# ID: svediakorp-gov2444
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,446
# sentences: 2,628
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
17
doren m. m. J. W. Beijer, under åberopande deraf att han,' jemlikt hvad en bifogad
tjensteförteckning utvisade, sedan den 9 Juli 1831 tjenstgjort såsom chef
för nämnda stuteri, samt att han, som är född den 20 April 1796, vid snart
fyllda 70 lefnadsår med bekymmer såge den tid nalkas, då af åldern minskade
krafter och helsa nödgade honom att lemna en befattning, hvilken han i 34 år
eller alltsedan Ottenby stuteri anlades innehaft, men som till följd af sin mångfalldighet
kräfde en man med oförsvagad verksamhetsförmåga, — i underdånighet
anhållit att, då sökandens ekonomiska ställning icke vore a( beskaffenhet att kunna
betrygga hans framtida utkomst, Kongl. Maj:t måtte täckas, medelst aflåtande
af nådig framställning till Rikets Ständer, bereda honom vid afskedstagandet pension
å Allmänna Indragningsstaten.
Vid öfverlemnandet af berörda ansökning har Stuteri-öfverstyrelsen, med vitsordande
af de förtjenster, sökanden vid organiserandet af ifrågavarande stuteri och
såsom dess chef inlagt, i afseende härå anfört, bland annat, att Ottenby kungsgård,
hvaruppå det blifvande stuteriet skulle grundas, af honom emottogs i förfallet
skick så väl hvad jordbruk som åbyggnader beträffade; men att under den sedermera
förflutna tiden, i jemnbredd med uppställningen och utbildandet af ett
värderadt stuteri, hvarifrån redan mer än tusen hästar utgått och som obestridligen
haft ett märkbart inflytande på landets hästafvel, berörde kungsgård vunnit så
betydlig förbättring, att dess värde kunde anses tredubbladt, utan att dervid tages
i beräkning de samtidigt tillkomna dyrbara byggnaderna, hvilka dock till en del
blifvit uppförda medelst särskildt anvisade medel.
Enligt nu gällande stat består Stuteri-chefens lön af Fyratusen Riksdaler kontant,
84 kubikfot råg, 78 kubikfot korn, föda för 7 kor, 25 famnar ved, bostad
och trädgård samt fiske, hvilka natura-förmåner ansetts kunna värderas till omkring
Ett tusen Riksdaler, utgörande således alia löneförmånerna sammanräknade
Fem tusen Riksdaler.
Med hänsigt till billigheten deraf, att en Statens tjenare, hvilkens mer än
vanliga förmåga och oafbrutna verksamhet så länge och med så mycken framgång
varit egnade åt det allmänna, tillförsäkrades en från näringsbekymmer befriad ålderdom,
har Stuteri-öfverstyrelsen ansett sig ega giltiga skäl att förorda den gjorda
ansökningen samt i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes bereda Hofstallmästaren
Beijer en pension af Fyra tusen Riksdaler vid afgång från befattningen
såsom chef för meranämnda stuteri.
Efter öfvervägande häraf vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad
Stuteri-öfverstyrelsen hemställt, härmed föreslå Rikets Ständer, att Hof-stallmästaren
Beijer, under hvars nitiska och långvariga förvaltning Ottenby stuteri blifvit
ordnadt och på ett särdeles förtjenstfullt sätt handhafdt och utvidgadt, må vid afgång
från sin befattning såsom chef för nämnda Stuteri-inrättning uppföras å Allmänna
Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft. 3
18
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 20.
pension, beräknad til! 80 procent al‘ de med befattningen förenade löneförmåner,
eller Fyra tusen Riksdaler.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till hvilket
frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL
G- Lagerstråle
-
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden^ hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27 Oktober
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie Statsministern, Friherre de Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
R euler skiöld och
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner
till Rikets Ständer:
l:o angående berättigande lör Chefen vid Ottenby stuteri, Hof-stallmästaren
J. W. Beijer, att vid afskedstagande! erhålla pension å Allmänna Indragningsstaten;
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 21.
19
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande beliagade
Kongl. Majit dessa förslag i nåder gilla samt befallde att, i
enlighet dermed, propositioner och skrifvelser, af den lydelse
bilagorna Litt. A — — — till detta protokoll utvisa, skulle
till Rikets Ständer allåtas.
Ex protoeollo
Axel Hegardt.
A:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Majis nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående ytterligare
förlängning i den för uppmuddring af Ystads
hamn bestämda arbetstid; Gifven Stockholms Slott den 27
Oktober 1865.
Sedan Rikets Ständer vid 1853—1854 års riksdag för uppmuddring af hamnen
vid Ystad anvisat en summa af 60,000 Riksdaler Banko, att utgå med 20,000
Riksdaler såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och 40,000 Riksdaler såsom
lån, under vilkor, bland annat, att staden förbunde sig att ansvara för muddringsarbetets
fullbordande inom fem år, samt Kongl. Majit under den 25 Juli 1855 i
nåder gillat en af Chefen för Södra Väg- och Vattenbyggnads-distriktet, numera
Öfversten m. m. C. G. Beijer uppgjord plan, jemte kostnadsförslag, i afseende å
ifrågavarande företags utförande, afslutade derefter, på nådig befallning, Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, å Kronans vägnar, med Hamndirektionen
i Ystad, såsom behörigen utsedd arbetsdirektion, kontrakt, genom hvilket vederbörande
förbundo sig att under loppet af September månad nyssnämnda år påbörja
och till den 1 September 1860 fullborda muddringsarbetet.
Då emellertid, till följd af oförutsedda hinder och svårigheter, omlörmälda
20
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Nio 21.
muddringsarbete icke till den sålunda bestämda terminen medhunnits, samt Hamndirektionen
af sådan anledning hos Kongl. Maj:t begärt fem års förlängning i den
för arbetets fullbordande föreskrifna tid, öfverlemnades denna ansökning till Rikets
Ständers pröfning; hvarefter Rikets Ständer, enligt deras under den 28 Juli 1860
härom aflåtna underdåniga skrifvelse, funno skäligt att, med vederbörandes befriande
från den genom ingånget kontrakt åtagna förbindelsen att till den 1 September
1860 fullborda det påbörjade muddringsarbetet i hamnen vid Ystad, medgifva
den af Direktionen begärda förlängning i arbetstiden för nämnda företag, under
vilkor att, med fortfarande tillämpning af det afslutade kontraktets stadganden
i öfrigt, staden förbunde sig att ansvara, det muddringsarbetet blefve fullbordadt
till den 1 September 1865.
Den af staden Ystad i sådant hänseende afgifna säkerhetsförbindelse, hvilken
blifvit af Kongl. Majit godkänd, öfverlemnades med nådigt Bref den 14 December
1860 till Fullmägtige i Rikets Ständers Riksgäldskontor, hvarest, enligt de om
det anvisade bidragets utbekommande meddelade bestämmelser, en fjerdedel af de
för ifrågavarande företag såsom anslag utan återbetalningsskyldighet beviljade medel
skall innestå till dess arbetet blifvit färdigt, afsynadt och godkändt.
Uti en till Kongl. Majit ställd, af Dess Befallningshafvande i Malmöhus län
med underdånigt memorial den 16 sistlidne Augusti insänd och förordad ansökning,
har Hamndirektionen nu, jemte förmälan att, ehuru ifrågavarande muddringsarbete
påbörjades år 1855 och sedermera hvarje år under tjenlig arbetstid oafbrutet
fortgått, detsamma likväl, hufvudsakligast i anseende till hamnbottnens hårda
och stenbundna beskaffenhet, ännu icke hunnit afslutas, samt att de återstående
muddringarne, hvilka funnos antydda å en bifogad, utaf chefen för Södra Vägoeh
Vattenbyggnads-distriktet upprättad, karta erfordrade en tid af minst 4 till 5 år, —
i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit måtte täckas än ytterligare utsträcka arbetstiden
för ifrågavarande uppmuddring af Ystads hamn till den 1 September 1870.
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, häröfver hörd, har i underdånigt
utlåtande den 23 sistlidne Augusti anfört att, som muddrings- och fördjup—
ningsarbetet i Ystads hamn fortgått alla år och årligen blifvit af chefen i Södra Vägoch
Vattenbyggnads-distriktet besigtigadt, utan att skäl till anmärkning emot åtgärderne
förefunnits, samt vid inspektion å företaget i nästlidne Juli månad utrönts,
att arbetet säkerligen nu skulle ernått sin fulländning så vida icke i hamnens botten,
på en del ställen, anträffats större och mindre sammangyttringar af stenblock,
innehållande ända till flera hundra kubikfot hvardera, hvilka måste sprängas och
upptagas, innan muddring med ångmachin varit möjlig att verkställa; så och då
härtill komme, att Ystads kommun, jemte det att omkring 140,000 Riksdaler
Riksmynt blifvit från år 1855 till närvarande tid på muddringsarbetets bedrifvande
använde, derutöfver bekostat kajbyggnader m. m. för ett belopp af omkring
102,000 Riksdaler samma mynt, ansåge Styrelsen sig ega skäl i underdånighet
tillstyrka, det Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta nådig framställning om
Kongl. Maj:ls A åd. Proposition N:o 21.
21
beviljande af ytterligare förlängning i tiden för merberörda arbetes fullbordande;
hemställande Styrelsen att terminen måtte utsträckas till den 1 September 1870,
helst hinder icke mötte för arbetets afsyning, i fall detsamma dessförinnan skulle
hinnas fullfärdigt.
f öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
sålunda tillstyrkt, vill Kongl. Majit härmed i nåder föreslå Rikets Ständer
att medgifva den ändring i vilkoren för tilIgodonjutandet af det till uppmuddring
af Ystads hamn anvisade statsbidrag, att ytterligare anstånd intill den 1 September
1870 med fullbordandet af ifrågavarande muddringsarbete beviljas; kommande
handlingarne i målet, jemte ofvannämnda karta, att Stats-Utskottet tillhandahållas.
Kongl. Majit förbi i fver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27 Oktober
1865.
Närvä rand e :
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Bih. till II. St. Prot. 18G5 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 11 Helft. 4
22
Kongl. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 21.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, till justering
(oljande, i öfverensstämmmelse med Kongl. Majrts, uppå Stals-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag dels till nådiga proposition
ner till Rikets Ständer:
l:o _ — — — — — — — — — — — —
2:o angående ytterligare förlängning i den för uppmuddring af Ystads hamn
bestämda arbetstid.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl'
Maj: t dessa förslag i nåder gilla samt befallde alt, i enlighet
dermed, propositioner och skrifvelser af den lydelse, bilagorna
Litt. — R — — till detta protokoll utvisa, skulle till Rikets
Ständer allåtas.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
STOCKHOLM, tryckt hos J. & A. Riis, 1305.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
1
]Y:o 22,
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående berättigande
för Sekreteraren vid Ofver-Ståthållare-embetet för Polis-ärenden
och åtskilliga Landssekreterare, att för tiden från och. med år
1863 och så länge de sina befattningar innehafva, å Allmänna
Indragningsstaten årligen uppbära ersättning för förlorad inkomst
af passlösen; Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober 1865.
I sammanhang med beslutet om utfärdande af Förordningen angående upphäfvande
af skyldigheten för resande att vara med pass försedda, förklarade Kongl.
Maj:t den 21 September 1860 att der, till följd af nämnda Förordning, märklig
minskning i påräknad inkomst af lösen för pass skulle inträffa för de Öfverståthållare-embetet
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande underlydande, af Statsverket
aflönade, tjenstemän, som innehaft sina befattningar före Förordningens
utfärdande, Kongl. Majit ville tillse, huruvida någon ersättning för sålunda förlorad
inkomst kunde af tillgängliga medel dem beredas.
I berörda hänseende förständigades Ofverståthållare-embetet och Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att efter hvarje års slut till Kongl. Majit inkomma med uppgift
å de belopp, hvarmed under året passlösen för sådane tjenstemän understigit
medelbeloppet af samma lösen under åren 1855—1859; och hafva, efter hvad här
nedan närmare varder förmäldt, ersättningar för åren 1861 och 1862 till vederbörande
tjenstemän utgått från besparingarne å andra Hufvudtiteln, hvilka besparingar
dock, efter hvad anmäldt blifvit, icke anses kunna till de ersättningar hvarom
nu är fråga lemna ytterligare tillgång. Under loppet af år 1864 hafva dylika uppgifter
jemte ersättningsanspråk för år 1863 inkommit från följande embetsmyndigheter,
nemligen:
Öfverståthållare-embetet, der de tjenstemän, hvilka inkomsten af passlösen då
tillkommo, voro dels numera aflidne Sekreteraren vid Ofverståthållare-embetets
Bih. till R. St. Prot. 1865 <5t 1866. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Kansli Carl Telander, dels Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetet för Polisärenden
m. m. O. B. Hult, som till denna befattning utnämndes år 1841. Mellan
dessa båda tjenstemän hade, enligt Öfverståthållare-embetets, på grund af Kongl.
Brefvet den 15 Januari 1831, under den 27 December 1855 meddelade beslut, behållna
inkomsten af passlösen varit sålunda fördelad, att Sekreteraren vid Ofverståthållare-embetets
Kansli erhållit ?:delar och Sekreteraren vid Öfverståthållare-embetet
för Polisä-renden jhdelar; dock att lösen för påteckning af utländningars pass, i
de fall, då innehafvaren färdats inom landet, tillföll sistbemälde Sekreterare ensam.
Enligt vederbörandes uppgifter, hvilkas vigtighet af Öfverståthållare-embetet
vitsordats, hade, efter afdrag af åtskilliga omkostnader, behållna inkomsten af lösen
för nya pass och för påteckning af utländningars pass, då innehafvaren åter
-
vändt till utrikes ort, utgjort för de fem åren 1855—1859 i medeltal R:dr 4,584: 95,
hvaremot för år 1863 behållningen af denna lösen uppgått till endast » 1,910: 50,
så att skilnaden utgjorde R:dr 2,674: 45;
hvarjemte lösen för påteckning af utländningars pass, då innehafvaren
färdats inom landet, utgjort i medeltal för de omförmälda
fem åren » 348: 70,
men för år 1863 endast » 5: —
och skilnaden således R:dr 343: 70.
Då hela behållna medel-inkomsten för åren 1855—1859 alltså
utgjort » 4,933: 65,
men för år 1863 endast . . ; » 1,915: 50,
så utgjorde hela den förlorade inkomsten för sistnämnda år . . R:dr 3,018: 15,
men om den tillförene af Kongl. Maj:t stadgade grund för sportelersättningens bestämmande
äfven nu följdes, så uppstode ett belopp af 2,524 R:dr 78 öre; hemställande
Öfverståthållare-embetet att till Sekreteraren Hult, jemlikt ofvanberörda
fördelningsgrund, måtte, med uteslutande af öretalet, af allmänna medel utgå
R:dr 1,638.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län, der Lands-sekreteraren
A. M. Bolinder blifvit år 1858 till denna befattning utnämnd och medelbeloppet
af passlösen för åren 1855—1859 utgjort R:dr 171: 64,
hvaremot samma lösen för år 1863 uppgått till endast . . . . » 34: 49,
så att skilnaden utgjorde R:dr 137: 15.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs lån, der Lands-sekreteraren
m. m. C. A. Holmberg blifvit till denna befattning utnämnd år 1852 och medelbeloppet
af passlösen för åren 1855—1859 utgjort R:dr 487: 81,
men 1863 års slik lösen endast » 68: —
hvadan skilnaden vore
R;dr 419: 81.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 22.
3
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län, der Lands-sekreteraren
A. G. Lignell blifvit till befattningen utnämnd den 3 Februari 1860 och för åren
1855—1859 medelbeloppet af passlösen utgjort R:dr 485: 22,
hvaremot passlösen för år 1863 uppgått till endast » 149: 99;
utgörande således skilnaden R:dr 335: 23.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs lån, der Lands-sekreteraren
m. m. C. O. Almqvist blifvit år 1847 till samma befattning nämnd och medelbeloppet
af passlösen för åren 1855—-1859 utgjort R:dr 131: 38,
1863 års lösen » 41: 25,
och skilnaden således . . '. . . . R:dr 90: 13. .
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Calmar lån, der Lands-sekreteraren m. m.
C. A. Palme blifvit nämnd till befattningen år 1839 och medelbeloppet af influten
passlösen under åren 1855—1859 uppgått till 423 R:dr 70 öre, eller jemlikt den
beräkning, som blifvit af Kongl. Maj:t förut antagen, minskadt till R:dr 381: 33,
hvaremot år 1863 influtit endast » 63: 75,
så att skilnaden utgjorde R:dr 317: 58.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län, der Lands-sekreteraren
M. Florman blifvit till befattningen nämnd år 1857 och medelbeloppet af passlösen
för åren 1855—1859 uppgått till R:dr 289: 50,
men enahanda lösen för år 1863 endast utgjort » 83: 50,
hvadan skilnaden vore R:dr 206: —
Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Westernorrlands lån, der Lands-sekreteraren
C. W. Rydvall blifvit till denna befattning utnämnd år 1853 och medelbeloppet
af passlösen för åren 1855—1859 utgjort R:dr 207: 9,
men 1863 års dylik lösen endast » 39: 75,
och skilnaden således
R:dr 167: 34.
Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Westerbottens lån, der Lands-sekreteraren
m. m. C. J. Cygnaeus blifvit till befattningen nämnd år 1853 och passlösen för
åren 1855—1859 utgjort i medeltal R:dr 159: 35,
men för år 1863 uppgått till endast
» 30: 75,
hvadan skilnaden utgjorde R:dr 128: 60.
Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Gotlands lån, der Lands-sekreteraren J.
I Lim lineus blifvit år 1859 nämnd till denna befattning och medelbeloppet af passlösen
för åren 1855—1859 utgjort R:dr 171: 81,
men 1863 års dylik lösen endast « 18: 75,
så att skilnaden utgjorde R:dr 153: 6.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 22.
Kongl. Majlis Befallningshafvande i Christianstads lån, der Lands-sekreteraren
m. m. C. A. Olson blifvit år 1850 till denna befattning utnämnd och medelbeloppet
af passlösen för åren 1855—1859 utgjort R.dr 856: 42,
men 1863 års lösen endast » 122: 50,
så att skilnaden vore  R:dr 733: 92.
Kongl. Majlis Befallningshafvande i Blekinge län, der Lands-sekreteraren H. V.
Abelin blifvit utnämnd till denna befattning år 1855 och medelbeloppet af passlösen
för åren 1855—1859 uppgått till R:dr 338: 97,
men för år 1863 utgjort endast » 54: 40,
hvadan skilnaden vore R:dr 284: 57.
Kongl. Majits Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, der Landssekreteraren
H. Westin blifvit till denna befattning utnämnd år 1859; och har bemälde
Lands-sekreterare anfört att, fastän under de år, som föregingo år 1860, några
detaljerade anteckningar rörande hvarje års inkomst af passlösen vid Lands-kansliet
icke funnos förvarade, samma inkomst likväl nu beräknats på det sätt, att antalet
af utfärdade in- och utländska pass efter passjournalerna sammanräknats och lösen
för desamma lagts tillhopa, särskildt för de med högre och särskildt för de med
lägre lösen belagda, dervid iakttagits att, om någon tvekan uppstått huruvida ett
pass varit åtecknadt den högre eller lägre lösen, sådana pass vid sammanräkningen
hänförts till den lägre kategorien, äfvensom att, då under en dag funnes antecknadt
att ett visst antal personer erhållit pass för resa till utlandet, beräkningen
verkställts såsom om endast ett gemensamt pass blifvit expedierad t för dem alla;
utgörande, enligt nämnda beräkning, medel-inkomsten af pass under åren 1855—
1859  R:dr 2,474: 32,
hvaremot passlösen för år 1863 uppgått till blott » 759: 25,
hvadan skilnaden utgjorde R:dr 1,715: 7.
Kongl. Majits Befallningshafvande i Jemtlands lån, der Lands-sekreteraren
P. G. Rissler blifvit till befattningen nämnd år 1856; och har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
under vitsordande att icke någon passlösen der influtit under år
1863, insändt underdånig ansökning af Rissler att för »listad sportelinkomst under
berörda år, i likhet med hvad Kongl. Maj:t honom för de två derförutgångna åren
beviljat, undfå ersättning med R:dr 250: —
och slutligen Kongl. Majits Befallningshafvande i Norrbottens län, der Landssekreteraren
A. M. Eurén blifvit till denna befattning nämnd år 1846 och medelbeloppet
af passlösen för åren 1855—1859 utgjort R:dr 170: 85,
men enahanda lösen för år 1863 uppgått till endast » 24: —
så att skilnaden utgjorde
R;dr 146: 85,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
5
I fråga om beloppet af den ersättning för förlorad inkomst af passlösen, hvilken
kunde tillkomma sådane af Statsverket aflönade tjenstemän, som innehaft sina
befattningar före utfärdandet af ifrågavarande Förordning, har Kongl. Maj:t, uppå
Justitie-departementets föredragning den 18 Mars 1862, med afseende å de med
förut gällande passföreskrifters tillämpning förenade större både besvär och kostnader,
bestämt detta belopp, hvad angick år 1861, för Öfverståthållare-embetets
vederbörande tjenstemän och för de af Kongl. Maj:ts öfrige Befallningshafvande
till sådan ersättning då anmälda Lands-sekreterare, till skilnaden emellan å ena
sidan den för meddelade pass och passpåskrifter under de innan Förordningens utfärdande
nästföregående fem år, eller åren 1855—1859 influtna medel-inkomst,
minskad med T'-:del, och å andra sidan den under år 1861 uppburna lösen; och
hafva dessa grunder jemväl sedermera blifvit tillämpade så väl i afseende på åtskilliga
andra för år 1861 framställda anspråk af enahanda beskaffenhet, som ock
vid bestämmandet af ersättningsbeloppen för år 1862.
De ersättningsbelopp, som för åren 1861 och 1862 blifvit från besparingarne
å andra Hufvudtiteln tillagda de tjenstemän inom Öfverståthållare-embetet och
Länsstyrelserna, om hvilka numera är fråga, hafva utgjort:
år 1861.
år 1862.
R:dr.
R:dr.
för
Sekreteraren
Hult . . .
. , 1,226: —
1,550: —
»
Lands-sekreteraren
Bolinder . .
. . 105: —
74: —
»
»
Holmberg
. . 338: —
363: —
»
»
Lignell . .
. . 260: —
326: —
»
))
Almqvist . .
68: —
68: —
»
Palme . . .
. . 295: —
300: —
»
»
Florman . .
. . 180: —
202: —
X)
>)
Rydvall . .
. . 130: —
121: —
»
»
Cygnseus . . ,
. . 102: —
-101: —
»
»
Hambrseus .
. . 119: —
115: —
»
»
Olson . . .
613: —
614: —
»
»
Abelin . . ,
. . 203: —
210: —
»
»
Rissler . . ,
. . 250: —
250: —
)>
»
Eurén . . . .
120: —
142: —
Lands-sekreteraren Westin, som först under loppet af år 1863 inkom med
ersättningsanspråk samt, då några anteckningar om influten passlösen icke kunnat
igenfinnas före år 1860, sökte erhålla ifrågavarande ersättningsbelopp för såväl år
1861 som år 1862, bestämdt i förhållande till den passlösen, som ingått för år
1860, har enligt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 15 September 1863 icke fått sig
någon ersättning för ifrågavarande två år tillagd.
Enär förbemälde tjenstemän samtlige innehaft sina befattningar före den 21
September 1860, då Förordningen om upphäfvande af skyldigheten för resande
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
att vara försedda med pass i nåder utfärdades, synes billighet fordra tilldelandet
af någon ersättning för den i följd häraf dem frångångna, med deras befattningar
förut förenade inkomst, hvilken, hvad Sekreteraren hos Ofverståthållare-embetet
för Polis-ärenden angår, utgjort den väsendtligaste delen af de med denna tjenst
förenade, för tjenstens uppehållande väl behöfliga sportler. Denna ersättning anser
Kongl. Maj:t lämpligast kunna för dem, som erhållit godtgörelse för åren 1861
och 1862 bestämmas till ett medeltal utaf de dem för hvartdera af dessa år tilldelade
belopp och det belopp, som efter samma grund skulle dem tillfallit för år
1863, derest ofvanberörda besparingar dertill lenina! tillgång och särskild framställning
om medels anvisande således icke erfordrats. För Dands-sekreteraren i
Göteborgs och Bohus län, hvars ofvan omförmälda, ogillade ersättningsanspråk för
åren 1861 och 1862 utgjorde för förra året 835 Ridr och för det sednare 1,032 R:dr,
har Kongl. Maj:t med afseende å den ofullständiga utredningen af passlösens verkliga
belopp under åren 1855—1859, ansett en skäligen jemkad summa af 1,000
R:dr kunna utsättas.
Kongl. Majit vill alltså härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att merbemälde
tjenstemän må förklaras berättigade att för tiden från och med år 1863 och så
länge de sina befattningar innehafva, å Allmänna Indragningsstaten årligen uppbära
ersättning för ifrågavarande mistade inkomst med följande belopp att för åren
1863, 1864 och 1865 på en gång utbetalas och för den kommande tiden utgå året
näst efter det, för hvilket ersättning sökes, nemligen:
Sekreteraren
Hult . . .
R-dr 1,471
—
Lands-sekreteraren
Bolinder . .
»
100
—
Dito
Holmberg
»
357
—
Dito
Ingnell . .
290
—
Dito
Almqvist . .
»
71
—
Dito
Palme . . .
»
304
—
Dito
Florman . .
»
186
—
Dito
Rydvall . .
132
—
Dito
Cygnseus . .
»
105
—
Dito
Hambraus
»
123
—
Dito
Olson . . .
»
625
—
Dito
Abelin . .
»
220
—
Dito
W estin . .
»
1,000
—
Dito
Rissler . . .
»
250
—
Dito
Eurén . . .
»
130
—
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till
hvars behandling frågan varder af Rikets Ständer hänskjuten; Och Kongl. Majit
förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
7
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Är enden, hållet inför Hans Majit Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 21 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner
till Rikets Ständer: — — — — — — — — — — . — — — —
3:o. Angående berättigande för Sekreteraren vid Ofverståthållare-embetet
för Polis-ärenden och åtskillige Lands-sekreterare att för tiden från och med år
1863 och så länge de sina befattningar innehafva, å Allmänna Indragningsstaten
årligen uppbära ersättning för förlorad inkomst af passlösen.
Enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl.
Maj:t dessa förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet
dermed, Propositioner och Skrifvelser af den lydelse bilagorna
till detta protokoll utvisa skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
8
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
]\:o 23.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af åtkilliga
utaf Rikets Ständer vid sistförflutna riksmöte beslutade lagförändringar;
Gifven Stockholms Slott den 31 Oktober 1865.
Då nedannämnda af Rikets sednast församlade Ständer beslutade lagförändringar,
öfver hvilka Kongl. Maj:t innan Ständerna åtskiljdes, icke kunnat fatta och
meddela Sitt nådiga beslut, ej heller sedermera blifvit af Kongl. Maj:t i nåder
antagna, vill Kongl. Majit nu, i öfverensstämmelse med 87 § Regeringsformen,
underrätta Rikets Ständer om de skäl, som derför utgjort hinder.
Uti underdånig skrifvelse den 25 Juli 1863 hafva Rikets Ständer, med afseende
å de flerfaidiga olägenheter, lagens föreskrift om afkunnande af Rådstufvurätts
dom efter anslag för parter medförde, anmält det Rikets Ständer för sin del
beslutat en författning af följande innehåll:
»Med upphälvande af 2:dra momentet af 24 kap. 5 § Rättegångs-Balken, sådant
detta lagrum blifvit förändradt genom Kongl. Förordningen den 18 April
1849, förordnas att samma moment skall erhålla följande lydelse:
I Rådstufvu-rätt skall genast, efter det saken blifvit utförd, antingen dom
afsägas, eller ock viss tid tillkännagifvas, då parterne ega komma tillstädes för att
afhöra dom.»
Men enär, om 2:dra punkten af 24 kap. 5 § Rättegångs-Balken ändrades på
sätt Rikets Ständer föreslagit, 3:dje punkten i samma § samt 6 och 7 §§ i nämnda
kapitel ej lämpligen kunna vid deras nuvarande lydelse bibehållas, och förslag till
förändrad redaktion af berörda lagrum icke blifvit af Rikets Ständer framstäldt,
har,Kongl. Maj:t, efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens hörande, icke funnit
skäl att till förslaget lemna bifall.
Vidare
Kungl. Maj:ts Nåd. Skrif reise N:o 23.
9
Vidare hafva Rikets Ständer, enär föreskriften om uppbud vid köp af stadsfastighet
nu mera, sedan genom Kongl. Förordningen den 21 December 1857 all
rätt till börd af sådan fastighet blifvit upphäfd, endast hade betydelse i och för
den rätt, som jemlikt 7 kap. 1 § Jorda-Balken och nyssnämnda förordning tillkomme
viderboende eller nabo att inom fjorton dagar ifrån den, då tredje uppbudet
meddelas, i laga ordning instämma sin talan om inlösen af egendomen, och
lagastånds-tiden för köp om fast egendom i stad i öfverensstämmelse dermed syntes
böra inskränkas till berörde tid af fjorton dagar från tredje uppbudet, i underdånig
skrifvelse den 21 Oktober 1863 framställt förslag till författning, hvarigenom,
med ändring af 4 kap. 2 § Jorda-Balken, sådant detta lagrum blifvit förändradt
genom Kongl. Förordningen den 10 September 1823, skulle stadgas att samma §
erhölle följande lydelse:
»Jord, hus och tomt i staden, som säljes, skall ock offentligen vid. öppna
dörrar å rådstufva tre måndagar uppbjudas, fyra veckor emellan hvart uppbud:
faller helgedag in å uppbudsdag; då fullföljes uppbud nästa måndag derefter.
Kommer ej klander å det köp inom fjorton dagar ifrån tredje uppbudet; varde det
då, såsom lagståndet, med Rättens fastebref bekräftadt. I fastebrefvet skall nämnas,
huru många alnar den gård eller tomt är bred och lång, så ock i hvilket
qvarter och fjerding och emellan hvilka gator och gränder den belägen är. Om
skifte och gåfva vare lag samma.»
Ehuru, i följd af Kongl. Förordningen den 21 December 1857 angående upphäfvande
af bördsrätt i stad, lagfart af fast egendom derstädes förlorat en stor del
af den betydelse den förut egt samt en omarbetning af dithörande stadganden således
må anses vara af behofvet påkallad, synes dock den nu föreslagna förändringen
hvarken vara tillräckligt omfattande för att undanrödja de i berörda hänseende
uppkomna oegentligheter eller ens i och för sig fullt lämplig, i hvilket hänseende
blifvit anmärkt:
att ehuru förslaget måste . omfatta och ega tillämpning på alla fång, som i
likhet med köp böra lagfaras, deribland äfven testamente, det likväl endast omtalade
köp, skifte och gåfva;
att den från viderboendes och nabos i 7 kap. 1 § Jorda-Balken stadgade
lösningsrätt hemtade grund för bestämmelsen om fjorton dagar från tredje uppbudet,
såsom den tid, vid hvars utgång, då ej klander mellankommit, lagfarten skulle
anses slutad och fastebref finge utfärdas, icke inträffade, när fånget vore gåfva
eller testamente, i hvilka fall sådan lösningsrätt ej egde rum;
att, genom förslagets antagande, den tid, hvarunder säljare af fast egendom
i stad nu, enligt 11 kap. 2 § Jorda-Balken, för obetald köpeskilling, ändå att
den ej blifvit intecknad, egde säkerhet i det sålda framför andra köparens borgenärer
skulle komma att till hälften förkortas; och
Bilt. till R. St. Prut. 1835 & 1833. 1 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o '23.
att då all föreskrift i förslaget saknades angående tiden och ordningen för
förändringens trädande i kraft samt tvifvelsmål således kunde uppstå, huruvida köp,
som före författningens utfärdande blifvit afslutade, borde anses lagståndna vidden
tid, sorn i den nya eller äldre lagen bestämdes, förvecklingar angående säljarnes
rätt i ofvanberörda hänseende i dessa fall vore att befara.
Kongl. Maj:t har derföre, efter inhemtande af Stats-Rådets och Högsta Domstolens
yttrande, funnit sig icke heller till detta förslag böra lemna nådigt bifall.
Sedan hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om ändring i nu gällande
föreskrifter rörande anmälan af missnöje emot sådana af domstol i invändningsfrågor
meddelade beslut, emot hvilka klagan icke finge annorlunda än i sammanhang
med hufvudsaken fullföljas, hafva Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den
21 Oktober 1863, anmält, det Rikets Ständer för sin del, med upphäfvande af
Kongl. Brefvet den 2 November 1759, beslutat den förklaring af 16 kap. 4 § Rättegångs-Balken,
att part, som underlåtit att för domaren gifva tillkänna missnöje
öfver dess beslut i anledning af någon sådan invändning, som i samma § sägs,
icke derigenom är betaget att detta beslut hos högre Rätt öfverklaga, då hufvudsaken
der fullföljes.
Emot detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen afgifvit
yttrande, har, bland andra anmärkningar emot redaktionen, blifvit erinradt, att
ordalydelsen i förslaget kunde föranleda till det emot en god och allmänt vedertagen
rättegångsordning stridande antagande, att en i invändningsfrågan tappande
men i hufvudsaken vinnande part borde, för att vid den af vederparten hos högre
Rätt påkallade pröfning af målet få invändningsfrågan åter skärskådad, i den högre
Rätten uppträda såsom klagande och sålunda iakttaga allt hvad enligt lag i sådant
afseende erfordrades, ett antagande, hvilket ej i lika mån framginge af 1759 års
Kongl. Bref, hvars upphäfvande blifvit föreslaget. Med afseende härå och å den
ringa vigt, som den föreslagna lagförändringen synes innebära, och då inom lagskipningen
veterligen icke något trängande behof af en slik förändring gjort sig
gällande, har Kongl. Maj:t icke funnit skäl att förslaget godkänna.
Med afseende derå, att de med stämnings delgifvande förenade olägenheter,
hvilka genom Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752 blifv it undanröjda för det fall,
då en hel menighet vore svarande, ännu qvars tode i alla de händelser, då en af
flere jordegare bestående samfällighet, den der ej kunde anses för menighet, skulle
instämmas, hafva Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 26 Augusti 1863,
anmält, det Rikets Ständer för sin del beslutat en författning af följande lydelse:
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
11
»Hvad i Kongl. Resolutionen den 29 Maj 1752 är stadgadt rörande sättet för
stämnings delgifvande åt hel menighet, galle äfven då byalag, skifteslag eller
annan dylik samfällighet, som skall stämmas, utgöres af tio jordegare eller flera;
dock bör i detta fall stämningen derjemte särskildt i laga ordning kungöras byfogde
eller ålderman, eller, der sådan ej finnes, dem af jordegarne, sorn i sina
hemvist anträffas.»
Vid granskning af detta förslag har, jemte erinran om vigten deraf, att endast
med största varsamhet undantag göres från allmänna rättegångs-ordningen,
hvad angår sätt och tid för stämnings delgifvande, blifvit anmärkt, att förevarande
förslag, som, hvad byalag anginge, syntes hemtadt från Lag-Beredningens förslag
till Rättegångs-Balk, förra delen, kap. 11 § 18, likväl saknade ett der befintligt
tillägg, att den, som emottagit stämningen, skulle vara skyldig gifva de
öfrige svaranderne del deraf, hvilket tillägg vore betryggande för de öfriges rätt
och jemväl instämde med nu gällande lag, 11 kap. 8 § Rättegångs-Balken, för
det fall då arfvingar sökas i oskift bo och stämning tillställes arfvinge eller syssloman,
som i boet sitter; — att här icke, såsom i ej mindre Lag-Beredningens förslag,
9 § af dess omförmälda kapitel, än äfven nyss åberopade § af gällande lag,
influtit något stadgande derom, att den af svaranderne, som vore till längsta stämningstid
berättigad, skulle få den tid tillgodonjuta; — samt slutligen, hvad beträffade
utsträckningen till »skifteslag» och »annan dylik samfällighet», att samma utsträckning
vöre af beskaffenhet att gifva anledning till långa och svårlösta tvister,
redan innan sjelfva saken finge börja att handläggas.
Kongl. Maj:t har derföre, efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens hörande,
icke funnit skäl att till förslaget lemna bifall.
Uti underdånig skrifvelse den 23 November 1863 hafva Rikets Ständer anhållit,
att Kongl. Majit, med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen angående inrättande
af enskilda banker eller diskonter af den 14 Januari 1824, för så vidt densamma
afser dylika anstalter med rätt att utgifva banksedlar, — Kongl. Kungörelsen angående
enskilda banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar, af den 9 Januari 1846,—
Kongl. Förordningen angående vissa lagbestämmelser med afseende å enskilda
banker af den 6 Oktober 1848 och Kongl, Kungörelsen af den 10 November 1855
om vissa ändringar och tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846 angående
enskilda banker, som utgifva egna kreditsedlar, måtte täckas, i öfverensstämmelse
med ett Rikets Ständers skrifvelse bilagdt, af Rikets Ständer antaget
förslag, i nåder utfärda lag om enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.
Af de i berörda förslag intagna staganden äro en del ostridigt af civil-lags
natur, hvaremot de öfriga hittills ansetts falla inom den ekonomiska lagstiftningens
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
område, utan att Rikets Ständer, så vidt deras framställning föranleder, synas haft
för afsigt att häri för framtiden påkalla någon förändring. Ett sådant sammanförande
i en lag af särskilda, till olika grenar af lagstiftningen hörande ämnen, har
väl någon gång förut egt rum, men synes, såsom lätt framkallande tvekan om och
i hvad mån de särskilda bestämmelserna sedermera må kunna af Konungen ensam,
utan Rikets Ständers medverkan, upphäfvas eller ändras, ej böra vidtagas i andra
än sådana undantagsfall, då några särskilda fördelar derigenom kunna vinnas. Då
Rikets Ständer vid 1845 års riksdag framställde förslag till lag för enskilda banker
af lika vidsträckt omfattning som det nu ifrågavarande, fann också Kongl. Maj:t
Sig ej böra lemna nådigt bifall till förslaget i dess helhet, utan blef detsamma delad!
i två .särskilda författningar, hvaraf den ena, upptagande de stadganden, som
ansågos tillhöra den ekonomiska lagstiftningen, på grund af 89 § Regeringsformen,
af Kongl. Maj:t den 9 Januari 1846 utfärdades, under det den andra, såsom innehållande
de till allmän civil-lag hänförliga bestämmelser, i den för sådan lags
stiftande föreskrifna ordning, efter nådig Proposition till Rikets Ständer, antogs
under den 6 Oktober 1848; och för den nu föreslagna återföreningen af dessa sålunda
hittills i olika ordning behandlade ämnen synas några giltiga skäl ej hafva
blifvit anförda. På grund häraf och med afseende jemväl å de anmärkningar, som
blifvit framställda emot de delar af förslaget, hvilka äro af civil-lags natur, har
Kongl. Majit,, efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens hörande, funnit förslaget i
dess närvarande skick icke kunna godkännas; hvaremot Kongl. Majit genom en
den 20 Maj 1864 utfärdad författning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets
Ständers förslag, meddelat sådana föreskrifter i ämnet, som ej äro att till allmän
civil-lag hänföra.
Vidare hafva Rikets Ständer, likaledes i underdånig skrifvelse den 23 November
1863, anhållit att Kongl. Majit, med uppliäfvande af Kongl. Kungörelsen
angående inrättande af enskilda banker eller diskonter af den 14 Januari 1824, i
hvad densamma rörer banker utan rätt att utgifva egna banksedlar, samt Kongl
Förordningen angående vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda banker af
den 6 Oktober 1848, måtte täckas i nåder utfärda lag om enskilda banker utan
rätt att utgifva egna banksedlar, af den lydelse ett vid Rikets Ständers skrifvelse
fogadt förslag innehölle.
I afseende å detta förslag, hvaröfver Stats-Rådet och Högsta Domstolen afgifvit
yttrande, liar blifvit erinradt, hurusom Rikets Ständer, enligt hvad den underdåniga
skrifvelsen föranleder, synas hafva antagit, att bildande af bankbolag
med begränsad ansvarighet för delegarne nu vore förbjudet, äfven i det fall, att
bankrörelsen skulle bedrifvas utan egna tryckta eller graverade förbindelsers utgifvande,
Eu sådan uppfattning af gällande lag torde dock icke vara med verkliga
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
13
förhållandet öfverensstämmande, enär i förordningen den 6 Oktober 1848 angående
aktiebolag, bankrörelse utan tryckta eller graverade förbindelsers utgifvande
icke uteslutes från föremålen för icke solidariska bolags verksamhet, utan fastheldre
den i nämnda ^förordnings 14 § förekommande hänvisning att «om bolag,
hvilka drifva bankrörelse med egna tryckta eller graverade förbindelser, stadgas
särskildt« föranleder dertill, att endast i det fall, att aktiebolag, som ernar idka
bankrörelse, tillika söker rättighet att så beskaffade förbindelser utfärda, den för
enskilda banker i allmänhet erforderliga solidariska ansvarigheten hos delegarne är
jemväl för aktiebolags banker af nöden. Men äfven om tvifvel angående nu gällande
lags tillämplighet å sådana bolag, hvarom förslaget handlar, skulle förefinnas
eller beträffande dessa några ytterligare föreskrifter kunna för allmänhetens betryggande
vara erforderliga, lärer det i allt fall, enär, såsom Rikets Ständer yttrat,
lagstiftningen för bankinrättningar och andra industriföretag bör hvila på enahanda
grunder, vara vida naturligare och lämpligare, att genom ändring i eller tillägg
till den nu varande lagen gifva åt densamma sådan utsträckning, att den äfven för
bankbolag blefve tillfyllestgörande, än att, såsom Rikets Ständer föreslagit, med
bibehållande af denna lag oförändrad, antaga en särskild derifrån afvikande ny lag
för de icke- sedelutgifvande bankbolagen, helst vid betraktande deraf, att de flesta
för större industriföretag bildade bolag ofta, för att kunna ändamålsenligt bedrifva
sin hufvudsakliga verksamhet, måste vara nödsakade att, i större eller mindre mån,
sysselsätta sig äfven med sådana affärer, som till bankrörelse kunna hänföras, tvekan
skulle uppstå, om och i hvad mån den ena eller andra lagen, eller kanske båda,
borde i afseende å dessa bolag tillämpas.
På grund af dessa utaf Högsta Domstolen emot förslaget framställda anmärkningar
och då enligt gällande lag hvarje bankbolag, som vill undgå solidorisk ansvarighet,
måste söka Kongl. Maj:ts godkännande såsom aktiebolag, dervid det ankommer
på Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida utöfver de allmänna föreskrifterna i
aktielagen må erfordras särskilda bestämmelser, vare sig angående säkerhet för
fullgörande af delegarnes förbindelser, om tillsyn å gifna föreskrifters behöriga iaktagande
eller i annat syftemål, oell vid en sådan pröfning för hvarje särskildt bankbolag
kunna meddelas så många af de i Rikets Ständers förslag intagna stadganden,
som finnas ändamålsenliga, hvaremot behofvet att hafva dessa stadganden på
förhand bestämda och till allmän efterrättelse kungjorda icke synes vara oeftergifligt
förr än erfarenheten ådagalagt att anstalter af ifrågavarande art blifva till något
större antal inrättade eller tillämnade, bar Kongl. Maj:t funnit Sig ej kunna
Rikets Ständers ifrågavarande förslag godkänna.
I afsigt att åstadkomma en skälig inskränkning i den, enligt Rikets Ständers
tanke, för närvarande alltför vidt utsträckta giftomannarätten, hafva Rikets Ständer
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
i underdånig skrifvelse den 6 December 1863 anmält, det Rikets Ständer för
sin del beslutat
l:o) en så lydande författning:
«Med ändring af hvad i lag och särskilda författningar finnes stadgadt, angående
giftomans inseende öfver mö, förordnas som följer:
Giftermåls-Balkens 1 kap. 2 § skall ega denna lydelse:
Fader är sin dotters giftoman och moder må dertill råd gifva. Ar fader död;
då är moder giftoman. Åro dessa ej till, stånde ogift qvinna, efter fyllda tjugofem
år, ej under någon giftoman; men för ogift fader- och moderlös qvinna, ifrån femton
till och med tjugofem år, förordne Rätten giftoman.
Giftermåls-Balkens 6 kap. 4 § erhåller följande lydelse:
Nu kan så hända, att fader eller moder eller af Rätten förordnad giftoman
hindrar det giftermål, som lagligen sökes; pröfvc då domaren, om skäl dertill är.
Gör förordnad giftoman det för egen nytta eller annan sådan orsak, bote femtio
daler och rätte upp all skada och kostnad.
2:o) denna förklaring:
»dels att Giftermåls-Balkens 1 kap. 3 och 4 §§ samt 6 kap. 3 § komma att
upphäfvas och ur lagen utgå; och
dels att igenom ofvanberörda förslag till ändring och upphäfvande af nämnda
§§ i Giftermåls-Balken ej sker någon ändring i hvad lagen uti samma Balks 2
kap. 10 §, 3 kap. 10 § samt 6 kap. 1 och 2 §§ stadgar».
Men om än den i Rikets Ständers förslag antagna grundsats, att ogift qvinna,
som fyllt 25 år, ej vidare skulle stå under giftoman, så vida hennes föräldrar voro
döda, men deremot, om någondera af dem lefde, fortfarande vara underkastad målsmanskap
i berörda hänseende, kunde, med afseende å grunderna för giftomannarätten,
anses i och för sig följdriktig, och tillämpning deraf i lagstiftningen finge
anses egnad att afhjelpa det behof af lagförändring i ifrågavarande hänseende, som
må vara för handen, så har likväl emot antagligheten af Rikets Ständers förslag
förekommit:
att upphäfvandet af 3 § i 1 kap. Giftermåls-Balken samt införandet i 2 § af
det stadgande att för ogift fader- och moderlös qvinna ifrån 15 till och med 25
år giftoman skulle förordnas af Rätten, hvarigenom således icke någon af de i 3 §
nu omförmälde skyldeman vidare skulle vara till giftoman sjelfskrifven, syntes, utan
att i allmänhet bereda qvinnan någon fördel, ofta komma att medföra olägenheter
genom omgång och kostnader för giftomans förordnande, hvarförutan genom berörda
stadgande det sammahang skulle brytas, som för närvarande egde rum emellan
lagstiftningen om giftomannarätten och de i 20 kap. Ärfda Balken uppställda
reglor för öfver tagande af förmyndare vård;
att förslaget, enligt hvilket 4 § i 1 kap. Giftermåls-Balken jerrfväl skulle upphäfvas,
lemnade olöst den fråga huru förfaras borde, då föräldrarne eller någon af
dem väl lefde, men icke vore i tillstånd att giftomannarätten utöfva, i hvilket hänseende
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
15
erinrats, hurusom lagstiftaren ansett bestämda föreskrifter för det fall, att rätt giftoman
ej vore till ett sådant uppdrag lämplig, vara af den vigt, att omförmälde 4 §
genom Förordningen den 21 December 1857 erhållit den förändrade lydelse, samma
§ nu äger;
att det i förslaget använda uttrycket «ogift qvinna», enligt språkbruket i 1734
års lag, omfattade jemväl enka och att, då Rikets Ständer tillkännagifva syftet
med förslaget vara inskränkning i giftomannarätten, berörda uttryck således vore
oriktigt, så mycket mer som den föreslagna lagförändringen erhållit formen af för
ändringar
i sjelfva lagtexten; samt
att, med afseende å den förändrade redaktion sålunda blifvit för 1 kap. 2 §
Griftermåls-Balken föreslagen, .3 kap. 1 §, 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 § samma Balk
icke lämpligen bort bibehållas vid sin nuvarande lydelse.
På dessa skäl, hvartill kunde läggas anmärkningar emot sjelfva uppställningen
af Rikets Ständers förslag, har Kongl Maj:t, efter Stats-Rådets och Högsta Domstolens
hörande, funnit Sig icke kunna till ifrågavarande förslag lemna bifall.
I underdånig skrifvelse den 21 Oktober 1863 hafva Rikets Ständer erinrat,
hurusom genom Kongl. Cirkuläret den 2 April 1833 stadgats, att de i Kongl. Maj:ts
namn eller i följd af Kongl. Maj:ts nådiga befallning genom Hof-rätterna, Kollegierna
eller andra publika verk utfärdade författningar, i hvilka icke någon viss
tid blifvit utsatt, hvarifrån de komma att gälla, skola från den dag deras uppläsning
blifvit börjad i socknens kyrka eller uti någon kyrka af sådana gäll, der,
enligt stadgad ordning, gudstjenst icke hvarje Söndag i alla dithörande kyrkor
hålles, inom samma socken eller gäll vara ländande till efterrättelse, äfvensom att
å alla författningar af vederbörande presterskap borde antecknas dagen, då författningen
blifvit uppläst, eller, då sådant icke å en dag skett, när uppläsningen deraf
blifvit börjad. Och ehuru, genom Kongl. Kungörelsen den 14 December 1833
derjemte blifvit föreskrifvet, att författningars uppläsande från predikstolen skulle
fullgöras eller, om det icke medhunnes, åtminstone börjas nästa Söndag efter deras
ankomst till vederbörande prest, hade likväl i anseende dertill att utfärdade
författningar icke på en gång kunde komma rikets samtliga pastorsembeten tillhanda,
den olägenhet af ofvanberörde föreskrifter följt, att författningarna på olika
tider trädt i verksamhet inom de särskilda socknarne eller gällen, hvaraf vållats
osäkerhet i rättstillståndet och stundom äfven misstag i lagskipningen. Rikets
Ständer hade derföre för sin del beslutat, »att författningar, tillhörande allmän civil-,
kriminal- och kyrkolag, skola, der icke annorlunda i särskilta fall stadgas,
blifva gällande efter tre månader från den dag, då de utfärdats»; hvarjemte Rikets
Ständer i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t, med upphäfvande af ofvanberörda
föreskrift i Kongl. Cirkuläret den 2 April 1833, mätte i öfverensstämmelse
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
med de af Rikets Ständer angifna grunder bestämma, från hvilken tid de allmänna
författningar, som utfärdas rörande rikets allmänna hushållning, komma att lända
till efterrättelse.
Vid granskning af Rikets Ständers omförmälda förslag har dock blifvit erinradt,
att ehuru Rikets Ständers motiver utmärkte, att med det i förslaget använda
uttrycket »utfärdats» afsåges den dag, då en författning blifvit beslutad, eller, såsom
det i öfverskriften till de å sednare tider offentliggjorda författningar gemenligen
hette, gifven, uttrycket likväl icke vore så bestämdt att antagas kunde, det
en sådan tolkning deraf skulle göra sig i lagskipningen gällande, så mycket mindre
som ordet »utfärda» i femte punkten af 87 § Regeringsformen icke ansetts
ega den betydelse, förslaget nu velat deråt gifva. Men äfven om berörde tvetydighet
i uttrycket icke förefunnes, utan förslaget tolkades på det sätt Rikets Ständer
åsyftat, så synes dock den tid, som, med afseende ej mindre å särskilta författningars
omfång, än äfven å andra omständigheter, kan antagas förflyta från den
dag en författning blifvit beslutad, intilldess beslutet kan hinna expedieras och
författningen offentliggöras, i särskilta fall så vexlande, att det icke torde vara
lämpligt att lägga förstberörde tidpunkt till grund för en allmän regel i fråga om
tiden för en författnings trädande i kraft. Kongl. Maj:t har derföre, efter inhemtande
af Stats-Rådets och Högsta Domstolens yttrande, hvarken kunnat gilla den
af Rikets Ständer för deras del beslutade författning i ämnet, eller funnit någon
åtgärd i anledning af hvad Rikets Ständers skrifvelse i öfrigt innehåller böra, vid
berörde förhållande, nu vidtagas.
Med anmärkning att det lagstadgande, hvarigenom oäkta barn beröfvades all
arfsrätt och således 1 visst afseende blifvit ställda utom lagen, icke nu mera uppbures
af folkets allmänna mening, hafva Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 6 December 1863 anmält, det Rikets Ständer för sin del beslutat en författning
angående oäkta barns arfsrätt, af följande innehåll:
»Med ändring af hvad i 8 kap. 7 § Ärfda Balken finnes stadgadt derom,
att barn, som äro aflade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, eller
i förbudna leder, ej må taga annat arf än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
att oäkta barn jemväl må taga arf efter sin moder lika med äkta barn.»
Vid pröfning af detta förslag har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande, hurusom
arfsrätten, hvilken icke kan hänföras till de medfödda rättigheter, som äro
grundade i sjelfva den menskliga naturen, hittills i den Svenska lagstiftningen
hufvudsakligen ingått såsom en familjerätt, ehuru den visserligen i väsendtlig mån
begränsats och gjorts vilkorlig genom testainentsrätten. Att, på sätt som skett i
Rikets Ständers förslag, utsträcka den ovilkorliga familjerätten till oäkta barn genom
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
17
norn att tillägga dem arfsrätt efter moder, lika med äkta barn, jemväl i bröstarfvinges
laglott, vore att erkänna en annan grund för familjen än det lagliga äktenskapet,
hvartill Kongl. Majit icke kan gifva Sitt samtycke.
Emot Rikets Ständers förslag, enligt hvilket för barnets arfsrätt ej erfordrades
att detsamma blifvit af modren i lifstiden erkändt, har vidare blifvit erinradt,
att ett sådant erkännande af modren likväl vore ett vilkor för den presumtion af
den aflidnes ej tillkännagifna yttersta vilja, som skulle kunna antagas såsom grund
för ifrågavarande arfsrätt. Saknaden af ett sådant vilkor skulle dessutom medföra
åtskilliga andra olägenheter. Så skulle ett af modren förhemligadt barn endast i
sällsynta undantagsfall kunna genom en fullständig maternitetsbevisning lyckas tillvinna
sig den rätt, som det genom lagen tillförsäkrats, men ändock skulle vid en
qvinnas frånfälle hennes arfvingar hafva att befara, att någon okänd pretendent
förr eller sednare kunde framstå och, under uppgift att han vore barn till den aflidna,
bestrida arfvingarnes rätt till hennes efterlemnade egendom, hvarigenom en
alltid menlig otrygghet i besittningen af eganderätten till denna egendom skulle
under en längre tid uppstå.
Efter inhemtande af Stats-Rådets och Högsta Domstolens yttrande, har
Kongl. Majit således funnit Sig icke kunna godkänna Rikets Ständers ifrågavarande
förslag.
Sedan vid granskning af nu gällande expropriationslag Rikets Ständer funnit,
att det ofta icke utan skäl öfverklagade förhållandet att, vid afhändande af jord
eller lägenhet för allmänt behof, derför merändels måste erläggas en i jemförelse
med det verkliga värdet alltför hög löseskilling, hade sin förnämsta grund i sjelfva
författningen, så hafva Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 7 November
1863, anmält, det Rikets Ständer för sin del beslutat, att 1, 13, 14 och 25 §§ i
Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 20
November 1845, sådan denna förordning blifvit förändrad genom Kongl. Förordningen
den 27 November 1854, skulle erhålla den förändrade lydelse, Rikets Ständers
omförmälda skrifvelse utvisar.
Om än den ersättning, som enligt gällande lag bör för exproprierad fast egendom
utgöras, kan anses för hög och en nedsättning deraf således må vara af behofvet
påkallad, så synes det dock vara af yttersta vigt att denna nedsättning ej
göres så stor att någon, som för allmänt behof nödgas afträda sin jord, kunde komma
att gå miste om full godtgörelse för den förlust, honom derigenom tillskyndas.
Så skulle likväl lätt kunna blifva förhållandet, om Rikets Ständers ifrågavarande
förslag antoges. Enligt detsamma skulle nemligen, der endast del af jord eller
lägenhet afträddes och för återstoden synnerlig vinst af den afsedda anläggningen
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 12 Haft. 3
18
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
uppkomme, sådant vid ersättningens bestämmande tagas i beräkning. Det mindre
bestämda i detta stadgande skulle dock lätt kunna föranleda en mera vidsträckt
tillämpning deraf än sannolikt varit åsyftad, hvarjemte alla garantier saknas derför,
att den vinst, hvarför afdrag å ersättningsbeloppet skulle ske, verkligen komme
ersättningstaganden tillgodo; och då med sannolikhet lärer kunna förutsättas,
att månget företag, derför expropriation sker, sedermera aldrig eller åtminstone ej
förr än efter en längre tid kommer till fullbordan och att mången gång de deraf
väntade förmåner ej i verkligheten inträffa, skulle således, om med afseende just å
dessa förmåner nedsättning i ersättningssumman egt rum, den, som fått afstå sin
jord, komma att utan eget förvållande få vidkännas ett kanske ganska kännbart lidande,
som hvarken med rättvisa eller billighet låter sig förena. Icke heller synes
det, med bibehållande af nödig konseqvens, kunna försvaras att, då af två personer,
från hvilka jord till samma anläggning exproprieras, båda, ehuru i olika mån,
af anläggningen tillskyndas vinst, den, som har den största fördelen, skall vidkännas
ett deremot fullt svarande afdrag å löseskillingen, under det den andra är från
allt sådant afdrag frikallad.
Uti 1 § af nu gällande författning stadgas uttryckligen att, då jord eller lägenhet
för allmänt behof afstås, skall en hvar, som deraf skada lider, njuta ersättning
derför, och enligt 13 § skall den för ersättningens bestämmande utsedda
Nämnd i penningar uppskatta dels jorden eller lägenheten efter dess rätta värde
för egaren och dels särskildt den skada, annan än egaren genom jordens eller lägenhetens
afstående lider, allt med afseende på tiden för afträdandet. Af dessa
stadganden framgår klart att, om nyttjanderätten till jorden vid dess afträdande
innehafves af någon annan än jordegaren, Nämnden skall tillse om genom jordens
afstående någon förlust innehafvaren af ny ttj anderätten tillskyndas och i sådant
fall särskildt bestämma den andel i ersättningsbeloppet, som bör honom tillfalla,
och någon tvist härom emellan jordegaren och nyttjanderättsinnehafvaren kan således
ej vidare uppstå i annat fall än då, såsom i 25 § sägs, jordegaren underlåtit
att till instämning uppgifva den, som i anseende till nyttjanderätt i saken del häfver,
och denne ej heller sjelfmant sig infunnit.
Rikets Ständers förslag omtalar deremot i dess 1 § endast egaren till den jord
eller lägenhet, hvilken afstås skall, såsom berättigad att derför erhålla lösen, och i
13 § heter det att Nämnden skall i penningar uppskatta dels jorden eller lägenheten
efter hvad egendom af samma slag och godhet enligt allmänt pris i orten
högst gäller, dels ock den särskilda skada, som genom jordens eller lägenhetens afträdande
eller användande för afsedda ändamålet för egaren eller annan uppstå kan.
Då nu till sådan särskild skada ej, med afseende å ordställningen, lärer kunna hänföras
sådan, för egaren eller annan, uppkommande förlust, derför den förut omtalade
för jorden bestämda löseskilling innefattar godtgörelse, samt denna löseskilling,
hvilken skall beräknas efter jordens fulla värde, således måste omfatta så väl
egande- som nyttjande-rätten dertill, utan att, för det fall då dessa båda rätter af
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
19
olika personer innehafvas, någon föreskrift finnes om skyldighet för Nämnden att
»'särskildt bestämma, huru stor del af löseskillingen bör den ena eller andra af dem
tillkomma, synes det särdeles tvifvelaktigt, om, på grund af det sålunda ändrade
stadgandet, Nämnden skulle såsom hittills kunna anse sig berättigad eller pligtig
att angående ersättningsbeloppets fördelning emellan egaren och ny ttj ander ättsinnehafvaren
sig utlåta, eller om ej denna fråga alltid, i brist af åsämjande, skulle
komma att blifva föremål för särskild tvist dessa båda emellan, hvaraf många och
svårlösta tvister vore att befara, särdeles i de fall, då afdrag å löseskillingen för
beräknad vinst skett och stridighet uppstode, om och i hvad mån detta afdrag jemväl
borde komma nyttjanderättsinnehafvaren till last.
På grund af hvad sålunda blifvit erinradt och med afseende jemväl å de flere
oegentligheter i redaktionen, som inom Högsta Domstolen, vid granskning af Rikets
Ständers förslag, blifvit anmärkta, har Kongl. Maj:t, efter det jemväl StatsRådet
blifvit hördt, funnit Sig förhindrad att å ifrågavarande förslag meddela
sanktion.
Slutligen hafva Rikets Ständer, med anmärkning att det i 2 kap. 3 § Kyrkolagen
meddelade stadgande om morgon- och aftonböner på söcknedagarne i de
stora städernas kyrkor icke passade in med nu varande förhållanden, i följd hvaraf
dessa bönestunder, i den form, under hvilken de ännu funnes qvar från en längesedan
förfluten tid, icke vidare tj enade till att uppfylla det ändamål, man med
dem afsett, i underdånig skrifvelse den 21 November 1863, tillkännagifvit, det Rikets
Ständer, med upphäfvande för sin del af det i 2 kap. 3 § Kyrkolagen förekommande
ovilkorliga stadgande, att i de stora städer bön skall hållas morgon
och afton alla dagar, då icke veckopredikan eger rum, funnit sig böra hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t måtte täckas förordna, det må
Konsistorierne i riket i fråga om de hittills för de större städerna påbudna bönestunder
om hvardagarna, ega att, der så af behofvet påkallas, uppå derom gjord
ansökning och efter församlingarnas hörande och medgifvande, vidtaga sådane anordningar
och förändringar, som äro behöfiiga, för att det med dessa andaktsstunder
afsedda ändamål må vinnas och befordras.
I anledning af detta förslag hafva yttranden afgifvits ej mindre af Stats-Rådet
och Högsta Domstolen än äfven af samtlige Domkapitlen i riket, hvarvid olika
meningar inom Högsta Domstolen och af Domkapitlen blifvit uttalade angående
dels lämpligheten af att ändra ifrågavarande lagrum och dels beskaffenheten af de
föreskrifter, hvarmed detsamma borde ersättas. I betraktande häraf och då hinder
i nu gällande lag icke möter emot sådana anordningar med de påbjudna böne
-
20
»
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 23.
stunderna om hvardagarne, som finnas bäst befrämja det med dessa andaktsstunder
afsedda ändamål, har Kongl. Maj:t ansett Sig icke böra medgifva det vilkorli- P
ga upphäfvandet af ett stadgande, hvarigenom i de större städerna af ålder är beredt
tillfälle för en hvar att i kyrkan deltaga i en kort bön äfven på de tider,
som eljest äro upptagna af verldsliga bestyr.
Kongl. Majit förblifver Kikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL
Louis De Geer.
Kongl. Majlis Nåd. Skrifvelse N:o 23.
21
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Är enden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen
den 31 Oktober 1865.
I närvaro af:
Hana Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström.
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens ^Herr Justitie-Statsministern uppläste till justering följande, i
öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade nådiga
beslut, uppsatta förslag till:
Skrifvelse till Rikets Ständer i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid
sistförflutna riksmöte beslutade lagförändringar.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, och befallde att — — —
Skrifvelse skulle, i öfverensstämmelse dermed, till Rikets Ständer
i nåder aflåtas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
22
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 24.
IV: o 24,
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl Majts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående öfverlåtande till
Westerbottens läns innevånare af gamla länsfängelsebygnaden i
Umeå med tomt; Gifven Stockholms Slott den 31 Oktober 1865.
Sedan för Westerbottens län nytt cellfängelse blifvit i Umeå uppfördt och till
begagnande upplåtet, samt, i anledning af derefter väckt fråga om försäljning för
kronans räkning af det derstädes befintliga gamla länshäktet, Fångvårds-Styrelsen
begärt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länet yttrande och förslag i fråga] om
och på hvad sätt nämnda byggnad kunde på förmånligaste vilkor föryttras och att,
efter behörig utredning om eganderätten till gamla länshäktets tomt, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande måtte rörande densammas användande sig utlåta; så har Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande dels hos Fångvårds-Styrelsen föreslagit, att byggnaden,
som befunnits vara i mycket bristfälligt skick samt enligt deröfver upprättadt besigtningsinstrument
ansetts, äfven om den finge på sin nuvarande plats qvarstå, icke
kunna jemte tillhörande uthus och plank i värde uppskattas högre än till 948 R:dr
Runt, måtte å auktion försäljas, med skyldighet för köparen att bortflytta byggnaden,
äfvensom att tomten, enär om eganderätten till densamma utredning icke kunnat
vinnas, måtte återfalla till staden, af hvars mark den vore omgifven, dels ock
uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t änhållit, att som Westerbottens läns
innevånare bidragit med mer än halfva kostnaden till uppförande af ifrågavarande
gamla häkte, den blifvande köpeskillingen, i händelse byggnaden komme att försäljas,
mätte varda öfverlemnad till och få användas af länets hushållningssällskap
för ändamål, som med dess verksamhet vore afsedda.
Med anledning häraf har Fångvårds-Styrelsen upplyst dels i afseende på
eganderätten till sjelfva tomten, att den år 1840 upprättade och från Kammarkollegium
till Styrelsen öfverlemnade s. k. Liggare öfver Kongl. Maj:ts och Kronans
hus och byggnader innehölle, att köpebref om tomten den 26 Juni 1818 blifvit
upprättadt med Landskamreraren C. M. Thalin, men att Magistraten i Umeå
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 24. 23
förklarat sig hvarken kunna lemna afskrift af nämnda köpebref ellef uppgifva tiden
när uppbud och fasta å tomten må hafva meddelats, emedan intet derom förekomme
i Rådstufvu-rättens ofullständiga protokoll för åren 1818—1824, äfvensom att icke
heller någon upplysning i detta hänseende kunnat inhemtas af de hos Svea Hofrätt
befintliga lagfartsprotokoll från Umeå Rådstufvu-rätt, hvilka jemväl befunnits
ofullständiga, men att dock ingen anledning syntes förefinnas dertill att sjelfva
tomten skulle tillhöra Kronan, dels i afseende på förhållandet med eganderätten till
gamla fängelsebyggnaden, att, sedan innevånarne i Westerbottens län, hvilka från
längre tider tillbaka, och innan länsindelningen verkställdes, gemensamt med innevånarne
i Norrbottens län uppbyggt ett länshäkte i Piteå, i anseende till detta
fängelses aflägsenhet från Umeå af icke mindre än 23 mil öfverenskommit att på
egen bekostnad låta uti Umeå uppbygga ett nytt länshäkte, men detta genom en
i Februari månad år 1818 uppkommen eldsvåda alldeles nedbrunnit, och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i länet, med anmälan att länsinnevånarne saknade medel
till uppförande af nytt länshäkte, hos Kongl. Maj:t anhållit om anslag af allmänna
medel till ny fängelsebyggnads uppförande, så hade Kongl. Maj:t genom
nådigt Bref den 23 Januari 1819 förklarat, att, ehuru genom Kongl. Bref den 29
Juni 1814, i anledning af länets innevånares då gjorda erbjudande att vid Landshöfdinge-residenset
i Umeå låta uppföra ett nytt fängelse, samma erbjudande blifvit
antaget och faststäldt, och Kongl Maj:t genom Bref den 9 Juli 1816 yttrat,
att vid denna åtagna och fastställda skyldighet, som innevånarne äfven ditills uppfyllt,
borde förblifva, med iaktagande af hvad förrberörda nådiga bref stadgade och
föreskrefve, nemligen att innevånarne vore förbundne att det tillämnade nya fängelset
äfven framgent underhålla, Kongl. Maj:t likväl i anseende till de särskilda omständigheter,
som härvid förekomme, att nemligen länets i allmänhet mindre bemedlade
innevånare varit föranlåtne att så nyligen uppföra ett alldeles nytt länshäkte,
som genom olyckshändelse gått förloradt, och då åter skulle bestå kostnaden
till en annan fängelsebyggnad, fann skäligt i nåder bevilja dem såsom bidrag
till kostnadens bestridande hälften af den summa, som i upprättadt kostnadsförslag
funnes upptagen, att med 1,514 Ridr 7 sk. 5 rst. Banko utgå af de till allmänna
byggnader i landsorten på stat anslagne medel för samma år, hvilken summa Statskontoret
erhållit bemyndigande att utbetala; och hade, efter användande af detta
statsbidrag, återstoden af byggnadskostnaden, som på det hela utgjort 3,150 Ridr
Banko, utgått från länet; hvarefter Kongl. Majit, sedan vid 1828—1829 årens Riksdag
fråga blifvit väckt om länsfängelsernas i Wester-Norrlands samt Wester-och Norrbottens
län öfvertagande af staten, emot befrielse för länets innevånare från byggnadernas
framtida underhållande, genom Bref den 31 Oktober 1829, i enlighet med
Rikets Ständers i ämnet gjorda hemställan, i nåder förordnat, att, under vilkor det
allt anspråk på vidare ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden förfölle och hvarken
då eller framdeles linge väckas, Staten skulle underhållet af ifrågavarande
fängelsebyggnad ensam bekosta;
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
Och har Fångvårdsstyrelsen för egen del yttrat, att då anledning icke vore
för handen att, efter det nuvarande nya läns-cellfängelse blifvit till begagnande upplåtet,
gamla länshäktesbyggnaden i Umeå vidare kunde behöfva användas till förvarande
af länets fångar, hvartill det dessutom vore olämpligt, och då Kongl. Majit
i bref den 31 Januari 1860 medgifvit att gamla länshäktet i Piteå finge till Norrbottens
länsj hushållningssällskap upplåtas, för att af detsamma användas på sätt,
som för befrämjande af sällskapets ändamål lämpligast syntes, finge Styrelsen i underdånighet
hemställa, huruvida ifrågavarande gamla länshäktesbyggnad måtte till
Westerbottens läns innevånares disposition afträdas eller huru med samma byggnad
eljest måtte förhållas.
Uti infordradt underdånigt utlåtande har derefter Justitie-kanslersembetet
anfört, bland annat, att då båda Statsmakterna befriat de norra länens innevånare
från den dem förut ålagda skyldighet att bygga och underhålla länshäkten, endast
med uttryckligt vilkor, det något anspråk på ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden
hvarken då eller framdeles finge väckas; då, om äfven innevånarne i Westerbottens
län icke veterligen genom något öppet förklarande ingått på detta vilkor,
de likväl måste anses hafva lemnat ett tyst bifall dertill, enär de under en tidsföljd
af öfver 30 år begagnat sig af den endast under berörda vilkor dem förunnade
fördel, då statsmedel äfven blifvit använda för fängelsets uppförande och fullbordande,
samt då det icke torde kunna medgifvas, att ett för allmänt ändamål, om ock
genom tillskott eller biträde af innevånarne i orten uppfördt, hus borde helt och hållet,
eller i mån af utgjordt biträde eller annat bidrag, anses tillhöra dem, som bidragen
lemnat, funne Justi tie-kanslersembetet sig böra i underdånighet afstyrka bifall
till ifrågavarande hemställanden och förslag; men med afseende derå att Westerbottens
läns innevånare otvifvelaktig! sednare, än i de flesta län, lemnat ett ej
obetydligt tillskott för uppförande af länsfängelse, hvilket nu vore för fångvården
umbärligt, hemställde Justitie-kanslersembetet, om icke Kongl. Maj:t skulle täckas
göra frågan om öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare af nämnda
byggnader och tomt, med den rätt Statsverket dertill eger, till föremål för nådig
Proposition till Rikets Ständer.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t vid ärendets
underdåniga föredragning den 17 Maj 1864, med afseende å hvad beträffande
frågan om eganderätten till ifrågavarande fängelsebyggnad blifvit upplyst, väl förklarat
den gjorda framställningen om afträdandet af samma byggnad jemte uthus
och plank samt den tomt, hvarå dessa byggnader äro uppförda, icke kunna i
ärendets nu varande skick bifallas; men på de af Justitie-kanslersembetet anförda
skäl vill Kongl. Majit likväl härigenom föreslå Rikets Ständer att nämnda
byggnader och tomt, med den rätt Statsverket dertill eger, måtte få öfverlåtas
till Westerbottens läns innevånare; och har Kongl. Majit emellertid tillåtit länets
Landsting att byggnaderna för länets innevånares räkning begagna tills vidare och
intill dess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat. Kongl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24
25
Kongl.' Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
Louis De Geer.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 31
Oktober 1865.
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg, \
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern uppläste till justering följande, i
öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade nådiga
beslut, uppsatta förslag till:
Proposition till Rikets Ständer angående öfverlåtande till Westerbottens läns
innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden i Umeå med tomt;
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statrsådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, och befalldej att Propositioner
— skulle, i öfverensstämmelse dermed, till Rikets Stän
i
nåder aflåtas.
Ex protocollo
G. W. Westberg,
Bih. till R. St. Prot. 1865 H 1866. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft.
4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
]M:o Sö.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl., 11 f. m.
Kongl. May.ts Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående öfverlåtande
till Jemtlands läns innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden i
Ostersund; Gifven Stockholms Slott den 31 Oktober 1865.
Efter det nytt cellfängelse för Jemtlands län blifvit i Ostersund uppfördt och
Fångvårdsstyrelsen i fråga om disposition af det gamla länsfängelset anmodat
Kongl. Mt j:ts Befallningshafvande i länet dels att, efter hållen besigtning och värdering
af byggnaden, med yttrande och förslag i berörda hänseende till Styrelsen
inkomma, dels ock att efter behörig utredning af frågan angående eganderätten till
den tomt, hvarå häktet är uppfördt, rörande densammas användande meddela det
yttrande, hvartill samma utredning kunde föranleda; så har Jemtlands läns Landsting
i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:ts och Kronans rätt till ifrågavarande
gamla fängelsebyggnad måtte utan lösen till Landstinget öfverlåtas, såsom
grund för hvilken framställning blifvit af Landstinget anfördt, att byggnaden, som
blifvit uppförd på den till Landshöfdingen anslagna löningsjord och således icke
kunde jemte grunden, hvarå byggnaden var uppförd, föryttras, icke egde något
synnerligt värde och vid nyligen verkställd besigtning uppskattats, för händelse af
nedrifning och platsens afrödjande, till endast 150 R:dr Runt, men, anslagen
till något allmänt för orten nyttigt ändamål, kunde åtminstone tills vidare antagligen
få bibehållas på sin närvarande plats och åstadkomma ett vida högre gagn
än som motsvarade nyss nämnda ringa belopp. Ett sådant allmänt behof vore ock
för handen, i det att då, genom framlidne Professoren Zetterströms testamente, en
större boksamling blifvit skänkt till den förr å Frösön varande skola, hvilken, förvandlad
till fullständigt högre läroverk, numera är flyttad till Ostersund, men testamentet
tillika föreskrefve att bibliotheket skulle förvaras i stenhus och denna
föreskrift således allt hittills utgjort hinder för bibliothekets förflyttning dit till
staden, der något dylikt för ändamålet passande hus icke varit att tillgå eller kunnat
anskaffas, deremot antagligt vore att den gamla fängelsebyggnaden skulle kun
-
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 25.
27
na till bibliothekshus användas. I främsta rummet vöre det för detta ändamål, som
Landstinget funnit sig böra nämnda underdåniga hemställan afgifva; men, äfven
för den händelse byggnaden icke skulle befinnas vara för detta ändamål användbar,
anhölle Landstinget att få dispositionen af byggnaden på sig öfverlåten, på
det att länet, som till byggnadens uppförande bidragit med nära 5,400 R:dr Rimt,
måtte komma i tillfälle att emot den ringa godtgörelse, som kunde betingas och
som skulle tillflyta Landstingskassan, upplåta byggnaden till Östersunds stad för
något dess allmänna behof, såsom fattighus, arbetarebostad eller dylikt; varande
af Landstinget redan beslutadt att, derest denna hemställan blefve i nåder bifallen,
i förstnämnda fall utan allt anspråk på ersättning och, derest byggnaden komme
att till staden öfverlåtas, emot uppskattningsvärdet 150 Ridr byggnaden afstå.
Med anledning häraf har Fångvårds-Styrelsen uti infordradt utlåtande upplyst
i afseende på ifrågavarande fängelsebyggnads tillkomst, att, sedan Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län i underdånighet hemställt, att, då fängelset
i Östersund genom vådeld den 1 April 1826 afbrunnit och länets innevånare
af uppgifna anledningar voro oförmögna att en emot ändamålet svarande fängelsebyggnad
af egna tillgångar ånyo uppbygga, ett nytt länshäkte af sten måtte få af
allmänna medel uppföi’as, hade Kongl. Majit, som i ämnet hört Rikets Ständer,
genom nådigt bref den 31 Oktober 1829 dels förordnat att ifrågavarande fängelsebyggnad
för länet skulle uppföras af sten i enlighet med en dertill af Öfver-Intendentsembetet
uppgjord ritning, dels ock beträffande kostnaden, uppgående enligt
förslaget till 7,188 R:dr 40 sk. Banko, förklarat, att Kongl Majit på enahanda skäl,
som för Westerbottens län genom nådigt bref den 23 Januari 1819 åberopats,
funnit godt tillåta, att hälften af nämnda summa, eller 3,594 Ridr 20 sk., finge af
det allmänna bekostas att utgå af allmänna byggnadsanslaget för de publika husen
i landsorterna; hvarjemte, i enlighet med Rikets Ständers gjorda hemställan, Kongl.
Majit förordnat att, sedan fängelsehuset blifvit behörigen uppfördt och godkändt,
framtida underhållet deraf komme, med vilkor att allt anspråk på vidare ersättning
för sjelfva fängelsebyggnaden förfölle och hvarken då eller framdeles finge väckas,
att af staten öfvertagas;
Och har Fångvårds Styrelsen, jemte anmälan att ifrågavarande gamla fängelsebyggnad
blifvit under åren 1832^—1834 uppförd, för öfrigt, enär anledning icke
vore för handen att, sedan det nuvarande nya länscellfängelset i Östersund blifvit
uppfördt och till begagnande upplåtet, den gamla fängelsebyggnaden, som icke
vore till reservhäkte lämplig, vidare behöfde användas till förvarande af länets
fångar och då Kongl. Majit, efter derom gjord ansökning, genom bref den 31 Januari
1860, medgifvit att gamla länsfängelset i Piteå linge till Norrbottens läns
hushållningssällskap upplåtas, för att af detsamma användas, på sätt som för befrämjande
af sällskapets ändamål lämpligast syntes, i underdånighet hemställt till
Kongl. Majits förordnande, huruvida ifrågavarande gamla länshäktesbyggnad måtte,
28
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 25.
på grund af den derom framställda anhållan, till Jemtlands Landstings disposition
öfverlemnas eller huru med byggnaden eljest måtte förhållas.
Uti jemväl infordradt underdånigt utlåtande har derefter Justitie-kanslersembetet
på grunder enahanda med dem, hvilka af samma embete blifvit anförda i
fråga om gamla länshäktets i Umeå öfverlåtande till‘ Westerbottens läns innevånare
och finnas upptagna i den derom till Rikets Ständer under denna dag i nåder
aflåtna Proposition, afstyrkt bifall till nu ifrågavarande hemställan och förslag; men,
med afseende derå att Jemtlands läns innevånare lemnat ett betydligt tillskott för
uppförande af gamla länsfängelset i Ostersund, hvilket nu vore för fångvården umbärligt,
hemställt, bland annat, om icke Kongl. Majit skulle täckas göra frågan
om öfverlåtande åt Jemtlands läns innevånare af nämnda byggnad, med den rätt
Statsverket dertill eger, till föremål för nådig Proposition till Rikets Ständer.
Med afseende å hvad beträffande frågan om eganderätten till ifrågavarande
fängelsebyggnad blifvit upplyst, har Kongl. Majit, vid detta ärendes föredragning
den 17 Maj 1864, väl förklarat den gjorda framställningen om samma byggnads
afträdande till Jemtlands läns Landsting icke kunna, i ärendets nuvarande skick,
bifallas; men på de af Justitie-kanslersembetet anförda skäl vill Kongl. Majit likväl
härigenom föreslå Rikets Ständer, att nämnda byggnad, med den rätt Statsverket
dertill eger, måtte få öfverlåtas till Jemtlands läns innevånare; Och har
Kongl. Majit emellertid tillåtit länets Landsting att byggnaden för länsinnevånarnes
räkning begagna tills vidare och intilldess Rikets Ständer i ämnet sig yttrat.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
Louis De Geer.
Kongl. Majit» Nåd. Proposition N:o 25.
29
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen
den 31 Oktober 1865.
i närvaro af:
Hane Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre lie Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern uppläste till justering följande,
i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade
nådiga beslut, uppsatta förslag till:
Proposition till Rikets Ständer angående öfverlåtande till Jemtlands läns
innevånare af gamla länsfängelsebyggnaden i Ostersund;
Hans Maj:t Konungen täcktes,; enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, och befallde att Propositioner
— — •— skulle, i öfverensstämmelse dermed, till Rikets
Ständer i nåder aflåtas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
30
Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o 26.
N:«t> 2G.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. MajUs A ådiga Proposition till Rikets Ständer, angående öfverlåtarule
till Wester-Norrlands läns innevånare af ganda lånsfångelsebyggnaden
vid Hernösand med tomt; Gifven Stockholms Slott den 31
Oktober 1865.
Hos Fångvårdsstyrelsen har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i WesterNorrlands
län framställt anhållan att, sedan nytt läncellfängelse i Hernösand blifvit
uppfördt och till begagnande upplåtet, Styrelsen mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa, att gamla länshäktet vid nämnda stad jemte den Kronan
tillkommande rätt till tomten, hvarå häktet blifvit uppfördt, måtte varda öfverlemnadt
till Landstinget, så att berörda, numera för fångars förvarande obehöfliga
byggnad finge för länets gemensamma bästa användas.
Med anledning häraf har Fångvårds-Styrelsen i underdånighet meddelat: att
gamla länshäktesbyggnaden vid Hernösand blifvit år 1812 uppförd af Ångermanlands
innevånare och äfven af dem underhållits* tilldess, i anledning af väckt» fråga
vid 1829 års Riksdag om länsfängelsernas i Wester-Norri ands med flera län öfvertagande
af Staten emot befrielse för länens innevånare från» byggnadernas framtida
underhållande, Kongl. Majit genom Bref den 31 Oktober 1829, i enlighet med Rikets
Ständers i ämnet gjorda hemställan, i nåder förordnat, att, under vilkor det
allt anspråk på vidare ersättning för sjelfva fängelsebyggnaden förfölle och hvarken
då eller framdeles finge väckas, Staten skulle underhållet af ifrågavarande fängelsebyggnad'ensam
bekosta; att i fråga om tomten, å hvilken fängelsebyggnaden
uppförts och som utgöres af ungefär 7kapplands rymd af Gådeå bys egor i
Säbrå socken af Södra Ångermanlands fögderi, Säbrå Häradsrätt genom beslut,
som efter sakens fullföljd vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse, förklarat Kronan böra
för tomtlägenheten utgöra afgäld till en af byns hemmansinnehafvare i förhållande
till hvad på hans skatt i byn, jemförd med öfrige delegares, kunde finnas belöpa,
och hvilken afgäld sedermera blifvit slutligen bestämd till 2? kannor korn årligen;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
31
att efter det samma hemmansegare ånyo instämt Kongl. Maj:t och Kronan med
påstående att, derest icke egande- eller nyttjande-rätten till tomtplatsen kunde
med laga fång värjas, Kronan måtte åläggas genast utrymma densamma och deraf
till den nämnde hemmansegarens disposition ställa den del, hvartill han kunde visa
sig berättigad, Häradsrätten genom beslut, som ej blifvit motvädjadt, förklarat anspråket
på lägenhetens afträdande icke kunna bifallas; men att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
dock tillika i detta ämne anmärkt, att som det icke lyckats tillrättaskaffa
den åtkomsthandling, hvarigenom tomten blifvit från Gådeå by upplåten,
och det icke torde, såvidt tillgängliga handlingar utmärkte, med laglig tillförlitlighet
kunna antagas, att Kronan dertill förvärfvat full och oinskränkt eganderätt,
utan, derest upplåtelsen skulle anses innefatta endast besittningsrätt emot ärlig
afgäld, samma rätt, författningarne likmätigt, icke egde giltighet för längre tid
än 50 år, utöfver hvilken tid föga anledning vöre att nuvarande jordegare kunde
förmås att upplåtelsen genom nytt kontrakt utsträcka, en utan sammanhang med
tomten skeende försäljning af det derå befintliga, utaf tegel och gråsten uppförda
huset skulle blifva för Kronan föga fruktbringande;
Och har Fångvårdsstyrelsen, med afseende derå att Kongl. Maj:t i bref den
31 Januari 1860 medgifvit, att gamla länsfängelset i Piteå finge till Norrbottens
läns hushållningssällskap upplåtas, för att af detsamma användas, på sätt som för
befrämjande af sällskapets ändamål lämpligast syntes, i underdånighet anhållit om
Kongl. Maj:ts förordnande, huruvida ganda länsfängelsebyggnaden i Hernösand,
som blifvit af Ångermanlands innevånare uppbygd samt, enligt protokoll öfver derå
den 23 Augusti 1862 anställd besigtning, ansetts, om den finge på sin nuvarande
plats bibehållas och blefve för en kostnad af 2,500 Riksdaler iståndsatt, kunna utöfver
nämnda reparationskostnad i värde uppskattas till 5,500 Riksdaler Riksmynt,
nu måtte, såsom ej vidare för fångvården användbar, på grund af den derom framställda
anhållan till Landstinget afträdas, eller huru med byggnaden och dertill
hörande uthus eljest borde förhållas.
Uti infordradt underdånigt utlåtande har derefter Justitie-kanslersembetet på
grunder enahanda med dem, hvilka af samma embete blifvit anförda i fråga om
gamla länshäktets i Umeå öfverlåtande till Westerbottens läns innevånare och finnas
upptagne i den derom till Rikets Ständer under denna dag i nåder aflåtna
Proposition, afstyrkt bifall till nu ifrågavarande hemställan och förslag; men med
afseende derå att Ångermanlands innevånare bekostat uppförande af gamla länsfängelset
vid Hernösand, hvilket nu vore för fångvården umbärligt, hemställt om
icke Kongl. Majit skulle täckas göra frågan om öfverlåtande till Ångermanlands
innevånare af byggnaderna och tomten, med den rätt Statsverket dertill egde, till
föremål för nådig Proposition till Rikets Ständer.
Vid underdånig föredragning af detta ärende den 17 Maj 1864 har Kongl.
Majit, med afseende å hvad beträffande frågan om eganderätten till ifrågavarande
fängelsebyggnad blifvit upplyst, väl förklarat den gjorda framställningen om afträ
-
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
dandet af samma byggnad jemte uthus och plank samt den tomt, hvarå dessa byggnader
äro uppförda, icke kunna i ärendets nuvarande skick bifallas; men på de af
Justitie-kanslersembetet anförda skäl vill Kongl. Maj:t likväl härigenom föreslå
Rikets Ständer, att nämnda byggnader och tomt, med den rätt Statsverket dertill
eger, måtte få öfverlåtas till Wester-Norrlands läns* innevånare^ och har Kongl.
Maj:t emellertid tillåtit lånets Landsting att byggnaderna för Ångermanlands innevånares
räkning begagna tills vidare och intilldess Rikets Ständer i ämnet sig
yttrat.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Är och dag som ofvan.
CARL.
Louis De Geer.
Transsumt
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
33
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen den
31 Oktober 1865.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stafsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern uppläste till justering följande,
i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade nådiga
beslut, uppsatta förslag till:
Proposition till Rikets Ständer angående öfverlåtande till Wester-Norrlands
läns innevånare af gamla länsfängelse-byggnaden vid Hernösand med tomt;
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, och befallde att Propositioner
— —- — — skulle, i öfverensstämmelse dermed, till
Rikets Ständer i nåder allåtas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 5
34
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
N:o
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Majds Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående öfverlåtande
till Wester-Norrlands låns innevånare af gamla Kronohäktesbyggnaden
vid Sundsvall med tomt; Gifven Stockholms Slott den 31
Oktober 1865.
Sedan Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 13 Januari 1863, med bifall
till Fångvårds-Styrelsens i underdånighet gjorda hemställan, förordnat om indragning
af det invid Sundsvall befintliga kronohäkte och i sammanhang dermed förelagt
bemälde Styrelse att med framställning rörande dispositionen af häktesbyggnaden
till Kongl. Maj:t inkomma; så har Fångvårds-S tyr elsen, vid den till följd
häraf ånyo gjorda anmälan af detta ärende, i underdånighet meddelat hurusom,
i afseende på tillkomsten af nämnda kronohäkte och eganderätten dertill, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Wester-Norrlands län upplyst: att hemmansegarne i
Medelpads fögderi, hvilka från äldre tider haft och underhållit ett i Sundsvall beläget,
så kalladt länsfängelse, som dock omkring år 1821 ansetts icke längre vara
ändamålsenligt, genom köpebref den 7 Juli nyssberörda år förvärfva! sig ständig
eganderätt till en tomtplats å Skönsmon invid staden och derå uppfört ett nytt
«landsfängelse«; att, i anledning af derom vid 1828—1830 årens Riksdag väckt fråga,
Rikets Ständer, enligt deras till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse den
25 September 1829, befriat innebyggarne i Wester-Norrlands med flera län från
byggande och underhållande af länshäktena, emot det att allt anspråk på ersättning
för uppförandet af sjelfva fängelsehusen förfölle och hvarken då eller sedermera
finge väckas, hvaremot Staten derefter skulle ensam bekosta underhållet af länsfängelserna
i dessa län, och att Kongl. Maj:t deruppå den 31 Oktober samma år
derom utfärdat nådigt bref; att, då icke desto mindre vissa utgifter för Medelpads
landshäkte årligen drabbade fögderiets innevånare, vid 1834—1835 årens Riksdag
motion blifvit väckt om befrielse derifrån, hvilken framställning dock Rikets Stän
-
/
/
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
35
der ansett, såsom redan år 1829 afgjord, icke föranleda till någon vidare åtgärd å
Rikets Ständers sida; att, uppå derefter hos Kongl. Maj:t gjord ansökning om förständigande
för Dess Befallningshafvande att med underhållskostnaden till nämnda
fängelse icke vidare betunga Medelpads innevånare, Kongl. Maj:t genom nådigt
beslut den 24 Februari 1837 förklarat, att fängelset vid Sundsvall skulle, i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 31 Oktober 1829, uti det skick, hvari det
befunnes, af Staten öfvertagas och för framtiden underhållas, hvarom ock Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande genom allmän kungörelse den 26 Maj 1837 meddelat
fögderiets innevånare underrättelse, äfvensom kronofogden i orten samma dag erhållit
förständigande af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att årligen å fängelset
förrätta syn och besigtning m. m; Och hade, beträffande användandet af denna f.
d. kronohäktesbyggnad, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i särskild skrifvelse till
Fångvårds-Styrelsen väckt fråga derom, att densamma borde till länets Landsting
öfverlemnas.
Med anledning häraf har Fångvårds-Styrelsen yttrat: att ifrågavararde häktesbyggnad,
hvilken enligt bifogadt värderingsinstrument blifvit uppskattad till
Tretusen etthundrafemtio Riksdaler Riksmynt, icke vidare syntes vara för Kronan
behöflig; samt att, ehuru, på sätt Styrelsen i särskildt memorial rörande behofvet
af medel för nya cellfängelsebyggnader i underdånighet tillkännagifvit, dylik
fängelsebyggnad i Sundsvall ansåges vara af behofvet påkallad, sådant icke
syntes lägga hinder i vägen för afträdande af den gamla häktesbyggnaden jemte
dertill hörande tomt, enär denna sednare vore, i anseende till belägenheten utom
staden, olämplig för nytt fängelses anläggande, samt Sundsvalls stads innevånare
erbjudit sig att för sådant ändamål tillhandahålla lämplig plats, hvarå tillgång på
flera ställen inom staden skulle förefinnas.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
med hvad uti likartade fall genom särskilda nådiga Propositioner är angående dispositionen
af de gamla länsfängelserna i Östersund, Umeå och Hernösand till Rikets
Ständer framstäldt, vill Kongl. Maj:t härigenom föreslå Rikets Ständer, att
gamla kronohäktesbyggnaden vid Sundsvall och tomten, med den rätt Statsverket
dertill eger, måtte få till Wester-Norrlands läns innevånare öfverlåtas.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL.
Louis De Geer.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott Tisdagen
den 31 Oktober 1865.
I närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern uppläste till justering följande,
i öfverensstämmelse med förut, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, fattade nådiga
beslut, uppsatta förslag till:
Proposition till Rikets Ständer angående öfverlåtande till Wester-Norrlands
läns innevånare af gamla kronohäktesbyggnaden vid Sundsvall med tomt;
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, och befallde att Propositioner
— — — skulle, i öfverensstämmelse dermed, till Rikets
Ständer i nåder aflåtas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
i
\:o 28.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl, 11 f, m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Pikets Ständer,
angående Arméens pensionering; Gifven Stockholms
Slott den 7 November 1865.
I anledning af Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag
gjorda framställning om behofvet af en förbättrad pensionering för Arméens befäl
och tjenstemän, yttrade, med instämmande häruti, Rikets då församlade Ständer:
att dåvarande pensionsbelopp obestridligen voro alltför knappa för att, efter afskedet,
betrygga löntagarens bergning; att både billighet och rättvisa fordrade, det tjenstemannen
vid mera framskriden ålder, när kropps- och själskrafter aftaga, må kunna,
efter afgång från tjensten, påräkna en tarflig utkomst under sin återstående lefnad;
att följden af dittills varande förhållande hade varit och måste blifva den, att tjenstemannen,
efter upphunnen pensionsålder, qvarstadnade i sin tjenst, heldre än att se
sina inkomster minskade till ett belopp, som ingalunda kunde anses vara tillräckligt
för hans bergning; att denna omständighet ock måste hafva ett menligt inflytande
på Arméens tjenstbarhet, derigenom att en del befälsplatser upptoges af öfveråriga
och för aktiv tjenst mindre lämplig;, personer, — ett förhållande, som utan tvifvel
i ökad grad skulle komma att ega rum, om ej pensionerna, samtidigt med lönerna,
förhöjdes; och att det således vore icke allenast i löntagarens utan äfven i Statens
intresse, att pensionerna bestämdes så tillräckliga, att löntagaren ej nödgades i tjensten
qvarstå, sedan han icke mera besitter den rörlighet och användbarhet som för
tjenstgöringen erfordras. — De af Kongl. Maj:t framlagda pensionsstaterna, särskildt
för Arméen och särskildt för Gotlands Landtbeväring, med dervid föreslagna bestämmelser
om pensionsbeloppen, pensions-åldern och pensionärernes efter afskedet
åliggande förbindelser, jemte de flera föreskrifter, rörande den nya pensioneringen,
som i förslaget förekommo, blefvo af Rikets Ständer godkända, dock med undantag
i afseende å frågan om pensioneringen af Arméens Läkare, hvarom Rikets Ständer
särskildt beslöto; hvarjemte Rikets Ständer anvisade nödiga medel för den nya pensioneringens
tillämpning under åren 1858, 1859 och 1860, med följande stadganden:
att pensionerna, enligt de föreslagna nya pensions-staterna, icke finge tilldelas anBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. I
2
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 28.
dra än framdeles afgående pensionsberättigade, under nedanstående vilkor; att den,
som på dessa vilkor ej inginge, icke komme att åtnjuta annan pension, än hvartill
förut gällande stadganden för pensioneringen i Arméens Pensionskassa honom berättigade,
att endast skilnaden mellan de nya pensionsbeloppen och dem, som enligt
gällande grunder skola utgå från Arméens Pensionskassa, borde såsom särskild pension,
eller fyllnadspension, utbetalas af Statsverket; att den, som åtnjöte aflöning eller
pension af andra allmänna medel, eller innehade beställning på Rikets stat, icke vore
berättigad lill fyllnadspension eller utöfver hvad honom från Arméens Pensionskassa
kunde tillkomma; att förut varande stadgande, det ingen kunde erhålla pension i
graden, som icke minst i två år innehaft den beställning, hvarför pension ifrågasattes,
skulle fortfarande äfven för de nya pensionerna tillämpas, dock att för åtnjutande
af de nya generalspensionerna erfordrades att i fem år hafva innehaft generalsbeställning
på stat; att för dem, som vid viss ålder voro till förhöjd pension berättigade,
sådan förhöjning medgåfves endast så vidt de vid afskedet åtoge sig förbindelsen att
intill jemväl föreskrifven ålder hemma i landet, när sådant kunde påfordras, antingen
handleda och inöfva det beväringsmanskap, som i krigstid blefve till Rikets försvar
uppbådadt, eller ock fullgöra de särskilda kommenderingar och uppdrag, som för öfrigt
vid sådant tillfälle kunde ifrågakomma; att den, sorn afginge från tjensten innan
han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor som för pensions erhållande i hans innehafvande
grad voro föreskrifna, hade rättighet till sådan förmån i den närmast derunder
varande tjenstegrad, der de stadgade pensionsvilkoren voro af honom uppfyllda;
samt att de föreskrifna afgifterna till Arméens Pensionskassa skulle, enligt
gällande grunder, fortfarande utgå. — Men då det förhållande, dels att vid hvarje
riksdag statsbidrag måste beviljas för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa,
efter gällande stat, åliggande pensionering, dels att, såsom nu blifvit ifrågasatt,
medel behöfde särskildt anvisas för pensionernas ökande, enligt Rikets Ständers
tanke nogsamt ådagalade behofvet af en ny och omfattande reglering af pensionsväsendet
för Arméen, så anhöllo Rikets Ständer, det Kongl. Maj:t täcktes låta upprätta
och vid påföljande riksdag öfverlemna förslag till fullständigt ordnande af pensioneringen
för Arméens befäl och tjenstemän, samt till beredande derjemte af nödig
förenkling i förvaltningen.
Sedan, i afseende på denna Rikets Ständers anhållan, Kongl. Maj:t inhemtat
Direktionens öfver Arméens Pensionskassa utlåtande, förklarade Kongl. Maj:t den 14
Oktober 1859, att, — i betraktande af hvad i frågan förekommit, och då en ny och
mera omfattande reglering af pensionsväsendet för Arméen icke syntes kunna tillvägabringas,
med mindre än att Staten öfvertoge hela pensioneringen och Arméens
Pensionskassas bestyr dermed helt och hållet upphörde, men Rikets Ständer icke
gifvit tillkänna, huruvida en sådan genomgripande och med större omkostnader för
Statsverket otvifvelaktigt förenad förändring varit Rikets Ständers afsigt, — något
förslag i så vidtomfattande rigtning icke vid 1859 och 1860 års riksdag kunde framställas,
helst för verkställighet deraf äfven erfordrades medgifvanden från Arméens
sida genom dess krigsbefäl, hvars sammankallande under sådana omständigheter
möjligen utan ändamål skulle medföra betydliga kostnader.
Rikets Ständer vid sistnämnda riksdag utvecklade vidare, uti underdånig
skrifvelse den 5 Oktober 1860, sina åsigter i ämnet, hvarvid anfördes: att Rikets
Ständer fästat sin uppmärksamhet å det äfven vid föregående riksdagar anmärkta
förhållande, att pensionsväsendet för Arméen, sådant det för närvarande befunnes,
vore förenadt med väsendtliga olägenheter, som dels gjorde förvaltningen mera invecklad,
än nödigt vore, och föranledde till ökade kostnader, dels ock motverkade
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 28. 3
det för Staten vigtiga ändamål, som med denna pensionering hufvudsakligen åsyftades.
Redan den omständigheten, att vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas
för upprätthållande af den Arméens Pensionskassa, efter gällande stat, åliggande
pensionering, samt att medel behöfde särskildt anvisas för pensionernas ökande,
ådagalade, på sätt föregående Ständer anmärkt, behofvet af en ny och omfattande
reglering af pensionsväsendet. Men härtill komme åtskilliga andra förhållanden, som
läto detta behof ännu tydligare framstå. I sådant afseende hade Rikets Ständer
funnit med skäl kunna anmärkas det olämpliga deri, att pensionerna utgå ur två
särskilda fonder, nemligen dels af Arméens Pensionskassas egna medel jemte det
statsbidrag, hvaraf den i sednare tider varit i åtnjutande, dels ock af det särskilda
kreditiv, som för tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måst på Riksgäldskontoret
anvisas. Vidare framställde sig såsom särdeles otjenlig pensionsrättens
olikhet efter de tvenne särskilda pensionsstaterna, eller den väsendtliga åtskilnad,
som företer sig emellan dessa pensionsstater, i afseende på grunderna och vilkoren
för pensioneringen. Den för Arméens Pensionskassa gällande stat medgåfve nemligen
i allmänhet pension efter uppnådda 50 ålders-och 30 tjensteår, med rättighet tillika att,
utan förlust af pensionsrätten, vid 45 års ålder och äfven i vissa fall derförinnan kunna
taga afsked och efter expektans-årens utgång komma i åtnjutande af pension, då
deremot, enligt den förhöjda pensionsstaten, pensionsåldern för ett större antal löntagare
vore framflyttad till 55 och 60 eller 65 fyllda lefnadsår; och enligt denna
pensionsstat medgåfves icke vid afskedstagandet i något fall pensionsrätt förr än vid
50 års ålder, hvarförutan för pensionärerne funnos flera andra bestämmelser, hvilka
icke gälla för dem, som erhålla pension endast ur Arméens Pensionskassa. Denna
för Arméens löntagare onekligen stora fördel att kunna efter omständigheterna begagna
sig af den ena eller andra pensionsstaten, — hvaremot icke något vore att
erinra, såvida pensioneringen kunde upprätthållas genom tillgångar, som bildats af
officers-korpsens egna bidrag, — hade till påföljd, att de för pensioneringen afsedda
medel blefve starkare anlitade, än som egentliga beholvet å pensionärernes sida på- f
kallade, utan att i samma mån befrämja pensioneringens syftemål i Statens intresse,
nemligen att underlätta afgången af det äldre befälet och förskaffa Arméen en för
krigstjenstgöring och vapenöfningar fullt tjenstbar befälspersonal. Fast heldre ansågo
Rikets Ständer de vilkor, hvarunder pensionsrätt nu är medgifven, i anseende
till dess vidsträckthet, mindre ändamålsenliga i så måtto, som Arméens officerare
derigenom bereddes tillfälle att, ehuru ännu fullt tjenstbara, med rätt till pension afgå
ur tjensten, för att derefter egna sig åt annan sysselsättning. De tillgångar, som
häraf tagas i anspråk, kunde dock bättre användas genom att bereda någon tillökning
i pensionsförmånerna för dem, som först efter en längre tjenstetid erhålla afsked.
— Dessa omständigheter syntes Rikets Ständer tillräckligt ådagalägga olämpligheten
af pensionsväsendets nuvarande inrättning samt behofvet af en annorlunda
beskaffad organisation, äfvensom föranleda till den slutsats, att Arméens pensionsväsende
icke kunde blifva ändamålsenligt ordnadt, med mindre än att hela pensionsväsendet
öfverlemnas åt Staten, som sålunda borde öfvertaga Arméens Pensionskassa,
men deremot ock ensam besörja pensioneringen. Om derjemte nu befintliga olikhet
i grunderna och vilkoren för pensions åtnjutande blefve afhulpen, skulle, enligt Rikets
Ständers åsigt, pensioneringen utan tvifvel mera motsvara sitt ändamål och jemväl
i afseende å underhållet blifva för Staten vida mindre betungande, än den nu är
och med nuvarande organisation fortfarande måste blifva. För verkställandet på en
gång af en så omfattande reglering af pensionsväsendet, att den i allo tillfredsställer
fordringarue från det allmännas sida, kunde, på sätt Rikets Ständer vidare anfört,
4
Kongl. Maj.is Nådiga "Proposition N:o 28.
visserligen möta åtskilliga hinder, hvilkas undanrödjande tilläfventyrs vore förenadt
med stora svårigheter; men genom vidtagande af tjenliga förberedande åtgärder
skulle dessa svårigheter kunna aflägsnas och så mycket snarare beredas möjlighet
att fullständigt vinna det åsyftade ändamålet. 1 betraktande af detta allt, anhöllo
Rikets Ständer, uti ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse, det Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga de åtgärder, som funnes lämpliga till förberedande af en sådan reglering af
pensionsväsendet för Arméen, att hela pensioneringen måtte kunna af Staten öfvertagas,
samt till åstadkommande af mera enhet i grunderna och vilkoren för pensioneringen
jemte nödig förenkling i förvaltningen.
Direktionen öfver Arméens Pensionskassa, häröfver hörd, hade i anledning
deraf yttrat, att för en så beskaffad förändring, som med denna Rikets Ständers
framställning afsåges, i första rummet erfordrades krigsbefälets hörande i afseende
å öfverlåtandet af pensionsinrättningens fonder; men då Direktionen saknade behörighet
att i denna hufvudsakliga omständighet något yttrande afgifva, inskränkte sig
Direktionen till att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å några med frågan sammanhängande
och, särdeles hvad beträffade den af Rikets Ständer åsyftade besparing i
förvaltningskostnaden, på densamma inverkande förhållanden. I sådant afseende
förekomme, att, utom Arméens Pensionskassa, under Direktionens förvaltning befinna
sig flera andra, mer och mindre betydliga fonder, hvilka för närvarande drabbas af
dels inga dels högst obetydliga förvaltningskostnader, nemligen:
l:o. Arméens enskilda Enke- och Pupillkassa, som stiftades år 1817 och hvars
fond, utan något understöd från Statens sida, blifvit samlad och uppehållen dels
genom årliga afgifter af alla delegarne i Arméens Pensionskassa och dels genom inträdesafgifter
af dem, hvilka frivilligt i Enkekassan ingått. Kassans utlånade kapital
år 1861 utgjorde 630,000 R:dr, samt den till 370 dåvararande pensionärer utgående
årliga pensionssumman 53,000 R:dr.
2:o. Kongl. Maj:ts fond i Arméens Enke- och Pupillkassa, 7,500 R:dr, eller
årliga räntan å det gåfvo-kapital, som i n&der blifvit anslaget till pensioner för militär-enkor
och barn, att efter Kongl. Majrts förordnande användas och särskildt
redovisas enligt Kongl. Brefvet den 9 Februari 1819, från hvilken fond år 1861 utgingo
årliga pensioner till 132 enkor och barn.
3:o. Statsanslaget å 9:de Hufvudtiteln, 37,500 R:dr årligen, till aflidne militärers
i fattigdom efterlemnade enkors och barns pensionerande, hvilket anslag, intill
år 1828 förvaltadt af Stats-kontoret, genom Kongl. Brefvet den 3 Januari nämnda
år öfverflyttades till Arméens Pensionskassa, för vinnande af enhet i förvaltningen,
och ännu af Direktionen förvaltas i enlighet med Kongl. Reglementet den 21 September
1833. Från detta anslag åtnjöts år 1861 årligt understöd af 970 enkor och barn.
4:o. Den af aflidna Grefvinnan Sophie Horn, född Blomstedt, gjorda stiftelse
för fattiga mililär-enkors och barns pensionerande, hvars årliga inkomster, som år
1861 uppgingo till 8,700 R:dr, utdelas i årliga pensioner af 150 R:dr enligt de i
stiftelseurkunden föreskrifna grunder.
5:o. Arméens ackordsamorteringsfond, bildad i ändamål att inlösa och amortera
officers-ackorderna inom Arméen, på sätt Kongl. Brefvet den 17 Augusti 1833
föreskrifver, samt förvaltad enligt Kongl. Reglementet den 3 Juli 1840; belöpande
sig år 1861 fondens återstående skuld i utelöpande 4 procents obligationer till
2,757,600 R:dr, hvilken skuld vore beräknad att enligt fastställd amorteringsplan vara
inbetald år 1886.
För öfrigt upplystes af Direktionen, att alla dessa fonder, hvilka, så till inkomster
som till utgifter vore af skiljaktig beskaffenhet och till en del för olika än
-
Kongl. May.ts Nåd. Proposition Nio 28.
5
damål afsedda, förvaltades afskilda från hvarandra och redovisades uti särskilda räkenskaper,
som granskades dels al Kammar-rätten och dels af Arméens egna Revisorer;
samt att, hvad särskildt angick Arméens enskilda Enke- och Pupill-kassa, densammas
förvaltning skulle, till följd af dess organisation i samband med Pensionskassan,
blifva särdeles betungande, om, vid den ifrågasatta öfverflyttningen af Pensionskassan
till Statsverket, Enke- och Pupill-kassan förlorade förmånen af den kostnadsfria
förvaltning, gemensamt med Arméens Pensionskassa, under förutsättning hvaraf
den stiftades och till följd hvaraf den hittills kunnat, ehuru de sednare åren med
endast ett ringa årligt öfverskott, fullgöra sina förbindelser mot delegarne utan deras
betungande med alltför höga afgifter.
Kongl. Maj:t, som sedermera gifvit den tillförordnade Landtförsvars-komitéen
del af hvad sålunda, rörande denna fråga, såväl Rikets Ständer vid 1859 och 1860
års riksdag framställt, som ock Direktionen öfver Arméens Pensionskassa i anledning
deraf yttrat och upplyst, för att af Komitéen tagas i betraktande vid behandlingen
af detta ämne, hvilket, bland andra, jemväl utgjort föremål för Komitéens arbeten
och förslag, tillkännagaf vid sistfördutna riksdag de hinder, som dittills mött för
framläggande af förslag till sådan reglering af pensionsväsendet för Arméen, som af
Rikets Ständer åsyftats, hvarefter Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse den 17
Oktober 1863 förklarade: att Rikets då församlade Ständer, med vidhållande af de
åsigter, som af förre Rikets Ständer härutinnan uttalats, funne det vara både önskvärdt
och angeläget, att en ändamålsenlig pensionering för Arméen, utan vidare
dröjsmål, bringades till verkställighet, och anhölle således Rikets Ständer, det Kongl.
Maj:t täcktes låta vidtaga sådana förfoganden, att ej mindre Arméens krigsbefäl,
än ock öfriga vederbörande blefve i tillfälle att så tidigt före påföljande riksdag i
denna fråga höras och med yttrande till Kongl. Maj:t inkomma, att Kongl. Maj:t då
måtte kunna framlägga så beskaffadt förslag till reglering af Arméens pensionsväsende,
som uti Rikets Ständers vid 1859 och 1860 års riksdag aflåtna underdåniga
skrifvelse afsågs.
Uti underdånigt betänkande af den 12 sistlidne Maj har Landtförsvars-komitéen
sig i denna fråga yttrat och dervid, efter en öfversigt af nu gällande stadganden
i ämnet, förklarat, att, med afseende å Arméens Pensionskassas oförmåga att,
äfven med sitt nuvarande understöd af Statsverket, bestrida sina delegares nödtorftiga
pensionering, hvartill särskilda fyllnadspensioner måste från Statsverket påräknas,
Komiterade icke kunde undgå att biträda den af Rikets Ständer uttalade
härofvan anförda åsigt, ”att Arméens pensionsväsende icke kan blifva ändamålsenligt
ordnadt, med mindre än att hela pensionsväsendet öfverlemnas åt Staten, som
sålunda borde öfvertaga Arméens Pensionskassa, men deremot ock ensam besörja
pensioneringen”.
Komiterade, som härvid tillagt den slutsats, att något bidrag till detta ändamål
icke ko rame att af löntagarne fordras, och uttalat den förutsättning, att Statsverket
vid en dylik förändring skulle, utan rubbning af dittills gällande förhållanden,
öfvertaga Pensionskassans alla förbindelser till dåvarande pensionärer, hafva i sammanhang
härmed framställt och med anförda skäl utvecklat följande förslag:
att, på samma gång den ifrågasatta öfverlåtelsen af Pensionskassan till Statsverket
bringas till verkställighet, denna kassas årliga andel, tre femtedelar af vissa
bland Wadstena Krigsmanshus-kassas inkomster, måtte till sistnämnda kassa få återföras;
att pensionerna, med vissa uppgifna undantag, borde i de bättre lönade tjenstegraderna,
eller från och med Kapitensgraden uppåt, utgöra två tredjedelar af lönerna,
men i de öfriga, ringare lönade graderna, utgå med lika belopp som lönerna;
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
förhållandet mellan lön och pension dock beräknadt efter afdrag från den förra af
all kostnad i tjensten och sålunda af både så kallade tjenstgöringspenningar samt
häst- och fourrage-medel jemte kavalleri-tillägg;
att härvid, oberoende af det regemente, der en pensionstagare tjenat, en enda
löningsstat, nemligen den för indelta Arméen af Komiterade föreslagna, borde läggas
till grund för pensionernas bestämmande inom hela Arméen;
att om, beträffande under-officer, som blifvit till officer befordrad, vid afskedet
befinnes, att den officerspension, hvartill han vore berättigad, understiger den,
som honom tillkommit, derest han icke blifvit från under-officer befordrad, han då
må ega att uppbära den sednare, högre pensionen;
att den lefnadsålder, som borde berättiga till full pension i tjenstemannens
grad, må för indelta Arméen och Wermlands fältjägare bibehållas lika med hvad i
detta hänseende nu finnes stadgadt bland vilkoren för förhöjd eller fyllnadspension,
endast med framfiyttning af den fulla pensionsrätten i Kapitensgraden från 50 till
52 ar, men för den öfriga Arméen, med undantag af Regements- och Korps-chefer
af Ofverste-grad, bestämmas två år lägre än vid den indelta;
att tjensteålderu, såsom vilkor för full pension, borde vara 30 år vid indelta
Arméen och Wermlands fältjägare, men, med enahanda undantag för Öfverste-graden,
25 år vid den öfriga Arméen;
att den, som afgår från tjensten innan han uppfyllt de för full pensions erhållande
i hans grad föreskrifna lefnads- och tjenste vilkor, skulle vara berättigad till
sådan förmån i den närmast lägre grad, der han uppfyllt stadgade pensionsvilkor,
och sålunda komma i åtnjutande af en afkortad pension, hvars belopp likväl för vissa
grader blifvit af Komiterade efter annan grund beräknadt;
att deremot, om de föreslagna pensionsbeloppen blefve godkända, Arméens
öfver- och underbefäl skulle vara förbundet att, älven utan egen ansökning, afgå,
sedan de uppnått följande ålder:
vid indelta Arméen och vid den öfriga
Wermlands fältjagare. Arméen.
inom Öfverste-graden  65 65
» Öfverstelöjtnants- och Majors-graderna 60 58
„ Kapitens- och Fanjunkare-graderna . . 55 53
n Subaltern-officers- och öfriga Under
officers-graderna
50 48 lefnadsår;
att den, som under loppet af fem på hvarandra följande år varit och fortfarande
befunnes genom sjuklighet oförmögen att sköta sin befattning, skulle erhålla
afsked, men, om han i tjensten varit anställd i minst femton år, åtnjuta två tredjedelar
af fulla pensionen i sin grad;
att de nya pensionerna må tilldelas endast framdeles afgående tjenstemän
för beställningar på ordinarie eller indragen ordinarie stat, under öfriga här ofvan
omförmälda vilkor;
att den, som uppbure pension af andra allmänna medel, icke vore berättigad
till sådan å Arméens stat;
att den, som efter erhållet afsked med pension åter tillträdde tjenst med lön
utöfver 2,000 R:dr på Rikets stat, skulle under den tid, han deraf vore i åtnjutande,
afstå pensionen;
att för erhållande af pension i graden skulle i allmänhet fordras att minst
i två år hafva innehaft den beställning, hvarför pension ifrågasättes, men i Generalsgraden
att hafva i fem år innehaft dithörande bestiiilning på stat;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28. 7
att pension borde medföra skyldighet för den pensionerade att intill fyllda 60
år, i hvad angår Kapitens- och lägre grader, men till 65 år i högre grader, hemma
i landet, när så påfordras, antingen handleda eller inöfva det beväringsmanskap, som
i krigstid varder till Rikets försvar uppbådadt, eller ock fullgöra de särskilda kommenderingar
och uppdrag, som för öfrigt kunna vid sådant tillfälle ifrågakomma;
att den, som i krig eller fred, under utöfning af Rikets tjenst, vid något bestämdt
tillfälle blifvit så skadad, att han varder alldeles oförmögen till vidare utöfning
af sin tjenst, enligt hvad härom i Reglementet för Arméens Pensionskassa innehålles,
må, utan afseende på tjenste- och lefnadsår, erhålla full pension i sin grad
samt, om skadan skett i krig, jemväl en förhöjning i pensionen, från 100 till 500
R:dr, allt efter pensionens belopp, skadans beskaffenhet och öfriga omständigheter;
att den, som enligt Regeringsformens 35 § blifvit från embete entledigad, må
åtnjuta enahanda pensionsrätt, som skulle hafva honom tillkommit, derest han sjelf
sökt att med pension från sin befattning afgå; men
att deremot den, som genom lagakraftvunnet beslut blifvit dömd sin tjenst förlustig
eller till sådan påföljd gjort sig förfallen, komme att förlora all rättighet till pension.
Med kännedom derom, att en af Kongl. Maj:t tillsatt Komité för upprättande
af förslag till ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet i allmänhet, uti sitt underdåniga
utlåtande af den 27 September 1862, hvilket icke omfattade Arméens befäl,
likväl uppfört samtlige vid Arméen anställde läkare och civile tjensteinnehafvare, såsom
Auditörer, Regements- och Mönsterskrifvare, Regements-kommissarier, Förrådsoch
Tygförvaltare, Sekreterare och Kassörer vid Ingeniör-korpsen, m. fl., på en “allmän
pensionsstat“, har Landtförsvars-komitéen förklarat sitt underdåniga pensioneringsförslag
icke ega tillämplighet på de vid Arméen anställda civile tjenstemän; hvaremot
handtverkare vid regementen af olika vapen ansetts fortfarande och rätteligen
böra tillhöra Arméens pensionsstat.
Det förslag till dylik stat, hvilket åtföljde Landtförsvars-komitéens betänkande
i pensioneringsfrågan och här bifogas, Bil. A., utvisar, särskildt för Arméens och
särskildt för Gotlands nationalbevärings befäl, inom hvarje grad beloppet af full och
afkortad pension, dertill berättigande lefnads- och tjensteår, samt de lefnadsåldrar,
vid hvilka skyldigheten att taga afsked skulle inträda och den pensionerades förbindelse
till tjenstgöring under krigstid upphöra.
Att med säkerhet beräkna den kostnad, hvartill den sålunda af Komiterade
föreslagna pensioneringen skulle uppgå, hafva Komiterade funnit vara enligt sakens
natur omöjligt. Det enda sätt, hvarpå Komiterade i detta afseende kunnat tillvägagå,
hade varit att efterse, huru många officerare och underofficerare, vid en viss tidpunkt,
voro pensionsberättigade enligt den föreslagna staten. Med ledning af 1863 års
rullor öfver Arméens officers- och underofficers-korpser, samt med antagande att alla
pensionsberättigade afginge, skulle, enligt uppgjord och här bilagd beräkning, Bil. B.,
erfordras till betäckande af pensionsbeloppen vid både Arméen och Gotlands nationalbeväring
en summa af 273,225 R:dr; — hvaruti icke vore inberäknade de med
lägre pensioner, enligt nu gällande stater, redan afskedade befäl och tjenstemän.
I fråga om framtida förfarandet med de öfriga fonder, hvilka nu förvaltas
gemensamt med Arméens Pensionskassa, har Komitéen jemväl afgilvit yttrande; hvarvid
Komiterade, under förutsättning att Statsverket komme att öfvertaga Arméens
ackordsamortering, ansett Armeens ackordsamorteringsfond blifva oberoende af Arméens
Pensionskassas öfverlåtelse till Statsverket; och då under sednare tider uppstått
flera anstalter, hvarigenom man vore i tillfälle att på fördelaktigare vilkor bereda
understöd åt efterlefvande, kunde Arméens Enke- och Pupillkassa efter Komité
-
8
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 28.
rades åsigt, numera blifva mindre behöflig för sitt ändamål och således böra bibehållas
endast för de nuvarande delegarnes räkning, så framt de ej heldre skulle
besluta densammas upplösning, hvarigenom ock all tvungen afgift till densamma kunde
för framtiden upphöra. Utan allt för kännbar uppoffring kunde kassan likväl icke
underhålla en egen förvaltning, hvarföre lämpligen en förening i detta afseende
med Civilstatens Enke- och Pupillkassa, så framt denna komme att såsom sådan
fortfara, torde kunna af deltagarne sökas; men om hinder häremot skulle möta,
hafva Komiterade trott ett visst oundgängligt belopp böra fran Arméens pensionstillgångar
årligen anvisas för Enke- och Pupillkassans särskilda förvaltning. Hvad angick
det på 9;de Hufmdtiteln uppförda statsanslag för aflidne militärers i fattigdom
efterlemnade enkor och bara, hafva Komiterade ansett förvaltningen deraf kunna
utan olägenhet öfverflyttas till Stats-kontoret, som ursprungligen förvaltat detsamma ;
och beträffande den af Grefvinnan Morn donerade fond, syntes jemväl denna kunna
af nyssnämnda eller annat embetsverk, mot någon skälig mindie ersättning för uppbördsansvaret,
till förvaltning öfvertagas.
Krigsbefälet, som på Kongl. Maj:ts kallelse innevarande år sammanträdt och
till hvars öfvervägande Kongl. Maj:t, uti nådig Proposition af den 18 sistlidne Februari,
framställt, “huruvida och på hvad sätt krigsbefälet vill ingå på reglering af
Arméens pensionsväsende i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer i frågan
uttryckta åsigter“, har i underdånig skrifvelse den 29 påföljande April yttrat, att
krigsbefälet, lika med Rikets Ständer, funnit Arméens pensionsväsende i dess nuvarande
organisation vara behäftadt med flera olägenheter, hvilkas fullständiga undanrödjande
torde möta svårighet, så länge pensionerna utgå från två särskilda fonder
och efter två olika, med hänseende till grunderna och vilkoren för pensioneringen
väsendtligen skiljaktiga pensionsstater; hvaremot den af Rikets Ständer angifna utväg
att till Staten öfverflytta hela pensioneringen syntes krigsbefälet vara egnad att
underlätta ett ändamålsenligt ordnande af pensionsväsendet. Yid sådant förhållande
och då den krigsbefälet förelagda frågan syntes, på sätt den nådiga Propositionen
ock antydde, naturligen dela sig i två särskilda, den ena huruvida och den andra
på hvad sätt krigsbefälet ville på ofvanberörda reglering ingå, har krigsbefälet, i
förstnämnda afseende i underdånighet anmält, det krigsbefälet, som med liflig erkänsla
erfarit Rikets Ständers afsigt att öfvertaga Arméens hela pensionsväsende, med tacksamhet
inginge på en sådan reglering deraf, att Staten öfvertager pensioneringen af
såväl redan varande som blifvande pensionärer.
Beträffande derefter sättet för regleringens tillvägabringande, i afseende
hvarå Rikets Ständer uttalat den åsigt, att Staten borde med pensioneringen äfven
öfvertaga Arméens Pensionskassa, ansåge sig krigsbefälet pligtigt, att, i hvad på krigsbefälet
berodde, och så vidt det lage inom krigsbefälets befogenhet, söka underlätta
en enkel och väl ordnad pensionering; och då härvid förekomme, att Arméens Pensionskassa,
hvars styrelse och förvaltning krigsbefälet under Kongl. Maj:ts nådiga
sanktion hittills haft sig anförtrodd, enligt krigsbefälets förmenande måste, såsom
en from stiftelse och samlad af hädangångna generationer, anses utgöra en oafhändlig
tillgång för det med kassan afsedda ändamål: Arméens pensionering, funne
krigsbefälet Pensionskassans öfverlemnande till Staten icke kunna afse annat, än
kassans styrelse och förvaltning, hvilket ock, enligt krigsbefälets mening, med
den af Rikets Ständer i detta hänseende uttryckta åsigt öfverensstämde; hvadan
krigsbefälet, under förutsättning att pensioneringen komme att af Staten öfvertagas,
för sin del medgåfve, att styrelsen och förvaltningen af Arméens Pensionskassa
må till Staten öfverlemnas. Då krigsbefälet sålunda från sig lemnade
en
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.-o 28.
9
en styrelse och förvaltning, sorn det i mer än 100 år innehaft, hade krigsbefälet
ansett sig förpligtadt att dervid göra de förbehåll, som dels kunna innebära
försäkran om ett varaktigt fullföljande af det vigtiga ändamål, krigsbefälets hittills
varande uppdrag afsett, dels böra af sjelfva öfverlåtelsen blifva en följd. I
förra hänseendet och då det syntes lämpligt, att alla för Arméens pensionering afsedda
medel äro ställda under samma embetsmyndighets vård, har krigsbefälet alltså
vid öfverlåtelsen fästat följande vilkor, nemligen:
l:o. att Arméens Pensionskassa städse skall, under särskild redovisning och
bokföring, förvaltas af det Statens embetsverk, som förvaltar Wadstena Krigsmanshuskassa,
eller får Arméens pensionering sig anförtrodd; och
2:o. att en omfattande pensioneringslag, byggd på de af Rikets Ständer angifna
grunder, att underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa Arméen
en fullt tjenstbar befälspersonal, af Konung och Rikets Ständer antagas. I sednare
hänseendet åter, så enär det måste ligga i sakens natur, att, i det Staten, i öfverensstämmelse
med krigsbefälets nu gjorda medgifvande, öfvertager dispositionen af
Pensionskassans alla tillgångar, den äfven måste ikläda sig alla dess förbindelser,
såväl hvad angår kassans tjenstemän och betjening, som i öfriga fall; — då vidare
deraf att Staten ensam komme att öfvertaga Arméens pensionering, borde blifva en gifven
följd, att bidrag från denna Armées befäl och tjenstemän till samma pensionering
icke vidare ifrågakomma; —och då slutligen, så snart förvaltningen af Arméens Pensionskassa,
hvars fonder innefatta garanti för ackords-amorteringsfondens obligationer,
af Staten öfvertagits, förvaltningen af sistnämnda fond äfven lärer böra tili Staten
öfverflyttas; — har krigsbefälet till ofvannämda två vilkor trott sig böra foga ytterligare
följande, nemligen:
3:o. att Staten öfvertager Arméens Pensionskassas alla förbindelser af hvad
namn och beskaffenhet de vara må;
4:o. att Arméen icke vidare betungas med afgifter för sin pensionering; samt
5:o. att Arméen befrias såväl från förvaltningen af ackords-amorteringsfonden,
som från garantien för uppfyllandet af dess förbindelser.
I afseende på tiden för Pensionskassans öfverlemnande, bar krigsbefälet föreslagit,
att detta öfverlemnande, sedan Rikets Ständer derom fattat beslut, måtte få
ske på den tid under år 1867, som Kongl. Maj:t täcktes i nåder bestämma.
Sedan krigsbefälet sålunda sig utlåtit angående frågorna, huruvida och på
hvad sätt krigsbefälet vill ingå på en reglering af Arméens pensionsväsende i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer uttryckta åsigter, bar krigsbefälet yttrat sig
äfven angående förfarandet med de fonder, hvilka nu, jemte Arméens Pensionskassa,
förvaltas af dennas Direktion. — I detta afseende förekommer i främsta rummet Arméens
enskilda Enke- och Pupillkassa, hvilken krigsbefälet ansett böra, äfven om större
uppoffringar från Arméens sida, än hittills egt rum, skulle dertill erfordras, bibehållas
samt såsom hittills stå under förvaltning af en Direktion, som af öfverstyrelsen
väljes. Jemlikt 19 § af det för denna kassa gällande reglemente ålåge det Direktion
och tjenstemän vid Arméens Pensionskassa att, utan någon Enkekassan drabbande
kostnad, bestrida denna sednares förvaltning; men då, derigenom att Pensionskassans
styrelse och förvaltning komme att till Staten öfverlemnas, den kostnadsfria
förvaltning, hvaraf Enke- och Pupillkassan hittills varit i åtnjutande och under förutsättning
hvaraf den stiftats, skulle för densamma komma att gå förlorad, samt denna
sednare kassa derigenom, på sätt Direktionen öfver Arméens Pensionskassa ock förut
anmärkt, komme att drabbas af en för densamma alltför kännbar förvaltningskostBih.
till R. St. Brot. 1865 <& 1866. 1 Sami 1 Afd. 13 Häft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 28.
nåd, har krigsbefälet trott, att ett understöd i detta hänseende skulle kunna Enkeoch
Pupillkassan beredas genom öfverlåtande till densamma af någon del af Pensionskassans
kapital, att för ändamålet räntefritt begagnas, och hvaruti Pensionskassans
vid Munkbron här i staden belägna fasta stenhusegendom lämpligen torde kunna
inbegripas. Derest, såsom krigsbefälet vågat föreställa sig, ett sådant understöd
kunde komma Enke- och Pupillkassan till godo, bar krigsbefälet ansett äfven öfriga
med Arméens pensionsinrättning förenade, för militär-enkors och barns understödjande
afsedda fonder, nemligen Kongl. Maj:ts fond enligt Kongl. Brefvet den 9 Februari
1819; Stats-anslaget på 9:de Hufvudtiteln till aflidne militärers i fattigdom efterlemnade
enkors och barns pensionerande; samt den af framlidna grefvinnan Horn, född
Blomstedt, för nyssnämda ändamål donerade fond, kunna utan vidare kostnad förvaltas
af den blifvande Direktionen öfver Enke- och Pupillkassan. I anledning häraf
och med afseende å den vidlyftiga uppbörd och redovisning, hvaraf Enke- och Pupillkassan
åtföljes, enär afgifter från samtlige delegare i Arméens Pensionskassa skola
till Enkekassan ingå, ehuru efter olika grunder för delegare och icke delegare i sistnämnda
kassa, har krigsbefälet slutligen anhållit, att, hufvudsakligen till bestridande
af Enke- och Pupillkassans förvaltningskostnad, en summa af etthundrafemtio tusen
Riksdaler Riksmynt må af Arméens Pensionskassas medel öfverlemnas till räntefritt
begagnande af dess Enke- och Pupillkassa, så länge nyssnämnde Arméens Pensionskassas
fond af Staten förvaltas; uti hvilket belopp Arméens Pensionskassas husegendom
skulle inräknas till dess bokförda värde 49,800 Riksdaler Riksmynt.
Direktionen öfver Arméens Pensionskassa har, uti infordradt och den 20 sistlidne
September afgifvet utlåtande, meddelat följande upplysningar i ämnet:
att Arméens Pensionskassas förmögenhet, enligt sist afslutade hufvudbok för
år 1863, utgjorde 3,726,869 Riksdaler 13 öre;
att uti kassans förmögenhet ingår utlånadt kapital å tillhopa 3,662,517 R:dr
3 öre, deraf mot inteckning i fastighet med 6 procent ränta 3,017,701 R:dr 14 öre
och med 5 procent ränta 305,815 R:dr 89 öre, samt emot reverser med borgen och
hypothek af aktier m. m. 339,000 R:dr med 6 procent ränta;
att ofvanberörda emot 5 procent ränta utlånade belopp utgöres af ouppsägbara
amorteringslån;
att, då räntan å större delen af kassans kapital från och med innevarande
års sednare hälft blifvit förhöjd från 5 till 6 procent, hvarigenom kassans inkomst
ökades med omkring 25,000 R:dr, den minskning i kassans förmögenhet, som under
de trenne åren 1861 — 1863 uppkommit med 20,925 R:dr 24 öre, kommer att af blifvande
öfverskott fullt betäckas; äfvensom att, med den förhöjning kassans årliga inkomster
sålunda vunnit, det kassan för pensioneringens upprätthållande beviljade
årliga anslag, hvilket från och med år 1856 varit bestämdt till 85,500 R:dr, efter all
anledning blifver för framtiden tillräckligt;
att, beträffande de Arméens Pensionskassa åliggande förbindelser, det till
Arméens och f. d. Arméens flottas befäl från kassan utgående årliga pensionsbelopp
för närvarande uppgår till 469,180 R:dr, att utbetalas till 1,083 pensionärer, jemte
begrafningshjelp, utgående med 1 års pension, deruti icke inbegripna de af dertill
anvisade statsmedel utgående fyllnadspensioner med tillhopa 146,580 R:dr; hvarförutan
40 delegare i kassan äro afskedade med rättighet att, vid framdeles uppnådd
fullårighet, emot expektansafgifter tillträda pensioner till sammanlagdt belopp af
14,070 R:dr;
att, enligt den för Arméens Pensionskassas tjenstemän och vaktbetjente fast
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
11
ställda aflöningsstat, de till dem utgående löner uppgå till 12,337 R:dr 50 öre, jemte
pension 675 R:dr till en afskedad tjensteman;
att den garanti för uppfyllandet af Arméens ackords amorteringsfonds förbindelser,
som åligger Arméens Pensionskassa, innefattas uti 14:de punkten af Kongl.
Brefvet den 17 Augusti 1833, enligt hvilken Arméens Pensionskassa är med sina fonder
innehafvarne af ackordsfondens obligationer ansvarig, att de erhålla full valuta
för desamma jemte derå upplupen ränta i den ordning och med de vilkor, nyssberörda
Kongl. Bref bestämmer; samt
att de från Arméen till kassan ingående afgifter under de särskilda titlarna
för de sista 8 åren i medeltal utgjort årligen 73,167 R:dr 49 öre.
Kongl. Maj:t vill härmed till Rikets Ständers kännedom meddela hvad sålunda
förekommit och blifvit tillgjordt för ordnandet al Arméens pensionsväsende; hvaraf
inhemtas, bland annat, att krigsbefälet, i anledning af Kongl. Maj:ts till detsamma
skedda framställning, ”huruvida och på hvad sätt krigsbefälet vill ingå på reglering
af Arméens pensionsväsende i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer i frågan
uttryckta åsigter”, förklarat sig finna den af Rikets Ständer angifna utväg, att till
Staten öfverflytta hela pensioneringen, vara egnad att underlätta ett ändamålsenligt
ordnande af pensionsväsendet; att krigsbefälet anmält sig med tacksamhet ingå på
en sådan reglering deraf, att Staten öfvertager pensioneringen af såväl redan varande
som blifvande pensionärer; samt att krigsbefälet, under förutsättning att pensioneringen
komme att af Staten öfvertagas, för sin del medgifvit, att styrelsen och
förvaltningen af Arméens Pensionskassa må till Staten öfverlemnas, dock med följande
vilkor och förbehåll:
l:o. att Arméens Pensionskassa städse skall under särskild redovisning och
bokföring förvaltas af det Statens embetsverk, som förvaltar Wadstena Krigsmanshuskassa
eller får Arméens pensionering sig anförtrodd;
2:o. att en omfattande pensioneringslag, byggd på de af Rikets Ständer angifna
grunder, att underlätta afgången för det äldre befälet och förskaffa Arméen
en fullt tjenstbar befälspersonal, af Konung och Rikets Ständer antages;
3:o. att Staten öfvertager Arméens Pensionskassas alla förbindelser af hvad
namn och beskaffenhet de vara må;
4:o. att Arméen icke vidare betungas med afgifter för sin pensionering; och
5:o. att Arméen befrias, såväl från förvaltningen af ackords-amorteringsfonden,
som från garantien för uppfyllandet af dess förbindelser.
Då Kongl. Maj:t, för Sin del, icke finner något att erinra emot dessa af krigsbefälet
förutsatta vilkor och förbehåll, vill Kongl. Majit, med godkännande deraf,
härmed föreslå Rikets Ständer:
att, från och med år 1867, Staten må, jemte öfvertagande af förvaltningen
af Arméens Pensionskassa, ikläda sig förbindelsen att besörja Arméens hela pensionering
i enlighet med den pensionsstat och öfriga bestämmelser, som af Kongl. Majit
och Rikets Ständer varda fastställda;
att Staten, tillika med förvaltningen af Arméens Pensionskassa, må öfvertaga
kassans alla förbindelser, af hvad namn och beskaffenhet som helst;
att, från 1867 års början, någon afgift från Arméen för dess pensionering ej
erlägges; och
att förvaltningen af ackords-amorteringsfonden må ordnas och besörjas af Staten,
som äfven skall ansvara för uppfyllandet af fondens förbindelser, emot det att
Staten berättigas uppbära de från Arméen nu utgående ackordsräntor, så länge dessa
komma att fortfara.
12
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 28.
En definitiv pensionsreglering för Arméen finner Kongl. Maj:t likväl Sig icke
kunna nu föreslå, enär en sådan pensionsreglering måste stå i nära samband med
planen för Arméens organisation och lönregleringen för befälet, hvilka för handen
varande frågor ännu icke kommit till slutligt afgörande.
De af Landtförsvars-komitéen afgifna, ofvan omförmälda förslag till pensionsstater,
dels för Arméens, dels för Gotlands National-bevärings befäl, grunda sig ock
på en sådan förutgående reglering af Aiunée-organisationen och aflöningen, särdeles
hvad angår indelta Arméen. Uti dessa pensionsstater förekomma nemligen beställningar,
som ännu icke finnas, hvaremot der äro uteslutna flera nuvarande löntagare
och deribland hela Arméens civilstat, med undantag af handtverkare, hvilken stat
komitéen förmodat komma att innefattas under annan pensionsreglering, eller den så
kallade ”Allmänna pensionsstaten”.
Ehuru således, vid dessa förhållanden, en definitiv pensionsreglering för militärstaten
icke torde kunna ifrågakomma, har Kongl. Maj:t likväl, för den händelse
att Rikets Ständer skulle finna för godt besluta att, på de af krigsbefälet bestämda
vilkor och förbehåll, hvilka hufvudsakligen innefattas i Kongl. Maj-.ts nu gjorda framställning,
Staten skall öfvertaga Arméens hela pensionering, låtit uppgöra bifogade
förslag Bil. C. och D. till pensionsstat, såväl för Arméen som för Gotlands National
beväring, begge pensionsstaterna grundade på närvarande förhållanden med personalen,
hvilka nya pensionsstater i nyssnämnda händelse kunde från 1867 års början
och tillsvidare tillämpas, intilldess, efter den ifrågaställda Armée-organisationens
samt lönregleringens fulländande, den för framtiden gällande pensionsstaten kan
varda fastställd.
Kongl. Majit föreslår alltså Rikets Ständer, att dessa Interims-pensions-stater,
hvaruti för hvarje tjenst upptages såväl pensionsbeloppet, som den lefnadsålder,
hvilken berättigar till pension, äfvensom den tjenstgöringsskyldighet, som, efter afsked,
under viss tid åligger en del pensionärer hemma i landet uti krigstid, må tillsvidare
få tillämpas, i öfrigt med följande bestämmelser:
l:o. Pensionerna enligt dessa pensionsstater må icke tilldelas andra, än framdeles
afgående pensionsberättigade under vilkor, som här nedan föreskrifvas. Delegare
i Arméens Pensionskassa, hvilka icke vilja underkasta sig dessa vilkor, bibehålla
sin pensionsrätt, enligt reglementet för Pensionskassan af den 22 December
1857, i öfverenstämmelse hvarmed pensionerna utbetalas af Statsverket.
2:o. Ingen kan erhålla pension i graden, som icke minst två år innehaft den
beställning, hvarför pension ifrågasättes; men för åtnjutande af Generals-pension erfordras
att fem år hafva innehaft Generals-beställning på stat.
3:o. Tjensteåldern för åtnjutande af pension bestämmes i allmänhet till 30 år;
men under-officerare vid Lifgardes-regementena, Artilleriet, Husar-regementet Konung
Carl XV och Ingeniör-korpsen, samt regements- och divisions-trumpetare vid Artilleriet
äro berättigade till pension efter 25 tjensteår vid värfvad trupp. Tjensteåren
få icke beräknas förr än efter fyllda 20 år.
4:o. Den, som afgår från tjensten innan han uppfyllt de ålders- och tjenstevilkor,
som för pensions erhållande i hans innehafvande grad äro föreskrifna, skall
vara berättigad till sådan förmån i den närmast derunder varande tjenstegrad, der
dt stadgade pensionsvilkoren äro af honom uppfyllda.
5:o. Ingen må samtidigt åtnjuta pension å militära pensions-staten och af andra
allmänna medel.
6:o. Om någon, efter erhållet afsked med pension, åter tillträder tjenst med
lön utöfver 2,000 R:dr på rikets stat, skall han under den tid, han sådan lön innehar,
afst å pensionen.
Kongl. Ma]:ts Nåd. Proposition N:o 28.
13
7:o. Den, som i krig eller fred under utöfning af rikets tjenst vid något bestämdt
tillfälle blifvit så skadad, att han varder alldeles oförmögen till vidare utöfning
af sin tjenst, må, utan afseende på lefnads- och tjensteår, erhålla pension i sin
grad samt, om skadan skett i krig, jemväl en förhöjning i pensionen från 100 till
500 Ridr, allt efter pensionens belopp, skadans beskaffenhet och öfriga omständigheter.
Beträffande de fonder, hvilka nu, jemte Arméens Pensionskassa, förvaltas af
dennas Direktion, har, enligt hvad redan är omförmäldt, krigsbefälet ansett Arméens
enskilda Enke- och Pupill-kassa böra bibehållas samt, såsom hittills, stå under förvaltning
af en Direktion, som af öfver-styrelsen väljes, men tillika anhållit, att, hufvudsakligen
till bestridande af denna kassas förvaltningskostnad, en summa af 150,000
R:dr måtte, vid Direktionens frånträdande af Arméens Pensions-kassas förvaltning,
af den sistnämnda kassans medel öfverlemnas till räntefritt begagnande af Enke- och
Pupill-kassan, så länge Arméens Pensionskassas fond af Staten förvaltas, uti hvilket
belopp kassans husegendom skulle inräknas till dess bokförda värde 49,800 R:dr;
Och har krigsbefälet, derest ett sådant understöd kunde komma Enke- och Pupillkassan
tillgodo, ansett äfven öfriga med Arméens pensionsinrättuing förenade, för
militärenkors och barns understödjande afsedda fonder, nemligen Konungens fond,
Statsanslaget på Riksstatens 9:de Hufvudtitel, samt den af framlidna grefvinnan
Horn, född Blomstedt, donerade, kunna utan vidare kostnad förvaltas af den blifvande
Direktionen öfver Enke- och Pupillkassan.
Kongl. Maj:t anser denna krigsbefälets begäran billig och det ifrågaställda
understödet äfven nödvändigt för att undvika en för Enke- och Pupillkassan eljest
betungande utgift, samt då derigenom jemväl vinnes kostnadsfri förvaltning för öfriga
ofvanuppräknade fonder och anslag; hvadan Kongl. Majit föreslår Rikets Ständer, att,
om Staten under förutnämnda vilkor kommer att öfvertaga förvaltningen af Arméens
Pensionskassa, krigsbefälets nyssberörda anhållan må af Rikets Ständer bifallas; men
att förvaltningen i öfrigt af Pensionskassan må uppdragas åt Armée-förvaltningen,
hvilket embetsverk jemväl bör besörja pensioneringen af Arméens befäl och tjenstemän
enligt de grunder, som derför varda bestämda.
Bestyret med ackords-amorteringen anser Kongl. Majit deremot lämpligen
kunna öfverlemnas till Rikets Ständers Riksgäldskontor.
Kongl. Majit vill för öfrigt erinra, att Kongl. Majit, uppå Direktionens öfver
Arméens Pensionskassa särskilda underdåniga framställning, och för det fall att förvaltningen
af berörda kassa nu icke skulle af Staten öfvertagas, mot förbindelse för
Staten att besörja Arméens hela pensionering, m. m., i Sin nådiga Proposition till
Rikets Ständer angående Statsverkets tillstånd och behof, föreslagit beviljande af de
extra anslag eller kreditiv, som efter 1866 års utgång erfordras, dels för upprätthållande
af den Arméens Pensionskassa nu åliggande pensionering, dels för ytterligare
tillämpning af den sedan år 1858 under vissa vilkor deruti medgifna förhöjning af
Statsmedel.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas,
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld,
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
Bil. B.
Uppgift å antalet Officerare och Under-officerare af alla grader
vid indelta och värfvade Arméen samt Gotlands National-beväring, hvilka,
enligt Landtförsvars-komitéens förslag till pensionsgrunder, skulle varit
berättigade till full pension i sin grad under loppet af år 1863, samt uträkning
å pensionernas belopp.
Indelta och värfvade Arméen. Antal. ^elo°pS" Summa.
Officerare
55
55
55
Under-officerare
Gotlands National-beväring.
Officerare
V
11
3,600
Sfe
39,600
Sfe
19
2,400
55
45,600
55
14
2,000
55
28,000
55
3
1,600
55
4,800
55
59
1,500
55
88,500
55
56
600
55
33,600
V)
41
450
55
18,450
55
1
375
55
375
55
32
275
55
8,800
55
1
1,500
Sfe
1,500
Sfe
5
800
55
4,000
55
Summa Afe 273,225.
Bil. A,
Landtförsvars-komitéens
förslå»; till pensionsstat för Arméens befäl.
Berättigade till full pension i
tjenstegraden.
Berättigade att taga afsked med afkortad pension.
Skyldige att ur tjensten
Förbundne till
i
afgå efter fyllda
tjenstgöring
vid indelta arméen
och Wermlands
fältjägarekorps.
vid den öfriga
arméen.
Pensionens
belopp.
vid indelta arméen
och Wermlands
.fältjägarekorps
vid den öfriga
arméen.
Pensionens
lefnadsår.
under krigstid
hemma i landet
1
efter
efter
efter
efter
efter
efter
efter
efter
belopp.
vid indelta ar-
vid den
öfriga
arméen.
intill fyllda
fyllda
fyllda
fyllda
fyllda
fyllda
fyllda
fyllda
fyllda
méen och Werm-
lefnadsår.
lefnads-
tjenstc-
lefnads-
tjenste-
lefnads-
tjenste-
lefnads-
tjenste
lands fält-
år.
ar.
år.
år.
Kimt.
år.
år.
år.
år.
Runt.
jägarekorps.
Generalbefälhafvare, Kavalleri-inspektören, Generalfälttygmästaren, Ingeniörgeneralen och
chefen för generalstaben ....
65
6,000
•  i
—
60
4,500
Öfverstar samt regementsofficerare af lista klassen i generalstaben .
60 •
30
60
30
3,600
-|
55
30
53
25
2,400
1 65
65
65
Koipschefei vid infanteriet, öfverstelöjtnanter och förste majorer samt regementsofficerare
!
50
30
48
' 25
1,200
I
af 2:a klassen i generalstaben
55
30
53
25
2,400
50
30
48
25
1,200
60
58
65
| Andre majorer vid regementen och corpser, regementsofficerare af Salje klassen i general-
1
staben, majorer vid artilleriet och ingeniötkorpsen, majoren vid Husar regementet
Konung Carl XV samt majoren och chefen för Jemtlands Hästjägarekorps ....
55
30
53
25
2,000
50
30
48
25
1,200
60
58
65
1 Tredje majorer
55
30
53
25
1,600
—
50
30
48
25
1,200
60
58
65
Kapitener och ryttmästare, regementsqvartermästare, officerare af -fide klassen i general-
staben
'
30
50
25
1,500
—
50
30
48
25
1,200
-
55
53
60
Regementsstallmästare
uppbär
pension
i den
tjenste
grad han
njuter
lön och
på deri
gällan
de pen
sionsvilk
or.
Förste löjtnanter och förste regementsadjutanter
30
48
25
750
50
48
60
Andre löjtnanter
30
48
25
600
—
50
48
60
Andre regementsadjutanter  .
50
30
48
25
450
—
50
48
60
Underlöjtnanter
| Fanjunkare, underofficerare af lista klassen i generalstaben, styckjunkare, konduktörer,
tygunderofficerare
50
30
48
25
400
—
—
50
48
60
50
30
48
25
600
55
53
60
Förste sergeanter, underofficerare af 2:a klassen i generalstaben, underkonduktörer af lista
klassen, bataljonsadjutanter, regementsväblar, regementstrumpetare och regementstrum-
slagare (liste hornblåsare)
50
30
48
25
450
—
—
50
48
60
Andre sergeanter, underkonduktörer af 2:dra klassen, divisionstrumpetare
50
30
48
25
375
—
—
1
__
50
48
60
t Furirer, tredje sergeanter, fältmusikanter, förste trumpetare och batteritrumpetare .
50
30
48
25
275
—
50
48
60
Gevärs- och pistolsmeder, sadelmakare
60
30
60
30
150
—
—
—.
—
—
—
Förslag till pensionsstat för Gotlands National-bevärings befäl.
Bataljons-chef
55
30
1,500
—
— i
Kapiten
—
50
30
800 i
-j
-
■—
Tygofficer
__
50
30
500
|
Löjtnant
—
50
30
500
. -
Underlöjtnant  ...
—
50
30
400
—
_
Styckjunkare (vid stamtruppen)
—
50
30
500
J
)
Sergeant (d:o d:o )  ...
—
| 50
| 30
375
”
1
—
Tillhör Kongl. Majtts Nåd. Proposition 1865, N:o 28.
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.
15
Bil.
Förslag till PeilStOIlSStat för Arméens befäl och tjenstemän,
utom läkare, att, om hela pensioneringen af Staten öfvertages, från och
med år 1867 och derefter tillsvidare tillämpas.
-
Tiden för
pensionsrät-  ter inträ-  dande.
Tjenstgö-  ringsskyldig-  het efter af-  sked intill
viss lefnads-  ålder i krigs-  tid hemma i
landet.
Pensionens i
belopp.
Första Massen.
Lefnadsår.
År.
R:dr Rsmt.
(Generalbefälhafvare i Militär-distrikten, i
Kavalleri-inspektören, 1
General-fälttygmästaren,
Generalen för Fortifikationen, ^
alla med rättighet att vid 60 år, efter erhållet
afsked, undfå £:dels pension eller 4,500 K:dr, så-  vida tjensten innehafts i 5 år.
65
6,000
Andra Massen.
Öfverstar vid regementena,
Chefen för Topografiska korpsen,
Sekund-cheferne vid Lifgardes-regementena
samt Lifregementets Dragon- och Husar-  . korpser,
Öfversten vid Ingeniör-korpsen.
60
65
3,000
Tredje Massen.
Öfverste-löjtnanter och Förste majorer vid re-,
gementena,
Öfverste-löjtnanterne vid Topografiska och In-  geniör-korpserna,
Sekund-chefen vid Lifregementets Grenadier-  korps,
Chefen för Smålands Grenadier-bataljon,
Cheferne för Norrbottens, Westerbottens och
Jemtlands Fältjägare-korpser.
55
65
2,250
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
Tiden för
pensionsrät-  ter inträ-  dande.
Tjenstgö-  ringsskyldig-  het efter af-  sked intill
viss lefnads-  ålder i krigs-  tid hemma i
landet.
Pensionens
belopp.
Fjerde Massen.
Lefnadsår.
År.
R:dr R:mt.
Andre Majorer vid Arméen,
Majorerne vid Topografiska ock Ingeniör-korp-  serna, Artilleriet och Husar-regementet Ko-  nung Carl XV,
Chefen för Jemtlands Hästjägare-korps,
Cheferne för Hallands och Wester-Norrlands
beväringsbataljoner.
>..
55
65
2,000
Femte Massen.
Tredje Majorer vid Arméen,
Majorerne vid Lifregementets Grenadier-korps,
Smålands Grenadier-bataljon, samt Norrbot-  tens, Westerbottens och Jemtlands Fältjä-  gare-korpser.
55
65
1,600
Sjette Massen.
Förste och äldre Kapitener vid Topografiska
korpsen, Artilleriet och Ingeniör-corpsen,
Kompani- och Sqvadrons-chefer vid regemen-  ten och korpser,
Batteri-chefer vid Artilleriet. J
50
60
1,500
Sjunde Massen.
Öfrige Kapitener och Ryttmästare vid Arméen 1
samt Regementskvartermästare vid rege-J-
mentén och korpser, J
Professorn vid Topografiska korpsen,
så framt han minst 20 år i denna egenskap tjenst-  gjort.
50
60
60
1,200
1,200
Åttonde Massen.
Regements-auditörer,
Regements-skrifvare,
Sekreteraren vid Ingeniör-korpsen.
60
1
800
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
17
Tiden för
pensionsrät-  ter inträ-  dande.
Tjenstgö-  ringsskyldig-  het efter af-  sked intill
viss lefnads-  ålder i krigs-  tid hemma i
landet.
Pensionens
belopp.
Nionde Massen.
Lefnadsår.
År.
R:dr R:mt.
Förste Löjtnanter och Förste Adjutanter vid
regementen och korpser,
Löjtnanter vid Topografiska korpsen,
Adjutanter vid de regementen och korpser,
der endast en Regementsadjutant finnes
på stat,
Regements-stallmästare med Kongl, fullmagt
vid kavalleriet och artilleriet,
Förrådsförvaltare vid artilleriet,
Kassörer och Förrådsförvaltare vid Ingeniör-  korpsen.
50
60
60
700
700
Tionde Massen.
Andre Löjtnanter och Andre Adjutanter vidi
regementen och korpser. 1
50
60
600
Elfte Massen.
Under-löjtnanter vid regementen och korpser
Fanjunkare vid Lifgardes-regementena och Hu-  sar-regementet Konung Carl XV,
Styckjunkare vid artilleriet,
Konduktörer vid Ingeniör-korpsen,
Bataljons-adjutanter och Regements-väblar vid
Lifgardes-regementena till fot,
Regementstrumpetare vid artilleriet.
Öfrige Fanjunkare vid regementen och korp-
»
50
48
'
60
60
400
1
1
400
Ty g-un der-offi cerare,
Musik-direktörer vid regementen och korpser,
Regementstrumpetare!! vid Husar-regementet
Konung Carl XV,
Regements-stallmästare med Chefens fullmagt,
Regements-hästläkare,
Besigtningsrustmästare vid artilleriet,
Öfrige Bataljons-adjutanter och Regements-  väblar vid regementen och korpser,
Regements-trumslagare och Förste Hornblå-  sare,
,
50
•
60
400
1
Bih. till 11 St. Brot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 3
18
Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 28.
1
Tiden för
pensionsrät-  tens inträ-  dande.
Tjenstgö-  ringsskyldig-  het efter af-  sked intill
viss lefnads-  ålder i krigs-  tid hemma i
landet.
Pensionens
belopp.
Äldste Stabstrumpetare]! vid de kavalleri-re-  gementen, der Musik-direktör eller Rege-  mentstrumpetare icke finnes på stat.
lefnadsår.
50
Är.
60
K:dr R:mt.
400
Mönsterskrifvare,
Tyg- och Laboratorii-skrilvare vid artilleriet.
k
60
400
Tolfte Massen.
Sergeanter vid Lifgardes-regementena, Artil-  leriet och Husar-regementetKonungCarl XV,
Underkonduktörer vid Ingeniör-korpsen,
Divisionstrumpetare vid artilleriet.
Öfrige Sergeanter vid regementen och korpser
4S
50
60
60
300
300
Trettonde Jclasssen.
\
Furirer vid Lifeardes-reuementena till fot
...
48
60
200
Öfrige Furirer vid regementen och korpser,
Underofficers-korporaler på stat,
Stabs- och sqvadronstrumpetare vidkavalleriet,
Batteri-trumpetare vid artilleriet,
Hautboister och Fältmusikanter,
Sqvadrons-hästläkare. >
Regements-pistolsmeder och sadelmakare, 1
Regements-gevärssmeder' och stockmakare. J
50
60
60
200
200 ,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
19
Bil. 1).
Förslag till PeilSioilSSfat för Gotlands Nationalbevärings befäl
och tjenstemän, utom Läkare, att, om hela pensioneringen af Staten öfvertages,
från och med år 1867 och derefter tillsvidare tillämpas.
Tiden för
pensionsrät-  ter inträ-  dande.
Pensionens
belopp.
Första klassen.
Lefnadsår.
R:dr R:mt.
Bataljons-chefer
55
1,400
Andra klassen.
Kapitener
50
900
Tredje klassen.
Fältkamererare och Kassör
60
750
Fjerde klassen.
Löjtnanter i
50
600
Tyg-officerare/
Femte Massen.
Undei-lö]tnanter i
50
400
Styckjunkare vid Artilleri-korpsens stamtrupp /
Magasinsförvaltare och Sjukhusinspektori
Sekreterare och Auditör (
60
400
Sjette klassen.
Regementstrumslagare eller Musikdirektör)
Sergeant vid Artilleri-korpsens stamtruppj-
50
300
Sjunde klassen.
Kanslist
Kontorsskrifvare... . 1
60
200
Gevärshandtverkare J
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 7 November 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående Arméens pensionering.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådet s underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, och befallde, att i enlighet dermed
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
N. A. Varenius.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JU 29.
1
X:o 29.
Alik. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. ni.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående åtgärder
till behöfvandes undsättning i missvext-år; Gifven
Stockholms Slott den 7 November 1865.
I likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum, finner Kongl. Majit sig
föranlåten att äfven vid den nu ingångna fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på angelägenheten
att för näst blifvande statsregleringsperiod meddela beslut om åtgärder för
behöfvandes undsättning vid missvext eller felslagen skörd. För sådant ändamål öfverlemnade
Rikets Ständer vid sistförflutna riksdag, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga
förslag, till Kongl. Maj:ts disposition dels den i Rikets Ständers Riksgälds-kontor och
på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets Ständers Bank innestående behållning utaf
de för nyssberörda ändamål förut anvisade medel och dels hvad genom återbetalningar
å meddelade undsättningslån kunde inflyta, med föreskrift, bland annat, att af dessa
medel högst 150,000 R:dr Runt finge under den tid innnevarande statsreglering omfattar
begagnas till undsättningar utan återbetalningsskyldighet.
Under åberopande af innehållet utaf så väl Kongl. Maj:ts vid de sednaste riksdagarne
i detta ämne aflåtna nådiga Propositioner och Rikets Ständers derpå grundade
beslut, som ock Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-kontors den 26 sistlidne Juli afgifna
underdåniga berättelse rörande, bland annat, Undsättningsfonden, hvilken berättelse med
tillhörande handlingar kommer att Rikets Ständers Stats-Utskott tillhandahållas, och
hvaraf inhemtas, att för de med sagda fond åsyftade ändamål funnos vid den tid, då
nyssnämnda berättelse afgafs, f^tt tillgå en i Riksgälds-kontoret innestående behållning
utaf undsättningsmedel R:dr 1,188,731: 66.
samt behållning å Kongl. Räntekammarens Bankoräkning J)f 3 . . „ 16,749: 25.
Tillsammans R:mt R:dr 1,205,480: 91>
Bill. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami, 1 Afd. 14 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 29.
vill Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med hvad vid sistförflutna riksdag egde rum, nu
i nåder föreslå Rikets Ständer:
l:o att till Kongl. Majits fortfarande disposition för behöfvandes undsättning vid
inträffande missvext eller felslagen skörd må öfverlemnas så väl den hos Rikets Ständers
Riksgälds-kontor och på Kongl. Räntekammarens räkning i Rikets Ständers Bank
innestående behållning af undsättningsmedel, som hvad genom återbetalningar å meddelade
undsättningslån kail inflyta;
2:o att af de sålunda till Kongl. Majits förfogande ställda medel en summa, beräknad
efter 50,000 Ridr årligen, må under tiden för nästa statsreglering få begagnas
till undsättningar utan återbetalningsskyldigJiet åt sådane behöfvande, som icke äro i
tillfälle att sjelfve förskaffa sig arbete eller i stånd att af egna tillgångar återgälda de
undsättningsanslag, hvilka dem tilldelas; börande dylika understöd företrädesvis tillgodokomma
de kommuner, som tillförbinda sig så använda desamma, att för dithörande fattiga
och arbetslösa personer beredas sysselsättning och möjlighet att genom eget arbete
förtjena sitt uppehälle;
3:o att ofvan omförmälda tillgångar för öfrigt må användas endast till räutefria
låneunderstöd med bestämda återbetalningsterminer och mot vederbörande större eller
mindre menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af Kongl. Majit godkänd säkerhet;
4:o att, så vidt omständigheterna medgifva, tillfällen skola för de behöfvande
beredas att erhålla sysselsättning och förtjenst vid allmänna arbetsföretag; samt
5:o att de för undsättningar vid missvexter och felslagna skördar afsedda medel
böra, till den del de icke äro för anvisade utbetalningar erforderliga, till Riksgäldskontoret
öfverlemnas, emot skyldighet för detta Verk att det sålunda emottagna beloppet,
vid skeende reqvisition, för dermed åsyftade ändamål Kongl. Majit tillhandahålla.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Ar och dag, som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JV? 29.
3
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 7 Novem
ber
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppliiste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
åtgärder till behöfvandes undsättning i missvext-år;
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
C. F. Smerling.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 30.
X:o 30.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Bihets Ständer, angående restitution
af ett utaf Häradsskrifvaren J. A. Lindgren till Statsverket
inbetaldf ersättningsbelopp af 311 Riksdaler 85 öre
Riksmynt) Gifven Stockholms Slott den 7 November 1865.
Till Kongl. Maj:t har dess Befallningshafvande i Westmanlands län jemte skrifvelse
den 27 nästlidne Juli med förord insändt en af Häradsskrifvaren i Strömsholms
fögderi af nämnda län Johan Albert Lindgren i underdånighet gjord ansökning, det måtte
Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om berättigande för sökanden
att återfå ett af honom den 8 December 1864 tili länets ränteri levereradt ersättningsbelopp.
Af de denna fråga rörande handlingar inhemtas, att sedan Komministern N.
Arenander, hvilken på arrende innehade indragna Trumpetarebostället Aby i Wäsby
fögderi, Westmanlands län, underlåtit att å förfallodagen den 25 Februari 1851 inbetala
nästföregångna årets arrendeafgift för nämnda hemman, 207 R:dr 43 sk. 2 rst.
Banko, samt berörda afgift hvarken blifvit å inställelsedagen den 6 påföljande November
i den efter Arenanders död yppade konkurs behörigen bevakad eller inom 12 månader
utsökt hos Arenanders löftesmän, hvilka såsom för egen skuld borgat, har Kongl.
Maj:ts bemälde Befallningshafvande, vid pröfning af Landskamereraren C. M. Sellings
derstädes förda talan emot ej mindre f. d. Kronofogden C. R. Lönbobins sterbhusdelegare,
än äfven Länsmannen C. J. Lehnberg, sökanden och Kronofogden P. G. Walén, hvilka
tre sistnämnde, jemte Lönbohm, under loppet af ett år efter den 25 Februari 1851 hvar
efter annan bestridt Kronofogdetjensten i Wäsby fögderi, genom utslag den 29 December
1858, af anförda skäl dels ålagt Lehnberg och Lönbohms sterbhusdelegare att, gemensamt
eller hvilkendera gälda gitte, till Kronan ersätta och i Landtränteriet leverera
berörda arrendemedel, dels förklarat att, i fall ersättning för Kronans förlust icke skulle hos
Lehnberg eller Lönbohms sterbhus utgå, sökanden först och, om tillgång hos honom
Kongl. Majits Nåd. Proposition JY2 30.
5
bruste, derefter Walén borde ansvara Kronan för full ersättning af ifrågavarande arrendemedel;
hvarefter Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätt, der Lönbohms sterbhusdelegare
sig besvärat, medelst utslag den 30 September 1862, uppå angifna grunder, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes utslag i hvad det bemälde sterbhusdelegare rörde undanröjt.
Och har Kongl. Majit, med Dess Högsta Domstol, i utslag den 5 April 1864 ej funnit
skäl till ändring af Kammar-rättens af sökanden i underdånighet öfverklagade beslut;
i följd hvaraf och sedan vid den 15 påföljde Juni hos Lehnberg anstäldt utmätningsförsök
någon tillgång till gäldande af ifrågavarande ersättningsbelopp icke förefunnits,
sökanden den 8 nästlidne December beloppet med 311 R:dr 85 öre till Landtränteriet
inbetalt.
Såsom stöd för sin underdåniga anhållan har sökanden hufvudsakligen åberopat,
att han, som, efter det ordinarie Kronofogden Lönbohm under November månad 1851
sjelf förrättat Kronofogdetjensten, endast från och med den 1 påföljda December till
den 8 Februari 1852 och under första månaden på Lönbohms uppbördsansvar förestått
samma befattning, icke egt eller af de till honom öfverlemnade handlingar kunnat vinna
annan kännedom om ifrågavarande i räkenskapen balanserade arrendesumma, än den,
som lemnades af anteckningen i sednaste balansrelation, att nemligen fordringsanspråket
blifvit med ed fästadt den 4 Juni 1851 samt att inställelsedagen i Arenanders konkurs
infölle under nyssnämnda November månad och att då således ordinarie Kronofogden
handlagt göromålen så väl vid tiden för inställelsedagen i konkursen, som nära en månad
derefter, bemälde Kronofogde, om fordringsanspråket ej blifvit bevakadt, bort genast
väcka talan mot löftesmännen.
Kongl. Majits och Rikets Stats-kontor har uti sitt häröfver deri 12 sistlidne
September afgifna utlåtande underdånigst yttrat, att handlingarne visserligen ådagalade, hurusom
uti den i Kronofogde-kontoret förda inhibitions-förteckning funnes, förutom berörda
anteckningar, jemväl anmärkt, det bevakningshandlingarne med åtecknadt edgångsbevis
den 19 Augusti 1851 blifvit öfversända till Kongl. Majits Befallningshafvande i länet
för medlens uttagande i handräckningsväg hos gode männen i Arenanders konkurs, hvarjemte
af bref-diarium inhemtades, att bevakningshandlingarne den 10 påföljda Septem
ber
till Kronofogde-kontoret återkommit, enär gode männen tills vidare vägrat att arrendebeloppet
utbetala, och att af dessa uppgifter sökanden möjligen kunnat hemta anledning
till närmare efterforskande, huruvida bevakningen blifvit i behörig ordning fullföljd
eller hvilka åtgärder i annat fall kunde böra vidtagas; — men att å andra sidan
den i nämnda diarium jemväl gjorda anteckning, att «genom Sysslomannen, Byggmästaren
Wahlén, som vore derom vidtalad, liqvid komme att öfverlemnas i Januari 1852«,
måste ingifva föreställning att vidare åtgärd för bevakande af Kronans rätt icke vore
erforderlig,
Och enär, på sätt ofvan är nämndt, sökanden först efter inställelsedagen i Arenanders
konkurs öfvertagit Kronofogdegöromålen och således den omständigheten, att
bevakningshandlingarne icke blifvit inom eller å nämnda dag behörigen inlemnade, ej
kunde läggas sökanden till last, samt då, — vid det förhållande, att de angående det
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 30.
restförda arrendebeloppet i Kronofogde-kontoret befintliga anteckningar obestridligen icke
voro af beskaffenhet att gifva sökanden direkt anledning till en närmare undersökning.af
förhållandet, — det syntes Stats-kontoret så mycket mindre vara med billighet öfverensstämmande
att på sätt nu i följd af bristande tillgång hos Länsmannen Lehnberg inträffat,
skyldigheten att ersätta den Kronan tillskyndade förlust blifvit på sökanden öfverflyttad,
om talan emot Arenanders löftesmän redan innan sökanden emottog Kronofogdegöromålen
bort anställas och äfven efter det hans förordnande den 8 Februari 1852
upphörde, eller under tiden intill den 25 i sistnämnda månad kunnat anhängiggöras;
och det dessutom ej heller kunde med full säkerhet antagas att, i händelse lagsökning
hos bemälde löftesmän i behörig ordning egt rum, Kronans ifrågakomna förlust blifvit
till fullo godtgjord, —
har Stats-kontoret på grund häraf instämt i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
förordande af nådigt bifall till sökandens underdåniga framställning.
I betraktande af hvad sålunda i frågan upplyst och anfördt blifvit, vill Kongl.
Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att sökanden må förklaras berättigad att
från Kronans kassa återbekomma ofvanberörda dit levererade Trehundra Elfva (311)
R:dr 85 öre.
De till detta mål hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; Och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag
som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 30.
7
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den 7 Novem
ber
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
restitution af ett utaf Häradsskrifvare:! J. A. Lindgren till Statsverket inbetaldt ersättningsbelopp
af 311 R:dr 85 öre Runt. *
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
C. F. Smerling.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 31.
N:o 31.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående eftergift
af 1863 års arrende för Kungsladugården Åhs Kloster i
Hallands län; Gifven Stockholms Slott den 7 November 1865.
Till Kongl. Majit har Dess Befallningshafvande i Hallands län uti underdånig
skrifvelse den 3 Mars 1864 öfverlemnat en af Arrendatorn utaf kungsladugården Åhs
Kloster om fyra mantal med dertill hörande Åhsbro laxfiske i Åhs socken och Wiske
härad af nämnda län B. J. Busck i underdånighet gjord ansökning, att, med afseende å den
betydliga, till minst 9,573 R:dr R:mt uppskattade förlust, sorn, på sätt bifogade syneoch
värderings-instrumenter ej mindre af vederbörande Kronolänsman med fyra närboende
Landtbrukare, än äfven af ortens Domare med Nämnd utvisade, sökanden fått vidkännas
under en på Halländska kusten den 22 December 1863 inträffad storm, derigenom att
ladugårdsbyggnaderna vid kungsladugården blifvit förstörda samt nitton boskapskreatur
och tio får af de nedstörtade byggnaderna dödade äfvensom redskap och gröda skadade,
Kongl. Majit måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om eftergift af
så stor del af arrendebeloppen för kungsladugården, som motsvarade den bevisliga förlusten
eller hvad Kongl. Majit kunde anse billigt, samt emellertid tillåta att med
erläggande af 1863 års arrende, utgörande, enligt tvenne vid ansökningen fogade debetsedlar,
tillhopa 4,828 Ridr 80 öre Ruut, finge anstå intilldess frågan om eftergift blifvit
i nåder afgjord, för hvilket ändamål sökanden jemväl företett en af arrendelöftesmännen
utgifven och med Domhafvandens vederhäftighetsintyg försedd särskild borgensförbindelse
för arrendets utgörande å tid, som Kongl. Majit kunde i nåder bestämma;
varande af Kongl. Majits Befallningshafvande underdånigt yttrande i ämnet meddeladt,
hvaruti, — med vitsordande af de i den underdåniga ansökningen, till stöd för
densamma, uppgifna förhållanden och med särskildt fästadt afseende dels derå, att
sökanden icke kunnat genom assurans eller andra försigtighetsmått skydda sig emot
ifrågavarande genom en ovanlig olyckshändelse honom tillskyndade förlust, dels ock derå,
att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 31.
9
att sökanden under arrendetiden betydligt såväl till byggnader som häfd förbättrat
egendomen, hvars derigenom ökade värde komme Staten till godo, samt då billigheten
syntes fordra, att en Kronans arrendator, örn än i kontrakt dertill förbunden, icke
ensam borde vidkännas följderna af en å den arrenderade egendomens åbyggnader förorsakad
skada, hvartill han icke genom någon uraktlåtenhet varit vållande, — Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande underdånigst hemställt, att Kongl. Maj:t måtte till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition att 1863 års arrende för ifrågavarande kungsladugård,
hvilket, utgörande 4,828 R:dr 80 öre R:mt, motsvarade omkring hälften af den lidna förlusten
och obetydligt mera än två tredjedelar af den till 6,650 R:dr uppskattade skadan
å de nedblåsta ladugårdsbyggnaderna, måtte sökanden efterskänkas samt emellertid och
intilldess Rikets Ständer rörande ärendet sig yttrat, i nåder bevilja sökanden, emot den
af honom ställda borgen, anstånd med erläggandet af omförmälda arrendebelopp.
Sedan Kongl. Maj:t medelst Nådig remiss den 11 Mars förlidet år häröfver
infordrat Dess och Rikets Kammar-kollegii och Statskontors underdåniga utlåtande
samt derjemte förordnat att emellertid och intilldess Kongl. Maj:t, i anledning af förevarande
ansökning, meddelat nådigt beslut, någon exekutiv åtgärd till indrifvande af det
från Alis Klosters kungsladugård för år 1863 utgående arrende icke borde ega rum; —
så hafva Kollegierne, uti skrifvelse den 19 Augusti 1864, — jemte meddelad upplysning
att berörda kungsladugård om fyra mantal med alla dertill hörande egor och
förmåner, enligt Kammar-kollegii kontrakt den 1 Mars 1837, af Landtbrukaren Busck
innehafves under arrende på tretio års tid intill midfastan år 1867, emot en årlig arrendeafgift
af trehundrafemtiofem tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, äfvensom
fem tunnor saltad lax särskildt för laxfisket, — beträffande den underdåniga ansökningen
instämt uti Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes deröfver afgifna underdåniga utlåtande
och tillstyrkande.
Med anledning häraf och i enlighet med vederbörande embetsmyndigheters underdåniga
tillstyrkan, vill Kongl. Maj:t härmed i nåder föreslå Rikets Ständer för deras
del medgifva, att 1863 års arrendeafgift för kungsladugården Åhs Kloster, utgörande,
enligt hvad upplyst blifvit, 4,828 R:dr 80 öre R:mt, må varda sökanden efterskänkt.
De till detta mål hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning ärendet varder öfverlemnadt; Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 14 Haft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\i 31.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 7 Novem
ber
1865.
Närvarande:
H. Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
H. Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Eadets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
eftergift af 1863 års arrende för kungsladugården Åhs Kloster i Hallands län.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition skulle
till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
C. F. Smerling.
Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition J\s 32.
IX
i\:o 32.
Ank. till Exp.-Utsk. ilen 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga om
införsel för skatterättsfordran i krono-säteriet Ölstorp i Skaraborgs
län; Gifven Stockholms Slott den 7 November 1865.
Sedan Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium, — uppå ansökning af
Justitierådet m. m. Adolf Alexanderson, att för den honom af Kollegium den 27
November 1863 tillerkända skatterättsfordran 76 Daler 24 öre 14 penningar silfvermynt
eller 25 Riksdaler 28 sk. 3t rst. Specie från det den 23 November 1826 i nåder
stadfästade byte emellan Kronan samt framlidne Kongl. Rådet och Drotset Grefve Magnus
Gabriel de la Gardie, sökanden måtte' beviljas införsel uti skatterätten till kronosäterihemmanet
Olstorp N:o 1, om 1 mantal i Österbitterna socken, Laske härad af
Skaraborgs län, •— medelst utslag den 15 Februari 1864, på den grund att kronosäterier
voro att hänföra till de kronogods, hvilka, enligt 77 § i Regeringsformen, icke
utan Rikets Ständers samtycke finge Kronan afhändas, förklarat sig icke kunna till den
gjorda ansökningen lemna bifall,
så har Justitierådet Alexanderson uti en till Kongl. Majit ingifven skrift, i sammanhang
med anförda besvär öfver Kammar-kollegii berörda utslag, tillika underdånigst
anhållit att, i den händelse Kongl. Majit skulle, i enlighet med hvad samma utslag
innehåller, anse hinder möta för ansökningens beviljande utan Rikets Ständers samtycke,
Kongl. Majit, med afseende å härvid förekomna särskilda förhållanden, täcktes i ämnet
göra nådig framställning till Rikets Ständer.
Såsom stöd för berörda ansökning har Justitierådet Alexanderson hufvudsakligen
anfört att han redan den 1 Augusti 1861, under afbidan på sin nu mera godkända
fordrans pröfning hos Kammar-kollegium, i ändamål att underlätta fordringens realisering,
å auktion inropat arrenderätten till ifrågavarande hemman utan aning om att detsamma
icke skulle anses disponibelt; att arrendets maximibelopp, som af förrättningsmännen i
orten och af Kongl. Majits Befallningshafvande föreslagits till 28 tunnor, blifvit af
12
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition M 32.
Kollegium förhöjdt till 53 tunnor 16 kappar samt att, då förre arrendatorn icke velat
begagna sin optionsrätt, sökanden bjudit nämnda maximibelopp jemte kontant städja 350
Riksdaler och blifvit såsom arrendator antagen; att sökanden sedermera vid hemmanet
måst uppsätta inventarier och vidkännas en mängd kostnader på stället, så att, ined
beräkning tillika af städja, arrendeafgifter, brukningskostnad och räntor, hemmanet, efter
afdrag af de obetydliga inkomster sökanden deraf haft, redan tillskyndat honom en
förlust af mera än 5,000 R:dr; att här förutom Synerätt, vid af- och tillträdessyn,
genom beslut den 17 Oktober 1861, hvilket Göta Hof-rätt medelst utslag den 16 Juni
1862 fastställt, utdömt de flesta husen å hemmanet, men likafullt, med afseende å beskaffenheten
af äldre syner, frikänt afträdande arrendatorn från allt ansvar för bristande
29V års nybyggnad och ålagt sökanden såsom tillträdare att verkställa samina byggnad,
för hvilken kostnaden beräknades, ehuru alltför lågt, till 2,850 Riksdaler 67 öre, samt
att sålunda för sökanden uppkomme en utgift af sammanlagdt öfver 8,000 R:dr, som
sökanden, ifall införsel uti skatterätten fortfarande honom förvägrades, måste anse förlorad,
enär ingen visat sig benägen att öfvertaga det höga arrendet, och ej heller funnes
någon utsigt till att afkastningen skulle betacka både arrendeafgift och brukningskostnad;
tilläggande sökanden slutligen att, i anseende till hemmanets beskaffenhet, Kronan icke
kunde anses göra någon uppoffring genom att låta detta hemman i stället för något
annat gå i liqvid för sökandens ofvanberörda fordran, hvaremot, om sökanden beviljades
införsel i skatterätten och såsom följd häraf säterifriheten upphörde, fördel härigenom
skulle beredas för både Kronan och andra hemman i orten, emedan hemmanet då
komme att utgöra eller deltaga i besvär och utlagor af flera slag, hvarifrån detsamma
nu vore befriadt.
Kongl. Majit, som vid pröfning af detta mål den 19 Augusti 1864, efter Kammarkollegii
hörande, icke funnit skäl till ändring af Kollegii derutinnan meddelade utslag,
vill, med afseende å härvid förekomna, särskilda omständigheter och i enlighet
med Kollegii hemställan, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer medgifva omförmälda
hemmans användande för nu ifrågasatta ändamål.
De frågan rörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, hvartill densamma
blifver af Rikets Ständer öfverlemnad; Och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CARL
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 32.
13
Utdrag af Protokollet öfoer Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 7 Novem
ber
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre I)e Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition i fråga
om införsel för skatterättsfordran i kronosäteriet Olstorp i Skaraborgs län.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
C. F. Smerling.
14
Kongl. Majit» Nåd. Proposition M 33.
\:o 33.
Alik. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f'. m.
v
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående försäljning
till skatte af gatahusen 7 Glemminge och .M
21 Hannas -i Christianstads län; Gifven Stockholms Slott
den 7 November 1805.
Sedan Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, under den 26 Februari 1864 i
nåder beslutat, att från och med den 14 Mars 1865 åtskilliga landtstatsboställen skulle
till Statsverket indragas och för dess räkning utarrenderas;
så har Kongl. Majits och Rikets Kammar-kollegium i underdånig skrifvelse den
7 November 1864 anfört, att, då ibland dessa bostadslägenheter gatuhusen Js 7 Glemminge
i Glemminge socken och M 21 Hannas i Hannas socken, af Ingelstads härad och
Christianstads län, hvilka intill ofvannämnda den 14 Mars 1865 innehades af Häradsskrifvaren
i fögderiet, till arealen bestodo: M 7 Glemminge endast af 6,5 kappland eller
13,75 stänger med ränta af 12 öre, och M 21 Hannas endast af 10,3 kappland eller 1
ref 80,25 stänger med ränta af 19 öre, berörda två lägenheter alltså syntes vara för
obetydliga att bibehållas för Statens räkning, hvadan Kollegium hemställt, huruvida icke,
på sätt i enahanda fall förut egt rum, Kongl Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition om samma lägenheters försäljande till skatte;
tillkännagifvande härvid Kollegium, att, intilldess frågan härom blifvit slutligen
afgjord, Kollegium ämnade föranstalta om lägenheternas utarrenderande, med skyldighet
för arrendatorn att, derest den ifrågaställda skatteförsäljningen beslutades, lägenheterna,
efter åtnjuten laga fardag, till en blifvande köpare afträda.
Med afseende på hvad Kammar-kollegium sålunda i underdånighet anfört och
hemställt, har Kongl. Majit velat härigenom i nåder föreslå, det Rikets Ständer måtte
medgifva, att nämnda tvä lägenheter må få till skatte försäljas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Ar och dag som ofvan.
CAEL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jtfé 33.
15
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Magd
Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 7 November
1865.
*
Närvaran de:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
försäljning till skatte af gatuhusen JVf 7 Glemminge och M 21 Hannas i Christianstads
län.
Kongl. Majit behagade, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt, och befallde att, i enlighet dermed, nådig Proposition
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex Protocollo
C. F. Smerling.
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
1
N:o 34,
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Nov. 1.865, kl. 0 e. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förslag
till förnyad Förordning angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof; Gifven Stockholms Slott den
31 Oktober 1865.
Med anmärkning att det ofta icke utan skäl öfverklagade förhållande, att vid
afhändande af jord eller lägenhet för allmänt behof derför merändels måste erläggas
en i jemförelse med det verkliga värdet alltför hög löseskilling, hade sin förnämsta
grund i sjelfva den derom gällande lagstiftning, hade Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 7 November 1863 framställt förslag till förändring i vissa
delar af Förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof af den
20 November 1845, sådan den blifvit ändrad genom Förordningen den 27 November
1854; men Kongl. Majit fann, med alseende å de mot samma förslag
lramställda anmärkningar, Sig icke kunna dertill lemna nådigt bifall. Kongl.
Majit har likväl härmed velat för Rikets Ständer framställa ett i ämnet upprättadt
motförslag. Dervid har, i anledning af en hos Kongl. Majit, i sammanhang med
väckt fråga om åtgärder till hämmande af flygsand, gjord underdånig hemställan
att såsom grundsats i allmänhet borde stadgas, att innan Staten sjelf toge vård
om flygsandsfäit och-derå nedlade kostnader, dessa fält borde tillhöra Staten under
full eganderätt, blifvit i förslaget intaget det i berörda hänseende nödiga stadgande,
hvartill Rikets Ständers medverkan erfordras. I öfrigt har den granskning af
gällande expropriationslag, som nu hos Kongl. Majit egt rum, varit inskränkt lill
de delar deraf, i hvilka förändringar ansetts nödiga för att undanrödja eller åtminstone
förminska de olägenheter af författningens tillämpning, som föranledt Rikets
Ständers omförmälda framställning i ämnet, fastän Kongl. Majit anseft det
lända lill större beqvämlighet för allmänheten att, i stället för att genom en särBih.
till. B. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
l
i
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
skild författning ändra vissa §§ i gällande expropriationslag, låta en ny sådan lag
utfärdas, uti hvilken jemväl intogos de §§, som ej undergå förändring.
Kongl. Maj:t vili alltså, med öfverlemnande af de i Stats-Rådet och Ilögste
Domstolen i ämnet hållna protokoll, härmed, enligt 87 § Regeringsformen, till
Rikets Ständers antagande framställa ett förslag till förnyad Förordning angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, af följande lydelse:
„Med upphäfvande af Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof af den 20 November 1845, sådan denna Förordning blifvit ändrad
genom Kongl. Förordningen den 27 November 1854, förordnas som följer:
§ 1.
Der Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, menighet
eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till rikets försvar, till allmän
väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttappning
eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, till allmän
byggnad! eller till dylikt allmänt behof, vare egare pligtig att afstå hvad för
ändamålet fordras; njute dock den, som härigenom skada lider, ersättning derför.
Har egare af llygsandsfält försummat att derom taga sådan vård, som särskildt föreskri
fven är; ege ock Konungen förordna, att det fält afstås skall; och galle i
öfrigt, i fråga om vilkoren för afträdande deraf, hvad i denna Förordning om annan
jord eller lägenhet stadgas.
Är fråga om jords eller lägenhets begagnande endast för utläggning af elektriska
ledningstrådar, utan att genom anläggningen eller dess framtida skötsel och
vård något synnerligt men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyndas,
bör hvad för ändamålet behölligt är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten
löses. För intrång, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock den,
som intrånget lider, om han derå gör anspråk, berättigad till ersättning.
Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättning, som, efter hvad ofvan sägs,
utgå bör; då skall frågan härom pröfvas af särskild Nämnd, som vid Under-Rätt
i den ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes på sätt här nedan stadgas.
§ 2.
Göres hos den i § 1 nämnda Under-Rätt skriftlig ansökning om särskilda
Nämndens tillsättande, och visar sökanden, att Konungen godkänt behofvet afjordens
eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att tiden, då den skall afstås
eller upplåtas, blifvit genom Konungens förordnande eller parternas öfverenskommelse
bestämd; utfärde Rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i
saken hafva del. Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen
varande okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för ärendets företagande varder,
såväl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som
ock genom allmänna tidningarne, kungjord tre gånger, sista gången minst Ijorton
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
3
dagar före den dag, hvilken till sakens företagande är utsatt. Jordens eller lägenhetens
egare, då han höres, vare skyldig att hos Rätten, i ändamål af instämning,
uppgifva den, som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver,
vid äfventyr som i § 25 stadgas. Hos Rätten skall jemväl företes bevis derom,
huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning besvärad; och egen pärterne,
att, innan Nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga om ersättningens
belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning af
elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas
så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas skall, eller om intrånget är af
beskaffenhet, att ersättning derför, enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är, utgå
bör, pröfve och afgörc Rätten sådant, innan Nämnden sättes. Anses ersättning
för intrång böra ega rum, bestämme ock Rätten, efter ty som intrånget finnes vara
öfvergående eller fortfarande, huruvida slik ersättning skall utgå på en gång eller
i årlig afgift under den tid, intrånget kommer att fortfara.
Emot Rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i Hof-Rätt genom besvär
inom den tid, i 25 Kap. 5 § Rättegångs-Ralken stadgas. I Hof-Rättens beslut
må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte borgen för kostnad och
skada, skola till Konungen ingifvas inom den tid, 30 Kap. 18 § samma Balk
bestämmer.
§ 3.
Till särskilda Nämnden skall hvardera parten föreslå sex och Rätten nämna
fem i orten boende män, af hvilka, sedan de blifvit af domstolen ojäfvige förklarade,
tre ibland de af vederparten föreslagna och en ibland de af Rätten nämnda
personer böra af hvardera parten, utan anförda skäl, uteslutas. De nio, som så
utsedde blifvit, skola Nämnden utgöra.
§4-
Äro å någondera sidan flere, som del i saken bafva, och kunna de ej sämjas
om förslaget; gifve hvardera upp en man till Nämnden: går ej antalet då till
sex; gifven de ytterligare upp en hvardera: går antalet öfver sex; varde det genom
lottning minskadt. Sämjas de ej, hvilka bland dem, som å andra sidan föreslås,
eller hvilken ibland de utaf Rätten nämnda, må uteslutas; varde ock då
sådant genom lottning utrönt.
§ 5.
Uteblifver part. utan förfall, då han till val af Nämnd kallad varit; gore
Rätten förslag i hans ställe; och varde genom lottning utrönt, hvilka i Nämnden
ingå skola bland dem, som å andra sidan föreslås. Samma lag vare, der part
drager sig eljest undan alt val lill Nämnd göra. Finnes annan, den der del i sa
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
keil häfver med honom, som uteblifvit eller sig undandragit; vare det val, som af
den förre göres, för båda gällande.
§ 6.
Jäf emot den, som till ledamot i särskilda Nämnden utses, äro: om han ej
fyllt tjugofem år: om han står under annans målsmanskap eller under någondera
partens husbondevälde: om han såsom allmän embets- eller tjensteman under någondera
partens förmanskap lyder: om han är med någondera parten i den skyldskap
eller svågerlag, som, enligt 13 Kapitlet Rättegångs-Ralken, utgör jäf emot
domare: om han sjelf eller någon, som med honom i sådant skyldskaps- eller
svågerlagsförhållande är, eger i saken del, eller kan någon synnerlig nytta eller
skada deraf vänta: om han med någondera parten uppenbar ovän är eller i oafgjord
delo ligger: om han begått brott, som vanfrejd medförer. Domaren i den
Rätt, der Nämnden sättes, må ej til! ledamot i samma Nämnd väljas.
§
Komma parterne å ömse sidor öfverens om val af särskild Nämnd; då skall
den utgöras af de män, som valde blifvit, utan att så förfares, som i § 3 stad
gadt
är. Parterne egen, i ty fall, äfven att större eller mindre, dock alltid ojemnt,
antal till Nämnd välja.
§ 8.
De män, som till Nämnd valde blifvit, skola af Rätten kallas, att å viss dag
sig infinna, der de ej genast tillstädes äro; och vardén vid kallelsen erinrade om
den påföljd för förfallolöst uteblifvande, hvarom i § 9 stadgas.
§ 9-
Den, som hor längre bort, än fyra mil (rån det ställe, der Rätten sitter,
eller är öfver 60 år gammal, vare ej skyldig alt i särskild Nämnd deltaga. Ej
må eljest någon, som till särskild Nämnd kallad varder, draga sig utan laga förfall
det förtroende undan. Sker det, och vilja ej parterne annan i hans stalie anta
ga,
eller åsämjas de ej om nytt val, efter ty i § 10 sägs; bafve Rätten magt
genom vite tillhålla den utcblifnc att sig infinna; crsätte ock han de kostnader,
som för Rätten, parterne och de öfrige i Nämnden af uppehället vållas.
§ 10.
Finnes någon, som kallad varder, af laga förfall hindrad att i Nämnden sitta;
gifve det Rätten tillkänna. Är han bland dem, som parterne valt, gifvG den part,
som honom föreslagit, upp tvännc andra i hans ställe, och uteslute vederparten
en af dem: är lian af Rätten utsedd, namne Rätten andra, bland In ilka parterne
utesluta en hvardera, elter ty i § 3 sägs.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
5
§ 11.
När fulltalig Nämnd tillstädeskommit, skall den inför Rätten denna ed svärja:
„Jag lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, alt jag, utan väld
och mannaman, efter mitt bästa förstånd och samvete, skall den pröfning verkställa,
hvartill jag nu kallad blifvit: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.,,
§ 12.
Nu är ed svuren, som i § 11 sägs; då skall domhafvanden eller Rättens
ordförande underrätta Nämnden om det ämne, som i fråga är, och om hvad till
Nämndens pröfning hörer; lemne ock till Nämnden de handlingar, parterne ingifvit.
Sedan träde Nämnden tillsamman, väije inom sig en ordförande och öfverlägge,
inom lyckta dörrar, om det beslut, som fattas skall.
§ 13.
Då jord eller lägenhet afstås skall, uppskatte Nämnden i penningar såväl
jorden eller lägenheten efter hvad jord eller lägenhet af lika beskaffenhet och godhet
i orten högst gäller, som ock särskildt, till högsta skäliga belopp, den skada,
annan än egaren genom jordens eller lägenhetens afstående lider, allt med afseende
på tiden för afträdandet. Uppkommer, genom begagnandet af jord eller lägenhet
för allmänt behof, skada för egaren eller annan, och är sådan skada ej
beräknad i det belopp, som, enligt hvad ofvan stadgadt är, bestämdt blifvit, då
skall ock ersättning derför bestämmas till högsta belopp, hvartill skadan skäligen
skattas må.
I det fall att endast ersättning för intrång eger rum, uppskatte Nämnden i
penningar till högsta skäliga belopp den skada, som genom intrånget förorsakas.
Är af Rätten stadgadt, att ersättningen skall utgå i årlig afgift, rätte Nämnden
uppskattningen derefter; och bör i detta fall ersättning bestämmas särskildt för det
intrång, sjelfva anläggningen medför, och särskildt för det, som sker genom inrättningens
skötsel och drift.
Är fråga om Hera lägenheter, som tillhöra särskilda egare, varde ersättningen
bestämd särskildt för hvardera. *
§ 14.
Erfordras för ändamålet, alt blott en del af jord eller lägenhet afstås, och
blifver jorden eller lägenheten, genom afskiljande af denna del, för egaren eller
innehafvaren onyttig, eller uppkommer derigenom synnerligt men i nyttjanderätten;
då bör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der egaren det äskar.
I dessa frågor meddele Rätten beslut, innan Nämnden sättes, och må klagan öfver
det beslut föras i den ordning, uti § 2 stadgas.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
§ 15.
Har egare, efter väckt fråga om jords eller lägenhets afträdande, i uppenbar
alsigt att vinna högre ersättning, å jorden eller lägenheten nedlagt kostnader, må
desamma ej tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.
§ 16.
Anser Nämnden nödigt att, innan hufvudsakligt beslut fattas, parterne ytterligare
höra, närmare underrättelse i saken infordra, eller syn bålla, ege der rätt till.
§ 17.
Hvad de fleste i Nämnden säga, gäfle för Nämndens beslut.
§ 18.
Då Nämndens beslut lattadt är, låte ordföranden det upptecknas och af Nämnden
underskrilvas; och lemne det sedan till Rätten eller på landet till domhafvanden.
Ej skall dervid kungöras, huru Nämnden inom sig röstat, ej heller skola
skälen för beslutet uppgifvas.
§ 19. '
Sedan Nämndens beslut så aflemnadt är, som i § 18 sägs, låte Rätten det
i sitt protokoll införas, och meddele det parterne i laga ordning.
: § ao.
Hvad Nämnden beslutat skall till efterrättelse lända. Ej må i Nämndens beslut
ändring någorstädes sökas. Dock ege ej Nämnden att sätta ut värdet lägre
än ersättningsskyldig medgifvit; och der så hända skulle, att Nämnden höjde ersättningsbeloppet
utöfver hvad ersättningstagande yrkat, gäfle ej heller beslutet för
mera, än äskadt varit, såvida ej jord eller lägenhet, som afstås skall, är besvärad
med inteckning, öfverstigande den fordrade summan; i hvilket fall Nämnden må,
utan afseende på ersättningstagandes anspråk, utsätta löseskillingen så högt, som
den finnes, enligt här ofvan stadgade grunder, böra uppgå.
§ 21.
Vill egare af jorden eller lägenheten klaga deröfver, att han icke varit i målet
stämd, eller vill annan klaga på den grund, att ärendet icke blifvit, enligt §
2, från predikstolen eller genom allmänna tidningarne rätteligen kungjordt, eller
vill någon klaga öfver Rättens pröfning af jäf emot den, som i Nämnden sutit,
eller påstår någon eljest, att vid Nämndens sättande ej så tillgått, som nu föreskrifvet
är; den talan må, sedan Nämndens beslut är, efter § 19, parterne meddeladt,
i Hof-Rätten föras, genom besvär, inom den tid, som i 25 Kapitlet 5 §
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 34.
7
Rättegångs-Balken sägs. Varder den talan gillad, förfalle all verkan af Nämndens
beslut, såvidt det klagandens rätt rörer, och förordne Hof-Rätten, att Nämnd ånyo
sättas skall. Ej må Hof-Rätten till pröfning upptaga jäf, som icke vid UnderRätten
yppadt varit, då Nämnden sattes. Öfver Hof-Rättens beslut må klagan föras
i den ordning, 30 Kapitlet 18 § Rättegångs-Balken förcskrifver.
§ 22.
Var part från Rätten borta, när Nämnden valdes, och vill han sedan visa, att
han då hade laga förfall, och att han ej kunde gifva det Rätten tillkänna, stånde
honom fritt att, inom en månad derefter, å sin vederpart till samma Rätt uttaga
stämning: gitter han, sedan så stämdt är, bevisningen fullgöra, förfalle Nämndens
beslut, såvidt det på kärandens rätt verkar, och läte Rätten Nämnd ånyo väljas.
§ 23.
Skulle någon, som i särskild Nämnd sutit, vilja betalning derför taga, då må
han hos Rätten det anmäla, och lägge Rätten honom till så mycket, som emot
hans verkliga kostnad för den förrättning svara kan. Den ersättning skall gäldas,
på sätt i § 28 föreskrifves.
§ 24.
Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning för intrång,
hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för sjelfva anläggningen, vare
den, som jordens eller lägenhetens begagnande yrkat, skyldig att till ersättningstaganden
utgifva inom den för jordens eller lägenhetens afstående eller upplåtande
stadgade tid eller, om ersättningsbeloppet derförinnan ej hunnit bestämmas, inom
tre månader efter det sådan bestämmelse skett. För betalning af årlig afgift sätte
Rätten ut tid, der parterne ej åsämjas.
Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller Nämnden sitt beslut
meddelat inom den tid, då jorden eller lägenheten afstås eller upplåtas bör, må
sådant ej hindra arbetets företagande, derest sökanden hos Konungens Befallningshafvande
ställer full borgen för lösnings- eller ersättningsbeloppet samt för kostnad
och skada. Kronan vare för sådan borgen fri.
Är jord eller lägenhet, som afstås skall, intecknad, varde ersättningsbeloppet
derför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade tid nedsatt i Ränteriet
hos Konungens Befallningshafvande, som kungör sådant vederbörande ersättningstagande
och inteckningsegare, samt liqvid dem emellan sedermera i laga ordning
uppgör. Finnes härvid ersättningsbeloppet vara faststäldt genom öfverenskommelse
emellan den ersältningstagande och den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsegaren
värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att,
der ej full liqvid för hans fordran honom lemnäs, äska jordens uppskattning af
8
Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 34.
Nämnd, i den ordning förut i denna Lag är vordet stadgadt; dock gånge beslutet
om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.
Sådan talan, som efter §§ 21 och 22 föras kan, må ej heller utgöra hinder
för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom stadgad tid erlagdt
eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller begagna. Fördröjes utöfver
nämnde tid betalningen; då skall, i händelse någon till ersättning berättigad det
yrkar, frågan om jordens eller lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på
hans rätt inverkar, vara förfallen och ankomma på ny pröfning.
§ 25.
Tvista egare, inteckningshnfvare eller andra om bättre rätt till hvad såsom
ersättning eller betalning är vordet bestämdt att utgå; derom må talan särskildt i
laga ordning utföras. Uppstår dervid hos Rätten fråga om lyftning; ege Rätten
derom förordna, efter ty skäligt pröfvas. Skulle sådan tvist yppa sig i sammanhang
med frågan om skadeståndets bestämmande, må den ej uppehålla slut i denna
fråga, utan varde hänvist till särskildt utförande; och ege förty Rätten, der så
erfordras, vid val af Nämnd, göra förslag i dc tvistandes ställe, på sätt i § 5
sagdt är. Har egare underlåtit att hos Rätten, såsom § 2 bjuder, i ändamål af
instämning, uppgifva den, som i anseende til! nyttjanderätt med honom del i saken
häfver, vare egaren skyldig att, efter Rättens bepröfvande, hålla sådan medpart
skadeslös.
§ 26.
Den, till hvilken jord, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden afträdd, hvaruti
en eller flera inteckningar finnas, lill hvilkas gäldande ersättning icke förslår,
ege, sedan ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt, för inteckningarnes dödande
anmäla sig, med bevis om fullgjord betalning, jemte gravationsbevis, hos domaren
i den ort, der jorden är belägen; hvarefter denne åligger att, genom anslag å Rättens
dörr och kungörelse, hvilken genom sökandens försorg bör tre gånger införas
i allmänna tidningarne, kalla och förelägga de inteckningshafvare, som antingen
alldeles icke, eller endast till någon del, fått sina inteckningar utur ersättningsbeloppet
guldna, att, i stad, inom en månad från den dag kungörelsen i tidningarne
sista gången finnes införd, och å landet vid det Ting, som först infaller, sedan
en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos domstolen anmäla, huruvida
något kan vara att påminna deremot, att den afträdda jorden eller lägenheten
från inteckning befrias; börande domstolen, ehvad inteckningshafvarne då begagna
rättigheten att varda hörde, eller ieke, och jemväl utan hinder deraf, att original—
inteckningshandlingarne icke uppvisas, angående inteckningarnes dödande sig utlåta.
§ 27.
Varder, på grund af denna författning, jord eller lägenhet styckad, och uppstår
-
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 34.
9
står fråga, om oell i hvad mån grundränta eller andra allmänna skyldigheter böra
vidlåda den afträdda eller qvarvarande delen; gånge med pröfningen deraf, efter
hvad om skattläggning i allmänhet stadgadt finnes.
§ 28.
All undersöknings- och rättegångskostnad, som förorsakas af väckt fråga om
jords eller lägenhets användande för ofvanberörda allmänna ändamål, skall den,
hvilken användandet begär, ensam vidkännas. Tvist härom skall af Rätten pröfvas.
§ 29.
Varder ej jord eller lägenhet, som afträdd är, för uppgifvet ändamål använd;
då håfve egaren af den egendom, hvarifrån jorden eller lägenheten afsöndrad är,
eller, der hela egendomen afträdd blifvit, den som deraf då egare var, eller hans
rättsinnehafvare, våld att den afträdda jorden eller lägenheten återlösa.
Vill den, som sådan återlösningsrätt eger, den rätt utöfva, och sämjes han
ej om vilkoren derför med innehafvare!) af det, som återlösas skall; stämme då
denne lill Under-Rätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligger; och pröfve Rätten
af omständigheterna, huruvida det tillämnade företaget bör såsom öfvergifvet
anses eller om med pröfning af kärandens talan bör på viss, af Rätten bestämd
tid anstå. Ej må stämning, hvarom nu sagdt är, ske sednare än tio år efter den
tid, som, på sätt i § 2 stadgadt är, blifvit för jordens eller lägenhetens afstående
eller upplåtande bestämd.
Kunna, sedan så stämdt är, parterne ej sämjas om det belopp, hvarför jorden
eller lägenheten återlösas skall, läte Rätten tvisten derom af särskild Nämnd
pröfvas, såsom förut sagdt är; dock må Nämnden ej sätta ut högre belopp, än
det, hvarför jorden eller lägenheten afträdd blifvit.
§ 30.
Om ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord
eller hindra dess odling, är särskildt stadgadt.,,
Kongl Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL
Louis De Geer,
Bih. till M. St Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft.
2
10
Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 34.
Utdrag af Protokollet (ifver Justitie- departements-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet
ä Stockholms Slott Tisdagen den 28 Februari 1865.
*
i närv aro af:
Hans Excellens, Herr Justitie—Statsministern, Friherre De (leer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anförde i underdånighet:
„Vid underdånig föredragning den 20 December sistlidne år af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 7 November 1863 med förslag till förändring af
lagstiftningen rörande jords (dier lägenhets afstående för allmänt behof, hemställde
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t måtte vägra sanktion å Rikets Ständers
berörda förslag, men anhöll tillika alt framdeles få underställa Eders Kongl.
Maj:ts pröfning motförslag i ämnet. Denna hemställan täcktes Eders Kongl. Maj:t
bilalla ; och har jag i anledning deraf låtit upprätta ett förslag, som jag nu i underdånighet
anhåller alt få anmäla.
I detta förslag har, med bibehållande of den utaf Rikets Ständer antagna
grundsats att ersättning för exproprierad jord eller lägenhet icke vidare skall utgå
med någon förhöjning i det af Nämnden bestämda värde, utan endast i enlighet
med Nämndens uppskattning, i öfrigt iakttagits de af Högste Domstolens fleste
ledamöter emot Rikets Ständers förslag framställda anmärkningar. Några andra
förändringar äro dock jemväl i förslaget vidtagna; och utbeder jag mig i underdånighet
alt derför nu få redogöra:
I 1 § har blifvit infördt ett nytt stadgande af innehåll, att om egare af flyg—
sandsfält försummat att derom taga sådan vård, som särskildt föreskrifven är,
Konungen eger förordna alt det fält alslås skall, och att i öfrigt, i fråga om vil—
koren för afträdande deraf, skall gälla hvad i författningen om annan jord eller
lägenhet stadgas. Vid underdånig föredragning den 20 Mars 1863 af ett utaf
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
11
Skogs-slyrelsén afgifvet förslag till Förordning i afseende på åtgärder till flygsandens
dämpande, uttalade nemligen Chefen för Finans-departementet den åsigt,
att, i likhet med hvad Kammar-kollegium hemställt, såsom grundsats i allmänhet
borde stadgas, alt innan Staten sjelf toge vård om flygsandsfält och derå nedlade
kostnader, dessa fält borde tillhöra Staten under full eganderätl; men då, för vinnande
af detta ändamål, en tillämpning af den allmänna expropriationslagen syntes
vara att utsträcka verkan af denria lag utöfver den gräns, söm dermed afsåges,
ehuru å andra sidan omsorgen om det allmännas och andras väl syntes fordra
en inskränkning i den enskildes frihet att efter behag handhafva sådana fält,
hvarifrån stundom oberäknelig skada genom flygsand kunde uppstå, och en lag
derföre borde finnas, som till förekommande deraf förpligtade egare af flygsands—
fält att, så framt han ville behålla denna mark, ställa sig till efterrättelse de föreskrifter
och iakttaga de åtgärder, som för ändamålet voro nödvändiga, hemställde
föredragande Departements-chefen, att, innan Eders Kongl. Maj:t till slutlig
pröfning företoge förslaget till förordning angående åtgärder för flygsandens dämpande,
handiingarne i målet måtte till Juslitie-departementet öfverlemnas, för att
genom detta Departement måtte utarbetas och till nådigt bepröfvande framställas
ett lörslag till författning angående skyldighet för hvar och en alt, till förekommande
af allmän och enskild skada, taga behörig värd om honom tillhörigt flygsandsfält
eller att i annan händelse, der så påfordrades, för åstadkommande af
dylik vård, sådant fält emot den ersättning, som pröfvades skälig, till Kronan för
alltid afträda; och täcktes Eders Kongl. Maj:t bifalla denna underdåniga hemställan.
Lika med Chefen för Finans-departementet, anser älven jag den skada, som
genom vanvård af flygsandsfält kan uppstå för det allmänna, vara ett tillräckligt
motiv för att ur rättslig synpunkt försvara ett stadgande i ofvannämnda syfte.
Grunden för ett sådant stadgande —- det allmännas nytta — är ock i sjelfva verket
densamma, som redan är erkänd genom den allmänna lagstiftningen rörande
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, — och jag anser följaktligen de
i nämnda lagstiftning uppställda regler rörande vilkoren för jords afstående böra
ega tillämpning äfven då fråga är om flygsandsfält samt det nu ifrågasatta stadgandet
förty rätteligen hafva sin plats i den allmänna expropriationslagen. Beskaffenheten
af den vård åter, som egare af flygsandsfält, derest han vill det behålla,
bör förpligtas att derom laga, lärer deremot icke böra bestämmas genom en författning
af civillags natur, — och jag anser mig således endast böra fästa Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att förslaget förutsätter särskilda föreskrifter i
berörda hänseende.
Då den klagan, som, enligt hvad Rikets Ständers ofvanberörda underdåniga
skrifvelse innehåller, ofta förnummits olver öfverdrifna expropriationskostnader, icke
torde hafva sin grund ensamt i nu gällande stadgande om förhöjning af 50 procent
öfver uppskattningsvärdet, utan äfven deri att det enkla värdet stundom af
12
Kongl. Maj-M Nåd. Proposition N:o 34.
Nämnden bestämts högre än skäligt varit, lärer ett tillfyllestgörande korrektiv emot
anmärkta missförhållande icke kunna vinnas endast genom borttagande af nämnda
procentförhöjning. Sjelfva sammansättningen af Nämnden bör, enligt min tanke,
jemväl tagas i betraktande. Enligt 3 $ i gällande förordning skall Nämnden utgöras
af sju personer, af hvilka hvardera parten utsett tre och domstolen den
sjunde. Men då parter tillåtas att sjclfve välja värderingsman, lärer den förutsättning
icke vara obefogad, att hvardera parten företrädesvis utser sådana, om
hvilkas domslut han kan ega skäl förmoda att det skall utfalla i hans intresse;
och tvänne stridiga, hvarannan bekämpande meningar kunna således lätt komma
att stå emot hvarandra inom Nämnden. Såsom en medlare dem emellan bör visserligen
anses den af Rätten och således utan afseende å den ena eller andra partens
särskilda intresse valde ledamot; men för att deune ensam skall kunna antagas
emotstå trycket från den ena eller andra sidan, måste hos honom förutsättas
icke blott en stark moralisk sjelfständighet, utan ock en säkerhet om sitt eget
omdömes rigtighet, som utan öfverläggning med andra opartiska är svår att vinna.
Jag har således trott att ett förstärkande af nämnda förmedlande element skulle
i sin mån bidraga att förekomma de af Rikets Ständer anmärkta missförhållanden,
— och den sammansättning af Nämnden, som förslaget upptager, är derföre, i
enlighet med Tryckfrihetsförordningens föreskrifter rörande juryn i tryckfrihetsmål,
sådan alt jemväl domstolen skulle komma att ega tre representanter inom Nämnden.
Men då expropriationslagens stadgande om röstberäkningen inom Nämnden
bibehållits oförändrad, så att enkel röstpluralilet fortfarande skulle bestämma beslutet,
synes den hufvudsakligaste af de anmärkningar, som stundom blifvit framställda
mot Tryckfrihetsförordningens jury, icke drabba förslaget.
Vidare är en förändring föreslagen i 15 §. I denna § stadgas, alt om egare
efter väckt fråga om jords eller lägenhets afträdande, i uppenbar afsigt att öka
jordens eller lägenhetens värde, derå nedlagt kostnader, desamma ej må tagas i
beräkning vid ersättningens bestämmande. Lagberedningen har helt och hållet
utdömt detta stadgande, på den grund att det vore nästan för stort intrång i eganderätten,
att blotta väckandet af frågan om en egendoms begagnande för allmänt
behof skulle betaga egaren frihet att använda de kostnader, han för egendomens
bruk eller förbättring funne nödiga, och att, i händelse frågan om egendomens
afträdande till slut alldeles förföllc, egaren icke hade någonting för det han varit
inskränkt i utöfningen af sin eganderätt. Alt nu helt och hållet borttaga stadgandet
anser jag väl betänkligt i anseende till det tillfälle, som derigenom bereddes
jordegare att oskäligt uppdrifva exproprialionskostnaderna och sålunda försvåra
eller omöjliggöra expropriationen. Men en närmare begränsning deraf, i likhet
med Franska expropriationslagens bestämmelse, har jag trott skola undanrödja sådana
betänkligheter emot stadgandet, som de af Lagberedningen yttrade, på samma
gång ett hinder uppställdes emot en afsigtlig stegring af expropriationskostnaden.
Orden »afsigt att öka jordens eller lägenhetens värde11 äro derföre i förslaget ut
-
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.
13
bytta emot uttrycket „afsigt att vinna högre ersättning". En sådan förändring
synes mig än mer nödig i händelse den föreslagna förändringen i 1 § godkännes
och egaren följaktligen icke vidare hade utsigt att genom förhöjning i uppskattningsvärdet
vinna någon ersättning för de kostnader, han, till egendomens förbättrande,
derå nedlagt efter det frågan om expropriation väcktes.
Herr Juslitie-Slntsministern uppläste härefter ett förslag till förändring i vissa
delar af Förordningen den 20 November 1845, angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, sådan denna författning blifvit ändrad genom Förordningen
den 27 November 1854, och hemställde, det Kongl. Maj:t täcktes för det
ändamål 87 § Regeringsformen omförmäler, öfver samma förslag infordra Högste
Domstolens utlåtande.
I enlighet med denna, af Stats-Rådets öfriga ledamöter biträdda,
hemställan läcktes Kongl. Maj! förordna, det skulle
Högste Domstolens utlåtande öfver ifrågavarande förslag inhemtas.
In fidem
Joh. Flach.
Utdrag af Protokollet öfver Juslilie-ärenden, hållet uti Kongl.
Maj:ts Högste Domstol Onsdagen den 22 Mars 1865.
Andra rummet,
Närvarande:
Justitieråden Hoffstedt.
Iggeström,
Södergren,
Carleson,
IVreiman,
Naumann,
von Hofsten.
Tillförordnade Byråchefen, Revisionssekreteraren Strandberg föredrog i underdånighet:
-
14
Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 34.
Note ur protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet den 28 sisftidne Februari, hvarigenom, i det afseende
87 § Regeringsformen förmäler, Högste Domstolens utlåtande blifvit infordradt öfver
ett inom Justitie-departementet upprättadt förslag till förändring i vissa delar
af Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den
20 November 1845, sådan denna Förordning blifvit ändrad genom Kongl. Förordningen
den 27 November 1854, hvilket förslag skulle biläggas detta protokoll.
Justitierådet von Hofsten lemnade ifrågavarande förslag utan anmärkning.
Justitierådet Naumann anförde: Då de väscndtliga förändringar,som äro i frågasatta
i vissa delar af Kongl. Förordningen om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof af den 20 November 1845, jemförd med Kongl. Förordningen
den 27 November 1854, torde föranleda en omarbetning af samma Förordningar
samt utfärdande af en ny expropriationslag, har jag ansett mig böra fästa
uppmärksamheten å nedanstående ämnen:
1. Den allmänna regel ställes gemenligen i spetsen för en expropriationslag, att
egare eller innehafvare af jord och grund skall vara pligtig att, då allmänt behof
sådant kräfver, afstå sin rätt till egendomen mot full ersättning.
Sättet för expropriationens verkställande kan lämpligen blifva föremål för stadganden
i särskilda §§, dervid gränserna må tydligen utstakas emellan behandlingen
af frågan om den för allmänt behof afsedda anläggningens nödvändighet,
som afgöres af Regeringen, frågan huruvida hela den enskildes lägenhet eller
blott en del deraf skall afstås, hvarom allmän domstol dömer innan Nämnd sättes,
samt slutligen frågan om ersättningen till den enskilde, derom, i saknad af
öfverenskommelse, Nämnden har att besluta, så att inom denna sistnämndas kompetens
ligger att yttra sig ej allenast angående ersättningens belopp, utan jemväl
om grunderna för detsammas bestämmande. Att i detta sistnämnda afseende
villrådighet uppstått hos domare, beträffande rätta förståndet af nu gällande stadganden,
lärer vara bekant.
2. Ej blott i förbigående torde böra nämnas om nyttjorätts innehafvare,
utan meddelas uttryckliga föreskrifter: att derest någon genom arrende-, hyreseller
undantagsafta], eller annorledes, lagligen förvärfva! nytljorätt till fast egendom,
gom skall afstås, må ersättning för hans förlust jemväl i penningar uppskattas;
att ifall kronohemmans åbo nödgas till allmänt gagn afträda lägenhet eller
del deraf, skall han njuta ersättning för all derå nedlagd odlings- och byggnadskostnad
samt för sin nyttjorätt till det egoområde, honom frångår; likasom att
boställsinnehafvare skall godtgöras för hvad han af sin nyttjorätt måste afstå.
3. I de länder, der någon ersättningstillökning med 50 procent, eller mindre,
icke bestås den, som för allmänt behof måste afträda sin fastighet (se t. ex.
Finska expropriationslagen af den 12 Dec. 1864), hyllas gemenligen den princip,
att ifall det företag, för hvars skull mark afstås, kan för afträdaren sjelf med
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
15
föra nytta, får dock icke något afdrag för den honom tillkommande lösen ega
rum. Gillas denna grundsats, så är nödigt att den i lagen tydligen ultryckes.
För det fall att endast en tiel af jord eiler lägenhet afstås, hade Ständerna
i sin underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 6 November 1863 föreslagit,
att om för återstoden uppkomme synnerlig vinst i följd af den afsedda anläggningen,
sådant skulle vid ersättningens bestämmande tagas i beräkning. Således
om egaren fått afstå jord för anläggande af t. ex. jernvägsstation, men återstoden
af hans mark, genom sitt läge derinvid, blefve användbarare än förut tili
upplagsplats, magasiners uppförande o. d., skulle det sålunda vunna betydligt
ökade värdet tagas i beräkning. Det nu remitterade förslaget innehåller deremot
i 13 § det stadgande, att ett slikt ökadt värde icke får beräknas utan i det fall,
att för återstoden uppkommer „omedelbart genom den afsedda anläggningen annan
vinst än sorn med anläggningen i allmänhet åsyftad är“. Det förefaller mig
ej rätt tydligt huruvida, enligt det remitterade förslaget, det i nyss åberopade
exempel afsedda ökade värdet, hvilket för återstoden uppkomme genom belägenheten
invid jernvägsstation, finge tagas i beräkning eller icke; — huruvida Ständernas
åsigt i detta fall är i förslaget adopterad, eller fastmera den förstnämnda
i t. ex. Finska expropriationslagen uttryckta princip.
Onekligen är det' svårt att uppställa reglor för ejpropriations-värderingen;
man ser någon gång andra länders lagstiftning i ämnet åtnöja sig med att, jemte
uttryckande af nyssnämnda allmänna grundsats, gifva följande stadgande: att nemligen
för hvad till allmänt gagn afträdes, ersättning bör bestämmas efter gångbart
pris å orten, samt med afseende på de inkomster och fördelar, egaren
kunnat af det afträdda i detsammas då varande skick bereda sig; men att, om
godtgörelse yrkas elter annan beräkningsgrund, må äfven derå billigt afseende
fästas.
Utan tvifvel kunde dessa enkla reglor blifva lika tillräckliga för en väl sammansatt
expropriationsnämnd, som tillfredsställande billighetens fordringar. Men
finner man . specificering i denna del oumbärlig, och isynnerhet om man i afseende
påden nytta, som tili följd af expropriationens ändamål kan uppkomma
för den mark, hvilken egaren får behålla, vill gå denne så nära som möjligt
vid uppskattning af den jord han måste afstå, så är nödigt stadga, att i
behörigt öfvervägande tages ej blott den vinst, som för honom genom anläggningen
uppkommer, samt de olägenheter, som förut vidlådade hans jord, men nu
försvinna (Jucrum emergens,, och „damnum cessans“j), utan jemväl den fördel,
hvilken för honom upphör och den skada, som för honom uppstår(„lucrum cessans“
och „damnum emergens11), — t. ex., för att förtydliga sistnämnda alternativ,
den fördel, som han förlorar dymedelst, att han måste afträda en lägenhet,
der han, vid flera vägars sammanstötande, idkat en indrägtig handel eller annan
näring, eller den skada, som för honom uppstår dymedelst att hans sammanhängande
åkerjord blifver sönderdelad af en jernväg eller en bred kanal.
16
Kongl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 34.
Särskildt finner jag mig böra vid 13 § anmärka, att hvad Ständerna i sin
förut åberopade underdåniga skrifvelse velat uttrycka med orden: „enligt allmänt
pris i orten högst gäller1-1, blifvit i det remitterade förslaget sålunda för—
ändradt, att orden „enligt allmänt prisu uteslutits. Denna förkortning torde
likväl vara mindre varsam, enär de qvarvarande orden kunde gifva anledning till
expropriationslösens bestämmande efter ett eller annat passeradt fall, der t. ex.
ett affektionsvärde bestämt köparen att betala en ovanligt hög köpeskilling. Det
torde ingalunda finnas något oegentligt i uttrycket: efter gångbart pris å orten
högst gäller.
4. Denna lagstiftnings jemförelsevis mest magtpåliggande anordning är tvifvelsutan
sammansättningen af den jury dier skiljomannarätt, hvars åliggande är
att i första och sista hand besluta angående expio-pvhUom-ersättningen, när öfverenskommelse
derom ej kan träffas. De Skadestånds-nämnder, som Lagkomitéen
för öfver 40 år tillbaka föreslog (se 28 kap. i förslag till Rättegångsbalk,
Stockholm 1822, och motiverna sid. 145), skulle, som bekant är, utses
af parterne sjelfva och af domstolen. Komitéen anmärkte likväl uttryckligen, att
detta sätt att konstituera dem väl var det bästa, som Komitéen då kunde utfinna,
men att åt erfarenheten öfverlemnades att närmare pröfva inrättningen. En sådan
erfarenhet torde i vårt land till icke ringa del kunna anses vara vunnen ej mindre
genom den på enahanda sätt konstituerade brottmålsjuryn i tryckfrihetsmål,
än genom resultaten af de, enligt domstols beslut, ej sällan förordnade skiljomäns
åtgärder, ehuru desse sistnämnde äro mera oskadlige, då deras beslut kunna
öfverklagas; och denna erfarenhet torde hafva gifvit vid handen, att ett lagenligt
och rättvist slut sällan kan vara att förvänta af en domstol, till hvilken hvardera
parten utser sådana ledamöter, om hvilkas dom han kan ega skäl förmoda, att
den skall utfalla i hans eget intresse, och der alltså tviinne stridiga hvarannan
bekämpande meningar komma att stå mot hvarandra, likasom sutto parterne sjelfva
till doms, i stället alt domstolens alla ledamöter borde hafva ett högre mål i
sigte, än de tvistandes privat-intressen. Tiden synes mig derför vara inne att
reformera denna institution, sådan vi finna den stadgad i vår nu gällande expropriationslag,
— att göra juryn i dessa frågor permanent, utsedd för visst område
och viss tid, samt med så stort antal ledamöter, att uteslutningsrätt knnde i
vanlig ordning begagnas. Fransyska expropriationslagen, promulgerad den 3 Maj
1841, torde kunna, mutatis mutandis, gifva ledning i detta ämne, likasom, enligt
min åsigt, våra Landsting kunde vara tjenliga att anlitas för sådana nämnders utseende.
Justitierådet Wretman yttrade: I afseende å sättet för den särskilda
Nämndens bildande, anserj ag, lika med Justitierådet Naumann, att det vore för
allas rätt bäst betryggande, om ständiga Nämnder kunde för ändamålet organiseras;
hvaremot, enligt min åsigt, det i 3 § föreslagna sättet för val till
ledamöter
Kongl. Maj:ts Nåcl. Proposition N:0 34.
17
ledamöter i Nämnden icke eger något väsendtligt företräde framför det ännu gällande,
särdeles som genom det föreslagna stadgandet en för stor öfvervigt skulle
beredas åt de af domstolen utsedda ledamöterna, om hvilkas af alla inflytelser
oförvillade omdöme man ej alltid torde kunna vara förvissad.
Det i förslagets 13 § 2 mom. nu intagna stadgande att, vid expropriation
af del utaf jord eller lägenhet, den i vissa fall för återstoden uppkommande vinst
skall vid ersättningens bestämmande tagas i beräkning, kan jag, lör min del,
icke biträda, hufvudsakligen af skäl att den, som mot sin vilja tvingas att afstå
sin egendom, mäste vara berättigad att genast få kontant ersättning för fulla
värdet af hvad som afträdes, vare sig att delta utgör hela eller blott en del af
egendomen; och frågan huruvida en sådan jordegare, oftast ej i större mån än
orubbade grannar, kan af företaget tillskyndas någon särskild vinst, anser jag
ej böra hafva ringaste inflytande på löseskillingens belopp, särdeles som en slik
vinst, fastän sannolikt i de flesta fall rikeligen förespeglad, likväl ofta nog torde i
sjelfva verket blifva ganska ringa och dessutom beroende på enskildt lycke.
Jag tänker mig t. ex. en tomtegare i stad, hvilken för ett torgs anläggande
måste afstå en del af sin tomt. På återstoden af tomten är uppfördt ett hus, som
af egaren ensam bebos. Genom det blifvande torgets närhet torde Nämnden, enligt
ifrågavarande förslag, anse det qvarvarande huset komma att tillskyndas sådan
vinst, att exempelvis hälften af rätta ersättningsbeloppet för den lösta tomtdelen
aldrages; men egaren, som vill bo qvar i sitt hus och måhända ej lika högt
uppskattar grannskapet af ett först flera år derefter ordnadt torg, får derigenom
ej ringaste högre inkomst af sitt hus; och enda utvägen för honom att komma i
åtnjutande af den innehållna hälften af värdet utaf hvad honom frångått blir således
den, att lemna sin bostad och söka realisera äfven återstående delen af
gården, som möjligen för honom egt ett helt annat värde än det materiela.
Ett ytterligare skäl för min ofvan uttalade åsigt synes äfven ligga deruti,
att, enligt förslaget, blott fulla värdet, ej såsom hittills hälften derutöfver, skall
lemnäs såsom ersättning för exproprierad jord; och skulle jag för min del önska
att, till förekommande af all tvetydighet, i förordningen bestämdt uttrycktes,
alt vid värderingen af del utaf jord eller lägenhet, som skulle afträdas, för återstoden
möjligen uppkommande vinst icke finge lagas i beräkning.
I öfrigt har jag, i alseende å förevarande förslag, endast att framställa min
åsigt af det fördelaktiga deruti, att, i stället för att genom en särskild författning
ändra vissa §§ i förevarande ej särdeles vidlyftiga Förordning, sorn redan år
1854 fått en i vissa delar förändrad lydelse, utfärda en ny expropriationslag.
Justitierådet Carleson lemnade detta förslag utan anmärkning.
Justitierådet Södergren instämde med Justitierådet Wretman; hvaremot
Bih. lill B. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
Justitieråden Hoffstedt oell Iggeström voro a£ lika mening med Justitieråden
Carleson oell von Hofsten.
Enligt protokollet
E. /4 dier stråhle.
Förslag till förändring i vissa delar af Kongl. Förordningen om jords eller
lägenhets afstående för allmänt hellof den 20 November 1845. sädan denna Förordning
blifvit ändrad genom Kongl. Förordningen den 27 November 1854.
1 §•
Der Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man, menighet
eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till rikets försvar, till
allmän väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg, eller gata i stad, till uttappning
eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, till
allmän byggnad, eller till dylikt allmänt behof, vare egare pligtig att afstä hvad
för ändamälet fordras; njute dock den, som härigenom skada lider, ersättning derför.
Har egare af llygsandsfält försummat att derom taga sådan vård, som särskildt
föreskrifven är; ege ock Konungen förordna, att det fält afstås skall; och
gälle i öfrigt, i fråga om vilkoren för afträdande deraf, hvad i denna Förordning
om annan jord eller lägenhet stadgas.
Ar fråga om jords eller lägenhets begagnande endast för utläggning af elektriska
ledningstrådar, utan att genom anläggningen eller dess framtida skötsel och
vård något synnerligt men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyndas,
bör hvad för ändamålet behöfligt är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten
löses. För inträng, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock
den, som intrånget lider, om han derå gör anspråk, berättigad tili ersättning.
Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättning, som, efter hvad ofvan sägs,
utgå bör; då skall frågan härom pröfvas af särskild Nämnd, som vid Under-Rätt
i den ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes pä sätt här nedan stadgas.
2 §.
Göres hos den i 1 § nämnda Under-Rätt skriftlig ansökning om särskilda
Nämndens tillsättande och visar sökanden, alt Konungen godkänt behofvet af jor
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
I!»
dons eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att tiden, dä den skall
afstäs eller upplåtas, blifvit genom Konungens förordnande eller parternas öfverenskommelse
bestämd, utlärde Rätten stämning pä egare och andre, som uppgifvas
i saken halva del. Rätten föranstalta jemväl, alt, till underrättelse för möjligen
varande okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden lör ärendets företagande
varder, säväl frän predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen,
som ock genom allmänna tidningarne kungjord tre gånger, sista gången minst
fjorton dagar löre den dag, hvilken till sakens företagande hr utsatt.
Jordens eller lägenhetens egare, då han höres, vare skyldig alt hos Rätten,
i ändamål af instämning, uppgifva den som i anseende till nyttjanderätt med honom
del i saken häfver, vid äfventyr, som i 25 § stadgas. Hos Rätten skall
jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är med inteckning
besvärad; och egen parferne, att innan Nämnden sättes, i laga ordning sin talan
i fråga om ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets begagnande till utläggning af
elektriska ledningstrådar, parterne emellan tvist, huruvida derigenom må förorsakas
så betydlig skada, att jorden eller lägenheten lösas skall, eller om intrånget
är af beskaffenhet, att ersättning derför, enligt hvad i 2 mom. 1 § stadgadt är,
utgå bör, pröfve och afgöre Rätten sådant innan Nämnden sättes.
Anses ersättning för intrång böra ega rum bestämme ock Rätten, efter ty
som intrånget finnes vara ölvergående eller fortfarande, huruvida slik ersättning
skall utgå på en gång eller i årlig afgift under den tid intrånget kommer att
fortfara.
Emot Rättens beslut i dessa frågor må talan fullföljas i Hof-Rhlt genom besvär
inom den lid i 25 Kap. 5 § Rättegångs-Balken stadgas.
I Hof-Rättens beslut må ändring sökas likaledes genom besvär, som, jemte
borgen för kostnad och skada, skola lill Konungen ingifvas inom den tid 30 Kap.
18 § samma Ralk bestämmer.
3 §•
Till särskilda Nämnden skall hvardera parten föreslå sex och Rätten nämna
fem i orten boende män, af hvilka, sedan de blifvit af domstolen ojäfvige förklarade,
tre ibland de af vederparten föreslagna och en ibland de af Rätten nämnde
persöner böra af hvardera parten, utan anförda skäl, uteslutas. De nio, som så
utsedde blifvit, skola Nämnden utgöra.
13 §.
Då jord eller lägenhet afstås skall, uppskatte Nämnden i penningar såväl jorden
eller lägenheten, efter hvad jord eller lägenhet af lika beskaffenhet och god?-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
het i orten högst gäller, som ock särskildt, till högsta skäliga belopp, den skada
annan än egaren genom jordens eller lägenhetens afstående lider, allt med afseende
pä tiden för afträdandet. Uppkornmer, genom begagnandet af jord eller lägenhet
för allmänt behof, skada för egaren eller annan, och är sådan skada ej
beräknad i det belopp, som, enligt hvad ofvan stadgadt är, bestämdt blifvit, dä
skall ock ersättning derför bestämmas till högsta belopp, hvartill skadan skäligen
skattas må.
Skall endast del af jord eller lägenhet afstås, och uppkommer för återstoden
omedelbart genom den afsedda anläggningen annan vinst än som med anläggningen
i allmänhet åsyftad är; då skall sådant vid ersättningens bestämmande i beräkning
tagas.
I det fall alt endast ersättning för intrång eger rum, uppskatte Nämnden i
penningar till högsta skäliga belopp den skada, som genom intrånget förorsakas.
Ar af Rätten stadgadt, att ersättningen skall utgå i årlig afgift, rätte Nämnden
uppskattningen derefter; och bör i detta fall ersättning bestämmas särskildt för
det intrång, sjelfva anläggningen medför, och särskildt för det, som sker genom
inrättningens skötsel och drilt.
Är fråga om flera lägenheter, som tillhöra särskilda egare, varde ersättningen
bestämd särskildt för hvardera.
14 §.
Erfordras för ändamålet, att blott en del af jord eller lägenhet afstås, och
blifver jorden eller lägenheten genom alskiljande af denna del, för egaren eller
innehafvaren onyttig, eller uppkommer derigeuom synnerligt men i nytfjanderätten;
då bör hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der egaren det äskar.
F dessa frågor meddele Rätten beslut, innan Nämnden sättes, och må klagan öfver
det beslut föras i den ordning, uti 2 § stadgas.
15J
Har
egare, efter väckt fråga om jords eller lägenhets afträdande, i uppenbar
afsigt att vinna högre ersättning, å jorden eller lägenheten nedlagt kostnader, må
desamma ej tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.
25 §.
Tvista egare, inteckningshafvare eller andre om bättre rätt till hvad såsomersättning
eller betalning är vordet bestämdt att utgå; derom må talan särskildt
i laga ordning utföras. Uppstår dervid hos Rätten fråga om lyftning; ege Rätten
derom förordna, efter ty skäligt pröfvas. Skulle sådan tvist yppa sig i sammanhang
med frågan om skadeståndets bestämmande, må den ej uppehålla slut i denna
fråga, utan varde hänvist till särskildt utförande; och ege förty Rätten, der så er
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
21
fordras, vid val af Nämnd göra förslag i de tvistandes ställe, på sätt i 5 § sagdt
är. Har egare underlåtit, alt hos Rätten, såsom 2 § bjuder, i ändamål af stämning,
uppgifva den som i anseende till nyttjanderätt med honom del i saken häfver,
vare egaren skyldig att, efter Rättens bepröfvande, hålla sådan motpart
skadeslös.
29 §.
Varder ej jord eller lägenhet, som afträdd är, för uppgifvet ändamål använd;
då håfve egaren af den egendom, hvarifrån jorden eller lägenheten afsöndrad är,
eller, der hela egendomen afträdd blifvit, den som deraf då egare var eller hans
rättsinnehafvare våld att den afträdda jorden eller lägenheten återlösa.
Vill den, som sådan återlösningsrått eger, den rätt utöfva, och sämjes han
ej om vilkoren derför med innehafvare]] al det, som återlösas skall; slämme då
denne lill Under-Rätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligger; och pröfve
Rätten af omständigheterna, huruvida det tillämnade företaget bör såsom öfvergifvet
anses eller om med pröfning af kärandens talan bör på viss, af Rätten bestämd
tid anstå. Ej må stämning, hvarom nu sagdt är, ske sednare än tio år efter
den tid, som, på sätt i 2 § sagdt är, blifvit för jordens eller lägenhetens afslående
eller upplåtande bestämd.
Kunna, sedan så stämdt är, parterne ej sämjas om det belopp, hvarför jorden
eller lägenheten återlösas skall, låte Rätten tvisten derom af särskild Nämnd prölvas,
såsom förut sagdt är: dock må Nämnden ej sälta ut högre belopp än det,
hvarför jorden eller lägenheten afträdd blifvit.
30 §.
Om ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning skada jord
eller hindra dess odling, är särskildt stadgadt.
22
Kongl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 34.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie- departement s-Mrenden, hållet
inför Hans Maj:t Iionungen uti Stats-Rådet ä Stockholms
Slolt Tisdagen den 31 Oktober 1865,
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie—Statsministern, Friherre de Geer7
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Carlson,
Justitieråder,: Södergren,
Hofsten.
Sedan, efter hvad Statsråds-protokollet. ofver Justitie-departements-Ärenden
för deri 28 sistlidne Februari utvisar, Kongl. Maj:l behagat förordna om infordrande
af Högsta Domstolens utlåtande öfver ett inom Juslitie-departementet upprättadt
förslag till förändring i vissa delar af Kongl. Förordningen om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof den 20 November 1845, sådan denna Förordning
blifvit ändrad genom Kongl. Förordningen den 27 November 1854; så
föredrog nu Hans Excellens Herr Justitie-Stalsministern de i Högsta Domstolen,
enligt dess protokoll den 22 Mars innevarande år, uti detta mål afgifna yttranden,
hvarefter Hans Excellens vidare anförde:
»Bland de i Högsta Domstolen emot förslaget gjorda anmärkningar afser en,
att i stället för att genom en särskild författning ändra vissa §§ i nu gällande
expropriationslag, en ny sådan lag borde utfärdas, uti hvilken jemväl skulle intagas
de §§, som ej undergå förändring. Då jag i underdånighet tillstyrker iakttagandet
af denna anmärkning, sker detta endast för att derigenom bereda allmänheten
en större beqvämlighet, och må ej anses innebära, att hela expropriationslagen
varit underkastad revision. Med det remitterade förslaget har nemligen icke
varit åsyftadt annat än att undanrödja eller åtminstone förminska de olägenheter
af författningens tillämpning, som föranledt Rikets S tänders framställning i ämnet.
I afseende å den frågan, huruvida en vinst, som, vid expropriation af en del
jord eller lägenhet, för återstoden uppkommer, skall vid ersättningens bestämmande
lagas i beräkning, hafva anmärkningar blifvit framställda i en motsatt syltning
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 34.
23
mot den åsigt, Rikets Ständer uttalat. För min del kan jag icke finna annat än,
att ett så inskränkt medgifvande i deri af Rikets Ständer åsyftade rigtning, som
det förslaget innehåller, kan utan orättvisa ske. Men då det torde kunna antagas
att endast i ganska sällsynta fall ett allmänt företag tillskyndar jordegare en
omedelbar vinst af annan art än de lördelar, som med företaget åsyftas, och det
föreslagna stadgandet således sannolikt komme att endast i ringa mån verka lill
nedsättning af de expropriationskostnader, det allmänna måste vidkännas, finnerjag,
med afseende förnämligast å de oförnekliga svårigheterna att i förekommande
fall rätt bedöma detta stadgandes tillämplighet, detsamma böra ur förslaget uteslutas.
Deraf anser jag dock icke följa, att jemväl bör uteslutas den föreslagna § 29, angående
rätt till återvinnande af exproprierad jord, sorn ej blifvit för uppgifvet ändamål
använd. Lag-beredningen har föreslagit stadgande i sådant syfte, fastän
Beredningen ej stadgat något afdrag i expropriationssumman för en vinst, som,
vid expropriation af en del af jord eller lägenhet, för återstoden uppkommer.
Och om det i allmänhet bör betraktas såsom en rättighet för jordegare alt kunna
återvinna exproprierad jord, som ej blifvit för det allmännas behof använd, synes
en sådan rättighet desto heldre böra genom lag stadgas, då den nu stadgade förhöjning
aj femtio procent i expropriationsvärdet komme att upphöra.
Att, såsom af en ledamot i Högsta Domstolen blifvit föreslaget, till stadgandet,
att Nämndens uppskattning skall grunda sig på hvad jord eller lägenhet af
lika beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, tillägga orden „efter gångbart
pris,,, vore efter min uppfattning ingen förbättring, enär å eria sidan derigenom
ingen annan mening uttrycktes, än den förslaget innehåller, så vidt som lörsäljningsprisen
i orten tagas till ledning, men å andra sidan Nämnden kunde, genom detta
tillägg, möjligen anse sig förhindrad att jemväl taga hänsyn till andra värderingsgrunder,
såsom till exempel taxerings- och brandförsäkringsvärden, hvilka i
orter, der endast få försäljningar egt rum, kuuna lemna goda upplysningar till
fastighetsvärdens bedömande.
Beträffande sättet för Nämndens bildande, kan det visserligen icke förnekas,
alt opartiskhet sannolikare borde kunna påräknas, om Nämndens ledamöter icke
till någon del utsåges af parterne sjelfva, jpetta kan dock snarare försvaras i förevarande
ämne, än i åtskilliga andra fall, der parterne ega samma förmån. Expropriationsnämnden
kan nemligen mindre anses hafva en dom att afkunna, än ett
köp att afsluta; dervid parterne icke endast hafva att framställa påståenden. Säljare
och köpare hafva tvärtom vid alla andra köp rätt att sjelfve bestämma sitt
pris och dervid förblifva; och ehuru detta icke kan medgifvas vid en expropria
tion
för det allmänna, kan det likväl icke anses obilligt att åtminstone säljarens
mening får ega något inflytande på prisets bestämmande. Hos en ständig Nämnd,
utsedd lill exempel af Landstingen för ett helt län, kunde hvad som vunnes i opar
-
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.
tiskhet någongång måhända komma ali förloras i sakkunskap. Samma personer
Liefve nemligen då utsedda alt bedöma alla slags expropriationsfrågor, ehuru samma
sakkunskap icke erfordras för att värdera olikartade föremål, till exempel ett
hus i stad och en skogsmark o. s. v. I betraktande af sällsyntheten af expropriationer
i de liesta orter af vårt land, synes det icke heller rätt lämpligt, att Landstingen
oupphörligen skulle utse fulltaliga Nämnder, som måhända endast med liera
års mellanskof komme att sammanträda.,,
På tillstyrkande af Stats-Rådets samtlige ledamöter beslöt
Kongl. Maj:t att Proposition i ämnet, sådan den finnes detta
protokoll bifogad, skulle till Rikets Ständer atlåtas.
Ex protocollo
G. W. Westberg.
STOCKHOLM, tryckt hos J. & A. Riis, 1865.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
1
H:o 35.
Ank. till Exp.-Utsk. den 23 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition till Pikets Ständer, om antagande
af en författning angående arfsrätt för oäkta
barn; Gifven Stockholms Slott den 51 Oktober 1865.
Uti underdånig skrifvelse den 6 December 1(163 hade Rikets Ständer framställt
förslag lill förordning angående rätt för oäkta barn att laga ari' efter sin moder.
Kongl. Majit, som, i följd af de mot Rikets Ständers förslag gjorda anmärkningar,
funnit Sig icke kunna detsamma bifalla, men likväl ansett förändring i denna del af
lagsti fl ningen vara af behofvet påkallad, bar derföre låtit upprätta ett förslag i ämnet,
hvilket,, genom att från de oäkta barnens arfsrätt undantaga sådan egendom, sorn
utgör bröstarlvinges laglott, lemnar orubbad grundsatsen om det lagliga äktenskapet
såsom familjens grund samt för öfrigt stöder de oäkta barnens räll till arf eller
modren på en förutsättning af den aflidnas ej tillkännagifna yttersta vilja; varande
närmare moliver för de föreslagna stadgandena upptagna i härvid fogade Statsrådsprotokoll.
Efter alt i ämnet hafva hört Högste Domstolen, hvars protokoll jemväl bifogas,
vill Kongl. Majit alltså, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Rikets Ständers antagande
framställa följande förslag till Förordning angående arfsrätt för oäkta barn:
”Med ändring of hvad 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken stadgar derom att barn, som
äro aflade i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, ej må taga annat arf
än efter egna hain och hröstarfvingar, förordnas, att oäkta barn, som ej är afladt
under modrens äktenskap eller i förhudna led, må, derest modren låtit såsom sitt
barn anteckna det i kyrkoboken för den församling, i hvilken hon då var kyrkoskrifven,
lika med äkta barn taga arf eller sin moder i den egendom, som ej utgör
bröslarfvinges laglott”.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
Louis De Geer.
Bill. till R. St. Prot. 1865 # 1866. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft.
I
2
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
Transsumt af Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet
inför Rans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott Tisdagen den 13 September 1864.
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Justitieråden: /'Vretman och
Adlercreutz
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern anmälde i underdånighet:
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 6 December i803 af följande lydelse:
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern yttrade: ”Arfsrälten, hvilken icke
kan hänföras till de medfödda rättigheter, som äro grundade i sjelfva den menskliga
naturen, har i vår lagstiftning hittills hufvudsakligen ingått såsom en familjerätt,
hvilken dock i väsendtlig mån begränsats och gjorts vilkorlig genom testamenlsrätten.
I vår äldre lag sträckte sig t. ex., enligt landsrätt, testamenlsrälten till all
förvärfvad egendom, och numera omfattar den både den ärfda och den förvärfvade,
såvida ej bröstarfvingar finnas, i hvilket läll den är inskränkt till hälften af hela
qvarlåtenskapen. För såvidt sorn sålunda arlsrälten hos oss för närvarande icke är
en ovilkorlig familjerätt, ulan viker för testamente, synes den mig icke höra betraktas
annorlunda än såsom en presumtion af den ärfdas ej lillkännagifna yttersta vilja.
Att nu, med bibehållande i öfrigt af dessa principer för arfsrätten, på sätt som skett
i Rikets Ständers förslag, utsträcka den ovilkorliga familjerätten till oäkta harn, genom
alt tillägga dem arfsrätt efter moder, lika med äkta harn, jemväl i bröstarfvinge»
laglott, vore att erkänna en annan grund för familjen än det lagliga äktenskapet,
hvilket jag, för min del, icke kan tillstyrka. Annat är deremot förhållandet
med den delen af arfsrälten, som kan sägas stödja sig på lagstiftarens presumtion
Kongl. Magita Nåd. Proposition N:o 30.
3
af ilen aflidnas yttersta vilja. En ändring af lagen i denna del inverkar icke egentligen
på någons rätt, emedan den enskilde i olla fall eger att deruti sjelf stifta lag.
Det är blott till de enskildes beqvämlighet, som lagen söker att blifva uttrycket för
de flestes egen önskan; och jag tror att det allmänna rättsmedvetandet skulle godkänna
såsom en allmängiltig presuintion af modersviljan, om oäkta barn finge arfsrätt
efter moder i den qvarlåtenskap, öfver hvilken lion eger alt genom testamente
förordna. Likväl synes mig för möjligheten af en sådan presumtion erfordras, att
modren sjelf erkänt sitt barn, hvilket äfven torde vara ett nödvändigt vilkor för att
förekomma de olägenheter af barnets arfsrätt, som blifvit i Högste Domstolen antydda,
såsom följder af bifall till det nu föreliggande förslaget. Emot stadgandet af
ett sådant vilkor synes så mycket mindre hafva bort möta någon betänklighet, som
för modrens erkännande icke hehölt föreskrifvas någon annan formalitet, än alt barnet
blifvit såsom hennes i kyrkoboken behörigen antecknadt, — en anteckning, som
i alla fall skall ske, så framt icke modren uttryckligen önskar blifva okänd, och sålunda
icke erkänner sitt barn.
På dessa grunder hemställer jag derföre, att Eders Kongl. Majit täcktes vägra
sanktion å Rikets Ständers förslag, men anhåller i underdånighet att särskildt få underställa
Eders Kongl. Majit förslag till nådig Proposition i ämnet”.
Justitieråden Wretman och Adlercreutz åberopade sina i Högste Domstolen afgifna
yttranden i ämnet.
I enlighet med Stats-Rådets öfrige ledamöters tillstyrkande, fann
Kongl. Majit ej anledning godkänna Rikets Ständers
ifrågavarande förslag samt biföll hvad Hans Excellens,
Herr Justitie-statsministern äfven i öfrigt hemställt.
Rätteligen transsumeradt; betygar
Ex ofiicio
C. F. W. Lamberg.
4
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-de-partements-Ärenden, hållet
inför Hans Hajd Konungen uti Stats-Rådet d Stockholms
Slott Tisdagen den U Oktober 1864.
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Under åberopande af hvad vid föredragningen af Rikets Ständers förslag till
förordning angående arfsrätt för oäkta barn i underdånighet blifvit anfördt, föredrog
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern ett inom Justitie-departemenlet upprättadt
nytt förslag till Förordning i delta ämne och hemställde, att Kongl. Maj:t, med förklarande
det Kongl. Maj:t vore sinnad att i ämnet lill Rikets Ständer aflåta Proposition,
täcktes anbefalla Högste Domstolen alt öfver sistberörda förslag inkomma med
underdånigt utlåtande.
Uppå tillstyrkande af Stats-Rådets öfrige ledamöter, behagade
Kongl. Maj:t, med bifall till Herr Justitie-statsministerns
hemställan, i nåder förordna, att i det afseende 87 §
Regeringsformen förmäler, Högste Domstolens underdåniga
utlåtande öfver ofvanberörda förslag skulle
genom Note ur protokollet infordras.
Ex protocollo
G. JV. IVestberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
5
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Ärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
Högsta Domstol Onsdagen den 22 Mars 1865.
Andra rummet.
Närvarande:
Justitie-Råden: Hoffstedt,
Iggeström,
Södergren,
Carleson,
IP vetman,
Naumann,
von Hofsten.
Tillförordnade Byrå-chefen, Revisions-sekreteraren Strandberg föredrog i underdånighet:
Note
ur protokollet öfver Justilie-departements-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stnts-Rådet den il Oktober 1864, hvarigenom, i det afseende 87 §
Regeringsformen förmäler, Högste Domstolens underdåniga utlåtande blifvit infordradt
öfver ett inom Justilie-departementet upprätladt nytt förslag tili förordning angående
arfsrätt för oäkta barn, hvilket förslag var af följande lydelse:
Förordning angående arfsrätt för oäkta harn.
Med ändring of hvad i 8 Kap. 7 § Ärfda-Balken finnes stadgadt derom, att
barn, som äro aliade i lönskaläge utan äklenskapslofven, eller i hordom, eller i lorbudna
leder, ej må taga annat ari' än efter egna barn och bröstarfvingar, förordnas,
alt oäkta barn, hvars moder, i följd af behörig anteckning i kyrkoboken, är känd,
må, lika med äkta barn, laga arf efter sin moder i den egendom, som ej utgör
bröslarfvinges laglott.
Justitie-rådet von Hofsten lemnade ifrågavarande förslag utan anmärkning.
Justitie-rådet Naumann yttrade: Våra nuvarande samhällsförhållanden lägga intet
hinder i vägen för återupptagande i vår lagstiftning af grundsatsen om oäkta barns
arlsrält, hvilken från äldsta lider hos oss var erkänd, om än i en mindre utsträckning,
till dess 1754 års lagbok hyllade en motsatt princip, under påtryckning af ett utifrån
hemtadt missförstådt nit, hvilket ansåg sig kunna upprätthålla och befrämja
sedligheten genom att låta föräldrarnes förseelse drabba de oskyldiga barnen ända
derhän, att dessa funno de lh sta ärliga försörjningsvägar för sig stängda och betraktades
snart sagdt som rättslösa; — hvilket nit alltså lät ändamålet helga medlen.
6
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
Redan för flera årtionden tillbaka hafva, sorn bekant är, menniskovänner upplrädl
mot denna missrigtning, och det ena civiliserade landet efter det andra reformerat
sin lagstiftning i detta ämne, oberoende deraf huruvida i deras särskilda arfslagar
hyllades den germaniska grunden för arfsrätt, nemligen familje-enheten, eller ock
den romerska rättens i flera fall ohållbara presumtion af den ärfdes ej tillkännagifna
yttersta vilja. De allvarliga yrkanden, som mera än en gång låtit sig förnimma
äfven hos Sveriges lagstiftande församling i afseende [>å en sådan reform (fastän
man någon gång utan skäl gjort sig skyldig till den inkonseqvens all undantaga
vissa slag af oäkta harn, då grundsatsen skolat tillämpas} blifva så mycket mera
oafvisliga, som de äro härledda från rena och upphöjda begrepp om humanitetens
fordringar. Genom det remitterade förslaget har visserligen ett steg blifvit taget i
denna syftning, men så ringa, alt den allmänna rättskänslans nyss påpekade kraf
dymedelst icke kan anses tillliedsstäldt, helst rigtigheten af den förut vid flera tdlfällen
gjorda anmärkning icke torde jäfvas, alt ett förslag, sådant som det förevarande,
lemnar just de oäkta harn utan hjelp, som bäst behöfva den, nemligen sådana,
hos hvilkas moder blygseln varit mägtigare än moderskänslan, och hvilkas
födsel derföre blifvit förhemligad.
Jag finner mig alltså föranlåten hemställa, huruvida icke tiden vore inne alt,
med godkännande af de grundsatser, som hos Rikets sist församlade Ständer, såväl
som vid föregående riksmöten, blifvit i ämnet allmännast uttalade, framlägga ett
fullständigt förslag till lag om oäkta barns arfsrätt, hvarutinnan jemväl kommo alt
inflyta nödiga stadganden angående paternitels- och maternitets-bevisningen, sättet för
oäkta harns erkännande af fadren eller modren, målsmans förordnande för dylika
harn, der så erfordras, preskriptionstid för väckande af arfsanspråk å deras vägnar,
samt flera bestämmelser, som med hufvudfrågan slå i samband; och torde, bland
andra legislationer, Wurtembergska Lagen af den 5 September 1859, angående de
privaträttsliga följderna af brott m. m., i sin mån kunna lemna materialier för detta
ändamål.
Skulle det åter för närvarande anses göra tillfyllest alt få grundsatsen om
oäkta barns arfsrätt erkänd i den mån sådant sker genom det stadgande, remitterade
förslaget innehåller, så torde blifva nödigt, att, på det ej genast efter en dylik lags
utfärdande villrådighet måtte uppstå om densammas tillämpning, tydligen uttrycka:
huruvida den arfslott, som Lagen sålunda komme att tillförsäkra oäkta barn efter
dess moder, kunde af henne i lifstiden lagligen bortteslainenteras, och det oäkta
barnet sålunda göras arflös!, eller huruvida denna arfslott skulle ega den likhet med
äkta descendents laglott, att den icke finge genom testamente hortgifvas eller derom
annorledes förordnas; likasom närmare bestämmelser torde blifva behöfliga angående
anteckningen i kyrkoboken och kontrollen deröfver.
Juslitie-rådet (Vretman utlät sig: Då oäkta barns rätt att taga arf efter moder,
enligt min åsigt, öfverensstämmer med såväl rättvisa och billighet, som nu rådande
allmänna tänkesättet i landet, anser jag hvarje steg för närmande till detta mål
vara att föredraga framför i ämnet nu gällande lag; i följd hvaraf och då några
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
7
anmärkningsvärda omständigheter, sorn skulle försvåra tillämpningen af nu ifrågavarande
lagförslag, ej loide förefinnas, jag för min del tillstyrker delsammas aflåtande
till Rikets Ständer.
Justitie-rådet Carleson anförde: Då så väl Kongl. Maj:t som Rikets Ständer funnit en
utsträckning af den för närvarande till descendenten inskränkta arfsrälten för oäkta
barn vara nödig, lärer någon annan invändning mot förslaget ej komma att tagas
i betraktande än en sådan som afser tillämpningen af den grundsats, hvilken skulle
derigenom göras gällande. Ehuru efter all sannolikhet ett nytt steg på vägen till
utplånandet af skilnaden emellan de lofliga och olofliga könsförhindelserna, torde
likväl den i förslaget åsyftade lagföråndringen vara en nödvändig eftergift åt tidsandan
och dess uppfattning af billighetens kraf. Annan rättsgrund har den emellertid
ännu icke, hvarom ej mindre det remitterade än de från Rikets Ständer utgångna förslag
lill lag om oäkta harns arfsrätt, likasom främmande länders lagar i samma ämne,
synas vittna; och hvarje af omständigheterna betingad modifikation af den sålunda
framträdande rättsnormen innebär derföre i sig sill berättigande. Mot de inskränkningar,
hvarunder arfsrätt efter moder skulle, enligt förslaget, medgifvas hennes harn
utom äktenskapet, har jag icke heller för min del någonting att i underdånighet
påminna, utan tror att fastmer förefinnes anledning till anmärkning i motsatt syftning,
särdeles derutinnan att från slik arfsrätt icke blifvit uteslutna harn aliade i
hordom eller blodskam. Både lag och sed påkalla, efter mitt omdöme, en sådan inskränkning;
lagen i det den såsom brott och dertill såsom grott brott stämplar
så väl hor som blodskam, men anser qvinnans förseelse genom lönskaläge icke ens
höra under Statens straffrätt; — seden i det alt allmänna föreställningssättet, som
har stort undseende med qvinnans strafflösa öfverträdelse af morallagen, visar mot
hennes öfverträdelse af kriminallagen lika mycken stränghet och bestraffar brottet
icke blott på den felande qvinnan, ulan ock på hennes oskyldiga anhöriga. Modrens
erkännande af ett i hordom eller blodskam alhult harn mäste alltid komma ali innefatta
erkännandet af eli brott, som, der det vore förhemligadt under hennes lifstid,
skulle drabba endast hennes elterlefvande man eller harn eller andra anhöriga.
För det harn, hvars arfsanspåk skulle stödjas på en dylik grund, borde arfsrälten
vara värd, örn möjligt, mindre än intet. Det oaktadt vore alldeles icke osannolikt
att understundom den ekonomiska fördelen kunde, med förqväfvande af alla betänkligheter
i andra afseenden, förmå någon all efter sin moder göra gällande en på hennes
erkännande af begånget brott grundad arfsrätt; men det är föga troligt alt den
allmänna rättskänslan tillfredsställdes af ett förfarande som sedlighetskänslan ej kunde
undgå att ogilia. Bättre vore för en sådan arfvinge alt hans hörd finge förblifva
dold i eli mörker, som samhället än mindre har interesse alt skingra. Den vanligen
och jemväl af Lag-beredningen åberopade grunden för oäkta barns rätt alt taga ari'
efter moder, eller orättvisan att låta del oskyldiga barnet lida för föräldrarnes förseelse,
vore visserligen lika tillämplig för alla oäkta barn, äfven vid en större utsträckning
af arfsrälten än den som nu är i fråga; men ohållbarbeten af denna grund
visar sig redan i ohållbarheten af dess konseqvenser; och då Lag-beredningen föreslog
8
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 35.
alt harn, hvars födsel kommit af lägersmål, som modren begått under äktenskap eller i
så kalladt förbudet led, skulle utestängas från den, enligt Lag-beredningens förslag, oäkta
barn eljest tillkommande rätt att laga ari' efter moder eller hennes skyldeman, aktade
den icke nödigt att ens antyda sitt skäl dertill. Blott en enda omständighet af
verklig vigt torde kunna mot den anmärkta distinktionen anföras, den nemligen alt
Rikets sednast församlade Ständer ej iakttogo den i sitt förslag till lag om oäkta
barns arfsrätt. Anledningen dertill uppgafs likväl icke, ehuru Ständerne i ett föregående
förslag i ämnet vid 4 854 års riksdag gått till väga på motsatt sätt. Möjligen
har vid det sist afgifna förslagets affaltande något förbiseende egt rum; möj
ligen
också en förändrad åsigt, som fortfarande kari vara vexling underkastad, gjort
sig gällande, och i hvilket läll som helst blir ett enstaka riksdagsbeslut en allt för
vansklig grund för en ändring i arfsrälten, som eljest skulle synas innebära en uppenbar
kränkning af allmänna rättsmedvetandet.
Men utom den erinran jag tillåtit mig att i berörda hänseende framställa, torde
en anmärkning af väsendtligen praktisk vigt vara förtjent af någon uppmärksamhet.
Den alser bestämmelsen om sältet för oäkta barns legitimation. Fastän utgånget
från den enligt min föreställning fullkomligt rigliga åsigten, att arfsrätt efter modren
ej bör tillkomma hennes oäkta barn, der del ej blifvit af henne offentligen erkändt,
synes stadgandet att oäkta barn, hvars moder, i följd af behörig anteckning i kyrkoboken,
vore känd, egde taga arf efter henne, kunna vid tillämpningen erhålla en
belt annan betydelse än förslaget afser och derigenom blifva för rättssäkerheten allt
för äfventyrlig!. Naturligtvis måste med ”behörig anteckning i kyrkoboken”, vid
saknad af särskild bestämning deraf, förslås en kyrkoboks-anleckning, som icke kan
visas hafva obehörigen tillkommit. Den måste gälla såsom behörig tills den visas
vara motsatsen. Men läll kan en origtig anteckning ske ulan all någon molbevisning,
då den möjligen sent omsider befmnes vara af behofvet påkallad, slår ali förebringa.
Kontrollen å rigligbeten af kyrkoböckernas anteckningar angående enskilda
personer är i det närmaste inskränkt lill de utdrag, som genom presthetygen komma
till församlingsmedlemmarnes kännedom, och är alldeles ingen i afseende å anleckningarne
om de barn, hvilka framfödas å en ort der modren är okänd och söker
dölja sig. Del är väl sannt att, då, enligt Kongl. Brefvet den 4 7 Oktober 4 778, qvinna
som vill å okänd ort framföda sill harn, skall ”lemnäs ostörd utan någons åtal eller
efterfrågan om hennes person eller tillstånd”, borde hon aldrig kunna vara ”enligt
anteckning i kyrkoboken känd”, derest hon icke sjelf erkänt sitt barn, men icke
förthy ger erfarenheten vid handen att, stundom al oförstånd, stundom af missförstånd,
anteckning i kyrkoboken om oäkta barns moder skett ulan hennes vilja eller
vetskap, och det är så mycket mindre antagligt, att sådant skulle efter den föreslagna
lagförändringen inträffa mera sällan, som en enkel följddragning från skilnaden
mellan betydelsen af förslagets ord: ”barn, hvars moder — — är känd” och
t. ex. orden: ”barn, som af modren — — blifvit erkändt”, kunde göra ett missförstånd
mera ursäktligt. Af flera förekomna fall vill det synas icke vara någonting
särdeles ovanligt att namnet på ett oäkta barns moder införes i kyrkobok eller
dop
-
Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
9
doplängd efter blotta uppgiften af den person, som befordrat barnet lill dopet. Att
dervid uppgiften skedde utan modrens vetskap eller kanske mot hennes önskan eller
ock af en eller annan anledning vore origtig, låter lätt tänka sig och säkert är alt,
om egennyltan lemnäs tillfälle att begagna sig deraf, skall bon ej underlåta att göra
det. Icke heller är all förbise det så väl kyrkoböckerne som sakförarne stiga till
tusental och att fel eller misstag i anteekningarne kunna härflyta från de mest
oklanderliga bevekelsegrunder. Tillförlitligheten af kyrkoboks-anteckningarne om enskilda
personer beror helt och hållet af antecknaren, som kan vara lika utmärkt i
sin egenskap af prest, som olämplig i egenskapen af notarie. För icke längesedan
algjordes af Kongl Maj:l en arfstvist, deruti flera företedda utdrag ur en af Stockholms
territoriela församlingars kyrkoböcker visade dessa handlingars origtighet genom
samtliga de företedda anteckningarnes stridighet mot hvarandra. Att hufvudstadens
kyrkoböcker skulle vara mindre noggrannt och omsorgsfullt förda än dylika handlingar
i andra delar af riket finnes icke den ringaste anledning att misstänka. Men
när så är förhållandet, måste det också vara såsom möjlighet alt förutse icke blott
att modren till ett oäkta harn blir ulan hennes vilja eller vetskap i kyrkobok antecknadt,
utan ock, hvad som kan leda till vida svårare följder, att modrens namn,
till följd af falsk eller felaktig uppgift eller af annan orsak, blir origtigt infördt.
Svårigheten och i vissa fall omöjligheten att vid ett långt derefter framträdande arfsanspråk,
som vore grundadt på en dylik anteckning, förebringa den nödiga motbevisningen,
ligger i dagen; och skulle på enahanda grund arfsanspråk efter moder få
framställas jemväl af personer, som föregåfvo sig vara födda i hordom eller blodskam,
funnes neppeligen för något enda sterbhus efter en qvinna, som hunnit öfver barnaåren,
minsta trygghet för att icke lälska arfsanspråk af den nedrigaste och oförskämdaste
art icke allenast framställdes, utan ock i följd af bristande juridisk motbevisning
gjordes gällande. Efter min underdåniga förmening och om, såsom jag
föreställer mig det vara i det remitterade förslaget afsedt, ett oäkta barns rätt att
taga arf efter modren skall komma att bero deraf alt hon enligt anteckning i kyrkobok
erkänt barnet, bör det fördenskull blifva nödigt att tillika meddela föreskrift
om anteckningens ändamålsenliga verificerande, så framt icke hellre kunde stadgas
alt den, för att i berörda hänseende blifva gällande, skall vara införd i kyrkoboken
för den församling, der qvinnan är kyrkoskrifven.
Justitie-rådet Södergren yttrade, att, sedan Kongl. Majit den 13 September
1864, vid pröfning af Rikets Ständers förslag i ämnet, förklarat Sig icke antaga
grundsatsen, att oäkta barn borde åtnjuta lika arfsrätt efter moder, som äkta barn
tillkommer, och det sålunda blifvit slutligen afgjordt, att en lag om sådan vidsträckt
arfsrätt för oäkta barn icke skall gifvas, ansåg Justitie-rådet sig icke nu hafva samma
grundsats till föremål för sill yttrande, utan endast böra till bedömande upptaga den
genom Kongl. Majlis nådiga remiss af förevarande lagförslag framställda frågan, om
genom lag må tilläggas oäkta barn någon rätt efter moder i den egendom hon genom
testamente lagligen kunnat barnet tilldela; och fann i detta afseende, vid öfverBih.
till R. St. Fröt. 1865 4- 1866. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 1
10
Kongl. Maf:ts Nåd. Proposition N:o 35.
vägande af de i Statråds-protokollel nvssberörda dag utvecklade grunder, Justitie-rådel
för sin del icke någon betänklighet mot den väsendtliga syftningen af detta förslag;
roen Justitie-rådet mäste instämma i de af Justilie-råden Carleson och Naumann gjorda
anmärkningar om behofvet af större fullständighet och tydlighet i förslagets innehåll
och redaktion.
Justitie-råden Hoffstedt och Iggeström lemnade det ifrågavarande förslaget ulan
erinringar.
Enligt protokollet
E. Adlerstråhle.
Utdrag aj Protokollet öfver Justitie-departements-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den oi Oktober 1865.
i närvaro af:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Justitie-råden: Södergren,
von Hofsten
Sedan, jemlikt Kongl. Maj:ls den 41 Oktober 1864 meddelade nådiga befallning,
Högsta Domstolens utlåtande blifvit infordrad t öfver eli inom Justitie-departementet
upprättadt förslag till förordning angående arfsrätt för oäkta barn; så föredrog
nu Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern de i Högsta Domstolen, enligt
dess protokoll den 22 Mars innevarande är, uti delta mål afgifna yttranden; hvarefter
Hans Excellens vidare anförde:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
11
”Med afseende å de i Högsta Domstolen emot det remitterade förslaget framställda
anmärkningar, anhåller jag i underdånighet få erinra, att anledningen, hvarföre
en vidsträcktare arfsrätt ej blifvit i förslaget oäkta barn mcdgifven, är den omvårdnad
och det skydd, som böra egnas familjen såsom Statens rot, men ingalunda
åsigten, att oäkta barns arfsrätt vore stridande mot de grundsatser, som af sedligheten
förestalvas. Till stöd för en sådan åsigt anföres vanligen, att en öfverträ
delse
af sedlighetens bud icke bör grundlägga någon rättighet. Det oäkta barnet
bar likväl icke genom sin födelse förbrutit sig, och kan således icke på denna grund
uteslutas från någon rättighet; och ehuru föräldrarnes öfverträdelse visserligen icke
bör grundlägga någon rättighet för dem, skulle den deremot kunna utgöra grund
för en skyldighet. Uteslutande från sedlighetens synpunkt betraktadt, vore måhända
ingenting i lagstiftningen mera egnadt att främja otillåtna könsförbindelser, än ätt
förklara föräldrar fria från alla skyldigheter emot sina oäkta barn.
Anmärkningen alt förslaget lemnur just de oäkta barn utan hjelp, som bäst
behöfva den, nemligen de, hvilkas födsel blifvit af modren förhemligad, kan jag icke
tillerkänna någon giltighet, enär arfsrättens grund icke lärer vara att söka i behofvel
all ärfva, hvaraf skulle påkallas en helt annan fördelning af arfvén, än sorn
nu eger runi.
Då förslaget hvilar på den förutsättningen, att mödrar, som under lifstiden offentligen
erkänna sina oäkta barn, jemväl i allmänhet hysa den önskan, all dessa
barn skola erhålla del i den qvarlåtenskap, hvaröfver mödrarne lagligen kunna förfoga,
bör förslaget hvarken vara stridande emot någon rättsgrund, eller i tillämpningen
kunna medföra väsendtlig olägenhet, äfven om det icke med säkerhet kan
sägas vara hvarken för inskränkt eller vidsträckt, lör alt motsvara den allmänna uppfattningen.
I delta fall finnér nemligen en brist i förslaget sin rättelse i friheten
för en hvar alt genom testamente göra sin vilja framför lagen gällande.
Vid ofvannämnda förhållanden finnér jag icke synnerlig vigt ligga deruppå,
huruvida den arfsrätt, som medgifves oäkta barn i allmänhet, må utsträckas jemväl
till dem, som aflats i hordom eller förbudna leder. Men ehuru jag för dessa sist
nämndas
utestängande icke finner de af en ledamot i Högsta Domstolen anförda skäl
tillfyllestgörande, anser jag mig i fråga om barn, som blifvit aliade under modrens
äktenskap eller i förbudna led, böra biträda hans åsigt i denna punkt, med fäsladt
afseende å den omständighet, att mödrars erkännande af dylika barn i de flesta fall
lärer vara genom rättegång och bevisning framtvunget; hvaremot förslaget utgår
från modrens frivilliga erkännande, såsom grunden för barnets arfsrätt. Deremot
finner jag ingen anledning att från ifrågavarande arfsrätt jemväl utesluta sådana
barn, som blifvit af ogift qvinna med gift man aliade.
Då del remitterade förslaget innehåller, att oäkta barn må lika med äkta
harn taga arf efter sin moder i den egendom, som ej utgör bröstarfvinges laglott,
lärer väl redan deraf otvetydigt följa, alt det oäkta barnet icke får bättre rätt till
ifrågavarande tiel af modrens qvarlåtenskap; och som förslaget i öfrigt icke med
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
något ord inskränker omfånget för den i lag stadgade teslamentsrätlen, kan jag icke
anse något förtydligande i detta afseende behöfligt. *
I fråga åter oin den framställda anmärkningen, att närmare bestämmelser vore
beböfliga angående anteckningen i kyrkoboken oell kontrollen deröfver, tror jag visserligen,
alt nu gällande föreskrifter i ämnet böra vara tillräckliga för ifrågavarande
förslags tillämpning. Ty jemte det att Kongl. Brefvet den 17 Oktober 1 7 78 stadgar,
att qvinna, som å okänd ort vill framföda foster, må lemnäs ostörd utan någons
åtal eller efterfrågan om bennes person eller tillstånd, samt Kongl. Reglementet för
Barnmorskor den 28 November 1858 i § 22 meddelar föreskrifter, huru anmälan
om barnets födelse skall bos preslerskapet ske, utan att modrens namn yppas, då
bon önskar bålla del bendigt, innehåller Kongl. Cirkuläret den 27 April 1880, dels
i 9 mom. del allmänna stadgande, alt rätt anteckningsort för qvinnas nedkomst med
barn är den församling, der qvinnan vid tillfället är kyrkoskrifven, och dels, i nästpåföljande
10, 11 och 12 inom., bestämmelser, som åsyfta att åt berörda stadgande
bereda verkställighet. Att i afseende å anteckningar i kyrkobok angående oäkta
barn fordra andra kontroller än sorn anses beböfliga för kyrkobokens vitsord i fråga
om äkta barn och andra ämnen, synes icke fullt lämpligt. Men för att dels göra
ilen ifrågasatta arfslagen för oäkta barn mera oberoende af reglementariska föreskrifter
och dels fästa uppmärksamheten på vigten deraf, alt anteckningarne om
oäkta barn noga kontrolleras, torde det vara nyttigt alt i sjelfva lagen utmärka så
väl att ingen annan bevisning om modrens erkännande gäller, än anteckning i kyrkoboken
för den församling, der modren var kyrkoskrifven, som ock att denna anteckning
skall hafva tillkommit med modrens begifvande, hvaraf måste följa, att den
icke gör tillfyllest, om det kon visas, alt anteckningen skett emot modrens önskan.
På grund af det nu anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Majit täcktes godkänna och till Rikets Ständer aflåta Proposition om antagande af
en Förordning af följande lydelse:
Med ändring af hvad 8 Kap. 7 § Arfda-Balken stadgar derom ali barn, som äro aflade
i lönskaläge utan äktenskapslofven, eller i hordom, ej må taga annat arf än efter
egna barn och bröstarfvingar, förordnas, att oäkta barn, som ej är afladt under modrens
äktenskap eller i förbudna led, må, derest modren låtit såsom sitt harn anteckna det i
kyrkoboken för den församling, i hvilken bon då var kyrkoskrifven, lika med äkta barn
taga arf efter sin moder i den egendom, som ej utgör bröstarfvinges laglott.”
Justitie-rådet Södergren utlät sig härefter:
”Då jag i mitt yttrande bos Högsta Domstolen den 22 Mars innevarande år
öfver det remitterade förslaget i della ämne förklarade mig icke finna någon betänklighet
mot den väsendtliga syftningen af förslaget, måste jag dock lägga synnerlig
vigt på de af mig biträdda anmärkningarne om nödvändigheten af närmare och
säkrare bestämningar i afseende på tillförlitligheten af de kyrkoboks-anteckniugar, som
skulle gifva den för ifrågakomna lags tillämpning nödiga visshet derom, att oäkta
barn verkligen blifvit af den föregifna modren erkändt. Lika litet, som jag kunde
önska, att lagstiftningen skulle bereda utrymme för de misstag, hvarigenom, på grund
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
13
af osäkra och förvillande uppgifter till presterskapet vid oäkla harns anmälande till
dopet, eller vid andra tillfällen obehöriga personer kunde intränga i aflidna qvinnors
familjkrets, för att der med de verkliga arfvingarne dela ari'; lika litet kunde jag
vilja befrämja tillkomsten af en lag, som kunde hos oäkta barns mödrar väcka föreställningen,
alt genom lagen vore ordnadi om dessa barns delaktighet i de tillgångar
mödrarne kunde vid deras frånfälle efterlemna, så att någon omsorg derför medelst
upprättande af testamente icke å mödrarnes sida erfordrades, men dock genom obestämda,
tvetydiga stadganden beredde åt de efterlefvande oäkta barnen faran af misstag
i förutsättningen, att deras härkomst kunde tillförlitligen ulredas och blifva säker
. grund för deras rätt i qvarlåtenskapen. I hvilketdera fallet som helst af de nu antydda,
syntes det mig vara bättre, att den ifrågaställa lagen icke funnes, utan hädanefter,
såsom hitintills, de mödrar, sorn ville erkänna sina oäkta barn och voro i den
lyckliga ställning, att kunna någon egendom åt dem disponera, voro genom lagstiftningen
hänvisade lill den säkrare utvägen i testamentsrättens begagnande. Jag framställde
häruti mot förslaget en betänklighet, hvilken jag icke tror mig kunna anse
genom den nu förändrade redaktionen vara väsendtligen undanröjd. Då nemligen förslaget
i dess nu erhållna lydelse såsom vilkor för det oäkla barnets rätt fordrar, att
”modren låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken”, så måste, viii inträffande
tvist emellan lagliga arfvingar och den oäkta pretendenten, gälla endera principen, antingen
att genom bevisning, sådan lagen i allmänhet fordrar den, skall styrkas, att modren
verkligen ”låtit anteckna” barnet såsom sitt; — eller ock alt anteckningens befintlighet
i kyrkoboken eger, emot de lagliga arfvingarne, vitsord om qvinnans erkännande, intill
dess att å arfvingarnes sida styrkes, att anteckningen tillkommit utan qvinnans
tillåtelse, härrört af misstag om namn eller någon annan förvillelse. Till den förra
principens antagande kunde, i vanlig juridisk syftning, det strängt vilkorliga i lagtexten
gifva anledning, enär icke anteckningens befintlighet i kyrkoboken, utan qvinnans
åtgärd till denna anteckning, blifvit i ordalagen uppställd såsom vilkoret; och i sådant
fall måste jag tro, att de oäkta barn, hvilkas fördel lagen ville tillgodose, ofta,
då lång tid förflutit från deras födelse till mödrarnes död, kunde genom svårighet
i bevisningen gå i mistning af sin arfsrätt och sålunda komma i sämre ställning,
än om mödrarne, i saknad af denna lag, hade af sin omtanka för barnen varit hänvisade
till testamentsrättens begagnande. Antages åter den sednare principen, eller
att anteckningens befintlighet i kyrkoboken gäller såsom bevis om qvinnans erkännande,
intill dess ali molbevisning sker; så synes mig, att, åtminstone i de flesta
fall, en sådan mötbevisning måste räknas till del omöjliga, så framt icke anteckningens
giltighet ställes i strängt beroende af vissa föreskrifter i det formella. En anteckning
om maternitelsförhållandet måste med lika laglig verkan kunna påkallas långt
efter det oäkta barnets födelse, som vid dennas lörsta anmälan hos presterskapet.
Huru skall då, efter qvinnans frånfälle, och möjligen äfven den kyrkoherdes, som
fört kyrkoboken, bevisning kunna lyckas derom, att qviunan aldrig någonsin hos
presterskapet erkänt barnet såsom sitt, derest icke detta erkännande för sin giltighet
kräfver iakttagande af strängt bestämd ordning, som gör en kontroll af främmande
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
person möjlig? På beskaffenheten af en sådan kontrollerande ordning för rigtigheten
af anteckningen i kyrkoboken måste då ytterst bero, om någon säkerhet skall finnas
för afliden qvinnas lagliga arfvingar emot följderna af sådana i kyrkoböckernas förande
möjliga fel och misstag, som blifvit närmare antydda i ett af de yttranden inom
Högsta Domstolen, i hvilka jag för min del i viss mån instämt. Om ock i allmänhet.
må medgifvas, att sådana reglementariska stadganden icke äro egnade alt intaga
någon plats inom allmänna civillagen, mäste jag dock, för min del, anse af den särskilda
beskaffenheten i förevarande fråga, der det faktum, att qvinnan verkligen erkänt
barnet, skulle utgöra enda grunden för arfsrätt ål den, som utan della erkännande
skulle vara en ”filius nullius”, det vara en följd, alt för lagens antagande skall
fordras ett tillförlitligt sätt för bestyrkande af ett sådant erkännandes verklighet.
Det synes mig för en så vigtig angelägenhet inom civilrätten icke vara nog med
ett allmänt förlitande på tillämpningen af reglementariska stadganden, de der lill en
del icke ens äro på det för allmänna lagar vanliga sätt kungjorda, eller derpå, att
icke den, som förer kyrkoboken, skall kunna begå ofrivilliga misstag i uppfattningen
och antecknandet af muntliga anmälanden i ärenden af ifrågavarande beskaffenhet.
Enligt mitt omdöme är betydlig skilnad i viglen af kyrkoboks-anteckningarne då de
gälla bekräftandet af härkomsten för barn af lagligen vigda makar, och i de fall, då
ett muntligen gjordt och med orden spårlöst försvinnande maternitets-förklarande för
oäkta, i all med föreskrifterna i Kongl. Brefvet den 17 Oktober 17 78 förenlig hemlighet
framfödl barn skall upplagas och genom anteckning i kyrkoboken förvaras åt
framtiden. Svårligen lärer, utom måhända för en aflägsnare framtid, något i äktenskap
framfödl barns härkomst spårlöst förloras derigenom, att anleckningarne i
kyrkoboken föras vårdslöst eller med missförstånd; men det obegränsade, från kontroll
undantagna notariatsvitsordet åt kyrkoboks-anteckningarne angående ett möjligen
långt eller det oäkta barnets födelse afgifvel maternitels-erkännande af den förut
okända modren kan medföra mången villfarelse, måhända äfven sådan förbistring, att
den gifta qvinnan finge sig i kyrkoboken påtvingad en oäkta afkomling, från hvilken
hon, i anseende till svårigheten att vederlägga kyrkobokens anteckning om hennes
förmenta muntliga erkännande inför kyrkoherden, icke kan frigöras. Särdeles kunna
misstag uppstå i de troligen icke sällsynta fall, der den vid födseln biträdande barnmorskan
haft uppdrag att för barnets befordrande till dopet göra anmälan hos presterskapet.
På en sådan budbäi erskas ord kunna origtiga anteckningar i kyrkoboken
tillkomma. 1 förevarande fråga kan jag åberopa, hurusom vår civillag, fastän i dess
Rättegångs-Baik särskildt afhandlas läran om bevisning, i andra Balkar för vissa fall,
der genom personers ord och utfästelser vigligare rättigheter skola bestämmas, i
sina stadganden derom tillika inlägger föreskrifter om de bevisningsformer, som skola
förekomma osäkerhet och missförstånd, t. ex. i 3 Kap. 1 § Giftermåls-Balken angående
fästning, 8 Kap. 1 § samma Balk angående äktenskapsförord, 4 4 Kap. 1 §
samma Balk angående försäljning af hustrus fasta gods, 9 Kap. 4 § Ärhla-Balken
angående bouppteckning, 42 Kap. 4 4 § samma Balk angående arfskifte, 46 Kap.
4 § samma Balk angående testamente, o. s. v, — Väl kan anmärkas, att nämnda
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
15
lag i 5 Kap. 10 § Giflermäls-Balken later häfdad qvinnas rätt vara beroende, bland
andra fall, derpå, att mannen, såsom orden lyda, ”låtit inlaga henne i kyrkan såsom
sin fästeqvinna”, utan att härvid någon föreskrift i afseende å kontroll öfver rigtigheten
af anteckningen i kyrkoboken blifvit meddelad. Men jag vågar icke tro det
hafva varit lagstiftarens mening i delta fall, att om den åberopade tillåtelsen vore
af mannen förnekad, han endast på grund af anteckningen i kyrkoboken skulle, emot
detta sitt nekande, antagas hafva gifvit tillåtelsen. På lika sätt kan visserligen den
nu föreslagna lagen, ulan någon närmare anvisning om sättet att för framtiden betrygga
de oäkta barnens på maternilets-erkännandet grundade rätt, inskränkas till
ett bestämmande, huru förhållandet blefve, der ett sådant faktum vore ostridigt.
Men jag befarar då, att denna lag kunde komma att i rätt många fall föranleda
skada för den i civillagens bevisningstheori mindre kunnige, och att derför bättre
vore, om ändring icke gjordes i den nu varande ordningen, att de oäkta barnens
rätt till del i mödrarnes egendom beror på testamenten. Jag anser således det vara
nödvändigt, att i förevarande lagförslag inlägges sådant vilkor i afseende å tillförlitligheten
af anteckningen i kyrkoboken, som tryggar mot de eljest i sådana ärenden
möjligen alltför ofta inträffande misstag; till exempel att qvinnans erkännande, då
det icke göres i skriftlig, af trovärdige män bevittnad handling, som kan vid kyrkoboken
förvaras, skall i kyrkoboken bestyrkas med gode mäns skriftliga intyg.”
I anledning af Justitie-rådet Södergrens anförande yttrade Hans Excellens Herr
Justitie-Statsministern:
”Förslagets uppställning i nu anmärkta afseende öfverensstämmer med det till
sin natur likartade stadgandet i 5 Kap. 10 § Giflermåls-ltalken, alt den, som häfdat
qvinna under äktenskapslöfte, ej har magt att ändra del löfte, om han låtit intaga
henne i kyrkan såsom sin fästeqvinna; och likasom detta lagrum, emot hvilket
samma anmärkningar med lika fog, som emot det nu föreslagna, kunna framställas,
icke behöft omgärdas med särskilda kontroller öfver anteckning i kyrkoboken,
tror jag, alt den uraktlåtenhet eller fullständighet i dylika anteckningar om andra
ämnen, som stundom må hafva förekommit, icke berättiga till antagande af någon
fara, all till och med origtiga maternitets-förhållanden skulle i kyrkoböckerna införas.
Vore så förhållandet, skulle väl en strängare kontroll, alldeles oberoende af den nu
ifrågasatta arfsrälten för oäkta barn, längesedan hafva blifvit påkallad; ty det lärer
väl icke heller under nuvarande förhållanden vara likgiltigt för en qvinna att ”få sig
i kyrkoboken påtvingad en oäkta afkomling”. Kontrollen öfver dylika anteckningar,
om den behöfves, torde utan våda kunna öfverlenmas åt qvinnan sjelf, som icke
länge lärer stadna i okunnighet om i församlingens kyrkobok och derutur utdragna
prestbevis för henne antecknas eli oäkta barn, som hon icke vill vidkännas; och ej
heller bör det väl förutsättas, att rättelse af en origtig anteckning icke skulle af
henne kunna utverkas. Det torde ock böra erinras, att nu ifrågavarande anteckning,
utan vidare kontroll, anses tillräcklig för att bevisa modrens arfsrätt lill eli
oäkta barns qvarlåtenskap och ett sådant barns fattigförsörjningsort, m. m. Genom
det föreslagna tillägget komme ingen ändring att häruti ske, lika litet som i pre
-
16
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 35.
sterskapets skyldighet att, såsom hittills, verkställa berörda anteckningar, äfven om
vid anmälan dertill icke iakltoges de för beredande af arfsrätt åt oäkta barn föreskrifna
särskilda former. Utom de besynnerliga förhållanden, som häraf blefve en
följd, såsom det nämnda, att en anteckning i kyrkoboken skulle, om dessa former
försummats, väl bereda modren arfsrätt efter barnet, men icke barnet efter modren,
befarar jag, att, genom det åsyftade tillägget, månget barn skulle komma att emot
modrens önskan och endast till följd af hennes okunnighet om fonnerne, gå sin arfsrätt
förlustig t, hvarigenom den allmänna rättskänslan måhända mera skulle såras, än
om barnet varit i lagen all arfsrätt frånkändt.
Jag anser mig derföre böra i underdånighet vidhålla det anmälda förslaget
oförändradt”-
På tillstyrkande af Ståls-Rådets öfrige ledamöter beslöt Kongl. Maj:t att
Proposition i ämnet, sådan den tinnes detta protokoll bifogad,
skulle lill Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
G. JV. IP7 esther g.
SLOCKHOLM, ALU. BONNIERS BOKTRYCKERI, 186 0.
Kong!.. Maj:t.i Nåd. Proposition N:o 36.
1
JM 56.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående förändring i gällande bestämmelser om
godtgörandet af kostnader vid laga skifte å boställe;
Gifven Stockholms Slott den 10 November
1865.
Uti underdånig skrifvelse den 2 December 1863 anmälde Rikets dä församlade
Ständer, att de anvisat ett belopp af 150,000 Riksdaler att af Riksgäld s-kontoret
utbetalas under innevarande statsregleringsperiod till godtgörande förskottsvis
af de kostnader för laga skifte å boställe, hvilka af boställshafvaren måste gäldas,
och anhöllo tillika om utfärdande af nådig förordning, hvarigenom nu gällande
bestämmelser i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 angående beräkning och fördelning
af den ersättning, som boställshafvare i anledning af verkställda egoskiften
kunna erhålla eller få vidkännas, sålunda förändrades, att boställshafvare befriades
från skyldigheten att förskjuta de å boställe belöpande kostnader för laga skifte
och endast förpligtades att å berörda förskott, intilldess detsamma blifvit till fullo
guldet, årligen till statsverket erlägga fern procent i ränta och två procent i amortering.
Till följd af erhållen nådig befallning hade ej mindre Kongl. Maj:ts och Rikets
Krigs- och Kammar-kollegier till Kongl. Majit inkommit med underdånigt utlåtande
jemte förslag till stadganden i ämnet, än ock Kongl. Majits och Rikets
Statskontor sådant utlåtande afgifvit, innefattande äfven förslag till förändring i åtskilliga
af nämnda stadganden; hvarefter Öfverdirektören vid Landtinäteriet till
Kongl. Majit den 14 November 1864 afgifvit infordradt underdånigt yttrande med
anledning af de salunda föreslagna bestämmelserna i ämnet, dervid Öfverdirektören,
bland annat, anfört:
Hih. till R. Si. Prof. 1865 $ 1866. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
att, då 16 Kap. 2 § Skiftes-stadgan rättvisligen förpligtade innehafvare af kronohemman
att i skifteskostnader deltaga lika med egare af annan jord, enär hemmanets
åbo kunde genom skatteköp blifva jordegare och sålunda för alltid tillförsäkra
sig åtnjutandet af de fördelar, hvilka genom skiftet vunnits, billigheten icke syntes
vara rätt iakttagen, dä förenämnda stadgande tillförbunde civile, militie- och eeklesiastike
boställens innehafvare till enahanda skyldighet, samt att, då emellan den,
som innehade jord såsom boställe, och den, hvilken arrenderade jord, blott föga
skilnad förefunnes, — den förre betalade nemligen med sitt arbete hvad den sednare
erlade genom arrendeafgiften —, men arrendatorn ej vore skyldig att gälda
skifteskostnaderna, hvilka föllo pä jordegaren, hvaremot boställshafvaren måste i
jordegarens, det är Kronans, ställe godtgöra nämnda kostnader, — Öfverdirektören
ansåge, att Rikets Ständers erkännande af de för boställsinnehafvare betungande
skyldigheter, som bestämmas i 1827 ars kungörelse, bort leda till den slutsats, att
Kronan skulle öfvertaga samma skyldigheter, en åsigt, hvilken Krigs- och Kammarkollegierna
jemväl biträdt, då de yttrat, att ^fullkomligt och mest rättsenligt varit,
att Staten, såsom jordegare, sjelf åtoge sig de ifrågavarande kostnaderna, utan att
derför fordra ersättning af sina tjenare, hvilka dymedelst äfven skulle blifva i tillfälle
att till boställets gagn använda de medel, som nu, i form af sju procent å det
förskjutna kapitalet, måste, pa sätt Rikets Ständer föreslagit, af honom betalas
att, då förberörda kostnader afsåge i främsta rummet att bringa Staten tillhörig
jord i sä få skiften och inom så ändamålsenliga gränser som möjligt, samt
derigenom bereda en säkrare besittning, äfvensom tillfälle till den bästa skötsel
och högre afkastning af jorden, och Staten kunde direkt tillgodogöra sig dessa
fördelar vid en blifvande ny löne- och boställsreglering, det vid sådant förhållande
syntes hvarken rättvist eller Staten värdigt, att den, för att freda sig från merberörda
kostnader, tvingade sin tjenare, hvilken innehade jorden under jemförelsevis
kort tid och i stället för kontant lön, att bestrida samma kostnader, hvarigenom
den tillfällige boställsinnehafvare!!» förut nog ringa lön icke oväsendtligt förminskades
;
att detta likväl i många år skett, dock icke för de tjenstemän, — och häraf
framstode ytterligare, huru obilligt förhållandet varit, — Indika lyckats till boställen
erhålla hemman, som varit af ålder enstaka eller som för mångå år sedan undergått
enskifte eller laga skifte, utan för dem, sorn anvisats boställen i oskiftade
byar, hvilka sistnämnde tjenstemän redan fördenskull blifvit sämre lottade än de
förre, att deras boställsjord vore fördelad i en mängd tegar med högre brukningskostnader
men mindre afkastning, emedan jorden icke kunnat pa bästa sätt häfda»;
samt
att dylike tjenstemän derföre borde, för att blifva lika lönte med sina lyckligare
lottade tjenstekamrater, af Staten snarare understödjas än betungas med ut
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
3
gifter, af hvilka boställshafvaren hade litet eller intet gagn, såvida han snart efter
skiftets fastställande måste afträda bostället till följd af befordran eller afgång från
tjensten.
1 sammanhang härmed hade Öfverdirektören, för att ådagalägga den obillighet,
hvarmed boställshafvare hittills behandlats, anfört:
att, då Statens välförstådda intresse påkallade, att laga skiften verkställdes
samt Staten dertill jemväl uppmuntrade genom det vitsord att erhålla sådant skifte,
som äfven den minste jordegare i by, allenast han är besuten, erhållit, och genom
understöd af allmänna medel till sådana skifteslag, inom hvilka utflyttningar egde
rum, Staten i konseqvens härmed äfven borde uppmuntra boställshafvare att söka
laga skifte, men att, långt ifrån att detta skett, tvärtom föreskrifter blifvit utfärdade,
i följd af hvilka boställshafvares skifteskostnader blefve drygare, om han uppträdde
såsom sökande, än om skiftet söktes af en annan delegare i skifteslaget;
att dessa föreskrifter funnos i 19 §. 3 mom. af landtmäteri-taxan den 12 Maj
1857, hvilket författningsrum innehölle, bland annat, att, om innehafvare af civilt
eller militie-boställe sökte laga skifte, han då skulle i allt betala såsom enskild
jordegare, hvaremot, om icke han, utan en annan delegare i skifteslag, sökte skifte
derstädes, denne skulle betala endast den för kost och husrum belöpande del i
arfvodet, eller l/4:del af detta, samt de öfriga 3/4:delar, äfvensom resekostnadsersättningen
såväl för Landtmätare som Gode Män och arfvode för de sistnämnde
af allmänna medel godtgöras.
Med hänsigt till hvad sålunda blifvit anfördt och då det af Rikets Ständer
föreslagna sätt att i viss mån bereda boställshafvare lindring i deras hittills varande
betungande skyldigheter i förevarande afseende skulle komma att ganska betydligt
öka flere myndigheters sysselsättning i tjensten, samt då Statens och vederbörande
kyrkors eller församlingars utgifter icke, enär de flesta i skifteslag med
andra hemman liggande boställen redan undergått enskifte eller laga skifte, kunde
blifva särdeles betydliga, om de kostnader, som fordrades för verkställighet af laga
skifte å boställen och af sådant skifte blefve en följd samt nu ålåge boställenas
innehafvare, öfverflyttades från desse på Staten eller vederbörande kyrkor och församlingar,
för att af dem, likasom för skiften å deras utarrenderade hemman och
lägenheter, utgöras, hemställde Öfverdirektören, att nådig proposition i sådan
rigtning mätte till Rikets Ständer aflåtas.
Rikets Ständer hafva i deras underdåniga skrifvelse yttrat, att genom det
beviljade anslaget skulle, utan någon uppoffring från statsverkets sida, boställshafvare
befrias från nöd%'ändiglieten att på en gång anskaffa en större summa och
frän äfventyret att ej fä densamma godtgjord. Något sådant äfventyr, som här om
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
förmäles, lärer väl under nuvarande förhållanden ytterst sällan kunna inträffa, enär
den, som emottager boställe, är pligtig att vid tillträdet godtgöra förre innehafvaren
hvad som utaf de ifrågavarande kostnaderna icke anses belöpa ä dennes egen
besittningstid; och att tillgång hos tillträdaren skulle saknas är väl mindre att
befara, än det motsatta förhållande att denne får svårighet att hos afträdaren utbekomma
hvad som denne för husröta eller eljest bör till sin efterträdare gälda.
I hvad man den andra fördelen, eller befrielsen för b o stal Is ha fva re från anskaffande
på en gång af ett större penningebelopp, skulle genom de af Rikets
Ständer ifrågasatta låneunderstöd åstadkommas, beror i väsendtlig mån på de bestämmelser,
som skulle sättas i stället för de nu i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj
1827 upptagna. Då sjelfva anslaget icke är gifvet för längre tid än tre år, följer
deraf ock, att förändrade föreskrifter i detta afseende endast skulle kunnat innefatta
ett tillfälligt upphäfvande under denna tid af de allmänna stadgandena, och
detta icke ens i vidsträcktare män, än sorn af anslagets tillräcklighet, i förhållande
till under tiden anmälda skiftesliqvider, för boställen kunnat ega rum. Härvid torde
jemväl böra bemärkas, att Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse icke gjort
något undantag för de ecklesiastika boställena, för hvilka eljest Staten icke ansetts
ega lika giltig anledning att träda emellan, som vid de civila och militära, men
hvilkas blifvande delaktighet af låneanslaget, likväl i icke ringa män kommit att
verka till inskränkning uti tillgängen för lån åt civile och militäre boställshavare.
Skulle, såsom Kollegierna föreslagit, pröfningen af inkommande förslag till låneunderstöd
hafva skett hos vederbörande Kongl. Maj.ts Befallningshafvande, hade
icke någon säkerhet funnits emot öfverassignering ä anslaget, enär den ena Länsstyrelsen
icke kunde ega kännedom om de anordningar, som samtidigt, eller under
årets lopp, egde rum hos de öfriga. Skulle åter pröfningen hafva försiggått hos
en centralmyndighet, såsom i Statskontoret, hade göromålen der blifvit så väsendtligen
förökade, att fråga torde hafva uppstått, om ett sådant åliggande kunnat utan
men för öfriga ärendens behandling föreskrifvas, med mindre tillökning i tjenstemannapersonaien
samtidigt blifvit beredd.
Det vikar sig jemväl af gällande stadganden om rättighet för landtmätare
att. under vissa vilkor uppbära arfvode för laga skifte i förskott, hurusom det åsyftade
ändamålet att befria boställshavare från nödvändigheten att anskaffa åtminstone
sä stor del af skifteskostnaderna, som svarar emot landtmätarens arfvode, —
oftast den största utgiften, — innan boställshavare kunde utbekomma motsvarande
del af låneunderstödet, svårligen kunnat vinnas utan att antingen uppoffra säkerheten
för Staten eller ock framkalla föreskrift om särskilda borgensförbindelser,
hvilkas anskaffande för boställshavare ofta skulle varit med svårighet förenad. Det
är ock uppenbart, att, om i stället för medels utanordnande till boställshavare för
alla de utgifter, han har att bestrida till öfrige delegare för odling, husflyttning m.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 116.
5
m., hvarje delegare i ett skifte skulle direkte utbekomma af låneanslaget det belopp,
som han egentligen hade att af boställshafvaren uppbära, ett så invecklad t, både
för embetsmyndigheter och enskilde skiftesdelegare besvärligt, uppbörds- och redovisningssätt
skulle hafva uppkommit, att olägenheterna deraf varit nära nog jemförliga
med dem, man genom låneunderstödet velat afhjelpa.
I det af Ofverdirektören vid Landtmäteriet afgifna utlåtande är deremot, såsom
det synes, på goda skäl utvecklad den åsigten, att. Staten borde godtgöra alla
utgifter för laga skiften å civila och militära boställen samt kyrkan eller församlingen
vidkännas alla dylika utgifter för de ecklesiastika. Huru stora belopp, som
härigenom årligen kunna erfordras utöfver dem. som nu utgå, är svårt att på förhand
beräkna, men att kostnaden för statsverket icke kan blifva särdeles betungande
bör kunna slutas deraf, att inom större delen af landet laga skiftena nu sä
fortgått, att antalet af boställen, som framdeles komma att i skifte deltaga, måste
vara i hög grad förminskadt, äfvensom af de föga betydande belopp, som under
de sednare åren utgått för de kostnader, som redan nu af statsverket godtgöras.
Enligt uppgifter, som ifrån Stats-kontoret och Krigs-kollegium blifvit meddelade,
har nemligen kostnaden för verkställda landtmäteriförrättningar under åren
1861, 1862 och 1863 utgjort
å de militära boställena
21,743 R:dr 32 öre
och å de civila „
.  5,326 „ 83 „
eller i medeltal årligen
för de militära
7,247 „ 77 „
och för de civila
1,775 „ 61 „
Summa 9,023 R:dr 38 öre.
Dessa kostnader hafva i Krigs-kollegium anordnats från anslaget tili extra
utgifter, men i Stats-kontoret i allmänhet utgått från anslaget till rese- och traktamentspenningar.
Kongl. Majit, som den 21 nästlidne April tagit detta ärende under nådig pröfning,
och, vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, då icke funnit skäl vara
för handen att på föreslaget sätt disponera det af Rikets Ständer för innevarande
statsregleringsperiod åt boställshafvare anvisade låneunderstöd af 150,000 Riksdaler
och följaktligen icke heller att meddela nådig föreskrift om föreslagen förändring
i de genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 i förevarande ämne gifria bestämmelser,
vill i stället härmed föreslå Rikets Ständer, att de kostnader, som fordras
för verkställighet af laga skifte å boställen och af sådant skifte blifva en följd
samt nu åligga boställenas innehafvare och enligt ofvanåberopade Kungörelse på
tjugu års tid fördelas, ma utgå af statsmedel i hvad civila och militära boställen
angår, samt i afseende å ecklesiastika boställen gäldas af vederbörande kyrkor
eller församlingar, äfvensom att såväl dessa kostnader, sorn de, hvilka redan nu
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.
åligga statsverket för landtmäteriförrättningar, må, enär sammanlagda beloppet icke
på förband kan bestämmas, utgå från förslagsanslagen till rese- och traktamentspenningar
och anordnas å samma anslag till den hufvudtitel, hvarunder det boställe,
som undergår skifte, anses böra.
De frågan rörande handlingar komma att tillhandahållas vederbörande Utskott;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd oph ynnest städse
välbevågen.
C AIIL.
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i
Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10 November 1865,
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden : Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråle, uppläste till justering
följande i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande, förut
fattade beslut uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen
:
l:o angående förändring i gällande bestämmelser om godtgörandet af kostnader
vid laga skifte å boställe;
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag samt förordna, att, i enlighet
dermed, nådiga Propositioner af den lydelse bilagorna Litt. A. till detta
Protokoll utvisa, skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.
7
M 57.
Ank. till Exp.-Utsk. den ‘22 Nov. 1865. kl. 6 e. m.
Kongl. Maj;ts nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående förändrad grand för uttaxering af
Landstingsmedel; Gifven Stockholms Slott; den
10 November 1865.
I sammanhang med den på Rikets Ständers förslag den 15 September 1863
beslutade förändring al § 58 i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 örn kommunalstyrelse
på landet, beträffande granden för kommunalutskyldernas utgörande,
lät Kongl. Maj:t genom Sine vederbörande Befallningshafvande infordra Landstingens
underdåniga yttranden i fråga dels huruvida icke berörda förändring jemväl
påkallade en i hufvudsakligen enahanda rigtning gående förändring i bestämmelserna
om de afgifter, som af Landstinget, jemlikt § 47 i Kongl. Förordningen om
Landsting beslutas, så att dessa afgifter i allmänhet, komme att. för jordbruksfastighet,
ehvad den är i mantal satt eller ej, utgå med dubbelt belopp emot för annan
fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål, dels om icke, oberoende
häraf, sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej utgöres, i allt fall
borde erlägga afgifter tili det belopp, som, derest bevillning för densamma skulle
enligt Art. IL Bevillnings-stadgan utgå, på grund af taxeringsvärdet mot, sådan bevillning
svarade.
Af de underdåniga yttranden, som i följd häraf inko mm o frän samtliga Landstingen,
utom Westmanlands läns, dit. det Kongl. Cirkuläret icke hann ankomma
före Landstingets afslutande, visade sig, att för den ifrågasatta förändringen i grunden
för landstingsmedlens uttaxering uttalat sig sexton Landsting, nemligen i Upsala,
Skaraborgs, Jönköpings, Södermanlands, Elfsborgs, Calmar, Stora Kopparbergs,
Wermlands, Gefleborgs, Westerbottens, Malmöhus, Christianstads, Blekinge,
Göteborgs och Bohus, Jemtlands och Norrbottens län, samt att förändringen blifvit
afstyrkt af Landstingen i sex län, nemligen Stockholms, Ostergötlands, Orebro,
Wester-Norrlands, Gotlands och Hallands; hvarjemte ett Landsting, Kronobergs läns,
biträdt. förslaget derom, att äfven pa sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning
icke utgöres, landstingsmedel skulle uttaxeras i förhållande till taxeringsvärdet,
men, beträffande proportionen mellan den andel i nämnda medel, som borde
uttaxeras af jordbruksfastighet, och den andel, som uttaxerades af annan fastighet,
frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål, föreslagit, att, denna i allmänhet
icke borde bestämmas högre än såsom Fem till Tre.
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.
Det vida öfvervägande flertalet bland Landstingen hafva således uttalat sig
för antagandet af den ifrågaställda förändrade debiteringsgrunden för afgifter,
som af Landstingen till uttaxering beslutas. Då emellertid en så beskaffad förändring
skulle innefatta rubbning af den grund för ifrågavarande afgifters utgörande,
sorn, i öfverensstämmelse med Rikets Ständers beslut, blifvit i Kongl. Förordningen
om Landsting stadgad, har Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den 6 Augusti
1864, funnit, vidtagandet af omförmälda förändring i de härom gällande bestämmelser
då icke böra af Kongl. Majit definitivt beslutas, men förklarat sig vilja
närmare tidpunkten för nästa riksdag taga frågan i förnyadt öfvervägande, i ändamål
att göra densamma till föremål för behandling af Rikets Ständer, hvaremellertid
Kongl. Majit, i nåder föreskref att Dess Befallningshafvande i de län,
hvarest den ifrågaställda förändringen i debiteringsgrunden blifvit af Landstingen
förordad, skulle till Landstingens ompröfvande öfverlemna, huruvida icke äfven de
afgifter, som vid 1864 års Landsting beslutades, utan att särskild grund för erläggandet
bestämdes, borde med tillämpning af förut omförmälda föreslagna nya grund
uttaxeras.
Med anledning af' hvad sålunda i denna fråga förekommit, vill Kongl. Majit
härmed i nåder föreslå Rikets Ständer att antaga o i Vanberörda, med nu gällande
grund för debitering al kornmunal-utskylder ä landet öfverensstämmande, förändrade
allmänna grund jemväl för utgörande af de afgifter, som af Landstinget till
uttaxering beslutas.
I sammanhang härmed och da den i 1 mom. sista punkten af förut åberopade
§ 47 i Landstings-författningen medgifna rätt för Landstinget att, “med
afseende å ett ifrågastäldt företags beskaffenhet, särskildt bestämma grunden
för uttaxering af de medel, som för dess utförande erfordras", synes blifva
mindre behöflig, om en billig allmän grund för afgifternas utgörande fastställes,
vill Kongl. Majit tillika föreslå Rikets Ständer att, derest den ofvan framställda
förändringen i Landstings-förordningens stadgande]! uti ifrågavarande afseende varder
af Rikets Ständer antagen, då jemväl taga tinder särskildt öfvervägande, huruvida
icke ofvanåberopade sista punkt i 1 mom. af nämnda § bör utgå samt §:en
gifvas den förändrade lydelse, som af Rikets Ständers beslut i ena eller andra afseendet
kan föranledas; blifvande, i den män §iens innehåll varder ändradt, någon
jemkning i föreskrifterna i § 48 om uppställningen af de förteckningar, som skola
tjena till ledning för Landstingsskattens bestämmande och de derpå grundade sammandrag,
erforderlig.
De till detta mål hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest, städse
välbevågen.
C A R L.
(i. Lagerstråle.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.
9
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans MajU Konungen i
Stats-Rådet å Stockholms Slott den 10 November 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten.,
Bredberg,
Thulstrup,
Renterskiöld och
Carlson.
Chefen tor Civil-departementet, Statsradet, Lagerstråle, uppläste till justering
följande i enlighet nied Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Radets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade heslut uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets Ständer,
nemligen:
2:o angående förändrad grund för uttaxering af Landstingsmedel: — —
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag samt förordna, att,
i enlighet dermed, nådiga Propositioner af den lydelse, bilagorna
Litt. — B. — — till detta Protokoll utvisa, skulle till
Rikets Ständer afga.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Bih. till R. St. Prof. 1865 1866. 1 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
M 38.
Ank. til! Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kf. 6 e. m.
Kongl. Majds nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående berättigande för Landshöfdingen i Skaraborgs
län, f. d. Statsrådet m. m. Jonas Wrem, att
vid af skedstagandet erhålla pension å Allmänna
Indragningsstaten; Gif ven Stockholms Slott den 10
November 1803.
Hos Kongl. Majit har, uti ingifven underdånig ansökning, Landshöfdingen i
Skaraborgs län, f. d. Statsrådet m. m. Jonas Waern, som är född den 16 Juli 1799
och, enligt ansökningen bilagd tjensteförteckning, inträdt i rikets tjenst den 13 Maj
1819, då han antogs till e. o. kanslist i Kanslistyrelsen, samt derefter tjenat. Staten
dels såsom officer från den 15 Februari 1820 till den 6 Februari 1830, dels såsom
Statsråds-ledamot från den 18 Maj 1844 till den 10 April 1848 och dels såsom Landshöfding
från den 14 December 1857, och derjemte varit i hvarjehanda allmänna värf
använd, — i underdånighet anhållit att, enär han, på sätt bifogadt läkarebetyg vitsordade,
under år 1863 träffats af ett slaganfall, som efterlemnat ett försvagadt och
i allmänhet aftagande helsotillstånd, hvilket vid utöfningen af hans embete ofta
måste finnas menligt och medföra ansträngningar, missgynnande för möjligheten att
återvinna en varaktigare helsa och ernåendet af en längre lifstid, Kongl. Majit
måtte, ehuru sökandens tjenstetid icke uppginge till det antal år, som berättigade
till pension å Allmänna Indragningsstaten, i nåder täckas hos Rikets Ständer göra
framställning derom, att sökanden, som pä sin ålderdom befunne sig i mindre bekymmerfria
ekonomiska omständigheter än tillförene, då han, oförhindrad af tjensteåligganden,
kunde åt vården af enskilda angelägenheter egna en oafbruten verk
-
\
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3S.
11
samhet, måtte vid afskedstagandet beviljas pension i likhet med hvad för Landshöfdingar
i allmänhet vore stadgadt.
Dä, pä sätt det afgifna läkarebetyget utmärker, f. d. Statsrådet Waerns helsotillstånd
icke medgifver ett fortsatt utöfvande af hans innehafvande Landshöfdinge-embete
intilldess han, som redan är öfver 66 år gammal, jemväl uppnått den för
pensions åtnjutande å Allmänna Indragningsstaten stadgade tjensteålder, vill Kongl.
Majit, med afseende härå och i betraktande af de vigtiga värf, i hvilka f. d. Statsrådet
Waern varit i rikets tjenst använd, härmed föreslå Rikets Ständer, att f. d.
Statsrådet Waern ma, från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från
Landshöfdinge-embetet kan varda honom beviljadt, å Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af den för Landshöfdingar bestämda
ärliga pension af Sex tusen Riksdaler Riksmynt.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
C A R L.
G. Lagerstråle.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SS
-
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Haris Uaj;t Konungen i
Ståts-Rådet ä Stockholms Slott den 10 November 1S65.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Civil-departementet, Statsrådet Lagerstråle, uppläste till justering
följande i enlighet med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade beslut uppsatta förslag till nådiga Propositioner till Rikets Ständer,
nemligen
och 3:o angående berättigande för Landshöfdingen i Skaraborgs län, f. d. Statsrådet
m. m. Jonas Waern, att vid afskedstagandet erhålla pension å Allmänna Indragningsstaten:
Och
behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Radets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, samt förordna att, i
enlighet dermed, nådiga Propositioner af den lydelse, bilagorna
Litt. — — — C, till detta Protokoll utvisa, skulle till Rikets
Ständer afgå. *
Kx protoeollo
Otto W. Seippel.
Stockholm, tryckt hos A. Cedergren, 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. proposition IM 39.
i
W.o 39,
Arik. till Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Majds Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
med Frankrike afslutade Handels- och Sjöf'arts-traktater;
Gifven Stockholms Slott den 11 November 1865.
Genom särskilda, under loppet af de sistförflutna 40 åren afslutade trakta»
ter, liar för Svenska fartyg betingats rättighet att i de flesta Europeiska länder
och deras kolonier, äfvensom i Nord-Amerikas förenta Stater, behandlas lika
med inhemska fartyg. Den ökade sysselsättning, Svenska skeppsfarten sålunda
erhållit, har, i förening med andra orsaker, bidragit dertill, att handelsflottans
lästetal under nämnda tid mer än fördubblats. Alltsedan medlet af förra århundradet,
då ett “preliminärt handels- och sjöfarts-fördrag“ år 1741 ingicks mellan
Konungarne Fredrik I och Ludvig XV, och hvaruti hänvisades till den “navigations-
’ och handelstraktat, hvilken mellan Deras Majestäter kommer att slutas",
hafva, vid olika tidpunkter, underhandlingar varit inledde, för att åtS venska
fartyg bereda en förmånligare behandling i Frankrike. Så har detta löfte
om en lämplig reglering af Sveriges handels- och sjöfartsförhållanden med Frankrike
blifvit förnyadt, icke allenast uti en “provisorisk konvention" af den l:sta
Juli 1784 mellan Konungarne Gustaf III och Ludvig XVI, utan äfven uti Art.
VIII af fredsfördraget, af den 6 Januari 1810, der det heter att “en Handelstraktat
skall kunna upprättas, för att åt handeln båda Staterna imellan, försäkra
alla de begifvanden, som med densamma kunna vara förenliga, och hvarigenom
hvar och en af de båda Nationerna skall hos den andra erhålla de fördelar,
som äro de mest gynnade Nationer tillagda", — utan att likväl de såBih.
till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 18 Häft. 1
2
Kongl. Majlis Nåd. Proposition 39.
lunda för iner än ett 100 år tillbaka först beslutade, och sedermera förnyade
gånger utlofvade traktater kunnat bringas till stånd. Den egentliga svårigheten
vid dessa underhandlingar härrörde derutaf, att Frankrike icke velat åtnöja
sig med en reciprocitets-traktat på samma grunder som de sjöfarts-fördrag,
hvilka Sverige med andra Magter afslutat. Såsom vederlag för Svenska fartygs
nationel a, behandling i Frankrike, vid direkta resor från hemlandet eller från
Norrige, fordrades att tull och öfriga afgifter vid införseln till Sverige af Franska
naturalster och tillverkningar skulle nedsättas. Sålunda yrkades år 1847 hufvudsakligen,
att tullen för vin på fat skulle nedsättas från 24 till 4 sk. B:ko för
kannan, och för vin på buteljer från 1 R:dr till 8 sk. B:ko för kannan, samt
att införsels-förbudet för sidenväfnader och kläden skulle utbytas mot tullsatser
icke öfverstigande 25 procent af värdet. Med anledning af de politiska tilldragelserna
år 1848 förklarade emellertid Kongl. Maj:t, att, i anseende till den derigenom
uppkomna industriela kris, oöfvervinueliga hinder mötte för medgifvande
af de å Sveriges sida år 1847 erbjudna lättnader i tullbestämmelserna för Franska
manufakturvaror. Underhandlingen upptogs ånyo åren 1850—1854, men
utan att leda till något resultat. I följd af den förändring i Frankrikes handelspolitik
som sedermera inträdt, afslöts af denna Magt år 1860 en traktat med
England, hvarigenom tullen å Engelska export-artiklar betydligen minskades i
Frankrike, emot det att Franska fabriks- och slöjdvaror, med ytterst få undantag,
deribland bränvin, sprit och maltdrycker, samt tobaks- och socker-fabrikater,
förklarades tullfria i England. Tullen på vin vid införsel till detta land nedsattes
betydligt. Följande året blefvo mellan Frankrike och Belgien särskilda
handels- och sjöfartsfördrag afslutade, på grund af hvilka Belgiska varor få införas
till Frankrike mot samma tull som Engelska, och afgifterna för Belgiska
fartyg, vid direkta resor från hemlandet, nedsattes till enahanda belopp som det,
hvilket borde af Franska fartyg erläggas i Belgien. Snart derefter öppnades
underhandling om traktater i samma syftning mellan Frankrike och Preussen, å
egna samt Tyska Tullföreningens vägnar, hvilka redan år 1862 blefvo afslutade.
Sedan, genom dessa öfverenskommelse!’, en ny bana blifvit af Frankrike beträdd,
ansåg Kongl. Maj:t tidpunkten vara inne att ånyo upptaga frågan om en sjöfartstraktat
mellan de förenade Rikena och Frankrike. Förberedande åtgärder
vidtogos för detta ändamål. Det visade sig då, att den Kejserliga Regeringen var
benägen att medgifva Sverige och Norge samma förmåner, som åt England, Belgien
och Tyska Tullföreningen blifvit försäkrade, så framt Kongl. Maj:t, genom
en samtidigt afslutad handelstraktat, samtyckte att å sin sida bevilja skälig nedsättning
i tullen å Franska export-artiklar. Vid de första meddelanden, som
med afseende härå egde rum, fordrades å Frankrikes sida, att tullnedsättningarne
i Sverige och Norge borde utsträckas åtminstone lika långt som de af Belgien
och Tyska Tullföreningen medgifva nedsättningar. Då likväl detta, hvad be
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jls 39.
3
träffade vissa Svenska fabriksnäringar, kunde hafva ansetts bilda en alltför hastig
öfvergång från det skydd desamma, genom förbud och höga tullafgifter länge
åtnjutit; och då en så ansenlig nedsättning äfven kunde antagas medföra en betydligare
minskning i Statens på tullafgifterna grundade inkomster, måste å dessa
omständigheter behörigt afseende fästas, och Kongl. Maj:t fann sig derföre icke
kunna i allmänhet erbjuda större nedsättning i tullen å Franska fabriks- och
handtverksvaror, än som i alla händelser för dylika varor ansågs skäligen böra
innan kort i Sveriges allmänna tulltaxa införas, äfven derest någon handelstraktat
med Frankrike icke kommit till stånd. Efter de nedsättningar, som trädde
i kraft med år 1858, hade Svenska tulltaxan förblifvit i det närmaste oförändrad
intill den tid, då Rikets Ständer mot slutet af år 1862 sammanträdde. Den erfarenhet,
som vunnits under dessa fem år, inom hvilka nästan alla våra näringar
vunnit en högst betydlig tillvext, hade ytterligare bekräftat, att en försigtig
öfvergång till ett friare tullsystem långt kraftigare bidrager till utvecklingen af
för landet gagneliga näringar, än det alltid osäkra, ofta förlamande stödet af
skydd mot täflan med främmande tillverkningar, samt att statsinkomsten ingalunda
minskas i samma förhållande som nedsättning sker i tullen för dessa,
eller öfriga artiklar. Med stöd af denna erfarenhet, och för att afhjelpa insedda
brister och oegentligheter, samt med afseende å varuförbrukarens billiga fordringar
att icke öfver höfvan beskattas, till största delen endast till enskildes förmån,
fann Kongl. Maj:t väl omständigheterna påkalla en fullständig omarbetning
af tulltaxan, men då, efter inhemtade upplysningar, det syntes sannolikt att den
länge eftersträfvade traktaten med Frankrike skulle kunna afslutas på antagliga
vilkor, förklarade Kongl. Maj:t, i Skrifvelse till Rikets Ständer af den 21 November
1862, att nödig omtanka bjöde att icke gå underhandlingarne härom i
förväg genom framställning af förslag till någon större reform i dåvarande tulllagstiftning.
I öfverensstämmelse härmed förblefvo också bestämmelserna rörande
införseltarifen i alla väsendtliga delar oförändrade äfven vid sednaste riksdag,
ehuru Rikets Ständer i fråga om utförseltullarne vid detta tillfälle fattade det
vigtiga beslut, att alla dylika afgifter skulle ur taxan försvinna. I underdånig
skrifvelse angående beräkningen af Statsverkets inkomster, af den 23 November
1863, anmälde Rikets Ständer med afseende å tullbevillningen, att, då antagligt
vore det nedsättning i tullsatserna för vissa artiklar kunde, med anledning af
den ifrågasatta handels- och sjöfartstraktaten med Frankrike, komma att ega
rum, hade Rikets Ständer på denna och flera anförda grunder, ansett tullinkomsterna,
hvilka i medeltal under de fyra sista åren uppgått till 14,143,307 R:dr, och
af Kongl. Maj:t, i nådig Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, antagits
böra beräknas till 14,000,000 R:dr., likväl icke med säkerhet kunna upptagas
till högre belopp än 13,500,000 R:dr.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\§ 39.
Derefter öppnades, i December 1863, formliga underhandlingar med Kejserliga
Franska Regeringen angående ifrågavarande traktater, och fortgingo till den 14 Februari
1865, då Kongl. Maj:ts Minister i Paris, jemte de å Franska sidan särskildt befullmägtigade
ombud, afslutade och undertecknade Handels- och Sjöfarts-traktater
mellan Kongl. Majit, å ena, samt Hans Majit Fransmännen Kejsare, å andra
sidan. Till följd af begge dessa Traktater, hvilka under den 10 sistlidne Mars blifvit
af Kongl. Majit ratificerade, och, på grund af deruti träffade öfverenskommelser,
från och med den 15 derpå följande April satte i verkställighet, äro Svenska fartyg
berättigade att i Frankrikes hamnar tillgodonjuta alla de förmåner, som beviljas
den mest gynnade Nations fartyg och de med sådana fartyg in- och utförda laster.
Vid direkta resor från Sverige eller Norge har för Svenska fartyg betingats
fullständig frikallelse från läst-afgifter i Frankrike så snart Franska fartyg
kunna komma att åtnjuta enahanda förmån i de förenade Rikenas hamnar.
Intilldess sådant möjligen kan beslutas, skall för Svenska fartyg erläggas 75 centimer
par tonneau, eller omkring 2 R:dr 34 öre för nyläst (1 R:dr 35 öre för
svår läst), motsvarande de lastpenningar, samt fyr- och båkafgifter, som, enligt
uppgjorda beräkningar, i medeltal för Franska fartyg nu betalas i Sverige. Sedan
längre tid tillbaka, och intilldess att sjöfartstraktaten trädde i kraft, utgjorde
afgiften för Svenska fartyg i Franska hamnar 4 Francs 50 cent. pär
tonneau, eller omkring 14 R:dr 6 öre för nyläst (8 R:dr för svår läst). Då denna
afgift drabbade ej blott Svenska, utan jemväl alla de Norska fartyg, som sysselsattes
med export af Svenska produkter till Frankrike, och derjemte de varor,
som med dylika fartyg dit infördes, betungades med extra afgifter, måste dessa
omständigheter utgöra ett stort hinder för hela denna export, hvilken, i anseende
till varornas beskaffenhet, erfordrar större utrymme, i förhållande till sitt värde,
än de flesta andra länders export-artiklar. Men det var naturligt, att i den mån
öfriga Nationer lyckades att frigöra sig från dylika differentiela afgifter, skulle
olägenheterna häraf blifva för oss så mycket mera tryckande och slutligen medföra
en allvarsam fara att Sveriges handel och sjöfart på Frankrike för framtiden
kunde komma att lida en högst kännbar inskränkning; och den stora vigten
af ett sådant förhållande blir så mycket mera tydlig, då man tager i betraktande,
att oaktadt inverkningarne af nyssnämnda ogynnsamma omständigheter, Sveriges
utförsel till Frankrike under sednaste tiden likväl i värde uppgått till mer än 9
millioner R:dr åidigen, samt att således detta land, näst England, utgjort den
förnämsta'marknaden för våra produkter.
Då nu genom de afslutade handels- och sjöfarts-traktaterna, omförmälda olägenheter
blifvit omsider undanröjda, hafva alltså icke allenast de eljest hotande
följderna deraf förekommits, utan i stället utsigt öppnats att, i följd af åvägabragta
lättnader, ökad sysselsättning för Svenska handelsflottan och större afsätt
-
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition J\§ 39.
5
ning för våra produkter skola beredas, samt att i allmänhet en lifligare, ömsesi"
digt gagnande rörelse mellan de begge länderna skall befrämjas.
Genom samma traktater hafva icke allenast defferential-umgälderna för Svenska
och Norska fartyg, som sysselsättas med varutransport från Sverige till Frankrike,
blifvit nedsatta till ett jemförelsevis ringa belopp, eller till endast en sjettedel
af hvad de förut utgjorde, utan ock tullen å alla artiklar, sorn antagits kunna
komma att utgöra föremål för export från Sverige till nämnda land, blifvit, dels
betydligen minskad och dels alldeles borttagen, på sätt den till handelstraktaten
fogade tarif A. närmare utvisar; hvarförutan också för alla öfriga, i denna tarif
icke särskildt upptagna artiklar, samma tullbehandling skall gälla, som åt den
mest gynnade Nation blifvit af Frankrike medgifven. För att lätta jemförelsen
bilägges härjemte en förteckning å de förnämsta sådana artiklar, med uppgift på
den tull, som förut i Frankrike varit gällande för dessa varor, då de infördes
med Svenska eller Norska fartyg. Den vid traktaten fogade tarif B. utvisar de
tullsatser, som för införsel i Sverige blifvit antagna, och hvilka, enligt hvad här
ofvan är antydt, icke med afseende å någon hufvudsaklig artikel nedgått till da
belopp, som uti de af Frankrike med Belgien och Tyskland, samt sednare med Italien
och Schweiz afslutade traktater blifvit för införseln till dessa särskilda länder, bestämda.
Emellertid har den Svenska tulltaxan, till följd häraf, i flera väsendtliga
delar undergått icke obetydliga förändringar. En fullständig utredning af de förhållanden,
hvilka, i sammanhang med underhandlingarne, derpå invei’kat, är lemnad
uti de underdåniga betänkanden, som af en med afseende å tulltaxans omarbetning
af Kongl. Majit förordnad särskild Komité blifvit afgifna; hvilka betänkanden
blifvit till trycket befordrade, och äro för Rikets Ständer tillgängliga.
Kongl. Majit anser sig likaledes, i sammanhang med detta ämne, böra fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att, jemlikt under loppet af sistlidne Maj månad
med Kongl. Preussiske härvarande Beskickning utvexlade ministeriela noter, alla
de nedsättningar, som af Preussen blifvit åt Frankrike, genom traktat af den 2
Augusti 1862, beviljade, jemväl komma Svenska produkter till godo vid införseln
till Preussen och öfriga till Tyska Tullföreningen hörande länder, så länge dessa
länders alster och tillverkningar få införas till Sverige mot samma tull, som
blifvit bestämd i den af Kongl. Majit med Frankrike afslutade traktat. Då en
betydlig nedsättning härigenom skett i tullen på jern och andra artiklar, i följd
hvaraf Sveriges export till Tyskland, som i värde redan öfverstiger 8 millioner
R:dr årligen, otvifvelaktigt bör komma att ökas, har sålunda en ytterligare förmån
blifvit beredd för flera af Sveriges hufvudsakliga näringar. Icke heller bör
förbises, att tullen å flera artiklar, som utgöra föremål för Svensk fabrikstillverkning,
såsom väfnader, band, garn, tråd, metall-arbeten, papper, porslin, glasvaror
och ljus, genom handels-traktaten med Frankrike blifvit ansenligen nedsatt
i Norge och att sålunda Svenska fabrikstillverkningars afsättning i Norge blifvit
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 39.
befrämjad. Denna afsättning torde ock snart komma att, till följd af underlättade
kommunikationer emellan de begge Rikena, ökas, då de Svenska fabrikaterna kunna
täfla med dessa länders på den Norska marknaden.
Enligt Art. 16 af Handelstraktataten med Frankrike skall denna Traktat, i
sin helhet, underställas National-representationernas i Sverige och Norge godkännande.
Då Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med detta stadgande, härmed till
Rikets Ständer öfverlemnar såväl nämnda Traktat, som det samtidigt afslutade
Sjöfartsfördraget, hvars bestånd, enligt dess 15 artikel, är beroende af Handelstraktens,
vill Kongl. Majit fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derpå, att någon
förändring i Handelstraktatens särskilda stadganden, hvilka tillsammans utgöra ett
oskiljaktigt helt, icke kan ifrågakomma; hvarjemte Kongl. Majit, som^ genom dessa
fördrags afslutande, gått en inom representationen länge och ofta yttrad önskan
till mötes, och tillika derigenom närmare befästat de vänskapliga förhållandena
med en Magt, med hvilken Sverige sedan århundranden stått i nära förbindelser,
— hyser den tillförsigt, att Rikets Ständer skola bekräfta den med Frankrike ingångna
Handelstraktaten, och förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och
Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
L. Manderström.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS 39.
Jemförclsc-tabcll emellan de, enligt Frankrikes allmänna tulltaxa, utgående
afgiftcr för nedannänmda artiklar, och den tull, som blifvit bestämd genom
Handelstraktaten af den 14 Februari 1865, då varorna fran Sverige införas till
Fraukrike med de Förenade Rikenas fartyg.
Afgift.
V
Jern: tack- och barlast
pr
100 kilogr.
Enl. allmän-  na taxan.
Fr. C.
5: 28.
Enl. den vid
traktaten fo
gade taxa.
Fr. C.
2: —
raffineradt
11
ii
ii
9: 24.
2
75.
tackjernsskrot
11
ii
ii
5: 28.
2
—
smältstycken
11
ii
ii
6: 60.
4
50.
smidesjernskrot
11
ii
ii
10: 56.
2
75.
stångjern
11
ii
ii
6: 60.
6
—
jernplåt, valsad eller smidd ....
11
ii
ii
26: 40.
7
50.
tunn jernplåt samt oförtennt jern-  bleck
11
ii
ii
26: 40.
10
förtennt jernbleck
11
ii
ii
52: 80.
13
—
jerntråd . ..
11
ii
ii
39: 60.
10
—
Stål: i stänger, alla slag
11
ii
ii
39: 60.
13
—
bandstål
11
ii
ii
66: —
13
—
plåtar, varmvalsade
11
ii
■1
97: 44.
141: 60.
18
25
—
„ kallvalsade
11
ii
ii
660: —
25
—
ståltråd
11
ii
ii
91: 20.
25
—
Koppar: rå eller garad, och kopparskrot . .
11
ii
ii
— 30.
fr
l.
valsad
11
ii
ii
16: 50.
10
—
smidd
11
ii
ii
16: 50.
10
—
koppartråd
• • •
11
ii
■ I
107: 50.
129: —
10
—
Zink: i tackor eller stänger, samt skrot . . .
11
ii
ii
— 30.
fri.
valsad
11
ii
ii
66: —
4: —
Nickel: ren eller legerad med andra metaller,
i tackor
11
ii
ii
— 30.
fri.
smidd eller valsad
11
ii
ii
129: —
10: —
Arbeten af gjutet jern: osvarfvade och opo-  lerade skenstolar för jernvägar,
hällar och andra i öppen form
gjutna
11
ii
ii
förbud.
3
8
Kongl. Majlis Nåd. Proposition J\S 39.
Arbeten af gjutet jern: Rör, bärbjelkar,
machinaxlar m. m pr 100 kilogr.
kärl och andra arbeten „ „ ,,
polerade eller svarfvade „ „
förtenta, emalj erade eller lackerade „ ,, „
Arbeten af smidt jern: gröfre, opolerade „ „ „
låssmedsarbete
„ „
spik, tillverkad med machin ....„„ „
„ handsmidd „
skrufvar, bultar och skrufmuttrar „ „ „
ankare „ „ j
kettingar
„ „
verktyg  „ „ „
husgeråd, poleradt eller måladt . . „ „ „
,. emalj eradt, förtennt eller
lackeradt
„ w
Stålarbeten: verktyg „ „ »
knifsmide  , » ,,
\
Arbeten af diverse metaller: verktyg af
jern, stålade „ v n
kopparslagarearbeten  „ » „
Maehinerier: fasta ångmachiner „ „ „
ångmachiner för fartyg „ „ „
machiner för jordbruket m. m. . . „ „ „
Trävaror: virke (ej af ek) i stock eller tillhugget pr stére
sågadt af mera än 80 millim. tjocklek
5,
„ „ 80 millim. tjocklek eller
derunder (om 100 millinr.
längd)  „ „
läkter och stäfver  1000 stycken
årämnen  pr metre
åror
„
Afgift.
Eril. si
ra t
II män-  xan.
Enl. den vid
traktaten fo
gode taxa.
Fr.
C.
Fr.
C.
förbud.
3
75.
förbud.
4
50.
förbud.
6
—
förbud.
10
—
förbud.
8
—
förbud.
12
—
förbud.
8
—
förbud.
12
—
förbud.
8
—
13
20.
( 8
19
80.
i
49
44.
8
—
66
—
10
—
förbud.
14
—
förbud.
16: —
223: 44.
32: —
förbud.
15 procent
af värdet.
160: 44.
15: —
förbud.
20: —
33
—
6
—
46
20.
12
—-
19
80.
6
—
—
12.
fritt.
—
12.
i
fritt.
Ph
i
T
w--
1
, 20.
fritt.
I1
r so.
fria.
—
048.
fria.
—
072.
fria.
Tändstickor
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 39. 9
Tändstickor: . .
Fartyg: af trä .
„ af jern
Tjära och Beck:
Papper, omslags
-
Bih. till R. St. Prot. 186b & 1865 1 Sami. 1 Afd. 18 Haft. 2
pr 100 kilogr.
„ tonneau
55 55
„ 100 kilogr
55 55 55
Afgift.
Enl. allmän-  na taxan.
Enl. den vid
traktaten fo-  gade taxa.
Fr. C.
Fr. C.
129: —
10 procent
af värdet.
förbud.
20: —
förbud.
60: —
1: —
fria.
103: 80.
8: —
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 39.
Utdrag af Protokollet öfver Utrikes-depor tern enis-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rädet å Stockholms
Slott den 17 November 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Statsministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström hemställde,
att på grund af stadgandet i 16:de artikeln af den med Frankrike under den
14 sistlidne Februari afslutade Handelstraktat, såväl denna, som den under samma
dag nied ofvanbemälte land afslutade Sjöfartstraktat, hvars bestånd är af den
förra Traktatens fortfarande tillämpning betingadt, måtte till Rikets nu församlade
Ständers godkännande öfverlemnas;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla det i sådant afseende uppsatta förslag
till nådig Proposition till Rikets Ständer, sådant som detsamma
vid detta protokoll finnes bilagdt, och befalla, att
densamma skulle till Rikets Ständer aflåtas.
In fidem
Otto Steenbock.
UNDERDÅNIGA UTLÅTANDEN,
rörande
vissa på inledda underhandlingar om en Handels-
och Sjöfartstraktat med Frankrike
beroende frågor,
afgifna
af
de för uppgörande af förslag till ny Tulltaxa
den 6 November 1863 i Nåder tillförordnade
KOMITERADE.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS JOH. BECKMAN,
1865.
STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!
Sedan Eders Kongl. Maj:t behagat under den 6 November 1863 åt undertecknade
i Nåder uppdraga att uppgöra förslag till ny tulltaxa för att underställas
Rikets näst sammanträdande Ständers pröfning, har Eders Kongl. Majit, som an
1
-
2
sett detta arbete böra i flere delar ställas i sammanhang med resultaterna af
redan öppnade underhandlingar om en Handels- och Sjöfartstraktat med Frankrike,
och i afseende å hvilken fråga nödiga upplysningars meddelande borde
vara att från komiterade påräkna, låtit till Komitéen öfverlemna åtskilliga det
omförmälda traktatsärendet rörande handlingar, med Nådig befallning att i anledning
af deras innehåll underdånigt utlåtande afgifva.
Enär vid inledandet af berörda underhandlingar för ett ändamålsenligare
ordnande af Sveriges och Norges handels- och sjöfartsförhållanden till Frankrike
uttryckligen blifvit å Frankrikes sida förklaradt, att några eftergifter i fråga om
de Förenade Rikenas sjöfart på detta land icke kunde beviljas med mindre än
att såsom ersättning erbjödes hvarjehanda fördelar för Franrikes handel och industri
genom väsentliga ned sättningar af tullafgifterna i Sverige och Norge å
Franska exportartiklar, hafva, enligt den instruktion, som Eders Kongl. Maj:t låtit
under den 31 Augusti nyssberörda år i detta afseende utfärda för Dess Minister
vid Kejserliga Franska hofvet friherre N. G. Adelsvärd, af hvilken, jemte expedititionssekretaren
F. Willerding, för Sverige, och byråchefen H. Bernhoft för
Norge, underhandlingarne skulle bedrifvas, dessa bort, såsom antaget är, afse det
dubbla ändamålet att afsluta både en sjöfarts- och en handels-tvaktat, hvardera
på de grunder, som genom den nyssnämnda instruktionen blifvit bestämda.
Enligt de deruti med hänsigt till ordnandet af sjöfartsförhållandena meddelade
föreskrifter borde väl å de Förenade Rikenas sida yrkas fullkomlig likställighet
med Franska fartyg i afseende å alla slags umgälder och afgifter för Svenska och
Norska fartyg, men, om sådant icke kunde utverkas, finge underhandlarne ingå
på det från Frankrikes sida föreslagna stadgande, att för Svenska och Norska
fartyg, som direkte med last från de Förenade Rikena eller i barlast från hvad
land som helst anlända till Frankrike, skulle der betalas en afgift, motsvarande
det belopp, som i Sverige och Norge utgår för Franska äfvensom för inhemska
fartyg, dock så, att denna afgift bestämmes särskilt för Sverige och särskilt för
Norge till likhet med de skiljaktiga så beskaffade afgifter, som derstädes erläggas,
och med iakttagande, att, då de skeppsafgifter, som i Sverige och Norge svara
mot den i Frankrike till 4| francs par tonneau fastställda tonnageafgiften, utgöras
blott af de s. k. lastpenningarne, också endast dessa, men icke, såvidt undvikas
kunde, några andra skeppsumgälder blefve inberäknade; hvarjemte och enär, oberäknadt
fyr- och båkafgifter, hvilka i Frankrike icke uppbäras, de umgälder, som
i öfrigt derstädes drabba Svenska och Norska fartyg, såsom lotspenningar, hamnafgifter,
skeppsklarerarekurtage, m. m., i allmänhet med 50 procent öfverstiga
det belopp, sorn i Svenska och Norska hamnar utgår för de Förenade Rikenas
fartyg, yrkas borde, att dessa skulle, ehvad berörda umgälder erläggas till staten,
kommunen eller enskilde, blifva i Franska hamnar behandlade fullkomligt lika
med Franska fartyg, såväl hvad den direkta som hvad den indirekta farten an
-
3
ginge, äfvensom, dels att Svenska och Norska produkter och tillverkningar skulle
erhålla samma förmåner och lättnader med dem, som genom sednaste traktater
blifvit andra länder för deras exportvaror beviljade, — dels att för de Förenade
Rikenas fartyg måtte vid direkt fart på Algér medgifvas nedsättning af 50 procent
uti den med 4 francs par tonneau der utgående allmänna tonnageafgift,
samt befrielse från all differentialtull å dit med dem skeende import, — och
dels att de Förenade Rikena finge för deras skeppsfart tillgodonjuta samma lättnader,
som blifvit Belgiska och Tyska fartyg, hvilka i sjönöd eller utan handelsafsigt
inlöpa i Franska hamnar, eller i öfrigt, medgifna.
Utaf särskilta meddelanden af friherre Adelsvärd och expeditionssekreteraren
Willerding angående förloppet af förhandlingarna vid det för ärendet den 7
nästlidne December i Paris hållna första sammanträde, inhemtas, att dervid blifvit
öfverenskommet, att Svenska och Norska fartyg i Franska hamnar skola vid direkt
fart erlägga samma lästafgifter, som af Franska fartyg utgöras i Svenska
och Norska hamnar, och borde frågan om beloppet af den nya tonnageafgiften
blifva föremål för särskilt behandling, sedan ömsesidiga uträkningar hunnit verkställas;
hvarjemte för den indirekta sjöfarten de Förenade Rikena blifvit tillförsäkrade
den behandling, hvaraf den mest gynnade nation är i åtnjutande. För
andra af gifter (lots-, kurtage- m. m.) vore nationel behandling medgifven, och
för fartyg, som icke verkställa någon handelsoperation, eller som i sjönöd inlöpa
i Fransk hamn, skulle de principer tillämpas, som legat till grund för Belgiska
fördraget. Vid fart på Algériets hamnar komme Svensk-Norska fartyg att tå tillgodonjuta
en nedsättning af 50 procent å lästafgiften; och hade i öfrigt å Frankrikes
sida medgifvits, att den nuvarande surtaxen å flaggan skulle upphöra vid
direkt fart från Sverige och Norge icke allenast till Frankrike utan äfven till Algér.
Det vid tillfället förda protokoll, hvilket komiterade jemväl fått emottaga,
innehåller, beträffande sjöfartstraktaten, att sedan å de Förenade Rikenas sida
Frankrikes anspråk i afseende å sjelfva skeppsafgifterna blifvit medgifna, hade
de Franska fullmäktige ”beviljat alla andra fordringar af kabinettet i Stockholm,”
nemligen, afgiftsfrihet för fartyg i barlast eller som söka nödhamn, från hvad
land de än må komma, — nedsättning till hälften af den tonnageafgift, som
utgöres i Algériet, — och upphäfvande af all surtaxe å flaggan vid direkt fart
såväl emellan Frankrike och de Förenade Rikena som mellan dem och Algér.
Och ehuru, enligt hvad sålunda förekommit, någon fullständig likställighet
i afseende å de respektive ländernas skeppsfart icke kunnat genom underhandlingarne
vinnas, anse komiterade likväl de fördelar, som det lyckats att till förmån
för de Förenade Rikena betinga, vara af särdeles vigt icke blott omedelbart
för deras sjöfart, utan äfven, synnerligen hvad Sverige angår, för den derigenom
medelbart utvidgade marknaden åt dess produkter och tillverkningar, hvarföre
komiterade böra i underdånighet tillstyrka, att de träffade preliminära altalen i
4
nu förevarande hänseende må för Sveriges del varda af Eders Kongl. Maj:t i
Nåder godkända.
Särskilt hafva komiterade trott angeläget vara, att vid traktatens upprättande
fästes synnerlig uppmärksamhet vid de här gällande stadganden (§ 4 i Tulltaxeunderrättelserna)
om lindring i eller befrielse från lastpenningar, då fartyg
under ett kalenderår göra flera resor emellan Svenska och utländska hamnar.
Derest från Fransk sida hinder skulle möta för inrymmande i dess lagstiftning
af ett fullkomligt motsvarande stadgande, synes åtminstone böra, i stället, betingas
en på ungefärlig medelberäkning af antalet resor, som samma fartyg kan årligen
göra emellan Franska och Svenska hamnar, grundad nedsättning af den emot
lastpenningarne svarande tonnageafgiften. Exempel gifvas, att Franska fartyg gjort
till och med 4 sådana resor under samma kalenderår.
Vidare, och då fråga möjligen framdeles kan uppstå, huruvida icke den
under namn af lastpenningar utaf fartygen utgående särskilta bevillning, utöfver
den som efter de allmänna bevillningsgrunderna måste af deras egare utgöras,
bör nedsättas eller alldeles upphöra, torde uttryckligt förbehåll jemväl i traktaten
böra inflyta", att tonnageafgiften å Svenska fartyg i Franska hamnar skall blifva
på sådana förändringar beroende.
Slutligen, och enär det öfver förhandlingarne den 7 December hållna protokoll
väl i allmänhet innehåller, att Sveriges alla öfriga fordringar blifvit godkända,
men några af dessa fordringar, såsom om lika behandling vid den indirekta
farten med den mest gynnade nation, samt om nationel behandling i afseende
på andra umgälder än lästafgifterna i den sedermera förekommande specifikationen
icke finnas omförmälda, anse komiterade sig böra underdånigst erinra
om angelägenheten deraf, att de gjorda medgifvandena varda i traktaten
med all nödig fullständighet upptagna.
Vid öfvergående dernäst till frågan om den internationela handeln, har först
ociTsprit. till behandling företagits artikeln bränvin.
Angående tullen härå är genom den Nådiga instruktionen föreskrifvet, att den
skulle bestämmas till hvad den inhemska tillverkningsafgiften utgör med tillägg
af så stor surtaxe, att den inhemska industrien icke blottställdes för någon obehörig
täflan med det importerade bränvinet, och hvilken i sådant afseende ansetts
böra för Sverige föreslås till 30 öre pr kanna bränvin af 50 procents styrka,
samt om ännu lägre afgift skulle å Fankrikes sida enständigt yrkas, kunna få
medgifvas till belopp al 25 öre kannan; men då, innan någon närmare underhandling
om sjelfva tullsatsen för denna artikel egt rum, de Franske fullmäktige
begärt att erhålla upplysningar angående de inhemska afgifterna i Sverige och
Norge, samt sättet för deras utgörande, — om beloppet af de enligt de allmänna
tarifferna för denna vara stadgade tullafgifter vid dess införsel från utlandet, —
samt rörande den särskilta bestämmelse, som genom den ifrågaställda konventionen
5
vore erbjuden att blifva tillämpad vid Fransk varuexport, hafva komiterade, under
afvaktan att dessa upplysningar varda af de Svenske och Norske komissarierne,
enligt deras vid tillfället gjorda erbjudande, åstadkomne, och att förhandlingarne
om denna artikel vid förnyadt sammanträde blifva bragta till ett mera positivt
resultat, bort till dess med vidare yttrande, derest sådant då finnes erforderligt,
låta anstå.
Jemte det att, i afseende å Vin på fat af högst 21 procents alkoholhalt, v>nden
å Svensk-Norska sidan i öfverensstämmelse med instruktionens innehåll,
erbjudna nedsättning i tull till 7 öre pr skålpund i Sverige samt Ql\ skilling
per pund i Norge, närmast motsvarande 23 francs par hectolitre, blifvit af de
Franska fullmäktige antagen, hafva desse, som för Vin på buteljer icke velat
medgifva den enligt föreskrift derå fordrade tull af en Rdr pr kanna, föreslagit,
att den måtte bestämmas till ett belopp, som med 50 procent öfverstege berörda
tullsats för vin på fat, eller i rundt tal till 35 francs par hectolitre; hvarförutan,
enligt det oftanämnde protokollet, ej mindre expeditonssekreteraren Willerding
skall hafva förklarat den Svensk-Norska regeringen vara benägen att, om den
Franska så önskade, afstå från förslaget om olika afgiftsbestämmelser efter varans
alkoholhalt, och i stället kunde vilja göra uppnåendet af samma mål beroende
på varans ursprung, i mån som detta vore Franskt, Spanskt eller Portugisiskt,
— än äfven de Franska underhandlare yrkat att i tullsatserne å vin såväl på
fat som på buteljer skulle anses inbegripna alla slag af umgälder, så att derutöfver
icke finge ifrågakomma någon annan afgift, vare sig för statens, städers
eller korporationers räkning.
Komiterade anse den från Fransk sida yrkade ytterligare nedsättning i tullen
för vin på buteljer skola såväl i och för sig, som genom den mindre skilnaden
emellan denna tull och den för vin på fat, föranleda till införsel företrädesvis
af en bättre och helsosammare vara, hvilken äfven är mindre underkastad förskämning
och förfalskning än vin på fat. Genom en sålunda ökad import af det
högre tullbeskattade buteljvinet, hvilket år 1862 i tull inbringat endast omkring
110,000 Rdr, skall den minskning i statsinkomst, som den betydliga nedsättningen
af vintullen lill en början antagligen kommer att föranleda, snarare motverkas,
än om en större skilnad i tullen för vin å fät och på buteljer fortfarande
bibehölles. Komiterade tveka derför icke att tillstyrka antagande af det framställda
förslaget om endast 50 procents förhöjning i tullen för vin på fat, i
hvilket fall tullsatsen å buteljeradt vin komme att utgöra omkring 66 öre pr
kanna.
I fråga åter huruvida vinets alkoholhalt eller dess produktionsort borde utgöra
grunden för dess tullbarhet efter en lägre eller högre införselsafgift, så, enär
de för traktatsförhandlingarnes bedrifvande gifna föreskrifter, hvilka komiterade
fått emottaga, härom icke innehålla annat, än att Eders Kongl. Maj:t gjort till
6
Sidenväf
nader.
uttryckligt vilkor för tillämpning af den föreslagna lägre vintullen, att varans
styrka icke tick öfverstiga 21 procent, och att, om den holle mera alkohol, tullen
skulle bibehållas vid dess nuvarande belopp, samt det förmenta erbjudandet, att
denna bestämmelse finge utbytas mot den om varans produktionsort såsom förtullningsgrund,
icke heller omförmäles i någonderas af de Svenske underhandlare
rapporter, kunna komiterade, som i öfrigt för sin del anse bestyrkandet af vinets
ursprung skola leda till vida större osäkerhet och svårigheter i tillämpningen
än utrönandet af dess alkoholhalt, destomindre understödja förslaget att göra tullnedsättningen
beroende på varans egenskap af Fransk produkt, som vin af en
större sprithalt i sådant fall kunde blifva mot den lägre tullen hit infördt, jemte
det att alla Franska viner vid deras import till Sverige skulle komma uti ett till
viner från andra länder exceptionelt förhållande, och Svenska tull-lagstiftningen
sålunda — här utan verkligt behof — blifva inledd på en bana, hvilken, till
dess stora förtjenst, i allmänhet hittills varit för henne främmande.
Och då, hvad vidare angår yrkandet om frihet för de Franska vinerna från
alla andra umgälder vid införsel hit än sjelfva tullsatserna, Svenska exportvaror
icke vid deras införande i Franska hamnar torde kunna undgå att, oberoende af
tull- och fartygsafgifter, vidkännas hvarjehanda lokala umgälder, anse komiterade
något medgifvande om frihet för de enahanda afgifter, som varor vid deras införsel
till Svenska hamnar må i dem vara underkastade, och hvilka, olika i särskilta
hamnar, i hvarje fall äro af ringa betydenhet, icke heller kunna göras.
Den nedsättning i tullen å Sidentyger och Band, som för Sveriges del
kunde komma i fråga, har Eders Kongl. Maj:t ansett icke böra medgifvas till
lägre belopp än hälften af nuvarande tullsatser, nämligen till 3 Rdr för helsiden
och 1 Rdr 50 öre för halfsiden pr skålpund, att inträda successivt under 3 år,
med respektive 1 Rdr och 50 öre årligen, hvaremot de Franska fullmäktige, som
icke velat härmed åtnöjas, utan till en början yrkat för helsiden samma tull, som
genom traktaterna med Relgien, m. fl., blifvit bestämd, eller 3 francs pr kilogramme,
motsvarande 92 öre pr skålpund, sedermera föreslagit, att tullen för
helsidentyger och band måtte successivt under 3 år nedgå, det första till 10,
det andra till 8 samt det tredje året till i francs par kilogramme, och till
hälften för halfsidenvaror; i följd hvaraf äfven dessa frågor blifvit gjorda beroende
på ytterligare Nådig pröfning.
Enär de förändrade tullsatser, som i anledning häraf kunna komma att å
dessa väfnader bestämmas, lära, ehuru föranledda af de särskilta underhandlingarna
med Frankrike, böra till de belopp, som varda fastställda, såsom allmänna
tillämpas, skulle komiterade visserligen helst sett, att denna fråga fått behandlas
i sammanhang med den om tullregleringen för ylle-, linne- och bomullsvaror,
m. m., men då angelägenheten af traktalsförhandlingarnes oafbrutna fullföljande
icke torde sådant medgifva, hafva komiterade endast att, med uppoffring af den
7
fördel, en samtidig undersökning angående de för väfnadsartiklar i allmänhet
lämpliga tullbestämmelser kunnat medföra, nu underdånigst sig yttra angående den
tullnedsättning för siden väfnad er, hvilken vid omförmälda traktatsförhandlingar
blifvit yrkad.
Otvifvelaktig! skulle komiterade vid den allmänna revisionen af tulltaxan och
ulan hänsigt till andra förhållanden, än som i allmänhet, enligt komiterades tanka,
böra på tullsatsernas bestämmande inverka, hafva funnit sig föranlåtne att tillstyrka
betydlig nedsättning af de nu för sidenväfnader stadgade lullafgifter. Dessa
afgiiter, hufvudsakligen bestämda under inflytandet af och vid öfvergången från
det förbudssystem, som länge herskade i vår tull-lagstiftning, kunna icke annat än
genom sin öfverdrift förfela sitt ändamål, ehvad detta må afse statsinkomst eller
skydd för inhemsk industri. Äfven om icke bekanta tilldragelser under sednaste
tiden faktiskt ådagalade ett sådant förhållande, bör det svårligen kunna förbises,
att en tullafgift af 6 Rdr skålpundet för en vara, så smuggelbar som sidenväfnader,
innebär och måste innebära allt för stor frestelse till tullförsnillning. I
grannländerna Danmark och Norge, der med införselstullarne å sidenväfnader uteslutande
afsetts statsinkomst, och der den rådande meningen visserligen icke kan
antagas hafva velat i någon mån från beskattning skona sidenförbrukaren, har
likväl tullafgiften, just för statsinkomstens skull, varit satt vida lägre än hos oss.
Med den alltjemnt tillväxande rörelsen och dess oeftergifliga behof af lättnader
i de många för den redbara handeln både hinderliga och betungande kontrollföreskrifter,
hvilka under ett annat tull-lagstiftningssystem gjordes gällande, samt
med upphörande af den i allmänna föreställningssättet mer och mer förhatliga
visitationsrätten inom landet, bortföllo ock de hufvud sakliga, om ock vida mindre,
än man föreställt sig, verksamma medel, hvarigenom en begången tullförsnillning
stått att upptäcka. Endast genom tullafgifternas nedsättning till en af allmänna
medvetandet såsom rättvis och billig erkänd beskattning skola de förra, på förutsättning
om svek grundade och derföre utdömda, kontrollåtgärderna kunna ersättas
samt trygghet beredas statskassan i sin rätt och industriidkaren i sina på
den stadgade tullafgiften grundade beräkningar.
För att emedlertid med all den noggrannhet, ämnets vigt kräfver, i detalj
undersöka de förhållanden, hvilka vid tullafgifternas bestämmande för sidenväfnader
böra tagas i betraktande, hafva komiterade tillkallat och hört åtskillige fabrikanter
och handlande härstädes. Genom jemförande af deras uppgifter, företedda
varuprof och afgifna noggranna beräkningar såväl öfver inhemska tillverkningar,
som öfver inköpspris och handelsomkostnader för utifrån hemtade likartade
artiklar, samt efter i möjligaste måtto verkställd granskning af dessa beräkningar
hafva komiterade funnit medelpriset på de allmännaste slagen helsidentyger
och dukar, sådana de här hufvudsakligen tillverkas och förbrukas, kunna
antagas utgöra omkring 40 Rdr skålpundet; i allmännhet något högre för de
8
Svenska, än de utländska tillverkningarne. Beroende naturligtvis detta pris hufvudsakligast
af priset på ämnet, hvilket under flera af de sednare åren stått
ovanligt högt. I den färdiga varans värde ingår tillverkningskostnaden härstädes
med allenast omkring 9 Rdr skålpundet; och utgör således den nuvarande tullen,
6 Rdr per skålpund, på hela värdet omkring \ 5 procent, men på' tillverkningskostnaden,
äfven efter den härstädes beräknade, omkring 66f procent.
Då, såsom förut är anmärkt, varuvärdet hufvudsakligen beror af priset på
råämnet, och detta sednare härstädes är tullfritt samt tillföljd af varans ringa
transportkostnad icke skäligen bör stå den inhemske fabrikanten till nämnvärdt
högre pris, än den utländska, framställer sig otvunget den erinran, hurusom den
vanligen följda metoden att beräkna den inhemska industriens skydd efter procentförhållandet
emellan tullafgiften och det dermed belagda fabrikatets värde
måste leda till ett i hög grad förvillande omdöme. Äfven om man eljest hyllar
skyddssystemet, hvarom komiterade framdeles blifva i tillfälle att närmare utveckla
sina åsigter, kan man dock ingalunda med något fog påstå, att detta system må
sträckas ända derhän, att den Svenske fabrikanten äfven bör tillgodoräknas skydd
för införsel af den tullfria råvaran. Det är icke i denna införsel, han har att uthärda
någon hotande täflan med den öfverlägsna utländska industrien. Endast
de olika vilkor, under hvilka förädlingsarbetet härstädes och i utlandet kan bedrifvas,
måste således afses; och dessa olika vilkor finna sin mätare i den
skiljaktiga tillverkningskostnaden, hvilken skiljaktighet åter, älven med de mest
öfverdrifna föreställningar om utlandets företräden, omöjligen kan, hvad sidenväfnadsindustrien
angår, rättfärdiga en skyddstull till omkring f af hela den
Svenska tillverkningskostnadens belopp.
Annorlunda förhåller det sig visserligen, när tullafgifterna uteslutande betraktas
såsom finanstullar, hvarvid staten uppbär en konsumtionsafgift i förhållande
till det förbrukades värde; men i detta hänseende lärer väl svårligen såsom
regel kunna uppställas anspråk på en beskattning af mera än några få procent
af medborgarens årliga inkomst, ehvad denna beskattning hufvudsakligen uppbäres
direkt eller indirekt.
Hvad vidare angår artikeln halfsidenväfnader, så utgöras dessa, ännu mera
än helsidenväfnaderne, af en så oändlig mängd skiljaktiga slag och af så väsendtligt
olika värde, att svårligen torde kunna uppgifvas någon riktig medelsiflra
hvarken å detta värde eller å den nu gällande tullsatsens procentförhållande dertill.
Deremot utgöra halfsidenväfnader icke föremål för någon betydligare inhemsk
tillverkning. Liknande jemförelser med de här förut angående helsidenväfnader
anförda äro komiterade vid dessa förhållanden icke i tillfälle att uppställa.
Ett förhållande, sorn dock kan af komiterade på grund af vunna upplysningar
vitsordas, är, att nu gällande tullsats å halfsidenväfnader ofta uppgår
till mera än 50 procent af varuvärdet.
9
Många och giltiga äro således skälen för en högst betydlig ne dsättning
af tullafgifterna å så väl hel- som halfsidenväfnaderna. Finge frågan härom behandlas
oberoende af den förevarande Franska handelstraktaten, skulle komiterade
likväl visserligen icke anse sig nu böra tillstyrka en nedsättning till hvad från
Fransk sida blifvit yrkadt.
Komiterade tillåta sig ock att underdånigst uttala den mening, att de Franska
underh andlarne vid frågan om dessa tullsatser hafva fästat en vigt, som åtminstone
hvad den hittillsvarande afsättningen på Sverige angår, synes vara allt
för högt uppskattad och troligen är föranledd af missuppfattning af det verkliga
förhållandet.
Enligt den officiella statistiken för Sveriges utrikes handel, har importen af
sidenvaror för de 5 åren 1858—1862 i medeltal och närmaste hela hundratal
visat sig vara följande:
Band:
Silkessammets 1,100.
Siden 5,600. g yqo_
Halfsiden 1,900. g ggg
Väfnader:
Helsiden:
Fell) och Plys  1.100.
Sammet  2,800.
Andra slag 21.000. ^4 900
Halfsiden:
Felb och Plys -  2,000.
Andra slag 28.500. ....
—
30,500. 55,400.
Vantar och Strumpor:
Hel- och halfsiden 700.
eller tillsammans 64,700;
motsvarande närmast 27,500 kilogrammer.
I ämnet hörde sakkunnige män, såväl fabrikanter som importörer, hafva
sammanstämt i det yttrande, att införseln af sidenvaror till Sverige till blott
t,:del utgöres af Franska varor och till f:delar af Tyska och Schweitziska till
verkningar.
10
Men om äfven denna ur flera skäl antagliga beräkning till fördel för Frankrike
något höjes, och man antager införseln af Franska siden varor till 10, ja till
12,000 kilogrammer årligen, synes det för komiterade alldeles gifvet, att
tullnedsättningen i Sverige med några Francs par kilogrannne icke kan vara af
någon nämnvärd vigt för Frankrikes sidenindustri; och att, då man vill söka
ersättning för Frankrikes eftergifter åt vår sjöfart, sådan ersättning på flerfaldiga
andra Franska industrialster i väsendtligare mån kan vinnas; hvadan ock, då de
Franska underhandlarne uttryckligen förklarat sig beredvilliga att i möjligaste mån
söka utjemna svårigheter, som härstädes möta för traktats-förhandlingarnes bringande
till ett å ömse sidor önskvärdt slut, samt Sverige, å sin sida, genom vintullens
reglerande, enligt de Franska underhandlarnes önskan, ådagalagt sin benägenhet
att gå Frankrikes önskningar till mötes i afseende å en artikel af ojemförligt
större vigt, frågan om sidentullen i Sverige synes icke böra, hvad den
med hänsyn till importens obetydlighet på det hela för Frankrike icke heller förtjena!’,
göras till ett sådant hufvudmoment eller vilkor för traktatsunderhandlingarne,
som man deråt, enligt de komiterade tillställde handlingarne, synes hafva
velat inrymma. Härvid torde icke heller böra lemnäs oanmärkta de svårigheter,
hvilka genom antagande af de från Fransk sida yrkade tullnedsättningar för sidenvätnader
skulle uppstå vid det oafvisliga bemödandet att i möjligaste mån tillvägabringa
följdriktiga tullafgifter å öfriga för Sveriges industri och statsinkomster
vida vigtigare väfnadsartiklar.
Skulle emellertid, detta allt oaktadt, de Franska underhandlarne omöjligen
kunna förmås att afstå från sina anspråk i berörda hänseende eller åtminstone
att låta frågan derom hvila, intill dess de hunnit erfara, om icke den ersättning
för eftergifterna till de Förenade Rikenas sjöfart, som billigtvis begäres, genom
fördelning på importartiklarne i allmänhet kan till fullo vinnas, så måste komiterade
för sin del obetingadt uttala den öfvertygelsen, att det för Sverige är af
öfvervägande intresse, att de fördelar, hvilka på sätt ofvan är antydt, genom sjöfartstraktaten
skulle komma Sverige till godo, icke uppoffras för någon skiljaktighet
med hänsigt till tullsatserna å siden väfnader.
Enligt hvad de Svenska underhandlarne antydt, förmodas det blifva möjligt
att såsom minimum betinga en tull af 5 francs par kilogramme, eller omkring 1
Rdr 50 öre per skålpund, för helsiden,- samt hälften deraf för halfsiden-väfnader
och band. För helsidenväfnader skulle denna tullsats utgöra 16f procent å den
här ofvan beräknade Svenska tillverkningskostnaden; och ehuru denna tullsats
samt den i yttersta fidi af Franska underhandlarne fordrade af endast 4 francs
pär kilogramme, eller ungefärligen 1 Rdr 20 öre per skålpund, motsvarande 13,3
procent af nämnde tillverkningskostnad, ingalunda bör med giltiga skäl kunna
befaras tillintetgöra den Svenska sidenindustrien, om denna eljest, efter sin långa
medelst förbud och höga tullsatser skyddade tillvaro, öfvergått till en för Sverige
11
naturlig näring, skulle dock en så hastig öfvergång från nu gällande höga skydsstuilar
som vid traktatsunderhandlingarne blifvit ifrågasatt, genom sitt inflytande på
föreställningen hos näringens idkare sjelfve om behöfligheten af ett högre tullskydd
möjligen förlama den kraft, som vid näringens inträde i de nya förhållandena
mera än eljest tagas i anspråk. För hvarje sådan öfvergång erfordras dessutom
äfven i länder med högre utveckladt iudustrielt lif en beredelsetid, hvilken måste
i samma mån utsträckas, som vilkoren för varuomsättning och nya anordningar,
såsom hos oss, bero af mindre regelbundna kommunikationer, m. fl. förhållanden.
Så hafva ock i de handelstraktater, hvilka under sednare åren blifvit afslutade
emellan Frankrike och åtskilliga andra länder, dessa å ömse sidor betingat och
medgifvit ända till 3 till och med 5 års uppskof med tillämpningen af vissa
traktaternas yttersta bestämmelser.
Utan tvekan antaga komiterade, på de grunder som här förut blifvit anförde,
att den af Eders Kongl. Maj:t vid traktatsförhandlingarnes inledande erbjudna successiva
nedsättning med 1 Rdr skålpundet för hel- och 50 öre för halfsiden
under hvartdera af de 3 första åren kan försiggå, utan att den Svenska sidenindustrien
af en sådan nedsättning i verkligheten skall erfara något märkhart inflytande.
I samma mån tullsatserna derefter skola ytterligare nedgå, inträder
deremot onekligen denna industri mer och mer i täflan med den lagliga införseln;
och komiterade se sig derföre föranlåtne underdånigst hemställa, om icke
den ytterligare tullnedsättning, som vid traktatsunderhandlingarne slutligen må
finnas oundviklig, också kunde lika fördelas på de näst derpå följande 3:ne åren,
så att om exempelvis den slutliga tullsatsen må blifva bestämd till här ofvan
förutsatte 1 Rdr 50 öre eller 1 Rdr 20 öre pr skålpund helsiden, den årliga
tullnedsättningen derå inskränkes till 50 eller 60 öre skålpundet och i samma
förhållande till 25 ä 30 öre för skålpundet halfsiden.
Dessa äro de frågor, om hvilka traktatsunderhandlingarne hittills ledt till
framställningar af mera bestämd beskaffenhet, och öfver hvilka de Svenska underhandlarne,
enligt komiterades uppfattning, afvakta Eders Kongl. Maj:ts definitva
Nådiga beslut.
Komiterade hafva derföre trott sig höra, så skyndsamt förhållandena medgifvit,
härom afgifva sitt underdåniga utlåtande, utan att detta hort uppehållas i
afbidan på afslutandet af komiterades pågående undersökningar angående de flera
artiklar, hvilka från Kejserliga Franska regeringens sida blifvit särskildt antydda
såsom föremål för dess anspråk på nedsättning i bär nu gällande tullafgifter,
12
men angående hvilkas närmare bestämmande, så till beskaffenhet som till de
äskade tullnedsättningarnes belopp, vidare framställningar från de Svenske underhandlarne
synas vara att förvänta.
Ifrån komiterades här ofvan, angående tullsatserne å sidenväfnader, afgifna
yttrande hafva undertecknade, Murén och Lenning, varit af skiljaktiga meningar,
Murén i så motto, att han ansett tullnedsättningen, om den slutliga tullsatsen
kan betingas till hvad de Svenske underhandlarne förmodat, eller \ Rdr
50 öre pr skålpund helsiden- och hälften deraf lör halfsidenväfnader, böra kunna
genomföras på 3 år med respektive 1 Rdr 50 öre och 75 öre om året, samt
på 4 år, om de af Franska underhandlarne fordrade tullsatser blifva antagne,
och Lenning, i enlighet med det särskilta yttrande, som härvid underdånigst
fogas.
Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter
A. G:son BENNICH.
W. Karström. C. F. af Ström. P. murén. J. Lenning.
E. Ljungstedt.
Stockholm den 12 Januari 1864.
Till Kongl. Majit underdånigst: Utlåtande angående vissa på inledda underhandlingar om
en Handels- och Sjöfarts-traktat med Frankrike beroende frågor.
13
Reservation.
Emot beslutet att vid en blifvande Handels- och Sjöfartstraktat med Frankrike
medgifva en nedsättning af tullen å sidenväfnader till 5 francs eller möjligen
ända till 4 francs par kilogramme samt till hälften mindre för halfsidenväfnader,
anhåller jag vördsamt få nedlägga min reservation.
Enligt de upplysningar, Herrar Komiterade under behandlingen af detta
ärende erhållit, utgör 6 Rdr Rmt per skålpund, den närvarande tullen i Sverige
å sidenväfnader, cirka 13 ä 15 procent af varans värde, och skulle derföre densamma,
nedsatt till 5 francs par kilogramme, eller cirka 1 Rdr 53 öre pr skålpund,
komma att utgöra endast 3£ ä 4 procent af varuvärdet.
Den föreslagna tull satsen är enligt min tanka så låg, att den Svenska sidenindustriens
bestånd derigenom äfventyras, hvilket jag anser så mycket obilligare,
som det rika och mäktiga Frankrike ännu belägger införandet af de fleste bomulls-
och ylleväfnader med en tull af 15 procent af varans värde. Ännu högre
är tullen i Frankrike å stångjern, ”en blott till hälften förädlad vara”, hvilken
utgör öfver 20 ä 25 procent af varans värde. Då det för framtiden torde blifva
af synnerlig vigt för Sverige att söka erhålla en betydligare nedsättning af
tullen å jern i Franrike, anser jag äfven på grund deraf klokheten bjuda, att
tullen å sidenväfnader åtminstone icke för närvarande sättes alltför lågt, på det
en framtida ytterligare nedsättning af tullen derå må kunna erbjudas såsom en
ersättning för hvad Frankrike förlorar genom jerntullens minskning.
Stockholm den 12 Januari 1864.
John Lenning.
14
i
STORMÄKTIGSTE ALLERNÅDIGSTE KONUNG!
De af Eders Kongl. Majit Nådigst tillförordnade komiterade för uppgörande al
förslag till ny tulltaxa, hvilka redan under den 12 sistlidne Januari afgifvit underdånigt
utlåtande angående åtskilliga på inledda underhandlingar om en Han
-
15
dels- och Sjöfarts-traktat med Frankrike beroende frågor, hafva genom Nådig
remiss den i nästlidne Mars fått emottaga ytterligare handlingar angående berörda
traktat, för att i anledning af deras innehåll med underdånigt utlåtande
till Eders Kongl. Maj:t inkomma; hvarjemte komiterade sedermera tid efter annan
fått sig meddelade åtskilliga af Kejs. Franska Utrikes Ministern och här varande
Franska sändebudet i ämnet aflåtna skrifvelser samt slutligen Svenske Ministerns i
Paris skrifvelse af den 12 Mars med det öfver andra sammanträdet med traktatsunderhandlarne
den 16 Februari hållna protokoll.
Underhandlingarne angående såväl Sjöfarts- som Handel straktaten hafva vid
detta andra sammanträde bragt frågorna till en utveckling, som synes påkalla,
hvad ock både från Franska sidan och af de Svensk-Norske underhandlarne
blifvit hemstäldt, att dessa underhandlare erhålla, så vidt möjligt, bestämda instruktioner
och fullmakter, på grund hvaraf de må kunna skrida till definitiva
aftal. Att någon sådan likställighet emelian de Franska och de Förenade Rikenas
fullmäktiges ställningar icke kunnat tillvägabringas, som den, hvarom Kejs. Franska
Utrikes Ministern i sin skrifvelse af den 22 Februari förmäler, och hvarigenom
Svenske underhandlarne skulle hafva blifvit satte i tillfälle att, utan inhemtande
af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallningar, medgifva modifikationer i de från de
Förenade Rikenas sida framställda förslag, har sin naturliga förklaringsgrund i de
skiljaktiga omständigheter, under hvilka underhandlingarne bedrifvas. A ena sidan
föras nemligen dessa underhandlingar under Franska regeringens egna ögon och
genom medlemmar af samma regering; å den andra åter, långt aflägset från de
länder, hvilkas intressen äro i fråga, och hvilkas på tullsatsernas bestämmande i
särskilta delar inverkande förhållanden, huru fullständigt de fullmäktige än må
beherrska sitt ämne, stundom måste på närmare håll undersökas och utredas.
Det är en sådan undersökning, komiterade nu förehaft, och, så vidt möjligt,
utsträckt till alla hittills oafgjorda frågor, hvilka antagligen kunna blifva föremål
för traktatsunderhandlingarne; och det är för resultaten af denna undersökning,
komiterade nu gå att underdånigst redogöra.
Hvad först angår Sjöfartstraktaten, så hafva underhandlingarne redan ledt Staten
till öfverensstämmelse i de hufvudsakliga grundsatserna; och för hvad som återstår
att bestämma, eller sjelfva fartygsafgiften, äro de Förenade Rikenas fullmäktige
redan försedde med alla härifrån erforderliga upplysningar.
Den från de Förenade Rikenas sida gjorda framställning om intagande i Lokal®nm
Handelstraktaten af ett likartadt förbehåll med det i Fransk-Relgiska traktaten ga er
förekommande om de kontraherande makternas ömsesidiga rätt att utöfver de
tullsatser, som kunna öfverenskommas, med erforderliga lokala eller bamnumgälder
belägga i traktaten upptagna, äfvensom andra varor, som i de respektiva länderna
införas, har väl icke mött bestämdt ogillande från Frankrikes sida; men
då så väl vid underhandlarnes sista sammanträde som i en sedermera af Kejserl.
16
Franska Utrikes Ministern den 22 Februari aflåten särskilt skrifvelse blifvit framkastade
betänkligheter i afseende å ett sådant förbehåll, samt åtminstone ifrågasatts
garantier emot tillfälliga förhöjningar af dessa lokala afgifter, sakna komiterade
icke anledning att åter beröra denna fråga. Att dylika lokala afgifter, med
hvilka uteslutande afses att betäcka omkostnaderna för uppehållande af de anstalter,
som för trafikens beqvämlighet erfordras, lika litet kunna inom de Förenade
Rikena som inom något annat sjöfartsidkande land umbäras, torde knappast
behöfva erinras. A andra sidan måste det ligga i hvarje lands och följaktligen
i hvarje regerings intresse att icke tillstädja dylika kommunerna, men icke
statskassan, tillflytande afgifter, med hvilka rörelsen och ytterst förbrukaren
dock betungas, utöfver det för ändamålet allra oundgängligaste belopp. De
Svenska städernas, jemförelsevis med landsbygden, obetydliga folkmängd och
inflytande bör ock öfvertyga derom, att några öfverdrifna bidrag till förmån
för städerna icke skulle af folket lidas. Och någon säkrare garanti emot' oskälig
förhöjning af dylika afgifter, hvilka härstädes endast efter Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning få uppbäras, synes följaktligen icke kunna erbjudas. De
förfoganden, Eders Kongl. Majit helt nyligen anbefallt i afseende å framtida ordnandet
af dessa lokala afgifter ,måste, om kännedom derom meddelas den Franska
regeringen, ytterligare häfva hvarje tvifvel i detta hänseende. Då de ifrågavarande
afgifterna, härstädes alltid låga, såsom Frankrikes härvarande Minister troligen
inhemtat, likväl utgå efter olika grunder i olika städer och äfven för tullfria
varor, skulle ett förbehåll om afgifternas begränsning till någon viss procent
af tullsatsen, huru låg denna procent än bestämdes, omöjliggöra en rättvis fördelning
på varutrafiken af de bidrag, som för dennas egen skull böra utgöras;
och då af det här redan antagna system följer, att fullkomlig tullfrihet mer och
mer bör utsträckas till en mängd artiklar, kunde till och med befaras, att dessa
åtgärder i riktningen till en vidgad handelsfrihet blefve hämmade af ett förbehåll,
tillkommet just i ändamål att lindra handelns bördor. Komiterade föreställa sig,
att en antydan på dessa förhållanden skall vara nog för undanrödjande af de å
Frankrikes sida i detta hänseende omförmälda betänkligheter.
Innan komiterade öfvergå till närmare redogörelse angående de särskilta
tullsatser, som enligt deras tanka vid traktaten kunna ifrågakomma, torde en trän
Frankrikes sida framhållen önskan, att de varuartiklar, hvilka med handelstraktaten
afses, måtte för begge de förenade rikena bringas till lika benämningar,
icke böra helt och hållet lemnäs å sido, ehuru en närmare kännedom om de
Förenade Rikenas inbördes och hvartdera rikets inre förhållanden gör hvarje utveckling
af hindren för en sådan ”likabenämnings” tillvägabringande i sammanhang
med Franska traktatsförhandlingarne öfverflödig.
M
Så önskvärd den åtgärd vore, hvarigenom de Förenade Rikenas tulltaxor
kunde bringas till fullkomlig likhet beträffande så väl varuklassifikation som avgifter,
erfordrades dock härtill icke blott gemensamma förberedande arbeten af
sakkunnige män från begge rikena, utan ock samtycke från de begge ländernas
särskilta representantförsamlingar och regeringar. I de olika varuklassifikationerna
är det nämligen icke blott namnets utan beskattningens skiljaktighet som uttryckes;
och det kan således icke undvikas, att Sveriges och Norges i vissa delar
olika tulltaxor måste följas, då fråga är om bestämmande af tullafgifter, som
inom det ena eller andra landel skola tillämpas. Att dessa afgifter emellertid
för sådana varor, som den ifrågavarande traktaten skall omfatta, bringas till möjligen
närmaste likhet inom begge rikena är otvifvelaktigt icke blott önskvärdt,
utan i hög grad angeläget; och de Förenade Rikenas underhandlare synas ock
häråt hafva egnat synnerlig omsorg.
Först i det underdåniga betänkande, hvilket komiterade hafva att i sammanhang
med förslag till ny tulltaxa framdeles afgifva, torde blifva rätta stället att
söka närmare utveckla de allmänna grundsatser, på hvilka en för Sveriges förhållanden
tidsenlig tull-lagstiftning, enligt komiterades mening, hör byggas. Att
dessa grundsatser icke stå i strid med de fordringar, Frankrike i allmänhet framställt
på mer och mindre betydliga nedsättningar i flera här ännu gällande tullafgifter
torde vara nog att nu underdånigst anmäla. I de jemförelsevis få fall,
der komiterade trott sig icke kunna förorda godkännande af Frankrikes fordringar,
är det icke emot grundsatserna, som komiterades betänkligheter upprest sig.
Dessa betänkligheter hafva gällt tillämpligen, der denna skulle leda antingen till
alltför stor uppoffring för statskassan eller till en nog brådstörtad rubbning i
hittills bestående förhållanden, hvaraf någon inhemsk industri med verkligt skäl
kunde befaras lida afbräck, eller till störande af följdriktigt sammanhang emellan
tulltaxans olika delar. Någon gång, der denna följdriktighet, enligt komiterades
tanka, icke uppnås genom af Frankrike äskad alltför ringa tullnedsättning, hafva
komiterade i allt fall trott sig höra stanna vid livad Frankrike begärt, under
förutsättning, att det i så motto felaktiga skall blifva i den för tullfrågors behandling
i allmänhet stadgade ordning rättadt. — Komiterade böra slutligen tilllägga,
att de tullnedsättningar, som i bilagda tariff-förslag finnas af komiterade
upptagne, öfverhufvud ingalunda understiga hvad komiterade, oberoende af den
Franska traktaten, skulle hafva ansett sig böra tillstyrka; och att endast undantagsvis
någon större eftergift blifvit gjord till förmån för artiklar, vid hvilka Frankrike
fäster synnerlig vigt, på det att hufvudsyftet, en Sjöfarts-traktat med Frankrike,
icke måtte förfelas.
För att emellertid vid den ifrågavarande reformen iakttaga all nödig varsamhet
och undgå de olägenheter såväl för Svensk industri som för statskassan,
hvilka af alltför starka förändringar i bestående tullsatser kunde befaras härflyta,
3
48
hafva komiterade i alla de fall. der sådant ur någondera af dessa synpunkter
förekommit önskvärdt, och der med någon sannolikhet kunnat förväntas ett tillmötesgående
från Frankrikes sida, uppställt flera eller färre efter behofvet lämpade
öfvergångstullsatser. 1 afseende på tiden för en sådan öfvergång hafva komiterade,
som funnit de mellan Frankrike, å ena, samt dels Tyska tullföreningen
dels Italien, å andra sidan, nyligen afslutade traktater medgifva en tidrymd förvissa
artiklar, af till och med S år, trott sig kunna antaga, att samma tidrymd
äfven kunde och borde å Sveriges sida betingas i afseende å några sådana för
landets industri betydande artiklar, för hvilka en jemförelsevis starkare tullnedsättning
slutligen skulle komma att inträda. Komiterade hafva föreställt sig, att, om
denna längre öfvergångstid, för hvilken Frankrike, att döma af de redan torda underhandlingarne,
synes hysa stor obenägenhet, äskas endast för ett ringa antal artiklar,
och der den Svenska industrien deraf med verkligt skäl kan anses vara i
behof, man skall ega vida bättre utsigt till framgång, än om ett likartad t anspråk
utsträckes till en mängd artiklar, för hvilka ett sådant behof i verkligheten alls
icke förefinnes och följaktligen icke kan åberopas. Den rättvisa emot olika industrigrenars
idkare, som genom öfvergångstidens lika utsträckning, om den från
Frankrikes sida medgåfves, kunde synas blifva dem beredd, blefve dock vida mera
skenbar än verklig; och för skenet af att hafva gått allas önskan till mötes,
tveka komiterade icke att föredraga utsigten att kunna betinga en längre öfvergångstid,
der sådant företrädesvis är behöflig!. Det bör derjemte icke lemnäs
utan uppmärksamhet, att man endast med varsamhet kan förfäkta anspråk på
likställighet med Tyska Tullföreningen och Italien i afseende å öfvergångstidens
utsträckning, på samma gång man anser sig icke kunna medgifva likställighet i
afseende å den slutliga tullsatsen, utan fordrar, att denna må bestämmas högre
hos oss än i de andra länder, med hvilka jemförelsen i öfrigt uppställes.
Men det är icke blott om öfvergångstidens utsträckning, utan ock om företrädet
af flera och för hvarje gång mindre tullnedsättningar framför färre och betydligare
steg, allt inom samma tidrymd för den slutliga tullsatsens uppnående,
som meningarne kunna vara delade. Den sednare methoden synes hafva blifvit
tillämpad i traktaten med Tyska Tullföraiingen och Italien, i hvilka traktater allmänligen
endast 2:ne tullnedsättningar för någon artikel förekomma. Komiterade
hafva trott sig böra omfatta den förra methoden. Genom dennas tillämpning
förekomma visserligen tätare tullförändringar; men då en hvar af dessa just genom
beloppets ringhet gör förändringen mindre märkbar och kan för tillfället
tänkas icke utöfva starkare inflytande på varupriset, än andra på förband oftast
oberäkneliga förhållanden, såsom vexlingar i råvarupris, penningeställning, m. m.,
i allt fall kunna åstadkomma, bör en sålunda fortgående tullförändring vida mindre
störande inverka på industrien inom landet eller på handeln med utlandet
och följaktligen äfven på tullinkomsten, än om förändringarne uttoges i färre men
19
större steg, då motseendet af hvarje sådan förändring svårligen kunde undgå att
rubba affärsverksamhetens jemna gång.
På dessa i allmänhet antydda grunder hvilar komiferades förslag till öfvergångsbestämmelser.
Och, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes af sjelfva förslaget i Nåder
inhemta, har under förutsättning, att traktaten kunde från och med början af nästkommande
år vinna tillämpning, den längsta öfvergångstiden blifvit utsträckt till
och med \ 869 års ingång. Så önskvärdt det, enligt komiterades tanka, vore, att
denna öfvergångstid i de jemförelsevis få fall, der den blifvit ifrågasatt, måtte
från Frankrikes sida antagas, och hvilket de Svenske underhandlarne torde böra
enträget påyrka, hafva komiterade likväl icke kunnat förbise möjligheten deraf, att
Frankrike, med hänsigt till de, jemförelsevis med hvad Tyska och Italienska traktaterna
bestämma, högre tullsatser, som slutligen skulle här inträda, icke kan
förmås att på den längre öfvergångstiden ingå. För detta fall, och då det enligt
komiterades tanka är angelägnare, att de högre tullsatserna, än den längre öfvergångstiden,
varda godkända, hemställa komiterade, att underhandlarne måtte
tillåtas att, om sådant befinnes för traktatens tillvägabringande alldeles oundgängligt,
eftergifva ett år af den ifrågasatta längsta öfvergångstiden och i sådant fall
låta öfvergångsnedsättningarne inträda ett år tidigare, än förslaget innehåller.
Komiterade öfvergå härmed till behandlingen af de särskilta tullsatserna i den
ordning, dessa, enligt traktatsförhandlingarne, förekomma.
Dervid möter först frågan om den surtaxe utöfver inhemska tillverkningsafgiften,
som vid införsel af Bränvin och Sprit må bestämmas. Enligt Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruktion för underhandlarne af den 31 Aug. sisth år
skulle denna surtaxe betingas till 30 och i lägsta fall till 25 öre kannan om
50 °/n styrka, i stället för den nu gällande af 50 öre kannan, samt traktaten
omfatta Bränvin och Sprit af alla slag, undantagande Arrack och Rumm, och oberoende
deraf, huruvida varan infördes direkte från Frankrike eller ej. Annu har
väl icke frågan om surtaxen kommit under närmare öfverläggning vid underhandlarnes
hållna sammanträden, men de meddelanden, hvilka innefattas i Kejserl. Franska
Utrikes Ministerns depesch af den 22 Februari och i härvarande Franska
sändebudets skrifvelse af den 7 Mars, antyda nogsamt, att Frankrike icke är sinnadt
antaga äfven den lägsta af omförmälda taxebestämmelser, utan fasthellre
fäster synnerlig vigt vid surtaxens bestämmande i full reciprocitet med hvad inom
Frankrike är gällande, eller till \ 5 francs par hectolitre ren alkohol, motsvarande
ungefärligen \ 4 öre per kanna af 50 °/0 alkoholhalt. Ur det Franska härvarande
Sändebudets skrifvelse ville deremot synas framgå, som skulle man i Frankrike
Bränvin
och Sprit.
20
icke fästa någon vigt hvarken dervid, att surtaxens nedsättning skulle omfatta
bränvin och sprit af säd eller rotfrukter, eller vid nedsättningens tillämpning jemväl
på bränvin, som indirekte hitföres från Frankrike, utan fasthellre förnämligast
afse lindring i afgilten för Frankrikes egendomliga sprittillverkning af vindrutvor
och frukt samt till och med icke ogerna se fastställandet af en differentialtull
till förmån för dessa Franska produkter vid direkt införsel.
Härigenom har man likasom anvisat en utväg att undgå de betänkliga olägenheter,
hvilka under vår nu gällande exceptionella lagstiftning angående den
inhemska bränvinstill verk ningen otvilvelaktigt skulle uppkomma genom surtaxens
allmänna nedsättning betydligt under hvad tulltaxan för närvarande bestämmer.
Vore den inhemska tillverkningen till tid och tillverkningsbelopp en fullkomligt
frigifven fabrikshandtering, skulle någon betydligare skilnad emellan tillverkningsoch
införselsafgifterna svårligen kunna bevisas vara af behof påkallad, då Sverige
i allmänhet exporterar sådana råvaror, af hvilka bränvin tillverkas, och sjelfva
tillverkningen icke är af beskaffenhet att emot utländsk medtäflan erfordra något
högt skydd. Men så länge omförmälda inskränkningar i den inhemska fabriksrörelsen
qvarstå, härflyta deraf otvilvelaktigt både verkliga och i allmänna föreställningssättet
djupt rotade, om ock öfverdrifna farhågor för en närmare likställighet
i allmänhet emellan tillverknings- och tullafgifterna. Så föga öfverensstämmande
med ett sundt handels-lagstiftningssystern antagandet af differentialtullar
än är, synes likväl ett undantag från den allmänna regeln i afseende å införseln
af de Franska spritvarorna kunna hemta sitt berättigande från det lika exceptionella
i vår inre bränvinslagstiftning; och då en betydligare nedsättning af införselstullen
å Franskt bränvin och sprit otvifvelaktig! utgör vilkor för möjligheten
att tillvägabringa den ifrågavarande så högeligen önskvärda traktaten, hafva
komiterade funnit sig föranlåtna att i detta hänseende underdånigst tillstyrka ett
sådant undantag, hvarigenom nedsättning i surtaxen å utländskt bränvin och sprit
skulle inskränkas till sådana varor, tillverkade i Frankrike af frukt, och derifrån
direkte hit införda samt åtföljda af produktionsbevis, legaliseradt af Svensk Konsul
eller, der sådan ej finnes, af annan vederbörande embetsmyndighet i skeppningsorlen.
I fråga åter om beloppet af denna surtaxe, lära väl de Förenade Rikenas
fullmäktige allvarligt framhålla angelägenheten af siffrans fastställande åtminstone
till det af Eders Kongl. Majit föreslagna lägsta belopp, eller 28 öre per kanna
om 50 °/n alkoholhalt. De ytterst betänkliga svårigheter, Eders Kongl. Majits
Regering under vår närvarande inre lagstiftning och emot den inom landet rådande,
för en tullnedsättning på denna artikel ogynsamma, mening har att bekämpa,
kunna icke nog kraftigt framhållas. Emellertid är det nogsamt att befara,
att Frankrike icke kan förmås att i så hög grad eftergifva sitt tillkännagifna
anspråk på reciprocitet; och komiterade hafva för detta fall samt under
21
erinran derom, att, den högsta surtaxe, Frankrike i någon at de afslutade traktaterna
medgifvit, så vidt komiterade kunnat finna, är den med England öfverenskomna,
och hvilken uppgår till ungefärligen 18 öre per kanna af nämnde
alkoholhalt, funnit sig höra såsom det yttersta medgifvande från Sveriges sida
tillstyrka surtaxens nedsättning till 20 öre. Om nedsättningen, på sätt förut är
föreslaget, blifver exceptionell lill förmån för Franskt fruktbränvin vid direkt införsel,
torde man, enligt komiterades tanka, kunna antaga, att Svenska bränvinstillverkningen,
oaktadt den betydliga tullnedsättningen, skall kunna utan verkligt
men uthålla täflan med de i allt fall så betydligt dyrbarare Franska bränvinsslagen.
Såsom beroende af bränvinstullen hafva de Förenade Rikenas fullmäktige
uppskjutit frågan om de tullsatser, som kunde ifrågakomma för artiklarne Likör,
Luktvatten och Ättika, hvarföre komiterade nu öfvergå till dessa artiklar.
Såväl af grundsats som af svårigheterna i tillämpningen hafva komiterade
funnit sig förhindrade att för dessa artiklar ifrågasätta sådan exceptionell tullbehandling
till förmån för Fransk tillverkning, som blifvit för bränvin tillstyrkt.
Det har följaktligen synts nödigt, särdeles i fråga om Likör och Ättika, att hufvudsakligen
afse endast de allmänna föreskrifterna för förtullning af Bränvin
och Sprit.
Då hvad nu först angår Likör, hvarå tullen för närvarande utgör 3 Rdr
kannan, den afgift af 45 öre per skålpund, som är bestämd för införsel af ren
alkohol, motsvarar 1 Rdr 10 öre för kannan bränvin af den styrka, hvilken vid
dess tillverkning och försäljning är såsom den normala antagen, nemligen 50
procent alkohol, anse komiterade tullen å Likör, hvars värde öfverhufvud kan
antagas till 8 Rdr kannan, kunna utan olägenhet för den inhemska bränvinstillverkningen
inskränkas till 25 procent å varuvärdet, eller 2 Rdr kannan.
I fråga dernäst om Luktvatten, så, enär för beredning af de bättre slagen
deraf i allmänhet lärer erfordras finare Fransk sprit, må visserligen mera hänsigt
kunna tagas till den blifvande traktatstullen å Franskt bränvin. Om surtaxen
derå kommer att utgöra endast 20 öre, och hela tullafgiften, i stället för
den allmänna af 1 Rdr 10 öre, således blefve 80 öre kannan, så borde, för
att en proportionerlig sänkning i den nuvarande tullsatsen, 40 öre skålpundet,
å Luktvatten skulle vinnas, denna nedsättas till omkring 30 öre; och då någon
vigt torde å Frankrikes sida fästas vid en låg tullsats å denna artikel, hvilken
deremot ej kan vara af särdeles betydenhet för Sverige, anse komiterade en
sådan nedsättning böra medgifvas.
Beträffande slutligen tullen å Ättika, är en fullständig utredning om det
förhållande, hvari den lämpligen bör stå till tullen å Bränvin redan vid riksdagen
år 1860 åstadkommen, och hvilken det torde tillåtas komiterade att här
åberopa.
Likör,
Luktvatten,
Attika.
22
Sidenväf
nader.
Deraf visar sig, att af ett skålpund alkohol erhålles vid tillverkning i stort
74 = V skålpund ättickssprit at 15 procents halt; och att, om ättickssprit at
denna styrka införes, tullen å I skålpund ättika således, för att blifva lika med
tullen å den qvantitet bränvin, som för dess tillverkning erfordras, borde bestämmas
till X2J af tullen å 1 skålpund alkohol; och som den nuvarande tullsatsen å
ättika, 6 öre skålpundet, blifvit i sådant förhållande till den allmänna tullen å
Bränvin och Sprit, nemligen 45 öre pr skålpund alkohol, bestämd, sakna komiterade
all anledning att någon ändring i ättikstullen föreslå.
Beträffande åter de förslag, som Eders Kongl. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med komiterades tillstyrkande, bemyndigat de Svenska underhandlarne
att angående Sidenväfnaclér framställa, nämligen: att den nedsättning tullen å
helsiden till 5 eller ytterst till 4 francs par kilogramme, motsvarande respektive
1 Bdr 50 öre och 1 Bdr 20 öre per skålpund, samt å halfsiden till 3 francs
33 centimes par kilogramme, eller 1 Bdr per skålpund, som de Svenske fullmäktige
kunde få medgifva, skulle successive under 6 år inträda, hafva de Franske
underhandlarne förklarat sig icke kunna derpå ingå, utan fordrat en ansenligare
nedsättning på en gång, samt att den slutliga tullsatsen borde vinna tillämpning
inom den förut föreslagna tidrymd af 3 år.
Då komiterade i sitt förra utlåtande antagit, att den af Eders Kongl. Majit
vid traktatsförhandlingarnes inledande erbjudna tull nedsättning under tre år från
6 till 3 Bdr skålpundet å helsiden och från 3 till 1 Bdr 50 öre å halfsiden
kunde försiggå utan att den Svenska sidenindustrien skulle af en sådan nedsättning
erfara något märkbart inflytande, och att, först i den mån, tullsatserna
ytterligare nedginge, denna industri komme att mer och mer inträda i täflan med
den lagliga införseln, bör följaktligen vara af jemförelsevis mindre vigt, om sänkningen
till respektive 3 Bdr och I Bdr 50 öre sker successive eller på en
gång, och ehuru det, för lugnande af möjliga farhågor å de Svenske sidentillverkarnes
sida, varit önskligt, att äfven denna nedsättning fått ske efterhand, anse
komiterade likväl det å Frankrikes sida uppställda, såsom det synes, bestämda
anspråket, att sagda nedsättning må genast inträda, kunna utan särdeles olägenhet
bifallas.
Under förutsättning, att denna mening vinner Nådigt godkännande, och då
antagligt är, att någon tillämpning af den blifvande traktaten ej kan ega rum
förr än från och med nästa års ingång, få komiterade derföre nu i öfverensstämmelse
härmed och med hvad af dem förut blifvit tillstyrkt, underdånigst hemställa,
att tullen å helsiden må komma att utgöra 3 Bdr skålpundet under åren
1865 och 1866 samt från och med början utaf hvardera af åren 1867, 1868
och 1869 nedgå med en tredjedel af skilnaden mellan 3 Bdr och det lägre
belopp, hvilket kan blifva såsom det yttersta betingadt, samt att tullen å halfsiden,
som genast eller med 1865 års ingång nedsättes till 1 Bdr 50 öre, ytter
-
4
23
ligare nedgår år 1867 till 1 Rdr 25 öre, hvarvid den förblir till år 1869, med
hvars början den nedsättes till dess slutliga belopp, 1 Rdr^skålpundet.
Sedan, enligt protokollet vid sammanträdet den 7 December, de Franske
fullmäktige i afseende å öfrige artiklar, i hvilkas tullsatser nedsättning önskades,
föreslagit de Svensk-Norske att välja emellan de bestämmelser, som förekommo
i konventionerna med Relgien, Italien eller Tyskland, samt å Svenska sidan
den åsigt dervid blifvit uttryckt, att Tyska Tullföreningstariffen lämpligast skulle
kunna läggas till grund för de fordrade jemkningarna i Sveriges tulltaxa,
men att, då en fullkomlig tillämpning af Tullföreningstariffen säkerligen icke
skulle kunna å Sveriges sida medgifvas, man förbeliölle sig att till den följande
sammankomsten få afgifva ett motförslag, som förmodades skola för Frankrike
finnas antagligt, och i anledning hvaraf den öfverenskommelse träffats att
vid det ytterligare sammanträde, som, på sätt nämndt är, den 16 Februari egt
rum, skulle anstå, till dess detta motförslag hunnit uppgöras, så bade ett sådant förslag
blifvit utarbetadt och de Franske underhandlarne delgifvet samt i de fleste delar
såsom deras eget antaget. Vid det förhållande, att tulibestämmelserne för siden-
och halfsiden väfnad er icke blifvit definitivt afgjorda vore emellertid å de artiklar,
som dermed egde sammanhang, några tullsatser icke föreslagne, och sedan
vid berörde sammanträde man å Frankrikes sida yrkat nedsättningar äfven å en del
andre, af de Svenske Fullmäktige ej heller upptagne varuartiklar, hade all vidare
behandling af ärendet blifvit gjordt beroende på hvad Eders Kongl. Majit kunde
täckas i anledning af hvad sålunda förekommit vidare i Nåder meddela.
Vid afgifvande af underdånigt yttrande i dessa delar, vilja komiterade först
egna uppmärksamhet åt de artiklar, som kunna anses stå i sammanhang med
den nyss omhandlade frågan om sidentullen och öfvergå derföre nu till dessa.
Bland helsidenväfnader förekomma under särskild rubrik Felb och Plys
med tull af 1 Rdr 50 öre och Sammet med en tullsats af 4 Rdr 50 öre skålpundet,
samt under lialfsidenväfnader, Felb och Plys äfvensom Filtar med lika
tull som å helsidenfelb, eller 1 Rdr 50 öre per skålpund. Då efter inträdet af
de betydliga nedsättningar, som ånyo blifvit af komiterade föreslagne-för sidenväfnader
i allmänhet, skäl icke kan förefmnas att i mån deraf äfven stadga särskilt,
lägre tull å silkessammet, hemställa komiterade, att denna rubrik må uteslutas
och varan derigenom komma att tullbehandlas lika med de under rubriken
”andra slag” förut inbegripne sidenväfnader. I fråga åter om Felb och Plys,
så, enär sådan sällan, om ens någonsin, i handeln förekommer enbart af silke, lärer vid
tullsatsens bestämmande hufvudsakligen behöfva, lika som hittills, afses endast
felb och plys af silke blandadt med annat ämne; och då införselsafgiften redan
nu icke utgör mer än hälften af tullen å öfrige halfsidenväfnader, finna komiterade
icke någon betänklighet vid att tillstyrka dess nedsättande på en gång så
-
Felb, Plys,
Filtar,
Sammet.
Silke, färgadt
-
Band.
Broderduk.
n
val för hel- som haltsidenfelb, plys och filtar till halfsidentullens föreslagna hlitvande
Lägsta belopp 1 Rdr skålpundet.
Med uppmärksamhet derpå, att rått, ofärg eidt silke får utan afgift införas,
och att, enligt hvad upplyst blifvit, kostnaden för dess färgning i allmänhet icke
utgör mer än 2, högst 3 Rdr skålpundet, hvarå den nuvarande tullen, 1 Rdr 50
öre pr skålpund, således uppgår till 50 ä 75 procent, hafva komiterade, som,
på sätt i dess förra underdåniga utlåtande redan blifvit erinradt, icke kunna finna
afseendet på den inhemska industriens anspråk på skydd böra få tillgodoräknas
äfven för införsel af den tullfria råvaran, ansett färgadt Silke icke skäligen kunna
åsättas högre tull än 40 öre skålpundet, hvilket belopp, svarande mot 15 ä 20
procent å den del af dess värde, som sålunda ensamt bör ur nyssnämnda synpunkt
blifva föremål för tullbeskattning, i allt fall lärer finnas vara högt på ett
material, vare sig för husfliten och vissa handtverkerier eller för ytterligare fabriksmessig
bearbetning, och endast ega sin förklaring i den varsamhet vid öfvergången
från öfverdrifvet höga till lägre tullsatser, hvilken komiterade anse böra,
äfven på bekostnad af en riktigare tullsiffra, iakttagas.
Silkessammets- samt Siden- och Half sidenband äro för närvarande belagda
med samma införselsafgifter. som de motsvarande slagen väfnader, och med fortfarande
tillämpning af denna grund för deras tullbeskattning, hemställes, att sagda
afgifter må nedsättas till lika belopp och med enahanda tidsbestämmelser lör öfvergången
som för hel- och halfsidenväfnader föreslagits, — äfvensom att samma
grundsats göres gällande i afseende å artikeln Broderduk, Marle och Stramalj,
a) af silke,
b) af silke med tillsats af annat material,
c) af ull,
så att dessa varor, utaf hvilka de begge förstnämnda slagen jemväl draga den
för likartade sidentyger stadgade tull, och de utål ull äro åsatte en införselsafgift
utaf 1 Rdr 25 öre skålpundet, må komma att tullbehandlas lika med den
under motsvarande väfnader upptagna rubriken ”andra slag”.
För den vid hvardera af hufvudrubrikerna Band och Rroderduk förekommande
underafdelningen ”andra slag”, med tull å den förra af 75 öre och å den
senare af 1 Rdr skålpundet, torde afgifterna lämpligen kunna bestämmas till lika
belopp, och med afseende å nu tillstyrkta nedsättningar för de specificerade slagen
icke höra utgöra mera än omkring hälften af de nuvarande, eller 50 öre
skålpundet, likväl med en öfvergångstid, så att tullsatsen blir 60 öre åren 1865
och 1866 samt nedgår till 50 öre från och med år 1867.
Den under Broderduk särskilt upptagna rubriken ”af papper”, hvilke äfven
blifvit i ett sammanhang med de artiklar, hvilkas tullsatser ansetts vara på sidenväfnadstullen
beroende, uppräknad, lärer, då varan endast utgör för' visst än
-
25
damål bearbetadt papper, böra åsättas samma tull, som för artikeln papp- och
pappersarbeten, olackerade, enligt livad här framdeles hemställes, slutligen skulle
bestämmas, eller 15 öre skålpundet.
Den för Hattar af siden eller halfsiden, äfvensom monterade hattar af an- Hattarnät
tyg eller ämne, med 4 Rdr stycket nu utgående tull måste naturligen älven
sänkas i någorlunda jemförlighet med den å väfnaden. Härvid förekommer likväl,
att den ifrågavarande artikeln icke utgör föremål för någon med vätnadsindustrien
jemförlig inhemsk näring, i hvilken stora kapitaler blifvit nedlagda, och
för hvars bedrifvande dyrbara förlag erfordras; att artikelns voluminösa form och
deraf beroende höga transportkostnad redan erbjuder den inhemska tillverkningen
ett af tullsatsen oberoende icke ringa skydd; att de flere ämnen, af hvilka denna
artikel vanligen sammansättes, såsom band, spetsar, blommor, m. m., enligt
komiterades förslag, få likasom sjelfva väfnaderna tillgodonjuta betydliga tullnedsättningar;
samt slutligen att, då Frankrikes fordringar i flera vigtigare hänseenden
icke kunna efterkommas, klokhet och billighet synas bjuda, att man för sådana varuslag,
hvilka hvarken i financielt eller industrielt hänseende äro för Sverige af
någon egentlig betydelse, men deremot utgöra föremål för en högt drifven Fransk
industri, ådalägger benägenhet att till dennas förmån göra betydliga eftergifter.
På dessa skäl, hvilka komiterade i flera följande fall äfven tillämpat, hafva komiterade
trott sig böra föreslå nedsättning på en gång af den nu gällande tullsatsen,
från 4 Rdr till 1 Rdr 50 öre, ehuru sistnämnde tullsats i allmänhet torde
understiga 10 procent af varuvärdet.
Den för Hattfoder och Hattkullar af siden eller annan väfnad i förening
med annat material, vanligast papper, nu stadgade tull, 1 Rdr 50 öre kullar,
skålpundet, har, dels ur synpunkten af varans egenskap att utgöra ett för liattmakareyrket
behöfligt material och dels med hänsigt dertill, att den del deraf,
sorn består af siden eller annan väfnad, otvifvelaktig! håller vida mindre i vigt
än de andra antingen tullfria eller med relativt låg tull belagda, dermed förenade
ämnen, funnits böra nedsättas till hälften, eller 75 öre per skålpund.
1 afseende å Hängslen af siden eller halfsiden föreslås, hufvudsakligen på Hängslen,
här förut vid artikeln Hattar anförda skäl, att införselstullen på en gång nedsättes
från 2 Rdr 25 öre till 1 Rdr pr skålpund.
För rubriken ”andra slag” hängslen hafva komiterade ansett nuvarande tullsats,
75 öre, höra nedjemkas i samma mån som för Rand ”andra slag”, eller till
50 öre skålpundet.
Någon betydligare inhemsk tillverkning af Paraplyer och Parasoller lärer
icke ega rum i annan mening, än att inkommande ställningar och öfvertyg här soller,
sammansättas. De lägre tullsatser, som för dessa äro eller här nedan blifva föreslagna,
höra derföre sätta idkarne af berörda yrke i stånd att älven efter en
större nedsättning i tullen å den lärdiga varan kunna utan mera svårighet än
i
26
Portföljer.
Skomakare
arbeten.
Snörmaka
rearbeten.
Spetsar,
Uddar,
Blonder.
hittills uthärda täflan med utländsk tillverkning. Komiterade anse derföre den
nu till 1 Rdr 50 öre bestämda tullen å Paraplyer och Parasoller af siden eiler
halfsiden lämpligen kunna nedsättas åtminstone till hälften, eller 75 öre stycket,
hvilken tullsats med säkerhet kan antagas i medeltal utgöra 10 procent af
varuvärdet.
På samma grunder föreslås en lika nedsättning för rubriken ”andra slag”,
nemligen från 50 till 25 öre stycket.
Den nu med 25 öre skålpundet utgående tullen å Paraplyställningar lärer,
i betraktande af beskaffenheten utaf deras beståndsdelar och de tullafgifter, som
här nedan för Manufaktursmide och andra jemlorliga artiklar föreslås, skäligen
kunna nedjemkas till 15 öre; hvaremot det för öfvertygen nu gällande stadgande
om deras förtullande lika med väfnadsslaget, hvaraf de äro gjorda, med tillägg
af 10 procent, torde böra bibehållas oförändradt.
Likaledes harden å Portföljer, Penningbörsar, Redikyler och Väskor af ladoch
half-siden nu stadgade tull af 2 Rdr skålpundet funnits böra nedsättas till
hälften, eller lika med den afgift, som slutligen komme att tillämpas å halfsidenväfnader,
äfvensom i enahanda förhållande tullen å ”andra slag”, hvilka hufvudsakligen
lära tillverkas af finare skinn, synts kunna, med hänsigt till den å
detta material här nedan föreslagna tullsats, nedsättas från 50 öre till 25 öre
skålpundet; börande komiterade underdånigst erinra, alt dessa artiklar i allmänhet
hemta sin betydligare'vigt af metallbeslag, hvilka åter i regeln draga lägre
tull, än det hufvudsakliga ämne, hvaraf artiklarne bestå.
Skomakarearbeten af siden draga för närvarande lika tull som halfsidenvätnader,
och synas, med afseende å den relativt obetydliga del i vigten sidentyget
intager, icke heller böra högre tullbeskattas, hvarföre komiterade föreslå, att
halfsidentullen fortfarande må å skodon af siden tillämpas, dock utan öfvergång,
och att således den yttersta tullsatsen, I Rdr skålpundet, genast må blifva gällande.
Den å Snörmakarearbeten af hel- och halfsiden nu med 4 Rdr skålpundet
utgående gemensamma tull hafva komiterade ansett böra nedsättas till lika belopp
och å samma tider, som för helsidentyger föreslagits. Derigenom komma
väl de slag, som bestå af halfsiden att vidkännas en något högre tull än den
för lika beskaffad väfnad gällande, men då nedsättningen i allt fall komme att
utgöra öfver 60 procent, lärer denna nedsättning böra finnas tillfyllestgörande.
För rubriken ”andra slag”, hvarå tullen nu utgör 1 Rdr 50 öre pr skålpund,
synes, med afseende å hvad nyss blifvit föreslaget angående arbeten af
hel- och halfsiden, och då nu ifrågavarande slag allmännast torde utgöras af
ylle, införselsafgiften böra nedsättas till hälften, eller 75 öre skålpundet, likväl
med samma öfvergång som för ylleväfnader, ”andra slag,” här nedan tillstyrkes.
Då Silkes- och Linnespetsar samt Uddar och Blonder hittills dragit samma
tull som helsidenväfnader, har detta förhållande ansetts äfven hädanefter höra
27
fortfara med hänsigt såväl till afgiftsbeloppen som perioderna för skeende nedsältningar.
För de tinder rubriken ”andra slag” hänförliga sorter, allmännast bestående
af Bomull, oell å hvilka tullen nu utgör 2 Rdr, har, med tillämpning å samina
grunder, som vid tullbestämmelserna för ”andra slag” Bomullsväfnader blifvit
följda, en öfvergångstid af endast 3 år ansetts böra stadgas, så att tullen åren
1865 och 1866 skulle blifva 1 Rdr 50 öre samt år 1867 nedgå till slutliga
beloppet, 1 Rdr pr skålpund.
Den nuvarande tullen å Spännhalsdukar af hel- eller halfsiden är väl något
lägre än den å helsidenväfnader, nemligen 5 Rdr pr skålpund, men följdriktigheten
har likväl synts komiterade fordra, att den blifvande helsiden-tullen med
sina öfvergångar tillämpas äfven å förstberörda tillverkningar, desto heldre som
flertalet af dessa halsdukar hufvudsakligen endast utgöres af dylika väfnader, utan
något derutöfver nedlagdt synnerligt arbete, — likasom att den å spännhalsdukar
af ”andra tyger” stadgade tull af 1 Rdr 50 öre pr skålpund nedsättes till hälften;
hvarjemte sådana halsdukar af läder, — hvilka äfven i ett sammanhang
här förekomma, — nu åsatte 75 öres tull pr skålpund, lämpligast torde höra
hänvisas till lika tullbehandling med Läderarleten, ej specificerade.
Strumpor och Vantar draga nu lika tull, nemligen de af ”hel- och halfsiden”,
4 Rdr 50 öre, och ”andra slag”, 1 Rdr pr skålpund. I öfverensstämmelse
med hvad här ofvan i jemförliga fall blifvit föreslaget, hemställa komiterade, att
de förra, eller arbeten af hel- eller halfsiden, må tullbehandlas lika med hvad
för helsidenväfnader ”andra slag” kommer att ega rum. De under Strumpor
och Vantar förekommande rubrikerna ”andra slag” omfatta artiklar, som i Tyska
Tullföreningstraktaten äro åsatte olika tullafgifter: nemligen af Bomull ölvergångsvis
54- och sedermera 36 öre; samt af Ylle endast 23 öre; allt beräknadt för
Svenskt skålpund. För dessa rubriker hemställa komiterade, att tullen nedsättes,
med öfvergång åren 1865 och 1866, till 75 öre, — år 1867 till 50 öre
skålpundet.
Då de hufvudsakligaste råämnen, som för åstadkommande af Vadd användas,
äro tullfria, samt tillverkningen deraf är en bland de enklaste och minst kostsamma,
måste nuvarande tullsatser af 1 Rdr 50 öre för silkesvadd, samt 10
öre pr skålpund för ”andra slag”, eller vanligast bomullsvadd, finnas öfverdrifvet
höga, hvarföre komiterade för dessa varuslag, hvaraf någon nämnvärd import
icke eger rum, ansett sig böra föreslå nedsättning, å silkesvadd till 75 öre
och å andra slag till 5 öre pr skålpund.
Vid artikeln Ylleväfnader hafva komiterade först bort taga i öfvervägande,
huruvida de få rubriker, under hvilka de mångfaldiga hithörande varuslag blifvit
sammanförda, må nöjaktigt motsvara ändamålet af på en gång trygghet vid
tillämpningen och rättvisa i beskattningen. Särskildt äro nemligen specificerade
Spännhals
dukar.
Strumpor,
Vantar.
Vadd.
Ylleväf
nader.
28
endast filtar och mattor samt pressduk, hvaremot alla öfriga väfnader, hvari ull
enbart eller till någon del ingår, undantagande halfsidenvälnader, blifvit hänförda
under den gemensamma rubriken ”andra slag”. Onekligen har denna uppställning
förtjensten af all önskvärd enkelhet. Att den deremot långt ifrån tillfredsställer
anspråken på noga afvägd rättvisa i beskattning och jemlikhet i skydd,
så länge sådant afses, för inhemska tillverkningen af olika slags Ylleväfnader, är
lika onekligt. Med en enda medeltull på sinsemellan till värdet så vidt skiljaktiga
varuslag, som de snart sagdt i oändlighet vexlande Ylleväfnaderna, kan
intetdera af dessa ändamål ens approximativt uppnås. Detta länge och allmänt
insedda förhållande springer så mycket mera i ögonen, som frågan här gäller
en artikel, hvilken intager ett bland de främsta rummen, ehvad den betraktas
ur synpunkten af landets industri eller af befolkningens behof, synnerligen i ett
land med Sveriges klimat. Men om man närmare undersöker förhållandet, kan
man icke undgå att finna samma orättvisa i beskattning, samma ojemnhet i
skydd träffa de allra flesta industrialster, hvilkas tullbeskattning utgår efter vigt
eller stycketal eller hvilken annan grund som helst, med undantag allena af den
etter hvarje artikels verkliga värde. Icke blott alla slags väfnader, de må vara
af silke, bomull, linne eller andra ämnen, utan hela den oändliga mängden af
metaflarbeten samt andra fabriks- och handtverksvaror lemna rikhaltiga exempel,
huruledes under enahanda varubenämning artiklar af de mest skiljaktiga värden
i förhållande till vigt, mått eller stycketal förekomma. Och likväl har man här,
likasom i de flesta andra länder, mer och mer öfvergifva! den enda till sin princip
riktiga men i tillämpningen förkastliga förtullningsgrunden — efter värde,
samt, i stället att söka andra oftast till osäkerhet och förvecklingar vid tillämpningen
ledande klassifikationer, föredragit att ur helt och hållet praktiska skäl
gifva tulltaxan högsta möjliga enkelhet.
Komiterade hafva emellertid icke sparat något bemödande att utfinna åtminstone
någon till mera rättvisa ledande indelning af ylleväfnaderna, än den,
efter ffera likartade fruktlösa bemödanden, slutligen i 1858 års tulltaxa införda
och ännu gällande. Men med en eljest sällspord enighet hafva icke blott den
Svenska ylleindustriens idkare, utan ock köpmän, som företrädesvis sysselsätta
sig med ifrågavarande artiklar, samt erfarne tulltjenstemän, och således just de
med sakens praktiska sida mest förfarne män, enstämmigt vitsordat den nu varande
enkla indelningens företräde framför hvilken annan som helst. Den i
Norrska tulltaxan iakttagna uppställning af olika tullsatser i förhållande till varans
tyngd per qvadrataln, redan förkastad af 1856 års Tullkomité, har ock vid
förnyade undersökningar visat sig icke förekomma den stora orättvisan, att mycket
dyrbara ylleväfnader stundom hänföras till lika afgifter med de grofsta och
billigaste, under det medelfina träffas af en vida högre tullbeskattning. Vid sådant
förhållande synes en dylik indelning så mycket mindre vara att här efterfölja,
29
som den stora mängden af här varande mindre tullkamrar med ringa personal
och jemförelsevis föga uppöfvad varukännedom, å ena sidan, lätteligen derigenom
skulle kunna blottställas för ofrivilliga misstag vid tillämpningen, under det, å
andra sidan, vid de stora tullkamrarne, den lifliga varutrafiken skulle genom
tidsödande undersökningar uppehållas, utan att likväl ett i förhållande dertill afsevärdt
resultat uppnåddes.
I betraktande af allt detta hafva komiterade funnit sig höra underdånigst
tillstyrka den nu varande indelningens bibehållande och detta så mycket heldre,
som, efter hvad kändt är, den inhemska tillverkningen hufvudsakligen afser åstadkommande
af medelfma och gröfre samt i samma mån tyngre väfnadsslag, hvilka
följaktligen äfven med en betydligare tullnedsättning ingalunda blifva blottställde
för någon fruktansvärd täflan med den utländska industrien.
Beträffande sedermera tullsatsernas belopp och dervid först den å Filtar
oell Mattor, hvilken nu utgör 40 öre skålpundet, men i Tullföreningstraktaten
är bestämd till endast 23 öre, likväl med öfvergångstull för mattor af omkring
34 öre för 2 år, så gifva erhållna pris- och vigtuppgifter vid handen, att vår
nu varande tullsats uppgår å uppgifna väi det af inhemska filtar till omkring 1 1
och af utländsk filt och mattväfnad, af hvilka endast de finare slagen hittills
kunnat med någon fördel införskrifvas, till vid pass 20 procent. Om emellertid,
såsom förut skett, härvid tages i betraktande, att råvarorna, såväl ullen som i
allmänhet färgningsämnena, äro vid införsel tullfria, och att, enligt hvad angående
filtar blifvit upplyst, sjelfva tillverkningskostnaden härstädes skall utgöra omkring
hälften af varuvärdet, så representerar den nu varande tullen icke mindre än
20 ä 40 procent utaf tillverkningskostnaden eller det belopp, hvarpå den ur
skydds-synpunkt rätteligen lärer böra ensamt beräknas; och då den under de
sistförflutna tio åren, för hvilka olfieiella uppgifter äro tillgänglige, ifrån ett värde
af 26,267 Rdr till 143,923 Rdr ökade importen af dessa varor ådagalägger ett
alltjemt stigande behof, som icke af tillverkningen inom landet tillfredsställes, anse
komiterade denna artikel skäligen icke böra vara belagd med mera än 25 öres
tull pr skålpund, hvilket i allt fall kan anses utgöra 12 ä 13 procent å den
inhemska produktens tillverkningskostnad; hemställande dock komiterade, att en
öfvergångstull af 30 öre måtte för de 2:ne första åren bestämmas.
I den å Pressduk stadgade införselsafgift af 12 öre pr skålpund har annan
ändring icke funnits erforderlig än dess jemkning till närmaste decimal, eller 10 öre.
Hvad slutligen angår den gemensamma tullsatsen å alla de under rubriken
”andra slag” inbegripna ylleväfnadsartiklar, hvarå införselsafgiften nu utgör 1 Rdr
50 öre pr skålpund, har Eders Kongl. Maj:t, uti Dess för de Svenska fullmäktige
meddelade instruktion, antagit såsom lämpligt tullens fastställande först till
1 Rdr 25 öre, med sedermera skeende nedsättning till 1 Rdr.
Filtar och
Mattor.
Pressduk.
Andra
slag.
30
De flere profvägnings- och prisuppgifter, hvarå komiterade haft tillgång, ådagalägga,
såsom komiterade redan anmärkt, högst väsendtligt skiljaktiga varuvärden,
på hvilka nu gällande införselstull skulle omvexla från omkring 11 ända
till mera än 120 procent. Att närmare redogöra för alla dessa undersökningar,
skulle väl leda till alltför stor vidlyftighet; men komiterade anse sig likväl, med
afseende å frågans stora betydelse, böra underdånigst omförmäla de allmänna
resultaten af dessa undersökningar. Sålunda gifva uppgifterna å 12 olika slag
Svenska ylleväfnader, från 9f till omkring 31 Rdr:s värde pr aln, vid handen,
att nu varande tullsats i medeltal uppgår till 21,$ procent af dessa varors hela
värde. Enligt prisuppgift å alla Carlsviks aktiebolags tillverkningar af hel- och
halfylle väfnader, skall nu varande tullen utgöra 18,t procent i medeltal. Men
enligt särskilta uppgifter, grundade på fakturor öfver införde flera olika slags utländska
hel- och halfylleväfnader, skall nu varande tullsatsen i medeltal uppgått
till 25, 41, 52 och till och med 91 procent af varuvärdet.
Nu är det tillika upplyst, att hela tillverkningskostnaden vid de Svenska
ylleväfnadsfabrikerna kan antagas utgöra från |:delar till |:delar, eller i medeltal
något mera än halfva varuvärdet; och på denna tillverkningskostnad uppgår således,
enligt omförmälda prisuppgifter, nu varande tullafgift till omkring 36 ä
40 procent i medeltal.
Om endast de Svenska fabrikernas egna uppgifter tagas till grund för omdömet,
måste följaktligen den nu varande införselstullen finnas öfverdrifvet hög.
] Belgiska traktaten är denna tull öfvergångsvis bestämd till 15, men, efter
2 års förlopp, till 10 procent af varuvärdet; och i den Tyska Tullföreningstraktaten
bestämmes tullen: för valkade, otryckta väfnader till 23 öre; för ovalkade
och otryckta, öfvergångsvis till 54 och sedermera till 45 öre; samt för alla
slag tryckta, öfvergångsvis till 68 och slutligen till 57 öre, allt efter Svenskt
skålpund heräknadt.
Efter sorgfälligt öfvervägande af hvad komiterade varit i tillfälle att inhemta,
och då, å ena sidan, svårligen kan antagas, att Frankrike skall åtnöjas med den
tullnedsättning Eders Kongl. Majit redan erbjudit, samt, å andra sidan, den Svenska
industrien, hvilken åtnjuter tullfrihet för råvaran ull, för maskinerier och för
de flesta färger och beredningsämnen samt ytterligare torde komma att beredas
tullnedsättning å oljor, m. fl. artiklar, icke rimligen kan vara i behof af en så
hög tullsats, anse komiterade sig utan tvekan böra tillstyrka sådan reglering af
tullen å de till förevarande rubrik hänförliga ylleväfnader, att den, under ofvan
gjorda förutsättning, att traktaten träder i verket med nästa år, kommer att utgöra
1 Rdr 25 öre pr skålpund åren 1865 och 1866, hvarefter den ytterligare
nedsättes till 1 Rdr och förblir dervid åren 1867 och 1868, för att slutligen
med 1869 års inträde nedgå till 75 öre pr skålpund.
31
Nuvarande tullsatser å Kamel- och Ullgarn utgöra för ofärgadt 15 och för
färgadt elier blekt 20 öre pr skålpund. 1 Tyska Tullföreningstraktaten äro tullsatserna
bestämda till föga öfver ett öre för enkelt, ofärgadt eller färgadt, oell
ofärgadt dubbleradt, samt till omkring 9 öre för dubbleradt tärgadt samt
tre- eller flertvinnadt. Den betydliga skilnaden emellan dessa tullsatser angifver
redan ur traktatssynpunkt behofvet af ett förmildrande förslag. För den inhemska
så väl husslöjden som fabrikshandteringen är detta behof, synnerligen i
betraktande af tullnedsättningarne å vålnaderna, tvingande. Vissa för den Svenska
industrien nödvändiga slag yllegarn tillverkas alls icke i Sverige, och i allmänhet
bedrifves här icke någon fabriksspinning af yllegarn till afsalu.
Oaktadt dessa skäl måhända borde föranleda betydligare tullnedsättning,
hafva komiterade likväl, med hänsigt till de redan vid underhandlingarne förslagsvis
antagna tullsatser å bomullsgarn, funnit sig icke böra gå vidare än till
hemställan, att tullen nedsättes å ofärgadt kamel- och ullgarn till 10 och å färgadt
till 15 öre skålpundet.
Komiterade hafva vidare att till behandling upptaga de artiklar, för hvilka,
såsom utan sammanhang med sidenväfnadstullen, de Svenske fullmäktige, enligt
det vid sammanträdet den 7 December nästlidna år träffade aftal, på förhand
uppgjort lörslag till tullsatser. Dessa äro, såsom ofta förut blifvit omförmäldt,
grundade på Tullföreningstariffen, hvars bestämmelser de likväl i allmänhet öfverstiga,
hvadan anledning icke kan förefinnas, att man å Frankrikes sida skulle
ingå på några till en allmännare höjning deri ledande förslag, och då, i de fall,
der afgifterna möjligen skulle ur Sveriges eget intresse finnas tåla vid någon
ytterligare nedsättning, komiterade hafva sig öppet att vid den allmänna revision
af taxan, som dem åligger att verkställa, derom afgifva yttrande, lärer vid de
bland dessa tullsatser, som af Frankrikes fullmäktige redan blifvit antagna, böra
i allmänhet bero. Komiterade, som öfver samtlige de artiklar, med de å dem
föreslagne afgifter samt tidpunkterne för dessas tillämpning, hvilka utgöra föremål
för den ifrågavarande traktaten, uppgjort en särskilt, här i underdånighet
bilagd tariff, hafva derföre, med hänvisande till sagde tariff i fråga om alla de
tullsatser, angående hvilka komiterade, vid ofvananförda förhållande, eller med afseende
å det ringa inflytande, de funnits kunna utöfva på landets industri eller
statens inkomster, ansett sig böra obetingadt instämma i de af de Svenske underhandlare
gjorda och af de Franske antagna förslag, bort inskränka sig till
närmare redogörelse rörande endast de artiklar, hvilka antingen äro af större
vigt, eller lör hvilka de Franske fullmäktige fordrat nedsättning utöfver hvad de
Svenske föreslagit, eller angående hvilka komiterade funnit de af de senare upptagna
tullsatser understiga hvad som för närvarande synes skäligen böra medgifvas.
Vid Bomullsväfnader hafva de Svenske fullmäktige föreslagit ned sättningar,
å ”Gaze, Linön, Musslin, Dimity och Batist” från 1 Rdr till 75 öre, — å ”Tyll”
Ullgarn.
Bomulls
väfnader.
32
från 2 R:dr 25 öre till 1 R:dr 25 öre, samt å de under rubriken ”andra
slag” uppräknade bomullsväfnader, eller ”oblekta och’ ofärgade”, från 40 till
25 öre, — ”blekta eiler färgade”, från 70 till 50 öre, och ”tryckta eller
pressade”, från 90 till 75 öre pr skålpund. —■ Å Frankrikes sida hafva de
tre förstberörda tullsatserna blifvit antagna, men deremot yrkats för blekta
eller färgade väfnader endast 40 och för tryckta eller pressade 50 öres
tull pr skålpund.
Å de till de begge förstnämnda rubrikerna hörande varuslagen uppgår
tullen, enligt konventionerna med såväl Tyska Tullföreningen som Italien,
till omkring 70 öre pr Svenskt skålpund, och då dessa artiklar icke utgöra
föemål för någon allmännare tillverkning inom landet, har vid de för
dem förslagsvis erbjudna och antagna nedsättningar icke kunnat vara något
att erinra.
Innan koiniterade vidare öfvergå till förslaget, angående de särskilta
tullsatserna för sådane under rubriken ”andra slag” upptagne bomullsväfnader,
hvilka utgöra föremål för inhemsk tillverkning så väl vid fabriker
som genom en synnerligen i vissa delar af riket högt drifven husslöjd, anse
sig koiniterade, med afseende å artikelns betydenhet och de farhågor för
den Svenska industriens bestånd, hvilka så ofta och så högljudt uttalas,
böra underdånigst redogöra för åtskilliga i ämnet inhemtade upplysningar.
Från en bomullsspinneri- och väfverifabrik är meddeladt, att hela tillverkningskostnaden
— omfattande icke blott arbetslöner, administration,
slitning af maskinerier och byggnader, eldning, assurans, utskylder, m. m.,
utan äfven räntor å förlagskapital och fabrikens anläggning — beräknas
uppgå för ett skålpund gröfre bomullsväfnad, eller s. k. domestic, till ungefär
40i öre, deraf i det allra närmaste hälften belöper på spinningsoch
hälften på väfningskostnaden, hvilken sednare skulle utgöra omkring
20| öre.
Några deputerade från Elfsborgs län, hvilka inför komiterade varit
hörda, hafva dervid upplyst, att för handväfnaden af finare bomullslärft,
eller s. k. callico, i Westergötland betalas 3 ä 4 öre pr alnen, eller, då
10 alnar pr medium väga 1 skålpund, 30 ä 40 öre pr skålpund, dervid
väfvaren skall icke allenast helt och hållet bestrida sitt eget underhåll,
utan äfven sjelf bekosta redskap, klister, m. m., så att förläggaren endast
tillhandahåller garnet samt, emot den betingade väfvarelönen, erhåller den
färdiga väfnaden.
För väfnadens färgning och appretering beräknas vidare kostnaden utgöra
omkring 30 öre skålpundet.
Vidare hafva samma deputerade upplyst, att väfvarelönen för tillverkning
af rutiga och randiga väfnader uppgår till omkring 56 öre skålpun
-
33
det, hvartill kommer omkring 20 öre för garnets färgning. Emellan oblekta
och blekta väfnader skall prisskilnaden utgöra 20 a 30 öre pr skålpund;
samt emellan blekta och tryckta väfnader 50, 60 ä 70 öre, allt efter finhet,
antal färger och tryckningssätt; men öfver bleknings- och tryckningskostnaderna
hafva de deputerade, oaktadt derom gjord framställning, icke
meddelat komiterade några beräkningar.
Emellertid och om äfven det föga tidsenliga, inom Elfsborgs län bedrifna
tillverkningssättet för hand lägges till grund för beräkningarne, visar
sig häraf nogsamt, att nu varande tullafgifter å de olika slagen bomullsväfnader
ändock i flera fall öfverstiga och i allmänhet fullt uppgå till lika
belopp med hela tillverkningskostnaden för sådana grofva och medelfina
väfnader, som egentligen äro föremål för fabriks- och handväfnadsindustrien
inom Sverige. Och ehuru endast finare och dyrbarare bomullsväfnader
kunnat ifrågakomma att införtullas, samt de sednare årens värde å dylika
väfnader af kända orsaker varit utomordentligt högt, gifva likväl flera anställda
undersökningar och profvägningar vid handen, att tullafgifterna uppgått
för blekta och färgade från 23 till 55 procent samt å tryckta eller
pressade från 30 till mera än 50 procent af hela varuvärdet.
Att hvarken de af Svenske underhandlarne föreslagna eller de i vissa
fall från Frankrikes sida ytterligare äskade tullnedsättningar å ifrågavarande
slag bomullsväfnader kunna innebära någon våda för Svenska industriens
bestånd måste vid dessa förhållanden finnas alldeles uppenbart.
Under förutsättning, att komiterade i det blifvande förslaget till tulltaxa
få tillfälle att återkomma till frågan om tullbevillningen å bomullsväfnader,
anse de sig nu endast böra underdånigst tillstyrka, dels att den af Svenska och
Franska underhandlarne för oblekta bomullsväfnader gemensamt föreslagna,
under alla förhållanden angelägna tullnedsättningen till 25 öre skålpundet
måtte utan öfvergång vinna tillämpning, dels ock att de för blekta och
färgade till 40 samt å tryckta eller pressade till 50 öre skålpundet från
Frankrikes sida äskade tullnedsättningar måtte i nåder godkännas, likväl,
till förekommande af alltför betydlig minskning i tullinkomsten, med öfvergångsafgifter
för de 2:ne första åren, å det förra slaget af 50 och å det
senare af 75 öre.
På lika grund torde den från 90 till 75 öre skålpundet föreslagna,
men till 50 öre yrkade nedsättning i tullen för ”Damast” af bomull med
blandning utaf lin eller hampa medgifvas, så att tullen kommer att utgöra
75 öre åren 1865 och 1866 samt 50 öre pr skålpund från och med 1867.
Jemte det att tullsatserna för ofärgadt och färgadt Bomullsgarn blifvit,
i bredd med de å väfnaderna ifrågaställda nedsättningar, ömsesidigt
5 "
Bomulls
garn.
Bomulls
tråd.
34
antagna, å det förra till 8 och å det sednare till 14 öre pr skålpund, hvilka
belopp väl äro omkring en tredjedel lägre än de nu varande, men i vida
större mån öfverstiga Tullföreningsafgifterna, har å Sveriges sida nedsättning
föreslagits i tullen för Bomullstråd från 40 till 25 öre, men af de
Franske fullmäktige yrkats till 20 öre pr skålpund. — Enligt förut omförmälda
från ett Svenskt bomullsspinneri meddelade upplysningar, uppgår
hela tillverkningskostnaden, alla slags utgifter inberäknade, till 1 R:dr 64
öre pr bundt garn af medelnummern 14, eller icke fullt 16 öre pr Svenskt
skålpund. För groft och medelfint garn, eller sådana slag, som företrädesvis
här tillverkas, utgör således de föreslagna tullsatserna ett vida högre
skydd, än som rimligen kunde begäras, äfven om skyddssystemet fortfarande
skulle uppehållas. För finare slag blir väl afgiften i förhållande till
den högre tillverkningskostnaden och varans värde billigare, dock visserligen
alltid fullt tillräcklig såsom skydd och uppmuntran för den tillverkning,
som här kan ifrågakomma. Skulle något särskiljande af gröfre och
finare garn med olika tullsatser ifrågakomma, borde detta således icke föranleda
förhöjning af nämnde tullsats för de finare slagen, utan snarare en
ytterligare nedsättning för de grofva; men till en sådan åtgärd gifva traktatsförhandlingarne
icke anledning. Om följaktligen ur spinneri-industriens
synpunkt någon tvekan icke kan uppstå om antagligheten af de föreslagna
tullafgifterna för ofärgadt och färgadt bomullsgarn, bjuder deremot afseendet
å väfnads-industriens behof, att detta material, hvaraf icke obetydliga qvantiteter
fortfarande måste hemtas från utlandet, ej oskäligen fördyras. Komiterade,
som tillika erfarit, att bomullstråd icke utgör föremål för någon
nämnvärd inhemsk tillverkning till afsalu, finna sig alltså föranlåtne att
underdånigst tillstyrka antagandet, utan någon öfvergångstid, icke blott af
de tullafgifter å ofärgadt och färgadt bomullsgarn, om hvilka underhandlarne
varit ense, utan ock af den från Frankrikes sida äskade tullafgiften
å bomullstråd.
Linne- och För Batist, Linön och Flor samt Kammarduk af lin och hampa, hvarå
vWmcier tullen nu utgör 3 R:dr skålpundet, har å Sveriges sida föreslagits 75, men
å Frankrikes blifvit yrkadt 60 öre, hvartill, bland annat, skäl torde hafva
hemtats från de betydligt lägre tullsatser, Tyska Tullföreningstraktaten utvisar,
nemligen 46 öre skålpundet å kammarduk samt endast 23 öre å de
öfriga slagen. Då man emellertid å Frankrikes sida redan medgifvit 75
öres tull för likartade väfnader af bomull, och de nu ifrågavarande icke
skäligen kunna lägre tullbeskattas, anse komiterade, att införselsafgifterna å
begge slagen böra, äfven till förebyggande af osäkerhet och misstag vid
tullbehandlingen, vara lika, hvarom de Svenske fullmäktige derföre torde
förständigas att göra förnyad framställning, ehuru med rättighet att, då
35
artiklarne äro af föga vigt med hänsigt vare sig till inhemsk industri eller
statsinkomsten, kunna, om nödigt blir, efterge för Frankrikes fordran i
denna del.
Deremot finna komiterade någon betänklighet väl icke möta för antagande
såsom yttersta tullsats af den till 50 öre skålpundet yrkade nedsättning
i nu varande tullsats, 1 R:dr, å Linnelärft och Damast, å hvilka
artiklar de Svenske fullmäktige föreslagit 75 öre pr skålpund, men anse
följdriktigheten kräfva samma öfvergångsbestämmelser, som för bomullsdamast
blifvit föreslagna, så att nedsättningen inskränkes för åren 1865
och 1866 till 75 och först med år 1867 kommer att blifva 50 öre skålpundet.
Icke heller har mot de för Linnegarn och Linnetråd ömsesidigt an- Linnegarn
tagna tullnedsättningar skälig erinran varit att göra, för så vidt deras till- 00,1 lr&d'
lämpning får ske efterhand, i hvilket afseende komiterade hemställa, att
afgifterna må komma att på de nyssnämnda tiderna nedgå, för ofärgadt
och oblekt garn från 25 till 15 och 10, — för färgadt eller blekt från
40 till 30 och 20, — vidare för oblekt tråd likaledes från 40 till 30 och
20, samt för blekt eller färgad från 50 till 40 och 30 öre skålpundet.
De nu för Kläder bestämda tilläggsafgifter i tullen för det tyg, hvaraf Kläder,
de hufvudsakligen bestå, nämligen 50 procent för sådana utan, och 100
procent för dem med guld- eller silfverbroderier eller galoner, m. m., hafva
de Svenske koinissarierne ansett kunna nedsättas, de förra till 10 och
de sednare till 20 procent, hvilket man å Frankrikes sida äfven biträdt.
Då emellertid, hvad gångkläder beträffar, det å dem anbragta foder,
äfvensom annat tillbehör, ofta kan bestå af sådant tyg eller ämne, som
drager högre tull än öfvertyget, i hvilka fall införselsafgiften för den färdiga
persedeln, med endast 10 procents tillägg till den för öfvertyget,
kunde blifva lägre, än om hvardera beståndsdelen förtullades för sig, eller
åtminstone icke öfverstege summan af afgifterna för dessa, och således icke
komme att stå i rättvist förhållande till det högre värde, som den färdiga
klädespersedeln måste i regeln antagas ega, så, och för att på samma gång
vinna inskränkning i taxerubrikernas antal, hemställes, att de Svenske fullmäktige
måtte i Nåder anbefallas att, med åberopande af förstnämnda
oegentlighet och af fördelen utaf rubrikernes sammanförande, föreslå de
Franske komissarierne en för alla, under de begge nu ifrågavarande rubrikerne
inbegripna slag, gemensam tilläggsafgift af 20 procent utöfver
tullen för öfvertyget.
På enahanda grund, och då den för Broderadt alngods nu med 20 Broderade
procent utöfver tullen för det tyg, hvarå broderiet är anbragt, utgående aibeten4
illtäggsafgift, blifvit ömsesidigt antagen till 10 procent, kunna komiterade
36
Hudar och
Skinn.
icke heller godkänna förslaget om lika låg tilläggstull, i stället för nu stadgade
50 procent, å fullfärdiga broderade persedlar eller delar deraf, såsom
shawlar, dukar, kragar, m. m., utan tillstyrka, att tilläggsafgiften äfven
för dessa må bli bestämd till 20 procent, eller lika med den för tyger
eller persedlar, broderade med guld eller silfver, föreslagna och antagna,
numera med 100 procent utgående tillökningstullen, hvarigenom jemväl dessa
begge sistnämnde rubriker kunna till en sammanslås.
I fråga om Hudar och Skinn hafva Traktatsförhandlingarne endast
afsett de beredda, till pelsverk ej hänförliga slagen deraf, och i afseende å
hvilka de Svenske fullmäktige föreslagit tullnedsättning, å »sulläder samt
hvitgarfvad och sämskad vara» från 25 till 15 öre, — å > pergaments-, färgade,
pressade och tryckta skinn, saffianskinn för tillverkning af handskar
och etuiarbeten» från 75 till 30 öre, — samt å »andra slag», derunder
inbegripna lackerade hudar och skinn, från 40 till 20 öre skålpundet.
Sistnämnda tullsats har å Frankrikes sida blifvit antagen, men för de begge
andra rubrikerna är ytterligare nedsättning yrkad, å sulläder, m. m., till 10
och å pergaments- samt färgade skinn, m. fl., till 20 öre per skålpund.
Då komiterade af skäl, som här nedan skola närmare utvecklas, funnit
sig böra tillstyrka antagande af omfbrmälda, från Frankrikes sida fordrade
tullnedsättningar, hafva komiterade likväl dervid förutsatt såsom oundgängligt
vilkor, att råvaran för läderberedningen, likasom de flesta andra råvaror
göres fullkomligt tullfri och detta väl icke genom något aftal i Franska
traktaten, men likväl samtidigt med dess tillämpning. Af sådan anledningtillåta
sig komiterade att här behandla frågan om tullbestämmelserna å
råa eller oberedda|hudar och skinn. Den stigande importen af dessa från
20,386 Centner, som den utgjorde år 1853, till 52,714 Centner, hvartill
den uppgick år 1862, utvisar nogsamt det oeftergifliga behofvet för landet
af denna nödvändighetsvara, på samma gång som deraf förklaras de betänkligheter,
hvilka den betydliga statsinkomst, artikeln inbringat, hittills
föranledt emot tullafgifternas; nedsättning eller borttagande. Tullkomitén
af år 1856 tilltrodde sig derföre, att endast i någon mindre mån föreslå
nedjemkning i dåvarande tullsatser såväl å råämnet som å fabrikaten, men
under dervid yttrad önskan och förhoppning, att ett fortgående gynnsamt
resultat af tullintraderna måtte sätta Eders Kongl. Maj:t i tillfälle att äfven
till den inhemska lädertillverkningen kunna utsträcka fördelen af ytterligare
tullnedsättning eller tullfrihet vid införseln af råämnet, de oberedda
hudarna, samt i bredd dermed i afpassad mån än vidare sänka införselstullen
å fabrikaten. Genom den näst derefter, eller år 1857, utkomna
tulltaxan godkändes väl komiterades förslag till tullsatser å de sednare,
änskönt den af dem tillstyrkta råvarutullen å en del, nemligen de
37
torra hudarna, redan då nedsattes till nära hälften, samt å våtsaltade och
alla öfriga slag hudar och skinn alldeles borttogs; och dessa bestämmelser
hafva derefter förblifvit oförändrade, sedan ett af sista Riksdagens Bevillningsutskott
framstäldt förslag, att, med anledning af berörda afvikelse från
hvad bemälda tullkomiterade hemställt i afseende å råvaran, tullen å sulläder,
m. m., borde sänkas till 15 öre skålpundet, icke lyckades vinna Rihets
Ständers bifall.
Då inkomsten af tullmedlen, som vid 1857 års Riksdag beräknades
till 9,500,000 Rdr och redan år 1858 uppgick till 10,125,012 Rdr, sedermera
så tillvuxit, att den vid sisthållne Riksdag ansetts kunna beräknas
till 13,500,000 Rdr, måste den härpå beroende svårigheten vid skäliga
jemkningar i tullen å dessa varor finnas hafva väsendtligen förminskats; och
enär, genom den redan år 1857 vidtagna ofvanomförmälda åtgärden att från
tullafgift fritaga vissa slag af ifrågavarande råämne, både tullinkomsten, som
från denna artikel kunnat hemtas, förlorat i betydelse och sjelfva grundsatsen,
att råämnet borde vara tullfritt, synes hafva blifvit erkänd, på samma
gång likväl en annan grundsats om jemlik beskattning lemnats å sido i
det välmenta men ur lagstiftningssynpunkt förkastliga syftet att genom
detta konstlade medel inverka på industriens val af råämne, finna sig komiterade
ega alla anledningar att nu underdånigst tillstyrka beviljande af
tullfrihet för alla slag, till pelsverk ej hänförliga, oberedda hudar och skinn;
och detta så mycket heldre, som det derförutan, enligt komiterades tanka,
icke vore tillrådligt att antaga de eljest så önskvärda tulln edsättningar å
beredda hudar och skinn, hvilka nu äro i fråga.
Det missförhållande emellan nuvarande tullbestämmelser å de råa och
beredda hudarne, hvilket, såsom nyss är antydt, sedan 1857 års tullreglering
egt rum, skulle, utan nedsättning i tullafgifterna å de beredda slagen,
naturligen, genom berörde afgiftsfrihet för råvaran, blifva ännu större, och
är derföre en sådan nedsättning äfven ur denna synpunkt af behofvet påkallad.
Komiterade, som i ämnet hört egaren till Engelska lädergarfveriet vid
Tegelviken, samt af läderhandlare härstädes inhemtat upplysningar angående
priserna å utländsk vara, hafva, vid sammanställandet af de uppgifter,
som sålunda erhållits, funnit partipriset för sulläder samt hvitgarfvade (alunerade)
hudar, oförtullade, icke kunna antagas öfverhufvud utgöra mera
än 1 Rdr skålpundet, å det förra slaget något mindre, å de sednare något
mera. I hvad mån kostnaden för råämnena och för beredningen ingår i
detta värde, hafva komiterade icke, i saknad af fullständiga upplysningar
derom, kunnat med önskvärd noggranhet beräkna, men af dem, som erhållits,
bör likväl med någorlunda visshet kunna antagas, att tillverkningskostnaden
38
icke uppgår till eller åtminstone ej öfverstiger hälften af hela varuvärdet;
och då behöfliga garfämnen redan förut äro befriade från införselstull, så
att, genom medgifvande af tullfrihet för de oberedda hudarna, garfverihandteringen
skäligen icke skulle kunna ega anspråk på skydd å mera än kostnaden
för beredningen, finna komiterade den å Frankrikes sida yrkade
tullsats af 10 öre skålpundet, under det att konventionen med Tyska Tullföreningen
upptager endast 4^ öres tull, visserligen böra vara i allmänhet
tillräcklig; men emedan härvid icke bör lemnäs utan uppmärksamhet, att
denna näring fordrar en längre tid för åstadkommandet af sina tillverkningar,
hvadan fördelen af den föreslagna tullfriheten å de råa hudarna
kornme idkarne i samma mån senare tillgodo, i bredd dermed att deras
färdiga och under hela den tidrymd, läderberedningen erfordrar, färdigblifvande
lager, som med redan erlagd råvarutull är belastadt, hade att bestå
en på dennas frånvaro beräknad och sålunda med beloppet deraf försvårad
täflan med det utländska fabrikat, hvilket af den derå nedsatta tullen genast
kommit i åtnjutande, anse komiterade sig böra hemställa, att, till förekommande
af det möjligen menliga inflytandet häraf på den inhemska
industrien, tullen vid traktatens trädande i verket må nedgå endast till 15
öre och dervid förblifva till år 1868, samt först då till 10 öre per skålpund
såsom slutsiffra nedsättas.
Hvad särskilt angår de sämskade slagen, har väl hos komiterade blifvit
uppgifvet, att beredningen af dem skulle lemna vida mindre utbyte af
råvaran än sulläder och äfven erfordra mera arbete och större konstfärdighet,
och att sämskade hudar och skinn derföre snarare borde tullbehandlas
lika med »pergaments-, färgade, pressade och tryckta skinn samt saffian
och andra finare skinn;» men då de angifna omständigheterna icke nödvändigt
innebära, att sämskade hudar och skinn, som i Tyska Tullföreningstariffen
äro sammanförda med sulläder, och hvilka ända sedan 1841 års
taxereglering härstädes haft sig åsatt enahanda införselstull som detta, under
det att finare skinn varit betydligt högre tullbeskattade, äro i värde
närmare jemförliga med dessa och böra draga en med dem lika hög tull,
hafva komiterade icke funnit anledning att för närvarande någon dertill
ledande åtgärd tillstyrka.
Beträffande deremot såväl pergaments- med de flere nyssberörda finare
skinnslagen, som ock de till rubriken »andra slag» hörande sorterne,
så, enär, angående dessa, blifvit upplyst, att varubenämningarne icke alltid
lemna nödig visshet, hvilkendera af de olika tullsatserna som rätteligen bör
tillämpas, hvartill kommer, att så väl å de högst tullbeskattade, hvilka i
öfrigt icke äro föremål för någon mera utbredd tillverkning inom landet,
som äfven å de till »andra slag» hänförliga smorläders- och vaxlädershu
-
39
darna, hvilka ega en stor användning och förbrukning, tullafgifterna funnits
i allmänhet öfverdrifna, hafva komiterade trott lämpligast vara att under
den generella rubriken »alla andra slag» sammanföra begge de två sednare
rubrikerna med en gemensam tullsats, och ansett denna kunna till en
början antagas till 30 öre, men år 1868 nedgå till 20 öre skålpundet.
Emot den af underhandlarne ömsesidigt föreslagna tullnedsättning å
Handskar från 3 till 1 Rdr skålpundet, hafva komiterade icke funnit anledning
till anmärkning; men då någon meningsskiljaktighet egt rum i fråga
derom, huruvida denna tullnedsättning borde ske på en gång eller öfvergångsvis,
och komiténs pluralitet stannat vid den förra meningen, torde
skälen derför böra underdånigst anmälas.
Enligt Frankrikes traktat med Tyska Tullföreningen, är ifrågavarande
artikel utan någon öfvergång åsatt en tull, motsvarande allenast 30 öre
pr Svenskt skålpund. Då Frankrike för denna artikel, som i dess industri
har ganska stor betydelse, men för Sveriges är af underordnad vigt,
ändock medgifvit en så betydligt högre tullsats, har både klokhet och
grannlagenhet synts fordra, att man icke derutöfver uppställde anspråk på
ännu högre öfvergångsafgifter, hvilka icke heller af något verkligt behof
påkallas.
Då svårligen torde kunna kontrolleras, huruvida förgyllning, försilfring
eller plätering af de å Sadelmakarearbeten anbragta beslag är äkta
eller icke, böra komiterade förnya förut vid tulltaxefrågans behandling
annorstädes gjord underdånig hemställan om uteslutande af ordet ”äkta”, men
biträda i öfrigt ej mindre de Svenske fullmäktiges förslag om nedsättning
i införselsafgiften å denna rubrik från 75 till 25 öre, än äfven det å Frankrikes
sida gjorda yrkande, att den å rubriken ”andra slag” nu stadgade
tull 50 öre måtte nedgå till 15 i stället för 25 öre skålpundet, som från
Svenska sidan erbjudits, hvilka afgiftsbelopp komiterade anse vara betingade
såväl af de tillstyrkta nedsättningarne å beredt läder, som af den
icke obetydliga andel i varans vigt, beslaget utgör.
Följdriktigheten fordrar emellertid äfven här, att berörda yttersta tullsatser
icke omedelbart vinna tillämpning, utan torde nedsättningarne böra
inskränkas år 1865 för den förra rubriken till 40 och för den sednare till
30 öre, samt afgifterna först år 1868 nedgå till deras slutsiffror af respektive
25 och 15 öre per skålpund.
Såsom en följd jemväl af hvad komiterade föreslagit i fråga om bomulls-,
ylle- och linne-väfnader, samt nyss förut angående finare och gröfre
skinn och lädersorter, tillstyrkes godkännande af de nedsättningar, som
blifvit ifrågasatte å Skomakarearbeten af »andra tyger än siden, samt af
saffians-, karduans-, färgade, pressade och tryckta skinn» — från 2 Rdr
Handskar.
Sadelmakarearbeten,
ej specificerade.
Skomakarearbeten,
af annat
ämne än
siden.
40
till 60 öre skålpundet, såsom de Franske komissarierne fordrat, i stället
för 75 öre, som de Svenske föreslagit, — äfvensom å dem, som inbegripas
under rubriken »andra slag», nemligen från 1 Rdr 25 öre till erbjudna och
antagna 40 öre skålpundet, — och hvilka afgifter betydligt öfverstiga de
motsvarande i tariffen för Tyska Tullföreningstraktaten, som såväl för skomakare-
som för sadelmakare-arbeten bestämmer tullsatserna å de under
hvardera upptagna begge första rubrikerna till 23, och för »andra slag» endast
till 9 öre skålpundet.
Läderarbe- I likhet med hvad förut i jemförliga fall blifvit tillstyrkt, hemställa
ten’'c} komiterade, att den nu för ej specificerade Låderarbeten med 50 procent
^Decince- y t *
rade. utöfver tullen för lädret, hvaraf arbetet hufvudsakligen består, utgående tillläggsafgift
må bestämmas, icke såsom föreslaget och antaget är, till 10,
utan till 20 procent.
Porslin. Af Porslin utgör s. k. Sten- eller fayans, hvarmed förstås oäkta pors
lin,
föremål för en temligen betydlig tillverkning vid två i grannskapet af
hufvudstaden belägna fabriker, af hvilkas ägare, äfvensom från åtskilliga handlande,
komiterade inhemtat nödiga ansedda upplysningar för bedömande af
lämpliga tullsatser å såväl dessa som de äkta slagen porslin.
Dervid har blifvit uppgifvet, att, ehuru hvarken arbetslönerna eller de
egentliga råämnena ställa sig nämnvärdt dyrare för den Svenska än för den
främmande tillverkningen, öfriga omkostnader likväl icke medgåfve den färdiga
varans afyttrande till ett med den utländska jemförligt pris, beroende dels
på dyrare och längre förlag härstädes, och dels derpå att brännmaterialet,
som i utlandet, hvarest fabrikerna allmänligen skola blifvit anlagda i närheten
af stenkolsgrufvor, erhålles för ytterst ringa kostnad, här belastade va
ruvärdet
med ända till 15 procent.
Medgifvande, att dessa omständigheter, särdeles den sistnämnda, måste
verka till fördyrande af den Svenska tillverkningen, och hvars lämplighet
för landet derföre torde kunna med skäl ifrågasättas, bör dock denna fabrikation
framför de flesta andra ega ett kraftigt skydd uti den i följd af
varans bräckliga och skrymmande beskaffenhet höga transportkostnaden. —
Enligt uppgifter från ett Svenskt handelshus, som mycket sysselsätter sig
med porslinshandeln, skola nemligen omkostnaderna för införseln från Englands
fabriker till Göteborg, tullafgiften oberäknad, öfverhufvud uppgå till
närmare 50 procent af det oäkta tryckta porslinets värde; men hvitt oäkta
porslin under längre tid icke varit föremål för import. Af två andra handlande
har den ena uppgifvit dessa omkostnader för olika specificerade slag,
måladt porslin till 15'/,., 17 och 32 procent, samt den andre i allmänhet
till 30 ä 40 procent af inköpspriset; hvilka sistnämnde 2:ne uppgifter likväl
endast omfatta de dyrbarare, till andra slag, än tallrickar, lxänförliga
41
pjeser; hvaraf den betydliga skiljaktigheten i beräkningarne förklaras. —
Då dessutom sjelfva tullafgifterna äro särdeles höga, enligt meddelanden
från omförmälda handlande, icke understigande 22 å 23 men uppgående
ända till 50 å 63 procent å tallrickar samt för andra pjeser lägst 23
men i allmänhet omkring 40 procent samt stundom upgående till 55 procent
af varuvärdet, gifves det icke något tvifvel derom, att icke dessa med
innevarande år något nedsatta tullsatser kunna och böra ytterligare förmildras.
De Svenske fullmäktige hafva i sådant afseende föreslagit, å hvitt eller
enfärgadt men omåladt fayans, nedsättning för »tallrickar» från 4 till 3 och
å «andra pjeser» från 8 till 6 öre, men hvilken sistnämnde tullsats man å
Frankrikes sida icke velat medgifva till högre belopp än 5 öre pr skålpund;
och är vidare, å de målade eller tryckta, nedsättning erbjuden från
8 till 6 öre å (tallrickar» samt från 15 till 10 öre skålpundet å »andra
pjeser», men å hvilken sednare rubrik de Franske fullmäktige icke velat
bevilja mer än 8 öres tull.
De sålunda för begge slagen tallrickar ömsesidigt antagna tullsatserna
finna komiterade sig desto hellre böra tillstyrka till antagande utan någon
öfvergång, som Svenska porslinsfabrikanterna sjelfva inför komiterade förklarat
sig i afseende å denna del af tillverkningen icke befara någon menlig
täflan. Att någon verklig fara vore förenad med omedelbar tillämpning
äfven af de från Frankrikes sida äskade tullnedsättningar för andra pjeser
hafva komiterade svårt att föreställa sig, oaktadt de betänkligheter, Svenska
fabrikanterna i sådant hänseende inför komiterade framställt. Men då de
ifrågavarande tullsatserna vid sista riksdag undergingo icke oväsendtlig förändring,
hvilken först innevarande år vunnit tillämpning, och frågan om
det oäkta porslinet antagligen icke är af något större intresse för Frankrike;
hvaremot för den Svenska fabrikanten må vara af mera vigt att vid
denna, såsom i afseende å andra tillverkningar redan blifvit tillstyrkt, endast
småningom få ingå i allvarligare täflan med den utländska, hemställa
komiterade, om icke, såsom en passande medelväg emellan gällande tulltaxas
bestämmelser och de respektive underhandlarnes framställningar, tullsatserna
för »andra pjeser» oäkta porslin borde nedgå ä hvitt eller enfärgadt
är 1865 till 7, år 1866 till 6 och år 1868 till 5 öre, samt å måladt
eller tryckt år 1865 till 12, år 1866 till 10 och år 1868 till yrkade 8
öre skålpundet.
Beträffande äkta porslin, så angifva de olika förteckingarne öfver Svenska
och Norska vid traktatsförhandlingarne ifrågakomne artiklar, att de tullnedsättningar,
Svenske och Norske underhandlarne föreslagit från 20 till
6
42
Glasar
beten.
10 öre för hvitt samt från 40 till 20 öre för måladt eller förgyldt äkta
porslin, väl skulle blifvit, hvad Norge vidkom, antagne af Frankrikes fullmäktige
; men att dessa deremot skulle å sistnämnda slag fordrat en ytterligare
nedsättning till 15 öre i Sverige. Under antagande att denna skiljaktighet
härrört af något missförstånd, samt vid erinran derom förfaller, gå
komiterade att yttra sig öfver tullnedsättningarne, sådane de här först omförmälas.
Då äkta porslin icke kan anses utgöra föremål för någon nämnvärd
inhemsk tillverkning, kan icke heller ur sådan synpunkt någon betänklighet
möta de ifrågasatta tullnedsättningax-ne. I följd af det äkta porslinets
högre värde, uppgår transportkostnaden väl icke till så hög procent, som
här ofvan för det oäkta porslinet blifvit omförmäld; men den beräknas likväl
utgöra från 17 till 25 procent. Deremot uppgå de nu gällande tullsatserna,
i anseende till det äkta porslinets stora tyngd, från 22 ända till
137 procent af varuvärdet samt synas i medeltal kunna antagas till omkring
40 procent.
Fullt befogad måste följaktligen Frankrikes fordran på tullafgifternas
nedsättning till hälften af nu varande beloppen erkännas vara.
Visserligen angifva beräkningarne en häraf härflytande icke obetydlig
minskning i statsinkomsten, ehuru det måste vara uppenbart, att tullförlusten
å en hittills så öfverdrifvet beskattad artikel snart skall genom ökad
införsel ersättas. Men i hvad fall som helst utgör den ifrågavarande artikeln
en af de få, hvilka, af stor betydelse för Frankrikes industri men af
alls ingen för den Svenska, företrädesvis synas kunna och böra från Sveriges
sida behandlas med en liberalitet, som ådagalägger beredvillighet att
gå Frankrikes önskningar till mötes och må kunna åberopas i andra fall,
der grundade skäl äro för handen att iakttaga större återhållsamhet. Af
dessa skäl tveka icke komiterade att understödja underhandlarnes förslag,
utan betingande af några öfvergångs-afgifter.
Vid de å Svenska sidan för en del Glasarbeten föreslagna och af de
Franske komissarierne biträdda förändrade tullbestämmelser, genom hvilka
afgifterna å sådana slag, som icke eller föga tillverkas i landet, blifvit något
mera, och för dem som utgöra föremål för en betydligare inhemsk fabrikation
i mindre “mån nedsatta, samt å optiska glas, hvilka till stor del
äro för vetenskapliga ändamål behöfliga, alldeles borttagne, hafva komiterade,
enär i öfrigt enahanda från de nu varande afgifternas höga belopp och varans
dryga transportkostnad hemtade grunder, som förekommit i afseende
å porslin, kunna för åtgärderne åberopas, icke funnit något vara att erinra,
hvadan dervid torde få bero.
43
Då artikeln Papper utgör och länge utgjort föremål för en ganska betydande
inhemsk tillverkning, hvilken, efter hvad idkarne af denna industrigren
förmält, skall äfven med nu gällande tullsatser under flera af de
sednare åren hedrifvits med ringa eller ingen behållning, och således ännu
mindre skulle kunna bestå i täflan med utlandet, om tullsatserna ytterligare
nedsattes, hafva komiterade egnat all sorgfällighet åt undersökning af
de förhållanden, som vid bedömande af nu ifrågasatta förändringar i tullbestämmelserna
böra afses. Utom de i allmänhet åberopade grunder för
den Svenska industriens underlägsenhet, såsom högre räntefot, större förlagsbehof,
sämre kreditväsende och mindre goda komunikations-anstalter,
än i flera andra länder, skola i synnerhet dyrbarare bränsle samt framförallt
mindre tillgång på råämnet lump, för de bättre pappersslagen och den
olika lagstiftningen härstädes och i utlandet, angående vilkoren för utförsel
af detta råämne, vara de svårigheter, med hvilka den inhemska pappersfabrikationen
har att kämpa, och hvilka göra ett högre tullskydd oumbärligt.
Af Comerce-Collegii berättelse, för år 1862, angående Sveriges utrikes
handel och sjöfart finner man emellertid, att hvarken in- eller utförseln af
lumpor under de sista 10 åren varit af någon betydenhet, men att utförseln
dock öfverstigit införseln, hvilket ådagalägger, att tillgången på lumpor inom
landet hittills varit fullt tillräcklig för papperstillverkningens behof. Man
inhemtar vidare af samma berättelse, att under de flesta af dessa år utförseln
af papper till qvantiteten betydligt öfverstigit införseln, och sista
året, 1862, visar ett öfverskott af mera än 1,100,000 skålpund, hvilket än
ytterligare ådagalägger, att åtminstone för vissa slag papper landet erbjuder
råämne, vida utöfver behofvet för den inhemska förbrukningen.
Den största så väl in- som utförseln har väl omfattat de gröfre pappersslagen,
ehuru äfven tryck-, tapet- och konceptpapper, till hvilkas tillverkning
skall erfordras bättre lump, åtminstone under första hälften af
decenniet — under hvilken tid dessa pappersslag förekomma särskilt specificerade
— utgjort en ganska betydlig del af utförseln. Af de finare slagen,
såsom post-, skrif-, m. fl. slag hvitt samt färgadt eller pressadt papper
har väl införseln ganska mycket öfverstigit utförseln, men likväl, då
man jemför värdet af hela den Svenska papperstillverkningen, enligt Commerce-Collegii
berättelse angående fabriker och manufakturer för nämnde år,
aldrig uppgått till någon i jemförelse dermed större betydenhet.
Om nu, såsom pappersfabrikanterna påstå, deras handtering under de
sednare åren drifvits med mindre fördel, torde hufvudsakligaste skälet härtill
vara att finna, mindre i täflan med utlandet, än, såsom komiterade icke
sakna anledning antaga, i tillkomsten af flera och mera omfattande fabriksanläggningar
inom landet, än som för tiden motsvarat behofvet och afsätt
-
Papper.
44
ningen; hvilket antagande vinner stöd i det bekanta förhållandet, att en och
annan större pappersfabrik inställt sin verksamhet. Endast så vida kan
den tryckta ställningen hemta sin grund från tull-lagstiftningen, som denna
genom det konstlade skyddsystemet må hafva framkallat öfverproduktion;
men hvarje näringsgren är underkastad inflytandet af vexlande konjunkturer,
hvilka genom ingen lagstiftning kunna regleras.
Enligt från en större Svensk pappersfabrik meddelade noggranna upplysningar,
uppgå de nu gällande tullsatserna till följande procent af hela
varuvärdet, beräknadt efter inhemska pappersfahrikens försäljningspris,
nemligen:
å kardus-, omslags- samt makulatur- från 27\ till närmare 43 procent,
å tryck- och tapet- från 12f till närmare 23 procent,
å post-, skrif- och andra slag, hvitt från 20 till närmare 34 procent,
samt å färgadt papper från 30| till 331 procent.
Och då råämnet lump, hvilket icke kan antagas stå i högre pris hälan
i utlandet, eftersom utförseln öfverstigit införseln, ingår till |:delar i
hela pappersvärdet, följer häraf, att sjelfva förädlingsarbetet för närvarande
åtnjuter öfverdrifvet, ehuru på de olika pappersslagen ojemnt fördeladt, skydd,
och att det icke kan vara saknaden deraf, som må hafva vållat den öfverklagade
tryckningen i papperstillverkningen.
Det är visserligen sannt, att Frankrike, likasom Belgien, Tyskland och
till och med Holland, hvilket sistnämnda land eljest antagit ett ganska fritt
tullsystem, medelst till en del höga tullafgifter hämma utförseln af lump,
samt att denna omständighet både kan och förtjenar att principielt anföras
emot Frankrikes anspråk på härvarande papp er st ullars betydliga nedsättning;
men i verkligheten lärer såsom regel kunna antagas, att hvarje lands
papperstillvex-kning måste hufvudsakligen inskränka sig till bearbetande af
landets egen tillgång på lumpor, då handhafvandet och transporten af denna
artikel länder emellan ganska mycket fördyra densamma. Idäraf låter ock
förklara sig, att England, oaktadt exporttullen på lump i grannländerna, ändock
kunnat upphäfva införselstullen å papper samt fortfarande uthåller
täflan med den Franska och alla andra länders papperstillverkning. Skulle
åter, såsom från Svenska pappersfabrikanters sida blifvit anfördt, England
hemta betydliga partier lump från andra, till en del mycket aflägsna orter,
såsom Ryssland, Italien, Egypten, Hamburg och Lybeck, måste det förhållandet,
att Englands papperstillverkning detta oaktadt består utan all
skyddstull, ännu mera bevisa obehöfligheten af de hittills i Sverige gällande
tullafgifterna å papper.
Emellertid kan å andra sidan icke ifrågakomma, att vid tull-lagstiftningen
mindre tillgodose den inhemska papperstillverkningen, än öfriga
45
näringar; och komiterade kunna derföre icke undgå att finna Frankrikes
i afseende å flera slag af denna artikel jemförelsevis utsträckta fordringar
destomindre antagliga, som Frankrikes och de flesta andra kontinentala
staternas, i afseende å utförseln af lump, protektionistiska lagstiftning till
förmån för eget lands pappersfabrikation, om ock saknande den stora betydelse,
Svenska papperstillverkarne deråt vela gifva, likväl icke billigtvis
tillåter likställighet i allmänhet emellan Sveriges och dessa länders
införselstullar å fabrikaten.
Efter dessa allmänna erinringar, öfvergå komiterade till de ifrågasatta
särskilta tullsatserna.
Uti den för ”kardus- och sugpapper, makulatur-, samt olimmadt tryckäfvensom
tapet- och polér- eller smergelpapper” nu stadgade tull, 6 öre
pr skålpund, hafva de Svenske fullmäktige föreslagit och de Franske antagit
en till 3 öre nedsatt afgift.
Härvid må först erinras, dels att, då allt egentligt tryckpapper måste
vara ”olimmadt”, denna i gällande taxa förekommande bestämning är öfverflödig,
och dels att, på samma grund, dess vid traktatsförhandlingarne
föreslagna utvidgning till ”limmadt eller olimmadt” är ännu mera olämplig,
hvarföre benämningen lärer böra inskränkas endast till ”tryckpapper”.
Vidare förekommer, i afseende å denna rubrik, att såväl sistnämnda
pappersslag, som äfven sug- och tapetpapper, ega ett, i jemförelse med de
öfriga sorterna, så mycket högre värde, att de icke böra vara med lika
afgift belagda. Någon svårighet vid tullbehandlingen, att å dem tillämpa
olika afgifter, bör icke heller möta, då de lätt kunna från hvarandra skiljas.
Komiterade hafva derföre å ena sidan icke funnit någon betänklighet
vid att för de gröfre sorterna, för hvilkas tillverkning riklig tillgång på
lumpor finnes inom landet, och i hvilken tillverkning de Svenske fabrikanterna
sjelfve anse sig den utländska industrien fullt vuxne, föreslå lika låg
tull, som traktaten med Tyska Tullföreningen utvisar, eller 1 öre skålpundet;
hvaremot, med afseende å ofvananförda allmänna förhållanden,
sug-, tryck- och tapetpapper torde böra åsättas något högre tull än de
uti Tullförenings-traktaten till 2f a 3 öre pr skålpund bestämda afgifter.
Komiterade anse derjemte tullnedsättningen å sistnämnda pappersslag icke
böra göras på en gång, utan fördelas åtminstone på två olika tidpunkter.
På grund häraf och med ledning af inhemtade upplysningar angående de
allmännaste papperspriserna, hemställa komiterade, att rubriken må sönderdelas
uti »kardus- och makulatur-, samt polér- eller smergelpapper», med
genast inträdande tullsats af 1 öre pr skålpund, — samt uti »sug-, färgadt
eller ofärgadt samt tryck- och tapetpapper», hvarå tullen nedsättes år 1865
till 5 öre samt år 1868 till 4 öre skålpundet.
46
Å de öfriga i tulltaxan uppräknade pappersslagen utgöra afgifterna för
närvarande 12 öre å »skrif-, kopie- och planche- samt alla andra ej specificerade
hvita papperssorter», 15 öre å alla slag »postpapper», samt 18
öre å »färgadt, pressadt, glaseradt, tryckt, figureradt, försilfradt eller förgyldt».
För de två första rubrikerna är å Svenska sidan föreslaget 8 och
för den sista 12; hvaremot å den Franska sidan yrkats 6 öres afgift för
den första och tredje af dessa rubriker och endast för postpapper medgifvits
den högre tullen af 8 öre. Då pressadt papper endast i mindre mån
lärer utgöra föremål för tillverkning inom landet, må visserligen hinder
icke möta att så vida gå Frankrikes fordran till mötes, att nedsättningen
derå blir lika stor som å de öfriga slagen; äfvensom komiterade, med afseende
å den ringa skiljaktigheten i varuvärdet emellan olika slags skrif-,
post- och färgadt papper, som i sjelfva verket eger rum, då flera slag af
dessa papperssorter till och med i förhållande till vigten stå i alldeles
samma pris, ansett dem alla böra sammanföras under en rubrik och med gemensam
tullsats. — I afseende åter å beloppet af denna tullsats, äro komiterade,
på de här ofvan anförda grunder, af den mening, att detta belopp
icke bör bestämmas lägre än till 8 öre pr skålpund, eller samma
tullsats, som blifvit för Norge, hvad post- och skrifpapper angår, medgifven,
äfvensom komiterade anse denna nedsättning endast öfvergångsvis böra
vinna tillämpning; hvadan de tillstyrka, att, med samtlige de nu ifrågavarande
papperssorternas sammanförande under den gemensamma rubriken
»andra slag», införselstullen derå må komma att utgå under åren 1865 och
1866 med 12 öre och under år 1867 med 10 öre samt slutligen nedsättas
till 8 öre skålpundet från och med ingången af år 1868.
Böcker I öfverensstämmelse med hvad förut i fråga om tillökad tullafgift blif
med
rent vit tillstyrkt, hemställa komiterade, att den för Böcher med inbundet, rent
rädt papper" eUer Unter adt papper till 50 procent utöfver papperstullen bestämda tillläggsafgift,
hvilken ömsesidigt antagits till 10 procent, icke må nedsättas
till mera än 20 procent.
Bref_ Brefkuverter, som med afseende å det på dem nedlagda arbete nu
kuverter. finnas åsatte 2 öres högre tull pr skålpund än den för papper utgående
högsta afgift, synas skäligen böra bibehållas vid denna tilläggstull, och nedsättningen
jemväl öfvergångsvis inträda, hvarföre komiterade hemställer om
sådan förmedling af den utaf de Svenske komissarierne till 12 öre och
af de Franske till 6 öre skålpundet ifrågasatta tullafgift, att denna, som
för närvarande utgör 20 öre, må nedsättas år 1865 till 15, åren 1866 och
1867 utgöra 12, samt år 1868 nedgå till 10 öre pr skålpund.
Papp- och Uti nu varande tullsatser å Papp- och Pappersarbeten, nemligen 40
Arbeten öre för olackerade samt 65 öre för de lackerade slagen, har nedsättning
47
blifvit å Svenska sidan föreslagen till respektive 20 och 30 öre, men å
den Franska erbjuden med endast 8 öre skålpundet för begge sorterna.
Då de lackerade arbetena ega ett väsendtligen högre värde än de olackerade,
anse komiterade dem, utan afseende derå, att de, enligt såväl Tyska
Tullförenings- som Italienska konventionen med Frankrike, draga lika tull,
utgörande enligt den förra 3 och den sednare endast 2 öre skålpundet, böra
olika tullbeskattas. Ett passande förhållande till de föreslagna tullsatserna
å papper fordrar äfven, att afgifterna å arbeten deraf bestämmas i närmare
likhet med de Svenska än de Franska komissariernes siffror, och, med
hänsigt äfven till varuvärdet, att de icke böra understiga respektive 15
och 25 öre pr skålpund, men till hvilka belopp komiterade anse dem successive
å sednast uppgifne terminer böra nedgå, de olackerade med 25, 20
och 15, samt de lackerade med 35, 30 och 25 öre pr skålpund.
Den nu varande tullen å Papperstapeter och Border, 40 öre pr skålpund,
har af de Svenske fullmäktige ansetts kunna nedsättas till 12 öre pr skålpund.
I Tyska Tullföreningstariffen bestämmes tullen till 3, men i den
Italienska till 8, och de Franske komissarierne hafva erbjudit endast 6
öre pr skålpund. Då denna artikel omvexlar i värde ifrån 35 ä 40 öre
pr skålpund till mer än tio gånger så högt belopp, men de dyrbaraste
sorterna alls icke tillverkas inom landet och icke heller utgöra föremål för
den stora mängdens förbrukning samt icke heller kunna under särskilt rubrik
upptagas, lärer vid tullsatsens bestämmande hänsigt hufvudsakligen
böra tagas till sådana gröfre och medelfina slag, som härstädes både tillverkas
och allmänligen förbrukas.
Enligt uppgifter från inhemska tapetfabriker, skall hela tillverkningskostnaden
pr skålpund uppgå för simpla tapeter till omkring 8 å’10 öre;
för medelsort till omkring 25 öre och för finare till omkring 66 öre; varande
hela försäljningspriset uppgifvet till omkring 35 öre för simpla, till
90 öre för medelsort och till 1 rdr 50 öre för finare sort, också pr skålpund.
Det är således alldeles uppenbart, att nu varande tullsats i förhållande både
till tillverkningskostnaden och varuvärdet är alldeles öfverdrifven och icke
med skäl kan åberopas såsom i någon mån afsevärd vid bestämmandet af
den tullafgift, som bör ega rum.
Då de allra flesta färger och färgningsämnen redan äro tullfria, och
införselstullen å tapetpapper, enligt komiterades förslag, skulle komma att
nedsättas, samt någon annan omständighet icke blifvit åberopad, som berättigar
till det antagande, att tapettillverkningen skulle härstädes företrädesvis
vara i behof af högre tullskydd, än andra näringar, samt en tullafgift
af 8 öre redan skulle uppgå till ungefärligen hela tillverkningskostnaden
för simpla och till 33£ procent af samma kostnad för medelsort, eller
Papperstapeter
och
Border.
48
den allmännast förbrukade, tveka icke komiterade att underdånigst tillstyrka,
att, med antagande såsom öfvergångsafgift utaf det af underhandlarne till
12 öre föreslagna belopp, Frankrikes derutöfver sträckta fordran måtte i så
måtto tillmötesgås, att denna tullafgift ytterligare nedsättes, år 1867 till 10,
och år 1868 till 8 öre skålpundet, hvarigenom afgiften slutligen stannar
vid samma belopp, som här ofvan blifvit föreslaget för färgadt, pressadt,
tryckt, iigureradt, försilfradt eller förgyldt papper, hvarmed tapeter och border
i allmänhet torde vara jemförliga.
Koppar- I närmaste öfverensstämmelse härmed hafva för oinfattade Kopparstick,
stick. JEstamper och Litografiska arbeten äfvensom Visitkort och Brodermönster,
Brodér'1' för hvilka föreslagits 12, men erbjudits 6 öres tull, under det att denna,
mönster, enligt Tullföreningstraktaten, icke heller å dessa artiklar utgör mera än 3
öre pr skålpund, samma successiva afgifter af 12, 10 och 8 öre, att på
lika tider inträda, funnits böra såsom lämplige tillstyrkas.
Gu]tp De för arbeten af Guld och Silfver, med hvad dermed har samman
siifver.
hang, föreslagna och godkända tullnedsättningar, må väl i allmänhet synas
betydande, men då icke det dyrbara och tullfria råämnet, utan endast det
derå nedlagda arbete bör afses, samt artiklarnes lätt smuggelbara beskaffenhet,
äfven ur synpunkten af statsinkomst, bj uder att åsätta låga tullafgifter,
torde de föreslagna beloppen, hvilka i allmänhet äro något högre, än
som genom Tullföreningstraktaten blifvit betingade, böra i Nåder godkännas.
Biecksia- För ej specificerade olackerade och lackerade Bleckslagare-arbeten,
garearbeten. nu ^sa^e, de förre 25, och de sednare 40 öres tull pr skålpund, hafva de
Svenske underhandlarne föreslagit en till 15 öre nedsatt gemensam införselsafgift,
men hvari de Franske yrkat sådan ändring, att tullen skulle utgöra
å de olackerade endast 9 och å de lackerade 12 öre skålpundet,
hvilka belopp med 3 öre öfverstiga de motsvarande tullsatserna i Tullföreningstraktaten.
Anskaffade pris- och vigtuppgifter utvisa, att den nu
varande tullen utgör för de bättre sorterna lackerade bleckslagarearbeten
40 procent samt för de ordinära mest begagnade öfver 70 procent å varuvärdet.
Enligt en annan, fullkomligt trovärdig uppgift, grundad på faktura,
uppgår samma tull till och med till 236 procent af varans inköpspris i
England. Vid sådant förhållande, och då olackerade bleckslagarearbeten
ega ett betydligt lägre värde än de lackerade, hvadan tullsatserne helst
böra såsom hittills bestämmas till olika belopp, hafva komiterade funnit de
å Frankrikes sida yrkade äfven kunna såsom de yttersta, men likväl endast
öfvergångsvis, medgifvas, sålunda, att nedsättningarne ske till respektive
15 och 25 öre 1865 samt till 9 och 12 öre skålpundet år 1867.
Metaller. Uti de å sammansätta arbetade Metaller gällande tullsatser, hafva de
Svenske fullmäktige föreslagit nedsättning å de »förgylda, försilfrade eller
49
pläterade eller med s. k. guldfernissa öfverstrukne från 75 till 30, och
å öfriga slag från 40 till 15 öre skålpundet. Den förra är å Franska sidan
antagen, men för de till rubriken »andra slag» hörande messingsarbeten
är yrkad en tullsats af endast 12 öre pr skålpund. Enligt erhållne
upplysningar omvexlar högeligen den å de sednare nu stadgade tullsatsens
procentförhållande, men medeltalet af tullbeloppen å flere olika pjeser har
funnits utgöra 20 ä 25 procent å deras värde. Med afseende derå, att
råämnena äro tullfria, och att afgiften således endast bör beräknas på tillverkningskostnaden,
bör den å Svenska sidan, för rubriken »andra slag»,
erbjudna nedsättning visserligen icke finnas öfverdrifven, men icke=heller
vara otillräcklig, och ehuru den torde i verkligheten vara större å de förgylda
och försilfrade slagen, å hvilka den nu varande tullen icke funnits
uppgå till mera än 17 procent, bör likväl äfven detta förslag vara antagligt,
enär dessa arbeten icke i allmänhet åstadkommas inom landet; men
då komiterade, på dessa grunder, tillstyrka bifall till den ömsesidigt antagna
tullsatsen å den sistnämnda rubriken och vidhållande af den utaf
de Svenske underhandlarne, för rubriken »andra slag», ifrågasatta, hafva de
tillika ansett såväl den inhemska fabrikationen som den icke obetydliga
tullinkomst, artiklarne inbringat, påkalla sådan varsamhet vid öfvergången,
att ingendera må af nedsättningens omedelbara inträdande lida menligt
inflytande, hvarföre komiterade finna sig böra hemställa, att nedsättningarne
skola successive under åren 1865 med 1866, samt 1867 och 1868 ega
rum till 50, 40 och 30 öre för förgylda, försilfrade, pläterade eller med
guldfernissa öfverstrukna arbeten, samt till 25, 20 och 15 öre skålpundet
för de öfriga slagen.
Jemte biträdande i öfrigt såväl af de å ömse sidor antagna tullnedsättningarna
å Urmakarearbeten, som af den lägre tullsats, 7 5 öre, som de
Franske komissarierne fordrat å »lösa urverk eller delar af ur», i stället
för den af de Svenske, från 3 R:dr till 1 R:dr skålpundet, föreslagna, hafva
komiterade, i öfverensstämmelse med nyss gjorda hemställan i afseende å
messingsarbeten, ansett den från 75 till 30 öre skålpundet ifrågaställda
nedsättningen å »väggur och studsare af brons eller annan metall, m. m.»,
böra inträda öfvergångsvis med 50 öre år 1865, med 40 öre år 1867 samt
med 30 öre pr skålpund år 1868; — äfvensom att nedsättningen från 40
till 20 öre skålpundet å sådana ur i fodral af »träd eller andra slag», bör
successive vinna tillämpning med 30 öre under åren 1865 och 1866 samt
med 20 öre pr skålpund från och med 1867.
Vid artikeln Konserver, eller ätbara, i hermetiskt slutna eller lufttäta
kärl förvarade varor, förekommer, att den från 50 till '2b öre skålpundet
7
Urmakare
arbeten.
Konserver.
50
Champig
noner.
Tryffel.
Perlemor.
Perlor.
Ben. Horn.
Bijouteri
varor.
föreslagna tullnedsättning blifvit å Franska sidan godkänd för Norge, men
för Sverige yrkats till lika belopp, som är bestämdt genom Tyska Tullföreningstraktaten,
nemligen 16 öre pr skålpund; men då tullbeskattning å
denna artikel, hvilken år 1862 gifvit nära 21,000 Riksdalers inkomst, i
allmänhet träffar endast de mera bemedlade samhällsklasserna, och då den
för begge de Förenade Rikena är att anse uteslutande som en finanstull,
hvadan giltigt skäl till varans olika tullbehandling i det ena och andra
riket icke förefinnes, torde de Svenske komissarierne anbefallas att, med
erinran härom, till de Franske framställa förnyadt anspråk på bifall till
25 öres tull pr skålpund å berörda artikel.
Då Champignoner och Tryffel hafva det gemensamt med konserver,
att tullafgiften träffar hufvudsakligen samhällets bättre lottade medlemmar
och utgör endast en skattereglering, kunna komiterade icke understödja de
Svenske fullmäktiges förslag, att den nu stadgade tullen 50 öre pr skålpund
bör alldeles borttagas, utan tillstyrka samma införselsafgift som å konserver,
eller 25 öre skålpundet.
Den å arbetad, oinfattad Perlemor från 1 R:dr 50 öre ända till 20
öre skålpundet å ömse sidor antagna tullnedsättning, kunna komiterade icke
heller biträda, utan hemställa, att å Svenska sidan må yrkas tullsatsens
bestämmande till nära likhet med hvad genom Tullföreningstraktaten blifvit
stadgadt för de härmed jemförliga bijouterivarorna, eller 35 öre skål
pundet.
Sedan för de glasarbeten, hvilka innefattas i den vid nämnda artikel
intagna rubriken »andra slag», ömsesidigt antagits 15 öres tull pr skålpund,
synas de Svenske underhandlarne icke hafva egt fullt giltig anledning att,
på sätt som skett, för oäkta Glasperlor föreslå endast 10 öre i stället för nu
varande 40 öres tull pr skålpund, utan torde de böra förständigas, att å
denna oegentlighet fästa de Franske lcomissariernes uppmärksamhet, med
yrkande, att tullen å sistberörda pjeser må bestämmas till lika belopp som
för »andra slag» öfriga glasarbeten, eller 15 öre skålpundet.
Biträdande de för Ben och Horn föreslagne och godkände tullnedsättningar,
hemställa dock komiterade, att de må inträda efter hand, på sätt
det underdånigst bilagda förslaget upptager.
Deremot kunna komiterade icke instämma i det å Svenska sidan gjorda
förslaget att nedsätta tullen å Bijouterivaror från 75 ända till 25 öre,
utan tillstyrka, att Nådig befallning må meddelas om framställande af anspråk
å tullnedsättningens inskränkande till 35 öre skålpundet, eller ungefärligen
det belopp, som blifvit Tyska Tullföreningen medgifvet; och då
artikeln år 1862 lemnat något öfver 11,000 Riksdalers tullinkomst, synes
afgiftens successiva nedgående vara af behof påkalladt, hvarföre komiterade
51
hemställa, att den må nedsättas år 1865 till endast 50 öre, samt berörda
lägsta belopp, 35 öre skålpundet, vinna tillämpning först år 1867.
Oaktadt de Svenske fullmäktige föreslagit högst betydande nedsättnin- Blommor,
gar i tullsatserne å konstgjorda Blommor och delar deraf samt å Plymer,Vo
nemligen med 66f procent, eller till 7 R:dr 46 öre å blommorna, till 2
R:dr 50 öre å delar deraf och till 5 R:dr skålpundet å plymerna, har
man likväl å Franska sidan dermed icke åtnöjts, utan fordrat en för alla
dessa artiklar gemensam ytterligare nedsättning till 1 Rdr 50 öre skålpundet.
Med afseende såväl å effekternas relativt betydliga värde, som å
den icke likgiltiga inkomsten, särdeles af tullen å blommor, — äfvensom
å den allmänna föreställningen om dessas egenskap af lyxartikel, — anse
komiterade större eftergift å Svenska sidan icke böra göras än till 5 R:dr
för blommor, till 2 R:dr för delar deraf, och till 3 R:dr skålpundet för
plymer, samt sålunda att dessa tullsatser inträda först år 1867, intill hvilken
tid nedsättningarne torde böra inskränkas till respektive 10, 5 samt
7 R:dr 50 öre pr skålpund.
I öfverensstämmelse med hvad vid bijouteriarbeten blifvit anfördt, anse H^g°1ch
komiterade den från 4 R:dr till 25 öre skålpundet, å Svenska sidan, före- arbeten,
slagna tullnedsättning å Hår- och Tagelarbeten böra stanna ungefärligen
vid det genom tariffen för Tullföreningstraktaten betingade belopp af 35 öre.
Jemte det de Franske komissarierne antagit den af de Svenske före- Tvål.
slagna nedsättning från 8 till 5 öre skålpundet å Tvål, andra slag än
parfymerad, hafva de yrkat, att den för parfymerad tvål nu utgående tull
af 50 öre pr skålpund skulle nedsättas till 10, i sället för det å Svenska
sidan med 20 öre erbjudna belopp, under det att likväl sistnämnda tullsats
blifvit för Norge godkänd.
Då denna skiljaktighet, hvilken endast kan hafva härrört af något
missförstånd, antagligen vid erinran derom rättas, och således införselstullen
å parfymerad tvål äfven för Sverige medgifves till 20 öre, hemställa komiterade,
att, med godkännande af detta förslag, nedsättningen likväl må för
begge rubrikerna endast efterhand inträda, nemligen, för parfymerad tvål,
till 30 öre för åren 1865 och 1866 samt till 20 öre år 1867, och för
andra slag till 7 öre åren 1865 och 1866 samt till 5 öre skålpundet år
1867.
Då jemväl införseln af Hattar såväl de af halm eller strå som af ull, „,H“ttar
i • • • • afhalm otc
hår eller felb är af vigt med hänsigt till tullintraden, hemställa komiterade, af ull etc.’
att, med bifall till de för samtliga slagen ömsesidigt antagna nedsättningar
till 40 öre skålpundet, jemväl dessa må ske successive, nemligen å den
förre rubriken från 1 Rdr 50 öre till 75 öre och å den sednare från 2 Rdr
52
Luck.
Instrumen
ter.
Borstbinda
rearbeten.
Korgar och
Korgmakarearbcten.
till 1 Rdr år 1865 samt berörda yttersta tullsats inträda för begge rubrikerna
år 1867.
Sorn den för Lack föreslagna tullnedsättning från 40 till 20 öre skålpundet
blifvit å Franska sidan antagen för Norge, torde de Svenske komissarierne
böra bos de Franske göra förnyad framställning, att, med frånträdande
af deras yrkande utaf endast 15 öres tull vid införsel af denna
artikel till Sverige, afgiften må bestämmas att utgå äfven här med förenämnda
högre belopp af 20 öre pr skålpund.
För Fältskärs- samt Matematiska, Optiska, Fysiska och Navigationsinstrumenter
har nedsättning i nu varande tull blifvit å Svenska sidan föreslagen
från 25 till 15 öre skålpundet, men fullkomlig tullfrihet fordrad å
den Franska.
Då emellertid det för Sverige och Norge gemensamma anspråket å
15 öres tull blifvit för sistnämnda rike, ehuru under olika rubrik, medgifvet,
och komiterade icke inse, hvarken hvarföre dessa effekter företrädesvis
skulle vara tullfria, eller olikhet de Förenade Rikena emellan deruti ega
rum, synes desto angelägnare, att de Svenske fullmäktige yrka bifall
till deras ofvanberörda förslag, som artikeln bereder Svenska statskassan
icke obetydlig inkomst.
Jemte det att de å Borstbindarearbeten med infattning såväl af »opoleradt
eller måladt träd eller jern», som af »poleradt eller lackeradt träd»,
föreslagna tullnedsättningar, å de förra till 5 och å de sednare till 10 öre
skålpundet, blifvit godkända, hafva Franske komissarierne yrkat en tull
af endast 15 öre å dessa arbeten med »infattning af ben, horn eller andra
ämnen», i stället för den af de Svenske erbjudna utaf 20 öre pr skålpund;
men då sistnämnda afgift blifvit medgifven för Norge, samt detta belopp,
icke mindre än de begge öfriga ifrågaställda tullsatserna, står i ett jemförelsevis
lågt procentförhållande till varuvärdet, tillstyrka komiterade, att
dess godkännande äfven för Sverige må påyrkas, äfvensom att nedsättningarne
må komma att för alla slagen inträda öfvergångsvis, nemligen för
första rubriken med 15, 10 och 5 öre, för den andra med 30, 20 och 10
samt för tredje rubriken med 60, 40 och 20 öre skålpundet, under hvardera
af åren 1.865, 1867 och 1868.
Äfven för Korgmakarearbeten af vide eller strå, rör och andra finare
slag har den å Sveriges vägnar från 1 Rdr 12 öre till 50 öre skålpundet
föreslagna nedsättning å Frankrikes sida ansetts icke tillfredsställande, utan
en tullsats af endast 15 öre blifvit yrkad, — troligen med afseende å motsvarande,
till blott 9 öre i tariffen till Traktaten med Tullföreningen bestämda
afgift; men då äfven dessa slags arbeten stå i ett till en så låg
tullsiffra icke proportionerligt värde, samt en sådan ytteidigare nedsättning
53
icke heller blifvit ifrågasatt för Norge, torde de Svenske underhandlarne
böra söka utverka bifall till deras berörda fordran af 50 öres tullafgift pr
skålpund.
Enahanda är förhållandet med »Svarf varearbeten, ej specificerade, med
eller utan betsning, målning eller lackering,» hvarå de Svenske fullmäktige
föreslagit tullnedsättning från 1 Rdr till 25 öre, hvilken ock blifvit
för Norge medgifven men för Sverige yrkad böra utgöra 15 öre pr skålpund.
För Leksaker »af träd eller sammansatta ämnen med eller utan
betsning» har nu varande tullen, 1 Rdr 50 öre, föreslagits till 50, men
å Frankrikes sida icke medgifvits till mera än 18 öre skålpundet.
Begge dessa artiklar, utaf hvilka den sistnämnda beredt statsverket
en betydlig årlig inkomst, uppgående år 1862 till något öfver 20,000 Rdr,
synas lämpligen böra lika tullbeskattas; och anse komiterade den å den
förstnämnde ifrågaställda tullsats, 25 öre pr skålpund, böra å Svenska sidan
för begge påyrkas, likväl med sådan öfvergång, att de för dem nu gällande
tullafgifter nedsättas år 1865 till 75, år 1867 till 50 samt år 1868
till 25 öre skålpundet.
Mot antagande såsom yttersta tullsatser af de för »arbetade ej specificerade
trädvaror, derunder inbegripne »Snickare- och Stolmakare-arbeten»,
ömsesidigt föreslagna nedsättningar, å den af furu eller gran, från 3 till 1
öre, — å arbeten af alm, ask och andra inhemska trädslag från 10 till 3,
samt å dem af mahogny, jakaranda och öfriga utländska trädslag från 15
till 5 öre skålpundet, hafva komiterade väl ej funnit skälig anledning till
erinran, men böra, med afseende å den icke obetydliga inkomst, som tullen
å de begge sednare rubrikerna inbringat, tillstyrka, att nedsättningarna må
inträda successive äfven för dem, så att de nu varande tullbeloppen komma
att nedgå från och med hvartdera af åren 1865 och 1867 för arbeten af
alm, m. fl., till 5 och 3, samt för arbeten af mahogny, m. fl., till respektive
10 och 5 öre pr skålpund.
Komiterade hemställa på ofvan ofta anfördt skäl, att den af de Svenske
underhandlarne erbjudna nedsättning i tilläggsafgiften å »Möbler, försedda
med stoppning och öfvertyg», från 50 till 10 procent å trädvarutullen,
må inskränkas till 20 procent.
Jemte det att den för Lackerade arbeten, ej specificerade, till 30 öre
från 1 Rdr å ena sidan föreslagna, men endast till 18 öre å den andra
medgifna tullsats, synes böra jemkas till 20 öre skålpundet, anse komiteterade
minst lika hög tull böra bli gällande för Askar och Dosor af sammansatta
eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, så att dessa, i stället
för den af de Svenske underhandlarne medgifna nedsättning från 30 till
10 öre, jemväl få sig åsatt 20 öres tull pr skålpund.
Trädvaror,
Svarfvare
arbeten.
Leksaker.
Snickareoch
Stol ma
karearbeten.
Möbler.
Lackerade
arbeten.
Askar och
Dosor.
54
Knappar.
Etuiö
Slöjdevaror.
Varor, ej
särskilt i
taxan
nämnda.
Biträdande den för Knappar af sammansatta eller såsom arbetade
ej specificerade ämnen föreslagna och antagna tullnedsättning från 60 till
30 öre skålpundet, anse komiterade likväl att till undvikande af en alltför
hastig minskning i den inkomst, deras förtullning lemnat, afgiften bör
nedgå endast till 50 öre år 1865 samt vidare till 40 öre år 1867 och
till dess slutsiffra, 30 öre skålpundet, år 1868.
Då komiterade, som anse Etuis med eller utan tillbehör af sammansatta
eller såsom arbetade ej specificerade ämnen, och hvilka i de flesta fall
inkomma med tillbehör, jemförliga med s. k. Bijouteri varor, derföre böra
lika med dessa tullbehandlas, hafva de ock bort hemställa, att den nedsättning
i nu varande tullen, 75 öre pr skålpund, å Etuis, som blifvit ömsesidigt
antagen till 25 öre, må inskränkas till 35 öre skålpundet och öfvergångsvis
inträda med 50 öre år 1865 samt med nyssberörda 35 öre
år 1867.
Såsom beskattning anse komiterade 10 procent i tull å varuvärdet
innefatta ett för den enskilte ganska drygt bidrag till statsbehofvens fyllande,
och såsom skydd för inhemska näringar bör denna afgift, lagd på
sammanslagna värdet af varans inköpspris samt transport och öfrige kostnader
i utlastningsorten, otvifvelaktigt också vara fullt nöjaktigt; och då
berörda tullsats blifvit erbjuden och antagen för ej specificerade Slöjdevaror
samt för Varor, mer eller mindre arbetade, som ej till någon taxerubrik
kunna hänföras, hvilka artiklar nu draga 20 procents tull å uppskattningsvärdet,
hafva komiterade, utan någon erinran vid sjelfva det sålunda
föreslagna afgiftsbeloppet, likväl, af den varsamhet vid öfvergången
från högre till lägre tullsatser, som komiterade för näringarnas och i viss
mån äfven för statsinkomstens skull trott vara nödvändig och här ofvan
jemväl ådagalagt genom tillstyrkande för flere i begge dessa hänseenden
betydande artiklar af de föreslagna tullnedsättningarnes inträdande endast
successivt, äfven bort se sig förhindrade att annorlunda förfara med de nu
ifrågavarande, samt hemställa derföre, att sagde tullsats icke må blifva tilllämpad
förr än år 1869, utan nedsättningen komma att vid den tid, då
traktaten blir gällande, eller, såsom komiterade förutsatt, med år 1865,
inskränkas till endast 15 procent å varuvärdet.
Utöfver dessa nu omhandlade artiklar tillika med dem, angående
hvilka komiterade, enligt hvad ofvanföre är antydt, funnit någon närmare
redogörelse för de ömsesidigt ifrågaställa och af komiterade biträdda tullsatserna
icke af behofvet påkallad, hafva utaf de Franske komissarierne
jemväl följande varuslag ansetts böra blifva föremål för de pågående traktatsförhandlingarne,
och om hvilka artiklar det, i följd af den Nådiga remissen,
således åligger komiterade att äfvenledes sig yttra, — nemligen:
55
Metaller, arbetade och oarbetade, med undantag af arbeten i guld, silfver,
förtennt jernbleck och messing;
Kemiska preparater;
Kautschuk och Gutta percha, arbeten deraf
Bläck, Skrif-, samt Trycksvärta;
Såser;
Ljus;
Mineralvatten;
Kådartade ämnen;
Lakrits;
Oljor;
Svafvel, rått, renadt samt Svafvelblomma;
Vagnar och Åkdon;
Maskiner;
Böcker,
Beträffande först Metaller, bör till en början erinras, att fullkomlig af- Metaller,
giftsfrihet redan eger rum för alla oarbetade och en del bearbetade, nem- tf?jj
ligen: Bly, oarbetadt, i tackor eller rullar; Bokstaf sstämplar, förslitne och behandling,
obrukbare, eller s. k. Stilskrot; Guld, oarbetadt; Jern, gjutet, tack- och barlast-,
— samt kasserade kanoner, bomber och kulor, — stång-, platt-, band-,
bult-, galler- och sänksmide, rundt eller kantigt, knipp- och fyrkant- samt
skär- och klippjern, äfvensom smältstycken, — jernvägsskenor med tillhörande
skarfjern, skarfbultar, muttrar och railspik, — plåtar, förtennte och
oförtennte; Jernskrot; Koppar, rå eller garad, samt smidd, valsad eller
gjuten, äfvensom plåtar och andra ämnen för bearbetning, samt bleck och
spik till fartygs förhydning; Kopparnickel; Kopparskrot; Marinmetall eller
annan komposition i form af bleck och spik till förhydning af fartyg, samt
alla andra sammansatta metaller, oarbetade, latun och trådband derunder
inbegripna; Skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt, endast tjenlig
till omsmältning; Platina, oarbetad eller arbetad; Silfver, oarbetadt;
Stål, alla slag; Tenn, oarbetadt samt arbetadt, gammalt och sönderbrutet;
Tester eller Kratz; Jern och Ståltråd, samt Koppartråd, utom förgyld,
försilfrad eller pläterad; Zink, Tutanego och Spiauter, oarbetad och i plåtar,
samt bleck och spik till fartygs förhydning; Zinkblende.
Å ej specificeradt arbetadt Bly utgör tullen för närvarande 5 öre för Bly.
omåladt och olackera dt samt 20 öre skålpundet för måladt eller lackeradt.
Enligt den mellan Frankrike och Tyska Tullföreningen uppgjorda konvention,
till hvars bestämmelser följdriktigheten fordrar, att hänsigt tages äfven
för de förslag, komiterade nu hafva att omedelbart afgifva, är tullen antagen
å gröfre blyarbeten till 'l\ och för finare äfvensom lackerade till
56
Jern,
gjutet.
Smidt,
9 öre skålpundet. Dessa tull satser samt nödig öfverensstämmelse med förut
i allmänhet iakttaget procentförhållande mellan tullbelopp och varuvärden
föranleda komiterade att föreslå för omåladt och olackeradt blyarbete 3,
samt för måladt eller lackeradt 15 öres tull pr skålpund.
För gröfre gjutgods af Jern utvisar den nyssnämnda traktaten en tullsats
af 1 till 3 öre pr skålpund, och som de i Svenska tulltaxan för »bomber
och kulor, champlunerade till visst mått och renfilade, kanoner, stycken,
nickhakar och mörsare, stämplade och borrade, samt finare och gröfre
lavetter,» — för »kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade och
oborrade, samt hällar, vigter och lödjor», — för »grytor, pannor, kittlar,
kakelugnar, spisar och kabysser, gallerverk samt dertill apterade stolpar
och ledstänger äfvensom slussportar», — samt för »axlar, balanser, mortlar,
pressjern, strykjern, tappar, m. m.», stadgade afgifter utgöra från \ till 3 öre
skålpundet, synes för dessa rubriker någon ändring nu icke böra ifrågakomma.
Den å »eldställshållare, fotskrapor, hänglås, kaffeqvarnar, kopiepressar,
paraplyställ, spottlådor, m. m.», till icke mindre än 12 öre skålpundet bestämda
tullen har åter funnits skäligen kunna nedsättas till likhet med den
i tariffen för Tullföreningen, eller 6 öre, men likväl öfvergångsvis, nemligen
till 10 öre år 1865, till 8 öre år 1867 och till 6 öre skålpundet år 1868.
Vid rubriken »basreliefs, blomstervaser, byster, frugtskålar, korgar,
lampor, ljusstakar, medaljonger, pappershållare, presenterbrickor, rökelsekar,
urställningar, m. m., med eller utan målning eller lackering», hvarå tullen
här utgör 25, men i Tariffen till Tullföreningstraktaten är bestämd till 9
öre, bör följaktligen en jemförlig nedsättning äfven ega rum, och hvilken
komiterade föreslå till 20 öre 1865, till 15 öre 1867, samt till 10 öre
skålpundet år 1868.
Uti de för »armband, kedjor, kors, nålar, ringar, m. m.», genom hänvisning
till lika tullbehandling med Bijouteri varor, samt för »knappar» med
6 och för »skostift» med 3 öre skålpundet stadgade afgifter har deremot
någon ändring icke funnits behöflig.
Likaledes hafva de för »ankare», samt för »kettingar, kettingstoppare
och krokar» till 75 öre, för »kedjor, med länkjernet under samt till och med
0,2 tums diameter» till 5 Rdr, samt för »armbultar, draggar, hammare, roderjern,
skeppsknän och smedjestäd» till 75 öre pr centner nu bestämda
tullbelopp, hvilka i allmänhet icke öfverstiga de i Tullföreningstraktaten för
likartade artiklar bestämda afgifter, ansetts böra i den blifvande handelstraktaten
bibehållas oförändrade.
Med tillämpning af hvad i fråga om ej specificerade Slöjdevaror blifvit
yttradt, lärer åter den till 20 procent å värdet för »kassakistor och sän
-
57
gar» stadgade tull böra nedgå år 1865 till 15 och år 1869 till 10
procent.
Då värdet å smidd «skostift, klippt eller skuren», icke lärer vara så
väsendtligen olika det å den gjutna, att skiljaktiga tullsatser böra derpå
grundas, torde den för de smidda med 5 öre nu utgående afgiften skäligen
kunna nedsättas till likhet med den, som är gällande för gjuten stift,
eller 3 öre skålpundet.
Uti tullsatsen 1 Rdr 50 öre pr centner å »Spik af 1,6 tums längd och
deröfver» har någon förändring i sammanhang med handelstraktaten icke
ansetts böra ifrågakomma, hvaremot afgifterna å »all annan spik samt allt
öfrigt ej specificeradt manufaktur- och handtverkssmide», nemligen 25 öre
för poleradt eller lackeradt samt 15 öre skålpundet för »andra slag med
eller utan bestickning» länge och med fog varit såsom särdeles betungande
öfverklagade, och derföre böra skäligen nedsättas.
Å de polerade eller lackerade slagen är i den oftanämnde Tullföreningstariffen
en öfvergångstull stadgad till 18 och 9 öre skålpundet; och
hafva komiterade trott sig kunna, utan att nödigt ansedt skydd för de inhemska
näringarne i någon mån äfventyras, för Sverige föreslå nedsättning
till 20 öre 1865 samt till 15 öre skålpundet år 1868.
Rubriken «andra slag» synes, till förekommande af misstag vid tullbehandlingen,
och enär någon väsendtlig värdeskillnad icke eger rum, samt
gjutna och smidda delar i samma arbeten förekomma, böra ställas i likhet
med det gröfre gjutgodsarbete, som innefattas uti rubriken »eldställshållare,
fotskrapor, m. m.», och nuvarande afgift således få nedgå år 1865 till 10,
år 1867 till 8 samt år 1868 till 6 öre skålpundet.
För arbeten af Koppar, gälla visserligen nu betydligt lägre tullsatser Koppar,
än å arbeten af sammansatta metaller, nemligen 50 öre å polerade samt
20 öre å de opolerade slagen, emot respektive 75 å finare samt 40 öre
skålpundet å gröfre metallarbeten; men då begge dessa varuslag, enligt tariffen
vid konventionen med Tyskland, äro sammanförda till lika tullbehandling,
må det vara tillräckligt, att afgifterna å arbeten af koppar nedsättas
till likhet med hvad som blifvit föreslaget för metallarbeten, nemligen
till 30 öre för de polerade och till 15 öre skålpundet för de opolerade,
hvilka nedsättningar dock, med afseende å den ringa införseln af
dessa varor, böra kunna vinna omedelbar tillämpning.
Arbetadt, olackeradt och omåladt Tenn drager nu 25 samt lackeradt Tenn.
eller måladt 40 öres tull pr skålpund. Enligt Tullföreningstariffen utgör
afgiften å gröfre blott 2| samt å finare och lackerade arbeten 9 öre skålpundet,
likasom för bly- och zinkarbeten; men komiterade anse tullsatserne
8
58
Zink.
Fingerborgar
och Syringar.
Gevär.
Hagel.
Häktor,
Hakar och
Hyskjor.
Knifvar.
å tennarbeten icke böra ställas lägre än hvad nyss förut föreslagits för arbeten
af koppar, hvarvid den högre tullinkomst, de gifvit, dock torde böra
föranleda till successiv tillämpning utaf afgiftsbeloppen, sålunda, att de komma
att utgå från och med åren 1865 och 1868 med respektive 20 och
15 öre för olackeradt och omåladt samt med 35 och 30 öre pr skålpund
för lackeradt ellet måladt Tennarbete.
Deremot synas tullsatserna å enahanda slag arbetad Zink böra vara
lika med dem å blyarbeten, i hvilket afseende de föreslås att nedgå lör
omålad och olackerad vara från 7 till 3 öre och för målad eller lackerad
från 20 till 15 öre skålpundet att genast tillämpas; hvarjemte förgylda,
försilfrade eller pläterade zinkarbeten, som nu draga lika tull med motsvarande
arbeten af sammansatt metall, eller 75 öre skålpundet, äfven hädanefter
lära böra lika med dessa tullbehandlas, och afgiften fördenskull
nedsättas år 1865 till 50, år 1867 till 40 samt år 1868 till 30 öre skålpundet.
Öfvergående dernäst till de i Svenska tulltaxan särskilt specificerade
metallvaror, förekomma dervid först:
Fingerborgar och Syringar, å hvilka funnits böra föreslås lika tull som
för gröfre messings- och polerade eller lackerade jernarbeten, med öfvergång
från den nu varande, 40 öre pr skålpund, till 25 öre år 1865, till
20 öre år 1867 och till 15 öre skålpundet år 1868.
För Skjutgevär, som uti tariffen vid konventionen med Tyskland äro
åsatte omkring 23 öres tull, under det att Svenska tulltaxan derå bestämmer
endast 20 öres afgift pr skålpund, har följaktligen någon nedsättning
nu icke bort ifrågakomma.
Då Hagel draga samma tull af 3 öre skålpundet, som här ofvan föreslagits
för ej specificerade omålade blyarbeten, bör äfven dervid förblifva.
FLäktor, Hakar och Hyskjor, hvartill ämnet utgöres ömsom af jern
och ömsom af messing, böra äfven lika med ej specificerade jemförliga sådana
arbeten tullbeskattas, hvarföre komiterade föreslå nedsättning i nu
varande tullsats, 50 öre, till 25 öre år 1865, till 20 öre år 1867 och till
15 öre skålpundet år 1868.
I tariffen till traktaten med Tullföreningen stadgas å gröfre Knifvar
6 samt å finare 9 öres tull skålpundet, under det att afgifterna härstädes
utgå med 50 öre för rak- och 1 Rdr 12 öre för pennknifvar, med 15 öre
för tälj-, sjömans- eller gröfre arbetsknifvar, med 1 Rdr för bords- och
andra slag, ej specificerade, knifvar, samt gafflar, då de äro försedda med
skaft af silfver, pläter, ebenholtz eller elfenben, samt med 25 öre skålpundet
för dem med skaft af andra ämnen.
Det har redan tidigare blifvit utrönt, att å allmännast begagnade rakknifvar
värdet utgör omkring 2 Rdr skålpundet, och fastän de finare
59
sorterna stå i högre pris, lärer dock tullen å denna lätt smuggelbara artikel
icke böra öfverstiga 12 å 13 procent å värdet på de vanligaste slagen,
hvilken afgift komiterade tillstyrka må öfvergångsvis inträda med
40 öre år 1865, 30 öre år 1867 samt 25 öre skålpundet år 1868.
A pennknifvar samt de dyrbarare slagen af bordsknifvar och gafflar
synes, med afseende å deras högre värde, en dubbelt så hög tull vara
passande, att äfven efterhand å samma tider blifva tillämpad med respektive
80, 60 och 50 öre pr skålpund.
Då tälj- eller arbetsknifvar äro närmast jemförliga med ej specificerade
arbeten af opoleradt jern, lära de ock böra dermed lika tullbehandlas,
och nedsättning i deras nu varande tull derföre ega rum till 10 öre
år 1865, till 8 öre år 1867 samt till 6 öre skålpundet år 1868.
För bordsknifvar och gafflar med mindre dyrbara skaft har väl funnits
böra föreslås en något högre tull än å opoleradt, men likväl icke så
hög som å poleradt eller lackeradt jernarbete, och torde fördenskull
afgiften kunna antagas att under sistnämnde terminer utgå med respektive
20, 15 och 10 öre pr skålpund.
Sistlidne riksdags Bevillningsutskotts förslag till tullfrihet för Kro- Krokar tili
kar till fiske synes, med afseende så väl å artikelns egenskap af ett nö- fiskedigt
redskap som å den ringa tullinkomst, den inbringat, hafva varit väl
grundadt och böra bifallas.
Den för Nålar af annat ämne än Guld och Silfver till 40 öre skål- Nålar,
pundet bestämda tull torde, i öfverensstämmelse med hvad för andra jernoch
stålarbeten redan blifvit föreslaget, böra nedsättas till 25 öre, hvilket
blott med 2 öre öfverstiger den å synålar uti tariffen till traktaten med
Tyska Tullföreningen stadgade afgift.
Då den för alla slag Skrifpennor enligt Svenska tulltaxan nu gäl- Pennor,
lande afgift utgör 25 öre skålpundet, under det att den nämnda Tyska
tariffen jemväl derå bestämmer 23 öres tull, lärer vid hvad sålunda redan
härstädes är stadgadt böra förblifva.
Då tullfrihet redan nu är medgifven för öfverskäraresaxar samt för Saxar.
Saxar till klippning af plåtar och bleck, lärer dervid böra förblifva,
likasom vid stadgandet, att Skräddare-, Trädgårds- och Ullsaxar tullbehandlas
såsom verktyg; hvaremot andra slag saxar, derå tullafgiften
nu utgör 25 öre för de opolerade samt 50 öre skålpundet för de
polerade, lämpligast synts böra lika tullbehandlas som de med dem hvardera
närmast i värde jemförliga slagen knifvar, sålunda, att tullen å de
opolerade saxarna nedsättes till de belopp af 20, 15 och 10 öre, som för
mindre dyrbara bordsknifvar, samt å de polerade saxarna till de tullsats
60
Strump
stickor.
Stålarbeten.
Sablar,
Värjor.
Teulikor.
Tråd.
Verktyg.
Kemiska
preparater,
ser, som för rakknifvar blifvit med 40, 30 och 25 öre skålpundet föreslagne,
att successive med åren 1865, 1867 och 1868 vinna tillämpning.
Strumpstickor, som nu draga lika tull med finare gjutgods och smide
af jern, eller 25 öre pr skålpund, hafva, sedan skiljaktiga tullsatser blifvit
för de begge sednare artiklarna föreslagne, funnits såsom närmast jemförlige
i värde med gjutgodset, också böra dermed lika tullbehandlas,
hvadan komiterade föreslå nedsättning i sagde tull åren 1865, 1867 och
1868 ctill respektive 20, 15 och 10 öre skålpundet.
A ej specificerade Stålarbeten är för närvarande stadgad en allmän
afgift af 50 öre skålpundet, men då värdet å finare eller polerade och å
de gröfre eller opolerade arbetena af stål är icke mindre skiljaktigt än
å arbeten af jern eller andra metaller, hvarå olika tullsatser med hänsigt
dertill blifvit bestämda, föreslå komiterade, att sådan skilnad äfven göres
för stålarbeten, och att den nu varande afgiften må öfvergångsvis nedgå
på samma terminer och till samma belopp, som blifvit för saxar tillstyrkta,
nemligen åren 1865, 1867 och 1868 till 20, 15 och 10 öre för de opolerade
samt till 40, 30 och 25 öre skålpundet för de polerade slagen.
Sablar samt Värjor och Vär jiding or lära såsom hittills böra lika med
ej specificerade stål arbeten tullbehandlas.
Då Tenlikor vanligen förfärdigas af sammansatt metall, böra de ock
draga lika tull med de till rubriken »andra slag» hänförliga ospecificerade
metallarbeten, och den nu varande tullsatsen, 30 öre, i sådant afseende
nedgå åren 1865, 1867 och 1868 till respektive 25, 20 och 15 öre
skålpundet.
För Jern- och Ståltråd, äfvensom för Koppar och annan ej specificerad
Metalltråd, utom sådan som är förgyld, försilfrad eller pläterad, eger tullfrihet
redan rum; och då sistnämnda slags tråd, som nu drager 1 Rdr
25 öres tull pr skålpund, icke bör vara högre tullbeskattad än guld- och
silfvertråd, från hvilken den icke heller torde vid tullbehandlingen kunna
lätteligen åtskiljas, tillstyrkes derå samma tull, som här ofvan blifvit för
guld- och silfvertråd föreslagen, nemligen 1 Rdr skålpundet.
Uti gällande tullsats 5 procent af uppskattningsvärdet å ej specificerade
Verktyg för fabriker, handtverk och jordbruk, hafva komiterade ej
egt anledning att föreslå någon ändring, utan böra de endast härvid erinra,
att till lika tullbehandling med denna rubrik äro hänförda följande
i taxan specificerade artiklar, nemligen: Filar, Glasmästarediamanter, Liar,
Raspar, Skyfflar och Skäror af jern, Spadar, Sågar försedda med skaft,
samt Sågblad och Sägbladsämnen, eller otaggade Sågblad, äfvensom Yxor.
För följande Kemiska preparater är tullfrihet redan medgifven, nemligen
: ej specificerade Apoteksvaror vid införsel af apotekare och dem, som
61
ega rätt att handla med sådana varor, eller äfven eljest efter särskilt
tillstånd; Aska, pott- samt Koppar-, Tenn och Blyaska; Auripigment; Boraxsyradt
natron eller Tinkal; Cement; Curkuma eller Gurkmeja; Emalj i
massa; Glasgalla; Kobolt; Kolsyradt natron eller Soda; Kromsyradt kali;
Magnesia, såsom apotheksvaror; Rödfärg; Salpeter och Zaffer samt alla ej
specificerade Färger.
Af öfriga kemiska produkter anse komiterade följande böra, dels med
hänsigt till den obetydliga tullinkomsten och dels för deras behöflighet
och användning vid näringarna, medgifvas tullfrihet, nemligen Antimonium
crudum eller Spetsglans och Regulus; Arsenik, till införsel af apotekare
eller eljest efter särskilt tillstånd; Blyglete, Glete eller Glitt; Blysocker; Borax;
Chrystalli tartari; Cremortartari; Citronsaft; Citronsalt eller kristalliserad
Citronsyra; Spanskgröna; Glaubersalt; kaustik Soda; Kopparrök; Lacmus; Salmiak;
Salpetersyra och Skedvatten; Saltsyra; Stenkolstjära; Tennsalt och Klortenn,
äfvensom trädättikssyradt jern; Vinsten; Vinstenssalt; Vinstenssyra och
Vinsyra, samt Vitriol, såväl grön som andra slag.
Uti den till 5 procent af uppskattningsvärdet nu bestämda tull å
ej specificerade Kemiskt tekniska preparater hafva komiterade deremot icke
funnit någon ändring vara af omständigheterna påkallad, utan sagda afgift
följaktligen böra bibehållas ej mindre å denna rubrik än äfven för
de till lika tullbehandling med den hänvisade artiklarna Albumin och
Anilin; Blytran, samt jemväl för den med denna afgift nu belagda artikeln
Vattenglas; likasom komiterade icke heller ansett ändring böra föreslås
uti den för klorsyradt Kali till 3 öre skålpundet stadgade tull.
Ehuru skäl icke saknats att till förmån för inhemska näringar ifrågasätta
tullfrihet för flere andra hit hörande produkter, har likväl afseendet
dels på den tillverkning deraf, som inom landet eger rum, och dels
på den inkomst, som af deras tullpligtighet kan statsverket beredas, föranledt
komiterade att såväl för dem, som för åtskillige till omedelbar
förbrukning afsedda kemiska tillverkningar, föreslå endast passande nedsättningar
i nu gällande tullsatser, nemligen för Bensvart, Benkol eller
Bister från 1 R:dr 50 öre till 75 öre pr centner; för Fosfor från 15 till
8 öre skålpundet; för Blyhvitt, Kremserhvitt och Zinkhvitt från 5 till 3 öre,
men hvilken nedsättning torde, i anseende till den betydande tullinkomsten
af icke mindre än 44,657 R:dr år 1862, böra inträda efterhand med
4 öre år 1865 och med den nyssnämnda slutsiffran, 3 öre skålpundet, år
1867; — för Klorkalk från 2 till 1 öre pr skålpund; för Svafvelsyra, som,
enär de dertill allmännast begagnade råämnen, Sicilianskt svafvel äfvensom
Chilisk salpeter, redan äro tullfria, och hvilken lättnad komiterade,
på sätt här nedan kommer att förmälas, hafva för afsigt att förorda jern
-
62
vål för annat svafvel, destomindre synes böra med så hög afgift, som den
nu varande, af 1 öre skålpundet eller 16f procent på varans värde oförtullad,
nemligen 6 öre pr skålpund, betungas, som ingen annan kemisk
produkt torde i behofvet och mångfalden af dess användning för näringarna
kunna med denna jemföras, hvarföre komiterade föreslå nedsättning
till hälften i berörda tullsats, eller till 50 öre pr centner; samt
slutligen för Tändstickor och Tändsvamp, hvilka, i Tyska Tullföreningstraktaten
åsatte en afgift af allenast öre pr skålpund, såsom föremål,
hvad de förre angå, för en betydande export, och med afseende jemväl
å den ofvan föreslagna nedsättningen i tullen å Fosfor, funnits i stället
för den vid sednaste riksdag dem åsätta öfverdrifvet höga tull af 12 öre,
icke böra vara i behof af större tullsats än 2 öre skålpundet.
Gutta per- Tullfrihet är redan medgifven för vattenlednings- och gasrör, buffers
schutt!"1" samt sprutslangar af Gutta percha, hvaremot såväl öfriga arbeten deraf
som i allmänhet arbeten af Kautschuk, — alla, såvidt de ej äro särskilt
i taxan specificerade eller hänförliga till redskap och maskinerier eller
delar deraf, — draga 50 öres tull pr skålpund. Enligt tariffen vid Tullföreningstraktaten
äro de hänförda till lika tullbehandling dels med Läderarbeten,
för hvilka tullen; der utgör 9 å 23 öre pr skålpund, dels ock
med väfnader och kläder, med tullsatsen af 34 och 57 öre.
Artiklarne äro icke föremål för någon större inhemsk industri, och
tullen derå skulle visserligen ur sådan synpunkt kunna icke obetydligt
nedsättas, men då de lemnat en inkomst åt Staten, uppgående år 1862
till icke mindre än 54,000 R:dr, anse komiterade sagde nedsättning böra
inskränkas till 40 öre skålpundet.
I sammanhang härmed tillstyrkes för vattentäta eller dubbla väfnader,
sammansatta genom upplösning af kautschuk, gutta percha, m. m.,
hvarå tullen nu utgör 75 öre, och i Tyska Tullföreningstraktaten är bestämd
till 34 öre pr skålpund, nedsättning till likhet med den för sådana
bomulls- och linneväfnader, som närmast kunna dermed jemföras, föreslagna,
eller 50 öre skålpundet.
samt^Bok- Den nu varande tullen å Skrifbläck, 50 öre kannan, är i det närmaste
och Koppar- lika. med hvad Tullföreningstariffen utvisar, eller omkring 7i öre skåltryoksv.
irta. pUn(jep fQr denna artikel vigtförtullning äfven här bör vara ända
målsenlig,
hemställes, att afgiften må beräknas efter hvad varan väger,
och med afseende å dess allmänna behöflighet, samt dryga transportkostnad
icke sättas högre än till 5 öre skålpundet.
För Trycksväs-ta, hvaraf tillverkning inom landet är ingen eller ringa,
men här har sig åsatt en tull af 10 öre, under det att den uti tariffen
till konventionen med Tyskland är uppförd till endast något öfver 1 öres
63
tull pr skålpund, hafva komiterade, vid dessa förhållanden och med afseende
likaledes å denna varas stora användning, ansett afgiften böra betydligt
nedsättas, nemligen till 3 öre skålpundet.
Uti det för Soja och Såser stadgade förtullningssätt pr kanna tillstyrka
komiterade den ändring, att tullen här likasom enligt Tullföreningstraktaten
må beräknas efter vigt. Den nuvarande afgiften, 1 R:dr 50
öre kannan, svarar mot 20 ä 25 öre skålpundet, men har ansetts kunna
till samma belopp nedsättas, som sistnämnde traktat utvisar, eller 16 öre
pr skålpund.
Artikeln Ljus är för närvarande indelad i »Vax- och Spermacetimed
15, — i Talg- och Palmitin- med 3, samt i »andra slag» ljus med
6 öres tull pr skålpund. Tariffen till Tullföreningstraktaten upptager
deremot blott två rubriker, nemligen Talg- och Stearin- med öfvergångsafgifter
frå 4\ till 3$, samt andra slag med 4£ öres tull skålpundet.
Då vax- och spermacetiljus icke äro föremål hvarken för någon egentlig
inhemsk tillverkning eller för någon särdeles införsel, har betänklighet
icke synts böra möta mot deras hänförande äfven härstädes till rubriken
»andra slag», hvarå tullsatsen, med afseende derå, att en del råämnen, såsom
talg, vax, hvalraf, bomull äro tullfria, och nedsättning blifvit föreslagen
i tullen för andra, exempelvis för svafvelsyra, ansetts kunna nedjemkas
till 5 öre, hvaremoi afgiftsbeloppet å Talg- och Palmitinljus funnits
vid förenämnda 3 öre pr skålpund böra bibehållas.
Enär någon införsel icke lärer ega rum af konstgjorda Mineralvatten,
hvilkas tillverkning dessutom i den höga transportkostnaden hafva allt
behöfligt skydd, och det icke kan vara lämpligt att för statsintradens
skull fördyra inkommande naturliga mineralvatten, såsom i allmänhet afsedda
endast för sanitära ändamål, anse komiterade väl, att tullfrihet bör
för denna artikel medgifvas; men då den år 1862 gifvit en inkomst af
5,815 Rdr, hemställes likväl, att, innan fullkomlig afgiftsfrihet inträder,
tullen, som nu utgör 10 öre pr kanna, må för åren 1865 och 1866 nednedsättas
till och utgå med 5 öre.
Af kådämnen eger tullfrihet redan rum för Ambra; Asfalt; Assa
foetida, med vilkor som för apoteksvaror; Beck och Beckolja; Bernsten;
Drakblod; Gummi gutta, äfvensom för Gummi elasticum eller Kautschuk och
Gutta percha; Storax, såsom apoteksvaror samt Tjära, Tjärbärma och Vraktjära;
— och för öfriga med relativt låga tullafgifter belagda sådana
ämnen hafva komiterade ansett tullfrihet skäligen kunna, likasom i Tyska
Tullförenigstraktaten medgifvas, nemligen för Kopaive-, Peruviansk- och
annan nativ Balsam; Gallipot; Gummi lacca och annan ej specificerad Gummi;
Harpoes och Harts; Kopal; Mastix; Sandarak; Schellack, och Terpentin.
Ljus.
Mineral
vatten.
Kådor.
64
Latrits, Lakrits har sig åsatt en tull i Svenska taxan af 8 öre och i tariffen
Lakritsrot. Tullföreningstraktaten af 4£ öre pr skålpund; och då varan, som ej
tillverkas inom landet, är för åtskilliga näringar behöflig, må afgiften vål
kunna till nära likhet med sistnämnda belopp nedsättas, eller till 4 öre
skålpundet, men emedan inkomsten för statsverket utaf denna artikel
icke varit obetydlig, nemligen 14,693 Rdr år 1862, hemställes, att nedsättningen
under åren 1865 och 1866 må inskränkas till endast 6 öre
skålpundet.
Deremot synes, med borttagande af den för Lakritsrot eller Glycyrriza,
hvaraf endast en ringa införsel egt rum, nu stadgade tull, 3 öre pr
skålpund, sjelfva råämnet böra afgiftsfritt kunna få inkomma.
Oljor. Af de feta Oljorna tillverkas härstädes i någon betydenhet endast
Rof- och Linolja, och af de fossila har nyligen börjat fabriceras så kallad
fotogénolja, med öfriga oljor och fettämnen, hvilka dervid erhållas såsom
biprodukter. Priset har uppgifvits vara, å de begge förstnämnda slagen,
2 Rdr 15 öre samt å fotogén 1 Rdr 75 öre kannan, och dennas vigt utgöra,
för rof- och linolja 5 \ å 5 1 samt för fotogénolja 4 \ skålpund.
Utur synpunkten af skydd för inhemsk fabrikation har hinder således icke
mött att till förmån för andra landets näringar föreslå skälig tullnedsättning
för de i nu varande taxa främst uppräknade slagen, nemligen born-,
hamp-, kokosnöt-, palm- och sperinacetioljor, hvilka äro åsätta 2 öres afgift
pr skålpund; och ehuru de år 1862 i tull inbringat icke mindre än
64,465 Rdr, anse koiniterade dessa för mångfaldiga inhemska industrigrenar
oundgängligen nödiga beredningsämnen, likväl icke böra belastas med
mera än högst hälften af sagde afgift, nemligen 1 öre skålpundet, eller
ungefärligen samma belopp, som, med undantag af bomolja, blifvit genom
konventionen med Tyskland för dem antaget. Derifrån synes likväl, i
öfverensstämmelse också med nämnda traktat, böra undantagas sådana
dyrbarare slags oljor, som inkomma på flaskor eller i krus, och för hvilka
den nu varande tullen, i det närmaste motsvarande den genom Tullföreningstraktaten
bestämda afgift, torde böra bibehållas.
Med afseende derå, att såväl Rof- och Linfrö, som Stenkol samt de
nativa eller råa oljorna få afgiftsfritt införas, så att skydd endast bör
ifrågakomma för sjelfva tillverkningskostnaden, hvarom upplysning, hvad
fotogénolja angår, väl icke ännu kunnat vinnas, men för rof- och linolja
funnits utgöra en högst ringa del af hela varuvärdet, eller 7 å 10 öre
pr skålpund, böra äfven gällande tullsatser å dessa oljor kunna nedsättas,
nemligen å rof- och linolja från 3 till 2, samt å de genom rektificering
renade oljorna, såsom fotogén, m. fl., från 2 till 1 öre skålpundet; och har
65
i öfverensstämmelse härmed artikeln fått den förändrade uppställning, det
bifogade tariff-förslaget utvisar.
Då Svafvel sedan längre tid fått tillgodonjuta tullfrihet vid införsel svafvel,
från Sicilien, äfven om det skulle i renadt tillstånd derifrån inkomma,
under det att annat svafvel fått vidkännas 1 öres tull pr skålpund, men
giltigt skäl icke kan förefinnas till ett sådant undantagsstadgande för ett
ämne, sorn, ehvad det förekommer såsom naturprodukt, eller genom särskilt
fabrikation åstadkommes, likväl endast utgör ett material för en
mängd olika tillverkningar, hemställa komiterade, att svafvel, rått eller
renadt, må i allmänhet, och likaså äfven Svafvelblomma, hvaraf en jemförelsevis
ringa införsel eger rum, och som hufvudsakligen har medicinsk
användning, blifva här, likasom genom Tyska Tullföreningstraktaten, beviljade
fullständig afgiftsfrihet.
Då såväl jernvägsvagnar som andra åkdon uti tariffen till sistnämnda vagnar och
traktat äro åsatte högre tullsatser, än Svenska tulltaxan bestämmer, finnes li<aon.
för närvarande ingen anledning att i dessa sednare föreslå någon ändring.
Böcher, med undantag för de på Svenska annorstädes än i Finland Böcker,
tryckta och af Finske undersåtar författade, äfvensom Redskap och Ma- Maskine1'-  skinerier, jemte dertill hänvisade Bobiner, Deglar, Kardor, Kardläder och
Skrubbor, samt särskilt specificerade Ångmaskiner och Ångpannor äro redan
från all tull fria; och då någon återgång från denna tullfrihet hädanefter
icke lärer ifrågakomma, synes den från Frankrikes sida uttalade önskan,
att nämnda tullfrihet betryggades genom en Traktatsbestämmelse
icke böra möta något hinder.
Slutligen hafva de Svenske underhandlarne, likväl under erinran, att
Tyska Tullföreningstraktaten förbigår denna fråga, vidrört den här å
Raffinadsocker utöfver råsockertullen stadgade surtaxe af ej mindre än
62 procent, hvilken surtaxe antagits möjligen kunna nedsättas till 50
procent.
Från de Franske fullmäktiges sida har deremot något yttrande i
detta ämne icke blifvit afgifvet; men då frågan möjligen torde vid de
ytterligare traktatsförhandlingarne återupptagas, hafva komiterade ansett
sig jemväl derom nu böra uttala sin mening.
De alldeles egendomliga och ännu icke fullt utredda förhållanden,
hvilka såväl inom Frankrike som vissa andra länder gjort sig gällande
i afseende å s. k. drawback vid utförsel af raffinad-socker, hafva hittills
så väl här som annorstädes utöfvat väsendtligt inflytande på bestämmandet
af den surtaxe, utöfver råsockertullen, som vid den förädlade varans
införsel må ega rum. Om ock denna synpunkt framdeles kan och bör
9
66
lemnäs åsido, innebär likväl så väl rå- som raffinadsockrets egenskap af
Sveriges förnämsta kassa-artikel samt statens behof att, obehindrad af för
lång tid bindande aftal med främmande makter, kunna fritt vidtaga de
förfoganden, som af vexlande omständigheter må finnas påkallade, i afseende
på tullbeskattningen å denna kassa-artikel, enligt komiterades tanka,
tillräckligt skäl att göra frågan härom af traktaten oberoende.
För den händelse åter, att Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna för
godt att i öfverensstämmelse med denna åsigt besluta, utan äfven införselstullen
å raffinadsocker må göras till föremål för traktatsunderhandlingarne,
hafva komiterade sökt för sig utreda, hvilken tullsats i sådant
fall kunde såsom traktatsbestämmelse finnas antaglig. Att denna tullsats
icke i någon händelse kan eller bör bestämmas annorlunda än till viss
procent af den råsockertull, som här nu är eller framdeles må blifva
stadgad, följer naturligen af Sveriges oeftergifliga berättigande att fritt
förfoga om råsockertullens belopp samt af nödvändigheten att vid raffinadtullens
bestämmande i första rummet iakttaga förhållandet af sockerhalten
hos den råa och raffinerade varan. Utan att nu ingå i den närmare
utredning, som må erfordras för ådagaläggande af den möjligen
lägsta surtaxe, hvilken här må anses lämplig, då sjelfva tullbeloppen framdeles
skola bestämmas, anse komiterade för det förevarande vilkorligt
förutsatta fall, att något dylikt stadgande i traktaten skall inflyta, sig
endast böra, såsom allmänt resultat af hvad komiterade inhemtat, underdånigst
anmäla, att surtaxen utan all tvekan kan, på sätt de Svenske underhandlarne
redan antydt, nedsättas till 50 procent utöfver råsockertullen
eller, om skiljaktiga tullsatser framdeles, såsom i England, här skulle
för olika råsockerslag blifva antagna, till 50 procent utöfver medelbeloppet
af dessa tullsatser.
Komiterade hafva härmed afslutat sin redogörelse för de frågor,
hvilka vid traktatsförhandlingarne förekommit, och för de tullbestämmelser,
hvilka de Svenske underhandlarne, enligt komiterades tanka, böra
bemyndigas att vid traktatens afslutande med Frankrike antaga. Och
komiterade förmoda, att det tillmötesgående, som härigenom, derest Eders
Kongl. Majit i Nåder gillar komiterades förslag, blifvit Frankrike bevisadt,
skall från dess sida finnas tillfredsställande. Något allmänt medgifvande
för underhandlarne att gå längre i eftergifter, än förslaget innehåller,
tveka komiterade derföre att underdånigst tillstyrka. Skulle ytterligare
eftergifter, emot förmodan, komma att af Frankrike äskas, lära sådana
frågor i allmänhet böra blifva föremål för särskilt underdånig framställning.
Endast för några få redan behandlade artiklar, i afseende å hvilka
de af Svenske underhandlarne förslagsvis uppgifne tullbestämmelser redan
67
blifvit af de Franske fullmäktige antagne eller ännu lägre yrkade, men
icke ansetts böra af komiterade biträdas, hafva komiterade likväl, då
dessa artiklar hvarken för Svensk industri eller för Statskassan äro af
någon mera framstående vigt, trott sig böra underdånigst hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t redan nu måtte meddela de Svenske underhandlarne
bemyndigande att, utan särskilt hemställan, göra de vidare medgifvanden,
som må finnas oundgängliga, på det traktatens afslutande ej må af sådana
jemförelsevis obetydliga frågor blifva fördröjdt.
Dessa artiklar äro: Konserver, Champignoner och Tryffel, Perlemor,
arbetad, oinfattad, Perlor, oäkta, Glas, Bijouteri-varor, af annat ämne
än Guld och Silfver, Blommor, konstgjorda och delar deraf; Plymer, Håreller
Tagelarbeten; Tvål, Lack, Korgmakare-arbeten, Trädvaror, nemligen
Svarfvare-arbeten, ej specificerade, med eller utan betsning, målning eller
lackering, Leksaker, Lackerade arbeten, Askar och Dosor, Etuis, Borstbindarearbeten
med infattning af ben.
För att bereda en öfversigt af det inflytande på Statsverkets inkomster,
som de tillstyrkta förändringarne i tulltaxan kunna beräknas utöfva,
hafva komiterade låtit upprätta underdånigst bilagde uträkning, grundad
på införseln år 1862, hvilken införsel utgjort ungefärligen medeltalet af
de 3 årens 1860, 1861 och 1862. Att sådane beräkningar, ehvad flere
eller färre förflutna års handelsrörelse tages till grund, emellertid aldrig
angifva det verkliga resultatet af förändrade tullsatser, har en lång erfarenhet
nogsamt ådagalagt. Höjes en tullsats, så verkar den, såsom all
prisstegring, till inskränkning i förbrukningen; sänkes den åter, blir af
det billigare priset ökad förbrukning den naturliga följden. Detta förhållande
emellan pris och förbrukning är fullkomligen konstateradt till
och med i afseende på de oundgängligaste förnödenheter och måste ännu
mera ega tillämpning på andra umbärligare varor. Men ännu en annan
icke mindre verkande omständighet, då frågan gäller statens tullinkomster,
är härvid att bemärka; och det är den ökade eller sänkta tullsatsens
inflytande på varuförtullningen. Afven med antagande af den strängaste
pligttrohet och vaksamhet hos tullverkets tjenstemannapersonal,
måste denna befinnas oförmögen att förekomma eller upptäcka den enskilta,
af höga tullsatser sporrade vinningslystnadens outtröttliga bemödanden
att undgå dessa afgifter. I samma mån tullsatserna förmildras,
förlora ock dessa bemödanden sin kraft. Denna vexelverkan är lika obestridlig
som resultaten deraf oberäkneliga. Derföre kan icke heller den
nu verkställda beräkningen öfver Statsverkets förlust på de ifrågasatta
tullnedsättningarne tillmätas någon med de höga sifferbeloppen jemförlig
betydelse. Att någon och visserligen icke obetydlig minskning till en
68
början inträffar, derest den icke af lyckliga konjunkturer för landet
kommer att motvägas, är emellertid af Rikets Ständer vid sistlidne riksdag
förutsatt och antagligt; likasom det icke kan förbises, att det genom
Handelstraktaten beträdda friare handelssystem i sina nödvändiga
konseqvenser framdeles måste föranleda tullnedsättningar för många andra
artiklar, samt tullfrihet för rätt betydliga förnödenhets- och kassaartiklar,
exempelvis fisk och salt. Men lika visst kan ock förutsättas,
att landets raskare utveckling under ett friare system skall ganska rikligt
ersätta dessa förluster genom ökad företagsamhet och allmän välmåga
med derifrån oskiljaktig ökad förbrukning.
Om inflytandet af tullnedsättningarne på Statsinkomsten må rneningarne
emellertid vara delade; och om behofvet sådant kräfver, blifver
alltid tillfälle vid nästa riksdag att genom lämplig förhöjning af
tullen å några betydligare kassa-artiklar få förlusten ersatt. Men deremot
synes någon meningsskiljaktighet icke böra med skäl ega rum
derom, huruvida de ifrågavarande tullnedsättningarne må betraktas såsom
en uppoffring af Sverige till Frankrikes förmån, eller icke fasthellre
såsom en eftergift af Svenska Statskassan till Svenska folkets
förmån.
Då ali införselstull är en beskattning, lagd på den inhemska förbrukningen,
ehuru sjelfva skatten långt ifrån alltid kommer Statskassan
till godo, utan rätt ofta nästan uteslutande utgår under form af ett
ökadt pris å inhemska tillverkningar, torde förstnämnde mening och en
i öfverensstämmelse dermed försökt beräkning af de respektive ländernas
inbördes uppoffringar i och för traktatens ernående icke påkalla någon
närmare vederläggning. Statskassorna må, om sådant låter sig göra,
beräkna den ömsesidiga minskningen i sina inkomster. Men otvifvelaktigt
blir traktaten fördelaktigast för det land, som ser sig i tillfälle att bereda
sina innevånare största eftergifterna i de på rörelsen lagda och på
folkets förbrukning dock slutligen fallande afgifter.
Då komiterade voro i begrepp att afsluta detta arbete, fingo de
emottaga Eders Kongl. Maj:ts Nådiga remiss af förlidne gårdag på en af
fullmäktige för Norrköpings Fabriksförening skriftligen gjord underdånig
hemställan derom, att den tullnedsättning för ylle- och bomullsväfnader,
som kunde ifrågakomma, ej måtte bestämmas till högre än en tredjedel
af gällande tullsatser, äfvensom att tillämpningen af de nya tullsatserna
matte ske successivt under 6 år.
69
Hvad till stöd för denna hemställan blifvit anfördt har icke i någon
män rubbat de af komiterade här förut uttalade, på sorgfälligt undersökta
faktiska förhållanden grundade åsigter och framställda förslag; hvilket
komiterade, med återställande af bemälde fullmäktiges skrift, ansett
sig böra underdånigst anmäla.
Undertecknade, Karström, Murén och Lenning, hvilka i vissa delar
varit af skiljaktiga meningar från pluraliteten, våga underdånigst åberopa
sina bilagda reservationer.
Komiterade framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter
Å. G'.SON BENNICH.
W. Karström. C. F. af Ström. P. murén. J. Lenning.
E. Ljungstedt.
Stockholm den 15 April 1864.
Till Kongl. Maj:t underdånigst: Utlåtande rörande vissa på inledda underhandlingar om
en Handels- och Sjöfartstraktat med Frankrike beroende frågor.
70
Reservationer.
Vid afgifvandet af det nära fullständiga Förslag till förändrad Tulltaxa
för varuimporten, som föranledts af de nu pågående underhandlingarne om
afslutande af en Handels- och Sjöfartstraktat med Frankrike, har komitén
ansett redovisningen för och utvecklingen af de hufvudgrunder, komitén dervid
följt, rättast tillhöra det Betänkande, som kommer att åtfölja det Förslag
tili ny Tulltaxa, hvilket komitén har sig ålagdt utarbeta för att underställas
Rikets näst sammankommande Ständers pröfning.
Som jag i allt väsendtligt instämmer i de af komitén antagne hufvudgrunder
och inser, att en fullständig utarbetning af nu afgifne Betänkande
i denna del skulle vållat en menlig tidsutdrägt, hvarförutan det nu ingående
förslaget icke omfattar alla i Tulltaxan förekommande varurubriker,
omnämnes detta förhållande blott ur det skäl, att mina här nedan anförda
skiljaktigheter från pluralitetens mening icke kunnat erhålla den fullständiga
motivering, som vederbort.
Då i många fall en betydlig skilnad förekommer mellan nu gällande
tullsatser å utländska varor, som jemväl utgöra föremål för inhemsk tillverkning,
och de tullsatser, komitén trott sig böra föreslå, har komitén ansett
särskilta öfvergångsterminer böra bestämmas ej mindre för att lemna
den inhemska industrien tillfälle och tid att lämpa sig efter de föreslagne
förändrade förhållanden, än äfven för att icke utsätta Statsverket för någon
betänklig minskning i påräknad tullinkomst, åtminstone intilldess Rikets
Ständer, om så skulle erfordras, blifva i tillfälle att derför bereda
ersättning.
I tillämpningen af denna, äfven efter min åsigt fullt riktiga, grundsats
skiljer jag mig från pluralitetens beslut i följande hänseende.
Komitén har nemligen vilkorligen medgifvit, att den för tullsatsförändringarne
å vissa varor till 5 år bestämda öfvergångstiden skulle få inskränkas
till 4 år, ifall de Franske underhandlarne fordrade en sådan förändring
såsom vilkor för traktatens afslutande.
För min del anser jag ett sådant medgifvande ej bort ifrågasättas,
äfven om det, mot ali förmodan, skulle påyrkas, och det af följande skäl:
att, efter min öfvertygelse, den föreslagne tidrymden af 5 år är oundgängligen
behöflig för flertalet af Sveriges fabriker och näringar, så vida de,
utan för stora brytningar och deraf framkallade olägenheter och missnöje,
71
skola hinna lämpa sina anordningar efter de föreslagne förändrade tullförhållanderne;
att
Frankrike i Traktaten med Tyska Tullföreningen, hvars Taxa anvisats
såsom hufvudgrund för en dyliks uppgörande med de Skandinaviska
Rikena, åt nämnde Tullförening inrymt 5 års öfvergångstid;
att detta medgifvande så mycket mindre bör förmodas kunna förmenas
Sverige, som de Franske underhandlarne inledt traktatsförhandlingarne med
det högsinnade förklarande, att Frankrike, till förmån för de Skandinaviska
Rikena, icke ville påyrka reciprocitetsprincipens fulla tillämpning, i följd
af att dessa rikens industri är mindre utvecklad än Central-Europas, samt
att, hvad Sverige särskilt angår, detta land redan för 6 år sedan, utan
anspråk på någon gengäld, nedsatt Tonnage-afgiften för Franska fartyg till
i:del af dess förutvarande belopp, eller till likhet med Svenska, hvilken
åtgärd åtminstone i någon mån medverkat till det faktiska förhållande,
att, då lästetalet af Franska fartyg, som besökt Sveriges hamnar, år 1858
utgjorde 3,621 läster, det sedermera successive ökat sig och år 1863 uppgick
till 18,606 läster.
Den af komitén ifrågasatta vilkorliga inskränkning af öfvergångstiden
till fyra i stället för fem år har ock, då man tänkt sig möjligheten deraf,
i flera fall framkallat väl stora satsskilnader i tullafgifterna, hvilket äfven
inverkar på Statsinkomsten under öfvergångstiden.
Om nu, såsom jag vågar förutsätta, 5 års öfvergångstid, såsom regel,
blifver medgifven, torde i alla de fall, der öfvergångsterminer äro föreslagne
till mindre än 5 år, ty för vissa varuslag, såsom t. ex. Siden- och
Ylleväfnader, Porslin o. s. v. är denna tidrymd och derefter lämpade tullafgiftsbelopp
redan bestämda, rättelse med minsta svårighet kunna ske på
det sätt, att de Svenske underhandlarne bibehålla den först utsatte, högsta
tullsatsen ett år längre, än hvad komiterades öfvergångstabell utvisar,
och att således öfvergångstiden, der den kan vara föreslagen till 4 år, utsträckes
till 5, der den är 3 år, till 4 o. s. v.
I afseende på detaljerna af komiténs förslag är jag i följande punkter
af olika mening med komiténs pluralitet:
l:o. Då Bomullsväfnader samt Strumpstolsarbeten och Vantar, andra
slag, fått sig 2:ne års öfvergångstid, eller, efter mitt förslag, höra få 3:ne
års öfvergångstid sig förunnade, anser jag äfven det ofårgade Bomullsgarnet,
som utgör föremål för en högst betydligt utvecklad inhemsk fabriksindustri,
böra åtnjuta en derefter lämpad enahanda förmån samt tullsatsen
derå bestämmas för samma öfvergångstid, som bestämmes för ofvannämnde
varuslag, till 10 öre pr skålpund, innan den nedgår till föreslagne 8 öre;
72
2:o. Handskar.
Komiténs förslag att genast nedsätta tullen å denna vara från 3 till
1 Rdr pr skålpund anser jag vara en väl hög satsförändring på en gång,
utan föreslår, att den i 2:ne år bestämmes till 2 Riksdaler skålpundet och
först på det 3:dj'e nedgår till 1 Riksdaler. Derigenom kommer ock den
nu till 10,000 Riksdaler beräknade tullminskningen att under sagde öfvergångstid
inskränkas till 5,000 Riksdaler;
3:o. Porslin, äkta, dels livitt, dels måladt eller förgyldt. Mot tullsatserna
för dessa slag, som äro föreslagne till hälften af deras förutvarande
belopp, har jag icke något att anmärka, men anser, ur synpunkten af den
stora tullminskningen, tillsammans 23,300 Riksdaler, årliga nedsättningen
bort för de 2:ne första åren inskränkas till 15 öre pr skålpund af förra
slaget och till 30 öre för det sednare samt först med 3:dje året nedgå till
10 och 20 öre för de särskilta slagen;
4:o. Papperstapeter och Border.
Tullsatsen för detta varuslag, som hittills varit 40 öre pr skålpund, är
föreslagen att nedsättas, med öfvergångar, till 12, 10 och 8 öre.
Tillverkningen af Tapeter och Border har inom landet numera vunnit
en betydlig utveckling med hänsigt till Fabrikatens både mängd och
beskaffenhet.
Den föreslagna stora tullnedsättniugen första året från 40 till 12 öre
anser jag, redan i och för sig, ej hafva skäl för sig, om ock ett och annat
dylikt förhållande ur förslaget kan anföras; men jag tror derjemte, att
det medelvärde, komitén antagit å Tapeter, som till Riket inkomma, eller
efter 1 Riksdaler pr rulle af omkring 1 skålpunds vigt, vara väl lågt och
rättare kunna antagas till 1 Riksdaler 50 öre, derå 8 procents tull å en
så beskaffad vara icke synes utgöra en för högt beräknad tullsats.
Jag föreslår vördsammast, att lägsta tullsatsen må bestämmas till likhet
med hvad de Svenske underhandlarne uppgifvit, eller 12 öre pr skålpund,
samt att öfvergångssatserne må bestämmas för de 2:ne första åren
till 25 öre, för de 2:ne följande till 15 öre och för det 5:te till 12 öre
pr skålpund.
Stockholm i April 1864.
W. Karström.
73
Att de af komitéen föreslagna tullnedsättningarne, äfven om Traktaten
med Frankrike icke ifrågakommit, äro af behofvet påkallade, torde vara
obestridligt. De äro det för hämmandet af oloflig införsel, för beredandet
af ordning och säkerhet i statens tullintrader samt för införande af en
behöflig konkurrens i landets fabriks- och handtverksindustri, hvarigenom
dessa till såväl egna som konsumenternas större fördelar bringas till ändamålsenligare
utveckling af förmågan att lemna bättre och billigare näringsalster,
m. m. Att nu varande höga skyddstullar skulle vara behöfliga för
upprätthållandet af näringsindustrien, motsäges tillräckligt af erfarenheten,
och komitéen delar icke heller denna åsigt, men den anser likväl behöfligt,
att öfvergången till det lägre skyddet utsträckes till en så lång tid, att de
årliga nedsättningarne föga bemärkas, och att den lägst bestämda tullsatsen
derigenom skall uppnås utan kännbar inverkan på produktionen; men det
är denna komiterades sednare åsigt, som jag, af följande skäl, icke kan dela.
Äro tullnedsättningarne, såsom ofvan är anfördt, nyttiga och nödvändiga,
och derförutan borde de väl icke beslutas, så måtte det ock vara
angeläget, att målet vinnes, så fort som det utan olägenhet kan ernås, och
om detta, af skäl, som äfven jag vill godkänna, icke för alla artiklar lämpligen
genast och på en gång kan genomföras, så följer likväl icke derutaf,
att en alltför långt utsträckt öfvergångstid, sådan som den af komiterade
nu tillstyrkta, icke kan medföra stora olägenheter för såväl industrien som
statsverkets tullintrader.
Då denna lägsta tullsats nu måste bestämmas, men resultatet af dess
tillämpning icke kan visa sig förr, än den kommit i kraft och verksamhet,
så måste naturligtvis under tiden en menlig otrygghet uppkomma hos såväl
tillverkare som handlande och, ehuru möjligen i mindre grad, äfven hos
konsumenterna af de näringsalster, som derföre utgöra föremål. Under öfvergångstiden
väntar nemligen hvar och en lägre priser det följande året,
och så väl tillverkare som köpmän inskränka sina operationer till det för
dagen nödvändigaste för undvikande af risken att få lager till ett kommande
år.
Att ett sådant förhållande skall medföra en ofördelaktig inverkan på
industrien synes mig ganska påtagligt, och då erfarenheten såväl här som
i andra länder så rikligen vitsordat, att producenternas farhågor, att deras
industri skulle lida afbräck eller ruineras, då tullförbud afskaffades eller
höga skyddstullar nedsattes, aldrig af verkligheten besannats, utan att motsatsen
städse inträfiat, så att, om ock deras tillverkningar, sedan de kommit
i konkurrens med andras, måst säljas något billigare, de dock medelst
omsorgsfullare och ändamålsenligare beredningssätt samt genom en större
10
74
och lifligare omsättning beredt producenten en större och säkrare behållning,
än den som under det större skyddet kunde ernås, så synes mig
temmeligen påtagligt, att en, såsom komiterade här föreslagit, alltför lång
öfvergångstid ingalunda kan vara öfverensstämmande med hvarken industriens
eller dess idkares rätt förstådda intresse.
Om denna öfvergångstid inskränktes till 1, 2, högst 3 år och tillämpades
endast å de industialster, som skäligen kunna anses fordra denna
öfvergång för inträdet i en större konkurrens med utlandets tillverkningar,
och hvilket torde vara händelsen med siden- och ylle- och möjligen äfven
med bomullsväfnaderne, så skulle den fabrikant, som misströstade om att
kunna uthärda denna konkurrens, knappast medhinna ätt upparbeta och
realisera sitt lager af rudimateria förr än han komme i erfarenhet af sitt
misstag och funne, att tillverkningen äfven under den lägsta tullsatsen rätt
väl lönade sig.
För många af de på öfvergångstid föreslagna tullnedsättningarne har
komiterades beslut härledt sig från farhågan för minskad tullinkomst; men
äfven härutinnan tillåter jag mig hysa en annan åsigt.
Till siffran kan visserligen denna minskning beräknas och visa sig
ganska känbar; men i verkligheten blifver dock den så beräknade förlusten
på alla de artiklar, som icke blifva tullfria, endast nominel, af den
kända och erkända sanningen, att rätt afmätta, billiga tullbestämmelser utgöra
det enda hitintills upptäckta verksamma medlet emot tullförsnillningar,
likasom det ock utgör den bästa drifkraften till industriel verksamhet,
hvarigenom tull och andra intrader, i stället för att minskas, i väsendtlig
mån förökas, synnerligast medelst ökad import; och då en ökad import
ovilkorligen måste härleda sig från ökad export, ty den förutan kan den
icke åstadkommas eller åtminstone omöjligen bibehållas för någon nämnvärd
tid, så ligger det ock, enligt mitt förmenande, största vigt uppå, att äfven
detta mål, så fort möjligt, uppnås, och detta kan det ju icke förr, än
den tullsats, som dertill anses passande, kommit i tillämpning.
Att vi af Frankrike nu genast på en gång erhålla de onekligen stora
fördelar, som Sjöfartstraktaten erbjuder oss, borde väl ock utgöra ett skäl
för oss att icke begära eller påyrka ett alltför långt uppskof med aflemnandet
af den ersättning derföre, som dessa tullnedsättningar anses att utgöra,
och detta så mycket mindre, om, såsom jag här sökt visa, detta kan
ske i full öfverensstämmelse med vårt eget rätt förstådda intresse.
På grund häraf är det, som jag vördsammast föreslår, att den af komiterade
föreslagna öfvergångstiden för tullnedsättningarne å siden- och
75
ylleväfnader icke må utsträckas öfver tre år, och att, om öfvergångstid för
några af de öfriga artiklarne anses oundgängligen nödig, denna då måtte
bestämmas till ett, högst två år.
Stockholm i April 1864.
P. Murén.
Vid det af komitéens pluralitet afgifna betänkande och förslag rörande
en Handels- och Sjöfartstraktat med Frankrike, får jag anmäla följande
reservation:
Uti sitt den 30 Maj sistlidna år på Riddarhuset afgifna anförande
rörande detta ämne, yttrade Finansministern, Herr Friherre Gripenstedt,
bland annat: “det han visserligen ur principiel synpunkt hyste ganska
stora betänkligheter emot sjelfva systemet af Handelstraktater, eller att
genom fördrag med främmande makter inskränka sin frihet att, efter behof
och sig företeende omständigheter, ordna en vigtig inre angelägenhet, nemligen
tull-lagstiftningen; ty han ansåg, att hvarje stat borde enligt dessa
grunder sjelf bestämma det vilkor, hvarunder främmande varor finge i
landet införas, och derefter, utom behof af särskilt aftal och utan att för
något visst land medgifva särskilta förmåner, hvilket alltid måste leda till
konstlade och onaturliga förhållanden, göra handeln fri och lika för alla.
Men ehuru han således icke kunde gilla sjelfva systemet i allmänhet,
trodde han dock, att vid detta tillfälle öfvervägande skäl vore för handen,
att från regeln göra ett undantag. “ Utan tvifvel är denna statsekonomiska
åsigt riktig, och jag biträder den för min del. Frågan inskränker sig således
i förevarande fall dertill, huruvida öfvervägande skäl i verkligheten
finnas, att frångå denna statsekonomi skt riktiga regel, och nu göra ett
undantag.
Komitéens uppgift, enligt mitt förmenande, är då till en början att
utreda:
l:o) hvilka uppoffringar och medgifvanden, Frankrike vill göra till
förmån för den Svensk-Norska Handeln och Sjöfarten; och
2:o) hvilka uppoffringar och medgifvanden, å ena sidan, Frankrike
fordrar i vederlag af de Förenade Konungarikena, samt, å andra sidan, dessa
böra och kunna underkasta sig för vinnandet af de förmåner, som i första
punkten afses.
Frankrike erbjuder:
76
a) att i stället för nu å Svenska och Norska fartyg, som besöka Franska
hamnar, utgående tonnageafgift och öfriga umgälder, jemte differentialtull
för lasten, nämnde fartyg skulle, vid direkt fart från Sverige och Norge
till Frankrike, icke belastas med högre fartygsafgifter, än Franska fartyg
för närvarande betala i Svenska och Norska hamnar, äfvensom att omförmälde
differentialtull i sådan händelse skulle komma att upphöra;
b) att tullen å tackjern, som vid införsel till Frankrike för närvarande
utgör 4 francs å fonte brute och 7 francs å fonte epurée, med tillägg af
20 procent och ytterligare 10 procent, om varan importeras med Svenska
eller Norska fartyg, skulle komma att nedsättas till 2 k 2f francs, allt pr
100 kilogrammes, för de särskilta slagen, samt utan tilläggs-afgifter;
c) att gjutgods i Frankrike skulle komma att förtullas emot 3 a 10
francs pr 100 kilogrammes för olika slag;
d) att tullen för stångjern, som från den 1 Oktober innevarande år
blir nedsatt till 6 francs 60 centimes pr 100 kilogrammes med opriviligierade
fartyg, skulle komma att utgå med allenast 6 francs;
e) att tullen å spik, alla slags jerneffekter, plåtar samt maskiner och
redskap skulle komma att nedsättas till samma belopp, som eger rum, då
dessa artiklar införas från England;
f) att råkoppar, som nu betalar 3 francs pr 100 kilogrammes, jemte
tilläggsafgift, skulle blifva tullfri, samt tullen för valsad koppar, nu utgående
med 33 francs och för smide med 86| francs, jemte tilläggsafgifter,
skulle nedsättas till 10 francs utan tilläggsafgifter; och
g) att tullen för stål i stänger skulle nedsättas från 33 francs, jemte
tilläggsafgifter, till 13 francs, utan sådana afgifter, pr 100 kilogrammes, och
h) att tullen för bjelkar och sparrar samt plankor, då de sistnämnda
äro öfver 8 centimétres tjocklek, hvilken tull nu utgör 10 centimes pr
cub. métre, skulle komma att upphöra, samt att tullen för plankor och
bräder af mindre tjocklek än 8 centimétres skulle minskas från 1 franc
för 100 löpande métres med 20 procents tillägg till 5 centimes och 20
procents tillägg; äfvensom slutligen tullen för åror och årämnen, nu utgörande
5 och 4 centimes för löpande métre, försvinner, samt de i Franska
tariffen ej specificerade slagen arbetadt träd få förtullas emot 10 procent
i stället för nu utgående tullen af 15 procent af värdet.
Dessa äro således de medgifvanden och förmåner, som Frankrike
erbjuder de Förenade Rikena vid en blifvande Handels- och Sjöfartstraktat.
Jag skall nu försöka att till deras rätta värde uppskatta dessa medgifvanden.
Enligt Franska officiella uppgifter, uppskattas den förlust, Franska Statskassan
skulle komma att vidkännas genom medgifvandena enligt omförmälda
punkt a), som följer:
77
nedsättning i lästafgift
fr:s 781,479: —
dito i expeditionsafgift  „ 21,276: —
borttagande af surtaxe på de respektiva flaggorna  „ 356,267: —
Francs 1,159,022: —
Den häremot svarande vinsten kommer likväl att tillfalla de Svenska
och Norska skeppsrederierna i en högst olika proportion. Om nemligen
jemförelse anställes emellan Svenska och Norska skeppsfarten på främmande
länder, så inhemtas, att då
Summan Samman
Svenska Norska
fartyg läster fartyg läster
utgjorde år 1853
5,533. 306,304. 8,684. 509,544.
uppgick år 1862 till
5,649. 363,658. 10,692. 905,356.
det vill säga, att under det Svenska skeppsfarten på främmande orter
under dessa 10 år högst obetydligt tilltagit i både antal fartyg och lästetal,
har åter den Norska till lästetalet, som här är hufvudsaken, under
nämnde tid nära nog fördubblats. Specielt hvad angår skeppsfarten från
de Förenade Rikena direkt på Franska hamnar, visar sig, att till Frankrike
ankommo från
Sverige Norge
antal läster antal läster
år 1861
125. 11,929. 422. 55,929.
„ 1862
95. 11,390. 380. 51,332.
det vill säga, att Norska skeppsfarten på Frankrike redan nu är af nära
fem gånger större betydelse än den Svenska på nämnda land. Häraf följer,
att af den vinst eller lindring i skeppsumgälder, som enligt traktaten skulle
tillkomma de Förenade Rikenas flaggor, skulle Norge komma att åtnjuta
allraminst |:delar och Sverige högst Udel. Under förutsättning således,
att ofvannämnde officiella Franska uppgifter äro fullt riktiga, hvilket jag
har ingen anledning att betvifla, komme alltså fördelen för Sverige enligt
denna punkt att reduceras till Udel af här ofvan angifna
summa:
fr:s 231,804: —
eller ä 72 öre, till Svenska Riksdaler Riksmynt
„ 166,898: —
hvarvid likväl bör anmärkas, att äfven efter traktaten den Svenska skeppsfarten
på Franska hamnar skulle komma att belastas med en mindre tonnageafgift,
som likväl för närvarande icke kan bestämdt beräknas. Resultatet
af denna punkt är derföre, att äfven om densamma ©tvifvelaktigt är
af ganska mycken vigt för Sverige, är den dock jemförelsevis af mångfaldigt
större intresse för Norge. Sverige och Norge äro likväl hvar för sig
sjelfständiga riken, och intetdera kan derföre af det andra begära någon
slags uppoffring i hvad angår de respektive Rikenas ekonomiska förhållanden.
78
Sveriges intressen och angelägenheter i denna fråga måste således tillgodoses
utan afseende på Norge.
Vidkommande dernäst de från Frankrikes sida erbjudna nedsättningarne
i tullafgifter för Svenska exportartiklar, så visa Kongl. Commerce-Collegii
berättelser om utrikes handeln, att af artiklarne tackjern, smältstycken,
gjutgods, spik, plåtar, maskiner och redskap samt koppar af alla slag,
ingen, eller så ringa export till Frankrike egt rum, att densamma ej ansetts
vara förtjent att i dessa berättelser omnämnas. Jag anser mig derföre
för närvarande saklöst kunna förbigå frågan om tull-lindringen för dessa
artiklar enligt punkterna b), c), e) och f).
Tullnedsättningen för stångjern, enligt punkten d), skulle blifva 60 centimes
pr 100 kilogrammes. Den högsta exportqvantitet under de sednare
åren af denna artikel från Sverige till Frankrike egde rum år 1862 med
229,378 centner. Nedsättningen skulle blifva 60 centimes pr 100 kilogrammes,
motsvarande för nyssnämnde qvantitet Riksdaler Riksmynt 42,165.
Tullen i Frankrike blefve det oaktadt 6 francs pr 100 kilogrammes, eller
1 Riksdaler 85 öre pr centner, utgörande cirka 25 procent af den Svenska
varans värde — en tullafgift i allt fall så hög, att något dermed jemförligt
icke finnes i den nu gällande Svenska tulltaxan för någon halförädlad
vara.
Nedsättningen för stål, enligt punkten g), skulle blifva 29 francs pr
100 kilogrammes. Exporten under sednaste 5 åren har varit lägst 998
och högst 6,100 centner, och, om sistnämnda qvantitet tages som beräkningsgrund,
kommer tullnedsättningen att motsvara R:mt R:dr 54,183.
Hvad slutligen beträffar tullnedsättningen och upphörandet af' tull för
vissa slags trädvaror, kan jag, i saknad af uppgift om tjockleken af från Sverige
exporterade plankor och bräder, icke finna någon bestämd grund för
beräkningen af den fördel, som genom traktaten skulle komma att tillskyndas
Sveriges träd varuexport. Men som den hufvudsakliga exporten från
Sverige på Frankrike utgöres, oberäknadt bjelkar och sparrar, af bräder
och plankor af mer än 8 centimétres tjocklek, och den för dessa trädvaruartiklar
utgående tull, 10 centimes pr cub. métre, icke är särdeles betydlig,
så torde exportrörelsens vinst af tull-lindringen på förenämnde artiklar icke
blifva af särdeles betydenhet, och kunna uppskattas under nuvarande förhållanden
till Riksdaler Riksmynt 40,000.
Franska Statskassans uppoffring för Sverige, enligt här ofvan uppgifna
grunder, skulle alltså kunna beräknas för
Tonnageafgift, m. m  R:dr 166,898: —
Stångjern  „ 42,166: —
Transport R:dr 209,064: —
79
Transport R:dr 209,064: —
Stål  „ 54,183: —
Trädvaror
„ 40,000: —
Summa R:mt R:dr 303,247: —
Under vanliga förhållanden vill det synas, som borde Sverige, då det
nu är sinnadt, för att begagna Herr Friherre Gripenstedts uttryck i ofvanberörda
anförande, med en Handelstraktat tillköpa sig en Sjöfartstraktat
med Frankrike, icke skäligen från Franska sidan affordras större uppoffringar
och medgifvanden, än som motsvaras af dem Frankrike vill göra för
Sverige och med dessa stå i ett någorlunda adeqvat förhållande, hvad
angår uppoffringarnes art och beskaffenhet. Då således Franska Handelsflottan
redan eger, och år för år allt mera begagnat sig utaf de fördelar
i afseende på tonnage- och andra afgifter, hvilka Sverige nu ernar tillköpa
sig af Frankrike, och då de tull-lindringar, som Frankrike vill medgifva
Svenska exportprodukter, afse, och icke kunna afse andra än råvaror och
halfförädlade produkter; så borde, om likställighet i utgångspunkt och grundsatser
ville, enligt rättvisans och billighetens fordringar, göra sig gällande,
tullminskningen från Svensk sida afse allenast Franska naturaprodukter,
m. m. Äfven synes det vära alldeles klart, att derest tullnedsättningen
från Svensk sida för dessa artiklar fullt motsvarade de uppoffringar, som
Franska Statskassan, efter hvad här ofvan är antaget, skulle komma att
vidkännas, så borde några ytterligare uppoffringar af Franska styrelsen icke
skäligen ifrågasättas. Ensamt på artikeln vin skulle den tullminskning,
som af Frankrike påyrkats och komitéen tillstyrkt, komma att uppgå till
308,000 R:dr R:mt, eller mer än hela den uppoffring, Franska Statskassan
skulle komma att vidkännas, och vill man, för att än ytterligare göra
afhandlingen för Frankrike förmånlig, minska tullafgifterna på t. ex. Plommon
och Sviskon, Mandel, Kork, Salt och Olja, så vore i alla händelser fördelen
för Frankrike ögonskenligen öfvervägande den, som kunde Sverige
beredas, då alldeles obestridligt torde vara, att den utvidgade exportrörelse,
som efter dessa tullnedsättningar i de respektive länderna kan förutses,
blefve fullt ut lika fördelaktig för de Franska, som för de Svenska intressena.
Men med så billiga fordringar synas vederbörande å Franska sidan
icke velat sig åtnöja, utan tvertom påyrkat en radikal omstöpning i frihandelsanda
af så godt som hela den Svenska tulltariffen — en omstöpning,
som komitéens flertal ansett sig böra gilla och förorda. — Komitéens förslag
omfattar således vida mer än Etthundra artiklar, hvaribland nästan alla
föremålen för Svenska Fabrikerna, Manufakturerna och Handaslöjderna; och
ensamt den minskning i tullinkomst, Svenska Statsverket skulle komma att
vidkännas, sedan de för en del artiklar successivt skeende tullnedsättningar
80
egt rum, skulle, enligt komitéens beräkningar, komma att uppgå till icke
mindre än R:dr 2,608,000 R:mt årligen.
För att tillköpa sig fördelar, motsvarande i värde R:dr 303,247: —
skulle alltså Svenska Statsverket komma att vidkännas
en årlig uppoffring genom minskad tullinkomst af  „ 2,608,000: —
Jag bar svårt att föreställa mig, att Sveriges Regering är villig godkänna
ett förslag till Handels- och Sjöfartstraktat, der de ömsesidiga fördelarne
äro så i ögonen fallande olika.
Väl kan jag fatta, att de, som önska frihandelsgrundsatsens tillämpning
i särdeles vidsträckt omfattning och så fort ske kan äfven i Sverige, skola
anse dessa betydliga uppoffringar å Svenska Statsverkets sida icke komma
att utgöra några uppoffringar, utan att de tvertom inom kortare tid skola
åstadkomma betydligt ökade tullinkomster: och lika så kan jag fatta, att
de, som hylla dessa åsigter, icke bekymra sig, om en del af den Svenska
industrien genom sådana radikala åtgärder fortfarande skall kunna bestå
eller duka under i den så ojemna striden med verldsindustrien. Men hvad
jag icke kan fatta, det är, att innan Rikets Ständer, som måhända genom
annan beskattning måste anskaffa medel för att betäcka bristen i tullintraderna,
innan den i så stor progression tillväxande tullinkomsten ingått,
lemnat sitt bifall till denna radikala omstöpning af vår tulltaxa, och hvad
med denna vitalfråga i öfrigt eger sammanhang, man ens vill ifrågasätta
möjligheten, att genom en Handels- och Sjöfartstraktat, gällande minst tio
år utan uppsägningsrätt å någondera af de kontraherandes sida, så binda
de begge Svenska Statsmakterna under besagde tio år, att ingen återgång
vore tänkbar. Och lika litet kan jag tänka mig möjligheten deraf, att då
Englands, Belgiens och Italiens regeringar, i sina med Frankrike uppgjorda
Handels- och Sjöfartstraktater, uttryckligen förbehållit sig sina respektiva
representationers bifall, innan den slutliga ratificeringen af dessa traktater
egde rum, Svenska Regeringen skulle finna lämpligt att, utan Rikets Ständers
hörande och bifall, definitivt afsluta en så beskaffad traktat med
Frankrike.
I sin med England år 1860 afslutade Handelstraktat, förbehåller sig
Frankrike såsom maximitull för Brittiska produkter 30 procent af varans
värde, och då Frankrike i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet
erkänt, att den Svenska industrien ännu är den Franska i hög grad underlägsen,
äfvensom det sedan sekler för sin högt uppdrifna industri verldskunniga
Belgien, i sin nyligen med Sverige afslutade Handelstraktat, fordrat
icke obetydliga tullsatser vid införseln af Svenska produkter; så torde den
Svenska industrien med hänseende till landets närvarande brydsamma financiella
ställning och de många särdeles menliga förhållanden, som ännu mot
-
81
verka näringarnes utveckling, hvaribland må nämnas ofta bristande kapitaltillgång,
felaktiga kreditbruk och ett mindre utveckladt bankväsende, ej
böra blottställas för möjligheten, att i stället för fortgående framåtskridande
till landets fromma, småningom aftyna. Jag skulle sålunda för min del
önskat, att endast ett fåtal, i stället för hundratals artiklar, behöft upptagas
i traktaten med Frankrike.
I likhet med Herr Distriktschefen Karström anser jag, “att efter min
“öfvertygelse, den föreslagna tidrymden af 5 år är oundgängligen behöflig
“för flertalet af Sveriges fabriker och näringar, så vida de, utan för stora
“brytningar och deraf framkallade olägenheter och missnöje, skola hinna
“lämpa sina anordningar efter de föreslagna förändrade tullförhållanderne;
“att Frankrike i traktaten med Tyska Tullföreningen, hvars Taxa anvisats
såsom hufvudgrund för en dyliks uppgörande med de Skandinaviska
“Rikena, åt nämnde Tullförening inrymt 5 års öfvergångstid;
“att detta medgifvande så mycket mindre bör förmodas kunna förme“nas
Sverige, som de Franska underhandlarn e inledt traktatsförhandlingarne
“med det högsinnade förklarande, att Frankrike, till förmån för de Skandinaviska
Rikena, icke ville påyrka reciprocitetsprincipens fulla tillämpning,
“i följd af att dessa rikens industri är mindre utvecklad än Central-Europas.“
På dessa grunder anser jag nödvändigt, att tiden för de respektive tullsatsernas
successiva minskning för alla de produkter af fabriks- och handtverksindustrien,
som utgöra föremål för en betydligare tillverkning, må
bestämmas till minst 5 år från den tid, traktaten först träder i verksamhet,
och intill dess de lägsta tullsatserna blifva tillämpade, samt åberopar såsom
ytterligare skäl härför, att den emellan Frankrike och Tyska Tullföreningen
under den 2 Augusti 1860 afslutade Handelstraktat icke upptager tillämpningen
af de lägsta tullsatserna förr än år 1866, eller efter 6 års förlopp.
Af synnerlig vigt anser jag äfven att tullminskningarna må ske successivt
med en möjligast jemn fördelning under de 5 åren, hvarigenom deras verkan
blifver minst känbar för den Svenska industrien.
För nedannämnda artiklar, hvilka efter min öfvertygelse för närvarande
icke kunna vidkännas så stora tullnedsättningar, som komitéen föreslagit,
anser jag de lägsta tullsatserna, som böra bestämmas, vara följande, nemligen
för:
Bomullsgarn,
att ehuru den föreslagna tullen af 8 öre pr fö må anses tillräcklig för
gröfre Numror, den likväl för finare bomullsgarn, som i Frankrike betalar
en tull från 30 till 92 öre pr Sv. fö, är allt för ringa, och föreslås derföre
för N:o 20 och deröfver till  pr fö 12 öre.
11
82
Bomullsväfnader,
tryckta och pressade  pr u 60 öre
Ylleväfnader:
Vid de på komitéens föranstaltande gjorda profvägningar
har utrönts, att af 12 st. diverse allmänneligen förbrukade,
såväl gröfre som finare Svenska yllevaror, i värde från 1
R:dr 72 öre till 4 R.-dr 83 öre pr fot, utgjorde medelprocenten
af den närvarande tullsatsen 2l£ procent och skulle
sålunda, minskad med ^:del, komma att utgöra c:a 14 procent.
Om åter medelprocenten beräknas efter 4 st. af samma väfnader,
hvarå priset uppgick från 3 R:dr 45 öre till 4 R:dr
83 öre pr fot, så utgör medelprocenten af den nu gällande
tullsatsen c:a 13£ procent oell skulle, minskad med iidel,
endast komma att utgöra c:a 9 procent af varuvärdet. Då
dessutom såväl Frankrike som Belgien belägger införandet
af yllemattor, en mindre förädlad vara, med en fix tull af
15 procent å varuvärdet, utan öfvergång, och hufvudsakligen
endast finare ylleväfnader kunna komma att införas från
Frankrike, föreslås den lägsta tullsatsen å
Ylleväfnader, andra slag, till
„ „ 1 R:dr
Siden och Halfsidenväfnader:
Härvid åberopas min reservation af sistlidne Januari månad,
hvaruti jag uttryckte min mening, att den af komitéen
föreslagna tullsats är alldeles för låg; jag anser mig likväl
ytterligare böra nämna, att den närvarande tullsatsen för
sidenväfnader i Danmark, enligt den nyligen derstädes omarbetade
Tulltaxan, utgör nära 4 R:dr Ruut pr <B.
Tricot- eller Strumpvaror, andra slag, till  „ „ 75 öre
Kläder, ej specificerade, såsom nya gångkläder, färdigsydda
duktyg, handdukar, lakan, örongott, m. fl. märkta eller
omärkta, utöfver tull för tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen
består, äfvensom broderade kläder, utöfver tullen för
tyget, till 25 procent.
Hudar och Shinn, sulläder  „ „ 15 „
Porslin, oäkta, hvitt, andra pjeser  „ „ 6 „
„ „ måladt eller tryckt, andra pjeser
„ „ 10 „
Papper:
Då Frankrike för närvarande belägger exporten af lumpor
med en tull af fris 12 pr 100 kilogr., motsvarande en pre
-
83
mie för detta lands papperstillverkare af c:a 6 öre pr it
papper, anser jag, att tullsatsen ej bör sättas lägre å
Skrif-, Post- och Färgadt gaper, än  pr 10 öre.
Papperstapeter  n 15
Frukter och Bär:
Vinårufvor anser jag ej böra erhålla tullfrihet, så länge
Apelsiner och andra frukter äro belagde med tull.
Bijouterivaror af annat ämne än guld eller silfver, hvilka
i Frankrike draga en tull af 5 fr:s pr kilogramme, till ... „ „ 60
Surtaxe å Konjak och Fransk Fruktsprit af 50 procents
st7rka  „ „ 25 „
Stockholm i April 1864.
John Lenning.
85
Tabell, upptagande för nedannämnda artiklar de i nu gällande Svenska Tillita?
fastställda tullsatser, de af Tull-Komitén i och för en blifvande hände
traktat med Frankrike tillstyrkta, förändrade tullbestämmelser äfvensom
af Tyska Tullföreningen i traktat med Frankrike betingade tullafgifter.
Vin, aila slag:
på fastager
på buteljer
Bränvin och Sprit af frukt:
tillverkadt i Frankrike, vid direkt införsel...
andra slag
likör *
luktvatten, alla slag (flaskornas vigt inbegripen)..
Ättika, alla slag
llelsidenväfnader:
felb och plys
andra slag, guld- och silfvertyg derunder
inbegripna
Halfsidenväfuader:
felb och plys, äfvensom filtar
andra slag
Silke, rått, ofärgadt
färgadt
Baud:
silkessammets-
siden-
halfsiden-
andra slag, derunder inbegripna sådana
äfven af silke, hvari kautschuk, gutta
percha eller likartade ämnen ingå
Brodérduk, Marle och Stramalj:
af silke
af silke med tillsats af annat material
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vig'
Tallsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaia.
Enligt Tullkomiténs förslag
Enligt tråk
taten emel-  lan Frank-  rike och
Tyska Tull
föreningen.
Qvantitet
för Tullbe-  räkningen.
åren
1865
1866|1867
1868
1869
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
1 SE
14
1 skålp.
7
1 k:a
175
1 kanna
66
1 kia af 50%
85 å 80
1 SEalkoh.
4o|
1 SE alkohol
35 ä 33
»
45
»
45
1 k:a
300
1 kanna
200
14
1 SE
40
1 skålp.
30
v
6
»
6
»
150
»
100
90
»
600 å450
X)
300
300
250
200
150
90
»
150
»
100
68
»
300
»
150
150
125
125
100
68
—
fritt
fritt
1 SE
150
1 skålp.
40
9
»
450
»
300
300
250
200
150
90
»
600
»
300
300
250
200
150
90
»
300
»
150
150
125
125
10(1
68
»
75
»
60
60
50
34
»
600
»
300
300
250
200
150
90
»
300
»
150
150
125
125
100
68
86
dérduk, Marle oell Stramalj:
af lili j
af papper
andra slag, enkla eller blandade
tar:
af siden eller halfsiden, eller äfven al
annat tyg eller ämne, då de äro monterade
med blommor, plymer eller spetsar
o. s. v....
t Ifoder och Hattkullar af siden eller annan
■väfnad, i förening med annat material
ngslen eller delar deraf:
al siden eller halfsiden
andra slag
rapljer och Parasoller:
af siden eller halfsiden utan afseende i
sednare fallet på silkets större eller
mindre qvantitet
andia slag
delar deraf:
ställningar
ortl iljer, Peimingehörsar, Redikyler och Väskor:
' af hel- eller halfsiden
1 andra slag
skamakareaiketen:
af siden
Sniirmakareai beten, såsom fransar, galoner, gramaner,
aiguilletter, snodder, snören, m. fl.
ej specificerade:
af hel- och halfsiden
andra slag
Spetsar, Iddar och Rlonder:
silkes- och linne-, med eller utan blandning
af annat ämne
andra slag
Spännhalsdukar äfvensom andra på valk sydda
halsdukar:
af hel- eller halfsiden
af andra tyger
af läder
Tullafgift beräknad i Svenska ören
samt Svenskt mått
och vigt.
Enligt Tullkomiténs förslag
Enligt trak-  taten emel-
Tullsatser i nu
lan hVan Ir-
gällande Svenska
Qvantitet
åren
idll XraXlK”
rike och
Tulltaxa.
för Tullbe-
Tyska Tull-
räkningen.
1865
1866| 186711868| 1869
föreningen.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
Öre.
1
125
1 skålp.
125
125
100
100
75
68
»
18
»
15
68
»
100
»
60
60
50
1 st.
400
1 stycke
150
90
1 &
150
1 skålp.
75
68
»
225
»
100
90
»
75
50
68
l st.
150
l stycke
75
34
»
50
»
25
34
1 <EE
25
1 skålp.
15
»
200
»
100
»
50
»
25
»
300
»
100
»
400
»
300
300
250
200
150
90
»
150
»
125
125
100
100
75
36 & 45
»
600
300
300
250
200
150
90
»
200
»
150
150
100
68
»
500
»
300
300
250
200
150
34
»
150
75
34
»
75
»
lika med
läderar
beten,
ej speci
ficera
de. 23
87
Strumpor och andra på strumpstol eller ge
nom stickning tillverkade arbeten, ej spe
cificerade:
hel- eller halfsiden
andra slag
Vadd: silkes-
andra slag
Vantar:
hel- eller halfsiden
andra slag
Ylleväfnader, af ull allena eller blandad till
större eller mindre del med bomull, lin eller
andra ämnen utom silke:
filtar och mattor, derunder inbegripna kantade
resfiltar..
pressduk
andra slag
Garn, kamel- och ull-, alla slag:
ofärgadt
färgadt eller blekt, s. k. brillantgarn derunder
inbegripet
Bomullsväfnader:
gaz, halflinon, musslin, nettelduk, dimity
och batist
tyll
andra slag:
oblekta och ofärgade
blekta eller färgade
tryckta eller pressade
Bomullsväfnad med blandning till större eller
mindre del af lin eller hampa:
damast
Garn, bomulls-, enkelt eller dubbleradt, i härfvor
eller å bobiner:
ofärgadt
färgadt eller tryckt, alla slag
Tråd, bomulls-: alla slag
Linne- och llampväfnader:
batist, linön och flor
kammarduk
lärft, alla slag, äfvensom damast
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vig!
Tullsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enligt Tullkomiténs förslag
Enligt trl
tateu em
lan Fran
rike oell
Tyska Tu
föreninge
Qvantitet
för Tullbe-  räkningen.
åren
1865
1866
1867
1868
1869
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
ore.
1 &
450
1 skålp.
300
300
250
200
150
i
»
100
»
75
75
50
23 å 2
»
150
»
75
»
10
»
5
»
450
»
300
300
250
200
150
»
100
»
75
75
50
40
»
30
30
25
2
12
»
10
2
»
150
»
125
125
100
100
75
23, 45å5
»
15
»
10
1
»
20
»
15
■
»
100
»
75
6
»
225
»
125
6
»
40
25
2
»
70
»
50
50
40
2
»
90
»
75
75
50
3
»
90
»
75
75
50
»
12
»
8
4,
»
20
»
14
»
40
»
20
1
»
300
»
75
2
»
300
»
75
4
»
100
»
75
75
50
2
jarn, linne-:
ofärgadt och oblekt
färgadt eiler blekt
d, linne-:
oblekt
blekt eller färgad
Ilar- och Tagelväfnader *)
fläder, alla slag, förhöjning 1 den tull, som är
bestämd för tyget eller det ämne, hvaraf
persedeln hufvusakligen består
Broderade arbeten draga lika tull med det tyg,
hvarå broderiet är anbragt med tillägg af
Nät, alla slag; förtullas lika med det garn,
hvaraf de äro gjorda med tillägg af
Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk:
oberedda
beredda:
sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvado
(alunerade) äfvensom sätnskade
alla andra slag
Handskar, alla slag
Handskskinn, tillskurna till handskar *)
Sadelinakarearbeten, ej specificerade:
med förgylda, försilfrade eller pläterade
beslag
andra slag
Skomakarearheten:
af andra tyger än siden, samt af saffians-,
karduans-, färgade, pressade och tryckta
skinn
andra slag
läderarbeten, ej specificerade, förhöjning å tullen
af det läder, hvaraf arbetet hufvudsakligen
består
Porslin:
oäkta, sten- eller fayence:
hvitt eller enfärgadt, men omåladt:
talrickar
andra pjeser
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vigt.
Tullsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enli
gt Tullkomiténs förslag
Enligt trak-  taten emel-  lan Frank-  rike och
Tyska Tull-  föreningen.
Qvantitet
för Tullbe-  räkningen.
åren
1865
! 866| 186711868
1869
Öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
1 <&
25
1 skålp.
15
15
10
4,5
»
40
»
30
30
20
7
»
40
»
30
30
20
9
»
50
?)
40
40
30
9
»
50
»
25
21
50 å 100 %
20 »/o
20, 50 ä100 %
O
o
25 °/0
10 %
1 c:tr
250 å 125
—
fria
1 <tb
25
1 skålp.
15
15
15
10
4,5
»
75 å 40
»
30
30
30
20
18
»
300
»
100
30
»
150
»
30
»
75
»
40
40
40
25
23
»
50
30
30
30
15
9
»
200
»
60
23
»
125
»
40
9
50 %
o
o
1 <a
4
1 skålp.
3
4
»
8
»
7
6
6
5
4
I afseende på de med tecknet * utmärkta artiklar hafva Tnllkomiterade obetingadt och utan närmare redogörelse i deras betänkande
instämt i de Svenske och Franske underhandlarnes sammanstämmande förslag.
89
J ullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt
mått
och vigt.
Tullsatser i nu
Enil
gt 1'ullkomiténs förslag
Enligt tråk'
taten emel-  lan Frank-  rike och
Tyska Tull-  föreningen.
gällande Svenska
Tulltaxa.
Qvantitet
för Tull be-
åren
räkningen.
1865
j 1866| 1867
i 1868| 1869
Porslin:
oäkta, sten- eller fayence:
måladt eller tryckt:
talrickar
1 S
- öre.
8
1 skålp.
öre.
6
ore.
öre.
öre.
öre.
öre,
4 5
andra pjeser
o
15
12
10
20
3
10
10
8
4,5
4
äkta:
hvitt eller enfärgadt
»
20
förgyldt eller måladt i figurer eller med
blommor
v>
40
9
4,5
2
Krukmakarearbcten, ej specificerade:
glaserade eller målade, äfv.ensom terra
cotta och terra lith*)
»
10
Olas:
fönster-, alla slag
»
4
3
Ijuskron-
»
12
5
9
))
25
fria
spegel-:
»
8
1 skålp.
»
5
9
» folierade
ur-
»
»
18
40
10
10
9
9
andra slag, karafiner och pressade eller
slipade flaskor derunder inbegripna
»
»
20
25
))
15
10
9 å 14
Papper:
kardus-, makulatur-, polér- eller smergel-  sug-, färgadt eller ofärgadt, tryck- och
tapet-
»
»
6
6
»
»
1
5
5
5
4
l'/8
2 7* å 3
»
12, 15, 18
12
12
10
8
3
Böcker med inbundet rent eller linieradt pap-  per; draga lika tull som papperet med
tillägg af
50 ®/0
20 %
1 a
20
1 skålp.
»
15
12
12
10
3
Papp- och Pappersarbeten, alla slag:
»
40
25
20
20
15
3
lackerade, arbeten af papier maché der-
»
65
»
35
30
30
25
3
»
40
»
12
12
10
8
3
Kopparstick, Estainper ochjLithograflska arbeten,
»
18
12
12
10
8
»
25
»
12
12
10
8
3
Brodcrmönster
»
20
»
12| 12
10
8
12
90
nid: arbetadt *)
bok-, äkta*)
rnusiv-, puder- elior linsén-*)
lifver: arbetadt, förgvldt eller oförgyldt *)..
luid- lich Silfvertråd *)
ulddragarearbeteu af guld eller silfver*):
kantiljer oell paljetter:
äkta eller halläkta
oäkta
fransar, galoner, gramaner, snören och
dra ej specificerade:
äkta eller halfäkta
oäkta
Blcckslagarearbeteu, ej specificerade:
olackerade
lackerade
fetalier, sammansatta:
arbetade, alla slag, gjutna, smidda eller pt
säde, oäkta lahn och nietallduk deruti
inbegripna:
med s. k. guldfernissa öfverstrukna.
l’r:
andra slag
fick-, med guldboett*),
skeppskronometrar
vägg- och studsare i foder:
af brons eller annan metall, afven;
af alabaster och porslin
af träd eller andra slag
lösa eller oinfattade urverk, eller d
af ur, ej specificerade....
Frukter och här, ej specificerade, friska *).
Vimlrufvor *)
Kastankr *)
Roufityrer *)
Konserver, i hermetiskt slutna eller luft
kärl förvarade ätbara varor
Champignoner och Tryffel
Agat, arbetad, omfattad *)
Alabaster, arbetad, ej specificerad*)
Tu Ilata
ilt beräknad i Svenska ören
samt
Svenskt mått och vigt.
Tullafgift i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enligt Tullkomiténs förslag
Onligt tråk-  taten emel-  lan Frank-  rike och
1’yska Tull-  föreningen.
Qvantitet
för Tullbe-  riikningen.
åren
1 b65 |
1 !SM)|
?)671
-68|
IrtttU
öre.
öre.
ore.
ore.
ore.
ole.
öre.
1 fc
5000
1 skalp.
300
Ilo
»
40<
»
100
1 i 5
»
20(
»
100
115
»
700
»
30(
115
»
tm
»
100
115
»
60C
jj
100
92
»
200
»
101
92
»
1600
»
100
92
8fiti
»
100
92
»
25
g
15
15
9
6
»
4(1
»
25
25
12
9
■
»
75
»
50
50
4'
30
34
»
4(1
»
25
25
20
15
9
1 St.
400
1 stycke
100
»
2000
»
10(1
1 s
75
1 skaij).
50
50
40
30
34
»
40
30
30
20
9
•
»
300
»
75
23
. 1 c:tr
50
—
fria
. 1 «
20
fria
»
6
fria
1
»
40
1 skaij).
20
»
50
»
25
16
»
50
»
25
16
150
fri
18
»
60 å 30
—
fri
0,4
91
Bernsten, arbetad, oinfattad*)  .
Koraller, arbetade, oinfattade*)
Perlemor, arbetad, oinfattad
Perlor:
oäkta: glas-
andra slag*)
Ben, arbeladt:
Elfen- och Hvalrosständer
andra slag
norn, arbetadt:
knappar, med eller utan fernissning
andra slag
Bijouterivaror af annat ämne än guld och silfver,
enkla eller sammansatta, såsom armband,
bröstnålar, kedjor, kors, ringar, sigiller,
spännen, urhakar, m. m
Solfjädrar *)
Blommor:
konstgjorda af tyg, papper eller halm
delar af konstgjorda blommor
Plymer, alla slag
Ilar- och Tagelarbeten, med eller utan infattning
och lås
Perukmakarearbeten*)
Pomada, burkarnas vigt inberäknad *)
Smink och Sminkflor *).
Hasker*)
Tvål:
parfymerad
andra slag
Rattar:
af halm eller strå
af ull, hår. eller filt
Ilattflätor af hilm eller strå samt öfriga halm
arbeten,
ej specificerade*)
Bildhuggeri- och Arkitektoniska arbeten af träd*)
fiipsarbeten, ej specificerade*)
Sten, arbetad, ej specificerad*)
Blyertspennor, ej timmermans*)
Tullafiiift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och
VISJÖ
Enligt Tullkomiténs lörslag
gällande Svenska
Tulltaxa.
Qvantitet
för Tu 11 be-  räkningen.
åren
1*65
I866|i867
I868|I869
öre.
ore.
ore.
öre.
öre.
öre.
1 «
150
—
fri
»
150
—
fria
»
150
1 skålp.
35
»
40
15
»
200
»
50
»
150
»
100
100
50
»
40
»
25
25
15
v
40
30
30
20
»
100
75
75
50
»
75
»
50
50
35
»
300
>;
50
»
2250
1000
1000
500
»
750
»
500
500
200
»
1500
»
750
750
300
»
400
»
35
»
600
»
50
»
50
»
15
»
50
—
fria
1 St.
15
1 stycke
10
1 &
50
1 skålp.
30
30
20
»
8
»
7
7
5
1 St.
150
1 stycke
75
75
40
»
200
K
100
100
40
1 ft
15(1
1 skålp.
40
—
fria
1 &
25
—
fria
»
1
—
fri
»
50
1 skålp.
15
tili ligt träl
talen emel
lan Franky
rike och!
Tyska Tul
i föreningen
ore.
34
34
68
68
68
34
34
4,5
2
18
2
1 S 9
92
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vigt.
ritai
röd och svart*)
pastellkrita*)
jack
nstrumenter:
Fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och
navigations- med eller utan fodral, alla
slag, derunder inbegripna monterade
optiska glas samt barometrar och termometrar
Musikaliska*):
flöjter, klarinetter och oboer
gitarrer och lutor
violer
violonceller och kontrabasar
valdhorn och trumpeter
post- och signalhorn
trummor och pukor
klaver och positiv
harpor
fortepianon : tafflar samt stående s. k. kabinettsflyglar
flygel-
speldosor
orgelverk äfvensom Harmonium ochFys
harmonika
af värdet
Anm: särskildt inkommande tillbehör till
instrumenter*) förtullas efter af värdet
Strängar:*)
af metall
andra slag
Borstbiudare-arbeten:
med infattning af opoleradt eller måladt
träd eller jern
med infattning af poleradt eiler laekeradt
träd
med infattning af ben, horn eller andra
ämnen ;
Korgar och Korgmakarearbeten:
af klufvet vide eller strå, rör och andra
finare slag
Tullsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enligt Tuilkomiténs förslag
Enligt trak-  taten emel-  lan Frank-  rike och
Tyska Tull-  föreningen.
Qvantitet
för Tull be-  räkningen.
åren
1865
1866
186711868| 1869
öre.
öre.
Öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
1
2
,—
fri
<)
»
10
—
fri
9
»
40
1 skålp.
20
8
»
25
»
15
fria
1 st.
75
1 stycke
50
»
200
))
100
»
100
»
100
»
450
»
100
))
300
100
)J
100
»
100
»
300
100
»
750
»
100
»
1500
»
100
6000
4000
»
12000
»
6000
1 «
150
1 skålp.
50
15 °/„
5 °/0
'5 °/„
10 %
I «
20
1 skålp.
10
»
100
»
50
»
25
15
15
10
5
4,B
»
50
30
30
20
10
9
»
100
))
60
60
40
20
9
u
112
»
50
9
93
Trädvaror:
svarfvarearbeten, ej specificerade, med eller
ulan betsning, målning eller lackering...
alla mer eller mindre arbetade trädvaror,
ej specificerade, derunder inbegripna
snickare- och stolmakarearbeten:
af furu eller gran, med eller utan betsning,
målning eller lackering ....
af alm, ask, björk, bok, ek, valnöt och
andra inhemska trädslag med eller
utan betsning, målning eller lackering
eller med faneringaf nämnde trädslag
af mahogny, jacaranda och andra utländska
trädslag, massiva eller dermed
fanerade; äfvensom arbeten för
sedda med äkta elleroäkta förgyllning
möbler, försedda med stoppning och
öfvertyg, förtullas efter nämnda bestämmelser,
med förhöjning a
Leksaker eller Ntirnbergerkrani:
af träd eller sammansatta ämnen, med
eller utan betsning, målning eller lackering
Lackerade arbeten, ej specificerade
Askar och Dosor, af sammansatta eller, såsom
arbetade, ej specificerade ämnen
Knappar af sammansatta eller, såsom arbetade,
ej specificerade ämnen
Etuis, med eller utan tillbehör, af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej specificerade
ämnen
Slöjdvaror, eller Fabriks-, Handtverkeri- och
Manufakturvaror, i taxan ej nämnda,
förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå, eller om
detta ej kan bestämdt urskiljas, efter
af värdet
Varor, som icke kunna hänföras under någon
al de i denna införselstarifT upptagna
bestämmelser:
mer eller mindre arbetade af värdet
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vid
Tullsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
1 %
100
Enligt Tullkomiténs förslag
Qvantitet
för Tull beräkningen.
åren
1865 [ t 866j 1867[ 1808 j 1869
1 skålp.
10
15 »
50 %
150
100
30
60
75
20 %
20 %
1 skålp.
ore. ore. ore.
75
10
20 o/o
75
20
20
50
50
15 %
15 % 15%
75
10
75
50
50
50
15%
50
40
35
15%
'5%
25
25
30
'5%
15%
Enligt trl
taten enil
lan Fran!
rike ocH
Tyska Til
fiireninael
ore. ore.
2 a I
'0%
10%
94
ly, arbetadt, ej specificeradt:
omåladt och olackeradt
måladt eller lackeradt
ern:
gjutet:
gröfre: eldställshållare, fotskrapor, hang
lås, kafieqvarnar, kopiepressar, paraplyställ,
spåttlådor, m. m
finare: basreliefs, blomstervaser, byster,
fruktskålar, korgar, lampor, ljusstakar,
medaljonger, pappershållare, presenterbrickor,
rökelsekar, urställningar, m. m.,
med eller utan målning eller lackering
smidt eller valsadt:
kassakistor och sängar af värdet
skostift, klippt eller skuren
spik af mindre än 1,6 tums längd samt
allt annat manufaktur- och handtverkssmide,
ej specificeradt:
poleradt eller lackeradt
andra slag med eller utan bestrykning.
Koppar, arbetad:
opolerad
polerad
Tenn, arbetadt, nytt:
olackeradt och omåladt
lackeradt eller måladt
Zink, arbetad:
omålad och olackerad
målad eller lackerad
förgyld, försilfrad eller pläterad
Fingerborgar och Syringar af andra ämnen än
guld och silfver..
Häktor, Ilakar och liyskjor
Kniff ar:
rak-, med eller utan fodral
penn-
tälj-, sjömans- eller gröfre arbets- ...
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vigt.
Tullsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enligt Tullkomiténs förslag
Enligt trak-  taten emel-  lan Frank-  rike och
Tyska Tull-  föreninjren.
Qvan itet
för Tull be-  räkningen.
åren
1865
I866| 1867
I868|l869
ore.
öre.
öre.
ore.
öre.
öre.
örij.
1 «
5
1 skålp.
3
n
»
20
»
15
9
»
12
»
10
10
8
6
6
»
25
»
20
20
15
10
9
20 %
15%
O
©
LO
15%
15%
10%
3
1 St
5
1 skålp.
3
3
»
25
»
20
20
20
15
9
»
15
»
10
10
8
6
6
»
20
»
15
6
»
50
»
30
9
»
25
»
20
20
20
15
21
»
40
»
35
35
35
30
9
»
7
»
3
21
»
20
»
15
9
»
75
»
50
50
40
30
9
»
40
»
25
25
20
15
9
»
50
»
25
25
20
15
9
»
50
»
40
4(1
30
25
9
»
112
»
80
80
60
50
9
•
15
»
10
10
8
«
6
95
Tiillafgilt beräknad i Svenska ören samt Svenskt mätt och vist!
Knifvari
Tullsntser i nu
gällamle Svenska
Tulltaxa.
Eldi
Qvantitet
för Tull be-  räkningen.
^t Tullkomité
å
ns förslag
ren
Enligt träl
tuten erne
lan Frank
rike och]
Tyska Tul
föreningen
1865 j
■8t.6| 86'/
86811860
bords- och andra slag, ej specificerade,
öre.
öre.
öre.
ore.
öre.
öre.
öre.
samt gafflar:
med skaft af silfver, pläter, ebenholz.
elfenben
1 *
100
1 skålp.
80
80
60
50
med skaft af andra ämnen
»
25
»
20
20
15
10
Krokar till fiske
»
15
fria.
Nålar af annat ämne än guld och silfver och
ej hänförliga till Bijouterivaror
»
40
1 skålp.
25
2
Saxar, andra slag:
opolerade
»
25
>3
20
20
15
10
polerade
»
50
33
40
40
30
25
Strumpstickor
»
25
>3
20
20
15
10
Stålarlieten, ej specificerade:
opolerade
»
50
33
20
20
15
10
polerade
»
50
33
40
40
30
25
Sablar, Värjor och Värjklingor hänföras under
Stålarbeten
1 «6å
Tcnlikor
»
30
33
25
25
20
15
Tråd: koppar- och annan ej specificerad me-
tall-: Icirgyld, lörsilfrad eller pläterad...
»
125
33
100
Antimonium rruilum eller spetsglans och regulus
»
3
fritt.
Arsenik
»
2
fri.
Blyglete, llletc eller Glitt
»
2
fritt.
B!\såcker
»
3
fritt.
9
Borax
»
4
fri.
fri.
Chrystalli tartari
»
3
fri.
Cremor tartari
»
3
fri.
Citronsaft
1 k:a
16
fri.
fri.
Citronsalt, eller kristalliserad Citronsyra
1 VE
35
fritt.
fritt.
Spanskgröna
»
8
fri.
fri.
Glaubersalt
1 kub.-fot
10
fritt.
Soda, kaustik  af värdet
5 o
J n
fri.
Kopparrök
1 «
3
fri.
harin ns
»
4
fri.
fri.
Salmiak
»
3
fri.
Salpetersyra och Skedvatten
>3
5
—
fria.
1
Saltsyra
»
1
fri.
i
Stenkolstjära
1 c:tr
25
—
fri.
fri.
Tennsalt och Klortenn, äfvensom trädättiksvradl
jern  af värdet
5 %
fria.
Vinsten
t VE
3
fri.
Vinstenssalt
o
14
—
fritt.
96
Instenssyra och Vinsyra  af värdet
(triol: grön
andra slag
tnsvart, Benkol eller Bister
bsfor
Jiyhvitt, Kremzerhvitt och Zinkhvitt
Ilorkalk
Ivafvelsyra
tändstickor, jemväl af annat material än träd
äfvensom Tändsvamp, närmaste emballagets
vigt inberäknad
liuttaperclia- och Kautschuksarbeten, andra slag,
ej specificerade, och som ej äro hänförliga
till redskap eller maskinerier
eller delar deraf
Väfnader, vattentäta eller dubbla, sammansatta
genom upplösning af kautschuk, guttapercha,
m. m
IBläck, skrif-
IBok- och Koppartrycksvårta
[Soja och Såser
[ljus:
talg- och palmitin
andra slag
Vatten, mineral  ■
Balsam, kopaive-, peruviansk och annan nativ
Gallipot
Gummilacca
Gummi alla slag, ej specificeradt
llarpoés
Bartz
Kopal
Mastix
Sandarak
Schellack
Terpentin
Lakritz
lakritzrot eller Glycyrrhiza
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vigt.
Tullsatser i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enligt Tullkomiténs förslag
Enligt trak-  taten emel-  lan Frank-  rike och
Tyska Tull-  föreningen.
Qvantitet
för Tull be-  räkningen.
1865
åren
1866| 1867
I868| 1860
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
5 %
—
fria.
fria.
1 «
1
—
fri.
1
»
3
—
fri.
U
1 c:tr
150
1 centner
75
Iri.
1 «
15
1 skålp.
8
7i
»
5
»
4
4
3
2 i
»
2
»
1
H
1
1 centner
50
•
fri.
))
12
1 skålp.
2
H
1 9 å 23
i »
50
»
40
134 å 57
»
75
y>
50
34
1 k:a
50
»
5
1 ffi 7i
1 s
10
»
3
H
1 k:a
150
»
16
1 S 16
1 «
3
»
3
3f å 4\
»
15 å 6
»
5
3| å 4i
1 kia
10
1 kanna
5
5
fritt.
fritt.
1 &
15
—
fri.
fri.
»
1
—
fri.
fri.
»
1
—
fri.
fri.
»
1
—
fritt.
fritt.
»
1
—
fri.
fri.
))
1
—
fritt.
fritt.
»
1
—
fri.
fri.
»
1
fri.
fri.
»
1
fri.
fri.
»
1
—
fri.
fri.
»
1
—
fri.
fri.
»
8
1 skålp.
6
6
4
4£
3
—
fri.
97
Tullafgift beräknad i Svenska ören samt Svenskt mått och vigt
icke flygtiga:
flaskor eiler i krus:
alla slag
å fat:
lin- och rof-
hom-, hamp-, kokosnöt-, palm-, spermace
ti- och andra till apoteksvaror ej hänförliga
eller eljest icke specificerade slag
ila eller mineraloljor samt genom torr
estillation framställda:
nativa eller råa, af jord eller brännhartser,
m. m., förorenade, af mörkbrun
eller svartbrun färg
genom rektificering renade, färglösa eller
af gul till gulbrun färg; rektificerad
stenkolsolja eller fotogén; rektificerad
jordolja, nafta, petroleum eller bergolja,
solarolja, parafinolja, med flera
till lyse begagnade vätskor
afvel: Sicilianskt
andra slag
vafvelblonima
Tullafgift i nu
gällande Svenska
Tulltaxa.
Enli
gt Tullkomiténs förslag
Qvantitet
för Tullbe-  räkningen.
1865
1866
ren
1867
1868
1869
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
1 «
2 ä 3
1 skålp.
2
»
3
»
2
»
2
»
1
—
fria
—
fria
I «
2
1 skåip.
1
—
fritt
—
fritt
1 3
1
—
fritt
»
2
—
fri
Enligt tra
taten erne
lan Frank
rike oell
Tyska Tul
föreningen
ore.
fria
fria
fritt
fritt
fri
13
VI!
‘
’
:
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\S 40.
11
N:o 40.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
nedsättning i bevillning en för rese-agenter; Gifven Stock
holms
Slott den 11 November 1865.
Uti § 16 af nu gällande Bevillnings-stadga den 8 Januari 1864 föreskrifves,
bland annat, att utländning, sorn reser omkring i landet och för egen eller, såsom
utskickad, för annans räkning, bjuder ut eller slutar handel om utländska varor,
skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna
skriftlig uppgift huru länge han ämnar här qvarstanna, och dervid erlägga 100 It:dr
för rättigheten att under en tid af högst tre månader idka dylik handel; samt
att, derest han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, det skall åligga
honom att förskottsvis betala ytterligare 40 R:dr i månaden.
Ett motsvarande stadgande har äfven i föregående Bevilluings-förordniugar
varit intaget, ehuru afgiftsbeloppen tid efter annan förändrats. Så utgjorde dessa
afgifter enligt Bevillnings-förordningen af 1851 för de första tre månaderna 75
R:dr Banko, och för hvarje månad derutöfver 25 Hulr Banko; enligt Bevillnings-'
förordningen 1855 respektive 37 R:dr 24 sk. och 12 R:dr 24 sk. Banko; enligt
Bevillnings-förordningen af 1858 respektive 50 R:dr och 20 R:dr Riksmynt; samt
enligt Bevillnings-förordningen af 1861 samma belopp, som nu är bestämdt.
Uti den Handelstraktat, hvilken den 14 sistlidne Februari blifvit afslutad
mellan de förenade rikena och Frankrike, deruti stadgats om ömsesidig rättig
het för Franska fabriksidkare och handlande eller deras rese-agenter att i Sverigeeller
Norge, och för dylika personer från sistnämnda länder att i Frankrike göra
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J/s 40.
uppköp för sin industris behof och att emottaga beställningar, med eller utan
prof, men icke att till försäljning kringföra varor, har såsom följd af nyssnämnda
i Bevillnings-stadgan föreskrifna skyldighet för utländska handlande och agenter
att för rättigheten att härstädes utbjuda, eller afsluta handel om utländska varor,
erlägga särskild bevillning, dels den bestämmelse blifvit i 15:de artikeln införd,
att, så länge den Svenska lagstiftningen pålägger utländska rese-agenter särskild
bevillningsafgift, en afgift till lika belopp skall kunna i Frankrike affordras Svenska
rese-agenter;
dels ock, i sammanhang med ratificerandet af omförmälde Traktat den 10
sistlidne Mars, Kongl. Maj:t genom en särskild deklaration förbundit Sig att vid
innevarande riksdag föreslå nedsättning till åtminstone hälften af den bevillningsafgift,
som af rese-agenter för utländska handelshus i Sverige nu erlägges.
På grund häraf vill Kongl. Maj:t nu hos Rikets Ständer i nåder föreslå,
att ofvanberörda i § 16 af gällande Bevilluings-stadga föreskrifna afgift må, med
bibehållande i öfrigt af de för samma afgift meddelade bestämmelser, till beloppet
nedsättas från 100 R:dr till 50 R:dr för de första tre månaderna, och från 40
R:dr till 20 R:dr för hvarje följande månad, eller till likhet med hvad som, enligt
Bevillnings-stadgan den 6 April 1858 var fastställdt.
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 40.
13
Utdrag af Protokollet öfver Finans-År enden, hållet inför Hans Hajd
Konungen i Stats-Eädet å Stockholms Slott den 17 November
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld, och '
Carlsson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, förut fattade beslut, nu uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, angående nedsättning i bevillningen för rese-agenter;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla omförmälda förslag, sådant det finnes
protokollet bilagdt; skolande alltså nådig Proposition, i öfverensstämmelse
"dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
»
14
Kongl. Map.ts Nåd. Proposition J\'s 41.
N:o 41.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i fråga örn
af stående åt Båtsmansenkan M. Ch. Säf af ett efter hennes
aflidne man Kronan tillfallet dana-arf; Gifven Stockholms
Slott den 17 November 1865.
&
Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift liar Rotebåtsmannen af Södra Roslags
2:dra kompani Carl Johan Säfs enka Maria Charlotta Söderström, jemte
förmälan, att, enär någon arfvinge till hennes den 23 April 1862 aflidne man
icke inom behörigen kungjord tid anmält sig, hans till 63 R:dr 35 öre uppgående
lott i det efterlemnade boet blifvit såsom Kongl. Maj:ts och Kronans danaarf
ansedt, i underdånighet anhållit, att, med afseende på sökandens intygade
sjuklighet och deraf orsakade svårighet att försörja sig och då hon sjelf genom
träget arbete bidragit till hopsamlandet af det lilla bohaget, som funnits efter
hennes man, Kongl. Maj:t täcktes af gunst och nåd tillerkänna henne nämnda
dana-arfsmedel.
Denna underdåniga ansökning har Kongl. Maj:t tagit i öfvervägande och
vill, med afseende på härvid förekomna bevekande omständigheter och ifrågavarande
dana-arfsmedels obetydliga belopp, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer
att för deras del medgifva, det Kronan må till förmån för sökanden afstå sin
rätt till nämnda dana-arf.
Handlingarna i detta mål sipola' tillställas det Utskott, till hvilket frågan
varder af Rikets Ständer öfverlemnad; och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 41.
k
15
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rädet å Stockholms Slott den 17 November
1863.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten, ,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlsson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, förut fattade beslut, nu uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition, i fråga om afstående åt Båtsmansenkan M. Ch. Säf af ett
efter hennes aflidne man Kronan tillfallet dana-arf;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla omförmälda förslag, sådant det finnes
protokollet bilagdt; skolande alltså nådig Proposition, i öfver
ensstämmelse dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, JY? 42.
N:o 42.
Ank. till Exp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj ds Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående Styrelsens
för Allmänna Hypotheksbanken underdåniga ansökning
om kreditivrätt i Rikets Ständers Bank för Allmänna
Hypotheksbanken; Gifven Stockholms Slott den 17
November 1865.
Enligt uppdrag af delegarne i Allmänna Hypotheksbanken har nämnda Banks
Styrelse uti skrifvelse den 6 nästlidne September hos Kongl. Majit i underdånighet
anhållit, att, då Hypotheksföreningarnes ränte- och amoteringsliqvider för de
från Hypotheksbanken undfångna lån i allmänhet inträffade på andra tider, än
dem då Bankens egna annuitetsliqvider skola fullgöras, och Banken i följd deraf
ofta vore nödsakad genom tillfällig upplåning anskaffa för sagda liqvider erforderliga
medel, vid hvilka tillfällen det skulle för Banken vara af väsendtligt
gagn att hos Rikets Ständers Bank ega kreditiv till det belopp, som för ändamålet
kunde anses behöfligt, Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer göra nådig
framställning derom, att, på sätt andra inrättningar förut fått sig medgifvet,
Allmänna Hypotheksbanken måtte hos Rikets Ständers Bank erhålla kreditiv,
utan kreditivafgift, till belopp af 500,000 Ridr.
Kongl. Majit, Som låtit förevarande underdåniga ansökning Sig föredragas,
har dervid funnit detta ärende icke föranleda till annan åtgärd än att detsamma
till Rikets Ständers afgörande öfverlemnas; kommande i sådant afseende handlingarna
i målet att Rikets Ständers vederbörande Utskott tillställas; Och Kongl.
Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
År och dag som ofvan.
CARL.
J. A. Gripenstedt.
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse JS 42.
17
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 11 November
186ö.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reutersköld och
Carlson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, förut fattade beslut, nu uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning af Styrelsens för Allmänna Hy-*
potheksbauken underdåniga ansökning om kreditivrätt i Rikets Ständers Bank för
Allmänna Hypotheksbanken;
Och behagade Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets tillstyrkande,
i nåder gilla omförmälda förslag, sådant det finnes
protokollet bilagdt: skolande alltså nådig skrifvelse, i öfverensstämmelse
dermed, till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 18 Höft. 3
Stockholm, K. A. Lindström, 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
1
X:o 43.
Alik. till Exp.-Utsk. dén 22 Nov. 1865, kl. 6 e. lii.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående förändring
i grunderna för Beväringsinrättningen, samt om bildande
af en Landtstorm; Gifven Stockholms Slott den 21
November 1865.
Efter pröfning af särskilde komiterades den 12 sistlidne Maj afgifna underdåniga
betänkande, angående landtförsvaret, har Kongl. Majit ansett rikets försvarskrafter
böra så ordnas:
att för arméen bestämmes, dels en fredsfot och dels en krigsfot, den sednare
mindre eller större;
att arméens fredsfot, bestående af stamtrupper eller den ständiga ar
-
méen, utgöres af
Infanteri 50 bataljoner,
med befäl vid hvarje bataljon för en och en half sådan;
Kavalleri 42 sqvadroner;
Fältartilleri 25 batterier;
Fästningsartilleri 4 kompanier;
Ingeniör-trupper 2 bataljoner;
att en väl öfvad förstärkning åt denna ständiga armée bildas, så att styrkan
utan uppskof kan uppbringas till 50,000 man, som är arméens mindre
krigsfot;
Bih. till II. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 19 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
att denna styrka, inom icke allt för lång tid, kan ökas till 70,000 man,
hvilken större krigsfot bör, om så behöfves, kunna förstoras till 100,000 man
och vid detta antal bibehållas; — alla dessa stridande:
samt att till ortförsvaret bildas en landstorm.
För att erhålla den mindre krigsfoten, eller 50,000 man stridande, hvilka måste
vara skicklige att genast vid uppbåd gå i fält, borde 5,000 man ur hvarje af fem beväringsklasser,
eller 25,000 man, hafva en öfning, någorlunda motsvarande den, hvilken
stammens rekryter vid indelta arméen erhålla, innan de såsom stamsoldater kunna godkännas.
Dertill erfordras en rekrytskola af minst 62 dagar första året och derefter 15
dagars vapenöfning under 3 följande år tillsammans med stammen. För försvarets betryggande
vore visserligen önskligt, att äfven för den öfriga beväringsstyrkan öfningarne
kunde utsträckas åtminstone till lika lång tid, som nu är stadgad, men i anseende till
den stora kostnaden derför och den derigenom uppkommande förlusten af arbetskraft
för näringarne, å hvilken sednare omständighet Rikets Ständer också fästat så stor vigt,
att beväringsmanskapets nuvarande vapenöfningar blifvit fördelade på två år, med föreskrift
att de begge klasserne icke må samtidigt vapenöfvas, har Kongl. Maj:t trott böra
tillses, om icke någon lindring härutinnan kan medgifvas, utan att försvarets styrka i
någon betänklig män nedsättes.
Härvid förekommer, dels att genom den medborgerliga krigsbildningen, som vid
undervisningsverken meddelas, ungdomen bör blifva invand vid uppmärksamhet, hörsamhet
och snabb uppfattning af hvad som skall verkställas, på samma gång det egna herraväldet
öfver kroppens rörelser utbildas, hvilket, jemte kamratbandet, enighet, samverkan
och hastigt utförande af den ledandes befallningar, utgör grunden för soldatbildningen;
dels att det varma nit, hvarmed det frivilliga skarpskytteväsendet omfattas och
utvecklas, synes hos den manliga befolkningen hafva väckt tanken på nödvändigheten
af att kunna bidraga till fäderneslandets försvar; och om den första krigsförstärkningen,
på sätt förut nämndt är, kan få en fullständigare öfning och sålunda möjlighet beredas
för den öfriga delen af samma förstärkning att, före behofvet af dess användande, tilldelas
en nöjaktig undervisning, bör en lindring i beväringspligtens fullgörande kunna
medgifvas, så länge omförmälda, försvarskraften betryggande, förhållanden fortfara.
Under förutsättning häraf och af ofvannämnda fullständigare öfning för en del af
beväringen, skulle nemligen den öfriga delen kunna helt och hållet befrias från vapenöfning
i fredstid; dock med förbehåll att, om den medborgerliga krigsbildningen icke behörigen
handhafves eller de frivilliga skarpskytteföreningarnas öfningar icke med fortfarande
nit omfattas, beväringens allmänna vapenöfning åter må vidtaga.
Sättet för det årliga uttagandet af det manskap bland beväringen, hvilket i fredstid
skulle erhålla en fullständigare vapenöfning, kan vara olika. Frivillighet vore det
önskligaste, men derpå kan organisationen ej byggas, ehuru denna frivillighet till icke
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
3
obetydlig del torde kunna påräknas här i landet, om en lämplig uppmuntran kunde tilldelas
dem, som frivilligt anmäla sig till den drygare beväringspligten, i stället för att
äfventyra tvungen uttagning dertill. Tillgång till denna uppmuntran kunde beredas genom
de medel, som inflyta för befrielse från vapenöfning under fredstid och, om brist
deruti uppstod, genom anvisning på anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.
Emellertid, för att fylla antalet af dem, som skulle undergå den vidsträcktare vapenöfningen,
måste sättet för uttagningen genom lag bestämmas. Enklast och rättvisast bör
denna, såsom i andra länder är antaget, kunna ske genom lottning och sådan verkställas
till viss procent af de på hvarje mönstringsställe godkände beväringsynglingar, som skola
i lottningen deltaga. Ehuru härigenom naturligtvis icke kan erhållas ett bestämdt antal
inom hela landet, synes dock detta vara af mindre vigt, då förändringar i alla fall ständigt
inträffa ibland de inmönstrade; men det medförer lika behandling vid alla mönstringsställen
och full rättvisa mot de beväringspligtige.
Med erfarenhet af den långsamma kroppsutveckling, som i allmänhet hos nordboen
är rådande, och med kännedom om den sjuklighet och afgång, som under krigets
ansträngningar, försakelser och vedermödor uppstå bland yngre icke utbildadt manskap,
samt då det derjemte visat sig, att första beväringsklassen i allmänhet icke vunnit den
styrka och uthållighet, som hos en soldat kräfvas, men att andra klassen redan vunnit
betydlig kroppsutveckling jemförelsevis till den första, bjuder omtanken för folkets väl
och arméens bestånd, att, trots vanan och de ekonomiska förhållandena, beväringsåldern
framflyttas utöfver hvad nu är bestämdt. Landtförsvars-komitéen har på goda skäl föreslagit
denna framflyttning med två år, men då detta djupt ingriper i den enskilda lefnadsställningen,
samt den första klassen vanligen kommer att tillhöra depöterna större
delen af första året, anser Kongl. Majit fordringarna på beväringsålderns framflyttning
•böra inskränkas till ett år.
Beväringsinrättningen, som är ett hufvudsakligen bidragande medel för arméens sättande
på krigsfot, måste vara så ordnad, att den kan hålla krigsmagten fulltalig. Såsom
den nu är beskaffad, gifver den icke visshet derom; med afseende hvarå beväringspligten
bör utsträckas ett år öfver den nuvarande, så att krigsförstärkningen kunde utgå
af sex beväringsklasser.
Under för landet ogynsamma omständigheter och vid utomordentliga tillfällen
kan dessutom för försvaret erfordras större tillgång på folk för krigsstyrkans uppehållande
till tillräckligt antal, och inga medel få åsidosättas för att i alla händelser gifva
hopp om allvarligt försvar. Värnepligten bör derföre i Sverige vara minst lika utsträckt
som i Norge, och således, utom förrberörda sex krigsförstärkningsklasser, ytterligare fyra
reservklasser genom lag bestämmas.
Den armé, ett litet land kan underhålla, bör dock icke vara ensam det medel,
hvarigenom nationen betryggar sitt yttersta försvar mot vida mägtigare grannar. Hos
nationen måste den tanken lefvande framstå och kunna i handling utföras, att för ort
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
försvaret hvar och en vapenför man är skyldig att efter bästa förmåga bidraga till
värnandet af egen härd och bevarandet åt efterkommande af arfvet från förfäder, —
sjelfständighet, politisk frihet och urgammal nationalära. Genom lag bör en landstorm
bildas och nationen tillförbinda hvarje vapenför man att deltaga i denna ärofulla
strid, hvilken, oaktadt de stora ansträngningar och uppoffringar den ock må kräfva,
icke får af någon åsidosättas, då det gäller fosterlandets väl.
För bildande af detta nationalförsvar vill Kongl. Maj:t föreslå följande:
att hvarje svensk man må vara skyldig att deltaga i allmänna beväringen
från och med året näst efter det, då han fyllt 21 år till och med det år,
då han uppnår 31 års ålder;
att beväringsmanskapet må delas i 10 årsklasser, deraf de sex första utgöra
arméens (flottans) krigsförstärkning och de fyra sednare arméens (flottans)
krigsreserv;
att en. del af beväringsmanskapet må erhålla en fullständigare krigsbildning
och derför öfvas under 62 dagar det första året och 15 dagar under
hvarje af de tre följande åren samtidigt med stammen;
att för sådant ändamål må hvarje år uttagas en fjerdedel af de ynglingar,
som det året tillhöra första beväringsklassen och finnas dertill antagliga, samt
att dessa må benämnas beväringssoldater;
att till beväringssoldater må uttagas först frivilliga, som sig dertill anmäla,
och återstoden genom lottning;
att under vilkor af beväringssoldaternes ofvanberörda fyra-åriga öfning,
det öfriga beväringsmanskapets öfningar må inställas; — Kongl. Majit och
Rikets Ständer förbehållet att om deras återupptagande förordna, derest sig
visar att den medborgerliga krigsbildningen icke fortgår, eller att de frivilliga
skarpskyttekorpsernas öfningar försummas;
att den del af sjöbeväringsmanskapet, som hittills vapenöfvats vid arméen,
äfven må dit öfverföras, men vid krigstillfällen öfverlemnas till sjöförsvaret
så stort antal af beväringsmanskap, som för vapnet erfordras;
att, då vid krigstillfällen, eller rustning dertill, beväringsmanskap skall
till sjöförsvaret aflemnas, det må tagas från områden, som för sjötjensten äro
de lämpligaste, men dessa områdens beväringssoldater alltid tillhöra arméen;
att, utom infanteriet, äfven artilleriet och ingeniör-trupperna må tilldelas
beväring och beväringssoldater;
att kavalleriet endast under krig, eller vid rustning dertill, må tilldelas
beväring;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\i 43.
att till beväringssoldater må räknas endast de dertill uttagna af förstärkningsklasserna;
att
reserven icke må utgå förr än förstärkningens alla klasser inom
samma ort blifvit uppkallade;
att ingen beväringsskyldig må vid mönstring godkännas, som icke är
till krigstjenst duglig;
att beväringsskyldig, som vid första mönstringen, till följd af tillfällig
åkomma eller sjukdom, icke kan antagas, må ställas på ett års förbättring;
att, utan förändring i öfrigt af nu gällande grunder för legning, det n;å
tillåtas beväringsskyldig af de sex förstärkningsklasserna att, vid inträffande
uppbåd till krigsrustning, lega äfven inom de fyra reservklasserna, om de
icke blifvit till krigstjenst uppbådade, men att då den legande må ingå i
årets sista reservklass; „ '
att beväringssoldat väl må tillåtas att under samma förhållanden, som
det öfriga beväringsmanskapet, sätta annan karl i sitt ställe, under förbehåll,
att denne icke allenast uppfyller de i allmänhet stadgade vilkor, utan äfven,
antingen såsom beväringssoldat eller i krigstjenst, undergått motsvarande vapenöfning
med den, i hvilkens ställe han insättes;
att vid mönstring antalet af dem, hvilka mot afgift fä befria sig från
vapenöfning i fredstid, icke må öfverstiga en femtedel af de till vapentjenst
godkända beväringsskyldiga och att, om flera sig härtill anmäla, genom lottning
skall bestämmas, hvilka må befrielse åtnjuta;
att derefter beväringssoldaterna bland de öfriga må uttagas, nemligen
först bland dera, som frivilligt anmäla sig, och fyllnaden i antalet genom
lottning bland öfriga godkända;
att byte emellan dem, som genom lottning blifvit till beväringssoldater,
och dem, som blifvit till allmänna beväringen bestämda, må vid mönstring af
mönsterherre medgifvas;
att beväringssoldat, som derefter önskar sådant byte ingå, må derom
hos Kongl. Majit göra ansökan, med anförande af de skäl, som kunna verka
för bifall till bytet;
att de, som sålunda ingått byte, må inträda i hvarandras skyldigheter
och rättigheter i afseende på beväringspligten, dock så att beväringssoldat
alltid skall genomgå en 62 dagars rekrytskola och derefter minst 15 dagars
vapenöfning under hvarje af påföljande tre år; och
att beväringssoldat, som fullgjort sin pligt i krigsförstärkningen, må, om
han från denna tjenstgöring företer hedrande betyg och inom ett år ånyo
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
genom byte ingår såsom beväringssoldat, befrias från rekrytmötet, men deltaga
i vapenöfning så många år, som det ålegat den med honom bytande att
möte bevista, och öfvertaga den bytandes tjensteår i krigsförstärkningen.
Vidare, och som afgiften för vapenöfningsfrihet bör motsvara den verkliga uppoffring,
vapenöfningspligten kan medföra, men hvarken vara så hög, att den endast af
de mera förmögna kan erläggas, eller så låg, att den uppmuntrar till otidigt begagnande
af friköpet, anser Kongl. Maj:t:
att vapenöfningsfrihets-afgiften för hvarje år må, likasom nu, af Kongl.
Maj:t bestämmas.
Ju flere befrias från vapenöfniugen, destomera nedsättes antalet af dem, bland
hvilka beväringssoldaterna skola uttagas. Denna befrielse bör således icke alltför långt
utsträckas; och Kongl. Maj:t anser:
att den för medlemman. af frivilliga skarpskytteföreningar i vissa fall
med gift) a befrielse från första årets vapenöfning med beväringsmanskapet
må, sedan den längre rekryt-exercisen börjat, upphöra för dem, som blifva
bevärings-soldater.
Till följd af beväringssoldaternes nu föreslagna längre öfningstid, anser Kongl.
Maj:t:
att den tid, inom hvilken beväringsskyldig, som för vapenöfning eller
tjenstgöring varit ur enskild tjenst frånvarande, är berättigad att i tjenst
eller lära återgå, må utsträckas från 8 till 12 veckor.
Med afseende på nu gällande föreskrifter för afskedadt manskaps pensionerande,
och i betraktande af beväringssoldatens utsträckta vapenöfning, anser Kongl. Maj:t:
att beväringssoldat, som tager tjenst i nummer vid eller, befordrad till
befälsgrad, öfvergår till den stående arméen, må i afseende å pension få beräkna
de år, han varit beväringssoldat, såsom tjenst vid indelta arméen.
Med en ökad beväringspligt måste följderna för öfverträdelse af beväringslagen
ställas i förhållande derefter; hvadan Kongl. Maj:t anser:
att beväringsskyldig, som utan laga förfall eller andra dermed jemförliga
skäl undanhåller sig från mönstring, skall vara förfallen till böter af 10 R:dr
första gången och 20 R:dr hvarje påföljande gång samt derjemte vara sjelfskrifven
till beväringssoldat, om han vid mönstring finnes dertill antaglig; och
att nu gällande föreskrifter om beväringsskyldigs .qvarstående ett år längre
i beväringen för hvarje år, han utan laga förfall undandrager sig vapenöfning,
och öfverflyttande till den klass, med hvilken han bör vapenöfvas,
må tillämpas äfven på den utsträckta beväringspligten och beväringssoldaternes
fleråriga vapenöfningar.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
7
Sedan lagstiftningen i brottmål undergått betydliga förändringar och, bland annat,
vanfrejd blifvit närmare betecknad genom uteslutande från medborgerligt förtroende;
och då det ovedersägligen är ett stort förtroende att deltaga i fosterlandets försvar,
hvilket hvarje krigare räknar sig till ära; föreslår Kongl. Maj:t i nu gällande föreskrift
den förändring:
att vanfrejdad beväringsskyldig må uteslutas från hedern att såsom beväringsman
tillhöra rikets krigsmagt.
Enär stamsoldaterne aldrig ensamt böra skickas i striden, utan alltid i förening
med dess krigsförstärkning, beväringen, måste denna sednare således vara disponibel
utan tidsutdrägt, då deraf göres behof, och lagen derom får ej vara tvifvelaktig. Den nu
gällande beväringslagen föreskrifver, att beväringsmanskapet må uppbådas »under krig
eller när eljest »Kongl. Maj:t pröfvar» rikets försvar det påkalla». Ehuru deruti icke
finnes något hinder för Kongl. Majit att, vid mobilisering af en viss del af den stående
arméen, äfven uppbåda dertill hörande förstärkningsmanskap, så är dock uttrycket icke
bestämdt. Då den största vigt ligger derpå, att intet tvifvel härom uppstår, anser
Kongl. Majit, att 10 § af nu gällande beväringslag bör erhålla en något förändrad lydelse,
nemligen:
»att under krig, eller rustning dertill, eller när eljest Kongl. Majit pröfvar
rikets försvar det påkalla, må Kongl. Majit till vapentjenst uppbåda antingen
alla beväringssoldater eller ock större eller mindre del af dem, jemte
så stor del af det öfriga beväringsmanskapet, som Kongl. Majit finner nödigt,
vare sig från hela riket eller endast från vissa landsorter, utan afseende
derpå, huruvida eller till huru stor del beväringen inom rikets öfriga landskap
kallas till vapen».
För att befordra frivillig tjenst såsom beväringssoldat, anser Kongl. Majit:
att beväringspligtig, som frivilligt vid mönstring anmäler sig till beväringssoldat
och dertill antages, må under första årets vapenöfning tilläggas
en extra aflöning från allmänna beväringsfonden, beräknad efter 50 öre om
dagen;
att, intilldess lagen om beväringssoldater träder i verkställighet, allmänna
beväringsfonden till hufvudsaklig del må afsättas för dessa extra aflöningars
bestridande; och
att om de, sådant oaktadt, något år icke skulle af fondens inkomster
kunna bestridas, fyllnaden må tagas från anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.
Genom nu föreslagna vapenöfning för beväringssoldaterna, kunna vapenfärdighet
och tjensteskicklighet hos dessa vinnas i större mån, än hvad som i detta afseende kan
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
förväntas af nuvarande bevärings-eliter, hvadan all befordran Bland beväringen endast
bör tillkomma beväringssoldaten; och Kongl. Majit anser således:
att den nuvarande inrättningen af bevärings-eliter må upphöra.
Såsom biträden åt befälet under marcher till och ifrån möten, kunde lämpligast
pålitliga beväringssoldater uttagas; hvarföre Kongl. Maj:t anser:
att, bland beväringssoldaterna, ett antal af högst 24 på hvarje bataljon
må för visad skicklighet och pålitlighet förordnas till rotmästare, hvilka böra
erhålla vice korporals portionsskilling och tilläggas något utmärkelsetecken.
Till beredande af utväg för beväringssoldat att under fred vinna befordran till
under-officer, föreslår Kongl. Majit:
att beväringssoldater, till ett antal af två på bataljon, må efter egen ansökning
beordras till korporals- och underbefäls-skolor, samt der underhållas
af anslagen till beväringsmanskapets vapenöfningar;
att beväringssoldat må i samma ordning, som manskap vid stammen, befordras
till underofficer; och
att från beväringssoldater befordrade underofficerare utan lön må, till ett
antal af fyra på hvarje bataljon, under de år de eljest skolat tjenstgöra såsom
beväringssoldater, åtnjuta dagtraktamente under regementets vapenöfningar,
samt beklädnadspenningar och gratifikation enligt de i 29 § af Kongl. Förordningen
den 4 Februari 1862 stadgade grunder; börande dock dagaflöningen
utgå från samma anslag, som för det öfriga underbefälet, då sådan förmån
detta tillkommer.
För bildande af en officer s-reserv bör en elittrupp kunna bildas; i hvilket afseende
Kongl. Majit föreslår:
att beväringsskyldige, som aflagt afgångsexamen från rikets elementarläroverk
och blifvit till beväringssoldater uttagna, må i stället för dermed
förenad vapenöfningspligt, anmäla sig att blifva bevärings-eliter;
att äfven andra beväringsskyldige, som aflagt samma examen, må såsom
bevärings-eliter på egen begäran antagas;
att bevärings-elit under första året genomgår en 62 dagars rekryt- och
soldatskola och under andra året 42 dagars befälskola; samt
att bevärings-elit, som genomgått förestående vapenöfningar och dervid
blifvit godkänd, samt i öfrigt har de egenskaper, som fordras af ett blifvande
befäl, må vid uppbåd till krigstjenst konstitueras till underofficer och i mån
af visad skicklighet äfven till officer.
För
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
9
För en hastig öfvergång från freds- till krigsfot är dock icke nog, att beväringsinrättningen
så ordnas, att tillgång på folk finnes; det måste äfven beredas möjlighet
att kunna rätt beräkna den krigsförstärkning, hvarje stambataljon har att påräkna och
i mobiliserings-stunden kunna skyndsamt få denna förstärkning under vapen. — Den redovisning
af beväringsmanskapet, som nu förefinnes, vidlåda stora brister. De upplysningar,
Landtförsvars-komitéen derom lemnat, visa behofvet af noggrannare bestämmanden
deruti; och Kongl. Maj:t anser att, i sammanhang med utfärdandet af den nya beväringsförfattning,
hvars hufvudgrunder nu blifvit framställda, åtgärder böra vidtagas för
dessa bristers afbjelpande.
Hvad här blifvit yttradt och föreslaget angående beväringen, bör icke tillämpas
på Gotlands National-beväring, så länge särskild konvention derom är gällande; —•
hvarjemte Kongl. Majit vill erinra, att, derest en del af sjöbeväringen öfverflyttas till
arméen, bevärings-områdena derefter mäste rättas.
Såsom ett yttersta medel för fosterlandets försvar, har omnämnts landstormen.
En sådan är lämplig för Sverige, som, med krigsstyrkan grundad på beväringssystemet,
bör hafva att vänta en allmän vapenfärdighet bland den manliga befolkningen, och der
från gamla tider blifvit inympadt medvetandet af skyldigheten att gå »man ur huse» för
att försvara hemmet. Men med afseende på denna kunskap i vapnens bruk och på de
uppoffringar, som skulle uppstå af föreskrift om vapenöfningar för landstormen, finner
Kongl. Maj:t för närvarande icke skäl att sådana föreslå, helst det är att hoppas, att
de frivilliga skarpskytte-föreningarnes exempel skall locka till skjutgillens anordnande
och landstormen derigenom öka sin användbarhet för strid. Vid bildandet af landstormen
blifva de frivilliga skarpskytteföreningarne äfven dess rot och kärna. Såsom en
öfvad stam kunna dessa erbjuda goda ledare och tjenstkunnigt, öfvadt befäl och underbefäl
af flera grader. Med den ihärdighet, oförtrutenhet och fosterlandskärlek, dessa
föreningar hittills visat, lära deras bemödanden icke blifva mindre eller nitet svalare,
om de erhålla det förtroendefulla och hedrande uppdraget att blifva landstormens stam.
Då i sammanhang härmed tillämpning af bestämmelserna om gymnastik och vapenföring
i skolorna med nit och skicklighet fullgöres, bör nationen kunna vinna en utbildning och
en vapenkunnighet, som göra möjligt för landstormen att kraftigt uppträda, der dess
tjenst måste påkallas; hvarunder den äfven af en fiende lärer kunna påräkna att åtnjuta
den aktning och behandling, som tillkomma en genom lag bildad krigsstyrka, då
den uppfyller sina pligter, men vanligen icke tillerkännas en utom lag bildad folkresning.
På dessa grunder föreslår Kongl. Majit:
att alla vapenföra män från 20 till 50 år, hvilka icke tillhöra den ordinarie
krigsstyrkan, må förklaras utgöra en landstorm, som kan uppbådas till
hemortens försvar;
att landstormen må delas i tvänne uppbåd, af hvilka det första utgöres
af män från 20 till 40 år, och det andra af män från 40 till 50 år;
Bill. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 19 Iläft. 2
Kongl. Maj:ts Nåd. Propositon M 43.
att hvarje län, i förhållande till dess vidsträckthet, utgör ett eller flera
landstorms-områden;
att landstorms-området för Stockholms stad må sträcka sig till yttre
befästningslinierna, då staden blifvit befästad;
att landstormen endast må af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på Konungens
i Stats-Rådet fattade beslut, kunna uppkallas, då krig utbrutit;
att landstorm, uppkallad, må stå under krigslagarna, på samma sätt som
Gotlands National-beväring;
att första uppbådet må hafva tjenstgöringsskyldighet inom landstormsområdet;
andra uppbådet inom socknen och Stockholms stads inom tullarne;
att Staten under krig må anskaffa gevär åt dem, som icke ega sådana,
och tillhandahålla ammunition;
att landstormen icke må hafva någon föreskrifven uniform, men att derom
må kunna frivilligt öfverenskommas inom kompaniet;
att hvarje till landstormen hörande man må vara skyldig kläda och föda
sig på egen bekostnad, då han uppbådas, men att fattiga förses med kläder
och föda af kommunen;
att andra uppbådet ej må kunna uppkallas förrän det första förut utgått;
att de beväringsklasser eller delar deraf, hvilka ej äro inkallade till arméen,
må utgå med landstormens första uppbåd i sin ort;
att Landshöfdingen må hafva befäl öfver länets landstorm, intilldess den
uppbådas till tjenstgöring, då den skall träda under militär-befäl;
att landstormen må bildas i kompanier och bataljoner;
att kompaniernas och bataljonernas styrka må vara olika och rättas
efter lokala förhållanden;
att flera socknars manskap, deraf minst 500 tillhöra första uppbådet, må
bilda en bataljon;
att befälet må väljas på det sätt, att förslag på tre personer upprättas,
deraf en erhåller förordnande, nemligen:
Bataljons-chef efter val och förslag af bataljonen, förordnas af Kongl.
Majit;
Kompani- och Pluton-chefer, efter val och förslag af kompaniet, förordnas
af Landshöfdingen;
Afdelnings-chefer och Korporalen, efter val och förslag af kompaniet,
förordnas af kompanichefen;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
11
att kompanicheferne må hafva skyldighet föra rulla öfver sitt manskap,
med ledning af de årliga mantalslängderna; börande ett sammandrag af rullan
årligen insändas till bataljonschefen, som lemnar en afskrift deraf till
Landshöfdingen;
att landstormens män må hafva samma rätt till krigsbelöningar för visad
mandom och samma rätt till pension för svår blessyr, som för arméen är
stadgadt; och
att de frivilliga skarpskytteföreningarne, ehuru vid uppbåd uppgående i
krigsförstärkningen eller landstormen, må, till förvärfvande af ökad vapenfärdighet,
fortfara efter nu gällande grunder, i hvad de icke strida mot
landstormen.
Kongl. Majt vill härmed till Rikets Ständers pröfning och yttrande framställa
dessa förslag, angående grunder för beväringsmanskapets användande samt om bildandet
af en landstorm; skolande, i händelse af antagande häraf, förslag till författningar, så
väl om den allmänna beväringen som angående landstormen, af Kongl,.Majt till Rikets
Ständer vid en blifvande riksdag framställas.
Kongl. Majt förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 43.
Utdrag af Protokollet öfver Landtf&rsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stais-Rådet å Stockholms Slott den
21 November 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan,
förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
till Rikets Ständer:
l:o Angående förändring i grunderna för beväringsinrättniugen samt om bildande
af en landtstorm;
Kongl. Maj:t täcktes uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda,
samt förordna, att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
M. .7. Bandelin.
Kongl. MajUs Nåd. Proposition M 44.
13
N:o 44.
Ank. till Bxp.-Utsk. den 22 Nov. 1865, kl. 6 e. m.
Kongl. Majits Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående grunderna
för Infanteriets och Kavalleriets organisation; om
rättighet för den inclelta soldaten eller ryttaren till tidigare
afsked; samt om Arméens vapenöfning ar och Underofficersbildningen;
Gifven Stockholms Slott den 21 November 1865.
Att ständigt under vapen hålla den stridsstyrka, som för landets försvar erfordras,
är icke förenligt med god hushållning; men man måste deremot vara beredd att
hastigt kunna mobilisera de påräknade stridskrafterna. Sättet att erhålla den behöfliga
stridsstyrkan bör vara sådant, att målet uppnås med minsta uppoffring af arbetskraft
och medel. Detta sker om stridskrafterna så ordnas, att en efter omständigheterna
lämplig del deraf ständigt underhålles, såsom landets fredsfot, och den öfriga delen,
efter i stadgad ordning bibringad undervisning och öfning, får egna sig åt fredliga
yrken, intilldess äfven dess tjenst påkallas för landets försvar och arméen ställes
på krigsfot.
Den här i riket ständigt underhållna stridsmagten, eller de indelta och värfvade
trupperna, som för sig sjelfva icke äro på långt när tillräckliga för landets försvar,
måste vid alla organisations- och fältutrustningsfrågor betraktas endast och allenast såsom
stam för den armée, som uppstår genom beväringsmanskapets tillkomst; och såsom
lägsta klassen af de ledare, hvilka i högre klasser utgöras af befälet, böra stam
soldaterna
aldrig ensamt skickas i fält, utan alltid i förening med beväring, hvarigenom
arméen bildas.
Vid denna sammansättning af stam och beväring, måste dock noga tillses, att förhållandet
emellan de begge slagen af trupper blir sådant, att tjenstbarheten på det hela
bevaras. Den nummerstyrka, hvaraf både indelta och värfvade stammen nu består, är
icke tillräcklig för emottagande af de för närvarande nog litet öfvade beväringsskyldiga
till det antal, som erfordras utan att tjenstbarheten i alltför betydlig grad nedsättes.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYl 44.
Då icke heller den allmänna beväringen bör, utan i förening med stamtrupper,
användas mot fienden, på det beväringsmanskapet, medelst detta stöd och denna sammanhållning,
må undgå den ökade mansspillan och förlust i anfallskraft, som bland en
oöfvad trupp uppstår vid möte med en väl öfvad och disciplinerad, måste man söka
komma derhän, att de trakter af riket, som nu sakna stamtrupp för arméen, så vidt
ske kan, sådan erhålla; och Kongl. Maj:t anser, att utan särdeles stora uppoffringar
bristen på stamtrupper skulle till god del kunna afhjelpas,
om den båtsmansrotering, som, vid flottans nya organisation, kan för denna
blifva öfverflödig, öfverflyttas till arméens förfogande;
om de nummer vid indelta arméen, som nu äro afsedda för andra ändamål än
nummerkarlars underhåll, i allmänhet kunde återgå till sitt ursprungliga ändamål; och
om en viss del af allmänna beväringen komme att undergå en så fullständig
öfning, att den, utan menlig inverkan på stammen, kunde genast vid uppbåd ingå
i ledet och användas mot fienden, för att i sin tur äfven bilda stamtrupp, under det
andra delar af beväringspligtiga inkallas till depoterna och beredas att förstärka arméen
och ersätta uppkomna förluster.
Detta sätt för stamtruppernas förökande med förstärkningsmanskap borde ega
rum såväl vid infanteriet som vid artilleriet och ingeniörtrupperna; men kavalleriet
måste redan vid fälttågets början vara uppsatt till afsedd styrka och dess bevärings
manskap
endast bilda depoter för sedermera blifvande ersättningar och förstärkning.
Enligt hvad Kongl. Maj:ts under denna dag till Rikets Ständer särskildt aflåtna
nådiga Proposition, angående förändring i grunderna för beväringsinrättningen m. m.,
innehåller, anser Kongl. Maj:t, att arméen på fredsfot bör utgöras af följande trupper:
Infanteri 50 bataljoner;
med befäl vid hvarje bataljon för en och en half sådan;
Kavalleri 42 sqvadroner;
Fältartilleri 25 batterier;
Fästningsartilleri 4 kompanier;
Ingeniörtrupper 2 bataljoner.
Medelst förstärkning från beväringsmanskapet skulle arméen på krigsfot uppbringas
till en styrka af 50,000 man, utgörande den mindre krigsfoten, eller till 70,000
man, utgörande den större, hvilken sednare kunde i händelse af behof ytterligare förökas:
— alla dessa stridande.
Sedan Kongl. Maj:t, uti nyssnämnda Proposition framställt förslag om krigsförstärkningens
bildande, vill Kongl. Maj:t här påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet å
hvad Kongl. Majit finner erforderligt för åstadkommande af den uppgifna fredsfoten,
såvidt infanteriet och kavalleriet angår.
Kongl. Majits Nåd. Proposition M 44.
15
Infanteriet.
Till den större krigsfoten, 70,000 man, beräknas 60,000 man infanteri, och uti
den mindre krigsfoten, 50,000 man, ingår en infanteristyrka af 40,000 man, de sednare
alltid strids/år diga. Med beräkning af 800 mans bataljoner, skulle arméens infanteri,
vid den större krigsfoten, utgöra 75 bataljoner; och då den stående arméen, med förbigående
af Lifbeväringsregementet, som är under indragning, samt Hallands och WesterNorrlands
beväringsbataljoner, hvilka ännu icke ega någon stamtrupp, för närvarande
har endast 49 bataljoner, deraf 6 värfvade, skulle således erfordras en tillökning i stam
af 26 bataljoner. Kostnaderna härför skulle likväl blifva alltför kännbara, och då vid
de större regementena redan till en del finnes befäl, beräknadt för deras tillökning med
beväring, bör stammens organisation kunna ändamålsenligt, med minsta kostnad, i
samma rigtning fortsättas. Stambataljonerna böra derföre uppbringas till 50 och hvarje
bataljon erhålla befäl för lj, så att infanteriet på krigsfot kan uppsättas till 75 bataljoner
å 800 man i ledet, bestående af stam och krigsförstärkning.
I de flesta länder är regementsindelniugen antagen såsom lämplig för infanteriet,
och då den i Sverige tillika är en gammal bepröfvad indelning, befrämjande såväl det
helas samband, som den militäriska andan, samt den tillika medförer någon besparing
i utgifter, i jemförelse med en organisation på fristående bataljoner eller korpser,
så bör densamma lemnäs i allmänhet oförändrad, samt nuvarande korpser derjemte
bibehållas endast såsom undantag derifrån, föranledda af särskildt inverkande omständigheter.
Wermlands Fältjägareregemente, endast 600 man starkt med 24 officerare och
18 underofficerare, kan med afseende på krigsförstärkningens införlifvande dock icke
formeras på två större bataljoner och ännu mindre på tre, som den allmänna planen
förutsätter, med mindre än att ett betydligt antal af såväl befäl sorn trupp uppsättes.
Då sådant skulle förorsaka dryga kostnader, som icke kunna godtgöras genom minskning
på annat håll, anser Kongl. Maj:t detta regemente böra försättas på en bataljon och
förändras till korps. Härigenom komme visserligen stammen att minskas med en bataljon
i beräkningen, men då någon del af den till flottan anslagna rotering torde kunna
öfverflyttas till arméen och derigenom en väsendtlig lucka i dess organisation skulle
fyllas, i det att tvänne korpser, som nu sakna stamtrupp, erhölle en sådan, på samma
gång krigsförstärkningen i dessa orter, nemligen Wester-Norrland och Halland, finge en
stam att sluta sig till, så komme arméen sålunda att uppgå till de förut nämnda
erforderliga 50 stambataljoner; hvartill framdeles bör läggas en dylik på Gotland.
Likasom tillökning af stammen är i allmänhet önskvärd för undanrödjande af
de olägenheter, som uppstå, då en krigsförstärkning i densamma insättes, så påkallas
den ock för att i enskilda fall gifva en del indelta regementen eller korpser en lämpligare
nummerstyrka, än de nu hafva. Sådant kan i någon mån vinnas derigenom, att
soldatrotar, nu disponerade för ändamål, främmande för försvarsverket, och sådana
nummer, som äro indragna till aflöning åt andra än dem, som tillhöra nummerstyrkan,
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
varda rekryterade. För samma orsak borde den nya ordinarie roteringen inom knektehållet
och de delar af båtsmanshållet, som till arméen öfverflyttas, fullgöra verklig
rotering i stället för nu utgående vakansafgift, samt detta tillämpas öfverallt, der det
fordras för ordnandet af truppernas styrka.
Då det icke är möjligt att gifva alla indelta bataljoner ett lika antal rust- eller
rotehållsnummer, samt anvisningen af nummer för spel och gevärshandtverkare således
vid regementena inverkar olika på antalet disponibla bajonetter, bör behofvet af
rust- och rotehållsnummer för spelet och gevärsliandtverkarne beräknas för hela infanteriet
och fördelningen på regementen och korpser ske i förhållande till deras styrka,
så att de svagare få färre eller inga och de starkare flera indragna och anslagna nummer.
Men intet regemente och ingen korps bör få flera anslagna nummer än regementet eller
korpsen bör hafva spel och gevärshandtverkare. De öfriga blifva indragna till regementets
eller korpsens lönefond, hvarigenom behofvet af kontant statsanslag der minskas,
och de svagare regementena och korpserna få, till fyllande af bristen i anslagna rusteller
rotehållsnummer för spel och gevärshandtverkare, motsvarande anslag i kontant.
De till lönefonderna indragna nummer inberäknas i aflöningstillgångarna efter medelvärdet
af befintliga vakansafgifter vid regementet eller korpsen; men ersättningen i
kontant, för bristande anslagna nummer, som tillägges en del andra regementen och
korpser, utgår efter medelvärdet af samtliga inom arméen sålunda till lönefonderna
indragna nummer.
I sammanhang med ordnandet af indelta arméens nummerstyrka, har väl äfven
ifrågakommit, huruvida icke, vid bestämmandet af den inskränkning i bergslagsfriheten,
som vederbörande inom bergslag, jemlikt 3 § i Kongl. Förordningen den 20 September
1859, pröfvas skyldige att vidkännas, bergsmansjorden numera borde rätteligen underkastas
ständig eller ordinarie rotering, i stället för den extra roteringsskyldighet, som af
brukande bergsmän nu utgöres; men i anseende till denna frågas för närvarande outredda
skick, har Kongl. Majit funnit densamma icke här böra tagas i betraktande.
Med afseende å den större rörlighet, som nu hos arméen fordras, och deraf
följande nödvändighet att hafva stamtruppen fullt tjenstbar, har Kongl. Majit fästat
Sin uppmärksamhet på nuvarande förhållanden med indelta soldatens tjenstepligt. Denna
soldat är nemligen, sedan han tagit lega för en rote, icke berättigad till afsked förr än
han är fullkomligt otjenstbar, så framt han icke insätter karl i sitt ställe eller rusteller
rotehållaren godvilligt åtager sig att anskaffa annan karl. Detta leder dertill, att
arméen får behålla en mängd gamla mindre tjenstbara soldater, Staten slutligen betungas
med ett större antal pensionärer samt rust- och rotehållarne ofta besväras af
flera underhållstagare, än under andra förhållanden skulle förefinnas. Den indelta
soldaten,- som oftast ingår i soldattjensten vid 20 till 25 års ålder, är genom arbetsamhet,
ordentlighet och hushållsaktighet i tillfälle att under sin kraftfullare ålder
hopspara en penning, som efter hans vilkor kan bereda möjlighet att vinna en sjelfständig
bergning. Efter 16 till 20 års tjenstetid torde han ofta för sig och sin familj
tinna
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\t 44.
17
finna fördelaktigare att lemna soldatjensten och mera odeladt egna sig åt annat näringsyrke;
men då framstår svårigheten att blifva fri från legokontraktet, som snart sagdt
är stäldt på lifstid. Att sjelf ersätta legan för annan karl, skulle medföra olägenhet
och hinder för hans framtida bergning. Han nödgas således qvarstå i nummer, och
sedan han ytterligare några år med soldattjensten fortfarit, qvarstannar han der för
att erhålla pension, 0111 ock ali håg för tjensten slocknat och hans fulla tjenstbarhet
icke vidare kan påräknas. Då soldatlegan i medeltal kan uppskattas till 100 R:dr,
synes den för rust- och rotehållarne icke blifva särdeles tryckande, om den återkommer
hvart 16:de eller 20:de eller i medeltal hvart 18:de år, hvarförutan soldaten väl kan
sägas hafva under denna tid aftjent densamma. Den borde af alla dessa skäl icke
binda för längre tid, dock obetaget för hvarje soldat, som har lust och förmåga dertill,
att utöfver denna tid fortfarande för numret i tjensten tillsvidare förblifva.
Beträffande värfvade infanteriets nummerstyrka, anser Kongl. Maj:t ingen annan
förändring böra komma i fråga, än den, som blir en följd af Wermlands Fältjägareregementes
förändring till en korps. Med undantag deraf, att fältmusikanter vid värfvade
infanteriet icke stå i nummer, kan på detta infanteri tillämpas hvad som förut är sagdt
om spel och gevärshandtverkare, såvidt det är förenligt med värfvade trupper.
För beredande af förbättring i underofficers-korpsernas ställning samt utsigt till
bättre befordran derinom, borde sergeanternas antal något ökas, men furirernas deremot
minskas; hvarjemte vid fotgardesregementena, för likhets vinnande med , den på samma
ställe förlagda artilleritrupp, furirerna borde uppflyttas till sergeanter med lägre lön.
Korporalernas antal kunde bibehållas, dock så att, i stället för nuvarande distinktionskorporaler,
korporalsgraden delas i förste korporaler och korporaler, samt att vice
korporaler erhålla lön.
Med den befälspersonal, som nu tillhör regements- och korpsstaberna, anser
Kongl. Maj:t icke böra vidtagas annan förändring, än att de infanteriregementen,
som icke hafva tredje majorer, må dermed förses, i likhet med öfriga regementen,
hvilka på krigsfot bilda tre bataljoner; äfvensom att regementsväbel må anställas vid
alla korpser.
Vid stambataljonerna finnas soldater, afsedda för särskilda ändamål, nemligen
såsom skarpskyttar, timmermän och sjuk vårdssoldater; af de begge sednare slagen
kunna desse icke ökas till ett antal, som motsvarar behofvet under krig, men de måste
uttagas till behöfligt antal för att tjena till ledare och förgångsmän åt beväringsmanskap,
som till pionierarbeten och sjukvård måste användas.
Kongl. Majit anser alltså följande grunder för ständiga infanteriets organisation
böra bestämmas:
att infanteriets stamtrupper må utgöra minst 50 bataljoner, och att
hvarje bataljon må erhålla befäl för lf bataljon;
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 4 Sami. 1 Afd. 19 Helft. 3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
att Wermlands Fältjägare-regemente sättes på en bataljon, eller förändras
till en korps på 4 kompanier med tillsammans 520 man, inberäknadt
spelet;
att, sedan den båtsmansrotering, som för flottan kan umbäi'as, blifvit
till arméen öfverflyttad, och hvaribland torde kunna påräknas dylik i de
norra och vestra provinserna samt på Gotland, deraf ock med tillhjelp af
ny ordinarie rotering bildas stamtrupp för den del af beväringen, som nu
icke eger sådan, och i första rummet en korps i Wester-Norrland och en
korps i Halland samt en på Gotland;
att 1 nummer på hvarje kompani af indelt regemente eller korps må
afses för volontär, men de nummer, som nu hållas vakanta för volontärvakansmedelsfonden
eller 1 på hvarje kompani, med soldater uppsättas;
att 2 nummer vid Andra Lifgrenadier-regementet och 7 nummer vid
Westgöta regemente, som nu användas till hingsthållning, samt 4 nummer
vid Kronobergs regemente, nu indragna till en soldatbarnskola, till soldatnummer
återgå;
att vid Norrbottens Fältjägare-korps 115 rotar, som enligt kontrakt af år
1847 under en tid af 50 år, eller till år 1897, betala vakansafgift, vid
vakanstidens slut må återgå till hållande af soldater;
att vakansafgiften för 99 af dessa rotar, hvilken nu ingär till den så
kallade Norrbottens Hästjägare-sqvadronsfond och hvaraf till en del artilleribatteriet
i Hernösand underhålles, må till vakanstidens utgång, om så erfordras,
användas till organisation af Norrbottens korps, äfvensom att den deraf
bildade fonden må till samma ändamål användas;
att Norrbottens korps, som nu har effektiva soldatnummer
. . .
325
må, i den mån hinder af gällande vakanskontrakt
icke möter, rekrytera nu indragna och anslagna rotar 43
hvarigenom den intill år 1897 finge — 368 nummer,
men efter år 1897 skulle tillkomma dels de till denna
tid vakanta, till lönfyllnad anslagna 16
dels de till Hästjägare-sqvadronsfonden anvisade , . 99
I\ 483.
Korpsen, indelad på 4 kompanier af 119 man, skulle
för spel och gevärshandtverkare erhålla anslagna 7
rotar och kontant anslag för  14
tillsammans 497 nummer;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JH 44.
19
att Westerbottens korps, som nu har effektiva
soldatnummer
må, efter kontraktstidens utgång, rekrytera nu indragna
och anslagna nummer
401
59
460
samt erhålla af båtsmansrotering, om sådan till arméen
öfverflyttas
och nyroterad jord inom båtsmanshållet . . . . .
13
477
Korpsen, indelad på 4 kompanier af 119 man, skulle
för gevärshandtverkare erhålla anslagen 1 rote och
kontant anslag för spel ...
20
tillsammans 497 nummer;
att indelta soldaten efter 18 års tjenstetid må vara berättigad till afsked,
om han det önskar, men vara oförhindrad att derutöfver qvartjena, om han
dertill är villig och har förmåga, för öfrigt i öfverensstämmelse med nu
gällande författningar;
att vid alla regementen och korpser så kallade nummerlöner böra anvisas
endast till spel och gevärshandtverkare, utom till förenämnde volontärer,
samt att ingen må erhålla mer än 1 nummerlön;
att spelet bestämmes till 20 på bataljon, deraf 4 fältmusikanter och 16
egentliga spel eller trumslagare;
/
att, i stället för särskilda gevärssmeder och stockmakare, blott en
gevärshandtverkare bör antagas på hvarje bataljon;
att hela antalet, för spel och gevärshandtverkare behöfliga, rust- och
rotehållsnummer vid indelta infanteriet bör fördelas på regementen och korpser
i förhållande till deras styrka, så att de svagare få färre eller inga och de
starkare flera anslagna och indragna nummer;
att, af de starka regementena eller korpserna, icke något regemente
eller någon korps må erhålla flera anslagna nummer än för sina spel och
gevärshandtverkare, eller 21 på bataljon jemte volontärnummer, hvaremot de
öfriga, som blifva afsedda att stå vakanta, indragas till regementets eller
korpsens lönefond;
att de svaga regementena och korpserna få, i stället för fullt antal
rust- eller rotehållsnummer, till spel och gevärshandtverkare ett motsvarande
kontant anslag att användas till kontanta nummerlöner för hela eller en
del af denna personal;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JVs 44.
att antalet till lönefonden indragna nummer vid en del regementen och
korpser således kommer att jemnt motsvara antalet kontanta nummerlöner
vid en del andra;
att de till lönefonden indragna nummer må inberäkrias i regementets
eller korpsens aflöningstillgångar, efter medelvärdet af befintliga vakansafgifter
vid regementet eller korpsen, men de kontanta nummerlönerna, som tilläggas
en del andra regementen och korpser, utgå efter medelvärdet af samtliga
sålunda till lönefonderna indragna nummer;
att, med fästadt afseende derpå, att hvarje stambataljon bör hafva befäl
för 11 fältbataljon, befälets antal, utom regements- eller korpsstaberna, må
beräknas till 20 officerare och 18 underofficerare på hvarje stambataljon;
att, för vinnande deraf, de större indelta regementena, hvilkas kompanibefäl
redan utgöres af 36 officerare och 36 underofficerare, böra ökas med
4 subalternofficerare;
att samtliga öfriga regementen må erhålla lika antal kompanibefäl som
förenämnda regementen, men korpserna hälften af detta antal;
att underofficerarnes, antal inom hvarje grad i allmänhet må blifva vid
ett regemente: 8 fanjunkare, 16 sergeanter och 12 furirer, samt vid en korps:
4 fanjunkare, 8 sergeanter och 6 furirer, men vid ett fotgardesregemente: 8'
fanjunkare och 28 sergeanter, dessa sednare dock delade i 2 lönek.lasser;
att nuvarande distinktionskorporal!- må benämnas förste korporaler
och sådane förordnas till ett antal af >del af korporalerna på bataljon;
att vice korporal vid stammen må såsom sådan åtnjuta årlig lön, men
att han för erhållande deraf bör hafva genomgått korporalskola eller aflagt
motsvarande kunskapsprof;
att med den befälspersonal, som tillhör regements- och korps-staber,
ingen annan förändring vidtages, än att gardesregementena till fots erhålla
tredje major, i likhet med öfriga regementen, samt att Hallands, WesterNorrlands
och Wermlands Fäitjägare-korpser, äfvensom den tillämnade korpsen
på Gotland, då de blifvit organiserade, få sina staber ordnade lika med
öfriga korpser;
att de korpser, som nu sakna regementsväbel, dermed förses;
att civilstaten vid regementen och korpser, utom läkare och till intendenturen
hörande personal, hvarom bör bestämmas i sammanhang med
blifvande reglering af arméens sjukvård och intendentsväsende, må utgöras af
en regeinenspastor, en regementsauditör och en regementsskrifvare, hvarförutom
vid alla regementen, utom de begge skånska infanteriregementena, bör bestås
ett mönsterskrifvare-arfvode;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
21
att skarpskyttar, som nu äro 64 på regemente, må bestämmas till 48
på stambataljon, för att blifva 32 på fältbataljon;
*
att timmermän, som nu äro 8 på regemente, må blifva 6 på stambataljon,
för att vara 4 på fältbataljon, såsom förgångsman vid en timmermansafdelning,
bestående af dessa 4 timmermän och timmermansbiträden från
beväringen, hvilka alla då bära någon lämplig verktygsutredning; och
att sjuk vårdssoldater, som nu äro 8 på regemente, må ökas till minst
6 på bataljon.
Kavalleriet.
För närvarande eger kavalleriet en sammanlagd styrka af 4,290 man; hvilket
icke motsvarar arméens behof, då derifrån skola utgå depötsqvadroner, kommenderingar
till intendenturen, tross, ordonnanser vid staberna, detacheringar, bevakningstjenst,
reserv, m. m. Till Rikets sednast församlade Ständer afgaf Kongl. Majit nådig Proposition
om kavalleriets ökande med 500 man, grundad derpå, att Smålands Husarregemente
i likhet med Smålands GrenadierbataJjon skulle förändras till infanteri och i
stället det afsuttna Westgöta rusthållsregementet åter uppsitta; men Rikets Ständer,
ehuru erkännande behöfligheten af en tillökning i kavalleriets styrka, funno för sin del
sig icke kunna godkänna förslaget, utan ansågo, att kavalleriets förstärkande genom
indelt eller värfvad trupp borde kunna med största fördel åstadkommas i förening med
vakanskontraktens förnyande vid de afsuttna rusthållsregementena och vakansafgifternas
förhöjande till ett belopp, närmare motsvarande värdet af den skyldighet, de äro beräknade
att ersätta.
Denna kavalleriets tillökning, ehuru angelägen, lärer således icke i sin helhet
kunna ifrågaställas förrän närmare den tid, då kontrakten med de afsuttna rusthållsregementena
skola förnyas, då det ock visar sig, om vederbörande rusthållare äro
hugade att erlägga en vakansafgift, närmare motsvarande värdet af den skyldighet, den
bör ersätta, och medel derigenom kunna beredas till uppsättande af värfvadt kavalleri,
eller om något regemente hellre, än att höja vakansafgiften, vill återgå till den effektiva
rustningen, samt kavalleristyrkan på detta sätt kan ökas. Under antagande att rusthållarnes
fördel bäst befrämjas genom det förstnämnda sättet, synes ändamålet då kunna
lämpligare vinnas derigenom:
att nya värfvade sqvadroner uppsättas till den styrka, som för sqvadronsorganisationen
bestämmes, samt förutvarande värfvade sqvadroners styrka
höjes i samma mån.
Vid det indelta kavalleriet kan nummerstyrkan i någon mån höjas genom
samma medel, som för infanteriet föreslagits, nemligen att nummer, som nu äro indragna
eller anslagna till andra än effektiva personalen, uppsättas med ryttare.
22
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
Af Landtförsvarskomitéen har uttalats den åsigt, att nuvarande sqvadroner äro
för små; och enär kavalleriet icke under fred kan för sig utbilda någon verklig förstärkning
af beväringsmanskapet, hvilket först vid krigsrustning bör till depot indragas
för att bildas till ryttare, på samma gång remonter dresseras, blefve det af större vigt
att söka ernå lämplig styrka i sqvadron, såsom taktisk enhet, än att söka ett större
antal kadrer för förstärkningen, hvilken hufvudsakligen komme att utgöra ersättning för
det ur ledet afgångna manskapet.
Olikheten här emellan freds- och krigsorganisationen blefve följaktligen ingen,
och den förra måste afse den sednare.
Befälets antal, icke lämpadt efter behofvet för fält- och depöt-sqvadronerna, är
nu ojemnt fördeladt och derigenom otillräckligt, hvilket borde ändras.
Med anledning häraf anser Kongl. Maj:t:
att en lämplig fördelning af indelta kavalleriets sqvadroner bör verkställas
vid slutliga organisationen af kavalleriet;
att med ryttare uppsättas:
l:o ett af de två nummer på sqvadronen, som vid de Skånska
indelta kavalleriregementena och vid Jemtlands Hästjägarekorps
äro till hingsthållning anslagna;
2:o alla till musikkassan indragna nummer, med undantag af
4 nummer vid Lifregementets Dragonkorps:
3:o de till hästläkare anslagna, emot det att kronan vid
krigsrustning förser hästläkarne med dugliga klippare;
att, vid Lifregementets Dragonkorps, som består af 505 nummer eller 5
nummer mer än vid öfriga indelta bataljoner, de öfverskjutande 5 numren
må användas, en att göra regementstrumpetare:! beriden och fyra till musikens
underhåll, emot ett vakansafgifterna motsvarande afdrag å dem summa, som
för detta ändamål å stat uppföres;
att vid hvarje kavalleriregemente och korps anställas 2 andre ryttmästare
på bataljonen, den ene afsedd för depötsqvadronen och den andre för den
tjenst, hvartill behofvet af befäl på bataljonen kan föranleda;
att, utom andre ryttmästare, sqvadronsstaten må bestå af 1 sqvadronschef,
1 förste och 1 andre löjtnant, 1 underlöjtnant, 1 fanjunkare och 4
sergeanter;
att vid hela kavalleriet må anställas på sqvadronen 4 korporaler och 4
vice korporaler;
att vid Jemtlands Hästjägarekorps, som endast utgör en half bataljon,
regementsqvartermästarebefatttningen bör kunna indragas, samt blott 1 andre
ryttmästare och 1 underlöjtnant uppföras;
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
23
att regements-stallmästaren, med afseende på dess tjenstebefattning, må af
Kongl. Maj:t utnämnas, på chefens underdåniga förslag; och
att regements-stallmästare, vid tjenstens tillträdande, må erhålla lika lön
och tillförsäkras lika pension, som underlöjtnant, samt derefter samtidigt med
den näst före honom i tur varande officer uppgå i lön och pensionsrätt
graderna igenom intill likhet med andre ryttmästare, dock att icke i hans
lön inbegripas högre häst- och fouragemedel samt kavalleritillägg, än som åt
underlöjtnant bestås.
För öfrigt borde den indelta ryttaren, lika med hvad härofvan angående den
indelta soldaten blifvit föreslaget, kunna ur tjensten afgå efter 18 års tjenstetid.
Då likväl den här ofvanberörda organisation, såväl af infanteriet som af kavalleriet,
i de flesta delar sammanhänger med en lönereglering för arméen, hvilken af särskilda
skäl icke kan hos Rikets Ständer nu framställas, föreslår Kongl. Maj:t härmed
Rikets Ständer:
att godkänna förestående grunder för infanteriets och kavalleriets organisation,
såvidt deruti förekommande frågor ej tillhöra Kongl. Maj:ts pröfning
och afgörande; äfvensom
att indelta soldaten eller ryttaren efter 18 års tjenstetid må vara berättigad
till afsked, om han det önskar, men att han tillika må vara oförhindrad
att utöfver denna tid i Hummern qvarstå, om han dertill är villig
och har förmåga, med tillämpning i öfrigt af de för afsked gällande författningar.
A rméens vapenöfningur.
Endast på grundsatsen, att hvarje vapenför man har vapenpligt under vissa år,
såsom det enda säkra medlet att anskaffa manskap, kan en mindre stat bygga hoppet
att försvara sig och sitt oberoende. Medlet för användbarheten härtill är krigsbildning,
hvilken kan beredas före, under och efter beväringsåldern. Före beväringsåldern bör
allmän medborgerlig krigsbildning grundläggas genom ungdomens fysiska uppfostran till
helsa och krafter, till dristighet, beslutsamhet och sinnesnärvaro, hvartill kommer bibringandet
af allmän vapenfärdighet. Gymnastik är grund för den medborgerliga krigsbiidningen.
Under beväringsåldern bör ynglingen undervisas i en soldats alla pligter
och honom bibringas begrepp om militärisk anda, den kraft enhet gifver, känsla af
krigsmannens ställning och ädla kall. Efter beväringsåldern bör hvad sålunda inlärts
bibehållas och tanken på fäderneslandets försvar fortlefva samt medborgaren alltid
tänkas förbunden med krigaren i de gemensamma intressena. Moraliska band och lifligt
medvetande af den skuld, i hvilken en hvar står till sitt fosterland, äro här verksammast,
men yttre medel och iuättningar måste leda det och derpå har syftats vid frågorna om
krigsreserv och landstorm. Frivilligt ordnade skjutöfningar och andra vapenöfningar
sätta en bestämdare och vacker prägel derpå.
24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
För den stående hären och förstärkningsmanskapet är första bildningsmedlet
vapenöfningar. Vid frågan om stammens krigsbildning och den dertill erforderliga öfning
företer sig väsendtlig skilnad emellan den indelta och den värfvade stammen. Då den
sednare, förlagd i garnison, utan svårighet kan meddelas ali önsklig undervisning, är
den indelta icke sammandragen mer än under den korta öfningstiden och tillfälliga
kommenderingar, då sammandragningen skett för visst ändamål och sällan medgifver
annan tjenstgöring, så att krigsbildningen i allmänhet inskränkes till de bestämda
öfningstiderna.
Den indelta stammens rekrytskola är icke ensamt en exercisskola; den måste vara
en militärisk uppfostringsskola, och med afseende på det nu för tiden brukliga krig—
föringssätt måste fordringarne på en stamsoldat blifva ganska omfattande.
För att bereda tillbörlig skicklighet och soldatbildning, föreslår Kongl. Maj:t:
för Infanteriet:
Rekrytmöte i 42 dagar, med omkring 10 procent af verkliga nummerstyrkan,
derunder manskap efter behof må ombytas:
Befälsmöte i 10 dagar med allt öfver- och underbefäl, spel, volontärer
och korporaler samt vice korporaler och soldater till det antal, att nummerstyrkan,
spel och volontärer oberäknade, uppgår inalles till 18 nummerkarlar
på kompaniet;
Regementsmöte i 20 dagar med allt befäl och manskap;
för Kavalleriet:
Exercissqvadron i 90 dagar med 60 man å bataljonen, hvarunder manskap
och hästar få, efter behof, ombytas;
Befälsmöte i 10 dagar, i likhet med infanteriet, men med 10 nummerkarlar
på sqvadronen;
Regementsmöte i 26 dagar med allt befäl och manskap;
Instruktionssqvadron i 45 dagar med 48 man på bataljonen, då fältridning
i synnerhet öfvas.
Uti förenämnda tider äro in- och utryckningsdagarne öfverallt oberäknade.
För de särskilda öfningarnes utförande erfordras, allt efter den styrka, som på
hvarje ställe är sammandragen, bajonettfäktningsgevär, fäktsablar och någon enkel
gymnastikinrättning med tillbehör samt vissa skolinventarier.
I afseende på öfning för olika användande, anser Kongl. Majit lämpligast vara:
att allt infanteri bildas för lika användning och således bör öfvas i
all vapnet tillkommande tjenstgöring;
att allt kavalleri bildas och öfvas efter samma grund;
att vid infanteriet tiraljörtjenstgöringen i större utsträckning öfvas med
manskap, som dertill i föreskrifven ordning uttagas;
att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
25
att timmermännen sammandragas tili befälsmötena, utan att inberäknas
i den förut för dessa möten bestämda styrkan, för att öfvas enligt derför
utarbetad instruktion; samt
att till vederbörande chefers förfogande ställes någon mindre summa
årligen, att användas till anskaffning och underhåll såväl af de nödvändigaste
verktygen, hvilka nu icke finnas i trossutredningen, som ock af materialier
för arbetena;
att skarpskyttarne årligen sammandragas till 8 dagars öfningar, då skjutbanorna
icke äro af andra trupper upptagna.
Målskjutningen, en väsendtlig del af infanteriets öfningar, grundlägges i rekrytskolan
och vinner säkerligen god framgång, om den för rekryten utsträckes till två års
vapenöfningar.
För den värfvade stammen anser Kongl. Maj:t, i afseende på öfningstiden, endast
behöfva stadgas:
att tjenstledighet icke gifves någon soldat förr, än han är godkänd såsom
stamsoldat.
Hvad särskildt angår Wermlands Fältjägare-korps anser Kongl. Maj:t:
att denna korps bör erhålla lika årliga öfningar, som för indelta infanteriet
blifvit föreslagna, endast med den skilnad, att, i anseende till den
der förekommande hastigare omsättning, rekrytmötet beräknas för 100 man.
Såsom tillämpningsskolor för arméens krigsbildning, och der högre befälhafvare
och staber vänjas att leda större trupprörelser samt olika vapen till samverkan, erfordras
här, likasom det är i Europas öfriga arméer såsom nödigt och nyttigt erkändt,
större öfningslåger; i hvilket afseende Kongl. Maj:t anser:
att sådana böra hållas för uteslutande större trupprörelser och således
utan rubbning i regementenas här förut omnämnda möten;
att tiden för dylika läger må bestämmas till omkring 8 dagar, in- och
utryckniugsdagarne oberäknade;
att dessa truppsammandragningar så ordnas, att hvarje afdelning af
arméen, såvidt ej särskilda hinder förefinnas, deruti kan deltaga hvart
fjerde år.
Med åberopande af hvad förut anförts om sättet att uppbringa arméen till en
mot behofvet svarande krigsfot, anser Kongl. Maj:t i afseende på beväringsmanskapets
vapenöfningar böra förordnas: ,
att första klassens beväringssoMate’ årligen inkallas till 62 dagars rekrytskola,
hvilken tager sin början samma dag som stammens rekrytmöte;
att andra, tredje och fjerde klassernas beväringssoldater samtidigt inkallas
under de 15 sista dagarne af stammens regementsmöten och derunder indelas
på kompanierna under gemensamt befäl med stammen, i öfverensstämmelse
med organisationsplanen; samt
Bill. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
att tider och samlingsställen så bestämmas, att beväringssoldaterne, då
de skola inträffa å mötesplats eller derifrån uppbryta samtidigt med stammen,
kunna under samma befäl som denna tåga till och ifrån mötena.
Vid värfvade infanteriet borde beväringens vapenöfningar ordnas i hufvudsaklig
likhet härmed.
Vid artilleriet och ingeniörtrupperna, der äfvenledes beväringens vapenöfningar
blifva liktidiga med infanteriets, skulle öfningarne ordnas i förhållande till dessa vapens
olika beskaffenhet och det mindre antal beväringsmanskap, som dem tilldelas.
I afseende på de vapenöfningar, som skola åligga beväringens elitklass, — be-«
stående af de beväringsskyldige, som tagit afgångsexamen från elementarläroverken
och sig anmält till eliter, — eller 62 dagar första året och 42 dagar andra året*
anser Kongl. Maj:t:
att, i betraktande af dessa rekryters antagligen större uppfattningsförmåga
och deras föregående exercis vid läroverken, första årets öfningar böra
så ordnas, att eliterne kunna genomgå en nära nog fullständig rekrytskola,
omfattande tjenstens alla delar, och äfven, såvidt ske kan, deltaga i stammens:
bataljonsöfningar, med mera dylikt, samt aflägga kunskapsprof i soldats- och
korporalsundervisningen;
att, för andra årets öfningar, eliterne må genomgå här nedan omnämnda
underbefälsskola å de regementsmötesplatser, Kongl. Maj:t bestämmer; och
att beväringseliter endast böra öfvas vid infanteriet.
Under officersbildning en.
För bildande af underbefäl finnas nu ej andra medel, än de praktiska öfningarne
på möten och korporalskolor, som hållas hvart tredje år samtidigt och på samma ställe
med rekrytmöte eller exercissqvadron, samt med en styrka af 10 man för infanteri- och
12 man för kavalleribataljon, eller ock vid infanteriregementen, som bestrida garnisonskommenderingar
vid Carlsten och vid Grisslehamn, för 20 man å det förra och 19 man
på det sednare stället, i den tur regementet har sådan kommendering, hvilket allmänneligen
inträffar 2 till 3 gånger på bataljon under loppet af 10 år. För Underofficersbildningen
finnes deremot ingen särskild undervisningsanstalt, vidare än att på hvarje
kompani en volontär kan antagas såsom underofficerskandidat, hvilken har tillfälle att
genomgå samina kurs som korporalen I ändamål att bereda tillgång på kunnigt och
dugligt underbefäl för fredsorganisationen, och för att, vid öfvergång till krigsorganisation,
kunna genom uppflyttning från lägre grader och ledet fylla de befälsplatser, som under
den förra, eller fredsorganisationen, på sådant sätt kunna undvaras eller under kriget
blifva vakanta, anser Kongl. Majit, utom hvad förut är yttradt angående en nummer
på kompani eller sqvadron af indelta stammen för volontär, sorn aflönas enligt hittills
gällande grunder, böra stadgas:
Kongl Majlis Nåd. Proposition JV! 44.
27
att den, som till volontär antages, bör hafva fyllt 17 år, vara konfirmerad,
ega en för sin ålder kraftig och i öfrigt till krigstjenst passande
kroppsbildning samt, i afseende på kunskaper, till det minsta kunna läsa väl
innantill, skrifva en någorlunda redig stil och räkna quatuor species, hvilket
kunskapsmått bör vara styrkt med betyg, som af regementschef godkännes,
eller ock prof vas på sätt han förordnar;
att volontär skall vara skyldig att tjenstgöra under vapenöfningarne vid
det regemente han tillhör, samt att deltaga i utgående kommenderingar,
hvaremot han deremellan må njuta tjenstledighet; dock bör han fritagas från
arbets- och andra kommenderingar, sorn icke kunna bidraga att utbilda
honom till underofficersämne; börande han i öfrigt vara underkastad de bestämmelser,
som härutöfver nu äro för volontärer gällande; samt
att underbefälsskolor må bildas samt utgöras af tre afdelningar:
den första för korporalsbildningen, hvilken skola afses för dem,
sorn icke genomgått korporalskursen;
den andra för allmän underofficersbildning, eller underofficersskola,
afsedd för dem, som genomgått korporalskursen, men icke
aflagt underofficersexamen;
den tredje för volontärer, korporaler och underofficerare, hvilka
aflagt underofficersexamen samt böra utbildas till användbarhet vid
de flera förrättningar, som i fält tillkomma subalternofficerare,
' och derjemte omvexlande biträda vid undervisningen i de tvänne
föregående afdelningarne;
börande lärokurserna för underofficersskolor fastställas i samma
ordning som för öfriga militärundervisningsanstalter;
att, vid indelta infanteriet, dessa skolor må inrättas distriktvis och förläggas
omvexlande vid regementenas mötesplatser eller der eljest inom distriktet
finnes lämpligast;
att skolan må ställas under öfverbefäl af Generalbefälhafvare i distriktet
och under ledning af chefen för det regemente, hvarvid skolan för året
är förlagd;
att underbefälsskolorna må samlas årligen eller efter vissa mellantider
allt efter bataljonernas antal inom distriktet, och så ordnas, att i medeltal
för året minst 2 underofficerare, 4 korporaler eller vice korporaler och 8
soldater från hvarje bataljon blifva till skolan beordrade, dock att vid ingen
skola den sammanräknade styrkan af korporaler och soldater understiger
110 till 120 man;
att volontär må inbegripas i förenämnda antal i den grad, dit han
med redan aflagd examen rätteligen hörer;
28
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ni 44.
att tid och ställe för skolans sammanträde må bestämmas för hvarje
gång af Kongl. Maj:t på förslag af Generalbefälhafvare!];
att till befäl och lärare vid underbefälsskolorna må af Generalbefälhafvarne
beordras en kapiten och två till tre subalternofficerare, af hvilket befäl
en bör hafva genomgått skjutskola och en Gymnastiska centralinstitutet;
att af chefen för det regemente, der skolan är förlagd, må för sjukvården
beordras en bataljonsläkare och en sjukvårdssoldat, samt för exercisen tre spel;
att ekonomien och redovisningen må besörjas af provianteringsdirektionen;
att lärotiden må beräknas till sex veckor, efter hvilken tids förlopp uppvisning
af skolan sker och examen, särskildt vid hvarje afdelning, anställes
inför en af Generalbefälhafvaren kommenderad regementsofficer, som utfärdar
examensbetyg; hvarjemte den vid skolan anställde kapitenen må hos regementseller
korpschef till utmärkelsetecken anmäla dem, som enligt stadgade grunder
dertill kunna ifrågakomma; egande befälhafvaren för dem, som icke genomgå
fullständig examen i någon afdelning, endast meddela betyg, att de bevistat
skolan och i hvilken afdelning de begagnat undervisningen;
att efter skolans slut befälhafvaren må afgifva fullständig rapport om
skolans verksamhet till sin regements- eller korpschef, hvilken densamma jemte
eget utlåtande till Generalbefälhafvaren öfversänder; samt
att den materiel, som erfordras för underbefälsskola utöfver den, som
tillhandahålles regemente för rekryter, timmermän och korporalsskolor, må
kompletteras.
Såsom förberedande skolor för underofficersskolan anser Kongl. Majit:
att regementenas egna korporalskolor må såsom hittills fortfarande hållas,
dels i alla orter, der kommenderingar ur indelta arméen äro i garnison förlagda
och tjenstgöringsförhållandena det medgifva, dels ock, för regementen
och korpser, som icke deltaga i sådana kommenderingar, å mötesplatserna
samtidigt med rekrytmötet.
Med afseende derpå, att kavalleriregementena, äro så fåtaliga och att svårigheter
möta att från så skilda lägen för dem sammandraga gemensamma underbefälsskolor,
anser Kongl. Majit sådana icke för detta vapen böra ifrågakomma; men med någon
förändring i föreskrifterna om korporalsskolorna och med förut omförmälda instruktionssqvadroner
torde äfven kavalleriet kunna bilda erforderligt underbefäl.
Vid värfvade infanteriet och kavalleriet är, på sätt förut blifvit anfördt, icke
bedröfligt att anslå särskild tid för underbefälets bildande. Lika bestämmelser böra
dock inom indelt och värfvad stam vara gällande för underbefälsbildningen, examensbetyg
och utmärkelsetecken, m. m., om än undervisningen vid den värfvade stammen kan
blifva ännu mera fullständig.
Kongl. Majit» Nåd. Proposition Jfg 44.
29
Derest Rikets Ständer för sin del bifalla den uti särskild Proposition af Kongl.
Majit föreslagna förändring i grunderna för beväringsinrättningen, föreslår Kongl. Majit
härmed för ytterligare åtgärders vidtagande till utförande häraf:
det Rikets Ständer jemväl måtte godkänna här förenämnda grunder för
krigsbildningen i hvad den rörer vapenöfningarne och underofficersbildningen.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
CARL
A. F. Z. Reuterskiöld.
Bih. till R. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 1.9 Höft. 5
30
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition M 44.
Utdrag af Protokollet öfver Landtf&rsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Bådet å Stockholms Slott den 21
November 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkan, förut fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
till Rikets Ständer:
2:o Angående grunderna för infanteriets och kavalleriets organisation; om
rättighet för den indelta soldaten eller ryttaren till tidigare afsked, samt om arméens
vapenöfningar och underofficersbildningen.
Kongl. Maj:t täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan, i
nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda,
samt förordna, att, i enlighet dermed, nådiga Propositioner
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
\
STOCKHOLM, tryckt hos A. Holmberg & Comp., 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
1
JV.*© 43.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upplåtelse till
Göteborgs stad af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande
lägenheter; Gifven Stockholms Slott den 24 November 1865.
Under den 2 Maj 1856 hafva hos Kongl. Maj:t särskilde, å sockenstämma
med Carl Johans församling vid Göteborg för ändamålet utsedde, komiterade inkommit
med underdånig framställning, deruti de anfört hurusom nämnda församlings,
eller s. k. Majornas innevånare till största delen idkade stadsmannayrken, i
följd hvaraf de ock stöde i ett nära samband med Göteborgs stad och på hvarjehanda
sätt bidroge till bedrifvandet och utvecklingen af stadens handel, sjöfart och industri,
deraf de likaledes för sin utkomst vore i väsendtlig mån beroende, men detta oaktadt
fortfarande lydde under landsrätt och således, i afseende på lagskipning och hvad
dermed står i sammanhang, egde olika och mindre fördelaktiga rättigheter, än de, som
äro Göteborgs innevånare förunnade; hvarjemte komiterade anmärkt att för ett
samhälle i de egna förhållanden, hvari, så till belägenhet som till befolkning, församlingen
sig befunne, de kommunala institutioner, hvilka för landsbygden äro gällande,
måste vara olämpliga och otillräckliga. Komiterade förnyade derföre en
tillförene gjord underdånig anhållan, att. nämnda församling måtte införlifvas med
Göteborgs stad under lika rättigheter och skyldigheter, som stadens förstäder, dock
med de jemkningar, som församlingens läge och förhållanden i öfrigt kunde påkalla;
och, sedan, i anledning deraf, vederbörande hörde blifvit och sökanderne afgifvit
påminnelser samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län med underdånigt yttrande inkommit, förordnade Kongl. Maj:t den 3 December
1858 om nedsättande af en komité af lämpligt antal ledamöter, valde såväl af
Carl Johans församling, som utaf Göteborgs stad, hvilken komité skulle ega att
i vissa af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dess underdåniga utlåtande uppgifna
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
omständigheter verkställa erforderlig utredning samt afgifva yttrande och förslag
i frågan.
Till åtlydnad af denna nådiga befallning blefvo komiterade till ett antal af
fem från hvardera sidan utsedde, för staden å allmän rådstuga och för församlingen
å sockenstämma, och efter långvariga och vidlyftiga öfverläggningar, hvilka
med längre eller kortare afbrott fortgingo från den 7 Juni 1859, då desse komiterade
första gången sammanträdde, till den 1 Juni 1863, då förhandlingarne afslutades,
förenade sig komiterade, som på anförda grunder ansågo det enda fullt
tillfredsställande sättet för den afhandlade frågans lösning vara att, i enlighet med
sökandernes anhållan, församlingen blefve såsom förstad lagd till Göteborgs stad,
om det gemensamma tillstyrkande, som sistberörda dag afgafs, att sådan förening
mellan församlingen och staden måtte ega rum under, bland andra, följande vilkor:
att förstadens område komme att utgöras af hela Carl Johans församling, omfattande
Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter, Landshöfdingen
i länet på lön anslagna, nemligen:
a) de till särskilde personer upplåtna tomter i
Majorna, innehållande i areal 470 tunni. 29,9 5 o kappl.,
b) de inom samma tomter befintliga allmänna
platser och impedimenter
c) utarrenderade lägenheter
d) den till Landshöfdingens indelning hörande
Hufvudgård med in- och utegor samt trädgård
e) de för Kronans disposition undantagna lägenheter
f) de till f. d. Lorentska porterbryggeriet och
sockerbruket hörande, till skatte köpta egor . .
g) skatteköpta lägenheten Vädersågen . . .
h) gamla eller f. d. Amiralitets-varfvet, der lägenheterna,
hvilkas areal ej kunde uppgifvas, vore
till skatte köpta;
att all den till förstaden hörande mark, med undantag af den Kronan för eget
behof sig förbehållit, komme att tillfalla i staden med enahanda rätt till grunden,
som staden eger i afseende på den till dess nuvarande område hörande jord, så
att följaktligen alla de till Kronan nu utgående grundlegor och afgifter för besittning
af tomter och lägenheter i förstaden, äfvensom köpeskillingar för de platser
derstädes, som framdeles friköptes, från Kronan till staden afstodes;
att för fastigheter i förstaden skulle till staden icke erläggas andra tomtafgifter,
än sådana, som här ofvan i 2:dra mom. omförmälas; hvaremot, vid afyttring af
fastighet, hvarå lagfart eger rum, gårdaköpsafgift, i enlighet med hvad som är
stadgadt i afseende på försäljning af fast egendom inom stadens område, till stadens
kassa borde utgöras; och
»
17
»
10,425
»
)>
242
))
31,300
))
»
490
»
20,625
»
))
88
»
14,250
»
))
8
))
C 65
°§6
»
»
25
»
21 -9-
io
))
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
3
att, för att bereda staden tillfälle att vidtaga de anordningar, som för föreningen
erfordrades, densamma icke komme att gå i verkställighet förr än vid början
af det år, som inträffar sex månader efter det beslut om föreningen blifvit meddeladt;
skolande dock föreskriften i 60 § af Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 Mars 1862, om skyldighet att till Magistraten ingifva specialförslag
öfver utgifter och inkomster, af vederbörande förvaltningsstyrelser i förstaden
iakttagas redan året innan föreningen sålunda inträdde.
Komiterades förslag som jemväl antogs af Carl Johans församling å veder- '
börligen utlyst kommunalstämma den 12 Augusti 1863, är derefter i huivudsakliga
delar godkändt af Göteborgs stads fullmägtige och Magistrat, så att den af församlingen
begärda förening med staden numera blifvit af samtlige vederbörande
medgifven.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, som uti sitt i ämnet afgifna förnyade
utlåtande af den 31 December 1864 förklarat sig biträda den åsigt, hvilken
numera allmänt gifvit sig tillkänna, om nödvändigheten af den ifrågasatta föreningen,
har öfverlemnat en af Landskontoret meddelad upplysning om areal-innehåll
samt grundlego- och arrende-afkastning af ofvanomförmälda lägenheter af Elfsborgs
kungsladugårds mark, hvaraf inhemtas, dels att de lägenheter, som för Kronans
enskilda disposition äro undantagna och bestå af Kommendants-ängen, skansen Kronan,
en del af Kongl. Flottans stationsplats nya Varfvet, och plats för telegraf å
Stigbergs-åsen med dit löpande gångstig, jemte åtskilliga impedimenter inom dessa
lägenheter, innefatta tillsammans 88 tunne- 14 V kappland, och dels att Kongl.
Maj:ts och Kronans nuvarande inkomster af samtliga ifrågavarande lägenheter utgöra:
af
de under litt. a. f. g. i lista punkten af komiterades vilkor
upptagna lägenheter R:dr 4,169: 36 öre,
af de under litt. c. i samma punkt upptagna, eller de 11
Slottsskogslägenheterna  „ 3,775: 37 „
och af den under litt. d. upptagna Hufvudgården .... „ 3,788: 80 „
tillhopa R:dr 11,733: 53 öre,
hvarförutan af de under litt. a. omförmälda smålägenheter, hvilka, jemlikt Kongl.
Brefvet den 14 November 1854 få till skatte försäljas, men ännu icke blifvit till
skatte lösta, skatteskilling vid blifvande friköp vore att beräkna; och anför Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att, då endast en del af ifrågavarande jordrymden eller
de »400 smålägenheter», som vanligen benämnas Majorna, är stadslikt bebyggd, det
väl kunde synas mindre nödigt, att stadens område för närvarande utvidgades utöfver
densamma, och att således frågan kunde inskränkas till dessa lägenheter;
men att, då emellertid åtskilliga, till stor del af den fattigare befolkningen upptagna,
bostäder uppstått äfven å andra delar af den till kungsladugården hörande
mark, såväl å flera af Slottsskogslägenheterna, som å sjelfva Hufvudgården; då vi
-
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
clare den sistnämndas inegor, till en del, likasom åbyggnaderna till densamma, inneslutas
af Majorna, f. d. Lorentska porterbryggeriet och sockerbruket, Vädersågen,
Klippan med flera lägenheter, hvilka ovilkorligen måste ingå i förstadens område,
så vida det med föreningen afsedda ändamål, en bättre ordnad förvaltning,
skulle kunna ernås, och då slutligen det befunnits att lämplig gräns för förstaden
mot söder näppeligen kunde uppdragas, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funne
sig böra tillstyrka, att förstadens område må' komma att utgöras af samtliga de i
Irsta punkten af komiterades förslag upptagna lägenheter; hvarjemte Kongl.
Majrts Befallningshafvande i fråga om sättet och vilkoren för dessa lägenheters afträdande
till staden afgifvit yttrande och förslag, med hemställan, att staden måtte
förpligtas att vidmagthålla den skog, som ännu finnes qvar å egorna till en del af
Slottsskogslägenheterna, och hvilken, efter behörig besigtning, kunde pröfvas vara
af det bestånd att den borde bibehållas, i ändamål att deraf må bildas en lustpark
för staden.
Kongl. Majrts och Rikets Kammar-kollegium har under den 6 Mars innevarande
år, med anmälan, att hos Kollegium, lika litet som i Landskontoret, upplysning
kunnat vinnas om det under litt. h. i Irsta punkten af komiterades vilkor
omförmälda gamla eller f. d. Åmiralitets-varfvet och afkastningen deraf, och att
Kollegium icke heller egde någon kännedom om de under litt. e. afsedda, för Kronans
disposition undantagna lägenheter, angående förhållandet med de öfriga under
litt. a. b. c. d. f. och g. omförmälda, gamla Elfsborgs kungsladugård tillhörande
lägenheter, sonr föreslagits att utgöra den blifvande förstadens område, lemnat
närmare utredning, samt, under antagande, att Carl Johans församlings förening
såsom förstad med Göteborg ansåges böra tillvägabringas och uppoffringar från
Statens sida för vinnande af sådan förening medgifvas, sig i underdånighet utlåtit
angående sättet för öfverlåtelse till nämnda stad af de dertill ifrågasatta lägenheter;
och vill Kongl. Maj:t här meddela Rikets Ständer det hufvudsakliga af hvad
Kollegium i ämnet anfört.
Beträffande då först
a) de till särskilde personer upplåtna tomter i Majorna; b) de inom samma
tomter befintliga allmänna platser och impedimenter; /) de till f. d. Lorentska
porterbryggeriet och sockerbruket hörande, till skatte köpta egor; g) skatteköpta
lägenheten Vädersågen, tillsammans utgörande 522 tunnland 3,952 kappland, derför,
med undantag naturligtvis af de 17 tunne- 10,4?.5 kappland allmänna platser
och impedimenter, deraf någon inkomst icke eger rum, inkomsten beräknats till
4,169 R:dr 36 öre, anmärker Kollegium, att enligt Kongl. Brefvet den 24 Februari
1837, angående reglering af lönevilkoren vid Landshöfdinge-tjensterna, borde i
Göteborgs och Bohus län, tjensten frånskiljas den del af Elfsborgs kungsladugårds
utmark, som blifvit upplåten i omkring »400 smålägenheter», bebyggda och odlade
till trädgårdar, med dem åsatt grundskatt af kontanta penningar eller dagsverken;
att, bland dessa lägenheter, hvilka, jemlikt Kongl. Brefvet den 20 Juni 1853, åter
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
5
blifvit med Landshöfdinge-tjensten förenade, voro: två eller N:ne 127 och 128, kallade
Gamla reparebanan, till en del genom Kongl. Brefvet den 7 Oktober 1718 enskild
man donerade; — en, förutnämnda Vädersågen under M 236, enligt Kongl.
Brefvet den 5 November 1723, af Kollegium den 20 Januari 1724 till skatte försåld;
— och åtta, eller N:ne 9 Pollux, 10 Glasbruket, 11 Gamla slottet, 242 Nylöse
fäste, 365 Trekanten, 375 Färgudden, 393 Femkanten och 394 Dammen, utgörande
Lorentska porterbryggeriet och sockerbruket, genom Kollegii, på grund af Kongl.
Brefvet den 22 April 1823, under den 5 Augusti samma år utfärdade skattebref
försålda; samt att, — sedan, enligt Kongl. Brefvet den 14 November 1854, af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer blifvit beslutadt, att de öfriga lägenheterna, med vissa
undantag, finge af vederbörande innehafvare skatteköpas under stadgade vilkor och
deribland: att de underkastade sig den förändrade reglering af tomterna och lägenheterna,
som af framdeles uppgörande plan för platsens regelbundna bebyggande
och ordnande kunde pröfvas nödig och af Kongl. Maj:t i nåder fastställdes,— större
delen af dessa lägenheter redan blifvit af Kollegium till skatte försåld; uppgående
för de återstående, hvilka efter hand försäljas, i den mån ansökningar derom inkomma,
skatteköpeskillingarne till ett belopp af omkring 10,800 Riksdaler. Kollegium
har tillstyrkt, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förslag i afseende på
nu ifrågavarande lägenheter måtte på det sätt godkännas, att, utan förändring i
nu gällande föreskrifter om sättet för skatteförsäljningen, till staden utan någon
afgift öfverlätes dels tre uppgifna lägenheter, som voro öde och utan räntor, nemligen
M 60 a) en med Majelycke eller Chapmans äng sammanhängande backremsa,
obegagnad, om I .8-, M 226 Onix om 112 och M 409 Rosenberg om 2lS, eller
tillhopa 511 kappland, jemte allmänna platser och impedimenter, och dels rättighet
att, i stället för Landshöfdingen, uppbära och fritt disponera de grundlegor eller
afgifter, som för alla de öfriga böra erläggas, ehvad de äro donerade eller skatteförsålda
eller för en sådan åtgärd enligt 1854 års Kongl. Bref utgöra föremål, så
att egarnes eller innehafvarnes rättigheter icke i någon mån förändras eller inskränkas;
i hvilken händelse framdeles inflytande skatteköpeskillingar borde, sedan
de på vanligt sätt i Landtränteriet inlevererats, derifrån till stadens kassa
utanordnas, efter det skattebrefven blifvit af Kollegium utfärdade.
Vidkommande åter de under litt. c. i komiterades betänkande omnämnda,
utarrenderade eller s. k. Slottsskogslägenheterna, så stadgades i Kongl. Brefvet
den 24 Februari 1837, att vid Landshöfdinge-tjensten skulle bibehållas Slottsskogen,
indelad i elfva särskilda lägenheter, som voro odlade, bebyggda och utarrenderade,
hvilket äfven dädanefter borde ske, med rätt för Landshöfdingen att arrendena
uppbära. Dessa lägenheter, som varit elfva, men genom klyfning blifvit tolf,
äro, med undantag af den till följd af Kongl. Brefvet den 20 Mars 1863, af Kollegium
den 6 Augusti samma år till skatte försålda lägenheten M 356 Klintens bana,
följande, hvarå arrendetiden tilländagår inidfastan nedannämnda år:
6
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 45.
1
Arrendets
Rymd
1
slut år
Tild.
Kapphd.
353 Ryet
1885
26
14,450
» 354 Stora Malmgården
—
40
5,ooo
» 354j Carlsro
—
15
1 1,000
» 355 Banehagen
1867
9
14,200
» 357 Malmgårdsängen
—
14
7,000
» 358 Lilla Malmgården
—
7
21,3 50
» 359 Kohagsängen
1869
18
0,850
» 360 Trädgården
1867
32
28,650
» 361 Margreteberg ' . .
1869
28
2,4 5 0
» 362 Dahlen
1867
12
24,9 5 0
» 371 Stubbehagen
1869
| 32
28,3 5 0
Summa
—
237
30,2 5 0
hvartill kommer ofvannämnda Klintens bana med
—
4
8,0 5 0
Summa Summarum | —
242
6,300.
eller 25 kappland (bestående af impedimenter) mindre än som uppgifvits; och utgör
inkomsten af Klintens bana  86 R:dr 1 öre
och af de 11 öfriga .
3,775 » 37 »
Således tillhopa 3,861 R:dr 38 öre.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade väl ansett de 11 lägenheterna böra
få af staden skatteköpas på enahanda vilkor, som genom 1854 och 1863 års Kongl.
Bref stadgats, således emot erläggande såsom skatteköpeskilling af tio års arrendeafgifter,
hvilket, efter beräkning af nuvarande beloppet deraf, skulle uppgå till en
summa af 37,753 R:dr 70 öre; men, då, enligt Kollegii uppfattning, det icke syntes
hafva varit hvarken komitterades eller stadsfullmägtiges mening, att staden på
sådana vilkor skulle blifva egare till lägenheterna, och Kollegium förmodade, att
staden icke skulle vara benägen att på samma vilkor sig inlåta, hvarigenom åter
det mål, som ansetts böra eftersträfvas, eller föreningen emellan staden och Carl
Johans församling, skulle förfelas, har Kollegium, som lika med Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande funnit det vara af synnerlig vigt för staden att erhålla full
eganderätt till lägenheterna, hemställt, att en sådan rätt måtte staden beredas,
utan erläggande af skatteköpeskilling, dymedelst att jorden till staden donerades,
destoheldre som den behöfliga hjelp vid utgörandet af de betydliga utgifter, hvilka
af föreningen vållades, staden skulle kunna af den skatteköpta jorden erhålla,
möjligen blefve utan särdeles värde, om staden fått utbetala ofvanberörda betydliga
skatteköpeskillings-belopp; hvarförutan icke heller borde lemnäs utan upp
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
7
märksamhet, att till staden Göteborg böra, utom stadsplanen och impediinenter,
endast 2,533 tunne- 27— kappland jord, hvilken rymd vore ringa i förhållande till
stadens betydenhet och vid jemförelse med den jord, som blifvit flera andra mindre
städer donerad. Ehvad dock jorden komme &tl till staden upplåtas utan
eller emot skatteköpeskilling, instämmer Kollegium i Kongl. Maj:ts Befallningshafvandcs
förslag, att vid upplåtelsen måste fästas det vilkor, att till lustpark borde
användas den del af skogen å lägenheterna, som dertill funnes duglig.
Hvad slutligen angår återstående delen af Elfsborgs kungsladugård eller den
s. k. Hufvudgården, om 490 tunnland 20,625 kappland, hvilken Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
under åberopande af Riksdagsbeslutet den 12 November 1810,
enligt hvilket kungsgårdar och kungsladugårdar icke få till skatte försäljas eller
under evärdelig besittningsrätt upplåtas, ansett böra för Kronans behof undantagas,
men till staden under ett slags perpetuel! arrende öfverlåtas, har Kollegium anfört,
att nämnda Riksdagsbeslut icke kunde utgöra något hinder för Kongl. Majit, och
Rikets Ständer, att förordna om användandet genom skatteförsäljning eller ständig
upplåtelse af en del utaf kungsladugården, likasom redan skett om andra delar
deraf genom 1823, 1854 och 1863 års nådiga Bref, och Kongl. Majits Befallningshafvande
äfven beträffande en del nu tillstyrkt; och att Kollegium, som, lika med
Kongl. Majits Befallningshafvande insåge nödvändigheten för staden att komma i
disposition af Hufvudgården, dock ansåg att staden skulle vara med ett blott arrende
litet eller intet belåten och lika litet de personer, som ville på egorna sig nedsätta
och uppföra hus samt göra nyttiga anläggningar, då med besittningen af jorden
eganderätt dertill icke vore förenad; hvadan Kollegium funne sig böra hemställa,
att äfven ifrågavarande Hufvudgård måtte staden under full eganderätt doneras,
eller, om detta icke vunne bifall, till densamma under skattemannarätt försäljas
mot en skatteköpeskilling, motsvarande tio års arrendeafgift, eller 37,888 Ridr.
Derest detta Kollegii förslag bifölles och ifrågavarande tre Landshöfdingen
på lön indelade slag af lägenheter blefve derifrån skiljda, skulle Statens förlust,
efter nuvarande förhållanden, uppgå till ett belopp af 11,819 Ridr 54 öre, för så
vidt Landshöfdingens med nämnda summa minskade inkomster funnes böra med
andra medel till fullo ersättas, hvilket Kollegium likväl icke ansåg ovilkorligen
gifvet, helst 1837 års Kongl. Bref särskildt stadgade, att på framdeles nådig pröfning
skulle bero, om i händelse de deruti för någon Landshöfding upptagna inkomster,
till följd af arrenden, komme att öfver- eller understiga hvad som beräknats,
i förra fallet afdrag och i det sednare tillskott skulle ega rum, — och en sådan
pröfning ännu icke blifvit ifrågasatt, än mindre verkställd, samt dessutom, enligt
nådigt Bref den 6 Maj 1864, ny reglering af Landshöfdinge-lönerna förestode,
och på det belopp aflöning, som vid denna reglering kunde blifva för Landshöfdingen
i länet bestämd, berodde hvad förlust Staten kunde få vidkännas, i händelse
inkomsterna af nu ifrågavarande, för aflöningen hittills beräknade lägenheter
komme att till Göteborgs stad på ett eller annat sätt öfverlåtas.
8
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Nio 45.
Då Kongl. Maj:t den 12 sistlidne Maj lät Sig fördragas Kammar-kollegii berörda
utlåtande jemte öfriga handlingar i målet, förklarade Kongl. Majit, att framställning
till Rikets Ständer om upplåtelse till Göteborgs stad för nu ifrågavarande
ändamål af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter icke borde
aflåtas under andra vilkor, än att staden utgåfve årlig godtgörelse för den inkomst,
som, efter hvad upplyst blifvit, Landshöfdingen af lägenheterna åtnjutit; hvarjemte
Kongl, Majit förordnade, att, enär nådig Proposition i ämnet till Rikets Ständer
torde komma att aflåtas, alla åtgärder för ny utarrendering af de fem utaf Kammar-kollegium
uppgifna Slottsskogslägenheterna, för hvilka nuvarande arrendena
utgingo vid midfastan år 1867, borde inställas.
Uti det förnyade yttrande, som, enligt Kongl. Majits då tillika gifna befallning,
af stadsfullmägtige i Göteborg nu afgifvits, hafva desse förklarat, att, derest billigare
vilkor icke kunde erhållas, hinder från stadens sida icke mötte för föreningen
på de vilkor för lägenheternas öfverlåtelse, hvarunder Kongl. Majit funnit nådig
Proposition derom böra till Rikets Ständer aflåtas.
På gifven anledning har Förvaltningen af Sjö-ärendena anmält, att enär Kongl.
Majits Flotta redan för längre tid sedan afhändt sig gamla eller f. d. Åmiralitetsvarfvet
med tillhörigheter och derför icke vidare uppbär något slags afgift, ifrån
Förvaltningens sida icke vore något att erinra emot samma varfsområdes ifrågasatta
förening med Göteborg; hvarjemte blifvit upplyst, att Kronans egendom, nya
Varfvet, der Flottans depot nu är förlagd, icke tillhör Carl Johans församling; att
deremot nya Varfvet, som före år 1827 hörde till den då så kallade kustförsamlingen,
men från densamma blifvit, skilj dt, i ecklesiastikt hänseende genom Kongl.
Brefvet den 18 Juli nyssnämnda år samt i fattigvårds-hänseende genom Kongl.
Brefvet den 23 April 1844, nu, i följd af Kongl. Brefvet den 22 Maj 1863, utgör
en särskild kommun under benämning af nya Varfsförsamlingen; och anser Förvaltningen,
lika med vederbörande Stationsbefälhafvare, förening med Göteborgs
stad utaf någon del af nya Varfvet icke vara lämplig, så länge egendomen af
Flottan besittes.
Sedan jemväl Kongl. Majits och Rikets Kommers-kollegium med infordradt
underdånigt utlåtande inkommit och, med hänsigt till handelns och industriens
samt sjöfartens intressen, förordat verkställandet af den ifrågasatta föreningen af
Carl Johans församling med Göteborgs stad, om ock sådant skulle komma att ske
med någon uppoffring från det allmännas sida, vill Kongl. Majit, som anser hvad
vederbörande anfört till stöd för förslaget att lägga Carl Johans församling såsom
förstad till Göteborgs stad utgöra talande skäl för tillvägabringande af dylik förening,
äfven om densamma måste medelst någon uppoffring från Statens sida befrämjas,
härmed föreslå Rikets Ständer, att, med afseende å de betydliga kostnader,
hvilka otvifvelaktigt komma att drabba Göteborgs stad för de nya förhållandenas
ordnande, och de utgifter, staden äfven framgent torde få vidkännas till följd af
föreningen, samt på grund af hvad Kammar-kollegium i ämnet yttrat och hemställt,
Rikets
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
9
Rikets Ständer måtte för sin del medgifva, att till Göteborgs stad, för nu ifrågavarande
ändamål, må upplåtas gamla Elfsborgs kungsladugård jemte dertill hörande,
af Kollegium uppgifna lägenheter, med undantag af den mark, tillsammans utgörande
88 tunnland 1415 kappland, som Kronan för eget behof sig förbehållit, samt
staden berättigas, att, i stället för Landshöfdingen i länet, uppbära och disponera
de grundlegor, arrenden och andra afgifter, som för lägenheterna erläggas, äfvensom
framdeles inflytande skatteköpeskillingar för de lägenheter, hvilka, enligt Kongl.
Brefvet den 14 November 1854, böra, i den mån ansökningar derom inkomma, till
skatte försäljas; dock med förbindelse för staden att, i den ordning Kongl. Maj:t,
vid ärendets slutliga pröfning, kan finna skäligt fastställa, årligen utbetala Tolf
Tusen Riksdaler, motsvarande i jemnadt tal den inkomst, som Landshöfdingen på
sednare tiden af lägenheterna åtnjutit, och under förbehåll att den till en del af
Slottsskogslägenheterna hörande dugliga skog bibehålies, för att till parkanläggning
för staden användas; blifvande Kongl. Maj:t sedermera, derest Rikets Ständer
lemna bifall till detta Kongl. Maj:ts förslag, i tillfälle att meddela de närmare vilkor
och bestämmelser, som med hänsigt till föreningen kunna finnas af behof påkallade.
De detta ärende rörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, som med detsamma kommer att taga befattning; och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL.
G. Lagerstråle.
Bih. till P. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sand. 1 Afd. 20 Håft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 45.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans May.t Konungen
i Stats-Rådet & Stockholms Slott den 24 November 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström.,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Slutligen uppläste föredragande Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle,
till justering ett i öfverensstämmelse, med förut fattadt beslut uppsatt förslag till
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående upplåtelse till Göteborgs
stad af Elfsborgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter;
och befallde Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, att nådig Proposition af den lydelse bilagan till
detta Protokoll utvisar, skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
11
K: o 46.
Ank. till Exp.-Utsk. den 4 Dec. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, om förhöjd pension åt
Expeditions-chefen M. G. von Schantz vid af skedstagandet; Gifven
Stockholms Slott den 28 November 1865.
Uti en till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifven skrift har Expeditions-chefen
vid Sjöförsvars-departementets Expedition af Kongl. Maj:ts Kansli, Kommendören
af Dess Nordstjerne-orden Malcolm Gustaf von Schantz anfört, hurusom han,
hvilken alltsedan den 24 Maj 1844 oafbrutet beklädt Expeditions-chefs-embetet
dels vid nyssnämda Expedition och dels vid Landtförsvars-departementets Kansliexpedition,
samt under tiden, eller den 4 Januari 1855, fått sig i nåder tillagd en
Expeditions-sekreterarelön vid sistnämnda Expedition, som dock aldrig af honom
uppburits, skulle vid afskedstagande!, enligt författningarne, komma att tillträda
pension, beräknad icke efter Expeditions-chefs-aflöningen, 5,500 R:dr, enär densamma
utgår under benämning af arfvode, utan efter aflöningen för Expeditions-sekreterare-beställningen,
4,500 R:dr, hvilken har egenskap af lön, samt vid sådant förhållande
trott sig ega fog att i underdånighet hemställa, huruvida icke Kongl. Maj:t
skulle finna skäligt i nåder förklara att, i händelse han vid upphunnen pensionsålder
innehar Expeditions-chefs-embetet vid afskedstagande! derifrån pension må
af honom utöfver den, hvilken för Expeditions-sekreterarelönen honom på allmänna
Indragningsstaten med 3,600 R:dr lagligen tillkommer, jemväl få efter samma grund
beräknas och från nämnda stat uppbäras, för skilnaden, 1,000 R:dr, emellan berörda
lön och Expeditions-chefs-arfvodet, eller med 800 R:dr, så att hela pensionsbeloppet
blefve 4,400 R:dr R:mt, eller att, derest Kongl. Maj:t skulle anse Sig förhindrad
att Sjelf en sådan särskild pensionsrätt honom i nåder tillerkänna, nådig framställning
om beviljande deraf måtte till Rikets nu församlade Ständer aflåtas.
Af de vid ansökningen fogade handlingar har inhemtats, att Expeditions-chefen
von Schantz är född den 18 Mars 1801, vunnit inträde i Kongl. Maj:ts Kansli
den 13 Juli 1825, i nåder förordnats att vara Expeditions-chef vid Landtförsvars
-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
departementets Kansli-expedition den 24 Maj 1844, samt derifrån, på egen begäran,
den 21 September 1855 i nåder transporterats till enahanda beställning vid
Sjöförsvars-departementet, äfvensom att han bestridt flerfaldiga allmänna befattningar
och uppdrag.
Enär, enligt de för tjenstemäns öfverflytt ande på Indragningsatat gällande
föreskrifter, Expeditions-cheferne i Stats-departementenas Expeditioner af Kongl.
Maj:ts Kansli, såsom icke innehafvande löner, utan arfvoden å stat, ej äro berättigade
att, vid den för pensions erhållande stadgade lefnads- och tjensteålder, efter
afskedet undfå pension till högre belopp, än som motsvarar den lön för embete
eller tjenst, hvilken den afskedstagande på ordinarie stat innehaft och hvartill han
kunnat återgå, har Kongl. Maj:t funnit Sig icke kunna förevarande underdåniga
ansökning i nåder bifalla på annat sätt, än att, med afseende på den ovanligt långa
tid af öfver 21 år, hvarunder Expeditions-chefen von Schantz till det allmännas
båtnad, på ett synnerligen förtjenstfullt sätt med sällspordt nit och skicklighet utöfvat
det ansvarsfulla och magtpåliggande Expeditions-chefs-embetet, dels i Landtförsvars-
och dels i Sjöförsvars-departementen, samt då, vid sådant förhållande, billigheten
fordrar, att, när ålder och aftagande krafter nödga honom att från berörda
embete afgå, han må erhålla högre pension än den, som tillkommer Expeditionssekreterare,
Kongl. Maj:t härmed velat i nåder föreslå Rikets Ständer att medgifva,
det bemälde Expeditions-chef må berättigas att, vid afskedstagandet efter upphunnen
pensionsålder, utöfver den efter Expeditions-sekreterarelönen beräknade
honom tillkommande pension af 3,600 R:dr, under sin återstående lifstid från allmänna
Indragningsstaten uppbära ett årligt belopp af Atta Hundra Riksdaler
Riksmynt.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, till hvars åtgärd denna nådiga framställning varder öfverlemnad; och
Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Är och dag som ofvan.
CARL.
B. von Platen.
U tdrag
Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1865.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
13
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 28 November 1865.
N ärvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Chefen för Sjöförevars-departementet, Statsrådet Grefve von Platen, uppläste
till justering ett, i öfverensstämmelse med förut fattadt beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, om förhöjd pension
åt Expeditions-chefen M. G. von Schantz vid afskedstagandet;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådete underdånig»
tillstyrkan, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes
detta protokoll bilagdt, samt befalla att, i enlighet dermed,
nådig Proposition skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
L. Th. Neijber.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami 1 Afd. 20 Haft
3
