypotheksförening är ett, att pantsatta egendomen skall vara försedd
med erforderliga åbyggnader, försäkrade i någon allmän brandstod sinrättning.
Det torde invändas att inteckning i landtfastighet afser säkerhet i jordi mera än i hus;
men äfven med antagande häraf och enär åbyggnader tillhöra fastigheten, derå de
finnas uppförda, och enär deras bättre eller sämre beskaffenhet ofta utgör ledning
för en långifvares beräkning af säkerheten för lemnad försträckning, synes en föreskrift,
lika med hvad reglementet för städernas brandstodsbolag innehåller, till betryggande
af inteckningshafvares rätt och anspråk, böra meddelas.
I anledning af hvad anfördt blifvit, vågar jag föreslå det stadgas må:
att vid inträffad eldskada å brandförsäkradt huB, uppfördt å för gäld in
t.
ecknad jord å landet, försäkringsbeloppet icke må af vederbörande inländskt
bol ig eller dess styrelse utbetalas, innan inteckningshafvare hörd
blifvit och varit i tillfälle att sin rätt bevaka, samt att detta stadgande
bör i alla reglementen för brandförsäkring af byggnader å hemman i
landet inflyta.
Om remiss till Höglofliga Lag- och Ekonomi-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Andersson,
från Blekinge län.
Uti förestående motion förenar jag mig:
Petter Anderson.
Motioner i Bonde-StåncLet 1866. N:o 241
348
i\:0 *41.
Af Andreas Eskilsson från Blekinge län, om ändring af § SO i
Kongl. Förordningen angående vilkoren för försäljning af
bränvin, m. ni., af den 18 December 1865, i fråga om
rättighet för egare af gästgifveri ä landet att idka bränvinsutskänkning.
I 20 §:n af Kongl. Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 18 December 1863
stadgas, att, om för gästgifveri å landet rättighet till bränvinsutskänkning en gång
blifvit af egaren uppsagd eller förverkad, den ej må kunna för gästgifveriet åter
förvärfvas. Det torde icke kunna nekas, att det förbud, som sålunda finnes stadgadt
för innehafvare af gästgifveri å landet att till detsamma återvinna bränvinsutskänkningsrättighet,
som en gång blifvit uppsagd, innebär en obillighet mot enskilda,
på samma gång det utesluter möjligheten af en ökad inkomst för det allmänna.
Hvad nu den enskilda särskildt beträffar, kan man nemligen tänka sig,
att, sedan rättigheten till utskänkning af spirituösa drycker blifvit af gästgifvare,
till följd af dåvarande ogynnsamma utsigter för en sådan rörelses bedrifvande
uppsagd, likväl kort derefter, antingen genom en öppnad lifligare trafik eller
andra omständigheter, förhållandena så förändras, att det skulle vara för gästgifvaren
ieke blott förmånligt utan jemväl af bekofvet påkalladt, att kunna få utskänkningsrörelsen
åter förenad med gästgifveriet. Visserligen är det för en sådan
händelse, genom ett i nämnda paragraf sedermera förekommande stadgande, gästgifvaren
öppet lemnadt att för sin person vinna rättighet till bränvinsutskänkning,
på sätt och i den ordning för andra utskänkningsställen än gästgifverier är bestämdt,
men härvid är dock att ihågkomma, att en sådan rättighet icke kan, enligt
författningen, af en hvar vinnas, ty om nemligen gästgifveriet innehafves af
en sådan person, som enligt 5 och 6 §§ af berörda Kongl. Förordning icke får
med utskänkningsrörelse sig befatta, är ju gästgifvaren äfven betagen möjligheten
att för sin person erhålla rättighet till bränvinsutskänkning.
Förutom andra skäl, som skulle kunna åberopas till stöd för förändring af
ofvanberörda lagstadgande, torde äfven särskildt böra framhållas, hurusom det hinder,
som nu förefinnes för gästgifvare att till gästgifveriet återfå uppsagd bränvinsutskänkningsrättighet,
kan å de gästgifverier, der utskänkning af spirituosa må
vara af behofvet påkallad, mycket lätt föranleda till olofligt bedrifvande af en
sådan rörelse.
På grund af hvad jag sålunda anfört och då det synes icke ligga någon
fara deruti att en sådan rättighet, att till gästgifveri kunna åter förvärfva utskänkningsrörelse,
som en gång blifvit uppsagd, varder gästgifvare medgifven, får
jag vördsamt hemställa,
344
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 242.
att Rikets Ständer ville besluta en sådan förändring af ifrågavarande
paragraf, att egare af gästgifveri å landet, för hvilket rättighet till
bränvins-utskänkning varit för ett eller flera år uppsagd, må vara berättigad
att, efter vederbörligen skedd anmälan och mot erläggande af
stadgad afgift, för ett följande år åter utöfva sådan rörelse vid gästgifveriet.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Andreas Eskilsson,
från Blekinge län.
Häruti förena sig;
Pehr Andersson, ./. Andersson, C. J. Kjellman,
från Blekinge län. frän Göteborgs och Bohus län. från Jönköpings län.
1:0 949.
Af Lars Pehrsson från Nerikes län, att den s. k. trosspassevolansen
icke vidare matte af rusthållare erläggas.
M alla inom vårt laud skattejorden pålagda ouera, är väl onekligen underhållet
af de på hemman eller rusthåll indelta kavalleri-regementena de mest
tryckande, enär, hvad kändt är, inom Lifregementets husarkorps skall hållas
häst och karl med full rustning på hvarje helt hemman, ehvad det är stort eller
litet; men då många rusthåll eller hemman befinnas bestå af endast 50 h 60
tunnlands areal, måste de således med stor möda och ofta nog till rusthållarnes
undergång framsläpa denna tunga börda, hvilken årligen uppgår till cirka 400 å 450
R:dr, hvarför någon lindring, om än den ringaste vore önskvärd.
I anledning häraf vill jag härmedelst ödmjukligen anhålla och föreslå,
att den s. b. trosspassevolansen, som är 4 R:dr 75 öre för hvarje rusthåll
per år, hädanefter ej måtte erläggas af rusthållarne. I dess ställe
kan och bör densamma utan kännbar uppoffring utgå och erläggas af
den under Kongl. Krigs-ltollegii förvaltning stående s. k. Trosspassevolanskassan,
hvilken befinnes vara i en ganska god ställning och hvilkens
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o '243.
345
kens uppkomst har blifvit bildad dels genom statsbidrag och dels genom
insättningar af rote- och rusthållare.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Lare Pehrsson,
från Örebro län.
So §43
Af Lars Pehrsson från Nerikes län, om ändring af gällande föreskrifter,
angående jords eller lägenhets af stående för allmänt
behof, i hvad de afse lösen för vattenverk.
Inom Sveriges rikes landamären har, såsom allmänt bekant är, på nu sednast
förflutna ett fjerdedels århundrade betydliga och nyttiga företag blifvit gjorda till
och för landets framåtskridande och ekonomiska förkofran, hvaribland jordbruket
med dess utgreningar ingalunda stått efter, utan bar den idoge landtmannen uppbrutit
och odlat flera, ja många tusende tunnland åker och derigenom beredt, landet
en icke obetydlig inkomst. Han har ock fortfarande ögonen fästade på tjenliga
lägenheter, att öka denna nationalvinst med odlingsflit på ännu flera tusende,
ja hundratusendetals tunnland, dels genom utdikniug af träsk och kärrig mark
och dels genom undanrödjande af på många ställen befintliga vattenverk, hvilka
sistnämnda oftast utgöra hindren för de största och nyttigaste odlingsföretag, och
med afseende hvarpå det oftast nog bevises, att de befinnas vara af den beskaffenhet
och i sådant läge, att de knappast kunna godtgöra underhållskostnaden. Men
det oaktadt pretendera dessas egare, att, då fråga uppstår att ett sådant verk
skall inlösas för att borttagas och undanrödjas för ofvanliggande, genom dessa
verks förvållande, vattendränkt jord, få i ersättning enligt nu gällande Kongl.
Förordningar icke allenast verkets fulla värde utan, såsom i författningen uttryckes,
hälften dertill, hvaraf följden i sistnämnda fall blir, att de många tusende tunnland
jord, som efter dessa verks borttagande genom odling kunde inbringa hundra
tusende, ja milliontals Riksdaler, blifva oodladc och ej fruktbärande och sålunda
tillskynda landet en stor ekonomisk förlust. Om deremot skälig nedsättning uti
dessa verks inlösningsanspråk gjorde sig gällande, blefve, enligt min tanka, ovanligt
mycket af förut nämnda jord odlad och uppbringad till rikligt gifvande skör
Bih.
till R. St. Prot. 1865 Sf 1866 11 Sami. 4 AfcL 44
346
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 244.
dar. Alltså vill jag härmedelst, i anledning af hvad jag i korthet här ofvan omordat,
ödmjukligen föreslå:
att en nedsättning uti uu gällande Kongl. Förordningen om jords afträdande
för allmänt behof samt vattenverks inlösande för ofvan antydda
vattendränkta jord kunde inför Rikets Ständer beifras och genomföras,
att för vattenverks, för ofvanliggande jords olägenhet, inlösande
ej skulle erläggas mera än verkets fulla värde och derjemte för bortflyttning
uppoffrade kostnader enligt vederbörlig nämnds uppskattning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Lars Pehrsson.
från Nerikes lån.
Nto 944.
Af Lars Pehrsson från Nerikes län, om befrielse, för rusthållare
frän skyldigheten att befordra karl och häst till samlings
ställe.
, m. m.
Vid Lifregementets husarkorps, så väl som vid flera indelta kavalleriregementen,
hvilka äro på rusthåll indelta, få väl, enligt min tanke, dess rusthållare
vidkännas den största tyngden af indelningsverkets underhållande, hvilket en hvar
har sig noga bekant, och behöfver derföre ej så mycket omordas, om den dem
ålagda underhållsskyldigheten af häst och karl, m. m., emedan det varit så många
gångar tillförene på föregående riksdagar på tal och dermed ej vunnits något. Likväl
ville jag nu, endast i anledning af den tyngd, som dervid vidlåder, föreslå den
lilla förändringen uti Kongl. Maj:ts och Krigskollegii författningar och föreskrifter,
om åliggande för rusthållare att vid samlingar till vapenöfningar eller möten och
mönstringar etc., att rusthållarne blefve befriade från det oftast besvärliga och
ännu mera olämpliga bestyret att med häst och karl till samlingsstället skjutsa
en del öfverflödiga munderingspersedlar, hvilka underordnade ej hafva sig bekant,
om de äro nödvändiga för den ena eller andra samlingen, samt derjemte hafva foder
för hästen och föda för karlen, äfven på samma skjuts.
Nu äro förhållandena så beskaffade, att många rusthåll äro belägna två ä
tre mil från samlingsstället; dessa rusthållare skola ju, för att skjutsa sin husars
ofvannämnda munderingspersedlar jemte hästens foder tillika med foder för sin
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 245.
347
häst och mat för husaren och sig sjelf, få eftersätta en ganska betydlig tid, hvilket
medför ej så ringa kostnad.
Det är nå ofvan anförda skäl och till befrielse från detta, såsom det synes,
obetydliga, men ändå för många rusthållare kännbara onus, som jag ville ödmjukligen
föreslå,
att husaren skall, om lian utan olägenhet kan, på hästen transportera
allt hvad han behöfver från rusthållet till samlingsstället, samt att vid
samlingsstället eller uti de qvarter, som derstädes äro ordnade, tillhandahålles
foder för hästarue och mat för karlarne, hvilket skulle motsvara
det hittills af rusthållarne bokostade underhållet för häst och karl samlingsdagen,
och skulle detta bestridas af allmänna medel eller af regementets
kassa, hvilket allt ej torde uppgå till högre belopp än cirka 75
å 80 öre pr nummer, men skulle för hvarje rusthållare bereda en lindring
i kostnad af flera riksdalers värde.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anbålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Lars Pehrsson,
från Nerikes län.
N:o *45.
Af Jöus Andersson från Malmöhus län, att för folkundervisningens
befrämjande den s. k. personliga skyddsafgiften ma
till hela sitt belopp komma hvarje församling till godo.
Det må ej nekas att mycket blifvit både uppoffradt och verkadt för folkskolans
och folkbildningens framsteg, utan tvärtom, med känslor af tacksamhet
och hopp, erkännes att både regering och representation egnat denna, för fosterlandets
framtida bestånd och lycka vigtiga institution en hägnande och uppmuntrande
omvårdnad, och detta icke minst vid sistlidne riksdag. Det lyckades
likväl icke då, ehuru flera motioner derom väcktes, att bereda församlingarne rätt
att för deras folkskoleverk använda hela den ifrån dem utgående personliga
skyddsafgiften. Ett sådant föregående kan icke vara särdeles uppmuntrande för
348
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 246.
ett nytt försök; men som jag är uppmanad al mina komitenter dertill, sami
emedan jag anser att det skulle vara en fördel, om församlingarne voro försäkrade
om denna, alltid beräkneliga tillgång, ock icke beroende af sin större eller mindre
förmåga att, i viss rigtning, göra uppgifter öfver egna uppoffringar för erhållande
af statsbidrag, så vill jag vördsamt föreslå,
att till folkskoleväsendets förbättring anslås hela skyddsafgiften, som
inom församlingarne utgår, hvilken hvarje församling för sig må ega
lyfta å landtränteriet i länet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Jöns Andersson,
från Malmöhus län
N>o 940.
Af iVils Andersson från Wermlands län, om befrielse för vaktmästaren
J. F. Forslund fran den honom genom domstols
beslut ålagda skyldigheten att ansvara för åtskilliga af Paul
Hedström mot förfalskade reversal erhållna lån fran Rikets
Ständers Bank.
Till följd af det beklagligtvis allmänt kända förhållande, att en af detta
Stånds fordna ledamöter medelst användande af falska lånehandlingar fått hos
Rikets Ständers Bankodiskontverk belåna och omsätta fem stycken lånedokumenter
å ett sammanlagdt belopp af 4,520 R:dr Runt, hvarför han ock genom
Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätts Utslag den 22 November 1864 blifvit,
för det han falskeligen å reversalen tecknat såväl gäldenärens, löftesmäns och
vittnen som domhafvandens i orten namn, dömd att varda äran förlustig och
hållas till straffarbete i sex år, har vaktmästaren J. F. Forslund, hvilken förre
riksdagsfullmägtigen Paul Hedström begagnade såsom ombud för handlingarnes
inlemnande, måst till Banken gälda förrbemälda kapital genom utfärdande af sin
revers till Diskontverket, på grund deraf, att han å låuedokumenterna tecknat
%
Motioner i Bcmde-Standei 1865. N:o 246.
34y
sin ansvarighet för desammas rigtighet; ett hårdt vilkor för en person, som endast
har några hundra Riksdaler i ordinarie lön
Vid rausakningen hos de domstolar, som handlagt detta förfalskningsmål,
har icke den ringaste anledning förekommit till någon Forslunds delaktighet i
brottet och hans föregående lika långa som hedrande tjenstebana gifvet' bekräftelse
åt den öfvertygelsen, att han här handlat på god tro.
Forslund kunde icke heller gerna hafva skäl att misstänka en man, som på
grund af komitenters förtroende varit kallad till de trenne föregående riksmötenas
förhandlingar samt af detta Hedervärda Stånd använd såsom Statsrevisor.
Emellertid förefaller det mig förunderligt att ett sådant bedrägeri, som det
ifrågavarande, kunde fortgå i så vidsträckt skala, innan det upptäcktes, synnerligast
som det minsta formfel i en lånehandling sällan eller aldrig undgår vederbörandes
uppmärksamhet, och vid den grankning jag haft tillfälle göra å de falska
lånehandlingarne har det velat synas, som att en oursäktlig försumlighet egt rum
å vederbörande granskares sida.
Gällande Baukoreglementes 4 Art., 57 § 4 mom. föreskrifver nemligen:
“En hvar, som till Diskont- eller Lånekontor inlemnar något lånedokument,
“skall derå teckna sin ansvarighet för detsammas rigtighet,"
“Men ehuru Styrelsen således eger att af inlemnaren fordra ersättning för
“hvad som utgifves å ett dokument, hvilket sedermera styrkes vara falskt, bör
“likväl Styrelsen icke af förtroende till honom, hvem han än vara må, underlåta
“att sorgfälligt iakttaga den granskning af ingifna lånehandlingar, hvarigenom
“både förlust för kontoret och andra personers oförskyllda lidande säkrast före“kommes.
"
Hade en sådan granskning, som i nu åberopade stadgande föreskrifves, egt
rum, så ligger det utom allt tvifvel, att ju verkliga förhållandet genast blifvit
upptäckt, emedan en med dylikt grankningsarbete någorlunda hemmastadd och
med urskiljningsförmåga utrustad person, såvida han deråt egnat någon möda,
icke länge skulle tvekat förklara den honom föreliggande lånehandlingeu för falsk,
eller, för att iakttaga all försigtighet, åtminstone fästat uppmärksamheten på de
omständigheter, som synts tala för att draga dess äkthet i misstroende, och man
har således haft befogenhet vänta, att bedrägeriet icke skolat undlippa deras
uppmärksamhet, hvilkas göromål uteslutande eller åtminstone hufvudsakligen bestå
i att granska de till Baukodiskonten ingifna lånedokumenters rigtighet.
Dä således vaktmästaren J. F. Forslund ej kan ensam anses vara vållande
till den förlust för Baukoverket, hvars gäldande han måst åtaga sig, finner jag
det vara obilligt, att icke säga orättvist, att ersättningsskyldigheten skall drabba
honom ensam, och i följd deraf samt på grund af den kännedom, jag varit i tillfälle
inhemta om Forslunds bemödande, att redligt uppfylla sina tjenstepligter
äfvensom den oförtrutenhet och oegennytta, hvarmed han under en lång följd af
år gått ett stort antal medborgare tillhanda med lånedokumenters inlemnande och
penningars uppbärande i Baukodiskonten, får jag vördsammast föreslå,
att Rikets Ständer täcktes befria Forslund från ersättningsskyldigheten
af de på grund af föreuämnda falska handlingar från Banken utgifua
350
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 247.
medel, hvilka Forslund nödgats att hos Diskont verket upplåna och
till detta verk återbetala, enär all tillgång hos Hedström saknats.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Nils Andersson,
från Wermlands län.
Uti olvanstående motionen instämma:
Lars Dan. Andersson. P. Eriksson, O. Olsson, från Slängserud.
Riksdagsmän från Wermland.
Erik Ersson,
från Gefleborgs läu.
H o 949.
Af Liss Lars Olsson frän Stora Kopparbergs län, att extra provinciuUäkarebefattningen
i Leksands distrikt ma på ordinarie
stat uppföras.
Sedan läkarevården inom Oster-Dalarne numera blifvit ordnad på sådant
sätt, att det från länet sedan många år anvisade extra provincialläkare-arfvodet skall
användas till aflöning åt en för Nedan Siljans fögderi och Gagnefs socken af Säters
läns fögderi bestämd läkare med station vid Leksands kyrka, emot vilkor, enligt
Kongl. Brefvet af den 18 Oktober 1861, att distriktets innevånare tillhandahålla
honom kostnadsfri bostad, hafva Leksands socknemän, utan afseende derpå att fögderiets
öfriga och Gagnefs socknar undandragit sig att uppfylla detta vilkor, välvilligt
åtagit sig att ensamme bekosta läkarebostaden och jemväl sådan upplåtit, och
till följd af denna omtänksamma åtgärd har ock nämnda, sedan flera år i brist på
sökande obesatta läkarebefattning numera blifvit till ortens belåtenhet återbesatt.
Då likväl hela det aflöningsbelopp, som läkaren i Leksands distrikt åtnjuter, uppgår
till endast 1,000 Riksdaler, under det att öfrige provincialläkare i detta län aflönas
Motioner i. Bonde-Ståndet 1865. N:o 247.
351
med 1,500 R:dr, och härtill kommer att inkomsten genom praktik hos ortens innevånare,
hvilka mestadels utgöra obemedlad dalallmoge, icke kan blifva af någon betydenhet,
så är största anledning att befara, det nuvarande provincialläkaren, såsom
det ock förljudes, snart lemnar orten för att söka en bättre aflönad plats. Förutom
att följden deraf måste blifva en för orten vådlig brist på läkarevård, skulle ock
under sådant förhållande de kostnader, Leksands socknemän för befrämjande af det
åsyftade ändamålet redan användt och äro betänkte på att ytterligare använda på
läkarebostadens vidmagthållande, vara fåfängt förspillda. Den del af provinsen, som
utgör Nedan Siljans distrikt, innefattar fem socknar, nemligen Leksand, Rättvik, Ohre,
Ahl och Gagnef med en folkmängd, öfverstigande 34,000 personer, utbredd på en yta
af 31 qvadratmil. Hvilka bekymmersamma följder skulle uppstå, om en så vidsträckt
och folkrik byggd komme i saknad af läkare, är lätt att inse, då, såsom bekant är,
rödsot och flera febrar årligen äro i orten gängse.
Till förekommande af ett sådant sorgligt förhållande och i ändamål att bereda
orten utsigt att kunna oafbrutet påräkna en skicklig läkare vid ifrågavarande befattning,
föranlåtes jag fästa Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet på angelägenheten
deraf att provincialläkarebefattningen i Leksand anvisas enahanda löneförmåner
sorn öfrige provincialläkare i länet åtnjuta.
Jag tillåter mig derföre vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer behagade föreslå, att extra provincialläkarebefattningen
i Leksand må uppföras på ordinarie stat med full lön, lika med andra
provincialläkarebefattningar i riket.
Skulle hos Höglofliga Stats-Utskottet, som otvifvelaktigt kommer att behandla
frågan, med anledning af hvad jag haft äran anföra, tvekan uppstå att tillstyrka
bifall till denna min gjorda framställning, anhåller jag vördsammast, det Höglofliga
Utskottet täcktes remittera denna motion till Kongl. Sundhets-kollegium, sorn bäst
är i tillfälle att bedöma frågan, för att såmedelst kunna inhemta dess alltid beredvilliga
utlåtande, utan att hinder för ärendets behandling derigenom komme att uppstå.
Afskrift af det utaf Leksands socknemän upprättade hyreskontrakt i och för
bostads anskaffande för provincialläkaren, hvilket tillförlitligt styrker bemälda socknemäns
gjorda uppoffringar för sina läkare, bifogas.
Om remiss anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Lars Olsson,
från Stora Kopparbergs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 248.
tVo 248
Af Liss Lars Oisson från Stora Kopparbergs län, om tillägg till
§ 12 uti Kongl. Förordningen, angående vilkoren för försäljning
af bränvin, m. m., den 18 December 1863, i fråga
om rätt till bränvinsutskänJming vid gästgifveri å landet.
Ehuru Rikets Ständer tid efter annan på hvarjehanda sätt, dels genom bränvinsbrännings
och dels genom bränvins och andra brända eller distillerade spirituösa
dryckers försäljnings lagstiftning sökt lägga hinder i vägen för lättheten att åtkomma
bemälda drycker på landet (om just icke så i städerne) för att såmedelst
inskränka förbrukningen deraf, och i dess ställe upplifva och befrämja nykterheten
i vårt kära fädernesland; — så är det i sanning sorgligt att se och veta detta goda
syftemål vara helt och hållet förfeladt åtminstone på de orter, der äldre gästgifveriet
äro till finnandes, och försedda med en efter slem vinning och begär efter,
om jag så må säga, blodspenningar — eftersträfvande gästgifvare, sorn vill begagna
sig af vidsträcktheten i ali sin förderfliga verksamhet, som honom tillkommer genom
Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker, af den 18 December 1863, § 12,
grundad på Rikets sednast församlade Ständers beslut, och hvilken §, som hvar man vet,
har följande lydelse: “Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då Kongl. Förordningen
den 18 Januari 1855, angående vilkoren för försäljning af bränvin och
“andra brända eller distillerade spirituosa drycker, blef till efterlefnad gällande, ut“skänkningsrättighét
utöfvades och sedermera icke upphört, varde vid rättigheten
“fortfarande bibehållet, intilldess densamma upphör genom uppsägning eller för“verkas“.
Utskänkningsrätts utöfvande, ensamt på grund af denna paragrafs bestämmelse,
anser jag vara alltför vidtomfattande lagd uti en enda persons hand, synnerligast
då sådant, står i uppenbar strid med både socknenämnds och socknemenighet.
ers på en af erfarenhet väl grundad åsigt, inom hvilkas områden sådana ohyggliga
nästen, nemligen utskänkningsställen, ofta nog alldeles invid kyrkorna, äro till finnandes
i all sin bedröfliga verksamhet.
Under sådana betraktelser och med stöd af mina komitenters mig lemnade
uppdrag, såsom ock på grund af egen öfvertygelse, föranlåtes jag fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på de till förderf, elände och fattigvårdens betungande ledande
förhållanden, som äro förenade med kroglifvet; samt söka att åstadkomma den ändring
uti gästgifvarnes (vid förut anförda ställen) nu ensamme tillkommande rättighet
att utöfva bränvins och andra brända eller distillerade spirituösa dryckers utskänkning,
att kommunerna sjelfva å allmän kommunalstämma måtte deröfver höras, och
derom ega beslutande rätt; och jag föranledes så mycket mera till en sådan framställning
-
I
Motioner i Bonde-Stånclet 1865. N:o '249. 353
ställning, ilå 11 § af ofvanberörda Kongl. Maj:ts nådiga Förordning stadgar: “gästgifvare
vare ej pligtig att bränvin till utskänkning hålla11, och vågar jag derföre
vördsamt föreslå:
att till 12 §:n må i slutet näst efter ordet “förverkas11 tilläggas följande: v
dock må kommunerne sjelfve å vederbörligen utlyst kommunalstämma deröfver
höras och ega beslutande rätt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 18(55.
Lurs Olsson,
från Stora Kopparbergs län
1:0 $4S*.
Af Per Persson från Wermlands län, om utvidgning af lägre
elementarläroverket i ^4 mål.
Sedan folkmängden årligen ökat sig så väl i Elfsborgs och Wermlands
län som i andra trakter inom riket, är det högst nödvändigt att staden Åmål, i
stället för det derstädes befintliga treklassiga läroverket, får ett femklassigt införd t,
emedan hågen för studier tilltager i större mån än folkökningen, och, då de trakter
af vestra Wermland och Elfsborgs län eller det s. k. Dalsland, som hafva
12 å 15 mil till Carlstad eller Wenersborg, länge hafva väntat att få ett sådant
förlagd t på närmare håll än hvad hittills varit händelsen, får jag härmed derom
väcka vördsam motion.
De landsträckor, som behöfva benaana sig al denna skola hafva omkring
O O O ^ O
90,000 innevånare, hvilka förut varit nödsakade försända sina ynglingar eller alla
utaf dem, sorn velat inhemta något mera vetande än i ett treklassigt läroverk
bibringas, an Ungen till Wenersborg eller Carlstad, hvilka städer äro belägna cirka
8‘ mil från Åmål och 12 ä 15 mil från skolynglingarues hemvist, och som detta
icke är händelsen, hvad våglängden beträffar, med något landskap i medlersta eller
södra Sverige, torde det vara skäl för en så folkrik trakt sorn den uppgifna, att
tillse det icke undervisningsanstalt felades.
Af alla yrken, hvarpå Staten använder sina medel, gifves väl ingen, sorn
är mera hugnande och tillfredsställande än den att söka bereda tillfälle till det
upp vexa tule slägtets tillgång på läroanstalter, ty det lärer väl icke kunna förucItih.
till B. St. Prat. 1865 # 1866. 11 Sami. 4 A/d. '45
654 Motioner i Bonde-Ståndet 1H65. N:o 250.
kas att ett lands förnämsta prydnad består i en vetenskapligt bildad befolkning.
Med stöd af hvad jag i korthet anfört, vågar jag härmed till Rikets Ständer
göra den framställningen,
att Åmåls treklassiga skola måtte upphöjas till femklassigt läroverk och
att statsmedel blifva beviljade för det större antal lärare, hvilka blifva
nödvändiga för femklassigt läroverk.
För att underlätta kostnaderna vilja stadsboerna sjelfva bekosta skolhus
och boställsrum för rektor.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhåiles.
Stockholm den 15 November 1865.
Per Persson,
från Wermlands län.
A! o 950.
Af Per Persson från Wermlands län, om nödvändigheten att
vidtaga någon åtgärd till lindring uti den, synnerligast för
jordbrukaren, kännbara bristen af rörelsekapital.
Den stora brist på rörelsekapital, som för närvarande räder inom vårt kära
fädernesland och som sätter nästan hela befolkningen, i synnerhet det stora flertalet,
den jordbrukande delen, i penningeförlägenhet och bekymmer, torde näst
representationsfrågan böra anses som den vigtigaste och mest behjertansvärda fråga
under innevarande riksdag. Landets näringsidkande klasser motse derföre med
spänd uppmärksamhet Rikets, nu församlade Ständers åtgörande i denna fråga.
Ått här söka uppräkna orsakerna till denna stora penuingebrist, hvilka äro många,
dermed torde mindre vara vunnet; kufvudsaken vore väl att kunna utfinna något
någorlunda snart verkande botemedel, hvilket icke kan ligga i en enda individs
förmåga, utan snarare i flores eller i representationens samfällda, på mogen pröfning
grundade beslut. Upphäfvaudet af sista mom. i 7 § af Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning af den 26 April 1861, som hittills hållit hypotheksföreningarne inom
alltför trånga gränser, och förändring i 11 § af samma Förordning skulle obestridligen
bidraga till penningebristens afhjelpaudc bland den jordegande befolkningen,
i synnerhet sedan hypotheksföreningarne finge mera fritt och obehindradt röra sig
med utsläppande i rörelsen af obligationer, då penningar icke vore att tillgå.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 251.
355
Men innan här, likasom i de flesta öfriga europeiska länder, ett ordnadt fondsystem
blir infördt, hvarom jag tvänne föregående riksdagar tagit mig friheten
motionera, fastän hittills fruktlöst, tror jag icke, det vi kunna för någon längre
tid frigöra oss ifrån esomoftast återkommande penningeförlägenhet och brist på
rörelsekapital.
Emellertid, då jag icke, som förut blifvit antydt, tilltror mig kunna framlägga
något detaljeradt förslag till hastigt afhjelpande af vårt stora penningebetryck
och bekymmer, utan öfverlåter detta till det Utskott, dit denna min motion
blir remitterad, vågar jag endast härigenom
fästa Rikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
att härutinnan skaffa, om icke fullkomlig bot, åtminstone lindring, och
torde jag få göra mig förvissad, att det Utskott, som kommer att behandla
denna vigtiga fråga, deråt egnar all den uppmärksamhet, som
frågans vigt, kräfver.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Per Persson,
från Wermlands län.
Ho 951.
Af .lohan Fredrik Fredriksson från Upsala län, om anslag för utvidgning
af lägre elementarläroverket i Enköping.
Undervisningsverken hafva under de fyra sistförflutna riksdagarne haft att
glädja sig öfver Rikets Ständers särskilda uppmärksamhet och utmärkta frikostighet.
Medel hafva blifvit anslagna, dels till nya läroverks grundande, dels till utvidgning
af redan förhandenvarande. De välsignelserika verkningarne häraf för
fäderneslandet hafva väl ännu ej hunnit i någon väsendtligare mån uppenbara sig,
men redan det är ingen ringa frukt, att de offentliga läroverken tillvunnit sig ett
allt större förtroende, i följd hvaraf många af dem ännu är o i behof af ytterligare
statsanslag till nödig utvidgning och till erhållande af förökad lärarestyrka, för att
de må kunna motsvara detta förtroende och sin bestämmelse.
I detta afseende vågar jag påkalla Rikets Ständers välvilliga uppmärksamhet
för Enköpings elementarläroverk. Alltsedan hösten år 1861, då detta läroverk
trädde i verksamhet såsom treklassigt i stället för en aftynande pedagogi, har detsamma
tillvunnit sig ett allt större förtroende, så att enligt vidfogade intyg lärjun
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 251.
garnes antal, som vid sagda tid eller höstterminen år 1861 utgjorde 58, innevarande
termin uppgår till icke mindre ån 81. En sådan tillvext vid ett läroverk i lärjungarnes
antal, då detta på den korta tiden af blott fyra år förökats med nära hälften
af det ursprungliga, i följd hvaraf en än ytterligare förökning är att motse
i närmaste framtid, vittnar redan tillräckligt om behofvet af en större lärarestyrka
vid detsamma och derom att det förtjenar, att till omfånget af undervisningen utvidgas.
Vid bedömandet af en sådan fråga bör dock ingalunda uteslutande ett
ökadt lärjungeantal, utan ock många andra förhållanden, tagas i betraktande. Ett
synnerligt afseende förtjenar sålunda äfven det intresse, hvarmed det samhälle och
den ort, hvilka läroverket närmast är till gagn och nytta, omfattat detsamma, och
i detta hänseende intager Enköping med den omkringliggande orten ett utmärkt
rum genom de jemförelsevis stora uppoffringar, som de vidkänts såväl för läroverkshus,
som för sjelfva undervisningen. Utan statsanslag, endast med bidrag från
stiftets byggnadskassa af 5,000 R:dr R:mt, har Enköpings stad låtit uppföra ett
skolhus, som med afdrag af fbrenämnda summa och af hvad som bör räknas på
den i samma byggning inrymda folkskolan, kostat minst 85,000 R:dr Runt. Detta
skolhus, som är prydligt, ändamålsenligt och afsedt för ett femklassigt läroverk,
samt eger en rymlig gymnastiksal, blef hösten år 1864 färdigbygdt, så att skolan
då vid terminens början kunde dit inflytta.
Beträffande äfven undervisningen, hafva Enköpings stad och orten deromkring,
i , samma mån lärjungarnas antal sådant kråft, icke sparat på uppoffringar
för erhållande af tillräckliga lärarekrafter, enligt hvad härhos vidfogade intyg af
läroverkets inspektor och rektor gifva vid handen. Af dessa intyg visar sig, att
genom bidrag såväl af staden som af enskilde i orten deromkring boende personer,
en lärare alltsedan höstterminen år 1862, och från innevarande hösttermin tvänne lärare
aflönats, så att för närvarande i Enköpings skola undervisning meddelas af 5 lärare
i 5 klasser, motsvarande dem i ett femklassigt läroverk, äfvensom att dessa bidrag
af staden och enskilde sedan hösten år 1862 till innevarande termins början uppgått
till 3,200 R:dr, ett i sanning icke ringa belopp, jemfördt med hvad Staten under
samma tid till lärares aflönande derstädes tillskjutit eller 8,388 R:dr Runt.
Af synnerlig vigt vid bedömande af nu ifrågavarande behof är vidare att
taga i betraktande vidden af det område, hvarifrån ett läroverk har att påräkna
lärjungar, och äfven i detta hänseende torde Enköpings läroverk ej stå efter de
många andra läroverk, hvilkas behof af utvidgning blifvit af Rikets Ständer erkändt
och afhjelpt, enär, enligt hvad en blick på kartan kan öfvertyga om och hvad som
erfarenheten under skolans fyraåriga tillvaro bestyrkt, detta läroverk har att påräkna
lärjungar från 20 å 30 socknar i en af vårt lands mest odlade och be
byggda
trakter.
Upsala fullständiga elementarläroverk är väl nära beläget intill Enköping
och kunde möjligen derföre behofvet af dess skolas utvidgning synas vara mindre
trängande, men just i denna närbelägenhet ligger ett ytterligare och högst vigtigt
skäl för den ifrågasatta utvidgningen. Alltmer framstår nödvändigheten, att lägre
läroverk grupperas omkring de fullständiga, som äro belägna i de folkrikare delarne
af landet, på det ej genom ett alltför stort antal lärjungars tillströmmande till de
sednare det må blifva allt för svårt, ja! till sistone hardt nära omöjligt att derstädes
rätt sköta undervisningen och handhafva skoltukten. Allmänt bekant är, att
ett sådant förhållande hotar, bland andra, Upsala elementarläroverk, der, enligt
den af dess rektor utgifna redogörelsen för detsamma, lärjungarnes antal sistlidne
vårtermin uppgick till 506. Olägenheten af ett alltför stort lärjungeantal i ett full
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 251.
ständigt läroverk afhjelpes dock föga genom närbelägenheten af ett blott treklassigt
så 1 öfverbefolkningen, att jag så må uttrycka mig, gemenligen icke inskränker sig
till de tre nedersta klasserna, utan sträcker sig ända till och med den femte klassen,
såsom förhållandet ock är i Upsala läroverk, der, enligt nyss anförda redogörelse
antalet lärjungar i tredje klassen utgjorde 79, men i femte klassen ända till 121,
hvaremot i sjette klassen antalet nedsteg till 71 och i sjunde till 26. Understöddes
ett sådant läroverk af ett närbeläget femklassigt, skulle icke blott naturligtvis antalet
lärjungar i fjerde och femte klasserna af det fullständiga läroverket minskas,
utan otvifvelaktigt skulle detsamma äfven röna ett mera välgörande inflytande i
samma hänseende, beträffande de tre nedersta klasserna, enär tydligt är, att många
målsmän förbigå för sina barn det blott treklassiga läroverket och hellre insätta
dem från början i det fullständiga, äfven om det förra är dem närmare beläget,
för att undvika de olägenheter, som äro förknippade med ombyte af läroverk redan
så tidigt, som vid barnets förflyttning från tredje till fjerde klassen. Detta skäl
finnes ej för förbigåendet af det femklassiga läroverket, utan skall detta så mycket
mer draga till sig lärjungar, då det är beläget i en mindre stad, såsom Enköping,
der lefnadskostnaden är betydligt billigare än i den större staden. Ett femklassigt
läroverk i en sådan stad skall säkerligen ock, oberoende af det närbelägna fullständiga
läroverket, i allmänhet blifva mer anlitadt än det blott treklassiga, som ej
har att meddela någon afslutad undervisningskurs såsom det femklassiga. Äfven
torde till bevis, att Enköping eger ett för ett större elementarläroverk tjenligt läge,
förtjena omnämnas, att på Upsala Domkapitels hemställan och Kanslersgillets tillstyrkan
Kongl. Majit genom nådigt Bref den 22 April 1808 förordnade, att
Upsala katedralskola skall flyttas till Enköping, ett beslut, som dock af okända
anledningar icke blef verksteldt.
Med afseende å hvad jag sålunda haft äran anföra, nemligen dels å det allt
mer tillvexande antalet lärjungar vid Enköpings elementarläroverk, dels derå,
att derstädes redan finnes ett skolhus, bygdt för ett femklassigt läroverk, dels å de
stora uppoffringar Enköpings stad och orten deromkring gjort såväl för detta skolhus,
hvartill ej något statsanslag begärts, som för undervisningens ändamålsenliga
skötande i mån al lärjungeantalets tillvext, uppoffringar, hvarmed staden och orten
ej länge torde mägta uthärda, dels slutligen å det trängande behofvet för det närbelägna
Upsala fullständiga elementarläroverk af förminskning i lärjungeantal jemväl
i fjerde och femte klasserna, får jag vördsamast föreslå,
att i likhet med hvad som under väsendtligt enahanda förhållanden beviljats
åt andra treklassiga läroverk såsom Norrtelje och Eksjö, Rikets
Höglofliga Ständer måtte bevilja medel till Enköpings nuvarande treklassiga.
elementarläroverks utvidgande till femklassigt tued löner på stat
för rektor och fern kolleger.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. F. Fredriksson,
från Upsala län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1H65. Nw 232.
il>o 959
Af Pehr Unesson från Gefleborgs län, att a alla de ställen, der
postskjutsskyldige hemman blifvit befriade frän portens fortskaffande,
detta bert gr md pd entreprenad rtallar.
Då de postskjutsskyldige under ea längre tid vid hvarje riksdag anfört
klagomål öfver det svåra onus, som dem vore ålagdt med postens fortskaffande,
lunno Rikets Höglofliga Ständer vid 1860 års riksdag sig ändtligen böjda att lyssna
lill de ständigt upprepade klagomålen och fördenskull beviljade ett anslag al
70,000 R:dr, för att lyfta postskjutsen från jordbruket och öfverflytta densamma på
Staten. I följd häraf hafva visst en del postskjutsskyldige blifvit befriade från
detta onus, men i det stället hafva de hållskjutsskyldige under vissa tider af året
blifvit ålagda att fortskaffa posten. Sådant var likväl icke Ständernas tanke, att
donna skyldighet skulle lyftas ifrån det ena hemmanet och läggas på ett annat,
som var förut nog betungadt. Efter den norra kustvägen inom Helsingland befordras
posten med diligenser under den tid af året, då sjökommunikationen är
af bruten, utaf de entreprenörer, som åtagit sig detta besvär. Detta är alldeles öfverensstämmande
med Rikets Ständers beslut; men under sommarmånaderna, då postdiligenserna
ej begagnas, har vederbörande ålagt de skjutshållningsskyldige att mot
vanlig skjutslega fortskaffa posten. Oaktadt protester mot, ett sådant förfarande
blifvit afgifna har sådant ej verkat till någon ändring. Hvar och en måtte väl
finna att ett sådant förfarande är stridande mot ali rättvisa, då man betänker, att
ile entreprenörer, som åtagit sig hållskjutsen, vid dess öfvertagande ej kunde ana,
att de äfven skulle blifva ålagde att skjutsa posten. De skulle i sådant fall fordrat
långt större ersättning, än hvad de nu uppbära af de hållskjutsskyldige och
komma äfven, då tiden för den ingångna entreprenaden upphör, att af de skjutsskyldige
fordra betydliga förhöjningar. Dessutom tillskyndas äfven de resande en
betydlig tidsutdrägt, i det att hästarne borttagas för postens fortskaffande.
Jag får derföre anhålla.
det, Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att å
alla de ställen, der de postskjutsskyldigc blifvit befriade från postens
fortskaffande, postskjutsen ställes på entreprenad och do hållskjutsskyldige
under inga andra vilkor dermed betungas, än då postskjutsentreprenörerne
genom någon oförmodad händelse blifva urståndsatte att fullgöra sina
åtagna skyldigheter.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Behr Ericsson,
från Gefleborgs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 18(15. N:o 253.
359
\:o 953.
Af Pehr Ericsson från Gefleborgs län, om anslag för utvidgning
af elementarläroverket i Hudiksvall.
Läroverket i Hudiksvall, som räknar sin upprinnelse från år 1650 och under
I700:talet intog- en omfångsrik och aktningsbjudande ställning, blef i början af
1820:talet förvandladt till vanlig trivialskola samt derefter vid riksdagen 1856—1858
åter uppflyttadt till högre elementarläroverk på real-linien. Redan vid sistnämnda
tidpunkt utgjorde de ynglingar vid läroverket, som läste klassiska språk, ett betydligt
större antal än de, sorn icke läste desamma. Och detta förhållande har sedan
visat så konstant, att ingen med detsamma för ögonen och med någon kännedom
om andra förhållanden i orten kan betvifla detsammas fortfarande för en
mycket lång framtid. Antalet af lärjungar vid detta läroverk är för närvarande
visst icke så stort, men de aldraflesta ynglingar, som der inträda med bestämd
föresats att genomgå läroverket till slut, utgöras af sådana, som vilja erhålla en
möjligast fullständig elementarbildning, för att sedan vid universitetet fortsätta sina
studier och bereda sig för inträde i »Statens olika embeten och tjeuster, bland
hvilka ännu de flesta fordra någon kännedom af klassiska språk. De ynglingar
åter, som icke vilja förskaffa sig en s. k. lärd bilduiug, nöja sig antingen med att
genomgå folkskolan, eller, om de verkligen söka inträde vid läroverket, qvarstadna
de vanligen icke längre än till den tid, då de skola beredas till sin första
nattvardsgång, i följd hvaraf antalet lärjungar på real-linien, som företrädesvis
begagnas af dessa lärjungar, både i allmänhet är obetydligt och särskildt i sjette
och sjunde klasserna högst ringa. För att med siffror visa rigtigheten af detta
påstående, beder jag få här uppställa en jemförelse för de sista sex åren mellan antalet
af latiu-liniens och real-linieus lärjungar såväl från tredje klassen, der de
båda linierna delat sig, som de båda linieruas olika lärjungeantal i sjette och
sjunde klasserna, hvilka klasser konstituera läroverket såsom ett högre.
Latin-liniens lärjungar Real-liniens lärjungar
från tredje klassen. från tredje klassen.
Höstterminen 1859
35  10.
Vårterminen 1860
37  10.
Höstterminen 1S60
36  9.
Vårterminen 1861 34  9.
Höstterminen 1861
43  12.
Vårterminen 1862
42  8.
Höstterminen 1862
41  11.
Vårterminen 1863
39  10.
Höstterminen 1863
41  5.
Vårterminen 1864
42  6.
Höstterminen 1864
47 ,10.
Vårterminen 1865
46  8.
Summa 483. Summa 108.
Motioner i Bonde-Ståndet 186ö. N:o 253.
Latin-liniens lärjungar Real-liniens lärjungar
i sjette och sjunde klasserna. i sjette och sjunde klasserna
Höstterminen
1859 .
o
Vårterminen
1860 .
3
Höstterminen
1860 .
Vårterminen
1861 .
7. ...... .
3.
Höstterminen
1861 .
11
2.
Vårterminen
1862 .
11
2.
Höstterminen
1862 .
11
9
Vårterminen
1863 .
11
•>
Höstterminen
1863 .
13
L.
Vårterminen
1861 .
13
1.
Höstterminen
1861 .
11
1.
Vårterminen
1865 .
10
1.
Höstterminen
1865 .
Summa 110.
12
Summa 18.
1.
Häraf synes, hvilket öfvervägande antal latin-liuiens lärjungar utgöra i jemförelse
med den reala Irnieus. Och om det är tvifvelaktigt, huruvida de endast
på real-linien fullständiga läroverken motsvara någon orts behof, så synes alldeles
obestridligt, att ett sådant läroverk åtminstone icke tillfredsställer den här
ifrågavarande ortens. Långt heldre skulle Hudiksvall kunna nöja sig med ett
blott på latin-linien fullständigt. Faran för läroverkets fortfarande bestånd såsom
ett högre, i händelse man icke på något sätt sökte gå det stora flertalets af lärjungar
önskan och behof till mötes att erhålla fullständig undervisning i klassiska
språk, förutsågs också redan på förhand af de med ortens förhållanden mera förtrogne,
hvarföre genast vid läroverkets utvidgning till högre real-läroverk hösten år
1858, en stor mängd af stadens och ortens innevånare iugingo till Kongl. Maj:t
med underdånig ansökan, att läroverket, mot förbindelse för staden och orten att
under en tid af sex år pä egen bekostnad aflöna en extra lärare, måtte få utvidga
sin verksamhet derhän, att fullständig undervisning meddelades äfven på den
klassiska linien. Kongl. Majit synes ock till fullo hafva godkänt betydelsen af
de i den underdåniga ansökan framlagda skål, enär genom nådiga Brefvet af den
16 Juni 1859 till Domkapitlet i Upsala förordnades, att undervisningen inom de
tvänne högsta klasserna vid läroverket från början af då nästkommande läseår
och tillsvidare skulle omfatta äfven de ämnen, som tillhöra den klassiska bildningen.
Rättigheten till en sådan utvidgad verksamhet, hvarigenom Hudiksvalls
läroverk erhållit en exceptionel ställning i jemförelse med andra blott på reallinien
fullständiga, har nu varit oafbrutet begagnad från och med höstterminen år
1859. Huru behöflig och anlitad densamma varit, torde till fullo vara ådagalagdt
genom de här ofvan anförda sifferuppgifterna, hvilka omfatta just de år, som sedan
dess förflutit.
Det af sex års erfarenhet bevittnade behof vet bör vara tillräckligt för att
göra undantaget till en regel. De olägenheter, som äro förenade med nuvarande
undantagsställning och bland hvilka blott må nämnas lärjungarnes på latin-linien
försändande till annat läroverk för afläggande af maturitetsexamen, svårigheten
att, bestämma lärarnes undervisningsskyldighet, då läroverket på papperet
heter ett real-läroverk, men i verkligheten är ett humanistiskt, den möjliga tveksam
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 253.
361
heten hos föräldrar och målsmän att insätta sina söner och myndlingar i en läroanstalt,
om h vars fortfarande bestånd de icke ega tryggad visshet, — dessa olägenheter
kräfva alla ett billigt och skyndsamt afhjelpande. Motioner, i syftning
att få läroverket fullständigt äfven på den klassiska bildningslinien, hafva ock
vid sist hållna riksdagar varit väckte, men strandat emot förnämligast det ringa
antalet af lärjungar, som då ännu icke uppgått till 100. Då nu jemväl denria
stötesten så tillvida bortfallit, att läroverket innevarande termin räknar 105 inskrifna,
hvaribland inom sjette och sjunde klasserna 13, af hvilka blott en enda
realist, och då den redan befintliga lärarestyrkan med afseende på det begränsade
antalet af lärjungar kräfver en högst ringa och obetydlig ytterligare uppoffring
från Statens sida för läroverkets bringande i fullständigt skick, har en ny motion
för ändamålet icke kunnat undan tryckas. Det skall ännu säkerligen invändas
att lärjungarnes antal är alltför ringa, för att kräfva läroverkets utvidgande till
ett högre fullständigt, men deremot må först och främst anmärkas, att det otvifvelaktigt
måste komma att utöfva ett än ofördelaktigare inflytande på tillvexten
af lärjungarnes antal, om de flesta af dem i en så vigtig tidpunkt, som vid atgångsexamen,
blifva betraktade såsom privatister, då naturligt är att alla de, som
hafva någon möjlighet att välja mellan olika läroverk, föredraga ett sådant, der
de veta, att de äfven ega rättighet att aflägga sin afgångsexamen. Dessutom är
det icke lärjungeaatalet ensamt, som bevisar ett läroverks behöflighet och värde.
Lokala, temporära och provinciela förhållanden måste ock dervidlag tagas i betraktande.
Hudiksvalls elementarläroverk har till sin uppgift att åt ungdomen inom
hela den vidsträckta och starkt framåtskridande provinsen Helsingland, som redan
räknar omkring 90,000 innevånare, bereda ett lättadt tillfälle till erhållande af
vetenskaplig bildning. En s. k. real-bildning skulle icke här tillfredställa behofvet,
och det är för långt till något fullständigt läroverk, för att det skulle kunna
ersätta, hvad som här felas. Afståndet från de två närmast belägna, på båda linierna
fullständiga läroverken i Gefle och Hernösand är, åt hvilkendera sidan
man vänder sig, 14 mil, och otvifv elak tigt är att ganska många af dem, som genom
den nuvarande anordningen af Hudiksvalls läroverk kunna erhålla en fullständig
humanistisk skolbildning, skulle beröfvas denna fördel, om de för dess vinnande
vore nödsakade att begifva sig till någon af omnämnda tvänne städer, med
hvilka Hudiksvall under större delen af året blott eger en besvärlig och dyr landsvägsförbindelse.
Hvad ändtligen beträffar orsaken dertill, att läroverket äunu är
jemförelsevis litet besökt, så är denna tvifvelsutan att söka deruti, att ortens befolkning
till aldrastörsta delen består af allmoge, hvilken, utom det att den ännu
icke fullt kommit till insigt om värdet och betydelsen af en högre, vetenskaplig
upplysning, finner äfven de omkostnader för barnens underhåll vid läroverket alltför
kännbara, som kanske af många andra samhällsklasser skulle anses särdeles
billiga. För att emellertid i någon mån underlätta möjligheten äfven för mindre
bemedlade föräldrar att hålla sina barn vid läroverket, hafva upplysta och för provinsens
både materiela och andliga utveckling nitälskande personer på sista tiden
visat en storartad frikostighet mot läroverket. Det kan i detta hänseende vara
tillräckligt att anföra, att, då läroverkets stipendiimedel år 1863, förutom en årlig
ränta på 112 R:dr 50 öre, utgjorde ett kapital af 2,700 R:dr, de för närvarande
uppgå till 11,470 R:dr. Men skall läroverket kunna hoppas att hos allmogen
väcka fullt förtroende, fordras såsom oeftergiflig^ vilkor, att det inom sig sjelft
skall kunna meddela en undervisning, som|i|framtiden tillåter lärjungarne fritt val
af sitt vitte genus.
Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 11 Sami. 4 Afd. 46
362
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 254.
Den nuvarande, på stat uppförda, lärarepersonalen vid läroverket utgöres af
rektor, som med dertill fulltygad kompetens undervisar i latin ock grekiska inom
de högsta klasserna, tvänne lektorer, den ena i mathematik, den andra i lefvande
språk, samt sju kolleger. Med denna lärarestyrka har undervisningen under sednaste
år nöjaktigt kunnat bedrifvas fullständigt på bägge bildniugslinierna, utan
att någon öfveransträngning för lärarne beböft komma i fråga. Men då rektor
är tillförordnad endast för en tid af fem år och hans plats icke alltid kan supponeras
erhålla en för bibringande af klassisk undervisning kompetent innehafvare,
då dertill det nuvarande exceptionsförhållandet inom de bägge högsta klasserna
icke längre bör såsom ett sådant existera, får jag på ofvan utvecklade skäl och
grunder anhålla, att Rikets Höglofliga Ständer måtte besluta, det
Hudiksvalls högre elementarläroverk, från och med början af nästkommande
statsregleringsperiod, utvidgas till ett högre fullständigt elementarläroverk och
att för sådant ändamål anslag för en lektion i klassiska språk vid nämnda
läroverk från och med samina tid varder af statsmedel bevilja dt.
Anhållande jag vördsammast om remiss af denna motion till Höglofliga
Stats-Utskottet.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Ericsson,
från Gefleborgs län.
ilio
Af Pehr Ericsson från Gefleborgs län, om andag för utsträckning
af Hudiksvalls jernväg från Forssa station till Näsviken.
Vid 1856—1858 årens riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggning af
jernväg, om fyra fots spårvidd, emellan hafsviken vid Hudiksvall och Dellsjöarnes
vattendrag viii Forssa kyrka ett låneunderstöd af 370,000 R:dr Runt mot fyra procent
ränta och en procent årlig kapitalafbetalning. Denna jernväg, som genast efter
Rikets Ständers ofvannämnda beslut sattes i verket samt fullbordades och afsynades
år 1860, ställdes i förbindelse med en af numera aflidne Baron P. A. Tamm
tidigare påbörjad och samtidigt med jernvägen afslutad kanalanläggning från Dellsjöarne
ned till Forssa kyrka. Kostnaden för jernvägsanläggningen var af dåvarande
Kapitenen Cl. Adelsköld beräknad till 560,000 R:dr, men anläggningskostnaden
uppgick vid tiden för jernvägens afsyning till 624,000 R:dr, således 64,000 R:dr
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 254.
363
mora, än kostnadsförslaget innehöll, hvarförutom sedermera betydliga kostnader
måst göras för utvidgning af stationernas områden och upplagsplatser, inköp af
vändbord och lyftkranar, anskaffande af en ångbåt jemte ångbåtstation med kaj
och magasiner vid sjön Dellen, m. m., uppgående till öfver 100,000 Riksdaler.
Bruttoinkomsten af jernvägen uppgick
år 1860 till 75,458 R:dr,
år 1861 till 78,401 R:dr,
år 1862 till 81,490 R:dr,
år 1863 till 101,617 R:dr
samt år 1864 till 94,186 R:dr.
Passagerare, som begagnat jernvägen, uppgingo första året till 9,615; andra
året 14,263; tredje äret 14,669; fjerde året 16,669 och femte året 19,931 personer.
Passagerarnes antal å denna jernväg har sålunda på de fem åren mer än fördubblats,
men skulle hafva ökats ännu mera, derest icke ett par för persontrafiken
särdeles missgynnande förhållanden hindrade mängden af vägfarande att begagna
sig af jernvägen. En al dessa ofördelaktiga omständigheter är, att jernvägen, der
den afslutas vid Forssa kyrka, icke träffar någon allmän landsväg, utan endast
en sockenväg, afsides belägen ifrån den allmänna landsvägen; och det andra och
ännu mera ofördelaktiga förhållandet består deruti, att då jernvägen med sitt till
tiden bestämda och hastiga lopp slutar vid Forssa kyrka, kommunikationsleden
sedermera fortsättes vesterut på den ofvanberörda P. A. Tamms kanal med tvänne,
på olika ställen af kanalen belägna slussar, efter hvars passerande den ändtligen
obehindradt fortgår på de in i landet belägna sjöarne södra och norra Dellen.
Nyssnämnda kanal är nemligen farbar endast för helt små och högst fyra fot djupgående
ångbåtar och pråmar, och de två slussarne i kanalen hafva lika anspråkslösa
dimensioner, nemligen endast jemnt tillräckliga för att rymma för hvarje
slussning endast en liten ångbåt eller en pråm i sender. För att nu kunna befordra
den rätt betydliga varutrafiken å kommunikationsleden, måste ångbåtarne
ständigt hafva i släp med sig minst en, men oftast flera pråmar, och som blott
en och en af dessa små farkoster i sender kan inrymmas i slussarne, och det dertill
ofta händer och hvilket icke lärer kunna förebyggas, att två ångbåtar, hvardera
med flera pråmar, mötas vid slussarne och uppehålla hvarandra i flera timmar, ja
i hela fem timmar, hvarpå man haft exempel, så framstår tydligt, dels huru litet
belåtna och betjenade för sina egna personer landets innebyggare kunna vara att färdas
på denna så beskaffade, af sjö, kanal och jernväg bestående kommunikationsled,
dels hvilken stor olägenhet det är för den snabba jernvägstrafiken att vara afbruten,
innan den nått sitt mål, Dellstranden, och vara fastlänkad med och beroende af den
till tiden oftast obestämda och tröga kanalfarten. Dessa, till sin natur så olika
kontrahenter, jernvägen och kanalen, kunna i längden icke med fördel hålla tillsammans.
Antingen måste kanalen med sin hinderliga slussning öfvergifvas och
jernvägen få framsträckas till sjöarne med sitt rymliga och fria vatten, eller också
skall jernvägen, nutidens yppersta tidsbesparande kommunikationsanstalt, samtidigt
med landet, som anlagt och behöfver densamma, lida och förhindras i sin utveckling
af det tidsödande fortskaffningssättet på kanalen. En särskild olägenhet med kanalen
är också den, att kanalen fryser en månad tidigare hvarje vinter, än Dellsjöarne,
hvarigenom trafiken på kommunikationsleden måste afbrytas en månad
tidigare, än hvad händelsen skulle vara, om jernvägen gick ända fram till Dellstranden;
och härutaf följer, att jernvägen årligen förlorar en månads trafik, och
landets innebyggare afstängas en månad tidigare ifrån kommunikationsleden.
364
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 254.
Redan de första åren af jernvägens verksamhet erfor man dessa olägenheter
af kanalen, och detta föranledde ett antal aktieegare att begära extra bolagsstämma
“för att öfverlägga och besluta, hvilka åtgärder böra företagas för att få
jernvägen utsträckt till sjön södra Dellens strand", och i följd hvaraf, i öfverensstämmelse
med föreskriften i reglementet för jernvägsbolaget, extra bolagsstämma
blef utlyst samt hölls den 18 Juni 1862, hvarefter ärendet ånyo, enligt reglementets
föreskrift, upptogs till definitivt afgörande på den näst derefter infallande
ordinarie bolagsstämman den 28 Juni samma år, och hvarvid ett så öfvervägande
antal aktieegare röstade för jernvägens utsträckning till Dellstranden, att beslutet
derom, för bolagets del, enligt hvad reglementet stadgar, blef fattadt. Utförandet
af detta beslut skulle dock, enligt hvad bolagsstämmoprotokollet innehåller, vara
beroende af huruvida bolaget kunde få upplåna de erforderliga medlen till hillig
ränta och lämpliga återbetalningsvilkor. Bolaget har genom sin direktion sökt
att på enskild väg skaffa sig de erforderliga medlen, men för de lån, bolaget
kunnat erhålla, har begärts en högre ränta och sådana vilkor i öfrigt, som bolaget
icke funnit antagliga. Det är af sådan orsak, som jernvägsbolaget nu önskar
få saken anmäld hos Rikets Ständer, under förhoppning att Rikets Ständer vilja
understödja ett allmän-gagneligt företag, hvaruppå i väsendtlig grad beror utvecklingen
af en stor med rika resurser af naturen gynnad landsort, — hvars betydenhet
upplyses, då man betänker att den utgöres af Delsbo, Norrbo, Bjuråker,
Forssa, Hög, Tuna, Idenor, Rogsta, Ilsbo, Enångers, Njutånger, Jerfsö, Ljusdal,
Färila, Loos och Hogdals socknar med en folkmängd af öfver 34,000 innevånare
samt Herjeådalen, hvaraf den ojemförligt största delen har sin afsättningsort i
Hudiksvall, hvars hamn är en af de bästa vid hela kusten. Kommer i framtiden
en stambana att genomlöpa Norrland från hufvudstaden Stockholm till Norrbotten,
skärande Norrlands inre rika odlade byggder, så är genom banan från Hudiksvall till
Dellen, sådan den nu kommer att blifva, redan en bibana färdig att leda trafiken
till stambanan, der den genomlöper Ljusnans och Dellarnes rika dalgångar,
hvarigenom Hudiksvalls jernväg skall i många hänseenden återgälda det underderstöd,
den nu kan erhålla.
Utom den nu föreslagna utsträckningen blir Hudiksvalls jernväg endast en
till verkningar och nytta half kommunikationsled, om ens det. Utsträckt på föreslaget
sätt skall den sprida verklig rörelse och blifva, hvad den är ämnad till, en
verklig pulsåder för all ortens industriela och kommerciela lif.
Det för ifrågavarande jernvägsutsträckning af Löjtnanten, f. d. Ingeniören
vid Gefle—Dala jernväg, Gustaf Lilliehöök uppgjorda kostnadsförslag, som omfattar
endast sjelfva banutsträckningen med station vid Näsviken (Dellstranden)
uppgår til)  R:dr R:mt 317,000: —
Men derjemte fordras: för den förökade trafik, som är att emotse, då
banan blir utsträckt till Dellstranden, ett ytterligare lokomotiv (med
sex hjul);
R:dr 35,500: —
30 nya lastvagnar å 1,250 R:dr stycket  „ 37,500: —
2 passagerarevagnar å 5,000 R:dr
10,000: — 83,000:
samt till en mekanisk reparationsverkstad ,40,000: —
utgörande sålunda hela kostnaden tillsammans R:dr R:mt 440,000: —
Få grund af hvad jag nu anfört, vågar jag derföre föreslå,
det behagade Rikets Höglofliga Ständer, i fall anslag till någon särskild
bana eller bibana beviljas, för utsträckning af Hudiksvalls jernväg från
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 255.
365
Forssa station till Dellstranden vid Näsviken bevilja ett anslag af 110,000
Riksdaler Riksmynt, motsvarande en fjerdedel af anläggningskostnaden, samt
såsom lån 240,000 R-.dr, eller hälften af kostnaden, eller också att tre
fjerdedelar af hela beloppet, 330,000 Riksdaler, måtte såsom lån få utgå
på möjligen fördelaktigaste ränte- och amorteringsvilkor.
Remiss begäres till Stats-Utskottet, dit handlingar och kartor skola öfverlemnas.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Ericsson,
trän Gefleborgs län.
H:o »55.
Af 1'ehr Ericsson från Gefleborgs län, om anslag för att, i försvarbart
skick försätta inloppen till städerna Hudiksvall
och Sundsvall, rn. m.
Då erfarenheten visat icke endast inom vårt eget land, huru vid fiendtliga
infall de norra städerna främst bland alla bränts och plundrats af roflystna
skaror, utan äfven inom vårt fordna systerland Finland, huru fiendtliga besök
derstädes förbärjat kustens städer och etablissementer;
då genom en förhöjd industri och ökad befolkning värdet af det sålunda
till pris för sköflingen liggande allt mer och mer stigit;
då, till förekommande af sådana härjningar, icke gifvits annat medel, än
att söka genom enkla befästningar skydda inloppen till städerna;
då Landtförsvarskomitéen i sitt betänkande yttrat följande tänkvärda ord:
“Vid ett allvarligt anfall mot rikets midt måste, för att icke sprida våra krafter,
Norrland till en betydlig del öfverlemnas åt sitt eget försvar. Det är då af vigt,
att der hafva en fast ort till säkerhet för militärförråd, till stöd för de försvarande
trupperna, och man kan tillägga, till uppmuntran för den befolkning, af hvilken
vid ett krig stora uppoffringar fordras, och hvilken bör se att riket under fred
gör hvad möjligt är, att bereda denna landsorts försvar och icke vill alldeles öfverlemna
den åt krigets första skiften; “
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 256.
då, i följd häraf, Sundsvalls ooh Hudiksvalls städer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält deras önskan att erhålla förskansningar i inloppen samt att
dertill biträda, äfvensom att hålla nödig servis, hvarvid skarpskyttarne förklarat
sig villiga tjonstgöra;
då, huru enkla än förskansningarna må göras, kommunernas krafter icke
torde förslå att få dem försatta i ändamålsenligt skick, utan att dertill jemväl
måste anlitas någon hjelp ifrån Statens sida;
då den sålunda väckta frågan är af beskaffenhet att icke böra falla, utan
att underkastas allvarlig pröfning, helst undersökningar redan äro efter Kongl.
Maj:ts nådiga befallning hållna;
då pröfningen häraf torde böra försiggå i sammanhang med pröfningen
af de nu i följd af Kongl. Maj:ts förslag förekommande frågor, rörande försvarsverket;
samt
då genom åtgärder, sådana som cfe ifrågavarande, befolkningens moraliska
mod i farans stund uppehälles, derigenom att tillit till egna krafter beredes,
så vågar jag vördsamt hemställa, att Rikets Höglofliga Ständer behagade till
Kongl. Maj:ts disposition ställa ett anslag af 100,000 R:dr R:mt, för att
hufvudsakligen på de af sj oför svar skomitéen år 1862 uppgifna grunder och
på de vilkor, Kongl. Majit kan komma att föreskrifva, användas, icke allenast
till försättande i försvarbart skick af inloppen till städerna Hudiksvall
och Sundsvall utan ock, så långt medlen räcka, till det norrländska
kustförsvaret i allmänhet.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Ericsson,
från Gefleborgs län.
Mo
Af Fredrik Åugust Forssbeck från Östergötlands län, att all upplåning
af medel till fortsättande af Statens jernvägsbygge
nader, jemte vilkoren för sådan upplåning, måtte åt Kongl.
Majit öfverlemnas, m. m.
Ehuru Rikets Ständer i anledning af väckt fråga om antagande af ett visst
system, som skulle omfatta alla de jernvägsanläggningar, hvilka uteslutande borde
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. .\:o 256.
367
af Staten bekostas, vid föregående riksdagar förklarat sig derom icke vilja fatta
något beslut, enär kommande Ständer i allt fall vore oförhindrade, att i dessa
ämnen meddela sådana bestämmelser, som kunde i väsendtlig mån afvika från
föregående Ständers beslut, har likväl det system för anläggande af Statens stambanor,
som blifvit framlagdt uti det under den 8 November 1859 af särskilda
komiterade afgifna underdåniga betänkande och förslag, hittills blifvit hufvudsakligen
följdt. I detta betänkande antagas följande sex stambanor:
l:o. Södra stambanan från Malmö öfver Nässjö och Jönköping till Falköping;
2:o. Festra stambanan emellan Stockholm och Göteborg med föreningsbana från
Orebro;
3:o. Östra stambanan från Cathrineholm öfver Norrkoping och Linköping till
Nässjö;
4:o. Norra stambanan från Stockholm öfver Upsala till Gefle-Dala jernväg;
5:o. Nordvestra, stambanan från trakten af Porla öfver Christinehamn och Arvika
till norska gränsen; samt
6:o. Sammanbindningsbanan genom Stockholm.
Alla dessa banor hafva numera dels blifvit färdigbyggda, dels påbörjade. De
anslag, som af föregående Rikets Ständer härtill blifvit anvisade, hafva utgjort:
för den numera färdigbyggda vestra stambanan jemte föreningsbanan emellan
Örebro och Hallsberg, 45 mil K:dr 37,504,368: —
för den likaledes färdigbyggda södra stambanan från Malmö
öfver Nässjö och Jönköping till Falköping, 35,6 mil ... „ 24,745,632: —
färdigbyggd väglängd 80,6 mil för en kostnad af ... R:mt R:dr 62,250,000: —
för påbörjande af östra stambanan emellan Katrineholm och
Norrköping, utgörande omkring 4| mil R:dr 4,030,000: —
norra stambanans byggande från Stockholm
till Upsala 6,25 mil
för sammanbindningsbanan genom Stockholm
omkring 0,25 mil
för nordvestra stambanan emellan Porla
och Christinehamn 5,25 mil
samt, för påbörjande af jernvägsanläggningen
emellan Arvika och norska gränsen,
3,75 mil
Summa under arbete varande väglängd
20,25 mil, hvartill blifvit anslagna R:dr 18,146,000: —
Tillhopa Runt R:dr 80,396,00ÖT~
De delar af de påbörjade stambanebyggnaderna, som, sedan förenämnda vid sistlidne
riksdag anvisade 18,146,000 R:dr blifvit för ändamålet använda enligt jernvägskomitéens
förslag, återstå att bygga, äro således:
af östra stambanan: linien emellan Norrköping och Nässjö, utgörande 14 mil
32,220 fot., beräknad till en kostnad af R:dr 10,609,487: —
af norra stambanan: linien emellan Upsala och Gefle-Dala
jernväg, utgörande enligt 1859 års jernvägskomités betänkande:
Transport R:dr 10,609,487: —
4,672,000: —
3,070,000: —
5.374.000: —
1,000,000: -
368
Mothmer i Bonde-Ståndet 1865. N:o 256.
Transport R:dr 10,609,487:
a) För vägen emellan Upsala och Sala, 5 mil 22,500 ,fot
R:dr 4,217,239: —
b) För vägen emellan Sala och Robertsholm,
8 mil 22,450 fot
. . „ 5,491,133: —
af nordvestra banan:
9,708,372:
a) Yägen emellan Christinehamn och Arvika,
10 mil 23,100 fot R:dr 10,519,866: —
b) Yägen emellan Arvika och norska gränsen,
3 mil 31,000 fot R:dr 3,893,998: —
hvarifrån afgå bevil jade „ 1,000,000:— atw qqö
1
„ 2,893,998. — ^ 13,413364:
Tillhopa 43 mil 23,270 fot för R:mt R:dr 33,731,723: —
Visserligen har redan under sistförflutna riksdag den åsigt sökt göra sig
gällande, att, sedan vestra, södra och nordvestra stambanorna blifvit färdigbyggda,
Staten borde upphöra med all vidare anläggning af jernvägar, äfvensom röster
höjts för den åsigten, att Staten nu borde hvila sig efter de ansträngningar den
förmenas hafva måst underkasta sig, för att kunna åstadkomma dessa dyrbara
anläggningar.
Hvad beträffar förstnämnda åsigt, så blef ock densamma helt och hållet underkänd
af Rikets sednast församlade Ständer, ity att anslag sistlidna riksdag
beviljades, dels för påbörjande af icke blott nordvestra stambanan, utan ock af
östra och norra stambanorna; dels för anläggningen af sammanbindningsbanan
genom hufvudstaden.
Den åsigten, att man nu icke borde färdigbygga någon annan stambana,
än den nordvestra, hvilken af politiska skäl synts företrädesvis böra fullbordas,
torde hufvudsakligen grunda sig på tvänne antaganden, nemligen: det ena, att de
redan anlagda stambanorna icke gifva någon direkt afkastning eller nettoinkomst,
utan knappast bära dagkostnaderna, samt banans och materielens underhåll; det
andra att Staten icke skulle, utan alltför betungande vilkor, kunna upplåna de
för stambanornas fullbordande nödiga kapitaler, eller bestrida de för en sådan
upplåning erforderliga kapital- och ränteafbetalningar. Det torde derföre vara skäl
att närmare undersöka huru härmed sig förhåller.
Beträffande först frågan om den afkastning de redan färdiga stambanorna
lemnat, så finnas väl inga fullständigt afslutade räkenskaper för den tid, som förflutit
sedan södra stambanan i början af December sistlidne år öppnades, intill
närvarande stund; men genom sammanställning af officiela uppgifter, som förekomma
i Trafikstyrelsens från trycket utgifua underdåniga berättelser för åren
1862 och 1863, samtrde summariska redogörelser öfver trafiken, som varit införda
i officiela tidningen under sistlidne och innevarande år, torde med full tillförlitlighet
kunna ådagaläggas, att de färdigbyggda vestra och södra stambanorna redan
nu icke blott gifva en inkomst, tillräcklig att bestrida banornas och trafikmaterielens
underhåll, utan ock derutöfver lemna ett, ganska betydligt öfverskott, hvilket
lofvar att inom en icke aflägsen framtid blifva tillräckligt att betäcka ränta och
amortering af banornas anläggningskostnad.
Inkomsterna och utgifterna samt behållningen af trafiken å stambanorna
hafva nemligen utgjort:
År
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 256.
369
Inkomster.
Utgifter.
Behållning.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
\r 1860
887,042
31
666,026
99
221,015
32
1861
1,175,927
50
954,329
2
221,598
48
1862
1,607,454
77
1,172,673
22
434,781
55
1863
2,889,111
29
1,981,003
61
908,107
68
1864
3,462,018
72
2,267.817
98
1,194,200
74
Om inkomster och utgifter fördelas på hvarje mil, som under de särskilda åren
varit trafikerad, uppstår följande förhållande*):
Inkomster.
Utgifter.
Öfverskott.
Öfverskottets för-  hållande till an-  läggningskapitalet.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
R:dr.
öre.
Ar 1860
37,114
74
27,867
24
9,247
80
1,197
1861
40,161
46
32,593
20
7,568
26
0,980
1862
39,572
99
28,869
36
10,703
63
1,386
1863
45,283
88
31,050
21
14,233
67
1,843
1864
48,379
24
31,691
14
16,688
10
2,161
Under de nio första månaderna af innevarande år hafva inkomsterna af trafiken utgjort
tillhopa  3,255,695: 62.
och om inkomsterna under de tre återstående månaderna af året antagas
till 400,000 R:dr i månaden, eller  1,200,000: —
skulle årsinkomsten komma att bestiga sig till  4,455,695: 62.
beräknas utgifterna komma att utgöra 60 procent af inkomsten, skulle
de alltså uppgå till  2,673,417: 37.
samt således öfverskottet för det året blifva  1,782,278: 25,
som, fördelade på banans hela längd, 80,6 mil, lemnar en behållning per banmil af
22,112 R:dr 63 öre eller 2,8 6 3 procent af anläggningskostnaden.
Om nu redan under första året, sedan vestra och södra stambanorna blifvit
förenade, ett så vackert resultat vunnits, att dessa banor lemna nära 3 procent på
anläggningskostnaden, bör icke ett sådant förhållande utgöra ett giltigt skäl att
skyndsamt fullborda östra stambanan, och dymedelst tillgodogöra Staten den högst
betydliga inkomst som måste uppstå genom en jernvägsanläggning, hvilken icke alle
-
*) Obs. Anläggningskostnaden ar upptagen till 772,332 R:dr 51 Bre för hvarje mil.
Bih. till R. St. Prof. 1865 # 1866. 11 Sami. 4 Afd.
47
370
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 256.
nast med 10 mil förkortar den nuvarande jern vägslängden emellan Stockholm och
Malmö, utan derjemte framlöper genom en af rikets bördigaste provinser, med en
redan nu högt uppdrifven industri, såväl i landtbruk som bergsbruk och fabriker af
mångtalldig art? Efter att sålunda hafva ådagalagt, att något skäl till uppskof med
östra stambanans byggande icke kan hemtas från det antagandet att Statens jernvägsanläggningar
icke lemna någon nettovinst, som kan användas till anläggningskostnadens
amorterande, återstår att till besvarande upptaga den andra invändningen,
eller att Staten icke skulle kunna utan alltför betungande vilkor, upplåna de
för stambanornas byggande nödiga medel, eller bestrida de för en sådan upplåning
erforderliga ränte- och kapitalbetalningar.
I detta afseende torde endast böra erinras, att om ock stora svårigheter yppats
för Riksgälds-kontorets Fullmägtige, att, oaktadt alla sina bemödanden, på ett fullt
nöjaktigt sätt, verkställe den upplåning, som af Rikets sednast församlade Ständer
beslutades, så torde dock med temlig visshet kunna antagas, att, derest ombesörjandet
af framtida upplåningar för Statens räkning, här såsom i andra länder öfverlemnas
till Kongl. Majit, den för fullbordandet af Statens stambanor erfoderliga upplåning
skall kunna tillvägabringas på fullt antagliga vilkor.
Beträffande Statens förmåga att bestrida utgifterna till ränta och amortering,
så torde blott behöfva lemnäs den upplysning, att Svenska Statens fonderade utländska
skuld för närvarande uppgår till  54,574,420 R:dr,
och med tillägg af det lånebelopp Fullmägtige i Riksgälds-kontoret,
enligt sednaste Ständers beslut, äro berättigade att ytterligare
upptaga, eller  26,000,000 R:dr,
skulle komma att utgöra
80,574,420 R:dr.
Den annuitet som erfordras för att bestrida utgifterna till ränta och amortering
af denna skuld uppgår till omkring 4,580,000 R:dr, hvaraf en stor del, måhända
hälften, kan påräknas hädanefter komma att inflyta af trafiken å stambanorna, sedan
dessa dock först erhållit fullständig, mot rörelsens omfång fullt svarande materiel;
hvarförutan ganska betydliga summor redan ingå för lån, beviljade till enskilda jernvägsanläggningar,
hvilka summor med hvarje år komma att okas i den mån de vid
sednaste riksdag till dylika anläggningar beviljade lån, uppgående till icke mindre
än 9,644,000 R:dr, hvilka till stor del utgått af de utrikes upplånta medlen — blifva
räntebärande och till betalning förfallna.
Att Svenska Staten, som hittills med lätthet kunnat fullgöra de i och för de
utländska lånen belöpande årliga utbetalningarne, hädanefter, sedan banorna börjat
lemna öfverskott, skall ännu lättare kunna verkställa dessa liqvider, faller sig så klart,
att någon tvekan derom icke kan uppstå hos andra än dem, som om de här upplysta
förhållandena sakna kännedom.
Efter att sålunda hafva besvarat de invändningar, som i allmänhet kunna
göras mot ett oafbrutet fortskyndande af de påbörjade stambanornas fullbordande,
torde böra undersökas om, i afseende på någondera af de ofvanberörda påbörjade
stambanorna förefinnas några särskilda skäl som föranleda till uppskof med deras
fullbordande. I detta hänseende förekommer att om man med hvarandra jemförer
de ofvan omförmälda, ännu icke fullbordade delarne af de påbörjade östra, norra
och nordvestra stambanorna, så företer sig emellan de ofullbordade delarne af östra
och nordvestra banorna den likhet, att dessa äro afsedda att förena redan färdigbyggda
delar af Statens stambanor, hvaremot norra banan, äfven om dess nuvarande
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 256.
371
ändpunkt från Upsala fortsattes, icke träffar någon annan stambana, eller någon annan
i norr och söder löpande jernväg.
Vidare förekommer i afseende på fortsättningen af nordvestra och norra stambanorna.
att man ännu icke lärer blifvit fullt ense om den rigtning dessa banor böra
erhålla, hvaremot, hvad östra stambanan beträffar, densammas rigtning numera är af
båda Statsmagterna bestämd, sedan rikets sednast församlade Ständer bifallit Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, “att till påbörjande af östra stambanan, från Cathrineholm
öfver Norrköping och Linköping, vester om sjön Sommen till trakten af Nässjö, anvisa
det för anläggningen af sträckan mellan Cathrineholm och Norrköping erforderliga
belopp.“ Bland de ifrågavarande påbörjade stambanorna är således östra
stambanan den som, derest endast inhemska förhållanden tagas under öfvervägande,
ur alla synpunkter synes i främsta rummet böra fullbordas.
Kongl. Maj:t har ock, uti sin vid sednaste riksdag om Statens jernvägsbyggnader
afgifna nådiga Proposition (N:o 47) upptagit östra stambanan närmast efter den
numera fullbordade södra stambanan, samt har i afseende på angelägenheten af östra
stambanans fullbordande, uti nämnda proposition, bland annat, yttrat följande:
“De mångå vigtiga fördelar, som genom den östra stambanans anläggning
skulle för det allmänna uppkomma, kunna icke af Kongl. Majit förbises. Sålänge
denna bana ännu icke kommit till verkställighet, är Östergötland, en af rikets bördigaste
och mest befolkade provinser, med dyrbara industriela anläggningar, betydande
jern- och kopparverk, samt rika odlingstillfällen, i saknad af all jernvägsförbindelse
med det öfriga landet. Den vattenkommunikation provinsen eger i Göta
kanal, ehuru för vissa trakter af väsendtlig vigt, kan dock endast i ringa mån uppväga
de fördelar, som en under alla tider af året tillgänglig jernvägskommunikation
erbjuder. Men ej blott för Östergötland utan äfven för en stor del af Nerike,
Södermanland och Norra Småland, utgör östra stambanans anläggande en fråga af
stor framtida betydelse. Medelst denna bana skulle nemligen för dessa orter beredas
en lätt och beqväm förbindelse med Norrköping, hvilken stad, sålunda komme
att blifva den naturliga stapelorten för en betydande del af dessa landskaper. Den
vestra stambanan skulle ock härigenom otvifvelaktigt tillföras en stor både personaloch
varutrafik, och Statens inkomster af denna bana sålunda i samma mån ökas.“
Redan i 1859 års jernvägskomitées betänkande förekommer, i fråga om riktningen
af södra stambanan den erinran, att då nämnda bana i första rummet afsåge
att på kortaste väg förbinda det norra och mellersta Sverige, samt hufvudstaden
med Malmö och utlandet, så borde Nässjö bestämmas till föreningspunkt mellan södra
och östra stambanorna, enär afståndet emellan Stockholm och Malmö derigenom
blefve 57 mil 13,150 fot, i stället för 67 mil 18,540 fot, som utgör våglängden sålänge
trafiken måste följa södra och vestra stambanorna till Falköping.
Förutom de nu anförda skälen för östra stambanans fullbordande, torde komma
under öfvervägande:
att sålänge östra stambanan icke blifvit färdigbygd, stor svårighet möter att
pä ett ändamålsenligt sätt ordna snälltågen mellan Stockholm och Malmö, så att
denna väglängd på en dag kan tillryggaläggas;
att postföringen emellan Stockholm och Malmö genom östra stambanans fullbordande
blifver synnerligen underlättad;
att så snart östra stambanan blifver anlagd till Mjölby, bibanor, dels till Wadstena,
dels till Motala, på enskildes bekostnad, sannolikt komma till stånd, hvilka banor
skola i hög grad öka trafiken på stambanan;
372
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 256.
att om den föreslagna jernvägsanläggningen emellan södra stambanan samt
Carlskrona och Calmar, kommer att utföras, det synes i hög grad orimligt att trafiken
emellan dessa orter samt Stockholm och de norra orterna, skall ledas vester
om sjön Wettern; att likaledes för den betydliga industri, som bedrifves inom Norrköpings
samhälle, den under byggnad varande sträckan till Cathrineholm, visserligen
är af stort gagn, för såvidt densamma underlättar kommunikationen med Stockholm
och de norra orterna, samt Nerike och i allmänhet de trakter, som ligga
utefter vestra stambanan, men att deremot hela den tillförsel Norrköping eger från
Östergötland och Småland, och i allmänhet de södra orterna, icke har något gagn
af jernvägen till Cathrineholm, då väglängden från Norrköping till Nässjö öfver
Cathrineholm utgör 30,1 mil, men vägen från Norrköping öfver Linköping och
Mjälby till Nässjö, icke uppgår till fullt 15 mil, hvadan afståndet emellan Norrköping
och alla orter söder om Nässjö är 15 mil längre än det blir, sedan östra
banan blifvit fullbordad; att Staten genom afbrott af arbetet å östra stambanan —
ett arbete derom meningarne väl torde vara eniga, att det snart åter kommer att
vidtaga, — sjelf skulle tillskyndas en icke oväsendtlig förlust. För att nu återkomma
till frågan om nordvestra och nona stambanans fullbordande, så lära väl
undersökningarne i afseende på den förra banans sträckning redan vara verkställda
eller hinna afslutas så tidigt, att Rikets Ständer i fråga om denna bana kunna
fatta sitt beslut. Men hvad åter angår norra stambanans fortsättande från Upsala,
så synas meningarne om jernvägkommunikationernas lämpligaste rigtning norr om
Stockholm ännu vara så delade och frågan derom så outredd, att något annat
beslut i detta afseende vid innevarande riksdag svårligen torde kunna fattas än att
anvisa nödiga medel för en fullständig undersökning till utredande af alla dermed
sammanhängande och på beslutet derom inverkande omständigheter.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsamt föreslå:
l:o att Rikets Ständer måtte besluta att verkställandet af all den upplåning,
som hädanefter erfordras för utförandet af Statens jernvägsbyggnader,
måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:t, att genom Chefen för Finansdepartementet
ombesörjas; dock att, sedan aftal om de erforderliga lånesummorna
blifvit afslutadt, det ankommer på Kongl. Majit att förordna huruvida
de upplånta penningarne böra direkte genom Fullmägtige i Riksgäldskontoret
indragas, eller på annat sätt komma nämnda kontor tillgodo, i
utbyte mot i behörig ordning af bemälde Fullmägtige utfärdade räntebärande
obligationer, af den lydelse, som låneaftalet bestämmer och hvilka
derefter i hittills vanlig ordning böra med de till Riksgälds-kontoret
inflytande medel, af nämnda kontor behörigen till kapital och ränta
liqvideras;
2:o att Rikets Ständer jemväl måtte åt Kongl. Maj:t öfverlemna att
bestämma, under hvilka vilkor upplåning för sagda ändamål må ega rum,
äfvensom tiden för lånets afslutande;
3:o att, om och när lån kan erhållas på sådana vilkor, som Kongl. Majit
anser för Svenska Staten förmånliga, Kongl. Majit må ega att afsluta ett
eller flera sådana lån, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 24,000,000
Ridr Rimt;
4:o att, om och när nödiga medel på sådant sätt erhållas, deraf må, i mån
af behof, och på de tider Kongl. Majit eger bestämma, användas de för
nordvestra och östra stambanans fullbordande erforderliga medel, nemli
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 257.
373
gen för den förra. .
och för den sednare
eller tillhopa ....
R:dr 13,413,864: —
„ 10,609,487: -
R:mt R:dr 24,023,351: —
5:o att Rikets Ständer matte i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t, på sätt honom lämpligast synes, täcktes låta anställa undersökning
:
a) huruvida det norra Sveriges billiga anspråk på förbättrade kommunikationer
kunna anses uppfyllda derigenom att den nu påbörjade stam
banan
till Upsala derifrån fortsättes till någon af de hittills ifrågasatta
platser å Gefle—Dala jernväg, eller om icke
b) jemte denna stambana, hvars ändpunkt då torde böra blifva Gefle
eller någon plats i närheten deraf, en annan i vestligare rigtning, bör
ifrån Stockholm eller lämplig punkt å Stockholm—Upsala-banan utgå,
och sträcka sig åt Falun eller Insjön, samt
c) att Kongl. Maj:t till Rikets näst sammanträdande Ständer täcktes
afgifva de förslag i ämnet, hvartill berörda undersökningar föranleda.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Fr. Aug. Forssbeck,
från Östergötlands län.
Häruti förena sig:
A. A. Andersson,
från Östergötlands län.
S. Johnsson,
från Jönköpings län.
No 257.
Af Fredrik August Forssbeck från Östergotlands län, om införseltull
å vissa uppgifna jordhruksalster.
Att jordbruket såväl som andra näringar behöfver skydd, synes mer än väl
af den betryckta ställning, hvaruti det nu befinner sig, sedan det blifvit beröfvadt
374
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 258.
denna urgamla förmån. Om vårt fosterland genom klimat och andra dermed
förenade förhållanden, stöde på samma ståndpunkt som de länder, med hvilka våra
jordbruksalster måste täfla, skulle jag anse borttagandet af alla skyddstullar såsom
en sporre att egga Sveriges folk till en fortsatt ansträngning, för att med ära
bestå denna täflan; men då tyvärr vårt land ej besitter dessa förmåner; då ofta
en enda frostnatt förstör jordbrukarens årslånga arbeten; då åtta månaders otjenlig
väderlek tvingar boskapen inom hus, der en sämre föda måste lemnäs dem, än
andra länders grönfoder; då jordbrukaren derjemte under en lång vinter måste
hålla en mängd tjenare utan gagn blott för sommarens behof; då alla dessa för
vårt jordbruk tryckande svårigheter sammanläggas, framstår klar den sanningen
att Sveriges landtmannanäring ej kan bestå vid täflau med andra bättre lottade
länder; jag yrkar derföre skyddstull för följande jordbrukets produkter:
“Smör 3 R:dr per centner; Ost 3 R:dr per centner; Fläsk 2 R:dr 50 öre
per centner; alla slags malen Sparmål, mjöl eller gryn, 50 öre per
centner. “
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Fr. Äng. Forssbeck.
från Östergötlands län.
i\:o
Af Carl Ifvarsson från Hallands län, om indragning af Hallands
båda båtsm,anskom/panier emot vaka,nsafgift.
Enär Kongl. Majus till Rikets nu församlade Ständer, aflåtna nådiga Proposition
med ty åtföljande bilagor, angående Statsverkets tillstånd och behof, gifver
vid handen, icke allenast att en vidtomfattande omorganisation af både landtoch
sjöförsvarsväsendet är^förestående, utan äfven att minskning i personalen vid
detta sednare lämpligen kan ega runi; så och enär det måste vara med Statens väl och
bästa destomera förenligt, att besparingar iakttagas, der sådana utan olägenhet kunna
ske, som derigenom beredes utvägar för utgifters bestridande i mera magtpåliggande
hänseenden, samt enär detta ändamål kan i någon mån vinnas, om några af de
till Flottans i Carlskrona station hörande, derifrån mera aflägse varande båtsmans
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 259.
375
kompanier ställas på vakans, så länge och intill dess deras återuppsättande kan
blifva af behofvet påkalladt; vågar jag alltså härmed vördsamligen föreslå:
att Rikets Ständer måtte besluta samt hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Hallands båda båtsmanskompanier må tills vidare indragas,
emot det att rotehållarne erlägga skälig vakansafgift.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag slutligen anhålla.
Stockholm den 15 November 1865.
Garl Ifvarsson,
från Hallands län.
Härmed förena sig:
And. Gudmundsson, B. C. Börjesson,
från Hallands län.
NiO
Af Lars Magnus rarlsson från Stockholms län, om andag till lön
åt distriktläkaren vid Tumba pappersbruk.
Behofvet af en läkare inom Svartlösa och Öknebo samt en del af Sotholms
härader i Södertörns domsaga har i denna folkrika trakt från längre tider varit
kännbart. En okänd välgörare donerade derför i början af detta sekel ett kapital
för dettä välgörande ändamål, hvaraf årliga räntan, Etthundrafemtio Riksdaler,
skulle utgå till aflöning åt en läkare, hvarjemte en del af kommunerna i förening
med Rikets Ständers Banks pappersbruk Tumba hafva uppbyggt bostad.
Detta oaktadt, och ehuru enskilde jordegare såväl som Tumba bruk bidragit
med s. k. års-ackord, så har dock, allt sammanlagdt, sig visat, att någon
läkare, i följd af för små inkomster, ej qvarstadnat någon längre tid, utan på de
sista tjugu åren dels nästan årligen varit ombyten, dels platsen måst skötas af
oexaminerade läkare och dels stått obesatt.
Att för en del af domsagan erhålla läkare från hufvudstaden har visat sig
vara nästan rent af omöjligt, synnerligast till dem af socknarne som äro fem å sex
mil långt bort belägna, och för de närmare hufvudstaden äfven nära omöjligt eller
.376
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 260.
åtminstone då emot ett pris så högt att befolkningen ej haft råd att använda en
i alla lall så osäker utväg. Proviucial-läkaren är visserligen i Stockholm boende,
men det har visat sig största svårighet att vid sjukbesök få reda på honom, synnerligast
då han vanligen är upptagen af tjensteåligganden för länet i allmänhet.
På grund af förenämnda motiver och bland dessa med synnerligt fästadt
afseende på, att Tumba bruk med sin talrika personal ligger inom distriktet och
läkaren der är stationerad, att genom enskild välgörenhet Etthundrafemtio Riksdaler
årligen till aflöning är anslagen och att kommunerna gemensamt med
nämnda Statens bruk uppfört läkarebostad, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer anordna ett statsanslag på ordinarie stat, stort
Åttahundrafemtio Riksdaler årligen, till löneförhöjning för distriktläkaren
vid Tumba, så att dennes lön kommer att blifva lika stor som de
nuvarande extra provincial-läkarelönerna, mot samma åligganden för bemälde
läkare, som nu äro eller framdeles kunna komma att föreskrilvas
för extra provincial-läkare.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
r> o
Stockholm den 15 November 1865.
L. M. Carlsson,
från Stockholms län.
Ilä.o 360.
Af Lars Magnus Carlsson från Stockholms län, om ändring af
morn. 6 uti § 8 i Kongl. Kungörelsen angående stämpel
pappersafgiften
m. m. den 4 December 1863, i fråga om
stämpelafgift till högre belopp än 500 R:dr.
I en tidpunkt då så mycket blifvit gjordt och göres från Statens sida för
medborgares beqvämlighet och tidsbesparing, såsom anläggning af jernvägar, telegraf
stationer
och lättad postkommunikation, var det i sanning öfverraskande att uti den
sist utkomna Charta-Sigillata-förordningen upptäcka ett påbud, som är egnadt att tillskynda
besvär, olägenhet och kostnad, utan motsvarande nytta, nemligen det i 8 §
6 mom. af samma förordning befintliga stadgande: “då stämpelafgift för en handling
på en gång skall utgöras med högre belopp är femhundra R:dr, skall afgif
“ten
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 261.
377
“ten erläggas i Stockholm genom insättning i föreskrifven ordning uti räntekam“maren
och i landsorterne genom leverering till vederbörande landtränteri. “ Detta
moment, tillkommet utan förklarlig anledning, har redan i den ort, der jag är boende,
förorsakat flera personer onödigt besvär, tidsutdrägt och utgifter och jag förmodar
att olägenheterna äro ännu större i de domsagor, som ligga mera aflägsna från länsresidenserne,
ty hvilket besvär måste icke det vara för den, som skall lagfara med
ett köpebref, hvartill fordras högre karta än ofvannämnda belopp, att nödgas först
företaga resor ibland på femton å tjugo mil, der länen äro långa och vidsträckta,
till landtränteriet för kartemedlens nedsättning och sedermera begifva sig åstad till
Tinget för depositionsbevisets aflemnande i förening med köpebref, som skall lagfaras.
Dessutom kan den olägenhet lätt inträffa att en fastighetsköpare, som, okunnig om
stadgandet, infinner sig å sista dagarne af Ting, då lagfart ovilkorligen sist måste
ega rum, men i saknad af vederbörligt depositionsbevis ej kan få sin ansökning
bifallen, fälles att böta många hundrade till och med tusende R:dr för underlåtenhet
att inom behörig tid söka lagfart.
Jag får således vördsamt föreslå :
antingen att ofvannämnda stadgande helt och hållet kommer att från en
blifvande karteförordning försvinna, eller ock att det må bero på den
rättsökande sjelf att, när kartan går öfver femhundra R:dr, bilägga den
vid handlingen, som skall företes vid domstol, eller leverera medlen i
ränteriet, hvarigenom vid redaktionen af förordningen komme att utbytas
ordet “skall“ mot ordet “må“.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
L. M. t'ar lsson,
från Stockholms län.
IV o 961.
Af Sven Rosenberg från Christianstads län, om upphäfvande af
de i § 52 af 2i Kap. Kyrkolagen förekommande stadganden
om klockares bref bäring sskyldighet.
I svenska Kyrkolagen, 24 Kap. 32 §, stadgas bland annat att klockaren skall
bära kapitlets, prostens och kyrkoherdens bref till prosten, när de komma honom
Bih. till R St. Prat. 1865 $ 1866. 11 Sami. 4 A/d. 48
378
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 261.
tillhanda, till nästa klockare, och, der sådant försummas, till skadan, som deraf
timar, svara.
Sannolikt har ett sådant stadgande för sin tid varit både ändamålsenligt, af
behofvet påkalladt och lätt verkställbar. I samhällets då ännu temligen outvecklade
skick voro troligen presternas embetsskrifvelser till hvaradra icke synnerligen
många. Ordinarie postlinier voro ganska få och inskränkta till blott de allmännaste
stråkvägarne samt framgingo på de flesta orter icke ens en gång hvarje
vecka. På dem, som antogos till klockare, hade man så ringa anspråk i fråga om
kunskaper och skicklighet, att nästan hvem som helst med någorlunda förmåga
att sjunga de allmännaste kyrkopsalmerna, ofta på sin egen melodi, kunde utan
vidare examen antagas till sysslan.
Under sådana förhållanden var det temligen naturligt att klockaretjenst
ansågs såsom en betjentsyssla, visserligen under namn af kyrkobetjent, men i verkligheten
presterskapets betjent, hvarom flera klockareinstruktioner än i dag bära
vittne.
Tidsförhållandena hafva på snart 200 år ganska betydligt förändrats. Poster
färdas nu fram på alla allmänna vägar, somligstädes dagligen, på andra ställen två
å tre eller åtminstone en gång hvarje vecka, postportot är betydligt nedsatt och en
så ovig och långsam postinrättning, som den gående klockareposten kan således
icke skäligen vara hvarken tidsenlig eller af behofvet påkallad.
På klockaren har man också helt andra anspråk nu än förr. Man fordrar
af denna tjensteman både kunskaper för sitt kall och verksamhet inom sin kommun.
Det är ej nog att han kan sjunga psalmer på sin egen behagliga melodi,
han skall kunna sjunga koraler och stycken efter utstakade melodier och det ej
blott i klockarestolen, utan äfven i skolan och bland församlingens ungdom. Han
skall ej blott vara sångare, han skall vara sånglärare och sångledare — och till
detta fordras ofta ganska dyrköpta förstudier. Det är ej nog att han är så boklärd
att han kan undervisa församlingens barn i innanläsning, lilla katekesen och
räkning af quatnor species i enkla tal; han måste hafva genomgått sådan examen
att han kan vara församlingens folkskolelärare äfven efter nyare tidens stegrade
fordringar. Ej nog att han kan åka eller gå bakefter presten till husförhören och
socknebuden för att taga vara på husförhörslängderna och sockeubudstygen och
att kunna hänga på kappan, söka upp bönerna i handboken, uppdraga tornuret
och hafva tillsyn med ringningen; han måste också kunna utskrifva husförhörslängder
och kommunionlängder, uppgöra kyrkoräkenskaperna, föra kommunalstämmans
och nämndens protokoller och uppgöra dess räkenskaper, ni. m. Med
få ord, fordringarne på en nutidens klockare äro helt andra än för 180 å 200 år
sedan.
Under ali denna tillökning af både förstudier, för att kunna blifva klockare,
och verksamhet i utöfningen af detta kall, hafva klockarens inkomster relativt till
lefnadskostnaden ingalunda blifvit i allmänhet ökade, snarare minskade, i synnerhet
der folkskolelärare- och klockaretjenst blifvit förenade. Det torde således vara
en ganska billig begäran, om klockarne önska befrielse från en tjenstskyldighet,
som numera icke kan sägas vara af behofvet påkallad.
Hela frågan reducerar sig egentligen till en penningefråga; ty om ett bud
från presten eller klockaren verkställer brefbäringen kan vara en likgiltig sak i
afseende på säkerheten, frågan är endast hvem som skall bekosta budskickningen.
I de aldraflesta fall kunde prosten eller kyrkoherden få sitt bref till dess bestämmelse
för 12 öre, men han föredrager att bespara dessa och låta tre k fyra kloc
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 261.
379
kare bära eller låta bära brefvet från man till man under flera mils väg. Sådana
exempel gifvas. På utanskriften tecknas vanligen: “afgår den ... kl.... och fortskaffas
med kiockarepost", hvarigenom klockaren betages fördelen att kunna skicka
det med Statsverkets post, hvilket kunde förorsaka honom en vådlig varning,
kanske något värre.
Gerna medgifves att sådana paketförsändningar kunna ifrågakomma, som
bättre egna sig för budskickning än för vanlig post. Men medtages i beräkningen
ej blott de här ofvan påpekade icke obetydliga tillökningar i klockarnes göromål
utan ock de år efter år medgifna lindringar i presterskapets åligganden, så torde
den lilla uppoffring presterskapet behöfde göra för dylika budskickningar på egen
bekostnad, likasom postportot för de bref, som icke kunde åtecknas fribref, blifva
vida mindre kännbar för presten än för klockaren, oberäknadt att, efter hvad
jag är fullt öfvertygad, do s. k. embetsbrefven icke blifva så många, som under
nuvarande förhållanden. Presten är nu icke såsom sådan skyldig att vara ordförande
i sockenstämmor eller fattigvårdsstyrelse, eller att ombestyra och utskrifva
dessas protokoller och räkenskaper, icke att vara ledamot i taxerings- och pröfniugskomitéer,
icke att granska, uppbränna och vitsorda identiteten af ugglenäbbar,
räföron etc., för skottpenningars utbekommande, m. m. I jemförelse med dessa
befrielser tror jag att klockarnes befrielse från postbäringen icke är någon obillig
begäran, helst pastors skrifbiträde af klockaren torde vara helt annat nu, än på
den tid kyrkolagen utgafs.
I enlighet med dessa åsigter vågar jag vördsamt hemställa,
att de i 32 § af 24 Kapitlet kyrkolagen förekommande stadganden, om
klockares brefbäringsskyldighet, måtte till all kraft och verkan varda
upphäfda.
Om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Sv. Rosenberg,
från Christianstads län.
380
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 262.
%:o 2H2.
Af Sven Rosenberg från Christianstads län, om reglering af
organisters och klockares löneförmåner.
Sedan Kongl. Maj:t, till följd af Rikets Ständers derom gjorda underdåniga
begäran, genom nådig Skrifvelse den 11 Juli 1862, anbefallt att reglering af
presterskapets i församlingarne löneinkomster skulle i föreskrifven ordning åvägabringas,
hafva genom vederbörande löneregleringsnämnder dessa angelägenheter
på många ställen blifvit ordnade till både löngifvares och löntagares ömsesidiga
belåtenhet.
Så önskvärd och välgörande denna lönereglering för presterskapet än må
anses vara, så skall den icke kunna till fullo medföra det åsyftade ändamålet
med mindre organisters och klockares löneförmåner äfven dervid upptagas och
regleras. På många ställen, isynnerhet i de fordom danska provinserna, äro
organisters och klockares löner så sammanhängande med och inblandade uti
presterskapets, att en rättvis och ändamålsenlig reglering af det ena icke gerna kan
genomföras utan i sammanhang med det andra.
Klockarnes löneinkomster, ehuru olika på olika ställen, utgöras vanligast
af spanmål under namn af helgonskyld, klockareskeppa, skolkorn etc. samt kontanta
penningar, såsom högtids-, bröllops-, barndops- och kyrkogångsoffer, andel i
lysnings-, vigsel-, begrafnings- och andra afgifter, samt kollcktmedel; men derförutan
hafva de på olika orter åtskilliga andra inkomster in natura, såsom ostmjölk,
julmat, påskmat, lin, ull, humle, ved, fisk och dylikt, efter de olika orternas tillgångar.
Visserligen utgöra dessa rättigheter på månget ställe, der hemmanen blifvit mycket
sönderstyckade, sådana obetydligheter af hvarje åbo, att det knappast lönar mödan
derom göra påminnelse. Men de äro dock en uråldrig rättighet, som icke borde
alldeles lemnäs åt glömskan.
Häraf torde vara klart inlysande, att det både för löngifvaren och löntagaren
är lika vigtigt att få dessa löneinkomster reglerade och bestämda som presterskapets,
emedan det skulle föga passa sig, att t ex. offra till klockaren, då offrandef
till pastor har upphört, eller att anmäla och betala för ministeriela förrättningar
hos klockaren, då ingen sådan betalning erlägges till pastor. Följden häraf skulle
snart blifva antingen att klockaren skulle jemnt ligga i tvist med församlingen
om sina löneinkomster, eller ock att dessa så småningom skulle falla i glömska,
under det man i följd af kommunalstyrelsens och folkupplysningens fortgående
utveckling alltmera tager klockaren i anspråk, såsom lönlös kommunalman.
Det är mig icke okändt att Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
vid föregående behandling af denna fråga, uttalade den åsigt, att denna sak kunde
regleras genom frivilliga öfverenskommelser emellan klockare och församling.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 263.
381
Men samma svar kunde ju gerna gifvits, då fråga var om presterskapets lönereglering?
Hvarföre öfverlemnades icke detta åt presterskapet ock församlingarnes
frivilliga öfverenskommelse? Helt enkelt, emedan man icke vågade hoppas på tillräckligt
god vilja å ena eller andra sidan; derföre fattade statsmagterna ett gemensamt
beslut, som, oberoende af den ömsesidiga viljan och benägenheten, innehöll
att det måste ske.
Samma hinder, som förefanns för frivilliga öfverenskommelse!- om presterskapets
löneinkomster, förefiunas äfven för frivilliga uppgörelser om klockarnes
och organisternas; men behofvet af lönereglering för dessa är vida större än för
de förra.
På dessa skäl och då några nya eller svåra åtgärder för denna angelägenhets
genomförande alls icke erfordras, vågar jag vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer ville hos Kongl. Majk i underdånighet anhålla om
nådigt förständigande för vederbörande, att, der reglering af presterskapets
löneinkomster företages, löneregleringsnämnden äfven bör uppgöra
förslag till reglering af organisters och klockares löneförmåner.
Om vederbörlig remiss anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Sv. Rosenberg,
från Christianstads län.
riisö 363.
Af Jan Andersson från Stora Kopparbergs län, om föreskrift för
Styrelsen öfver Statens jernväg sbyggnader, att företrädesvis
inom riket anskaffa de för dessa byggnader erforderliga
effekter, m. rn.
Vid den granskning af räkenskaperna för Statens jernvägsbyggnader, som af
Rikets Ständers sednast församlade Revisorer anställts, kom min uppmärksamhet
isynnerhet att fästa sig vid de oerhördt stora belopp, som årligen utgå för från
utlandet införskrifna materialier och redskaper, så väl för byggandet af våra jernvägar,
som för bedrifvandet af rörelsen derå. Sammanräknar man dessa belopp
för tiden från det Statens jernvägar började anläggas, kommer man till den be
-
%
382 Motioner i B unde- Ståndet 1865. N:o 263.
tydliga summan af tolf millioner Riksdaler, en summa, som synes mig icke hafva
bordt, åtminstone icke i allo, från .vårt land, som räknar just jern såsom en af
sina hufvudsakligaste exportartiklar, utbetalas för materialier, hvilkas förnämligaste
beståndsdel utgöres af jern, och detta dertill af så dålig beskaffenhet att
detsamma, efter dess första förbrukning, icke vidare kan tillgodogöras, hvadan
det saknar allt värde, då deremot det svenska jernet alltid låter sig med ganska
stora fördelar omsmältas för att derefter bearbetas till hvilka artiklar som helst.
Lägger mau nu härtill, att den person, som i utlandet verkställt uppköpen af de
dyra persedlarna, såsom arfvode för detta bestyr betingat sig och jemväl erhållit
två procent af deras värde-eller den icke heller obetydliga summan af 240,000 R:dr,
som, fördelad på fem år, gör icke mindre än 48,000 R:dr per år, så framställer
sig helt naturligt den frågan, om ett sådant förfarande vittnar om någon klok
hushållning med Statens medel. - - På denna fråga torde något annat svar icke
gerna kunna erhållas än ett obetingadt “nejMig synes, som det skulle kostat
Staten mycket mindre, att för de stora uppköpens ombestyrande, då de skulle
ske utom landet, hafva der anställd en sakkunnig och i öfrigt lämplig person,
som sannolikt stått att få för hälften af det belopp, som nu utgått per år.
För att nu söka medverka dertill, att en dylik misshushållning åtminstone
icke vidare måtte fortfara, anser jag mig böra vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla Statens
Jern vägsstyrelse att för framtiden tillse, att de effekter, som erfordras
för Statens jernvägar måtte i främsta rummet inom riket uppköpas,
om ock priset skulle ställa sig något högre än i utlandet; samt
att, om något från utlandet oundgängligen måste anskaffas, provisionen
för besväret dermed måtte genom uppgörelse på förhand bestämmas
att utgå efter de billigaste grunder och ingalunda efter två procent af
upphandlingsbeloppet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Jan Andersson,
från Stora Kopparbergs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 264.
383
A:0 i
Af Jau Andersson från Stora Kopparbergs län, om anslag för att
börja byggandet af en jernstambana genom Upland, Westmanland
och Dalarne i rigtning åt sjön Siljan.
Snart äro tio år förflutna, sedan inför Rikets Ständer framlades en omfattande
plan för de jern vägsbyggnader, hvilka ansågos böra på Statens bekostnad utföras,
och redan äro nittioåtta mil stambanor dels för trafiken öppnade, dels under byggnad,
utan att det ännu lyckats att få af Rikets Ständer erkänd rättmätigheten af de
framställda anspråken på en statsbana, ledande ifrån rikets hufvudstad till de landsdelar,
inom hvilka denna eger sina förnämsta handelsförbindelser. Likaså hafva
dessa landsdelar, om hvilkas behof af lättare kommunikationer för vidare utveckling
af deras för fäderneslandet högst vigtiga näringar så många ovedersägliga intyg
blifvit gifna, allt hittills nödgats stå tillbaka.
En stambana, ledd ifrån hufvudstaden till hjertat af Dalarne, har redan år
1856 af sedermera Chefen för Statens jern vägsbyggnader, Herr Öfversten Ericson
blifvit förordad. Dess behöflighet bar af 1859 års jernvägsundersökningskomité blifvit
uti underdånigt betänkande af den 8 November samma år utsedd; en jernvägsförbindelse,
ledd genom södra Upland, Westmanland till Dalarne, har blifvit tillstyrkt
af den år 1862 utaf Kongl. Maj:t förordnade komité för utredande af norra stambanans
ändamålsenligaste sträckning och på grund af den skedda utredningen blef
förslag härom af Kongl. Majit framstäldt genom nådig Proposition till Rikets Ständer
vid sistförflutna riksdag.
Vidare hafva provinserne Westmanland och Dalarne, genom sina landsting och
desses deputerade, uti gemensam underdånig petition, afgifven uti sistlidne Juli månad,
inför thronen uttryckt sin önskan att nådig framställning måtte vid innevarande
riksdag till Rikets Ständer göras om anslag till påbörjande af en stambana, utgående
från den under anläggning varande jernbanan emellan Stockholm och Upsala
och sträckande sig genom södra Upland, Westmanland och Dalarne i rigtning
emot sjön Siljan; och slutligen har Dalarnes detta år församlade landsting uti särskild
underdånig skrifvelse förnyat sistnämnda underdåniga anhållan. Fullständiga
undersökningar uti den föreslagna rigtningen äro på båda provinsernas gemensamma
bekostnad utförda under loppet af detta år af Chefen för medlersta Väg- och
Vattenbyggnadsdistriktet, Majoren C. Adelsköld.
År 1856 yttrade sedermera Chefen för Statens jern vägsbyggnader uti sitt då
afgifna underdåniga betänkande rörande dessa byggnader den åsigt: att provinserna
norr om Stockholm med den industri och utveckling, som dessa gå till mötes, icke
kunna vara belåtna, med mindre än att en jernbana genomskär deras inre delar.
384
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 264.
År 1859 anförde jernvägsundersökmngskomitéen uti dess underdåniga betänkande
af den 8 November sagda år, rörande rigtningen af stambanorna norr om Mälaren:
att'3“ bristen ijpå spanmål i det bergs- och skogsbrukande distriktet jemte öfverskottet
deraf söder om dess gränser hafva af ålder gifvit spanmålsrörelsen ifrån Mälaretrakten
sin rigtning ifrån söder till norr;“ att “likasom spanmålsrörelsen har sin rigtning
emellan norr och söder, så hafva ock bergsprodukterna sökt sig kortaste vägen
ifrån norr till söder, för att med minsta kostnad träffa de närmast belägna hamnarne
vid Mälaren, hvarifrån desamma billigast kunna föras till hufvudstaden för export,
eller till sådana konsumtionsorter, dit sjötransport erbjuder sig;“ vidare att “samma
rigtning ifrån söder till norr råder äfven för handeln med import af fabriksvaror"
och slutligen att då “hela den större rörelsens rigtning inom den del af landet,
som den norra stambanan jemte föreningsbanan derifrån till den vestra skola genomskära
och som begränsas af Östersjön, Mälaren och Hjelmaren samt en linie dragen
från sjön Siljan rätt i söder, jemte Gefle—Dala jernväg, går i norr och söder,
så är det tydligt att berörda stambanor måste utläggas så att de, med iakttagande
af denna hufvudrigtning, dels genomskära midten af det spanmålsproducerande landet,
dels ock, särdeles med afseende å bergsbruket, på det sätt beröra dess distrikt,
att de så väl kunna upphemta större qvantiteter för att aflemnas antingen vid Gefle,
Strömsholms kanal, någon af Mälarens hamnar eller andra inre segelleder, som ock
inom sjelfva distriktet biträda med transport af råämnen,
grufvor och hyttar till förädlingsverkstäder. “
Härjemte har Konungens Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län, uti
svar å de af jernvägsundersökmngskomitéen uppställda frågor och med afseende å
Gefle—Dala jernväg samt Strömsholms kanal, yttrat: att dessa transportleder uppfylla
icke provinsens behof af lättare transport för spanmål, som årligen måste uppköpas
ifrån Westmanland och Upland äfvensom för afsättning till sistnämnda provinser
af Dalarnes slöjdalster; att för detta ändamål erfordras en jernväg från någon
punkt i trakten af Sala till sjön Siljan, helst erfarenheten vitsordat att spanmål
för ortens behof, under vanliga förhållanden alltid kunnat ifrån Westmanland
och Upland erhållas för bättre pris än från Gefle; att denna jernväg borde, för
att uppfylla länets bergsbruksidkares önskningar och behof, antingen beröra Norbergs
malmrika grufvefält och Strömsholms kanal, eller ock genom en bibana med
den sammanbindas, samt sedermera utsträckas till någon punkt, som genom sjötransport
vore förenad med sjön Siljan.“
År 1862 yttrade den af Kongl. Majit då förordnade komité för utredande
af norra stambanans ändamålsenligaste sträckning, bland annat, att “den ojemförligt
större rörelsens rigtning genom Westmanland och Dalarne från söder till norr
och tvärtom, vore ett obestridligt förhållande; att redan det dåliga skick, hvaruti
den stora i denna rigtning gående stråkvägen emellan Falun och Westerås till
följd af de talrika varutransporterna befinnas, vore i och för sig ett bevis, som
måste vederlägga hvarje invändning mot sanningen af berörda påstående; att om
dock vidare bevis i detta afseende erfordrades, så funnes det uti länsstyrelsens i
Falun afgifna yttrande, hvilket, i fråga om de inom provinsen mest begagnade
transportlinier, här i korthet återgifvet, innehölle att vägen ifrån Westerås genom
Grytnäs, Hedemora, Stora Schedwi och Wika socknar till Falun, äfvensom vägen
förbi Grytnäs, Hedemora, Säters och Tuna socknar till Båtstad, landvågen förbi
Grådöfallen, samt vidare vattenvägen på Dalelfven och sjön Siljan till Mora och
Orsa socknar, höra till de främsta vägarne och att. på dem provinsens befolkning
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 264.
385
till större delen hemtar sitt behof af spanmål, specerier och manufakturvaror, samt
afsända en stor del af sina produkter af koppar, jern och hvarjehanda slöjdalster."
De fördelaktiga vitsord, som sålunda blifvit lemnade åt den ifrågavarande jernvägsrigtningen,
erhålla än ytterligare stöd af de statistiska uppgifter, som äro
denna motion bilagda och hvilka lemna ett fullständigt begrepp om den öfverlägsna
varutrafik, sorn strömmar uti den af jernvägsundersökningskomitéen antagna hufvudrigtningen.
Det bör villigt erkännas att de jernvägar, som på Statens bekostnad hittills
blifvit anlagda, icke varit ämnade att bereda något hufvudsakligt gagn åt den industri,
som näst landets modernäring, jordbruket, väl måste anses såsom den förnämsta,
nemligen jernhandteringen, och det torde med skäl kunna sägas vara på tiden att
en så vigtig näringsgrens billiga fordringar icke längre förbises.
Om den betydelse för Sveriges jernhandtering provinserna Westmanland
och Dalarne egra, vittnar Kommers-kollegrii årsberättelse rörande bergshand tenngren
• • c?7 0# cj O
i riket, hvaraf upplyses att utaf de qvantiteter bergs- och brukseffekter, som år
1863 inom hela riket frambringades, hade omkring f:delar af jernmalmsbrytningen
samt nära J:del af tackjerns- och stångjernstillverkningen tillhört sagda provinser.
Det enda medlet för vidare utveckling af denna vidtomfattande och för hela riket
vigtiga industri äro lätta och billiga kommunikationer, och knappast torde man för
närvarande kunna göra sig ett begrepp om de jättesteg jerntillverkningen skulle
taga, ifall en jernväg med billig transportkostnad öppnades, genom hvilken Dalarnes
skogsrikedom kunde blifva till gagn för Westmanlands ymniga malmtillgångar, och
må härvid nämnas att endast Norbergs grufvefält i Westmanland, som genom en
bibana lätteligen kan med här ifrågavarande stambana förbindas, år 1863 lemnat
1,183,775 centner malm, eller mera än J:del af hela rikets malmuppfordring, och
allmänt känd är äfven den stora betydenhet, som Bispbergets grufvefält eger, i hvars
närmaste granskap jernbanan skulle framgå. De qvantiteter bergs- och brukseffekter,
som blifvit under loppet af de sednare tio åren med vanliga fordon transporterade
ifrån bergslagerne till Mälarehamn vid Westerås, uppgå, enligt här bifogad
uppgift, i medeltal till icke mindre än 187,182 centner årligen, och under de sednare
fern åren har, efter det Gefle—Dala jernväg blifvit öppnad, medeltalet af den årliga
landtransporten utgjort 158,647 centner.
Det är derjemte kändt, att Westmanland af ålder varit Dalarnes kornbod,
och de uppgifter, hvilka äro denna motion bilagda, ådagalägga att förstnämnda provins
ännu fortfar att vara det. Ifrån den 1 Augusti 1864 till samma tid 1865 har
280,310 kubikfot spanmål varit föremål för forsling landvågen till Dalarne endast
ifrån Westerås stad, deraf omkring 100,000 kubikfot afgått direkte till Falun, och
då med visshet kan antagas att en minst lika stor qvantitet spanmål varit föremål
för landtransport ifrån södra och sydöstra delarne af provinsen, så kan den qvantitet
spanmål, som utgjort W estmanlands läns utbyte med Stora Kopparbergs län under
sagda tid och i denna rigtning skattas till omkring 500,000 kubikfot.
Behofvet af en lättare förbindelse emellan Siljans och Mälarens vatten har,
sedan längre tid tillbaka, vunnit ett allmänt och lifligt erkännande och sex års erfarenhet
har redan ådagalagt att Gefle— Dala-jernväg, oaktadt den på ett tillfredsställande
sätt löst sin förnämsta uppgift, likväl icke förringat behofvet af en jernvägsförbindelse
emellan Dalarne och Mälarehamn.
Att en enda stambana skulle kunna tillfredsställa de norr om Mälaren belägna
landskapernas behof, kan numera icke rimligtvis antagas, sedan de Norrländska
Bih. till II. St. Prot. 1865 1866. 11 Sami. 4 Afd. 49
386
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 264,
provinserna uppträdt med starka anspråk på jernvägskommunikation med landet i
göder. Den vid sistlidna riksdag beslutade stambanan emellan Stockholm ocb Upsala
antyder ofelbart den rigtning en jernvägsförbindelse med Norrland bör följa
och anläggningen af en stambana i denna rigtning var äfven af den år 1856 tillsatta
jernvägskomitéen föreslagen. Deremot måste försöket att uppdraga en jernvägslinie,
som vore ämnad att på en gång betjena både Norrland och Dalarne, ofelbart
misslyckas, emedan ett sådant försök aldrig skall, med den utsträckning dessa landsdelar
ega, förmå nöjaktigt tillfredsställa någonderas väl förstådda intresse.
Det är nemligen uppenbart att, om Norrland och Dalarne hänvisas till en och
samma bana för sina varutransporter till Mälaren och hufvudstaden, så måste lika
afseende fästas på båda provinsernas rätt och banans rigtning med hänsyn dertill
bestämmas. Antages nu att 1859 års jernvägsundersökningskomité har uti jernvägsstationen
Robertsholm, belägen på Gefle—Dala-banan, med ungefär lika långt afstånd
ifrån hafvet vid Gefle och Insjön i Dalarne, rättvist träffat den rätta punkten, der
den gemensamma norra stambanan ansåges böra anknytas till Gefle—Dala-jernväg,
så må man med skäl fråga om det Norrländska intresset på allvar må anses tillfredsstäldt
med en sådan kommunikation, sorn, då raka vägen från Gefle öfver Upsala
till hufvudstaden utgör omkring 15 mil, men linien Gefle—Robertsholm—Sala—
Stockholm omkring 25 mil, skulle komina att tynga varutransporterna med ytterligare
10 mils frakt. En sådan jernvägskommunikation vore i sanning icke mycket att
tacka för. Förlägges åter sagda stambanas föreningspunkt med Gefle—Dala-banan
närmare Gefle, så komme Dalarnes rätt att i samma mån lida.
Då söder om Mälaren och Hjelmaren förläggas två stambanor, den ena på vestra
och den andra på östra sidan om Wettern och hvilka banor komma att närma
sig hvarandra på mindre än 7 mils afstånd, så kan det icke vara billigt eller ens
klokt att antaga, att Norrland och Dalarne kunna, inom en landsträcka af omkring
30 mils bredd, ega nog af en enda stambana för utvecklingen af deras industri,
deras för fäderneslandet högst vigtiga näringar. Det stora bidrag af bruks- och
skogseffekter dessa provinser lemna till landets export och den ofantliga trafik, som
deraf framkallas, måste gifva åt deras anspråk fullt lika stor giltighet, som må tillerkännas
de fordringar, hvilka någon annan, hvilken som helst del af riket, kan
framställa.
En jernvägsförbindelse emellan hufvudstaden och Siljans vattensystem i hjertat
af Dalarne måste oemotsägligen vara den, som kan på en gång bäst befrämja
samfärdseln emellan hufvudstaden. och dess förnämsta handelsterritorium och äfven
bäst gagna de landsdelar den kommer att beröra, genom att underlätta den stora
trafik, som der af ålder utbildat sig — en trafik, som eger sin grund uti beskaffenheten
af de vigtiga näringar, som der bedrifvas och hvilkas alster likaledes af ålder brutit
sina oföränderliga naturliga vägar, så väl för export som utbyte och konsumtion.
På alla dessa skäl, och under afvaktan derpå att Kongl. Majit täcktes
i ämnet göra nådig framställning till Rikets nu församlade Ständer, vågar jag
föreslå:
l:o) att Rikets Ständer måtte bevilja ett belopp af En million Riksdaler,
för påbörjande af en stambana, utgående ifrån den under byggnad
varande jernbanan emellan Stockholm och Upsala, och sträckande sig
genom Upland och Westmanland till Dalarne samt vidare i rigtning åt
sjön Siljan;
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 265.
387
2:o) att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att, med ledning
af vunnen utredning i tekniskt och ekonomiskt hänseende, i öfrigt
närmare bestämma de orter, sagda bana lämpligen bör beröra.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Jan Andersson,
från Stora Kopparbergs län.
Häruti förena sig:
Lars Olsson,
C. W. Ericsson,
Eljas Per Olsson,
från Kopparbergs län.
Eric Jonsson,
frän Westmanland.
Anders Andersson,
Gustaf Ohlsson,
Erik Malmin,
från Westmanlands län.
J. Myrberg,
från Westmanlands län.
Carl Nettelbladt,
från Stockholms län.
J. F. Fredricsson,
från Upsala län.
t
Xio 365.
Af Jan Andersson från Stora Kopparbergs län, att Statens eganderätt
till Loka brunns- och badinrättning matte på vissa
vilkor åt enskildt bolag Öfverlåtas.
Bland landets helsokällor och kuranstalter intager Loka, som för närvarande
disponeras af Staten, ett af de förnämsta rummen. Denna källa har sedan
urminnes tider varit känd såsom en s. k. offerkälla. Omkring år 1720 började den
först fästa uppmärksamhet såsom helsokälla, så att regeringen år 1725 lät föranstalta
om vattnets och gyttjans närmare undersökning. En enskild brunnsläkare blef
härefter tillsatt. Doktor Yictorin utgaf år 1727 en utförlig berättelse om brunnens
verksamhet mot åtskilliga sjukdomar, företrädesvis gikt, torrvärk, rheumatism
och lamhet. Till följd häraf erhöllo Loka brunns- och badkurer stort anse
-
388
Motioner i Bonde-Ståndet 1865, i\:o 265.
ende både inom och utom landet, så att brunnen årligen besöktes af ett stort
antal både inhemska och utländska sjuklingar. Konung Adolf Fredrik återfick här
sin helsa år 1762, sedan han förut förgäfves begagnat mångfaldig behandling. Den
berömde Professor Bergius utgaf år 1763 en afhandling om Loka bad och blef denna
afhandling öfversatt på utländska språk. Härefter blef Loka en af rikets berömdaste
och~ mest besökta helsobrunnar, der många år tusendetals sjuklingar infunno
sig. På de sednaste 30—40 åren har badgästernas antal förminskats betydligt, ej
derför att vattnet och gyttjan förlorat något af sin helsogifvande kraft, utan
emedan inrättningens byggnader förfallit och öfriga anordningar ej varit för de
besökande tillfredsställande; härtill har ock bidragit, att det kommit på modet att
endast utländska brunnar duga och ej våra inhemska.
Eganderätten till Loka brunnsinrättning tillhör Kronan och Konungen utnämner
en intendent, som öfver densamma har styrelsen och inseendet. Brunnen
skall underhållas genom de besökandes afgifter; det enda understöd den af det
allmänna har, är 300 R:dr R:mt, som den årligen erhåller af Hospitalsfonden, för
underhållet af brunnslasarettet, der fattiga sjuklingar skola njuta kostnadsfri vård.
Då nu de besökandes antal af tagit, hafva brunnsafgifterne ej förslagit till inrättningens
underhåll i tillbörligt skick, utan dess byggnader och öfriga anordningar
hafva råkat i stort lägervall. Då nu Staten ej lärer böra vara förläggare för
dylika inrättningar, men det i mensklighetens intresse är af största vigt att do
underhållas, för att vara tillgängliga för sjuklingar och hjelpbehöfvande, torde den
enda utvägen att nå detta mål vara, att Staten afhänder sig eganderätten och
öfverlåter densamma till ett bolag med förbindelse för detta, att ej allenast sätta
Loka brunnsinrättning uti tidsenligt skick, utan ock för framtiden uti sådant underhålla
densamma.
Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå:
det Rikets Höglofliga Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställa att, om ett bolag bildar sig för iståndsättande af Loka brunns
och
badinrättning uti tidsenligt skick, detta bolag erhåller eganderätten
till inrättningen, sådan den nu .befinnes, mot de förbindelser, som af
Kongl. Majit uti nådigt Brunnsreglemente kan varda bestämda.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Jan Andersson,
från Stora Kopparbergs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 266.
389
IVo 966.
Af Jonas Andersson från Östergötlands län, att inspektion öfver
folkskolorna endast må uppdragas åt personer utan annan
tjenstebefattning.
Sedan vigten af en förbättrad folkundervisning äfven hos oss hunnit blifva
allmännare insedd, har också vårt folkskoleväsende tillvunnit sig ett förtjent behjertande
och som i sin ordning framkallat de bemödanden, som under sednaste
tiden på ett verksamt sätt sökt afhjelpa i vägen liggande hinder för folkskolans
önskvärda utveckling. Bland de anordningar, som i sådant afseende tillkommit,
torde inspektörssystemets införande numera få erkännas vara en af de verksammaste.
Men ehuru med fullt erkännande af all den nytta nämnda institution hittills
förmått åstadkomma, kan likväl icke förbises, hvad som dessutom ligger i
sakens egen natur, att så länge inspektörsbefattningen icke frigöres från andra för
densamma främmande tjensteåligganden, kan icke heller inspektionen blifva fullt
gagnande. Först när inspektören utan hinder af andra tjensteärenden kan mera
uteslutande egna sin tid och verksamhet åt detta magtpåliggande uppdrag, först då
har man också rätt att af honom fordra icke blott en statistisk rapport till vederbörande
myndighet om folkskolans tillstånd utan äfven och fastmera en på rik
erfarenhet grundad utredning om densammas behof, likasom ock behöfliga och fullt
praktiska råd och upplysningar, ledande till skolans förbättrade skick. Jag förbiser
ingalunda den möjliga svårigheten att finna tillräckligt antal personer, som
med alla för ändamålet erforderliga egenskaper vilja åtaga sig det mödosamma
inspektörsuppdraget, likasom att en högre aflöning fordras lör den med sysslan
ständigt upptagne mannen, än söm är behöflig, då denna syssla skötes blott som
ett bihang; men om, såsom jag tror, med temlig säkerhet kan antagas, att ett
mindre antal inspektörer, valde med behörigt fästadt afseende på deras lämpliga
egenskaper och hvilka odeladt kunna använda sin verksamhet åt inspektörskallet,
skulle vida bättre gagna folkskolan än ett större antal sådana med inskränkt tid
och utan praktisk erfarenhet kunna göra det, så torde den sålunda befarade olägenhet
få anses ega mindre betydelse, hvaremot de påpekade fördelarne ligga för
öppen dag.
Med anledning af nu anförda skäl får jag vördsammast föreslå,
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
derom, att inspektionen öfver lolkskolorna måtte så anordnas, att endast
sådana personer till inspektörer utses, hvilka kunna, oförhindrade
390 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 267.
al andra tjenstebefattningar, uteslutande egna sin tid åt ifrågavarande
magtpåliggande uppdrag.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Andersson,
från Östergötlands län.
Häruti förenar sig:
C. J. Svensén,
från Calmar län.
\ o se*.
Af Jonas Andersson från Östergötlands län, att elementarläroverkets
tvänne lägsta, klasser ma frän nämnda läroverk skiljas
och förläggas till folkskolan, m. m.
Då behofvet af ett fullständigare kunskapsmått än det, som uti våra tvåoch
treklassiga elementarläroverk lår inhemtas, alltmera ger sig tillkänna genom
en tillvexande mängd anspråk på utvidgade läroverk, så är det för hvarje bildningens
vän ganska nedslående att eriara, det hvarken erforderliga lärarekrafter
eller tillgänglige aflöningsmedel förslå att tillfredsställa mera än blott ett fåtal af
de framställda anspråken, — ett förhållande så mycket mera betänkansvärdt, som
flertalet af den kunskapssökande ungdomen derigenom, af ekonomiska skäl, tvingas
att utgå i det praktiska lifvet med för vår tids fordringar alltför underhaltigt
kunskapsmått. Denna för en solidare bildnings större omfång hinderliga olägenhet
skulle dock, enligt mitt förmenande, kunna i väsendtlig mån afhjelpas derigenom,
att de uti elementarläroverkens tvänne första klasser meddelade läropensa
förlädes till folkskolorna, och att nämnda klassers lärarekrafter tillgodogjordes
de lägre läroverken tvänne klasser högre upp på lärdomsskolan. Genom en
sådan anordning skulle t. ex. hvarje treklassigt läroverk kunna, utan någon kostnad
för Staten, förvandlas till femklassigt o. s. v. — Fördelarne af en dylik reform
äro nog tydliga för att göra en vidlyftig motivering derom öfverflödig. Visserligen
kunna äfven skäl anföras emot förslaget, men sådant låter sig ju göra
vid hvarje ifrågasatt reform. Mig synes emellertid som de vid sistförflutna riks
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 268.
391
dag emot förslaget gjorda invändningar icke vore nog öfvertvgande för att låta
frågan för alltid falla, hvadan jag också nu vågar ånyo framställa densamma till
ytterligare ompröfning. Men då förslaget sista gången ogillades hufvudsakligen
på den grund, att våra folkskolor då icke ansågos ännu hafva uppnått, den ståndpunkt
att kunna prestera en sådan undervisning, som gjorde lärjungen nog skicklig
för inträde i elementarläroverkens tredje klass, synnerligast som främmande
språk förekommer redan i andra klassen; så, ehuru äfven erfarne elementarlärare
uttalat den åsigt, att den främmande språkundervisningens början med mycken
fördel skulle kunna uppflyttas till tredje klassen, och ehuru flera exempel skulle
kunna uppgifvas derpå, att äfven en medelmåttig folkskolas meddelade kunskapsmått
i öfrigt mycket väl kan uthärda en jemförelse med det uti elementarläroverkens
andra klass inhemtade, vill jag likväl nu inskränka förslaget derhän, att endast
första klassens läroämnen öfverflyttas på folkskolan och att derigenom besparade
lärarekrafter uppflyttas till bildande af en motsvarande högre klass i de
ofullständiga läroverken. Under förutsättning att det trängande bebofvet af de
lägre läroverkens försättande i ett mera mot tidens fordringar svarande skick nogsamt
behjertas, tager jag mig alltså friheten vördsammast föreslå:
att Rikets Ständer ville för sin del besluta en ändring i öfverensstämmelse
med mitt här ofvan framställda förslag samt till Kongl Maj:t
aflåta underdånig skrifvelse, med anhållan om förslagets utförande till verkställighet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anbålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Andersson,
från Östergötlands län.
No 26$
Af Jonas Andersson från Östergötlands län, om ärlig pension dt
komministern Nils Ignells enka Sigrid Ignell, född Lindmark.
Bland de på sednaste tiden bortgångna mera framstående män inom fäderneslandet
intog utan tvifvel komministern i Catharina församling i Stockholm,
Nils Ignell ett af de främsta rummen. Hans outtröttliga verksamhet för att inom
vårt land framkalla ett mera lefvande intresse för mensklighetens högsta ange
-
392
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 269.
lägenhet, religionen, samt derigenom åstadkomma renade sedlighetsbegrepp och
mänskliga lefvernets förädling genom kristendomen skall, derom är jag öfvertygad,
allt mer vinna erkännande och alltmera bära välsignelserika frukter.
Men under utöfningen af denna verksamhet stod Ignell utan uppmärksamhet
i yttre målto från samhällets sida, enär endast så mycken befordran biel honom
beskärd, som erfordrades för den torftigaste bergning.
Detta var visserligen för honom nog, ty det var hvarken för utmärkelse
eller lön han arbetade; men han såg med bekymmer, hurusom han vid sin bortgång
måste lemna hustru och fosterdotter utan erforderliga medel att sig försörja.
Det är samhället värdigt och ligger äfven i dess välförstådda intresse att
den, hvilken, såsom Ignell, oaflåtligt offrar sina krafter i meuskligketens och samhällets
tjenst, må kunna från det allmännas sida påräkna någon omvårdnad om
sin eftcrlefvaude familjs utkomst, då han just till följd af en sådan verksamhet
varit urståudsatt att dertill förvärfva medel.
Jag får på grund häraf vördsamt föreslå;
att Rikets Ständer måtte bevilja en årlig pension af 600 Riksdaler
Riksmynt åt komministern Iguells enka, Sigrid Ignell, född Lindmark.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Andersson,
från Östergötlands län.
M:o 969
Af Nils Olsson från Malmöhus län, om pension åt veterinärläkaren
Johan Söderbergs efterlemnade enka, Vivica Wilhelmina
Söderberg.
Då veterinärläkaren vid Flyinge stuteriinrättning, Johan Söderberg, som
vid 73 års ålder den 17 November 1863 afled, efterlemnat hustru och flera barn, af
hvilka fyra ännu äro oförsörjda, tillåter jag mig att, både i anseende till den aflidnes
förtjenster och med anledning af de till familjens uppehälle och barnens
uppfostran otillräckliga tillgångarne, framställa motiou till Rikets Ständer,
om anslag af statsmedel till en årlig pension af 500 R:dr R:mt åt
enkefru Vivica Söderberg.
Denna
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 270.
393
Denna förmån åt enka och barn efter en Statens nitiske tjenare torde
finnas både billig och förtjent, i betraktande af så väl den tid af icke mindre än
40 år Söderberg bestridt sin tjenst vid Flyinge stuteri mod utmärkt nit och
kännedom, som ock den ringa aflöning, han för sin tjenstgöring uppburit, Han
har nemligen af den på stat anslagna årliga lön, hvilken utgör 450 R:dr R:mt
och 12 tunnor spanmål samt några smärre förmåner och fri bostad, åtnjutit utom
bostaden endast 150 R:dr R:mt årligen intill år 1856, och först derefter hela den
på stat anslagna lönen, af hvilken således åt Statsverket inbesparats under en
tid af 32 år en jemförelsevis ganska betydlig summa, Beträffande sättet, på hvilket
Söderberg förrättat sin tjenst, äfvensom angående enkans behof af understöd
tillåter jag mig bifoga officiela intyg, och anhåller om remiss af denna min motion
till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 15 November 1865.
Nils Olsson,
från Malmöhus län.
Af \ils Olsson från Malmöhus län, om anslag för inköp af ett
frän trycket utkommet, af C. Rosander utgifvet arbete, hernön
andt “Den kunskapsrike Skolmästarenför att hvarje,
församling i riket tilldelas.
Det är numera en oundviklig nödvändighet, likasom det är en hederssak
för hvarje svensk man att tillegna sig ett visst mått af kunskaper och bildning,
såväl till nytta för sig sjelf, som äfven till gagn för det allmänna. I samma mån,
som rättigheten att deltaga i kommunala och offentliga värf blifver utvidgad, vexa
också anspråken på den enskilde medborgaren, hvars skyldighet och förmåga att,
på ett i allo värdigt sätt, uppbära sin ställning såsom medlem af ett fritt samhälle,
måste stå i motsvarande förhållande till de förmåner, han der åtnjuter.
Att Sveriges regering och Ständer i sednare tider älven börjat sålunda
uppfatta denna vigtiga sak, bevisas bäst af de rikliga anslag, som beviljats åt
elementarläroverken, och det åtminstone nödtorftiga understöd, som tilldelats folkskolan,
— sjelfva hufvudkällan för folkbildningen, — och som derföre bort ännu
kraftigare uppmuntras, än hvad hittills skett.
Det är dock icke tillräckligt att blott försätta lärarne i en bättre och sjelfständigare
ekonomisk ställning; det är ock af lika mycken vigt att befrämja sprid
Bih.
till It. St. Prof. 1865 £ 1866. 11 Sami. 4 Afd. 50
304
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 270.
ningen af sådana läroböcker och arbeten, hvilka äro företrädesvis egnade att framkalla
en sann medborgerlig bildning och meddela sådana allmännyttiga kunskaper,
hvaraf hvarje samhällsmedlem numera är i behof.
Ett arbete af dylik beskaffenhet, hvilket, både för sitt sakrika innehåll och
den derpå nedlagda mångåriga flit, är förtjent af den största uppmärksamhet, har
nyligen utkommit i bokhandeln, under namn af “Den kunskapsrike Skolmästaren.65
Det är författadt af boktryckaren Carl Rosander i Stockholm, som gjort sig all
möda ospard att, äfven med enskild uppoffring, göra detsamma så nyttigt och användbart
sorn möjligt. Nämnda arbete, som af pressens mera framstående organcr
blifvit på det fördelaktigaste recenseradt, lemnar en populär och kortfattad
öfversigt af de för den allmänna folkbildningen nödigaste kunskapsgrenar samt
bibringar sålunda ett tillräckligt mått af insigt i alla de ämnen, som för en medborgare
numera ej få vara obekanta. Herr Ecklesiastikministern, som erkänt arbetets
stora värde, bar också uppmuntrat författaren med 300 R:dr af det för
sådant ändamål tillgängliga statsanslag.
För att göra ifrågavarande förtjenstfulla arbete mera spridt och bekant, får
jag derföre, i betraktande af den stora nytta, som dermed skulle beredas folkbildningen
i allmänhet, härmed vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville för en gång bevilja ett anslag af 20,000
R:dr R:mt, på det att hvarje församling i riket måtte gratis bekomma
ett exemplar deraf till sin folkskola eller sitt sockenbibliotek, der sådant
finnes bildadt. Såsom vilkor för detta anslag torde böra bestämmas,
att arbetet, som nu kostar inbundet 14 R:dr Runt, af författaren
lemnäs till nedsatt pris af 8 R:dr, då den föreslagna summan blifver
tillräcklig till inköp af 2,500 exemplar, eller hvad som närmast erfordras
för det afsedda ändamålet.
Åt författaren beredes derigenom en välförtjent uppmuntran för hans fosterländska
sträfvande på samma gång hans värderika arbete blifver spridt öfver
hela landet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles. ,
Stockholm den 15 November 1865.
Nils Oleson,
från Malmöhus lån.
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. JS:o 271.
393
11:0 2?f c
Af Per tingman från Wester-Norr lands län, om viss nedsättning
af skattetalet ä alla inom de norrländska länen belägna,
ander de tio sednaste arén skatt lag da krononybygget, m. m.
Från de flesta orter af riket till och med från detsammas bördigaste trakter
hör man dagligen i det allmänna umgängeslifvet äfvensom inom Riksförsam
lingen en allmän klagan angående jordbrukarens betryckta ställning samt bekymmer
för att icke kunna draga de många skatter och onera, som årligen mer och
mer ökas, under det att penningar inom landet i allmänhet blifva mer och mer
sällsynta. Dessa klagomål tror äfven jag hafva skäl för sig i mor eller mindre
mån, i förhållande till de orter, hvarifrån de komma.
Inom de norrländska länen finnes likväl en stor folkklass, som efter min
tanka är den, hvilken mest af alla har skäl att beklaga sig öfver de orättvisor,
som Staten emot densamma utöfvar; och denna folkklass är alla de s. k. krononybyggarne,
hvilka efter min tanka blifvit alltför hårdt beskattade af Staten genom
de i de norrländska länen ännu pågående afvittringarne. Gällande Afvittringsstadga
säger väl att i förhållande till hvarje orts skattläggningsmethod de gamla
och nya hemmanen icke må blifva i afseende på förmåner och godhet olika. Att
så icke skett eller sker hoppas jag skall vara något, som är alldeles uppenbart
och derföre icke behöfver styrkas med framdragande af några enskildta fakta;
förhållandet är tyvärr lika inom alla de norra länen.
Då en vanligen utfattig man, som icke kunnat komma åt någon egen jordtorfva,
på annat sätt sökt rättighet att på ett uppgifvet ställe få nedsätta sig såsom
nybyggare, så börjar han att låta syna en viss trakt, der han nedsätter sig
i vilda ödemarken, då han från sin nya bostad vanligen kan hafva hela milen
och ofta mera till närmaste granne eller förut bebyggda by. Då nybyggaren
sutit der några år och uppodlat så mycket att han kan utså mången gång endast
några kappar korn och potatis samt på kringliggande myrar kunnat berga så
mycket foder att han öfver några vintrar kunnat framföda en eller annan ko och
småkreatur, får och getter, samt i bästa fall någon gång en häst, då kommer
Kronans afvittringslandtmätare för att skattlägga herrligheten, som, om den insynta
trakten består af 500 till 2,500 tunnland så kallad duglig mark, hvilken
då vanligen skattlägges till ett gärdemantal eller helt hemman med ålagd skyldighet
att, innan frihetsåren tilländagå, hafva uppodlade från 16 till 30 tunnland
åker på mantalet och äng i förhållande derefter Om lämpligt odlingsland, sådant
mången gång till och med icke medgifves, så kärt det honom är att vilja bibehållas
vid besittningsrätten af lägenheten, frihetsår, befrielse från skatt och ränta,
beviljas i Jemtland från 15 till 30 år, i de öfriga länen från 25 till 50 år, hvilka
räknas från det år afvittringen vunnit laga kraft; dock så, att sedan hälften eller
tre fjerdelar tilländagått, halfva räntan skall utgöras, det vill säga betala för
detta nya hemman, som måhända är 20 å 30 år gammalt, i alla möjliga så väl
396 Motioner i Bonde-Ståndet 18ti5. N:o 271.
krono- som andra utskylder 200 å 300 R:dr eller lika mycket efter skatt som ett
hemman, hvilket kan hafva varit bebodt och odladt i årtusenden och således i godhet
mången gång lika, som om man ock sammanlägger tio nya hemman. Genom
en sådan behandling Iråu Statens sida utgöra ock derföre öfre delarne af alla de
norrländska länen med få undantag ett enda stort fattighus, hvarom som tillräckligt
bevis jag endast får åberopa, hurusom det knappast är något år, som icke
undsättningsmedel oundgängligen erfordras till de norra länen, antingen i form at
lån, som slutligen, i brist på tillgångar, måste efterskänkas, eller som anslag till
de nödlidande utan återbetalningsskyldighet. Statsmagterna och rikets södra innebyggare
göra sig måhända den föreställningen att dessa medel komma alla Norrlands
innevånare tillgodo; men så är icke förhållandet. Det är egentligen de liårdt
behandlade och för strängt beskattade krononybyggarne, som måste få största
delen, om de skola kunna lifnära sig på sina nya hemman.
Man klagar, och ej utan skäl, öfver att de Norrländska skogarne utrotas,
men hvad är största orsaken dertill, om ej lagstiftningen om krononybyggarne?
Jag svarar härtill obetiugadt ja. Efter nu gällande föreskrifter, att nybyggaren skall
på så kort tid uppodla sitt innehafvande nybygge, tvingas han att taga kredit
hos någon bruks- eller sågverksegare, som lemuar honom erforderliga medei dertill,
hvaremot nybyggaren såsom säkerhet för de lemnade förskotterna måste
lemna köp på all sin å nybygget befintliga ståndskog; denna vili emellertid sågverksegaren
komma åt så fort som möjligt och hjelper derföre nybyggaren allt
hvad han kan för att få nybygget till skatte löst. Sedan detta är skedt uthugges
skogen inom vanligen 10 å 20 år samt ofta inom kortare tid. Har nybyggaren
något mera qvar af skogsköpesuinman än som gått åt för nybyggets uppodling,
så försöker han nog att draga försorg derom att få penningarne slut lika fort
som sågverksegaren drar försorg om skogens utödande. Sedan dessa båda delar
väl äro undangjorda, faller nybyggaren snart i armod, ty det skenbart uppodlade
nybygget kan lika litet då som från början föda sin man. Följden blir då den,
att nybyggaren fäller fattigvården till last och nybygget lemnäs öde åt kronan,
som då börjar få vedergällning för det nybygget blifvit för högt och orimligt
skattlagdt, äfvensom för föreskrifterna om den snara uppodlingen.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, vågar jag derföre vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer besluta, det må, med bibehållandet af arealen, skattetalet.
å alla de inom de norrländska länens under de sista tio åren skattlagda
krononybyggena blifva nedsatt till hälften, hvarför de blifvit
skattlagda eller, om sådant ej elter behörig utredning bifalles, samtliga
krononybyggena i nämnda län må få åtnjuta dubbelt så många frihetsår,
som desamma vid skattläggningen beviljade blifvit, med skyldighet likväl
att uuder denna tid hafva fullgjort ålöpande odling och byggnadsskyldigheter.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
4
P. Engman,
från Wester-Norrlands län.
Motioner i Bonde-Stå det 1865 N:o 272.
397
ffc:o 2T2
Af ('ari Håhlgren från Elfsborgs län, att för folkundervisningens
befrämjande den s. k. personliga skyddsafgift en md till hela
sitt belopp komma hvarje församling tillgodo, to. to.
Det har lyckligtvis numera blifvit en allmänt erkänd sanning, att medborgaren,
för att rätt kunna åtnjuta de förmåner och uppfylla de pligter, som stå i
sammanhang med en städse fortgående samhällsut veckling, måste skaffa en dertill
motsvarande upplysning. Eu grundligare och mera på djupet gående folkbildning
bör således icke längre blott vara ett önskningsmål för den enskilde fosterlandsvännen
och filantropen, utan ett allvarligt hufvudsyfte för Staten, som först sålunda
uppfyller ett af sina aldravigtigaste åligganden. Det är också obestridligt
att, ehuru ännu mycket återstår att uträtta härutinnan, ganska vackra frukter
redan skördats i vårt land af den förbättrade folkundervisning, som utgjort resultatet
af de sednare årtiondenas oaflåtliga sträfvande i denna rigtning. Dessa frukter
utgöras i främsta rummet af en större laglydnad och en ökad sedlighet, tvänne
hufvudvilkor för samhällets lugn och trefnad.
När så är förhållandet, hvad kan då vara mera gagneligt och följdrigtigt
än att Staten, i allt hvad på densamma ankommer, understödjer folkskolan och
anslår fullt tillräckliga medel för dess underhåll och fortkomst. Staten har en
så mycket större förpligtelse dertill, som den hittills på den egentliga folkbildningens
förkofran nedlagt en jemförelsevis ringa omkostnad, under det att den
med rikliga anslag utrustat landets högre undervisningsanstalter, universiteterna
och elementarläroverken. Det ligger lindrigast sagdt en icke ringa orättvisa i detta
förfarande, då man ställer massan af folket gentemot de så kallade bättre klasserna,
hvilka af denna Statens frikostighet hafva den närmaste fördelen; men
detta förfarande är äfven politiskt oklokt, då folkskolan just är deu hufvudkälla,
hvarifrån kunskapsfrukter såsom lifgifvande pulsådror böra utströmma till sjelfva
folket, som tusenfallt skall återgälda alla för detsamma gjorda omkostnader genom
ökad intelligens, stärkt vilje- och handlingskraft, samt förbättrad sedlighet.
Med anledning af hvad jag nu yttrat, att rikligare anslag skola, jemte underlättande
af de nu föreskrifna vilkoren, kraftigast verka för det afsedda ändamålets
vinnande, får jag härmedelst vördsamt föreslå:
l:o att hela den nu återstående skyddsafgiften måtte anslås till folkskolans
förbättrande på sådant sätt, att nämnda afgift fördelas efter
folkmängden, och att hvarje kommun med omkring 1000 innevånare
eger att utan ansökan bekomma sin andel deraf å länets landtränteri,
sedan det af skolstyrelsen blifvit styrkt, att inom kommunen finnes en
fast skola med examinerad lärare, hvilken är i full verksamhet i enlighet
med skolstadgans föreskrift. I de kommuner åter, hvilkas folkmängd
398
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 272.
uppgår till ‘2000 personer eller något deröfver, böra, för åtnjutande af
detta anslag, finnas två fasta skolor med examinerade lärare — hvad
gom kan återstå af anslaget, bör användas till lättnad för de mindre kommuner,
som hafva fasta skolor, efter sig företeende behof.
2:o att det må stå hvarje kommun fritt att jemte den fasta skolan
begagna rotskolor och såsom understöd för de sistnämnda, jemte eget
tillskott, af statsbidraget erhålla hvad som till äfventyra icke erfordras
för den fasta skolans underhåll. I sammanhang härmed torde det blifva
nödvändigt att i rotskolorna bestämma ett visst kunskapsmått såsom
minimum för inträde i den fasta skolan, der den redan bibringade undervisningen
ytterligare bör förkofras i enlighet med skolstadgans föreskrift.
3:o att hädanefter såsom hittills en särskild summa anslås till Kongl.
Maj:ts disposition för att användas såsom understöd åt sådana kommuner,
som hafva en betydligt mindre personal än 1000 innevånare, men
likafullt ega en fast skola. Härtill torde erfordras ett statsanslag af
20,000 Ralf, oberäknad! den af Kongl. Maj:t äskade tillökningen i de
nuvarande anslagen till
seminarierna  15,000 R:dr,
till stipendier
15,000 „
till arfvoden och resekostnader för skolinspektörer  10,000 „
till högre folkskolor
10,000
eller ett sammanlagdt belopp af  70,000 R:dr.
Om, hvad jag här ofvan föreslagit, blefve godkändt och beviljadt, skulle följande,
ganska väsendtliga fördelar derigenom vinnas. Bidragen till folkskolans underhåll
blefve rättvisare fördelade och kunde fortare bekommas; alla tidsödande
ansökningar om statsbidrag blefve öfverflödiga, och skilnaden i fråga om fasta
skolor eller rotskolor samt särskilda bidrag för hvardera af dessa skulle komma
att helt och hållet upphöra. Genom denna åtgärd blefve ock lämpligaste sättet
för skolväsendets ändamålsenliga ordnande befrämjadt, emedan ingen kommun derefter
företrädesvis skulle besluta sig för det ena eller andra slaget endast derföre
att bidraget blefve, såsom hittills, i det ena fallet större än i det andra; ty genom
denna anordning blefve den skadliga rivaliteten mellan de större och mindre
skolorna för framtiden fullkomligt undanröjda.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
C. Dahlgren,
från Elfsborgs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 273.
S9fi
lio $13.
Af Eric Ersson från Gefleborgs län, om anslag för utvidgning
af elementarläroverket i Söderhamn.
Vid sistlidna riksdag ock äfven tillförene bar fråga varit väckt derom, att
Söderhamns treklassiga elementarläroverk borde utvidgas till ett femklassigt, men
icke lyckats vinna Rikets Ständers bifall, af orsak att lärjungarnes antal ansetts
vara för fåtaligt, Nu visar sig likväl, att inom länet finnes ett tillräckligt antal
af lärjungar för der befintliga läroverk, då af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof inhemtas, att en ny adjunktslön är af bekofvet
påkallad för läroverket i Gefle; och enligt särskildt väckt motion skall en
ny lärare erfordras för läroverket i Hudiksvall, för hvilken lön är äskad.
Då det synes mig vara mera förenligt med både nyttan och billigheten icke
endast för Söderhamns stad utan fastmera för orten deromkring, att Söderhamns
elementarläroverk i första rummet erhåller de löner af Staten, som erfordras
för att blifva ett femklassigt läroverk, och hvarigenom bebofvet af förökadt antal
lärare vid de två förut nämnda läroverken äfven torde blifva afhjelpt, så har jag
ansett det vara min pligt såsom representant för orten att ånyo upptaga frågan.
Provinsen södra Helsingland och Söderhamns stad hafva en folkmängd af
något öfver 40,000 innevånare, men ingen annan offentlig läroanstalt än förutnämnda
treklassiga elementarskola.
Då de uti Gefle och Hudiksvall befintliga fullständigare läroverken äro
belägna, det förra 9 och det sednare 6 mil från Söderhamn, så är följden den, att
sistnämnda stad, äfvensom provinsens innevånare, hvilka hafva från 5 till 14 å 15
mil till sagda läroverk, måste, huru kostsamt och besvärligt det än faller sig,
sända de barn, som önska få en högre lärdom, än den lägre skolan kan meddela,
till de läroverk, der de kunna komma i åtnjutande af en sådan. Af sistnämnda
skäl torde man äfven finna orsaken till fåtalet, af lärjungar i Söderhamns skola.
Att Söderhamns stads innevånare icke äro likgiltiga för denna sak, visas
deraf, att de under sednare åren sjelfve bekostat en fjerde lärare i skolan, att staden
utan något understöd från Statens sida nyligen uppfört och fullbordat en skolhusbyggnad
af sten för en kostnad af 40,000 R:dr, bestående af, utom bön erum och
bibliothek,. åtta lärosalar, och således afsedt för ett minst femklassigt läroverk.
Då det är af högsta behof att, så mycket som möjligt, bereda folket lättare
tillfällen till erhållande af undervisning åtminstone till den grad, som för det
allmänna lifvet är nödvändigt, då aflägsna skolor ogerna anlitas och undervisningen
i följd deraf blir försummad, samt då Söderhamns stad med stora upp
-
400
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 274.
offringar i afseende å skolhus, m. m., gjort allt, hvad på staden kan ankomma, så
anser jag mig icke sakna befogenhet för den framställning,
att Rikets Ständer täcktes bevilja att treklassiga elementarläroverket
i Söderhamn må utvidgas till femklassigt och för detta ändamål anslå
erforderliga medel, hvilka af Höglofliga Stats-Utskottet torde föreslås
efter i allmänhet gällande grunder.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Eric Ersson,
från Gefleborgs län.
Härnti förenar sig:
01. Pehrsson,
från samma län
Af Niis Jausson från Östergötlands län, om upphäfvande af
gällande föreskrifter, angående hembud och lösen af jord
dier ränta.
Då rättigheten att förmedelst börd lösa fastighet å landet nu mera blifvit
upphäfd och en, för jords öfvergående i annan mans hand, hindrande skranka
till allmänt' gagn sålunda kullkastad, är det med ökad t hopp om framgång jag
åter framträder med en af mig vid sistlidna riksdag väckt motion, rörande den
lösningsrätt,, hvilken eger rum angående frälseskatte- eller skaf tefrälsehemman.
Åberopande de skäl, hvilka blifvit anförda så väl af mig som öfriga motionärer,
enligt. Lag-Utskottets vid sistlidna riksdag betänkande N:o 59, vågar jag
derjemte bestrida giltigheten af hvad Utskottet anfört såsom skäl för sitt nekande
att å motionen då fästa något afseende. Utskottet ville nemligen deruti,
att Staten genom Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789 afstått sin lösningsrätt
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o '274.
401
rätt till kronojord, men återupptagit skatteköpen, finna ett tydligt syfte derhän,
att jordeganderätten i allmänhet må öfvergå till och stadgas hos den enskilde.
Ett sådant syfte tror jag mig äfven hafva ådagalagt, ehuru i olikhet med 1863
års Lag-Utskott. Jag hyser den öfvertygelsen att syftemålet fortare ernås genom
frihet i böpeaftal om jord, än genom sådant tvång, som uppstår genom ifrågavarande
lösningsrätt, hvilkens verkan är dels köpeaftals förhindrande och dels, der
sådana det oaktadt komma till stånd, åstadkommande af för parterna uppretande
obehag jemte kostnader. Anmärkas bör dock, att Statens ofvannämnda hushållningsåsigt
snarare innebär en önskan, att besittningsrätt måtte öfvergå till eganderätt,
då jord finnes hos den enskilda.
Att införandet af ett sådant syfte uti lagstadgandena angående denna
fråga äfven skulle vara önskvärdt, medgifves gerna, liksom att det lätt låter sig
göra, genom att åt frälsejords innehafvare lemna lösningsrätt till frälseränta, när
han så finner lämpligt och på ungefärligen samma sätt, som Staten lemnat rätt
till skattelösen åt kronojords innehafvare.
I händelse det skulle anses, att ett hinder derigenom undanrödjes för hufvudfrågans
afgörande, får jag derföre föreslå,
det Rikets Ständer för sin del besluta, att innehafvare af jord, från
hvilken frälseräntan är skild, må ega rätt. att, när han så önskar, sig
tillösa dylik ränta, hvilken till kapital förvandlas efter fem procent beräkningsgrund
och tioårig medelmarkegång, samt efter de grunder,
hvilka Kongl. Maj:t kan komma att bestämma.
Som förestående förslag dock må anses såsom mindre väsendtligt, men jag
derförutan hoppas mig hafva undanröjt förr framställda skäl till afslag, får jag
såsom min hufvudsakliga framställning föreslå,
att hvad lagen i 4 Kap. 5 § Jorda-Balken, jemte dermed i sammanhang
stående författningar af den 13 Juni 1800 och den 21 Mars 1835, innehåller
beträffande hembud och lösen af jord eller ränta, der dessa å frälsejord
äro skilda, måtte till all kraft och verkan varda uppkäfdt.
Stockholm den 15 November 1865.
Nils Jansson,
från Östergötlands län.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 4 A/d. 51
402
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 215.
Af Nils Jansson från Östergötlands län, om pension åt Häradshöfdingen
C. G. Lewins efterlem.nade enka, Wilhelmina Lewin.
Hos Rikets Höglofliga Ständer får jag vördsamligen föreslå framlidne Häradshöfdingen
C. G. Lewins enka, Wilhelmina Lewin, född Grönblad, till erhållande af
ett årligt understöd från statsmedlen, på skäl, som jag anhåller att här få anföra.
Häradshöfdingen och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden C. G. Lewin
hade omkring 20 år varit ordinarie domhafvande i Helsinglands norra domsaga, då
han, till helsan försvagad genom det ansvarsfulla och mödosamma arbete, som denna
domarebefattning, i anseende till, bland annat, de dervid förekommande många och
invecklade brottmålsransakningar, tog i anspråk, år 1861 sökte och erhöll transport
till Hellestads och Tjellmo domsaga i Linköpings län, der han hoppades komma i tillfälle
att, om ock med minskad inkomst, dock med mera lugn få på äldre dagar
egna sig åt domarekallets utöfning.
Ehuru Häradshöfdingen Lewin redan under hösten år 1861 tillträdde denna
domsaga, kunde han likväl ej få tillträda det dertill hörande boställe förr än den
14 Mars 1863, i följd deraf, att hans företrädare i embetet afled sjelfva Thomedagen
år 1860 och dennes enka således enligt lag var berättigad att innehafva
bostället till nämnda dag den 14 Mars 1863; och som Häradshöfdingen Lewin sjelf
med döden afgick den 20 December eller elfva timmar före Thomedagen samma
år 1863, och det löpande tjensteåret således för hans sterbhus utgick redan närmaste
dagen derefter, eller Thomedagen den 21 December, blef hans enka alltså nödsakad
att frånträda bostället den 14 Mars innevarande år, ehuru, om mannen aflidit
några timmar sednare eller sedan Thomedagen ingått, hon hade varit berättigad
att besitta detsamma till den 14 Mars 1866.
Ifrågavarande häradshöfdingeboställe, Stora Yxhult, anses gifva sin innehafvare,
utom fri bostad och vedbrand, en årlig afkastning af omkring 3,000 R:dr, och utvisar
detta således den förlust enkefru Lewin fått vidkännas derigenom att hennes
man icke fick öfverlefva tiden för Thomedagens inträde. Härtill kommer, att enkefru
Lewin enligt hvad de under Litt. A, B, C, D, denna min vördsamma motion
bifogade intyg utvisa, är sjuklig och, jemte fyra oförsörjda döttrar, befinner sig i
mycket torftiga omständigheter, sedan efter hennes mans död alla boets tillgångar,
försämrade äfven genom de dryga flyttningskostnaderna, måst till borgenärerna afträdas;
och hemtar jag af alla dessa omständigheter, i förening med det anseende
för en särdeles skicldig samt rättrådig domare, Häradshöfdingen Lewin i lifstiden
sig förvärfvat, stöd för den förhoppning, att Rikets Höglofliga Ständer skola behjerta
detta förhållande och bifalla min vördsamma framställning,
Motioner i Boncle-Ståndet 1865. N:o 276.
403
om en årlig pension från allmänna medel, stor 300 (Trehundra) Riksdaler
Riksmynt, för Häradshöfdingen Lewina enka, Wilhelmina Lewin, att
utgå för hennes återstående lifstid.
Om vederbörlig remiss anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Nils Jansson,
från Ostergötlands län.
\ o 2?<i.
Af i\ils Jausson från Östergötlands län, att de före är 4864
tjenstgörande lärare vid elementarläroverken mätte vid uppflyttnmg
till högre lönegrad förunnas samma förmäner,
som beviljats dem, hvilka efter nämnda tid vunnit an
ställning.
Med afseende derå att före den vid 1856—1858 års riksdag beslutade utvidgning
af de flesta elementarläroverk i riket, de ordinarie lärarnes antal vid åtskilliga
af de större läroverken under en längre tid varit alldeles otillräckligt för
undervisningens uppehållande och i följd deraf särskilda extra lärare eller s. k.
dupplikanter måst antagas, hvilka mot en ringa ersättning, vanligen 360 R:dr för
år räknadt, under flera år haft enahanda undervisningsskyldighet, som de ordinarie
lärarne, funno Rikets åren 1859 och 1860 församlade Ständer, uppå derom gjord framställning,
skäligt medgifva att de lärare, som under längre tid än fem år före verkställigheten
af sagda läroverksreglering varit anställde såsom extra lärare eller
dupplikanter med tjenstgöringsskyldighet af omförmälda beskaffenhet och hvilkas
tjenstgöring blifvit väl vitsordad, berättigades att från och med år 1861 såsom grund
för högre lönetur beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade läseår öfver fem,
hvarunder de på sådant sätt tjenstgjort. Denna förmån blef, uppå Kongl. Maj:ts
derom gjorda förslag vid sednast förflutna eller 1862 och 1863 årens riksdag, äfven
tillerkänd dem, som varit anställda såsom vikarier, vare sig i lektors-, adjunkts- eller
kollegabefattning. Vid sistnämnda riksdag funno sig Rikets Ständer, för att med
större visshet vid läroverken erhålla lärare, som undergått filosofiekandidatexamen,
böra hos Kongl. Majit hemställa att, i afseende på den åt lärare förunnade rätt till
löneförhöjning hvart femte år, måtte förordnas, att vid sådan årsberäkning för upp
-
404 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 216.
> \
flyttning till högre lönegrad hvarje lärare får tillgodoberäkna sig äfven den tid
efter inträdet af nästa (d. v. s. nuvarande) statsregleringsperiod, under hvilken han,
efter det han undergått filosofiekandidatexamen, må hafva såsom extra lärare, dupplikant
eller vikarie varit vid elementarläroverket använd, dock med undantag för de
tre första åren af hans så beskaffade verksamhet.
Det synes icke vara med billighet öfverensstämmande att enahanda tjenstgöring,
under lika beskaffade vilkor för dess utöfvande, skall medföra olika förmåner.
Så är likväl här förhållandet, då å ena sidan den lärare, som före den
185g—1858 års beslutade reglering af läroverken varit vid desamma anställd, endast
får tillgodoräkna sig de år öfver fem, under hvilka han tjenstgjort, och å andra
sidan en lärare, som under nuvarande statsregleringsperiod vid skolan vinner anställning,
får, om han aflagt filosofiekandidatexamen, vid uppflyttning till högre lönegrad,
räkna sig till godo de år öfver tre, under hvilka han varit anställd. Missförhållandet
blir vid denna jemförelse så mycket större, då man tager i betraktande
att, då den extra läraren eller dupplikanten under öfvergångsperioden, eller åren
1849—1858, fick åtnöja sig med en årlig aflöning af 300 R:dr till 360 R:dr, så har
under tiden derefter aflöningen för dylik befattning utgjort 750 R:dr och under
sednaste åren 1,000 R:dr.
Då således de elementarlärare, hvilka såsom extra lärare och dupplikanter
eller vikarier varit vid läroverken före dessas omförmälda reglering anställde, icke
blott genom deras derunder åtnjutna lägre aflöning utan äfven den längre tid, som,
enligt omförmälda stadgande, afräknas vid deras uppflyttning i högre lönegrad,
varit och fortfarande äro försatta i ett sämre läge än dylika lärare, som inträdt
under nuvarande statsregleringsperiod och då fordringarne på lärareverksamheten
äro i beggedera fallen alldeles enahanda, får jag till afhjelpande af detta i ögonen
fallande och för mången äldre skollärare högst behjertansvärda missförhållande vördsamt
föreslå:
att de före år 1864 tjenstgörande lärare vid elementarläroverken måtte
vid uppflyttning till högre lönegrad billigtvis förunnas samma förmåner,
som beviljats dem, hvilka efter nämnda tid vunnit anställning.
Stockholm den 15 November 1865.
Nils Jansson,
från Östergötlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 211.
405
Af Peter Larsson från Gotlands län, om upphäfvande af gällande
föreskrifter för upptagande af kollekt vid bröllop och
barndop.
Då föråldrade lagstadganden blifva för det afsedda behofvet eller för den allmänna
meningen otillfredsställande, så är det representantens pligt att medverka till
sådana författningars upphäfvande eller ändring efter tidens förhållanden och anspråk.
De nuvarande lagstadgandena, rörande påbud om upptagande af kollektmedel
vid bröllop och barndop, anser jag nu vara af den beskaffenhet, att desamma
icke äro med det allmänna tänkesättet öfverensstämmande.
För öfver 100 år sedan, då dessa författningar utfärdades, då kunde de vara
till något gagn. Behofverna till lasaretter och fattigvården voro då icke större än
kollektmedlen, som då utgjorde en inkomst motsvarande det väsendtligaste af utgifterna.
Men tiderna hafva förändrats, utgifterna hafva mångdubblats, hvaremot de
inkommande kollektmedlen utgöra en obetydlighet. Visserligen medges, att huru
liten inkomsten än må vara, så är den ändock behöflig för inrättningarnes behof.
Detta behof kan på lämpligare sätt erhållas med blott några öres höjande på andra
enligt gällande kommunalförfattningar förrättade uppbörder.
Det nuvarande uppbördssättets olämplighet hoppas jag många med mig inse.
Att vid religiösa högtidliga förrättningar, de må förrättas i kyrkan eller enskildes
hem, penningeuppbörd skall vara förenad, är högst opassande och medför dessutom
ett vidlyftigt bokförings- och redovisningssätt för vederbörande i förhållande till summans
storlek.
Jag får derföre vördsamt föreslå:
att Kongl. Brefvet af den 14 December 1753 och Kongl. Brefvet till konsistorierna
den 4 April samma år må upphöra att vara gällande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. Larsson,
från Gotlands län.
406
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 278.
Hl:© <518.
Af Lars Gastaf Andersson från Elfsborgs län, om anslag för utvidgning
af elementarläroverket i Åmål.
Uti Åmåls stad finnes sedan år 1836 inrättadt ett treklassigt allmänt läroverk,
hvars distrikt kan anses omfatta nämnde stad, Tossbo och Vedbo härader jemte
Skålleneds socken af Nordals härad på Dalsland, samt Näs och Nordmarks härader
jemte Svanskogs socken och Gillbergs pastorat i Wermland, samtliga med den ansenliga
folkmängden af öfver 90,000 innevånare; och då ej mindre af denna omständighet
än äfven af det förhållande, att afståndet från Åmål till närmast belägna städer,
Carlstad och Wenersborg, utgör åtta mil, måste följa att läroverket i Åmål, der
lärjungarnes antal under de sednare åren uppgått till omkring 60, skulle, ändamålsenligt
inrättadt, blifva af ett långt större antal lärjungar anlitadt och följaktligen
mera egnadt att uppfylla ortens nästan oafvisliga behof af lämplig undervisningsanstalt,
får jag, med upplysning, att staden Åmål erbjuder sig att bekosta och underhålla
der för läroverkslokal och rektorsboställe nödiga byggnader, till vinnande af
ofvannämnda och omförmälda syftemål, vördsamt föreslå:
att elementarläroverket i Åmåls stad må förändras från tre- till femklassigt,
och att följaktligen statsanslag till aflöning åt erforderligt antal lärare
må beviljas.
Om remiss anhåll es.
Stockholm den 15 November 1865.
L. G. Andersson,
från Elfsborgs län.
Uti förestående motion förena sig:
A. Eriksson, P. Eriksson. A. Jansson,
v. Talman. Riksdagsmän från Wermland.
jP. Persson,
från Wermland.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 279.
407
\:o 279.
Af Erik Johan Rudberg från Calmar län, om pension åt Underlöjtnanten
L. S. von Schantz.
i
Då Rikets Ständer alltid visat sig hysa ömhet om alla ännu lefvande och
ålderstigne män, som bevistat 1808, 1809 samt 1813 och 1814 årens krig, hvilket
ock är både med rättvisa och billighet förenadt, att dessa fäderneslandets försvarare
i sina sista dagar icke böra lida någon nöd; alltså får jag, enligt härjemte
bifogade meritförteckning, anhålla att Löjtnanten L. S. von Schantz, såsom nu 80 år
gammal, blesserad under krigen och således oförmögen till allt arbete-och nu derjemte
stadd i yttersta fattigdom samt färdig att falla den fattigförsörjningsort till
last, hvarinom han vistas, måtte varda med något understöd hugnad. Och för att
lätta dessa hans bekymmer på ålderdomen, vågar jag föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte bevilja ett årligt understöd af 500
R:dr R:mt såsom pension åt Löjtnanten L. S. von Schantz.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
E. J. Rudberg,
från Calmar län.
408
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. Niis 280 och 281.
Nio 280.
Af Magnus Svensson från Skaraborgs län, om bestämmande af
annan grund för skyldigheten att bygga kyrka och prestgård.
Enligt Kongl. Brefvet den 4 Maj 1759 skall skyldigheten för hemman att
deltaga i kyrko- och prestgårdsbyggnad räknas och bestämmas efter hemmanens
oförmedlade mantal.
Då emellertid deltagandet i de flesta kommunala besvär beräknas efter förmedladt
hemmantal, synes det, för erhållande af likställighet, rättvist att i de få
öfriga fall, der beräkningen sker efter oförmedladt mantal, denna hädanefter bör
ega rum efter det förmedlade mantalet,
Jag får derföre hemställa,
att hemmans skyldighet att deltaga i byggande af kyrka och prestgård
må bestämmas att utgå efter förmedlade hemmantalet.
Om motionens remitterande till vederbörligt Dtskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Magnus Svensson,
från Skaraborgs län.
No 281.
Af Magnus Svensson från Skaraborgs län, om vilkorlig förhöjning
af de frän Wadstena krigsmanshuskassa utgående underhållsmedel.
Det har sedan äldre tider ansetts vara Statens pligt att bereda dem af
krigareståndet, som under fredlig utöfning af sina åligganden eller i fält emot landets
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 281.
409
dets fiender troget tjeuat sin Konung, ett torftigt underhåll på gamla dagar; men
bristande tillgångar eller fastbeldre en alltför låg uppskattning af soldatens lefnadsbehof
har låtit detta underhåll bestämmas till så ringa belopp, att det uppenbarligen
utgör blott en skärf åt den nödställde, ej en verklig hjelp, hvaraf han
kan hemta sitt uppehälle. Jag behöfver endast, för att gifva stöd åt denna åsigt,
åberopa det förhållande att, enligt Kongl. Underhållsreglementet för Wadstena
Krigsmanshuskassa af den 5 December 1815 och Kongl. Kungörelsen den 28
Januari 1859, till fjerde klassens underhållstagare lemnäs endast 15 R-.dr R:mt
om året, om de uppnått 50 års ålder, i 30 år tjenat Kronan och deruuder sig väl
skickat. Har soldaten blifvit sårad i krig eller annorledes i tjeusten blifvit skadad,
kan hau ernå den höga pensionen al 24 R:dr; ja ända till 12 R-.dr R:mt,
om han mistat arm eller ben, erhållit blessyrer i hufvudet, o. s. v.
Då man sålunda stundom får se åldrige krigare, hvilkas bröst prydas af
medaljen för tapperhet i fält, vandra i trasor omkring, för att genom tiggande
förvärfva sitt uppehälle, och då det synes mig obilligt, att den, som redligt tjenar
Kronan i 30 år och deröfver, skall afspisas ined en så ringa penning, att hau
omöjligen kan dermed svälta sig fram. får jag, enär vid stegrade lcfnadskostnader
dessa underhållsmedel numera stå i ett än mera skriande missförhållande till behofvet
än fördom, vördsamt yrka,
att, så framt underhållstagaren kan visa, att han under sin tjenstetid
årligen till Krigsmanshuskassan erlagt 1 R:dr 50 öre, underhållsmedlen
för honom, hvilken klass af gratialister lian må tillhöra, måtte förökas
till dubbla beloppet af hvad desamma nu utgöra;
och lärer, om, såsom jag förmodar, Krigsmanshuskassans medel icke skulle härtill
vara tillräckliga, Stats-Utskottet icke underlåta att för Rikets Ständer föreslå anvisandet
af det belopp, som erfordras.
Naturligtvis skola häremot invändningar göras om bristande medel, och jag
vet att Statens tillgångar hårdt anlitas; men jag känner äfven att den sparsamhet,
som vid tillfällen, sådana sorn detta, plägar påkomma de beviljande, icke alltid
iakttages i fråga om andra långt mindre verkliga behof; och om Staten hatråd
att åt hittills högt aflöuade tjenstemän eller åt veterligen förmögna embetsmäns
enkor anslå tusendetals Riksdaler i pension, kan hon icke sakna tillgångar
att räcka ett torftigt bröd åt den, som af sitt arbete i Kronans tjenst och af den
tid, då han för vårt land äfventyrade lifvet, icke har annat minne än en mer eller
mindre sargad kropp eller förstörd helsa.
Om remiss af denna motion till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Magnus Svensson,
från Skaraborgs län.
Bih till R. St. Prot. 1865 4" 1866. 11 Sami. 4 A/d.
52
•ilo
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 282.
iVo
Af Johannes Andersson från Elfsborgs län, om en jemnare fördelning
af roteringsshjldigheten vid Elfsborgs och Westg ötaDals
regementen.
Vid de föregående riksmöten, som jag bevistat, har jag, med den kännedom
jag eger om mina komitenters behof och önskningar, påyrkat lindring i den
ojemnt fördelade och tryckande roteringsskyldigheten, som nu i sekler ålegat rotehållare
vid både Elfsborgs och Westgöta-Dals regementen, men ännu har icke
någonting i denna fråga blifvit vidgjordt, som tjenat till ringaste hjelp härutinnan.
Skälen, hvarföre jag nu åter kommer att väcka frågan, äro åtskilliga, bland hvilka
jag blott vill nämna ett enda, att sammansättningen af ifrågavarande soldatrotar,
att anskaffa och underhålla karl, har blifvit tvänne mantal, ett och ett halft mantal
och ett mantal, å hvilket sednare, som jag spccielt kunde uppgifva, ej kan
födas mer än fyra nötkreatur och en å två hästar. Denna orättvisa är det nu,
som jag beder att Rikets Ständer ville behjerta och benäget söka afhjelpa och,
“vill man ändamålet, så gifves nog medlet.“ \ Här finnas ju både indragna posthemman
och flera slags boställshemman, hvarå innehafvaren njuter full lön på
stat, hvilka länge nog uudsluppit roteringsbesväret, som nu gerna kunde och
borde häruti deltaga.
I anledning af hvad jag nu kommit i tillfälle att framställa, vågar jag
vördsamligcn föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer täcktes besluta, att en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t komme att aflåtas i syftemål, att få ifrågavarande
roteringsskyldighet med mera billighet och rättvisa fördelad.
Oin remiss häraf till behörigt Utskott auhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Joh. Andersson,
från Elfsborgs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. .\:o '283.
411
l o 9§3.
Af Johannes Åndersson från Elfsborgs län, om befrielse för frivilliga
skarpskytteföreningar att återlemna från Kronans
förråd erhållna gevär, m. rn.
Då vi nu inom vårt fosterland upplefvat den tid, då frivilliga skarpskytteföreningar,
så i städerna som på landet, mer och mer börjat stadgas och vinna
förtroende, borde det vara hvarje fosterlandsväns intresse, att i den mån, som är
möjligt, söka att verka för sakens goda framgång och ändamål. De hufvudsakligaste
hindren, som härvid möta, äro nödiga kontanter och materiel, ehuruväl
det måste tacksamt medgifvas, att Kongl. Maj:t och Rikets Ständer härvid till
en början medverkat att afhjelpa detta till någon del, medelst utlåning fråu Kro
nans
förråder af exercisgevär, dock under, som mig synes, något besvärliga vilkor,
nemligen att återlemna desamma utan någon brist eller ock betala deras värde.
Dessa vilkor hade efter mitt förmenande icke bort komma i fråga, då det är bekant
att förråderna hysa stora förlag, som med hvarje år ökas, af sådana gamla
exercisgevär, hvilka Kronan gerna, utan någon afsaknad, kunde undvara, helst
då de blifva begärda till frivilliga skarpskytteföreningars begagnande. Det är derföre
jag vördsamt vill föreslå,
att Rikets Ständer ville genom underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla att de från förråderna, till frivilliga skarpskytteföreningar utlemnade
gevär måtte slippa att återlemnas, samt, der det låter sig göra,
Kronan måtte upplåta excercisplats inom hvart och ett skarpskytteföreningsdistrikt.
Om lemiss häraf anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Joh. Andersson,
från Elfsborgs län,
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. !S:o 284.
N>o *84.
Af Jakob Myhrberg från Westmanlands län, om anslag utan
återbetalning sskyldighet för sänkning af Wagnsån i Wester
Fernebo socken af nämnda län.
f
Det är helt säkert för mången ingalunda obekant, hurusom ganska vidsträckta
områden på flera ställen af vårt fädernesland ännu ligga nästan utan
all nytta, derföre att den enskilde icke eger de medel, som med nödvändighet erfordras
för att genom uppodling göra dylika ställen fruktbärande. Deras uppodlande
är ofta förenadt med de största svårigheter, dels derigenom att de ligga
under vatten, hvilket jordegaren icke är nog mägtig att genom utdikniug, aftappning
eiler upprensning afleda, dels äfven af andra naturförhållanden. Om icke
det allmänna i dessa fall på något sätt bispringer den enskilde, kan man ej med
skäl hafva någon rimlig anledning till den förmodan, att dylika kostsamma företag,
som vattenaftappningar och ström rensningar, skola komma att verkställas,
der de erfordras. Det. företag, å hvars stora nytta jag nu vill fästa Rikets Höglofliga
Ständers uppmärksamhet, samt för hvars åvägabringande jag måste påkalla
något understöd af allmänna medel, skulle för framtiden medföra så stora
fördelar i ekonomiskt hänseende, ej mindre för Staten än för de enskilde jordegarne,
att de omkostnader, som äro erforderliga för dess verkställighet, äro i
jemförelse dermed mycket obetydliga. Derigenom skulle strandegarne icke allenast
erhålla högst betydande landvinningar, utan äfven sina omkring vattendraget
belägna, nu sanka och af vatten öfvertäckta egor förvandlade i bördiga åkerfält.
Det vattendrag, hvarom här är fråga, är Wagnsån i Wester Fernebo socken
af Wagnsbro härad och Westmanlands län, hvilken å genom sin öfversvämmande
vattenmassa förorsakar otroligt stor skada för de jordegare, hvilkas åkerfält och
ängar stöta derintill. För att blifva befriad från denna öfversvämning, hvilken
man förmodade härleda sig ifrån uppdämning vid det nedanföre belägna Svanå
jernbruk, hafva egarne till den ofvanföre liggande vattendränkta jorden fört kostsamma
rättegångar med nämnde bruks egare, men förlorat desamma i alla instanserna,
och detta på den grund, att någon så betydande åns öfversvämning, som den
ofvannämnda, icke ansågs kunna förorsakas genom uppdämning vid bruket, utan
troligen härledde sig från helt andra orsaker. Sedermera har det också vid den
besigtning, som af fullt behörige män blifvit verkställd, utrönts, att något för de
omkring liggande fälten skadligt vattenstånd ingalunda vore att befara, derest
ofvannämnda å blefve tillräckligt upprensad och uppmuddrad, så att hon finge
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 284.
413
obehindradt lopp. Detta skulle, enligt det utlåtande, sorn vid den verkställda undersökningen
af Chefen för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren vid Vägoch
Vattenbyggnadskorpsen, Herr Olivecrona samt dåvarande länsagronomen Herr
Jonsson afgafs, kunna vinnas derigenom, att Wagnsån mellan Fors och Svanå
bruk sänktes så mycket, att vattenytan ginge tre fot lägre än hvad som nu är
händelsen, hvilket skulle kunna verkställas, dels och hufvudsakligen genom det
nämnda vattendragets uppmuddring, dels också genom bergssprängning på några
ställen. Enligt det af ofvannämnde personer, angående besigtningen, afgifna utlåtande,
samt af landtmätare i behörig ordning verkställd uppmätning och gradering
skulle härigenom ett fält, som till arealinnehållet icke är mindre än 4,270 tunnland
och af god naturlig beskaffenhet, men som för närvarande icke kan gifva
någon afkastning, då det är under vatten, blifva brukbait och fruktbärande. Omkostnaden
för uppmuddringen af nämnda å emellan Fors och Svanå bruk skulle
enligt dessa mäns intyg uppgå till 93,135 R:dr R:mt; hvadan den således belöper
sig till endast 21 R:dr 81 öre per tunnland, ett belopp, som säkerligen icke kan
anses högt, då man betänker att dermed en i dess nuvarande tillstånd obrukbar,
men till sin naturliga beskaffenhet god mark af ofvannämnda vidd kan förvandlas
till bördiga åkerfält. Men detta mägta ej de enskilda delegarne verkställa; de
förmå knappast utgöra sina utskylder till Staten och kommunen.
På de grunder, jag ofvan anfört, får jag vördsamt anhålla,
det Rikets Höglofliga Ständer måtte för sänkning af Wagnsån i Westor
Fernebo socken af Wagnsbro härad och Westmanlands län bevilja ett
statsanslag utan återbetalningsskyldighet, stort 93,135 R:dr R:mt.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott auhålles vördsamt;
och vill jag ombesörja att de för ärendets pröfning nödiga handlingar inkomma
till Utskottet från Kongl. Svea Hofrätt, der de äro med anledning af
en rättegång.
Stockholm den 15 November 1865
J. Myhrberg,
från Westmanlands län.
414
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 285.
Hl:o 985-
Af Erik Mallmin från Westmanlands län, om undersökning till
bestämmande af den ersättning, sorn må kunna vederbörande
tillkomma, för utgörande af au ginen t srä. n t an från en uti
Altuna socken af nämnda län belägen utjord, kallad Altuna
äng.
Genom Kongl. Resolutionen den 16 Oktober 1723 är stadgadt att, på det indelningsverket
ej må rubbas, militieboställen, rusthåll och löningshemman ej få, i
likhet med andra hemman och lägenheter, åtnjuta förmånen af förmedling, hvaremot
innehafvare af sådana hemman, i händelse dessa minskats till följd af vattuflod, flygsand,
eller att fiske, hvarför de varit skattlagde, utgått, skola njuta ersättning i
penningar.
Om ock ej ofta, fiirefinnas dock andra orsaker och omständigheter, föranledande
till missförhållande emellan åsatt ränta och den beskattade jordens förmåga
att bära densamma, hvilka, lika oafvisligt som förutnämnda vilkor för ersättning, påkalla
rättelse och Statens mellankomst, såvida det för innehafvare af sådane för berörda
ändamål disponerade hemman och lägenheter skall blifva en möjlighet, att
utan förlust desamma bibehålla.
Af härvid fogade Kongl. Kammarkollegii arkivkontors undersökning och utdrag
af äldre jordeböcker och räkenskaper inheintas nemligen, att en bland de uti
nämnda handlingar omförmälda trenne utjordar uti Altuna socken och Simtuna härad,
benämnd Altuna äng eller utjord, som skulle innehålla 4 J öresland med en
ränta af fem sommarlass hö, blifvit anslagen såsom augment till rusthållet N:o 50 vid
östra Westmanlands kompani.
Då ett helt hemman inom byn Altuna innehåller från 6 till 10 § öresland,
skulle alltså berörda äng efter jordatalet vara jemförlig med ungefär ett halft hemman.
Enligt af landtmätare upprättad karta befinnes nu, att berörda äng endast
innehåller 19 refvar 50 stänger eller 3 tunnland 15 X4Ö kappland, — en alltför ringa
areal för att i något afseende kunna motsvara förrberörda öreslandtal — och då häraf,
jemte det att årliga afkastningen på långt när icke uppgår till den bestämda augmentsräntan,
deruti den ej obetydliga bristen måste fyllas på räntegifvarens bekostnad,
såsom gifvet lärer få antagas, att under tidernas lopp ängens areal betydligt
minskats, under det att den gamla mot den större och ursprungliga vidden svarande
räntan oförminskad qvarstår; så får jag af sådan anledning vördsamt föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes förordna om nödiga åtgärders
Motioner i Bonde-Siåndet 1865. N:o 286.
415
vidtagande för utrönande i hvad man ersättning kan vederbörande räntegifvare
tillkomma, samt derom till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition.
Om remiss till vederbörligt Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Jl-rik Mallmin,
från Westmanlands län.
]%:© 3MI.
Af Gustaf Bolin från Upsala län, om upphäfvande af gällande
stadqanden, angående hembud och lösen af frälseskatte- och
skattefrälsejord, m. m.
Tid efter annan hafva förslag blifvit framställda i syfte att åt egare till mindre
jordlotter bereda oberoende i så måtto att de icke skulle vara underkastade den,
jag vågar säga, omenskliga skyldigheten att, genom tvångsköp, emot af andra personer
än köpare och säljare emot bestämd köpeskilling afstå den mindre jordlott,
som kunnat vara för dess egares underhåll tillräcklig. Tid efter annan hafva ock
jemnkningar i gamla lagstadganden blifvit i sådant syfte af statsmagterna gjorda;
och det har ännu ej försports någon klagan öfver menliga eller mindre fördelaktiga
följder af sådana medgifvanden, utan har fastmer det rättvisa och billiga utaf att,
äfven i sådant afseende, hvar och en må oqvaldt få bibehålla hvad som ärligt blifvit
förvärfdt, samt nyttan af sådana medgifvanden öfver hela landet erkänts. Denna
mening, eller öfvertygelsen om det rättvisa uti att hvar och en bör, om han så vill,
få bibehålla hvad han ärligt förvärfvat, låg ock till grund för Ständernes, af Kongl.
Maj:t sedermera godkända, vid sistlidne riksdag fattade beslut om bördsrättens å
landet afskaffande. Det qvarstår likväl ännu i lagen, för en del jordegare, en lika
stor orimlighet som obillighet, något liknande dels den afskaffade bördsrätten, dels den
vidsträcktare lösningsrätten, nemligen köpares till frälseskatte- och skattefrälsejord
skyldighet att till räntetagare hembjuda den inköpta egendomen, samt, om räntetagaren
vill en sådan egendom inköpa, afstå eganderätten till densamma emot lösen
till samma belopp, för hvilket egendomen blifvit inköpt.
Såsom skäl för afslag å de vid sistlidne riksdag väckta motioner om upphäfvande
af de lagbud, som förpligta köpare till skattefrälse- och frälseskattejord till
hembudsskyldighet och den inköpta egendomens afstående emot lösen, anförde LagUtskottet
i dess Betänkande N:o 59, det lagstiftaren haft flir afsigt att återförena en
416
Motionär i Bonde-Ståndet 1865. N:o 287.
emellan olika personer på det sätt delad eganderätt till samma jord, att den ena har
räntan och den andra sjelfva jorden, och trodde att nyttan för det allmänna af en
sådan konsolidering, genom undanrödjande af de ständiga anledningar till tvister
och olägenheter i öfrigt, en på dylikt sätt delad eganderätt i de flesta fall måste
medföra, vore alltför uppenbar för att af någon kunna med framgång bestridas.
Ehuru en sådan auktoritet, som sistlidne riksdags Lag-Utskott, ansett de nu
gällande, hit hörande lagbestämmelser vara i förevarande fall mest lyckliggörande,
vågar jag dock tro raka motsatsen. Denna min mening är ock, enligt hvad här
förut blifvit antydt, understödd af grunddragen i sednare tidens lagstiftning i fråga
om egande- och besittningsrätt till jord af annan natur än den nu ifrågavarande, i
hvilket afseende hembudsskyldighet icke finnes, ej heller tvångsköp genom lösen, om
den förvärfda egendomen kan anses innehålla en besutenhet.
Då jag ej kan finna det vara förenligt med billighet och rättvisa att, endast
derföre att rättighet till uppbärande af de jorden åliggande skatteutgifter kommit i
enskild medborgares hand. den eljest allmänt fria dispositionsrätten till förvärfd fastighet
skall vara inskränkt, och då några anledningar till tvister emellan jordegare
och ränteegare, enligt min åsigt, icke kunna föranledas deraf att eganderätten till
jorden förvärfvas af en person från en annan, vågar jag föreslå:
att, i fråga om lösen af frälseskatte- och skattefrälsejord, endast nu gällande
författningar angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord och andra lägenheter från hemman måtte förklaras
tillämpliga, samt i följd deraf de lagstadganden, som förpligta jordoch
ränteegare till hembud och berättiga till lösen af sådan försåld jord
eller ränta, måtte upphäfvas.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
G. Bolin.
från Upsala län.
N:o *81.
Af 01»! Nilsson från Westerbottens län, om anslag till förädling
af dm i Norrland inhemska hornhoskapsracen.
Vigten, ja nödvändigheten af att vid landtbrukets utöfning inom våra nordliga
byggder i vida högre grad än hittills egt rum tillerkänna detta yrkes ena
° hufvudgren
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 287.
hufvudgren, boskapsskötseln, företrädesrätten framför åkerns bruk med hufvudsakligt
afseende på ett direkt frambringande af menniskoföda, —- sädesproduktionen --  utgör numera dagens lösen vid hvarje landtbruksmöte, ja vid hvarje tillfälle, der
medlen till landtbrukets upphjelpande utgöra föremål för samtal och diskussion.
Det skulle med anledning häraf kunna tyckas, att insigten om denna angelägenhet
torde vara tillräckligt spridd, för att äfven allmänt vinna tillämpning.
Att så dock, dess värre, ej är förhållandet, och detta företrädesvis i de Norrländska
länen, känna vi alla nogsamt. Orsakerna härtill äro mångahanda, — ej blott
att söka uti dervarande jordbrukares likgiltighet eller deras tröghet att öfvergifva
från fadren ärfda vanor och bruk, — och om, såsom jag har anledning förmoda
samt företrädesvis detta års erfarenhet synes ådagalägga, förhållandet i nämnda
hänseende gestaltar sig gynnsammare inom landets medlersta och södra provinser,
torde detta ej uti ringa mån tå tillskrifvas de der sedan snart tvänne tiotal af
år fortsatta åtgärderna från Statens sida att såväl upplysa, som understödja dervarande
landtmän. I detta, likasom uti så inånga andra hänseenden, har Norrland
förblifvit vanlottad! och hardt när bortglömdt. Sanningen af detta påstående
vitsordas äfven af den myndighet (Kongl. Stamhollånderistyreisen), åt hvilken
vården af hithörande angelägenheter i väsendtlig mån blifvit anförtrodd. Uti det
underdåniga memorial, sorn finnes åberopadt uti Kongl. Maj:ts nådiga, till nu
församlade riksmöte, afgifua Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, yttrar
nemligen stamholländeristyrelscn, efter att hafva redogjort för hittills inom
Sveriges medlersta och södra provinser af styrelsen vidtagna åtgärder till dervarande
boskapsafvel upphjelpande, härom följande:
•‘De Norrländska provinserna hafva hittills förblifvit uti nära nog fullkomlig
afsaknad af de fördelar, som genom stamholländeri! nstitution blifvit landets
“öfriga delar beredde. Vid stamholländeriernas första organisation uppställdes visserligen
inom Wester-Norrland en stamhjord af Voigtländer-race äfvensom under
“sednast förflutna båda år tvänne halfva hjordar af Ayrshire-race blifvit inom
“Jemtland stationerade, men redan i år derifrån till afflyttning uppsagde. Annan
“fördel har dock ej af dessa båda försök kommit nämnda provinsers boskapsskötsel
till del, än den erfarenhet, att nyssanförda båda racer befunnits olämpliga
för der rådande ekonomiska och klimatiska förhållanden. Det ogynnsamma
“resultatet af dessa första försök bör dock ej afskräcka från en fortsättning af
“åtgärderna till den Norrländska boskapsskötselns upphjelpande, och detta så mycket
mindre, som, med den håg för framåtskridande, hvilken numera yttrar sig
“äfven hos dervarande jordbrukare, hvarje åtgärd i nämnda rigtning från Statens
“sida utan tvifvel skall verksamt bidraga att leda uppmärksamheten till den gren
“af landtbruket, som för dessa uordliga byggder är den naturligaste, och af hvars
“sunda och lifliga utveckling dervarande jordbrukares förkofran år från år blir i
“allt högre grad beroende. “
Med anledning häraf och på vidare anförda skäl, har ock styrelsen framställt
underdånigt förslag om inköp af fyra hjordar af den i Norrland inhemska
nötboskapsrace, hvarje hjord sammansatt af tio kor jemte två tjurar af förädlade,
för Norrlands förhållande passande racer, och har detta förslag, såsom välbekant
är, lyckats tillvinna sig nådigt bifall, samt dertill erforderliga anslag blifvit uti
nvssanförde Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af Rikets Ständer äskade.
Under tacksamt erkännande af denna för den Norrländska boskapsskötselns
framtid onekligen vigtiga åtgärd, befarar jag dock, att frukterna af densamma
flik till R. St. Prof. 1865 fr 1866. 11 Sami 4 Åfd. 53
•118
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 287.
blifva både alltför låtaliga och för den större allmänheten för sent och för svårt
tillgängliga, för att icke äfven andra åtgärder för enahanda ändamål skulle vara
af behofvet påkallade. Att med den ofantliga utsträckning, som de Norrländska
länen ega, verkan af en hjord af tolf djur inom hvartdera af de fyra nordligaste
af dessa, skall blifva försvinnande liten, ja under många år knapp märkbar
annat än i dessa hjordars närmaste grannskap, ligger i sakens natur. De skola
visserligen bidraga att öka begäret efter till förbättring af den inhemska boskapen
tjenliga djur, men de skola blott i ringa mån tjena att fylla detta behof, isynnerhet
som från desamma, — organiserade på sätt styrelsen föreslagit — afvelsdjur
af rent blod ej kunna erhållas. Men nvssanförde begär företer sig redan nu ganska
lifligt, ehuru såväl ortliga förhållanden - aflägset läge och dyrbara kommunikationer,
— sorn genom flera missvextår hårdt anlitade tillgångar, hardt när
omöjliggöra dess tillfredsställande. Såsom ett medel att afhjelpa detta synes mig
ett af styrelsen uti dess ofvauanförda underdåniga memorial framstäldt förslag,
hvilket dock icke lyckats tillvinna sig regeringens bifall, förtjena uppmärksamhet
såsom på samma gång verksamt och erfordrande jemförelsevis ringa uppoffring
från Statens sida. Detta förslag lyder sålunda:
“Såsom en åtgärd af synnerlig vigt för ett hastigare spridande af ädelt blod
“inom landets nötboskapsafvel anser styrelsen derjemte önskligt vara, att tillfälle
“beredes styrelsen till att mera verksamt än hittills bidraga till ett direkt spridande
af tjurar af förädlade racer, såmedelst att sådana genom styrelsens försorg
“inköptes från de ställen, der desamma kunde erhållas af fullgod beskaffenhet
“samt derefter öfverleinnades till de hushållningssällskap, deras underafdelningar
“eller ock till enskilde djuregare, som häraf ville sig begagna, mot ett pris ej
“öfverstigande djurens kostnad, men betalningen deraf ställd på amortering. Vid
“denna åtgärd skulle Staten blott behöfva uppträda såsom förlagsman, och den
“begärlighet, med hvilken likartade åtgärder redan tillförene, ehuru i mycket inskränkt
måttstock vidtagna af stamholländeristyrelsen, af allmänheten anlitats, i
“förening med den goda verkan de visat, gifva styrelsen full anledning till den
“förmodan att ansökningar om delaktighet af den fördel nämnda åtgärd innebär
“icke skola saknas och följaktligen det med densamma afsedda ändamål uppnås.
“Ehuru den med inköpet af ett eller annat ädelt djur förenade utgift visserligen
“ej kan i allmänhet anses öfverstiga den enskilde landtmannens krafter eller erfordra
Statens mellankomst, torde dock den lättnad, som härmed genom den före“slagna
åtgärden beredes, under landbrukarens närvarande betryckta ställning vara
“af ej ringa värde, likasom ock dylika genom Stamholländeristyrelsen på en gång
“och i större skala verkställda inköp städse billigare och ofta med större omsorg
“och sakkännedom kunna utföras än hvad som för den enskilde djuregaren låter
“sig göra.“
Då jag nu går att på förut anförda skäl upptaga detta förslag såsom mitt
eget, vill jag dock gifva detsamma en större utsträckning än styrelsen dermed afsett.
Af synnerlig vigt synes mig nemligen vara för den mindre bemedlade jordbrukaren,
— och dennes hjelp afser ju detta förslag i första rummet — att det
underlättade tillfället till erhållande af afvelsdjur ej blott iuskränkes till sådane
af hankön, utan att detsamma äfven omfattar kor, hvarigenom kostnaden för anskaffandet
af en förbättrad boskapsrace hufvudsakligen inskränkes till den, som
är förenad med inköpet af de båda första stamdjuren.
De skäl, som tala för bifall till denna min vördsamma motion, äro så mångahanda,
att deras anförande vid detta tillfälle skulle alltför mycket inkräkta på
Motioner i Bonde-Ståndet 1 Hdo. N:o 287. 419
Ståndets dyrbara tid. Jag inskränker mig derföre nu blottftill att uti Ståndsbrödernas
minne återföra verkan af den förhärjande frostskada, hvilken redan så
ofta och äfven under detta år, inom de Norrländska länen omintetgjort landtmannens
förhoppning oni lön för nedlagda mödor; hurusom möjligheten att undgå
dessa så ofta återkommande olyckor i väsendtlig mån är beroende af en förändrad
hushållning, med större afseende fästadt på produktion af foder; att åter dettas
lönande förvandling till en lätt säljbar och värdefull handelsvara — smör — är i
hög grad beroende på beskaffenheten af den boskap, till hvars näring detta foder
tjenar; hurusom den Norrländska boskapen, om än i sig sjelf i besittning af åt
skilliga
egenskaper, som göra den för dervarande förhållanden synnerligen tjenlig,
dock är behäftad med väsendtliga brister, till hvilkas afhjelpande en parning med
andra, bättre utvecklade racer bildar lättaste medlet; att den uppoffring af allmänna
medel, som den af mig föreslagna åtgärden erfordrar, är så ofantligt ringa
vid jemförelsen med de allmänna och enskilda understöd, som för hvarje nödår tagas
i anspråk, ej till ringa del en följd af det nuvarande onekligen förvända husbållningssättet,
med mera dylikt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag härmed föreslå,
att ett årligen utgående belopp af 5,000 Riksdaler Riksmynt må tills vi
dare
ställas till Kongl. Stamkolländer istyrelsens disposition, för att genom
dess försorg användas till inköp af afvelsdjur, lämplige till förädling af den
i Norrland inhemska hornboskapsracen, samt afsedde att åter försäljas, mot
en på amortering ställd betalning, till hushållningssällskap, deras underafdelningar
eller till enskilde personer.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 15 November 1865.
Olof Nilsson,
från Westerbottens län.
Häruti förena sig:
L. J. Fahlander. O. Hedström.
420
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. \ :o 288.
Ilo *§§.
Af Olof Nilsson från Westerbottens län, om anslag för anläggning
af väg frän Åsele till Wilhelmina kyrka.
Att de s. k. Lappmarkerna inom 8ig dölja rika frön till en framtida utveckling
ock uppblomstring är kändt. Med den ringa befolkning, de relativt till
arealen nu ega, hafva de dock redan i betydlig mån medverkat till de sydligare
länens förseende med ladugårdsprodukter af allahanda slag, och under vissa år, då
lyckliga omständigheteter förekomma frostskador, gifva de äfven i spanmålsväg
en ganska rik afkastning, hvarförutan de inom sig sluta de betydligaste och ännu
mest otillitade skogstillgångar. Att för Lappmarkernas utveckling något bör göras
torde derföre vara utom allt tvifvel och för ett sådant ändamål torde i första
rummet böra sättas lättare kommunikationer, ty huru det än är, så blir dock
alltid det lättare tillfället till beröring i industrielt och merkantilt hänseende den
hufvudsakliga häfstången till en befolknings förädling, helst då vid sidan deraf
sättas ändamålsenliga åtgärder till befordrande af en allmän folkupplysning.
Bland lappmarkerna intager den s. k. Åsele Lappmark ett framstående rum.
Denna ort har från äldsta tider tillbaka haft en ganska betydlig beröring i
handelsväg med den öster derom liggande kusttrakten både inom Wester-Norrlands
och Westerbottens län, men den hufvudsakligaste beröringen måste dock naturligen
ega rum med kustlandet inom sistnämnda län, dit Åsele Lappmark i administrativt
hänseende hörer.
För underlättnad af denna beröring har också ett vägsystem blifvit uppgjordt,
afseende att underlätta trafiken mellan Umeå, residensstaden i Westerbottens
län, och i sådant hänseende har redan väganläggning blifvit påbörjad ifrån
Umeå till Öreträsk, afseende att fortsättas derifrån till Fredrika kyrka och vidare
till Åsele, för fortsättning af hvilken väg också Kongl. Maj:t i Sin nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit ett anslag af 20,000 R:dr
Riksmynt.
Af lika stor vigt är äfven tvänne andra vägar, nemligen från Åsele till
Dorothea kyrka samt en annan från Åsele till Wilhelmina kyrka, i kostnad
beräknade, den förra till 61,000 och den sednai-e till 66,950 R:dr, allt Riksmynt,
Af dessa vägar, hvilka faktiskt beggedera äro af oundgänglig vigt för orten,
har också Kongl. Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader i sitt generalförslag
upptagit den mellan Åsele och Wilhelmina i första rummet bland de nödvändigaste
vägauläggningarne, med förordande af ett anslag, stort 50,000 R:dr R:mt,
hvilket, då orten åtagit sig att ansvara för resten, är tillräckligt; äfvensom samma
generalförslag i andra klassen upptager vägen mellan Åsele och Dorothea med ett
föreslaget bidrag af 40,000 R:dr.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 289.
421
Åberopande sålunda nyssnämnda generalförslag med dervid fogade handlingar,
som lära blifva till Höglofliga Stats-Utskottet öfverlemnade, vågar jag vördsamt
hemställa,
det behagade Rikets Ständer under de förbehåll, som kunna linnas
lämpliga, till en början bevilja för anläggning af väg mellan Åsele och
Wilhelmina ett anslag af 50,000 R:dr R:mt.
Om remiss till Stats-Utskottet anbålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Olof Nilsson,
från Westerbottens län.
$:o 9§9.
Af Olof Nilsson från Westerbottens län, om anslag för förbättring
af allmänna landsvägen mellan Wännäs och Umea kyrkor.
De allmänna utfartsvägarne från flera tjäll och lappmarkssocknar i Westerbotten
nedåt kusten sammanfalla småningom i allt färre och färre vägar och ingå
slutligen i en enda väg, hvilken utgör allmän lands- och postväg till Umeå stad. Att
denna väg är af den vigt och betydenhet, som fordrar oförhindrad farbarhet, enligt
tidens kraf, är sålunda gifvet och det måste vara en stor angelägenhet för befolkningen,
att, der farbarheten är hindrad eller försvårad, få de befintliga hindren
undanröjda. Nu inträffar att emellan Wännäs och Umeå kyrkor den omnämnda
vägen, som sträcker sig efter en, jemte Umcåelt belägen och kuperad dalgång, är
besvärad med en mängd backar af svåraste beskaffenhet, samt till och med lifsfarliga,
derå exempel skulle kunna åberopas. Af denna anledning har ortens befolkning
varit betänkt att med egna uppoffringar låta tillförlitligen undersöka
möjligheten af och kostnaden för de ifrågavarande backarnes, Bränlands, Norrfors
och Svallets undvikande och kostnaden i och för detsamma. Instrumentet öfver
undersökningen och kostnadsförslaget hafva ännu icke hunnit blifva färdiga, men
förrättningsmanneu, Kapitenen vid Yäg- och Vatteubyggnadskorpsen R. Schoug, har
förklarat att dessa handlingar skola ofördröjligen komma mig tillhanda; och vågar
jag derföre, under utfästelse att, genast efter inhändigandet, till Stats-Utskottet
inlemna handlingarne, härmed vördsamligen föreslå:
det behagade Rikets Ständer antingen såsom anslag utan återbetalniugsskyldighet
tillägga vederbörande vägbyggnadsskyldige en tredjedel af
422
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N.o 290.
det belopp kostnadsförslaget kan komma att upptaga, eller också såsom
lån på möjligen billigaste vilkor i ränte- och amorteringsväg
tillägga nämnde vägbyggnadsskyldige tre fjerdedelär af kostnaden.
Af alla uppoffringar, som för allmänna ändamål göras, torde få, om ens
någon, kunna i rättvisa och billighet mäta sig med dem, som göras för uppbjelpande
af kommunikationerna i de nordligaste, uti sådant hänseende högst vanlottade
länen; också är det väl ingen uppoffring, som så hastigt återgäldas genom
deraf beröende förhöjd utveckling af ortens ekonomiska förhållanden i alla afseenden.
Om remiss till Höglofliga Ståts-Utskottet, auhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Olof Nilsson,
från Westerbottens län.
IV o 990.
Af Anders Andersson från Skaraborgs län, om anslag för att befordra
export af ladugdr dsprodukter.
Alla svenska statsmän och författare i statshushållningsvetenskapen hafva
med yttersta enträgenhet uppmanat till boskapsskötseln. De hafva förebrått svenska
jordbrukarne deras ringa omtanka, när dessa uppmaningar, gifna i alla möjliga
former, icke haft någon verkan, enär boskapsskötseln visserligen icke alldeles, men
nära nog åtminstone, hos allmogen står på samma ståndpunkt som för tio år sedan.
Ingen enda af dessa författare har betänkt att orsaken till detta stillastående varit
att det i vårt land icke fanns någon säker afsättning för en större boskapsskötsel,
än som behöfdes för vårt eget land. Det fanns t. ex. icke något annat sätt att afsätta
boskapskreatur, smör, ost, kött och fläsk än att utbjuda dessa produkter i närmaste
stad, och att der möta verkan af ali utbjudning, och endast kunna sälja dem
till det lägsta möjliga pris. Hvarje vara, hvars produktion man vill uppmuntra, måste
man i första rummet söka till att bereda afsättning icke blott inom eget land utan
äfven på verldsmarknaden. Afsättning bör man så mycket möjligt är söka grunda
på efterfrågan och icke på utbjudning. Dessa satser uttalade Biskop Agardh för tio
år sedan och jag vågar tro att de ännu ega sin fulla tillämpning.
Först under innevarande år har man med någon fördel på England kunnat
exportera såväl boskap som öfriga ladugårdsprodukter och, om detta för den svenske
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 291.
423
jordbrukaren allt mer och mer kunde utvecklas, skulle det blifva en ofantlig fördel
för vårt land. Huru annorlunda skulle icke vårt jordbruk efter några tiotal af år
komma att se ut, om vi kunde komma derhän att vi med fördel kunde uppfodra
våra hafreskördar inom landet och i stället exportera ladugårdsprodukter.
Men att detta, sorn för vårt land ännu är så nytt, skall kunna utvidga sig som
det bör, anser jag att Staten icke bör underlåta att i början, innan folket har kunnat
skaffa sig kännedom om förhållandet, räcka en hjelpsam hand. Staten bör bi
draga
till att ersätta såväl dem, som på den utländska marknaden åtaga sig att gå
svenska exportörer tillhanda samt dem, som här hemma leda och ordna denna nya
och ännu för oss ovana handelsgren.
På grund af hvad jag här anfört, får jag föreslå:
att Rikets Ständer behagade anslå 8,000 R:dr, som för nämnda ändamål
ställas till Kongl, landtbruksakademiens disposition, som i samråd med
länens hushållningssällskaper beslutar om dess ändamålsenliga användande.
Om remiss till Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 15 November 1865.
Andere Andersson,
från Skaraborgs län.
li»:o 901.
Af Pehr Tjernlund från Wester-Norrlands län, om anslag för
anläggning af jernväg frän Hemg räfven till Sundsvall.
Sedan Kongl. Maj:t år 1858 i nåder fastställt plan för den s. k. Jemtlandskommunikationsleden,
har med de anslag 244,500 R:dr utan återbetalningsskyldighet
och det särskilda lån 70,000 R:dr, Rikets Ständer beviljat och det vida större
bidrag, sammanlagdt utgörande 575,560 R:dr, Norges Storting anslagit, kunnat ordnas
en kommunikationsled mellan Lewanger i Norge till Bräcke i Jemtland vid
Medelpads gräns, 29 mil lång, deraf 17* mil öfver fern sjöar, emellan hvilka trafiken
bestrides å vanliga landsvägar.
Den delen af denna led, som sträcker sig inom Jemtlands område, 22 mil i
längd, bl ef enligt planen färdig år 1863 och har ett särskidt bolag derefter underhållit
trafiken efter taxa å denna del; men först i sistlidne Oktober månad fullbordades
den sex mil långa väganlägningen inom Norge. Såsom fortsättning af denna led
har Kongl. Maj:t fastställt plan för dess utsträckning ända till Hemgrafven under
424
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 291
benämning Sundsvall—Bräcke-leden enligt samma system, som gällt för Jemtlandsleden
och för arbetena å den delen, hvilka nu fortgå, hafva statsmagterna vid
sistlidna riksdag beviljat 253,000 R:dr och ett särskildt bolag bildat sig för trafikens
underhållande derå, när denna del af leden blir färdig.
Hela leden från Lewanger till Hemgrafven kommer att utgöras af båtled
med tolf omlastningar  22,00
och landsväg mellan sjöarne
16,38 38,88
och skall, om jemväl kommer till stånd den jernväg för lokomotiv af fyra
fots spårvidd af  2,41
som enligt ursprungliga planen varit föreslagen mellan Hemgrafven oell
Sundsvall, få en sammanlagd längd af  40,7 9 mil.
Man har velat förutsäga, att en så egendomligt ordnad led icke skulle kunna
blifva till någon egentlig nytta för orten, då transporten derå borde blifva dyr och
rimligtvis icke kunna bära omkostnaderna dervid. Men af den tablå, som den 10
sistlidne Oktober vid ordinarie stämma al verkställande direktören algifvits till
det bolag, som bestrider trafiken mellan Melen och Bräcke, inhemtas:
Juni, Juli,
Aug., Sept.
1863. 1864. 1865.
att antalet passagerare utgjout  10,147. 10,922. 9,567.
och gods, oberäknadt af den inre trafiken
a) från Norge öfver Melen centner 6,877,00. 7,683,00. 14,666,75.
b) „ Sundsvall—Bräcke  „ 3,412,00. 6,175,00. 3,897,oo.
Summa centner 10,289,00. 13,858,00. 18,563,7 5;
att trafikinkomsten för hela året 1864 uppgått till 25,984 R:dr, deraf för Juni, Juli,
Augusti och September till 19,899 R:dr, men för samma månader 1865 till 25,479
R:dr 58 öre;
och att hela trafikkostnaden år 1864, deri inberäknadt alla aflöningar, ångbåtarnes
driftkostnad, forlöner, vägunderhåll, reparationer, m. m., enligt bokslut utgjort
26,366 R:dr.
Om således trafiken ännu icke ernått någon jemförelsevis stor betydenhet,
utvisa nämnda fakta dock, med fästadt afseende derå att af seglationen innevarande
år bör återstå en icke obetydlig tid, att trafiken gått så stadigt framåt, att med
all visshet bör kunna förutses att kommunikationsleden har att gå till mötes en
särdeles vacker framtid, om och när den blir utsträckt till Sundsvall, i den mån den
i öfrigt hinner draga till sig rörelsen, som allt hitintills hufvudsakligen gått på sidan
afleden.
Tages i betraktande att det bolag, som besörjer trafiken å Jemtlandsleden,
fraktar tyngre] gods, såsom salt, spanmål, m. m., emellan Melen och Östersund, 16
mil, för i medeltal 7,8 7 öre per centner milen enligt taxa, i stället att varutransporten
med vanliga förmån under normala förhållanden kostar minst 15 öre
och att för hvarje centner gods, som med vanliga formän fortkaffas från Sundsvall
till östersund, erfordras 1,2 5 hästdagsverke och till samma ort från Lewanger 1,8 7 ;
men att transporten å kommunikationsleden verkställes med begagnande af blott
respektive 0,60 å 0,61 hästdagsverken öfver land mellan sjöarne; så synes det vara
alldeles uppenbart, att denna led redan i sitt nuvarande ofullkomliga skick är och
i en snar framtid, äfven om inga förbättringar vidare förekomma, ehuru i det afseen
det
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 291.
det mycket kan göras, äfven med hänseende till frågan att minska omlastningarnes
antal, kommer att blifva till ofantligt gagn icke allenast för de delar af
Nordre Trondhjems arnt och provinserna Jemtland, Herjeådalen och Medelpad,
som tillböra området för denna led, hvars areal kan uppskattas till omkring 1,000
svenska
med en befolkning af endast cirka 150,000 personer, sorn till följd af sin glesa
utsträckning på den stora ytan har största behof att spara arbetskraft för jordens
odling, utan jemväl, i mån bileder hinna anläggas, hvilket af naturliga förhållanden
underlättas för Helsingland och Ångermanland, sorn otvifvelaktigt till vissa
delar deraf komma att anlita ledén för sina behof af norska produkter, äfvensom
för export till Norge af sina väfnader, när tullförhållandena mellan de båda rikena
så ordnas, att äfven sådana varor må tullfritt dit införas landsvägen.
I samma mån kommunikationen till lands mellan tvänne orter förbättras,
ökas handelsförbindelserna och som följd deraf utbytet mellan de båda. Detta är
en regel, som beklagligen varit nära nog främmande för folken i de båda förenade
rikena, för såvidt frågan rört förhållandena deni emellan. Lyckligtvis synes man
numera vara beredd att vilja beträda en annan bana. Under den öfvertygelse
att, i den mån kommunikationen emellan de båda folken förbättras, skall utbytet
dem emellan vexa och icke vara i ett tillbakagående, såsom närmast de sista
åren varit förhållandet, enligt hvad statisiiken ger vid handen.
Erfarenheten utvisar det redan nu, enär under loppet af detta år sådana
svenska fabriksvaror, som landvågen kunna tullfritt till Norge införas, varit föremål
för export dit å leden; och jag tror att, i den mån man lyckas att bereda
billigare transport mellan Sundsvall och Lewanger, skall denna export af svenska
fabriksvaror för nordliga delars af Norge behof i stor skala tilltaga.
Det är med fäs t ad t afseende derå och då för både Jemtlands och Medelpads
framåtskridande i kultur och utveckling behofvet oundgängligen kräfver att kommunikationen
förbättras, som jag anser mig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på vigten deraf, att här ofvan oraförmälda jernväg mellan Hemgrafven
och Sundsvall varder byggd.
Denna jernväg är att betrakta såsom slutstenen i en led af stor framtida
betydelse. Utan denna jernväg kan den öfriga leden aldrig någonsin nå den utveckling,
som lyckliga naturförhållanden eljest måste framkalla. Det är ock svårt
att inse, huru det, bolag, som korn mor att ombesörja trafiken mellan Bräcke och
Sundsvall, skall kunna göra detta fullt nöjaktigt förr än denna jernväg varder
anlagd.
Utaf hela våglängden från nordsjön öfver Jemtland till Bottniska viken
har hittills ingen del varit så lifligt trafikerad, som den östligaste mellan Hemgrafven
och Sundsvall. Här är således ett lättare kommunikationsmedel företrädesvis
af behofvet påkalladt. Enligt den af Herr Majoren Adelsköld uppgjorda
kalkyl skulle en jernväg bär vid ändan af den stora linien redan till en början
ega att påräkna en trafik af 15 å 20,000 passagerare och 1,000,000 centner gods
om året, och denna godstrafik skulle vid tillfällen af inträffande missvext i de
efter linien belägna orter, såsom t. ex. förhållandet nu är i Jemtland, i högst betydlig
mån ökas, då fördelen af en förbättrad kommunikation blefve till stor båtnad
för de af missvext hemsökta, hvilka derigenom lättare erhöllo sina förnödenheter
af spanmål till billigare pris.
Bill. till R St. Prot. 1865 1866. 11 Sand. 4 A/d. 54
42 6
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 291.
Måsle nu här den gamla landsvägen, hvilken dels besväras af en mängd
backar, dels eljest i anseende till en lös jordmån är, särdeles höst- och vårtiden,
svår att befara, fortfarande begagnas, så är det fara värdt, dels att de fördelar,
som Rikets Ständer genom anslag till kommunikationsledens utsträckning från
Bräcke till Hemgrafven åsyftat, komma att till hufvudsaklig del uteblifva, dels
ock att Jemtlands handel tvingas att taga sin rigtning åt Norge, dit en lättare
farled redan är färdigbyggd ända till hafvet.
Enligt det af Majoren och Riddaren C. Adelsköld under sommaren 1859 i
och för utsträckning af kommunikationsleden Riksgränsen—Bräcke till Sundsvall
uppgjorda och afgifna förslag, hvilket, i hvad det rörer chausséanläggning från
Bräcke till Torp samt kaualisering af Ljunga eif från Torp till Hemgrafven, redan
är under utförande, skulle kostnaden för den jernväg, hvilken han ansåg böra
blifva liniens fortsättning från sistnämnda ställe till Sundsvall, utgörande 2,41 mi!
af 4 fots spårvidd för lokomotiv, uppgå till 1,540,000 R:dr, af hvilken kostnad
adelar troddes böra beviljas såsom lån åt det bolag, som kunde vilja försträcka
återstående Jalelen, åtaga sig utförandet af anläggningen, framtida underhållet
och besörja trafiken efter fastställd taxa.
Med ledsnad måste här anföras, att de bemödanden, som inom Jemtland
och Medelpad blifvit gjorda, att genom aktieteckning bilda ett sådant bolag, icke
rönt önskad framgång samt att affärsförhållandena inom dessa orter icke äro sådana,
att man ännu under många år har att hoppas, det denna jernväg kan komma
till stånd, derest kostnaden skall till £:dol inom orten anskaffas.
Här hotar sålunda det beklagliga förhållande att inträffa, att, en sträcka
af 2,41 mil vid östra ändan af den 42,36 mil långa kommunikationsled, som
skulle sammanbinda Vesterhafvet med Östersjön, d. v. s. knappt mer än ^ydel af
hela leden, kommer att lemnäs ofullbordad till en måhända aflägsen framtid.
Rikets Ständer hafva redan anvisat och torde under innevarande riksdag
komma att ytterligare anvisa medel till fortsättning af den stora jernvägsanläggning,
som öfver Wermland har till ändamål att såsom unionsväg närma de båda
brödrafolken hvarandra och främja samfärdseln dem emellan.
Kommunikationsleden öfver Jemtland, ehuru till art och beskaffenhet vida
ofullkomligare, men derföre ock så mycket mindre kostsam än den förra, skall
för visso tjena till enahanda ändamål. Hå denna led redan blifvit af Kongl. Majit
och Rikets Ständer betraktad såsom en statslinie, för hvars anläggning ända från
riksgränsen till Hemgrafven kostnaden bestridts af allmänna medel, så synes Rikets
Ständers mellankomst med fog'kunna påräknas för fullbordandet af jemväl den återstående
delen, äfven om densamma skulle befinnas kräfva en jemförelsevis drygare
omkostnad.
Öppnandet af en transitoled mellan Wester- och Österhafven torde med liba
skäl i norra som i södra Sverige böra anses såsom ett företag af för stor betydelse,
att detsamma skulle lemnäs åt euskild företagsamhet. DA nu ifrågavarande
jernväg just genom sin egenskap att ingå i en transitoled bor i viss mån kunna
jemföra® med en Statens stambana, så lärer väl den omständigheten, att den skulle
blifva kort och sålunda fordrar en jemförelsevis mindre kostnad, icke böra föranleda
dertill, att densamma anses förtjena mindre afseende. Det lärer väl ock
kunna antagas, att den tid en gång skall nalkas, då norra delen af Sverige och
Norge kommit derhän i odling och välstånd, att en större bana från Sundsvall
öfver Jemtland ej längre kan umbäras. Denna stambana skulle, när tiden för
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 292. 427
dess anläggande är kommen, blifva c» fortsättning af den jernväg, hvarom här
är fråga.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte till cn 2,41 mils jernväg af fyra fots spårvidd
för lokomotiv från Hemgrafven till Sundsvall bevilja som anslag, utan
återbetalningsskyldighet, 1,540,000 R:dr Runt.
Örn remiss till vederbörligt Utskott anhållos.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Tjernlund,
från Wester-Norrlands län.
Häruti instämmer till alla delar:
Eric Ersson,
från Jemtlands län.
N:o
Af Nils Petersson från Calmar län. om bestämmande af kortare
preskriptionstid för utsökning af soldats-, båtsmans- och
tjenstehjons löneförmåner.
Till förekommande af dc tvister och efterräkningar, som ofta uppstå emellan
soldater och båtsmän, å ena, samt deras rust- och rotehållare, å andra sidan, angående
de förres löneförmåner af ved, spanmål, kobete, m. m., och hvilka tvister,
som understundom afse flera års så beskaffade förmåner, merendels hafva den påföljd,
att rust- och rotehållarne, hvilka gemenligen icke förse sig med qvittenser
för hvarje års liqvid, blifva ålagde, att till soldaten eller båtsmannen betala allt, hvad
af dem enligt kontrakt fordras, ehuru fullständig uppgörelse emellan de tvistande
långt tillförene kan hafva egt rum, tager jag mig friheten vördsamt hemställa att,
med afseende på svårigheten i allmänhet att utröna befogenheten af äldre fordrings
-
428
Motioner i Bonde-Ståndet 1865, N:o 293.
anspråk, cai viss kortare preskriptionstid mätte bestämmas för lönefordringar af
ifrågavarande beskaffenhet, i hvilket afseende jag vågar föreslå,
att för dessa fordringar måtte blifva gällande samma preskriptionstid,
som uti Kongl. Kungörelsen den 8 September 1821 är föreskrifven för
löningar etc. hos statsverket, nemligen att anspråken derå skola, vid
talans förlust, väckas inom förloppet af året, näst efter det, för hvilket
fordringen tillkommit? oeb torde enahanda preskriptionstid statueras i
fråga om tjenstehjons löner, ty äfven å dessa tager man sällan qvittenser,
och om sådana erhållas, bör man ej besväras med deras förvarande
uti tio års tid.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 18(55.
Nils Pelersson,
från Calmar län.
N:o 993.
Af Carl Bernhard ICvilström från Calmar län, om anslag för att sätta
af t hushållningssällskapen utsedde manspersoner i tillfälle
att genomgå fullständig lärokurs uti allt hvad till boskapsuppfödning,
m. ra., hörer.
Genom de flerahanda åtgärder, som under sednare åren vidtagits till uppLtjelpande
af vårt lands modernäring — boskapsskötseln har uppmärksamheten
allmänneligen rigtats åt denna gren af hushållningen. Sålunda har genom resande
undervisare i boskapsskötseln och mejerihandteringen, genom elever från med understöd
anordnade mejeriskolor med flera dylika, tillfälle blifvit landtmannen boredt
att inhemta och tillämpa de fördelaktigaste sätten för ett tillgodogörande af ladugårdens
alster. Men en brist, och denna ganska kännbar, återstår ännu; den att
finna lämpliga och kunniga skötare för ladugårdarne, åt hvilka våra landtman
numera börja att allt mera egna en prisvärd uppmärksamhet. Öfverallt förspörjes
klagan öfver svårigheten att få tjenstehjon för hornboskapens vård, och då i utlandet
män villigt träda i tjenst såsom herdar och äfven bestrida såväl utfodringen
sorn mjölkningen uti koladugårdarne, samt derföre åtnjuta till och roed fram
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 293.
429
för audra tjenare högre anseende och aflöning, hörer detta hos oss ännu till undantagen,
hvilket förhållande måste så mycket menligare inverka på ladugårdsskötsel^
utveckling som vid densamma förekomma jemte mjölkningen flera sysslor,
hvilka kräfva större krafter, än som i allmänhet kunna påräknas hos qvinnan,
som hittills nästan uteslutande fått ombesörja, jemte mejerihandteringen, äfven
allt hvad som tillhör mjölkboskapens utfodring, skötsel och vård. Väl hafva
försök tid efter annan blifvit gjorda af åtskilliga bland hushållningssällskapen
samt enskilda personer dels att foga anstalt för bildande inom landet af “ladugårdsskötare"
och “koryktare", dels att införskrifva sådana från utlandet; men
dels hafva dessa sednare varit för dyrlegda för att finna allmännare användning,
isynnerhet som en längre tid för dem erfordrats för att blifva förtrogne med härvarande
seder och språk, dels hafva dessa försök ej, som sig vederbort, fullföljts
och handhafts, hvadan de icke heller ledt till några nämnvärda resultat. Skola
sådana vinnas, måste åtgärder vidtagas, som under en längre tid kunna följdrig
tigt
tillämpas, hvilket för närvarande synes icke kunna ske annat än genom Sta
tens
mellankomst. Det är af dessa skäl och med kännedom om det stora behof,
som uti landet förefinnes å dugligt tjenstefolk för ladugårdarne, som jag hemställer,
att en summa af 2,000 R:dr må anslås till understöd åt sådana personer
af mankönet, som, af hushållningssällskapen utsedde, genom Kongl.
Landtbruksakadeiniens förvaltningskomités försorg utsändas till egare
af välskötta ladugårdar för att genomgå fullständig lärokurs uti allt
hvad till boskapens uppfödning, utfodring, rykt, mjölkning, gödning och
skötsel i allmänhet, äfvensom hvad till deras slagt och styckning dervid
till afsalu hörer, så att dessa personer derefter må kunna bidraga
till bildande af en ny, mycket behöflig, men hittills hos oss saknad klass
af tjenare för ladugårdarne och behandlingen af så väl påläggs som
mjölk- och gödboskapsdjur.
Om remiss af detta memorial till Rikets Ständers Stats-Utskott får jag
vördsamt anhålla.
Stockholm den 15 November 1865.
Carl Hydström,
Irån Calmar län.
)
-130
Motioner i Binde-Ståndet 1865. iSös 264 och 2.95.
!%:© 994.
Af Carl Bernhard Hydström från Calmar län, om bidrag af allmänna
medel för att i staden Westervik uppbygga ett ele
mentarläroverkshus.
Hos Rikets Ständer får jag- härkos vördsamt föreslå,
att ett belopp af 75,000 R:dr R:mt måtte anslås till bidrag för upp
byggandet
i staden Westervik af ett elementarläroverkshns, för hvilket
kostnaden enligt kostnadsförslag och ritning uppgår till cirka 155,000
R:dr, och mot vilkor att staden sjelf bekostar återstoden; och torde beloppet
böra lemnäs antingen utan återbetalningsskyldighet eller såsom
räntefritt lån att under vissa år amorteras.
Om remiss häraf til) vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Carl Rydström,
(rån Calmar län.
Af Anders Allgust. Anderson från Östergötlands län, om upprättande
af en tillförlitlig jemförelseiabell emellan embets- och
tjenstemän»em proportionerliga förhållande till Öfriga samhällsklasser
uti Sverige och grannländerna samt om det s. k.
dyrtidstilläggets upphörande i vissa, fall, rn. m.
Ingen vill heldre än jag unna Statens embets- och tjenstemän sin välförtjenta
lön, men om man icke hörde några klagomål öfver bristen härutinnan följe
den s. k. “dyra tideu“, som inträffade 1855 och 1856, om man allt dittills icke
Motioner i Bonde-Ståndet 1885. i\’:o 295.
431
haft brist på skickliga sökande till lediga platser, om man icke kan säga att
Statens tjenster sämre sköttes före — än efter — denna tidsperiod; så torde med
skäl kunna frågas om Staten handlar klokt, då den ideligen skapar nya tjenster
och samtidigt ökar löuer för tjenstemännen, under det jordbrukets idkare hotas
med total undergång? Om man egde tillgång till statistiska jemförelser emellan
Sverige och andra länder, i afseende på procentförhållandet emellan närande och
tärande samhällsklasser; så vågar jag tro det intet annat land skulle kunna mäta
sig med Sverige. Att yrka absolut borttagande af det s. k. dyrtidstillägget anser
jag stöta mot för stora hinder i anseende till den närvarande embete- och tjenstcmannapersonalens
i fullmagterna egande garantier mot löneminskning. Men jag
hyser det hopp till regeringsmagtens nitälskan om alla samhällklassers bestånd
att man icke skall behöfva mer än att påpeka det antagligen rådande missförhållandet
lör att vinna den medverkan till nödig rättelse, som af behofvet högeligen
påkallas. I anledning häraf tager jag mig friheteu föreslå,
det Rikets Ständer ville uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla:
att Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla Statistiska Centralbyrån här
i riket, att, så fort ske kan, upprätta en tillförlitlig jemförelsetabell
emellan einbets- och tjenstemännens proportionerlig!! förhållande till
öfriga samhällsklasser inom Sverige och de af våra grannländer, hvarifrån
statistiska uppgifter må stå att vinna; att en så beskaffad tabell på
en kommande riksdag framlägges för Rikets Ständer;
att Kongl. Majit täcktes i nåder tillse, att alla de rikets ornbets- och
tjenstemän, hvilka icke genom fullmagter eller konstitutorialer, blifvit
tillförsäkrade det dyrtidstillägg, som 1856 1858 årens Ständer beviljade,
måtte få nöjas åt de löner och arfvoden, som före nämnda tid varit de
olika tjenstegraderna anvisade;
att Kongl. Majit ville förordna det oftaberörda lönetillägg måtte fråntagas
alla de embeten och tjenster, hvilka hädanefter komma att tillsättas;
samt slutligen,
att Kongl. Majit ville låta efter Stäudernes hörande indraga icke allenast
alla öfverflödiga embetsverk inom riket, utan ock förminska den
stora mängd embets- och tjenstemannaplatser, som kunna anses mindro
nödvändiga.
Skälen till dessa mina yrkanden är säkerligen allom bekant, och behöfver
alltså icke upprepas. Den allmänt öfverklagade penningebristen inom landet lärer
svårligen stå att afhjelpa, så länge det faktiskt synes att statsbudgeten årligen
tarfvar en summa, fullt motsvarig Riksbankens hela utelöpande sedelstock.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles vördsami
igen.
Stockholm den 15 November 1865.
A. A. Anderson,
från Östergötlands län.
432
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 296.
ilio 3f*G
Anders 1 agust Anderson från Ostergötlands län, om utsträckning
af den uti 50 Kap. 6 § Rättegångs-Balken medgifva befrielse.
fran skyldighet att nedsätta, s. k. revisionsskilling, samt om
upphäfvande af alla. i samma Balk förekommande stadgan
de?),
i fråga om borgen för kostnad och skada.
Som ingenting- kati vara orimligare af de ännu qvarstående paragraferna i
vår lag, än att endast don rike skall få sitt mål pröfvadt hos Högsta Domstolen;
ty ingen kan säga. att den fattige njuter lika rätt inför lagen, så länge det heter
att, hvar och en, som eger 500 daler, bör erlägga 200 daler i revisionsskilling, närmaste
följden häraf är och blir den, att om en person har aldrig så rättvis sak,
den han förlorat i Hofrätt, måste han nöjas häråt, såvida han icke först vill göra
sig husvill för att sedan söka rättvisan i högsta instansen. Det händer ju ofta att
en tappande part eger en stuga värd 250 R:dr, som icke för gäld häftar, denna
måste han sälja för att få medel till revissionsskilling eller ock måste han låta
sig nöja med den dom han fått.
Då det numera är allmänt kändt att 500 daler, på den tiden lagen skref»,
hade långt högre värde än 5,000 Riksdaler under närvarande tid.
Då Ständerna gjort stor uppoffring för att sätta Högsta Domstolen i tillfälle
att dela sig på tvänne divisioner; så frågas, om tiden icke redan kunde
vara inne, att låta Konungens valspråk “Land skall med Lag hyggås11 gå i fullbordan
?
I anledning häraf vågar jag föreslå:
att 30 Kap. 6 § Rättegångs-Balken ändras sålunda:
att den, som kan styrka sig icke ega mera än Feni tusen Riksdaler,
må ega att, utan revissionsskilling, söka att Konungen må pröfva
Hofrätts dom och utslag, som i hufvudsaken fallit;
att alla de stadganden i Rättegångs-Balken, som handla om borgen
lör kostnad och skada, måtte, såsom en tom formalitet, utur denna lag
försvinna.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 15 November 1865.
A. A. Anderson,
från Östergötlands län.
N:o 297.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 297.
433
Y:o 297.
Af Ola Jänsson från Malmöhus län, att den, svenske sjöfarande
åliggande s. k. plåt afgift icke vidare mätte till sjömanshusen,
utan till vederbörande kommuner erläggas.
Enligt Kofferdi-reglementet af den 30 Mars 1748 samt Kongl. Kungörelsen
den 27 Augusti 1828, åligger det svenske sjöfarande, att till det sjömanshus, der
han blifvit mönstrad, erlägga vissa procent af den hyra eller lön han sig betingat,
under namn af plåtafgift.
Detta stadgande, som alser beredandet af underhåll åt i följd af ålder eller
sjukdom till arbete oförmögna sjömän, har således ett ädelt syfte, men att det icke
motsvarat sitt ändamål har erfarenheten fullkomligt ådagalagt.
Om likväl samma stadgande haft något skäl för sig under en tid, då den
hjelpbehöfvande icke hade någon annan än den allmänna barmhertigheten att
vända sig till, så har dock numera, sedan lagen tillkommit, som bestämdt förpligtar
kommunerna, att lemna vård och underhåll åt de, som deraf äro i behof,
detta skäl förlorat större delen af sin giltighet.
Jag vågar tro det vara i de hjelpbehöfvande sjömännens intresse, att om- -  förmälde afgift till sjömanshusen upphör, emedan de derifrån utgående bidragen
till personer inom ett vidsträckt område sannolikt blifva ojemnt och icke i mån
af behofvet fördelade, samt alltid otillräcklige för individens bergning; liksom det
låter tänka sig att kommunen högst ogerna lemnar bidrag åt den, som från annat
håll borde hafva understöd; hvadan jag anhåller,
det Rikets Ständer täcktes hos Kongl. Majit göra framställning om den
ändring i åberopade Kofferdi-reglemente och Kongl. Kungörelse, att
svensk sjöman skall till den kommun, der han mantalsskrifven är, omförmälda
afgift erlägga.
Om remiss till vederbörligt Utskott an hålles.
Stockholm den 15 November 1835.
Ola Jönsson,
från Malmöhus län.
llih. till R. St. Prof. 1865 1866. 11 Sami. 4 Afd.
55
434
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 298.
Af Ola Jönsson från Malmöhus län, om anslag för inrättande, af
s. k. slöjdskolor för flickor.
Bland de frågor, som framstå såsom i synnerhet vigtiga, intager undervisningsfrågan
otvifvelaktigt ett af de första rummen. Oaflåtlig sträfvan från de
begge statsmagternas sida att bereda tillfälle till det nppvexande slägtets uppfostran
på ett sätt, som öfverensstämmer med tidens och mensklighetens fordringar,
har krönts med den framgång, att frågan för närvarande befinner sig i ett
ganska lyckligt stadium. Allt har likväl icke kunnat vinnas på en gång; mycket
återstår att önska, mycket att fullborda.
Den brist, som i fråga om undervisningen företrädesvis gör sig märkbar,
är bristen på lämpliga undervisningsanstalter förflickor. Qvinnans rättigheter hafva
beklagligtvis ännu icke blifvit fullt erkända, men, hvad värre är, hennes uppfostran har
blifvit ytterst försummad. Naturligtvis gäller detta påstående endast i fråga om
allmogens barn; ty för de mera lyckligt lottades undervisning och bildning har
nog dragits försorg äfven på landet, och i städerna hafva redan temligen allmänt inrättats
särskilda undervisningsanstalter för flickor, hvilket onekligen äfven faller
sig vida lättare i städerna än på landsbyggdeu.
Visserligen finnas på landet ganska väl ordnade folkskolor, men den allmänna
folkskolan med alla sina förtjenster är dock icke någon passande undervisnings-
eller uppfostringsanstalt för flickor. Afven om mot sättet att låta gossar
och flickor gå i samma skola ocb erhålla undervisning af samma lärare icke
vore något att anmärka, hvarom likväl slör meningsskiljaktighet råder, lämpar
sig dock folkskolan mindre väl som läroanstalt för de sistnämnda.
Vår tid erkänner icke såsom rigtig den methoden att låta barnen sitta stilla
vid boken eller skrif bordet från morgon till qväll; någon omvexling, förströelse
och kroppslig rörelse är nödvändig och fördenskull är aribefaldt. att gossarne skola
på mellantider öfva sig i exercis samt trädgårdsskötsel, m. m., men för flickor har
man icke tänkt på materiel sysselsättning, då likväl i skolan lätteligen kunde inhemtas
undervisning i slöjd och sådana handarbeten, till hvilkas inlärande i många
fall tillfälle i hemmet saknas.
Det är icke nog att flickan erhåller undervisning om religionens heliga
sanningar, hvilket alltid måste sättas i första rummet, hon måste äfven, för att
blifva en nyttig medlem i samhället, hafva kunskap i de arbeten och husliga göromål,
som henne såsom qvinna åligga.
Erkännande denna sanning och inseende behofvet af så kallade slöjdskolor
för flickor, har man äfven på landet på många ställen beslutat inrättandet af sådana
läroanstalter, men de stora kostnader, som dermed äro förenade, gifva grun
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865■ N:o 2.9.9.
335
dad, anledning till den farhåga att denna ädla idé skall qväfvas i sin linda och
det påbörjade verket afstadna, såvida icke Staten, bidragande och uppmuntrande
härtill, träder emellan.
Jag vågar fördenskull vördsammast föreslå:
det Rikets Ständer täcktes anvisa en summa af 30,000 R:dr att ställas
till Kongl. Maj:ts disposition, tor att under året 1867 efter Kongl.
Maj:ts nådiga ompröfning utgå till de kommuner på landet, som visa
att så kallad slöjdskola för flickor derstädes blifvit inrättad och skicklig
lärarinna antagen.
Jag borde måhända hafva framlagt ett mera detaljeradt förslag, men jag
förvissar mig att det Utskott, som kommer att motionen behandla, skall, såvida
det detsamma behjertar, utan svårighet kunna uppställa de närmare vilkoren, under
hvilka medlen böra utgå.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Ola Jönsson,
från Malmöhus län.
M:o 299.
Af Pehr Östman från Wester-Norrlands län, örn anslag för anläggning
af vissa vägar från Bergviks bro i Helsingland
till gränsen emellan Wester-Norrlands och (Vesterbottens län.
Under nästlidne riksdag anslogo Rikets Ständer, med anledning af då väckt
motion, nödiga medel för en planmessig undersökning af vägan läggningar från
Bergviks bro i Helsingland till gränsen mellan Wester-Norrlands och Westerbottens
län. En sådan undersökning har ock genom Väg- och Vattenbyggnadsstvrelsens
förfogande blifvit verkställd, samt planer och kostnadsförslag upprättade,
hvarefter kommunerna blifvit hörde, huruvida dessa voro villiga att till någon
större eller mindre del deltaga i kostnaden för arbetets utförande, hvarvid åtskilliga
kommuner förklarade sig, mot det de af Staten erhölle medel till tre fjerdedelar
af den för arbetet föreslagna kostnaden, vara villiga att sjelfva utföra arbetet
efter de uppgjorda planerne. Ostridigt är, att en sådan vägomläggning genom
de norra orterna efter den uppgjorda planen skulle blifva till oberäknelig
nytta, derigenom att långa och branta backar undvikes, hvarigenom varutrafiken
436
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 300.
mycket underlättas, en omständighet, som af nästlidne Rikets Ständer behjertades.
Antagligt är äfven att de norra orterna aldrig kunna komma att erhålla jernvägar,
hvarföre billigheten synes fordra, att de af Staten erhålla något bidrag till
förbättrande af landsvägar. Men då jag nu icke har tillgång till de för vägomläggningen
utarbetade planer och kostnadsförslag, hvilka dock komma att af
Väg- och Yattenbyggnadsstyrelsen Stats-Utskottet tillhandahållas, vågar jag vördsammast
föreslå:
det måtte Rikets Ständer, efter hvad kostnadsförslaget upptager, anslå
medel till expropriation af jord samt tre fjerdedelar af kostnaden för
omläggningsarbetena af de vägsträckor mellan Bergviks bro i Helsingland
och Westerbottens gräns, som kommunerna» förbundit eller förbinda
sig att, efter upprättade planer öfver vägomläggningsarbetet, mot erhållande
af sådant statsbidrag verkställa, och hvilket statsbidrag under nästa
statsregleringsperiod bör utgå.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
IJ. Östman,
från W ester-Norrlauds län.
i\:o 300.
Af Pehr Ostman från Wester-Norrlands län, om, tillägg till instruktionen
för 'provincialläkare.
Villigt måste medgifvas att den lagstiftande magten sökt värna så väl den
fattiga som den rika, den lägre så väl som den i samhället högre uppsatta individen
mot faran att blifva i ena eller andra fallet godtyckligt behandlad, men oaktadt
alla bemödanden att skydda alla medborgare mot godtyckligt prejeri af den, hvars
biträde han nödgas påkalla, finnes det dock ett och annat förhållande, som påkallar
lagstiftarens uppmärksamhet och bland dem intager instruktionen för provincialläkare
af den 13 Juni 1822 om ej det första, åtminstone, som det för mig synes, andra
rummet. Sagda instruktion stadgar i dess 6 §, att, “när en sjuk anlitar provincialläkare
om biträde, bör han detsamma så skyndsamt som ske kan lemna och efter
yttersta förmåga, enligt ed och samvete, bemöda sig att den sjuke till helsan åter
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 300.
437
ställa. Tillitas han på samma gång af flere sjuke af olika stånd och vilkor, rika
eller fattiga, bör han, utan anseende till personen, först med nödig hjelp biträda den,
som mest deraf är i behof."
Detta lagstadgande, dikteradt af den största oväld, iakttages ock af den provincialläkare,
som gjort det till sin lefnadsuppgift att, utan egennyttiga beräkningar,
gagna den mensklighet, hvars helsovård blifvit honom anförtrodd, och under lika
villigt erkännande att de flesta provincialläkare kunna räknas till dem, som icke låta
egennyttan beherrska sig, finner man ändock att en och annan begagnar sig af den
nödställdes hjelplösa belägenhet till att erhålla oskälig betalning, utan att, då hans
samvete icke förbjuder honom det, han anses såsom lagöfverträdare och det af orsak
att, då det uti omförmälde instruktions 23 § stadgas, livad läkaren såsom ersättning
tillkommer för einbetsärenden, som företagas på landshöfdingens ordres eller pastors
anmodan, intet finnes stadgadt hvad ersättning honom tillkommer, då han lemnar
sitt biträde på anmodan af den enskilde, hvilket lemnar alltför stort spelrum åt
egennyttan, då den icke hindras af moralitet.
Det har nemligen handt att, då läkaren måst vid barnförlossningar påkallas,
denne, sedan han underrättat sig derom att den hjelpsökande icke varit hvad
man kallar utfattig, fordrat och erhållit en oskälig ersättning för sin resa och sitt
besvär, hvilket haft till följd att den mindre bemedlade, af fruktan för utgiften till
läkaren och stadd i en sådan belägenhet, dröjt att påkalla läkaren så länge någon
gnista af hopp om lycklig utgång, hans biträde förutan, varit förhanden, och att
ändtligen, sedan detta hopp försvunnit och läkaren påkallas, denne kommer för sent
eller måhända sedan lif blifvit spildt.
Obilligt synes det äfven vara att en provincialläkare, som af distriktet har
fri bostad och af Staten njuter lön, skall ega rätt att, då han Italias att besöka sjuka
personer, som njuta uppehälle af fattigvården, debitera fattigvården för resan, beräknad
efter tvänne hästar och traktamente för två rese- och en förrättningsdag, äfven
om han på en dag hinner resa fram och åter.
Om man ock bör antaga att fattigvårdsstyrelserna, utan afseende å kostnaderna,
af pligtkänsla, när så behöfves, påkalla läkaren åt fattige sjuke, är det likväl
icke otänkbart att, då dryg kostnad dermed är förenad, kallsinnighet för den lidande
insmyger sig, hvadan någon jemkning äfvensom bestämdare föreskrifter i detta fall
synes vara af behofvet påkallade; och får jag, på det ingen, hvarken i det förra
eller sednare fallet, skall kunna låta fruktan för dryg kostnad afhålla sig från att i
tid och till hvilken som deraf är i behof tillkalla läkare och på det att denne —
såsom det till åtskillige läkares heder måste erkännas vara fallet — icke heller, då
det gäller den fattige, må behöfva utan ersättning lemna hjelp åt en sjuk, vill jag
vördsamt föreslå,
det måtte Rikets Ständer för sin del besluta ett tillägg i instruktionen
för provincialläkare af följande innehåll:
kallas läkare att biträda vid barnförlossning, erhåller han dagtraktamente
efter hvad derom stadgadt är, och särskildt för förrättningen
10 R:dr;
kallas läkare, som af distriktet njuter fri bostad, till sjuke, som af fattigvården
njuta försörjning, erhåller lian för receptet 1 R:dr.
I båda dessa fall eger läkaren icke att fordra traktamente för mer än
en dag, då resan från och till hans hemvist på en dag hinner verkställas.
438 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 301.
Fortskaffas han genom den hjelpsökandes försorg fram och åter, ege då
icke annan skjutsersättning rum.
Saknar den hjelpsökande tillgång, utgår ersättningen af kommunen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. Odman.
från Wester-Norrlands län.
Ho 301.
Af Pehr Östman från Wester-Norrlands län, om nedsättning af
det uti gällande taxa för landtmäterigöromål bestämda arfvode.
Att göromålen för rikets samtliga landtmätare betydligt aitagit sedan 1857
års Landtmäteritaxa utkom och började tillämpas tror jag vara en allmänt erkänd
sanning, likasom jag tror att det måste erkännas att orsaken till de aftägande
göromålen är att finna uti bestämmelserna i nämnda taxa af ett alldeles för orimligt
tilltaget landtmäteriarfvode, hvaraf de flesta afskräckas från att anlita landtmätare,
ty, då mången gång arfvodet uppgår till hälften af hvad den delade egendomen
kostar, så får man ej undra öfver att man då heldre afhåller sig ifrån att
skifta sitt hemman, än att uppoffra så mycket, Utan att derföre framdraga några
särskilda bevis härom med exempel, hvarpå ingen brist förefinnes, om man så
skulle vilja, vågar jag derföre vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer för sin del besluta samt hos Kongl. Maj:t t underdånighet
anhålla, att arfvodet för samtliga landtmäterigöromålen i riket
måtto nedsättas med en fjerdedel af det uti 1857 års taxa bestämda.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. Ostman,
från Wester-Norrlands län.
Häruti instämmer till alla delar:
P. Engman,
från samma län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 302.
439
N o 309
Af Pehr Östmau från Wester-Norrlands län, om ändring af
eller tillägg till Kongl. Brefvet den 21 Maj 1801, beträffande
tiden för Häradsrätts sessioner och Häradstings afslutande.
Det är ett tänkespråk, öfvadt af väre förfäder, att snar rättvisa är full rättvisa,
men en långsam är blott hälften, hvilket faller ganska riktigt in med det
kända uttrycket, att en bård sanning är bättre än en långsam tviflan; och hvilken
erkänner icke att detta är en sanning, och, om så är förhållandet, synes det vara
en skyldighet för den, som eger kännedom derom, att afvikelser ifrån den af lagstiftningen
härledda grundsats låter, om än under form af laglydnad, inrota sig.
Det har händt och torde vidare kunna hända, att, då häradsting blifvit
till viss dag utsatt, domaren väl inställer sig på utsatt dag, men ej alltid på den
uti Rättegångs-Ballcens 2 Kapitel 3 § utsatta tid, klockan nio på morgonen, utan
först på eftermiddagen samma dag, sorn tinget blifvit utlyst, men i dess ställe
fortsatt med tingets session långt öfver den tid, som Kongl”. Brefvet den 27 Maj
1801 tillåter, och, icke nog härmed, man har sett att 4 ä 5, ja, till och med nära
7 månader förlupit från don dag tinget varit utlyst, till dess expedition af protokoll
och utslag blifvit meddelade; och att rättsökande förlora på ett sådant dröjsmål
af domaren är lätt att inse, ty genom det att en domare dröjer med att afsluta
ett ting och meddela expeditionerna för detsamma, till dess tiden för det
nästkommande är nära för handen, hinner ej den rättsökande att fullgöra de prestanda,
som honom blifvit ålagda, och han på detta sätt går miste om den rättvisa
honom tillkommit, om tillräcklig tid, för iakttagande af domstolens föreskrifter,
blifvit lemnad. Flera exempel på att parter haft stor olägenhet af domares
dröjsmål med afslutande af häradstingen och fördröjd expedition kunna
anföras.
På grund af hvad jag anfört och på det rättelse härutinnan må vinnas,
får jag vördsammast föreslå,
det Rikets Ständer måtte, med ändring af Kongl. Brefvet af den 27
Maj 1801, för sin del besluta ett lagstadgande af följande innehåll:
Tingsrättens sessioner böra hvarje dag i god tid begynnas och ej sednare
än klockan sju hvarje afton slutas. Ting bör inom tvänne månader
afslutas, och vare domaren pligtig att inom sagda tid hålla de rättsökande
tingets utslag och öfriga handlingar mot lösen vid tingsstället
440 Motioner i Bonde-Ståndet t86‘ö. N:o 303.
tillhanda. Bryter domare häremot, varde det som tjenstefel ansedt och
beifradt.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
P. Östman,
från Wester-Norrlands län.
%«> 303.
Af Anders Hedin från Kronobergs län, om andag för tillviigabringande
af en hanal e\nellan sjön Salen och Ålshult och
för anläggning af jernväg fran sistnämnda ställe tall Carlshamn.
Inför Rikets Ständer, såväl som inför Kongl. Maj:t, har långt före detta
blifvit ådagalagdt likasom ock af begge statsmagterna uttalats, att ibland kommunikationsanstalter,
hvilka i sednare tid blifvit föreslagna, den, som är ämnad att förbinda
de inre delarne af Kronobergs län med hafvet och med deras gamla naturliga
afsättningsort vid kusten, är en af de vigtigaste och förtjent af största uppmärksamhet.
I enlighet med det ampla förord, som af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
i underdånigt betänkande angående arbeten, sorn borde med statsbidrag understödjas,
den 15 September 1856 afgafs, och hvari Styrelsen uti första klassen af dylika
arbeten uppförde den kommunikationsled jag åsyftar, föreslog Kongl. Majit i Dess
till Rikets Ständer vid 1856 års riksdag aflåtna Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof, att till anläggande af kanaler, genom hvilka sjöarne Apnen,
Salen, Helgasjön och Asasjön med flera vattendrag deromkring skulle förbindas
med hvarandra samt med en jernvåg emellan Almundsryd och Carlshamn, måtte
anslås ett statsbidrag af 525,000 R:dr och att såsom låneunderstöd till nämnda jernvägs
anläggning måtte anvisas ett belopp af 825,000 R:dr R:mt. Detta förslag, som
finnes behandladt i särskildt utlåtande af Stats-Utskottet (N:o 163), tillstyrktes af
Utskottet under vilkor, som vid dylika understöds beviljande voro vanliga, och blef
också i enlighet dermed af Rikets Ständer bifallet i slutet af år 1857.
Tyvärr
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 303.
441
Tyvärr inträffade just vid nämnda tid den svåra penningekris, hvars hämmande
inverkan på företagsamheten i alla rigtningar vi alla minnas, och hvilken
äfven uppenbarade sitt inflytande på ifrågavarande angelägenhet. De vilkor för
åtnjutandet af de beviljade understöden, dem Rikets Ständer föreskrifvit, och bland
hvilka äfven fanns det, att det tillämnade bolaget, med aktieteckning för en million
Riksdaler, skulle innan den 1 Oktober 1858 vara bildadt och föreskrifna förbindelser
och säkerhetshandlingar deponerade samt arbetet å kommunikationsleden jemväl
dessförinnan påbörjadt, kunde icke uppfyllas; och af denna orsak ensam förföll
för den gången det vigtiga företaget; hvarefter de för ändamålet anvisade medlen
vid nästföljande riksdag af Riksgälds-kontoret återställdes till Rikets Ständers
disposition.
Genom löftet om understöd af Staten till utförande af ifrågavarande kanaloch
jernvägsarbeten — hvilket löfte man ej kunnat anse återtaget, änskönt nödvändigheten
att icke låta statsmedel ligga obegagnade föranledde till fastställande
af viss tid för medlens begagnande — hafva de i omförmälda företag intresserade
uppmuntrats till ansträngningar för ändamålets vinnande; dock som det härunder
visat sig vara omöjligt att för närvarande genom aktieteckning åstadkomma ett så
stort belopp, som erfordrades, derest hela den föreslagna kommunikationsleden skulle
på en gång tillvägabringas, helst kostnaden för densamma, beräknad efter nu gällande
priser och efter de fordringar, som numera i fråga om sättet för dylika anstalters
ordnande göra sig gällande, öfverstiger den ifrån början beräknade, har man
måst nöja sig med att söka ernå en förbindelse mellan de ifrågavarande orterna,
genom hvilken det hufvudsakligaste ändamålet vinnes, samt öfverlemna åt gynnsammare
tidpunkt att fullborda återstoden.
Den södra stambanan har, sedan ärendet hos Rikets Ständer förevar, hunnit
färdigbyggas; och en af stationerna vid densamma, Alfvesta, är belägen vid sjön
Salens norra ända.
Likasom bestämmandet af denna stambanas dragande åt Salens strand ©tvifvelaktigt
skett med afseende på möjligheten att hit anknyta en vigtig kommunikationslinie
genom förenämnda delar af Kronobergs län; så öfvertygar ock en enda
blick på kartan derom, att ifall en kommunikationsled för samma trakter och de
angränsande i Blekinge kan, med Alfvesta och Carlshamn till ändpunkter, åstadkommas,
så är det hufvudsakligaste vunnet af det ändamål, för hvilket Rikets Ständer
vid nyssberörda riksdag beviljade understöd och lån af statsmedel.
Då jag nu går att påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet på denna angelägenhet,
bör jag icke underlåta att genast bemöta den enda anmärkningen af vigt
jag väntar att få höra, nemligen att mitt förslag bort underställas Kongl. Maj:ts
pröfning och bana sig väg till Rikets Ständer genom en Kongl. Proposition.
1 detta hänseende erinrar jag då at.t, på sätt jag ofvan nämnt, Kongl. Maj:t
redan, genom Dess nådiga framställning till 1856 års Ständer, i allt hvad som uti
mitt förslag utgör hufvudsak gifvit. det äskade vittnesbördet om ifrågavarande företags
vigt och behöflighet samt om befogenheten af anspråket på Statens mellankomst
till detsammas understödjande; och att det endast är i fråga om den sedermera
vidtagna förändringen i planen, som ett dylikt vittnesbörd saknas, hvilket
ej heller skulle blifvit händelsen, derest sednast anställda lokalundersökningar, de
der utförts af Chefen i södra Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet A. Remmer, hunnit
fullbordas så tidigt innan riksdagens början, att underdånig framställning i ämnet
till Kongl.f|Maj:t kunnat medhinnas. Men af den beskrifning på ifrågaställda
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 4 Afd. 56
442
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 303.
kommunikationsled, som af bemälde Chef upprättats och den jag här vill endast
i korthet vidröra, torde det befinnas, att icke uägon omständighet i nu förevarande
förslag är af beskaffenhet att göra ärendets pröfning beroende deraf, att
detsamma icke ånyo underkastats andra auktoriteters utlåtande, en omgång, genom
hvilken icke blott frågans afgörande skulle fördröjas till en oberäknelig tidpunkt,
utan måhända till följd deraf hela det vigtiga företagets framgång, i hvad
det heror på enskildas medverkan och förmågan af sådan, äfventyras samt hittills
gjorda ansträngningar och uppoffringar vara förspillda.
Enligt det äldre förslaget skulle, såsom jag antydt, genom kanaler åstadkommas
en sammanhängande, för mindre ångbåtar och andra farkoster segelbar,
nära tio mil lång vattenkommunikation ända från Asasjön i Norrvidinge härad
till Almundsryd, beläget på något mer än 3| mils afstånd från Carlshamn, derför
kostnaden beräknades till 1,050,000 Riksdaler och emellan de begge sistnämnda
punkterna 'skulle en jernväg anläggas med en beräknad kostnad af 1,301,500
Riksdaler.
Emellertid har genom nu sednast anställda undersökningar blifvit ådagalagdt
att om, i stället för föreslagna kanaler och slussar emellan de söder om sjön
Åsnen belägna smärre vattendragen, jernvägen utsträcktes icke fullt tre åttondedels
mil längre norr om den förut föreslagna godsstationen vid Almundsryd, eller
till Ålshults beqvämare lastageplats vid Brosjön, hvars vattenyta ligger allenast
en och en half tum under Åsnens, då skulle derigenom vinnas icke allenast den
högst vigtiga fördelen, att tvänne slussar undvekos med deras underhållskostnad
och den tidsutdrägt de för trafiken orsaka, utan äfven en besparing i anläggningskostnad
af omkring 30,000 Riksdaler.
I anledning häraf och med afseende på sannolikheten att nämnda jernväg i
en framtid torde komma att knytas till det nät af andra jernvägar, vare sig Statens
eller enskilda, som äro föreslagna eller påtänkta, i hvilket fall, af numera
allmänt erkända skäl, man nödgas medgifva lämpligheten, att icke säga nödvändigheten
deraf, att denna bibana erhåller samma spårvidd, som de redan anlaggda,
har det ursprungligen beräknade kostnadsbeloppet för ifrågavarande jernväg, hvars
spårvidd förut var föreslagen till allenast fyra fot, befunnits otillräckligt, utan kommer
anläggningen af denna jernväg, enligt bilagda handlingar, att kosta 2,650,000
Riksdaler.
Deremot lemnäs nu åsido planen att genom de dyrbara kanaler och slussar,
som skulle erfordras emellan Åsa-, Helga- och Bergunda-sjöarne samt emellan den
sednare och Salen, möjliggöra en segelled emellan dessa med flera mindre vattendrag;
utan inskränker sig förslaget till att från Brosjön medelst en s. k. bestämmande
sluss bereda segelled till Åsnen och medelst kanal- och slussbyggnader
samt med begagnande i öfrigt af redan befintliga vattendrag till enahanda ändamål
förbinda Åsnen med Salen, vid hvars norra ända denna kommunikationsled
ankuyter sig till Statens jernvägar, utgörande längden af denna vattenväg omkring
mil; och härigenom minskas den för kanalarbeten å förstnämnda kommunikationslinie
beräknade kostnaden från 1,050,000 till allenast 214,000 Riksdaler.
Eör vinnande af det ändamål jag nu omförmält, har staden Carlshamn anslagit
ett belopp af 500,000 Riksdaler, och hvad som derutöfver erfordras, i händelse
statsbidrag efter enahanda grunder som tillförene erhålles, eger man numera
visshet att kunna anskaffa genom aktieteckning.
I öfrigt åberopande dels Kongl. Maj:ts förenämnda nådiga Proposition,
Stats-Utskottets deröfver afgifna utlåtande samt Rikets Ständers underdåniga
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 304.
443
skrifvelse i ämnet den 5 Januari 1858, dels ock det särskilda betänkande, jemte
dervid fogade kostnadsförslag, som förrbemälde Chef i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet
den 12 sistlidne Oktober afgifvit, och hvilket skall tillhandahållas
Stats-Utskottet, hemställer jag vördsamligen,
att Rikets Ständer behagade till utförande af ifrågavarande vattenkommunikation
emellan Ålshult och sjön Salens norra ända anslå ett bidrag
af 107,000 Riksdaler och till anläggning af omförmälda jernväg emellan
Ålshult och Carlshamn bevilja ett lån af 1,766,000 Riksdaler, på vilkor,
som för dylika understöd varit öfliga.
Stockholm den 15 November 1865.
A. Medin,
från Kronobergs län
l>o *104.
Af Auderg Wedin från Kronobergs län, om fördelning af den
Hushållningssällskapen tillerkända andel af hränvinsminuterings-
och utskänkningsafgifterna i förhållande till folkmängden
i hvarje Hushållningssällskaps distrikt.
DeKtorde tillåtas mig att fästa Rikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet
på en af både billighet och behof flerestädes högt påkallad förändring i nu gällande
bestämmelser rörande fördelningen af den åt hushållningssällskaperne i riket
öfverlåtna andel af bränvinsminuterings- och utskänkningsafgiften.
Alltsedan år 1855 har en femtedel af berörda bränvinsafgift tillfallit hushållningssällskaperna,
för att användas till industriens och särskildt jordbrukets
understöd och uppmuntran.
Ett denna min motion vidfogadt “utdrag af Chefens för Kongl. Statistiska
Centralbyrån underdåniga embetsberättelse den 28 Februari 1863“, visar huru ojemnt
ifrågavarande för näringarnes och förnämligast jordbrukets utveckling beviljade
bidrag under åren 1855—1861 inom de olika länen utfallit, och, enligt hvad från
hushållningssällskaperne erhållna uppgifter intyga, har missförhållandet under
de allra sednaste åren varit ännu större. Så erhöll t. ex. Göteborgs läns hus
-
444
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 304.
hållningssällskap af nämnda afgifter år 1864, således för ett enda år, icke mindre
än 36,431 R:dr 24 öre, hvaremot Kronobergs läns hushållningssällskaps andel al
bemälda afgifter för de nio sistförflutna åren i medeltal utgjort årligen blott omkring
1,870 Riksdaler.
Ett sådant missförhållande, som alltid måste inverka förlamande på de
hushållningssällskapers orter i arbete och företagsamhet, inom hvilkas distrikt
konsumtionen af spirituosa är mindre riklig, blifver hädanefter desto mer betänkligt,
som genom Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulär den 3 Mars innevarande år, det
är hushållningssällskaperna ålagdt att årligen insända och till sammandrag bearbeta
utförliga uppgifter för en jordbruksstatistik, hvarjemte i samma nådiga Cirkulär
förklaras, att de i följd häraf uppkommandp utgifter böra med hushållningssällskaperna
tillagd andel af bränvinsförsäljnings-afgiftema bestridas. Det torde
icke vara af nöden att här omständligen ådagalägga, huru angeläget det är, att
tillfälle beredes äfven för de hushållningssällskap, som i berörda inkomstväg äro
mer ellpr mindre vanlottade, att söka motsvara de från olika håll alltmera stegrade
anspråken på desamma och deras verksamhet.
På grund häraf, och då någon annan lämplig utväg att undanrödja det
här antydda missförhållandet svårligen lärer kunna påfinnas, får jag vördsamt
föreslå,
att den hushållningssällskaperne i riket tillerkända femtedel af bränvinsminuterings-
och' utskänkningsafgiften måtte från samtliga länen till
Statsverket ingå och derefter emellan de särskilda länens hushållningssällskaper
fördelas i förhållande till folkmängden inom hvart och ett
sådant sällskaps distrikt.
Vid remiss af denna min motion till vederbörligt Utskott torde det i motionen
åberopade utdrag få såsom bilaga åtfölja; hvarjemte jag vördsamligen anhåller,
att nämnda utdrag måtte, i sammanhang med motionen, äfven införas i
Ståndets protokoller.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Medin,
från Kronobergs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 305.
445
Af Anders Jledin från Kronobergs län, att de uti Småländska
länen frän postföring befriade hemman måtte indelas till
understöd åt andra, roteringsskyldighet underkastade hemman
i samma län.
Vid hvarje riksdag förekommer motioner föranledande till lindring i roteringsbesväret
för Småländska provinsen, hvilken deraf är i stort behof, och som redan är
uttaladt i en ^ af länskamraten Jonas Jonasson denna riksdag väckt och af mig understödd
motion om erhållande af svag rotehjelp.
Men i anseende till här vidfogade utdrag från Kongl. Kammarkollegii andra
provinskontor, sorn jag nu först erhållit, torde en utväg kunna finnas för att i någon
mån bereda provinsen den med full rättvisa så länge efterlängtade lättnad.
Genom jernvägens dragande uti större delen af den ort, som rotcringen så
hardt trycker, har, enligt vidfogade utdrag, ej mindre än 18| mantal posthemman
blifvit befriade från postföringen, hvilken numera bestrides dels med jernvägstrafiken,
dels med diligens uti Kronobergs län, och sannolikt åtskilliga inom Jönköpings
län. Dessa hemman äro dels roterade, dels beroende på pröfning under
Konungens Befallningshafvande och Kammarkollegium, men ej annorlunda än till erläggande
af vakansafgift. Jag vågar derför hemställa, om icke dessa hemman kunde
indelas till de öfverroterade hemman, och som oftast finnas så närbelägna att de
kunde utgöra roteringen in natura, och att kronofogde och häradsskrifvare inom hvar
sina fögderier fingo uppdrag från Konungens Befallningshafvande att undersöka genom
behörig syn hvarje rote, som det begär af de öfverroterade, hvilka ej redan i
behörig ordning fått sådant verkstäldt.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag föreslå,
det Rikets Ständer behagade ingå med underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit i ämnet, som ej lärer underlåta att taga frågan under nådig pröfning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
A. Medin,
från Kronobergs län.
146 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 306.
Ko 3©Ö
Af Jöns Riimi bäck från Göteborgs och Bohus län, om ändring
af nu gällande stadgandew, angående kungörelsers uppläsande
från predikstolen.
Uti Lag-Utskottets motiver till 10 Kap. 14 § nya Strafflagen, hvilka jag i allo
åberopar, synes att den så kallade församlingsrätten utgör af gammalt en Svenska
folkets fri- och rättigheter. Att stora ovedersägliga skäl finnas för dess bevarande
och utöfning torde ej behöfva tilläggas. Lagens föreskrifter i hvad de röra detta
ämne blefvo ock i anförda kapitel och § vid sednaste riksmöte förtydligade samt af
Konung och Ständer gillade. Icke förty göras dock från ett visst håll sådana hinder
för församlingsrättens utöfning, att man endast under stora besvärligheter kan
gagna sig af den. Det är nemligen då man begagnar sig af den enda utväg, som
på landet står en till buds, att medelst kungörelser underrätta allmänheten om något
möte i någon allmänheten rörande sak. Sådana kungörelser blifva nu för tiden på
många ställen af vederbörande pastorer icke uppläste, om de ej äro försedda med
bevis från vederbörande kronobetjent. Och det händer till och med, att den, som
ej har af nöden anskaffa dylika bevis — se t. ex. Justitie-ombudsmannens embetsberättelse
— lika litet får sina kungörelser upplästa. Till stöd för ett sådant förfarande
åberopa herrar pastorer och vissa Domkapitel Kongl. Cirkulärbrefvet den 12 Augusti
1812, Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816 samt Kongl. Cirkulärbrefvet den
20 Augusti 1823 och, då dessa ej räcka till, någon onämnd § i samvetslagen. Förgäfves
åberopar motsidan sig på andra hithörande lagstadganden, såsom på 2 Kap.
5 § i 1686 års Kyrkolag, Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 9 December
1766, Kongl. Förordningen den 8 Maj 1849 och på förstberörda lagrum i nya Strafflagen.
Kungörelserna skola, för så vidt de ej äro försedda med omtalade bevis, ej
af presten uppläsas och denna hans åtgärd skall godkännas.
Hur besvärligt det i de flesta fall är att förse kungörelserna med dylika bevis
och hur onödiga dessa bevis äro torde ej ens behöfva bemärkas. Säkert är dock
att Svenska landtmannen ej gjort sig känd för sådan oordentlighet, taktlöshet och
revolutionsyra, att han derföre mera än andra bör förnekas sammanträda med sina
medbroder för att fritt få öfverlägga om t. ex. en vägförbättring, ett ärende rörande
skarpskytteväsendet, en politisk fråga eller hvad det vara må, som menigheten röra
kan. Kan icke motsatsen bevisas, hvartill då dessa bevis, hvartill prestens granskningsrätt?
Skulle det icke kunna vara nog, att den, som utfärdar en kungörelse till en
menighet, sjelf ansvarar för den likasom för en tryckt skrift enligt tryckfrihetslagen?
Om det nu anförda ej är sannt, om åter vår församlingsfrihet i vissa fall är
en drömbild, hur då försvara andra möten af sällskaper, stånd och klasser ? Hvarföre
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 301.
447
då tillåta hemliga ordenssammanträden utan att tillståndsbevis af vederbörande lemnäs
och tänk dertill om vederbörande sjelf är en ordensbroder, hvilken kontroll ?
Det sagda torde vara nog för att visa, det hvarje fri, ärlig medborgare bör
ega rätt sammankalla sina medbroder och att tillståndsbevis dertill äro mest på
landsbyggden öfverflödiga likasom prestens granskningsrätt. Detta, tillika med behofvet
att inskränka eller alldeles borttaga en mas a öfverflödiga sig sjelf motsägande
reglementariska föreskrifter, icke minst i nu omrörda fall, föranleder mig att
härmed vördsamt föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte för sin del besluta, att allt hvad
hitintills i lag och författningar stadgadt är, rörande kungörelsers utfärdande
och uppläsning, varder upphäfdt och i stället stadgadt som följer:
sedan Gudstjenst slutad är, uppläse presten från predikstolen för församlingen,
först hvad Kongl. Maj:t har att i nåder bjuda och befalla, så auktoriteters
kungörelser samt derefter hvad enskilda personer hafva att tillkännagifva.
Börandes dock de kungörelser, som sålunda publiceras skola,
vara i god tid före Gudstjenstens början till tjenstförrättande prest öfverlemnade;
och stånde de alla enskilda personer, för hvad de uti kungörelser
allmänheten tillkännagifva, i ansvar lika med dem, som, enligt Tryckfrihetsförordningen,
tryckt skrift utgifva.
Om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Rundbäck,
från Göteborgs och Bohus lån.
i\:o 309.
\
Af Jöns Rundbäck från Göteborgs och Bohus län, att undervisning
i husliga göromål och handadöjder måtte meddelas
i seminarierna för bildande af lärarinnor.
I en tid då glädjande nog så mycket göres för undervisningsanstalternas
utveckling och fromma inom vårt land, är det med en viss beklämdhet man måste
vidgå att för halfva befolkningen eller det qvinliga slägtet föga blifvit gjordt.
Härmed nekas dock icke, att på sednare tiden några af de band blifvit lossade,
hvilka förut omslutit qvinnan såsom medborgarinna och att hon till och med
448
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 307.
kommit derhän att hon fått sig tillerkända vissa medborgerliga rättigheter och
tjenstebefattuingar. Härmed är dock icke nog; ty det är icke nog, om jag så får
säga, att oket lossas från slafven och friheten honom lemnäs, man måste ock lära
honom hvad han såsom fri medborgare har att iakttaga för att kunna gagna sig
och andra. Med ett ord, det vill uppfostran och undervisning till. Sammalunda
med qvinnan, hon behöfver såväl som mannen uppfostran och undervisning. Och
som nu på qvinnans uppfostran beror till stor del kommande slägters trefnad
och lycka, så kan angelägenheten af denna sak ej läggas nog varmt på allas hjertan.
Med qvinnans uppfostran förstår jag icke här den bildning man i allmänhet
anser nödig för salongslifvet, icke heller den undervisning, som nu lemnäs flertalet
af det qvinliga slägtet genom läsning och förklaring och åter läsning och
förklaring af katekesen.
Med qvinnans bildning förstår jag i korthet, att hon såsom en sedlig varelse
bör uppfostras för lifvet såsom det verkligen är och således bör lära sig
känna de pligter hon såsom husmoder och maka bör komma att utöfva. Att
denna vigtiga del af qvinnans uppfostran är mera än lofligt försummad eller tillbakasatt,
är jag viss om erkännes. Att qvinnan detta oaktadt hållit sig uppe,
uti många fall i jemnbredd med mannen, länder henne visserligen till stor heder,
men icke länder det mannen till heder, icke är det, om jag så får uttrycka mig,
hyggligt af de annars så artige mftnnerna att lemna qvinnan åt sig sjelf under
det mankönet tager för sig alla bildningsanstalter och belöningar. Visserligen är
det sannt att icke sällan dela männen, under betoning af en viss försörjning, med
sig åt qvinnan; men om denna del, stundom rikligen tillskuren, icke räcker till,
om den oförnuftigt nog förstöres i flärd och fåfänga, så skylles sådant på qvinnan.
Hvarför icke rättare skylla på hennes uppfostran eller på ingen uppfostran ? Befinner
sig åter qvinnan ensam, eller har hon förenat sitt öde med en man, som ej
känner sina pligter, huru mycket mera nödigt då för qvinnan att kunna sitt hus
väl förestå.
Några vidare skäl, som tala för qvinnans uppfostran, torde här vara öfverflödiga,
då behofvet af en sådan uppfostran allmänt erkännes. Det är således blott
att se till hurudan denna uppfostran i allmänhet bör vara, då ilen är sann. Jagmåste
då bekänna, att om man kanske icke utan skäl klagar på våra mauliga bildningsanstalter,
att de äro för litet praktiska o. s. v., att samma fel eller missrigtning
vidlåda våra qvinliga bildningsanstalter; ty icke är inlärandet af språk eller en
del konstfärdigheter, som lysa i salongerna, som i ungdomen gagnas af få, i äldre
år af färre, eller de skolvetenskaper, som inhemtas vid våra fruntimmersseminarier,
det enda hvaraf qvinnor hafva behof, som skola bilda goda hem. Nej, efter
min tanka, bildar detta qvinnan endast till hälften och knappast det. Förmera är,
att flickan, lärarinnan erhåller insigt i huslighet och nyttiga handaslöjder; sedlighet
och kunskaper dock icke att förglömma. Men hvad tid, hvilken plats hafva
de husliga göromåien eller, om det tillåtes, dygderna sig tilldelta till våra fruntimmersseminarier?
Så vidt jag känner hafva de hvarken tid eller plats. Och likväl
är det eleverna derifrån, som skola utgå för att lära landets döttrar sina pligter.
Inbegripa dessa pligter ingenting annat än läsning och skrifning, så kunna
de läras i hvilken skola, af hvilken lärare sorn helst; men inbegripa de något
annat eller något mera, då bör flickan deri erhålla undervisning, annars blir uppfostran
skef.
Af
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 308.
*
449
Af det sagda torde framgå, att vi hafva ett oafvisligt behof af att få
praktiska flickskolor till stånd inom vårt land. Men på det detta må kunna utlöras,
är först af nöden, att eleverna vid våra fruntimmersseminarier erhålla undervisning
uti husliga göromål och handaslöjder, och detta, om än denna undervisning
skulle göra intrång på katekesläsningen och t. ex. det geografiska studiet.
Det anförda föranleder mig alltså att härmed vördsammast föreslå:
det Rikets Höglofliga Ständer måtte besluta ingå till Hans Maj:t Konungen
med en underdånig hemställan, det Högstdensamme täcktes tillse
att undervisning i husliga göromål och handaslöjder måtte eleverna vid
landets fruntimmersseminarier meddelas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles vördsammast.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Rundbäck,
från Göteborgs län.
Nto 308.
Af Josef Oscar Almqvist från Norrbottens län, om anslag för
inrättande af en general-inspektion öfver gymnastiska undervisningen
i riket.
Sedan TPehr Henrik Ling här i hufvudstaden grundläde den inrättning, som
bär namn af gymnastiska centralinstitutet, hafva mer än 50 år förflutit, och hans
till en början af få uppburna, af mängden hånade oeh förlöjligade idéer, ej mindre
i afseende på gymnastikens inflytelse på det uppvexande slägtets fysiska styrka
och utbildning jemte deraf beroende andliga helsa och kraft, än ock beträffande
aktiva och passiva rörelsers verkan till botande af flerfaldiga kroppslidanden
dessa idéer hafva rönt ett alltmer utbredt erkännande och tillämpning så inom
som utom fäderneslandet. Utan tvifvel är denna sakens framgång i främsta rummet
att härledafifrån den lyckliga omständighet, att den man, som med snillets
hänförande~magt förmådde för sina idéer elektrisera såväl härföraren på thronen,
som hvarje lifligt ynglingahjerta, fick i 26 år qvarstå såsom vårdare af sin skapelse,
och dernäst att, när döden slutligen besegrade den viljestarke kämpen, han
kunde öfverlemna denna' skapelse till fortsatt utveckling och vård af den mest
bepröfvade bland sina lärjungar, samt att denne jemväl i nära ett fjerdedels sekel
|§ Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 11 Sami, 4 Afd. 57
450
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 308.
kunde bibehålla ledningen af såväl den theoretiska undervisningen som de praktiska
öfningarne och den medikala sjukbehaudliugen, hvarigenom andans enhet
inom denna disciplin i det längsta bevarats. Under tiden hafva samtliga de högre
elementarläroverken kommit i åtnjutande af statsanslag för gymnastiklärares aflöning,
och de flesta äro jemväl med sådane lärare försedda.
För kompetens till dessa platser erfordras att hafva genomgått en fullständig
kurs vid gymnastiska centralinstitutet, med i examen ådagalagda kunskaper
uti der föredragna ämnen jemte skicklighet i den praktiska tillämpningen; men
sedan gymnastiklärare!! blifvit vederbörligen utnämnd till tjensten, finnes i verkligheten
ingen kontroll öfver sättet, hvarpå han utöfvar samma tjenst; hvilket
ofelbart är en stor brist. Elementarläroverken hafva hvart och ett sin inspektor
och stå dessutom under öfverinseende af ephorus i stiftet. Till och med folkskolorna
hafva sina “inspektörer* med arfvoden af Staten. Men ingen al desse
alla kan vara inspektör öfver gymnastikläraren; och ehuruväl Kongl. Maj:ts nådiga
Stadga för gymnastiska centralinstitutet den 8 Januari 1864, § 3, ibland
direktionens åligganden upptager i morn. d) “att ega inseende öfver gymnastikundervisningen
vid rikets elementarläroverk och folkskolor,“ samt § 4 bestämmer,
huru detta inseende skulle utöfvas, har hittills någon sådan kontroll icke
kunnat sättas i verket, och kan det icke heller framdeles af helt naturliga orsaker.
Hos kontrollanten måste nemligen, om han skall uppfylla sitt ändamål, finnas en
öfverlägsenhet öfver den kontrollerade, ej blott i kunskaper inom de olika fälten
för gymnastens verksamhet, utan äfven i vana och skicklighet uti dessa kunskapers
praktiska användning; och det är klart, att personer med sådana egenskaper
icke stå att träffa hvarsom helst, utan fastmera måste vara ganska sällsynta. När
således i förenämnda § 4 af den ofvan omförmälda nådiga Stadgan för gymnastiska
centralinstitutet säges, att direktionen eger “genom dertill lämplige personer
låta inspektera gymnastikinrättning arne, “ är detta utan allt innehåll och praktisk
betydelse, sålänge de der “lämpliga personerna14 ej äro till finnandes; och den
kontroll, som icke kan förnekas här vara af yttersta vigt, uteblifver helt och
hållet. Men erkännes behofvet deraf, så måste man ock vara betänkt på utväg
till dess fyllande.
Efter Professoren Bräntings afgång ifrån sin befattning att vara föreståndare
och styresman för gymnastiska centralinstitutet har genom Kongl. Maj:ts
ofvan åberopade nådiga Stadga den 8 Januari sistlidet år styrelsen af institutet
öfvergått till en af Kongl. Majrt tillsatt direktion; men af dennas ledamöter gör
säkerligen ingen anspråk på att kunna bestrida en gymnastikinspektörs åligganden,
och dessutom lärer väl ingen af dem hafva tid och ledighet dertill. Ibland
institutets professorer, emellan hvilka, i ändamål att åt institutet bereda en utsträckt
verksamhet, läroämnena blifvit fördelade, lärer, äfven om nödig mångsidighet
och skicklighet hos någon eller alla borde kunna förutsättas, en inspektör
icke heller vara att hemta, enär deras tid och krafter tagas fullt i anspråk här på
stället i och för deras hvar för sig innehafvande tjenst. Det är sålunda alldeles
nödvändigt att utanför institutet och dess styrelse söka en person, som är vuxen
en sådan befattning, så framt man vill uppnå det dermed afsedda ändamålet; och
lyckligtvis finnes äfven i närvarande stund en sådan person, om man vill upp-,
söka och använda honom, men också blott en. Hans namn läses under förordet
till Liugs opus posthumum: Den Svenska Gymnastikens allmänna Grunder, men
går derförutom nog till efterverlden genom alstren af eget sjelfständigt författare
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 308.
451
skap och förtjenster om den Svenska gymnastikens införande i Frankrike och
England.
Med anledning af hvad jag här anfört, tager jag mig friheten föreslä,
det Rikets Ständer måtte bevilja en passande lön åt en generalinspektör
för gymnastiken i riket, med åliggande att under besökandet
af alla sådana orter, der gymnastiklärare på stat finnas anställde, tillse
och vaka öfver, att gymnastiken efter rigtiga grunder och i vederbörlig
ordning handhafves, såväl hvad angår dess tillämpning ur pedagogisk synpunkt
som med hänseende till vapenföring och sjukbehandling; börande
såsom vilkor för kompetens till denna befattning, och på det tjensten
icke måtte kunna missbrukas till en sinekur för den ene eller andre,
uttryckligen bestämmas, att personen måste, genom ådagalagda utmärkta
theoretiska kunskaper och flerårig oafbruten verksamhet uti gymnastikens
utöfning i alla dess särskilda grenar, hafva dokumenterat sig
vara för befattningen lämplig och dess åligganden vuxen. Måhända
vore det icke heller otjenligt, att denne inspektör erhölle säte och
stämma uti gymnastiska centralinstitutets direktion, med skyldighet att
i densammas förhandlingar deltaga, när han befinner sig i kufvudstaden.
Vidkommande lönebeloppet, så, i betraktande ej mindre af embetets magtpåliggande
natur och de insigter, hvilka hos generalinspektören ovilkorligen
måste finnas förenade med öfverlägsen praktisk skicklighet inom alla gymnastikens
grenar, än ock af det mödosamma, ansträngande och ansvarsfulla i hans
verksamhet, tager jag mig friheten hemställa,
att den årliga lönen måtte bestämmas till 6,000 R:dr R:mt;
ett belopp, hvilket så mycket mindre torde finnas för högt tilltaget, som folkskoleinspektören
för hufvudstaden, med ett så inskränkt område för sin tjenstutöfning,
uppbär af kommunen i årlig lön 4,500 R:dr R:mt, och föreståndaren för
gymnastiska centralinstitutet för närvarande kan, med inbegrepp af hyresmedel
och andra förmåner, beräkna sin årliga aflöning till mera än 6,000 R:dr R:mt.
Jag tror mig känna, att åtminstone uti ett af de öfriga Stånden enahanda
framställning med denna kommer att göras eller redan blifvit gjord; men jag
anser detta Hedervärda Stånd, särskildt med afseende å folkskolan, ega ett öfvervägande
intresse uti framgången af förslaget, enär af skolornas ungdom flertalet
utgöres samt ännu mera i framtiden kommer att utgöras af allmogens barn.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet af denna min motion anhålles
vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Josef Oscar Almqvist,
från Norrbottens län.
152
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 309.
N:o 309.
Af Josef Osear Urnqvist från Norrbottens län, om ändring af
reglementet för elektriska telegrafverket, i den syftning att
tjensteman ej må utan eget begifvande kunna från en tiU
annan station förflyttas, rn. rn.
Redan under sistlidne riksdag väckte jag inom detta Stånd en motion angående
upphörande af styrelsens för telegrafverket rättighet att förflytta de vid
verket anställde tjenstemän från en station till en annan, hvilken motion, ehuru
af Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottet afstyrkts, dock blef af Hedervärda
Bonde-Ståndet, gillad; men. då de tre öfriga Stånden godkände Ekonomi-Utskottets
utlåtande, vänn min motion icke den af mig önskade framgång.
Då jag likväl anser, att en god ech rättvis sak slutligen bör vinna erkännande,
tvekar jag icke att äfven nu framkomma med samma motion, så lydande:
“I hvarje fritt och sjelfständigt land hyllas alltid den åsigt, att en tjensteman,
då han noggrann t och samvetsgrannt sköter sina åligganden, äfven bör hafva
lag och rätt på sin sida. Det kan väl synas besynnerligt, att jag påstår att så icke
är förhållandet med alla tjenstemännen inom vårt gamla, fria fosterland, men jag
vill bevisa mitt påstående lör att erhålla rättelse härutinnan.
Det af Kongl. Maj:t för telegrafverket utfärdade reglemente medgilver nemligen
styrelsen rättighet att, utan vederbörandes hörande, från en till en annan
station förflytta de vid telegrafverket anställde tjenstemän.
Något skäl för en sådan förflyttning behöfver icke af styrelsen uppgifvas,
och den tjensteman, som sålunda transporteras, kan icke heller häröfver anföra
besvär, då några skäl icke äro för förflyttningen uppgifna. Af telegrafverkets
chef kail man icke rimligen begära att han skall kunna känna närmare till hvarje
tjenstemans uti hela riket åigörandcn. Han måste således oftast lita på de skäl,
som af hans närmaste underordnade för honom andragas; men huru mången gång
kan han ieke härigenom blifva missledd? Huru mången gång kan icke den föredragande
härigenom befordra sina egna intressen? Huru mången gång kan icke
den ordentlige, duglige och inom det samhälle, der han vistas, omtyckte tjenstemannen,
genomjen nyck eller ett missförstånd, för att icke säga genom personlig ovilja
blifva störtad? Många af telegrafverkets tjenstemän äro bofaste personer och hafva
familjer. För dem kan en förflyttning vara till stort men. De kunna derigenom
blifva heltj och hållet ruinerade. Én transport är för dem ett straff, ehuru
de icke begått något fel. I alla afseenden måste det menligt inverka på tjenstemännens
moralitet att veta sig stå i ett sådant beroende af förmän. Rättigheten
att transportera tjenstemännen har ock flera gånger blifvit af styrelsen så begagnad,
att man svårligen deruti han finna någon rättvisa; snarare skulle man kunna
deruti uppspåra förföljelser. De utgifter, som tillskyndas Staten genom utbetalda
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 309.
453
reseersättningar för från hvarandra långt aflägsna stationer — ja till och med från
Landskrona till Haparanda, från Kalix till Trelleborg — torde dessutom kunna
lämpligare användas.
Elektriska telegrafen är visserligen ännu icke ett verk, som blifvit taget
under Rikets Ständers hägn, men det är ändock ett verk, hvaraf vårt fosterland
numera aldrig kan vara i mistning. Det är derföre på tiden att Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t hemställa, att telegrafverkets tjenstemän måtte blifva i åtnjutande
af de förmåner, som hvarje redlig tjensteman äro tillförsäkrade. “
Vid denna frågas behandling inom Utskottet under sistlidne riksdag framkastades
visserligen det påståendet, att telegrafverkets tjenstemän icke äro de
ende, som, utan att ens blifva hörde och få tillfälle att förklara sig, kunna förflyttas
från den ena orten till den andra, enär t. ex. landshöfdinge-instruktionen
medgifver landshöfdingarne rättighet att förflytta länsmännen från det ena tjenstgöringsdistriktet
till det andra. För min del anser jag icke detta skäl hafva någon
giltighet, ty om den enskildes rätt och rättvisan icke blifvit uti landhöfdingeinstruktionen
tillbörligen iakttagna, torde väl icke deraf böra följa, att samma fel
böra vidlåda äfven deri för telegrafverket gällande instruktionen, och detta så mycket
mindre, som landshöfdingarnes rättighet att transportera länsmän icke kan
sträcka sig utom länet, då deremot chefen för telegrafverket kan transportera telegraftjenstemannen
från Ystad till Haparanda och således för honom åstadkomma
en vida större rubbning uti hans enskilda förhållanden, än som kan uppkomma
genom flyttning inom samma län. Skulle härtill komma, att telegrafverkets styrelse,
genom missförstått intresse för det allmänna, tillämpar de åsigter, jag sjelf
hört en af dess ledamöter uttala, nemligen den att en telegraftjensteman aldrig
borde qvarstadna på den plats, der han förskaffat sig slägt och vänner, så tror jag
sannerligen det vara hög tid, att den för verbet gällande instruktionen härutinnan
ändras, såvida icke tjenstemannen skall blifva ansedd så godt som fogelfri. Visserligen
torde sådana ytterligheter komma att blifva sällsynta, och jag vet till och
med att transporternas antal på sednare tider betydligt minskats; men detta förringar
icke skälen för mina påståenden, så länge stadgandet om transporträttigheten
qvarstår och kan tillämpas.
På de grunder, jag härofvan anfördt, får jag nu ånyo hemställa att Rikets
Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla,
att det för telegrafverket utfärdade reglemente i så måtto må blifva
ändradt, att ingen tjensteman må, utan eget begifvande, kunna från den
ena till den andra stationen förflyttas, samt att fullmagter för alla tjenstemännen
utfärdas och att deri tjenstemännen blifva på viss bestämd
station placerade.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Josef Oscar Almqvist.
frän Norrbottens län.
•154
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N.~i* 310 och 311.
N>o 310.
Af Carl Johan Svensén från Calmar län, om statsanslag till inköp
af lämplig undervisningsmateriel för folkskolorna.
Att vårt folkskoleväsende, oaktadt alla ansträngningar från kommunernas sida
och välviljan från det allmännas, likväl utvecklar sig både trögt och långsamt är
en erfarenhet, som skolans vänner i alla orter fått göra; och att detta förhållande
till en icke ringa del har sin orsak i den omständigheten att lämplig materiel saknas
i de flesta skolor, derom äro de fleste ense. Då Staten ingenting gjort för
skolbyggnadens uppförande och underhåll, och, i min tanke, icke heller gjort tillräckligt
för lärarnes aflönande, men detta för det närvarande måste förbigås, så
föreslår jag,
att Rikets Ständer ville anvisa en summa af 100,000 R:dr, att användas
till inköp af lämplig undervisningsmateriel för rikets folkskolor, att dem
emellan fördelas.
Stockholm den 15 November 1865.
C. J. Svensén,
från Calmar lön.
V.o 311.
Af Carl Johan Svensén från Calmar län, om upphörande af den
s. k. giftomannarätten.
På de grunder, söm under sista riksdagen blifvit anförda och af Rikets Ständer
gillade, anhåller jag vördsamt:
att den nu qvarstående giftomannarätten för ogift qvinna må upphöra.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 312.
455
Hemställande jag, att Lag-Utskottet, till hvilket mitt förslag torde remiteraB,
uppställer redaktionen af den äskade lagförändringen med fästadt afseende
på de anmärkningar, som i Stats-Rådet och Högste Domstolen blifvit afgifna.
Stockholm den 15 November51865.
('. J. Svensén,
från Calmar län.
N o 319.
Af Carl Johan Svensén från Calmar län, om förhöjning af anslaget
på sjette Hufvudtiteln till reseunderstöd åt arbetare, i
de särskilda näringsyrkena.
Den frie arbetaren i norden är en af samhällets pelare. Utrustad med
medvetande om sin jemnlikhet — ty han ser ingen social rang, till hvilken han
genom arbete icke skulle kunna höja sig — och med vissheten att finna fortfarande
sysselsättning och deremot svarande aflöning, arbetar han ofta under en annans
ledning, men alltid efter egen fri vilja. Hans mod och ihärdighet ökas genom den
öfvertygelsen, att han kan använda sin arbetskraft med allt större fördel, ju större
erfarenhet och deraf följande oberoende han genom flit och bildning vet förskaffa
sig. Det är arbete i ordets egentliga bemärkelse, ett arbete som bibehåller folket
vid full kraft, framkallar materielt välstånd och tillgifvenhet för landets politiska
institutioner.
Med dessa tänkesätt och varmt tillgifven den nyare tidens näringslagstiftning,
förmenar jag, att en häfkraft för den frie arbetarens utveckling ligger icke
så litet i det tillfälle, som beredes honom genom att uti främmande länder förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet, och att detta bäst befordras genom
anvisande af erforderliga medel, på det att bidragen må kunna höjas och till flere
personer utdelas; i följd häraf får jag föreslå,
att anslaget på sjette Hufvudtiteln till reseunderstöd åt sådane arbetare
i de särskilda näringsyrkena, hvilka i främmande länder önska förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet, må från 3,000 till 6,000 R:dr
förhöjas.
Stockholm den 15 November 1865.
C. J. Svensén,
från Calmar län.
456
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 313.
N:o 313.
Af ('ari Johan Svensén från Calmar län, om rättighet för Svensk
qvinna att vid universiteten i riket undergå vissa examina,
samt att dessutom tillerkännas rätt till inträde och befordran
i vissa rikets embetsverk.
Vid de tvänne föregående riksdagarne har jag väckt förslag om utvidgande
af qvinnans medborgerliga rättigheter, om frigörande ur den tvångströja, hvari
trångbröstade fördomar hållit henne bunden, så att hon måtte blifva i tillfälle att,
ärligt och sedligt samt, i öfverensstämmelse med sin natur, förtjena sitt ekonomiska
oberoende. Vid 1859—1860 årens riksdag erkändes förslagets grundsanningar,
men först vid sistlidne riksdag medgåfvo Rikets Ständer dess tillämpande, med
anmälan till Kongl. Maj:t att de för sin del ansågo tidpunkten vara inne att utvidga
qvinnans rätt till anställning i det allmännas tjenst och att Rikets Ständer
hade sig bekant, det qvinnor i andra länder med fördel användas vid telegrafanstalter,
postexpeditioner med flera dylika inrättningar, samt anhöllo underdånigst, det
Kongl. Majit täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom tillfälle bereddes qvinna att
erhålla anställning i sådan tjenstebefattning, som kunde för henne vara passande,
och till hvars skötande lion visade sig ega erforderliga kunskaper och skicklighet.
Denna utgång medförde belåtenhet hos alla dem, som intresserade sig
för frågan och man väntade blott på Regeringens bifall; detta kom, men af den beskaffenhet
att man ovilkorligen frågade sig, om detta icke snarare kunde betraktas
som en undanflygt än som ett öppet svar.
Med afseende på anställning för qvinnor vid telegrafverket, hade Kongl.
Majit, i sammanhang med en utaf Mamsell Elfrida Andrée ingifven skrift, deruti
hon förnyat en förut afslagen ansökning om rättighet till anställning vid detta
verk, jemväl tagit under pröfning Rikets Ständers ofvanbemälda framställning,
men, på grund af de skäl och omständigheter, hvilka telegrafstyrelsen uti
utlåtande af den 15 Oktober 1860, med anledning af då väckt fråga om qvinnas
anställande vid elektriska telegrafverket, anfört och i då ingifven skrifvelse ytterligare
utvecklat, icke funnit skäl frångå den af Kongl. Majit biträdda mening,
att en dylik anställning af qvinnor icke vöre i allmänhet härstädes lämplig eller
med telegrafverkets sanna fördel öfverensstämmande; men enär särskilda förhållanden
någon gång torde förekomma, då undantag från nämnda regel skulle kunna
utan olägenhet medgifvas, såsom t. ex. i fall hustru eller syster till telegraftjensteman
anstälies vid station, der mannen eller brödren voro tjenstgörande och der
således någon svårighet för besörjandet al de utom stationen förefallande tjenste
göromålen
-
Motioner i Bonde-Stand et 1863. N:u 613.
457
göromåleu icke torde förefinuas, fann Kongl. Majit, lör att under dylika förhållanden
icke göra en qvinna» anställande omöjligt, skäligt förklara telegrafstyrelsen
oförhindrad att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall och med
de vilkor rörande tjenstgöringsskyldighet och aflöning, hvilka kunde vara nödiga
och lämpliga, i telegrafverkets tjenst till bestridande af assistentbefattning antaga
jemväl qvinna, hvilken behörigen styrkt sig ega härtill erforderliga kunskaper och
skicklighet.
I sammanhang härmed hade Kongl. Majit låtit Sig föredragas generalpoststyrelsens
afgifna utlåtande öfver Rikets Ständers ofvan borörde framställning, så
vidt densamma afsåge qvintunis anställande vid postverket: och ehuru Kongl. Maja
delade den af generalpoststyrelsen yttrade åsigt, att vid allmänna befattningars
tillsättande icke särskildt borde afse» beredande af medel till förvärf åt en eller
annan samhällsklass, som företrädesvis kunde anses vara i behof deraf, utan att
hufvudsyftet härvid alltid måste vara, att hvarje befattning, för hvilken aflöning
utgår af statsmedel, må uppdragas åt den person, som till dess bestridande kunde
anses mest skicklig och möjligen genom föregående tjenstgöring gjort sig af befordran
förtjent; så och då Kongl. Majit emellertid ansåge, att, utan frångående
af denna grundsats, befattningen att vara poststationsföreståndare skulle, under
vissa omständigheter, kunna med fördel anförtros äfven åt qvinnor; hade Kongl.
Majit, i öfverensstämmelse med hvad generalpoststyrelsen föreslagit,, förklarat, det
något hinder icke mötte att till bestridande af poststationsföreståndarebefattning
hädanefter antaga äfven qvinna, så vida hon är myndig och till nämnda befattning
lämplig.
Det var således endast i telegraf- och postverkens tjenst, som qvinnan
skulle kunna få anställning, och denna i den mest underordnade egenskap, alldenstund
det kan synas, som om fjerde klassens telegrafstationer och poststationsanstalterua
tillkommit endast för att då för tillfället komma ifrån Rikets Ständers
beslut. Men qvinnan» anställning i det allmännas tjenst är icke härigenom medgifven
så, som jag föreställer mig att Rikets Ständer beslutat i afseende på berörda
begge verk; och hvad beträffar de flera dylika inrättningar, hvarom i betänkandet
förmäla», så bar dervidlag alldeles ingenting blifvit vidgjordt; exempelvis
jernvägstrafikstyrelse!!, inom hvilken jag föreställt mig att qvinnan vore särdeles
användbar till biljettförsäljare, om ej till annat.
I fråga om telegrafverket, så vet jag, att en motvilja bland de styrande
derstädes länge egt rum mot qvinnors anställande, om än hela nationen varit af
bättre tankar. Denna motvilja var förklarlig under den tid, verket ännu var i
sin barndom och då de styrande viljorna derinom knappast sjelfva voro förtrogna
med detaljerna af göromålen; men jag hade hoppats ett bättre af deras efterträdare.
Att detta varit ett misstag, vili man måhända skylla på de förhållanden,
att militärer eller militäriskt bildade personer stå i spetsen för styrelsen. Illa
om detta vare anledningen. Jag hade likväl föreställt mig, att ett civilt embetsverk
icke borde hafva uågou militärisk anstrykning, ty detta måste ovilkorligen
mora skada än gagna det allmänna. Skulle man ännu fortfara att icke vilja taga
exempel från andra länder, så medger jag visserligen att sådant är förenligt med
de prohibitiv» tendenser, som från vissa håll velat göra sig gällande; man vill
icke införå andra åsigter än dem man sjelf eger, de må vara än aldrig så goda
och bepröfvade. Men, än en gång, är sådant förenligt med billighet och rättvisa?
Då under förra riksdagen upplystes, att Sverige har öfver 280,000 flera qvinnor
Bih. till R. St. Prof. 1865 <j' 1866. 11 Sami. 4 A/d. 58
458
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. J\:o 313.
än männer i mogen ålder, och- äktenskapet, som skulle vara qvinnans af Försynen
henne anvisade verkningskrets, omöjligen kan komma alla dessa till del, så förefaller
det för den prosaiske betraktaren, som att desse utom äktenskapet stående
qvinnor vore den samliällklass, hvaråt man icke särskildt borde bereda medel till
förvärf Utgör då den Svenska qvinnau, eller rättare utgöra våra qvinnor en
särskild samhällsklass, och i så fäll hvilken? Det är sannerligen kinkigt att söka
rätt på svaret till denna fråga. Detta oaktadt kan jag icke underlåta återkomma
till några exempel från vårt eget land och från andra länder, hvilka jag hoppas
skola bevisa sanningen af de åsigter, jag velat framhålla.
T London skötes den inrikes telegraferingen nästan uteslutande af qvinnor;
till postexpeditörsbefattningarne användas de ock i ganska vidsträckt omfattning
och expeditionen går icke sämre för det, snarare bättre. För öfrigt har det konservativa
England gått så långt i medgifvande af qvinnans rättigheter att helt
nyligen tvänne flickor erhållit medicine doktorsgraden. I Amerika, der qvinnans
värde torde vunnit sitt fullkomligåste erkännande, kunna de q vinliga läkarnes
antal, som aflagt behörig examen, väl snart kunna räknas i tusental. I Frankrike,
Tyskland, ja till och med i Ryssland börja qvinnorna få lika berättiganden
till lämpliga anställningar som mannen, så ock i Norge, Danmark och Finland.
Och inom vårt eget land, der motståndet är som ihärdigast, hur erfar man icke
att fruntimren tillegna sig vetande och vid med dem anställda examina med heder
genomgå profven, samt, der de vinna anställning inom det enskilda eller allmänna
verksamhetsområdet, till fullkomlig belåtenhet utföra sina åligganden.
Så hafva vi ett fruntimmer, som innehaft sekreterarebefattningen i försäkringsbolaget
Skandia, efter att hafva innehaft kassörsplats å grosshandelskontor i Paris,
och numera förestår ett aktadt institut, der fruntimmer undervisas i aritmetik och
bokhålleri; ett annat, som med beröm aflagt första klassens sjökaptensexamen, i
hvilken branche hon numera ger lektioner. Likaledes känner man att ett fruntimmer
i Carlskrona under många år undervisade till sjöofficersexamen.
Besöker man våra atelierer, verkstäder och fabriker, så är det icke endast
den artistiska delen af arbetet, som utföres af qvinliga händer, utan det är jemväl
mellangöromålen och tillsynen, stundom i och stundom utan förening med kontrollen
och räkenskapsföringen. På de lithografiska ateliererna skötas pautografen och
andra transportörer äfvensom guillocheringsmackinen af fruntimmer. Mången bok
sättes af qvinliga fingrar. Linearritning utföres jemväl af fruntimmer, ehuru slöjdskolan
är den enda läroanstalt i riket, der undervisning för dem deruti kan erhållas.
På en skrifby rå i hufvudstaden utföras af fruntimmer särdeles omsorgs
fulla
arbeten i skrifning, teckning och ritning, xylograf! och annan gravyr, öfversättningar
till och från flera främmande språk, m. m., och slutligen fru Lea
Ahlborn är Kongl, myntets berömda gravör.
Om jag nu förbigår alla de fruntimmer, som med heder tagit examen för
inträde till telegrafverket, så sker sådant derföre att detta är allmänt bekant, och
“känd sak är så god som vittnad “. Ett må jag dock nämna, att denna examen
ingalunda är lindrigare för qvinnan än för mannen; och skall jag i sinom tid
tillhandahålla vederbörande Utskott nödiga handlingar härom.
Med nöje har jag erfarit, att inom ett annat Riks-Stånd förslag blifvit
väckt om inrättande af elementarläroverk för qvinnor, och, då jag hoppas framgång
åt detta förslag, tror jag mig derpå kunna bygga en förhoppning om bifall
jemväl till de förslag, som jag, på grund af förestående ofullständiga motiver,
härmed vill framlägga. Dessa äro:
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 314.
459
att Svensk qvinna, lika som man, må vara berättigad-blifva offentligen
examinerad vid rikets universiteter, icke allenast uti fullständig studentexamen
utan ock för erhållande af filosofie- och medicinedoktorsgraderna
samt jemväl i de delar af rättsvetenskapen med dertill hörande ämnen,
som berättiga till kansliexamen;
att, inom post- och telegrafverken, qvinna må åtnjuta samma tur och
befordringsrätt, som kommer männen till del; att “qvinna jemväl må
vara berättigad att söka och vinna anställning vid Statens järnvägstrafik
; och
att qvinna i öfriga för henne passande befattningar på den civila
tjenstemannabanan förklaras berättigad till inträde, då hon visar sig
dertill ega erforderliga kunskaper och skicklighet; samt
att .Rikets Ständer i underdånighet anmäla sitt beslut härom för
Kongl. Maj:t.
Stockholm den 15 November 1865.
G. J Svensen,
från Calmar län.
]%:o 814
Af Gustaf Jonsson från Calmar län, om inskränkning i rättigheten
att pä landet försälja bränvin i minut.
Enär den från skatt befriade femtonkannorsförsäljningen af bränvin oftast blifvit
missbrukad genom att den så kallade “salningen“, hvilken synes blifva en allt
mera utvidgad industri, som framkallar missnöje och bekymmer hos en stor del af
landets ordningsälskande medborgare, dermed varit förenad; torde det nu för lagstiftarne
vara angeläget tillse, att någon åtgärd blifver vidtagen för att förekomma
detta så mycket öfverklagade oskick. Omöjligt är det nu för en kommun att kunna
inom sig ordna bränvinsförsäljningen på ett genom god ordning ändamålsenligt sätt,
så länge det privilegiet qvarstår, att såsom minimum får försäljas femton kannor, då
man tager i betraktande, hurusom den förutnämnda salningen praktiseras. Vanligen
är den person, som bedrifver bränvinshandel af 15 kannor och derjemte äfven salningen,
betänkt på att skaffa sig ett sådant biträde, som är mindre välfrejdadt eller
åtminstone har afskudda! sig hederskänslan. Han skall, enligt öfverenskommelse,
460
Motioner i Bomle-Ståndet 1865. N:o 315.
emot en viss procent af vinsten realisera affären med salningen, och, sedan han först
samlat kunderna, tar han ut de 15 kannorna ifrån säljaren och transporterar det
insatta bränvinskärlet på annat ställe, der köparne sjelfva få taga hvar sin andel.
Dessa salningar kunna försiggå flera gånger om dagen, der ett större tillopp af ar
betsfolk
finnas, såsom vid köpingar och skeppsvarf.
Att författningar på ett sådant sätt öfverträdas och illuderas måste alltid
hafva demoraliserande följder, sorn förr eller sednare blifva vådliga för samhällena.
Af hvad jag nu i korthet anfört, och med fästadt afseende derpå, att en hel sockens
röstegande befolkning icke eger rätt att förhindra en sådan bränvinshandtering, som
är dem till men, får jag vördsamt föreslå:
att bränvinsförsäljning under 30 kannor icke må varda tillåten på annat
sätt å landet, än att rättighet dertill skall sökas hos vederbörande kom
munalstyrelse,
såsom för idkande af minutering och utskänkning stadgadt
är.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Gust. Jonsson,
från Calmar län.
\.0 $15*
Af Antiers Wilhelm Uhr från Nerikes län, om rättighet för Norrmän
och Danskar att lika med Svenska medborgare här i
riket idka, handel, handtverk eller annat näringsyrke.
Omisskänneligt är, att tidsandans sträfvande går dex-på ut att i alla rigtninningar
nedbryta de skrankor, som förgångna tider upprest såsom skiljemurar mellan
menniskorna, ej blott dem, som skiljt och till en del ännu skilja skrän, klasser, korporationer,
stånd och så vidare inom samma nation, utan ock dem, som söndrat det
ena folket från det andra. Man lär sig mer och mer att glömma de fördomar, som
ställde det ena intresset fiendtligt mot det andra, den ena rättigheten i strid med
den andra, som således förnekade all harmoni, allt organiskt sammanhang inom samhällslifvet;
och man ser nu i allas lika rätt, fria täflan och i den vexelundervisning
denna täflan innebär, de säkraste hjelpmedlen för främjande af de enskilda intressen
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 315.
461
eom
rätt förstådda och ej genom en kortsynt lagstiftning tvungna till kamp med
hvarandra — i sjelfva verket harmoniera såväl sins emellan som med det allmänna.
Naturligt är, att i förhållandet mellan särskilda nationer denna allmänna tendens
närmast gör sig gällande mellan beslägtade och nabofolk, i det att såväl den
nationela frändskapen aflägsnar möjliga farhågor för missbruk af rättigheter, som utsträckas
till annat lands undersåter, som ock grannskapet med deraf följande lifligare
samqväm gör de hindrande skrankorna mera känbara. Om nu redan från nyttans,
det egna intressets, de ekonomiska principernas synpunkt, denna humana tendens
förordas; om man redan i följd af rent affärsmässiga grundsatser vrkar tullhindrens
upphäfvande, enhet eller största möjliga likhet i mynt, mått och vigt, likställighet i
näringsrätt och så vidare för medlemmar af beslägtade och nabofolk; så kan vissheten
om rigtigheten af en sådan grundsats, om det sunda och kloka i denna tendens
blott ytterligare stärkas deraf, att statsskälen, de politiska intressena peka åt samma
håll, i det de fordra, att beslägtade nationer mer och mer sluta sig tillhopa, att de
vexa samman till ett kött och blod, och i denna sammanslutning söka den styrka,
de isolerade sakna. Allt sorn kan medverka dertill, att lära svenskar, norrmän och
danskar att betrakta hvarandra såsom ett folk, de trenne länderna såsom ett gemensamt
fädernesland, hvarandras välgång såsom sin egen, är från det politiska intressets
synpunkt värdt att främjas, emedan derur skall uppspira den kraft, som i farans
stund vet att försvara det gemensamma hemmet.
Flera omständigheter synas göra den närvarande tidpunkten särdeles lämplig
för återupptagande af den fråga om full likställighet mellan svenske, norske och
danske medborgare med hänsyn till rätten att “idka handel, handtverk eller annat
yrke och således jemväl i sjötjenst antag as som i sjelfva verket varit endast en fråga
om tid, alltsedan denna likställighet yrkades såsom ett högst angeläget önskningsmål
af det år 1863 i Göteborg samlade första skandinaviska nationalekonomiska mötet —
en fråga, som ej kan falla, sedan denna (lysande) kongress af framstående representanter
för de tre folkens såväl praktiska som vetenskapliga intelligens, lade vigten
af sin enhälliga mening i vågskålen till förmån för detta och andra betydelsefulla
materiela närmanden mellan Nordens trenne riken.
De förhållanden, hvilka, såsom vi nyss antydde, anvisa det närvarande ögonblicket
såsom särdeles egnadt till frågans förnyade behandling och — såsom vi hoppas
— lyckliga lösning, äro hufvudsakligen trenne.
Dels har det genom nyligen inträffade händelser blifvit uppenbart och påtagligt,
att folkstämningen, den allmänna meningen bland de tre folken i allmänhet och
särskildt inom deras industriidkande klasser, är ense om att betrakta de nordiska
länderna såsom i industrielt hänseende utgörande ett, med alla skiljaktigheter, dock
väsendtligen likartadt helt, hvars trenne delar förfullständiga hvarandra och med
hvarandra ega flera föreningsband och gemensamma intressen, än någon af dem med
något annat land, och hvilka derföre böra med enig kraft äfven på detta område
häfda, utveckla och inför utlandet representera den nordiska kulturen. Bevis härpå
är det allmänna och lifliga deltagande, hvarmed den nästa sommar tillämnade skandinaviska
industriutställningen i Stockholm blifvit omfattad, och särdeles den beslutsamma
ifver, hvarmed danskarne skyndat att undanrödja de hinder, som reste sig
mot deras deltagande i nämnda utställning. Här ligger ett otvetydigt vittnesbörd, att
den nationalekonomiska kongressen i Göteborg ej ilade folkmedvetandet i förväg,
utan just hade dess trygga grund att stödja sig på, då den genom sin femtonde
resolution uttalade den grundsatsen, att på näringslifvets område svenskar, norrmän
och danskar borde blifva i alla rikena lika berättigade, att på detta det nordiska
.1folioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 315.
civilisationsarbetets odlingsfält ej borde finnas några gränser, som splittrade i tre delar
det gemensamma fäderneslandet.
Dels och för det andra eger man anledning att med full visshet påräkna från
danska regeringens sida ett obetingadt bifall till ett förslag, som afser att ställa de
tre ländernas innebyggare på lika fot med hänsyn till rätten att i hvart och ett af
rikena idka handel eller annat näringsyrke. Genom en från härvarande danske minister
den 6 September 1861 till utrikesministern aflåten skrifvelse, framställde danska
regeringen förslag om beviljande åt danske undersåter af samma rätt till handel»
idkande i Sverige, som svenske undersåter ega. Sedan denna skrifvelse remitterats
såväl till Civildepartementet, hvilket deröfver infordrade Kommers-kollegii utlåtande,
som ock till norska Departementet för det inre, blef hvad dessa myndigheter
i ämnet yttrat taget i öfvervägande vid den anmälan inför Kongl. Maj:t,, som
ligger till grund för den under den 18 Juni 1864 utfärdade Förordning angående utvidgad
näringsfrihet, hvilkens bestämmelser, §§ 25—31, för utländningar medgifva i
vissa hänseenden större rättigheter, än förut dem tillkommo. Den 31 Augusti samma
år uppdrogs åt svensk—norske ministern i Köpenhamn, att dels meddela danska
regeringen de lättade utvägar till handelns och andra näringsyrkens utöfvande inom
Sverige, som härigenom blifvit utländningar beredde, dels göra framställning derom,
att svenske undersåter måtte i Danmark erhålla enahanda fördelar, som numera i
Sverige tillkomma danske undersåter. Till svar å 'denna framställning aflät danske
ministern i Stockholm den 24 November samma år en skrifvelse af innehåll, att —
då i Förordningen af den 18 Juni 1864 vore stadgadt, att utländning, för att kunna
idka handel i Sverige, måste dertill förvärfva särskildt tillstånd, äfvensom ställa borgen
för utskylder till Staten och kommunen under tre år, hvaremot i Danmark, enligt
Lov om Haandvcerks og Fabriksdrift samt Handel og Bevairtning af den 29 December
1857 § 2, N:o 4, mom. 1, rätt att idka handel tillkommer hvarje utländning,
som bevisar, att han i fem år vistats i landet och har oklandrad frejd — danska
regeringen ansåge, att nuvarande danska lagstiftning erbjuder för svenskar åtminstone
lika stor fördel, som den nya svenska lagstiftningen medgifver utländningar,
så mycket mer som det berodde af danska regeringen att på derom gjord ansökan
bevilja dispens från vilkoret af fem års vistelse inom landet, hvilken dispens nästan
aldrig nekats svenske och norske undersåter. Derjemte meddelade danske ministern,
enligt bemyndigande af sin regering, att hon, om svenska regeringen funne för godt
att bevilja danske undersåter i Sverige samma rätt att idka handel, som är infödingarne
medgifven, vore beredvillig i detta hänseende sätta svenske undersåter i Danmark
på samma fot med danske undersåter. Vid anmälan af denna framställning
den 9 December förlidet år, fann Kongl. Maj:t densamma ej för närvarande böra
till någon åtgärd föranleda.
Af ofvanstående framgår således danska regeringens beredvillighet att medverka
till införande af lika näringsrätt för svenskar, norrmän och danskar inom
hvart och ett af de tre länderna. Det hufvudskål, som föranledt svenska regerin
gens
afslag, var enligt uppgift i officiela bladet för den 20 sistlidne Januari hemtadt
af den omständigheten, att genom bifall till danska regeringens förslag företräde
skulle tillerkännas danske undersåter framför norrmän. Häri ligger dock
ej något skäl mot frågans återupptagande i närvarande tidpunkt.
Ty slutligen och för det tredje utvisar § 31 af Förordningen af den 18 Juni
1864, att Kongl. Maj:t har för afsigt att “särskildt stadga om och i hvad män
norsk man eller qvinna må tillerkännas vidsträcktare rätt1' än förordningen medgifver
utländska undersåter i allmänhet. 1 sammanhang med denna frågas afgö
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 315.
463
rande torde sålunda den åsyftade likställigheten mellan alla tre ländernas innebyggare
med hänsyn till näringsrått lämpligast lösas.
Annu må angående denna angelägenhet, till hvars befrämjande danska regegeringen
redan en gång tagit initiativet och hvari såväl det skandinaviska Selskab
i Norge som Nordiska nationalföreningen i Sverige gjort Göteborgs-kongressens
mening till sin egen, erinras, att yrkandet om reciprok näringsrätt ingenting innebär,
som är egnadt att oroa de försigtige, eller som kan synas den långsamt mognande
öfvertygelsen öfveriladt eller brådstörtadt. Här är ej fråga om att afstå några
delar eller göra intrång på några rättigheter, utan blott om en helt enkel åtgärd
af uppenbart gemensam nytta, en åtgärd, som afser att vidga fältet för mensklig
verksamhet och duglighet och sålunda i full samklang med tidens ande och rigtning
till frihet och humanitet, en åtgärd, som — oberoende af alla politiska syftemål
och beräkningar -— påkallas af de tre grannländernas välförstådda intresse.
Tack vare de i alla tre länderna gjorda framstegen på näringsfrihetens bana,
förutsätter den ej heller någon stark brytning med bestående förhållanden, utan
kan genomföras utan alla rubbningar. Den är betydelsefull genom sina med sannolikhet
beräkneliga verkningar, men ej i den meningen att den med ens skulle förflytta
oss in i ett annat tillstånd, vida skildt från det närvaraude.
Hvad särskildt- angår ifrågasatt rättighet för innebyggare i hvart och ett af de
nordliga länderna att i de öfriga lika med inföding i “sjötjenst antagas", synes den
lika litet som likställigheten i andra näringsyrken kuhna. väcka betänkligheter.
Den till grund för likställighetsförslaget i allmänhet liggande principen, nemligen
den nationela enheten mellan de tre grenarna af den nordiska stammen, hvilken
manar att till blodsbandet lägga äfven de lika rättigheternas och de gemensamma
intressenas förenade magt, har i fråga särskildt om befogenheten att i sjötjenst antagas
redan delvis vunnit ett betydelsefullt erkännande genom Förordningen af den 1
Mars år 1841, som i 5 § stadgar, att å svenska fartyg tre fjerdedelar af besättningen
skola vara svenskar eller norrmän (styrman och skeppare deremot svenskar).
Här äro således, med undantag för skeppare och styrmän, svenskar och norrmän
lika ställda och betraktade såsom eu enhet gentemot utländningar. Då folkmedvetandet
ej anser förhållandet mellan svenskar och danskar såsom i annat afseende,
än det formelt statsrättsliga, skiljaktigt från förhållandet mellan svenskar och norrmän;
så är det blott en naturlig konseqvens af den åberopade, i Förordningen af
år 1841 af Sverige tillämpade, principen, att danske undevsåter, med hänsyn till
rätten att i svensk sjötjenst antagas, blifva af den svenska lagstiftningen lika ställda
med infödingar, naturligtvis under vilkor af reciprocitet från dansk sida. Det anförda
stadgandet i 1841 års Förordning bör således ändras derhän, att å svenska
fartyg tre fjerdedelar af besättningen skola vara svenskar eller norrmän eller danskar.
Den inskränkningen att å svenskt fartyg styrman och skeppare skola vara
svenskar, torde ock kunna bortfalla. Det lärer nemligen ej bestridas, att de norska och
danska lagbestämmelserna rörande kompetens för utöfvande af styrmans- och skeppareyrke
innebära lika god garanti för nödig skicklighet, som de motsvarande svenska.
Dessutom bör den enskilda omtanken, skeppsredarnes och köpmännens eget intresse,
i detta fall erbjuda behörig säkerhet, att. en i så måtto utvidgad rätt ej kommer
att medföra andra än gagneliga följder.
Hvad Sverige beträffar, skulle således denna del af likställighetsfrågan
förverkligas utan någon anmärkningsvärd rubbning af nu gällande faktiska förhållanden,
såsom blott en tillämpning af en redan erkänd grundsats. Ej heller från
464
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 315
norsk eller dansk sida synes grundadt skäl till vägrande af reciprocitet, vare sig
i förhållande till Sverige eller Norge och Danmark emellan, vara för handen.
Enligt norska lagen af den 26 Augusti år 1854 får högst en tredjedel af
besättningen å norska fartyg tillhöra annan nation än den norska. Emellertid
är äfven i Norge grundsatsen att betrakta svenske och danske undersåter annorlunda
än utländningar så till vida praktiskt häfdvunnen, att svensk eller dansk man,
som “tager Ophold i Norge", kan lika med norsk undersåte i norsk sjötjenst antagas.
Då vidare den svenska lagstiftningen i detta afseende sedan år 1841 betraktar
norrman såsom lika med svensk ; och då Norge i århundraden varit med Danmark
ännu närmare förenadt, än det för närvarande är med Sverige, eger man all anledning
att antaga, att reciprocitetsgrundsatsens fulla tillämpning på detta område
ej skall möta motstånd från norsk sida.
Vända vi oss nu till skärskådande af de danska lagbestämmelserna i detta
ämne, så finna vi, att äfven i fråga om det tredje brödrariket likställighetsyrkandet
endast vill gifva laglig kraft åt en grundsats, med hvilken folkmedvetandet redan
är fullt förtroget. Den danska lagen af den 13 September 1855 “om Adgang for
danske Skibsförere til at forhyre fremmende Söfolk“ tillät att, när fartyg utredes
från ort i Konungariket, dertill förhyra främmande sjöfolk ända till hälften af besättningens
antal; den andra hälften samt skeppare och styrmän måste vara i danska
monarkien “hjemmehörende“ personer. Under det således svenska Förordningen
af år 1841 medgaf att använda utländningar (hvartill norrmän emellertid icke
räknas) endast till en fjerdedel af ett fartygs besättning, har den anförda danska lagen
således ännu starkare brutit med den gamla och antiqverade åsigt, enligt hvilken
man trodde sig vinna en garanti eller skydda én rätt, när man åt landets egna
barn uteslutande förbehöll tjensten å landets fartyg. Genom lagen af den 23 Januari
1862 blef den i 1855 års lag stadgade inskränkningen, att hälften af besättningen
på danska fartyg måste bestå af personer “hjemmehörende“ inom monarkien
med ett penndrag upphäfd. Ännu qvarstod emellertid detta vilkor för skeppare
och styrmän: men äfven i detta fall har — ehuru visserligen blott för en viss tid
och i följd af särskilda omständigheter — en förändring varit införd, som eger stor
vigt och intresse derigenom, att den så otvetydigt uttalar att svenskar och norrmän
i Danmark ej äro att betrakta såsom utländningar, samt att åt dem en rätt kan
medgifvas, som ej utsträckes till andra främmande, och funktioner anförtros, som
eljest ansetts böra förbehållas åt danske undersåter. Genom en lag af den 31 Mars
1864 stadgades nemligen, att norska och svenska undersåter, som icke visa sig
ega de egenskaper, hvilka enligt deras hemlands lagar kräfvas för att fara som
styrmän, skola, så länge de nuvarande krigsförhållandena fortfara, vara berättigade
att låta sig förhyra såsom första eller ende styrman å danska skepp i den fart,
som omförmäles i lagen om sjönäringen af den 19 Februari år 1861 § 5, jemförd
med lagen af den 11 Februari 1863, § 2.
Jag föreslår alltså:
antagandet af en lag, hvarigenom, tillerkännes Norrmän och Danskar samma
rättigheter som Svenske medborgare, att här i riket idka handel, handtverk,
eller annat yrke samt således jemväl i sjötjenst antagas, dock allt under
förutsättning af full reciprocitet i detta afseende.
Stockholm den 15 November 1865.
A. W. Uhr.
från Nerikes län.
N:o 316.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 316.
465
\:« 316.
Af Anders Wilhelm Uhr från Nerikes län, att den kompetens, som
efter behörigen aflagda kunskapsprof blifvit vunnen i Norge
eller Danmark till utöfvande af läkarekonsten eller till tjenstgöring
å fartyg såsom befälhafvare eller styrman, äfven må
i Sverige tillgodonjutas.
Första skandinaviska nationalekonomiska mötet uttalade genom sin 15:de
resolution, 2 morn., den önskan, att innevånarne i hvart och ett af de skandinaviska
rikena må berättigas att i de öfriga “tillgodonjuta de inom någotdera riket aflagda
kunskapsprof, som för bedrifvande af vissa yrken erfordras“.
I närmaste samband med yrkandet å likställighet i näringsrättigheter står
frågan om reciprok giltighet af de för yrkesutöfuing erforderliga kunskapsprof.
Likheten i samhällsutveckling och allmän bildning har medfört väsendtligen lika
fordringar inom de tre länderna i speciel vrkesbildning. Allmänt torde medgifvas,
att läkarebildningen i hvart och ett af de tre länderna befinner sig på den ståndpunkt,
att inga grundade betänkligheter kunna andragas mot norska eller danska
läkares rätt att praktisera i Sverige och tvärtom. Riktigheten af detta antagande
bestyrkes deraf att, som väl bekant är, Danska Regeringen till betydligt antal anställt
svenske och norske läkare i dansk tjenst under såväl första som andra
Sleswigska kriget, liksom ock Svenska Statsmyndigheten icke tvekat att låta dansk
läkare bekläda provincialläkarebefattning i vårt land. Den kännedom om svenska
rättslörhållandeu, som fordras af svensk läkare, men som ej kan förutsättas hos
den, hvilken studerat och aflagt kunskapsprof vid brödrarikenas läroanstalter, är
till omfånget ringa och lätt förvärfvad; derest så finnes nödigt, vore genom föreskrift
om särskildt förhör inför svensk myndighet all behöflig garanti i det afseendet
vunnen. Det sist anförda gäller äfven om tilläfventyrs beböfligt supplementarförhör
till de för farmaceuter stadgade prof å de insigter, som apotekareyrkets
utöfning förutsätter.
Att en annan klass af yrkesexamina —■ de för sjökapitener, skeppare, styrmän
af alla grader föreskrifna — måtte, i hvilket af de nordiska länderna de äro
aflagda, förläna kompetens att föra fartyg tillhörande hvilken af de tre nationerna
som helst, fordras såsom supplement till det förut yrkade upphäfvandet af den
inskränkning, sorn åt infödde förbehåller befälsbefattniugarne och är i betraktande
Rih. till Ii. St. Prof.. 1865 Se 1866. 11 Sami 4 Afd. 59
466
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 317.
af såväl den högt uppdrifna yrkesskickligheten i brödrarikena som der stadgade
kunskapsprof ej egnats att väcka någon tvekan. Under åberopande af den närmare
allmänna motivering, hvarmed jag inledt min föregående motion om likställighet
i afseende på rätt att idka vissa näringar, får jag äfven föreslå en lag,
hvarigenom stadgas,
att den kompetens, som, efter behörigen ajlagda kunskapsprof, blifvit vunnen
i Norge eller Danmark till utöfvande af läkarekonsten, eller till tjenstgöring
å fartyg såsom befälhafvare, skeppare eller styrman, vare sig af en eller
annan grad, får äfven i Sverige tillgodonjutas; allt under förutsättning af
full reciprocitet i detta afseende för Svenske medborgare hvad nämnda två
länder angå.
Stockholm den 15 November 1865.
A. W. Uhr,
från Nerikes län.
N:o 317.
Af Anders Wilhelin I hr från Nerikes län, om inrättande af förlikning
skomitéer och omfattningen af deras verksamhet.
I mångå församlingar hafva förlikningskomitéer blifvit inrättade och allestädes
hafva de medfört mycket gagn, ja så stort, att hvarje fosterlandsvän, som
erfarit nyttan deraf, ifrigt önskar att de måtte komma till stånd öfverallt i landet.
Motioner hafva äfven vid flera riksdagar varit väckta för sådant ändamål, och vid
1850 och 1851 årens riksdag gick Lag-Utskottet motionärernes önskningar till
mötes, då det föreslog, att vid hvarje ting skulle en förlikningskomité vara att
tillgå för parterna, och att intet tvistemål finge af domstolen företagas innan det
af förlikningskomitéen varit handlagt. Detta betänkande godkändes, tyvärr, dock
ej af Ständerna och sedan dess har Utskottet äfven helt enkelt afstyrkt alla motioner
om inrättande af förlikningskomitéer och vid de tvänne sistlidne riksdagarne
ansågos de med så stort förakt, att Utskottet ej ens behandlade dem; åtminstone
afläts ej något betänkande derom. Jag måste derföre ånyo försöka, om
jag vid denna riksdag kan få något utlåtande öfver mitt förslag. I alla andra
civiliserade länder finnas fredsdomstolar, men här i riket vill man att embete
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 317.
467
männen skola blanda sig i allt; ja tvister, äfven om de gälla blott några öre, ser
man ej sällan passera alla instanser af domstolar. Man bar väl sökt minska dessas
antal genom indragning af Lagmansrätterna, men man bar uraktlåtit att i deras
ställe inrätta fredsdomstolar och följden har blifvit Hofrätternas förstärkning. När
dertill kommer, att vänskapen ingalunda kan återställas genom laga dom, men
väl genom lörlikning; så ligger deri förlikningskomitéernas stora företräde, äfven
om man ej skulle göra afseende på skilnaden i kostnader. Jag kan derföre ej
underlåta att ånyo framhålla idéen om förlikningskomitéer, dervid jag tror mycket
reglementerande ej vara af nöden och vill derföre blott föreslå några allmänna
grunder, under önskan att Utskottet, derest de ej godkännas, måtte göra de ändringar
eller tillägg, som pröfvas lämpliga för vinnande af målet. Jag föreslår:
l:o att i hvarje församling, eller åtminstone i hvarje härad, bör finnas
en förlikningskomité. Ledamöterne, hvilkas antal kommunen må bestämma,
kunna väljas antingen å kommunalstämma eller inför ortens
domstol och bör anmälan derom efter valet göras hos Konungens Befallningshafvande
och Domaren;
2:o vissa dagar torde böra bestämmas för deras sammanträde kort
före hvarje ting, på det att parterna må utan särskild kallelse kunna
iakttaga inställelse; och
3:o om man ej skulle vilja ålägga vitén för försummad inställelse,
torde ena eller andra partens uteblifvande dock böra anses såsom försvårande
omständighet; hvadan underrättelse bör Domstolen meddelas;
hvilka vid förlikningssammanträdet närvarit eller uteblifvit;
äfven torde böra bestämmas,
4:o att den öfverenskommelse, som genom förlikning frivilligt trätfas
och af komitéen bestyrkes, bör vara lika bindande, som hade laga dom
åkommit;
5:o på det de tvistande ej må frukta gå hvarandra till mötes vid
fråga om förlikning, torde äfven böra stadgas att de eftergifter och medgifvanden,
som för sådant ändamål kunna göras, ej skola vara bindande,
i den händelse att förlikning ej träffas, utan målet måste af domstolen
afgöras.
Stockholm den 15 November 1865.
A. W. Uhr,
från Nerikes län.
468
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 318.
Hl:O 318.
Af Johan Peter Andreasson från Elfsborgs län, att det för sänkning
af sjön Weselävgen, belägen pä gränsen mellan nämnda
och Hallands län, ett bolag beviljade lån af allmänna medel
mätte till anslag utan återbetalningsskyldighet förändras.
Sjön Weselången, belägen på gränsen mellan Elfsborgs och Hallands län, har
ansetts genom sänkning kunna bereda fördelen att dels förbättra derinvid och ofvanom
belägen sank mark och dels lemna ny landvinning å den sjöbotten, som
genom en sådan åtgärd kunde försättas i torrt och brukbart skick.
Ett så allmännyttigt företag som denna sjösänkning har länge varit önskad
t ; men de dermed förenade kostnader och svårigheter hafva deremot uppstäldt
hinder, som verkat afskräckande intill dess år 1854 egarne af 50^1 hemman,
belägna till största delen inom Istorps pastorat af Elfsborgs län och återsto
den
inom Weddige socken af Hallands län, ansågo sig icke längre böra tveka att
äfven med de känbaraste uppoffringar, och, med hänsyn till företagets stora, allmänna
och framtida nytta, i förlitande på det understöd, som företaget från det
allmännas sida billigtvis kunde påräkna, vidtaga de för sänkningen erforderliga
åtgärder.
Ett bolag bildades derföre af ofvannämnde strand- och jordegare och undersökningar
verkställdes som visade, dels att påräknade landvinsten och jordförbättringarna
omfattade cirka 2000 tunnland jord och dels att kostnaderna ansågos
uppgå till 168,083 R:dr R:mt, deri inberäknade expropriation af fiske och qvarnverk
omkring 43,000 R:dr, och dels att den vid undersökningarne då beräknade
sänkning af sjön uppginge till 12 fot under sjöns förutvarande vattenyta. Hvad
som dock icke tillfullo beräknats eller troligen kunde beräknas såsom förhållandena
sedermera i verkligheten visat sig, var den för gräfningen utomordentligt svåra
jordart, hvari sänkningsarbetet måste verkställas, såsom bestående, ju djupare man
kommit, af nära nog bergfast sammansatt sten och grus, hvarigenom kostnaderna
uppgått vida utöfver beräkning och hvartill kommer att sedan sänkningsarbetet
fortgått derhän att den i det af Kongl. Maj:t i nåder gillade förslag och arbetsplan
upptagna sänkningen till 12 fot vunnits, det afsedda ändamålet med landvinsten
och dess försättande i odlingsbart skick icke var säkert och i sig förenade
den påräknade framtida nyttan, med mindre ytterligare sänkning egde rum. Men
denna åtgärd påkallade dels expropriation af Nyqvarns qvarn- och fiskverk och
dels y tterligare försvårad rensning längs hela den nybildade kanalen.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 318.
469
Ehuru bolaget nogsamt fann att dess egna krafter svårligen kunde bära
den ökade kostnaden, rnåste dock i beräkning tagas, att utan dessa ökade arbeten
och kostnader, den framtida nyttan af företaget icke vore så omfattande och säker,
som önskadt, påräknadt och nödigt vore, och derföre tvekade icke heller bolaget
att vidtaga den ytterligare sänkningen, hvilken nu innan arbetets slut detta
år uppgår till 15 fot under sjöns fordna vattenyta och sålunda 3 fot mera än hvad
nådigst faststäldt blifvit.
Det erkännes med stor tacksamhet att företaget så tillvida erhållit uppmuntran
och understöd som Kongl. Maj:t nådigst beviljat ett statslån k 40,000
R:dr med återbetalningsskyldighet och ett anslag af 10,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet,
å hvilka belopp 47,000 R:dr bekommits, men återstoden, 2,500
R:dr, äro att lyfta när arbetet blifvit afsynadt och godkändt.
Att. arbetet under innevarande år skulle med säkerhet slutas, vörificeras
med vördsamt bilagda besigtningsinstrument af Löjtnanten vid Kongl. Väg- och
Vatteubyggnads-korpsen Herr Ph. Otterdahl. Deraf inhemtas, bland annat, att
sänkningen uppgår till nära tre fot mera än hyad bolaget ålegat, i och för tillgodonjut
aude af statsbidraget.
Men de kostnader, hvartill företaget uppgått, utgörande vid afslutandet den
14 Februari detta år af sistlidet års räkenskaper 341,962 R:dr 49 öre, och hvilka
kunna antagas vid arbetets afsyning ökade med 20,000 R:dr, samt således sammanräknade
till 361,962 R:dr, tynger dock, efter afdrnget af anslaget 10,000 R:dr
R:mt och en enskild delegares gåfva till bolaget 30,000 R:dr R:mt, med en löpande
uppsägbar skuld 321,962 R:dr 49 öre på ifrågavarande 50^3 hemman, eller
mera än 6,300 R:dr på hvarje, och det är detta förhållande som under den nu
allmänt rådande penningebrist inger de allvarligaste farhågor att för flere af delegarne
i detta för framtiden så nyttiga företag följden blir att för kostnadernas
betalande tvångsvis frånträda den jord, der de äro födda och som är dem dubbelt
kär derföre att den i framtiden i mångfaldig mån ger en säker utkomst åt många
tusende personer just genom de försakelser och kostnader, som göra de nuvarande
innehafvarne stora bekymmer.
Det är sannt att dessa ökade kostnader till någon del härrört af felaktiga
beräkningar af dem, som uppgjort kostnadsförslaget; men detta förslag uppgjordes
på en tid, då insigten i dessa ämnen var mindre än nu och har inledt i företaget
en fattig befolkning, som saknar utvägar att gälda hela den skuldmassa, som såmedelst.
trycker deras hemman.
Om det icke kan nekas, att den befolkning, sorn i sina företag och arbeten
afser icke allenast ögonblickets utan kommande framtida fördelar, rättvisligen bör
röna all den hjelp, sorn kari och bör lemnäs, så torde Weselångs sjösänkningsbolag
vara nog lyckligt att kunna påräkna Höglofliga Rikets Ständers samverkan
och välvilja för iindrande af de ekonomiska bekymmer, som nu trycka de i företaget
deltagande idoge och sträfsamme jordbrukarne.
Direktionen för sjösänkningsbolaget har genom underdånig framställning till
Kongl. Maj:t anhållit, det Kongl. Majit nådigst täcktes till Rikets Ständer göra
framställning att ifrågavarande statslån måtte till anslag förvandlas; men Kongl.
Majit har i nådigt meddeladt svar funnit förevarande underdåniga ansökan icke
böra till någon Kongl. Majits åtgärd föranleda.
I följd af förenämnda omständigheter och anledningar, får jag hos Rikets
Höglofliga Ständer vördsamt föreslå,
470
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 319.
att det statslån af 40,000 R:dr R:mt, sorn blifvit Weselångens sjösänkningsbolag
meddeladt, måtte till anslag förändras, och återbetalningsskyldigheten
dymedelst bolaget efterskänkas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. P. Andreasson,
från Elfsborgs län.
N:o 319.
Af Johan Peter Andreasson från Elfsborgs län, örn befrielse fran
erläggande af ränta ä det för anläggning af jernväg från
Borås till Herrljunga beviljade lån.
För anläggande af Borås’ jernväg beviljade Rikets Ständer vid 1859—1860
årens riksdag ett låneunderstöd, motsvarande två tredjedelar af den verkliga anläggningskostnaden,
som då beräknades till 2,558,000 R:dr och statslånet således till
1.700.000 R:dr högst.
Till följd deraf att vägen gjordes smalspårig nedsattes kostnadsförslaget till
2.155.000 R:dr och två tredjedelar af detta belopp, eller 1,436,000 R:dr, äro således
lyftade i Riksgälds-kontoret.
Den verkliga anläggningskostnaden utgör nu  1,994,086: 63,
hvartill bör läggas kostnaden för 30 st. godsvagnar, med hvilkas anskaffande
Kongl. Maj:t lemnat bolaget anstånd till detta års slut,
i kostnadsförslaget upptagna till  64,000: •—
samt diverse kompletteringsarbeten —
hvadan verkliga anläggningskostnaden blir  2,061,000: -r
två tredjedelar häraf utgör
1,374,000:
skilnaden mellan detta belopp och det i Riksgäldskontoret
lyftade  1,436,000:
eller  R:dr 62,000:
skall således till Riksgälds-kontoret återbetalas.
Detta vilkor, om återbärande af det belopp, hvarmed kostnadsförslaget öfversteg
den verkliga anläggningskostnaden, har icke fästats vid beviljande af låneunderstöd
till öfriga bibanor i riket.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 319.
471
Derjemte fordrade Rikets Ständer vid beviljande af detta lån ränta under
anläggningstiden, ett anspråk, som icke gjorts gällande vid låns beviljande för andra
jernvägsbolag, hvilka åtnjutit räntefrihet under tre år från den dag hvarje särskildt
belopp lyftats.
Borås’ jernväg anlades såsom bekant ar förnämligast med afseende å bomullsväfnadsindustrien
i de sju häraderna af Elfsborgs län. Det Amerikanska kriget och
den deraf föranledda oerhörda stegringen i bomullspriserna hafva till den grad nedtryckt
denna industri, att den, under den tid, som förflutit från det jernvägen öppnades
för trafik, kan sägas hafva nästan legat neder.
Deraf har blifvit en följd, att trafikinkomsterna af jernvägen icke kunnat
uppgå till beräknadt belopp.
Trafikinkomsten för år 1864 utgjorde  86,909: 83.
Förvaltnings-, drift* och underhållskostnad  51,127: 36.
Ränta och amortering å statslånet  71,800: —- -^22 927- 36
Således brist, som af bolagets medel måst fyllas  36,017: 53.
Trafikinkomsterna för 1865 beräknas förslagsvis till
102,000: —
Förvaltnings-, drift- och underhållskostnad, hvilken något ökats dels
till följd af ökad trafik, dels ock hufvudsakligen till följd af vunnen
erfarenhet om nödvändigheten af större personal, då den personal,
som, anställd vid anläggningsarbetena, jemväl biträdde vid trafiken,
blifvit förafskcdad, beräknas förslagsvis till  68,000: —
Räntan och amortering å statslånet  71,800: — ^qq.
Således brist, att af bolaget fyllas  37,800: —
, Det är uppenbart, att ett bolag icke i längden kan stå ut med att årligen
utbetala 36,000 R:dr öfver sina inkomster.
Det är likväl att förutse, att, om trafikinkomsterna ökas såsom nu, oaktadt
de ogynnsamma konjunkturerna, skett med 15,000 R:dr årligen, bolaget efter loppet
af tre år, under hvilken tid andra jernvägsbolag fått åtnjuta räntefrihet af Staten,
skulle kunna gälda ränta och amortering till Statsverket.
Frågan är således: om detta bolag visat,sig förtjent af att åtnjuta samma
rätt som andra jernvägsbolag fått åtnjuta.
I detta afseende förekommer:
att bolaget uppburit 264,000 R:dr mindre än såsom lån till detsamma anslogs;
att bolaget af det mindre belopp, det uppburit, kommer att återbära 62,000 R:dr,
hvilket andra bolag ej gjort;
att bolaget, som före den bestämda tiden fullbordat vägen, punktligt hittills fullgjort
sina inbetalningar; och slutligen
att, enligt intyg af Kongl. Styrelsen för Statens jernvägstrafik, den stambanan
tillskyndade bruttoinkomst genom Boråsbanans anläggning' utgör för
år 1864
. . .
. .
144,967: 86,
eller, enär samtliga utgifter för Statens jernvägstrafik ulgjort 65,5 procent
af bruttoinkomsten och således från berörda bruttoinkomst afräknas
94,953: —
en nettoinkomst af  50,013: 91;
472
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 319.
hvarvid trafikstyrelsen tillika uttryckt den åsigt, dels “att Boråsbanans trafikerande
under år 1864 tillskyndat Staten minst 50,000 R:dr större inkomst än om nämnda
bana icke varit för trafik öppnad“, dels att, “då det med säkerhet kan antagas,
att i synnerhet godstrafiken till och ifrån Borås jernväg, hvilken begynt under särdeles
ogynnsamma förhållanden för Boråstraktens egentliga industri, skall, i mån
dessa förhållanden förbättras, ganska betydligt tillvexa, samt när likaledes utgifterna
för Statens järnvägstrafik fortfarande komma att nedgå i förhållande till inkomsterna,
så kan det ej eller förnekas, att Statens jernvägar af den tillökning i rörelsen på
desamma, som genom Borås jernväg åstadkommes, skola hemta allt större fördelar,
såvida ej en betydande del af godstrafiken, för att undvika den nu nödvändiga omlastningen,
tager vägen öfver den snart färdiga Uddevalla—Herrljunga-banan."
Då således Staten, oberäknadt den ränta af 4 procent den uppbär af Boråsbolaget
för det lån detta bolag erhållit af 1,374,000 R:dr, genom ökad trafikinkomst
till följd af denna banas anläggning uppbär ytterligare minst 50,000 R:dr årligen,
motsvarande nära 4 procent, hvilken nettoinkomst otvifvelaktigt kommer att betydligt
ökas.
Då till följd häraf Staten af det lån, som lemnats detta bolag, årligen uppbär
minst 8 procent ränta, så hemställes, om det är billigt, att det bolag, som tillskyndar
Staten en så betydlig omedelbar vinst, behandlas strängare än något annat
jernvägsbolag, och om Staten billigtvis bör af detta bolag fordra under de år, som
andra bolag njuta räntefrihet, en årlig uppoffring af 36,000 R:dr.
Man har invändt, att det vore ett farligt prejudikat att efterskänka något af
de vilkor, under hvilka lånet beviljades. Men då man icke begär annat än att få
åtnjuta samma rätt med alla andra och ådagalagdt är, att Staten genom detta bolag
skördar en högst betydlig vinst, som likväl under de första åren af bolagets tillvaro
ej kan utgå utan uppoffring för bolaget, så vore prejudikatet icke äfventyrligt, att
göra bolaget rättvisa genom att för tre år afstå denna vinst, helst Staten, detta
oaktadt, uppbär den beräknade räntan eller 4 procent genom ökad trafikinkomst.
Låuet utlemnades nemligen till en del under år 1862, men till större delen år 1863,
och redan med den 29 Juli nämnda år började den ökade trafikinkomsten för stambanan,
hvilken inkomst sannolikt redan detta år om icke motsvarade, dock icke så
särdeles betydligt understeg räntan å statslånet.
Om en låntagare, som, emot 4 procent ränta, af Staten eller en annan långifvare
mottager ett lån för ett industrielt företag, hvaraf, oberäknadt den indirekta
förmån, landet vinner genom en ny kommunikationsled, långifvaren redan under
anläggningstiden skördar en direkt vinst, som, enligt intyg af hans egna embetsman,
redan på tredje året uppgår till nära 4 procent å lånesumman, samt kommer att
högst betydligt ökas; men låntagaren till följd af ogynnsamma förhållanden icke
utan äfventyr för sitt bestånd kan undvara den räntefrihet under anläggningstiden,
som långifvaren beviljat alla andra låntagare, men genom en oförklarlig nyck vägrat
denne; månne ett medgifvande af denna likhet i rättigheter kan anses annorlunda
än såsom en gärd af rättvisa och billighet, Staten fullt värdig?
Jag vågar således vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, med afseende på de ogynnsamma förhållanden, under
hvilka Borås jernväg öppnades för trafik, måtte bevilja det för berörda
jernvägsanläggning bildade bolag enahanda räntefrihet under tre år för det
bolaget beviljade lån, som blifvit andra jernvägsbolag förunnade; hvilken
räntefrihet,
Motioner i Bonde-Mandet 1805. N:o 320. 473
räntefrihet, då ränta för den förflutna tiden redan blifvit erlagd, må beräknas
från och med år 1866.
Örn remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
■l. P. Andreasson,
från Elfsborgs län.
1:0 330
Af Johan Peter Andreasson från Elfsborgs län, om ändring af
stadgandena angående uppbud och lagfart af fast egendom
jemte- dithörande delar af Intechningsförordningen.
Bland brister i vår lagstiftning torde de, sorn vidlåda lagfarts- och inteckningsväsendet,
eller med andra ord de institutioner, som hafva till ändamål att
trygga eganderätten till och hypothek i fast egendom, vara de mest märkbara.
Sedan bördsrätten numera upphört, qvarstå de tre uppbuden och fastan,
som icke skyddade- mot annat klander än börd, såsom en orimlig och ändamålslös
apparat, som medför dryga afgifter för charta sigillata samt protokolls- och fästelösen,
men icke lemmar den bedragne, på den s. k. fastedomeu Utande köparen det
ringaste skydd emot okända rättsanspråk.
Flera exempel gifvas att de, som i 30 till 40 år sutit i oklandrad besittning
af en förvärfvad egendom, genom eu klandertalan helt oförmodadt drifvas
derifrån utan all ersättning.
Men äfven, om de förskonas från att mista hela egendomen, kan denna
reduceras till en obetydlighet. Ett hemman, som man köper, är ofta genom afsöndringar,
om hvilka man af tillgängliga handlingar icke kan få någon kännedom.
till egorymden så förminskadt, att det icke på långt när motsvarar det
värde man af skifteskartor finner det ega.
En sådan osäkerhet i eganderätten till fast egendom kan icke annat än
menligt inverka på jordbrukarens ställning. Han är i hvarje ögonblick blottställd
för rättegångar, hvarigenom han beröfvas antingen allt eller en stor del af hvad
han eger.
Bih. till R. St Prat. 1805 $ 1800. 11 Sami. 4 Afd.
60
474
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 320.
Ännu kännbarare blir denna olägenhet genom den brist på förtroende till
inteckningar i fast egendom, som blir en följd af osäkerheten i egauderätten. Om
denna häfves, så upphäfves med detsamma alla de inteckningar, som beviljats i
fastigheten. Häraf förklara» till en del svårigheten för jordbrukaren att få lån på
sin egendom hos kapitalister. Dessa föredraga nemligen, att sätta sina penningar
på annat håll, ån att utsätta dem emot en så föga tillförlitlig säkerhet som inteckningar,
och dessa, som i andra länder eftersträfvas såsom de ypperligaste säkerheter,
förkastas här i landet af alla penningemän.
Härtill bidrager också i sin mån stadgandet, att inteckningar skola hvart
tionde år förnyas. Detta stadgande, som egentligen blott gagnar domaren genom
den lösen han derför uppbär, och som medför en ny utgift, för låntagaren, afskräcker
också långifvaren från att emottaga en säkerhet, som han, genom uraktlåtenhet
att förnya densamma, så lätt kan förlora. Man har ock sett flera ömmande
exempel på huru undantags- och fördelstagare, som jemväl äro skyldige
att förnya inteckningen, af stna kontrakter, genom försummandet af denna förnyelse
gått i mistning af sin rätt.
Flera andra fel vidlåda jemväl vår nu gällande inteckningslag, hvilka bidraga
att förringa den säkerhet, som hvpothek i fast, egendom borde kunna erbjuda.
Såsom exempel på sådana'fel må anföras: att genom de gravationsbevis, som utfärdas
angående fast egendom, ej vinnes upplysning om alla de gravationer, som
vidlåda en fastighet och förminska dess värde; att dessa gravationsbevis, hvilka
skola hafva till ändamål sitt bereda långifvare tillfälle att vinna upplysning om
beskaffenheten af den säkerhet, sorn er bjud es dem, icke motsvara detta ändamål,
enär de icke lemna upplysning om eganderätten, i och med hvilken inteckningarne
falla; att domaren icke, utan den största svårighet och någon gång alldeles
icke, kan ur de för honom tillgängliga handlingar lemna intyg om de inteckningar,
som häfta vid en viss hemmansdel; att för meddelande af sådant gravationsbevis
ofta nog erfordras en så lång tid att den icke kan afbidas af den, som deraf
är i behof; att inteckning icke kan erhållas oftare, än vid ordinarie ting, således
två till tre gånger på året, under det en jordegare dessemellan kan komma i behof
af att inteckna sin egendom för att erhålla ett lån; att en fordringsegare för en
räkning eller annan fordran, för hvilken inteckning icke blifvit medgifven, kan
tilltvinga sig säkerhet, andra borgenärer till förfång; flera andra smärre tvister
att förtiga, som med de nu nämnda stå i oskiljaktigt sammanhang.
Redan vid 1859 och 1860 årens riksdag beslöto Rikets Ständer på framställning
af en aktad ledamot af detta Stånd, Anders Gudmundsson, att hos Kongl.
Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för Rikets näst derpå sammanträdande
Ständer af ett förslag till stadgande!) om s. k. grund- och hypotheksböcker,
som finnas i våra grannländer Norge och Danmark och hvarest dessa
ännu äro på ett tillfredsställande sätt ordnade.
En komité lärer också, ehuru först under detta år, vara tillsatt för detta
ändamål. Oviss om dess arbeten hinna, att i den ordning lag stadgar, det vill
säga efter Högsta Domstolens hörande, framläggas för Ständerna vid denna riksdag,
har jag, då ärendet sannerligen icke tål vidare uppskof, då bördsrättens upphörande
gör en förändring i nu gällande stadganden om lagfart oafvisligen nödvändig.
och då med afseende å de förarbeten, som finnas i Lagberedningens förslag
och i Rikets Ständers vid 1848 och 1849 årens riksdag aflåtna skrifvelse med
förslag till ny inteckningslag, det icke bör blifva omöjligt för Lag-Utskottet, som
Motioner i Bonde-Ståndet 186Ö. S:o 321.
475
dessutom kau ställa sig i beröring med denna komité, att utarbeta ett förslag i
detta afseende, vördsamt föreslå:
att nu gällande stadganden om uppbud och lagfart upphäfvas och utbytas
mot andra, hvarigenom all åtkomst tili fast egendom, genom införande
i dertill afsedda offentliga böcker, beredes den trygghet mot klander,
som erfordras för att återställa det nu försvagade förtroendet till
sådan egendom; att i sammanhang härmed Inteckningsförordniugen
måtte, i öfverensstämmelse med här yttrade åsigter och i öfrigt med
Rikets Ständers beslut vid 1848 års riksdag, förändras så att enkelhet
i behandlingen, tillgänglighet vid förefallande behof och billighet i omkostnader
vinnes.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
./. P. Andreasson,
från Elfsborgs län.
1:0 »91
Af Johan Peter Andreasson från Elfsborgs lån, örn vissa ändringar
af dier tillägg till Kongl. Förordningen, angående grunderna
oek villcoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, den
6 Augusti 1864.
Uti 17 § af Kongl. Förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring
den 6 Augusti 1864 har, i likhet med innehållet af Kongl. Förordningen den 19
December 1827, blifvit stadgadt, att med sådan jord eller lägenhet, som till full
ego upplåtes, skall lagfaras såsom om jordafång föreskrifvet är, hvarjemte blifvit
sagdt i 3 mom. af nämnda §, att Konungens Befallningshafvande åligger låta den
afsöndrade lägenheten i Kronans jordebok anteckna, gsedan. i öfverensstämmelse
med 9 § af först åberopade Kongl. Förordning, afgiften till bolbvn blifvit af
vederbörande bestämd.
Nu hafva somliga domare afslagit sökt £ lagfart å för alltid afsöndrad lägenhet,
till dess den blifvit ordentligen skattlagd, men andi e utan hinder deraf beviljat
lagfart, till hvilket sednare förfarande stöd ock blifvit hemtadt från Kongl.
Förordningen den 19 Maj 1845, som stadgar att den, som först lagfar, skall be
-
470 Motioner i Bonde-Ståndet 1866. .\':o 32).
halla hvad förvärfvadt. är, hvaraf följer att., om en lägenbetsinnehafvares lagfart
fördröjdes, möjligen kunde inträffa, hvad som ock har inträffat, att nemligen hans
fångesman, utan förbehåll af lägenhetsinnehafvarens rätt, försålde eller pantsatte
bolbyn, derpå följt lagfart eller inteckning förr än den afsöndrade lägenheten kunde
lagfaras och den sistnämnde såmedelst blefve sin rätt förlustig.
Detta olika förfarande hos domstolarne är dock ej det mest skadliga. Ett
ännu vådligare förhållande eger rum deri. att, då lägenhet för everldelig tid från
hemman afsöndras, afhandlingen derom ej anmärkes i Rättens inteckuingsprotokoll,
hvaraf händt, att en person, som fått ett hemman i pant med inteckningsrätt, derå
pantgifvaren egt åtkomsthandlingar, ej kan genom gravationsbevis eller annorledes
förvissa sig emot tillvaron af sådana afsöndringar, som blifvit endast lagfarne.
Många sådana blifva ej heller någonsin antecknade i jordeboken, emedan egarne
deraf, sedan de vunnit lagfart och fasta, anse^sig fullt tryggade i sin eganderätt.
samt med hänsyn till kostnaden underlåta att söka skattläggning och anteckning
i jordeboken.
Skatten Rar ock bolbyns egare på förhaud för flera år uppburit, och inteckningsinnehafvaren
eller en sednare egare af bolbyn måste vidkännas en kännbar
förlust, motsvarande värdet å hvad som afsöndrats. Jag föreslår i anledning häraf,
det 1864 års Förordning om hemmansklyfning och afsöndring mätte
till undvikande af ofvanskrifna olägenheter erhålla något lämpligt tillägg,
såsom att afhandling om jordafsöndring för everldelig tid bör, för att
emot tredje man vara förbindande, intecknas och inteckningen förnyas,
till dess den afsöndrade lägenheten blifvit i Kronans jordebok antecknad,
så ock utan lösen till domaren från bolbyn, genom anteckning i Rättens
lagfartsprotokoll och på afsöndrarens fångesbref, afskrift en. Hemställande
till Utskottet om ett eller flera af dessa tillägg anses behöflig»
eller om Utskottet finner sig befogadt föreslå något annat lämpligt
tillägg.
I sammanhang härmed har jag ansett mig böra påkalla uppmärksamhet pä
det förhållande att. då i 6 § af åberopade 1827 års Förordning och i 11 § af 1864
års Förordning, egare af hemman, derifrån jord blifvit på viss tid afsöndrad, berättigas
att der samma jord, utan upplåtarens tillstånd, på annan öfver)åtes, jorden
återlösa, det ej sällan händt att, sedan någon, som på god tro erhållit dylik öfverlåtelse,
en i flera år sutit i besittning deraf, jordegare antingen af missnöje med
lägenhetsinnehafvarens person eller af annan, ofta egennyttig, anledning funnit sig
föranlåten drifva den sednare från besittningen; hvilket haft rättegångar och olyckor
till påföljd. Jag hemställer fördenskull
att beslutas måtte det tillägg i 11 £ af 1864 års Förordning, att
hemmansinnehafvare, som vill tillgodonjuta rättigheten att utlösa eu
sednare innehafvare af afsöndrad jord eller lägenhet från besittning, bör
instämma talan derom inom år och dag från det denne sednare jorden
eller lägenheten tillträdt.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. P. Andreasson,
från Elfsborgs län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1HHÖ. S:o 322.
47?
Af Åke Andarsson från Malmöhus län, oni förändring af tiden
för tjenMeh jern sflyttningen, m. rn.
Då det heter att allting häfver sin tid och äfven att man bör följa med densamma,
så, följer derutaf att man skall akta på tidens fordringar. Innevarande tid
kan icke jemföras med den för 40 å 50 år tillbaka. Jordbruket, som är landets
största hufvudnäring, har visserligen icke på sednare åren varit, det minsta i sina
framsteg, men jordbrukaren får icke heller i minsta rummet taga tiden i anspråk,
såvida han skall sutenera, och jorden skall gifva hvad den afser. På sednare åren
har många förändringar blifvit gjorda, lämpade efter tidens omständigheter; här har
på föregående riksdagar också varit fråga om förändring af tjenstehjonens flyttningstid,
men hvar ort har härom haft sin åsigt. Och det är icke heller tänkbart, att
få en flyttningstid, hvarmed alla landets så olika provinser kunde finna sig belåtna.
Att icke senhösten är för jordbrukaren den lämpligaste vill jag långt ifrån påstå,
men för det höstarbete, sorn jorden nu fordrar för att gifva hvad man efter årstiden
kan påräkna, borde deri framflyttas ännu ett litet steg. Då sista, ändringen skedde,
var det förmodligen af det skäl att skörden icke till den tiden alltid blef inbergad.
Då ansågs höstplöjningen och annat jordarbete för en bisak, men vi hafva nu lyckligtvis
kommit derhän att vi inse att sådant är grunden för vårarbetet och den blifvande
skörden. Således är flyttningstiden med afseende på den flyttandes fridagar
ännu olämplig. Den tiden är hvarje annan arbetare upptagen, och erfarenheten har
visat att någon i stället för den flyttande tjenaren knappast står att finra till hvad
pris som helst. Jorden får således för många landtbrukare kanske hela friveckan
ligga orörd. Dessa tjenarnes fridagar blifva så mycket kostbarare, när sådan årstid
inträffar, som vi haft denna höst, att både höstplöjning och annat arbete måst uppskjutas
till inpå flyttningstiden. När nu på en sådan årstid följer en tidig vinter,
hvad förlust kan icke en veckas försummelse medföra både för den enskilda och
det stora hela? Det vore väl också i sin ordning att de tjenare, som börjat höstarbetet
och hela året haft befattning med kreatur, redskaper etc., finge dermed fortsätta
till slut.
Jag öfvertygar mig om att mången dräng skulle känna sig uppmanad och
mera lägga sin heder uti att sköta ett höstarbete till sin husbondes belåtenhet, om
han dermed finge fortsätta, tills allting vore i ordning för den stundande framtiden:
vi veta något hvar hur annat arbete går, som skall lemnäs halfgjordt, och så äfven
här. Jag kan icke finna att det skulle kunna inverka något menligt för någon provins,
om flyttningstiden, såsom jag redan nämnt, komme ett steg längre fram, men för
478
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 325.
åkerbrukaren vore mycket vunnet. I de glest befolkade trakterna kan väl icke en
veckas frihet för tjenarne vara för mycket, men i de tätt befolkade provinserne behöfves
icke längre frihet än hvad för städerna är stadgadt. Erfarenheten har också
visat att de aldra fleste tjenare icke använda denna frihet till sin nytta, utan i stället
förstöra hvad de möjligtvis vid sin afflyttning kunna hafva i behåll på sin lön,
hvilket nu för tiden så mycket lättare låter sig göra i bierstugor eller rättare sagdt
på de flesta ställen lönnkrogar, som nu existera öfver allt, flere till antalet, i många
kommuner. Som det är på somliga orter nödvändigt för en tjenare att hafva en
veckas frihet, men på somliga öfverflödigt, så vill jag försöka att få en liten förändring
äfven härutinnan, och för Rikets nu församlade Ständer vördsamt föreslå:
l:o) att Rikets Ständer ville besluta en förändring i tjenarnes nu gällande
flyttningstid, ifrån den 24 Oktober till den 24 November, och
2:o) att de tjenare, som på landet sig i tjensten inställa å fjerde dagen
efter flyttningsdagen, såsom för städerna är stadgadt, skola utan afkortning
på sin lön åtnjuta en fridag i Juni månad.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Åke A adersson,
från Malmöhus län.
I:» 33$
Af Leonard Johan Fahlander från Westerbottens län, om ny rotereglering
inom nämndö län.
Ett ibland de tyngsta onera, som blifvit lagdt på jordbruket, är onekligen soldaten,
utan att densamma ändå kan sägas åtnjuta större fördelar än han verkligen
behöfver — härom vore kanske ej så mycket att säga, endast roteringen vore rättvis
— åtminstone är detta ej förhållandet inom Wester- och Norrbotten.
I Westerbotten, och jag tror äfven i Norrbotten, äro byarne indelade i klasser,,
hvaraf första klassen anses vara af bästa beskaffenhet såväl vidkommande belägenheten
som jordmånens godhet. Nu är förhållandet att två eller flera soldatrotar
kunna vara förlagda uti en by, som hörer till femte klassen, och att den ena under
-
Motioner i Bonde-Ståndet 186'ö. N:o 324.
479
hålles af skattskyldige för tre fjerdedels mantal och den andra för ett mantal, då
deremot i byar af första klassen en soldatrote innefattar ända till 1 1 mantal och
deröfver, ej nog härmed, ofta inträffar att en mindre skatt om t. ex. rJ»:dels mantal
och derunder är fördelad på tvänne soldatrotar, hvaraf den ena ända till en mil
aflägsen från hemmanet, utom många andra oegentligheter. Härtill kommer att
många kronohemman efter sednaste roteringen ingått i skatt och som äro befriade
från rotering genom att erlägga en jemförelsevis obetydlig afgift att. ingå till understöd
åt de mest betungade rotehållare.
För att undanrödja dessa oegentligheter och för att tyngden af soldatroteunderhållet
må jemnare fördelas på jordinnehafvare!! är det som jag vågar föreslå:
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t anhålla det ny ro tereglering
sä fort sorn möjligt måtte få verkställas inom Westerbottens län.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
L. J. Fahlander,
från Westerbottens län.
\:o 3*4.
Af Leonard Johan Fahlander från Westerbottens län, att oäghållmngsskyldig
heten mätte, af Staten öfvertaga#, m. in.
Då en lättad kommunikation i hög grad bidrager till landets uppodliug,
vågar jag i ödmjukhet fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på brist af nödiga
vägar inom de från kusten mer och mindre aflägsna socknar och härader, under
det att dessa socknar äro ålagda att å kustlandet eller utom socknarne så vintersom
sommartiden underhålla vägar med högst betydliga kostnader, hvilket t. ex.
är förhållandet med Burträsk socken, som, ehuru särskildt härad, till Skellefteå,
Löfånger och Nysätra socknar för snöplogning årligen betalar öfver 1,500 R:dr,
äfvensom inom sagda socknar underhåller broar och vägar på en sträcka af omkring
3|:dels mil, hvilket i anseende till vägarnes aflägsenhet medför en kostnad
Motitmer i Bonde-Stånd et 1865. .\:o 324.
af minst 3,000 R:dr årligen, utgående dels i dagsverken ock dels i kontanter, och
detta allt under det icke en enda farbar väg sommartiden finnes till ock från sockenkyrkan
på ända till S mil aflägsna byar.
Enahanda är förkållandet inom Degerforss och Bjurholms m. fi. socknar.
Härvid kan invändas, att hvarje by är skyldig att inom sitt område bryta
och underhålla s. k. byaväg. men då dessa vägar onekligen äro allmänna och gå
igenom milslånga, obebodda kronomarker, blir brytning och underhållet för de
aflägsna byarne omöjlig, helst så länge de betungas med underhåll af allmänna
vägar utom häradet.
Fördenskull vågar jag ödmjukligen föreslå,
att byggande och underhåll såväl sommar- som vintertiden af alla inom
riket varande så kallade häradsvägar måtte öfverflyttas på Staten, som
i det fallet eger att efter bevillning utdebitera underhållskostnaden,
hvarigenom en jemnare fördelning öfver hela landet blir en följd. Men,
intilldess sådant låter sig göra, att hvarje kommun eller tingslag måtte
blifva ålagd att underhålla de härads- eller byavägar samt broar, som
förekomma inom samma kommuus eller sockens bestämda gränser.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
L. J Fahlander.
från Westerbottens län
N:o 325.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 325.
481
]%:o 325.
-4/ Carl Anders Larsson från Östergötlands län, att alla stad
ganden,
angående borgen för annans gäld måtte efter viss
tid upphöra, att vara gällande, m. rn.
Bland de många orsaker som bidraga till de mer eller mindre svåra kriser,
sorn ofta inträffa bär i landet, är ett till öfverdrift begagnadt borgenssystern. Huru
mången, eljest välbergad, husfader har icke, under närvarande tid, nödgats underrätta
att han, till följd af ingångna borgensförbindelser för en och annan bland
anhöriga eller intima umgängesvänner, vore till den grad ruinerad, att han icke blott
bringat sig sjelf med hustru och barn till yttersta armod, utan dertill vore oförmögen
att göra sina egna borgenärer rätt.
Hafva icke något hvar förnummit, att, då en konkurs inträffat, har gälde
nären
dragit flera bland siua grannar med sig i förderfvet, derföre att desse varit
invecklade uti alltför äfventyrliga löftesförbindelser för cessionanten. Det stora
antal konkurser, sorn inom vissa orter inträffat under loppet af de tvänne
närmast förflutna och innevarande år, hafva varit osvikliga bevis på, huru borgenssystemet,
fortsatt en längre tid, slutligen skall förqväfva allt förtroende man
och man emellan. Genom borgenssystemet alstras det luxeriösa lefnadssätt, som
bidrager till mången enskild persons olycka och förr eller sednare förstör hela
samhällets kredit. Om hvar och en vore hänvisad till de resurser hans egen
verksamhet kunde åstadkomma; så skulle man sannolikt icke få spörja så högljudda
klagomål öfver importen af öfverflödsartiklar, som tynga på handelsbalansen
och i sin mån bidraga till den reela valutans utströmmande ur vårt land. Man
skulle sannolikt inom kort kunna göra landet fritt för den löpande utländska
skulden och måhända komma i tillfälle att i utlandet återköpa de obligationer,
som nu i massor suga räntor ur landet. Det är en sanning, som svårligen låter
jäfva sig, att största delen af utländska lyx- och öfverflödsvaror förbrukas utaf
den del af Svenska nationen, hvilken, genom ett fortsatt vigilanssystein, lefver på
andras bekostnad. Den benägenhet att hjelpa sin nödställda like, som är Svensken
medfödd, särdeles då den behöfvande är tjent med att få ett namn under en
borgensförbindelse, gör det möjligt för mången att på detta sätt lefva ett angenämt
och lysande lif, synnerligast under den period då krafterna bäst medgifva
en nyttigare verksamhet; men erfarenheten gifver dock, i de flesta fall, vid handen,
att det lysande lefnadssättet blott varit en schimére, och då förtroendet upphör
Bih. till R. St. Prof. 1865 Sr 1866. 11 Sami. 4 Afd. 61
482
Motioner i Bonde-Ståndet 1863. N:o 323.
störtas individen med ens i den beklagansvärdaste belägenhet, ofta dragande en
mängd af sina godtrogna vänner och gynnare med sig i förderfvet. Orsaken härtill
kan man nästan uteslutande spåra uti lättheten att lefva på andras bekostnad.
Hade den ruinerade mannen från början varit anvisad att lefva efter sina
egna tillgångar, så skulle han sannolikt på längden stått sig ganska bra och
måhända samlat ett öfverskott åt sina barn. Undersöker man närmare skälen
för bibehållande af det olycksbringande borgenssystemet, så skall man, utan ringaste
svårighet, finna att detta system alls icke är af behofvet påkalladt.
Det vigtigaste skälet för detta system påstås vara, att mången mindre bemedlad
industri-idkare oftast derigenom kan erhålla den hjelp som för hans yrkes
bedrifvande kan vara af nöden. Detta skäl är dock mera inbilladt än verkligt;
ty har en sådan person en eller flere vänner som vilja gynna honom, så kunna
desse vänner lika gerna på egna namn skaffa ett lån för att bispringa den behöfvande
med kontanta penningar, som att skrifva borgen lika som för egen skuld,
enligt det nu allmännast gällande formulär. Härmed vinnes åtminstone den fördelen
att man icke låter den ingångna transaktionen falla i glömska, hvilket ofta
inträffat med ingångna löftesförbindelser.
En annan invändning, mot borgenssystemets afskaffande kommer sannolikt
att bestå deruti, att dylik säkerhet allmänneligen fordras utaf arrendatorer på
Kronans och enskildes egendomar. Denna invändning gendrifves dock lätteligen
dermed, att jordegare njuta förmånsrätt uti gröda och inventarier vid arrenderad
egendom, kunnande denna förmånsrätt numera fördelaktigare anlitas sedan stadganden
i nya Förmånsrättsförordningen samt Konkurslagen influtit, dels om viss
tid för giltighet af panträtt i utmätt egendom, dels ock om återgåugstalan; hvadan
jordegares förmånsrätt numera är bättre betryggad än medelst borgensförbindelser.
Den svåraste invändningen kommer sannolikt att bestå deruti, att alla
offentliga penniugeverk hafva baserat sin lånerörelse hufvudsakligen på borgenssystemet;
men om man blott frigör sig från den fördom, som alstrats af en mångårig
slentrian i berörda afseende, skall man utan svårighet jemväl öfvervinna betänkligheterna
i detta hänseende. Man skall härvid finna, att det icke kan vara
stort större risk att på tre namn, å särskilda lånedokumenter, utlåna 3,000 R:dr
än att mot tre namn å ett enda dokument lemna enahanda summa; ty erfarenheten
gifver nu vid handen att oftast ett enda kändt namn på en lånehandling
betingar lånets bifall samt att vederhäftighetsbevis rätt ofta meddelas då utgifvareu
känner den eria af de tre gäldenärerne fullt solid. Händer det härvid någon
gång att den verificerande misstagit sig om denne, såsom fullt solid ansedde, persons
verkliga vederhäftighet; så löper låneanstalton fara att förlora tro i stället
för ett tusende Riksdaler, ty do tvänne medgäldenärerne skulle, hvar för sig, aldrig
kunnat få vederhäftighetsbetyg, derest icke den tredje personen haft sitt namn
på handlingen.
Men om man än skulle nödgas medgifva att utlåning på ett i stället för
tre namn, under öfvergångsperioden, skulle medföra en eller annan förlust för de
allmänna låneanstalterna; så torde, å en annan sida, böra tagas i betraktande de
stora fördelar som genom borgenssystemets afskaffande kunna påräknas för såväl
det allmännas som det enskildas bästa, och ifall fördelarne skulle befinnas öfverväga
olägenheterna; så torde en reform i detta afseende vara förtjent af lagstiftarens
uppmärksamhet.
Personer, som efter egna föräldrar och svärföräldrar ärft 25 å 30 tusen
Riksdaler i fastigheter eller lösören, gå och gälla allmänneligen såsom välbergade
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 325.
483
och solida män. De inrätta sin hushållning och sina barns uppfostran med fästadt
afseende på den afkastning de kunna beräkna af sina arfsmedel och sin verksamhet.
De åtnjuta ofta, om icke obegränsad, åtminstone en högt uppdrifven kredit
i allmänna affärslifvet. De äro hjelpsamma emot vänner och grannar samt göra
dessa don tjernsten att lemna sitt namn under den ena borgensförbindelsen efter
den andra. De prisas härföre, såsom humane och hjelpsamma, under de: andre,
deras lika gynnade gelikar, stämplas såsom ogene och ohjelpsamma; men en vacker
dag inträffar, att den eller de, som åtnjutit deras hjelp med borgen, blifva oförmögne
att sjelfva honorera sina egna förbindelser och slutligen blir förlägenheten
så stor, att den som solid ansedde mannen nödgas afträda sin egendom till konkurs,
och härvid företer sig den sorgliga vissheten att mannen genom lättsinnigt
ingångna löftesförbindelser förstört hela sin ärfda eller förvärfda egendom och
ofta icke kan gälda mera än en högst obetydlig del af de bevakade förbindelserna.
Denna skildring är icke tagen ur inbillningen utan den är ett bedröfligt
faktum inom åtskilliga provinser inom landet och icke minst den ort jao- tillhör.
Då nu en person, i de omständigheter jag härutinnan skildrat, sällan röner någon
svårighet, att få ett lånedokumeut verificeradt; så visar sig häraf huru illusorisk
en slik solidité i sjelfva verket är.
Funnes deremot icke något borgenssystem, så skulle ett vederhäftighetsbetyg
vara af en exaktare egenskap, och en person, som väl vårdade och hushållade
med sin egendom, skulle jemväl i sjelfva verket vara solid, då man egde
visshet om att hans välstånd icke vore undermineradt af utelöpande borgensförbindelser.
Med ett ord, lättheten att beräkna en persons verkliga affärsställning,
skulle vara möjlig, derest borgenssystemet vore afskafladt i vårt land.
En annan fördel, af icke mindre vigt, skulle ifrågavarande reform jemväl
medföra.
Vi känna något hvar, och dagliga erfarenheten bekräftar denna sanning,
att då en person numera nödgas, till sina borgenärers förnöjande, afträda sin egendom,
så äro oftast en mängd andra personer, genom ingångna borgensförbindelser,
så djupt invecklade uti cessionantens affärer, att flera konkurser blifva en nödvändig
följd af den förra.
På detta sätt kan man understundom beräkna att minst tre konkurser inträffa
samtidigt och dessa tre, i hvar sin ordning, orsaka andra nio, allt till följd
af det onaturliga borgenssystemet.
En gvnsammare tid än den närvarande kan icke väljas för borttagande af
detta olycksbringande system, ty genom alla de olyckor, som redan inträffat och
sannolikt ännu icke upphört, har någon besinning inträdt; man börjar redan något
mera tänka på de möjliga följderna af att utlemna sitt namn som borgen, det
anses åtminstone icke allmänt för hjertlöshet att vägra en slik påskrift, hvarmed
öfvergången skulle göras mindre svår-, ifall reformen snart kunde genomföras. En
utaf de mest i ögonen fallande olägenheterna, som uppkomma genom borgenssystemet,
och deraf mångdublade konkurser, är det allmänna prisfallet å isynnerhet
fastigheterna på landet. Detta prisfall får icke, såsom någon torde föreställa
sig, uteslutande tillskrifvas hvarken de svindlande spekulationer, som alstrades af
den öfverflödiga penningetillgången för tio år sedan eller det minskade priset på
jordbrukets alster, utan detta prisfall betingas, till hufvudsakligaste delen, genom
den ovanliga mängd af fastigheter, som blifva utbjudna till följd af de mångfaldiga
konkurser, som samtidigt i orterna inträffa.
•184
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 326.
Så länge det äfventyrliga borgenssystemet fortfar, kunna dessutom icke
några inteckningar belånas, ty det besvär som åtföljer granskningen af dylika
handligar, tarfvas icke vid mottagandet af löftesförbindelser, hvilka dessutom, på
sednare tid, ensamme kunna användas vid beting om högre ränta och, sålänge
bysättningslagen qvarstår, har sin förnämsta säkerhet derigenom att en hårdhändt
långifvare vet sig kunna beröfva sina offer deras personliga frihet eller bringa
dem till konkurs.
I anledning häraf och då uppenbart är att borgenssystemet här i landet, i
tidernas längd, skall undergräfva hela landets välstånd, vågar jag föreslå,
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att allt hvad gällande lag
och författningar stadga i afseende på borgen för annan mans gäld,
måtte, efter loppet af viss tid från den dag nådig författning derom
utfärdas, upphöra att vara gällande.
Skulle deremot Rikets Ständer finna några så giltiga hinder möta detta
mitt förslag att Rikets Ständer finna betänkligt, att på en gång taga steget fullt
ut, så tager jas- mig friheten såsom ett alternativ föreslå,
att Rikets Ständer ville besluta det tillägg till nu gällande förmånsrättsförordning,
att vid konkurs hafva de af gäldenär ingångna borgensförbindelser
förmånsrätt näst efter gäldenärens egna skulder.
Stockholm den 15 November 1865.
(.. A. Larsson,
från Östergötlands län.
No 326*.
Af Carl Anders Larsson från Östergötlands län, om ändring af
stadgandena angående inteckning af och rätt till betalning
för förlag sf'or dr an.
Uti underdånig skrifvelse den 20 Oktober 1860, intagen bland ExpeditionsUtskottets
skrifvelse!’ under N:o 174, hafva samtlige Riks-Stånden beslutat utfär
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 326.
485
dandet af en författning angående underpant i lös egendom af den lydelse, som
nämnda skrifvelse innehåller.
Kongl. Maj:t har sedermera, uti nådig skrifvelse till Rikets Ständer N:o 34
af den 21 Oktober 1862, tillkännagifvit att Kongl. Maj:t ansåg det af Ständerne
uppgjorda förslag icke kunna, af anförda orsaker, vinna Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse.
Då bebofvet af förlagslån i nästan alla slags yrken allt mer och mer förspörjes,
så vore det af icke oväsendtlig vigt, jemväl för jordbruksidkaren, att kunna
erbjuda säkerhet för det förlagslån, hvaraf han kunde finna sig i behof. Komme
en lag om dylik underpant till stånd, så är det icke otroligt att detta skulle i
ganska betydlig mån hämma det allt mera öfverhandtagande borgenssystemet, hvilket
under närvarande tryckta penningeställning är grundorsaken till de flesta egendomsafträden
som inträffa.
En god del af de farhågor Kongl. Maj:t hyst emot Ständcrnes förra förslag
är redan undanröjd genom nya Konkurslagen och Eörmånsrättsförordningen.
Sålunda är numera förvarad alla borgenärers lika rätt, derigenom att konkurs
sökes inom viss tid efter skedd pantförskrifning eller utmätning å gäldbunden
mans egendom.
Det återstår förty icke andra hinder mot förslaget än dem Kongl. Maj:t i
Sin nådiga Skrifvelse hufvudsakligen framhållit eller den ofullständiga sakrätt som
5 § innehåller. Då härtill kommer att motion blifvit väckt af Anders Persson
från Christianstads län, om upphäfvande af Kongl. Förordningen om lösöreköp af
den 20 November 1845; vågar jag vördsammast föreslå:
att Rikets Ständer ville med upphäfvande af hvad om förlagsfordringars
intecknande och betalningsrätt nu är genom särskilda författningar
stadgadt, förordna, i likhet med hvad Rikets Ständer förut på 1859
års riksdag beslutat; dock med iakttagande af de rättelser, hvartill
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse gifver anledning.
Som denna sak förut varit af Lag-Utskottet behandlad, utbeder jag mig
remiss å denna motion till nämnda Utskott.
Stockholm den 15 November 1865.
C. A. Larsson,
från Östergötlands län.
48(3
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 327.
\:o 33?.
^4/ Carl Auders Larsson från Östergötlands län, om. ändring af
gällande jöreskrifter, angående lossning och omlastning af
tullfria råvaror.
En stor olägenhet, för industri-idkare, som hafva sina fabriker inne i landet,
uppkommer deraf, att, från utlandet införskrifva råämnen, äfven sådana som äro
tullfria, skola lossas och omlastas vid de på kusterna befintliga tullkammare, hvarigenom
stora kostnader och förluster drabba fabrikanterne utan att det allmänna
derpå skördar någon fördel.
Dessa olägenheter kunde afhjelpas på det sätt, att Tullstyrelsen egde, på sätt
redan nu för vissa fall eger rum, meddela nödiga föreskrifter om den kontroll,
som vore att iakttaga, då någon välkänd fabriksegare önskade lossa tullfria råämnen
vid kanalstation eller annan hamn, der tullkammare saknas; man kunde
t. ex. vinna ändamålet dermed att tullkammaren förseglade lasten och medsände
nödig tullbevakning, som kontrollerade allastningen på iossningsorten, emot behörig
ersättning af lastemottagaren. I anledning häraf vågar jag föreslå:
att Ständerne ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, efter Generaltullstyrelsens hörande, meddela sådana ändringar
i Seglationsordningen, hvarigenom fabrikanter eller industriidkare
kunde undvika lossning och omlastning af tullfria råämnen förr
än lasten vore på destinationsorten.
Stockholm den 15 November 1865.
C. A. Larsson,
från Östergötlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 328.
487
X o 32$.
Af Sven Nilsson från Christianstads län, om förhöjning af det
uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof äskade anslag till understöd åt undervisningsanstalter
för döfstumma och blinda.
Vid sistlidne riksdag beslutade Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t, efter behörig undersökning och vederbörandes hörande, till
Rikets dernäst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om inrättande
å lämpligt ställe på Statens bekostnad af ytterligare ett institut för döfstumma
och blinda, hvilket haft till följd att utlåtande blifvit iufordradt från direktionen
för allmänna institutet för döfstumma och blinda; och har direktionen i underdånighet
anfört, att direktionen delade Rikets Ständers åsigt om ytterligare anstalter
för döfstummas undervisning, men i fråga om dessa anstalters beskaffenhet
och undervisningens ordnande voro af annan mening än Rikets Ständer. Direktionen
har ansett att nuvarande allmänna institutet för blinda och döfstumma
skulle förblifva en centralanstalt, hvaruti ett större antal barn kunde erhålla undervisning
och vård och der äfven kunde utbildas duglige lärare för undervisning
i mindre skolor på landet, samt, på anförda skäl i underdånighet hemställt att
Kongl. Majit måtte af Rikets Ständer äska ett årligt anslag af 30,000 R:dr att,
efter nådig pröfning, användas till vård och undervisning af elever vid mindre
skolor för döfstumma. Kongl. Majit har ock i sin nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof äskat anslag till understöd för anstalter af sådan beskaffenhet,
men begärt endast 15,000 Ridr.
Samhället har näppeligen någon heligare pligt att uppfylla, än att sörja för
desse olycklige och efter yttersta förmåga mildra deras bittra öde, så att de ej
måtte uppvexa i okunnighet, beröfvade alla utvägar att komma i åtnjutande af
icke allenast andeligt ljus utan äfven mensklig kunskap och bildning, genom
hvilken dem kan beredas tillfälle att försörja sig sjelfva. Och är denna samhällets
pligt så mycket mera oafvislig som föräldrar och målsmän, äfven om de hafva
tillgångar, stå rådlösa vid denna uppfostran om det allmänna ej understödjer
inrättningar, der den kan verkställas. Den enskilda välgörenheten, som stundom
döljer sig, men ofta yttrar sig, har sörjt för undervisningen i några skolor inom
landet för en del af desse vanlottade, men dermed har Staten icke fullgjort sin
skyldighet att icke låta någon af dem sakna undervisning och vård.
Emedan det af Kongl. Majit äskade beloppet antagligen är otillräckligt för
detta ändamål och då besparing otvifvelaktigt kan göras annorstädes, som mer än
488
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 329.
motsvarar beloppets höjande till hvad direktionen för allmänna institutet för blinda
och döfstumma föreslagit, så vill jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer, i stället för det af Kongl. Maj:t i nåder äskade belopp,
anslå 30,000 R:dr att, efter nådig pröfning af Kongl. Maj:t, användas
till understöd för undervisningsanstalter åt döfstumma och blinda.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Sven Nilsson,
från Christianstads län.
Af Sven Nilsson från Christianstads län, om anslag till uppförande
af nödiga, byggnader åt elementarläroverket i Christianstad.
Vid sistlidne riksdag begärdes understöd för om- eller tillbyggnad af byggnaderna
vid högre elementarläroverket i Christianstad. Stats-Utskottet utlät sig
härom, att det “för närvarande ansåg sig sakna skäl att motionärernes framställning
till Kikets Ständers bifall förorda14, och motiverade detta afstyrkande hufvudsakligen
med ett erkännande att, ehuru behofvet af utvidgning var verkligt, den ej för närmaste
framtiden syntes oafvislig. Qm något erkändt behof är oafvisligt, så torde behofvet
af utrymme vid ett läroverk vara det, och då sådant icke finnes vid Christianstads
högre elementarläroverk, utan dertill måste förhyras flera särskilda lokaler,
hvilka helt naturligt, hvarken till inredning eller beskaffenhet, kunna motsvara ändamålet
; så lärer det väl medgifvas, att detta läroverks förseende med tillräckliga
och ändamålsenliga byggnader är ett af de aldra mest oafvisliga behof. Om Christianstad
mägtat fylla detta behof, så hade det af detta samhälle, som visat sig icke
rygga för stora uppoffringar då de väl användas, otvifvelaktigt redan blifvit fyldt;
men viljan att göra, hvad godt och nyttigt är, ser sig alltför ofta begränsad af brist
på förmåga dertill. Att så måste vara förhållandet för Christianstad uti detta fall,
lärer hvar man finna, som erinrar sig de olyckor, hvilka i sednare tider öfvergått
detta samhälle. Sålunda förstördes omkring j:del af staden genom eldsvåda år 1847,
från hvilken staden ännu har betydande skulder, och tio år sednare, eller år 1857,
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 330.
489
härjades samhället af koleran, hvarigenom ej allenast ytterligare penningeskuld tillkom,
utan en skuld eller rättare en skyldighet, som ej kan "lätt beräknas, men som
ännu tyngande qvarstår; jag menar skyldigheten att försörja och uppfostra de många,
hvilkas stöd genom farsoten blifvit dem undanryckta.
Utom de genom dessa händelser, hvilka det ej stått i mensklig förmåga att
undvika, åsamkade skulder, har Christianstad för erhållande af bibana från Statens
södra_ stambana och att dymedelst blifva i tillfälle att förbättra sin ekonomiska
ställning, måst ytterligare skuldsätta sig högst betydligt.
Alla dessa omständigheter tillsammans göra det omöjligt för staden Christianstad
att än vidare öka sina skulder med beräknade 109,539 R:dr till uppförande af
högst nödiga läroverksbyggnader, och är det af denna anledning samt med hopp
att Rikets Ständer skola finna nödvändigheten att lemna sådant understöd, att de
omkostnader Staten drager för lärares aflönande må blifva i möjligaste måtto fruktbärande,
som jag vördsamt föreslår,
att Rikets Ständer anslå 70,000 R:dr som bidrag till bvggnaders uppförande
åt högre elementarläroverket i Christianstad.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Sven Nilsson,
från Christianstads län.
N o 380.
Af Sven Nilsson från Christianstads län, om anslag för sänkning
af lfÖsjön i IVHlands härad af nämnda län.
Vid många förflutna riksdagar hafva representanterna för Willands härad i
Christianstads län begärt understöd af allmänna medel för sänkning af den i nämnda
härad belägna Ifösjön, hvarigenom strandegarne icke allenast erhöllo betydande
landvinningar, utan fingo sina omkring sjön belägna sanka egor förvandlade till bördiga
åkrar. Kostnaden för detta företag är, enligt hos Kongl. Styrelsen för vägoch
vattenbyggnader befintliga handlingar, beräknad till 82,509 R:dr 75 öre R:mt.
Bih. till R. St. Prot. IS65 & 1866. 11 Sami. 4 Afd. 62
490
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 330.
Hufvudsakliga anledningen, hvarför det ej lyckats bereda desse strandegare
understöd för ifrågavarande, ej mindre för det allmänna än för dem, nyttiga företag,
har bestått deri, att strandegarne, såsom kan inhemtas af det på Beckaskog den lO
Juni 1844 gifna utlåtande, ej vid den undersökning, som då försiggått, låtit upptaga
"den jord, som genom sänkningen blefve brukbar och nu är under vatten" utan
endast de “sanka egorna" till 678 tunnland 28 kappland och jemväl beräknat förbättringen
af denna areal så lågt, att den ökade spanmålsafkastningen blifvit uppskattad
till endast 19 tunnor 15 kappar årligen. Dessa uppgifter och beräkningar
hafva nemligen föranledt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, uti afgifna förslag,
uppföra det endast i andra klassen bland likartade företag.
Sedan strandegarne erhållit upplysning om anledningen till deras missöde i
denna angelägenhet, hafva de, under loppet af år 1863, låtit verkställa ytterligare
undersökning, hvarigenom utrönts att genom sjösänkningen kan en areal -af 889
tunnland 28 kappland förbättras till — ehuru lågt beräknadt — ett värde af 254,532
R:dr, hvarförutan vinnes en areal af 974 tunnland 5 kappland, som icke är upptagen
i nyssnämnda värde.
Ehuru dessa undersökningshandlingar under förlidne sommar blifvit inlemnade
till Konungens Befallningshafvande i Christianstads län, för öfversändande till vägoch
vatten byggnadsstyrelsen, och jemväl, enligt erhållen underrättelse, lemnats på
posten den 28 sistlidne Augusti, så hafva de hittills icke kommit styrelsen tillhanda,
hvaraf följt, att dess till Kongl. Majit nu afgifna underdåniga utlåtande, rörande
detta företag, icke kan vara gynnsammare än de föregående. Men då handlingarne
med tillhörande karta omöjligen kunna hafva försvunnit på vägen mellan myndigheterna,
utan måste återfås, så betviflar jag ingalunda, att de skola blifva tillgängliga,
då frågan förekommer till behandling i Stats-Utskottet, dit denna motion
torde remitteras.
Då jag sålunda är satt i tillfälle att ådagalägga den stora fördel detta vattenaftappningsföretag
kan bereda det allmänna och de af dryga onera, såsom rustning
och arbetsskyldighet, hårdt betungade strandegarne, och då desse omöjligen,
utan understöd af Staten, kunna bringa arbetet till utförande, tvekar jag ej att förnya
begäran om sådant understöd och vill alltså vördsamt hos Rikets Ständer föreslå,
att 54,000 R:dr, utgörande ej fullt två tredjedelar af ofvanstående kostnadssumma,
beviljas såsom lån på billiga vilkor för sänkning af Ifösjön i
i Willands härad och Christianstads län.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles; och vill jag besörja att dit
inkomma nödiga handlingar för ärendets pröfning.
Stockholm den 15 November 1865.
x Sven Nilsson,
från Christianstads län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 331.
491
N:o 331
Af Josef Smedberg från Elfsborgs län, att återstoden af det för
sänkning och upprensning af Lidaån vid sistlidna riksdag
beviljade lönebidrag matte pa en gang få lyftas under år
1867, m. m.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer för sänkning och upprensning af
Lidaån i Westergötland beviljat ett låneunderstöd af 126,000 R:dr under de för dylika
statsbidrag i allmänhet stadgade grunder, med förklarande, att af det beviljade
lånebeloppet under innevarande statsregleringsperiod endast finge lyftas 46,000 R:dr
och återstoden 80,000 R:dr under den nästpåföljande, samt Kongl. Maj:t i nåder
godkändt den för arbetets utförande uppgjorda plan, äfvensom det om utförandet
med väg- och vatten byggnadsstyrelsen upprättade kontrakt, så har den af intressenterne
i detta arbete utsedda direktion lyftat det för innevarande statsregleringsperiod
bestämda belopp emot utfärdande af förbindelse, enligt af Riksgälds-kontoret
meddeladt formulär, hvari den åtagit sig, “att efter tre års förlopp från slutet af
det år, under hvilket första delen af lånet bekommits, årligen till Riksgälds-kontoret
eller ordres betala åtta procent å den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgöres
efter fem procent för hundra å det obetalda kapitalbeloppet samt det öfriga utgör
afbetalning derå.“
Fullgörandet af detta åtagande, som utan tvifvel grundar sig på Rikets Ständers
beslut, möter, vid det förhållande, att låneunderstödet nu icke till mera än
|:del utbekommits, och att till följd deraf arbetet icke kan fullgöras inom de tre år,
som medlen räntefritt innehafvas, oöfvervinnerliga svårigheter.
Då arbetet inom denna tid blott kan fullbordas till en ringa del af den längd
ån bör upprensas, helst det i förhållande till kostnadsförslaget ringa låneunderstödet
icke medgaf arbetets forcerande, då de af intressenterna annorledes sammanbragta
medel åtgingo till de betydliga expropriationskostnaderna, materialiers anskaffande,
m. m., så är det icke möjligt att förr än det återstående lånebeloppet får lyftas och
arbetet fullbordas, verkställa den uppmätning och taxering af den genom rensningen
vunna mark, som måste läggas till grund för bestämmandet af den andel i
ränte- och amorteringsliqviden, som rätteligen bör drabba hvarje jordegare, helst
dessa äro boende i åtta särskilda socknar och till och med två särskilda län.
Om intressenterne, hvilka bo i en af de fattigaste delarne af riket, nu i förtid
och innan frukter kunna skördas af detta arbete, hvartill de måst använda sin
yttersta skärf, erlägga ränta och amortering å låneunderstödet, skulle ytterligare ut
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1365. N:o 332.
arma dera, och, oafsedt svårigheten eller omöjligheten att bestämma hvarje delegares
anpart deri, afskrämma de fattigare jordegarne från deltagande i företaget, hvarigenom
de välgörande följderna deraf, de betrycktes lättnad, förfelas.
Att, på sätt Kongl. Maj:t i Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof föreslagit, ytterligare fördela återstående statslånet, så att endast 30,000
R:dr skulle få lyftas under år 1867, är för bolaget alldeles ingen hjelp, ty utan det
hela kan arbetet icke forceras att någon frukt deraf är att förvänta på flera år, hvadan
jag på alla nu anförda skäl får vördsamt anhålla,
dels att Rikets Ständer täcktes besluta att det för Lidaån vid sistlidna
riksdag beviljade ännu återstående statslån 80,000 R:dr måtte på en gångfå
lyftas under år 1867;
dels att ränta och amortering å det hela måtte få beräknas att utgå
efter tre år från det, under hvilket hela lånet bekommits.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Smedberg,
från Elfsborgs län.
Härmed förenar sig:
Joli. Andersson,
från samma län.
*:© 333.
Af Olof Olsson från Slängserud i Wermlands län, om utsträckning
af rättigheten för dboer ä kronohemman att förvärfva
sig skatterätt å sådana hemman, m. m.
Det finnes i vissa orter af Sverige kronoskatte-egendomar, som af de bruksegare,
i hvilkas granskap de lågo och till hvilkas bruksdrift de egenmyndigt ansågo
att hemmanen borde höra, blifvit för några decennier sedan skatteköpta, hvarefter
Motioner i Bonde-Ståndet 186ö. N:o 332.
493
braket ansvarar för räntorna till Kronan, men årligen uttager dem af åboen. Största
svårigheten med dessa hemman består deri, att de äro på ett besvärligt och
orättvist sätt förbundna med bruket och detta för de få riksdaler, hvarmed bruksegarne
skatteköpt dessa hemman, en rätt, som endast kunde tillkomma åboen.
De få nu icke skiftas, oaktadt de innefatta så stort område att derpå flera familjer
kunna vara besutna. Skogen förbjuda bruksegarne i sin egenmägtighet att utbryta,
oaktadt de på hemmanen besutne åboerne skatta för hemmanets skog. Deraf följer
att vid arfsskiften, der en arfvinge icke förmår lösa de andras arfsrätt, så måste
åboerne nästan helt och hållet gifva bort sina lotter, och, om någon oskyld köper, så
påstå sig bruksegarne innehafva optionsrätt samt rätt att inlösa lotterna till bruken.
Hela systemet af bruksegarnes anspråk står i fullständig motsats till kronoåboers
lagligen erkända rätt att lösa sina hemman till kronoskatte, den likaledes erkända
rätten till hemmansklyfning, så länge besutenhet förefinnes, samt under föregifvande
att den påstådda, men icke lagligen befintliga, optionsrätten ej står i strid med den
af lagstiftningen upphäfda och praktiskt afskaffade bördsrätten.
Detta förhållande innefattar ett slags träldomstillstånd, som för längesedan
är upphäfdt i Sverige. Det står i fullkomlig strid med de rättigheter, som lagli
gen
tillhöra alla åboer på kronohemman att med uppskattad summa lösa sina hemman
till kronoskatte för att sedan öfver dessa fritt råda. Mig synes att en nödig
konseqvens i lagstiftningen fordrar, att åboerne på de af bruksegare, som ej voro
åboer på kronohemmanen, likväl till kronoskatte tillätos köpa kronobönders hemman,
få åtnjuta sin ursprungliga rätt att till kronoskatte få lösa sina kronohemman. Om
än denna lösen möjligen kan anses böra erläggas till dem, som utan att vara åboer
tillöst sig kronoskatterätten, såsom det synes mig utan laglig rätt dertill, då de icke
voro åboer, så borde dock åboernes ursprungliga rätt att lösa sina hemman till
kronoskatte icke vara dem förmenad, och således den blifvande kronoskattehonden
ega full rätt att förfoga öfver sin skog, såsom honom fördelaktigast är.
Det orimliga förhållandet att åboen skall erlägga skatten, men likväl icke ega
fritt disponera sitt hemman är en påtaglig qvarlefva af det för länge sedan afskaffade
och upphäfda träldomsförhållandet och passar icke i stycke med de nya rätts
principerna
att åboerna ega lösa sin egendom till kronoskatterätt och genom hemmansklyfning
inom besutenheternas omfång verkställa arfskifte mellan flera arftagare.
Fortfarandet af optionsrätten, som icke är en annan rätt än den afskaffade bördsrätten,
står ock i fullkomlig strid med nu gällande lagstiftnings grundsatser.
Få icke jordens innehafvare och brukare genom lagligen bestämda skatteköp
förvärfva full kronoskatterätt till sina åboende hemman, så har man skäl att
befara en beständig och talrik utvandring till Norra Amerika, der jordegarne dock
blifva i full besittning af sina landtgårdar, antingen de sjelfva af Staten inköpa
marken och den uppodlar eller köpa dem redan odlade af dess nuvarande egare.
I öfverensstämmelse med dessa grundsatser, som jag fullkomligt gillar, emedan
de synas mig fullt rättvisa, och på uppmaning af flera komitenter föreslår
jag derföre:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte besluta och i underdånighet anhålla
om Regeringens fastställelse å detta beslut, att alla kronohemmans åboer
må ega rätt att lösa sina hemman till kronoskatte, vare sig att lösesumman
skall utgifvas till kronan för att till dem, som redan tillåtits att,
ehuru de icke voro åboer, tillösa sig kronoskatterätten, återställas, eller
direkt till desse, som inlöst kronoskatterätten, gälda hvad de för denna
kronoskatterätt erlagt;
494 Motioner i tionde-Ståndet 186ö. N:o 333.
att all optionsrätt, som icke är annat än emot nu gällande lag förtäckt
bördsrätt, som lagligen är afskaffad, må aflysas och upphäfvas.
I förhoppning att Rikets Höglofliga Ständer gilla och besluta bifall till
denna min rättvisa framställning, anhåller jag om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 15 November 1865.
Olof Olsson,
från Slängserud i Wermlands län.
l!:o 3S3.
Af Lars Daniel Andersson från Wermlands län, om anslay för
fortsättning af nordvestra jernstainbanan från Christinehamn
öfver Carlstad till Arvika och Charlottenberg.
Under åberopande af hvad såväl de hållna undersökningarna ådagalägga
angående lämpligaste sträckningen för nordvestra stambanan genom Wermland,
som hvad Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer vid riksdagarne
1856—1858 och 1862—1863 derom innehålla, anser jag mig, då alla frågan rörande
handlingar finnas hos Rikets Ständer förvarade, så mycket heldre kunna
förbigå ett upprepande af deras innehåll, som jag är viss på, att hvarken Rikets
Ständer eller dess Stats-Utskott lärer underlåta deraf taga den kännedom, som är
nödig för frågans utredning och bedömande.
Vid förlidne riksdag bestämdes väl, att staden Christinehamn och köpingen
Arvika skulle af stambanan beröras, men sträckningen deremellan lemnades oafgjord,
emedan åsigterna inom Wermland vore stridiga. Dessa stridigheter qvarstå
ännu och skola qvarstå så länge en hvar vill hafva jernvägen förlagd der den för
honom är fördelaktigast och beqvämast utan afseende på om dermed förenas Statens
intresse. Det torde ej derföre vara skäl att, af sådan anledning, än längre
undanskjuta frågan, utan nu företaga den till afgörande.
Genom de innevarande år på Statens bekostnad verkställda undersökningarne
af de ifrågasatta linierna Christinehamn—Carlstad'—-Arvika och Christinehamn—
Norum—Arvika, har det resultat vunnits, att den förra, eller så kallade
södra linien öfver Carlstad, är:
a) till längden 7,860 fot kortare äu den norra;
b) till anläggningskostnaden 1,150,000 Riksdaler billigare;
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 333.
495
c) till kurver och lutningsförhållanden vida förmånligare;
d) till tunnelsprängning ojemförligt bättre, enär någon sådan ej förekommer på
Carlstads-linien, men deremot på Norums-linien uppgår till 4,110 fot. Tunnelsprängningen
vid sjön Rinnen af 1,850 fots längd är gemensam för båda linierna,
ehvad banan drages Olver Carlstad eller Norum. Lägges nu härtill, att
Carlstads-linien har vida öfvervägande personaltrafik, lika stor om ej större
godstrafik, bättre läge i förhållande till provinsens öfriga kommunikationsleder,
färdigbyggas flera år före den norra och derigenom förr lemnar Staten inkomst,
samt fordrar, till följd af bättre stignings- och lutningslörhållanden
mindre slitnings- och underhållskostnad, torde dessa skäl vara så öfvervägande
att, med full rätt, kan påstås, det både Statens och Wermlands rätt
tillgodosedda intressen förenas och sammanfalla, derest nordvestra stambanan,
hvars främsta ändamål är “att åstadkomma11 én förbindelse emellan de förenade
rikenas “hufvudstäder11, framdrages öfver staden Carlstad.
På dessa skäl och då med norra linien öfver Norum sammanhänger såsom
derifrån oskiljaktiga tvänne bibanor, en från Filipstad till Norum och en derifrån
till Carlstad, hvilka, omfattande en längd af minst sex mil, fordra en ytterligare
kostnad af minst 5,000,000 R:dr, deraf Staten förr elier sednare får tillsläppa
största delen, enär dom förutan den påräknade trafikinkomsten på norra linien
uteblir, får jag vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer vid innevarande riksdag bestämma nordvestra stambanans
sträckning genom Wermlaud från Christinehamn öfver staden
Carlstad till Arvika och Charlottenberg i den rigtning, som blifvit innevarande
år på Statens bekostnad utstakad, och derjemte, så långt Statens
tillgångar sådant medgifva, anslå erforderliga medel till banans
byggande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Lars Dan. Andersson,
från Wermlands län.
<
Häruti förena sig:
P. Persson, P. Eriksson,
A. Jonsson, Olof Olsson i Olebyn,
Riksdagsmän från Wermland.
t
!!)(' Motioner i Bonde-Ståndet 1866. \:o 634.
Vo 334.
Af Olof Olsson från Olebyn, af Wermlands län, om anslag för
utvidgning af elementarläroverket i Arvika.
Då jag under sistlidne riksdag hos Rikets Höglofliga Ständer väckte fråga
om begärdt anslag till aflöning på stat för en tredjo lärare vid Arvika tvåklassiga
elementarläroverk, i motion N:o 336, hvilken motion då icke vann Ständernes bifall,
vågar jag, enligt mig gifvet uppdrag, att nu ytterligare återkomma med samma
begäran, och för att icke vara vidlyftig får jag åberopa:
l:o den här ofvannämnda motionen, intagen i 1862—1863, 11 Sami. 4 Afd.
2:o att antalet lärjungar är större än att de kunna med framgång af två lärare
undervisas. Det utgjorde nemligen höstterminen 1864 48 stycken och vårterminen
1865 50 stycken;
3:o att afståndet till närmaste läroverk är åtta mil, och att Arvika derigenom
blir medelpunkten för ett läroverksområde, som utgör en tredjedel af Wermland
;
4:o att det är en orättvisa mot vestra Wermland, att det östra är så hugnadt
med flera och mångklassiga läroverk, som Carlstads, Christinehamns och Filipstads,
under det att det vestra ej har mer än Arvika; och om man äfven undantager
Carlstads, ehuru detta ligger närmare östra delen, har dock denna att
disponera olver nio lärare i Christinehamn och Filipstad, då den vestra delen
blott har två, hvartill kommer, att den östra delen gränsar till provinser, som
äro väl försedda med läroverk, under det den vestra blott åt östra sidan har
tillgång till läroverk, men är alldeles utan på de öfriga sidorna. Det vore
derföre icke mer än billigt, att Arvika blefve upphöjdt till femklassigt läroverk,
då äfven i detta hänseende den östra delen voro bättre försedd med
lärarekrafter;
5:o har Arvika kommun nu uppfört nytt skolhus för en kostnad af 22,000 R:dr
R:mt helt och hållet af egna medel. Denna beredvillighet till för ett så litet
samhälle kännbara uppoffringar för den allmänna undervisningen borde röna
det erkännande den förtjenar.
På grund af alla dessa skäl tager jag mig friheten vördsamligen föreslå,
att Rikets Ständer måtte anslå nödiga medel till en tredje lärare vid
Arvika elementarläroverk, i likhet med förhållandet vid andra treklassiga
läroverk i riket.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Olof Olsson från Olebyn,
af Wermlands län.
N:o 335.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 335.
497
\:o 335.
Af Carl Wilhelm driksson från VV estin an la lids län, om anslag till
ersättning åt jordbrukare, hvilkas sädesgröda lidit skada af
hagel.
Troligen finnes det icke mångå, som ej hafva sig bekant, hurusom det
nästan hvartenda år inträffar, att den vexaude sädesgrödan på något eller några
ställen inom vårt fädernesland blifver mer eller mindre förstörd genom yttre naturhäudelser,
isynnerhet genom strida hagelskurar. Mycket ofta blifva på detta
sätt stora sträckor af landet härjade och frukten af tusendes arbeten tillintetgjord,
utan att någon den ringaste ersättning derför kan erhållas. Och då dylika olyckshändelser,
hvilka det omöjligen kan anses stå i menniskans förmåga att genom
beräkning och omtänksamhet förekomma, ganska ofta medföra ekonomiskt obestånd,
ja icke sällan belt och hållet ruinera de jordbrukare, som deraf träffas, så måste
det, enligt mitt förmenande, vara det allmännas skyldighet, att genom lemnande
af understöd åt de enskilde, söka göra en olycka, hvaruti de utan sitt eget förvållande
råkat, så litet kännbar för dem som möjligt. Och emedan jag har
den föreställningen, att denna vigtiga angelägenhet nödvändigt måste betraktas
såsom för hela landet gemensam, så anser jag det vara med ali rätt och billighet
öfverensstämmande, att, för bispringande af dem, hvilka på förutnämnda sätt blifvit
bragta på obestånd i ekonomiskt hänseende, ett särskildt anslag af allmänna
medel blifver anvisadt för att i hvarje enskildt fall utgå till så stort belopp, som,
efter af vederbörande i laga ordning verkställd syn å den skedda skadan, kan anses
vara af behofvet påkalladt. De omkostnader, som för verkställandet af denna
syn äro oundvikligen nödvändiga, borde, enligt mitt förmenande, bestridas af den
eller de, som skadan lidit och syneförrättningen begärt.
Det är icke för första gången, som en hemställan i denna syftning nu blifver
gjord; redan flera gånger, åtminstone har jag mig med full säkerhet bekant,
att vid en föregående riksdag en motion, hvilken sökte fästa Rikets Höglofliga
Ständers uppmärksamhet på denna angelägenhet, blifvit väckt och varit föremål
för deras öfverläggningar och rådslag.
Jag har af mina komitenter erhållit det uppdrag att nu åter göra en dylik
framställning, som en min Ståndsbröder då gjorde.
På de grunder, som här ofvan blifvit anförda, får jag vördsammast föreslå,
det Rikets Höglofliga Ständer måtte bestämma ett anslag af allmänna
medel, stort 150,000 R:dr Runt, att ställas till Kongl. Maj:ts disposition,
för att åt de jordbrukare, hvilkas sädesgröda kommer att lida skada ge
Bih.
till R. St. Prot. 1865 1866. 11 Sami. 4 Afd. 68
498 Motioner i Bonde-Ståndet. 1865. N:o 336.
norn hagel, utdelas till så stort belopp i hvarje fall, sorn, efter i laga
ordning verkställd syn, kan anses motsvara fem sjettedelar af förlusten.
Om remiss till vederbörligt Utskott af denna min motion anhålles vördsammast.
Stockholm den 15 November 1865.
C. W. Eriksson,
från Westmanlands län.
il:o 336.
Af Bengt Johan Holmlin från Göteborgs och Bohus län, om anslag
för fördjupning och utvidgning af hamnen vid Uddevalla.
Som efter all anledning trafiken och rörelsen uti Uddevalla stad kommer
att inom kort betydligt ökas, då jernvägen från Herrljunga, hvilken nu är under
byggnad, blifver färdig, så hafva ock nämnda stads innevånare, lör aWtillgodose
trafikanters fördel och beqvämlighet, låtit upprätta plau och kostnadsförslag till
dervarande hamns fördjupning och förbättring i öfrigt; uppgående kostnaden härför,
enligt det af Herr Majoren Lilliehöök uppgjorda förslag till 118,646 R:dr R:mt.
Detta förslag, hvilket blifvit granskadt af styrelsen för väg- och vattenbyggnader,
har al samma styrelse så blifvit omlattadt, att den uppfört berörde
hamnarbete uti första klassen af de företag, som böra med statsmedel understödjas.
Uddevalla stads innevånare hafva till förutnämnda jernvägs byggande tecknat
ett bidrag al 500,000 R:dr Runt, samt haft åtskilliga andra dryga kommunalutgifter,
såsom för gasverks anläggning, skolhusbyggnad, med mera; och mägta således
icke af egna tillgångar bekosta ifrågavarande hamnarbete, hvadan hos Kongl.
Maj:t underdånig framställning blifvit gjord om anslag af allmänna medel dertill;
och Kongl. Maj:t har uti Dess afgifna nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof äskat af Ständerne ett anslag af 79,000 R:dr, deraf under år
1867 skulle utgå 25,000 R:dr.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, och då ifrågavarande hamnförbättring
komme att, icke blott för Uddevalla stad utan ock för större delen af
Motioner i Bonde-Ståndet Iddo. N:o 331. 499
Bohus län medföra stora fördelar och således vara af allmän nytta, får ja°- vördsamt
föreslå,
att. Rikets Ständer behagade för hamnens fördjupning och utvidgning
bevilja Uddevalla stad 118,646 R:dr R:mt, deraf två tredjedelar såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet och en tredjedel såsom lån. emot
den ränta och amortering, som kan bestämmas.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
B. J. Holmlin,
från Göteborgs och Bohus län.
iVo
Af Samuel Johnsson från Jönköpings län, dels om förändring af
vilkoren för det vid sist hallna riksdag, för uldikning och
aftappning af sjöarne Tjurken och Näfvelsjön, m. fl. vattendrag
i östra härad af nämnda län beviljade lån, dels ock
om ytterligare lönebidrag för enahanda ändamål.
Rikets Höglofliga Ständer hafva vid sist hållna riksdag för utdikning och
aftappning af sjöarne Tjurken, Näfvelsjön, Furu- eller Försjön och Stensjön m. fl.
vattendrag i Myresjö, Näfvelsjö och Näsby socknar af Östra härad och Jönköpings
län, beviljat ett lån af 42,000 R:dr R:mt med vilkor att efter tre års förlopp
från slutet af det år, hvarunder lånet från Riksgälds-kontoret först utbekommits,
årligen skulle erläggas åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf räntan
skulle godtgöras efter 5 för 100 af obetalta kapitalbeloppet och det öfriga utgöra
afbetalning derå. Enligt ett af numera aflidne Majoren och Riddaren John Backlund
i November månad år 1851 uppgjordt förslag, som legat till grund för beräkningen
af lånets belopp, skulle kostnaden för detta betydliga och särdeles gagnelig*1
sjösänkningsföretag uppgå till endast 63,750 R:dr eller, efter sedermera skedd
rättelse, i följd af anmärkning från Kongl. Styrelsen för allmännna Väo-- och
Vattenbyggnader, till 65,770 R:dr 75 öre. Herr Majoren hade jemväl åtagit sig
arbetet på entreprenad, men aflidit sedan detsamma blifvit, påbörjadt och endast
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 331.
till en mindre del blifvit utfördt, hvarefter arbetet tills vidare fått afstadna samt
undersökning företagits och kostnadsförslag uppgjorts för utrönande af hvad som
deraf återstod och bestämmande af kostnaden för dess fullbordande. Dervid har
befunnits att kostnaden för sjösänkningsföretaget uppgår till mycket högre belopp
än Herr Majoren Backlund i sitt förslag beräknat, hufvudsakligast till följd deraf
att en större höjd, hvarigenom aflopp från sjön Tjurken måste beredas och hvilken
Herr Majoren ansett innehålla jord och stenar, befunnits till en icke ringa del bestå
af berg, som med betydlig kostnad måste genomsprängas. Det nu af Ingeniören,
f. d. Löjtnanten Aug. Lewijn den 2 sistlidne Oktober uppgjorda kostnadsförslag
upptager kostnaden för ifrågavarande sjösänkningsföretag till icke mindre än
95,231 Rull- 12 öre, deraf dock 5,625 R:dr 37 öre beräknats för de verkställda undersökningarne
samt jordens uppmätning och taxering, m. m., hvarför Herr Majoren
Backlund icke i sitt förslag upptagit något belopp; och har Chefen för Ostra Vägoch
Vattenbyggnadsdistriktet Herr Majoren och Riddaren A. Grafström granskat
det af Herr Lewijn upprättade kostnadsförslag samt, enligt ett den 3 i denna månad
afgifvet utlåtande, nedsatt den beräknade arbetskostnaden med endast 1,484 R:dr,
men uteslutit den af Liwijn för undersökningar samt jordens uppmätning och
taxering beräknade summa 5,625 R:dr 87 öre, det sednare på den grund att någon
kostnad derför icke är upptagen i det primitiva förslaget. Tillökningen i den kostnad,
Herr Majoren Backlund beräknat, utgör således, om utgifterna för undersökningar
och jordens taxering, m. m., upptagas, 27,976 R:dr 37 öre och, om dessa
oundvikliga utgifter afdragas, 22,351 R:dr.
Enligt Herr Majoren Backlunds förrättningsinstrument, skola genom ifrågavarande
sjösänkning vid pass 2,000 tunnland vattendränkt mark, som i sitt nuvarande
skick är äf föga eller intet värde, blifva odlingsbara och således kunna förvandlas till
förträfflig äng eller fruktbärande åker; och Herr Majoren Grafström har jemväl i sitt
utlåtande intygat att företaget är af stort värde för jordbruket. I följd af Herr
Backlunds död har arbetet blifvit instäldt. Han hade, på sätt jag förut nämnt,
åtagit sig detsamma på entreprenad och lärer äfven uppburit entreprenadsumman,
men ställningen i hans bo skall icke vara sådan, att medel till arbetets fullbordande
kan derutur bekommas. De flesta delegarne i företaget äro obemedlade egare
af små hemmansdelar eller boställsarrendatorer, som, särdeles under nuvarande konjunkturer,
sakna penningetillgångar och resurser att förskaffa sig sådana. Det kan
således befaras, att det särdeles gagneliga sjösänkningsföretaget måsté, af brist på
medel till dess fullföljande, tills vidare öfvergifvas. Delegarne hafva genom förbiseende
af felaktiga beräkningar i det af kompetent person uppgjorda första kostnadsförslaget,
hvars oriktighet de icke sjelfva kunnat bedöma, blifvit missledda och
måst vidkännas vida högre kostnader, än de påräknat. På grund häraf och då
delegarne i sjösänkningsbolaget icke äro i någon mån vållande till det hinder för
arbetets fortgång och fullbordande inom föresatt tid, som genom entreprenörens
död och bristande tillgångar uppkommit; samt antagligt synes, att om det kostnadsförslag,
som legat till grund för beräkningen af det lånebelopp Rikets Ständer beviljat,
varit rigtigt, lånet blifvit bestämdt till den högre summa, som motsvarat två
tredjedelar af verkliga kostnaden, får jag, efter dertill erhållet uppdrag, vördsamt
föreslå,
att Rikets Ständer måtte dels medgifva befrielse från skyldigheten att
erlägga ränta å det, för utdikning och aftappning af sjöarna Tjurken,
Näfvelsjön, Furusjön eller Försjön och Stensjön med dertill hörande
vattendrag inom Myresjö, Näfvelsjö och Näsby socknar i Jönköpings
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 338.
501
län beviljade lån 42,000 R:dr under två år utöfver den först bestämda tid
af tre år från slutet af det år, hvarunder lånemedlen utbekommits,
och dels på samma vilkor, som för nyssnämnda lån blifvit bestämda,
bevilja ett ytterligare lån för omfönnälda sjösänkningsföretag till belopp
af 18,000 Kalr, motsvarande icke fullt två tredjedelar af den tillökning
i omkostnader, som för företagets fullbordande erfordras.
Till bestyrkande af mina uppgifter bifogas Herr Majoren Backlunds förrättningsprotokoll
och kostnadsförslag, protokoll rörande inlösning af Boo qvarnverk,
afskrift af Kongl. Majrts nådiga Bref af den 4 Mars 1804, Löjtnanten Lewijns
kostnadsförslag och yttrande samt det af Chefen för Östra Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet,
rörande denna fråga afgifna utlåtande; och torde det tillåtas mig "att
hos Höglofliga Stats-Utskottet, dit min motion torde komma att remitteras, förete de
till Majoren Backlunds förrättning hörande profilritningar.
Stockholm den 15 November 1865.
Samuel Johnsson,
från .lönköpings län.
Uti motionen instämmer: '
J. ./friekzon,
från Jönköpings län.
Af (Ha Hössön Olsson från Christianstads län, om indragning af
kronofogdetjensterna och iifverflyttning af de. med dessa tjenst
er förenade göromål, på häradsskrifvare och länsmän, m. rn.
Hedan vid föregående riksmöten har det blifvit framhållet, att våra kronofogdetjenster
utan olägenhet skulle kunna indragas och deras göromål med lätthet
öfverflytta» på kronolänsmannen, enär dessa i alla fall äro de egentligen verkställande.
Det kan icke vara något tvifvel underkastadt, att vid dessa tjensters indragning
Statsverket skulle göra en icke obetydlig besparing. Då man gör beräkning
502
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 338
af 112 kronofogdar, med hvardera i Ion 2,500 R:dr, får man en summa af 280,000
R:dr, utom den behållning, som skulle uppkomma, om kronofogdeboställena indroges
till Statsverket, som säkerligen skulle uppgå till 500 R:dr på hvartdera eller omkring
56,000 R:dr. Af denna behållning, som antages utgöra i rundt täl 336,0C0 R:dr, kunde
landets samtlige 490 länsmän för ökade göromål erhålla en löneförhöjning af hvardera
400 R:dr, som gör 196,000 R:dr, häradsskrifvårnes löner, som till följd af någon
mindre tillökning i göromål, böra ökas med till exempel 200 R:dr för hvardera,
som för 112 utgör 22,400 R:dr samt för den tillökning, som expeditionerna vid landskontoren
och landskanslierna kunde erfordra, afl inas en extra landskontorist samt
likaledes en extra landskanslist vid hvarje landshöfdingeembete, med 1000 R:drs
lön hvardera eller 48,000 R:dr, hvarefter likväl uppstår en behållning för Statsverket
af omkring 69,600 R:dr R:mt.
Denna vinst är ganska vacker och bör utgöra en respektabel tyngd i vågskålen
för kronofogdctjensternas indragning. Men för min del anser jag denna vinst
ringa i förhållande till den besparing i tid och kostnader, som allmänheten vinner
på förändringen.
Någon omständlig bevisning derföre att länsmännen kunna fullgöra kronofogdarnes
åligganden beböfver jag icke framlägga, ty hvar och en känner att länsmännen
i närvarande stund, med fjerdingsmännen till sina biträden, utföra nära nog
allt, hvad kronofogden åligger. De ytterst få fall, der kronofogden sjelf uppträder,
kunna mer än väl öfvergå på kronolänsmännen.
Den direkta expeditionen från Konungens Befallningshafvande till länsmännen
skulle utgöra en tidsbesparing, som i allmänhet är mera värd än man ens kan
beräkna. Som man vet skola alla Konungens Befallningshafvandes ordres först expedieras
till kronofogden och derefter från denne till länsmännen, detta utgör en
alltför kostsam omväg, som genom förändringen skulle försvinna. — Oaktadt man i
allmänhet icke eger skäl att i sådant hänseende lägga kronofogdarne någonting till
last, hör man lätt. fatta, att om Konungens Befallningshafvandes bud och befallningar
gå direkte till kronolänsmännen, deras utförande bör ske mera skyndsamt och
med mera precision, än nu är möjligt, samt en betydlig lättnad i kronobrefbäringen
följa genom den mängd ordres och remisser, som nu från kronofogde till länsman
och tvärtom måste försändas, då skulle upphöra.
För det skyndsammare expeditionssättet till följd af förändringen, behöfver
jag icke göra någon vidare tilläggning, enär det anförda visar påtagligen hvad
derpå vinnes. — Men hvad den stora allmänheten vinner, torde något omständligare
böra påpekas med anförande af exempel.
Ett fögderi utgör till exempel en längd af 15 å 20 mil och en ganska vidsträckt
bredd. Om man tänker sig att under lyckliga förhållanden fogden bor i
centrum af sitt fögderi och endast några mil från residensstaden, så hafva dock innebyggare,
som bo vid fögderigränsen, 7 å 10 mils resa till sin fogde. Man vet
huru många ärenden hvar och en kan hafva till fogdekontoret.
O
Jag behöfver lemna ett utslag till verkställighet för att utfå en fordran och.
när redovisningstiden är ute, denna lyfta. Kostnaden och tidspillan taga ofta brorslotten
af utsökningen. Visserligen kan jag begagna kommissionärer för mindre arfvode än
hvad resorna kosta i tid och penningar, men ej alltid står ett redbart ombud att erhålla,
och fogden afspisar vanligen med förnämhet hvad som skriftligen framställe?
och besvarar sällan eller aldrig bref från någon bonde. För att under sådana förhållanden
få mitt ärende uträttadt måste jag sjelf begifva mig åstad. Skulle sådana för
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 338.
503
hållanden inträffa att fogden icke kunnat på bestämd tid indrifva min fordran, hvad
nödgas jag då? Jo resa den långa vägen tre, om icke flera gånger.
Huru många andra angelägenheter föranleda icke vidare besök hos fogden,
och huru mycken tid och kostnad spilles ej då på de långa resorna?
Om jag deremot kunde få mina så beskaffade angelägenheter expedierade
hos kronolänsmannen, kunde jag ofta begagna fjerdingsmannen till mitt ombud, emedan
jag direkt kände honom.
Med ett ord, fördelarne för allmänheten att kunna få allt uträttadt hos länsmännen
i stället för nu hos fogden, äro af den beskaffenhet att de icke med tillför
litlighet
låta sig beräkna, men de äro så stora att till besparingen härutinnan bölen
hvar i sin mån medverka och jag får derföre, på grund af hvad jag här dristat
anföra, vördsamt föreslå :
att kronofogdetjensterna icke vidare besättas, utan vid blifvande ledigheter
indragas, och, i den mån göromålen öfverflyttas på länsman och häradsskrifvare,
dessa förbindas ställa hvardera sådan uppbördsborgen som
kronofogdarne, hvaraf bör följa, att, i mån af göromålens större och vig
tigare
beskaffenhet, lönerna, af (fen gjorda besparingen, för länsmän och
häradsskrifvare, på sätt jag antydt., förbättras.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
O. B. Oleson,
från Christianstads län.
I omförmälda motion instämmer:
Ber Nilsson.
från samma län.
504
Motioner i Bunde-Ståndet 1865. N:o 339.
H:0 »3».
Af Anders Pehrsson från Christianstads län, angående nedsättning
af en komité för utredning af frågan om inrättande af
sedelutgifvande provinsbanker, i ändamål att erhålla amorteringslån
pä billiga åtefrbetalningsvilkur.
Ehuru flera förslag' i bankfrågan redan blifvit till Rikets Ständer inlemnade,
och denna fråga således kommer att intaga ett framstående rum vid detta riksmöte,
min framställning förutan, likväl och till följd af direkta uppmaningar från
mina komitenter. får äfven jag i denna fråga inkomma med ett förslag.
Klagomålen öfver synnerligast jordbrukets betryck i financielt hänseende,
låta höra sig ifrån alla rikets provinser. Denna klagan torde också ega sin befogenhet,
enär de vilkor, under hvilka lån kunna erhållas från de många privatbankerna,
äro allt för hårda för jordbrukaren. Deu korta tid, hvarå sådana lån erhållas,
och de dermed förenade drvga vilkor med afseende på ränta och andra
omkostnader, göra privatbankslånen omöjliga för jordbrukaren. De höra också
vara hans sista resurs; ty genom lån på så hårda vilkor arbetar jordbrukaren på
sin egen undergång.
Hos den enskilde finnas vanligen inga kapitaler nu; ty de ingå genast uti
de många privat- och filialbankerna, och genom dessa skola kapitalerne spridas
till allmänheten. Att dessa lån äro för dryga, har jag redan antydt. Dessa bankinrättningar
äro för mycket baserade på inbringande af enskild vinst. Landtbrukaren,
som af sin jord kanske oftast ej har mer än fyra procent på sin fastighetsköpesliilling,
bör ej annorlunda än möjligen tillfälligt taga lån ur privat- eller
filialbankerna, enär dessa lån äro rentaf för dyra, För en hastig omsättning i varor
kunna privat- och filialbankslånen vara ändamålsenliga, men ej för jordbrukaren.
Hypotheksbankerua kunna icke utlemna de lån, som hos dem beviljas, och
kunna således icke heller fylla landtbrukarens behof ensamt.
Den förlägenhet, hvaruti landt.mannen sig befinner vid dåliga konjunkturförhållanden,
är allmänt kunnig; den är nu förhanden och då våra närvarande
bankinrättningar icke kunna, efter hvad jag ofvan antydt, fylla landtbrukarens
behof, manar det trängande behofvet till beredande af utvägar för detta behofs
fyllande.
En sådan utväg, och den enda antagliga, föreställer jag mig finnes uti bildandet
af provinsbanker med egen sedelutgifningsrätt. Dessa banker tror jag
böra bildas inom alla rikets provinser med en grundfond, efter provinsens behof,
från en till och med tio millioner Riksdaler Riksmynt. Såsom säkerhet för denna
grundfond torde endast böra antagas inteckningar i landtfastigheter inom en tredjedel
-
»
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 33.9. 505
del af sista årets taxeringsvärde och i stadsfastigheter inom en tredjedel af dess
brandförsäkringsvärde. Delegare i provinsbanken får icke någon annan vinst än
den, som ligger uti don låga räntan och fördelaktig amortering af de derur erhålla
lånen. Ansvarigheten för bankens verksamhet bör ligga uti de lem nado
grundfondshypotheken. Deltagare i banken erhålla mot grundfondshypotheken
svarande lånerätt i banken, dock emot särskild å lånebeloppet utfärdad skuldförbindelse,
löpande med sex procent ränta, som halfårsvis erlägges, hvaraf de tre
anses som egentlig ränta och de återstående tre procenten såsom kapitalafbetalning.
Bankrörelsen borde utsträckas till alla vanliga bankaffärer, hvarigenom den
fördel skulle vinnas att representauterne af Statens kredit utomlands: jorden och
fastighetsvärdet, varda använde inom landet och förhindra utländsk skuldsättning.
Bankovinsten tillfaller provinsen och får aldrig derifrån skiljas, sedan densamma
varder förvandlad i klingande valuta. Provinsbankerna böra erhålla en oktroj
af minst 50 år, för att kunna motsvara det med desamma afsedda ändamålet. En
särskild banklag med föreskrifvande af stränga kontroller i afseende på bankrörelsens
bedrifvande torde böra utfärdas. Bankernas sedlar böra i allmänna uppbörden
tagas, dervid Staten elbir Riksbanken ingen risk löper, enär, för hvad
sålunda i uppbörden emottages, grundfondshandlingarne, som böra förvaras under
Statens tillsyn, utgöra garanti.
Utföres denna idé, efter nu antydda hufvudgrunder, bör landet befrias från
någon vidare utländsk skuldsättning samt stiga uti välmåga.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå,
att, i enlighet med de af mig här ofvan antydda grunder, Rikets Ständer
måtte för sin del besluta inrättande af sedelutgifvande provinsbanker
uti alla de provinser, som sådant Önska, utan annan vinst för del
egarne
än den, som ligger i deu billiga låneräntan och lånens beqväma
återbetalning på kort tid genom amortering.
Skulle detta förslag ej vinna bifall, får jag såsom alternativ föreslå:
det Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att denna fråga
måtte, om provinsbankers bildande, uppdragas åt en af Kongl. Maj:t i
nåder utsedd komité, för utredning efter de af mig antydda hufvudgrunder.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhålles, med förbehåll att till samma
Utskott få ingifva en del handlingar för frågans närmare belysning.
Stockholm den 15 November 1865.
Anders Pehrsson,
från Christianstads län.
tiih till B. St. Prot. 1865 dr 1866. 11 Sami. 4 Afd
50(5
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 340.
840.
Af Anders Pehrsson från Christianstads län, att pröfning af
fråga om tillstånd att pä landet idka försäljning af Öl
eller s. k. bier mätte åt kommunalnämnd uppdragas.
Dc friare åsigter, som gjort, sig gällande med afseende på våra näringar,
äro ännu obepröfvade, men utan allt tvifvel skola de medföra sitt goda, ehuru i
vissa fall en enkel kontroll kan vara nyttig och helsosam.
Med afseende på försäljning af bränvin och andra spritdrycker, finnes en
särskild författning, som noga bestämmer de vilkor, under hvilka försäljning af
spritdrycker får ske. Att detta är nödvändigt och nyttigt erkännes förmodligen
af en hvar.
Att å landet hålla öl och bier till salu är allom medgifvet och, derest missbruk
dervid icke egde rum, vore i anledning af denna försäljning ingen anmärkning
att göra. Men nu är förhållandet sådant, att å vissa orter finnas ölstugor
till en otrolig mängd och långt utöfver behofvet, uti hvilka utöfvas jemväl lönnkrögeri.
Man kan väl icke säga,® att alla, som sälja öl och bier, hålla lönnkrog,
men svårt är att skilja eller utröna detta förbjudna förhållande, då köpare vanligen
äro lika intresserade af att behålla lönnkrogen, som don, hvilken är den egentlige
lagbry tarén.
För att emellertid, bland annat, förekomma det kommunens yngre befolkning,
på söndagseftermiddagarne, skola å sådant ställe samlas, under förevändning
att med hvarandra dricka ett glas öl, och under den kommande
natten fortsätta med spel och dryckenskap, vill jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte för sin del besluta, att den, som å landet
vill hålla öl och bier till försäljning, må, innan sådan försäljning börjar,
derom göra anmälan hos vederbörande kommunalnämnd, som har att
pröfva huruvida den sökande bör kunna en sådan försäljning anförtros.
Remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamt begära.
Stockholm den 15 November 1865.
Anders Pehrsson,
från Christianstads län.
I ofvanstående motion instämmer:
O. B. Olsson,
från samma län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 341.
507
Vo 341.
Af Anders Jonsson från Wermlands län, dels om vissa ändringar
uti vilkoren för det vid sistlidna riksdag lernnade statsbidrag
för segelleds öppnande frän Iiattefura vid Wenern
förbi Köpmannabro genom sjön Åkelängen, m. fl. vattendrag
till sjön Stora Lee, m. m., dels ock att det för sjöarne östra
och vestra Siléns förening medelst kanal och slussar af
Kongl. Majit i dess nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof ifrågasatta anslag, mätte till hela sitt
belopp fä under år 1867 utgå.
För segelleds öppnande från Hattefura vid Wenern förbi Köpmannabro ge
nom
sjöarne Åkelången, Rågvarpen, Laxsjön och Lelången till Stora Lee samt
anläggning af jernväg vid Hofverud beviljade Rikets sednast församlade Ständer
ett statsbidrag af en million Riksdaler, deraf 200,000 R:dr såsom anslag och
800,000 R:dr såsom lån, utaf hvilket statsbidrag halfva anslagssumman 100,000
R:dr och af lånet 450,000 R:dr anordnades att under då nästkommande statsregleringsperiod
utbetalas.
Då kostnaden för omförmälda kommunikationsled blifvit beräknad till
1,208,367 R:dr Runt, uppskattades den summa, som genom aktier skulle anskaffas,
i rundt tal till 200,000 R:dr, mea Rikets Ständer föreskrefvo likväl att aktieteckningen
skulle uppgå till minst 400,000 R:dr, deraf hälften var afsedd att utgöra
säkerhet för lånesummans återbetalning, hvadan aktieegarne, derest kommunikationsleden
genom bolagets försorg varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid
fullbordad, icke erlägga denna hälft af teckningssumman i annan händelse än
derest trafikiukomstcn icke blir tillräcklig till att bestrida de årliga ränte- och
amorteringsliqviderna.
Rikets Ständer förutsatte sjelfva att denna sednare del af aktieteckningen
skulle förorsakat styrelsen svårighet, och det befanns snart fullkomligt
omöjligt att erhålla den, utan att först bereda säkerhet derför att företaget skulle
kunna med beräknade kostnadssumman utföras, så att vilkoret för ansvaret, inskränkning
till fyllande af bristen i de årliga liqviderna till Statsverket — eiler
“att kommunikationsleden varder på föreskrifvet sätt och inom stadgad tid ful 1-  bordad“ — icke för denna teckning medförde några vådor.
Utan beredande af en sådan säkerhet hade ovilkorligen hela det vigtiga
och för stora delar af tvänne provinser ytterst angelägna företaget fallit, men ge
-
508
Motioner i Bonde-Ståndet 1866. N:o 341.
nom öfverste N. Ericsons välvilja och kraftiga medverkan har det icke blott
lyckats erhålla garanti för att kostnadssumraan ej skulle öfverskrida», derigenom
att Öfverstens son, Löjtnant Werner Ericson, med sin fars ansvarighet och borgen,
åtagit sig att för kostnadsbeloppet utföra kanalarbetet, utan har ock företaget erhållit
en vida större betydelse, än det förut hade, derigenom att dels den föreslagna
jernvägen utbytts mot kanal och aquadukt tvärt öfver vattenfallet vid Hofverud,
så att hela kommunikationsleden blir en sammanhängande vattenväg, och
dels kanalens och slussarnes dimensioner för större delen af kommunikationsleden
blifva betydligt utvidgade, så att den i hela sin längd blir tillgänglig för
fartyg, hvilka utan våda kunna passera Wenern.
Men såsom oeftergitligt vilkor för sin medverkan hafva öfverste Ericson
och hans son fordrat Dalslands kanalaktiebolags begifvande att arbetet finge i
hela sin utsträckning pä en gång företagas och bedrifvas, samt att kostnadsförslagets
hela belopp under åren 1865, 1866 och 1867 tillhandahålles Löjtnant W.
Ericson. Blott för händelse af naturhinder eller oväutade för arbetets fortgång
ogynnsamma omständigheters inträffande har möjligheten af att det ej förrän
under loppet af år 1868 kunde lyckas fullborda företaget, blifvit förutsatt och
derföre i kontraktet intagits att Löjtnant Ericson ej förrän under år 1868 år
skyldig aflemna den fullbordade kanalen till bolaget.
Blotta förvaltningskostnaderna vid byggnadsarbetet uppskattas nemligen
till minst 40,000 R:dr årligen och förlusten af donna summa skulle blifva så
mycket mer kännbar, som kostnadsförslagets belopp, hvaremot ingen anmärkning
kunnat göras, nu likväl skall betäcka äfven den ytterligare kostnad, som af de
utvidgade dimensionerna måste blifva en följd.
Bolagets styrelse kunde hafva något val i afseende på ingåendet på detta
vilkor. Å ena sidan omöjligheten att utan den hjelp, som erbjöds det, sjelft åstadkomma
det stora företag, hvarpå hela ortens hopp grundades, att ur fattigdom och
svårighet för arbetsförtjenster inträda i cn, af förbindelser med andra orter understödd,
förmåga till välsignelsobringande verksamhet; å andra sidan fullständig
säkerhet för att företaget ej blott blefve utfördt utan ock utfördt på större och
bättre sätt än någon dittills vågat tänka sig. Och styrelsen hade så mycket
mindre hesitation vid att påräkra statsrnagternas benägna medverkan för att sätta
bolaget i stånd att honorera de förbindelser det måste ikläda sig, som Kongl.
Maj:t för det stora önskningsmålét, en oafbruten vattenvägs vinnande, i nåder
médgaf att den summa, hvarmed kostnaden för slussar och aquadukt vid Hofverud
enligt kostnadsförslag öfversteg det för jernväg derstädes beräknade belopp, finge
af handels- och sjöfartsfonden, dels såsom anslag och dels såsom lån, utgå och
Rikets Ständer redan gifvit så stora prof på sin välvilja derför samt, med angifvet
motiv af vigten att skyndsamt bereda resultatets vinnande, beviljat den del af
statsbidraget, som vid sista riksdag anslogs, under förutsättning att resten skulle
vid nästa riksdag anvisas.
Men då emellertid möjligheten af sådaua svårigheter i naturförhållanden, att
kanalarbetet ej skulle kunna till 1867 års slut fullständigt fullbordas, blifvit af Öfverste
N. Ericson och Löjtnant W. Ericson förutsatt, ansåg bolagets styrelse i det
kontrakt, som med Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader å Kongl.
Majäs och Kronans vägnar skulle afslutas, ej kunna binda bolaget att, såsom vil
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865 N:o 341.
509
kor för statsbidragets åtnjutande, hafva kanalarbetet färdigt före 1868 års slut,
och häraf har nu det för bolaget olyckliga missförstånd inträffat att året 1868 blifvit
ansedt utgöra ett af de för kommunikationsledens fullbordande beräknade arbetsår,
i följd hvaraf Kongl. Maj:t ej ansett lämpligt bifalla direktionens underdåniga
anhållan om Proposition till Rikets Ständer om återstående statsbidrags
utfallande genast, utan i Sin nådiga Proposition till Rikets Ständer om Statsverkets
tillstånd och behof blott föreslagit anvisande af halfva återstående anslaget
50.000 R:dr, och af lånet, derå 350,000 R:dr återstå, blott 180,000 R:dr eller
tillsammans 230,000 R:dr och det först för år 1867.
Såsom föremål för Rikets Ständers beslut vid en blifvande riksdag skulle
då qvarstå af anslaget 50,000 R:dr och af lånet 170,000 R:dr, eller tillsammans
220.000 R:dr.
För betäckande af den opåräknade och högst betydliga ränteförlust, som härigenom
skulle drabba detta bolag, saknar bolaget all tillgång, ty kostnadsförslaget,
hvars belopp, såsom nämndt, skall i sin helhet utgå till byggnadsarbetet, öfverskjuter
redan statsbidraget 1,000,000 R:dr och den effectivt påräknade aktiesumman
200.000 R:dr med 8,367 R:dr och likväl upptager kostnadsförslaget alldeles ingenting
för expropriations- och administrationskostnader, hvilka, ehuruväl nästan
hela den för kanalen behöfliga mark blifvit till bolaget skänkt och direktörerna
arbeta utan aflöning, ej kunna undvikas, enär byggnader i kanallinien måste flyttas,
ersättningar för skador betalas, samt en flerårig förvaltning af' ett stort bolag
ovilkorligen föranleder omkostnader; och uttaxering af den af aktieegarne gjorda
dubbelteckning kan ej härför ega rum, enär Rikets Ständer uttryckligen föreskrifvit,
att bolagets direktion endast i det fall att trafikinkomsten blir otillräcklig att
bestrida de årliga ränte- och amorteringsliqviderna å statslånet, men icke eljest,
ega uttaga så stor del af denna teckning, som för bristen i dessa liqvider erfordras.
En fördelning af utbetalningen af återstoden utaf statslånet på flera år vore
ock för bolaget så mycket hårdare, som Rikets Ständer allsedan 1850—1851 årens
riksdag för utbetalning af lån till allmänna arbeten, för hvilka ej särskilda föreskrifter
varit, gällande, lemnat Riksgälds-kontorets fullmägtige den föreskrift att
“lånemedel få, sedan behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång vid den tid,
de, som åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åstunda.“
Min vördsamma anhållan är derföre,
att Rikets Ständer ville anvisa hälften af återstående anslagssummas
eller 50,000 R:dr att af Riksgälds-kontoret utbetalas i Juli år 1866 och den
derefter återstående resten af anslagssumman 50,000 R:dr samt hela lånesumman
350,000 R:dr eller tillsammans 400,000 R:dr för år 1867.
På derom af Dalslands kanal-aktiebolag genom dess styrelse gjord framställning
har Kongl. Majt i Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof föreslagit Rikets Ständer att för sjöarne vestra och östra Siléns förening
medelst kanal och slussar bevilja ett statsbidrag af 63,950 R:dr, deraf 12,750 R:dr
såsom anslag och 51,200 R:dr såsom lån, hvaraf dock under år 1867 endast skulle
utbetalas 35,000 R:dr, men då det, på sätt ock blifvit af föredragande Departementschefen
för Civil-Ärenden anfördt och af Kongl. Majit i nåder gilladt, är af väsendtlig
vigt att detta kanaliseringsarbete får utföras samtidigt med de öfriga nu pågående
arbetena inom Dalsland, hvilka enligt kontraktet med Löjtnant W. Ericson
510 Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 342.
skola af honom under år 1867 fullbordras; så får jag slutligen äfven vördsamt
anhålla:
att hela det nämnda statsbidraget 63,950 R:dr måtte at Rikets Ständer
anvisas för år 1867.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhåliesStockholm
deu 15 November 1865.
A. Joneson,
från Wermlands län.
Vo 34».
Af Pehr Pehrsson från 'Stockholms län, om befrielse för skeppare
ä alla på inrikes orter gående fartyg och hadar fran skyldigheten
att vid inseglande genom nägotdera af inloppen
Furusund, Sandhamn eller Dalarön, der lägga till för undergående
af tullvisit olion.
Enligt nu gällande stadganden åligger det skeppare å Svenska från inrikes
orter kommande fartyg att vid inseglande förbi nägotdera af inloppen Furusund,
Sandhamn eller Dalarön anlägga vid der befintlig tullinspektion för undergående
af visitation. Utan att vilja förneka det goda syftemål, som med berörda stadgande
afsetts, torde man dock numera, sedan friare åsigter i tull-lagstiftningen gjort sig gällande,
kunna anse denna skyldighet, hvilken åligger jemväl dem, som föra smärre
farkoster, till hufvudsaklig del öfverflödig och derföre böra upphäfvas, helst den
föreskrifna visitationen, på det sätt densamma merendels tillgår, icke motsvarar sitt
ändamål, samt fartygen dessutom vid ankomsten till lossningsorten äro underkastade
en noggrannare visitation. Skepparen förorsakas äfven genom att nödgas anlägga
vid någotdera af ofvanberörda inloppsställen, synnerligast om ankomsten dit sker,
sedan mörker inträdt eller under nattetid, ett längre uppehåll, hvilket, om ogynsamma
förändringar i vind under tiden uppstå, för honom kan medföra ganska stora
olägenheter. Då på inrikes orter gående ångfartyg numera äro befriade från skyldighet
att vid nämnde inloppsorter lägga till för visitation, synes det äfven vara
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 343.
511
billigt, att andra fartyg och båtar, sorn segla emellan inrikes hamnar, jemväl från
en sådan skyldighet befrias.
Jag vågar derföre vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer ville besluta en sådan förändring af de i detta afseende
gällande lagstadganden att skeppare å alla på inrikes orter gående
fartyg och båtar måtte befrias från skyldighet att vid inseglande genom
någotdera af inloppen Furusund, Sandhamn eller Dalarön, der lägga till
för undergående af tullvisitation.
(3m remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Pehrsson,
från Stockholms län.
Uti ofvanstående motion instämmer:
L. M. (larlsson,
från Stockholms län.
Vo 343.
Af Georg byqvist från Wermlands län, om andag till löneförbättring
åt tio ordinarie provincialläkare.
Vid nästförlidne riksdag blefvo på nådig Proposition af Kongl. Maj:t till
Rikets Ständer de ordinarie provincialläkarne hugnade med förbättring i deras lönevilkor,
så att de tjugo i tjensten äldste bland dem tillerkändes ett tillskott af 500 R:dr
till den förut innehafvande ordinarie lönen af 1,500 R:dr.
De ordinarie provincialläkarne, hvars antal för närvarande utgör 98, komma
efter all sannolikhet att efter innevarande riksdag ökas till 123, sedan Kongl. Maj:t
i Sin nu aflåtna nådiga Proposition till Rikets Ständer föreslagit frenne nya provincialläkares
tillsättning samt 22 förutvarande extra provincialläkares uppförande
på ordinarie stat. Af hela detta antal kommer i så fall ej fullt en sjettedel i
åtnjutande af det under förra riksdagen beviljade lönetillskottet. Tager man emellertid
i öfvervägande ej allenast de dryga omkostnader, hvilka läkaren måste underkasta
sig i och för sin långa studiekurs, utan äfven alla de ansträngningar till både
kropp och själ, hvarmed isynnerhet provincialläkarnes tjensteåligganden äro för
-
512
Motioner i Bonde-Ståndet 1865.
N:o 343.
knippade, torde böra medgifva» att Staten, oaktadt tid efter annan beviljade löneförbättringar,
dock ännu ej fullt uppskattat dessa tjenstemän» vigtiga oell ansvarsfulla
kall såväl för den enskilde som samhället i sin helhet. Provincialläkarne sjelfva
ingingo redan före sistlidne riksdag till Kongl. Majit med underdånig petition om
förbättring i sina lönevilkor på så sätt, att de i likhet med skoladjunkterne skulle
efter vissa tjensteår blifva uppflyttade i högre lönegrad, och hade en sådan löneförbättring,
om den kommit till stånd, otvifvelaktigt löst frågan på ett lyckligare sätt
och bättre uppfullt de anspråk petitionärerna våga hysa på Statens mellankomst i
deras ofta bekymmersamma ekonomiska ställning.
Numera torde väl föga förhoppning vara att Rikets Ständer, med afseende
på förbättrandet af ifrågavarande läkares löner, afvika från den en gång beträdda
vägen, men att å andra sidan Rikets Ständer redan nu skola finnas benägne att
taga ett steg till på denna väg, derom bör man kunna hysa så mycket större förhoppning,
som, förutom alla öfriga derför talande skäl, de tio provincialläkare,
hvilka nu äro, så att säga, i tur att blifva ihågkomne med lönetillskott, hafva uppnått
så stort antal ordinarie tjensteår att tre utaf dem räkna 19, två 18 och de
öfriga mellan 14 och 17 sådana.
Utan att omständligare behöfva förorda en tjenstemanna-klass, som ej blott
i sin egen dyrt förvärfvare bildning utan ock i den menniskoälskande rigtning,
hvari denna bildning utöfvar sin verksamhet, bör ega en borgen för att med afseende
på sin utkomst ej sättas alltför mycket efter sina vederlikar i Statens öfriga
tjenstebestyr, vågar jag, på grund af hvad redan blifvit anförd t, vördsamt föreslå:
det Rikets Höglofliga Ständer behagade anslå en summa af 5,000 R:dr
att på ordinarie stat utgå såsom löneförbättring med 500 R:dr årligen
för hvardera af de tio i tjenst anställde ordinarie provincialläkare, hvilka
räkna de flesta ordinarie tjensteår, näst efter de tjugo provincialläkare, hvilka
vid förra riksdagen kommo i åtnjutande af en likartad löneförbättring.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet af denna motion anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
Georg Nyqvist,
från Wermlands län.
N:o 344.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. Näs 344 och 345.
513
Vo 344.
Af Georg Nyqvist från Wermlands län, om utsträckning i vissa
afseenden af rättigheten att tillverka bränvin.
I statsekonomisk synpunkt tager jag mig anledning föreslå,
att Rikets Ständer för sin del måtte besluta, det bränvinstillverkningen
i landet måtte få utöfvas vid hvilken tid af året som helst och att
tillverkningsbeloppet måtte nedsättas till 100 kannor per dygn.
Om remiss härå till vederbörligt Utskott anhålles, äfvensom att få, före
motionens behandling i Utskottet, inlemna nödiga motiver för dessa här gjorda
framställningar.
Stockholm den 15 November 1805.
Georg Nyqvist,
från Wermlands län.
Vo 345
Af Georg Nyqvist från Wermlands län, örn låneunderstöd för anläggning
af en jernväg emellan Filipstad och lämplig punkt
på nordvestra jernstambanan, i händelse denna sednare komme
att gå öfver Norum, m. m.
Då vid utvecklingen af vårt lands jernvägsnät den princip gjort sig gällande,
att stambanorna böra byggas af Staten och bibanorna af enskilda med
låneunderstöd af Staten, får jag vördsamt-föreslå,
Uih. till B. St. Brot. 1865 # 1866. 11 Sami. 4 Afd. 65
514
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 345.
alt Rikets nu församlade Ständer ville bevilja låneunderstöd för en
bibana emellan Filipstad och nordvestra stambanan,
och anhåller att såsom stöd för denna min framställning få anföra följande:
Omkring och i närheten af Filipstad finnes en mängd grufvor med stora
malmtillgångar och hvarur årligen uppfordras öfver två millioner centner, motsvarande
en femtedel af landets hela malmkonsumtion och har inom Fernebo
härad eller Filipstads bergslag en concentrerad tillverkning af 697,000 centner
tackjern och 108,000 centner stångjern per år. Dessa effekter hafva framtvingat
transportleder såväl inom bergslagen som söderut från densamma, bestående uti
vattendragens sammankoppling genom längre och kortare jern vägsstumpar, men
transporten derå drager lång tid och dryga kostnader för de många omlastningarnes
skull. Dessa omlastningar medföra dessutom att farleden icke kan begagnas för
forsling af kol. För de vesterut belägna hyttor och bruk finnas deremot ej några
andra transportleder än de befintliga lands- och vintervägarna. Den landsväg, som
ligger emellan Filipstad och Nyed, är den, med hvilken den nu föreslagna banan lämpligast
torde böra löpa jemnsidig. På denna väg framforslas årligen öfver en half
million centner gods, mest bestående af malm.
Malmtillgångarna i bergslagen tillåta en betydligt större brytning än den
närvarande och skogstillgångarne i vestra och norra delen af Wermland äro fullt
tillräckliga för denna malmtillgångs förädling. Bibanan skulle efter min uppfattning
medföra, bland annat, tillgodogörandet af bergslagens malmtillgångar, som nu,
i brist af kol, fortfar att vara ett dödt kapital och att de nuvarande, men nära
värdelösa, skogarne i förutnämnde delar af landet, blefve tillgodogjorda och det
till gagn såväl för den enskilde som för det allmänna; och härvid bör icke förbises
den tillökade trafik för Statens stambanor, som denna bibana i all framtid
skulle medföra.
På dessa grunder och under anmälan att såväl undersökningshandlingar som
upplysningar om till hvad belopp aktieteckningen för bibanan uppgår, skola aflemnas
till det Utskott, der frågan förekommer till behandling, får jag vördsamt
föreslå:
l:o) att Rikets Ständer ville såsom låneunderstöd anvisa två tredjedelar
uti 2,258,000 R:dr, utgörande anläggningskostnaden för en bibana
emellan Filipstad och norra linien för nordvestra stambanan vid Norum,
för såvidt stambanan blir så lagd att bibanan med fördel kan till densamma
anslutas ;
2:o) att nämnda lånebidrag af statsmedel må erhållas räntefritt under
byggnadsåren; och
3:o) att å detsamma sedermera må erläggas tre procent ränta och
den amortering Rikets Ständer kunna anse billig.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Georg Nyqvist,
från Wermlands län.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 346.
515
Af Haus Hagermarck från Gefleborgs län, att för folkundervisningens
befrämjande den s. k. personliga skyddsafgift en må
till hela sitt belopp komma hvarje församling till godo, m. m.
Oaktadt så väl uti Kongl. Maj:ts till Rikets Ständers Stats-Utskott atlemnade
nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, för folkskoleväsendets
utveckling och förbättring, till beviljande föreslås ett belopp af 100,000
R:dr R:mt, sorn uti redan afgifna motioner inom detta och de öfriga Riks-Stånden
anslag för denna vigtiga angelägenhet äskats, — vågar jag dock antaga, att ännu
ett förslag härutinnan icke skall anses alldeles öfverflödigt, om det ock icke skulle
lyckas nu mera än vid sistlidne riksdag vinna Rikets Ständers bifall, ehuru det,
efter mitt förmenande, innefattar den största rättvisa i afseende på anslagets fördelning
och således icke i längden kan undertryckas; hvarförutan det skulle medföra
en väl behöflig minskning i eu mängd, under nuvarande förhållanden nödvändiga,
meu eljest öfverflödigt underdåniga ausökniugar med dertill hörande
yttranden af vederbörande auktoriteter och personer.
Om nemligen den personliga skyddsafgiften, som nu ingår till Statsverket,
— derifrån anslag till folkskolorna efter vissa, till en del något svårfattliga och
ofta olika tolkade grunder, sedermera utanordna^, — i stället finge, såsom förhållandet
är med den s. k. folkskoleafgiften, af församlingarue genom laudtränterierna
uppbäras och för folkundervisningens ordnande, efter olika lokala omständigheter
auvändas, är jag fullt öfvertygad, att de flesta församlingar dermed skulle
vara belåtna och således icke vidare, såsom hittills, behöfva efter en mängd omvägar,
ingå med underdåniga ansökningar till Kongl. Maj:t om bidrag af statsanslaget,
för att deraf undfå del, under det andra kommuner, som af egna medel
redan offrat lika mycket, eller i många fall vida mera, för sitt skolväsende, af en
eller annan anledning blifva utan allt bidrag, ofta endast för ett i ansökningshandlingarne
förekommande högst obetydligt formfel, dervid vederbörande domkapitel
och folkskoleinspektörer uti deras yttranden beklagligen ofta fästa allt
för mycket afseende, och innan ett sådant, icke sällan af förbiseende tillkommet,
formfel hunnit rättas, har statsanslaget redan tagit slut.
Ått ett sådant fördelniugssätt af statsanslaget kan vara med rättvisa och
billighet öfverensstämmande, lärer väl näppeligen någon kunna påstå. Månne det
icke vore klokare, att i främsta rummet låta hvar församling få, likasom förhållandet
redan är med den ena hälften af skyddsafgiften, till bidrag i och för
folkundervisningen disponera äfven den andra hälften. Säkert finues icke en enda
kommun, som icke för sina folkskolor är i behof af dessa medel; och om än för
-
516
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 346.
samlingar förut kunnat finnas, som, på sätt vid sistlidne riksdag, till skäl lör afslående
af då väckta motioner i denna syftning anfördes, icke på annat sätt användt
den skyddsafgift de hittills fått uppbära, än att deraf samla en kassa, så
får man väl med full visshet antaga, att sådana beklagliga undantagsförhållanden
hädanefter icke längre kunna förekomma, sedan dels de af Staten aflönade folkskoleinspektörerna
börjat sin verksamhet och dels ett friskare lif genom de nya
kommunalförfättningaruo uppstått så väl inom församlingarne och deras skolråd,
som ännu mera inom de olika länen och deras representationer, al hvilka, exempelvis,
Gefleborgs läns landsting innevarande år beslutat, att lör tre år anställa
och med 3,000 R:dr per år lör hvardera aflöna trenne folkskoleinspektörer för
länet utom den af Staten aflönade, samt derjemte anslagit icke obetydliga summor
för andra, till folkundervisningens befrämjande ledande, åtgärder.
För den ganska sannolika omständigheten, att en del mindro lyckligt lottade
församlingar inom riket kunna vara, för sina skolor, i behof af ytterligare
bidrag, vore väl till deras understödjande, ett mindre anslagsbelopp, än det nu
af Kongl. Maj:t i nåder äskade, derefter tillräckligt.
1 öfverensstämmelse med hvad jag nu haft äran andraga, vågar jag således
vördsamt föreslå,
det Rikets Höglofliga Ständer måtte för sin del besluta, att den personliga
skyddsafgiften får till bela det belopp den för hvarje kommun
utgör, på enahanda sätt som den nu utgående folkskoleafgiften uppbäras och
i enlighet med församlingarnes beslut till deras skolväsende användas,
samt att, i stället för det al Kongl. Maj:t till folkskoleväsendets utveckling
oell förbättring i nåder äskade anslag, 100,000 R:dr, måtte å ordinarie
stat uppföras 10,000 R:dr, att efter de grunder, Rikets Ständer
för sin del kunna finna skäligt bestämma, utgå till sådana mindre lyckligt
lottade församlingar, som kunna, för sitt skolväsendes behöriga ordnande,
anses vara i behof af bidrag utaf allmänna medel.
Om remiss till vederbörligt Utskott af denna motion anhålles vördsammast.
Stockholm den 15 November 1865.
II. Hagermarck,
från Gefleborgs lån.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 347.
517
N:o 349.
Af Hans Hagermarck från Gefleborgs län, om anslag för fortsatt
byggande af norra jernstambanan från Upsala i rigtning
åt Sala och Storviks station pä. Gefle—Dala-banan.
Då äfven vid detina riksdag, — oaktadt de aldra flesta derunder, åtminstone
inom Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motioner i mer eller mindro mörka färger
skildrat landets ekonomiska ställning och man således, men icke blott derföre, utan
äfven med afseende på en annan, långt högre och vigtigare fråga haft anledning
antaga, att några anslag till byggandet af andra jernvägar, än den i Kongl Maj:ts
throutal vid riksdagens öppnande omnämnda, icke skulle ifrågakomma, samt alla
jern vägsstrider de olika landskapernas intressen emellan få hvila, — en stor mängd
motionärer framlagt förslag om medels anslående till anläggning af jernvägar i
flera olika rigtningar inom rikets så väl södra och mellersta, som en af dess nordliga
provinser, — finner jag mig uppmanad, att åter väcka till lif en under föregående
riksmöten behandlad fråga om utsträckning af Statens jernbanor i rigtning
mot det på kommuuikationsanstalter så vanlottade Norrland; och jag gör detta
under den vissa förhoppning, att en hvar måsto medgifva rättvisan och billigheten
derutinnan.
Inskränkande mig till att endast åberopa allt hvad förut blifvit inför Rikets
Ständer anfördt tili stöd för det förslag, att Statens norra stambana måtte, i
enlighet med redan verkställd undersökning och utstakning, från Upsala och Sala
sträcka sig, genom Möklinta socken i Westmanlands, By socken i Stora Kopparbergs
och Thorsåkers socken i Gefleborgs län till Storviks, inom Ofvansjö socken
belägna station vid Gefle—Dala jernväg, för att derifrån framdeles fortsättas inåt
Helsingland, får jag således vördsamt hemställa,
att ett anslag af 5,000,000 R:dr R:mt måtte af Rikets Ständer vid
innevarande riksdag beviljas till påbörjande, för Statens räkning, af en
jernväg i ofvan omförmälda rigtning från Upsala och Sala till Storvik.
Om remiss af denna motion till Höglofliga Stats-Utskottet. anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
11. Hagermarck,
från Gefleborgs län.
518
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 348.
HT:o 348.
Af Erik Ersson från Gefleborgs län, om ytterligare anslag ät den
af Doktor O. Sandahl i hufvudstaden anlagda s. k. medicopneumatiska
anstalt.
Vid sednaste riksdag beviljades genom sammanstämmande beslut af alla
fyra Riks-Stånden ett årligt understöd af 2,000 R:dr Runt åt den af Doktor O.
Sandahl i Stockholm anlagda s. k. medico-pneumatiska anstalten för behandling
af flerahanda lidanden, företrädesvis i bröstorganerna, med vilkor att vid nämnda
anstalt skulle dagligen lemnäs kostnadsfritt två luftbad åt fattiga eller mindre bemedlade
sjuka, som kunde hafva gagn af sådan behandling. Denna anstalts välsignelsebringande
verksamhet har sedan fortgått oafbrutet och af den till Kongl.
Suudhets-kollegium afgifna årberättelsen finner man att under år 1864 icke mindre
än 295 personer åtnjutit kostnadsfri vård vid denna anstalt, hvilka tillsammans
begagnat icke mindre än 9,438 bad. Sålunda hafva dagligen i medeltal mer än 31
personer gratis behandlats. Denna långt drifua frikostighet mot obemedlade sjuka
har vida öfverträffat det af Rikets Ständer stadgade vilkor af tvänne friplatser
hvarje dag.
Anstalten har äfven sedan sista riksdagen blifvit utvidgad och ytterligare
utvidgning är nödig, på det att densamma rätt ändamålsenligt må kunna motsvara
derpå ställda fordringar. Derjemte är nödvändigt att för anstalten anskaffa
en lämpligare lokal, än den nuvarande. Detta allt medför stora kostnader, hvilka
göra anstaltens bestånd i ekonomiskt hänseende osäkert, och det skulle vara för
talrika fattiga sjuklingar en oersättlig förlust, om denna anstalt af brist på understöd
måste nedläggas, helst läkaresällskapets afgifna utlåtande och de till Sundhets-kollegium
för de sista årou aflemnade redogörelser vitsorda anstaltens i många
rigtningar gagnande verksamhet.
På dessa i korthet anförda grunder får jag vördsamt föreslå,
att Rikets nu församlade Ständer behagade anslå en summa af 2,000
R:dr R:mt årligen under nästa statsregleringsperiod till understöd för
Doktor O. Sandahls medico-pneumatiska anstalt i Stockholm mot enahanda
vilkor, som vid förra riksdagen för samma anslag bestämdes, nemligen
att vid anstalten upplåtes dagligen två friplatser åt obemedlade sjuka
och att fortfarande årlig berättelse om anstaltens verksamhet till Kongl.
Sundhets-kollegium afgifves.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Brik Ersson,
från Gefleborgs län.
I
Motioner i Bonde-Ståndet 1865, N:o 349. 519
&T:o 34»
Af Carl Isak Bengtsson irån Kronobergs län, örn pension at Provincialläkaren
D. J. Billengrens efterlemnade enka, Wilhelmina
Billengren, född Dahlberg.
På grund af närlagde handlingar får jag hos Rikets Höglofliga Ständer
föreslå:
det iramlidne Provincialläkaren i Sunnerbo distrikt af Kronobergs län
Herr Doktor D. J. Billengrens efterlemnade enka, Fredrika Dorothea
Wilhelmina Billengren, född Dahlberg, beviljades en årlig statspension
under sin återstående lifstid till ett belopp af 200 R:dr R:mt.
Om remiss anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
C. 1. Bengtsson,
från Kronobergs län.
520
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 360.
K o 350.
Af Per Persson från Wermlands län, om eftergift af den utaf
Konungens Befallningshafvande i nämnda län Kronolänsmannen
L. G. Bengtzon ålagda skyldighet att utgifva 216'
R:dr 34 öre R:mt för undervigt å inlöst bränvinsbränningsredskap.
Några underordnade tjenstemän inom Wermlands län hafva, på sätt närlagde
Konungens Befallningshafvandes utslag visar, blifvit dömda att godtgöra
Kongl. Maj:t och Kronan så beskaffade medel, hvarför de icke uppburit den ringaste
valuta.
Då ofvannämnda utslag upplyser, huru och af hvad orsaker detta skett,
torde jag blott behöfva fästa Rikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet derpå, att
någon vårdslöshet och slarf måste hafva egt rum och begåtts af de utaf Konungens
Befallningshafvande använde och åberopade “edsvurne män“, ty en utaf dem, nemligen
jerndragaren Anders Olsson, säger, att utvägningen af kopparen till köparen
skett på viktualievåg, då en annan, nemligen stadsfiskalen O. Rådbergs intyg
upplyser, att vägningen skett å metallvåg, m. m.
Det förefaller dessutom oförklarligt, på hvilka skäl Konungens Befallningshafvande
kunnat döma Kronolänsmannen L. G. Bengtzon att ersätta Kronan
15 Lisp. 1 skålp. koppar, då endast brast 4 skålp. i den af honom aflemnade
kopparen, hvartill lägges frånskildt bly och jern 5 Lisp. 13 skålp. eller tillsammans
5 Lisp. 17 skålp. Konungens Befallningshafvande lärer väl icke med anspråk
på att af någon blifva trodd vilja påstå att skilnaden 9 Lisp. 8 skålp. bestått
af sot.
Lika oförklarligt förefaller det, att en af länsmännen, nemligen P. Eriksson,
kunnat lemna 2 Lisp. 8 skålp. öfvervigt, hvarför han blifvit tillerkänd betalning;
hvarifrån har dessa 2 Lisp. 8 skålp. koppar kommit? Har länsmannen tillskansat sig
dem från bränvinspanneegarne? eller månne icke det kan antagas mera trovärdigt,
att de som “handskats“ med kopparen och vägt den på metallvåg, som tit. Noring
sagt och Stadsfiskal Rådberg intygat, snarare begått förvexling och äro vållande
både till öfver- och undervigten, med ett ord till hela oredan?
Hade kronolänsmännen lemnats tillfälle att sjelfve åtfölja sina transporter
och fått åtnjuta sin obestridliga rätt att vara närvarande vid utvägningen, så hade
säkert icke öfvervigt uppkommit för någon, ej heller metallvåg fått begagnas.
Konungens Befallningshafvande i Wermland har icke heller, med alla sina
i utslaget sökta skäl, förmått öfvertyga hvarken mig eller flertalet af provinsens
inne
-
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 351.
521
innebyggare, som härom fått vetskap, att saken blifvit tillräckligt utredd, att en
rättvis dom var att förvänta, och då det synes mig, som dessa litet lönade tjenstemän
borde förskonas för dem ådömda medel, hvilken hårda dom Kongl. Maj:ts och
Rikets Svea Hofrätt sannolikt icke gillat, om klagandena tagit mod åt sig att anmäla
missnöje öfver af deras förmän fälld dom, så torde det vara Staten mindre
värdigt att godkänna det här visade förfarandet, hvadan jag hos Rikets Höglofliga
Ständer härmed vågar göra den vördsamma framställningen:
att Rikets Höglofliga Ständer täcktes medgifva eftergift och afskrifning
åtminstone af hvad genom åberopade utslaget blifvit Kronolänsmannen
L. Gr. Bengtzon ålagdt att återgälda, eller 21G R:dr 34 öre Riksmynt,
hvilket ersättningsbelopp, för en tjensteman i hans ställning, skulle vara
allt för drygt att utgifva.
Om remiss af denna min motion till Stats-TJtskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Per Persson,
från Wermlands län.
R:o 351.
Af Eric' Ersson från Gefleborgs län, om anslag af fern millioner
R:dr R:mt för fortsättning af norra jernstambanan frän
Upsala i rigtning ät Sala och Storviks station pä Gefle—
Dala jernväg.
Vid behandlingen af frågan om norra stambanans sträckning uti Höglofliga
St.at.s-Ul
bana borde läggas öster om Sigtunafjärden till Upsala och derifrån öfver Sala till
Storviks station å Gefle—Dala jernväg.
Dessa mina åsigter, ehuru icke delade af Stats-Utskottets majoritet, vunno
dock Rikets Höglofliga Ständers bifall så tillvida, att anslag beviljades för norra
stambanan från Stockholm till Upsala. Nu återstår fortsättningen af denna bana,
och då flera motionärer äfven vid denna riksdag söka draga norra stambanan i
en för det allmänna mindre gagnelig rigtning, har jag ansett mig böra framhålla
mina förr uttalade åsigter. Statens stambanor böra läggas, der de företrädesvis
Bih. till Ii. St. Prot. 1865 $■ 1866. 11 Sami. 4 Afd. 66
522
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 352.
komma att betjena dem, som mest äro i behof af lättade kommunikationsmedel
och der cn jemn trafik är att påräkna. Att begge dessa ändamål bort vinnas genom
banans läggande från Upsala öfver Sala. tili Storvik lärer väl svårligen, med
iakttagande af" rättvisa och oväld, af någon kunna bestridas. På samma gång
denna bana betjenar de delar af Upland och Westmanland, som företrädesvis behöfva
lättade kommunikationsmedel, betjenar den äfven Gestrikland och Dalarne,
Gefle och Falun samt Norrland. Skulle, i framtiden, omständigheterna medgifva
denna banas fortsättande längre mot norr, så gifves svårligen någon lämpligare
punkt för dess utgång än Storvik eller trakten deromkring.
Af dessa i korthet anförda skäl och med åberopande af Öfverste Ericsons
uti dess år 1856 afgifna utlåtande samt 1859 års jernvägsuudersökningskomités
med flera yttranden, får jag vördsammast föreslå:
att Rikets Höglofliga Ständer täcktes bevilja ett anslag af 5,000,000
(fern millioner) R:dr R:mt för fortsättning af norra stambanans byggande
från Upsala till Sala, i enlighet med derför upprättad plan, samt vidare
derifrån i lämpligaste rigtning emot Storviks jernvägsstation å Gefle—
Dala jernväg.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
Eric Ersson,
från Gefleborgs län.
m o 352.
Af Pehr Tjernlund från Wester-Norrlands län, om anslag för
omläggning af landsvägen utmed kusten af nämnda län.
Förbättrade kommunikationer för de nordliga länen blifva med hvarje dag
allt mer och mer af behofvet påkallade. Vid sistförflutna riksdag väcktes ock af
flera ledamöter inom särskilda Riks-Stånd motioner i detta hänseende. Bland
dessa motioner utgick en från undertecknad i och för förbättringar å landsvägen
från Bergvigs bro genom Helsingland, Medelpad och Ångermanland till Westerbottens
länsgräns. På Statens bekostnad blof ock utaf det vid sistlidne riksdag
beviljade allmänna anslaget till väganläggniugar undersökning verkställd för
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 352.
523
ifrågavarande landsvägs förbättring; och är det på grund af det utaf vederbörande
tjensteman upprättade kostnadsförslag å denna vägförbättring, som jag nu vågar
bos Rikets Ständer begära anslag för förbättring af landsvägen utmed kusten genom
Wester-Norrlands län.
Att denna väg är särdeles backig och i högsta grad svår att färdas, är kändt
af hvar och en, som besökt dessa trakter. Huru menligt detta förhållande måste
inverka på ortens rörelse, är lätt att inse, liksom att bot i missförhållandet är
högligen af böhofvet påkallad. Tacksammare än Wester-Norrland kan ej heller
uågot län vara för hvad Staten anvisar för kommunikationernas befrämjande, ty
förbättrade vägar framkalla odling. De norra länens anspråk på Statens mellankomst
i detta hänseende hafva hittills obetydligt blifvit tillfredsställda. Dessa
orters rikedom på resurser erkännes, men utan kommunikationer kan den ej tillgodogöras,
hvadan fara är för handen att, derest ej kraftigare åtgärder vidtagas,
dessa vigtiga orter komma att ännu i många år till fäderneslandets skada ligga
i dvala. Innebyggarne i Wester-Norrlands län se med glädje och utan afund de
södra orternas utomordentliga utveckling i kommunikativt hänseende, väl vetande,
att allt, som länder till fäderneslandets förkofran, skall glädja dess söner, helst
då de med ingalunda obetydliga uppoffringar dertill medverkat; men de hysa dock
den förhoppning, att sjelfva någon gång få so sin egen hembygd utgöra föremål
för det allmännas omtanke.
Enligt åberopade förslag utgör omläggningskostriaden för ifrågavarande väg
genom länet utmed kusten 610,372 R:dr 22 öre R:mt.
Utaf detta belopp vågar jag anhålla,
art som anslag anvisas tre fjerdedelar, eller R:dr 457,778: 22.
samt att beräknade expropriationskostnaden oafkortad
utgiuge med  „ 115,790: 78.
äfvensom den kalkylerade brobyggnadskostnaden öfver
Indalselfvon med
„ 86,550: —
hvadan sålunda till Wester-Norrlands län, för uppgifna
ändamålet, torde såsom anslag beviljas R:dr 660,119: —
med skyldighet för kommunerna att sjelfva verkställa arbetet samt för
framtiden vägen underhålla.
Skulle, mot förmodan, Rikets Ständer ej finna skäligt bifalla denna min
gjorda framställning, tager jag mig friheten som alternativ framställa, att som
Hässjö socken redan förbundit sig att ombygga vägen efter do planer och ritningar,
som blifvit uppgjorda,
tre fjerdedelar af vägomläggningskostnaden inom denna socken måtte
beviljas, utgörande enligt förslaget R:dr 39,284: 44.
samt expropriationskostnaden af jord till den nya vägen
med oafkortade .
7,820: 75.
eller tillsammans anslag Runt R:dr 47,105: 11.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet af denna min motion anhålles
vördsamt, äfvensom att framdeles dit få inlemna erforderliga handlingar.
Stockholm den 15 November 1865.
Pehr Tjernlund,
från Wester-Norrlands län.
524
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 353.
i\:o 353
Af Anders Medin från Kronobergs län, att Staten måtte öfvertaga
den förre lokomotivföraren Iliex genom domstolsbeslut ålagda
skyldighet att till ätskillige personer utgifva ersättning, i följd
af den vid Sandsjö jernvägsstation den 23 December 1864
inträffade olyckshändelse.
Annu lefver i friskt minne hos en hvar inom detta Stånd den fasansfulla
olycka, som den 23 December sistlidne år timade vid Sandsjö station, då mellan
tvänne jernvägståg sammanstötning egde rum med den olyckliga påföljd, att dels
lif spilldes på stallet, dels flere personer efteråt till följd af erhållna kroppsskador
afledo, efterlemnande sina familjer i fattigdom och elände och utan någon utsigt till
framtida bergning. Andra, flertalet, åter undsluppo visserligen med lifvet faran, men
med krossade och sedermera amputerade armar eller ben äro de bragte ur stånd
att medelst arbete förskaffa sig sitt uppehälle eller ens det nödvändigaste för framtiden.
Afven bland desse finnas många, som hafva talrika familjer, hvilkas enda
stöd de varit; afven dessa familjer drabbades således af nämnda olycka och se för
sina kommande dagar endast fattigdom och elände.
Vestra Häradsrätt har genom utslag den 6 sistlidne Maj förklarat, att f. d.
lokomotivföraren Iiiex ensam vore ansvarig för ifrågavarande olyckshändelse, och
att det ålåge honom ensam att utbetala alla ifrågakommande skadeersättningar, hvilket
utslag, af Riex öfverklagadt, blifvit af Göta Hofrätt faststäldt. Enligt hvad
bifogade afskrift af protokollsutdraget af Vestra Häradsrätts särskilda Dombok lör
den 6 Maj 1865 visar, utgöres denna skadeersättning äf dels ett en gång för alla
bestämdt belopp af 4,010 R:dr R:mt, dels af ett de aflidnes enkor och barn tillerkändt
underhåll, åt de förre 150 R:dr R:mt att årligen under deras återstående
lifstid utgå, och åt de sednare 30 R:dr Runt årligen, tills de uppnått 15 år, — samt
dels af en på särskild rättegång beroende ersättning till vissa uppgifne målsegande.
Att f. d. lokomotivföraren Riex är utan alla tillgångar och ur stånd att af
ofvannämnda betydliga skadeersättningar gälda det ringaste, är en allmänt käijd
sak, hvadan och då olyckan skedde å Statens jernvägar, Staten måste anses åtminstone
moraliskt förpligtad att till de af nämnda olycka lidande utbetala den ersättning,
som den egentligen vållande ej förmår gälda.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra och under uppmaning till en hvar
att behjerta det olyckliga i ofvannämnda familjers belägenhet, isynnerhet som de,
till följd af Riex’s fattigdom, skulle beröfvas allt understöd, vågar jag hos Rikets
Ständer vördsamligen hemställa,
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 354.
525
att Rikets Ständer täcktes bevilja,
l:o) att den en gång för alla bestämda ersättningssumman Fyra tusen
tio Riksdaler Riksmynt utbetalas antingen af jernvägarnes trafikmedel
eller af andra statsmedel;
samt att till betäckande af
2:o) de ersättningsbelopp, som äro till sin årliga storlek fastställda,
men på obestämd tid utgå, och af
3:o) dem, hvilkas belopp äro på särskild rättegång beroende, beviljades
ett förslagsanslag af minst två tusen Riksdaler Riksmynt årligen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
A. Medin,
från Kronobergs län.
o 354.
Af Anders Medin från Kronobergs län, om nedsättning af beloppen
i vissa delar af den för trafiken ä Statens jernvägar
gällande taxa, m. m.
Det är hvar och en nogsamt bekant att jernvägsstyrelsen ännu ej hunnit
å Statens stambanor anskaffa tillräcklig materiel för godstrafiken, hvilket visat
sig under sistförflutna månader; således kan man ej fordra att en tillförlitlig taxa
har kunnat blifva utarbetad i den mån sig borde, men hoppas att sådant sker
så fort sig göra låter; men tills vidare torde likväl några mindre förändringar
kunna tillvägabringas, intill dess en revision å nuvarande taxa kan företagas.
Bland de förändringar, som äro önskvärda, torde erkännas vara snälltågens
turer och gång, som efter nu varande förhållande ovilkorligen gå med stor förlust,
i anseende till de få passagerarue, som åtfölja; således kan posten ej så nära ensam
bekosta alla de för tågets drift oundvikliga utgifter. Jag vågar alltså föreslå,
det Rikets Ständer behagade ingå till Kongl. Maj:t med underdånig
skrifvelse:
526 Motioner i B onde-Ståndet. 1865. Niis 355 och 356.
l:o det Kongl. Maj:t efter inhemtande af jernvägsstyrelsens utlåtande
täcktes i nåder bifalla, att en tredje klassvagn, ellen flera, om så erfordras,
fingo åtfölja snälltåget mot en afgift af 40 öre per person för
mil räknadt;
2:o att snälltåget gjorde ett kort uppehåll vid hvarje station, endast
så, att passagerare kunde hinna gå utaf, samt gå på tåget — då posten
kunde aflemnas på formligt sätt;
3:o att nedsättning för vissa trafikerade varor måtte ega rum på godstågen,
t. ox. spanmål, kreatur, alla sotters trävaror, tackjern, m. fl.
tyngre varor, hvilken nedsättning jag endast föreslår tills vidare borde
blifva femton procent af nu varande;
4:o om ej vore skäl att persontrafik åtskiljdes från godstrafik?
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm don 15 November 1865.
A. Medin,
från Kronobergs län.
\:o »55.
Motionen ingifven den 15 November, men af motionären återkallad den 18
samma månad.
No 350.
Motionen ingifven den 15 November, men af motionären återkallad den 18
samma månad.
I
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 357. 527
i\:o 35V.
Af Cai'! Johan HjcEIinan från Jönköpings län, om framställning
hos Kongl. Maj:t i ändamål att styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader
måtte anbefallas, att när arbetet för jernvägs
förbindelse emellan. Calmar och Warberg öfver Lamhult
och Wernamo närmar sig jernstambanan, åt ifrågasatta
enskilda företag lemna erforderlig hjelp i afseende å materiel,
m. m.
Härmed får undertecknad väcka vördsam motion,
att Rikets Ständer kos Kongd. Majit ville anhålla om åläggande för
jernvägsstyrelsen, att, när arbetena för jernvägsförbindelsen Calmar —
Warberg öfver Lamhult och Wernamo närma sig stambanan, åt detta
enskilda företag, som tillförer hufvudfloden (stambanan) tvänne svällande
rännilar, lemna all den hjelp i materiel, m. m., som kan finnas
behöflig för företaget och som är förenlig med styrelsens tillgångar,
uppå af styrelsen bestämda vilkor.
Statistik för denna jernväg äfvensom ritningar och kostnadsförslag heder
jag att framdeles få aflemna till det Utskott, till hvilket denna motion remitteras.
Stockholm den 15 November 1865.
C. ./. Kjellman,
från Jönköpings län..
528
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 358.
I*:o 358.
Af Georg Ayqvist från Wermlands län, om ny undersökning för
utrönande af lämpligaste sträckningen för en del af nordvestra
jernsta,mbanan, rn. m.
A! nu upplasta Kongl. Maj:ts nådiga Proposition inhemtas, att, ehuru
Wermlands läns landsting, Konungens Befallningshafvande i detta län och Kongl.
Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader anfört skäl, som hufvudsakligen tala för
nordvestra stambanans framdragande från Christinehamn öfver Norum och Nilsby
till Arvika, Kongl. Majit likvisst icke ansett det med säkerhet kunna antagas,
att denna nordligare sträckning skulle i jemförelse med den södra lemna så öfvervägande
inkomst aft denna fullt uppvägde den högre anläggningskostnad, som
för denna bana erfordras. Detta förhållande, synes hafva sin grund deruti att
Kongl. Majit ej haft tillgänglig cn på sakförhållanden grundad utredning af den
ena eller andra liniens företräde i ekonomiskt hänseende, utan bidrag till denna
utredning hufvudsakligen lemnats af personer, som af enskilda intressen med förkärlek
omfattat endera sträckningen och då sålunda den af Rikets Ständer vid
förra riksdagen gjorda underdåniga framställning om en noggrann undersökning
rörande nordvestra stambanans framdragande i en nordligare rigtniug än öfver
Carlstad väl ledt till utredning af de tekniska förhållandena, men ej af de ekonomiska
fördelarna för provinsen Wermland och för riket af de olika linierna, får
jag, under åberopande af 56 § Riksdags-ordningen, väcka den motion,
att en fullständig och opartisk undersökning af den trafik, som efter
båda linierna kan uppstå, må af Rikets Ständer beslutas, och att, intilldess
denna undersökning blifvit verkställd, anslag ej måtte beviljas
för någon annan del af nordvestra stambanan mellan Christinehamn
och Arvika än den, som är för båda sträckningarna gemensam.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm i December 1865.
Georg Nyqvist,
från Wermlands län.
N:o 359.
Motioner i Bonde-Ståndet 1865. N:o 359.
529
HT:o 359.
Af Jöns Rundbäck från Göteborgs och
förande af ett representanthus samt
till erforderliga medel.
Bohus län, om uppom
anvisande af der
-
Sedan nu vår älskade Konungs högsinta förslag till ny Riksdagsordning
blifvit på ett så upphöjdt och vackert sätt af samtliga de fyra Stånden antaget, så
torde det vara vår sista stora skyldighet att på samma gång detta ovärderliga testamente
af oss öfverlemnas, vi tillse, det den nya ständerförsamlingen får en passande
och ändamålsenlig öfverläggningslokal. Att detta, så fort ske kan, måste anordnas
är desto mera af nöden, som, hvad kändt är, den lokal vi ännu begagna, i
flera hänseenden är lika bristfällig, som den gamla representationen sjelf varit.
Då emellertid det nu torde vara omöjligt att på förhand beräkna kostnaden
för den nya representantbyggnaden, torde man lämpligen kunna öfverlemna bestyret
om och utförandet af densamma till Rikets Ständers Herrar Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-kontoret, hvilka i förening med andra sakkunnige män måtte
ombestyra utförandet häraf, på samma gång nödiga medel dem härtill lemnäs, likasom
någon summa torde böra anslås till premier för den eller dem, som inkomma
med det bästa förslag till en dylik nationalbyggnad.
Som vidare motiver till detta mitt förslag torde vara öfverflödiga, får jag,
på grund af hvad anfördt blifvit, äran hemställa:
att Rikets Höglofliga Ständer måtte, ju förr desto heldre, gå i författning
derom, att ett nytt, ändamålsenligt, nationen värdigt representanthus
måtte uppföras, antingen på den plats Rikets Ständers hus nu innehar
eller på något annat lämpligt ställe inom hufvudstaden, och att för detta
ändamål nödiga medel måtte anvisas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 9 December 1865.
J. Rundbäck,
från Göteborgs och Bohus län.
Bih. till R. St, Prot. 1865 år 1866. 11 Sami, 4 Afd.
67
STOCKHOLM, TKYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1866
i r
Motioner i Bonde-Ståndet 1806. N:o 360.
531
Mso 360.
Af Carl Dahlgren från Elfsborgs län, om eftergift af Statens rätt,
till förmän för Gerdhems församling, till ett, efter aflidne
Klockaren derstädes C. P. Bergstedt och hans jemväl aflidna
hustru Anna, Maria Reis, fallet dana-arf.
Efter aflidne, nära 84-årige Klockaren i Gerdhems socken 0. P. Bergstedt
och hans lika åldriga aflidna hustru Anna Maria Reis finnes ett litet arf af
410 R:dr 8 öre Runt, hvartill, oaktadt allmänna och laga tillkännagifvanden, ingen
arfvinge sig anmält, och hvilket belopp sålunda är dana-arf. Socknemännen, som
under många år ofta måst anslå understöd åt dessa gamla makar, hafva sålunda
betydligt bidragit till den lilla qvarlåtenskapen efter dem, hvilken oförmodadt
uppgick till förenämnda summa; och då ifrågavarande 410 R:dr 8 öre skulle vara
ett ganska beböfligt understöd för socknens folkskolor, på hvilka socknemännen,
som icke haft annan tillgång än den årliga folkskoleafgiften och ett litet anslag
å 61 R:dr af Staten, mäst. påkosta betydliga summor, såsom till ett nytt skolhus
för den fasta skolan samt hyror till tre stycken småskolor, för hvilka utgifter
socknen ännu häftar i skuld af iner än 500 R:dr; och enär aflöningen till lärarne
i skolorna uppgår till mycket högre belopp, än nu ifrågavarande af makarne
Bergstedt efterlemnade medel; och då, på sätt jag redan an ty dt, af medföljande
utdrag af kyrkostämmans protokoll för den 4 Februari 1866 synes, att icke någon
arfvinge till berörda qvarlåtenskap sig anmält, samt således den händelse inträffat,
att meranämnde 410 R:dr 8 öre blifvit ett dana-arf; vågar jag, på grund af hvad
jag sålunda anfört och under åberopande af 56 § Riksdags-ordningen, vördsamt
föreslå och anhålla, det Rikets Ständer för sin del medgåfve,
att den rätt, Staten kan ega till ifrågavarande 410 R:dr 8 öre, må på
Gerdhems socken öfverlåtas, för att användas till understöd för dess
folkskolor.
Handlingar, som styrka de i denna motion omförmälda förhållanden, bifogas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 21 Februari 1866.
G. Dahlgren,
från Elfsborgs län.
Bih. till R. St. Pont. 1865 dr 1866. 11 Samt. 4 Afd.
68
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1860.
öfver Motioner hos Bondeståndet vid 1865 och
1866 års Riksdag.
A.
Afvittringen, om anslag för dess afslutande inom Lappmarkerna, m. m. Motion
N:o 146. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
linqvist, Josef Oscar, från Norrbottens län. Motion N:o 145, om användning
af en del utaf de inom Norrbottens län inflytande stubböresmedel till
myraftappningar och odlingar. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 146, om anslag för afslutande af allmänna afvittringen inom
Lappmarkerna m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — Motion N:o 308, om anslag för inrättande af en general-inspektion för
gymnastiska undervisningen i riket. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 309, om ändring af reglementet för elektriska telegrafver
ket,
i den syftning att tjensteman ej må utan eget begifvande kunna
från en till annan station förflyttas, m. m. Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk. Betänk. N:o 10.
Altuna äng, utjord i Altuna socken af Westmanlands län, om undersökning till
bestämmande af den ersättning, som må kunna vederbörande tillkomma
för utgörande af augmentsräntan derifrån. Motion N.-o 285. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 62.
Andersson, Anders, från Göteborgs och Bohus län. Motion N:o 100, om anställande
af en extra provincial-läkare för Inlands Södre och Nordre
härader. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
2
Andersson, Anders, från Göteborgs och Bohus. Motion N:o 101, om anslag
för omläggning af allmänna vägen mellan Kongelf och Kyrkeby gästgifvaregård.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Andersson, Anders, från Skaraborgs län. Motion N:o 88, om lån af allmänna
medel för sänkning af de s. k. Kottholmsfallen i Ullervads socken.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 290, om anslag för att befordra export af ladugårdspro
dukter.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
Andersson, Anders, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 59, om förändrad
grund för skyldigheten att uppföra folkskolebyggnad m. m, Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 68.
— — Motion N:o 176, om eftergift af dana-arf efter Charlotta Christina We
din.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 31.
— — Motion N;o 177, om anslag för aflöning af brovaktare inom Thorsångs
församling af Stora Kopparbergs län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 114.
Andersson, Anders August, från Östergötlands län. Motion N:o 17, om rättighet
för tillverkare af svenskt bränvin att återbekomma tillverkningsafgiften,
då sådant bränvin till utrikes ort utföres. Sammans. Statssamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 9 och Utlåt. N:o 12.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 115.
— — Motion N:o 71, angående vissa ändringar i Kongl. Förordningen den
18 December 1863, om vilkoren för bränvinstillverkning. Sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och
3, Utlåt. N:o 7 och Mern. N:o 10. Bevilln.-Utsk. Mern. N:o 16 och
22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 295, om uppgörande af en tillförlitlig jemförelsetabell emel
lan
embets och tjenstemännens proportionerliga förhållande till öfriga
samhällsklasser i Sverige och grannländerna, samt om det s. k. dyrtidstilläggets
upphörande i vissa fall, m. m. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 20.
— — Motion N:o 296, om utsträckning af den uti 30 Kap. 6 § Rättegångs
Balken
medgifna befrielse från skyldighet att nedsätta s. k. revisionsskilling,
samt om upphäfvande af alla i samma Balk förekommande
stadganden, i fråga om borgen för kostnad och skada. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 24~och Mern. N:o 50. R. St. underdån. Skrifv. N:o 70.
Andersson, Jan, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 263, om föreskrift
för styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader, att företrädesvis inom
3
riket anskaffa de för dessa byggnader erforderliga effekter, m. m, StatsUtsk.
Utlåt. N:o 67.
Andersson, Jan, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 264, om anslag för att
börja byggandet af en jernstambana genom Upland, Westmanland och
Dalarne i rigtning mot sjön Siljan. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80, Mern.
N:o 119 och 131.
— — Motion N:o 265, att Statens eganderätt till Loka brunns- och bad-inrättning
måtte på vissa vilkor åt enskildt bolag öfverlåtas. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 44.
Andersson, Johannes, från Elfsborgs län. Motion N:o 125, om förbud att i
riket införa bränvin och andra spirituösa drycker. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N:o 17.
— — Motion N:o 126, om viss ändring af det för hypotheksföreningarne gäl
lande
reglemente, m. m. Banko-Utsk. Mern. N:o 4. Konstit.-Utsk.
Mern. N:o 6. Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Utlåt. N:o 10 och Mern.
N:o 13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
— — Motion N:o 127, om ändring af nu gällande stadganden för utsöknings
måls
anhängiggörande och utförande.
— Motion N:o 128, om ändring af lagens stadganden i fråga om skyl
dighet
att nedsätta revisions-skilling, m. m. Lag-Utsk. Betänk. N:o
24 och Mern. N:o 50. R. St. underdån. Skrifv. N:o 70.
— — Motion N:o 129, om rättighet för rättsökande och parter, att till dom
stol
eller annat embetsverk omedelbart insända skrifter, m. m.
-— — Motion N:o 130, om rättighet för en hvar att upprätta uträkning öfver
s. k. augmentsränta. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 6.
— —Motion N:o 131, om nedsättning i beloppet af postporto och den s. k.
rekommendationsafgiften. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 6. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 38. -
— — Motion N:o 132, om skyldighet för kronobetjening att fortskaffa em
betsbref
från presterskap och ordförande i kommunalstämma till länsstyrelse.
Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 21.
— — Motion N:o 133, om ovilkorlig befrielse för lärjunge vid allmänt ele
mentarläroverk
från undervisning i grekiska språket. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 56. R. St. underdåu. Skrifv. N:o 47.
— — Motion N:o 282, om en jemnare fördelning af roteringsskyldigheten vid
i
Elfsborgs och Westgöta-Dals regementen. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 61.
Andersson, Johannes, från Elfsborgs län. Motion 283, om befrielsé för frivilliga
skarpskytteföreningar att återlemna från Kronans förråd erhållna
gevär, m. m. ätats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
Andersson, Johannes, från Göteborgs och Bohus län. Motion N:o 147, om
anslag för anläggning äf en kanal från Rörbäcks' Kihle till Ersvik
inom Lane härad af nämnda län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 148, om tillägg till Kongl. Förordningen den 21 Mars
1862, angåendé kommunalstyrelse på landet, i afseehde å behandlingaf
frågor, hvilka röra tvänne eller flera till samma pastorat hörande
kommuner, m. m. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och
Mern. N:o 89. R. St. underdån. Skrifv. N:o 58.
— — Motion N:o 149, om upphäfvande af den s. k. indigenatsrätten m. m.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 8.
Andersson, Johannes, från Jönköpings län. Motion N:o 119, om förändrad
grund för byvägars underhållande. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon. Utsk. Betänk. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
— — Motion N:o 120, derom, att det pastorsarkiv nu tillhörande exemplar
af Svensk Författningssamling och Länsstyrelses allmänna kungörelser
måtte utlemnas till ordföranden i kommunalstämma, för att af honom
förvaras. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 43 och Mern.
N:o 65. R. St. underdån. Skrifv. N:o 46.
— — Motion N:o 121, om eftergift af dana-arf efter pigan Sigrid Nilsdotter
till förmån för Hakarps församlings fattigvård. Stats-Utsk. Utlåt. N:o
31, Mern. N:o 71 och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 62.
— — Motion N:o 122, om befrielse för torpet Myrbacken inom Bonstorps
socken och Mo härad inom Jönköpings län att vidare betala rotevakansafgift.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 36.
Andersson, Johannes, från Skaraborgs län. Motion N:o 16, om ändring i
lagens stadgande i 2 Kap. 1 § Rättegångs-Balken, angående tiden
för hållande af häradsting. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern. N:o
46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
— — Motion N:o 44, om ändring i Kongl. Förordningen den 21 December
1857, om egors fredande mot skada af annans hemdjur samt om stäng
selskyldighet.
5
Andersson, Johannes, från Skaraborgs län. Motion N:o 165, att yngling,
Söm genotngått fem klasser af allmänt elementarläroverk, måtte från
beväringsskyldighet befrias. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 53.
Andersson, Jonas, från Östergötlands län. Motion N:o 73, angående förändrade
grunder för skjutshållningens bestridande. Sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5 och Mern. N;o 8. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 50.
— — Motion N:o 266, att inspektion öfver folkskolorna endast må uppdra*
gas åt personer utan annan tjenstebefattning. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 58 och Mern. N:o 94.
— — Motion N:o 267, att elementarläroverkets tvänne lägsta klasser må
från nämnda läroverk skiljas och förläggas till Folkskolan m. m. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 56. R. St. underdån. Skrifv. N:o 47.
— — Motion N:o 268, om årlig pension åt Komministern Nils Ignells enka,
Sigrid Ignell, född Lindmark. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 97.
Andersson, Jöns, från Malmöhus län. Motion N:o 30, om lindring af rustningsskyldigheten
i Skåne. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
— — Motion N:o 31, om ändring af straffbestämningarne för olaglig försälj
ning
af bränvin m. m. Sammans. Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5, Utlåt. N:o 9, Mern. N:o 12. Bevilln.-Utsk.
Mern. N:o 23. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — Motion N:o 109, om underdånig framställning hos Kongl. Maj:t i fråga
om närmare utredning af den mjöl- och sågqvarnar tillförene åliggande
rustningsskyldigheten m. m. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 4.
— — Motion N:o 110, om återgång till kyrkorna i Skåne af den till uni
versitetet
i Lund nu utgående kyrkotionde m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 245, att för folkundervisningens befrämjande den s. k.
personliga skyddsafgiften må till hela sitt belopp komma hvarje församling
tillgodo. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
Andersson, Lars Daniel, från Wermlands län. Motion N:o 333, om anslag
för fortsättning af nordvestra jernstambanan från Christinehamn öfver
Carlstad till Arvika och Charlottenberg. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54,
Mern. N:o 68 och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 51.
6
Andersson, Lars Gustaf, från Elfsborgs län. Motion N:o 278, om anslag för
utvidgning af elementarläroverket i Åmål. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Andersson, Nils, från Wermlands län. Motion N:o 246, om befrielse för vaktmästaren
J. F. Forslund från den honom genom domstolsbeslut ålagda
skyldigheten att ansvara för åtskilliga af Paul Hedström mot förfalskade
reverssal erhållna lån från Rikets Ständers Bank. Banko-Utsk.
Mern. N:o 14.
Andersson, Petter, från Blekinge län. Motion N:o 91, om indragning af en
tredjedel af båtsmännen i Blekinge m. m. Sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 44.
— ;— Motion N:o 92, om ändring af § 14 i Kongl. Förordningen den 13
Juli 1853, angående fattigvården i riket. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 90. R. St. underdån. Skrifv. N:o 117.
— — Motion N:o 93, att Staten måtte öfvertaga kronobrefbärings-skyldighe
ten,
m. m. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 21.
— — Motion N:o 186, om ändring i Kongl. Förordningen den 18 December
1863, angående vilkoren för hränvinstillverkning. Sammans. Bevilln.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och 3, Utlåt.
N:o 7 och Mern. N:o 10. Bevilln.-Utsk. Mern. N:o 16 och 22. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 187, om anslag för anläggning af en jernstambana mellan
städerna Wexiö, Carlskrona och Kalmar. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 233, om förhöjning af tullen å bränvin. Bevilln. Utsk. Be
tänk.
N:o 17.
— — Motion N:o 240, att uti alla reglementen för brandförsäkring af hus
på landet måtte införas stadgande i antydd syftning, till beredande af
större säkerhet för inteckningshafvare. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 32 och Mern. N:o 45.
Andersson, Åke, från Malmöhus län. Motion N:o 96, om ändring i Kongl. Förordningen
den 30 November 1855, angående expeditionslösen. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 8.
— — Motion N:o 97, om boupptecknings-arfvode för fast egendom. Allm.
Besv.- och Ekon. Utsk. Betänk. N:o 30.
— — Motion N:o 322, om förändring af tiden för tjenstehjonsflyttningen, m. m.
7
Andreasson, Johan Petter, från Elfsborgs län. Motion N:o 318, att det för
sänkning af sjön Weselången, belägen på gränsen mellan nämnda och
Hallands län, ett bolag beviljade lån af allmänna medel måtte till anslag
utan återbetalningsskyldighet förändras. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 103.
— — Motion N:o 319, om befrielse från erläggande af ränta å det för an
läggning
af jernväg från Borås till Herrljunga beviljade lån. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 102.
— — Motion N:o 320, om ändring af stadgandena angående uppbud och lag
fart
af fast egendom jemte dithörande delar af Inteckningsförordningen.
Motion N:o 321, om vissa ändringar af eller tilläg till Kongl. Förordningen,
angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring,
den 6 Augusti 1864. Se Samman.-Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 10.
Arbetare i näringsyrkena, om förhöjning af anslaget till reseunderstöd åt dem.
Motion N:o 312. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 76.
Arbetshästar, om anslag till befrämjande af en god afvel af sådana i Jemtlands
län. Motion N:o 197. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 76.
Arboga, om anslag för utvidgning af dess lägre elementarläroverk. Motion N:o
189. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Arboga och Köping, om anslag för fortsättande till sistnämnde stad af Örebro—Arboga
jernväg. Motion N:o 190. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 79.
Arwidsjaurs kyrka och kustlandet vid Piteå, om anslag för anläggning af väg
emellan. Motion N:o 207. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Arvidstorp, om anslag till upprensning af vattendraget derifrån till sjön Kalfven
i Elfsborgs län. Motion :N:o 39. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Arwika, om anslag för utvidgning af dess elementarläroverk. Motion N:o 334.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — och riksgränsen, om statsanslag för fullbordande af jernvägen der
emellan.
Motion N:o 52. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 51.
Augmentsränta, om rättighet för en hvar att upprätta uträkning deröfver. Motion
N:o 130. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk Betänk. N:o 6.
I
r8
B.
Bank, Rikest Ständers. Se Riksbanken.
Banker, Enskilde, angående deras sedlars mottagande och invexling i Rikets
Ständers Bank. Motion N:o 64 och 205. Banko-Utsk. Utlåt. N:o 18.
Barn, oäkta, om rättighet för sådana att taga arf efter föräldrar. Motion N:o
161. Lag-Utsk. Betänk. N:o 13 och Mern. N:o 33. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 39.
Barndop, om upphäfvande af gällande föreskrifter för upptagande af kollekt vid
dem och vid bröllopp. Motion N:o 277. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 55.
Barnmorske-undervisnings-anstalten, i Göteborg, om anslag till årlig lön
för en biträdande lärare, och om understöd åt ytterligare sex lärjungar
vid denna anstalt. Motion N:o 178. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Barnmorskor, angående ändring af § 16 i Kongl. Reglementet för dem den 28
November 1865. Motion N:o 75. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 19.
Bengtsson, Carl Isak, från Kronobergs län. Motion N:o 11, angående nedsättning
af den genom nu gällande expeditionstaxa bestämda lösen.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 8.
Motion N:o 67, om anslag för väganläggning emellan sjön Bolmen och
Wieslanda station i Sunnerbo härad. Sats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R.
St. underdån Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 170, att för folkundervisningens befrämjande den s. k. personliga
skyddsafgiften må till hela sitt belopp komma hvarje församling
tillgodo, m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. undeyd^n.
Skrifv. N:o 81.
Motion N:o 171, om anslag för utdikning af den genom Ryssby, Borge,
m. fl. socknar i Sunnerbo härad gående mosse. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78.
Motion N:o 172, om anslag för sänkning af de s. k. Wi- och Gölsjö
arne
inom Ljunga, Pjetteryds och Agunnaryds socknar i Sunnerbo härad.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Bengtsson.
9
Bengtsson, Carl Isak, från Kronobergs län. Motion N:o 173, om inlösen af
tjugo stycken Riksgäldssedlar med 33 R:dr R:mt. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 91.
— — Motion N:o 349, om pension åt Provincial-kikaren D. J. Billengrens
efterlemnande enka, Wilhelmina Billengren, född Dahlberg. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o -74.
Bengtzon, L. G., Kronolänsman, om eftergift af den utaf Konungens Befallningshafvande
i Wermlands län honom ålagda skyldighet htt utgifva
216 R:dr 34- öre för undervigt å inlöst bränvinsbränningsredskap. Motion
N:o 350. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 33.
Bergström, Jonas, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 219, om anslag
till lön åt en länsman i Ludvika socken inom Grangärdes tingslag af
samma län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — Motion N:o 220, om låneanslag för anläggande af en jernväg mellan
Erövi och Falun. Stat-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Bergström, Svante, från Östergötlands län. Motion N:o 72, om vissa ändringar
af Kongl. Förordningen den 18 December 1863, om vilkoren för
bränvinstillverkning. Sammaus. Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och 3, Utlåt. N:o 7 och Mern. N:o 10,
Bevilln.-Utsk. Mern. N:o 16 och 22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
Bergviks bro, om anslag för anläggning af vissa vägar från denna bro i Helsingland
till gränsen emellan Vester-Norrlands och Vester-bottens län.
Motion N:o 299. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Bevillningsstadga, om åtskilliga ändringar af nu gällande §§ 32, 33, 36, 37,
40, 42, 53 och 76. Motion N:o 159 och 160. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N:o 3, Utlåt. N:o 9 och Mern. N:o 13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 94.
Beväringen, att för dess behof icke vidare må af statsverket anskaffas eller
underhållas persedlarne: skjortor, strumpor och skor. Motion N:q 238.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 50 och Mern. N:o 73.
Beväringsskyldighet, om befrielse derifrån för yngling, som genomgått fem klasser
af allmänt elementarläroverk. Motion N:o 165. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 53.
Billengren, D. J., Provincial-läkare, om pension åt hans efterlemnade enka, Wilhelmina
Dahlberg. Motion N:o 349. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Bjerkander, Gustaf, från Skaraborgs län. Motion N:o 19, att tull måtte åsättäs
vissa landtmannaprodukter samt tullen å bränvin höjas. Bevilln.-Utsk.
2
10
Betänk. N:o 8, Mein. N:o 12, Utlåt. N:o 14, Mein. N:o 15, Betänk. N:o
17. R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
Bjerkander, Gustaf, från Skaraborgs län. Motion N:o 20, om kronouppbördens
fördelande i tvänne terminer. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk Betänk. N:o 7.
— — Motion N:o 21, om ändring af 26 Kap. Byggninga Balken, i fråga om
skyldigheten att underhålla hus å kyrkoherdeboställe. Sammans. Lagsaint
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och Mern. N:o 17.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 108.
— — Motion N:o 22, om ändring i tiden för bränvinstillverknings-afgiftens
erläggande. Sainmans. Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 1, Utlåt. N:o 7, Mern. N:o 10. Bevilln.-Utsk.
Mern. N:o 22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 23, om förändrad grund för fördelning af de för minuthan
del
med eller utskänkning af bränvin och andra spirituösa drycker inflytande
medel. Sammans. Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 5.
— — Motion N:o 24, att alla af militieboställen utgående arrenden måtte hä
danefter
till Statsverket ingå, m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
— — Motion N:o 25, om förändrade grunder för väghållnings-skyldighetens
utgörande, m. m. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk,
Betänk. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
— — Motion N:o 141, om ändring af 8 § i Kongl. Förordningen den 26
April 1861, angående en allmän hypoteksbank för riket. Banko-Utsk.
Mern. N:o 4. Konstit.-Utsk. Mern. N:o 6. Sammans. Stats-och BankoUtsk.
Utlåt. N:o 10 och Mern. N:o 13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
— — Motion N:o 142, om ändring af den vid Statens jernbanor uppförda
hägnad. Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. Betänk. N:o 15.
Björkman, Johan Magnus, från Elfsborgs län. Motion N:o 118, om ändring .
af gällande föreskrifter, rörande val af organist, klockare och skollärare.
Sammans. Lag- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 4 och
Mern. N:o 18. R. St. underdån. Skrifv. N:o 86.
Björna kyrka, i Wester-Norrlands län och Fredrika kyrka i Westerbottens län,
om anslag af allmänna medel för anläggning af väg mellan. Motion
N:o 40. Stats-Utsk, Utlåt. N;o 78.
Blinda och döfstumma, om förhöjning af det utaf Kongl. Maj:t äskade anslag
till understöd åt undervisningsanstalter för dem. Motion N:o 328.
11
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66, Mein. N:o 95 och 116. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 81.
Bo, angående ändring i 2 och 3 §§ af Kongl. Förordningen den 24 September
1861, om vård af död mans bo. Motion N:o 12. Lag.-Utsk. Betänk.
N:o 9.
Bolin, Gustaf, från Upsala län. Motion N:o 83, om anslag af återstående
delen af skyddsafgiften till folkundervisningens befrämjande, m. m.
Stats-Utsk. Utlåt. N-.o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N-.o 84, om ändriug i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855,
angående grunderna och sättet för bestämmande af markegångsprisen.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 25.
— — Motion N:o 286, om upphäfvande af gällande stadganden, angående
hembud och lösen af frälseskatte- och skattefrälse-jord, m. m.
Bolmen och Wieslanda station i Sunnerbo härad, om anslag för väganlägg
ning emellan. Motion N-.o 67. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 83.
Borgen, för kostnad och skada, om upphäfvande af alla i Rättegångs-Balken
förekommande stadganden, i fråga om sådan. Motion N:o 296. LagUtsk.
Betänk. N:o 24 och Mern. N-.o 50. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 70.
— — för annan mans gäld, att alla stadganden, angående sådan, måtte efter
viss tid upphöra att vara gällande, m. m. Motion N:o 325. LagUtsk.
Betänk. N:o 55.
Borgholm, om anslag till aflöning åt ytterligare en lärare vid dervarande pedagogi.
Motion N:o 103. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Borås —Herrljunga Jernväg, om befrielse från erläggande af ränta å det för
anläggning af denna beviljade lån. Motion N.o 319. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 102.
Boskapspest, om anslag till ersättning åt kreatursägare för anbefald nedslagtning
af kreatur till förekommande af dess spridning. Motion N:o 134.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 57. R. St. underdån. Skrifv. N:o 43.
Boskapsraee, om anslag till förädling af den i Norrland inhemska. Motion
N:o 287. Stats Utsk. Utlåt. N:o 60.
Boskapsskötsel, om anslag för att sätta af hushållningssällskapen utsedda
manspersoner i tillfälle att genomgå fullständig lärokurs deri. Motion
N:o 293. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
12
Bosson, Olsson, Ola, från Christianstads län. Motion N:o 105, om ändring
af nu gällande stadga för rikets allmänna elementarläroverk. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 56. R. St. underdån Skrifv.
N:o 47.
— — Motion N:o 106, om vissa ändringar i Kongl. Förordningen den 18
December 1863, angående vilkoren för bränvinstillverkning. Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 9 och Utlåt.
N:o 12. R. St. underdån. Skrifv. N:o 115. Sammans. Bevilln. Lagsamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och 3, Utlåt. N:o
7 och Mera. N:o 10. Bevilln.-Utsk. Meni. N:o 16 och 22. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 107, angående beloppet af den till bränneri-kontrollör ut
gående
ersättning. Sammans. Bevilln. Lag- samt Allm. Besv. och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Utlåt. N:o 7. R. St underdån. Skrifv.
N:o 118.
— — Motion N:o 108, angående ersättning för flyttning af åbyggnad i när
het
af jernbana. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 14.
_ — Motion N:o 199, angående ändring af 26 Kap. 4 § Byggninga-Balken,
i fråga om skyldigheten att bygga tingshus och fängelse. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Mern. N:o
17. R. St. underdån. Skrifv. N:o 108.
__ — Motion N:o 200, om befrielse för rusthållare i Skåne att anskaffa och
underhålla utrednings-,munderings- och beklädnadspersedlar, emot erläggande
af en viss årlig afgift, m. m. Sammans. Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
— — Motion N:o 201, om upphäfvande af de uti 9 Kap. G-iftermåls-Balken
förekommande stadganden om morgongåfva. Lag-Utsk. Betänk. N:o 6.
— — Motion N:o 338, om indragning af kronofogde-tjensterna och öfverflytt
ning
af de med dessa tjenster förenade göromål på häradsskrifvare och
länsmän, m. m. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk N:o 13.
Boupptecknings-arfvode, om sådant för fast egendom. Motion N:o 97. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 30.
Brandförsäkring, att uti alla reglementen för denna af hus på landet måtte
införas stadgande, till beredande af större säkerhet för inteckningshafvare.
Motion N:o 240. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
32 och Mern. N:o 45.
18
Brandskade-ersättning, angående sådana åt personer i Wähla by i Björklunda
socken. Motion N:o 60. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 107.
Brovaktare, om anslag för aflönande af sådana inom Thorsångs församling af
Stora Kopparbergs län. Motion N:o 177. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 114.
Bränneri-kontrollörer, angående beloppet af den till dessa utgående ersättning.
Motion N:o 107. Sammans. Bevilln. Lag- samt Allm. Besv.-  ocb Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Utlåt. N:o 7. K. St. underdån.
Skrifv. N:o 118.
Bränvin sförsäljning, om tillägg till § 12 uti Kongl. Förordningen, angående
vilkoren derför, ifråga om rätt till bränvinsutskänkning vid gästgifveri
å landet. Motion N:o 248. Sammans. Bevilln. Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — om ändring af § 20 i Kongl. Förordningen angående vilkoren derför,
i fråga om rättighet för egare af gästgifveri å landet att idka bränvinsutskänkning.
Motion N:o 243. Sammans. Bevilln. Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5.
— —• om inskränkning i rättigheten att på landet försälja bränvin i minut.
Motion N:o 314. Sammans. Bevilln. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 5, Mern. N:o 9 och 12. Bevilln.-Utsk. Mern. N:o
22 och 23. R. St. uuderdån. Skrifv. N:o 119.
— — om ändring af straffbestämningarne för olaglig sådan, m. m. Motion
N:o 31. Sammans. Bevilln., Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 5, Utlåt. N:o 9, Mern. N:o 12. Bevilln.-Utsk. Mern. N:o
23. R. St underdån. Skrifv. N:o 119.
Bränvinsförsäljnings-afgift, om förändrad grund för fördelning af de derför
inflytande medel. Motion N:o 23. Sammans. Bevilln., Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk Betänk. N:o 5.
— - —- om fördelning af den hushållningssällskapen tillerkända andel deraf i
förhållande till folkmängden i hvarje hushållningssällskaps distrikt.
Motion N:o 304. Sammans. Bevilln., Lag- samt Allm. Besv.-och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 5.
Bränvins-införsel, om förbud deremot och mot införsel af andra spirituösa
drycker. Motion N:o 125. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 17.
Bränvinstillverkning, angående vissa ändringar i Kongl. Förordningen den
18 December 1863, om vilkoren derför. Motion N:o 71, 72, 82, 106,
112, 186, 206. Sammans. Bevilln., Lag- samt Allm- Besv.- och Ekon.-
14
Utsk. Betänk. N:o 1 och 3, Utlåt. N-.o 7 och Mern. N:o 10. Bevilln.
Utsk. Mein. N:o 16 och 22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
Brån vinst ill verkning, om utsträckning i vissa afseenden af rättigheten dertill.
Motion N:o 344. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  ' Utsk. Betänk. N:o 1, Utlåt. N:o 7 och Mern. N:o 10. Bevilln.-Utsk.
Mern. M:o 22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
Bränvinstillverknings-afgiften, om ändring i tiden för densammas erläggande.
Motion N:o 22. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 1, Utlåt. N:o 7 och Mera. N:o 10. Bevilln.-Utsk.
Mern. N:o 22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
— — om dess användande för fortsatt utförande af statens jernvägsbyggna
der.
Motion N:o 87. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 137.
— — om rättighet för tillverkare af svenskt bränvin att återbekomma den
samma,
då sådant bränvin till utrikes ort utföres. Motion N:o 17, 82,
106 och 112. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 9 och Utlåt. N:o 12. R. St. underdån. Skrifv. N:o 115.
Bränvinstull, om dess förhöjning. Motion N:o 19 och 233. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N:o 17.
Bröllop, om upphäfvande af gällande föreskrifter för upptagande af kollekt vid
dem och vid barndop. Motion N:o 277. Allm, Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 55.
Byggninga-Balken, angående ändring i 4 § 26 Kap., i fråga om grunderna
för häradets skyldighet att bygga tingshus och häradsfängelse. Motion
N:o 14 och 199. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 1 och Mern. N:o 17. R. St. underdån. Skrifv. N:o 108.
— — om ändring af 26 Kap., i fråga om skyldigheten att underhålla hus å
kyrkoherdeboställe. Motion N:o 21. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och Mern. N:o 17. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 108.
— — om ändring af 26 Kap., beträffande skyldigheten att bygga allmänna
hus. Motion N o 32. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.
Utsk. Betänk. N:o 1 och Mern. N:o 17. R. St. underdån. Skrifv.
N:0 108.
— — om ändring af 28 Kap. 1 §, i fråga om afståndet emellan gästgifvare
gårdar.
Motion N:o 140. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk. Betänk. N:o 11. R. St. underdån. Skrifv. N:o 66.
/
15
Byvågar, om förändrad grund för deras underhållande. Motion N:o 119. Sammans
Lag- saint Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. B. St.
underdån. Skrifv. N:o 40.
Bånge, Jakob, Kronolänsman, om pension på allmän indragningsstat åt hans
enka, Johanna Brita Bånge. Motion N:o 193. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Båtsmans-kompanier, om indragning af de två på Gotland indelta, m. m. Motion
N:o 226. Sammans. Stats samt Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. Betänk.
N:o 3. R. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
— — om indragning af Hallands begge emot vakansafgilt. Motion N:o 258.
Santmans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
Båtsmans-roteringen, om dess upphörande. Motion N:o 104. Sammans. Statssamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 44.
Båtsmännen, om indragning af en tredjedel af dem i Blekinge län. Motion
N:o 91. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 3. R. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
— — om nedsättning af antalet inom Södra Möre härad emot erläggande af
vakansafgift, m. m. Motion N:o 217. Sammans. Stats- samt Allm.
Besv. och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. R. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
Böda, på Öland, om anslag för anläggning af en hamn dervid. Motion N:o 102.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Böter, angående förhöjning af de uti §§ 22 och 23 af Kongl. Förordningen om
landsting den 21 Mars 1862 stadgade. Motion N:o 224. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och Mern. N:o 89.
C.
Carlshamn och Ålshult, om anslag för anläggning af jernväg mellan. Motion
N:o 303. Stats Utsk. Utlåt. N:o 80.
Carlskrona, om anslag för anläggande af en jernstambana från Wexiö till denna
stad och Kalmar. Motion N:o 216 och 218. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Carlsson, Lars Magnus, från Stockholms län. Motion N:o 134, om anslag till
ersättning åt kreatursegare för anbefalld nedslagtning af kreatur.. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 57. R. St. underdån. Skrifv. N:o 43.
16
Carlsson, Lars Magnus, från Stockholms län. Motion N:o 135, om vidtagande
af åtskilliga uppgifna åtgärder till folkundervisningens befrämjande.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 58 och Mern. N:o 94.
— — Motion N:o 259, om anslag till lön åt distriktsläkaren vid Tumba pap
persbruk.
Stats-.Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 260, om ändring af mom. 6 uti § 8 i Kongl. Kungörelsen,
angående stämpelpappers-afgiften, m. m., den 4 December 1863, i fråga
om stämpelafgift till högre belopp än 500 R-.dr. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N:o 4. B. St. underdån. Skrifv. N:o 71.
Christianstad, om anslag till uppförande af nödiga byggnader åt elementarläroverket
derstädes. Motion N:o 329. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 81.
— — och Sölvesborg, om anslag för anläggning af jernväg emellan. Mo
tion
N:o 155. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
11
Dahlgren, Carl, från Elfsborgs län. Motion N:o 85, angående ändring af Kongl.
Kungörelsen den 4 December 1863, om stämpelpappersafgiften, m. m.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4.
— — Motion N:o 272, att för folkundervisningens befrämjande den s. k. per
sonliga
skyddsafgiften må till hela sitt belopp komma hvarje församling
till godo, m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
— — Motion N:o 360, om eftergift af statens rätt, till förmån för Gerdhems
församling, till ett, efter aflidne klockaren derstädes C. P. Bergstedt
och hans jemväl aflidna hustru Anna Maria Reis, fallet dana-arf. StatsUtsk.
Utlåt, N:o 64.
Dalarne, om anslag för att börja byggandet af en jernstambana genom Upland,
Westmanland och Dalarne i rigtning mot sjön Siljan. Motion N:o 264.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Dalkarlsbergs grufvor, om lån af allmänna medel för anläggning af jernväg
derifrån till sjön Möckeln. Motion N:o 79. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Dana-arf, om eftergift af sådant efter Charlotta Christina Wedin. Motion N:o
176. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 31.
Dana-arf.
IT
Dana-arf, om eftergift af sådant efter pigan Sigrid Nilsdotter till förmån för
Hakarps församlings fattigvård. Motion N:o 121. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 31, Mern. N:o 71 oell 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 62.
— — om eftergift af statens rätt, till förmån för Gerdhems församling, till
ett sådant efter aflidne klockaren derstädes C. P. Bergstedt och hans
jemväl aflidna hustru Anna Maria Reis. Motion N:o 360. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 64.
Danielsson, Angust, från Norrbottens län. Motion N:o 207, om anslag för anläggning
af väg från kustlandet vid Piteå till Arvidsjaurs kyrka. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 208, om anläggande af nybyggen på^ Kronans’m arker inom
Norrbottens län, m. m. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 7 och Utlåt. N:o 11. R. St. underdån. Skrify.
N:o 80.
— — Motion N o 209, om utfärdande af förbud mot utförsel från Norrbottens
län af plank och bräder under viss bredd, m. m. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N:o 8.
— — Motion N:o 210, om ändring af nu gällande stadganden i fråga om vil
koren
för klyfning af hemman. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 10.
— — Motion N:o 211, om anslag för anställande af en särskild distriktläkare
i Neder-Luleå socken. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 212, om ändring af 10 § i 12 Kap. Ärfda-Balken. Lag
Utsk.
Betänk. N:o 10.
Danskar och Norrmän, om rättighet för sådana att lika med svenska medbor
gare
här i riket idka handel, handtverk eller annat näringsyrke. Motion
N:o 315 och 316. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 36, Mern.
N:o 64, 78 och 92. R. St. underdån. Skrifv. N:o 73.
Diskontfonden, allmänna, angående dess förstärkning m. m. Motion N:o 49.
Banko-Utsk. Betänk. N:o 10, Mern. N:o 19, 22, 24 och 33 samt Mern.
N:o 27.
— — om anvisande af det till filialbankerna utgående anslag till dess
förstärkning. Motion N:o 8. Banko-Utsk. Betänk. N:o 10, Mern. N:o
19, 22, 24 och 33 samt Mern. N:o 27.
Distriktsläkare, om anslag för anställande af en särskild sådan i Neder-Luleå
socken. Motion N:o 211. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
3
is
Distriktsläkare, om anslag till lön åt den vid Tumba pappersbruk. Motion
N:o 259. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Domkyrko- och kyrkohemman i Lunds stift, om skattelösen af alla derinom
varande. Motion N:o 117. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 24.
Drawback, om åtnjutande af sådan, motsvarande skatten, för allt bränvin, som
blifvit till utländsk ort affördt. Motion N:o 17, 82, 106 och 112. Sammans.
* Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk- Betänk. N:o 9 och
Utlåt. N:o 12. R. St. underdån. Skrifv. N:o 115.
Dyrtids-tillägget, om det s. k. dyrtids-tilläggets upphörande i vissa fall, m. m.
Motion N:o 295. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N;o 20.
Död mans bo, angående ändring i 2 och 3 §§ af Kongl. Förordningen den 24
September 1861, om vård af. Motion N:o 12. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 9.
Dödsstraff, att alla stadganden om sådant måtte under viss tid icke tillämpas.
Motion N:o 98. Lag-Utsk. Betänk. N:o 25.
Döfstumma och blinda, om förhöjning i det af Kongl. Maj:t äskade anslaget
till understöd åt undervisningsanstalter för. Motion N:o 328. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 66, Mern. N:o 95 och 116. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
E.
Egendom, om förlängd betalningstid för sådan, inköpt på utmätningsauktion.
Motion N:o 3.
— — om bouppteckningsarfvode för fast sådan. Motion N:o 97. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 30.
— — om inteckning i lös sådan. Motion N:o 113. Lag-Utsk. Betänk. N:o
57, Meni. N:o 59 och 61. R. St. underdån. Skrifv. N:o 95.
Elementarläroverk, om ändring af nu gällande stadga för rikets allmänna.
Motion N:o 105. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 56. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 47.
— —- att dess tvänne lägsta klasser må från nämnda läroverk skiljas och
förläggas till folkskolan, m. m. Motion N:o 267. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N;o 56. R. St. underdån. Skrifv. N:o 47. i
19
Embets- och tjenstemän, om deras proportionerliga förhållande till öfriga samhällsklasser
i Sverige och grannländerna, m. m. Motion N:o 295. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 20.
Engman, Per, från Wester-Norrlands län. Motion N:o 55, om statsanslag för
inrättande af en pedagogi i Sollefteå. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— Motion N:o 56, om statsanslag för anläggning af ny väg från Ramsele
sockengräns till Tåsjö kyrka i Wester-Norrlands län. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 57, angående ändring af 21 Kap. 4 § Rätt-egångs-Balken.
Lag-Ut.sk.
— — Motion N:o 168, att Ångermanlands södra fögderi måtte uti tvänne fög
derier
fördelas, m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
—- — Motion N:o 169, om utfärdande af närmare föreskrifter rörande rättigheten
att erhålla och skyldigheten att fullgöra skjuts. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 62.
— — Motion N:o 235, om anslag till lön åt tvänne veterinärläkare i Wester
Norrlands
län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion 271, om viss nedsättning af skattetalet å alla inom de Norr
ländska
länen belägna, under de tio sednaste åren skattlagda krono
nybyggen,
m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 65.
Enköping, om anslag för utvidgning af dess lägre elementarläroverk. Motion
N:o 251. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Erickzon, Johan, från Jönköpings län. Motion N:o 182, att de, för anläggning
af en kanal från Hafravikssjön till närheten af Qvarnarps qvarn,
anslagna medel måtte i stället få användas till upptagande af utloppsgrafvar
från sjön Solgen och Ingarpsjön till åtskilliga andra mindre
vattendrag inom Södra Wedbo härad. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 88. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 64.
— Motion N:o 183, om särskildt vilkor för kompetens till klockarebefattning.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 25.
— Motion N:o 184, att vissa från domstolar eller domare utgående expeditioner
måtte från stämpel befrias. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 71.
Ericsson, Pehr, från Gefleborgs län. Motion N:o 14, angående ändring i 4 §
26 Kap. Byggninga-Balken, i fråga om grunderna för häradets skyl
-
20
dighet att bygga tingshus och häradsfängelse. Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Mern. N:o 17. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 108.
Ericsson, Pehr, från Gefleborgs län. Motion N:o 15, om förändring i gällande
författning angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom.
Lag-Utsk. Betänk. N:o 34 och Mern. N:o 52.
— — Motion N:o 252, att å alla de ställen, der postskjutsskyldige hemman
blifvit befriade från postens fortskaöände, detta bestyr må på entreprenad
ställas. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 5. R. St. underdån. Skrifv. N:o 50.
— — Motion N:o 253, om anslag för utvidgning af elementarläroverket i
Hudiksvall. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 254, om anslag för utsträckning af Hudiksvalls jernväg
från Forssa station till Näsviken. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 255, om anslag för att i försvarbart skick försätta inlop
pen
till städerna Hudiksvall och Sundsvall, m. m. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 51.
Eriksson, Carl Wilhelm, från Westmanlands län. Motion N:o 335, om anslag
till ersättning åt jordbrukare, hvilkas sädesgröda lidit skada af
hagel. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 110.
Ersson, Bälter Sven, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 140, om ändring
af 28 Kap. 1 § Byggninga-Balken, i fråga om afståndet emellan
gästgifvaregårdar. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 11. R. St. underdån. Skrifv. N:o 66.
Ersson, Eric, från Gefleborgs län. Motion N:o 273, om anslag för utvidgning
af elementarläroverket i Söderhamn. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 348, om ytterligare anslag åt den af Doktor 0. Sandahl i
hufvudstaden anlagda s. k. medico-pneumatiska anstalt. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 351, om anslag af fem millioner Riksdaler Riksmynt för
fortsättning af norra jernstainbanau från Upsala i rigtning åt Sala och
Storviks station på Gefle-Dala jernväg. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80, Mern.
N;o 119 och N:o 131.
Ersson, Eric, från Jemtlands län. Motion N:o 197, om anslag till befrämjande
af en god afvel af arbetshästar samt till fårafvelns förbättrande i sam.
ma län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76_
21
Ersson, Eric, från Jemtlands län. Motion N:o 198, oro anslag till löneförhöj
ning
åt folkskole-lärare. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Ersson, Lars, från Södermanlands län. Motiou N:o 6, angående förhöjning
af de vid sistförflutna riksdag beviljade särskilda anslag till skarp
skytteföreningarne
i riket. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51, Mern. N:o 69
och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 67.
— — Motion N:o 202, om anslag för inrättande af en pedagogi i Malmkö
ping.
Stats-Utsk. Utlåt. N;o 66.
— Motion N:o 203, om ändring af § 12 uti Jagtstadgan i afseende på
jagt efter ejder. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 82.
Ersvik och Rörbäcks Kihle inom Lane härad af Göteborgs och Bohus län,
om anslag för anläggning af en kanal emellan. Motion N:o 147. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 78.
Eskilsson, Anders, från Blekinge län. Motion N:o 54, om utlåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, för erhållande af nådig förklaring
om rättighet att idka fiske i viss del af den s. k. Pukaviksfjorden.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 22.
— — Motion N:o 154, om anslag till ersättning åt Kyrkhults församling i
Blekinge län för kyrkobyggnad m. m. Stats-Utsk. Utlät. N:o 66.
— — Motion N:o 155, om anslag för anläggning af jernväg emellan Christi
anstad
och Sölvesborg. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 241, om ändring af § 20 i Kongl. Förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin m. m., af den 18 December 1863,
i fråga om rättighet för egare af gästgifveri å landet att idka brän
vinsutskänkning.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5.
Expeditioner, att vissa från domstolar eller domare utgående sådana måtte från
stämpel befrias. Motion N:o 184. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 71.
Expeditionslösen, om ändring af Kongl. Förordningen den 30 November 1855,
angående densamma. Motion N:o 11 och 96. Allm. Besv.- och Ekon.-,
Utsk. Betänk. N.-o 8.
Expropriation, om ändring af gällande föreskrifter, angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, i hvad de afse lösen för vattenverk.
Motion N:o 243. Se Lag-Utsk. Betänk. N:o 14.
22
F.
Fahlander, Leonard Johan, från Westerbottens län. Motion N:o 223, om
inrättande af förmyndarekammare i hvarje kommun eller tingslag, m.
m. Lag-Utsk. Betänk. N:o 34 och Mern. N:o 52.
— — Motion N:o 224, angående förhöjning af de uti §§ 22 och 23 af Kongl.
Förordningen om landsting den 21 Mars 1862 stadgade böter. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk.,tBetänk. N:o 80 och Mein. N:o 89.
— — Motion N:o 323, om ny rotereglering inom Westerbottens län. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 61.
— — Motion N:o 324, att väghållningsskyldigheten måtte af Staten öfverta
gas,
m. m. Sainmans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 2. B. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
Falun och Frövi, om låneanslag för anläggande af en jernväg emellan. Motion
Nio 220. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Fatalier i politi- och ekonomi-mål, om upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 10 Januari 1759 m. fl. dithörande författningar angående dem.
Motion N:o 62. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 13 och Meni. N:o 28. R. St. underdån. Skrifv. N:o 110.
Fattigvården i riket, om ändring af § 14 i Kongl. Förordningen den 13 Juli
1853, angående denna. Motion N:o 92. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 90. R. St. underdån. Skrifv. N:o 117.
Filipstad, om låneunderstöd för anläggning af en jernväg mellan denna stad
och nordvestra stambanan, i händelse densamma komme att gå öfver
Norum, m. m. Motion N:o 345. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Fjerdingsmän, om ändring af Kongl. Stadgan den l Juni 1850, angående
dem. Motion N:o 99. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 69.
Flickor, om anslag till inrättande af s. k. slöjdskolor för dem. Motion N:o
298. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Flygsandsfälten, om anslag för skogsplantering å dem. Motion N:o 167. Stats'
Utsk. Utlåt. N:o 53.
Folkskolebyggnad, om förändrad grund för skyldigheten att uppföra sådan,
m. m. Motion N:o 59. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 68.
— — om anslag i ändamål att hvarje församling må kunna påräkna visst
belopp till dess uppförande. Motion N:o 174. Stats.-Utsk. Utlåt
N:o 66.
Folkskolelärare, örn bestämmande af den undervisningstid, som må anses motsvara
den dem tillerkända minimilön. Motion N:o 4. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 58 och Mern. N:o 94.
— — om anslag till löneförhöjning åt dem. Motion N:o 198. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66.
— — om anslag i ändamål att hvarje församling må kunna påräkna visst
belopp till understöd för aflöning åt dem. Motion N:o 174. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 66.
Folkskolelärare-seminarium i Wisby, om dess bibehållande. Motion N:o
180. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Folkskolor, om anslag till inköp af lämplig undervisningsmateriel för dem.
Motion N:o 310. 'Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — att inspektion öfver dem endast må uppdragas åt personer utan annan
tjenstebefattning. Motion N:o 266. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 58 och Mein. N:o 94.
Folkundervisningen, om anslag af återstående delen af skyddsafgiften till
densammas befrämjande m. m. Motion N:o 83, 245, 346. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St underdån. Skrifv. N:o 81.
— — om vidtagande af åtskilliga uppgifna åtgärder till densammas befräm
jande.
Motion N:o 135. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
58 och Mern. N:o 94.
— — att för densammas befrämjande den s. k. personliga skyddsafgiften må
till hela sitt belopp komma hvarje församling tillgodo, samt församlingarne
åläggas åtskilliga bidrag dertill. Motion N:o 170 och 272.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Forslund, om befrielse för Waktmästaren J. J. från den honom genom domstols
beslut ålagda skyldighet att ansvara för åtskilliga af Paul Hedström
mot förfalskade reversal erhållna lån från Rikets Ständers Bank.
Motion N:o 246. Banko-Utsk. Mern. N:o 14.
Forssbeck, Fredrik August, från Östergötlands län. Motion N:o 204, om
ändring af Kongl. Förordningen den 24 September 1861, angående tillsyn
å förmyndares förvaltning af omyndigs egendom. Lag-Utsk. Betänk
N:o 34 och Mern. N:o 52.
— — Motion N:o 205, att Rikets Ständers Bank måtte mottaga och invexla
privatbankssedlar, m, m. Banko-Utsk. Utlåt. N:o 18.
— — Motion N:o 206, angåonde åtskilliga ändringar af Kongl. Förordningen
den 18 December 1863, om vilkoren för bränvinstillverkning. Sammans.
Bevilln.- Lag samt Allm. Besv.- oell Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 oell 3,
Utlåt. N:o 7 och Mern. N:o 10. Bevilln.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 256, att all upplåning af medel till fortsättande af Statens
jernvägsbyggnader, jemte vilkoren för sådan upplåning, måtte åt Kongl.
Maj:t öfverlemnas, m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54, Mern. N:o 68 och
82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 51. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80,
Mern. N:o 119 och 131 samt 137.
— — Motion N:o 257, om införseltull å vissa uppgifna jordbruksalster. Be
villn.
-Utsk. Betänk. N:o 8, Mern. N:o 12, Utlåt. N:o 14, Mern. N:o
15 och 19. R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
Forum privilegiatum, om upphörande af nu gällande stadganden angående
detsamma. Motion N:o 158. Lag-Utsk. Betänk. N:o : 16 och Mern.
N:o 47.
Franska handelstraktaten, att den afslutade icke måtte af Rikets Ständer
godkännas, samt nu gällande tulltaxa med vissa uppgifna undantag
oförändrad bibehållas. Motion N:o 215. Bevilln.-Utsk. Utlåt. N:o 2.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 25.
Fredrika kyrka i Westerbottens län och Björna kyrka i Westernorrlands
län, om anslag af allmänna medel för anläggning af väg emellan.
Motion N:o 40. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Fredriksson, Johan Fredrik, från Upsala län. Motion N:o 251, om anslag
för utvidgning af lägre elementarläroverket i Enköping. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Frövi och Falun, om låneanslag för anläggande af en jernväg emellan. Motion
N:o 220. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Fårafveln, om anslag till dess förbättrande i Jemtlands län. Motion N:o 197.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
Författningssamling, Svensk, om öfverlemnande till ordförande i Kommunalstämma
af det nu pastorsarkivet tillhörande exemplar deraf. Motion
N:o 120. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 43 och Mein. N:o
65. R. St. underdån. Skrifv. N:o 46.
Förlagsfordran, om ändring af stadgandena angående inteckning af och rätt
till betalning för sådan. Motion N:o 326. Lag-Utsk. Betänk. N:o 57.
Mern. N:o 59 och 61. R. St. underdån. Skrifv. N:o 95.
Förlikn.
25'
Förlikningskomitéer, om inrättande af sådana och omfattningen af deras verksamhet.
Motion N:o 317. Lag-Utsk. Betänk. N:o 28 och Mern. N:o 43.
Förmyndare, om förändring i gällande författning angående tillsyn ä deras
förvaltning af omyndigs egendom. Motion N:o 15, 46, 204. Lag-Utsk.
Betänk. N:o 34 och Mern. N:o 52.
Förmyndare-kammare, om inrättande af sådan i hvarje kommun och tingslag,
m. m. Motion N:o 223. Lag-Utsk. Betänk. N:o 34 och Mern.
N:o 52.
G.
Geijer, G. E., Kapten, om årligt understöd åt hans efterlemnade dotter, Christina
Mathilda. Motion N:o 124. Stats-Utsk. Utlåt. Nio 74. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 97.
General-inspektion öfver gymnastiska undervisningen i riket, om inrättande af
en sådan. Motion N:o 308. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Gevär, Olli befrielse för skarpskytte-föreningarne att återlemna de från Kronans
förråd erhållna. Motion N:o 283. Stats-Utsk. Utlåt. N;o 51.
Giftermåls-Balken, om ändring af 10 Kap. 1 §. Motion N:o 41. Lag-Utsk.
Betänk. N:o 8 och Mern. N:o 31.
— — om upphäfvande af de uti 9 Kap. förekommande stadganden om morgongåfva.
Motion N:o 201. Lag-Utsk. Betänk. N:o 6.
Giftomannarätten, om dess upphörande. Motion N:o 311. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 60.
Giftorätt, angående ändring af lagens stadgande derom. Motion N:o 41. LagUtsk.
Betänk. N:o 8 och Mern. N:o 31.
Gotland, om indragning af de derstädes indelta två båtsmans-kompanier, m. m.
Motion N:o 226. Sammans. Stats.- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsk.
Betänk- N:o 3. R. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
Grekiska språket, om ovilkorlig befrielse för lärjunge vid allmänt elementarläroverk
från undervisning deri. Motion N:o 133. Allm. Besv.- och
Ekon-Utsk. Betänk. N:o 56. R. St. underdån. Skrifv. N:o 47.
4
26
Gudmundsson, Anders, från Hallands län. Motion N:o 10, angående användande
af Riksbankens disponibla vinst till inlösen af sådana hypotheks
bankens obligationer, som löpa med 5 procents ränta. Banko-Utsk.
Betänk. N:o 10, Mern. N:o 19, 22, 24 och 33 samt Mern. N:o 27.
Motion N:o 194, i fråga om ändring af eller tillägg till § 70 uti Kongl.
Förordningen den 21 Mars 1862, om kommunalstyrelse på landet, i hvad
samma § angår den kronofogde tillkommande uppbördsprovision. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och Meni. N:o 89. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 58.
— — Motion N:o 195, om pension på allmänna indragningsstaten åt f. d.
skogvaktaren Sven Kléen. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Motion N:o 196, om utfärdande af särskilda föreskrifter för bestäm
mande
af rättigheten till tängtägt i Halland. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 40 och Utlåt. N:o 72. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 45.
Gustafsson, Carl, från Kalmar län. Motion N:o 152, om anslag för utsträckning
af Kinda båtled från sjön Åsunden till närheten af Wimmerby.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Motion N:o 153, om ändring af 20 § i Jagtstadgan den 21 Oktober 1864.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 82.
Gymnastiska undervisningen, om inrättande af en general-inspektion deröfver.
Motion N:o 308. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Gästgifvaregårdar, om ändring af 28 Kap. 1 § Byggningabalken, i fråga om
afståndet mellan. Motion N:o 140. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 11. R. St. underdån. Skrifv. N:o 66.
Göl- okh Wisjöarne i Sunnerbo härad, om anslag för deras sänkning. Motion
N:o 172. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Göteborg, om anslag till årlig lön för en biträdande lärare vid barnmorske-undervisningsanstalten
derstädes och om understöd åt ytterligare sex lärlingar
vid samma anstalt. Motion N:o 178. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
och Hisingen, om anslag till anläggning af en bro vid Qvillebäcken
mellan. Motion N:o 179. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
II.
Haegermark, Hans, från Gefleborgs län. Motion N:o 346, att för folkundervisningens
befrämjande den s. k. personliga skydds-afgiften må till hela
sitt belopp komma hvarje församling till godo, m, m. Stats-Utk. Utlåt.
N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Haegermark, Hans, från Gefleborgs län. Motion N:o 347, om anslag för fortsatt
byggande af norra jernvägsstambanan från Upsala i riktning åt
Sala och Storviks station på Gefle—Dala-banan. Stats-Utsk. Utlåt. N:o
80, Mern. N:o 119 och 131.
Hagelskada, om ersättning ät jordbrukare, hvilkas sädesgröda lidit af sådan.
Motion N:o 335. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 110.
Halland, om utfärdande af särskilda föreskrifter för bestämmande af rättigheten
till tångtägt derstädes. Motion N:o 196. Allm. Besv.- och fikon.Utsk.
Betänk. N:o 40 och Utlåt. N:o 72. R. St. underdån. Skrifv. N:o 45.
— — om indragning af dess båda båtsmans-kompanier emot vakans-afgift.
Motion N:o 258. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 3. R. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
Handelstraktat, att den mellan Kongl. Maj:t och Hans Maj.t Fransmännens
Kejsare afslutade icke mätte af Rikets Ständer godkännas, samt nu
gällande tulltaxa med vissa uppgifna undantag oförändrad bibehållas.
Motion N:o 215. Bevilln.-Utsk. Utlåt. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 25.
Hansson, Sven, från Östergötlands Ian. Motion N:o 35, om utsträckning af
landstingens verksamhet och befogenhet. Allin. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 80 och Meni. N:o 89. R. St. underdån. Skrifv. N:o 58.
Motion N:o 36, angående ändring af Kongl. Förordningen om kyrko
stämma,
kyrkoråd och skolråd, i hvad angår pastors rätt att vara sjelfskrifven
ordförande. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 96.
— — Motion N:o 37, angående vissa grunder för skarpskytteväsendets ord
nande,
m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51, Mern. N:o 69 och 82. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 67.
— — Motion N:o 38, om ändring af allmänna lagens stadganden, beträffande
tiden för Häradsrätts sammanträdande, m. m. Lag-Utsk. Betänk. N:o
15 och Mein. N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
Hattefura vid Wenern, dels om vissa ändringar uti vilkoren för det vid sistlidna
riksdag lemnade statsbidrag för segelleds öppnande förbi Köpmannabro
genom sjön Åkelången m. fl. vattendrag till sjön Stora Lee,
lii. m., dels ock att det för sjöarna Östra och Vestra Siléns förening
medelst kanal och slussar af Kongl. Maj:t i Dess nådiga Proposition
28
om Statsverkets tillstånd och behof ifrågasatta anslag måtte till hela
sitt belopp få under år 1867 utgå. Motion N:o 341. Stats-Utsk. Ut
låt.
N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Hedström, Gustaf, från Westerbottens län. Motion N:o 74, angående förändrad
grund för väghållnings-skyldighetens utgörande. Samman. Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St. underdån Skrifv.
N:o 40.
— — Motion N:o 75, angående ändring af § 16 i Kongl. Reglementet för
barnmorskor den 28 November 1856. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 19.
Motion N:o 76, angående ändring af Kongl. Förordningen den 13 Juni
1800, rörande lagfart och börd.
— -— Motion N:o 77, om nämndemäns rätt till viss andel af expeditionslösen.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 18.
Helgonskylden, om ändring eller förklaring af Kongl. Brefvet till Kammar
kollegium
den 17 September 1856, om lämpligare fördelning emellan
socknarne i samma pastorat af den återvunna. Motion N:o 229. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 54 och Mern. N:o 74.
Hembud, om uphäfvande af gällande föreskrifter, angående detta och lösen af
jord eller ränta. Motion N:o 274.
— — om upphäfvande af gällandQ stadganden angående detta och lösen af
frälseskatte- och skatte-frälsejord, m. m. Motion N:o 286.
Hemgrafven, om anslag för anläggning af jernväg från detta ställe till Sundswall.
Motion N:o 291. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Hemmansklyfning, om ändring af nu gällande stadganden i fråga om vilkoren
derför. Motion N:o 210. Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och
Ekon.-Utsk, Betänk. N:o 10
— — om vissa ändringar af eller tillägg till Kongl. Förordningen, angående
grunderna och vikoren för sådan och jordafsöndring, den 6 Augusti
1864. Motion N:o 321. Se Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 10.
Henriksson, Johan, från Göteborgs och Bohus län. Motion N:o 99, om ändring
af Kongl. Stadgan den 1 Juni 1850, angående fjerdingsman.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 69.
Hisingen och Göteborg, om anslag till anläggning af en bro mellan, vid Qvillebäcken.
Motion N:o 179. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
29
Holmlin, Bengt Johan, från Göteborgs och Bohus län. Motion N:o 336, om
anslag för fördjupning och utvidgning af hamnen vid Uddevalla. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Hudiksvall, om anslag för att i förvarhart skick sätta inloppet till nämnde
stad. Motion N:o 255. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
— — om anslag för utvidgning af elementarläroverket derstädes. Motion
N:o 253. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Hudiksvalls jernväg, om anslag för dess utsträckning från Forssa station till
Näsviken. Motion N:o 254. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Hvetlanda och Serarp, gästgifvaregårdar i Jönköpings län, om statsanslag för
omläggning af landsvägen mellan. Motion N:o 156. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78, Mern. N:o 118 och 131.
Hypotheksbank, om underdåning framställning om upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 26 April 1861, angående en allmän sådan för riket.
Motion N:o 13. Banko-Utsk. Mern. N:o 4. Konstit.-Utsk. Mern. N:o
6. Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Utlåt. N:o 10, och Mern. N:o 13.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
— — om ändring af 7 och 8 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861,
angående en allmän sådan för riket. Motion N:o 63 och 141. Banko
Utsk.
Mern. N:o 4. Konstit.-Utsk. Mern. N:o 6. Sammans. Stats- och
Banko-Utsk. Utlåt, N:o 10 och Mern. N:o 13. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 98.
Hypotheksbanks-obligationer, om användande af Riksbankens disponibla vinst
till inlösen af sådana, löpande med 5 procents ränta. Motion N:o 10,
Mern. N;o 19, 22, 24 och 33.
Hypotheks-föreningarne, om viss ändring af det för dem gällande reglemente,
m. m. Motion N:o 126. Banko-Utsk. Mern. N:o 4. Konstit.-Utsk.
Mom. N:o 6. Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Utlåt. N:o 10 och
Mern. N:o 13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
Häradsrätt, om ändring af eller tillägg till Kongl. Brefvet den 27 Maj 1801,
beträffande tiden för deras sessioner och häradstings afslutande. Mo
tion
N:o 302. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern. N:o 46. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 55.
— — om ändring af allmänna lagens stadganden angående tiden för dess
sammanträdande m. m. Motion N:o 38. Lag-Utsk Betänk. N:o 15
och Mern. N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
30
Häradsting, om ändring af eller tillägg till Kongl. Brefvet den 27 Maj 1801, beträffande
tiden för deras afslutande. Motion N:o 302. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 15 och Mern. N:o 46. B,. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
— — om ändring i lagens stadgande angående tiden för deras hållande. Mo
tion
N:o 16. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern. N:o 46. B. St.
underdån. Skrifv. N:o 55.
Hästafveln, om anslag till befrämjande af en god i Jemtlands län. Motion
N:o 197. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. B. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
Hörnfeldt, Pehr Olof, från Wester-Norrlands län. Motion N:o 7, om medgifvande
för Nätra och Själevads socknar att, emot skattelöseskillingens
återbekommande, till Kongl. Maj:t och Kronan afträda af bemälda socknar
skattelösta kronofisket Trysunda, eller ock att den för fisket bestämda
årliga räntan måtte med hälften nedsättas. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 38.
— — Motion N:o 40, om anslag af allmänna medel för anläggning af väg
mellan Björna kyrka i Wester-Norrlands län och Fredrika kyrka i Westerbottens
län, m. m. Stats Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 41, om ändring af 10 Kap. 1 § Giftermåls-Balken. Lag
Utsk.
Betänk. N:o 8 och Mern. N:o 31.
— — Motion N:o 234, om befrielse för innehafvaren af gästgifverihemmanet
N:o 3 Weda i Nordingrå socken af Wester-Norrlands län från skyldigheten
att erlägga rotevakansafgift. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 37 och Mern.
N:o 72.
— — Motion N:o 235, om anslag till lön åt tvänne veterinärläkare i Wester
Norrlands
län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. *
— — Motion N:o 236, om vissa ändringar af gällande instruktioner för Bi
kets
Ständers Bevisorer. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 28.
I.
Ifvarsson, Carl, från Hallands län. Motion N:o 258, 0111 indragning af Hallands
begge båtsmans-kompanier emot vakansafgift. Sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. B. St. underdån. Skrifv.
N:o 44.
Ifösjön i Willands härad af Christianstads län, om anslag för dess sänkning.
Motion N:o 330. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
31
Ignell, Nils, Komminister, om årlig pension åt hans enka, Sigrid Lindmark.
Motion N:o 268. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 97.
Indigenatsrätten, om dess upphäfvande. Motion N:o 149, Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 8.
Införseltull, om sådan å vissa uppgifna jordbruksalster. Motion N:o 19 och
257. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8, Mern. N:o 12, Utlåt. N:o 14, Mern.
N:o 15 och 19. R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
Inlands Södre och Nordre härader, om anställande af en extra provincialläkare
för dem. Motion N:o 100. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Instruktion för Rikets Ständers Revisorer af Statsverket, om vissa ändringar
i den nu gällande. Motion N:o 236. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 28.
Inteckning, angående ändring af 22 § i Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818,
angående sådan. Motion N:o 50.
Intecknings förordningen, om ändring af stadgandena angående uppbud och *
lagfart af fast egendom jemte dithörande delar af denna. Motion
N:o 320.
Inteckningshafvare, att uti alla reglementena för brandförsäkring af hus på
landet måtte införas stadgande till beredande af större säkerhet för
dem. Motion N:o 240. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 32
och Mern. N:o 45.
J.
Jagtstadgan, om ändring af 12 § uti densamma, i afseende på jagt efter ejder.
Motion N:o 203. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 82.
— — om ändring af 20 § deri. Motion N:o 153 och 237. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 82.
Jansson, Nils, från Östergötlands län. Motion N:o 274, om upphäfvande af
gällande föreskrifter, angående hembud och lösen af jord eller ränta.
— — Motion' N:o 275, om pension åt Häradshöfdingen C. G. Levins efter
lemnade
enka,’ Wilhelmina Levin. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 97.
— — Motion N:o 276, att de före år 1864 tjenstgörande lärare vid elemen
tarläroverken
måtte vid uppflyttning till högre lönegrad, förunnas sam
-
32
ma förmåner, sorn beviljats dem, hvilka efter nämnda tid vtxnnit anställning.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Jemförelsetabell, om upprättande af en tillförlitlig sådan emellan embets- och
tjenstemännens proportionerliga förhållande till öfriga samhällsklasser
i Sverige och grannländerna, samt om det s. k. dyrtidstilläggets upphörande
i vissa fall, m. m. Motion N:o 295. Allm. Besv.-och BkoiiaUtsk.
Betänk. N:o 20.
Jernbanor, Statens, om ändring af den vid dem uppförda hägnad. Motion
N:o 142. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 15.
Jernväg från Dalkarlsbergs grufvor till sjön Möckeln, om lån af allmänna medel
för anläggning deraf. Motion N:o 79. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 801
— — mellan Örebro och Arboga, om anslag för dess fortsättande till Köping.
Motion N:o 190. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80. B. St. underdån. Skrifv.
N:o 79.
— — mellan Christianstad och Sölvesborg, om anslag för anläggning deraf.
Motion N:o 155. Stats-Utsk. Utlåt. N-o 80.
— — mellan Carlshamn och Ålshult, om anslag för anläggning deraf, äfven
som
tillvägabringande af kanal mellan Ålshult och sjön Salen. Motion
N:o 303. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — mellan Hemgrafven och Sundsvall, om anslag för dess anläggning. Mo
tion
N:o 291. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — mellan Frövi och Falun, om låneanslag för dess anläggning. Motion
N:o 220. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — mellan Filipstad och lämplig punkt på nordvestra stambanan, om den
kommer att gå öfver Norum, om låneunderstöd för dess anläggning.
Motion N:o 345. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 121.
Jern vägs-byggnader, Statens, att all upplåning af medel till fortsättande af
dessa, jemte vilkoren för sådan, måtte åt Kongl. Maj:t öfverlemnas,
m. m. Motion N:o 256. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54 och 80.
— — om föreskrift för styrelsen öfver dem, att företrädesvis inom riket an
skaffa
de för dessa byggnader erforderliga effekter, m. m. Motion
N:o 263. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 67.
Jernvägs materiel, om dess anskaffande företrädesvis inom Sverige m. m. Motion
N:o 263. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 67.
Jernvägstjensteman och betjente, statens, om åtgärder för bildande af en
pensionsförening
33
pensionsförening för elem. Motion N:o 78. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 26 och Mern. N:o 44.
Johansson, Carl Johan, från Ostergötlands län. Motion N:o 80, om vissa
ändringar af Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862, angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. Hm 77 och Mern. N:o 88.
Johnsson, Samuel, från Jönköpings län. Motion N:o 156, om statsanslag för
omläggning af landsvägen mellan Serarps och Hvetlanda gästgifvaregårdar
i nämnda län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78, Mern. N:o 118 och 131.
— — Motion N:o 157, om upphörande af den s. k. kronotionden, m. m.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 22.
— — Motion N:o 158, om upphörande af nu gällande stadganden angående
s. k. forum privilegiatum. Lag-Utsk. Betänk. N:o 16 och Mern. N:o 47.
— — Motion N:o 159, om åtskilliga ändringar af nu gällande Bevillnings
stadgas
§§ 32, 33, 36, 37, 40, 42 och 76. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o
3, Utlåt. N:o 9 och Mern. N:o 13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 94.
— — Motion N:o 160, om ändring af 53 § af nu gällande Bevillningsstadga.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 3, Utlåt. N:o 9 och Mern. N:o 13. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 94.
— — Motion N:o 337, dels om förändring af vilkoren för det vid sist hållna
riksdag, för utdilcning och aftappning af sjöarne Tjurken och Näfvelsjön
m. fl. vattendrag i Östra härad af Jönköpings län, beviljade lån,
dels ock om ytterligare lånebidrag för enahanda ändamål. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 78.
Jonasson, Jonas, från Kronobergs län. Motion N:o 12, angående ändring i
2 och 3 §§ af Kongl. Förordningen den 24 September 1861, om vård
af död mans bo. Lag-Utsk. Betänk. N:o 9.
— — Motion N:o 34, om åtskilliga ändringar i nu gällande Konkurslag. Lag
Utsk.
Betänk. N:o 38 och Mern. N:o 54.
— — Motion N:o 139, om underdånig framställning hos Kongl. Maj:t för
undersökning om den till s. k. svaga rotar i Kronobergs län utgående
ersättning. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 61.
— — Motion N:o 218, om anslag för anläggning af en jernstambana från
Wexiö till Carlskrona och Kalmar. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Jonsson, Anders, från Wermlands län. Motion N:o 163, om ändring af Kongl.
5
34
Förordningen den 21 December 1857, om egors fredande mot skada af
annans hemdjur samt om stängelskyldighet.
Jonsson, Anders, från Wermlands län. Motion N:o 164, om ändring af Kongl.
Förordningen den 1 April 1843, angående prestval. Sammans. Lagsamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 4 och Mern. N:o 18.
It. St. underdån. Skrifv. N:o 86.
— — Motion N:o 341, dels om vissa ändringar uti vilkoren för det vid sist
lidna
riksdag lemnade statsbidrag för segelleds öppnande från Hattefura
vid Wenern förbi Köpmannabro genom sjön Åkelången m. fl. vattendrag
till sjön Stora Lee, m. m., dels ock att det för sjöarne Östra
och Vestra Siléns förening medelst kanal och slussar af Kongl. Maj:t
i Dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstån 1 och behof ifrågasatta
anslag måtte till hela sitt belopp få under år 1867 utgå. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Jonsson, Eric, från Westmanlands län. Motion N:o 188, om förbud för Rättens
ombudsman i konkursmål att befatta sig med försäljning på auk
tion
af konkursmassas tillgångar. Lag-Utsk. Betänk. N:o 38 och Mern.
N:o 54.
— — Motion N:o 189, om anslag för utvidgning af lägre elementarläroverket
i Arboga. Stats-Utslc. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 190, om anslag till Köping-Hults jernvägsaktiobolag för
fortsättande af Örebro Arboga jernväg till Köping. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 80. R. St. underdån. Skrifv. N:o 79.
Jonsson, Gustaf, från Kalmar län. Motion N:o 136, om ändring af nu gäl
lande
stadganden, angående utmätning.
— — Motion N:o 137, om ändring af nu gällande författningar, angående
uppbörd och redovisning af Kronans räntor, m. m. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7.
— — Motion N:o 138, om förändrade grunder för väghållnings-skyldighetens
utgörande. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 2. R. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
— — Motion N:o 314, om inskränkning i rättigheten att på landet försälja
bränvin i minut. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5, Mern. N:o 9 och 12, Bevilln.-Utsk. Mern.
N:o 22 och 23. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
Jordbrukare, om anslag till ersättning åt sådana, hvilkas sädesgröda lidit skada
af hagel. Motion N:o 335. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 110.
35
Jordbruksnäringen, att af Riksbankens medel måtte för dess understödjande
afsättas en fond af Fem millioner R:dr R:mt till utlåning mot real-sä
kerhet.
Motion N:o 230. Banko-Utsk. Mern. N:o 27.
Jönsson, Ola, från Malmöhus län. Motion N:o 297, att den Svenska sjöfarande
åliggande s. k. plåtafgift icke vidare måtte till sjömanshusen, utan till
vederbörande kommuner erläggas. Allin. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 24.
— — Motion N:o 298, om anslag för inrättande af s. k. slöjdskolor för flic
kor.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
Kalfven, om anslag till upprensning af vattendraget från denna sjö till Arvidstorp
i Elfsborgs län. Motion N:o 39. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Kalmar, om anslag för anläggande af en jernstambana från Wexiö till Carlskrona
och denna stad. Motion N:o 216 och 218. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 80.
Kalmar och Warberg öfver Lamhult, oin åläggande för Styrelsen öfver Statens
jernvägsbyggnader att, då jernvägen mellan nämnde ställen närmar sig
stambanan, lemna erforderlig hjelp i materiel. Motion N:o 357. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 80.
Kinda båtled, om anslag för dess utsträckning från sjön Åsunden till närheten
af Wimmerby. Motion N:o 152. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Kjellman, Carl Johan, från Jönköpings län. Motion N:o 237, om ändring i
sista mom. af § 20 uti Jagtstadgan. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 82.
— — Motion N:o 238, att för beväringens behof icke vidare må af statsver
verket
anskaffas eller underhållas persedlarne skjortor, strumpor och
skor. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 50 och Mern. N:o 73.
— — Motion N:o 239, att Kongl. Förordningen den 13 September 1864, an
gående
ränta vid försträckning på viss kort tid, utan säkerhet i fast
egendom, måtte upphäfvas eller tills vidare upphöra att vara gällande.
Lag-Utsk. Betänk. N:o 48.
— — Motion N:o 357. om framställning hos Kongl. Maj-.t i ändamål att Sty
relsen
öfver Statens jernvägsbyggnader måtte anbefallas, att när arbe
-
36
tet för jernvägsförbindelse emellan Kalmar och Warberg öfver Lamhult
och Wernamo närmar sig jernstambanan, åt ifrågasatta enskilda företag
lemna erforderlig hjelp i afseende å materiel, m. m. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 80.
Kléen, Sven, f. d. Skogvaktare, om pension på allmän indragningsstat åt
honom. Motion N:o 195. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Klockare, om upphäfvande af de uti § 32 af 24 Kap. Kyrkolagen förekommande
stadganden om deras brefbäringsskyldighet. Motion N:o 261.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 30.
— — om reglering af deras och organisters löneförmåner. Motion N:o 262.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 76.
— — om ändring af gällande föreskrifter rörande val af dem. Motion N:o
118. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
4 och Mern. N:o 18. R. St. underdån. Skrifv. N:o 86.
Klockarebefattning, om särskildt vilkor för kompetens dertill. Motion N:o
183. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 25.
Kommunalstyrelse, angående ändring af 12 § i Kongl. Förordningen om sådan
på landet. Motion N:o lil. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Be.
tänk. N:o 80 och Mern. N:o 89. R. St. underdån. Skrifv. N:o 58.
— — i fråga om ändring af eller tillägg till § 70 uti Kongl. Förordningen
om sådan på landet, i hvad samma § angår den Kronofogde tillkommande
uppbördsprovision. Motion N:o 194. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 80 och Mern. N:o 89. R. St underdån. Skrifv.
N:o 58.
—- — om ändring af Kongl. Förordningen angående sådan på landet, i afseende
å uttaxering af kommunalutskylder. Motion N:o 144. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och Mern. N:o 89. R. St. un
derdån.
Skrifv. N:o 58.
— — om ändring af Kongl. Förordningen angående sådan på landet, i af
seende
å behandling af frågor, hvilka röra tvänne eller flera till samma
pastorat hörande kommuner, m. m. Motion N:o 148. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och Mein. N:o 89. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 58.
Komtillmåtta, om anslag för anläggning af vägen emellan denna gästgifvaregård
i Gagnefs socken och Rågsvedens gästgifvaregård i Äppelbo soc
-
37
ken i Stora Kopparbergs län. Motion N:o 222. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78.
Kongelf stad och Kyrkeby gästgifvaregård, om anslag för omläggning af
allmänna vägen mellan. Motion N:o 101. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Konkurslag, om åtskilliga ändringar i nu gällande. Motion N:o 34. Lag-Utsk.
Betänk. N:o 38 och Mern. N:o 54.
Kottholmsfallen i Ullervads socken, om lån af allmänna medel för deras
sänkning. Motion N:o 88. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Kreatursegare, om anslag till ersättning åt sådana för anbefalld nedslagtning
af kreatur. Motion N:o 134. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 57. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 43.
Kronans egendomar, om ändring af Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847 i
fråga om deras utarrendering. Motion N:o 166. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 50.
Kronans marker inom Norrbottens län, om anläggande af nybyggen derstädes,
m. m. Motion N:o 208. Sammans. Stats- samt Allm. Besv. och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7 och Utlåt. N:o 11. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 80.
Kronans räntor, om ändring af nu gällande författningar, angående deras uppbörd
och redovisning, m. m. Motion N:o 137. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7.
Kronobetjeningen, om skyldighet för den att fortskaffa embetsbref från presterskap
ooh ordförande i kommunalstyrelse till länsstyrelse. Motion
N:o 132. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 21.
Kronobrefbäringen, om förändrade grunder för dess utgörande. Motion N:o
1. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 21.
— — att Staten måtte öfvertaga denna skyldighet, m. m. Motion N:o 93.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 21.
Kronofogdetjensterna, om deras indragning och öfverflyttning af de med dessa
tjenster förenade göromål på Häradskrifvare och Länsmän, m. m.
Motion N:o 338. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 13.
Knononybyggen, om viss nedsättning af skattetalet å alla inom de norrländska
länen belägna, under de tio sednaste åren skattlagda. Motion
v N:o 271. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 65.
Kronotionden, om dess upphörande, m. m. Motion N:o 157. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 22.
38
Kronouppbörden, om dess fördelande å tvänne terminer. Motion N:o 20.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7.
Kungs- och Kungsladugårdar samt andra kronolägenheter, om ändring af
Kongl. Kungörelsen den 17 Juli 1847, i fråga om deras utarrendering.
Motion N:o 166. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 50.
Kungörelser, om ändring af nu gällande stadganden, angående deras uppläsande
från predikstolen. Motion N:o 306. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N;o 9.
Kunskapsprof, att den kompetens, som efter behöringen aflagda sådana blifvit
vunnen i Norge eller Danmark till utöfvande af läkarekonsten eller
tjenstgöring å fartyg såsom befälhafvare eller styrman, äfven må i
Sverige tillgodonjutas. Motion N:o 316. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 36, Mern. N:o 64, 78 och 92. B. St. underdån. Skrifv.
N:o 73.
Kyrka, om bestämnande af annan grund för skyldigheten att bygga sådan och
prestgård. Motion N:o 280. Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Mern. N:o 17. B. St. underdån. Skrifv.
N:o 108.
Kyrkeby gästgifvaregård och Kongelf, om anslag för omläggning af allmänna
landsvägen mellan. Motion N:o 101. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Kyrkhults församling i Blekinge län, om anslag till ersättning åt denna för
kyrkobyggnad, m. m. Motion N:o 154. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Kyrko- och domkyrkohemman i Lunds stift, om skattelösen af alla derinom
varande. Motion N:o 117. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 24.
Kyrkolagen, om upphäfvande af de uti § 32 af 24 Kap. förekommande stadganden
om klockares brefbäringsskyldighet. Motion N:o 261. Sam
mans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 30.
Kyrkorna i Lunds stift, om återgång till dem af den till universitetet i Lund
utgående kyrkotionde. Motion N:o 110. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, angående ändring af Kongl. Förordningen
derom, i hvad angår pastors rätt att vara sjelfskrifven ordförande.
Motion N:o 36 och 45. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 96.
Kyrkotionde, om återgång till kyrkorna i Lunds stift af den till universitetet
i Lund utgående. Motion N:o 110. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. ^
Köp, om upphäfvande af stadganden angående lagfart med köp af jord på landet.
Motion N:o 225.
39
Ladugårdsprodukter, om anslag för att befordra export deraf. Motion N:o
290. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
Lagberedningen, om antagande af de 20 första kapitlen i dess förslag till
Rättegångs-Balk. Motion N:o 70.
N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
Lagfart, om upphäfvande af stadgandena angående sådan med köp af jord på
landet. Motion N:o 225.
Landsting, om utsträckning af deras verksamhet och befogenhet. Motion N:o
35. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och Mern. N:o 89.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 58.
Landsvägar, om åtgärders vidtagande för jordens befriande från densamma åliggande
skyldighet att underhålla allmänna sådana. Motion N:o 2.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
— — om förändrad grund för skyldigheten att bygga och underhålla allmänna
sådana och broar. Motion N:o 123. Sammans. Lag-samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv. N:o 4.
Landtbruksingeniör, om anslag af allmänna medel till aflöning åt en sådan
i Vesterbottens län. Motion N:o 28. Stat-Utsk. Utlåt. N:o 60. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 76.
Landtbruksskola, om statsanslag för inrättande af en sådan på Öland. Motion
N:o 69. Stats-Utsk. Utlåt. N;o 60.
Landtmäteri-göromål, om nedsättning af det uti gällande taxa för sådana bestämda
arfvode. Motion N:o 301. Allm Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk
N:o 81.
Landtraäteri-instruktionen, om ändring af mom. 1 i § 13 af densamma.
Motion N:o 213. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 20. R. St. underdån. Skrifv. N:o lil.
Landtvärnsman, om fortfarande statsanslag till understöd åt de sedan 1808
och 1809 årens krig ännu qvarlefvande. Motion N:o 90. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Larsson, Carl Anders, från Östergötlands län. Motion N:o 63, om ändring
40
af 7 § i Kongl. Förordningen den 26 April 1861, angående en allmän
hypoteksbank för riket. Banko-Utsk. Mern. N:o 4. Konstit.-Utsk.
Mern. N:o 6. Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Utlåt. N:o 10 och
Mern. N:o 13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
Larsson, Carl Anders, från Östergötlanos län. Motion N:o 64, om sammanförande
af Riksbankens särskilda fonder till allmänna fonden för utlåning
med omsättningsrätt, m. m. Banko-Utsk. Betänk. N:o 10, Mern.
N:o 19, 22, 24 och 33. Banko-Utsk. Utlåt. N:o 18.
— — Motion N:o 325, att alla stadganden angående borgen för annans gäld
måtte efter viss tid upphöra att vara gällande, m. m. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 55.
- — Motion N:o 326, om ändring af stadgandena angående inteckning af
och rätt till betalning för förlags fordran. Lag-Utsk. Betänk. N:o
57, Meni. N:o 59 och 61. R. St. underdån. Skrifv. N:o 95.
— — Motion N:o 327, om ändring af gällande föreskrifter, angående loss
ning
och omlastning af tullfria råvaror. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 41.
Larsson, Petter, från Gotlands län. Motion N:o 180, om fortfarande statsanslag
för folkskolelärare-seminariet i Wisby. Stats-Utsk Utlåt. N:o
66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 181, om förändrad grund för skyldighet att underhålla all
männa
vägarne vintertiden. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
— — Motion N:o 277, om upphäfvande af gällande föreskrifter för uppta
gande
af kollekt vid bröllopp och barndop. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 55.
Lasson, Ola, från Christianstads län. Motion N:o 166, om ändring af Kongl.
Kungörelsen den 17 Juli 1847, i fråga om utarrendering af kungsoch
kungsladugårdar samt andra kronolägenheter. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 50.
— — Motion N:o 167, om anslag för skogsplantering å flygsandsfälten i ri
ket.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 53.
Lee, stora. Se Stora Lee.
Leksands distrikt, att extra provincial-läkarebefattningen derstädes måtte på
ordinarie stat uppföras. Motion N:o 247. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Levin, C. G., Häradshöfding, om pension åt hans efterlemnade enka. Wilhelmina
-
41
mina Levin. Motion N:o 275. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St, underdån
Skrifv. N:o 97.
Lidaån, att återstoden af det, för sänkning och upprensning af denna, vid sistlidna
riksdag beviljade lånebidrag måtte på en gång få lyftas under
år 1867, m. m. Motion N:o 331. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 83.
Loka brunns- och badinrättning, om öfverlåtande på vissa vilkor åt enskildt
bolag af statens äganderätt dertill. Motion N:o 265. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 44.
Lossning och omlastning af tullfria råvaror, om ändring af gällande föreskrifter
derom. Motion N:o 327. Allm. Besv.- och Ekon. Utsk. Betänk.
N:o 41.
Ludvika socken i Stora Kopparbergs län, om anslag till lön åt en länsman
derstädes. Motion N:o 219. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
Lundahl, Johannes Magnus, från Skaraborgs län. Motion N:o 26, angående
vissa grunder för närmare ordnande af skarpskytteväsendet och anslag
dertill. Stats-Utsk-Utlåt. N:o 51, Mern. N:o 69 och 82. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 67.
— — Motion N:o 87, att viss andel af afgiften för tillverkning af bränvin
måtte anslås till fortsatt utförande af Statens jernvägsarbeten. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 137.
Lundqvist, Johan Victor, från Skaraborgs län. Motion N:o 1, om förändrade
grunder för kronobrefbäringens utgörande. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 21.
— — Motion N:o 2, om åtgärders vidtagande för jordens befriande från den
samma
åliggande skyldighet att underhålla allmän landsväg. Samiuans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 40.
— — Motion N:o 8, om anvisande af det till filialbankerna utgående an
slag
till förstärkning af allmänna diskonten. Banko-Utsk. Betänk. N:o
10, Mern. N:o 19, 22, 24 och 33.
— — Motion N:o 94, om upphäfvande af § 5 mom. 3 i Kongl. Kungörelsen
den 11 Maj 1855, angående grunderna och sättet för markegångsprisens
bestämmande. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 25.
— — Motion N:o 95, om ändring af § 2 i 23 Kap. Rättegångs-Balken, be
träffande
nämndens rösträtt. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern.
N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
6
42
Långebro mosse på Öland, oin anslag för dess utdikning. Motion N:o 221.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Länsman, om anslag till lön åt en sådan i Ludvika socken inom Grangärdes
tingslag af Stora Kopparbergs län. Motion N:o 219. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 60.
Lärare vid elementarläroverken, att de före år 1864 tjenstgörande måtte vid
uppfattning till högre lönegrad förunnas samma förmåner, som beviljats
dem, hvilka efter nämnda tid vunnit anställning. Motion N:o 276.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Läroverksbyggnad i Christianstad, om anslag dertill. Motion N:o329. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 66. R. St.underdån. Skrifv. N:o 81.
— — i Westervik, om bidrag af allmänna medel dertill. Motion N:o 294.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N.-o 81.
Löneförmåner, om bestämmande af kortare preskriptionstid för utsökning af
soldats, båtsmans och tjensthjons. Motion N:o 292.
Lönetur för lärare vid elementarläroverken, att de före år 1864 tjenstgörande
måtte vid uppflyttning till högre lönegrad förunnas samma förmåner,
som beviljats dem, hvilka efter nämnda tid vunnit anställning. Motion
N:o 276. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Lönnberg, Carl Johan Leonard, från Östergötlands län. Motion N:o 32, om
ändring af 26 Kap. Byggninga-Balken, beträffande skyldigheten att
bygga allmänna hus. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 1 och Mern. N:o 17. R. St. underdån. Skrifv. N:o 108.
— — Motion N:o 33, om rättighet för röstegande i konsistoriela pastorat och
sacellanier att kalla fjerde profpredikant och sättet derför. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon‘-Utsk. Betänk. N:o 7 och Mern. N:o
21. Lag-Utsk. Mern. N:o 62. R. St. underdån, Skrifv. N:o 109.
— — Motion N:o 230, att af Riksbankens medel måtte för jordbruksnärin
gens
understödjande afsättas en fond af fem millioner R:dr R:mt till
utlåning mot realsäkerhet. Banko-Utsk. Meni. N:o 27.
— — Motion N:o231, om anslag för aflöning åt en ytterligare lärare vid veteri
när-inrättningen
i Stockholm. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 67, Mern. N:o95
och 116. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 232, om anslag till inrättande af åtta stipendier, för att
sätta studerande vid universiteten i tillfälle att idka studier vid Norges,
Danmarks eller Finlands högskolor. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
43
M.
Mallmin, Erik, från Westmanlands län. Motion N:o 285, om undersökning till
bestämmande af den ersättning, som må kunna vederbörande tillkomma
för utgörande af augmentsräntan från den uti Altuna socken af
nämnda län belägna utjord, kallad Altuna äng. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 62.
Malmköping, om anslag för inrättande derstädes af en pedagogi. Motion N:o
N:o 202. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Markegångsprisen, om ändring i Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående
grunderna och sättet för deras bestämmande. Motion N:o 84
och 94. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 25.
Mediko-pneumatisk anstalt, om ytterligare anslag åt den af Doktor 0. Sandahl
i hufvudstaden anlagda. Motion N:o 348. Stats-Utsk. Utlåt. N:o
66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Medin, Anders, från Kronobergs län. Motion N:o 303, om anslag för tillvägabringande
af en kanal emellau sjön Salen och Ålshult och för anläggning
af jernväg från sistnämnda ställe till Carlshamn. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 80.
— Motion N:o 304, om fördelning af den hushållningssällskapen tillerkända
andel af bränvinsminuterings- och utskänkningsafgifterna i förhållande
till folkmängden i hvarje hushållningssällskaps distrikt. Sammans. Bevilln.
-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5.
— — Motion N:o 305, att de uti Småländska länen från postföring befriade
hemman måtte indelas till understöd åt andra, roteringsskyldighet underkastade
hemman i samma län. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:0 61.
— — Motion N:o 353, att Staten måtte öfvertaga den förre lokomotivföraren
Riex genom domstols beslut ålagda skyldighet att till åtskilliga personer
utgifva ersättning, i följd af den vid Sandsjö jernvägsstation den
2.3 December 1864 inträffade olyckshändelse. Stats-Utsk. Utlåt. N o
198. R. St. underdån. Skrifv. N:o 90.
— Motion N:o 354, om nedsättning al' beloppen i vissa delar af den för
trafiken å Statens jernvägar gällande taxa, m. m. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 29.
Militie-boställsarrenden, om deras ingående till Statsverket, m. m, Motion
N:o 24. Stats-Utsk. Utlåt. N;o 51.
Missiveringsrätt, om upphäfvande af konsistoriernas. Motion N:o 149. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 8.
Mjöl- och sågqvarnar, om underdånig framställning hos Kongl. Maj:t, i fråga
om närmare utredning af den dem tillförene åliggande rustningsskyldighet.
Motion N:o 109. Sammans. Stats-samt Allm. Besv.-och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 4.
Morgongåfva, om upphäfvande af de derom i 9 Kap. Giftermåls-Balken förekommande
stadganden. Motion N:o 201. Lag-Utsk. Betänk. N:o 6.
Myhrberg, Jakob, från Westmanlands län. Motion N:o 284. om anslag utan
återbetalningsskyldighet för sänkning af Wagnsån i Wester-Fernebo socken
af nämnda län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Myrbacken, torp inom Bonstorps socken och Mo härad af Jönköpings län, om
dess befrielse att vidare betala rotevakansafgift. Motion N:o 122. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 36.
Myrutdikningar, angående förhöjning af det utaf Kongl. Majrt äskade anslag
till sådana utdikningar och till vattenaftappningar inom åtskilliga län
och orter. Motion N:o 58. Stats- Utsk. Utlåt. N:o 78. K. St. un
derdån.
Skrifv. N:o 83.
— — inom Westerbottens län. om anslag af allmänna medel dertill. Motion
N:o 27. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
— — inom Norrbottens län, om användande dertill af en del utaf stubböres
medlen.
Motion N:o 145. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Möckeln, om lån af allmänna medel för anläggning af jernväg från Dalkarlsbergs
grufvor till denna sjö. Motion N:o 79. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
• N.
Nationalförsvaret, om förändring af grunderna för detsamma. Motion N:o 89.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
Neder-Lnleå socken, om anslag för anställande af en särskild distriktsläkare
inom. Motion N:o 211. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Nedslagtning af kreatur, angående ersättning för sådan till förekommande af
boskapspestens spridning. Motion N:o 134. Stats-Utsk. Utlåt. N:o
57. R. St. underdån. Skrifv. N:o 43.
Nettelbladt, Carl Casper, från Stockholms län. Motion N:o 227, om anslag
till brobyggnad öfver det s. k. Skällnorasundet af sjön Norrviken inom
nämnda län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Nilsson, Olof, från Westerbottens län. Motion N:o 27, om anslag af allmänna
medel till myrutdikningar inom Westerbottens län. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 28, om anslag af allmänna medel till aflöning åt en landt
bruksingeniör
i Westerbottens län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 76.
— Motion N:o 29, om anslag af allmänna medel för rensningar af Ume
eif. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 287, om anslag till förädling af den i Norrland inhemska
boskapsracen. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — Motion N:o 288, om anslag för anläggning af väg från Åsele till Wil
helmina
kyrka. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 83.
— Motion N:o 289, om anslag för förbättring af allmänna landsvägen mellan
Wännäs och Umeå kyrkor. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Nilsson, Per, från Christianstads län. Motion N:o 13, om underdånig fram
ställning
om upphäfvande af Kongl. Förordningen den 26 April 1861,
angående en allmäp hypotheksbank för riket. Banko-Utsk. Mern. N:o
4. Konstit.-Utsk. Mern. N:o 6. Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Utlät.
N:o 10 och Meni. N:o 13. R. St. underdån- Skrifv. N:o 98.
— — Motion N:o 50, angående ändring af 22 § i Kongl. Förordningen den
13 Juli 1818, angående inteckning.
— — Motion N:o 81, 0111 lindring i rustningsskyldighetens utgörande. Sam
mans.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
— Motion N:o 82, 0111 vissa ändringar i Kongl. Förordningen den 18 December
1863, angående vilkoren för bränvinstillverkning. Sammans.
Stats, samt Allm. Besv.- oall Ekon.-Utsk. Betänk. N.o 9 och Utlåt.
N:o 12. R. St. underdån. Skrifv. N:o 115. Sammans. Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:ris 1 och 3, Utlåt. N:o
7 och Mern. N:o 10. Bevilln.-Utsk. Meni. N:ris 16 och 22. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 118.
Nilsson, Per, från Christianstads län. Motion N:o 225, om upphäfvaude af
stadgandena angående lagfart med köp af jord på landet.
— — Motion N:o 117, om skattelösen af alla inom Lunds stift varande dom
kyrko-
och kyrkohemman med flera lägenheter. Stats Utsk. Utlåt.
N:o 24.
Nilsson, Sven, från Christianstads län. Motion N:o 45, om ändring af 2 § 1
mom. af 1842 års Folkskolestadga och 23 § i Kongl. Förordningen den
21 Mars 1862, i fråga om kyrkoherdes rättighet att vara ordförande i
skolråd. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 96.
— — Motion N:o 46, om vissa ändringar i Kongl. Förordningen den 24 Sep
tember
1861, angående tillsyn å förmyndares förvaltning af omyndigs
egendom. Lag-Utsk. Betänk. N:o 34 och Mein. N:o 52.
— — Motion N:o 47, angående ändring i Kongl. Förordningen den 11 Juni
1862, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster. Allm.
Besv.- oc Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 77 och Mern. N:o 88.
— — Motion N:o 48, angående förändring af den rusthållare nu åliggande
rustningsskyldighet. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 2.
— — Motion N:o 328, om förhöjning af det uti Kongl. Maj:ts nådiga Pro
position,
angående Statsverkets tillstånd och behof, äskade anslag till
understöd åt undervisningsanstalter för döfstumma och blinda. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 66, Mern. N:o 95 och 116. K. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
— — Motion N:o 329, om anslag till uppförande af nödiga byggnader åt
elementarläroverket i Christianstad. Stats-Utsk. Utlåt N:o 66. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 330, om anslag för sänkning af Ifösjön i Willands härad af
Christianstads län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Norrbottens län, om anläggande af nybyggen på Kronans marker inom. m. m.
Motion N:o 208. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utsk.
Betänk. N:o 7 och Utlåt. N:o 11. R. St. underdån. Skrifv. N:o 80.
— — om utfärdande af förbud mot utförsel derifrån af plank och bräder
under viss bredd, m. m. Motion N:o 209. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N-.o 8.
Norrby, Ludvig, från Gotlands län. Motion N:o 226, om indragning af de
på Gotland indelta två båtsmans-kompanier, m. m. Sammans. Stats
-
47
samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 44.
Norrländska kustförsvaret, om anslag dertill. Motion N:o 255. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 51.
Norrmän och Danskar, om rättighet för sådana att lika med Svenska medborgare
här i riket idka handel, handtverk eller annat näringsyrke.
Motion N:o 315 och 316. Allm. Besv- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
36, Mein. N:o 64, 78 och 92. R. St. underdån. Skrifv. N:o 73.
Nyqvist, Georg, från Wermlands län. Motion N:o 343, om anslag till löneförbättring
åt tio ordinarie provincialläkare. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
- — Motion N:o 344, om utsträckning i vissa afseendcn af rättigheten att
tillverka bränvin. Sammans. Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Utlåt. N:o 7, Mein. N:o 10. Bevilln.-Utsk.
Mern. N:o 22. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 345, om låneunderstöd för anläggning af en jernväg emellan
Filipstad och lämplig punkt på nordvestra jernstambanan, i händelse
denna sednare komme att gå öfver Norum, m. m. Stats-Utsk. Utlåt,
N:o 121.
— — Motion N:o 358, om ny undersökning för utrönande af lämpligaste
sträckningen för en del af nordvestra jernstambanan, m. m. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 54.
Näfvelsjön, angående dels förändring af vilkoren för det vid sist hållna riksdag,
för utdikning och aftappning af denna sjö och Tjurken m. fl.
vattendrag i Östra härad af Jönköpings län, beviljade lån, dels ock
om ytterligare lånebidrag för enahanda ändamål. Motion N:o 337.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Nämnd, om ändring af § 2 i 23 Kap. Rättegångs-Balken, beträffande dess
rösträtt. Motion N:o 95 och 151. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och
Mern. N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
Nämndemän, om deras rätt till viss andel af expeditionslösen. Motion N:o 77.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 18.
0.
Ohlsson, Gustaf, från Westmanlands län. Motion N:o 143, om vissa ändringar
af nu gällande skiftesstadga. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 22.
48
— — Motion N:o 144, om ändring af Kongl. Förordningen den 21 Mars
1862, angående kommunalstyrelse på landet, i afseende å uttaxering
af kommunala utskylder. Allm. Bcsv.- och Ekon.
80 och Mern. N:o 89. R. St. underdån. Skrifv. N:o 58.
Olsson, Hils, från Malmöhus län. Motion N:o 89, om förändring af grunderna
för nationalförsvaret. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
— — Motion N:o 90, om fortfarande statsanslag till understöd åt de sedan
1808 och 1809 årens krig ännu qvarlefvande landtvärnsman. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
— — Motion N:o 269, om pension åt Veterinärläkaren Johan Söderbergs efter
lemnade
enka, Vivica Wilhelmina Söderberg. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
— — Motion N:o 270. om anslag för inköp af ett från trycket utkommet,
af C. Rosander utgifvet,. arbete, benämndt, ”Ben kunskapsrike Skolmästaren”.
för att hvarje församling i riket tilldelas. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66.
Olsson, Olof, från Olebyn af Wermlands län. Motion N:o 123, om förändrad
grund för skyldigheten att bygga och underhålla allmänna landsvägar
och broar. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 2. R. St. underdån. Skrifv. N:o 40.
— — Motion N:o 124, om årligt understöd åt aflidne Kapitenen G. E.
Geijers efterlemnade dotter, Christina Mathilda. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
— — Motion N:o 334, om anslag för utvidgning af elemetarläroverket i Ar
vika.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Olsson, Olof, från Slängserud af Wermlands län. Motion N:o 150, om förändrad
grund för väghållningen, m. m. Sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 40.
— — Motion N:o 151, om ändring af 23 Kap. 2 § Rättegångs-Balken, i
fråga om häradsnämnds rösträtt. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern.
N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
-— — Motion N:o 332, om utsträckning af rättigheten för åboer å kronohemman
att förvärfva sig skatterätt å sådana hemman, m. m. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 70.
Olsson, Per Eljas, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 222, om anslag
för anläggning af vägen emellan Komtillmåtta gästgifvaregård i Gagnefs
-
49
nefs socken och Rågsveden? gästgifvaregård i Äppelho socken i nämnda
län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Olsson, Liss Lars, från Stora Kopparbergs län. Motion N:o 247, att extra
provincial-läkarebefattningen i Leksands distrikt må på ordinarie stat
pppföras. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 248, om tillägg till § 12 uti Kongl. Förordningen, angå
ende
vilkoren för försäljning af bränvin, m. m., den 18 December 1863,
i fråga om rätt till bränvinsutskänkning vid gästgifveri å landet. Sammans.
Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
5. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
Ombudsman, rättens, om förhud för denne i konkursmål att befatta sig med
försäljning på auktion af konkursmassas tillgångar. Motion N:o 188.
Lag-Utsk. Betänk. N:o 38 och Mern. N:o 54.
Organister, om reglering af deras och klockares löneförmåner. Motion N:o
262. Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 76.
— — om ändring af gällande föreskrifter rörande val af dem. Motion ,N:o
118. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
4 och Mern. N:o 18. R. St. underdån. Skrifv. N:o 86.
Oskarshamn, om utvidgning af dess allmänna elementarläroverk. Motion N:o
115. Stats-Utsk. Utlåt. N:o fTö.
P.
Pehrson, Anders, från Christianstads län. Motion N:o lil, angående ändring
af 12 § i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862, om kommunalstyrelse
på landet. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 80 och
Mern. N:o 89. R. St. underdån. Skrifv. N:o 58.
— — Motion N:o 112, angående ändring i Kongl. Förordningen den 18 De
cember
1863, om vilkoren för bränvinstillverkning, m. m. Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 9 och Utlåt.
N:o 12. R. St. underdån. Skrifv. N:o 115. Sammans. Bevilln.- Lagsamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1 och 3. Bevilln.-
Utsk. Mern. N:o 16. R. St. underdåu. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 113. om inteckning i lös egendom. Lag-Utsk. Betänk. N:o
57, Mern. N:o 59 och 61. R. St. underdån. Skrifv. N:o 95.
— — Motion N:o 228, om befrielse för rusthållarne vid Skånska indelta ka
-
BO
valleri-regementena att anskaffa och underhålla beklädnads-, munderingsoch
utredningspersedlar. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 2.
Pehrsson, Anders, från Christianstads län. Motion N:o 229, om ändring eller
förklaring af Kongl. Brefvet till Kammar-kollegium den 17 September
1856, om lämpligare fördelning emellan socknarne i samma pastorat
af den återvunna helgonskylden. Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Betänk.
N:o 54 och Mern. N:o 74.
— — Motion N:o 339, angående nedsättning af en komité för utredning af
frågan om inrättande af sedelutgifvande provinsbanker, i ändamål att
erhålla amorteringslån på billiga återbetalningsvilkor. Banko-Utsk.
Mern. N:o 5 och Utlåt. N:o 23.
— — Motion N:o 340, att pröfning af fråga om tillstånd att på landet idka
försäljning af öl eller s. k. bier måtte åt kommunalnämnd uppdragas.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 33.
Pehrsson, Lars, från Nerikes län. Motion N:o 242, att den s. k. trosspassevolansen
icke vidare måtte af rusthållare erläggas. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 22.
— — Motion N:o 243, om ändring af gällande föreskrifter, angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, i hvad de afse lösen för
vattenverk. Se Lag-Utsk. Betänk. N:o 14.
— — Motion N:o 244, om befrielse för rusthållare från skyldigheten att be
fordra
karl och häst till samlingsställe, m. m. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 51.
Pehrsson, Pehr, från Stockholms län. Motion N:o 342, om befrielse för skeppare
å alla på inrikes orter gående fartyg och båtar från skyldigheten
att vid inseglande genom någotdera af inloppen Furusund, Sandhamn
eller Dalarö, der lägga till för undergående af tull visitation. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 48.
Persson, Johan, från Upsala län. Motion N:o 18, om anslag till frivilliga
skarpskytte-föreningarne i riket samt om indragning af andra årets
bevärings-öfningsmöten. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51, Mern. N:o 69 och
82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 62.
Persson, Per, från Wermlands län. Motion N:o 52, angående statsanslag för
fullbordande af jernvägen emellan Arvika och riksgränsen. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 54. R. St. underdån. Skrifv. N:o 51.
51
Persson, Per, från Wermlands län. Motion N:o 249, örn utvidgning af lägre
elementarläroverket i Åmål. Stats-Utk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 250, om nödvändigheten att vidtaga någon åtgärd till lin
dring
uti den, synnerligast för landtbrukaren, kännbara bristen af rörelsekapital.
Sammans. Stats.- och Banko-Utsk. Utlåt. N:o 10 och Meni.
N:o 13. B. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
— — Motion N:o 350, om eftergift af den utaf Konungens Befallningshaf
vande
i Wermlands län Kronolänsmannen L. G. Bengtzon ålagda skyldighet
att utgifva 216 Riksdaler 34 öre Riksmynt för undervigt å inlöst
bränvinsbränningsredskap. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 33.
Personliga stydds-afgiften, angående dess användande till hela sitt belopp
för folkundervisningens befrämjande. Motion N:o 83, 170, 245, 272
och 346. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Petersson, Nils, från Kalmar län. Motion N:o 216, om anslag för anläggande
af en jernstambana från Wexiö till Carlskrona och Kalmar. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 217, om nedsättning af antalet båtsmän inom Södra Möre
härad emot erläggande af vakans-afgift, m. m. Sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. R. St underdån. Skrifv.
N:o 44.
— — Motion N:o 292, om bestämmande af kortare preskriptionstid för ut
sökning
af sotdats, båtsmans och tjenstehjons löneförmåner.
Piteå, om anslag för anläggning af väg från kustlandet dervid till Arvidsjaurs
kyrka. Motion N:o 207. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Plank och bräder, om utfärdande af förbud mot utförsel från Norrbottens län
af sådana under en viss bredd, m. m. Motion N:o 209. Bevilln-Utsk,
Betänk. N:o 8.
Plåtafgift, att denna Svenska sjöfarande åliggande afgift hädanefter måtte till
vederbörande kommuner erläggas. Motion N:o 297. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 24.
Postföring, att de uti Småländska länen från denna befriade hemman måtte indelas
till understöd åt andra, roteringsskyldighet underkastade hemman
i samma län. Motion N:o 305. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 61.
Postportot, om nedsättning i dess belopp och i den s. k. rekommendationsafgiften.
Motion N:o 131. Bevilln.-Utsk Betänk. N:o 6. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 38.
52
Postskjuts, att å alla de ställen, eler postkjutsskyldige hemman blifvit befriade
från postens förskaffande, detta bestyr må på entrepenad ställas. Motion
N:o 252. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Betänk.
N:o 5. R. St. underdån. Skrifv. N:o 50.
Postskjutslegan, om dess förhöjning på Öland. Motion N:o 68. Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 50.
Preskriptionstid, om bestämmande af kortare sådan för utsökning af soldats,
båtsmans och tjenstehjons löneförmåner. Motion N:o 292.
Presterskapets inkomster, angående ändring uti Kongl. Förordningen den 11
Juni 1862, angående allmänt ordnande deraf. Motion N:o 47 och 80. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 77 och Mern. N:o 88.
Prestgård, om bestämmande af annan grund för skyldigheten att bygga kyrka
och prestgård. Motion N:o 280 Samman. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Mern. N:o 17. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 108.
Prestval, om förändrad röstberäkningsgrund vid. Motion N:o 5 och 164. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 4 och Meni.
N:o 18. S. St. underdån. Skrifv. N:o 86.
Profpredikant, om rättighet för röstägande i konsistoriel pastorat, och sacellanier
att kalla fjerde sådan och sättet derför. Motion N:o 33. Sam
mans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7 och Mern.
N:o 21. Lag-Utsk. Meni. N:o 62. R. St. underdån. Skrifv. N:o 109.
Provincialläkare, om anställande af en extra sådan för Inlands Södre och
Nordre härader. Motion N:o 100. Stats-Utsk. Utlåt. N;o 66.
— — extra i Leksands distrikt, att dess aflöning måtte på ordinarie stat
uppföras. Motion N:o 247. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— om anslag till löneförbättring åt tio ordinarie. Motion N:o 343. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 66.
— — om tillägg till instruktionen för dessa. Motion N:o 300. Allm. Besv.-
och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 28.
Provinsbanker, sedelutgifvande, angående nedsättning af en komité för utredning
af frågan om inrättande af sådana, i ändamål att erhålla amorteringslån
på billiga återbetalningsvilkor. Motion N:o 339. BankoUtsk.
Meni. N:o 5 och Utlåt. N:o 23.
53
Pukaviksfjorden, om aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, för
erhållande af nådig förklaring om rättighet att idka fiske i viss del
deraf. Motion N:o 54. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 22.
a.
Qvinna, Svensk, om rättighet för sådan att vid universiteten i riket undergå
vissa examina, samt att dessutom tillerkännas rätt till inträde och befordran
i vissa rikets embetsverk. Motion N:o 313. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 39, Utlåt. N:o 75, Mern. N:o 84 och 93. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 74.
il
Ramsele sockengräns och Tåsjö kyrka i Wester Norrlands län, om statsanslag
för anläggning af ny väg mellan. Motion N:o 56. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Regementen, om jemnare fördelning af roteringsskyldigheten vid Elfsborgs och
Westgöta-Dals. Motion N:o 282. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 61.
Representanthus, om uppförande af ett sådant samt om anvisande af dertill
erforderliga medel. Motion N:o 359. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 75 och
Mern. N:o 85.
Reseförbud, om ändring af eller tillägg till 8 Kap. 10 § Utsöknings-Balken, i
fråga om reseförbud för gäldenär. Motion N:o 191. Lag Utsk. Betänk.
N:o 45.
Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena, om förhöjning af an"
slaget dertill. Motion N:o 313. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St1
underdån. Skrifv. N:o 76.
Revisionsskilling, om upphäfvande af lagens stadganden i fråga om skyldighet
att nedsätta sådan, m. m. Motion N:o 128. Lag-Utsk. Betänk. N:o
24 och Mein. N:o 50. R. St. underdån. Skrifv. N:o 70.
— — om utsträckning af den uti 30 Kap. C § Rättegångs Balken medgifna
befrielse från skyldighet att nedsätta sådan, samt om upphäfvande af
54
alla i samma Balk förekommande stadganden, i fråga om borgen för
kostnad och skada. Motion N:o 296. Lag-Utsk. Betänk. N:o 24 och
Mern. N:o 50. B. St. underdån. Skrifv. N:o 70.
Revisorer, Rikets Ständers af Statsverket, om vissa ändringar af gällande instruktion
för dem. Motion N:o 236. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 28.
Riex, f. d. lokomotivförare, om Statens öfvertagande af den honom genom dom
stolsbeslut ålagda skyldighet att till åtskilliga personer utgifva ersättning,
i följd af den vid Sandsjö jernvägs-station den 23 December 1864
inträffade olyckshändelse. Motion N:o 353. Stats-Utsk. Utlåt. N.o 108.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 90.
Riksbanken, om sammanförande af dess särskilda fonder till allmänna fonden
för utlåning med omsättningsrätt, in. m. Motion N:o 64. Banko-Utsk.
Betänk. N:o 10, Mern. N:o 19, 22, 24 och 33.
— — om mottagande och invexlande derstädes af privatbankssedlar, m. m.
Motion N:o 64 och 205. Banko-Utsk. Utlåt. N:o 18.
Riksgäldssedlar, om inlösen af sådana. Motion N:o 173 och 192. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 91.
Rosenberg, Sven, från Christianstads län. Motion N:o 3, om förlängd betalningstid
för på utmätningsauktion köpt egendom.
— — Motion N:o 4, om bestämmande af den undervisningstid, som må anses
motsvara den folkskolelärare tillerkända minimilön. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 58 och Mern. N:o 94.
— — Motion N:o 5, om förändrad röstberäkningsgrund vid prestval. Sam
mans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 4 och Meni.
N:o 18. R. St. underdån. Skrifv. N:o 86. ,
— — Motion N:o 62, om upphäfvande af Kongl. Förordningen den 10 Januari
1759, m. fl. dithörande författningar, angående fatalier i politi- och
ekonomi-mål. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 13 och Mern. N:o 28. R. St. underdån. Skrifv. N:o 110.
— — Motion N:o 98, att alla stadganden om dödsstraff måtte under viss tid
icke tillämpas. Lag-Utsk. Betänk. N:o 25.
— — Motion N:o 261, om upphäfvande af de uti § 32 af 24 Kap. Kyrko
lagen
förekommande stadganden om klockares brefbäringsskyldighet.
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 30.
— — Motion N:o 262, om reglering af organisters och klockares löneförmåner
Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 76.
55
Rotar, svaga i Kronobergs län, om undersökning af den till dem utgående ersättning.
Motion N:o 139. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 61.
Rotereglering1, om ny sådan inom Westerbottens län. Motion N:o 323. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 61.
Roteringsskyldighet, oin jemnare fördelning deraf vid Elfsborgs och WestgötaDals
regementen. Motion N:o 282. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 61.
Rudberg, Erik Johan, från Kalmar län. Motion N:o 68, om förhöjning af
postskjutslegan på Öland. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5. B. St. underdån. Skrifv. N:o 50.
— — Motion N:o 69, om statsanslag för inrättande af en landtbruksskola på
Öland. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — Motion N:o 102, om anslag för anläggning af en hamn vid Böda på
Öland. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 103, om anslag till aflöning åt ytterligare en lärare vid
pedagogien i Borgholm. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 104, om båtsmansroteringens upphörande. Sammans. Stats
samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 44.
— — Motion N:o 221, om anslag för utdikning af Långebro mosse på Öland.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 279, om pension åt underlöjtnanten L. S. von Schantz.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Rundbäck, Jöns, från Göteborgs och Bohus län. Motion N:o 49, angående
förstärkning af Allmänna Diskontfonden, ni'.'m. Banko-Utsk. Betänk.
N:o 10. Mern. N:o 19, 22, 24 och 33 samt Mern. N:o 27.
— — Motion N:o 178, om anslag till årlig lön för en biträdande lärare vid
barnmorske undervisningsanstalten i Göteborg och om understöd åt
ytterligare sex lärlingar vid samma anstalt. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 179, om anslag till anläggning af en bro mellan Göteborg
och Hisingen vid Qvillebäcken. Stats-Utsk. Utlåt. N'o 78.
— — Motion N:o 306, om ändring af nu gällande stadganden, angående kun
görelsers
uppläsande från predikstolen. Sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 9.
56
Rundbäck, Jöns, från Göteborgs och Bohus län. Motion N:o 307, att undervisning
i husliga göromål och handaslöjder måtte meddelas i seminarierna
för bildande af lärarinnor. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 63.
— — Motion N:o 359, om uppförande af ett representanthus samt om anvisande
af dertill erforderliga medel. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 75 och Mern. N:o 85.
Rusthållare, cm befrielse för dem vid Skånska indelta kavalleri-regementena
att anskaffa och underhålla beklädnads-, munderings- och utredningspersedlar.
Motion N:o 200 och 228. Sammans. Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
— — om befrielse för deni från skyldigheten att befordra karl och häst till
samlingsställe, m. m. Motion N:o 244. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 51.
Rustningsskyldighet, angående förändring af den rusthållare nu åliggande.
Motion N:o 48. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 2.
— — om lindring i densammas utgörande. Motion N:o 81. Sammans. Stats
samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
— — om lindring af densamma i Skåne. Motion N:o 30. Sammans. Stats
samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
Rydström, Carl, från Kalmar län. Motion N:o 70, om antagande af de 20
första kapitlen i Lagberedningens förslag till Rättegångs-Balk. Lag
Utsk. Betänk. k:o 15 och Mern. 46. R. St, underdån. Skrifv- N:o 55
— — Motion N:o 293, om anslag för att sätta af hushållningssällskapen ut
sedde
manspersoner i tillfälle att genomgå fullständig lärokurs uti allt
hvad till boskapsuppfödning m. m. hörer. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — Motion N:o 294, om bidrag af allmänna medel för att i staden We
stervik
uppbygga ett elementarläroverkshus. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Ryssby, Borge, m. 11. socknar inom Sunnerbo härad, om anslag för utdikning
af en genom dem gående mosse. Motion N:o 171. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78.
Rågsveden, om anslag för omläggning af vägen emellan denna gästgifvaregård
i Äppelbo socken och Komtillmåtta gästgifvaregård i Gagnefs socken
af Stora Kopparbergs län. Motion N:o 222. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78
Ränta,
57
Ränta, att Kongl. Förordningen den 13 September 1864, angående sådan vid försträckning
på viss kort tid, utan säkerhet i fast egendom, måtte upphäfvas
eller tillsvidare upphöra att vara gällande. Motion N:o 239.
Lag-Utsk. Betänk. N:o 48.
Rättegångs-Balken, om ändring i lagens stadgande i 2 Kap. 1 §, angående
tiden för hållande af häradsting. Motion N:o 16. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 15 och Mern. N:o 46. R. St. underdån. Skrifv. N:o 55.
— — angående ändring af 21 Kap. 4 §. Motion N:o 57. Lag-Utsk. Betänk.
N:o 21.
— — om ändring af § 2 i 23 Kap., beträffande nämndens rösträtt. Motion
N:o 95 och 151. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern. N:o 46. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 55.
Rörbäcks Kihle och Ersvik inom Lane härad af Göteborgs och Bohus län,
om anslag till anläggning af en kanal emellan. Motion N.o 147. Stats*
' Utsk. Utlåt. N:o 78."
Rörelsekapital, om nödvändigheten att vidtaga någon åtgärd till lindring uti
den, synnerligast för landtbrukaren, känbara bristen af. Motion N:o
250. Sammans. Stats- och Banko-Utsk. Utlåt. N:o 10 och Mern. N:o
13. R. St. underdån. Skrifv. N:o 98.
S.
Salen, om anslag för tillvägabringande af en kanal emellan denna sjö och Ålshult
och för anläggning af jernväg från sistnämnde ställe till Carlshamn.
Motion N:o 303. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Sandahl, Doktor 0., om ytterligare anslag åt den af den af honom i hufvud
staden
anlagda mediko-pneumatiska anstalt. Motion N:o 348. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Sandstedt, Anders Johan, från Jönköpings län. Motion N:o 51, angående
ändring i 5 § af Kongl. Kungörelsen den 4 December 1863, angående
stämpelpappersafgiften. Bevilln.- Utsk. Betänk. N:o 4. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 71.
— — Motion N:o 215, att den emellan Kongl. Maj:t och Hans Maj:t Fransmännens
Kejsare afslutade handelstraktat icke måtte af Rikets Ständer
godkännas, samt nu gällande tulltaxa med vissa uppgifna undantag
8
68
oförändrad bibehållas. Bevilln.-Utsk. Utlåt. N:o 2. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 25. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8, Mern. N:o 12, Utlåt.
N:o 14, Mern. N:o 15 och N:o 19. R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
Schantz, L. S. von, Underlöjtnant, om pension åt. Motion N:o 279. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Seminarierna för bildande af lärarinnor, om meddelande der af undervisning
i husliga göromål och handaslöjder. Motion N:o 307. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk, Betänk. N:o 63.
Serarp och Hvetlanda, om statsanslag för omläggning af landsvägen mellan
dessa gästgifvaregårdar i Jönköpings län. Motion N:o 156. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 78, Meni. N:o 118 och 131.
Silen, Östra och Vestra, om det för dessa sjöars förening medelst kanal och
slussar af Kongl. Majit ifrågasatta anslags utgående med hela sitt belopp
under år 1867. Motion N:o 341. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Skarpskytteföreningarne, angående förhöjning af de vid sistförflutna riksdag
beviljade särskilda anslag till dem. Motion N o 6. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 51, Mern. N:o 69 och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 67.
— — om anslag till dem samt om indragning af andra årets beväringsmöten.
Motion N:o 18. Stats-Utsk. Utlåt N:o 51, Mern. N:o 69 och 82. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 67.
— — om befrielse för dem att återlemna från Kronans förråd erhållna gevär
m. m. Motion N:o 283. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
Skarpskytteväsendet, angående vissa grunder för närmare ordnande af detsamma
och om anslag dertill. Motion N:o 26 och 37. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 51, Mern. N:o 69 och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 67.
Skatterätt, om utsträckning af den åboer å kronohemman medgifna rättighet
att skatteköpa sina hemman, m. m. Motion N:o 332. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 70.
Skattetalet, om viss nedsättning deraf å alla inom de norrländska länen belägna,
under de tio sednaste åren skattlagda krononybyggen. Motion
N:o 271. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 65.
Skiftesstadga, om vissa ändringar af nu gällande gällande. Motion N:o 143.
Sammans. Lag samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 22.
— — om utfärdande af ny. Motion N:o 214. Sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 22.
Skjuts, om utfärdande af närmare föreskrifter rörande rättigheten att erhålla
59
och skyldigheten att fullgöra sådan. Motion N:o 169. Allm. Besv,-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 62.
Skjutshållningen, angående förändrade, grunder för densammas bestridande.
Motion N:o 73. Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 5 och Mern. N:o 8. R. St. underdån. Skrifv. N:o 50.
Skogsplantering, om anslag för sådan å Flygsandsfälteu i riket. Motion N:o
167. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 53.
Skollärare, om ändring af gällande föreskrifter rörande val af dem. Motion
N:o 118. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 4 och Mern. N:o 18. R. St. underdån. Skrifv. N:o 86.
Skolmästaren, den kunskapsrike, om anslag för inköp af detta från trycket af
C. Rosander utgifna arbete, för att hvarje församling i riket tilldelas.
Motion N:o 270. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Skuldebref, om ändring af Kongl. Förordningen den 4 December 1863, i hvad
den angår kartering af sådana och godkända räkningar. Motion N:o
65. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4.
Skäne, om lindring af rustningsskyldigheten derstädes. Motion N:o 30. Sammans.
Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
Skällnorasundet, om anslag till en brobyggnad öfver detta sund i sjön Norrviken
inom Stockholms län. Motion N:o 227. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Sköldberg, Carl Gustaf, från Nerikes län. Motion N:o 78, om åtgärder för
bildande af pensionsförening för tjenstemän och betjente vid jernvägarne
i riket. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 26 och Meni.
N o 44.
— — Motion N:o 79, om lån af allmänna medel för anläggning af jernväg
från Dalkarlsbergs grufvor till sjön Möckeln. Stats-Utsk. Utlåt N:o 80.
Slöjdskolor, om anslag till inrättande af sådana för flickor. Motion N:o 298.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Smedberg, Josef, från Elfsborgs län. Motion N:o 39, om anslag till upprensning
af vattendraget från Arvidstorp till sjön Kalfven, m. m. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 65, om ändring af Kongl. Förordningen den 4 December
1863, i hvad den angår kartering af skuldebref och godkända räkningar.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4.
— — Motion N:o 66, angående ändring af gällande stadganden i fråga om
utmätning.
60
&
Smedberg, Josef, från Elfsborgs län. Motion N:o 191, om ändring af eller
tillägg till 8 Kap. 10 §. Utsöknings-Balken, i fråga om reseförbud
för gäldenär. Lag-Utsk. Betänk. N:o 45.
— — Motion N:o 192, om inlösen af 76 stycken Biksgäldssedlar med till
hopa
87 Riksdaler Riksmynt. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 91.
— — Motion N:o 193, om pension på allmänna indragningsstaten åt Krono
länsmannen
Jacob Bånges enka, Johanna Brita Bånge. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 74.
— - Motion N:o 331, att återstoden af det för sänkning och upprensning af
Lidaån vid sistlidne riksdag beviljade lånebidrag måtte på en gång få
lyftas under år 1867, m. m. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 83.
Smålands husarregemente, om dess förändring till infanteri. Motion N:o 114.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 49.
Solgen m. fl. sjöar i Jönköpings län, om förändring i planen för deras sänkning
med bibehållande af dertill beviljadt låneunderstöd. Motion N:o
182. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 88. R. St. underdån. Skrifv. N:o 64.
Sollefteå, om statsanslag för inrättande af en pedagogi derstädes. Motion N:o
55. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Stambana, nordvestra, om medel för dess fullbordande. Motion N:o 256.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54, Mern. N:o 68 och 82. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 51.
— — om dess fortsättande från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika och
Charlottenberg. Motion N:o 333. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54, Mein.
N:o 68 och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 51.
— — om ny undersökning för utrönande af lämpligaste sträckningen af en
del deraf, m. m. Motion N:o 358. Stats-Utsk. Utlåt N:o 54.
— — om anslag för dess fullbordande mellan Arvika och riksgränsen.
Motion N:o 52. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 51.
— — norra, angående dess fortsättande från Upsala. Motion N:o 256.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80, Meni. N:o 119 och 131.
— — om dess fortsättande från Upsala i riktning åt Sala och Storviks station
på Gefle—Dala banan. Motion N:o 347 och 351. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 80, Mern. N:o 119 och 131.
61
Stambana, östra, om medel för dess fullbordande. Motion Nio 256. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 80.
— — om byggandet af en genom Uppland, Westmanland och Dalarne i rikt
ning
åt sjön Siljan. Motion N:o 264. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80, Mern.
N:o 119 och 131.
*— — mellan städerna Wexiö, Carlskrona och Kalmar, om anslag för an
läggning
af en sådan. Motion N:o 187, 216 och 218. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 80.
— — mellan Nässjö och Oscarshamn, om anslag för anläggande af en sådan.
Motion N:o 53. Stats Utsk. Utlåt. N:o 80.
Stipendier, om anslag till inrättande af åtta sådana, för att sätta studerande
vid universiteten i tillfälle att idka studier vid Norges, Danmarks eller
Finlands högskolor. Motion N:o 232. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Stockholms veterinär-inrättning, om anslag till aflöning för en ytterligare lärare.
Motion N:o 231. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66, Mern. N:o 95 och 116.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Stora Lee, om vissa ändringar uti vilkören för det vid sistlidna riksdag lemnade
statsbidrag för segelleds öppnande från Hattefura vid Wenern
förbi Köpmannabro genom sjön Åkelången m. fl. vattendrag till denna
sjö, m. m., dels ock att det för sjöarne Östra och Vestra Siléns förening
medelst kanal och slussar af Kongl. Maj:t i dess nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof ifrågasatta anslag måtte
till hela sitt belopp få under år 1867 utgå. Motion N:o 341. Stats
Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Strengnäs, om bibehållande af det i Strengnäs inrättade seminarium för bildande
af lärarinnor. Motion N:o 61. Sammans. Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 6.
Stubböresmedlen, om användande af en del utaf de inom Norrbottens län inflytande
till myraftappningar och odlingar. Motion N:o 145. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 78.
Studerande vid universiteten, om inrättande af. åtta stipendier att sätta dem i
tillfälle att idka studier vid Norges, Danmarks eller Finlands högskolor.
Motion N:o 232. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnad .er, om framställning hos Kongl.
Maj:t i ändamål att denna styrelse måtte anbefallas, att, när arbetet
för jernvägsförbindelse emellan Kalmar och Warberg öfver Lamhult
62
och Wernamo närmar sig jernstambanan, åt ifrågasatta enskilda företag
lemna erforderlig hjelp i afseende å materiel, m. m. Motion N:o
357. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Stämpelpappersafgiften, angående upphäfvande af den i Kongl. Kungörelsen
den 4 December 1863, föreskrifna kartering af handlingar som ingifvas
till eller utgå från domstolar och embetsverk. Motion N:o 85. Bevilln.
-Utsk. Betänk. N:o 4.
— — angående ändring i Kongl. Kungörelsen derom, i hvad den angår kar
tering af skuldebref och godkända räkningar. Motion N:o 65. Bevilln.
-Utsk. Betänk. N:o 4.
— — om upphäfvande af stadgandet i 5 § af Kongl. Kungörelsen angående
densamma, att Kongl. Maj:ts domar och resolutioner skola beläggas
med stämpelpapper i förhållande till värdet af hvad, som omtvistas.
Motion N:o 51. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 71.
— — angående befrielse derifrån för expeditioner från domare eller domsto
lar
rörande konkurser. Motion N:o 184. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o
4. R. St. underdån. Skrifv. N:o 71.
— om ändring af mom. 6 uti § 8 i Kongl, Kungörelsen derom, i fråga
om stämpelafgift till högre belopp än 500 R:dr. Motion N:o 260.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 4. R. St. underdån. Skrifv. N:o 71.
Sundsvall, om anslag till att i försvarbart skick sätta inloppet till nämnde
stad. Motion N:o 255. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
— — om anslag för anläggning af jernväg från Hemgrafven till denna stad.
Motion N:o 291. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Svensén, Carl Johan, från Kalmar län. Motion N:o 53, om anslag för anläggande
af en statsjernbana emellan Nässjö och Oscarshamn. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 114, om Smålands Husarregementes förändring till infan
teri.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 49.
— — Motion N:o 115, om utvidgning af allmänna elementarläroverket i
Oscarshamn. Stats-Utsk. Utlät. N:o 66.
— — Motion N:o 116, om statsanslag för anläggning af en hamn 3 norra
delen af Ölands vestra kust. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — Motion N:o 310, om statsanslag till inköp af lämplig undervisnings
materiel
för folkskolorna. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
63
Svensén, Carl Johan, från Kalmar län. Motion N:o 311, om upphörande af
den s. k. giftomannarätten. Lag-Utsk. Betänk. N:o 60.
— — Motion N:o 312, om förhöjning af anslaget på sjette Hufvudtiteln till
reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
— — Motion N:o 313, om rättighet för svensk qvinna att vid universiteten i
riket undergå vissa examina, samt att dessutom tillerkännas rätt till
inträde och befordan i vissa rikets embetsverk. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 39, Utlåt. N:o 75, • Mern. N:o 84 och 93.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 74.
Svensson, Magnus, från Skaraborgs län. Motion N:o 174, om anslag i ändamål
att hvarje församling må kunna påräkna visst belopp till understöd
för skolelärares aflöning och skolbyggnads uppförande. StatsUtsk,
Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 175, angående ändring af Kongl. Förordningen den 21
December 1857, om egors fredande mot skada af annans hemdjur samt
om stängselskyldighet.
— — Motion N:o 280, om bestämmande af annan grund för skyldigheten att
bygga kyrka och prestgård. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Mern. N:o 17. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 108.
— — Motion N:o 281, om vilkorlig förhöjning af de från Wadstena krigs
manshuskassa
utgående underhållsmedel. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Söderberg, Johan, Veterinärläkare, om pension åt hans efterlemnade enka,
Vivica Wilhelmina Söderberg. Motion N:o 269. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 74.
Söderhamn, om anslag för utvidgning af dess elementarläroverk. Motion N:o
273. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Söderholtz, Anders, från Södermanlands län. Motion N:o 60, om ersättning
af allmänna medel till åtskilliga personer inom Wähla by, Björklunda
socken, för liden brandskada. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 107.
— — Motion N:o 61, att det i Strengnäs inrättade seminarium för bildande
af lärarinnor måtte derstädes förfarande bibehållas. Sammans. Statssamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 6.
64
Södra Mare härad, om nedsättning af antalet båtsmän inom, emot erläggande
af vakansafgift, m. m. Motion N:o 217. Sammans. Stats- samt Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 3. B. St. underdån. Skrifv. N:o 44.
Sölvesborg och Christianstad, om anslag för anläggning af jernväg emellan.
Motion N:o 155. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
T.
Taxa, om nedsättning af beloppen i vissa delar af den för trafiken å Statens
jernvägar gällande, m. m. Motion N:o 354. Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 29.
Telegrafverket, elektriska, om ändring af reglementet för detsamma, i den
syftning att tjensteman ej må utan eget begifvande kunna från en till
annan Station förflyttas, m. m. Motion N:o 309. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 10.
Tingsgästningspenningar, om tillökning af de till häradsnämnd utgående.
Motion N:o 162. Stat-Utsk. Utlåt. N:o 109.
Tjenstehjonsflyttningen, om förändring af tiden derför, m. m. Motion N:o 322.
Tjernlund, Per, från Vester-Norrlands län. Motion N:o 58, angående förhöjning
af det utaf Kongl. Maj:t äskade anslag för myrutdikningar och
vattenaftappningar inom åtskilliga län och orter. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78.
- — Motion N:o 291, om anslag för anläggning af jernväg från Hemgrafven
till Sundsvall. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 352, om anslag för omläggning af landsvägen utmed kusten
af Vester-Norrlands län. Stast-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Tjurken och Näfvelsjön, om förändring af vilkoren för det vid sist hållna riksdag,
för utdikning och aftappning af dessa sjöar, m. fl. vattendrag i
Östra härad af Jönköpings län, beviljade lån och om ytterligare lånebidrag
för enahanda ändamål. Motion N:o 337. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Trosspassevolans-afgift, att den icke vidare måtte af rusthållare erläggas.
Motion N:o 242. Stats-Utsk. Utlåt. 22.
Trysunda kronofiske, om medgifvande för Nätra och Själevads socknar att, mot
skattelöseskillingens återbekommande, till Kongl. Maj:t och Kronan afträda
-
65
träda detta af bemälda socknar skattelösta kronofiske eller ock att den
för fisket bestämda årliga räntan måtte med hälften nedsättas. Motion
N:o 7. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 38.
Tull, om dess åsättande å vissa landtmannaprodukter samt förhöjning af den
å bränvin. Motion N:o 19. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8, Mern. N:o
12, Utlåt. N:o 14, Mern. N:o 15, Betänk. N:o 17. B. St. underdån.
Skrifv. N:o 85.
Tulltaxa, om bibehållande af den nu gällande oförändrad med vissa uppgifna
undantag. Motion N:o 215. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8, Mern. N:o
12, Utlåt. N:o 14, Mern. N:ol5och 19. R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
Tull visitation, om befrielse för skeppare å alla på inrikes orter gående fartyg
och båtar från skyldigheten att vid inseglande genom någotdera af inloppen
Furusund, Sandhamn eller Dalarön, der lägga till för undergående
af sådan. Motion N:o 342. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Be
tänk.
N:o 48.
Tumba bruk, om anslag till lön åt distriktsläkaren derstädes. Motion N:o 259.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Tångtägt, om utfärdande af särskilda föreskrifter för bestämmande af rättigheten
dertill i Halland. Motion N:o 196. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 40 och Utlåt. N:o 72. R. St. underdån. Skrifv. N:o 45.
Tasjö kyrka och Kamsele sockengräns, i Vester norrlands län, om statsanslag
för anläggning af ny väg mellan. Motion N:o 56. Stats-Utsk.
Utlåt N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Uddevalla, om anslag för fördjupning och utvidgning af hamnen derstädes. Motion
N:o 336. Stats-Utsk.^ Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv.
N;o 83.
Uhr, Anders Wilhelm, från Nerikes län. Motion 213, om ändring af morn.
1 i § 13 af Landtmäteri-instruktionen den 6 Augusti 1864. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 20. R. St. anderdån.
Skrifv. N:o lil.
— — Motion N:o 214, om1 utfärdande af ny skiftestadga. Sammans. Lagsamt
Allm. Besy.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 22.
66
Uhr, Anders Wilhelm, från Nerikes län. Motion 315, om rättighet för Nonmän
och Danskar att lika med Svenska medborgare här i riket idka
handel, handtverk eller annat näringsyrke. Allm Besv.-och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 36, Mern. N:o 64, 78 och 92. R. St. underdån. Skrifv. N:o 73.
— — Motion N:o 3l6, att den kompetens, som efter behörigen aflagda kun
skapsprof
blifvit vunnen i Norge eller Danmark till utöfvande af läkarekonsten
eller tjenstgöring å fartyg såsom befälhafvare eller styrman,
äfven må i Sverige tillgodonjutas. Allm. Besv.- och Ekön.-Utsk.
Betänk. N:o 36, Mern. N:o 64, 7^ och 92. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 73.
— — Motion N:o 317, om inrättande af förlikningskomitéer och omfattnin
gen
af deras verksamhet. Lag-Utsk. Betänk. N:o 28 och Mern. N:o 43.
Ume eif, om anslag af allmänna medel för rensning af densamma. Motion
N:o 29. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Umeå och Wännäs kyrkor, om anslag för förbättring af allmänna landsvägen
mellan. Motion N.-o 289. Stat-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Undervisnings-materiel, om anslag till inköp af sådan för folkskolorna. Motion
N:o 310. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Upplåning af medel till fortsättande af statens jernvägsbyggnader, jemte vilkoren
för sådan upplåning, om dess öfverlemnande åt Kongl. Maj:t, m.
m. Motion N:o 256. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 54, 80 och 137.
Utarrendering af Kronans egendomar, om ändring af Kongl. Kungörelsen den
17 Juli 1847 i fråga derom. Motion N:o 166. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 50.
Utmätning, angående ändring i gällande stadganden i fråga derom. Motion
N:o 66, 136.
Utsöknings-Balken, om ändring af eller tillägg till 8 Kap. 10 § i fråga om
reseförbud för gäldenär. Motion N:o 191. Lag-Utsk. Betänk. N:o 45.
Utsökningsmål, om ändring af nu gällande stadganden för deras anhängiggörande
och utförande. Motion N:o 127.
K
Wadstena kfigsmähshuskasså, om vilkorlig förhöjning af de derifrån utgående
underhållsmedel. Möfiön N:o 281. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
v 67
Wagnsån i Vester-Fernebo socken af Westmanlands län, om anslag utan återbetalningsskyldighet
för dess sänkning. Motion N:o 284. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 78.
Wattenverk, om ändring af gällande föreskrifter, angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, i hvad de afse lösen för. Motion
N:o 243. Se Lag-Utsk. Betänk. N:o 14.
Weda N:o 3, gästgifverihemman i Nordingrå socken af Vester-Norrlands län, om
befrielse för dess innehafvare från skyldigheten att erlägga rote-vakansafgift.
Motion N:o 234. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 37 och Mern. N:o 72.
Weselången, om förändring af det för sänkning af denna sjö, belägen på gränsen
mellan Elfsborgs och Hallands län, ett bolag beviljade lån af allmänna
medel till anslag återbetalningsskyldighet. Motion N:o 318.
Stats-Utsk. N:o 103.
Westerbottens län, om anslag af allmänna medel till mvrutdikningar inom.
Motion N:o 27. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 83.
— — om anslag för anläggning af vissa vägar från Bergviks bro i Helsing
land
till gränsen emellan Wester-Norrlands och Westerbottens län. Mo
tion
N:o 299. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Wester-Norrlands län, om anslag till lön åt tvänne veterinärläkare derinom.
Motion N:o 235. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — om anslag för anläggning af vissa vägar från Bergviksbro i Helsing
land
till gränsen emellan detta och Westerbottens län. Motion N:o
299. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — om anslag för omläggning af landsvägen utmed dess kust. Motion N:o
352. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Westervik, om bidrag af allmänna medel för att derstädes uppbygga ett elementarläroverkshus.
Motion N:o 294. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Veterinärinrättningen i Stockholm, om anslag till aflöning för en ytterligare
lärare dervid. Motion N:o 231. Stats-Utsk. N:o 66, Mern. N:o 95 och
116. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Veterinärläkare, om anslag till lön åt tvänne i Wester-Norrlands län. Motion
N:o 235. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Wexiö, om anslag för anläggande af en jern stam bana från denna stad till Carlskrona
och Kalmar. Motion N:o 216 och 218. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
\
68
Wi- och Gölsjöarne inom Sunnerbo härad, om anslag till deras sänkning. Motion
N:o 172. Stats-Utsk. Utlåt N:o 78.
Wieslanda jernvägsstation och sjön Bolmen, om anslag för väganläggning
mellan. Motion N:o 67. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. B. St. underdån.
Skrifv. N:o 83.
Wilhelmina kyrka, om anslag för anläggning af väg från Åsele till denna
kyrka. Motion N:o 288. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 83.
Wisby, om fortfarande statsanslag för dervarande folkskolelärare-seminariet.
Motion N:o 180. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
Väghållningsskyldigheten, om förändrade grunder för densammas utgörande,
m. m. Motion N:o 25, 74, 123, 138 och 150. Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 40.
— — om förändrad grund för densamma vintertiden. Motion N:o 181. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 40.
- — att den måtte af Staten öfvertagas, m. m. Motion N:o 324. Sam
mans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 40.
Wähla by i Björklunda socken, om ersättning af allmänna medel till åtskilliga
personer derstädes för liden brandskada. Motion N:o 60. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 107.
Wännäs och Umeå kyrkor, om anslag för förbättring allmänna landsvägen mellan.
Motion N:o 289. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
Åboer å kronohemman, om utsträckning af rättigheten för dessa att förvärfva
sig skatterätt å sådana hemman, m. m. Motion N:o 332. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 70.
Åbyggnad, angående ersättning för flyttning af sådan i närhet af jernbana.
Motion N:o 108. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 14.
Ålshult, om anslag för tillvägabringande af en kanal från sjön Salen till detta
ställe
69
ställe och för anläggning af jernväg derifrån till Carlshamn. Motion
N:o 303. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Åmål, om utvidgning af dess lägre elementarläroverk. Motion N:o 249 och 278.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Ångermanlands södra fögderi, om dess fördelande uti tvänne fögderier, m. m.
Motion N:o 168. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
Åsele och Vilhelmina kyrka, om anslag för anläggning af väg mellan. Motion
N:o 238. Stats-Utsk. Utlåt, N:o 78. R. St, underdån. Skrifv.
N:o 83.
O
A,
Ärfda-Balken, om ändring af 10 § i 12 Kai». Motion N:o 212. Lag-Utsk.
Betänk. N:o 10.
Ö.
öl eller s. k. Bier, angående uppdrag åt kommunalnämnd att pröfva fråga om tillstånd
att på landet idka försäljning af sådant. Motion N:o 340. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 33.
öland, om anslag för anläggning af en hamn vid Böda, Motion N:o 102. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 78.
— — om statsanslag för anläggning af en hamn å norra delen af dess vestra
kust. Motion N:o 116. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— — om statsanslag för inrättande derstädes af en landtbruksskola. Motion
N:o 69. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — om anslag för utdikning af Långebro mosse. Motion N:o 221. Stats
Utsk.
Utlåt, N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Örebro—Arboga jernväg, om anslag för dess fortsättande till Köping. Motion
N:o 190. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80. R. St. underdån. Skrifv. N:o 79.
östman, Per, från Wester-Norrlands län. Motion N:o 161, om rättighet för
oäkta barn att taga arf efter föräldrar. Lag-Utsk. Betänk. N:o 13 och
Mern. N:o 33. R. St. underdån. Skrifv. N:o 39.
70
östman, Per, från Wester-Norrlands län. Motion N:o 162, om tillökning af
de till häradsnämnd utgående s, k. tingsgästningspenningar. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 109.
_— — Motion N:o 299, om anslag för anläggning af vissa vägar från Berg
viks
bro i Helsingland till gränsen emellan Wester-Norrlands och Westerbottens
län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
— Motion N:o 300, om tillägg till instruktionen för provincialläkare. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 28.
-— — Motion N:o 301, om ne Isättning af det uti gällande taxa för landtmä
terigöromål
bestämda arfvode. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 81.
— — Motion N:o 302, om ändring af eller tillägg till Kongl. Brefvet den
27 Maj 1801, beträffande tiden för Häradsrätts sessioner och Häradstings
afslutande. Lag-Utsk. Betänk. N:o 15 och Mern. N:o 46. R;.
St. underdån. Skrifv. N:o 55.
Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1866.
