# ID: svediakorp-gov2446
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 110,397
# sentences: 2,609
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDINS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
•ccecocee»
FORSTA SAMLIAGEA.
1^ Afdelningen:
Kongl. MaJ:ts Nådiga Propositioner och Skrifvelser, jemte
Utdragen af de inför Kongl. WIaj:t uti Stats-Rådet
i ämnet förda Protokoll.
ANDRA BANDET.
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 47.
1
N:o 47,
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1863, kl. 11 f. m.
Kcngl. May.ts Nådiga Proposition till Rikets Stander om
anslag till jernvdgsbyggnader och till rörelsemateriel å
redan anlagda stambanor; Gifven Stockholms Slott
den 1 December 1865
Uti deri till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnade nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Majit gifvit Rikets Ständer tillkänna,
att särskild Proposition skulle aQåtas om anslag lill fortsättande af Statens jernvägsbyggnader,
äfvensom att samtidigt dermed skulle komma under nådig pröfning
åtskilliga underdåniga framställningar om statsbidrag till jernvägsanläggniugar, af
hvilka en del äro afsedda att förenas med Statens stambanor. I öfverensstämmelse
härmed vill Kongl. Majit nu föreslå de arbeten af förenämnde art, som Kongl.
Majit anser böra under den närmaste tiden verkställas och till hvilkas utförande
anslag alltså nu komma att äskas. I sammanhang härmed har Kongl. Majit ock
ansett lämpligt, att till Rikets Ständer göra framställning om nödiga medel för att
kunna å de redan färdiga eller snart färdigblilvande stambanorna bereda tillgång
på erforderlig, nu bristande trafikmaleriel för den ständigt tilltagande rörelsen.
Sedan med de af Rikets Ständer förut anvisade medel södra stambanan
blifvit färdigbygd och för allmän trafik öppnad, återstår af de efter sednasle riksdag
började stambanor ännu ofullbordade den östra, den norra och den nordvestra.
Härförutan hafva särskilda underdåniga framställningar af inom orterna
utsedde komiterade till Kongl. Majit inkommit angående afiåtande till Rikets Ständer
af nådiga Propositioner:
Bih. till B. .St. Prot. 1865 & 1866, 1 Sami 1 Afd. 2 Band. 1 Haft. f
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
l:o om anslag till påbörjande af en stambana, utgående ifrån den under anläggning
varande banan emellan Stochholm och Upsala och sträckande sig genom
Upland, Westmanland och Dalarne i rigtning mot sjön Siljan; och
2:o derom, att en jernväg mellan städerna Wexiö, Carlskrona och Calmar
måtte i uppgifven rigtning blifva anlagd genom Statens försorg och på dess bekostnad,
under vilkor för ortens kommuner, alt till företaget lemna ett bidrag af
en million R:dr, hvarifrån likväl skulle afräknas de belopp, hvilka enligt kostnadsförslaget
erfordrades för inlösen af jord och lägenheter, som för jernvägen kunde
behöfvas, emot det att kommunerna ansvarade derför att sådana fastigheter blefve
utan kostnad för Staten till jernvägen afträdda. Slutligen hafva särskilde komiterade
inom Calmar län gjort framställning om anläggandet
3:o af en jernbana mellan Nässjö jernvägsstation och Oscarshamns stad, dervid
den öfvertygelse blifvit uttalad, att, derest denna bana komme att på Statens
bekostnad anläggas, kommunerna villigt skulle efter förmåga härtill lemna bidrag;
och öfverlemnades till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, huruvida redan vid nu innevarande
riksmöte nådig Proposition till Rikets Ständer borde allåtas.
Af dessa tre nu omförmälda framställningar, bland hvilka den först upptagna
är förordad af Länsstyrelserna i Westmanlands och Stora Kopparbergs län samt
af Landstinget i det sistnämnda länet, är endast den, som afser anläggning af
jernväg mellan städerna Wexiö, Calmar och Carlskrona, åtföljd af fullständiga planer,
ritningar och kostnadsförslag, upptagande dessa våglängden till 18,52 mil samt
kostnaden till 10,616,800 R:dr.
I det af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader upprättade general
förslag
öfver allmänna arbeten finnas upptagna följande jernvägsanläggningar, till
hvilka statsbidrag blifvit sökta:
l:o från Frövi station på Orebro—Arbogabanan till Falun, med en beräknad
kostnad af 16,417,298 R:dr 14 öre och ett af Styrelsen tillstyrkt låneunderstöd
al 5,472,000 R.dr;
2:o från Christianstad till Sölvesborg, med kostnaden upptagen tili 1,400,000
R:dr och låneunderstöd till 933,000 R:dr;
3:o från Moholms station å vestra stambanan till Mariestad, med ursprungligen
beräknad kostnad till 658,168 R:dr och tillstyrkt låneunderstöd af 438,000
R:dr; varande dock sedermera uti särskildt inkommen skrift kostnaden beräknad
till 678,249 R:dr 60 öre, i förhållande hvartill ett statslån begärts med 452,167 R:dr;
4:o från Håkantorps station å Herrljunga—Wenersborg—Uddevallabanan
till Lidköping, med beräknad kostnad 898,100 R:dr och tillstyrkt statslån
590,000 R:dr;
5:o från Dalkarlsbergs grufvefält till sjön Wikern samt vidare lill Carlskoga
faktori och sjön Möckeln, med upptagen kostnad 1,115,000 R:dr och tillstyrkt
låneunderstöd 743,000 R:dr; och
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
3
6:0 från Sundsvall till Stöde sjö i Wester-Norrlands län, med kostnaden beräknad
till i,340,000 R:dr och tillstyrkt låneunderstöd af 1,026,000 R:dr.
Redan i den till Rikets sednast församlade Ständer aflåtna nådiga Proposition
om Statens jernvägsbyggnader framhöll Kongl. Majit vigten af en jernvägsförbindelse
mellan de förenade rikenas hufvudstäder och de fördelar, som deraf vore att
vinna icke blott i militäriskt afseende och för underlättandet af varuutbytet emellan
de båda rikena, ulan ock för ett kraftigt befrämjande af de unionela förhållandenas
utveckling. Då nu, enligt hvad närmare varder utveckladt i särskild,
denna dag beslutad Proposition, de financiela förhållandena i allmänhet icke göra
tillrådligt att för den närmaste tiden — vare sig lill bekostande af de jernvägsanläggningar,
som omedelbart af Staten utföras, eller till understöd medelst lån åt
sådana, hvilka blifvit af enskilda bolag eller korporationer ifrågasatta — upplåna
alltför betydliga summor, anser Kongl. Majit Sig böra föreslå Rikets Ständer, att
vid innevarande riksdag uteslutande för nordvestra stambanans fortsättning anvisa
medel till de belopp, som härnedan skola närmare bestämmas.
För anläggning af jernväg från vestra stambanan till Christinehamn anvisade
sednast församlade Ständer erforderligt belopp, och Kongl. Majit hyser den
säkra tillförsigt, att under nästkommande år denna bandel, likasom de jemväl efter
sednasle riksdag med då anvisade medel började banorna från Katrineholm till
Norrköping och från Stockholm till Upsala, skall kunna för allmän trafik öppnas.
För utförande al den de! utaf nordvestra stambanan, som har sin sträckning mellan
Arvika och riksgränsen, tre mil 31,000 fot, har beräknats en kostnad af
3,893,998 Ridr. Till de arbeten å denna linie, sorn fordra längre lid (ör deras
fulländning, anvisades vid förra riksdagen 600,000 Ridr, jemte blifvande ränlevinst
på statslånefonden, beräknad till omkring 400,000 Ridr. Af detta sednare belopp
äro 370,000 Ridr lyftade och enligt meddelad upplysning lärer ytterligare endast
omkring 4,000 Ridr kunna med någon säkerhet från statslånefonden påräknas, så
att en brist af omkring 26,000 Ridr uppslår i den kalkylerade, till dessa arbeten
anvisade ränlevinst.
I enlighet med Rikets Ständers derom gjorda framställning hafva förnyade
undersökningar för utrönande af lämpligaste sträckningen af nordvestra banans
fortsättande från Chrislinehamn mot Arvika egt rum, utvisande för de två alternativer,
som slutligen blifvit framlagda, följande förhållanden:
l:o det södra öfver Carlstad, 10 mi! 13,724 fot, med en kostnad beräknad
till 11,770,000 Ridr; och
2:o det norra öfver Nilsbysundel emellan sjöarne södra och mellersta Fryken,
10 mil 21,384 fot, med en kostnad beräknad till 12,920,000 Ridr.
Kongl. I\faj:ts Nåd. Proposition N:o 4-7.
I de äldre kostnadsförslagen upptogs jernvägsanläggningen emellan Christinehamn
och Arvika till 10,319,866 R:dr. I afseende å denna banas bägge alfhrnativer
har af skäl, som närmare utvecklas i Styrelsens öfver Statens jernvägsbyggnader
härhos bilagda underdåniga skrifvelse af den S nästlidne Oktober, dels det
beräknade anslaget till rörlig materiel blifvit förhojdt, dels för öfrigt en högre
kostnadsberäkning nu måst iakttagas, än deri, som för det äldre förslaget legat till
grund, hvaremot å andra sidan vunnits väsendtliga förbättringar i afseende § lutningar
och kurvor, så att å bägge de alternativa liderna icke förekommer någon
lutning brantare än I på 100, och ingen kurva med mindre radie, än 2,000 fot.
Angående företrädet emellan de alternativa sträckningarne hafva stridiga meningar
inom orten gjort sig gällande. Sedan Wermlands lans Landsting år 1864
nedsatt en komité för frågans utredande, och denna komité vid innevarande års
Landsting afgifvit sitt betänkande, har Landstinget, emte öfverlemnande af de till
ämnet hörande handlingar, uti underdånigt memorial den 25 nästlidne September
uttalat den åsigt, att den norra linien, isynnerhet om en bibana från Filipstad till
det å denna linie belägna Norums jernbruk komme till stånd, vore för provinsen
den fördelaktigaste sträckningen; varande härvid dock i underdånighet anmäldt,
att detta Landstingets beslut blifvit fattadt efter omröstning med 54 röster mot
28, hvilka sednare, i öfverensstämmelse med en ledamots särskilda reservation, afgifvits
för det beslut, att någon åsigt i ofvanberörda hänseende icke borde, i saknad
af fullständig utredning, utaf Landstinget uttalas.
Vid insändande af Landstingets framställning har Kongl. Majrts Befallnings
hafvande i länet uti underdånigt utlåtande, som finnes denna nådiga Proposition
bilagdt, förklarat sig anse, att nordvestra stambanans framdragande genom det inre
af provinsen i den öfver Norum—Nilsby utstakade rigtningen blefve för provinsen
och utvecklingen af dess hufvudnäringar, synnerligast jernhandteringen och trävarurörelsen,
af större fördel, än om banan anlades öfver Carlstad, dock endast under
den förutsättning, att en bibana från bergslagen till stamhanan vid Norum
eller någon annan punkt i närheten deraf komme till verkställighet, men att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande funne sig icke tillkomma att afgifva något yttrande, huruvida
åter stambanans utläggande i förstnämnda sträckning komme att äfven för
det allmänna bereda så öfvervägande fördelar, att på grund deraf det kunde vara
skäl att pä banans byggande använda ett så mycket högre anläggningskapital, som
för den norra linien erfordrades, helst jemväl ifrågasatta bibanor frän så väl
bergslagen som Carlstad om tillsammans cirka sex mils längd sannolikt icke kunde
utan betydliga bidrag från statsverket åstadkommas.
Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader har uti dess här ofvan åberopade
skrifvelse, jemte redogörelse för de tekniska olikheterna emellan de begge alternativa
förslagen, för öfrigt sig yttrat, att, om man betraktade dessa båda alternativ
endast såsom förbindelser mellan de på ömse sidor om deras ändpunkter tillstö
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
5
(ande stambanorna, och icke fäste afseende på den större eller mindre lokaltrafik,
de deremellan kunde framkalla, eller den större eller mindre rörelse, som de kunde
tillföra stambanorna på ömse sidor om anslutningspunkterna, så egde Carlstad—
linien, såsom den kortaste och till anläggningskostnad billigaste samt i afseende på
lutningar och krökningar fördelaktigaste, företrädet framför Nilsbylinien; men att åt
detta företräde borde, enligt Styrelsens underdåniga förmenande, icke tillerkännas
ett afgörande inflytande på valet af ettdera af dessa alternativ, enär Carlstadliniens
egentliga företräde inskränkte sig till en besparing i väglängd al 7,860
fot och i anläggningskostnad af 1,190,000 R:dr, eller endast nära 10 procent af
hela kostnaden, samt i fördelaktigare lutnings- och krökningsförhållanden och således
icke vore af så öfvervägande art, att det ju icke skulle kunna mer än motvägas
eller ersättas af det större gagn för den kringliggande trakten och den
Ökade trafik för de öfriga stambanorna, som det andra alternativet möjligen skulle
genom ett fördelaktigare läge kunna framkäila, ett förhållande, som Styrelsen dock
icke tilltrodde sig med visshet kunna bedöma.
Jemte en den 14 nästlidne månad ingifven skrift med åtskilliga tili stöd
för åsigten om det norra alternativets företräde åberopade handlingar, har Bergmästaren
i sjunde bergmästaredistriktet Anton Sjögren öfverlemnat ett af Majoren
och Riddaren C Adelsköld afgifvet utlåtande och upprättadt kostnadsförslag öfver
ifrågasatt jernväg mellan Filipstad och Norum, utvisande, att denna banas längd
skulle utgöra tre mil 20,400 fot och kostnaden, hvaruti någon rörelsemateriel dock
icke är beräknad, uppgå till 2,258,000 R:dr. Enligt bilagd teckningslista för
nämnda bibanas anläggning har intill den 11 sistlidne månad 2,533 aktier till
belopp af 253,300 R:dr blifvit tecknade; hvarjemte ett sedermera inlemnadt pro
tokoll
vid sammanträde hos Stadsfullmägtige i Filipstad den 15 samma månad utvisar,
hurusom Stadsfullmägtige beslutat, att staden för anläggningen af nämnda
bibana skulle teckna aktier till belopp af 50,000 R:dr R:mt.
I Rikets Ständers vid sista riksdag aöåtna underdånjga skrifvelse angående
då beviljade anslag till jernvägsbyggnader, begärde Rikets Ständer att, innan %opositiori
om anslag till fortsättande af arbetena på Statens stambanor komme att
vid innevarande riksdag aflåtas, vederbörande kommuner måtte på förhand varda i
laga ordning hörde, huruvida de ville kostnadsfritt afstå den jord, som för dessa
anläggningars fortsättande eller fullbordande erfordrades. Sedan af det från Jernvägsbyggnadsstyrelsen
först inkomna kostnadsförslaget för Nilsbylinien inhemtats,
att kostnaden för inlösen af den för berörda jernvägslinie erforderliga jord blifvit
beräknad till 228,450 R:dr, samt att häraf belöpte 129,700 R.dr på den del af
linien från Arvika österut, sorn för båda alternativen blefve gemensam, har Kongl.
Maj:t genom nådig skrifvelse den 22 nästlidne Augusti, anbefallt Länsstyrelsen i
Wermland, att sä väl i afseende å den norra linien öfver Nilsby, som äfven å den
södra öfver Carlstad efter den reglering, som i följd af då ännu pågående ytter
-
6
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 47.
ligare undersökningar af denna linie kunde varda föreslagen, inhemta vederbörande
kommuners yttrande, huruvida de voro villige att kostnadsfritt upplåta den för
jernvägsanläggningen erforderliga jord eller ock tillskjuta den för dess inlösen beräknade
kostnad, hvarjemte Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader förständiga—
des att, så snart sist omförmälda jernvägsundersökningar hunnit fullbordas, till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande aflemna karta öfver den del af jernvägslinien, som
icke är för båda alternativen gemensam, tillika med uppgift å de för expropriation
af jord dervid beräknade kostnader. Enligt det sedermera inkomna förslaget
öfver södra eller Caristadlinien uppgår exproprialionskoslnaden der till 202,070
R:dr, hvadan, efter afdrag för värdet af jorden till den del af banan från Arvika
österut, som för bägge alternativen är gemensam, eller 129,700 R:dr, återstoden
utgör 72,370 R:dr, hvaremot å Nilsby linien jordersättningen för den återstående
delen uppgår til! 98,730 R:dr. Från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har väl
ännu icke inkommit de beslut, som af vederbörande kommuner blifvit i ämnet
fattade; men Kongl. Majit, Som ansett förevarande nådiga Proposition icke böra i
afbidan på utgången af denna fråga uppehållas, vill, så snart omförmälda beslut
hunnit ingå, låta desamma till Rikets Ständers Siats-Utskott öfverlemna.
n 7
Beträffande nu försl de återstående arbetena å nordvestra stambanan från
Arvika till riksgränsen mot Norge, så och enär dessa arbeten, hvilka, om medel
till deras utförande funnos att tillgå, antagligen skulle redan nästa år kunna afslutas,
följaktligen böra, om icke oförutsedda hinder skulle inträffa, under år 4867
kunna till hela sin omfattning fullbordas, har Kongl. Majit ansett Sig böra äska,
att det härtill erforderliga anslag, hvilket, om de beräknade vinstmedlen från stats
lånefonden
utgått till fullt belopp af 400,000 Ridr, skolat utgöra 2,893,000 Ridr,
må, då någon minskning i dessa medel lärer vara att emotse, anvisas att i jem
nadt
tal under nämnda år utgå med 2,900,000 Ridr.
Hvad åter angår nordvestra stambanans sträckning mellan Christinehamn och
Arvika, synes väl antagligt att den nordliga rigtriingen öfver Nilsby, derest en
bibana från bergslagen lill stambanan vid Norum eller annan punkt i närheten
dertill komme lill stånd, skulle för provinsen Wermlands jernhandtering och trävarurörelse
blifva af större gagn, än den södra öfver Carlstad; men då härvid måste
komma under betraktande, att den södra linien har en vida lägre anläggningskostnad,
att den är kortare och i afseende å lutnings- och k rök ningsförhå Handen
fördelaktigare, samt att i följd häraf den jemväl i framtiden är mindre kostsam
att trafikera och underhålla, anser Kongl. Majit afgörandet af frågan om den ena
eller andra liniens utförande väsentligen böra bero derpå, om de uppoffringar, som
från det allmäunas sida sålanda skulle erfordras för den längre och dyrare linien,
Kongl. Maj;ls Nåd. Proposition N:o 47.
7
kunna motvägas af en så mycket större trafik inom provinsen, att inkomsterna å
denna linie komme att lemna fullt öfverskott till betäckande af de ökade utgifterna.
Det kan härvid icke lemnäs utan uppmärksamhet, att en bibana till bergslagen,
beräknad att, utan all materiel, uppgå i kostnad till 2,238,000 R:dr, icke lärer
kunna åvägabringas utan låneunderstöd från Statens sida till betydligt belopp,
äfvensom att dylikt understöd äfven komme att erfordras om, för genomförandet
af de provinsiela kommunikationerna till länets residensstad, en bibana från stambanan
till Carlstad jemväl skulle utföras.
De af Wermlands läns Landsting tillsatte komilerade hafva beräknat den förökade
trafik på nordvestra stambanan i dess nordliga rigtning öfver Nilsby, som
skulle komma att uppstå genom bergslagens rörelse medelst bibana från Filipstad,
till 177,834 R:dr; men vid granskning af denna beräkning förekommer, att en de!
af de produkter, som deri upptagits, icke uteslutande kunna räknas till fördel för
denna linie, ithy att uti förenämnda summa ingå fraktafgifter för stångjern, salt,
viktualier och stenkol för hela längden till eller från Göteborg, omkring 30 mil,
till ett belopp af sammanräknadt 32,844 R:dr; — att inkomsten af personaltrafiken
upptagits till 30,000 R:dr för 30,000 passagerare, utan att förhållandet med rörelsen
emellan de ställen, denna bandel skulle beröra, synes berättiga till antagandet af
en så stor persontrafik; — att en betydlig del af den beräknade malm- och
jerntransj,orten från bergslagen till vestra Wermland samt af kol från vestra Wermland
till bergslagen grundas på förutsättningen af så riklig skogstillgång i de vestliga
delarne af provinsen, att derigenom skulle betingas en ömsesidig varuforsling, som
å nuvarande kommunikationsvägar förmenas icke låta sig verkställa; — men att,
i afseende å dessa skogstillgångar, en efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förordnande
af jägeritjensteman uppgjord beräkning gifver föga betryggande utsigt,
att desamma skola för framtiden lemna något betydligare öfverskott utöfver ortens
egna behof; — samt att till jemförelse med förenämnda uppskattning af rörelsen
på norra linien icke blifvit uppgjord någon beräkning af den rörelse å södra linien,
som borde kunna emotses dels i följd deraf att vestra Wermland efter denna sträckning
tidigare än eljest skulle anträffa hamn vid Wenern, dels deraf att från provinsens
olika delar en direkt kommunikation blefve beredd med länets residensstad,
hvars handel och rörelse måste för kringliggande ort vara af stor vigt, och hvars
betydenhet för provinsen, såsom sätet för Läns- och Stiftsstyrelsen och föreningspunkten
för flera allmänna inrättningar måste betinga en persontrafik af större omfattning,
än som för någon annan punkt derinom kan förefinnas eller framdeles
uppstå. Det bör för öfrigt icke lemnäs oanmärkt, att den tillökning i kostnad,
som af Styrelsen för Statens jernvägsbyggnader för Nilsbvlinien beräknats att utgöra
endast tio procent, rätteligen utgör vida mera, eller omkring aderton procent, enär
den högre utgiften för denna linia af 1,450,000 R:dr icke lärer böra jemföras
med kostnaden för hela sträckningen emellan Christinehamn och Arvika, utan med
«
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
den för utförandet af jernvägen endast emellan de två punkter, der de båda alternativen
skilja sig från hvarandra, och hvilken kostnad, enligt från Styrelsen meddelad
upplysning, utgör för södra linien 6,166,000 R:dr och för den norra 7,316,000
R:dr. Slutligen måste ock lagas i betraktande, att den rörelse å norra linien, som
uppkommer allenast emellan nyss omförmälde två punkter, är den, hvilken hufvudsakligen
skulle genom södra liniens anläggning komma att förloras, ty svårligen
lärer kunna antagas, att då redan nu mellan Filipstads bergslag och Christinehamn
förefinnes en, om än ofullständig, dock jemförelsevis med förhållandet i andra bergslagsorter
betydligen underlättad kommunikation dels på vatten och dels på jernväg,
utsigten till ömsesidig utvexling af produkter emellan vestra Wermland och bergslagen,
derest skogstillgångarne å förra stället eljest till en sådau utvexling gifva
grundad anledning, skulle i allo försvinna, om den södra linien öfver Carlstad
komme till stånd, enär, med en vid längre afstånd proportionsvis lägre jernvägstaxa,
tre å fyra mils tillökning i väglängd icke bör kunna i så väsendtlig mån inverka
på rörelsen, att densamma, om den eljest hvilar på naturlig grund, deraf
kan omintetgöras.
1 jemförelse med de flesta andra provinser är Wermland genom de djupt in
i landet trängande vattenkommunikationerna redan nu lyckligt lottadt, och genom
bidrag från Staten hafva tid efter annan förbättringar i dessa kommunikationer
jemväl egt rum. Enligt upplysning från Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
hafva under den sednare tiden, efter 1840, till jernvägar, kanalanläggningar
och upprensningar af farleder utgått sammanräknadt såsom lån 997,000
R:dr och såsom anslag utan åter betalningsskyldighet 124,669 R:dr, hvarförutan i
äldre tider Seffle kanalbyggnad blifvit med betydligt statsbidrag understödd.
Då nu, efter hvad ofvan är antydt, det icke kan med någon grad af säkerhet
antagas, att trafikinkomsterna å den dyrare och ofördelaktigare linien öfver
Nilsby skola så mycket öfverstiga inkomsterna å den södra linien öfver Carlstad,
att Statens uppoffringar för åstadkommande af den förra i förening med erforderliga
bibanor kunna dermed betäckas, anser Kongl. Maj:t sådana förhållanden
här icke förekomma, att ifrågavarande stambana bör förläggas i annan rigtning,
än den kortaste och billigaste, destomindre som den södra linien äfven för provinsen
måste vara af stor vigt, då betydande delar af densamma derigenom sättas
i direkt förbindelse med länets residensstad, hvarest jemväl äro förlagda dess förnämsta
undervisningsverk, sjukvårdsinrättningar och penningeanstalter samt hvarest
redan nu varuomsättningen framkallat en liflig handel och sjöfart.
På grund häraf föreslår Kongl. Maj:t, att Rikets Ständer, till utförande af
nordvestra stambanan från Christinehamn öfver Carlstad till Arvika, beräknad att
för hela sin utsträckning kosta 11,770,000 R:dr må, under antagande af arbetets
utförande inom 1869 års slut, anvisa en tredjedel af samma kostnad i jemnadt
tal
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
9
tal med 3,924,000 R:dr; hemställande Kongl. Maj:t derjemte, dels att den nedsättning
i utgifterna, som kan blifva en följd af vederbörande kommuners beslut om
upplåtelse af jord till bananläggningen eller om bidrag till expropriationskostnaden,
må afräknas först å de följande årens anslag, dels ock att, till förberedande arbeten
å denna linie, likasom till fortsättning å dem på linien mellan Arvika och riks—
gränsen, som fordra längre tid för utförandet, må af förenämnda belopp fä förskottsvis
under år 1866 utgå 500,000 R:dr, då återstoden för 1867 blefve
3,424,000 R:dr.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad vid sednaste riksdagar blifvit i
afseende å Statens jernvägsbyggnader bestämdt, föreslår Kongl. Maj:t:
att till Kongl. Majit må varda öfverlemnadt alt vid jernvägsarbetenas utförande
närmare bestämma de orter, som statsbana eller bandel, hvartill anslag
varder beviljad t, skall genomgå och de ställen, den bör anlöpa; äfvensom att Kongl
Majit må till ändamål, gemensamma för olika stambanor eller bandelar, anordna
medel utan omedelbart skeende fördelning dem emellan samt använda det öfverskott,
som kan finnas uppkomma å ett stambanearbete till att fylla den brist, som
å ett annat möjligen kan uppstå;
att Kongl. Majit må af byggnadsanslaget använda hvad som erfordras till anställande
af undersökningar, med afseende å framtida fortsättande af stambanorna
inom de trakter, der yrkande om banornas utläggning i olika rigtningar blifvit
framställda eller Kongl. Majit eljest kan finna skäligt att låta dylika undersökningar
anställa;
samt att Rikets Ständer må förklara hinder icke möta för användande vid
jernvägsarbetena af arbetskommenderingar ur arméen under de i Rikets Ständers
skrifvelse den 16 September 1857 upptagna vilkor.
Rikets Ständer hafva, beträffande redovisningen för de till utförande af statens
jernvägsbyggnader anvisade medel, på anförda skäl, anhållit, att räkenskaperna
måtte så uppställas, att för hvarje särskild jernväg, äfvensom för så beskaffade
längre sträckor deraf, der terräng- och andra förhållanden föranleda betydligt olika
byggnadskostnader, dessa kostnader för de särskilda hufvuddelar, hvaraf en jernvägsanläggning
består, och hvilka vanligen i kostnadsförslagen under särskilda
rubriker upptagas, kunde med lätthet synas, ej blott till totalsumman, utan ock
i detalj för de hufvudsakligaste arbeten, som inom hvarje rubrik förekommaKih.
lill It. St. Prol. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 1 Höft. 2
10
Kongl. Maj:l$ Nåd. Proposition N:o 47.
Sedan Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader med anledning häraf erhållit befallning
att med underdånigt yttrande inkomma och vid fullgörande häraf, jemte
redogörelse för det nu använda räkenskapsföringssättet vid Statens jernvägsbyggnader,
tillika framställt förslag i ämnet, har Kongl. Maj:t, för vinnandet af det
utaf Rikets Ständer alsedda ändamål utan behof af ett alltför vidlyftigt och inveckladt
arbete, genom beslut den 20 Maj 1864 i nåder förordnat, att, i afseende
på räkenskapsföringen, hvarje stambana borde indelas i flera sektioner eller
underafdelningar, dem Styrelsen skulle ega att till längd och omfattning bestämma
med afseende å beskaffenheten af derå förekommande arbeten, hvilkas kostnader
det i tekniskt hänseende kunde vara af intresse att närmare känna; och att
redovisningen för hvarje af dessa afdelningar skulle behandlas på samma sätt som
redogörelsen för stambanan i sin helhet, eller att hvarje derå förekommande arbete
erhölle sitt särskilda konto eller littera, såsom en underafdelning af stambanans
motsvarande hufvudkonto eller littera, äfvensom sin särskilda afslutning i bokföringen,
genom hvilken anordning det blifver möjligt att, med ledning af de från
arbetslinierna till Styrelsen inkommande, , behörigen littererade verifikationer, upprätta
särskild bokföring för hvarje afdelning af stambanan och såmedelst få kostnaden
för hvarje sådan sektion, så väl i sin helhet som i detalj, med lätthet
åskådlig, men likväl undvika egentlig bokföring å arbetslinierna framdeles likasom
hitintills; dock har, med afseende å svårigheterna att för södra stambanan, der,
vid den tid Kongl. Maj:ts nådiga beslut i ämnet meddelades, arbetet redan väsendtligen
fortgått och arbetsstationernas indelning egt rum, införa ifrågavarande räkenskapsföring,
det hittills följda räkenskapsföringssättet der fått oförändradt bibehållas.
Under åberopande af vigten deraf, att de tekniska och ekonomiska detaljerna
af redan utförda stambanearbeten blefve beskrifna och offentliggjorda uti ett deröfver
fullständigt affattadt, med behöfliga plancber försedt, vetenskapligt verk, hafva
Rikets Ständer, som funnit utarbetandet och utgilvandct af ett sådant arbete, efter
hvad förutses kunde, medföra kostnader utöfver inkomsten genom arbetets försäljning,
likväl ansett denna kostnad komma att medföra flerdubbel vinst genom en
allmännare spridd kunskap om och deraf föranledd skicklighet i dylika arbetens
utförande samt derföre anhållit, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och genom
trycket utgifva en tekniskt-ekonomisk beskrifning öfver de för Statens räkning utförda
jernvägsbyggnader; hvarjemte Rikets Ständer till kostnadernas bestridande
anvisat ett förslagsanslag af 10,000 R:dr, atf i mån af behof från Riksgälds-kontoret
utbetalas
Till följd af erhållen nådig befallning att i den sålunda väckta frågan med
underdånigt yttrande och förslag inkomma, har Styrelsen öfver Statens jernvägs
-
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 47.
11
byggnader, i underdånig skrifvelse af den 26 sistlidne Juli, redogjort för och meddelat
de hufvudsokliga upplysningar i afseende på arbetets uppställning, som kunde
hemtas från utgifna utländska verk, hvilka i allmänhet, hvart för sig, omfattade
särskilda delar, motsvarande det nu ifrågasatta arbetet, men hvaribland, så vidt
iuhemtas kunnat, icke funnes något, som afhandlade alla de så väl tekniska som
ekonomiska detaljer, som voro afsedda att i detsamma inrymmas. Tillika har
Styrelsen anmält, att den, med ledning af flera bland de utländska verken rörande
jernvägsbyggnaders särskilda detaljer, låtit samla erforderliga materialier öfver till
en början vestra stambanan med dess utgrening til! Orebro. Efter vidare framstäldt
förslag till fullständiga grunder för detta arbete med tillhörande plancher
och åtföljande tekniskt-rkonomisk beskrifning, har Styrelsen beräknat, att kostnaderna
för utgifvandet af en upplaga till 1000 exemplar skulle belöpa sig till
44,980 R:dr eller 44 R:dr 95 öre för hvarje, samt för en upplaga af 1,300 exemplar
till 51,665 R:dr, eller 34 R:dr 44 öre för hvarje exemplar; varande af Styrelsen
härvid i underdånighet anfördt, dels att genom försäljning af förslagsvis 500
exemplar för 30 R:dr stycket eller af ett något större antal för ett till 25 R:dr
nedsatt försäljningspris, 15,000 R:dr skulle kunna återbekoinmas på den utgifna
föriagskostnaden, dels ock att kostnaderna för ett dylikt verk öfver de andra
stambanorna måste blifva betydligt mindre, emedan antalet af plancher kunde i
det närmaste inskränkas till sådana öfver banornas längdprofiler och några få derutöfver,
helst hela den rörliga materielen, som vore densamma för alla stambanorna,
redan i det ifrågavarande verket funnes fullständigt upptagen, och endast de husbyggnader
och bryggor, som företedde någon skiljaktighet med de redan aftecknade,
behöfde intagas, hvarförutan en högst betydlig lättnad och besparing i kostnad
uppstode genom det ä de nu under byggnad varande stambanorna enligt nådig
skrifvelse den 20 Maj 1864 anbefallda förändrade räkenskapsföringssätt. Styrelsen
har slutligen i afseende å upplagans storlek anmärkt, att Styrelsen kostnadsfritt
redan fått emottaga värdefulla uppgifter och afhandlingar från utländska jernbanestyreiser,
hvilka gåfvor, då nu tillfälle dertill genom utgifvandet af ifrågavarande
verk erbjöde sig, borde vedergällas; att, emot detsamma såsom utbyte, äfven framgent
nyttiga upplysningar från utlandet kunde erhållas rörande der pågående elier
redan utförda jernvägsanläggningar, samt att det jemväl vore erforderligt för att
tillfredsställande besvara de vid liera tillfällen frän utlandet begärda upplysningar
rörande svenska stambanorna, hvilka, i den mån de erhålla en större utsträckning,
der tillvinna sig en allt större uppmärksamhet; och hade bemälda Styrelse, på
dessa och i öfrigt anförda skäl, i underdånighet hemställt, att upplagan måtte bestämmas
till minst 1,500 exemplar.
Genom beslut den 22 sistlidne Augusti har Kongl. Maj:t, jemte godkännande
af de utaf Styrelsen löreslagna grunderna för ifrågavarande arbetes uppställning,
funnit skäligt dels uppdraga åt Styrelsen att om dess utgifvande gå i författning,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
dervid Styrelsen dock borde tillse, huruvida icke vid utförandet nedsättning i de
beräknade kostnaderna kunde åvägabringas, dels i nåder förordna: att den afdelning
af arbetet, som komme att omfatta den rörliga jernvägsmaterielen, skulle
uppställas så, att densamma kunde såsom ett helt för sig från det öfriga arbetet
skiljas; — att upplagans storlek borde utgöra 1,300 exemplar, — samt att försäljningspriset
skulle, uppå framställning från Styrelsen, framdeles bestämmas, sedan
verkliga kostnaden för arbetets utgifvande blifvit känd.
Uti Sin till Rikets Ständer vid förlidne riksdag aflåtna nådiga Proposition
angående Statens jernvägsbyggnader äskade Kongl. Maj:t, att, ehuru trafiken å
redan öppnade bandelar visat så tillfredsställande resultat, att icke obetydliga öfverskott
å rörelsen dels redan då blifvit till Riksgälds-kontoret aflemnade, dels etnotsågos
inflyta under år 1862, Rikets Ständer dock måtte medgifva, att, för den
händelse utgifterna för rörelsen å Statens jernvägar och desammas underhåll icke
skulle af inkomsterna betäckas, den årligen uppkommande bristen finge, sedan
räkenskaperna undergått behörig granskning, ersättas af Riksgälds-kontorets medel,
äfvensom att de belopp, som till Riksgälds kontoret redan ingått eller för åren
1862—1863 dit kunde atlemnas, fortfarande finge för ofvannämnda ändamål
reserveras. Denna Iramställning bifölls af Rikets Ständer i sistnämnda hänseende
endast i fråga om hvad sorn af tiafikbehållningen kunde uppstå utöfver 700,000
R:dr, hvilket belopp till bidrag vid utförandet of uya stambanor anvisades.
De år efter år inflytande trafikinkomsterna hafva visat sig mer än tillräckliga
för godtgörande af alla kostnader till rörelsens bedrifvande och banans underhåll,
men genom den ständigt vexande, till jordbrukets och näringarnes utveckling
och förkofran bidragande varuomsättningen har behofvet af tillökning i rörelsematerielen
uppstått hastigare, än att detsamma genom öfverskottet å trafikinkomsterna
för närvarande kan fyllas. När de första kostnadsförslagen för Statens
jernvägsanläggningar upprättades blef utgiften för anskaffande af rörlig materiel i
lokomotiv och vagnar beräknad till öfverhufvud 57,000 R:dr milen, hvarmed för
hvarje mil jernväg skulle kunna anskaffas ungefär ett halft lokomotiv för 25,000 R:dr
två personvagnar å 5,500 R:dr  11,000 »
sju godsvagnar å 3,000 R:dr  21,000 ,>
Summa 57,000 R:dr.
Då någon tillförlitlig kalkyl öfver den blifvande trafikens omfattning och det
deraf beroende verkliga behofvet af rörlig materiel icke var möjlig, innan någon
erfarenhet derom vunnits på färdiga banor af större utsträckning, kuude först
efter vestra stambanans fullbordan i slutet af år 1862 och ännu mer under föl
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
13
jande och särdeles under innevarande år, då äfven södra stambanan i sin helhet
varit till allmän trafik upplåten, med säkerhet visa sig, i hvad mån den materiel,
som med de i kostnadsförslagen beräkuade medel kunde anskaffas, motsvarade
behofvet. För de nu till 80,6 mils sammanhängande längd öppnade stambanorna
hafva anslagen till rörlig materiel elter förestående beräkning uppgått till 4,394,200
R:dr, motsvarande 40 lokomotiv, 164 person- och 564 godsvagnar af olika slag,
hvaremot vid 1864 års slut befanns för trafiken disponibel följande materiel: 63
lokomotiv, 199 personvagnar och 822 godsvagnar, motsvarande efter ofvanberörda
beräkningsgrund ett belopp af 6,710,500 R:dr.
Under åberopande af nu anförda förhållanden och med anmälan att rörelsen
under innevarande år betydligt tilltagit både i qvantitet och utsträckning har
Styrelsen för Statens jernvägstrafik, uti underdånig skrifvelse af den 26 nästlidrie
Oktober, gil vit tillkänna, att bristen på godsvagnar allt mer och mer blifvit synnerligen
kännbar och föranledt onekligen billiga klagomål, enär trafikanter, oaktadt
alla ansträngningar från jernvägsförvaltningens sida, stundom nödgats vänta flera
veckor, innan möjlighet förefunnits att deras fraktgods expediera, dervid till och
med inträffat, att gods, som varit till jernvägen fördt för afsändning, mäst söka
andra transportleder, hvilket låter förklara sig deraf, att under förliden vår ofta
blott en tiondedel af det på stationerna reqvirerade antalet vagnar kunde tillhandahållas.
Uti förberörde underdåniga skrifvelse, hvilken finnes denna nådiga
Proposition bifogad, har förbemälde Styrelse, jemte fullständig redogörelse för förhållandena
och efter beräkning af den materiel, sorn erfordras under nästkommande
år, då banorna mellan Stockholm—Upsala, Katrineholm—Norrköping samt
Vestra stambanan och Christinehamn skola öppnas, äfvensom hvad ifrån Byggnadsstyrelsen
för dessa banor bekommits eller återstår att få uti materiel, funnit att
lör Styrelsen vore nödigt att till nästa år anskaffa och betala:
13 lokomotiv  650,000 R:dr
50 personvagnar  260,000 »
580 bagage-, gods- och fångvagnar . . 1,740,000 »
Summa 2,650,000 R:dr.
Om kostnaderna för de under nästa år oundgängliga nybyggnad jr vid en
del stationer, äfvensom för reservförråd och förlag för det följande året skola
gäldas af det blifvande öfverskottet å trafikinkomsterna, hvilka för nu löpande
året äro beräknade att uppgå till 1,500,000 R:dr, har Styrelsen uttryckt farhåga,
att samma öfverskott till förstärkning af raaterielen icke skulle lemna större tillgång
än omkring 400,000 R:dr, hvadan derutöfver skulle kommu att behöfvas
2,250,000 R:dr.
Derest det verkliga behofvet af rörlig materiel’’,för Statens stambanor kunnat
förutses vid den tid, dä kostnadsförslagen för dem upprättades, hale utan tvifvel
14
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 47.
anslaget dertill beräknats till dubbelt emot hvad uti dessa förslag då blef upptaget,
och derutaf skulle hafva följt, att de trafiköfverskott, sorn sedermera uppkommit,
varit verkliga behållningar,., som kunnat lemna bidrag till räntorna på
Statens för dessa anläggningar åsamkade skuld. Samma skäl, nämligen att trafikens
blifvande omfattning ej under byggnadstiden kunde bedömas, föranledde ock,
enligt Styrelsens åsigt, att en del anläggningar, särdeles vid vestra stambanan,
utfördes allenast provisoriskt, så att dels ombyggnad, dels utvidgande sedermera
visat sig behöfliga, hvartill inkomsterna af jernvägstrafiken måste tagas i anspråk.
Emellertid och då dessa förhållanden nu mera ej kunde ändras, men Statens jernvägar
icke skulle uppfylla sitt ändamål om de saknade tillräcklig rörlig materiel
och erforderliga inrättningar för dennas underhåll, har Styrelsen i underdånighet
anhållit, att Kongl. Majit måtte föreslå Rikets Ständer, att förskottsvis anvisa de
medel, som för ändamålet erfordrades; och vore Styrelsen fullt förvissad att öfverskotten
på rörelsen inom kort tid skulle lemna fulla tillgångar att efterhand dessa
medel återgälda.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då jernvägsrörelsens utveckling
skulle på ett för landet och dess näringar menligt sätt hämmas, om nödig
trafikmateriel i förhållande till det verkliga behofvet icke skulle förefinnas, föreslår
Kongl. Majit, under hänvisande till den särskilda nådiga proposition angående anskaffandet
af erforderliga medel, som samtidigt härmed ahates, det Rikets Ständer
måtte, till komplettering af bristande trafikmateriel å redan anlagda stambanor,
anvisa det för detta ändamål nödiga belopp i jemnadt tal med Två millioner Ridr,
mot det att den frun och med år 1867 uppkommande behållningen å trafikinkomsterna
från Statens jernvägar varder till Riksgälds-kontoret levererad; dervid
Kongl. Majit dock anser Sig redan nu böra gifva Rikets Ständer tillkänna, att,
sedan vederbörlig utredning hunnit verkställas, Kongl. Majit torde komma att äska
Rikets Ständers medgifvande att använda någon del af dessa inkomster, för att,
vid anläggningen af centralstationen i Stockholm vid Clara sjö, kunna genast vidtaga
sådana anordningar utöfver de i kostnadsförslaget beräknade, som af en ökad
rörelse betingas, och hvilkas utförande, sedan stationen blifvit för trafiken öppnad,
otvifvelaktig! skulle blifva med större svårighet och högre kostnad förenadt.
Alla de till ärendet hörande handlingar komma att till Rikets Ständers Statsutskott
öfverlemnas; och Kongl. Majit förbiifver Rikets Ständer med ai! Kongl
nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 47, 15
Stormägligste, AllernåJigste Konung!
Sedan Eders Kongl. Maj:t i skrifvelse af den 9 sistlidne Juni i näder anbefallt
att de då inom Wermland pågående jernvägsundersökningarna äfven måtte
utsträckas till den del af den äldre linien öfver Carlstad, som sträcker sig mellan
Christinehamn och föreningspunkten, vester om Frykens vattendrag, med den nya
linien öfver Nilsby-sundet, samt i skrifvelse af den 22 sistlidne Augusti jemväl i
nåder anbefallt Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader att, så snart denna jernvägsundersökning
hunnit fullbordas, till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Wermlands län aflemna karta öfver den del af jernvägslinien, som icke är för
båda alternativen gemensam, tillika med uppgift ä de för expropriation af jord
dervid beräknade kostnader, får Styrelsen, då ifrågavarande nådigst anbefallda jernvägsundersökning
nu blifvit fullbordad, jemte underdånig anmälan derom, att nyssomnämnda
karta tillika med uppgift å de för expropriation af jord beräknade kostnader
blifvit till Eders Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande afsända, härmed
öfverlemna undersökningshandlingarna, bestående af:
Ett band, innehållande generalkarta och stycken plancher med planer och
profiler öfver jernvägslinien, samt
Ett band, innehållande kostnadsförslag jemte uppgift öfver lutnings- och krök—
ningsförhållanden; och får Styrelsen i ämnet i underdånighet anföra.
De nu afslutade undersökningarna öfver den af 1858 års jernvägsundersökningskomité
föreslagna rigtningen af nordvestra stambanan mellan Christinehamn
och Arvika öfver Carlstad, hafva, enligt Eders Kongl. Maj:ts i ofvan åberopade
skrifvelse af den 9 sistlidne Juni derom meddelade nådiga föreskrift, omfattat den
delen af den äldre linien, som sträcker sig mellan Christinehamn och den punkten
vester om Frykarnas vattendrag, hvarifrån liniens fortsättning vester ut till Arvika
bör blifva gemensam för båda alternativen.
Undersökningarna hafva gifvit vid handen att den i tekniskt hänseende fördelaktigaste
linien, som derunder kunnat erhållas, är den, som § bifogade generalkarta
finnes med en svart linie uppdragen och hvilken, utgående från Christinehamn,
sträcker sig förbi Warnumsvikens norra ända, och derifrån fortgår i mera vestlig
rigtning nära intill Olmehäradsvikens norra ända, norr om Ölmehärads kyrka, och
söder om Pankfjärden till norra ändan af Grensviken, hvarifrån den följer stranden
af Wenern ända till Carlstad, hvarest linien är dragen söder om staden. Härifrån
gör linien en nära rät vinkel och följer nära intill Klarelfvens högra strand till
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Krutbruket, vidare förbi södra ändan af sjön Hyen, öfvergår Norselfven i närheten
af Harsäter, och förenar sig med Nilsby—alternativet vid Glänneuddarne.
Den afviker således icke i någon betydligare mån från den äldre linien öfver
Carlstad, och är den största afvikelsep derifrån vid sjön Pankfjärden, hvilket vattendrag
den sistnämnde linien passerar norr om, då den nya linien deremot går söder
om detsamma.
Hela den nya liniens längd ifrån Christinehamn till Arvika utgör 10 mil
13,724 fot, hvaraf 6 mil och 25,000 fot mellan Christinehamn och föreningspunkten
med alternativa linien öfver Nilsby.
Den kostnadsförslaget bifogade tabell öfver lutningsförhållanden och kurvor
utvisar, att den brantaste lutning, som å den nya linien förekommer, är 1: 100
och att ej någon kurva af mindre radie än 2,000 fot derå förefinnes.
Den beräknade anläggningskostnaden för ifrågavarande linie uppgår till
11,770,000 R:dr, hvarvid Styrelsen i underdånighet får upplysa alt, då erfarenhet
visat den i de äldre kostnadsförslagen för anskaffande af rörelsemateriel, telegrafer
och signaler upptagna summa af 60,000 R:dr per mil vara alltför otillräcklig, en
rumma af 100,000 R:dr per mil blifvit i det nya förslaget ensamt för rörelsematerielen
beräknad, äfvensom att till följd af jordmånens beskaffenhet, som i allmänhet,
der berg icke förefinnas, består af så kallad jäslera, som erfarenheten visat icke ega
framtida bestånd med brantare lutningar än 1: 2, jordqvantiteterna å såväl bank
fyllningar
som skärningar hafva blifvit beräknade med afseende på dessa lutningsförhållariden
i stället för de brantare af 1: l£, som förslaget öfver den äldre linien
öfver Carlstad förutsätter.
Denna sistnämnda linie, eller den af 1858 års jernvägsundersökningskomité
föreslagna, har en längd af 10 mil 23,000 löt, och är beräknad kosta 10,519,866
R:dr. Den är således 9,276 fot längre, och 1,250,134 R:dr billigare än den nya
linien ; men om samma beräkningsgrund för rörelsemateriel och för sidolutningarna
skulle å den äldre linien iakttagas, som vid kostnadsförslagets uppgörande för den
nya linien blifvit tillämpade, så skulle anläggningskostnaden för den äldre linien
blifva större än den för den nya linien beräknade, och enligt verkställd omarbetning
af det äldre kostnadsförslaget efter samma grunder som de för det nyare
uppgå till 12,230,000 R:dr. Då nu å den äldre linien stigningar af 1: 80 derjemte
förefinnas af en sammanräknad längd af icke mindre än 2 mil 11,400 fot
samt kurvor med mindre radie än 2,000 fot af tillsammans 16,151 fots längd, så
inses, att den nya linien har i hög grad afsevärda fördelar framför den äldre, då
man derigenom, jemte förminskning af väglängden och med fördelaktigare kurvor,
kunnat undvika branta stigningar af 1: 80, hvilket lutningsförhållande icke förekommer
på något annat ställe af de redan utförda eller under arbete varande
stambanorna, och som derföre alltid skulle verkat menligt särdeles på den blifvande
gods
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
i 7
godstrafiken, emedan lika tunga godståg icke kunnat passera deröfver med samma
dragkraft, som å de öfriga stambanorna.
De båda alternativa rigtningarna för nordvestra stambanans anläggning mellan
Christinehamn och Arvika, öfver hvilkas relativa fördelar i tekniskt hänseende Styrelsen
nu är i tillfälle att afgifva sitt underdåniga yttrande, äro således de båda
sednast undersökta, nemligen den från Christinehamn till Arvika öfver södra Frykarnas
vattendrag vid Nilsbysundet och den mellan nämnde ändpunkter öfver Carlstad
föreslagna. Båda dessa alternativ äro med samma noggrannhet och tillförlitlighet
undersökta samt till anläggningskostnad beräknade efter samma grunder.
Det förstnämnda alternativet, som lör korthetens skull må kallas Nilsby linien,
utgör i längd 10 mil 21,584 fot och är beräknad kosta 12,920,000 R:dr, och
det sistnämnda alternativet, som må kallas Carlstad-linien, är 10 mi I 13,724 fot
och är i anläggningskostnad beräknad till 11,770,000 R:dr.
Carlstadlinien har således fördelen af 7,860 fot kortare våglängd och 1,150,000
R:dr mindre anläggningskostnad.
För att underlätta jemförelse!] mellan de båda alternativen, jernvägsliniernas
lutnings- och krökningsförhällanden, är bifogade tablå (Bd. Lit. A) upprättad, hvarå
båda liniernas lutningar äfvensom derå förekommande kurvor, finnas upptagna såväl
till storlek och längd, som i procent (med uteslutande af bråkdelar deraf) af hela
våglängden.
Det synes häraf alt Nilsbylinien har 1 mil 2,613 fot eller 10 procent af
hela våglängden i stigningar af 1: 100, och 17,360 fot, eller 4 procent af hela
väglängden i stigningar af 1: 150 mer än Carlstadlinien; alt båda linierna förhålla
sig lika hvad längden af stigningarne af 1: 200 beträffar; att Carlstadlinien har 1
procent längre stigningar af 1: 300 och 5 procent längre stigningar af 1: 400 än
Nilsbylinien; samt att denna sednare har endast 2 mil 21,584 fot, eller 28 procent
af hela sin längd, horisontal, då deremot Carlstadlinien har 3 mil 20,994 fot,
eller 35 procent af sin längd, horisontal.
Hvad kurvorna beträffar, synes det att Nilsbylinien har en sammanräknad
längd af 7,864 fot, eller 2 procent af sin längd, kurvor af 2,000 löts radie;
4,920 fot, eller 1 procent, i kurvor af 2,500 fots radie; 5,476 fot, eller 1 procent,
i kurvor af 3,500 fots radie; och 10,070 fot, eller 3 procent i kurvor af
4,000 fots radie mer än Carlstadlinien har i procent af sin längd, samt att denna
sistnämnda linien har en större längd i kurvor af större radie än 4,000 fot än den
förra linien, äfvensom att sammanräknade längden af rak bana å båda alternativen
är i det närmaste densamma, och skiljer sig på omkring 1 procent, som den är
mindre på Carlstadlinien.
Carlstadlinien företer således gynsammare lutnings- och krökningsförhållanden
än Nilsbylinien.
Bih. till il. St. Prof, 1865 & 1866. 1 Sami. 1 A/d. 2 Hand. 1 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Betraktar man derföre dessa båda alternativ endast såsom förbindelser emellan
de på ömse sidor om deras ändpunkter tillstötande stambanorna, och icke fäster
afseende på den större eller mindre lokaltrafik de deremellan kunna framkalla, eller
den större eller mindre rörelse, som de kunna tillföra stambanorna på ömse sidor
om anslutningspunkterna, så eger Carlstadlinien, enligt hvad ofvanför är visadt, såsom
den kortaste och till anläggningskostnad billigaste samt i afseende på lutningar och
krökningar fördelaktigaste, företrädet framför Nilsbylinien.
Men åt detta företräde bör, enligt Styrelsens underdåniga förmenande, icke
tillerkännas ett afgörande inflytande på valet af ettdera af dessa alternativ, enär,
såsom ofvanföre är visadt, (’ai Istadliniens egentliga företräde inskränker sig till en
besparing i våglängd af 7,860 fot och i anläggningskostnad af 1,150,000 R:dr elier
endast nära 10 procent af hela kostnaden, samt i fördelaktigare lutnings- och krök*
ningsförhållanden, och således icke är af så öfvervägande art, att det ju icke skulle
kunna mer än motvägas eller ersättas af det större gagn för den kringliggande
trakten och den ökade trafik för de öfriga stambanorna, som del andra alternativet
möjligen skulle genom ett fördelaktigare läge kunna framkalla, ett förhållande, som
Styrelsen icke tilltror sig med visshet kunna bedöma.
Betraktar man de båda alternativens relativa läge inom provinsen Wermland,
så synes att Carlstadlinien på sträckningen mellan Christinehamn och Carlstad, eller
på 3f mil längd, följer helt nära stranden af Wenern och att linien från Carlstad
till närheten af Harsäter, hvarest den berör Frykarnas vattendrag, således ej långt
från föreningspunkten med Nilsbylinien, följer parallelt och helt nära den redan
befintliga kombinerade jernvägs- och vattenkommunikationen mellan Nedra Fryken
och Carlstad. Den kan således icke på den första tredjedelen al sin längd påräkna
någon trafik från mer än en sida, och den har på de derpå följande 2£ milen att
täfla med en redan befintlig kommunikationsled.
Nilsbylinien, som sträcker sig mera genom det inre af landet, kan till följd
deraf påräkna trafik från båda sidor utmed hela sin längd och blifva af större gagn
för bergslagsorten, som den närmare berör.
Den är derjemte bättre belägen för anslutandet af en bibana från Filipstad,
hvarigenom en för bergshandteringen särdeles nyttig och af årstiderna oberoende
förbindelse mellan nämnde bergslag och det vestra skogsproducerande Wermland
skulle kunna åstadkommas.
Den skär derjemte Klarelfveu nedanför fallen vid Dejelorsen, hvarifrån elfven
är segelbar till Wenern, samt följer utmed nämnda eif ofvanför nyssnämnda fall,
hvarifrån elfven är segelbar till Munkforsen, hvarigenom denna kommunikationsled
äfveu kommer i förbindelse med stambanan, hvilket för skogsafverkningen är al
icke ringa vigt, särdeles som erfarenheten på de redan trafikerade stambanorna
visat, att skogsprodukter till de nu gällande fraktpris med fördel föras ganska lång
väg, ända till 20 å 50 mil, på jernbana, om de derpå nå exportorten utan vidare
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
19
omlastningar och sjötransporter, hvilket förhållande man vid uppgörandet af systemet
för landets stambanor icke ansåg sig med visshet böra antaga.
Nilsbyiinien berör deremot icke omedelbart Carlstad, men kommer genom
Klarelfven i förbindelse dermed såväl vid den punkt nedanför fallen vid Dejefors,
hvarest den skär Klarelfven, som vid Nilsbysundef, hvarest den öfvergår Frvkarnas
vattendrag, hvilka genom Jernvägar äro kombinerade med Klarelfven.
Utförandet af nordvestra stambanan mellan Christinehamn och Arvika elter
bvilketdera af dessa i underdånighet föreslagna alternativ som helst erfordrar högst
betydliga arbeten, hvilket den beräknade anläggningskostnaden, som för Carlstad -  linien uppgår till 1,133,777 R:dr och för Nilsbyiinien tili 1,218,919 H:dr per mil,
eller vida mer än en lika längd af de hittills utförda stambanorna kostat, tydligen
angifver.
Å den för båda alternativen gemensamma delen från föreningspunkten till
Arvika förekomma stora terrängsvårigheter, hvaribland en tunnel i närheten af
sjön Rinnen af 1,830 fots längd och bankfyllningen öfver sjön Wermelens norra
ända, som uppgår lill en qvantitet af 23,383 kubikstänger eller 117,332 kubikfamnar,
hvaremot båda alternativen å de tvänne första milen från Christinehamn
öfvergå en särdeles jemn terräng.
Å Nilsbyiinien förekommer dessutom mellan sjöarna Wisten och Fryken en
tunnelsprängning af icke mindre än 4,110 fots längd, och sorn detta arbete icke
kan utöfver en viss grad påskyndas, erfordrar fullbordandet deraf en tid af 3£
å 3f år.
De öfriga arbetena, ehuru betydliga, anser Styrelsen dock kunna verkställas
under loppet af tre år på bvilketdera af de båda alternativen som helst, som till
utförande kan ifrågakomma, under förutsättning att ej någon del af det första
arbetsårets sommar går för arbetet förlorad.
För detta ändamål erfordras att den beräknade kostnadssumman fördelas att
utgå på tre år och på det sätt, att första årets anslagssumma bestämmes till en
tredjedel, andra årets lili hälften och tredje årets till sjettedelen af hela summan,
samt att, om omständigheterna dertill skulle föranleda, första årets anslag förökas
med 500,000 R:dr i afräkning på det tredje årets anslag.
Då den Norska jernvägen från Christiania redan i början af nästa månad
blifver utsträckt till riksgränsen och samtidigt dermed till den närmast derintill på
Svenska sidan belägna Charlottenbergs station, samt då nordvestra stambanan från
Laxå till Christinehamn under nästa år blifver fullbordad, så skulle, under förutsättning
att ingen del af nästkommande års sommar går genom för arbetet erforderliga
förberedande åtgärder för sjelfva arbetet förlorad, hela den nordvestra stambanan,
hvarigenom de förenade rikenas båda hufvudstäder komma i en oafbruten
jernvägsförbindelse med hvarandra, kunna vara fullbordad år 1868, eller, med hänsyn
till den ofvanomförmälda tunneln å Nilsbyiinien, sednast under loppet af år 1869;
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
och enär afståndet mellan Christinehamn och Charlottenbergs station utgör 16£ mil,
som för kommunikationen med Norge måste på landsväg tillryggaläggas, skulle
under tiden nämnda förbindelse med grannriket kunna icke obetydligt underlättas
genom stambanans utsträckning till Arvika, hvarifrån afståndet på landsväg till Christinehamn
endast är 12| mil, och derigenom att jernvägsarbetena mellan Charlottenberg
och Arvika genom det dertill af Rikets sednast församlade Ständer anvisade
förskottsanslag af omkring 1,000,000 R:dr blifvit förberedda, skulle, under förutsättning
att icke alltför ogynnsamma väderleksförhållanden inträffa, nämnda jernväg
kunna fullbordas under loppet af nästa år, ifall beslut derom fattas före innevarande
ars utgång, på det att dertill erforderliga railer och sleepers målte under vintern
kunna anskaffas, för att vid första vårdag vara att tillgå samt de större sprängningsarbetena
under vinterns lopp oafbrutet fortsättas.
Denna handels snara fullbordan skulle derjemte i icke ringa grad befrämja
jernvägsbyggnadsarbetena mellan Arvika och Christinehamn genom den lättnad i
transporter och genom den utväg att äfven öfver Christiania erhålla railer och andra
effekter, som derigenom bereddes äfven från denna sida.
Då det genom förnyade noggranna undersökningar lyckats utleta en ny fördelaktigare
och något mindre kostsam linie, än den äldre, anser Styrelsen i underdånighet,
att den för stambanan mellan Arvika och riksgränsen beräknade kostnad
af 3,893,998 R:dr äfven skall blifva tillräcklig för arbetets utförande, ifall ej något
afdrag derå göres för de beräknade expropriationskostnaderna eller för de redan
för detta ändamål, då frågan om förändring af liniens rigtning genom Gunnarskogs
socken uppstod, utlofvade frivilliga bidrag, uppgående, enligt den i Styrelsens underdåniga
skrifvelse af den 14 December 1863 derom gjorda anmälan, till 18 tunnland
jord samt i dels kontanter och dels materialier till tillsammans 8,104 R:dr; och
anser Styrelsen för sin underdåniga del, att några ytterligare erbjudanden af fri jord
eller bidrag till jordinlösen från menigheternas sida icke, såsom ganska ovissa, böra
tagas i beräkning.
Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormäg-tigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj.-ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåte
Carl G. Beijer,
Stockholm den 3 Oktober 1865.
Rudolf Cronstedt.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 47.
St
Sformägtigste, AUernådigste Konung!
Sedon Wermlonds läns år 1864 församlade landsting, med föranledande af en
utaf Bergmästaren A. Sjögren til! landstinget ingifven motion i fråga om nordvestra
stambanans sträckning genom Wermland från Christinehamn till Arvika, dels beslutat
hos Eders Kongl. Maj:t anhålla att, i sammanhang med den af Eders Kongl.
Maj:t anbefallda undersökningen angående den vid sistlidne riksdag ifrågasatta nordligare
sträckningen af nämnda stambana, fullständig undersökning rörande sträckningen
för bibanor från stambanan till Carlstad och till Filipstad jemväl måtte företagas,
hvarom sedermera gjord underdåning ansökning likväl blifvit afslagen, dels
ock åt en af fem personer sammansatt komité uppdragit att, med ledning af de
dessförinnan verkställda undersökningarnes resultater, för detta års landsting framlägga
en i möjligaste måtto fullständig utredning af frågan, utvisande å ömse sidor
de lördelar och olägenheter, som berörda stambanas bägge ifrågastäilda sträckningar,
nemligen öfver Carlstad samt öfver Norum och Nilsby, kunde finnas medföra;
så och efter det komiterade, af hvilka de två ledamöter, som uttalat sig för Carlstad-linien,
icke undertecknat det i ämnet utarbetade betänkande, hvilket i stället
underskrifvits af två inkallade suppleanter, till detta års landsting inkommit med berörda
betänkande, samt frågan derstädes utgjort föremål för öfverläggningar, har
landstinget, efter föregången omröstning, med trettiofyra röster emot tjuguåtta, uttalat
sig för den åsigt, att den nordliga linien öfver Norum och Nilsby, i synnerhet
om en bibana från Norum till Filipstad kommer till stånd, är för provinsen den
fördelaktigaste sträckningen af ifrågavarande stambana.
Då Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande härjemte i underdånighet öfverlemnar
landstingets rörande omförmälda ärende till Eders Kongl. Maj:t ställda skrifvelse,
med dertill hörande bilagor, får Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som det
torde åligga att jemväl yttra sin åsigt i denna för provinsens framtida utveckling
särdeles vigtiga fråga, till en början kasta en återblick på hvad i ämnet redan förekommit
och de grunder, som i afseende på stambanornas anläggning hittills vunnit
erkännande och tillämpning.
Sedan Eders Kongl. Maj:l år 1852 åt dåvarande Chefen för Topografiska
korpsen, General-löjtnanten Akrell, uppdragit att, efter anställda forskningar och undersökningar,
afgifva yttrande och förslag rörande ett systematiskt bestämmande af
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
hufvud- eller stamlinier för jernvägsanläggningar inom riket, underställde Generallöjtnanten
Akrell Eders Kongi. Maj:ts nådiga pröfning ett preliminärt utkast, antydande
den rigtning i allmänhet, hvaruti stamlinierna bordo sträcka sig i ett framtida
jeruvägssystem för södra och mellersta delarne af riket, hvarvid han, jemte förmälan
att, enligt hans åsigt, banorna borde företrädesvis dragas genom de inre delarne
af landet, hvilka isynnerhet och mer än kustorterne vore i behof af lättare
kommunikationsanstalter, och hvarigenom stambanorna blefve i stånd att från båda
sidor upptaga de grenbanor, som från kringliggande orter med dem söka förbindelser,
föreslog att jernbanan genom Wermland skulle få sin sträckning öfver Björneborgs
bruk till Christinehamn samt vidare förbi Carlstad genom Arvika till Norge.
Den sedermera år 1855 i nåder tillsatta jernvägskomité, likasom Öfversten,
Friherre Ericson i sitt år 1856 afgifna betänkande rörande Statens jernvägsbyggnader,
instämde i detta förslag, hvilket äfven af Eders Kongl. Majit biträddes i Dess
den 28 November 1856 till Rikets då församlade Ständer aflåtoa nådiga Proposition
angående utförandet af de större jernvägsanläggningar inom riket, hvilka torde
med allmänna medel bekostas; uti hvilken Proposition Eders Kongl. Majit tillika,
beträffande grunderna för stambanornas anläggande, förklarade Sig, bland annat,
anse att de stambanor, som komme att på Statens bekostnad byggas, borde framdragas
förnämligast genom de orter, hvilka, i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer,
af dessa icke kunde draga fördel; att följaktligen en stambana
blott undantagsvis borde i en längre sträckning framgå parallelt med en närbelägen
segelled, men deremot korsa eller beröra densamma vid sådana punkter, der
den inre rörelsen antingen redan befinnes eller kan emotses blifva för vissa orter
koncentrerad; samt alt, som ett vigtigt syftemål med stambanorna jemväl vore att
underlätta förbindelsen med främmande länder samt mellan betydligare handelsplatser
inom riket, afståndet emellan stambanornas ändpunkter borde i möjligaste måtto
förkortas, till besparing så väl i byggnadskostnad som i tid och transportkostnad,
dock under iakttagande, så vida sådant utan längre omvägar kunde ske, att stambanorna
jemväl komme att beröra de punkter, som med hänsigt till ett för inre
rörelsen gynnsamt läge eller större produktion mest äro i behof af kommunikationer
och väl belägna för bibanors anslutande, i följd hvaraf en stambana icke oeftergifligen
borde framgå kortaste vägen mellan dess ändpunkter, ulan äfven afse rörelsens
befrämjande så väl inom mellanliggande trakter, som mellan dem och ändpunkterna.
Den år 1858 ytterligare tillförordnade jernvägskomité, som af flera anförda
skäl ansåg Arvika vara en af de punkter, som nordvestra stambanan under alla
förhållanden borde beröra och att banans rigtning genom Wermland derigenom äfven
till stor del bestämdes, förklarade sig, enär genom banans utstakning öfver Nedra
Frykens utlopp genom Norselfven i grannskapet af Harsäter det produktiva och
folkrika Fryksdals härad komme att erhålla förbindelse med jernvägen, samt staden
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 47.
25
Carlstad, såsom provinsens hufvudort och belägen vid Klarelfvens utlopp i sjön Wenern,
otvifvelaktig! förljenade att af jernvägen beröras, och anställda undersökningar
ådagalagt, att några fördelar i tekniskt eller ekonomiskt hänseende icke skulle vinnas
genom banans utläggande längre in i landet från Christinehamn till sjön Fryken,
sakna giltig anledning att för banan antaga någon annan sträckning, oaktadt
banan derigenom i sin fortsättning från Christinehamn till Carlstad skulle komma att
på nära fyra mils längd anläggas i närheten af Wenerns norra strand.
Samtlige komiterade, hvilka haft att yttra sig i fråga om anläggandet af en
stam-jernbana genom Wermland, för åstadkommande af en jernvägsförbindelse emellan
de förenade rikenas hufvudstäder, hafva sålunda uttalat sig för banans anläg
gande
öfver Carlstad. Då likväl, i mån som anläggningen af nordvestra stambanan
kunde emotses komma till utförande, inom Wermland framträdde skiljaktiga meningar
rörande banans sträckning, samt, vid annalkandet af nästlidue riksdag, flere
bruksidkare, uti en till Eders Kongl. Majit ingifven skrift, anhöllo att, innan stambanans
rigtning emellan Christinehamn och Norska gränsen definitivt bestämdes, ytterligare
undersökningar först måtte anställas för utredande, huruvida icke banan,
till större fördel för så väl det allmänna, som rörelsen inom provinsen, borde dragas
mera genom det inre af länet, i stället för att, på sätt komiterade föreslagit,
anläggas utmed stranden af sjön Wenern till Carlstad, hvarigenom, enligt sökander -  nes förmenande, bergslagens behof af lättare kommunikationer icke skulle vinna tillbörligt
afseende, behagade Eders Kongl. Maj:t uti Dess till Rikets sednast församlade
Ständer aflåtna nådiga Proposition angående Statens jernvägsbyggnader, enär
sålunda stridiga åsigter inom Wermland uppstått rörande ändamålsenligheten af den
för ifrågavarande stambana utstakade sträckning från Christinehamn till det inre af
provinsen, förklara sig anse stambanans rigtning från dess utgångspunkt å vestra
stambanan för det då närvarande icke böra fastställas längre än till nämnde stad,
dock att, som angeläget vore det banans ändpunkt mot Norge jemväl Liefve bestämd,
linien mellan Arvika och riksgränsen äfven borde definitivt antagas.
Vid besvarandet af Eders Kongl. Majits berörde nådiga Proposition anhöllo
jemväl Rikets Ständer, med hänsigt till omförmälde rörande stambanans sträckning
yppade skiljaktiga meningar, det Eders Kongl. Majit, innan framställning till kommande
Rikets Ständer egde rum om fortsättandet af arbetena å nordvestra stambanan,
täcktes låta verkställa förnyade undersökningar, för utrönande af lämpligaste
sträckningen för banans anläggning emellan Christinehamn och Arvika.
I enlighet med denna Rikets Ständers anhållan hafva ock genom Styrelsens
för Statens jernvägsbyggnader försorg undersökningar sedermera blifvit verkställda,
dels rörande den alternativt föreslagna sträckningen genom det inre af provinsen
öfver södra delen af sjön Frykens vattendrag till Arvika, dels äfven i ändamål att
närmare uppgå och söka utfinna fördelaktigaste sträckningen för den, enligt jernvägskomitéens
utstakning af branta stigningar mellan Norselfven och Arvika besvära
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
de linien öfver Carlstad, hvilka undersökningar, jemlikt af undersökningsförrättaren
meddelad upplysning, sålunda utfallit, att kröknings- och lutningsförhållandena på
Carlstad-linien, som blifver 7,860 fot kortare, äro fördelaktigare än på NorumNilsby-linien;
att å den sednare linien erfordras 5,960 fot tunnelsprängning, men
å den förra endast 1,850 fot, samt att anläggningskostnaden för Norum—Nilsby—
linien, beräknad till 12,920,000 Riksdaler för en väglängd af 10 mil 21,584 fot,
blifver öfver en million Riksdaler högre.
Då Eders Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande nu öfvergår till framställandet af
sin åsigt rörande ifrågavarande två bansträckningars inbördes företräde, anser Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig böra, för bedömandet häraf, uteslutande från
synpunkten af provinsens intressen och allmänna fördelar taga dessa alternativ-linier
i öfvervägande, desto heldre som nordvestra stambanans främsta ändamål, att åstadkomma
en jernvägsförbindelse mellan de förenade rikenas hufvudstäder, lika fullständigt
ernås, vare sig att banan anlägges öfver Carlstad eller öfver Norum—Nilsby.
Hvad sålunda först persontrafiken beträffar, torde det utan gensägelse kunna
antagas, att antalet af dem, som begagna sig af banan endast för genomresa till
elier ifrån Norge, kommer att blifva enahanda, hvilkendera rigtningen banan erhåller,
hvaremot, beträffande den persontrafik, som af rörelsen inom provinsen betingas,
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, på grund af anställda beräkningar öfver
befolkningsförhållandena i de trakter, som närmast omgifva banan, och, med
hänsigt till de upplysningar angående rörelsen i staden Carlstad samt om antalet
årligen utgångna hästar vid derintill belägna gästgifvaregårdar, som uti det vid
landstingets skrifvelse bilagda anförande af Borgmästaren Waldenström igenfinnas,
anser det vara ovedersägligt, att ett betydligt större antal passagerare kan för banan
påräknas, om densamma utlägges i den utstakade sträckningen öfver Carlstad,
hvilken stad, med fördelarne af dess centrala läge och belägenhet vid den gamla hufvudkomraunikaliorisleden
genom provinsen, förenar dem att vara medelpunkten för provinsens
administrativa och sociala institutioner, äfvensom ett hufvudsäte för Wermlands
handelsrörelse, hvars omfattning kan bedömas deraf, att, bland rikets stapelstäder,
Carlstad, näst Wenersborg, sysselsätter det största antalet lärtyg till inrikes
sjöfart.
"* Vidkommande åter varutrafiken, så enär det alltid måste blifva särdeles vansk
ligt,
att uppgöra beräkningar öfver den sannolika qvantiteten af möjligen blifvande
godstrafik på en stambana af öfver tio mils utsträckning, för hvilket ändamål dessutom
erfordrats flerfaldiga detaljerade forskningar, derest med någon säkerhet skulle
kunnat beräknas den qvantitet af alla slags varor, som komma att å banan forslas,
har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett sig icke böra försöka uppgöra en
slik beräkning, helst denna nödvändigt skolat grunda sig på taxebestämmelser, hvilka
möjligen komma att undergå sådana modifikationer, att varutrafikens gång derigenom
tager en väsendtligen förändrad rigtning.
I afseende
Kongl. Maj-Is Nåd. Proposition N:o 47.
25
I afseende på denna trafik och vilkoren för att åt densamma gifva den största
möjliga omfattning, måste dock, vid bestämmandet af banans sträckning, synnerlig
uppmärksamhet egnas åt provinsens allmänna näringsförhållanden och de materiela
resurser, hvaraf dessa betingas.
Då jernhandteringen af ålder intagit ett framstående rum bland provinsens näringar,
synes ock denna hufvudnärings gagn böra vid frågans bedömande vinna väsendtligt
afseende.
Utaf Kommers-kollegii underdåniga berättelser om bergshandteringen i riket
inhemtas, att malmbrytningen samt tillverkningen af tackjern, gjutgods, stångjern,
jernmanufaktur och stål inom Wermland under nedannämnda år uppgått lill följande
belopp:
Malmbrytningen.
År 1861  1,788,530 centner.
» 1862  1,857,100 »
» 1863  1,959,725 »
T ackjerns tillverkningen.
År 1861  654,101 centner.
» 1862  762,658 »
» 1863  774,148 »
Gjutgodstillverkningen.
År 1861
4,257 centner.
» 1862  5,247 »
» 1863  5,282 »
Slångjer nstillverkningen.
År 1861  764,676 centner.
» 1862  756,980 »
» 1863  614,599 »
Tillverkningen af jernmanufaktur och stål.
År 1861  112,064 centner.
» 1862  106,198 »
» 1865  89,220 »
Bilt. till B, St. Pral. 1865 &L 1866 1 Sami. t Afd. 2 Band. 1 lläft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Enligt Bergmästare-embetets för år 18C4 meddelade uppgift har under samma
år:
malmbrytningen uppgått till 2,178,800 centner eller något mer än \ af all
inom riket bruten jernmalm;
tackjernstillver lening en utgjort 903,469 centner eller nära % af hela rikets;
stängjernstillverkningen 661,852 centner eller något mera än \ af bela rikets;
samt tillverkningen af jernmanufaktur 85,551 centner, eller mellan \ och \
af hela rikets tillverkning.
Vid behörigt uppmärksammande af dessa statistiska data torde det icke befinnas
oberättigadt, att bergshandteringens idkare inom länet påyrka, det denna
handtering så mycket som möjligt tillgodoses vid bestämmandet af läget för stambanan
genom Wermland. Visserligen är det en sanning, att Filipstads och kringliggande
bergslager, sorn förse större delen af provinsens masugnar och jernverk med
deras behof af malm och tackjern, äro medelst en af insjöar, kanaler och mindre
jernvägar bildad sammanhängande kommunikationsled vid Christinehamn förenade
med Wenern, äfvensom att, om banan framdrages öfver Carlstad, erforderliga qvantiteter
malm och tackjern kunna, med ringa prisskilnad, pä banan forslas öfver
Christinehamn till vestra Wermlands jernverk, ehuru kommunikationen med bergslagen
på denna väg dock alltid blifver inskränkt till vissa tider af året. Men då
fråga är om åstadkommande af eri så dyrbar kommunikationsanstalt, som en genom
det allmännas försorg och på dess bekostnad anlagd stam-jernbana, hvars verkningar
till höjande af provinsens välstånd och förkofran icke kunna med någon grad
af visshet beräknas, torde ej blott det närvarandes behof, utan äfven framtidens
kraf böra komma under öfvervägande, och banan följaktligen så utläggas, att fördelarne
deraf må kunna i framtiden ytterligare utvecklas.
Genom den sednast skedda ulslakningen af linien öfver Carlstad har denria
linie i trakten af Wee blifvit utlagd omkring sextusen fot sydligare än förut, så att
banan mellan nämnde stad och Christinehamn nästan till hela sin längd löper i utkanten
af sjön Wenern, hvarigenom möjligheten att kunna åvägabringa en bibana
från Filipstad till stambanan otvifvelaktigt ännu mera aflägsnats, enär bibanan för
att träffa stambanan vid den punkt, der en station kan antagas blifva inrättad, eller
söder om Wee i Wäse härad, måste framdragas nästan ända ned till sjön Wenern.
En bibana i denna sträckning skulle ock komma att gå alltför nära intill
och nästan parallelt med den redan befintliga kommunikationsleden mellan Filipstad
och Christinehamn samt ej eller på långt när i samma mån som en bibana från
Filipstad till Norum tillfredsställa bruksidkarnes i mellersta Wermland intressen. Då
emellertid, på sätt jernvägskomitéen i sitt betänkande äfven yttrat, de jernvägar,
som i stort skola gagna bergshandteringen och trävaru-rörelser, hvilken sednare
inom norra och vestra Wermland bedrifves uti ganska betydande utsträckning, måste
anläggas så, att de kunna uppsamla största möjliga qvantitet af råämnen och
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
27
produkter sä nära produktionsorterne som möjligt, samt såsom allmän grundsats antagits,
att stambanornas lägen böra bestämmas jemväl med afseende derå, att genom
bibanor med dem må kunna förbindas sådana aflägsna produktiva orter, som
icke kunna af stambanorna omedelbart beröras, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dessa båda hufvudsyften fullständigare ernås, om den nordliga sträckningen
öfver Norum—Nilsby antages, enär derigenom beredes möjlighet att med
minsta kostnad åstadkomma en jernvägsförbindelse mellan bergslagen och stambanan,
samt denna såmedelst, med undvikande af omvägen öfver Christinehamn, direkte
tillföras alla de bergsprodukter, som nu på särskilda kommunikationsleder
transporteras till länets vester om Clarelfven belägna jernverk, på samma gång som
åt bruken och sågverken inom mellersta delarne af länet på närmare håll öppnas
nya utfartsvägar, såväl åt Arvika och Norge, som österut åt Christinehamn och
vestra stambanan.
Ett ytterligare skäl för nordvestra stambanans utläggande i sådan sträckning,
att banan så mycket som möjligt närmar sig de jernproducerande och skogbärande
orterna, hemtar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äfven från den numera
vunna erfarenheten, att fraktgodset å statsbanorna, förutom spanmål, till betydligaste
delen utgöres af jern- och skogseffekter.
Då såsom en hufvudsaklig fördel af jernbanans framdragande öfver Norum—
Nilsby framhållits, hurusom dels östra Wermland, hvarest skogarne till följd af en
under århundraden fortsatt afverkning äro mycket medtagne, skulle för dervarande
bruks och masugnars behof kunna erhålla kol från skogarne i vestra och nordvestra
delarne af provinsen, hvarigenom priset å denna förnödenhetsartikel, hvilket under
sednare åren i bergslagen uppgått ända till 18 å 20 Riksdaler per storstig om 24
tunnor, under det att kolen i vestra Wermland gällt högst 7 å 8 Riksdaler stigen,
komme att betydligt sänkas, dels ock genom lättheten att å jernbanan transportera
malm och tackjern till koldistrikten, en väsendtligen förökad tillverkning af jerneffekter
skulle derstädes uppkomma, har Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, för
att erhålla närmare upplysning om förhållandena med skogstillgångarne i ofvanberörda
delar af länet, låtit genom den i dessa trakter sedan Dera år tillbaka anställde
och i skogstaxeringar erfarne extra Ofverjägaren T. Norrby verkställa utredning
om nämnde tillgångar, genom hvilken utredning vunnits en nedslående bekräftelse
pä den i sä väl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes som Hushållnings-sällskapets
berättelser länge förda klagan öfver skogarnes förminskning och bristen på åtgärder
för befrämjande af deras återvext.
Af den utaf bemälde Öfverjägare utarbetade och, jemte tillhörande karta samt
tabellariska sammandrag, härhos bilagde beskrifning öfver skogsförhållandena inom
Jösse, Gillbergs, Öfre och Nedre Fryksdals härad, samt Skillingsmarks, Jerneskogs
och Karlanda socknar af Nordmarks härad, jemte den del af Kihls härad, som lig
-
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
ger vester om Klarelfven, inhemtas nemligen, att årliga skogsförbruknirigen utöfver
årliga tillvexten utgör:
inom Jösse härad
4 934.152 kubikfot.
» Fryksdals nedre tingslag  1,500,649 »
» Kihls härad  277,262 »
» Gillbergs härad  1,525,938 »
eller tillsammans 7,858,001 kubikfot.
Årlig tillvext utöfver den årliga förbrukningen förekommer deremot i Fryksdals
härads öfre tingslag med 88,599 kubikfot samt i Nordmarks härad med
2,585,597 kubikfot; men då skogarne i detta sednare härad äro aflägsna från
jernvägen, lärer några effekter i större myckenhet icke derifrån kunna påräknas
till transport österut, helst inom detta härad en icke obetydlig afsättning sker åt
Norge.
Ehuru dessa beräkningar icke kunna tillerkännas en absolut tillförlitlighet, utvisa
desamma dock ostridigt, att en högst betydlig öfverafverkning å skogarne inom
vestra Wermland för närvarande eger rum. Om således antagandet af en medelst
jernvägen framkallad ökad jernproduktion inom vestra Wermland skulle vinna bekräftelse
genom anläggandet derstädes af nya masugnar eller verkstäder för jernförädling,
grundade på förbrukning af inom orten tillverkade kol, samt kol tillika
komme att derifrån försändas till bergslagen, skulle otvifvelaktigt skogar nes förödelse
inom en icke alltför aflägsen framtid vara att emotse, hvadan de fördelar, som i
ofvanberörda afseenden beräknats skola vinnas, icke torde, utan att skogarnes bestånd
derigenom äfventyras, kunna i den närmaste framtiden förverkligas. Enär
emellertid hågen för en förbättrad skogsvård inom länet visat sig vara i tilltagande,
i hvilket afseende Uddeholms bolag och åtskillige andre egare af betydligare skogar
föregått med efterföljansvärda exempel, samt derigenom att skogarnes alster
stiga i värde, en omtänksammare hushållning dermed antagligen kommer att inträda,
torde vid bedömandet af frågan om banans sträckning och möjligheten att förmedelst
densamma i någon större mån göra sig provinsens skogstillgångar tillgodo, dessas
för närvarande i allmänhet mindre goda beskaffenhet icke böra inrymmas ett alltför
stort afseende. Elfdals härad underhåller med sin kolproduktion såväl Uddeholms
bolags som Lethafors bruks tillverkningar, hvarjemte från detta härad afsättas
andra skogsprodukter i större myckenhet, hvilka oedflottas utefter Klarelfvens
vattendrag.
Vidkommande slutligen jordbruksnäringen och de fördelar, som skulle tillskyndas
densamma genom den ena eller andra af de föreslagna alternativlinierna, så, enär
banan, i hvilkendera rigtningen den anlägges, kommer att genomskära Olme, Wäse
och Kihls härader samt, i händelse Norum—Nilsby—linien aritages, jemväl beröra
Nyeds härad, men i annat fall genomlöpa Carlstads tingslag, hvilka härad samtlige
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
29
producera säd, utöfver konsumtionen och hvilket öfverskott antingen skeppas till
Göteborg eller ock afsättes till bergslagen, synes jordbruket i allmänhet inom ofvannämnda
härad icke kunna i någon väsendtligare mån hemta större gagn af banans anläggande
i den sydliga sträckningen utmed stranden af sjön Wenern, helst, derest
det framdeles skulle befinnas fördelaktigt alt på banan försända spanmål till Norge,
sådant lika väl låter verkställa sig äfven om banan anlägges öfver Norum—Nilsby,
Genom stambanans utläggning utefter den gamla kommunikationsvägen mellan Christinehamn
och Carlstad skulle visserligen de utmed denna väg belägna, af skjutsning
särdeles betungade hemmanen vinna en icke obetydlig lindring, i följd hvaraf
ett ökadt antal dragare kunde vid jordbruket användas; men då i hvarje fall transitotrafiken
otvifvelaktigt kommer att tillfalla jernbanan, samt det lärer få antagas, att
frågan om skjutsningsväsendets ordnande på ett för de skjutsskyldige mindre
betungande sätt innan kort vinner en för jordbrukaren tillfredsställande lösning, anser
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande olvanberörde omständighet icke kunna
tilläggas någon synnerlig vigt i fråga om bestämmandet af jernbanans sträckning.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anfördt, finner Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
sig böra uttala den åsigt, att nordvestra stambanans framdragande
genom det inre af provinsen i den öfver Norum—Nilsby utstakade rigtningen blifver
för provinsen och utvecklingen af dess hufvudnäririgar, synnerligast jernhandteringen
och trävarurörelsen, af större fördel, än om banan anlägges öfver Carlstad,
dock endast under den förutsättning, att en bibana från bergslagen till stambanan
vid Norum eller någon annan punkt i närheten deraf kommer till verkställighet.
Huruvida åter stambanans utläggande i förstnämnda sträckning kommer att
äfven för det allmänna bereda så öfvervägande fördelar, att på grund deraf det må
vara skäl, att på banans byggande använda ett så mycket högre anläggningskapital,
som för den norra linien erfordras, jemte det att bibanor från så väl bergslagen
som Carlstad, om tillsammans cirka sex mils längd, icke torde kunna åstadkommas
utan betydliga bidrag från statsverket, derom anser Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande sig icke tillkomma att något yttrande afgifva.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung.
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, Iropligligste
tjenare och undersåte
C. Ekström.
Carlstad i Landskansliet den 20 Oktober 1865.
C. E Lundbom.
50
Kongl. Maj:Is Nåd, Proposition N:o il.
Stormägtigste, AJlernådigste Konung!
När de första kostnadsförslagen för Statens jernvägsanläggningar upprättades,
blef kostnaden för anskaffande af rörlig materiel, eller lokomotiv och vagnar, beräknad
till öfver hufvud 37,000 R;dr milen, hvarmed för hvarje mil bana skulle
kunna anskaffas ungefär:
£ lokomotiv för
23,000 R:dr.
2 personvagnar å 5,300
11,000 »
7 godsvagnar å 3,000  21,000 »
Då ingen tillförlitlig kalkyl öfver den blifvande trafikens omfattning och det
deraf beroende verkliga behofvet af rörlig materiel var möjlig, innan någon erfarenhet
derom vunnits på färdiga banor af större utsträckning, samt då de kortare bandelar,
som småningom under åren 1857—1862 för trafik öppnades, i allmänhet
blefvo på förhand försedda med en större materiel än. i förhållande till deras längd
efter förestående beräkning, rätteligen skulle på dem fördelats, har det först efter
vestra stambanans fullbordan i slutet af 1862 och ännu mera under följande och
särdeles under innevarande år, då äfven den södra stambanan i sin helhet varit
till allmän trafik upplåten, kunnat med säkerhet visa sig i hvad mån den materiel,
som med de i kostnadsförslagen beräknade medel kunde anskaffas, motsvarade behofvet.
För de nu till 80,6 mils sammanhängande längd öppnade stambanorna, skulle
anslagen till rörlig materiel efter förestående beräkning hafva uppgått till 4,594,200
R:dr, och derföre hafva erhållits ungefär 40 lokomotiv, 164 person- och 564 godsvagnar
af olika slag.
Nedanstående utur Styrelsens berättelser för åren 1862 och 1863 samt nu
under tryckning varande berättelse för år 1864 hemtade siffror ådagalägga förhållandet
med trafikens och materielens tillvext under dessa år:
1862.
1863.
1864.
Antal passagerare
763,302
996,868
1,024,441
» personmil
2,539,401,4
4,325,712,8
4,683,867,9
Trarisporteradt fraktgods Centner
3,204,323,80
3,994,216,96
5,264,511,99
Antal centnermil
20,375,111,1
31,587,642,3
45,614,547,0
Inkomster af personröreKin R:dr
869,186,04
1,676,340,22
1,831,363,59
» » gods trafiken *
710,560,89
1,169,748,84
1,377,450,02
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 51
1862.
1863.
1864.
I medeltal trafikerad våglängd, mil
40,6
63,8
71,6
Vid hvarje års slut voro för
trafik öppnade . ... o
62,5
68,5
80.6
Vid hvarje års slut var för trafi-
ken följande materiel disponibel:
Lokomotiv ......
34
55
63
Person-, post- och fångvagnar
144
178
199
Gods- och bagagevagnar .
464
651
822
Och således per mil af den då
färdiga banan:
Lokomotiv ......
0,54
0,77
0,78
Personvagnar. .
2,3
2,6
2,5
Godsvagnar ......
7,4
9,5
10,2
I medeltal har hvarje lokomotiv
tjenstgjort ..... dagar
153
176
174
samt tillryggalagt . . . tågmil
2,256,1
2.741,14
2,397,84
samt hvarje personvagn . mil
2.097,8
2,981,9
2,920,6
» godsvagn . . »
887,2
1.168,7
1,230,6
Häraf synes, att isynnerhet godstrafiken redan vid 1864 års slut vunnit en
betydlig omfattning. Vidare synes, att antalet lokomotiv, som vid 1862 års slut
ungefär jemnt motsvarade hvad som uti kostnadsförslagen beräknats för hvarje färdig
banmil, under de följande två åren blifvit så tillökadt, att detsamma vid 1864
års slut var nära lördubbladt, och att samma förhållande eger rum med afseende
å antalet bagage- och godsvagnar, samt att personvagnarnas antal äfven tillökats
med omkring 38 procent. Denna tillökning har åstadkommits dels genom behåll
ning
å vestra stambanans byggnadsanslag, dels genom öfverskott på trafikmedel
samt slutligen derigenom, att Styrelsen öfver Statens jernvägsbvggnader förskottsvis
anskaffat sex lokomotiv för de nu under anläggning varande östra och nordvestra
stambanorna, samt ställt dessa lill Trafikstyrelsens disposition.
Under innevarande år, då rörelsen betydligt tilltagit både i qvantitet och utsträckning,
har bristen på godsvagnar varit synnerligen kännbar och föranledt onekligen
billiga klagomål, enär trafikanter, oaktadt alla anstränguingar från jernvägens
sida stundom nödgats vänta flera veckor innan möjlighet förefunnits, att deras fraktgods
kunnat expedieras; och det har till och med inträffat, att gods, som varit
upplagdt för afsändning å stambanorna, måst söka andra transportleder. Under förliden
vår kunde ofta blott en tiondedel af det på stationerna reqvirerade antalet
52
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
vagnar tillhandahållas. Huru behofvet af transportmedel vexer med banornas utsträckning;
äfven utan tillökning i den qvantitet gods, som transporteras, synes redan
deraf, att t. ex en lastad vagn, sorn med godståg föres emellan Malmö och
Stockholm, är derföre upptagen minst 10 dagar, innan den kan återkomma till
utgångsstationen.
Men utom olägenheten för .trafikanterne, att aldrig med någon visshet kunna
beräkna en bestämd tid för fullgörande af en åtagen leverans medelst jernvägslägenbet
och skadan för jernvägen att till följd deraf gå i mistning om fraktgods,
har en alltför ringa tillgång på transportmedel ett högst menligt inflytande på
nettobehållningen af trafiken, dels derföre att reparationerna blifva dyrare, då dessa
såsom nu ofta varit och är händelsen, måste fortgå äfven om nätterna mot en med
30 procent förhöjd arbetslön, dels derföre att till tids vinnande flera bantåg utan
fulla laster, än som eljest vore behöfliga, mäste anordnas och för samma orsak tomvagnar
försändas längre vägsträckor än som vore af nöden, derest, såsom vid banor
af större utsträckning i andra länder, vagndepöter kunde på flera ställen inrättas,
eller åtminstone vagnar få uppehållas någon kortare tid för att invänta last.
I ett så glest befolkadt land som Sverige och der fabriksindustrien ännu ej
är synnerligen omfattande samt ingen transitorörelse såsom på kontinentens och
Englands jernvägar är att påräkna, kunna persontrafiken och transporten af dyrbarare
fraktgods, som betalar högre algifter, ej annat än ganska långsamt till vexa och
öka jernvägarna inkomster, hvaremot dessas betydenhet allt mera kommer att bero
af förmågan att kunna transportera stora qvantiteter landtmanna-, skogs- och bergsprodukter.
Men då dessa produkter skola samlas från vidsträckta områden och redan
före ankomsten till jernvägen ofta måste belastas med betydliga transportkostnader,
så beror möjligheten att på en gång tillskynda idkare af landets moderuäringar
och jernvägarne största möjliga fördelar deraf, att afgifterna nedsättas lill det
lägsta belopp, som är förenligt med en nödig behållning för Statens jernvägstrafik.
Detta är dock endast möjligt i det fall, att omständigheterna tillåta anskaffning af
en materiel, nog stark att föra icke allenast hvad sorn under nuvarande förhållanden
anmäles till befordran utan äfven allt, som billiga fraktpriser och en deraf uppmuntrad
industri ytterligare kunna framkalla.
Enligt Trafikstyrelsens underdåniga berättelser utgjorde antalet vagnmil för
hvarje tillrygga lagd tägmil:
år 1862 af personvagnar 5,0 af godsvagnar 6,8.
» 1863 » » 4,7 » » 9,7.
» 1864 » » 4,5 » » 10,1.
Enär å Statens jernvägar ända till dubbla det förestående antalet vagnar kunna
medföras af hvarje bantåg, utan annan tillökning i utgifter, än den, som förorsakas
af större konsumtion af brännmaterial samt af vagnarnes underhåll och smörjning, så
synes äfven häraf huru mycket det måste ligga i jernvägens intresse, att genom en
starkare
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47,
33
starkare materiel och lägre frakter framkalla en större mängd fraktgods och dymedelst
åstadkomma ett större antal vagnar i hvarje tåg. Styrelsen torde emellertid,
för att på förhand bemöta den anmärkningen, som härvid möjligen skulle kunna
göras, nemligen den, att man genom att minska tågens antal skulle öka vagnmängden
i desamma, böra upplysa, att tågens antal varit och ännu är det minsta möjliga.
Det bör ej heller förbises, att genom så väl anslutningen af flera bibanor som
fullbordandet af de under byggnad varande nya stambanorna, både person-- och
godstrafiken på de äldre banorna otvifvelaktig! kommer att betydligt, tillvexa, samt
att en ytterligare anledning till förökadt behof af materiel redan under nästkommande
år förefinnes i den till samma år ulsatta, internationela konst- och industri-expositionen
i hufvudstaden. Till följd af den mängd materiel, som under det nästlidne
sommar pågående allmänna landtbruksmötet i Malmö upptogs för person- och
varutransporter till och frän mötet, mäste flera ordinarie tåg inställas å de nordligare
linierna, och samma utväg måste väljas med anledning af de nyss förut verkställda
trupptransporlerna i och för öfningslägret vid Axevalla. I allmänhet, så
snart omständigheterna fordra någon förhöjd verksamhet åt ett visst håll utöfver
den vanliga, blifva inskränkningar i tågens gång å andra håll nödvändiga.
Vidare torde Styrelsen, beträffande användandet i allmänhet af de medel,
hvarmed inkomsterna öfverskjutit utgifterna under de förflutna åren böra anmärka
följande: Då trafiken å stambanorna tog sin början bestriddes kostnaden för upp
sättning
af erforderliga förråd af materialier och inventarier förskottsvis af de till
byggnadsarbetena anslagna medel. Dessa förskott kunde inom få år af inflytande
trafikinkomster ersättas; men emellertid måste, till följd deraf att nya bandelar
oupphörligen tillkommo, dessa förråd efterhand tillökas, ty innan man kunde tänka
på att anskaffa ny materiel, måste man tillse att den redan befintliga kunde hållas
i verksamhet, d. v. s. att nödigt förlag af materialier, reservdelar och öfriga inventarier
förefanns. Till sådant förlag voro inga medel af byggnadsansiagen beräknade,
hvadan uppkommande traflköfverskott måste dertill i första rummet
användas.
Särskildt får Styrelsen anföra, hurusom innevarande års öfverskott af trafikmedel,
som sannolikt kommer att uppgå till 1,500,000 R:dr, helt och hållet medtages
till liqvid af redan levererad materiel, till utvidgning af föreningsstationerna
vid Alfvestad, Hessleholm och Eslöf, till åtskilliga nödvändiga nybyggnader, hvaribland
förnämligast reparationsverkstaden i Göteborg, samt till utgifter för materiallörrådens
förökning i förhållande till den vexande rörelsen, hvarvid torde böra särskildt
upplysas, att stenkolsförlaget, som 1863 uppgick till värde af 647,000 R:dr
och 1864 till 740,000 R:dr, för detta år utgör närmare en million R:dr. Slutligen
har Styrelsen nödgats öka förrådet af railer med 800 tons, dels till reserv för
linierna och dels för utvidgning af vissa bangårdar, som sådant erfordra.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Rand. 1 Höft. 5
Kongl. Mvj:ls Nåd. Proposition N:o il.
Styrelsen kan ej heller underlåta att i underdånighet fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på ett förhållande, som i betydlig mån inskränkt
förmågan att anskaffa en större materiel och dymedelst hämmat utvecklingen af
Statens jernvägstrafik just under den lid, då märkliga yttringar af en litligare
rörelse manade till ansträngningar för åstadkommandet af kraftigare transportmedel,
än tillförene. Genom Rikets år 1865 församlade Ständers beslut rörande
användandet af trafiköfverskotten, fattadt innan ännu inflytandet af banornas sedermera
ernådda utsträckning på trafikens tillvext kunde beräknas, hvilket beslut
genom nådig skrifvelse af den 25 September samma år biet Styrelsen meddeladt,
hade ett belopp stort 700.000 R:dr blifvit af nämnda öfverskott disponeradt till
fortsättande af arbetena å Statens jernvägsbyggnader under innevarande statsregleringsperiod,
sålunda för ett annat ändamål än den pågående trafiken. Under
denna period hafva visserligen trafikinkomsterna öfverstigit utgifterna för drift och
underhåll, och behof således ej förekommit att för trafikens upprätthållande anlita
andra medel qu dem, som efterhand genom trafiken influtit, men detta förhållande
bevisar ej att icke de för annat ändamål disponerade trafiköfverskotten hade kunnat
mera fruktbringande för landet användas till den nya rörelsens hastigare utveckling;
ty det är utan tvifvel en stor skilnad emellan att nätt och jemnt upprätthålla
en trafik och att genom kraftigare transportmedel och billigare frakter lifva
densamma och framkalla ny. Af de intill 1864 års slut uppkomna trafiköfverskotf
hafva endast omkring 14 procent kunnat användas till förstärkning af den
rörliga materielep oob, på sednqste tiden i synnerhet, har, såsom ofvan blifvit antydt,
denna materiel vid flera tillfällen visat sig otillräcklig, och då af det föregående
måste framgå, att trafiken icke kan uppbringas till den betydenhet, att
full ränta å anläggningskapitalet kan erhållas förr, än ytterligare kapital blifvit
nedlagdt på materielens förstärkning, så måste åter deraf följa, qtt hvarje disposition
af öfversko,Hen för andra ändamål än sådana, sorn direkte lända trafiken
till nytta, fördröjer inträffandet af den tid, då full ränta kan vinnas. Oftanämode
700,000 R:dr skulle utgjort ett väsendtligt bidrag till afhjelpande af den brist
på materiel, som till följd af trafikbebofveos hastiga utveckling uppstått.
Slutligen vågar Styrelsen i underdånighet erinra derom, att sedan, enligt Eders
Rongk Maj:ts nådiga beslut), den ersättning, som rätteligen skulle af Kongl. Postverket
utbetalas till jernvägstrafiken, numera tills vidare balanseras, denna är i
mistning af en kontant inkomst för innevarande år, uppgående till omkring
150,00,0 R:dr
Således,
ehuru Styrelsen för Statens jernvägstrafik städse användt alla de
medel, som den kunnat disponera, på förökning af rörelsemaferielen, och ehuru
jernvägstrafikens ekonomiska ställning år för år förbättrats, hafva doek anspråken
på stambanornas, transportförmåga hastigare tilltagit., au att den del af behållningen,
som återstår, sedan de oundgängligaste kostnaderna för materialförråd och till
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
55
byggnader å stationer blifvit bestridda, ar tillräcklig för anskaffning af rörlig
materiel, motsvarande de oundgängligaste fordringarne vid den tidpunkt, då de nu
under arbete varande stambanorna skola öppnas för trafik, hvilket förhållande så
mycket klarare synes deraf att de lokomotiv, söm redan förskottsvis fått disponeras
från sistnämnde stambanor, icke allenast icke kunna af de äldre undvaras, utan
fastmer måste till antalet ytterligare ökas.
Statens jern vägstrafik disponerade vid 1864 års slut, på sätt förut är uppgifvet,
63 lokomotiv. Dertill komma ytterligare 4 godsmaskiner, som ej hunno
blifva uppsatta och komma i bruk förr än vid detta års början, hvaremot 2 äldre
ballastlokomoliv blifvit försålda till Statens jernvägsbyggnader, så alt innevarande
år inalles 65 lokomotiv varit för trafiken tillgängliga.
Af dessa äro 16 konstruerade för snälltåg. 36 för blandade tåg och 13 för
godståg.
Enär med denna tillgång dagliga godståg icke kunna upprätthållas på vissa
delar af stambanan med den regelbundenhet, att offentligt tillkännagifvande derom
kan på förhand meddelas, samt då äfven snälltågs-maskinerna skulle till antalet
blifva otillräckliga, derest någon af dem skulle komma att erfordra en långvarigare
reparation, så beslutade Styrelsen att anskaffa ytterligare 4 snälltågs- samt 6
gods-lokomotiv, sedan Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader, uppå gjord framställning,
förklarat sig villig, att af nästa års anslag till de nya banorna dertill
förskjuta medel, mot vilkor att Trafikstyrelsen uppsatte motsvarande materiel på
de nya banorna, när dessa kunde öppnas för rörelsen.
Af förestående lokomotiv blifva godsmaskinerna levererade detta år, mot
liqvid i nästa Februari månad, och snälltågslokomotiven nästa vår. Härigenom
blifva för vestra och södra stambanornas trafik under nästa år disponibla tillsammans
75 lokomotiv, eller nära 1 lokomotiv per mil.
Deremot återstår för Trafikstyrelsen att sedan, på sätt nämndt är, de för
bearbetade delar af nya stambanor beräknade summor till rörlig materiel redan
blifvit använda till anskaffande af transportmedel, som ej kunna från de äldre
banorna undvaras, utan alt af ny materiel ersättas, att uppsätta för de nya bandelarna
behöfliga lokomotiv och vagnar.
Med afseende på antalet af de bantåg, som kunna antagas dagligen behöfva
framföras emellan Stockholm och Upsala, Katrineholm och Norrköping samt Laxå
och Katrineholm, erfordras
för den förstnämnda banan minst 5
» » andra » » 4 och
» » tredje » » 4
eller tillsammans 13 lokomotiv, hvilka under
våren och sommaren nästa år böra anskaffas.
'6
Kongl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 47.
Af egentliga personvagnar egde de färdiga banorna vid förra årets slut 180
stycken, hvartill under innevarande år kommit ytterligare 30. så att för vestra och
södra stambanorna nu disponeras inalles 210 personvagnar utom 6 så kallade stats-,
7 post- och 5 fångvagnar. Förenämnda antal är det minsta möjliga för behofvet
på dessa banor.
Deremot åligger det Trafikstyrelsen alt för de nya banorna nästa år anskaffa
följande antal personvagnar, nemligen:
för Upsalabanan . . 24
» Norrköpings d:o . 16
» Christinehamns r!:o 10
eller tillsammans 50 personvagnar.
Vid sistlidna års slut begagnades i trafik på vestra och södra stambanorna
822 bagage- och godsvagnar af olika slag, hvilka innevarande år Ökas med 200
vagnar. Med afseende på den vexande godsqvantitet och den väglängd, som detta
fraktgods skall transporteras, måste dock vagnantalet uppbringas till omkring 16
gods- och bagagevagnar för hvarje mil af de sammanhängande banorna, hvadan, då
trafiken under nästa år kommer att utsträckas ytterligare 16 mil, hela anlalet
sådana vagrar vid nämnda tidpunkt bör uppgå till 1,600, och således utöfver de
1,022 vagnar, som vid innevarande års slut böra förefinnas, ytterligare 578 godsocb
bagagevagnar, förutom 2 långvagnar, behöfva anskaffas.
Efter att sålunda hafva redogjort för materielens närvarande styrka samt för
behofvet deraf under nästkommande år, öfvergår Styrelsen till framställning af ett
annat förhållande, som med frågan om materiehn står i nära samband.
Den reparationsverkstad med förrådshus och lokomotivstall, som till en början
uppsattes vid Göteborg, har med 2:dra trafikdistriktets utsträckning och materielens
förökning befunnits alldeles otillräcklig, och har Styrelsen derföre under förlidet
och detta år uppfört en ny ändamålsenlig reparationsverkstad för lokomotiv, hvarigenom
bristen i denna del blifvit för den närmaste framtiden afbjelpt.
Vagnreparationerna verkställas nu i den del af den äldre byggnaden, som varit
ämnad till förråd lör gröfre muterialier, hvilka dyrbara ämnen åter måste förvaras
i några, sedan byggnadsarbetet, qvarstående provisionela och förfallna brädskjul.
Då den till vagnreparationen använda lokalen är helt och hållet olämplig, otillräcklig
och tillika eldfarlig, är behofvet påfallande af en ny, ändamålsenlig byggnad, der
arbetet kan skyndsamt och billigt utföras. Kostnaden för en sådan verkstad uppgår
till vid pass 60,000 R:dr. Genom dess anläggning vinnes äfven den fördel att den
nuvarande lokalen i stället finge användas till sitt ursprungliga ändamål för materialförrådet.
De nuvarande båda godsmagasinerna* vid Göteborgs station bestå endast af
tvänne gamla, provisionel dertill inredda skjul af resvirke och bräder. De äro nu
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
37
mera mycket förfallna, hvarken ändamålsenligt inrättade eller tillräckliga och dessutom
synnerligen eldfarliga, hvarföre äfven anmärkningar mot deras bibehållande
blifvit framställda från stadens sida. Belägenheten af dessa båda provisionela godsmagasiner
är sådan att utrymme emellan dem finnes för uppförande af ett nytt
magasin af sten, gemensamt för ankommande och afgående fraktgods, med trenne
täckta spår och nödiga expeditionslokaler Enligt förslag uppgår kostnaden för ett
sådant magasin af tillräcklig storlek till omkring 100,000 R:dr, och detsamma
borde ju förr desto hellre uppföras.
För att dels erhålla nödigt utrymme för vagnreparationsverkstaden, dels kunna
räta det till hammarne numera ledande, mycket krokiga spåret vid Göteborg oeh
tillika bereda en lämplig plats af tillräcklig storlek för upplag af stenkol så väl
för banans eget behof som för trafikanters med denna vara, är dessutom en utvidgning
af bangården genom utfyllning uti så kallade Gullbergsvassen nödvändig för en
kostnad af 30,000 R:dr.
Det under byggnadsarbetet vid Falköpings station uppförda och ännu begagnade
lokomotivstall består endast af resvirke och bräder samt rymmer blott 5 lokomotiv,
ett allt för ringa antal vid denna föreningsstation eméflan vestra och södra
stambanorna. Med afseende dels på den eldfara, som denna provisionela byggnad
ständigt är underkastad, och på svårigheten att vid eldsvåda rädda der förvarade
lokomotiv från förstörelse, emedan endast en maskin i sender kan ur densamma
utföras, dels på behofvet af utrymme för flera maskiner, erfordras vid Falköping ett
nytt lokomotivstall af sten för 9 maskiner, som, enligt upprättad plan, kan uppföras
för en kostnad af ungefär 40,000 R:dr.
Redan för närvarande befinnes reparationsverkstaden vid Liljeholmen allt för
inskränkt för det nuvarande behofvet, och man har derföre varit nödsakad att utvidga
den provisionela verkstadsbyggnaden på lokomotivstallets bekostnad, som åter
derigenom blifver alldeles otillräckligt, när lokomotivens antal vid lista trafikdistriktet
nästa år kommer att ökas med dem, som erfordras för Norrköpingsbanan, samt
ännu mera när Upsalabanan och sammanbindningsbanan genom hufvudstaden blifva
färdiga. Styrelsen måste derföre vara betänkt på sättet för verkstadens utvidgning
och definitiva anordning till en permanent reparationsverkstad för det lista trafikdistriktet.
Någon bättre belägen lokal för en sådan än Liljeholmens egendom, som
Slaten eger, har icke kunnat utfinnas, ehuru ändamålsenligt utrymme derstädes icke
kan erhållas på annat sätt, än genom bortsprängning af en emellan banan och
Årstaviken befintlig bergklippa af betydlig storlek. Kostnaden för detta arbete
ersättes dock till någon del genom den fasta grund, som derigenom vinnes för
byggnaden med dess tunga verktyg, och hvars beredande på annan plats sannolikt
skulle medföra ganska betydliga utgifter.
Detaljeradt kostnadsförslag har ännu ej kunnat upprättas, men efter de kalkyler,
som blifvit gjorda, torde hela anläggningen, äfven innefattande byggnad för
38
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
materialförråd, tued beräkning a! för framtiden tillräckligt utrymme, kunna uppföras
för 200,000 R:dr sådan som den til! en början erfordras.
Härigenom skulle utrymmet i det nuvarande lokomotivstallet okas med plats
för 4 maskiner och bristen i denna del sålunda blifva afhjelpt.
Om dessa summor sammanräknas, nemligen:
för vagnreparationsverkstaden i Göteborg 60,000: —
» nytt godsmagasin derstädes . . . 100,000: —
» utvidgning af Göteborgs bangård 30.000: ■—
» nytt lokomotivstall i Falköping . . 40,000: —
» ny reparationsverkstad vid Liljeholmen 200,000: —
er hålles en summa af R:dr 430,000: —
som tagas i anspråk för att kunna bringa dessa anläggningar i sådant skick, att
de motsvara de oundgängligaste vilkoren för materielens och förrådens underhåll
och bevarande.
Af dessa byggnader torde likväl, i brist på medel till kostnadens bestridande,
uppförandet af godsmagasinet i Göteborg kunna anstå till år 1867 samt vid Liljeholmen
under återstoden af detta och nästa år endast platsen för dan nya anläggningen
planeras och sjelfva lokomotivverkstaden uppföras, så att utgifterna kunna
inskränkas till 130,000 R.dr.
Enär, enligt öfverenskommelse med Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader,
de 10 lokomotiv, som innevarande år äro beställda, af samma styrelse komma att
liqvideras, och Trafikstyrelsen anser sig med disponibla medel kunna betala de under
innevarande år levererade vagnarne, så återstår, enligt ofvanstående, att till nästa
år anskaffa och betala
13 lokomotiv å 30,000 R:dr
630,000.
30 personvagnar
260,000.
380 bagage-, gods- och fångvagnar å 3,000 R:dr 1.740,000.
Summa R.dr 2,650,000
Om kostnaderna för de under nästa år oundgängliga nybyggnaderna, äfvensom
för reservförråd och förlag för det följande året skola af det blifvande öfvef--  skottet betäckas, befarar Styrelsen, att samma öfverskott till förstärkning af materielen
icke lemnar större tillgång än omkring 400,000 R:dr, hvadan derutöfver skulle
komma att behöfvas 2,250,000 R:dr.
Derest det verkliga behofvet af rörlig materiel för Statens ståinbanor kunnat
förutses vid den tid, då kostnadsförslagen för dem upprättades, så hade utan tvifvel
anslaget dertill bordt beräknas till dubbelt emot hvad uti dessa förslag då blef upptaget,
och derutaf skulle hafva följt, att de trafiköfverskott, som sedermera uppköriimit,
varit verkliga behållningar, som kunnat lemna bidrag till räntorna på Statens
för dessa anläggningar åsamkade skuld.
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 47.
39
Samma skal, nemligen att trafikens blifvande omfattning ej under byggnadstiden
kunde bedömas, föranledde ock att en del anläggningar, särdeles vid vestra
stambanan, utfördes allenast provisoriskt, så att dels ombyggnad, dels utvidgande
sedermera visat sig behööiga, hvartill inkomsterna af jernvägstrafiken måste tagas i
anspråk.
Emedlertid och då dessa förhållanden numera ej kunna ändras, men Statens
jernvägar omöjligen kunna uppfylla sitt ändamål utan att vara försedda med en tillräcklig
rörlig materiel och erforderliga inrättningar för dennas underhåll, finner sig
Trafikstyrelsen nödsakad, att i underdånighet hos Eders Kongl. Maj:t anmäla förhållandet
och anhålla, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets Ständer att
förskottsvis anvisa de medel, som för ändamålet erfordras; varande Styrelsen fullt
förvissad, att ölverskotten på rörelsen under två eller tre af de följande åren skola
lemna fulla tillgångar att efter hand ersätta förskottet.
Derest Rikets nu församlade Ständer skulle komma att anslå erforderliga summor
lör fullbordandet af nordvestra stambanan emellan Christinehamn och Norska
gränsen under de närmast följande åren, kunde af det dertill erforderliga anslag ett
belopp af 2,250,000 Riksdaler, utöfver hvad som beräknades för sjelfva arbetet,
under nästa år ställas till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att af Trafik
styrelsen
användas till anskaffande af den bristande materielen, hvaremot samma belopp
borde af blifvande trafiköfverskott återgäldas på det sätt, att Trafikstyrelsen, i
den mån nordvestra stambanan emellan Christinehamn och Norska gränsen för trafik
öppnades, uppsatte den dertill i kostnadsförslaget beräknade rörliga materiel för
1,280,000 Riksdaler och dessutom under loppet af åren 1867, 1868 och 1869,
eller förr, kontant till Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader eller till Rikets
Ständers Riksgälds-kontor inbetalte återstoden 970,000 Riksdaler.
Deu tillvext i trafik, som ständigt varit för handen, har icke allenast förorsakats
af det vexande behofvet af varuomsättning, den har utan tvifvel till väsendtlig
del påskyndats genom de efter hand redan medgifna nedsättningarne i trafikaf—
gifter. Hvilka af dessa orsaker hittills varit mest verkande, torde vara svårt att
afgöra; det vissa är, att rörelsen nu visar de osvikligaste tecken till en hastigare
än tillförene stigande liflighet och alt Statens jernvägstrafik för närvarande befinner
sig i ett stadium, då kraftiga åtgärder måste vidtagas, så framt transportförmågan
skall kunna gå i jemnbredd med anspråken derpå. Desto fullständigare de vexande
anspråken nu uppmärksammas och tillgodoses, desto hastigare skall rörelsens utveckling
försiggå och desto förr skall den tid inträffa, då trafiköfverskotten äfven räcka
till afbetalning af ränta och amortering af anläggningskapitalet. Styrelsen föreställer
sig, 8tt, då icke mindre än 62,250.000 Riksdaler blifvit anslagne till utförande
af nu trafikerade stambanor, och förhållandena med hvarje dag allt tydligare
ådagalägga landets behof att tillgodogöra sig fördelarne af dessa anläggningar, det
skulle vara mindre förenligt med god hushållning hos dem, som deröfver bestämma
40
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N'o 47.
att, genom förvägrande af en tillfällig kredit, sätta jernvägen ur stånd, alt till sin
och hein landets fromma uppmuntra den trafik, som nu, derest man aktar på dess
fordringar, vill framträda. Det vore mer än nedslående, om förhållandena skulle
tvinga till återgång från den redan beträdda vägen till trafikafgifternas nedsättning,
men en sådan återgång blefve en nödvändig följd af den bristande transportförmågan,
ty det är klart, att om varor tillströmma i större mängd än som kan befordras
genom de transportmedel jernvägen förmår anskaffa, klokheten bjuder att till
förmån för inkomsterna försigtigt höja fraktafgifterna nätt och jemnt så mycket, att
för handen varande materiel har full sysselsättning med befordrandet af de varor,
som, oaktadt de förhöjda fraktprisen, nödgas välja jernvägen såsom transportled.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigstc
tjenare och undersåte
C. 0. Troilius.
Stockholm den 26 Oktober 1865.
C■ Limnell.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 41.
41
Protokoll ofver Civil-Är ende, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 1 December
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre Du Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Malmsten,
Bredberg,
thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Efter skedd anmälan, att Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråle,
vore af sjukdom hindrad att tillstädeskomma, uppläste, enligt nådigt förordnande,
Statsrådet Bredberg till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts,
på nämnde Departements-chefs föredragning och Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
lättade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets
Ständer om anslag till jernvägsbyggnader och till rörelsemaleriel å redan anlagda
stambanor.
Kongl. Majl:t behagade, enligt Stats Rådets underdåniga tii 1-  styrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt, och befallde att, i öfverensstämmelse dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer allåtas.
In fidem
Otto V. Seippel.
Bih. lill R. St. Prut. 1865 å 1866. 1 Sami. I Afd. 2 Band. 1 Haft.
G
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN. 1885.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
1
f:o 48,
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1865. kl. 11 f. m.
Kongl. Majds nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anskaffande
af medel till jernv äg sbyggnader och ökad
jernvägsmateriel; Gifven Stockholms Slott den 1 December
1865.
Då Kongl. Maj:t nu, i likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum, vill
till Rikets Ständer göra nådig framställning om de åtgärder, som enligt Kongl. Maj:ts
tanke böra till jernvägsbyggnadernas fortsättande under närmaste framtid vidtagas,
anser Kongl. Maj:t äfven vid detta tillfälle i främsta rummet böra tagas i öfvervägande,
till hvilket belopp medel lämpligen må kunna användas för dessa arbetens
vidare bedrifvande.
Kongl. Maj:ts förslag i detta ämne vid sistlidne riksdag innehöll, att under
tiden till 1866 års slut en summa af 26,315,000 R:dr jemte blifvande vinst på den
såkallade statslånefonden, beräknad till omkring 400,000 R:dr, måtte anvisas till fortsättning
af arbetet på Statens stambanor samt att derjemte skulle såsom lån till
åtskilliga bolag, hvilka bildat sig för anläggning af bibanor, anvisas ett belopp af
5,000,000 R:dr R:mt. Vidare föreslog Kongl. Maj:t, att till bestridande af dessa utgifter
skulle dels användas vissa uppgifna tillgångar, dels upptagas ett fonderadt
statslån af 25,000,000 R:dr, som borde med en procent årligen amorteras.
Enligt Rikets Ständers i ämnet fattade beslut skulle under ofvannämnda tid
till arbeten å Statens stambanor utgå 27,896,000 R:dr, oberäknadt omförmälda vinstmedel,
och såsom lån till enskilda jernvägsföretag 9,644,000 R:dr, eller tillsammans
en summa af 37,540,000 R:dr R:mt, till betäckande hvaraf Rikets Ständer, jemte anvisande
af särskilda tillgångar å tillhopa 2,540,000 R:dr, uppdrogo åt sina Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret att genom lån anskaffa hvad som ytterligare erfordrades eller
högst 35,000,000 Riksdaler Riksmynt.
Det bar emellertid visat sig, att upptagandet af detta lån på antagliga vilkor
mött oväntade svårigheter. Utan att nu ingå i något närmare bedömande af de omständigheter,
som må hafva varit den egentliga anledningen härtill, anser Kongl.
Bib, till R. St, Fröt. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afä. 2 Band. 2 Baft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Maj:t det dock utan fara för misstag kunna antagas, att orsakerna till den mindre
gynnsamma utgången af låneförhandlingarna i väsendtlig mån böra sökas i de origtiga
föreställningar om Sveriges politiska och financiela förhållanden, hvilka blifvit
spridda synnerligast i Tyskland, som hittills varit den förnämsta marknaden för de
svenska allmänna fonderna. Ty något verkligt skäl till tvifvelsmål om Sveriges vare
sig vilja eller förmåga att med den största noggrannhet uppfylla hvarje å dess vägnar
ingången förbindelse lärer icke kunna uppgifvas. Tvärtom borde väl förtroendet
till dess punktlighet i detta hänseende vara stärkt genom den vunna erfarenheten;
och, hvad utsigten i fråga om Svenska Statens financer för framtiden, vidkommer,
synes denna än mindre böra ingifva någon tveksamhet. Det behöfves ej mera än
en blick på den närvarande finansställningen, hvilken utvisar, att Statsverkets inkomster
hvarje år lemnat ganska betydliga öfverskott, äfvensom på alla de åtgärder
och företag af allmän och enskild natur, hvilka här på sednare tider blifvit utförda
och framkallat ökad rörelse och produktion i alla rigtningar, samt föröfrigt blott en
ringa kännedom om landets naturliga hjelpkällor, hvilkas rikedom och utvecklingsförmåga
ännu endast ofullkomligt uppskattas, för att befästa den öfvertygelsen, att
Sverige, hvars skatter i allmänhet äro lindriga, hvars inre och yttre förhållanden
äro ordnade och hvars statsskuld i jemförelse med andra länders, är obetydlig, icke
behöfver, i fråga om en säker grund för dess kredit, stå tillbaka för något annat land.
Ehuru således någon den ringaste verkliga anledning till misstroende mot
Svenska Statens kredit icke kan anses förefinnas, är likväl redan det faktum, att
ett sådant misstroende blifvit väckt, hvilket uppenbarar sig i en nedsatt kurs på de
svenska fonderna och i svårigheten att afsluta nya lån, ensamt tillräckligt, för att
en allvarlig uppmärksamhet dervid måste fästas.
Det verksammaste, och måhända enda fullt verksamma, medlet mot detta
misstroende är otvifvelaktigt, att under den närmaste framtiden, intill dess den tillfälliga
oron i detta hänseende hunnit lägga sig, i möjligaste mån undvika att på den utländska
penningemarknaden ånyo uppträda såsom lånesökande.
Å andra sidan lärer ingen kunna förneka, att det hvarken vore med klok
hushållning eller med flera andra vigtiga intressen förenligt, om dessa arbeten, der
en dyrbar materiel användes, och en talrik personal af ingeniörer och skickliga arbetare
erfordras, skulle helt och hållet afbrytas eller till ett alltför ringa omfång
inskränkas, för att sedan efter någon tid åter upptagas. Men, såframt ej alla eller
åtminstone de flesta andra vigtiga samhällsbehof skola förbises och nödiga åtgärder
till ordnande af rikets försvarsverk till lands och sjös, till befrämjande af dess materiel
utveckling och till fullkomnande af dess bildnings- och undervisningsanstalter,
— om "hvilka behof Kongl. Maj:t redan i Dess nådiga Proposition om statsregleringen
gjort framställning — skola skjutas åsido, eller ock skatterna öfver höfvan
ökas; så kunna, enligt hvad samma nådiga Proposition utvisar angående beloppet
af disponibla tillgångar, jernvägsarbetena icke utföras genom direkta statsbidrag.
Kongl. Maj:t anser ock den i sådant hänseende hittills följda grundsatsen, nemligen
att bördan af dessa kostsamma företag, hvaraf gagnet tillfaller den kommande tiden
åtminstone lika mycket som den närvarande, icke bör påläggas ensamt den sistnämnda,
utan i skälig mån fördelas äfven på framtiden, vara fullkomligt billig och
rättvis.
För att nu kunna förena dessa fordringar med fordringarne på kreditens bevarande,
och då jemväl sjelfva frågan om lämpligheten att vid en viss tidpunkt utföra
arbeten, som genom upplånta medel skola bekostas, måste till väsendtlig del
vara beroende af de vilkor, på hvilka dessa medel kunna erhållas, finner Kongl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
3
Maj:t en betydlig minskning i anslagen till jernvägsbyggnader, i förhållande till hvad
vid sednaste riksdagar för sådant ändamål beviljats, nu vara af nödig omtanke föreskrifven
samt att den summa, som vid detta tillfälle må anslås till jernvägsarbeten
och dermed sammanhängande behof, bör i möjligaste måtto inskränkas.
Kongl. Majit anser derföre, att några vidare anslag, vare sig till statsbanor
eller enskilda jernvägar, nu icke böra ifrågakomma än dels till fullbordande af den
nordvestra stambanan, hvilken, i sin dubbla egenskap att åstadkomma oafbruten
jernvägsförbindelse med brödralandet samt att kraftigt underlätta rörelse och produktion
i en af rikets vigtigare provinser, utan gensägelse nu lärer kunna antagas
vara den angelägnaste, dels ock till komplettering af den materiel vid de redan anlagda
banorna, som en öfver förväntan och beräkning tillökad rörelse gjort nödvändig.
Den sålunda uppkomna, alltmera kännbara bristen på rörlig materiel, —
hvilken emellertid utgör ett säkert och derjemte glädjande bevis på rörelsens tillvext och
på jernvägarnes stigande nytta — har man hittills sökt såvidt möjligt afhjelpa genom anskaffning
af ny materiel för de öfverskottsmedel, som trafikinkomsterna lemnat. Men dels
måste ett sådant förfaringssätt, att endast småningom komplettera hvad som fattats i den
första uppsättningen af banornas materiel, gå alltför långsamt för att ej medföra väsendtliga
olägenheter och förluster såväl för allmänna rörelsen, som för jernvägsinkomsterna,
dels torde det ej heller vara med rigtiga principer öfverensstämmande att sålunda
genom trafikinkomsternas användande under hand till ändamål, som onekligen tillhöra
den första uppsättningen eller nybyggnaden af banorna, tillgångar och utgifter,
som äro af olika natur, sammanblandas samt af sådan anledning den verkliga behållning,
hvilken redan nu till ej ringa belopp uppkommer af jernvägstrafiken, icke
blifver synlig eller kan ens approximativt, utan svårighet beräknas. Kongl. Majit anser
derföre, att den ifrågavarande tillökningen af rörlig materiel bör betraktas endast
såsom en fyllnad i den förut anskaffade, hvilken befunnits otillräcklig, och att
således ett särskildt anslag bör för detta ändamål anvisas; men att deremot trafikinkomsterna
framdeles, såvidt de ej åtgå till driftkostnader samt till banornas och
den dithörande materielens underhåll, må till Riksgälds-kontoret levereras.
De summor, som för dessa nu omförmälda behof erfordras, skulle enligt beräkning,
grundad på inkomna uppgifter, utgöra:
till fullbordande af den nordvestra stambanan genom Wermland under förutsättning,
att den kommer att dragas öfver Carlstad
14,670,000.
och till komplettering af bristande materiel för de redan anlagda stambanorna
utöfver hvad som genom öfverskott på trafikmedlen för 1866
anses kunna anskaffas i rundt tal
2,000,000.
eller tillsammans Rimt Ridr 16,670,000.
och skulle häraf komma att utgå:
år 1866: till anskaffning af materiel
2,000,000.
„ „ såsom anticipation på de kommande årens arbetsanslag 500,000. 2,500,000.
„ 1867: till fullbordande af banan mellan Arvika och norska
gränsen
2,900,000.
„ „ till arbete på banan mellan Carlstad och Arvika
3,424,000. 6,324,000.
» 1868: till arbete på banan emellan Christinehamn och Arvika
5,885,000.
„ 1869: till d:o d:o d:o
1,961,000.
Summa R:mt R:dr 16,670,000.
I afseende på utvägarne att anskaffa dessa medel, hvilka, enligt hvad ofvan
är nämndt, hvarken böra direkte genom ökade skatter utkräfvas eller, med åsido
-
4
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.
sättande af nästan alla andra vigtiga samhällsbehof, tagas af tillgångar, som för dessa
ändamål äro behöfliga, utan böra på det för Statens kredit minst störande sätt upplånas,
anser Kongl. Majit lämpligast att:
antingen ifrågavarande medel — derest sådant ännu låter sig göra — upptagas
i sammanhang med den återstående delen af sednast beslutna jernvägslån, hvilken
återstod, uppgående till omkring 26,000,000 Eidr, såvidt Kongl. Majit har Sig bekant,
ännu ej blifvit definitivt negocierad;
eller ock samma medel, tillsvidare endast i form af sväfvande skuld, på sätt
lämpligast kan ske, i mån af behof, anskaffas för att först vid den framtida upplåning,
som — när konjunkturerna kunna antagas blifva förmånligare — sannolikt
kommer att för jernvägsarbetenas ytterligare fortsättning ega rum, med denna sammanläggas
till en fonderad statsskuld.
För öfrigt anser Kongl. Majit, att, i händelse det förra af dessa alternativer
skulle komma att tillämpas och således de ifrågavarande medlen upplånas i sammanhang
med det, som ännu återstår för att betäcka utgifterna för de vid sistlidne riksdag
beslutna jernvägsarbeten, så bör hela det nu beräknade beloppet för fullbordandet
af den nordvestra stambanan och för komplettering af materielen, eller i rundt tal
17,000,000 Ridr, vid detta tillfälle upptagas; men skulle detta deremot till följd af
redan ingångna aftal eller af andra skäl icke kunna eller anses böra ske, utan endast
temporära åtgärder för ändamålet vidtagas, så böra dessa åtgärder enligt Kongl.
Majits tanke ej sträckas längre än till fyllande af behofven för 1866 och 1867, samt
åt en kommande riksdag öfverlemnas att genom beslut om ett nytt fonderadt statslån
konsolidera denna sväfvande skuld, på samma gång som då kommer att afgöras
i hvad omfattning såväl fortsättningen af Statens egna jern vägsbyggnader som understödjandet
af enskilda bolag för samma ändamål bör, med afseende på sig då företeende
omständigheter, under en viss tid ega rum, och medlen dertill på en gång
anskaffas.
Hvad slutligen beträffar frågan om de tillgångar, som kunna påräknas för bestridande
af den möjligen tillökade annuiteten för ett fonderadt lån eller af räntor
och omkostnader för en sväfvande skuld, så uppstår i detta hänseende icke någon
svårighet, utan äro de medel, som för sådant ändamål finnas disponibla, fullkomligt
tillräckliga. Först och främst skulle härtill kunna användas det ytterligare öfverskott,
som nu med visshet kan antagas uppkomma på bränvinstillverkningsafgifterna
för innevarande år och som sednast 1867 skall till Riksgälds-kontoret afiemnas. Vid
den beräkning öfver detta verks inkomster för sistnämnda år, hvilken förekommer i
Kongl. Majits nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, antogs bränvinstillverkningen
under innevarande år förslagsvis komma att uppgå till 15,000,000 kannor,
och efter denna grund blefvo också de för detta år påräkneliga öfverskotten upptagna.
Men nu har det visat sig, att denna beräkning var för låg och att bränvinsproduktionen
för året i verkligheten uppgår till öfver 16,400,000 kannor, i följd hvaraf
också det härför inflytande skattebeloppet kommer att med mer än 800,000 Ridr öfverskjuta
hvad som i detta afseende upptagits och således blifva en ytterligare, hittills
oberäknad tillgång för Riksgälds-kontoret. Utan att likväl taga denna summa i
betraktande, — ehuru den ensam vore mer än tillräcklig för betäckande af annuiteten
eller räntor och omkostnader för de medel, som intill slutet af 1867 erfordras
— vill Kongl. Majit deremot fästa uppmärksamheten på att, ifall den nu ifrågasatta
kompletteringen af materielen för de redan anlagda banorna blir genom särskildt
anslag bekostad, och således trafikinkomsterna, hvilka förut till stor del måst användas
för anskaffande af ny materiel, hädanefter icke komma att, annat än undan
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
5
tagsvis, med dessa utgifter belastas, så kan med säkerhet påräknas, att öfverskottet
på dessa inkomster — hvilka till följd såväl af rörelsens ständiga tillvext, som af
banornas tilltagande utsträckning äro i ett jemnt och hastigt stigande — innan kort
skall uppgå till ett ganska ansenligt belopp. Enligt uppgift från vederbörande lärer
bruttoinkomsten af trafiken på de redan färdiga banorna komma att för detta år
uppgå till omkring 4 A millioner och, om värdet af de utvidgade anläggningar och den
nya materiel, som af dessa medel under tiden bekostats, inberäknas, den behållna
inkomsten kunna upptagas till omkring 1,800,000 R:dr.
Kongl. Majit anser Sig således kunna med full trygghet antaga, icke allenast
att trafikinkomsterna skola lemna öfverflödig tillgång till de utgifter, som med nu
föreslagna åtgärder äro förenade, utan ock att dessa inkomster framgent kunna och
böra utgöra en fullt tillräcklig fond till bestridande af de årliga bidrag, som erfordras
för att, utan betungande af Statens öfriga finansförvaltning, sätta landet i tillfälle
att varsamt fortsätta sina jernvägsanläggningar, der de af klokheten gillas. Och
när slutligen dessa arbeten blifvit fullbordade och kostnaderna derför omärkligt
återgäldade, skall nettobehållningen af Statens jernvägar i framtiden komma att utgöra
en icke obetydlig inkomstkälla för Staten.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå
Rikets Ständer:
l:o att till fullbordande af den nordvestra stambanan mellan Christinehamn
och norska gränsen öfver Carlstad må anvisas en summa af 14,670,000 R:dr R:mt;
2:o att vidare måtte anvisas till komplettering af den rörliga materielen för
redan anlagda stambanor ett belopp af 2,000,000 R:dr;
3:o att af dessa summor, till sammanlagdt belopp af 16,670,000 R:dr, måtte
få utgå:
under 1866 — till anskaffande af förökad rörlig materiel
2,000,000.
» „ såsom anticipation på de kommande årens arbets
anslag
500,000. 2,500,000.
under 1867 — till fullbordande af arbetet mellan Arvika och
norska gränsen
2,900,000.
» „ till bedrifvande af arbetet mellan Carlstad och Arvika 3,424,000. 6,324,000.
4:o att de för omförmälda ändamål nödiga medel anskaffas:
antingen i sammanhang med återstoden af det fonderade statslån, hvilket
enligt Rikets sednast församlade Ständers beslut skulle upptagas till bestridande af
utgifterna för då beslutna jernvägsarbeten, i hvilket fall hela den för nordvestra
stambanans fullbordande och för materielens komplettering erforderliga summan, i
rundt tal, 17,000,000 R:dr bör upplånas,
eller, derest detta icke kan eller anses böra ske, genom upplåning på kortare
tid på sätt lämpligast finnes, i hvilken händelse endast de medel i mån af behof
anskaffas, hvilka blifva nödiga till betäckande af utgifterna under åren 1866
och 1867;
5:o att vid verkställandet af ofvanberörda upplåning må efter sig företeende
omständigheter väljas de utvägar, som för vinnande af ändamålet och för bibehållande
af Statens kredit befinnas fördelaktigast; samt
6:o att till bestridande af de utgifter, sorn till följd af denna upplåning erfordras
för ränta och amortering, må anvisas öfverskotten på trafikinkomsterna från
och med 1867.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i
Stats-Rädet å Stockholms Slott den 1 December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
samt Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anskaffande af medel till jernvägsbygguader och ökad jernvägsmateriel.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt, och befallde, att i enlighet dermed nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer afiåtas.
Ex protocoilo
C. F. Smerling.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
7
Mf:o 49.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
Folkskolelärares pensionering; Gifven Stockholms Slott
den 1 December 1865.
Sedan Kongl. Majit i nådig Proposition till Rikets sednast församlade Ständer
föreslagit, dels att den ännu återstående delen af den allmänna fonden för folkskolelärares
pensionering måtte jemväl under innevarande statsregleringsperiod och under
samma vilkor som förut ställas till Kongl. Majits disposition, och dels att till behöflig
förstärkning af densamma måtte anvisas den slutliga besparing, hvilken för åren
1861—1863 kunde å de till folkskoleväsendets befrämjande af den personliga skyddsafgiften
anvisade anslag uppkomma, hafva Rikets Ständer, — under anförande, hurusom
billigheten fordrade, att en skollärare efter en mannaålder, full af möda, ej
måtte för sin nödtorftiga bergning på ålderdomen vara beroende af godtycket eller
fattigvårdens tillgångar, samt huru det likaledes vore af vigt för skolan, att i de
förtröttade och åldrade lärarnes ställe kunna använda friska och nya krafter, — uti
underdånig skrifvelse den 16 November 1863 på dessa och öfriga i den nådiga Propositionen
andragna skäl lemnat bifall till hvad Kongl. Majit uti ifrågavarande hänseende
föreslagit, samt tillika, enär, på sätt hos Rikets Ständer blifvit anmärkt, antagligt
vore, att orsaken, hvarför det ändamål Rikets Ständer afsett i så ringa mån
blifvit uppnådt, till väsendtlig del kunde sökas i den bestämmelsen, att pensionsföreningarne
skulle ordnas till så stort antal, samt hvar och en till så ringa omfång,
att hvarje förening endast omfattade ett stift, och det i följd häraf ansåges böra utredas,
huruvida en mera omfattande förening med större fördel skulle kunna bildas,
— i underdånighet anhållit, att det, på sätt Kongl. Majit funne lämpligast, måtte
undersökas, på hvilka grunder pensioneringen för folkskolelärare mest ändamålsenligt
skulle kunna ordnas.
Kongl. Majit har, med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda anfört, den
22 April 1864 åt dertill utsedde komiterade i nåder uppdragit att företaga ifrågavarande
undersökning och, efter det frågan i hela dess vidd blifvit tagen under ompröfning,
till Kongl. Majit inkomma med underdånigt betänkande och förslag till de
grunder för folkskolelärares pensionering, hvilka på lämpligaste sätt kunde betrygga
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
det afsedda ändamålets uppnående; och hafva komiterade, efter att det åt dem sålunda
nådigst lemnade uppdraget blifvit fullgjordt, den 19 December 1864 till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnat, jemte utlåtande i ämnet, förslag till reglemente
för en inrättning till pensionering af rikets folkskolelärare, öfver hvilket förslag vederbörande
med infordrade underdåniga yttranden inkommit.
Att folkskoleläraren, i likhet med andra tjenstemän, må ega en möjlighet att
vid uppnådd högre ålder, då arbetskrafterna svika, kunna afträda från sitt mödosamma
kall, utan att falla fattigvården till last, har synts Kongl. Maj:t påkalladt lika
mycket af billighetens kraf, som af en skyldig omtanka för folkundervisningens väl.
Utsigten till en någorlunda sorgfri ålderdom verkar icke allenast stärkande och uppmuntrande
på läraren under utöfvandet af hans ansvarsfulla befattning; det är äfven
för undervisningen af högsta vigt, att icke arbetet på det ädlaste af alla arbetsfält
— vården och utvecklingen af menniskans andliga väsen — måste skötas med
af ålder och arbete förnötta krafter. Behofvet att snart ordna denna vigtiga angelägenhet'
gör sig ock numera med så mycket större styrka gällande, som folkskolorna
i allmänhet, efter utfärdande af Stadgan den 18 Juni 1842, redan öfver tjugo år varit
ordnade, och en mängd lärare följaktligen närma sig den ålder, då de icke mera
kunna till gagn för skolan qvarstanna i sin tjenst.
Den väg, som för åstadkommande af ifrågavarande pensionering hittills blifvit
beträdd, har emellertid icke visat sig fullt tjenlig att föra till det afsedda målet.
I Folkskolestadgan den 18 Juni 1842 blef det föreskrifvet, att, då skollärare,
som oförvitligt förestått sin tjenst, genom ålderdom eller sjuklighet är urståndsatt
att den vidare bestrida, det må af församlingens eller skolstyrelsens pröfning hero,
att i mån af hans behof och af den längre eller kortare tid han tjenstgjort, större
eller mindre del af lönen såsom pension honom tilldela. Men detta stadgande, ehuru
klart det uttalade grundsatsen, gaf likväl icke en tillfyllestgörande ledning för dess
tillämpning. Dels var pensioneringen, så väl i afseende på tiden, då den skulle inträda,
som i afseende på beloppet, hvarmed den skulle bestridas, alltför obestämd,
för att kunna blifva betryggande för läraren; dels föll bördan af denna pensionering,
då behofvet yppades, på en gång med hela sin tyngd på församlingen, hvilken dessutom
hade att bestrida den inträdande nye lärarens aflöning. Ehuru rigtig och
sund den i lag stadgade grundsatsen var, behöfde således dess utförande närmare
ordnas, för att de välgörande frukterna deraf skulle kunna framträda.
Redan vid 1847 års riksdag aflät Kongl. Maj:t derföre en framställning till
Rikets Ständer, afseende att dels närmare bestämma pensioneringstiden och beloppet af
församlingarnes bidrag, dels jemväl bereda för ändamålet erforderligt understöd af
statsmedel. Framställningen förnyades vid 1850 års riksdag och i anledning af
denna Kongl. Maj:ts Proposition afsattes för ifrågavarande ändamål af de å anslagen
till folkundervisningens befrämjande uppkomna besparingar en summa af 120,000
R:dr. Dervid bestämdes tillika att pensionsinrättningar för folkskolelärare borde bildas
stiftsvis och förses med reglementen, byggda på vissa förut uppgjorda, allmänna
grunder.
Ehuru förslag till dessa allmänt gällande grunder sedermera utarbetades och
fastställdes, kunde pensionsföreningar icke tillvägabringas i mera än två af rikets
tolf stift, och dessa föreningar omfattade hvardera, enär inträdet i pensionsinrättningen
var stäldt i församlingarnes fria val, allenast en ringa del af stiftets skoldistrikter.
Sedan till grundfonder för dessa båda pensionsföreningar blifvit af de för
ändamålet afsatta medlen utbetald en summa af tillsammans 18,060 R:dr, nemligen
till
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 49.
9
till föreningen i Linköpings stift 11,310 R:dr och till föreningen i Hernösands stift
6,750 R:dr, har återstoden af de för pensioneringen afsatta medlen, 101,940 R:dr,
till följd af Rikets Ständers tid efter annan fattade beslut, fortfarande varit för ändamålet
disponibel.
Sedan nämnda två föreningar uppkommo, har, under loppet af nära tio år,
ingen sådan inrättning vidare blifvit bildad, och ej mera än 84 skoldistrikter inom
riket äro således ännu i åtnjutande af fördelen att för sina lärare hafva utsigt till
ett med säkerhet påräkneligt understöd för ålderdomens behof. En utvidgning af
de områden, som blifvit utstakade för de föreslagna föreningarnes omfattning, har
synts af dessa förhållanden anvisad, och Rikets Ständer medgåfvo derföre år 1857,
att de afsatta medlen till understöd för folkskolelärares pensionering finge användas,
äfven om två eller flera närbelägna stift förenade sig om en pensionsinrättning.
Men icke heller denna utvidgning har visat sig föra till en tillfredsställande lösning
af frågan. Ingen pensionsförening har efter kungörandet af beslutet derom blifvit
bildad. De tvänne obetydliga, redan förut bildade föreningarne synas icke heller
kunna bestå i sitt ursprungliga skick. I den ena af dem, Hernösands, hafva, enligt
meddelande af dess direktion, delegarne endast med svårighet kunnat förmås att
qvarstå och af Linköpings förening är beslut fattadt om förändring af inrättningens
ändamål, på det sätt att den skulle omfatta äfven lärarnes enkor och barn, å hvilken
förändring stadfästelse blifvit sökt hos Kongl. Maj:t.
Af den erfarenhet, som sålunda blifvit vunnen, synes en tydlig anvisning
vara ginen att för verkställandet af denna pensionering beträda en annan bana,
med undvikande af de svårigheter, som hittills visat sig lägga hinder i vägen för
uppnående af det åsyftade ändamålet.
Den af Kongl. Maj:t förordnade komitéen har i detta hänseende i första rummet
tillstyrkt, att den afsedda pensionsföreningen må omfatta hela riket och vara
gemensam för alla ordinarie lärare och lärarinnor vid så väl högre som egentliga
folkskolor. I följd af denna utsträckning måste beräkningarne blifva säkrare, äfvensom
inrättningens soliditet mera betryggad; förvaltningskostnaderna tynga vida
mindre och de kännbara olägenheter undvikas, som eljest städse skulle uppkomma,
då folkskolelärare vunne befordran från ett stift till ett annat, (tvifvelaktigt är,
att först genom en sådan omfattning inrättningen vinner den styrka, som för ändamålet
erfordras.
I afseende på skyldigheten att besörja folkskolelär arnes pensionering synes
grundsatserna redan vara gifna genom folkskolestadgans föreskrifter. Denna skyldighet
är grundad på folkskolelärarnes ställning såsom kommunernas tjenstemän
och står i närmaste samband med åliggandet att aflöna dessa tjenstemän, hvilket
åliggande jemväl i första rummet tillhör kommunerna. På samma sätt som Staten
lemnat kommunerna understöd i fråga om lärarnes aflönande, synes likväl Staten
böra äfven till pensioneringen bidraga. På dessa grunder stödde sig ock Kongl.
Maj:ts framställning till Rikets Ständer af den 7 December 1847, och i enlighet med
dem har det förslag blifvit uppgjord!, som komitéen nu framlagt. På sätt i dess
Betänkande närmare finnes utveckladt, har komitéen ansett obestridligt, att då kommunen
tillsätter och i första rummet aflönar skolläraren, af hvilkens arbete den
ock drager största och närmaste fördelen, förpligtelsen att vårda denne lärares ålderdom,
sedan han i dess tjenst offrat sin mannaålders krafter, likaledes bör i
första rummet tillhöra kommunen. Denna pligt måste äfven, såvida pensionsväsendet
skall kunna behörigen ordnas, vara uttryckt i en bestämd förbindelse för
Bih. till B. St. Brot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Haft. 2
10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 49.
kommunerna att i pensionsföreningen ingå. Det vore likväl, efter komitéens åsigt,
för åstadkommandet af en ändamålsenlig pensionsinrättning för folkskolelärare ett
oundgängligt vilkor att jemväl Staten till densamma lemnade bidrag. Folkskolan
vore, genom den allmänna bildning den hade till uppgift att befrämja, icke att betrakta
allenast såsom en kommunernas utan äfven såsom en Statens angelägenhet,
och detta kunde anses bekräftadt såväl genom det understöd Staten beviljat för
folkskolelär arnes aflöning, som äfven genom anvisandet af det alltsedan år 1851 till
understöd för deras pensionering afsedda anslag.
I fråga om pensionsbeloppet hafva komiterade å ena sidan ansett den tillförene
föreslagna summan af 100 R:dr vara alltför låg för att kunna uppfylla det
ändamål, att försäkra skolan om friska och förnyade lärarekrafter, då de förut använda
blifvit förnötta, och å andra sidan icke vågat föreslå hela det belopp, hvartill
lönen uppgår, i betraktande af de stora uppoffringar, som för bestämmandet af ett
så högt pensionsbelopp vore erforderligt. Med' hänseende dertill att lefnadsbehofven
vid äldre år torde kunna något inskränkas, äfvensom att största antalet folkskolelärare
tillhör landsbygden, hvarest lefnadskostnaderna äro mindre dryga, har komitéen
fasthållit den åsigt, att för den afgående lärarens torftiga bergning vore sörjdt,
om han finge tillgodonjuta tre fjerdedelar af sin lön såsom pension. Enligt komitéens
förslag är likväl, utöfver den oviikorliga förbindelse, som måste åligga kommunerna
att lemna bidrag till detta pensionsbelopp, så vidt det beräknas efter minimi-lönen,
tillfälle lemnadt öppet att få lärarnes pension förhöjd ända till en maximigräns af 750
R:dr. Den lefnadsålder, vid hvilken läraren skulle vara berättigad att erhålla pension,
har komitéen hemställt skulle blifva 60 år. Denna bestämning står i öfverensstämmelse
med den pensionsålder, hvilken blifvit föreslagen att gälla förlärare i allmänhet,
och torde, om man afser å ena sidan det mödosamma i sjelfva tjenstgöringen,
å andra sidan nödvändigheten att icke alltför starkt anlita inrättningens tillgångar,
befinnas vara den åldersgräns, hvilken i detta fall har största skälen för sig.
Den tjensteålder åter, hvilken läraren borde hafva uppnått för att komma i åtnjutande
af pension, hafva komiterade föreslagit till 30 år, hufvudsakligen på den allmänna
grund, att innehafvaren af en tjenst, för att hafva giltig rätt till pension, borde
hafva tjenat så lång tid som lians egentligen verksamma ålder kan anses omfatta.
Då emellertid såväl i afseende på lefnads- som tjensteålder undantagsförhållanden
kunna ega rum, på hvilka bör fästas billigt afseende, har blifvit föreslaget
att i vissa fall en nedsättning i dessa åldersbestämmelser kan medgifvas, i hvilka
fall afsked kan erhållas med afkortad pension.
Den från kommunerna utgående pensionsafgift har komitéen föreslagit till 4
procent af den lön, för hvilken delaktighet i inrättningen beräknas, eller, som är
detsamma, till 5] procent af pensionsbeloppet. Denna bestämmelse är vald såsom
uttryckande medelbeloppet emellan den afgift, hvilken var föreslagen i Kongl. Maj:ts
Proposition den 7 December 1847 och den, som, enligt fastställda grunder, blifvit
antagen för pensionsinrättningarne i Linköpings och Hernösands stift.
_ I öfverensstämmelse med dessa åsigter, och på grund af den motivering, som
i komiterades Betänkande finnes utförligt framställd, hafva komiterade för ordnandet
af folkskolelärarnes pensionering föreslagit följande grunder:
l:o. Inrättningen är gemensam för hela riket och omfattar alla lärare och
lärarinnor vid såväl högre som egentliga folkskolor.
2:o. Skyldigheten att besörja folkskolelärares pensionering åligger kommunerna
med understöd af Staten; inträdet i pensionsinrättningen är obligatoriskt för
kommunen.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
11
3:o. Beloppet af hel pension bestämmes till tre fjerdedelar af den lön, hvarefter
delaktighet i inrättningen beräknas. Denna delaktighet, hvilken är för hvarje
skoldistrikt obligatorisk, så vidt den sträcker sig till minimilönens belopp, han äfven
vinnas för ett högre lönebelopp, dock icke öfverstigande 1,000 R:dr.
För skolområde med högre folkskola är delaktighet i inrättningen efter beloppet
af lärarens verkliga lön obligatorisk — dock att högsta lönebeloppet, för hvilket
pension får beräknas, alltid är 1,000 R:dr.
Förmånerna af husrum, vedbrand, kofoder och planteringsland få icke ingå
i det lönebelopp, hvarefter pensionen beräknas.
Lägsta pensionsbeloppet blifver således 300 R:dr och det högsta 750 R:dr.
4:o. Pensionsafgiften, som bör af kommunerna erläggas, bestämmes till 4 procent
af det lönebelopp, hvarefter pensionen beräknas.
5:o. Pensionen är antingen hel eller afkortad.
Å. Hel pension, hvilken utgår med belopp, som i mom. 3 är sagdt, tillkommer:
1. Lärare vid 60 års ålder och med 30 tjensteår, af hvilka minst 20 böra
hafva varit ordinarie. Vid tjensteårsberäkning får skolläraren räkna
sig tillgodo den tid utöfver fem år, som han, vederbörligen examinerad,
varit i egenskap af extra lärare anställd eller som han tjenstgjort, i
händelse han före tillämpningen af 1842 års folkskolestadga blifvit
antagen och sedermera, efter godkännande vid folkskolelärare-seminarium,
vid tjensten bibehållen.
2. Lärare, som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att sin tjenst
bestrida, derest hans lefnads- och tjensteår sammanräknade utgöra
90, och han minst 10 år varit i ordinarie skoltjenst, med samma
rättighet i afseende på extra ordinarie tjenstgöring, som ofvan är sagdt.
B. Afkortad pension utgår till:
1. Lärare, som fyllt 55 år och tjenstgjort minst 25 år, deraf minst 20 år
såsom ordinarie. Beloppet af sådan afkortad pension kan efter olika
förhållanden utgöra från och med 62 till och med 90 procent af hel
pension i enlighet med en i det föreslagna reglementet intagen tabell.
2. Lärare, som är obotligt sjuk och hvars lefnads- och tjensteår sammanräknade
icke uppgå till 90; dock böra i hvarje fall de ordinarie tjensteåren
hafva varit minst 10. Pensionsbeloppet bestämmes på det sätt,
att för hvarje år, som fattas i 90, afkortas 1 procent af hela pensionen.
Vid tjensteårsberäkningen gäller för bestämmandet af afkortad
pension samma rättighet i följd af extra ordinarie tjenstgöring, som
är sagdt i afseende pä hel pension.
6:o. Blir pension tillagd folkskolelärare innan skoldistriktet eller skolområdet
för den lön, efter hvilken pensionsbeloppet beräknas, erlagt afgifter för så många år,
som motsvara det stadgade minsta erforderliga antalet ordinarie tjensteår, så skall
skoldistriktet eller skolområdet gälda beloppet af de bristande årsafgifterne, dock
efter afdrag af hvad för en lägre lön under högst lika många år möjligen kan vara
erlagdt. Detta belopp inbetalas på det sätt, att årligen, ifrån det pensionen begynner
utgå, extra pensionsafgift, till lika belopp med den ordinarie, erlägges till
dess pensionsinrättningen blifvit för bristen till fullo godtgjord. Dör pensionstagaren
dessförinnan eller förlorar han sin pensionsrätt, upphör denna extra pensionsafgift
att utgå.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
7:o. Har folkskolelärare, när han söker afsked med pension, under minst fern
år innehaft sin tjenst, skall lönen för denna tjenst läggas till grund för pensionsbeloppets
bestämmande. Har han i kortare tid innehaft befattningen, då skall, så
vida ej obotlig sjukdom är orsak till afskedstagandet, pensionen bestämmas efter det
lönebelopp, hvarpå hans pensionsrätt näst derförinnan grundade sig. Sökes deremot
afskedet på grund af obotlig sjukdom, så bestämmes pensionsbeloppet efter medelbeloppet
af de löner, på grund af hvilka sökanden under de sednaste fem åren egt
att beräkna pensionsrätt.
8:0. Pension utbetalas halfårsvis i Juni och December månader.
9:o. Pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, som har sitt säte i hufvudstaden
och består af en ordförande och två ledamöter, hvilka af Kongl. Maj:t
i nåder förordnas.
Genom en omsorgsfull financiel utredning hafva komiterade visat, att det
nya bidrag af Staten, som utöfver kommunernas egna bidrag skulle erfordras, för
att efter dessa grunder upprätthålla folkskolelärarnes pensionering, motsvarar ett
årligt anslag af 30,000 R:dr.
Då denna statsutgift, för vinnande af ett så stort mål, ingalunda kan anses
betydlig, har Kongl. Maj:t velat föreslå, att Rikets Ständer, med gillande af de för
folkskolelärarnes pensionering här ofvan framställda grunder, måtte medgifva, att
så väl den i Riksgälds-kontoret ännu innestående delen af den för dessa lärares
pensionering afsedda fond, 101,940 R:dr, som äfven de till understöd för pensionsinrättningarne
i Linköpings och Hernösands stift anvisade 18,060 R:dr, under förutsättning
att delegarne i nämnda särskilda pensionsanstalter till fördel för den allmänna
pensionsinrättningen afstå dessa medel, må för folkskolelärarnes pensionering
enligt dessa uppgifna grunder användas, samt att Rikets Ständer måtte för pensioneringens
upprätthållande anvisa ett årligt anslag på ordinarie stat af 30,000 R:dr.
Ändamålet med denna pensionsinrättning vore likväl endast ofullständigt uppnådt,
så vida icke i samband dermed kunde ställas en pensionsanstalt för folkskoleiärarnes
enkor och barn. Den allmänna önskan, att en sådan pensionsanstalt skulle
komma till stånd, har uttalats icke blott af folskolelärarne vid deras möten, utan
ock af samtliga skolinspektörerna i riket. Delegarne i den ofvanomförmälda pensionsinrättningen
för folkskolelärare i Linköpings stift hafva för sin del beslutat,
att .den tillika skulle blifva en pensionsanstalt för lärarnes enkor och oförsörjda
barn, och delegarne i Hernösands stifts pensionsinrättning hafva vid sammanträde
förlidet år allmänt uttryckt samma önskan. De flerfaldiga försök, som under loppet
af 10 år gjorts för att tillvägabringa en sådan inrättning, vittna äfven om tillvaron
af ett i detta afseende djupt kändt behof.
Ehuru visserligen denna angelägenhet närmast bör vara föremål för lärarnes
egen omtanka, eger frågan likväl äfven ett intresse för det allmänna, och vid inrättandet
af en pensionsanstalt för folkskolelärarne kan, såsom komiterade hafva visat, en
pensionsanstalt för deras enkor och barn tillika upprättas, med blott en obetydlig
utgift för Staten.
Enligt komiterades uppfattning måste skyldigheten att besörja pensioneringen
för efterlefvande enkor och barn åligga folkskolelärarne sjelfva. En för detta
ändamål upprättad Enke- och Pupillkassa borde likväl, efter deras åsigt, hafva gemensam
styrelse och förvaltning med pensionsinrättningen för folkskolelärare, och
kunde, om den ändamålsenligt ordnades, komma till stånd, med ett jemförelsevis
ringa bidrag af det allmänna.
Genom en särskild financiel utredning hafva komiterade visat att för verkställandet
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 49.
13
ställandet af denna pensionering intet statsanslag erfordras och att för bestridande
af förvaltningskostnaderna, under förutsättning att Styrelsen öfver denna inrättning
förenas med förvaltningen af folkskolelärarnes pensionsinrättning, endast behöfdes
ett grundkapital af 40,000 R:dr, motsvarande, efter 5 procent ränta, ett årligt tillskott
af 2,000 R:dr.
Till fyllande af detta behof hafva komiterade hemställt, dels att en årlig kollekt
i rikets alla kyrkor måtte medgifvas, dels att framställning måtte göras hos Rikets
Ständer om ett anslag för en gång af 20,000 R:dr.
Då det sålunda blifvit ådagalagdt, att vid stiftandet af en pensionsinrättning
för folkskolelärarne i riket, endast med en obetydlig förhöjning af det för denna inrättning
erforderliga anslag, kan vid densamma fästas en med den så nära beslägtad
och till samma mål syftande inrättning, som en pensionsanstalt för samma lärares
efterlemnade enkor och barn, föreslår Kongl. Maj:t, att Rikets Ständer måtte, såsom
bidrag till förvaltnings-kostnaderna för den sålunda föreslagna Enke- och Pupillkassan,
bevilja ett årligt anslag af 1,000 R:dr.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CAEL.
F. F. Carlson.
Utdrag af Protokollet öfver EcJclesiastik-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 1 December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Malmsten,
Bredberg.
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Föredragande Departements-chefen, Statsrådet Carlson, uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående folkskolelärarnes
pensionering.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, och befallde, att, i enlighet dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. J. Olde.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 2 Hatt. 3
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
1
JM; o 50.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående pension å Allmänna
Indragningsstaten för Kommendanten och Direktören viel
Straff- och Arbetsfängelset på Långholmen, Majoren m. m. Frans
August Tellander; Gifven Stockholms Slott den 7 November 1865.
Uti underdånig ansökning har Kommendanten och Direktören vid straffoch
arbetsfängelset på Långholmen, Majoren i arméen, Riddaren af Kongl. Wasaorden,
Frans August Tellander anhållit, att Kongl. Maj:t måtte hos Rikets nu försandade
Ständer i nåder göra framställning derom, att han vid afskedstagande
komme i åtnjutande af en årlig pension af 2,800 Riksdaler Riksmynt, motsvarande
sammanlagda beloppet af hvad sökanden på ordinarie riksstat nu åtnjuter i lön,
nemligen såsom direktör 2,000 Riksdaler, kommendantsarfvode 500 Riksdaler sann
det åt direktören vid straff-fängelset anslagna arfvode för inseende öfver Stockholms
stads kronohäkte å Långholmen 300 Riksdaler.
Af förtedda handlingar inhemtas att sökanden, som är född den 1 Mars 1812,
inträdt i Statens tjenst 1828 och, oberäknadt omkring tre års tjenstgöring såsom
kompanichef vid kronoarbetskorpsen, innehaft kommendants- och direktörs-befattningen
vid förenämnda fängelse i nära 12 år; varande genom ansökningen bifogade
läkarebetyg intygadt, att sökanden sedan längre tid lidit af särskilda i betygen
uppräknade sjukdomar, hvaribland njurstens- och hjertlidande, och att deraf kunde
befaras, att sökanden för framtiden när som helst blefve alldeles oförmögen att
' o
fortfara med utöfningen af sin nu innehafvande både själs- och kroppskrafter ansträngande
befattning, hvilken icke lemnade honom tillfälle att njuta den vård,
som för så betänkliga sjukdomsfall vore erforderlig, och ännu mindre en sådan,
som vore egnad till den brutna helsans återställande.
Med anledning af berörda ansökning har Fångvårds-styrelsen anfört, hurusom
Styrelsen under sednare delen af den tid sökanden innehaft den mödosamma komBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 3 Häft, 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
mendants- och direktörsbefattningen vid ifrågavarande stora fängelse, kommit i
erfarenhet deraf, att sökanden, som tid efter annan, på grund af läkarebetyg, åtnjutit
tjenstledighet för helsans förbättrande, efter återinträde i tjenstgöring och genom
den dermed förenade ansträngning blifvit till helsa och krafter försvagad,
hvadan Styrelsen funné sannolikt att den tidpunkt snart kunde inträffa, då han befunnes
urståndsatt att med den kraft och verksamhet, som befattningen fordrar och
som han deri tillförene ådagalagt, densamma förvalta, och funne sig Styrelsen,
med afseende å de synnerliga förtjenster för införande af god disciplin och ordning
vid fängelset, som sökanden under sin tjenstetid derstädes ådagalagt, böra
hans ansökning förorda jemväl beträffande det begärda pensionsbeloppet, helst detsamma
måste antagas vara skäligen behöfligt för att åt sökanden, som med en
talrik familj vore i saknad af enskild förmögenhet, bereda en tarflig utkomst, hvarvid
Styrelsen tillika ville fästa uppmärksamheten derå att, utöfver ofvannämnda
på ordinarie stat uppförda löneinkomst för kommendants- och direktörsbefattningen
vid Långholmens straff- och arbetsfängelse, andra ej oväsendtliga löneförmåner
samma befattning åtfölja, hvilka genom afskedstagandet skulle sökanden frångå
såsom boställsrum, planteringsland samt den å inkomsten för fångarnes arbeten
honom tillkommande provision.
Med afseende å de af Fångvårds-styrelsen sålunda anförda skäl vill Kongl.
Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att ett belopp af Två Tusen Åttahundra
Riksdaler Riksmynt måtte varda å Allmänna Indragningsstaten beviljadt
Majoren Tellander såsom årlig pension, att utgå från och med månaden näst efter
den, då afsked från kommendants- och direktörs-befattningen vid straff- och
arbetsfängelset å Långholmen kan blifva honom meddeladt.
De till ärendet hörande handlingar skola Rikets Ständers vederbörande Utskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Är och dag som ofvan.
CARL.
Louis De Geer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
3
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen den
7 November 1865.
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet:
Den af Kommendanten och Direktören vid straff- och arbetsfängelset på
Långholmen, Majoren i arméen, Riddaren af Wasa-orden Frans August Tellander
i underdånighet gjorda ansökning att, ehuru han, som är född år 1812 och år
1828 inträdt i Statens tjenst samt, oberäknadt nära tre års tjenstgöring såsom
kompanichef vid kronoarbetskorpsen, innehaft befattning såsom Kommendant
och Direktör vid nämnda fängelse under en tid af nära tolf år, ännu icke uppnått
en ålder af 60 lefnadsår, Kongl. Maj:t likväl täcktes hos Rikets nu församlade Ständer
föreslå honom till erhållande vid afskedstagandet af en årlig pension af 2,800
Riksdaler Riksmynt, motsvarande direktörslönen 2,000 Riksdaler, kommendantsarfvodet
500 Riksdaler samt det åt direktören för inseende öfver Stockholms stads
kronohäkte å Långholmen anslagna arfvode 300 Riksdaler; till stöd för hvilken
anhållan sökanden underdånigst anfört, att hans helsa numera vore så försvagad,
att den tidpunkt snart kunde inträffa, då han funne sig urståndsatt att på ett fullt
tillfredsställande sätt utöfva ofvanberörda befattningar, i hvilket afseende sökandenjemväl
åberopat ett bifogadt, af läkaren vid fängelset afgifvet betyg, att särskilda skäl för
bifall till ansökningen torde förete sig dels i den synnerligen ansträngande tjenstgöring,
som, äfven under vanliga förhållanden, vore, vida mer än vid andra dylika tjenster, förenad
med kommendants- och direktörsbefattningen vid ofvannämnda fängelse, der icke
allenast fångpersonalen vore särdeles stor och bestode af flera slags fångar, som
måste underkastas olika behandlingssätt samt till ej ringa del utgjordes af Stockholms
mest depraverade befolkning, utan ock granskapet med hufvudstaden i många
hänseenden försvårade fångvården, dels ock isynnerhet med afseende å det
skick, hvari fängelset vid sökandens tillträde af direktörstjensten befanns, och af
de oaflåtliga omsorger och ansträngningar för införande och vidmagthållande af
ordning, han, i anseende dertill, under en stor del af sin tjenstetid måst vara un
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.
derkastad, och hvilka sannolikt i ej ringa mån bidragit till grundläggande af hans
sjuklighet; och har Fångvårds-styrelsen, som berörda ansökning insändt, i anledning
deraf underdånigst anfört, att Styrelsen under sednare delen af den tid, sökanden
innehaft den mödosamma kommendants- och direktörsbefattningen vid ifrågavarande
stora fängelse, kommit i erfarenhet deraf att han, som tid efter annan,
på grund af läkarebetyg, åtnjutit tjenstledighet för sin helsås förbättring, efter
återinträde i tjenstgöring, genom den dermed förenade ansträngning, blifvit till
helsa och krafter försvagad, hvadan Styrelsen, lika med sökanden, funne sannolikt,
att den tidpunkt snart kan inträffa, då sökanden befunnes urståndsatt att med
den kraft och verksamhet, som befattningen fordrar och han deri tillförene ådagalagt,
densamma förvalta, ansåge Styrelsen sig böra i underdånighet förorda Majoren
Tellanders förevarande underdåniga pensionsansökning; hvarjemte, i fråga om
beloppet af den pension, som må böra sökanden beviljas, Styrelsen i underdånighet
tillkännagifvit, att han på ordinarie riksstat åtnjuter det belopp af 2,800 Riksdaler
Riksmynt, som i den underdåniga ansökningen omförmäles; finnande sig Styrelsen,
med afseende å de synnerliga förtjenster för införande af en god disciplin
och ordning vid fängelset, som sökanden under sin tjenstetid derstädes ådagalagt,
böra i underdånighet tillstyrka, att pensionen måtte till nämnda belopp bestämmas,
helst detsamma måste antagas vara skäligen behöfligt för att åt sökanden, som
med en talrik familj vore i saknad af enskild förmögenhet, bereda en tarflig utkomst;
och fästade Styrelsen i öfrigt Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå,
att utöfver ofvannämnda på ordinarie stat uppförda löneinkomst för kommendantsoch
direktörsbefattningen vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen, andra
ej oväsendtliga löneförmåner samma befattning åtföljde, hvilka genom afskedstagandet
skulle sökanden frångå, såsom boställsrum, planteringsland samt den å inkomsten
för fångarnes arbeten honom tillkommande provision, hvilken till ganska betydligt
belopp utgått.
Sedan upplyst blifvit att sökanden från arméens pensionskassa åtnjuter i årlig
pension 600 Riksdaler, hemställde Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern
att Kongl. Maj:t, uppå de af Fångvårds-styrelsen anförda skäl, måtte täckas anbefalla
aflåtande till Rikets nu församlade Ständer af nådig Proposition derom, att
ett belopp af Två Tusen Åttahundra Riksdaler Riksmynt måtte å Allmänna Indragningsstaten
beviljas såsom årlig pension åt Majoren Tellander att utgå från och
med månaden näst efter den, då afsked från kommendants- och direktörsbefattningen
vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen kan varda honom beviljadt.
Uppå tillstyrkan af Stats-Rådets öfrige ledamöter täcktes
Kongl. Maj:t i nåder bifalla hvad Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern
sålunda hemställt och skulle nådig Proposition,
som nu justerades, till Rikets Ständer aflåtas, sådan
den finnes detta protokoll bilagd.
In fidem
Joli. Flach.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
5
Öl.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Majds nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga oni förändrad
grund för utgörande af fjerdingsmans aflöning; Gifven Stockholms
Slott den 8 December 1865.
Genom Kongl. Kungörelsen den 9 Augusti 1851 blefvo, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers derom fattade beslut, de dittills gällande stadganden om
skyldigheten till deltagande i fjerdingsmansbestyret i så måtto förändrade, att
detta åliggande skulle, med undantag af de hemman och lägenheter, hvilka äro
anslagna såsom boställen åt civile, militäre eller ecklesiastike embetsman, utsträckas
till alla andra hemman af hvad beskaffenhet de vara måtte, alla skattlagda samt
bebyggda och särskildt värde åsätta lägenheter, verk och inrättningar, jemte alla på
landet boende och borgerlig rörelse idkande handlande, under vilkor att vissa,
med bestämd aflöning försedde, fjerdingsman skulle för socknarne eller distrikten
antagas, äfvensom att denna aflöning skulle från samtliga ofvannämnda hemman,
lägenheter, verk och personer utgå efter samma grunder, som för rättighet
att deltaga uti sockenstämmas öfverläggningar och beslut enligt Kongl. Förordningen
den 29 Augusti 1843 voro stadgade, men att, om frälse-, kronoskatte- samt
kronohemmans innehafvare beslöto att fjerdingsmansbefattningen borde utöfvas
omgångsvis emellan hemmanen, bestyret fortfarande skulle dem sjelfva ensamt
åligga.
Med ändring af hvad berörda Kungörelse innehöll angående undantag för de
hemman och lägenheter, hvilka äro anslagna såsom boställen åt civile, militäre
och ecklesiastike embetsman, från skyldigheten att deltaga i fjerdingsmansbestyret,
förordnade Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer för sin del
beslutat, genom Kungörelse den 23 Oktober 1857, att äfven nämnda hemman och
lägenheter borde, der fjerdingsmansbefattningen af viss med lön försedd person
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.
bestrides, uti fjerdingsmannens aflönande, lika med andra i sådant afseende förbundne,
deltaga.
Sedermera har uti särskildt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning i besvärsväg understäldt
mål förekommit att, efter det en socken vid kommunalstämma beslutat,
att aflöningen till fjerdingsmannen derstädes skulle utgå efter fyrktalslängden,
samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, der detta beslut Blifvit öfverklagadt,
på anförda skäl ogillat besvären, så har Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium,
hvarest klagan i målet blifvit fullföljd, i utslag förklarat, att, enär härvid
förekomme, dels att då, såsom uti ifrågakomna socken vore fallet, viss med bestämd
lön försedd fjerdingsman antagits, aflöningen ålåge endast alla hemman af hvad
beskaffenhet de vara måtte, alla skattlagda samt bebyggda och särskildt värde åsätta
lägenheter, verk och inrättningar, jemte alla på landet boende och borgerlig rörelse
idkande handlande, på sätt förberörda Kongl. Kungörelser uttryckligen innehöllo,
och dels att hvad sålunda vore förordnadt borde, jemlikt 60 § i Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1862, gälla till efterrättelse, pröfvade Kollegium, med tillämpning
af 76 § i sist åberopade Förordning, rättvist att omförmälda kommunalstämmobeslut
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes utslag till all kraft och
verkan upphäfva; hvarefter Kongl. Maj:t, vid föredragning af detta besvärsmål,
fastställt Kammar-kollegii utslag såsom på nu gällande föreskrifter i ämnet grundadt.
Och hafva sedermera flera dylika mål blifvit på enahanda sätt af Kongl.
Maj:t afgjorda.
Då emellertid fjerdingsmansbefattningen, enligt Kongl. Stadgan den 1 Juni
1850, förklarats utgöra ett menighetsbestyr, hvars handhafvande åsyftar uppehållande
af ordning och säkerhet inom kommunen, samt skyldigheten att bidraga till
aflöning af fjerdingsman, der sådan med viss lön antagits, blifvit genom tid
efter annan meddelade stadganden utsträckt jemväl till andra kommunal-inedlemmar,
än innehafvare af jord, anser Kongl. Maj:t skyldigheten att deltaga i fjerdingsmans
aflöning böra såsom en kommunens gemensamma ordningsangelägenhet
betraktas; och vill Kongl. Majit för den skull härmed föreslå Rikets Ständer
att, med ändring af Kongl. Kungörelserne den 9 Augusti 1851 och den 23 Oktober
1857, i afseende å fjerdingsmans aflöning, må förklaras att denna aflöning bör
utgöras efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller
kan varda föreskrifven.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
€ h 1L
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 51.
7
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Pådet å Stockholms Slott den 8 December 1865.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Dagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste till justering ett, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts enligt Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
förut fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition till Rikets Ständer angående
förändrad grund för utgörande af fjerdingsmans aflöning;
Och täcktes Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla samma förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt förordna att, i öfverensstämmelse,
dermed, nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
JM: o
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående kostnadsfri
upplåtelse af kronomark för jernvåg s-anläggningen emellan Gellivara
malmfält och Luleå eif; Gifven Stockholms Slott den 15 December
1865.
Efter det till understödjande af en ifrågasatt jernvägsanläggning emellan de
till Gellivara egendom hörande malmfält och Bottniska viken, dels Kongl. Maj:t
genom nådig Resolution den 26 Mars 1859 beviljat det bolag, som i sådant hänseende
kunde komma att bildas, utom andra förmåner, äfven rättighet att under
byggnadstiden utan afgift begagna på kronans mark belägna kalk- och stenbrott
jemte grustag, äfvensom att få hemta för jernvägsanläggningen nödigt virke från
kronans i banans grannskap belägna skogar, dock under förbehåll, bland annat,
att dervid borde lända till efterrättelse hvad i Kongl. Brefvet den 11 April 1844
stadgades rörande vilkor, sätt och ordning för erhållande af virke från kronans
skogar i Norrbottens län, dels ock Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse
den 30 Juni 1860, med vilkor att bolag för jernvägens utförande blefve bildadt
och jernvägsanläggningen af detsamma påbörjad inom 1861 års utgång, medgifvit
kostnadsfri upplåtelse af dertill erforderlig, kronan tillhörig mark; så hafva, i anledning
af vid sistlidna riksdag gjord framställning om statsbidrag till kanalisering
af Luleå eif, för erhållande af oafbruten kommunikation från Luleå till Storbacken,
Rikets Ständer, som inhemtat, att ofvanberörda jernvägsanläggning emellan
Gellivara och Bottniska viken icke kommit till utförande, men att egarne af
Gellivara, under förutsättning att Luleå eif blefve kanaliserad, afslutat förberedande
aftal om byggande af en jernväg emellan Gellivara och nämnda eif, genom underdånig
skrifvelse den 19 November 1863, i hufvudsakligt ändamål att genom elfvens
kanalisering sistomförmälda jernvägsanläggning skulle befordras och bearbetandet
af de rika malmtillgångar, som nu lågo snart sagdt obegagnade i Gellivara
malmfält,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
9
malmfält, derigenom underlättas eller rättare möjliggöras, till Kongl. Maj:ts disposition
anvisat en summa af 852,000 R:dr för att i händelse aftal, som af Kongl.
Maj:t förklarades giltigt, blefve afslutadt om anläggande inom viss~af Kongl. Maj:t
bestämd tid utaf jernväg emellan Luleå eif och Gellivara malmfält, under stadgarde
vilkor utbetalas för verkställande af nödiga rensningar i Luleå eif samt anläggande
af kanaler med lutande planer förbi Hedens och Ede forssar till det bolag,
som genom kontrakt, hvilket sednast inom 1864 års utgång borde vara vederbörligen
afslutadt, förbunde sig att efter fastställd plan utföra och fullborda arbetet.
I anledning häraf har ett i England bildadt aktiebolag, benämndt «The Gellivara
Company limited», hvilket genom Kongl. Resolution den 17 Maj 1864 erhållit
nådig tillåtelse att besitta de af bolaget inköpta s. k. Gellivara-verken jemte
derunder lydande jern- och sågverk, hemman och lägenheter i Norrbottens län, i
underdånighet, med förmälan att bolaget beslutat verkställa ofvanberörda såväl
kanaliseringsarbete som jernvägsbyggnad, för hvilket sistnämnda arbetes utförande
med en spårvidd af tre fot, enligt ett af tjenstförrättande Distrikt-chefen i Norra
Väg- och Vattenbyggnads-distriktet Kapiten Robert Schough den 10 April 1862
uppgjordt förslag, kostnaden beräknats utgöra 2,575,000 R:dr, anmält sig till att
komma i åtnjutande af det statsbidrag Rikets Ständer för omförmälda rensningsoch
kanaliserings-arbeten anvisat, hvaruppå Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den
11 Oktober 1864 uppdragit åt Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggnader
att rörande sistberörda arbetens utförande inom den 1 Oktober 1867 med bolagets
ombud afsluta kontrakt, hvaruti, bland annat, borde intagas det vilkor, att bolaget
skulle inom den 1 Oktober 1869 hafva, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
af Kapitenen Schough uppgjorda plan, anlagt jernväg emellan Gellivara malmfält och
Luleå eif samt att, derest jernvägen icke blefve fullbordad, bolaget skulle till
statsverket återbetala det för rensnings- och kanaliserings-arbetena beviljade statsbidrag
eller så stor del deraf, som blifvit lyftad.
Sedan härefter Disponenten A. R. Lundblad, i egenskap af ombud för nämnda
bolag, uti en till Kongl. Maj:t ställd och genom Dess Befallningshafvande i
Norrbottens län insänd ansökning, underdånigst anhållit, att bolaget måtte i nåder
tillåtas att till omförmälda kanal- och jernvägsanläggningar och till sådana byggnader,
som för berörda arbetens utförande voro erforderliga, få från närmaste tillstötande
kronoallmänningar kostnadsfritt hemta nödigt virke, samt ej mindre Kongl.
Maj:ts bemälde Befallningshafvande, än äfven Skogs-styrelsen öfver denna anhållan
afgifvit underdåniga yttranden, deruti förstnämnda myndighet med afseende
derå att ifrågavarande företag voro förenade med betydliga kostnader och af beskaffenhet
att leda till bosättningar och uppodling af de marker, hvarigenom de
skulle utföras, till bolagets ansökning tillstyrkt nådigt bifall så till vida, att bolaget
måtte medgifvas att till jernvägsbyggnaden, hvilken komme att helt och hållet
omslutas af oafvittrade kronomarker, derifrån utan afgift hemta erforderliga maBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami 1 Afd. 2 Band. 3 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
terialier, hvaremot Skogs-styrelsen, på anförda skäl, afstyrkt bifall till bolagets begäran,
men derjemte, enär företagen voro af betydligt omfång och stor vigt så väl
för orten som för det allmänna, hemställt, att bolaget måtte under uppgifna vilkor
erhålla, förutom utsyning mot stubböresafgift från de byggnadsarbetena angränsande
kronomarker, äfven utsyning utan sådan afgift från de åt bolaget insynade
ännu ej afvittrade nyhemmanstrakter, till hvilka bolaget icke genom fullgjord
byggnads- och odlingsskyldighet förvärfvat dispositionsrätt, så hafva bolagets hufvud-ombud
här i Sverige, Grosshandlanden V. Kjellberg och Kanslisten AV. F.
Dalman emot Skogs-styrelsens berörda yttrande afgifvit underdåniga påminnelser,
deruti ombuden anfört bland annat, att, då Rikets Ständer vid beviljande af anslaget
för kanaliseringen af Hedens och Ede forssarne, hvilket anslag utan tvifvel
blefve högst otillräckligt för verkställande af detta med betydliga både svårigheter
och kostnader förenade arbete, fästat det vilkor, att bolaget skulle helt och hållet
på egen bekostnad tillika anlägga en omkring 9' mil lång jernväg emellan Gellivara
malmfält och Luleå eif, Rikets Ständer måste antagas hafva velat i sådant
afseende förunna bolaget samma fördelar, som varit tillförsäkrade det bolag, hvilket
år 1859 erbjudit sig att utföra den då tillämnade jernvägsanläggningen från
Gellivara till Bottniska viken, så mycket heldre, som de nu beslutade kommunikationslederna
©tvifvelaktigt voro för det allmänna af vida större vigt och fördel än
ensamt den förut ifrågasatta längre jernvägen, samt att det hos Kongl. Maj:t företedda,
af Kapitenen R. Schough den 10 April 1862 uppgjorda kostnadsförslag för
ifrågavarande jernväg, i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed densamma enligt
Kongl. Maj:ts beslut borde anläggas, icke upptoge några utgifter vare sig för inköp
från Kronans skogar af virke till vägens anläggning, för grustägt, m. m., eller
för expropriation af den Kronans mark, hvaröfver vägen skulle få sin rigtning;
Och hafva på grund häraf ombuden dels förnyat den förut å bolagets vägnar framställda
begäran att till jernvägsanläggningen få under nödig kontroll från Kronans
närmast tillstötande allmänningstrakter kostnadsfritt hemta erforderligt virke, dels
ock anhållit att få likaledes utan afgift begagna på Kronans mark belägna kalkoch
stenbrott jemte grustägt äfvensom att Kongl. Majit täcktes, om så ansåges
nödigt, till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om kostnadsfri
upplåtelse till bolaget af den Kronans jord, som jernvägen komme att genomlöpa.
Efter inhemtande af Kammar-kollegii den 16 nästlidne Maj afgifna underdåniga
utlåtande, har Kongl. Majit vid pröfning af' förevarande ärende den 19 påföljande
Juni, enligt Kollegii hemställan funnit godt i nåder tillåta bolaget att, emot
stubböresafgift och med iakttagande i öfrigt af hvad i Kongl. Brefven den 11 April
1844 och den 24 November 1857 stadgas angående vilkor, sätt och ordning för erhållande
af virke från Kronans skogar i Norrbottens län, få till ifrågavarande såväl
jernvägsanläggning som kanalbyggnad från Kronans allmänningar hemta nödigt
virke, hvilket dock borde företrädesvis afverkas å de marker, som närmast omgåf
-
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 52.
11
vo omförmälda byggnadsarbeten, äfven om dessa marker voro bolaget till nyhemman
anslagna, hvarjemte bolaget i nåder medgifvits, att under byggnadstiden få
afgiftsfritt begagna på Kronans marker belägna kalk- och stenbrott samt grustägt;
Och ehuru, hvad angår bolagets anhållan om kostnadsfri upplåtelse af den kronomark,
som för ifrågavarande jernvägsanläggning erfordras, Staten redan genom
det meddelade understödet för kanaliseringen af Hedens och Ede forssar i betydlig
mån bidragit till åstadkommande af en kommunikationsled mellan Gellivara
malmberg och Bottniska viken, vill Kongl. Maj:t likväl, enär det är af ej ringa
vigt för det allmänna, att Gellivara rika malmtillgångar blifva tillgodogjorda och
för sådant ändamål är nödigt, att jern vägsanläggningen kommer till stånd, samt
denna anläggning derjemte, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, bör
leda till bosättningar och odlingar inom angränsande trakter äfvensom bereda möjlighet
att tillgodogöra der befintliga kronoskogar, härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer att, med afseende å Statens ofvan antydda fördelar af omförmälda jernvägsanläggning
och då dessutom fråga nu endast är om eftergift af ersättning för jord,
som har ett jemförelsevis ringa värde, medgifva kostnadsfri upplåtelse till ofvannämnda
bolag af den Kronans odisponerade mark, som för ifrågavarande jernvägsanläggning
erfordras, mot det att jernvägen varder för Statens behof och allmän
trafik upplåten enligt taxa, som af Kongl. Majit fastställes, samt med förhehåll
derjemte, att, derest jernvägsanläggningen icke blifver fullbordad inom föreskrifven
tid eller trafikerandet af honom skulle komma att upphöra, Kronans fria disposition
till den afstådda jorden återställes. .
De frågan rörande handlingar komma att tillställas det Utskott, hvartill densamma
varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
J. A. Gripenstedt.
12
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 52.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 15 December 1865.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste till justering
ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till Rikets Ständer angående kostnadsfri upplåtelse af kronomark för jernvägsanläggningen
mellan Gellivara malmfält och Luleå eif.
Kongl. Maj:t behagade, jemlikt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt befallde att i enlighet dermed
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Ädelgren.
\
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 53. 13
N:o 53.
An k. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående väckt fråga om,
öfverflyttning på Kronan af bestyret med anskaffning och underhåll
af båtsmännens kappsäckar och s. k. småpersedlar; Gifven
Stockholms Slott den 21 December 1865.
Sedan, med föranledande af Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens riksdag
hos Kongl. Maj:t anmälda önskan om införande vid båtsmanshållet af ett för
såväl det allmänna som de rustnings- och roteringsskyldige mera fördelaktigt och
äfven i öfrigt lämpligare beklädnadssätt, än det dittills följda, denna angelägenhet
efter föregången utredning af dermed gemenskap egande förhållanden samt rustoch
rotehållarnes hörande, blifvit, i öfverensstämmelse med flertalets bland dessa
åsigter, genom Kongl. Förordningen den 22 December 1848 sålunda ordnad, att,
på deri stadgade vilkor, anskaffningen och underhållet af båtsmännens beklädnad,
med undantag af deras kappsäckar och s. k. småpersedlar, eller skjortor, strumpor
och skor, öfvertagits af Kronan, samt detta beklädnadssätt derefter småningom
vunnit det erkännande hos de rustnings- och roteringsskyldige, att numera af hela
båtsmanshållet återstå endast några få nummer, som icke derpå ingått; så hafva
Rikets sednast församlade Ständer uti skrifvelse den 31 Oktober 1863 angående
reglering af utgifterna under Riksstatens Femte Hufvudtitel, i sammanhang med
behandlingen af frågan om förhöjning i anslaget för båtsmansbeklädnadens underhållande,
bland annat, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t måtte täckas vidtaga
nödiga åtgärder, hvarigenom rust- och rotehållarne vid båtsmanshållet kunde på enahanda
grunder, som uti ofvanberörda nådiga Förordning angående båtsmansbeklädnaden
finnas antagna, befrias från skyldigheten att anskaffa och underhålla
kappsäcken och de s. k. småpersedlarne.
För att tillvägabringa den närmare utredning af härmed sammanhängande
förhållanden, som af Rikets Ständers berörda underdåniga framställning påkallades,
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 53.
uppdrog Kongl. Maj:t denna utredning åt en särskild för ändamålet tillsatt komité,
hvilken, efter slutade arbeten, den 12 sistlidne Juli afgaf underdånigt betänkande
och förslag i ämnet. Uti nämnda betänkande har komitéen, efter angifvande
af de omständigheter, som föranledde dertill, att vid 1848 års reglering
icke jemväl kappsäcken och småpersedlarne, lika med den öfriga båtsmansbeklädnaden,
af Kronan till anskaffning och underhållande öfvertogos, omständligt redogjort
för sättet huru de ifrågavarande persedlarne nu af rust- och rotehållarne
utgöras; och framgår af denna utredning hufvudsakligen: att kappsäcken inom hela
båtsmanshållet tillhandahålles båtsmannen för viss brukningstid efter en till storleken
lika, meij till öfriga beskaffenheten inom olika orter mycket omvexlande
modell, med undantag likväl för Blekinge, hvarest, enligt särskildt nådigt medgifvande,
båtsmannen erhåller, efter rusthållarens skön, antingen klädsäck eller
dubbel koj och täcke, och att således rust- och rotehållares skyldighet att bestå
kappsäck är obestridlig; att med småpersedlarne åter förhållandet är olika i det
indelta och i det roterade båtsmanshållet, enär indelningsbåtsmannen, antingen
han uppfordras eller ej, hvarje år undfår 2 stycken skjortor, 1 par strumpor och 1 par
skor, men roteringsbåtsmannen deremot erhåller vid hvarje uppfordring till årseller
sommartjenst eller sjökommendering 1 par skor, 2 par strumpor och 2 stycken
skjortor samt vid uppfordring till handräckning 1 pär skor och 1 par strumpor,
hvadan, då roteringen i allmänhet under loppet af frenne år uppfordras en gång
till årstjenst, sommartjenst eller sjökommendering och en gång till handräckning,
en tredjedel af de under tiden till båtsmannen utlemnade småpersedlars anskaffningskostnad
kan antagas på hvarje år belöpa; att de båtsmännen uti olika provinser
och äfven inom samma ort af särskilda rusthåll eller rotar tilldelade småpersedlar
funnits vara af mycket skiljaktig beskaffenhet, deraf icke sällan tvister
med båtsmännen föranledts, samt att för öfrigt sjelfva sättet för persedlarnes utgörande
visat sig för de rustnings- och roteringsskyldige medföra flera uppgifna
olägenheter. Med afseende på dessa förhållanden tillstyrker i underdånighet komitéen
den af Rikets Ständer ifrågasatta förändring deri samt föreslår för dess till—
vägabringande följande hufvudgrunder, nemligen:
att rust- oell rotehållarne vid båtsmanshållet frikallas från skyldigheten att
till sina båtsmän gifva kappsäck, skjortor, strumpor och skor, emot erläggande,
Indelningen årligen samt Roteringen vid hvarje uppfordring till års- eller sommartjenst
eller sjökommendering eller handräckning, af en kontant ersättning, i
fredstid svarande emot fyra femtedelar af kostnaden, efter medium af nästföregående
tio års markegång i hvarje län, för de persedlar, från hvilkas utgörande rotarne
befrias, kappsäcken dervid beräknad för tre uppfordringsturer, (36 månader), men
i krigstid full ersättning efter markegång, på samma sätt beräknad;
att af rust- och rotehållarne må hero, om de vilja med Kongl. Maj:t och
Kronan ingå kontrakt om kappsäckens och småpersedlarnes öfvertagande eller icke;
dock att den rust- eller rotehållare, för hvilken Kronur; icke åtagit sig anskaff
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 53.
15
ning af den öfriga beklädnaden, icke heller får ingå kontrakt med Kronan om nu
ifrågavarande persedlars öfvertagande;
att de kontrakt, som härom ingås, gälla så länge erforderligt anslag af Rikets
Ständer anvisas;
att indelningsbåtsmannen af Kronan årligen vid uppfordringen erhåller två
stycken skjortor, två par läderskor och två pär ullstrumpor, samt roteringsbåtsmannen
dels vid hvarje uppfordring till års- eller sommartjenst eller sjökommendering
två stycken skjortor, två par läderskor och två par ullstrumpor, dels vid
uppfordring till handräckning ett par läderskor och ett par ullstrumpor, hvilka
persedlar alla skulle anses såsom karlens tillhörighet utan afseende på längre eller
kortare tjenstgöringstid; samt
att såväl indelnings- som roteringsbåtsmannen af Kronan erhåller en kappsäck
för 48 tjenstgöringsmånader;
till hvilket allt skulle utöfver rust- och rotehållarnes efter deras nuvarande
skyldigheter beräknade bidrag erfordras i följd af dels de persedlars bättre beskaffenhet,
som af Kronan komme att till båtsmännen utlemnas, och dels nödig
ansedd tillökning i antalet af vissa bland de, särdeles vid Indelningen, hittills bestådda
småpersedlarne ett årligt statsanslag, uppgående, enligt komitéens uträkning,
till 49,835 R:dr 30 öre Runt, hvilket ,komitéen dock ansett böra jernnäs
till 50,000 R:dr och, med hänsyn till de betydliga kostnader, persedlarnes första
uppsättning måste föranleda, göras på en gång tillgängligt för de trenne första åren
efter förändringens införande.
Ofver detta komitéens förslag har Förvaltningen af Sjöärendena, sedan befälhafvarne
vid Flottans stationer blifvit hörde, under den 15 sistlidne September
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deri förmält sig till antagande förorda
förslagets här ofvan anförda hufvudgrunder, endast med någon förändring i
afseende på dels tiden, då, enligt komitéens åsigt, vissa af de ifrågavarande
småpersedlarne borde till båtsmännen utlemnas, för att derefter blifva deras tillhörighet,
dels ock grunden för beräkningen af kappsäckens slitningstid.
Kongl. Maj:t har nu tagit detta ärende i nådigt öfvervägande och vill förbemälde
komités i ämnet afgifna förslag, hvilket, såsom fördelaktigt för så väl
Staten som de rustnings- och roteringsskyldige samt båtsmännen, af Kongl. Maj:t
till hufvudsaklig del gillas, härmed, på sätt i Dess nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof blifvit antydt, till Rikets Ständer öfverlemna, med tillkännagifvande
derjemte, att Kongl. Maj:t vill i nåder bifalla Rikets Ständers underdåniga
framställning om rust- och rotehållarnes vid båtsmanshållet befriande
från anskaffningen och underhållet af båtsmännens kappsäckar och småpersedlar,
derest rust- och rotehållarne allt framgent kontant erlägga, enligt den af komitéen
föreslagna beräkningsgrund, i fredstid en ersättning, motsvarande fyra femtedelar
af kostnaden för de persedlar, från hvilkas utgörande in natura rusthållen
och rotarne sålunda frikallas, men i krigstid full ersättning derför, samt Rikets
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 53.
Ständer för ändamålet med 50,000 R:dr .från och med år 1867 tillöka det å Femte
Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till båtsmännens beklädnad och tillika, för
bestridande af kostnaderne för de ifrågavarande persedlarnes första uppsättning,
på Riksgälds-kontorpt anvisa ett kreditiv å 100,000 R:dr R:mt, att i mån af behof
anlitas emot det att hvad derå uttagits under de tvänne nästföljande åren 1868 och
1869 från omförmälda förslagsanslag Riksgälds-kontoret godtgöres.
De till ärendet hörande handlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers
Utskott, åt hvilket handläggningen deraf kommer att uppdragas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
B. von Platen.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Är enden, hållet inför Hans Maj: t
Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21 December
1865. '
N ärva rande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Departementschefen, Statsrådet Grefve von Platen, anmälde i underdånighet:
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 53.
17
6:0.
Härefter uppläste Departements-chefen till justering ett, i öfverensstämmelse
med nu på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer angående väckt fråga om öfverflyttning
på Kronan af bestyret med anskaffning och underhåll af båtsmännens
kappsäckar och s. k. småpersedlar;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, i nåder gilla samt befalla att, i enlighet dermed,
nådig Skrifvelse skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
L. Th. Neijber.
Bih. till 11. St. Brof, 1365 b 1366. 1 Sami, 1 A/d. 2 Band. 3 Haft. 3
»
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
i
N:o 54.
Ank. till Eip.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till Rikets Ständer angående
förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande ål enskilde
af Kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs
län, samt om dispositionen af stubböresmedlen;
Gifven Stockholms Slott den 21 December 1865.
Hos Kongl. Maj:t hafva Rikets sednast församlade Ständer i underdånig skrifvelse
den 30 November 1863, med afseende på medlen att förekomma den öfverklagade
förödelsen af skogarne i riket, yttrat, bland annat, att Rikets Ständer, som
icke önskade något reglementerande för hushållningen med de enskilda skogarne,
ansågo, att säkerhet om skogarnes bestånd skulle kunna vinnas derigeuom att Staten,
i vidsträcktare mån än hittills skett, sjelf uppträdde såsom skogsegare, samt att,
hvad särskildt anginge rikets norra landskap, der faran af skogarnes förödelse vore
störst och, enligt nu gällande författningar, betydliga delar af Kronans skogar nästan
dagligen öfverginge på enskildes händer för att, efter hvad erfarenheten gåfve
vid handen, i de flesta fall jernnäs med jorden, Rikets Ständer ansågo, att Kronan
icke längre borde sålunda släppa ifrån sig denna för Staten nödvändiga egendom,
utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen borde vidtagas till densammas bevarande
för det allmänna; i anseende hvartill Rikets Ständer, med åberopande tillika af
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till Dess och Rikets Kammar-kollegium den 25 Maj
1860, i underdånighet hemställde,
dels att Kronans öfverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade skogar i
Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens
län, hvilka funnes dertill tjenliga, matte för kronoparker förklaras, ställas
under värd och förvaltning af Skogsstyrelsen, samt behandlas efter sådana, på vetenskapliga
reglor grundade hushållningsplaner, som afsåge skogens framtida bestånd
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Band. 4 Haft. 1
2
Kongl. Maj:Is Nåd. Proposition N:o 54.
och högsta afkastning; dock att hinder derigenom ej finge läggas för afvittring af
skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen,
dels ock att det genom ofvanberörda Nådiga Bref meddelade förbud mot nybyggens
anläggande å öfverloppsmarkerna i de norrländska länen, intilldess under
sökning
och reglering af desamma försiggått, måtte utsträckas jemväl till Kronans
blifvande öfverloppsmarker i Stora Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i Stora
Kopparbergs, Westerbottens och Norrbottens län, att gälla intilldess undersökning
försiggått, huruvida öfverloppsmarkerna i sin helhet eller de oafvittrade skogarne till
någon del borde för kronoparker förklaras.
Sedan Kammar-kollegium efter inhemtande af yttrande från Chefen för General-laudtmäterikontoret
i underdånigt utlåtande den 30 September sistlidet år
yttrat sig öfver, bland annat, ett af Skogsstyrelsen i ofvanberörda syftning den 26
April 1862 afgifvet förslag, samt bemälde Kollegium den 30 September sistlidet
år jemväl afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i anledning af Rikets Ständers
den 11 Augusti 1860 i underdånighet gjorda framställning om vissa förändringar
i författningarne angående nybyggen, har Kongl. Majit tagit Rikets sednast församlade
Ständers ofvauomförmälda underdåniga hemställan, i sammanhang med öfriga
ämnen som röra skogshushållningen i rikets norra landskap, i nådigt öfvervägande
och dervid väl funnit godt på det sätt bifalla Rikets Ständers anhållan om öfverloppsmarkernas
användande till kronoparker, att, jemlikt denna dag utfärdad nådig
Förordning angående åtgärder för kronoparkers bildande i Stora Kopparbergs och
de norrländska länen samt vissa iakttagelser vid afvittriugar och storskiften i nämnda
län, Kongl. Majit förordnat, att sådana öfverloppsmarker och delar deraf som, i anseende
till deras sammanhängande läge, skogsmarkens äfvensom sjelfva skogens allmänna
beskaffenhet, lägenhet till flottning, tillfälle för afsättning af skogsalster, vir—
kesbehofvet i orten samt andra dylika omständigheter, äro till kronoparker lämpliga,
skola dertill användas, hvarjemte meddelats nådiga föreskrifter, dels att vid afvittringar
och storskiften, som hädanefter företagas, skall, i sammanhang dermed och
efter särskildt angifua grunder, viss mark till kronoparker afsättas, dels ock huru
förfaras bör då undantagsvis anledning förekommer att äfven från oafvittrad skog
och utan sammanhang med dea allmänna afvittringen kronopark lämpligen kan och
bör afsättas; men deremot har Kongl. Majit med afseende på hvad såväl Dess Befallningshafvande,
som Chefen för General-landtmäterikontoret och Kammar-kollegium
vitsordat ifråga om svårigheten att, utan sammanhang med allmän afvittring
verkställa dylika åtgärder på ett sådant sätt att hinder derigenom icke lägges för
afvittring af skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen, och, enär vid
sådant förhållande deri af Rikets sednast församlade Ständer äskade allmänna undersökningen
af de oafvittrade skogarne skulle utan motsvarande gagn förorsaka högst
betydliga kostnader, i nåder funnit någon föreskrift derom icke böra meddelas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 54.
3
Då Kongl. Maj:t sålunda funnit att från de oafvittrade skogarne endast undantagsvis
kan utbrytas mark till kronoparkers bildande, har Kongl. Majit emellertid,
med afseende på de af Rikets sednast församlade Ständer anmärkta förhållanden,
ansett nödigt att Kronan på annat sätt förbehåller sig rättigheten att deltaga
i vården om den vexande skogen i dessa vidsträckta trakter. Härvid har dock icke
kunnat ifrågakomma någon inskränkning i den dispositionsrätt, sorn enligt nu gällande
författniugar tillkommer, vare sig egare af redan befintliga skattehemman i
afseende å dertill hörande skog, eller innehafvare af redan lagligen anlagda ny
byggen,
i afseende å den skog, som genom framdeles skeende afvittring kan dem
tillfalla. Men deremot har Kongl. Majit icke funnit någon betänklighet mota för
att i fråga om nybyggen, hvilkas anläggande ännu icke blifvit af vederbörande
myndighet medgifvet, eller sådana äldre nyhyggen, för hvilka föreskrifna odlingsoch
byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit, i enlighet med gällande författningar
verkställda, och öfver hvilka Kronans dispositionsrätt i följd häraf måste
anses vara återställd, bestämmelser meddelas, hvarigenom innehafvare af dylika nybyggen,
äfven sedan desamma, efter fullgjorda odlings- och byggnadsskyldigheter i
öfrigt iklädt sig natur af skattehemman underkastas den inskränkning i rättigheten
till skogens begagnande, som med hänsigt till det allmännas intresse kan anses erforderlig.
Då emellertid genom berörda bestämmelser, hvarmed Kongl. Majit icke
åsyftat, att på något sätt förhindra sådana nybyggesanläggningar, som hafva till
verkligt ändamål, icke skogens afverkande, utan landets varaktiga uppodling, skulle
föranledas uppkomsten af ett nytt slag skattehemman med särskilda förpligtelser
och skyldigheter, har Kongl. Majit ansett sig icke böra utan Rikets Ständers hörande
i detta ämne förordna, och vill i sådant afseende nu, på grund af de skäl
och omständigheter, som i bifogade Statsråds-protokoll finnas närmare utvecklade, i
nåder föreslå Rikets Ständer,
att de nybyggen, hvilka hädanefter i Norrland och Stora Kopparbergs län anläggas,
äfvensom sådana äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter
icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande författningar
verkställda, ej må erhålla vidsträcktare rätt öfver den skog, som, efter fullgjorda
odlings- och byggnadsskyldigheter, under skaltemannarätt dem tillfaller, än
l:o att uppodling af skogsmark till åker och äng må efter anmälan och syn medgifvas
af Kongl. Majits Befallningshafvande, med föreläggande af vite för underlåtenhet
att inom viss lämplig tid odlingen fullborda;
2:o att hemmanets nödiga husbehof af virke och bränsle må utan utsyning å skogen
tagas; och
3:o att allt det virke, som å hemmanets skog kan i öfverensstämmelse med gällande
utsyningsförfattningar af skogsstatens tjenstemän och betjente utsynas och
stämplas, må af nybyggaren eller skattemannen fritt användas och försäljas,
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
mot skyldighet allenast alt till betäckande af kostnaderna för utsyuingen erlägga
den afgift, som af Kongl. Maj:t i nåder bestämmes; samt
att, om nybyggaren eller skattehemmansegaren öfverskrider den honom sålunda
tillkommande rättighet till skogen, han skall straffas såsom för åverkan.
Och har Kongl. Maj:t, i afvaktan på Rikets Ständers beslut i detta ämne, medelst
nådig Kungörelse af denna dag tillsvidare förbjudit all anläggning af nybyggen.
Enär Kongl. Majit icke ansett, att de delar af öfverloppsmarkerna, hvilka,
med afseende på ofvan uppgifna omständigheter, äro mindre tjenliga till kronoparker,
böra såsom sådana bibehållas, har härvid tillika hos Kongl. Majit kommit
under nådigt öfvervägande huru dessa må användas, och då många af dem äro af
den beskaffenhet, att de icke kunna till någon väsendtligare del uppodlas, utan
lämpligast böra till skogsbruk användas under enahanda kontroll å averkningen,
som Kongl. Majit i nåder ansett böra ega rnm för hädanefter anlagi'a nybyggens
skogar, men Kongl. Majit icke emot 77 § Regeringsformen ansett sig kunna annorlunda
än i sammanhang med odlingsskyldighet upplåta dem åt enskilde, har
Kongl. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kammar-kollegii i underdånigt
utlåtande angående dispositionen af öfverloppsmarkerna den 23 November 1839
yttrade mening, velat härmed i nåder föreslå i
att sådana trakter å öfverloppsmarkerna i Stora Kopparbergs län och de norrländska
länen, hvilka erbjuda ringa tillfällen till odling och, vare sig genom sitt
läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden,
eller annars genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom
kronoparker bibehållas, må, enligt Kongl Majits nådiga bepröfvande på grujpd af sig
företeende omständigheter,
antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete mot smörränta,
med dessa hemman förenas, utan skatteköpeskiliing, men med tillökning i
hemmanens mantal och ränta, på sätt afvittringsförlättningarne föreskrifva,
eller ock beläggas med skogsränta pä sätt nådiga Förordningen den 28 Juni
1773 samt nådiga Brefvet den 3 December 1780 för skattläggningarnes verkställande
i Savolax och Karelen föreskrifva, samt åt den högstbjudande under eganderätt
försäljas med förpligtelse för köparne, om marken är renbetesland eller mot
smörränta upplåten fäbodelägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörda i deras
rätt till bete och nödigt bränsle;
dock att, i begge dessa fall, blifvande enskilde egare af marken ej må annorlunda
än till husbehof eller efter utsyning, enligt de här ofvan i fråga om nybyggen
och nya skattehemman föreslagna grunder, begagna derå vexande skog och
vara pligtige att till betäckande af kostnaderna för utsyningen erlägga den afgift,
som af Kongl. Majit i nåder bestämmes.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Enär slutligen, i fråga om en förändrad organisation af skogsstaten, Kongl.
Majrt ansett, att densamma bör, utan Statsverkets betungande, kunna småningom
åvägabringas genom de förökade inkomster, som Kronans skogar under en omsorgsfullare
vård antagligen komma att lemna, hvaremot, intilldess densamma blifvit genomförd,
någon behållning af kronoskogarne, att till Statens öfriga behof användas,
icke torde vara att påräkna, och Kongl. Maj:t vid sådant förhållande, funnit lämpligt
att alla de inkomster, som från Kronans skogar härflyta, också tillsvidare för
skogsvårdens och skogsförvaltningens utveckling användas, samt det hädanefter egentligen
torde vara från de norra länen som förökade inkomster af kronoskogarne äro
att förvänta, har Kongl. Maj:t, som under denna dag utfärdat nådig Förordning
angående utsyningen i dessa län, velat, i sammanhang dermed och i öfverensstämmelse
med Rikets sednast församlade Ständers i deras ofvanberörda underdåniga
skrifvelse uttryckta mening, nu tillika föreslå, hvad som äfven i Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition vid beräkningen af Statsverkets inkomster blifvit iakttaget, att
stubböresmedlen från de norrländska länen, hvilka hitintills uppburits såsom allmänna
statsmedel, ej vidare måtte så behandlas, utan jemte de medel af enahanda
beskaffenhet, hvilka kunna inflyta från Stora Kopparbergs län, från början af 1867
ingå till Skogsplanteringskassan, för alt på samma sätt som nämnda kassa disponeras
och användas; i hvilken händelse det å Riks-statens Sjunde Hufvudtitel för
närvarande uppförda årliga reservationsanslag för skogsväsendets ordnande af 75,000
R:dr efter 1867 års utgång, enligt all sannolikhet, ej vidare blir för ändamålet
nödigt.
De till förevarande ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott,
till hvilket detsamma kan varda af Rikets Ständer öfverlemnadt; Och Kongl.
Maj;t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Transsumt af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slolt
den 21 December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern. Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmstén,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om meddelande af förändrade
stadganden i afseende på användandet af och hushållningen med Kronans
skogar i rikets norra län; i hvilket afseende Herr Departements-chefen anmälde och
föredrog följande ärenden, nemligen:
l:o Kongl.' Maj:ts Befallningshafvandes i Jemtlands län underdåniga skrifvelse
af den 23 Oktober 1847; och
2:o Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Gefleborgs län underdåniga skrifvelser
den 24 Juli 1852 och den 29 Mars 1855;
hvilka skrifvelser innefattade framställningar och förslag rörande sättet för
användande af Kronans öfverloppsmarker i hvartdera länet;
i anledning hvaraf Kammar-kollegium uti underdånigt utlåtande den 23 November
1859 sig yttrat;
3:o En af åtskillige bruks- och sågverksegare i Norrbottens län i underdånighet
ingifven skrift, innefattande anhållan, att landtbönder eller brukare å deras
frälse-, skatte- och kronohemman samt nybyggen måtte under vissa vilkor erhålla
samma rätt till skogsafverkning frän kronoallmänningar, samt åboende hemmans
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
7
och nybyggens skogar, sora, enligt Kongl. Brefvet den 11 April 1844, medgifvits
innehafvare af kronohemman och nybyggen samt skattehemmans egare; och
en af ouppgifna samtlige frälsebönder, arrendatorer och landtbönder inom
Olver-Kalix socken särskildt ingifven skrift med underdånig anhållan i enahanda
syfte,
hvaröfver Kammar-kollegium den 23 November 18S9 afgifvit underdånigt
utlåtande;
i sammanhang hvarmed förekommo underdåniga framställningar dels af OfverLuleå
socknemän och dels af Piteå socknemän om bibehållande af den genom
Kongl. Brefvet den 11 April 1844 skattehemmansegare samt innehafvare al kronohemman
och nybyggen tillförsäkrade företrädesrätt till utsyning å Kronans skogar;
4:o En af J. Dickson & Komp., såsom egare af Baggböle sågverk i Westerbottens
län i underdånighet gjord ansökning, deruti bolaget, under anförande, hurusom
den genom Kongl. Brefvet den 24 November 1857 allmogen i Westerbottens
län meddelade rättighet till ulsyning å Kronans skogar inom länet, skulle vara till
sin verkan inskränkt genom de nämnda sågverk tid efter annan meddelade privilegier,
i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva bolaget rätt att,
efter utsyning och mot vanlig stubböresafgift, få inom de åt sågverket insynade
områden afverka fullmogna träd utöfver det för sågverket genom privilegierna bestämda
antal;
uti hvilket mål Kammar-kollegium den 29 November 1859 med underdånigt
utlåtande inkommit;
5:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 28 Oktober 1860, deruti
Rikets Ständer anfört — — — — — — — —• — — — —
och hade, vid sådant förhållande — — — — — — — Rikets Ständer
anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke de
genom Kongl. Brefven den 11 April 1844 och den 24 November 1857 för Norrbottens
och Westerbottens län stadgade grunder för rätt till utsyning af skogsalster
och krcnoraarker jemväl borde för Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och
Stora Kopparbergs län blifva gällande;
6:o Skogsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 26 April 1862, deruti styrelsen
afgifvit förslag till
a) Kongl, förordning angående rättighet till och vilkor för utsyning af skogsalster
från kronomarker, hemman och nybyggen i Stora Kopparbergs, Gefleborgs,
Jemtlands, Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län;
b) Kongl, kungörelse angående vissa iakttagelser vid syneförrättnirigarne å
kronohemman och nybyggen i Gefleborgs, Jemtlands, Wester-Norrlands, Westerbottens
och Norrbottens län;
c) Kongl, kungörelse om vissa tillägg och förändringar i Kongl. Majtts den
8
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 54.
10 Februari 1824 utfärdade stadga angående afvittringsverket i Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens län, samt
d) Nådig skrifvelse till Kongl. Majrts Befallningshafvande i Wester-Norrlands,
Westerbottens och Norrbottens län angående grunder för värdering af skogsmark i
nämnda län med hänsyn till skogsområdens upplåtande till sågverken;
hvarefter anmäldes:
7:o Särskilda underdåniga ansökningar:
a) af kronohemmans och nybyggesåboer i Degerforss socken om tillstånd att
äfven till andra än sågverksegare afyttra de skogseffekter, som af sökanderne finge
från Kronans i orten belägna skogar afhemtas;
b) af delegarne i Leyonströms, Robertsforss och Johannisforss sågverk oro
ändringar i gällande föreskrifter rörande skogshushållningen i Norrbottens och
Westerbottens län, hvarjemte desse sökande, i händelse Kongl. Maj:t icke skulle
finna lämpligt att nu bifalla deras framställning i berörda hänseende, särskildt i
underdånighet anhöllo antingen att genast komma i åtnjutande af de rättigheter till
vissa skogsområden, som dem på grund af privilegier tillkomma, så att de befriades
från intrång derinom eller ock att deras rättigheter kunde i så måtto erkännas
eller utsträckas, att dem medgåfves samma rätt till afhemtning inom de insynade
områdena äfven af friska träd, som innehafvare af skattehemman och nybyggen i
allmänhet erhållit genom Kongl. Brefvet den 11 April 4844; samt
c) af Gafsele m. fl. byamän i Åsele socken af Westerbottens län, alt Kongl.
Maj:t, till lindring för sökanderne uti de med skogsafverkningen å kronomarker
inom nämnda socken förenade afgifter och kostnader, täcktes dels i nåder tillåta,
att utsyningar finge verkställas af socknens länsman, dels förordna att, när byamän,
som höra till en och samma by, förena sig uti en ansökning om samfälld skogsafverkning,
lösen må beräknas endast för en remissresolution och ett utslag för
hvarje by, dels ock befria sökanderne från erläggande af stubböresafgifter för de till
timmer, plankor och bräder tjenliga fullmogna träd, som afverkas inom sökandernes
provisionel bestämda hemmansområden.
Och hade, uti de här ofvan under 5 till 7 upptagna ärenden, Kammarkollegium,
efter det underdåniga förklaringar och yttranden afgifvits, under den 30
September 1864 med underdånigt utlåtande inkommit.
Herr Departementschefen föredrog härefter i underdånighet:
8:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 30 November 1863, för
så vidt densamma angick hushållningen med Kronans skogar inom Norrland och
Stora Kopparbergs län, i afseende hvarpå Rikets Ständer i underdånighet hemställt:
dels
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
9
dels att Kronans öfverloppsmarker och sådana trakter af oafvittrade skogar i
Stora Kopparbergs, Gefleborgs och Wester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och
Norrbottens län, hvilka finnas dertill tjenliga, må för kronoparker förklaras, ställas
under vård och förvaltning af Skogsstyrelsen samt behandlas efter sådana på vetenskapliga
reglor grundade hushållningsplaner, som afse skogens framtida bestånd och
högsta afkastning; dock att hinder derigenom ej må läggas för afvittring af skogsanslag
åt redan anlagda hemman och nybyggen;
dels att det förbud mot nybyggens anläggande å öfverloppsmarkerna i de
Norrländska länen intilldess undersökning och reglering af desamma försiggått, som
genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Kammar-kollegium den 25 Maj 1860
meddelats, måtte utsträckas jemväl till Kronans blifvande öfverloppsmarker i Stora
Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs, Westerbottens och
Norrbottens län att gälla intilldess undersökning försiggått, huruvida öfverloppsmarkerna
i sin helhet eller de oafvittrade skogarne till någon del må för kronoparker
förklaras;
dels ock att angående den rätt till skogens nyttjande utöfver husbehofvet, som
borde tillkomma kronoåboer samt nyhemmans- och nybygges-innehafvare i de sex
norra länen, måtte varda sålunda förordnadt, att de bibehållas vid de större friheter,
som de jemförelsevis mot andra åboer hittills åtnjutit, under den noggrannare kontroll,
som till förekommande af missbruk kunde varda föreskrifven.
Vidare hade Rikets Ständer ansett de så kallade stubböresmedlen, hvilka
erläggas för utsyning af timmer och andra skogsalster från Kronans skogar i de
norra länen, och som hittills uppburits såsom allmänna statsmedel, äfven böra till
befrämjande af skogshushållningen användas, isynnerhet som dessa medel egentligen
bort inflyta i skogsplanteringskassan, hvilken redan nu uppbär så väl skadeersättning
för inom nämnda skogar föröfvad åverkan, som Kronans andel i åverkansböter.
Med anledning af hvad Rikets Ständer i nyssberörda underdåniga skrifvelse
hemställt, i fråga om utsträckning af förbudet mot nybyggens anläggande å öfverloppsmarkerna
i de Norrländska länen, hade till Kongl. Maj:t inkommit:
9:o Särskilda skrifter, nemligen:
a) En af Westerbottens läns landsting gjord och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
den 28 Oktober 1864 insänd framställning derom att rättighet att
ä Kronans oafvittrade och odisponerade skogar inom länet anlägga nybyggen måtte
fortfarande medgifvas;
b) En af Norrbottens läns landsting den 5 Oktober 1863 ingifven skrift,
deruti landstinget såsom lämpligaste medlet till motverkande af missbruk uti
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
handel med trävaror, föreslagit beskattning i form af exporttull för sparrar och
pitprops;
c) En af sistnämnda landsting gjord och af Kongl. Mij:ts Befallningshafvande
den 26 Oktober 1864 insänd framställning derom, att Rikets Ständers förslag
angående förbud mot nybyggens anläggande inom länet måtte lemnäs utan afseende;
— att kronoparker i länet icke måtte inrättas, men att, om sådana anledningar
förefunnes, som gjorde deras anläggande oundviklig, Kongl. Maj:t täcktes
tillåta, att nybyggesanläggningar i allt fall finge oförhindradt fortgå inom desamma
på sätt hittills varit ölligt;
d) En af Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott den 16
Februari 1864 ingifven skrift, hvari uttalats den åsigt att någon inskränkning i
rättigheten att anlägga nyhyggen icke vore för en ordnad skogshushållning behöflig
samt att nyhemroansanläggningar icke blott icke hindrade en ordnad skogshushållning,
utan tvärtom vore sjelfva medlet derför; — hvarjemte blifvit framstäldt behofvet,
åtminstone för Norrbottens län, af förbud för utförande af virke under 7
tum i fyrkant; samt
e), f), g), h) och i) Särskilda skrifter, hvilka, innefattande framställningar
derom, att Rikets Ständers förslag till förnyad skogsstadga icke måtte vinna tillämpning.
ingifvits af:
Öfver-Luleå,
Neder-Luleå,
Gellivara och
Öfver-Kalix socknemän, samt
Piteå landsförsamling;
Och anmäldes slutligen i underdånighet:
10:o En af Wester-Norriands läns landsting gjord och af Kongl. MUj:ls Befallningshafvande
den 21 November 1863 insänd skrift, innefattande hemställan att
kraftiga åtgärder för hämmande af skogsförödelsen inom länet måtte vidtagas.
Efter det föredragande Herr Departements-chefen redogjort för hvad ofvan
omförmälda jemte öfriga till målet hörande handlingar iunehöllo, anförde Herr
Departements-chefen i underdånighet:
»Då jag nu går att yttra mig öfver de särskilda frågor angående hushållningen
med de Norrländska skogarne, hvilka blifvit i ett sammanhang föredragna, måste
jag till en början angifva det mål sorn, enligt mitt omdöme, bör i detta hänseende
hufvudsakligen åsyftas.
Så väl Rikets Ständers förnyade underdåniga framställningar i ämnet, som
Skogsstyrelsens underdåniga utlåtanden och förslag grunda sig sammanstämmande på
åsigten, att de Norrländska skogarnes bevarande undan vanvård och förstöring är
af största vigt icke allenast i klimatiskt utan äfven i ekonomiskt hänseende, och att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
11
det för närvarande ej ovanliga missbruket af nybyggesväsendet såsom endast ett
medel att åtkomma skog för afverkning påkallar verksamma åtgärder tili förebyggande
af skogssköQing. Hvad åter betraffar de särskilda anmärkningar, som emot
Rikets Ständers vid sisthållna riksdag fattade beslut i ämnet blifvit af innevSnarne i
åtskilliga Norrländska orter inför Eders Kongl. !V!aj:t framställda, så afse dessa uteslutande
angelägenheten af landets uppodling och faran af alltför stora inskränkningar
i nybyggesväsendet. Skogsvården och kolonisationen hafva derigenom blifvit
ställda i en motsats till hvarandra, som, efter mitt omdöme, i verkligheten icke
förefinnes. En rationel behandling af skogarne, hvartill i främsta rummet hör, att
skogens alster i behörig ordning skördas och realiseras, förutsätter nemligen tillgång
på arbetskraft, och skogshushållningen bör derföre i sitt eget intresse befordra landets
bebyggande och uppodling. Å andra sidan har erfarenheten lärt, att, i
anseende till klimatets hårdhet och mångenstädes äfven jordmånens magra beskaffenhet,
de nordliga länens innevånare icke med säkerhet kunna hafva sin utkomst
uteslutande af jordbruket, utan att åt dem äfven måste bevaras en fortfarande
biförtjenst af skogsafverkningen och det arbete en ordnad skogsvård samt trävaruförädling
allt fortfarande bör lemna. Skogsvården och jordbruket måste derföre,
enligt min tankp, hvad de norra länen angår, betraktas såsom tvänne likställda
intressen, och lagstiftningen så ordnas att denna likställighet dem emellan äfven för
framtiden bevaras. Icke allenast af detta skäl utan äfven med afseende pä de
klimatiska förhållandena, synes det mig vara ingenting mindre än likgiltigt om den
befintliga skogen nu på en gång ne Ihugges och sålunda förvandlas till rörligt
kapital eller om skogsafverkningen så oidnas att den allt framgent kan hålla
jemna steg med kolonisationen. Att lagstiftningens och skogsförvaltningens mellankomst
härvid är af nöden grundar sig på det jemväl af Rikets sednast församlade
Ständer anmärkta förhållandet, att företagsamheten med större enskild vinst riktar
sig på skogens skyndsamma förvandling till penningekapital än på dess bibehållande
för framtida behof.
Nuvarande afvittrings- och nybyggesförfattningar hafva tillkommit under en
tid, då tillgången på skog ansågs vara obegränsad, men arbetskrafterna deremot
voro ringa. Landets befolkande och uppodling uppställas derföre i dessa författningar
såsom det enda målet för lagstiftningen i detta ämne, hvaremot skogshushållningen
nästan helt och hållet lemnäs ur sigte. Följderna af denna afvitlringsförfattningarnes
nog ensidiga utgångspunkt visa sig tydligast af Länsstyrelsernas
uppgifter till Skogskomité n, enligt hvilka skogsförödelsen och mångenstädes skogshristen
följt afvittiingarne i spåren. Jag anser derföre, att det öfverklagade onda
ej annorledes kan afhjelpas, än att sjelfva de grunder, efter hvilka Kronan åt enskilda
upplåter sina marker i de norra länen och som innehållas i storskiftes-,
afvittrings- samt nybyggesförfattningarne, undergå en sådan förändring, att skogsvården
och en jernnt fortgående men icke brådstörtad skogsafverkning jemte od
-
12
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition TS:o 54.
lingen uppställes såsom hufvudmedel för kolonisationens befrämjande och dessa
trakters förseende med en oberoende, välmående och stadigvarande befolkning,
hvars verksamhet mera allvarligt måste rigtas åt det som visserligen framhålles
såsom hufvudsakligt ändamål, men som oftast ej varit det, — nemligen jordens
odling och behöriga skötsel.
Om det nu får antagas, att hittills gällande afvittrings- och nybyggesförfattningar
lidit af ofvanberörda brist i deras grundtanke och utgångspunkt, så torde
tiden vara inne, icke allenast att för framtiden afhjelpa ifrågavarande brist, utan
äfven att, så vidt nu mera är möjligt, godtgöra hvad tillförene blifvit försummadt
I sistberörda hänseende har Eders Kongl. Maj:t redan genom nådigt Bref
till Kammar-kollegium den 23 Maj 1860 föreskrifvit särskilda undersökningar,
huruvida de genom afvittring bestämda öfverloj psmarkerna i de Norrländska länen
äro af beskaffenhet att böra såsom kronoskogar bibehållas och användas, och
Rikets Ständer hafva i deras underdåniga skrifvelse den 30 November 1863, med
gillande af den tanke, som ligger till grund för berörda nådiga Bref anhållit, att
de derigenom meddelade föreskrifter måtte utsträckas jemväl till blifvande öfverloppsmarker
i Stora Kopparbergs län; och får jag på de af Rikets Ständer anförda
skäl och i öfverensstämmelse med Kammar-kollegii utlåtande den 30 September
sistlidet år i underdånighet tillstyrka, att berörda anhållan måtte bifallas. Deremot
kan jag icke finna skäl att dessa marker, på sätt Rikets Ständer anhållit, till alla
delar bibehållas såsom kronoparker, utan torde, efter de grunder, som blifvit af
Eders Kongl. Majit genom nådigt Bref till Kammar-kollegium den 8 Januari
sistlidet år bestämda, dertill böra användas endast sådana trakter, som, i anseende
till deras sammanhängande läge, skogsmarkens äfvensom sjelfva skogens allmänna
beskaffenhet, lägenhet till flottning, tillfälle för afsättning af skogsalster, virkesbehofvet
i orten och andra dylika omständigheter, äro till kronoparker lämpliga,
hvaremot de delar af öfverloppsmarkerna, som sakna de i dessa afseenden nödiga
egenskaper, synas böra på annat sätt användas. Då emellertid Eders Kongl. Majit
genom sistnämnda nådiga Bref förändrat och förklarat föreskrifterna i nådiga
Brefvet den 23 Maj 1860, så finner jag lika med Kammar-kollegium ändamålsenligt,
att dessa på olika tider meddelade föreskrifter nu på ett ställe sammanföras.
I sammanhang härmed anser jag äfven nödigt, att föreskrift meddelas om behandlingen
af nybyggen, belägna å öfverloppsmarker, som finnas lämpliga till kronoparker.
Genom nådiga Brefvet den 23 Maj 1860 blefvo visserligen öfverloppsmarkerna
stängda för vidare nybyggesanläggningar; men, efter hvad af handlingarne
inhemtas, hade redan dessförinnan åtskilliga nybyggen blifvit å dessa marker anlagda
och på samma gång deras rätt respekteras, torde det också vara nödvändigt, att
dem rätteligen tillkommande mark skiljes från kronoparkernas områden. Då
skiftesförfattningarne icke i sådana fall äro tillämpliga, måste en dylik utbrytning
ske genom afvittring och ett uttryckligt för klarande derom synes mig sä mycket
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
13
mera nödvändigt, som, efter hvad handlingarne gifva vid handen, tvifvelsmål understundom
uppstått, huruvida öfverloppsmark kan utgöra föremål för ny afvittring.
De föreskrifter, som jag i nu anförda hänseenden finner erforderliga, skulle
innefattas i de begge första §§ af en nådig »Förordning angående kronoparkers
bildande i Stora Kopparbergs län och de Norrländska länen, samt om vissa iakttagelser
vid afvittringar och storskiften i nämnda län».
1 denna författning borde tillika finnas ett uttryck för den nya princip, som
hädanefter vid afvittringar bör åt skogsvården gifva dess tillbörliga plats bredvid
odlingen. Afvittringen bör icke uteslutande hafva till ändamål att i små nybvggeslägenheter
sönderstycka den odlingsbara mark, som ej af redan befintliga hemman
och nybyggen medtages, och att tillspillogifva det öfriga såsom enligt nu gällande
författningar förhållandet onekligen är; den måste lika mycket afse att sammanhålla
sådana större af odlingen ännu icke upptagna trakter, som kunna vara lämpliga
att såsom kronoparker bibehållas. Under denna form torde ännu skogsvårdens
intresse kunna göras gällande vid afvittringarne utan någon väsendtligare rubbning
i deras regelbundna gång eller i författningarnes nuvarande innehåll, och utan att
redan anlagda hemman och nybyggen lida någon minskning i sin genom afvittringsförfattningarne
försäkrade rättighet till viss skogsareal efter hemmantal och inegornas
beskaffenhet. Den egentliga förändringen skulle bestå dels deruti att inga
nya nybyggen komme att utstakas på den mark, som funnes tjenlig till kronopark,
dels deruti att befintliga hemman och nybyggen, som låge inom dylik mark i den
mån sådant utan alltför stora olägenheter kunde ske, finge sina hufvudsakliga
skogsskiften förlagda utom densamma. Så vida man vill utföra den af Rikets
sednast församlade Ständer uttalade tanken att Staten skall, i vidsträcktare mån än
hittills skett, sjelf uppträda såsom skogsegare, torde det vara i sin ordning att på
samma gång som den enskilda odlingen genom afvittringen befästas inom stadgade
gränser, Staten också låter afsätta och bestämma det område, som inom hvarje
ort är till kronoskog behöfligt och användbart. På ett sådant sätt torde, åtminstone
i någon mån, den behöriga jemnvigten emellan odlingen och skogsintresset
kunna återställas i de oafvittrade trakter, som redan äro till en betydligare del
upptagna af nybyggen. Såsom en grundprincip för afvittringen bör derföre, enligt
mitt omdöme, fastställas, att vid uppgörande af afvittringsförslag och skiftesläggning
afseende bör fästas så väl å det allmännas behof af kronoskogar som å de enskil
des
anspråk på odlingslägenheter. För att emellertid skogsintresset skall med
någon fördel kunna konkurrera med de motsatta intressen, som, uti hemmansegarne
och nybyggarne ega nitiske målsmän, måste sjelfva formen för afvittringen så inrättas,
att det förstnämnda dervid redan från början eger en representant, och
denne kan icke lämpligen vara någon annan än vederbörande skogstjensteman.
Jag har likväl ansett att dennes åtgärder dervid böra underställas Skogsstyrelsens
bedömande innan de utöfva något inflytande på sjelfva afvittringen, ty den högre
ii
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 54.
synpunkt, hvarur dylika frågor måste bedömas, torde göra Centralmyndighetens
omedelbara pröfning af behofvet erforderlig. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Kammar-kollegii tillstyrkande i denna del, har jag i 2 och 4 §<§ af ofvanberörda
författningsförslag upptagit de bestämmelser, som af nu anförda skäl föranledas.
Hvad åter angår det af Skogsstyrelsen väckta och af Rikets Ständer sedermera
omfattade förslaget att äfven från oafviltrade skogar skulle före den allmänna afvittiingen
och alltså utan sammanhang med densamma afsättas tjenliga marker lill
kronoparken dervid Rikets Ständer fästat det uttryckliga \ilkor, att hinder ej finge
läggas för afvittring af skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen, så
finner jag väl, — med afseende på hvad Länsstyrelserna, Chefen för Landtmäterikontoret
och Kammar-kollegium vitsordat i fråga om svårigheten att, med iakt
tagande
af nybyggenas rätt, verkställa en så beskaffad utbrytning, — att någon
allmän föreskrift om dylika ål gärder icke lärer böra meddelas, och att, enär vid
sådant förhållande den af Rikets Ständer äskade allmänna undersökningen af de
oafvittrade skogarne skulle utan motsvarande gagn förorsaka högst betydliga kostnader,
ej heller Rikets Ständers underdåniga anhållan i denna del bör vinna nådigt
bifall; men då undantagsvis, särdeles inom Lappmarkssocknarne och vissa andra
trakter, der kolonisationen hittills gjort endast obetydliga framsteg, förhållandena
utan tvifvel medgifva de af Rikets Ständer åsyftade åtgärderna, i fråga hvarom
jag tillåter mig erinra, att Eders Kongl. Majit genom nådiga Bref den 18 September
1865 och den 7 April innevarande år leronat föreskrift om undersökning i
förevarande hänseende af elfva särskilda trakter i Westerbottens och Norrbottens
län, har jag ansett, att en form borde stadgas för det förfarande, som i sådana
fall bör ega rum; och emedan de å dylika trakter anlagda eller dertill närbelägna
nybyggens rätt ej annoiledes än genom en ver k' ig afvittring af deras skogsanslag
kan tillgodoses, samt på orter, der uppenbart sig visar, att den oafvittrade marken,
äfven om en del deraf undantages till kronopark, ändock lemnar tillräckligt utrymme
för afvittring af skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen, några
betänkligheter icke kunna möta emot en partiel afvittring af det ifrågaställa
området, utan att hela socknen deruti inbegripes, så har jag ansett mig böra i
berörda författningsförslag föreslå, att vid de undantagsfall, då kronopark kan
komma att afsättas inom oafvittrad socken och utan sammanhang med allmän
afvittring, derstädes en paltiel afvittring skall försiggå.
Om Eders Kongl. Majit icke finner skal att bifalla Rikets Ständers underdåniga
anhållan om en allmän undersökning af samtliga oafvittrade skogars lämplighet
till kronoparker, så torde frågan om det af Rikets Ständer i sammanhang
dermed äskade allmänna förbud mot nybyggesanläggningar, intilldess en sådan
undersökning försiggått, få anses hafva förfallit. Detta hindrar emellertid icke, att
då i nåder förordnas om dylik undersökning å viss trakt, hädanefter såsom afven
genom nyssnämnda nådiga Bref skett, ett särskildt förbud mot nybyggesanlägg
-
Kungl. Majlis Nåd. Proposition Nio 54
ningar å sådan trakt kan utfärdas. Annu mindre kan jag tillstyrka nådigt bifall
till Kammar-kollegii förslag att nybyggesanläggningarne måtte förbjudas ända intilldess
att afvittringsverket blifvit afslutadt. Det skulle utan tvifvel vara högst betänkligt
att sålunda till en aflägsen framtid undantränga kolonisationens fortsättning;
och jag hoppas att kunna anvisa utvägar, hvarigenom vådan af nybyggesväsendets
missbruk skall kunna afvärjas utan att dess välgörande verkningar på
samma gång tillintetgöras.
Skogsstyrelsen och Rikets sednast församlade Ständer hafva egentligen icke
funnit mer än en utväg, som skulle verksamt förekomma misshushållningen med
skogstillgångarne i de nordliga länen, nemligen bildande af kronoparker, som på
ett regelbundet sätt vårdas och förvaltas af Skogsstaten. Afven jag anser att
mycket godt häraf kan förväntas, såsom att exemplet af en ordnad skogsvård
skall inverka på hushållningen roed de enskildes skogar, och att inkomsten från
kronoparkerna skall bereda Statsverket tillgång att i dessa trakter underhålla ett
större antal bildade forstman Jag har derföre icke tvekat att föreslå alla de
åtgärder som, med iakttagande af odlingens och de enskildes rätt kunna bidraga
till bildande af kronoparker för nyssnämnda ändamål; men jag betviflar att det
hufvudsakligen åsyftade målet, eller bevarandet för al! framtid af en för ortens
behof fullt tillräcklig skogsmassa, ensamt derigenom kan uppnås, och jag befarar
att, om lagstiftningen hänvisar uteslutand till denna utväg, alltför menliga följder
för odlingens gång deraf kunde uppkomma.
Om man nemligen vid kronoparkers bildande endast afser att bibehålla den
mark, som är företrädesvis tjenlig till skogsbruk samt sorgfälligt undviker att
derunder innefatta äfven sådan mark, som är företrädesvis tjenlig för odling, så
torde, med särskildt afseende derpå att kronoparkernas områden måste för möjligheten
af kontroll och bevakning vara i möjligaste måtto fria från intrång af redan
anlagda hemman och nybyggen, endast jemförelsevis obetydliga områden finnas ega
dessa egenskaper. Sådana mindre trakter kunna åtminstone icke i klimatiskt
hänseende utöfva något synnerligt inflytande på det öfriga landet, och till följd af
afståndens storlek säkerligen ej heller betrygga den framtida tillgången på husbehofsvirke.
All öfrig mark skulle, enligt gällande afvittrings- och nybyggesförfattningar,
förr eller sednare öfvergå på enskildes händer under skattemannarätt,
och om denna fortfarande kommer att medföra samma obegränsade rättighet till
skogens användande som för närvarande, så torde genom odlingssättens fortsatta
missbruk, så att don, med åsidosättande af sitt verkliga ändamål oftast utgör blott
ett medel till skogssköding, landet i dess helhet ändock blifva utarroadt på skog
och faran för framtida skogsboist qvarstå i det närmaste oförminskad. Om man
åter —, hänvisad till kronoparkers afsättande såsom enda utvägen att bevara skogens
grundmassa undan faran af sköfling —, med afseende på detta syftemål
prölvar uppkommande frågor angående sådana parkers bildande, så blir följden
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
(^tvifvelaktigt att öfvermåttan stora områden under benämning af kronoparker undandragas
odlingen, och att dessa i brist på arbetskrafter icke kunna vårdas eller
lemna någon afkastning, utan förblifva otillgängliga ödemarker. För alt nu icke,
till bevarande af det odlade landet för den fara af frost och minskad nederbörd,
som skogarnes nedhuggande allestädes medfört, behöfva tillgripa detta enligt min
tanke i och för sig olämpliga medel, har jag ansett nödigt ått jemte kronoparken
bildande äfven någon annan åtgärd till skogarnes bevarande vidtages i den syftning,
att odlingen i de trakter, som dertill lämpa sig, ej blir alltför mycket hindrad,och
att odlingen å sin sida så regleras, att den kan fortgå utan att skogarne derigenom
förstöras eller en ordnad skogshushållning blifver omöjlig. Detta skulle, enligt
mitt omdöme, kunna åstadkommas derigenom att upplåtelser till odling väl med
gåfves
inom vissa gränser, men att dervid gjordes särskilda förbehåll eller inskränkningar
i afseende på skogens begagnande, hvarigenom dennas framtida bestånd betryggades,
och sålunda kunde i sjelfva grunderna för nybyggesväsendet nedläggas
ett frö, som återförde detta till deras ursprungliga rätta syftemål, nemligen landets
uppodlande och befolkande, men förhindrade att detsamma begagnades blott såsom
förevändning för en spekulation att slå under sig stora sträckor af dyrbar skogsmark,
hvarå den vexande skogen sedermera hastigt och för ali framtid förstöres.
Under det att de åtgärder, som hitintills blifvit föreslagna och vidtagna, uteslutande
afsett att förekomma inkräktandet af sjelfva skogsmarken borde, enligt min uppfattning,
derjemte tillses, att å den mark, som upplåtes åt enskilde, den vexande
skogen icke förstöres, och om detta iakttages, försvinna också de betänkligheter, som
hittills uppstått emot fortsatt upplåtande af mark till nybyggen.
Förslaget att grunda skogstillgångens bevarande helt och hållet på bildandet
af stora kronoskogar har, enligt innehållet af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse,
i sammanhang med Rikets Ständers äfven tillförene uttryckta ^åsigt att någon
inskränkning icke bör ske i enskildes rätt att disponera öfver sina skogar.
Denna åsigt stödjer sig, bland anuat, på medgifvandet i nådiga Förordningen den
21 Februari 1789, att skattemännen skola, med ett obetydligt undantag allenast
för ek och masteträd, tillgodonjuta den vidsträckta rätt till skogen, som
förut tillkommit endast frälsehemmansegare för deras skogar, och jag är långt
ifrån att vilja föreslå någon inskränkning i denna rätt för redan varande skattehemmansägare.
Icke heller bör, enligt mitt förmenande, någon ändring i all
mänhet
göras i den rätt, som enligt nu gällande författningar tillkommer innehafvare
af redan anlagda nybyggen öfver den skog, som genom framdeles skeende afvittring
kan dem tillfalla. En resolution, hvarigenom anläggande af ett nybygge
medgifvits, måste nemligen, enligt min uppfattning, anses innebära ett löfte å Kronans
sida, att, så vidt anläggaren fullgör de för honom stadgade skyldigheter, han
äfven skall i fullt mått åtnjuta alla en nybyggares förmåner enligt de författningar,
sorn gällde vid den tid, då resolutionen meddelades. Deremot synes mig någon
betänk
-
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 54
17
betänklighet icke möta för att i afseende på nybyggen, hvilkas anläggande ännu
icke blifvit enligt gällande författningar medgifvet,-föreskrifva bestämmelser hvarigenom
blifvande innehafvare af sådana nybyggen, äfven sedan desamma, efter fullgjorda
odlings- och bygguadsskyldigheler, i öfrigt iklädt sig natur af skattehemman,
underkastas en inskränkning i räfigheten till skogens begagnande, som väl ställer
dem i detta afseende uti ett annat förhållande än öfriga skattehemmansegare, men
på samma gång länder så väl dem som det allmänna Lill en obestridlig framtida båtnad,
och då vidare redan varande nybyggens rättighet till ullofvade förmåners åtnjutande
är endast vilkorlig och beror af föreskrilna odlings- och byggnadsskyldigheters
fullgörande, hvarförutan sjelfva besittningsrätten till nybygget jemte alla anspråk
på ersättning för nedlagda kostnader går förlorad, samt det ej mindre för
Kronan än för ifrågavarande trakters innevånare är af synnerlig vigt. att de förändrade
bestämmelserna vinna en så vidsträckt tillämpning som med rättvisa och
billighet är förenligt, tvekar jag icke att föreslå deras utsträckande äfven till sådana
äldre nybyggen, för hvilka föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter icke
inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande författningar verkställda och öfver
hvilka i följd deraf Kronans dispositionsfrihet måste anses vara återställd.
Hvad beträffar arten och vidden af ifrågavarande inskränkning, så enär densamma
har till syftemål endast att skydda den vexande skogen för sköfling, bör
derigenom, enligt min tanke, icke läggas något hinder för markens verkliga uppodling.
Då emellertid häraf kunde uppstå fara att den uppgifna afsigten att odla
jemväl hädanefter begagnades såsom förevändning för skogens nedhuggande och någon
garanti emot en sådan fara lärer vara nödig, så torde odling icke annorledes
än efter anmälan å syn böra tillåtas och derjemte föreskrifter meddelas till be
tryggande
af att en tillåten odling verkligen varder inom förelagd tid fullbordad.
Ej heller torde det böra förmenas hemmansegarne att fritt använda hemmanets
skog till husbehof. Enligt afvittringsförfattningarne är nemligen hemmanens skogsareal
så rymligt tilltagen att. om skogen begagnas endast för husbehof, någon fara
för skogsbrist svårligen kan uppkomma och en föreskrift om utsyning af husbehofs
virke
skulle jag anse vara opraktisk samt svårligen kunna bringas till efterlefnad.
Deremot torde inskränkningen kunna och böra afse skogens afverkande till afsalu,
och skattehemmansegarne i detta afseende böra, lika med kronoåboer, underkastas
den kontroll, som vinnes genom föreskrift om utsyning af Statens skogstjensteman
och förbud att till afsalu använda annat virke än det, som blifvit i föreskrifven
ordning utsynadt och stämpladt. All utsyning måste ledas af den grundsatsen att,
med iakttagande af alla vilkor för skogens framtida bestånd och i särskilda fall
äfven förbättring, egarne må af densamma njuta största möjliga afkastning. De
närmare föreskrifterna i utsyningsförfattningarne kunna vexla efter olika forstliga
åsigter och ekonomiska förhållanden; men såvida nyssnämnda grundtanke i alla tider
Bilt. lill R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54
står fast i fråga om utsyning från Statens skogar, så böra samma utsyningsgrunder,
som gälla för dem, äfven med största fördel för den enskilde skogsegare!) kunna
tillämpas å bans skogar. Då fråga uppstår om beskaffenheten af det vilkor, som
hädanefter bör fästas vid upplåtelsen af kronoskog under skattemannarätt, torde man
derföre —, heldre än att antingen göra detsamma alltför generelt, hvarigenom tvist
angående dess betydelse ständigt skulle uppstå, eller alltför specielt, hvarigenom
hinder uppstode för meddelandet af nya, efter förändrade förhållanden lämpade föreskrifter
—, böra allenast hänvisa till de för Kronans skogar gällande utsyningsförfattningar.
Emellan kronoåboens och skattemannens rätt till skogen skulle i alla
fall den väsendtliga skilnaden qvarstå, att, under det den förre i regeln har rättighet
endast till husbehofsvirke och hvsd som derutöfver honom tillägges måste betraktas
såsom en tillfällig förmån, som kan honom frånkännas, så skulle åter skattemannen
ega en i skattebrefvet grundad rättighet att såsom sin egendom använda
allt det virke, som efter forstliga grunder å hans område utsynas, och detta utan
att erlägga någon stubböresafgift. Då likväl sjelfva utsyningen måste anses såsom
en hufvudsaklig del af den rationela skogsvård, som hädanefter borde åligga jordegaren,
och Kronan måste aflöna ett förökadt antal skogstjensteman för densammas
besörjande, så fordrar billigheten att skattemannen, som inom sitt område ensam
åtnjuter fördelarne af dessa tjenstemäns verksamhet, också i någon mån bidrager
till Statens omkostnader för deras aflönande. Det torde vara lika omöjligt att en
gång för alla bestämma beloppet af detta bidrag, som att vid hvarje utsyningsförrättning
beräkna detsamma, och derföre böra såsom ett ytterligare vilkor vid
nybyggesupplåtelserna och vid meddelandet af utsyningsrätt för innehafvare af sådana
äldre nybyggen, å hvilka byggnads- och odlingsskyIdigheter blifvit försummade,
förbehållas Eders Kongl. Maj:t framtida rättighet att bestämma dessa jordegarnes
bidrag till utsyningskostnaden.
Som de af mig härmed i underdånighet föreslagna, förändrade bestämmelserna
i afseende på nybyggens rättighet öfver deras blifvande skatteskogar skulle föranleda
uppkomsten af ett nytt slag af skattehemman med särskilda förpligtelser och skyldigheter,
så torde Eders Kongl. Majit icke utan Rikets Ständers hörande böra i
detta ämne förordna, och får jag derföre i underdånighet hemställa att, om mitt
förslag i denna del skulle vinna nådigt afseende, Eders Kongl. Majit täcktes härom
aflåta nådig Proposition till Rikets Ständer.
I sammanhang härmed och på det att icke under den tid, som förflyter intilldess
att, efter Rikets Ständers hörande hufvudsakligt beslut i ämnet kan af Eders Kongl.
Majit i nåder fattas, flere personer må vinna tillstånd att efter hittills gällande
grunder anlägga nybyggen, och verkan af framdeles blifvande beslut i ämnet derigenom
inskränkas, får jag tillika i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Majit,
jemte aflåtandet af den föreslagna nådiga Propositionen, måtte särskildt i nåder förordna,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
19
att det, genom nådiga Brefvet den 25 Maj 1860, meddelade förbudet mot
nya anläggningar af nybyggen på afvittrade öfverloppsmarker i de norra länen fortfarande
skall lända till efterrättelse och jemväl ega tillämpning på Stora Kopparbergs
län, samt
att, hvad ännu oafvittrade eller under afvittring varande kronomarker angår,
tillstånd att å dem anlägga nybyggen tillsvidare ej heller må meddelas.
Så vida, i öfverensstämmelse med hvad jag nu i underdånighet föreslagit, beslut
om en inskränktare verkan af framtida nybvggesresolutioner kommer att
fattas, torde ej mindre samtliga oafvittrade skogar, än äfven de delar af öfverloppsmarkerna,
som icke ansetts lämpliga till kronoparker, kunna inom en föga aflägsen
tid ånyo öppnas för nybyggesanläggningar utan att man vidare behöfver hysa någon
farhåga för dessa skogars uthuggande.
Hvad angår de områden, som enligt nådiga Brefvet den 29 Maj 1852 i erersättning
för privilegierad stockfångst åt sågverken mot skogsränta öfverlåtas, så
enär sågverksegarne, jemlikt 10:de punkten af samma, nådiga Bref, icke utan särskildt
tillstånd ega att årligen fälla ett större antal träd, än som, enligt föregående undersökning
befunnits kunna med skogens fortfarande bestånd framgent årligen derå
afverkas, samt för öfrigt, enligt samma punkt, vederbörande embetsmyndigheter ega
att öfver skogshushållningen på dessa marker utöfva den tillsyn, som finnes nödig
för erhållande af visshet om att denna hushållning öfverensstämmer med hvad i
sådant hänseende är eller framdeles kan blifva stadgadt, finner jag, att Staten redan
vid upplåtelse af dessa marker fästat vilkor, som i grunden öfverensstämma med de
förbehåll jag ansett böra göras äfven för hädanefter anlagda hemmans och nybyggens
skogar, och anser vid sådant förhållande att, utan någon rubbning af de bestämmelser
i nämnda nådiga Bref, som för närvarande utgöra grunden för sågverkens
besittningsrätt till deras redan utbrutna områden och för deras ovilkorligen
erkända anspråk på dylik utsyning i framtiden, allenast den Kronan förbehållna tillsyningsrätten
bör så bestämmas att äfven dessa områden ställas uuder den allmänna
utsyniogsförordning, till hvilken förslag blifvit uppgjordt och nu skall blifva
i underdånighet föredraget. Beträffande åter det af Skogsstyrelsen uppställda förslag
till grunder för värdering af den skogsmark, som till sågverken upplåtes, och Kammarkollegii
deraf föranledda hemställan om upphäfvande af ofvanberörda nådiga Bref
samt utfärdande af nya bestämmelser i ämnet med föreskrift, bland annat, att sågverksegarne
ej vidare skulle ega att i ersättning för stockfångst taga mark under
hemmansränta, — att förrättningen skall verkställas af vederbörande afvittringslandtmätare
och skogstjensteman, med afgörande röst för den sednare, om olika
meningar dem emellan uppstå, — samt att, sedan hemman och nybyggen, som
redan blifvit i behörig ordning till anläggning medgifna, erhållit fyllnad i sina egor,
sågverken må af den återstående marken utbekomma sin rätt, ehvad der finnas
odlingslägenheter eller icke, så enär förstberörda förslag icke synes innebära någon
so
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
fullkomlig säkerhet för deri värdering, hvars allmänna uppgift är i 9:de punkten af
nådiga Brefvet den 29 Maj 1852 lullständigt angifven, och Eders Kongl. Maj:t
redan genom nådigt Bref den 30 Oktober 1863 förordnat, att utslag, som af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande meddelas i fråga om tilldelning af skogsmark
åt sågverk, skola till Skogsstyrelsen insändas så tidigt, att åtgärder för vinnande
af möjligen erforderlig rättelse deruti må kunna inom besvärstiden vidtagas,
samt öfriga af Kammar-kollegium i denna del framställda förslag icke äro af något
särskildt behof föranledda, hemställer jag i underdånighet att hvad Skogsstyrelsen
och Kammar-kollegium i fråga om förändring af eller tillägg till nådiga Brefvet
den 29 Maj 1852 föreslagit icke för närvarande må till någon Eders Kongl. Maj:ts
åtgärd föranleda.
Enligt de grunder jag hitintills i underdånighet anfört, skulle Kronans marker
i de norra länen komma att användas,
dels till skogsanslag åt redan anlagda hemman och nybyggen,
dels til! anläggande af nya nybyggen med inskränkt dispositionsrätt öfver den
skog, som framdeles under skattemannarätt dem tillfaller,
dels till skogsanslag åt privilegierade sågverk,
dels ock slutligen till bildande af kronoparker.
Otvifvelaktigt är likväl att så väl å öfverloppsmarkerna som å de oafvittrade
skogarue förekomma trakter, hvilka hvarken för det ena eller andra af nyssnämnda
ändamål äro lämpliga eller behöfliga. Om dem gäller för närvarande, enligt 10 §
i Afvittringsstadgan för Jemtland den 8 December 1820 samt 9 § af den för de
öfriga Norrländska länen gällande Afvittringsstadgan af den 10 Februari 1824, att
de skola särskildt afrösas och såsom kronoaltmänningar vårdas, att till framtida be
hof
begagnas och icke mot särskild skogsränta bortgifvas; men att mulbetet derå
må mot afgift, som utsättes i lispund smör, till byalaget eller andra hemmansegare
upplåtas tillsvidare och intilldess Kronan vill pä annat sätt använda marken.
Dessa föreskrifter torde hädanefter befinnas mindre lämpliga, om redan vid de föreskrifna
undersökningarne af öfverloppsmarkerna och, efter hvad nu i underdånighet
blifvit föreslaget, jemväl i sammanhang med afvittringarne, ali mark, som är tjenlig
att för Kronans räkning bibehållas, blifvit till kronoparker afsatt. Den återstående
hvarken till kronoparker eller odling tjenliga marken torde icke lämpligare kunna
användas, än att den såsom betes- eller skogsmark bringas under enskild eganderätt,
vare sig i förening med hemmansbruk under ökeskatt, eller utan sammanband
med dylikt emot skogsränta. Så vidt marken är skogbärande torde emellertid vid
upplåtelsen böra fästas enahanda vilkor, som redan gälla i afseende på sågverkens
mot skogsränta utbrutna områden och, enligt mitt underdåniga förslag, borde stadgas
äfven för hädanefter anlagda hemman och nybyggen. Dylika trakter förekomma
till stort antal i Jemtland, hvarest de under benämningen »afradsland» emot
smörränta innehafvas af byalagen. Dessa upplåtelser, hvilka afse eudast betes
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54. 21
rätten, skulle, enligt mitt omdöme, erhålla en för skogsvården lämpligare form, om
byalagen finge emottaga afradslanden under skattemannarätt, men med ofvanberörda
inskränkning i afseende på skogens begagnande; och enahanda är förhållandet med
de trakter i andra län, å hvilka betesrätten blifvit för längre tid sedan emot smörränta
åt enskilde hemmansegare upplåten, till följd hvaraf den numera ofta icke
utan hemmanens stora skada kan från dem skiljas. Hvad åter angår sådana trakter,
som ligga afsides från bygdelagen och äro för dem obehöfliga, torde dessa med
största fördel kunna tillgodogöras af sågverken och derföre böra, emot skogsräuta
och under de af mig i öfrigt angifna vilkor, åt den högstbjudande försäljas. Då
emellertid vissa af dessa i fjellen belägna trakter blifvit jemlikt nådiga Brefven den
26 Mars 1831 och den 20 April 1841 emot särskild ränta upplåtna dels såsom
fäbodslägenheter, dels såsom renbetestrakter för Lappallmogen med rättighet för
innehafvarne till bete och vedbrand, torde, vid de nya upplåtelserna af sjelfva marken
och skogen, förbehåll om beståndet af berörda särskilda rättigheter böra göras.
För att i sammanhang med öfriga nu föredragna ärenden bringa till slutligt
och hufvudsakligt afgörande den i Kammar-kollegii utlåtande den 23 November
1859 behandlade frågan om användandet al de Norrländska öfverloppsmarkerna,
anser jag att i öfverensstämmelse med Kammar-kollegii hemställan i berörda utlåtande
och Eders Kongl. Majrts vid underdånig föredragning deraf den 25 Maj
1860 fattade förberedande beslut i ämnet, samt med afseende på hvad jag nu i
underdånighet anfört, bör i nåder förordnas,
att sådana ti akter å öfverloppsmarkerna i Stora Kopparbergs län och de
Norrländska länen, som erbjuda ringa tillfällen till odling och, vare sig genom sitt
läge i oregelbundna figurer inom och emellan byars och utbrutna hemmans områden
eller annars genom sin särskilda beskaffenhet icke äro lämpliga att såsom kronoparker
bibehållas, må, enligt Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande på grund af sig
företeende omständigheter,
antingen, der vissa hemman eller byalag å marken begagna mulbete emot
smörränta, åt dessa hemman under skattemannarätt upplåtas utan skatteköpeskilling,
men med tillökning i hemmanens mantal och ränta på sätt afvittringsförfattningarne
föreskrifva,
eller ock beläggas med skogsränta, på sätt nådiga Förordningen den 28 Juni
1775 samt nådiga Brefvet den 5 December 1780 för skattläggningarnes verkställande
i Savolax och Karelen föreskrifva, samt åt den högstbjudande under eganderätt
försäljas, med förpligtelse för köparen, om marken är renbetesland eller mot
smörränta upplåten fäbodslägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörde i deras
rätt till bete och nödigt bränsle;
dock att, i begge dessa fall, blifvande enskilde egare af marken ej må annorlunda
än till husbehof eller efter utsyning enligt de grunder, som i fråga om nybyggen
och nya skattehemman fastställas, begagna derå vexande skog och vara
Kongl. Majus Nåd. Proposition iV-o 54.
pligtige att till betäckande af utsyningskoslnaderna erlägga den afgift, som af Eders
Kongl. Maj:t kari komma alt bestämmas.
Då emellertid Eders Kongl Majit, på sätt äfven Kammar-kollegium i underdånighet
anmärkt, icke emot innehållet af 77 § Regeringsformen lärer kunna utan
Rikets Ständers bifall förordna om de ifrågaställa åtgärderna, hvilka afse att utan
odlingsskyIdighet afhända Kronan mark, så hemställer jag i underdånighet, att uti
den af mig föreslagna nådiga Proposition till Rikets nu församlade Ständer framställning
måtte göras jemväl angående detta ämne
Sedan jag härmed i underdånighet framställt mina åsigter angående det sätt,
hvarpå Kronan hädanefter bör dispooera öfver den mark, som i de norra länen
icke af odlingen upptages, utan bör för skogsvext besparas, måste jag särskildt
yttra mig angående de åtgärder, som jag anser böra vidtagas för bevarande eller
användande af den vexande skogen. Lika med Kammar-kollegium anser jag, att all
den skogsmark, öfver hvilken Kronan eger att disponera, bör hållas öppen för utsyning,
intilldess att densamma genom odling eller eljest på grund af gällande författningar
öfvergår till enskild egendom. Enligt de af mig uttryckta åsigterna
skulle äfven de marker, som tillfalla hädanefter anlagda nybyggen, eller under föreslagna
vilkor eljest upplåtas åt enskilde, äfvensom de åt sågverken mot skogsränta
utbrutna områden likaledes komma att lyda under utsyningsförfattningarne. Då
utsyningen sålunda komme att hädanefter ega en vidsträcktare tillämpning och
större betydelse än hitintills samt de gällaude utsyningsförfattningarne, hvilka på
olika tider tillkommit, sakna nödigt sammanhang och fullständighet, har jag ansett
af behofvet påkalladt att, på sätt Skogsstyrelsen och Kammar-koliegium föreslagit, en
ny allmän utsyningsförordning utfärdas, och jag går härmed att i underdånighet
redogöra för de grunder, på hvilka jag, vid jemförelse af gällande bestämmelser
med Skogsstyrelsens och Kammar-kollegii utlåtanden samt enskildes framställningar i
ämnet, ansett att en sådan författning bör byggas.
De nu gällande författningar, sorn angå användandet af skogsalster från Kronans
skogar i de norra länen, gå icke längre tillbaka än 1830-talet och hade
från början till angifvet syftemål allenast att bereda den fattiga befolkningen någon
hjelp och understöd medelst öppnade tillfällen till tjärubränning, pottaskeberedniog
och dylika binäringar. Från och med nådiga Brefvet den 11 April 1844 antaga
dessa författningar likväl en helt annan karakter, i det de öppnade Kronans skogar
för en vidsträckt afverkning af sågtimmer, som sedermera blifvit dessa orters hufvudnäriog.
Ehuru äfven efter sistnämnda tidpunkt författningarne merändels tillkommit
på den jordbrukande allmogens ansökningar och i anledning af dess klagan
öfver den jemförelsevis ofördelaktiga ställning, hvari klimatets hårdhet nödvändigt
måste försätta jordbruket i dessa trakter, samt, till följd häraf, jordbrukarne i allmänhet
genom författningarne tillagts företrädesrätt till averkningen, stundom med
skyldighet att till sågverken försälja virket, så torde dock dessa författningar snarare
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 54.
25
hafva motverkat ari befordrat jordbrukets utveckling, under det alt de otvifvelaktig!
föranledt uppkomsten af en numera högt uppdrifven sågverksrörelse och trävaruexport.
Lika fägnande som sistberörda förhällande måste anses, lika beklagligt är
det förra, och jag har derföre ansett mig böra undersöka, hvari orsaken till ett
dylikt oförväritadt och ogynnsamt resultat egentligen kan ligga.
Lagstiftningen hade företagit sig det otacksamma värfvel, att, på samma gång
skogarne öppnades för trävarurörelsen, bereda jordbruksintresset ett skydd och en
konstlad fördel på förstnämnda rörelses bekostnad. Man ville lemna råvaran, eller
det vexande trädet, i första hand åt jordbrukare emot en billig afgift, på det att
denne sedermera skulle med vinst kunna försälja det åt fabrikanten eller köpmannen;
förmodande, att sålunda alltid en betydlig del af trävarurörelsens vinst skulle
stadna hos allmogen och medel för landets uppodling beredas. Man ville taga ifrån
den ena näringen för att lägga till den andra; och det gick i detta, som vanligtvis
i dylika fall, att lagstiftningen i all välmening beredde den skvddade näringens
skada. Så snart allmogen lärt känna, att dess privilegierade skogsafverkning lemnade
högre afkastning än jordbruksarbetet, försummades det sednare. Dagsverksprisen
hafva inom alla trakter, der skogsafverkningen i större skala bedrifves, stigit
till en sådan höjd, att jordbruket nästan icke mer kan konkurrera med trävarurörelsen
om arbetskrafterna. Allmogens dragare sysselsättas äfven större delen af
året med skogskörsler fjerran från hemmanen, hvarigenom jorden beröfvas dess
nödiga gödning. De lätt förtjenta penningarne förspillas merändels på öfverflöd, och
den så allmänt öfverklagade penniogebristen i dessa orter visar nogsamt, att omtanke
och sparsamhet saknats, och att kapitalbildning under den goda tiden försummats.
Å en annan sida har trävaruförädlingen, hvilken utgör dessa trakters hufvud sakligaste,
om ej enda industri, otvifvelaktigt lidit af de band, som nämnda författningar
pålagt densamma, och af prisens onaturliga stegring till följd af den jordbrukande
befolkningens berörda företrädesrätt. Uppenbart är åtminstone, att, om trävaruförädlarne
finge köpa råvaran omedelbart af Staten — dess egare — denna industri
skulle arbeta under vida gynnsammare omständigheter, än nu är förhållandet.
Sågverksintresset har emellertid uppfunnit utvägar, hvarigenom den för detsamma
tryckande lagstiftningen eluderats. Detta har skett hufvudsakligen derigenom att
sågverken tagit en del af allmogen i sin sold och anväudt jordbrukarnes namn för
att åtkomma utsyningsresolutioner, och att allmogen å sin sida begagnat sig af sitt
berörda privilegium för att utverka sig dylika resolutioner, hvilka derefter såsom
en handelsvara transporterats på sågverksegarne. Att den vexelverkan emellan jordbrukarne
och sågverksegarne, som genom dessa medel uppkommit, icke kunnat annat
än leda till demoralisation och förakt för lagarne, ligger i sjelfva sakens natur.
Slutligen har äfven härigenom inträffat, att, då skogsafverkningen blifvit en för industrien
och jordbruket gemensam angelägenhet och hela befolkningen njutit stundens
fördelar af den vinst, en brådstörtad afverkning alltid lemnar, allt intresse för sko
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
gens bevarande åt framtiden försvunnit jemte den kontroll emot missbruk och skogssköfling,
som eljest kunnat vara att påräkna i jordbrukarnes intresse för skogarnes
bevarande med afseende på deras vigt i klimatiskt hänseende. Genom det förmynderskap
man egnat dessa orters begge hufvudnäringar har man kommit ända derhän,
att befolkningen sjelf icke längre kan anses med oförvillad blick bedöma förhållandet
i dessa hänseenden. Åtminstone har jag icke kunnat undgå detta intryck
vid granskningen af de nu i underdånighet föredragna framställningarne från Norrbottens
län emot Rikets sednast församlade Ständers beslut i frågan om skogshushållningen
i de norra länen.
Jag har något vidlyftigt omförmält dessa allmänt kända förhållanden, — som
af nu i underdånighet föredragna handlingar jemväl vitsordas, — emedan jag, vid
betraktande af desamma, kommit till den för min åsigt i ämnet bestämmande slutsatsen,
att det skydd, som man genom ifrågavarande företrädesrätt velat tillägga
den jordbrukande befolkningen, bör, såsom för landets utveckling menligt, upphäfvas,
och i dess ställe åt sågverksindustrien samt jordbruket lemnäs en fullkomlig frihet
att inom vissa gränser ordna sina inbördes förhållanden efter naturliga lagar.
Dessa näringar böra, enligt mitt omdöme, existera jemte hvarandra såsom sjelfstän
diga
och utan något konstladt subordinationsförhållande dem emellan, som i alla
fall icke kan i längden uppehållas. Nybyggaren eller hemmansegaren bör veta, att
jordens odling och skötsel är hans hufvudsakliga uppgift, som aldrig för skogsafverkningen
bör försummas. Denna bör för honom endast utgöra ett tillfälle att
tillgodogöra de öfverflödiga arbetskrafter, som under de långa vintrarne stå honom
till buds; och han eger intresse af trävarurörelsens framgång så väl deruti, att dessa
hans arbetskrafter kunna af skogsförädlarne rikligen betalas, som ock uti de af en
lifligare rörelse inom orten underlättade tillfällena för afsättning af landtbrukets
produkter. Trävaruhandlaren eller sågverksegaren, om han göres oberoende af jordbrukarens
utsyningsrätt och sjelf får omedelbart inköpa Kronans virke, erhåller derigenom
en större frihet i ordnandet af skogsarbetet, och blir väl icke ovilkorligen
tvungen att dertill använda allmogen och dess dragare; men torde ändock aldrig
kunna frigöra sig från ett visst beroende ef den jordbrukande befolkningen. Äfven
om sågverksegaren skulle genom egna legda arbetare och med egna dragare bedrifva
större eller mindre del af skogsafverkningen, så måste det alltid ligga i hans
intresse att genom jordbrukets framsteg beredes tillgång på födoämnen inorn sjelfva
afverkningsorterna. Det måste äfven för honom vara en fördel att inom orten
finnes en fast befolkning, hvars arbetskraft, han kan begagna under de tider då
den icke är för jordbruket behöflig, under det att han genom det öppnade tillfället
att använda egna arbetare kan hålla dagsverksprisen inom gränser, hvilka äro så
väl för hans egen rörelse som för jordbruket nyttiga. Den naturliga vexelverkan,
som sålunda skulle uppkomma emellan de båda hufvudnäringarne torde, enligt min
upp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
25
uppfattning, för dem begge medföra en vida kraftigare uppmuntran än de konstlade
medel man hittills för samma ändamål användt, och jag tvekar derföre icke alt i
underdånighet föreslå Eders Kongl. Maj:t en sådan förändring af grunderna för nu
ifrågavarande lagstiftning, att den jordbrukande befolkningens företrädesrätt till utsyning
å Kronans marker alldeles upphäfves
Om lagstiftningen sålunda frigöres från det fruktlösa försöket alt på trävarurörelsens
bekostnad uppmuntra odlingen och jordbruket, så blir den nya utsyningsförfattningens
föremål, i dess enklaste form, att betämma på hvad sätt de alster,
som Kronans skogar under en rationel hushållning kunna le nna, böra på lämpligaste
sätt öfverlemnas åt trävaruförädlingen och handeln. Jag anser för min del att dervid
inga tvifvelsmål böra uppstå om Statens befogenhet att för virke! betinga sig
den högsta köpeskillingen, som kan åstadkommas, eller om lämpligheten af sådana
åtgärder, hvarigenom tillgångar för skogsvårdens behöriga utveckling beredes. För
vinnande af detta ändamål får jag i underdånighet föreslå, att utsynadt virke skall,
fördeladt på särskilda block i så små partier, att täflan ej omöjliggöres eller försvåras
för den mindre jordbrukaren eller nybyggaren, på rot försäljas åt den
högstbjudande. Härigenom undvikes tillika det nuvarande besynnerliga förhållandet
med de fasta stubbörestaxoma, hvilka vid markegångssättningen bestämmas af länens
deputerade och således — åtminstone så länge hela befolkningen är omedelbart
intresserad i skogsafverkningen — af köparne till virket. Det kunde väl sättas i
fråga, om icke, älven med auktionsmetodens tillämpning, ett minimipris för Kronans
skogsförsäljning borde stadgas, såsom redan skett icke allenast i instruktionen för
skogs- och jägeristaten den 16 Mars 1838, utan äfven i Kongl. Brefven den 20
April och den 2 Juli 1859, hvarigenom tillåtelse meddelas att på auktion försälja
skogsalster å sådana kronomarker inom Wester-Norrlands och Westerbottens län,
som blifvit af skogseld hemsökta. Ty man kan visserligen befara, att Kronan under
dåliga trävarukonjunkturer skall erhålla endast ett ringa pris för de trävaror, som
då försäljas och som under en något sednare period, i fall de besparades, skulle
kunna inbringa en vida högre köpeskilling. Men jag anser emellertid, att försäljningsprisen
aldra säkrast skola utjemnas emellan de goda och dåliga åren, om det
öfverlemnas åt den enskilda spekulationen att äfven under mindre gynsamma perioder
tillhandla sig afverkningsrält för ett jemförelsevis lågt pris, allenast tillfälle
beredes att uppskjuta samma rättighets begagnande intilldess gynnsammare konjunkturer
inträffat. Om också Kronans inkomster af skogarne derigenom skulle tillfälligtvis
kunna i någon mån nedgå, behöfde man emellertid icke befara, att denra
inkomstkälla periodvis alldeles utsinade, hvilket utan tvifvel kunde inträffa, om minimipris
fastställdes. Jag har af dessa anledningar äfvensom för att framkalla arbeten
och anstalter till skogsbrukets lättare bedrifvande, hvilka fordra större förlagskostnad,
ansett, att, ehuru det för kontrollen å afverkningen är nödigt, att utsynadt
Bih. lill R. St. Prot 1865 k 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band 4 Häft. 4
26
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition l$:o 54.
virke i allmänhet inom någon viss kortare tid afforslas ur Kronans skogar, det likväl
må öfverlemnas åt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande att.
med afseende på tillfälliga mindre gynnsamma trävarukonjunkturer eller behofvet af
särskilda anstalter för virkets utdrifning och flottning, utsträcka denna tid ända till
fem år, och att vid sådant förhållande den i nyssnämnda Kongl. Instruktion antagna
principen af fastställda minimipris vid försäljningarne utan fara kan öfvergifvas.
Jag har äfven ansett att genom auktionsmetodens användning vid afyttrandet
af Kronans skogsalster i de norra orterna jemväl en annan stor förbättring kan
vinnas. Länge och med skäl har man klagat öfver de olägenheter, som följt al nu
gällande bestämmelser, enligt hvilka rättighet till afverkning af Kronans skogsalster
meddelas genom Konungens Befallningshafvandes utslag uppå utsvningstagarnes ansökning.
Om man också icke fäster sig vid det oegenlliga i denna form, hvarigenom
"rättigheter) alt af Kronan köpa skogsalster meddelas såsom en ynnestbevisning
— hvilket sammanhänger med den ofvan angifna grunden för denna lagstiftning,
så måste det dock anmärkas såsom ett fel af icke ringa praktisk betydelse,
att trävarurörelsens kostnad för det råa virket härigenom betydligt höjer sig utöfver
de egentliga stubbörenas belopp, synnerligast då den utsyning, resolutionen afser,
icke är betydlig, utan att Kronan af denna förökade kostnad skördar någon vinst.
Om utsynings- och auktionskostnaderna deremot bestridas omedelbart af Kronan, så
upphör delta menliga förhållande, och på samma gång som köparen sålunda befrias
frän en tryckande afgift, kommer äfven uppbörden att derigenom betydligt
underlättas.
Hos det nuvarande ansökningsväsendet kan jag endast finna den förtjensten,
att den enskilda företagsamheten derigenom uppmuntras att uppsöka eljest okända
skogstrakter, som lämpligen kunna blifva föremål för utsyning, och att den sålunda
åt utsyningsförrättaren lemnar en ledning, som ofta i de aflägsnare och föga kända
skogstrakterna kan vara behöflig. Denna fördel torde emellertid kunna förenas med
auktionsmetoden, om utsyningsförrättarne anbefallas att företrädesvis utsyna virke
inom sådana trakter, som af enskilde spekulanter anvisas, såvida dessa visa skälig
anledning att virke derstädes finnes och utan skada kan aflåtas, samt sjelfve äro i
tillfälle att tillgodogöra detsamma.
Om jordbrukarnes företrädesrätt till utsynings erhållande upphäfves, så följer
deraf äfven att deras motsvarande skyldighet, enligt nådiga Brefvet den 11 April
1844, att till sågverken försälja det utsynade virket, bör försvinna, på sätt jemväl
af Skogsstyrelsen och Kammar-kollegium blifvit i underdånighet tillstyrkt. I sammanhang
härmed förfalla äfven de af åtskillige sågverks- och frälsehemmansegare i
underdånighet gjorda ansökningar om enahanda företrädesrätt till utsyning för dem
eller deras landtbönder, som för närvarande tillkommer egare af skatte- och innehafvare
af kronojord.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 54.
27
Emot det af Skogsstyrelsen framställda förslaget, att ali utsyning skall ordnas
socknevis och alt sådan skall ifrågakomma endast då de utsyningsberättigade inom
socknen derom samfällt sig anmäla, hafva redan af Kammar-kollegium blifvit anförda
skäl, som i min tanke fullkomligt ådagalägga olämpligheten af samma förslag.
Skogsstyrelsen har velat i de Norrländska provinserna införa förhållanden, som för
närvarande förekomma endast i Stora Kopparbergs län och härleder sig ifrån den
omständigheten, att i nämnda län afverkningsrättigheter ofta blifvit beviljade på
kommunernas ansökningar och till understöd för kommunala företag, såsom kyrkobyggnad
och dylikt. Att på sådana undantagsförhållanden bygga en allmän lagstiftning
synes mig visserligen icke lämpligt; men jag har icke desto mindre ansett
att ut nämnda förhållanden bör tilläggas den betydelse de verkligen förtjena; och,
då kommunerna just med afseende på deras byggnadsskyldighet understundom kunna
blifva i behof af Kronans skogsalster, samt en socknevis skeende utsyning, efter hvad
ofvan är närnndt, redan lill en viss grad vunnit häfd i nyssnämnde län, så har jag
funnit mig böra i underdånighet tillstyrka, att äfven kommunerna må kunna konkurrera
med enskilde personer och industriel bolag om inköp af Kronans skogsalster,
hvarigenom en utväg blifvit de ifrågavarande socknarne i Stora Kopparbergs
län anvisad alt på hittills öfligt sätt ordna sin skogsafverkning. Af skäl, som ofvan
blifvit antydda, har det synts mig önskligt, om åt den stora trävaruindustrien
kunde beredas tillfälle att tillförsäkra sig en under flera år fortfarande afverkningsrätt
å Kronans skogar, hvarigenom strömrensningar, flottningsbyggnader och nya
sågverks anläggande kunde erhålla en kraftig uppmuntran. En sådan upplåtelse af
afverkningsrätt kan emellertid icke ifrågakomma i afseende på de stora oafviltrade
kronomarkerna. Ty dels kan virkestillgårigen å dessa skogsmarker icke i allmänhet
med fullkomlig säkerhet beräknas; dels blifva delar af dem efter hand upptagna
af nybyggen, hvarigenom den till försäljning disponibla virkestillgången förminskas.
Hvad deremot beträffar de kronoparken som redan iiro och framdeles böra blifva
till större antal i de norra länen inrättade, bör, sedan de kommit under skogsstatens
omedelbara förvaltning och en fullständig uppskattning och indelning af dem
försiggått, deras blifvande afkastning kunna äfven för en längre tid med säkerhet
beräknas; och då de icke komma att utgöra föremål för nybvggesanläggning, kunna
ej heller deras områden förminskas. I afseende på dem har jag derföre ansett, att
afveikningskontrakter kunna och böra för en längre tid afslutas, för så vidt fråga
är om de dyrbarare och för exporthandeln användbara virkeslagen; och då, enligt
de upplysningar jag inhemtat, strömrensningskostnader i allmänhet ansetts kunna
amorteras på tjugu år, har jag ansett, att dylika kontrakter äfven böra kunna
omfatta denna tiderymd.
Då jag ansett, att allmogens företrädesrätt till erhållande af utsyning å kronomarkerna
i hela dess vidd bör upphäfvas, så har jag deremot funnit rättvisan
pålordra, att de egare och innehafvare af hemman och nybyggen i de norra länen,
28
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 54.
sora icke under skattemannarätt innehafva vissa skogsområden, i stället erhålla
uteslutande rätt till utsyning inom de områden, som närmast angränsa deras odlade
egor och att den mogna skogens afverkning inom dessa områden medgifves
dem utan erläggande af någon köpeskilling eller hittills s. k. stubbören. Denna
rättighet finnes genom nådiga Brefvet den 11 April 1844 redan medgilven för
nybyggare och kronohemmansåboer i de fyra nordligaste länen med afseende på
deras egna, genom afvittring »eller eljest» bestämda områden, hvarifrån de ega
att utan afgift, men efter ansökning och syn, använda vexande skog så väl till
kolning som till försågning; och det synes mig betänkligt att numera rubba denna
rättighet, hvarpå understundom hemmanens bestånd i icke ringa mån torde beio.
Det har fast heldre synts mig, likasom Skogsstyrelsen, vara billigt att, då inom
de oafvittrade socknarne det icke beror på hemmanens egare eller åboer att erhålla
vissa genom afvittring »eller eljest» bestämda områden, utan de för vinnande
af sådana måste afvakta tidpunkten för afvittringen, de under tiden genom nådigt lagbud
skyddas emot utsyning för det allmännas räkning inpå deras blifvande områden
och att de ensamma tillerkännas den afkastning, som derifrån kan vara att hemta;
men jag har lika litet som Kammar-kollegium kunnat dela Skogsstvrelsens åsigt
att detta skydd bör lemnäs beroende af utsyningsförrättarens blotta förmodande om
den skogsvidd, som på grund af afvittringsförfattningarne framdeles kan tilläggas
de särskilda hemmanen eller nybyggena; utan heldre omfattat Skogsstyrelsens alternativa
och efter min tanke ensamt verkställbara förslag, att området för den
exklusiva utsyningsrätten bestämmes af en viss radie, räknad från hemmanets eller
nybyggets bolstad, ehuru jag dervid icke med Skogsstyrelsen vill antaga att denna
radie alltid bör sträcka sig så långt som en half mil, hvarigenom skulle inträffa,
alt ett enstaka nyligen anlagdt nybygge kunde från den allmänna utsyningen freda
öfver 18,000 tunnland. Då en radie af £:dels mil ger ett område af något öfver
8,000 tunnland, en radie af ^:dels mil något öfver 4,500 tunnland och en radie
af £:dels mil något öfver 1,100 tunnland, samt härmed sammanställas afvittrings—
författningarnes föreskrifter, enligt hvilka ett helt hemman bör tilläggas i Jemtland
från 500 till 3,000 tunnland och i öfriga länen från 700 till 2,500 tunnland,
hvarvid tillika bör iakttagas, att hemmanen sällan kunna vid afvittringarne skattläggas
till helt mantal, så synes mig nybyggares och hemmansegares befogade anspråk
att älven för afvittringen erhålla en tillräcklig skogsareal anvisad uteslutande
för deras behof vara fullkomligt tillfredsställda, om det föreskrifves, att oafvittrade
nybyggens, kronohemmans och skattehemmans uteslutande rätt till närmast angränsande
skog skall, der ej särskilda lokala omständigheter föranleda undantag, sträcka
sig för enstaka hemman eller nybygge £:dels mil, för mindre by af högst tre grannar
£:dels mil och för större by £;dels mil från bolstaden. Det har visserligen icke undfallit
mig att detta beräkningssätt endast ungefärligen kan angifva det skogsområde, som
först genom afvittringen kan definitivt bestämmas,! helst detsammas omfång beror,
Kongl. Maj 'ts Nåd. Proposition N:o 54.
89
bland annat, af de odlade egornas beskaffenhet, vid den tid då afvittringen inom
socknen inträffar; men i anseende till den enkla beskaffenheten af detta beräkningssätt,
som medgifver en lätt kontroll i händelse af uppkommen tvist, har jag ansett
dess fördelar vara öfvervägande. Det har också redan blifvit användt, då genom
nådiga Brefven den 27 Januari 1860 och den 23 Januari 1861 de fyra oafviltrade
Delsocknarne tillädes afverkningsrätt med vilkor att afverkningen icke finge sträcka
sig närmare bruk eller bolby än en half mil.
Enahanda uteslutande rätt till utsyning bör otvifvelaktigt tillkomma äfven de
privilegierade sågverken med afseende på de områden, som, enligt nådiga Brefvet
den 29 Maj 1832, blifvit åt dem utbrutna. Sådant ligger otvetydigt i andan af
nämnda nådiga Bref, äfven om det icke finnes derstädes bestämdt uttaladt. I afseende
på det i 10:de punkten af nämnda nådiga Bref förutsedda fall att emot
skogsränta anslaget område framdeles kan lemna tillgång för fällande af ett större
antal träd än som vid utbrytningen beräknas, derom för närvarande är stadgadt
att i sådan händelse Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande må meddela tillstånd
till högre afverkning, har jag icke ansett annan förändring vara af nöden än att,
sedan Skogsstyrelsen yttrat sig öfver skogens förmåga att tåla en högre afverkning,
det bör bero på Eders Kongl. Maj:ts egen nådiga pröfning att bestämma på
hvilka vilkor en sådan förökad stockfångst kan medgifvas samt att fastställa en
deremot svarande förhöjning i afgifterna till Kronan, derom Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Wester-Norrlands, Westerbottens och Norrbottens län i sådan
händelse torde genom särskilda nådiga Bref böra förständigas.
Hvad åter angår de sågverk, som ännu icke erhållit vissa utbrutna stocklångstområden,
utan fortfarande i öfverensstämmelse med de för dem utfärdade
privilegier, har rättighet att inom vidsträckta, vid verkens grundläggning »insynade»
trakter årligen hemta ett visst antal stockar eller timmerträd, så, enär dessa privilegiers
fortfarande giltighet blifvit af den sednare lagstiftningen erkänd, har jag
ansett att dervid måste förblifva och att ifrågavarande sågverk, intilldess utbrytning
åt dem af vissa områden försiggått, böra ega företrädesrätt att af det
utsyningsbara virket inom de insynade trakterna, på de ställen de för sig anse
förmånligast och mot den stubböresafgift, som privilegierna bestämma, årligen
undfå det antal stockar eller timmerträd, som är dem genom privilegierna tillför
säkradt.
Beträffande åter det af handelshuset James Dickson & Komp., såsom egare af
Baggböle sågverk, samt egarne af Johannisforss, Robertsforss och Leijonströms sågverk
framställda påståendet om uteslutande rätt för sågverken att inom ifrågavarande
trakter åtnjuta utsyning, finner jag de af Kammar-kollegium i underdåniga
utlåtanden af den 29 November 1839 och den 30 September 1864 anförda
skäl och omständigheter innefatta full anledning för Eders Kongl. Maj:t att lemna
berörda påståenden utan vidare afseende.
80
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Om, på sått jag i underdånighet föreslagit, den jordbrukande befolkningens
företrädesrätt till skogsafverkningen upphäfves, så erhålla sågverken ändock den af
nämnde sågverksegare alternativt påyrkade rättigheten att jemte den jordbrukande
befolkningen åtnjuta utsyning, och jag anser, att denna förbättring i sågverkens
ställning skall för dem och trävarurörelsen i allmänhet blifva af en icke ringa
betydelse. Derjemte har jag ansett, att den af egarne till sistnämnda tre sågverk
framställda anhållan att genast komma i åtnjutande af de rättigheter till skogsområdena,
som dem tillkomma, så tillvida förtjena Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet att, enär sågverkens privilegier äro hinderliga för Kronans skogsvård
inom vidsträckta trakter samt större omsorg om skogens vård och kommunikationernas
förbättrande äfven af sågverksegarne är att förvänta, om vissa bestämda
områden med uteslutande afverkningsrätt dem tilläggas, åtgärder böra vidtagas för
en skyndsammare verkställighet af den utbrytning, som genom nådiga Brefvet den
29 Maj 1852 blifvit föreskrifven; och då tillämpningen af nämnda brefs föreskrifter
hufvudsakligen försenats derigenom, att inga medel funnits anslagna för bekostande
af utbrytningsförrättningarne, som derföre måst anstå tilldess att antingen sågverksegarne
låtit verkställa dem på egen bekostnad eller trakten blifvit föremål för
allmän afvittring, i sammanhang hvarmed utbrytningen kunnat på allmän bekostnad
försiggå, så finner jag mig böra i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Majit
måtte genom nådiga Bref anbefalla Dess Befallningshafvande i Westerbottens och
Norrbottens län att föranstalta om en skyndsam tillämpning af oftanämnda nådiga
Brefs föreskrifter å de inom nämnda län belägna privilegierade sågverk, så vidt
sådant utan förnärmande af annans rätt kan ske, samt i nåder föreskrifva att deraf
föranledda kostnader skola, der utbrytningen sker utan sammanhang med allmän
afvittring, gäldas af skogsplanteringskassan, derom underrättelse äfven torde böra
Stats-kontoret och Skogsstyrelsen meddelas.
Innan jag lemnar den rent ekonomiska sidan af frågan, måste jag i underdånighet
jemväl yttra mig öfver det af Skogsstyrelsen väckta förslaget att ej mindre
kronoparkerna än äfven sådana öfverloppsmarker. som kunna åt enskilde upplåtas,
skulle från den allmänna utsyningen undantagas och i fråga om afkastningens
användande behandlas lika med kronoparkerna i mellersta och sydliga delarne af
riket. Detta förslag får jag i underdånighet afstyrka icke allenast på de emot
detsamma af Kammar-kollegium anförda skäl, utan äfven derföre att, om mina nu
framställda förslag i nåder gillas, den försäljningsmetod, som för närvarande begagnas
vid sistberörda kronoparker eller auktionsmetoden, kommer att blifva för
alla kronoskogar gemensam, hvarmed också all anledning till ifrågavarande undantag
försvinner.
Då jag sålunda trott att all Kronans skogbärande mark i de norra länen bör
hållas öppen för skogsafverkning, så anser jag det också vara nödigt att densamma
alltid ställes under forstlig ledning och kontroll. Ali saluafverkning på Kronans
Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 54.
Si
mark skulle derföre, enligt mitt förslag, vara fästad vid vilkoret af utsyning genom
vederbörande skogstjensteman och den afverkning, sorn, i strid deremot sker, betraktas
såsom åverkan. Men på skäl. som jag redan i underdånighet anfört, torde
den skog, som för husbehof och vedbrand är nödig, böra äfven utan utsyning få
hemtas från de områden, för hvilka den uteslutande utsyningsrätten eger rum.
Hvad angår de rent forstliga grunder, efter hvilka utsyningarne böra ske, så
bar jag ansett lämpligast att desamma endast i allmänhet angifvas i författningen
och att Skogsstyrelsen bemyndigas att meddela sin underlydande personal de närmare
föreskrifter, som i sådant afseende erfordras. Att icke trakthuggningssystemet
utan det s. k systemet af »ordnad blädning» bör för de nordliga skogarne användas,
torde väl för närvarande anses vara utom allt tvifvel, men jag har funnit
betänkligt att binda den forstliga verksamheten genom upptagande i lagstiftningen
af en benämning, som möjligen kunde anses fästad vid vissa nu gällande bestämda
reglor för skogshushållningen. Det har synts mig lämpligare att i detta afseende
lemna ett öppet fält för den större erfarenhet om olika metoders tjenlighet, som
en längre tids tillämpning af författningen kan bereda. Redan i nådiga Brefvet
den 11 April 1844 finnér man den allmänna princip för utsyningarne, som i det
af mig framlagda underdåniga förslaget är upptagen, eller att skogen icke må
hårdare älitas än med dess bestånd i framtiden anses förenligt. I sistnämnda
nådiga Bref och flera sednare författningar finnes äfven uttalad en annan grundsats
af mera ekonomisk än forstiig karakter, nemligen att den skogstrakt, hvarå
utsyning skall ske, ej må hårdare anlitas än att den för framtiden må lemna
enahanda årlig tillgång till sådana träd, som för timmer eller bräder äro använd
bara.
Emot denna regel hafva anmärkningar blifvit framställda af sakkunnige personer,
hvilka förmenat att derigenom fullmoget virke skulle komma att lemnäs på
rot tills det toge röta, och att heldre allt fullmoget virke borde på en gång få
alverkas, äfven om trakten lill följd deraf under en längre tidrymd komme att
sakna dylikt virke. Förstnämnda farhåga häfves j likväl nästan helt och hållet af
det kända förhållandet att ett fullmoget träd i de nordliga trakterna bibehåller sin
friskhet 40 — 50 år, efter det mognadsperioden inträdt, och afverkningens fördelning
på en längre tidrymd icke allenast befordrar återvexten, genom det skydd de
qvarstående större träden lemna den uppvexande småskogen, utan den medför äfven
den stora ekonomiska fördelen af en större jemnhet i skogsafverkningens anspråk
på arbetskrafter inom alverkningstrakterna, och torde ensamt af sistnämnda skäl
böra föreskrifvas. Jag har derföre i förslaget bibehållit äfven sistnämnda grundsats,
allenast med det tillägg, att alla fullmogna träd böra tili afverkning utsynas,
innan de af ålder taga skada.
Nu gällande utsyningslörfattningar fastställa vissa minimidimensioner för det
utsyningsbara virket. Af särskild betydelse i detta afseende är föreskriften i nådiga
Brefvet den 29 Maj 1852, att sågverken inom deras mot skogsräuta albrytna
SS
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
områden skola ega att afverka alla träd om 10 verktum eller 8,35 decimaltum i
lilländan utan afseende på deras längd, och, emedan områdena blifvit efter denna
grund beräknade, böra äfven sågverken bibehållas vid denna rättighet. Eljest har
erfarenheten gifvit vid handen, att sågverksindustrien med vida större fördel till
exportvara förädlar träd af större dimensioner, och vid jemförelse af de uppgifter
och förslag, som i sådant afseende kommit mig tillhanda, har jag funnit, att den
för sågverken och handeln mest begärliga råvaran från Kronans skogar utgöres af
träd, som vid 24 fots höjd från roten hålla minst 9 decimaltum i genomskärning,
hvarföre jag med afseende så väl å Kronans som industriens fördel ansett författningen
böra innehålla bestämmelser, som skydda alla fullt vextliga barrträd emot
afverkning, intilldess de uppnått nämnda dimensioner.
Hvad beträffar de master och slorverksträd, som å Kronans ifrågavarande
skogar förekomma och hvilka, likasom dylika träd inom det öfriga riket, äro enligt
hittills gällande författningar Kronan förbehållna, anser jag desamma icke kunna för
Kronan fördelaktigare användas, än om de, likasom allt annat Kronans virke^ åt
den högstbjudande försäljas, och jag har derföre upptagit dem bland det utsyningsbara
virket.
Genom åtskilliga på sednare tider utkomna författningar, bar utsyning af brandskadad
skog särskildt medgifvils. Så väl hos Rikets Ständer som i enskilda underdåniga
framställningar har häremot erinrats, att dylika stadganden verkade såsom
ett premium för anläggande af skogseldar. Ehuru detta förhållande väsendtligen
förändras, om, på sätt jag i underdånighet föreslagit, lättade tillfällen beredas för
erhållande af utsyning och frisk skog, så torde det emellertid till motverkande af
skogseldars uppkomst och spridning vara lämpligt att låta i första rummet åt sökande
utsyna just den brandskadade skogen.
De reglementariska föreskrifter jag ansett författningen böra innehålla, äro
hvarken talrika eller invecklade. Det har synts mig lämpligast, att de föreskrifter,
som för tillämpning af författningens allmänna bestämmelser kunna befinnas nödiga,
och som icke omedelbart beröra allmänhetens rätt inflyta i skogsstatens instruktion
eller af Skogsstyrelsen särskildt, meddelas.
Enär vidare författningens tillämpning, med särskildt afseende på den samtidiga
regleringen och indelningen af de nya kronoparkerna sannolikt måste föranleda
behof af en tillökning i skogstjenstemännens antal inom de ifrågavarande länen,
samt det är af vigt att de i sådant hänseende nödiga åtgärder vidtagas i så god
tid att hinder för författningens tillämpning den i April nästkommande år icke af
brist på utsyningsförrättare må möta, så föranlåtes jag häraf att i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t mätte i nådigt Bref anbefalla dess Skogsstyrelse
att inkomma med underdånigt utlåtande, i hvad mån förstärkning af skogsstatens
personal i nämnda län med anledning af ofvanberörda förhållanden kan erfordras
samt
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 54.
53
samt att uppgifva förslag till de grunder, efter hvilka kostuaden för utsyningar åt
skatte- och frälsehemmansegare samt innehafvare af kronohemman och nybyggen
bör af dessa gäldas.
I afseende på förslaget till utsyningsförordnirig återstår mig slutligen endast
att nämna, att, derest, på sätt jag i underdånighet föreslagit, all den mark, som
hädanefter åt enskilde upplåtes, äfvensom förverkade och ånyo upplåtna nybyggen
ställas under vilkoret af utsyning genom Statens skogstjensteman, hvad enligt detta
förslag skulle stadgas angående krononybyggares rätt till utsyning inom deras afvittrade,
eljest bestämda eller endast beräknade områden äfven bör gälla för den åt
enskilde personer med inskränkt dispositionsfrihet öfver skogen upplåtna mark.
I afvaktan på Rikets Ständers beslut angående de af mig föreslagna förän
drade
vilkoren för upplåtande af mark till nybyggen, borde den i anledning af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den li Augusti 1860 väckta frågan angå
ende
förändring af nu gällande nybyggesförfatlningar, äfvensom Skogsstyrelsens särskilda
förslag att skogstjensteman skall biträda vid syner å krononybygget i hvilka
ämnen Kammar-kollegium den 50 December sistlidet år afgifvit underdånigt utlåtande,
förblifva hvilande; och likaledes lärer, intilldess att någon erfarenhet vunnits
genom tillämpningen af den föreslagna allmänna utsyningsförordningen, samt det
blifvit slutligen afgjordt, huruvida skogsstatens verksamhet skall, på sätt jag i underdånighet
föreslagit, sträcka sig äfven till hädanefter uppkommande skatteskogar i
de norra länen, frågan om en slutlig organisation af skogsstaten böra anstå. För
öfrigt anser jag mig så mycket mindre böra tillstyrka, att skogsstatens organisation
på en gång genomföres, som, efter hvad Skogsstyrelsens under den 26 April 1862
afgifna underdåniga förslag gifver vid handen, sådant icke utan högst betydliga
kostnader och särskilda anslag af de allmänna statsmedlen kunde verkställas. Om
man äfven måste emotse, att, lill följd af skogsvårdens nuvarande skick, Statens
skogsförvaltning icke under den närmaste framtiden skall kunna lemna någon behållning
att till Statens öfriga behof användas, så böra dock, enligt mitt omdöme,
skogsförvaltningens utgifter alltid så bestämmas, att de kunna utan statsverkets betungande
genom inflytande medel till fullo betäckas, och, endast i den mån inkomsterna
förökas, någon tillökning af utgifter ej ifrågakomma, samt följaktligen den
behöfliga organisationen endast småningom efter behofvet och tillgångarne utföras.
Men härtill hörer, att alla de inkomster, som frän Statens skogar härflyta, också
tillsvidare för skogsvårdens och skogsförvaltningens utveckling användas, och då det
hädanefter egentligen torde vara från de norra länen, som förökade inkomster af
kronoskogarne äro att förvänta, så anser jag, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
i underdåniga skrifvelsen den 30 November 1863 uttryckta mening, att
stubböresmedlen från de Norrländska länen, hvilka hitintills uppburits såsom allmänna
statsmedel, ej vidare måtte så behandlas, utan jemte de medel af enahanda
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 4 Baft. 8
54
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 54.
beskaffenhet, hvilka kunna inflyta från Stora Kopparbergs län, ingå till skogspianteringskassan
för att på samma sätt som nämnda kassa disponeras och användas, i
hvilken händelse jag antager, att det ä Riks-statens Sjunde Hufvudtitel för närvarande
uppförda ärliga reservationsanslag för skogsväseudets ordnande af 73,000 R:dr efter
utgången af år 1867 ej vidare skall blifva för ändamålet nödigt; derom jag i underdånighet
hemställer, att nådig framställning till Rikets Ständer i sammanhang med
öfriga til! detta ämne hörande frågor målte göras.
Så vida Eders Kongl. Maj:t i nåder finner för godt att gilia hvad jag nu i
underdånighet anfört och hemställt, torde något vidare yttrande i afseende på de
frågor, hvilka nu blifvit i underdånighet föredragna, icke erfordras, eller någon
ytterligare åtgärd af dem föranledas.»
Slutligen hemställde Herr Departements-chefen i underdånighet, att Kongl. Maj:t
behagade låta under denna dag utfärda de föreslagna författningarne, nemligen:
l:o Kongl. Förordning angående krouoparkers bildande i Stora Kopparbergs län och
de Norrländska länen samt om vissa iakttagelser vid storskiften och afvittringar
O o
i nämnda län;
2:o Kongl. Kungörelse angående förbud tillsvidare mot nvbyggesanläggningar; och
3:o Kongl. Förordning angående utsyning och försäljning af skogsaister från Kronans
skogar i Stora Kopparbergs län och de Norrländska länen;
sådana desamma finnas detta protokoll bilagda.
Hvad föredragande Herr Departements-chefen sålunda föreslagit och hemställt
och deruti Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen i
nåder gilla och bifalla; hvarjemte ock, sedan Herr Departements-chefen till justering
uppläst förslag till den nådiga Proposition i ämnet, som jemlikt Kongl. Maj:t,s nådiga
beslut borde till Rikets Ständer aflåtas, Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta
protokoll bilagdt, och befallde, att i enlighet dermed nådig Proposition skulle till
Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Mildhog Lundgren.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS 55.
1
M:o 55.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 18156, kl. 12 rnidd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anslag
för år 1866 till biträde vid handläggning af de i Ecklesiastik-deparlementet
förekommande ärenden rörande lönereglering
för presterskapet i riket; Gifven Stockholms Slott
den 21 December 1865.
Uti den aflåtna, nådiga Propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof
den 27 sistlidne 'Oktober har Kongl. Maj:t af Rikets Ständer äskat, att för
tjenstebiträde vid handläggning af de i Ecklesiastik-departementet förekommande
ärenden rörande den nu pågående löneregleringen för presterskapet i riket ett
årligt anslag måtte å extra stat uppföras med 3,000 R:dr, som, derest denna
Kongl. Maj:ts framställning varder af Rikets Ständer bifallen, skulle komma att
utgå ifrån och med år 1867.
Men då de förhållanden, hvilka, på sätt det vid omförmälda nådiga Proposition
fogade protokoll utvisar, föranledt Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning,
redan nu äro förhanden, så att antalet af sådana ärenden, i det skick att
de kunnat inför Kongl. Maj:t till afgörande anmälas, under de sednare månaderna
af innevarande år i betydlig mån tillvext, hvarföre ock två af tjenstemännen i
departementets expedition äro särskildt och träget sysselsatte med bearbetning
af omförmälda ärenden, af hvilka derigenom ett större antal hunnit under samma
tid till underdånig föredragning beredas och inför Kongl. Majit anmälas; och
otvifvelaktig! är, att under loppet af nasta år ifrågavarande ärenden komma att
taga i anspråk minst lika stora arbetskrafter som för närvarande; vill Kongl,
Bih. till R. St. Prot, 1865 & 1866. 1 8ami, 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 55.
Maj:t, på det att behandlingen af dessa vigtiga göromål måtte kunna med er
forderlig kraft och skyndsamhet fortgå, härmed föreslå Rikets Ständer att för omförmälda
ändamål ett extra anslag af 3,000 R:dr må äfven för nästkommande år
ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
/
F. F. Carlson.
kongl. Maj:t8 Nåd. Proposition Jfå 55.
3
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21
December 1865.
Närvarande:
I i
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Carlson till justering
nedannäninda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
l:o om anslag för år 1866 till biträde vid handläggning af de i Ecklesiastik-departeinentet
förekommande ärenden rörande lönereglering för presterskapet
i riket;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de
finnas detta protokoll hilagda, samt förordna, att, i enlighet
dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. Fredr, Sander,
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 56.
N:o 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
afsöndring af jord frän Rönö kungsgård för utvidgande
af Rönö församlings kyrkogård, m. m.; Gifven Stockholms
Slott den 21 December 1865.
Sedan Rönö församling af Östergötlands län år 1850 hos Kongl. Ma.j:t i
underdånighet anhållit, att från den inom socknen belägna Rönö kungsgård måtte
få afsöndras en å karta affattad och heskrifven jordrymd om 24,3 kappland åker
till utvidgande af församlingens kyrkogård samt till plats för fattighus och jordland
för skolläraren, äfvensom att nådig Proposition måtte till Rikets Ständer
aflåtas, åsyftande att åt berthilda församling bereda nyttjanderätt för everdliga
tider till nämnda jordrymd, hvilken vid arrendetidens utgång skulle från vidare
utarrendering för Kronans räkning undantagas och af församlingen få kostnadsfritt
disponeras; men Kongl. Maj:t, genom nådigt beslut den 28 December berörda
år, bland annat, enär arrendet af Rönö kungsgård räckte ända till rnidfastan
1868 och det således vore för tidigt att förordna om användandet af
kungsgårdens jord i en så aflägsen framtid, icke funnit skäl att, i anledning af
berörda ansökning, nådig Proposition till Rikets Ständer aflåta; så hafva församlingsboerne,
som sedermera tillbyggt skolhuset så att deri äfven beredts utrymme
för fattighus, genom utsedde ombud, med bifogande af omförmälda karta och beskrifning,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet förnyat sin ansökning om afsöndring
af ofvannämnda jordrymd, att tillträdas midfastan år 1868, samt tillika erbjudit att
derför gifva årlig afgäld till Kronan eller, på en gång, bestämd lösen; till hvil
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS 56.
5
ken ansökning Konsistorium i Linköpings stift och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet tillstyrkt nådigt bifall.
Efter inhemtande jemväl af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegii underdåniga
utlåtande i ämnet, har Kongl. Maj:t tagit denna fråga i nådigt öfvervägande;
och då, enligt hvad handlingarne utvisa, Rönö församling, hvars kyrka
och kyrkogård på alla sidor omgifvas af Rönö kungsgårds egor, icke kan få sitt
ådagalagda behof af utvidgad begrafningsplats och af jordland för sin folkskolelärare
på ändamålsenligt sätt afhulpet annorledes än genom den begärda jordafsöndringen
från kungsgården, vill Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad
Kammar-kollegium och öfrige vederbörande tillstyrkt, härmed föreslå Rikets Ständer,
att för ofvanberörda ändamål må af Rönö kungsgårds egor för alltid till
Rönö församling från midfastan 1868 upplåtas ifrågavarande 24,3 kappland åker,
emot skyldighet för församlingen att härför till Kronan erlägga årlig afgäld,
hvilken bör bestämmas på sätt och i den ordning Kongl. Förordningen den 6
Augusti 1864 föreskrifver; kommande de till ärendet hörande handlingar att tillhandahållas
det Rikets Ständers Utskott, till hvars handläggning ärendet varder
öfverlemnadt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CAEL.
F. F. Carlson.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jfå 56.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-År enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21
December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Carlson till justering nedannämnda,
enligt Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande förut
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj ris nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
2:o. Angående afsöndring af jord från Rönö kungsgård för utvidgande af
Rönö församlings kyrkogård, m. m.
Och täcktes Kongl. Majri, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll bifogade, samt förordna att, i enlighet dermed,
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander.
Kongl. Maj:U Nåd. Proposition J\/2 57.
7
N:o 57.
Ank. till Exp. Ut8k, den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående anslag
af prostetunnor frän Envikens, Malingsbo och Ludvika
pastorater af Westerås stift; Gifven Stockholms Slott
den 21 December 1865.
Hos Kongl. Majit har Biskopen i Westerås stift, Kommendören med Stora
Korset af Kongl. Majits Nordstjerne-orden Doktor Christian Erik Fahlcrantz i
underdånighet anhållit att nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om
anslående af prostetunnor från de nybildade pastoraten Enviken inom Stora Tuna
kontrakt samt Malingsbo och Ludvika inom Norrberkes kontrakt af Stora Kopparbergs
län.
Till följd af härå meddelad nådig remiss hafva Kongl. Majits och Rikets
Kammar-kollegium och Stats-kontor uti gemensamt underdånigt utlåtande den 6
nästlidne Oktober, — med förmälan, att de ifrågavarande pastoraten blifvit utbrutna:
Ludvika enligt Kongl. Brefvet den 20 Juni 1853 från Grangärdes moderförsamling
i Wester Bergslags fögderi, Enviken genom Kongl. Brefvet den 6
November 1857 från Svärdsjö moderförsamling i Kopparbergs fögderi, samt Malingsbo
jemlikt Kongl. Brefvet den 7 Oktober 1862 från Söderberkes församling
i Wester Bergslags fögderi, äfvensom att i kronotionde-extrakterna vid 1862 års
räkenskaper prostetunnor upptagas att utgå af Svärdsjö socken med en tunna
dubbel hafra samt af Söderberkes och Grangärdes socknar hvardera med en
tunna råg —i underdånighet anfört, att ehuru, enligt 24 § i Kongl. Resolutionen
på presterskapets besvär den 10 Mars 1719, kontraktsprostarne skola åt
-
8
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition M 51.
njuta en tunna spanmål af hvarje tillydande församlings kyrkoherberge, Rikets
Ständer dock, på sätt Kongl. Brefvet till Stats-kontoret den Bi November 1854
angående regleringen af anslagen å Riksstatens Åttonde Hufvudtitel utvisade,
uttalat den åsigt, att kontraktsprostarnes rättighet i detta hänseende icke borde
vara beroende af den tillfälliga omständighet, huruvida någon kronotionde funnes
inom församlingen odisponerad; i anseende hvartill Kammar-kollegium och Statskontoret
tillstyrkt nådigt bifall tili förevarande underdåniga anhållan på det sätt,
att de ifrågavarande tre prostetunnorna måtte af Rikets Ständer i nåder äskas
att efter årligen gällande medelmarkegång inom Stora Kopparbergs län utgå till
kontraktsprosten i Stora Tuna kontrakt med en tunna eller 6 kubikfot 3 kannor
dubbel liafra af Envikens pastorat samt till kontraktsprosten i Norrberkes
kontrakt med 2 tunnor eller 12 kubikfot 6 kannor råg af Ludvika och Malingsbo
pastorater, hvartill kronan behållen kronotionde-tillgång förefunnes inom hvart
och ett af de fögderier, der dessa pastorater äro belägna.
Hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t i nådigt öfvervägande tagit; och
vill härmed föreslå Rikets Ständer, att kronotionde-anslag till prostetunnor från
Envikens, Malingsbo och Ludvika pastorater åt vederbörande kontraktsprostar
må, på sätt Kammar-kollegium och Stats-kontoret hemställt, utgå samt å Riksstatens
Åttonde Hufvudtitel och Klereci-staten uppföras.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; Och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CAEL
F. F. Carlson.
Utdrag
Kongl. Mcij:ts Nåd. Proposition J§ 57.
9
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21
December 1865.
N ärvar ande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Carlson till justering nedannämnda,
enligt Kongl. Maj :ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande förut fattade
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
3:o. Angående anslag af prostetunnor från Envikens, Malingsbo och Ludvika
pastorater af Westerås stift;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll bifogade, samt förordna att, i enlighet dermed,
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
H. Fredr. Sander.
Bih. till R. St. Prot. 1865 k 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\§ 58.
N:o 58.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anslag af
prostetunnor från Bodarne och Skagershults socknar i
Örebro län till prosten i Edsbergs kontrakt af Strengnäs
stift; Gifven Stockholms Slott den 21 December 1865.
Hos Kongl. Maj:t har Strengnäs stifts Konsistorium uti skrifvelse den 23
sistlidne Augusti, med åberopande af 24 § i nådiga Resolutionen på Presterskapets
besvär den 10 Mars 1719, i underdånighet anhållit om aflåtande af nådig
Proposition till Rikets Ständer om anslag till prosten i Edsbergs kontrakt af
tvänne felande prostetunnor för Bodarne och Skagershults socknar i Örebro län,
hvartill, enligt af häradsskrifvaren i orten meddeladt intyg, tillgång af Kronans
behållna tionde förefunnes inom nämnda socknar, nemligen i Bodarne 13 kubikfot
7,5 5 kannör och i Skagershults 11 kubikfot 8,14 kannor.
Uti häröfver afgifvet utlåtande hafva Kongl. Ma.j:ts och Rikets Kammar-kollegium
och Stats-kontor i underdånighet upplyst, att, ehuru Bodarne och Skagershults
socknar redan i äldre tid utbrutits, den förra från Wiby och Askersunds
socknar och den sednare från Tångeråsa och Qvistbro socknar samt äfven
i 1696 års prestverk för Nerike förekomma såsom särskilda pastorat, de likväl
först i 1805 års jordebok upptagas såsom särskilda sockna:’, samt att i berörda
prestverk prostetunnorna till Wiby eller numera Edsbergs kontrakt uppgifvas
till blott 8 tunnor, ined 1 tunna kronotionde från hvardera af Wiby, Hackvads,
Edsbergs, Knista, Hidinge, Qvistbro, Tångeråsa och Kräcklinge socknar, utan att
sådana utgöras af Bodarne och Skagershults socknar; hvarföre ock kontraktsprostens
rätt till prostetunna af dessa sistnämnda vore ostridig.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 58.
11
Med föranledande af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga tillstyrkande, vill Kongl. Maj:t
i nåder föreslå Rikets Ständer att bevilja ett årligt kronotionde-anslag af sex
kubikfot tre kannor, 2/3 råg och '/3 korn, från hvardera af Bodarne och Skagershults
socknar, att, efter årligen gällande medelmarkegångspris för Nerike, till
kontraktsprosten i Edsbergs kontrakt såsom prostetunnor för nämnde socknar utgå
samt å Riksstatens Åttonde Hufvudtitel och Klerecistaten uppföras.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers
vederbörande Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
F- F. Carlson.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\S 58.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-År enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21
December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Carlson till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer:
4:o om anslag af prostetunnor från Bodarne och Skagershults socknar i
Örebro län till prosten i Edsbergs kontrakt af Strengnäs stift;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll bifogade, samt förordna att, i enlighet dermed,
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander.
Kongl. Majits Nåd. Proposition J\S 59.
13
N:o 59.
Ank. till Exp.-ITtsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Majlis nådiga Proposition till Rikets Ständer, om beviljande
af prostetunna för Ramsjö församling i Gefleborgs län till
prosten i Helsinglands Vestra öfra kontrakt af Upsala
stift; Gifven Stockholms Slolt den 21 December 1865.
Uti skrifvelse den 5 sistlidne Juli har Upsala stifts Konsistorium, med
åberopande af 24 § i Kongl. Resolutionen uppå Presterskapets besvär den 10
Mars 1719, underdånigst anliållit, att sedan Kongl. Maj:t genom nådigt Bref
den 21 Augusti 1860 förklarat Ramsjö till Ljusdals pastorat i Gefleborgs län
hörande annexförsamling inom Helsinglands Vestra Öfra kontrakt skola utgöra
ett eget pastorat, en prostetunna måtte för denna församling varda prosten i
nämnda kontrakt beviljad.
Och hafva Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor uti
häröfver infordradt utlåtande i underdånighet anfört, att kronotionden i Ljusdals
socken utgör 6 tunnor l,io kappe råg och 124 tunnor 11 kappar korn, hvaraf
kronan behållne 19,60 kappar råg och 6 tunnor 8,45 kappar korn; att icke kändt
vore huru mycket häraf belöper på Ramsjö nybildade pastorat och om derinom
någon tionde är kronan behållen, men att, enligt Rikets Ständers egen uttalade
åsigt, kontraktsprostarnes rättighet till prostetunna icke borde bero af den tillfälliga
omständighet, om någon kronotionde inom en socken finnes disponerad
eller icke.
Hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t i öfvervägande tagit och vill,
i öfverensstämmelse med Kammar-kollegii och Stats-kontorets underdåniga till
-
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 59.
styrkande, i nåder föreslå Rikets Ständer att bevilja ett årligt kronotiondeanslag
af sex kubikfot tre kannor korn, att, efter årligen gällande medelmarkegång
för Helsinglands distrikt, till kontraktsprosten i Helsinglands Vestra Öfra
kontrakt såsom prostetunna för Ramsjö socken utgå, samt å Riksstatens Åttonde
Hufvudtitel under Klerecistaten uppföras.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhanda; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd
och ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CAEL.
F. F. Carlson.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 59.
15
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ar enden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21
December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Carlson till justering
nedannämnda, enligt Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande förut
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
5:o. Om beviljande af prostetunna för Ramsjö församling af Gefleborgs län
till prosten i Helsinglands Vestra Öfra kontrakt af Upsala stift;
Och täcktes Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådana de
finnas detta protokoll bifogade, samt förordna att, i enlighet
dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. Fredr. Sander.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\§ 60.
N:o 60.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag till fortsättande af storskiftes- och afvittrings förrättning
arna i rikets norra län under år 1867; Gifven Stockholms
Slott den 29 December 1865.
Vid aflåtandet af nådig Proposition den 27 sistlidne Oktober angående Statsverkets
tillstånd och behof förklarade Kongl. Maj:t Sig vilja göra särskild framställning
till Rikets Ständer om anslag till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarna
i rikets norra län, samt föreslog emellertid afsättande af de
för ändamålet nödiga medel att, utöfver de å riksstaten uppförda 63,000 R:dr,
utgå på extra stat med ett årligt belopp af 97,000 R:dr R:mt; Och går Kongl.
Majit härmed att berörda nådiga framställning afgifva.
Anslaget till bedrifvande af storskiftes- och afvittringsförrättningarna utgöres
för innevarande statsregleringsperiod af det å riksstaten till “skiften och afvittringar“
uppförda belopp 63,000 R:dr, jemte härförutan af Rikets Ständer å extra
stat anvisade 87,000 R:dr, eller tillhopa 150,000 Ridr årligen.
Genom Kongl. Majits nådiga Bref den 13 November 1863 har detta anslag
blifvit till nedannämnda ändamål mellan de särskilda länen fördeladt på följande
sätt:
Stora Kopparbergs läns
Styresmannen, arfvode
Ridr
3,100:
16 äldre landtmätare, arfvoden efter 1,350. . .
21.600:
2 yngre dito dito „ 1,050 . . .
2,100:
Transport „
26,800:
Transport
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\S 60.
Transport It:(lr 26,800:
Besepenningar åt dessa, efter 200 R:dr  „ 3,600:
Till godtgörelse för öfverarbeten, beräknad att utgöra högst
450 R:dr till hvarje landtmätare, förslagsvis  „ 8,100:
„ jordeboksarbeten, papper, m. m  „ 600:
Jemtlands liim:
En yngre dito dito
Resepenningar åt dessa efter 200 R:dr .
Till förste landtmätarens inspektionsresa
„ gode män och handtlangning . . . .
„ inköp af papper
Westcr-Norrlaiuls län:
Föredraganden, arfvode
Styresmannen, dito
4 äldre landtmätare, arfvoden efter 1,800 R:dr
2 yngre dito dito „ 1,500 „
Resepenningar åt styresmannen
Dito åt landtmätarne efter 200 R:dr .
Till gode män och handtlangning
» papper
Westerbottens län:
Föredraganden, arfvode
Styresmannen dito
6 äldre landtmätare, arfvode efter 1,800 R:dr .
9 yngre dito dito „ 1,500 „
Resepenningar åt styresmannen
Dito åt landtmätarne efter 200 R:dr
Till gode män och handtlangning
» papper
‘■flr
1,800:
5,
1,500:
»
400:
400:
»
1,070:
30:
1,000:
1,500:
7,200:
3,000:
500:
1,200:
3,600:
120:
1,000:
V
1,500:
V
10,800:
n
13,500:
600:
3,000:
v
9,000:
255:
Norrbottens län:
Föredraganden, arfvode R:dr 1,000:
„ 1,400:
„ 9,000:
Styresmannen dito
5 äldre landtmätare, arfvode efter 1,800 R:dr
Transport R:dr 11,400:
Bill, till Ti- St. Fröt. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Håft.
39,100:
5,200:
18,120:
39,655:
102,075:
3
18
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition JS 60.
Transport R:dr 11,400: 102,075:
10 landtmätare, som arbeta efter taxa, efter 1,500 R:dr . . „ 15,000:
Resepenningar åt styresmannen  „ 600:
Dito åt landtmätarne efter 200 R:dr  „ 3,000:
Till godtgörelse för öfverarbete enligt taxa, förslagsvis . . „ 7,670:
„ gode män och handtlangning
„ 9,000:
„ papper  „ 255:
„ tolkning af Finska språket, arfvode „ 1,000: 47,925:
Summa R:dr R:mt 150,000.
Sedan, i fråga om hvilka medel kunde under nästkommande statsregleringsperiod
erfordras för storskiftes- och afvittringsverket, Landtmäteri-styrelsen infordrat
yttrande från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nordliga länen, hafva
dessa afgifvit sådana yttranden och dervid gjort hufvudsakligen följande framställningar
och förklaranden:
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs län, att, på sätt
menigheterna i Lima och Orsa socknar, der storskiftesförrättningarna för närvarande
pågå, anhållit samt en af erfarne landtmätare inom länet tillsatt komité
jemväl tillstyrkt, nuvarande antalet storskifteslandtmätare icke måtte förminskas,
utan storskiftesarbetena fortfarande med all kraft bedrifvas: att styresmannens
och landtmätarnes årsarfvoden måtte skäligen ökas, enligt af Kongl. Maj :ts Befallningshafvande
framstäldt förslag, att ersättning för öfverarbete måtte landtmätarne
tillgodokomma med högst 500 R:dr till dem hvar; och ätt yngre landtmätare
efter åtta års tjenstgöring måtte kunna tilldelas lika arfvode som äldre landtmätare
;
Kongl. Majds Befallningshafvande i Jemtlands län, att någon förändring
till belopp eller fördelning af nuvarande anslaget till afvittringen inom länet icke
syntes vara af omständigheterna påkallad;
Kongl. Majds Befallningshafvande i Wester-Norrlands län, inom hvilket
län, fastän arfvoden varit anvisade åt sex afvittringslandtmätare, afvittringsarbetena
blifvit bestridda af allenast fem landtmätare, att de i länet återstående afvittringsgöromålen
kunde, utan tillökning af landtmäteripersonalen, under nästa
till tre år beräknade statsregleringsperioden afslutas; att styresmannens och landtmätarnes
arfvoden måtte vinna erforderlig förhöjning, och föredraganden få sig
tillagdt ett bidrag till skrifvarebiträde;
Kongl. Majds Befallningshafvande i Westerbottens län, dels i anledning
af en utaf samtlige afvittringslandtmätarne i länet hos Kongl. Maj:t gjord underdånig
framställning om arfvodenas förhöjande för såväl styresmannen som dem,
äfvensom tillökning i reseersättningsbeloppet, — att landtmäteripersonalens löneförmåner
så höjas, att landtmätarnes ekonomiska ställning betryggas, om de vid
Kongl. Majlis Nåd. Proposition M 60.
19
afvittringsverket qvarstadna, och de, som ådagalägga synnerlig skicklighet, flit
och omtanka, erhålla någon särskild uppmuntran genom tilldelande af gratifikationer;
dels ock att, på det ledningen af och inseendet öfver afvittringsarbetenas
gång och utförande måtte verkställas med insigt, sakkännedom, noggrannhet
och omtanka, den, som erhölle uppdraget härtill, deråt uteslutande egnade alla
sina krafter och hela sin tid, till följd hvaraf vid nuvarande styresmannens, förste
Landtmätaren Tunells afgång, särskild styresman borde förordnas, som ej
finge innehafva eller utöfva annan tjenst, samt, så snart styresmannabefattningen
upphörde att vara förenad med förste landtmätaretjensten, aflöningen till styresmannen
måtte utgå med 3,500 Riksdaler; samt att för afvittringsarhetenas påskyndande
afvittringslandtmätarnes antal inom länet måtte höjas från 15 till 20, äfvensom
anslaget till handtlangning och gode män ökas; hvarjemte Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagit någon löneförhöjning jemväl åt föredraganden; samt
Kongl. Majits Befallningshafvande i Norrbottens län, att, pft sätt samtlige
afvittrings-landtmätarne i länet uti en till Kongl. Majit ställd, af Kongl.
Majits Befallningshafvande i underdånighet öfverlemnad Skrift anhållit, förhöjning
uti de för dessa bestämda årsarfvoden måtte ega rum; att äfven styresmannen
och föredraganden måtte erhålla förhöjning i sina arfvoden; att landtmätarnes
resekostnadsersättning måtte ökas till 250 Riksdaler för dem hvardera; samt
att, ifall en af Kongl. Majits Befallningshafvande gjord underdånig framställning
om laga skiftens verkställande i sammanhang med afvittringen inom Pajala socken
vunne afseende, anslaget för handtlangning behöfde höjas.
Uti sitt till Kongl. Majit afgifna underdåniga utlåtande i ämnet har Landtmäteri-styrelsen
hufvudsakligen anfört,
att Styrelsen ansåge den af Kongl. Majits Befallningshafvande i Westerbottens
län väckta frågan om tillsättande af en styresman för afvittringen der i
länet, som icke tillika hade annan befattning, vara af synnerligen stor vigt, samt
att detta gällde icke blott nämnda län, utan äfven Stora Kopparbergs och Norr
bottens
län, men ej Wester-Norrlands län, hvarest funnos och behöfdes endast
fem afvittrings-landtmätare, hvilka dessutom föga sysselsattes med mätningar på
skiljda orter, utan mest med sådana göromål, som erfordrades i och för afvittringsarhetenas
i länet afslutande. Uti Stora Kopparbergs, Westerbottens och
Norrbottens län vore förhållandet åter helt annorlunda. Uti förstnämnda länet,
der styresmannen tillika innehade militärtjenst och hade rättighet att åt enskil
da
jordegare verkställa skogsdelningar, funnos och behöfdes fortfarande under
många år 18 landtmätare, hvilka hlefvo vid pass fem månader hvarje år sysselsatta
med fältgöromål af alla slag långt från styresmannens hemvist, och, ehuru
för närvarande icke i mer än hufvudsakligen två socknar, dock, i anseende till
dessas mycket stora utsträckning, på betydligt skiljda orter; och hvad anginge
Westerbottens och Norrbottens län, så hade förhållandena mycket ändrat sig se
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\S 60.
dan åt förste landtmätarne i dessa län först uppdrogs att tillika vara styresmän
för afvittringarna, ity att dels fordringarna på förste landtmätarne blifvit tid
efter annan ansenligt ökade, dels ock afvittringslandtmätarnes antal och derigenom
behofvet af tillsyn på dessas arbeten jemväl mycket ökats;
att Styrelsen till följd häraf icke kunde tillstyrka löneförhöjning åt styresmännen,
så vidt de fortfarande skulle ega att tillika innehafva andra befattningar,
men deremot, med hänsigt till styresmännens mödosamma och ansvarsfulla
tjenstgöring, tillstyrkte, att de, med vilkor att ej få tillika utöfva annan tjenst,
erhöllo i arfvode 3,500 Riksdaler årligen; att, enligt Styrelsens tanke, ej blott
storskiftes-landtmätarnes antal i Stora Kopparbergs län borde bibehållas oförminskadt,
oaktadt arbetena pågingo endast inom två socknar, hvilka dock hade
en högst betydlig utsträckning, utan ock, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westerbottens län begärt, afvittrings-landtmätarepersonalen derstädes borde
förstärkas;
att storskiftes- och afvittringslandtmätarnes tjenstemannaställning vore, såsom
de ofta tillförene och jemväl nu klagat, särdeles svår i alla afseenden. Deras
tjenstgöring vore synnerligen mödosam och för helsan ansträngande, samt förenad
med försakelser af alla slag och dock utgjorde deras arfvoden icke mera än för de
yngre 1,500 Riksdaler och för de äldre efter tolf års ytterligt mödosam tjenstgöring
1,800 Riksdaler, hvilket sistnämnda belopp vore lika stort med den lön, sorn
bestodes General-landtmäteri-kontorets ingeniörer i högre lönegraden, hvilka dessutom
hade sportler och en beqväm tjenstgöring. För somliga landtmätare, de
som icke hade familjer att försörja, räckte nämnda arfvoden på sin höjd till de
oundgängligaste behofven för dagen, men hos andra vore fattigdom eller verklig
nöd ständiga gäster, hvilket icke tillförene var förhållandet, ehuru landtmätarnes
arfvoden då voro nominelt lägre än nu, enär dels landtmätarne voro mindre strängt
tillhållna att arbeta uteslutande för det allmännas räkning och kunde skaffa sig
biförtjenster, dels man då lefde för mycket billigt pris på landsbyggden i norra
orterna, och Styrelsen ansåge jemväl för hufvudsakligen rigtig den af landtmätarne
gjorda anmärkning derom att de vore lägre aflönade än lärarne vid elementarläroverken,
agronomer, kronofogdar och häradsskrifvare, men hade ändock en lika
magtpåliggande, framförallt ojemförligt svårare tjenstgöring och måste åt denna,
i motsats mot nyssnämnde tjenstemän, egna hela sin tid, utan något slags ferier
eller tillfälle till förvärfvande af extra inkomster af göromål för enskildes räkning;
att Styrelsen på grund häraf ansåge en betydlig förbättring af storskiftesoch
afvittringslandtmätarnes afiöningsvilkor högeligen påkallad icke blott af rättvisa
mot dessa Statens jemförelsevis högst illa lottade tjenare, utan äfven af Statens
välförstådda intresse att skickliga och arbetssamma landtmätare må kunna
anställas vid storskiftes- och afvittringsverken samt finna sin uträkning vid att
icke afgå från desamma förr, än sådant bjudes af förminskade kropps- och själs
-
Kongl. Maj:t.s Nåd. Proposition J\s 60.
21
krafter; men att härvid, å andra sidan, icke finge förbises, att landtmäteriauskultanter
kunde vid ganska unga år blifva storskiftes- och afvittringslandtmätare;
att för sådana den nuvarande lägre aflöningen, 1,500 Riksdaler, syntes
vara tillräcklig, dock endast med vilkor att de kunde, när de sig i allt väl förhöllo,
— utan hvilket de skulle, enligt gällande föreskrifter, skiljas från befattningen,
— säkert påräkna, inom någon icke alltför lång tid, tillökning i sina
aflöningsvilkor, och hvilken tid Styrelsen föreslog till först fem år, hvarefter årsarfvodet
skulle ökas till 2,000 Riksdaler, och sedan ytterligare fem år, efter hvilkas
förlopp arfvodet skulle utgå med 2,500 Riksdaler, hvarvid det borde förblifva;
att någon anledning ej förekomme dertill, att ju icke den åt storskiftesoch
afvittrings-landtmätarne anslagna resekostnadsersättning, 200 Riksdaler till
dem hvar, vore tillräcklig, hvarföre Styrelsen icke kunde understödja de gjorda
framställningarna om förhöjning af dessa ersättningar;
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens län förslag om gratifikationers
utdelande genom Kongl. Maj:t Befallningshafvande till landtmätare,
som utmärkte sig genom framstående skicklighet, nit och arbetsamhet, skulle
möta stora svårigheter vid tillämpningen och derför, samt på andra af Styrelsen
an dragna skäl, icke kunde af densamma understödjas;
att Styrelsen lika litet nu, som tillförene, då fråga derom varit väckt, funnit
giltiga skäl anförda för tillökning af de arfvoden, hvilka bestås föredragandena
af afvittringsärendena, och dessutom vore denna fråga icke tillräckligt utredd
af vederbörande, enär de underlåtit lemna uppgifter om beloppet af föredragandenas
sportler; men det syntes deremot Styrelsen billigt, att föredragandena
finge sig något belopp anvisadt till bekostande af nödigt skrifvarebiträde, i hvilket
afseende behofvet dock vore minst i Wester-Norrlands län, der afvittringslandtmätarepersonalen
vore så fåtalig.
Med hänsyn till hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt samt jemväl, i
fråga om landtmätarnes fördelning å vissa lönegrader, till de nuvarande landtmätarnes
tjensteålder vid 1867 års ingång och under loppet af de derefter följande
tre åren, har Landtmäteri-styrelsen föreslagit följande stat för storskiftesoch
afvittringsverken, att lända till efterrättelse från 1867 års början:
Stora Kopparber"* län:
Till styresmannen, med vilkor att ej tillika utöfva annan tjenstebefattning, arfvode
R:dr 3,500:
men eljest såsom hittills 2,500 R:dr.
„ 11 landtmätare i 3:dje lönegraden, arfvode efter 2,500 R:dr „ 27,500:
„ 3 dito i 2:dra dito dito efter 2,000 R:dr „ 6,000:
„ 4 dito i l:sta dito dito efter 1,500 R:dr „ 6,000:
Transport R:dr 43,000:
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jfå 60.
Transport R:dr 43,000
Till resepenningar åt styresmannen  „ 600
„ dito åt landtm ätarne, efter 200
„ 3,600
„ jordebtoksarbeten och inköp af papper förslagsvis ... „ 600
dock att, derest Kongl. Maj:t skulle pröfva det vara för storskiftesgöromålens
behöriga gång nyttigt och nödigt att, såsom vederbörande i
länet föreslagit, landtmätarne skulle för visst arfvode årligen fullgöra
visst arbete och för hvad de derutöfver kunna i tj ensten uträtta, eller
för s. k. öfverarbeten, ersättas med högst 500 Riksdaler till hvar, — de
bestämda arfvodena borde utgå endast med 2,000 R:dr i tredje, 1,500
R:dr i andra och 1,050 R:dr i första lönegraden.
Jemtlands lån:
1 dito dito i l:sta dito
förste landtmätarens inspektionsresor. .
resepenningar åt landtmätarne, efter 200 .
gode män och handtlangning
inköp af papper
Westernorrlands län:
föredraganden, arfvode
dito för skrifbiträdes aflöning
styresmannen, med rättighet att tillika utöfva förste
landtmätare tjenst
5 landtmätare i 3:dje lönegraden, arfvoden ......
resepenningar åt styresmannen . . . -
dito åt landtmätarne, efter 200
gode män och handtlangning
inköp af papper .
Westerbottens län:
r>
dito för skrifbiträdes aflöning
„ styresmannen, med vilkor att ej tillika utöfva annan
tjenstebefattning, arfvode
.
men eljest såsom hittills 1,500 R:dr.
„ 5 landtmätare i 3:dje lönegraden, arfvode
„ 6 dito i 2: dra dito dito
R:dr
2,500
V
1,500
V
400
V
400
V
1,070
5?
30
1,000:
V
100:
V
1,500:
V
12,500:
V
500:
V
1,000:
V
3,500:
n
120:
R-dr
1,000:
v
300:
V
3,500:
11
12,500:
V
12,000:
Transport R:dr 29,300
47,800
5,900
20,220:
73,920:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 60.
23
Till 9 landtmätare i l:sta lönegraden, arfvode
„ resepenningar åt styresmannen
„ dito åt landtmätarne, efter 200
„ gode män och handtlangning
„ inköp af papper
Norrbottens län:
Till föredraganden, arfvode
„ dito för skrifbiträdes aflöning . . .
„ styresmannen, med vilkor att ej tillika utöfva annan
befattning, arfvode
men eljest endast 1,500 R:dr.
„ 9 landtmätare i 3:dje lönegraden, arfvode
„ 4 dito i 2: dra dito dito
2 dito i l:sta dito dito
v
„ 10 af dessa landtmätare för öfverarbeten efter taxa,
högst 400 R:dr till hvarje, förslagsvis
„ resepenningar till styresmannen
„ dito till landtmätarne, efter 200
„ gode män och handtlangning, såvida Kongl. Maj:ts Be
fallningshafvandes
förslag till samtidig afvittring och
laga skifte i Pajala socken bifölles
men eljest blott 9,000 R:dr.
„ inköp af papper
„ arfvoden åt tolkar i Finska språket  „ 1,000: 63,000:
Summa R:dr R:mt 200,620.
R:dr
29,300
v
13,500
77
600
77
4,000
77
16,000
77
300
Rrlr
1,000-
77
200
77
3,500-
77
22,500
77
8,000
77
3,000
77
' 4,000:
77
600:
77
3,000:
77
16,000:
77
200:
77
1,000:
73,920:
63,700:
I anledning af Landtmäteri-styrelsens yttrande, såvidt det innefattar förslag
derom, att styresmannabefattningen vid afvittringsverket i Norrbottens län icke
vidare borde uppdragas åt förste landtmätaren, utan särskild afvittrings-styresman
derstädes tillsättas, har förste landtmätaren och afvittrings-styresmannen i nämnda
län, Nyström, till Chefen för Kongl. Civil-departementet inkommit med en skrift,
deruti han förmält, att nämnda håda befattningar kunde utan men för någondera
befattningen af en person skötas, samt anhållit, att omförmälda förslag icke
måtte vinna nådigt bifall, helst afvittringen i Norrbottens län snart vore slutad i
alla kustsocknarna, samt inom några få år sträckte sig till trakter, der mindre
invecklade förhållanden förekommo och der således styresmannens närvaro mindre
erfordrades.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J§ 60.
I sammanhang med frågan om förhöjd aflöning för storskiftes-landtmätame
har ofvan omförmälda inom Stora Kopparbergs län tillsatta komité väckt förslag
om förbättrad pensionering af såväl storskiftes- sorn afvittrings-landtmätarne och
i sådant afseende föreslagit nedsättning i pensionsåldern för dessa tjenstemän, så
att de kunde erhålla pension å rikets allmänna indragningsstat vid 50 års ålder,
derest betyg om sjuklighet företeddes, men eljest vid 55 års ålder och efter minst
25 års tjenstgöring vid verket; och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora
Kopparbergs län i anledning häraf förklarat sig anse en förändring i pensionsvilkoren
för storskiftes-landtmätarne uti den af komitéen angifna syftning skola
verksamt bidraga dertill, att vid storskiftesverket endast komme att bibehållas
landtmätare, hvilka egde den kropps- och själskraft, som vore af nöden för ärendenas
skyndsamma och ändamålsenligaste behandling.
I afseende å detta ämne förekommer vidare att, sedan den af Kongl. Majit
tillsatta pensionskomité uti sitt förslag till förordning angående civilstatens pensionsväsende
upptagit pensionerna för landtmätarne i länen till nuvarande belopp,
nemligen för förste landtmätare 1,800 Ridr och för alla öfriga 900 R:dr, att ut•
gå vid 60 lefnads- och 40 tjenst-år, de sistnämnda så beräknade, att den, som
under en tid af minst tio år innehaft tjenst, skulle vid afskedstagandet vara berättigad
att för hvarje år, han sådan bestridt, beräkna l'/3 år, hvilket följaktligen
för den, som i 30 år varit i verklig tjenst, medförde full pensionsrätt, —
så har Landtmäteri-styrelsen uti underdånigt memorial öfverlemnat en af nästan
alla förste-, andre-, kommissions-, storskiftes- och afvittrings-landtmätare i riket
gjord underdånig ansökning att Kongl. Maj:t vid aflåtande till Rikets Ständer af
nådig Proposition i fråga om pension för civilstaten täcktes föreslå förhöjning
i de uti komiterades förslag upptagna pensionsbelopp för landtmäteristaten; och
har Landtmäteri-styrelsen för egen del i fråga om storskiftes- och afvittringslandtmätarne,
jemte det den förordat bifall till pensionskomitéens förslag i afseende
å den lefnadsålder och tjenstetid, som skulle erfordras för att dessa tjenstemän
kunde komma i åtnjutande af pension, hvartill Styrelsen ansett särdeles talande
skäl förefinnas uti beskaffenheten af nämnde landtmätares ansträngande, på såväl
kropps- som själskrafter menligt inverkande tjenstgöring, tillika angående det
föreslagna beloppet af pensionerna hufvudsakligen yttrat:
^Ti att, då det nuvarande pensionsbeloppet 900 R:dr bestämdes genom Kongl.
Brefvet den 5 September 1854, utgjorde arfvodena för de äldre storskiftes-landtmätarne
1,050 R:dr och för de yngre 825 R:dr, eller i medeltal 937,50 R:dr, samt
för alla afvittrings-landtmätarne 900 R:dr R:mt, hvilket förklarade, hvarföre deras
pensioner då bestämdes till sistnämnda belopp, i det att de nemligen fingo behålla
hela sitt arfvode i pension;
att, enär arfvodena sedermera blifvit ökade och, innan komitéens förslag afgafs,
utgjorde för äldre landtmätare 1,800 R:dr och för yngre 1,500 R:dr, samt
hvarje
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\'§ 60.
25
hvarje landtmätare, då lians pensionsålder är inne, tillhör kategorien äldre landtmätare,
komitéen hort, i öfverensstämmelse med sina angående pensionsbeloppet
för tjenstemän i allmänhet uttalade grundsatser och Rikets Ständers redan förut
gjorda och af komitéen anförda förklarande att för innehafvare af löner till och
med 3,000 R:dr pensionen skall utgå till lika belopp som lönen, föreslå storskiftes-
och afvittrings-landtmätarnes pensioner till 1,800 R:dr; och
att fördenskull komitéens förslag, såvidt det rörde storskiftes- och afvittringslandtmätarne,
icke måtte godkännas, utan, under förutsättning att Styrelsens
ofvan omförmälda förslag till aflöning för nämnde tjenstemän med tre lönegrader
på 1,500, 2,000 och 2,500 R:dr bifölles, storskiftes- och afvittrings-landtmätarnes
pensioner bestämmas till 2,500 R:dr. <
Då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs och Norrbottens
län, hvilka hafva närmaste tillsynen å storskiftes- och afvittringsverket derstädes •
sig uppdragen, icke gjort framställning om något behof att i dessa län förordna
särskild styresman, som ej finge utöfva annan tjenst, och icke heller i öfrigt
sådana förhållanden förekommit, som för närvarande påkalla en sådan åtgärd,
finner Kongl. Majit någon annan förhöjning i arfvodet till storskiftes- och
afvittrings-styresmännen i nämnda län nu icke böra tagas i beräkning vid bestämmandet
af det till storskiftes- och afvittringsverken för år 1867 erforderliga anslag,
än att styresmannens i Norrbottens län arfvode upptages till samma belopp,
som för närvarande utgår till styresmännen i Wester-Norrlands och Westerbottens
län, eller 1,500 R:dr, hvaremot, hvad angår sistnämnda län, der arbetena
af en stor landtmätarepersonal verkställas å en mängd, vidt från hvarandra skilj -  da ställen, Kongl. Majit, på grund af Kongl. Majits Befallningshafvandes derstädes
gjorda, jemväl af Landtmäteri-styrelsen biträdda, framställning om det af
dervarande förhållanden föranledda beliofvet af tillsättande utaf en särskild afvittrings-styresman,
anser en sådan böra förordnas vid nuvarande förste landtmätarens
i länet snart förestående afgång från såväl förste landtmätare- som sty
resmannabefattningarne,
och i följd deraf för afvittrings-styresmannen i Westerbottens
län beräknas en förhöjd aflöning, hvilken skäligen bör upptagas till det
af Landt m äter i - styr el s e n föreslagna belopp 3,500 Ridr.
Beträdande föredragandena för afvittringsärendena finner Kongl. Majit, Som
anser någon annan förbättring i afseende å deras lönevilkor för närvarande icke
erfordras, än att åt föredragandena i Norrbottens och Westerbottens län, der de
mycket utsträckta afvittringsarbetena föranleda besörjandet genom föredragandena
nf till mängd och omfång betydliga expeditioner, ett belopp af 200 Ridr åt dem
hvardera anvisas för aflönande af skrifvarebiträden, endast denna förökade utgift
behöfva tagas i beräkning vid utgifts-statens bestämmande.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 5 Haft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JQ 60.
Kongl. Majit, Som delar den af såväl landtmätarne sjelfva, som Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande och Landtmäteri-styrelsen uttalade åsigt om behofvet af förhöjd
aflöning för storskiftes- och afvittrings-landtmätarne, anser dock, med afseende
å beloppet af den aflörmg, som bestås tjenstemännen i jemförlig grad med
deras samt tillfället för landtmätare att vid jemförelsevis unga år vinna anställning
vid storskiftes- och afvittringsverken, lönebeloppen nu endast böra bestämmas
i två lönegrader med nuvarande aflöningen 1,500 Ridr i den första och 2,000
Ridr i andra graden, med rätt för landtmätare att, efter väl vitsordad tjenstgöring
under tio år, uppflyttas i andra lönegraden; hvaremot samtlige storskiftesoch
afvittrings-landtmätarne skulle lemnäs tillfälle att genom ökadt arbete bereda
sig en förhöjd årlig inkomst af högst 400 Ridr, en anordning, som af redan vunnen
erfarenhet visat sig egnad att framkalla en betydlig förhöjd och, såvidt kändt
är, derför ingalunda försämrad arbetsprodukt.
Den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län begärda och af
Landtmäteri-styrelsen förordade tillökning i afvittrings-landtmätares antal inom
nämnda län anser Kongl. Maj:t så mycket mindre för närvarande böra ifrågakomma,
innan sig visat, huruvida ej afvittringsarbetena kunna i erforderlig grad
påskyndas med nuvarande personalen, sedan densamma genom utsigten till större
inkomst eggats till ökadt arbete, — som afvittringsarbetena inom Wester-Norrlands
län snart äro afslutade, och genom de i samma län nu anställda afvittringslandtmätarnes
förflyttning eller genom besparande af deras arfvoden ökad tillgång
på arbetskrafter för de öfriga länen bör kunna beredas.
I likhet med Landtmäteri-styrelsen finner Kongl. Maj:t något behof af förhöjning
i den landtmätarne tillförsäkrade resekostnadsersättning icke vara ådagalagdt;
men deremot behöfvas antagligen de af Landtmäteri-styrelsen föreslagna
förhöjda belopp för bestridande af handtlangningskostnader och ersättningar till
gode män, helst hvad särskildt beträffar Norrbottens län, sedan Kongl. Maj Runder
den 10 sistlidne November tillåtit, att i Pajala socken, på sätt förut medgifvits
för Öfver-Torneå socken med dess kapellförsamlingar, laga skiften må på
Statens bekostnad i sammanhang med afvittringen verkställas, mot vilkor, bland
annat, att socknemännen enligt åtagande bekosta %:del af den för afvittringen
och skiftet erforderliga handtlangning, hvarigenom ändock 3/4:delar af handtlangningen
kommer att drabba Kronan.
Ehuru, enligt den af Kongl. Majit nu gjorda framställningen i afseende å
ordnandet af utgifterna till storskiftes- och afvittringsverket för år 1867, desamma
under nämnda år skulle komma att ej obetydligt öfverstiga dem, som för ändamålet
utgå för hvarje år under innevarande statsregleringsperiod, anser dock
Kongl. Majit, med hänsyn dertill, att dels icke alltid hela antalet landtmätare är
i tjenstgöring, utan vakanser med deraf härflytande besparingar uppstå, och dels
antagligen vid 1866 års slut några besparingar å anslaget till ifrågavarande än
-
Kongl. Majds Nåd. Proposition J\3 60.
27
damål skola förefinnas, — att med ett anslag af 160,000 II: dr utgifterna under
år 1867 i och för storskiftes- och afvittringsverket skola kunna bestridas; och
föreslår derföre Kongl. Maj:t,
att Rikets Ständer, till fortsättande af storskiftes- och afvittrings förrättningarna
i rikets norra län, måtte för år 1867, utöfver det å riksstaten uppförda
anslag till skiften och afvittringar, 63,000 R:dr, anvisa å extra stat ett
belopp af 97,000 R:dr.
I likhet med hvad uti Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående Statsverkets
tillstånd och behof blifvit hegardt för öfrige landtmätare i länen, vill Kongl.
Maj:t af Rikets Ständer äska, att, äfven om pensionsväsendet i sin helhet icke
hinner ordnas vid innevarande riksdag, förhöjda pensioner likväl må beviljas jemväl
styresmännen och landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverket; i hvilket
afseende Kongl. Maj:t föreslår, att pensionen för styresmännen må utgå till det
i nämnda Proposition för förste landtmätarne föreslagna belopp 2,500 R:dr, under
vilkor att, om styresman tillika är förste landtmätare, särskild pension i sådan
egenskap icke må honom tillkomma; att, enär de vid storskiftes- och afvittringsverket
anställda landtmätarne äro af Staten antagna tjenstemän, hvilka för
sitt arbete helt och hållet af Staten aflönas, och följaktligen någon giltig grund
för beräknande af deras pensioner efter annan måttstock, än för tjenstemän i allmänhet,
icke förefinnes, storskiftes- och afvittringslandtmätarnes pensioner måtte
bestämmas efter aflöningen i den lönegrad, till hvilken de vid afskedstagandet
höra; samt att såväl styresmännen, som storskiftes- och afvittringglandtmätarne
måtte komma i åtnjutande af pension vid sextio lefnads- och tretio tjensteår.
De till ärendet hörande handlingar komma att hållas vederbörande Utskott tillhanda;
Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J& 60.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stais-Rådet å Stockholms Slott den 29 December
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråle, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande förut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående anslag till fortsättande af storskiftes- och afvittringsförrättningarne
i rikets norra län under år 1867;
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla ofvanberörda förslag samt förordna,
att, i enlighet dermed, .nådiga Propositioner af den lydelse,
bilagorna Litt. A. vid detta protokoll utvisa, skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
W. J. Modigh.
Stockholm, K. A. Lindström, 1866.
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o dl.
1
N:o €1.
Ank till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj is Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension å allmänna indragningsslaten vid afskedstagande!
för Styresmannen vid afvillringsverket i Westerbottens län,
Förste Landtmätaren derstädes m. m., Anders Tunell;
Gifven Stockholms Slolt den 29 December 1865.
Med öfverlemnande af en utaf Styresmannen för afvid ringen i Westerbottens
län. Förste Landtmätaren derstädes, Riddaren af Kongl. Wasa-orden, Anders
Tunell, lili Kongl. Majit ställd underdånig ansökning, deruti Tunell anhållit,
att Kongl, Majit, såvida ej medel för ändamålet ändå funnes alt tillgå, mätte bos
Rikets Ständer göra nådig framställning derom, att sökanden, efter erhållet entledigande
från berörda styresmannnbelätlning, finge såsom pension under sin återstående
lifstid uppbära ett emot arfvodet för samma befattning svarande belopp al
1,500 Riksdaler, bar Kongl. Majlis Befallningshafvande i nämnda län, enär afvittrings-styresmannabefattningen
inom länet hos sin innehafvare toge i anspråk större
arbetskraft än numera kunde bos sökanden lill följd af hans ålder och långvariga
landtmätare-verksamhet förväntas, samt för alvill!ingens ändamålsenliga och
oafbrulna fortgående vore nödvändigt, all yngre krafter egnades åt de tilltagande
styresmannagöromålen, i underdånighet hemställt, ali sökanden, hvilken hade talrik
familj och vore i mindre gynnsam ekonomisk ställning, mätte beredas en årlig
pension, åtminstone motsvarande trefjerdedelar af d :t arfvode, sökanden för
närvarande såsom styresman uppbär.
Bih. till U. St. Fröt. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 6 Haft. 1
2
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o (U.
Efter det Landtmäteri-slyrelsen afgifvit infordradt underdånigt yttrande i ämnet
och hemställt, att Tunell måtte beredas en pension vid afskedstagande! från
förste landtmätare- och styresmanna-befattningarne till belopp af 3,000 Riksdaler,
har, med anledning af nådig remiss, Kongl. Maj:ts och Rikets Slals-kontor i
underdånigt utlåtande anfört, att. ehuru sökanden, hvilken vore född den 23 Augusti
1797 och således öfver 68 år gammal, samt varit anställd vid Landtmäteristaten
sedan den 20 Mars 1818 och följaktligen tillbragt i Statens tjenst mer än
47 ar, hvarunder han den 9 Juli 1852 från förste iandlmätnre-besläilningen i
Wermlands län blifvit transporterad lill sin nu innehafvande befattning såsom Förste
Landtmätare i Westerbottens län och samma dag lörordnats att tillsvidare vara
Styresman lör afviltringsverkot i sistnämnda län, genom läkarebetyg styrkt, att linn
under de sednare åren tidtals lidit af chronisk rheurnatism samt att, i anledning
såväl deraf, sorn af hans uppnådda höga ålder, han, såsom orden lyda, numera kunde
anses sakna erforderlig vigor att bestrida styresmanna-befattningen vid länets afvittring,
lunne likväl Stats-kontoret, enar i afseende å styresmännens vid afvittririgsverket
pensionsrätl någon särskild föreskrift ej vore meddelad och styresmannabefattningen
vore al tillfällig egenskap samt åtföljdes icke af lön, utan af arfvode,
de angående civile embels- och tjenstemän i allmänhet, äfvensom storskiftes- och
afviltrings-landtmälares pensionsrätl meddelade bestämmelser här ej vara tillämpliga,
i iöljd bvaral Stats-kontoret icke kunde tillstyrka, att Tunells slyresmanna-arfvode
al Kongl. Majit tillädes honom såsom pension, men då billigheten syntes fordra,
alt Tunell, som, efter hvad upplyst vore, i mer än 47 år varit i Landtmäteriets
tjenst och derunder i heg grad ådagalagt arbetsamhet och nit, samt dessutom
med en talrik familj befunne sig i en mindre god ekonomisk ställning, ej
nödsakades att med lemnande af styresmanna-befattningen, frånträda hela den dermed
förenade inkomst, tillstyrkte Stats-kontoret, med erinran derom att Tunell vid
afskedstagande! från förste landtmätnre-bestäilningen vore, jemlikt Kongl. Brefvet
den 16 Mars 1858, berättigad tiil en lönen motsvarande pension af 1,800
Riksdaler, pä det sätt bifall till den gjorda framställningen, att proposition målte
lill Rikets Ständer allåtas derom, att Tunell, efter erhållet afsked, måtte å allmänna
indragningsslalen uppföras lill åtnjutande af pension med en mot förste
landlmätare-Iönen och ungefär hälften af sivresmannn-arfvodet svarande summa
af 2,500 Riksdaler.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit och Stats-kontoret i underdånighet
anfört, vill Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer alt, äfven om Kongl.
Majits till Rikets Ständer dels förut, dels under denna dag aflålna särskilda nå
diga
framställningar i (råga om pensioner åt Förste Landtmätare och AlVittringsstyresmän
icke skulle vinna Rikets Ständers bifall, Tunell i allt lali må, sedan
han frän sina båda befattningar såsom Förste Landtmätare och Styresman för afviltringsverket
i Westerbottens län blifvit entledigad, uppföras å allmänna indragningsslatcn
lili åtnjutande tinder sin återstående lifstid af en mot förste landt
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 61.
3
mätare-lönen och hälften af slyresmanna-arfvodet i det närmaste svarande pension
af Tvåtusen Femhundra Riksdaler årligen, alf utgå från och med månaden näst
efter den, uti hvilken afsked varder honom beviijadt.
I)e till ärendet hörande handlingar skola vederbörligt Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förbi i Iver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
C A11L.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Ur okolle t ofver Civil- Ärenden, hållet inför Hans Majit
Honungen i Stats Rådet ä Stockholms Slott den 29 December
1865.
Närvarande:
flans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
flans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråle, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts pä Stats- Rådets enhälliga tillstyrkande
förut lättade beslut, uppsatta förslag till nådiga Propositioner till liikets
Ständer, nemligen:
2:o Angående pension å allmänna indragningsstaten vid alskedstagandet för
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 62.
Styresmanwon lid afvittringsverkel i Westerbottens län, Förste Landtmätaren derstädes
m. m., Anders Tunell; — — — — — — — —
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådels underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla ofvanberörda förslag samt förordna, att,
i enlighet dermed, nådiga Propositioner af den lydelse, bilagorna
Litt. — -— — B. — — — vid detta protokoll utvisa,
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
fp. J. Modigh
jV.o 62.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 1‘2 midd
lisngl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
ändringar i gällande förordning om vilkoren flir bränvinstillverkning;
Gifven Stockholms Slott den 29 December
1865.
Sadan bränvinstiilverkningsafgiflen, i sammanhang med införandet af den nuvarande
lagstiftningen i ämnet, genom Kongl. Förordningen den 18 Januari 1855,
angående vilkoren för tillverkning al bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker, blifvit bestämd tili 50 öre per kanna af sex graders eller 49
procents styrka vid + 15® Celsius och genom Kongl. Förordningen den 27 November
1857 förhöjts lill 60 öre per kanna af 50 procents styrka vid nämnda
temperatur, löreslog Kongl. Majit i nådig Proposition till Rikets Ständers den 27
Oktober 1859 alt, till inskränkning i bränvinskonsumtionen och förminskning af
Kongl. May.ls Nåd. Proposition Nio 62.
4»
5
de brott och olyckor, som hafva sin upprinnelse i bränvinets missbruk, hvilket,
åtminstone i städerna, ansågs varn i tilltagande, tiilverkningsafgiften måtte förhöjas
till 75 öre per kanna af sistberörda normalstyrka. Detta förslag, hvaröfver, sedan
tvä Kiks—Ständ bifallit meri två Riks-Ständ förkastat detsamma, omröstning skedde i förstärkt
Bevillnings-Ulskott, vann icke Rikets Ständers bifall. Vid sistlidna riksmöte väcktes
al enskilde motionärer förslag om tillverknings-afgiftens förhöjning enligt Kongl.
Mnjrts förenämnda nådiga Proposition, men framställningen alslogs äfven då, efter omröstning
i förstärkt Bevillnings-Utskolt, med 60 röster mot 59. Under sådana
omständigheter och då de skäl, som framkallade ofvanberörda nådiga Proposition,
fortfarande ega giltighet; då erfarenheten under de 11 år, den nya lagstiftningen
tillämpats, ingalunda gifvit bekräftelse åt de förespeglingar om smuggling och lönnbränning
i stor skala sorn framställdes emot förslaget om förhöjd beskattning; då
brämmslillvei knings-algiften i brödrariket, hvilken 1848, vid införandet af enahanda
lagstiftningsprinciper i ämnet, med dem, hvarpå den Svenska blifvit väsendtligen
grundad, bestämdes till endast 4 sk. per pott eller 36.94 öre per Svensk
kanna af meranämnda uormnlslyrka och som sedermera vid Storlhingen 1851,1857,
1860 och 1863 successivt blifvit förhöjd tilli 6, 8, 10 och lOf sk. per pott, i
närvarande stund uppgår till 97,9 öre per Svensk kanna af nyssnämnda normalstyrka;
samt då bränvinets fördyrande genom ökad beskattning icke längre torde
böra uppskjutas, — lår Kongl. Majit, som uti Dess nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och helio! den 27 sistlidne Oktober, vid bräm instillverkningsafgiltens
beräkning förutsatt en till 75 öre förhöjd afgift per kanna, härmed förnya
sitt förslag:
Att Rikets Ständer måtte med 15 öre pä kannan förhöja
den för närvarande utgående algiften för bränv instill vcrknirig
och således bestämma densamma til! 75 öre kannan,
bränvinct dervid beräknadt till 50 procents styrka vid 15 gra
ders
värme efter Celsii thermometer.
I sammanhang härmed anser sig Kongl. Majit böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
ä nödvändigheten att lossa pä en del af de band, hvilka ännu fjettra
bräminstillverkningcn, betraktad såsom fabriksnäring. Om än dessa band vid öfvergården
till den nya lagstiftningen, som så väsendtligen skiljde sig från den gamla,
voro nödiga såsom en eftergift ål den allmänna meningen, äro de det inga
lunda
numera. Tvärtom verka de ä näringen särdeles förlamande och framkalla
årliga förluster ej mind:c lör den enskilde, * än i slalsekonomiskt hänseende. Al
dessa band är bränningstidens inskränkning?till vissa månader af året ett af de
mest betungande, [{edan i del betänkande, hvarmed särskilda Utskottet vid 1853
—1854 årens riksdag till Riks-Ständen inkom, yttrades i detta ämne, att berörda
inskränkning i och för sig sjelf och under vanliga förhållanden hvarken vore
ett tillförlitligt medel för åstadkommande al förminskning i tillverkningen eller det
6
Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o ti2.
i ekonotniskt och industrielt hänseende fördelaktigaste, emedan en handtering, som
lår drifva* endast tidtals, icke kan framkalla eller bibehålla arbetares största möjliga
konstfärdighet; emedan arbetets företagande hindras under den tidpunkt, då
det, eller olika orters olika natur och handelsförhållanden, kari vara beqvämligast
och fördelaktigast; emedan det kapital, som ligger uti den oftast ganska dyra redskapen,
måste under en stor del af året vara dödt och utan afkastning; och emedan
varans tillverkning mäste ske på en gång och hastigt, utan möjlighet att förutse
huru pris och efterfrågan kunna komma att visa sig, då hon skal! allålas, —
en omständighet, som kan, innan nasta tillverkning inträffar, framkalla antingen
brist och oskäliga pris, eller ock underpris med deraf följande ölverdrifna spekulationer
och vingleri. Utskottet ansåg emellertid, oaktadt vigten af dessa skäl, en
tidsinskränkuing nödvändig i anseende lill de laror, som oinskränkt eller till och
med lång bränningstid kunde medlöru under de i Sverige genom vanor och föregående
författningar framkallade förhållanden. { sin ofvan åberopade nådiga Proposition
uttalade Kongl. Maj-.t den åsigt, att farhågan för nämnda vådor icke vidare
borde uppehålla tillämpningen af den för näringarne i allmänhet antagna
grundsats af största möjliga frihet i deras utöfning, och medlen afl förekomma en
öfverdrifven briinvinsfiilverkning icke sökas uti dess inskränkning genom sådana
hinder, som för håde enskilde och Staten medföra förlust och olägenheter, hvarföre
ork Kongl. Majit föreslog, att bränvinstiiiverkningen i större bränneri mätte
tillåtas under hela den tid al äret, då tillverkning kan med största fördel bedrifva*.
Detta förslag bifölls af Rikets Ständer endast så lill vida, att bränningstiden
utsträcktes från två månader till fem, deraf tre på våren och två på hösten, med lippen
rätt för hvarje tillverkare att utöfva handteringen under tre hvilka som helst
af dessa fem månader. Om än de antydda olägenheterna genom denna utsträckning
i någon mån afhjeiples, efteisiräfvar dock tillverkaren fortfarande den frihet, som
hvarje annan näringsidkare åtnjuter. Kongl. Maj:t, som, genom tillvaron af de sä
kallade mindre bränneriorno, fann sig förhindrad alt i meranämnda Proposition föreslå
borttagandet al alla band i afseende å tiden för bränvmstillverkningens ulöfvande,
anser nu, sedan dessa briinnerier blifvit afskedade, hinder icke böra möta
för beviljandet af full frihet härutinnan, utan annan inskränkning i hvarje tillverkares
rätt att välja den tid för rörelsens bedrifvande, som synes honom lämpligast,
än att, för lättnad och besparing vid kontrollen, året indelas i vissa terminer
samt ett visst minimum utsälles för bränningstiden. Visserligen kan häremot
invändas, att bränvinstillverkning under den varmare årstiden icke låter sig med
någon fördel utöfva och att således sommarmånaderna skulle utan olägenhet kunna
såsom bränningstid undantagas; men ett sådant undantag är ett band, sorn
onödigtvis lägges på tillverkaren, hvilken torde böra sjelf få afgöra hvad som för
honom kan vara fördelaktigt eller icke. Dessutom finnas i landet, åtskilliga pressjästfabriker,
hvilka säkert icke skola underlåta att, om frihet beviljas, utöfva tillverkningen
hela äret om. Kongl. Maj:t anser sig således böra föreslå:
/
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 62. ?
Alt bninvinslillverkning, så framt oj högst vigtiga omständigheter
föranleda dess inställande, må få utöfvas under
alla tider al året, dock alt året indelas i 24 terminer,
hvilka taga sin början den 1 och 15 i hvarje månad klockan
toll på dagen och räcka till nästa termins ingång, med de
bestämmelser i afsends fi sön- eller helgedags inträffande å
nämnda dagar, som mom. 4 och 5 i § 2 af gällande Bränvinstillverknings-förordning
innehålla, saint att af dessa terminer
tillverkaren må få välja hvilka och huru mångå han sjelf
åslundar, med den inskränkning likväl, att icke kortare tid i
sender må till begagnande medgifvas, än två terminer eller
en månad såsom hittills.
Ett annat band å brännerirörelsen är den i nu gällande förordning angående
vilkoret) för bränvinslillverkning al den 18 December 1863 bestämda begränsning
för tillverkningens stei lek. Hitintills hafva visserligen endast ett ganska ringa antal
tillverkare, vanligen 10 å 12 om året, drifvit rörelsen i sfi stor skala, som
motsvarar det tillåtna maximum, 1,000 kannor om dagen; men skälet härtill är
pätagligen att söka uteslutande uti nuvarande inskränkning i bränningstiden. Som
likväl frihet i afseende ä tillverkningens storlek slår i sä nära samband med frihet
i afseende på tiden för näringens utölvande, alt den ena lättnaden tjenar til!
föga utan i förening med den andra, anser sig Kongl. Maj:t äfven böra föreslå:
Alt det i § 4 af åberopade Förordning förekommande stadgande
rörande maximum af daglig tillverkning mätte borttagas.
Annu ett förhållande, som trycker brännerinfiringen, är det medelbara tvånget
för tillverkaren att sälja sin vara inom landet. Afven detta band synes med
skäl böra uudanrödjas. Då hög tillverkningsafgift blifvit pålagd bränvin i det huf
vudsakliga
syftet att i möjligaste mån inskränka förbrukningen deraf bland landets
befolkning, bjuder billighet oell rättvisa, att den algift, som för tillverkningen blifvit
erlagd, och som framkallar nyssnämnda tvång, återfås, när varan exporteras och
således icke förtäres inom landet. Frågan om en sådan restitution har vid flera
riksdagar af enskilde motionärer blifvit väckt, men icke tillvunnit sig det afseende
den lörljenar. En sådan restitution skulle ostridigt medföra den väsendtlig?!
fördel alt bränvin vid tillfällig öfverproduklion kunde exporteras, hvarigenom priset
inom landet aldrig blefve så lågt, att del, till stort mehn för tillverkaren, un
derstege
Varans verkliga värde och derigenom jemväl skulle komma att framkalla
omåttlig förtäring. Kongl. Majit, som anser den ifrågavarande restitutionen af vigt
såväl för det allmänna som för tillverkarnw, får derföre, såsom ett tillägg till den
föreslagna friheten i afseende fi lid och tillverkningsbeiopp, nu tillstyrka Rikets
Ständer:
8
Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 62.
Att medgifva en sadan nfgifts-restitulion att utgå af bränvinstillverknings—medlen
och utbetalas af vederbörande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i den ordning, sorn af Kongl. Majit
kan varda bestämd.
Vid detta medgifvande synes dock, till förekommande af missbruk, böra bestämma
s:
Att någon restitution icke beviljas, så framt icke minst
100 kannor af normalstyrka på en gång till export arigifvas
och afsändas, äfvensom att, i likhet med hvad som vid tullrestitution
för socker är stadgadt, utförseln verificeras, antingen
genom intyg af Svensk Konsul eller vice Konsul å lossningsorten,
om sådan tjensteman der ej är anställd, af annan
vederbörande embetsmyndighet, att varan derstädes blifvit lossad;
samt att någon restitution icke eger rum vid utförsel
till Norge, hvarjemte till Kongl. Maj:t torde ölverlemnas att,
elter General-tullstyrelsens hörande, meddela de ytterligare
föreskrifter, som för ändamålet må finnas nödiga.
Del skulle väl kunna ifrågasättas, huruvida icke jemväl, på satt vid tull re
stitution
för socker är föreskrifvet, borde företes vederbörande tillverkares, under
edlig förpligtelse afgifna försäkran att varan är af Svensk tillverkning; men med
afseende å de stora praktiska svårigheter, som härvid skulle möta, och då tullen
å utländskt bränvin i allt fall är vida högre än tillverkningsafgiflen å det inhemska;
samt vid sådant förhållande några egentliga vådor icke äro att emotse, äfven
om i ett eller annat fall del skulle inträffa att restitution kommc att erläggas för
reexporlerod utländsk vora, anser Kongl. Majit icke erforderligt alt dylika produklionsbevis
skola företes.
Hvad beträffar reslilutionens storlek, skulle val å ena sidan kunna anmärkas,
att densamma icke borde uppgå till hela tillvcrkniiigsafgiflens belopp, utan
sä mycket nfriiknas, som ungefärligen motsvarar kontrollkostnaden i sin helhet,
fördelad på hvarje tillverkad kanna bränvin, eiler omkring fem procent af tillverk—
uingsafgiften. Men dä häremot likväl förekommer, ali kouirollkostnoden egentli
gast
synes böra fördelas å det bränvin, som åtgår inom riket och för hvilket lill —
verkningsafgiften kommer statskassan tillgodo; samt det för landel skulle vara särdeles
gagneligt, om denna vara kunde blifva föremål för betydlig export, hvilket
naturligen underlättas om hela lilIverkningsafgiften reslitucras, anser Kongl. Majit
sig böra förelä:
Att afgifts-restilulionen måtte, under förutnämnda vilkor,
lä utgå med lika belopp som tillverknings—afgiften, eller 75
öre
/
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 02. 9
öre kannan, bränvinet dervid beriiknadt till 50 procent
styrka vid 15 graders värme efter Celsii thermometer.
I nära samband härmed står frågan om utvidgad frihet att bedrifva distil le—
ringsrörelse. Skall export af bränvin blifva verkställbar, måste spritvaran i de
liesta fall utskeppas i iörädladt skick. Utvägar till en sådan förädling böra derföre,
så vidt möjligt är, beredas. Hittills har bränvinsdistillering såsom särskild
näring varit inskränkt till städerna, hufvudsakligen af fruktan för distilleringspannornas
användning till oloflig bränvinstillverkning. Då likväl de så kallade mindre
brännerierna numera upphört och med dem äfven den förnämsta anledningen till
berörda inskränkning, torde distillering utan våda kunna, under vederbörlig kontroll,
medgilvas älven å landet. Visserligen kati det icke nekas, att distilleringsrörelse
af naturliga orsaker fördelaktigast bedrifves i städerna samt att, om afgiftsrestitution
vid bränvinsutförsel medgifves, den för export afsedda varans förädling
torde komma att försiggå hufvudsakligen i exportstäderna. Men delta utgör icke
något skäl att betaga bränvinsförädlaren en frihet, som i andra näringar är med
gifven,
nemligen den, att utöfva sin näring, der han för godt finner. Denna frihet
skulle ock, om d$n medgåfves, antagligen komma att begagnas åtminstone i
de trakter af landet, der en mängd brännerier ligga hopade inom ett mindre om
råde,
ty särskildt inrättade större distilleringsverk skulle troligen dä uppstå, dit
traktens bränvinstillverkare komme alt föra sin vara för att få den förädlad och
på samma gång, för en beqvämare transport, bringad till mindre rymd med större
sprithalt, hvilket icke lärer med fördel låta sig göra på nu, i gällande författning
medgifvet sätt medelst vanlig redskap för bränvinstillverkning. På dessa skäl
anser sig Kongl. Maj:t alltså böra föreslå:
Att bränvinsdistillering må äfven å landet såsom särskild
näring under alla tider af året och med redskap af hvad storlek
och beskaffenhet som helst få utöfvas, dock under tillsyn
af kontrollör, hvars arfvode här, likasom i städerna, bestämmes
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, men erlägges af distilleringsidkaren,
och hvilken kontrollör dessutom på stället
erhåller fri bostad och kost, i likhet med hvad för brännerikonlrollörer
är bestämdt.
Den af Chefen för bränvinskontroll-byrån afgifna berättelse om bränvinstillverkningen
i riket under sistlidet år, innefattande äfven jemförande uppgifter rörande
samma tillverkning åren 1861, 1862 och 1863. skall tillhandahållas det Rikets
Ständers Utskott, till hvars åtgärd denna nådiga Proposition varder öfverlemBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. I Afd. 2 Band. 6 Haft. 2
10 Kongl. Majis Nåd. Proposition N-.o 62.
nåd; Orh är bemälde Byrå-chef anbefaldt att tillhandagå med de upplysningar,
som kunna äskås.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den 29 December
1865. *
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråle, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
lörut fattade beslut, uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets
Ständer, nemligen:
3:o angående ändringar i gällande förordning om vilkoren för bränvinstillverkning;
Kongl
Majit behagade uppå, Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla ofvanberörda förslag samt förordna,
Kongl, Maj-.ts Nåd, Proposition N:o 63. 11
att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner af den lydelse,
bilagorna Litt. — — C. vid detta protokoll utvisa, skulle
till Rikets Ständer allåtas.
Ex protocollo
IV. J. Modigh.
N:o 63.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 nndd.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
fortfarande årlig kur husafgi ft; Gifven Stockholms Slott
den 29 December 1865.
Kongl. Majit har, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sistlidna riksdag
fattade beslut, genom nådig Kungörelse den 13 Mars 1863 förordnat, bland
annat, att till den veneriska smittans hämmande skall årligen från och med 1864
till och med det år, hvarmed innevarande statsregleringsperiod afslutas, af en hvar,
som erlägger mantalspenningar, utgöras äfven en kurhusafgift, för Stockholm med
högst femtio och minst tre öre, samt inom öfriga delar af riket med högst tjugufem
och minst tre öre, lika för alla betalande inom hvarje kurhusdistrikt, efter
dess behof; att afgiften skall af vederbörande inom distriktet bestämmas antingen
till något af nämnda belopp eller deremellan, men icke utan vid särdeles tvingande
omständigheter lill det högsta fastställas; att denna afgift skall utgå och redovisas
inom hvarje kurhusdistrikt särskildt, alldeles skiljd från hospitalens och lazarettens
fonder och räkenskaper; samt att de genom berörda afgift inflytande medel böra i
första rummet ovilkorligen begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse,
på ett eller liera ställen inom länet inrättade kurhusanstalter, och allenast hvad af
nämnda medel icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt derefter får
användas för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag till bestridande
af lazarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomslillfällen, som fordra
kirurgisk behandling.
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 63.
Uti skrifvelse den 20 sistlidne Juli har Sundhets-kollegium, — under anförande
att vid de sjukvårdsinrättningar, som med denna afgift underhållas, enligt
sammandrag af inkomna revisionsberättelser från samtliga länen öfver lazarettens och
kurhusens inkomster och utgifter är 1862, influtna kurhusmedel under samma år
utgjort 409,575 R:dr 4 öre och öfriga inkomster 180,362 R:dr 20 öre, eller
tillsammans 589,937 R:dr 24 öre, men utgifterna uppgått till 516,932 R:dr 80
öre —, i underdånighet hemställt, att då häraf vore uppenbart, att nämnda inrättningar
utan kurhusafgiften icke kunna ega bestånd, Kongl. Majit måtte till
Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om samma afgifts fortfarande utbetalning.
Hvad sålunda förekommit har Kongl. Majit tagit i öfvervägande, och vill härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande kurhusafgift må jemväl under
år 1867 utgå på sätt och till de belopp, som blifvit af Rikets Ständer vid sistlörflutna
riksdag bestämda och i eldighet dermed af Kongl. Majit genom ofvan omförmälda
nådiga Kungörelse påbjudna.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL
F. F. Carlson.
Utdrag af Protokollet (ifver Ecklesiastik- Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t honungen i Stats Rådet å Stockholms Slott den 29
December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie—Statsministern, Friherre De lleer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg.
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Carlsson föredrog vidare:
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 64.
13
59:o.
Sundhets-kollegii underdåniga skrifvelse af den 20 sistlidne Juli, hvaruti —
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemställde Departements-chefen, att
Kongl. Majit täcktes i nådig Proposition föreslå Rikets Ständer, att ifrågavarande
kurhusafgift må jemväl under år 1867 utgå på sätt och till de belopp, som blifvit
af Rikets Ständer vid sistförfluten riksdag bestämda och i enlighet dermed af
Kongl. Majit genom nådiga Kungörelsen den 13 Mars 1863 påbjudna.
Kongl. Majit täcktes Departements-chefens, af Stats-Rådets öfriga
ledamöter biträdda hemställan i nåder bifalla, samt befallde,
att i öfverensstämmelse dermed nådig Proposition, sådan den
finnes detta protokoll bilagd, skulle under denna dag till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. J. Olde.
W:o 64.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:Is nådiga. Proposition till Rikets Ständer, angående
ersättning för hushyresmedel ål fyra lektorer vid elemen
tarläroverket
i Strengnäs: Gifven Stockholms Slott den
29 December 1865.
Uti underdånig skrifvelse den 23 December 1863 har Domkapitlet i Strengnäs,
— med anledning deraf att Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag
medgifvit, att hushyresmedel finge af elementarläroverkens lärare åtnjutas utan att
inberäknas i den ordinarie lönen, samt under åberopande al nådiga Brefvet den
5 Februari 1808, hvarigenom vore förordnadt, att tre lektorer vid Strengnäs gym
nasium
skulle erhålla boställslägenheter och fyra hushyresmedel, hvartill användts
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.
för hvarje lektor en tiondedel af de utaf vissa inom Fellingsbro socken belägna
hemman utgående räntor, hvilka Drottning Christina den 20 November 1651 till
nämnda gymnasium anslagit såsom godtgörelse för en af Konung Carl IX:s Enkedrottning
Christina genom testamente till Strengnäs gymnasium skänkt, men allt
sedermera för Statens behof innehållen summa af 10,000 daler silfvermynt, —
anhållit, att berörda hyresmedel, hvilka efter år 1808 af lektorerne innehafts utom
ordinarie lönen, intilldess de, vid i sednare tider gjord indragning af donationer
till elementarläroverkens lärare, inberäknats uti densamma, och således, ehuru i
staten till namnet qvarstående, i sjelfva verket voro alldeles försvunna, måtte på
det sätt utgå, att fyra af de sju äldste lektorerne vid elementarläroverket egde
att, utom sin ordinarie lön, hvardera uppbära sådana hushyresmedel med en tiondedel
af hela den donerade räntan, som ännu utginge under namn af Fellingsbromedlen,
hvilken tiondedel vore i staten beräknad till 162 R:dr R:mt, samt att hvar
och en af de tre äldste lektorerne måtte tillåtas att välja antingen någon af de
befintliga tre bostadslägenheterna eller hushyresmedel.
Öfver denna framställning har Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontor infordradt
utlåtande den 28 Juni nästlidet år afgifvit och dervid, enär ifrågavarande donationsmedel
icke ursprungligen vore gifna till aflöning åt lärarne vid Strengnäs läroverk,
än mindre såsom hyresmedel åt dem, och den omständighet att genom nådiga
Brefvet den 5 Februari 1808 af dessa medel hushyra tilldelats fyra af dervarande
lektorer, numera icke syntes berättiga bemälda lärare att, elter erhållna
löneförhöjningar i likhet med andra lärare vid elementarläroverk, derutöfver allt
framgent uppbära ifrågakomna hyresersättning, på dessa och i öfrigt anförda skäl
hemställt, att Domkapitlets berörda framställning måtte lemnäs utan afseende; och
har Domkapitlet, som i nåder lemnats tillfälle att vidare i ämnet sig yttra i anledning
af Stats-kontorels utlåtande, ytterligare anfört, förutom annat: att omförmälda
anslag af hemmansräntorna från vissa hemman i Fellingsbro socken icke vore att
anse annorlunda än såsom ränta på Enkedrottningen Christinas af hennes enskilda
förmögenhet gjorda donation; att enligt Strengnäs gymnasii så väl äldre som yngre
räkenskaper nämnda hemmansräntor användts jemväl till lärares aflönande och,
efter hvad redan nådiga Brefvet den 31 December 1652 utvisade, äfven till byggnadshjelp
för lektorerne, och att Kongl. Maj:t tillförene förklarat, att den vissa
lärare vid åtskilliga elementarläroverk tillkommande förmån af boställsrum eller
deremot svarande hushyresmedel icke skulle verka minskning i deras af statsmedel
utgående löner, i anseende till hvilket allt Domkapitlet i underdånighet anhållit
om nådigt bifall till ifrågavarande framställning.
Med anledning af hvad sålunda förekbmmit och då förutnämnda hushyresmedel,
enligt hvad Stats-kontoret upplyst, äro i elementarläroverkens tillgångar inberäknade,
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Rikets Ständer, alt samma hyresmedel
måtte, på sätt Domkapitlet hemställt, lå af fyra bland de sju äldste lektorerne
vid elementarläroverket i Strengnäs åtnjutas, utan att i de å stal uppförda lönerna
inberäknas.
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition No 04.
ir,
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning detsamma varder öfverlemnadl; Och Kongl.
Maj:t ^förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
Ar och dag som ofvan.
CARL
F. F. Carlson.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, håltet inför Hans
Majit Konungen i Stals-Rådet å Stockholms Slott den 29
December 1865.
Närvar and e:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
R euter skiöld,
Carlson.
Efter föregången justering al protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden den 21
innevarande månad föredrog i underdånighet Departements-chefen, Statsrådet
Carlson:
60:o.
Föredragande Departements-chefen uppläste derefter till justering följande, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande fattade
beslut, uppsatta förslag tdl Kongl. l\faj:ts nådiga Propositioner, nemligen:
16 Kongl.
l:o angående ersättning lör hushyresmedel åt fyra lektorer vid elementarläroverket
i Strengnäs; — — — — — — — — — — — — — —
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl.
Majit godt berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagda, i nåder gilla samt befallde, att i enlighet dermed
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
.1 ,/. Olde.
A:o €5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 11 Jan. 1866, kl 12 rnidd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ett
årligt anslag af 500 Riksdaler till hushy reser sättning åt
rektorn vid högre elementarläroverket i Westerås; Gifven
Stockholms Slolt den 29 December 1865.
Sedan Rektorn vid högre elementarläroverket i Westerås, Filosofie-magistern
Ludvig Mossberg, hos Magistraten derstädes, under åberopande af 128 § i gällande
läroverksstadga, gjort framställning derom, att staden måtte antingen tillhandahålla
honom embetsgård eller ock lemna hushyresersättning till belopp af 500 Riksdaler
årligen från och med den 1 Augusti 1862, då han rektorsbefattningen tillträdde;
men stadens innevånare, den 20 Oktober 1862 häröfver inför Magistraten
hörde, ansett, på grund af Kongl. Maj:ts nådiga Resolution den 3 Oktober 1766,
staden icke vara skyldig förse rektor med embetsgård samt hans i berörda hänseende
framställda anhållan fördenskull afslagit; så har Kongl. Majis Befallningshafvande
i Westmanlands län, uppå bemälde rektors häröfver förda klagan, genom
resolution den 27 Februari 1863 förklarat Westerås stad icke kunna åläg
gas
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 05.
17
gas alt lill honom upplåta embetsgård eller utgifva hyresersältning och förty lemnat
de anförda besvären utan afseende.
Öfver denna resolution har Rektorn Mossberg hos Kongl. Majit sig besvärat
och tillika i underdånighet anhållit, att, i händelse besvären icke kunde vinna
nådigt afseende, Kongl. Majit måtte i nåder bevilja honom den ersättning för saknad
boställslägenhet, som Kongl. Maj:t, enligt de i förberörda § af läroverksstadgan
uttalade grunder, kunde pröfva skälig; öfver hvilka besvär, sedan stadsfullmäktige
i Westerås blifvit hörde, Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande samt
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kolleginm och - Stats-kontor underdåniga utlåtanden
afgifvit.
Af handlingarne inhemtas, bland annat: att genom ofvannämnda nådiga Resolution
den 3 Oktober 1766 blifvit förklaradt, det rector scholae i Westerås
borde rätteligen hafva den så kallade Probe-gården, hvilken vore år 1625 af enskild
person till skolan donerad, till embetsgård, och att densamma borde för
domkyrkans medel byggas, utan att Westerås stad eller borgerskapet derstädes
finge dermed besväras; att domkyrkan, med anledning af nämnda gårds otjenlighet
till bostad för rektor, i sednare tider sjelf densamma disponerat och i stället, jemlikt
nådigt utslag den 31 Mars 1832, utgifvit hushyresersättning; att denna hyresersättriing
likväl blifvit genom nådigt Bref den 23 Juli 1856 från rektor lill
statsverket indragen; samt alt domkyrkan sedermera, enär hennes medel ansetts
böra oafkortadt vara att tillgå för hennes eget underhåll och förvaltningskostnad,
blifvit genom nådigt Brel den 31 Oktober 1862 från vidare utgifvande al nämnda
ersättning befriad.
Kongl. Majit, som vid detta ärendes föredragning den 10 Mars innevarande
år ej funnit skäl alt uti Kongl. Majlis Befallningshafvandes öfverklagade resolution
göra ändring, vill, med afseende derå, alt rektorn vid Westerås elementarläroverk
skulle till följd af ofvanberörda förhållanden komma att gå i mistning af en löneinkomst,
som, enligt nådiga Stadgan den 29 Januari 1859, rektorer vid rikets
elementarläroverk i allmänhet tillkommer, härmed föreslå Rikets Ständer, att en
deremot svarande ersättning måtte varda honom med 500 Riksdaler årligen beviljad
samt å Åttonde Hufvudtitelns anslag för elementarläroverken uppförd.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, hvartill
ärendet varder al' Rikets Ständer öfverlemnadt; Och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. Är och dag som
elvan.
CARL
F. F. Carlson.
Bih. till B. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 6 Häft. 3
18
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 65.
Utdrag af Protokollet (ifver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Muj:t Honungen uti Stats- Rådet å Stockholms Slott den
29 December 1865.
Närvara n de:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern lör Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
R euler skiöld,
Carlson.
Efter föregången justering af protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 21
innevarande månad föredrog i underdånighet Departements-chefen, Statsrådet
Carlson:
60:o.
Föredragande Departements-chefen uppläste derefter till justering följande, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner, nemligen:
2:o angående ett ärligt anslag af 500 Riksdaler till hushyresersättning åt
rektorn vid högre elementarläroverket i Westerås.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl. Majit
godt berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda,
i nåder gilla, samt befallde, att i enlighet dermed nådiga
Propositioner skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
A. J. Olde.
STOCKHOLM, tryckt hos J.& A. Riis, 1866.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
1
fMiO 6*6*.
A.nk. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om inlösande af
de så kallade frisocknarnes tjenstbarlieter till Dylta svafvelbruk;
Gifven Stockholms Slott den 29 December 1865.
Då den för längre tid tillbaka väckta och af Rikets Ständer sednast vid
riksdagen åren 1859—1860 behandlade frågan, angående inlösande af de till Dylta
svafvelbruk i Orebro län utgående tjenstbarheter af Axbergs, Kihls och Hofsta
socknar, ännu icke kunnat blifva slutligen afgjord, samt Kongl. Maj:t, som i Skrifvelse
af den 27 Oktober 1859 meddelat Rikets Ständer en fullständig utredning af
detta ärende, jemte underrättelse om hvad dittills blifvit derutinnan tillgjordt, nu,
med afseende på de hinder, hvilka för frågans lösning mött, finner Sig föranlåten
att till Rikets Ständer göra förnyad framställning i ämnet, vill Kongl. Maj:t till
en början, med åberopande af berörda Skrifvelses innehåll, erinra:
att Krigs-, Kammar- och Bergs-kollegierna uti ett till följd af nådig föreskx-ift
den 5 April 1857 afgifvet gemensamt underdånigt utlåtande beräknat den ersättning,
som borde tillkomma egaren af Dylta svafvelbruk, i händelse nämnda socknars
tjenstbai-heter till svafvelbruket komme att upphöra och den i sammanhang
dermed ifrågasatta reglering af brukets förhållanden verkställdes, till 59,058 Riksdaler
25 skillingar 7? rist Banko, och derjemte ansett bruksegax-en böra, med tillämpning
af Kongl. Kungörelsen den 4 Februari 1811, få till skatte lösa de till
svafvelbrukets drift anslagna två allmänningarne, benämnda Östra allmänningen
och Hålahults allmänning, sedan desamma förut blifvit behörigen skattlagda;
att Dylta bruks egare, Friherre Wilhelm Åkerhjelm förklarat sig icke vilja
på den sålunda föreslagna regleringen ingå, såvida icke nämnda ersättningsanslag
förhöjdes med 21,355 Riksdaler 16 skillingar 4| rist. Banko;
samt att Kongl. Majit, med anledning häraf, uti ofvanberörda Skrifvelse af den
27 Oktober 1859 hemställt till Rikets Ständer, huruvida en summa, ungefärligen
BiL till R. St. Prot. 1865 b 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
motsvarande det af Kollegierna föreslagna ersättningsbelopp, i Riksmynt 88,587
Riksdaler 80 öre, måtte till Kongl. Maj:ts disposition anvisas för att, derest möjligen
bruksegaren framdeles skulle dermed åtnöjas, för regleringens tillvägabringande
till honom utbetalas;
hvarjemte, enär upplyst blifvit, att nämnda två allmänningar, hvarå flera
torplägenheter till Dylta gårds förmån funnits anlagda, blifvit allt för mycket anlitade,
så att uppmärksamhet vid hushållningen med dessa skogar vore af högsta
behof, på det att desamma ej måtte blifva alldeles förstörda, Kongl. Maj:t förständigat
Dess Befallningshafvande i Orebro län, att dels låta vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom kunde bestämmas det årliga afverkningsbelopp, som med skogens
bestånd vöre förenligt, dels hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne ej
derutöfver anlitades och ej heller för annat ändamål, än det, hvartill de af Kronan
blifvit åt svafvelbruket upplåtna.
Till svar härå, och efter öfvervägande af hvad i denna fråga förekommit,
hafva Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 26 Oktober 1860 anfört:
att Rikets Ständer icke kunde, för sin del, bifalla den föreslagna åtgärden, att
nämnda allmänningar finge af bruksegaren till skatte lösas, helst dessa allmänningar
icke vore af fullt samma egenskap, som de så kallade rekognitionsskogarne;
att, då Staten, genom antagande, väl icke af bruksegarens, såsom det syntes
Rikets Ständer, öfverdrifna ersättningsanspråk, utan af Kollegiernas förslag i afseende
på ersättningsbeloppet, syntes hafva beviljat bruksegaren tillräckliga eftergifter,
Rikets Ständer trott att, för utbekommandet af nämnda belopp, borde såsom
uttryckligt vilkor stadgas, att bruksegaren utan någon tvist återlemnade dispositionsrätten
till ifrågavarande, för det afsedda ändamålet icke vidare beliöfliga
allmänningar till Kronan, som derefter finge på ändamålsenligt sätt deröfver
förfoga;
att Rikets Ständer, som emellertid jemväl varit betänkta på möjligheten deraf,
att bruksegaren icke vore benägen ingå på ifrågavarande reglering, anmärkt,
att å allmänningarne verkställts intagor och uppodlingar till en rymd af ej mindre
än 1,424 tunnland, af hvilkas innehafvare åtskilliga tjenstbarheter utgjordes till
Dylta gård;
att det syntes ligga för öppen dag, att detta förfarande icke vore öfverensstämmande
med de bruksegaren förunnade privilegier, likasom att, enär nämnda
uppodlade jordrymd icke vidare användes för det ändamål, hvartill den blifvit åt
bruksegaren upplåten, afkastningen deraf, under den form jorden nu nyttjades,
rätteligen borde tillfalla Staten, ej egaren af Dylta gård, hvars jordbruksnäring
Staten icke tillförsäkrat en sådan opåkallad uppmuntran;
samt att den ännu befintliga skogens vårdande vore af den vigt, att en större
uppmärksamhet borde deråt lemnäs, än sorn kunde blifva fallet, om allenast Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet derom förständigades;
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 66.
3
Och hade Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret anvisat ett belopp af 88,587
Riksdaler 80 öre Riksmynt till Kongl. Maj:ts disposition, för att, derest bemälde
bruksegare dermed åtnöjdes och, utan tvist, till Kronan återlemnade dispositionsrätten
öfver ifrågavarande två allmänningar, för åvägabringande af reglering i berörda
uti Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse omförmälda hänseenden, till honom utbetalas;
hvarjemte
Rikets Ständer i underdånighet anhållit, att, i den händelse nämnda
reglering icke kunde enligt nu föreslagna grunder åvägabringas, och allmänningarne
derigenom återfölle till Kronans disposition, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla
Skogs-styrelsen att på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen
af nämnda allmänningar samt förordna lämplig person, som, jemte tillsyn och vård
af allmänningarne, på stället vakade deröfver, att nämnda årliga afverkningsbelopp
icke finge öfverskrida^, samt att skogseffekterna icke måtte användas för annat
ändamål, än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbruket upplåtna, äfvensom
att, derest bruksegaren icke godvilligt till statsverket aflemnade den afkastning,
han uppburc af den uppodlade delen af allmänningarne, hvarom vederbörlig
utredning borde åvägabringas, Kongl. Majit täcktes anbefalla sådana åtgärder, som
för utkräfvande af Kronans rättmätiga anspråk i sistnämnda hänseende erfordrades.
Uti häröfver den 18 Mars 1861 afgifven förklaring har egaren af Dylta svafvelbruk,
Friherre Åkerhjelm, anfört, att de på Ostra allmänningen befintliga, af
Rikets Ständer anmärkta intagor och uppodlingar till en rymd af 1,424 tunnland
utgjorde så kallade afgärda hemman och torp, hvilka med stöd af gällande författningar
blifvit anlagda; att den öfver nämnda allmänning upprättade, år 1801 vederbörligen
fastställda karta utvisade, att arealen af de sålunda tillkomna, alla behörigen
skattlagda hemman uppginge till 1,217 tunnland 22 kappland samt torplägenheterna
till 206 tunnland 10 kappland, tillsammans 1,424 tunnland; att hvad
sålunda i laga ordning, på grund och under skydd af gällande författningar, tillkommit,
borde få ega orubbadt bestånd och ej kunna lagligen gifva något stöd åt
sådana yrkanden, som dem Rikets Ständer i detta hänseende framställt; att bruksegaren
funne sig icke kunna ingå på de af Rikets Ständer föreslagna vilkor folden
ifrågasatta regleringen, men att, om deremot regleringen kunde tillvägabringas
och afslutas på de vilkor och det sätt, som i Kongl. Maj:ts ofvanberörda Skrifvelse
till Rikets Ständer af den 27 Oktober 1859 omförmälas och hvaribland rättigheten
för Dylta bruks egare att till skatte köpa nämnda två allmänningar äfven
förekomme, bruksegaren, med frånträdande af sitt förut vidhållna anspråk på ett
högre penninge-ersättningsbelopp, än det af Kollegierna föreslagna, nu ville åtnöjas
med den föreslagna summan af 88,587 Riksdaler 80 öre Riksmynt.
På grund af erhållen nådig befallning har Kammar-kollegium, efter Skogsstyrelsens
hörande, i detta mål den 5 Februari 1863 afgifvit utlåtande och deruti
meddelat äskad utredning i afseende på förhållandet med ofvanberörda intagor och
uppodlingar på Ostra allmänningen, deraf bland annat inhemtades, att, enligt hvad
4
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 66.^
beskrifningen till den öfver nämnda allmänning åren 1799 och 1800 upprättade
karta samt 1825 års jordebok och 1861 års mantalslängder utmärkte, samma intagor
och uppodlingar med en areal af 1,217 tunne- 22 kappland tillhörde åtskilliga
i jordeboken upptagna, skattlagda hemman och utjordar, deraf en del lydde under
Dylta svafvelbruk, samt att till dessa sednare hörde endast 879 tunnland 6 kappland
af förenämnda areal; men att deremot 206 tunnland 10 kappland af berörda
intagor, utan kändt stöd af tillståndsresolutioner, innehades af vissa till Dylta svafvelbruk
hörande, i jordeboken icke upptagna lägenheter.
Vidkommande nu förstnämnda s. k. intagor, i areal utgörande 1,217 tunnland
22 kappland, så enär genom de anställda undersökningarne blifvit utredt att alla
de hemman och utjordar, till hvilka nyssnämnda areal enligt 1800 års kartebeskrifning
häfdas, med undantag blott af två utjordar, hvilka skattlagts den ena år 1693
och den andra år 1704, för öfrigt blifvit skattlagda samt dels till frälse eller skatte
köpta, dels ock såsom skatte införda före den tid, då skattläggningsmethoden för
Nerike utfärdades, hvilket skedde den 14 September 1699, samt vid sådant förhållande,
och då några skattläggnings-instrumenter icke vore att tillgå, af jordeböcker
och räkenskaper således icke kunde utrönas, hvilka egor och förmåner, som
vid skattläggningarne tagits i beräkning, samt handlingarne jemväl utvisade, att
de flesta hemmanen och lägenheterna vore på allmänningen belägna och icke ådagalagdt
blifvit, att någon olaga inkräktning från allmänningen till dessa hemman
och lägenheter egt rum, har Kammar-kollegium ansett sig sakna anledning att i
underdånighet tillstyrka, det någon åtgärd måtte vidtagas emot egarne af berörda
hemman och lägenheter, i den syftning Rikets Ständers underdåniga skrifvelse innefattade.
Beträffande derefter den areal, 206 tunnland 10 kappland, af allmänningen,
som utgjordes af de till Dylta gård hörande, i jordeboken icke upptagna, torplägenheter,
så utmärkte handlingarne, att större delen af torpen tillkommit långt före
år 1711, och att de öfriga blifvit anlagda före år 1799; — Och ehuru några tillståndsresolutioner
för desamma icke kunnat företes, likväl och enär dessa torp
från äldre tider tillkommit samt å Kronans sida lemnats oklandrade, och innehafvarne
af Dylta bruk under förra århundraden af de då gällande författningar rörande
de åt bruk i allmänhet upplåtna krono-allmänningar icke varit betagna rättighet
till anläggning af dagsverkstorp och verkställande af uppodling af å allmänningen
befintliga mossar, efter föregången vederbörlig undersökning och pröfning,
har Kammar-kollegium, -—■ derest bruksegaren icke medgåfves att till skatte köpa
allmänningarne, i hvilken fråga Kollegium åberopade Krigs-, Kammar- och Bergskollegiernas
omförmälda utlåtande af den 29 April 1857, — i underdånighet hemställt,
om annan åtgärd i afseende på meranämnda torp borde vidtagas, än att,
sedan behörig undersökning föregått, och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvat,
huruvida torpen borde ega bestånd, skattläggning å de torp, som bibehölles,
skulle i laga ordning förrättas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
b
Derjemte, och för den händelse att allmänningarne komme att fortfarande
förblifva under Kronans eganderätt och vård, har Kammar-kollegium, lika med
Skogs-styrelsen, i underdånighet tillstyrkt, att, efter det frågan om nyssberörda
torps bestånd blifvit i laga ordning afgjord, allmänningarne måtte uppmätas, taxeras
och till regelbunden hushållning indelas samt ställas under Skogs-statens tillsyn
och förvaltning; att det, för svafveltillverkningen, Dylta bruk tillkommande
vedbelopp, icke öfverstigande 734 stafrum årligen, måtte af skogstjensteman till
bruket årligen utsynas enligt för allmänningarne uppgjord hushållningsplan; att,
för tillsyn och vård af allmänningarne, två bevakare måtte tillsättas och dem anvisas
lämpliga boställen äfvensom kontanta löner till enahanda belopp, som för
dylika befattningar å kronoparkerna bestodes; samt att alla kostnader härför måtte
utgå från Skogsplanteringskassan, för hvars räkning borde försäljas, hvad allmänningarne
afkastade utöfver det, som årligen tillkomme svafvelbruket.
Då härefter detta ärende den 8 Maj 1863 inför Kongl. Majit föredrogs, behagade
Kongl. Majit i nåder förklara, att, enär bedömandet, om någon skilnad
mellan ofvanberörda af Rikets Ständer, å ena sidan, samt af bruksegaren å den
andra, framställda köpevilkor verkligen funnes och huru stor denna skilnad i sådant
fall vore, berodde derpå, huruvida och i hvad mån det för framtiden vore
fördelaktigare för Kronan, antingen att sjelf öfvertaga vården och förvaltningen af
skogen å ifrågavarande allmänningar och derigenom tillgodogöra sig den behållning,
som kunde uppstå efter afdrag från årliga afkastningen af dels bruksegarens
årliga afverkningsrätt 734 stafrum ved, dels ock kostnaden för skogens vård och
förvaltning, eller ock åtnöja sig med den årliga skatt, som vid skeende skattläggning
kunde å dessa allmänningar belöpa, men handlingarne i målet icke gåfve någon
tillförlitlig grund för omdömet härutinnan; — Kongl. Majit vid sådant förhållande
ansåg nödigt, att en åtminstone approximativ beräkning af de resultater,
som i berörda hänseende kunde uppstå, uppgjordes, hvadan Skogs-styrelsen anbefalldes
att låta verkställa och till Kongl. Majit inkomma med en provisionel
uppskattning af den årliga afkastning och den kontanta behållning, som, med
iakttagande af en ändamålsenlig hushållning och skogens bestånd, kunde vara att
i framtiden påräkna, om skogen å allmänningarne ställdes under Statens vård och
förvaltning.
Sedan en dylik uppskattning blifvit af Läraren vid Skogsinstitutet, Jägmästaren
C. A. T. Björkman verkställd, har Skogs-styrelsen under den 21 September
1863 till Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnat handlingarne angående berörda
förrättning, hvaraf inhemtas, att, i fall ifrågavarande två allmänningar öfvertoges
af Staten och en ordnad skogshushållning derå infördes, skulle, med beräkning
af bruksegarens högsta årlig afverkningsrätt 734 stafrum ved, och under fortvaro
af nu gällande såväl virkes- som arbetspris och aflöning för förvaltningen, följande
förhållande uppkomma, nemligen:
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
att under de närmaste 20 åren 1864—1884 någon behållen afkastning ej kunde
påräknas, hvaremot de årliga omkostnaderna skulle uppgå till 1,338 Riksdaler
50 öre, hvilka dock i någon mån skulle kunna betäckas genom försäljning af befintliga
vindfällen;
att under de derpå följande 20 åren 1884—1904 årliga afkastningen skulle
uppgå till 606 Riksdaler och omkostnaderna till 1,105 Riksdaler 50 öre, och således
utgifterna öfverskjuta inkomsterna med 499 Riksdaler 50 öre årligen;
att under 20 år derefter, eller åren 1904—1924, afkastningen skulle uppgå till
1,276 Riksdaler och omkostnaderna till 1,105 Riksdaler 50 öre, och således afkastningen
lemna ett behållet öfverskott af 170 Riksdaler 50 öre;
saint att efter år 1924 och framgent Statens kontanta årliga behållning, efter
afdrag af omkostnaderna, skulle komma att uppgå till 800 Riksdaler 50 öre.
Härvid har Skogs-styrelsen anmärkt, att, derest icke, på sätt vid ofvanberörda
uppskattning skett, bruksegarens högsta afverkningsrätt 734 stafrum ved beräknades,
utan endast en afverkning, motsvarande dels det vederlag af 239 stafrum,
hvilket genom Kongl. Brefvet den 5 September 1815 blifvit bruksegaren tillerkändt
för af honom medgifven nedsättning i de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter,
dels de 83 stafrum, som i samma Bref ansågos erforderliga till byggnads- och laggvirke,
dels ock det bränslevirke, som med nutidens förbättrade anstalter vore behöfligt
för tillverkning af de 1561 skeppund svafvel, hvilka borde årligen till
Kronan levereras, — så skulle, med antagande att, på sätt Skogs-styrelsen inhemtat,
65 kubikfot ved i medeltal erfordrades för åstadkommande af 1 skeppund
svafvel, samt således 70! stafrum till 1561 skeppund, bruksegarens årliga afverkningsrätt,
med inberäkning af nämnda 239 och 83 stafrum, kunna, utan hinder
för tillverkningen af Kronans svafvel, inskränkas till 392' stafrum, deraf åter blefve
en följd, att Kronans nettoinkomst af allmänningarne skulle uppgå: under åren
1864—1884 till 550 Riksdaler, under åren 1884—1904 till 2,500 Riksdaler och efter
denna tid till 3,200 Riksdaler samt till ännu högre belopp, om, å ena sidan,
virkesprisernas ständiga stegring samt någon inkomst af mulbete och löftägt äfven
tages i beräkning, samt, å andra sidan, bland afkortningarna icke upptages någon
del af revierförvaltarens lön, såsom i alla fall enligt stat utgående af dertill särskildt
anslagna medel; och ansåg, på grund häraf, Skogs-styrelsen det kunna antagas,
att årliga behållna afkastningen af ifrågavande skogar skulle komma att
betydligt öfverstiga den inkomst, som Staten kunde af desamma påräkna, derest
de såsom rekognitionsskogar skattesåldes.
Efter tagen kännedom af Jägmästaren Björkmans ofvanberörda uppskattning
samt Skcgs-styrelsens i ämnet afgifna utlåtande, har Kongl. Majit, — som ansett en
slutlig reglering af hufvudfrågan i detta mål, nemligen upphörandet af omförmälda
socknars tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk, otvifvclaktigt vore å alla sidor i
många afseenden önskvärd, — den 2 Oktober 1863 i nåder beslutat, att ännu ett
försök skulle göras att åstadkomma en sådan sammanjemkning af de stridiga an
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 66.
7
språken, att ifrågavarande reglering måtte kunna komma till stånd. — I sådant
afseende, och då berörda uppskattning af allmänningarne, jemförd med Skogsstyrelsens
underdåniga yttrande i ämnet, syntes gifva vid handen, att, derest en
ordnad och lämplig skogsskötsel för framtiden iakttoges, afkomsten af den större
eller så kallade Ostra allmänningen vore tillräcklig att till fullo lemna det belopp
af skogseffekter, hvartill bruket enligt en rätt tillämpning af privilegierna kunde
finnas berättigadt, har Kongl. Maj:t under nämnde dag behagat låta till bruksegaren
framställa den förfrågan, huruvida denne, för tillvägabringandet af den ifrågavarande
regleringen, och till undvikande af framtida tvister och obehag, vore
villig att, i sammanhang med tjenstbarheternas utlösen till faststäldt pris, på sätt
Rikets Ständer föreskrifvit, till Kronan afträda Hålahults allmänning, men deremot
såsom ersättning för brukets rätt till skogsfångst, behålla och till skatte lösa
den Östra allmänningen; hvarefter, och sedan sig visat, huruvida bruksegaren ville
ingå på detta förslag eller ej, Kongl. Maj:t komme att låta vidtaga de slutliga
åtgärder eller fatta det beslut i saken, hvartill omständigheterna och ärendets beskaffenhet
kunde föranleda.
Uti det yttrande, som bruksegaren Friherre Åkerhjelm med anledning häraf
den 29 December 1863 afgifvit, har han förklarat sig icke kunna ingå på nyssnämnda
förslag, men tillika tillkännagifvit, att han, vidblifvande sitt sednast förut
gjorda medgifvande, vore villig att från ifrågavarande tjenstbarheter afstå, med
vilkor, dels att han, såsom ersättning derför, erhölle den föreslagna summan af
88,587 Riksdaler 80 öre Riksmynt, dels ock att såväl Östra som Hålahults allmänning
genom skatteförsäljning upplätes under eganderätt till Dylta bruk.
Enär alltså bruksegaren icke kunnat förmås antaga det af Rikets Ständer för
utbetalandet af ofvanberörda anslag å 88,587 Riksdaler 80 öre fästade vilkor, eller
att han skulle till Kronan återlemna dispositionsrätten öfver de åt Dylta svafvelbruk
upplåtna Östra och Hålahults allmänningar, utan, under vägran att afstå ens
den mindre af dem, fortfarande påyrkat att äfven framgent få tillgodonjuta upplåtelsen
å båda allmänningarne och dem till skatte lösa efter de för skatteköp af
rekognitionsslcogar stadgade bestämmelser; samt följaktligen den ifrågasatta regleringen
visat sig icke kunna tillvägabringas på de af Rikets Ständer derför föreslagna
grunder, har Kongl. Majit ansett Sig böra till nådigt afgörande taga under
pröfning de åtgärder, hvarom för ett sådant fall Rikets Ständer gjort underdånig
hemställan, nemligen att Kongl. Majit täcktes ej mindre anbefalla Skogs-styrelsen
att på ändamålsenligt sätt bestämma den årliga afverkningen af nämnda allmänningar
och förordna lämplig person, som, jemte tillsyn och vård af allmänningarne,
på stället vakade öfver, att det årliga afverkningsbeloppet icke öfverskrides eller
användes för annat ändamål, än det, hvartill allmänningarne blifvit åt svafvelbruket
upplåtna; än äfven, derest bruksegaren icke godvilligt till statsverket aflemnar
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 66.
den afkastning, han uppbär från den odlade delen af allmänningarne, anbefalla sådana
åtgärder, som för utkräfvande af Kronans rättmätiga anspråk i sistnämnda
hänseende må erfordras.
Härvid har Kongl. Maj:t dock funnit dels att, efter de upplysningar, beträffande
de på allmänningarne befintliga odlingar och intagor, som Kammar-kollegium,
på sätt ofvan förmäles, meddelat, anledning numera torde saknas att i afseende på
dessa odlingar, som till en betydlig del tillhöra andra än Dylta bruksegare, vidtaga
några sådana åtgärder, som Rikets Ständer åsyftat; och dels att den af Skogsstyrelsen
föranstaltade undersökning rörande de förhållanden, som skulle uppstå, i
fall allmänningarnes vård och förvaltning komine att öfvertagas af Staten med bibehållen
rätt för bruksegaren att derifrån årligen erhålla 734 stafrum ved, synes
ådagalägga, att ett sådant öfvertagande af allmänningarne skulle för Staten, under
en längre tidrymd, medföra en icke obetydlig årlig förlust, helst om derjemte i
beräkning tages den vid nyssberörda undersökning icke afsedda omständighet, att
Staten i det förutsatta fallet går miste om den skatteköpeskilling och de årliga
räntor, som, i händelse skatteköp af allmänningitrne medgåfves, komme att tillflyta
densamma.
Då således den utredning, som med afseende på ofvanberörda, af Rikets Ständer
föreslagna, åtgärder egt rum, ledt till andra resultater, än antagligen varit af
Rikets Ständer förutsedda, har Kongl. Maj:t, i betraktande jemväl af det mindre
tillfredsställande deruti, att den ur många synpunkter önskliga slutliga regleringen
af ifrågavarande under långliga tider omhandlade angelägenhet skulle, sedan bruksegarens
anspråk på kontant godtgörelse numera blifvit med mer än 30,000 Riksdaler
nedsatt till det af Rikets Ständer i sådant afseende beviljade belopp, gå om
intet, endast i följd af olika meningar om bruksegarens rätt att skatteköpa ofvannämnda
två allmänningar, som väl icke äro af alldeles samma egenskap som rekognitionsskogar,
men dock i de flesta hänseenden kunna med sådana jemföras,
och som i öfver halftannat århundrade varit med Dylta bruk förenade, ansett Sig
böra ännu en gång underställa frågan Rikets Ständers öfvervägande; Och vill i
sådant afseende härigenom, med förnyande af den i nådiga Skrifvelsen den 27 Oktober
1859 gjorda framställning, till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna, huruvida
icke för verkställande af ifrågavarande reglering, enligt de uti Krigs-, Kammar-
och Bergs-kollegiernas underdåniga utlåtande den 5 April 1857 förordade
grunder, det af Rikets Ständer redan beviljade anslagsbeloppet, 88,587 Riksdaler 80
öre, må förblifva till Kongl. Maj:ts disposition.
Handlingarne i detta mål skola Rikets Ständers vederbörande Utskott tillställas;
Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL
J. A. Gripenstedt.
Utdrag
Kongl. May.ts Nåd. Proposition K:o 66.
9
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Är enden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 29 December 1865.
N ärvarande:
*>»
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition i
fråga om inlösande af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta svafvelbruk.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes protokollet bilagdt,
och befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Samt. 1 Afd. 2 Band. 7 Häft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 67.
JVso 6 ?.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående väckt fråga
om Sala silfververks återgång till Statens disposition; Gifven Stockholms
Slott den 29 December 1865.
Uti skrifvelse den 25 Juli 1863 hafva Rikets då församlade Ständer, i anledning
af hos deni gjorda framställningar, underdånigst anfört, hurusom det vore i
högsta måtto angeläget, att frågan om Sala bergslags rätt till fortfarande arrende
af Sala silfververk blefve snart afgjord. Redan i början af innevarande sekel hade,
med afseende å de förluster, som årligen tillskyndades Kronan genom arrendet,
förslag blifvit framställda, åsyftande dels förändring uti och dels upphörande af
kontrakterna med bergslaget. Resultatet häraf blef grundläggningen af den så
kallade ränte-ersättningsfonden, med hvars samlande redan en tid af öfver trettio
år pågått, och som ytterligare torde erfordra minst tio år innan den uppnådde det
belopp, som dermed afsetts. Emellertid hade Statsverkets förluster, i mån af
räntepersedlarnes stigande i förhållande till penningevärdet, oupphörligen ökats,
så att, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län, uti ett
den 22 September 1862 afgifvet utlåtande öfver Fabriksidkaren J. F. Lundgrens
året förut hos Kongl. Maj:t gjorda anbud att på uppgifna vilkor af Staten inköpa
silfververket, upplyst, de numera uppgingo till omkring 20,000 R:dr R:mt årligen,
förutom en högst betydligt minskad afkastning af jordbruket, hvilken icke kunde
till siffran beräknas. Rikets Ständer ansågo derföre icke lämpligt att afbida den
tid, då ränte-ersättningsfonden hunnit fullständigt samlas, helst derjemte öfverenskommelsen
om densamma icke erbjöde all den fördel, som i ena eller andra hänseendet
vore att önska. Yäl hade Statsverket genom berörda öfverenskommelse
blifvit tryggadt för framtida förlust å de genom kontrakt af år 1743 utarrenderade
räntorna af de sex nedre Salbergs-socknarne, men genom bergslagets förbehåll,
att någon rubbning dervid icke finge ega rum, vare sig i Sala stadsprivilegier
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 67.
11
eller i transporten af silfververket till bergslaget den 20 Januari 1682 och stadfästelsen
derå den 9 September 1741, med hvad deraf härflöte rörande tionde,
myntarelön och slagskatt, eller förlänade rättigheter till konststatens underhållande
med dammar och vattenledningar m. m., kommo likväl att fortfarande qvarstå
åtskilliga olägenheter, hvaribland hufvudsakligen vore att märka de för silfververkets
behof af driftvatten verkställda uppdämningar, genom hvilka 33 A:dels mantal
måst förmedlas till 9A;del, samt mer än tvåtusen tunnland jord af särdeles god beskaffenhet
och för odling tjenlig hölles vattendränkt.
På grund häraf, och enär det syntes Rikets Ständer antagligt, att jemväl
bergslagsintressenterne kunde finna med sin fördel förenligt att, emot erhållande
af nöjaktig ersättning, afstå från arrendet af silfververket, hafva Rikets Ständer i
förenämnda skrifvelse underdånigst anhållit, att bergslagsintressenterne måtte varda
hörda, huruvida och på hvilka vilkor de kunde vilja afstå från sitt innehafvande
arrende af Sala silfververk, äfvensom att Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
sedermera täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition
i ämnet.
Rörande Fabriksidkaren Lundgrens ofvanberörda köpeanbud hafva, efter det
bergslagsintressenterne blifvit deröfver hörda och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet sitt omförmälda utlåtande afgifvit, Kammar- och Kommers-kollegierna
uti nådigst infordradt yttrande af den 7 Mars 1863 anfört, att, då genom Kongl,
transporten af silfververket å Sala bergslag och stadfästelsen derå af den 9 September
1741, bergslaget blifvit berättigadt att så länge det förmådde efter rätt
bergsvis hålla grufvan och silfververket vid magt och behörig drift, verket behålla
med dervid i öfrigt fästade vilkor, så borde bergslaget, i afseende å hvars fullgörande
af sina förbindelser emot Staten någon anmärkning icke förekommit, destomindre
då kunna mot sin vilja skiljas från silfververkets innehafvande och begagnande,
som de genom berörda transport och stadfästelse, äfvensom genom det den 20
September 1743 om hemmansränt.orna i de sex socknarne i Ofver-Tjurbo härad
upprättade arrendekontrakt, bergslaget gifna försäkringar redan, så väl i frågan
om bildandet af den så kallade ränte-ersättningsfonden enligt Kongl. Brefvet den
31 Oktober 1829, som i den sedermera, i följd af den beslutade skatteförenklingen
i landet, uppkomna, enligt Kongl. Brefvet den 3 April och 24 Augusti 1860 ansetts
vara af beskaffenhet att de icke borde af Staten godtyckligen brytas; i följd
hvaraf, och då pluraliteten af de vid hållen bolagsstämma den 24 Juli 1862 för frågans
behandling tillstädeskomna delegare i bergslaget yrkat bergslagets bibehållande
vid de rättigheter och förmåner i afseende å silfververket, som blifvit detsamma
tillförsäkrade, hvarken Lundgrens köpeanbud i Kollegiernas tanke syntes
kunna antagas eller den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti dess afgifna utlåtande
gjorda hemställan att, i händelse försäljning af silfververket icke komme
att ske, detsamma måtte till Kronan återvinnas, för att nedläggas, böra till någon
åtgärd föranleda.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse A :o 67.
Sedan Kongl. Ma:jt, som genom nådigt beslut den 14 Augusti 1863 funnit
Fabriksidkaren Lundgrens köpeanbud icke, emot bergslagsintressenternes bestridande
till någon vidare åtgärd föranleda; i sammanhang dermed, i anledning af Rikets
Ständers nu förevarande skrifvelse, anbefallt Sin Befallningshafvande i länet att
inhemta och till Kongl. Majrt inkomma med bergslagsintressenternes yttrande,
huruvida och på hvilka vilkor de kunde vilja afstå från sitt arrende af Sala silfververk,
så har uti en genom Kongl. Majrts Befallningshafvande insänd underdånig
skrifvelse bergslagsstyrelsen, med öfverlemnande af utdrag ur protokollet vid den
inför bemälda styrelse den 29 Januari 1864 hållna ordinarie bergslagsstämma, anmält,
att, efter det vid extra bergslagsstämma den 29 Oktober 1863, i anseende
till ärendets vigt, dess afgörande blifvit uppskjutet, bergslaget å nyssberörda ordinarie
bergslagsstämma efter omröstning förklarat, att detsamma icke ville afträda
silfververksarrendet, utan påyrkade dess orubbade bibehållande; och har uti häröfver
den 19 Oktober 1864 afgifvet underdånigt yttrande Kommers-kollegium anfört,
att, då nämnda Kollegium gemensamt med Kammar-kollegium uti ofvanberörda
i anledning af Fabriksidkaren Lundgrens köpeanbud den 7 Mars 1863 afgifna
underdåniga yttrande förmält sig anse, att Sala bergslag, såsom varande
genom Kongl, transporten af silfververket å bergslaget den 20 Januari 1682 och
den derå den 9 September 1741 meddelade stadfästelse, berättigadt att, så länge
det förmådde efter rätt bergsvis hålla grufvan och silfververket vid magt och behörig
drift, verket bibehålla med dervid i öfrigt fästade vilkor, och i afseende å hvars
fullgörande af sina förbindelser mot Staten någon anmärkning icke förekommit, ej
kunna mot sin vilja från silfververkets innehafvande skiljas, samt, sedan nämnda
underdåniga utlåtande afgafs icke heller anledning förekommit, det bergslaget
skulle hafva i sina åligganden mot Staten brustit, Kollegium, med åberopande af de
i nämnda utlåtande anförda grunder, hvilka ock syntes Kollegium vara i Kongl.
Majrts nådiga Bref den 14 Augusti 1863 godkända, funnit Rikets Ständers ifrågavarande
underdåniga skrifvelse icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda.
Med afseende å hvad Kommers-kollegium sålunda anfört och handlingarne
för öfrigt innehålla, har Kongl. Majrt icke funnit skäl att uti ifrågavarande ämne
nu vidtaga annan åtgärd, än att Kongl. Majrt härmed vill Rikets Ständer till kännedom
meddela hvad, i anledning af sednast församlade Ständers ofvanberörda framställning,
på sätt omförmäldt blifvit, förekommit.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till
hvilket ärendet kan varda af Rikets Ständer öfverlemnadt; och Kongl. Majrt förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen. År och
dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maf.ts Nåd. Skrifvelse N:o 67.
13
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Är enden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 29 December 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt nppläste
till justering ett, i enlighet med Kongl Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade nådiga beslut, uppsatt förslag till nådig Skrifvelse angående
väckt fråga om Sala silfververks återgång till Statens disposition.
Kongl. Maj:t behagade, uppå Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes protokollet
bilagdt, och befallde att. i enlighet dermed, nådig Skrifvelse
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
14
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 68,
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. ra.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, med ytterligare framställning
i fråga om Bergsskolans i Fahlun flyttning till Stockholm
och förening med Teknologiska Institutet; Gifven Stockholms Slott
den 2 Januari 1866.
Vid de två sednaste riksdagarne har Kongl. Maj:t framställt förslag till Rikets
Ständer, om åtgärders vidtagande, för att på ändamålsenligt sätt ordna undervisningen
för den vigtiga del af landets modernäringar, som afser bergshandteringen.
Med anledning af Bruks-societetens genom dess Fullmägtige i Jernkontoret gjorda
framställning i ämnet och i enlighet med hvad deruti samt af Teknologiska
Institutets styrelse blifvit anfördt, föreslog Kongl. Maj:t, genom nådig Proposition
den 9 Mars 1860, att den i Fahlun inrättade Bergsskolan måtte förflyttas derifrån
och förenas med Teknologiska Institutet och att erforderligt anslag måtte af Rikets
Ständer beviljas till uppförande af en byggnad för Bergsskolans behof å Teknologiska
Institutets nya tomt, hvarest byggnad för Institutets räkning då pågick.
Uti sitt härå aflåtna svar af den 24 Oktober 1860, förklarade Rikets Ständer, att
det svårligen kunde bestridas att Bergsskolans flyttning från Fahlun till Stockholm
och förening med Teknologiska Institutet skulle i vissa hänseenden medföra väsendtliga
fördelar, så väl för undervisningen som för det allmänna, men att sådant
äfven syntes komma att föranleda åtskilliga tänkvärda olägenheter, samt att, på
anförda skäl, Rikets Ständer funno frågan om denna förändring i vissa uppgifna
hänseenden erfordra ytterligare utredning, innan Rikets Ständer kunde derom besluta;
och anhöllo derföre Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t täcktes, efter det sådan
utredning blifvit verkställd, till Rikets nästkommande Ständer aflåta den nådiga
framställning, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Sedan, med anledning
af hvad Rikets Ständer sålunda begärt, dels Kommers-kollegium, jemte öfverlemnande
af särskilda, utaf Bergsskolans föreståndare och Bruks-societeten afgifna
yttranden, dels ock Styrelsen för Teknologiska Institutet äfvensom Fullmäg
-
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 68.
15
tige i Jernkontoret med förnyade utlåtanden till Kongl. Majit inkommit och deruti
fortfarande tillstyrkt Bergsskolans flyttning till Stockholm och förening med
Institutet, hvarjemte ritningar och kostnadsförslag aflemnades, af Bergsskolans föreståndare
för uppförande i Fahlun, derest skolan skulle komma att der qvarblifva,
af nya byggnader på ny tomtplats i stället för nuvarande till större delen förfallna
byggnader, samt af föreståndaren för Teknologiska Institutet till byggnad för skolan
på Institutets tomt, upptagande dessa förslag kostnaderne i förstnämnda afseendet
till 200,000 Ridr och i sednare till 100,019 Ridr; så aflät Kongl. Majit den 20
Februari 1863 förnyad framställning i ämnet till Rikets Ständer. I denna nådiga
Proposition (intagen under Nio 83 i 1 Samlingen af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll), hvaruti meddelades fullständig redogörese för vederbörandes framställningar
och förslag i afseende å den ifrågaställda förändringen, och till hvilken redogörelse
Kongl. Majit nu hänvisar, öfverlemnade Kongl. Majit å nyo till Rikets
Ständers öfvervägande Sitt förut gjorda förslag om skolans förening med Teknologiska
Institutet, och begärde derjemte att, till uppförande af en för Bergsskolan
erforderlig, för emottagande af 20 elever årligen beräknad, nybyggnad å Teknologiska
Institutets tomt, i öfverensstämmelse med det af Institutets föreståndare inlemnade,
af Professoren, numera Intendenten vid Ofverintendents-embetet, F. W.
Scholander uppgjorda och af nämnda embete utan anmärkning lemnade förslaget,
Rikets Ständer måtte anvisa ett jemnadt anslag af 100,000 Ridr, och till laboratoriernas
förseende med nödiga inventarier, utom dem, som det kunde finnas ändamålsenligt
att flytta från Bergsskolan i Fahlun, ett särskildt belopp af 6,000
Ridr, samt dessutom att, derest Bergsskolans flyttning till hufvudstaden blefve af
Rikets Ständer beslutad, ett anslag af 12,000 Ridr måtte för år 1866 till Kongl.
Majits disposition å Riksgälds-kontoret anvisas, att för Bergsskolans behof användas.
För den händelse åter, att Rikets Ständer ansåge sig icke böra bifalla förslaget
om Bergsskolans flyttning, äskade Kongl. Majit af Rikets Ständer anvisandet
af de anslag till Bergsskolans ombyggnad i Fahlun, samt för undervisningens
ändamålsenliga ordnande derstädes, som i de uppgjorda förslagen beräknats vara
i sådant hänseende erforderliga.
Rikets Ständer meddelade till svar härå, uti underdånig skrifvelse den 11
November 1863, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjette Hufvudtitel,
att vid frågans afgörande, det synts Rikets Ständer i främsta rummet böra
tagas i betraktande, huruvida behofvet af skolans förflyttning vore oafvisligt och,
i sådant fall, om Statens tillgångar medgåfve den utgift, som härtill ansetts behöflig;
—• att den i följd deraf verkställda undersökning emellertid föranledt till
den åsigt, att skolans förflyttning, om den ock i framtiden kunde befinnas nödvändig
och böra företagas, för närvarande ej vore at särdeles behof påkallad och
följaktligen kunde utan olägenhet uppskjutas; — att visserligen i den nådiga Propositionen
förmäldes, att, om skolan ej flyttades, en del byggnader i Fahlun måste
dels förändras dels nybyggas, hvilket dock endast vore behöfligt för den händelse
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Sf:o 68.
att en förändrad organisation af skolan måste i den ort, der den nu är förlagd,
vidtagas, men hvarom något bestämdt yrkande icke blifvit framstäldt, likasom någon
egentlig klagan öfver skolans verksamhet äfven i dess nuvarande skick ej
heller försports, om ock af en eller annan orsak man haft anledning önska, att
undervisningen vid berörda läroverk måtte i något hänseende kunna utvidgas eller
på annat sätt ordnas; samt att vid sådant förhållande och då, hvad den financiela
delen af frågan beträffade, de vid riksdagen beviljade anslag redan uppgingo till
ganska betydliga belopp, samt nödigt vore att Statens medel sparades och endast
toges i anspråk der verkligt behof förefunnes, hvilket icke syntes vara förhållandet
i förevarande fall, och enär Rikets Ständer dels antagit att Brulcs-societeten,
hvilken dittills genom betydliga anslag frikostigt bidragit till skolans utveckling
och dessutom sjelf måhända hade den största direkta nyttan af de derifrån utgående
elevers och tjenstemäns verksamhet, icke skulle undandraga sig att fortfarande
lemna behöfligt understöd åt denna undervisningsanstalt, äfven om Rikets Ständer
skulle finna skälen för skolans bibehållande på dess nuvarande plats vara öfvervägande,
dels föreställt sig att skolans byggnader icke befunnes mera förfallna, än
att dessa lokaler, genom ändamålsenlig anordning, utan att särskildt statsanslag
derför behöfde anvisas, kunde hållas i brukbart stånd, Rikets Ständer funno sig
förhindrade att Kongl. Maj:ts framställning för det närvarande bifalla.
Genom remiss den 13 November 1863 anbefallde Kongl. Majit, i anledning
häraf, Kommers-kollegium, att, efter det föreståndaren för Bergsskolan 4 nyo sig
yttrat, samt Bruks-societeten jemväl blifvit hörd i afseende på fortfarande bidrag
till skolan, till Kongl. Majit inkomma med alternativa förslag å de åtgärder, som
kunde vara lämpliga att vidtaga, för att åt ifrågavarande undervisningsanstalt,
ehvad densamma ansåges böra qvarblifva i Fahlun eller derifrån till annan ort förflyttas,
bereda den utveckling, som, med afseende å undervisningens tidsenliga
ordnande och behofvet af ökadt utrymme för elever, funnes vara af omständigheterna
påkallad; och, sedan Bergsskolans föreståndare, Professoren Eggertz infordradt
yttrande afgifvit och Andre Läraren vid skolan, Professoren J. S. Bagge,
till Kollegium jemväl insändt en skrift i ämnet, samt Bruks-societeten sitt utlåtande
aflemnat, har Kommers-kollegium med samtliga handlingarne och eget underdånigt
utlåtande under den 19 sistlidne Oktober till Kongl. Majit inkommit.
Bruks-societeten, som vid' sin föregående allmänna sammankomst 1862 förklarat
sitt år 1859 framställda erbjudande att till Bergsskole-elevernas praktiska undervisning
och öfningar af Jernkontorets medel anvisa ett årligt anslag af 15,000
Ridr icke vara för Societeten bindande, derest Bergsskolan skulle komma att qvarblifva
i Fahlun eller förläggas å annan ort än hufvudstaden, har förmält sig, af
hvad Rikets Ständer uti deras sednaste skrifvelse anfört, icke ega anledning att
frånträda sin åsigt om nyttan och lämpligheten af skolans flyttning till Stockholm.
På de för en sådan förändring förut framhållna och nu åter åberopade skäl, har
Bruks
-
Kongl. Maj:ts JSåd. Proposition N:o 68.
17
Bruks-societeten funnit sig böra vidblifva den mening, att för inrättande af en med
tidens fordringar och Svenska bergshandteringens behof öfverensstämmande Bergsskola
någon dertill lämpligare lokal, än den i förening med Teknologiska Institutet ej
erbjöde sig, och hvilken lokal, mera oberoende af tidsförhållanden än hvarje annan,
tillika borde komma att erfordra minsta kostnaden så väl för skolans byggnad, sorn
för dess ändamålsenligt fortgående verksamhet. Då denna åsigt äfven af Kongl.
Maj:t omfattats uti de till Rikets Ständer aflåtna framställningar, samt Rikets
Ständer ej kunnat bestrida fördelarne af föreslagna flyttningen, utan hufvudsakligen
anfört bristande medel såsom skäl för sin vägran, har Bruks-societeten,
med anhållan om förnyad Proposition till Rikets Ständer i ämnet, i underdånighet
anmält, att Societeten, som anser Bergsskolans qvarblifvande i Fahlun
under en obestämd framtid icke vara förenligt med Societetens och Svenska
jernhandteringens bästa och som, i händelse omförmälda förflyttning icke helier
nu skulle af Rikets Ständer bifallas, måste vara betänkt på att annorledes bereda
de i bergsvetenskapen studerande personer tjenlig undervisning vare sig inom
eller utom landet, gåfve en ytterligare bekräftelse åt sitt förut gjorda förslag och
åtagande derigenom, att Bruks-societeten nu förklarade sig endast under vilkor af
Bergsskolans förflyttning till Stockholm och sammanställning med Teknologiska
Institutet samt en i enlighet med tidens fordringar skeende ändamålsenlig anordning
af densamma, vilja lemna det årliga bidraget af 15,000 R:dr för den praktiska
undervisningens befrämjande.
Bergsskolans Föreståndare, hvilken upplyst, att antalet af inträdessökande
elever i skolan, som var 19 till lärokursen 1853—54, 24 till kursen 1855—56,
21 till kurserna 1857—58 samt 1859—60, 23 till kursen 1861—62, uppgått till 36
till kursen 1863—64 samt till 31 till kursen 1865—66, af hvilka, enär inom nuvarande
lokalen endast 20 platser finnas på ritsalen och 21 på laboratorium, öfverskjutande
antalet måst förvägras inträde, anser, vid sådant förhållande, en utvidgning
och förändrad organisation af skolan af behofvet oundgängligen påkallad och
tillstyrker fortfarande, för sådant ändamål, skolans förening med Teknologiska Institutet;
hvaremot Andre Läraren, Professoren Bagge yttrat sig, äfven under förutsättning
af en förändrad organisation af läroverket enligt af honom gifvet förslag,
för skolans qvarblifvande i Fahlun; och har Bergshauptmannen vid Stora Kopparberget
E. Bergman förklarat sig instämma uti de af Bagge uttalade åsigter.
Rörande frågan, huruvida det må vara lämpligare att Bergsskolan förenas med
Teknologiska Institutet eller att den får sitt läge i en bergslagsort, såsom för
närvarande i Fahlun, har Kommers-kollegium, under åberopande af sin i föregående
utlåtanden derom uttalade mening, nu ytterligare anfört, att med inrättandet
af Bergsskolan i Fahlun visserligen, såsom till stöd för dess qvarblifvande derstädes
åberopats, åsyftades praktisk undervisning, och enligt Kongl. Brefvet derom
den 31 December 1819 var ändamålet med skolan endast «att lemna dem, hvilka
Bih. till Ii. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 7 Häft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
vid universiteten redan inhemtat fullständig underbyggnad i de theoretiska delarne
af bergsvetenskapen, tillfälle att tillämpa dessa deras redan vunna theoretiska
kunskaper under en praktisk undervisning af de vid Bergsskolan tillsatte
lärare», hvilka skulle blifva tre bland bergsstatens tjenstemän i Fahlun,
der nödiga byggnader för ändamålet redan då funnos och kunde af Staten inköpas.
De, som vid universiteten undergått bergsexamen och för hvilka Bergsskolan
egentligen var ämnad att utgöra en tillämpningsskola, hade likväl allt ifrån skolans
tillkomst utgjort ett ringa antal, sällan öfver två eller tre årligen, men ofta
derunder; och den ursprungliga planen för Bergsskolan blef snart på mer än ett sätt
rubbad. Bergstjenstemännen i Fahlun förklarade det de icke kunde åtaga sig att
bestrida några lärarebefattningar vid skolan och i stället att blott vara en tillämpningsskola,
såsom nyss nämndt är, blef den i följd af tidens kraf, och i Kollegii tanke,
till ej ringa båtnad för bergshandteringen, lika mycket, om ej mera, en skola, der
personer, ofta nog med ganska ringa förstudier, fingo tillfälle att i de theoretiska delarne
af bergsvetenskapen förvärfva någon kännedom till ledning i det praktiska.
Ifrågavarande läroverk borde nemligen, i Kollegii tanke, vara så organiseradt, att
derifrån kunde utgå personer med den underbyggnad i bergsvetenskaperne, som en
bergsingeniör borde ega, och den öfning i deras praktiska tillämpning, som under
lärokursen kunde vinnas; hvilken fordran syntes vara desto mera berättigad, som
någon annan undervisningsanstalt för en fullkomligare praktisk bergsmannabildning
i landet icke finnes. Med denna fordran läte dock äfven förena sig den, att personer,
som icke åsyfta ernående af en grundligare och mera omfattande bildning, finge
såsom extra ordinarie elever af undervisningen vid läroverket sig begagna i den
mån de, med afseende å deras tillernade lefnadsyrke, sjelfve åstundade samt förhållandena
i öfrigt medgåfve. Läroverkets sålunda angifna syftemål vore ej annat än
det, som man ansett böra utgöra den nuvarande Bergsskolans, alltifrån det hon
kom i verksamhet, och, så vidt omständigheterna tillåtit, äfven sökt uppnå.
Hade vid skolans bildande fråga varit om inrättande af ett läroverk för omkring
20 elever, med särskild lärarepersonal och för hvilket nya dyrbara byggnader
behöft uppföras, torde Fahlun icke ansetts hafva varit det derför lämpligaste stället.
Vid ett läroverk för bergsmannabildningen borde väl undervisningen alltid hafva en
praktisk rigtning, men deraf följde, enligt Kollegii åsigt, icke att det behöfde vara
beläget i en bergslagsort. Under den tvååriga lärokursen vid nuvarande Bergsskolan
skedde all undervisning vid sjelfva läroverket, utom under några få månader,
och, enligt de af vederbörande nu föreslagna undervisningsplaner, skulle likaledes
undervisningen under största delen af året ske vid läroverket; och detsammas
belägenhet i en bergslagsort kunde alltså under denna tid och på denna undervisning
icke medföra någon särskild nytta. För elevernes praktiska undervisning och
öfningar vid bruk och bergverk kunde sådant ej heller vara af något afseyärdt gagn,
om icke läroverket vore beläget vid ett så betydligt jernverk, att detta omfattade
alla de vigtigaste grenarne af jernhandteringen, och till hvars fortfarande begagnande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
19
för undervisningen rättighet vore förvärfvad. Erfarenheten hade äfven visat, att,
oaktadt Bergsskolans belägenhet i en bergslagsort, bruk och bergverk för elevernes
undervisning likväl måst, stundom på icke obetydliga afstånd, uppsökas, och hvar
Bergsskolan än vore belägen, blefve resor till andra ställen för elevernes praktiska
bildning behöfliga, I anledning häraf och då Bergsskolans förening med Teknologiska
Institutet medförde, jemte besparing i kostnader och andra i denna fråga
åberopade fördelar, den af ett fullständigare tekniskt läroverk, der undervisningens
ändamålsenliga och behöriga gång vore bättre betryggad, än den kunde vara vid
Bergsskolan i en aflägsen landsort, hvarest, blott i händelse af en lärares sjukdom,
ej ringa . hinder i undervisningen kunde uppkomma, samt någon olägenhet af denna
förening deremot icke syntes vara att befara, ansåge Kollegium att, af förutnämnda
alternativ, det, som afser berörda förening, egde företrädet.
Då läroverkets läge på landsbygden skulle, på sätt föreståndaren anfört, fordra
betydliga, annars ej erforderliga utgifter, såsom för bostäder åt eleverne m. m.,
samt dessutom vara förenadt med flera olägenheter, har Kollegium ansett detta alternativ
icke böra ifrågakomma.
På sätt i Kongl. Maj:ts vid sednaste riksdag aflåtna Proposition meddelades,
skulle, för den händelse att Bergsskolan blefve förenad med Teknologiska Institutet,
kostnaderna, enligt då aflemnade och af Ofverintendents-embetet godkända
förslag, för en för Bergsskolan behöflig nybyggnad å Institutets tomt utgöra
95.019 R:dr och, med tillägg af 5,000 R:dr för värmapparat, gas- och vattenledning,
100.019 R:dr, hvarförutan för laboratoriernas aptering och förseende med nödiga
inventarier skulle erfordras minst 6,000 R:dr.
Kommers-kollegium vitsordar det, åtminstone numera, temligen allmänt kända
förhållandet, att Bergsskolans i Fahlun varande åldriga byggnader icke vidare
äro hvarken för undervisningen lämpliga och tillräckliga eller såsom bostäder för
lärarne passande, och anser Kollegium att, om bergselevemes undervisning fortfarande
skall ske i Fahlun, det vore nödigt att nya hus derför snart uppfördes och
sådant på ny plats, dels emedan den nuvarande dertill vore mindre tjenlig, sedan
jernväg blifvit anlagd nära derintill, dels på det undervisningen under byggnadstiden
icke måtte hindras eller behöfva afbrytas. Enligt det förslag, som i nämnda
hänseende blifvit af Bergsskolans föreståndare år 1862 upprättadt, skulle sjelfva
läroverksbyggnaden uppföras af tegel, men öfriga byggnader af trä, med utrymme
i laboratorium och ritsal för 22 elever, och var kostnaden för samtliga byggnaderna
beräknad till 200,000 R:dr, under förutsättning att för trähusen gamla materialier
till någon del komme att begagnas, men är numera upptagen till 205,300 R:dr,
med antagande att endast nya materialier blifva använda. Ett särskildt kostnadsförslag
för den händelse att äfven läroverkshuset skulle uppföras af trä har föreståndaren
bifogat sitt sednast afgifna utlåtande, enligt hvilket byggnadskostnaden
skulle uppgå till endast 133,000 R:dr. Professoren Bagge har för sin del framställa
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
fyra särskilda förslag till nya byggnader för Bergsskolan, af hvilka förslag två afse
ett större och två ett mindre utrymme; och så väl de två förra som de sednare
skilja sig från hvarandra deruti, att hufvudbyggnaden, enligt det ena, skulle uppföras
af tegel och enligt det andra af trä, dervid kostnaden beräknats, i förra fallet,
efter den större planen till 244,000 R;dr och efter den mindre till 208,660 R:dr
samt, i sednare fallet, efter större planen till 172,980 R:dr och efter den mindre
till 148,70 R:dr.
Lika med föreståndaren anser Kollegium det icke vara skäl att läroverksbyggnaden
uppföres af trä, äfvensom att utrymme bör beräknas för ungefärligen
tjugu elever, och under antagande att dessa förslag äro, hvart och ett för sig, med
erforderlig sakkännedom uppgjorda, tror Kollegium, att kostnaden för uppförande
af ett nytt tidsenligt läroverkshus i Fahlun för bergselevers undervisning med
öfriga dervid nödiga byggnader ej kan upptagas till mindre än 200,000 R:dr, utom
en summa af omkring 6,000 R:dr för byggnadsplats.
Ofverintendents-embetet, som sedermera sig utlåtit öfver ofvan omförmälda år
1862 afgifna ritningar och kostnadsförslag till nybyggnad för Bergsskolan i Fahlun,
har föreslagit vissa förändringar i afseende å sjelfva läroverksbyggnaden, hvarigenom
en ytterligare tillökning i beräknade kostnaden ansetts uppkomma af 3,050 R:dr.
Kostnaderna för behöfliga byggnader för läroverket syntes äfven hufvudsakligen
böra blifva desamma, om läroverket erhåller sin plats i Fahlun eller i någon
annan landsortsstad.
I afseende å bergsläroverkets blifvande organisation, som till en del och särdeles
hvad beträffar lärarepersonal samt årliga kostnaderna för aflöning m. m.,
kommer att bero derpå, huruvida nämnda läroverk får sin plats i en landsort eller
förflyttas till hufvudstaden, såsom en afdelning af Teknologiska Institutet, förekommer
hufvudsakligen:
att Bergsskolans föreståndare antagit att den egentliga lärokursen vid skolan
eller bergs afdelningen, som borde vara ettårig, skulle börja i medlet af Januari och
sluta i medlet af December månad samma år, men att, till underlättande af öfvergången
till Bergsskolan för elever från så väl Teknologiska Institutets allmänna
afdelning som de tekniska elementarskolorna, en förberedande undervisning i mineralogi
och vissa andra uppgifna ämnen skulle åt dem, som deraf vore i behof
och i Juni månad afslutat sina studier vid Teknologiska Institutet eller tekniska
elementarskolorna, för att påföljande året inträda i Bergsskolan, meddelas af Bergsskolans
lärare under September och Oktober månader; och borde de praktiska öfningarne,
elevernes resor m. m. ega rum under sommarmånaderna Maj-—Augusti;
att Professoren Bagge åter föreslagit, att lärokursen skulle fortgå under två
år, hvartdera under två terminer, af hvilka vårterminen skulle börja deni Februari
och sluta, första året den 15, men andra året den 30 Juni, samt höstterminen
börja den 1 September och sluta första året den 15 December, men andra året
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
21
den 15 Oktober, och de praktiska öfningarne ega rum under sista månaderne af
andra årets vårtermin, lärokursen vara dubbel och nya elever antagas hvarje år:
samt att Kollegium mot begge dessa förslag anmärkt, hurusom elever, hvilka
genomgått de två lägre afdelningarne af Teknologiska Institutet, skulle, efter lärokursens
slut derstädes i början af Juni månad, under hela återstående delen af
året och till medlet af Januari eller början af Februari månad afbida den tid, då
de kunde få inträda i Bergsskolan, en olägenhet, som, i och för sig väsendtlig,
blefve än mer i ögonen fallande, i händelse Bergsskolan förenades med Teknologiska
Institutet; att betvifias kunde att den af Föreståndaren ifrågasatta preliminärundervisningen,
för hvilken biträde skulle erfordras af en Amanuens, som i annat
fall vore obehöflig, och hvilken undervisning ingalunda syntes kunna ersätta
andra årets lärokurs vid Teknologiska Institutet, läte verkställa sig, utan att den
undervisning, som borde utgöra hufvudsaken, dervid komme att lida; att, åtminstone
tills vidare, ett års lärokurs vid bergsläroverket kunde antagas vara tillräcklig,
så vida eleverne vid inträdet deri egde sådana kunskaper, som dels vid rikets
universitet i bergsexamen och dels vid Teknologiska Institutets två lägre afdelningar
kunde inhemtas; och att lärokursen lämpligast syntes böra, i likhet med
hvad nu eger rum vid Teknologiska Institutet, börja tidigt i September månad och
fortsättas, utan annat afbrott, än med två veckors ledighet vid jultiden, till början
eller medlet af Maj månad påföljande år, hvarefter elevernes resor och praktiska
öfningar vid bruk och bergverk kunde vidtaga och fortgå till början af September
månad, då afgångsexamen borde anställas.
De årliga utgifter, som för bergsläroverket, efter dess reorganisation, skulle
erfordras, äro, för den händelse detsamma kommer att utgöra en afdelning af Teknologiska
Institutet, af Kommers-kollegium, i likhet med hvad i Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition vid sistlidna riksdag uppgafs, upptagna till 19,500 R:dr, då
lärarepersonalen kunde inskränkas till: en professor i metallurgi och metallurgisk
kemi, en adjunkt i samma ämnen, två eller möjligen tre lärare, mellan hvilka
skulle fördelas undervisningen i mineralogi, geognosi, geologi, grufbrytnings- och
grufbyggnadskonst, markscheideri och praktisk mekanik; hvaremot, om läroverket
kommer att hafva sin plats i en landsort, i hvilket fall blefve behöfliga: en professor
i metallurgi och metallurgisk kemi, en adjunkt i samma ämnen, en professor
i praktisk mekanik, en professor i mineralogi, geognosi, geologi och grufbrytning
(jemte en amanuens vid bibliotheket), årsutgifterna till aflöning åt desse
och arfvoden för andre uppgifne tjenstemän och betjente, samt till bibliothek, samlingar,
laboratorier m. m., beräknas till 26,100 R:dr; hvarjemte och då Brukssocieteten
förklarat sig, endast så vida Bergsskolan blifver förenad med Teknologiska
Institutet, vilja bekosta praktiska undervisningen, kostnaden härför, sorn i
det fall, hvarom nu är fråga, komme att af Staten bestridas, upptages till 10,000
R:dr, då sammanräknade årliga kostnaderna i detta fall skulle uppgå till 36,100 R:dr.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
Innan Kongl. Majit öfvergå,r till framställningen af Sitt förslag i förevarande
ämne, vill Kongl. Maj:t fästa Kikets Ständers uppmärksamhet å den jemförelsevis
vanlottade ställning i afseende å statsbidrag till undervisningsverk, hvari den för
landet vigtiga bergshandteringen sig befinner. Sålunda äro till »undervisningsanstalter
för bergsbruket» å Riksstaten uppförde allenast 7,500 R:dr, hvarjemte
Kongl. Maj:t af tillgängliga medel tills vidare anslagit 1,600 R:dr till förhöjning i
föreståndarens och andre lärarens vid Bergsskolan lönevilkor; hvaremot landets
öfriga näringar i detta hänseende blifvit mera gynnsamt behandlade. De årliga
statsanslagen, oberäknade deri vid innevarande riksdag äskade förhöjningar, ut
göra
nemligen: för Landtbruks-institutet vid Ultuna 12,000 R:dr, för Landtbruksinstitutet
vid Alnarp 18,000 R:dr, för 25 lägre Landtbruksskolor i länen tillsammans
96,000 Rdr, för Teknologiska Institutet 55,500 R:dr, för Chalmersska slöjdskolan
i Göteborg 13,500 R:dr, för de Tekniska elementarskolorna samt Söndagsoch
Aftonskolorna i Eskilstuna och Stockholm tillsammans 68,000 R:dr saint för
de nio Navigationsskolorna i Riket tillhopa 43,100 R:dr; hvarförutan under de sednare
riksdagarne blifvit till byggnader för sådana undervisningsverk anvisade be
tydliga
belopp, såsom vid Ultuna landtbruks-institut  196,040 R:dr,
Alnarps d:o  182,500 »
(hvartill komma vid innevarande riksdag begärda ytterligare 100,000 R:dr), för
Teknologiska Institutet 480,000 R:dr och för Svenska Slöjdföreningens i Stockholm
varande söndags- och aftonskola 300,000 R:dr. Kongl. Maj:t anser det derföre
lika litet med ett rättvist afseende å bergsbrukets billiga anspråk, som med Statens
värdighet förenligt, att frågan om bergsundervisningens ordnande än vidare
undanskjutes.
Enär nu Bruks-societeten, hvars medlemmar i främsta rummet äro de, sorn
hafva gagn eller olägenhet af ett mer eller mindre ändamålsenligt ordnande af
ifrågavarande undervisningsanstalt och hvars uttalade åsigter i ämnet vid sådant
förhållande måste tillerkännas betydande vigt, icke allenast förordat Bergsskolans
förflyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska Institutet, utan jemväl
förklarat att Societetens årliga bidrag till skolan, hvilket betydligt öfverstiger
beloppet af de från Statsverket till densamma för närvarande anvisade anslag,
kommer att fortfarande utgå endast under vilkor af en dylik förflyttning;
då skolans föreståndare, likasom Styrelsen för Teknologiska Institutet och
Kommers-kollegium enahanda åtgärd tillstyrkt; och
då, efter den utredning, som nu ytterligare egt rum, så väl kostnaderna för
uppförande af erforderliga byggnader för bergsläroverket, som de årliga utgifterna
för detsamma blifva betydligt högre, derest läroverket bibehålles i Fahlun, än om
det kommer att utgöra en afdelning af Teknologiska Institutet;
finner Kongl. Majit, på dessa och öfriga i Kongl. Maj:ts vid sednaste riksdag
aflåtna nådiga Proposition i ämnet anförda skäl, Sig böra nu till Rikets Ständer
I
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 68.
23
göra förnyad framställning om anvisande af nödiga medel för Fahlu Bergsskolas
förflyttning till Stockholm och förening med Teknologiska Institutet.
Innan frågan, huruvida bergsläroverket skall utgöra en afdelning af Teknologiska
Institutet eller bibehållas i Fahlun, blifvit slutligen afgjord, kan af lätt insedda
skäl något beslut om dess organisation icke heller fattas, helst, derest läroanstaltens
förening med Teknologiska Institutet skall komma till stånd, åtskilliga
närmare bestämmelser i detta hänseende, både hvad lärokurserna och andra förhållanden
beträffar, blifva erforderliga. Tillräckligt rådrum för ordnandet häraf
förefinnes dock under den tid, som åtgår till uppförandet af den i sådant fall erforderliga
tillbyggnaden vid Institutet. Det torde emellertid vara nödigt att redan
vid innevarande riksdag den tillökning i anslag för undervisningens upprätthållande,
som påkallas, varder på förhand bestämd; och, så vida det åsyftade målet, —
undervisnings-anstaltens fullständiga ordnande, — skall vinnas, synes den af Kommers-kollegium
beräknade tillökning i årsanslaget vara till fullo erforderlig. Kongl.
Majit vill derföre föreslå Rikets Ständer, att, oansedt den afsedda förhöjningen icke
kommer att utgå förr än läroanstalten blifvit efter den utvidgade planen ordnad,
densamma dock nu tillförsäkras om den tillökning, som då blifver nödig i anslaget
till »undervisningsanstalter för bergsbruket», hvilket nu utgör 7,500 R:dr, men
då skulle komma att uppgå till 19,500 R:dr.
Hvad åter angår det för Bergsskolans förflyttning nödiga byggnadsanslag,
föreslår Kongl. Majit härmed Rikets Ständer, att, för tillökande af Teknologiska
Institutets byggnader med en för bergsläroverket erforderlig nybyggnad på Institutets
tomt, i öfverensstämmelse med det af Intendenten Scholander uppgjorda förslag,
äfvensom till inredning af laboratorier och deras förseende med behöfliga inventarier,
bevilja ett anslag af Etthundra Sex tusen Riksdaler, deraf, på sätt Kongl.
Majit i Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof redan äskat,
under år 1867 erfordras 60,000 Ridr.
De detta ärende tillhörande handlingar och ritningar skola tillhandahållas vederbörande
Utskott; Och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL
G. Lagerstråle.
24
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 68.
Utdrag af Protokollet öfoer Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 Januari 1866.
Närvar a n <1 e:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste till justering följande, i
enlighet ined Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut fattade
beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
a) med ytterligare framställning i fråga om Bergsskolans i Fahlun flyttning till
Stockholm och förening med Teknologiska Institutet;
dels ock till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer: — — ■— — — —
Kongl. Majit täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner och Skrifvelser
af den lydelse bilagorna Litt. A. — — — — — — —
— — — — till detta protokoll utvisa, skulle till Rikets
Ständer afgå.,
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Stockholm, trtckt hos Sam. Rumstedt, 1866.
Kongl. Majda Nåd. Proposition N:o 69.
1
N:o 69.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ls nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
beviljande af anslag till ny reglering af torg, gator och
tomter i Carlstad efter den staden i Juli månad sistlidna
år öfvergångna brand; Gifven Stockholms Slott den
2 Januari 1866.
För upprättande af plan tili ny reglering af torg, gator och tomter i staden
Carlstad efter branden den 2 Juli 1865 utsågs af stadsfullmäktige derstädes en
komité, som jemväl borde yttra sig rörande de med denna angelägenhet sammanhang
egande frågor, och sedan bemälde komiterade utarbetat förslag till nv
stadsplan, jemväl upptagande behölliga utvidgningar dels öster om den s. k. pråmkanalen,
hvarest liera tomtegare innehafva kålgårdar, men äfven åtskilliga byggnader
före branden funnits uppförda, dels vester ut åt den staden tillhöriga lägenheten
Claraborg, dels ock norr om Clarelfvens vestra gren, har Kongl. Maj:ls
Befallningshafvande i Wermlands län under den 18 sistlidne December, jemte eget
utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:t insändt berörda, af stadsfullmägtige godkända
och antagna, förslag med dertill hörande, af Kommissions-landtmätaren A. F. von
Wachenfeldt upprättade tvänne ritningar, den ena utvisande stadens gamla indelning
och den andra den nu föreslagna; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
underdånighet öfverlemnat stadsfullmägtiges af Magistratens i Carlstad underdåniga
yttrande åtföljda, till Kongl. Maj:t ställda skrifvelse i delta ämne.
Af dessa handlingar och ritningar inherntas bland annat följande:
Enligt den föreslagna planen skulle stadsdelarne blifva tre, nemligen:
Bib. till 11. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69
a) den gamla stadsplanen, med utvidgning åt öster till pråmkanalen och i vester
till [närheten af lägenheten Claraborg, innefattande, förutom två torg, 27 qvarter
med 172 tomter;
b) östra stadsdelen, på andra sidan om pråmkanalen, med ett torg, 6 qvarter
och 24 tomter; samt
c) norra stadsdelen, på andra sidan om vestra bron, bildad af dels staden redan
tillhörig mark, dels ock det område, 54 qvadratrefvar, 47 qvadratstänger och 25
qvadratfot, som borde exproprieras från säteriet Lilla Wåxnäs, tillhörigt framlidne
General-löjtnanten Malmborgs sterbhusdelegare; innefattande denna stadsdel, jemte
en öppen plats till plantering och theater, ett större torg till kreatursförsäljning
och 5 qvarter med 20 tomter.
Beträffande gatorna, hvilka hittills icke innehaft större bredd än 36 fot, men
till en del varit smalare, hafva dessa blifvit betydligt utvidgade, så alt t. ex.
Kungsgatan, sorn löper från kyrkan till vestra bron, skulle blifva 100 fot bred med
körbanor samt plantering af två rader träd i midten, — Tingvalla-, Dikes-, Hammarviks-,
och Skutbyggaregatorna 75 fot breda med midtelplantering och två körbanor,
o. s. v. med iakttagande att ingen gata understege den i Kongl. Cirkulärbrefvet
den 1 Oktober 1828 bestämda bredd af 40 fot.
Vidare afser planen, att stora torget, som nu innefattade 63,000 qvadratfot,
med största utsträckning i rigtning från norr till söder, skulle för framtiden erhålla
sitt läge i öster och vester med en tillökning i utrymme af 10,000 qvadratfot,
hvarigenom torget komme att upptaga hela det qvarter, uti hvilket landsböfdingeresidenset,
apotheket och gästgifvaregården voro belägna, hvaremot för residenset
i utbyte Iemnades en de nuvarande tre tomterne motsvarande areal uti det på vestra
sidan om stora torget belägna qvarteret emellan Kungs- och Tingvallagatorna invid
det s. k. Gryttorget, å kartan benämndt Elftorget, hvarigenom residenset erhölle
ett särdeles vackert läge med öppen plats utmed elfven.
Kostnaden för den nya tomtregleringen skulle, enligt deröfver uppgjordt och
i underdånighet bifogadt förslag, utgöra:
för inlösen af tomtplatser i gamla staden, till torg, öppna platser och
gator
R:dr 110,693: 19.
för inlösen af qvarstående hus och källare
„ 9,900: —
för expropriation af mark inom broarne, utom den gamla
stadsplanen, till gator och tomtplatser  „ 48,058: 44.
för expropriation af mark och byggnader i östra förstaden
till öppen plats och gator
„ 14,898: 20.
för expropriation af mark och byggnader från hemmanet
Wåxnäs till öppna platser, gator och tomtplatser  „ 20,807: 48.
för planerings-arbeten
„ 37,644: 61.
för stensättning och grusning  „ 101,276: 65.
Transport R:dr 343,278: 57.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
3
för inlösen af magasiner pä salttorget
Transport R:dr 343,278: 57.
„ 9,000: —
eller tillsammans R:dr 352,278: 57.
hvaraf dock staden påräknade att genom försäljning af tomtplatser
framdeles äterfå
så att återstoden, hvarför ersättning ej kunde beredas, utgjorde
R:dr 101,651: —
250,627: 57.
Uti ofvanberörda skrifvelse hafva stadsfullmägtige i underdånighet anhållit:
att den nya tomtplanen måtte varda af Kongl. Maj:t i nåder fastställd, med
tillåtelse för stadsfullmägtige att, om, vid tillämpningen af den nya stadsplanen,
behof skulle uppstå deraf att inom ett område af högst 25 fot förändra qvarters
eller tomts gränslinier, stadsfullmägtige måtte ega att rörande en sådan förändring
besluta samt att beslutet, utan särskild underdånig framställning i ämnet, finge
lända till efterrättelse, derest detsamma, uppå skeende underställning, vunne Kongl.
Majrts Befallningshafvandes i länet bifall;
att Kongl. Maj:t mätte lemna nådigt tillstånd till expropriation, dels från
säteriet Wåxnäs af den mark med derå uppförda hus, som erfordrades till torg,
gator och qvarter i den föreslagna nya stadsdelen norr om Clarelfven; — dels
från Wåxnäs hryggeri-bolag af den mark, 37 qvadratstänger i areal, som blefve
behöflig för landsvägens förflyttning i något mera sydlig rigtning'; — dels från
enskilde i kostnadsförslaget upptagne jordegare, af den mark utaf stadens donationsjord
med derå befintliga byggnader, som, enligt planritningen, erfordrades för gator
och torg i den öster om pråmkanalen utlagda nya stadsdel; och dels från de i
kostnadsförslaget uppräknade jordegare, af sådan stadens donationsjord med derå
uppförda byggnader, som, belägen i öster, söder och vester om den gamla tomtplanen
inom broarne, icke hittills varit indelad i byggnadstomter, men nu, enligt
hvad planritningen utvisade, skulle erfordras till gator och qvarter för stadens utvidgning
i de angifna rigtningarne;
att staden måtte i nåder tillåtas att till torg använda den fordna residenstomten,
emot det att annan lika stor tomt på det å planritningen angifna ställe
lemnades i utbyte; samt
att staden, som till torg, gator och enskilda tomter afstode de byggnadstomter,
å hvilka rådhus, gästgifvaregård, rektorsboställe samt tullhus och auktionskammare
förut varit uppförda, måtte tillåtas att af de gamla tomterna inlösa
hvad som enligt planritningen erfordrades ej mindre till utvidgning af gamla eller
anläggning af nya gator, torg och öppna platser, än äfven till utvidgning af tomtplats
för elementarläroverket och till tomt för rektorsboställe, till tomtplatser
för länsresidens, rådhus, med öfriga för staden nödiga embetslokaler och gästgifveri
med stadshotel, samt hvad till den antagna tomtregleringens utförande i
öfrigt kunde erfordras.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
I fråga om sättet och vilkoren för lösen af de gamla tomter eller tomtdelar,
som erfordrades till torg, gator och allmänna byggnader, äfvensom mellan
enskilde tomtegare, hvilka till följd af regleringen komma att erhålla del i samma
tomt, hafva vederbörande sedermera öfverenskomma derom, att alla lösningsfrågor
skulle afgöras, utan vidare appell, af en nämnd, bestående af sju ojäfviga personer,
dertill stadsfullmiigtige utse tre och stadens tomtegare vid sammanträde inför
magistraten tre, samt magistraten den sjunde, äfvensom att ersättningen borde utgå
med det belopp, sorn motsvarade tomtens verkliga värde, för bestämmande
hvaraf taxeringsvärdet för afstådd tomt eller tomtdel med 50 proeents förhöjning
i allmänhet skulle läggas till grund, men med rätt för nämnden att med afseende
å tomternas läge före branden, byggnadsgrund, m. m., öka eller nedsätta förhöjningen.
Då de med ifrågavarande tomtreglerings utförande förenade kostnader voro
vida större, än att de kunde af stadens innevånare bäras, helst ett stort antal af
desse lidit betydliga förluster genom branden, i följd hvaraf ensamt de ordinarie
utgifterna till stadens förvaltning redan i och för sig sjelfva blifva betungande,
samt enär härtill kommo de för nödiga allmänna byggnaders uppförande erforderliga
utgifter, hafva stadsfullmägtige i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t måtte
täckas att, genom nådig Proposition till Rikets Ständer, bereda staden för tomtregleringens
utförande ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 250,500 R:dr,
motsvarande de kostnader för tomtregleringen, hvarför någon godtgörelse icke
kunde af staden påräknas, och dels såsom lån 101,500 R:dr, hvartill sådana
kostnader uppgingo, som staden kunde påräkna att genom nya tomters försäljning
framdeles få ersatta.
Magistraten, som för sin del ansett den uppgjorda planen till tomt- och
gatureglering särdeles ändamålsenlig, har, jemte underdånig hemställan att samma
plan måtte vinna nådig fastställelse samt att staden måtte tillåtas expropriera den
för dess utvidgning erforderliga mark, i underdånighet anfört, att genom ofvannämnda
brand en stor del af stadens innevånare lidit högst betydliga förluster och
att härigenom uppstått ökad svårighet för dem att bära de för stadens förvaltning
nödvändiga utgifter, hvadan och då de med nya tomt- och gaturegleringen förenade
kostnader vid sådant förhållande biefvo för staden särdeles betungande,
magistraten ansåge sig ega skäl i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes
bereda stadens hårdt pröfvade innevånare någon lindring i deras betryck genom nådig
framställning till Rikets Ständer om beviljande åt staden af ett anslag och ett
lån för nya tomt- och gaturegleringens utförande till de belopp, stadsfullmägtige,
på sätt förberördt är, föreslagit.
Enär den sålunda föreslagna stadsplanen uppgjorts med hufvudsakligt syfte
att, så vidt genom anordning vid stadens indelning kunde ske, för framtiden betrygga
staden mot sådana förödande brandolyckor, som åren 1752 och 1865
hemsökt densamma, äfvensom att genom rymliga gator och öppna platser befrämja
Kongl, Maj:ts Nåd,. Proposition N;o 69.
5
sundhet inom staden, samt, hvad anninge den afsedda utvidgningen på andra sidan
om vestra elfgrenen, berörda utvidgning vore af oundgängligt behof påkallad, hvilket
äfven ådagalades deraf, att flera hus redan blifvit, med begifvande af Wåxnäs
jordegare, uppförda å den mark, hvars expropriation är ifrågasatt, hvarjemte ett
lör krealursförsäljning väl beläget torg derstädes vunnes, har Kongl. Maj:ts Befall
ningshafvande
funnit sig böra tillstyrka, att berörda plan för reglerande af torg,
gator och tomter inom så väl den nuvarande staden, som de båda nya stadsdelarne,
måtte med någon jemkningsrätt för stadsfullmägtige i afseende på qvarters
eller tomts gränslinier, i nåder fastställas; äfvensom att, hvad beträffar förvärfvande
af eganderätten till de för stadens utvidgande samt landsvägens rätning och
utläggning erforderliga områden, staden måtte förklaras berättigad att få med til
lämpning
af gällande expropriationslag inlösa samma områden tillika med derå befintliga
byggnader.
Hvad slutligen beträffar stadsfullmägtiges gjorda underdåniga ansökning, det
Kongl. Maj:t måtte för tomtregleringens genomförande täckas hos Rikets Ständer
äska beviljandet åt staden af anslag och lån å tillhopa 352,000 Riksdaler, har
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemte tillkännagifvande att, vid uppgörandet af
beräkningen öfver den med tomtregleringen och stadens utvidgning förenade kostnad,
ersättning lör tomt upptagits efter åsätta taxeringsvärdet med 50 procents
förhöjning, samt för jord, som förut icke varit till tomter indelad, dels efter det
medelpris, som vid den under sednare åren skedda expropriation för stadens räkning
måst af staden betalas, och dels efter gällande köpevärde, till Kongl. Maj:ts
nådiga behjertande öfverlemnat att bereda staden, som från det allmännas sida icke
hade att påräkna någon hjelp för nya byggnaders uppförande, allt det understöd,
som, vid jemförelse med hvad andra städer i enahanda hänseenden förunnats,
må finnas vara af deri timade olyckans omfattande beskaffenhet påkalladt, för lindrandet
af de svåra förluster, som genom densamma drabbat ifrågavarande samhälle.
Kongl. Majit har, med anledning af dessa underdåniga framställningar, i nåder
fastställt den nu upprättade och af stadsfullmägtige antagna samt af magistraten
och Kongl. Majits Befallningshafvande förordade plan för reglering af torg,
gator och tomter inom så väl den nuvarande staden, som de båda nya stadsdelarne,
sådan samma plan finnes å den af Kommissions-landtmätaren A. F. von Wachenfeldt
upprättade karta utlagd, att lända till efterrättelse och framtida iakttagande
allteftersom successiv verkställighet deraf, utan förnärmande af någons lagliga
rätt, kan ega rum, med tillåtelse för stadsfullmägtige att, om vid tillämpningen
af den nya stadsplanen behof skulle uppstå att, inom ett område af högst
tjugo fot, förändra qvarters eller tomts gränslinier, besluta om en sådan förändring,
och att blifvande beslut, utan särskild underdånig framställning i ämnet, må län
-
6
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 69.
da till efterrättelse, derest detsamma, efter skeende underställning, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande godkännes, samt med iakttagande att, vid utstakande al
nya residenstomten, densamma erhäller enahanda storlek, som den förut varande.
Härjemte har Kongl. Maj:t i nåder förklarat, dels att staden må vara berättigad
att, der godvillig öfverenskommelse mellan vederbörande icke kan träffas,
med tillämpning af gällande författning om expropriation, inlösa de områden från
såväl stadens till enskilde upplåtna donationsjord, som Wåxnäs egendom och
W åxnäs bryggeribolag tillhörig mark, som erfordras för stadens utvidgande efter
förberörda plan och en i sammanhang dermed föreslagen landsvägsrätning; dels
att, beträffande sättet och vilkornn för lösen af de gamla tomter eller tomtdelar,
som erfordras till torg, gator och allmänna byggnadsplatser, äfvensom till reglering
enskilde tomtegare emellan, vid de i dessa hänseenden emellan vederbörande
träffade öfverenskommelser må bero.
Beträffande frågan om beviljande af anslag för tomtregleringens genomförande
har Kongl. Maj:t, i anseende till den svåra hemsökelse, som inträffat genom den
staden öfvergårigna brand, väl (unnit statsbidrag härtill böra af Rikets Ständer
äskås; men då understöd från det allmännas sida skäligen icke kan påkallas för
så beskaffade utgifter, som beräknats för planering och stensättning af torg och
gator, eller till inlösen af jord, som är afsedd att sedermera till enskilde åter
upplåtas, vill Kongl. Maj:t härmed endast föreslå Rikets Ständer att för inlösen af
den jord med derå varande byggnader, som, enligt den fastställda planen, erfordras
till gator, torg och allmänna platser, bevilja staden Carlstad ett anslag utan
återbetalningsskyldighet, motsvarande den härför beräknade utgift, eller i jemnadt
tal Etthundratolf Tusen Riksdaler.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars behandling frågan varder hänskjuten.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 69.
7
Utdrag af Protokollet öfver Civil- Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 Januari
1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsralnistern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
71 kalstrup.
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste till justering följande, i
enlighet med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande förut fattade
beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen
:
b) angående anslag till ny gatu- och tomtreglering i Carlstad;
dels ock till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer:
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner och Skrifvelser
af den lydelse bilagorna litt. — R. — — — — —
till detta protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto IV. Seippel.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
]%f:o 70.
Ank. till Exp.-Utsk, den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förhöj
dl år sanslag för Slöjdskolan i Stockholm-, Gifven Stockholms
Slott den 2 Januari 1866.
Uti Kongl. Majrts nådiga Proposition till Rikets Ständers Stats-Utskott al
den 27 Oktober nästlidna år, angående Statsverkets tillstånd och behof, är, med
tillkännagifvande att särskild framställning i ämnet skulle komma alt ske, föreslaget
alt, såsom tillökning i det nu till den utaf Svenska Slöjdföreningen uti hufvudstaden
inrättade söndags- och aftonskola utgående årliga anslag skulle för år
1867 beräknas ett belopp af 32,000 Riksdaler.
Sedan frågan om det behölliga årsanslaget till denna undervisningsanstalt,
hvars benämning Kongl. Maj:t i nåder numera bestämt till Slöjdskolan i Stockholm,
blifvit behörigen utredd, vill Kongl. Majit nu i nåder för Rikets Ständer
framlägga förslag till de anslagstillöknmgar, som erfordras, på det att denna för
slöjderna och industrien allmänt gagnande skola må, efter det Rikets sednast församlade
Ständer anvisat medel tili uppförande af egen byggnad för densamma,
kunna i den nya lokalen utveckla sig på ett tidsenligt sätt och så fullständigt,
som möjligt, meddela den för särskilda induslriela yrken erforderliga undervisning.
Slöjdskolans styrelse bar i underdånigt memorial af den 16 Augusti nästlidna
år i underdånighet anfört:
“Skolans nuvarande ordinarie årsinkomster inskränka sig till följande:
Statsanslag  R:dr 15,000:
Bidrag af Svenska Slöjdföreningen  „ 600:
Skolavgifter af betalande lärjungar, högst  „ 4,400:
Summa R:dr R:mt 20,000:
Ett
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
9
Ett al Stockholms stad anvisadt anslag af 8,000 Riksdaler till hyra för skollokalen,
som fullt utgått för delta ändamål, kommer att indragas, så snart skolan
tillträdt sitt nya hus, enär staden bidragit till byggnadsanslaget med kapitaliserade
beloppet af denna hyresersättning eller med 160,000 Riksdaler.
Dessutom har skolan understundom hugnats med gåfvor dels i kontant och
dels genom till kassans förmån qvitterade räkningar, men hvilka sällan öfverstigit
beloppet af några hundra Riksdaler och icke äro att fortfarande påräkna.
Att skolans tillgångar varit otillräckliga, oaktadt den yttersta sparsamhet iakttagits,
derom vittna de hos Kongl. Maj:t år efter annat genom Kommers-kollegium
gjorda underdåniga framställningar om uppkommen brist, till hvars fyllande
Kongl. Maj:t ock anvisat särskilda medel.
Men behofven äro vida större än att de kunna genom sådana till fälliga anslag
betäckas; och läroanstalten skulle långt för detta hafva dukat under, derest
icke tjenstemän och lärare med ett nit och en uppoffring af lid och möda, som
är öfver allt beröm, och utan afseende på pekuniär vedergällning upprätthållit
densamma. Endast härigenom är det förklarligt, huru skolan med tillräckliga lärarekrafter
kunnat hafva sina lärosalar öppna 71 timmar i veckan och under samma
tid kunnat bestrida 215| timmars undervisning i 26 särskilda ämnen, samt
emottaga ända till 1,371 lärjungar, hvilket var förhållandet under sednast förflutna
läroår.
Att fortfarande draga vexel på tjenstemäns och lärares hittills så välvilliga
och oegennyttiga uppoffringar, vore att sätta skolan i allt för stort beroende; och
då härtill kommer, att de liesta äro och måste vara yrkesidkare, hvilkas lid är
ganska dyrbar, så kräfver billighet och rättvisa att dem tillerkännes skälig ersättning
för de mödosamma timmar, de egna åt skolans tjenst. En sådan ersättning
har skolan icke kunnat erbjuda uti den timmallöning af 1 Riksdaler 75 öre för
Öfverlärare och 75 öre för Underlärare, som de fått uppbära, och icke sällan
har skolan, af bristande tillgångar, måst utan ali ersättning taga deras verksamhet
i anspråk.
De kontroller och anteckningar, som måste ega rum vid aflöning för timma,
hafva gjort detta allöningssätt motbjudande, ehuru i följd af den vänlighet och inbördes
förtroende, som emellan föreståndare och lärare eger rum, alla villigt underkastat
sig detsamma, helst de alltför väl insett, att, under hittills varande omständigheter,
intet annat ' allöningssätt eller högre aflöningsviikor kunnat åstadkommas.
Till afhjelpande of dessa och dylika missförhållanden anser skolstyrelsen den
enda rätta utvägen vara att tillerkänna lärarne en fast årlig lön, i likhet med
hvad brukligt är vid alla andra läroverk. Men då läroämnena äro af så mångfaldigt
olika beskaffenhet, att somliga fordra en undervisningstid af ända till 48
timmar i veckan, andra åter en betydligt mindre lid, och då i allmänhet under
Bih.
till Ii. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 8 Iläft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
visningstiden icke för något ämne är ovilkorligen begränsad, så är ej heller möjligt
att uppgöra ett oföränderligt förslag till aflöningsstat för lärarepersonalen.
Undervisningen i slöjdskolan fordrar tre särskilda klasser af lärare, nemligen
Öfverlärare, underlärare och biträdande lärare. För hvarje hufvudämne måste
finnas en öfverlärare. Underlärarnes antal beror icke blott af antalet hufvudämnen,
utan jemväl af antalet underaldelningar, hvari ämnena sönderfalla och hvaruti
samtidig undervisning måste meddelas, äfvensom af antalet lärosalar, som för
ett hufvudämne är anvisadt. Antalet biträdande lärare åter är ensamt beroende
af lärjungarnes antal, hvarvid, allt efter läroämnets olika beskaffenhet, beräknas en
lärare för hvar tolfte till hvar fyrationde eller per medium för hvarje tretionde
lärjunge.
Enär således vid en läroanstalt för yrkesarbetare hvarken lärarnes tjenstgöringstid
eller lärarnes antal kan för en längre tidrymd bestämmas, utan måste
bero af sig företeende omständigheter, så får af sådan anledning skolstyrelsen underdånigst
hemställa:
l:o att öfver- och underlärarnes årsaflöning måtte få beräknas i medeltal;
2:o att af deras aflöning fyrafemtedelar må utgå som fast lön och en femtedel
såsom tjenstgöringsarfvode;
3:o att kostnaden för biträdande lärarnes aflöning, som lämpligast torde beräknas
efter tjenstgöringsveckor, måtte få upptagas till ett approximationsvis beräknadt
sammanlagdt belopp; samt
4:o att det må åligga skolstyrelsen att, på grund af för året upprättad undervisningstabell,
fördela löner och arlvoden samt upptaga desamma uti den stat,
som vid början af hvarje år till Kommers-kollegium ingifves.
Hvad beträffar aflöningsbeloppen, så anser skolstyrelsen, att lön och arfvode
tillsammanstagna icke kunna i medeltal sältas lägre än:
för en öfverlärare för år till  R:mt R:dr 1,600:
„ en underlärare
„ „ 450:
„ en biträdande lärare för vecka
„ „ 7:
Skolans tjenstemän och betjening utgöres nu af
En Föreståndare,
En Kassaförvaltare,
En Bibliothekarie och Uppbördsman,
En Matrikelförare,
En Predikant,
En Sekreterare,
Två Ordningsmän,
En Förste vaktmästare och
En Andre vaktmästare.
Efter skolans inflyttande i sitt nya hus måste tillkomma:
Fyra Ordningsmän,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
11
En Machinist och
Två Portvakter.
Föreståndaren uppbär nu i årlig lön endast 1,800 Riksdaler, Denne tjensteman
har till åliggande att ordna och leda undervisningen; att öfvervaka ordningen
och disciplinen; att vid uppkommande ledigheter inom lärarekorpsen uppsöka
och hos Styrelsen föreslå lämpliga personer till platsernas besättande; att
utgöra sambandet emellan skolan och industriidkarne; att vara i ständig beröring
med (öreståndarne för likartade läroanstalter inom andra länder och med uppmärksamhet
följa dessas framsteg; att utvälja och anskaffa erforderlig och lämplig undervisningsmateriel
; att tillse vården och underhållet af den, som i skolan begagnas;
alt uppgöra läroplaner och fördela undervisningstiden; att hvarje månad under
läroterminerna hafva sammanträde med lärarekollegiet, för att inhemta närmare
underrättelse om lärjungarnes flit, framsteg och uppförande, samt behandla andra
till lärarckollegiet hänskjutna frågor; att vara föredragande vid skolstyrelsens sammankomster
i alla frågor, som angå läroverket, o. s. v. Föreståndaren har således
en lika svår som trägen, mödosam och ansvarsfull befattning, och det fordras
i sanning ganska ovanliga egenskaper hos den person, som skall kunna densamma
fullgöra. Af största vigt är, att Föreståndaren genom höga löneförmåner
försättes uti en oberoende ekonomisk ställning, enär han uteslutande måste egna
ali sin tid åt skolan och der finnas nära nog ständigt närvarande, då den icke
fordrar hans åtgöranden på annat håll.
På nu anförda skäl vågar skolstyrelsen i underdånighet föreslå :
för Föreståndaren i årlig lön
R:dr 6,000:
Kassaförvaltaren har uppbörden, bokföringen, utbetalningen och redovisningen
af alla kontanta medel. Honom åligger att vid hvarje skolstyrelsens sammanträde
aflemna skriftlig rapport öfver kassans ställning samt anordningslista å
alla förestående kända utbetalningar, hvilka å derför bestämda tider å tjensterummet
i skolan verkställas. För denna sin befattning har kassaförvaltaren hittills
uppburit ett årligt arfvode af 300 Riksdaler. Styrelsen hemställer underdånigst,
att lönen måste ökas till 500 Riksdaler.
Bibliothekarien och UppbÖrdsmannen har omhänder skolans bibliothek och
samlingar, hvaröfver han måste föra tillkomst—liggare och fullständiga kataloger,
samt undervisningsmaterielen och skolans alla inventarier, öfver hvilka han, under
vissa timmar dagligen tiIlstädesvarande å tjenslerummet, måste föra uppbördsjournal
samt upprätta förteckningar; han skall ock tillhandagå med nödiga anskaffningar
samt till Styrelsen anmäla, då något blifvit förbrukadt, behöfver iståndsättas
eller förnyas. Vissa dagar och tider, då bibliotheket hålles öppet, skall han
vara närvarande, för att till besökandes bruk tillhandahålla detsamma och meddela
de upplysningar, som rörande dess innehåll kunna äskas, äfvensom för att åt lärarne
emot qvitto utlemna böcker, plancher, m. m. Lönen, inberäknad hyreser
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
sättning, är för närvarande 850 Riksdaler, men föreslås nu, i ett lör allt, i underdånighet
till 1,200 Riksdaler.
Matrikel for arens hufvudsaklig;! göromål är att emottaga anmälningar af
sökande till inskrifning i skolan, att införa dem i matrikeln samt föra dagliga anteckningar
öfver hvarje särskild lärjunges lektionsbesök, m. m. Derjemte har han
att biträda Föreståndaren med hvarjehanda skrifgöromäl, såsom utskrifning al afgångsbetyg,
belöningsförslag, m. m. Lönen har varit 300 Riksdaler, men extra
biträde mot ganska betydliga ersättningsbelopp har årligen måst anlitas. Den
löreslås nu i underdånighet till 1,500 Riksdaler.
Predikanten förrättar hvarje söndags-förmiddag under läroåret gudstjenst i
skolan, hvilken bevistas af närvarande lärare och lärjungar. Som religionsundervisningen
i detta läroverk härtill måste inskränka sig, är det af så mycket större
vigt, att den blir tilltalande och för sådant ändamål lämpad efter de lefnadsförhållanden,
hvari flertalet af lärjungarne, såsom varande arbetare, befinna sig. Anspråken
på predikantens förmåga och verksamhet i sitt kall stegras häraf i väsendtlig
mån. Arfvodet har under de sednare åren utgjort 200 Riksdaler, men
föreslås i underdånighet att utgå med 300 Riksdaler.
Sekreteraren förer protokollet vid Styrelsens sammanträden samt uppsätter
och expedierar afgående skrifvelser, memorialer och årsberättelser. Hans befattning
förutsätter sålunda en noggrann kännedom om skolans organisation och arbetssätt.
Den hittills anvisade årslönen har utgjort 200 Riksdaler, men torde i
underdånighet få föreslås till 400 Riksdaler.
Or åning smännen öfvervaka ordningen inom dem tilldelade lärosalar, och hafva
sålunda att under lektion eller föredrag der städse vara närvarande. De utlemna
vid början af hvarje lektion, enligt iärarnes föreskrift, den för ämnet erforderliga
undervisningsmateriel, samt hopsamla och inlägga densamma i Iärarnes
uppbördsrum efter lektionens slut; föra anteckningarne öfver lärjungarnes närvaro
och uppförande samt, på grund af Iärarnes meddelande, äfven öfver deras framsteg.
Arfvodet har hittills utgått med 50 öre i timman, men föreslås i underdånighet
att uppföras såsom last lön med 900 Riksdaler årligen.
Förste Vaktmästaren, som under läroåret oafbrutet är bunden i skolan,
der han dagligen skall verkställa städning i alla lärosalar; besörja erforderlig uppassning;
tända och släcka gaslågorna; gifva signal till lektioners afslutande; tillse
ordningen så väl vid lektionsombytena uti lärosalarne, som för öfrigt inom
tamburer och trappgångar, m. m. har, förutom fri bostad, ljus och ved, varit aflönad
med 700 Riksdaler. Enär. i anseende tili det betydligt större antalet lärosalar,
göromålen blifva, i synnerhet hvad beträffar städningsarbetet, till den grad
ökade, att det ej längre blir honom möjligt alt utan legda biträden medhinna
dem, och då derjemte alla utvägar till biförtjenst äro för honom stängda, så föreslås
i underdånighet, att förste vaktmästarens kontanta lön genom en tillökning
Kongl. Majlis ^ Nåd. Proposition N:o 70.
13
af 200 Riksdaler såsom ersättning för städningsomkostnaden, m. m., måtte förhöjas
till 900 Riksdaler.
Andre Vaktmästaren ombesörjer hufvudsakligen de yttre göromålen, såsom
ärendens uträttande, kallelser till sammanträden, brefbäring, m. m., men har derjemte
till åliggande »att biträda förste vaktmästaren vid dennes tjenstegöromål samt,
i händelse af sjukdom eller annat förfall, förrätta förste vaktmästarens tjenst, då
åter en extra vaktmästare öfvertager andre vaktmästarens skyldigheter. Lönen,
som varit 300 Riksdaler, föreslås i underdånighet till 500 Riksdaler.
Machinisten måste vara en pålitlig och i sitt yrke kunnig person, åt hvilken
kan anförtros att sköta icke blott årigmachinerna, men jemväl uppvärmningsoch
luftvexlingsinrättningarne samt gas- och vattenledningarne; att efter behof reglera
kranar och ventiler till förstnämnda inrättningar och dem i fullgodt skick
underhålla. Machinisten har således en ganska magtpåliggande och ansvarsfull
tjenstebefattning, hvadan årslönen, deruti inbegripen godtgörelse för en af honom
atlönad eldare, icke lärer kunna beräknas lägre än 1,200 Riksdaler, hvilket belopp
Styrelsen får i underdånighet föreslå.
De begge Portvakterne hafva alt bevaka hvar sin vid skiljda gator belägna
port, som skall öppnas för hvarje lärjunge eller annan till inträde berättigad person
samt deremellan hållas stängd, hvarförutom dem åligger renhållning af trappor,
förstugor och gård, m. m. Då till portvakter företrädesvis böra antagas så
dana,
hvilka äro kunnige i något handtverk, som uti portvaktarerummet kan skötas,
så är sannolikt, att till dessa befattningar kunna erhållas pålitliga personer,
som, jemte förmånen af fri bostad, ljus och ved, åtnöja sig med en för hvarje
till 300 Riksdaler om året beräknad aflöning.
Förutom aflöning till tjenstemän, lärare och betjening förekomma åtskilliga
andra utgiftsposter, nemligen:
Gaslysning. Arliga kostnaden för gaslysning i skolan har hittills med 245
lysapparater, hvardera årligen konsumerande omkring 1,400 kubikfot gas, och sålunda
med en kostnad per apparat af vid pass 10 Riksdaler om året, i medeltal
uppgått till 2,450 Riksdaler. Enär den areal, som i den nya lokalen bör sam
tidigt
upplysas, blir öfver fyra gånger så stor, som den närvarande, och sålunda
omkring 1,000 lysapparater, med en årlig kostnad af 10 Riksdaler hvardera,
kommer att samtidigt anlitas, lärer lysningskostnaden ej kunna upptagas till lägre
belopp än 10,000 Riksdaler.
Brännmaterialier. Till ångmachiner och varm-ugnarne kommer att användas
stenkol och cokes. Det låter sig icke göra att på förhand med någon till
förlitlighet
beräkna åtgången deraf, men enligt uppgifter, som Styrelsen förskaffat
sig, lärer årliga kostnaden för nämnda brännmaterialier jemte ved böra upptagas
till 7,000 Riksdaler.
Vattenförbrukning. Enligt från vattenledningsstyrelsen meddelade uppgifter
upptages kostnaden härför till förslagsvis 500 Riksdaler.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
Bibliotheket och samlingarne. Till inköp af böcker och tidskrifter, jemte
samlingarnes förökande, upptages 2,000 Riksdaler.
Undervisningsmateriel. Denna utgiftstitel erfordrar en ganska betydlig
förhöjning, helst den nu varande undervisningsmaterielen är icke allenast högst
ofullständig, utan jemväl i ett särdeles bristfälligt skick. Skplan har största behof
af förlagsplancher och gipser för ornament och figur, af mekaniska modeller,
förebilder för klotsritning, m. m. Önskligt vore äfven, om skolan kunde tillhandahålla
obemedlade lärjungar de för vissa läroämnen nödiga instrumenter, ' såsom
grafsticklar, mallar, jernlinealer, redskap för tillverkning af blommor och papparbeten
med flere. Till uppköp och underhåll af allt detta erfordras årligen ett
belopp al 5,000 Riksdaler.
Inventariers underhåll. Härtill upptages förslagsvis 2,000 Riksdaler.
Diverse utgifter, såsom annons- och tryckningskostnad, skrifmateriel och
postporto; för undervisningen behöfliga råämnen, såsom lera, gips, m. m.; omslipning
af litografiska stenar; proftryckning af pågående gravyrarbeten och mera dylikt;
transportkostnader; expositions-omkostnader; belöningar; underhåll af värme-,
ventilations-, gas- och vattenledningar; klosetters rensning; skurning i lärosalarne,
m. m., upptagas approximativt till Riksdaler Riksmynt 5,500.
På grund af förestående får skolstyrelsen underdånigst föreslå följande:
Utgifts-stat
Löner
och arfvoden.
Föreståndaren
K:dr 6,00(
Kassaförvaltaren
» 50(
Bibliothekarien, tillika uppbördsman
„ 1,200
Matrikelföraren
„ 1,500
Predikanten
» 30C
Sekreteraren  >, 40C
6 Ordningsmän å 900 R:dr
„ 5,40(
24 Öfverlärare å 1,600 R:dr
„ 38,40C
17 Underlärare å 450 R:dr, utföres i rundadt tal med
„ 7,600
Biträdande lärare för tillhopa omkring 1,000 veckor å 7 R:dr „ 7,000
Tillfälliga föreläsningar
„ 1,500
1 Machinist
„ 1,200
1 Förste vaktmästare
„ 900
1 Andre vaktmästare
„ 500
2 Portvakter å 300 R:dr
„ 600
Gaslysningsinrättning
„ 10,000
Brännmaterialier
„ 7,000
Vattenförbrukning
'  „ 500
Transport R:dr 90,500
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 70. 15
Transport R:dr 90,500
Bibliothek och samlingar
» 2,000
Undervisningsmateriel
» 5,000
Inventariers underhåll
» 2,000
Diverse utgifter
» 5,500
Summa R:mt R:dr 105,000
Om från detta belopp afdrages skolans enskilda inkomster
genom Iärjungarnes skolafgilter och Svenska Slöjdföreningens
bidrag
R:dr 5,000
så erfordras statsanslag
R:mt R:dr 100,000
Deraf hafva Rikets Ständer redan anvisat
15,000
hvadan skolan har behof af ytterligare  „.. R:dr 85,000
Uti underdånigt utlåtande af den 13 Oktober nästlidna år har Kommerskollegium,
efter det ytterligare upplysningar från Styrelsen för Slöjdskolan blilvit
meddelade, ingått i granskning af det afgifna förslaget till stat för skolan, och
dervid ansett, att, genom minskning i undervisningstimmarne under läseåret, nedsättning
i lärarnes arfvoden, hvilka af Styrelsen föreslagits med beräknande af ersättning
åt Öfverlärare efter 2 Riksdaler 72 öre eller något derutöfver, och åt
Underlärare af 1 Riksdaler 36 öre i timman, samt Föreståndarens, tjenstemännens
och en del af betjeningens löneförmåner, äfvensom genom indragning af särskilda
ordningsmän och besparing å en del andra utgifts-titlar, — den tillökning i skolans
årsanslag, som vore nödig, skulle kunna minskas till 58,000 Riksdaler, att
utgå från deri tid, skolan blifvit i sin nya lokal förflyttad.
Sedan Ordföranden i Skolstyrelsen, Öfversten och Kommendören C. Stål, af
berörda utlåtande fått taga kännedom, har han uti en till Chefen för Civil-departementet
ingifven skrift andragit följande :
„Kongl. Kollegium har ansett den begärda tillökningen i anslagsbeloppet kunna
nedsättas från 85,000 till 58,000 Riksdaler, eller med 27,000 Riksdaler,
hvilken nedsättning drabbat:
undervisning och lärares aflöning med
R:dr 15,600:
aflöriingen för tjenstemän och betjening  „ 9,300:
öfriga utgiftsposter
„ 2,100:
Summa R:dr 27,000:
Genom minskning från 5£ till timmars undervisning i veckan för hvarje
lärogrupp har årliga undervisningstiden nedgått: för öfverlärarne från 13,000 till
11,000 timmar; för underlärarne från 5,600 till 5,000 timmar och för biträdande
liirarne från 10,500 till 8,400 timmar. Dels härigenom och dels i följd af
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
nedsättning i aflöningen, för öfverlärare med 22 öre och för underlärare med 11
öre för timman, har åstadkommits en besparing af
R:dr 10,550:
hvartill kommer:
för uteslutna ämnen
850:
„ minskad kostnad för föredrag  4,100:
„ nedsättning i predikantens aflöning
100: 5 050'
tillsammans R;dr 15,600:
Ehuru Styrelsens förslag grundar sig pä en af föreståndaren upprättad fullständig
läroplan, vid hvars utarbetande antagits, att läroanstalten borde utöfva
möjligast största verksamhet, så möter dock ingen svårighet att förändra läroplanen
och inskränka verksamheten inom det omfång tillgångarne begränsa, och torde
jemväl lärarne böra åtnöja sig med en något minskad aflöning.
Det till hållande af föredrag föreslagna belopp 400 Riksdaler, är visserligen
mycket ringa, helst vid jemförelse med hvad till dylikt ändamål bestås vid slöjdskolor
lör arbetare i andra länder, men det är alt hoppas, att lärorika föredrag skola i
alla fall kunna tillvägabringas uli den derföre afsedda lokalen, med tillåtelse för ett
visst antal lärjungar att dem bevista.
Beträffande de föreslagna allöningsbeloppen för tjenstemän och betjening, så
hemställes vördsammast:
l:o att Föreståndaren, förutom lönen 4,000 Riksdaler, må tillerkännas en
hyresersättning af R:dr 1,000:
Enär föreståndare-befattningen är särdeles trägen och mödosam
samt fordrar en man med mångsidig bildning och åtskilliga framstående
egenskaper, så hade varit önskligt, om lönevilkoren blifvit så tillfredsställande,
att platsen fullt vuxne personer funnit sig föranlåtne
densamma eftersträfva. Men då en lön af 4,000 Riksdaler icke utgör
en tjenstebestyren motsvarande vedergällning, så synes billigheten
fordra, att slöjdskolans föreståndare åtminstone kommer i åtnjutande
af enahanda förmån, som föreståndarne för de tekniska skolorna och
rektorerne vid elementarläroverken: nemligen fri bostad eller lämplig
hyresersättning;
2:o att Matrikelförarens aflöning må ökas till minst 1,200 Riksdaler,
enär denne tjensteman är under läroåret dagligen bunden i skolan,
så för- som eftermiddag, och, jemte inskrifningen, uppbörden och
redovisningen af lärjungarnes skolafgifter samt matrikelföringen, har att
tillhandagå Föreståndaren med skrifbiträde, som hittills måst särskildt
bekostas. För bestridande af dessa göromål är en lön af 600 Riksdaler
alltför otillräcklig, hvadan densamma torde få ökas med  600:
Transport 1,600:
3:o
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70. 17
^ Transport 1,600:
3:o att predikantens arfvo&r må ökas med
100:
dä lönen blefve 300 Riksdaler eller vid pass 10 Riksdaler för hvarje
predikan;
4:o att sekreteraren, hittills aflönad med endast 200 Riksdaler,
af orsak att tillgångarne ej medgifvit större arfvode, måtte komma i
åtnjutande af löneförhöjning med  200:
5:o att sex ordningsmän, nemligen två för hvarje al skolans tre
afdelningar, mätte blifva i staten uppförde, enär desse tjenstemän icke
utan men för skolan kunna undvaras. Lärarne höra nemligen försättas
i tillfälle att ostörde egna sig åt undervisningen från lektionens
början till dess slut, hvilket icke blefve möjligt, derest de belastades
med sådana göromål, som tillkomma ordningsmannen, hvarigenom eri
för undervisningen dyrbar tid skulle förspillas. Den minskade undervisningstiden
gör ordningsmännen ännu behölligare, hvaremot, i följd
af minskad tjenstgöringstid, arfvodet kan nedsättas från 900 till 800
Riksdaler, då aflÖningskostnaden för sex ordningsmän belöper sig till 4,800:
Slutligen hemställes, att titeln „diverse utgifter,, må ökas med 300:
Summa tillökning R:dr 7,000:
Lägges härtill den af Kongl. Kommers-kollegium föreslagna tillökning
i skolans statsanslag
58,000:
så erfordras nytt årligt anslag  .. R:dr 65,000:
deral vid pass hälften för år 1867, då skolan inflyttar i sitt nya hus.
1 sammanhang med frågan om ökadt anslag vore af synnerlig vigt, om tillåtelse
kunde beredas skolstyrelsen att få använda möjligen uppkommande besparingar
å en utgiftstitel såsom tillskott å en annan, som deraf vore i behof, äfvensom
att få reservera en det ena året uppkommen behållning för utgifter under
nästföljande år. Härigenom försattes styrelsen i tillfälle att på för skolan förmånligaste
sätt förvalta medlen samt bestrida utgifter, sorn fordrade större tillgångar
än det begränsade årsanslaget medgifver, till exempel inköp af dyrbarare
modeller, plancheverk, m. m.„
Ehuru den tillökning i anslaget för Slöjdskolan i Stockholm, som nu af förhållandena
påkallas, äfven med nedsättning i det af skolans styrelse framlagda förslag
till stat, måste blifva högst betydlig, har Kongl. Maj:t likväl, då denna för
slöjdernas och industriens utveckling fördelaktigt inverkande undervisningsanstalt
endast ofullkomligt skulle uppfylla sin bestämmelse, om, i den åt skolan beredda
rymliga nya lokal, undervisningen icke skulle göras så omfattande och fullständig,
som med ett billigt afseende å kostnadernas skäliga begränsning låter sig förenas,
Bill. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 8 Haft. 3
18
Kongl. Maj.t i Nåd. Proposition N:o 70.
lå Rikets Siänder att, för detta ändamåls ernående, anvisa
Få grund af ue 'egna fönWanden, som förekomma vid en
ansett Sig böra föreslå
härtill nödiga medel.
skola med den mängd särskilda undervisningsämnen och så stort antal lärare, som
den ifrågavarande, der i följd af tillfälliga anledningar under vissa tider särskilda
ämnen måste drifvas både längre och med större lärarekrafter än under andra,
dels ock med afseende å önskvärdheten att skolans ordnande i den nya lokalen
fått taga sin början, innan en del special-anslag definitivt bestämmas, anser Kongl.
Maj:t emellertid mest ändamålsenligt, att en del af de i staten förekommande
utgifter såsom till lärare, ordningsmän, med flere, icke nu fastställas annorlunda,
än till vissa belopp lör de särskilda ändamålen i deras helhet, och att sedermera,
tills vidare, efter det skolans Styrelse till Kommers-kollegium afgifvit förslag lill
stat för hvarje år, en sådan stat för året fastställes.
Efter öfvervägande af hvad i ärendet förekommit, vill alltså Kongl. Maj:t
härmed föreslå, att nedannämnda belopp må vid årsanslagels beviljande tagas i
beräkning, nemligen:
Till Föreståndaren
lön R:dr 4.000
hvresersättning „ 1,000
Till Kassaförvaltaren
„ 400
Bibliothekarien
„ l.OOC
Matrikelföraren
„ 1,20C
Predikanten
„ 300
Sekreteraren
„ 300
Ordningsmän
„ 4,000
Öfverlärare
„ 27,000
Underlärare
„ 6,200
Biträdande Lärare
,, 5,50C
Tillfälliga löreläsningar  „ 400
Machinist
„ 1,000
Förste Vaktmästare-lön
„ 600
för renhållning „ 300
Andre Vaktmästaren
„ 400
Två Portvakter  „ 400
Gaslysning
„ 10,000
Brännmaterialier  „ 7,000
Vattenförbrukning
„ 500
Bibliothek och samlingar
„ 1,500
Undervisningsmateriel
„ 5,000
Inventariers underhåll
„ 1,000
Diverse utgifter  5,000
Summa R:dr 84,000
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 70.
19
Om från detta belopp afdrages skolans nuvarande statsanslag
15,000 R:dr och skolans enskilda inkomster af skolafgifter,
Svenska Slöjdföreningens bidrag, m. m., 5,000 R:dr,
eller tillhopa
20,000:
återstår R:dr 64,000:
Jemte det Kongl. Maj:t äskar Rikets Ständers medgifvande, att de besparingar
å en titel, som, efter det utgifterna under samma titel blifvit bestridda,
möjligen kunna uppkomma, må användas till utgifter under en annan, som deraf
kan vara i behof, vill Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att för Slöjdskolan
i Stockholm bevilja en förhöjning i dess årsanslag med 64,000 Riksdaler,
deraf dock, med anledning af skolans inrymmande i dess nya lokal först till höstterminen
nästkommande år, erfordras under år 1867 allenast hälften eller 32,000
Riksdaler.
De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Majit förbi i fvcr Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
CAEL
G. Lagerstråle.
Utdrag af protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 Januari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Grefve von Platen1
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup.
Reuterskiöld och
Carlson.
•20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 70.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste tiil justering följande, i
enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut lättade
beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
c) angående förhöjdt årsanslag för Slöjdskolan i Stockholm — — •—
dels ock till nådiga Skrivelser till Rikets Ständer:
Kongl. Majit täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner och Skrifvelser
af den lydelse bilagorna Litt. — — — C. — — — —
till detta protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Ollo IV. Seippel.
STOCKHOLM, tryckt hos J. & A. Riis, 1866.
Kongl. Mayds Nåd. Proposition N:o 71.
1
&:» TI.
Ank. till Exp.-Utsk, den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Majits nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anvisande
af medel till utvidgning af den för jernvägen
genom Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö och
tillökning i de för trafiken derstädes af sedda byggnader;
Gifven Stockholms Slott den 2 Januari 1866.
Uti underdånigt memorial af den 27 November nästlidna år har Styrelsen
öfver Statens jernvägsbyggnader anmält, att, innan detaljerad plan öfver centralbangården
i Stockholm kunde framläggas, Styrelsen ansåge sig böra hemställa om meddelandet
af nådigt beslut angående vissa förhållanden, hvarpå uppgörandet af samma
plan vore beroende. Styrelsen har i detta afseende anfort: ..
“Det af förre Ghefen för Statens jernvägsbyggnader, Öfversten m. m. Friherre
Ericson, afgifna kostnadsförslag öfver sammanbindningsbanan genom hufvudstaden
upptager en summa af 250,000 R:dr för uppförandet af stationshus jemte banhall
vid Clara sjö, hvarförutom för grundläggning af dessa byggnader särskildt är beräknad
en summa af 68,509 Riksdaler; men då trafiken på Statens jernvägar, sedan
den tid då ofvannämnda kostnadsförslag uppgjordes, vunnit en hastigare utveckling,
än man då hade skäl vänta, och ifrågavarande station kommer att utgöra hufvudstadens
centralstation, samt det är att förutse, att trafiken, sedan norra stambanan
blifvit öppnad, och stambanorna i allmänhet fått en större utsträckning, samt ännu
flera bibanor hunnit dermed förbindas, kommer att ännu mer tillvexa, så anser Styrelsen
i underdånighet sig ega grundade skäl för den åsigt, att en stationsbyggnad
jemte banhall, uppförd med de dimensioner, som den derföre beräknade, ofvannämnda
kostnadssumman medgifver, inom kort skulle befinnas otillräcklig för den hastigt
tillvexande rörelsen och således icke ens under den närmaste framtiden komma att
uppfylla allmänhetens förväntan och billiga anspråk på utrymme och beqvämlighet i
förening med nutidens strängare fordringar på prydlighet vid en hufvudstadens cenBih.
till B. St. Brot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band, 9 Haft. 1
2
Kongl, Majda Nåd. Proposition N:o 71.
tralstation, sorn sannolikt kommer att blifva den största och vigtigaste af alla stationer
å Statens stambanor.»
“Att under nämnda förhållanden, hvilka med visshet kunna påräknas skola
inom korttid inträffa, utföra en stationshusbyggnad jemte kanhall, begränsad inom de
dimensioner, som ofvannämnda kostnader förutsätta, och som i så fall icke kunde
blifva större än de i Göteborg eller Malmö uppförda stationsbyggnader, hvilka redan
varit i behof af utvidgning, skulle enligt Styrelsens underdåniga åsigt hvarken vara
ändamålsenligt eller med en klok hushållning förenligt, enär en framtida utvidgning
deraf svårligen skulle kunna verkställas, utan att helt och hållet nedrifva de redan
uppförda och endast under en kortare tid begagnade byggnaderna, för att bereda
plats åt nya af större dimensioner, inrättade efter den ökade rörelsens större behof.
En sådan åtgärd har med stora uppoffringar måst företagas med flera utländska
stationer vid större städer och å mera trafikerade platser, der från en början stationerna
varit tilltagna i allt för liten skala.»
»Med stöd af den nu såväl inom landet som i utlandet vunna erfarenhet och
med hänsyn till ofvannämnda förhållanden vid trafiken å Statens stambanor, anser
Styrelsen för sin underdåniga del ändamålsenligast och äfven i ekonomiskt hänseende
fördelaktigast att i stället för att, såsom ofvanföre är anfördt, låta den beräknade
kostnadssumman begränsa storleken af stationshusbyggnaden jemte banhällen, från
en början uppföra dessa byggnader med så tillräckligt utrymme och så anordnade,
att de fullkomligt motsvara äfven den framtida rörelsens behof och blifva mera öfverensstämmande
med de nyare utländska stationsbyggnaderna. “
»Styrelsen har derföre låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkning öfver
ett stationshus jemte banhall, det förra af 490 fots längd och 64 fots bredd, och
och den sednare af 500 fots längd och 103 fots bredd, inrymmande en bred platform
och 5 genomlöpande banspår.“
»Kostnaden för grundläggningen och uppförandet af dessa byggnader, hvaröfver
såväl plan- som profil- och fäqadritningar finnas å bifogade planche I upp
dragna,
uppgår enligt deröfver gjorda detaljerade beräkningar till Riksdaler 726,000.
Denna kostnad öfverstiger således med 407,491 R:dr den i det primitiva förslaget
för stationsanläggningen upptagna summan.»
»Det för centralstationen erforderliga utrymmet, som dels genom expropriation
af enskilda personer tillhöriga tomter och andelar deraf, och dels genom utfyllning
i Clara sjö skulle erhållas, är i det primitiva förslaget begränsad!, till den
areal, sorn är belägen emellan nya Kungsh olmsbmgatan och Lappgatan samt Clara
Strandgata i öster och förlängningen af Munklägersgatan i vester. Å de mellan
Lappgatan och Gamla Kungsholmsbrogatan belägna qvarter är endast så stor del
beräknad, som skulle erfordras för anläggning af två spår derigenom. Detta ut
rymme
för sjelfva stationen eller bangården är, enligt Styrelsens underdåniga åsigt,
allt för inskränkt för en sådan bangård, som den ifrågavarande, hvilken derigenom
icke skulle erhålla större längd än 900 k 1,000 fot, en längd, som med 2 å 300 fot
understiger den, som erfarenheten visat vara nödvändig och äfven under de sednare
åren blifvit iakttagen för de mindre tratikstationerna utmed stambanorna, för att
utgöra tjenliga mötesplatser för större bantåg, och medgifva anläggningen af nödiga
spårutgreninga r. “
»Det är, enligt Styrelsens underdåniga förmenande, af särdeles vigt, att för
anläggningen af hufvudstadens centralbangård från en början förvissa sig om ett
utrymme så stort, att det medgifver anläggningen af de flera spår af större utsträckning,
hvilka erfordras för emottagandet och ordnandet icke allenast af all den trafik,
Kongl. May.ts Nöd. Proposition N:o 71.
3
som de båda här förenade stambanorna tillföra, utan äfven den, som härifrån skall
utgrena sig till de särskilda stationerna och banspåren, hvilka dels samtidigt med
samman bin dningsbanan äro ämnade och dels framdeles komma att anläggas inom
hufvudstadens område; och anser Styrelsen i underdånighet härtill erfordras utom
den plats, som kan vinnas genom en längre åt vester utsträckt utfyllning i Clara
sjö, ej allenast alla de tomter och tomtandelar, som å bifogade planche II äro med
mörkare färger belagda, utan äfven den bland dessa tomter och i qvarteret Uggleskans
belägna, A. G. Bergfalk tillhöriga egendomen.-
-Alla de å bifogade plankarta med mörkare färg utmärkta qvarter, tomter
och andelar deraf med derå befintliga byggnader äro redan af Styrelsen för samman
binduingsbanans räkning antingen genom frivillig med egarne träffad öfverenskommelse
eller genom expropriation inköpta, hvarförutom, till beredande af tillräckligt
utrymme utanför stationshuset, Styrelsen gemensamt med staden inlöst de båda
qvarteren Uggieskans och Lappen, och då expropriationen af alla öfriga i de andra
stadsdelarna belägna, enskilda personer tillhörande tomter och egendomar, hvilka för
hela sammanbindningsbanans anläggning erfordras, numera så fortskridit, att hela
kostnaden med temlig visshet kan beräknas, är Styrelsen också i tillfälle kunna uppgifva,
att denna kostnad icke kommer att öfverstiga 850,000 Riksdaler/4
•‘Hela expropriationskostnaden är i det primitiva kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan
beräknad uppgå tili 602,242 Riksdaler.-1
-Den skilnad af omkring 250,000 R:dr, som således uppstår emellan den beräknade
och verkliga expropriationskostnaden, skulle visserligen till stor del kunna
försvinna genom att, såsom kostnadsförslaget förutsätter, försälja den areal af de
emellan Lappgatan och Gamla Kungsholmsbrogatan belägna tomter och derå uppförda
byggnader, som icke erfordras för endast två bauspårs ledande derigenom,
men som, för åtkomsten af den derför erforderliga del eller för att icke allt lör
mycket fördyra densamma, måst i sin helhet inlösas.“
“Men en sådan försäljningsåtgärd skulle, enligt Styrelsens underdåniga förmenande,
vara i högsta grad olämplig och förlustbringande, emedan man derigenom
från början hindrade en bangårdsanläggning af tillräcklig utsträckning, och skulle,
då behofvet af en utvidgning inom kort tid bletve oafvisligt, hafva till påföljd, att
samma tomtandelar ånyo måste, sannolikt till vida högre pris, återköpas eller exproprieras.
“
“Af den bifogade plankartan, å hvilken läget af stationshus och hanhäll är
särskildt betecknadt, framgår tydligen, att för utförandet af ofvannämnda plan
Bergfalkska egendomen, belägen å bangårdens midt och nästan sönderdelande densamma
i två delar, måste exproprieras och planeras, alldenstund bibehållandet af
densamma omöjliggör sa väl banhallens uppförande till erforderlig längd, som anläggningen
af tre parallelt löpande raka banspår utanför banhällen af 1,800 fots
längd hvartdera, hvilka skulle blifva af högst betydligt gagn för bantågens ordnande
och manövrering, som då kunde ske utan att banhällen behötde passeras. Äfven
oatsedt dessa olägenheter, skulle bibehållandet af ifrågavarande egendom, som är
inrättad till bränvinsbränneri och ångqvarn samt upplag för bränvin, medföra en så
stor eldfara för den dyrbara stationsanläggningen och den dera befintliga jernvägsmaterielen,
att denna omständighet i och för sig väl kunde utgöra tillräckligt skäl
för nyssnämnda egendoms inlösen/4
“Kostnaden för inlösen af denna egendom, hvarförutan en ändamålsenlig anordning
af bangården, såsom ofvanföre är visadt, icke är verkställbar, kan endast
approximativt uppgifvas till 250,000 Riksdaler/4
4
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 71.
“Då denna summa tillägges förutnämnda 250,000 R:dr, livarmed den verkliga
expropriationskostnaden under omnämnda förhållanden kommer att öfverstiga den i
kostnadsförslaget beräknade, samt då dertill äfven läggas de ofvanföre omnämnda
407,491 Riksdaler, hvarmed kostnaderna för en stationsbyggnad jemte hanhäll af
större dimensioner och af den anordning, bifogade ritningar utvisa, öfverstiga den i
förslaget för en mindre sådan byggnad upptagna, så erfordras för såväl stationshusbyggnad
som bangård 907,491 R:dr utöfver det för sammanbindningsbanan beviljade
anslaget af 3,070,000 Riksdaler."
“Styrelsen anser sig härvid böra i underdånighet anmärka, att några besparingar
från de öfriga vid sammanbindningsbanan förekommande arbeten och utgifter,
såsom varande på den ståndpunkt, hvarpå detta arbete sig för närvarande befinner,
ganska ovissa, icke kunna tagas i beräkning till minskning af den ofvanuppgifna
summan; ty, om än besparingar skulle vid något särskildt arbete eller utgiftspost
kunna åstadkommas, finnas deremot andra sådana, som sannolikt komma att öfverstiga
hvad som derför är beräknadt.“
“Med hänsyn till de högst betydliga kostnader, som de nya i sednare tider
utförda utländska större jernvägsstationer erfordrat, och hvilka kostnader icke sällan
uppgått till mer än hela den för sammanbindningsbanans anläggning jemte centralstation
beräknade summan, och med fästadt afseende å den stora utsträckning af
100 mil, som Statens stambanor komma att erhålla samtidigt med centralstationens
fullbordan, kan den derför ofvan angifna summan icke med skäl betraktas som särdeles
stor."
“Så har till exempel den förlidet år i Köpenhamn fullbordade jernvägsstation,
hvilken utgör hufvudstationen för de derifrån utgående jernvägslinier af tillsammans
endast 20 Danska, eller 14 Svenska mils längd, enligt uppgift kostat 2,000,000 Svenska
Riksdaler, ehuru expropriationskostnaden der varit vida mindre än den i Stockholm,
och en del byggnader blifvit från den äldre stationen öfverflyttade.»
“På grund af hvad Styrelsen ofvanföre anfört, vågar Styrelsen i underdånighet
föreslå, att den nya centralstationen vid Clara sjö måtte få utföras efter den
föreslagna större planen, och att bangården måtte få ökas såväl genom inlösen af
Bergfalkska egendomen, som äfven medelst bibehållande af de delar utaf redan inlösta
tomter, som icke erfordras för framdragandet af endast två spår."
“Skulle, mot Styrelsens underdåniga förmodan, de härtill erforderliga medel
icke för närvarande kunna åstadkommas, och kostnaden för stationsbyggnaderna till
följd deraf måste rättas efter den i det primitiva förslaget till 318,509 Riksdaler
derför beräknade summan, så anser Styrelsen, under sådana förhållanden, i underdånighet
det vara ändamålsenligare, att, i stället för uppförandet af stationshus med
banhall af den storlek, som nämnda summa medgifver, få bibehålla den större planen
för dessa byggnader, men, med uteslutande af banhällen, endast uppföra så
stor del af stationshuset, som för den tillgängliga summan kan åstadkommas."
“Enligt deröfver uppgjorda kostnadsberäkningar skulle en så stor del af den
å planchen I föreställda stationshusbyggnaden, som å planchen lil är visadt, eller
en längd af 182 fot, kunna för den i det primitiva kostnadsförslaget beräknade summan
uppföras. “
“Detta förfaringssätt medför visserligen den fördel, att stationshusbyggnadens
framtida utvidgning efter den större planen kan verkställas, utan att den uppförda
delen behöfver nedrifvas, och att en banhall efter samma plan jemväl framdeles kan
anbringas, och eger således i detta afseende ett afgjordt företräde framför att utföra
såväl fullständigt stationshus som banhall inom de inskränkta dimensioner, som den
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 71.
5
ursprungligen beräknade summan medgifver; men då det icke skulle komma att ens
till en början motsvara trafikens fordringar och ännu mindre den tillvexande rörelsens
behof, och dessutom skulle i hög grad fördyra stationshusbyggnadens fortsättning
och banhallens uppförande såväl genom svårigheterna vid grundläggningen deraf,
när denna skall ske, sedan bangården blifvit uppfylld och planerad; som derigenom
att dessa byggnadsarbeten måste verkställas under pågående trafik å bangården,
hvilket erfarenheten visat vara både kostsamt och äfventvrligt, och då den för trafikens
behof nödiga och högst kostsamma materiel, särdeles af personvagnar, som å
en större station måste hållas i reserv, skulle lida betydligt genom saknaden af en
täckt banhall till skydd för densamma, samt då trafiken komme att betungas genom
en mängd provisionela byggnader och andra åtgärder, hvilka under tiden måste uppföras
och vidtagas för att ersätta det bristande utrymmet, anser sig Styrelsen i underdånighet
ega grundade skäl till afstyrkandet från ett sådant partiel! uppförande
af stationshusbyggnaden, som detta tillvägagående skulle medföra.»
Öfver Byggnads-styrelsens ifrågavarande förslag har Styrelsen för Statens jernvägstrafik
fått afgifva underdånigt utlåtande och den 13 nästlidna December med
detsamma inkommit, dervid Styrelsen, lika med Byggnads-styrelsen, ansett icke allenast
ändamålsenligt, utan äfven nödvändigt, att den norra bangården i hufvudstaden
genast från början erhölle sådana dimensioner, hvad anordningen af såväl spår
som byggnader beträffade, att ej allenast den erforderliga rörelsen med lokomotiv
och vagnar kunde med säkerhet och billiga kostnader derå utföras, utan ock de åt
expeditionen af passagerare och godstrafiken egnade lokaler med tillräckligt utrymme
förena den beqvämlighet, som en flerårig erfarenhet vid alla jernvägar vitsordat
vara ett oeftergifiigt vilkor för möjligheten att iakttaga såväl en god hushållning
som punktlighet, skyndsamhet och noggrannhet vid utförandet af de mångfaldiga
göromål, som tillhörde tjenstemän och betjening vid hvarje mera betydande
jernvägsstation.
Styrelsen har ock på grund af de skäl, Byggnads-styrelsen anfört i fråga om
det blifvande området för stationen, förklarat sig anse hela det ifrågasatta området,
Bergfalkska egendomen in beräknad, vara oundgängligen nödvändigt för rörelsen å
sammanbindningsbanan och stationen, helst det för utläggning af nödiga spår för
bantågens anordning i centralstationens närhet behöfliga utrymmet svårligen torde
kunna på annat sätt erhållas, hvadan ock Trafik-styrelsen i underdånighet tillstyrkt,
att de för expropriation af ifrågavarande område erforderliga medel finge dertill
disponeras utan afseende på andra behof eller derpå, att den uti det ursprungliga
kostnadsförslaget för sammanbindningsbanan beräknade expropriationskostnaden öfverskredes.
Beträffande stationshuset har Styrelsen, på grund af förvärfvad erfarenhet om
behofvet af utrymme och beqvämlighet vid en större station samt om svårigheterna
att derförutan sköta en så betydande och invecklad rörelse, som särskilda förhållanden
utan tvifvel skulle framkalla vid hufvudstationen i Stockholm, ansett sig förpligtad
att underdånigst framhålla nödvändigheten deraf, att såväl banhall som stationshus
af ändamålsenlig storlek och indelning derstädes uppfördes och färdigbyggdes,
innan trafiken på sammanbindningsbanan öppnades för allmänheten, så mycket hellre
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 71.
som Styrelsen vore förvissad, att anläggningskostnaden derigenom blefve betydligt
mindre än om tillbyggnader sedermera skulle ske än för det ena, än för det andra
ändamålet.
Styrelsen har vidare anfört
“Då Stockholms centralstation måste begagnas både såsom ändstation och
genomfartsstatiou, är det icke lämpligt att, såsom för det förra fallet eljest vore
ändainälsenligast, fördela expeditionerna och lokalerna för afgående och ankommande
passagerare och bagage på motsatta sidor af banan och sålunda uppföra tvänne byggnader
med mellanliggande banhall. Sådant iörbjödes derjemte af stationens läge,
sorn gör ett manöverspår tätt utanför banhallens vestra sida nödvändigt, äfvensom
deraf, att infarten frän Norrmalm och staden till den vestra sidan af stationen icke
kan blifva så beqväm och obehindrad — äfven om en sådan beredes under sjelfva
banan — som densamma behöfver vara, helst om, såsom sannolikt är, bantåg från
norra banan efter kort uppehåll vid hufvudstationen komma att fortsätta vidare utåt
vestra banan. Af dessa skäl anser Trafik-styrelsen, lika med Bygguads-styrelsen,
att alla de till passagerare-trafiken hörande lokaler böra förläggas i samma byggnad
och på östra sidan om banan. “
“Ehuru Trafik-styrelsen nu icke har att yttra sig öfver detaljerna af den
plan till stationshusets bottenvåning, som fig. I plan I utvisar, kati Styrelsen dock
icke lemna oanmärkt att, efter Styrelsens åsigt, utrymmet för förvaringsrum af åtskilliga
förråd, för betjeuingen och tor oundgängliga beqvämligheter komme att blifva
ganska knappt, samt att lokal saknas för en sådan postexpedition, som troligen derstädes
biifver af nöden och bör vara belägen i bottenvåningen; hvarföre Styrelsen
för sm del skulle anse önskvärdt, att medel till en särskild smalare byggnad midt
på, eller inbyggd uti banhallens vestra sidovägg kunde beredas, i hvilken rum för
förråd af dagligen begagnade effekter samt beuöfiiga lokaler för betjeningen blefve
inrättade, hvarigenom passande plats för en postexpedition kunde erhållas inom den
af Bygguads-styrelsen föreslagna hufvudbyggnadeu.“
“Beträffande den å Byggnads-styreisens plan upptagna öfvervåningen, så ålen
sådan oundgängligt nödvändig för att användas till expeditionslokaler för stationsinspektoren,
tratikdirektören, öfverbaniugeuiören och intendenten vid lista trafikdistriktet,
hvarjemte Tpiegraf-styreisen torde finna önskvärdt att derstädes få
disponera två rum för en telegraf-expedition. Så vidt Trafik-styrelsen nu kan beräkna,
är utrymmet uti den å Byggnads-styreisens plan angilna öfverväningeu, ehuru
hälften af densamma endast erhåller ljus från baulialien och således ej kari begagnas
till egentliga arbetsrum, likväl tillräckligt för ofvansagda ändamål och derutöfver
möjligen för någon mindre del af Trafik-styrelsens egna afdelniugar.“
“Till Trafik-styrelsens begagnande har Eders Kongl. Maj:t tills vidare upplåtit
det Staten tillhöriga huset N:o 2 i Storkyrkobrinken, men oaktadt aila deruti
befintliga rum och lägenheter blifvit tagna i anspråk, har Styrelsen dock för milkontoret
måst förhyra tvänne våningar i huset N:o 10 vid Trångsund, och förutser att
innan kort äfven dessa lågenheter blifva otillräckliga för det ständigt vexande antalet
af arbetande biträden och för arkiver.“
“För Styrelsen såväl som för allmänheten måste det dessutom vara ganska
angeläget, att Centralförvaituingeu för jernvägstrafiken ej är allt för långt afskiljd
från hufvudstationen, hvarigenom äfven besparing i betjeningspersonal och andra
utgifter kunna göras. Man finner äfven, att vid de flesta utländska större jernvägar
och jernvägsnät, Centralförvaltningarne hafva siria embetsiokaler antingen i sjelfva
Kongl. M.aj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
7
stationshusen vid hufvudstationerna eller i särskilda jernvägarne tillhöriga byggnader
inom deras områden.“
“Om nu en stor byggnad, sådan som den föreslagna, skall uppföras vid
Stockholms centralstation, med en synnerligen dyrbar grundläggning och tak, så
föreställer sig Styrelsen, att en passande lokal för Trafik-styrelsen icke kan beredas
för billigare pris, än om nämnda stationshus uppföres till tre våningars höjd, hvarigenom
allt det utrymme vinnes, som för en framtid kan erfordras.»
* Enligt en kalkyl, som dock endast kunnat approximativt uppgöras, kostar
byggnaden på vestra sidan om banhällen högst 63,000 Riksdaler samt en tredje våning
på hufvudbyggnaden högst 180,000 R:dr, hvarigenom hela byggnadskostnaden, förut
beräknad tili 726,000 R:dr, ökas till 969,000 Riksdaler.«
“Uti det underdåniga memorialet uppgifver Byggnads-styrelsen bristen i anslag
för de nödvändiga expropriationerna till 500,000 R:dr och för stationshuset,
enligt den framlagda planen, till 407,491 Riksdaler eller tillsammans 907,491 R:dr.
Om dertill lägges ofvanstående approximativa kostnadssummor för den tillökning i
byggnaderna, som Trafik-styrelsen anser behöfiig, så skulle för centralbangårdens
fullbordande erfordras ett tillskott i rundt tal af 1.200,000 R:dr, att utgå under
loppet af åren 1866 och 1867.“
»Såsom ytterligare skäl att, på sätt Trafik-styrelsen nu föreslagit, bereda densamma
egen embetslokal, får Styrelsen i underdånighet anföra, att svårligen någon
behofvet motsvarande lokal med ändamålsenlig inredning och passande läge finnes
att i närheten af centralstationen hyra eller köpa, och i sednare fallet säkerligen
komme att kosta betydligt mera både uti inköp och i utgifter för nödiga förändringar,
än uppförandet af en tredje våning i stationshuset.»
»Då emellertid dessa ökade byggnadskostnader skola af Staten bestridas i
och för jern vägstrafikens behof, har Styrelsen ansett sig förpligtad att tillse, huruvida
medel dertill skulle kunna erhållas af öfverskotten på trafikinkomster under de
ifrågavarande åren. för det fall att, enligt hvad den nådiga Propositionen af den 1
dennes, rörande anslag till jernvägsbyggnader och rörelsemateriel, föranleder, nådigt
förslag derom kommer att till Rikets nu församlade Ständer afiåtas.»
Efter en omfattande kalkyl öfver påräkneliga inkomster och utgifter under
åren 1866 och 1867 och under förutsättning af Rikets Ständers bifall till Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition om ett särskildt anslag af 2,000,000 Riksdaler till uppsättning
af trafikmateriel å vestra och södra stambanorna, samt med beräkning* att af
trafikmedlen skulle till ränta och amortering å hela det kapital af 8,824,000 R:dr,
som föreslagits till nämnda materiel och till jernvägsbyggnader under åren 1866 och
1867, utgå tillhopa 680,000 R:dr, har Styrelsen likväl ansett, att af trafikinkomsterna
skulle återstå 1,398,000 R:dr, hvaraf den ökade byggnads- och expropriationskostnaden
för för Stockholms hufvudstation skulle kunna betäckas till det belopp, som
efter det nya ritningar och kostnadsförslag för stationshuset blifvit upprättade och
definitivt fastställda, kunde anses erforderligt.
Slutligen har Byggnads-styrelsen, som erhållit del af hvad sålunda förekommit,
i underdånigt yttrande af den 18 förenämnda månad instämt i Trafik-styrelsens
uttalade åsigt om önskvärdheten deraf att medel måtte beredas så, att den för
betjeningen samt för åtskilliga förråd och för oundgängliga beqvämligheter ifrågasatta
byggnaden utmed banhallens vestra sidovägg kunde uppföras samtidigt med
banhällen, hvarigenom icke allenast besparing i kostnad skulle uppstå och framtida
förändring i stationshusets inredning kunde undvikas, utan äfven en ökad styrka
och soliditet vinnas i den annars fristående och ganska höga banhallens yttre sido
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd Proposition, N:o 71.
vägg, som har att uppbära ett tak af betydlig spännvidd; hvaremot Styrelsen, beträffande
förslaget att uppföra en tredje våning å stationshuset för centralförvaltningen
af trafiken å Statens jernvägar, väl förklarat sig dela Trafik-styrelsens åsigt
om nyttan och nödvändigheten af en för detta ändamål erforderlig lokal i närheten
af centralbangården och helst i direkt förbindelse dermed, men anmärkt, att Styrelsen,
som, enär det primitiva kostnadsförslaget för samruanbindningsbanan genom
hufvudstaden- med bangård vid Clara sjö icke derför upptoge någon kostnad, icke
heller ansett sig böra derom göra underdånig framställning, deremot höll före att,
då det icke vore nödvändigt, att centralförvaltningens embetsrum och öfriga derför
nödiga lokaler voro belägna i sjelfva stationshuset, det hvarken skulle vara ändamålsenligt
eller lända till någon afsevärd besparing i kostnad, att för detta ändamål
uppföra ännu en våning ä stationshuset, utan ansåge, att en passande lokal för
ifrågavarande behof lämpligare skulle kunna åstadkommas i någon af de flera intill
bangården angränsande eller i dess närhet belägna egendomar,tsom för detta behof
borde inköpas och inrättas.
Styrelsen har vidare anfort:
»De äldre större utländska jernvägsstationshus uppfördes ofta i flera våningar
i afsigt att deri jemväl kunna inrymma icke allenast boningslägenheter för flera
tjenstemän, utan också embetsrum för förvaltningen och till och med hotell för resande,
men de flera olägenheter, som dermed voro förenade, och den tillvexande
trafiken, som fordrade ständiga utvidgningar ä de lokaler i bottenvåningen, hvilka
derför voro afsedda, visade snart nödvändigheten att frångå detta förfaringssätt, och
den åsigten synes hafva gjort sig alltmer gällande, att, såvida icke tvingande omständigheter
dertill föranleda, vid inrättande af stora jernvägsstationsbyggnader endast
afse hvad som för sjelfva trafikens behof är nödvändigt och att från sjelfva
stationsbyggnaden aflägsna allt som kan bidraga tiil att der öka den trängsel, som
sjelfva jernvägstrafiken så ofta framkallar, eller som lägger hinder i vägen för framtida
förändringar af bottenvånings inredning.» ,
»Med tillämpning af dessa åsigter, hvilka Styrelsen för sin del fullkomligt
gillar såsom obestridligen rigtiga och särdeles praktiska, har Styrelsen föreslagit
uppförandet af endast en lägre öfvervåning å stationshuset, så väl för att gifva
byggnadens utseende mera prydlighet, som för att på samma gång bereda nödigt
utrymme för Intendentens, Trafikdirektörens och Stations-inspektorens expeditioner,
hvilka det för trafikens bedrifvande kan vara fördelaktigt att hafva förlagda i stationshuset,
äfvensom för att bereda plats för en telegraf-byrå, hvarom Styrelsen
för Statens telegrafer gjort framställning.»
»Med hänsyn såväl till de stora svårigheter, som i allmänhet möta vid inrättandet
af en byggnad, aYsedd för flera olikartade behof, och hvilka svårigheter
skulle blifva ännu betänkligare vid den ifrågavarande, alldenstund bottenvåningen
deri måste upptagas af flera rum och lokaler af särdeles stora dimensioner så väl i
bredd och längd som i höjd, och de öfre våningarne af jemförelsevis mindre rum,
som äfven dertill att stationshusbyggnaden, som kommer att uppföras på särdeles
lös grund, hvilken medelst pålning måste förstärkas, samt utmed jernvägsspår, hvarigenom
den blefve utsatt för skakningar, icke bör belastas med större tyngd särdeles
å öfra delen deraf, än som är oundgängligen nödvändigt;
att ifrågavarande vånings längd blefve 490 fot med en bredd af 50 å 64 fot,
och att dess golfplan skulle komma ej mindre än 36 fot öfver marken, hvaraf skulle
följa både obeqvämlighet och svårighet, att, utan att derför inkräkta på ett dyrbart
utrymme
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 71.
9
utrymme i bottenvåningen, anbringa tillräckligt många trappuppgångar af erforderlig
storlek; samt
att derigenom, att sjelfva stationshusbyggnadens höjd sålunda komme att
betydligt ökas, en vinkel skulle bildas emellan sidoväggen och det derintill stötande
banhallstaket, som åstadkomme snösamlingar och inverkade menligt på båda byggnaderna,
så anser Styrelsen, att, om än dessa med liera andra olägenheter, hvilka
blifva en följd af en tredje vånings uppförande å stationsbusbyggnaden, skulle, genom
de hjelpmedel, som numera stå till buds, kunna till viss grad afbjelpas, de
dock utgöra svårigheter, som försigtigheten bjuder snarare att undvika än att söka
besegra.»
»På grund af hvad Styrelsen nu anfört, och då dessutom en särskild byggnad,
uteslutande inrättad med afseende endast å Centralförvaltningens fordringar
och lemnande tillfälle till utvidgning och förändringar i mån af framtida behof,
skulle i alla hänseenden vara fördelaktigare, äfven om dess åstadkommande skulle
erfordra något större kostnad än den af Trafik-styrelsen för uppförandet af ifrågavarande
tredje våning approximativt beräknade, — anser Styrelsen sig i underdånighet
böra afstyrka uppförandet af en tredje våning å stationshuset för inrymmandet
utaf Centralförvaltningen; men Styrelsen anser sig derjemte böra i underdånighet
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att det skulle leda till
ganska afsevärda besparingar i kostnad, om uppförandet af en sådan byggnad finge
ske samtidigt med de öfriga stationsbyggnaderna, helst icke obetydlig tillgång på
byggnadsmaterialier, som med fördel dertill skulle kunna användas, redan finnes i
flera af de för samman bin dningsb anans räkning inköpta större och i godt skick varande
byggnader, hvilka måste nedrifvas och i annat fall försäljas, sannolikt till ett
ganska ringa pris.»
Enär redan vunnen erfarenhet af den hastigt vexande trafiken å Statens
jernvägar ådagalagt behofvet i allmänhet af större stationsplaner och rymligare stationsbyggnader,
än som vid kostnadsförslagens uppgörande, med afseende å då beräknad
inskränktare rörelse, ansågs erforderligt, och, hvad särskildt angår centralstationen
i Stockholm vid Clara sjö, det förekommer, att den för bangården beräknade
areal är inskränktare än hvad numera anses oundgängligt för en utvidgad rörelses
ändamålsenliga liandhafvande, äfvensom att en stationsbyggnad endast af den
storlek, hvartill den för ändamålet afsedda kostnadssumma lemnar tillgång, skulle
inom kort, om icke omedelbart efter stationens öppnande, befinnas otillräcklig; så
och då det skulle både medföra svåra olägenheter och blifva kostsammare, om bangården
nu anlades och stationsbyggnader uppfördes efter en mindre omfattande plan,
men förändringar och tillbyggnader sedermera, efter stationens emottagande af Trafikstyrelsen,
måste, till stort men för der förekommande trafik, utföras, har Kongl.
Maj:t ansett mest ändamålsenligt, att bangården från början ordnas på sådant sätt,
att alla nödiga arbeten och byggnader må kunna i ett sammanhang utföras; hvadan
Kongl. Maj:t nu föreslår, det Rikets Ständer må medgifva att, — sedan af den under
åren 1866 och 1867 uppkommande behållning af trafikinkomsterna från Statens
jernvägar blifvit reserveradt så stort belopp, som Rikets Ständer, i anledning af
Kongl. Maj:ts den 1 December nästlidna år afiåtna nådiga Proposition om anslag till
jern vägsbyggnader och till rörelsemateriel å redan anlagda stambanor, kunna för
samma år anvisa till ränta och amortering å föreslaget lån för nämnda utgifter, —
af samma behållning får användas, i mån af behof, högst 970,000 R:dr för bangårdens
utvidgning och uppförande af ett stationshus med banhall och särskild tillBih.
till B. St. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 9 Haft. 2
10
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 71.
byggnad å banhallens motsatta sida, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det
af Byggnads-styrelsen framställda förslag, hvars slutliga godkännande Kongl. Maj:t
dock anser icke böra ega rum innan en del detaljer i afseende å dess inredning
m. m. blifvit närmare bestämda; viljande Kongl. Majit i anledning af den utaf
Trafik-styrelsen i sammanhang härmed väckta fråga om beredande af en lokal för
Centralförvaltningen af trafiken å Statens jernvägar, till Rikets Ständers afgörande
öfverlemna, huruvida, med afseende å förutsedd minskning i kostnaderna för åstadkommande
af en sådan lokal, derest densamma finge samtidigt med stationsbyggnaderna
företagas, Rikets Ständer, oaktadt denna fråga icke står med den om
centralstationens utvidgning i oskiljaktigt sammanhang, ändock vilja åt Kongl. Majit
öfverlemna att, sedan Öfver-intendents-embetet blifvit i ämnet hördt och närmare
utredning åstadkommits om det mer eller mindre ändamålsenliga uti berörda lokals
inrymmande i en tredje våning å stationshuset, eller i särskild byggnad, meddela
förordnande om utförande af ett sådant byggnadsföretag, så framt behållningen å
trafikmedlen dertill lemnar tillgång.
De frågan rörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers Statsutskott;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
C A B L.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 71.
11
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 Januari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste till justering följande,
i enlighet med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande förut fattade
beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen
d) om anvisande af medel till utvidgning af den för jernvägen genom Stockholm
beslutade bangård vid Clara sjö och tillökning i de för trafiken derstädes afsedda
byggnader.
dels ock till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer:
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna, att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner och Skrifvelser af
den lydelse, bilagorna Litt. D. till detta proto
koll
utvisa, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan, 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag till beredande af arbetsförtjenst åt den genom
missvext lidande befolkningen inom Pajala socken af
Norrbottens län; Gifven Stockholms Slott den 2 Januari
1866.
Med anledning af den inom Pajala socken af Norrbottens län under nästlidna
år inträffade missvext, sammanträdde socknens kommunalnämnd, för att beräkna erforderliga
bebofvet af spanmål inom kommunen till nästa skörd, dervid befanns, att
för berörda ändamål 1,950 tunnor spanmål erfordrades; och ansågs kommunen sakna
alla utvägar till fyllande af detta behof, dels i anseende till felslagen skörd äfven
under föregående åren, dels ock derigenom att produkterna af ortens binäringar, såsom
tjärutillverkning, m. m., stodo i särdeles lågt pris. I följd häraf ingick, enligt
nämndens uppdrag, dess ordförande till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet
med en framställning om beredande af understöd till anskaffande af berörda qvantitet
spanmål, i värde motsvarande ungefär 40,000 Riksdaler; uti hvilken framställning
yttrades, bland annat, att socknens befolkning icke kunde sjelf anskaffa erforderlig
säd, enär den saknade både penningar och lönande binäringar samt redan
vore skuldsatt; varande äfven af församlingens kyrkoherde intygadt, att församlingen
befunne sig i utblottadt tillstånd och behöfde understöd af allmänna medel.
Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande häruppå låtit utgå uppmaning till
kommunalnämnderne i såväl Pajala som andra af missvext hemsökta socknar att söka
bereda de behöfvande arbetsförtjenst i enlighet med föreskriften i 6 § 5 mom. af
Kongl. Förordningen om fattigvården i riket af den 13 Juli 1853, hafva Pajala socknemän
vid allmän kommunalstämma den 26 sistlidne November förklarat: att visserligen
en del af socknens invånare hade tillfälle att få arbete vid de på socknens
bekostnad pågående skol- och tingshus- samt kyrkobyggnader, men att dessa arbeten
dock voro otillräckliga och endast kommo de närmast kyrkan boende till del; hvar
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
13
emot en väganläggning mellan Pajala by och Junosuando samt Pajala och Kengis
bruk, hvarom undersökning på kommunens bekostnad redan egt rum, skulle blifva
af allmänt gagn samt framför andra arbetsföretag lemna tillfälle till arbetsförtjenst
åt de fleste deraf i behof varande, enär denna vägsträckning genomginge just de byar,
som mest lidit till följd af felslagna skördar under icke allenast det sista, utan jemväl
de föregående åren; att socknen, hvars tillgångar blifvit medtagna af fyra på
hvarandra följande missvextår, sjelf saknade medel till utförande af ifrågavarande
arbetsföretag, hvilket ansågs vara enda medlet att afhjelpa den för handen varande
nöden, och att det af kommunalnämnden uppgifna beloppet af 40,000 Riksdaler såsom
erforderligt för anskaffande af spanmål under innevarande vinter åt dem, som
deraf voro i behof och sjelfve saknade utväg att sådan sig förskaffa, snarare vore
för lågt än för högt beräknadt; hvarefter kommunalnämndens ordförande, på socknemännens
vägnar, uti en ytterligare ansökning begäpt, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
måtte göra underdånig framställning om bidrag af allmänna medel till omförmälda
arbetsföretag.
Med föranledande häraf har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti underdånig
skrifvelse den 5 sistlidne December, under åberopande, hurusom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande redan den 2 sistlidne Oktober hos Kongl. Maj:t gjort underdånig
framställning om aflåtande af Proposition till Rikets Ständer om anvisande af statsbidrag
till ifrågakomna vägbyggnadsföretag mellan Pajala och Junosuando samt Pajala
och Kengis bruk, hvarför anläggningskostnaden, enligt af Löjtnanten vid Väg- och
Vattenbyggnads-korpsen J. F. Cornell upprättad plan jemte kostnadsförslag, uppskattats
till 56,790 Riksdaler för det förra och 8,850 Riksdaler för det sednare, och
hvilka väganläggningar Pajala socknemän inför Häradsrätten i orten förklarat sig
villige att, mot erhållande af 55,000 Riksdaler i statsanslag, verkställa i öfverensstämmelse
med berörda plan, och vägarne derefter för framtiden underhålla, — i underdånighet
hemställt, att, ehuru Kongl. Maj:t under den 20 i samma månad förklarat
Sig icke hafva funnit skäl att då bifalla den gjorda framställningen, utan öfverlemnat
handlingarne till Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, för
att framdeles ånyo anmälas, det måtte likväl, med afseende derå att nöd ostridigt
vore för handen, som utan det allmännas mellankomst icke kunde afhjelpas; att beredande
af arbetsförtjenst otvifvelaktigt vore lämpligaste sättet att lindra sådan nöd, —
att utsigterna att i någon mån erhålla arbetsförtjenst vid jernvägsanläggningen mellan
Gellivara och Storbacken numera försvunnit i anseende till jernvägsarbetets ringa
omfattning, — att socknemännen förklarat sig villige att, mot erhållande af statsanslag
till ofvan uppgiina belopp, förevarande väganläggning verkställa och underhålla,
samt att en sådan anläggning jemväl afsåge att för framtiden förbättra socknens
och ofvanliggande socknars ekonomiska ställning, täckas Kongl. Maj:t i nåder
bereda Pajala socknemän ett belopp af 56,790 Riksdaler, såsom understöd i deras
nuvarande, genom flera års missvexter orsakade, nödställda belägenhet, med vilkor
att socknemännen byggde och framdeles underhölle väg mellan Pajala kyrkoby och
Junosuando samt emellan nämnda by och Kengis bruk.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
På grund af de härvid förekommande omständigheter och då det allmännas
mellankomst för afhjelpande af den för handen varande nöden inom nämnda socken
är af behofvet påkallad, samt lämpligaste sättet dervid synes vara att anskaffa arbetsförtjenst
åt den genom missvext lidande befolkningen, vill Kongl. Maj:t härmed
i nåder föreslå Rikets Ständer att, för anläggande i enlighet med den af Löjtnanten
vid väg- och vattenbyggnads-korpsen J. F. Cornell upprättade, af Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader granskade plan, af allmän häradsväg mellan Pajala
by och Junosuando samt farväg mellan Pajala by och Kengis bruk, ett anslag utan
återbetalningsskyldighet till det belopp, mot hvars erhållande socknemännen inför
Härads-rätten förklarat sig villige att dessa vägarbeten utföra, eller Femtiofem tusen
Riksdaler, må anvisas att utgå under år 1866, med vilkor att socknemännen ej blott
verkställa anläggningen af omförmälda vägar, utan ock för framtiden underhålla desamma.
De ärendet rörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers Statsutskott;
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 72.
15
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2 Januari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justi tie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste till justering följande,
i enlighet med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande förut fattade
beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
e) angående anslag till beredande af arbetsförtjenst åt den genom missvext
lidande befolkningen inom Pajala socken;
dels ock till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer:
Kongl. Majit täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner och Skrifvelser af
den lydelse bilagorna Litt. — — E. till detta protokoll
utvisa, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 73.
N:o 73.
Ank. till Exp.-Utsk. den 24 Jan. 1866, kl. 5 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
ändring i planen för sänkning af Solgen med flera
sjöar i Jönköpings län, med bibehållande af dertill
beviljadt låneunderstöd; Gifven Stockholms Slott den
2 Januari 1866.
Vid sistlidna riksdag beviljade Rikets Ständer ett låneunderstöd af 48,000
Riksdaler för sänkning af sjöarne Solgen, Ass-sjön, Hafraviks-sjön samt Ingarps- och
Kapparps-sjöarne med flera vattendrag inom Södra Wedbo härad af Jönköpings län,
under vilkor att, jemte det de i afseende å andra dylika statsbidrag meddelade föreskrifter
iakttoges, arbetet i sin helhet utfördes i enlighet med den af Ofverste-löjtnanten
F. W. Leijonancker år 1857 uppgjorda plan, hvari kostnaden för sjöéänkningen
beräknats till 96,750 Riksdaler. Den för företaget utsedda Arbets-direktion,
som genom afslutadt kontrakt förbundit sig att enligt berörda plan fullborda arbetet
till den 1 Oktober 1868, har uti en till Kongl. Majit ställd, genom Styrelsen för
allmänna väg- och vattenbyggnader under den 24 sistlidne November insänd underdånig
skrift anfört, hurusom vid en förliden höst af vederbörligen förordnad landtmätare
med gode män verkställd uppmätning och taxering af den vattendränkta
mark, som genom sänkningsföretaget skulle torrläggas, blifvit utrönt att genom de
i nämnda plan föreslagna arbeten i ån dels mellan Nifsarps- och Hafraviks-sjöarne
och dels från Nifsarps-sjön till Qvarnarps qvarn, beräknade att kosta tillsammans
15,969 Riksdaler, förbättring af jord till endast 50 tunnlands vidd skulle ernås, hvil
ken
mark dessutom ej vore för odling lämplig, och att till följd deraf den vinst, som
genom denna del af arbetet uppkomme, icke på långt när motsvarade berörda kostnad,
hvartill komme, att de vid Thorsjö egendom efter tiden för arbetsplanens uppgörande
utförda parkanläggningar och kanaler skulle genom sänkningsarbetet, om
ej förstöras, dock i betydlig mån skadas; men att deremot vid Mellby, omkring
5,000 fot från Solgen, funnes en göl, omgifven af omkring 200 tunnland kärr och
mossar,
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 73. 17
mossar, hvilka ej kunde torrläggas om ej gölen sänktes i förening med sjön Solgen;
att vidare en på 4,000 till 12,000 fot från sistnämnda sjö belägen madsträcka å
Norrby, Björnåsa, Mosskulls, Presttorps, Weka, Espenäs, Kräpplehults och Spakarps
egor af ungefär 180 tunnlands vidd ej kunde komma i åtnjutande af sänkningens
fördelar, med mindre än att en afioppsgraf genom densamma upptoges; äfvensom
att de två å Ingarps egor belägna, så kallade Räffla och Ingarps gölar måste sänkas
jemte Ingarps-sjön, så vida de dem omgifvande till minst 140 tunnland uppgående
sanka marker skulle kunna odlas. Arbets-direktionen, som låtit genom
Löjtnanten A. Liwijn upprätta och i underdånighet öfverlemna! ett förslag öfver
kostnaden för upptagande af de å en bilagd kopia af upprättade generalkartan angifna
afioppsgrafvar, som erfordrades för torrläggning af nyssomförmälda vattendränkta
trakter, hvilket förslag upptager sammanlagdt 15,420 Riksdaler, har derföre,
med anledning af sålunda förekomna förhållanden och, enligt uppdrag af intressenterne
i sjösänkningsföretaget, i underdånighet anhållit, att, då genom de af taxeringsmännen
ifrågasatta arbeten en jordvinst af omkring 520 tunnland skulle ernås,
utgörande mer än tio gånger den vinst, som genom kanalarbetet mellan Qvarnarp
och Hafraviks-sjön för ungefärligen samma kostnad kunde erhållas, samt de båda
strandegarne omkring vattendraget mellan Qvarnarp och Hafraviks-sjön numera uti
en ansökningen bilagd skrift förklarat, att de icke önskade sänkning af detsamma,
den ursprungliga af Kongl. Majit äfven gillade planen för ifrågavarande sjösänkningar
måtte så ändras, att de föreslagna arbetena mellan Hafraviks-sjön och Qvarnarps
qvarn finge derifrån utgå, och med användande af de medel, som derigenom
besparades, i stället upptagas afioppsgrafvar från Mellby göl till Solgen, från Norrby
och Mosskulls mader till nämnda göl, och från Björnåsa, Weka och Kräpplehults
mader till Solgen, samt från Ingarps och Räffla gölar till Ingarps sjö, i enlighet
med upprättade kostnadsförslaget.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader har för egen del anfört,
att orsaken, hvarföre afdikning föreslogs ofvanom Hafraviks-sjön, fastän resultatet
af detta arbete måste blifva ringa i jemförelse med den kostnad, som detsamma erfordrade,
vore att tillskrifva den vid undersökningen af en jordegare yttrade önskan,
att sjösänkningarne och rensningarne skulle sträckas ända till Qvarnarp, men att
sedan jordegarne numera öfvergifvit tanken på att med dryga uppoffringar verkställa
sänkningsarbete på denna lokal, vigtiga skäl syntes tala för den förändring i utdikningsföretaget,
som intressenterne ifrågasatt; hvadan Styrelsen tillstyrkte bifall
till den underdåniga ansökningen.
På grund af hvad sålunda förekommit, finner Kongl. Majit Sig böra till Rikets
Ständer hemställa, att det till ifrågavarande företag beviljade låneunderstöd
måtte för arbetets utförande efter nu föreslagna förändrade plan få bibehållas.
De ärendet rörande handlingar skola Rikets Ständers Stats-Utskott tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami 1 Afd. 2 Band. ,9 Haft. 3
18
Kongl. Majds Nåd. Skrifvelse N.-o 73.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majd Konungen
i Stats-Rådet n Stockholms Slott den 2 Januari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stat,sministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt, *
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle uppläste till justering följande,
i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut fattade
beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
dels ock till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer:
f) angående ändring af planen för sänkning af Solgen m. fl. sjöar i Jönköpings
län, med bibehållande af dertill beviljadt låneunderstöd;
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag samt förordna, att, i öföfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner och Skrifvelser
af den lydelse, bilagorna Litt. — — F. —• — till detta Pro
tokoll
utvisa, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Kongl. Maj\ta Nåd. Svar N:o 75. 1
W:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj-.ls nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
angående riksdagens förlängning; Gifvet Stockholms Slott
den 29 Januari 1866.
Jemte anmälan att en mängd ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt,
ännu återstå att af Rikets Ständer under innevarande riksdag handläggas, hafva
Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse af den 24 innevarande månad, hos
Kongl. Maj:t äskat, att riksdagen måtte fortfara ytterligare en månad, räknadt från
och med den 1 nästkommande Februari.
Kongl. Majit har, med anledning häraf och på grund af stadgandet i § 109
Regeringsformen samt § 80 Riksdags-ordningen, velat i nåder förklara, att riksdagen
må med den sålunda äskade tiden af en månad förlängas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen
CARL.
G. Lagerstråle.
lith. till R. St. Fröt. 186 å & 1866. 1 Sand. 1 A/d. 2 Band. 10 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Svar N:o 75.
Utdrag af protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
29 Januari J866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen.
Lagerstråle.
Malmsten,
, Bredberg, ,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Carlson.
Departeinents-chefen, Statsrådet Lagerstråle anmälde i underdånighet Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse den 24 innevarande månad, hvaruti Rikets Ständer
äskat att, då en mängd ärenden, hvaribland flera af hufvudsaklig vigt, ännu
återstodo att. af Rikets Ständer under innevarande riksdag handläggas, riksdagen
mätte fortfara ytterligare en månad, räknadt från oell med den 1 nästkommande
Februari; Och uppläste Departeinents-chefen tillika ett af honom uppsatt förslag
till svar ä denna Rikets Ständers skrifvelse.
Enligt Stats-Rädets enhälliga underdåniga tillstyrkande behagade Kongl.
Maj:t i nåder gilla berörda förslag, samt befallde att, i öfverensstämmelse
dermed, nådigt svar, så lydande som bilagan till detta protokoll
utvisar, skulle på vanlig;t sätt till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 76-
3
N:o
Ank till Exp.-Utsk. 'den 17 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Kongl Majits nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer med öfverlemnande
af ett från Styrelsen för Allmänna Hypotheksbanken inkommet
förslag till ändringar i Kongl. För ordning arne den 26 April
1861. angående dels en Allmän Hypotheksbank för riket och
dels de allmänna grunder, som vid Hypolheksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända;
Gifven Stockholms Slott den 2 Februari 1866.
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse af den 22 November nästlidna
år har Styrelsen för Allmänna Hypotheksbanken till vederbörligt godkännande i
underdånighet anmält ett af delegarne i nämnda bank å allmän ordinarie sammankomst
den 15, 16 och 17 förutgångne Juni antaget förslag till ändringar i ofvanbemälda
Kongl. Förordningar, enligt hvilket förslag nedannämnda §§ i samma förordningar
skulle erhålla följande förändrade lydelse, nemligen:
A) i Förordningen angående Hypotheksbanken.
§ 2. Såsom delegare i Allmänna Hypotheksbanken — — — — — som
i § 1 sägs.
Delaktighet i Hypotheksbanken bestämmes dels efter det belopp, å hvilket
hypotheksförening förbundit sig att, utan låns erhållande, årlig insättning verkställa,
dels ock efter beloppet, af frän Hypotheksbanken erhållet lån, dock må sådan delaktighet
icke medgifvas någon förening för mindre sammanräknadt belopp än en
million Riksdaler.
8 3. På det belopp, för hvilket delaktighet i Hypotheksbanken eger rum,
skola årligen minst tre fjerdedels procent till banken inbetalas. A sådan inbetalning
räknas föreningen tillgodo lika stor ränta, som hypotheksförening för erhållet
län till Hypotheksbanken erlägger.
§ 7. I den mån de särskilda hypotheksföreningar, hvilka såsom delegare uti
Hypotheksbanken ingått, till erhållande af lån, ställda på viss årlig afbetalning, sig
anmäla, och Hypotheksbankens styrelse i öfrigt kan beräkna det för sådant ändamål
erforderliga belopp, skall Hypotheksbanken, såvida andra för ändamålet användbara
medel icke för densamma äro att tillgå, om upptagande af sådana lån,
mot räntebärande, till innehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning lydande obligationer,
vidtaga erforderliga åtgärder.
4
Kongl. Maf.ts Nåd. Skrifvelse N:o 76.
Hafva flera föreningar sig otn sådana län anmält och kunna deras önskningar
i detta afseende ej på en gång till fullo motsvaras, må de medel, Hypoteksbanken
genom upplåning eller annorledes sig för sådant ändamål beredt, mellan de
lånsökande föreningarne fördelas, i mån af de hos en hvar förening före nästförutgångna
årets utgång pröfvade och godkända säkerhetshandlingars belopp.
Befinnes åter den pä grund af föreningarnes anmälda lånebehof verkställda
upplåning öfverstiga beloppet af de vid lånets fördelning tillgängliga och pröfvade
säkerhetshandiingar, och gör i följd deraf Hypoteksbanken på sådan upplåning
ränteförlust, svaren den eller de föreningar, som öfverupplåningcn föranledt, för
denna förlust, i män af hvars och ens utöfver behofvet gjorda anmälan.
Ej må lån till föreningarne annorledes än i kontanta penningar utlemnas.
§ 11. Hypoteksförening, sorn i Hypoteksbanken undfått lån, stäldt på viss
årlig afbetalning, vare pligtig att årligen pä bestämda tider till banken verkställa
liqvid af den ränta och kapital-afbetalning, som vid lånets lifgifvande till föreningen
blifvit bestämda: erlägge ock bidrag till förvaltningskostnaderna, efter hvad
derom är stadgadt.
Underlåtes någon sådan inbetalning, erlägge hypoteksföreningen ränta å
oguldna beloppet af tre Ijerdedels procent i månaden.
§ 17. Af den vinst, som från Hypoteksbanken rörelse kan uppkomma,
skall bildas en reservfond och ingen utdelning af denna vinst få ega. rum förr än
reservfonden uppgått till ett belopp stort Femhundra Tusen Riksdaler Riksmynt. Då
vinsten öfverstiger detta belopp, skall öfverskottet vid hvarje års bokslut tillgodoföras
de i Hypoteksbanken delaktiga föreningarne i män af de amorteringslån,
hvar och en förening från banken erhållit.
§ 20. Hvarje år efter det revisionen — — — — — — skola ock ett
ombud dertill utse.
På denna sammankomst dervid — — — — — — under öfverläggning
och beslut tagas; men der fråga väckes om utverkande af ändring i denna förordning
eller förordningen angående grunderna för hypotheksföreningars bildande, må
beslut derom ej förr än på nästa allmänna sammankomst kunna fattas. Sådan
fråga måste vara skriftlig samt åtföljd af Styrelsens och Revisorernes utlåtanden för
att kunna anses vid allmän sammankomst väckt.
Bestämmande af arfvoden — — — — — — vid allmän ordinarie sammankomst,
§ 22. Utom i de frågor, som angå decharge för Styrelsen och val af Styrelse-ledamöter
samt arfvoden för desse och för Revisorerne, ega såväl Styrelsens
ledamöter som Revisorerne att i besluten vid allmän sammankomst taga del.
I förenämnda val må icke heller Riksgälds-kontorets ombud deltaga.
B) i Förordningen angående grunderna för hypotheksföreningars bildande och verksamhet.
§ 3. Det värde, tor hvilket jordegendom till delaktighet i hypotheksförening
må antagas, kan antingen efter bevillningstaxering eller efter särskild värdering
bestämmas; och må delaktighet i föreningen för högst hälften af värdet kunnamedgifvas;
föreningens styrelse alltid obetaget att förordna om särskild värdering och,
efter sig företeende omständigheter, delaktighetens belopp, så i det ena, som i det
andra fallet, nedsätta.
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 78.
5
§ 4. Der delaktigheten efter särskild värdering bestämmes — — — — —
i någon af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter inom riket,
hvilken hypotheksföreningens styrelse finner erbjuda full säkerhet.
§ 5. En hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar jordegendom,
hvars, enligt § 3 godkända, värde uppgår till minst Två Tusen Riksdaler Riksmynt,
vare till inträde i hypoteksförening berättigad, der ej andra omständigheter
det inträde skulle hindra.
§ 8. Pä flera, under särskildt bruk varande, för delaktighet i hypoteksförening
godkända, samma länsökande tillhörande jordegendomar må antingen ett
samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas. Sökes samfäldt lån, varde likväl, der
så lämpligen ske kan, i skuldebrefvet. och inteckningshandlingen utsatt*det belopp,
för hvilket hvarje sådan egendom eller lägenhet särskildt skall häfta.
Ofvergår sådan egendom eller lägenhet til! annan egare, eller styckas fastighet,
sorn i hypoteksförening är belånad, och vilja egarne till de särskilda fastig—
hetsdel arne hvar för sig sin andel i det samfälda länet behålla, må detta varda
tillätet, sä vida hvarje sådan fastighetsdel uppgår till det värde, att särskildt lån
kunnat, enligt de i §§ 3 och 5 bestämda grunder, ursprungligen derå meddelas.
£ 10. Utom hvad angående inteckningssäkerheten nu är sagdt, åligge ock
delegare, som lån hos hypoteksförening söker, att vederbörligen styrka sin uteslutande
rätt att den uppgifna egendomen ega eller besitta och med laga verkan inteckna
låta.
§ 13. Pä lån, som, stäldt på viss årlig afbetalning, till delegare i hypoteksförening
utgifves, må ej högre ränta än fem för hundrade om året förskrilvas,
låntagaren dock obetaget att vid låns erhållande medgifva kapitalrabatt. Årlig
afbetalning pä hufvudstolen skall minst utgöra tre fjerdedels procent. Såsom bidrag
till — — — — en fjerdedels procent af sitt låne-belopp.
Befunnes detta bidrag — — — — till förvaltningskostnadernas er
sättande
fylld.
§ 14. Försummar delegare, som lån erhållit, att — — — — utkräfva
låta, och vare derjemte den försumlige pligtig att från och med förfallodagen dröjsmålsränta
å hela det förfallna beloppet, efter en procent för månaden, erlägga.
§ 17. Önskar delegare, som lån ej sökt, från den förening han tillhörer
utgå tidigare, än i § 15 sägs, gore derom tillsägelse hos föreningens styrelse ett år
förut, och ege sedan sina insättningar med derå till utträdes-dagen upplupna, i räkning
honom tillgodoskrifna, räntor utbekomma. Försummar sådan delegare — — —
som hade han om utträde tillsagt.
§ ‘20. Hypotheksförening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan utlåningsrörelse
bedrifva, än som består uti de för dess räkning af eller genom Allmänna
Hypotheksbanken upplånta medlens fördelning såsom amorteringslån på föreningens
länsökande delegare.
De medel, som till hypotheksförening af dess delegare i och för erhållna lån
eller såsom insättningar inbetalas, skola till Allmänna Hypotheksbanken insändas,
att der i räkning föreningen tillgodoföras samt, hvad kapital-inbetalningar angår,
förräntas.
Medel, som af insättande delegare blifvit till hypotheksförening inbetalda
och af föreningen, jemlikt denna §, till Hypotheksbanken öfverletnnade för att der
6 Kongl. Maf.ts Nåd. Skrifvelse N:o 76.
förräntas, eger föreningen, då desamma på grund af 15 eller 17 §§ skola till delegare
återgäldas, med upplupna räntor från Hypotheksbanken utbekomma efter ett års
förutgången uppsägning.
Då, jemlikt det af Rikets Ständer vid anvisande af grundfond för den Allmänna
Hypotheksbanken fästade vilkor, som blifvit af Kongl. Maj:t godkändt, ändringar
uti ifrågavarande förordningar ej må ega rum utan Rikets Ständers bifall,
vill Kongl. Majit härmed öfverlemna det ingifna ändringsförslaget till Rikets Ständer
att, innan detsamma upptages till nådig pröfning af Kongl. Majit, för deras del deröfver
besluta; och kommer för sådant ändamål bankstyrelsens ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelse, hvaruti skälen för de vigtigare bland de föreslagna förändringarne
finnas utvecklade, äfvensom ett vid samina skrifvelse fogadt transsumt af
det, vid bankdelegarnes sammanträde den 15, 16 och 17 Juni 1865 förda protokoll,
upptagande de skiljaktiga meningar, som vid frågans handläggning hos delegarne
sig yppat, att tillhandahållas det Utskott, till hvars behandling ärendet varder af
Rikets Ständer öfverlemnadt.
Kongl. JVIajit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Skrifvelse N:o 77.
7
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i Siats-Rådet å Stockholms Slott den
2 Februari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.
Statsråden; Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Härefter uppläste föredragande Departements-ehefen, Statsrådet Herr Friherre
Gripenstedt, till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts denna dag på
Stats-Rädets enhälliga tillstyrkande fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, med öfverlemnande af ett från Styrelsen för
Allmänna Hypoteksbanken inkommet förslag till ändringar i Kongl. Förordningarne
den 26 April 1861, angående dels en Allmän Hypoteksbank för riket och dels de
allmänna grunder, som vid hypotheksföreningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rädets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, nådig Skrifvelse skulle till
Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Ossian B veckman.
8
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 77.
-\:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1866, kl. 12 mtdd.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
disposition af kronotionden från Gotland för dervarande prester
skaps aflöning; Gifven Stockholms Slott den 2 Februari 1866,
Sedan Kongl. Maj:t till Rikets åren 1834 och 1835 församlade Ständer öfverlemnat
att sig yttra öfver ett af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium uti
underdånigt utlåtande den 21 Februari 1832 afgifvet förslag till ny reglering af
kyrkoväsendet på Gotland, för hvars genomförande Kammar-kollegium ansett erfordras,
att af den åt presterskapet derstädes dittills upplåtna kronotionden, hvilken
enligt skedd uträkning antogs uppgå till omkring 3,797 tunnor, fortfarande såsom
förläning af gunst och nåd upplätes 2,047 tunnor, hvarigenom öfverskottet, nära
1,750 tunnor, komme Statsverket till godo; och Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse den 1 December 1834, till Kongl. Maj:t öfverlemna! att om den ifrågasatta
nya regleringen af kyrkoväsendet på Gotland närmare förordna och att till
Gotlands presterskap disponera så mycket af kronotionden, sorn oundvikligen fordrades
för erhållande af det löningsbelopp Kammar-kollegium föreslagit, dock sä
att tiondegifvarne i alla händelser icke komme att annorlunda utgöra Kronans andel
af tionden än uti rikets öfriga provinser, samt med vilkor tillika, att dermed
sådan reglering vunnes, som gåfve lättnad åt hemmansegarne och leinnade något
öfverskott ät Statsverket; har Kongl. Majit, som vidare i anledning af Kammarkollegii
ofvanberörda förslag låtit höra tiondegifvarne på Gotland, äfvensom öns
presterskap, samt deröfver jemväl af Kongl. Majits Befallningshafvande i länet och
stiftets Biskop inhemta! underdåniga yttranden, vid ärendets föredragning den 27
Mars 1843, i dettas dåvarande skick, icke funnit skäl att lemna bifall till en sådan
reglering af kyrkoväsendet på Gotland, som då var ifrågasatt, men med afseende
å angelägenheten deraf att gotländska presterskapets inkomster, som skulle kunna
utfordras enligt den för sednare tider och förhållanden icke lämpliga konventionsstadgan
af den 20 September 1648, efter billiga grunder bestämdes, så att, å ena
sidan, presterskapet icke saknade nödig utkomst, och, å den andra, innevånarne icke
betungades med oskäliga afgifter, i nåder anbefallt vidtagandet af följande förberedande
åtgärder, såsom erforderliga innan någon allmännare och definitiv reglering
af kyrkoväsendet på Gotland kunde komma i fråga, nemligen:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.
9
att Kammar-kollegium skulle låta, enligt de för orten gällande skattlägpningsgrunder,
upprätta förslag till det kronotiondebelopp, hvarje hemman pä Gotland
borde utgöra, samt dermed, jemte underdånigt utlåtande i ämnet, till Kongl.
Majit, inkomma;
att Kongl. Majits Befallningshafvande i Gotlands län skulle sammanträda
distriktsvis med ombud, valda af församlingarna vid sockenstämmor och afpresterskapet
genom Konsistorii försorg, samt upprätta förslag till den tertialtionde, såväl
hvarje församling i det hela, jemförelsevis till andra församlingar på Gotland, som
ock hvarje hemman, i mån af godhet och afkastning, ansåges billigen kunna till
presterskapet utgöra; samt
att förenämnde af församlingarna och presterskapet valda ombud, likaledes
med Kongl. Maj;ts Befallningshafvande till ordförande, skulle upprätta förslag till
en billig uppskattning af alla på Gotland befintliga kyrkoherde- och kapellansboställen
samt af den behållna inkomst, som deraf kunde påräknas; med berättelse
hvarom samt eget underdånigt utlåtande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade att
till Kongl. Majit inkomma; hvarefter och sedan dessa förberedande åtgärder blifvit
fullgjorda, Kongl. Majit ville ånyo taga ärendet i öfvervägande och, efter tillförlitligt
utredda förhållanden, derutinnan fatta nådigt beslut.
Till åtlydnad häraf och sedan Kammar-kollegium afgifvit underdånigt förslag
till kronotiondesättning för alla skattlagda hemman och lägenheter i Gotlands län,
hvilket förslag, upptagande beloppet af kronobonden för hela länet tili 3,740 tunnor
20 kappar spanmål, den 14 Juli 1854 af Kongl. Majit, i nåder fastställts
till efterättelse, har Kongl. Majits Befallningshafvande, för upprättande af förslag
till tertialtionden samt behållna inkomsten af kyrkoherde- och kapellansbostället,
den 21 September 1859 samt den 12, 13, 18, 19 och 20 Mars
1861 hållit sammanträden med församlingarnas och presterskapets ombud;
hvarjemte och då vid dessa sammanträden allmänt yttrats den önskan, att jemväl
öfriga presträttigheter mätte till beloppet bestämmas och presterskapets samtliga
aflöning på en gång regleras, alldenstund det vore af föga gagn om spanmålstionden
ensam blefve bestämd, under det att konventionsstadgans mindre tidsenliga och
för tiondegifvarne betungande föreskrifter om öfriga afgifter till presterskapet fortfarande
tillämpades, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande häraf funnit sig föranlåten
att åt presterskapets ombud uppdraga att utarbeta förslag till utgörande af samtliga
öfriga löningsartiklar för hvarje pastorat inom länet, äfvensom att, för öfverläggning
och beslut härom, till sammanträden inför Kongl. Majits Befallningshafvande
den 10, 11 och 12 Juni 1861 kalla ombud frän församlingarna; hvilka sammanträden
aflupit på det sätt, att hvad presterskapets ombud föreslagit blifvit oförändradt
för 18 pastorat och 2 socknar samt med åtskilliga jemkningar för 20 pastorat antaget,
så att, utom för Wisby stads- och lands-församlingar, om hvilka vid dessa
tillfällen icke varit fråga, endast för 4 pastorat och 1 socken överenskommelser
dä icke kunnat träffas, i anledning hvaraf Kongl. Majits Befallningshafvande låtit
med dessa församlingar hålla särskilda sockenstämmor, med den påföljd, att ytterligare
i 2 pastorat och 1 socken reglering af presträttigheterna blifvit öfverenskommen,
hvaremot för Hejde och Eista pastorat någon sådan icke stått att vinna; —
Och har, med anmälan härom, Kongl. Majits Befallningshafvande uti underdånig
skrifvelse den 26 September 1861, på anförda skäl, hemställt, att Kongl. Majit, med
upphäfvande af 1648 års konventionsstadga och öfriga författningar om presterBih.
till B. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 10 Käft. 2
10
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 77.
skåpets pä Gotland löneinkomster, täcktes fastställa den kyrkohe.rdarne derstädes
tillkommande aflöning att för all framtid utgöras med de beiopp i spanmål, som vid
ofvanomförmälda sammanträden i Juni månad samma år och vid derefter hållna
sockenstämmor blifvit särskildt för hvarje pastorat bestämda, med rättighet för
pastoraten att inom sig fördela beloppen, utan att presterskapet derutöfver finge
fordra några vidare löneafgifter, med undantag af de dagsverken af torpare och inhyseshjon,
hvilka enligt 1648 års stadga och 1649 års förklaring skulle utgå, hvarförutan
pastoratsboernes skyldighet att bygga och underhålla prestgård shusen fortfarande
borde bibehållas; samt att ifrågavarande aflönings-spanmäl, uti hvilken inginge
all den kronotionde hemmanen borde utgöra, skulle erläggas på sätt sorn för
leverering af kronans spanmål redan vore eller framdeles kunde blifva stadgadt,
med rättighet för tiondegifvarne att, då spanmålen levereras in natura, få aflemna
densamma i prestgården; äfvensom att från denna reglering måtte undantagas endast
Hejde och Eista pastorater, samt Wisby norra och södra landsförsamligar; — i anledning
af hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skrifvelse Kammar-kollegium,
efter det Konsistorium i Wisby öfver densamma sig yttrat, med anbefaldt underdånigt
utlåtande den 21 Oktober 1862 till Kongl. Majd inkommit.
Kongl. Majd, — som vid underdånig föredragning af detta ärende funnit den
föreslagna regleringen icke öfverensstämma med gällande föreskrifter om allmänt
ordnande af presterskapets inkomster, samt förty och då derjemte för regleringens
genomförande kronotionden på Gotland tjgits i anspråk utan den inskränkning
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 1 December 1834 innehåller, förklarat
ifrågavarande förslag till lönekonventioner icke kunna i befintligt skick vinna nådig
stadfästelse, äfvensom föreskrifvit, att reglering af presterskapets på Gotland aflöning
skall verkställas på det sätt och efter de grunder, Förordningen den 11 Juli
1862 bestämmer, — vill härmed, enär det belopp, som enligt Rikets Ständers förberörda
underdåniga skrifvelse får af kronotionden för en dylik reglering användas,
möjligen icke blilver tillräckligt att fylla hvad till presterskapets anständiga bergning
erfordras utöfver de bidrag församlingarna kunna skäligen anses böra för ändamålet
lemna, i nåder föreslå Rikets Ständer, att hvad i sådant afseende kan ytterligare
erfordras må, utan hinder af Rikets Ständers ofvannämnda beslut, af kronotionden
från Gotland få disponeras.
De till ärendet hörande handlingar komma att Rikets Ständers vederbörande
Utskott tillhandahållas; Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl,
nåd och ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
F. F. Carlson.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 77.
11
Utdrag af protokollet öfver Ecklesiaslik-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 2 Februari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Grefve von Platen,
Lagerstråle.
Malmsten.
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Carlson, uppläste derefter till justering följande,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående disposition af kronotionden från Gotland lör dervarande presterskaps
aflöning;
Och behagade Kongl. Majit, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i nåder
gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt befallde,
att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets
Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. J. Olde.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMAN, 1866.
Konal. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 78.
1
N:o 78.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1866, kl. 12 raidd.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer angående an
slag
till ny skolhusbyggnad och nytt gymnastikhus i Carlstad;
Gifven Stockholms Slott den 2 Februari 1866.
Hos Kongl. Maj:t hary Domkapitlet i Carlstad gjort underdånig anmälan om behof
af nytt skolhus och ny gymnastikbyggnad för dervarande högre elementarläroverk
och bifogat en embetsskrifvelse från läroverkets nuvarande rektor samt ritningar och
kostnadsförslag till dessa byggnader, af hvilka handlingar inhemtas:
att Carlstads högre elementarläroverks skolhus redan länge varit för sitt ändamål
otillräckligt och att man genom förhyrda lokaler i särskilda delar af staden sökt och
i någon mån kunnat afhjelpa denna olägenhet; att genom den sednast timade eldsvådan
läroverket förlorat, utom det för undervisningens behof samt för vaktmästarebostad
m. m. inköpta gamla s. k. hospitalshusen äfven den till ritsal upplåtna, rymliga
gymnastiklokalen; att skolhuset under åren 1754—1759 uppförts med gråstensmurar
af mer än en alns tjocklek; att af de åtta i nedra våningen belägna rum endast fem
ursprungligen varit bestämda till undervisningsrum, och att af de öfriga två varit till
boningsrum åt vaktmästaren afsedda samt det återstående till kök åt observatorn; att
i öfra våningen, från början bestämd till prestmötessal, konsistoriirum, naturaliekabinett
m. m., endast fyra rum äro någorlunda tjenliga till undervisningslokaler; att ändtligen
i båda våningarne alla rummen, som dels äro mörka, låga och små, dels ock i annat
afseende till undervisningslokaler alldeles odugliga, dessutom äro otillräckliga och illa
inredda, hvadan och då för närvarande alldeles saknas gymnastik- och ritlokaler
samt det i den af sednaste branden ödelagda staden icke är eller åtminstone på länge
blifver möjligt att, såsom tillförene, ersätta sådan brist genom att hyra andra lokaler,
Carlstads läroverk under dessa förhållanden icke kan motsvara sin bestämmelse eller
på ett tillfredsställande sätt lösa sin uppgift ;
Bih. till H. St. Prof. 1865 $ 1866. 1 Sami. 1 A/d. ‘2 Sand. 11 Häjt. 1
2
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 76'.
att det ifrågavarande, efter branden qvarstående skolhuset är så beskaffadt och så
beläget, att en ändring af och tillbyggnad till detsamma, hvarigenom det för framtiden
kunde befinnas tillräckligt rymligt och ändamålsenligt, icke kunna verkställas utan allt
för stora omkostnader, i följd hvaraf nybyggnad vore i alla afseenden att föredraga;
att för en sådan nybyggnad en särdeles lämplig, fri och öppen plats, efter sednaste
branden, finnes att tillgå i närheten af gamla skolhuset mellan Kungs- och Tingvalla-gatorna;
att,
sedan Wermlands läns landsting, hos hvilket Domkapitlet under sistlidne September
begärt 30,000 Riksdaler Riksmynt såsom hjelp till det ifrågavarande skolhusbyggnadsföretaget,
afslagit denna begäran, de tillgångar, som för ändamålet finnas, äro:
byggnadskassans behållning, enligt sednaste bokslut  26,461: 63.
ersättning för afbrända s. k. hospitalshuset  11,475: —
den genom terminsafgiften samlade nya byggnadsfonden  2,668: 93.
Summa Riksdaler Riksmynt 40,605: 56.
hvarifrån borde afgå:
den obetalda återstoden af ett beviljadt amorteringslån å 12,000 R:dr R:mt 3,611: 26.
kapital af gamla bygguadskassan, med hvars ränta Domkapitlet eger
att bestrida sina årliga expenser  9,000: —
Summa Riksdaler Riksmynt 12,611: 26.
då den verkliga och disponibla behållningen kornme att utgöra .... 27,994: 30;
att kostnädsförslaget för det ifrågasatta byggnadsföretaget uppgår till 194,565
R:dr R:mt, hvilken summa, sammanställd med den nyss angifna behållningssumman,
gifver en skilnad af omkring 166,000 R:dr Runt; samt
att, på grund at hvad sålunda blifvit aufördt, och då såväl stiftets allmänna, som
läroverkets enskilda byggnadskassa sakna andra tillgångar än de nu omförmälda, Domkapitlet
underdånigst hemstäldt, det Kongl. Maj:t ville till Rikets nu församlade Ständer
aflåta nådig Proposition om anslag för uppförande af ett nytt läroverkshus samt
gymnastikbyggnad för Carlstads högre elementarläroverk till det belopp, som motsvarar
ofvannämnda brist, eller 166,000 Riksdaler Riksmynt.
För att än ytterligare styrka behofvet af det begärda anslaget och för att föreslå
en utväg, genom hvilken den behöfliga anslagssumman i någon mån torde minskas, har
sedermera Eforus öfver Carlstads stifts läroverk i särskildt underdånigt memorial, bland
annat, anfört:
att, då vid 1862 års riksdag behofvet af ett nytt läroverkshus i Carlstad frarnslälldes
för Rikets då församlade Ständer, de icke ansågo sig böra för detta ändamål
bevilja statsanslag, i förmodan, att genom tillbyggnad det gamla skolhuset skulle kunna
göras tillräckligt rymligt och således äfven en del af kostnaden inbesparas. Med anledning
deraf hade förnyad undersökning i detta hänseende blifvit verkställd, men icke
lenmat det förmånliga resultat, som varit förutsatt. I följd af husets läge hade neni
-
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition Nio 78.
3
ligen tillbyggnaden befunnits kunna ske ändamålsenligt, endast genom uppförande af
en tredje våning samt husets förlängning vesterut. Då emellertid det i sammanhang
med denna plan approximativt uppgjorda kostnadsförslaget med omkring 20,000 R:dr
Itunt öfverstigit det för en nybyggnad, och planen dessutom blifvit outförbar genom
stadsfullmägtiges beslut att bibehålla en från domkyrkans södra korsarm ned mot
hamnen dragen gata, hvars igenläggande vid förslaget angående den ifrågasatta tillbyggnaden
varit, beräknadt, hade planen att genom tillbyggnad till nuvarande lokaler
fylla läroverkets behof af utrymme icke längre kunnat fullföljas;
att den för den önskade nybyggnaden utsedda platsen mellan Kungs- och Tingvalla-gatorna
genom skedd sammanslagning af de afbrända läroverkshusens tomt med
en angränsande, af stadsfullmägtige för det ifrågavarande ändamålet nyligen upplåten
tomt blifvit, så väl med afseende å de tillämnade husens läge, som å det behöfliga utrymmet
för ungdomens lekar och vapenöfningar, utmärkt lämplig för sitt ändamål;
att i de af Domkapitlet beräknade tillgångar, 27,994 R:dr 30 öre, eller i rundt
tal 28,000 R:dr, möjligen kunde uppkomma en tillökning af 9,000 R:dr Runt eller till
37,000 R:dr, om äfven det kapital finge användas, med hvars ränta, enligt Kongl. Maj:ts
nådiga tillåtelse, Domkapitlet nu bestrider sina till omkring 500 R:dr Runt uppgående
årliga expenser; att vidare, om Kongl. Maj:t skulle finna skäligt, att den provins, som
har mesta gagn af läroverket, särskildt bidrager till det anmärkta behofvets fyllande
och att således den af Domkapitlet till Wermlands läns landsting gjorda framställning
nästkommande år vilkorligt förnyas, det erforderliga statsanslaget, i händelse af landstingets
bifall, skulle med 30,000 R:dr R:mt förminskas; att det belopp, 166,000 R:dr
R:mt, för hvars erhållande Domkapitlet underdånigst anhållit om nådig Proposition,
således icke torde i sin helhet vara behöfligt såsom rent anslag; samt att under antagande
att hädanefter som hittills de föreskrifna terminsafgifterna till läroverkets egna
byggnadskassa uppgå till omkring 2,000 R:dr Runt årligen, och att följaktligen ränta
och amortering, beräknade tillsammans efter 5 procent, på ett lån af 40,000 R:dr R:mt
med denna tillgång kunde gäldas, anslagssumman skulle kunna nedsättas till 126,000
R:dr R:mt, om den återstående delen af hvad som behöfdes, eller 40,000 R:dr Runt,
såsom amorteringslån beviljades.
Enär alltså, till följd af de upplysningar, som blifvit meddelade, frågan om tillbyggnad
af det gamla s. k. gymnasiihuset lärer böra förfalla, och för fyllande af läroverkets
behof af utrymme, hvilket behof numera, efter den staden öfvergångna brand
och läroverkets derunder gjorda förlust af gamla hospitalshuset, blifvit alldeles oafvisligt,
annan utväg än nybyggnad icke återstår; vill Kongl. Maj:t, — i betraktande af hvad
såväl i fråga om tillgång till amortering af ett lån å 40,000 R:dr R:mt, som beträffande
bidrag af landstinget blifvit anfördt, äfvensom med fästadt afseende derå, att
för nödiga kostnader vid Domkapitlets expeditioner ett särskildt anslag är till följd af
sistlidna riksdags beslut å Riks-staten upptaget, så att någon del af byggnadskassans
kapital numera icke är för betäckande af Domkapitlets expenser erforderligt, utan detta
4
Kongl. Majlis Proposition K:o 78.
kapital till hela sitt belopp, 37,000 R:dr R:mt, är för nybyggnaden att tillgå, — i nåder
föreslå Rikets Ständer att til! uppförande af ny skolhusbyggnad och nytt gymnastikhus
för högre elementarläroverket i Carlstad bevilja ett anslag af 87,000 R:dr, hvaraf
40,000 R:dr att utgå under loppet af år 1867, samt derjemte ett lån af 40,000 Rabatt
återgäldas med ränta och årlig amortering al tillsammans 5 procent å det ursprungliga
lånebeloppet; allt med vilkor, att äfven Wermlands läns landsting till ifrågavarande
för hela länet angelägna byggnadsföretag bidrager med ett anslag af 30,000 R:dr R:mt.
De till detta ärende hörande handlingar skola till vederbörande Utskott öfverlemnas,
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
F. F. Carlson.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maf.t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 2
Februari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Friherre I)e Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Fredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Carlson, uppläste derefter till justering följande,
öfverensstämmelse sied Kongl. Majds, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 79. 5
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Majits nådiga Propositioner till Rikets Ständer,
nemligen:
2:o) angående anslag till ny skolhusbyggnad och nytt gymnastikhus i Carlstad.
Och behagade Kongl. Majit., enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda,
samt befallde, att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer afiåtas.
Ex protocollo
A. J. Olde.
i\:o 79.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag af prostetunna från Borås pastorat till Prosten
uti Åhs kontrakt inom Skara stift och Elfsborgs län;
Gifven Stockholms Slott den 2 Februari 1866.
Sedan, jemlikt föreskriften uti Kongl. Brefvet den 29 April 1859, Borås pastorat
af Skara stift blifvit deladt uti två särskilda pastorat, bestående det ena af Borås stad
jemte Torpa och Brämhults socknar, och det andra af Fristads, Borgstena och Gingrids
församlingar, har nämnda stifts konsistorium uti skrifvelse den 31 nästlidne Maj
med förmälan att vid delningen prostetuna icke blifvit anordnad för det förra af de
begge nya pastoraten, hos Kongl. Majit underdånigst hemställt, det nådig Proposition
måtte till Rikets Ständer afiåtas om,anslag för sådant ändamål af 9 kubikfot 4,5 kannor
kronotionde, eller samma belopp som för öfriga pastorat inom Åhs kontrakt utgö
-
6
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 79.
res; öfver hvilken framställning Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län
samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-kollegium och Stats-kontor, efter det upplyst
blifvit, att prostetuunan för det odelade pastoratet utgjort en tunna 16 kappar kronotionde,
hvilket belopp dock icke utgått från något af de till Borås nuvarande pastorat
hörande hemman, afgifvit infordrade underdåniga yttranden.
I anledning häraf vill Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med hvad Kammar-kollegium
och Stats-kontoret tillstyrkt, af Rikets Ständer äska, att ett årligt anslag af 9
kubikfot 4,5 kannor, '/3 råg och 2/3 korn, må beviljas att, efter årlig medelmarkegång
för Elfsborgs län, såsom prostetunna för Borås stads samt Torpa och Brämhults församlingars
pastorat till Kontraktsprosten i Åhs kontrakt utgå.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. År och dag
som ofyan.
CARL.
* '
F. F. Carlson.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
2 Februari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 80.
7
Dcpartements-chefen, Statsrådet Carlson, uppläste derefter till justering följande,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
3:o) angående anslag af prostetunna från Borås pastorat till Prosten uti Åhs kontrakt
inom Skara stift och Elfsborgs län.
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagda, samt befallde att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer afiåtas.
Ex protocollo
A. J. Olde.
N:o 80.
Ank. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
användande af uppkommande öfverskott å det för Gymnastiska
Central-institutet beviljade byggnadsanslag till
ombyggnad af det gamla gymnastikhuset å Institutets tomt;
Gifven Stockholms Slott den 2 Februari 1866.
Hos Kongl. Majit har Direktionen öfver gymnastiska central-institutet, — med förmälan,
att sedan vid uppgörande af den för nu pågående ny- och ombyggnader vid
institutet fastställda plan, större reparation eller ombyggnad af det gamla i'flera hänseenden
mindre ändamålsenliga gymnastikhuset derstädes icke föreslagits, hufvudsakligen
för att, intill dess sådan ombyggnad blefve oundgängligen nödvändig, icke föranleda
kostnader, de der möjligen kunde tills vidare undvikas, — i underdånighet anhållit,
8
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 80.
att då omförmälda åtgärd, under fortgången af byggnadsarbetena, visat sig allt mera
nödig så väl i anseende till det gamla gymnastikhusets betydliga bristfälligheter som
ock med hänsigt till dess vanprydlighet i förhållande till de nya byggnadernas vid institutet,
Kongl. Majit måtte åt Öfver-intendents-embetet uppdraga att i enlighet med
en. på Direktionens begäran af Öfver-intendents-embetet uppgjord och af Direktionen
godkänd ritning, låta såsom tillägg till byggnadsplanen utföra ombyggnad af det gamla
gymnastikhuset med användande af erforderlig del af det öfverskott å de af Rikets
Ständer till ett belopp af 167,178 Riksdaler 84 öre för institutets öfriga byggnadsarbeten
beviljade medel, hvilket uppkommit genom billiga priser å byggnadsmaterialier
m. m., och ansåges med säkerhet betydligt öfverstiga den enligt det af Öfver-intendentsembetet
upprättade kostnadsförslaget för ifrågavarande ombyggnad beräknade summa af
25,000 Riksdaler.
I häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Öfver-intendents-embetet, på de af
Direktionen anförda grunder och med vitsordande att de för ändamålet erforderliga
medel kunna i följd af en för Kongl. Majit och Kronan fördelaktig entreprenad å institutets
öfriga byggnadsarbeten beredas å ofvanberörda statsanslag, i underdånighet
tillstyrkt, att den ifrågasatta ombyggnaden måtte få genom Öfvor-intendents-embetets försorg
verkställas i öfverensstämmelse med ofvan omförmälda ritning och kostnadsförslag.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, vill Kongl. Majit föreslå, det måtte
Rikets Ständer medgifva, att till bestridande af kostnaderna för ombyggnad af det gamla
numera förfallna och vanprydliga gymnastikhuset vid gymnastiska central-institutet,
enligt förut nämnda ritning och kostnadsförslag, må få användas erforderligt belopp
af öfverskottet å det för gymnastiska central-institutet vid sistlidna riksdag beviljade
byggnadsanslag.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillhandahållas Rikets Ständers vederbörande
Utskott; och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
F. F. Carlson.
Utdrag
Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o 80.
9
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
2 Februari 1866.
Närvarande:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-chefen, Statsrådet Carlson, uppläste derefter till justering följande,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade
beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer,
nemligen:
4:o) angående användande af å byggnadsanslaget till gymnastiska central-institutet
uppkommande öfverskott till ombyggnad af gamla gymnastikhuset derstädes.
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande, i
nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll
bilagda, samt befallde, att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
A. J. Olde.
Bih. tål R St Prot. 1865 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. 11 Häft
•2
10
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 81.
N:o 81.
Alik. till Exp.-Utsk. den 17 Febr. 1866, kl. 12 midd.
Kongl. M.aj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
kostnadsfri utdelning af Post- och Inrikes Tidningar till
alla kommuner i riket; Gifven Stockholms Slott den Fl
Februari 1866.
Med afseende dels derå, att i de fall då, enligt gällande lagar och författningar,
stämningar, andra kallelser eller underrättelser af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten
genom tidningar, sådant, på sätt Lagberedningen i underdånig skrifvelse den
28 Oktober 1850 anmärkt, icke kan anses ske på ett tillfyllestgörande sätt, derest icke
nämnda meddelanden, på hvilkas iakttagande ganska många menniskors hela välfärd beror,
införas i något kungörelseblad, som kostnadsfritt sprides till hvarje kommun för
att öfverallt i riket vara tillgängligt för en hvar, som deraf vill hemta någon upplysning;
dels ock å angelägenheten deraf, att ej mindre Folket eger tillfälle att taga kännedom
af de redogörelser för allmänna ärenden, som böra intagas i en officiel tidning
eller åtfölja densamma såsom bilagor, än ock Regeringen eger en organ, hvarigenom
den kan meddela allmänheten de upplysningar, som anses behöfliga för att förklara
Regeringens åtgärder och utveckla grunderna för dess beslut; hvilken angelägenhet
måste blifva af större vigt i samma mån, som, till följd af stigande bildning och förändrad
lagstiftning, allt flere medborgare finna sig manade att med uppmärksamhet
följa de allmänna ärendena, vill Kongl. Maj:t, ehuru hinder möta att för närvarande
framlägga förslag till ett fullständigt ordnande af en officiel tidning på ofvan antydda
sätt, likväl, på de skäl, som i bilagda Statsråds-protokoll finnas närmare utvecklade,
och i ändamål att genom öfverenskommelse med utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar
tills vidare, så vidt ske kan, bereda de fördelar, som med en officiel tidning
skulle afses, härmed i nåder föreslå, att Rikets Ständer ville för år 1867 till Kongl.
Maj:ts disposition ställa ett extra anslag af 38,000 R:dr och medgifva att Post- och
Inrikes Tidningar, med fortfarande portofrihet, måtte från stämpelafgift befrias; allt
med vilkor att ett exemplar af nämnda tidning för hvarje kommun i riket tillhandahålles
ordföranden i kommunalstämman å det postkontor han uppgifver, utan annan
afgift än vanligt postförvaltarearfvode; samt att tidningen, utan förhöjning af prenume
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 81. 11
rationspriset för allmänheten, utkommer med en tillökning af det nu varande formatet,
motsvarande minst en spalt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
C A Ii L.
Louis De Geer. .
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Är enden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 13 Februari 1866-  i närvaro af:
Hans Excellens, Justitie-Statsministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens, Statsministern lör Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström.
Statsråden: Grefve von Platen.
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern anförde i underdånighet:
Genom ett Kongl. Bref den 22 December 1791 tillkännagafs att Kongl. Maj:t
behagat tillägga Svenska akademien rättigheten att utgifva Post- och Inrikes Tidningar,
hvarjemte förklarades, att som kungörelser eller de så kallade notifikationer icke
ansåges medföra laglig verkan, så framt de ej intoges uti dessa Tidningar, men akademien
icke kunde förbindas att med sin bekostnad derom besörja, så borde vederbörande,
hvilka icke redan genom någon särskild Kongl. Resolution derifrån vore frikallade,
enär kungörelserna insändes, tillika derföre erlägga betalning enligt den taxa
akademien allmänheten i tidningarne meddelade.
Sedan Svenska akademien erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att på arrende upplåt*-  utgifvande af nämnda tidning, hvilken någon tid varit sålunda upplåten till Hof-kantslers-embetet
och derunder utkommit under titel af ”Stats-Tidningen”, upplifvades vid
12
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 81.
återupptagandet af tidningens ursprungliga benämning, förmedelst Kongl. Kungörelsen
den 19 December 1844, föreskriften, att de legala kungörelser, hvilka, enligt lag eller
särskilda föreskrifter, borde genom allmän tidning offentliggöras, skulle införas i Postoch
Inrikes Tidningar. Denna tidning har sedermera oafbrutet utgifvits af enskild person
på grund af kontrakt med Svenska akademien och mot erläggande till akademien
af ett arrendebelopp, utgörande intill år 1849 Fem Tusen Två Hundra R:dr Banko
årligen och sedermera 5,000 Riksdaler Banko eller 7,500 Riksdaler Riksmynt, emot
hvilken sistnämnda summa utgifningsrätten är upplåten för åren 1866—1868.
Genom särskildt kontrakt med utgifvaren af Post- och Inrikes Tidningar, hvilket
på nådig befallning blifvit den 19 April 1856 af dåvarande Kabinetts-sekreteraren upprättadt
och sedermera förnyats, så att det med någon förändring gäller jemväl för innevarande
år, har Kongl. Maj:t emot vissa tidningsutgifvaren beviljade förmåner och
deribland den att äfven andra officiela tillkännagifvanden än de, som kunde hänföras
till legala kungörelser, skulle i främsta rummet lemnäs till införande i Post- och Inrikes
Tidningar, förbehållit Regeringen rättighet att få i Tidningen införa jemväl andra
meddelanden, som finnas vara af beskaffenhet att böra komma till allmänhetens kännedom.
Härförutan och på det ej mindre tidningen måtte komma att för dylika meddelanden
erhålla erforderligt utrymme än ock desamma skulle hållas allmänheten för
billigt pris tillhanda, har, på Kongl. Maj:ts befallning, den 16 December 1859 blifvit
träffadt det aftal, att tidningens förutvarande format skulle ökas med minst sexton procent
men prenumerationspriset för helt år ändock nedsättas från 16 till 12 Riksdaler,
emot en ersättning till utgifvaren af 10,000 Riksdaler Riksmynt årligen, hvilket belopp
för hvarje år blifvit fördeladt att utgå af de särskilda Hufvudtitlarnes extra utgiftsrnedel,
och jemväl skall, enligt nådigt beslut, för innevarande år så utgå.
Genom dessa anordningar kan emellertid behofvet af en officiel tidning icke anses
på ett tillfredsställande sätt afhjelpt.
Uti en underdånig skrifvelse den 28 Oktober 1850 yttrade redan Lagberedningen,
vid afslutandet af sitt arbete, i fråga härom följande:
”Under fortgången af det arbete Beredningen nu fullbordat, har den fråga ofta
förekommit, huruvida för de talrika fall, då efter lagförslagen, likasom efter åtskilliga
redan gällande lagar och författningar, stämningar, andra kallelser eller underrättelser
af hvarjehanda slag skola meddelas allmänheten genom tidningar, det sätt, som dertill
för närvarande begagnas, må antagas vara för ändamålet verkligen tillfyllestgörande.
En tidning, som skall köpas, kan omöjligen här i landet blifva så spridd, att den läses
af mera än en ganska ringa del af landets befolkning. Hvad den innehåller får således
icke, med något sken af sanning, sägas hafva kommit till den stora allmänhetens
kännedom. Ej heller synes det vara med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en
stämning, en kallelse eller en annan underrättelse af ifrågavarande slag meddelas, skaff
derföre vidkännas någon afgift, vare sig större eller mindre. Kostnaden bör falla den
till last, som låter ett sådant meddelande utgå, icke den, till hvilken det utgår, erne
-
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 81.
13
clan det är den förra allena, som njuter förmän en deraf, att han ej behöfver med större omgång
och på ett vida mer betungande sätt för meddelandet söka den sednare. Af allt detta
är det, efter Beredningens tanke, en följd att de ofta nämnda meddelanden, på hvilkas
iakttagande ganska många menniskors hela välfärd ej sällan beror, böra införas i något
kungörelseblad, som sprides lika vidsträckt med det, hvarigenom lagar och författningar
promulgeras och som, lika med detta, kostnadsfritt utdelas till hvarje församling
och till offentliga myndigheter för att öfver allt i riket vara tillgängligt för en hvar,
som deraf vill hemta någon upplysning. Ett sådant blad, af den vidd för hvarje gång
det utgifves, att alla till tryckningsdagen inkomna meddelanden deri få sitt tillbörliga
rum, kan med skäl förtjena den i lagstil vedertagna benämningen af allmänna tidningar,
emedan allmänhetens rätt och säkerhet, så vidt möjligt är, derigenom vårdas;
och Beredningen har funnit denna sak vara af så stor vigt, att den trott sig ej böra
helt och hållet afsluta sitt arbete utan att derå fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet”.
Denna framställning har under den tid, som efter densamma förflutit, icke förlorat
något af sin giltighet. Men det är icke blott med afseende på legala tilikännagifvanden,
hvilka oftast blott beröra enskilda angelägenheter, som det är af vigt, att
den officiela tidningens innehåll kommer till allmänhetens kännedom i en utsträckning
som efter erfarenheten i vårt land, likasom i andra, icke kan för en officiel tidning
påjräknas med mindre än att den till en del kostnadsfritt utlemnas. För en oafbruten
Vexelverkan emellan Regering och Folk är det ett oeftergifligt vilkor, att icke blott
folket eger tillfälle att taga kännedom af de redogörelser för allmänna ärenden, som
böra intagas i en officiel tidning eller åtfölja densamma såsom bilagor utan ock Regeringen
eger en organ, hvarigenom den kan för den stora allmänheten och icke
blott för ett fåtal prenumeranter å en tidning meddela de upplysningar, som anses behöfliga
för att förklara Regeringens åtgärder och utveckla grunderna för dess beslut.
Den officiela tidningens spridande till alla delar af landet och tillgänglighet för
alla blifver af allt större vigt i samma mån, som, till följd af en stigande bildning
eller ock förändrad lagstiftning allt flere medborgare finna sig manade att med uppmärksamhet
följa de allmänna ärendena. Det är med afseende å dessa förhållanden
som jag anser mig böra i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t. täckes till
Rikets Ständer aflåta en framställning i ämnet.
I afseende å omfånget för en kostnadsfri utdelning af den officiela tidningen erbjuder
sig visserligen den enkla grunden att stadga dess utdelning till alla dem, som
enligt gällande föreskrifter undfå Svensk Författningssamling; men då bland dessas
antal, som uppgår till omkring 5,000, många embetsverk och andra allmänna inrättningar,
af hvilka en stor del erhåller flera exemplar af Författningssamlingar, icke
hafva lika stort behof af den officiela tidningen, samt det i allmännhet torde kunna
antagas, att denna tidning, förmedelst redan vidtagna förfoganden, hädanefter såsom
hittills skall komma vederbörande embetsmyndigheter tillhanda, utan att vidare upp
-
14
Kongl. May.ts Nådiga Proposition N:o 81.
offringar för sådant ändamål från Statsverkets sida nödvändigt erfordras, tror jag, att
ifrågavarande utdelning skulle, så vida tidningen i öfrigt tillhandahålles allmänheten
emot ett mycket billigt pris, kunna lämpligen inskränkas derhän, att ett exemplar afses
för hvarje kommun i riket och utlemnas till komunalstämmans ordförande för att
sedan, på sätt kommunalstämman bestämmer, hållas tillgängligt för kommunens medlemmar.
— Till en sådan utdelning skulle 2,500 exemplar fullt förslå. För detta antal
uppginge prenumerationskostnaden, under i öfrigt oförändrade förhållanden, till
30,000 Riksdaler. Härvid bör dock tagas i betraktande å ena sidan den vinst för
tidningens utgifvare, som skulle uppstå af ett betydligen ökadt antal prenumererade
exemplar men ock å den andra, att den kostnadsfria utdelningen till allmänheten säkerligen
skulle minska de enskilda prenumeranternas antal. Under antagande att
dessa, hvilka för sistförflutna året lära utgjort omkring 2,300, minskades med 300,
skulle, enligt de upplysningar jag kunnat inhemta, en af det allmänna bestridd prenumeration
å 2,500 exemplar för utgifvaren medföra en vinst af något mera än 11,000
Riksdaler årligen. Mot det med sistnämnda belopp minskade prenumerationspriset för
2,500 exemplar borde sålunda utgifvaren utan förlust kunna åtaga sig att tillhandahålla
detta antal; och det allmännas kostnad skulle, efter sådan beräkning, uppgå till
omkring 19,000 Riksdaler årligen. En utvidgning af Post- och Inrikes Tidningarnes
nuvarande format torde dock vara önskvärd och om en sådan skedde förmedelst tillökning
af en ytterligare spalt utan att prenumerationspriset finge höjas, uppkomme
för utgifvaren, med den beräknade upplagan af 4,500 exemplar en ökad kostnad, som
ckc lärer kunna upptagas till mindre än 10,000 Riksdaler utan beräkning af det behof
af ökadt redaktionsbiträde, som det större utrymmet medförde.
Hela denna beräkning förutsätter likväl, att de 10,000 Riksdaler, som för närvarande
äro åt tidningen af statsmedel anvisade, skulle densamma fortfarande tillgodokomma.
Äfven med detta tillskott, som endast med 2,500 Riksdaler öfverskjuter det
arrende utgifvaren erlägger till Svenska akademien, har tidningen under de sednaste
åren, såvidt jag kunnat erfara, icke lemnat större behållning, än som kan anses för
en skälig ersättning åt en officiel tidnings utgifvare med de för en sådan befattning
nödiga egenskaper. Ett särskildt bidrag till redaktionskrafternas förstärkande torde, i
händelse tidningens format ökas, blifva oundgängligt; men långt ifrån att ett sådant
ytterligare bidrag kan beredas från de särskilda Hufvudtitlarnes extra utgiftsmedel, af
hvilka oftanämnda 10,000 Riksdaler för närvarande utgå, torde det för framtiden blifva
med största svårighet förenadt om icke omöjligt, att med dessa knappt tilltagna medel
bestrida samma anslag, som hittills varit åt Post- och Inrikes Tidningar anvisadt; och
jag vågar derföre hemställa att hela det för tidningen behöfliga anslag af Rikets Ständer
måtte äskas.
Det bidrag af allmänna medel, som vid sådant förhållande blefve för ifrågavarande
ändamål erforderligt, torde böra beräknas till 45,000 Riksdaler. Anslaget kunde
dock minskas med 7,000 Riksdaler, derest åt den officiela tidningen beviljades frihet
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition N:o 81. 15
från stämpelafgift, hvarigenom Statsverket endast afstode från en hittills med omkring
3,000 Riksdaler årligen af tidningen i dess nuvarande skick influten inkomst och hvarigenom
undvekes den i alla afseenden onödiga omgången att Statsverket skulle omedelbart
åter uppbära en del af det åt tidningen beviljade anslag. Det bör anmärkas, att
af de återstående behöfliga 38,000 Riksdalerna, så stor del som motsvarar det till
Svenska akademien utgående tidningsarrende, rätteligen är att anse såsom ett af Staten
åt akademien lemnadt understöd, hvilket, om den af mig för tidningen framställda
plan godkännes, framdeles torde böra emot ett direkt anslag utbytas.
Då emellertid någon erfarenhet är af nöden lör att med säkerhet kunna beräkna
de med företaget förenade kostnader samt hinder icke torde möta att genom särskild
öfverenskommelse med Post- och Inrikes Tidningars nuvarande utgifvare på försök sätta
saken i verket för ett år, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t uti
nådig Proposition täcktes föreslå:
att Rikets Ständer måtte för år 1867 till Kongl. Maj:ts disposition ställa
ett extra anslag af 38,000 Riksdaler och medgifva, att Post- och Inrikes
Tidningar, med fortfarande portofrihet, måtte från stämpelafgift befrias; allt
med vilkor att ett exemplar af nämnda tidning för hvarje kommun i riket
tillhandahålles ordföranden i kommunalstämman å det postkontor han uppgifver,
utan annan afgift än vanligt postförvaltarearfvode; samt att tidningen,
utan förhöjning af prenumerationspriset för allmänheten, utkommer med en
tillökning af det nuvarande formatet, motsvarande minst en spalt.
På tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga ledamöter täcktes Hans
Majit Konungen bifalla om förmälda hemställan, och skulle i
följd häraf nådig Proposition till Rikets Ständer aflåtas af den
lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
\
1
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ERIC KÅHRE, 1866.
Kungl. Maj:ls Svar M 82.
I:o 82.
Ank. till Eip.-Utsk. den 17 April 1866, kl. 11 f. ni.
KONGL. MALTS
Svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Stander vid innevarande
riksdag antagna förändringar i Tryckfrihetsför
ordningen;
Gifvet Stockholms Slolt d Rikssalen den 14
April 1866.
Välborne, Ädle och Välbördige, Ärevördige, Vördige, Vällärde, Äreborne, Förståndige,
Valaktade, Hedervärde och Redlige, Gode Herrar och Svenske Män.
Uti underdånig skrifvelse den 17 sistlidne Januari håfven J, Gode Herrar
och Svenske Män, hos Kongl. Majit, med begäran om Dess bifall, anmält, att J, för
Eder del, samfäldt godkänt och antagit särskilda vid sista riksdagen väckta och till
slutligt afgörande vid den nu innevarande lagligen beredda förslag till ändringar i
gällande Tryckfrihetsförordning, med hvilka förslag afsåges dels att bringa de i
samma Förordning förekommande straffbestämmelser till öfverensstämmelse med strafflagen,
dels ock förändrade stadganden, angående boktryckares åliggande att aflemna
friexemplar af tryckta arbeten; och skulle, enligt hvad J sålunda beslutat, följande
delar af Tryckfrihetsförordningen, nemligen § 1 mom. 8, 9, 10 och 11; § 3;
§ 4 mom. 9; samt § 5 mom. 15 och 16, erhålla den lydelse, som i Eder berörda
skrifvelse finnes upptagen.
Efter Statsrådets hörande har Jag dessa förslag till pröfning förehaft och dervid
funnit godt att till desamma lemna bifall.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, med all Kongl, nåd och
ynnest städse välbevågen.
CARL.
Bih tilt fl. St. Prut. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 2 Band. t'2 Hafi.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOH. BECKMAN, 1866.
Förteckning
öfver Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner och Skrifvelser till Rikets Ständer
vid 1865—-1866 årens riksdag.
tMen 27 Oktober.
JTs 1. Proposition till Stats-Utskottet, angående Statsverkets tillstånd och behof.
» 2. D:o, till Rikets Ständer, angående upplåtelse af f. d. Piparebostället
Bränn Arby vid Södermanlands regemente, för uppförande af skolhus
åt Wansö församling.
o 3. D:o, angående befrielse från rotering för hemmanet Fångåmon Jls 1 i
Jemtlands län.
» 4. D:o, angående pension på allmänna indragningsstaten för Krigsrådet m. m.
Samuel Conrad Nisser.
» 5. D:o, angående dito dito för Qvartermästaren vid Krigs-akademien, Majoren
m. m. J. G. Lyström.
» 6. D:o, angående dito dito för Regementsstallmästaren vid Lif-regementets
Husarkorps, Ryttmästaren i arméen m. m. Mathias Leijon.
» 7. D:o, angående pension å allmänna indragningsstaten för f. d. Kapitenen
vid Göta Artilleri-regemente, Nicolas Christiernin von Hess.
» 8. D:o, angående pension å allmänna indragningsstaten för förste Bataljons
läkaren
vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure Fredrik Lundberger.
» 9. D:o, angående dito dito för förste Bataljonsläkaren vid Uplands regemente,
Doktor Anton Fredrik Jacobsson och förste Löjtnanten vid samma
regemente Erland Joachim Bring.
» 10. D:o, angående dito dito för förste Löjtnanten vid Westmanlands regemente
Daniel Feodor Aminoff, vid afgång ur krigstjensten.
Dih. till B. St. Prot. 1865 å 1866. 1 Sami. 1 A/d. 2 Band. 13 Haft.
2
12.
13.
14.
15.
16.
17.
.Y? 11. Proposition, angående pension å allmänna indragningsstaten för förste Löjtnanten
vid Nerikes regemente Johan Henrik Lundh, vid afgång från tjensten.
D:o, angående dito dito åt Regementskommissarien vid Smålands gre
nadier-bataljon
Johan Magnus Friman, vid afgång från tjensten.
D:o, angående pension vid afskedstagandet åt Regementskommissarien
vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen m. m. Carl Fredrik
Schmaltz.
D:o, angående Trumpetaren vid Lifgardet till häst Johan Magnus Wahlqvists
uppförande till pension å allmänna indragningsstaten, vid
afgång ur krigstjensten.
D:o, angående anslag till ett förlagslån för tillvägabringande inom riket
af tillverkning af 12-decimaltums gjutna jernkanoner.
D:o, angående pension å allmänna indragningsstaten åt aflidne Kapiten
löjtnanten
m. m. C. O. L. Rudbecks enka, Magdalena Rudbeck.
D:o, angående af Blekinge läns Landsting gjord ansökning om inköp af
en Kronan tillhörig tomt i Carlskrona.
18. Skrifvelse, om förordnande af en Statsråds-ledamot i afseende på handlägg
ningen
af vissa i Riksdags-ordningens 36 och 42 §§ omförmälda
riksdagsärenden.
19. D:o, i fråga om förhöjning i det å Manufaktur-diskontfonden afsatta be
lopp
till förlagslån.
20. Proposition, angående berättigande för Chefen vid Ottenby stuteri, Hofstall
mästaren
m. m. J. W. Beijer att vid afskedstagandet erhålla
pension.
D:o, angående ytterligare förlängning i den för uppmuddring af Ystads
hamn bestämda arbetstid.
l):o, angående berättigande för Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetet
för polisärenden och åtskilige Landssekreterare, att, för
tiden från och med år 1863 och så länge de sina befattningar
innehafva, å allmänna indragningsstaten uppbära ersättning för
förlorad inkomst af passlösen.
21.
22.
den 31 Oktober.
23. Skrifvelse, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid sistförflutna riks
möte
beslutade lagförändringar.
24. Proposition, angående öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare af gamla
länsfängelsebyggnaden i Umeå stad med tomt.
25. D:o, angående öfverlåtande till Jemtlands läns innevånare af gamla
länsfängelsebyggnaden i Ostersund.
3
.As 26. Proposition, angående öfverlåtande till Wester-Norrlands läns innevånare af gamla
länsfängelsebyggnaden i Hernösand med tomt.
» 27. D:o, angående öfverlåtande till Wester-Norrlands läns innevånare af gamla
kronohäktesbyggnaden vid Sundsvall med tomt.
den 7 November.
» 28.
D:o,
angående arméens pensionering.
» 29.
D:o,
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextår.
» 30.
D:o,
angående restitution af ett utaf Häradsskrifvaren J. A. Lindgren
till Statsverket inbetaldt ersättningsbelopp af 311 R:dr 85 öre.
» 31.
D:o,
angående eftergift af 1861 års arrende för kungsladugården Åhs
Kloster i Hallands län.
» 32.
D:o,
i fråga om införsel för skatterättsfordran i kronosäteriet Olstorp i
Skaraborgs län.
» 33.
D:o,
angående försäljning till skatte af gatuhusen N:o 7 Glemminge och
N:o 21 Hannas i Christianstads län.
den 31 Oktober.
» 34.
D:o,
med förslag till förnyad förordning angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof.
» 35.
D:o,
om antagande af en författning angående arfsrätt för oäkta barn.
ilen MO November.
36. D:o, angående förändring i gällande bestämmelser om goatgörandet af
kostnader vid laga skifte å boställe.
37. D:o, angående förändrad grund för uttaxering af landstingsmedel.
38. D:o, angående berättigande för Landshöfdingen i Skaraborgs län, f. d.
Statsrådet m. m. Jonas Wsern, att vid afskedstagandet erhålla
pension å allmänna indragningsstaten.
»leii 17 November.
39. D:o, angående med Frankrike afslutade handels- och sjöfartstraktater.
40. D:o, angående nedsättning i bevillningen för reseagenter.
41. D:o, i fråga om afstående åt båtsmansenka n M. Ch. Säf af ett efter
hennes aflidne man Kronan tillfallet danaarf.
42. Skrifvelse, angående Styrelsens för allmänna Hypoteksbanken underdåniga
ansökning om kreditivrätt i Rikets Ständers Bauk för allmänna
Hy potheks banken.
4
den 91 November.
Jfå 43. Proposition, angående förändring i grunderna för beväringsinrättningen samt om
bildande af en landstorm.
» 44. D:o, angående grunderna för infanteriets och kavalleriets organisation;
om rättighet för don indelta soldaten eller ryttaren till tidigare
afsked; samt om arméens vapenöfningar och underofficersbildningen.
den 91 November.
» 45. D:o, angående upplåtelse till Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård
med dertill hörande lägenheter.
den 98 November.
» 46. D:o, om förhöjd pension åt Expeditionschefen M. G. von Schantz vid
afskedstagande!.
den 1 December.
» 47. D:o, om anslag till jernvägsbyggnader och till rörelsemateriel å redan
anlagda stambanor.
» 48. D:o, om anskaffande af medel till jernvägsbyggnader och ökad jern
vägsmateriel.
» 49. D:o, angående folkskolelärares pensionering.
den 9 December.
» 50. D:o, angående pension å allmänna indragningsstaten för Kommendanten
och Direktören vid straff- och arbetsfängelset å Långholmen,
Majoren m. m. Frans August Tellander.
den 8 December.
» 51. D:o, i fråga om förändrad grund för utgörande af fjerdingsmans aflöning.
den December.
» 52. D:o,
angående kostnadsfri upplåtelse af kronomark för jernvägsanläggningen
mellan Gellivara malmfält och Lule eif.
tifil 21 December.
.M 53. Skrifvelse, angående väckt fråga om öfverflyttning på Kronan af bestyret med
anskaffning och underhäll af båtsmännens kappsäckar och s. k.
småpersedlar.
» 54. Proposition, angående förändrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt en
skilde
af Kronans mark i Norrland och Stora Kopparbergs län
samt om dispositionen af stubböresmedlen.
» 55. D:o, om anslag för ar 1866 till biträde vid handläggning af de i Eckle
siastik-departementet
förekommande ärenden rörande lönereglering
för presterskapet i riket.
» 56. l):o. angående afsöndring af jord från Rönö kungsgård för utvidgande
af Rönö församlings kyrkogård m. m.
» 57. D:o, angående anslag af prostetunnor från Envikens, Malingsbo och
Ludvika pastorater af Westerås stift.
» 58. D:o, om anslag af prostetunnor från Bodarne och Skagershults socknar
i Orebro län till prosten i Edsbergs kontrakt af Strengnäs stift.
» 59. D:o, om beviljande af prostetunna för Ramsjö församling i Gefleborgs
län till prosten i Helsinglands Vestra Öfre kontrakt af Upsala
stift.
flen 29 December.
» 60.
D:o,
angående anslag till fortsättande af storskiftes- och afvittringsför-
rättningarne i Rikets norra län under år 1867.
» 61.
D:o,
angående pension å allmänna indragningsstatep vid afskedstagan-
det för Styresmannen vid afvittringsverket i Westerbottens län,
Förste Landtmätaren derstädes m. m. Anders Tunell.
» 62.
D:o,
angående ändringar i gällande förordning angående vilkoren för
bränvins tillverkning.
» 63.
D:o,
angående fortfarande årlig kurhusafgift.
» 64.
D:o,
angående ersättning för liushyresmedel åt fyra lektorer vid elemen-
tarläroverket i Strengnäs.
» 65.
D:o,
angående ett årligt anslag af 500 R:dr till hushyresersättning åt
rektorn vid högre elementarläroverket i Westerås.
» 66.
D:o,
i fråga om inlösande af de så kallade frisocknarnes tjenstbarheter
till Dylta svafvelbruk.
» 67.
Skrifvelse,
angående väckt fråga om Sala silfververks återgång till Statens
disposition.
6
Jk? 68.
» 69.
» 70.
» 71.
» 72.
» 73.
>» 74.
» 75.
» 76.
» 77.
» 78.
» 79.
den 9 Januari I8GG.
Proposition, med ytterligare framställning i fråga om bergsskolans i Falun
flyttning till Stockholm och förening med Teknologiska institutet.
D:o, angående beviljande af anslag till ny reglering af torg, gator och
tomter i Carlstad efter den staden i Juli månad sistlidna år
öfvergångna brand.
D:o, angående förhöjdt arsanslag för Slöjdskolan i Stockholm.
D:o, om anvisande af medel till utvidgning af den för jernvägen genom
Stockholm beslutade bangård vid Clara sjö och tillökning i de
för trafiken derstädes afsedda byggnader.
D:o, angående anslag till beredande af arbetsförtjenst åt den genom
missvext lidande befolkningen inom Pajala socken af Norrbottens
län.
Skrifvelse, angående ändring i planen för sänkning af Solgen m. fl. sjöar 1
Jönköpings län, med bibehållande af dertill beviljadt låneunderstöd.
D:o, i fråga om upplåtelse åt Stockholms stad af vissa tomtdelar å
Riddarholmen.
aett 99 Januari.
Svar uppå Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående riksdagens förlängning.
aen 9 Februari.
Skrifvelse, med öfverlemnande af ett från Styrelsen för allmänna Hypotheksbanken
inkommet förslag till ändringar i Kongl. Förordningarne
den 26 April 1861, angående dels en allmän Hypotheksbank för
Riket och dels de allmänna grunder, som vid Hypotheksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända.
Proposition, angående disposition af kronotionden från Gotland för dervarande
presterskaps aflöning.
D:o, angående anslag till ny skolhusbyggnad och nytt gymnastikhus i
Carlstad.
D:o. angående anslag af prostetunna från Borås pastorat till prosten
uti Åhs kontrakt inom Skara stift och Elfsborgs län.
7
iMs 80 Proposition, angående användande af uppkonnnaude öfverskott å det för Gymnastiska
Centralinstitutet beviljade byggnadsanslag till ombyggnad
af det gamla gymnastikhuset å institutets tomt.
» 81. D:o, angående kostnadsfri utdelning af Post- och Inrikes-tidningar till
alla kommuner i riket.
flen it April.
» 82. Kongl. Maj:ts nådiga Svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid
innevarande riksdag antagna förändringar i Tryckfrihetsförordningen.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1866.
BIUM
TILL
SAMTLIGA RIKS-STÅNDENS
PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1865 OCH 1866.
FÖRSTA SAMLINGEN.
Afdelningen:
Berättelse om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit, sedan nästföregående
Riksdag, jemte de af Kongl. Majit till Rikets Ständer hållna Tal
samt Kongl. Majits Rådiga Svar uppå de af Rikets Ständer
gjorda underdåniga framställningar och förslag.
r
petåittifc
om Ijltmb i 9iifct ft<j
tUtöt*agit fefcatt ftfta Stiftar*;
©iffccu StocfpolmS Slott å 9tiféfalen Sen 24 Äftobcr 1865.
o?
^nom bet Jbongl. £mfct pafma, uttber tibrpmbcn från UlifctS ©tanberg g®af^;
fenafte fammanmaro, .SpanS Äcngl, -jpögpet, -jpertigenö af Salarne förmäl* j“™e
ning od) .jpanS åbongl. -jpögpct, -pertigettö af 9toi?e föbelfe utgjort gtäb*
jattbe tillbragelfer. föbeifc.
Äongt. 9Jiaj:t t)ar meb ada främmanbe matter forgfåtligt mibmaft*
påltit goba od) mänffapliga förbinbelfcr. 3Dcn olpdöbringanbe ftrib, pmar* be dafter,
uti ett närbeflågtabt grannfolf blifvit inmedlabt, t)ar roadt .Kongl. 9Jlaj:tS
roarmafte beltaganbc, od) .Kongl. 5Dtaj:t par ide altcnaft på unberpanblin*
gens mäg föft att göra allt Ditt inflptanbe gädanbe tilt förman för Dan*
mart, utan od marit berebb att meb ftora uppoffringar upptraba till befj
biftånb, om få funnat fle utan att ftörta be §örenabe Diifena i en allt*
för ojemn tamp. .Kongl. 9Jtaj:tö bemöbanben pafma marit frufttöfa, men
bemifa åtminftone uppriftigpcten af ben mänffap, font förenar ©menffar
ocp borrman meb bcraS ftamförmanbter. Dm .Kongl. 9)taj:tS lifliga önff*
ningar för bcraö mai ej funnat uppfptlaS, par betta berott på omftånbig*
peter, font ide ftått i Defj förmåga att unbanröbja.
SBilj. till 8t. ©t. spröt. 1865—1866. l:a Somt. 2:a 2tft>. \
2 23erätteffe om fjmab i 91 if et ocfj b ef S
3 9Jte,rico fjär ett nytt Äeffarböme uppftått. .ftoitgl. 9Jtaj:t fjär er*
fant ben utforabe .fteffaren, odj genom ömfeftbiga fänbebub Rafina be
bägge Slätterne träbt i närmare od) mänffapfig beröring.
§anbet«» od) Se fortfatta uttberfjanbfingar, font egt rum rncb Äejfarbömet Srattf*
Erattater. rtfe, fjafma fört tift ett tänge efterfträfmabt mål genom afflutaitbe t s})a*
riö, ben 14 februari betta år, af öpanbefå* odj @jöfartö*Sraftatcr. Sefja
l;afma bfifmit ratifiecrabe af -£anö 9Jtaj:t konungen ben 10 9Jtar§ od) af
.fpanö 33taj:t ^ranömännenö Äejfare ben 8 i famina månab. SSäfenbt*
liga förbefar rncb affeenbe på tulfumgätber od) fäfteafgiftcr i Sranffa
famnar §afma genom befja Sraftater bfifait be görenabe Stifenaå pro*
butter odj fartyg berebba. 9töranbe bet meb Jtonungarifet 23efgien, un*
ber ben 26 Suni 1863, afffutabe -fpanbetö* od) @jöfart§*$örbrag famt
röranbe ben meb nämnba ffttfe, unbcr beit 16 Sult famina år, afffutabe
Sraftat, angåenbe afffaffaitbe af tuffafgifter mib ffeppöfart å ©djelbeflobett,
ega Stifetö ©tänber genom ^örfjanbfingarna mib febnafte dtifömöte fanne*
bom. öpanbefö* odj @jöfartö*Sraftat emedan be görenabe Sftifetta od)
Siepubfifeit Siberia är afffutab i Sonbon ben 1 (September 1863 odj ra*
tificerab af -fpano 9Jtaj:t konungen ben 26 Sebruari 1864 famt af nämnba
Siepubfifö fprefibent bett 14 Sanuart famina år. 9)teb Sanmarf, f)ar ut*
mepfatö en, ben 19 Saititari 1865, i Jböpeitfjamtt unbertednab Seffara*
tion, fjmartgenom be 2:ne fifta momcntcrne uti 2 § af <jpanbefö=Sraftaten
meb nämnba 9itfe, af ben 2 dtooember 1826, bfifmit tift fraft od) merfait
uppf)äfba. Snår anläggningen od) unberfjåtfanbet af en fyr på SOtaroc*
cattffa luften bfifmit tift ftörre trygghet för ©jöfarten af beljofmet påfaf*
fab, I)ar jvoitgf. 9Jtaj:t i förening ntcb be flefta af (Suropaö fjömaftcr odj
2tmerifaö förenta Stater träbt i unberfjanbftng meb ©uftan af SJtarocco
odj meb fjoiiom, t Sänger ben 31 fiftfibne SRaj, afflutat en jfonoentioit,
fprelfe fig tillbragit feban fifta 9ii!Sbag. 3
rörån be pnbpfwanbet cd; unberpdet af cn fyr p ©af) Sprtel, ocfj pr
benna konOentiott blifvit, ben 13 t ftfiXtbne tnchtab, af .fpanS 9Jtaj:t
konungen ratiftccrab.
©en lifligare beröring meb kontinenten od) befi färffilba (Stater, fora ?o(iförbrag.
be allt nter od) mer fåwäl berftäbeS forn inom Swerige utftrcidta jern»
wägSanläggningarne föraniebt od) unberlättat, pbe gjort en fnabbare cd)
mera regelbunben Sjöpoftförbinbclfe medan Sobra Swerige od) SfyfEiattbS
ittft nobig od) önftwärb. Sid orbnanbc praf är meb konuugarifet
fprcuSfen, i ^(e." ben fö Suli 1864, affiutabt ett ^oftförbrag, font er»
pdit öpattS 93taj:t konungens ratifilation ben 30 Siugufti od) öpanS 931aj:t
konungens af fprettfjen ben 22 September f. å. @tt nptt jpoftförbrag
pr jemwat btifwit affiutabt emedan Swerige od) ©attmar! i Stocfplm
ben 30 fiftitbne Suni od) ratificerabt af •'pans 93taj:t konungen ben 11
9Iugufti, jamt af .jpanS 9Jtaj:t konungen af ©attmar! ben 28 Suli.
Seiegraf»kottoeittioner äro afflutabe odt beprigen rattficerabe mebSMegra^Sonkonungarifet
©amitar! i köpenpmn, ben 10 ©ecember 1863, äfweitfotWDeftarationer.
meb konungarilet fPreufjett i 33erlitt, bett 29 £D!tober 1864. 93icb affe»
enbe å mäfenbtitga förbclar bcraf, att Setegramwepngen p !)e!a ©uro»
peiffa kontinenten blefwe Itfformigt orbnab jamt att portofatferna ttcb»
fatteS od) beftämbeS för I)Warje lattb, pr kongl. 9Jtaj:t genom ©ntbub
bcltagit uti be i fåbaut fyfte medan ©ttropS 93la!ter förba ttnberpnb»
lingar od) biträbt en i ipariS, ben 17 931 aj betta år, affltttab Snteruatio»
ned Selegraf»konOeittton jamt ben 7 Stugufti bera giftbit filt ratifitation.
©ettna lonöention är ratificerab af .fpaitS 931aj:t grattSmännenS kejfarc ben
12 Suii. ©n 931inifteried ©ellaration, innefattanbe föräitbringar af Wtp
ftabganben uti SeIegraf»konOentioncn meb Sffyfjianb, af bett fö Suni 1860,
4 SBerättetfe om Ijmub t 9tifet ocf) b c f ö
fjär t @:t ^Petersburg, ben ^ Sauuart 1864, blifmit unbertednab od)
utmeplab.
lonBentioner •^onunÖctr^c* portugal fjafma i Sifjabon, ben 17 december
1863, blifmit afflutabc tmcnne åionOcntioner: ben ena aitgåenbc förrpmba
matrofcrS gripanbe odj utlcmnanbe, odj ben anbra angåenbe förbrptarcö
utlemnanbe. 2)cfja åvonocntioncr äro af be -jpögc 9)lonarfcrna behörigen
ratificerabc ben 19 SIpril odj 11 9Jiaj 1864,
od°n®eHara- ®eb jtonnngarifct portugal är jernmäl i Sifjabon, ben 17 SerentMfwånbePaf
^er afflutab en Äoncention om uppf)äfmanbe af Jus Detractus,
jus Detractus. 0f^ genom en Slltiuftcrtcll Separation, unbertecfnab ©otfja ben 1 Secentber
1862, famt mot en bplif a ©menff-iftorff fiba utmcplab l)ar meb
^icrtigbömct @ad)fcn-Soburg-@otI)a öfmerenSfommelfe röraitbe famina ämne
blifmit träffab.
o^nnrairb°af Äongl. 9Jlaj:tS ^Regering Ijabe cmottagit en inbjubning att biträba
(Ärabe i falt. fcclt emedan åtfftdiga ©uropciffa dccgcringar, ben 22 Slugufti 1864, i
©cnéoe afflutabe JvonOention, angåenbe förbättranbe af fårabe 9Mitärcrö
mårb i fält. Sid foljb fjäraf fjär Jlongl. 93iaj:t, meb fudfomdg uppffattningfaf
bet berömmärba änbantålet, genom en, ben 13 Sccctnber
1864, utfärbab 21cceöfionö-2lft berörbe åtonOcntion antagit odj gidat.
Suftuie-fiat^- (Sinligt be, för afgifmanbe af 3uftittc-@tat§-93Unifternö embetöberät*
embete» teifer, från bomftolar famt polis- od) mcrfftädaitbe mpnbigljcter infomna
uppgifter, fjär antalet anljängiggjorba ärenben utgjort, af tmifteinål, år
1861: 40,278, år 1862: 39,440 od) år 1863: 41,122, beriblanb antalet
anljängiggjorba fonfurömål marit, år 1861: 1,572, år 1862: 1,666
od) år 1863: 1,856; af utföfttingömål, år 1861: 97,089, år 1862:
103,623 od) år 1863: 128,236; af anbra cicila ärcitber: år 1861:
ftprctfe fig tittbragit [eban fifta SftifSbag. 5
315,454, år 1862: 341,311 odj år 1863: 340,047; jamt af brottmål
år 1861: 46,855, år 1862: 43,850 od) år 1863: 43,694. — Slntatct
angifna brott od) förfectfer tjär utgjort år 1861: 47,275, år 1862: 44,228
od) år 1863: 45,500. Slntatct fatfältba perfoncr t)ar utgjort, år 1861:
36,143 män od) 3,221 qminnor, år 1862: 33,067 män cdj 2,992
qminnor jamt år 1863: 34,119 män od) 3,270 qmimtor. SBtanb be faf*
fältba pafma btifmit bömbe tift bobcn, år 1861: 21 män od) 16 qminnor,
år 1862: 14 män od) 1 qminna, jamt år 1863: 18 män od) 3 qmin*
nor; tilt jtrajjarbete elter annan urbota beftraffning, år 1861: 1,750 män
od) 261 qminnor, år 1862: 1,893 män od) 374 qminnor jamt år 1863:
2,020 män od) 382 qminnor; od) tilt böter, år 1861: 34,372 män odj
2,944 qminnor, år 1862: 31,160 män od) 2,617 qminnor, jamt år
1863: 32,081 män od) 2,885 qminnor.
3 ben titt Äongt. 9Jtaj:tö pröfning pcmftättba frågan om reoifion aj ^Union^
bet gättanbc föreningSförbragct emettan ©merige odj Stlorge, par åtongt.
9Jtaj:t unber ben 6 februari innemaranbe år i nåbcr beftutat tittjättanbet
aj en Committé, bejtåenbe af ©mettffe odj Storffc män jamt ntcb upp*
brag att, i öfmereuöftämmctfe meb aj jtongt. 9ttaj:t angiftta grunber, ut*
arbeta förftag titt be jöränbrabe beftämmetjer, jorn i affeenbe på Stifenaö
förening funncö mara aj bepofmet påfattabe ocp änbamåtöcnliga. 2)enna
Committé par od berefter fammanträbt, men ännu ide afjtutat jitt
arbete.
<£>ögfta tDomftotcn par, unber tiben från bet att fenafte berättetje §ögftn ©omtitt
Stitetö ©tänber afgafö, jortfaranbc arbetat på tmå afbelningar, pmar*
igenom antatet af be batanjcrabe måten mäjenbttigen nebgått.
©eban bet befunnits, att inom |)of=3ftättcn öfmer ©tåne ocp S3te* lenena um
tingc batanjen öfmer oajgjorba mål unber fenare åren alttjemnt marit i “^tfton.61
6 Berättetfe om tfmab i 9ttfet oct) bcfö
titttaganbe; få {far, för att t någon man afhjelpa bet Ifäraf för be ratt*
föfanbe förantcbba menliga förtfåttanbe, benna .fpof=9tätt, font etjeft beftår
af tmå afbetningar, mcb Jvongl. 9Kaj:tö tiltåtetfe arbetat å tre afbelningar
unber tiben från od) mcb ben 16 Sanuart tilt flutet af Slprit månab in*
nemaranbe år.
i Setfanbs m" §ör tiltgobofcenbe af bet anmätba betjofmet inom Seffanbö, Qltö od;
fting«tagVä fodttarö tingsdag i .Kopparbergs län af en ffpnbfamtnare lag*
ffipning än font Ijittillö, mcbelft attenaft ett lagtima tings påltanbe årXi»
gen, fitnnat utöfmaS, t;ar .Kongl. Staj:t förorbnat att i nämitba tingslag
tmå lagtima ting må årligen f;åltaS.
Sing ftobS 3fåbfiufmu*9iått tjär .Kongl. SDlajd mebbetat
tilt en bet förättbrabe föreffrifter röranbe fatnnta Slättö arbetScrbning,
2BaIaarbnin” äfmeuforn faftftättt betö m; orbnittg för Sorgutäftarc*, StåbmanS* oäj 9)ta=
giftratSfefrcterare*mal i ©todtjotm, bets nt; matorbning för SBeftcråö i fråga
om Sorgmäftaremat, betö föränbring i ^ittiltS gätfanbe beftämmetfer an*
gåenbe orbningen för mat af rtfSbagömän t Sorgareftånbet för ftäberna
(Stodljotm, ©öteborg, bernofanb od; @unbömatt.
gör tittmägabringanbe af änbrittg od; rättelfe uti t;ittittS förefunna
oregetbunbent;eter uti tanbetS jubicictta förbetning, t;ar, titt fötjb af beröm
gforba framftättningar, .Kongl 53taj:t mebbetat nåbtga föreffrifter: ont -fpadås
od; BäS fodnarS t SentttanbS tätt ffitjanbe, ben förra från DmifenS od) ben
fenare från Brunflo tingslag, farnt förenanbe tneb [;marattbra titt ett eget,
SemttanbS @öbra bontfaga titltmranbe tingStag, unber benämning: ".fpadåS
od; SfläS tingslag", t;mitfen föränbring bod ide fomine att träba i fraft,
förrän meb året näft efter bet, unber tjmitfet numaranbe innet;afmaren af
SemttanbS Skorra bomfaga, t;martilt 9täö fodett t;ittil(S t;örer, antingen
från -£)ärabSt;öfbingebeftättningen afgått etter od i fiabgab orbning gifmit
Sfteglerttig af
bomftofr
irtbetningen.
ftprelfe fig tittbragit feban fifta SRifSbag. 7
fitt famtpcfe tilt föränbringen tittfänna; om be titt ben f. f. Smeta fjer=
bing i .Kronobergs tän tjoranbe hemmans od; tägent)cterS ffitjanbe från
Konga fjdrab od) fortägganbe titt Storriotbinge t)ärab; om byarna Stii,
Smtbe od) tRiögränbSbpnö i SBefternorrtanbS tan ffitjanbe från ljustorps
od) fortägganbe titt ©föns tingslag; om Sttter^fpogbatS fodenS öfmcrftptt*
ning från SjuöbatS tingStag i ©eftcborgS tän titt ©megS tingslag i 3emt=
tanbs tän; om -jpatnra fapettagS öfmerftpttning från £)fter=©atarneS born*
faga i Kopparbergs tän titt SjuSbatS tingStag i ©efteborgS län; omöfmer*
flottning af hemmanen Soffia St:iö 1—4 famt lägenheten tRibberSmit från
färentuna titt ©ottentmta ^ärab i @todt)otmS tän; om bparna JRotnäfetS
od) ©ranönS ffitjanbe från fpammerbatS tingStag t SemttanbS län od)
fortägganbe titt tRamfete tingStag t Söefter^orrtanbS tän; om bparna
^atabacfenS och ©imitSteS ffitjanbe från ^attenS tingStag i SemttanbS
©bbra bomfaga och tägganbe titt ©fferbatS tingStag i tänetS norra bom=
faga; od) om öfmerftpttning af SittånäfetS bt; från ^antmerbats tingStag
af Semttanb titt Stfete tingStag af SöefterbottenS tän. — SDcfjutom tmr
Storrå od; ©öbra SjuftS härabS bomfaga, font hittills utgjort enbaft ett
tingslag, btifroit i tmå tingStag förbetab, äftoenfom be feban flera år tittbata
beftutabe od; i färffitba, förut titt tRifetS ©tänber afgiftta berättetfer
anmätba föränbringat i bontfageregleringeit inom 9Ratmöf;uö, ©faraborgS
och ©todhotmS tän numera träbt t futt merfftättighet.
SReb bifatt titt infomna framftättningar t;ar Kougt, SRaj:t tittåtit,®emenjamma
att getnenfam tingSftab för ^anbtäggtitng af brottmål angåenbe t;äftabe farpba
perfoner må bcgagitaS: för tttteråferS, -jpagunba, Söaffata, 33ätinge, Stasbo
och Sagunba häeaber å tänScettfängetfet i Upfata; för ©ubmunbrå och
©äbrå tingStager å tänScettfängetfet t Spentöfanb; för SBifotfa och 2Sal=
febo fjäder å tänScettfängetfet i Siuföping; för SöuåferS, Dppunba,
i
Sttqtt firaff*
fängetfe t
EarUsfrotta.
Sftija Srono»
ceHfärtgelfer.
Sagför»
änbrtngar.
33erattetfe om §mab t Sft tf et oclj b ef S
Söiltåttinge, Sftönö odj gölebo l)draber å tdnöccltfdngetfet t Sftpföping;
[arnt för Stunbre, Sönne odj SSjerfc bdraber, dfmenfom för ©unbalö od;
Söatbo tfdraber, å tdnöceftfdngelfet i Söeneröborg. — 9Jtöjtigt)etcn att, äf*
toen rneb minffab olägenhet för bomare odj menigfjeter, mibtaga befja an*
orbningar, hvarigenom ranfafrttng rneb be i celtfdngetfe förloarabe fångar
fan totb famma fdngetfe tjåltaö, §ar i innerlig mån unberldttatö genom
ben rneb Dtifetö febnaft förfamlabe ©tdnberö famtpde gifna odj i åtongt.
Äungöretfen ben 29 (September 1863 intagna beftdmmetfe om erfdttning
tilt bomare odj måtöegare t be fall, bå flere tjdraber l;afma gemenfam
tingöftab t brottmål, od; erfarenheten tjat fortfaranbe åbagalagt be förbe*
tar, forn för fångmårben och brottmåMagffipningen aro nteb beöfa attorb*
ntngar föreitabe.
©eban Mfetö ©tanber rnib ftffa SRtföbag anmifat mebel tilt upp*
föranbe af ett bel;öftigt aufebt, nptt ftr aff=f äng eif e i (Sarlöfrona, tjär Äongl.
•äJtajd bertill faftftältt föreftagna ritningar, od; bpggnaböarbetet f;ar unbcr
udfttibna famt innemaraitbe år fortgått,
25e uti Äongt. 9Jlaj:tö fenafte berdttelfe titt UtifetS ©tanber omför*
ntdtba fronoceKfdngctfer i Ubbevatta och i ^»aparanba dro numera fult*
borbabe od; tjäfva titt begagnanbe upplåtits, bet förra i September månab
1863 od; bet febnare i September innevaranbe år.
dtebanndmnba af Dvifetä febnaft förfamlabe ©tanber afgifna förftag
tilt tagfördnbringar, öfver t;mitfa Ötongt. dftaj:t ide funnat före ©tan*
bernaS åtffitjanbe ntebbeta beftut, tjär Ötongt. 9Jtaj:t febermera, i ben orb*
ning 87 § ^Regeringsformen föreffrtfver, i Ståber bifallit od; låtit å befja
förftag grunbabe görorbningar imber fötjanbe bagar utfdrbaö, nemligen:
1863
*
fttyrelfe fig tillbragit f eban f i f t a 9tiföbag.
1863 ben 15 december, angåenbe uppljäfmnbe af gällanbe föreffrtfter
ont tagard od) författningars fungöranbe å tingen;
» ben 22 december, angåenbe änbring t gälianbe föreffrifter om tega
af arftoejorb;
» f. bv angåenbe nppbäfwanbe af rättigheten att börba faftighet på
lanbet;
1864 ben 2 februari, angåenbe utfträdning af ben tib, inom hvilfelt
Unber-Dfättå f. t. ©måprotofoll ffola tilt ^>of»9lätt infänbaö;
» ben 16 februari, (Strafflag;
» f. b., ont npa (Strafflagens tnförattbe och * affeenbe bcrå iaft=
tagaö ffali;
» ben 23 februari, Sjölag;
» ben 1 Sölarö, Stnftoarighetölag för Slifetö ©tänberö Sullutäfttge i
23anfen;
» f. bv Slnfaarighetölag för be af UtifetS ©tanber förorbnabe ©tp*
relfedebatnöter för lånefontoren i orterna;
» ben 19 Slpril (jfungörelfe) angåenbe änbrtng af 4 § i lagen för
9tifetS ©täitbcrö S3anf af ben 1 9)farö 1830;
» ben 14 Suni, angåenbe förättbrab Ipbclfe af 18 åbap 12 § åbi;r!o=
lagen;
» ben 13 September, angåenbe ränta toib förfträcfning på toth fort
tib utan fäferlfet i faft egeitbom;
» f. b., angåenbe änbrtng af 3 Rap. 2 § jfprfolagen, jemte förfta=
ring af 3 § i famina kapitel; och
» f. b., angåenbe fättet för inledning af itpttjartbe rätt till faft
egenbom;
hvarjemte jtongl. 90faj:t unber ben 20 Sanuari 1865 låtit utfärba bets
^örorbning angåenbe föränbrabe ftabganben i affeenbe å frejbebetpg, font
8it). till 8t. ©t.5<(!rot. 1865—1866. l:a ©ami. 2:a äfb.
10
berättelfe cm t)tt>ab i Sftilet och b ef é
af fPrefterffaf)et mebbelaS, betö Äungörelfc angåenbe tillagg till 3löngl.
Jbungörelfen ben 4 9Jlaj 1855 röranbe »ifja utgifter till fprefterffapet;
Del) §ar »ibäre, nteb anlebning af IRifetS fenaft förf ant labé ©tän*
bers mtberbåniga ffriftoclfe, angåenbe erfättnmg till meberböranbe för be
t (Strafflagen ftabgabe boters inbraganbe till bronan, jlongl. 93taj:t låtit
unber ben 29 fiftl. Slugufti utfärba Äuttgörelfe angåenbe anmälan af att*
flora? på fåbatt erfättning.
Dfrige af fRiletS ©tanber, för beraS bet, beflutabe lagförånbringar
tjär ilongl. s3Jlaj:t ej funnit gobt bifalla, od) femmer fårffilb berättelfe
beröm, innefattanbe jeunoål be ffdl, forn funnits l)ittbra forflagenS anta*
gaube, att SlifetS ©tanber mcbbetaS.
fåenbekgför ©eban fftifetö ©tanber i unbcrbånigl;et anhållit, att Äongl. 931 aj: t
fcbanbc^af' wleirbeta förflag till en nt) tag fåtoål för aflebanbc font för
watten m. m. tiltebanbc af matten, odj Ijmaruti borbe beftammaS jörb* od) ftranbegareS
rättigheter od) fftflbigljeter i förl;ållanbe fåmäl till l;»aranbra forn till in*
nebafmare af mattenmerf elter annan cgenbout, IjmarS rätt af en eller
annan anlebning må beraf mara beroeube, fyax Äongl. 93taj:t illbragd
åt faltunnige män att utarbeta förflag till en fåbatt lag. De fålunba
utfebbe jlomntitterabe b>afnoar enligt beröm gjorb anmälan, numera afflu*
tat betta omfattanbe arbete, od) be af bern ufopgjorba författningSförflag
lära mara att oförbröjtigeu införmäitta.
trigsiagftift- ©ettorn utfärbaubet af beu nt)a Strafflagen tjär bet bittber, font, ef*
ningen.
ter l)»ab i fenafte berättelfe till StifetS ©tänber omförmätbeS, förefun*
nits emot fullföljben af be i affeettbe på IrigSlagftiftningenS öftoerfeeitbc
od) förbättring mibtagna förberebattbe arbeten, numera u^b^t; od) febatt
ett förflag till Strafflag för IrigSmaften till lanbS od) fjös blifvoit inom
3uftitie»Debartementet utarbetabt, od) en Committé, till ^marS granffning
ft^retfe fig tillbragit jeban fifta 9tifSbag. 11
fantma förftag learit aflemnabt, fullgjort betta uppbrag och meb ptt=
ranbe infommit, är betta ärenbe för närmaranbe Beroeitbe på <!pögfta
domftolenö tnforbrabe i;ttranbe, l;ioil!et ännu ej gunnit afgiftnaå.
9)teb anlebning af inlemna unberbåntga framftällningar och titl?agför!iarirtg.
förelommanbe af tumlan, Imrumiöa Hagan öfioer ålongl. 9)tuj:tö 23efatl*
ningö^afiuanbeö förorbnanben ont fiöteöförinanbling, bå ben enligt nt;a
©trafflagen od) bernteb fantman^änganbe författning af ben 16 februari
1864 ©efaHningöljaftoanbe tiltlontmer, tnå l)inbra toerlfiäUighet af för*
manblinggftraffet, tjär jbongl. §ötaj:t, i ben genom 19 odj 21 §§ Slege*
ringö=fcrnten ftabgabe orbning, unber ben 4 Sanuari inneloarattbe Sr
låtit ntfärba Ståbig ituitgörelfe, innefattanbe lagförflaring i betta ämne.
3lt inbelta arméenö mapenöfningar Htnbe år 1863, lilafont be amiens
tmå näftföregåenbe åren 1861 od) 1862, icfe gifrnaö ben utfträcfning,penotmn3tu'
forn leib 1856—1858 årö Slilöbag anfågö ounbgänglig och febermera
genom 1858 Srö mtberl;ållö=reglemcnte beftämbeö; men febatt Siiletö
©tänber mib fiftlibne Stilöbag, på åbongl. 9Jlaj:tö beröm gjorba fram*
ftätlning, bemiljat en förhöjning i anflaget till berörba toapenöfningar,
hafina unber förlibet oäj innetnaranbe år möten egt rum enligt be i
näntttba reglemente ftabgabe gunther, hvarjemte, meb fäftabt affeeitbe å
ben alltmer ftiganbe lxugten af fullt utbilbab ftjutflicHighet Imö arméenö
flatpfl littar, unber b efja tioemte år färfftlba möten marit meb betta
maitffap mib fatntliga inbelta regementen od; cotpfcr anbefallba. £)f»
ningöläger, font unber förlibet år mar tillämnabt men bå af flera ffäl
fetef inftällbt, har i år hållitö meb ett ftörre antal trupper. ©tjutflolor
meb officerare af infanteriet hafina hållitö mib drottningholm få mät
1864 font 1865.
12
33erättelfe om pmab i 91 if et ocp b ef §
Äommcnbe- Hr iubelta arméen pafma, fåfom manligt, utgått fommenberittgar
nn9fll’ till gartttfonSförftärftttttg å fäftningar, fångBemaftting, m. m.; äfmenfont
en lomntenbertng till flåtens jernmägöBpggttaber.
Seroärmgg. ä3emäringömanffapetö mapeitöfniitgar § af ma för fig gått efter gifna
Wan^ P ’ föreffrifter. 3>n åt BemäringSflpIbige lemnabe rättighet att, mot erläg=
ganbe af mifi afgift, minna Befrtelfe från mapenöfnittg i frebötib par,
enligt till Sattbtförfmarö ^Departementet inlemna rapporter, Begagnats år
1863 af 673, år 1864 af 535 ocp år 1865 af 549 perfoner. ©ett
af Jbongl. 50flaj:t för befja 3 år Beftdmba mapenöfniitgSfrtpetöafgift par
fortfaranbe marit 100 9t:br, 1)milla mebel lomntit allmänna BemärtttgS=
fonben till gobo. ©åfont BemäringS=eliter, för pmilla loftnaben till en
bel utgår från nämnba fonb, äro för nårmaranbe antagne 333 perfoner.
föreffrifter Sif politifla ffäl Blefmo i Början af nåftlibet år förBerebanbe åtgår--
otn enentuel ,
tranarp ber mrbtagna for eoentuel fammanbragmng af en ©menjt armee=corpS
manbraguutg.^ ^qqq ma]^ j @fåtte Dtp bets mib ©öteBorg, äfmenfont od
åtffilliga berför nöbiga anffaffningar af materiel, m. nt., anBefallbeS,
famt förfmaret mib inloppen till ©todpolm ocp (SarlSlrona förftärfteS;
nten feban befja åtgärbcr, font marit föranlebba af möjligpet, att Stilet
lunnat iBlanbaS i bet frig, font utBrutit mot ett grannftat, ide mibare
t pela beraS omfattning funnoS mara Bepöfltga, Blefmo be mebbelabe
föreffrifterna ont benna truppfautmanbragning reban i Xsult månab famnta
år återlallabe.
grinn diga ®e frimilliga ffarpflptte=föreningarne inom Stilet pafma tillmägrt i
föreningar, antal ocp ftprla på ett färbeleS anmårlitingSmårbt fått. 2)e uppgingo
mib fiftl. September ntånabS flut tid 284, af pmilla några pabe nteb
fig förenat färffilba filial= af belnirt g ar imber gemenfant DfmerBefälpafmare.
S)en fammanrälnabe ftprlan latt uppffattaS till närmare 40,000 man.
ftpretfe ftg ttttbragit [eban fifta fftiföbag.
13
@ntigt af jfongt. 931aj:t ftabgabe grunber par, unber åren 1864
ocp 1865, emedan båtoaranbe föreningar, få mibt be ftättt ftg tili efter»
rättelfe mebbetabe föreffrifter, [fett förbetning af be fontanta anflag,
betö till aflöning åt Snftruftörer, betö ed till [lärft ammunition ocp
målffjutningöpremier, ptoitfa af 9'tifetS ©tanber leib förra Edif öhagen
titt förmån för btjtifa föreningar betoiljabeö, epuru i mått af attt flera
föreningar^ tidfomft betoppen för pioarje förening icfe funnat btifma
6eti;btiga etter ettö tidfreböftädanbe. — Se af fftifetö ©tanber jemma!
åt föreningarne anflagna 2,000 refftabe infantert»gemär btefmo reban
år 1864 titt bå tutbcxbe föreningar utbetabe, i fötjb pmaraf be feber»
mera ttdfomna icfe funnat af benna förmån btifma betaftige. Seremot
par åvottgt. 9ftaj:t, uppå berent gferba anföfnittgar, låtit, unber ben
[eban förra Sdiföbagené början förflutna tiben, fåfont tån ur frottanö
förråb åt föreningar utlemna eperciögemär titt ett antat af öfmer
43,000 ftpcfen.
Sitt uppmuntran af bet frimittiga ffarpffpttemäfenbet, t)ar $ongl.
“ädajd, nteb fRifetö ©tanber» famtpcfe, itttbcr ben 11 Stugufti 1863
utfärbat attmån fungöretfe beröm, att inmönftrab bemäringöffptbig, forn
år af tio mebtem af frimodig ffarpffptte»föreitiug ocp nteb benjamma
minft ett år bettagit i förefemmanbe öfningar, fatnt b erm ib inpemtat
mifj, tittifa beftämb färbigpet i mapenförittg, nt. m., må befriad från
förfta årets mapenöfnittg nteb ben allmänna bemäringen.
$ör ben ftuberanbe ungbomenö mapenöfning, pafma flera ©tementar» ©etnar at
0 a 0 , (§Ietneittcu>
täromerf fått ur fronanö förråb, mot ftabgabt paris, inlöpa e;rerciögemär, läroaer!.
ocp pmaraf ett antat af omfrtng 600 ftpden uttemnatö.
Set årtiga anftag, font finneg bemitjabt tid berebanbe af tidfädecfrav^np]^
för arntéens officerare att ingå i frigStjenft poö främmanbe, i mänffap»n\”?g8t|!nftb,!
14
23erdttetfe om I)mab i 9ttfet oct) bef§
ligt förtjåttanbe meb ©mcrige ftåenbe maft, pmarö armée till [torre elter
minbre bet b ef inner fig på frigöfot, t) ar af Äoitgt. 9}taj:t Btifmit för
fitt änbamåt biöponerabt; £)dj Rafina be officerare, pmitfa imber fåbant
förpåttanbe tittbetatö unberftöb från betta anflag, på ett märbigt od)
tjebranbe fått päfbat ben ©menffa frigare=ärait [arnt genom fitt exempel
åbagatagt pmab fäbernebtanbet t pänbetfe af Bepof fan för fitt förf to ar
tjafma af arméettb Befdt att påräfna.
awanffai>* nrib £>å anmälan tilt unberpått från SBabftena frigbmanb^ubfafa, enligt
en anmälan gdttanbe ©eneratmönftrinqsMnftruftion för inbetta regementena ocb corp®
tilt unber^ätt
frän SBabftenaferna, ber enbaft fått ffe toib ©eneratmönftriitg, men fåbatt mönftring
ljuslåga, i attmänpet för pmarje regemente etter corps icfe inträffar oftare dit
pmart trebje år, pmartgenom funnat pänba, att penfiouöBerättigabt ntan=
ffap, forn euteltan ©eneratmönftringarne ert)åtter afffeb, nobgatb manta
en längre tib på pettftonöutebtettö utBefominanbe, tjär Jtongt. 93taj:t
imber ben 10 fiftlibite Saiutart förorbnat, att få mät faöatteri=infpeftö=
ren, mtb approbation?* ocp faf)ationb=mönftringar meb faOatterietb nnnt=
merpäftar, font otf @enerat=23efätpafmarite i 2ttititär=biftriften, mtb be
emellan ©eneratmönftringarne inträffanbe infpeftioner etter Bröbmönfirtn*
gar, [fota ega att för bet af ^Regement?* etter @orpöd;efertta [eban näft*
föregåenbe mönftring ab interim afffebabe utanffap, font fig bertitt antttä*
ter, utfärba fDttfirmationö=afffeböpaf,', [arnt titt unberpått i Behörig orb*
ning anmäta bern, forn titt fåbait förmån fimta? Berättigabe.
Unbei|öb ät Stt be efter 1808 od) 1809 åreitb frig qmartefmanbe SanbtmärnSmän,
wämsmäm forn funnat anfeb mara t Bepof af unberftöb, tjär Jvongt. 59laj:t tittbetat
fåbant från bet af dtifetb ©tänber för änbainåtet mib förra tftiföbagen
Bemitjabe attflag; ocp pafma för fifttibet år 1,125 od) för ittnemaranbe
år pittitt? 969 perfotter päraf fommtt t åtitjutanbe. — Sitt efterrättetfe
f t pr eif e f ig tillbragit [eban f if t a bft i f S b a g. 15
för be föfaitbe Ifar Äongl. 5Jlaj:t ben 2 februari 1864 xttfärbat bliabtg
fitngörelfe i ämnet.
gör att minna tillförlitliga upplysningar om be inom främmanbe^rméeus fjufarméer
införba förbättringar i ben fjufmårbSntrebning, forn mib en
armée mtber fälttjenft borbe finnas tillgänglig, i fpmterlfet l>mab beträf=
fabe ambulanömöfenbet, t;ar .(longi. SJlajit, uppå (Sunbt)etS=6ol(egii Ifetm
ftällan, mtber ben 6 Dftober 1863 beorbrat en bertili utfebb Sätare att
beföfa åtffiltiga utrifeS orter, ber ftörre armée=corpfer moro för tillfället
förtagba, famt att, efter inhemta be noggranna unberrättelfer i berörba
Ifänfeeitben, afgifna fullftänbig raport i ämnet; ^millet itppbrag btif=
mit flitigjorbt; odf l>afma berjemte, för gättläfare=fontjoretS rötning,
enligt .(longi. 9Dlaj:tS tillita mebbelabe befallning, blifmit intöpta fåbana
a ntb utanö=utr e b ning e n tillpöranbe mobell=perfeblar, font anfettö tunna
mara itöbmänbiga. gör öfrigt fafma åtffiltiga effefter för fjufmårbS=
utrebningen i fält, enligt Äoitgl. 33refmet ben 15 ^December 1863, bltf=
mit anffaffabe; pmitfet allt förmaraö i gältlätare*fontoret t;oö @unb=
tfetS=(Jollegtum.
gör bilbaitbe af fjufmårbömanffap för få mät arméen font flottan,
Ifar mtber åren 1863 oc§ 1864, mib ©arnifonöfiuflfufen i ©tocffjoltn,
(Jarlöfrona oå) (Jarlsborg, bet febnare året boet enbaft i ©tocflfolm,
mebbelatS unbermiöning åt för fåbant änbainål foinmenberabt manffap.
tlti propofition till bRifetö ©fäuber mib ftftlibne bRiföbag föreflogfirtgB-Cotiegti
.(longi, bölaj:t, att jlrigö=(Jcllegium finge ombitbaS till en arméförmalt^ en artin förning
i pufmitbfaflig öfmerenöftämmelfe meb uppgifna grunber, pmilfet anttllu,fl'
af Slitets ©tänber mebgafS unber »riffa anntölba milfor; odf feban
Jtongl. SJlafit i aitlebning Ifäraf reban imber ben 28 fiftl. gebruart,
blanb annat, förflarat, att, meb utgången af december månab 1865,
16 23 er ätt eif e om Ijmab t !Rif e t octj b e f S
numaranbe jtrtgö*@ottegium ffali föränbraS till ett aratéförmattning,
Ijmilfen, organiferab på fyra fårffitba afbetningar, fyoar ocfj en meb fin
Gfyef, bör öfvertaga atta be befattningar od) göromål, forn ,ttrigö=©otte*
ginnt förut åtegat, jamt att, fåfom fötjb tjåraf, prefibentöembetet i Jvrigö*
©ottegittm mib fantnta tib fontnter att upffyöra; tjär ,tt'ongt. 9)taj:t
unber ben 26 fiftt. ©efttember ntebbelat beflut om arntéförmattningenö
organifattott jamt utfårbat inftruftiou för bet ombtlbabe embetömerfet.
Snbragna febatt år 1815 i ©efie förtagba betact)ement ur ©mea 21rtiHert=
t tn^g ar m e g e utent e t § 3:bje 3>:p6t*fotifyaitt, forn marit affebt att bemata 5£))g* odj
2lmutunition§ förråben å $rebriföffan§, tjär, feban nämnba åtbre förråb
anfettö icfe mara förtjenta att mibare bibetfåttaö, forffyttatö tili bet of*
riga tonfyaniet å 2$ afholm» fäftning; od) tjär i fötjb t)åraf af men tom*
menbantobefattningen i ©efie btifmit inbragen. — Sifatebeö tjär torn»
menbantöbefattningen å ©artfyautnö taflett, fåfom ide mibare behöflig,
uffytfyrt.
atetnjtering af ©euDtn åtongt. Srefmet ben 24 Sftaj 1864 bär btifmit förorbnabt,
»alanta num» o
mert»ib@f4n*att mtb morra ©fanfta infanteriregementet 183 o dt mib ©öbra ©tan*
fia infanteri» .
regementena ffa infanteriregementet 202, ttttbopa 385 nummer, tjmtffa mtb rege*
mentenaö uffyfåttanbe år 1816 tittåtitö unber 50 år ftå »atania för
ftatömerfetö rätning, [fota från od) meb år 1866 refrfyeraö.
SRemonterings- ©eban en bet ruftöåttare mib ©måtanbö $ufarregemente, mib farn*
ening mib mantråbe infor Äottgl. 9Jtaj:t§ fBefattninqöbafmaitbe i Jtronobergö tån,
©tnftfatibS
©nfarrege» antagit od) titt jtongt. 93taj:tö faftftättetfe aumått reglemente för en
tnente.
remonteringö*unberfiöböförening finsemettan, bär Jtongt. 9Jtaj:t, ©om anfett
föreningen funna mebföra tättnab i remonteringöbefmåret, unber bett 7
ättarö 1865 t)årför faftftåttt reglemente, unber mitfor att tj marje raft*
ftqrelfe fig tillbragit jeban fifta Stiföbag. 17
fjått mib regementet, forn i föreningen tntråber, få mål i frig forn i
freb fullgör ben remonteringöffqlbigljet, Ijmilfen enligt gällanbe författa
ningar betfamma åligger.
2)e till infanterigemårö anffaffning anflagna mebel fafma, för ben ®etoär«tiaaffebba
gemårötiftmerfningen, förbelatö emellan ©ari ©uftafö ftabö odj werfmn0en‘
fpuöqmarna faftorier. @tt ftörre antal fåbana gernar åro anffaffabe för
frebitio*meblen för förfmarömerfetö fultftånbigare orbnanbe. — £>å erfa*
renbeten imber fenafte frig numera mifat, att mtmningölabbningögemår,
eljurit i fig fjetfma goba, boet i fina merfningar på bet liela öfmertråffaö
af fammarlabbningögemåren, tjär jfottgl. 9Jtaj:t imber ben 13 ©extern*
ber fiftlibct år förorbnat, att enbaft fammarlabbningögemår [fota för
arntéeitö bel;of förfärbtgaö. — Sill anffaffning af förbättrab attiralj
för gemårötitlmerfnutgen mib fronanö faftori rnib (Sarl ©uftafS ftab l;ar
Äongt. 9Jlaj:t anmifat nöbiga mebel.
Söefäftningöarbetena mib ©arlaborg ocfi (Sarléfrona fatma, i öfmer* ©efäftmngsenöftåmmelfe
meb be af jfongl. Söla j: t årligen gillabe arbetsplaner, bltf* aibetenmit
fortfatta meb anmånbanbe af pårtill anmifabe eftra anflag. — $ör
befäftitingarne mib ©arléfroita fjär Äongl. 93taj:t förorbnat, att SSeftra
fpäfttjolmen mib inloppet titt nåmnba ftab må för fronanö råfiting
exproprierad. — Jill förfmaretö förftårfanbe mib inlösen till ©todfjotm
odj (Sartöfrona, pafma, af förefontmen anlebning, imber fifttibet år åt*
gårber blifmit mibtagna od) befoftabe af bet mib förra Siiföbagen bernit*
fabe färffilba frebiti» till förfmarömerfetö fultftånbigare orbnanbe.
(Det @menffa triangelnåtet pär från ^Dalarne blifmit framförbt Kopograftfia
covpjutiS
genom fpetfinglanb till ©öberpatnn odj mibare utmeb fuften till ©efie, arbeten,
ber bet fammanbunbitö meb bet föber ifrån lebba.
SBit). tia »i. et. spröt. 1865-1866. l:a Samt. 2:a Stfb. 3
18 23 erättelf e ont tftoab t JRif et oct) b ef ö
$åttmåtningen fjär t>elt odj Råttet afftutatS i SJlafmöfjuS od) Ctlfri*
ftianftabS Idit, jamt feban fortgått uppåt ©ntåtanb, ber emtring hälften
af JiroitoBergö län fantt ftjbweftra beten af SönföpingS lån nu åro fär=
bigntätta. Sentte fättmåtningar pafwa fortfaranbe [fett tjöfbmåtningar,
oct) tjöfbmåtten, öfwer pafwet, tttföraS å tartan.
Sif ben ftora tartan öfwer ©werige, tjwarö utgifwanbe Begpnte 1859
od) af pwitfen wib förra Sliföbagen 15 Btab moro t attmåntjetenS pattb,
b afwa ytterligare imber bef;a år tittfommit 6, nemligen: Btaben gjftab,
2-nnb, ^inja, (löteborg, ©årö odj ©åfftatjolnt. — Sif tånSfartewerfet
förwåntabcS StpföpingS tån betta år BItfwa fårbigt.
SJteb itongt. 33taj:tS tittftånb tjär £opografiffa corpfen åtagit fig
att meb ötab arBetSperfonat, för ©todfjotmS ftabS rötning, affatta en
farta öfwer fwfwubftaben. SlrBetet wore gntitbabt på ett fnttftånbigt
trigonometriftt nät od) fomine ide Blott att tunel) åtta ptanfarta, utan
åfwen en fnttftånbig afwägningöfarta od) af^jet^>a ett för ljufwubftaben
fånge fånbt Betjof för flera wigtiga förtjåttanbenS orbnanbe. ©>et Bör*
fabe ont tjöften 1862 od) BeråfnabeS Btifwa fårbigt på feni år.
'jjijbtjggnaber $ör be af SftifetS ©tåttber wib förra fftifSbageit anwifabe mebet
fci $of.eu§ tjär, wib Slnbra Sifgarbets étaBtifjement, Btifwit uppförbt nijtt foftjuS,
åfwenfotit ben förånbrabe inrebningen i regementets fafertter Btifwit
fitltBorbab. SftegementetS watt» od) arreftBtjg gn ab, tjwartitf mebel femwåt
BeWitjabeS, år imber Bpggttab. — Sötb SöenbeS artilleriregementes éta=
Btiffemettt å tölefebantmen inwib (Jpriftianftab par återftoben af ber an*
Befattba Btjggnaber futlBorbatS. — Sh) [aBoratorii*Btjggnab t ©öteBorg
å ff atif ett @öta tejon år uppförb. — Still förwaranbe af lifregementets
•§)ufar=corf§’ tro^materiet, tjWitfen förut warit inrpmb i förljtjrba tågen*
peter, par uppförts egen troffBob å corpfenS mötesplats ©anna £>eb. —.
ftprelfe fig tillbragit feban fifta Iftilöbag.
19
Stibpufet å frösön för SemtlanbS -£)äftjägare*corpS par unbergått behöflig
ombpggnab. — SBefter^orrlanbS 33etoäringS*bataljonS forråböpuö å ©ån*
gamo mötesplats par bliftoit utwibgabt, för att lunna inrymma ett ölabt
antal perfeblar för bewäringSmanffapet. — fpå Ölronobergö regementes
mötesplats, ÄronobergS peb, tjär fjulpufet, meb affeenbe å bet antal flam*
trupper od; be waring, font å benna mötesplats wapenöfwaS, blifwit om*
bpgbt od; utwibgabt. - - Sernwäl bär Äongl. 9Jtaj:t förorbnat om itp
fjulpuSbpggnab på 9tommepeb för Dalregementet od) befi bewärittgömait*
flap. — ©arad* od; förråbSbpggnabett å ©runnebo peb för SBefigöta*
Dalö regemente åro fullborbabe.
%oi lafernering af 2:bra ©appörfompaniet, till l;warö uppfättning ^"bfr0an®“t^
DiifetS ©tanber wib förra SfttfSbagen bewiljabe anflag, pär Äongl. 9Jlaj:t, et8 talerne'
ttttQ.
uppå beröm gjorb framftällning, tillåtit inlöp för åtronanS rdlning af en
egenbom, grånfanbe till .'pofjaltwarfwct, ber l:fta @appör=lompanict förut
år förlagbt, ocp pwillen egenbom, i förening meb ^ofjaltwarfwet, anfettS
fårbeleS tjenlig tid att fratnbeleS bereba ett paSfanbe utrpmme för eta*
bliöfementer åt pela Sappörbataljonen, meb tillpöranbe cquipager, famt
att tnebgifwa truppens öfningar båbe till fot ocp meb anfpånba ponton*
magnar: od; par Äongl. 5Dtaj:t anfelt itöbiga tillgångar för ligöiberanbe
af löpefumman lunna utan fårflilbt anflag berebaS inom 4:bc pufwnb*
titeln. — $ör @appör*truppenS rålning par jlongl. 9Jtaj:t jemwål tillåtit
att wib åpofjaltwarfwct må uppföraS en förråbsbpggnab od; ett eperciSpuS.
©eban, i följb af Äongl. $örorbningcn ben 29 931arS 1859, angå* ^e^eftear
cubé förmanflap ocp eptrajubiciel beftraffning wib IrigSmaltcn, ocp Jtongl. «méen.
©rlulår=33refmct ben 17 Slpril 1860, angåenbe werlftältigpeten af arreft*
ftraff wib inbelta arméen, bå manflapct år på roten förlagbt, IRiletS
©tånber, i anlebning af .Kongl. 9ölaj:tS i ämnet gjorba framftällning,
20
S3erättetf c om ^»ab t 9tifet ocb b ef S
bemitjat mebel att anwånbaö tilt Betcicfanbe af be årliga foftuabcrna »ib
arreftftraffetö tillämpning, få ^afma, i ofmerenöftåmmetfe meb be af åtongl.
3Jtaj:t genom 9tåbigt bref ben 19 Sanuari 1864 ftabgabe grunbcr, åt»
gårber btifmit loibtagna för arreftlofalers tnrebanbe i fjult^ufen »tb rnöteö»
pLatfer etter förbpranbe bot» boftäIM)af»are etter anbra enffitbe perfoner.
SMesptatfer. $f förefommen antebning t;ar itp eperctS» ocb målffjutningSplatS måft
åt ©öta artilteri=regemente anffaffaö, i ftåttet för ben bårtitt begagnabc
2)öfebacfa=beben; för ptxnlfct dnbamåt åXongt. 3Jtaj:t bifallit intöfen af
Sånga Ijcb, belägen »ib SBårgårba jernmågöftatioit, b»itren ^cb, få tilt
utrpmme font titt tnarfenö beffaffen^et, färbeleS »åt Xätnpabe fig för re»
gementetö ffjut* od) anbra ofttingar, farnt berfemte erbjöbe förbetett att
funna anmånbaö titt förföfö»fffutningar meb refftabe fanoncr; otti I)ar
Äongt. 9)laj:t berfemte förorbnat om ttppföranbe på ptatfen af erforbcrtiga
bpggnaber. — $ör ttptanbé regemente fm*' behöflig utmibgning af befj
mötesplats fPolacföbacfen »umtitS berigenotn, att en ttårgrånfanbe, ©taten
tiltbörig forbrpmb btifmit ttteb tRifetö ©tällberg bifall benfantma titiagb. —
bXJlöteSptatfen SRånneflätt, font begagnat» af ©måtanbö .jpufar=regemente
och @rettabter»batatjou, åf»enfottt af örtens bewäringstnanffap, bär btifmit
utmibgab meb mart, font af ©fffö ftab på 50 år för ånbamålet upplåtits
mot årtig afgift.
Salpeterlut» ©atpetertiltiuerfningcn inom IRifct t)ar imber be fettare åren fort»
m. m. farattbe »arit i aftaganbe. ©alpeterintågten utgjorbe för år 1863 enbaft
2,478 (Sentner. — 3 ©efteborgS lån, ber ben unber år 1862 intöfta
fatpeter ide utgjort uter än 88 ©entner, b^t-, feban ber anftåltbe ©atpeter»
fjuberi»unberftpreöman aftibit, benna tjenft btifmit inbragen ocb ben qmar»
»aranbe »erfmåftaren på inbragningSftat förflpttab. — Äongt. 9Jtaj:t bär,
uppå bemftältan af kommittén för fatpeterårenbena, unber ben 7 Stugufti
ftprelfe fig tiltbragit febatt fifta tRilöbag. 21
1863, Beftämt tmenne intöömng&prtö å ben inom rifet tittmerfabe fatpeter,
joni leöereraö, att från odj rneb år 1864 od) tittömibare tillämpats, item*
tigcn bet förutmaranbe intööningöprifet 45 9i:br centner» för ren od) ra=
Battfri mara odj 35 9t:br centner» för oren odj rabatt unberfaftab fal*
peter.
3 antebning af Stifetö ©tänberö anhållan, att jlongt. 9Jlaj:t tåcfteö
tåta tittfe, ljurumtba fatleterfonben må lunna inbragaö, famt låta afgifma
förftag titt SftifetS ©tanber ont fatpetermäfenbetö orbnanbe, grunbabt på
fonbettö öfmertentnanbe tilt 9iifggätbö=jlontoret od) uppföraitbe i ftåttet å
Sftiféftaten af bet anflagéSBetopp, forn för anffaffanbe af erforberlig falpeter
finneg Betjöftigt, t;ar Jtongt. 3ftaj:t inforbrat tommitténe för fatpeter*ärenbena
utlåtanbe, tjmitfet tilt Jlongl, 9Jtaj:t Blifmit afgifmet.
©å Sfttfetö ©tanber jemmät antjåltit, bet Jtongt. 8)laj:t, för tittmäga* Ärtgsbefäict.
Briitgattbe af en änbamåtöenlig pcnftonering för arméen, täcfteö, Btanb
annat, Iföra arméenö frigöBefät öfmer Ijmab i benna fråga Ijoö Sftifetö
©tanber förelommit, Ijar frigöBefätet, på Jtongl. 9Jiaj:t8 laltetfe, i Början
af innemaranbe år marit tjär i tjufmubfiaben förfamlabt, famt pttrat ftg
öfmer Äongt. 93taj:tö tilt IrigöBefålet i ämnet gjorba framftättning.
©en af Jvongl. 50baj:t år 1861 tiUfatta Committé, forn tjaft titt upp= Sommitté.
brag att Betjanbla åtfCittiga, tanbtförfmaret röranbe, migtiga frågor famt
att förftag beröm afgifma, l)ar nu mera tilt Ölongt. 5Jlaj:t jäntti afgifmit
fitt fluttiga Betånfanbe.
Uppå Bemftältan af Sflifetö ©tanber mib förra Sftiföbagen, tjär JBongt. ^göranbrabt
93laj:t bets unber ben 11 ©ecemBer 1863, meb änbrtng af förut gältanbe förefirifter.
föreffrifter, förorbnat om ben ffjutö* od) tra!tamentö*erfättning, forn Bör
ttltfomrna fpncförrättare å mititic=Boftältcn, bets unber ben 5 Stp rit 1864
ftabgat om föränbrab tpbetfe af 84 § i itongl. §örorbningcn ben 6 @ep*
22
SReglementen.
■
Dmbtlbmng
af
triggfarttjg.
33eråttelfe om Ijtoab t 9tifet o cl; befS
tetnber 1842, angåenbe trupperö od; perfeblarö fortffaffanbe; l; tuarom
•Jtåbtga Jbungörelfer bliftuit utfårbabe.
görnt;abt reglemente, angåenbe lån ur arméenS penfiottöfajtor, l;ar
ben 13 fiftl. Suni faftftätltö; äftoenfom jfongl. 9Kaj:t ben 25 Slugufti
1863 tåtit utfårba reglemente för mårbeit od; rebogörelfen af mebieinat®
od; inftrumental®utrebningen för arntéenö Ijäfilåfare.
3 öfmerenöftåmmetfe meb Jfongt. sUtaj:tö till Stifetö fenaft förf arn®
labé ©tanber gjorba framftållning om nöbtoånöigljeten att, t ftållet för bå
befintliga, till frigöbruf numera oamuånbbara flottans fartyg, anffaffa
tiböcnliga fåbaita, förfebba meb :panfarbeflåbnab od; fullfraftig beftpdning,
l;ar början till flottans ombilbning egt rum.
Sif be älbre farti;gen l;afiua fålunba betö rebatt utrangerats belö an®
befallts till utrangeriitg 1 ång® od; 3 fegettinieffepp, 2 fegelfregatter,
1 forsett, 1 brigg, 2 ffonertar, 2 mörfarcfarh;g, 13 fanonffonertar,
20 fanonflupat od; 15 fanonjollar, utom obeioärabe d;eföfartt;g od) fegel®
båtar, btuartnib anbefallts att luib ffeettbe flopningar ftall tilt förråben
aflemnaö I;toab forn för ben m;a materielen anfågeö brufbart, od; bet öf=
riga förfåljaö famt be l;årför infli;tanbe nteblen affåttaö till en fårffilb
”gottb för frigöfarti;gö npbt;ggnab.”
Sunån anffaffning af itt;a fartyg anfettö funna od; böra ffe, Rafina
åtffiHige officerare rntb flottan od; bef; fonftruftionS® famt ntefaniffa corp®
fer tib efter annan blifmit beorbrabe att belS i Storbamerifanffa förenta
©tatcrna unber ber pågåenbe ftriber, belö l;oö be flora fjömafterna i @u=
ropa, följa be unber ftftförflutna irenne åren alltjemnt fortfatta förföfen
meb itt;a föråitbringar i frigöfarti;genö bi;ggnabéfått od; befti;dning famt
ftpreife fig tillbragit fcban fifta StifSbag.
23
beröm afgifma berättelfer; od) förft efter forgfällig pröfning af be fonftruf*
tioner, forn utomlanbS tounnit erfännanbe, par bet [lagö tornfartpg af
faptenen Scpn ©ricfjonS uppfinning, forn är fänbt imber benämning af
”SJlonitorer”, ocp pmilfet blifmit i ftrib tillförlitligen pröfmabt, anfettö mara
för mära form attén od) meb affeenbe på SftifetS tillgångar för närma*
ranbe lämpligaft till bet pttre fuftförfmaret, i följb pmaraf till en början
npbpggnab af irenne fåbana fartpg företagits, af pmilfa bet ena blir får*
bigt uti innemaranbe månab od) be tmenne öfriga, enligt fontraftSbeftäm*
melfer, imber näfta år. görbercbanbe åtgärbcr pafma äfmen blifmit mib*
tagna för anffaffning af ett, pufmubf af ligen till fnabbgåenbe affebt fartpg,
beftpdabt meb trenne fanoner af gröfre faliber farnt 2:ne fignalfanoner,
pmarjemte för bet inre fjöförfmaret är imber bpggitab 1 bepanSrab fanoit*
ångflup jamt imber uppgöranbe förflag od) ritningar till flera tornfartpg,
bets ftörre än be imber bpggnab maranbc, belS af minbre bimenftoner,
beräfnabe att funna gå genom <*5öta fanal.
3 öfrigt par flottans materiel blifmit unberpålten ocp fompletterab
i ben mån bertill bemiljabe anflag lenmat tillgång, få att, utom npbpgg*
nab af tmenne fanonångflupar od) anbra fmärre fartpg, ångforoetterna ©efie
od) £>räbb unbergått ftörre, odj en bet anbra fartpg minbre reparationer.
SDå ej minbre beffaffenpeten af be jernplåtar, font affeS för panfar=e®duWB!
befläbnab, än eu fullfraftig beftpcfning numera utgöra mäfenbtliga milfor
för frigSfartpgS anmänbbarpet, pafma ffjutförföf blifmit anftällba för ut* aff ^re
rönanbe af bugligpeten utaf inom lanbet förfärbigabe panfarplåtar od)
fanoner af gröfre faliber jamt, i följb af utgången päraf, 10 ftpden 160*
tt:ga gjutna flätborrabe jernfauoner af 9 fmenffa becimaltuuiS faliber,
pmaraf 1 för fammarlabbning, mib ^infpångS ftpäebruf beftätlba; pmar»
jemte od) bå närnnba faliber anfettS få mål för beftpcfning af monitorerne
24
33erättelfe om tjmab t tftifet oct; b ef S
SnfErättfnittg
af flottans
perfonal.
font tilt flera anbra bctjof otiUrätftig, åtgärbcr fcorbt mibtagaS för åftab*
fotnntanbe inom 9tifet af tittmerfning utaf fanotter af 12 becimattumS
fatiber, tjmarotn färffitb framftätfning femmer att tift IfttfetS ©tanber
aftåtaS.
@n machin för uppreffftng af fanoner tjär btifmit tttförffaffab från
©ngtanb od; mib flottans fjärmaranbe ftation utfatt od; begagnab.
©ettorn trä* od; fegetfartygenS fmåningom ffeenbe utrangeriug meb
bcraS mera tatrifa artilleri od; anffafftting t ftältet af ett jcutnföretfemiS
ringa antal panfarfartyg meb få fanoner, btifmer en föfjb, att tnffränf*
ning t mån beraf fan ffe uti be ffefta betar af ben Stöttan tittt;öranbe
perfonat. Sörjan tift en fåbatt inffrånfning t;ar egt rum i affeenbe å
Stottanö DfficerScorpS, ber 1 iiafttenS* od) 3 Ötommeubörfaptenö=beftätt=
ningar för närtoaranbe äro otittfatta, od; femmer, i fötjb af jfongt. Sölajttö
nyligen fattabe Sdåbiga beflut om en förånbrab organtfation af StottanS
befäl, DfftccrScorpfen att ntinffaS meb inalles 56 ptatfer, åfmenfom en
betpbtig inffrånfning af unberofficerStjenftcrna att ega rum. ©eban mtttff*
ning uti timmermans* od; tjanbtmerföftaterna förut anbefallts, f;ar rebuf*
tion af ffeppögofjecorttfett från 280 titt 200 nummer btifmit beftutab,
famt, i affeenbe på ciöitper Jonaten mib Stöttan, föreffrift unber ben 30
Stugufti fifttibet år mebbetab, bets att förbehåll må intagaS i atta fult*
ntafter od; förorbnanben, font berefter utfärbaS, om tjenftinnetjafmarneö
ffptbigtjet att unbcrfafta ftg mibfträdtare tjenftgöring etter nöbiga jentf*
ningar berutt, bets att anmälan [fatt göras, bå mib inträffaitbc tebigfjeter
tjenfterna anfeS funna unbmaraS. deremot tjär, titt afljjetpanbe af bett
brift på mad;inifter, forn mib fauttibig ruftning af flera utaf SlottanS
ångfartyg uppfomntit, tittåtetfe mebbetatS tilt antaganbe af eftra mad;ittifter
meb
ftyrelfe fig tillbragit fcbatt fifta $tfSbag. 25
nteb lägre aflöningSttrilfor jamt meb flylbigl)ct att, tiar få yåJallaS, mara
för kronans tjcnft bifyonible.
Sftuftniitgarna toib flottan baftoa imber ben tib, forn forflutit feban g?erd« od)
Öiifetö ©tanber febnaft famntanträbbe, tifafom förut t frebStib, Ifuftoub* ^glouai,,
fafligen t;aft till föremål att bereba öfning för befäl od) mattffay. ©eban
be tmcnne forootter, l)totlfa tilt l)anbelnö ffybbattbe ocb yngre officerares öf=
ning år 1862 utfänbeS till ©obalfoyyöubben od) Slnterifa, äfmenfont till
9JlcbeIl)aftoet, år 1863 återfommit, t) af loa för famina ätibamål Éttgfre*
gatten SanabtS ocb Éngforoetten ©efie Iföftetiben nämnba år utruftatS
för eyyebitioner till 5Jlcbel§afmet od) Slmerifa, fatnt efter återfomften ånyo
•unber år 1864 famt iitnetoaranbe år begagnats meb eitalfanba beftination.
Sillfdllen till öfning för en betybligare bet af flottans yerfonal I;aft»a
bliftoit bcrebba loib ben eyerciS=e,ryebitioit, font år 1863 egt runt i £>fter=
od) dlorbfjön meb 2 fregatter, 2 ötoroetter, 1 Srigg famt 2 @fo*
nertar od) l)toarunber ben etta $oröettenbeföft 3>Slanb; toibare unber fifttibna
årS fotntitar toib bett ftörre öfningSeyyebttion, font bå företagits i be ttor=
biffa farioattnen, i förening meb sftorffa örlogsfartyg, ocb l)toari beltagit
o o
2 Slngltnieffeyy od) 2 §lngforöetter, femte åtffilliga anbra fartyg, famt
inttetoaranbe år meb fregatten Utorrföying, åvoroetterna dtafaben od)
o
©liayntan, Slngforöetterna S^or od) ©räbb femte flera minbre fartyg,
å öfningScyyebitioner uti Dfterfjön od) dtorbfjöu, l)toarttnber be förft*
ttåtttnba båba fartygens turer utftrådts, bet enaS till Sltlantiffa occatteu
o
od) bet attbraS till Ssljaftoct. SlngforOetten £)råbb bär enligt orbreS be*
fött be fiffarebaufar t iUorbffott od) toefterut ifrån dtorge, l)ioareft ©toenffe
fifiäre yläga uyyelfålta fig, meb färffilbt uyybrag att, ber fåbant af be=
1)oftoct yåfallats, bifyringa heffe nteb yrotoiant od) lä!arel)fely m. ut.
2)ef)utom l)aftoa färffilba öfningSeyyebitioner ittneloarattbe år, lifafotn be
58if). tilt 9t. ©t. spröt. 1865—1866. l:a Samt. 2;a St(b. A
26
23erättelfe ont I;»ab i 9tifet ocp bcfS
©etoimttgä'
manjfapetä
öfning.
$erfonaten«
inftniftion.
t»enne näftförutgångna, förctagitb meb fanonångftupar, lanbfiiguingS* od)
bombfanonflupar jamt flera minbrc fartpg, od; öfning i öfrigt blif»it
berebb flottans manffap »ib transporter af trupper ocp effefter jamt
anbra tillfälliga eppebitioner meb itronanS fartpg.
©e bcmäringSffplbige inom flottans områben pafwa gemenfamt meb
lanbtbe»äringen, unber befäl fran Arméen, årligen uubcrgått »apenöfning,
meb unbantag Itfmäl af 33lefinge läns bc»äringömanffap, font exercerats
af SJtarinregementetS befäl; od; paf»a, i affeenbe på imnönftrabe berna»
ttngöffplbige, font tillhört frivilliga ©farpffptleföreniugar, tillämpats be*
ftämmelferna i Äongl. 9)taj:tS Dtåbiga Äungörelfe ben 11 Slugufti 1863.
Huber tnne»aranbe od; fenaft förflutna tmenne år paf»a, Itfafom
unber be föregåenbe, pngre Officerare erhållit tjcnfflebigpet på längre tib
för att genom tjenftgöring å främmanbe nationers frigSfartpg förffaffa
ftg öfning, jamt berunber, bå tjenftgöring egt rum å ©torbritanniffa
fartpg, font mit i åtnjutanbe af ftipenbier till årligt belopp af 100 £
fterling, p»arjemte ftipenbier för fåban tjenftgöring äf»en i anbra SJtaf*
ters mariner blifvit utbetabe af bet utaf Siifetö ©tanber mib fiftförflutne
IRifSbag beviljabe ”Slnftag till ftipenbier för Officerare »ib flottans
corpfcr unber anrättning i utlänbff tjenft etter fomntcnbertng utriteS,”
för åtnjutanbe t;»araf färffitba föreffrifter od mebbetatS.
Slt flottan od; befj eorpfer tiltpöranbe Officerare par lemnatS till*
fälle att begagna unber»iöning »ib bets ©pmnaftiffa (äentralinftitutet
bets od pögre SOlilitärläro»erfet å Marieberg, t begge fallen meb åtnju*
tanbe unber tiben af ftabgabe förmåner.
@n Committé, forn ttllfattS för uppgöranbe af förflag till änbamålö*
enligt orbnanbe af ©jöofftccrö*unbcr»iSningen, par i ämnet afgif»it un*
berbånigt betäntanbe, pvilfet bod, fåfom »aranbe af flor omfattning,
ftprclfe f t g tittbragit feban fifta 0tilöbag. 27
ännu q gunnit unbergå tillrådlig berebning för att funna ålongl.
9Jlaj:tö 9låbiga afgöranbe unberftältaS, fjwarenteKerttb famina betan*
faitbe, för att femma till cit allmännare fäitnebcnt, tilt trpdet be*
forbratö.
9Äeb anmänbanbe af be utaf SftifetS ©fäuber mib fenafte Stiföbag spenftonerinfertfaraube
bemiljabe frebiti», bär ben förbättrabe penfioneringen få mål §?öttcm.
af flottans etnbetö* od) tjenftemän famt betjente forn af befj gemenffap
funnat upprättl)ållag i enlighet meb berför ntebbelabe föreffrifter.
Sör uppgöranbe af forftag i affeenbe å kronans öfmertaganbe af
anffaffning ecb uttberl)å(l af båtömänneng fappfädar od) fmåperfeblar^^fj™^
l)ar en Committé marit tillfatt famt afgifmit unberbånigt betänfanbe, ^8'
bod fä npligcn, att betfantma ide ännu l)unnit tilt itongl. 9Jtaj:tg $ftä*
biga afgöranbe anmalaS, för att febermera till diifetö ©länberg pröfning
öfmerlemnaö.
(Snår erfarenbeten mifat, att be fatitlingö* famt in* ocb utffepp* änbtabe renningg*ptatfer,
tqwlla mib transport fjölebeö af be flottans (SartSfrona piat|«°Ufsr
ftatiou tiltböraube båtSmang*roteringg*!ornpanier begagnats, tilt en bet bAt8man'
ide more fullt lämpliga, l)ar en itp reglering beraf egt rum; bmarjemte
fpra OkncralutönftringSplatfcr, i ftällct för tmenne, bcftämtS för öp ali an b g
båtöntanSdompanier.
Slättäng förråb af projeftiler, jerntrofjar, bampa, mirfe m. m. bafll’rt guttans förbtifmit
belö i män af afgång od) mtnffning fomptctterabe, belö titlöfabe. r4bei
120 jernfängar bafma förfärbigatS för npa fjufl)ufct ocb 160 fåbana för
93tarinregemcntctö bebof, famt cit bpferiapparat för Slottauö bet)of blifmit
anflctffab. Utom ifrån egna merfftäber tcmcrerabe retmlt>er*pifioler, äro
890 fåbana ffjutmapen införffrifna ifrån Sranfrife af famina tnobell,
28
33eråtteffe ont t;mab i Sftitet ccfj befö
forn tt>ib Ötejferfiga $ranffa marinen bfifmit antagen; od; Rafina får»
ffifba föreffrifter mebbefatö i affeenbe å förråböinöenteringar od; be tiber,
inom fjmifta bejamina böra cga rum. ©tåenbe fpanmåföfagret mib
(Sarföfrona ftation t)ar bfifmit minffabt tili en fjerbebef, elfer från
28,583 fubitfot titt emtring 7,000 fubiffot. Silf åtftiffiga ©farpffptte*
föreningar äro ätbre obrufbara gemår från Siottanö förråb, på fått
förut egt rum, tiff fånö utfemnabe.
åftiebare od> tfffebare Rafina btiftoit anbragta å flottan tifffjöranbe frutfmö,
teMnbei|c.v’ åfmenfom be åtgårber mibtagitö, font pröfmatö ttöbiga för orbnanbe af
tetegrafförbinbeffer emellan ©arfötrona od; befi fjöfäftningar meb flera
ftåffen.
$u«od)b>)8g. Sarföfrmta ftation åro m;a fjutf;uöbpggnaben famt ångqmarnö*
naber ro. m. bagerMnråttningen, jemte boningöfmö för bageripcrfonafen, fuffbor*
babe od; ett nptt fot* ocb tmåttf;uö uppförbt. tttmibgningen af ffeppö*
bodan 2ft:o 2 famt af gamla reparationöbedan år merfftållb od; en
ftångfefmnr anbragt å marfmetö locftra ftranb. göreffrift år mebbefab
om metaffmerfftåbernad utuubganbe od; förånbranbe på ånbamåföenfigt
fått famt om anffaffning af för bejamina erforberfiga mariner ocb
merftpg. Söib ©todbolmö ftation år bet m;a maftfjufet fårbigbpgbt
famt Övanffif;ufet förånbrabt od; reparerabt, mårmeapparat anbragt i
©teppöljolmötprfan, fajffontngen fortfatt å @feppöf;ofmen, fajmur anfagb
mib itpa brönö tanbfåfte mib ©feppöf;ofmen famt en ftångfefmnr om*
* bring marfmei nppförb.
Sftöbiga reparationer för unberfjåffanbe af fjuö od; bpggitaber mib
$fottanö ftationer od; bepöt i ©öteborg f)afma befjutom bfifmit mert*
ftåtlba.
ftpretfe fig tittbragit feban f tf t a SFtif ö b ag.
29
@fter anftaEb Beftgtntng odj märbering af bet bronan tiEBortga SBarf*
f. !. dtpa SBarfmet mib ©öteBorg, Ifar ^örmattningen af ©jöärenbena^tesmg. °
infommit meb fö efta g tilt bepotetts berftäbes utrpmmanbe i ed) för ben
ifrågaftäEba förfätjnmgen af Berörba egettbom, ntett något jfottgl. 9Jtaj:tö
Beftut angåettbe förfäljntngen är unber numarattbe förljåEanbett tcfe fattabt.
dotering af f. b. pofifjettintan, Ijmttfa Befriats från pcftföringöffpE gjtj rotering,
bigljet, jamt af aitbra lägenheter, tjär egt rum od) Btifmit faftftäEb inom
©öteBorgö odj ä3ot)uö län, .jfjaEanbö, ($IfsBorgS, Dftergötianbö, dJcpföpingS,
©todtmtmö odj ©efteBorgö län; tjmarjemte ett emedan meberBöranbe
träffab öfmerenöfommetfe ont ben Båtömännen inom SSletinge län tiE=
tommanbe tönemeb nmnnit faftftäEetfe.
$örttpab fororbuing f;ar Btifmit utfärbab om tjmab å fartyg iafttagaö ^ re(j(e,
Bör tiE unbmifanbe af omBorbtäggning, famt nt;a reglementen: ^rmcnfenm‘mjPrefterffapet
mib Slmiratitetöförfamtingen i ©artöfrona, för fjitfioärben
mib klottång ftationer famt för matning oE) Bäfning mib npa ångqmarng=
ocp Bageriinrättniugen mib förftnämnba ftation; npa aftöningSftater t) af ma
Btifmit faftftäEba: för ben mib mattentebningen emeEait SpdeBp od) ©artö=
frona anftäEba perfonat, för ffufBetjeningen mib flottans fjuftjuö i
©artäfrona od) för perfonateit mib äng q marne* od) Bageriinrättningeit,
äfmenfom np fpigorbittng för gemenffapen mib flottans corpfer i taub,
meb unbantag för ©fcppggofjarne.
$örftag tiE nptt ©feppSmätttiitggreglemente t)ar Btifmit uppgjorbt
od) berefter granffabt af ittfebbe jvomntitterabe, Ijmttfa infommit meb
Betänfanbe jemte förftag tiE npa författningar i ämnet, beröfmer ptt*
ratthe afgifmitS af görmattningen af @jö=9Irenbetta od) ÄomntergfoEe*
gium. SntiEbefj betfamma fatt marba i tEåber pröfmabt, är förorbnabt,
30 SSerättelfe om tjmab t Sftilet octj b ef S
att be t nu gättanbe Sleppgmätninggregtemente Beftämba afgtfter ffola
BeräfnaS efter rebultion af faår taft titt nptäft famt af Banlompnt titt
rifompnt.
kommittéer. Utom färflttba kommittéer betg för att afgifma Betänlanbe oct) förflag
t antebning af mätit fråga om upptåtanbe af @leppg= oct) kaftetttjotmarne
tilt Stodtmtmg ftab, belg för granflning af Slrtitteriförföl, tjmitlen fettare
Committé ännu meb fin merlfamBet fortfar, fjär äfmen en Committé marit
tensminov'. ^fatt unberfölning af unbermattengmtnor, od) tjafma, efter t affeenbe
tjära anftättba flerfatbiga noggranna förföf, tjmitla tilt en bet ännu fort=
fättaö odj tjmartitt lafjerabe pottäng fartyg Begagnatg, föreffrifter meb’
betatg få mät ont anffaffning af ett ftörre antat minor font angåenbe
berag änbamåtgentiga anmänbanbe titt 9tiletg förfmar.
©tängfetti- ©tängfelt intet fmfma äfmen Btifmit antagba tilt förfmar mib in*
nier- toppen titt Stocftmtm odj (Sartglrona.
o
Sifräbbmngs. 5ttffittiga åtgärber äro mibtagna för ett futtftänbigare orbnanbe af
majenbet. ffeppBrutiteg räbbning å tftiletg lufter, Såtunba t)afma
ttpa ftatioucr inrättats mib -jpöganäg odj Sorelom å Slånffa äfmenfont
(Smögen å 33ot;ugtänffa luften famt en räbbntnggBåt förtagb i katmar.
Snfpeltören för tifräbbninggmäfenbet tjär Beorbratg att företaga en refa
titt S) an mari odj ©ngtanb för att taga noggrann läitnebom om anftat’
terna berftäbeg för räbbntng af ffeppgBrutne, oct) titt uppmuntran för
få mät uppfpninggmän forn Båtförare oct) Befättitingar tjär haghulta*
mente för bent Beftämtg ej allenaft mib räbbninggföretag utan äfmen
mib öfninggförföl.
matnin* Sjömätttiugar Ijafma egt rum uti föbra beten af Storftjotmg f¥är=
0ar- gårb tilt tDatarö famt öftra Banbet från Utö, förbi £)rnö meb -jpuf*
mubffär oct) mibare norboft tilt Stommarö meb @anbt)amng fegelteber;
ftprelfe fig ttllbragit feban ftfta SRifSbag.
pwarjemte tobningar omfrittg 12 minuter tilt fjöö utanför benna ffär»
gårböbet, nteb nnbantag af 4 gecgrafiffa mit, dro fudättbabe; innefat*
tanbe befja, itnber bet innewaranbe od) näfiförftutna twenne år, färbig»
mätta od) farttagba arbeten femte betta år pågåenbe löhning öunberf öl*
ningar utanför bet ofttigafte ffärgårböbanbet, emedan ©wenffa högarne
odj ©wenffa ©förn, tidfammanö omfrtng 45 mit.
gobningSunberföfningar tilt fjös §afwa företagits långö lufterna af
©målanb, Dftergöttanb od) ©öbermantanb från Utftippan tid Sanböort.
^ötfanbe fföfort Rafina unber ndrnnbe tib npgraberatö, nemligen:
1 pafffarta öfwer Drefunb^pamrartte, 1 bito öfwer ©otjuöbugten, 1
f^ecial bito öfwer ©obuöfuften, 1 pafjfarta öfwer jbattegat, 1 bito of*
wer ©ottenwifen, 1 bito öfwer ©ottenf)afwet, 1 bito öfwer Sittffa ©Silen,
1 bito öfwer ©orra beten af Dfierffön, 1 fpeciatfarta öfwer Jvatmar
fnnb od) 1 bito öfwer luften emedan SanbSorbppäraböffär. ttnber ar»
bete dro 6 119a fartplåtar.
$rån boftrpdoprefjen t)afwa utgifmits trenne årgångar af "ttnber»
rättetfer för fföfarartbe," om npbpggnaber od) fördnbringar af fprar,
bålar od) anbra ffömarlen, npupptädta grunb m. m. å få wdt in» font
utldnbffa orter.
©eban börfatt af fiftförflutne SRiföbag fjär dfwen SRifetS fpr» od)s
båfwdfettbe i mån af bebof wunnit be förbättringar, forn nteb bertid
anwtfabe mebel futmat åftabfommaS. ©åtuttba Ijafwa npa fprar meb
nöbtg åbpggnab för ft)r»betjetting m. nt. blifwit uppförba odj fommit i
werffamtjet på .pärabsflar, å Äråfubben wib ©orgpotm famt å ©tåfe»
ffdr, cd) ett nptt fprfartpg uttagbt på ©runbfadcgrunbet. Dmbpggnaber
odj fördnbringar ffafwa egt rum meb fprarne å ©rönffär, Dlattbö ©orra
od) ©öbra Ubbe, wib Satfterbo, å ©torups SLåttge, ©rtntffär odj wib
32 ©erättelfe om pmab t SFtffet ocp bef8
Dftab, pmarigenom befja förar? Ip?ning8fraft Betpbligen öfat?, famt mib
^alfterBoref utlagt? ett npBpgbt fpr»fartpg i ftättet för bet gamla ber
förut förlagba, pmilfet erhållit reparation t änbamåt att utgöra re»
ferb=fartpg. ©efjutom t) åflo a på åtfMiga ftälten af tftifet? fufter npa
lot?uppafjning?ftugor famt fiömårfeit af flera [lag Blifmit uppförba, eif»
menfom i flera migtigare farleber be älbre gruubprttfarne utBptta mot
ftörre Bojor ocp lonprtcfar af ttpare fonftrultion od) dnbamål?entig Be»
ffaffenpet, famt flereftäbe? Bergringar, bite b’alBer od) BåtBrpggor an»
Bragta. (Samtliga ftörre frouolotöBåtar paffoa Blifmit utruftabe meb
föreffrifna fignalapparater.
$ftp lönereglering par Blifmit faftfiäUb för ben mib Sot?» od) $pr»
inrättningen tjenftgöranbe perfonal.
Söib be inom åtfftGiga lot?förbelningar inrättabe amBnlatoriffa ffolor
för lotfarne? Barn par uubermi?ningen tilt allmän Belåtenpet fortgått.
ffgrar i fjön @enom fDireftionen? för fegelfarten? förBättranbe å fjön Wenern
SBcttctn * • »
föranftaltanbe pafma, meb Bibrag af ftatPmebel, följanbe fprinrättningar
fommtt tilt ftånb, nemligen: på ©orra 2/räbgårb?polmen i Sura ffär»
gårb tmenne fprar, på Sure ©tängubbc lifalebe? tmenne, äfmenfom
minbre fprar å @älle ubbe, gellpolmen, ©romo ocp .jparnäöubbe.
SorbBrutet. Sgnbet? mobernäring, jorbBrulet, par unber beit ttbrpmb, benna
Berättelfe affer, gjort -fortfaranbe framfteg odj omfattat? meb oförmin»
ffabt intrefje.
UnberiDts» 2ötb lanbtBruMuftituten, lanbtBru!?ffolorna ocp ntejeriffolorna par
tT?o8rtbrufetnnbermi?ning mebbelat? i öfmeren?ftämmelfe meb be för bern faftftältba
reglementen.
ftpretfe fig tillbragit feban fifta JRifSbag.
33
reglementen, $ör lanbtBruföffoTorna Bett föruoabt reglemente ittfärbats,
fautt inftru!tioit mebbelatö röranbe nnbermieningeno änbamålöenliga arn
orbntng mib befja läroanftaltcr. Små npa lanbtBrufSffolor hajma btif=
mit upprättabe, ben ena i ©IfsBorgö od) ben aitbra i ©atmar län. Se
af ftaten anftällbc lanbtBrufSingettiörer od) agronomer t)afma Btifmit
flitigt anlitabe. Uti fölning od) BränntorfsBerebning l)afma, feban Diifctö
©tanber anmifat berfor erforberliga mebel, tmenne nnbcrmifare .Blifmit
anftällba att Biträba allmänheten meb råb od) upplåningar. gör infiem^
tanbe af fmtffap od) praftiff ffidligl)et uti fmör= od) oftBerebning l)afma
13 mejcrieleuer Blifmit mib enffilba egenbomar meb ntönftergilb ntjplf*
hushållning antagna famt fått unberftob af bet anflag, font härtill mib
förra StifSbagen anmifabeS, oc^ har fålunba tillfälle Blifmit Berebt att
inom lätthet fprtba ffidligljet uti mejerihanbtcringen, i h^itfen bel af
lanbthuöhållniugen unbermiSntng äfmen tnebbelaS mib ftatenö tmenne
mejeriffolor.
Sen agrifntturfemiffa förföföanftalten mib SanbtBrufSafabentienS stgrifuttm--  cpperimentalfält 1m' Blifmit orbttab, feban DttfetS ©tänber Bemiljat bet?''''a«ftått,°
för änbamålet äffabe attflag.
gör främjanbe af BoffapSffötfeln od) mejerihushållning haftorn åtgår* utförfel af
ber mibtagitS till Bcrebanbe af utförfel af flagtbjur od) mejerialfter, och mfenaijiet?
har, färb eleo unber ftfta året, ide oBetpbligt fåmäl fmör font flagtBoffap
mot förmånliga prifer afpttratS på utlanbet, hvarigenom tillfälle BerebtS
lanbetS jorbBrttfare att meb förbel på fina labugårbar anmättba en bel
af ben i lätthet probttcerabc fpanmålen, boillet Ipdliga förhållattbe i
någon mått motmerfat ben för jorbBrufet ogpnfamnta tonjunttur, font
mäfentligen föranlebts af bet å alla fäbeSflag omättligt ftora prisfall få
ljoS ofj font i utlanbet.
Söilj. titt 3t. ©t. iptot. 1865—1866. lia ©arnt. 2:a 2tfb. K
34
©eråttetfe om tjmab t fRtfet ocfj b ef S
(gifte attmän- Sttt boffatoöffötfettt inom fåberneötattbet på feuafte tiben gjort bett)b*
na lanbtBrufå
mötetiSKaim-Iiga
framfteg tabeö t bagen mib bet nptigcn teanna elfte allmänna tanbt*
ö, &of?ap§®
fiotfetns Brufömötet t SJtatmö, ber utftättningarne Båbe af afmetö* ocf) af flagt=
bjnr moro anntärfningsmäröa, få för bet ftora antalet af föremifabe bjur
font för befjaö i altmäntjet utmärfta Beffaffen^et. tDetta möte mar ocf
bet förfta ©mettffa altmåmta tanbtBrufömöte, mib 6mi[fet Betoningar
utbetatö för flagtBoffap. ©torre beten af benna Boffap afpttrabeö feber*
mera omebetBart på ©itglanb.
sanbtBruts- tttftättningarna af tanbtBruförebffap ocf) tnafftner moro mib mötet
rnmfiinet^ i SKatmö åfmctt mpcfct riff)attiga jamt mittnabe om ben futtfomning,
rebffapöfaBrifationen B;dS ofj reban munnit, Bmaront offentliga ocB Be*
brattbe intpg förut äfmen ertjåltitö mib ben internationella utftåttniugen i
jamburg år 1863, ber från ©merige bå företebba rebffapötittmerfningar
ocfj tanbtBruföprobufter intog o ett ^ebranbe rum, famt titterfänbeö en
mångb prifer, fjmarefter tanbetö faBrifater ocfj probufter i benna mag
äfmen munntt efterfrågan på ben uttänbffa marfnaben.
etamfiottcm- tDe ©tamlmltänberiftpretfett åtigganbe åtgårbcr för Berebattbe af en
bcftcntci o •
attmånnare tittgång på nötBoffapöbjur af åbtare rafer f)afma fortgått i
ben mån bertill biöponiBta tittgångar ntebgifmit. ©åtunba l)ar bets en
fulttatig ftamftjorb af fortfmrnöraö Btifmit meb en foftnab af något
öfmer 33,000 tR:br ittföpt från (Sngtanb ocf) upftåltb mib Sttnarpö fattbt*
BrufSinftitut, bets ocf 2:ne tjurar af famina raö inom anbra betar af
taubet ftationerabe, fjmarförutan titt Btobuppfriffntng af ben febait fiaut=
fmttänbericrnaö förfta uppfattning tjär Befintliga 23oigttänberftamI)jorb,
inom f)mitfen en alltför tänge fortfatt tnafmet mebfört mentiga fötjber,
1 tjur odj 7 for Btifmit från befja bjurö tjemtanb anffaffabe, åfmenfom
ftpretfen gått i författning om införffrifning af en f)jorb af Sttgauer*
ftprelfe fig tillbragit febatt fifta DflifSbag.
raö, för att, fåforn färbeteS lämplig för be t Sdorrlanb råbanbe förlåt*
tanbe», inom näntube bel af bRifet w^pftättaS.
^Deremot par, feban en flerårig od) å otila tofaler tounnen crfa*
renhet åbagatagt, att ben f. f. fPemBrofefpire rafén tde tjär motfaarabe
ptoab utan af benfamma förtoäntat, bet pittitts toaranbe podäuberiet af
nänutbe raö B lif to it förfåtbt, lif af om bet inom Sittföpingö län, på fpe*
ciel Begäran af bertoaranbe ^uSpåttningSfaCCffap Bilbabe podänberi af
@toenff raö, efter af puS^åttningSfättffapet gjorb uppfäguing, på ena*
panba gruitb afpttratS.
@tt inom ftatnpjorbarne af 5tprfpire*ra§ itnber fenare år iafttaget
ocp, fåfom bet toilt fpnaö, titt följe af bjurenö enfibiga utBitbning tilt
mjölfboffap, i förening meb ntinbre änbamåtöentig toårb, poö åtffittiga
Btanb befamma reban titt pögre grab uttoedtabt antag för f. !. tuBcr*
futöö tungfot par omintetgjort påräfnab föröfning af befja pjorbar ber*
igenom att bets be från befamma ittgåenbe arrenbcbjur rnåft fåfom er*
fattning för af nårnnbe fjufbom ftörtabe bjur i ftautmarna infättaö, bets
od @tampcdänberi*ftprelfen anfett nöbigt att, feban föreftånbaren för
Veterinärinrättningen i ©tocfpolm, i beröm Begärbt utlåtanbe, förf larat
ifrågatoaranbe fjufbom toara ärftlig, farnt afaet, falten efter af benfamma
angripna bjur, otjenlig tilt rafettS fortplantning, ur pjorbarne utmönftra
efter pårbare angripna for fallna, meb tuBerfler fpnBarligen Bepäftabe
ungbjur. Sid toitujanbe af full inftgt uti åtffittiga meb benna fjufbom
fantntanpang eganbe, pitttds ej meb fäferpet fänba förpådanben, pär
ftprelfen, efter bertid erpådet nåbigt mebgtftoanbe, träffat aftal meb
bireftionen för Veterinärinrättningen pär ijftaben om emottaganbe toib
näntitbe inrättning af en utaf 12 bjur fammanfatt pjorb ocp befi toår*
banbe berftäbeS för npfj angifna änbamål unber ett årö tib.
36 SBerättelfe om lywab t fftifet cely bcf3
^öreffriftcr Ttnber ben 29 fiftlibne September Bär $ftåbia .fungörelfe utfärbatö
tttt förefom*
mante of attgåenbe tillägg, i affcettbe å freahtröpeft, till be i .fongt .fungöretfen
fmittofamma _ ,
ireaturbfjui» ben 26 Sult 1856 mebbelabe föreffrifter tilt förefommattbe af fmitto=
bonlars tnfö* , ,
tanbe i atifet,famina freaturö=f}ufbotitar8 ittföranbe i Stifet; od) Bär .fongt. 9Jtaj:t i
förbitb mot
tnförjei af famtnanlyattg Bärnteb, t attlebning af bett ^aftiga fpribningen ay ben nu
nötboffap od)
fdrfreatur. i flera tanber Bärjaitbe freaturspcfteit, funnit gobt förBjuba införfel till
dtifet af nötBoffap ody fårlreatur uttber tiben tilt ben 1 Slpril näft*
fotntnanbe år.
©tuterierna. Sintalet Beffällare, font på ftatenö Befoftnab ttnberlyållaö, utgör 91
tilllyöranbe [tuterierna, fatnt 68 f q wahrens od) fempanMnngftar jemte
14 f. t. preutie=lyingftar inom be ffånffa länen. Utom några få Beffäl=
lare, forn enbaft attwättbaö inom ftuterierna, äro alla beyja lyäftar af*
[ebba för allmänt Bcgagnattbe.
IDatttnarfö ftegrabe Belyof af lyäftar ttnber feuafte frig edy beraf
förantebba Bettybliga ttppföp från Swerige lyar åbagalagt, lyuru miydet
tillgången på bcfja bjur lyärftäbes öfats. Huber år 1864 utförbeö 2,867
lyäftar till ntlanbet, ntebatt enbaft 683 tilt Stifet ittförbeö. Sör tre
becemtier tillBafa lyabc (Swerige ide några lyäftar att aflåta, utan twärt*
om retnonterabe en Betpblig bel af wårt .faoalteri nteb baatffa lyäftar.
2öib StrömölyoliitS ftuteri är en ftörre ftalttnyggnab uttber ttppfö*
ratthe, lywartill bet erforbertiga Beloppet, 60,000 9i:br, Blifwit Berebt
genom Befparittgar uttber en längre tib. åfwen wib DttenBp ftuteri lyar
åtffillig npBpggnab Blifwit werfftällb.
gijierinä $ör 3ttfjöfifferienta od) lywab bertttcb eger famntattBattg lyafwa en 3n=
r,n®en- tenbent ody en Slfjiftent Blifwit tiUfatta, famt ett fiffobltngöanftalt, fyitrwub*
fafligaft affcbb för tapobling, anlagtö å lämpligt [tälle wib Slngerntattelfwen;
ftpretfe fig tillbragit febait fifta NifSbag.
37
odj Ij aftöa -fmpåtlttingSfäll jf apeit Bercbtö tillfälle att fäitba eleDer till anftalteu
för ert)åltanbe af unbcrmiöning i t)itf)öranbe ämnen, (änffilbt bär genom an*
[lag af lanbstinget en fiffobtingSanftalt anorbnats mtb fjön Söallopett uti
©todtqolmö län, Ijmilfen anftalt äfmen affer att mottaga od) unbermifa eleoer
uti fättet för ftffobliitg jamt fiffetS bebrifmanbe odj änbamålSettliga orb*
ttanbe. SiffflädningSanftatter för åmägabringanbe af lapobling äro unber
fifferMntenbentenS lehning imber anläggning i SBermianb odj Dftergöt*
laitb. Söib beit npfj uti ^Bergen pålina internationella utftällningen för
ftffrebffap od) ftfferiprobufter m. nt. Ijar ©mertge beltagit odj munnit
erfättitanbe för ber föremifabe utftältningSartiflar.
©eban belg Norrbottens tättö laitbötiitg bets od tionbe allmänna tnbnngar t
lanbtbrufömotet Ijo 8 Nongl. 9Jlaj:t gjort unberbåniga framftältningar cm^|fen,'lab9#"'
åffilliga anbringar i $iff’eriftabgan ben 29 Suni 1852, l;ufmubfaf(igaft
affeenbe lap*, t)u miner* oclj oftronftffetö ffpbbaitbe, Ijar &ongt. Nlaj;t
unber ben 10 9NarS innemaranbe år låtit ntfärba Nåbig äbuttgörelfe
angåeitbe mifja änbriitgar uti berörbe ©tabga.
$or flera af .pu8t)åtlning8fältffapen inom länen l)afma förm;abe§u«f)iitimng«-  ftabgar blifmit utfärbabe, odj för anbra Rafina begärba änbriitgar i gäl* ,a^a,5en'
tanbe ftabgar mebgifmitS.
©eban NifetS ©täubep unber förutfättning att gritnbräntait å mjöl*tnbrabe föreod;
fågqmarnar fomine att uppföra, 1)dö Äoitgl. s)Naj:t gjort unberbånig be minören
framftätltting om ättbring i gättanbe föreffrifter röranbe mtlforen för fågqmarnarb
o o nnläggonbc.
bpltfa merfS aitlägganbe, i änbamål att bereba ftörre frihet mib få be*
ffaffabe anläggningars företaganbe, l)ar Äoitgl. Niajit, ©ont genom fär*
fftlb,’ Äungöretfe ben 30 ^December 1863 förflarat, att räntan af mjöl*
odj fågqmarnar ffulle från od) meb år 1864 uppföra att utgöras,
38
23Vråttelfe om tjmab i Stifei oclj bef8
låtit unber famina bag utfårba ilang ör elfe angåeitbe ånbring t före=
jfrifterna rbranbe mitforen för mjöt= od; fågqmarnarö aitlågganbe m. m.
görnijab gör- Qsfter bet tRifctö ©tånber, uti unberbåntg ffrtfmetfe ben 7 5Decem=
oröning an- o
gftenbe grun-ber 1863, anpattit om änbring i mifja af bå gätXanbe mitfor för affört*
berne od) mil- , , t , 0
loren för tjem-brtng af jörb, t ånbamat att bereba låttabt tittfåtte titt fafta bonings*
od) jorbaf- ptatfers förmårfmanbe, t;ar förnpab Sörorbning angåenbe grunberna ocb
fönbring.
mitforen för fjemmanöftpfning od; jörbaffönbring btifmit unber ben 6
Slugufti 1864 ntfårbab.
görbeining af SBib pröfning af åtffittiga unber ftftförflutna tRifébag BoS Såifetö
ftatsbibraget t , „ ,
tnt lättnab t ©tanber gjorba framftåtlningar röranbe ffjutöningöbefmårctö orbnanbe
^tungan8 Ijafma 9tifetö ©tanber å 3tiföftateu§ fjette (fufmubtitet uppfört ett årligt
referoationöanftag, ftort 100,000 9t:br, att, ftåltbt tilt Äongl. 9Jtaj:tö
biöpofition, anmåitbaö titt tättnab för ffjutöningötmtgan i be fatt, ber
bcnfamma genom entreprenab bcftribeö od; beftnncö fårbeteö trpcfanbe.
3 antebiting f;åraf tjär Jlongt 9Jlaj:t fåfom grunb för berörbe bibragö
åtujutanbe beftdmt, att enbaft be ffjutötag ffota af aitflaget uitbfå bet,
från tjmitfa bibragcit titt ffjutöentreprenaben utgå meb tjögrc belopp ån
16 tftibr på förmebtabt mantal å tanbet oct; 24 tR:br på timarje futtt
Ijunbrabetat ittnemånare i ftab, allt för år råfnabt; od; tjär entigt benna
grunb anflaget för år 1864 btifmit på meberböranbe ffjutötag förbetabt,
tfmarigenom be erhållit tjåtften af tpoab be utöfmer ofmaitberörba mini*
mtfummor tilt ffjutöentreprenaben unber året gutbit.
©torftiftes- ©torffifte8*förråttningarne i ©tora Jlopparbergö tån f;afma pågått
ifo@toratnioap ©toårbfjö, Sima, Drfa od; SBenjaitö fotfnar, inom t)mitta 1,590,989
parbergs Ia«-qö)apl-atre| btifmit afmåtta famt 2,422,956 fot rågångar od) fftfteStinier
utftafabe, t;marförutan en utåitgb grabcringö*, fomptetteringö* oct; rettoöa*
ttonöarbeten btifmit merfftåttba.
fttyretfe ftg ttllbragit feban fifta Stiföbag. 39
3lfmittringöförrättningar tjaftoa egt rum t be fern norbtigafte tarten- stftmttringss
arbeten.
3 ©eftcborgö odj Semttanbö län tjaftoa be enbaft affett fomptetteringö*
odj renoOationöarbeten i odj för bcrtoarattbe afmittringömerfö föreftåenbe
afflutning; men beremot § aftöa
t SBefter 9torrtanbö Ian 112,214 qtoabratref btifioit uttagba tilt
Remman odj ntjbtjggett, farnt 6,649,976 fot ffifteötinier m. m. btifmit
utftafabe;
t SBefterbottenö län 883,149 qtoabratref btifioit afmatta, 1,582,492
qtoabratref uttagba tilt tjernman odj tttjbtjggen, 181,625 qtoabratref
uttagba titt öfmertoppömarfer octj btjtift, fantt 8,752,275 fot ffifteötinier
m. m. utftafabe;
i Norrbottens tan 2,370,091 qtoabratref btifioit afmatta, 1,161,911
qtoabratref uttagba titt tjernman odj nqbtjggett, 2,055,574 qtoabratref ut*
tagba titt öfmertoppöntarfer odj brjtift, famt 11,434,120 fot ffifteötinier
m. m. utftafabe.
Utom befja arbeten tjaftoa en tttängb grabertngö*, fomptetteringö*
odj renooationöarbeten egt rum.
2ötb attmänna ffifteötoerfet octj tanbtmdteriet i attmäntjet baftoa@Ufte«njertet
åren 1862—1864 marit fqöfelfatta i mebettal 399 Sanbtmätare, 147
Stuffuttanter odj 151 ©teoer, genom tjmitfa 4,751 taga ffiften odj 5,614
anbra tanbtmäteriförrättningar btifioit afftutabe. Sefa förrättningar
tjaftoa angått 3,213 mantal. Se betegare, forn erhållit taga ffiften,
tjaftoa loarit 15,874, beraf 11,252 qmarboettbe odj 4,622 utftijttanbe,
famt tjaftoa ertjåttit tilttjopa 31,114 egototter etter i mebettal nära 2
fjtoarbera. Se öfriga förrättningarna tjaftoa angått 11,567 betegare,
beraf 7,883 qtoarboenbe octj 3,684 utftijttanbe, octj tjmitfa ertjåttit titt*
tjopa 22,058 egototter, etter t mebettal nära 2 tjmarbera. Söib taga
40 S3erätte£fe om pmab i Stifet ocp befg
ffiftena pafma 8,935,364 qmabratref blifmit afmatta jamt 10,592,799
qmabratref ffiftabe; ocp mib be öfriga förrättningarna pafma 2,066,482
qmabratref blifmit afmatta famt 4,220,340 qmabratref ffiftabe. Utom of*
* maitnämnba göromål b af ma lanbtmätarne paublagt od) afflutat 12,900,280
fot ftängfelbelningar, 22,078,289 fot mägbetningar, famt 559,520 fot
aitbra lättgbelningar. Stängfelbelningarna, pmitfa är 1857, eller innan
tillämpningen af förorbningen ben 21 Oecember famina år om egorg
frebanbe mot ffaba af annans pembjur famt om ftängfelffytbigpet, om*
fattabe 26,844,781 fot, pafma febermera år efter år utinffatö, få att
be 1864 utgforbe enbaft 2,900,255 fot.
gönnjab Unber ben 6 Slngnfti 1864 l)ar förnqab Sanbtmäteri*inftruftion
Sanbtmatcri=r,,, . ,
injiruttion. bltfmit ntfarbab.
(Sfoitomiffa ©eban förra 0tilSbagenS början pafma mib SftiletS ©fonomtffa kar*
Äavtemertet. teU)Crj fuUftättbiga bartor ocp beffrifningar blifmit upprättabe öfmer ben
bå återftåenbe beten af llpfala län, innefattanbe StaSbo, OlanbS, films,
^Dannemora, Soffia, SöeplanbS, ©tffartebp, tierps ocp SSenbelö tingslag,
ntgöranbe i areal 21 qmabratmil. Snom Orebro län, pmareft farte*
arbetena för närmaranbe pågå, pafma unber fiftlibue år närmare 22
qmabratmil, omfattanbe fellingsbro, ©tanSpammarS, Orebro, kumla,
ftörfta beten af SlfferS famt ntinbre betar af ©fptlerfta od) ©uitbbo pä*
raber blifmit fullftänbigt farflagba. 3 brift på fäfra ortbeftämmelfer
par unber imtemaranbe år blifmit merfftällb cu på meteitffaplig grunb
fotab trigonometri)'! triangelmätning öfmer pela norra beten af Orebro
län, pmarjemte farttäggning af Stora, SinbeS, Stna kopparbergs ocp
©rptpptte bergslags päraber är för närmaranbe unber arbete mebelft
mätningar ocp recognoScerittgar. Oen afritning i förminffab flata af
be inom Örebro län förut upprättabe pemmanSlartor, pmilfa måftc
föregå
ftpretfe fig tillbragit feban fifta Diiföbag. 41
föregå ftftberorba arbeten, fan aittagaö blifwa fullborbab för liela länet
tilt betta årö flut. ©radering af farterna fortgår oafbrutet. Silla be
wib fiftlibne Sftiföbagö början färbtggraoerabe Ijäraböfartonta åfwenfom
be fcbcrntera graöerabe farterna öfwer Diaöbo odj lltleråferö l)äraber
åro jennoål trpdta.
llti dlorrbottenö lån Rafina tranöporteringarue till farteblaben od)
befjaö uppritning fortgått få, att fPttcå, 9icbcr=Sute, £>fwer=2ute, Diåneå,
sJieber=©altp, sJtebcr=S£orneå od) (Sarl ©uftafö focfnar, ntcb en areal af
119 qwabratmil åro i bet nårmafte fårbiga. Slrbctet inom 2appntar«
ferna nteb afntåtanbe af ftörre fjöar odj wattenbrag famt bebpggba ftållenö,
werfö odj inrättningarö upptaganbe, är till bet ntefta wcrfftällbt Inoab
beträffar fpite od) Sule Sappmarferö ffcgtaub famt äfwett tilt någon bel
inom Storne Sappntarf. Slfmen] ert bet af be ftörre fårr= odj mprtraf»
terna l)afwa btifmit fartlagba. gör att Rafina tillförlitliga utgångS*
punfter för mätningarna i alla riftningar, l)afwa breba räta linier båbe
långö efter odj t wärö öfwer tanbet blifwit upplutggna odj noggrant
mätta. 3)e fammanbinbningömätningar, font måft werfftällaö från rifö»
gränfen mot dtorge till ffogötanbet ntebelft plantriangelmätning Ijafwa
funnat föreitaö meb recognoöcering ocb böjbmätning, få att ftörre beten
af fjätltanbet emellan jpite od) ©tora Sute clfwar blifwit afmätt, od;
fullftänbig farta, uti en ffala af btt.ttoo :bel, öfwer benita traff upprättab.
SDe geologiffa unberföfningarna Ijafwa fortgått fåwäl inom DJiä=Se geotogiffa
larprowiitfcrna font inom ©Iföborgö län od) SDalötanb, l)Warjc år i ””garna?1”
fullfomtigt fambanb nteb be förut på träffen påbörjabe arbetena, ©ant*
mantagba arealen af be lattböbelar, font l)ittillö blifwit unbcrföfta, ttpp=>
går ungefärligen till 155 qwabratmil. Öfwer 75 qwabratmil f)äraf äro
tretton fartblab upprättabe odj till allntänl)eten uflemnabc. geut m;a
St$. tfa Jt. ©t. tpvot. 1865—1866. i:a ©arnt. 2:a Säfö. (?
42 33erättelfe ont §it»ab i 9tilet och befs
fetab^ omfattanbe en ptnribb af ungefär 30 qmabratmil, nilomina
ptterligare inom betta årS flut, hvarföre bet lartlagba pietu råbet, åflåb*
liggjorbt på 18 färffitba blab, i fjelfma werfet fan fägaS utgöra 105
qmabratmil.
£iawä?ten af fftifets folfntättgb, font ben 31 35ec. 1860 utgjorbe 3,859,728 perfoner,
^mängb”” hav tiltuntrit få att ben å fattima bag år 1861 utgjorbe 3,917,339
» 1862 » 3,965,899
» 1863 v 4,022,564
» 1864 » otttfr. 4,070,079.
®å ©merigeö folfntängbs titti» äpt förnäuttigaft är bercenbe af natt*
nite tSöf to er flott, få utgör betta öftoerffott ett mebel att fontrottera foll*
mängböuppgtfterna. Huber året 1861 utgjorbe natiiutetSöfmerffottet
54,805 od; fotfmängbötillmärten 57,611, ttnber 1862 bet förra 47,234
od; ben fettare 48,560, fauit imber året 1863 bet förra 57,052 od;
bett fenare 56,665.
©rf af erita tilt bet ringare natioitetSöfmerffottet imber år 1862
tigger uti farfoter af märling od; bifteritiffa IjdtSfjulbontar, af jutilia
ben förra imber berörbe år bortrpcft 7,407 od; be fenare 2,524 perfotter.
gemärsberät- ©eban ©tatiftiffa (5 e it träl b t; rån imber år 1863 till trpcf beforbrat
tetfema. ä3efallniugSl;afi»aubeS femåröberättetfer för periobett 1856
—1860 fåfom ett afbelnittg af ben trpcfta ferien af embetöberättetfer,
font utgifmeS imber benämningen "Söibrag tilt ©merigeS offtciela ©ta*
tiftif" od; nöbig erfarenhet bertmber fimnat minnas röranbe lämpligheten
af be formulär för uppgifternas infamlanbe och bearbetning, t;mtfa för
benna femårSberättelfe begagnats, l;ar ©tatiftiffa ©etttralbprån erhållit
befallning att af formulärblanfetter, font btifmit toeberbörligen gobfättba,
titthanbahåtta nöbigt antal för fåtoäl concept* font arfiobel;of tilt årligt
