# ID: svediakorp-gov2448
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,420
# sentences: 3,992
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIBIM
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
)
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
\
ELFTE SAMLINGEN.
2<ira Afdelningen:
Motioner i Preste-Ståndet.
Förteckning å Motioner hos Preste-Ståndet, . 1
t
Förteckning å de hos Högvördiga Preste-Ståndet under
Riksdagen 1865—1866 väckta motioner.
1. Af Kontraktsprosten Palmlund, om befrielse från första årets beväringsmöte
för lärjunge vid rikets elementarläroverk, på samma vilkor som för medlem
af skarpskytteförening.
2. » Densamme, om en billigare fördelning af den Hushållningssällska
perna
tillkommande femtedel af bränvinsminuterings-och utskänkningsafgiften.
3. » Hofpredikanten Rosenius, angående förbud för huggning och utskepp
ning
af sparrar och bjelkar under 9 tums diameter eller ock bestämmande
af högre utförseltull derå.
4. » Kyrkoherden Ekelundh, om ändring af 31 § i gällande stadga för rikets
elementarläroverk.
5. » Densamme, om ändring af 2 mom. 10 § i nådiga Folkskolestadgan
den 18 Juni 1842.
6. » Hofpredikanten Wahrenberg, angående ändring och tillägg i §§ 23 och
25 i Kongl. Förordningen om Kyrkoråd och Skolråd den 21 Mars
1862.
7. » Domprosten Sondén, om anslag af 75,000 R:dr till utvidgning af lä
roverkshuset
i Skara.
8. » Densamme, om statsanslag till uppförande af en seminariibyggnad i
Skara.
9. » Doktor Sandberg, om den personliga skyddsafgiftens upphörande såsom
bevillning till Statsverket, och att i dess ställe ett motsvarando belopp
af hvarje mantalsskrifven person måtte utgå till folkundervisningen
samt debiteras, uppbäras och fördelas såsom den nuvarande folk»
skoleafgiften.
10. » Doktor Söderberg, angående årlig pension af 500 R:dr R:mt åt aflid
ne
Konsertmästaren A. Randels enka och barn.
Bih. till B. Si. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Åfd.
2 Förteckning å Motioner hos Preste-Ståndet.
11. Af Prosten Fant,' om anvisning från Riksbanken af 5,000,000 R:dr R:int
till uppköp af allmänna hypotheksbankens obligationer för lifgifvande
af amorteringslån åt mindre jordbrukare.
12. » Hofpredikanten Rosenius, om tillägg till 12 § af Kongl. Förordningen
den 18 December 1863, angående försäljning af bränvin och andra
spirituösa drycker.
13. » Doktor Lundberg, om fortfarande anslag af 10,000 R:dr R:mt årligen
under nästkommande statsreglering till pensioner åt 1808 och 1809
års Landtvärnsmän.
14. » Kontraktsprosten Palmlund, om ändring eller förklaring af Kongl. Cir
kulärbrefvet
den 11 December 1863, i fråga om lönetursberäkning
för lärare vid elementarläroverken.
15. » Doktor Thyselius, om ordnande och utbyte af litterära skatter mellan
rikets särskilda bibliotheker och öfriga samlingar.
16. » Densamme, om statsanslag af 5,000 R:dr R:mt till utgifvandet af
tredje Tomen af Scriptores Rerum Svecicarum medii sevi.
17. » Densamme, om upprättande af lägre elementarläroverk för flickor.
18. » Biskop Annerstedt, om riksdagskostnadernas bestridande af Rikets Stän
ders
Riksgälds-kontor.
19. » Doktor Rundgren, motion, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, så vidt den
afser s. k. extra statsregleringen endast för år 1867.
20. » Kyrkoherden Ekelundh, om utvidgning af Hudiksvalls högre elementar
läroverk
till fullständigt äfven på den klassiska bildningslinien.
21. » Kontraktsprosten Palmlund, om ändring i 1 och 2 §§ i Kongl. För
ordningen
den 18 December 1863, angående vilkoren för försäljning
af bränvin.
22. » Professor Ribbing, om åtgärders vidtagande för beredande af emeriti
löner
åt ålderstigne och otjenstbare prestmän.
23. » Densamme, om vissa ändringar vid de för prester föreskrifna examina
och lärdomsprof.
24. » Densamme, om rättighet för röstegande i konsistoriela pastorater och
sacellanier att kalla fjerde profpredikant och sättet derför.
25. » Densamme, om åtgärders vidtagande för förändring i sockenregle
ringen.
26. » Densamme, om upphörande af s. k. prebendepastorater.
27. » Doktor Petrelli, om beviljande af ett årligt anslag af 30,000 R:dr för
att användas till vård och undervisning af elever vid mindre skolor
för döfstumma.
I
Förteckning å Motioner hos Preste-Ståndet. 3
28. Af Doktor Säve, om afgifvande af en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, om nedsättande af en komité för revision och omarbetning af
1686 års kyrkolag.
29. » Densamme, om ändring i föreskriften rörande tiden för barnaqvinnors
kyrkogång.
30. » Hofpredikanten Wahrenberg, om Enköpings treklassiga elementarläro
verks
utvidgning till femklassigt.
31. » Densamme, om löneförhöjning åt lärarne i sång och musik vid de
lägre elementarläroverken.
32. » Densamme, om ersättning af statsmedel åt Kyrkoherden i Holms och
Kulla församlingar för bristande vederlagsspanmål.
33. » Doktor Söderberg, om ersättning åt färjemännen vid Fårösund och på
Fårön för dem åliggande förbindelse att utan betalning öfver Fårösund
föra i tjensteärenden stadde personer och Kronans folk.
34. » Biskop Bring, om byggnadsunderstöd för Westerviks elementarläro
verk.
35 » Kontraktsprosten Janzon, om löneförbättring för Komministrar och Ka
pellpredikanter.
36. » Densamme, om förändrad tullagstiftning.
37. » Densamme, om förändrade tullbestämmelser för vissa messingsfa
brikater.
38. » Doktor Falch, om fortfarande anslag åt Kamereraren Carl Sandberg.
39. » Doktor Petrelli, om åtgärder till hämmande af försäljning af utländska
lottsedlar.
40. » Doktor Arrhenius, om årligt anslag till befrämjande af s. k. tysta sko
lor
och till bildande af lärare för döfstumma.
41. » Densamme, om anordnande under åren 1866 och 1867 af återstoden
af de vid sednaste riksdag för segelleds öppnande mellan Hattefura
hamn vid Wenern och Stora Lee beviljade anslag, äfvensom om beviljande
af anslag för denna segelleds utsträckning till östra Sillen.
42. » Densamme, om låneunderstöd för byggandet af en jernväg från Dal
karsbergs
grufvor till sjön Möckeln i Örebro län.
43. » Prosten Eurén, om årlig pension åt Doktor Johan Hedenborgs enka.
44. » Densamme, om utanordnande af s. k. prostetunna ifrån åtskilliga
socknar inom Westerås stift.
45. » Kontraktsprosten Tegnér, om lån för åvägabringande af en jernväg
från Frövi station, på Köping—Hult-jernvägen, till Falun, benämnd
Svenska centralbanan.
46. » Doktor Lindgren, om fortsatt understöd åt Artisten N. Mandelgren.
4 Förteckning å Motioner hos Preste-Ståndet.
47. Af Doktor Lindgren, om anslag till förbättring af lönevilkoren åt Adjunk
terne
i de verldsligt fakulteterna vid Upsala universitet.
48. » Professor Agardh, om anslag till lön åt en Professor i Geologi vid
Lunds universitet.
49. » Hofpredikanten Rosenius, om förbättring i lönevilkoren för Landskame
rerare
och Landträntmästare i Gotlands, Jemtlands samt Wester- och
Norrbottens län.
50. » Densamme, om lön för en tredje lärare vid läroverket i Skellefteå.
51. » Densamme, om åtgärder till förekommande af oloflig huggning å kro
noskogar,
m. m.
52. » Hofpredikanten Rosenius, om anslag till utdikning af kärr och mossar
i Wester- och Norrbottens län.
53. >3 Professor Ribbing, om förbättringar i Akademi-adjunkternes löneför
måner.
54. » Densamme, om borttagande af nuvarande första lönegraden vid Ele
mentarläroverks-lärarnes
löner samt tillägg af en lönegrad åt Rektorerne
vid femklassiga läroverk.
55. » Densamme, om årlig pension till aflidne Rektorn vid Tyska national
lyceum
i Istockholm, Professor U. W. Dieterichs efterlemnade enka.
56. 3> Kontraktsprosten Lundberg, om ändring af 12 § i gällande Jagt
stadga.
57. 33 Kyrkoherden Ekelundh, om statslån för fortsättning af Hudiksvall—
Forssa jernväg upp till sjön södra Dellens strand i norra Helsingland.
58. 33 Densamme, om anslag för beredande af Norrlands kustförsvar.
59. 3> Kyrkoherden Englund, om anslag till förbättrande af häst- och fårafveln
i Jemtlands län.
60. >3 Biskop Sundberg, om ökadt anslag till folkskolelärare-seminarierna.
61. 33 Densamme, om lön åt en t. f. Lektor vid Carlstads högre elementar
läroverk.
62. 33 Densamme, angående anslag och lån till lärov erksbyggnad i Carlstad.
63. 33 Biskop Björck, om anslag till pension åt aflidne Theologie Lektorn i
Göteborg N. Beckmans efterlemnade enka.
64. 33 Densamme, om tillägg och förändringar i Kongl. Förordningen den
20 Januari 1865, angående frejdbetyg.
65. 33 Densamme, om tillägg och förändring i Kongl. Förordningen den 23
Oktober 1860, om ansvar för den som träder till eller utsprider villfarande
lära.
66. >3 Doktor Sandberg, om användandet af de hvarje socken tillfallande brän
vinsminuterings-afgifter
i första rummet till folkskoleväsendets ut
veckling.
Förteckning å Motioner hos Preste-Ståndet.
5
67. Af Doktor Sandberg, om förändring i 14 och 15 §§ i Kongl. Förord
ningen
den 18 December 1863, angående försäljning af bränvin och
andra spirituösa drycker.
68. » Densamme, om fördelningen af frdelar af bränvinsförsäljningsmedlen till
städerna och landsförsamlingarne, efter hvarderas folkmängd.
69. » Doktor Ternström, om årlig pension åt framlidne Prosten och Kom
mendören
m. m. Chr. G. Berlins enka.
70. » Densamme, om låneunderstöd af allmänna medel till anläggande af
en jernbibana mellan städerna Sölvesborg och Christianstad.
71. » Kontraktsprosten Schmidt, angående underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med framställning om behofvet af ånyo författadt sammandrag
af författningar, hvilkas årliga kungörande är i nåder anbefaldt.
72. » Densamme, om användning af fyrktalet såsom röstberäkningssätt vid prest
val
samt vid tillsättandet af folkskolelärare, orgelnist, klockare och
annan kyrkobetjening.
73. » Kontraktsprosten Palmlund, om statsanslag till väganläggning i Sun
nerbo
härad från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation.
74. » Densamme, om dels statsbidrag, dels låneunderstöd för jernväg och
vattenkommunikation ifrån Carlshamn till Alfvesta station.
75. » Densamme, om årlig pension åt framlidne Provincialläkaren, Doktor
D. J. Billengrens enka och oförsörjda barn.
76. » Kontraktsprosten Rabe, angående förändring af ett år 1858 till bola
get
för sänkningen af sjön Weselången beviljadt lån å 40,000 R:dr
till anslag utan återbetalningsskyldighet.
77. » Domprosten Sondén, angående förklarande tillägg till medicinalförfatt
ningarnc,
rörande försäljning af bränvin å apothek.
78. » Kyrkoherden Wennerström, om ett förslagsanslag af 100,000 R:dr till
hämmande af boskapspesten, ifall den inom landet skulle utbryta.
79. » Densamme, om anslag till lön åt en extra Provincialläkare i Svart
lösa
härad af Stockholms län.
80. » Doktor Rundgren, angående förändring af § 9 Kongl. Förordningen
om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, i hvad den angår tiden för
bestämmande af församlingens utgifts- och inkomststat.
81. » Densamme, angående ändring af föreskrifterna, i fråga om vilkoren
för att till elev antagas vid Teknologiska institutet och vid de tekniska
elementarskolorna i riket.
82. » Doktor Lundberg, om pension åt Notarius Publicus Svante Jakob
Callerholm.
83. » Doktor Söderberg, om bibehållandet af folkskolelärare-seminarium i
Wisby.
6
Förteckning å Motioner hos Preste-Ståndet.
84. Af Doktor Söderberg, om anslag till en kasernbyggnad för Kongl. Svea
Artilleri-regemente.
85. » Domprosten Björling, om anslag till stipendier för pr estkandidater.
86. » Densamme, om anslag till en jernväg, sträckande sig från någon punkt
på jernvägen mellan Stockholm och Upsaiabanan genom Upland, Westmanland
och Dalarne till Siljan.
875 » Densamme, om anslag till fullbordande af jernvägen mellan Arboga
och Köping.
88. » Kontraktsprosten Janzon, om årlig pension för Kontraktsprosten Doktor
Cnattingii enka och oförsörjda barn.
89. » Prosten Bergman, om eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Skol
läraren
J. H. Löfström.
90. » Kyrkoherden Simonsson, om statsanslag till aflönande af en lektor i
klassiska språk vid hvartdera af de på reallinien fullständiga elementarläroverken
och dessas upphöjande således till helt fullständiga läroverk,
åtminstone det i Helsingborg.
91. » Densamme, om underdånig hemställan till Kongl. Majit om utfär
dande
af en nådig Förordning derom, att ersättning för innehafvare
af militie-, civil-, ecklesiastik- och andra stater anslagna boställen
för å jordens drainering nedlagd kostnad, måtte beredas derigenom,
att samma kostnad må fördelas i öfverensstämmelse med hvad
Kongl. Kungörelsen den 16 Januari 1863 för likartade fall föreskrifver.
92. » Doktor Nordlund, om ett ärligt understöd åt Kamereraren G. Grundens
enka.
93. » Doktor Säve, om ändring i nuvarande författningar om kungörelsers
uppläsande från predikstolen.
94. » Densamme, om 8,000 R:dr årligt anslag för beredande af Norska
och Danska föreläsningars hållande vid rikets begge universiteter.
95. » Biskop Anjou, om anslag på indragningsstat åt Föreståndaren för folk
skolelärare-seminarium
i Wisby L. J. Ringbom.
96. Doktor jRunstén, om underdånig begäran af nådig föreskrift att hvarje
år, då de förr brukliga evangeliitexterna skola utgöra predikotexter,
må från altaret föreläsas dagens högmessotext från närmast föregående
eller kommande årgång.
97. » Hofpredikanten Bosenius, om ersättning till Handlanden Carl Rönnbäck
och Kapiten Silfverbrand för af dem lidna förluster genom uppförandet
af Landshöfdinge-residenset i Luleå.
98. » Densamme, om förbud för den, som förvärfva sig rättighet att afhem
ta
skogsprodukter från Kronans marker, att sådan rättighet till annan
person öfverlåta.
99.
100.
101.
102.
103.
104.
i
Förteckning öfver Motioner hos Preste-Ståndet. 1
Af Hofpredikanten Rosenius, om anslag till betäckande af tryckningskostnaden
för 4 å 5,000 exemplar af de nya predikotexterna på Finska
språket.
» Biskop Annerstedt, om anslag för bibehållande af folkskolelärarinneseminarium
i Strengnäs.
» Doktor Falck, om lån till Gladsax socken i Christianstads län.
» Doktor Sandberg, om förhöjning af bränvinstillverknings-afgiften ifrån
60 öre till 75 öre kannan, samt om en motsvarande förhöjning i
tullen för införsel från utlandet af bränvin och andra dermed likartade
spritdrycker.
» Densamme, att Rikets Höglofliga Ständer, under nuvarande missgynnande
konjunkturer, vid denna riksdag icke må besluta upptagande
af nya lån på utrikes ort.
» Hofpredikanten Wahrenberg, om årligt anslag af 600 R:dr R:mt åt
Riksarkivet till inköp af för detsamma behölliga böcker och tidskrifter.
*
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1866.
\
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 1,
1
i\:o 1.
Af Kontraktsprosten Pflllllllllld! Om befrielse från första årets beviinngsmöte
för lärjunge vid rikets elementarläroverk, på samma vilkor
som för medlem af skarpskytteförening.
Kongl. Kungörelsen af elen 11 Augusti 1863, angående tillägg i 15 § af
Kongl. Kungörelsen den 13 November 1860 rörande allmänna beväringen, stadgar,
att aktiv medlem af frivillig skarpskytteförening, som företer bevis om approberad
exercisskicklighet, är befriad från deltagande i första årets beväringsmöte.
Det förefaller anmärkningsvärd!, att denna befrielse, under samma vilkor,
icke är utsträckt äfven tili studerande vid rikets elementarläroverk. Den som
vid något af dessa bevistat en gymnastik- och exercisuppvisning, skall utan tvifvel
hafva kommit till den Öfvertygelse, att berörda eftergift, som blifvit förunnad
medlem af skarpskyttekorps, kan med fullt lika mycket skäl beviljas den b,eväringsskyldige,
som i 2:ne år viii elementarläroverk öfvat gevärs-exerets och deri
blifvit approberad. Den förmån, som ett sådant medgifvande innebär, synes vara
så mycket lämpligare, som skolynglingen ej utan stor olägenhet kan bevista l:sta
beväringsklassens öfningar. hvilka alltid inträffa just unde]' de veckor, som äro lör
hans studiikurser och klassflyttning särdeles vigtiga: hvaremot 2:dra beväringsklassens
öfningar börjas först efter läseterminens slut och kunna då för studerande ynglingar
tillika utgöra en väl behöflig rekreation pä fältet, efter de heta striderna
inom läroverkets väggar.
Jag vågar, pä grund häraf, vördsamligen föreslå en underdånig hemställan
till Kongl. Maj:t, i den syftning,
att lärjunge vid rikets elementarläroverk mätte, på samma vilkor som
medlem af skarpskytteförening, varda befriad frän första årets beväringsmöte.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles.
Stockholm den 4 November 1865.
L G. II. Palmlund.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sand. 2 Afd.
1
2
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o S.
N:o 2.
Af Kontraktsprosten Palmlfllicls Om en billigare fördelning af den
Hushållnings-sällskaperna tillkommande femtedel af bränvinsminuleringsoch
uiskänkningsafgiften.
Det torde tillåtas mig att fästa Rikets Höglofliga Ständers uppmärksamhet
pä en af både billighet och behof flerestädes högt påkallad förändring i nu gällande
bestämmelser rörande fördelningen af den åt Hushållnings-sällskaperna i Riket öfverlåtna
andel af bränvinsminuterings- och utskänkningsafgiften.
Alltsedan år 1855 har J:del af berörda bränvinsafgift tillfallit Hushållningssällskaperna,
för att användas till industriens och särskildt jordbrukets understöd
och uppmuntran. Ett denna min motion vidfogadt ”utdrag af Chefens för Kongl.
Statistiska Central-byrån underdåniga embetsberättelse den 28 Februari 1863” visar,
huru ojemnt ifrågavarande, för näringarnes och förnämligast jordbrukets utveckling
beviljade, bidrag under åren 1855—1861 inom de olika länen utfallit; och, enligt
hvad från Hushållnings-sällskaperna erhållna uppgifter intyga, har missförhållandet
under de aldrasednaste åren varit ännu större. Så erhöll t. ex. Göteborgs
läns Hushållningssällskap af nämnda afgifter år 1864 — således för ett enda
år — icke mindre än 36,431 R:dr 24 öre, hvaremot Kronobergs läns Hushållningssällskaps
andel af bemälda afgifter för de nio sistförflutna åren i medeltal utgjort
årligen blott omkring 1,870 R:dr.
Ett sådant missförhållande som alltid måste inverka förlamande på de Hushållnings-sällskapers
arbete och företagsamhet, inom hvilkas distrikt konsumtionen
af spirituosa, är mindre riklig, blifver hädanefter desto mera betänkligt, som genom
Kongl. Maj:ts nådiga Cirkulär den 3 Mars innevarande år det är Hushällnings-sällskaperna
älagdt att årligen insamla och till sammandrag bearbeta utförliga uppgifter
för en jordbruks-statistik; hvarjemte i samma nådiga cirkulär förklaras, att
de i följd häraf uppkommande utgifter böra med Hushållnings-sällskaperna tillagd
andel af bränvinsförsäljningsafgifterna bestridas. Det torde icke vara af nöden att
här omständligare ådagalägga, huru angeläget det är, att tillfälle beredes äfven för
de Hushållnings-sällskap, sorn i berörda inkomstväg äro mer eller mindre vanlottade,
att söka motsvara de från olika häll alltmera stegrade anspråken på desamma
och deras verksamhet.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 2. 3
På grund häraf, och då någon annan lämplig utväg att undanrödja det här
antydda missförhållandet svårligen lärer kunna påfinnas, får jag vördsamt föreslå:
att den Hushållnings-sällskaperna i riket tillerkända femtedel af bränvinsminuterings-
och utskänkningsafgiften måtte från samtliga länen till
Statsverket ingå och derefter emellan de särskilda Hushållnings-sällskaperna
fördelas i förhållande till folkmängden inom hvart och ett sådant
sällskaps distrikt.
Vid remiss af samma min motion till vederbörligt Utskott torde det i motionen
åberopade ”utdrag” få såsom bilaga åtfölja; hvarjemte jag vördsamligen
anhåller, att nämnda utdrag måtte, i sammanhang med motionen, äfven införas i
Högvördiga Ståndets protokoll.
Stockholm den 4 November 1865.
L. G. H. Palmlund.
(Bilaga.)
Under åren 1855—1861 influtna andelar af bränvinsminuterings- och utskänk
-
nings-afgifterna,
i Stockholms
län
till Hushållnings-sällskaperna:
32,535: 88.
» Upsala
»
37,031: 34.
» Södermanlands
57,079: 59.
» Östergötlands
»
111,660: —
» Jönköpings
»
28,502: 4.
» Kronobergs
T)
11,620: 32.
» Calmar
(till båda sällskaperna)
D V)
55,284: 85.
» Gotlands
»
8,296: 29.
» Blekinge
»
56,579: 86.
» Christianstads
»
42,522: 39.
» Malmöhus
»
» ))
114,436: 42.
» Hallands
»
)) ))
32,885: 5.
» Göteborgs och Bolm
■S i)
» »
173.637: 9.
» Elfsborgs
»
(båda sällskaperna)
» ))
66,064: 70.
» Skaraborgs
»
64,731: 9.
» Wermlands
»
)) ))
44,351: 50.
» Örebro
r>
^. )) a
45,917: 88.
» Westmanlands
»
)) ))
39,915: 10.
» Stora Kopparbergs
»
51,501: 8.
4
Motioner i Presle-Ståndel i865. N:o 3.
i Gefleborgs län
R:dr Runt 46,680: —
» Wester-Norrlands »
» Jemtlands »
» » 4,688: 85.
» Westerbottens »
» » 16,312: 74.
» Norrbottens »
» » 12,675: —
Rätt utdraget ur Chefens för Statistiska Central-byrån underdåniga embets-
berättelse den 28 Februari 1863, betygar
Th. von Schantz,
Sekreterare hos Kronobergs läns Hushållnings-sällskap.
\:o 3.
Af Kongl. Hofpredikanten RoseillllSJ Angående förbud för huggning
och utskeppning af sparrar och bjelkar under 9 tums diameter, eller
ock bestämmande af högre utförseltull derå.
Enhvar, sorn med Norrland liar någon närmare bekantskap, vet att en
bland dess förnämsta skatter ligger i dess vidsträckta gran- och furuskogar.
Dessa synas vara ämnade att här, der ett kallare luftstreck råder och följaktligen
odalmannens förhoppningar på rika eller åtminstone medelmåttiga skördar
ofta, att icke säga oftast, plötsligt gäckas, erbjuda innebyggarne en binäring,
sorn, rätt begagnad, skall för everdeliga tider kunna skydda dem för hungersnöd
och undergång. I öfverensstämmelse med denna uppfattning, som hvarje
tänkande torde biträda, hade bemäjda binäring icke bort anlitas mer ,än i mån
af verkligt behof och den återvext af skogen, som man med skäl kunde påräkna.
Men har så skett? Tyvärr icke! Egennvttan och vinningslystnaden, dessa
tvillingbröder med Cains-hjertat, hafva här, såsom annorstädes, spelat en lika
stor som förstörande röle. — Likmätigt ordspråket: “der åtelen är, dit församla
sig örnarne", hafva skaror af vinningslystna i detta vårt lands nordliga
trakter antingen nedslagit sina bopålar eller der tidtals infunnit sig för att
anspegla den, i allmänhet taget, föga beräknande landtmannen en rik vinning
af de skogseffekter, han från egen mark kunde afyttra eller å Kronans kunde
förvärfva sig rättighet att afverka. Lockad och dårad af dessa anspeglingar
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 3.
5
har den arme landtmannen, synnerligast under de sistförflutna 30 åren, med fanatisk
ifver angripit både sina egna och — stundom lofligt, stundom olofligt —
Kronans skogar. Man har — sådant är det allmänna förhållandet — på flera
mil från hafskusten, synnerligast i närheten af elfvar och strömdrag, skoningslöst
och utan allt afseende på framtida behof för sig och efterkommande
redan nedhuggit icke allenast all fullmogen utan ock det mesta af hvad man
kunde kalla halfmogen skog. Men icke nog härmed: man skonar icke ens, så
att säga, barnet i sin linda. Man nedlägger icke i detta förödelsekrig sina vapen
ens i de trakter, der ingen egentlig skog mera finnes. Nej, här nedhugger
man nu i oerhörd mängd de telningar, de späda och unga träd, som för
att hinna sin mognad skulle behöfva minst en tid af 50 eller 100 år. Ja,
finge Rikets Ständer sjelfve blifva ögonvittnen till den oerhörda, på många
ställen redan vid blott en flyktig anblick sig tydligt företeende förödelsen,
så skulle de säkerligen intagas af häpnad och klart inse att det folk, som så
vandaliskt förfar, — går sin säkra undergång till möte. — Men huru hafva
de anspeglingar på en rik vinning, som vid skogsförödelsens början gjordes,
gått i fullbordan? Detta är en fråga, som ock här torde böra betraktas.
Medan landtmannen, hufvudsakligen vändande ryggen åt jordbruket, användt
sin, sina tjenares och hästars tid och krafter på skogens förödande, — har
den s. k. småskogen hinderlöst inkräktat och inskränkt hans ängar, kanske stun
dom
åkrar, och följaktligen årligen minskat hans ladugård och dess afkastning
och lika naturligt äfven afkastningen af hans alltmer utmagrade och vanskötta
åkerfält. Och som den till afverkning och försäljning dugliga skogen årligen
i samma mån dels medtagits och dels endast på mera aflägsna trakter kunnat
finnas, -— så hafva ock de s. k. »skogsförtjensterna” städse förminskats.
Emellertid hafva de en gång jemförelsevis mera rika och lättvunna förtjenster,
som från början bländade och missledde den kortsynte landtmannen, inledt honom
i kostsamma, ofta för kropp och själ förderfligt lefnadsvanor; och vinsten
af det hela har blifvit: sedernas förfall, ökad flärd och fattigdom . . . .
För enhvar, som tager detta lika bevisliga, som sorgliga, af alla i Norrland
kända och af alla der varande redliga fosterlandsvänner erkända förhållandet i
öfvervägande, lärer det ligga för öppen dag, — att inbyggarne, synnerligast
i de tvänne nordligaste länen redan starkt hotas att råka i det största elände;
ty skulle nu, hvilket Gud nådeligen förbjude, en serie af så hårda år, som
från och med år 1831 till och med år 1838, inträda — och auspicierna båda
icke godt, ty nyss hafva fyra hårda år följt på hvarannan — så blefve följden
ovilkorligen antingen hungersnöd eller folkets fullkomliga utarmande. Och således
måste ock vara lika uppenbart, att, om räddning ännu möjligen skall kunna
gifvas, — en gräns måste skyndsamt sättas för åtminstone den späda och
omogna skogens nedhuggande. På grund af och i öfverensstämmelse med det
6
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 4.
nu anförda finner sig undertecknad pligtig att härmed i djupaste ödmjukhet
anhålla och föreslå,
att all s. k. »sparrhuggning» till afsalu och utskeppning måtte förbjudas,
eller, om ett sådant förbud med skäl kunde anses innebära
ett otillbörligt ingrepp i den enskildes rätt, att en så hög utförseltull
måtte sättas å sparrar och bjelkar under 9 tums diameter, att all
lust att upphandla den varan komme att försvinna.
Jag anhåller slutligen att denna motion måtte till vederbörligt Utskott
blifva remitterad.
Stockholm den 4 November 1865.
E. A. Rosenni*
N:o 4.
Af Kyrkoherden Eltellllldllt Om ändring af 34 § t gällande Stadga
för rikets elementarläroverk.
Uti Kongl. Läroverks-stadgans 134 och 135 §§ föreskrifves, hvilka avgifter
böra af inscribendi vid rikets allmänna elementarläroverk erläggas.
Enligt förstnämnda §:s 1 mom. a) skall nemligen till läroverkets s. k. egna
kassa ingå en afgift af 4 R:dr 50 öre af hvarje sådan lärjunge; enligt samma
§:s 2 mom. b) till läroverkets premie- och fattigkassa en afgift af minst en riksdaler
samt enligt 135 §:s mom. c) till hihliotheks-kassan en afgift af 50 öre.
Från dessa, i allmänhet stadgade afgifter, äro, enligt den nådiga Stadgans 31
§, sådane lärjungar 1'rikallade, som antingen äro bevisligen medellösa eller som
öfvergå från lägre till högre lä overk. Denna sista bestämning antyder klarligen,
att lagstiftarens mening varit, det ifrågavarande inskrifningsafgifter af lärjunge
icke borde mer än en gång och vid ett läroverk erläggas, så vida icke sä
läng tids uppehåll i studierna och frånvaro frän läroverk för lärjunge inträffat,
att han i följd deraf måste såsom nyinskrifven betraktas. Men i fråga om
förflyttning af lärjunge frän ett till annat läroverk, synes det hafva undfallit
lagstiftarens uppmärksamhet, att sådana läll rätt ofta kunde inträffa, då lärjunge
komme att förflyttas från det ena högre läroverket till ett annat af sam
-
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 5.
7
ma omfång. Sådana förflyttningar kunna ju genom föräldrars eller målsmäns
ombyte af vistelseort, genom värnlös ynglings upptagande af slägtingar och
anförvandter ifrån hemorten aflägsna trakter af riket och genom flerahanda
andra omständigheter, ganska ofta komma att ske. Om då det läroverk, hvarifrån
yngling afgår, är ett s. k. högre läroverk, måste nya inskrifning*afgifter
erläggas vid det. till hvilket han kommer, vare sig att detta är ett högre eller
lägre. Det oformliga och orimliga i ett sådant förhållande ligger i öppen dag,
hvadan någon ytterligare motivering icke torde behöfvas för den förändring
af sista punkten i 31 § af merbemälda nådiga Stadga, som jag vördsamligen
föreslår och enligt hvilken denna punkt skulle erhålla följande lydelse:
Bevisligen medellöse, äfvensom de, hvilka från ett till annat elementarläroverk
öfvergå, är o från dessa afgifter frikallade;
anhållande jag ödmjukligen om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 4 November 1865.
J. E. Ekelundh.
N:o 5,
Af Kyrkoherden ERcIlllldIn Om ändring af 2 mom. 40 § i nådiga
Folkskolestadgan den 48 Juni 4842.
Uti Kongl. Folkskolestadgans § 10, mom. 2, äro föreskrifter gifna rörande
den s. k. söndagsskolan. Der bestämmes uttryckligen både hvilka elever,
som skola tillhöra denna skola, hvilka undervisningsämnen inom densamma
skola drifvas, såsom ock hvilka der skola besörja undervisningen. Der heter
nemligen, att på söndagarne hör undervisning meddelas och förhör anställas med
den ungdom, som utgått från skolan. Ändamålet med denna undervisning säges
i början af momentet vara underhållandet af de i skolan förvärfvade kunskaper
och synnerligen befrämjandet af en sann kristlig hildning. Skolläraren skall äfven
der vara lärare, biträdd, der så ske kan, af församlingens presterskap. Allt
detta kan visserligen vara godt och väl, men de gjorda bestämmelserna hafva
i tillämpningen bevisat sig otillräckliga, overkställbara, orimliga. Först och
främst är det ett faktum, att den aldrastörsta parten af allmogens barn måste
8
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 5,
afsluta skolgången långt före konfirmationsåldern och att i följd deraf det vid
afgången från skolan inhemtade kunskapsmåttet hinner förglömmas eller utplånas
före nattvardsberedningen. Afven om de afsedda söndagsstunderna flitigt
begagnas, blifva dock dessa alltför otillräckliga för en så stor uppgift, som här
är för dem utstakad. Vidare möter mångenstädes stor svårighet, ja rentaf
omöjlighet äfven med den bästa vilja, att hålla söndagsskolan i regulier gång,
enär de, som deruti skola undervisa, äro upptagna af andra embets-eller tjenstegöromål,
som icke få eller kunna försummas. Det inträffar t. ex. på söndagseftermiddagen
en begrafning, der både presten och klockaren, hvilken sistnämnde
ofta är församlingens ende examinerade skollärare, begge enligt regeln och seden
skola närvara och följaktligen förhindras att för den gången uppehålla
söndagsskolan. I stora och folkrika församlingar inträffar dylikt nästan söndagligen.
Åndtligen må med största skäl ifrågasättas, huruvida icke ett obligatoriskt
åliggande för skolläraren att undervisa i söndagsskolan verkligen är både
orimligt och okristligt. Det är orimligt, att en person, som likväl måste ega
någon smula större bildning än mängden, men som i löneväg drager föga större
fördelar än daglönarens, skall arbeta icke blott sex, utan sju dagar i veckan,
och det är okristligt, att icke hvarje menniska skall få oqvald åtnjuta den
sabbatshvila, som tredje budets majestätiska auktoritet evangeliskt erbjuder alla
kristna folk. Den skollärare är säkerligen icke för sitt kall den liknöjdaste
eller odugligaste, som af samvetsskäl känner sig tvungen att undanbedja sig
söndagsarbetet.
Hvad underhållandet af de i skolan förvärfvade kunskaper beträffar, är
detta af sådan vigt, att icke för mycken omsorg deråt kan egnas. Det i barnaåren
inlärda behöfver inskärpas, öfvas och stadfästas, om det skall blifva fruktbärande
för lifvet. Hela skolkunskapen blir eljest ett ftygtigt ting, som bortblåser
med skoldammet. Det bör derföre ingalunda anses vara för mycket
uppoffradt för det vigtiga ändamålet, om en dag i hvarje vecka under påstående
läseterminer anslås för deras fortsatta undervisning, som utgått ifrån skolan.
Lämpligast erbjuder sig dertill onsdagen, såsom liggande midt i veckan och
varande en dag, på hvilken, enligt vanlig praxis, på de flesta ställen ingen eftermiddagsläsning
i skolorna eger rum. De egentliga, så att säga, ordinarie
skolbarnen böra på den dagen entledigas från skolan, hvarest då i stället alla
derifrån afgångna, men ännu ej i nattvardsskolan intagna barn undervisas uti
alla till folkskolan hörande ämnen. Skulle dervid inträffa, att en och annan
eller några befunnes mer än skäligt svaga i kristendomskunskapen. kunde] möjligen,
efter derom med skolläraren träffad särskild öfverenskommelse, någon
stund af söndagseftermiddagen användas till deras förkofran i detta vigtiga, för
en kristlig sabbatshelgd ingalunda främmande ämne.
På
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 6.
På grund af hvad sålunda antydt blifvit, får jag vördsammast föreslå,
att Rikets Ständer för sin del besluta en sådan förändring af 2 mom.
10 § Kongl. Folkskolestadgan af den 18 Juni 1842, att nämnda
moment erhåller följande lydelse:
2:o} För underhållandet af de i skolan förvårfvade kunskaper och
synnerligen för befrämjande af en sann kristlig bildning, bör skolläraren,
under inseende och med biträde, der så ske kan, af församlingens
presterskap, en läsedag i hvarje vecka under påstående läseterminer
meddela undervisning och anställa förhör med den ungdom, sorn. från
skolan utgått, men ännu ej blifvit i nattvardsskolan intagen; åtnjutande
de egentliga skolbarnen den dagen ledighet från skolan. På församlingens
och 'skollärarens ömsesidiga öfverenskommelse må bero, huruvida
dessutom på söndag seftermiddag arne, der sådant bcfinnes nödigt,
någon undervisning i kristendomskunskapen må ungdomen bibringas.
Om remiss till vederbörande Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 4 November 1865.
J. E. Ekelundh.
N:o 6.
Af Kongl. Hofpredikanten Wahrenberg! Angående ändring och tillägg
i §§ 23 och 25 i Kongl. Förordningen om Kyrkoråd och Skolråd
den 21 Mars 1862.
1 nära sammanhang står den af Kongl. Maj:t utfärdade nådiga Förordningen
om kommunalstyrelse på landet med den samma dag utfärdade nådiga Förordningen
om kyrkoråd och skolråd. Af synnerlig vigt är det derföre, att dessa
författningar äro med hvarandra fullt öfverensstämmande. På en brist i detta
hänseende vågar jag vördsamt fästa Rikets Ständers uppmärksamhet. I § 47
af Förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgas: »Ordförande, ledamot
eller till tjenstgöring kallad suppleant, som utan anmäldt, af nämnden godkändt,
förhinder från nämndens sammankomst sig afhåller, skall böta till kommunens
kassa två Riksdaler Riksmynt, och dubbelt så mycket om sammanträdet måste
i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas». Ett emot
Bili. till R. St. Prot. 1865 & 1866 11 Sami. 2 Afd. 2
10
Motioner i P reste-Ståndet 1865. N:o 6.
detta svarande stadgande saknas fullkomligt i förordningen om kyrkoråd och
skolråd. Något giltigt skäl till stadgande af böter för ledamöters uteblifvande
utan lagligt förhinder från kommunalnämnds sammanträden, rnen ej för dylikt
uteblifvande frän kyrkoråds och skolråds sammanträden, torde vara svårt att
uppleta, ty såsom sådant må väl ej kunna anses den omständigheten, att ett
dylikt stadgande förefanns i förordningen af den 29 Augusti 1843 om sockennämnd.
nion ej i samma års förordning om kyrkoråd. Deremot kan en sådan
olikhet i ansvarsstadganden, som den nu anmärkta, öfva ett menligt inflytande
på folkets uppfat ning af nu ifrågavarande förtroende-uppdrag. Genom att stadga
ansvar för försummelse vid uppfyllande af det ena förtroende-uppdraget, men ej
för samma försummelse vid uppfyllande af ett annat, har lagstiftaren onekligen
dem emellan uppställt en gradskilnad, så att lätteligen hos menigheten uppstår
den föreställningen, att det förra förtroende-uppdraget är af större vigt än det
andra och att en försummelse vid det sednares fullgörande är af mindre betydelse
än vid det förras. Erfarenheten, huruvida ett sådant föreställningssätt
beträffande nu ifrågavarande kommunaluppdrag verkligen uppstått, torde väl
vara olika pä olika orter, men obestridligt är, att genom stadgande af böter
för ledamots uteblifvande utan laga förfall frän kommunalnämnds sammanträden,
utan motsvarande stadgande beträffande samma försummelse af kyrko- och skolråds
ledamöter, det nästan påpekas för de sednare, att det går an att utan
giltigt förfall vara frånvarande från de sammanträden, hvartill de i sådan egenskap
blifvit kallade. I hvilken förlägenhet genom ett sådant ledamöternes uteblifvande
kyrko- och skolråd isynnerhet på landet kunna komma, torde ej be
höfva
närmare utvecklas, isynnerhet som dels 26 § i förordningen om kyrkoråd
och skolråd föreskrifver, att ärende vid deras sammanträden ej må handläggas
”der icke mer än hälften af ledamöternes hela antal är tillstädes», dels
suppleanter i kyrko- och skolråd enligt förordningen ej, såsom i kommunalnämnden
finnas, ej heller ledamöter för tillfället kunna adjungeras.
Till vinnande af nödig öfverensstämmelse i af mig omförmälda hänseende
emellan nu ifrågavarande förordningar, får jag derföre vördsammast hemställa,
att Rikets Höglofliga Ständer ville för sin del besluta och hos Kongl.
Majit anhålla, dels att i förordningen om kyrkoråd och skolråd af
den 21 Mars 1862 näst efter orden: »må ledamöternes antal — —
icke understiga fem» i § 23 följande stadgande må tilläggas: “Jemväl
utses å kyrkostämma hälften så många suppleanter i håde kyrko- oeh
skolråd, som de valda ledamöterne åro;» dels ock att näst efter § 25 i
samma förordning må införas följande stadganden, motsvarande dem
i §§ 46 och 47 i förordningen om kommunalstyrelse på landet:
“Suppleant bör kallas till tjenstgöring, när sådant, i händelse af ordinarie
ledamots afgång, eller hinder, erfordras», och
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 7.
11
*Ordförande, ledamot eller till tjenstgöring kallad suppleant, som utan anmäldt,
af kyrko- eller skolråd godkändt, förhinder från kyrko- eller skolråds
samm,ankomst sig afhållen, skall böta till församlingens skolkassa Iva
Riksdaler Riksmynt, och dubbelt sä mycket, om sammanträdet mäste i anseende
till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas:
eller ock alternativt, alt paragrafen 47 må ur förordningen om kommunalstyrelse
på landet utgå.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles.
Stockholm den 8 November 1865.
E. R. TVahrenberg.
\:o 7.
Af Domprosten SOJldén! Om anslag af 75,000 R:dr till utvidgning af
läroverkshuset i Skara.
Det oafvisligaste materiela behof för en läroanstalts framgång är utan
tvifvel ett för lärjungarnes antal och de särskilda undervisningsgrenarne tillräckligt
utrymme. Detta saknas för det närvarande vid Skara elementarläroverk,
der lärjungeantalet under de sednare åren vext från tre- till femhundra.
Nuvarande skolhus uppbyggdes under helt andra omständigheter och invigdes
år 1833, utan att hafva af Staten åtnjutit annat understöd än ett mindre
lån. Dåvarande gymnasium och skola hade, som sagdt är, omkring 300 lärjungar,
ett antal, i hvilket man icke kunde förmoda någon synnerlig tillvext,
då blott ett eller annat läroverk i riket egde ett lika stort eller större. De
förändringar i elementarläroverkens organisation, som sedan skett, och särdeles
den s. k. realbildningens betydliga utsträckning utöfver det knappa mätt, som
apologistskola» hade att meddela, hafva icke blott genom lärjungarnes ökade
antal tagit större utrymme i anspråk, utan äfven genom sjelfva undervisningens
beskaffenhet fordrat dels större, dels flera rum, nemligen för musik- och ritöfningar
samt för undervisningen i fysik och kemi.
Såsom af biiagda officiela uppgift synes, finnas i Skara skolhus icke mer än
4 å G till lärosalar lämpliga rum; de öfriga äro små eller genom sin låghet ingalunda
motsvarande äfven billiga fordringar af ljus och luft. Och äfven med
12
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 7.
bagagnande af deni saknas i skolhuset helt och hållet utrymme för en tvådelt
klass, den andra, hvarföre dess båda afdelningar måst sammanpackas i hvar
sitt af tvänne smårum i bibliothekshuset, utan någon möjlighet att der insätta
bord eller pulpeter till lärjungarnes begagnande; hvarjemte man nödgats några
timmar i veckan inhysa två särskilda realafdelningar i hvar sitt hörn af bönesalen,
der de, fastän utrymme icke brister, svårligen kunna undgå att störande
inverka på hvarandra. Oaktadt sådana svårigheter, har dock läroverket sträfvat
framåt, och att det i sina bemödanden icke saknat framgång bestyrkes icke
blott genom det ökade förtroende, hvarmed det omfattas, utan äfven deraf, att
det i år dimitterat 28 i behörig afgångsexamen godkända lärjungar, det största
antal, som något elementarläroverk, enligt nu gällande stadga för nämnda examen,
åstadkommit.
Men med det ökade förtroendet hafva ock de svårigheter, som uppstå
genom brist på utrymme, tillvext, och äro nu af den tvingande beskaffenhet,
att de icke kunna undgå Rikets Ständers både uppmärksamhet och behjertande.
Den af Kongl. Majit i dess nådiga Proposition föreslagna treklassiga skolan
i Sköfde kan, om den kommer till stånd, blott i ringa man afleda tilloppet
till Skara skola. Dels blir den af nuvarande lärjungar i Sköfde pedagogi genast
temligen väl befolkad, så att den icke lemnar utrymme för flere än dem,
som från trakten öster om staden och annars i dess närmaste omgifning der
ytterligare kunna söka inträde; dels säger sig sjelft, att en treklassig skola icke
på något sätt kan bidraga att minska tilloppet i de högre klasserna öfver den
tredje.
Af dessa skäl, och under anhållan att framdeles, innan frågan till behandling
af Stats-Utskottet förekommer, få dit ingifva de handlingar, som till
dess utredande vidare kunna erfordras, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte bevilja 75,000 R:dr R:mt till utvidgande af
elementarläroverkets hus i Skara, hvaraf 60,000 såsom anslag och
15,000 såsom lån, att efter de grunder, som för det åt läroverket i
Upsala föreslagna lån af Kongl. Maj:t blifvit hemställda eller annor- '
ledes blifva bestämda.
Stockholm den b November 1865.
A. F. Sonden.
Motioner i Preste-Slåndet '1865. N:o 8.
13
N:o 8.
Af Domprosten Sondén! Om statsanslag till uppförande af en semmarhbyggnad
i Skara.
Sedan Kongl. Majit i nåder beslutat bibehållande af två folkskole-seminarier
för qvinliga elever, hvaribland det i Skara, har, på sätt Bil. 7 till Kongl.
Majits nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, sid. 41, i allmänhet
vitsordar, den fullständigare undervisning, som efter berörda läroanstalters
reorganisation åsyftas, långt ifrån att afskräcka från dess sökande, lockat
till seminarierna ett allt mera vexande antal lärjungar, hvilket, särskildt i Skara,
så tillvext, att det under innevarande termin uppgår till 61, således lika med
det, hvartill förut alla qvinliga lärjungar i hela riket uppgått, och föga underlägset
det som njutit undervisning vid de mera. besökta seminarierna för manliga
lärjungar. Denna stora tillvext i lärjungarnes antal har hufvudsakligen
skett innevarande höst, och anledningar saknas icke till den förmodan, att en
ytterligare är att under närmaste framtiden förvänta.
Då likväl ingen Staten tillhörig byggnad finnes att åt läroanstalten upplåta,
måste man ännu åtnöja sig med en förhyrd, för helt andra ändamål uppförd,
och derföre äfven föga lämplig lokal, der utrymme helt och hållet saknas
för gymnastiksal, den för seminariets ändamål oumbärliga profskolan, bostad
åt föreståndare, åt städerska, utom andra mindre, men derför icke mindre angelägna
behof.
Att en egen lokal måtte åt nämnda seminarium anskaffas, är derföre särdeles
behöfligt. Och, som detta behof först vid inskrifningen innevarande höst,
genom det mer än fördubblade lärjungeantalet, visat sig särdeles tvingande,
hafva lokalmyndigheterna, oaktadt den knappa tiden, varit betänkta pä förberedande
åtgärder till dess afhjelpande och derför låtit uppgöra ritning och kostnadsförslag
till en sådan byggnad. Detta förslag har dock så sent inkommit,
att fullständig granskning deraf icke hunnit vidtagas, utan nödgas jag bifoga
det med de anmärkningar, hvilka en preliminär granskning föranledt.
Samma ogynnsamma omständighet, hoppas jag, innebär nöjaktig förklaring,
hvarför behofvet icke kunnat hos Hans Majit i underdånighes anmälas, för
14
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 9.
att efter högvederbörlig pröfning i aflat.en nådig Proposition till Rikets Ständer
hemställas.
Lyckligtvis finnes bland de af Kongl. Maj:t. framställda behofven ett af
enahanda beskaffenhet med det ifrågavarande, nemligen byggnad för folkskoleseminarium
i Linköping. Med de ändringar i planen, hvilka i särskild promemoria
vid hosföljande kostnadsförslag och ritning gjorda, blir den till Skara
seminariibyggnad erforderliga summa densamma, som Kongl. Maut till Linköpings
äskat.
Då ett uppskof med ifrågavarande byggnad tilldess Kongl. Majit, efter
sakens pröfning vid ett sednare riksmöte, dertill kunde äska anslag, enligt ali
sannolikhet endast skulle, utan att det ringaste minska kostnaderna, blott för
dröja den tidpunkt, då ifrågavarande för folkundervisningen vigtiga läroanstalt
får, oförhindrad af missgynnande lokal, utveckla ilen kraft, hvaraf den
är mägtig, får jag vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte bevilja tili uppförande af en seminariibyggnad
i Skara 50,000 R:dr, att utgå på sätt Stats-Utskottet vid sakens
pröfning kan finna lämpligt att föreslå.
Stockholm den 8 November 1865.
A. F. Sondén.
K:o 9.
Af Doktor A. Sandlierg1: Om den personliga skyddsafgiftens upphörande
såsom bevillning lill Statsverket, och att i dess ställe ett motsvarande
belopp af hvarje mantalsskrifven person mätte utgå lill folkundervisningen,
samt debiteras, uppbäras och fördelas såsom den nuvarande
folkskoleafgiften.
' Sedan Kongl. Maj:ts nådiga Stadga om folkundervisningen i riket den
18 Juni 1842 htkommit, blef det allestädes kyrkoherdarnes pligt att söka bringa
den till verkställighet.
Men på många ställen mötte detta ett motstånd, som icke kunde öfvervinnas
förrän, enligt 1844 och 1845 årens Riksdagsbeslut, den personliga skydds
Motioner i Preste-Stånde! 1865. N:o 9.
15
afgiften blef till hälften nedsatt och derjemte stadgadt, att ett mot denna
nedsättning svarande belopp skulle med Kronans uppbörd utgå såsom folkskoleafgift.
Härigenom blef det möjligt att öfverallt erhålla några medel till skollärares
aflöning och få saken i gång, men tillgången blef i alla fall otillräcklig
att dermed komma rätt långt, särdeles i stora och folkrika församlingar af idel
allmoge.
Visserligen har under de 20 åren, som derefter förflutit, åtskilligt kunnat
uträttas och allmogen har småningom blifvit mindre obenägen att åtaga
sig utgifter för detta vigtiga ändamål; men oändligen mycket återstår ännu att
göra, och den jordbrukande befolkningens skuldsättning under de sednare åren
lägger också på många ställen hinder i vägen för folkskoleväsendets ändamålsenliga
ordnande.
Visserligen hafva Rikets Ständer beviljat betydliga anslag för detta ändamål,
men såsom vilkor för att deraf erhålla del erfordras af försainlingarne en
beredvillighet och en förmåga att åtaga sig allt större och större uppoffringar,
som icke allestädes förefinnas och der den saknas, kommer folkundervisningen
att fortfarande förblifva i sitt närvarande bristfälliga skick.
Det vore derföre i högsta måtto önskligt, om medel härtill kunde bere
das
utan förutsättning af ett sådant vilkor; ty att vidtaga tvångsåtgärder för
att uttaga större afgifter. skulle väcka afvoghet emot folkbildningen och dess
utveckling, hvilket framför allt måste undvikas, om man härutinnan vill komma
någon väg.
Visserligen behöfver Statsverket betydliga inkomster, men det synes böra
kunna undvara en afgift, som drabbar lika millionären och dagakarlen. Statens
oundvikliga behof torde böra och kunna fyllas från andra häll.
Deremot synes det vara billigt och rättvist, att hvarje samhällsmedlem,
som har förmåga, <1. v. s. som är mantalsskrifven, bidrager till undervisning
och erforderlig bildning för de talrika embetsklassernas barn, hvilka, då de
uppvuxit och blifvit utbildade till nyttiga samhällsmedlemmar, utgöra grundvalen
för samhällsbyggnaden, den de uppbära på sina många och starka armar.
Den personliga skyddsafgiftens belopp inom hvarje församling eller skoldistrikt
är naturligtvis beroende af folkmängden, och till densamma står också
antalet af uppvexande barn, som behöfva skolgång, uti ett direkt förhållande.
Ingen afgift skulle utgå lättare än denna, om den på hvars och ens kronoskattesedel
nedflyttas och öfvergår till folkskoleafgift.
Man har väl invändt att behof deraf icke allestädes förefinnes. Men nog
skulle denna inkomst ändå på alla ställen af församlingarnes folkskolestyrelser
med tacksamhet emottagas, och äfven, om sådana kommuner möjligen skulle
finnas, der den icke anses behöflig för den litterära eller bokliga undervisnin
-
16
Motioner i Prsste-Ståndet. N:o 40
gens förbättring, likväl användas för folkbildningen i liera praktiska rigtningar
än nu är möjligt.
Jag anhåller fördenskull om Högvördiga Ståndets ursäkt att åter vid denna
riksdag förnyas min förut väckta vördsamma motion,
att den nu utgående personliga skyddsafgiften efter första artikeln
må såsom bevillning till Statsverket upphöra, och ett deremot svarande
belopp till folkundervishingens förbättring och utveckling i dess
ställe utgöras af hvarje mantalsskrifven person, samt debiteras, uppbäras
och fördelas på samma sätt som den nuvarande folkskoleafgiften.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 8 November 1865.
A. Sandberg.
N: o 1©*
Af Doktor Söderberg: angående årlig pension af 500 R:dr R:mt åt
aflidne Konsertmästaren A. Randels enka och barn.
Om det stundom kan lyckas dem, som offra sitt lif och sina krafter i
vetenskapernas och. konsternas tjenst, att hos samtid och efterverld bereda sig
ett berörndt namn och ett vidt utbredt rykte för hvad de verkat och skapat
inom de olika områden för vetande och bildning de bearbetat, eller att
åtminstone tillvinna sig ett tacksamt erkännande för de oförtrutna mödor och
ansträngningar de nedlagt i sökandet af det, hvars uppdagande och framkallande
i ljuset de ansett såsom sin lefnadsuppgift, så är det derjemte en ej
ovanlig företeelse, att dylika män sällan vunnit genom sina mödor på det
ideelas område det ekonomiska oberoende, som kunnat betrygga deras nära
anhörigas framtid. Så har äfven aflidne Professoren vid Kongl. Musikaliska
Akademien, förste Konsertmästaren vid Kongl. Hofkapellet, Riddaren af Kongl.
Wasa-orden, Andreas Randel beredt sig en tacksam hågkomst hos den samtid
och de vänner, sorn kommo i tillfälle att göra bekantshap med hans ut
märkta
-
Motion i Preste-Ståndet 4865. N:o 44.
17
märkta förmåga såsom utöfvande tonkonstnär lika väl som hans på en gång
gedigna och poetiskt svärmande, om grundliga studier och djup känsla vittnande
tondikter för efterverlden skaffat honom en framstående plats i de Svenska
konstnärernes panteon. Den fosterländska tonkonsten sörjer i hans bortgång
en af sina ädlaste idkare. Djupast sörja honom likväl en efterlemnad
enka med sex barn af hvilka fyra äro oförsörjda och det yngsta, efter uppgift,
10 år gammalt. Sjelf, en hyddans son, hade han ej på den konstnärsbana,
han under hela sitt lif trampadt, förmått bereda sig och de sina ett någorlunda
betryggadt ekonomiskt oberoende. Af de 57 lefnadsår Försynen
unnade honom, tillbragte han omkring 25 år i Kongl. Hofkapellet, der lönevilkoren
visserligen ej tillstadde någon besparing för framtiden. Den tillökning
i löneförmåner, hvilken under sednaste åren tillföll honom såsom lärare i violinklassen
vid Kongl. Musikaliska Akademien, förslog dock ej att förjaga de
näringsbekymmer, som nedtyngde konstnärens sinne under de sista tiderna.
Såsom ett erkännande af hvad denne man verkat inom den Svenska
tonkonstens område, vill jag vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville åt hans efterlemnade enka, född
Laurent, såsom uppfostringshjelp åt hennes barn, bevilja en årlig pension
af 500 R:dr R:mt.
Om remiss till vederbörligt Utskott, dit äfven handlingar rörande sterbhusets
tillstånd skola inlemnas, anhålles vördsamt.
Stockholm den 8 November 1865.
D. Söderberg.
W: o 11.
Af Prosten Fant; Om anvisning från Riksbanken af 5,000,000 R:dr
R:mt till uppköp af allmänna Hypotlieksbankens obligationer för ut~
gifvande af amortering slån ät mindre jordbrukare.
Tillförene var till förmån för landets jordegare, särdeles innehafvarnc.
af mindre fastigheter, inom Rikets Ständers Bank afsatt en särskild lånefond
af flera millioner. Bankodiskontens fond för utlåning med omsättningsrätt erBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 3
18
Motioner i Preste-Slåndet. N:o 11.
bjöd dock åt jordbrukaren ett lämpligare tillfälle till lån än som står honom
till buds i de enskilda bankinrättningarne. Om ock å ena sidan villigt erkännes,
att berörda tvännc utlåningsgrenar icke voro väl förenliga med Riksbankens
förbindelse att uppehålla myntvärdet, lärer å den andra icke kunna
nekas, att de förändringar i lagstiftoingen för Riksbanken, genom hvilka den
förra af berörda utlåningsgren upphört och den sednare i högst betydlig mån
inskränktes, för de mindre jordegarne medfört större olägenheter än beräknadt
var, då förändringarne beslötos, enär sedan den tiden tillfället till erhållande
af amorteringslån frän hypotheksföreningarne nära nog upphört. Att gan
ska
betydligt antal jordegare inom rikets liesta provinser befinner sig i förlägenhet
till följd af påräknadt, men nu saknadt tillfälle till erhållande af amorteringslån,
torde vara allmänt bekant. Hos hypotheksföreningarne äro mot godkända
lånehandlingar lån å mindre belopp intill 5.000 R:dr beviljade, till sammanräknad
summa af många millioner, men i anseende till penningarnes dyrhet
i utlandet hafva hypotheksinrättningarne sedan längre tid icke kunnat utlemna
hvarken större eller mindre lån. Om de större jordegarne kunna genom
hypothiserande af sina inteckningar i banker och penninge-inrättningar eller
genom medgifvande af kapitalrabatt, och således på hårdare vilkor, bereda
sig kapital, så lärer allmogen eller mindre fastighetsegare — såsom ock bäst är —
icke i allmänhet ega tillfälle inlåta sig i dylika finansspekulationer. Dessa
sednares, i ofvan berörda afseende, bekymmersamma ställning, torde vara förtjent
af Rikets Ständers behjertande, och jag tager mig derföre friheten att till
lindring, om icke afhjelpande deraf, vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer må besluta, att af Rikets Ständers Banks
under sednaste 3:ne år upplagda räntemedel eller Riksbankens öfriga
disponibla tillgångar må anvisas en summa af Fem (5) millioner R:dr,
att användas till uppköp af allmänna hypotheksbankens obligationer,
löpande med 4^ eller 5 proc. ränta, med vilkor, att detta låneförskott
genom hypotheksföreningarne utlemnas till jordegare i beviljade
amorteringslån å mindre belopp eller sådana, som ej öfverstiga Tre
Tusen (3,000) R:dr.
I händelse af bifall till denna min vördsamma motion, derigenom flere
än 4,000 jordegare direkte beredes amorteringslån samt mångfaldigt flera liqvider
möjliggöras, kommer ställningen i de flesta landsorter att väsendtligen
lättas; och vågar jag desto heldre hoppas ett sådant bifall som den för
sträckning,
hvilken från Riksbanken ifrågasättes, till en del kan anses utgöra
ersättning för den under sednare åren inträffade minskning dels i fastighetslänefonden,
dels i den fond obligationer Riksbanken sedan flera år innehaft
samt för öfrigt inom en icke aflägsen tid återgäldas af hvad som vfdare inflyter
å samma fonder samt af de åt filialbankerna afsatta medel.
Motioner i Preste-S åndet 1865. N:o 12.
19
Till upplysning om beloppet af de lån, hypotlieksföreningarne åt jordegare
beviljat, men, i saknad af medel, ännu icke varit i tillfälle utgifva, anhåller
jag inom några dagar få aflemna officiel uppgift.
Om remiss af denna motion till Banko-Utskottet får jag anhålla.
Stockholm den 8 November 1865.
J. E. Fant.
N:o 12*
Af Kongl. Hofpredikanten RosCIlillSJ Om tillägg till 12 § af Kongl
Förordningen den 18 December 1865, angående försäljning af brän
vin
och andra spirituösa drycker.
Erfarenheten har redan tillräckligt hunnit ådagalägga, att den lag, sorn berättigar
gästgifvare pä landsbygden att utöfva utskänkning af starka drycker, allestädes,
om ock i mer och mindre mån, der man af denna rättighet begagnat och
begagnar sig, burit och bär sorgliga och fasaväckande frukter; — ty sorgligt och
fasaväckande måste det i sanning vara att se, att vårt lands icke blott söner, utan
ock stundom döttrar, lockade af tillfället, i stora skaror icke blott i städerna, dei
emellertid konsumtionen bättre kan öfvervakas och kontrolleras och en bättre ordning
upprätthållas, utan ock på den eljest lugna landsbygden under sokne- och
förnämligast helgedagar sammanrota sig i der på grund af ofvannämnda lag befintliga
och allt mera rikt flödande spritkällor för att, oftast hejd- och hinderlöst, intaga
en dryck, som, omättligt förtärd, bevisligen utgör häfstängen till alla möjliga
dårskaper och våldsgerningar, som undergräfver både kropps- och själskrafter och
synbart kommit den resliga, starka och högsinnade Asastammen, att småningom
sammankrympa och antaga dvergträdets natur. — Man kunde, för att här hufvudsakligen
tala om landsförsamlingar, nämna mångå sådana, der en och annan gäst
gifvare
genom sin utskänkning sprider ett sådant förderf, att ingen rättänkande fader
eller moder utan djupaste bekymmer och fruktan — kan ens i nödiga ärenden
sända en son till utskänkningens närhet, och der allmänna tänkesättet är sådant,
att man anser utskänkningens närvaro utgöra kommunens största olycka. Ja. detta
onda har redan tagit en sådan utsträckning, att ingen, som har öppna ögon och
•20
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 15.
är en redlig fosterlandsvän, längre kan tveka att förklara, att genomgripande åtgärder
till dess hämmande måste oförtöfvadt vidtagas, — om det icke med stora steg
skall neddraga massan af Skandiens folk i det största elände, i den djupaste förnedring
.... Och således torde undertecknad, härtill lika mycket uppfordrad ai
sitt samvete, som sin kallelses pligt, och utan att med skäl kunna anses vilja träda
vår tids frihetsidéer för nära, väga ödmjukt föreslå,
att till 12 § al Kongl. Maj;ts nådiga Förordning, angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker, gifven den 18 December
1863, mätte, omedelbart efter ordet ”förverkas”, fogas följande tillägg:
eller ock den församling, till hvilken ett sadant gästgifveri hörer, genom sin
kommunalnämnd eller ett kommunalstämmobeslut yrkar på utskänkningen
nedläggande.
Detta förslag torde böra finnas hafva sä mycket mer rättvisa och skäl för
sig, som det ligger för öppen dag att ett samhälle icke kan anses vara fritt utan,
tvärtom, pä det. mest förderfliga sätt bundet - så länge en och annan är i tillfälle
att, för neslig vinnings skull, påtvinga detsamma en förstörelseanstalt.
Stockholm den 8 November 1865.
E. A. Rosenius.
N:o 13.
Af Doktor Londberg: Om fortfarande anslag af 10,000 R:dr R.mt
årligen under nästkommande statsreglering till pensioner åt 1808 och
1809 års Landtvärnsman.
Det sorgliga öde, sorn drabbade de olycklige Landtvärnsmännen frän åren
1808 och 1809, är numera för väl kändt, för att vidare behöfva skildras. De tallor
af elände, brist och nöd, som den nyare forskningen framställer, hafva vida öfver
träffa!
allt, hvad man hittills förmodat och hvad inbillningen kunnat måla.
Rikets sednast församlade Ständer visade äfven en högsint uppfattning af
den stora, fastän länge oguldna tacksamhetsförbindelse, i hvilken fäderneslandet
står till de ännu qvarlefvande och i behöfvande omständigheter befintliga Landtvärnsmännen,
då de för innevarande statsreglering beviljade 10,000 R:dr Runt om
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o Ii.
21
året till lindring i fattigdomen under de sista åren af deras lefnad. Nämnda
summa beviljades dock under den förutsättningen, att de qvarlefvandes antal blott
skulle uppgå till närmare 400. Af de frenne motionärer, sorn vid förra riksdagen
väckte förslag om understödet, ifrågasatte Grefve Mörner, C. R. S., hos Ridderskapet
och Adeln en summa af 20,000 R:dr årligen, på det hvar och en skulle få88 R:dr,
Herr R. Ditzinger i Borgare-Ståndet 10,000 R:dr efter beräkning af 25 R:dr per man,
saint Nils Olsson i Bonde-Ståndet 8,000 R:dr efter beräkning af 20 R:dr per man.
Emellertid har det visat sig, att antalet behöfvande varit vida större, än som antogs.
Till är 1864 hade anmält sig icke mindre än 1,125 personer och till år 1865
955 personer. Af de medel, som Ständerne anslagit, hafva således i medeltal blott
10 R;dr kunn it gifvas åt hvarje landtvärnsman, följaktligen vida mindre, än som
med gåfvan åsyftats. Då likväl kan förutses, att de qvarlefvandes antal till och
under nästkommande statsreglering skall förminskas, och för att icke alltför mycket
anlita landets till öfriga behof nödvändiga tillgångar, vägar jag vördsamt föreslå,
att under nästkommande statsreglering ett förslagsanslag lika med det,
sorn under innevarande utgår, eller 10,000 R:dr R:mt årligen, måtte beviljas
till understödjande af då ännu qvarlefvande och i behöfvande om
ständigheter
befintlige landtvärnsmän från 1808 och 1809 på de vilkor,
som i Kongl. Förordningen af den 2 Februari 1864 äro bestämda.
Och anhåller jag vördsatnligen om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 8 November 1865.
J. G. Lundberg.
N:o 14.
Af Kontraktsprosten Palmlund! Om ändring eller förklaring af Kongl.
Cirkulärbrefvet den 11 December 1863, i fråga om lönetursberäkning
för lärare vid elementarläroverken.
Visserligen måste medgifvas och tacksamt erkännas, att Rikets Ständer i
anslagsväg under de sednare åren tillgodosett lärarnes vid våra elementarläroverk
billiga anspråk på löneförbättring. Men då, vid en öfvergångslagstiftning
med dess stundom alltför ängsligt noggranna reglementerande, ett eller
22
Motioner t Preste-Ståndet 1865. N:o -14.
annat missförhållande är oundvikligt, bör dock hvarje sådant, som är af svårare
art, i möjligaste måtto efterhand afhjelpas. Och det är med afseende
härpå, jag anhåller att till Rikets Höglofliga Ständers välvilliga behjertande få
framlägga följande:
l:o) På grund af Ständernes beslut och Kongl. Brefvet den 20 Mars
1858 anställdes lärare vid de då utvidgade pedagogierna, under förhoppning
för desse lärare icke blott att få, tills möjligen blifvande annan befordran,
qvarstadna vid sina lärareplatser, utan äfven åtnjuta samma tjensteårsberäkning,
som förunnades lärare vid elementarläroverk. Men denna utsigt blef snart
förmörkad och slutligen alldeles stängd. Genom en ny Kongl. Förordning af
den 22 November 1861 förklarades, helt oförmodadt, förenämnda platser åter
lediga, och de tillförordnade, eller -— jag tror till och med — befullmägtigade,
lärare, som nu måste stå tillhaka för öfverlägsna medsökande, befunno sig med
ens ulan anställning, då de under tiden kunnat vara befordrade vid elementarläroverk,
i fall de anat, att man sålunda blott velat begagna deras tjenst
under en statsregleringsperiod och sedan till och med vägra dem att räkna sig
dessa år till godo vid en blifvande lönereglering. Detta missöde har drabbat,
om ej flera, åtminstone en lärare, som, först anställd såsom tillförordnad Rektor
vid tvåklassig pedagogi i tre års tid, sedermera med samma nit och skicklighet
som förut oafbrutet tjenstgjort vid elementarläroverk dels som extra lärare,
dels som ordinarie, utan att, vid uppnådd 40 års ålder och efter mer
än 11 års tjenstgöring såsom lärare, kunna på grund af Kongl. Brefvet den
11 Deeember 1863, som afser endast elementarläroverkens lärare, hugnas med
den i underdånighet sökta, helt nyligen i nåder afslagna, förmånen att blifva
uppförd i 2:dra lönegraden. Härvid kan. man ej undgå att med förundran och
deltagande fråga: skall en 3-årig rektors- och lärarebefattning vid tvåklassig
pedagogi, ehuru i sig sjelf mera ansvarsfull än arbetet i de lägre klasserna af
ett elementarläroverk, utestänga en för sin tjenstgöring väl vitsordad lärare
från fördelen af uppflyttning till högre lönegrad?
2:o) Samma nådiga Bref af den 11 December 1863 bestämmer, med
godkännande af Rikets sednast församlade Ständers hemställan, “att hvarje
lärare eger tillgodoräkna sig, för uppflyttning till högre lönegrad, äfven den tid
efter inträdet af nästa statsregleringsperiod ander hvilken han, efter det han undergått
filosofie-kandidat-examen, såsom extra lärare, duplikant eller vikarie
varit vid elementarläroverket använd, dock med undantag för de tre första åren
af hans så beskaffade verksamhet.'1 — Många äro väl icke de lärare, som före
nu ingångna statsregleringsperiod tjenat såsom extra lärare m. m. utöfver tre år,
men några finnas dock, och det vore med billighet och rättvisa fullt förenligt,
om desse lingö tillgodoräkna sig samma förmån som de, hvilka tillsättas under
tiden för nu löpande statsreglering. Annu kan möjligen saken hjelpas; annars
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:n 15.
23
är att befara, att läroverken mista flere af sina skickligaste lärare, för hvilka
andra lätt tillgängliga och mera inkomstgifvände befordringsbanor nu stå öppna.
Här är icke ensamt fråga om att uppmuntra eller belöna dem. som redan blifvit
vid elementarläroverken använda såsom vikarier, duplikanter och extra lärare,
utan denna min motion afser att åt ifrågavarande lärare tillerkänna en
dem skäligen tillkommande förmån, hvarifrån de, utan eget förvållande, blifvit
uteslutna genom ett penndrag, sorn inflickade orden: efter inträdet af nästa stats
regleringsperiod.
Till följd af hvad jag nu framställt, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets llöglofliga Ständer för sin del ville besluta ett sådant förklarande
tillägg i Kongl. Brefvet af den 11 December 1863, som
l:o) berättigar numera vid elementarläroverk anställde lärare att, för
uppfattning till högre lönegrad, få räkna sig till godo äfven den
tid, han förut vid utvidgad pedagogi tjenstgjort; och
2:o) utsträcker lönetursberäkningen af tjenstcär, utom tre, äfven till
de extra lärare, duplikanter och vikarier, sorn vid elementarläroverk
varit i tjenstgöring använda före inträdet af nuvarande
statsregleringsperiod.
Om remiss till vederbörande Utskott anhålles.
Stockholm den 8 November 1865.
L. G. H. Palmlund.
No lä.
Af Doktor Thyselius: Om ordnande och utbyte af litterära skatter mellan
rikets särskilda bibliotheker och öfriga samlingar.
Vid flera af våra elementarläroverk och uti andra offentliga samlingar
lörvaras strödda handlingar och litterära skatter, hvilka, utan att vara till något
egentligt gagn pä stället, dit de sig förirrat, äro för forskaren af stort värde.
Inom ett land, så vidsträckt som Sverige, äro dessa icke heller så lätta att
tillgå. Visserligen liar Regeringen någon gång, genom beviljade anslag, beredt
en och annan forskare tillfälle att af vigtigare historiska handlingar i lands
-
24
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 15.
orten taga närmare kännedom; men då utdrag eller afskrifter erfordra en längre
tid, och den ena handlingen icke utan svårighet kan jemföras och sammanhållas
med en annan, som är på .derifrån aflägsen ort förvarad, blir bearbetningen af
vår historias särskilda partier härigenom försvårad.
Till stor förlust kunna ock dessa skatter, genom mindre lämpliga förvaringsrum,
taga skada och förkomma; de kunna ej heller alltid till sitt fulla värde
uppskattas af deras vårdare, när desses studier äro rigtadc åt annat håll. En
och annan dyrbarare handling, en god handskrift af en klassisk författare eller
ett sällsynt tryck ifrån det första typografiska århundradet förvaras bättre vid
något, af våra större bibliothek än uti en landsort, der de någon gang uppvisas
såsom en litterär raritet, den ingen begagnar.
Att, likasom i fordna dagar egt rum, ifrån ett förskingradt bibliothek upptaga
och till annan samling öfverlemna en dyrbarare handskrift, låter sig numera
icke göra; hvad ett bibliothek en gång vunnit, kan detsamma icke genom
något magtspråk beröfvas; — men för att till någon del afhjelpa de olägenheter
jag antydt, hade jag trott, att en underdånig skrifvelse i ämnet ifrån Eikets
Ständer vöre af nöden.
Vårdare af litterära skatter skulle ock, när dessa icke äro af något
special-interesse för orten, sannolikt icke ogerna se, om dessa blifva införlifvade
med våra uriiversitets-bibliothek, det Kongl, bibliotheket eller Riksarkivet,
hvilka åter kunde af sina dupletter i utbyte lemna arbeten, som för elementarläroverken
kunde blifva till vida större gagn.
Ett bättre ordnande och utbyte af litteraturens alster mellan de större
instituten torde ock vara önsklig och erforderlig.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte besluta en underdånig skrifvelse med hemställan,
att Kongl. Maj:t behagade, efter vederbörandes hörande, låta
vidtaga de åtgärder, hvarigenom ordnandet och utbytet af litterära
skatter mellan rikets särskilda bibliothek och öfriga samlingar må
kunna befrämjas.
Om remiss till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anhålles ödmjukast,
Stockholm den 8 November 1865.
P. E. Thyselius.
N:o 16.
Motioner i Preste-Slåndet. N:o 16.
25
N:0 16.
Af Doktor Thyselius: Om statsanslag af 5,000 R:dr R:rnt till utgij
vandet
af tredje Tomen af Scriptores Rerum Suecicarum medii cevi.
Tretiosju år äro sedan den 29 Oktober 1828 förflutna, då förordet till
andra delen af Scriptores Rerum Suecicarum medii cevi ibland andra af Sveriges
störste häfdatecknare undertecknades, och mer än en forskare i fäderneslandets
historia och särskildt flera inom detta Högvördiga Stånd hafva med otålighet
väntat på den tredje delen, som skulle afsluta detta vigtiga verk. Men icke
endast inom fäderneslandet, utan äfven af utlandets lärde har samma önskan
blifvit uttalad, och då mer än fyra gånger den tid, hvilken den Romerske
skalden för utgifvandet af ett litterärt verk ansåg vara tillräcklig, förflutit,
torde en motion, som vid 1856 års riksdag i detta Stånd väcktes, \id detta
riksmöte åter kunna upptagas.
Jag torde nu endast böra i korthet nämna huru, efter en i detta Stånd
vid 1815 års riksdag af framlidne Lektor Arenander väckt motion, Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 27 Juli 1815 begärde, att 2,000 R:dr
B:ko skulle för detta ändamål af extra utgiftsmedlen beviljas;
att Konungeu den 7 Februari 1816 af statsmedlen anvisade anslag till
detta verk;
att den första delen utkom 1818, den andra 1828 och att af den tredje
delen, som skulle innehålla de hittills icke utgifna källorna för medeltidens
kyrkohistoria, 13 ark, redan för 20 år sedan blifvit tryckta och förvaras på
Upsala universitets bibliothek. Enskildes uppmuntran för detta arbete felades
icke vid dess första utgifvande; enligt den tryckta uppgiften hafva öfver 1,000
exemplar blifvit antecknade; och då nu endast medel till bestridande af redaktions-
och tryckningskostnaden kan felas, ty skicklige män, hvilka med
ungdomlig raskhet skulle fortsätta arbetet, saknas icke, så tror jag, att ett
statsanslag dertill måste sökas. Fäderneslandets ära fordrar ock detta och
då, för att icke nämna hvad öfriga nationer, äfven Ryssland i den vägen
gjort, Danmark äfven gått långt framför oss, borde Sverige vara angeläget att
afsluta ett verk, som uti 37 år fått hvila.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 AfcL 4
26
Motioner i Preste-Ståndet, N:o J7.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
att ett reservationsanslag af 5,000 R:dr R:mt måtte beviljas i och
för utgifvandet af tredje delen af Scriptores Remm Suecicarum
medii sevi.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 8 November \ 865.
P E. Thyselius.
N:0 17.
Af Doktor Thyselius: Om upprättande af lägre Elementarläroverk för
flickor.
Vid det sistförflutna riksmötet väcktes inom detta Högvördiga Stånd af
mig en motion om beviljande af statsanslag till fyra allmänna flickskolor.
Till stöd för denna framställning framhölls Statens ovilkorliga pligt, liksom dess
gifna interesse, att utöfva en närmare, väl behöflig tillsyn öfver de särskilda
undervisningsanstalterna, äfvensom att, när det offentliga af Staten bekostade
läroverket för gossar anses vara behöfligt och derföre allt mera omhuldas,
qvinnan med sina numera vidgade och allt mera erkända rättigheter borde
sättas i tillfälle, att genom Statens försorg erhålla en mera omfattande, allmän
bildning. Under fullkomligt instämmande i sjelfva motiveringen, gjordes inom
detta Stånd det tillägg, att åtminstone en sådan qvinlig läroanstalt borde i
hvarje län eller hvarje stift inrättas; men följden af den framförda motionen
blef att, med förbiseende af landsortens oafvisliga behof, anslag blef beviljadt
endast till en normalskola i Stockholm för flickor.
Denna fråga är dock ibland dem, som synas icke böra få falla eller
åt aflägsen framtid öfverlemnas, den kommer tvifvelsutan snarare att antaga
större dimensioner; jag anser mig derföre, under åberopande af den motivering,
som förliden riksdag lemnades, vördsamt böra föreslå upprättandet genom
Statens försorg inom särskilda delar i riket af allmänna lägre elementarläroverk
för flickor, utan fästadt afseende på föräldrarnes stånd och vilkor.
Motioner i Preste-Ståndet. N:o il.
27
Såsom jag tänkt mig dessa läroverk, der den särskilda afgiften för hvarje
elev måste af lätt insedda skäl beräknas högre än hvad som af ynglingarne
vid rikets elementarläroverk erlägges, skulle för intagning erfordras hufvudsakligen
detsamma, som för intagning i elementarläroverken för gossar, nemligen
ren och flytande innanläsning, samt någon öfning i skrifning och räkning.
Läroverket skulle med trenne afdelningar omfatta en sex-årig kurs, så
att, då flickor af 8 å 9 års ålder ansågos kunna vara färdiga till intagning,
skulle de i vanliga fall vid 14 å 15 år från skolan utgå. Undervisningen
borde upptaga nio månader af året, delade i tvänne terminer, samt 4 ä 5
timmar om dagen, med 10 minuters uppehåll mellan hvarje lektion, samt undervisningsämnena
utgöras af:
Krislendomskunskap med Bibelläsning;
Modersmålets grammatikaliska kännedom, jemte öfning i välläsning och
skriftliga uppsatser;
Geografi och Historia, företrädesvis fäderneslandets, jemte en öfversigt af
den allmänna;
Naturkunnighet, omfattande en allmän öfversigt af Naturalhistorien, Naturläran
och läran om kropparnes beståndsdelar, allt med tillhjelp af åskådningsmateriel,
och med enklare experimenter;
Fransyska språket, med skrif- och talöfningar;
Arithmetik och geometrisk linearteckning;
Välskrifning, teckning och sång. Af det sistnämnda ämnet hufvudsakligen
praktisk öfning jemte de första theoretiska grunderna;
Enklare qvinliga handarbeten (slätsöm, stickning, m. m.).
Under de lediga stunderna, eller på en särskild halftimme, enklare kroppsrörelser
på öppen gårdsplan, när väderleken det rnedgifver, eljest i skolsal.
Med upptagande af förestående till allmän elementarbildning hörande ämnen
såsom obligatoriska, skulle läroverket, åtminstone i dess början, icke förbinda
sig till att lemna undervisning i andra eller flera ämnen. Framdeles
kunde dock, såsom man bör hoppas, dessa skolor flerestädes komma att utvidgas
till högre elementarläroverk.
Antalet af dessa lägre elementarläroverk för flickor föreslår jag till 24,
eller vid pass tredjedelen af antalet elementarläroverk för gossar, högre och
lägre sammanräknade.
Af dessa skulle sju ega en större lärostat och förläggas: ett uti Stockholm,
som redan eger en normalskola för flickor i förening med seminariet,
uti Göteborg 2:ne samt i Norrköping, Malmö, Carlskrona och Gefle, hvardera
ett. Sjutton skulle få en mindre lärostat, och föreslås att förläggas, ett i hvardera
af följande städer: Upsala, Lund, Jönköping, Calmar, Örebro, Linköping,
Christianstad, Wisby, Falun, Hernösand, Carlstad, Nyköping, Westerås, Udde
-
28
Motioner i Presle-Slåndel. N:o 17.
valla, Wexiö, Mariestad och Wenersborg. Uti en icke aflägsen framtid borde
allt flera städer med sådana elementarläroverk komma att förses, och är ofvanstående
förslag uppgjordt med fästadt afseende på såväl städernas folkmängd,
som på en billig fördelning på de respektive stiften och länen.
Mot förbindelse, att kommunen på sin bekostnad anskaffar lämplig skollokal,
föreslås, att Staten beviljar åt hvarje af de sju läroverken med högre
lärostat, för en gång, till materiel  1,500: —
samt årsbidrag  4,500: —
och till hvarje af de 17 med lägre lärostat, för en gång, till
materiel  1,000: —
samt årsbidrag
3,500: —
summa för en gång, till alla 24 läroverken  27,500: —
summa årsbidrag till d:o d:o
93,000: —
Till Chefens för Kongl. Ecklesiastik-departementet disposition i
och för inom Departementet ökade arbeten i följd af denna
nya del utaf undervisningsverket, ställes ett årligt anslag 2,000: —
Hos Kongl. Maj:t anhålles i underdånighet om utfärdande af skolstadga
och läseordning, om bestämmande af de städer, der läroverken skola upprättas,
och om vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder.
Skolstadgans och läseordningens fullgörande öfvervakas utaf en af Kongl.
Majit i nåder för hvarje läroverk utnämnd inspektor.
Den närmare värden om läroverkets angelägenheter handhafves af en
utaf kommunalstyrelsen utsedd direktion, bestående af tre män och två qvinnor,
hvilka inom sig utse en att föra protokoll samt att bokföra och redovisa
läroverkets inkomster och utgifter emot ett årligt arfvode af 450 R:dr vid läroverken
med högre lärostat. och af 300 R:dr vid dem med den lägre.
Till räkningens granskning utser kommunalstyrelsen revisorer. Direktionen
tillsätter och entledigar föreståndarinna och lärarinnor samt antager lärarebiträden
och bestämmer deras löner och arfvoden. För att till föreståndarinna
eller lärarinna kunna antagas, fordras att hafva genomgått Kongl, seminarium
för bildande af lärarinnor, eller ock att hafva gjort sig känd för utmärkt flerårig
skolverksamhet och skicklighet. Direktionen bestämmer ock, med afseende
på ortens förhållanden, lärjunges månadsafgift, som förskottsvis erlägges, och
som så bör beräknas, att afgifterna tillsammans med anslaget icke blott betäcka
utgifterna, utan ock lemna öfverskott, som förräntas till skol-lokalens underhåll
och utvidgning eller anskaffande af en ny sådan, samt till antagande
af flera lärarinnor eller lärare, in. m.
Årliga kostnader för läroverk med högre lärostat beräknas ungefärligen
till R:dr 6,500: —
Motioner i Presle-Ståndet. N:o 17.
29
Deraf anses lön till föreståndarinnan, åt hvilken kommunen
lemnar fri bostad af 2 å 3 ruin med kök, helst i läroverkslokalen,
löner åt tre lärarinnor, samt arfvoden åt lärarebiträden,
uppgå till omkring R:dr 4,500: —
Yed, ljus, städning m. m., premier, materielens
underhåll och förbättring, samt ofvannämnda
arfvode för räkenskapsföringen, till . » 2,000: — 6 500:
o
^
Arliga kostnaden för läroverk med lägre Iärostat antages ungefärligen
till .  R:dr 5,000: —
deraf anses lön till föreståndarinnan, åt hvilken kommunen består
fri bostad af 2 å 3 rum med kök, om möjligt i läroverkslokalen,
löner åt två lärarinnor, samt arfvoden åt lärarebiträden,
uppgå till R.dr 3,500: —
ved, ljus, städning m. m., premier, materielens
underhåll och förbättring, samt ofvannämnda arfvoden
för räkenskapsföringen » 1,500: — 5,000:
Med hänsyn till frågans vigt, påkalla dessa af mig endast förslagsvis
framlagda grunddrag och beräkningar den noggrannaste pröfning, och vågar
jag föreslå, alternativt:
att Rikets Höglofliga Ständer, med anvisande af medel för
inrättandet af lägre elementarläroverk för flickor — enligt ofvanstående
förslag, för 24 läroverk, för en gång R:dr 27,500, och årligt
bidrag R:dr 95,000, — måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig
anhållan om utfärdande af skolstadga och läseordning, samt
vidtagande af öfriga, för saken erforderliga åtgärder;
eller ock, i fall denna vigtiga sak här befinnes vara alltför ofullständigt
utredd, att till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig anhållan,
det täcktes Kongl. Maj:t i nåder uppgöra eller genom en komité
af sakkunnige personer låta utarbeta till inrättande af elementarläroverk
för flickor ett fullständigt förslag, att för näst sammanträdande
Ständer, om möjligt föreläggas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Stockholm den 8 November 1865.
P. E. Thyselius.
30
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:is 48 och 49.
K: o 18.
Af Biskop Annerstedt: Om riksdagskoslnadernas bestridande af Rikets
Ständers Riksgälds-kontor.
Såsom under de sednaste riksdagarne egt rum, att Riksgälds-kontoret bestridi
riksdagskostnaderna, torde .äfven under innevarande riksdag pä samma sätt böra
förfaras: jag får derföre vördsamt föreslå,
att Högvördiga Ståndet ville anmoda Stats-Utskottet att till Rikets Ständer
inkomma med förslag om riksdagskostnadernas bestridande af Riksgäldskontoret
samt att i sammanhang dermed föreslå det belopp, som
skäligen bör Herr Grefven och Landtinarskalken samt Riks-Ståndens öfrige
Herrar Talmän tillerkännas såsom ersättning för de utgifter, som de i och
för sina befattningar äro underkastade.
Stockholm den 8 November 1865.
Th. Annerstedt.
V:o 19.
Af Doktor Rnndgren: Motion, med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, så vidt den afser
s. k. extra statsreglering endast för år 4867.
Sällan har någon regeringsåtgärd väckt så stora bekymmer hos vännerna af
vårt nuvarande statsskick, som den af Chefen för Kongl. Finans-departementet uti
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverskets tillstånd och behof af den
«
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 7.9.
31
27 sistlidne Oktober tillstyrkta åtgärd, att af Rikets Ständer icke äska anslag till
andra tillfälliga behof än sådana, sorn före utgången af år 1867 böra fyllas.
Yore ett sådant förfarande grundlagsvidrigt, d. v. s. stridande emot grundlagarnes
ordalydelse, då kunde frågan derom icke på detta rum upptagas annorlunda
än i den form grundlagarne derom stadga, då förefunnos icke heller några
skäl till bekymmer, alldenstund detsamma i sådan händelse kunde till laga beifran
anmälas, och på denna väg rättelse vinnas. Åtgärdens våda ligger, enligt mitt förmenande,
deruti, att Regeringen och enkannerligen Chefen för Kongl. Finans-departementet
beträdt en väg. hvilken, så länge nuvarande Riksdags-ordning ännu räknas
till Rikets grundlagar, fört oss till yttersta gränslinien af hvad, enligt denna grundlag,
är tillåtet. Genom denna åtgärd är icke grundlagens bokstaf, men dess anda
förbisedd; och när Regeringen visar vägen till ett sådant förbiseende, dä mäste
fosterlandsvännen gripas af djupa bekymmer, men han måste ock på samma gång
fullgöra sin heliga pligt att uttala dessa bekymmer och föreslå de åtgärder, genom
hvilka i möjligaste måtto följderna af Regeringens förfarande må kunna undanrödjas.
Åtgärden är ovanlig, den åtgärden att en Regering, som måste hafva blicken
fästad icke blott på det närvarandes kraf, utan jemväl pä framtidens, sjelf afgifver
förslag till omöjliggörande af sin regering utöfver en viss tid, oaktadt grundlagen
gifver om icke föreskrift, så åtminstone bestämd anvisning till ett annat förfarande.
Vigtiga skäl mäste alltså förefinnas. Skälet är blott ett, nemligen det
som finnes uti den åberopade nådiga Propositionen angifvet, att, under en viss förutsättning,
”den tid af tre år, som för närvarande är i grundlag bestämd att förflyta
mellan Rikets Ständers lagtima sammanträden, skall utbytas mot en mellantid af
endast ett år, och lagtima riksdag begynna den 15 Januari”, och att vid sådant
förhållande Kongl. Maj:t ”ansett rigtigast, att Rikets nu församlade Ständers öfverläggningar
och beslut rörande anslagsfrågor, som tillhöra den s. k. extra statsregleringen,
icke utsträckas utöfver 1867 in på en tid, som antagligen kommer att omfatta
nya ordinarie statsregleringsperioder.”
Den tillbörliga styrkan af ett sådant skäl förlamas emellertid redan af den
omständigheten, att förslag om ärliga riksdagar tillförene och sednast vid 1862 1863
årens riksdag, således på en tid dä den nuvarande Regeringen hade sig ombetrodt
uppgörande af Rikets stat, hvilat till grundlagsenlig behandling vid riksdagen, utan
att Regeringen deraf hemtat anledning att inskränka tiden för statsregleringsperioden.
Det anförda skälet antager derjemte en viss grad af ohållbarhet till följd af
det sammanhang, som uti den Kongl. Propositionen angifves emellan statsregleringsperioden
och föreskriften angående tidpunkten för de lagtima riksdagarne. År det
nemligen så, som den Kongl. Propositionen gifver tillkänna, och ingen lärer sådant
betvifla, att genom införande af årliga riksdagar statsregleringsperioden jemväl blir
ett-årig, då måste deraf följa, att, så länge den nuvarande Riksdags-ordningens före
-
32
Motioner i Preste-Ståndei 1865. N:o 19.
skrift om hvart 3:dje år återkommande riksdagar gäller, jemväl statsregleringsperioden
mäste vara tre-ärig. Hafva alltså de i perspektiv ställda årliga riksdagarne
ett sådant inflytande på statsregleringsperiodens längd, att, till följd deraf, Regeringen
ansett sig kunna begära extra anslag allenast för ett år; manne icke då den
gällande Riksdags-ordningen i ännu högre grad bort utöfva den tryckning på Regeringen,
att, i öfverensstämmelse med gammal god ordning, de extra anslagen äskats
för den period, sorn, enligt grundlagarne, bör förflyta emllan de hvart. 3:dje är återkommande
riksdagarnes beslut angående dylik reglering?
Redan de nu anförda omständigheterna gifva åt den vidtagna åtgärden en
hög grad af godtycklighet. Men denna dess karakter ökas i betydlig mån genom
det uttryck, som sannolikt efter moget öfvervägande blifvit valdt, för att beteckna
åtgärden såsom en af tidsförhållandena påkallad. Kongl. Majit., heter det uti den
Kongl. Propositionen, ”har vid sådant förhållande ansett rigtigast.” Ansett rigtigast,
så heter det verkligen. Men det är ett farligt ord detta ”rigtigast”, då det uttalas
om Rikets grundlagar af den ena Statsmagten allena. Det betyder att man står
vid gränsen; det betyder ock, att jemväl den andra Statsmagten skulle kunna hafva
rätt att säga om grundlagarne: Rikets Ständer hafva, ”ansett rigtigast”. Ställa sig
de båda Statsmagterna på den ståndpunkten, att de hvar för sig, oberoende af den
andra, förklara rigtigast sina åtgärder, hvilkas rättmätighet endast efter grundlagens
ordalydelse får bedömas; då har man kommit till gränsen af hvad Regeringsformens
83 § vill förebygga, nemligen en Förklaring af grundlagarne, som vore gifven
allenast af den ena Statsmagten. I fråga om de för hela vårt statsskick så vigtiga
och dyrbara fundamental-lagarne gäller emellertid icke någon komporativus
eller superlativus, utan allenast en omutlig oafvislig positivus. Aldra minst hade
man väntat, att en Regering, som vill vara mån om framtiden, skulle tala till
Rikets Ständer om ett rigtigare eller rigtigast i fråga om grundlagarne. För Regeringen,
såsom högsta vårdarinnan af Statens nutid och framtid, finnes icke något
annat val, då det gäller grundlagarnes uppfattning, än detta stenhårda antingen
rigtigt eller icke-rigtigt. Inom gränserna af detta antingen — eller kunna visserligen
många anledningar till särande af grundlagens anda vid bevarandet af dess
bokstaf förefinnas; men tillfället att begagna dessa anledningar bör, enligt mitt förmenande,
icke af en Regering tillgripas. Den står dä icke längre hög och majestätisk
såsom vårdarinna af samhällets dyrbaraste interessen, lagarnes helgd, gentemot de
väldiga magter, som från samhällets djup städse äro färdiga att taga fasta på hvarje
rubbning i grundvalarne.
Huru vigtigt och oafvisligt det nu till grundlagsenlig behandling hvilande
representationsförslaget än må vara, ännu vigtigare, ännu oafvisligare är den fulla
friheten att döma deröfver, oberoende af de utsigter till eller farhågor för en urtima
riksdag, som af den Kongl. Propositionen om en ett-årig extra, statsreglering
kunna
Motioner « Preste-Ståndet 1865. N:o 19.
33
kunna väckas. Rikets Ständer, så säger Riksdags-ordningens 2:dra § ”skola i kraft af
rikets antagna Regeringsform livart tredje år sammankomma.” Rikets Ständer hafva
således rätt att fordra, så länge nuvarande Riksdags-ordning är gäilande, att icke
med tätare sammanträden besväras; de hafva ock rättmätiga skäl för den fordran,
att rikets stat af Regeringen så uppgöres. att den må sätta Konungen i tillfälle att
afvakta den lagliga tiden för Ständernas nästa sammanträde. Andan af rikets
grundlagar, om icke deras bokstaf, gifver sådant tydligen tillkänna. Säges det nemligen
i grundlagarne allenast: ”Konungen vare dock obetaget att Riksens Ständer
derförinnan till urtima riksdag kalla”: sä kan detta uttryck ”obetaget” icke betyda
något annat än en rätt, att vid oförutsedda händelser kalla Ständerna till urtima
riksdag eller att vid förhållanden, som icke äro af Regeringen sjelf framkallade,
sammankalla sådan riksdag. Konungens juridiska rätt, att på grund af detta stadgande
vid hvarje riksdag så förfoga, att en urtima riksdag blir af nöden, hestrides
härmed ingalunda. Men om Regeringen, utan tvingande nödvändighet, begagnar
denna rätt; om ! egeringen i tider af lugn öppnar perspektivet till denna rätts begagnande
och dermed framkallar en feber-spänning i sinnena; om Regeringen .>ä
ordnar rikets stat, att det blir en nödvändighet att begagna denna rätt; dä stå vi
äter på den farliga gränsen af hvad som kan vara rigtigt elier rigtigast, då ligger
deruti den farliga anvisningen för Rikets Ständer, att sammaledes så förfara att
den urtima riksdagen blir en oafvislig nödvändighet. Det kan anses ”rigtigast” ur
en viss synpunkt att så förfara, efter som det icke är mot grundlagens bokstaf stridande;
men rigtigt är det icke, eftersom det icke är af grundlagens anda päkalladt,
ej heller af dess bokstaf anbefaldt. Jag säger icke, jag upprepar det, jag
säger icke att förslaget om den ett-årign s. k. extra statsregleringen är grundlagsvidrigt,
men jag säger det vara farligt, och icke minst för Regeringen, att med
grundlagen i hand visa en väg, på hvilken man endast under vissa, icke under alla
förhållanden vill framgå. Folket är läraktigt då det gäller att för vissa syften göra
hvad som vid sidan af lagens bokstaf kan ”anses rigtigast” för dessa vissa syften.
Men en Regering, som är mån om framtiden, kan icke hafva skäl att sätta denna
läraktighet på prof.
Jag tror mig alltså icke hafva sagt för mycket, då jag förklarat Regeringens
åtgärd i fråga om den s. k. extra statsregleringen egnad att väcka bekymmer
hos vännerna af värt nuvarande statsskick. Dervid kan jag dock icke stadna. Det
är Regeringen, sorn beträdt en ny väg; Regeringen måste ock vara beredd på konseqvenserna.
Det är dessa konseqvenser, som föranledt mig att kalla åtgärden farlig.
Det är ock sådana faror, som framkallas, då man begynner att sätta sina äsigter
om grundlagen i superlativus, i stället för att nöja sig med den blygsamma
positivus, eller med andra ord, då man begynner anse en åsigt rigtigast vid sidan
af den, som är rigtig.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 5
34
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 19.
Anmärkningsvärdt är, att Regeringen vid uppgörande af den eft-åriga statsregleringen
skiljer emellan en ordinarie oell en s. k. extra. Det anmärkningsvärda
i en sådan åtskilnad har icke förefunnits, så länge man uppgjort den extra regleringen
för hela den tid, sorn förflutit emellan de lagtima riksdagarne. Det ligger
i sakens natur, att man under vanliga förhållanden gör en åtskilnad emellan hvad
som fortfarande är ett Statens behof och hvad som endast för en viss tid är af behofvet
påkalladt. Men när Regeringen gör upp rikets stat med blicken fästad på
ett representationsförslag, som ännu icke kan räknas bland rikets grundlagar, när
Regeringen af vördnad för en ännu icke befintlig riksdags rättigheter nalkas intill
gränsen af hvad aktningen för den bestående riksdagen fordrar och när Regeringen
af sådana grunder afklipper tvänne år af statsregleringsperioden för de s. k. extra
anslagen; hvarföre har man då bäfvat att taga steget ut och icke låtit den kommande
riksdagens rätt bevakas jemväl i fråga om de ordinarie anslagen?
Sådan fråga är fullt befogad, eftersom Chefen för Kongl. Finans-departementet
uti den ofta åberopade nådiga Propositionen sjelf begagnar uttrycket: ”den
s. k. extra statsregleringen.” Den extra statsregleringen är alltså enligt bemälde
Chefs yttrande endast så kallad. Och Chefen har rätt; den är allenast så kallad.
Grundlagen känner ingenting om en sådan åtskilnad emellan ordinarie och extra
statsreglering. Regeringsformens 89 § skiljer emellan ”hvad Staten kan tarfva utöfver
de ordinarie inkomster och hvilka behof genom bevillningen böra fyllas”;
men fastän, den kallar vissa inkomster ”ordinarie”, gifver den dock icke en sådan
benämning ät vissa af ”behofven.” Den
hvarje riksdag läte uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar till inkomster
och utgifter, fordringar och skulder”; likasom ock den 62:dra § gifver Ständerna
rätt att ”fastställa, huru särskilda summor deraf (af bevillningen) skola till särskilda
ändamål användas”; men hvarken uti dessa eller andra §§ af grundlagarne finnes
något hinder för Rikets Ständer, att vid beviljande af hvarje anslag göra detsamma
till ett tillfälligt, eller för Regeringen, att vid förslag om anslag äska allenast
tillfälliga.
Inkonseqvent och tillika oförklarligt måste det derföre synas, att Regeringen,
med blicken fästad på den förändring, som skall inträda genom det förmodade
antagandet af ett nytt representationssätt, föreslår på samma gäng en statsreglering,
den ordinarie, hvilken skall gälla för obegränsad tid, och tillika en annan
statsreglering, den ”s. k. extra”, hvilken skall ”icke sträckas utöfver 1867.”
Månne icke uti en sådan ordinarie reglering ligger ett större förnärmande af kommande
riksdags rätt än uti en s. k. extra statsreglering, hviken, enligt all hittills
gällande praxis, skulle gälla till slutet af år 1869 eller till slutet af den enligt nu
gällande grundlagar bestämda statsregleringsperioden? Med godkännande af hvad
Regeringen ”ansett rigtigast” i fråga om de extra anslagen, kunna, enligt mitt förmenande,
Rikets Ständer icke godkänna inkonseqvensen af Regeringens förfarande
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 49.
35
i fråga om de ordinarie. Den föreslagna tillökningen i den ordinarie statsregleringen
utgör dock på samtlige Hufvudtitlarne icke någon obetydlighet hvarken
i och för sig eller i förhållande till den s. k. extra. Två millioners ordinarie
anslag är för ett fattigt land ganska mycket; det är ock mer än fjerdedelen
af de i den Kongl. Propositionen begärda s. k. extra anslagen. Skola
de begärda 7,204,874 R:dr till extra anslag utgå allenast till slutet af år 1867,
då förefinnas inga. skäl att låta 2,068,104 R:dr till ordinarie anslag utgå för
längre tid. — Ehuru jag således icke vill förneka, att Regeringens begäran af
ordinarie anslag för obegränsad tid kan enligt grundlagen vara rigtigt, måste
jag dock, med tillämpning af Regeringens egen uttalade grundsats, anse “rigtigast»,
att samma beslut fattas i afseende på den ordinarie, som i afseende
på den s. k. extra statsregleringen.
Annu återstår likväl den största svårigheten, nemligen svårigheten för
Regeringen att iakttaga konséqvensen inom sjelfva den ettåriga extra statsregleringen.
Uti den Kongl. Propositionen förekomma, äfven vid det ytligaste
skärskådande af densamma, så många reminiscenser ifrån den treåriga statsregleringsperioden,
att man känner sig frestad till det antagande, att Regeringen
i de flesta delar endast till namnet föreslagit den ettåriga statsregleringen,
under det att la force des choses fört samma Regering in på den hittills
öfliga, treåriga. Eller hvad häfver sådant att betyda, att för år 1867 begäres
till en arkiv-byggnad för Göta Hofrätt 40,000 R:dr, då detta anslag utgör allenast
| af kostnadssumman;
till kyrko- och skolbyggnad för garnisons-församlingarne 40,000 R:dr, dä hela
omkostnaden är beräknad till 144,000 R:dr;
till kasern-byggning för Svea Artilleri-regemente 250,000 R:dr, då till byggnadens
fullbordande fordras 880,000 R:dr;
till kasernbyggnad för Ingeniör-korpsen 55,000 R:dr af behöfliga 165,000 R:dr;
till flottans nybyggnad 943,000 R:dr, då de för ändamålet behöfliga medel äro
beräknade till 3,000,000 R:dr;
till uppförande i Jönköping af ett landshöfdinge-residens 70,000 R:dr, då det
färdigt beräknas att kosta 130,000 R:dr; m. m.
hvad betyder allt detta annat än att anslagen för år 1867 till dessa behof
måste anses förspillda, så framt icke den blifvande riksdagen beviljar hvad som
återstår af behofvet? Men om så är; månne icke Regeringens förslag varit
vida värdigare, om de nu förutsedda anslagen äskats för den vanliga treåriga
statsregleringsperioden ?
Men ännu märkligare visa sig åtskilliga andra företeelser i den åberopade
Kongl. Propositionen, då man nemligen der finnér, att
för sjöarne Vestra och Östra Siléns förening medelst kanal »Kongl. Maj:t äskar,
att Rikets Ständer må bevilja ett belopp af 63,950 R:dr, deraf 12,750
36
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 19.
R:dr såsom anslag och 51,200 R:dr såsom lån, af hvilka belopp under år
1867 skulle utgå anslag 7,000 R:dr. lån 28,000 Ridrr;
för hamnens vid Ystad utvidgande äskas ett anslag af 63,000 R:dr, deraf under
är 1867 skulle utgå 25,000 R:dr;
för hamnen vid Uddevalla äskas ett anslag af 79,000 R:dr, deraf under år 1867
skulle utgå 25.000 Ridr;
för uppförande af ny byggnad för högre elementarläroverket i Upsala ett
anslag af 100,000 Ri.dr samt ett amorteringslån af 140,000 R:dr, af hvilket
anslag för är 1867 är beräknadt att utgå 40,000 R:dr, m. m.
Sådana exempel visa, att åtminstone i dessa delar den ett-åriga s. k. extra
statsregleringen är allenast ett sken, eftersom innevarande riksdag skall bevilja
hela anslagsbeloppen, men dock icke synas bevilja mera än en del, eller med
andra ord, eftersom nu församlade Rikets Ständer skola så till vida gä den
blifvande riksdagen i förväg, att anslagen beviljas och penningarne fast,läsas i
Riksgälds-kontoret, men på samma gäng noga akta sig att vid anvisningen af
dessa medel gä utöfver det märkliga året 1867.
I sanning, uti dessa förhållanden ligga stora anledningar till bekymmer.
Regeringen hade, enligt mitt förmenande, icke behöft tillgripa denna våldsamma
utväg, för att ådagalägga sitt intresse för det hvilande representationsförslaget.
Enklast och med grundlagens anda öfverensstämmande hade utaii tvifvel varit,
att i vanlig ordning upprätta äfven den s. k. extra statsregleringen för trenne år,
men'tillika fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att Kongl. Majit, så
framt representationsförslaget antages, äskar Rikets Ständers bifall till samma
reglering endast för år 1867. Då emellertid sådant icke skett, måste ett botemedel
sökas. Vägarne dertill äro trenne. Den första är den, att, då Konungen
i sitt tal till Rikets Ständer vid riksdagens början förklarat, att om den
förutsättning, under hvilken detta förslag blifvit gjordt, icke går i fullbordan,
utväg alltid är öppen för Kongl. Majit att i behörig tid för Rikets Ständer
framlägga kommande års behof, söka rättelse i missförhållandet genom Regeringens
egen åtgärd. Den andra är den, att Rikets Ständer sjelfva åtaga sig
detta vigtiga värf, och den tredje, att grundsatsen om den ettåriga statsregleringen
konseqvent genomföres i afseende pä alla de anslag, vare sig ordinarie
eller extra-ordinarie, sorn vid denna riksdag komma att beviljas; hvilken sista
utväg, om någon af de båda andra icke användes, är så mycket lämpligare,
sorn derigenom Rikets Ständer efterfölja Regeringens höga exempel, att under
pågående lagtima riksdag framkalla förhållanden, som göra en urtima riksdag
nödvändig och oundvi lig.
lag får alltså vördsamt föreslå,
l:o) att Rikets Ständer hos Kongl. Majit underdånigst anhålla,
att, enär Kongl. Majit uti Sin nådiga Proposition angående Statsverkets
Motioner i Preste-Slåndel 4865. N:o SO.
37
tillstånd och behof af den 27 sistlidne Oktober ansett rigtigast, att Rikets
nu församlade Ständers öfverläggningar och beslut rörande anslagsfrågor,
som tilli öra den s. k. extra statsregleringen, icke böra
sträckas utöfver 1867, men Rikets Ständer å sin sida under nuvarande
förhållanden hysa betänkligheter tid en sådan reglering, Kongl.
Maj:t täcktes göra sådana tillägg till den nådiga Propositionen, att
Rikets Ständer blifva i tillfälle uppgöra den s. k. extra statsregleringen
för en statsregleringsperiod af tre år, räknad från och
med år 1867; eller
2:o) att, för den händelse vare sig en sådan underdånig framställning
från Rikets Ständers sida icke kommer att göras, eller Kongl.
Majit icke täckes bifalla densamma, Rikets Ständer må anmoda sitt
Stats-Utskott att, med ledning af den Kongl. Propositionen, i vanlig
ordning förelägga Rikets Ständer förslag, jemväl tili s. k. extra statsreglering
för åren 1867. 1868 och 1869; eller
3:o) att, om de i mora. 1 och 2 framställda alternativa förslagen
icke vinna Rikets Ständers bifall, Rikets Ständer må besluta, att alla
anslag, som vid innevarande riksdag beviljas, vare sig för den ordinarie
eller s. k. extra ordinarie statsregleringen, icke beviljas för
längre tid än till slutet af år 1867.
Om remiss af denna min motion till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 8 November 1865.
C. H. Rundgren
N:o 2©.
Af Kyrkoherden Ekellllldll! Om utvidgning af Hudiksvalls högre elementarläroverk
till fullständigt äfven på den klassiska bildningslinien.
Läroverket i Hudiksvall, som räknar sin upprinnelse från år 1650 och
under 1700-talet intog en omfångsrik och aktningsbjudande ställning, blef i
början af 1820-talet förvandladt till vanlig trivial-skola samt derefter vid
riksdagen 1856 —1858 åter uppflyttadt till högre elementarläroverk på reala
linien. Redan vid sistnämnda tidpunkt utgjorde de ynglingar vid läroverket,
som läste klassiska språk, ett betydligt större antal än de, som icke läste de
-
38
Motioner i Pr este-Ståndet. 1865. N:o 20.
samma. Och detta förhållande har sedan visat sig så konstant, att ingen med
detsamma för ögonen och med någon kännedom om andra förhållanden i orten,
kan betvifla detsammas fortfarande för en mycket lång framtid. Antalet af lärjungar
vid detta läroverk är för närvarande visst, icke så stort, men de aldra
fleste
ynglingar, som der inträda med bestämd föresats att genomgå läroverket
till slut, utgöras af sådane, som vilja erhålla en möjligast fullständig elementarbildning,
för att sedan vid universitetet fortsätta sina studier och bereda sig
för inträde i Statens olika embeten och tjenster, bland hvilka de flesta ännu
fordra någon kännedom af klassiska språk. De ynglingar åter, sorn icke vilja
förskaffa sig en så kallad lärd hildning, nöja sig antingen med att genomgå
folkskolan, eller, om de verkligen söka inträde vid läroverket, qvarstanna de
vanligen icke längre än till den tid, då de skola beredas till sin första nattvardsgång,
til] följe hvaraf antalet lärjungar på real-linien, som företrädesvis
begagnas af dessa lärjungar, både i allmänhet är obetydligt och särskildt i
6:te och 7:de klasserna högst ringa. För att med siffror visa rigtigheten af
detta påstående, beder jag få här uppställa en jemförelse för de sista sex åren
mellan antalet af latin-liniens och real-liniens lärjungar såväl från 3:djc klassen,
der de båda linierna delat sig, som de båda liniernas olika lärjungeantal
i 6:te och 7:de klasserna, hvilka klasser just konstituera läroverket såsom ett
högre.
Latin-liniens lärjungar
Real-liniens lärjungar
från 3:dje klassen.
från 3:die klassen.
Höstterminen
1859
35
10.
Vårterminen
1860
37
Höstterminen
1860
36
9.
Vårterminen
1861
34
. . . . . 9.
Höstterminen
1861
43
. .... 12.
Vårterminen
1862
42
8.
Höstterminen
1862
41. ....
11.
Vårterminen
1863
39
10.
Höstterminen
1863
41
Vårterminen
1864
42
6.
Höstterminen
1864
47
10.
Vårterminen
1865
46
8.
Summa
483.
Summa 108.
Latin-liniens lärjungar Real-liniens lärjungar
i 6:te och 7;de klasserna. i 6:te och 7:de klasserna.
Höstterminen 1859 3  0.
Vårterminen 1860 3  0.
Tpransort 6.
Motion i Preste-Ståndet 1865. N:o SO. 39
Latin-liniens lärjungar Real-liniens lärjungar
i 6:te och 7:de klasserna. i 6:te och 7:de klasserna
Transport 6.
Höstterminen 1860 7  3.
Vårterminen 1861 6 3,
Höstterminen 1861 11  2.
Vårterminen 1862 1 1  2.
Höstterminen 1862 11  2.
Vårterminen 1863 11. ... .  2.
Höstterminen 1863 13  1.
Vårterminen 1864 13  1.
Höstterminen 1864 11  1.
Vårterminen 1865 10  1.
Summa 110. Summa 18, samt
Höstterminen 1865 12  1.
Häraf synes, hvilket öfvervägande antal latin-liniens lärjungar utgöra i jemförelse
med reala liniens. Och om det redan är tvifvelaktigt, huruvida de endast
på real-linien fullständiga läroverken motsvara någon orts behof, så synes alldeles
obestridligt, att ett sådant, läroverk åtminstone icke tillfredsställer den bär ifrågavarande
ortens. Långt heldre skulle Hudiksvall kunna nöja sig med ett blott på
latin-linien fullständigt. Faran för läroverkets fortfarande bestånd såsom ett högre,
i händelse man icke på något sätt sökte gå det stora flertalets af lärjungar önskan
och behof till mötes att erhålla fullständig undervisning i klassiska språk, förutsågs
också redan på förhand af de med ortens förhållanden mera förtrogne, hvarföre
genast vid läroverkets utvidgning till högre real-läroverk hösten 1858 en stor mängd
af stadens och ortens innevånare ingingo till Kongl. Majit med underdånig ansökan,
att läroverket, mot förbindelse för staden och orten att under en tid af sex år på
egen bekostnad aflöna en extra lärare, måtte fä utvidga sin verksamhet derhän,
att fullständig undervisning meddelades äfven pä den klassiska linien. Kongl.
Majit synes ock till fullo hafva godkänt betydelsen af de i den underdåniga ansökan
framlagda skäl, enär genom nådiga Brefvet af den 16 Juni 1859 till Domkapitlet
i Upsala förordnades, att undervisningen inom de tvänne högsta klasserna
vid läroverket från början af då nästkommande läseår och tillsvidare skulle omfatta
äfven de ämnen, som tillhöra den klassiska bildningen. Rättigheten till en
sådan utvidgad verksamhet, hvarigenom Hudiksvalls läroverk erhållit en exceptionel
ställning i jemförelse med andra blott på real-linien fullständiga, har nu varit
oafbrutet begagnad från och med höstterminen 1859. Huru behöflig och anlitad
densamma varit torde till fullo vara ådagalagdt genom de här ofvan anförda
sifferuppgifterna, hvilka omfatta just de år, som sedan dess förflutit.
40
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o SO.
Det af ,«ex års erfarenhet, bevittnade behofvet bör vara tillräckligt, för att
göra undantaget till regel. De olägenheter, som äro förenade med nuvarande undantagsställning,
och bland hvilka blott må nämnas lärjungarnes pä latinlinien försändande
till annat läroverk för afläggande af maturitets-examen, svårigheten att bestämma
lärarnes undervisningsskyldighet, då läroverket på papperet heter ett realläroverk,
men i verkligheten är ett humanistiskt, den möjliga tveksamheten hos
föräldrar och målsmän att insätta sina söner och myndlingar i en läroanstalt, om
hvars fortfarande bestånd de icke eg a tryggad visshet, — dessa olägenheter kräfva alla
ett billigt och skyndsamt afhjelpande. — Motioner i syftning att fä läroverket fullständigt
äfven på den klassiska bildningslinien hafva ock vid sist hållna riksdagar
varit väckta men strandat förnämligast mot det ringa antalet af lärjungar, som då
ännu icke uppgått till 100. Då nu jemväl denna stötesten så till vida bortfallit,
att läroverket innevarande termin räknar 105 inskrifna lärjungar, hvaribland inom
6:te och 7:de k lasser ne 13, af hvilka blott en enda realist, och då den redan befintliga
lärarestyrkan med afseende på det begränsade antalet af lärjungar, kräfver
en högst ringa och obetydlig ytterligare uppoffring från Statens sida för läroverkets
bringande i fullständigt skick, har en ny motion för ändamålet icke kunnat undertryckas.
Det skall ännu säkerligen invändas, att lärjungarnes antal är alltför ringa,
för att kräfva läroverkets utvidgande till ett högre fullständigt, men deremot må
först och främst anmärkas, att det ©tvifvelaktigt måste komma att utöfva ett än
ofördelaktigare inflytande på tillvexten af lärjungarnes antal, om de flesta af dem
i en så vigtig tidpunkt, som vid afgångsexamen, blifva betraktade såsom privatister,
då naturligt är, att alla de, som hafva någon möjlighet att välja mellan olika läroverk,
föredraga ett sådant, der de veta, att de äfven ega rättighet att aflägga sin
afgångsexamen. Dessutom är det icke lärjungeantalet ensamt, sorn bevisar ett läroverks
behöflighet och värde. Lokala, temporära och provinciela förhållanden mäste
ock dervidlag tagas i betraktande. Hudiksvalls elementarläroverk har till sin
uppgift att ät ungdomen inom hela den vidsträckta och starkt framåtskridande
provinsen Helsingland, som redan räknar omkrig 90,000 innevånare, bereda ett
lättadt tillfälle till erhållande af vetenskaplig bildning. En s. k. real-bildning
skulle icke här tillfredsställa behofvet, och det är för långt till något fullständigt
läroverk, för att det skulle kunna ersätta, hvad som här fattas. Afståndet från de
två närmast belägna, pä båda linierna fullständiga läroverken i Gefle och Hernösand
är, åt hvilketdera hållet man vänder sig, 14 mil, och ©tvifvelaktigt är, att
ganska många af dem, som genom den nuvarande anordningen vid Hudiksvalls läroverk
kunna erhålla en fullständig humanistisk skolbildning, skulle beröfvas denna
fördel, om de för dess vinnande voro nödsakade att begifva sig till någon af omnämnda
tvänne städer, med hvilka Hudiksvall under större delen af året blott eger
en
Motioner i Preste-Ståndet. N:o 20.
41
en besvärligocb. dyr landsvägsförbindelse. Hvad ändtligen beträffar orsaken dertill,
att läroverket ännu är jemförelsevis litet besökt, så är denna tvifvelsutan att
söka deruti, att ortens befolkning till aldra största delen består af allmoge, hvilken,
utom det att den ännu icke fullt kommit till insigt om värdet och betydelsen
af en högre, vetenskaplig upplysning, finner äfven de omkostnader för barnens underhåll
vid läroverket alltför kännbara, som kanske af många andra samhällsklasser
skulle anses särdeles billiga. För att emellertid i någon man underlätta möjligheten
äfven för mindre bemedlade föräldrar att hålla sina barn vid läroverket
hafva upplysta och för provinsens både materiela och andliga utveckling nitälskande
personer på sista tiden visat en storartad frikostighet mot läroverket. Det
kan i detta hänseende vara tillräckligt att anföra, att, dä läroverkets stipendiimedel
år 1863, förutom en årlig ränta på 112 R:dr 50 öre, utgjorde ett kapital af
2,700 R:dr, de för närvarande uppgå till 11,470 R;dr. Men skall läroverket kunna
hoppas, att hos allmogen väcka fullt förtroende, fordras såsom oeftergiflig! vilkor,
att det inom sig sjelft skall kunna meddela en undervisning, som i framtiden tillåter
lärjungarne fritt val af sitt vitae genus.
Den närvarande, på stat uppförda, lärarepersonalen vid läroverket utgöres
af rektor, som med dertill fulltygad kompetens undervisar i latin och grekiska
inom de högsta klasserna, tvänne lektorer, den ena i mathematik, den andra i lefvande
språk, samt sju kolleger. Med denna lärarestyrka har undervisningen under sednaste
år nöjaktigt kunnat bedrifvas fullständigt på begge bildningslinierna, utan
att någon öfveransträngning för lärarne behöft komma ifråga. Men då rektor är
tillförordnad endast för en tid af fem år och hans plats icke alltid kan supponeras
erhålla en för bibringa/ide af klassisk undervisning kompetent innehafvare, då
dertill det nuvarande exceptionsförhällandet i afseende på undervisningen inom de
begge högsta klasserna icke längre bör såsom ett sådant existera, får jag på ofvan
utvecklade skäl och grunder anhålla, att Rikets Höglofliga Ständer måtte besluta, det
Hudiksvalls högre elementarläroverk från och med början af nästkommande
statsregleringsperiod utvidgas till ett högre fullständigt elementarläroverk
och att för sådant ändamål anslag för en lektion i klassiska språk vid
nämnda läroverk från och med samma tid varder af statsmedel beviljadl;
anhållande jag vördsammast om remiss af denna min motion till Höglofliga Statsutskottet.
Stockholm den 10 November 1865,
J. E. Ekelundh.
Bih. till B. St. Prot. 1S65 & 1866. 11 Sami 2 Afd.
6
42
Motioner i Preste-Ståndet. N:o 21.
N:o »1.
Af Kontraktsprosten Palmlund: Om ändring i 1:sta och 2:dra §§ i
Kongl. Förordningen den 18 December 1863, angående vdkoren för
försäljning af bränvin.
Jag börjar med att anhålla om ursäkt för det att jag i och med denna min
motion tager mig friheten att fata i riksförsamlingens öron åter ljuda ett ord, som
har en mindre god klang, men beklagligen ännu går oeh gäller, icke som ett blott
tomt ord, utan såsom en rätt bekymmersam verklighet. Jag menar den på sednare
tider lika väl bekanta som illa beryktade s. k. ”salningen” — ett ofog, som ofta
onäpst kringgår gällande lag och med hvars stäfjande vår bränvinslagstiftning
hittills förgäfves laborerat.
”Salningen” är af två slag: en i stort och rör sig hufvudsakligen omkring l:sta
g af försäljningsförordningen; en i smått och är ett bihang till 2:dra §. Vid den
stora ”salningen” utminuterar olagligen parti-handlaren minst 15 kannor bränvin på
en gäng; vid den lilla ”salningen” utskänker, lika olagligen, minut-handlaren J kanna.
I begge fallen blir så väl parti- som minuthandlaren tillika utskänkare, och det på
oloflig väg och för godt pris, utan att erlägga den ringaste försäljningsafgift.
Nu är det väl en gifven sak, att det skall falla sig dubbelt svårare att tillvägabringa
”salning” af t. ex. 30 kannor, än af 15. Och hvad nu minuthandeln
med bränvin angår, så är den, då så litet qvantum som £ kanna får säljas, nästan
intet annat än utskänkning. Också föreslogo Rikets Ständer vid 1854 års riksdag
bestämmandet af en hel kanna såsom minimum vid försäljning af bränvin i
minut; men detta minimum nedsattes till en half kanna, hvarvid det alltsedermera
förblifvit, och bränvinslagstiftningen har i detta fall icke visat sig pä raglande,
utan på fullt stadig fot.
Då utskänkning å krogar är vederbörligen medgifven, får ju eho som vill
der i laga ordning öfverlasta sig. Och såvidt den lagligt lofliga vägen för tillfredsställandet
af dryckenskapsbegäret, i sä fatta omständigheter, torde vara att
föredraga framför en olaglig, genom den s. k. ”salningen”, dristar jag — delvis
förnyande min vid förra riksdagen i ämnet väckta motion, hvarpå också endast
delvis afseende då fästades — i sedlighetens namn föreslå följande förändrade lydelse
i de två första §§ af Kongl. Förordningen den 18 December 1863:
Motioner i Preste-Ståndel. N:o 22.
43
§ /. Bränvin må ej till mindre belopp än tretio kannor säljas af annan
än den, som, enligt § 2 eller 4, dertill berättigad är.
§ 2. Ben som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får ej
sälja mindre än en hel kanna.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott för jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 11 November 1865.
L. G. H. Palmlund.
filo
Af Professor Ribbing: Om åtgärders vidtagande för beredande af Emeriti-löner
åt ålderstigna och otjenstbare prestmän.
Riksdagsmotioner, som afse kyrkan och presterskapet angående förhållanden,
måste, om de skola ega någon giltighet, naturligen ytterst hemta grunden
för denna dels ur kyrkans och presterskapets betydelse för Staten, dels ur behöfligtieten
af ändring af det i nyssnämnda hänseende bestående. Äfven om
dessa yttersta grunder har jag ansett lämpligt att åtminstone erinra, dock hvad
den förra angår endast medelst angifvande af de allmännaste grundsatser, från
hvilka jag dervid utgår, då här cj är stället för ett noggrannare utredande af
Statens och kyrkans förhållande till hvarandra, samt beträffande behöfligheten
af ändringar i det bestående, inskränkande mig till att påminna om ett eller
annat faktiskt gifvet förhållande, då mera speciela skäl rigtigast ega sin plats
såsom motiver för hvarje enskildt förslag.
Såvida religionen, der den finnes, utgör den alla andra intressen och
yttringar af verksamhet beherrskande magten och sjelfva den innersta roten
för allt godt, kan den ej heller för Staten vara något likgiltigt eller främmande.
Väl kan religion och religiositet äfven såsom en blott privatangelägenhet inom
Staten finnas och då ock komma Staten till godo, det lider intet tvifvel; men
sådant hindrar ej att Staten, om den från föremålen för sina omsorger och åtgöranden
utesluter hvad till religionen hörer, i hvad på den ankommer afsäger
sig och släpper ur sina händer det säkraste stödet och sjelfva lifsprincipen för
en sund utveckling och fast tillvaro. Skall åter religionen, såsom införlifvad
44
Motioner i Preste-Slåndet /!865. N:o SS.
med Staten och en sida af eller bestämning hos denna, sjelf vinna och ega
verklighet, så måste den ock i Staten framträda i bestämd och, såsom allt
menskligt, tillika i yttre form: den religionslära eller trosbekännelse, som utgör
den i Staten publika eller — i denna mening — Statens, och den kyrka, i och
med hvilken den förra bibehålles, utvecklas och läres.
Då nu presterskapet i Staten för den religiösa undervisningen och bildningen
utgör det omedelbara organet och derjemte det nödvändiga, såvida lärande
och ledande ej utan lärare och ledare kan finnas; så är härmed den allmänna
synpunkten angifven för bedömandet af vigten och betydelsen från Statens
sida af rigtiga anordningar i allt, som till prestens ställning och hans förhållande
till församlingen hörer. Under de sednare tiderna hafva tillfredsstäl
landet
af oafvisliga fordringar för det materiela välståndet företrädesvis tagit i
anspråk ansträngningar och anslag från det allmännas sida, likasom ock inrättningar
för den mera theoretiska eller intellektuela bildningens spridande och
lyftning stätt först på dagordningen för ädelt erkännande och frikostighet. Med
dessa rigtningspunkter för intresset och medan man under tiden måhända mer
eller mindre vant sig vid att den egentligen religiösa bildningen och vehikeln
för denna jemförelsevis, från det offentligas sida, varit lemnade ät sig sjelfva,
skulle det ej förundra mig om förslag i afseende derpå af större omfattning
skulle framstå såsom onödiga, opraktiska eller besvärliga. Må i sådant fall
det ofvan sagda tjena till förklaringsgrund för, att frågan framställes, om hvad
till kyrkans och presterskapets ställning hörer, såvida denna af Statens åtgörande
är beroende, pä ett ändamålet motsvarande sätt är ordnadt, och att, i
fall denna fråga ej skulle rent jakande kunna besvaras, förslag till åtgärder angifvas,
äfven om dessa ej skulle stadna vid ett och om deras genomförande
skulle medföra ansträngningar eller materiela uppoffringar.
För att ur den gifna erfarenheten hemta ledning till ett allmänt svar på
nyss anförda fråga, skall här endast påpekas tvänne omständigheter: den rådande
prestbristen och de alltmera tilltagande privat-gudstjensterna bredvid den
egentligen offentliga. Det kan ej rimligtvis vara min mening, att någondera
af dessa förhållanden ensamt skulle låta sig förklara ur felaktigheter eller brister
i sådana anordningar, hvilka bero af den lagstiftande inagten, eller i materiela
hjelpmedel. Jag vill t. ex. ingalunda neka, att den kritiska ställning,
i hvilken vi i våra dagar befinna oss i afseende på trosbekännelsen, utgör en
bland orsakerna till prestbristen. Men att en medverkande anledning till densamma
äfven återfinnes i sådana, mera yttre, omständigheter, som ofvan blifvit
nämnda, synes mig framgå ej mindre ur en närmare betraktelse af det sätt,
hvarpå de för det närvarande äro bestämda, än ur det faktum, att, trots prestbristen,
brist pä sökande till pastorater ännu icke visat sig. Hvilken åter verkan
af denna prestbrist i och för statskyrkans bestånd måste blifva, är ej svårt
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 22.
45
att finna: att, om man nödgas inställa, inskränka eller till och med blott på
olika och vexlande tider förrätta den allmänna gudstjensten, sådant kommer
att på det mest omedelbara sätt föranleda eller sammanfalla med ett afvänjande
från deltagande deri och en anvisning att i privat-gudstjenster skaffa sig
ersättning, d. v. s. på det mest omedelbara sätt verka till statskyrkans upphörande
och religionens betraktande såsom en blott privatangelägenhet, behöfver
ej ens bevis. Jag vill tillägga den anmärkning, att ifrågavarande svårighet
visat sig icke kunna undanrödjas genom det palliativ, som flera gånger hittills
blifvit föreslaget och äfven försökt, under namn af anslag till prestbildningen
eller understöd åt dem, som studera till prest. Det finnes ingen afdelning af
studierna vid universitetet, hvars idkare så lätt, allmänt och rikligen erhålla
stipendier: ändå fortfar deras fåtalighet. — Hvad åter beträffar den företeelse
af privat-gudstjenster och predikanter samt anstalter för bådadera, som våra
dagar bevittnat, så betviflar jag icke, att mången skulle i dem vilja se uttrycket
af ett odeladt glädjande tidens tecken och af ett steg framåt i det religiösa
medvetandets och intressets utveckling. Icke heller nekar jag, att en dylik
företeelse kan ega nämnda betydelse, men nemligen endast med det vilkor,
att något, i religiöst hänseende väsendtligt nytt innehåll deri blifvit bragt till
medvetande. Men är väl detta händelsen i hvad vi i förevarande fall upplefva?
Hvad som, efter mitt förmenande, gör den nyssnämnda företeelsen så
ytterst betänklig och betecknande, är den, aldra lindrigast sagdt, medelmåttiga
beskaffenhet, som i allmänhet utmärker sä de predikanter och föredrag, som
den religiösa litteratur, till hvilka man, från statskyrkan och dess tjenare,
vänder sig. Liksom uppkomsten och tillvaron af sådana privata anordningar,
som de nu nämnda, visa, att likgiltigheten för och frånvändheten från statskyrkan
icke har sin grund i religiös indifferentism, utan fastmer är uttryck
af religiösa intressen och behof, så indicerar den vanligaste beskaffenheten af
samma anordningar brister inom de offentliga, till följd af hvilka de icke tillfredsställa
samma intressen och behof.
De, om man så vill kalla dem, yttre, af Staten och den lagstiftande magten
beroende omständigheter och anordningar, som verka bestämmande på
kyrkan och prestens ställning till församlingen och hvilkas närmare betydelse
i bådadera hänseendet synes mig ej utan ensidigt betraktelsesätt kunna förnekas,
äro, efter min åsigt, de, som beträffa fordringarne vid och pröfningen af
prestens bildning; lagarne för presterlig befordran och hans förhållande såsom
själasörjare till församlingen; ändtligen hans ekonomiska ställning, de löneförmåner,
som med hans befattning äro lagligen förenade och det sätt, hvarpå
han af dessa kommer i åtnjutande. Alla dessa omständigheter stå för öfrigt i
det nära förhållande till hvarandra, som naturligen följer af, att de alla angå
46
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 22.
samma sak. Men ehuru just derföre en ändamålsenlig anordning af det ena i
väsendtlig mån betingas af en likartad åtgärd vid det andra och detta äfven
utgör den synpunkt, från hvilken jag önskar mina förslag bedömda, har jag
dock, för att ej löpa fara att vid dem komma i strid med stadgandet i § 51
Riksdags-ordningen, ansett mig böra framställa dem i särskilda motioner beträffande
hvarje hufvudpunkt.
En åtgärd, som mycket nära berör och utöfvar ett direkt inflytande på
alla ofvan anförda momenter, är beredande af emeritilöner åt kyrkans tjenare.
Närmast hör frågan derom visserligen till den om prestens löneförmåner. Bland
de vigtigaste bestämningar för ett önskvärdt ordnande af löneförmånerna och
ej mindre såsom ett hufvudvilkor från det allmännas synpunkt för tjensternas
rigtiga skötande räknar man vid alla andra slag af offentliga befattningar möjligheten
och garantien för tjenstemannen att när helsa och krafter i det allmännas
tjenst äro utslitna, kunna erhålla pension och sålunda slippa att komma
i den beklagliga ställningen att nödgas antingen qvarstå på en plats, som ålder
och kraftlöshet hindra honom att tillbörligen fylla, eller ock störtas i nöd
eller ekonomisk förlägenhet. Jag kan ej finna att prestens befattning utgör ett
undantag från hvad, som i detta afseende är klart och erkändt i alla andra
likartade fall. Har det nånsin ansetts, att presterlig befattning vore en sådan
plats, der man kunde hvila ut efter förra mödor eller ett otium cum dignitate,
förenadt med en ekonomiskt försvarlig eller riklig ställning, på hvars hyende
man då gerna kunde slumra till lifvets slut, säkert är att tiderna för ett sådant,
lika illusoriskt som klandervärdt, föreställningssätt nu äro förbi och att
den erfarenhet dagligen allt mera tränger sig på oss, att utöfningen af det
presterliga kallet fordrar sin man och manliga krafter, ej mindre än någon
annan befattning. Sannt är visserligen, att presten, sedan han en gång vunnit
befordran, bättre eller sämre är tryggad för nöd: han får ock, i de flesta
fall, nödgas intill sin död qvarhålla den plats och lön, han en gång förvärfvat.
Men liksom det för honom bör vara föga angenämt, att måhända långt
sedan han måst i annans hand lemna göromålen, ännu alltjemt sjelf uppbära
största delen af lönen, så kan det svårligen anses förenadt med billighet och
rättvisa mot församlingen och säkert icke vara egnadt att öka dess intresse
för kyrkan och det kyrkliga, att den i åratal eller, ofta måhända, årtionden
skall med de drygaste af sina afgifter i och för det kyrkliga utgöra en pensionsanstalt
åt en otjenstbar gubbe eller sjukling. Detta utgör nu ock den
andra sidan af saken: i afseende på församlingen verkar frånvaron af pensioner
eller emeriti-löner för åldrige och otjenstbare prestman samt det deraf beroende
förhållandet, att desse, på ytterst sällsynta undantag när, till sin död
sitta qvar vid sina embeten, ej mindre derutinnan skadligt, att själavården så
-
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 22.
47
lunda ofta under långa tider kommer att skötas af vikarier, af hvilka man ej
ens eger rätt att begära detsamma, som af den ordinarie pastor, än äfven så
till vida, som den offentliga kyrkan på sådant sätt kommer att kännas öfvervägande
såsom en börda eller företrädesvis göra sig påmind och framträda
under form af pålagor.
Det bör slutligen ej förbises att, funnes emeritilöner, af hvilka prester
vid högre ålder eller permanent sjuklighet kunde komma i åtnjutande, skulle
sådant, såväl, på en gång till förmån för presten sjelf och till församlingens fromma,
bidraga till att högst betydligt minska behofvet af det extra-ordinarie presterskapet,
då det ordinarie efter regeln bestode af män, som sjelfva kunde
sköta sina befattningar som, redan derföre eller i samma mån den föga behagliga
ställningen af adjunkt försvunne och komministerbefattningarne blefve
de egentliga expektans-platserna samt derjemte utsigten till tidigare befordran
funnes, också ett af de förnämsta skälen till prestbristen vara undanröjdt.
Jag är visserligen ej i tillfälle att för en sådan anordning, som den
härmedelst nämnda, angifva de närmare ändamålsenliga bestämningarne, om det
ock förefaller mig, som skulle här, likaväl, som t. ex. i Holland är stadgadt,
lämpligt vara, att prestman, som efter väl vitsordad tjenstgöring toge afsked,
blefve berättigad att såsom pension uppbära viss procent af det lönebelopp,
han vid afskedstagande! innehade, stigande efter tjenstetidens längd, ända tili
dess han, t. ex. efter 40 års tjenst, möjligen med tillägg af föreskrift om vissa
uppnådda lefnadsår, egde att såsom emeritus åtnjuta hela beloppet af lönen.
Klart är för öfrigt, att häraf ingen rubbning i nådårsrätt behöfde uppstå, då
denna rätt, om ock så länge den ansåges böra finnas, blott blefve rätten att
uppbära emeriti-lönen. Icke heller kan jag uppgifva några för ändamålet tillgängliga
medel, om det ock synes mig, som borde åtminstone såsom en inkomsttitel
kunna betraktas de s. k. caduc-medlen, då i samma mån skolorna
upphört att uteslutande eller öfvervägande vara prestbildningsanstalter, billighet
och rättvisa synas fordra, att med desamma förenade kostnader af Staten
och kommunerna öfvertagas. För öfrigt inser jag väl, att denna inkomsttitel,
äfven om den såsom sådan blefve tillgänglig, visst ej skulle ensam göra tillfyllest,
och betviflar icke, att saken i fråga, för att bringas till verkställighet,
fordrar icke så obetydliga uppoffringar af det allmänna. Men då denna sak
sjelf af skäl, som pfvan i korthet blifvit angilna, synes mig vara af väsendtlig
vigt, vågar jag härmedelst föreslå,
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om tillsättande af en komité, med uppdrag att utarbeta förslag till
emeriti-löners inrättande för ålderstigne eller permanent sjuklige prester
samt afgifva yttrande och uppgöra nödiga beräkningar med af
-
48 Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 25.
seende å för ändamålet behöfliga medel, för att sedermera för Rikets
Ständer framläggas.
Oell anhåller jag om remiss af denna min motion till vederbörande
Utskott.
Stockholm den 11 November 1865.
Sigurd Ribbing.
N:o 23.
Af Professor Ribbing: Om vissa ändringar vid de för •prester före
skrifna
examina och lärdomsprof.
Den motion, jag härmed vördsamt anhåller att få afgifva, sluter sig i
väsendlig män till den vid fötra riksdagen af Kyrkoherden Otterström i samma
ämne framställda. Dä under tiden sedan sista riksdagen Kongl. Maj:ts nådiga
Förordning om en theologico-filosofisk examen utkommit och dermed en förändring
inträdt i frågans hela ställning, har denna omständighet för mig utgjort
ett specielt skäl, att ånyo upptaga densamma.
I afseende pä prestens bildning, så vida nemligen, sorn denna genom
lag och författningar kan föreskrifvas och medelst examina pröfvas — och endast
om denna kan naturligen här vara frågan — synas i allmänhet ej mindre
de nu gällande fordringarne nog låga. än anordningarne vid pröfningen
deraf i vissa afseenden olämpliga. Det torde i förra hänseendet, ej vara behöfligt
att utförligare ådagalägga nyttan och nödvändigheten af att presten, utom
kristligt nit, sä väl för att sjelf klart fatta och inse hvad han skall lära, som
för sin ställning och verksamhet såsom lärare och själasörjare i1 församlingen,
eger den bildning, att han ej tilläfventyrs i föremålen för allmänt menskligt
intresse står efter sina församlingsmedlemmar, eller vid uppstående inkast eller
tvifvel hos dessa antingen blir svarslös eller endast kan taga sin tillflygt tiil
upprepande af allmänna dogmer eller till obestämda känsloutgjutelser. Lemnande
all bevisning i detta hänseende såsom öfverflödig, vänder jag mig genast
till de faktiska förhållandena. Det är nedslående, att vid universitetet förnimma
den vanliga och gängse åsigt, att den studerande, sorn ej eger kunskaper
-
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 25.
skaper eller förmåga till något annat, alltid duger att aflägga prof ven för att
klifva prest — eller absolvera kameralexamen, hette det så länge sistnämnda
examen fanns, hvaremot nu, efter dess afskaffande, hvad underhaltigt, i anseende
till kunskaper eller hufvud bland de studerande finnes, sålunda anses vara
anvisade till prestbefattningar. Det förefaller eget, att under det ingen enda
universitetsexamen för habilitation till viss praktisk, offentlig verksamhet i öfrigt
finnes, för hvars absolverande icke — antingen i densamma sjelf eller i
särskild preliminär examen inom filosofiska fakulteten — fordras prof på högre
insigter i allmän humanistisk rigtning. än hvad i afgångsexamen från elementarläroverket
kräfves, endast för den blifvande presten dylikt prof ännu alltjemt
ej anses nödigt. Denna ögonskenliga brist i afseende på bestämningarne
för prestbildningen uttalades också redan för 14 år sedan af den theologiska
fakultetens i Upsala egna lärare, då på deras enträgna yrkande Consistorium
Academicum till vederbörande ingick med anhållan och förslag om inrättande
af en tbeologico-filosofisk examen för blifvande prester, motsvarande de preliminära
medico- och juridico-filosofiska för blifvande medicine- och juris-kandidater.
Sedan ärendet från 1851 hvilat hos Kongl. Maj:t, upptogs det ånyo
sistlidne år och revideradt förslag ingick ånyo, dock så, att man nu, af fruktan
för ytterligare prestbrist. ej vågade föreslå ifrågavarande examen såsom
obligatorisk, utan blott såsom tillåten, alltså ej tillförsäkra sig om den. sannerligen
ej öfverdrifna, allmännare bildning hos blifvande prester, hvarpå examen
skulle utgöra prof, utan endast möjliggöra dylikt prof för den, som ville
aflägga det. För att emellertid ega något hopp om, att denna möjlighet skulle
begagnas, hade Konsistorium med förslaget till dess anordnande tillika förenat
det, att aflagd examen skulle medföra rättighet att räkna tvänne presterli
tjenstår, d. v. s. så mycket, att nämnda examens absolverande, hvartill med
vanlig skolbildning ungefär tvänne års studier kunna beräknas, åtminstone ej
skulle minska den blifvande prestens meriter. Sedan Kongl Maj:t i nådig
Förordning angående samma examen i sistberörda afseende i så måtto ändrat
Konsistorii förslag, att densammas afläggande endast medför ett tjenstår, har
hela denna fråga kommit i den egendomliga ställning, att,-, ehuru, å ena sidan,
genom inrättande af meranämnda examen, dess behöflighet, såsom det synes,
blifvit erkänd, likväl och då, å den andra, dess absolverande medför ren förlust
i befordringsmeriter, fruktansvärdt är, att dess afläggande kommer att höra
till sällsyntheter och att alltså vinsten af dess inrättande snarare skall vara
skenbar än verklig.
Ar begynnelsen af profven för prestens bildning sålunda bristfällig, så
synes ordningen för dess fortgång och dess slutpunkt i mer än ett afseende
ändamålsvidrig. Ögonskenligt synes, att' prestexamen, sådan den nu finnes,
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd- 7
50
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 23.
i fall en theologico-filosofisk examen såsom obligatorisk infördes eller blifvit aflagd,
till en del är öfverflödig och att, om man mellan denna och den theologico-filosofiska
har att välja, den sednare är mera ändamålsenlig så vida, sorn den ordning
i studier utan tvifvel är den rigtigare, enligt hvilken man börjar med de mera allmänt
humanistiska och linguistiska studierna, för att sedermera på deras grund
fortgå till de rent theologiska, än den, enligt hvilken mart i god mån går i motsatt
rigtning. Deremot må visserligen erkännas prestexamens vigt såsom en pröfning
af rent praktisk betydelse från den myndighets sida, som skall ordinera kandidaten
till prest och öfvervaka hans verksamhet i sistnämnda egenskap, af hans qvalifikation
för kallets utöfning. Men för att motsvara detta ändamål, hvilket ock synes
vara det i fränrsta rummet afsedda af dem, som yttrade sig för prestexamens bibehållande,
när frågan derom i det HögvördigaStåndet sistlidne riksdag förevar, synes
den, åtminstone så länge, som oj större förändringar i fordringarna för prostens
bildning i det hela blifvit gjorda, lämpligen endast böra utgöra en pä en gång inför
biskop och domkapitel anställd pröfning af prest-kandidatens ståndpunkt i och
för det presterliga kallet i praktisk syftning: hans kunskap, tolkning och uppfattning
af den Heliga Skrift, samt förmåga och sätt att såsom lärare göra dessa gällande,
o. s. v., liksom ock blott ett intyg öfver hans härutinnan aflagda prof afgifvas.
Hvad åter angår pastoralexamen, synes intet skäl vara till dess bibehållande.
Jag kan i afseende ä densamma åberopa ej mindre de grunder, som anfördes för i
detta Ständ under sistlidne riksdag väckt motion, gående ut på dess afskaffande,
än hvad, som blifvit andraget, i en uppsats om prestbildningen i Biskop Beckmans
theologiska tidskrift, 4:de årgången, häftena 5 och 6. Här må i största korthet erinras
om tveggehanda. Det kan naturligen ej falla mig in att förneka, att icke pastoral-examen
kan tagas och ofta blifvit tagen på ett sätt, sorn vittnar om stor och
grundlig lärdom. Men jag vägar påstå, att de fordringar, på hvilka pastorandi
måste släppas igenom, enligt sakens natur skola blifva sådana, att absolvcrad examen
måste komma att mera bero af konsiderationer, än utgöra resultatet af verkliga
prof på examenskunskaper, hvadan ock den garanti för tillvext i kunskaper,
som genom denna examen skall vinnas, mera blir nominel än reel. Skälen härtill
äro flera, de kunna i allmänhet dermed uttryckas, att tiden för examinas utläggande,
den tid, under hvilken bildningen eges i den form, som fordras och visas i och
med examensprof: denna tid är ungdomens, hvaremot vid en framskridnare ålder
och ännu mera, sedan är och krafter blifvit använda i praktisk verksamhet, bildningen
och lärdomen, utan att derföre behöfva hafva sjunkit, dock är till och gör sig
gällande på helt annat sätt, än hvad som kräfves och mätes i en examen. Dessa
omständigheter, som? här blott i största korthet blifvit antydda, måste helt naturligt,
ho» den billige examinatorn blifva lika många konsiderationer, hvilka i sjelfva
verket hindra honom att vid bedömandet af de ofta af en i praktisk tjenstgöring
och ekonomiska bekymmer grånad examinands prestationer, fixera eller qvarhålla
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 23.
51
någon fast måttstock för approbation; liksom samma förhållanden nödvändigt skol;
göra så examens afläggande för examinanden lika motbjudande, som dess resultater
för honom sjelf jemförelsevis otillfredsställande: någonting, som är så evident,
att utan allt tvifvel en, och ej den minsta, orsaken till prestbristen är att söka i
bibehållande af denna examen, om ej i och för sig betraktad, dock i sammanhang
med hela den ställning och, att jag så må säga, det halfva omyndighetstillstånd i
embetet och dess utöfning, sorn, först genom nämnda examen kan nå ett slut. Å
andra silian blir detta prof på prestens bildning och lärdom i mer än ett afseende
till hinders för inhemtande och fordran af en sådan. Det är nemligen klart, att
funnes pastoralexamen icke, vore alltså examensprofven på bildning och kunskaper
för prestkallet koncentrerade till universitetsexamina, så skulle för det första fordringarne
vid dessa, — såväl den humanistiskt förberedande, som den egentligen theologiska,
— kunna höjas, då man sålunda i och för desammas absolverande med
skäl kunde fordra koncentration, och detta just vid den examinandens ålder, då
han genom examensstudier är bildbar, af all den tid och alla de krafter, som nu
skola delas mellan dem och den ändock alltid återstående pastoralexamen. Det är
vidare klart, att då de aflagda lärdomsprof, hvilka skola utgöra meriter för förslagsrum
till pastorater och hvilka nu öfvervägande eller uteslutande äro profven i
pastoralexamen, med dennas afskaffande i stället blefve de prof, som genom universitetsexamina
vore aflagda, så skulle det blifva den studerandes eget intresse,
att så grundligt och väl som möjligt förbereda sig till dessa examina, under det
att, med nuvarande förhållanden, det blir hans intresse att ju förr desto heldre
hjelpligen komma ifrån desamma. Det är ändtligen klart, att fordrade man, att
prestkandidaten, redan innan han till prestembetet inviges, hade visat de prof pä
bildning och lärdom, man af honom ovilkorligt fordrade, så skulle man ej, såsom
nu, utsätta kyrkan för att bland sina lärare erhålla en mängd sädane, som af särskilda
omständigheter förhindras att nånsin vinna eller visa prof på den bildning,
som man i och med pastoralexamen vill utröna, ej heller utsätta en mängd ämncssvenner
till det heliga embetet för att, införde på prestbanan, der, ofta nog af omständigheter,
hvilkas häfvande ej beror på deni. dock nödgas stanna pä halfva
vägen och sålunda för hela sin lifstid bilda en, så hvad angår tillbörliga qvalifikationer
som yttre ställning, lägre afdelning — ett förhållande, som lika litet kan
verka till fördel för saken, i det man ju sålunda eger en hel klass prester, sorn icke
aflagt profven på såsom nödig ansedd bildning, som det kan verka till fördel för
deras eget nit och intresse i och för sitt embete.
Fullt rigtig och ändamålsenlig i förevarande fall vore utan tvifvel endast en
sådan anordning, enligt hvilken hvarje theologie studiosus, innan han till prest vigdes,
vid universitetet aflagt först den theologico-filosofiska examen samt derefter
theologie-kandidat-examen, — med samma fordringar, som nu för denna finnas, eiler
möjligen något modificerade, — hvarmed all fråga om vidare examensprof af sig
5‘2
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 25.
sjelf skulle försvinna och endast ett rent praktiskt förhör inför vederbörande domkapitel
återstå. Men då sådana examensfordringar endast under förändrade utsigter
i afseende på prestens framtida befordran och bergning torde kunna ega utsigt
till att godkännas, anser jag mig nu böra inskränka mig till att, på ofvan anförda
skäl, vördsamt föreslå,
det Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t dels måtte
göra hemställan om stadgande af, att aflagd theologico-filosofisk examen
må medföra rätt att beräkna tvånne preåterliga tjenstår, att den, som aflagt
sådan examen, må varda befriad från vidare examensprof, efter afslutande
af de vid universitetet aflagda, än en på en gäng inför biskop
och domkapitel med honom i rent praktiskt syfte anställd allmän och
med ett betyg vitsordad pröfning af hans ståndpunkt, bildning och förmåga
i och för utöfvandet af prestkallet; samt att vid ansökning till
pastorat hans ZänZomsmeriter må beräknas och uppmätas efter hans vid
universitetet aflagda examina, pä samma sätt, som nu sker efter pastoralexamen
och med betraktande och bedömande dervid af de i de förra
erhållna vitsord för lärdom såsom eqvivalenta med dem, som gifvas i den
sednare; dels anhålla, det täcktes Kongl. Majit infordra de theologiska
fakulteternas utlåtanden och förslag angående anordningen af theologiekandidat-examen,
såsom, jemte den theologico-filosofiska i alla fall, då ej
filosofie-kandidat-examen blifvit aflagd, obligatorisk för hvarje theologie
studiosus och så, att den på hvarje blifvande prests theologiska kunskaper
och lärdom blefve ett tillräckligt och nöjaktigt prof, samt i sammanhang
dermed angående anordningen af allmän praktisk pröfning före ordination
inför vederbörande biskop och domkapitel; för att, sedan domkapitlens
utlåtanden öfver samma förslag blifvit infordrade och deraf möjligen
föranledda modifikationer vidtagna, i den mån utsigt till förbättrad
befordran och bättre ekonomisk ställning för prest kan beredas,
träda i stället för nu gällande examens- och lärdomsprof.
Och anhåller jag vördsamligen om remiss af denna min motion till vederbörligt
Utskott.
Stockholm den 11 November 1865.
Sigurd Ribbing.
Motioner i Presle-Ståndel 1865. N:o 25.
53
o 24,
Af Professor Rii)Mllg: Om Rättighet för röslegande i konsistoriela pastorater
och sacellanier att kalla fjerde profpredikant och sättet derför.
Frågan om förändringar i nu gällande befordringslagar för presterskapet
är i våra dagar icke ny. Fastmer hafva fyrfaldiga förslag till sådana ändringar,
ej mindre vid än utom riksdagen, på sednaste tider framställts. Det har
nedan framställda sluter sig i väsendtlig mån, så till motiver som resultater,
till ett under sista riksdagen af Doktor Emanuelson afgifvet och då jemväl af
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet tillstyrkt.
Den allmännaste och mest framstående, befogade anmärkningen mot nu gällande
stadganden och lagar angående befordran till presterliga lägenheter är den, att
dessa stadganden och lagar i ej ringa mån synas utgöra en tillämpning af den
grundsats, att befordran till de presterliga lägenheterna med ty åtföljande inkomster
mera skulle afse att honorera och belöna förtjenster och verksamhet
af allahanda arter, än befintligheten af duglighet och omedelbart arbete för
församlingens bästa; att alltså presten mindre vore tillsatt för församlingens
skull än denna och deraf påräkneliga inkomster erbjöde ett välkommet tillfälle
att med anständigt eller rikligt uppehälle förse, låt vara aldrig så väl i
annat afseende, förtjent verksamhet.
Det mest framstående exempel på och uttryck af detta förhållande är den
ännu bestående inrättningen af prebende-pastorater, om hvilka dock nu ej är
fråga. Men månne väl stadgandet, att lärdomsförtjenster utgöra den afgörande
meriten för erhållande af de största presterliga lägenheterna, särdeles afviker
från samma grundsats? Jag är minst den, som nekar vigten och nödvändigheten
af bildning och kunskaper hos presten, men naturligen såsom theoretiskt
underlag för den praktiska presterliga tjenstgöringen och vilkor för dennas rigtiga
utförande. För befordran till de mindre, de tarfligare lägenheterna, finner man visserligen
en grund, som synes stå i närmare förhållande till prestens befattning och
duglighet såsom sådan: hans ålder i tjensten. Såvida likväl, som ålder i tjenst
ej är identisk med duglighet, såvida som fastmer en tid för hvarje dödlig in
-
54
Motioner i Presle-Ståndet i865. N:o 24.
träffar, då den förra, med den åren åtföljande bräcklighet, fastmer minskar och
förtager den sednare, så blir denna befordringsgrund, betraktad i sitt förhållande
till det sökta embetets uppgift och ändamål, om ej sämre, dock ingalunda
bättre än den ofvan nämnda. Särskildt måste jag här såsom ett åskådligt bevis
på olämpligheten af att vid presterlig befordran sätta i främsta rummet och
såsom afgörande hvad som vid andra allmänna befattningar, specielt de med
prestens analoga af lärare, brukar sättas i sista rummet och endast ceteris paribus
få tagas i betraktande, påpeka det af en upprepad erfarenhet bekräftade
förhållande, att dymedelst de församlingar, som bäst aflöna sina komministrar,
just till följd häraf ofta få de odugligaste, de mest utlefvade, de som åldrats
utan att kunna komma vidare, och att alltså församlingarnes intresse i detta
hänseende naturligen skall blifva att dåligt aflöna sin komminister, för att kunna
hoppas, att en yngre erhåller plats på förslaget. Återstår då, för att bedöma,
huruvida nu gällande befordringsgrunder verkligen utgå frän synpunkten af
församlingens behof, eller förnämligast utgöra ett uttryck af den ståndsprivilegiernas
tid, från hvilken de förskrifva sig, att sinsemellan jemföra de båda
nämnda, för de större och de mindr lägenheterna, och dervid söka ett svar
på frågan: om lärdom för rätt skötande af kallet i ett första klassens pastorat
är nödvändig, huruvida den dä blir öfverflödig för samma uppgift i ett tredje
klassens? och tvertom med aldren och erfarenheten i tjensten?
Vid fråga om anordningen af den presterliga befordran utgår jag först
från den grundsats, att församlingen för afgörande! af hvem, som skall blifva
dess herde, ej skall stå främmande, och anser tillämpningen af denna grundsats
lika nödvändigt följa af prestens betydelse och ställning till sin församling
såsom dess lärare och själasörjare, som utgöra ett bland dc kraftigaste vilkoren
för bibehållande af församlingens intresse för sin offentliga kyrka. Denna
grundsats står ock i fullkomlig öfverensstämmelse med de historiska traditionerna
och praxis i den kristna kyrkan i allmänhet, ända från dess begynnelse,
och inom den svenska isynnerhet: den, som önskar se en sammanställning af
hithörande historiska fakta, finner en sådan i Biskop Beckmans theologiska tidskrift,
femte årgången, tredje häftet, sid. 143 ff. Att församlingens rätt att deltaga
i bestämmandet af eller afgöra, hvem som skall blifva dess själasörjare,
af okunnighet eller andra skäl kan missbrukas, vill jag visst ej neka; men om
hvilka rättigheter, äfven de dyrbaraste, till lif, frihet o. s. y. gäller ej detsamma?
Deraf följer dock ej, att man, af fruktan för ett sådant möjligt missbruk, upphäfver
sjelfva rättigheten, utan man söker gifva en sådan norm för dess bruk,
som i möjligaste måtto skall förhindra missbruket. Det är en sådan norm i
förevarande fall, äfven den i fullkomlig öfverensstämmelse med den svenska
kyrkans historiska traditioner och praxis, gifven i vederbörande domkapitels
rättighet och skyldighet att pröfva de sökandes kompetens och sinsemellan jeni
-
Motioner i Presle-Ståndel 4865. N:o £4.
55
föra graden af deras duglighet, sorn, enligt min tanke, utgör den andra grundsatsen
vid den presterliga befordringslagstiftningen, en rätt och skyldighet, som
likväl, för att motsvara sitt ändamål, utan tvifvel måste innefatta något mer
än ett afvägande mot hvarandra af de sökandes lärdomsmeriter, ofta nog måhända
i med hvarandra och med prestembetets uppgift föga kommensurabla
ämnen, eller i en hopsummering af tjensteår. Med dessa tvänne grundsatser
bör naturligen ändtligen, så väl enligt rättvisans, som billighetens fordringar,
förenas afseendet på den sökandes arbete för och i kallet och på hans fördel,
dock så, att alltid den grundsats dervid qvarhålles, att presten är till för församlingens
skull, ej tvertom.
Söker jag nu en tillämpning af dessa grundsatser pä förhanden varande
förhållanden och en sådan tillämpning, som ej mer än hvad yttersta nödtvång
fordrar, medför ändring i det bestående, så ser jag mig nödgad, att med tystnad
förbigå de s. k. patronela lägenheterna, af det skäl, att ehuru jus
natus, enligt min tanke, i våra dagar utgör en anachronism. jag dock ej funnit
något lagligt sätt för dess upphäfvande, sä länge patroni ej sjelfva i församlingens
hand vilja lemna sin rätt. Hvad dernäst de regala pastoraterna
angår, så och då förslag till ändring i bestämmelserna för att söka och vinna
befordran såsom pastor, dessa rätteligen torde vara att betrakta såsom förslag till
ändring af 30 § Regeringsformen, bestämmes deraf sättet för afgifvande af motion
i sagda afseende, Återstå de konsistoriela pastoraterna och komministraturerna.
Just derföre att vid dessa tillsättningen af lärare och själasörjare i högre grad
bibehållit sin ursprungliga form, ligger ock ett dennas fullständigare återförande
tili dess ursprungliga betydelse nära för handen. Men då Sammansatta Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet för dess del såsom tillfyllestgörande
ansett och tillstyrkt Doktor Emanuelsons motion i ämnet, anser jag mig,
redan af detta skäl, för det närvarande böra inskränka mig till dess återupptagande.
Dermed äro icke borttagna det tillfälle och företräde till befordran,
som genom nu gällande befordringslagar vid förslags upprättande till nyssnämnda
lägenheter äro den högre tjensteåldern tillförsäkrade. Men å andra
sidan är ej heller nyssnämnda företrädesrätt utsträckt ända derhän, att endast
åldern, utan skyldighet att ingå i fri täflan, skulle vara afgörande, hvarigenom
företrädesrättigheten i sjelfva verket förvandlas till ett privilegium för den underlägsna
förmågan, att, endast derföre att den är gammal, vid befordran gå
före dugligheten. Och på sådant sätt äro ock, åtminstone i någon mån, församlingens
behof liksom domkapitlets rätt och intresse, att på praktiskt sätt
kunna komma detta behof till möte, tillgodosedda Att församlingens rätt
genom detta förslag ej, såsom vid de regala pastoraterna, blir den, att sjelf
omedelbart kalla fjerde profpredikant, har sin naturliga anledning deri, att, under
det vid de sistnämnda pastoraterna möjliga misstag å församlingens sida
56 Motioner i Presle-Slåndet 1865. N:o 24.
i Kongl. Maj:ts utnämningsrätt kunna ega ett korrektiv, inträder deremot i afseende
på förslaget till de nu ifrågavarande lägenheterna domkapitlet i sin
verksamhet såsom normerande myndighet. Att åter domkapitlets uppgift, vid
utseende af fjerde profpredikant, innefattar större svårigheter än dess nuvaran
de
åtgörande vid uppsättande af förslag, må ej nekas, men å andra sidan kan
det ej heller betviflas, att domkapitlet i och med sin kännedom om stiftets
presterskap och sin omvårdnad om hvad till församlingarnes själavård hörer,
eger och kan förskaffa sig tillräckliga data, för att efter goda och objektiva
grunder i hvarje fall fatta sitt beslut.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag alltså vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om utfärdande af Förordning, hvarigenom stadgas, i afseende
på tillsättande af presterliga sysslor i konsistoriela pastorater och
sacellanier: att, sedan domkapitlet, enligt gällande befordringslagar,
uppfört tre prestmän å förslag, och dessa sina prof aflagt, valförrättaren
skall å frågodagen tillspörja församlingen, om hon, änskönt ingenting
vore att mot de föreslagnas lära och lefverne anmärka, ändock
vill hafva ännu en profpredikant, för utrönande hvaraf bör
iakttagas hvad § 30 i Kongl. Förordningen om prestval den 1 April
1843 föreskrifver, att, om denna fråga med ja besvaras, valförrätta
ren
skall uppskjuta förrättningen och anmäla församlingens önskan
hos domkapitlet, hvilket då eger att. oberoende af andra lagar än
dem. som bestämma om kompetens, å förslaget uppföra den prestman,
som, med afseende å under tjenstgöringen ådagalagd skicklighet
och nit, anses bäst kunna motsvara församlingens behof; samt
att emot domkapitlets åtgärd dervid besvär ej få anföras;
och anhåller jag vördsamligen om remiss af denna motion till vederbörande
Utskott.
Stockholm den 11 November 1865.
Sigurd Ribbing.
N:o 25.
Motioner i Presle-Ståndet 4865. N:o 25.
57
X:o 2.5.
Af Professor Ribbing1: Om åtgärders vidtagande för förändring i soc
kenregleringen.
Med stor tillfredsställelse måste utan tvifvel erkännas de väsendtliga och
högst behöfliga förbättringar i sättet af utgörande och uppbärande af presterskapets
löner, hvilka de genom Kongl. Förordningen af den 11 Juli 1862
anbefallda åtgärder äro egnade att medföra. Att genom de i samma Kongl.
Förordning tillsatta nämnder och de desamma ålagda förslag till lönereglering
äfven förbättrad ställning för det lägre och svagast aflönade presterskapet beträffande
lönernas belopp skall åstadkommas, må visserligen och villigt medgifvas.
Det säger sig sjelft, att om t. ex. minimum af lön åt en komminister
bestämmes till 100 tunnor spanmål, 1,000 å 1,200 R:dr Runt, detta är bättre
än det på många ställen nuvarande beloppet af 4 å 600 R:dr R:mt. Huruvida
åter ofvannämnda minimum någorstädes är tillräckligt »för en anständig
bergning», är deremot en annan fråga, hvilken väl svårligen jakande kan besvaras,
man må huru strängt man behagar qvarhålla komministers lägre »tjenstegrad»
och tänka sig hans fordringar på anständig bergning än så anspråkslösa,
så länge man icke vill. att han sjelf skall omedelbart deltaga i det materiela
arbetet för sin bergning, utan anser, att han hufvudsakligen bör egna
sin tid och sina krafter åt sitt embete samt åt bibehållande och utbildande
af den bildning, utan hvilken ett rigtigt uppfyllande redan af de med hans
innebafvande befattnings utöfning förenade pligter och åligganden är omöjligt
och ännu mera omöjlig sådan tillvext i kunskaper, som berättigar och gör
honom skicklig till vidare befordran och högre eller vidsträcktare embetsåligganden.
Men om så är, har man, äfven efter det nämnderna pä det sätt, som
enligt omfattningen af deras uppdrag varit möjligt, fullgjort detta uppdrag, ett
kändt och erkändt ondt, som skulle afhjelpas, visserligen i mindre grad än
förut qvar, men qvar har man det likväl. Och detta qvarvarande onda är i
mer än ett afseende till sina verkningar högst väsendtligt. Huru menligt ett
sådant förhållande skall verka i afseende på kyrkans utsigt och behof att få
sina lärareplatser med, åtminstone, deras åligganden vuxna, personer besatta,
ligger för en dag. Man kan ju ej rimligen föreställa sig att många eller anBih.
till R. St Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 8
58
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 25.
dra än de, som ej duga till annat, skola finnas benägna att inträda på en
bana med den, genom en dagligen upprepad erfarenhet för ögonen varande,
utsigt, att efter ett lif af mödosam och obemärkt verksamhet, tillbragt under
ständig kamp med materiel nöd och brödbekymmer, sluta med att se sig och
de sina på bar backe, eller, i lyckligaste fall, komma till ett bättre måhända
sedan krafter och förmåga att rätt sköta dermed förenade åligganden äro utslitna
och borta. Men äfven om man icke desto mindre ville antaga, att
ändå de skola finnas, som af nit för saken äro villiga att beträda en sådan
bana, så är det ju lika litet förenligt med den billighet, samhället är skyldigt
sina medlemmar, att begära, sorn med den rättvisa, man af det kan fordra,
att tillåta, det de, som egnat sig åt dess tjenst, förblifva i en sådan ställning,
som den nämnda. Icke mindre förderfligt måste ock detta, låt vara till en
viss grad förminskade, men alltid qvarvarande onda verka på prestens ställning
till församlingen och hans sätt att utöfva sitt kall, såvida det måste ckännas
skola höra till undantagen, och till undantag, som, der de finnas, finnas
ej i följd, utan i trots af de offentliga institutionerna, att presten under
ständig kamp med det materiela lifvets behof och alla dermed förenade frestelser
till för hans ställning mer eller mindre förnedrande åtgöranden, skall
kunna bibehålla det anseende hos församlingen, som dock utgör ett vilkor för
att han skall fylla sin plats, eller att de ständigt tryckande brödbekymren hos
honom sjelf skola lemna qvar tillräcklig lifaktighet och intresse för hans egentliga
uppgift af lärare och själasörjare. Det vöre ju på sådant sätt endast en
följd af samhällets eget åtgörande om, då man af menniskor ej kan begära
mer än menskligt, en klass tillskapades af dåsiga eller machinmessjgt arbe
tande
medlemmar inom prestestånd et, för hvilkas räddning ur ekonomisk undergång
såsom enda utvägen dä visserligen blefve nödvändig en blott på långvarigheten
af deras arbete beroende befordran, till föga gagn för församlingen.
Att vilja afhjelpa denna väsendtliga olägenhet, som består i en uppenbarligen
otillräcklig lön åt komministrarne, medelst statsanslag, synes strida
mot pvestens ställning såsom sin församlings lärare och själasörjare samt derföre
ock af denna församling kallad och utsedd. Af alldeles samma skäl synes
ock förbudet i § 9 af Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 11 Juli
1862, att använda afgifter, som af en församling till dess presterskap utgöras,
till aflönande af annan församlings prest, välbetänkt. Under sådant förhållande
återstår såsom den, också i sig enklaste och naturligaste, utvägen för vinnande
af verkligt och fullt tillfredsställande lönereglering, att försöka ernå en
modiiicierad reglering i sockenindelningen: en åtgärd, som derjemte har flera
andra skäl för sig A ena sidan synes nemligen mängden af små socknar,
med några hundrade medlemmar, och af kyrkor, som ej äro en half mil aflägsna
frän hvarandra, ej blott ändamålslös och onyttig; det ligger derjemte i
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 25.
59
sakens natur, att i sådana socknar såväl kyrka som andra kommunala inrättningar:
folkskola o. s. v. med större uppoffringar och utgifter för medlemmarne
ändå, af brist på tillräckliga materiela medel, skola befinna sig i ett tryckt och
sämre tillstånd, än i större och folkrikare församlingar. Sådant är icke egnadt
att väcka eller bibehålla intresset för dessa inrättningar. A andra sidan
synes det, som borde åtminstone såsom regel gälla, att intet pastorat vore
större, än att hvad inom detsamma till prestens kall och embetsåligganden
hörer af den eller dem, som utgöra dess ordinarie presterskap, kan under vanliga
förhållanden — i afseende på helsa, ålder o s. v. hos dess presterskap —
skötas. Derigenom vunnes den i flera afseenden högst, väsendtliga fördelen,
att behofvet af extra-ordinare presterskap inskränktes till extra-ordinarie förhållanden:
dödsfall, sjukdom o. s. v. och äfven vid sådana betydligt kunde
minskas. Det synes för öfrigt lika litet mer med billighet vara öfverensstämmande,
att ett mindre antal preste* äro försedda med öfverflödigt stora löneinkomster
under det andra, som förrätta en större eller mindre del af de förras
embetsåligganden, till hela sin ekonomiska ställning blott äro på rörlig och
expektans-fot, än att så många, som möjligt, med ordinarie presterlig verksamhet
få förena en ordinarie ställning, som något decisift skäl förefinnes till
det antagande, att församlingen vöre bättre betjenad genom den, som till densamma
på obestämd tid beordras för att, utan att tillhöra den, förrätta tjenst
såsom dess lärare och själasörjare, än af den, som på sitt ansvar fått denna
församling för att åt den egna sin verksamhet för hela eller en större del af
lifvet.
Afsigten vid fråga om modifikationer af sockenfördelningen är icke, att
lösrycka bitar från särskilda socknar och sammanslå dessa till en ny. Den
är, att dels två eller flera hela socknar skulle till en förenas, dels en delas
till två, i de fall, der det ena eller det andra vore möjligt, lämpligt och af
behofvet påkalladt. Ledande grundsatser i bådadera fallet skulle, efter min
åsigt, vara det förenade afseendet på hvad som, under förutsättning af vanlig
förmåga och krafter, ligger inom en mans höfva att väl och ordentligt sköta,
samt på utsigt och möjlighet att bereda denne en verkligt anständig bergning.
Vid tillämpningen af båda synes mig den närmare bestämning för öfrigt såsom
det önskvärda, att hvarje socken med en kyrka eger tvänne ordinarie prester,
en kyrkoherde och en komminister, med skyldighet att alternera vid predikande,
men för öfrigt i det förhållande till hvarandra, att hvardera inom sitt
bestämda distrikt af socknen förrättade alla tjenstens åligganden, komministern
naturligen under högsta uppseende af kyrkoherden. Skäl härtill äro dels att
någon hvila i afseende på predikande eller i allmänhet förrättande af gudstjensten
i högst väsendtlig mån bör lätta dess värdiga förrättande och vara egnad
att hos presten sjelf bibehålla känslan af dess högtidlighet och betydelse,
60
Motioner i Preste-Standel 1865. N:o 35.
under det skyldigheten att vid hvarje gudstjenst, det ena året efter det andra, fungera,
utan tvifvel lätt skall medföra intrycket dervid af något tröttsamt, hvardagligt
eller machininessigt; dels att sålunda mindre svårigheter och behof af extra
biträde vid tillfälliga förfall, sjukdomsfall o. s. v. förefunnes. Skälet åter till bibehållande
af skilnaden mellan kyrkoherde och komminister är det, att i samma mån
det högst önskvärda målet af betydlig inskränkning i det extra-ordinarie presterskapet
kan vinnas, komministraturerna naturligen blifva de verkliga expektansplatserna,
vid hvilka, under pastors ledning, tillbörlig vana och praktisk skicklighet
utbildas till en fullt sjelfständig utöfning af kallet. Men ehuru af nu anförda skäl
ofvan angifna bestämning vid reglering af socknarne borde anses såsom den önskvärda
regeln, är dock klart, att den ej alltid och ovilkorligen kunde eller skulle
tillämpas eller vid regleringen utgöra ett hinder för, att icke, der lokala och andra
förhållanden gjorde sådant nödigt, såväl kunde få finnas pastorater, der blott kyrkoherde
behöfdes, som sådana, der tvänne komministrar vore af nöden. — Ofvergår
jag, efter denna bestämning vid sättet för de anförda grundsatsernas tillämpning,
till frågan om denna sjelf i och för en reglering af socknarne, så synes mig
dervid i första hänseendet, eller hvad angår pastoraternas storlek och omfång, att
öfver 2,000 till omkring 4,000 innevånare bör anses utgöra’det ungefärliga antalet i
en församling der tvänne ordinarie prester behöfva anställas; att smärre socknar
och synnerligen sådana, som hafva mindre än 1,500—1,200 innevånare, böra med
en eller flera andra förenas till en med gemensam kyrka, under iakttagande likväl
af att, åtminstone i mellersta och södra Sverige, kyrkvägen ej må blifva längre än
högst omkring en mil; hvaremot, om särskilda omständigheter, lokala eller andra
förhållanden göra en förening omöjlig eller olämplig, i församling med mindre än
omkring 2,000 innevånare endast en ordinarie själasörjare bör vara anställd; att åter
pastorater med flera innevånare än omkring 4,000. såvidt möjligt är, böra delas i
tvänne eller i annat fall ega tre ordinarie prester. Beträffande åter beloppet af
presterskapets löner, synas 250 tunnor spanmål eller 2,500—3,000 R:dr R:mt för kyrkoherde
böra vara minimum, men också ej mer än omkring 500 å 550 tunnor eller 5 k
7,000 R:dr behölligt, med undantag måhända af särdeles dyra orter, såsom hufvudstaden
o. s. v.; samt ej under hälften: 125 tunnor eller 1,250—1,500 R:dr Runt för
komminister böra anses såsom det minsta, som bör komma i fråga.
Det kan naturligen ej vara min mening att yrka ett ofördröjligt och öfverallt
samtidigt verkställande af en sådan reglering, som den nu omförmälda. Men
är saken rigtig och af behofvet påkallad, så synes nödigt och välbetänkt att ega
en pä förhand uppgjord, pröfvad och lämplig befunnen plan för att, der anledning
och tillfälle inträda, ej underlåta åtgärders vidtagande, ej heller stadna i ovisshet
om det lämpliga och konseqventa sättet för dess successiva genomförande. Sådana
anledningar och tillfällen för fattande af beslut om förening eller delning äro dels
när ny kyrka skall uppföras, dels när ledighet inträffar i socken, som antingen skall
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 25.
61
med annan eller andra till en förenäs, eller till tvänne eller flera delas. I förra
fallet blir för öfrigt, i sammanhang med frågan om sjelfva omregleringen, uppgiften
å ena sidan att tillse, det för den nya kyrkan ett så vidt möjligt centralt läge vinnes
i förhållande till de församlingar, som böra sammanslås till en, jemte anordningar
för träffände af öfverenskommelse, angående kostnaderna, mellan den socken,
som för tillfället behöfver ombygga, och de, som till förening med denna kunna
komma i fråga, eller ersättning ät densamma af de förra när föreningen skall träda
i verket, äfvensom att i sådant fall fästa afseende pä den för samma ändamål nödiga
storleken af den nya kyrkan; å andra sidan, att vid fråga om delning af en
socken, bringa till afgörande uppförandet, af tvänne kyrkor på lämpliga platser samt
i sammanhag dermed stående frågor om ersättningar eller liqvidationer; hvartill
ändtligen i båda fallen kommer frågan om möjligen nödigt understöd eller förskott,
förutom att vid hvarje omreglering frågor om boställen, om indragning eller öfverflyttning
af pä statsanslag sig grundande inkomster o. s. v. uppstå och måste afgöras.
Vid inträffad ledighet åter synes, när fråga är om indragning af den ledigblifna
lägenheten, denna genom tillförordnad person böra skötas tills nämnda fråga blir
afgjord och på samma sätt förfaras i församling, som med en eller flera andra till
ett pastorat bör förenas, till dess beslut angående samma förening hinner blifva fattadt
och om föreningen kommer till stånd, med förordnandet fortfaras intilldess ledighet
äfven i den eller de öfriga församlingarne uppstår: der åter delning bör ske,
likaledes prestembetet på förordnande böta skötas tills om delningen blifver beslutadt
samt en ny kyrka uppförd der ej pastoratet består af flera socknar med hvar
sin kyrka. I de fall ändtligen, der förening af flera församlingar till en socken
kommit till ständ för en ny kyrka för någon eller alla behöft uppföras, torde, der
de förenade ej kunna eller vilja blott i en af de befintliga kyrkorna hafva gudstjenst,
sälänge någondera af de förut skilda socknarne ännu hafva qvar egen kyrka,
lämpligen böra stadgas, att gudstjensten i hvardera alternativt, förrättas.
Då för uppgörande af en plan till omreglering aldra mest lämpliga och kompetenta
utan tvifvel äro de nämnder, hvilka genom Kongl. Maj:ts nådiga Förordning
af den 11 Juli 1862 äro tillsatta för ordnande af presterskapets inkomster, så mycket
heldre, som uppdrag i nämnda syftning delvis redan är desamma i den Kongl.
Förordningens § 3, mom. 6 gifvet, vågar jag, på grund af hvad härofvan blifvit
anfördt, vördsamt föreslå,
att. Rikets Ständer i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anförande
af ofvan framställda allmänna grunder vid en oinreglering, äfvensom
af de närmare vilkoren och sättet vid dess verkställande, anhålla,
det täcktes Kongl. Majit i så måtto utsträcka det ät de genom Förordningen
af den 11 Juli 1862 tillsatta nämnder gifna uppdrag, att samma
nämnder tillika anbefallas att, hvar inom sitt distrikt, uppgöra fullständig
plan till en ändamålsenlig omreglering af socknarne, der sådan af
62
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 26.
behofvet är påkallad, äfvensom att, derest denna plan af Kongl Majit
varder gillad och stadfästad, vid inträffande ombyggnad af kyrka eller
ledighet i någon af de till omreglering föreslagna socknarne, nödiga åtgärder
för dess bringande till verkställighet varda vidtagna, allt under
iakttagande i öfrigt, dels i afseende pä hela planen, dels vid hvarje särskildt
tillfälle af dess verkställande, af hvad i den ofvan åberopade Kongl.
Förordningens § 3 mom. 7, 8, 9 är vordet stadgadt; samt slutligen, att
de bestämningar angående presterskapets löner, som af nämndernas nu
varande uppdrag blifva en följd, ej må anses lägga hinder i vägen för
meranämnde omreglering, der denna i öfrigt är behöflig och kan komma
till stånd.
Och anhåller jag vördsammast om remiss af denna motion till vederbörligt
Utskott.
Stockholm den 11 November 1865.
Sigurd Ribbing.
!V:o 26.
Af Professor Ribbing: Om upphörande af s. k. Prebende-pastorater.
Dä jag härmedelst anhåller, att få Väcka förslag i den syftning, nyss anförda
rubrik angifvet, tror jag mig, hvad motiveringen angar, ej behöfva vara vidlyftig.
Hela institutionen af prebenden hvilar, såsom det synes, alltför tydligt på den
grundsats, att pastoraterna med thy åtföljande inkomster vore till för att betala eller
belöna åtskilliga arter af verksamhet eller förtjenst, till hvilkas remunererande man
sålunda pä ett beqvämt sätt egde medel, och denna institution utgör såsom sådan
den mest åskådliga motsats till det, enligt mitt förmenande, enda rigtiga förhållandet,
att församlingen endast såvida hör vara skyldig att aflöna en pastor, sorn
densamma i honom eger en verklig och ät församlingens själavård sig helt och
hållet egnande själasörjare. Redan häraf bör, såsom helt naturlig följd, kunna inses,
att prebendepastoraterna utgöra en bland de statskyrkliga institutioner, som
blott alltför lätt kunna leda tili likgiltighet eller motvilja mot sjelfva statskyrkan
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 26.
63
såsom sådan. Rådfrågar man åter erfarenheten, så behöfver man ej söka, för att
i medlemmarnes i prebende-församlingar åsigter om och önskningar i afseende på
sin ställning finna bekräftelse på det ofvan sagda, och jag anser mig, vidare, blott
behöfva erinra om, huruledes Domkapitel bland irotiverna till öfverflyttning af
prebende-natur från ett till annat pastorat offentligen andragit äfven det, att det
pastorat, som länge förut varit prebende, numera behöfde en kraftigare och noggrannare
själavård.
Väl förefinnes, utom ekonomiska skäl, den ej ovigtiga betänklighet mot upphäfvande
af prebende-pastorater för theologiska lärare och domkapitels-ledamöter,
att desse, sä länge de tillika äro prebende-innehafvare, dymedelst, såsom tillika
praktiskt verksamma prester, förblifva i omedelbar vexelverkan med församlingen
och derigenom så väl äro i tillfälle att förvärfva presterlig erfarenhet och på samma
erfarenhetsväg lära känna församlingens behof, som ock sålunda äro i mindre
fara att möjligen råka i sådana theoretiska förirringar, på hvilka hos andra länders
blott theoretiska theologer exempel ej saknas. Men ehuru stor betydelse denna
anmärkning villigt må erkännas hafva, synes den mig ändå icke kunna eller böra
uppväga afseendet pä hvad som, enligt min åsigt, utgör församlingarnes billiga anspråk
och oafvisliga behof, liksom utvägar ej alldeles torde fela för att söka förekomma
de befarade olägenheterna af prebende-pastoraternas upphörande, såsom
t. ex. föreskriften om skyldighet för den theoretiska theologen till viss presterlig
tjenstgöring ej mindre såsom vilkor för befordran, än äfven fortfarande efter vunnen
sådan o. s. v.
På nu anförda grunder vågar jag föreslå,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit göra
framställning om prebende-pastoraternas indragning vid deras nuvarande
innehafvares afgång samt anhålla om framläggande af förslag för beredande
af ersättning i de inkomster, sorn till nuvarande prebende-innehafvare
från dessa pastorater utgå;
och anhåller jag vördsamt om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott.
Stockholm den II November 1865.
64
Motioner i Prsste-Ståndet 1865. N:o 27.
/
N:o 97.
Af Doktor Petrelli: Om beviljande af ett årligt anslag af 30,000 R:dr,
för att användas till vård och undervisning af elever vid mindre
skolor för döfstumma.
Under det de allmänna undervisningsverken hos oss blifvit på sednare tider
med osparda omkostnader prisvärdt omhuldade, har menniskokärloken icke heller
åsidosatt den omvårdnad, som bör i den så kallade tysta skolan egnas åt de döfstumme.
Det allmänna institutet för döfstumma och blinda har, såsom bekant är,
blifvit ganska betydligt utvidgadf. Men icke nog härmed: Rikets Ständer hafva
vid sistförflutna riksdag genom underdånig skrifvelse af den 11 April 1863, sedan
de ant.ydt ej mindre nämnda utvidgning, än ock dessutom huru för de döfstumme
ett institut börjat anläggas i Hjorted och en mindre vårdanstalt vid Götheborg, öppet
erkänt otillräckligheten af de hos oss förhanden varande vårdanstalter för dessa
af naturen vanlottade, och derför underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t, efter föregången
behörig undersökning, täcktes aflåta nådig Proposition om inrättande af ytterligare
ett institut för döfstumma och blinda.
Med anledning häraf, sedan vid närmare undersökning af denna angelägenhet
utrönts, att, utom de af Rikets Ständer i berörda underdåniga skrifvelse nämnda
vårdanstalter vid Hjorted och Göteborg, äfven fem andra dylika för döfstumma hos
oss finnas, har Kongl. Maj:t funnit det ändamälsenligare att genom understöd främja
de redan genom den enskilda välgörenheten inrättade vårdanstalterna, än att inrätta
ytterligare en ny.
Denna Kongl. Maj:ts nådiga afsigt förtjenar så mycket tacksammare erkännas
såsom välgrundad, som det afsedda ändamålet synes derigenom böra lättast och
med minsta uppoffring från Statens sida kunna uppnäs. Ovisst vore åtminstone
hvad som genom en ny stiftelse komme hufvudsakligen att vinnas, i fall de redan
för handen varande sju enskilda stiftelserna för de döfstummes undervisning icke
förmådde fortsätta sin välgörande verksamhet i saknad af det allmänna deltagande
och understöd, som betryggade deras existens. Billigtvis bör, såsom mig synes
Staten genom beviljande af nödigt understöd erkänna sin förbindelse till dessa genom
den enskilda välgörenheten inrättade läroanstalter. Och att en sådan förbindelse
-
\
Motioner i Preste-Slåndel 1865. N:o 21. 65
(leise icke är af ringa betydenhet torde lätt kunna skönjas, om man besinnar, att i
dessa enskilda anstalter vårdas för närvarande omkring 135 döfstumma, ett antal,
sorn betydligt öfverstiger det, som för ett qvinqvennium sedan vårdades vid det
Allmänna institutet, hvarest, enligt de genom Kongl. Statistiska Centralbyrån meddelade
uppgifter, antalet af de vid 1860 års slut vårdade döfstumme utgjorde 70
mankön och 28 qvinkön, eller tillsammans 98 personer. Enär således vid dessa
enskilda läroanstalter för närvarande meddelas undervisning åt ett betydligt större
antal döfstumme, än det, som kunde inrymmas vid det Allmänna institutet, innan
det erhöll sin nuvarande omfattning, synas väl merabemälde anstalter förtjena att
uppmuntras med behörigt understöd, för att kunna fortsätta sin välgörande verksamhet.
Också har Kongl. Maj:t genom aflåten nådig Proposition hemställt till Rikets
Ständer, att bevilja ett anslag af 15,000 R:dr för detta ändamål.
Men med ett så ringa statsanslag vill det synas, som det afsedda ändamålet
svårligen skall kunna uppnås. Ty understödet, proportionsvis efter elevernas antal
fördeladt pä de sju vårdanstalterna, blir alltför otillräckligt för hvar och en af dem
särskildt.
Ensamt för den genom enskild välgörenhet inrättade vårdanstalten i Carlskrona
för tjugo elever har till Kongl. Maj:t ingått underdånig ansökan om årligt statsanslag
af 6,000 R:dr. Och vid innevarande riksdag har hos Ridderskapet och Adeln
en särskild motion blifvit väckt i enahanda syftning.
Att ett ännu större eller åtminstone lika stort statsanslag är behöfligt för
vidmagthållandet af Institutet i Hjorted för trettio elever torde lätt skönjas, om benäget
afseende fästes vid den särskilda ställning, hvaruti den vårdanstalten sig befinner.
Genom den dervarande kyrkoherdens outtröttliga nitälskan för de döfstummes
bästa insamlades från de flesta trakter i riket frivilliga gåfvor och lades redan
år 1861 uti Hjorted grunden till det institut, som nu står färdigt, så att trettio elever
der njuta undervisning. Byggnaden, uppförd genom frivilliga gåfvor, kostar
med inventarier ungefär 26,000 R:dr och är brandförsäkrad för 20,000 R:dr. Vid
detta institut, hvars gagnande verksamhet till båtnad för olyckliga inom skiljda
delar af riket blifvit inför Kongl. Maj:t särskildt vitsordad af Landshöfdinge-embetet
i Calmar uti underdånigt utlåtande af den 15 sistlidne Mars, bestrides undervisningen
af en föreståndare, som af nitälskan för det nybildade institutets behöriga
ordnande försakat sin plats såsom lärare vid det Allmänna institutet. Under
honom äro anställde såsom biträden en lärare och en lärarinna. Institutets ekonomi
kräfver derjemte nödig tjenstepersonal af kokerska, väfverska, piga, trädgårdsmästare.
Med de aldra måttligaste anspråk mäste väl aflöningen för föreståndaren, läraren
och lärarinnan jemte tjenstefolket böra anslås till minst Fyra Tusen R:dr. Kommer
härtill hvad som erfordras för institutets vidmagthållande till åbyggnad, underBih.
till B. St. Prot. 1S65 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 'j
66
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 21.
visningsmateriei och inventarier, såsom t. ex. sängkläder åt eleverna, o. s. v., så
betungas institutets utgiftskonto icke obetydligt. På det att ett större eller mindre
antal frielever må kunna der eniottagas och undervisas, kräfvas än ytterligare tillgångar.
Men till bestridande af alla dessa och dylika utgifter eger Institutet, utom
de frivilliga gåfvor, sorn nienniskokärleken dit sänder, inga andra årliga inkomster
att påräkna än 690 R:dr R:mt, utgörande inflytande räntemedei af donerade fonder.
Af dessa räntemedei skola, enligt gifna föreskrifter, 120 R:dr användas till lärares
aflöning och det öfriga till underhäll för frielever. — Af hvad nu i korthet blifvit
antydt, skönjes, att institutet i Hjorted, för att kunna med någon trygghet fortsätta
sin gagneliga verksamhet, behöfver sig anvisadt ett årligt understöd af 6 å 8,000
R:dr Runt, och att antalet af frielever, sorn der kunna emottagas, måste blifva proportionerligt
mot understödets storlek.
Men då således mesta delen af det af Kongl. Maj:t äskade statsanslaget finnes
behöfligt, på sätt jag haft äran antyda, för endast de i Hjorted och Carlskrona
inrättade vårdanstalter; och då de i Göteborg, Malmö, Stockholm, Umeå och på ön
Hven inrättade likartade anstalter hafva billiga anspråk, att med lika välvilja ihågkommas
och med nödigt understöd befrämjas; så föranlåtes jag, på det denna vigtiga
angelägenhet må kunna bringas till önsklig utgång, påkalla Rikets Höglofliga
Ständers uppmärksamhet på det förslag, som Direktionen öfver Allmänna Institutet
för döfstumma och blinda underdånigst afgifvit, och som finnes framställdt sid. 84
uti Bilagan N:o 7 till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o t om Statsverket 1865.
Bemälde direktion, som utan tvifvel är bäst i tillfälle att känna och bedöma de
kostnader, som oupplösligt äro förknippade med de döfstummes behöriga undervisning
och värd, har beräknat, att ett årligt anslag af 30,000 R:dr erfordras för de
nu ifrågavarande sju enskilda vårdanstalterna, på det de inä kunna uppfylla sin
välgörande bestämmelse.
Jag får derför vördsamt föreslå, ,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett årligt anslag af 30,000 R:dr, för att,
efter Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, användas till vård och undervisning
af elever vid mindre skolor för döfstumma.
Stockholm den 11 November 1865.
C. Petrelli.
Motionier i Preste-Ståndet, 4865. N:o 28.
67
filo »8.
/
Af Doktor Sävet Om afgifvande af en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:/, om nedsättande af en komité för revision och omarbetning af
4686 års kyrkolag.
Under mer än ett århundrade har svenska kyrkan erkänt behofvet af och
önskat en revision af kyrk olagstiftningen. Redan vid 1723 års riksmöte blef en
allmän revision deraf beslutad samt uppdragen åt en deputation af andlige och
verldslige ledamöter, och ett förslag till ny kyrkoordning uppgjordes, som framlades
till pröfning vid 1731 års riksdag. Pröfningen uteblef likväl, och frågan uppsköts
från riksdag till riksdag, tills viii 1823 års riksmöte Ständerne ansågo angeläget,
att en granskning af kyrkolagen komme att verkställas i förening med den allmänna
revision af civil- och criminal-lagar, och anhöllo derföre, att Kongl. Majit ville vidtaga
för ändamålet tjenliga åtgärder; hvilket bade till följd, att Kongl. Majit, den 3
Maj 1824 uppdrog åt en komité att granska kyrkolagen och ecklesiastikförfattnin
garne
samt inkomma med förslag till nödiga ändringar. Den 8 April 1828 öfverlemnade
ock komitéon ett utarbetadt förslag till kyrkolag och ordning för svenska
församlingen. Sedan emellertid mot detta förslag blifvit framställda flerfaldiga anmärkningar
både från vederbörande konsistorier och från enskilde personer af presterskapet,
behagade Kongl. Majit den 27 December 1833 i särskild skrifvelse
till kyrkolags-komitéen i nåder förordna: dels att, förrän någon ny redaktion af kyrkoförfattningarne
företoges, skulle komitéen göra en fullständig samling af de författningar,
genom hvilka kyrkolagen blifvit i någon mån upphäfd, ändrad eller tillökad
samt de reglementariska stadganden rörande kyrkoväsende!, dem Kongl. Majit
utfärdat för hela riket eller för särskilda stift och orter, och sedan föreslå de nödiga
ändringarne och tilläggen; dels äfven att den nya fullständiga redaktion af kvrkoförfattningarne,
som komiterade egde att utarbeta, indelades i l:o kyrkolag, innehållande
sådana föreskrifter, som tillhöra Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers gemensamma
lagstiftning, och 2:o kyrkostadga, innefattande alla öfriga stadganden, dem komiterade
i afseende på kyrkoväsendet funno nödiga. I följd af dessa nådiga förordnanden
och uppdrag, fullbordades nu först den rika samling af till 1686 års
Kyrkolag och Kongl. Förordningen af den 11 Februari 1687 om rättegång i dom
-
68
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 28.
kapitlen hörande författningar och reglementariska föreskrifter, redigerade med stor
omsorg och fullständighet af framlidne Prosten Mittag, och sedan äfven komitéens
gemensamma förslag till kyrkolag, särskilda lagar rörande kyrkoväsendet och kyrkostadgar,
hvilket öfverlemnades till Kongl. Maj:t den 29 December 1846, jemte en särskild
underdånig skrifvelse, hvaruti komitéen dels redogjorde för sitt uppdrag, dels äfven
tillkännagaf sig hafva i flere väsendtliga delar lagt till grund för sitt arbete ett utaf
en enskild dess ledamot, framlidne Biskop Thomander, upprättad t förslag. I Mars år
1847 befalite Kongl. Maj:t rikets samtliga konsistorier, att öfver detta förslag afgifva
underdåniga utlåtanden, som efter tre år också inkommo, det sista ej före 1850,
Det är det Högvördiga Ståndet bekant, att dessa utlåtanden voro i allmänhet ogynnsamma
för förslaget, några afstyrkte det helt och hållet. Omsider ansågs dock nödigt,
att låta utarbeta en jemförande tablå mellan nu gällande kyrkostadganden och
det af Kongl. Kyrkolags-komitéen afgifna förslaget, tillika upptagande de anmärkningar,
som af de konsistoriel myndigheterna blifvit dervid gjorda. Detta mödosamma
arbete, som enligt nådigt förordnande i början af år 1853 uppdrogs åt en
numera bortgången Ståndsledamot, Doktor Cnattingius, utfördes af denne flitige forskare
med stor sorgfällighet, och blef äfven följande år den 15 April till Kongl.
Ecklesiastik-departementet fullständigt aflemnadt.
Emellertid hade Doktor Thomander vid 1853 års riksdag, genom en hos
Högvördiga Preste-Ståndet väckt motion, yrkat, att det af komiterade utarbetade
lagförslaget måtte varda till lag för svenska kyrkan antaget, och dervid tillika gjort
hemställan om de förändringar i samma förslag, som skulle undanrödja hindren för
dess antagande. I denna syftning hade äfven af Herr Henschen framställning blifvit
gjord inom Vällofliga Borgare-Ståndet. Lag-Utskottet vid samma riksdag i sitt
betänkande N:o 32 erkände behofvet af en genomgripande reform af hela vår kyrkolagstiftning,
inen kunde dock ej tillstyrka bifall till ofvannämnda motioner. ”Frågans
vigt och betydelse”, yttrade det, ”fordrade den mognaste pröfning. Rikets
Ständer hade i ämnet vändt sig till Konungen; och det syntes äfven vara genom
Honom, som ärendet kunde blifva underställdt Ständerne så beredt och pröfvadt, att
Ständerne kunde med full tillförsigt fatta beslut. Kongl. Maj:t hade inhemtat yttranden
frän kyrkans ansvarige målsmän; men ännu hade ej Högsta Domstolen öfver förslagen
sig yttrat, och den ledning, man deraf vid frågans bedömmande kan erhålla, bör ej
saknas.” Det Höglofliga Lag-Utskottet hade fullkomligen rätt deruti, att detta
ärende då ännu ej var tillräckligen förberedt för Ständernes afgörande handläggning.
Det nya kyrkolagsförslaget, det ådagalade konsistoriernas anmärkningar, kunde icke
antagas sådant det är. En säker gränsskilnad mellan kyrkolag och kyrkostadga eller
det, som var till någon del af kyrklig, men ännu mycket mer af borgerlig eller ekonomisk
natur, var ej funnen. Den nödiga sammanjemkningen af förslagets innehåll
med dels den äldre kyrkolagen, dels sedan tillkomna stadganden, var ej skedd. Kyrkans
målsmän voro väl hörde, men Högsta Domstolen hade ej öfver saken sig yt
-
Motioner t Preste-Ståndet 486S. N:o 28.
69
trat. Ja, man kan tillägga, att dess utlåtande har på de snart 20 år, som förflutit
sedan det nya kyrkolagsförslaget öfverlemnades, ej ens blifvit af Regeringen infordradt.
När skall dä detta någonsin ske, och lösningen af denna för kyrkan vigtiga
fråga bringas till ett önskadt slut. Mycket i den gamla kyrkolagen, som ännu, när
det nya lagförslaget afgafs, ansågs för godt och hållbart, har dock sedermera måst
gifva vika för tidens hand. De sednare riksdagarnes historia hafva till fullo bekräftat
Doktor Thomander.-spådom vid 1853 års riksmöte, att alitsedan de lithurgiska
oroligheterna i de första Wasakonungarnes tid hade den Svenska kyrkan ej
varit satt pä sådana prof, som nu skulle förestå. Ty hvad har ej på dessa tolf åren
inträffat. Den Svenska statskyrkan har genom Kongl. Förordningarne af den 23
Oktober 1860 blifvit i väsendtliga delar en frikyrka. Af 1 Kap. i 1686 års kyrkolag,
om den rena evangeliska läran, är nu knappt någon §, som ej genom sednare förförfattningar
blifvit antingen upphäfd eller ändrad. Dessa förändringar må nu äfven
hafva varit mer eller mindre af behofvet påkallade och nyttiga, så hafva de
likväl i betydlig män upplöst och lossat enheten och sammanhanget af de äldre religions-
och kyrkolagarne. Vida betänkligare äro likväl de rubbningar, som genom
nya strafflagens införande skett i 7, 9, 10 och 18 Kap. af 1686 års kyrkolag om
kyrkotukten, i följd hvaraf man nu i många fall ej vet hvad af den sednare är ändradt
eller står qvar och kan tillämpas. Såsom exempel vill jag endast anföra den
nu iråkade osäkerheten om 1855 års Förordning angående enskildt skrift före nattvardens
åtnjutande kan användas på dem, som begått der uppräknade brott, oaktadt
nya strafflagen derför stadgat lindrigare straff än dem, hvarmed de förut varit
belagda, samt sammanhanget mellan de kyrkliga böter, som blifvit upphäfda och
dem, som ännu qvarstå. Att ovisshet och oordning i dessa delar af kyrkolagen måste
föranleda till misstag och i allmänhet verka förlamande på religions- och sedevärden,
skall af ingen kunna förbises. Härtill komma de nya författningarne rörande
kommunal- och kyrkostämma, hvarigenom en skarpare gräns blifvit uppdragen mellan
kommunens kyrkliga och verldsliga åligganden, den nya lagstiftningen om elementarläroverket,
folkskolorna och presterskapets aflöning, samt ändtligen lagen om
allmänt kyrkomöte af den 16 November 1863, genom hvilket allt kyrkolagstiftningen
blifvit dels betydligen ändrad, dels i särskilda författningar förbisedd, som ej utan
ytterligare jemförelse och granskning kunna till ett helt sammanföras.
Men skulle icke också denna tidpunkt vara den rätta för företagande af en
så länge önskad revision och omarbetning af 1686 års kyrkolag, då icke blott saken
blifvit i fyratio år beredd och rikliga materialier för ändamålet samlade, utan äfven
alla hithörande frågor nu kunna öfverlemnas till äfven kyrkomötets bedömande?
En svårare rubbning eller sönderbrytning al nuvarande kyrkolags grundvalar, nemligen
dess evangeliskt-lutherska tro och sedliga grundsatser, har man ju ej att frukta,
då före sanktionen af det nya lagverket, ja före dess öfverlemnande till Rikets
Ständers pröfning, Kongl. Maj:t förut eger att nådigt inhemta den för sådant ända
-
70
Motioner t Preste-Ståndet i865. N:o 28.
mål valda kyrko försam lingens mening. Fastmera kan man befara, att, om saken
lemnäs, såsom hittills, åt den partiella ändringslustan vid riksdagarne allena, går,
utom lagens nödvändiga enhet, äfven dess skönaste smycke, dess sannt kyrkliga anda,
förlorad. Ty om den kristligt sedliga halten i ett kyrkolagsförslag, icke om förgängliga
ständstbrmer, gäller den apostoliska tillsägelsen: ”behåll det du häfver, att
ingen tager din krona”.
Men då det sista kyrkolagsförslaget icke kan utan förändring antagas, ej heller
en omarbetning deraf i andan af 1686 års kyrkolag nu lärer af Höglofliga Lagutskottet
kunna medhinnas, vägar jag endast vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville i underdånig skrifvelse begära, att Kongl. Majit,
sedan dess Högsta Domstol blifvit i ämnet hörd, täcktes efter omständigheterna
antingen, enligt Doktor Thomanders motion vid 1853 års riksdag,
förelägga 1846 års lagförslag med de af Högsta Domstolen föreslagna förändringar
till kyrkomötets och Ständernes pröfning eller i nåder låta en
komité af sakkunnige män och med begagnande af alla hittills gjorda
förarbeten utarbeta ett nytt förslag till kyrkolag och ordning för Svenska
församlingen elter den redan bestämda indelningen i kyrkolag och
kvrkostadgar, genom hvilket den nuvarande kyrkolagens spridda stadganden
skulle bringas till enhet och sammanhang, och hvilket nya förslag
i sin ordning finge undergå kyrkomötets och Rikets Ständers behandling.
I hvarje fall behöfver man ej frukta, att hvarken kyrkomötet eller Rikets
Stander skola alltför snart komma att besväras med denna pröfning, emedan sannolikt.
flera år skola åtgå, innan såväl Högsta Domstolen afgifvit sitt yttrande som
den i nåder tillförordnade komitéen hinner fullborda sitt nya förslag, när den sista
kyrkolagskomitéen, som efter åtta års förberedelser började sitt egentliga samarbete
år 1842, behöfde ytterligare fyra år, innan den hade sitt underdåniga betänkande färdigt
och tryckt. Men angeläget är, att den kyrkolagsrevision, som under 1^ sekel
varit af Konung och Ständer önskad och förberedd, och till hvilken så kostsamma
rnaterialier blifvit samlade, äfven en gång blir verkställd. Jag bilägger härvid den
sednaste kyrkolagskomitéens underdåniga förslag och anhåller vördsamt om remiss
af denna min motion till Höglofliga Lag-Utskottet.
Stockholm den 14 November 1865.
J. A. Säve.
Motioner i Preäe-Ståndet 1865. N:o 29.
71
mo 29.
Af Doktor SäVC. Om ändring t föreskri/ten rörande tiden för barnaqvinnas
kyrkogång.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse blef kyrkolagens föreskrift i 3
Kap. 2 §, om barns befordrande till det heliga dopet inom åttonde dygnet, ändrad.
Det äldre ovilkorliga stadgandet hade emellertid qvarstått så länge, att det på många
ställen, särdeles i städerna, nästan af sig sjelf undergått förmildring. Ett lika förhållande
har inträd t med föreskriften i 5 Kap. 1 § kyrkolagen, att ”barnaföderskor
skola hälla sig inne vid pass sex veckor efter födseln, emedan”, heter det, ”en kristlig
sedvana, tukt och ärbarhet, så ock deras egen helsa sådant fordrar”. Om nu
också skäl för detta stadgande linnes i Mosis lag, nemligen i 3 Mos. B. 12 Kap.
2 och 4 v., hvarifrån föreskriften om de fyratio renselsedagarne öfvergick till kristligt
bruk: så är det likväl ingenstädes i nya Testamentet föreskrifvet; och det torde,
om äfven ärbarheten fordrar en tids tillbakadragenhet inom familjelifvet, likväl vara
omöjligt att ådagalägga, att en barnaföderskas helsa skall nödvändigt fordra sex
veckors instängning efter födseln. Ty erfarenheten lärer, att de fleste sådana qvinnor,
isynnerhet af arbetsklassen, vida tidigare återkomma till helsa och arbetsförmåga.
Ur sanitära grunder synes derföre ett så långt uppskof med qvinnans kyrktagning
icke vara nödigt. Det tjenstförrättande presterskapet har derföre med afseende
på fattiga qvinnors behof, att genom arbete utom hus, hvilket de ogerna
tillåta sig före kyrkogången, söka förtjena sitt uppehälle, oftare blifvit tvunget att
begagna kyrkolagens något sväfvande uttryck: ”vid pass sex veckor”, för att med
en eller annan vecka förkorta tiden. Som det emellertid är origtigt att bibehålla
ett lagstadgande, som, oaktadt sitt ursprungliga och goda syfte, genom öfvermåttet
af sin fordran, framtvingar oftare vilkorliga eftergifter: får jag vördsamt föreslå,
att i stället för 5 Kap. 1 § af nuvarande kyrkolag, må intagas ett stadgande,
som närmast öfverensstämmer med hvad den sednaste kyrkolagskomitéen
föreslagit, och hvilket är af följande lydelse:
72 Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 30.
”Ej må barnaqvinnas kyrkogång tillstädjas förr än fyra veckor efter barnets
födelse, sä vidt ej giltiga skäl, beroende af pastors och läkares pröfning,
föranleda till undantag”.
Anhålles om remiss häraf till Höglofliga Lag-Utskottet.
Stockholm den 14 November 1865.
J A. Säve.
9i:o 30.
Af Kongl. Hofpredikanten Wall Kilberg: Om Enköpings treklassiga
elementarläroverks utvidgning till femklassigt.
Undervisningsverken hafva under de fyra sistförflutne riksdagarne haft att
glädja sig öfver Rikets Ständers särskilda uppmärksamhet och utmärkta frikostighet.
Medel hafva blifvit anslagna, dels till nya läroverks grundande, dels till utvidgning
af redan för handen varande. De välsignelserik,a verkningarne häraf för
“ O 4 —
fäderneslandet hafva väl ännu ej hunnit i någon väsendtligare mån uppenbara sig,
men redan det är ingen ringa frukt, att de offentliga läroverken tillvunnit sig ett
allt större förtroende, till följd hvaraf mänga af dem ännu äro i behof af ytterligare
statsanslag till nödig utvidgning och till erhållande af förökad lärarestyrka,
för att de må kunna motsvara detta förtroende och sin bestämmelse.
I detta afseende vågar jag påkalla Rikets Ständers välvilliga uppmärksamhet
för Enköpings elementarläroverk. Alltsedan hösten år 1861. då detta läroverk trädde
i verksamhet såsom treklassigt, i stället för en aftynande pedagogi, har detsamma
tillvunnit sig ett allt större förtroende, så att, enligt vidfogade intyg, lärjungarnes antal,
som vid sagda tid eller höstterminen år 1861 utgjorde 58, innevarande termin
uppgår till icke mindre än 81. En sådan tillvext vid ett läroverk i lärjungarnes antal,
då detta på den korta tiden af blott fyra är förökats med nära hälften af det ursprungliga,
till följd hvaraf en än ytterligare förökning är att motse i närmaste framtid,
vittnar redan tillräckligt om behofvet af en större lärarestyrka vid detsamma
och derom, att det förtjenar att till omfånget af undervisningen utvidgas. Vid bedömandet
af en sådan fråga bör dock ingalunda uteslutande ett ökadt lärjungeantal,
Motioner i Présle-Ståndet 1865. N:o 50.
73
antal, utan ock inånga andra förhållanden tagas i betraktande. Ett synnerligt
afseende förtjenar sålunda äfven det intresse, hvarmed det samhälle och den
ort, hvilka läroverket närmast är till gagn och nytta, omfattat detsamma, och
i detta hänseende intager Enköping med den omkringliggande orten ett utmärkt
runi genom de jemförelsevis stora uppoffringar, som de vidkänts såväl för läroverkshus,
sorn för sjelfva undervisningen. Utan statsanslag, endast med bidrag
från stiftets byggnadskassa af 5,000 Riksdaler Riksmynt, har Enköpings
stad låtit uppföra ett skolhus, sorn med afdrag af förenämnda summa och af
hvad sorn bör räknas på den i samma byggning inrymda folkskolan, kostat
minst 35,000 Riksdaler Riksmynt. Detta skolhus, som är prydligt, ändamålsenligt
och afsedt för ett femklassigt läroverk, samt eger en rymlig gymnastiksal,
blef hösten 1864 färdigbygdt, sä att skolan då vid terminens början kunde
dit inflytta.
Beträffande äfven undervisningen hafva Enköpings stad och orten deromkring,
i samma mån lärjungarnes antal sådant kraft, icke sparat på uppoffringar
för erhållande af tillräckliga lärarekrafter, enligt hvad härhos vidfogade
intyg af läroverkets inspektor och rektor gifva vid handen. Af dessa intyg
visar sig, att genom bidrag såväl af staden som af enskilde i orten deromkring
boende personer en lärare alltsedan höstterminen 1862, och från innevarande
hösttermin tvänne lärare aflönats, sä att för närvarande i Enköpings skola undervisning
meddelas af fem lärare i fem klasser, motsvarande dem i ett. fem
klassigt
läroverk, äfvensom att dessa bidrag af staden och enskilde sedan hösten
år 1862 till innevarande termins början uppgått till 3,200 Riksdaler, ett i sanning
icke ringa belopp, jemfördt med hvad Staten under samma tid till lärares
allönande derstädes tillskjutit, eller 8,388 Riksdaler Riksmynt.
Af synnerlig vigt vid bedömande af nu ifrågavarande behof är vidare
att taga i betraktande vidden af det område, hvarifrån ett läroverk har att
påräkna lärjungar, och äfven i detta hänseende torde Enköpings läroverk ej
stå efter de mänga andra läroverk, hvilkas behof af utvidgning blifvit af Rikets
Ständer erkändt och afhjelpt, enär, enligt hvad en blick på kartan kan
öfvertyga om och hvad som erfarenheten under skolans fyraåriga tillvaro bestyrkt,
detta läroverk har att påräkna lärjungar från 20 å 30 socknar i en
af vårt lands mest odlade och bebygda trakter.
Upsala fullständiga elementarläroverk är väl nära beläget intill Enköping
och kunde möjligen derföre behofvet af dess skolas utvidgning synas vara
mindre trängande, men just i denna närbelägenhet ligger ett ytterligare och
högst vigtigt skäl för den ifrågasatta utvidgningen. Allt mer framstår nödvändigheten,
att lägre läroverk grupperas omkring de fullständiga, som äro belägna
i de folkrikare delarne af landet, på det ej genom ett alltför stort antal
Bih. till R. St. Prot. 1865 &, 1866. 11 Sami. 2 Afd- 10
74
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 30.
lärjungars tillströmmande till de sednare, det må blifva allt för svårt, ja, till
sistone hardt nära omöjligt att derstädes rätt sköta undervisningen och handhafva
skoltukten. Allmänt bekant är, att ett sådant förhållande hotar, bland
andra, Upsala elementarläroverk, der, enligt den af dess rektor utgifna redogörelsen
för detsamma, lärjungarnes antal sistlidne vårtermin uppgick till 506. Olägenheten af
ett alltför stort lärjungeantal i ett fullständigt läroverk afhjelpes dock föga genom
närbelägenheten af ett blott treklassigt, då öfverbefolkningen. att jag så må uttrycka
mig, gemenligen icke inskränker sig till de tre nedersta klasserna, utan sträcker
sig ända till och med den femte klassen, såsom förhållandet ock är i Upsala
läroverk, der, enligt nyss anförda redogörelse, antalet lärjungar i tredje
klassen utgjorde 79, men i femte klassen ända till 121, hvaremot i sjette
klassen antalet nedsteg till 71 och i sjunde till 26. Understöddes ett sådant
läroverk af ett närbeläget femklassigt, skulle icke blott naturligtvis antalet
lärjungar i fjerde och femte klasserna af det fullständiga läroverket minskas, utan
otvifvelaktigt skulle detsamma äfven röna ett mera välgörande inflytande i
samma hänseende beträffande de tre nedersta klasserna, enär tydligt är, att
många målsmän förbigå för sina barn det blott treklassiga läroverket och hellre
insätta dem från början i det fullständiga, äfven om det förra är dem närmare
beläget, för att undvika de olägenheter, som äro förknippade med ombyte af
läroverk redan så tidigt, sorti vid barnets förflyttning från tredje till fjerde
klassen. Detta skäl finnes ej för förbigående af det femklassiga läroverket, utan
skall detta så mycket mer draga till sig lärjungar, dä det är beläget i en
mindre stad. såsom Enköping, der lefnadskostnaden är betydligt billigare än i
den större staden. Ett femklassigt läroverk i en sådan stad skall säkerligen
och oberoende af det närbelägna fullständiga läroverket i allmänhet blifva mer
anlitadt än det blott treklassiga, som ej har att meddela någon afslutad undervisningskurs
såsom det femklassiga. Afven torde till bevis, att Enköping
eger ett för ett större elementarläroverk tjenligt läge, förtjena omnämnas, att
på Upsala Domkapitels hemställan och Kanslers-gillets tillstyrkan, Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 22 April 1808 förordnade, att Upsala katedralskola
skulle flyttas till Enköping, ett beslut, sorn dock af okända anledningar
icke blef verkstäldt.
Med afseende å hvad jag sålunda haft äran anföra, nemligen dels å det
alltmer tillvexande antalet lärjungar vid Enköpings elementarläroverk, dels derå,
att derstädes redan finnes ett skolhus, bygdt för ett femklassigt läroverk, dels
å de stora uppoffringar Enköpings stad och orten deromkring gjort såväl för
detta skolhus, hvartill ej något statsanslag begärts, som för undervisningens
ändamålsenliga skötande i mån af lärjungeantalets tillvext, uppoffringar, hvarmed
staden och orten ej länge torde mägta uthärda, dels slutligen å det trängande
behofvet för det närbelägna Upsala fullständiga elementarläroverk af förmins k
-
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 51.
75
ning i lärjungeantal jemväl i ijerde och femte klasserna, får jag vördsammast
föreslå,
att, i likhet med hvad som under väsendtligt enahanda förhållanden
beviljats åt andra treklassiga läroverk, såsom Norrtelje och Eksjö,
Rikets Höglofliga Ständer måtte bevilja medel till Enköpings nuvarande treklassiga
elementarläroverks utvidgande till femklassigt med löner på stat
för rektor och fem kolleger.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
E. R. Wahrenberg.
N:O 31.
Af Kongl. Hofpredikant^ Wahrenberg! Om löneförhöjning ål lärarne
i sång och musik vid. de lägre elementarläroverken.
Redan förut hafva inom detta Högvördiga Stånd röster höjts, hvilka, med
erkännande af Rikets Ständers frikostighet vid ny lönestats uppgörande åt lärarne
vid elementarläroverken, väckt uppmärksamhet på missförhållanden dervid,
som äro oskiljaktiga från hvarje sådan mer omfattande reglering. För afhjelpande
af ett ibland dessa vågar ock jag påkalla Rikets Ständers välvilja.
Enligt nu gällande lönestat är lägsta lönen för lärare i sång och musik
vid fullständiga elementarläroverk 500 R:dr, som efter fem års tjenstgöring
ökas till 750 R:dr och efter ytterligare fem års sådan till 1,000 R:dr R:mt.
Samma lärares löner åter vid femklassiga läroverk äro fixt bestämda till 175 R:dr,
. id treklassiga till 125 R:dr och vid tvåklassiga till 100 R:dr. Missförhållandet
emellan de så bestämda lönerna för sång- och musiklärare vid fullständiga
och för dem vid de lägre läroverken är för uppenbart och påtagligt att ej
kräfva snar rättelse.
Under förutsättning, att undervisningen i de fern nedersta klasserna bör
atlönas lika, oberoende deraf, om läroverket omfattar blott fem klasser eller
om det är fullständigt, framställer sig nemligen härvid det missförhållandet,
att läraren i sång och musik vid det fullständiga läroverket för undervisningen
76
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 51.
i blott de två öfversta klasserna strax vid tillträdandet af sin befattning åtnjuter
325 R:dr och efter fem år 575 R:dr och efter ytterligare ftin år 825
R:dr, under det han för undervisningen i de feni nedre klasserna lönas med
endast 175 R:dr. Ar då väl, måste man fråga, undervisningen i de två öfversta
klasserna så mycket mer ansträngande, eller fordrar den så mycket
större skicklighet, att den förtjenar till en början nära två gånger, sedermera,
efter fem års utöfning, mer än tre gånger och till sistone, efter tio års utöfning,
nära fern gånger så hög aflöning, som undervisningen i de fern nedre klasserna?
På denna fråga kan ej svaras annat, än ett obetingadt nej, ty om ock någon
större skicklighet och mer omfattande insigt äro af nöden för undervisning i
sång och musik i läroverkets två öfversta klasser, och om äfven antalet undervisningstimmar
der är något större, står dock detta plus ingalunda i något
rimligt förhållande till det högre aflöningsbeloppet, sådant det nu är bestämdt
för denna undervisning, och uppväges till en del af den större möda och
det större tålamodsprof, som undervisningen i de fem nedre klasserna, der de
första elementerna skola inläras, kräfver, då deremot sång- och musiköfningarne
med de mera försigkomna i de två öfversta klasserna ofta böra kunna åt läraren
skänka mera nöje, än ansträngande arbete. Men utom på det obilliga
i förhållandet emellan nu ifrågavarande lönebelopp, torde äfven uppmärksamheten
böra fästas deruppå, att med de nuvarande lönerna för lärare i säng
och musik vid de lägre läroverken, dessa läroverk omöjligen kunna påräkna,
att, så framt ej särdeles gynnsamma förhållanden förefinnas, under någon längre
tid få bibehålla samina lärare i detta ämne, och hvilket menligt inflytande ett
tätt ombyte af lärare skall utöfva såväl på undervisningen i ifrågavarande
ämne, som på disciplinen, ligger för öppen dager.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer måtte bevilja löneförhöjning ,åt lärarne
i sång och musik vid de lägre elementarläroverken på det sätt, att
dessa lärare vid de femklassiga läroverken erhålla vid tillträdandet
af sina befattningar 300 R:dr, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
400 R:dr och efter 10 års sådan 500 R:dr; de vid de tre-,
klassiga vid tillträdandet 200 R:dr, efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
250 R:dr och efter 10 års sådan 300 R:dr, och de vid de
tvåklassiga vid tillträdandet 100 R:dr, efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring 150 R:dr och efter 10 års sådan 200 R:dr R:mt.
Vid detta förslag har den, såsom mig synes, billiga grundsatsen blifvit
följd, dels att, i likhet med hvad som är bestämdt för sång- och musiklärare
vid de fullständiga läroverken, lönen ökas efter viss tids väl vitsordad tjenstgöring,
på det dessa lärare äfven vid de lägre läroverken må erhålla någon
uppmuntran för nit i sin tjenst och äfven för dessa läroverk må blifva någon
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 32. 77
större möjlighet, att kunna vid sig fästa skickliga lärare, dels att högsta
lönegraden vid det lägre läroverket bör vara lika med lägsta lönegraden vid
det närmast högre
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den !4 November 1865.
E. R. Wahrenberg.
lV:o 32.
Af Kongl. Hofpredikanten Wahrenberg: Om ersättning af statsmedel
åt kyrkoherden i Holms och Kulla församlingar för bristande
vederlagsspanmål.
Som. enligt hvad bifogade bevis från Kongl. Kammar-arkiv-kontoret
styrker, kyrkoherden i Holms och Kulla socknars pastorat i Upsala län, Lagunda
härad, af det honom tillförsäkrade vederlagsbeloppet, 16 tunnor spantnål,
hvarå 2:ne kappar per tunna böra innehållas, alltsedan slutet af 1780-talet ej
tillgodokommit mer än 12 tunnor 22§ kappar, får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer af statsmedel anslå åt kyrkoherden i Holms och Kulla
pastorat ersättning för de 2:ne tunnor 13 13/u kappar spanmål, som nu
brista uti det vederlagsbelopp, hvilket honom är tillförsäkradl och honom
med rätta tillkommer.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
78
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 53.
Nio 33.
Af Doktor Söderberg: Om ersättning åt färjemännen vid Fårösund och
på Fårön för dem åliggande föi'bindelse att utan betalning öfver Fårösund
föra i tjensteärenden stadda personer och Kronans folk
Hamnen Fårösund vid norra ändan af Gotland har under sednaste sjökriget
i Östersjön blifvit tillräckligen bekant, för att här behöfva en noggrannare
beskrifning. Den bildar, såsom namnet äfven ger tillkänna, ett sund, som
skiljer nordöstra ändan af Gotland från den gent emot liggande Fårön. — Afståndet
emellan Gotlands-stranden och Fårön utgör emellan färjstäderna något
öfver 2,000 alnar. Denna korta öfverfart erbjuder dock rätt ofta både besvärligheter
och lifsvådor. — Jag har någon gång behöft nära en timma innan
jag, blött af det öfversprutande hafsskummet, i en lätt farkost, framdrifven af
tvänne vana roddare, uppnått den motsatta stranden. — Under höst- och vårstormarne
händer det ej sällan, att förbindelsen emellan begge stränderna på
två å tre dagar är helt och hållet afbruten, och mången, som alltför djerft och
oförvägct velat trotsa de upprörda vågorna, har i dem slutat sitt lif. — De
personer, åt hvilkas mod och skicklighet den resande under den ofta äfventyrliga
färden öfver denna hafsarm måste anförtro lif och egendom, borde väl alltid
kunna hafva att påräkna sådana förmåner, som vid färjemansyrket kunde
fästa och qvarhålla dem, som i nämnda yrke äro pålitlige och hemmastadde.
Så är dock ej förhållandet. Färjemannen har en nog ringa ersättning för sin
möda. En ensam person betalar för öfverfarten 25 öre; äro tvänne eller flera
passagerare i båten erlägger hvardera af dem blott 12 öre. När härtill kommer,
att färjemännen på egen bekostnad måste anskaffa och underhålla såväl
mindre båtar, som en större så kallad färja, för öfverförandet. af kreatur, vagnar
och dylikt, så finner man lätt, att dessa befattningar, som dessutom binda
sina innehafvare vid eller åtminstone nära hemmet och hindra dem att söka
annan arbetsförtjenst på längre afstånd från färjestaden, ej just innebära något
lockande för dem, som i utöfvandet af färjemansyrket vilja söka en tarflig utkomst.
— Färjemannen på Fårösidan är emellertid något bättre lottad än hans
vederlike på motsatta stranden, genom de tillfällen, som stundom erbjuda sig
Motioner i P reste-Stånd et 1865. N:o 34.
79
för honom att från Fårön öfver sundet föra vid strandningsanktioner eller andra tillfällen
uppköpta varor. Hvad som emellertid förefaller desse färjeman såsom en tung
börda, och hvilken omständighet äfven gifvit mig anledning att nu begära ordet,
är det egna stadgandet, som ålägger färjeman, att utan ersättning öfver sundet
fortskaffa i tjensteärenden stadde personer samt Kronans folk. Af en så beskaffad
tunga vet ingen gästgifvare, som har att fordra skjutslega af hvarje slags resande
han fortskaffar pä torra landet. Här anser jag rättvisan fordra att Staten träder
emellan med någon denna tunga motsvarande ersättning. Jag får således vördsamt
föreslå,
”att Rikets Ständer till ersättning åt färjemännen vid Fårösund och på
Fårön för dem åliggande förbindelse att utan betalning öfver Fårösund
föra i tjensteärenden stadde personer och Kronans folk ville lemna ett
årligt anslag af tillsammans 50 R:dr Runt efter den fördelning dem emellan,
sorn Konungens Befallningshafvande i orten kan finna skälig och
billig.”
Om remiss af denna motion, hvilken ock åtföljes af ett saken upplysande kommunalstämmoprotokall,
till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
D. Söderberg
IVjo 34.
Af Biskop Brill£: Om byggnadsunderslöd för Westerviks elementar
läroverk.
Då elementarläroverkens kraf vid denna riksdag, liksom vid flera föregående,
utan tvifvel komma att utgöra ett med särdeles välvilja omfattadt föremål för Rikets
Ständers omtanka, sä anser jag mig kunna, med trygg förhoppning om framgång,
påkalla deltagande och understöd äfven för ett af läroverken inom det stift, hvars
närmaste vård blifvit mig i nåder anförtrodd. För Westerviks på reallinien fullständiga
högre läroverk har saknaden af ett lämpligt och rymligt lärohus länge varit
högligen kännbar. Under det lärjungarnas antal vid nämnda läroverk synes nästan
jemnt vara i stigande, äro lärorummen redan för det nuvarande lärjunge-antalet, som
80
Motioner i Preste-Ståndel '1865. N:o 35.
föga understiger 200, sä helt och hållet otillräckliga, att för flera klasser rum mäste
hyras pä privata ställen i staden. Att ett sädarit förhållande icke bör fä fortfara,
inser och erkänner kommunen villigt, pä samma gäng som den inser och erkänner
sin egen skyldighet att ofördröjligen anskaffa en sådan undervisningslokal, sorn är
läroverkets omfång och bestämmelse värdig. Man har ock redan gått i befattning
med uppgörande af plan för ett nytt lärohus; och utvisar kostnadsförslaget, att en
summa af omkring 150,000 R:dr är för ändamålet erforderlig. Men ty värr är för
det föga bemedlade samhället Icke möjligt att utan alltför betungande pålagor åstadkomma
en sådan summa; och enär ur stiftets nu uttömda byggnadskassa ingen hjelp
kan vara att påräkna, liksom läroverkets egen nybildade byggnadsfond ännu icke
pä lång tid kan uppgå till något belopp af betydenhet, så har man nödsakats förklara
sig urståndsatt att för den vigtiga och med lifligt intresse omfattade gemensamma
angelägenheten ytterligare något vidgöra, om ej offentligt understöd erhälles.
På det således omberörda, för en ostörd verksamhet och utveckling af ett
bland Statens större läroverk högst magtpåliggande företag icke mätte uppskjutas
till en obestämd framtid, tillåter jag mig vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer såsom byggnadsunderstöd för Westerviks högre elementarläroverk
ville anslå en summa, stor sjuttiofemtusen R:dr Runt.
Ritning och kostnadsförslag för det tilltänkta lärohuset, äfvensom vederbörligen
styrkt uppgift om Westerviks elementarläroverks enskilda byggnadsfonds ställning
och årliga inkomster skall till Stats-Utskottet blifva inlemnade, om, såsom jagvördsamt
anhåller, denna motion dit remitteras.
Stockholm den 14 November 1865.
E. G. Bring.
N:o 35.
Af Kontraktsprosten JflllZOIIOm löneförbättring för komministrar
och kapellpredikanter.
Man klagar öfver en med hvarje år tilltagande prestbrist, som snart omöjliggör
icke blott en nödig själavård i församlingen, utan äfven upprätthållandet af
allmänna gudstjensten, ehuru det tjenstgörande presterskapets krafter anlitas med
duplicering
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 35.
81
duplicering och embetsgöromål till elen grad att helsan hos mången ohjelpligen brytes
och han dignar, lik lastdjuret, under bördan.
Man undrar hvadan detta kommer; men orsaken är lätt funnen. Man har
försvårat vägen till embetet, men förmörkat utsigterna till en nödtorftig bergning.
Det är synnerligen en klass af kyrkans tjenare, nemligen komministrar och kapellpredikanter,
hvilka, under det alla andra embetsman i samhället vunnit nödig löneförbättring,
synas, om än icke helt och hållet glömda, likväl vara så illa lönade,
att de sakna sitt dagliga bröd. Ty hvad förslå 5 å 600 R:dr — jag har sjelf såsom
komminister i 12 års tid haft i ordinarie lön omkring 300 R:dr — hvad förslår
detta till anständig bergning för ett presthus, när i vära dagar en enda sons
underhåll vid ett elementarläroverk medtager mer än fadrens hela ärliga inkomst?
När man tager i betraktande att en ynglings studier för prestexamen i vår tid
kosta honom omkring 5,000 R:dr och han först efter 12 å 14 års tjenst såsom extra
ordinarie har hopp om ett Sacellani med 500 R:dr i lön, hvem undrar att ynglingen
ryggar tillbaka från en bana, som endast har arbete, försakelser och fattigdom
att bjuda pä. Och om han redan ingått i embetet, kan man väl vänta det han
med nit och fröjd skall sköta det, då han lemnäs att digna under bördan af armod
och hopplöshet?
Med glädje ser jag att de svagast lönade komministrarne icke blifvit helt.
och hållet glömda i den Kongl. Propositionen: men hvad förslå 10,000 R:dr till
löneförbättring åt öfver 500 behöfvande? Det är ju som en droppa i hafvet. —
Väl hänvisar man på blifvande löneregleringen, som skall jemna alla missförhållanden
och stilla all klagan, när pastorn af sitt öfverflöd, fått fylla komministerns brist,
men man erfar mer och mer att färre pastorer än man förmodat, ha mer i lön, än
hvad som anses nödvändigt' för en pastors anständiga bergning, och att tvärtom
många i denna tjenstegrad hafva en lön vida understigande 2,000 R;dr, hvarför
små och fattiga församlingar behöfva understöd för att anständig bergning må kunna
beredas åt deras pastorer. Häraf följer att den fond man ernar bilda af öfverskottet
från de större pastoraterna blir mindre än man förmodat och sannolikt icke
kommer att fylla det afsedda behofvet. Men om än af nuvarande anslag och lönetillgångar,
sedan dessa blifvit billigt fördelade, hvarje tjenstegrad af Rikets presterskap
kunde få sin anständiga bergning, så frågas: När kommer denna lönereglering
att tillämpas? Detta kan åtminstone på många ställen icke ske förr än efter
20 å 30 år och deröfver. Men huru mången af desse nu lefvande gamla komministrar
och kapellpredikanter hafva icke dessförinnan dukat under af fattigdom och
brist, lemnande maka och barn åt församlingens fattigvård? För att afhjelpa nöden
har man vändt sig till församlingarne, men, med få undantag, utan något, resultat.
Det blir derför ingen annan utväg, så framt en behöflig hjelp snart skall kunna
åstadkommas, än att Staten lemnar bidrag åt små och fattiga församlingar till afBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 11
82
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 56.
löning åt sina prester, att desse måtte få en någorlunda anständig bergning;
och på det att ynglingar med håg och anlag för prestembetet icke måtte, af
fruktan för fattigdom och nöd, afskräckas från presterliga banan. Jag får derför
föreslå,
att ett årligt anslag af 100,000 R:dr interimsvis och till dess den
i nåder anbefallda presterskapets lönereglering hinner tillämpas, måtte
anvisas åt de svagast lönade af komministrar och kapellpredikanter, så
att hvarje komminister får sin lön ökad tills den uppgår till 1,000
R:dr och hvarje kapellpredikant en lön af 750 R:dr.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Jonas Janzon.
N:o 36.
Af Kontraktsprosten JailZOIR Om förändrad /ull-lagstiftning.
För sex år sedan väckte jag en motion för vården af våra näringar och
förespådde hvad som skulle hända, om vi fortginge på den bana, vi börjat;
att med utländska lån och fabrikater mata en vexande lyx. Jag blef dä af
en lärd och aktad ledamot i detta Stånd beskylld för att hafva sofvit bort
minst ett sekel, under hvilket, såsom jag sedan sett, national-ekonomien gjort
de mest underbara upptäckter, såsom: "att ädla metallernas utströmmande ur
ett land betyder intet; de gå blott dit, der de bäst betalas; handels-och finansbalans
är en chim&r och rikedomen bör räknas eftersom landet importerar mer
än det exporterar.;? Mig tröstade dock Carevs arbete i detta ämne, hvilket
en tid efteråt kom i mina händer, der jag fann, att denne djupsinnige tänkare
sofvit lika länge som jag och vaknat med ungefär samma drömmar.
National-ekonomien är på långt när icke så krånglig, som de lärde göra
den. Han hvilar på en naturlag, lika klar för förnuftet, som bestyrkt af erfarenheten.
Den lyder så: den som årligen förtär mer än han förtjenar, han
blifver slutligen en bedragare. — Produktionen ökar, konsumtionen minskar
förmögenheten. Detta gäller för Staten så väl som för individen. Ar nu detta
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 36.
83
en sanning, så följer, att en klok ekonomisk lagstiftning bör främja produktionen
och söka stäfja en öfverflödig konsumtion.
Det som ökar produktionen är, att varan hålles i pris. Producentens
vinst gifver kraft till ökad produktion, och landet vinner. Konsumtionen frodas
af låga priser och muntrar till ökad konsumtion, hvarpå landet förlorar.
Hvad lagstiftningen först och främst bör tillse är, att jordbrukets alster icke
få sjunka så lågt, att bonden, som både odlar och försvarar svenska jorden,
icke kan reda sig. Man anser i allmänhet den fattige arbetaren lycklig
under låga spanmålspriser. Det är dock tvärtom; ty om han får köpa i tunna
råg för 2 R:dr, men ingen har råd att lega honom, så svälter han mer, än om
den kostade honom 6 R:dr och han hade jemnt arbete och god dagspenning.
Jordbruket är för Staten, hvad magen är för kroppen. Svälter den förre, så
aftynar lemmamo, och tvärtom.
Frihandeln med sitt fosterbarn, konsumtionen, ropar: Sälj för bästa köp
och vi vilja köpa af dig! Kan du icke detta, lägg ned din rörelse; hon är
icke naturlig för landet. Men är då det låga priset så lyckligt? Åren 1854,
1855 och 1856, när allt var dyrt, klagade man väl då? Alla mådde ju väl, och
detta var Sveriges gyllene tid.
Skulle frihandelns andra råd följas, a(t nemligen lägga ned en näring,
som icke kan utstå fri täflan med utlandet, så måste jordbruket först och främst
läggas ner i de flesta af våra landskaper. Ty klart är, att vår svårodlade
magra jord, som blott lemnar en mager skörd om året, när denna lyckats
komma undan sina inhemska fiender, frost och torka, icke kan lemna odlaren
säd för så godt pris, som den jord, hvilken gifver två till tre rika skördar om
året. I täflan med utlandet måste derför vårt jordbruk gå under, hvilket redan
visat sig i hvad angår råg och hvete.
Så förhåller sig med de flesta andra näringarne. Klimat, läge, penningens
dyrhet ligger emot våra fabrikanter, att de med de utländska icke
hafva lika ställning. — Skulle derför alla de näringar läggas ned, som icke
tåla fri täflan med utlandet, så qvarstår nästan ingen annan än tändsticksfabrikationen
— en visserligen både nyttig och indrägtig rörelse, men som
svårligen torde kunna nära och sysselsätta en hel nation.
Ur ekonomisk synpunkt är nyttigt ju närmare konsument och producent
komma hvarandra; ty den dryga transporten besparas; och i fall af krig, är
landet kraftigt i samma mån det inom sig sjelft kan fylla sina behof.
Vi måste derför, tvärtemot frihandelns idé, odla äfven sådana näringar,
som icke uthärda fri täflan med utlandet, så framt vi vilja bevara vår sjelfständighet;
men för att kunna odla dem, måste de skyddas med måttlig tull.
Huru är det tänkbart, att landtbrukaren skall kunna reda sig, han må nu
beräkna, spara och träla huru som helst, när Staten å ena sidan genom en
84
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 36.
mängd allmänna arbeten lockar med högre dagspenning, än jordbruket kan bestå
dess bästa arbetskrafter under sommaren till sig, och lemnar dem åter om
vintern, ofta förderfvade af högfärd och osedlighet, att i maklighet förtära sommarens
förtjenst, samt å andra sidan landets alla hamnar fyllas med utländsk
spanmål, så att den om penningar nödställde får sälja sin tunna råg för 9 å
10 R:dr, under det att kommunalutskylder och onera årligen ökas i betänklig
grad.
Man invänder: »ingen lagstiftning kan hindra slösaren att blifva fattig.
Slöseriet är grunden till vårt obestånd.» Ganska sannt; men man kan dock
fordra af Staten, att den i sin lagstiftning beaktar sina landsmäns intressen
och icke inleder dem i frestelse till misshushållning.
Eländet har ökats genom lagen om räntans frihet. Denna lag grundar
sig på en, efter min åsigt, falsk dogm i ekonomi-läran, att nemligen penningen
är en vara, den man bör hafva rätt att sälja till det pris man kan betinga
sig. Penningen är dock ingen vara, utan i den ligga alla varor. Han
är blodet i statskroppen. Men blodet är hvarken ben, muskler, nerver eller
någon af de organer, hvaraf kroppen består; men det assimilerar sig med alla
och gifver lif åt dem alla. Utom blodet är kroppen död. Så dör ock affärs
lifvet,
när penningen är slut; och proklama-annonsen för konkursen är klockringningen
vid begrafningsakten af den enskildes affärslif. Att döma af denna
ringning i tidningarne, har en verklig digerdöd inom affärslifvet rasat i nära
alla Sveriges landskaper, bland millionärer som bland torpare; och till detta
elände har räntans frigifvande, på samma gång som lånebankerna stoppat, hvarigenom
lån betingats till 20 å 25 procent, då jorden icke kan draga 6 procent,
varit en bidragande orsak. Frihandeln i förening med omförmälda orsaker
har frambragt en så allmän nöd hos jordbrukaren, att vår historia vid
få tillfällen efter ett långvarigt olyckligt krig kan framte en dylik och alldeles
utan exempel efter ett mer än femtioårigt fredslugn.
Frihandeln skyddar landtmannen för svindlande spekulationer och öfverdrifvet
inköpspris på jorden, sägande: »se der grunden till ditt obestånd»;
»skyll dig sjelf». Men om han vid egendomsköpet för en tunna råg beräknat
15 R:dr, då den under flera goda år förut gällt 18 å 20 R:dr, kan man väl
kalla honom obetänksam? Kunde han år 1854 spå till att i September 1855
tull på alla jordbruksalster skulle tagas bort, och rågen knappt till 9 å 10
R:dr kunna säljas, eller att genom Statens många arbeten kostnaden för jordbruksarbetet
skulle tredubblas, eller att räntan från 4 och 5 procent skulle
springa upp till 20 och 25. — Dessutom, hvad betyder i det hela om egendomen
köptes för dyrt Hvad Pål förlorade, det vann Per, och penningarne
stadnade inom landet. Häruti kan icke orsaken till penningebristen ligga.
Denna brist har sin grund deri, att konsumtionen under flera år öfverstigit
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 36.
85
produktionen och de indragna lånen och en stor del af bankens silfver hafva
utströmmat, för att betacka handels- och finansbalansen.
Jemföra vi landets ställning före och efter år 1855 under en period af
nio år, så finna vi, att under skyddsperioden, det är före 1855, hela spanmålsexporten
öfverskjutit importen med 346 procent, medan under frihandelsperioden
exporten öfverskjutit importeji med blott 242 procent; att hvete och
råg, som under förra perioden exporterades i betydlig mängd, under sednare
perioden importerats. För att karakterisera vår industri under sednare åren,
exportera vi hvete och råg, för att importera hvete- och rågmjöl, exportera
korn och hafra, för att i betydliga qvantiteter importera ull och ladugårdsprodukter,
och i allmänhet exportera råvaror och införa fabrikater, hvarigenom
vi ådragit oss en finansbalans, som i medeltal uppgått till mellan 3 och 4
millioner på året.
Hurudan har vår ekonomiska ställning blifvit sedan år 1855? Jo, Riks-»
bankens metalliska kassa, som då var 52.000,000 R:dr, hade, oaktadt alla indragna
utländska lån, nedsjunkit vid 1863 års bokslut till 18,000,000 R:dr,
våra skogar äro på ett oroväckande sätt afverkade, torf-fetman utsugen, jorden
belastad med flera hundra millioner intecknad skuld och den arbetande klassen
beredd att vandra ut till Amerika, så snart den hunnit förvärfva resopenningar.
Skall fäderneslandet räddas ur sin ekonomiska vanmagt, måste en brytning
i allmänna opinionen föregå, så att lättja och slöseri stämplas med vanära,
arbetsamhet och tarflighet hedras, vinglaren och bedragaren utan skonsamhet
näpses och lagstiftningen måste genom måttlig tull uppmuntra och
skydda producenten, att han får fair play med sin utländske yrkesbroder och
konsumenten en vink att bättre än hittills ställa munnen efter matsäcken.
Jag vågar på grund häraf vördsamt föreslå,
det Rikets Höglofliga Ständer ville i tullfrågan antaga 1854 års
tulltaxa, likväl med de modifikationer, som en sednare tids erfarenhet
visat behöfliga.
Om remiss till Höglofliga Bevillnings-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
Jonas Janzon.
86
Motioner i P reste-Ståndet 1865. N:o 37.
N:o 37.
Af Kontraktsprosten JällZOIK Om förändrade lull,bestämmelser för
vissa messingsfabrikater.
Till de inhemska näringsgrenar, sorn från lagstiftningens sida både påkalla
och förtjena ett skydd, torde få räknas den, som innefattar fabrikation af
de sammansatta metallerna messing och marinmetall. Den representerar ett i
vårt land icke obetydligt, om än sjunkande intresse; dess alster äro oumbärliga
för hvarje ordnadt samhälle och med afseende å den inhemska tillgängen
på råämnen derför kan denna industrigren anses vara en af de för landet mest
naturliga; både koppar och zinkmalm linnas i riklig mängd i landet, ehuru den
sednare ännu icke inom riket bearbetas och förädlas till den metallform, som
för messingsfabrikationen erfordras.
Oaktadt dessa naturliga förmåner har messingstillverkningen i Sverige så
aftagit, att af de fem messingsbruk, som funnits, numera endast återstår ett af någon
betydenhet, nemligen Skultunä. Ty de två andra ännu befintliga, ©usums och
Nyköpings, tillverka numera endast så mycket som erfordras på dessa platser,
på det förra stället för en nålfabrik och på det sednare för Nyköpings mekaniska
verkstads behof.
Messingstillverkningen vid det nyssnämnda större bruket skulle otvifvelaktigt,
likasom vid de andra bruken, hafva, i följd af missgynnande konjunkturer,
gått under och fabrikation af marinmetall skulle der ej hafva uppkommit
om icke delegarne deri, vid betraktande af de stora kapitaler, som
redan förut derstädes voro nedlagda i damverk, byggnader och öfriga anläggningar,
ansett sig böra uppbjuda all sin förmåga för att täfla med de engelska
fabrikerna genom förbättring af tillverkningsmethoderna och användande af
alla den nyare tidens upptäckter och uppfinningar i denna näringsgren. Verkstäderna
för messingstillverkningen blefvo på 1850-talet ombyggda och inrättade
i enlighet med de bästa utländska. En verkmästare införskrefs från England.
Brukets verkmästare hade redan förut inhemtat kännedom om messingstillverkningen
i de flesta Europeiska länder, der denna näring bedrifves. Allt
var vid detta bruk förberedt och inrättadt för att denna inhemska industri
skulle erkännas vara i det skick, att den i afseende å tillverkningens beskaf
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 57
87
fenhet fullt kunde mäta sig med den utländska fabrikationen — då den vändpunkt
i tullagstiftningen inträffade, som upphäfde vilkoret för möjligheten af
denna täflan — jag menar borttagandet vid 1857—1858 årens riksdag af deri
dittills qvarstående införseltullen å messings- och koppartråd, 8 skillingar banko
pr å lattun och trådband 16 R:dr 32 sk. banko pr skeppund samt å marinmetall
en riksdaler 16 skillingar banko pr 'S stapelstadsvigt. — Att den
Svenska messingstillverkningen skulle i högre grad än andra inhemska näringsgrenar
undanryckas ett för densammas utveckling nödvändigt skydd hade dess
idkare icke beräknat och ej heller haft skälig anledning förutsätta, att frukterna
af deras ansträngningar skulle på detta sätt tillintetgöras.
Följderna af det slag, som sålunda träffade den ifrågavarande industrigrenen,
visade sig snart. Det var naturligt att England, det land, hvarest messingsfabrikationen
nått sin högsta utveckling, icke skulle dröja att begagna sig
af tillfället att dominera den Svenska messingsmarknaden; vårt land blef inom
kort formligen öfversvämmadt af hithörande Engelska varor. Den motionen
bifogade tabell, litt. A., utvisar till hvilken mängd artiklarne messings- och
koppartråd blifvit under de sednare åren hit införda. Exempelvis må blott
nämnas, att då importen deraf under åren 1855—1857 (således näst före införseltullens
upphäfvande) utgjorde i medeltal 757 2» årligen, så steg densamma
under åren 1858—1860 till den betydliga höjden af 109,635 S' årligen
och uppgick endast under 1864 till 35,662 8”. Nästan enahanda är
förhållandet med artikeln marinmetall. Under åren 1855—1857 belöpte sig införseln
deraf i medeltal till 2,25o centner årligen, vexte under 1861—1863 till
3,524 centner pr år och har under 1864 uppgått till 2,551 centner.
I samma mån införseln af utländska messingsartiklar ökats, har den inhemska
tillverkningen deraf blifvit nedtryckt. Så har, enligt tabellen litt. B.,
den för afsalu ämnade tillverkningen vid det förutnämnda bruket minskats:
a) Af trådband och lattun från 835 centner årligen under 1855—1857 till
732 centner under 1858—1860, och ytterligare under 1861—1863 till 543
centner årligen;
b) Af messingstråd ifrån 679 centner under 1855 —1857 till 398 centner
under 1858—1860 och ytterligare 1861—1863 till 313 centner årligen, således
till mindre än hälften af hvad den under förstnämnda triennium utgjorde;
c) Beträffande tillverkningen af marinmetall under 1864 har den Svenska
fabrikationen endast att sätta 878 centner emot de 2,551 centner, som
från England under samma år blifvit införda, oaktadt de Svenska fabrikanterne
rigtat sina största ansträngningar på höjandet deraf. Det lager af Svensk marinmetall,
som förut hållits i Göteborg, har ock derföre under sistlidet år måst
indragas.
Låtom oss tillse och öfverväga orsakerna till detta resultat och hvarföre
88
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 57.
en täflan af den Svenska industrien på detta område med den Engelska blir
omöjlig, derest icke en skälig tullsats jemnar förhållandet. Dessa orsaker äro
väsendtligen följande:
l:o Den Engelska fabrikantens större kapitalstyr k a. Denna skänker
honom flera hufvudsakliga fördelar framför den Svenske fabrikanten. Den första
af dessa fördelar är: förmågan att drifva tillverkningen i ojemförligt större skala.
Denna skilnad exprimeras i närvarande fall af de olika tillverkningsbeloppen,
22.000 Engelska tons *) emot 300 tons, hvartill hela Svenska messingstillverkningen
på sin höjd uppgår, och bör således mätas efter ett belopp af 21,700 tons
eller 518,630 centner Svensk vigt. Härvid bör märkas att, under förutsättning
af en viss profit på hvarje S- af tillverkningen, denna profit på det hela blif—
ver progressivt större i mån af fabrikationens storlek samt att ju större en
fabrikants årliga tillverkning är, desto lättare är det för honom att nedsätta
priset på sin vara. Detta förhållande medför för den större fabrikanten den
icke sällan begagnade fördelen att, genom temporär prisnedsättning under den
för de smärre fabrikanterne möjliga gräns, kunna nedtrycka och omintetgöra
de smärre fabrikerna. Det är äfven denna kapitalstyrka, som, t. ex. för de
Engelska fabrikanterne, gör icke allenast möjligt utan lätt nog att besegra tillfälliga
kriser och stockningar i afsättningen på främmande länder.
En annan fördel, sorn öfverlägsenheten i kapitalstyrka och tillverkningsbelopp
förlänar den Engelska fabrikanten är, att han kan köpa sina råvaror till
lägre pris än del, hvartill de vid mindre reqvisilioner säljas på sjelfva produktionsorterna.
Såsom straxt närmare skall visas är det, beträffande nu ifrågavarande
näringsgren, konstateradt, att priserna på råämnena, garad koppar och zink af
det slag, som för messingsfabrikation är företrädesvis passande, nemligen Schlesisk
zink, stå i England lägre än å garad koppar i Sverige och å Schlesisk
zink i sjelfva Schlesien. Förklaringen till detta förhållande ligger otvifvelaktig!
deri, att ju mera producenten får sälja på en enda hand, desto lägre
kan han sätta sitt pris, emedan dels hans totalvinst det oaktadt stegras genom
den större mängden, dels ock besväret samt utgifterna för försäljningen derigenom
minskas; men fördelen af det lindrigare priset kommer icke köparen i
mindre skala till del, äfven om han finnes till hands på sjelfva produktionsorten.
Så t. ex. stod garad koppar i England under innevarande års sommar
*) Verkstäderna för marinmetall och messing i Birmingham, den plats i England
der denna fabrikation hufvudsakligen idkas, äro anlagda för följande tillverkningsbelopp:
Mr. Muntz’ verkstäder  8,000 tons.
» Elliots »
4,000 »
Andra fabrikanters verkstäder  10,000 »
Summa 22,000 tons.
till
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 37.
89
till ett pris som — efter evalvering samt med beräkning af den i England
gällande rabatt, vid kontant handel — motsvarande 64 öre pr 1 ® Sv., under
det. priset å sådan koppar vid Åtvidaberg samtidigt var för de mindre reqvisitioner,
hvartill Svenska köpare måste inskränka sig, 71 öre mot kontant och
utan rabatt eller 7 öre högre pr Sv. 84 och Schlesisk zink, som i England kostade
16 öre, gällde för Svenska afnämare samtidigt 19 öre pr Sv. Tt. eller 3 öre
mera. Prisskilnaden å metallvärdet af ett W messing i legering är således 5
öre till den Engelska fabrikantens fördel i jemförelse med den Svenska (Se
\idare
29 Juni 1865, hemtad ur Engelska tidningen “the Economist“.)
Den stora kapitalöfvervigten har vida e en tredje följd: att nedtrycka räntan.
Det är visserligen svårt, särdeles under en tid af sådana fluktuationer
som den närvarande, att med bestämdhet angifva skilnaden i räntefoten uti
England och Sverige: dock torde den i allmänhet kunna beräknas vara minst
2 procent högre hos oss. Fortsätta vi på denna grund jemförelsen emellan
vilkoren för de båda ländernas messingstillverkning, sä framträder här åter en
af de svårigheter, mot hvilka den inhemska industrien har att kämpa. Ombyggnaden
af en del verkstäder vid det större Svenska messingsbruket uppgick till
en kostnad af något öfver 110,000 R:dr Runt. Räntan härå utgör efter 6
procent 6.600 R:dr; i England skulle räntan å samma kapital uppgå till allenast
4.400 Rulr, hvadan redan härigenom uppkommer en ränteskilnad till men
för den Svenske fabrikanten af 2.200 R:dr årligen. Men härtill kommer äfven
skilnaden i förlagsräntan på den ärliga tillverkningen, hvilken ränteskilnad ej
heller kan upptagas lägre än till 2 procent; och då det ifrågavarande brukets
tillverkning för försäljning uppgick under 1864 till 1,862 centner, som efter
def Engelska försäljningspriset, 61 öre pr Sv. «, (se tabellen litt. C.) svarar
emot 113.582 R:dr R:mt, uppstår på den högre förlagsräntan en förlust af
2.271 Rulr 64 öre. Den sammanlagda skilnaden af ränta på kostnader föi
verkstädeis
ombyggnad, (dervid vi icke taga i beräkning den ojemförligt högre
ursprungliga anläggningskostnaden) och förlagsränta, till men för den Svenske
fabrikanten, nemligen:
å byggnadskostnader
2,200: —
å förlagsräntan på tillverkningen
2,271: 64.
uppgår således tillsammans till R:mt R:dr 4.471: 64.
Denna förlust, 4,471 Rulr 64 öre. fördelad på 1864 års tillverkning,
1,862 centner, gör på hvarje Svenskt * en skilnad af minst . . 21 öre;
och då härtill kommer, enligt hvad förut blifvit visadt, det.
högre priset å råämnen pr Sv. W 5 “
blir skilnaden i produktionskostnad öre pr 8,
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 12
90
Motioner t Preste-Ståndet 1865. N:o 37.
till nackdel för den Svenska messingsfabrikanten i jemförelse med den
Engelska.
Den sist åberopade tablåen, litt. C., till hvilken jag nu blott anhåller
få hänvisa, angifver medium af den Engelska fabrikantens arbetslön och profit
vara 14 öre pr Sv. (t£. Då nu, enligt hvad ofvan blifvit ådagalagdt., skil
naden
i produktionskostnad till men för den Svenska fabrikanten utgör 7\ öre,
visar sig häraf, att minskningen för de inhemska fabrikerna är mera än hälften
samt att arbetslön och profit för dem skulle vid samma försäljningspriser inskränka
sig till 6j öre pr rtb. Detta förhållande torde tillräckligt ådagalägga,
att om man vill att den Svenska inessingstillverkningen skall ega bestånd, så
måste den hafva något skydd.
2:o Det andra hufvudsakliga momentet, som grundlägger den Engelska
fabrikationens öfverlägsenhet, är Englands starkt utvecklade handel och
sjöfart, sora förskaffar detta lands industrialster afsättning i nästan alla verldens
länder, i sammanhang hvarmed må nämnas fördelarne af gynnsammare klimat
och kreditförhållanden samt deraf beroende kortare magasinerings- och omsättningstid.
Att andra Europeiska länder, ehuru med vida högre industriel utveckling
än Sverige, icke ansett sig ännu kunna för ifrågavarande näringsgren umbära
ett skydd emot Englands öfvermagt, skola följande sifferuppgifter bevisa:
Enligt Tyska tullföreningens “Zoll-Tariff“, gällande från den 1 Juli 1865,
äro följande tullsatser stadgade:
för manufakturvaror af messingstråd 3 Thaler pr Tysk centner, eller nära 7
öre pr Sv.
“ andra manufakturvaror af messing 2 Thaler 20 groschen pr Tysk centner,
eller 6 öre pr Sv. 'tt\
“ plåt och tråd af dito 1 Thaler 22| groschen pr Tysk centner, eller 4 öre
pr Sv. S\
Enlist Frankrikes sednaste allmänna tulltarif var införseltullen under 1864:
10 francs pr 100 kilogramm för messing, valsad eller hamrad i plåtar eller
stänger, trådband och latun, då importen sker med Fransyska eller Engelska
fartyg; och denna import-tull är i taxan förhöjd med 1 francs pr 100 kilogramm,
då importen sker med andra fartyg, För att nu icke tala om denna
förhöjning, utan endast om den lägre tullsatsen, utgör densamma emellan 3 och
4 öre pr Sv.
I Danmark är, enligt 1863 års tulltaxa, införseltullen för plåt och tråd
af messing 3 Danska sk. pr Danskt ft>, eller emellan 5 och 6 öre pr Sv. <tt.
Jag har i det föregående sökt visa, att men ej kan förebrå de Svenske
messingsfabrikanterne att de icke följt med sin tid. Men oaktadt alla ansträng
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N.o 37.
91
ningar skulle de ej förmått bibehålla ifrågavarande industri ens vid dess nuvarande
tynande lif, derest icke en hittills gällande skyddstull å s. k. manufaktur-arbeten
af messing gjort det möjligt att uppdrifva fabrikationen deraf till en
högre grad och derigenom bereda ett stöd åt tillverkningen af de i och för
sig långt vigtigare artiklarne marinmetall samt plåt och tråd. Skulle äfven detta
skydd bortfalla, äro sannolikt den Svenska messingsfabrikationens dagar lätt
räknade.
Frågan, huruvida denna näringsgren förtjenar ett skydd elier, hvilket är
detsamma, huruvida en Svensk messingsfabrikation bör finnas eller icke, kan
ock betraktas ur vissa allmänna synpunkter, på hvilka jag slutligen utbeder
mig få fästa uppmärksamheten; våra dagars historia har lärt oss att icke tro -  på en varaktig fred; tider kunna komma, då Sverige blir hänvisadt till sina
egna resurser. Då, om icke förr, skall man lära sig inse vigten deraf, att inom
landet finnas de näringsgrenar, hvilkas alster numera lära vara för oss oumbärliga.
— Vid ett af de Svenska messingsbruken har under de sednaste åren
drifvits en fabrikation, om hvars betydelse i detta hänseende meningarne icke
kunna vara delade, nemligen tillverkning af lokomotiv-tuber för Statens jernvägars
behof. Antag, att ett inträffande krig hämmade införseln af denna för
hela. vår jernvägsrörelse oumbärliga artikel; huru skulle vi reda oss om ej
inom landet utväg funnes att fylla det ständigt återkommande behofvet deraf?
Detta blott såsom ett exempel. Ty det förefaller mig otvifvelaktigt, att ett
upphörande af den Svenska messingstillverkningen skulle, likasom upphörandet
af hvarje för landet naturlig näringsgren, äfven under vanliga förhållanden medföra
både vådor och nationalförlust. Det skulle medföra vådor; ty då Englands
industri på detta område är jemförligt öfverlägsen alla andra länders, så blefve
det Engelsmännen som ensamme komme att diktera prisen på den Svenska
messingsmarknaden. Och hvad garanti hade man väl då, att icke dessa priser
blefve satta till och med högre än de, hvartill samma varor under inflytandet
af en skälig skyddstull skulle kunna säljas? Den inhemska näringsgrenens
nedläggande skulle vidare, sade jag, innebära en nationalförlust: ty ej blott
skulle de för våra förhållanden betydliga kapitaler — vid det största af bruken
minst en half million riksdaler — som blifvit nedlagda i verkstäder, dammbyggnader
m. m. vara bortslösade — äfven de talrika arbetare, som ifrån
barndomen egnat sig endast åt detta, generationer igenom fortsatta, yrke och
således sakna både vana och arbetsskicklighet för något annat, skulle förlora
sitt bröd och snart falla allmänna fattigvården till last eller nödgas öka utvandrarnes
antal.
Med stöd af det ofvan sagda anhåller jag derföre, att Rikets Ständer
måtte stadga en till förekommande af ifrågavarande inhemska näringsgrens undergång
nödvändig import-tull af:
92
Motioner i P reste-Ståndet J865. N:o 38.
2 öre pr U. för marinmetall och
5 öre » d:o » plåt och tråd af messing, med bibehållande af den
hittills gällande införseltullen för arbetad messing, 40 öre pr 73.
Stockholm den 14 November 1865.
Jonas Janzon.
N:o 38.
Af Doktor Falck: Om fortfarande anslag ål Kamereraren C. Sandberg.
Vid sednaste riksdag beviljade Rikets då församlade Ständer, i likhet
med hvad redan vid tvänne föregående riksmöten varit medgifvet, dels ett ancdag
för en gång af 5.000 R:dr R:mt till inköp för Statens räkning af Kamereraren
Carl Sandbergs historiska och kamerala samlingar och anteckningar,
dels ett belopp af 500 R:dr årligen för deras vårdande och fortsatta förökande.
Någon utbetalning af dessa anslag har dock ännu icke egt rum i följd
af det vilkor, som derför blifvit föreskrifvet, eller att dessa samlingar dessförinnan
borde vara ordnade och förtecknade, hvilket ännu icke af Kamereraren
Sandberg medhunnits i anseende till deras stora, till ett antal af mänga
tusen ark uppgående mängd, och Kamereraren Sandbergs öfriga trägna göromål,
icke blott för sin mödosamma och ansvarsfulla tjenstebefattning uti Kammar-kollegii
arkiv, utan också för det osparda nit och den sällsynta beredvillighet,
hvarmed han, såsom allmänt är kändt och minst för detta Högvördiga
Stånd behöfver omtalas, ständigt med råd och upplysningar tillhandagår alla
dem. som för vetenskapliga intressen eiler i kamerala angelägenheter anlita hans
ovanliga, genom mer än fyratioåriga arbeten och forskningar vunna kännedom
om allt, som rörer fäderneslandets inre historia och kameral-lagfarenhet.
Efter hvad jag har mig bekant, lärer väl handlingarnes ordnande och förtecknande
nu i det närmaste vara afslutadt, men då Kamereraren Sandberg redan
uppnått en hög lefnadsålder och numera lider af minskad synförmåga, är det
icke omöjligt, att han, öfverhopad som han dessutom dagligen är af göromål
dels för sin tjenstebefattning och dels för enskildes räkning, derigenom, till sin
egen skada och förlust, hindras att, så fort han eljest hade ämnat och kunnat,
Import till Sverige under åren 1855—1864 af marinmetall, oarbetad
messing samt tråd af messing och koppar.
00
OI
tn
00
Oi
CO
00
05
00
05
CO
GO
05
00
05
O
00
00
00
05
u»
Metaller, sammansatta, Marinrnetall
-
centner 1,923 j 2,633
2,141 2,743 | 2,593: 5,024 | 2,955 | 2,551
2,255.
3,524.
pr medium
Metaller, sammansatta, Messing,
oarbetad, latun och trådband
inbegripna
.... centner
583
417
229 | 1,261
633.
22.
177.
pr medium
Tråd, koppar och annan ej specificerad
metall, messingstråd inbegripen
<tE
906 410
4,194 | 9,035 j 33,240; 46,583
31,232
pr medium
757.
(Litt. A.) Här till Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o
(Litt. B.)
Skultuna bruks tillverkning af plåt och träd af rr
uppgift till B
Trådband och Latun.
CO
o»
Cn
00
c t
Oi
00
Cn
Tillverkat
centner 1,146
Hvarifrån afgår:
Till manufakturarbeten vid Skultuna
221
1,345
304
877
337
00
o»
00
cc
ZO
915
249
1,085
oo
o
o
1,140
00
C2
1,220
00 ! oo
01 oi
bs oj
00
05
*S
-
1,020
256 j 437
För afsalu 925
pr medium
1,041
540; 666 827
703
401
421
729 599
833
1,207
532
570
301
637
835.
732.
543.
samt marinmetall under åren 1855—1864, enligt
stare-Embetet.
Messingstrå d.
Marinmetall.
00
05
w
oo
05
00
05
cc
QO
05
OC
00
05
to
00
o*
CO
Ox
<X>
00
o»
05
00
CO
00
C5
■00
OX
OC
00
Crt
O»
00
503
1,720
878
*258
373 224
461
1,101
820
1,029
405
398
489
286
783
540
461
457
373| 434
237
347
517
389
808,
937.
489.
398.
313.
(Litt. C.)
Prisnota från England den 29 Juni 1865 *).
R:mt R:dr å
18 pr £.
Metallvärde
pr Svenskt
Skilnad
emellan me-
pr
Engelskt
skålpund.
pr
Svenskt
skålpund.
Minskadt
med 3 pro-  cent rabatt
pr kontant.
efter Engel-  ska priser
å koppar
och zink i
legering.
tallvärde
och försälj-  ningspris
pr Svenskt
skålpund.
Engelska förhållanden:
R:dr öre.
Rdr
öre.
R:dr
öre.
R:dr
öre.
R:dr
öre.
*) Marinmetall
— 62
58
56
45
1
11
2) Trådband och
Latun, l:ma sort
—' — i 68
64
62
50
12
» »
» 2:a
»)
64
60
j
58
47
11
3) Messingstråd,
! :ma sort
75
71
69
— —
48
21
»
2:a »
- Ji8_
■ —
64
62
— —
45
17
1 _
3
/
2
do
72
pr medium
1 —
61
47
14
Koppar, garad
Zink, Schlesisk
68
j 18
_
66
17
64
16
_
Till i)
användes en
legering af 60
delar koppar och 40
delar
zink.
» 2)
» »
»
» <}5
»
»
»
35
»
B
. *)
» »
»
» 6ö£
))
»
»
33 i »
»
» 4)
» »
»
»70
))
a
»
30
»
»
I Sverige har under 1865 priset varit:
å garad koppar från Åtvidaberg 71 öre pr skålpund, skilnad 7 öre;
» Schlesisk zink !9 » » » » 3 öre;
hvarigenom metallvärdet å 1 ■£ messing öfverhufvud blifver 5 öre pr g" högre i Sverige
än i England.
') Första kolumnen i denna tablå upptager, efter evalvering, försäljningspriserna i
England å ifrågavarande fabrikater och rudimaterierna dertill, nemligen garad koppar och
Schlesisk zink De följande kolumnerna återgifva detsamma i Svenskt mynt och Svensk
vigt samt den rabatt, som vid kontant köp är i England gällande. De två sista kolumnerna
utvisa metallvärdet och försäljningspriset pr kontant eller den Engelska fabrikantens arbetslön
och profit. Således visar sig i England försäljningspriset å marinmetall vara pr Sv. S" 56
öre, deraf metallvärdet utgör 45 öre och den Engelska fabrikantens arbetslön och profit
11 öre pr Sv. ft. På samma sätt utvisar tablåen den Engelska fabrikantens arbetslön
och profit på trådband och latun samt på messingstråd.
Motioner i Presle-Ståndel ■1865. N:o 39.
93
i föreskrifvet skick till Staten aflemna ifrågavarande, för den historiska och
kamerala vetenskapen högst dyrbara samlingar och uppbära derför anslagna
medel. Vid dessa förhållanden och då anslaget för deras vård och förökande
icke är beviljadt för längre tid, än till nästa års slut, har jag ansett mig böra
vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer, — jemte ofvanberörda redan jreviljade anslag dels
af 5,000 R:dr Runt för en gång till samlingarnes inköpande och dels
af 500 R:dr årligen för åren 1860—1863, enligt 121 § af Riksgälds
kontorets
nu gällande Reglemente, och 500 R:dr årligen för åren
1864—1866, enligt Reglementets 145 §, för deras vård och ökande,
: — • måtte fortfarande anvisa åt Kamereraren Sandberg ett belopp af
500 R:dr Runt årligen för samlingarnes vårdande och fortsatta förökande,
att, efter deras aflemnande, qvartalsvis till honom utbetalas
under den tid, sorn den vid innevarande riksdag blifvande statsreglering
kommer att tjena till efterrättelse.
Om remiss af denna motion till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
J. Falck.
rno 39.
Af Doktor Petrelli: Om åtgärder till hämmande aj försäljning af ut
ländska
lottsedlar.
Då 1 § af Kongl. Förordningen af den 21 Mars 1844 stadgar sålunda:
Lotteri må ej af någon inrättas och öppnas för allmänheten; och vare icke
heller tillåtet att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lotter
till penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller
utom riket;
och då Strafflagens 3 Kap. 3 § har denna lydelse: den som vid brotts
utförande annan med råd eller dåd uppsåtligen hjelper, sä att gerning derigenom
sker, straffes, som vore han sjelf gerningsman;
94
Motioner i Preste-S/ändet 1865. N:o 40.
sa. synes väl deraf böra följa, att det är icke blott i moraliskt, utan äfven i
juridiskt hänseende otillbörligt att genom annonser, intagna i tidningar, inbjuda
allmänheten, med lockande förespeglingar, om stora vinster, till deltagande i
allahanda andra lotterier än sådana, som, enligt lydelsen af 2 § i berörda
Kong!. Förordning, räknas såsom medgifna undantag och för hvilka vederbörlig
tillåtelse blifvit utverkad.
Då emellertid åtskilliga tidningar här i landet för slem vinnings skull intaga
lockande annonser om sådana lotterier, som äro förbjudna och genom ett
•sådant annonserande inleda allmänheten i frestelse icke blott att sätta penningar
pä spel, utan ock att begå lagbrott; så får jag, till stäfjande af detta
svåra ofog, vördsamt föredå,
att vid slu*.c af 1 § i den åberopade Kongl. Förordningen af den
21 Mars 1844 mätte tillfogas ett så lydande stadgande: och anses
utgifvare af tryckt skrift eller tidning, i afseende på deruti införda
annonser om utbjudning eller försäljning af sådana lotter, såsom hade
han samma lotter sjelf utbjudit.
Stockholm den 14 November 1865.
C. Petrelli.
%:o 40.
Af Doktor Arrhenius: Om år/igt anslag (ill befrämjande aj s. k. (ysta
skolor och till bildande af lärare för döfstumma.
Folkundervisningens befrämjande är vår tids vackraste sträfvande. Äfven
hos oss har Regering och Ständer varmt
Men ingen klass af samhällets barn har för sin undervisning större och billigare
anspråk pä Statens välvilja och hjelp, än de döfstumma. För deras undervisning
och bildning till gagneliga samhällsmedlemmar har visserligen mycket
äfven i vårt land blifvit gjordt både af Staten och af enskilde, men på långt
när ej så mycket, som behofvet påkallar. Beklagligtvis linnas ännu i vårt
land en stor mängd döfstumma barn, som äro i saknad af all undervisning.
, Motioner i Preste-Stcmdet i865. N:o 40. 95
1
Att så förhåller sig bevisas bäst deraf, att, då någon frielevsplats skall
genom vederbörande Konsistorii åtgärd tillsättas, icke mindre än 15 å 20 sökande
anmäla sig. Så har åtminstone förhållandet varit, äfven under de sednaste
åren, såsom jag har mig särskildt bekant, i Carlstads och Göteborgs
stift. Statistiska tabeller upplysa, att antalet döfstumma under femton år vid
slutet af år 1855 utgjorde 608 och vid slutet af 1860 689. Får man antaga,
att deras antal under de sednaste fem åren tilltagit i samma progression, sä
utgöra de nu 770. Och af dessa 770 kan man antaga, att 450 äro i läseåren,
mellan 8 och 15 år.
Vid allmänna institutet kunna numera, sedan den nya byggnaden blifvit,
ständigt inredd, 200 döfstumma barn emottagas. Vid de sju mindre skolorna,
som finnas i riket, äro för närvarande 135 intagna. Då bland dessa 335 döfstumma
elever ganska många äro öfver 15 år, så kan man med temlig visshet
beräkna, att af döfstumma barn i läseåldern det finnas minst 150, som sakna
allt tillfälle till undervisning.
Direktionen öfver allmänna institutet säger i sitt underdåniga utlåtande
sin åsigt vara, »att de redan nu upprättade mindre s. k. tysta skolorna böra
frän Statens sida uppmuntras, likasom Staten genom penningebidrag underlättar
kommunernas ansträngningar för folkskoleväsendet, och att, om detta skedde
och lämpliga understöd af Staten lemnades för intagande i de mindre skolorna
af medellösa döfstumma, det behof otvifvelaktig! snart skulle vara fyldt, som
Rikets Ständer afsett med förslaget att upprätta ett nytt institut af större omfattning.
’; Äfven jag anser, att de redan inrättade tysta skolorna böra af Staten
understödjas; men jag är tillika öfvertygad om, att ett oafvisligt behof påkallar
inrättandet af ännu mångå flera sådana skolor. Det svåraste hindret
derför är bristen på lärare. Funnos lärare för döfstumma, som vid institutet
blifvit fullständigt bildade, att tillgå och kunde något understöd af Staten påräknas,
så är jag förvissad om, att genom landstingens åtgärd tysta skolor
skulle blifva inrättade i mångå, ja nästan i alla län, der de nu saknas. Synnerligen
kännbart är behofvet af sådana skolor i vissa län, der det relativa
antalet döfstumma är särdeles stort, t. ex. i Kopparbergs och Carlstads län.
(Del relativa antalet döfstumma har alltid varit störst i Kopparbergs län och
år 1860 var det fem gånger större än i Malmöhus län.)
Direktionen, som antager, att de döfstumma barn inom skolåldern, hvilkas
vård ännu påkallar särskild ätgörd, utgöra ett antal af endast 65, föreslår
för de tysta skolornas befrämjande ett årligt anslag af 30,000 R:dr; men då
antalet af ifrågavarande barn är efter all sannolikhet mera än dubbelt större,
än Direktionen beräknat det. och då tillfälle borde beredas för ett förökadt
antal lärare-elever att vid institutet erhålla undervisning, synes det mig, om
96 Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 41.
v.
det ömmande ändamålet i någon vidsträcktare mån skall vinnas, att ett årligt anslag
af minst 35,000 R:dr vöre behöflig!.
Med anledning af hvad jag nu haft äran framställa, tager jag mig friheten
vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer ville bevilja ett ärligt anslag af 35,000 R:dr att efter
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning användas till befrämjande af s. k. tysta
skolor och till bildande af lärare för döfstumma.
Öm remiss till vederbörligt Utskott anhälles vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
C. Arrhenius.
X:o 41.
Af Doktor Arrhenias: Om anordnande under åren 1866 och 1867 af
återstoden af de vid sednaste riksdag lör segelleds öppnande mellan
Hattefura hamn vid Wenern och Stora Lee beviljade anslag, äfvensom om
beviljande af anslag för denna segelleds utsträckning till östra Sillen.
Vid förliden riksdag beviljade Rikets Ständer ett statsbidrag af en million
R:dr att utgå med 200,000 R:dr såsom anslag utan äterbetalningsskyldighet och
800,000 R:dr såsom lån för en segelleds öppnande frän Hattefura vid Wenern till
sjön Stora Lee; hvartill, enligt godkändt förslag, kostnaden beräknades till 1.208,367
R:dr. Ständerne medgåfvo, att halfva anslagssumman, 100,000 R:dr, och 450,000
R:dr af länet finge under då nästföljande statsregleringsperiod utbetalas till det bolag,
som åtoge sig kommunikationsledens fullbordan och underhåll, men fästade vid
statsbidraget det särdeles hårda vilkor, att till säkerhet för lånets återbetalning
aktieteckningen skulle höjas från 208,367 R:dr till 400,000 R:dr. Uppfyllandet af
detta hårda vilkor hade för det redan bildade bolaget utan tvifvel varit omöjligt
och det för kringliggande orter så vigtiga och magtpäliggande arbetet således uteblifvit,
om det icke lyckats bolagets direktion att skaffa tillförlitlig garanti derför, att
arbetskostnaden för kommunikationsleden icke skulle öfverstiga kostnadsförslaget.
Genom
Motioner i Presle-Ståndel 1865. N:o 41.
97
Genom kontrakt om arbetets fullbordande för det i förslaget upptagna belopp,
som bolaget ingått med Löjtnant W. Ericson, och för hvilket Öfversten Baron
N. Ericson iklädt sig borgen och ansvar, har lyckligtvis denna garanti till fullo
blifvit vunnen. Men såsom oeftergifliga vilkor för sin medverkan hafva Öfverste
Ericson och hans son fordrat bolagets begifvande dertill, att arbetet finge i hela
sin utsträckning på en gäng företagas och bedrifvas, samt att nödiga medel till
dess bedrifvande under de för kommunikationsledens fullbordande beräknade åren
1865, 1866 och 1867, i mån af arbetets fortskridande dem tillhandahållas.
Då således det redan började arbetet icke kan fullbordas, om icke bolaget
sättes i tillfälle att till entreprenören utbetala de af honom för hvarje arbetsår betingade
belopp, och då alltsedan 1850—1851 årens riksdag Rikets Ständer för utbetalning
af lån till allmänna arbeten, bland annat, föreskrifvit att ”lånemedel få, sedan
behöriga handlingar aflemnats, lyftas på en gång vid den tid de som åtagit sig arbetets
fullbordan sådant åstunda,” tager jag mig friheten vördsamt anhålla,
att Rikets Ständer vilie anvisa hälften af den återstående anslagssumman,
50,000 R:dr, att af Riksgälds-konloret utbetalas i Juli månad 1866, och
återstoden af anslagssumman, 50,000 R:dr, samt återstoden af lånesumman,
350,000 R:dr, tillsammans 400,000 R:dr, under är 1867.
Och då Kongl. Majit i sin nådiga Proposition till Rikets nu församlade Ständer
begärt ett statsbidrag af 63,950 R:dr för ifrågavarande kanals utsträckning till
östra Sillen, om hvilket arbete det heter i den Kongl. Propositionen, att ”dess samtida
utförande med de öfriga nu pågående arbetena inom Dalsland är af väsendtlig
vigt,” så tager jag mig friheten äfvenledes vördsamt föreslå,
att hela det af Kongl. Majit för nämnda arbete begärda statsbidraget,
63,950 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas att likaledes utgå under
år 1867.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
O. Arrhenius.
Pih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 13
98
Motioner i Preste-Ståndet. 1865. N:o 42.
\:o 42.
Af Doktor Arrhenius: Om låneunderstöd för byggandet af en jernväg
från Dalkarlsbergs grufvor till sjön Möckeln i Orebro län.
Knappast torde någorstädes i riket en lättad kommunikation vara mera af
behofvet påkallad och mera lofvande för framtiden än emellan Nora och Carlskoga
bergslager. En jernväg mellan sjön Wickern i Nora bergslag och sjön Möckeln i
Carlskoga skulle blifva af oberäknelig vigt för tillgodogörandet af Nora bergslags
utmärkt rika malmtillgångar, för transporten derifrån af malm och tackjern icke
blott till Carlskoga, utan äfven, då vestra stambanan kommer att beröra Möckelns
lugnvatten vid Degerfors, till Wermland och sydvestra Nerike, äfvensom för transporten
af spanmål och andra lifsförnödenheter från Westergötland och Nerike
till Nora bergslag.
Nora bergslags malmuppfordring år 1862 var, enligt Kongl. Kommers-kollegii
underdåniga berättelse, 1,211,355 centner, deraf 1,083,575 centner vid de grufvefält,
sorn ligga invid och i närheten af sjön Wickern. Huru högt denna uppfordring, i
händelse af afsättning, skulle kunna uppbringas, torde svårligen på förhand kunna
beräknas, enär tillgångarne på rika och godartade malmer här äro högst betydliga,
hvilket allt vitsordas af så väl Landshöfdinge-embetets embetsberättelser, sorn af
alla de bergsembetsmän, som varit i orten anställde, och af hvarje annan person,
som derstädes haft bestyr med grufvebrytning.
De svåra transporter, hvarmed bergslagsrörelsen här har att kämpa, göra
det emellertid omöjligt att uppdrifva denna för orten vigtiga industri till någon
större höjd, helst redan nu vid den uppfordring, sorn förefinnes, stora malinbehällningar
hopa sig vid alla grufvefälten, allt i brist på billiga kommunikationsmedel.
Så t. ex. mäste Carlskoga bergslag, sorn icke har egna grufvor, frakta malmen till
sina flesta masugnar från Nora socken 2, 3 å 4 mil på en mycket backig landsväg
eller på vintervägar. Man har svårt att tänka sig en tyngre handtering än denna
tackjernstillverkning, särdeles under sådana vintrar, då sjöar och mossar äro ofarbara,
hvilket, kännbart nog, ej sällan inträffat under de sednare åren.
För att afhjelpa denna brist i kommunikations-anstalter, hvaraf ifrågavarande
orter ännu lida, hafva fullständiga undersökningar åren 1861 och 1863 varit
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 42.
99
verkställda samt kartor och kostnadsförslager sistnämnda år genom Löjtnanten vid
Väg- och Vattenby ggnads-korpsen A. G. Svedelius blifvit upprättade för anläggning
af en jernväg för lokomotiv ifrån Dalkarlsbergs grufvefält i Nora socken förbi Wickersvik
vid sjön. Wickerns södra strand, öfver Svartelfvcn ofvanför Kortfors, förbi
Granbergsdalshyttan till Timselfven vid Carlskoga faktori och till dess utlopp i sjön
Möckeln, för hvilken jernväg kostnadssumman uppgår till 1,115,000 Kalr Runt.
Sedermera har ett bolag blifvit bildadt, som redan antagit sina bolagsreglor
och beslutat att kontant för denna jernvägs anläggande tillskjuta ^:del af hela kostnadssumman.
om falelar deraf kunde såsom lån af Staten erhållas.
Redan 1858 uppgjordes på Statens och enskildes bekostnad förslag till Svartellvens
kanalisering från Sikfors vid sjön Sörelgens norra ända belägna bruk 5 f:dels
mil till Kortfors; och då den nu föreslagna jernvägen vid sistnämnda punkt kommer
att passera Svartelfven, inses lätt, hvilka stora fördelar och hvilken lättnad i
transport, som genom densamma skulle komma att beredas så väl för Hellefors som
Grythytte bergslagers effekter, som för de rika timmerskogar, som finnas utefter
hela detta vattendrag ända från Säfsens socken i Dalarne, der Svartelfven har sitt
ursprung.
Stora fördelar skola ock uppstå för bruken inom sydvesta Nerike. De hemta
alla största delen af sitt malinbehof från Nora bergslag och skulle nu, genom denna
jernväg i förening med sjötransport öfver Möckeln, få detsamma levereradt vid
Degerfors, hvarifrån det på nordvestra stambanan skulle föras direkt etill bruken.
Såsom ett skäl för nordvestra stambanans dragande öfver Degerfors framhölls
ock under sistförflutna riksdag den betydliga tillförsel, som nu föreslagna jernväg
skulle tillskynda densamma till följd af dessa bruks stora behof af Nora bergslags
malmer. Men icke mindre än fördelen för Wermland af en förbindelse med
Nora bergslag, hvars rika malmtillgångar utan tvifvel skola på nordvestra stambanan
från Degerfors söka sig väg till Christinehamn till ett så billigt pris, att säkerligen
många masugnsanläggningar i vestra Wermland skola deraf blifva en följd.
Filipstads bergslag skall ock skörda sin fördel af denna jernväg, enär den sammanbinder
sjön Möckeln med Timselfvens från Carlskoga faktori sex mil till
Filipstads segelbara vatten, hvarigenom kommunikationssystemet fullbordas, efter
att hafva satt Nora, Grythytte, Hellefors, Carlskoga och Filipstads bergslager samt
Persbergs grufvefält i direkt beröring med nordvestra stambanan vid Degerfors.
Härigenom blifver denna punkt en af de mest framstående vid Statens jernvägar
med afseende på den mängd effekter, som der skola samla sig, icke allenast från
ofvannämnda bergslager för att vidare söka export-orter, utan ock från Nerikes och
Westergötlands sädesproduceramle slättbyggder för att förse bergslagen med dess
betydliga behof af spanmål och andra lifsfornödenheter.
Med förestående torde ovedersägligen vara visadt det stora gagn och den
allmänna nytta, som denna jernväg skulle medföra, och för djerft är icke att på
-
100
Motioner i Preste-Slåndel 1865. N:o 45.
stå, det få orter finnas i vårt land, der en 3J:dels mils jernväg skulle kunna i så
hög grad bidraga till dess utveckling och förkofran. Också visar sig af aktieteckningen,
med hvilket allmänt intresse detta företag omfattas af personer inom alla
samhällsklasser och inom flera aflägsna delar af riket.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer åt det bolag, som åtager sig att bygga en jernväg
för lokomotiv från Dalkarlsberg.s grufvor i Nora socken till sjönMöckeln
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det deröfver af Löjtnanten A. G.
Svedelius upprättade förslag, ville bevilja ett låneunderstöd af 743,300
R:dr Runt på så billiga vilkor Rikets Ständer kunna finna skäligt för
denna för landets industri så vigtiga anläggning föreskrifva; samt att
räntefrihet under byggnadstiden, eller trenne är, måtte varda medgifven.
De handlingar, ritningar och kostnadsförslag m. m., som till frågan höra, anhåller
jag få till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna, innan frågan der till
behandling förekommer.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
O. Arrhenius.
N:o 43.
Af Prosten Emén: Om årlig pension åt Doktor Johan Hedenborgs enka.
Nyligen har en Svensk man, med ett högt aktadt namn, Professoren m. m., Doktor
Johan Hedenborg gått till hvila, långt bort från sitt fädernesland. Hans lefnadsbana,
utsträckt nästan till ålderdomens yttersta gräns, framvisar prof ej blott på
en nitisk, inga mödor och uppoffringar skyende verksamhet, utan ock pä de mest
oblida och sorgliga skiften. Både af denna verksamhet och af de svåra olyckor,
som drabbat Professor Hedenborg, hafva tid efter annan skildringar blifvit gifna,
hvilka knappt torde för någon af hans landsmän, vara alldeles obekanta. I största
korthet må nämnas följande:
Han föddes år 1787 i Östergötland och Heda socken, af hvilken han framdeles
tog sitt namn. Fadren var soldat. Lik mången annan berömd man, utgången
ur fattigdomens tjäll, måste han genom arbete och försakelser bereda sig utväg att till
-
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 55.
101
fredsställa sin vetgirighet. Sedan han några år tjenstgjort såsom Läkare dels
i Stockholm, dels vid Arméen, blef han, vid 34 års ålder, Medicine Doktor.
Uppmuntrad af vår ryktbare landsman, Berzelius, anladc Hedenborg år
1823 i Stockholm en inrättning för tillverkande af artificiela helsovatten, —
ett företag, som sedermera fått stor utsträckning och åt fäderneslandet boredt
stora fördelar, derigenom att mången sjukling kunnat i hemmet finna medel
till helsans återvinnande, dem han annars med kostnad och olägenhet skulle
sökt vid utländska helsobrunnar.
Hedenborg fick dock icke länge sjelf skörda frukterna af denna anläggning.
Ar 1825 anställdes nan såsom Läkare vid Svenska Beskickningen i Konstantinopel.
Från denna tid vändes hans håg till resor och forskningar inom Österländerna.
Under resor i Grekland, Turkiet, Mindre Asien, Syrien, Arabien och Egypten
gjorde han betydliga samlingar af naturalster, fornsaker, mynt, böcker m. m.,
hvaraf flera sändningar på olika tid afgingo till fäderneslandet och här inlöstes
för våra offentliga museer. Sjelf återvände han till hemlandet endast några
gånger på kortare besök. Mångårig vana vid ett blidare luftstreck hade gjort
honom till en nödvändighet att söka sin bostad långt från dess gränser. På
ön Rhodos vid Mindre Asiens kust inrättade han åt sig ett angenämt hem,
der han, sysselsatt med läkarevård och forskningar af flerfaldig art, framlefde
några lyckliga år, sedan han dit från Italien infört en förträfflig maka, som
skänkte honom två barn, en son och en dotter.
Efter att hafva hunnit en mera framskriden ålder, hemsöktes Hedenborg
af hårda olyckor. Hans bostad, hvars behag prisats af flere besökande landsmän,
som der funno ett gästfritt emottagande, förstördes, jemte staden Rhodos,
tvänne gånger af jordbäfning, och hvad deraf ännu fanns qvar ruinerades genom
en förfärlig, af åskeld föranledd krutexplosion. Nödsakad att söka ett
nytt hem, gick Hedenborg med sin familj och med åtejstoden af sin förmögenhet
ombord på ett Turkiskt ångfartyg, der allt, genom ett öfverlagd! sjöröfveri,
förlorades; — endast lifvet räddades genom hans hustrus mod och beslutsamhet.
Dessa hopade olyckor föranledde fyra af Sveriges utmärkte män, Generaldirektören.
Doktor M Huss, Hofmarskalken, Friherre B. v. Beskow, Professoren P.
F. Wahlberg och Riks-antiqvarien B. E. Hildebrand, hvilka alla högt aktade
den åldrige Hedenborg och djupt rördes af hans bedröfliga öde, att år 1860
låta utgå ett upprop till medlidande landsmän, om hjelp i hans nöd. Frikostiga
bidrag samlades, och Rikets Ständer behagade derjemte bevilja ett belopp
af 4,000 R:dr R:mt. Men dessa bidrag kunde endast mildra de tryckande behofven
för dagen.
Trött af de täta motgångarne och den Turkiska befolkningens alltmera
visade fiendtliga sinnesstämning mot de kristna, lemnade den gamle mannen
102
Motioner i Preste-Slåndet 1865 N:o 44.
med brutna krafter det för honom kära hemmet på Rhodos, flyttade till Italien
och bosatte sig i Florens, der han, vid 78 års ålder, afled den 21 sistlidne
Augusti, efter långvarigt, lidande, troget vårdad af hustru och dotter, dem han
efterlemnat i stor torftighet.
Professoren, Doktor Hedenborg har gjort fäderneslandet goda tjenster,
genom de vetenskapliga samlingar, han åt detsamma förvärfvat, och har genom
sina forskningar, sina skrifter och sina insigter i läkekonsten i sin mån bidragit
att göra Sverige kändt och aktadt äfven i aflägsna länder, utan att härifrån
draga något annat understöd, än ett måttligt arfvode såsom Konsulats-sekreterare
under några år, samt den förut omnämnda hjelp, hvilken under hans sednare
olycksdagar räcktes honom af deltagande landsmän.
Sjelf gör han icke mer anspråk på hjelp, men hans enka och dotter äro
deraf i så mycket större behof, som de nu äro lemnade värnlösa, utan hem och
utan fädernesland.
Jag anser dessa förhållanden så ömmande, att jag vågar vördsamt föreslå
Svenska folkets representanter,
det åt vår landsmans, den gamle Doktor Hedenborgs i alla afseenden
högst aktningsvärda enka. fru Elise Hedenborg, född Danelon, för
hennes återstående lifstid måtte på indragningsstat uppföras en ärlig
pension af Åttahundra (800) R:dr R:mt, att utgå från och med nästinstundande
år.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhälles lika vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
Axel Eurén
fl:o 44.
Af Prosten Edrén: Örn utanordnande af s. k. prostetunna från åtskilliga
socknar inom Westerås stift.
Pä grund af gällande stadgar, bör en s. k. prostetunna till kontraktsprostens
aflöning från hvarje kyrka i riket utgå. Esomoftast händer dock, att
denna spanmål, af brist på nödig anordning, icke från alla församlingar kommer
prosten till döl. Så är förhållandet med tre pastorater inom Norrberkes
Motioner i Preste-Ståndet i865. N:o 45.
103
kontrakt af Westerås stift, nemligen Säfsnäs, — ehuru redan år 1798 bildadt
genom afsöndring från Näs, och beläget på ett afstånd från Norrberke af mera
än sex mil, — samt de år 1863 nybildade Ludvika och Malingsbo. Så är
ock förhållandet med tre församlingar inom Stora Tuna kontrakt af samma stift,
nemligen icke blott Envikens nybildade, utan ock, hvad härhos bifogade intyg
utvisa, Falu stads eller Christinae samt Stora Kopparbergs församlingar.
Jag får derföre vördsamt anhålla,
det måtte till vederbörande kontraktsprosts förmån prostetunna anordnas,
att af Kronans spanmål utgå med en tunna från hvardera af
nu nämnda församlingar: Säfsnäs, Ludvika, Malingsbo, Falu stad,
Stora Kopparbergs socken samt Enviken.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles lika vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
Axel Eurén.
N:o 45.
Af Kontraktsprosten Tegnér; Om lån för åvägabringande af en jernväg
från Frövi station, på Köping—Hult-jernvägen, till Falun, benämnd
Svenska central-banan.
Vårt land har i sina innandömen af en mild Försyn blifvit begåfvadt
med stora och rika malm-anledningar och tillgångar, hvilka, genom deras bearbetning
och förädling, ej blott lemna tillfälle till sysselsättning, förtjenst och
bergning för tusendetals af landets barn utan äfven blifvit för landet, i dess
helhet, en hufvud- och moder-näring. Bergshandteringen benämnes nu landets
andra modernäring, men hon blir, tvifvelsutan, dess första, om hon kan fortgå
på satt. som hon nu, under de sednare åren, framgått, och hvarföre ett af
vilkoren är, att hon får sina urkällor, — hvilka äro malm och skog, — mera
tillgängliga och möjliga att tillgodogöras. Våra tillgångar i detta hänseende
äro oss icke obekanta; inga större malmfält, ej ens mera betydande grufvor,
af olika malmer, finnas, hvilka icke, sedan längre tid tillbaka, varit både kända
104
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 45.
och, för det mesta, bearbetade, ehuru både grufvedriften förbättrats och arbetsmethoderna
fullkomnats för åstadkommandet af en bättre produkt, och det fulla
tillgodonjutandet af den gedigna metallen. Derföre ser man ock icke sällan,
huru vid grufvor af ädlare metall, såsom koppar och silfver, hvilka, sedan
längre tid tillbaka, varit bearbetade, man ofta finnér större räkning vid att först
genomgå och revidera de gamla varpen och slagghögarne, hvaraf man hemtar
en rik efterskörd, innan man beger sig på djupet. Men oftast händer, att
våra malmfält äro svårt åtkomliga, och just deri sökes och finnes anledningen,
att de icke kunnat, åtminstone i den utsträckning, som bort bearbetas, eller
dess produkt så spridas, både inom och utom landet, som, med afseende på
varans beskaffenhet, önskligt varit.
Vid förra riksdagen talades mycket om Gellivara, det i Norrbotten belägna,
och hvarjehanda åtgärder beslötos och medel anvisades, för att både
genom Luleåelfvens kanalisering och vidare genom anläggandet af jernväg,
göra detta malmfälts rikedomar tillgängliga och fruktbärande; och vi veta äf
ven,
huru dessa för-arbeten, som skola öppna vägen till det väldiga grufvefältet,
så vidt de af Svenska Statsverket bekostas, nu äfven pågå.
Men äfven vid innevarande riksdag har man — hvad väl är — att an
mäla
och hos Rikets Ständer förorda ett annat Gellivara; ett malmfält, hvilket
hvarken i sträckning, i tillgång på malmen och halten af densamma står efter
det högt upp i norden belägna; nej, fastmer, det har företrädet, dels derföre
att malmen der icke hemtas ofvan jord, eller i dager, utan ur grufvor, ehuru
ej af betydligt djup, hvarföre ock arbetet der kan fortgå året om, dels ock för
fältets belägenhet, som är centralt, med afseende på landet i dess helhet, samt
äfven kan komma att året om hafva gemenskap nära nog med hela landet,
såvida nemligen som det härföre nödiga kommunikationsmedlet, eller jernväg,
kan åvägabringas och vinnas.
Detta malmfält är Grängesberget, beläget på landthöjden mellan Örebro
och Stora Kopparbergs län, inom Ljusnarsbergs socken i det förra, och Ludvika
i det sednare länet. Meningen vore att göra detta rika malmfält öppet
och tillgängligt för landet, och den större marknaden, genom byggandet af en
jernväg från Frövi station, på Köping—Hult-banan till Falun, och hvilken,
med afseende på utgångs- och ändpunkterna, skulle benämnas »Frövi—Falubanan»,
eller, med hänsigt till belägenheten inom landet, »Svenska centralbanan».
Denna bana, utgående från Frövi station, skulle gå nära Frövi och
Wedevågs bruk öfver Bohrs bruk och Dalkarlshyttan, med masugn, nära Lindesbergs
stad, och vidare följa Rossvalens östra strand, i närheten af Guldsmedshytte
silfververk och Flögforss kopparverk, och sedan utmed östra stranden
af Rällsjön, samt längs efter Nya Kopparbergs-ån, genom den tätast bebodda
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865. iS:o 45.
105
bodda delen af Ljusnarsbergs socken, emellan Kafveltorps och Ljusnarsbergs
koppargrufvor, samt på kort afstånd från Stjernfors jernbruk, i närheten af
Ställdahls masugn och Svartviks jerngrufvor, förbi Hörns masugn och Högfors
bruk. Omkring en mil nordligt derifrån möter det egentliga Grängesberget och
den omnämnda landthöjden. Banan skulle vidare följa sträckningen af samma
rika malmfält, hvilket, under olika namn, går ned till sjön Wessman, och fortsätter
på andra sidan af densamma. I trakten af Skisshyttan, hvilken banan
skulle löpa nära förbi, finnas stora, ja, man antar nära obegränsade tillgångar
af zinkblende, koppar och silfverhaltig blymalm, och längre i norr, inom Stora
Tuna socken, förekomma de till sin utsträckniug ännu icke närmare kända,
betydliga malmfälten, Tuna-Hästberg och Idkärns-berget, hvilka anses fortsätta
på djupet under den så kallade Tuna-slätten. I trakten af Domnarfvets stora
sågverk komme banan att passera Dal-elfven, och, sedan förbi sjöarne Liljan
och Runn, öfver Tiukens kanal, nå Falu station å Gefle—Dahla-banan. Sålunda
blefve, genom begagnandet af sistnämnda bana, tillträdet öppet till hafvet,
äfvensom, genom anläggningen af en kanal från Båtsta, segelled vore öppnad på
Insjön och hela Siljan uppföre, till Mora, oell vidare, öfver Orsa-sjön, till Orsa kyrka,
hvarigenom således en stor del af de öfre Dal-socknarne sattes i direkt förbindelse
med Grängesberget, hvaraf åter vore att förvänta, att nya verk, till förädling
af malmen, skulle uppstå i dessa trakter, och dess bebyggare blifva i
tillfälle använda sin kolskog och draga nytta af kolen, dels för egen tillverkning,
dels till afsättning af öfverskottet utaf kol banans sträckning utefter eller söder ut, då
kändt är, att för tackjernstillverkningen trädkol måste användas. Men det vore
icke blott på de nu antydda vägarne, som Grängesbergs-malmen skulle spridas;
i anseende till sin rikhaltighet, varierande mellan 50 — 70 procent, bär han,
med lätthet, frakten på jernväg, hvilken frakt på den ifrågasatta beräknas till
1 öre för milen pr centner malm, och söker sålunda Mälaren, derifrån han
kan befordras åt snart sagdt hvarje håll inom hvarje land, der jernhandtering
drifves, äfvensom åt utlandet.
En broschyr, under titel: »Om Frövi—Falu-, eller Svenska centralbanan",
har af trycket blifvit utgifven, och kommer äfven att inom Riks-Stånden
utdelas, åtföljd af en mängd upplysande tabeller, kalkyler och karta. Af
allt detta framgår, att ett motstycke till den nu tilltänkta banan svårligen lär
kunna uppvisas, hvilken, snart sagdt, från början till slut går genom ett :!jernbärarland»,
och har en karta, 64 fot läng, blifvit upprättad, utvisande malmanledningarne
efter jernvägens sträckning, äfvensom trakten öfver allt är späckad
med hyttor och inrättningar af alla slag för beredning och bearbetande af
mineralrikets produkter; och flera dylika inrättningar skola, utan tvifvel, genom
den ifrågasatta banan, då hon når sin fullbordan, framkallas.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami 2 Afd. 14
106
Motioner i Presle-Slåndet 4865. N:o 45.
Det väckta förslaget utgör en stor tanke, — om ock kanhända ännu endast
en framtidstanke. Derföre hafva ock hvarken möda eller kostnad sparats för
frågans bringande i det skick, hvari hon sig nu befinner, och ett allmännare
deltagande för företaget, och dess framgång, har bevisat sig derigenom, att de
flesta kommuner, genom hvilka banan får sin sträckning, erbjudit sig att kostnadsfritt
afstå den för ändamålet nödiga jord, äfvensom örebro läns landsting
lemnat ett icke obetydligt bidrag för undersökningskostnaderna. Denna jernvägsanläggning,
med en sträckning af ungefär 14f mil, är med materiel, verkstad.
stationshus, banvaktarestugor, stängsel, elektrisk telegraf m. m., beräknad
att i kostnad uppgå till 16,417.298 R:dr 14 öre. De för företaget nitälskande
och inom orten ansedde män, hvilka låtit verkställa undersökningarne, uppgöra
kostnadsförsiagen och beräkningen af inkomsterna för trafiken å banan, ämna
för utförandet af det stora företaget öppna en aktieteckning och bilda ett bolag.
Men innan anmälan härom kan göras och teckning börjas, önskade de vara
förvissade om att från Riksgälds-kontoret kunna bekomma ett lån, motsvarande
en tredjedel af den beräknade anläggningskostnaden af banan, eller, i rundt
tal, 5,500,000 Riksdaler. Vilkoren för lånet ankommer på Rikets Ständer att
bestämma, och hoppas man, att de blifva enahanda, som hittills förunnats,
eller vid innevarande riksdag komma att förunnas bolag i dylik syftning; och
hvad tiden åter beträffar för erhållandet af lånet, om det beviljas, ankommer
denna derpå huru snart bolaget för denna jernvägsbyggnad kommer att bildas,
och de reglor, som af detsamma komma att uppgöras, varda af Kongl. Majit
i nåder fastställda. Undersöknings-direktionen döljer icke, att den hufvudsakliga
aktieteckningen förväntas från England, hvarigenom några millioner Riksdaler
skulle i landet inkomma, och äfven der kunna få qvarstadna, då man
kan hoppas och antaga, att jernvägs-materielen, i allmänhet, både nu och ännu
mera hädanefter, bör kunna inom vårt eget land tillverkas och anskaffas. Afven
dessa omständigheter tala högt för och ådagalägga af hvad vigt, för vårt land
och dess framtid, den ifrågasatta jern vägsanläggningen vore, om hon kunde till
stånd bringas.
Då jag, som bor i grannskapet af den södra ändpunkten af den tilltänkta
Frövi—Falu-banan, fått mig uppdraget att på detta rum göra vördsam framställning
till Rikets Höglolliga Ständer om beviljandet af ett lån för ändamålet af 5,500,000
R:dr, har jag väl ansett mig böra mottaga detta förtroende, på samma gång som
jng, med de bästa välönskningar för företaget, likväl yttrat mitt tvifvelsmål om
framgången af låneansökan för det närvarande, då Statsverkets tillgångar för så
många andra föremål tagas i anspråk, af hvilka få lära kunna mäta sig i vigt
för landet med det här förordade, men dock torde komma, dels till följd af
särskilda omständigheter, dels såsom förut på dagordningen uppförda, att vinna
Motioner i Preste-Stånclet 1865. N:o 46.
107
företrädet. Frågan om anläggandet af en jernväg från Frövi till Falun, eller
Svenska centralbanan, är emellertid väckt, och skall med visshet, ju mera hon
blir känd, vinna både sympati och terräng, ty hon hörer, denna fråga, till antalet
af dem, om hvilka det heter och gäller: »frågan kan icke falla».
Om remiss af denna min motion till Höglofliga Stats-Utskottet anhåller
jag vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
E. M. Tegnér.
!V:o 46»
Af Doktor Lindgren: Om fortsatt, understöd åt Artisten N. Mandelgren.
Åt Artisten N. Mandelgren anslogo Rikets Ständer vid sista riksdagen för
den statsregleringsperiod, som med nästkommande år löper till ända, ett årligt
understöd af 1,500 R:dr R:mt, för att derigenom sätta honom i tillfälle att genom
resor inom landet insamla ytterligare materialier till fortsättande af det
vackra arbete rörande de i vårt lands gamla kyrkor ännu befintliga konsthistoriska
lemningar från förgångna sekler, hvilkets lifgifvande han med understöd
först af Frankrikes Kejsare och sedan af Svenska statsmedel begynnt, under'
titel af »Monuments Scandinaves du moyen åge». Vid det honom sistlidne
riksdag beviljade anslag var det vilkor fästadt, att han vid slutet af hvarje
år skulle till Fria konsternas akademi inlemna de afteckningar han under året
gjort. Detta vilkor har han under dessa tvänne är troget fullgjort, och till
nämnda akademi aflemnat frukterna af sitt arbete, ehuru akademiens intyg deröfver
icke lärer kunna erhållas förrän vid detta årets slut, då jag ock förbinder
mig att detsamma till Höglofliga Stats-Utskottet öfverlemna. För att denna
Mandelgrens för konsthistorien och bevarandet åt efterverlden af fäderneslandets
fornlemningar vigtiga verksamhet icke måtte med nästkommande år, då statsanslaget
upphör, till följd af mannens medellöshet, afbrytas, vågar jag härmedelst
vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville för år 1867, eller, i händelse den
närmast förestående statsregleringsperioden skulle komma att derutöfver
utsträckas, för hvarje af de år, den kommer att omfatta, åt Artisten
108
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 47
N. Mandelgren anslå ett fortsatt understöd till enahanda belopp han
för det närvarande åtnjuter, eller 1,500 R:dr R:mt, med förbindelse
för Mandelgren, att vid slutet af det är, för hvilket han anslaget
uppbär, till Fria konsternas akademi inlemna de afteckningar och ritningar,
han under äret gjort.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 14 November 1865.
H. G. Lindgren
Nio 47.
Af Doktor Lindgren: Om anslag till förbättring af lönevilkoren för Adjunkterne
i de verldsliga fakulteterna vid Upsala universitet.
Vid de af både rättvisa och behof påkallade förbättringarne i såväl univcrsiteternas
som elementarläroverkens lärarepersonals löneförmåner, hvilka på
sednare tider blifvit af Rikets Ständer beslutade, synes den rigtiga grundsatsen
i allmänhet hafva varit följd, att rätta löneförhöjningarne efter de aflönade platsernas
relativa vigt och de olika anspråk på naturgåfvor och lärdom, hvilka
Staten med skäl eger att göra af de olikartade tjensternas innehafvare. Så
sattes, med billigt afseende på universitetslärarens högre plats på undervisningsskalan,
akademi-adjunktens lön i första graden till dubbla beloppet mot skoladjunktens.
Men vid bestämmandet af den i mån af tjenstgöringstiden successivt
vexande lönetillökningen, glömdes den för första lönegraden mellan båda
iakttagna proportionen ända derhän, att, då skoladjunktens lön för hvarje förflutet
qvinqvennium höjdes med 500 R:dr, ända till dess den efter 20 års
oförvitlig tjenstgöring uppnår sitt maximum, eller 3,000 R:dr, akademi-adjunktens
lön bestämdes att stadna vid 2,500 R:dr, hvarutöfver den icke finge gå.
På den orättvisa, som häruti ligger, äfvensom på de s. k. rörliga adjunkturernas
uteslutande från all rätt till löne-avancement, har jag ansett fullt skäl
vara att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet, helst detta förhållande i sin mån
bidrager att vid universiteterna minska tillgången på utmärktare yngre lärareförmågor,
af hvilkas fixerande vid universitetet dess, och med den hela den fosterländska
kulturens framtid uteslutande beror.
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 48
109
På grund häraf dristar jag föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer ville på ordinarie stat uppföra ett ärligt anslag
af 4,000 R:dr R:mt till förbättrande af adjunkternes inom de veridsliga fakulteterna
vid universitetet i Upsala lönevilkor, så att åt de sex efter tjensteälder
äldste adjunkterne en årlig lön af 3,000 R:dr kunde beredas, äfvensom
att det mätte tillåtas innehafvarne af de tvänne s. k. rörliga
adjunkturerna att, i tur med öfriga akademi-adjunkter, avancera till högre
lönegrad.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
H. G. Lindgren.
W:o 48.
Af Professor Agardh: Om anslag till lön åt en Professor » Geologi
vid, Lunds universitet.
I Kongl. Majds nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof har
den förklaring blifvit lemnad, att med afseende på de många andra vigtiga behof,
som vid denna riksdag taga Statens medel i anspråk, flera af de för universitetet
begärda anslag dels icke, dels endast till minskade belopp kunnat tillstyrkas. Under
sådant förhållande torde universitetets representanter böra afvakta bättre tider. Dock
gifves det ibland de alldeles förbigångna behofven för Lunds universitet ett, för hvilket
jag har trott mig kunna våga"en vördsam hemställan till Rikets Ständer.
Bland de naturhistoriska vetenskaperna finnes ingen, som för närvarande räknar
flera idkare, ingen, sorn på lika kort tid af sin tillvaro såsom vetenskap lemnadt
mera storartade resultat, ingen som mera ingriper pä andra vetandets områden
än Geologien. Börjande med att tyda frågor om de lägre naturalstrens successiva
framkomst pä jorden och om sjelfva jordens utvecklingshistoria, har den slutligen
vågat framlägga fakta, som pä ett oväntadt sätt belysa sjelfva menniskoslägtets äldsta
historia, som ådagalägga menniskans tillvaro och uppenbara några af hennes
lefnadsförhällanden långt före de tider, då historiens urkunder vidtaga. Ingripande
110
Motioner i Presie-Slåndet 4865. N:o 48.
sålunda och i sin mån belysande andra vetenskapers områden, blir den geologiska
vetenskapen i dubbelt afseende af vigt för nutidens studier.
Men geologien är af icke mindre vigt såsom hjelpvetenskap ät industrien.
En stor mängd af de produkter, som denna gör sig till godo finnas i sjelfva verket
i jorden: Det är geologien som lärer huru de der förekomma och hvarest de
äro att söka. Den har vid många tillfällen visat med hvilken säkerhet i uppgifter
den kan gå industrien tillhanda. Så uppskattas .den också i utlandet. Vill
England grundlägga en koloni på en aflägse strand, så är en af dess första åtgärder
att ditsända naturforskare för att efter geologiska data fä utrönt hvilka produkter
man der har att vänta, likasom efter de vexter, der finnas, kunna sluta hvad
kultur der kan frambringa. Vårt. gamla Sverige är rikt på skatter dolda i jorden,
men vi känna dem i sjelfva verket allt för litet. Jag behöfver såsom stöd härför
endast åberopa tvänne underrättelser, som dessa sista dagarnes tidningar innehålla
ifrån Skåne: om ett kritlager, som under innevarande år gifvit upphof till en storartad
fabriksanläggning, och om en begynnande exploitering af stenkolslager, som
måhända kunna blifva en säkrare källa till välmåga än mången nu torde föreställa
sig. Det är möjligt, ja! det är nära nog säkert att både kritlager och stenkolslager
kunde äfven på andra ställen tillgodogöras.
Ständerne hafva visserligen gifvit anslag till Sveriges geologiska undersökning.
Denna har hittills endast utsträckt sig öfver några få af det mellersta Sveriges
provinser; omkring ^:del af Sveriges yta är för närvarande undersökt. Men om någonstädes
uttrycket tid år penningar är berättigadt, torde det gälla med afseende på de
skatters tillgodogörande, som ligga i jorden. Det är dessutom icke nog att en geologisk
undersökning göres och att de undersökta delarne kartläggas. Kartorna måste
kunna begripas och betydelsen af de upplysningar, de lemna, kunna vederbörligen
uppskattas. Vi behöfva icke blott kartor, men äfven kunskaper, kunskaper spridda
till den allmänhet, som skall draga nytta af undersökningarne.
Det norra Sveriges geologiska rikedom ligger hufvudsakligen i dess malmer.
Grufvornas bearbetning under århundraden har måhända der öfvat ögat för igenkännande
af liknande malmer pä andra ställen. Skåne, med en annan slags rikedom,
nedlagd i yngre formationer, har icke ens haft routinens öga för utfinnandet
och igenkännandet af hvad som händelsevis kommit i dagen. Om således någonstädes,
skulle här geologiska kunskaper blifva till gagn. Skåne har visserligen haft
sina geologer och några af dem, som Sverige för närvarande ega i den rigtningen
de utmärktaste, hafva varit lärare vid Lunds universitet. Men geologien har varit
för dem såsom lärare endast ett bi-studium; den har icke varit ämne för fortsatta föreläsningar
och erfarenheten torde hafva lärt, att det är först med de offentliga föreläsningarne
vid universitetet, som kännedomen af en vetenskap hos oss allmännare
sprides.
Nordens öfriga universiteter, likasom väl utlandets flesta, hafva sina lärosto
-
Motioner i Préste-Ståndet 1865. N:o 49.
lil
lar i geologi; det är således älven för att göra Lunds universitet i detta afseende
med deni likställigt, som jag vågar vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer behagade till en Professor i geologi vid Lunds universitet,
att uppföras pä ordinarie staf, anslå lön 4,500 R:dr R:int.
Stockholm den 14 November 1865.
J. G. Agardh.
N:o 49.
Af Kongl. Hofpredikanten RosCIlillS: Om förbättring i lönevilkoren för
Landskamererare och Landträntmästare i Gotlands, Jemtlands samt
Wester- och Norrbottens län.
Undertecknad finner sig föranlåten, att härmed till Rikets Ständers behjertande
vördsamt erinra om ett missförhållande, som, rörande landskamererares och landträntmästare»
löner, är rådande inom vissa län. Händelsen är att bemälde tjenstemän i
ordinarie inkomst efter stat i tjugo län åtnjuta en lön, landskamererare af 4,000 och
landträntmästare af 3,000 R:dr Runt; men inom de öfriga fyra länen, nemligen Gotlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens, är de förres lön endast 3,500 R:dr och
de sednares ‘2,500 R:dr. Att se någon rimlig rättsgrund för denna olikhet faller sig svårt,
att icke säga omöjligt; ty om ock någon liten olikhet, hvad göromålen angår, inom
olika län möjligen skulle förefinnas, — sä äro dock berörda tjenster allestädes lika
magtp åligg ande och ansvarsfulla; och hvad man med visshet känner, är att dessa
tjenster inom de fyra uppräknade länen sä sysselsätta sin man, att han icke har någon
tid öfrig att egna sig åt, förvärfvandet af biförtjenster. Skulle således återstå,
att i denna fråga fästa uppmärksamheten på nödvändiga större och mindre lefnadskostnader.
Men äfven här röjer sig icke någon olikhet, som innebär giltigt skäl till
den olikhet i aflöning, hvarom nu är fråga; ty hvad åtminstone städerna Östersund,
Umeå och Luleå angår, så har sig undertecknad väl bekant., att lefnadskostnaderna
der under de sednare åren så stigit, att de näppeligen äro mindre, än i någon annan
stad i vårt land. Rättvisa och billighet synas således fordra, att landskamererares
och landträntmästares, i de meranämnda fyra länen, löner höjas till jemnlikhet
med samma tjenstemäns löner i de öfriga länen. Och som nu ett särdeles lägligt
112 Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 50.
tillfälle dertill synes erbjuda sig, dä reglering af landsstats-tjenstemäiinens löner skal]
till behandling förekomma, så har undertecknad ansett rätta tiden vara inne till
framställandet af ofvanberörda erinran.
Stockholm den 14 November 1865.
E. A. Rosenius.
.\:o 50.
Af Kongl. Hofpredikanten Rosenius: Om'ion för en tredje lärare vid
läroverket i Skellefteå.
Som lärjungarnes antal vid Skellefteå, endast med två lärare försedda, elementarläroverk
är efter annat allt mer börjat ökas, sä att det nu uppgår till nära 50,
och således är större än i Piteå elementarläroverk, som nu endast har 47 lärjungar,
men fyra ordinarie och en extra-ordinarie lärare, och all anledning är att sluta dertill,
att. i mån af den redan mycket folkrika traktens folkökning, berörda läroverk kommer
att städse allt mer freqventeras, — sä ligger det hardt när utom möjlighetens
område att tvånne lärare, huru skicklige och nitiske de i utöfningen af sitt kall än
må vara, mägta tillbörligt bestrida undervisningen. Deras kropps- och själskrafter
mäste genom öfveransträngning dagligen allt mer slappas och undergräfvas på samma
gång, som lärjungarne, medvetet eller omedvetet, blifva lidande genom brist pä
den undervisning, som under andra förhållanden skulle kunna dem meddelas. Detta
har icke allenast bemälda läroverks Inspektor, Doktor Nordlander, jemte läroverkets
lärare, utan ock alla andra bildade personer inom detta samhälle och nästgränsande
socknar med bekymmer börjat behjerta; och det är på deras enträgna
begäran och uppmaning, som jag dristar härmed vördammast väcka Rikets Ständers
uppmärksamhet på saken och i djupaste ödmjukhet anhålla,
att lön för en tredje lärare vid meranämnda läroverk måtte beviljas.
Stockholm den 14 November 186-5.
E. A. Rosenius.
N:o 51.
Motioner % Preste-Ståndet 1865. N:o 51.
118
N:o 51.
Af Kongl. Hofpredikanten HosCIlillSS Om åtgärder till förekommande
af oloflig huggning å kronoskogar, m. m.
Då det är ett faktum, att i de norrländska kronoskogarna, trots jägeribetjeningens
stora vaksamhet och nit, oloflig huggning årligen eger ruin i stor skala,
hvilket, mångfaldiga andra talande exempel att förbigå, tydligt bevisas af de stora
beslag å sågtimmer, som under sistlidne vinter och vår gjordes i Umeå elfdal, och
att mångfaldiga sätt och medel till det olofligt huggnas fördöljande användas, såsom,
bland annat, timrets nedstickande i stora massor här och der under isarna, hvilket
gör dess ertappande och tagande i beslag nära omöjligt, och hvadan man med visshet
kan beräkna, att det blott, är en jemförelsevis ringa del af allt det olofligt huggna,
som af jägeribetjeningen åtkommes, helst man icke allenast under dess spaningar
städse söker missleda densamma, utan ock står färdig med falska och lögnaktiga
uppgifter, sä snart, större eller mindre del af det oärligt förvärfvade godset råkar i
fara, — så synes det vara hög tid att man försöker några nya mått och steg, som,
om möjligt, kunna hämma de olofliga tillgreppen och all den demoralisation, som
dermed är förenad oell derigenom allt. mera alstras. — Kronan går nu årligen miste
om stora summor, hvilka henne i hemlighet undansnillas. Att stränga lagbestämmelser
och utsätta höga vitén här, der arealen är sä utomordentligt vidsträckt,
lika litet hjelpa, som jägeribetjeningens vaksamhet, torde redan genom erfarenheten
vara tillräckligt ädagalagdt. Hvad är då att göra? Det synes, som vore det under
sådana omständigheter rådligast, att, då en sågverksegare för bedrifvande! af
sin sågverksrörelse ärligen är i behof af ett visst antal timmer och han från egna eller
skattem ann a-skogar icke kan erhålla detta antal, utan i mer eller mindre mån måste anlita
kronoskogar, — man ocklemnade honom rättighet att få det behöfliga antalet mot
den bestämda afgiften till kronan ät sig utstämpladt, för så vidt sådant med skogens framtida
bestånd kunde finnas förenligt. Får han det, så är han tacksam derför, helst han då
undgår den svåra frestelsen att genom olofliga tilltag kränka sitt och andras samvete och
icke behöfver frukta att större eller mindre del af hans timmer-förråd tages i beslag, och
då får ock kronan sitt; men i motsatt fall går kronan miste om en stor del af sin
lagliga rätt — på samma gång som skogen våldsamt och utan urskilning sköflas
Bih. till E SL Prot. 1865 & 1866. 11 Sami 2 Afd. 15
114
Motioner i Preste-Slåndet 4865, N:o 54.
och det ofta just på de trakter, — der den helst borde vara fredad. Det är i betraktande
dels häraf och dels, att vatten- och ångsågningen synes företrädesvis
böra gynnas, emedan större och mindre sågblock under sådan sugning bäst och huldast
behandlas, då vid handsägningen deremot, aila andra olyckliga följder af densamma
oberäknade, blocken icke allenast illa skäras, utan ock skogen i öfrigt handhafves
pä det mest ohulda sätt, — som undertecknad härmed ville vördsammast
föreslå, att ett stadgande måtte tillkomma, hvilket, under vilkor, som ofvan närnndt
är, ett sorgfälligt iakttagande af hvad skogens bestånd kan kräfva, berättigade egare
af vatten- och ångsågar att få det antal timmer de behöfva, åt sig utståmpladt. — Men,
som ingen bör gynnas tili andras skada, och, som erfarenheten visat, att, då timret
löst släppes i större elfvar och strömdrag, det icke allenast här och der i förekommande
forsar mer och mindre fastnar och hopar sig och således betydligt hindrar
alla der trafikerande och uppenbart föranledt, och föranleder spillandet af många
menniskolif, utan ock förstör många dyrbara fisken, samt, der lågländta ängar vid
strömdragen äro belägna, vid högre vattenstånd utbreder sig i stora massör öfver
desamma, hvadan dessa dels af timret och dels af bark och annat afskräde, som bl ifver
qvarliggande, förderfvas och dessutom stora grässträckor nedtrampas och, så
att säga, n ed mangi as, dä timret omsider, ofta kort före bergningstiden, framrullas
till strömdragen och således en stor, men icke lätt beräknelig och just derföre samt
för vårt invecklade, stor tidsutdrägt vanligen medförande och således ogerna anli
tade
rättegångsväsendes skull, sällan ersatt skada årligen tillskyndas ängarnas egare, —
så måste jag lika vördsamt föreslå, att, i sammanhang med ofvan, til! värnande
och förvarande af Kronans rätt, påyrkade berättigande ät egare af vatten- eller
ångsågar, desse mätte, vid förlusten af sitt timmer, åläggas att i större elfvar och
strömdrag låta nedföra detsamma i ordentliga flottor och att, vid enahanda hot, varans
förlust, all flottning, vare sig af timmer eller vid sommarens början färdiga
plankor och bräder, afsluta, för så vidt vigtigare. bevisliga naturhinder icke möta,
innan Juni månads utgång eller sednast den 10 Juli hvarje är: ty om flottningen
längre fortsättes så kunna icke privilegierade eller i bemälda strömdrag eljest tillåtna
större och mindre fisken med någon nytta och framgång idkas.
Stockholm den 14 November 1865.
E A. Rosenius.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 52.
115
N:o 52.
Af Kongl. Hofpredikantcn RosCflills; Om anslag lill utdikning af kärr
och mossar i Wester- och Norrbollens län.
Att Norrland trän äldre tider varit af Sveriges Ständer mindre gynnadt och
omhuldadt, än de flesta af vårt lands öfriga provinser, är en sanning, som ingen
lärer kunna jäfva. Anledningarna dertill hafva varit många; och till de väsendt1
igaste torde man fä räkna, att man i den mellersta och sydliga delen af landet i
allmänhet och i det längsta hyst den föreställningen, att denna föga folkrika, fjerran
och under ett kyligare luftstreck belägna provins vore sä ödslig, steril och
ofruktbar, att nästan alla uppoffringar på densamma skulle fruktlöst förspillas.
Denna på obekantskap med landet hvilande föreställning eller fördom har emellertid
under de sednaste decennierna allt mer böijat skingras. Man har lärt känna,
att denna provins icke allenast är rik på malmfält och vidsträckta, om ock numer
betydligt medtagna, skogar, utan ock att dess jordmån är sådan, att den, om
alla der befintliga odlingsbara trakter en gång blifva odlade, kan. med undantag
för någon gång inträffande svårare missvextär, erbjuda bröd nog åt en mångdubbelt
större befolkning och således, så att säga, har för sig en stor framtid. Följaktligen
hafva ock Ristets Ständer under de sednaste riksdagarne ådagalagt en
jemförelsevis större beredvillighet att bevilja anslag till nya vägars brytande och
gamlas omläggande och förbättrande, samt till understöd för vissa odlingsföretag
inom bemälda provins. Men på samma gång, sorn detta tacksamt erkännes, kan
man icke underlåta att erinra derom, att dessa understöd dock äro ringa och obetydliga
i jemförelse med de mångfaldiga understöd, som ännu på den sednare tiden
kommit de flesta öfriga provinser till del. För att här förbigå andra, må vi endast
påminna örn — de dyra jernvägar, sorn pä den sista tiden äro sträckta i olika
rigtningar genom landet, medan somliga socknar i Norrland blott hafva en enda
eländig körväg till föreningsband med kustbygden och andra ännu helt och hållet
äro i saknad deraf. — Gemensamt med andra fastighetsegare inom landet står
emellertid Norrländningen i ansvar för det till 80,000,000 R:dr Rtmt uppgående
jernvägslånet. Oell om han under sådana förhållanden skulle hysa anspråk derpå,
att de, sorn redan draga nytta af dessa jernvägar och af många andra förmå
-
116
Motioner t Preste-Ståndet 4865. N:o 52.
ner, som dels hafva blifvit dem sjelfva och dels deras förfäder beredda, nu med
större deltagande och frikostighet skola börja tänka på och söka afhjelpa hans
mest framstående och trängande behof, — så lärer ingen kunna neka, att han dertill
har största skäl. Hvad Norrländningen nu mest behöfver är, att dels få fullt
farbara körvägar, så att han framförallt i hårda år må kunna från bättre lottade
kustsocknar eller från vid hafvet boende köpmän hemta sina vigtigaste lifsförnödenheter,
och dels hjelp att förmildra den frostländighet, hvaraf här de flesta trakter
ännu i mer och mindre mån lida. Denna frostländighet beror icke så mycket af
ortens latitud, som icke fastmer af de kärr och sanka eller åtminstone vattenrika
mossar, som upptaga en icke ringa del af synnerligast Wester- och Norrbottens
areal. Sä snart Juni och Juli månader, under hvilka man här lefver, så att säga,
i ljusets land, hafva gått till ända och solen för några timmar hvarje natt börjar
gömma sig bakom bergen, uppstiga redan kalla dimmor frän dessa kärr och mossar
och lägra sig försåtligt öfver odalmannens åkerfält. I lyckligare fall efterlemna
de der endast smittan till den sjukdom å den vexande grödan, som man vanligen
benämner rost och som alltid, ehuru i mer och mindre mån, förminskar den
väntade äringen; men icke sällan händer ock tyvärr, att de medföra så mycken
kyla, att fälten deraf helt förhärjas och landtmannen på en gång ser sig beröfvad
sin mödas lön. Han känner dessa sitt åkerbruks svåraste fiender väl, han har dem
oftast i sin närhet, han fruktar dem årligen, och hvad skulle han högre önska, än
att de kunde besegras eller, ännu bättre, helt utrotas; men dertill finner han sig
oftast för svag. I sin förtviflan skrider han stundom till de största ansträngningar,
han uppbjuder sina egna och de sinas yttersta krafter till en och annan stormlöpning;
men slutet blifver vanligen att han utmattad och kanske dertill skuldsatt
måste vika för den honom öfvermägtige fienden. Men är han då oöfvervinnelig?
Visserligen icke! Mägtigare fiender till vårt landtbruk, än de, som ligga i dessa
kärr och mossar, hafva förut besegrats i vårt land; och en gång besegrade skola
de fiender, om hvilka här är fråga, förvandlas till vänner, — till vänner, som med
rika gåfvor åt kommande, om icke närvarande, slägten godtgöra de förhärjningar,
som de hafva tillskyndat deras förfäder. De skola i sitt från tidens begynnelse
ofruktbara och hvilande sköte bära rika och herrliga skördar, och sålunda komma
att äfven från Regeringens och Statens skuldror lyfta den tunga bördan af bekymmer
och omsorger för ett folk, som nu så ofta i sin nöd tvingas att ropa om hjelp.
Nåväl, huru skola dä dessa fiender kunna besegras? Jo, conjuncta valent . . .
Må det blott, såsom det bör, blifva en riksvigtig angelägenhet, att förvandla vårt
vidsträckta Norrland till en fruktbärande provins och segern skall vara lätt vunnen!
Genom gemensamma årliga uppoffringar skola vi skänka Norrländningen det
understöd, han behöfver, för att blifva sitt jordbruks svåraste fiender öfvermägtig.
Och sedan kärr och mossar äro utdikade och icke mer sprida död och förödelse
öfver hans åkerfält, skola dessa sednare genom den städse rikare afkastningen gif
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 53.
117
va honom styrka nog, att, utan Statens mellankomst, å de förra anställa vidsträckta
odlingar. Så skall ock Norrland kunna blifva ett blomstrande och fruktbart land!
Och hvad kan för samtid och framtid löna sig bättre, än att söka dertill uppbringa
detsamma? — Derföre dristar undertecknad härmed vördsammast och med de
bästa förhoppningar, helst större summor för vida mindre vigtiga ändamål nu begäras
och torde komma att beviljas, hos Rikets Höglofl. Ständer anhålla
om ett ärligt anslag under nästa ordinarie statsregleringsperiod af 50,000
R:dr R:mt för Westerbotten och 50,000 R:dr samma mynt för Norrbotten
till understöd för utdikning af kärr och mossar, hvilka dels befunnits vara
för jordbruket förderfliga och dels åro sådana att de genom utdikning sjelfva
blifva odlingsbara.
Dessa summor synas böra ställas under Konungens Befallningshafvandes i
hvartdera länet vård och disposition, för att, efter sig företeende behof, utdelas
till större eller mindre fyllnad i de omkostnader, som beniälde utdikningar komma
att medföra, enligt vederbörande agronomers besigtning och af dem upprättade
kostnadsförslag.
Stockholm den 14 November 1865.
E. A. Rosenius.
N:o 53.
Af Professor Ribbing; Om. förbättringar i Akademi-adjunkternes löneförmåner.
Ehuruväl en allmän revision af Universitetslärarnes löner utan allt tvifvel
förr eller sednare blir af nöden och, såsom jag hoppas, universiteternas kansler
skall taga denna angelägenhet i sin hand, finnes det dock en klass af akademiska
lärare, i afseende å hvilkas löneförmåner frågan om åtminstone någon förbättring
ej billigtvis tål uppskof. Denna klass är akademi-adjunkternes, åtminstone inom
de verldsliga fakulteterna. Akademi-adjunkturerne utgöra numera ej, såsom förr,
blott exspektans-platser. Jemte denna för universitetets framtid högst vigtiga betydelse,
eller att adjunkterne utgöra den plantskola, hvarifrån skicklige professorer
hufvudsakligen skola utgå, hafva vid dessa lärareplatser allt mera åligganden blifvit
fästade, till följd af hvilka fordringarne för kompetens till deras erhållande hafva
måst stegras, deras innehafvares ställning vid universitetet allt mera närmar
118
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 55.
sig professorernas och tjensternas skötande innefattar allt flera göromål. Enligt no
gällande universitets-statuter är adjunkt lagligen förpligtad, att vid professors förfall
eller afgång sköta hans embete, under det förut i likartadt fall det lediga embetets
åligganden skulle fördelas mellan professorerna i närmast béslägtade vetenskaper,
hvadan nu mera ingen till adjunkturs erhållande rätteligen kan erkännas
kompetent, som ej i och med detsamma visat prof på kompetens till profession.
Alla adjunkter hafva sig nu mera offentliga föreläsningar ålagda, och detta, med
vetenskapernas fortgående utveckling och deraf följande nödvändighet af en allt
större arbetets fördelning, sä, att i de flesta fall adjunkten dervid föredrar en del
af den professionen tillhörande vetenskapen eller från en viss sida och synpunkt
framställer denna, eller ock har sig anförtrodda en del af tili den hörande öfningar.
Adjunkterne hafva ändtligen, i män af det allt mer tillvexande antalet af
studerande samt dermed ock af examinandi, måst öfvertaga examinerandet i vissa
examina.
Ser man nu ä andra sidan på adjunkternes ekonomiska ställning, så må i
afseende derå först anmärkas, att, såsom erfarenheten mer än en gäng visat, äfven
verkligt skickliga akademi adjunkter nödgats vänta 10 år eller derutöfver innan
ledighet uppstått, sorn kunnat föra dem till professionen; liksom det i allmänhet
bör anmärkas, huruledes framgång på den akademiska banan, mer än på de flesta
andra, är vansklig till följd af de ordinarie platsernas fåtalighet. De löneförmåner,
innehafvaren af adjunktur åtnjuter, äro 2,000 R:dr Runt, som efter tur visserligen
kan ökas, men blott till 2,500 R;dr.
Det må derföre ingalunda vara oväntadt, att se unga vetenskapsidkare, och
företrädesvis just de skickligaste, som lättast på andra banor kunna komma fram,
tveka att qvarstadna vid universitetet, eller, om de derstädes såsom docenter blifvit
anställda, alltför skyndsamt och mangrant åter lemna det, när vare sig den
praktiska embetsmannabanan, elementarläroverkets öfre afdelning eller de industriela
yrkena lofva dem långt mera och säkrare än hvad de vid universitetet kunna
påräkna. Ty, för att ej vidare tala om de sist nämnda yrkena, huru mången ung
läkare äfvensom jurist är det väl, som icke, med fallenhet för sitt yrke sam
ordning i dess utöfvande, inom fä är kan vinna anställning och bereda sig inkomster,
långt öfverstigande 2,500 R:dr. En lektor erhåller efter i0 års tjenstgöring
3,000 E:dr, kan vidare stiga till 4,000 och såsom rektor till och med erhålla 4,500
R:dr. En föreståndare för ett folkskolelärare-seminarium kan frän 3,000 Ruir erhålla
4,500 R;dr. Slutligen må ej lemnäs oanmärkt, att vice bibliothekarien vid universitetet
redan eger en lön af 3,000 R:dr, utan att denna tjensteman» befattning synes vara
mera ansträngande än akademi-adjunkternes.
Under sådana förhållanden synes mig ej mindre universitetets eget intresse
än billigheten mot akademi-adjunkterne fordra såväl att de lägsta adjunkts-löner
na något höjas, som att akademi-adjunkt må kunna eg a utsigt att erhålla åtmih
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 54.
119
stone samma lönebelopp, som sistnämnde universitets-tjersteman, eller som en
skoladjunkt.
Upsala universitets stat upptager för närvarande, — utom medel för
tvänne adjunkturer, för hvilka vissa, läroämnen ej äro bestämda, men för hvilka
Kongl. Maj.-ts nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, sid.
47, innehåller förslag till löneförbättring, samt för den till Skytteanska stiftelsen
hörande adjunkturen. — inom de verldsliga fakulteterna åtta adjunktslöner
å 2.000 R:dr R:mt och 10 å 2,500. Af ofvan anförda skäl tager jag mig
härmedelst friheten föreslå, att hvardera af de 8 förstnämnda adjunktslönerna
må ökas med 500 R:dr R:mt, eller till 2.500 R:dr. samt åtta adjunktslöner
hvardera med 500 R:dr. eller till 3,000 R:dr. med rätt för vederbörande att,
efter fuilmagtsålder. komma i åtnjutande af högre lönegrad.
En likartad löneförhöjning föreslår jag äfven för Lunds universitet, eller
att bland dess 16 adjunktnrer inom de verldsliga fakulteterna hvardera af de
åtta med 2,000 R:dr lönade må höjas till eti lönebelopp af 2,500 R:dr samt
att åtta adjunktslöner må höjas till hvardera 3,000 R:dr, att på enahanda vilkor
af vederbörande åtnjutas.
Och hemställer jag alltså vördsamligen,
att Rikets Ständer för nu sagda ändamål måtte bevilja ett ärligt anslag
till Upsala universitet af 8.000 R:dr R:mt, och till Lunds universitet
af 8.000 R:dr Runt.
Om remiss af denna min motion til! vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 14 November 1865.
Sigurd Ribbing.
N:o 54.
Af Professor Ribbing: Om borttagande af nuvarande första lönegraden
vid ehmentarläroverks-lärarnes löner, samt tillägg af en lönegrad åt
rektorerne vid femlclassiga läroverk.
Rigtar man sin uppmärksamhet på de löneförändringar och förbättringar,
som på sednare åren blifvit beslutade och beviljade åt lärarne vid elementar
-
120
Motioner i Préste-Ståndet 1865. N:o 54.
läroverken, så torde det väl vid första anblicken synas, som borde dessa lärare
för det närvarande och tills vidare vara belåtna med hvad de erhållit; och påminner
man sig, huru ofta anslag till skolväsendet under närmast förflutna riksdagar
varit föremål för Rikets Ständers beslut, kunde man måhända känna sig
frestad att fråga, om ej dessa Höglofliga Ständer nu en tid bortåt borde få
vara förskonade från att vidare behöfva höra talas om nyssnämnda ämne. I
sednare afseendet är då likväl den erinran på sin plats, att mången gång, då
anslag begärts för skolväsendet, och måhända minst lika ofta, som om löneförbättringar
åt lärarne, frågan varit om inrättande af nya skolor eller om utvidgning
af redan befintliga. Ehuru gerna det nu må erkännas, att sådant nyinrättande
och dylika utvidgningar varit af behofvet påkallade, torde dock icke
mindre oemotsägligt vara. att för ett väl ordnadt skolväsen icke blott fordras
tillgodoseende af qvantiteten, utan åtminstone lika mycket äfven af qvaliteten.
Betingas denna i hufvudsaklig mån deraf, att skolan eger tillgång på dugliga
och sitt kall fullt vuxna lärare, så utgör åter ett bland vilkoren för utsigt att
erhålla sådana, att skolan kan erbjuda dem löner, som åtminstone för en tarflig
bergning äro tillräckliga och som befria dem från ständiga näringsbekymmer.
Hvad nu angår de nuvarande lönernas belopp, så är visserligen onokligt,
att t. ex. 1,000 R:dr R:mt, som, såsom bekant, utgör den första lönegraden
i skolans nedre afdelning, är en betydlig förbättring i jemförelse med de
ungefär 600 R:dr, med hvilka, före år 1849, en collega scholae vid början af
sin befattning och måhända ofta länge nog under dess fortgång fick nöja sig.
Låtom oss likväl taga i betraktande de omständigheter och vilkor, under hvilka
denna och de öfriga förbättringarne erhållits, äfvensom sammanställa skollärarens
löneförmåner med dera, som tillhöra en eller annan klass, med honom jemförlig^
embetsman, och det visar sig, att skollärarnes löner, såväl i och för
sig, som jemförda med andras, ännu alltjemt högst nödvändigt tarfva förbättringar,
såvida de skola motsvara sitt ofvan nämnda ändamål. Jag återgår alltså
till exemplet af de ofvan angifna lönebeloppen af 600 samt 1,000 R:dr R:mt.
Påminner man sig de förhöjningar vid andra löner, som, i följd af de betydligt
stegrade priserna på nästan allt, sorn till lifvets nödtorft hörer, sedan år 1849
blifvit beviljade, så torde en förhöjning af ett så ytterst ringa och otillräckligt
lönebelopp, som det först ofvan nämnda, med 25 procent, eller till 800 R:dr,
kunna anses endast såsom en analogi till hvad inom andra embetsverk erhållits.
Lägger man vidare härtill afseende på den ej obetydligt förlängda årliga tjenstgöringstid,
som, enligt nu gällande skolförordning åligger skollärarne, mot hvad som
var händelsen före år 1849, — liksom, hvad här särskildt bör påpekas, det
oetydligt ökade antal lektionstimmar, som för lektorerne blifvit föreskrifna, —
och hvilken förlängda arbetstid väl synes värd 100 R:dr, utan att derigenom
i sak
Motioner i Presle-Slåndel 1865. N:o 54.
121
t' sak någon löneförhöjning rätteligen kan sägas vara beviljad, så återstår af de
1,000 E:dr 100 R:dr såsom egentlig och för skollärarne speciel löneförbättring.
I allmänhet torde det ock kunna anmärkas och äfven i förevarande fall
ega sin tillämpning, att af ålder befintliga tjenster, trots en eller annan löneförbättring,
ändå ganska lätt kunna blifva stjufmoderligt behandlade, i jemförelse
med sednare inrättade, på så sätt nemligen, att då de ursprungliga lönerna för
de förra till sina belopp varit bestämda under helt andra penningeförhållanden
än de nuvarande, flera gånger förnyade löneförbättringar och derigenom uppstående
sken af att samma tjenster til! och med företrädesvis vore gynnade
och deras innehafvare numera borde vara fullt belåtna, ändå ej sätta dem i
rigtig och billig proportion med de nyare befattningar, åt hvilka redan vid
sjelfva inrättandet lämplig lön blifvit anslagen.
Med det ofvan sagda är emellertid sjelfva hufvudsaken i förevarande fall
ännu ej omnämnd. Denna hufvudsak består fastmer i det vilkor, som redan
för de första löneförbättringarne utgjorde förutsättningen, nemligen borttagande
af skollärarens rätt till dubbel presterlig tjenstårsberäkning, och den dermed
följande totala förändringen i skolläraresysslornas betydelse samt skollärarnes
ställning till kyrkan och befordran inom densamma. Så länge den dubbla tjenstårsberäkningen
fanns, voro skolsysslorna exspektans-platser till anställningar inom
kyrkan, ofta vid dess i ekonomiskt afseende bättre lägenheter, sällan eller aldrig
vid sämre än de ordinära. Nu deremot utgör skollärareyrket en lefnadsbana
för sig, vid inträdet på hvilken läraren, efter regeln, icke har annan utsigt,
än att inom densamma fortsätta och sluta sin verksamhet. Denna nu
nämnda olikhet i skollärarens ställning mot förr innebär en så stor förändring
i skolsysslornas hela betydelse, att derefter bedömandet och afgörandet af hvilket
lönebelopp, som må anses tillräckligt, väsendtligen måste bestämmas och
modifieras, såvida ej hela anordningen deraf skall blifva förfelad. Har den
unge mannen, vid inträde pä cn tjenstemanna-bana, utsigt att förr eller sednare
erhålla rikliga eller till och med för de dagliga behofven öfverilödiga inkomster,
dji verka otillräckliga löneanslag för de första graderna ej menligt i afseende
på erhållande af hugade och skickliga ämnes-svenner: nödgas den inträdande
ock att de första åren tjenstgöra såsom extraordinarie, eller äro nans
löneinkomster, äfven sedan han erhållit ordinarie plats, att börja med otillräckliga,
så eger han ju i och med förhoppningen om framtida befordran eller
avancement utsigten att betacka de brister, som under hans första tjenstetid
uppstått, och ej mindre de utgifter, som förvärfvande af skicklighet och kompetens
till den ifrågavarande befattningen medfört, — det är både naturligt
och billigt. Så t. ex. vid de juridiska, civila, medicinska embetsmannabanorna
och befattningarne, m. fl. Helt annorlunda och motsatt blir deremot förhålLtih.
till 11. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 A/d. 16
122
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 54.
landet der, såsom vid skollärarebefattningarne onekligen är händelsen, embetsmannen
aldrig, åtminstone såvida man ej vill döma honom till ett ständigt
celibat, eger utsigt att i lön erhålla mer, än jemnt och rätt hvad som, äfven
med de måttligaste fordringar, oundgängligen behöfves för en anspråkslös bergning,
alldenstund i sådant fall för godtgörande af en en gång uppkommen brist
eller gjord anticipation på framtiden, tillgång i sjelfva verket aldrig finnes, densamma
alltså får betydelsen af ett ständigt fortfarande näringsbekymmer. Skall
här en verklig likstäldhet ega rum i förhållande till de förut nämnda, så
kan den endast dymedelst vinnas, att embetsmannen, åtminstone så snart han
erhållit ordinarie anställning, också eger en lön, på hvilken han kan lefva. Det
är af nu anförda skäl och då 1,000 R:dr på de flesta ställen i riket, der elementarläroverk
finnas, för det närvarande äfven för en tarflig utkomst utan
tvifvel ej göra tillfyllest och äfven 2,000 R:dr för en lektor, med afseende såväl
å de större lärdomsprof, som af honom fordras, och dermed förenade dry-.
gare kostnader, som å den vanligen högre ålder, han vid tjenstens tillträdande
uppnått, synas alltför ringa.
Utan tvifvel kan man anvisa skolläraren privatundervisning jemte den
offentliga, liksom detta onekligen utgör den vanliga utvägen, för att afhjelpa
den årliga bristen och amortera de skulder, i hvilka de flesta för afslutande
af sina studier måst sätta sig. men följden deraf är blott, att han så mycket
hastigare slites ut. Afven den femte lönegrad, till belopp af 3,000 R:dr R:mt
för adjunkt eller kollega samt 4,000 R.dr för lektor efter tjugo års tjenstgöring,
som af Rikets Ständer sistlidne riksdag blifvit beviljad, synes mig ej göra tillfyllest
i ifrågavarande hänseende. Först och främst må man nemligen besinna,
att ofvannämnda summor, äfven när de, efter tjugo års ansträngande tjenstgöring
och sedan krafterna derigenom blifvit mer eller mindre brutna eller försvagade,
af en man med familj erhållas i lön, ändå ej lemna något öfverskott
utöfver vilkoren för en anspråkslös subsistens. Man jemföre i detta hänseende
skolläraren t. ex. med domaren och landtstatstjenstemannen, som, med betydligt
mindre studiikurs, visserligen några år få tjenstgöra såsom cxtra-ordinarier,
men sedermera kunna påräkna löneinkomster från 5 å 6 ända till 12 å 14,000
R:dr. Men härtill kommer, att de skollärare, enligt erfarenhetens vittnesbörd,
äro högst få, som bibehålla krafter och verklig duglighet för sitt kall intill
tjugo år af tjenstgöring och derutöfver, att alltså den femte lönegraden ganska
lätt kan blifva en frestelse för läraren att, till skada för läroverket och förödmjukelse
för sig sjelf, qvarstadna vid sin befattning långt sedan han förlorat
förmåga att, såsom sig bör, sköta densamma, för att sålunda slutligen komma
i åtnjutande af den högsta lönegraden.
Till det nu anförda, och såsom ett ur erfarenheten hemtadt bevis derför,
tillåter jag mig slutligen att erinra om det faktiska förhållande, att skoladjunkts
-
Motioner i Presle-Ståndet 4865. N:o 55.
123
platser i mängd, af brist på sökande, stått och stå lediga, och detta under det
att flera filosofie kandidater och magistrar funnits och till en del vid universitet
qvardröjt, sorn, utan afsigt att blifva docenter, dock funnit bättre uträkning
i att privat eller i enskilda läroanstalter lemna undervisning, än att söka
platser i Statens läroverk.
Det är på grund af hvad jag sålunda haft äran framställa samt då billigheten
synes fordra, att Rektor äfven vid de mindre läroverken åtnjuter något
större lön än öfriga lärare, som jag vördsamligcn föreslår,
att Rikets Ständer ville åt lärarne vid elementarläroverken, så adjunkter
och kolleger, som lektorer, på det sätt bevilja en löneförbättring,
att den nuvarande första lönegraden inom hvardera klassen borttages
och såväl adjunkt och kollega, som lektor få börja med den lönegrad,
sorn nu utgör den andra, för att sedermera, med samma rätt och på
samma sätt, som nu gälla, successivt avancera till högre grad, så att,
efter femton års tjenstgöring, adjunkt eller kollega i lön får uppbära
3,000 R:dr, lektor 4,000 R:dr R:mt; äfvensom att rektorernes lön
efter tio års tjenstgöring må ökas vid hufvudstadens femklassiga läroverk
till 4,000 R:dr och vid de femklassiga i landsorten till 3,500 R:dr;
och anhåller jag ödmjukligen om remiss af denna min motion till vederbörande
Utskott.
Stockholm den 14 November 1865.
Sigurd Ribbing
N:o 55.
Af Professor Ribbing: Om årlig -pension till aflidne Rektorn vid Tyska
nalional-lyceum i Stockholm, Professor U. IV. Dieterichs
enka.
Skollärarens kall hörer på en gång till de för Staten och hela dess
framtid mest vigtiga och magtpåliggande och dock till de mest obemärkta och
mödosamma, som snarare än de flesta andra arter af verksamhet sliter ut sin
man. Men derjemte höra skollärareplatserna, åtminstone i vårt land, till de
124
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 55.
knappast aflönade och som föga lemna sina innehafvare något öfver hvad det
dagliga uppehället oundgängligen kräfver. Också hafva Rikets Ständer visat
sig till fullo erkänna och uppskatta betydelsen af detta stilla, men trägna och
välsignelsebringande arbete och med välvilligt deltagande komma till hjelp dess
idkare, då de mer än en gång förunnat ålderstigna skollärare eller deras efterlemnade
närmaste, som varit i behöfvande omständigheter, ett väl förtjent understöd.
Rikets Ständer hafva ej begränsat detta erkännande och deltagande
ensamt till sådana lärare, sorn varit anställda vid Statens offentliga skolor; äfven
lärare vid privata läroverk hafva ej så alldeles sällan af samma välvilja
fått röna vedermäle; så t ex extra-ordinarie Adjunkten Ramström, såsom föreståndare
för lyceum, herr Reuter, som var anställd vid Hillska skolan å
Barnängen och vid sednaste riksdag privat-skolläraren S. A. Dahls efterlemnade
enka. Icke desto mindre skulle jag mycket draga i betänkande, att i förevarande
fall göra en anmälan om beviljande af en pension, ifall Tyska nationallyceum
i Stockholm vöre uteslutande inrättadt för och besökt af härvarande
Tyska församlingsmedlemmars barn samt i sådant fall väl kunde betraktas såsom
denna församlings ensak och närmast vört att ställa i full paritet med ett
privatläroverk. Men saken ställer sig något annorlunda, ifall man tager närmare
kännedom om, af hvilka denna skola varit besökt, äfvensom gör sig
reda för den betydelse, den såsom läroanstalt här i Stockholm haft: då det
visar sig, att det öfvervägande antalet af dess lärjungar varit svenska och andra
församlingar tillhörande gossar och ynglingar och att den. om ock ej till
namnet och underhållet en Statens skola, dock i sak, utöfver sin uppgift såsom
en läroanstalt för Tyska församlingsmedlemmars barn, varit ett väl behöfligt och
flitigt begagnadt supplement till hufvudstadens egentligen offentliga skolor, specielt
såsom en praktisk eller real-skola, hvilken såsom sådan, synnerligen före
sednaste skolförordningen, fyllt ett tomrum vid den offentliga anordningen af
skolundervisningen. För att i nyssnämnda hänseende inskränka mig endast till
de data, som omedelbart angå aflidne Professor Dieterich och hans lärareverksamhet,
anhåller jag få nämna, att af de 54 scholares, som vid hans inträde såsom
lärare i skolan, år 1826, tillhörde den klass, i hvilken han blef lärare, 35 voro
Svenska, och att af de skolans elever, hvilka sedermera, under hans trettiosjuåriga
oafbrutna verksamhet såsom lärare vid Tyska skolan, till år 1864, af honom
varit undervisade, omkring falelar likaledes varit Svenska.
De löneförmåner, Professor Dieterich från sitt anträde såsom lärare vid
Tyska lyceum erhöll och sedermera uppbar, voro, jemte fri bostad, 300 K:dr
Runt i lön, från år 1836 ökade till 405 R:dr och från år 1854 till 450 R:dr,
hvartill kom hans andel i skolafgifterna (sorn delades mellan lärarne), från år
1826, i följd af skolans större freqventerande, småningom stigande från ora
-
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 55.
125
kring 450 R:dr till omkring 6 å 700 R:dr, intill år 1843, hvarefter, i den
mån allsidigare undervisning i de offentliga skolorna började meddelas, ifrågavarande
belopp åter nedgått till 450 å 300 R:dr; och i detta lönebelopp inträdde
ingen olikhet genom hans utnämnande år 1851 till Lycei rektor. De
löneförmåner, af hvilka Professor Dieterich varit i åtnjutande, hafva följaktligen,
utom fri bostad, de flesta år inalles utgjort pr medium 700 å 1,000 R:dr
R:mt, under fem år uppgående till något öfver 1.050 R:dr, inkomster, på hvilka
man, äfven med de anspråkslösaste fordringar, ej samlar några öfverskott.
Ar 1864, då professor Dieterich af sjuklighet nödgades taga afsked, erhöll
han i emeritilön 1,500 R:dr R:mt, men uppbar denna endast 1 \ år, till
sin död den 19 Maj detta år.
I trots af sin trägna verksamhet såsom lärare, har Professor Dieterich ej
varit overksam såsom skriftställare och vetenskapsman; utom en afhandling i
differentialkalkylen, som af honom för vinnande af filosofisk doktorsgrad år
1834 utgafs, samt en mängd öfversättningar till Tyskan af Svenska litteraturprodukter,
har han utgifvit Irenne Svenska grammatikor: en utförligare, jemte
Svensk literaturhistoria år 1839 (hvars andra upplaga utkom 1848) och en
mindre år 1844, på Tyska språket författade, samt en “Svensk språklära med
jemförande häntydningar till Norges och Danmarks språkbruk" år 1850; vidare:
“Runen-Sprachschatz oder Wörterbuch fiber die ältesten Sprachdenkmäle Scandinaviens,
" 1844, samt: “Enträthselung des Odinsc-hen Futhork durch das Semitische
Alphabet," 1864; förutom talrika uppsatser i vetenskapliga tidskrifter. Det
erkännande dessa hans språkliga arbeten och forskningar vunno, visar sig deri,
att han år 1838 felef invald till medlem af det Nordiske Oldskrift-Selskab i
Köpenhamn, 1844 af Svenska Fornskrift-sällskapet i Stockholm, liksom han
af sin Konung blef hugnad med namn, heder och värdighet af Professor år
1856 och år 1860 med Nordstjerne-orden.
Vid sitt frånfälle efterlemnar Professor Dieterich enka, en son, som dock
ännu ej hunnit så långt att han kan lemna de sina någon hjelp, och en oförsörjd
dotter. Af Tyska församlingen härstädes åtnjuter den förra visserligen
en årlig pension af 500 R:dr. Men då denna summa, äfven med största inskränkningar,
svårligen kan anses förslå till en tarflig utkomst för den nära
60-åriga enkan och en dotter, hvars redan fleråriga arbete för att bidraga till
sin och de sinas subsistens numera genom ihållande sjuklighet är, om ej alldeles
afbrutet, dock mycket inskränkt, vågar jag, på grund af hvad ofvan blifvit
anfördt, vördsamligen föreslå,
att Rikets Ständer måtte bevilja aflidne Professor Dicterichs enka,
Maria Margaretha Dieterich, född Kullman, en årlig pension af 500
R:dr Runt;
126 Motioner t Preste-Slåndel 4865. N:o 56.
och anhåller jag vördsammast om remiss af denna min motion till verderbörligt
Utskott.
Stockholm den 14 November 1865,
Sigurd Ribbing.
N:o 56.
Af Kontraktsprosten Lundberg: Om ändring af 42 § i gällande Jagtstadga.
Att täta förändringar inom den ekonomiska lagstiftningens område i allmänhet
icke äro önskvärda, helst någon längre tids erfarenhet oftast är af nöden
för ett rätt bedömande af författningarnes större eller mindre ändamålsenlighet,
lärer af ingen förnekas. Här, som allestädes, gäller dock den gamla
satsen: “ingen regel utan undantag" och om denna i sin allmännelighet måste
erkännas vara rigtig, så torde densamma böra synnerligen respekteras i afseende
å sådana förhållanden, der tillfälle saknas att anställa jemförelse mellan
rcsultaterne af gamla och nya stadganden. Ett slikt undantagsförhållande företer
sig obestridligen i fråga om vissa delar af Kongl. Maj:ts den 21 Oktober
1864 utfärdade nådiga Jagtstadga; och särdeles hvad beträffar ejderjagten,
angående hvilken alla bestämmelser saknas i förut gällande, eller 1808 års
Jagtstadga, utom hvad deruti förekommer angående dels borttagande af ägg
och ungar utur boen, och dels tillåtelsen att alia årstider fritt fånga och döda
“sträck- och sjöfogel". Enligt min åsigt, grundad icke blott på fullt sakkunniga
mäns yttranden, utan ock på egande kännedom af den allmänna obelåtenhet,
hvarmed befolkningen inom landets östra skärgård emottagit de nya
föreskrifterna i ämnet, är en snar förändring uti desamma af behofvet påkallad;
och då sista momentet uti § 12 af ofvan förstnämnda nådiga Stadga häntyder
på möjligheten att vinna en sådan förändring, tvekar jag icke att nu
derom väcka fråga. Det nu gällande förbudet mot ejderskytte under tiden
från och med den 16 Mars till och med den 10 Juli hvarje år, eger i sjelfva
verket karakteren af ett absolut förbud mot all ejderjagt inom förrberörda
skärgård, hvilket dock aldrig kunnat vara lagstiftningens mening att stadga,
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 56.
127
enär det måste antagas vara med naturens ordning öfverensstämmande att äfven
denna fogelart skall tjena menniskan till nytta.
För ämnets närmare belysning, torde följande, på verklig, mångårig erfarenhet
grundade uppgifter om ejderfogelns ekonomi vara tillåtna att här
anföras.
Ejderfogeln (Fulix moliissima) är obestridligen i Östersjön en flyttfogel,
eller flyttande hafsfogel, hvilken omkring den 7—15 April, alltefter vinterns
stränghet och isarnes försvinnande, i stora skaror sträcker förbi kusten af medlersta
Sverige för att uppsöka sina nordligare kläckningsställen, och många par
eller såkallad vänjefogel qvarstadna äfven här i skärgården för att värpa. Ejdergäsen
går, såsom skärgårdsboen uttrycker sig, »i land’? omkring den 1 Maj
för detta ändamål, alltid uppsökande sina gamla kläckningsplatser, och kläcker
sina ungar vanligen omkring midsommarstiden. Så snart ungarne äro kläckta
täger åden dessa med sig till de aldrayttersta klabbarne i hafsbandet och blifver
sedan icke vidare sedd i skärgården och kan ej blifva förmål för någon
jagt. Så snart honan börjar ligga, begifva sig hannarne skocktals utåt hafvet
för att ostörda få genomgå sin ruggning, och kunna dessa ej heller derefter
utgöra föremål för jagt. Sedan gamla honan lagt sig, och de gamla hannarne
bortflyttat, infinna sig förra årets ungar, af hvilka hannarne kallas »helsingar»
och honorna »skröjor.» Dessa äro ännu till fortplantning oförmögne, och qvarstadna
här i skärgården under hela Maj och Juni månader, då de med framgång
kunna jagas; men efter denna tid flyttar äfven största delen af ungfogeln
härifrån, och de få, hvilka möjligen kunna ännu någon kortare tid här qvarstadna,
kunna åtminstone ej blifva föremål för någon lönande jagt. Denna,
eller andra årets ungfogel, är emellertid just den verkliga ungfogel af detta
slägte, som bör få skattas. Den motsvarar i allo ungfogeln af t. ex. orre och
tjäder i Augusti första året, hvilken ännu ingen satt i fråga eller kan sätta i
fråga, att icke menniskan skall ega sig till gagn använda. Första vilkoret för
att ett absolut förbud mot all vårjagt skall vara ändamålsenligt och praktiskt
nyttigt, är väl att jägaren genom att spara sitt skott om våren, erhåller rikligare
ersättning uti ymnig tillgång under hösten. Detta är dock, hvad beträffar
ejderfogeln i denna skärgård, alldeles omöjligt, då densamma, både till
följd af sin egen natur och skärgårdarnes beskaffenhet, här endast såsom sträckfogel
uppehåller sig just den tid, som han blifvit förbjuden, och, då han blifver
tillåten, ej mera finnes här. Ett helt annat förhållande eger rum i afseende
å ejderfogeln i Nordsjön vid Norges kuster, der dess fridlysande under
vårtiden visat sig gagneligt. Fogeln är nemligen i dessa trakter, »stapnfogel»
det vill säga: han finnes der hela året om, hvadan det är ganska naturligt, att
man, för hvad som på våren sparats, får desto rikare ersättning om hösten.
Vid våra Östersjökuster deremot har ejdern aldrig varit stannfogel; ej heller
128
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 56.
kan den genom mensidiga lagar tvingas ombyta sin natur af flyttfogel. Han
bör derföre få skjutas under sin egentliga sträcktid, som infaller i April månad;
likasom de till fortplantning oförmögne fjolungarne, hvilka äfven böra fä
skjutas under den tid de gästa våra klippor. Att jemväl skjuta de gamla hannarne
eller såkallade “gubbarne*, sedan honan börjat ligga, kan ej heller inverka
det minsta skadligt på detta fogelslägte, inom hvilket förhållandet mellan
hannar och honor dessutom är alldeles motsatsen af det inom slägtet “Bimana*
rådande, enär en tillfälligtvis blifven enka här ej länge behöfver vänta på ny
friare, då enkoståndet blott räcker några få timmar; ett faktum, hvarom en
hvar, som vistats aldrig så litet i skärgården, lätt kunnat erhålla fullkomlig
visshet.
För att skydda ejdern och snart göra tillgången på denna skärgårdens
nyttigaste fogel sä riklig som möjligt, behöfves blott ett strängt förbud mot
all äggning, samt gamla honans eller värpådens fridlysande, från den tid hon
börjar söka land, det vill säga: frän och med den 24 April till och med den
10 Juli.
Dessa förbud äro af skärgårdsboerne sjelfva efterlängtade och skulle
säkerligen af dem noga efterlcfvas och öfvervakas. Man har sagt att någon
svårighet skulle möta vid att skilja gamla honan från den unga; men den gam -  la värpåden har tvänne hvita tvärband på de hoplagda vingarne, dem “ungtossan“
helt och hållet saknar, och hvilkas bredd alltmera tilltager i mån som
fogeln blir äldre. Dessa hvita tvärband utgöra ett så väsendtligt skiljetecken
mellan den gamla och unga ejderhonan, att, med iakttagande deraf, det är
omöjligt förblanda dem. Att de nyssnämnda inskränkningarne uti jagträttigheten
skulle vara tillfyllestgörande för ejderfogelns skyddande, bekräftas bland
annat af följande faktum.
Uti Södermanlands skärgård är en sträcka af nära två qvadratmil anslagen
Herr Landshöfdingen i Nyköping på lönen. Jagten på detta område har
under de fyra sistförflutna åren varit så ordnad, att all äggning efter matnyttiga
fåglar, äfvensom skjutande af gammal ejderhona under tiden från den 1
Maj till den 1 Juli, varit vid vite af tjugofem R:dr R:mt, utom ansvar efter
lag, förbjuden. Detta har haft till följd, att i Juni månad, både förlidet och
innevarande år, räknades på hvarje “klabb* tre, ända till tio, och på de större
skären ännu flera, ådor, hvilka i fred och ro lingö utkläcka sina ägg, då deremot
för några få år tillbaka knappt någon enda fick behålla sina ägg i “redet*.
Tillgången på ungfogel från förra året (helsingar och skröjor) har ock
de tvänne sista åren varit så riklig, att ingen i skärgården minnes någonting
dylikt. Skulle nu det gällande förbudet mot all vårjagt å ejderfågeln fortfarande
komma att bibehållas, lider det icke tvifvel att skärkarlen, som nogsamt
-
Motioner i Preste-Slåndel '1865. N:o 57.
129
samt inser omöjligheten att någonsin erhålla ersättning för det skott, han är ålagd
att spara, och hvars åtgöranden i de aldra flesta sådana fall sakna hvarje annan
kontroll än den egna rättskänslan, blifver lagbrytare och tager för sig allt hvad
han öfverkommer, både ägg och foglar, och sålunda verkar förbudet alldeles motsatsen
af hvad dermed varit afsedt. Om deremot genom ett mera ändamålsenligt
stadgande, skärgårdsbefolkningens egen inneboende känsla för det rätta väckes och
underhålles, så blifver lagen i verkligheten åtlydd och till både enskild och allmän
nytta öfvervakad.
På nu anförda skäl och grunder dristar jag vördsammast föreslå:
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra framställning
om den förändring uti § 12 af nu gällande Jagtstadga, att jagt
å ejderfogel i allmänhet må blifva tillåten alla årstider, utan annan inskränkning
än att gammal hona eller så kallad ”värpåcF må vara fridlyst
under tiden från och med den 24 x\pril till och med den 10 Juli
hvarje är.
Om remiss till Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
J. Lundberg.
\:o 57.
Af Kyrkoherden EKellllldh: Om statslån för fortsättning af Hudiksvall—
Forssa jernväg upp till sjön Södra Dellens strand i norra Helsingland.
Vid 1856—1858 årens riksdag beviljade Rikets Ständer för anläggning af
jernväg, om fyra fots spårvidd, emelian hafsviken vid Hudiksvall och Dellsjöarnes
vattendrag vid Forssa kyrka ett låneunderstöd af 570,000 R:dr Runt mot fyra procent
ränta och en procent ärlig kapitalafbetalning. Denna jernväg, som genast efter
Rijtets Ständers ofvannämnda beslut sattes i verket samt fullbordades och afsynades
år 1860, ställdes i förbindelse med en af numera aflidne baron P. A. Tamm tidigare
påbörjad och samtidigt med jernvägen afslutad kanalanläggning från Dellsjöarne
ned till Forssa kyrka. Kostnaden för jernvägsanläggningen var af dåvarande
Kapiten Cl. Adelsköld beräknad till 560,000 R:dr Runt, men anläggningsBih.
till Ii. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami 2 A/d 17
130
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 57.
kostnaden uppgick vid tiden fiir jernvägens utsyning till 024,000 R:dr, således
64,000 R:dr mera än kostnadslörslaget innehöll, hvarförutan sedermera betydliga
kostnader mast göras för utvidgning af stationernas områden och upplagsplatser,
inköp af vändbom och lyftkranar, anskaffande af en ångbåt jemte ångbåtsstation
med kaj och. magasiner vid sjön Dellen, m. m., uppgående till öfver 1G0.000 Ihdr.
Bruttoinkomsten af jernvägen uppgick
är 18G0 till 75,458 R:dr,
» 1861 » 78,401 »
» 1862 » 81,490 »
» 18G3 » 117,617 » samt
» 18G4 » 94,186 » •
Passagerare, sorn begagnat jernvägen, uppgingo första året till 9,615, andra äret
11,265, tredje året 14,667, fjerde äret 14,669 och femte äret 19,931 personer. Passagerarnes
antal ä denna jernväg har sålunda pä de fern åren mer än fördubblats,
men skulle hafva ökats ännu mera, derest icke ett par för persontrafiken särdeles
missgynnande förhållanden hindrade mängden af vägfarande att begagna sig af
jernvägen. En af dessa ofördelaktiga omständigheter är, att jernvägen, der den
afslutas vid Forssa kyrka, icke träffar någon allmän landsväg utan endast en sockneväg,
afsides belägen ifrån den allmänna landsvägen; och det andra och ännu
mera ofördelaktiga förhållandet består deruti, att, då jernvägen med sitt till tiden
bestämda och hastiga lopp slutar vid Forssa kyrka, kommunikationsleden sedermera
fortsattes vestcrut pä den ofvanberörda P. A. Tamms kanal, med tvänne på
olika ställen af kanalen belägna slussar, efter hvars passerande den ändtligen obehindradt
fortgår pä de in i landet belägna sjöarne Södra och Norra Dellen. Nyssnämnda
kanal är nemligen farbar endast för helt små och högst fyra fot djupgående
ångbåtar och pråmar, och de tvä slussarne i kanalen hafva lika anspråkslösa dimensioner,
nemligen endast jemnt tillräckliga för att rymma, för hvarje slussning,
endast en liten ångbåt elier en pråm i sender. För att nu kunna befordra den
rätt betydliga varutrafiken å kommunikationsleden mäste ångbåtarne ständigt hafva
i släp med sig minst en, men oftast flera pråmar; och som blott en och en af
dessa små farkoster i sender kan inrymmas i slussarne, och der dertill ofta händer,
och hvilket icke lärer kunna förebyggas, att två ångbåtar, hvardera med flera
pråmar mötas vid slussarne och uppehålla hvarandra i flera timmar, ja i hela fem
timmar, hvarpå man haft exempel, så framstår tydligt, dels huru litet belåtna och
betjenade för sina egna personer landets innebyggare kunna vara att färdas pä
denna, sä beskaffade, af sjö, kanal och jernväg bestående kommunikationsled, dels
hvilken.stor olägenhet det är lör den snabba jernvägstrafiken att vara afbruten innan
den nätt sitt mål, Dellstranden, och vara fastlänkad med och beroende af
den till tiden oftast obestämda och tröga kanalfarten. Dessa till sin natur så olika
kontrahenter, jernvägen och kanalen, kunna i längden icke med fördel hälla
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 57.
131
tillsammans. Antingen måste kanalen med sin hinderliga stussning öfvergifvas och
jernvägen få framsträckas till sjöarne med sitt rymliga och fria vatten, eller också
skall jernvägen, nutidens yppersta tidsbesparande kommunikiftionsanstalt samtidigt
med landet, som anlagt och behöfver densamma, lida och förhindras i sin utveckling
af det tidsödande fortskaffningssattet på kanalen. En särskild olägenhet med
kanalen är också deri, att kanalen vanligen fryser en månad tidigare hvarje vinter
än Dellsj öarne, hvarigenom trafiken på kommunikationsleden måste afbrytas en
månad tidigare hvarje vinter, än hvad händelsen skulle vara, om jernvägen gick
ända fram till Dellstranden; och härutaf följer, att jernvägen årligen förlorar en
månads trafik och landets innebyggare afstängas en månad tidigare ifrån kommunikationsleden.
De angifna olägenheterna af kanalen erforos redan under de första åren
af jernvägens verksamhet, och detta föranledde ett antal aktieegare att begära extra
bolagsstämma, ”för att öfverlägga och besluta, hvilka åtgärder borde företagas,
för att få jernvägen utsträckt till sjön Södra Dellen' strand.” Denna bolagsstämma
hölls den 18 Juni 1862, och sedan ärendet der blifvit boredt, upptogs detsamma,
enligt reglementets föreskrift, till definitivt afgörande pä dea näst derefter infallande
ordinarie bolagsstämma den 28 Juni' samma år, hvarvid ett så öfvervägande
antal aktieegare röstade lör jernvägens utsträckning till Dellstranden, att
beslutet derom, för bolagets del, enligt reglementets stadgar, blef fattadt. Utförandet
af detta beslut skulle dock, enligt hvad bolagsstämmoprotokollet innehåller,
vara beroende af huruvida bolaget kunde få upplåna de erforderliga medlen till
billig ränta och lämpliga amorteringsvilkor. Bolaget har genom sin direktion sökt
att på enskild väg skaffa sig de erforderliga medlen, men för de lån bolaget kunnat
erhålla har begärts en högre ränta och sådana vilkor i öfrigt, som bolaget ej
funnit antagliga. Af sådan orsak vågar jag härmed anmäla ärendet hos Rikets
Höglofliga Ständer, under förhoppning, att Rikets Ständer villigt skola understödja
ett allmängagncligt företag, hvaruppå en stor landsorts framgång och utveckling i
väsendtlig grad beror.
Det för ifrågavarande jernvägsutsträckning af f. d. Ingeniören vid Gefle —
Dala jernväg Gustaf Lilliehöök uppgjorda kostnadsförslag, som omfattar endast sjelfva
banutsträckningen med station vid Näsviken å Dellens strand, uppgår till 317,000 R:dr,
men derjemte fordras, för den förökade trafik, som är att emotse, då
banan blir utsträckt till Dellstranden, ett ytterligare lokomotiv (med
6 hjul)  35,500: ®
30 nya lastvagnar ä 1,250 R:dr  37,500:
2 passagerare vagnar å 5.000 K:dr
i 0,000: 47,500: »
samt till en mekanisk reparationsverkstad 40^000: »
utgörande hela kostnaden tillsammans .
. Ii:mt 440,000 R;dr,
132
Motioner i P reste-Ståndet 1865. N:o 58.
til! hvilken summas betäckande jag dels uppå ofvan anförda skäl, dels med åberopande
af och hänvisande till de detaljupplysningar i frågan, som af motionär inom
annat Stånd komma att för Rikets Ständer framläggas, vördsamt får anhålla,
det Rikets Höglofliga Ständer behagade bevilja ett låneunderstöd, af statsmedel
på möjligast billiga ränte- oell amorleringsvilltor, till ungefär A delar
af kostnad-summans belopp, eller, för jemnt tal, 295,000 R:dr R.int;
anhållande jag om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 14 November 1865,
J E. Ekelundh.
N:o 5S.
Af Kyrkoherden EUellUlfJll! Om anslag för beredande af Norrlands
kustförsvar.
Dä jag nu går att väcka ett förslag rörande Norrlands kustförsvar, beder jag
att få förutskicka några ord i afseende på tvänne omständigheter, hvilka gjort mig
tveksam, innan jag efter moget öfvervägande beslutat mig för detta steg. Den ena
är att ett bifall till mitt förslag erfordrar anslag, således penninge-uppoffringar å
nationens sida, och jag anser det vara hvarje representants skyldighet att endast i
oundgängligen nödiga fall taga Statens tillgångar i anspråk.
Den andra omständigheten är att man måhända kan tycka att, då fråga är
om landets försvar, Regeringen, genom vederbörande departementer och embetsverk,
är bäst i tillfälle både att bedöma hvad som härutinnan göres behof och huru försvaret
bör ordnas.
Hvad först anslagsfrågan vidkommer, sä hörer dock detta fall till ett af dem,
der en uppoffring af medel är oundgängligen nödvändig, ty här är fråga om att
förebygga det icke Norrland, denna med materialer till framtida rikedom och blomstring
så rikt utrustade landsträcka, fortfarande skall ligga öppen och oförsvarad,
utsatt för att, vid hvarje fredsbrott, blifva ett rof för fiendtligt härjningar. Jemför
man också alla de uppoffringar, som Staten gjort för Sveriges mellersta och södra
provinser med dem, som hittills blifvit gjorda för Norrland, så visar sig att denna
del af vårt fädernesland med fog kan hafva anspråk på Statens medverkan till
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 58.
133
hvari som mäste göras för dess framtida utveckling och trygghet, och må det då
tillätas den, hvilken så lifligt och uppriktigt som motionären intresserar sig för
Norrland och dess idoga, trofasta befolkning, att vädja till Rikets Höglofliga Ständer
i en för denna del af fäderneslandet sä vigtig fråga.
Må detta ock tjena sorn ett af de skäl hvarföre jag, oaktadt jag villigt och
tacksamt erkänner den nuvarande Regeringens omtanka för alla rikets provinsers
behof och Krigsstyrelsens tillgöranden för ailä dess innevånares trygghet, dock dristar
att i denna sak, som redan genom Styrelsens försorg blifvit bragt å bane och af
densamma understödd och befrämjad, vända mig till Rikets Höglofliga Ständer i
fråga om medel till det Norrländska kustförsvarets åvägabringande.
I det af den i nåder förordnade Landtförsvarskomitéen den 12 Maj detta år
afgifna underdåniga betänkande yttras att komitéen ansett sig tor närvarande sakna
skäl att tillstyrka några befästningar vid Gefle, Carlshamn och Landskrona, o när komitéen
icke ville splittra befästningsanslagen. Kongl. Maj:t har icke eller i sin nådiga
Proposition om Statsverkets tillstånd och behof till nu församlade Ständer föreslagit
några befästningar vid nämnda ställen. Endast i och för fortsättande eller
fullbordande af befästningarna vid Carlsborg, Carlskrona och inloppet till Stockholm
hafva anslag nu blifvit begärda. Det är också helt naturligt att dessa vidsträckta
befästningsarbeten måste först göras färdiga.
Det anslag, som erfordras till fältförskansningars uppförande på en eller annan
punkt vid inloppen till några af de Norrländska hamnarna, kan deremot anses afse
mera enstaka fall och således icke böra inblandas med anslagen till de större be.
fästningar, hvarom den Kongl. Propositionen handlar.
På samma sätt böra icke de Norrländska fältförskansningarne förblandas med
de större och betydande fältverk, hvilka i krig kunna ifrågakomma att uppföras
och hvartill fullständiga förslag under fred böra vara beredda — ett arbete, som,
hörande till sjelfva försvarsplanerna, lärer åligga Gencralsstaben att i samråd med
Ingeniörkorpsen taga om hand och underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Nu
ifrågavarande fältförskansningar skulle på sin höjd kunna betraktas som en, i fronten
af den fästning, hvilken pä operätions-linien ät Jemtland sannolikt kommer att
med tiden anläggas, långt framskjuten kedja af detacherade skansar.
Mitt förslag går ut på att skaffa stödjepunkter åt det rörliga försvaret i
Norrland, hvilket, vid ett blifvande krig, med all säkerhet kommer att öfvertagas
af de Norrländske skarpskyttarne, hvilka förbundit sig att gemensamt försvara hvarandras
hemtrakter.
Vid ett sådant försvar af den egna härden torde de frivillige skarpskyttekorpserna
komma att blifva af den aldrastörsta nytta, icke minst derföre att, genom
deras öfvertagande af lokalförsvaret, den reguliära arméen kan få användas på andra
vigtiga punkter, der det är nödvändigt att hafva en större styrka samlad.
Staden Sundsvall med närmaste trakten deromkring torde, exempelvis, till
IS4
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 58.
sitt försvar kunna disponera en styrka af frivilliga försvarare, uppgående till 8C0
man, och Hudiksvall 4 till 500 man.
Ifrågavarande skansar skulle också tjena till skydd för de sfängsellinier,
vare sig af minor eller timmerflottor, som vid ett utbrytande krig torde böra läggas
i inloppen till de hamnar, hvilka skola skyddas, äfvensom att förekomma eller
åtminstone försvåra upprepandet af iiendtliga landstigningar med en hand full manskap,
hvilka landstigningar, utan att möta motstånd, sä ofta förekommit på kusterna
af Östersjön.
Det lefver ännu i friskt minne huru, under sednaste kriget mellan Vestmagterna
och Ryssland, båtar med endast ett dussin elier tjugotal Engelman i, rodde
in i de Finska hamnarna samt brände och härjade, och hvad den norrländska kusten
beträffar, så behöfver jag endast erinra om följande data och fakta.
Ar 1714 i September brändes Umeå stad;
» 1716 plundrades kusten kring Östhammar och Öregrund;
» 1719 uppbrändes Norrtelje och kusten deromkring härjades;
» 1720, i slutet af Juli månad, sköflades trakten omkring Umeå, hvilken
stad dä ånyo totalt uppbrändes;
» 1721, i Maj och Juni, brändes städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall,
Hernösand och Piteå. Fiendtliga fartyg visade sig då äfven utanför Gefle;
”men, som försvarsanstalterna derstädes befunnos i godt skick,” såsom orden lyda
hos en historieskrifvare, ”så aflägsnade sig de fiendtliga fartygen derifrån.” En folksägen
går ock att Hudiksvall, vid ett likartadt tillfälle, skonades från en fiendtlig
påhelsning, emedan vid inloppet till nämnda stad, en mil från densamma, nära Deiångers-åns
utlopp, ett batteri, bestyckadt med ett par mindre kanoner, blifvit uppfördt
på en udde, som ännu i dag kallas ”batteri-udden,” och der tydliga spår af ett
litet fältverk ännu synas.
Detta har jag anfört, för att visa att äfven mindre befästningar, genom sin
moraliska inverkan, kunna vara till stor nytta. Det är icke eller min mening att
vid inloppen till de norrländska hamnarna skola anläggas några större befästningar,
endast fältfÖrskansningar, uppförda af bjelkar och jord, eller s. k. blinderingar,
hvilka, tillräckliga att skydda kanonerna och deras servis, kunna åstadkommas
för en jemförelsevis ringa kostnad, synnerligen i en sådan trakt som Norrland, der
riklig tillgäng pä skog finnes. Jag skulle också föreställa mig att till besty.ckningen
af de ifrågavarande fästningarna voro tillräckligt att använda 4,1 tums reffiade
tackjernskanoner med spetsprojektiler, då dessas pörte väl uppgår till cirka 7,000
fot och åtminstone bredden af de inlopp, som jag haft tillfälle taga kännedom om,
icke öfverstiger 6,000 fot.
Der bredden är större torde 5,63 tums reffiade kanoner, hvilkas porté väl är
cirka 10,000 fot, vara tillräckliga.
Jag har här vidrört frågan om befästningarna.- beskaffenhet och bestyckning
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 58.
135
endast i akt och mening att påpeka att de torde kunna göras billiga och icke i
den mening, som skulle jag tilltrott mig hvarken att föreslå hurudana de böra vara
eller att uppgifva bestämda kostnader för densamma. Summans • storlek är,
ehuru vigtig, dock härvidlag jemförelsevis af mindre vigt; största vigten ligger,
enligt mitt förmenande, derpå, att frågan så mycket sorn möjligt hålles vid lif,
och att sådana mått och steg vidtagas, att Norrlands kuster slutligen blifva
späckade med kanoner, hvilka böra gifva vigt åt det försvar, som man väntar
af Norrlands härdade, krigsdugligc söner, och hvilkas karakter jag tillräckligt
känner, för att veta, att de i farans stund skola manbaftigt sköta de vapen,
man lemnar dom och på ett hedrande sätt försvara ett älskadt fosterland.
För att ytterligare styrka behöfligheten och nödvändigheten af ett kustförsvar
i Norrland, vill jag ur Landtförsvarskomitéens förr nämnda, underdåniga
betänkande hafva äran citera följande yttrande, som förekommer å pag. 32 i
första bandet:
“Vid ett allvarligt anfall mot Rikets midt, måste, för att icke sprida
“våra krafter, Norrland till en betydlig del öfverlemnas åt sitt eget försvar.
“Det är då af vigt, att der hafva en fast ort, till säkerhet för militärförråd,
“till stöd för de försvarande trupperna, och man kan tillägga, till uppmuntran
“för den befolkning, af hvilken vid ett krig stora uppoffringar fordras, och
“hvilken bör se, att Riket under fred gör hvad möjligt är, för att bereda denna
“landsorts försvar och icke vill alldeles öfverlemna den åt krigets första
“skiften."
Såsom ett bevis pä dc upplag, hvilka finnas att skydda i de Norrländska
hamnarnc, vill jag här endast nämna, att, enligt hvad mig är specielt bekant,
invid Sundsvall och de derintill närmast belägna hamnar och lastageplats er finnas
i medeltal liggande så stora lager af bjelkar och plankor, att dessa tillsammans
med der befintliga ångsågar och öfriga etablissementer, kunna uppskattas
till ett värde af minst 6,600,000 Riksdaler Riksmynt, hvartill kommer
värdet af det minsta antal fartyg, som samtidigt befinnas liggande vid nämnda
platser, och hvilket, lågt beräknadt, stiger till cirka 3,000.000 R:dr R:mt; lägges
härtill ytterligare cirka två och en half millioner Riksdaler, som utgör
brandförsäkringsvärdet a de af staden Sundvalls byggnader, hvilka äro försäkrade
i Städernas allmänna brandstodsbolag och i Skandia, så fås ett sammanlagdt
belopp al Tolf millioner etthundra tusen (12,100,000) Riksdaler Riksmynt. För Hudiksvall,
hvars folkmängd endast utgör tre femtedelar af Sundsvalls, uppgå de
likartade summorna tillsammans till Tre millioner Riksdaler, deri dock ej är
inbcräknadt värdet af den från denna stad sig inåt landet sträckande jernbana,
med bangård i Hudiksvall och materiel.
Till dem, som måhända invända, att Norrlands innevånare sjelfva böra
bekosta sitt försvar, får jag hemställa, huruvida det är billigt, att de, som ligga
136
Motioner i Pr esle-Ståndet i86 5. N:o 58.
mest utsatta för en inkräktande fiende, icke allenast skola kläda skott vid anfall
af densamma, medan längre in i landet belägna orter äro skonade från
dylika anfall och plundringar, utan att derjemte innevänarne derstädes ensamme
skola betala omkostnaderna för de åtgärder, som vidtagas för att afvända faran
icke allenast från dem sjelfva, utan äfven från deras af ett tryggare läge gynnade
öfriga landsmän.
De båda kommunerna Hudiksvall och Sundsvall hafva visserligen i sina,
till Kongl. Majit ingifna, underdåniga ansökningar förklarat sig villige till de
uppoffringar, som Sjöförsvarskomitéens här nedan nämnda utlåtande omnämner,
och lära icke heller vilja undandraga sig desamma; men då hvad utaf dessa
kommuner kan åstadkommas i penningeväg torde blifva otillräckligt tili att
bringa de omnämnda försvarsanstalterna i fullt ändamålsenligt skick, kan det
icke anses obilligt begärdt, att Staten, med hänsigt till det allmänt nyttiga ändamål,
som åsyftas, skall mellankomma.
I det underdåniga betänkande, som de af Kongl. Majit i nåder förordnade
komilerade till utarbetande af förslag till ett tidsenligt ordnande af rikets sjöförsvar,
den 23 Maj 1862, ingåfvo, yttras, sid. 47, om enskilda kommuners medverkan
till kust försvaret:
“Komitéen tror, att vårt kustförsvar äfven skulle kunna vinna ett icke
“oväsendtligt biträde af den enskilda fosterlandskänslan, derest den alltmera
“allmän blifna öfvertygelsen om nödvändigheten af att hvarje vapenför man i
“sin mån söker göra sig skicklig att medverka till fäderneslandets försvar samt
“hågen att derför göra uppoffringar erhölle en ändamålsenlig rigtning. Koini“téen
har fördenskull ansett det icke vara olämpligt att taga dessa förhållanden
“i beräkning, för att söka åtminstone till någon del fylla de luckor i kustför“svaret,
som i hvarje efter våra allmänna tillgångar beräknad plan derför ej
“kunna undvikas. Ansenliga sträckor af Sveriges kuster sakna nemligen allt
“annat försvar än del rörliga, hvilket svårligen kan erhålla den utsträckning,
“att det skulle kunna skydda alla punkter, som kunna hotas af en, äfven ringa,
“fiendtlig styrka; men af flera skäl och ej minst i följd af svårigheten att bestämma
ett mindre antal punkter af särskild vigt samt omöjligheten att utsträcka
åtgärden till alla sådana, som någon gång kunna deraf blifva i behof,
“har komitéen icke funnit sig böra för detta ändamål föreslå nya befästningar
“att af Staten utföras, utan endast trott sig böra förorda åtgärder, som, jemte
“det de skulle i sin mån befordra det afsedda ändamålet, tillika skulle gifva
“en bestämdare rigtning åt den enskilda fosterlandskänslan och hemställer alltså,
“att, om någon menighet skulle önska till sitt försvar mot fiendtliga anfall på
“egen bekostnad anlägga och med erforderlig servis förse ett eller annat försvarsverk,
sådant icke allenast måtte medgifvas, under vilkor att anläggnin
gen
-
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 58.
187
“gen skedde efter grunder, sorn i militäriskt hänseende af Kongl. Maj:t funnits lämpliga,
och med iakttagande af vederbörandes i detta afseende meddelade föreskrifter,
“utan äfven ledning för arbetets utförande samt nödig bestyckning och ammunition
“af Staten kostnadsfritt lemnäs, äfvensom undantagsvis, när ändamålet och behof“vet
af Kongl. Maj:t finnas sådan påkalla, möjligen äfven något understöd till anläggningens
verkställande.”
Med anledning af sistnämnda utlåtande, och sedan Sundsvalls och Hudiksvalls
frivilliga skarpskyttar förklarat sig villige att åtaga sig serveringen af de kanoner,
som kunna komma att placeras vid inloppen till nämnda städer, ingåfvo
stadsfullmägtige i dessa båda städer, sommaren år 1864, underdåniga ansökningar i
ämnet till Kongl. Maj:t, hvarpå Kongl. Maj:! anbefallde Chefen för Ingeniörkorpsen
att gå i författning om terrängförhållandenas undersökande vid inloppen till Hudiksvall
och Sundsvall, uppgöra förslag till dessa inlopps försättande i försvarsbart
skick samt dermed till Kongl. Maj:t inkomma.
Dessa undersökningar hafva innevarande år blifvit verkställda och komma
förmodligen behöriga kostnadsförslager att uppgöras öfver berörda båda inlopps
försättande i försvarsbart skick; men på det att nödiga medel icke må saknas såväl
härtill, som ock till de undersökningar och befästningar, hvilka möjligen snart nog
torde ifrågakomma vid inloppen till andra norrländska städer och hamnar, får jag,
med stöd af hvad jag nu haft äran anföra, vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer behagade till Kongl. Maj:ts disposition ställa
ett anslag af Etthundra Tusen (100,000) Riksdaler Riksmynt, för att,
hufvudsakligen på de af Sjöförsvarskomitéen år 1862 uppgifna grunder,
och på de vilkor, Kongl. Maj:t kan komma att föreskrifva, användas icke
allenast till försättande i försvarsbart skick af inloppen till städerna Hudiksvall
och Sundsvall, utan ock, så långt medlen räcka, tili det norrländska
kustförsvaret i allmänhet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 14 November 1865.
J. E. Ekelundh.
JJih till R. St. Prot. 1865 & 1866. il Sami. 2 Afd. 18
138
Motioner i PresteS*åndet 1865. N:o 59
N:o 59.
Af Kyrkoherden Ellglnild'. Örn anslag till förbättrande af häst- och fårafveln
i Jemtlands län.
Ett ibland Jemtlands vigtigare behof är det af en förbättrad boskaps-, kästoeh
fårafvel.
Hvad boskapen angår, så är val, sedan det stamholländeri af Ayshire-djur
sorn för ett par år sedan uppsattes, nu blifvit till annat län öfverflytta dt, efter det
raeen visat sig för Jemtland mindre lämplig, behofvet för handen af ett nytt stamholländeri,
hvilket torde böra genom urval bland landets egna djur uppsättas, men
då Kongl. Maj:t i Dess nyss afgifna nådiga Proposition om Statsverkets behof, uppå
Landtbruks-akademiens underdåniga framställning, äskat anslag till sådana stamholländerier
för Norrland, sä påkallar frågan derom ingen enskild framställning.
Hvad åter angår hästar och får, vågar jag vördsamt fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på behofvet för Jemtland, att till afvelns förbättring hugnas med
något understöd af allmänna medel.
Jemtlands afvel af arbetshästar har haft och har vä! ännu ett godt rykte
om sig. Intresset för densamma är ock bland allmogen mera allmänt, än i de flesta
af rikets öfriga landskap, men det är dock naturligt, att i ett land, der jordbruket
icke ännu nått större utveckling än uti ifrågavararande provins och der större jordegendomar,
för så vidt storleken mätes af odlingen, icke finnas, jordegaren icke
mägtar underkasta sig den uppoffring, sorn anskaffande af för afveln fullt lämpliga
hingstar betingar.
Det synes derföre, till vidmagthållande och utbildande af Jemtlands för jordbruket.
väl passande häsfrace, vara nödigt att genom allmän försorg fullgoda beskälare
uppköpas och å lämpliga ställen i landet stationeras under vilkor, som betryggar
såväl deras ändamålsenliga vård och skötsel, sorn ock allmänhetens i orten
gagn af dem för stobetäckning. Gagnet af en sådan åtgärd skall dock icke inskränka
sig till denna provins, utan skall sä mycket säkrare till andra orter spridas,
som Jemtlänningen af ålder idkat handel med hästar, af hvilka han årligen
tillförer andra landsorter ett icke obetydligt antal.
Väl har jag mig bekant, att fråga om allmänna åtgärder för hästafvelns
förbättring, till vinnande af goda arbetshästar i alla delar af landet, blif
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 59.
139
vit vid ett allmänt landtbruksmöte väckt, och framställningen härom af Landtbruks^
akademien understödd: men att Kongl. Maj:t, då åtgärder i sådant syfte på sina
ställen redan kunnat af hushåliningssällskaperna eller genom enskildas försorg vidtagas,
icke funnit frågan i dess föreslagna utsträckning för det närvarande böra
föranleda äskande af det betydliga anslagsbelopp, som härtill skulle erfordras.
Men då jag, med kännedom härom, dock vågar vördsamt påkalla Rikets Ständers
uppmärksamhet på Jemtlands behof i detta afseende, sker det i förhoppning, att
mcranämnda provins skall anses vara ibland dem, hvarest företrädesvis en sådan
åtgärd af omständigheterna påkallas.
Jemtlandshästen har väl redan tillvunnit sig ett godt rykte för styrka, uthållighet,
oömhet och lättföddhet, hvilka egenskaper göra honom såsom arbetshäst
begärlig; och den framställning, som, efter hvad nämndt är, nyligen utgjort föremål
för Kongl. Maj:ts pröfning, afsäg just att taga bättre vara på Norrlands för landtbruket
passande hästrace och göra den landet till godo. Men långt ifrån att i denna
omständighet se ett skäl för att sätta Jemtland tillbaka för andra, i afseende å
arbetshästar mindre väl lottade orter, synes mig fastheldre, och intilldess omständigheterna
kunna föranleda några allmänna åtgärder till hästafvelns förbättring, den
provins redan nu förtjena att med en sådan åtgärd gynnas, hvarest nämnda afvel
med ett allmänt intresse omfattas, hvarest passande betesmarker ymnigt förefinnas,
hvarest hästen framför andra husdjur med omsorg uppfödes och vårdas, hvarifrån
hästhandeln redan tagit väg åt andra orter, och hvarest det alltså ligger så mycket
större vigt uppå, att den inhemska racens goda egenskaper icke försämras genom
bristen på några goda och för ändamålet passande afvelsdjur, hvilka det dock för
den mindre jordbrukaren och andra finnas icke i Jemtland — möter svårigheter
att anskaffa, liksom en sådan åtgärd äfven öfverstiger Jemtlands hushållningssällskaps
krafter.
Fårafveln i Jemtland står icke högt, och detta är så mycket mer att beklaga,
som landet erbjuder rika utvägar för framfödandet af detta djurslag, utan synnerligt
intrång på öfriga kreatursstocken, och som produktionen af ull och kött, om blott
en för landet passande fårrace biefve införd, skulle gifva en väl behöflig förstärkning
åt landets export, dess husslöjd och dess fabriksnäring.
Af får finnas väl inom provinsen olika slag, men de äro med alltför enstaka
undantag icke af god beskaffenhet, hvarken i ena elier andra hänseendet. Uppmärksamheten
har deremot blifvit rigtad på den Skottska s. k. ”Blaekface"-racen,
hvilken, efter samstämmiga omdömen af dem, som känna naturen både af Jemtland
och af denna fårrace, skall vara för detta land företrädesvis lämplig. Jag Iemnar
detta derhän, men antager såsom gifvet, att en för ifrågavarande provins fullt passande
fårrace lätteligen står att finna, liksom ock att det, till befrämjande af insteg och
140
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 59.
spridning i landet af en sådan race, skulle vara af väsendtligt gagn, om mindre
stammar häraf kunde på några få, dertill lämpliga ställen, utstationeras.
Då jag sålunda antager det vara af synnerlig vigt för jordbrukets och landets
förkofran, att åtgärder vidtagas för anskaffande och spridning af en för Jemtland
passande färrace; då de åtgärder, som af Staten till fårafvelns förbättring
vidtagits, och den hjelp, som till följd häraf för sådant ändamål äfven står enskilda
orter till huds, icke kan lända Jemtland ti il gagn, alldenstund de racer, öfver hvilka
Staten för närvarande disponerar, icke torde vara för nämnda provins passande;
då likvisst detta landskaps beskaffenhet ger en stor betydelse ät fårafvelns förbättring
derstädes, och då den enskilda eller kommunala omtanken, hvilken under andra
förhållanden väl skulle, .unna umbära Statens mellankomst för ett sådant behof,
dock i Jemtland torde framför de flesta andra orter påkalla och förtjena en sådan
hjelp, vågar jag vördsamt hemställa, att äfven fårafvelns förbättring i sagda
landskap måtte i någon mån genom anslag af allmänna medel befrämjas.
Pä grund af hvad jag sålunda i ena och andra afseendet haft äran framställa,
utbeder jag mig Rikets Ständers gunstbenägna och välvilliga uppmärksamhet
för följande motion,
att till Kongl. Maj:ts disposition må anvisas:
dels 5,000 R:dr till uppköp af fyra stycken hingstar, hvilka, till befrämjande
af en god afvel af arbetshästar, böra stationeras å lämpliga ställen i Jemtlands
iän, för att till stobetäckning användas;
dels ock 5,000 R:dr till uppköp af tackor och baggar af en för Jemtland
passande race, att till fårafvelns förbättring likaledes uppsättas ä
passande ställen i samma län;
allt på sätt samt under de vilkor och kontroller, som Kongl. Maj:t. för
de afsedda ändamålens vinnande kan finna för godt att i nåder bestämma.
Om remiss till Stats-Utskottet af denna motion får jag anhålla.
Stockholm den 14 November 1865.
Jak. Ali. Englund.
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 60.
141
\:o 60.
Af Biskop Sandberg: Om ökadt andag till [olkskolelärare-seminarierna.
Till seminarierna för folkskollärares och lärarinnors bildande anslogo Rikets
sednast församlade Ständer 65,000 R:dr R:mt. Dessa medel voro beräknade att användas
till sex dylika anstalter, nemligen fem för manliga och ett för qvinliga lärjungar. Då
antalet manliga lärjungar vid seminarierna, den tid beslutet fattades, utgjorde emellan
300 och 400, och 100 lärjungar beräknades kunna vid hvarje seminarium med framgång
undervisas, ansågos fem seminarier för sådana lärjungar kunna motsvara behofvet,
äfven om lärjungarnes antal, i anseende till lärokursens ökade längd, koinme att
stiga till 500; och då de qvinliga lärjungarnes antal i hela riket ej uppgick till mer
än omkring 60, syntes ett seminarium för dessa tillsvidare göra tillfyllest. Förhållandena
hafva emellertid hastigt förändrat sig. Redan då Kongl. Maj:ts Kungörelse
angående seminariernas organisation den 22 April 1864 utfärdades, ansågos två seminarier
för t[vinliga och sex för manliga elever vara af behofvet påkallade, så
mycket mer, som det i Norrland förlagda, hvars lärjungar ännu icke öfverstigit 28,
alltid måste komma att öfvertaga en ganska obetydlig del af det för hela riket beräknade
antalet. Otillräckligheten både af den beviljade anslagssumman och af det
bestämda antalet seminarier har sedermera blifvit ännu ytterligare ådagalagd. Fastän
alla för manliga lärjungar inrättade seminarier hittills icke hunnit blifva fullständigt
ordnade, utgör likväl redan under innevarande läsetermin dessa lärjungars antal i
hela riket 592. Då härtill komma 149 qvinliga lärjungar vid seminarierna istockholm
och Skara samt de ännu icke indragna i Strengnäs och Calmar, beiinnes antalet
af samtliga seminaristerne för närvarande uppgå till 741, eller ungefärligen
dubbelt emot det, som förefanns, då Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet
afläts, och nära femtio procent öfver det högsta antal, Ständerne, vid bestämmandet
af anslagssumman, beräknat. På grund häraf och af den tillökning i utgifter af
mångfaldigt slag, som blifvit en följd af dessa förändrade förhållanden, har ock
Kongl. Maj:t af Rikets nu församlade Ständer äskat en förhöjning i anslaget för
seminarierna till ett belopp af 15,000 R:dr R:mt.
Men skall väl denna förhöjning blifva för ändamålet tillräcklig? Jag vågar
betvifla detta, såvida något mer åsyftas än att, blott i afseende på lärarekrafter»
lokaler, undervisningsmateriel och andra nödiga hjelpmedel försätta i fullgodt skick
142
Motioner i Presie-Sl tndel 4865. N:o 60.
de seminarier, som enligt ofvan anförda Kongl. Kungörelse böra ombesörja ifrågavarande
undervisning. Det antagandet torde icke sakna skäl, att den nådiga Propositionen
hufvudsakligen afsett denna redan beslutade organisation. Föredraganden
för ecklesiastik-ärenden synes ock i det bifogade Statsråds-protokollet genom
ordet ”minst” framför den uppgifna siffran hafva velat fästa Kongl. Maj:ts och Ständernes
uppmärsamhet på önskvärdheten af ett ännu högre belopp än siffran angifver,
såvida alla behof uti den omhandlade vigtiga angelägenheten skola nöjaktigt
kunna fyllas. Och att åtminstone ett stort behof, utom de nyss uppräknade och
närmast afsedda, redan förefinnes, är alldeles uppenbart. Den åberopad.e Kungörelsen
upptager för rikets vestra provinser från gränsen af Dalarne och Nerike ned
till Skåne endast ett seminarium för manliga lärjungar, nemligen det i Göteborg
förlagda, vid hvilket under nu pågående läsetermin 115 lärjungar äro inskrifna. Att
detta antal inom mycket kort tid skulle komma att ansenligt ökas, om den uppgjorda
anordningen verkligen blefve genomförd, är lätt att förutse, då i sådant fall
provinserna Wermland, Westergötland, Dalsland, Bohuslän och Halland med en
sammanräknad folkmängd af 1,122,595 innevånare komme att förse det nämnda
seminariet med sina skollärareämnen. Carlstads seminarium har för närvarande
omkring 60 lärjungar. Tänker man sig nu denna läroanstalt nästkommande höst
indragen, sä skulle vid Göteborgs seminarium ined den tillökning, som i sådant
fall helt naturligt vore att från Waernlund förvänta, lärjungeantalet med nästa läseårs
början utan tvifvel uppgå till aldraminst 180 lärjungar. Ingen må föreställa sig,
att man under dessa förhållanden skulle kunna bereda någon minskning i detta öfverdrifna
antal genom att hänvisa t. ex. någon del af Halländningarne till Lund
och af Westgötarne till Wexiö; ty seminarium på förra stället räknar redan 117
och det på sednare, fastän ännu icke fullständigt ordnadt, 76 lärjungar. Häraf torde
alltså vara klart, att, då såväl Rikets Ständer som Kongl. Majit på goda grunder
förklarat ungefärligen 100 vara det högsta antal lärjungar, som vid hvarje bildningsanstalt
för blifvande folkskolelärare kan med framgång undervisas, ett seminarium
för de vestra provinserna, utom det i Göteborg inrättade, är af högsta behof
påkalladt. Kongl. Majit, har ock redan erkänt detta behof, dä Högstdensamme
meddelat Domkapitlet i Carlstad tillåtelse att under innevarande läsetermin inskrif
va nya elever vid dervarande seminarium och följaktligen dermed tillkännagifva,
att denna anstalt måste tillsvidare bibehållas. Men skall den bibehållas eller till
annan lämplig plats i rikets vestra del förläggas, så böra ju äfven de medel anslås,
förutan hvilka den ej kan komma att motsvara sin bestämmelse och tidens kraf.
Med ledning af sednast församlade Ständers beräkning och af den i Kongl. Ecklesiastik-dcpartementet
uppgjorda utgiftsstat för seminarierna, får jag derföre vördsamt
föreslå,
att den af Kongl. Majit äskade anslagssumma 15,000R:dr, till seminarierna
för folkskolelärares bildande, af Rikets Ständei höje* till 25,000 R:dt Runt,
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 61. 148
på det att utöfver det i Kongl. Kungörelsen den 22 April 1864 bestämda
antalet af dylika bildningsanstalter en fullständig sådan på tjenlig plats i
rikets vestra del må kunna inrättas.
Anhålles om remiss af denna min motion till Höglofliga Stats-Utskottet.
Stockholm den 15 November 1865.
A N. Sundberg.
IV:o 61,
Af Biskop Sondberg! Orri lön åt en t. f. Lektor vid Carlstads högre
elementarläroverk.
I Kongl. Maj:ts till Rikets nu församlade Ständer aflätna nådiga Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof föreslås, utom anslag till nya elementarläroverk,
löner till icke mindre än 45 nya iärarebestäilningar vid åtskilliga äldre.
En sådan förstärkning af den ordinarie lärarepersonalen säges i bifogade Statsrådsprotokollet
för den 18 sistlidne Oktober vara högeligen af behofvet påkallad, då
lärjungarnes antal vid ifrågavarande läroverk under den sist förflutna tiden betydligt
tillvuxit, och det myckna användandet af ofta ombytta extra lärare, som deraf
blifvit en nödvändig följd, icke kunnat undgå att menligt inverka på undervisningen.
När nu — anmärker Herr Föredraganden — denna olägenhet bör afhjelpas
på sätt förslaget är, så torde dervid tillika böra tagas i betraktande, att, då en tillökning
i lärareantalet skall ske, denna får ega rum med afseende icke blott på den
lägre graden af lärare, utan äfven på den högre eller lektorerna. ”Tillgången på
den större undervisningsskicklighet, sorn för de högre klasserna är afsedd, skulle
eljest i förhållande till det hela komma att försvagas”.
Jag anhåller att få åberopa dessa ord till förmån för högre elementarläroverket
i Carlstad, icke med afsigt att begära anslag till någon ny lärarebefattning
vid detta läroverk, utan för att gifva stöd åt en, såsom mig synes, mycket billigare
önskan, att alla de på ordinarie stat derstädes för länge sedan uppförda gamla tjensterna
måtte blifva med vederbörlig lön försedda. En af lektorsbefattningarne är
för obestämd framtid beröfvad denna förmån. Då nemligen Lektorn, Doktor J. M.
Malmstedt genom Kongl. Mnj:ts Bref den 14 Oktober 1864 erhöll nådigt afsked, förunnades
honom rättighet att bibehålla hela sin lön och förordnades, att, så länge
144
Motioner i Preste-~Ståndet 1865. N%o 62.
han och hans rättsinnehafvare ega densamma uppbära, den af honom innehafda
tjensten skall skötas af extra lärare, aflöna»! med arfvode enligt Kongl. Brefvet den
25 November 1858. Under många år före Doktor Malmstedts afskedstagande hade
på samma sätt hans tjensteåligganden varit bestridda af vikarier, dels för ordinariens
sjuklighets skull och del af andra orsaker. Läroverket, som deraf fått vidkännas
stora olägenheter, hyste den förhoppningen, att, sedan Malmstedt verkligen afgått
från sin befattning, dessa olägenheter skulle komma att upphöra. Men tyvärr
har så icke skett. Under det sednast tilländagångna läseåret hafva ej mindre än tre
särskilda lärare fått sig emellan fördela den undervisningsskyldighet, som är fästad
vid det lediga lektoratet, och hädanefter kan lika litet som hittills någon fullt duglig
man qvarhållas vid ett förordnande af så osäker beskaffenhet och med en så
ringa aflöning, som nu omförmälda. Då härtill kommer, att ifrågavarande läroverk,
som är det enda fullständiga inom Carlstads vidsträckta och folkrika stift, visst icke
kan räknas till de lyckligt lottade, för hvilka möjligtvis en lucka i den högre afdelningen
lärarepersonal är föga kännbar, och jag i egenskap af erforus hvarken
vill eller kan taga på mitt ansvar någon ytterligare fortsättning af den anmärkta
bristfälligheten, nödgas jag för hennes afhjelpande vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer bevilja två tusen R:dr årligen såsom lön till en lektor
vid Carlstads högre elementarläroverk för den tid Doktor J. M. Malmstedt
och hans rättsinnehafvare ega att uppbära de löneförmåner, som åt
förste lektorn vid samma läroverk äro på stat anslagna.
Denna motion torde blifva till Höglofliga Stats-Utskottet ölverlemnad.
Stockholm den 15 November 1865.
A. N. Sundberg.
N:o 63.
Af Biskop Sundberg t Angående anslag ock lån till läroverksbyggnad »
Carlstad.
I den dubbla egenskapen af riksdagsman och eforus för högre elementarläroverket
i Carlstad anhåller jag vördsammast att få underställa Rikets Ständers
välvilliga bepröfvande nedan andragna och nämnda läroverk rörande ärende.
Redan
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 62
145
Redan en längre tid har läroverkets skolhus varit för sitt ändamål otillräckligt
och förhyrda lokaler i särskilda delar af staden blifvit anlitade för att i någon
mån afhjelpa denna olägenhet. Då nu emellertid den 2 sistlidne Juli nästan hela
staden blifvit genom vådeld ödelagd, och då läroverket dervid förlorat, utom det för
undervisningens behof samt vaktmästarebostad, m. m., inköpta gamla s. k. hospitalshuset,
äfven den till undervisning i ritning upplåtna, rymliga gymnastiklokalen, hvarigenom
bristen på nödigt utrymme för lärjungarnes undervisning och öfningar måste
inom kort tid blifva af en betänklig beskaffenhet, alldenstund nyssnämnda utväg,
att genom förhyrda lokaler ersätta denna brist, icke åtminstone på en längre tid
vidare står öppen, så anser jag mig pligtig att på detta förhållande fästa Ständernes
uppmärksamhet, på det att ifrågavarande betänkliga brist mätte genom deras
benägna åtgärd med det snaraste blifva afhulpen.
Nyssnämnda af bemälda brand skonade läroverkshus är till rymmande af det
under vanliga förhållanden inskrifna lärjungeantalet icke blott, såsom det redan en
längre tid visat sig, otillräckligt, utan äfven, i dess närvarande skick, för sitt ändamål
rent af otjenligt, enär ungefär halfva antalet af de deruti befintliga rummen
äro till undervisningslokaler alldeles odugliga. Samma hus, som under åren 1754—
1759 uppfördes med väggar af mer än en alns tjocka gråstensrr.urar, är nu öfver
hundrade år gammalt.. Af dess åtta, i nedre våningen belägna rum voro endast
fem ursprungligen bestämda till undervisningsrum, nemligen ett till gymnasii auditorium
och fyra till läsrum för skolan. Af de öfriga tre voro tvä ämnade till boningsrum
åt vaktmästaren och det tredje, till kök åt observatorn. Emellertid hafva
med anledning af det alltmer vexande antalet af lärjungar samt på grund af förändringar
i undervisningsväsendet., som gjort större utrymme nödvändigt, alla dessa
rum, utom ett, som befunnits i berörda hänseende obrukbart, vid undervisningen
måst användas, och måste det. äfven ske framgent så länge nöden tvingar; men säkert
är, att otjenligare undervisnings-lokaler än nämnda kök och tvänne vaktmästarerum
näppeligen torde vid något af rikets läroverk kunna uppvisas. För att icke
vidröra deras i öfrigt bristfälliga skick, vill jag endast antyda, att de såsom undervisningsrum
äro alltför små och mörka, sä att det både för lärare och lärjungar
måste kännas högst besvärligt och tryckande att under 36 veckor om året dagligen
der tillbringa sex timmar. Också finnes om deras orenlighet i sanitärt, hänseende
blott en mening. Men äfven med våningens fem öfriga och för undervisning ursprungligen
afsedda rum är förhållandet icke synnerligen bättre. Visserligen äro de
ej obetydligt, rymligare, men äro dock så mörka och låga, att de med afseende på
det stora antal lärjungar, som der måste under normala förhållanden inrymmas,
svårligen kunna motsvara ens de billigaste anspråk på ett någorlunda ändamålsenligt
lärorum i våra dagar.
I öfra våningen, som ursprungligen var bestämd till prestmötessal, konsistoriiBih.
till B. St. Brot. 1365 & 1366. 11 Sami. 2 Åfd. 19
146
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 62■
rum med förmak, bibliotheksrum, naturaliekabinett och bostad åt observatorn,
äro endast fyra rum temligen tjenliga till undervisningslokaler. Alla hafva
de likväl under den sist förflutna tiden varit dertill begagnade. Samtliga äro
de, liksom rummen i nedra våningen, obeqvämt och ändamålsvidrigt inredda.
Härtill kommer såsom en ytterligare brist, att, efter hvad redan blifvit antydt,
läroverket alldeles saknar gymnastik- och ritlokal samt att prestmötessalen såsom
gemensamt samlings- och bönerum för ungdomen är otillräcklig, då den
ej har skäligt utrymme för mer än högst 200 personer.
Att Carlstads högre elementarläroverk, hvarest lärjungarnes antal med
hvarje termin under de sednare åren betydligt förökats och sistlidne vårtermin
uppgick till 326, icke gerna kan under sådana förhållanden på ett nöjaktigt
sätt lösa sin uppgift och hålla jemna steg med öfriga, i nämnda hänseende
bättre lottade läroverk, är lätt att inse. Skall derföre det uppvexande
slägtet inom ett folkrikt stift ej fortfarande sättas tillbaka i jemförelse med
det, som på andra orter får sin bildning, så måste utan dröjsmål de anmärkta
olägenheterna undanrödjas.
Fullt tillfredsställande kan detta under nuvarande omständigheter blott
ske på ett sätt; ty då det gamla s. k. gymnasiinusets beskaffenhet är sådan,
som jag här beskrifvit, torde vara klart, att detta hus icke utan alltför stora
kostnader kan ändras och tillbyggas, så att deraf blefve ett äfven för framtiden
tillräckligen rymligt och ändamålsenligt läroverkshus. Tillbyggnad har
dessutom genom den nya tomtregleringen för staden, i fall densamma vinner
Kongl. Majrts stadfästelse, blifvit snart sagdt omöjliggjord. Återstår alltså endast
uppförande af ett nytt läroverkshus, hvartill efter stadens senaste brand
en förträfflig, fri och öppen plats finnes i närheten af det gamla huset emellan
Kungs- och Tingvalla-gatorna. Lyckligtvis är detta ensamt antagliga förslag
äfven det billigaste. Godkännes det, vinnes dessutom den väsendtliga
fördelen, att undervisningen kan ostörd fortsättas i det gamla lärohusef, tills
det nya hinner blifva fullfärdigt. Det förra skulle sedan, efter min och läroverks-kollegiets
åsigt, användas till följande alldeles nödvändiga ändamål, för
hvilka efter oftanämnda brand lokaler saknas, nemligen:
1) till förvaring för läroverkets naturalie- och fornminnes-samlingar, hvilka
båda ganska rika och dyrbara samlingar, dels af välvilja skänkta och dels
med stora uppoffringar samlade af nitisk lärare, nu af brist på utrymme icke
kunna vederbörligen vårdas, emedan det s. k. museum dagligen måste till
undervisningsrum åt minst två afdelningar upplåtas;
2) till förvaring för instrumenter och apparater för undervisning i fysik och
kemi samt till ett mindre laboratorium. Af brist på utrymme kan ny, för undervisning
i nämnda vetenskaper nödvändig materiel i stället för den gamla, i det så
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 62.
147
kallade hospitalshuset förvarade och vid branden förstörda, tillsvidare icke
anskaffas;
3) lill bostad för läroverkets och konsistorii vaktmästare, som för eldning, städning,
öppnande och stängande af dörrar, m. m., nödvändigt måste bo antingen
uti eller i grannskapet af läroverkshuset, och dertill äro de tre ofvannämnda,
till vaktmästarebostad och kök ursprungligen afsedda rummen användbara;
4)
lill rum för Domkapitlets sessioner och arkiv, m. m. Denna embetsmyndighet
har nemligen full rätt att dertill taga det gamla så kallade gymnasiihuset
i anspråk. Redan den invid vestra grenen af Clarelfven åren 1661—
1664 uppförda skolbyggnaden inrymde nemligen, utom två rum för gymnasium,
tre för trivialskolan och ett arrestrum, äfven ett konsistoriirum samt prestmötessal,
m. m.; och hvad nuvarande läroverkshus i detta hänseende angår, så
bestyrkes af tillgängliga handlingar, att det efter stadens brand 1752 blifvit
uppfördt lika mycket för stiftsstyrelsens och presterskapets som för läroverkets
räkning;
5) till förvaringsrum för läroverkets boksamling, hvilken, likaledes i brist
på lämplig lokal, befinner sig i ett skick, som är långt ifrån tillfredsställande.
Denna boksamling, utgörande enligt uppgift omkring 14,000 volymer, hvaribland
många värderika arbeten och dyrbara manuskripter, finnes utan någon
egentlig ordning uppstaplad kring väggarne i ett vindsrum, som skall föreställa
Carlstads stifts och läroverks bibliothek. En annan samling, den Agardhska,
finnes inpackad i skåp, utan glasdörrar, rundt omkring väggarne i tamburen
till prestmötessalen. Denna tambur, som saknar eldstad, begagnas dessutom
till undervisningsrum, så länge väderleken det tillåter.
Man har länge varit sysselsatt med eller kanske rättare betänkt på att
ordna ifrågavarande boksamling, på det att visshet mätte erhållas, huruvida
man i sjelfva verket har hvad man nu tror sig ega; men, enligt mitt omdöme,
kan ett sådant ordnande under närvarande förhållanden på nöjaktigt sätt
omöjligen verkställas.
I fall ett nytt, af behofvet så högligen påkalladt läroverkshus i Carlstad
blefve uppfördt, skulle den gamla gymnasiibyggnaden slutligen, i fall utrymmet
det medgåfve, äfven användas till
6) lärorum för stiftets folkskolelärareseminarium.
Sedan jag härmed i korthet redogjort för hvad som nödvändigt bör göras,
om ifrågavarande läroverk skall kunna motsvara sin bestämmelse, så återstår
frågan om behöfliga medels anskaffande. Af den ödelagda stadens svårt
hemsökta innevånare kunna rimligtvis inga bidrag påräknas, och Wermlands
läns Landsting, hos hvilket sistlidne September af Domkapitlet begärdes 30,000
148 Motioner i Preste-Ståndet J865. N:o 62.
R:dr såsom byggnadshjelp, afslog denna begäran. Byggnadskassans egna disponibla
tillgångar utgöra för närvarande 27,994 R:dr 30 öre eller i jemnt
tal 28,000 R:dr. Men då enligt uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, som
i behörig tid skola för Stats-Utskottet framläggas, till skolhusbyggnad efter det
billigaste förslaget erfordras 179,265 R:dr och till gymnastikhus 15,300 R:dr
eller sammanlagdt 194,565 R:dr, förefinnes en brist uppgående till omkring
166.000 R:dr R:mt, för hvars fyllande jag ej vet annan utväg än att hos Rikets
Ständer söka statsanslag. För beviljandet af ett sådant anslag hoppas
jag visserligen att erhålla ett långt kraftigare förord än mitt kan vara, nemligen
Kongl. Maj:ts; men då för den i Carlstad efter branden uppgjorda och
fördröjda tomtregleringens skull först i dessa dagar ärendets fullständiga utredning
varit möjlig och icke ens ännu alla nödiga handlingar kunnat till Kongl.
Ecklesiastik-departementet inlemnas, har jag, i ovisshet om nådig Propositions
aflåtande, ansett mig böra före motionstidens utgång på detta sätt hemställa
saken till Ständernas behjertande.
Under förutsättning att de föreskrifna terminsafgifterna till oftanäinnda
läroverks egen byggnadskassa hädanefter såsom hittills uppgå till omkring
2.000 R:dr ärligen och att följaktligen ränta och amortering, beräknade tillsammans
efter fem procent, på ett lån af 40,000 R:dr böra med denna tillgång
kunna gäldas, får jag derföre vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer till uppförande af ny skolhusbyggnad och nytt
gymnastikhus för högre elementarläroverket i Carlstad bevilja ett
anslag af 126,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet, samt dessutom
ett lån af 40,000 R:dr R:mt, att återgäldas med ränta och årlig
amortering af tillsammans fem procent å det ursprungliga lånebeloppet.
Anhålles om remiss af denna min motion till Höglolliga Stats-Utskottet,
som i vederbörlig ordning skall få del af alla för ärendets närmare utredning
behöfliga handlingar.
Stockholm den 15 November 1865.
A. N. Sundberg.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 63.
149
N:o 63.
Af Biskop Björck: Om anslag till pension åt aflidne theologie lektorn i
Göteborg N. Beckmans efterlemnade enka.
Det är gamla förbindelser, som på denna stund uppfordra mig att tala,
dock icke mina egna (ty dessa tillhöra mig icke att på detta rum omnämna), utan
det stifts, hvars åligganden, såväl som behof, mäste vara mig om hjertat. Det är nu
på sjunde året, sedan den ädle man bortgick från sin verksamhet, hvilkens minne
jag så gerna förnyar. Det var Theologie lektorn vid högre elementarläroverket i
Göteborg, Theologie doktorn Niklas Beckman, som, efter en ungefär trettiofemårig
nitisk tjenstgöring vid nämnda läroverk, med döden afgick i Maj månad år 1859, sedan
han är 1824 såsom vikarierande rektor vid dåvarande högre lärdomsskolan, hvilken derefter
med gymnasium till ett läroverk förenades, blifvit anställd vid den undervisningsanstalt,
som han sedan framgent tillhörde. Der finnes han år 1825 hafva blifvit konrektor,
år 1831 lektor i latin och år 1836 theologie lektor, med hvilken sistnämnda befattning
som Beckman till sin död innehade, följde det lilla prebendepastoratet Lundby på
Hisingen. — Doktor Beckman var i sin uppvext en fattig yngling (fadren: packhuskarl)
och hade, dels af behofvet att för sitt uppehälle antaga några informatorsuppdrag,
dels af kärlek för grundlighet, särdeles i de theologiska studierna, vid inträdet
i Statens och kyrkans tjenst tillryggalagt en lång akademisk bana; ty han
blef student i Upsala år 1806 och visserligen år 1812 filosofie magister, men icke
förrän år 1818 theologie kandidat och licentiat först år 1823. Hans öfvertygelse
var djupt fästad vid vår heliga tro, och han var med sin kunskapsrika själ i den
barnaenfald, som är den sanna visheten, hängifven åt den lära, hvilken är medelpunkten
för alla öfriga och som han i sin lärda disputation för theologiska graden
utvecklade, nemligen om rättfärdiggörelsen af tron. Kraften deraf visade sig för oss
i den ödmjukhet och kärlek, hvaraf isynnerhet den studerande ungdomen på vår
ort fick emottaga städse förnyade vedermälen; ty med faderligt allvar och ett uppoffrande
deltagande för barnens och ynglingarnes lekamliga och andeliga behof, vårda
I e han den talrika ungdom, han såsom lärare och rektor hade att öfvervakaoch
handleda, och hade dessutom, ej blott till hjelp för sin och sin likstämda makas
samt en åldrig moders utkomst, utan visserligen ock för att desto bättre kunna
150
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 63.
utöfva kärlekens verk mot ungdomen, ynglingar upptagne i sitt lius, utom det att
han efter enskilda uppdrag undervisade flere af bättre föräldrar, hvilka lärt att
känna och värdera den kärleksrike och vaksamme ledaren, den samvetsgranne och
grundlige ungdomsläraren. Icke få år af Beckmans tjenstetid vid läroverket var
hans lön från Staten ganska obetydlig, då han lick uppbära små vikariearfvoden,
eller hvad af den då knappt tillskurna lärarelönen återstod efter de afdrag, som den
tiden egde rum. Derföre, dä hans enka, hvilken med honom så ömt och omsorgsfullt
deltagit i den välvilliga omvårdnaden om de unge, så vidt den inom dessa
makars hus utöfvades, befann sig vid den ädle mannens bortgång i mindre goda
omständigheter, var det för mig, som då sedan något iner än tvänne år var läroverkets
eforus, en synnerlig önskan att åt enkefru Doktorinnan Beckman och den
systerdotter, som på de sednare åren af mannens lifstid varit medlem af huset,
kunde beredas en bättre utkomst, fri från de besvär för uppehället, frän hvilka ålderdomen
syntes böra fritagas. Men efter den norm, som på högre ort gjort sig
gällande för bedömandet af deras ekonomiska ställning, hvilka göra ansökningar
om extra nådår, blef bemälda enkefrus underdåniga begäran, hvartill hon låtit sig
af vänner förmås, hos Kongl. Majit afslagen; och har hon derföre för sin och sin
sjukliga systerdotters lefnadsuppehälle mäst fortfarande sträfva med hyresgäster och
inackorderingar. Då hon nu likväl är nära sjuttioåtta är gammal, vore det icke
blott en hugnad för mig, utan efter min egen och, jag vågar säga, hela stiftets öfvertygelse
ett rättvist erkännande af Doktor Beckmans hos oss oförgätliga förtjenster,
om åt bemälda enkefru beviljades en liten ärlig pension af Staten för de förmodligen
få återstående lefnadsdagarne. Jag vågar fördenskull, under bifogande af
upplysande handlingar, hvilka, om så påfordra?, lätt kunna tillökas, vördsamt
föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer behagade tilldela framlidne Theologie Lektorn
i Göteborg, Doktor Niklas Beckmans efterlefvande enka, Fru Doktorinnan
Albertina Elisabeth Beckman, född Ilök den 5 December är 1787,
en årlig pension för hennes återstående lifstid af 300 R:dr R:mt;
och anhåller lika vördsamt om remiss af denna min motion till Höglofliga Statsutskottet.
Stockholm den 15 November 1865.
Gust. D. Björck.
Motionei• i Preste-Ståndet 1865. N:o 64,
151
N:o 64.
Af Biskop Björcks Om tillägg och förändringar i Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1865, angående frejdbetyg.
Den 20 Januari detta är utgafs Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående
förändrade stadganden i afseende å frejdbetpg, som af presterskapet meddelas. Hvad
deri föreskrifves, finnes vara i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Ständers
hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga framställning, för det fall att förslaget
till ny Strafflag blef till efterlefnad gällande, och kan derföre anses såsom en följd
af Kongl. Majds under den 16 Februari sistlidet år utfärdade nådiga stadfästelse af
Strafflagen. Likväl har bland presterskapet i riket åtskillig tvekan uppstått om
rätta meningen af hvad i förstnämnda Kongl. Förordning om frejdbetyg blifvit stadgadt;
och denna tvekan har till en del hemtat stöd deraf, att i de formulär för
prestbevis, som kommit presterskapet tillhanda, ordet frejd finnes vara i tryck intaget,
ehuru den ifrågavarande Kongl. Förordningen säger, att ”i de fall, då, ensligt
författningar, det är presterskapet anbefaldt att meddela betyg om personers
”frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den ifrågavarande personen vid den
”tid, då frejdbetyget meddelas, är i följd af domstols utslag, deri ändring ej skett,
”förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid.” — Mig synes, att
af dessa den Kongl. Förordningens ordalag otvifvelaktig! följer, att, om ock på formulären
för de prestbevis, hvilka för flyttning från en församling till annan meddelas,
ordet ”frejd” förekommer, icke destomindre ingenting skall om frejdén i prestattesten
inflyta, såvida icke personen är, i följd af laga kraftvunnet utslag, förlustig
medborgerligt förtroende. Men då man äfven frågat, huru förfaras bör, då personer
uttryckligen begära intyg om sin frejd, t. ex. för att söka arbete eller anställning
i tjenst, äfvensom då sådant intyg äskas, om icke af domstolar, dock af andra
auktoriteter, t. ex. pensionsanstalter, m. m., torde ett förtydligande af författningen
i dessa hänseenden vara af behofvet päkalladt. Vid det i slutet af sistlidne September
månad hållna prestmötet i Göteborg uttrycktes ock den önskan, att motion
i detta ämne skulle af stiftets representanter vid denna riksdag väckas; och det är
närmast af denna anledning jag vördsamt föreslår,
att i Kongl. Maj:ts bemälda nådiga Förordning af den 20 Januari detta
år ett tillägg måtte göras, hvarigenom det uttryckligen medgifves pre
-
152
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 65.
sterskapet att med användande af ordet oklandrad intyga, att personer
icke blifvit för brott anklagade och domde, när intyg härom af personerne
sjelfva begäres eller af domstolar eller andra auktoriteter äskas.
Deremot har jag städse ogillat den, såsom mig synes, obehöriga sed att meddela
graderade vitsord om personers vandel, med nyttjande af ordet hedrande i allmänhet
för personer af bättre stånd.
En annan omständighet synes ock innefatta skäl till någon ändring. Det heter
nemligen i slutet af den nämnda Kongl. Förordningen, att densamma ”icke”
skall ”ega tillämpning i fråga om anteckning i prestbevis rörande brott, hvarför
”någon genom utslag, deri ändring ej skett, är vorden dömd före början af innevarande
är.” Rättvisa och billighet tyckas dock fordra, att i afseende på sådana för
brott dömda personer åtminstone en preskriptionstid antages, sä att t. ex. efter tio
års oförvitlig vandel deras namn och rykte icke framgent brännmärkas. I denna rigtning
föreslår jag derföre
ett tillägg i slutet af oftanämnda Kongl. Förordning af den 20 Januari 1865;
och anhåller vördsamt, att denna min motion må erhålla benägen remiss till Höglofliga
Lag-Utskottet.
Stockholm den 15 November 1865.
Gust. I). Björck
Ni o 65.
Af Biskop Björck: Om tillägg och förändring i Kongl. Förordningen den
25 Oktober 1860, om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära.
Ehuru det icke borde kunna ifrågasättas, att ju en ledamot i Domkapitel,
hvilken uppenbart förnekar grundläran i vår kristna tro samt bekänner och utsprider
deremot stridande satser, likväl bör från befattning vid kyrkostyrelse älgå, som
en prestman i dylikt läll frän sitt embete skiljas, har dock endast för prest undantag
skett vid det upphäfvande af 1 Kap. 2 § af Kyrkolagen, som innefattas i ingressen
till Kongl. Förordningen af dtn 23 Oktober 1860, om ansvar för villfarande lärosatsers
utspridande. Kyrkans värdighet och omsorgen att åtminstone hos dem, som
utöfva
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 66.
153
utöfva kyrkligt embete, för framtiden bevara lärans renhet, synes mig fördenskull
kräfva ett tillägg i nyssnämnda Kongl. Förordning, hvarföre jag vördsamt föreslär,
att det dels i förordningens början må heta: sistnämnda lagrum, så vidt del
afser annan än prest eller ledamot i domkapitel, dels ock i nämnda författnings
6:te paragraf må tilläggas: anmälan af domkapitel eller biskop mot
ledamot i domkapitlet i afseende på förbrytelse mot denna förordning uppläses
omedelbart af vederbörande Hofrätt och utföres der af Advokatfiskalsembetet;
och eger den anklagade under liden icke att innehafva plats i
Kapitlet, tilldess han genom utslag, sorn vunnit laga kraft, förklarats be- ^
rättigad att åter i kyrkostyrelsen deltaga.
Om remiss af denna motion till Höglolliga Lag-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
. Gust D Björck.
*;o 66*
Af Doktor Sandberg : O m användandet af de hvarje socken tillfallande
bränvinsminuteringsafgifter i första rummet till folkskoleväsendets
utveckling.
I Kongl. Maj:ts nådiga Bränvinsförsäljningsförordning af den 18 December
1863 stadgas uti 24 §, att de |:delar af bränvinsutskänknings- och bräll vinsminuthandelsafgifterna.
som, efter föreskrifven fördelning, tillfalla stad eller socken, skola användas
till kommunala behof inom staden eller socknen.
Ändamålet kommunala behof är ett vidsträckt och obestämdt begrepp, och
derföre hafva dessa medel blifvit använda helt, olika pä olika orter. I socknarna
på landet har man på det ena stället användt dem till fattigvården, på ett annat
att dermed ä pastorsboställe!! bygga de laga hus, som tillhöra församlingen och vidare
till alla möjliga ändamål, som i ett eller annat afseende kunde anses åligga
kommunen. Ja, till och med pä ett ställe för ett ändamål, som är så otroligt, att
jag icke vill nämna det.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 20
154
Molioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 66.
Emellertid finnes ibland alla kommunala behof ett framstående, som är vigtigare
än alla de öfriga, och det är en ändamålsenlig undervisning och bildning
för de stora arbetsklassernas talrika barnskaror. Uti hundratals församlingar inom
vårt land äro de tillgängliga medlen otillräckliga för detta högst magtpåliggande
ändamål. Afgifterna för utskänkning af och minuthandel med bränvin hafva Statsmagterna,
efter den nya bränvinslagstiftningen, aldrig upptagit eller beräknat såsom
statsinkomst. Nu vore ingenting lättare eller mindre betungande än en föreskrift,
att dessa medel allestädes, der behof finnes, skulle i främsta rummet användas för
detta det största af alla kommunala behof, och derföre får jag vördsamt föreslå
en närmare bestämning i slutet af andra momentet i 24 §, der sista punkten
skulle få följande ordalydelse:
Hvad stad eller socken sålunda tillfaller, användes allestädes, der det
behöfves, först och främst till folkbildningens utveckling, således: till
skolelärares aflöning, till undervisningsmateriel, till skolhusbyggnader och
till förökande af sockenbiblioteker samt sedermera till andra för kommunen
nyttiga ändamål.
Det medgifves visserligen, att de i författningen oinförmälda kommunala behof
också kunna innefatta folkundervisningen. Men om kommunalstämma, der pastor
icke är ordförande, anser åtskilliga andra behof vara oundvikliga eller vigtigare
och böra först tillfredsställas, så användas dessa medel i alla möjliga rigtningar,
såsom jag förut sökt visa och väl torde egt rum pä andra orter, och folkundervisningen
får, i brist på medel, förblifva i sitt gamla bristfälliga skick.
Men genom en sådan mera bestämd föreskrift, skulle denna tillgång icke kunna
förryckas äfven till ändamål, som i författningen ingalunda äroafsedda; och då man
icke vill vidtaga några verksamma mått och steg till bränvinssupningens inskränkning,
utan hänvisar idkeligen till en stigande upplysning, som man förmodar skall
efterhand minska och utrota denna kropp och själ förderfvande osed, så synes det
icke heller vara olämpligt, att i en bränvinsförsäljningslag anvisa ytterligare medel
och utvägar för vinnande af denna stigande upplysning, hvars verkningar för ofvannämnda
ändamål hvarje folkets vän innerligen önskar att rätt snart få erfara.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
A. Sandberg
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 67.
155
N:o 67.
Af Doktor Skildberg: Om förändring i. 14 och 45 §§ t Kongl. För
ordningen
den 18 December 1863, angående försäljning af bränvin
och andra spirituösa drycker.
B r än vinslagstiftningen har snart i århundraden varit bekymmersam för fosterlandsvännen.
Spär till dessa bekymmer finner man äfven i äldre handlingar (se
Fischerströms Ekonomiska Dictionnär m. fl.). Bränvinssupningens verkningar äro
bedröfligt, men botemedlet deremot kan man icke fördraga. Ingen vill eller vågar
sätta yxan till roten på det giftiga trädet, utan bortskära en och annan gren, och
gå beklaga sig öfver att det ändå vexer.
Såsom nu ställningen är, kan man ej annat än göra sannolikt fruktlösa försök
att få några förbättringar i nuvarande bränvinsförfattningen. Jag har instämt
med Kontraktsprosten Palmlund om fördubblad! minimibelopp för försäljningen enligt
l och :2 §§ i bränvinsförsäljningslagen och med Hofpredikanten Rosenius om
det tillägg i 12 §, att en socken egde rätt slippa bränvinskrögeri på sin gästgifvaregård.
Nu önskade jag få föreslå ett par ytterligare förändringar i samma författning.
Enligt 13 § i Kongl. Förordningen af den 18 Januari 1855 var pastor pligtig
och berättigad att när något nytt bränvinsutskänknings- och minuteringsställe inom
socken kom i fråga, till Konungens Befallningshafvande ingifva sitt utlåtande innan
ansökningen beviljades. Enligt 14 § i nu gällande eger kyrkoherden ingen sådan
rättighet Huru många bränvinskrogar som helst kunna nu anläggas i en socken,
utan att kyrkoherden med ett ord tillfrågas hvad verkningar sådant skulle utöfva
på det kristliga och sedliga lifvet, inom församlingen, för hvilket man dock vill göra
presterne ansvarige. Allt beror nu äfven i detta afseende på kommunalnämnd och
kommunalstämma och dessas ordförander och jag har hört en nitisk landshöfding
beklaga sig att han, för indragning af priviligierade krogställen på landet, icke mera
lagligen kan stödja sig på presterskapets utlåtanden, hvadan hans åtgärder i denna
syltning blifvit af högre myndighet upphäfna.
I det sedliga och kristliga lifvets namn ville jag återbörda åt pastor dess
156
Motioner i Presle-Slåndet 1865. N:o 68.
förra pligt och rättighet i detta fall och vördsamt föreslå några få ords tillägg i 14
§, så att sista punkten i första momentet finge följande ordalydelse:
Konungens Befallningshafvande, sedan äfven kyrkoherdens utlåtande blifvit
infordradt, fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalstämmans ordförande
tillkänna.
Andra momentet i 15 § innehåller en uppmaning till kommunalnämnden att,
om den för godt finnér, en annan bränvinskrog i socknen kan upprättas, i fall bränvinsutskänkning
på socknens gästgifvaregård upphört, jemte undervisning huru man
härvid skall gå till väga för detta ändamåls vinnande. Denna uppmaning och undervisning
synes mig hvarken vara nödig eller nyttig, hvarföre jag vördsamt anhåller,
att detta moment mätte utur författningen uteslutas.
Mycket mera finnes visserligen i bränvinsförfattningarne som man för befrämjandet
af ett nyktert och sedligt lif ibland folket skulle önska annorlunda, men
man får nöja sig med om ännu något kan vinnas i detta afseende. En tid torde
snart komma, dä friheten äfven i denna lagstiftningen konseqvent genomför sina
åsigter, och då, ve värt olyckliga land, innan reaktionen kommer och äter kan klafbinda
det lössläppta odjuret.
Stockholm den 15 November 1865.
O. A. Sandberg.
N:o 68.
Af Doktor Sandberg! Om fördelningen af Adelar af bränvinsförsäljningsmedlen
till städerna och landsförsamlingarne, ejler hvarderas
folkmängd.
Vid sista riksdag väcktes af en aktad ledamot inom detta Stånd, hvars åsigter
jag vanligen delar, en motion att afgiften för minuthandel med och utskänkning
af bränvin måtte ingå till Statsverket.
I detta förslag kunde jag då icke instämma, emedan landsförsamlingarne skulle
utan ersättning förlora en inkomst, för hvilken föreslogs att städerna af Statsverket
skulle hållas skadeslösa.
Motioner i Preste-Ståndet J865. N:o 69.
157
Men fördelningen af dessa medel synes icke vara fullt billig och rättvis.
Nu är föreskrifvet att hela beloppet af så beskaffade afgifter skall så delas, att
l:del lemnäs till Hushållssällskapet och £:del till Landstinget, hvaremot jag icke vill
något erinra. Men till grund för fördelningen af återstående ftdelar bör läggas
folkmängden så väl pä landet som i alla de städer, hvilka i landsting äro dermed
förenade, och hela beloppet för länet till hvarje stads- och landskommun derefter
utskiftas.
Man säger väl att denna förderfliga konsumtion är störst i städerna och deruti
har man beklagligtvis fullkomligen rätt. Men till hvilka personer är det som
städerna afsätta sitt mesta bränvin, likasom alla andra sina öfverflödsvaror? Det är
ovedersägligen till landsbygdens innevånare vidderas idkeliga stadsresor, och denna
afsättning förökas och tillvexer i städerna i sammamån som den minskas på landet.
Emellan Wexiö och Calmar finnes bränvinsutskänkning endast på tvänne gästgifvaregårdar,
den ena j^dels mil och den andra fyra mil från Calmar. Landtboarne
färdas till staden och köpa der, och snart endast der sitt bränvin. Det ökar försäljningsafgiften
i städerna. Ju mera förderfvet utsprides från städerna till landsbygden,
desto större inkomster deraf hafva städerna och desto mindre landsbygdsförsamlingarne.
Detta är icke rätt och billigt, hvarföre jag vågar vördsamt föreslå
en sådan förändring uti 24 § 2:dra momentet, som här blifvit yrkad.
Stockholm den 15 November 1865.
O. A. Sandberg.
N:o 69*
Af Doktor Ternström! Om årlig pension ål framlidne Prosten och
Kommendören m. m. Chr. G. Berlins enka.
Att någon gäng undantagsvis af Statens tillgångar tilldela pension äfven
åt en välförtjent prestmans enka, som deraf är i behof, må icke anses hvarken
såsom en misshushållning med allmänna medel, helst dylika pensioner
vanligen begäras och beviljade, utgå i små belopp, ej heller såsom något i sig
sjelf förkastligt, enär det innebär en Rikets Höglofliga Ständer värdig välgörenhet.
En anspråkslös och ödmjuk ansökning derom har ock oftast rönt
158
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 69.
en önskad framgång. Det är i hopp om en lika lycklig påföljd jag fördristar
mig att hos Rikets Ständer vördsamligen inlägga ett varmt förord för aflidne
Prostens i Balkåkra af Lunds stift, Kommendören af Kongl. Wasa-orden och
ledamoten af Kongl. Nordstjerne-orden Magister Chr. G. Berlins efterlemnade
enka. Prosten Berlin afgick med döden under loppet af sistlidne riksdag.
Huru boet stod vid hans frånfälle, visar bilagda utdrag af Ljunits häradsrätts
protokoll den 31 Augusti 1863. Att all hans efterlemnade egendom måste
afstås till förnöjande af hans borgenärer, utan att dock alla skulderna kunde
dermed tillfullo godtgöras, väckte i sin tid icke ringa uppseende. Men skulle
detta, i betraktande af de betydliga inkomster han vid sitt goda pastorat i så
läng tid ansågs hafva åtnjutit, i viss mån med rätta räknas såsom en ändamålet
med denna motion motverkande omständighet, så tillåter jag mig till
Rikets Höglofliga Ständer oförgripligen hemställa: dels huruvida denna boets
bedröfliga ställning bör läggas enkeprostinnan Berlin till last, om hvilken jag
med visshet vet, att hon deruti icke hade någon del; dels oin icke hennes
behof är lika stort och behjertansvärdt, hurudan orsaken dertill än må vara,
och dels ändtligen, om icke den bortgångne familjefadrens synnerliga förtjenster
om det allmänna må anses motväga de tryckande enskilda affärsförhållandena.
Måhända voro dessa till väsendtlig del en följd af just den slags
verksamhet, som han höll för mest gagnande, och åt hvilken han offrade
både tid och krafter. Derigenom kom han att mera egna sig åt det allmänna,
än att se sina enskilda ekonomiska angelägenheter tillgodo. Den som vet,
huru stora kostnader Prosten Berlin derjemte nedlade på förbättrandet af sin
prestgård, kanske i hopp att .det skulle komma hans efterlefvande en gång
tillgodo, och huru oegennyttigt han uppoffrade sig för sina vänner, finner lätt
en förklaringsgrund till de derangerade affärerna. Kastar man nu ett täckelse
öfver dessa, så framstår Prosten Berlin för minnets spegel i sin egenskap af
umgängesvän och offentlig person såsom en man, som förtjenar ett vedermäle
af aktning och erkänsla. Ehuru Prosten Berlin var hvad man kallar ett godt
hufvud, en skarp tänkare och en lärd man, isynnerhet i de exakta vetenskaperna,
och hade vid sin promotion innehaft hedersrum, utgaf han likväl, mig
veterligen, aldrig något lärdt arbete: hans håg låg icke deråt; i hela hans
väsende lag ett alltför rörligt element, för att kunna fängslas vid skrifbordet.
Hans meriter voro för det mesta riksdagsmeriter, insamlade, om jag icke misstager
mig, vid åtta riksdagar å rad, af hvilka den sistförflutna blef hans sista.
Vi, äldre ledamöter af detta Högvördiga Stånd, vi isynnerhet, som kände ho
nom
frän läng tid tillbaka, minnas alla, med hvilken fasthet i grundsatser samt
på hvilket humant och värdigt sätt han här uppträdde, och med hvilken värma
han alltid förfäktade, hvad han ansåg för rätt. Det beståendes rätt hade uti
honom alltid en väpnad försvarare. Men äfven utom sitt Stånd var han aktad
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 70.
159
och värderad. Uti hans sätt var något vinnande, så att hvar och en, med
hvilken han kom i beröring, kände sig dragen till honom. Han hade gåfvan
att så umgås med alla, att han hvarken slotte sig med någon, eller deni till behag
uppoffrade sin egen öfvertygelse, om icke skälen dertill voro desto starkare. I
sådant fall kunde han lätt gifva efter och gå in på andras mera välgrundade
åsigter. Nåväl! Det är denne mans efterlemnade, i behof och bekymmer stadda
maka, enkefru prostinnan Anna Catharina Berlin, född Nordström, jag vågar anbefalla
ät. Rikets Höglofliga Ständers välvilliga åtanka. Hon är deraf destomera
i behof, som hon, utom tre oförsörjda döttrar, har en son att vid offentligläroanstalt
underhålla. I följd af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag,
att Rikets Höglofliga Ständer ville, såsom ett erkännande af framlidne
Prosten och Kommendören m. m. Chr. G. Berlins sällsynta
riksdagsmeriter, ä allmänna indragningsstaten, eller nionde Hufvudtiteln,
ät haris efterlemnade enka anslå en lifstidspension att från och med
nästa år med 600 R:dr R:mt årligen utgå.
Betyg om de oförsörjda barnens ålder m. m. skola, så fort de hinna anskaffas,
till Höglofliga Stats-Utskottet blifva inlemnade, dit jag vördsamt anhåller,
att denna motion må varda remitterad.
Stockholm den 15 November 1865.
J. "fernström.
N:o 70.
Af Doktor Ternström: Om låneunderstöd af allmänna medel till an
läggande
af en jernbibana emellan städerna Sölvesborg och Christianstad.
Det är numera snart sagdt axiomatiskt att, likasom Staten, för att kunna
följa den allmänna rörelsen i utlandet, behöfver, medelst jernvägar, lättade och
viga kommunikationer, likaså kan heller ingen provins i Staten vara sådana
förutan, om den icke i materiel utveckling skall stå alltför långt tillbaka för
de delar utaf landet, hvilka förmånen af sådana kommunikationer blifvit beredd.
Att de lor handel, produkternas afsättning och annan samfärdsel äro af största
160
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 70.
vigt, behöfver icke bär sägas. Det är detta behof, som i de flera, af rikets
provinser skapat redan befintliga både stam- och bibanor: och att de, tvärtemot
mångens förmodan, bära sig, har erfarenheten visat.
Ibland orter, som hittills varit i saknad af detta kommunikationsmedel,
är Blekinge en. Blekinge är dock en provins, som i förmåga att upparbeta
sig i högre kultur och välstånd icke står efter andra, genom hvilka jernvägar
redan draga sig, eller som äro föreslagna att erhålla sådana. Det skulle blifva
för vidlyftigt att här utbreda sig öfver provinsens tillgångar, folkmängd, behof
och öfriga förhållanden, hvilka derförutan inom representationen icke
kunna vara okända, jag vill endast nämna, att intresset bland innevånarne i
sagda provins för erhållande af behöfliga kommunikationer nu med mycken liflighet
vaknat. Sålunda har, hvad på dem ankommer, som bebo yttersta, till
Skåne angränsande del af landskapet, och isynnerhet af Sölvesborgs innevånare
blifvit beslutadt, att en jernbana tillvägabringa från nämnda stad till Christianstad,
för att sålunda genom Christianstad—Hessleholms-banan komma i förbindelse
med södra stambanan; hvartill icke obetydliga förberedelser redan äro
gjorda. Denna projekterade jernbana, med Sölvesborg såsom ändpunkt och
mellanstationer vid Fjelkinge och Gualöf, har en längd af 2 mil 30,000 fot,
och är beräknad på lika byggnadssätt och samma spårvidd, som Christianstad—
Hessleholms-banan. Kostnaden uppgår, enligt det af Herr Majoren C. Adelsköld
uppgjorda förslaget, till 1,400,000 R:dr Ruut, under antagande, att Christianstad—Hessleholms
jernvägs-aktiebolag emot skälig ersättning skulle åtaga sig
att med dess rörliga materiel ombesörja trafiken, hvartill af nämnda bolag medgifvande
redan i vederbörlig ordning vunnits.
Fördelen af denna bibana, ej mindre för städerna Sölvesborg och Christianstad
än hela den omkringliggande orten, äro lika betydande som lätt insedda.
Blekinge har, såsom förut är anmärkt, allt hittills saknat regelbunden,
snabb och billig kommunikation med sina grannprovinser, hvarigenom dess stora
naturliga förmåner ej kunnat behörigen tillgodogöras. Denna föreslagna jcrnvägsförbindelse
med det bördiga och folkrika Skåne, hvarigenom på samma
gång äfven vinnes beröring med en af de stora pulsådrorna för vårt lands
kommerciela lif, södra stambanan, skall säkerligen inom kort utöfva ett kraftigt
inflytande såväl pä provinsens landtbruk som på dess handel och industri.
Det är oek anledning att hoppas, det lättade kommunikationer skola mägtigt bidraga
till att omgestalta landthushållningen i orten genom att inskränka bränvinsbränningen
och införa ett mera rationelt landtbruk. Fördelen för Christianstad
och hela nordöstra delen af Skåne äro ej mindre betydande. Att den
redan öppnade bibanan från Hessleholm till nämnda stad svårligen kan tillskynda
denna ort alla de åsyftade fördelarne, förrän den blifvit utsträckt till
hafvet,
Motioner i Preste-Ståndet 1865. Nio 70.
161
hafvet, torde väl få anses obestridligt. En sådan oafbruten direkt förbindelse
med kusten lärer ej åt något håll kunna med större fördel och lätthet vinnas,
än genom den nu föreslagna bibanan till Sölvesborg.
För denna sednare stad. som sålunda blefve en af ändpunkterna vid hafvet
för rikets jernvägsnät, öppna sig utan tvifvel ljusa utsigter för framtiden.
Dess handel, sjöfart och industri skulle vinna en behöflig lyftning genom ett
så betydligt vidgadt handels- och trafik-område. Verksamhetshågen och spekulationen,
som i icke obetydlig grad inom samhället förefinnes, men hittills,
förnämligast i saknad af obehindrade kommunikationer, antingen varit fjettrade
eller i ensidig rigtning använda, skulle snart vinna en sund och kraftig utveckling.
Tages nu i välvilligt öfvervägande de stora fördelar, som för Sölvesborg
och vestra Blekinge, ej mindre än för Christianstad och deromkring liggande
ort, stå att vinna genom den föreslagna jernvägsförbindelsen, äfvensom det
icke obetydliga gagn, som genom dymedelst ökad trafik på södra stambanan
skulle direkte tillskyndas Staten, så torde detta företag tvifvelsutan befinnas i
lika hög grad som andra af liknande beskaffenhet förtjent att med allmänna
medel på ett eller annat sätt understödjas.
Ett aktiebolag för Sölvesborg—Christianstad-banans tillvägabringande har
bildat sig och utfärdat såväl “förslag till bolagsordning", som listor till aktieteckning.
Bolaget är grundadt på minst 14.000 aktier, lydande å 100 R:dr
R:mt hvardera. Enligt meddelad upplysning från orten äro samtliga listorne
icke att införvänta förrän den siste i denna månad; men å de inkomna äro redan
mern än 2,000 aktier tecknade. Ett amorteringslån af allmänna medel
till belopp af 933.000 R:dr R:mt, det vill säga §-delar af beräknade anläggningskostnaden,
anser interimsstyrelsen vara af behofvet påkalladt. Pä grund af
hvad sålunda anfördt blifvit, anhåller jag således vördsamt:
att, för den händelse att Rikets Höglofliga Ständer vid innevarande
riksdag bevilja några anslag till jernbibanors anläggning, två tredjedelar
af anläggningskostnaden för en sådan mellan Sölvesborg och
Christianstad, eller en summa, af 933,000 R:dr R:mt, på samma vilkor
för amortering och ränta, som vid sistlidne riksdag blefvo för
Christianstad—Hessleholms jernvägs-aktiebolag stipulerade, måtte det
här ifrågavarande bolaget af Rikets Höglofliga Ständer beviljas.
Kostnadsförslag, karta och andra upplysande handlingar lära vara till
Kongl. Majit inlemnade, för den händelse Högstdensamme skulle täckas att
härom till Rikets Ständer afgifva nådig Proposition, och blifva otvifvelaktig!
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866 11 Sami 2 Afd 21
162
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 74.
af motionär i annat Stånd inom behörig tid till Höglofliga Stats-Utskottet in
gifna, dit jag anhåller, att denna motion måtte blifva remitterad.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Ternström.
N:o n.
Af Kontraktsprosten ScliniilUt Angående underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, med framställning om behofvet af ånyo författadl sammandrag
af författningar, hvilkas årliga kungörande är i nåder anbefaldt.
På Rikets Ständers hos Kongl. Maj:t gjorda underdånig aanhållan, utkom
år 1852 från trycket ett nytt sammandrag af Kongl. Författningar, hvilka, enligt
nådiga Kungörelsen den 9 Juli nämnda år, böra frän predikstolarne i rikets
kyrkor uppläsas. Anledningen härtill var, såsom bekant är, den omständigheten,
att det år 1814 i nåder utfärdade FÖrfattningssammandraget “icke mer
svarade emot det åsyftade ändamålet", enär “åtskilliga af de deri intagna författningar
upphört att vara gällande, medan åter andra tillkommit, hvilkas årliga
kungörande särskildt blifvit föreskrifvet.“
Liknande skäl för behofvet af en förändring i nuvarande sammandrag äro
jemväl förhanden, i det att efter år 1852 åtskilliga förändringar i lagstiftningsväg
vidtagits, genom hvilka sammandraget måste i vissa delar erhålla en annan
lydelse, i andra en helt och hållet ny redaktion. Såsom exempel härpå må
vara nog att åberopa den nya Jagtstadgan och kriminallagen, ändringar i Legostadgan
m. fl.
Då således, på grund af hvad nu blifvit sagdt, ifrågavarande sammandrag
i sitt närvarande skick ingalunda kan oförändradt publiceras för att till
allmän efterrättelse lända, utan är för det åsyftade ändamålet i flera afseenden
otjenligt; så vågar jag vördsamligen föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer må hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det måtte Kongl. Majit täckas, i stället för nu mera obrukbara
sammandrag, låta författa ett nytt, upptagande alla de författningar,
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 72.
163
hvilkas årliga kungörande på lämpligt sätt Kongl. Majit kunde i nåder
pröfva nödigt;
äfvensom att. så ofta någon eller några af dessa författningar antingen
upphört att vara gällande eller blifvit ersatta af andra, ett nytt
sammandrag måtte, utan afvaktan af någon Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse i ämnet, ofördröjligen författas och utgifvas.
Om remiss till vederbörligt Utskott vågar jag äfvenledes vördsamt anhålla.
Stockholm den 15 November 1865.
A. N. Schmidt.
K:o 72.
Äf Kontraktsprosten ScllUlidt; Om användning af fyrktalet såsom röstberäkningssätt
vid prestval samt vid tillsättandet af folkskolelärare,
orgelnist, klockare och annan kyrkobetjening.
De vid sistlidne riksdag afgifna motioner, med syfte att fyrktalssättningen,
sådan den nu och framdeles blifver föreskrifven, må förklaras gällande
äfven vid omröstning till återbesättande af presterliga lägenheter, kunde
icke, såsom kändt är, på grund af de skäl, som i Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets betänkande N:o 25 anföras, vinna Rikets
Höglofliga Ständers bifall. Utskottet hade nemligen funnit, hurusom den
föreslagna röstberäkningen, i fall den antoges, skulle leda derhän, att ganska
många af besutne församlingsmedlemmar flerstädes derigenom beröfvades allt
inflytande på valet, hvars utgång deremot kunde helt och hållet komma att
bestämmas af någon enda högt taxerad person, eller till och med af en icke
inom socknen bosatt bolagsdirektion — »ett förhållande», tillägger Utskottet,
»framför hvilket den nuvarande ordningen otvifvelaktigt eger företräde, och som
måste under alla omständigheter förekommas.»
Detta hufvudsakliga skäl för afslag å den gjorda framställningen kan
i ingen mån tillämpas på den närvarande motionen, som, ehuru den går
ut på användning af fyrktalet såsom röstberäkningssätt vid ifrågavarande val,
164
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 72.
likväl icke dermed åsyftar någon den ringaste förändring i nu gällande valrättsförhållande.
utan endast afser en formförändring, tjenande att i betydlig
mån underlätta och förenkla den annars så besvärliga tidsspillande och äfventyrliga
röstuträkningen. Det är uppenbart, att nuvarande röstberäkning efter
hemmantal, i följd af deraf oftast uppkommande större bråktal, som kunna
närma sig billiondelar, ej sällan förorsaka ganska invecklade och tidsödande
uträkningar, de der ingalunda tjena att göra vistandet under flera timmar vintertiden
i en kall och fuktig kyrka nyttigt för helsan eller uppmuntrande och
vederqvickande för sinnet, hvarken å de väljandes sida, hvilket ock vanligen
visar sig derigenom, att de blifva allt tunnsåddare, ju mer det lider åt aftonen,
ej heller å valförrättarens, som från början till slut är, med sitt notarialbiträde,
bunden vid valbordet, oafbrutet som de båda måste vara upptagna af
de bråkigaste sysselsättningar o. s. v., och detta just i sjelfva Herrans hus.
Enligt 16 § i gällande prestvalsförordning af den 1 April 1843, skall
på landet en hel röst räknas för hvarje helt oförmedladt hemman, en för
hvarje masugn, för hvarje stångjernshärd o. s. v. Vidare: för spikhamrar,
qvarnar, m. m., bestämmes rösträtten efter deras grundränta, eller, der en sådan
ej är åsatt, efter taxeringsvärdet, jemfördt med medelvärdet på hemman i
församlingen. Denna omröstningsgrund vill jag för min del icke hafva förändrad.
Men deremot skulle jag önska, att, med bibehållande af denna grund,
den för dessa hemman, verk, lägenheter och inrättningar bestämda fyrktalssiffran
måtte i vallängden införas till det decimalbelopp, som motsvarar det i
lag stadgade röstetalet. Formen för röstetalets teckning och uträkning skulle
härigenom väl blifva olika mot förr, men röstetalet sjelft förblifva oförändradt.
Det är klart, att vallängden måste af vederbörande upprättas i enlighet härmed,
eller så, att allestädes fyrktalet deri insättes i full motsvarighet till röstetalet,
sådant det för hvarje hemmantal, m. m., i Jordeboken, jemfördt med prestvalsförordningen,
finnes bestämdt.
Af dessa skäl, och då fyrktalet redan är stadgadt såsom omröstningsgrund
vid kyrko- och kommunalstämmor, således icke något nytt och ovanligt, får
jag vördsamt föreslå,
att, utan rubbning af nu bestående grunder för utöfning af rösträtt
vid prestval, fyrktalet dervid måtte bestämmas såsom röstberäkningssätt,
hvadan hemmansegare rösta efter dem åsatt fyrktal, verk och
lägenheter samt inrättningar efter prestvalsförfattningen, på det sätt,
att hel röst beräknas till det fyrktal, som utgör medium af hemmanens
fyrktal i församlingen, eller, om äfven detta skulle anses mindre
lämpligt, röstetalen måtte beräknas och utsättas i decimaler.
I sammanhang härmed, och då, i följd af Kongl. Förordningen den 21
Mars 1862, folkskolelärares, orgelnist, klockares och annan kyrkobetjenings
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 75.
165
tillsättande skall, der ej annorlunda stadgadt är, ske på kyrkostämma, hvarest,
enligt 6 § högstberörda nådiga Förordning, omröstning eger rum efter fyrktalslängd,
i stället för efter gärdala!, hvilken sednare omröstningsgrund icke lärer
upphört att vara gällande vid dylika tjensters återbesättande, får jag derjemte
vördsamligen föreslå,
att, utan rubbning i öfrigt af hvad i ty fall redan är stadgadt vid
val af folkskolelärare, orgelnist, klockare och annan kyrkobetjening,
hädanefter må iakttagas och tillämpas enahanda röstberäkningssätt,
som nu bär ofvan för omröstning vid presterliga lägenheters tillsättande
blifvit föreslaget.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
A. N. Schmidt.
73,
Af Kontraktsprosten Palmlund! Om statsanslag till väganläggning i
Sunnerbo härad från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägstation.
Sunnerbo härad i Kronobergs län, hvars förhoppning om södra stambanans
dragande nästan midt igenom häradet väcktes vid 1856 års riksdag, men
vid derpå följande riksmöte alldeles försvann, vågar nu hos Rikets Höglofliga
Ständer ånyo göra sig påmint, för att åtminstone i någon måtto blifva delaktigt
af de förmåner, nya eller förbättrade kommunikationsanstalter. bereda en aflägsen
landsort, som, med en betydlig befolkning, gynnande odlingstillfällen, ansenliga
industriela tillgångar, mångartad husslöjd, talrika vattenverk, m. m.,
torde för sin utveckling och förkofran kunna påräkna att icke i allo blifva från
Statens sida förbisedt.
Skall Sunnerbo härad draga någon fördel af den straxt utanför dess gränser
anlagda jernvägen, så måste inom samma härads gränser nya och ginare
vägar byggas fram till stambanan. En^sådan jemnad och förkortad förbindelse
med jernvägen har man ansett sig kunna åstadkomma medelst anläggandet af
en, så vidt möjligt är. linierät landsväg för direkt trafik från sjön Bolmens
östra strand först till Ljungby köping och vidare derifrån öfver Wäraboda in
-
166
Motioner i Preste-Ståndet 1865, N:o 75.
till Wieslanda station å södra stambanan af Statens jernvägar; utgörande den
föreslagna vägens längd inalles fyra mil.
Till förverkligande af detta förslag, som för orten nära nog antagit natur
af en lifsfråga, och hvarom redan sistliJne riksdag motion af mig väcktes,
hafva ett större antal fastighetsegare och andra personer inom häradet förenat
sig till ett bolag; och har Chefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Majoren och Riddaren A. Remmer till förevarande vägbyggnadsarbete upprättat
plan jemte kostnadsförslag samt i ämnet afgifvit ett med sakkännedom, insigt
och klarhet affattadt betänkande, som varmt förordar det ifrågasatta väganläggningsföretaget.
— Ovedersäglig är ock den fördel, som medelst denna väganläggning
kommer att tillskyndas icke allenast det allmänna genom ökad trafik
på södra stambanan, utan äfven sydöstra delen af Westbo härad i Jönköpings
län samt norra och mellersta delarne af det i afseende på kommunikationer
särdeles vanlottade Sunnerbo härad af Kronobergs län; och af ännu större och
allmännare vigt skulle ifrågavarande väganläggning blifva, derest ett inom Östbo
härad af Jönköpings län väckt förslag, att medelst båtfart å sjön Widöstern
och kanalisering af Lagaån sammanbinda köpingarne Wernamo och Ljungby,
framdeles kunde komma till fullbordan.
Vid sådant förhållande och enär Bolmen—Wieslanda-bolaget, på sätt bolagets
protokoll den 6 Juni detta år närmare utvisar, tillförbundit sig icke allenast
att bestrida en tredjedel af den till 227,039 R:dr R:mt beräknade kostnaden
för merbemälda väganläggning, utan ock att, derest anslag af allmänna
medel erhålles till ett belopp, som motsvarar den återstående utgiften, verkställa
vägbyggnaden i öfverensstämmelse med den dertill uppgjorda plan samt
att för vägens framtida underhåll ansvara, vågar jag — jemväl under åberopande
af hvad Bilagan N:o 5 till Kongl, Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof den 21 sistlidne Oktober, pag. 62 och 63, innehåller — vördsammast
föreslå,
att Rikets Ständer måtte till en väganläggning från sjön Bolmen genom
Ljungby köping fram till Wieslanda station å södra stambanan
anvisa ett emot |:delar af kostnadsförslagets slutsumma svarande anslag,
eller jemnt 151,300 R:dr R:mt, att utgå under de vilkor, som
för meddelande af anslag utaf dylik beskaffenhet i allmänhet kunna
varda föreskrifna.
Vördsamt anhållande om remiss af denna motion till Höglofliga Statsutskottet,
utbeder jag mig att, innan ärendet till behandling i Utskottet förekommer,
få meddela de i ämnet afgifna betänkande, plan och kostnadsförslag
arnt öfriga till frågan hörande handlingar.
Stockholm den 15 November 1865.
L. G. H. Palmlund.
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 74.
167
ST:o 74.
Af Kontraktsprosten Palmlund; Om de/s statsbidrag dels låneunderstöd
för jernväg och vattenkommunikation ifrån Carlshamn till Alfvesta
station.
Inför Rikets Ständer, såväl som inför Kongl. Maj:t, har långt före detta
blifvit ådagalagdt, likasom ock af begge statsmagterna uttalats, att ibland
kommunikationsanstalter, hvilka i sednare tider blifvit föreslagna, den, som är
ämnad att förbinda de inre delarne af Kronobergs län med hafvet och med
deras gamla naturliga afsättningsort vid kusten, är en af de vigtigaste och
förtjent af största uppmärksamhet. I enlighet med det ampla förord, som af
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, i underdånigt betänkande angående arbeten,
som borde med statsbidrag understödjas, den 15 September 1856 afgafs, och
hvari Styrelsen uti första klassen af dylika arbeten uppförde den kommunikationsled
jag åsyftar, föreslog Kongl. Maj:t, i Dess till Rikets Ständer vid 1856
års riksdag aflåtna Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, att
till anläggande af kanaler, genom hvilka sjöarne Asnen, Salen, Helgasjön och
Asasjön med flera vattendrag deromkring skulle förbindas med hvarandra samt
med en jernväg emellan Almundsryd och Carlshamn, måtte anslås ett statsbidrag
af 525,000 R:dr och att såsom låneunderstöd till nämnde jernvägs anläggning
måtte anvisas ett belopp af 825,000 R:dr R:mt. Detta förslag, som
finnes behandladt i särskildt utlåtande af Stats-Utskottet (N:o 163) tillstyrktes
af Utskottet under vilkor, som vid dylika understöds beviljande voro vanliga,
och blef också, i enlighet dermed, af Rikets Ständer bifallet i slutet af år 1857.
Tyvärr inträffade just vid nämnda tid den svåra penningekris, hvars
hämmande inverkan på företagsamheten i alla rigtningar vi alla minnas, och
hvilken äfven uppenbarade sitt inflytande på ifrågavarande angelägenhet. De
vilkor för åtnjutandet af de beviljade understöden, dem Rikets Ständer föreskrifva,
och bland hvilka äfven fanns det, att det tillämnade bolaget, med
aktieteckning för en million R:dr, skulle innan den 1 Oktober 1858 vara bildadt
och föreskrifna förbindelser och säkerhetshandlingar deponerade samt arbetet
å kommunikationsleden jemväl dessförinnan påbörjadt, kunde icke upp
-
168
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 74.
fylla?; och af denna orsak ensam förföll för den gången det vigtiga företaget;
hvarefter de för ändamålet anvisade medlen vid nästföljande riksdag af Riksgälds-kontoret
återställdes till Rikets Ständers disposition.
Genom löftet om understöd af Staten till utförande af ifrågavarande kanal-
och jernvägs-arbeten, hvilket löfte man ej kunnat anse återtaget, änskönt
nödvändigheten att icke låta statsmedel ligga obegagnade föranledde till fastställande
af viss tid för medlens begagnande, hafva de i omförmälda företag
intresserade uppmuntrats till ansträngningar för ändamålets vinnande; dock
som det härunder visat sig vara omöjligt att för närvarande genom aktieteckning
åstadkomma ett så stort belopp, som erfordrades, derest hela den föreslagna
kommunikationsleden skulle på en gång tillvägabringa, helst kostnaden
för densamma, beräknad efter nu gällande priser och efter de fordringar,
som nu mera i fråga om sättet för dylika anstalters ordnande göra sig gällande,
öfverstiger den ifrån början beräknade, har man måst nöja sig med att
söka ernå en förbindelse mellan de ifrågavarande orterna, genom hvilken det
hufvudsakligaste ändamålet vinnes, samt öfverlemna åt gynnsammare tidpunkt
att fullborda, återstoden.
Den södra stambanan har, sedan ärendet hos Rikets -Ständer förevar,
hunnit färdigbyggas; och en af stationerna vid densamma, Alfvesta, är belägen
vid sjön Salens norra ända.
Likasom bestämmandet af denna stambanas dragande åt Salens strand
otvifvelaktigt skett med afseende på möjligheten att hit anknyta en vigtig
kommunikationslinie genom förenämnda delar af Kronobergs län, så öfvertygar
ock en enda blick på kartan derom, att i fall en kommunikationsled för
samma trakter och de angränsande i Blekinge kan, med Alfvesta och Carlshamn
till ändpunkter, åstadkommas, så är det hufvudsakligaste vunnet af det
ändamål, för hvilket Rikets Ständer vid nyssberörda riksdag beviljade understöd
och lån af statsmedel.
Då jag nu går att påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet på denna
angelägenhet, bör jag icke underlåta att genast bemöta den enda anmärkning
af vigt jag väntar att få höra, nemligen att mitt förslag bort underställas
Kongl. Maj:ts pröfning och bana sig väg till Rikets Ständer genom en Kongl.
Proposition. I detta hänseende erinrar jag då att, på sätt jag ofvan nämnt,
Kongl. Maj-.t redan, genom Dess nådiga framställning till 1856 års Ständer i
allt hvad som uti mitt förslag utgör hufvudsak gifvit det äskade vittnesbördet
om ifrågavarande företags vigt och behöflighet samt om befogenheten af anspråket
på Statens mellankomst till detsammas understödjande; och att det
endast är i fråga om den sedermera vidtagna förändringen i planen, som ett
dylikt vittnesbörd saknas, hvilket ej heller skulle blifvit händelsen, derest sednast
-
Motioner i Preste-Ståndet {865. N:o 74.
169
nast anställda lokalundersökningar, de der utförts af Chefen i södra Väg- och
Vattenbyggnadsdistriktet A. Remmer, hunnit fullbordas så tidigt innan riksdagens
början, att underdånig framställning i ämnet till Kongl. Maj:t kunnat
medhinnas. Men af den beskrifning på ifrågaställa kommunikationsled, som
af bemiilde Chef upprättats och den jag här vill endast i korthet vidröra,
torde det befinnas, att icke någon omständighet i nu förevarande förslag är
af beskaffenhet att göra ärendets pröfning beroende deraf, att detsamma icke
ånyo underkastats andra auktoriteters utlåtande — en omgång, genom hvilken
icke blott frågans afgörande skulle fördröjas till en oberäknelig tidpunkt,
utan mahanda till följd deraf hela det vigtiga företagets framgång, i hvad det
beror på enskildes medverkan och förmågan af sådan, äfventyras samt hittills
gjorda ansträngningar och uppoffringar vara förspilda.
Enligt det äldre förslaget skulle, såsom jag antydt, genom kanaler åstadkommas
en sammanhängande, för mindre ångbåtar och andra farkoster segelbar,
nära tio mil lång vattenkommunikation, ända från Asasjön i Norrvidinge
härad till Almundsryd, beläget på något mer än tre och en half mils^afständ
från Carlshamn, derför kostnaden beräknades till 1,050,000 R:dr och emellan
de begge sistnämnda punkterna skulle en jernväg anläggas med en beräknad
kostnad af 1.301.500 R:dr.
Emellertid bar genom nu sednast anställda undersökningar blifvit ådagalagdt,
att om, i stället för föreslagna kanaler och slussar emellan de söder
om sjön Asnen belägna smärre vattendragen, jernvägen utsträcktes icke fullt
tre åttondedels mil längre norr om den förut föreslagna godsstationen vid Almundsryd,
eller till Ålshults beqvämare lastageplats vid Brosjön, ilvars vattenyta
ligger allenast en och en half tum under Åsnens, så skulle derigenom
vinnas icke allenast den högst vigtiga fördelen, att tvänne slussar undvekos
med deras underhållskostnad och den tidsutdrägt de för trafiken orsaka, utan
äfven en besparing i anläggningskostnad af omkring 30.000 R;dr.
I anledning häraf och med afseende på sannolikheten att nämnda jernväg
i en framtid torde komma att knytas till det nät af andra jernvägar, vare
sig Statens eller enskilda, som äro föreslagna eller påtänkta, i hvilket fall, af
numera allmänt erkända skäl, man nödgas medgifva lämpligheten, att icke säga
nödvändigheten deraf, att denna bibana erhåller samma spårvidd som de
redan anlagda, har det ursprungligen beräknade kostnadsbeloppet för ifrågavarande
jernväg, hvars spårvidd förut var föreslagen till allenast fyra fot, befunnits
otillräckligt; utan kommer anläggningen af denna jernväg, enligt bilagda
handlingar, att kosta 2,650,000 R:dr.
Deremot lemnäs nu å sido planen att genom de dyrbara kanaler och
slussar, som skulle erfordras emellan Åsa-, Helga- och Bergunda-sjöarne samt
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 22
170
Motioner i Presle-Slåndet 4865. N:o 75.
emellan den sednare och Salen, möjliggöra en segelled emellan dessa med flera
mindre vattendrag; utan inskränker sig förslaget till att från Brosjön, medelst en
sä kallad bestämmande sluss, bereda segelled till Asnen och medelst kanal och slussbyggnader
samt med begagnande i öfrigt af redan befintliga vattendrag, till enahanda
ändamål förbinda Asnen med Salen, vid hvars norra ända denna kommunikationsled
anknyter sig till Statens jernvägar, utgörande längden af denna vattenväg
omkring 4 £:dels mil; och härigenom minskas den för kanalarbeten å förstnämnda
kommunikationslinie beräknade kostnaden från 1,050,000 till allenast 214,000 R:dr.
För vinnande af det ändamål jag nu omförmält, har staden Carlshamn anslagit
ett belopp af 500,000 R:dr, och hvad, som derutöfver erfordras, i händelse statsbidrag
efter enahanda grunder som tillförene erhålles, eger man numera visshet att
kunna anskaffa genom aktieteckning.
I öfrigt åberopande dels Kongl. M ij:ts förenämnda nådiga Proposition, StåtsUtskottets
deröfver afgifna utlåtande samt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i
ämnet den 5 Januari 1858, dels ock det särskilda betänkande, jemte dervid fogade
kostnadsförslag, som förrbemälde Chef i södra Väg- och Vattenbyggnadsdistriktet
den 12 sistlidne Oktober afgifvet, och hvilket skall tillhandahållas Stats-Utskottet,
hemställer jag vördsamligen,
att Rikets Ständer behagade till utförande af ifrågavarande vattenkommunikation
emellan Alshult och sjön Salens norra ända anslå ett bidrag
af 107,000 R:dr och till anläggning af omförmälda jernväg emellan Alshult
och Carlshamn bevilja ett lån af 1,766,000 R:dr, på vilkor, som
för dylika understöd varit öfliga.
Stockholm den 15 November 1865.
L. G. H. Palmlund.
N:o 75.
Af Kontraktsprosten Pallllllllld! Om årlig pension åt framlidne Provincialläkaren,
Doktor D J. Billengrens enka och oförsörjda barn.
Efter anmodan tager jag mig friheten att fästa Rikets Höglofliga Ständers
välvilliga uppmärksamhet pä följande behjertansvärda förhållande.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 75.
171
Den 31 Juli 1862 afled, träffad af sia», Provincial-läkaren i Sunnerbo härad
af Kronobergs län, Riddaren af Kongl. Wasa-orden, Doktor David Julius Billengren,
efterlemnande i ekonomiska omständigheter, som visst icke kunna sägas vara
goda, enka med tre ännu oförsörjda barn.
Under en nära 30-årig provincial-läkarebefattning har Doktor Billengren,
såsom bifogade intyg och handlingar visa, icke blott med sällspordt nit och framstående
skicklighet utöfvat sina inom ett vidsträckt tjenstgöringsdistrikt mödosamma
åligganden, utan derjemte dels såsom ledamot af Kronobergs läns Hushållningssällskaps
förvaltnings-utskott och i denna egenskap äfven såsom tillsyningsman öfver
Ljungby flygsandsfält och planteringsarbetet derstädes under mer än 20 års tid
ådagalagt det lifligaste intresse för jordbrukets framgång och förkofran inom förenämnda
missgynnande trakt af länet, dels ock såsom en nitisk och insigtsfull kommunalman
genom en oegennyttig verksamhet beredt sig ett aktadt minne och odelad
erkänsla.
I Doktor Billengrens verksamma lefnad framstår dessutom en annan förtjenst,
som här torde förnämligast böra framhållas såsom väl berättigad till något erkännande
äfven å Statens sida. Genom hans sjelfuppoffrande nit och omtanka blef år
1836 Ljunga mineralkälla bebyggd för emottagande af ett större antal patienter,
som, med älltjemnt stigande förtroende till Doktor Billengrens läkareskicklighet, derstädes
af honom årligen blifvit vårdade. Och sedan han, utan understöd af statsmedel,
genom resor tagit närmare kännedom om det kalla vattnets vidsträcktare
användande såsom läkemedel, öppnades år 1848 en kallvattenkur-inrättning pä samma
ställe. Denna af Doktor Billengren till allmänt gagn grundlagda brunns- och
badanstalt med källvatten kur, som under namn af ”Ljunga källa” är väl bekant
och mycket anlitad i sydvestra delen af riket, förestod och omhuldade han med
oafbruten omsorg ända till sin död.
En så förtjenstfull verksamhet af en Statens tjenare bör väl icke af Stalén
lemnäs alldeles utan uppmärksamhet; hvarföre jag vördsammast vågar hos Rikets
Höglofliga Ständer begära,
en årlig pension af 300 R:dr Runt för framlidne Doktor Billengrens enka
och oförsörjda barn.
Handlingar, som bestyrka ofvan intagna uppgifter, dels biläggas härjemte,
dels skola snart fullständigt meddelas; och anhåller jag, att denna motion matte
till Höglofliga Stats-Utskottet remitteras.
Stockholm den 15 November l$6ö.
L. G. H. Palmlund.
172
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N'o 76
N:o 76.
Af Kontraktsprosten Rabe: Angående förändring af ett år 1858 till
bolaget för sänkningen af sjön Weselången beviljadt lån å 40,000 R:dr
till anslag utan återbetalningsskyldighet.
Vid gränsen mellan Elfsborgs län och Hallands är sjön Weselången belägen,
som fordom upptog med sitt grunda vatten en stor yta, samt skadade stundom,
hotade alltid med sina flöden och öfversvämningar en ännu större. Redan lång tid
hade man varit betänkt på sänkning af denna sjö, men utvägar saknades för det
stora och kostsamma arbetets utförande, till dess en man med kraftig vilja och klar
insigt i den stora fördel, företaget skulle för hela orten medföra, hvaraf han dock
sjelf, såsom icke jordegare, ej hade någon egentlig vinning att påräkna, år 1854
bildade ett bolag af egarne till de 50£J:dels hemman, hvilkas egor omgåfvo sjöns
stränder. Behöriga undersökningar blefvo nu anställda, och dessa utvisade, att jordvinningen
skulle blifva omkring 2,000 geometriska tunnland, och dessutom en väsendtlig
förbättring beredas åt den vid och ofvanom sjön belägna sanka marken,
men att kostnaden skulle uppgå till 168,083 R:dr R.mt, då sjöns sänkning beräknades
till ett djup af blott 12 fot under dess varande vattenyta. Arbetsplanen vann
Kongl. Maj:ts nådiga bifall, och arbetet börjades. Men man hade icke beräknat, och
hade icke ens kunnat det, hvarken att sjöns botten, ju djupare man kom, bestod af
nästan bergfast sammansatt sten och grus, och icke heller att det beräknade sänkningsdjupet
var för litet och behöfde ökas till 15 fot, om det åsyftade ändamålet
skulle fullkomligt vinnas. Detta vållade stora hinder och betydligt ökad kostnad.
Det allmännyttiga företaget har visserligen så till vida vunnit uppmuntran,
att år 1858 beviljades af statsmedel ett anslag utan återbetalningsskyldighet å
10,000 R:dr samt såsom lån med återbetalningsskyldighet, beräknad efter 8 %, 40,000
R:dr; och äro af dessa medel 47,500 R:dr lyftade samt återstoden att utfå detta år,
då arbetet blifvit afsynadt och godkändt.
Detta bidrag var lika förtjent som behöfiigt; men då under arbetets fortgång
genom förbemälda oförutsedda omständigheter kostnaden vida öfversteg, hvad beräknadt
var, så att den redan den 14 Februari detta år, vid då skedt bokslut, uppgick
till 341,962 R:dr 49 öre, samt säkerligen stigit med ytterligare 20,000 R:dr, innan
Motioner t Preste-Slåndet 1865. N:o 76.
173
arbetet kunnat afsynas, har detta företag blifvit högst betungande för delegarne,
och detta i desto högre grad, som under sednaste åren. då bidragen skulle utgå,
ortens hufvudsakliga binäring, bomullsväfnad, nästan afstadnat, arbetsförtjensten
varit ringa, och penningenöden här kanske mer än på andra orter tryckande.
Mängden af delegarne. som icke förmådde rätt inse och uppskatta den framtida vinsten
af företaget, då deras hemman genom förbättrade och förökade åkrar och ängar
stigit i värde och afkastning, kände blott den närvarande nöden och voro missnöjde
att hafva inlåtit sig i ett företag, som hotade och ännu hotar mången af dem
att blifva drifven från hem och gård. Den man, som, utan all egennytta, af blott
nitälskan om ortens bästa, ställt sig i spetsen för företaget samt drifvit det till fullbordan,
skänkte visserligen af egna medel en summa af 30,000 R:dr till dess utförande.
Men strandegarnes ställning är dock sannerligen bekymmersam och behjertansvärd,
alldenstund, oaktadt det bekomna statsanslaget och denna frikostiga gåfva,
deras 50 hemman, ensamt till följd af detta företag, fått vidkännas en skuld af
321,962 R:dr 49 öre, eller omkring 6,300 R:dr på hvarje hemman, och då för denna
tryckande börda ingen egentlig lättnad eller ersättning är att vänta förrän i en
framtid, då den nyvunna jorden hunnit att till fullo sätta sig.
Med anledning deraf att bolaget ingick till Kongl. Majit med underdånig ansökan
om nådig framställning till Rikets Ständer, att det beviljade lånet skulle
förändras till anslag utan återbetalningsskyidighet, blef underdånigt utlåtande i ämnet
infordradt från Kongl. Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader; och förklarade
denna, att ”arbetsföretaget blifvit utfördt, icke allenast väl utan äfven till
större omfång än den nådigst fastställda planen föreskrefve, dervid sjösänkningsintressenterne
fått vidkännas högst betungande kostnader, men ändock med stor nitälskan
bringat det ansenliga och för den kringliggande orten nyttiga arbetet till
fullbordan”, men Styrelsen det oaktadt ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till den
underdåniga ansökningen endast af det skäl att, om densamma bifölles, andra likartade
ansökningar skulle inkomma; och med anförande af detta utlåtande har
Kongl. Majit i nåder funnit ifrågavarande bolagets underdåniga ansökan icke böra till
någon dess åtgärd föranleda.
Men då Kongl. Styrelsen icke haft något annat skäl att åberopa till stöd
för sitt förbemälda afstyrkande, utan fastmer lemnat det vackraste vitsord om arbetets
nytta och om dess utförande, samt, ehuru betänkligt det i allmänhet kan vara
att medgifva en rubbning i fastställda beräkningar för Statsverket, särskilda högt
talande omständigheter likväl icke böra förbises, utan komma under noggrannt, öfvervägande,
så har jag icke kunnat’tro det vara otillständigt för mig att genom
enskild motion låta denna bolagets ansökan om någon hjelp i dess tryckta belägenhet
komma till Rikets Ständers kännedom och pröfning; och tillåter mig derföre
vördsammast hemställa och föreslå, att;
174
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 76.
då ifrågavarande sjösänkningsföretag är af sfor vigt och nytta icke blott för några
vissa personer, utan för en hel ort med en i allmänhet fattig befolkning;
då detsamma afser mera en kommande tid, än den närvarande;
då det genom oförutsedda omständigheter blifvit dubbelt kostsammare än hvad
beräknadt var;
då Rikets Ständer förut med rikliga understöd, såsom sig bort, uppmuntrat dylika
allmännyttiga företag, och stundom till vida större belopp i förhållande
till arbetets omfång och kostnad, än hvad nu ifrågasattes;
då efter all sannolikhet, om det ursprungliga kostnadsförslag^ upptagit en slutsumma
df 061,962 R:dr i stället lör 168,083 R:dr ett större understöd både
såsom anslag och lån hade blifvit begärdt och beviljadt, samt måhända i förhållande
till dessa summor blifvit 108,000 R:dr i stället för nu beviljade
50,000 R:dr.
då det verkställda arbetet emellertid beredt arbetsförtjenst och lifsuppehälle åt
många i en tid, då annat arbete saknades i orten, och nöden varit tryckande,
samt slutligen,
då, utan denna Statens mellankomst, en stor mängd fattiga men sträfsamma bönder
måste för dessa dryga, oförutsedda kostnader, som drabbat deras hemman
för fullbordande af det allmännyttiga företaget, gå från gård och hem;
Rikets Ständer måtte, med hänseende till dessa särskildt bevekande omständigheter,
besluta,
att det år 1858 bolaget för sänkning af sjön Weselången i Elfsborgs och
Hallands län beviljade låneunderstöd af 40,000 R:dr Runt, får, om icke
till dess hela belopp, åtminstone till en större del, förändras till anslag
utan återbetalningsskyldighet.
Jag anhåller vördsamligen, att denna motion måtte till vederbörligt Utskott
varda remitterad, och bifogar handlingar, som styrka rigtigheten af mina
uppgifter.
Stockholm den 15 November 1865.
O car Erh. Rabe.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 77.
175
No 77,
Af Domprosten ; Angående, förklarande tillägg till medicinal
förfatlningarne,
rörande försäljning af bränvin å apotek.
Redan innan den lagstiftning vidtogs, sorn genom högre skatt och strängare
kontroller sökte att lägga nödiga band på bränvinshandteringen, samt i tvä särskilda
författningar afsöndrade föreskrifterna om den vådliga varans tillverkning och dess
försäljning, fanns ett förbud, hvilket i Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855
bibehölls i följande form: § 25. ”På apotek må ej bränvin, med eller utan droguer
eller andra tillsatser, i minut säljas, utskänkas, eller annorledes till förtäring
pä stället utdelas.”
Afsigten med ett sådant stadgande kan icke vara någon annan än den att
skilja mellan krögare och apotekare och att afhända de sednare helt och hållet
den rätt till bränvinsförsäljning, hvilken de möjligen kunde anse sig ega genom
apoteksprivilegierna, och till hvars utöfning de af vinstbegäret — underlättadt
af de gynnande tillfällen den dagliga handeln medförde — lätt kunde vara frestadeAfsigten
uppnåddes dock icke. Privilegier äro, såsom hvar man vet, en ganska
seg sak, och egennyttan icke mindre seg, ihärdig och derjemte uppfinningsrik att
kringgå författningars, för ett vanligt menniskoförstånd oförtydbara föreskrifter.
Oaktadt nämnda tydliga stadgande fortforo åtskilliga apotek, särdeles på landsbygden,
att tillhandahålla åt allmänheten sprit, d. ä. bränvin, både med och utan
droguer och andra tillsatser. En och annan anklagades derför men åberopade till
sitt försvar icke så mycket sin rättighet, som fastmer sin skyldighet, sin helt säkert
smärtsamma och tunga pligt att ”vara försedd med tillräckligt förråd medicinalier
af god beskaffenhet enligt de af Kongl. Sundhets-kollegium utgifna lärmakopéer
(Kongl. Reglementet för Apotekare den 11 Augusti 1819, § 12). Och så
blef man frikänd. Att rörelsen genom sådana fruktlösa försök af åklagaremagten
icke skulle lida någon afbräck säger sig sjelft. Ett litet åtal har ju aldrig tjenat
till att skada en skandalös rörelse, utan snarare att göra den mera pikant både
för dess idkare och hans publik. Biir man derjemte frikänd, så har man ju fått
bevisadt, hvad som förut kunde vara tvetydigt, nemligen rörelsens laglighet. Vid
176
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 77,
riksdagen 1856—1858 betvilkde dock Sammansatta Bevillnings-, Lag-och Ekonomiutskottet
behörigheten af detta slags bevis, och då det hade sig bekant att hvad
det kallade sådana missbruk verkligen egt rum, föreslog det, till bemälda § af Kongl.
Förordningen om försäljning af bränvin, ett tillägg af följande lydelse: ”Så
dan
vara må icke på apotek i minut försäljas annorlunda än efter läkares recept,
eller ock till tekniska behof åt den, som företer behörigt intyg att han idkar
sådant yrke, till hvars bedrifvande sprit erfordras. Intyg härom skall, för att vara
gällande, för idkare af yrke i stad vara utfärdadt af handtverksförening och på
landet af socknenämnd. Tillägget blef bifallet af två Stånd men afslaget af två,
och stadnade både lagstiftning och tillämpning vid det förra och rörelsen lemnades
derhän att tillvexa till år 1863, då till och med den inskränkning borttogs,
hvilken lag i meranämnda oförändrade § af 1855 års författning, sammansatta Utskottet
hade nemligen vid sista riksdagen funnit en motsägelse mellan denna § och
medicinalförfattningarne, till hvars undanrödjande det föreslog den ordalydelse, under
hvilken den nu förekommer såsom § 27 i Kongl. Förordningen om försäljning
af bränvin den 18 December 1863, så lydande: ”På apotek må ej bränvin annorlunda
än i medicinal författning arne föreskrifves, med eller utan droguer eller andra
tillsatser i minut säljas o. s. v.” Frågar man: hvilka äro då dessa vigtiga medicinalförfattningar,
för hvilkas okränkta bevarande ett undantag från undantagslagstiftningen
om bränvin blifvit medgifvet, så lemnar Höglofliga Utskottets betänkande
och Rikets Ständers beslut till den frågan intet svar. Finge en ledamot svara för
alla, så ville jag bekänna: det visste vi icke sjelfve sä noga: hade icke heller
tid att derom taga nöjaktig kännedom, utan tyckte vi oss på hederligt vis komma
ifrån en kinkig fråga genom att låta den ekonomiska lagstiftningen, dit medicinalförfattningarne
höra, ensam lösa motsägelsen.
I denna stund gäller dock icke en sådan ursäkt; vi hafva haft två års tid
att fundera på saken, söka i samlingen af medicinalförfattningar och inhemta erfarenhetens
vittnesbörd. Bland sådana författningar bör först tagas i betraktande
det redan nämnda Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente af den II Augusti 1819 för
apotekare och dem, som med apotekarekonstens lärande och utöfning vilja sig
befatta. Föreskriften i dess ofvan nämnda 12 § att ”vara försedd med tillräckligt
förråd af medicinalier enligt farmakopéerna” tydes väl något oegentligt, då den anses
ålägga apotekaren att vara försedd med tillräckligt förråd af sprit till släckande
af ortens bränvinstörst och att af denna dryck utlemna ålit som för sådant
ändamål kan reqvireras. De sista orden i §:n synes snarare innebära motsatsen, der
det heter: ”hörande apotekare i öfrigt ställa sig till noggrann efterrättelse hvad
författningarne särskildt stadga rörande utlemnande af mera häftigt verkande läkemedel.
” Men om nu detta reglemente, det oaktadt, fått tjena till laglig undskyllan
för utlemnande af sprit utan hänseende till hvad bränvinslagstiftningen stadgar,
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 77.
177
så finnas andra medicinalförfattningar, hvilka göra saken ännu vida betänkligare.
Kongl. Maj:ts förnyade privilegium för Apothekaresocieten i Sverige, m. m., af' den
28 Juni 1683, ifereradt ä Kongl. Resolution och Förklaring den I Aug. 1698 mom.
5, förbehåller åt apothekare uteslutande försäljandet af ”alla medicinaliska och andra
farliga saker” bland hvilka, utom en stor mängd andra, uppräknas essentia,
tincturae, spiritus, aqua vitce o. s. v. Sistnämnda Kongl. Resolutions 1 mom. slutar
med de orden: ”stående» dem (apothekarne) jemväl fritt, ett idka allt det handköp,
som af de sjuka hos dem kan begäras.” — Det är sådana författningar, åt hvilka
man genom tillägget i § 27 af 1863 års Förordning örn bran vinsförsäljning återgifvit
otvetydigt gällande kraft i fråga om försäljning af bränvin å apotheken. Der
kan nu en hvar, som är sjuk af längtan efter spirituosa, begära bot och det står
apothekaren fritt att genom handköp lemna honom allt hvad han begär. — Följderna
af den vunna friheten hafva icke låtit vänta på sig. Ehuruväl de i Stockholm
och i allmänhet i de städer, der mot ett apothek svara flera krogar och bränvinsmagasiner,
icke äro märkbara, sä är tillståndet i en och annan ort å landsbyggden
på god väg att återgå till det år 1683 åsyftade, nemligen att apothekaren
skulle vara den ende försäljaren af spiritus och aqua vitse, likväl med den
skilnad att hvad som år 1683 begagnades dropptals efter år 1863 förbrukas kanntals,
utan att ändå tillfredsställa dem, hvilkas sjukdom är — bränvinsbegäret.
Till hämmande af detta missbruk, såsom det med skäl ännu torde fä kallas,
vill jag icke föreslå någon ändring af författningen om bränvinsförsäljning. Det
är alldeles i sin ordning att den, hvad apotheken angår, hänvisar till medicinalförfattningarne.
Emot dessa har den ju visat sig kraftlös redan innan den gaf denna
hänvisning. Genom mångårig vana att. vid hvarje riksdag jemka dess föreskrifter,
liar bränvinsförordningen blifvit en af de mest rörliga, dä deremot medicinalförfätfningaine
af de anförda exemplen bevisa sig nog stahla. Det är således i de
sednare, som behofvet. påkallar en förklaring, mera lämpad efter nu varande förhållanden,
än den som gafs i Kongl. Resolution år 1698. Och vågar jag derföre
vördsamt föreslå:
att Rikets Ständer i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
täcktes Kongl. Majit, med upphäfvande till all kraft och verkan af sådana
stadganden, som deremot strida, såsom en förklaring af 12 § i Reglementet
af den 11 Augusti 1819, eller på sätt i nåder pröfvas lämpligast, utfärda
en författning af innehåll:
Alkohol, sprit eller bränvin, med eller utan droguer eller andra tillsatser,
må icke på apothek, mot eller u an betalning, utdelas annorlunda
än efter läkares recept, eller ock till tekniska ändamål åt den, som företer
behörigt intyg att han idkar sådant yrke, till hvars bedrifvande sprit
erfordras. Intyg härom skall, för att vara gällande, vara utfärdadt, anlHh.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 23
178 Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 78.
tingen af den auktoritet, hos hvilken anmälan om yrkets idkande skett,
eller af styrelse inom den kommun, inom hvilken det bedrifves.
Stockholm den 15 November 1865.
.4, F. Sondén.
N:o 18.
Af Kyrkoherden Wennerström! Örn ett förslagsanslag af 100,000 R:dr
till hämmande af boskapspesten, i fall den inom landet skulle utbryta.
Att jordbruket måste hufvudsakligen stödja sig på en väl ordnad ladugårdsskötsel,
är en sanning, som länge varit uttalad, men i vårt Iand först på sednaste
tiden börjat behjertas, sedan man genom en dyrköpt erfarenhet funnit att sädesproduktionen,
ensidigt bedrifven, på samma gång den småningom uttömmer jordens
alstringskraft, hunnar en högst osäker, stundom ingen behållning, hvaremot ladugårdens
produkter bibehålla sig i pris och finna lätt afsättning både inom och
utom landet.
Det väckta intresset för en utvidgad och förbättrad boskapsskötsel måste
dock hos en förtänksam och beräknande landtman förlamas genom fruktan för den
fara, hvarmed en förödande, i flera af våra grannländer spridd boskapspest hotar
hans hjordar. Mot den ifrågavarande sjukdomen har vetenskapen hittills förgäfves
sökt något verksamt botemedel. Enda utvägen att hindra farsotens utbredande
har varit nedslagtning af den boskapshjord, der den innästlat sig. Visserligen har
vårt lands afskiljda läge i förening med kloka och i tid vidtagna försigtighetsmått
hittills kunnat afhålla det onda från vära gränser. Men föga sannolikt är att detta
lyckliga förhållande skall framgent fortfara; och då mäste det enda verksamma
medlet mot smittans spridande, nemligen nedslagtandet, äfven hos oss tillgripas.
Det kan dock med säkerhet förutses, att de landtman, som blifva nog olyckliga att
i första hand fä sina kreatur angripna af sjukdomen, skola, af fruktan att förlora
denna sin dyrbaraste lösegendom och i förhoppning att kunna rädda åtminstone
några af djuren, i det längsta söka att dölja sjukdomens tillvaro och tveka att tillgripa
det enda radikala medlet mot dess spridande, så framt ingen utsigt finnes
till ersättning för de förluster, som man sålunda för det allmänna bästa måste underkasta
sig. En utväg härtill kunde visserligen erbjudas genom väl ordnade as
-
Motioner t Preste-Ståndet 1865. N:o 79.
179
suransföreningar; men farans närhet göra dem för tillfället oanvändbara, och mig
synes intet annat medel till det afsedda ändamålets vinnande återstå än att Regeringen
sättes i tillfälle att hålla dem skadeslösa, som, för att hindra boskapspestens
vidare utbredande inom landet, måste uppoffra sina kreatur. Statens utgift härvid
är ett intet i jemförelse med de oerhörda förluster, som, i händelse sjukdomen här
toge fart, skulle drabba vår redan hardt betryckta landtmanna-befolkning och, genom
dennas utarmande, sprida sina olycksbringande verkningar till öfriga lemmar
af samhällskroppen.
Jag vågar på grund häraf vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer mätte ställa till Kongl. Maj:ts disposition en summa
af etthundra tusen (100,000) R:dr, för att i män af behof och under de
vilkor och kontroller, som kunna vara af nöden, användas till skadeersättning
åt dem, som utan eget förvållande fått sina kreatur angripna af
boskapspesten och, på vederbörande myndigheters befallning, måst till
förekommande af smittans spridning nedslagta dem.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
N. G. Wenneratröm.
N:o 79.
Af Kyrkoherden Wdillerström ! Om anslag till lön åt en extra Provincialläkare
i Svartlösa härad af Stockholms län.
I den folkrika trakt, som, belägen mellan hufvudstaden och Södertelge, utgör
norra delen af Södertörn, hade behofvet af läkarevård redan i början af detta
århundrade förmått en okänd välgörare att donera ett kapital, hvaraf årliga räntan,
150 R:dr, skulle utgå till aflöning åt en läkare, hvarjemte församlingarne i
förening med Bankens pappersbruk, Tumba, för hans räkning uppbyggde en bostad,
som ännu befinnes i godt och ändamålsenligt skick.
Läkarens inkomster af lönen och genom ackorder, ehuru alltid knappa, voro
i början, under dåvarande förhållanden, någorlunda tillräckliga för en tarflig utkomst,
men hafva på sednare tiden i följd af stegrade lefnadskostnader visat sig
vara alltför små att kunna för mer än kortare tid fästa någon läkare vid platsen,
180
Motioner i Preste-Sländet 1865. N:o 79.
hvadan, under de sista tjugu åren, dels nästan årliga ombyten egt runi, dels tjernsten
antingen mäst skötas af oexaminerade läkare eller stå alldeles obesatt.
Detta förhållande, beklagligt i sig sjelft, har varit så mycket mera nedslående,
som ortens befolkning, till hvilken den talrika brukspersonalen vid Tumba
äfven hörer, under en lång följd af år hunnit vänja sig att anlita läkare och af
honom erhålla råd, skötsel och äfven läkemedel, samt blir det ännu mer i samma
män som den ifrågavarande orten genom förändrade och förbättrade kommunikationer
hunnit blifva en centralpunkt, dit folk från skiljda trakter sammanströmmär
och hvarifrån läkarebiträde redan nu söderifrån påkallas på 4 å 5 mils afstånd.
För den, som endast med tillhjelp af kartan vill betrakta förhållandena,
skall det måhända synas sorn skulle lå orter i vårt land vara, i afseende pä. möjligheten
att, utan egen läkare, erhålla nödig läkarevård, bättre lottade än just den
nu ifrågavarande, som är belägen mellan tvänne icke långt aflägsna städer. Likväl
eger ett motsatt förhållande rum; ty stadsläkaren i Södertelge är så upptagen
af sin praktik inom staden och dess närmaste omgifningar samt den vattenkuranstalt.
han förestår, att hans verksamhet icke kan utsträckas längre, och från Stockholm
har det visat sig vara nära nog omöjligt att ens till något pris erhålla läkärehjelp.
vid förefallande behof. Den ende, hvars befattning ålägger honom att
på kallelse komma, nemligen Provincialläkare^ i Stockholms län, är äfven bosatt i
hufvudstaden och der praktiserande samt följaktligen svår att anträffa och vid enskilda
sjukdomsfall knappast att påräkna, enär han vid utbrytande epidemier, beväringsmönstringar,
obduktioner o. s. v. mäste vara till hands i olika delar af länet.
Under sådana förhållanden vågar jag vördsamt anhålla, att Rikets Ständer
måtte, i likhet med hvad som redan lärer skett i afseende på läkarebeställningen
inom Daga härad af Nyköpings län,
anslå åttahundrafemtio (850) R:dr årligen åt distriktsläkaren i Botkyrka
och Salems socknar inom Södertörn af Stockholms län, så att
dennes lön blir lika med nuvarande extra provincialläkare-lönerna, mot
samma åligganden för bemälde läkare, som nu eller framdeles kunna
komma att för extra provincialläkare bestämmas, och med Svartlösa härad
till tjenstgöringsdistrikt.
Stockholm den 15 November 1865.
N. G. Wennerström.
Motioner i Preste-Slåndel 1865. N:is 80 och 81. 181
/
V.o 80.
Af Doktor Rundgren l Angående förändring af § 9 Kongl. Förordningen
om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd, i hvad den angår tiden
för bestämmande af församlingens utgifts- och inkomstslat.
, \
Då numera kyrkoräkenskaperna uppgöras för kalender-år, och således
skäl icke vidare förefinnes för den i kommunal-författningarne föreskiifna olika
tidpunkten för bestämmande af kommunens och församlingens utgifts- och inkomststat,
och då åtskilliga olägenheter uppkomma deraf, att församlingen redan
i Maj månad måste uppgöra sin stat lur ett följande år, får jag vördsamt,
föreslå,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit anhålla om en sådan förändring
i Kongl. Förordningen om kyrkostämma, tu. m., af den 21
Maj 1862, § 9, att församlingens utgifts- och inkomststat för kyrkan
och skolan skall bestämmas i Oktober månad.
Stockholm den 15 November 1865.
C. H. Rundgren.
N:o 81.
Af doktor Rundgren! Angående ändring af föreskrifterna, i fråga om
vilkoren för att lill elev antagas vid Teknologiska Institutet och vid
de tekniska elementarskolorna i riket.
Stadgarne för Tekniska Elementarskolan i Norrköping, af Kongl. Majit
fastställda den 12 Mars 1856, innehålla uti sin 10:e § följande i »För att till
182
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 81.
elev antagas, fordras att hafva fyllt fjorton år, att ega god frejd, hafva god handstil,
känna religionens grundsanningar, samt elementerna af Svenska och Tyska
grammatiken, historien och geografien, särdeles fäderneslandets, att kunna ledigt
behandla de fyra räknesätten, äfven med vanliga och decimalbråk, saint
att i geografien känna de första grunderna, hvarom betyg af vederbörande
läroinrättning eller enskild lärare bör företes; och måste elev underkasta sig
inträdesexamen, om anledning dertill förefinnes. Nämnda kunskapsfordringar
eger skoldirektioncn att närmare bestämma och lämpa efter de kunskaper, en
yngling vid ofvannämnda ålder i allmänhet plägar hafva inhemtat vid de allmänna
elementarskolorna.a Ungefär likartade bestämmelser finnas uti stadgarne
för de öfriga tekniska skolorna uti riket.
Stadgarne för Teknologiska Institutet af den 19 November 1858 hafva
uti sin tolfte § följande föreskrift: ’;För att antagas till elev erfordras att hafva
fyllt sexton år; att ega god frejd, samt hafva, om den sökande bekänner sig
till den kristna läran, första gången begått Herrans heliga nattvard; att innehafva
så stort kunskapsmått i matematik, som vid rikets allmänna högre elementarläroverk
meddelas; att känna hufvuddragen af historien och geografien,
särdeles fäderneslandets; att hafva inhemtat Svenska språkets grammatik, samt
kunna ledigt öfversätta lättare Tyska författare. För inträdessökande, som visat
prof på ovanliga anlag, må dock, på Styrelsens pröfning, ankomma, huruvida
undantag från sagda vilkor må kunnna medgifvas».
I betraktande deraf
att nu åberopade föreskrifter angående vilkoren för intagning i tekniska skolor och
Teknologiska institutet äro, så vidt de afse kunskapsfordringarne, i hög grad
obestämda, och således lemna ett större utrymme åt direktionernas och lärarnes
subjektiva uppfattning, än hvad kan vara lämpligt vid Statens läroverk;
att dessa tekniska anstalter befinna sig alldeles fristående och oberoende af de
allmänna elementarläroverken, hvarigenom de, såsom varande tillämpningsskolor,
icke lemna någon garanti derom, att deras elever innehafva den allmänna
bildning, som numera mäste anses oundgänglig äfven för deni, som egna
sig ät de praktiska yrkena:
att olägenheter visat sig jemväl i fråga om elevernas förmåga att deltaga i den
undervisning, som inom de tekniska anstalterna meddelas, just till följe af den
brist på förståndsförmögenheternas utveckling, som står i sammanhang med
frånvaron af allmän elementarbildning;
att det mäste utgöra ett vigtigt syfte vid ordnandet af bilningsanstalterna för ungdomen,
att ungdomen med lätthet må kunna öfvergå frän det ena stadiet af
dessa anstalter till ett nytt stadium vid ett annat, äfvensom
att den fördom ju mer och mer bör försvinna, hvilken synes vilja rotfästa sig, att
nemligen ynglingar, som vid elementarläroverken visa sig ega mindre håg och fal
-
Motioner i Preste-Ståndel -1865. N:o 82,
183
lenhet för studier, anses fullt lämpliga att ingå i de tekniska anstalterna, hvarigenom,
om den får fortfarara, lätteligen ett misstroende mot de tekniska anstalterna
kan uppstå, dä man finner sina förhoppningar i detta hänseende gäckade;
ocdi då de lärokurser, som förekomma i fjerde klassen af den reala linien uti elementarläroverken,
böra af hvar och en, som vill göra anspråk att i en tiilämpningsskola
inhemta högre kunskaper i en viss rigtning, med lätthet vara genomgångna
vid fjorton å sexton års ålder,
får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständers ville till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse med
begäran om en revision af stadgarne för Teknologiska Institutet och de
tekniska elementarskolorna i riket i den syftning, att vilkoren för elevs
antagande i dessa skolor måtte, hvad beträffar kunskapsfordringarne, så
förändras, att elev skall hafva godkänd insigt i de ämnen, som tillhöra
lärokurserna i den reala liniens fjerde klass uti rikets elementarläroverk,
dock med det undantag, att för inträdessökande, som visat prof på ovanliga
anlag, må på Styrelsens pröfning ankomma, huruvida undantag frän
sagda vilkor må kunna medgifvas.
Stockholm den !ö November 1865.
C. H. Rundgren,
N:o 82.
Af Doktor Limdberg: Om pension åt Notarius Publicus Svante Jacob
Callerholm.
Hos det Högvördiga Ståndet anhåller jag att få göra en framställning, för
hvilken, oansedt åsyftande ett statsanslag, jag likväl hoppas att kunna vinna ej
blott Högvördiga Ståndets understöd, utan äfven Rikets Höglofliga Ständers bifall.
Jag ber att få föreslå beviljandet af en pension till belopp af Fyrahundra Riksdaler
Riksmynt om året, att utgå ifrån Allmänna Indragningsstaten, till nu merj
ur tjenst afgängne Notarius Publicus Svante Jacob Callerholm, räknadt ifrån början
af nästkommande statsreglering och så länge han lefver.
Med de i sig sjelf ganska vigtiga och magtpåliggande befattningar, som
innehafvas af Notarii Publici eger det egna förhållandet rum, att de icke äro för
-
184
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 82.
sedda med någon ordinarie lön. Yäl tillsättas de af magistraten, men de räknas
dock ej till stadens tjenstemän, äro icke uppförda å någon dess stat, samt ega följaktligen
derå icke heller någon pensionsrätt. Annu mindre tillkommer dem en sådan
rätt å rikets stat. Det torde emellertid icke kunna utan obillighet förnekas,
att en Notarius Publicus, sedan han slitit ut sig i sin tjenst, bör vara lika mycket
som någon annan innehafvare af allmän syssla förtjent och berättigad att undfå
pension, till underhåll och skydd emot armod eller brist på gamla dagar; och inseende
rättvisan häraf funno hufvudstadens Stadsfullmägtige sig jemväl föranlåtna
att, när Callerholm, i följd af förlorad synförmåga, nödsakades att taga afsked,
tillägga honom af stadens medel en ärlig pension af Sexhundra Riksdaler Riksmynt.
Otillräckligheten häraf för äfven de anspråkslösaste lefnadsvilkor torde dock
lätteligen inses, då genom omöjligheten af allt arbete, som kräfver ögonens bruk,
Callerholm är alldeles ur stånd att till sitt lifs uppehälle något förvärfva, samt han
under sin verksamma tid, oaktadt sträng hushållning i förening med den berömvärdaste
flit, likväl icke kunnat samla något för sin ålderdom. Men ifrån styrelsen
för hufvudstadens drätsel står ingenting vidare att erhålla, helst det redan undfångna
kan betraktas såsom en utöfver den obligatoriska förpligtelsen tilldelad nådegåfva.
Det återstår således ingen annan utväg, än att taga sin tillflykt till Rikets
Ständers frikostighet, för att åt Callerholm söka vinna en nödtorftig fyllnad i lefnadsbehofven;
för beviljandet af ett sådant understöd, vågar jag dessutom tro, att
uti Callerholm» litterära verksamhet, samt pä detta fält inlagda förtjenster om det
allmänna, äfven gifves ett skäl, hvilket i Rikets Ständers ögon är kraftigt talande.
Sannolikt har jag icke behof af att inom detta Högvördiga Ständ uppräkna Callerholms
från trycket utgifna skrifter, ej mindre såsom originalförfattare, än såsom öfversättare
af såväl vetenskapliga, sorn andra arbeten utur andra länders litteratur;
men inför Höglofliga Stats-Utskottet, till hvilket jag anhåller om remiss af denna
min motion, skall företes hans fullständiga meritförteckning, jemte andra upplysande
handlingar.
Här bör jag dock icke förbigå, att Callerholm utarbetat det inför Rikets
Ständer vid 1847—1848 års riksdag framlagda förslag till Svensk notarial-lag.
Jag förmodar, att det pensionsbelopp, jag här föreslagit, skall finnas så
måttligt tilltaget, att ifrån dess storlek icke något skäl skall kunna hemtas för detsamma»
afslående; och jag vill tillägga, att, då Callerholm, såsom född den 13
Februari 1797, redan hunnit en sä framskriden ålder, den här ifrågasatta årliga utgift,
om den bifalles, sannolikt icke kan komma att länge qvarstå i rikets stat.
Stockholm den 15 November 1865.
•/. G. Fjlndberg.
N:o 83.
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 83.
185
X:o 83.
Af Doktor Söderberg: Om bibehållandet af folkskolelärareseminarium i
Wisby.
Indragningen af folkskolelärare-seminarium i Wisby kommer sannolikt att
inom det stift, der nämnda stad utgör hufvudorten, väcka djupare saknad och missmod,
än i andra stift, som drabbats af ett lika öde. — Om det ej kan förnekas,
att mycken vigt ligger deruppå, att den, som skall blifva en lärare för det egentliga
folkets barn, är nära förtrogen med dettas seder, tänke- och, att jag så må
säga, talesätt, så är äfven nödigt, att en sådan ej allenast är utgången ur folket,*
utan äfven helst född i den ort, der han såsom blifvande folkskolelärare kommer
att utöfva sin verksamhet. — Gotland, hvars folkdialekt företer så många olikheter
från Svenska modersmålet, är isynnerhet i behof af inhemska lärare, som vid barnets
inträde i skolan lätt fattar dess uttryck och lika lätt förstår att genom sitt talesätt
lämpa sig efter barnets vana att uppfatta språkljud. — Men detta slägte af inhemska
folkskolelärare kommer i en ej aflägsen framtid att på Gotland dö ut, emedan
högst få ynglingar af den klass, som hitintills egnat sig åt skollärarekallet, hafva
råd att på andra orter inom fäderneslandet, t. ex. i Linköping, inhemta de för yrket
nödvändiga kunskaperna. — Då seminarii-eleven med stor svårighet och blott
med tillhjelp af stipendier hitintills har kunnat draga sig fram i Wisby, hur är det
då tänkbart, att han kan uppehålla sig på en aflägsen, helt och hållet främmande
ort, der tillfälliga understöd från hemmet i matvaror och annat sådant hafva svårighet
att hitta honom. — Hvad som särskildt för honom ökar svårigheten att ligga vid
ett från hemorten genom hafvet afskildt läroverk är den omständigheten, att han under
julferierna, dä hans öfriga kamrater kunna njuta lättnaden af att återvända
på en tid till hemmet, måste qvarligga på den främmande orten och äfven under
denna för undervisningen ofruktbara tid tära på de ringa tillgångarne. — Jag
vill ej anföra flera skäl för min vördsamma anhållan,
att Rikets Höglofliga Ständer ville tills vidare låta folkskolelärare-seminarium
i Wisby förblifva i åtnjutande af det anslag och de stipendiiförmåner,
det hitintills innehaft, hvarigenom detta läroverk sålunda sättes i
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 24
186
Motioner i Prcste-Ståndet 1865. N:o 84.
tillfälle att efter samma plan och till samma omfång som förut meddela
undervisning åt blifvande folkskolelärare.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
D. Söderberg.
N:o 84.
Af Doktor Söderberg:: Om anslag till en kasernbyggnad för Kongl. Svea
Artilleri-regemente.
Att Kongl. Svea artilleri-regemente är i behof af en kasern, har man länge
insett och många gånger offentligen uttalat. Redan för mera än tvänne decennier
sedan upprättades ritningar till en sådan, men de qvarstadnade i arkiverna. 1861
och 1862 års Statsrevisorer vitsordade, efter besök i de nuvarande spridda batterikasernerna,
och efter tagen kännedom om deras beskaffenhet, behofvet och nödvändigheten
af en sådan kasernbyggnad, och vann frågan ett sådant behjertande
att Regeringen sistnämnda år för Rikets då församlade Ständer framlade ett förslag
härom, hvilket likväl af flera skäl ej lyckades att denna gång vinna gehör.
Vid innevarande riksdag har Kongl. Maj:t inkommit med anhållan om ett
anslag af 250,000 R:dr R:mt för år 1867 till påbörjande af en kasernbyggnad för
Kongl. Svea Artilleriregemente. Den plats, hvilken nämnda Kongl, förslag tyckes
afse, nemligen artillerigården, är dock ensamt för sig alldeles otillräcklig för ifrågavarande
kasernbyggnad, men skulle deremot med fördel kunna användas till ett
fullständigt verkstadsetablissement, och i den händelse stallet och den lokal, der regementets
gymnastik och matinrättning nu inrymmas, äfven användas för inrättandet
af verkstäder och förrådshus, så skulle Mariebergs läroverk möjligen kunna förläggas
till artillerigården — en anordning, som efter flera sakkunnige personers
vittnesbörd, vore af oberäknelig fördel, såväl med afseende på sjelfva undervisningen,
som ock med hänsyn till den bildande inverkan, det skulle utöfva på militärer
i allmänhet inom hufvudstaden.
Rikets sednast församlade Ständer afslogo den till förra riksdagen inlemnade
Kongl. Propositionen om uppbyggandet af en kasern pä den utanför artillerigården
liggande tomten, eller så kallade artilleriplanen, af det skäl, bland andra, att denna
Motioner i Preste-Slåndet 4865. N:o 84.
187
tomt ansågs alltför behöflig för trafiken, för att man skulle kunna medgifva, att den
upptogs af en kasern med flera dertill hörande byggnader.
Redan på denna grund anser jag det ej lämpligt, att till detta ändamål
föreslå användandet af denna plats. Men ännu andra skäl finnas, hvarföre jag
skulle önska, att åt detta etablissement en bättre lokal kunde anskaffas. Skall en
artillerikasern i någon mån motsvara sitt ändamål, bör invid densamma äfven utrymme
finnas för stallar åt det i och för exercisen nödiga antalet hästar. Vid regementet
användas vanligen under exercistiden minst 260 hästar. Men att vid
denna tid på året till en af Stockholms mest befolkade och i starkaste tillvext varande
stadsdelar förlägga en eller flera stallar med sådant utrymme, som här erfordras.
kan naturligtvis vålla en accumulation af spillning och orenlighet, som lätteligen
blefve af menligt inflytande på helsotiliståndet inom de närmast liggande
stadsdelarne. Lägger man härtill de ohelsosamma inverkningar af tätt sammanträngda
byggnader, förlagda å ett litet område och med ett inskränkt utrymme inom
sig, så måste jag, både för hufvudstadens bästa och för regementets skull, anse högst
önskvärdt, att till denna så vigtiga och under nuvarande förhållanden ytterst nödvändiga
kasernbyggnad, en från den tätare befolkade delen af staden mera afskild
plats måtte utses. Dessutom torde det vara lämpligare att trupp i allmänhet och
artilleri isynnerhet icke inqvarteras aflägse från den plats, som begagnas för dess
exercisöfningar, på det man nemligen må undvika såväl att trötta manskapet med
onödiga marscher, som ock att genom de dagliga uppställningarnef in- och utryckningarne,
m. m., lägga hinder i vägen för trafiken ä hufvudstadens gator. Af dessa
skäl får jag, såsom en i min tanke ändamålet fullt motsvarande plats för en artillerikasern,
föreslå den höjdsträcka, som är belägen ofvanför och emellan Svea Lifgardes
och Lifgardets till häst kaserner, och hvilken å bifogade planritning närmare
angifves. Denna plats förenar med ett vackert samt särdeles friskt och tillräckligt
afskildt läge, förmånen af att ligga nära intill exercisplatsen, samt medgifver dessutom
den militäriskt vigtiga fördelen, att artilleriet, förlägges nära intill de öfriga
vapnen. Denna plats lemnar dessutom fullt utrymme icke allenast åt alla de lo.
kaler, sorn för det närvarande erfordras, utan kan derjemte tillfredsställa alla de
anspråk pä utvidgning, som till och med i en aflägsen framtid möjligen skulle
kunna uppkomma.
Ritningar med beskrifning och kostnadsförslag till en kasern för Kongl. Svea
artilleri med flera dertill hörande byggnader, som uppfyller alla de fordringar, man
nu rimligtvis kan ega, och som motsvarar alla billiga anspråk på sundhet och beqvämlighet,
skola blifva till vederbörligt Utskott aflemnade.
Kostnadsförslaget uppgår till det högst betydliga beloppet af 867,171 R:dr 80
öre Runt.
Detta är ©tvifvelaktigt en stor summa, men, om man kunde besluta sig för
denna ansenliga utgift, så vunne man säkerligen den väsendtliga förmanen att be
-
188
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 85.
spara sig mer än en oförutsedd kostnad för framtiden, ty det är en gammal erfarenhet,
att oupphörliga lappningar, förändringar och utvidgningar af gamla byggnader
blifva i längden vida kostsammare, än att på en gång utföra ett stort byggnadsföretag,
men ett, som lämpar sig för alla tider, då deremot de förra under ingen
tid motsvara sitt ändamål.
Med stöd af hvad här ofvan blifvit motiveradt, får jag vördsamligen anhålla,
att Rikets Ständer måtte, i likhet med hvad Kongl. Majit i Sin Proposition
vid innevarande riksdag begärt, anslå 250,000 R:dr, att utgå under år
1867, till påbörjande af en kasernbyggnad för Kongl. Svea Artilleri, men
tillika fästa som vilkor för anslagets beviljande, att den förlägges å den
af mig nu föreslagna tomplats, eller i dess närmaste granskap, och framdeles
anvisa nödiga medel till dess fullbordande.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
D. Söderberg.
N:o 85,
Af Domprosten Björling! Om anslag till stipendier för pr estkandidater.
Då kändt är, att den prestbrist, som flera år förefunnits, ännu ej upphört, utan
fortfar i den utsträckning, att gudstjensterna i flera församlingar hafva måst inställas,
får jag förnya den motion, jag förra riksdagen gjorde, om inrättande af stipendier
för prestkandidater, och får jag vördsamt föreslå,
att för detta ändamål ett reservationsanslag af 30,000 Ridr måtte, under
nu ingående statsregleringsperiod, ställas till Kongl. Majits disposition, att,
i mån af behof, utgå med omkring 10,000 R:dr R:mt årligen.
Stockholm den 15 November 1865.
C. O. Björling.
Motioner t P reste-Ståndet 4865. N:o 86.
189
No 86.
Af Domprosten Björling! Om anslag lill en jernväg, sträckande sig
från någon punkt på jernvägen mellan Stockholm och Upsala-banan
genom Upland, Westmanland och Dalarne till Siljan.
Genom undersökningar, som blifvit gjorda af män, på hvilkas omdömen man
kan sig förlita, har blifvit utom allt tvifvel satt att en jernbana, som skulle utgå
från någon punkt på jernvägen mellan Stockholm och Upsala med rigtning genom
Upland, Westmanland och Dalarne till sjön Siljan, är en bland de nyttigaste kommunikationer,
som kan föreslås. Få, om ens några jernbanor finnas i vårt land, på
hvilka varutransporten är större än den skulle blifva på denna bana: och denna
transport har den säkra utsigten att den årligen skulle ökas. De produkter, som på
denna bana skulle föras, äro nemligen synnerligast spanmål, malm och jern. De
sädesproducerande orterna omkring Mälaren och hela den jernproducerande vestra
bergslagen, hvars malmtillgångar äro outtömliga, skulle genom tillfälle till en snabbare
omsättning af sina produkter framskrida otroligt, uti industriel förkofran. Dessutom
är den föreslagna banan ej allenast för Sveriges hufvudstad af största nytta, utan
dertill kommer, hvad som ej nog kan behjertas, att knappast någon jernbana i strategiskt
hänseende är vigtigare än denna, såvida den i framtiden kommer att sammanbindas
med stora stambanan emellan Örebro och Göteborg.
Öfverste Ericson tillstyrkte år 1856 den af mig föreslagna banan, jernvägsundersöknings-komitéen
år 1859, komitéen för utredande af norra stambanans ändamålsenligaste
sträckning är 1862 samt Kongl. Majit i nådig Proposition sistlidne riksdag
förorda densamma.
Fullständiga undersökningar i den nämnda rigtningen hafva blifvit gjorda
under loppet af innevarande år af Chefen för medlersta Väg- och Vattenbyggnadsdistrikten,
Major Adelsköld.
På aila dessa skäl vågar jag föreslå:
l:o Att Rikets Ständer måtte bevilja ett belopp af en million Riksdaler
för påbörjande af en stambana, utgående från den under byggnad varande
jernbanan emellan Stockholm och Upsala, och sträckande sig ge
-
190
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 87.
nom Upland och Westmanland till Dalarne samt vidare i rigtning åt
sjön Siljan.
’2:o Att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t öfverlemna att med
ledning af vunnen utredning i tekniskt och ekonomiskt hänseende i öfrigt
närmare bestämma de orter, sagda bana lämpligen bör beröra.
Stockholm den 15 November 1865.
C. O. Björling.
N:o 87,
Af Domprosten Björling: Om anslag till fullbordande af jernvägen
emellan Arboga och Köping.
Det bolag, hvars uppgift varit att medelst en jernbana förena Mälaren och
Hjelmaren, har, såsom bekant är, till följd af financiela motgångar, icke förmått fullborda
detta företag i vidsträcktare mån, än att för ätta är sedan emellan Örebro
och Arboga för trafiken öppna en jernväg, som blef den första lokomotivbana i
Sverige. Utsträckandet af denna jernväg till Wenern är numera af mindre vigt. sedan
förbindelsen med Statens vestra stambana kommit till utförande, hvaremot den
del af det ursprungliga förslaget, som afser vägens fortsättning österut till Köping,
har vunnit en ökad betydelse, icke allenast genom förbindelsen med vestra stambanan,
utan äfven genom anläggningen af den snart fullbordade Köping—Uttersbergs
jernväg.
Att jernverk vid Hedströmmen kunna med fördel välja Göteborg till sin
afsättningsort för export, har visat sig deraf att, oaktadt landtransport ifrån Köping
begagnats till jernvägen vid Arboga, har likväl under loppet af de sednare tvänne
åren, ifrån ett af dessa jernverk tusentals centner jern tagit denna väg till Göteborg.
Om således genom Örebro—Arboga-banans utsträckande till Köping en billigare
transportkostnad kan beredas, skall ofelbart vestra stambanan erhålla en
ganska betydlig tillökning i trafik ifrån de jernverk, som betjena sig af Köping—
Uttersbergs banan.
Ganska betydliga kostnader hafva redan vid jern vägsföretagets början blifvit
nedlagda på linien emellan Arboga och Köping; erforderlig mark har blifvit in
-
Motioner i Prest.e-Ståndet 1865. N:o 87. 191
köpt; en del af terrasseringen och ballastningen har blifvit utförd jemte murning
för två större broar, men arbetets fulländande har sedermera måst, i brist på nödigt
byggnadskapital, öfvergifvas.
Kostnaden för de återstående arbetena hafva blifvit beräknade att uppgå till
320,000 R:dr, men bolaget befinner sig, i anseende till de alltför välkända missöden,
som drabbat detsamma, urståndsatt, att bekosta dessa arbeten utan främmande bidrag.
Efter underhandling med i orten boende för företaget intresserade personer,
anser man sig med säkerhet kunna påräkna att hälften af det behöfliga kapitalet
kan anskaffas emot erläggande af ränta och amortering, och det är för fyllande af
den erforderliga summan, som man nu vågar begära Statens mellankomst.
Exemplet af ett bolag, som, utan något enskildt syfte, har utan ringaste bidrag
å Statens sida anlagt och för allmänna trafiken öppnat en jernbana af fem
mils längd med en kostnad af lika många millioner R:dr, står utan like inom vårt
land; och då det nu visat sig att denna jernväg medfört det gagn förproduktionen
och den allmänna rörelsen, att godstrafiken ä densamma på några år fördubblats,
bör ett sådant företag icke vara oförtjent af landets sympatier. De tilldragelser,
som vållat den financiela förlägenhet, med hvilken bolaget under flera år haft att
kämpa, har, dä bolagets missöde icke varit sjelfförvålladt, icke heller bordt minska
dessa sympatier. Det torde sålunda knappast behöfva i minnet återkallas hurusom
representationen villigt gått till mötes likartade önskningar, framställde från annat
håll, der så talande skäl eller någon sådan kalamitet som hår icke funnits att åberopa,
för att billigheten af den begäran, bolaget nu går att genom mig framställa,
bör lyckas att vinna representationens erkännande.
Jag vägar nemligen föreslå:
att Rikets Ständer mätte bevilja Köping- Hult—jernvägs-aktiebolag ett
anslag för en gång af 160,000 R:dr utan återbetalningsskvldighet, såsom
bidrag till fortsättande af Orebro—Arboga jernväg till Köping emot det
att bolaget lemnar fullständig garanti för arbetets fullbordande inom ett
år efter det anslaget blifvit lyftadt och under vilkor att, i fall Staten
framdeles skulle besluta inlösen af Köping—Hult-bolagets jernväg, det
sålunda beviljade anslaget kommer att å köpesumman afräknas.
Stockholm den 15 November 1865.
C. O. Björling.
192
Motionär i Preste-Slåndet 4865, N:o 88,
iV:o 88.
Af Kontraktsprosten JällZOIlt Om årlig pension för Kontraktsprosten
Doktor Cnallingii enka och oförsörjda harn.
Svenska folket har af sina fäder ärft, bland mycket annat ädelt och storsinnadt,
äfven det sköna drag att icke glömma de män, som mer än andra offrat
sina krafter i fäderneslandets tjenst, glömmande sig sjelfva för att gagna detta och
sorn derföre ofta lemna sina efterlefvande i fattigdom och behof. Bland sådana
om fäderneslandet välförtjente var i lifstiden Kontraktsprosten och Kyrkoherden i
Kettilstad och Tjärstad af Linköpings stift, Theologie Doktorn J. Cnattingius. Utom
en mängd goda läroböcker, synnerligen för folkskolan, samt historiska arbeten han
från trycket utgifvit jemte författningssamlingar, var han en af de verksammaste
grundläggame till folkskolan och har en längre tid under sina bästa år sjelf lagt
hand vid undervisning i densamma. Nu lemnar han sin enka och tvänne barn, en
son ouppfostrad och en dotter oförsörjd, i mycket små omständigheter. Rikets Ständer
skulle handla mindre konseqvent om de nekade en liten pension åt den förtjente
mannens enka att hon måtte kunna uppfostra sina barn till nyttiga medlemmar
i samhället. Jag vågar för denna enka och de faderlösa vördsamt anhålla
om en årlig pension af 300 Riksdaler.
Handlingar, som lemna upplysning såväl om mannens förtjenster, som sterbhusets
ställning, skola med det snaraste till Höglofliga Stats-Utskottet öfverlemnas.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Janzon.
N:o 89.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 89.
193
N:o 89.
Af Prosten Bergmans Om eftergift af Kronans rätt tili dana-arf efter
Skolläraren J. H. Löfström.
År 1860 den 13 Mars afled i Dala. af Skara stift, Läraren vid detta pastorats
då ännu gemensamma och enda fasta folkskola, Johan Henrik Löfström, som,
född i Stockholm, efter der tillbragt ungdomstid, någon kort tid sysselsatte sig med
landtbruk, men genom misslyckade spekulationer slutligen försattes i nödvändighet att
till borgenärer afstå sin egendom och derefter valde skollärare-yrket, hvilket han
ock i Dala utöfvat från folkskolans inrättning derstädes i början af 1840-talet, till
dess han med döden afgick.
Hans hustru Christina Elisabeth Clausén, född i Piteå, afled före mannen
den 5 Juni år 1858.
Emellan dessa makar hade år 1839 den 20 Mars blifvit upprättadt ett inbördes
testamente, som berättigade den efterlefvande att oqvaldt ega och behålla all
den egendom, som, vid enderas dödliga frånfälle, möjligen kunde i boet befinnas;
och har detta testamente blifvit lagligen bevakadt och närmaste arfvingarne efter
hustrun delgifvet, sedan mannen förklarat sig icke ega några lagliga arfvingar.
Vid Löfströms död befanns han ock hafva efterlemnat en lösegendom, som,
vid bouppteckning den 2 April år 1860, efter afdrag af skulderna, i värde uppskattats
till 2,409 R:dr 2 öre R:mt. Då emellertid Löfström icke efterlemnat några
arfvingar, som kunde taga befattning med boets förvaltning och utredning, begärdes
och erhölls vederbörande domstols förordnande för A. Smedberg i Backås Borgunda
att sådan befattning öfvertaga. På grund deraf har ock bemälde Smedberg
ända hittills haft omhänder dit hörande angelägenheter och äfven genom tillkännagifvanden
i tidningar uppmanat dem, som kunde ega anspråk på arf efter Löfström,
att för sådant ändamål gifva sig tillkänna.
Emellertid hafva ännu icke några arftagare sig anmält; hvadan det vill synas
som skulle ifrågavarande behållningen af Löfströms qvarlåtenskap komma att
i egenskap af dana-arf, Kongl. Majit och Kronan tillfalla.
Bih. till R. St. Prat. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 A/d. 25
194
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 89.
Då nu denna behållning', uppgående, enligt förvaltarens härhas bifogade räkning,
till ett belopp af 2,210 R:dr 33 öre, hvartill böra läggas räntor intill den dag,
då slutlig redovisning kan varda afleinnad, uppkommit egentligen genom de löneförmåner,
som Löfström i sin dubbla egenskap af lärare vid Dala pastorats gemensamma
folkskola och' klockare inom Dala modersocken åtnjutit, torde icke obilligt
vara, att, då, till följe af laga kraftvunna kyrkostämmobeslut, en fast folkskola för
hvardera af pastoratets trenne socknar, Dala, Borgunda och Högstena, kommer att
upprättas och skolhus redan blifvit iden sistnämnda uppfördt, i Borgunda kommer att
uppföras så snart frågan om plats derför blifvit af Kongl. Majit, efter derom gjord underdånig
ansökan, afgjord, och Dala socken måste för den dervarande skolinrättningen
till de öfriga socknarna erlägga en dryg lösen, hvarigenom således samtliga
socknarna komma att, för ordnandet på ändamålsenligt sätt af sin barna-undervisning,
vidkännas betydliga kostnader, dessa socknar finge, till lättnad i berörda afseende,
på sig öfverlåten rättigheten att uppbära och använda behållningen af framlidne
skolläraren J. H. Löfströms qvarlåtenskap.
Det är på grund häraf jag härmed vördsamligen föreslår,
att Rikets Ständer måtte eftergifva Kongl. Maj:ts och Kronans rätt till
dana-arf efter i Dala aflidne folkskoleläraren och klockaren Johan Henrik
Löfström samt öfverlåta de behållna medlen till förbättring af skolväsendet
inom Dala pastorat, och till fördelning socknarna emellan i mån af
hvarderas antingen förmedlade eller icke förmedlade hemmantal.
Om remiss till vederbörligt Utskott, dit jag utbeder mig få öfverlemna nu
tillgängliga och möjligen framdeles ytterligare erforderliga handlingar i frågan, ananhålles
vördsammast.
Stockholm den 15 November 1865.
A. Bergman.
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 90,
195
N:o 90»
Af Kyrkoherden Simonsson; Om statsanslag till aflönande af en lektor
i klassiska språk vid hvarldera af de på reallinien fullständiga
elementarläroverken och dessas upphöjande således till helt fullständiga
läroverk, åtminstone del i Helsingborg.
En företeelse i vår tid och vårt land, som, om den väl icke framkallat
eller bör framkalla egentliga bekymmer utan fastmer utgöra ett glädje
ämne,
likväl föranled! och föranleder många omsorger samt erfordrar vidtagande
af flerahanda åtgärder, är det stora tilloppet af lärjungar vid elementarläroverken.
Detta ökade behof af tillgång till erhållande af elementarundervisning
röjer sig äfven i de förslager till utvidgande af åtskilliga elementarläroverk,
som förekomma såväl i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof som i flera afgifna motioner vid innevarande
riksdag. Ett medel för tillfredsställande af detta behof, som mig veterligen
ännu icke utan till förmån för ett enstaka läroverk blifvit gjordt till föremål
för pröfning, skulle jag för min del anse vara särdeles värdt att till det bästa
anbefalla, dels med afseende på här nedan antydda ändamål, dels för den jemförelsevis
mindre kostnad, som för dess genomförande erfordras, dels ock för
tillvägabringande af en rättelse uti hvad för mången synts vara nära en abnormitet
inom vårt nuvarande elementarläroverks-system. Bland våra nu tillvarande
elementarläroverk qvarstå ännu fyra blott på reallinien fullständiga. Ursprungligen
flera, hafva de småningom och utan tvifvel med rätta till nyssnämnda
ringa antal förminskats. Tillräckliga skäl torde finnas dertill, att äfven
dessa återstående genom en lika förvandling, som deras fordne samslägtingar
redan undergått, alldeles försvinna ur systemet. Deras tillkomst låter sig utan
svårighet förklara, till och med på visst sätt rättfärdiga; men svårligen låter
det tänka sig, att denna skulle haft sin grund uti någon hos sakkunnige män
tillvarande fast föreställning om deras ändamålsenlighet i längden. Orsaken
till deras upprättande torde sannolikast hafva legat inom ekonomiens område
och deras bestämmelse lika sannolikt varit att utgöra en öfvergängsfo mation.
Såsom ett steg till öfvergång torde väl ock det få anses, att man snart åt dessa
196
.Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 90.
läroverk anslog' löner till lektorer på stat och dermed öfvergaf antydda sparsamhetshänsyn.
Men deras ändamålsenlighet har knappast i högre mått derefter
än tillförene blifvit genom erfarenheten ådagalagd. Jag vill i fråga
härom ingalunda gå mera behörige domares omdöme i förväg, men icke hafva
tecken visat sig dertill, som skulle bemälde domare om dessa läroverk hafva
hyst eller hysa några större förväntningar. Och gå vi till de samhällen och
de orter, der sådana läroverk befinnas förlagda, icke finna vi dem der vara
föremål för någon särdeles belåtenhet. Icke hos flertalet af de vid dem anställde
lärare, hvilka, ehuru i afseende på aflöning och andra förmåner blott
likställde med adjunkterne (underlärarne) vid de helt fullständiga läroverken,
likväl hafva framför desse sine jemlikar drygare åligganden, såsom af nödvändigheten
förpligtade att meddela undervisning äfven uti de öfversta klasserna,
hvilken omöjligen kan af rektor och de två lektorerne allena medhinnas, och
hvilka detta oaktadt ännu dertill äro i uudervisningsväg belastade med ett
högre timtal än som annars är för lärare vid de öfre klasserna föreskrifvet.
Lika litet finner sig flertalet af dessa läroverks lärjungar och dessas föräldrar eller
målsmän af de samma läroverk förelagde prestationer tillfredsställde; åtmin
stone
har från sådana läroverks hemorter ej blott enskildt och muntligen utan
äfven offentligen, dels uti de utgifna årsberättelserna och dels uti inlagor till
myndigheter, en klagan utgått deröfver, att lärjungar, som önska vinna en fullständig
elementarbildning, icke vid dessa läroverk hafva visshet att erhålla
hvad de önska, hvarvid äfven en hotelse någon gång framljudit om läroverkets
öfvergifvande, såframt icke dervid blefve sörjdt för uppfyllande af
detta lifligt kända behof. Jag åberopar till stöd för sanningsenligheten af
nu uppgifna förhållanden de af vederbörande rektorer utgifna officiela års
berättelserna
eller så kallade läroverksprogrammen, hvilka man väl icke får
frånkänna laga vitsord. Samma årsberättelser lemna dessutom den ganska
märkliga underrättelsen, att de dessa läroverks lärjungar, som läsa de klassiska
språken, i antal gemenligen öfverträffa dem, som utelemna dessa språk,
liksom den ännu märkvärdigare, att studiet af de klassiska språken der idkas
äfven i de öfversta klasserna, hvarest samma studium enligt nådiga läroverksstadgan
ej borde förekomma, en omständighet, som ovedersägligen torde bekräfta
oafvisligheten uti här omrörde fordran på elementarbildningens fullständighet
från menigheternas sida. Lärjungarne och deras målsmän önska och yrka,
att sådan undervisning måtte meddelas, lärarne finnas för den goda sakens
skull villiga att underkasta sig dessa hors d'oeuvres, eforerna hafva flerestädes
på gjorda framställningar gifvit. sitt bifall till en sådan anordning, och sjelfva
den högre och högsta styrelsen samt inspektionen, för hvilka ett sådant förfarande
icke kan vara obekant, gifva genom sin dervid iakttagna passivitet sin
sanktion deråt. Allt tyckes sålunda häntyda på ett, om än indirekt, erkän
-
Motioner i Preste-Ståndet 1865 N:o 90,
197
ilande af någon i sjelfva statuterna för dessa läroverk tillstädesvarande brist.
Hvarföre då låta dem längre bestå i denna bristfulla form? Hvarföre icke gifva
dem de statuter, den fullständighet, de subsidier, hvilka synas vara ett för dem
så väl inifrån som utifrån, såväl från ofvan som från nedan såsom behörigt
erkändt kraf? Och huru lätt kan icke detta låta sig göra. Låt hvartdera af
dessa fyra läroverk erhålla vid sig anställd en lektor i klassiska språk, och
de blifva derigenom hvart för sig likställde med de fullständiga högre elementarläroverken
af lägsta graden och med minsta staten, sådana dessa genom
1856 års nådiga stadga tilldanades, och de skola då äfven helt visst bättre än
för närvarande kunna försvara sin plats inom hela organismen samt äfven bättre
motsvara de rättmätiga anspråk en hvar eger göra på en offentlig bildningsanstalt.
Det statsanslag, som för nu uppgifna ändamål erfordras, blifver en
mindre betydlig utgift i jemförelse med de rikare frukter, som då kunna af
dessa läroinrättningars verksamhet påräknas, och med de besparingar, hvilka
till följe af ett på detta sätt öfverflödigt gjordt utvidgande af månget annat
läroverk kunna uppkomma. Men skulle man likväl tveka att utsträcka härmed
yrkade förmån till alla de fyra här omrörda läroverken, så ville jag vördsamt
anhålla, att ifrågavarande anslagsförmån åtminstone och till en början
mätte få tiligodokomma ett bland dessa fyra läroverk, nemligen Helsingborgs,
hvars behof i detta hänseende jag på grund af dess närbelägenhet har mig närmare
bekant, och om hvilket behof en hvar torde kunna vinna full öfvertygelse,
som med behörig uppmärksamhet genomläser och begrundar dervarande
rektors sednaste offentliga redogörelse, afgifven den 24 Maj innevarande år,
med de sakkunnige personers yttranden, som deri finnas intagna. Jag utbeder
mig alltså på här anförda grunder, hvilka jag är beredd att, om så skulle
behöfvas, vidare styrka och utveckla, att få för Rikets Höglofliga Ständer föreslå
och anhålla,
det ett så stort årligt statsanslag, som enligt för elementarläroverken
gällande stat erfordras till aflönande af fyra lektorer, måtte beviljas
för anställande af en lektor i klassiska språk vid hvartdera af de
ännu tillvarande fyra endast på reallinicn fullständiga elementarläroverken
i riket, eller — i fall hinder skulle möta för beviljande af
hela detta anslag — åtminstone åt en lektor med uppgifne bestämmelse
vid det i Helsingborg.
Med anhållan om remiss af denna min vördsamma motion till vederbörligt
Utskott, får jag förklara att, om så skulle äskas, vidare upplysningar rörande
här föredragna ärende skola blifva samma Utskott meddelade.
Stockholm den 15 November 1865.
N. Th. Simonsson.
198
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 91.
N:o 91»
Af Kyrkoherden Simonsson! Om underdånig hemställan till Kongl. Maj:t,
om utfärdande af en nådig Förordning derom, att ersättning för innehafvare
af militie-, civil-, ecklesiastik- och andra stater anslagna
boställen för å jordens drainering nedlagd kostnad, måtte beredas
derigenom, att samma kostnad må fördelas i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Kungörelsen den 16 Januari 1863 för likartade fall
föreskrifver.
Att ett Rikets Högloiliga Ständer understäldt förslag en gång blifvit utan
framgång, torde ej i sig innebära något tillräckligt bevis, att samma förslag
skulle varit förfeladt eller i sig sjelft oantagligt, Meningarne vexla med tiderna,
och hvad en tid ogillat och förkastat, kan af en annan tid vinna bifall
och understöd. En sådan förändring i omdöme och beslut torde särdeles då
med någon sannolikhet kunna väntas, om en sednare erfarenhet bekräftat ändamålsenligheten
och behöfiigheten af en åtgärd, som, då den först föreslogs,
var mindre bepröfvad och derföre ansågs vägad. Det äro sådana betraktelser,
som ingifvit mig dristigheten att nu återkalla uppmärksamheten till ett förslag,
som, för några riksdagar sedan framlagdt af en högt aktad ledamot af detta
Högvördiga Stånd, då icke lyckades vinna det afseende, som samma förslag enligt
mitt förmenande väl förtjent. Numera aflidne Prosten m. m. C. G. Berlin föreslog
nemligen vid riksdagen år 1856, att Rikets Ständer skulle i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. May.t i nåder utfärda en förordning, enligt hvilken
innehafvare af civile, militäre och ecklesiastike boställen och löningsjordar tillerkändes
ersättning för de kostnader, som kunde nedläggas på grunddikning — s. k. drainering
— af sådana löningsjordar, hvilken ersättning, fördelad på vissa år, skulle
vid jordens frånträdande betalas af efterträdaren, dock under förbehåll af tillsyn och
kontroll, att företaget vore planmessigt uppgjordl och ändamålsenligt verkstäldt.
Förslaget, på ett öfvertygande sätt motiveradt och understödt, efter hvad
protokollen utvisa, åtminstone utaf en ännu varande, ej mindre ansedd Ståndsledamot,
Kontraktsprosten och Kommendören m. m. E. M. Tegnér, synes likväl
icke hafva ledt till något hufvudsakligt resultat, hvilket i min tanke är
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 94.
199
att beklaga. Af hvad vigt och välgörande inverkan den så kallade draineringen,
dikning i förening med nedläggande af tegelrör, är för åkerjordens förbättring
och för uppbringande af dess afkastning, behöfver på en tid med så
utbredda och vidsträckta insigter i landtbruket och med så enstämmiga erfarenheter,
som dem vår tid ega, såsom varande allmänt erkändt, med inga
skäl styrkas. Och att till boställen anslagne jordlägenheter skola, till förlust
för såväl deras innehafvare som hela landet, snart nog nära ensamme vara
och förblifva i saknad af detta förbättringsmedel — derför torde inga giltiga
skäl kunna anföras. Men i saknad deraf måste de förblifva, så länge som
för medlets anbringande erfordras, att boställsinnehafvaren skall på eget äfventyr
anbringa det; ty äfventyret är för stort, kostnaden för dryg för att
kunna under mindre än en följd af år medelst den ökade afkastningen ersättas,
och obestämdheten af en boställsinnehafvares besittningstid lärer icke behöfva
påpekas. Det torde dä hafva skäl för sig, att nämnda motion åter upplifvas,
och jag tager mig friheten dertill göra ett försök, då jag härmed till
Rikets Ständer framställer den vördsamma anhållan,
det de ville till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig framställning,
i det syfte här frammanför åberopade motion angifver, hvarvid kunde
i underdånighet hemställas, det täcktes Kongl. Maj:t för beredande
af ersättning åt innehafvare af militie-, civil-, ecklesiastikeller
andra stater anslagna boställen för de kostnader, dem de styrka
sig hafva nedlagt på å innehafvande boställsjord anbringad och
vederbörligen granskad samt godkänd grunddikning eller så kallad
drainering, i nåder meddela enahanda föreskrifter, som jemlikt Kongl.
Kungörelsen den 16 Januari 1863 äro rörande fördelningen af hafda
kostnader för nybyggnad af kyrka, prestgård eller andra allmänna
hus, uppförande af större bro ar eller anläggning af nya vägar
gällande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 15 November 1865.
N. Th. Simonssan.
200
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 92.
N:o 93.
Af Doktor Nordlund: Om ett årligt understöd åt Kamreraren G.
Grundens enka.
Vid 1856—1858 årens riksdag beviljade Rikets Ständer ett årligt understöd
af Sexhundra Riksdaler Riksmynt åt ende återstående tjenstemannen i det år 1832
indragna General-assistanskontoret, Kamreraren G. Grundén, hvilken i sexton års
tid, eller från 1816 till 1832, pä det mest berömliga sätt i Verket tjenstgjort, meri
vid Verkets indragning, utan eget förvållande, blef skild från kamrerarebefattning
i nämnda under Rikets Ständers styrelse stående kontor och icke sedermera erhållit
någon befattning i det allmännas tjenst. Skälen, på hvilka Rikets Ständer beviljade
Grundén detta understöd, finnas intagna i Ilöglofliga Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 166, Bihang till Riks-Ständens Protokoll 1856—1858, 4 Samlingen 1
Afdelningen 3:dje Bandet, pag. 21—23, och torde här ej behöfva annat än åberopas.
Grundén kom sålunda, efter att sedan år 1832 hafva varit utan tjenst och
lön, år 1858 i åtnjutande af 600 Riksdalers årligt understöd, hvaraf han, med försvagade
krafter och nästan blind, icke längre än till 11 April 1865, då han afled,
fick draga fördel.
Att under sådana förhållanden nämnda understöd icke varit tillräckligt för
Grundéns eget samt hans hustrus och oförsörjda dotters bergning, faller sig naturligt,
ehuru dessa sednare sträfvat att bidraga till familjens underhåll.
Boets ställning var ock sådan, att, enligt bilagda bouppteckning, enkan och
den oförsörjda dottern fingo afträda boets tillgångar och söka urarfva förmän.
Enkan Mariana Wilhelmina Grundén, född Falk, är född den 4 Mars 1820,
och dottern Augusta Wilhelmina född den 10 Januari 1846.
Då i allmänhet enkor och oförsörjda barn efter aflidne tjenstemän, som arbetat
sin bästa tid och användt sina krafter i Statens tjenst, komma i åtnjutande
af pension eller understöd, synas här så ömmande omständigheter förekomma, talande
till förmån för Kamreraren Grundéns efterlemnade enka och oförsörjda dot
ter,
åt hvilka Grundén icke varit i tillfälle att bereda någon slags pension, att jag,
då
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 95.
201
dä Grundén i sexton års tid varit i Rikets Ständers tjenst oell, enligt tjenstebetyg,
på det mest berötnliga sätt densamma förrättat, tilldess han år 1832, utan eget
förvållande, biet' derifrån skild, och först från är 1858 till är 1865 hugnats med
ärligt understöd af 600 Riksdaler, vördsamt vägar föreslå,
v att Rikets Ständer måtte bevilja Kamreraren Grundens enka. Mariana
Wilhelmina, född Falk, för hennes återstående lifstid och så länge hon
lefver i enkestånd, ett årligt understöd af 500 Riksdaler Riksmynt, motsvarande
hälften af Grundens i lifstiden innehafda pension,
Om remiss af denna motion till Höglofliga' Stats-Utskottet får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Nordlund.
N:o 93»
Af Doktor Säve I Om ändring i nuvarande författningar om kungörelsers
uppläsande från predikstolen.
Vid sistförlidna riksdag gjordes motion i Hedervärda Bonde-Ståndet, att den
skyldighet måtte upphöra, som hittills ålegat presterskapet, att uppläsa författningar,
kungörelser och pålysningar, m. m., hvilka med gudstjensten icke hafva något
gemensamt, samt, att sådana författningar, m. m., hädanefter måtte genom pastors
försorg från någon tjenlig plats i hvarje kyrka genom annan utsedd lämplig person
uppläsas, hvilken person, om den ej kunde på annat sätt utväljas och erhålla godtgörelse
för sitt bestyr, det borde vara pastor medgifvet att utse och förordna, dock
på pastors eget ansvar, att uppläsningen ordentligen fullgjordes; hvarjemte borde
bestämmas, att de kungörelser, sorn under en föregående söndag blifvit upplästa,
skulle derpå följande söndag genom klockarens försorg hållas uppspikade, eller på
annat lämpligt sätt finnas tillgängliga i kyrkans vapenhus eller församlingens sockenstuga.
— Såsom skäl för motionen har blifvit anfördt och kan ytterligare anföras.
att uppläsandet af kungörelserna täger den till gudstjensten anslagna tid
Bill. till R. St. Prot. 1865 &. 1866. 11 Sami. 2 Afd. 26
202
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 93.
allt för mycket i anspråk både för presten och församlingsboerna, hvilket i
synnerhet blir kännbart, då presten mäste på samma söndag predika i två eller
tre kyrkor, belägna på betydligt afstånd från hvarandra, och på alla ställena
uppläsa samma kungöranden, hvartill kominer, att presten. uttröttad af långvarigt
talande under icke blott predikan utan äfven liera förrättningar, ofta ick<e
förmår uppläsa kungörelserna med den både fullständighet och ljudelighet, sorn
är med detta stadgande afsedt. Det Höglofliga Lag-Utskottet, som då afstyrkte
såväl denna som de i samma syftning inom Ridderskapet och Adeln och i
Vällofliga Borgare Ståndet väckta motioner, medgaf dock, 5;att i de större
städer, der tidningar dagligen eller flera gånger i veckan utgifvas, sådana tillkännagivanden
genom dem både skyndsammare och säkrare delgifvas allmänheten,
till följd hvaraf kungörandet från predikstolarne derstädes synes gagnlöst
och icke kan tilldraga sig åhörarnes uppmärksamhet; men ansåg dock,enär
i de mindre städerna och på landet, hvarest befolkningen är van att vid sina
sammankomster till gudstjenst erhålla underrättelser om de allmänna angelägenheterna,
det nuvarande publikationssättet visar sig verksamt för ändamålet,
att detsamma icke för det närvarande kan genom andra anordningar ersättas.
Att låta klockaren eller annan af presten utsedd person från gången nedanför
koret uppläsa kungörelserna kan i ingen män ega företräde framför det nuvarande
sättet, att sådant verkställes af presten från predikstolen.» Men när det
talas om företrädet af att sådant kungörande sker af presten från predikstolen,
bör man besinna först och främst, om det är möjligt för predikanten, isynnerhet
då han på samma dag har att predika i flera kyrkor, att efter gudstjensten
uppläsa ens alla de Kongl. Majrts och andra myndigheters kungörelser,
pä hvilka står tryckt: »uppläses från predikstolen». Antalet af sådana kungörelser,
nya Strafflagen, Bevillningsförordningen, Sjölagen inberäknade, utgjorde
för året 1864 öfver sjuttio stycken, omfattande 857 pagg., hvilken summa, fördelad
på årets sextio sön- och helgedagar, gör fjorton tryckta sidor på hvarje
helgedag, och hvartill dessutom komma länsstyrelsernas och alla enskilda kungörelser,
som väl stiga till dubbla beloppet. Det ordagranna uppläsandet af
en sådan massa af kungörelser skall naturligtvis för presten blifva så mycket
omöjligare att. utan försummande af sitt egentliga kall, författningsenligt fullgöra,
om han är gammal till åren, har förut predikat i en annan kyrka, och
de digraste förordningarne icke ens få tord elas på flera söndagar, utan, såsom
förhållandet var med 1864 års sjölag, 103 sidor, enligt föreskrift borde uppläsas
på en och samma dag, den 1 Januari 1865. Skall nu presten antingen
äfventyra att på årets kallaste årstid förspilla den ringa ålderskraft han ännu
har qvar. eller utsättas för åtal och straff enligt 25 Kap. 16 och 17 §§ Strafflagen?
Det synes derföre framför allt annat vara nödigt, att sådana författningar,
såsom t. ex. medicinaltaxa!!, sjölagen, m. fl., hvilka icke äro lämpliga afl på alla
Motioner t Presle-Slåndel 1865. N:o 93.
203
ställen från predikstolen uppläsas, noga afskiljas från de öfriga, och icke erhålla
den kategoriska öfverskrift, som eljest bjuder deras uppläsande. För det
andra måste man väl medgifva, hvad en motionär af Borgare-Ståndet vid förra
riksdagen erinrade, att det icke ens kan vara passande, »att efter en uppbygglig
predikan och när orgelns sista toner förklingat, under det församlingen
ännu är försjunken i andakt, predikanten på samma heliga rum förkunnar
verldsliga bestyr af den mest hvardagliga beskaffenhet, ej heller behötligt och
ändamålsenligt att derom anlita predikantens förut uttröttade stämma." Det
kan icke vara behöfligt, enär de redan tjuguåriga folkskolorna skulle ilia uppfyllt
sin kallelse, och det hopp man gjort sig om äfven allmogens insigtsfull
deltagande i både kommunens och landstingens gemensamma angelägenheter och
afgöranden skulle till en stor del vara besviket, om icke i alla församlingar
funnes ett stort antal personer, som kunna läsa innan tryckt och skrifven stil
och sålunda göra innehållet af dessa kungörelser både för sig och för sina
socknemän kändt. Företrädesvis synas dock klockaren och folkskolläraren, som
oftast utgöras af samma person, vara för denna uppläsning skicklig och lämp
lig.
Äfven skulle ju den tidsbesparing och hvila för rösten, som derigenom
förunnades religionsläraren, af honom kunna blifva gagneligare använd och ersatt
genom att i stället, såsom på flera ställen redan eger rum, på söndagseftermiddagarne
hålla bibelförklaringar och skolförhör. Med ett ord sagdt, det
skulle snart visa sig, att denna förändring skulle lända såväl församlingen som
presten till fördel. Ty vill man hafva ett för religion och kristendom verksamt
presterskap, så bör man icke onödigt uttrötta detsamma med verldsliga ålig*-  ganden. som hafva med de förra ingen gemenskap.
Då emellertid såväl Kongl. Maj:ts som em bets verkens kungörelser måste
på något sätt promulgeras, för att blifva gällande, tillåter jag mig endast föreslå
den ändring och tillägg i Kongl. Förordningen af den 8 Maj 1849
och dithörande författningar, att, med undantag dels af riksdagskallelsen,
hvilken ännu, enligt grundlagarne, måste från predikstolarne
och af presten omedelbart meddelas,-och dels af Kongl. Maj;ts Plakat
om böndagarne, alla andra officiela tillkännagifvanden och pro
mulgationer,
om de äro af vidlyftigare egenskap, icke behöfva in exlenso
uppläsas, utan, såsom redan mångenstädes skett, endast rubriken
af desamma uppläsas, med tillkännagifvande, hvarest författningen
eller påbudet vore till genomläsande tillgängligt.
att der prest är genom ålderdom eller svaghet urståndsatt eiler
har att på samma dag förrätta gudstjenst i flera kyrkor, det må vara
honom medgifvet. att mot godtgörelse utse och förordna annan skick
lig
person, helst klockaren eller folkskolläraren, att det anbefallda kun
-
204
Motioner i Preste-Ståndet 4865. N:o 94.
görandet från gången framför kyrkans elior förrätta, dock att uppläsningen
sker på prestens ansvar, att den ordentligen fullgöres.
att författningar och tillkännagifvanden af officiel egenskap,
som på detta sätt blifvit kungjorda, anses lagligen promulgerade, när
de såväl som enskilda kungörelser, hvilka icke skulle behöfva i kyrkan
uppläsas, från den ena söndagen till den andra hållits för allmänheten
tillgängliga genom anslag å det rum och under de personers
vård, som af kommunen dertill utses.
Stockholm den 15 November 1865.
J. A. Säve.
Wto 94*
Af Doktor Säve! Om 8,000 R:dr årligt anslag jör beredande aj Norska
och Danska föreläsningars hållande vid rikets begge universiteler.
Det är längesedan insedt, att, skall en närmare, fastare och innerligare
anslutning mellan de Skandinaviska folken och isynnerhet mellan oss Svenskar
och rårt Norska brödrafolk någonsin komma till stånd, så måste vägen dertill
beredas ej blott genom yttre medel, såsom lättad samfärdsel de tre nationerna
emellan, och dylikt, utan isynnerhet genom befordran af deras andliga gemenskap
under samfällda sträfvanden och oftare vexelverkan i industri, litteratur,
konst och vetenskap. Bemödanden för detta ändamål äro också verkligen
gjorda genom redan började internationela industriexpositioner och naturvetenskapliga
möten, utgifvandet af en för alla tre rikena gemensam Nordisk universitetstidskrift,
o. s. v. Men en ny väckelse och ett vida kraftigare medel
för detta vetenskapliga samlif skulle det naturligtvis blifva, om vid hvartdera
af våra Nordiska universiteter der funnes anslag till honorarier åt utmärkta
vetenskapsmän och lärare från de andra Skandinaviska länderna, som kunde
finnas villige att vid grannrikets universitet längre eller kortare tid hålla föreläsningar.
Frågan härom väcktes först af det Skandinaviske Selskab i Christiania genom
en förlidet år till Norska Regeringen inlem nåd petition, i hvilkens motivering
anfördes, att om, såsom man hoppades, åtgärden vunne efterföljelse vid
Motioner i Presle-Ståndel 1865. N:0 94.
‘205
(ie öfriga Skandinaviska univprsiteterna, den skulle medföra en närmare förbindelse
mellan dessa, en större mångsidighet vid undervisningen och vid det vetenskapliga
studiet, samt en bättre ömsesidig kännedom af förhållandena i de Skandinaviska
länderna. Petitionen remitterades af Norska Regeringen till det akademiska kollegiet
vid Christiania universitet, hvilket, efter inhemtade yttranden af fakulteterna, som
varmt uttalade sig derför, tillstyrkte, att, såsom orden lyda “til et Forsög bevilges
1,000 Specier aarlig til Honerarer for Lserere vid de Svenske eller det
Danske Universitet, sorn efter Kollegiets Opfordring afholde Forelsesningskursus
ved vort Universitet, med Forbehold af Adgang for Kollegiet til, forsaavidt
Suminen icke paa denna Maade kan komrne til hensigtmsessig Anvaendelse, at
benyttc den til Stipendier for Norske akademiske Borgere, som ville studere
ved Naborigernes Universiteter”. Kirkedepartementet har sedan af Stortinget
begärt denna summa, dock med uteslutande af alternativet i afseende på dess
användning. Departementet uttalade sitt hopp, att åtgärden skulle lända till
universitetets och vetenskapernas gagn, hänv.sande särskildt till Professoren,
Monrads yttrande, att anställande af sådana tillfälliga föreläsare skulle blifva
den akademiska undervisningen till en god hjelp, dervid vetenskapernas oändliga
utsträckning i åtskilliga fack vid ett universitet måste blifva mer eller mindre
orepresenterade, att nya synpunkter och methoder för undervisningen sålunda
öppnades samt att de ömsesidiga lånen af lärare kunde bilda den naturliga öfvergången
till anställande af Svenska och Danska lärare i Norge och tvärtom,
hvartill komme exemplet af Tyskland, der vetenskapen och bildningen samt
anstalterna derför haft stor fördel af att Tyskland i vetenskapligt afseende varit
ett land och ett ständigt utbyte af krafter egt rum dess universiteter emellan.
Af dessa och andra skäl, som här ej behöfva upprepas, har den hos oss
stiftade Nordiska nationalföreningen i sistlidne Mars månad ingått till Svenska
Regeringen med en underdånig petition i nämnda afseende. Kongl. Maj:ts Regering
infordrade universiteternas yttranden; men då dessa icke inkommo nog
tidigt, för att Regeringen kunde derpå grunda en framställning till Ständerna i
det nådiga budgetsförslaget, torde Regerings och folks önskningar mötas, om i
denna angelägenhet ett initiativ tages äfven från representationens sida. Det
är mig bekant, att motioner härom komma att väckas i samtliga Méd-Ständen,
och har jag vågat anse saken förtjent af äfven detta Högvördiga Stånds uppmärksamhet
och förord.
I följd häraf och då det icke vore rättvist att utesluta det ena universitetet
från en förmån, som man vill tillvinna det andra, nemligen att få afhöra
föreläsningar af Danske och Norske lärde, som der, på Universitetsstyrelsens
kallelse, skulle vilja hålla vetenskapliga föredrag, får jag, i proportion
till den summa, som det Norska kyrkodepartementet för sagda ändamål af
Stortinget begärt, vördsamt föreslå,
206
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 95.
att Rikets Ständer ville bevilja ett reservationsanslag af 8,000 R:dr
ärligen, att ställas till Kongl. Maj:ts disposition, för att användas till
uppmuntran och understöd för Danska och Norska vetenskapliga föreläsningars
hällande vid rikets båda universiteter såväl i Upsala sorn
i Lund.
Anhålles om remiss häraf till Höglofliga Ståts-Utskottet.
Stockholm den 15 November 1865.
./ A. Säve
N:o 95.
Af Biskop Alljoil: Otti anslag på indragningsslal ål föreståndaren för
folkskolelärare-seminarium i Wisby L. J Ringbom.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut skall folkskolelärare-seminarium i Wisby
indragas, och torde dess tillslutande komma att ské vid utgången af nu
pågående läseår. Andre läraren, som de fyra sednastc åren varit vid detta seminarium
anställd, entledigades vid denna hösttermins början, och de ännu
qvarvarande elevernas undervisning besörjes ensamt af föreståndaren L. J.
Ringbom.
Denne föreståndare började, efter aflagd studentexamen, sin bana som
lärare för 34 år sedan med ett vikariat vid då varande apologistskola i Wisby,
öfvertog efter ett år lärarebefattningen vid en derstädes af enskilda underhållen
stadsskola, till dess, efter öppnandet af den enligt Kongl. Stadgan af
är 1842 upprättade skolan i Wisby, då den förra läroanstalten upphörde, han
vid denna folkskola anställdes som förste lärare, hvilken tjenst han ännu innehar,
ehuru den skötes genom vikarie ifrån den tid, då haiq år 1857, lörordnades
till seminarii-föreståndarc. Men jemte sina öfriga tjenster har han
alltifrån är 1843, då seminarium öppnades, oafbrutet biträdt vid undervisningen
i detsamma, och såsom föreståndare några år ensam uppehållit den.
Han har således, vid den tid seminarium förmodas komma att upphöra,
under de 35 år han innehaft lärarekall, varit vid seminarium anställd i 23
år oell deraf i nio år såsom dess föreståndare. Då af det jemförelsevis goda
Motioner % P reste-Ståndet 1865. N:o 96.
207
skick, hvari folkskoleväsendet i Wisby stift anses befinna sig, förtjensten till
någon del äfven måste tillkomma detta seminarium, ifrån hvilket, med få un
dantag,
de inom stiftet anställde skollärarne utgått, så ligger deri ett vitsord
för föreståndarnes skicklighet, och kan jag ej annat än efter egen erfarenhet
bestyrka detsamma, hvad nuvarande föreståndaren angår
Det lärer icke hafva någon svårighet eller innebära någon obillighet att
ifrån de öfriga till reorganisation eller indragning bestämda folkskolelärare
seminarierna
aflägsna föreståndarne, emedan desse hafva inom kyrkan eller vid
elementarläroverken för sig öppna platser med verksamhet och löneinkomster,
till fullo ersättande dem de lemna, och torde af detta skäl saken blifvit lemnad
utan uppmärksamhet. Föreståndaren för seminarium i Wisby återförvisas
till folkskolan tili en vida ringare löneinkomst, och en omedelbar lärareverksamhet,
som efter flera års frånvaro icke kan vara rätt lämplig att åter tillträda
för en man vid 55 års ålder.
Af detta skäl vågar jag vördsamt föreslå, under förutsättning att folkskolelärare-seminarium
i Wisby indrages,
att åt föreståndaren vid detta seminarium L. J. Kingbom må beviljas
att uppbära, så länge han icke med lika lönevilkor i allmän
tjenst inträder, ett anslag på indragningsstat motsvarande den lön
han som seminarii-föreståndare nu åtnjuter, eller åtminstone lika med
den lägsta han i denna befattning uppburit.
Bestyrkt tjensteförteckning för L. J. Ringbom bilägges denna motion,
om hvilkens öfverlemnande till vederbörligt Utskott jag vördsamt anhåller.
Stockholm den 15 November 1865.
L A. Anjoui
N:o 96.
Af Doktor Runsten: Om underdånig begäran af nådig föreskrift att
hvarje år, då de förr brukliga evangeliitexterna skola utgöra predikotexler,
må från altaret föreläsas dagens högmessotext från närmast
föregående eller kommanae årgång.
Att med kyrkohandbokens sednaste förändring jemväl blifvit antagna
tvänne årgångar nya predikotexter, är onekligen i homiletiskt afseende för
208
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 97.
tempeluppbyggelsen en vinning, sorn väl ej heller minskas af altartjenstens
derjemte skedda förlängning medelst tillägget af evangeliitextens uppläsning
fidin altaret efter gradualen. Men att livarje år, då de förr vanliga evangeliitexterna
skola utgöra predikotexter, samma text varder förelåsen från altaret,
som kort derefter skall uppläsas och afhandlas från predikostolen, såsom vore
den icke nyss förut föredragen frän altaret, ehuru församlingen vid hvardera
läsningen, för mera uppmärksamhets skull, stående afhört densamma, det har
förefallit mig såsom en i både homiletisk! och liturgiskt afseende störande tavtologi,
hvilken särdeles på landsbygden mäste kännas ej blott för församlingen
utan äfven för predikanten sjelf dess mera motbjudande, som der i många
församlingar en och densamme har att söndagligen både vid altaret och
från predikstolen tjenstgöra — ett idem per idem, som dock vore lätt att afhjelpa.
om från altaret finge uppläsas dagens högmessotext från närmast föregående
eller kommande årgång, helst som äfven de nyvalda texterna för hvarje
sön- och högtidsdag med de gamla harmoniera. Och får jag derföre vördsamt
föreslå,
det måtte från Högvördiga Ståndet till Kongl. Maj:t, såsom kyrkostyrelsens
hufvudman, aflätas en underdånig skrifvelse med begäran
om utfärdande genom Domkapitlen af den nådiga föreskrift, att åtminstone
hvart tredje är, då de förr brukliga evangeliitexterna skola
utgöra predikotexter, må från altaret föreläsas dagens högmessotext
frän närmast föregående eller kommande, årgång.
Om remiss till Högvördiga Ståndets enskilta Utskotts pastoral-afdelning
anhålles vördsamt.
Stockholm den 15 November 1865.
J. B. Runsten.
N:o 97.
Af Kyrkoherden Rosenius: Om ersättning till Handlanden Carl Rönnbäck
och Kapiten Silfverbrand för af dem lidna förluster genom uppförandet
af landsliöfdinge-residenset i Luleå.
Då landsliöfdinge-residenset i Luleå skulle på Statens bekostnad uppföras,
utbjöds, såsom vanligt i sådana fall, uppförandet deraf på entreprenadauktion
-
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 98.
209
auktion och inropades af nu mera Chefen för gränsbevakningen vid Torneå
elf,
herr Kapiten Silfverbrand, Handlanden Carl Rönnbäck, nu boende i öfver
Torneå,
herr N. G. Boström och herr Carl Strömbäck. Såsom ovana med
större och vigtigare byggnadsföretag saknade de alla förmågan att bedöma det
värf de öfvertogo, och följden blef en högst betydlig och kännbar förlust.
Men denna förlust drabbade i främsta rummet Handlanden Carl Rönnbäck,
hvilken då hade mest att vedervåga, och bragtc honom från en någorlunda
bergad ställning till den djupaste fattigdom. Denna förlust inverkade ock i
sin tur högst menligt på hans lynne och bröt hans helsa, så att han nu är
lidande af lungsot; och i kretsen af hustru och minderåriga barn ser han nu
icke annat för sig, än att nödgas gripa till bettelstafven, om icke annars Rikets
Ständer medlidsamt och i känslan af en viss förbindelse ville bereda honom
någon ersättning för hans, utan annat förvållande än en missräkning, iråkade
förlust. Han begär icke full ersättning, utan vore af hjertat tacksam,
om blott så stor del blefve ersatt, att han derigenom kunde räddas från den
djupaste nöd. Under så särdeles ömmande omständigheter vågar undertecknad
härmed hos Rikets Höglofliga Ständer vördsamt och hoppfullt anhålla och föreslå,
att 4,000 R:dr R:mt för en gång måtte honom beviljas. Kunde ock
Kapiten Silfverbrand, som näst Rönnbäck blifvit genom berörde affär
lidande, och, ehuru pensionerad och med en liten lön af Staten
försedd, är i mindre bemedlad ställning, blifva understödd och hug
nad
med en ersättning af 2.000 R:dr samma mynt, så vore sådant
lika billigt sorn önskvärdt. Verifikationer, som styrka den berörda
förlusten, skola bifogas.
Stockholm den 15 November 1865.
E. A. Rosenius.
Sw 98.
Af Kyrkoherden Rosenius: Om förbud för dem, som förvärfva sig rättighet
att afhemta skogsprodukter från Kronans marker, all sådan
rättighet till annan person öfverlåta.
Att Kongl. Maj:t genom sin Förordning af den 11 April 1844, angående
afhemtning af skogsprodukter från Kronans hemman och marker i de nordBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 27
210 Motioner i Preste,-Sländet 1865. N'o 98.
ligasto. länen i vårt land, huldt och landsfaderlig! afsett, att deli bereda kronohemmans-äboer
och krononybyggare en städse behöflig biförtjenst, intill dess de hinna
upparbeta sina lägenheter, och dels att, under inträffande missvextär, sätta icke allenast
deni, utan ock skattehemmans-åboer i tillfälle att vinna nödigt uppehälle för
sig och de sina, är alldeles uppenbart; men att denna nådiga afsigt är ifrån år
allt mer börjat förfelas, har erfarenheten lika tydligt sorn sorgligt ådagalagt. På
grund af sagde Förordning har till Konungens Befallningshafvande i berörda län
årligen en uppsjö af ansökningar om skogshyggesrätt ingått, men pä den senare tiden
sällan i de sökandes afsigt, att, enligt Förordningens ändamål, sjelfve deraf
begagna sig, utan — för att använda den sökta och oftast beviljade rättigheten
såsom en handelsvara till försäljning åt torpare, inhysesmän, lösa arbetskarlar och
till och med åt i årlig tjenst varande drängar, och det icke allenast i de säljandes
egna församlingar, utan ofta åt dem, som tillhört mer och mindre aflägsna. Köpare
hafva aldrig saknats; och följden har blifvit att en stor, att icke säga den största
delen af det för landtinannen och hans jordbruk förut tillgängliga arbetsfolket
indragits på denna affärsbana, men .till lika liten fromma för sig sjellt, som för
skattemannen, pä samma gång som, såsom undertecknad i en föregående motivering
haft äran erinra, skogen på det mest oförsvarliga sätt blifvit sköflad och förödd.
Det lösa folket har i stora skaror slagit sig ned inom de socknar, sorn erbjudit
berörda handel, och under tider af rikare skogsförtjenster inöfvat sig och de sina
i en yppig, flärdfull och otta lastbar lefnad; och nu, dä skogen i det närmaste är
medtagen, hotar denna skara att falla bemälda socknars fattigvård till en odräglig
börda. Ja, denna, vi ville säga proletär-skara, skall, om det nämnda skojeriet längre
får fortfara, innan kort icke allenast sjelf råka i det största elände, utan ock i
armod och nöd neddraga skattemannen. I betraktande häraf måste undertecknad
hos Rikets Höglofliga Ständer vördsamt anhålla,
att, till hämmande af nu uppdagade skändliga och i sina följder högst
förderfliga missbruk, en och hvar, sorn i kraft af ofvan åberopade nådiga
Förordning har tillfälle att söka sig rättighet till afhemtandet af skogsprodukter
från Kronans marker, måtte strängeligen förbjudas, att sådan rättighet
till annan öfverlåta.
Stockholm den 15 November 1865.
E. A. Rosenius.
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 99.
211
IV:o 99.
Af Kyrkoherden Rosenius*, Om andag till betäckande af tryckningskostnaden
för 4 ä 5,000 exemplar af de nya predikotéxterna på finska
språket.
Det Sverige tillhörande finska folket, sorn hufvudsakligen bor inom NederTorneå,
Carl Gustafs, Öfver-Torneå och Pajala socknar, uppgår i närvarande stund
till cirka 17,070 personer; men ännu finnes icke någon så kallad Evangelii-bok pä
finska språket med de nya för vårt land fastställda predikotexterna, hvaraf detta
folk både vid den husliga andakten och de offentliga gudstjensterna i templen kan
begagna sig. Denna brist har redan i några år varit ett ämne till bekymmer och
saknad både bland lärare och åhörare inom bemälda församlingar; och under denna
saknad har vederbörande kontraktsprost, på inrådan af Hernösands domkapitel,
ofta, men städse förgäfves, sökt göra tryckningen af dessa predikotexter till föremål
för enskild spekulation. Någon annan och verksammare åtgärd måste således
vidtagas, om icke vårt lands ofvan uppgifna, städse tillvexande finska befolkning
till icke ringa hinder för dess uppbyggelse skall fortfarande komma att sakna meranämnda
predikotexter. Och den verksammaste, att icke säga enda afgörande, åtgärden
i denna väg synes ligga deri, att anstalt fogades derom att dessa texter
komme att tryckas på Statens bekostnad. För vidtagandet af just den åtgärden
finnes ock så mycket större skäl, som en och annan utländning, på grund af den
omständigheten, att den finska litteraturen, för finnarnes jemförelsevis ringa antal
skull, är mera inskränkt i vårt land, uppdukat den beskyllningen, att Sveriges Regering
och Ständer visade för finnarne, lindrigast sagdt, en stor likgiltighet. Derföre
ville undertecknad härmed vördsammast anhålla och föreslå,
att Rikets Ständer under innevarande riksdag ville anslå och anvisa en
summa till betäckande af tryckningskostnaden för 4 ä 5,000 exemplar af
oftanämnda texter, hvilka in extenso och med sä tydlig stil, att de äfven
af äldre personer må kunna läsas, borde så lort sig göra låter och till
så facilt pris, som möjligt, hållas den finsk-svenska befolkningen tillhanda.
Stockholm den 15 November 1865.
E A. Rosenius.
212
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 100.
N:o lOO.
Af Biskop Annerstedt: Om andag för bibehållande af folkskolelära
rinno-seminarium
i Strengnäs.
Till följd af Kongl. Maj:ts nådiga beslut är innevarande höst ett seminarium
för bildande af lärarinnor vid folkskolor inrättadt här i Stockholm,
hvaremot den motsvarande anstalten i Strengnäs, enligt samma nådiga beslut,
skall upphöra med vårterminen år 1867. Utan att bestrida nyttan för hufvudstadens
innevånare af ett dylikt seminarium härstädes, kan det likväl med
skäl ifrågasättas, huruvida Stockholm är det lämpliga stället för ett sådant undervisningsverk
för elever från landsorterna. Jag behöfver ej nämna de faror,
för hvilka unga qvinnor från 18 till några och 20 år, som härstädes icke hafva
familj-förbindelser, kunna blifva utsatta, helst i hufvudstaden omöjligen utaf
föreståndare, lärare och lärarinnor den noggranna tillsyn och omvårdnad om
elevernas hemlif kan utöfvas, som är jemförelsevis lätt uti en mindre stad. Huru
välgörande och tacksamt emottagen en sådan omvårdnad varit vid Strengnäs
seminarium, har jag under flera år haft tillfälle att erfara, likasom jag vid de
många förfrågningar om inträde vid seminarium, som måst afböjas till följd
deraf att Kongl. Maj:t i nåder befallt, det seminarii nedersta klass med innevarande
läseår skulle tillslutas, försport det djupa bekymmer, hvarmed föräldrar
och målsmän sett sina förhoppningar om förvärfvande af denna slags bildning
för sina döttrar och myndlingar tillintetgjorda. Att skicka dem till Stockholm,
dertill hafva de icke kunnat förmå sig, enär de icke vågat utsätta dem
för de faror och frestelser, som lifv et i hufvudstaden för en ensamt boende
qvinna medför. Fastän enligt Kongl. Maj:ts nådiga anordning ett seminarium
för qvinnor skal] finnas jemte det i hufvudstaden jemväl i Skara, så är uppenbart
att denna ort ligger alltför aflägsen från det nordliga och en stor del
af det medlersta Sverige för att kunna allmännare blifva besökt från dessa
nejder.
Seminarium i Strengnäs har under sin femåriga tillvaro tillvunnit sig
ett förtjent och allt mera stigande förtroende. Antalet elever derstädes under
Motioner i Preste-Ståndet 1865. N:o 101.
213
första läseåret 1860—1861 utgjorde 8
andra dito 1861—1862 » 12
tredje dito 1862—1863 s 19
fjerde dito 1863—1864 » 23
femte dito 1864—1865 » 34.
Hade inskrifning vid detta läseårs början i den nedersta klassen varit
tillåten och, ännu mer, hade lärarekrafterna tillika efter behofvet blifvit förstärkta,
så skulle lärjungeantalet vid seminarium i Strengnäs sannolikt ej varit
ringare än det, som enligt en Ståndsbröders intyg nu undervisas i Skara. Att
tillsluta en läroanstalt, sorn märkbart arbetat sig framåt, som blifvit omfattad
med allt mera stigande förtroende, och som motsvarar ett oafvisligt behof för
det norra och mellersta Sverige, anser jag ej rätt, hvarföre jag härmed vördsamt
får föreslå,
att Rikets Ständer till fortfarande upprätthållande af seminarium i
Strengnäs för bildande af lärarinnor vid folkskolor måtte bevilja ett
årligt anslag af lika belopp ined det, som för en dylik läroanstalt i
Skara kan komma att utgå.
Stockholm den 15 November 1865.
Th. Annerstedt.
N;o löl.
Af Doktor FalfliOm lån till Gladsax socken i Christianstads län.
År 1857 fullbordade Gladsax församling af Christianstads län sin kyrkas
ombyggnad med en kostnad af omkring 15,000 R:dr, deraf 6,000 R:dr ännu äro
obetalda. Denna skuld, som under dåvarande förhållanden icke varit så särdeles
betungande, har genom sädesprisernas djupa fall och den i allmänhet ofördelaktiga
ställningen i landet, blifvit hardt nära omöjlig att af församlingen, utan känbaraste
uppoffring, gäldas. Socknen, bestående af omkring 15 hemman, tillhör visserligen
det s. k. rika Skåne; men är belägen i den minst fruktbara delen deraf, och mer
än J:del af dess jord utgöres af ofruktbar sandmark. Då härtill kommer, att den
214
Motioner i Preste-Slåndet 1865. N:o 102.
måste årligen aflemna en betydlig del af sin kyrkotionde till allmänna inrättningar
så att återstoden deraf icke ens förslår till liqviderande af räntan å berörde
skuld, torde i dessa omständigheter, dem jag anhåller att få styrka, om så skulle
påfordras, såväl som i det. jemförelsevis ringa belopp, hvarom frågan är, ligga någon
grund till hoppet,
att Rikets Höglofliga Ständer behagade bevilja Gladsax församling, antingen
ett räntefritt lån, stäldt, pä 10 års återbetalning, af ofvannämda
belopp sextusen R:dr R:mt, eller ock, mot fyra procent ränta och två
procent amortering, till dess det hela är guldet,
och vågar jag för denna min ödmjuka anhållan utbedja mig remiss till vederbörligt
Utskott.
Stockholm den 15 November 1865.
J. Falck,
N:o 102.
Af Doktor Sandberg: Om förhöjning af bränvinstillverknings-afgiften
ifrån 60 öre till 75 öre kannan, samt om, en motsvarande förhöjning
t tullen för införsel från utlandet af bränvin och andra dermed likartade
spritdrycker.
I den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof täckes Kongl.
Majit tillkännagifva Dess nådiga afsigt att vid innevarande riksdag föreslå en förhöjning
ifrån 60 öre till 75 öre för hvarje tillverkad kanna bränvin och behagar
dervid i nåder tillägga att sådant skulle ske ''äfven om derigenom tillverkningen
"af ifrågavarande genom missbruk förderfliga vara skulle komma, såsom önskeligt
»vöre, att något inskränka*.’>
Under ett sådant förhållande är det visserligen öfverflödigt att inom Riksstånden
härom väcka särskild motion. Men för att betyga min underdåniga tacksamhet
och glädje öfver dessa Konungsliga orden, och dä jag under enmeräntreoch
trettioårig tjenstgöring i en fattig och folkrik allmoge-församling med bekymmer
erfarit det outsägliga elände ibland arbetsklasserna sorn bränvinet förorsakar
Motioner i Preste,Ståndet 4865. N:o 405.
215
och sökt efter ail förmåga både här och hemma, ehuru utan framgång, att motverka
detsamma, så ina det tillåtas mig, såsom prost och försandingslärare, att vördsamt
föreslå,
det Rikets Höglofliga Ständer vid denna riksdag täcktes besluta en förhöjning
i tillverknings-afgiften från 60 öre till 75 öre för hvarje kanna
bränvin af den minsta nu lagliga sprithalten.
Men pä det vårt skuldsatta fädernesland icke må öfversvämmas och fördränkas
af en syndaflod alkoholhaltiga rusdrycker från främmande länder och på det
njutningen deraf icke ina underlättas och uppmuntras genom låga priser pä dessa
de förderfligaste af alla utländska öfverflödsvaror, sä vågar jag äfven vördsamt föreslå.
att införseln af utländskt bränvin och dermed likartade spritdrycker beläggas
med sådan tull, att de blifva dyrare än de inom landet tillverkade
af samma halt och beskaffenhet.
Stockholm den 15 November 1865.
A. Sandberg.
\:o 103.
Af Doktor Sandberg1 i Dt Rikets Högiofliga Ständer, under nuvarande
missgynnande konjunkturer, vid denna riksdag icke må besluta upptagande
af nya lån på utrikes ort.
Huru skall det gä med vårt land uti ekonomiskt och finaneielt hänseende är
en fråga långt vigtigare än den för dagen glödhett brännande frågan: huru skall
det gä om vi icke nu få bort de fyra Stånden?
Hurudan! tillståndet är i landet, derom vittna länsstyrelsernas lagsökningsdiarier,
handlingar och auktionsprotokoller vid utmätningar och konkurser och de
orimligt låga priser, hvartill bruks- och fabriksanläggningar, men framför allt jordegendomar,
stora och små, gå under klubban.
Hvad orsaken till allt detta än månde vara, sä är det åtminstone icke numera
några skråordningar eller inskränkande band på friheten att förvärfva, som
derföre kunna beskyllas.
Yi hafva ju inom landet en fullkomlig närings- och handelsfrihet. Hvem
sorn vill får ju drifva handel på hvad ställe han finner för godt och med hvilka
216
Motioner i Presle-Ståndet 1865. N:o 105.
varor han behagar. Den fria konkurrensen bereder ju utväg för konsumenten att
köpa, hvad han önskar för bästa pris inom och utom landet, och inga protektionistiska
tullsatser lägga derför hinder i vägen. Vi hafva landsting, stadsfullinägtige
och kommunalstämmor och således sjelfstyrelse både i städerna och pä landet: och,
hvad mera är, vi lefva, såsom det heter, under den bästa af alla ministerer.
Men under allt detta tillvexa fattigvårdskostnaderna på ett oroande sätt med
hvarje är och kommunalskatterna äro snart lika stora om icke större än skatterna
till Kronan.
Under de sednare åren hafva också en otalig mängd penningeassociationer
blifvit bildade under namn af filial-och privatbanker, medoch utan sedelutgifningsrätt,
med afdeiningskontor i alla landsorter, kreditbolag under åtskilliga namn, och sådana
oktrojeras eller bildas af sig sjelfva dagligen. Och ändå lider landet af en
oerhörd penningeförlägenhet, som håller på att qväfva all industriel rörelse och
framtvingar egendomsförsäljningar till nedslående underpris.
Att den djupaste grunden till all ekonomisk förlägenhet ligger deruti, att
folkets njutningsbegär uppslukar mera än hvad dess arbetsförmåga kan framalstra,
torde väl vara en ovedersäglig sanning.
Men man borde också tillse, om icke vår tids financiela utveckling tagit en
förvänd rigtning. För att bringa oss i välstånd eller hjelpa oss ur förlägenhet,
hafva vi riksdag från riksdag upptagit utländska lån. De hafva lättat rörelsen i
början, men knappt var den treåriga perioden till ända, förrän penningenöden stod
åter för dörren och samma utväg mäste förnyas. Städer, korporationer och bolag,
bankinrättningar och hypotheksföreningar af alla slag samt slutligen den stora Rikshypotheksbanken,
som skulle lyfta landet till en oerhörd höjd af välstånd och rikedom,
alla täflade med Staten på den utländska penningcmarknaden att låna och
låna och återigen låna. Och nu, huru står det till med krediten utomlands och
med penningeställningen inom landet. Inga blomstermålningar, äfven af den store
mästarens hand förmå förgylla eller bortskymma den närvarande tidens bedröfliga
erfarenhet.
Något grundfel måtte ligga såsom orsak till allt detta; och månne det icke
kunde vara följande:
Under förra tider sökte man att med inhemska kapitaler förlägga jordbruket
och andra näringar och industrigrenar. Frän denna tid hafva vi ännu i Riksbanken
belåning af vågförde brukseffekter, kreditiv till manufakturdiskonten och till Jernkontoret
m. fl. och de nu från Riksbanken dragna odlingslånen samt den betydliga fonden
för amorteringslån för jordbrukare på landet och näringsidkare i städerna.
Under denna tiden var den lagliga räntan oföränderlig och den enskilde, som hade
några kapitaler, ansåg dem väl placerade, dä han fått dem intecknade i stadsfastigheter,
i bruk och fabriksanläggningar, eller helst i jordegendomar. Korteligen:
allt
Motioner i Presie-Ståndet 1865. N:o 105.
217
allt. hvad penningar, som fanns i landet, drogs till industrien: man var nöjd med
en måttlig men säker vinst, och om man fortgått på denna väg och under en mera
långsam men mera betryggad utveckling beredt ökade tillgångar inom landet till
amorteringslän mot lindrig ränta för både jordbruket och fabriksväsendet, skulletillståndet
varit vida bättre, än det nu är.
Men en annan tid kom. Den rike ville blifva rikare och det hastigare
och skyndsammare än förr. Med penningar ville man förtjena penningar, men
icke genom industriens länga och mödosamma omväg. Bolag bildades af solida
och förmögna män. Det var lätt för dem att upplåna penningar och deras fasta
egendom gaf också trygghet åt de sedlar, dem de snart skaffade sig rättighet
att utgifva. Men hvartill skulle de använda både de upplånta penningarne och
de af dem tillverkade kreditsedlarne? Icke kunde det ske till jordbrukets och
näringarnes utveckling; ty härtill fordrades, om icke stående, åtminstone amorteringslån
pä längre betalningstider. Det blef ingeii*fras, utan en stående grundlag,
att endast län på korta tider äro bankmessiga samt att ju oftare en bank kunde
omsätta sitt kapital, desto bättre vore den förvaltad. Denna grundlag har man
också mer och mer öfverflytta! på Rikets Ständers Bank och tror sig derigenom
hafva infört sundare och friskare principer uti bankförvaitningen. Men hvad har
man derigenom uträttat ?
Jo, att endast handelsrörelsen, och särskildt den större, deraf kunnat begagna
sig med någon verklig fördel. Handeln omsätter snart sitt kapital och kan derföre
vara hjelpt med län på kortare tid och gifva högre ränta. Bankassociationerna
kunna derföre till deponenterna gifva högre ränta, och ingen kan undra pä, att
hvar och en, som har penningar, vare sig mycket eller litet, heldre insätter dem på
depositräkning i en bank, än utlånar deni annorstädes. Den fria räntan befrämjar
ock bankväsendets utveckling i denna rigtning. — Det är således handeln, särdeles
den större utrikes handeln, som befrämjas med de inhemska kapitalerna.
Men har då jordbruket och andra näringar tillgångar till förlagslån för sin
utveckling? Jo, säger man: de äro icke utestängda frän bankerna. De erhålla ju
diskontlån i oändlighet både på real- och personalsäkerhet, sä länge de hafva någon
att erbjuda. Ja visst, meri allt bankinessigt pä korta omsättningstider. Och
med sådana lån kan man väl hjelpa sig utur en tillfällig förlägenhet, men aldrig
utveckla eller förbättra ett jordbruk eller någon industrigren med någon verklig
fördel, ty räntan är för hög och lånetiden för kort. För dem äro amorteringslän
pä längre betalningstider de enda verkligen fördelaktiga.
Detta har man också insett, och derföre uppkommo hypotheksföreningarne,
hvilkas afsigt var god, men deras operationsplan olycksbringandc. Förunderligt nog.
Alla inhemska kapitaler hade man genom bankinrättningen belagt med qvarstad
för handelns räkning; och nu visar man jordbruket och industrien till utländningen.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 Afd. 28
218
Motioner i Preste-Ståndel 1865. N:o 103.
Är icke detta, som mig synes, en alldeles förvänd ordning. Den stora handeln kan
lättare reda sig med utländska lån. Jordbruket och industrien mätte få tillgodonjuta
de kapitaler, landet kunde erbjuda. Alla banker äro fulla med depositioner
af inhemska penningar, som visserligen icke skrinläggas, utan flitigt omsättas på
korta tider: men jordbruket och näringarne hafva deraf ingen eller föga nytta.
Häruti mäste en förändring förberedas och åstadkommas.
Under allt detta har Staten upptagit det ena utländska lånet efter det andra
och blifvit nödsakad att derföre vidkännas allt större och större uppoffring i ränta
och kapitalrabatt, uppgående till vida högre belopp, än den förr lagliga och ännu
vanliga räntefoten. Man förundrar sig, att när i Frankrike ett statslån behiifdes,
landets egna innevånare, både mer och mindre förmögne, skyndade sig att derpå
subskribera. När här ett, inhemskt statslån skulle upptagas på blott tre millioner,
subskriberades knappt några hundra tusen R:dr. Och hvad var orsaken? När man
för utländska lån betalar 7^ ppöcent, och mången gång meia i låneomkostnader af
alla slag under en oändligt lång amorteringstid, sä erbjuder man landets egna barn
obligationer på 4£, högst 5 % ränta, då enskilda penningeassociationer erbjudit och
erbjuda vida högre. Om Riksgälds-kontoret utgifvit statsobligationer med sex procent
ränta, skulle depositionerna snart upphört i de enskilda penningeverken, som
dermed hafva motat den stora affärsrörelsen och utländska handeln. Skall detta
ännu oupphörligen fortgå, under en ökad förlägenhet för jordbruk och industri, så
blifva dessa näringars talrika idkare urståndsatte att köpa både in- och utländska
konsumtionsartiklar, den utländska importen mäste aftaga och sjelfva bankerna få
behålla sina kapitaler, emedan ingen eller allt för få kunna använda dem till någon
nytta.
För att häruti åstadkomma någon ändring, är det nödvändigt att efter hand
minska den utländska skuldsättningen, som redan med räntor och amortering trycker
landet på ett betänkligt sätt, och mig synes det vara i fosterlandets sanna intresse,
samt äfven ur det skäl, att kanske snart nog en annan nationalförsamling sammanträder,
med möjligen andra äsigter, att nu vördsamt föreslå,
det Rikets Höglofliga Ständer under för handen varande konjunkturer
vid denna riksdag icke måtte besluta upptagandet af några nya lån på
utrikes ort.
Stockholm den 15 November 1865.
.4. Sandberg.
Motioner i Preste-Ståndel 4865. N:o 104.
219
N: o 104,
Af Kongl. Hofpredikanten \\aln*6Ill)6rg! Om årligt anslag af 600
R:dr R:mt åt Riksarkivet till inköp af för detsamma behöfliga böcker
och tidskrifter.
Då Rikets Höglofliga Ständer för deras del beslutit en sådan förändring af
mom. 11 i § 1 af nu gällande Tryckfrihetsförordning, hvarigenom riksarkivet skulle
förlora sin rätt till ett exemplar af allt hvad som inom riket tryckes, föranledes
jag att, med stöd af g 56 i nu gällande Riksdags-ordning, vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofliga Ständer bevilja ett ärligt anslag af 600 R:dr Ruut
ät riksarkivet till inköp af för detsamma behöfliga böcker och tidskrifter,
hvilket anslag, sä framt ofvannämnda Rikets Ständers beslut erhåller Kongl.
Maj:ts nådiga sanktion, bör utgå från början af det år, då riksarkivets
rätt till allt, som tryckes inom riket, upphör.
Behofvet af ett sådant anslag ät riksarkivet för sagda ändamål är helt visst
af de fleste för väl insedt och erkändt, för att någon närmare belysning deraf
skulle vara af nöden, i synnerhet som många äfven af dem, hvilka under diskussionen
i detta Högvördiga Stånd yrkade pä den nu beslutade förändringen af 11 :te
mom. i § 1 af Tryckfrihetsförordningen, förklarade, att riksarkivet, med afseende
på nödvändigheten för forskaren derstädes i historien att hafva tillgång till böcker,
tjenande honom till råd och ledning i ett eller annat afseende vid hans forskning,
skulle blifva bättre tillgodosedt genom ett statsanslag för inköp af sådana behöfliga
böcker, än hvad det nu är genom sin rätt till ett exemplar af allt hvad
som i riket tryckes, hvaraf en stor del är för riksarkivet värdelöst.
Om remiss till Höglofliga Stats-Utskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 16 December 1865.
E. R. Wahrenberg.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 18(55.
Motioner i Preste-Ståndet 1866. JV? 105.
220
3V:o 105.
Af Kyrkoherden EliClll II (llU Om skyldighet för prester skåpet att vid prestbetygs
utfärdande alltid, der det med tillförlitlighet kändt är, utsätta
den atteslerade personens fadersnamn.
Vid behandling inom detta Högvördiga Stånd af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 31, rörande vackt motion om lag emot
godtyckligt ombyte af tillnamn, uppstod, i anledning af den reservation, som
jag anfört mot bemälda Betänkande, en diskussion, som förnämligast rörde den
af mig föreslagna åtgärd, att presterskapet måtte förstäudigas, att vid meddelande
af betyg eller utdrag ur ministerial-böckerna alltid, der det med tillförlitlighet
kändt vore, jemte tillnamnet utsätta den attesterade personens fadersnamn.
De af mig anförda motiver för behöfligheten af en slik åtgärd voro
den i många orter af vårt land och särdeles i städerna bland allmänheten
röjda lättfärdighet att antaga eller ombyta s. k. tillnamn, den dermed förenade
vanan att bortkasta eller alldeles utelemna fadersnamnet samt ändtligen den
för presterskapet i följd deraf uppkommande svårighet att vid reqvisitioner af
betyg, som af en eller annan anledning erfordras, igenfinna personer, som
uppgifvas ega tillnamn, hvilka aldrig i de förhörslängder, hvarutuy betygen
skola meddelas, funnits upptagna. Någon laglig skyldighet för presterskapet
att vid betygs utfärdande jemte antaget tillnamn jemväl utsätta personens fadersnamn
förefinnes, så vidt jag känner, för närvarande icke, hvadan ock olika
praxis af olika betygsgifvare i detta fall användes. Mén då af ofvananförda
skäl äfvensom för likformighets iakttagande vid prestbetygs afgifvande angeläget
synes vara, att de betygade personernas fadersnamn blifva upptagna, och,
då sådant i de flesta fall utan någon olägenhet låter sig göra, vågar jag vördsammast
föreslå, att det Högvördiga Ståndet måtte öfverenskomma om den åtgärd,
att, vid meddelande af betyg eller utdrag ur ministerial-böckerna, alltid, der
det med tillförlitlighet kändt är, jemte antaget tillnamn utsätta den attesterade
personens fadersnamn;
och anhåller jag vördsamt om remiss af denna motion till Högvördiga*Ståndets
Enskilda Utskotts Lag-Afdelning.
Stockholm den 24 Januari 1866.
4. E. Ekeland!!.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 11 Sami. 2 A/d.
29
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1866.
REGISTER
öfver Motioner hos Preste-Ståndet vid 1865 och 1866 års
Riksdag.
A.
Agardh, Professor, Motion N:o 48, om anslag till lön åt en Professor i Geologi
vid Lunds universitet. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66, Mern. N:o 95 och 116.
Akademi-adjunkter, om förbättring i deras löneförmåner. Motion N:o 53.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — om anslag till förbättring af lönevilkoren för dem i de verldsliga fa
kulteterna
vid Upsala Akademi. Motion N:o 47. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 66.
Alfvesta station och Carlshamn, om jernväg och vattenkommunikation mellan.
Se Carlshamn.
Amorteringslån åt mindre jordbrukare. Se Hypotheksbankens obligationer.
Anjou, Biskop, Motion N:o 95, om anslag på indragningsstat åt Föreståndaren
för folkskolelärare-seminarium i Wisby L. J. Ringbom. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 74.
Annerstedt, Biskop, Motion N:o 18, om riksdagslcostnadernas bestridande af
Rikets Ständers Riksgäldskontor. Stats-Utsk. Mern. N:o 4 och 5. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 1.
— — Motion N:o 100, om anslag för bibehållande af folkskolelärarinne-semi
narium
i Strengnäs. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Arboga och Köping, om anslag för fullbordande af jernvägen emellan. Motion
N:o 87. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80. R. St. underdån. Skrifv. N:o 79.
1
2
\
Arrhenius, Doktor, Motion N:o 40, om årligt anslag till befrämjande af s. k.
tyska skolor och till bildande af lärare för döfstumma. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 41, om anordnande under åren 1866 och 1867 af återsto
den
af de vid sednaste riksdag för segelleds öppnande mellan Hattefura
hamn vid Wenern och Stora Lee beviljade anslag, äfvensom om beviljande
af anslag för denna segelleds utsträckning till Östra Silen.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 42, om låneunderstöd för byggandet af en jernväg från
Dalkarlsbergs grufvor till sjön Möckeln i Örebro län. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 80.
Artilleriregemente, om anslag till en kasernbyggnad för Kongl. Svea. Motion
N:o 84. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
Barnaqvinnas kyrkogång, om ändring i föreskriften rörande tiden för. Motion
N:o 29. Lag-Utsk. Betänk. N:o 29 och Mern. N:o 44. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 57.
Beckman, om anslag till pension åt enkan efter aflidne Theologie Lektorn i
Göteborg N. Motion N:o 63. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. un
derdån.
Skrifv. N:o 97.
Bergman, Prost, Motion N:o 89, om eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter
Skolläraren J. II. Löfström. Stat-Utsk. Utlåt. N:o 31, Mern. N:o 71
och 82. R. St. underdån. Skrifv. N:o 62.
Berlin, om årlig pension åt enkan efter Prosten m. m., Ch. G. Motion N:o 69.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Beväringsmöte, om befrielse från första årets för lärjunge vid rikets elementarläroverk,
på samma vilkor som för medlem af S k arpsky ttefören ing.
Motion N:o 1. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 53.
Bjelkar, angående förbud för huggning och utskeppning af sådana under 9 tums
diameter, eller ock bestämmande af högre utförseltull derå. Motion
N:o 3. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8.
Billengren, om årlig pension åt enka och oförsörjda barn efter framlidne Pro
vincial-läkaren,
Doktor D. I. Motion N:o 75. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Björck, Biskop, Motion N:o 63, om anslag till pension åt aflidne Theologie
Lektorn i Göteborg N. Beckmans efterlemnade enka, Stats-Utsk, Utlåt.
N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. Ff:o 97.
— — Motion N:o 64, om tillägg och förändringar i Kongl. Förordningen den
20 Januari 1865, angående frejdbetyg.
— — Motion N:o 65, om tillägg och förändringar i Kongl. Förordningen den
23 Oktober 1860, om ansvar för den, som träder till eller utsprider
villfarande lära.
Björling, Domprost, Motion N:o 85, om anslag till stipendier för prestkandidater.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— - Motion N:o 86, om anslag till en jernväg, sträckande sig från någon
punkt på jernvägen mellan Stockholm och Upsala genom Upland,
Westmanland och Dalarne till Siljan. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 87, om anslag till fullbordande af jernvägen mellan Arboga
och Köping. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80. R. St. underdån. Skrifv. N:o 79.
Bolmen, om statsanslag till väganläggning i Sunnerbo härad till Wieslanda
jernvägsstation från sjön. Motion N:o 73. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78.
R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Boskapspesten, om ett förslagsanslag af 100,000 R:dr till dess hämmande, i
fall den inom landet skulle utbryta. Motion N:o 78. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 57. R. St. underdån. Skrifv. N:o 43.
Bring, Biskop, Motion N:o 34, om byggnadsunderstöd för Westerviks elementarläroverk.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Bränvin, om förhöjning i tullen för införsel från utlandet af bränvin och andra
dermed likartade spritdrycker. Motion N:o 102. Bevilln.-lltsk. Betänk,
N:o 17.
— — om ändring i 1 och 2 §§ i Kongl. Förordningen den 18 December
1863 angående vilkoren för försäljning af. Motion N:o 21. Sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon,-Utsk. Betänk. N:« 5, Utlåt.
N:o 9. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — om tillägg till 12 § af Kongl. Förordningen den 18 December 1863
angående försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker. Motion
N:o 12. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 5. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — om förändring i 14 och 15 §§ i Kongl. Förordningen den 18 Decem
ber
1863 angående försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker.
Motion N:o 67. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.
Utsk. Betänk. N:o 5 och Utlåt. N:o 9. K. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
Bränvin, angående förklarande tillägg till medicinalförfattningarne, rörande försäljning
af bränvin å Apotek. Motion N:o 77. Sammans. Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5 och Utlåt. N:o 9.
Bränvinsförsäljningsafgiften, om fördelning af tre femtedelar deraf till städerna
och landsförsamlingarne, efter hvarderas folkmängd. Motion N:o
68. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 5.
— — om en billigare fördelning af den femtedel deraf, som tillkommer Hus
hållnings-sällskaperna.
Motion N:o 2. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5.
— — om användande i första rummet till folkskoleväsendets utveckling
af den hvarje socken tillfallande. Motion N:o 66. Sammans. Bevilln.-,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5.
Bränvinstillverknings-afgiften, om dess förhöjning från 60 till 75 öre kannan.
Motion N:o 102. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 1 och Mern. N:o 3. Bevilln.-Utsk. Mern. N:o 16. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 118.
C.
Callerholm, om pension åt Notarius publicus Svante Jacob. Motion N:o 82.
Sats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Carlshamn, om dels statsbidrag dels låneunderstöd för jernväg och vattenkommunikation
derifrån till Alfvesta station. Motion N:o 74. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 80.
Carlstad, om lön åt en t. f. Lektor vid dess högre elementarläroverk. Motion
N:o 61. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — om anslag och lån till läroverks byggnad i. Motion N:o 62. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Centralbanan, Svenska. Se Frövi station.
Christianstad och Sölvesborg, om jernbibana emellan. Se Sölvesborg.
Cnattingius, om årlig pension åt enkan och oförsörjda barn efter Kontraktsprosten,
Doktor I. Motion N:o 88. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74, Mern.
N:o 97 och 116. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
5
D.
Dalkarlsbergs grufvor, om låneunderstöd för byggandet af en jernväg från
sjön Möckeln i Örebro län till. Motion N:o 42. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 80.
Danaarf, om eftergift af Kronans rätt till ett efter Skolläraren I. H. Löfström.
Motion N:o 89. Stats-Utsk, Utlåt. N:o 31, Mern. N:o 71 och 82. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 62.
Dieterich, om årlig pension åt efterlemnade enkan efter aflidne Rektorn vid
Tyska national-lyceum i Stockholm, Professor U. W. Motion N:o 55.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Drainering, om underdånig hemställan till Kongl. Maj:t om utfärdande af en
nådig förordning derom, att ersättning för innehafvare af militie-, civil-,
ecklesiastik- och andra stater anslagna boställen för å jordens drainering
nedlag kastnad måtte beredas derigenom, att samma kostnad må
fördelas i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Kungörelsen den 16 Januari
1863 för likartade fall föreskrifver. Motion N:o'91. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 52.
Ekelundh, Kyrkoherde, Motion N:o 4, om ändring af 31 § i gällande stadga för
rikets elementarläroverk. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o
56. R. St. underdån. Skrifv. N:o 47.
— — Motion N:o 5, om ändring af 2 mom. 10 § i nådiga Folkskolestadgan
den 18 Juni 1842. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 58.
— — Motion N:o 20, om utvidgning af Hudiksvalls högre elementarläroverk
till fullständigt äfven på den klassiska bildningslinien. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66, R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 57, om statslån för fortsättning af Hudiksvall-Förssa jern
' väg upp till sjön Södra Dellens strand i Norra Helsingland. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 80.
Döfstumma, om anslag till skolor för. Se Skolor.
6
Ekelundh, Motion N:o 58, om anslag för beredande af Norrlands kustförsvar. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 51.
— — Motion N:o 105, om skyldighet för presterskapet att vid prestbetygs
utfärdande alltid, der det med tillförlitlighet kändt är, utsätta den
attesterade personens fadersnamn.
Elementarläroverk, om utvidgning af Enköpings, Se Enköping.
— — om utvidgning af Helsingborgs. Se Helsingborg.
— — om utvidgning af Hudiksvalls. Se Hudiksvall.
— — om utvidgning af det i Skellefteå. Se Skellefteå.
— — om utvidgning af de på reallinien fullständiga. Se Lektor.
— — om upprättande af lägre sådana för flickor. Se Flickor.
— — om förändring af lönegraderna vid. Se Lönegrad.
Elementarläroverksbyggnad, i Carlstad, om understöd åt. Se Carlstad.
— — i Skara, om dito åt. Se Skara.
— — i Westervik, om dito åt. Se Westervik.
Elementarläroverks-lärare, om ändring i lönegraderna för. Se Lönegrad.
— — om förändring i lönetursberäkning för vissa. Se Lönetur.
Enköping, om dess treklassiga elementarläroverks utvidgning till femklassigt.
Motion N:o 30. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
Englund, Kyrkoherde, Motion N:o 59, om anslag till förbättrande af häst- och
fårafveln i Jemtlands län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 76.
Eurén, Prost, Motion N:o 43, om årlig pension åt Doktor Johan Hedenborgs
enka. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
— — Motion N:o 44, om utanordnande af s. k. prostetunna ifrån åtkilliga
socknar inom Westerås stift. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
F.
Fadersnamn, se prestbetyg.
Falck, Doktor, Motion N:o 38, om fortfarande anslag åt Kamereraren Carl Sandberg.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 106. R. St. underdån. Skrifv. N:o 89.
7
Falck, Motion N:o 101, om lån till Gladsax socken i Christianstads län. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 90.
Falun, om en jernväg från Frövi station till. Se Frövi station.
Fant, Prost, Motion N:o 11, om anvisning från Riksbanken af 5,000,000 R:dr
R:mt till uppköp af allmänna Hypotheksbankens obligationer för utgifvande
af amorteringslån åt mindre jordbrukare. Banko-Utsk. Mern.
N:o 10 och 27.
Flickor, om upprättande af allmänna lägre elementarläroverk för. Motion N:o
17. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Folkskolelärare-seminarier, om ökadt anslag till. Motion N:o 60. Stats
Utsk. Utlåt N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — seminarium i Wisby, om dess bibehållande. Motion N:o 88. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Folkskolelärarinne-seminarium i Strengnäs, om anslag för dess bibehållande.
Motion N:o 100. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — i Skara, om anslag för en byggnad åt. Se Skara.
Folkskolestadga, om ändring af 2 mom. 10 § i den nådiga Folkskolestadgan
af den *18 Juni 1842. Motion N:o 5. Allm. Besv.- och Ékon.-Utsk.
Betänk. N:o 58.
Frejdebetyg, om tillägg och förändringar i Kongl. Förordningen den 20 Januari
1865, angående. Motion N:o 64.
Frövi station på Köping-Hultjernvägen, om lån för åvägabringande af en jernväg
derifrån till Falun, benämnd Svenska Centralbanan. Motion N:o
45. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Fyrktal, om dess användande såsom röstberäkningssätt vid prestval samt vid
tillsättandet af folkskolelärare, orgelnist, klockare och annan kyrkobetjening.
Motion 72. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 4 och Mern. N:o 18. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 86.
Fårafveln, om anslag till dess förbättrande inom Jemtlands län. Motion N:o
59. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
Fårösund och Fårön, om ersättning åt färjemannen vid, för dem åliggande
förbindelse att utan betalning öfver Fårösund föra i tjensteärenden
stadda personer och Kronans folk. Motion N:o 33. Stats Utsk. Utlåt.
N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
Färjeman. Se Fårösund.
Föreläsningar, om årligt anslag af 8000 R:dr för beredande af Norska och
Danska föreläsningars hållande vid rikets begge, universiteter. Motion
N:o 94. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Författningar, angående underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med framställning
om behofvet af ånyo författadt sammandrag af sådana, hvilkas
årliga kungörande är i nåder anbefalldt. Motion N:o 71. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N.-o 87.
Geologi, om lön för en profession i. Se Lunds universitet.
Gladsax socken i Christianstads län, om lån till. Motion N:o 101. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 90.
Grundén, om ett årligt understöd åt enkan efter Kamreraren G. Motion N:o
92. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån skrifv. N:o 97.
Grunddikning. Se Drainering.
Hattefura hamn vid Wenern och Stora Lee, om anordnande under åren 1866
och 1867 af återstoden utaf de vid sednaste riksdag beviljade statsbidrag
för segelleds öppnande deremellan, äfvensom om beviljande af anslag
för denna segelleds utsträckning till Östra Silen. Motion N:o
43. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
Hedenborg, om årlig pension åt enkan efter Doktor Johan. Motion N:o 43.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Helsingborg, om anslag till aflöning åt en Lektor i klassiska språk vid elementarläroverket
i. Motion N:o 90. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Holms och Kulla församlingars kyrkoherde, om ersättning af Statsmedel
för bristande vederlags-spannmål åt. Motion N:o 32. Stat-Utsk. Utlåt.
N:o 66.
H
Hudiksvall,
■ 9
Hudiksvall, om utvidgning af dess högre elementarläroverk till fullständigt äfven
på den klassiska bildningslinien. Motion N:o 20. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Hudiksvall—Forsa jernväg, om Statslån för dess fortsättande upp till sjön
Södra Dellens strand i norra Helsingland. Motion N:o 57. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 80.
Hypotheksbankens obligationer, om anvisning från Riksbanken af 5,000,000 R:dr
R:mt till uppköp deraf för utgifvande af amorteringslån åt mindre jordbrukare.
Motion N:o 11. Banko-Utsk. Mern. N:o 10 och 27.
Hästafveln, Om anslag till dess förbättrande i Jemtlands län. Motion N:o 59.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
J.
Jagtstadga, om ändring af 12 § i nu gällande. Motion N:o 56. Allm. Besv.-
och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 82.
Janzon, Kontraktsprost, Motion N:o 35, om löneförbättring för Komministrar och
Kapellpredikanter. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66, R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81. .
- — Motion N:o 36, om förändrad tullagsstiftning. Bevilln.-Utsk. Betänk.
N:o 8, Mein. N:o 12, Utlåt. N:o 14, Mern. N:o 15, Betänk. N:o 17,
och Utlåt. N:o 18, R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
— — Motion N:o 37, om förändrade tullbestämmelser för vissa messingsfabri
kater.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8, Mein. N:o 12, och 15. R. St. un
derdån.
Skrifv. N:o 85.
— — Motion N:o 88, om årlig pension för Kontraktsprosten Doktor Cnattingii
enka och oförsörjda barn. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74, Mein. N:o 97
och 116. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Jernväg mellan Arboga och Köping. Se Arboga.
— — dito Carlshamn och Alfvesta station. Se Carlshamn.
— — från Frövi station på Köping—Hul tjern vägen. Se Frövi station.
-— — Hudiksvall—Forsa, om dess fortsättande. Se Hudiksvall.
— — mellan sjön Möckelu och Dalkarlsbergs grufvor. Se Dalkarlsbergs grufvor.
— — från Stockholm—Upsala banan till sjön Siljan. Se Siljan.
— — mellan Sölvesborg och Christianstad. Se Sölvesborg.
2
10
K.
Kapellpredikanter och Komministrar, om löneförbättring åt. Motion N:o 35.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. K. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Kasernbyggnad för Svea Artilleriregemente. Se Artilleriregemente.
Klassiska språk, om aflöning åt en Lektor deruti vid de på reallinien fullständiga
elementarläroverken. Se Lektor.
Komministrar och Kapellpredikanter, om löneförbättring åt. Motion N:o
35. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Kulla församlings kyrkoherde. Se Holms.
Kungörelser, om ändring i nuvarande författningar om deras uppläsande från
predikstolen. Motion N:o 93. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 9.
Kustförsvar, Norrlands, Om anslag för beredande af. Motion N:o 58. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 51.
Kyrkolag, Om afgifvande af en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, om nedsättande
af en komité för revision och omarbetning af 1686 års. Motion
N:o 28. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 3.
Kyrkoråd, angående ändring och tillägg i §§ 23 och 25 i Kongl. Förordningen
om Kyrkoråd och Skolråd den 21 Mars 1862. Motion N:o 6. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 96.
Kyrkostämma, Kyrkoråd och Skolråd, angående förändring af 9 § i Kongl.
Förordningen om, i hvad den angår tiden för bestämmande af församlingens
utgifts- och iukomstat. Motion N: 96. Allm. Besv.-och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 96. R. St. underdån. Skrifv. N:o 112.
Köping och Arboga. Om jernväg mellan. Se Arboga.
Landskamererare, om förbättring i lönevilkoren för dem i Gotlands, Jemtlands
samt Wester- och Norrbottens län. Motion N:o 49. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 60.
11
Landträntmästare, om förbättring i lönevilkoren för dem i Gotlands, Jemtlands
samt Wester- och Norrbottens län. Motion N:o 49. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 60.
Landtvärnsman, om fortfarande anslag af 10,000 R:dr R:mt årligen rinder nästkommande
statsreglering till pension åt 1808 och 1809 års. Motion
N:o 13. Stats-Utsk Utlåtande N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Lektor i klassiska språk, om Statsanslag till aflönande af en vid hvartdera af
de på x’eallinien fullständiga elementarläroverken och dessas upphöjande
således till fullständiga läroverk, åtminstone det i Helsingborg. Motion
N:o 90. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Lindgren, Doktor, Motion N:o 46, om fortsatt understöd åt Artisten N. Mandelgren.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 47, om anslag till förbättring af lönevilkoren åt Adjunk
terna
i de verldsliga fakulteterna vid Upsala universitet. Stats-Utsk.
Utlåt N:o 66.
Litterära skatter, om ordnande och utbyte af sådana emellan rikets särskilda
bibliotheker och öfriga samlingar. Motion N:o 15. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
Lottsedlar, om åtgärder till hämmande af försäljning utaf utländska. Motion
N:o 39. Lag-Utsk. Utlåt. N:o 3.
Lundberg, Doktor, Motion N:o 13, om fortfarande anslag af 10,000 R:dr Runt årligen
under nästkommande statsreglering till pensioner åt 1808 och 1809 års
Landtvärnsman. Stats Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 97.
— Motion N:o 82, om pension åt Notarius Publicus Svante Jakob Callerholm.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Lundberg, Kontraktsprost, Motion N:o 56, om ändring af 12 § i gällande Jagtstadga.
Allm. Besv.- ooch Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 82.
Lunds universitet, om anslag till lön åt en professor i geologi vid. Motion
N:o 48. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66, Mern. N:o 95 och 116.
Lån, att Rikets Ständer, under nuvarande missgynnande konjunkturer, vid denna
riksdag icke må besluta upptagandet af nya lån på utrikes ort. Motion
N:o 103. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 137.
Lärare i sång och musik vid de lägre elementarläroverken, om löneförhöjning
åt. Motion N:o 31. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
12
Läroverks-Stadga, om ändring i 31 § af nu gällande. Motion N:o 4. Allm.
Besv.- oell Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 56. R. St. underdån. Skrifv. N;o 47.
Lönegrad, om borttagande af nuvarande första lönegraden vid elementarläroverks-lärarnes
löner, samt tillägg af en lönegrad åt Rektorerne vid femklassiga
läroverk. Motion N:o 54. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 81.
Lönetur, om ändring eller förklaring af Kongl. Cirkulärbrefvet den 11 December
1863, i fråga om lönetursberäkning för lärare vid elementarläroverken.
Motion N:o 14. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
M
Mandelgren,
N, artist, om fortsatt understöd åt. Motion N:o 46. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. undcrdån. Skrifv. N:o 81.
Messingsfabrikater, om förändrade tullbestämmelser för vissa. Motion N:o 37.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8, Mern. N:o 12 och 15. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 85.
Musiklärare. Se Lärare.
Möckeln, om jernväg mellan Dalkarlsbergs grufvor och sjön. Se Dalkarlsbergs
grufvor.
IV.
Nordlund, Doktor, Motion N:o 92, om ett årligt understöd åt Kamereraren G.
Grundens enka. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 97.
Norrlands kustförsvar, om anslag för beredande af. Motion N:o 58. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 51.
P.
Palmlund, Kontraktsprost, Motion N:o 1, om befrielse från första årets beväringsmöte
för lärjunge vid rikets elementarläroverk, på samma vilkor
13
som för medlem af Skarpskytteförening. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 53.
— — Motion N:o 2, om en billigare fördelning af den Hushållninssällska
perna
tillkommande femtedel af bränvinsminuterings- och utskänkningsafgiften.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 5.
—- — Motion N:o 14, om ändring eller förklaring af Kongl. Circulärbrefvet
den 11 December 1863, i fråga om lönetursberäkning för lärare vid
elementarläroverken. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 21, om ändring i 1 och 2 §§ i Kongl. Förordningen den
18 December 1863, angåenden vilkoren för försäljning af bränvin.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 5. Utlåt. N:o 9. R. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — Motion N:o 73, om statsanslag till väganläggning i Sunnei’bo härad
från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 78. R. St. underdån. Skrifv. N:o 83.
—- — Motion N:o 74, om dels statsbidrag, dels låneunderstöd för jernväg och
vattenkommunikation ifrån Carlshamn till Alfvesta station. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 80.
— — Motion N:o 75, om årlig pension åt framlidne Provincial-läkaren, Doktor
D. J. Billengrens enka och oförsörjda barn. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Personliga skyddsafgiften, om dess upphörande såsom bevillning till Statsverket,
och att i dess ställe ett motsvarande belopp af hvarje mantalskrifven
person måtte utgå till folkundervisningen samt debiteras, uppbäras
och fördelas såsom den nuvarande folkskoleafgiften. Motion N:o
9. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Pest å boskap. Se Boskapspest.
Petrelli, Doktor, Motion N:o 27, om beviljande af ett årligt anslag af 30,000
R:dr för att användas till vård och undervisning af elever vid mindre
skolor för döfstumma. Stats-Utsk. Utlåt. N:o .66. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 39, om åtgärder till hämmande af försäljning af utländska
lottsedlar. Lag-Utsk. Utlåt. N:o 3.
Prebende-pastorater, om upphörande af s. k. Motion N:o 26. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 12, Mein. N:o 46, 66 och 91. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 72.
14
Predikotexter, om anslag till betäckande af tryckningskostnaden för 4 ä 5000
exemplar af de nya predikotexterna på Finska språket. Motion N:o
99. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. K. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — om underdånig begäran af nådig föreskrift att hvarje år, då de förr
brukliga evangelii-texterna skola utgöra predikotexter, må från altaret
föreläsas dagens högmässotext från närmast föregående eller kommande
årgång. Motion N:o 96.
Prestbetyg, om skyldighet för presterskapet att vid prestbetygs utfärdande alltid,
der det med tillförlitlighet är kändt, utsätta den attesterade personens
fadersnamn. Motion N:o 105.
Prester, om vissa ändringar vid de för dem föreskrifna examina och lärdoms
prof.
Motion N:o 23. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 6.
— — om åtgärders vidtagande för beredande af eremitilöner åt ålderstigna
och otjenstbare. Motion N:o 22. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 79.
Prest-kandidater, om anslag till stipendier för. Motion N:o 85. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66.
Profpredikant, om rättighet för röstegande i konsistoriella pastorater och sacellanier
att kalla fjerde profpredikant och sättet derför. Motion N:o
24. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7
och Mern. N:o 21. Lag-Utsk. Mein. N:o 62. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 109.
Prostetunna, om utanordnande af sådan från åtskilliga socknar inom Westerås
stift. Motion N:o 44. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Provincialläkare, om anslag till lön åt en extra inom Svartlösa härad af Stock
holms
län. Motion N:o 79. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
R.
Rabe, Kontraktsprost, Motion N:o 76, angående förändring af ett, år 1858, till
bolaget för sänkningen af sjön Weselången beviljadt lån å 40,000 R:dr
till anslag utan återbetalningsskyldighet. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 103.
Randel, angående årlig pension af 500 R:dr åt enka och barn efter aflidne Konsertmästaren
A. Motion N:o 10. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 97.
15
Ribbing, Professor. Motion N:o 22, om åtgärders vidtagande för beredande af
emeritilöner åt ålderstigne och otjenstbare prestman. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 79.
— — Motion N:o 23, om vissa ändringar vid de för prester föreskrifna exa
mina
och lärdomsprof. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 6.
— Motion N:o 24, om rättighet för röstegande i konsistoriella pastorater
och sacellanier att kalla fjerde profpredikant och sättet derför. Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 7 och Mern.
N:o 21. Lag-Utsk. Mern. N:o 62. R. St. underdån. Skrifv. N:o 109.
— — Motion N:o 25, om åtgärders vidtagande för förändring i sockenregle
ringen.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 71.
— — Motion N:o 26, om upphörande af s. k. prebendepastorater. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 12, Mern. N:o 46, 66 och 91. R.
St. underdån. Skrifv. N:o 72.
— — Motion N:o 53, om förbättringar i Akademi-adjunkternas löneförmåner.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 54, om borttagande af nuvarande första lönegraden vid ele
mentarlärverks-lärarnes
löner samt tillägg af en lönegrad åt Rektorerne
vid femklassiga läroverk. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 55, om årlig pension till aflidne Rektorn vid Tyska natio
nal-lyceum
i Stockholm, Professor U. W. Dieterichs
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
Riksarkivet, om årligt anslag af 600 R:dr till inköp af för detsamma behöfliga
böcker och tidskrifter. Motion N:o 104. Stats-Utsk, Utlåt. N:o 66,
Mern. N:o 95 och 116.
Riksdagskostnaderna, angående deras bestridande af Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Motion N:o 18. Stats-Utsk. Mern. N:o 4 och 5. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 1.
Ringbom, om anslag på indragningsstat åt Föreståndaren för folkskolelärare-seminarium
i Wisby L. J. Motion N:o 95. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
Rosenius, Hofpredikant, Motion N:o 3, angående förbud för huggning och utskeppning
af sparrar och bjelkar under 9 tums diameter eller ock bestämmande
af högre utförseltull derå. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8.
16
Rosenius, Motion N:o 12, om tillägg till 12 § af Kongl. Förordningen den 18
December 1863, angående försäljning af bränvin och andra spirituösa
drycker. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekou.-Utsk.
Betänk. N:o 5. B,. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — Motion N:o 49, om förbättring i lönevilkoren för Landskamererare och
Landträntmästare i Gotlands, Jemtlands samt Vester- och Norrbottens
län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 60.
— — Motion N:o 50, om lön för en tredje lärare vid läroverket i Skellefteå.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 51, om åtgärder till förekommande af oloflig huggning å
kronoskogar, m. m. Sammans. Lag. samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 16.
— — Motion N:o 52, om anslag till utdikning af kärr och mossar i Wester
och
Norrbottens län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. nnderdån.
Skrifv. N:o 83.
— — Motion N:o 97, om ersättning till Handlanden Carl Rönnbäck och Kapiten
Silfverbrand för af dem lidna förluster genom uppförandet af Landshöfdinge-residenset
i Luleå. Stats-Utsk. Utlåt. N:o lil.
— — Motion N:o 98, om förbud för dem, som förvärfva sig rättighet att af
hemta
skogsprodukter från Kronans marker, att sådan rättighet till annan
person öfverlåta. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 16.
— — Motion N:o 99, om anslag till betäckande af tryckningskostnaden för
4 ä 5000 exemplar af de nya predikotexterna på Finska språket. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Rundgren, Doktor, Motion N:o 19, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, så vidt den
afser s. k. extra statsregleringen endast för år 1867. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 7.
— — Motion N:o 80, angående förändring af § 9 i Kongl. Förordningen om
Kyrkostämma, Kyrkoråd och Skolråd, i hvad den angår tiden för bestämmande
af församlingens utgifts- och inkomststat. Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 96. R. St. underdån. Skrifv. N:o 112.
— — Motion N:o 81, angående ändring af föreskrifterna, i fråga om vilkoren
för att till elev antagas vid Teknologiska institutet och vid de tekniska
elementarskolorna i riket. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk.
N:o 60.
Runstén,
17
Runstén, Doktor, Motion N:o 96, om underdånig begäran af nådig föreskrift
att, hvarje år, då de förr brukliga evangeliitexterna skola utgöra predikotexter,
må från altaret föreläsas dagens högmessotext från närmast
föregående eller kommande årgång.
Rönnbäck, Olli ersättning till Handlanden Carl, jemte Kaptenen Silfverbrand, för
af dem lidna förluster genom uppförande af landsliöfdinge-residenset i
Luleå. Motion N:o 97. Stats-Utsk. Utlåt. N:o lil.
Sandberg, Doktor, Motion N:o 9, om den personliga skyddsafgiftens upphörande
såsom bevillning till Statsverket, och att i dess ställe ett motsvarande
belopp af hvarje mantalsskrifven person måtte utgå till folkundervisvisningen
samt debiteras, uppbäras och fördelas såsom den nuvarande
folkskoleafgiften. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
— — Motion N:o 66, om användandet af de hvarje Socken tillfallande brän
vinsminuteringsafgifter
i första rummet till folkskoleväsendets utveckling:
Sammans.- Bevilln.-, Lag- samt Allm.- Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 5.
— — Motion N:o 67, om förändring i 14 och 15 §§ i Kongl. Förordningen
den 18 December 1868, angående försäljning af bränvin och andra spirituösa
drycker. Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. N:o 5, och Utlåt. N:o 9. It. St. underdån. Skrifv. N:o 119.
— — Motion N:o 68, om fördelning af 3/5:delar af bränvinsförsäljningsmedlen
till städerna och landsförsamlingarne, efter hvarderas folkmängd. Sammans.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5.
— — Motion N:o 102, om förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften ifrån 60
öre till 75 öre kannan, samt om en motsvarande förhöjning i tullen
för införsel från utlandet af bränvin och andra dermed likartade spritdrycker.
Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 17. Sammans. Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 1, Mern. N:o 8. Bevilln.
-Utsk. Meni. N:o 16. R. St. underdån. Skrifv. N:o 118.
— — Motion N:o 103, att Rikets Höglofliga Ständer, under nuvarande miss
gynnande
konjunkturer, vid donna riksdag icke må besluta upptagande
af nya lån på utrikes ort. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 137.
18
Sandberg, om fortfarande anslag åt Kamereraren Carl. Motion Nio 38. StatsUtsk.
Utlåt. Nio 106. R. St. underdån. Skrifv. Nio 89.
Schmidt, Kontraktsprost, Motion Nio 71, angående underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit med framställning om behofvet af ånyo författadt sammandrag af
författningar, hvilkas årliga kungörande är i nåder anbefalldt. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. Nio 87.
— — Motion Nio 72, om användande af fyrktalet såsom röstberäkningssätt
vid prestval samt vid tillsättandet af folkskolelärare, orgelnist, klockare
och annan kyrkobetjening. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk. Betänk. Nio 7 och Mern. Nio 18. R. St. underdån. Skrifv. Nio 86.
Scriptores rerum Svecicarum medii aevi, om statsanslag af 5,000 Ridr till
utgifvandet af tredje tomen af arbetet. Motion Nio 16. Stats-Utsk. Ut
låt.
Nio 66.
Silen, Östra, om segelled till. Se Hattefura.
Silfverbrand, Kapiten, om ersättning åt honom, jemte Handlanden Carl Rönnbäck,
för af dem lidna förluster genom uppförandet af landshöfdingeresidenset
i Luleå. Motion Nio 97. Stats-Utsk. Utlåt. Nio lil.
Siljan, om anslag till en jernväg, sträckande sig från någon punkt på jernvägen
mellan Stockholm och Upsala genom Upland, Westmanland och Dalarne
till Siljan. Motion Nio 86.» Stats-Utsk. Utlåt. Nio 80.
Simonsson, Kyrkoherde, Motion Nio 90, om statsanslag till aflönande af en lektor
i klassiska språk vid hvartdera af de på reallinien fullständiga elementarläroverken
och dessas upphöjande således till helt fullständiga
läroverk, åtminstone det i Helsingborg. Stats-Utsk. Utlåt. Nio 66. R.
St. underdån. Skrifv. Nio 81.
— — Motion Nio 91, om underdånig hemställan till Kongl. Majit om utfär
dande
af en nådig förordning derom, att ersättning för innehafvare
af militie-,civil-,ecklesiastik- och andra stater anslagna beställen för å
jordens drainering . nedlagd kostnad, måtte beredas derigenom, att
samma kostnad må fördelas i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Kungörelsen
den 16 Januari 1863 för likartade fall föreskrifver. Allm.
Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. Nio 52.
Skara, om anslag af 75,000 Ridr till utvidgning af dess läroverks hus. Motion
Nio 7. Stats-Utsk. Utlåt. Nio 66. R. St. underdån. Skrifv. Nio 81.
— — om anslag till uppförande derstädes af en Seminariebyggnad. Motion
Nio 8. Stats-Utsk. Utlåt Nio 66.
Skellefteå, om lön för en tredje lärare vid läroverket derstädes, Motion N.-o
50. Stats-Utsk. Utlåt. Nio 66. R. St. underdån. Skrifv. Nio 81.
19
Skog, om åtgärder till förekommande af oloflig huggning å Kronans, in. m.
Motion N:o 51. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk.
Betänk. N:o 16.
Skogsprodukter, om förbud för dem. som förvärfva! sig rättighet att afhemta
sådana från Kronans marker, att dylik rättighet till annan person öfverlåta.
Motion N:o 98. Sammans. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.*'
Utsk. Betänk. N:o 16.
Skolor, om årligt anslag till s. k, tyska skolor och till bildande af lärare för
döfstumma. Motion N:o 40. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. IL St, underdån.
Skrifv. N:o 81.
— — om beviljande af årligt anslag af 30,000 R:dr. för att användas till
vård och undervisning af elever vid mindre skolor för döfstumma.
Motion N:o 27. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 81.
Skolråd, om ändring i Kongl. Förordningen angående. Se Kyrkoråd.
Skyddsafgiften. Se Personliga skyddsafgiften.
Sockenregleringen, om åtgärders vidtagande för förändring i. Motion N:o 25.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 71.
Sondén, Domprost, Motion N:o 7, om anslag af 75,000 R:dr till utvidgning af
läroverkshuset i Skara. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St underdån.
Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 8, om statsanslag till upjrförande af en seminariebyggnad i
Skara. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— Motion N:o 77, angående förklarande tillägg till medicinalförfattningarne,
rörande försäljning af bränvin å Apothek. Sammans. Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv,- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 5, och' Utlåt. N:o 9.
Sparrar, angående förbud för huggning och utskeppning af sådana under 9
tums diameter, eller ock bestämmande af högre utförseltull derå.
Motion N:o 3. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o 8.
Spritdrycker, om förhöjning i tullen för införsel af. Se Bränvin.
— — om förändring i vilkoren för försäljning af. Se Bränvin.
Statsreglering, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om Statsverkets
tillstånd och behof så vidt den afser extra statsregleringen endast för år
1867. Motion N:o 19. Stats-Utsk. Utlåt. N-o 7.
Stipendier åt prestkandidater. Se Prestkandidater.
Stora Lee och Hattefura hamn, angående segelled mellan. Se Hattefura.
Strengnäs, 0111 Folkskolelärarinne-seminarium derstädes. Se Folkskolelärarinneseminarium.
Sundberg, Biskop, Motion N:o 60, om ökadt anslag till folkskolelärare-seminarierna.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 61, om lön åt en t. f. Lektor vid Carlstads högre elemen
tarläroverk.
Stat-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 62, angående anslag och lån till läroverksbyggnad i Carl
stad.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Sånglärare. Se Lärare.
Säve, Doktor, Motion N:o 28, om afgifvande af en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t om nedsättande af en komité för revision och omarbetning
af 1686 års kyrkolag. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utslc. Betänk. N:o 3.
— - Motion N:o 29, om ändring i föreskriften rörande tiden för b ar na kvin
nors
kyrkogång. Lag-Utsk. Betänk. N:o 29, och Mern. N:o 44. R. St.
underdån. Skrifv. N:o 57.
— — Motion N:o 93, om ändring i nuvarande författningar om kungörelsers
uppläsande från predikstolen. Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 9.
— — Motion N:o 94, om 8000 R:dr årligt anslag för beredande af Norska
och Danska föreläsningars hållande vid rikets begge universiteter. StatsUtsk.
Utlåt. N:o 66.
Söderberg, Doktor, Motion N:o 10, angående årlig pension af 500 R:dr R:mt
åt aflidne Konsertmästaren A. Randels enka och barn. Stats- Utsk.
Utlåt. N:o 74. R. St. underdån. Skrifv. N:o 97.
— — Motion N:o 33, om ersättning åt färjemannen vid Fårösund och på
Fårön för dem åliggande förbindelse att utan betalning öfver Fårösund
föra i tjensteärenden stadde personer och Kronans folk. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 60. R. St. underdån. Skrifv. N:o 76.
— — Motion N:o 83, om bibehållandet af folkskolelärare-seminarium i Wis
by.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 84, om anslag till en kasernbyggnad för Kongl. Svea Ar
tilleri-regemente.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 51.
21
Sölvesborg och Christianstad, om låneunderstöd af allmänna medel till anläggande
af en jernbibana emellan städerna. Motion N:o 70. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 80.
T, '
Tegnér, Kontraktsprost, Motion N:o 45, om lån för åvägabringande af en jernväg
ifrån Frövi station, på Köping—Hult-jernvägen, till Falun, benämnd
svenska central-banan. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 80.
Teknologiska institutet och tekniska elementarskolorna, angående ändring
af föreskrifterna, i fråga om vilkoren för att till elev antagas vid. Mo
tion
N:o 81. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 60.
Ternström, Doktor, Motion N:o 69, om årlig pension åt framlidne Prosten och
Kommendören m. m. Chr. G. Berlins enka. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 74.
— -— Motion N:o 70, om låneunderstöd af allmänna medel till anläggande
af en jernbibana mellan städerna Sölvesborg och Christianstad. Stats
Utsk.
Utlåt. N:o 80.
Thyselius, Doktor, Motion N:o 15, om ordnande och utbyte af litterära skatter
mellan rikets särskilda bibliotheker och öfriga samlingar. Allm. Besv.-  och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 2.
— — Motion N:o 16, om statsanslag af 5000 R:dr R:mt till utgifvandet af
tredje tomen af Scriptores Rerum Svecicarum medii sevi. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 17, om upprättande af allmänna lägre elementarläroverk
för flickor. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Tillnamn, Se prestbetyg.
Tull-lagstiftning, om förändrad. Motion N:o 36. Bevilln.-Utsk. Betänk. N:o
8, Mern. N:o 12, Utlåt. N:o 14, Mern. N:o 15, Betänk. N:o 17 och
Utlåt. N:o 18. R. St. underdån. Skrifv. N:o 85.
Tysta skolor, Se Skolor.
U.
Universiteter, om Danska och Norska föreläsningars hållande vid rikets begge.
Se Föreläsningar.
22
Upsala akademi, om de verldsliga adjunkternas lönevilkor. Se Akademi-adjunkter.
Utdikningar, af kärr och mossar i Wester- och Norrbottens län, om anslag för.
Motion N:o 52. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 78. R. St. underdån. Skrifv.
N:o 83.
W.
Wahrenberg, Hofpredikant, Motion N:o 6, angående ändring och tillägg i §§
23 och 25 i Kongl. Förordningen om Kyrkoråd och Skolråd den 21
Mars 1862. Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänk. N:o 96.
— — Motion N:o 30, om Enköpings treklassiga elementarläroverks utvidg
ning
till femklassigt. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66. R. St. underdån.
Skrifv. N:o 81.
— — Motion N:o 31, om löneförhöjning åt lärarne i sång och musik vid de
lägre elementarläroverken. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 32, om ersättning af statsmedel åt Kyrkoherden i Holms
och Kulla församlingar för bristande vederlagsspanmål. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66.
— — Motion N:o 104, om årligt anslag af 600 R:dr Runt åt Riksarkivet till
inköp af för detsamma behöfliga böcker och tidskrifter. Stats-Utsk.
Utlåt. N:o 66, Mern. N:o 95 och 116.
Vederlagsspannemål, om ersättning af statsmedel åt Kyrkoherden i Holms och
Kulla församlingar för bristande. Motion N:o 32. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 66.
Wennerström, Kyrkoherde, Motion N:o 78, om ett förslagsanslag af 100,000
R:dr till hämmande af boskapspesten, ifall den inom landet skulle utbryta.
Stats-Utsk. Utlåt. N:o 57. R. St. underdån. Skrifv. N:o 43.
— — Motion N:o 79, om anslag till lön åt en extra Provincial-läkare i Svart
lösa
härad af Stockholms län. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 66.
Weselången, angående förändring af ett år 1858 till bolaget för sänkningen
af denna sjö beviljadt lån å 40,000 R:dr Runt till anslag utan återbetalningsskyldighet,
Motion N:o 76. Stats-Utsk. Utlåt. N:o 103.
23
Westervik, om byggnadsunderstöd åt dess elementarläroverk. Stats-Utsk. Utlåt.
N:o 66. R. St. underdån. Skrifv. N:o 81.
Wieslanda jernvägsstation och sjön Bolmen, om anslag för väg anläggning emellan.
Se Bolmen.
Willfarande lära, om tillägg och förändring i Kongl. Förordningen den 23
Oktober 1860, om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande
lära. Motion N:o 65.
Wisby, om bibehållande derstädes af folkskolelärare-seminariet. Se Folkskolelärare-seminarium.
s
t
I
Stockholm, tryckt hos E. Westrell, 1866.
