# ID: svediakorp-gov2443
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 136,005
# sentences: 3,262
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 39
gående fartyg. Så t. ex. kunna i stationens exercisskola inläras handgreppen och
bruket af kanonen, men för att i sjögång, ombord på fartyget som rullar, rätt
handtera kanonen, erfordras en mycket lång öfning under sjökommendering. Sak
samma gäller om styrning, lodhyfning samt handteringen af segel och rundhult.
Ombord å Skärgårdsartilleriets fartyg, hvilka äro utan tackling och ej annat
än flytande lavetter, behöfver en man af båtsmanshållet endast vara artillerist,
kunna begagna handvapen, styra, ro, och hyfva lod. Exercishuset å stationen
är härvidlag en nära nog lika god skola, som den flytande lavetten, hvars
krigstheater är skärgården. Styrning, rodd och lodhyfning måste läras på vattnet,
men kan dock lika väl ske å lämpligt fartyg vid stationen, sorn ute på sjökommendering.
Sedan stationsundervisningen blifvit bibringad, är några månaders
tjenstgöring ombord å inmönstradt, fartyg tillfyllest för att inlära routine ombord
samt kanonernas handterande på ett inne i skärgården rörligt fartyg. Manövern
med landstigningskanonen kan fullt väl inöfvas vid stationen.
Om man nu antager att rekryten, såväl vid Flottan som Skärgårdsartilleriet,
kail på ett års tid inhemta hvad å stationen bör inläras, och att således
tiden och kostnaden för denna stationsundervisning äro lika vid båda vapnen,
måste man dock för rekryten vid Flottan beräkna minst trenne års sjökommendering,
innan han kan anses hafva förvärfvat örlogsmatrosens mångsidiga yrkesskicklighet.
En båtsmans sjöaflöning jemte portion för 3:ne års tid kan icke beräknas
till mindre än 660 rdr. Yid Skärgårdsartilleriet deremot bör en rekryt,
sedan han erhållit ett års undervisning å stationen, med sex månaders sjökommendering
eller inmönstring å fartyg, kunna inhemta den vana och de kunskaper, som
erfordras för att göra honom tillfyllest tjenstbar å den flytande lavetten. Båtsmannens
sjöaflöning och portion under sex månader, hela tiden å svenska farvatten,
belöper sig till högst 100 rdr.
Alltså erfordras för rekrytbildningen vid Flottan ungefär 4 år och 660 rdr,
för d:o vid Skärgårdsartilleriet 1| år och 100 rdr.
Bil. I.
Efterföljande utdrag ur det program å läroböcker och lärokurser, som är
faststäldt för undervisningen vid Flottans underofficers-skolor, visar hvilka lärdomsprof
hvarje matros och kanonier måste genomgå, innan han kan blifva befordrad
till Understyrman eller Underkonstapel, d. v. s. till lägsta graden underofficer. I
den så kallade Förberedande klassen erfordras:
a) Arithmetik.
Allmän kurs t. o. m. sammansatt Regula de tri och Intresseräkning.
Större kurs. Den allmänna kursen samt derutöfver Rabatt-, Alligations- och Bolagsräkning,
Ränta på ränta, Kedje- och Yexel-räkning. P. E. Cronlijelms Elementer 5:te
upplagan.
b) Proportionsläran.
Allmän kurs. Hvad som härom afhandlas i P. E. Cronhjelms Elementer.
Större kurs. Detsamma med fullständiga bevis för satserna.
c) Läran om Logarithmer.
Allmän kurs. Förberedande afhandlingar om Logarithmer af E. G. af Klint; i allmänhet
utan bevis för satserna,
Större kurs. Detsamma med fullständiga bevis.
40 Bil. N.o å till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
d) Algebra.
Allmän kurs. Elemeuterna i Algebra, jemte serier och logarithmer. De fern första
kapitlen, äfvensom någon kännedom om 2:dra gradens eqvationer. Härifrån undantagas
l:sta gradens eqvationer med flera obekanta och beviset för binomialtheoremet.
Större kurs. Den allmänna kursen jemte 4:de, 6:te och 7:de kap. samt serier. Beviset
för binomial-theoremet undantages.
e) Geometri.
Allmän kurs. Planemetrien och Stereometrien af i1. E. Cronhjelm.
Större kurs. De sex första, samt ll:te och 12:te böckerna i Euclides, med undantag
af bevisen för 5:te bokens propositioner, till den utförlighet, som förekommer i de
af P. B. Bråkenhjelm utgifna element er.
/) Plan Trigonometri.
Allmän kurs. Plan Trigonometri af E. (i. af Klint §§. 24—47. 61. 62. 67—70.
72. 73. 75—89. (1840 års upplaga) samt deduktion af de mest oundgängliga trigonometriska
formlerna.
Större kurs. Den allmänna kursen, jemte alla de med gröfre stil tryckta trigonometriska
formler i ofvannämnda lärobok.
g) Mekanik.
Allmän kurs. Första grunderna till mekaniken af J. F. Ehrenstam t. o. m. 4:de
kapitlet, med undantag af mindre vigtiga satser och bevis.
Större kurs. Samma lärobok fullständigt.
h) Koniska sektioner.
Allmän kurs. Punkters och liniers bestämmande genom koordinater; benämning och
tillämpliga egenskaper af de kroklinier, som uppkomma genom konens skärningar af
planer.
Större kurs. Detsamma, jemte bestämmandet af nämnda krokliniers eqvationer.
Analytisk geometri af Jocknick.
Sedan matrosen behörigen genomgått denna “Förberedande klass1*, först då
får ban börja den egentliga underofficers-skolan, hvarest lian, för att blifva t. ex.
Underkonstapel, vidare måste genomgå en kurs i Sjö-Artilleri, Förskansiiingsliirn oell
Reglementen, samt efter beskrifning och koustruktionstabeller uppgöra lättare artilleriritningar.
Utan att hafva genomgått dessa lärdomsprof, är det ieke medgifvet en matros,
huru duglig sjöman och praktisk artillerist han än må vara, att blifva befordrad
till Underkonstapel, som dock är lägsta graden underofficer. Det är endast
i svenska marinen matrosens arbetskraft rigtas åt ett dylikt kursläsande, hvilket
också, enligt hvad erfarenheten tillräckligt visat, icke är till mycket gagn för
tjensten, men deremot, såsom förut redan är nämndt, medför flera betänkliga olägenheter.
Bil. H.
Nedanstående tabell visar skilnaden emellan de nuvarande och de föreslagna
underofficerslönerua. Enär Styrmän, Konstaplar och Skeppare hafva lika lön i
samma grad, upptagas endast de förstnämndes löner:
Flagg
OO
-
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 41
Flaggstyrman eller Flaggjunkare
Kongl. Maj:ts
Flotta.
Flottan.
Skärgårds-
artilleriet.
Lön.
Ingvart.
Lön.
Ingvart.
Lön.
Ingvart.
800
36
800
50
800
100
Öfverstyrman eller Styckjunkare
Understyrman eller Sergeant j
600
550
500
36
650
550
:i.i
36
700
600
80
80
De nuvarande inqvarteringarna äro höjda 25 procent för underofficerarn©
likasom för officerarne vid Stockholms station.
Bil. Ii.
Ombord å engelska, holländska och amerikanska örlogsfartyg, hvarest den
stora mängden af besättningen utgöres af värfvadt. folk från snart sagut alla länder,
äro marinsoldater behöfiiga såsom en polis-trupp till stöd för disciplinen. På
det svenska örlogsfartyget är förhållandet annorlunda. Der består besättningen
hufvudsakligast af båtsmanshållet och Flottans fasta matroskår, hvaremot marinsoldaterna
utgöra en värfvad trupp af allehanda folk, från olika landsdelar. De
hafva också ombord å fartyg varit mer ansedde som en paradtrupp, än ett stöd
för ordningen. För landstignings-strider äro båtsmännen redan nu så exercerade,
att frånvaron af det fåtal marinsoldater, som hittills utgjort en del af besättningarna,
ej blir någon känbar förlust, och hvad beträffar honnörs-tjenstgöringen på
halfdäck, vid kajutdörren m. m., är dylik tjenstgöring för båtsmannen en, i militäriskt
hänseende, väl behöflig lyftning.
Bih. till R St. Prot. 1865 §' 1866. 1 Sami, 1 Å/d. 5 Höft.
G
42 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1866.
Underdånigt Förslag
tili
S tat
för Kongl. Flottans Officers-Corps.
1 Tjenstgö-
Lön.
ringspen-
Summa.
| ningar.
i
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
1
Konter-Amiral
4,000
t
2,000
—
6,000
—
1
Kommendör
3,000
—
1,500
—
4,500
—
2
Dito
6,000
—
3,000
—
9,000
—
1
Kommendörkapten af Irsta klassen . . .
2,666
67
1,333
33
4,000
—
4
Dito dito dito ....
10,666
67
5,333
3 3
16,000
—
1
Dito dito af 2:dra klassen . . .
2,000
—
1,000
—
3,000
—
11
Dito dito dito ....
22,000
-
11,000
—
33,000
—
(deraf 2:ne tillsvidare hållas vacante)
1
Kapten
1,666
67
833
33
2,500
—
6
Dito
10,000
—
5,000
—
15,000
—
1
Dito
1,333
33
666
67
2,000
—
21
Dito
28,000
—
14,000
—
42,000
—
(deraf 4:ra tillsvidare hållas vacante)
1
Löjtnant
800
—
400
—
1,200
—
7
Dito
5,600
—
2,800
—
8,400
—
1
Dito
666
67
333
33
1,000
—
19
Dito
12,666
67
6,333
33
19,000
—
(deraf 4:ra tillsvidare hållas vacante)
1
Under-Löjtnant
533
33
266
67
800
—
7
Dito dito
3,733
33
1,866
67
5,600
—
1
Dito dito
400
—
200
—'
600
—
9
Dito dito
3,600
—
1,800
—!
5,400
1
S:a 96
Summa
_
—
—1
179,000
1
Anmärkning: Inqvarteringsersåttning tilldelas den uti denna stat upptagna per
sonal
enligt nedanstående tarif, nemligen:
Konter-Amiral med
R:mt R:dr 540:
400
250
150
75
dasr
årligen.
Kommendör och Kommendör-Kapten af l:sta klassen ,, „
Kommendör-Kapten af 2:dra klassen
„ „
Kapten
Subaltern-Officer
„ „
i afseende på hvilka ersättningars tillgodonjutande de denna
Nåder meddelade samt för öfrigt nu gällande Inqvarterings-Ordnings för Flottan
föreskrifter komma att iakttagas.
Hvilket etc. Stockholms Slott den etc.
derom
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 43
Underdånigt Förslag
till
Stat
för Kongl. Skärgårds-Artilleriets Öfficers-Corps.
i
Tjenstgö-
Liön.
nngspen-
Summa.
mngar.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
5.
1 General-Major
4,000
2,000
6,000
_
1 Ofverste
3,200
—
1,600
—
4,800
1 Dito
3,200
—
1,600
—
4,800
1 Öfverste-Löjtnant
2,666
67
1,333
33
4,000
4 Dito dito
10,666
67
5,333
33
16,000
(deraf 2 tillsvidare hållas vacante)
1 Major
2,333
33
1.166
67
3,500
8 Dito
18,666
67
9,333
33
28,000
(deraf 3 tillsvidare hållas vacante)
1 Kapten
1,666
67
833
3 3
2,500
21 Dito
35,000
—
17,500
—
52,500
(deraf 4 tillsvidare hållas vacante)
1 Löjtnant
800
—
400
—
1,200
21 Dito
16,800
—■
8,400
—
25,200
(deraf 5 tills vidare hållas vacante)
1 Under-Löjtnant
533
33
266
67
800
14 Dito dito
7,466
67
3,733
3 3
11,200
—
(deraf 7 tills vidare hållas vacante)
I
S:a 76 Summa
—
—
—|
160,500
1
årligen.
Anmärkning: Inqvarteringsersåttning tilldelas den uti denna stat upptagna personal
enligt nedanstående tarif, nemligen:
General-Major och I l r, ,
Öfverste med  j R:mt R:dr 750:
Öfverste-Löjtnant »
„ „ 550: „
Major
„ „ 400: „
Kapten  „
„ „ 225: „
Subaltern-Officer „
„ ,, 150: „
i afseende på hvilka ersättningars tillgodonjutande de denna dag derom i
Nåder meddelade samt för öfrigt nu gällande Inqvarterings-Ordnings för Flottan
föreskrifter komma att iakttagas.
Hvilket etc. Stockholms Slott den etc.
44 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, orri Statsverket 1865.
Underdånig:! Förslag:
tili
Stat
för Kongl. Flottans Fnder-öllicers-Corps.
Tjenstgö-
■' 1 .
Lön.
rmgspen-
Summa.
mngar
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
Ö.
1
Kongl. Flagg-Styrman
533
33
266
67
800
4
Dito
2,133
33
1,066
67
3,200
1
Ofver-Styrman
433
33
216
67
650
— -
15
Dito
6,500
—
3,250
—
9,750
1
Under-Styrman
366
67
183
33
550
23
Dito
8,433
33
4,216
67
12,650
1
Kongl. Flagg-Konstapel
533
33
266
67
800
5
Dito
2,666
67
1,333
3 3
4,000
1
Ofver-Ivonstapel
433
33
216
67
650
19
Dito
8,233
33
4,116
67
12,350
1
Under-Konstapel
366
67
183
33
550
34
Dito
12,466
67
6,233
33
18,700
1
Kongl. Flaggskeppare
533
33
266
67
800
5
Dito
2,666
67
1,333
3 3
4,000
1
Ofver-Skeppare
433
33
216
67
650
19
Dito
8,233
33
4,116
67
12,350
1
Under-Skeppare
366
67
183
33
550
34
Dito
12,466
67
6,233
3 3'
18,700
1 S:a 167.
Summa
-
— |—1
101,700.
Anmärkning: Dessutom tillkommer hvarje af de på denna Stat upptagna löntagare,
för år räknadt, 17 kubikfot, 3 kannor och 25 kubiktum spanmål in natura, som
för 167 löntagare utgör 2893 kubikfot, 2 kannor och 75 kubiktum.
Inqrartcrings-flrsättning
tilldelas den uti denna stat upptagna personal enligt nedanstående tarif nemligen:
Kongl. Flagg Styrman, Flagg-Konstapel och Flaggskeppare
med
Rmt Rdr 50 årligen
samt Under-Officer af lägre grad med  ,, „ 36 „
i afseende på hvilka ersåttningars tillgodonjutande de denna dag derom i Nåder
meddelade samt för öfrigt nu gällande Inqvarterings-Ordnings för Flottan
föreskrifter komma att iakttagas. Hvilket etc. Stockholms Slott den etc.
Bil. N:o 4 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om, Statsverket 1865. 45
Underdånigt Förslag
tili
Stat
tor Kongl. Skärgårds-Artilleriets Under-Ofticers-Corps.
Löner.
Tjenstgö-
ringspen-
ningar.
Summa.
t
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
R:dr.
ö.
1
Styckjunkare af lista klassen
533
33
266
67
800
—
4
Dito — dito
(deraf 1 tillsvidare hålles vacant) . . .
2,133
33
1,066
67
3,200
—
1
Styckjunkare af 2:dra klassen
466
67
233
33
700
—
24
Dito — dito
(deraf 2 tillsvidare hållas vacante) .
11,200
—
5,600
—
16,800
1
Sergeant
400
—
200
600
—
29
Dito
(deraf 4 tillsvidare hållas vacante). . .
11,600
5,800
17,400
S:a 60.
Summa
—
—
—
-
39,500
—
Anmärkning: Dessutom tillkommer hvarje af de på denna Stat upptagna löntagare,
för år räknadt, 17 kubikfot, 3 kannor och 25 kubiktum spanmål in natura, som
för 60 löntagare utgör 1039 kubikfot 5 kannor.
Iiiqrarterings-ersättniug
tilldelas den uti denna Stat upptagna personal enligt nedanstående tarif, nemligen
:
Styckjunkare af l:sta klassen med Rmt Rdr 100 för år.
Styckjunkare af 2:dra d:o och Sergeant  „ „ 80 d:o
i afseende på hvilka ersättningars tillgodonjutande de denna dag derom i Nåder
meddelade samt för öfrigt nu gällande Inqvarterings-Ordnings för Flottan
föreskrifter komma att iakttagas. Hvilket etc. Stockholms Slott den etc.
RÄTTELSER.
Sid. 7 raden 16 nedifrån står: 200 läs: 200
26 „ 1 uppifrån „ 287 „ 257;
„ „ „ 13 „ „ 2,578 „ 2,548;
nummer;
Bil. N:o 4 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 47
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Ärende, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Eådet å Stockholms Slott
den 13 Oktober 1805.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre Be Geer;
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Sjöförsvars-Departementet, Stats-Rådet Grefve von Platen, anhöll Angående föri
underdånighet, att nu få i ett sammanhang anmäla de frågor, hvilka, vid uppgö- slag till reglerande
af förslag till reglering af utgifterna under Riks-Statens Femte Hufvud-Titel rm9 “/ ut9\fför
den tid, nästa statsreglering komme att omfatta, borde tagas under öfvervå- ^l^svarlt Sjff
gande och deribland Förvaltningens af Sjö-Arendena den 3 i denna månad till jer tiden af
Kongl. Maj:t afgifna, hufvudsakligen på Befålhafvarnes vid Flottans Stationer fram- nästa statsstållningar
grundade underdåniga betänkande och förslag, angående medelsbe- reglering.
hofven för Sjöförsvaret under åren Lv67 med 1869; hvarefter Departements-Chefen
afgaf hår nedan intagna skriftligen författade anförande, deri frågorna förmåldes
förekomma i den ordning, hvartill Hufvudtitelns uppställning föranleder, nemligen:
48 Bil. N:o 4 till Kongl. Alaj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865.
Angående
Flottans Officers-
och Under-
OfficersCorpser.
Angående
framställningar
om löneförbättring.
Angående
Flottans
Consti'uct.ions
Corps.
“l:o. Aflöning s-Staterna. “
“Då Eders Kongl. Majit, vid pröfning den 16 sistlidne September af mitt då i
underdånighet framställda förslag till förändrad organisation af Dess Flottas Officersoch
Under-Officers-Corpser, i Nåder behagat, med gillande af förslaget, tillika förklara,
att den nya organisationen skulle tråda i verkställighet den 1 April nästkommande
år, så framt Rikets Ständer då hunnit besluta i den del af frågan, som tillhör
deras afgörande, och i följd häraf frågan bör på lämpligt sått bringas till Rikets
Ständers kännedom; så tillåter jag mig i underdånighet hemställa, att, ehuru, enligt Rikets
sist församlade Ständers medgifvande, de genom tjensteindragningar redan beredda
och ån vidare uppkommande besparingar åro för berörda organisations tillvågabringande
att tillgå och ökade statsanslag icke blifva dertill erforderliga, Eders Kongl.
Majit nu måtte i Nåder förklara Sig vilja Sitt rörande denna organisationsfråga
fattade beslut Rikets Ständer meddela, på det att de för ofvannåmnde Corpsers aflöningsstater
nu anvisade medel må för den beslutade organisationens fullständiga
genomförande fortfarande och framgent göras tillgängliga, samt derjemte låta det
öfver ärendet uti Stats-Rådet förda protokoll till Rikets Ständer öfverlemna; hvarvid
jag icke kan undertrycka min åsigt om fördelen deraf, att ifrågavarande nya organisation
blefve genast vid dess verkställande fullständigt genomförd, ehuru jag, då
derigenom de för densamma på Hufvud-Titeln nu tillgängliga medel skulle öfverskridas,
ansett denna fråga endast böra till Rikets Ständers eget bedömande öfverlemnas.
“
“Vidare och enär, i enlighet med Eders Kongl. Majits vid berörda frågas afgörande
jemväl meddelade föreskrift, förslag till förändrad organisation eller reglering
af öfriga Flottan tillhörande Corpser och Stater komma att, i den mån omständigheterna
medgifva deras utarbetande, Eders Kongl. Majits Nådiga pröfning
underställas, anser jag, vid sådant förhållande, nu icke böra till behandling förekomma
andra frågor om löneförbättring ån sådana, som stå i sammanhang med uppgjordt
förslag till förändrad organisation af någon viss Stat eller Corps, samt hemställer
fördenskull i underdånighet, att öfriga af vederbörande dels tillförene gjorda
och dels nu förnyade framställningar i berörda syftning desto hellre må för närvarande
lemnäs utan afseende, som, enligt Eders Kongl. Majits tillkånnagifna Nådiga
beslut, det förslag till extra statsreglering, som bör Rikets snart sammanträdande
Ständer föreläggas, skall inskränkas till endast ett år, eller året 1867, och således
antagas kan, att ifrågavarande framställningar före uppgörandet af näst derefter följande
statsregleringsförslag kommit under Nådig pröfning i sammanhang med de
förslag till förändrade personal-organisationer, till hvilka de blifva att hänföra. “
“Ett af de organisationsförslag, som varit beroende af Eders Kongl. Majits Nådiga
beslut om den af mig ifrågaställa förändrade organisation af Flottans OfficersCorps,
men, sedan denna af Eders Kongl. Majit bifallits, numera kunnat uppgöras,
år det om bildningen af den scientifika Corps, hvilken bör såttas i stället för Flottans
Constructions-Corps, hvars bibehållande, sådan den nu år organiserad, icke längre
står tillsammans med tidens fordringar eller för handen varande omständigheter.
Fråga om en tidsenlig förändring af sistnämnda Corps väcktes redan vid 1856—1858
årens Riksdag, då Rikets Ständer, utan att närmare pröfva behofvet af de då för
Corpsens personal äskade löneförhöjningar, vål beviljade den för Corpsen beräknade
förhöjda anslagssumma, 30,650 Riksdaler, men tillika begärde, att ett förslag till
förändring af Corpsen i angifven syftning måtte vid påföljande Riksdag blifva Rikets
Bil. N:o å till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 49
Ständer förelagdt. Ett sådant förslag afgafs äfven vid Riksdagen 1859 oell 1860'
utan att dock vinna bifall af Rikets då församlade Ständer; och har frågan sedermera
af särskilda anledningar förblifvit hvilande, under det likväl, till underlättande
af Corpsens reorganisation, vid densamma yppade ledigheter icke blifvit återbesatta.
Med hufvudsaklig ledning af de åsigter rörande Corpsens ombildning, som af den s. k.
Sjöförsvars-Komitén i underdånighet framställdes, har emedlertid nu af mig, efter
samråd med Corpsens Sekund-Chef, Öfversten m. m. Ljungstedt, blifvit uppgjordt
ett förslag till en sådan reorganisation, hvilket dock år zi den omfattning, att jag
icke vågar att nu med dess framställande Eders Kongl. Maj:t besvära, utan anhåller
att längre fram få detsamma Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställa, för att, i händelse
af Dess Nådiga bifall dertill, sedermera till Rikets snart sammanträdande Ständer
öfverlemnas. Då likväl frågan nära sammanhänger med statsregleringen, utber
jag mig att vid detta tillfälle få i underdånighet anmäla, att enligt det uppgjorda
förslaget skulle, i stället för Flottans nuvarande Constructions-Corps och MaskinistOfficerare
samt med begränsning inom de för dem hittills bestådda aflöningsanslag, tillhopa
uppgående till 41,950 Riksdaler, bildas en ny Corps, samt att, då för den nya Corpsens
aflönande någon anslagstillökning icke ifrågakomme, det deremot blifver nödvändigt,
att, på det att den nya organisationen måtte genast kunna såttas i verkställighet,
på Allmänna Indragnings-staten erhålles ett årligt förslagsanslag af högst
15,200 Riksdaler till aflönande af de Constructions-Officerare, som icke kunna till
den nya Corpsen öfverflyttas.“
“Af den uti aflöningsanslaget för Flottans Stationer inbegripna summa af Angående
50,000 Riksdaler årligen för Flottans nuvarande Reservstat erfordras numera till anslaget till
aflönande af de på denna stat ännu qvarstående Officerare endast ett årligt belopp ^ervstat
af 18,151 Riksdaler; men då de derutöfver på nämnda summa uppkommande bespa- 61 '
ringar hittills fått, med Rikets Ständers begifvande, användas för den genom Nådiga
Circulårbrefvet den 20 November 1860 tillsvidare fastställda förbättrade pensionering
af Flottans embets- och tjenstemän samt betjente, och äfven ån vidare blifva för
detta ändamål behöfliga, på sått längre fram vid framställning om nödvändigheten
af berörda pensionerings fortfarande kommer att ådagaläggas, torde alltså ifrågavarande
50,000 Riksdaler få oförminskade på Hufvud-Titeln bibehållas.“
“Uti min framställning af grunderna för ombildningen af Sveriges Sjö- Angående
försvar hade, bland annat, framhållits behofvet af Maskinist-personalens vid Flottan disposition af
snara förstärkning, för hvilket ändamål skulle af Rikets Ständer begäras ett reserva- bes^“^.'agna °
tionsanslag af 20,000 Riksdaler, att årligen utgå intilldess detsamma framdeles kunde Officers-löner.
ersättas genom den behållning å nuvarande aflöningsanslaget för Flottans OfficersCorps,
som uppkommer sedan de föreslagna nya Officerslönerna blifvit fyllda; och
behagade, vid underdånig anmälan häraf den 16 sistlidne September, Eders Kongl.
Maj:t i Nåder förklara Sig vilja närmare Riksdagen taga denna fråga under pröfning.
Då jag nu tillåter mig att härom i underdånighet erinra, bör jag tillika upplysa,
att omförinålda fråga väcktes under förutsättning, att nu förestående statsreglering
skulle, såsom tillförene, komma att omfatta en tid af 3:ne år, men att, sedan
tiden för samma reglering nu blifvit inskränkt till endast ett år, frågan kan på
annat sått lösas; i hvilket afseende jag underdånigst hemställer, att den tillfälliga besparing,
som genom indragning af Officers-bestållningar vid Flottan enligt Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga beslut den 3 Februari 1863 redan uppstått eller vidare uppkommer på
Femte Hufvud-Titeln och hvilken, der särskildt afsatt, kommer att vid innevarande års
slut belöpa till mera ån 21,000 Riksdaler, må intill den tid, då de indragna lönerna behöfva
för verkställande af den Nådigst beslutade förändrade organisationen af Flottans
Bih. till R. St. Prot. 1865 # 1866. 1 Sami. 1 Å/d. 5 Haft. 7
50 Bil. N:o i till Kongl, Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Angående
Flottans
SkeppsgosseCorps.
Angående
uppkomna och
uppkommande
aflöningsbesparingar.
Angående
disposition
af öfverskott
i spanmålsanslaget
under
aflöningsstaterna.
Angående
Flottans embets-
och tjenstemäns
pensionering.
Officers-personal tagas i anspråk, få under nu instundande statsregleringstid användas
till såvål aflönande af extra Maskinister, hvilka kunna pröfvas böra tillfälligtvis till förstärkande
af Flottans ordinarie Maskinistpersonal antagas, som andra under nu förestående
personalregleringar inom de Sjöförsvaret tillhörande Stater och Corpser tilläfventyrs
sig yppande tillfälliga aflöningsbehof. “
“Med anledning af den erfarenhet, som under sednare åren vunnits derom,
att antalet årligen karlskrifne skeppsgossar varit betydligt större, ån som för kompletterande
af Flottans Matros- och Kanonier-Corpser erfordrats, har Eders Kongl. Majit
vål under den 22 sistlidne Augusti i Nåder förordnat, att Skeppsgosse-Corpsens
styrka skulle från 280 till 200 nummer på det sått förminskas, att af årligen ledigblifvande
nummer, tillsvidare och intilldess den anbefallda indragningen hunnit
verkställas, endast en tredjedel finge återbesättas; men då de härigenom framdeles
och efter hand uppkommande besparingar på Corpsens aflönings- och beklådnadsanslag
blifva under den närmaste framtiden behöfliga till bestridande af utgifterna
för underhåll och beklädnad åt sådana karlskrifna Skeppsgossar, som icke kunnat vid
förstnämnde 2:ne Corpser samt Flottans Handtverksstater i nummer på stat insättas,
kan, vid sådant förhållande, någon minskning af Skeppsgosse-Corpsens förberörda
anslag för det närvarande icke ifrågakomma."
“Enligt hvad Förvaltningen af Sjö-Ärendena uti sitt ofvanberörda underdåniga
betänkande anmält, har genom fortgående reglering af Amirals-lönerna ål-liga
aflöningsbehofvet för Flottans Officers-Corps kunnat minskas med 11:dr 1,000: —
äfvensom, i följd af åtskillige på indragning ställde tjenstemåns afgång,
å aflöningsanslaget för Flottans Civilstat uppstått ett
årligt öfverskott af  „ 1,362: 52
eller tillhopa R:dr 2,362: 52
hvilket belopp alltså nu borde från anslaget: Aflöningsstater för Flottans Stationer
afdragas. Då likväl under pågående personalregleringar inom de Sjöförsvaret
tillhörande Corpser och Stater det visat sig leda till dessas befrämjande, att de besparingar,
som genom indragning af tjenster kunnat på förhand beredas, funnits vid
tidpunkten för regleringarnes verkställande för dem att tillgå, hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Rikets snart sammanträdande
Ständer att låta såväl hår ifrågavarande belopp som vidare af enahanda
anledning, eller genom tjensteindragning, på Femte Hufvud-Titeln uppkommande
besparingar der qvarstå intilldess de för omförmålda regleringar icke längre be
höfvas.
“
“De under rubriken: Aflönings-stater uppförda 40,446 kubikfot oindelt
spannmål hafva äfven under tiden sedan sista Riksdag lemnat öfverskott, hvilket,
med Rikets Ständers begifvande, anvåndts för den personal, som uppbär aflöning
från Flottans underhållsstat; och enär, på sått Förvaltningen af Sjö-Arendena uppgifvit,
detta öfverskott fortfarande behöfves till fyllande af brister i spannmålsanslaget
på sistberörda stat, hemställer jag i underdånighet, att detsamma må, såsom
vid föregående Riksdagar ägt rum, ån vidare på Femte Hufvud-Titeln få qvarstå."
“För att tillvägabringa en förbättrad pensionering åt Flottans embets- och
tjenstemän samt betjente och derjemte sätta Amiralitets-Ivrigsmans-Cassan i stånd
att kunna utan uppskof, vållade genom bristande tillgång, utgöra stadgade pensioner
enligt 1838 års Pensions-Reglernente till dem, sorn dertill efter erhållet afsked vore
berättigade, blef vid 1859 och 1860 årens Riksdag, uppå Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
framställning, af Rikets då församlade Ständer beslutadt, att anslaget å Ifemte
Bil. Ar:o 4 till Kongl. Maj A» Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 51
Hufvud-Titeln till Flottans Reservstat, 50,000 Riksdaler, hvilket skulle genom den
nya pensioneringen blifva öfverflödigt och hvarå då omkring 20,000 Riksdaler funnos
oanvånde samt någon öfverflyttning icke vidare skulle äga rum, finge, i den mån
det sålunda var och framdeles genom afgång bland derå uppförde Officerare kunde
blifva disponibelt, i och för samma pensionering anvåndas, samt att derutöfver för
åren 1861—1863 ett creditiv af 30,000 Riksdaler årligen skulle på Riksgålds-Contorets
stat uppföras med Directionen öfver Amiralitets-Krigsmans-Cassan lemnad rättighet
att, dels till fullgörande af den pensionering enligt 1838 års Reglemente,
hvartill Cassans egna inkomster ej lemnade tillgång, och dels till de nya pensionerna,
å creditivet under hvarje års lopp lyfta hvad för omförmålda ändamål funnes behöfligt,
under förbehåll deremot att af följande årets creditiv icke något finge reqvireras,
innan styrkt blifvit i hvad mån föregående årets creditiv till pensioneringen
åtgått; dock att hvad under ett år af creditivet icke för ändamålet erfordrades finge
under följande året anvåndas; äfvensom Rikets Ständer särskildt medgåfvo, att pension
för Officerarne vid Flottans Construktions-Corps finge beräknas efter nuvarande
aflöning på Corpsens interimsstat.“
“Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts vid sednaste Riksdag aflåtna Nådiga
framställning i ämnet förnyade vål Rikets Ständer, enligt deras underdåniga skrifvelse
angående reglering af utgifterna under Riksstatens Femte Hufvud-Titel af den
31 October 1863, föregående Riksdagens beslut i afseende på de för ifrågavarande
pensionering erforderliga tillgångar och anvisade följaktligen äfven det deri inberäknade
årliga creditiv af 30,000 Riksdaler på Riksgålds-Contoret under de för
dess användande förut stadgade vilkor, men anhöllo tillika på anförda skål, det
Eders Kongl. Majit måtte, efter hörande af Amiralitets-Krigsmans-Cassans delägare,
täckas vidtaga de åtgärder, som kunde vara erforderliga, för att bringa grunderna
för pensioneringen af Flottans Stater och Corpser till enhet och öfverensstämmelse
med de för Statens öfriga Embets- och Tjenstemanna-Corpser gällande, samt för
Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga fullständigt förslag till slutligt ordnande
af berörda pensionering.“
“Enär från Rikets Ständers sida en likartad begäran blifvit till Eders Kongl.
Majit framställd med hänseende till Arméens pensionering, i anledning hvaraf dess
Krigs-Befål nyligen varit sammankalladt och rörande ämnet afgifvit underdånigt
förslag, hvilket lärer komma att nu Rikets Ständer föreläggas, samt de för Flottans
embets- och tjenstemän för närvarande gällande pensioneringsgrunder stå med de
hittills vid Arméen följda i närmaste likhet, har det ansetts för den af Rikets Ständer
åsyftade lösning af frågan om tillvågabringande af enahanda pensioneringsgrunder
för alla Statens embets- oeh tjenstemän vara tjenligare, att Rikets Ständers
beslut öfver omförmålda, från Arméens målsmän utgångna förslag afvaktades, då
deraf kunde hemtas ledning vid frågans behandling hos Amiralitets-Staterna, ån att
derförinnan från dessa framkalla ett förslag i ämnet, som kunde förväntas, utan en
sådan ledning, blifva af beskaffenhet att icke leda till det mål, som afsågs; och har,
under sådana omständigheter, föreskrift om Amiralitets-Staternas hörande i frågan
icke blifvit gifven. Ett annat skål att så förfara förefinnes dessutom uti de våsendtliga
förändringar i organisationerna af Flottans personal, hvilka dels redan åro beslutade
och dels förestå samt äfven måste komma att inverka på pensioneringen.1'
“Då således det begärda pensionerings-förslaget nu icke kan för Rikets Ständer
framläggas och i hvarje fall en lösning af pensionsfrågan i den vidsträckta
omfattning, Rikets Stander åsyftat, icke lärer kunna så snart emotses, att derigenom
de för pensioneringen af Flottans embets- och tjenstemän hittills anvisade tillgångar
52 Bil N:o 4 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prog. N:o i, om Statsverket 1865.
Angående förbättrad
pensionering
af
Flottans gemenskap.
Angående Sjökrigsmaterielen
i allmänhet.
skulle redan under den närmaste framtiden blifva öfverflödiga, får jag fördenskull,
med anmälan att, enligt erhållen officiel uppgift, det för samma pensionerings upprätthållande
å Riksgålds-Contoret beviljade creditiv blifvit anlitadt, år 1863 med
15,840 Riksdaler 24 öre och år 1864 med 28,164 Riksdaler 69 öre samt innevarande
år anses komma att till hela sitt belopp 30,000 Riksdaler erfordras, underdånigst hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer åska beviljandet jemväl för
år 1867 af de för innevarande statsregleringsperiod anvisade tillgångarna för ifrågavarande
pensionering, hvad creditivet på Riksgålds-Contoret angår, till lika belopp
samt i öfrigt under enahanda vilkor och förbehåll, som i afseende derpå från början
och äfven vid sistförflutna Riksdag bestämdes. “
“Beträffande pensioneringen af Flottans gemenskap, till hvars förbättrande
sedan början af år 1861 ett creditiv af 40,000 Riksdaler, likaledes på KiksgåldsContoret,
varit anvisadt, har någon förändring icke af Rikets Ständer blifvit ifrågasatt
; vid hvilket förhållande och då detta bidrag nästan hela tiden, enligt hvad
officiella uppgifter derom utvisa, till sitt fulla belopp för ändamålet utgått och
således måste antagas vål hafva under nuvarande pensioneringsförhållanden varit
behöfligt, men äfven tillräckligt, enär någon anmälan om motsattsen icke från vederbörande
afhörts, anser jag mig nu endast böra i underdånighet tillstyrka, att Edex-s
Kongl. Maj:t må, för upprätthållande af den gemenskapen vid Flottan hittills förunnade
förbättrade pensionering, äfven för år 1867 af Rikets Ständer åska ett creditiv
å Riksgålds-Contoret till lika belopp med det nu för samma ändamål afsedda,
eller 40,000 Riksdaler Riksmynt årligen, att användas under enahanda vilkor och
förbehåll, som med hänseende till samma creditiv från början och äfven vid sednaste
Riksdag föreskrifvits, helst, enligt hvad vederbörande sökt utreda, någon förhöjning
af creditivsumman ej skulle föranledas genom den förändring i vilkoren för Marinsoldaters
och Matrosers pensionsmessighet, hvarom fråga blifvit väckt, i händelse
Eders Kongl. Maj:t, vid frågans slutliga pröfning, funne skål att berörda förändring
i Nåder medgifva. “
“2:o. Materielen
“Ehuru det ännu, liksom vid sednaste Riksdag, år förenadt med ganska stor
svårighet att fålla ett afgörande yttrande om hvad som rörer Sjöförsvarets materiel,
synas dock skål icke saknas för det antagande, att, genom de i andra länder gjorda
försök med sjökrigsmaterielens utveckling, åsigterne derom börjat något stadgas och
att derigenom äfven synkretsen hår hemma blifvit något klarare. Striderna om sjökrigsmaterielens
lämpligaste beskaffenhet fortgå ännu; men utan att taga för gifvet
mera, ån hvartill man år berättigad, lärer dock med temlig visshet kunna påstås,
att stora pansarfregatter med många kanoner för det närvarande icke mera åro i
åtnjutande af det, snart sagdt, obegränsade förtroende, som så allmänt skänktes dem
vid deras första tillkomst; och enahanda i det närmaste år förhållandet med de
refflade kanonerna af så svåra kalibrar, som nu anses erforderliga."
“En följd häraf måste blifva antagandet af fartyg med särdeles grofva, men
till antalet färre kanoner; men då sådana fartyg, försedda med fullständig bepansring,
svårligen kunna erhålla den högst önskvärda egenskapen: utmärkt stor hastighet
i rörelserna, utan att tillika, till fartygskropp och machinkraft, blifva af snart
sagdt vidunderliga dimensioner, synes man börja inse. att nu, såsom ofta förut, man
måste afstå från förhoppningen att kunna förena alla önskvärda fördelar och der
-
JBil. N: 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 53
emot söka att vinna målet på olika vågar sålunda, att åt vissa fartyg gifves, så att
såga, en större förmåga att trotsa faran, och åt andra åter den att genom hastighet
i rörelserna förringa åfventyren vid fiendtlig sammandrabbning, under det att likväl
den kraftiga bestyckningen blifver för alla ett lika oeftergifligt bufvudvilkor. Det
år ock på grund häraf och i förlitande tillika derpå, att Rikets Ständer finna de
vid sednaste Riksdag förtroendefullt anvisade medel ändamålsenligt anvånde, som
jag nu, såsom då, ser mig nödsakad att, utan att på förhand kunna noggrannt bestämma
till hvilka fartygs byggnad anslag erfordras, uppgifva den summa, som anses
vara för Sjöförsvarets materiel behöflig och med fördel kunna användas, under tillkännagivande
likväl derjemte, att dessa medel nu åro afsedda till anskaffande af:
1 Monitor, nära liknande de redan till stor del utförda, för en beräknad kostnad
af omkring 900,000 Rdr;
1 snabbgående Corvett, hvartill ritning blifvit uppgjord af Secund-Chefen för
Constructions-Corpsen och hvilken, beräknad att kosta 1,074,770 Rdr, skulle
förses med bestyckning af 3 svåra och 2 mindre kanoner; samt slutligen
fartyg, å hvilka (med användande af dels redan fastställd ritning och dels andra, under
ytterligare granskning varande ritningar i den mån de hinna fastställas) skulle
tillämpas den s. k. Monitors-idéen, men som, med minskad storlek ändock förande
lika svåra kanoner, antagits komma att utgöra ett förbåttradt försvarsmedel i
Sveriges mera slutna och grunda farvatten, låmpadt, såsom sådant, efter landets
behof och, såsom mindre dyrt att anskaffa, äfven efter dess förmåga; för hvilka
fartyg ansetts med fördel kunna användas en summa af 950,000 Rdr.“
“Den för desssa fartygsbyggnader beräknade summa uppgår till omkring
2,950,000 Riksdaler Riksmynt; men nödvändigheten deraf, att högste Befålhafvaren
öfver Rikets krigsmakt till lands och vatten sättes i tillfälle att sjelf följa rörelserna
i landets inre skärgård och att der kunna hastigt förflytta sig från en punkt till en
annan, kan ej förbises, och år derföre äfven afsedt, att för detta behof skulle anskaffas
ett fartyg, beråknadt att kosta högst 50,000 R:dr R:mt, hvarigenom således
summan i det hela komme att uppgå till 3,000,000 Riksdaler Riksmynt.*
„Det år påtagligt, att behofvet af fartyg för landets sjöförsvar icke kan anses
härigenom blifva fyldt; men då äfven de nu omnämnda fartygen icke, med iakttagande
af god hushållning, kunna fullt färdiga anskaffas innan Rikets Ständers nästa
sammanträde, hafva beråkningarne ansetts icke böra sträckas längre. Då härtill
kommer, att, på sått redan förut år erinradt, det förslag till Riksstat, som på Eders
Kongl. Majts befallning nu framlågges, afser fyllandet af endast ett års behof, kan
detta beräknas till ett belopp af R:dr 1,700,000: —
hvaraf dock, på sått längre fram skall visas, genom dels bidrag
från fonden för krigsfartygs nybyggnad och dels framdeles dit
ingående medel kunna betåckas  „ 756,200: —
så att endast derefter återstående R:dr 943,800: —
vore det behof för ifrågavarande ändamål, som för år 1867 borde fyllas medelst extra
statsanslag. “
“Detta hvad fartygen angår; men, minst sagdt, lika nödvändigt år, att inom
landet kunna anskaffa de för desamma afsedda kanoner, och torde Eders Kongl.
Maj:t derföre i nåder tillåta mig att längre fram få uppgifva förslag till ernående
af detta så vigtiga mål.*
O O
“Då jag nu går att yttra mig i afseende på behofven under de anslag, som Anyående anpå
Femte Hufvudtiteln finnas upptagna under hufvudrubriken: Materielen, får jag, xla9et till Flnthvad
angår anslaget till Flottans underhåll i underdånighet anmäla, att detta anslag tansun er a ■
54 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1885.
visat sig hädanefter blifva behöfligt ensamt för det ändamål, hvartill detsamma från
början varit afsedt, eller underhållet af Flottans fartygs- och öfriga materiel samt äf
dess etablissementer, och att således det bidrag af 100,000 Riksdaler årligen till
fonden för krigsfartygs nybyggnad, som vid sista riksdagen antogs då kunna derifrån
utgå, icke vidare får påräknas. Anledningen dertill år, att underhållet af de
ångmachiner och pannor, hvarmed Flottans i sednare tider tillkomna fartyg åro försedda,
fordrar dryg kostnad, hvilken ökas i den mån nya fartyg med ångkraft anskaffas
och nu beräknas i rundt tal till 70,00C Riksdaler årligen, samt att för skillnaden
emellan denna summa och ofvanberörde 100,000 Riksdaler, som förmodades
kunna betåckas genom dagsverkskostnaden för arbeten, hvilka af Flottans handtverkare
och arbetsmanskap verkställdes emot ersättning af andra medel, ån Flottans
underhållsanslag, erforderlig tillgång under den förflutna tiden funnits icke
med någon säkerhet kunna på detta sått beredas, enär dylika arbeten nu mera sällan
ån förr förekomma till utförande, ett förhållande, som äfven hädanefter år att
emotse. “
“Enligt hvad i det föregående blifvit af mig yttradt, borde för år 1867 till
Angående an- anskaffande af ny krigsfartygsmateriel finnas att tillgå en summa af
slagettdi Flat- » & R:dr R:mt 1,700,000: -
tans nybygg- i t
nåd. Häraf antagas följande tillgångar vara att påräkna, nemligen:
a) den uti fonden för krigsfartygs nybyggnad, sedan de derifrån
med tillhopa 94,200 R:dr förskottsvis bestridda utgifter, hvilka längre
fram komma att till ersättande anmälas, blifvit godtgjorda, vid 1866
års slut antagligen befintliga behållning  434,200: —
o *"> o r> 7
b) enligt Sjöförsvars-koinmittéens beräkningar:
af fartyg, afsedda att utrangeras och slopas 100,000: —
från Flottans material-förråd omkring .... 20,000: —
från virkesförrådet  40,000: — qqq.
eller tillhopa R:dr R:mt 594,200: —
hvilken summa, om anslaget till Flottans nybyggnad för
ett år tillägges med  162,000: —
ökas till  756,200:
efter afdrag hvaraf från den såsom behöflig uppgifna summan
qvarstå R:dr Runt 943,800: —
utgörande det belopp, som för anskaffande af nya krigsfartyg borde af särskilda medel
tillskjutas; och får jag under åberopande af de skål för dess beviljande, som
redan blifvit af mig anförda, nu underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
måtte af Rikets Ständer begära, att, jemte det anslaget till Flottans nybyggnad å
Hufvud-Titeln oförminskadt bibehålies, dessutom må, såsom extra anslag, för uppgifna
ändamålet beviljas nyssberörda summa af 943,800 Riksdaler, att under år 1867
utgå och tillika med ofvanomförmålda tillgångar till anslaget för Flottans nybyggnad
öfverföras, för att samfäldt med detta redovisas på sått med de vid sistförflutna
riksdag för enahanda ändamål beviljade medel åger rum.“
Angående an- “Af Rikets sednast församlade Ständer gjordes, med föranledande af beviljad
jSlaget tdl förhöjning i anslaget till Båtsmånnens beklädnad, hos Eders Kongl. Maj:t underdånig
beklädnad* framställning om vidtagande af nödiga åtgärder, hvarigenom rust- och rotehållarne
vid Båtsmanshållet kunde på enahanda grunder, som uti Nådiga Förordningen om
Båtsmansbeklådnaden af den 22 December 1848 finnas antagna, befrias från skyldig
-
Bil. N:o 4 till Kongl. Majit* Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 55
heten att anskaffa och underhålla kappsäcken och de s. k. småpersedlarne. Den Kommitté,
som af Eders Kongl. Majit derefter för frågans utredning, i Nåder tillsattes, häruti
sitt i .ämnet afgifna undei-dåniga betänkande, hvaröfver sedermera Förvaltningen af
Sjö-Ärendena blifvit hörd, förordat Rikets Ständers begäran och dervid beräknat,
att, derest ifrågavarande bestyr skulle af Kronan öfvertagas i enlighet med ett företrädesvis
framhållet förslag, det derför erforderliga anslag borde bestämmas i rundt
tal till 50,000 Riksdaler årligen; hvilket jag ansett mig böra hår endast omförmäla,
enär ärendet lärer böra i särskild Nådig Proposition öfverlemnas till Rikets Ständers
pröfning, och således, om det uppgjorda förslaget vinner deras bifall, på Rikets
Ständer synes böra ankomma att äfven förordna om uppförande på Hufvudtiteln af
den erforderliga anslagssumman, hvilken likväl, i händelse den beviljas, bör tilläggas
föi-slagsanslaget till Båtsmännens beklädnad. “
“3:o. Diverse anslag.'1
•'I afseende, på de under denna rubrik upptagna anslag finner jag icke anledning
till annat yttrande, ån att de fortfarande åro för de med dem afsedda ändamål
behöfliga.“
"Po. Firm deln.'
“Med reservationsanslaget till Lots- och Fyrinrättningen, som under denna
rubrik på Hufvudtiteln förekommer, har hittills, vid uppgörandet af statregleringsförslagen,
så förfarits, att detsamma till beloppet rättats efter den summa, hvartill inkomsten
af Båk- och Lotsmedel samtidigt ansetts kunna beräknas, med tillägg likväl
dertill af ett å anslaget städse uppfördt indelt råntebelopp af 460 Riksdaler. Efter
denna grund blef vid sistförflutne Riksdag anslaget förhöjdt till 350,460 Riksdaler,
hvartill dock, på Stats-Contorets hemställan, ytterligare lades ett belopp af 12,440
Riksdaler, hvilket då ansågs motsvara Förvaltningens af Sjö-Ärendena af tullmedlen
utgående andel i uppbörden vid Landsorts fyrbåk, i följd hvaraf anslagets summa
på Hufvudtiteln uppfördes med R:dr 362,900:
Af Stats-Contoret har nu blifvit i undei-dånighet föi-eslaget,
dels att detta anslag måtte ökas med ett belopp af R:dr 150,000: —
motsvai-ande nu beräknade tillgången i Statsverkets
inkomst af Båk- och Lotsmedel, dels ock
att Föi-valtningens af Sjö-Ärendena omförmålde
andel i uppbörden vid Landsorts fyrbåk jemväl
måtte, likaledes med afseende på ökad uppbörd,
höjas från ofvanbeiörde 12,440 till 16,000 R:dr
eller med R:dr
i följd hvaraf anslaget skulle blifva förhöjdt till .
hemställande jag underdånigst, att en sådan reglering af detta
anslag må af Eders Kongl. Majit varda Rikets Ständer föreslagen,
med begäran tillika, att öfverskotten å Statsinkomsttiteln: Båkoch
Lotsmedel få fortfarande, såsom hittills, för de med ifrågavarande
anslag afsedda behof användas/1
3,560:
153,560:
R-rlf
56 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
“Derest hvad jag sålunda i ena och andra hånseendet föreslagit
vinner Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Stånders bifall, komma
anslagen till ständiga utgifter för Sjöförsvaret att ökas med blott
den å anslaget till Lots- och Fyrinråttningen ifrågasatta förhöjning
af R:dr 153,560: —
hvartill dock något nytt Statsanslag icke erfordras, samt, då detta
belopp tillägges 5:te Hufvudtitelns nuvarande slutsumma  „ 3,593,700: —
denna sålunda blifva förhöjd till R:dr 3,747,260:—“
“Till fyllande af åtskilliga Sjöförsvarets behof, som åro att hänföra till kategorien
af tillfälliga, hafva anslag blifvit af Befålhafvarne vid Flottans Stationer ifrågasatta
enligt beräkningar, uppgjorda för åren 1867 med 1869, nemligen:
för Carlskrona Station:
till ett nytt ångfartyg för trupptransporter Rdr 121,054: —
„ en ny byggnad för Stationens undervisningsverk  „ 84,360: —
„ Varfs-verkstådernas ordnande
„ 150,000: —
„ ett gaslysningsverk  „ 114,500: —
„ sjöinstrumentsförrådets completterande  „ 28,441: —
„ anskaffande af tidsenlig bestyckning och artillerimateriel för Kungs- „
holms fästning
338,031: —
tillhopa Rdr 836,386: —
och för Stockholms Station.
„ iståndsåttande af åtskilliga Stationens fartyg  „ 45,735
„ underhållet af machinerier och pannor å ångfartygen  „ 60,192
„ anskaffning af ett nytt jernfartyg „ 66,00C
„ d:o af ett nytt ångfartyg i stället för ångbåten Kare . „ 30,00C
tillhopa Rdr 201,927
men då Eders Kongl. Maj:t helt nyligen anvisat de för den närmaste framtiden behöfliga
medel till metallverkstädernas i Carlskrona utvidgning m. m. och då jemväl
funnit frågan om en gasverksanlåggning derstädes böra tillsvidare förfalla, samt i afseende
på behofvet af tidsenlig bestyckning m. m. för befästningarna vid Carlskrona
förekommer, att derom icke kan närmare bestämmas, innan plan till samma befästningars
ordnande för ändamålet blifvit fastställd, och behofvet åter af ett nytt Chefsfartyg
redan i det föregående blifvit af mig framhållet; så, och då för befrämjande
af trupptransporter 2:ne Kanonångslupar blifvit från Stockholms till Carlskrona Station
förflyttade, och med den ifrågasatta nya skolhusbyggnaden bör, i min tanke,
tillsvidare anstå, samt, derest anslaget till Flottans underhåll för framtiden befrias
från
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 57
från bidrag till fonden för krigsfartygs nybyggnad, tillgång till de öfriga behofvens
afhjelpande bör, såsom äfven Förvaltningen af Sjö-Ärendena ansett, kunna inom nämnda
anslag beredas, hemställer jag i underdånighet, att af Stations-Befålhafvarnes omförmålda
förslag någon framställning till Rikets Ständer icke för det närvarande må
föranledas. “
"Utom hvad som erfordras till anskaffande af ny krigsfartygsmateriel, hvarför
jag redan fått för Eders Kongl. Majit i underdånighet redogöra, förekomma
emedlertid äfven andra Sjöförsvarets behof af den angelägenhet, att jag icke bör,
underlåta att dem hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anmäla, under anhållan
att de för deras afhjelpande nödiga medel nu måtte af Rikets Stånder åskas.“
“Ännu för några år tillbaka agde Sverige, genom de utmärkta egenskaperna
hos dess jern, den stora och af andra nationer afundade förmånen att inom eget
land kunna för bestyckningen af sina fästningar och krigsfartyg få förfärdigade gjutna
jernkanoner af hvarje kaliber, som då ansågs kunna och böra ifrågakomma, utan att
kanonernas styrka och uthållighet behöfde betviflas. Den Svenska kanontillverkningen
tillvann sig ock snart derigenom äfven hos utlåndningen sådant förtroende, att
landets styckebruksågare fingo från främmande makter emottaga täta beställningar
af artilleripjeser och innan kort voro hufvudsakligen sysselsatte för deras räkning.
Ett annat förhållande inträdde likväl, sedan med jernpansar beklädda krigsfartyg
började mera allmänt af sjömakterna begagnas och i jemnbredd med fartygspansarets
alltmera tilltagande tjocklek äfven fordringarna på svår kaliber hos fartygens
bestyckning växte till den grad, att tvifvel med allt fog måste uppstå, huruvida
dylik bestyckning skulle kunna ens af Svenskt tackjern åstadkommas. Bemödanden
att skingra detta tvifvel uteblefvo emedlertid icke, och sedan en Flottans Officer
ingifvit ritning till en af honom uttänkt kanonkonstruktion af 9 Svenska decimaltums
kaliber, blef, med Eders Kongl. Majits Nådiga tillåtelse, en kanon af denna
konstruktion på försök sistlidne år vid Finspongs styckebruk förfärdigad samt derefter
reglementsenligt prof- och språngskjuten, hvarvid den visade sig äga sådan
styrka i godset, uthållighet och skjutkraft, att Eders Kongl. Majit, med afseende på
angelägenheten att snart och inom landet kunna erhålla nödig bestyckning för de
under byggnad varande nya tornfartygen och enär genom en något större beställning
af dylika kanoner, ån detta behof fordrade, kunde vinnas en nedsättning af
icke mindre ån 25 procent i anskaffningskostnaden, föranlåts att under den 28 sistlidne
Februari i Nåder uppdraga åt Förvaltningen af Sjö-Ärendena att med ägaren
af förenämnde styckebruk uppgöra contract om leverans af 10 kanoner af ofvanberörda
konstruktion till det af honom, för sådant fall, erbjudna nedsatta pris af 7,500
Riksdaler för hvarje, samt att den till 75,000 Riksdaler belöpande kostnaden för
denna beställning tills vidare förskottsvis af de för krigsfartygs byggnad afsedda
medel bestrida. Sedermera har Eders Kongl. Majit, i saknad af annan tillgång,
nödgats på nämnde fond jemväl anvisa kostnaderna för dels förändring af en nyssberörde
beställning tillhörande kanon för anbringande derå af bakladdningsmekanism
enligt uppfinning af en annan Flottans Officer och samma kanons profskjutning
samt dels anskaffning af nödiga projectiler för hela den ifrågavarande kanonbeståll
ningen
med tillhopa R:dr 19,200i
så att, om härtill lågges den redan uppgifna kostnaden för kanonernes
anskaffning  „ 75,000i
summan af de sålunda från fonden för krigsfartygs nybyggnad förskottsvis
bestridda utgifter uppgår till  Rimt Ridr 94,200:
Bilt till R. St. Prof. 1865 $■ 1866. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 8
Angående
kostnaden för
anskaffade
9:tums jernkanoner.
58 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
Angående
tillverkning
af 12-tums
jernkanoner.
Då nu de på omförmåkle sått anskaffade S> tums kanonerna åro afsedda att endast tillsvidare
och intilldess kanoner af svårare kaliber kunna inom landet tillverkas, utgöra
bestyckning på de nya tornfartygen, men deremot, sedan de för dessa fartyg icke vidare
behöfvas, blifva särdeles användbara för sjöfåstningarna, hvilka i allt fall måste, i den
mån de hinna tidsenligt förändras, medelst särskildt anvisade medel förses med
kraftigare bestyckning, ån som nu å dem finnes, samt, vid dessa förhållanden, ofvanberörde
ensamt för byggnad af nya krigsfartyg bestämda fond desto hellre bör godtgöras
för de derifrån blott förskottsvis bestridda utgifterna för ifrågavarande kanonbestållning,
som beloppet af dessa ingått i beräkningen af tillgångarna till minskande
af det för år 1867 såsom erforderligt uppgifna extra statsanslag, 943,800
Riksdaler, hvilket, om de förskjutna utgifterne fonden icke ersättas, måste med ett dem
motsvarande belopp förhöjas, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
måtte af Rikets Ständer begära ett extra anslag af 94,200 Riksdaler, att såsom ersättning
för merberörda förskjutna utgifter till fonden för krigsfartygs nybyggnad
ingå.“
“Såsom i nästföregående punkt blifvit antydt, blir det nödvändigt, att den
för de nya tornfartygen anskaffade provisionella bestyckning, fastän i skjutkraft betydligt
öfverlägsen äldre kanonkonstruktioner, utbytes emot en ännu kraftigare, så
snart en sådan finnes med säkerhet kunna inom landet åstadkommas."
“Då det lyckade försöket med den sistlidne år vid Finspong gjutna 9 tums
kanonen ingaf förhoppning om möjligheten att af Svenskt tackjern skulle äfven
kunna tillverkas kanoner af 12 Svenska decimaltums kaliber, eller den för förenåmnda
fartyg erforderliga, behagade derföre Eders Kongl. Maj:t låta genom Förvaltningen
af Sjö-Arendena höra styckebruksågarne i Riket, huruvida och till hvad
pris dylika kanoner kunde af dem förfärdigas; men endast en bland dem, nemligen
ägaren af Finspong, fanns villig att en sådan tillverkning sig åtaga, likväl på sådana
vilkor, att frågan om en beställning enligt dem fanns då böra förfalla, helst medel
derför ej heller voro att tillgå. De hinder, som sålunda mötte för tillvågabringande
hår i landet af den önskade kanontillverkningen, åro likväl endast att söka uti svårigheten
för styckebruksågarne att, så att såga, på vinst och förlust vidtaga de deraf
påkallade särdeles kostsamma förändringar i verkstäderna, och kunna alltså undanrödjas,
såsom ett framståldt förslag dertill äfven utvisar. Enligt detta förslag skulle
styckebruksågaren, såsom understöd till bestridande af de kostnader, som genom
verkstådernes, för den afsedda kanontillverkningen lämpade, förändring föranledas
och beräknats uppgå i det hela till 120,000 Riksdaler, af Staten undfå ett råntefritt
förlagslån, stort 90,000 R:dr R:mt, emot följande vilkor:
l:o att intilldess ett antal af 30 jernkanoner af 12 Svenska decimaltums kaliber
och omkring 491 centners vigt hvardera blifvit, efter fastställd modell, för
Kronans räkning förfärdigade och enligt de grunder för profning, som Eders Kongl.
Maj:t kan finna lämpligt att för kanoner af så grof kaliber bestämma, approberade
samt derefter levererade, hvarje sådan kanon af Kronan betalas med 15,000 R:dr
Rmt, deraf tillverkaren erhåller i contant 12,000 R:dr och återstående 3,000 R:dr
innehållas för amorterande af det meddelade förlagslånet;
2:o att tillverkaren, derest han i öfrigt fullgör de i afslutadt contract om leve
rans
af ifrågavarande 30 st. kanoner stadgade bestämmelser, icke år skyldig att på
annat sätt, ån genom ofvanberörda afdrag å den betingade betalningen för enligt
contractet till Kronan aflemnade kanoner, det undfångna lånet återgälda; och
Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 59
3:o att, i händelse aftal framdeles skulle komma att med tillverkaren träffas
om leverans af ännu större kanoner, förberörde vilkor i öfverensstämmelse dermed
råttas.“
“Af officielt lemnad uppgift inhemtas, att uti Norra Amerika kanoner af den
kaliber, som hår år i fråga, kosta mera ån 20,000 Ridr Rmt stycket, och i jemförelse
med detta pris kan således det i omförmålda förslag uppgifna icke sågas vara
öfverdrifvet. Då för öfrigt på redan anförda skål det måste anses högst angeläget,
att snart inom landet få i gång en tillverkning, hvarigenom icke blott Flottans tornfartyg,
utan äfven Rikets fästningar, kunna med fullt tidsenlig bestyckning förses,
hemställer jag underdånigst, det Eders Kongl. Majit täcktes, med gillande af det
framställda förslaget, under förbehåll att antaglig säkerhet ställes för så vål förlagslånets
ofördröjliga användande till afsedt ändamål som öfriga nödigblifvande vilkors
noggranna fullgörande, i Nåder föreslå Rikets Ständer att såsom extra anslag bevilja
det för omförmålda förlagslåns utgifvande erforderliga belopp 90,000 R:dr, att
utgå genast eller år 1866 så snart som möjligt, samt, på det att denna angelägna
fråga må desto hastigare komma under Rikets Stånders pröfning, särskild framställning
derom i Nåder aflåta.“
“Uti Flottans förråd finnes en myckenhet slåtborrade kanoner af svår, för få
år tillbaka ännu fullt godkänd kaliber, och för öfrigt i godt skick, hvilka emedlertid,
sådana de nu åro, icke kunna anses till krigsbruk tjenliga. De antagas likväl
kunna blifva det genom uppreffling, och den dertill från England anskaffade machin
finnes äfven redan på Skeppsholmen härstädes uppställd, äfvensom förberedande åtgärder
för anställande af skjutförsök med upprefflade kanoner blifvit, enligt Eders
Kongl. Majits Nådiga befallning, vidtagna. Medel saknas emedlertid för dessa försök,
hvilka åro nödvändiga för utrönande af åndamålsenligaste systemet för upprefflingen
och derföre måste för sig gå, innan detta på ett större antal kanoner
tillämpas; och då, sedan ändamålet, med försöken vunnits, derefter kan för ringa
kostnad tillgodogöras en dyrbar, i sig sjelf god materiel, hvilken nu år för det allmänna
onyttig, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Majit måtte af
Rikets Ständer såsom extra statsanslag åska den för verkställande af de ifrågavarande
skjutförsöken, enligt uppgjord beräkning, erforderliga summa af 22,500 Riksdaler
Riksmynt. “
“I händelse Rikets Ständer bevilja det för tillvågabringande af tillverkning
af 12 tums jernkanoner ifrågaställa förlagslån och derigenom en sådan tillverkning
kommer till stånd, måste första åtgärden derefter blifva att anställa prof- och språngskjutning
med en på försök förfärdigad kanon af nämnda kaliber. För denna försöksskjutning,
lika litet som till andra möjligen nödiga sådana försök, finnas likväl
medel icke å Femte IIufvud-Titeln att tillgå, och får jag derföre underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Majit måtte af Rikets Ständer i Nåder begära ett extra
anslag af 30,000 Ridr, att till anställande af artilleriförsök i allmänhet användas. “
“Då af den särskilda tillgång, hvarå medel hittills blifvit af Eders Kongl.
Majit i Nåder anvisade dels till anskaffning af s. k. undervattensminor efter ett af
Eders Kongl. Majit godkåndt system och dels till försök med desamma för utrönande
af tjenligaste sättet att dem använda äfvensom för deras möjliga fullkomnande,
numera icke något återstår, men angeläget år, att de omförmålda försöken med
detta för Sverige, med dess många hamnar och öppna farleder, så användbara försvarsmedel
ån vidare fortsättas, får jag i underdånighet anhålla, det Eders Kongl.
Angående
skjutförsök
med upprefflade
äldre
kanoner.
Angående anslag
till Artiller
iför sök.
Angående anslag
till försök
med s. k.
undervattensminor.
60 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
Maj:t måtte för ifrågavarande ändamål, hvartill medel ej kunna inom Femte Hufvud-Titeln
beredas, af Rikets Ständer i Nåder åska ett extra statsanslag af 10,000
Riksdaler.”
“Efter att sålunda hafva mera utförligt redogjort för de skål, som synts mig
tala för de i det föregående omförmålda dels anslags-tillökningars och dels nya anslags
åskande af Rikets nåstsammantrådande Ständer, utber jag mig att, till underlättande
af öfversigten öfver anslagsberäkningarna, få dem i ett sammanhang åter
uppgifva i den ordning, hvari de böra dels under Hufvud-Titeln och dels särskildt
upptagas;”
“A nu gällande Riksstat finnes under Femte Hufvud-Titeln till årliga eller
ständiga utgifter anvisadt:
i penningar R:dr 3,392,943: 60.
i indelta räntor, efter markegång på förslag ... „ 81,510: —
i oindelt spanmål 59,623 kubikfot 2 kannor,
förslagsvis ä 2 R:dr kubikfoten  „ 119,246: 40. 3 593 700-
hvartill nu skulle komma att låggas:
tillökning i reservationsanslaget, 362,900 R:dr,
till Lots- och Fyrinrättningen med  R:dr 153,560: —
motsvarande dels det belopp 150,000 R:dr, hvarmed statsinkomsten
af Båk- och Lotsmedel antagits blifva ökad, och dels
beråknad förhöjning, med 3,560 R:dr å vederlaget för Förvaltningens
af Sjö-Ärendena andel i uppbörden vid Landsorts
fyrbåk, jemte det öfverskotten å nyssnämnda statsinkomst
fortfarande skulle för de med ifrågavarande anslag afsedda
behof få anvåndas
genom tillägg hvaraf till Hufvud-Titelns ofvanupptagna slutsumma,
denna skulle komma att uppgå till R:dr 3,747,260: —
deraf på förslagsanslagen belöpa 137,436 R:dr 5 öre.“
“I fall mina hår förut i afseende på Sjöförsvarets utomordentliga behof gjorda
framställningar af Eders Kongl. Maj:t i Nåder gillas, skulle vidare nu af Rikets
Ständer åskas följande extra anslag, nemligen:
till Flottans nybyggnad eller anskaffande af ny krigs
fartygsmateriel
R:dr 943,800: —
att anvåndas och redovisas i sammanhang med
andra förut uppgifna, till samma ändamål afsedda
tillgångar;
„ ersättande af förskottsvis anvisade medel till
anskaffning af 10 stycken 9-tums kanoner med
projectiler samt en sådan kanons förseende med
bakladdningsmekanism och profskjutning af densamma,
tillhopa  „ 94,200: —
Transport R:dr 1,038,000: —
Bil. N:o 4 till Kongl. Majits Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1866. 61
Transport 1,038,000:
till skjutförsök med upprefflade åldre kanoner af
svår kaliber  R:dr 22,500
„ andra nödiga Artilleriförsök  „ 30,000
„ försöks anställande med s. k. undervattensminor 10,000:
hvilka anslag alla skulle utgå under loppet af
år 1867;
„ ett förlagslån för tillvågabringande af inhemsk
tillverkning af 12 decimaltums jernkanoner... „ 90,000:
att genast eller år 1866 utgå, på sått i särskild
Nådig framställning skulle begåx-as;
hvarförutan skulle åskas anvisandet på RiksgåldsKontoret
för år 1867 af följande 2:ne creditiv,
nemligen:
dels för att fortfarande ej mindre satta AmiralitetsKrigsmans-Kassan
i stånd att till Flottans pensionsberåttigade
embets- och tjenstemän, som
söka afsked, genast utgifva pensioner enligt de
för Kassan nu gällande pensioneringsgrunder, ån
äfven bereda tillgång till de dem tillförsäkrade
fyllnadspensioners utbetalande, med
dels ock för upprätthållande af den Flottans gemenskap
förunnade förbättrade pensionering med .
1,190,500:
30,000:
40,000:
70,000:
1,260,500:
med Direktionen öfver förenåmnda Kassa lemnad rättighet att å berörda 2:ne creditiv
under loppet af år 1867 lyfta hvad för de omförmålda ändamålen finnes vara
behöfligt, sedan styrkt blifvit i hvad mån de för innevarande statsregleringsperiod
beviljade creditiv för pensioneringen åtgått, dock att hvad under samma period icke
för ändamålet erfordrats må för 1867 års pensionering få i mån af behof användas;
äfvensom att Rikets Ständer må medgifva, att för förstberörda pensionering får fortfarande
användas det å Femte Hufvudtiteln uppförda anslag till Flottans Reservstat
i den mån det redan år och framdeles genom afgång bland derå öfverflyttade Officerare
kan blifva disponibelt. “
“Om fortfarandet af de anslag, som för Sjöförsvarets pensionsinråttningar
finnas på Riksstatens Nionde Hufvudtitel uppförda, torde Eders Kongl. Maj:t, uppå
vederbörande Departernents-Chefs föredragning, i Nåder besluta. “
“Slutligen hemställer jag underdånigst, att hår ofvan af mig åberopade utredningar
och förslag, för så vidt de i Nåder gillas och icke komma att Nådiga
Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof bilåggas, må, till närmare upplysning
om de begärda anslagen, varda till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemnade. “
Uppå tillstyrkan af Stats-Rådets öfriga Ledamöter behagade
Kongl. Maj:t till alla delar i Nåder bifalla hvad nu i afseende
på regleringen af utgifterna under Riksstatens Femte Hufvudtitel
och derå föreslagna anslagstillökning samt i öfrigt för
Sjöförsvarets behof ifrågasatta extra anslag blifvit af Departe
Bih.
till R. St. Prot. 1866 §■ 1866. 1 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 9
62 Bil. N:o 4 till Kongl Majda Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1860.
ments-Chefen i underdånighet hemståldt; och skulle om hvad
Kongl. Majit sålunda nu härutinnan i Nåder beslutat utdrag af
Protokollet till Finans-Departementet afgå, för att låggas till
grund vid författandet af Kongl. Majits Nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, i hvad den komme att röra
nämnde Hufvudtitel och Sjöförsvarets behof; hvarjemte de till
detta statsregleringsårende hörande handlingar skulle till vederbörande
Utskott öfverlemnas.
Ex protocollo
L. Th. Neijber.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1865.
Bil- N:o 5 till Kongl. Maf.ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1865. 1
( Angående Nionde hufvudtiteln.)
Utdrag af Protokollet, öfver Civil-Är enden, hållet inför Hans Majd
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 24
Februari 1865.
N ä r varande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer;
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld, och
Carlson.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Lagerstråle, föredrog i underdånighet:
4:o.
En utaf Kanslisten, vice Häradshöfdingen Otto Fredrik Ulff till Kongl.
Maj:t den 27 uästlidue Januari ingifven skrift, hvaruti Ulff, under anförande hurusom
han, hvilken i egenskap af Kanslist vid Commerce-Collegii afdelning för
bergs-ärenden tillika bestrider Notarii-göromålen vid nämnde afdelning, men sådant
oaktadt icke åtnjuter annan lön, än den med Kanslisttjensten förenade af 1,000
Riksdaler, genom nådigt bref den 5 Februari 1864 fått sig tilldeladt ett arfvode
af 300 Riksdaler för hvartdera af åren 1862 och 1863, ungefärligen motsvarande
den minskning i inkomst vid tjensten under berörda år, som genom expeditionslösens
indragning till Statsverket uppkommit, — i underdånighet anhållit, att ett
Bih. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 1
2 Bil. N:o .5 till Konell Majit» Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
lika arfvode jemväl för år 1864 måtte honom tillerkännas; med anledning af
hvilken ansökning Commerce-Collegium under den 8 innevarande månad afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och deruti tillstyrkt bifall till ansökningen samt
derjemte i underdånighet hemställt, huruvida icke Kongl. Maj:t skulle täckas hos
Rikets Ständer göra framställning derom, att lönen för Kanslist-befattningen vid
bergsafdelningen, med hvilken befattning äfven en protokollsförandes åligganden
äro förenade, måtte ökas till Ett Tusen Trehundra Riksdaler, samt i sådant fall
jemväl förordna, att ett mot lönetillökningeu svarande arfvode iinge intill nästa
statsregleringsperiod af Kanslisten vid Bergs-af del ningen åtnjutas.
Stats-Rådet tillstyrkte i underdånighet, att Kongl. Majit täcktes i nåder
förklara, att af allmänna besparingarne å Riks-Statens Sjette hufvudtitel nu finge
af Stats-kontoret till Kanslisten Ulff utbetalas ett belopp af Trehundra Riksdaler
och ett lika stort belopp efter slutet af hvartdera utaf de två återstående åren al
innevarande Statsregleringsperiod; hvarjemte Stats-Rådet hemställde, att Kongl.
Majit täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition
derom, att ifrågavarande löneersättning sedermera finge för nuvarande innehafvarens
tjenstetid uppföras å allmänna Indragnings-staten. — — —
—
Hvad Stats-Rådet i förestående mål i underdånighet hemställt
och tillstyrkt behagade Kongl. Majit i nåder gilla.
Ex protocollo
W. J. Modigh.
Bil. N:o 5 lill Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 3
(Angående Nionde hufvudtiteln)
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ar enden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den SS
September 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsrainistern Friherre De Geer;
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle ,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Lagerstråle anmälde vidare i underdånighet:
18:o.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westmanlands Län underdåniga memorial
den 5 sistlidne Juli, hvaruti, — med öfverlemnande af Kronofogdens i Strömsholms
Fögderi, J. D. Iveri, underdåniga ansökning att, som han vid snart uppnådda
61 lefnadsår vore, enligt bilagdt läkarebetyg, af obotlig döfhet, aftagando
krafter och minnesslöhet besvärad, varda hos Rikets Ständer anmäld till erhållande
för sin återstående lifstid af pensiou å Allmänna Indragnings-staten till belopp
af 2,500 R:dr, — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med afseende å Iveri
af sjukdom föranledda oförmögenhet att vidare sköta sin ansvarsfulla befattning
och å de mindre goda ekonomiska omständigheter, hvari han sig befinner, desto
heldre å ansökningen tillstyrkt bifall, som Iverus, hvilken i 41 år varit tjensteman,
med utmärkt nit, samvetsgrannhet och ordentlighet under en tidrymd af 35
4 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1865.
år sin Kronofogdetjenst utöfvat; i anledning af hvilken ansökan Stats-kontoret
den 19 sistförflutne Juli afgifvit. iufordradt utlåtande af innehåll att, ehuru Iverus
icke i allo uppfylt- de vilkoi’, som för pensionsrätt blifvit genom Kongl. Brefvet
den 12 November 1823 föreskrifna, Stats-kontoret likväl, då jemlikt läkarebetyget
Iverus “sedan många år tillbaka och i hög grad lider af en obotlig döfhet
och äfven under de sednare åren besvärats af en tilltagande och ofta påkommande
yrsel samt minnesslöhet“, så att någon förhoppning ej förefunues att han
kunde komma att i tjenstgöring återinträda, funne sig, i anseende härtill och med
afseende ej mindre å Iveri långa och väl vitsordade tjenstemannabana, än äfven å
den mindre goda ekonomiska ställning, hvari han, på sätt jemväl upplyst blifvit,
med flera oförsörjda barn sig befinner, böra å ansökningen tillstyrka nådigt bifall.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställde Stats-Rådet i underdånighet,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets nästsammanträdande Ständer göra
Nådig framställning derom, att Kronofogden Iverus, efter erhållet Nådigt afsked
från sin tjenst, må, oaktadt han icke uppnått föreskrifven lefnadsålder, få uppföras
till åtnjutande å Allmänna Indragnings-staten af en mot Kronofogdelönen
svarande pension af Två Tusen Femhundra Riksdaler årligen.
19:o.
Kongl. Maj:ts Belållningshafvandes i Upsala län underdåniga memorial den
12 Januari detta år, hvaruti, — jemte anmälan att i en dit ingifven skrift Länsmannen
i Films och Dannemora Tingslag, Alfred Theodor Ahlgren, som i anseende
till sin försvagade helsa en längre tid åtnjutit tjenstledighet, sökt att, då
han, enligt bilagdt läkarebetyg, “under denna tid ej allenast icke blifvit förbättrad,
utan både i fysiskt och psychiskt afseende vore till den grad försvagad, att
han är absolut oförmögen att vidare besörja sina tjensteåligganden“, honom måtte
från länsmanstjensten beviljas afsked, dock med pension, — Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
enär otvifvelaktigt syntes att Ahlgren, hvilken är född år 1829,
icke vidare kunde i tjenstgöring inträda, och hans qvarstående i tjenst, hvarifrån
han icke torde böra eller kunna skiljas utan att annan utväg till nödtorftig bergning
för framtiden honom bereddes, medfört och fortfarande medförde stora olägenheter,
i underdånighet hemställt, om icke Kongl. Maj:t, med fästadt afseende
jemväl å Ahlgrens utan veterligt eget förvållande iråkade beklagansvärda ställning,
skulle täckas, då han ännu icke uppnått de lefnads- eller tjensteår, som berättigade
honom till afskedstagande med bibehållande af lönen såsom pension på
Indragnings-stat, till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition
om beviljande af ett mot Länsmanslönen svarande årligt anslag att af Ahlgren
från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från Länsmanstjensten
kunde komma att för honom utfärdas, uppbäras såsom pension under
hans återstående lifstid; vitsordande, i sammanhang härmed, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
såväl att Ahlgren, hvilken befordrats t il Länsman år 1856, med
utmärkt nit och ordentlighet fullgjort sina tjensteåligganden och i öfrigt under
sin helsås dagar gjort sig känd för en stadgad och hedrande vandel, som ock att
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 5
han med en sjuklig hustru och en minderårig son befinner sig i ytterst lattiga
omständigheter; öfver hvilken framställning Stats-kontoret den 10 sistiidne Maj
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
Då sökanden under ledighet för sjukdomsförfall uppbär icke blott tre fjerdedelar
af lönen, utan jemväl oafkortad hyresersättning, 150 R:dr, hemställde StatsRådct,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets snart sammanträdande Ständer göra
Nådig framställnig derom, att Ahlgren må, efter erhållet afsked från sin Länsmanstjenst,
få uppföras å Allmänna lndragnings-staten till åtnjutande såsom pension
under sin återstående lifstid af ett mot tre fjerdedelar af Länsmanslönen,
700 R:dr, tillika med den honom tillkommande hyresersättning svarande belopp
af Sexhundra Sjuttiofem Riksdaler årligen.
Hvad Stats-Rådet i of vanintagna två mål i underdånighet
tillstyrkt behagade Kongl. Maj:t i Nåder gilla, samt befallde
att utdrag af protokollet härom skulle Finans-Departementet
meddelas.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
6 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1865.
(Angående Nionde hufvudtiteln.)
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 29
September 1865.
N il r vara n d e:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern Friherre Dc Geer,
Haus Excellens, Herr Ståts-Ministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Civil-Departcmentet, Stats-Rådet Lagerstråle, föredrog i underdånighet:
l:o.
En af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs iän uti underdånig
skrifvelse den 29 Juli innevarande år med förord öfverlemnad, till Kongl. Maj:t
ställd skrift, innefattande underdånig anhållan af Länsmannen i Sunnerbo härads
sydvestra distrikt inom nämnda län, A. P. Peterson att, ehuru han såsom ordinarie
Länsman icke tjenstgjort mer än 14 år. Kongl. Majit likväl, i anseende till
Petersons af sjuklighet båt rörande oförmåga att vidare sköta sin tjenst, samt det
utblottade tillstånd, hvaruti han med'hustru och tre barn befunne sig, täcktes i
nåder tillägga Peterson, efter afskedstagandet, en pension å Rikets Allmänna Indragningsstat;
varande vid ansökningen fogade prestbetyg och tjenstförteckning,
hvaraf inhemtades att Peterson är född den 26 Maj 1824 samt således öfver 41
år gammal, och, beträffande tiden, hvarunder han tjenat Staten, att Peterson varit
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:tu Nåd. Prop. N:o 1, om. Statsverket 1863. 7
anställd först såsom volontär vid Kronobergs regemente från den 20 Oktober 1840
till den 18 April 1842, vidare i egenskap af Underofficer vid Kronoarbets-Corpäen
å Carlsborg från den 14 Februari 1844 till den 1 Augusti 1846, derefter såsom
Underkonduktör vid Ingeniör-Corpsen till den 13 Augusti 1849, hvarunder ban
tillika på kortare tider, efter särskilda förordnanden, bestridt Länsmanstjenst, samt
slutligen, efter flera dylika vikariat, såsom ordinarie Länsman, hvilken befattning
Peterson erhöll den 18 Juli 1851 och fortfarande innehar, hvadan den tidrymd han
tillbragt, i Statens tjenst utgjorde omkring 23 år; och styrktes för öfrigt, genom
det akten jemväl bifogade läkarebetyg, att Peterson under en längre tid å begge
benen haft svåra åderbråck, hvilka de sednare åren betydligt förvärrats, samt att i
anledning deraf han, såsom orden lyda, vore oförmögen att så som sig bör kunna
utöfva den tjenstebefattning, han nu innehar,
Stats-Kontoret, hvars utlåtande häröfver blifvit infordradt, hade uti skrifvelse
den 13 innevarande September i uuderdåuinghet anfört, att al handlingarne
väl visade sig att Peterson, i afseende å såväl lefnads- som tjenstår, icke på
långt när uppfyllt de vilkor, som äro i Kongl. Brefvet den 12 November
1823 bestämda för rättighet att vid afsked undfå pension å Allmänna Indragningsstaten;
men att, i betraktande deraf, att Peterson, hvilken för siu sjuklighet tills
vidare åtnjöte tjenstledighet, sannolikt icke kunde komma att i tjenstgöring återinträda;
att hans bibehållande sådant oaktadt vid Länsmansbeställningen intilldess
han hunnit pensionsåldern måste hafva till följd, att tjensten under en mängd af
år fortfarande komme att uppehållas genom vikarie, hvilket i allmänhet icke
kunde vara för tjensteutöfningen fördelaktigt; att, enligt ansökningen bilagda särskilda
betyg, Peterson under sin tjenstgöringstid ådagalagt ospardt nit och mycken
oegennytta i förening med ett äfven i öfrigt hedrande uppförande, samt att han
med hustru och flera barn befunne sig i medellösa omständigheter, så att det årliga
understöd, hvilket Peterson, som är delegare i Civilstaten^ Pensions-Iurättning,
skulle, om han nu toge afsked, kunna derifrån erhålla, utan tvifvel blefve
alltför otillräckligt för hans och hans familjs nödtorftiga bergning, Statskontoret
ansåge sig, under sådana förhållanden och med hemtadt stöd af flera föregående,
efter Rikets Ständers hörande, lättade Nådiga beslut i likartade fall, böra på det
sätt tillstyrka nådigt bifall å den underdåniga ansökningen, att Kongl. Maj:t täcktes
till Rikets snart sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att
när Länsmannen Peterson med behörigt läkarebetyg till fullo styrker att han är
till vidare tjenstgöring oförmögen, ett belopp, motsvarande det som Peterson för
närvarande under sin tjenstledighet, jemlikt Författniugarne, eger af lönen, 700
Rdr årligen, uppbära, eller f:delar deraf med 525 Riksdaler Riksmynt, måtte få å
Allmänna Indragnings-staten uppföras, för att af Peterson, efter erhållet afsked,
såsom pension åtnjutas.
Då sökanden linder ledighet för sjukdomsförfall uppbär icke blott adelar af
lönen, utan jemväl oafkortad hyresersättning, 150 Riksdaler, tillstyrkte StatsRådet,
det Kongl. Majit täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
Nådig Proposition derom att, när Länsmannen Peterson med behörigt läkarebe
-
8 Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
tyg styrker att han är till vidare tjenstgöring oförmögen, ett belopp motsvarande
trefjerdedelar af hans nu innehafvande Länsmanslön, 700 Rdr årligen, tillika med
den honom tillkommande hyresersättning, må med Sexhundra Sjuttiofem Riksdaler
få å Allmänna Indragnings-staten uppföras, för att af Peterson, efter erhållet
afsked, såsom pension åtnjutas.
2:o.
Ea af Landtinäteri-Styrelseu med underdånigt Memorial den 24 sistlidne
Juli öfverlemnad skrift, hvaruti Kommissionslandtmätaren i Jemtlands län Theodor
Sandström, på grund af anförda förhållanden och med åberopande af åtföljande
handlingar, i underdånighet anhållit det Kongl. Majit täcktes aflåta Nådig Proposition
till Rikets snart sammanträdande Ständer om rättighet för Sandström att
vid afskedstagandet uppföras å Rikets Allmänna Indragnings-stat med en årlig
pension af 900 Rdr, oaktadt han ännu ej uppnått den för sådan pensionsrätt i
Författningarne stadgade ålder; och inhemtades af handlingarne: att Sandström är
född den 15 Mars 1822; att han den 17 April 1841 antogs till Landtmäteri-Auskultant;
att, på sätt den 17 sisth Maj utfärdadt läkarebetyg innehölle, Sandström, som under
månader vårdats å Lazarettet i Hernösand och derunder blifvit "till följd
af brand efter en frostskada amputerad å båda benen*, vore urståndsatt att sin
tjenst utöfva; att han städse med oväld, utmärkt skicklighet och nit verkställt sina
tjenstgöromål samt i sitt enskilda lif förvärfvat sig allmän aktning; att han i
Oktober månad 1864, till följd, såsom han sjelf uppgifver, af mångåriga såväl
själs- som kroppsansträngningar, råkat i ett tillstånd, som han ej kunde förklara,
hvarunder han på en vandring förirrat sig från rätta vägen, sökt hvila i en lada,
förblifvit der, utan att ega full sans, i flera dagar, och slutligen blifvit så illa förfrusen,
att då han erhöll hjelp och derifrån bortfördes, brand i båda benen uppkommit,
samt att hau med hustru och 5 barn, af hvilka det äldsta är 14 och det
yngsta 6 år gammalt, efter år 1863 iråkadt ekenomiskt obestånd, befunne sig i
fattigdom; och hade Landtmäteri-Styreisen, med instämmande uti förberörde, af
Kongl. Majits Befallningshafvande i Jern tians län samt Förste Landtmätaren derstädes,
Sandström meddelade fördelaktiga vitsord i afseende å hans kunskaper,
skicklighet och uppförande, för sin del lika med Kongl. Majits Befallningshafvande,
tillstyrkt Nådigt bifall å ansökningen.
Sedan Statskontoret, fått. sig genom remiss anbefaldt att häröfver afgifva
underdånigt utlåtande, hade, uti skrifvelse den 13 innevarande månad, Statskontoret
i sådant afseende i underdånighet anfört,, att, ehuru sökanden, jemlikt handlingarne,
blott är 43 J år gammal och icke tillbragt längre tid än omkring 24 £
år i Statens tjenst, samt alltså de för pensionsrätt å Allmänna Indragnings-staten,
i afseende å lefnads- och tjenteår, genom Kongl. Brefvet den 12 November
1823 föreskrifna vilkor icke blifvit af honom på långt när uppfyllda, Statskontoret
likväl, helst sökanden, hvilken i sin egenskap af Kommissionslandtmätare
icke innehade någon aflöning på Stat, ej heller, enligt hvad Statskontoret inhemtat,
är delägare i Civil-Statens Pensions-Inrättning och således ej kunde från
denna Inrättnings kassa påräkna något understöd, funne sig äga full anledning i
underdånighet tillstyrka att Kongl. Majit, i anseende till de i förevarande fall förekommande
särdeles ömmande omständigheter, täcktes vid instundande Riksmöte
i Nåder föreslå Rikets Ständer, att Kommissionslandtmätaren Sandström må, efter
erhållet afsked, få uppföras å Allmänna Indragnings-staten till åtnjutande af pen
-
Bil. N:o 5 till Kongl. Ma/':ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. U
sion med det belopp, som för nämnda klass af tjenstemän är bestämdt, eller Niohundra
Riksdaler årligen.
Stats-Rådet tillstyrkte att Kongl. Maj:t, med afseende å de härvid förekomna
särdeles ömmande omständigheter, täcktes uti Nådig Proposition till Rikets
näst sammanträdande Ständer föreslå, att Kommissionslandtmätaren Sandström
må, elter erhållet afsked, få uppföras å Allmänna Indragnings-staten till åtnjutande
af pension med det för Kommissionslandtmätare i allmänhet bestämda belopp
eller Niohundra Riksdaler årligen.
Hvad Stats-Rådet i afseende å förestående mål i underdånighet
tillstyrkt behagade Kongl. Maj:t i Nåder bifalla; och skulle
Utdrag af Protokollet härom till Finans-Departementet afgå.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.
Bih. till R. St. Fröt. 1865 $■ 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Raft.
2
10 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1866.
(Angående Nionde hufvudtiteln.i
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Årenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 6 Oktober
1865.
Närvarande
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer;
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström.;
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Reuterskiöld och
Carlson.
Efter föregången justering af protokollet öfver Civilärenden för den 29
sistlidne September, föredrog Departements-Chefen Stats-Rådet Lagerstråle i underdånighet
:
l:o.
Länsmannen i Ramsele distrikt af Wester-Norrlands län, B. A. Teurnqvists
till Kongl. Maj:t ställda och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län
insända och förordade underdåniga anhållan att, som Teurnqvist, vid numera upphunnen
65 års ålder, lör sjuklighet icke vidare kunde sköta sin tjenst och derjemte
befunne sig i torftiga omständigheter, Kongl. Majit måtte täckas, utan afseende
å det förhållande, att sökanden ännu icke uppnått det enligt författningarne
erforderliga antal tjensteår, i nåder tillåta honom att vid afskeds erhållande uppföras
å Rikets allmänna Indragningsstat till åtnjutande af pension, motsvarande
hela länsmanslöneD, med 700 Riksdaler.
Anbefalldt att öfver denna ansökning afgifva underdånigt yttrande, hade
Stats-kontoret, uti skrifvelse den 13 sistlidne September, anfört att, som, enligt de
Bil. N:o 5 till Kongl. Majit8 Nåd. Prop. N:o /, örn Statsverket 1865. 11
ansökningen åtföljande prestbevis och läkarebetyg, Teurnqvist vore öfver 65 år
gammal samt besvärad af sjuklighet, de vilkor för pensionsrätt å allmänna Indragningsstaten,
som i dessa hänseenden funnos föreskrifna i nådiga brefvet den 12
November 1823, voro för handen. Beträffande åter det genom samma nådiga bref
i öfrigt fästade förbehåll, att pensionssökanden skulle hafva tillbragt vid pass 40
år i statens tjenst, så inhemtades af den akten jemväl bifogade tjeusteförteckning
att åtskilliga år ännu återstodo innan sökanden uppnått sagde tjensteålder. I detta
afseende förekomme nämligen att, sedan han under 1823—1828, enligt förordnaden,
verkställt mantals- och skattskrifningar med flera förrättningar samt under en
kortare tid förestått Häradsskrifvaretjenst, sökanden icke åter kommit i tjenstgöring
förr än i Februari månad år 1843, då förordnande meddelades honom att
bestrida den Länsmanstjenst, sorn han nu innehade och å hvilken Teurnqvist den
30 December 1846 erhållit konstitutorial, hvadan häraf visade sig att Teurnqvist
icke tjenat staten längre tid än mellan 28 och 29 år och sålunda enligt författningarna
icke vore berättigad till pension från allmänna indragningsstaten.
Då emellertid på grund af det bifogade läkarebetyget antagas kunde, att
sökanden, vid sin nu framskridna ålder, icke vidare blefve tjenstbar, utan att
länsmansbeställningen, såsom under flera år redan varit fallet, ytterligare under
en längre tid måste genom vikarie uppehållas, såframt icke utväg bereddes, hvarigenom
Teurnqvist blefve i tillfälle att, ehuru ej pensionsberättigad, från tjensten
afgå, så och enär obilligt syntes att Teurnqvist, hvilken är delägare i Civilstatens
pensionsinrättning, men först efter en längre följd af år varder berättigad till
pension från denna inrättning, skulle nödgas att nu lemna sin tjenst med det
ringa årliga understöd, som under nämnda förhållande med afseende å hans oförmögenhet
till vidare tjenstgöring kunde från sagda inrättnings kassa erhållas, samt
den förmån, som nu blifvit sökt, en och annan gång tillförene medgifvits, ehuru
vederbörande ej uppnått föreskrifven lefnads- eller tjensteålder, ansåge Statskontoret
på dessa grunder och i betraktande deraf att Teurnqvist, enligt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes vitsord, i utöfningen af sina tjenstegöromål städse ådagalagt
nit och skicklighet jemte ett hedrande uppförande samt dessutom med en
minderårig dotter befunne sig i torftiga omständigheter, böra i undex-dånighet tillstyrka
att Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer göra nådig framställning derom,
att Länsmannen Teurnqvist måtte, efter erhållet afsked från Länsmansbefattningen,
äfven om han då ännu ej uppnått föreskrifven tjensteålder, få uppföras å
allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af pension med ett mot Länsmauslönen
svarande belopp af 700 Riksdaler årligen.
Stats-Rådet hemställde i underdånighet att Kongl. Maj:t, med afseende å de
härvid förekommande bevekande omständigheter, täcktes, i öfverensstämmelse
med hvad Stats-kontoret tillstyrkt, medelst nådig proposition föreslå Rikets Ständer,
att Teurnqvist, som uppnått en ålder af öfver 65 år, måtte, efter erhållet
afsked, uppföras å allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en länsmanslönen motsvarande årlig pension af sjuhundra Riksdaler.
12 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Fröy. N:o 1, om Statsverket 1865.
2:o.
Länsmannen i Allbo härads mellersta distrikt af Kronobergs län, Fridoli
Lekanders underdåniga ansökning att, som han i följd af en obotlig sjukdom vore
oförmögen till vidare tjenstgöring samt derjemte med familj befunne sig i torftiga
omständigheter, Kongl Maj:t täcktes i Nåder förunna sökanden ^id afskedstagandet
pension från allmänna Indragningsstaten, ehuru han ej ännu uppnått de för en
slik pensionsrätt i författningarne föreskrifna lefnads- och tjensteår; varande denna
ansökning till Kongl. Majit öfverlemnad af Dess Befallningshafvande i länet, med
underdånig hemställan att nådig proposition måtte aflåtas till Rikets Ständer om
dylik pension till belopp, som för Länsmän vore eller framdeles kunde varda bestämdt.
Till följd af nådig remiss hade Statskontoret under den 27 sistlidne månad
inkommit med underdånigt utlåtande i anledning af denna ansökning, och dervid
anfört: att af handlingarne iuhemtats att Lekander vore född den 19 November
1815, och således blott omkring 50 år gammal, samt icke inträdt i Statens tjenst
förr än i början af Maj månad år 1847, då sökanden erhållit förordnande att förestå
sin nu innehafvande Länsmanstjenst, å hvilken han sedermera, efter flera förnyade
förordnanden, den 10 Juli 1848 undfått konstitutorial; att det bland handlingarne
förvarade läkarebetyget innefattade, att Lekander lidit af flerfaldig sjuklighet
under 10 års tid och nu lider af vattusot; samt att häral syntes att sökanden
i afseende å såväl lefnads- som tjensteår icke på långt när uppfyllt de vilkor,
hvilka voro i nådiga brefvet den 12 November 1823 bestämda för rättighet
att vid afskedstagandet undfå pension å allmänna indragnings-staten. Men
då Lekander, hvilken för närvarande åtnjöte tjenstledighet, efter all sannolikhet
icke kunde i anseende till beskaffenheten af hans sjukdom komma att
i tjenstgöring åter inträda och det utan tvifvel vore mindre lämpligt, att tjensten
under en längre följd af år uppehölles genom vikarie, samt i flera föregående likartade
fall en sådan förmån, som nu söktes, blifvit efter Rikets Ständers hörande
i nåder beviljad, ansåge Statskontoret sig under dessa förhållanden och i betraktande
deraf att Lekander, enligt de ansökningen åtföljande många betyg dels af
kommuner, dels ock af enskilda personer inom hans distrikt, under sin tjenstgöringstid
genom både duglighet och redbarhet förvärfvat allmänhetens aktning och
oinskränkta förtroende, samt att det årliga understöd, som sökanden, derest han
nu toge afsked, kunde erhålla från Civilstatens pensionsinrättning, uppenbart
blefve alltför ringa för hans oeh hans familjs bergning, böra på det sätt tillstyrka
nådigt bifall å den underdåniga ansökningen, att Kongl. Majit täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig proposition derom, att när Länsmannen Lekander med behörigt
läkarebetyg till fullo styrker att han är till vidare tjenstgöring oförmögen,
ett belopp, motsvarande det, som Lekander för närvarande under sin tjenstledighet,
jemlikt författningarne, äger af lönen, 700 Riksdaler, årligen uppbära, siler 3
deraf med 525 Riksdaler må å allmänna Indragningsstaten få uppföras, för att af
Lekander, efter erhållet afsked, såsom pension åtnjutas.
Stats
-
Till. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 13
Stats-Rådet tillstyrkte att, ehuru sökaoden icke uppnått den för pensions
erhållande å allmänna indragningsstaten föreskrifna ålder, Kongl. Maj:t likväl, med
afseende å de härvid förekommande bevekande omständigheter, och då af handlingarne
inhemtades att föga utsigt till förbättring i sökandens helsotillstånd vore
för handen, täcktes medelst nådig proposition föreslå Rikets Ständer, att sökanden,
som under ledighet för sjukdoms förfall uppburit icke blott trefjerdedelar af lönen
utan jemväl oafkortad hyresersättning, 150 Riksdaler, måtte vid afskedstagandet
få uppföras å allmänna Indragnings-staten, för att derifrån komma i åtnjutande
af en mot trefjerdedelar af länsmanslönen 700 Riksdaler tillika med den honom
tillkommande hyresersättning svarande årlig pension af sexhundra sjutiofem
Riksdaler; dock att sökanden genom behörigen utfärdadt läkarebetyg dessförinnan
Styrkt sig vara till vidare tjenstgöring oförmögen.
Hvad Stats-Rådet i ofvan upptagna två mål i underdånighet
tillstyrkt behagade Kongl. Maj:t i Nåder bifalla; och skulle
utdrag af Protokollet derom Finans-Departementet meddelas.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
Bih. till R. St. Prot. 1865 äf 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
3
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1865.
Bil. N-.o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 1
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Årenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den i3
Oktober i 865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer.
Hans Excellens, Herr Stats-Mimstern för Utrikes ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Lagerstråle föredrog härefter, i ett sammanhang,
de ärenden, hvilka vid uppgörande af förslaget till reglering af utgifterna
under Riksstatens Sjette Hufvud-Titel borde tagas under öfvervägande och
anförde dervid, beträffande:
l:o. Departementets Expedition.
Den mångfald af ärenden, som till Civil-Departementet inkomma, synes, för
vinnande af deras ändamålsenliga beredning och skyndsamma expedierande, påkalla
en sådan anordning att Expeditionens tjenstemän finge inom särskilda Byråer
dem till behandling åt sig fördelade. En Byrå finnes inom Expeditionen inrättad,
omfattande kontrollen öfver Bränvinsförfattningarnes tillämpning. I den
mån tillgängliga arbetskrafter det medgifvit har ock, under flera år, för vissa slag
af andra ärenden, en sådan arbetsfördelning varit genomförd, och två af ExpediBih.
till R. St. Prot. 1865 fy 1866. 1 Sami. 1 A/d. 6 Häft. 1
2 Bil. N:o 3 till Kongl. Majda Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
tions-Sekreterarne hafva sålunda fjenstgjort. Det stora antalet af mål har dock
vållat, att de flesta icke kunnat sålunda behandlas. En grupp bland dessa synes
emedlertid allt mer och mer öka sig, nämligen de kommunala frågor, som, — vare
sig i besvärs-, ansöknings- eller underställnings-väg — till Kongl. Majit inkomma.
En del af dem, nämligen de som härflyta från Landstingen, äro till sin beskaffenhet
helt och hållet nya. De öfriga, hvilka nu fullföljas omedelbart från Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till Kongl. Majit, blifva, i följd häraf, till antalet flera
än tillförene, då vanligen en mellaninstans måste genomgås. De medtaga jemväl
mera tid vid utarbetandet, än som erfordrades då en pröfning i samma mellaninstans,
— i de flesta fall Kammar-Collegium, — föregått. Enligt min förmening
skulle det vara af särdeles gagn, om dessa ärenden blefve inom Departementet så
behandlade, att någon kontinuitet dervid kunde vara att påräkna, äfven vid ombyten
af Departements-Chef. Utan förstärkning i den aflönade tjenstemanna-personalen
inom Expeditionen låter en sådan anordning sig svårligen genomföras, så
vidt icke det öfriga, väl behöfliga, arbetsbiträdet vid andra ärendens handläggning
skulle förringas; men under ovissheten huruvida icke, sedan de nya kommunalförfattningarne
hunnit någon längre tid tillämpas, antalet mål och ärenden af detta
slag kommer åter att minskas, anser jag det icke lämpligt att nu ifrågasätta bildandet
af en särskild byrå, utan inskränker min underdåniga framställning dertill,
att Eders Kongl. Majit ville af Rikets Ständer äska, att, såsom årligt arfvode åt
ett biträde vid de kommunala ärendenas beredning och expedierande må tillsvidare
å extra stat anvisas  1,800 Riksdaler.
2:o. Landtmäteristaten.
A) Oeneral-Landtmciterikontoret.
Enligt nu gällande Stat för General-Landtmäterikontoret hafva kontorets ne
-
danantecknade tjenstemän i årlig lön:
Landtmäteri-Sekreteraren  Rdr 3,500: —
Öfver-Ingeniören  „ 3,000: —
Landtmäteri-Fiskalen
„ 2,400: —
Aktuarien, som tillika är Registrator,  „ 2,000: —
Tre äldre Ingeniörer å 1800 Rdr  „ 5,400: —
Två yngre Dito å 1200 Rdr  „ 2,400: —
En Amanuens till biträde åt Landtmäteri-Fiskalen
„ 1,200: —
Uti underdånigt memorial af den 31 nästlidne Juli har Landtmäteri-Styrelsen,
under åberopande af dels särskilda framställningar från Landtmäteri-Fiskalen
och Aktuarien, dels af andra anförda förhållanden hemställt:
att, då Landtmäteri-Fiskalen vore lågt aflönad, och de för honom förut
såsom sportler påräknade andelar i ådömda böter vid Greneral-Landtmäteri-kontoret
blifvit genom den förnyade Landtmäteri-Instrulitionen förminskade, samt han
ej kunde förvärfva sig några inkomster genom sysselsättning utom tjensten, derest
denna skulle blifva bestridd med all erforderlig omsorg, Landtmäteri-Fiskalen, såsom
ersättning för minskad sportel-inkomst och i löneförhöjning, måtte undfå från
början af nästa Statsregleringsperiod 600 Riksdaler, samt hans fasta lön således
blifva lika stor med Ofver-Ingeniörens och årligen utgöra 3,000 Riksdaler; men
att frågan om den ersättning för mistad sportelinkomst, som må kunna nuvarande
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 3
innehafvafvaren af tjernsten, Landtmäterifiskalen Bergsten, tillkomma för innevarande
och nästkommande år, finge utgöra föremål för särskild nådig pröfnig:
att Aktuariens lön, såsom otillräcklig om Aktuarien skall kunna utan hinder
af tryckande näringsbekymmer egna all sin tid åt sina mångfaldiga och ansvarsfulla
tjensteåligganden, må ökas med 500 Riksdaler och således utgöra 2,500
r:dr, eller lika mycket som Aktuariernes löner i Svea Hof-Rätt, Statistiska Tabellkommissionen,
Kammar-Collegium, Stats-Kontoret, Kammar-Rä,tten och GeneralPost-Styrelsen;
att
en Ingeniörstjenst i lägre lönegraden måtte indragas och i stället tillsättas
en Amanuens hos Styrelsen med åtnjutande af 1,200 Riksdaler i lön, eller
lika mycket som nu åtföljer nämnde Ingeniörstjenst;
att, då Landtmäteri-Styrelsen funnit nödigt att tid efter annan öka fordringarne
i Landtmäteri-Examen, så att hädanefter en tid af omkring ett år kommer
att åtgå för Landtmäteri-elevers undervisning i hufvudstaden, samt bidrag af
allmänna medel bestås de så kallade Landtbruks-Stipendiaterne, medan de åtfölja
Statens Agronomer för att fullkomnas i agronomien s praktiska utöfning, äfvensom
eleverne vid Skogs-Institutet och högre Artilleri-läroverket å Marieberg m. fl., å
General-Landtmätori-Kontorets blifvande nya Stat måtte uppföras 2,000 Riksdaler,
att af Styrelsen årligen utdelas till fattige och flitige, i Landtmäteri-examen godkända
elever med högst 400 Riksdaler till hvarje; samt
att, — då de andelar i böter, hvilka af Landtmäteri-Styrelsen ådömas tjenstemän
vid Landtmäteri- och Justerare-Staterna samt tillfalla General-Landtmäteri-kontoret,
— förut i medeltal under 10 år uppgående till 657 Riksdaler 95 öre årligen —, numera
förmenades blifva nedsatte med omkring en tredjedel af hvad de hittills utgjort,
i följd deraf att sådana böter voro i § 53 af Landtmäteri-Instruktionen den
4 Maj 1827 bestämda att utgöra från 5 till 25 Riksdaler Banko efter målens beskaffenhet,
men nu äro genom 46 § i den förnyade Landtmäteri-Instruktionen den
6 Augusti 1864 bestämda att utgöra allenast från 5 till 25 Riksdaler Riksmynt;
samt Kontoret jemväl i följd af den nya Straff-lagens och Landtmateri-Instruktionens
föreskrifter att alla böter, som enligt samma lag ådömas, gå till Kronan,
förlorade helt och hållet de böter och bötesandelar, som till innevarande års början
tillkommit Kontoret, utgörande i medeltal årligen under de sista tio åren 668
R:dr 35 öre, — en årlig ersättning af Statsmedel måtfe Kontoret beredas med
900 R:dr.
Landtmäterifiskalen Bergsten, som i särskild, af Landtmäteri-Styrelsen insänd
underdånig ansökning anhållit att, med afseende å ökade göromål, minskade
sportler och för öfrigt jemförelsevis mindre aflöningsförmåner, än dem som tillkomma
Advokatfiskalerna i Rikets Kollegier och flere andra embetsverk, honom
måtte tilläggas en fyllnad i ordinarie lönen af åtminstone 1,600 Riksdaler från
början af innevarande år, har i en ytterligare ingifven skrift närmare utvecklat
de grunder, på hvilka hans ansökning hvilat, samt framställt erinringar vid Landtmäteri-Styrelsens
i frågan uttalade åsigter och den föreslagna nedsättningen i omförmälde
lönefyllnad.
4 Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd, Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
Då Landtmäteri-Fiskalen, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
29 nästlidne Augusti, eger utbekomma ersättning för den förlust, som i följd af
nya Strafflagens innehåll att deri stadgade böter tillfalla Kronan, kan hafva honom
drabbat, anser jag hans mistade sportler af denna art icke här kunna tagas
i beräkning; vid hvilket förhållande jag saknar giltig grund till förordande al
högre löneföi-höjning åt honom, än Landtmäteri-Sty reisen föreslagit; men, då denna
förhöjning, med afseende å Landtmäteri-Eiskalens trägna tjenstebefattning, synes
mig vara billig och af behofvet påkallad, likasom den för Aktuarien föreslagna,
hemställer jag underdånigst om beloppens äskande hos Rikets Ständer. Deremot
synes mig anvisande af stipendier till Landtmäteri-elever destomindre böra ifrågakomma,
som då, enligt hvad Landtmäteri-Styrelsen i annat mål upplyst, landtmäterigöromålen
äro i så starkt aftagande, att efter omkring 11 års förlopp föga
deraf anses återstå, någon anledning att genom beredande af särskilda fördelar
under lärokursen inleda ynglingar å denna bana icke torde förefinnas. Icke heller
anser jag mig för närvarande kunna tillstyrka den äskade ersättningen till
Gfeneral-Landtmäteri-kontoret för mistade bötesandelar. I afseende å de böter,
som förut tillfallit kontoret, men nu, enligt Strafflagen, gå till Kronan, torde det
vara för tidigt att för dem nu föreslå vederlag, innan sig visat, huruvida icke
Kontoret i den ordning ofvan åberopade Kongl. Kungörelse den 29 nästlidne
Augusti bestämmer, må finnas berättigadt att derför erhålla godtgörelse. Beträffande
de öfriga synes erfarenheten först böra ådagalägga huruvida den förutsatta
minskningen kommer att inträffa. Den kan naturligtvis icke förefinnas vid alla
bötespåföljder, som ådömas, utan endast vid maximi- och minimi-beloppen och de
närmast derintill varande. Vid indragningen af en Ingeniörstjenst i lägre lönegraden
och tillsättning i stället af en Amanuens med åtnjutande af lika lön synes
intet vara att erinra.
Med anledning häraf vågar jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t ville hos Rikets Ständer föreslå, att, jemte nyss omförmälda öfverflyttning
af en Ingeniörslön å 1,200 r:dr till lön åt en Amanuens, löneförhöjning måtte
beviljas Landtmäteri-Fiskalen med 600 r:dr och Aktuarien med 500 r:dr eller
tillhopa 1,100 r:dr.
Af anledning, som under inkomsttiteln: Ordinarie räntan omförmäles,
torde böra iakttagas, att de under anslaget till Landtmäteri-Sfaten för Förste
Landtmätaren i Westmanlands län uppförda indelta räntor från utgiftsstaten uteslutas,
emot upptagande här såsom kontant anslag af skillnaden emellan nuvarande
tjensteinnehafvarens lön, 1,800 r:dr, och företrädarens i kontant utgåe de
aflöning, 495 r:dr 1 öre, med 1,304: 99.
B) Landtmäteri-Staten i Länen.
Förste Landtmätarne i Rikets flesta lån hafva uti särskilda, genom Landtmäteri-Styrelsen
insände underdåniga ansökningar anhållit, att, med afseende å otillräckligheten
af doras nuvarande lön 1,800 R:dr, ökade göromål för Kongl. Maj:ts och
Kronans räkning medelst karterenovation m. m. samt svårigheten att med förste Landtmätaretjensten
förena Landtmäterigöromål åt enskilde, löneförhöjning måtte dem bere
-
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o /, om Statsverket 1865. 5
das, i hvilket afseende de fleste hemställt om en sådan förhöjning till belopp af 600
Riksdaler jemte särskild ersättning till inköp af skrifmaterialier och utgifter för
Läns-landtmäteri-kontoret, hvaremot en del, och ibland dem förste Landtmätaren
i Stockholms län med särskildt afseende å högre hyra och lefnadskostnad i hufvudstaden,
föreslagit lönens höjande till 3,000 Riksdaler.
Yid öfverlemnande af dessa ansökningar har Landtmäteri-Styrelsen i underdånigt
memorial af den 31 nästlidne Juli yttrat bland annat:
„Emedan dels tillfällen till erforderliga förtjenster på landtmäteri-förrättuingar
för enskilde redan i somliga län äro och snart allmänt blifva mer och mer
sällsynta, hvadan Förste Landtmätarne, som ej kunna lefva på sina små löner, se
sin ekonomiska existens svårt hotad; — dels anspråken på Förste Landtmätarne
i denna egenskap blifvit i sednare åren betydligt ökade, icke blott direkte genom
den förnyade nådiga Landtmäteri-Instruktionen, utan i synnerhet indirekte, till
följd af de i stark tillvext varande önskningarne och behofven att lära noga känna
landet till alla delar samt medlen till dess förkofran, som åter betinga sorgfälligt
utredningar i flera riktningar af bland andra Landtmäteri-kontorens föreståndare;
— dels desse sednares sportler af tjcnsten, bestående af lösen för kopior af nämnda
Kontors kartor och handlingar, äro obetydliga och stundom inga; — och dels
exempellöst är, att andre föreståndare för offentliga embetsverk, än Förste Landtmätare,
skola sjelfve bekosta nödigt vaktmästarebiträde för städning och eldning
af em betslokalen samt med sina små löner bestrida de utgifter, som fordras för
inköp af papper och andra skrifmaterialier till en mängd inneliggande och utgående
expeditioner; — så. och då härtill kommer, att Eders Kongl. Maj:t i nådigt
bref till Landtmäteri-Styrelsen den 30 December 1864 förordnat, att Förste Landtmätarne
skola hafva lika embetsvärdighet med Kronofogdar, anser Styrelsen det
ingalunda vara obilligt om de förre finge åtnjuta samma lön som de sednare eller
2,500 Riksdaler; men då de fleste Förste Landtmätarne nu icke begärt högre lön
än 2,400 Riksdaler och Styrelsen icke ansett sig böra fästa afseende vid Förste
Landtmätarens i Stockholms län ofvanberörde särskilda framställning, enär hvad
af honom blifvit till stöd för hans anhållan anfördt äfven till stor del eger rum
i Göteborg och Malmö samt måhända flera städer, och han icke är ovilkorligen
förbunden att bo i Stockholm, utan har laglig rättighet att bo å landet inom en
half mil derifrån, så hemställer Styrelsen nu endast i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes i nåder bereda åt hvarje Förste Landtmätare en årlig lön af
2,400 Riksdaler samt, till bestridande genom Förste Landtmätarens försorg af nödiga
skrilmaterialiers inköp äfvensom städning och eldning af Landtmäteri-kontorens
rum m. m. 100 Riksdaler.1'
Uti förberörde underdåniga memorial har Landtmäteri-Styrelsen vidare yttrat
följande:
"I den underdåniga berättelse cm Landtmäteriet i Riket under år 1864
som Landtmäteri-Styrelsen den 15 sistlidne Juni afgifvit, har Styrelsen meddelat
åtskilliga uppgifter 't om Skiftesverkets nuvarande tillstånd och framtid, af hvilka
uppgifter Isynes:
att, enär Skiftesverket fortgått under många år, de flesta åren med stor
landtmätare-personal och i stor utsträckning hvarje år, fältet för Landtmätarnes
verksamhet nu är vida mindre än tillförene och årligen inskränkes;
att, då under 40 års tid intill 1864 års slut 40,185 mantal undergått enskifte
eller laga s4skifte, af hvilka mantal 9,243 blifvit skiftade under de närmast
föregående tio åren 1855—1864, och det icke i hela Riket återstår mer än 10,085
6 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
mantal, som antagligen komma att undergå laga skifte på alla egorna, hära! följer,
att för en landtmätare-personal af samma storlek som den, hvilken arbetat
under nyssberörda 10 år, och som ännu finnes samt snarare är i till- än aftagande,
arbete med laga skiften icke återstår för stort mera än 11 år eller till år
1876, öfver bela riket räknadt;
att sådant arbete icke mera finnes i Malmöhus län och på Öland samt troligen
inom kort tid, 2 å 5 år, upphör inom Christianstads, Skaraborgs, Södermanlands
och Wermlands län;
samt att Landtmätarens befattning med stängseldelningar, antagligen i följd
af nådiga Förordningen den 21 December 1857 om egors fredande emot skada af
annans bemdjur och om stängselskyldighet, högst betydligt minskats, hvilket ock visar
sig deraf att, då af Landtmätare under åren 1855—1859 stängseldelningar blifvit
verkställde å tillsammans 113,929,585 sträckfot, hafva samma slags förrättningar
under åren 1860—1864 icke angått ens fjerdedelen af förenämnda belopp, utan
allenast 27,352,721 sträckfot, och då Landtmätarne år 1857 delade 26,844,781
sträckfot stängsel, hafva de år 1864 icke haft att dela mera än 2,900,255 sträckfot,
hvaraf med säkerhet torde kunna slutas, att den tid snart skall inträda, då Landtmätarne
icke mera komma att sysselsättas med stängseldelningar“.
lödare har Öfver-Direktören vid Landtmäteriet, uti sitt den 31 Oktober
1864 afgifna underdåniga utlåtande angående omarbetning af den nu gällande
nådiga Landtmäteri-taxan, upplyst att, af de 409 vid allmänna skiftesverket i Riket
år 1862 anställde Landtmätare, 29, eller 1 Förste, 2 Andre, 17 Kommissionsoch
9 vice Kommissions-Landtmätare, hela året varit utan sådan sysselsättning i
tjensten, för hvilken ersättning efter Landtmäteri-taxan bestås, — 7 hindrade af
sjukdom, 7 af andra befattningar, 1 af suspension och 14 af brist på förordnanden,
— äfvensom att af de återstående 380 Landtmätarne, till resor i tjensten,
renovation åt enskilde och andra efter taxan betalda göromål,
11 haft anledning använda från 4 till och med 42 dagar,
23
d:o
d:o
50
d:o
98
d:o
36
d:o
d:o
101
d:o
147
d:o
70
d:o
d:o
152
d:o
199
d:o
131
d:o
d:o
200
d:o
248
d:o
109
d:o
d:o
250
d:o
316
d:o
Under åren 1863 och 1864 har ock förhållandet, enligt Landtmäteri-Styrelsens
åsigt, visserligen icke blifvit förbättradt.
Vid betraktande häraf synes det Landtmäteri-Styrelsen klart, dels att många
Landtmätare redan icke erhålla jemn sysselsättning i tjensten, utan tvertom alltför
otillräcklig såsom vilkor för sin bergning i synnerhet som härtill kommer, att
de måste använda en betydlig del af sin arbetstid till tjenstegöromål, för hvilka
de icke erhålla särskild betalning, hvaribland den publika renovationen till General-Landtmäteri-Kontoret
intager främsta rummet, och dels att allt flera och
flera Landtmätare, ehuru skickliga och arbetsföra, skola år efter år samt slutligen
omkring år 1876 nästan alla sakna tillräcklig sysselsättning i tjensten, och fördenskull,
för så vidt de icke hafva någon lön å stat, utan äro för sitt uppehälle
uteslutande beroende af hvad de kunna genom sitt arbete förtjena, utan något sitt
förvållande bringas till fattigdom.
Detta gäller egentligen om de vice Kommissions- och Kommissions-Landtmätare,
som icke tillika äro Storskiftes- och Afvittrings-Landtmätare samt utgöra
ott antal af närmare 400, hvaraf mer än hälften äro Kommissions-Landtmätare.®
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1865. 7
Jemte det Landtmäteri-Styrelsen ansett sig böra fästa uppmärksamheten å
ofvanberörde förhållanden och särskildt derå, att många Landtmätare icke' kunna
erhålla tillräcklig sysselsättning i tjensten, för att deraf erhålla sin skäliga bergning,
har Styrelsen i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda
48 Kommissions-Landtmätare, som icke tillika äro Storskiftes- eller Afvittrings-Landtmätare,
en årlig lön på stat af 400 Riksdaler till hvar och en, att tillträdas
första gången af dem, som äro äldst i tjensten, räknadt från den tid de
blifvit konstituerade till vice Kommissions-Landtmätare, och, i mån af deras afgång,
af andre Kommissions-Landtmätare efter nyssnämnde grund, allt efter det
Landtmäteri-Styrelsen med underdåniga förslag i ämnet till Eders Kongl. Majit
inkommit och desamma blifvit i nåder pröfvade.
I sammanhang med frågan om ersättning åt Förste Landtmätare för icke
blott nödiga skrifmaterialiers inköp utan äfven städning och eldning af Landtmäteri-Kontorets
rum, får jag i underdånighet anmäla, att på Eders Kongl. Majits
nådiga pröfning ännu är beroende en af Öfver-Direktören vid Landtmäteriet den
19 September 1862 gjord underdånig framställning, huruvida icke nådig föreskrift
kunde vederbörande Läns-Stvrelser meddelas, att låta den vaktbetjening, som är
anställd vid Lands-Kanslierna och Lands-Kontoren, jemväl betjena Förste Landtmätaren
vid städning och eldning i Landtmäteri-Kontoren och med annan uppassning,
som nämnde tjenstemän i och för tjensten oundgängligen behöfva.
I infordrade och afgifna yttranden häröfver hafva de fleste Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande förklarat det ett sådant biträde icke kan af nämnde
vaktbetjening medhinnas, flerstädes derföre att Landtmäteri-Kontoret icke har plats
i samma byggnad som öfrige embetslokalerna. En del Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
hafva väl ansett åtgärden kunna anbefallas, men emot särskild
godtgöreise till Yaktbetjeningen. Endast få hafva funnit hinder icke möta emot
ovillkorlig verkställighet af förslaget.
Innan jag afgifver mitt yttrande i anledning af hvad sålunda förekommit,
anhåller jag att i korthet få anmäla innehållet af en med förevarande frågor
sammanhang egande underdånig framställning, som inkommit till Civil-Departementet,
men hvars slutliga handläggning torde till Finans-Departementet få öfverlemnas.
Den innefattar egentligen anmäx-kningar vid pensionskomiténs förslag till
förordning angående Civil-Statens pensionsväsende, men torde i viss mån äfven
böra här komma under öfvervägande, synnerligast för den händelse hinder skulle
möta för pensionsväsendets allmänna reglerande vid instundande Riksdag. Landtmäteri-Styrelsen
har nämligen uti underdånigt memorial af den 31 nästlidne Juli
ölverlemnat en af nästan alla Förste-, Andre-, Kommissions-, Storskiftes- och Afvittrings-Landtmätare
i Riket gjord underdånig ansökning att Eders Kongl. Majit
vid aflåtande till Rikets Ständer af Nådig proposition i fråga om pension för
Civil-Staten täcktes föreslå förhöjning i de uti komitterades förslag upptagna pensionsbelopp
för Landtmäteri-Staten; och har Styrelsen på anförde grunder i underdånighet
hemställt, att dessa pensioner måtte bestämmas för Förste Landtmätare
till 3,000 samt för Andre Landtmätare, Kommissions-, Afvittrings- och Storskiftes
Landtmätare till 2,500 Riksdaler.
8 Bil. N:o 5 till Kongl. Majda Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Här torde bära antecknas, att Pensions-komitén föreslagit pensionerna för
ifrågavarande Landtmätare till nuvarande belopp, nämligen för Förste Landtmätare
1800 Riksdaler och för alia öfrige 900, att utgå vid 60 lefnads- och 40 tjenstår,
de sistnämnde så beräknade, att den, som under en tid af minst 10 år innehaft
tjenst, skulle vid afskedstagande! vara berättigad att för hvarje år, han sådan bestridt,
beräkna 11 år, hvilket följaktligen för den, som i 30 år varit i verklig
tjenst, medför full pensionsrätt.
De i lånen tjenstgörande Landtmätarnes ställning är visserligen med afseende
å blifvande minskning i Landtmäteriförrättningar i hög grad betänklig; men
det synes mig icke med utsigt till framgång kunna ifrågasättas, att ett annat system
för deras aflönande än det hittills följda, dervid godtgörelsen för deras arbete
i allmänhet bestrides af dem som deraf sig begagna, nu borde införas dymedelst
att staten, i större mån än hittills, skulle öfvertaga Landtmätarnes aflöning. Mera
lämpligt bör det vara att genom något förbättrad pensionering bereda de äldre
tillfälle till afgång och derigenom förskaffa ökad sysselsättning åt de yngre. Härvid
torde, utan vidare utveckling af de skäl, som grundlagt Pensions-komiténs förslag
att Landtmätare, i likhet med en del andre tjenstemän, hvilkas krafter i följd
af besvärligare tjenstgöring hårdt pröfvas, tidigare uppnå pensionsåldern än hvad
som förslagits för tjenstemän i allmänhet, kunna antagas, att en sådan förmån är
på billighet och rättvisa grundad.
På dessa skäl anser jag mig icke kunna biträda Landtmäteri-Styrelsens förslag
om lönetillökningar och nya löner, men hemställer likväl, att Eders Kongl.
Maj:t ville hos Rikets Ständer föreslå att, för bestridande af nödiga skrif- och ritmaterialiers
inköp, äfvensom af kostnaden för städning och eldning af Landtmäterikontorens
rum måtte anvisas ett årligt anslag, som synes hörå tagas något högre,
än det af Landtmäteri-Styrelsen i sammanhang med tillstyrkt löneförhöjning
förordade, och utgöra ‘200 Riksdaler, eller för Rikets 24 län tillsammans 4,800
Riksdaler.
Likaledes vågar jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville
al Rikets Ständer begära att, äfven om pensionsväsendet i sin helhet vid innevarande
Riksdag icke hinner ordnas, förhöjda pensioner åt Landtmätarne må beviljas,
nämligen för Förste Landtmätare, hvilkas löner väl icke blifva högre än 1800
Riksdaler, men hvilkas sportler äfven torde böra i viss mån tagas i beräkning,
lika med kronofogdar, 2500 Riksdaler samt för Andre Landtmätare och Kommissionslandtmätare
1200 Riksdaler.
För Storskiftes- och Afvittningslandtmätare anhåller jag att få i afseende å
deras pensionering framställa förslag i sammanhang med frågan om anvisandet af
medel till Storskiftesverket och Afvittringarne.
8:0. Rikets Ekonomiska Karteverk.
Uti underdånigt memorial den 10 sistlidne Juli har Styresmannen för rikets
ekonomiska karteverk anfört:
att olägenheterna och det skadliga inflytande på dessa för fäderneslandets
statistik och i andra afseenden så maktpåliggande arbetens säkra och skyndsamma
gång, som verkades af det provisoriska tillstånd, hvari karteverket vore försatt
genom dess bibehållande på extra stat, hade icke uteblifvit att gifva sig tillkänna
uti
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 9
uti svårigheten att an sidia och vid k ar te verk et fästa dugliga förmågor till kartearbetenas
utförande;
att denna omständighet icke finge sökas uti de låga aflöningarne, utan endast
och allenast i det förhållande, att någon för framtiden betryggande ställning
icke kunde erbjudas en i facket skicklig sökande, hvilken också derföre hellre
sökte sig in på en annan bana.med bättre utsigter för framtid och befordran;
att då Riket någon gång förr eller sednare måste blifva fullständigt kartlagdt
och beskrifvet och derefter endast en jemförelsevis mindre arbetspersonal
blefve behöflig, för att, i enlighet med andra länders mönster, medelst rekognosceringar
å marken periodiskt revidera de förut upprättade katorna, samt å dessa
och deras beskrifningar införa de förändringar i kultur och andra förhållanden, som
ständigt vexlade, Styresmannen ansåge att, för undvikande af en möjlig förlust
för Statsverket, endast nu så stor personal uppfördes på ordinarie Stat, som kunde
befinnas för all framtid erforderlig till sistomnämnda föreslagna åtgärder;
att bibehållandet af ett extra anslag derjemte för fortskyndande af hela
rikskartans fullbordan skulle verka fördelaktiga resultater, emedan möjligheten af
och förhoppning på framtida befordran till de ordinarie platserna måste blifva en
sporre för de på extra staten uppförda och aflönade kartograferne, att i tjensten
ådagalägga största möjliga flit och skicklighet, för att vid blifvande ledigheter
vinna befordran till ordinarie tjenst;
att karteverket numera vunnit den vidsträckta omfattning att Styresmannen,
hvars åligganden under närvarande förhållanden bestodo uti fördelning af arbetena
emellan de vid verket nu tjenstgörande 17 personer, handhafvandet af kontrollen
på hvar och en af dessas utförda arbeten, ombestyrandet och tillsynen af
kartegravyren och boktrycket, alla räkningars granskning och liqviderande, förandet
af diaricr och räkenskaper, uppsättandet af alla utgående expeditioner, vården
om kartor, handlingar, instrument och inventarier m. m., förhindrades af alla dessa
många bestyr ifrån att, såsom sig borde, egna tillräckligt nödig tillsyn och kontroll
åt fältmätnings-arbetena och areal-uträkningarne;
att styresmannen på grund häraf ansåge det vara af behofvet påkalladt, att
en tjensteman vid verket tillsattes, som under benämning Öfver-Kartograf biträdde
Styresmannen i ofvanomförmälda göromål efter den fördelning deraf, hvarom Styresmannen
förordnade, och för öfrigt deltoge uti alla en kartografs åligganden;
hemställande Styresmannen att den årliga lönen för denna tjenstebefattning, hvartill
ingen kunde föreslås, som ej undergått Landtmäteri-examen och med utmärkt
flit och skicklighet tjenstgjort vid såväl skiftesverket, som äfven vid ekonomiska
karteverket, måtte bestämmas till 3000 Riksdaler; samt
att, sedan Rikets ekonomiska karteverk, på grund af Kongl. Maj:ts förnyade
Nådiga Landtmäteri-Instruktion af den 6 Augusti 1864 upphört att vara ett under
ett annat embetsverk underordnadt, bihang, samt karteverkets Styresman icke
vidare fortfore att tjenstgöra såsom vikarie åt annan för samma befattning äfven
aflönad tjensteman, de hinder voro upphäfda, som legat i vägen för en emot befattningens
vigt och ansvar motsvarande aflöning, hvadan Styresmannen hemställde,
att Styresmannens årliga lön, som för närvarande utgjorde 3,000 Riksdaler,
måtte till närmare likhet med lönerna för andra i vigt jemförliga befattningar
bestämmas till 4,000 Riksdaler.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts, och under hemställan att en
kartograf, som med flit och skicklighet tjenstgjort under 7 år, måtte beredas förBih.
till K. St. Prof. 1865 $ 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Käft. 2
10 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
höjning i sin aflöning från 1600 Riksdaler till *2200, har Styresmannen afgifvit
följande förslag till Stat för Rikets ekonomiska karteverk, att från och med
nasta Statsregleringsperiods ingång tillämpas, nemligen:
På ordinarie Stat.
Styresmannen, årlig lön
Rdr 4,000:
Öfverkartografen, d:o
„ 3,000:
En kartograf, d:o
„ 2,200:
Åtta kartografer å 1200 Rdr, d:o  „ 9,600:
En Vaktmästare, d:o  „ 500: ^q^qq.
På Extra Stat:
3 Kartografer å 1000 Rdr årlig lön  Rdr
1 Ritbiträde å 750 Rdr d:o
„
2 D:o å 600 Rdr d:o
„
1 D:o å 500 Rdr d:o
2 Gravörer å 1,400 Rdr d:o
„
2 Dio å 700 Rdr d:o
„
Kartetryckskostuader, årligen
„
Tabell- och boktryckskostnader, d:o
,,
Kart- och tryckpapper, d:o
„
Rit- och skrifmaterialier, d:o
Hyra för arbetslokalen, d:o
„
Ted, d:o
Instrumenters och effekters underhåll  „
Dagsverkskostnader, åidigen  „
Elitpenningar för öfverarbeten, d:o .
„
Resekostnadsersättningax-, beräknade efter 400 Rdr till Styresmannen,
400 Rdr till Öfverkartografen, 300 Rdr
till ordinarie och 200 Rdr till extra ordinarie Karto
graferne
.
n
Dagtraktamenten under fältmätningstiden (omkring 4 månader)
beräknade efter 5 Rdr om dagen till Styresmannen,
3 Rdr till Öfverkartografen och ordinarie
Kartograferne samt 2 Rdr till extra ordinarie Karto
graferne
»
Diverse opåräknade utgifter
„
3.000
750
1,200
500
2,800
1,400
2.000
2,000
1,500
500
1,800
300
500
1,000
2,000
4,100:
4,920:
430:
30,700:
Summa Rdr 50,000:
Det nuvarande ordinarie anslaget, utgörande 6000 Rdr, komme således att
ökas med 13,300 Rdr, hvaremot det extra anslaget, som för närvarande utgjorde
34,000 Rdr, miuskades med 3,300 Riksdaler.
De ifrån bokhandeln årligen inflytande karteförsäljningsmedlen, hvilkas belopp
snart nog kunde beräknas till omkring 3,000 Riksdaler om året, borde äfven
anyändas till kartearbetens fortskyndande.
Bil. N:o 0 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o l, om Statsverket 1865. 11
Utöfver de härofvan föreslagna 50,000 Riksdaler till årligt anslag för ekonomiska
karteverkets bearbetande uti Rikets Södra och mellersta delar, påkallades
ett särskildt anslag för den under arbete varande Norrbottens länskartas afslutande
och fullbordande.
Beträffande boloppet af den till Styresmannen föreslagna årliga resekostnadsersättning,
hvilken för närvarande icke vore större, än hvad som bestodes
Kartograferne eller 300 Rdr, ansåge Styresmannen, i betraktande af de långa och
kostsamma inspektionsresor honom åligga, detsamma böra utgå med 400 Rdr eller
med 100 Riksdalers förhöjning, likasom Styresmannen funne en förändring behöflig
angående beloppet af Styresmannens och Kartografernes dagtraktamenten samt
hade derföre uti ofvanberörde Utgifts-stat uppfört den förres från 3 Riksdaler 50
öre till 5 Riksdaler och de sednares ifrån 2 Riksdaler 50 öre till 3 Riksdaler
hvardera för alla de dagar, som upptogos af resor i tjensten och andra göromål
ute på fältet.
Den föreslagna förhöjningen uti nuvarande Statsanslaget vore i Styresmannens
tanka nödvändig, för att kunna förekomma den stora olägenhet, som låge uti
öfvergifvandet af den hittills följda planen för de årliga kartearbetenas fortskyndande,
och indragning eller förminskning af tjenstemannapersonalen, hvilket genom
nu tillgängliga penningetillgångars otillräcklighet blefve en snar och oundviklig
följd.
I anledning af Nådig befallning att dels inkomma med anmälan om huru
stort anslag, som för nästkommande Statsregleringsperiod borde för Ekonomiska
Karteverket inom Norrbottens län begäras, dels tillika meddela approximativ beräkning
öfver den tid, hvilken med enahanda anslag, som det nuvarande, kunde
anses åtgå för detta arbetes afslutande, har Landshöfdingen i nämnde län m. m.
S. P. Bergman, uti skrifvelse den 28 sistlidne Juli, rörande fortgången hittills af
arbetet anfört:
att de förut sammandragna sockenkartorna öfver Neder-Lule, Ofver-Lule,
Råneå, Neder-Kalix, Neder-Torneå och Carl Gustafs socknar, hvilka vid arbetets
början funnos att tillgå och då ansågos kunna för Karteverket begagnas, hade fordrat
en grundlig revision och till största delen blifvit ånyo sammandragna ifrån
specialkartorna, synnerligast till följd af de många nya kartor, som under de sednare
åren blifvit vid laga skiften upprättade, och hvarigenom nämnde sockenkartor
varit af ringa nytta;
att nya kartor sammandragits öfver Piteå, Öfver-Torneå samt en del af
Öfver-Kalix’ socknar dels efter skifteskartor, dels efter afvittringsmätningarne och
dels efter på sednare tid verkställda mätningar;
att ehuru dessa opåräknade transporteringar medtagit mycken tid och arbete,
hade transporteringarne till kartebladen samt dessas uppritning likväl fortgått
så, att Piteå, Neder-Lulo, Öfver-Lule, Råneå, Neder-Kalix, Neder-Torneå och
Carl Gustafs socknar, med en areal af 119 qvadratmil, i det närmaste vore färdiga;
samt
att de 8ammanbindningsmätningar, som måst verkställas ifrån riksgränsen
mot Norge till skogslandet medelst plan triangelmätning, hade förenats med re
-
12 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
kognoskering och höjdmätning, sä att större delen af fjell-landet emellan Pite och
Stora Lule elfvar blifvit afmätt och fullständig karta uti en gkala af rffJffcy:del öfver
denna trakt upprättad.
I afseende å tiden för kartearbeteta fullbordande samt de derför erforderliga
medel, har Landshöfding Bergman anfört:
att med lika stort anslag, som hitintills utgått, och med den plan för arbetena,
som nu följdes, kunde alla nedre landets socknar, med undantag af Pajala,
eller en vidd af 181 qvadratmil hinna å kartebladen transporteras och uppritas
inom ett år, ehuru gränserna för byars och nyhemmans områden i de socknar,
der afvittringen ännu ej blifvit afslutad, icke kunde utsättas, men att, då detta
vore ett efteråt lätt verksteldt arbete, det ej borde lägga hinder i vägen för uppritningen
å kartebladen och den snart derefter begynnande graveringen af desamma;
att afvittringsmätningarne väl påbörjats uti Pajala, men ej kunde, i anseende
till socknens vidsträckthet och glesa befolkning, hinna fullbordas förrän efter
6 ä 7 års förlopp, hvilken tid måste afvaktas, enär dessa mätningar borde läggas
till grund för Karteverks-arbetet;
att med nuvarande medel til lgångar 4 å 6 år erfordrades, för att uppmäta
de större myrtrakterna inom den bebygda delen af lappmarkerna, och inom de
trakter, der någon egentlig skogstillgång funnes, eller Pite och Lule lappmarkers
skogsland;
att många och besvärliga mätningar återstodo för det till J:del af lappmarkernas
vidd uppgående fjell-landet, om landet så skulle kartläggas, som den del
deraf, hvilken nu vore färdigmätt;
att dessa mätningar derjemte voro förenade med stora kostnader derföre, att
dels transporten af lifsförnödenheter vore lång och obeqväm, dels den tid, som till
dem kunde användas, kort samt helt och hållet beroende af temperaturen;
att, då dessa mätningar blefvo till mycket gagn för stuudande geologiska
undersökningar och det dem förutan ej kunde sägas, att länet blifvit fullständigt
kartlagdt, Landshöfdingen funne sig böra hemställa, att desamma måtte få fortsättas
efter den plan, som nu följdes, ehuru de svårligen torde med hitintills varande
anslagsbelopp hinna afslutas förrän efter 11 å 12 år;
att ehuru det kunde synas som, sedan nedre landet och lappmarkernas
skogsland blifvit färdigmätta, alla medel och allt arbete kunde användas till dessa
fjellmätningar, detta likväl icke blefve förhållandet, enär graveringen af kartebladen
säkerligen komme att upptaga lika stor del af anslaget, som nu användas till
ritningar och transporteringar, hvarjemte många afvägningar ännu återstodo inom alla
delar af länet, förutom utarbetandet af Statistiska uppgifter, hvilka fordrade lång
tid och gåfve full sysselsättning under den tid af året, som icke kunde användas
till mätningar på fältet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt skulle karteverket öfver Norrbottens
län, utgörande i vidd omkring 924 qvadratmil, mod enahanda anslag som hitintills,
icke kunna hinna afslutas förrän efter 11 å 12 års förlopp, om den plan
för arbetet, som nu följdes, fortfarande finge tillämpas, hvilket för karteverkets
fullständighet vore önskligt; men då det, å andra sidan, för bedömandet af länets
tillgångar på odlingsmarker och skog, för kommande geologiska undersökningar
och för andra ekonomiska förhållanden vore för den allmänna hushållningen af
stor vigt att så snart som möjligt kunna afsluta kartearbetet, funne Landshöfdingen
sig böra hemställa, att Eders Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta
Nådig proposition om ett årligt anslag af 20,000 Riksdaler för ekonomiska karte
-
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 13
verkets fortsatta bearbetande inom Norrbottens län, på det möjligt måtte blifva
att fullborda karteverket strax efter den tid, då afvittringsmätningarne i Pajala
socken afslutats, eller efter en tid af omkring 8 år.
Derest det ekonomiska karteverket skall kunna, utan alltför stor tidsutdrägt,
motsvara det dermed afsedda ändamål, synes mig vara nödvändigt att dess
arbeten drifvas med större personal än hitintills. Särskildt bör, hvad Norrbottens
län angår, icke lemnäs oanmärkt, att arbetena derstädes kunnat, så väl vid deras
första början, som äfven sedermera, utlöras utan annan utgift för Styresmannabefattningen,
än att från andra medel utgått årligen 1,000 rdr rmt till Landshöfdingen
i länet. En sådan anordning har endast varit möjlig derigenom att de
Landshöfdingar, under hvilkas embetstid karteverket der fortgått, hos sig förenat
icke allenast nit för sjelfva saken, utan äfven erforderliga specialinsigter i följd af
förut innehafda • befattningar vid Landtmäteriet. Således torde, äfven ur rent ekonomisk
synpunkt, allt skäl vara för handen att, innan nämnde förhållande upphör,
jemväl inom Norrbottens län öka arbetskrafterna. Deremot synes mig ännu
icke tillräcklig erfarenhet om den för framtiden behöfliga ständiga personalen vunnen,
för att på ordinarie stat uppföra en del af de vid karteverket anställde tjenstemän.
Tillgång på biträden bör destomindre saknas, som det allmänneligen klagas
deröfver, att Landtmätare icke erhålla full sysselsättning vid vanliga landtmäterigöromål,
ett förhållande, som äfven talar för tillökning i personalen vid
karteverket, hvarigenom åt duglige Landtmätare utan sysselsättning skulle beredas
en gagnande verksamhet och lättad utväg till bergning på annat håll. Derest
tillökning i anslaget för karteverket inom mellersta Sverige beviljas, lärer förhöjning
i Styresmannens arfvode blifva erforderligt i följd af den ökade ansvarighet
och mera omfattande verksamhet för honom, som deraf uppkommer. Anställning
af särskild Öfverkartograf torde deremot icke vara nödvändig, om än särskildt
arfvode bestämmes för den, som komme att lemna det biträde Styresmannen förutsatt
skulle erhållas af Öfverkartografen. Uppflyttuiug till högre arfvode synes
mig för kartograferne icke böra ifrågakomma förr än efter tio års tjenstgöring;
hvaremot de föreslagna förhöjningarne i resekostnadsersättningar och dagtraktamenten
under fältmälningstiden äro med billighet öfverensstämmande.
I enlighet med hvad sålunda af mig blifvit anfördt, får, med någon nedsättning
i det af Styresmannen förordade totalbelopp, jag i und. hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer att till det Ekonomiska Karteverkets
fortsättande, så väl i mellersta Sverige, som i Norrbottens län, utöfver de
på ordinarie stat redan uppförda 6,000 rdr, anvisa ett årligt extra anslag af 60,000
rdr, deraf 20,000 rdr för arbetena inom Norrbottens län.
14 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1865.
4:o. Öfver-Ståthållare-Embetet.
Öfver-Ståthållare-Embetet har, uti skrifvelse den 1 sistlidne Augusti, hos
Eders Kongl, Majk gjort underdånig framställning dels om anslag för erforderliga
nya tjenstebefattningar inom Öfver-Ståthållare-Embetet, dels om förhöjning i löner
åt någre af de derstädes anställde embets- och tjenstemän.
Med åberopande af hvad Öfver-Ståthållare-Embetet i särskildt utlåtande i
anledning af ett Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans Memorial anfört, framhåller
Ofver-Ståthållare-Embetet först det olika förhållande i afseende på exsecutionsväsendet,
hvaruti hufvudstaden befinner sig mot öfriga delar af riket. CJti samtliga
länen ombesörjas utmätningar, qvarstadsåtgärder, bysättningar samt verkställighet
af de beslut, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, såsom Öfverexsecutor,
meddelar, genom underordnade myndigheter eller Under-exsecutorer, men
i hufvudstaden finnes icke anställd någon tjensteman, motsvarande Under-exsecu
torenia i öfriga delar af riket. De beslut, som af Öfver-Ståthållare-Embetet såsom
Öfver-exsecutor meddelas, öfverlemnas för verkställighet omedelbart till exsecutionsbetjente,
hos hvilka, med lön af allenast 200 till högst 400 rdr, icke kan
förutsättas sådan bildning eller i öfrigt sådana egenskaper, som erfordras för så
beskaffade förrättningar, hvilka ofta ärq af invecklad och maktpåliggande samt i
allmänhet af grannlaga beskaffenhet. Öfver-Ståthållare-Embetet anser derföre af
nöden, att, för öfvervakandet och ledningen af exsecutiva verkställighetsåtgärder,
inom Öfver-Ståthållare-Embetet anställes en tjensteman med benämning Exsecutions-Kommissarie
eller Stadsfogde, hvilken i exsecutiva ärenden skulle hafva
samma åliggande, som Kronofogdarne på landet, eller att af allmänheten emottaga
utslag i och för utmätning eller bysättning, samt för sina åtgärder ansvara och
redovisa i öfverensstämmelse med lag och särskild instruktion. Yid utmätningsoch
verkställighetsåtgärder skulle denna tjensteman ega till biträde vissa exsecutionsbetjenter.
Beträffande vidare Under-Ståthållarens löneförmåner, hvilka för närvarande
utgöras af:
lön på rikets stat rdr 4,500
från hufvudstaden utgående bidrag, under benämningen taffelpenningar. „ 2,250
eller tillsammans rdr 6,750,
yttrar Öfver-Ståthållare-Embetet:
“Denne tjensteman, som, enligt instruktionen för Öfver-Ståthållaren den 25
Aug. 1791, har att i Öfver-Ståthållarens frånvaro eller då han är hindrad, ÖfverStåthållare-Embetet
lör valta och hans ställe företräda, samt att, alternerande med
Eogaten, uti Embetets Kansli handlägga alla skuldfordringsmål, och särskildt att
öfvervaka exsecutionsväsendet, har sedermera, i följd af folkmängdens tillökning
och ärendenas tillväxt i allmänhet, fått sig uppdragna liera bestämda tjensteåligganden,
såsom genom Kongl. Brefvet den 8 Febr. 1849 att i Öfver-Ståthållarens
ställe vara ständig Ordförande i Direktionerna för Stockholms Allmänna Barnhus,
för Danviks hospital samt för Stockholms stads och läns kurhus, i följd
hvaraf honom åligger att med närmare uppmärksamhet följa dessa inrättningars
förvaltning i olika delar, samt enligt Bevillnings-Förordningen att vara
Ordförande i Stockholms Stads Pröfnings-Komité, som har fortgående sammanträden
omkring två månader årligen, hvarförutom Under-Ståthållarens tid och
verksamhet inom Embetet tages i anspråk för pröfning och handläggning af fattig
-
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 15
vårds- m. fl. olikartade ärenden. Under-Ståthållaren tillkommer väl icke någon
representationsskyldighet, men hans ställning såsom deltagande i Styrelsen för
hufvudstaden och dess välgörenkets-inrättningar har till följd, att nödställda och
behöfvande hos denne Embetsman, mera än hos andra, söka råd och hänvisningtill
hjelp och understöd, och i de många fall, då sådant ej kan anvisas från det
allmänna, är från ställningen af Chef nära oskiljaktigt att genom enskild mellankomst
bereda den lindring och hjelp, som för tillfället är af oundgängligt behof.
Denne tjenstemans lönevilkor understiga dock icke blott den för åtskilliga bland
stadens tjenstemän, hvilkas samhällsställning frikallar dem från åtskilliga utgifter,
som för den förre äro oundvikliga, utan ock dem, som tillkomma Magistratspersoner
i vissa landsortstäder. Sålunda åtnjuta, af Stockholms Borgmästare, den
ene i löneinkomster 8,000 rdr och den andre, lika med förste Stadsläkaren, 7,000
rdr, samt Borgmästarne i Göteborg och Malmö vida derutöfver.
Med afseende å detta allt och då det för det allmänna måste vara af vigt,
att Embetet är förenadt med sådana aflöningsförmåner, att, vid ledighet, hinder
deraf icke möter att för platsen må erhållas lämplig person, hemställer ÖfverStåthållare-Embetet,
att den från Statsverket till Under-Ståthållaren utgående aflöning
måtte tillökas med 1,500 rdr, och således, med inberäkning af bidraget
från Stockholms stad, hans löneinkomster komma att sammanräknade utgöra
8,250 rdr".
Konungens Fogat, sorn, enligt instruktion, har att, alternerande med Unders-Ståthållaren,
handlägga skuldfordringsmålen, och hvilken särskildt tillkommer
uppsigten öfver fångar och fängelserum samt öfver arrestanters afstraffande, har, i följd
deraf fått sig ålagd skyldighet att i Stockholm verkställa den, Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, jemlikt nya Strafflagen, tillkommande förvandling af
böter, och har sålunda erhållit en ganska betydlig tillökning i göromål. Enär
för berörda ändamål saköreslängds-utdrag och utslag, genom hvilka böter blifvit
ådömda, omedelbart måste öfverlemnas till behandling af Fogaten samt honom
tillkommer att vaka deröfver att, i händelse tillgång till böterna saknas, den motsvarande
bestraffningen går i verkställighet samt att bevis om fullbordad bestraffning
varder saköres-längden eller utslaget åtecknadt eller bilagdt, anser ÖfverStåthållare-Einbetet
till förekommande af ärendets behandling utaf särskilda tjenstemän
samt af den omgång, som derigenom skulle orsakas, det vara nödvändigt att
levereringen af uppburna böter af Fogaten öfvervakas, samt att han, för expedition,
genom Sekreteraren anmäler då bötfälld person i Stockholm icke återfinnes,
antingen dennes vistelseort är känd och följaktligen handräckning hos Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bör begäras, eller efterlysning efter honom bör
ega rum, för verkställighet af hvilket allt Olver-Ståthållare-Embetet borde tillkomma
meddela närmare föreskrifter. I händelse ett sådant förfaringssätt i afseende
å böters förvandling och redovisning, som Öfver-Ståthållare-Embetet anser
vara af inträffade förändrade omständigheter påkalladt, blifver till iakttagande för
framtiden stadgadt, kommer Eders Kongl. Maj:ts Fogat att erhålla ännu större
tillökning i honom nu åliggande göromål, samt mera oafbrutet biträde af den
honom underordnade Kanslist att blifva af nöden.
Af denna anledning föreslår Ofver-Ståthållare-embetet i underdånighet, att
aflöningeu för Fogaten, nu utgörande 4,000 r:dr, måtte tillökas med 1,000 rdr och
således höjas till 5,000 rdr, äfvensom att lönen för den Fogaten till biträde ananställde
Kanslist måtte från 600 rdr varda förhöjd till likhet med hvad Kanslistlönerna
numera i allmänhet utgöra eller till 1,000 rdr.
16 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj-As Nåd. Prop. N:o 7, om Statsverket 1865.
Under förmälan, att den i art. IV § 18 af reglementet för Kronouppbördsverket
i Stockholm den 16 November 1814 meddelade föreskrift, att Handels- och
Ekonomi-Collegium skall årligen inom viss tid aflemna redovisning för de vid
stadens domstolar och verk nästföregående året ådömda vitén och böter, numera,
sedan samtliga böter skola genom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förvandlas,
icke vidare är tillämplig, hemställer Ofver-Ståthållare-embetet att dess kamrerarekontor
för kronouppbördsärcnden måtte få sig ålagdt att uppgöra redogörelseräkning
öfver böterna, samt att för det tillökade arbete, som härför skulle tillkomma
Kamreraren och den honom till biträde anställde Kammarskrifvare, måtte
af allmänna medel anvisas ett årligt arfvodesbelopp af 750 r:dr.
Med afseende å tillökningen af göromålen vid Sekreterarens expedition, der,
enligt hvad Ofver-Ståthållare-embetet uppgifver, en person icke, jemte den honom
tillika åliggande diarieförening, kan hinna verkställa den renskrift, som vid expeditionen
erfordras, samt då mängden af löpande göromål, som icke tåla uppskof,
gör för Sekreteraren omöjligt att åt mera maktpåliggande och vidlyftiga ärenden,
sorn fordra jemförelsevis mera sorgfällig utarbetning, egna behöflig tid, anhåller
Ofver-Ståthållare-embetet i underdånighet att i stat måtte blifva uppförd aflöning
för ytterligare en Kanslist vid Sekreterarens expedition med 1,000 r:dr, hvilken
Kanslist, jemte skyldighet att biträda med renskrifning, tillika skulle, under Sekreterarens
tillsyn, besörja uppsättning af mindre expeditioner.
Med åberopande af hvad Ofver-Ståthållare-embetet yttrat om behofvet al
särskildt tjenstebiträde, med erforderlig lag- och sakkunskap, för utförande af de
exsecutionsförrättningar, som af enskilda sökande påkallas, och på de grunder, OfverStåthållare-embetet
anfört i sitt särskilda underdåniga utlåtande i anledningaf Justitieombudsmannens
underdåniga framställning i detta ämne, hemställer Ofver-Ståthållareembetet
slutligen, om icke till arfvode för en tjensteman såsom Underexsecutor, under
benämning Exseoutions-kommissarie eller Stadsfogde, samt till Kanslistbiträde åt honom
kunde af allmänna medel anvisas ett belopp af 4,000 r:dr årligen, hvaraf 3,000 r:dr
skulle utgöra arfvode för Underexsecutorn och 1,000 r:dr för tjenstebiträdet.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit och med fästadt afseende jemväl
derå, att Underståthållaren skall, vid förfall för Öfverståthållaren, eller under honom
beviljad tjenstledighet, inträda i dennes embetsåligganden, anser jag Underståthållarens
aflönings-förmåner böra så bestämmas, att han, utan behof af inkomster
från enskilda uppdrag, må kunna egna sin tid åt de vigtiga, med befattningen
förenade embetsbestyren. Jag hemställer derföre om bifall i så måtto till
hvad Ofver-Ståthållare-embetet i detta hänseende begärt, att ett belopp, till fyllande
af Underståthållarens atlöningsförmåner tili 8,000 r:dr, må för honom äskås
med 1,250 r.dr.
Den för Fogaten ifrågasatta löneförhöjning torde skäligen kunna nedsättas
till 500 r:dr och det begärda särskilda arfvodet åt Kamereraren och en Kammarskrifvare
icke för närvarande å stat uppföras, enär hvarken någon erfarenhet
är vunnen, huruvida det ifrågasatta förökade arbetet i Kamrerarekontoret må anses
mera betungande än det häremot svarande, som i Landskontoren, utan särskild
-
Bil. N:o 5 till Kongl. Majda Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 17
skild ersättning, verkställes, eller lämpligt synes vara att till tvä tjenstemän gemensamt
anvisa ett arfvode, utan dervid bestämd fördelning af detsamma. Hvad
åter angår öfriga löneanslag får jag på de af öfver-Ståthållare-embetct andragna
skäl desamma tillstyrka, allenast med den jemkning att, i stället för en kanslistlön
till Sekreterarens expedition, der redan en Kanslist förut finnes, motsvarigt
belopp å staten uppföres till Öfver-Ståtbållare-embetets disposition för befrämjande
af ärendenas gång; hemställande alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets
Ständer äska:
till lönefyllnad åt TJnderståthållaren  1,250 r:dr.
„ d:o „ Eogaten  500 „
„ d:o „ en Kanslist hos Fogaten  400 „
„ befrämjande af ärendenas gång inom Sekreterare-Expeditionen . . . 1,000 „
Arfvode till en Executions-kommissarie
3,000 „
D:o till ett tjenstebiträde åt honom  1,000 „
Summa 7,150 r:dr.
I sammanhang härmed anhåller jag att i underdånighet få anmäla en fråga,
som med anslagen till Ofver-Ståthållare-embetet eger samband. Uti skrifvelse af
den 5 Oktober 1860 anmälde Rikets Ständer att deras uppmärksamhet blifvit fästad
derå att från Allmänna iudragnings-staten utginge 1,000 Riksdaler Banko
årligen såsom hyra för de af Öfvor-Ståthållarc-embetets kansli begagnade embetsrum.
På anförda skäl anhöllo Rikets Ständer, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta undersöka, om lämplig lokal för nämnda embetsverk kunde uti någon Kronans
byggnad i hufvudstaden beredas, eller i annan händelse till Rikets Ständer
aflåta nådig proposition i ämnet.
Sedan, på sätt Protokollet för Finans-Ärenden den 26 Oktober 1860 närmare
utvisar, Chefen för Finans-Departementet då anmält, att lämplig lokal till
embetsrum för Öfver-Ståthållare-embetets kansli icke funnes att tillgå i något af
Kronans hus i hufvudstaden samt Eders Kongl. Majt i anledning häraf i nåder
förklarat, att Rikets Ständers gjorda anhållan om undersökning i berörda hänseende
icke kunde till någon åtgärd föranleda, får jag i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t ville hos Rikets Ständer föreslå, att på Öfver-ståthållareembetets
stat finge uppföras såsom hyresersättning för Öfver-ståthållare-embetets
kanslis embetslokal enahanda belopp som hitintills, mindre egentligt, utgått från
Indragnings-staten, med 1,500 r:dr.
5:o. Landsstaterna i länen.
Då frågan om beräknandet af den afkastning, hvartill Landsstatstjenstemännens
boställen, jemlikt Rikets Ständers vid sednaste Riksdag fattade beslut,
skola uppskattas, är beroende af det taxeringsvärde, samma boställen i en del län
fått vid innevarande års taxerings- och pröfningskomitéer sig åsatt, men fullstän
Bih.
till R. St. Prot. 1865 fy 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 3
18 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
diga upplysningar härom ännu icke hunnit ingå, utan den nödiga utredningen i
ämnet för närvarande saknas, men snart torde vara att emotse; samt i sammanmanhang
med den definitiva regleringen af Landsstatens löneförmåner jemväl förekomma
åtskilliga framställningar, dels om tillökning i Landsstatens personal i
vissa län, dels om förhöjning i dess aflöning, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t nu endast ville till Rikets Ständer meddela sig vara sinnad i
ämnet framdeles aflåta nådig proposition, men emedlertid föreslå afsättandet af, för
de särskilda ändamålen nödiga, medel till belopp af  .... 190,000 R:dr.
6:o. Jordbruket, Handeln och Näringarne.
A) Skiften och Afvittringar.
Beträffande anslag till fortsättande af Storskiftes- och Afvittringsförrättningarne
i Rikets norra län hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
måtte derom aflåta särskild framställning till Rikets Ständer, men emedlertid föreslå
afsättandet af de för ändamålet nödiga medel, att, utöfver de å Riks-Staten
uppförda 63,000 Riksdaler, utgå på extra stat med ett årligt belopp af 97,000 R:dr.
B) Undervisnings-anstalter för Jordbruk och Landtmanna-näringar.
Uti skrifvelse den 23 sistlidne Juni har Styrelsen för Ultuna Landtbruksinstitut
förmält, att Styrelsen, som i det längsta hyst förhoppning, att det af Rikets
Ständer till Institutet beviljade årliga anslag af 12,000 Riksdaler skulle, sedan
Institutets jordbruk hunnit uppdrifvas till en högre afkastning, blifva för
framtiden tillräckligt till fyllande af Institutets behof, efter bästa förmåga sökt
att, genom jordbrukets förbättring, förskaffa Institutet den högsta möjliga inkomst.
Dessa bemödanden hafva visserligen i så måtto lönats med framgång, att, då
spanmålsafkastningen år 1818 ej uppgick till mer än 5,563 kubikfot, densamma
år 1861 ökats till 12,132 kubikfot, men i samma mån hafva också Institutets utgifter
tillvext. De sednare fem årens räkenskaper visa ock en brist, i medeltal
för år, uppgående till 12,219 Riksdaler 25 öre, i följd hvaraf det tydligen synes,
att Institutet, för närvarande, omöjligen kan bestå med de tillgångar, Styrelsen
har att påräkna.
För nästkommande år har Styrelsen, i likhet med hvad vid Alnarps Landtbruks-Institut
eger rum, förhöjt afgiften för betalande eievers tvååriga kurs, från
1,200 Riksdaler till 1,500 Riksdaler, hvarigenom en ökad inkomst af 3,600 Riksdaler
för år erhålles.
De för granskning af Ultuna Landtbruks-Instituts räkenskaper och förvaltning
under sistlidne år 1861 förordnade revisorer hafva ock, efter tagen kännedom
om Institutets ställning, uti en den 31 sistlidne Maj afgifven berättelse, förklarat
sig anse en förhöjning i det hittills till Institutet utgående årliga statsanslag
vara af behofvet påkallad och af sådan anledning i underdånighet föreslagit,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Rikets Ständer
om förhöjning af det årliga anslaget för Institutet från 12,000 till 18,000
Riksdaler.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 19
Ehuru ofvan angifna årliga brist öl verstiger den nu i underdånighet föreslagna
anslagsförhöjning, sammanlagd med den inkomst, som genom förhöjning i
elevernas årsafgifter påräknas, hyser Styrelsen likväl förhoppning att, sedan numera
den Ultuna Kungsladugård tillhöriga farmen Kungsängen blifvit ordnad, afkastningen
af Ultuna egendom på det hela skall framgent blifva tillräcklig att
fylla bristen i Institutets inkomster.
Med stöd af ofvan anförde förhållanden har Styrelsen i underdånighet anhållit
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i sammanhang med aflåtande af nådig proposition
till Rikets Ständer om Statsverkets tillstånd och behof, föreslå förhöjning
från 12,000 till 18,000 Riksdaler i det till Ultuna Landtbruks-lnstitut hittills utgående
årliga anslag.
Med anledning af erhållen nådig remiss har Eders Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademis
Eörvaltnings-Komité, uti memorial den 15 nästlidne September,
sig utlåtit att, då det vore af stor vigt, att Institutet utan skuldsättning måtte
kunna fortsätta sin gagDande verksamhet för spridande af insigter och kunskaper
till befordrande af jordbrukets utveckling och förkofran inom fäderneslandet, Komitén
tillstyrkte nådigt bifall till Styrelsens ansökning om förhöjning i Institutets
årsanslag för innevarande statsregleringsperiod, efter hvars utgång, enligt hvad af
Styrelsen i dess underdåniga framställning antyddes, det borde kunna förväntas,
att af kastningen af Ultuna Kungsladugård skall blifva tillräcklig att fylla den nu
förhanden varande bristen uti Institutets inkomster.
Då det hittills varande årsanslaget visat sig vara otillräckligt och de för
granskning af Institutets räkenskaper och förvaltning sednast utsedda Revisorer
icke gittat föreslå annan utväg till den årliga bristens betäckande än ytterligare
statsbidrag, anser jag mig ock böra i underdånighet hemställa om bifall till Styrelsens
ifrågavarande ansökan och framställning till Rikets Ständer omjjanvisande
af förhöjning i nämnde anslag med BOOO R:dr.
Styrelsen för Alnarps Landtbruks-lnstitut har i underdånigt memorial af den
28 nästlidne Juni gjort framställning om de anslag af allmänna medel, som Styrelsen
anser nödiga så vidt Institutet skall kunna fortsätta sin för hela landets
modernäring gagnande verksamhet. På grund af Institutets granskade räkenskaper
har Styrelsen dervid först affattat en redogörelse för användandet af samtliga
de statsmedel, som Institutet erhållit och de utgifter som dermed blifvit bestridda.
I hufvudsakliga omständigheter är i detta hänseende anmärkt:
På grund af Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 26 Februari 1857 beslöto
Rikets Ständer den 12 September samma år, att från och med midfastan
1858 upplåta Alnarps kungsgård till ett Landtbruks-lnstitut och beviljade de
tillika en summa af 175,000 Riksdaler, eller 25,000 Riksdaler mindre än hvad i
Skånska Hushålls-föreningens underdåniga framställning ansetts för ändamålet
erforderligt, till inlösen af arrendet, byggnader, inventarier, husgeråd m. m., och
från och med början af år 1858, ett årsanslag af 18,000^Riksdaler; dock skulle
enligt samma beslut, arrendet, från och med den 14 Mars 1862, höjas med 200
tunnor spanmål.
För de sålunda beviljade medlen skulle Institutet meddela undervisning till
28 elever och 24 lärlingar; och skulle 4 af de förstnämnde och samtlige sist
-
20 Bil. N.o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. No 1, örn Statsverket 1865.
nämnde lärlingar vid Institutet erhålla bostad, kosthåll, undervisning, eldbrand,
uppassning och läkarevård, utan att derföre erlägga någon afgift.
Från den 14 Mars 1858 till och med samma dag 1862, då Institutet öppnades,
hade Interims-Styrelsen af allmänna medel uppburit följande:
Statsanslaget  175,000 R:dr.
Årsanslag  75,000 „
Summa R:dr 250,000: —
Om härifrån afdrages 26,046 Riksdaler 42 öre, utgörande ersättning till
förre arrendatorn Jöransson, för afträde af arrendet, vårfoder m. m., så skulle
resten eller 224,603 Riksdaler 58 öre utgöra den summa som bör återfinnas i
Institutets förmögenhet den 14 Mars 1862. Densamma utgjordes denna dag, enligt
Revisorernas berättelse af den 6 Augusti 1862, af 257,884 Riksdaler 99 öre eller
ej mindre än 33,241 Riksdaler 41 öre mera än de uppburna statsmedlen, som
skulle redovisas. Institutet skulle följaktligen haft en motsvarande skuld, om ej
dels detsamma från en för det allmänna bästa varmt nitälskande man, fått emottaga
en gåfva af 20,000 Riksdaler, och om ej vinsten å Alnarps jordbruk oeh
tegelbruk beredt Styrelsen en högre inkomst än hvad som erfordrades för att
fylla denna brist. På sådant sätt blef ställningen vida gynnsammare, enär förmögenheten
nämnde dag utgjordes af följande:
Institutets nya hus R:dr 143,366: 48 öre.
Tegelbruksbyggnader  „ 9,766: 14 „
Öfriga byggnader (deruti inbegripne de af Arrendatorn Jöransson
inköpta)
,, 28,177: 56 „
och diverse inventarier  „ 50,740: 83 „
Utsäde, arbetskostnader och grundförbättringar  „ 16,673: 04 „
Preparater, böcker o. s. v  „ -943: 46 „
Kontant i kassan
„ 254: 35 „
Fordringar utöfver skulden  „ 7,928: 13 „
Summa R:dr 257,844: 99 „
Redan under det första årets början visade det sig nogsamt, att Institutet,
med dess dåvarande årsanslag tillika med det förhöjda arrendet, jemte ett otillräcklfgt
rörelsekapital i och för jordbrukets höjande, ej kunde gå utan betydlig
förlust, hvarom ock Styrelsens underdåniga framställning af den 28 Juli 1862 om
erhållande af förhöjdt statsanslag nogsamt bär vittnesbörd.
Enligt Revisorernas berättelse af den 21 Maj 1863 hade läroverket i och
för sig, då alla dess utgifter och inkomster beräknats, — ibland de sistnämnda
utom statsanslaget, naturligtvis elevafgifterna äfven inbegripna, lemnat en förlust
af 7,552 Riksdaler 57 öre, och jordbruket en förlust af 2,057 Riksdaler.
Anledningarne till denna förlust äro i Styrelsens memorial fullständigt utvecklade,
och torde med afseende å deras vidlyftighet här få förbigås.
Der anföres vidare hurusom Styrelsen straxt efter Institutets öppnande fann,
att detsamma till följd af dessa förhållanden ej kunde fortgå med det anslag af
18,000 Riksdaler, som blifvit Institutet beviljadt; hvarföre ock Styrelsen under
den 28 Juli 1862 ingick till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om
a) Årsanslagets höjande till. .
32,675 R:dr.
b) Årsanslag till jordbrukets förbättring  4,000 „
c) Anslag till nya ekonomibyggnader  100,000 „
och d) Anslag till inköp af tröskverk och lokomobil  10,000 „
Bil. N.o 5 till Kongl. Majda Nåd. Prog. No 1, om Statsverket 1865. 21
förutom särskilda anslag till inrättandet af en Agrikultur-kemisk Försöksstation
vid Alnarp, samt anslag för Alnarps deltagande i en beslutad kyrkobyggnad inom
Lomma församling.
Denna underdåniga framställning lyckades blott till en del tillvinna sig
statsmakternas bifall, i det att årsanslaget höjdes med ett extra anslag af 6000
Riksdaler per år och endast gällande för tre år eller för nuvarande statsregleringsperiod.
Tillika beviljades ett räntefritt lån, stort 30,000 Riksdaler till grundförbättringars
utförande, samt med skyldighet för Institutet att efter 5 års förlopp
detsamma med en tiondedel årligen återgälda. Det sökta anslaget till kyrkobyggnaden
beviljades äfven.
Vid granskningen af Institutets räkenskaper vid årets slut eller den 13
Mars 1863, visade det sig, att utom ofvan anförda förluster af 9,609 Riksdaler,
nämligen 7,552 Riksdaler på läroverket och 2,057 Riksdaler på åkerbruket, hade
en betydlig skuldsättning under året uppkommit.
Enligt revisionsberättelsen hade summan af de vid Institutet nedlagda penningarne
under året höjts från 257,881 Riksdaler 99 öre till 297,358 Riksdaler 69
öre, fördelade på följande sätt:
Värdet af Instituts-byggnaden R:dr 144,520: 09 öre.
Nya Trädgårdshuset  „ 7,268: 67 „
Tegelbruket och öfriga byggnader  „ 38,212: 50 „
Kreatur, lager och öfriga inventarier  „ 76,113: 66 „
Utsäde, arbetskostnader och grundförbättringar  „ 28,675: 08 „
Böcker, preparater och apparater  „ 2,568: 69 „
Summa Rmt R:dr 297,358: 69 öre.
Atdrages härifrån förmögenheten vid årets början stor R:dr 257,844: 99 öre.
så skulle resten eller R:dr 39,513: 70 öre
jemte förlusten å Institutet  „ 7,552: 57 „
och förlusten å åkerbruket  „ 2,057: — „
eller Summa Rmt R:dr 49,123: 27 öre
utgöra Institutets skuldsättning under året.
Vidare utredes genom fullständiga på revisorernas berättelser grundade redogörelser
den ekonomiska ställningen vid slutet af hvarje utaf de följande åren och
torde at denna utredning böra anföras följande:
Bokslutet lör Institutets tredje år, eller från den 14 Mars 1864 till samma
dag 1865, visar följande resultater:
Hela rörelsen hav under året gitvit en förlust af 5,964 Riksdaler 16 öre.
Vid årets slut utgjordes förmögenheten af följande:
Byggnader R:dr 194,173: 29 öre.
Utsäde, arbete och grundförbättringar  „ 47,680: 17 „
Kreatur  „ 26,281: 35 „
Spanmål och öfriga lager  „ 34,789: 82 „
Inventarier  „ 25,636: 21 „
Böcker, praaparater, m. m  „ 3,865: 63 „
Summa R:dr 332,426: 47 öre.
22 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
Om härifrån afdragas de kostnader, som till den 14
Mars 1864 blifvit nedlagda i ofvanstående poster  Edr 310,507: 92 öre
och till resten Edr 21,918: 55 öre
lågges förlusten å hela rörelsen  „ 5,964: 16 —
så utvisar summan Edr 27,882: 71 öre
Institutets skuldsättning under året. Drages härifrån värdet
för ett par skänkta hästar Edr 300: —
och till resten Edr 27,582: 71 öre
läggas skulderna vid årest början
„ 60,503: 86 —
så utgör summan Edr 88,086: 57 öre
Institutets hela skuld den 13 Mars 1865.
Härifrån bör dock afdragas säljbara lager för  „ 25,681: 50 —
och till resten  Edr 62,405: 07 öre
läggas en afdragen osäker fordran  „ 4,000: —
och utvisar då summan Edr 66,405: 07 öre
Institutets skuld, utöfver lager och andra säljbara tillgångar, den 14 Mars innevarande
år. Denna skuld består dels af statslån, 30,000 Eiksdaler, dels af Institutets
skuld på enskilda händer, 36,405 Eiksdaler 7 öre.
Sådan var ställningen vid räkenskapsårets slut.
Under det kommande året kan skuldsättningen, enligt uppgjord kalkyl, ej beräknas
uppgå till mindre ån 14,456 Eiksdaler 63 öre, såvida nu rådande priser på
landtmannaprodukter fortfarande göra sig gällande, ty förlusten å Institut och åkerbruk
blifver då sannolikt densamma eller Edr 5,964: 16 öre
och utgifterna i och för grundförbåttringarne kunna beräknas till „ 8,492: 47 —
Summa Edr 14,456: 63 öre.
förutom alla oförutsedda utgifter.
Efter noggranna beräkningar uppgår derföre midfastan 1866 Institutets skuld
på enskilda händer till en summa af 50,861 Eiksdaler 70 öre; och har Styrelsen i
underdånighet anhållit att få fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå:
att om Skånska Husshålls-Föreningens framställning att erhålla 200,000 Eiksdaler
till Institutets organisation lyckats tillvinna sig Eikets Ständers bifall, och
nämnde summa ej nedsatts till 175,000 Eiksdaler, eller 25,000 Eiksdaler mindre beviljats,
ån hvad som var behöfligt;
att om Institutets Styrelses underdåniga framställning af den 28 Juli 1862,
med anhållan om statsanslagets höjande med 14,675 Eiksdaler årligen, eller från
18.000 Eiksdaler till 32,675 Eiksdaler, lyckats tillvinna sig Statsmakternas bifall, —
i stället för det att anslaget för nuvarande statsregleringsperiod höjdes blott med
6.000 Eiksdaler, eller 8,675 Eiksdaler årligen mindre ån hvad som begärdes —, och
att om det under samma dag sökta anslaget af 10,000 Eiksdaler till inköp
af tröskverk och lokomobil likaledes blifvit beviljadt, hvarigenom en årlig hyra för
dylik tröskapparat, uppgående till cirka 800 Eiksdaler, blifvit besparad;
så hade ej ifrågavarande skuldsättning uppkommit, enär, om organisations
anslaget
till fullo utgått, erhållits ytterligare
Edr 25,000: —
om i årsanslag beviljats  32,675 Edr,
så hade skillnaden, eller  8,675 Edr,
Transport R:dr 25,000: —
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 23
Transport R:dr 25,000: —
för tre år uppgått till  „ 26,025: —
och om 800 Rörs hyra af lokomobil och tröskverk i tre år kunnat
besparas, så hade derigenom vunnits  „ 2,400: —
hvadan alltså Institutet haft en summa af R:dr 53,425; —
dels högre anslag, dels besparade utgifter; och hade sålunda den skuldsättning på
enskilda händer, som vid innevarande räkenskapsårs afslutande år att emotse utgöra
50,861 Riksdaler 70 öre, ej uppstått.
Styrelsen anser sig härvid böra anmärka, att då det förhöjda anslaget begärdes,
så ingick i beräkningen af detsamma löneförhöjning till Institutets lärare.
Erfarenheten visar nogsamt att den äskade summan varit så ringa tilltagen som
möjligt, emedan om den blifvit beviljad, hade sannolikt, oaktadt de förhöjda lönerna,
lika litet skuldsättning som någon behållning uppstått, enär löneförhöjningen i det
närmaste uppvägts af de ränteförluster som skuldsättningen orsakat. Den skillnad
hade dock dervid uppstått, att hvad som nu utgått till ränteliqvider i stället bidra
git
till att bereda Institutets lärare båttre ekonomiska vilkor.
Det år under dessa förhållanden, och under förvissning om att Kongl. Maj:t
af denna utredning Nådigst behagat finna det den skuldsättning, som uppkommit, varit
oundviklig för Institutets bedrifvande, samt att de anskaffade penningarne blifvit
på båsta sått använda, som Styrelsen i underdånighet anhållit:
det Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer afgifva Nådig Proposition derom,
att ett anslag, stort 50,861 Riksdaler 70 öre, måtte beviljas Alnarps Landtbruksinstitut
till betalande af hela den skuld, som Institutet på enskilda händer den 14
Mars 1866, enligt den noggrannaste beräkning, måste ega, utom den skuld, stor
30,000 Riksdaler, för hvilken Institutet häftar till staten för det för dränering och
mergling beviljade råntefria lånet, hvilket med en tiondedel om året skall från och
med 1869 års början återbetalas; en liqvid som Styrelsea dock motser sig ej kunna
så snart eller till nämnda belopp utan skuldsättning verkställa.
Dessutom har Styrelsen i underdånighet anhållit att få förnya sin framställning
om höjande af Institutets ordinarie årsanslag från 18,000 Riksdaler till 32,675
Riksdaler, såsom ett oundgängligt vilkor för att ej sjelfva läroverket skall gå med
förlust. I detta afseende har Styrelsen åberopat icke blott förut afgifvet detaljeradt
förslag, utvisande nödvändigheten af detta anslag, utan äfven den sedan dess under tre
år vunna erfarenheten, som i allo bekräftar såväl behofvet af detta anslag som äfven
riktigheten af den under den 28 Juli 1862 afgifna underdåniga framställningen
om detsamma.
Men om å den ena sidan högre anslag blifvit åskad t till Institutet, så har å
andra sidan Styrelsen ansett, att Institutet för det ökade anslaget borde kunna be
reda
ett större antal lärjungar tillfälle till undervisning. Detta har ock redan skett.
Så erhålla innevarande år följande lärjungar undervisning vid Alnarp, nämligen:
4 Frielever;
38 betalande Elever;
24 Frilårlingar;
4 Betalande lärlingar;
20 Smeder, undervisning i hofbeslag; och
10 Folkskolelärare, undervisning i fruktträds uppdragning, plantering, förädling
och vård.
24 Bil. N:o 5 till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Bland dessa 100 lärjungar, — eller närmare dubbla antalet mot det, åt hvilket
Institutet år skyldigt att lemna undervisning, nämligen 4 frielever, 24 betalande
elever och 24 frilårlingar —. bekostas visserligen af några Hushållnings-Sållskap
undervisningen till smeder och folkskolelärare; men det år dock vid Institutet som
denna undervisning blifvit beredd, och det år Institutets såväl lärarekrafter som öfriga
organisation, som gjort denna undervisning möjlig.
För att dock kunna bereda Staten mera gagn för det ökade årsanslag, som
Institutet behöfver för att kunna fortgå, har Styrelsen förklarat sig villig att, mot
det att det ordinarie årsanslaget höjes till 32,675 rdr, bereda plats för 38 betalande
elever i stället för de 24 dylika, som Institutet nu år skyldigt antaga, en utvidgning,
som i allo visat sig behöflig då till de lediga 28 elevplatserna förliden höst
ej mindre ån 75 sökande sig anmält. Sålunda skulle, på samma gång som Institutets
ekonomiska ställning genom ett högre årsanslag betryggades, undervisning
kunna meddelas till ett hälften större antal elever ån hvad Institutet förut varit
skyldigt emottaga.
I sammanhang härmed har Styrelsen ansett sig böra anföra, att densamma
funnit sig nödsakad till att höja årsafgiften för de betalande eleverna från 600 Riksdaler
till 750 Riksdaler per år. Styrelsen har ej förbisett det önskliga i att denna
åtgärd ej behöft vidtagas, men Styrelsen har ej haft någon annan utväg för att
hejda Institutets skuldsättning, och har ej ansett sig förr böra ifrågasätta att denna
afgift minskas, — äfven om det nödiga äskade högre anslaget skulle beviljas —, ån
erfarenheten visat, att en dylik nedsättning kan, utan fara för Institutets ekonomiska
ställning, vidtagas.
Förutom dessa båda anslag, som utgöra vilkoret för Institutets fortfarande bestånd,
har Styrelsen underdånigst anhållit att få förnya sin förut gjorda framställning
om behöfliga anslag för Institutet, nämligen
l:o. Till Ekonomibyggnad och Ångtröskverk.
I afseende härpå har Styrelsen upprepat hvad densamma redan för tre år
sedan i ämnet yttrat, nämligen:
“Samtlige ekonomibyggnaderna vid Alnarp åro på en gång alldeles otillräckliga
och af den beskaffenhet, att de ej kunna motsvara tidens fordringar eller längre
bibehållas. Endast med största svårighet år utrymme för tillfället beredt åt Institutets
djur, och vid nu förestående behöfliga tillökning af dessa, saknas hus för dem
alldeles. En del af såväl stall som logar måste medelst yttre stöttor hindras från
att ramla ned, och för de båttre åkerbruksredskap, som Institutet måste anskaffa,
saknas något passande hus. Att dessa förhållanden måste menligt inverka på ekonomien
och lägga stora hinder i vågen för god ordnings vidmakthållande, ligger för
öppen dag. Att genom reparerande vidmakthålla de gamla korsvirkeshusen, uppmurade
med obråndt tegel, år ej med god hushållning förenligt, och dessutom snart
sagdt gagnlöst. Blott ett medel återstår att afhjelpa denna brist och det år att
uppföra nya ekonomibyggnader. Behofvet af nya dylika byggnader har redan då
Alnarp anslogs till Landtbruks-Institut varit framhållet; och detta behof, äfven af
Institutets Revisorer påpekadt, har för hvarje år gjort sig allt mer och mer gällande,
i samma mån som större utrymme för djur, redskap och gröda blifvit behöfligt och
som de gamla husen blifvit svårare att underhålla.
Huru
Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1865. 25
Huru besvärligt det ån må blifva att i ett sammanhang — med undantag af
mejeri — uppföra alla nödiga logar, lador, stall och ladugårdshus, sjukstall samt
dissektions- och operationssal, svinhus, redskapshus, m. m., så kan dock endast derigenom
en planmessig ekonomibyggnad vinnas och kostnaderna med detsamma minskas.
Tillika bör på detta sått ej allenast utmärkta byggnader i och för gårdens
behof vinnas, utan ock ett godt och för vårt land behöfligt exempel gifvas på huru
planmessigt ordnade ekonomibyggnader böra anläggas. Dessa fördelar kunna ej
vinnas om, på vanligt sått, hvarje hus bygges för sig.
Styrelsen som uppgjort planen till dessa ritningar, hvilka jemte behörigt
kostnadsförslag till Kongl. Majit öfverlemnats, har lyckats att få ritningarne i öfrigt
utförda af Danmarks utmärkte Arkitekt Professor Meldal; och har kostnadsförslaget
blifvit utarbetadt af en skicklig byggmästare i orten.
Planen för denna stora byggnad afser:
l:o. Undvikande af all onödig transport emellan olika hus och inom hus, så
att grödan, en gång under tak, ej sedermera i och för tröskning och utfodring
skall behöfva transporteras under bar himmel och utsättas för regn och blåst.
2:o. Att all utfodring utgår från ett enda ställe, vågen, och derifrån med
lätthet kan fördelas i de olika husen.
3:o. Att byggnadens olika delar gifva skydd åt hvarandra och mellan sig
bilda öppna vål skyddade gårdar, på hvilka djuren äfven vintertiden kunna hemta
frisk luft och rörelse.
4:o. Att alla boskapshusen åro så ordnade att de ej åro utsatta för kalla
vindar.
5:o. Att transporten af gödseln till de stora gödselbehållarne år beqväm och
att de sistnämnda erhålla ett skyddadt låge.
6:o. Att god plats för sjukstallar, dissektionssal och operationssal m. m,, som
höra till veterinårafdelningen, äfven erhålles; och slutligen
7:o. Att hela denna byggnad, jemte sina gårdar, med lätthet kan stångas så
vål för obehöriga besökande som ock för kalla vindar.
Styrelsen år förvissad derom att dessa byggnader åro tilltagna i den skala,
att de skola för en lång tid blifva tillräckliga för egendomens behof, och att den
uppgjorda planen skall medföra mer ån vanliga fördelar. Deremot torde vid blifvande
utförande åtskilligt, i detalj kunna ordnas på ett åndamålsenligare sått, enär
Styrelsen ej ansett sig åt detaljerna böra egna ali uppmärksamhet för ån medel till
hela byggnadsföretagets utförande blifvit beviljade.
Kostnadsförslaget till denna stora byggnad uppgår till 100,000 Riksdaler,
en summa som visserligen förefaller stor då den framstålles i en enda post, men
hvilken, sönderplockad i särskilda anslag till logar, lador, stall, kohus, oxhus, fårhus,
svinhus, hus till fjåderfå, sjukstallar, spanmålsmagasiner, redskapshus m. fl., ej skulle
hafva varit tillräcklig till alla dessa byggnaders uppförande. Styrelsen föredrager
derföre att på en gång framlägga sina förslag till ekonomibyggnaderna — med undantag
af anslag till mejeribyggnad — och äfven på en gång i underdånighet begära
de medel som till dem år o erforderliga. “
Styrelsen har vidare anfört följande af de Revisorer, som varit utsedde till
att granska Institutets råkenskaper och ekonomi, redan under den 6 Augusti 1862
afgifna yttrande:
“Det torde tillåtas Revisorerna att förklara det de gamla husen, med undantag
af ofvannämnda bostäder, och särdeles de till den yttre ekonomien hörande, åro
Bih. till B. St. Prot. 1865 §■ 1866. 1 Sami. 1 A/d. 6 Haft. 4
26 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
af den beskaffenhet att de, oaktadt de dervid gjorda behöfliga och välberäknade
reparationer, icke kunna anses motsvara ändamålet, hvarken till nödigt utrymme,
lämplig inredning eller erforderlig värme och sundhet.
Det vore derföre ej blott önskvärdt, utan af verkliga behofvet påkalladt om
erforderliga medel kunde erhållas till nybyggnad af tillräckliga och ändamålsenliga
stallar, lador, redskapshus, sjukstallar m. m.
Institutets ekonomiska ställning skall, äfven för en aflägsen framtid, icke möjliggöra
en så stor besparing att dessa af Institutets egna tillgångar skulle kunna
utföras.
Väl må man invända att en privat person hellre torde låta sig nöja med
likartade hus, ån att minska sitt rörelsekapital medelst en kostbar nybyggnad. Men
i detta fall år jemnförelsen med den private, ett mindre rörelsekapital egande landtbrukaren
ej tillämplig. Ekonomihusen vid ett Landtbrnks-lnstitut böra i alla hänseenden
vara mönsterbyggnader. De båsta till konstruktion, ändamålsenlighet och
arbetsbesparande inredning m. m., i sig sammanförande allt hvad nyare tiders erfarenhet
gifver vid handen. Sålunda uppförda, skola ekonomibyggnaderna vid ett
Landtbruksinstitut äfven blifva af en generelare landtekonomisk nytta. Derigenom
kan hos eleverna och lärlingarna hågen för en god stallordning i dess utstråcktare
bemärkelse väckas; en rationel husdjursskötsel vid Institutet möjliggöras; komparativa
utfodrings- och gödningsförsök tillvågabringas m. m., och den nytta, som
sålunda åstadkommes ej allenast för den studerande ungdomen, utan äfven för den
landtbrukande allmänheten, skall i betydlig mån öka de goda frukter, som man af
ett högre Landtbruks-Institut har anspråk på att emotse.
I sitt nuvarande skick höra Institutets ladugårdsbyggnader till de sämsta som
vid någon större landtgård kunna uppvisas*.
Ytterligare har Styrelsen framställt följande nya skål för anslags beviljande
till nämnde ekonomibyggnader:
Genom Stam-IIollånderi-Styrelsens, Malmö Hushållnings-Sållskaps och Styrelsens
egna bemödanden har det lyckats Styrelsen att vid Alnarp få uppställda
dyrbara hjordar såväl af nötboskap, — Korthorns- och Ayrshire-ras —, som af får
— Fransysk Merinos- och Southdowns-ras —, samt af svinkreatur, — Berkshireoch
den lilla hvita Engelska rasen. Med ej ringa kostnad hafva rum för dessa djur
beredts; men hvad som fattas det år a) utrymme till att få uppställa dem så att
komparativa utfodringsförsök dem emellan kunna med beqvämlighet och noggrannhet
utföras; b) utrymme till ett ökadt antal af dessa dyrbara djur, i den mån stammarne
tillväxa, och slutligen c) passande gårdar för deras båsta behandling.
Styrelsen måste anse det vara af stor vigt att dessa brister blifva afhjelpta,
så att från Institutets hjordar ej allenast ett större antal utmärkta afvelsdjur må
blifva att aflåta, utan äfven tillfälle beredas att vid Alnarp vinna sådan erfarenhet
rörande dessa djurs utfodring och jemförelsevisa värde, som åro af största vigt
för landets boskapsskötsel att inhemta, samt slutligen att åt dessa ädla djur kunde
egnas den yppersta behandling, såväl till gagn för hjordarnes trefnad och utveckling,
som äfven för undervisningen vid Institutet och för de exempel på en utmärkt
kreatursvård, som det samma bör i alla hänseenden lemna.
Till denna byggnad fordras dock äfven en lokomobil med tröskverk, ej allenast
för att kunna på det mest ekonomiska sått aftröska grödan vid egendomen utan
ock på det att Institutets lärjungar måtte blifva i tillfälle till att praktiskt inhemta
skötseln af dessa för hvarje större egendom snart sagdt oumbärliga redskap.
Bil. N:o 5 till Kongl. Majds Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 27
Styrelsen har derföre underdånigst anhållit, att jemte den till nybyggnaden
erforderliga summan, 100,000 Riksdaler, äfven 10,000 Riksdaler måtte nådigst beviljas
för anskaffande af en lokomobil jemte tröskverk af båsta sort.
2:o. Till en Agrikultur-kemisk Försöksstation.
Styrelsen har i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit tåcktes låta i Nådig
proposition till Rikets Stånder föreslå, att allmånna medel blifva beviljade till en
agrikultur-kemisk försöksstation vid Alnarp, hvartill åro behöfliga, i likhet med hvad
till försöksstationerna vid Ultuna och Landtbruks-Akademiens Experimentalfält blifvit
beviljade:
Till organisationskostnaderna R:dr 13,000
Till årligt anslag  „ 4,500
Organisationskostnaden vid Alnarp kommer väsendtligen att tagas i anspråk
a) af uppförandet af en särskild ladubygdnad vid försöksfåltet, i hvilken rum
för de olika grödorna beredes;
b) af uppförandet af ett särskildt försöksstall;
c) af laboratoriernas ordnande i och för de för försöksstationen nödiga kemiska
arbetena, och slutligen
d) för att anskaffa de dyrbara apparater, som inom laboratorierna blifva för
nämnda undersökningar behöfliga, samt till anskaffande af karl till förvaring af prof
på de vunna produkterna.
Arsanslaget deremot kommer hufvudsakligen att tagas i anspråk till aflöningen
af en Assistent vid försöksstationen, samt af kostnaderna för försöks verkställande.
Anspråkslösheten af denna summa visas bäst deraf, att en enda nyligen offentliggjord
serie af med sällspord skicklighet verkställda utfodringsförsök vid försöksstationen
Salzmiinde kostat 10,000 preussiska thaler.
Skulle Alnarps Institut i nåder hugnas med anslag till en agrikultur-kemisk
försöks-station, har Styrelsen förklarat sig villig att till densamma anslå ett åkerfält
af 25 tunnlands areal och egna sina båsta bemödanden åt att gifva denna institution
en så vetenskapligt-praktisk riktning som möjligt och företrädesvis söka att vid
densamma finna lösningen af de frågor, som för vårt jordbruks utveckling kunna
hafva en verkligt praktisk betydelse.
3:o. Till Lomma kyrkobyggnad.
Slutligen har Styrelsen i underdånighet hemställt att det vid sistlidna riksdag
beviljade anslag af 7,500 Riksdaler till ombyggnad af Lomma kyrka, nämligen
för så stor del deraf, som skall af Alnarp bekostas, måtte få qvarstå oföråndradt,
enär nämnda kyrkobyggnad med snaraste kommer att utföras.
Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité, som genom nådig remiss den
13 sistlidne September blifvit anbefalld att, i anledning af Styrelsens för Alnarps
Landtbruks-Institut ofvanberörda underd. framställningar till Kongl. Majit inkomma
med underdånigt utlåtande, hade under den 19 sistlidne September ett sådant utlåtande
afgifvit och dervid, hvad först anginge Styrelsens anhållan om anvisande för
en gång af 50,861 Riksdaler 70 öre, till betäckande af Institutets skulder till enskilda
personer, i underd. anfört, att då Institutet och dess ekonomi ej kunde fortgå
utan rörelsekapital och utan att dess skulder till enskilda personer blefvo godtgjorda,
Förvaltnings-Komitén funne sig böra tillstyrka bifall till Styrelsens framställning i
28 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865.
denna del; men att, då för det löpande året denna brist ej torde kunna med full
noggrannhet bestämmas, Komitén föreställde sig att, om en rund summa af 50,000
Riksdaler anvisades till liqviden af Institutets skulder till enskilda personer, behofvet
dermed borde kunna anses fyldt, helst som under nu löpande år, likasom under ett
och annat af de föregående åren, åtskilliga inkomster utöfver dem, som beräknats,
torde komma Institutet tillgodo, och skillnaden, om någon sådan skulle uppstå, i alla
händelser ej borde blifva större ån att den af inkomsterna ett annat år kunde betåckas.
Vidkommande derefter Styrelsens anhållan om förhöjande till 32,675 Riksdaler
af Institutets ordinarie årsanslag, mot förbindelse att den högre undervisningen
vid Institutet skulle utstråckas till 42 elever i stället för 28, yttrade Komitén: att
bestämmandet af Institutets års-anslag till sådant belopp, att detta må tillstädja denna
vigtiga läroanstalts fortgång och utveckling till en för hela landet gagnande verksamhet,
vore en sak af största vigt och kunde sålunda af Komitén ej annat ån lifligt
förordas; dock befarade Komitén att det föreslagna högre antalet af elever vid
Institutet kunde komma att förorsaka olägenheter vid dessa elevers praktiska undervisning
samt sannolikt äfven kräfva ökade lärarekrafter och dermed i en framtid
förenade högre utgifter, ån som nu för aflöningen af Institutets lärare erfordrades.
Komitén ansåg derföre för sin del det vara önskligast, att Institutet tilldelades fullt
tillräckligt årsanslag utan andra vilkor och förbindelser i detta hänseende, ån som
redan åro bestämda.
Beträffande vidare Styrelsens begäran om anslag för en gång af 110,000 Riksdaler
till ekonoini-byggnader och ångtröskverk vid Alnarp, åberopade Komitén hurusom,
uti dess underdåniga Memorial den 17 Juni innevarande år, rörande de allmänna
åtgärder för landtbrukets utveckling och förkofran, som företrädesvis kunde
anses böra med statsanslag främjas, blifvit i underdånighet anmäldt, att ladugårdsbyggnaderna
vid Alnarp, hvilka vid Institutets organisation mottogos i bristfälligt
skick, voro af den beskaffenhet, att de icke svarade mot sitt ändamål och ej långe
kunde till begagnande påräknas. Komitén hade sålunda redan vitsordat behofvet af
de byggnader, för hvilka Institutets Styrelse nu sökte anslag; men emot de företedda
ritningarne och en del andra med byggnaderne samband egande förhållanden
framställdes åtskillige anmärkningar, dem Styrelsen för Institutet uti sedermera inkommen
skrift af den 6 innevarande månad besvarat, under öfverlemnande af ytterligare
en, för frågans utredande bilagd, ritning jemte kostnadsförslag.
Angående slutligen Styrelsens framställning att till en Agrikultur-kemisk Försöksstation
vid Alnarp måtte anvisas 4,500 Riksdaler i årligt anslag samt 13,000
Riksdaler för en gång till anstaltens organisation, anfördes hurusom Komitén i sina
förut afgifna underdåniga Memorial den 10 September 1859 och den 14 Juni 1862
framställt behofvet och vigten af en sådan anstalt; och som det vore synnerligen
önskligt att Institutet vid Alnarp icke längre komme att vara i saknad af en dylik
anstalt, dels på det att undervisningen i agrikulturkemi derigenom måtte komma att
blifva för Institutets lärjungar mera fruktbärande, dels på det att fördelarne af de
redan upprättade likartade anstalter, som vid Ultuna Landtbruksinstitut och vid
Landtbruks-Akademiens experimentalfält finnas, måtte fullständigare kunna vinnas,
då efter samma plan vissa försök samtidigt kunde bringas till utförande vid landets
tre Agrikulturkemiska Försöksanstalter och derigenom nödig kontroll erhållas å de
på olika orter och under olika geologiska och klimatiska förhållanden gjorda försöken,
fann Komitén sig böra ytterligare på det varmaste förorda aflåtandet af Nådig
Proposition om anslag till förbemålde anstalt vid Alnarp, helst derigenom äfven kunde
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 29
beredas tillfälle att förbättra Agrikultur-Kemistens aflöning, utan att Institutets ordinarie
årsanslag derför behöfde tagas i anspråk, och då ny ladugårdsbyggnad der
nu vore i fråga att uppföras, utrymme till försöksstallet torde kunna beredas uti
densamma så vål till lättnad vid försöksdjurens eftersyn och utfodring, som till minskning
i kostnaderna för anstaltens organisation.
O O
Då den skuld till enskilde, som dels redan år vid Alnarps Institut åsamkad,
dels förutsåttes under löpande året till midfastan 1866 vidare uppkomma, utgörande
i jemnadt tal 50,000 R:dr, till väsendtlig del synes hafva varit föranledd deraf, att
vid Institutets första ordnande det behöfliga anslagsbeloppet nedsattes med 25,000
R:dr, samt Institutets kapital-förmögenhet blifvit i jemnbredd med den löpande skulden
under tiden till motsvarigt värde förökad, anser jag mig böra i underdånighet
hemställa om vidtagande af sådan åtgärd, att det för Institutet menliga och för Direktionens
verksamhet förlamande förhållandet af en fortfarande skuldsättning måtte
upphöra och vågar derföre i underdånighet tillstyrka framställning till Rikets Ständer
om anvisande för detta ändamål för en gång af  50,000 R:dr.
Behofvet af ökadt årsanslag och af särskilda medel till Ekonomi-byggnaders
uppförande vid Institutet synes ock vara ådagalagdt och jag förordar derföre i underdånighet
att, då tillgångar nu icke torde medgifva samtidigt anvisande af de äskade
bidragen, jemväl till ångtröskverk och till ordnande af en agrikultur-kemisk Försöksanstalt,
hvars snara inrättande vid Alnarp eljest visserligen skulle varit önskvårdt,
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Rikets Ständer att öka det på ordinarie stat
uppförda årsanslaget med  14,000 R:dr,
hvaruti ingår jemväl det belopp, som svarar emot det vid förra riksdagen beviljade
6,000 R:dr om året, samt derjemte till ekonomi-byggnaders uppförande, hufvudsakligen
efter den plan, som blifvit af Styrelsen framlagd, bevilja den beräknade kostnadssumman
100,000 R:dr, deraf dock under år 1867 icke borde utgå mer ån hälften
50,000 R:dr,
hvarförutan framställning nu till Rikets Ständer torde ske om bibehållande af de
redan vid förra riksdagen å Riksgålds-kontoret anvisade 7,500 R:dr såsom bidrag
för tillbyggnad af Lomma församlings kyrka.
Landtbruks-Akademien har, i ett den 17 sistlidne Juni afgifvet underdånigt
memorial i fråga om de allmänna åtgärder, som ansåges företrädesvis önskliga för
befrämjande af landtbrukets vidare utveckling och förkofran inom fäderneslandet,
angående Landtbruksskolorna, anfört: att ehuru sådana skolor redan finnas inom alla
lån och inom tvånne, nämligen Elfsborgs och Kalmar lån, två, för hvartdera lånet,
dessa skolor likväl icke kunna fylla det städse ökade behofvet af undervisning uti
modernåringens särskilda delar, och att äfven med de vid sista Riksdagen lemnade
anslag till två nya Landtbruksskolor, ansökningar för upprättande och mottagande
af dylika skolor förekommit, men ej kunnat beviljas för orter, der dylika läroanstalter
utaf hushållningssällskapen intygats vara af behofvet påkallade; i följd hvaraf
Akademien i underdånighet hemställer, att för inrättande af ytterligare två lägre
landtbruksskolor måtte, på enahanda grunder som för de två skolor, till hvilka statsanslag
vid förra Riksdagen beviljades, hos Rikets Ständer begäras ett anslag af
30 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Två Tusen Riksdaler för hvardera eller tillsammans 4,000 Riksdaler, under vilkor
att innevånarne i lånen, der skolorna komma att upprättas, förbinda sig genom
Landstingen, Hushållningssällskapen eller enskilda föreningar att till hvardera skolan
tillskjuta enahanda belopp eller 2,000 Riksdaler.
Då en allman klagan förspörjes öfver svårigheten att inom landet finna lampliga
och kunniga skötare för ladugårdarne, föreslår Akademien på anförda skål
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t till Rikets Stander måtte göra nådig framställning
om anvisande af ett anslag å 2,000 Riksdaler till understöd åt sådane personer
af mankönet, som, af hushållningssällskapen utsedde, kunna genom Akademiens
Förvaltningskomité utsändas till egare af vål skötta ladugårdar, för att genomgå
fullständig lärokurs uti allt hvad till boskapens uppfödande, utfodring, rykt, mjölkning,
gödning och skötsel i allmänhet, äfvensom hvad till deras slagtande och styckning
dervid till afsalu hörer, så att dessa personer derefter må kunna blifva till
nytta inom landet samt bidraga till bildande af en ny mycket behöflig, men hittills
hos oss saknad klass af tjenare för ladugårdarne och behandlingen af så vål påläggs-
som mjölk- och gödboskapsdjur.
Då för främjande af boskapsskötselns och mejerihushållningens ändamålsenliga
praktiska utöfning ett särskildt anslag, utom de för Mejeriskolorna vid Ultuna
och Bergqvara, samt stipendierna för Mejerielever vid enskilda egendomar anvisade,
lemnats till en resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen, hvilket
anslag för detta ändamål utgått allt ifrån år 1859, då Agronomen Alfred Nathhorst
antogs till denna befattning, men med den stigande håg, som efter hand utvecklats inom
landet för en ändamålsenligt bedrifven ladugårdsskötsel samt ost- och smörberedning
äfven för export på utlandet, det år att emotse att biträde af kringresande undervisare
i förenåmnda åmnen skall ännu mera ån hittills komma att begåras, och det
redan visat sig att en person endast med svårighet kunnat efterkomma alla å dylikt
biträde ingångna och städse tilltagande reqvisitioner, hemståller Akademien i underdånighet,
att anslag för ännu en undervisare i boskapsskötseln och mejeri-hushållningen
måtte hos Rikets Stånder begåras att med 1,500 Riksdaler årligen utgå,
jemte 1,000 Riksdaler till resekostnadsersåttning, lika med hvad för öfrige Agronomer
år bestämdt; och som undervisarne i boskapsskötseln och mejerihushållningen
åro för svenska landtbruket af lika vigt och nytta som Landtbruks-ingeniörerne,
samt mån med full skicklighet uti allt hvad till boskapsskötseln och mejerihushållningen
hörer ej kunna påräknas, om vilkoren för dem ej blifva lika med Landtbruksingeniörernes,
förordar Akademien äfven, att för båda de resande undervisarne i
boskapsskötseln måtte beståmmas anahanda rått till gradvis skeende förbättring uti
löneförmånerna, som Akademien komme att för Landtbruks-ingeniörerne i underdånighet
föreslå; i sammanhang hvarmed Akademien jemväl hemståller, att nuvarande
läraren i boskapsskötseln och mejeri-hushållningen, Alfred Nathhorst, hvilken såsom
Agronom redan i 15 år berömvårdt tjenstgjort dels för undervisning i linets odling
ocb beredning, dels ock på sista tiden uteslutande såsom undervisare i boskapsskötseln
och mejerihushållningen, måtte, med tillämpning af de hår ofvan åberopade
grunder, tilldelas enahanda årligt arfvode, som de tre äldste Landtbruks-ingeniörerne
redan åtnjuta, eller 3,000 R:dr.
Då för vårt jordbruks fortgående förkofran det år af stor vigt, att äfven personer,
som tillhöra den egentliga arbetsklassen, erhålla tillfälle att fullständigare
inhemta de insigter och färdigheter, som erfordras af en arbetare, hvilken skall vara
fullkomligt användbar och gagnande vid ett rationelt och intensivt bedrifvet
jordbruk, föreslår Akademien i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 31
Rikets Ständer åska ett anslag af 1,500 Riksdaler, att, efter vederbörande Skolstyrelsers
förslag, af Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomité disponeras till
understöd åt lärlingar, som berömligt genomgått något af statens Landtbrukslåroverk
och i Skottland vilja hos derom vidtalade välkände Farmers antaga tjenst såsom
arbetare, mot förbindelse att efter ett års förlopp återvända till fäderneslandet
samt derefter vid något af landtbrukslåroverken antaga tjenst såsom rättare eller
förmån för jordbruksarbetena.
Jemte det jag i underdånighet får upplysa det Calmar Låns Södra Hushållnings-Sållskap
gjort underdånig ansökan om bidrag till inrättande af en lägre
Landtbruksskola på Oland, samt att Skaraborgs Låns Hushållnings-Sållskap redan
af de vid förra Riksdagen beviljade anslagen till Landtbruksskolorna sökte erhålla
ett, som sedermera tilldelades Elfsborgs lån, får jag på de af Landtbruks-Akademien
anförda grunder tillstyrka det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Rikets Ständer att,
i likhet med hvad som skedde vid sistlidna Riksdag, såsom bidrag till underhåll af
två dylika skolor, på de orter och enligt de grunder Eders Kongl. Majit kan finna
skäligt bestämma, bevilja ytterligare 4,000 Riksdaler.
Deremot anser jag de begärda anslagen till bildande af boskapsskötare och
till reseunderstöd för jordbruksarbetare, som i utlandet vilja inhemta praktisk kännedom
om användandet af der brukliga åkerbruksredskap och förbättrade arbetsmethoder,
icke vara af sådan vigt för det allmänna att någon framställning om deras
beviljande nu bör ega rum.
Med Akademien delar jag åter åsigten om behofvet af ytterligare en inom
landet resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen, äfvensom angående
billigheten i aflöningsförhöjning för nuvarande läraren deruti, Alfred Nathhorst,
samt i tillförsäkrandet åt blifvande undervisare i dessa kunskapsgrenar af samma
rått till gradvis skeende förbättring i löneförmånerna, som kan af Eders Kongl.
Majit blifva för Landtbruks-ingeniörerne bestämd; hemställande alltså att till
Rikets Ständer framställning måtte göras om beviljande dels af löneförhöjning åt
Nathhorst  1,500 Ridr
dels af nytt arfvode, jemte resepenningar åt en ytterligare undervisare
i boskapsskötsel och mejerihushållning  2,500 Ridr,
hvarförutan Rikets Ständers medgifvande torde begäras dertill att resande undervisare
i dessa ämnen tilläggas den rått till löneförbättring, som hår ofvan år af mig
i underdånighet föreslagen.
Agronomer och deras Elever.
Med afseende å numera gällande benämningar torde denna rubrik utbytas emot
Landtbr uks-ingenior er och deras biträden.
Då reqvisitionerna å biträde af Statens Landtbruks-ingeniörer på sednare
tiden ansenligt ökats, och flerfaldiga omständigheter, i förening med den håg för
ett förbåttradt jordbruk, som nu finnes spridd öfver allt i landet, föranleda ett allt
32 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
större och lifligare behof af agronomiskt biträde, helst om, på sätt Calmar, Jönköpings
och Kronobergs låns Hushållningssällskap gjort, medel länsvis af Hushållningssällskapen
eller Landstingen komma att anvisas för uppgörande af planer till landets
afdikning efter dess vattensystem, och dessa arbeten skola uppgöras samt efter
hand bringas till utförande af Landtbruks-ingeniörerne, anser Landtbruks-akademien
dess ofvan åberopade memorial dessas antal snart skola blifva otillräckligt. Vid
frågan om ökandet af Landtbruks-ingeniörernes antal måste dock afseende fästas, så
vål å behofvet, som å möjligheten att inom viss tid kunna anställa ett visst antal
dertill fullt kompetente personer. Med den kännedom i förevarande fall, som Akademien
ansett sig ega, har den funnit att svårligen mera ån tre landtbruksstipendiater
skulle kunna under åren 1867 — 1869 hinna utbildas samt aflägga nödiga prof å
erforderlig skicklighet till anställning såsom Landtbruks-ingeniörer, och har Akademien
derföre i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Majit till Rikets Ständer
täcktes aflåta nådig proposition om ytterligare anslag till tre Landtbruks-ingeniörer
med en aflöning af 1,500 Riksdaler för hvardera, eller tillhopa 4,500 Riksdaler, samt
till resepenningar och traktamentsersåttning åt dem ett belopp af omkring 3,000
Riksdaler.
I sammanhang härmed hemställer Akademien, som anser en efter hand med
hvart femte år fortgående lönetillökning vara lämpligare, ån det hittills följda systemet,
att Landtbruks-ingeniörerne efter 10 års tjenstgöring erhålla lönen fördubblad,
men sedermera icke vidare någon tillökning, att Landtbruks-ingeniörernes års
arfvoden
måtte regleras i öfverensstämmelse med hvad stadgadt blifvit för lårarne vid
Elementar-låroverken, eller med 500 Riksdalers förhöjning för hvart femte år intill
det tjugonde tjensteåret, hvarigenom således en högre aflöning skulle komma Landtbruksingeniörerne
till del, allt efter som de anvåndt en längre tid i tjensten och
med större erfarenhet kunde mera gagna det allmänna. Då Landtbruks-ingeniörernes
tjenstebefattningar åro ganska maktpåliggande för modernåringens fortgående
utveckling samt derjemte ytterst mödosamma och ansträngande, då, med nutidens
stegrade fordringar för kompetens till dessa tjenster, Landtbruks-ingeniörerne, innan
de såsom sådane vinna anställning, måste genomgå en flerårig och kostsam lärokurs,
fullt jemförlig med den, som erfordras för vinnande af akademisk grad eller anställning
vid Statens högre verk, och då Landtbruks-ingeniörerne icke kunna vänta
någon vidare befordran, anser Akademien en sådan löneförhöjning högeligen påkallad,
helst man endast genom en sådan åtgärd kan hoppas, att, allt efter som behofvet
kråfver, lämpliga personer skola egna sig åt detta yrke; och hemställer Akademien
derföre i underdånighet, att Landtbruks-ingeniörernes aflöning, som, enligt
nådiga brefvet den 14 Oktober 1856, för de första tjensteåren år bestämd till 1,500
Riksdaler, måtte efter 5 års vitsordad berömvård tjenstgöring höjas med 500 R:dr
eller till
2>000 R:dr
och efter ytterligare berömvärd tjenstgöring hvart femte år intill det
20:de ytterligare höjas med 500 R:dr, så att efter 10 års tjenstetid
aflöningen komme att utgå med  2,500 „
efter l5 års tjenstetid med  3,000 „
samt efter 20 dito med  3,500 „
hvilken aflöning för hvarje grad år 500 R:dr lägre ån den, som uppbåres af Lek
torer
vid Rikets Elementar-låroverk.
Angående de tre Landtbruks-stipendiater, hvilka såsom elever åtfölja och biträda
Landtbruks-ingeniörerne vid derr.s agronomiska förrättningar och hvilka för
vinnande
Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 33
vinnande af behörig kompetens till denna tjenstebefattning måste icke allenast hafva
genomgått fullständig lärokurs vid ett af rikets Landtbruksinstitut, utan derjemte
aflagt Landtmåteriexamen samt i vissa delar Civil-ingeniörsexamen, hemställer Akademien
i underdånighet, att anslaget till Landtbruksstipendiaterne, hvilket sedan
sistlidne Riksdag utgått till äldste Stipendiaten med 800 Riksdaler samt till hvardera
af de båda yngre med 600 Riksdaler årligen, måtte höjas med 400 Riksdaler,
så att årliga understödet för den äldste Stipendiaten kommer att utgå med 1,000 R:dr
för andre Stipendiaten med
800 „
och för tredje med  600 „;
mot skyldighet för dem att, då de dertill finnas kompetente, utan något vidare tillskott
eller arfvode, ån ersättning för resekostnader och dagtraktamente i likhet med
hvad som tillkommer Landtbruks-ingeniörerne, tjenstgöra såsom extra ingeniörer vid
de tillfällen, då antingen reqvisitionernas antal eller förfall för någon af de ordinarie
ingeniörerne kan påkalla särskildt förordnande för extra Landtbruks-ingeniör.
1 sammanhang med den af Landtbruks-Akademien gjorda framställning angående
tillökning i Landtbruks-ingeniörernes antal torde böra af mig i underdånighet
anmälas, att särskilda ansökningar inkommit från Malmöhus och Skaraborgs Låns
Hushållnings-sållskap och Christianstads Låns Landsting derom, att, af Statens
Landtbruks-ingeniörer, en måtte tills vidare stationeras inom hvardera lånet, med
skyldighet att tjenstgöra uteslutande inom samma lån och med rättighet att af de
personer, åt hvilka han lemnade biträde, uppbära det hittills för Statens Landtbruksingeniörer
vanliga förråttnings-dagarfvodet, mot det att antingen vederbörande Hushållnings-Sållskap
eller Landsting åtoge sig gäldandet af den skjuts-ersättning och
det rese-dagtraktamente, som Statsverket hittills bekostat. Genom att ordna Landtbruks-ingeniörernes
verksamhet på detta sått ansåges betydliga fördelar för orterna
stå att vinna, på samma gång som en besparing för statsverket skulle uppkomma
och kunna användas till aflöning åt ytterligare Landtbruks-ingeniörer. Dessa förslag
åro understödda af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus och Christianstads
Lån; hvaremot Landtbruks-Akademiens förvaltnings-komité, i ämnet hörd,
på anförda skål desamma afstyrkt. Likaså har komitéen afstyrkt en af Ostergötlands
Låns Hushållnings-Sållskap gjord underdånig ansökan det Eders Kongl. Maj:t
måtte till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om anvisande af nödiga medel till
aflönande utaf en Statens Landtbruks-ingeniör inom hvarje lån. Då de skål, som
för detta sednare afstyrkande legat till grund, i viss mån afven beröra de förhållanden,
som inverka på afgörandet af de från Malmöhus, Christianstads och Skaraborgs
Lån våckta förslagen om anställning inom dessa Lån af särskild Landtbruks-ingeniör
för hvarje Lån ibland det redan nu befintliga antalet, torde det tillåtas mig att hår
anföra desamma. Komitéen erinrar nämligen derom: “att behofvet af flere Landtbruks-ingeniörer
för handläggning af de på sednare tiden betydligen ökade
agronomiska förråttningarne år obestridligt samt att Landtbruks-Akademien med anledning
deraf beslutat göra underdånig hemställan om proposition till Rikets Ständer,
angående förhöjning i anslaget till Landtbruks-ingeniörerne, så att antalet af desse
Bih. till R. St. Prat. 1865 <$- 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Käft. 5
34 Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
tjensteman under den kommande, till tre år beräknade, statsreglerings-perioden
skulle från nio komma att ökas till tolf.
Med detta sednare antal förmodar Akademien, att jordbrukarens fordringar
på agronomiskt biträde skola under nästa statsregleringsperiod kunna fyllas. Skulle
derefter, såsom det kan vara anledning att förmoda, behofvet ytterligare kräfva förökandet
af denna tjenstemannapersonal, så borde en sådan tillökningpivågabringas,
eftersom personer hinna att utbildas till full kompetens och skicklighet för handläggning
af de agronomiska förråttningarne; men detta kan endast ske efter hand, eller
i den mån landtbruksstipendiater hinna att genomgå de lärokurser, som för Landt
bruks-ingeniörsyrkets
utöfning åro erforderliga; och för närvarande skulle det vara
outförbart att anställa en Landtbruksingeniör för hvarje lån, så vida, som sig
vederbör, endast dugliga och fullt kompetente personer härvid afses till anställning.
En sådan åtgärd skulle dessutom äfven af ett annat skål vara högst olämplig, ty
inom vissa lån skulle en Landtbruksingeniör ej finna sysselsättning, under det att
inom andra lån behofvet af agronomiskt biträde ej skulle kunna fyllas af en enda
sådan tjensteman. Erfarenheten har nämligen gifvit vid handen, att behofvet af
agronomiskt biträde ännu framtrådt mycket olika inom de särskilda lånen, så att, då
från vissa lån ingå inga eller endast högst få reqvisitioner å sådant biträde, åro de
från andra lån så talrika, att de agronomiska förråttningarne derstädes ej kunna
medhinnas af en Ingeniör, utan har Komitéen förordnat två, ja till och med tre
Landtbruks-ingeniörer till tjenstgöring inom ett och annat lån, under det en Ingeniör
kunnat handlägga alla förråttningarne inom till och med fyra lån“.
Utom de ansökningar i afseende å Landtbruks-ingeniörers anställande med inskränkt
verkningskrets inom vissa lån och beredande af medel till anställande af ett
ökadt antal sådane, har en i viss mån med de förstnämnde ansökningarne öfverensstämmande,
men dock på grund af särskilda förhållanden med dem olika, framställning
inkommit från ett af de Norrländska lånen.
Uti underdånigt memorial af den 1 nåstlidne April har nämligen Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens lån, under åberopande af Lånets Hushållnings-Sållskaps,
memorialet bilagda, beslut gjort underdånig framställning om
anvisande af nödiga medel till en kringresande undervisare i landthushållningens
särskilda delar, dervid Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hufvudsakligen anfört,
att lånets vidstråckthet samt de odlade och bebyggda ställenas afstånd från
hvarandra, jemte de få gårdar inom lånet, der jordbruket och landthushållningen
så bedrifvas, att föredöme och lärdom derifrån kan vara att för allmogen hemta,
Synes göra det af Hushållnings-Sållskapet föreslagna sättet att bibringa lånets jordbrukande
hefolkning nödiga insigter i och kännedom om grunderna så vål för jordens
råtta bruk och skötsel, som för vextodlingens ordnande och boskapsskötselns
förbättrande, lika ändamålsenligt som af behofvet högt påkalladt, helst allmogen numera,
sedan skogarne, efter flerårig sköfling, endast undantagsvis medgifva någon
betydligare afverkning, riktat sin håg och uppmärksamhet mer ån förut åt jordbruket;
hvadan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ock hyste den öfvertygelsen,
att synnerligt gagn borde genom den föreslagna åtgärden beredas ej mindre för
jordbrukets utveckling ån befolkningens välstånd, med vilkor likväl att en fullt
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 35
skicklig och för saken lämplig person till kringresande undervisare i landthushållningen
erhålles och att denne någon längre tid kommer att uppehålla sig och meddela
undervisning i samma trakt, så att allmogen lärer kånna samt fatta förtroende
och tillit till honom och de lärdomar samt den undervisning, han meddelar. Visserligen
ville det synas som Hushållnings-Sållskapet eller Lands-Tinget egentligen
borde anvisa medel till bestridande af kostnaderne för anställandet och aflönandet
af en sådan person för Lånet, som hår år i fråga; men med afseende dels å de betydliga
kostnader, Hushållnings-Sållskapet de sednare åren nedlagt för uppsättande
och ordnande af Lånets landtbruksskola, uppgående till mer ån Trettiosju Tusen
Riksdaler, hvaraf Sällskapet ännu håftar i skuld för omkring Femton Tusen Riksdaler,
dels ock å de betydliga bidrag, Sällskapet anvisat till åtgärders vidtagande
för laxfiskets och håstafvelns förbättrande inom Lånet, med flera andra till landthushållningens
befrämjande gjorda anslag, förmåles Hushållnings-Sållskapet för närvarande
sakna tillgångar till bestridande af den ifrågasatte undervisarens aflöning;
och, hvad Lands-Tinget vidkommer, har vål fråga i detta afseende derstädes icke
varit väckt, men då Lands-Tinget numera öfvertagit Lånets Landtbruksskola och
derföre, utöfver redan verkställd utdebitering, måste upptaga ett amorteringslån å
Tjugufem Tusen Riksdaler, samt i öfrigt anvisat betydliga belopp, dels till aflöning
af en särskild Låns-Agronom, hvars verksamhet hufvudsakligen tages i anspråk för
verkställande af undersökningar och planer till vattenaftappnings- och utdikningsarbeten,
dels till aflönande af en Djurläkare i Lappmarken och dels till fond för
ett barnhem, m. m., torde Lands-Tinget, ehuru det visat sig varmt omfatta de frågor,
som inom detsamma blifvit väckta till befrämjande af Lånets gagn och utveckling
i allmänhet, finna svårighet att åtaga sig det bidrag, som för nu ifrågavarande ändamål
anses behöfligt. Med stöd af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt
och under full öfvertygelse ej mindre att jordbruket och landthushållningen inom
Westerbotten skulle hastigt utvecklas och vinna en både för det allmänna och deras
enskilda idkare fullt tillfredsställande framgång, om nämnda näringar på ändamålsenligt,
klokt och efter lokala förhållanden låmpadt sått bedrifvas, hvartill den föreslagna
åtgärden påtagligen skulle i synnerligt väsendtlig mån bidraga, ån ock att
ett rationelt och ändamålsenligt ordnande och utöfvande af jordbruket och landthushållningen
inom lånet skulle, i förening med fortskyndandet af myrutdikningar
och vattenaftappningar förekomma eller i högst betydlig grad minska den skada af
frost, hvaraf lånets jordbrukande befolkning år efter annat drabbas och hvarigenom
Statens mellankomst med ansenliga undsåttningsbelopp ofta påkallas, har Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förenat sig i Hushållnings-Sållskapets underdåniga
anhållan, att Eders Kongl. Majit i nåder måtte anvisa nödiga medel till aflönande
och bekostande af en lu-ingresande undervisare i landthushållningens särskilda
delar inom Westerbottens lån, med underdånig hemställan derjemte att Eders
Kongl. Majit i nåder täcktes bevilja ifrågavarande anslag för tre år med Tre Tusen
Fem Hundra Riksdaler årligen.
Sedan Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomité öfver denna framställning
blifvit hörd och, under uttalande af den åsigt, att det biträde, som kunde Westerbottens
lån i omförmålda hänseende beredas genom Statens Landtbruks-Ingeniörer
och den af Lands-Tinget aflönade Läns-agronom, om han vore sin plats fullt vuxen,
borde kunna anses för ändamålet tillräckligt, förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall
till ansökningen, har Eders Kongl. Maj;ts Befallningshafvande uti ett ytterligare
memorial af den 8 nåstlidne Juli vidare utvecklat alla de skål, som tala för
anställandet af en kringresande undervisare i alla de olika till jordbruket och landt
-
36 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1865.
hushållningen hörande särskilda hushålls- och kunskapsgrenar. En sådan undervisare
skulle hafva att, efter Hushållnings-Sållskapets inom lånet förvaltningsutskotts
förordnande, periodiskt på olika tider af året uppehålla sig inom vissa delar af
lånet, och der, allt efter behof och årstidens beskaffenhet, meddela undervisning,
råd och handledning i olika delar af landthushållningen, och vid återkommande
besök förnya sina meddelanden och råtta de misstag, som blifvit gjorda i förr meddelade
upplysningar m. m. På detta sått skulle påtagligen åldre vanor och inrotade
fördomar småningom bekämpas, samt goda frön till förbättring och förädling af
landets modernåring nedläggas, hvilka inom kort säkerligen skulle båra frukter och i rikt
mått löna de kostnader, som Staten derpå nedlägger. Bemålde kringresande undervisare
eller Reseinspektör ansågs böra hafva genomgått fullständig lärokurs vid något af Rikets
landtbrukslåroverk, och särskildt hafva egnat sin uppmärksamhet åt boskapsskötseln
och mejerihandteringen, samt helst, efter afslutad lårdomstid, hafva handlagt eller
bitrådt vid skötseln af jordegendom, och borde den för en sådan reseinspektör afsedda
verksamhet ej förvexlas med det biträde, som någon tid af året af Statens
Landtbruks-Ingeniör kan erhållas för speciella ändamål, eller med det, som år afsedt
att lemnäs vid uppgörande af planer till utförande af större vattenafledningseller
utdikningsarbeten af den utaf Lands-Tinget för några månader af året bekostade
särskilde Låns-agronomen. Denne Reseinspektör, som torde böra antagas af
och stå under Lånets Hushållnings-Sållskaps Förvaltnings-Utskotts förmanskap, borde
i öfrigt lyda under Kongl. Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité, till hvilken
han sålunda skulle afgifva de arbets- och årsberättelser, berörde Komité kunde
finna skål bestämma. För den händelse Eders Kongl. Maj:t härå behagade fästa
nådigt afseende och gilla de uttalade åsigterna hemställdes, huruvida Eders Kongl.
Maj:t ej funne skål att till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom, att Rikets
Ständer ville anvisa ett belopp af Tre Tusen Fem Hundra Riksdaler Riksmynt
årligen under nästinstundande statsregleringsperiod, till aflönande af en kringresande
undervisare i landthushållningens olika delar inom Westerbottens lån, hvaraf Tre
Tusen Riksdaler såsom årsarfvode och Fem Hundra Riksdaler såsom reseersåttningsmedel.
Afven öfver detta memorial har Förvaltnings-komitén sig yttrat, samt, under
åberopande af sitt förra utlåtande och den särskilda framställning, Komitén gjort
om anslag till ytterligare en för hela riket gemensam undervisare i boskapsskötseln
och mejerihushållningen, vidblifvit sitt förra afstyrkande; men tillika förklarat, att
derest Eders Kongl. Maj:t emellertid skulle anse lämpligt, det försök borde göras
med anställande till en början under någon kortare tid af en särskild undervisare
för Westerbottens lån, på sått Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda
lån föreslagit, Komitén i sådan händelse funne sig böra underdånigst hemställa:
att denna person må benämnas efter sin afsedda verksamhet, ej för “reseinspektör“,
utan helt enkelt för undervisare i landthushållningen, alldenstund det ej
kan eller bör tillkomma honom att inspektera enskildes egendomar; men vål att,
efter gjorde reqvisitioner, vid dem infinna sig för att lemna råd och upplysningar;
att aflöningen för denne undervisare ej må blifva högre ån för LandtbruksIngeniörerne
eller undervisaren i boskapsskötseln;
att dagtraktamentet under förråttningarne må godtgöras af reqvirenterne eller
af Hushållnings-Sållskapet, på sått föreskrifvet år för erhållande af biträde af Statens
Landtbruks-Ingeniörer och undervisarne i öfrige delar af landthushållningen,
med hvilken utgift Statskassan ej synes böra betungas, hvaremot resekostnaden för
denne, likasom för sistnämnde undervisare, torde böra bestridas af Statsmedel;
Bil. N:o 5 till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 37
att berättelsen om undervisarens verksamhet må för hvarje år inlemnas till
Hushållnings-Sållskapet, som anordnar hans resor och förrättningar samt sålunda ensamt
år i tillfälle att deröfver hålla behörig kontroll; men att deremot Hushållningssällskapet,
då det till Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité insänder sin
årsberättelse, bör, jemte eget utlåtande öfver den verksamhet, undervisaren haft under
året, till Komitén insända dennes redogörelse, så att Komitén deraf må komma
i tillfälle att erhålla kännedom om hvad merbemålde undervisare uträttat.
Hvad nu först angår frågan om anställande på ofvanomförmålda vilkor af
särskilda Landtbruks-Ingeniörer i Malmöhus, Christianstads och Skaraborgs lån, så,
enär, innan antalet af statens Landtbruks-Ingeniörer hunnit så ökas, att fullgörandet
af ingående reqvisitioner på deras biträde inom andra lån skulle af de öfriga Landtbruks-Ingeniörerne
kunna medhinnas, vidtagandet af denna åtgärd, om ån gagnelig för
en del orter, som derigenom erhölle ökadt ingeniörs-bitråde och ledande till besparing
af statsmedel i och för Ingeniörernas reseersättningar, likväl ostridligt skulle lånda
till stort mehn för alla öfriga orter, som derigenom finge vidkännas minskning i sådant
biträde, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit måtte i Nåder
förklara de härom gjorda underdåniga ansökningarne icke för närvarande kunna bifallas.
Beträffande vidare framställningen från Husbållnings-sållskapet i Ostergötlands
lån om beredande af medel till anställande inom hvarje lån af särskild Landtbruksingeniör
; så, emedan en så hastig tillökning i Landtbruks-Ingeniörernes antal, som
hårför skulle erfordras, hvarken vore grundad på de olika behofven inom olika lån,
eller, efter hvad Landtbruks-Akademien upplyst, låter sig inom den närmaste tiden
verkställas, så framt till dessa befattningar skola användas endast kompetente och
lämpliga personer, anser jag för min del mig böra tillstyrka att denna framställning
icke må till någon särskild åtgärd föranleda, men att Eders Kongl. Majit, med anledning
af Landtbruks-Akademiens förut anmälda underdåniga hemställan, ville i
Nåder föreslå Rikets Ständer att anvisa medel till aflönande af ytterligare två Landtbruks-Ingeniörer
samt till rese- och traktamentsersåttning åt dem.
Då Landtbruks-Ingeniörernes tjenstebefattningar, på sått Landtbruks-Akademien
yttrat, åro för jordbrukets fortgående utveckling maktpåliggande samt mödosamma
och ansträngande; då en flerårig kurs för vinnande af kompetens till desse
tjenster erfordras och då någon anställning för deras innehafvare på annan bana
icke år att emotse, finner jag billigheten fordra, att efter vissa års tjenstgöring
löneförhöjning må dem tillgodokomma; men deremot anser jag icke att de olika
löneklasserna böra vara så många, eller uppflyttning ske efter så korta mellantider,
som Akademien föreslagit. En så hastig förhöjning i löneinkomster, fastän medgifna
för Lårarne i Elementar-låroverken, förekommer dock icke i allmänhet för tjenstemän
inom andra klasser och betingas icke heller i allmänhet af inträffade förändringar
i de verkliga behofven. Jag vågar derföre föreslå att, jemte det den första aflöningen
fortfarande bibehålies vid 1,500 Ridr, densamma sedermera efter tio års
verksam och berömvård tjenstgöring må höjas med 1,000 Ridr till 2,500 Ridr, och
efter ytterligare tio års lika beskaffad tjenstgöring utgå med 3,500 Ridr, hvilket belopp
skulle utgöra högsta lönegraden.
I sammanhang härmed får jag hemställa att, sedan Eders Kongl. Majit den
15 Januari 1864, uppå anmälan af Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité, i
Nåder beviljat Landtbruks-Ingeniören Axel Victor Uddman efter tio års tjenstgöring
en lönetillökning af 1,500 Ridr att under innevarande statsregleringsperiod utgå af
tillgångliga besparingar å anslaget till jordbruket, handeln och nåringarne, hvarige
-
38 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1865.
nom hans årliga aflöning skulle komma att utgå med 3,000 Ridr, eller samma belopp
som efter vitsordad tioårig berömlig tjenstgöring hittills tilldelats statens äldre
Landtbruks-ingeniörer, Eders Kongl. Maj:t måtte i Nåder föreslå Rikets Ständer
att, på sått vid sednaste riksdag beviljades i afseende å de två öfrige äldste Landt
bruks-ingeniörerne,
anvisa ett belopp på ordinarie stat af  1,500 R:dr,
på det att den ifrågavarande löneförhöjningen fortfarande måtte kunna Uddman tilldelas;
hemställande jag i öfrigt, på grund af hvad förut anfördt blifvit, att Eders
Kongl. Majit ville till Rikets Ständer göra framställning att de, med godkännande
af mitt i underdånighet gjorda förslag till bestämmelser i fråga om löneförhöjning
efter viss tid åt samtlige statens Landtbruks-ingeniörer, ville nu anslå till aflöning
åt två sådana tillhopa  3,000 R:dr,
jemte vanligt belopp till rese- och traktamentsersåttning, sammanlagdt
för båda 2,000
och till löneförhöjning åt landtbruks-stipendiaterne  400 „
Slutligen, och med afseende å de af Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
i Westerbottens lån framställda talande skål för anställandet inom samma lån af en
kringresande undervisare i landthushållningens särskilda delar, vågar jag i underdånighet
förorda bifall i så måtto till Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes
framställning, att Eders Kongl. Majit ville af Rikets Ständer för ändamålet begära
ett anslag å extra stat till belopp af  2,500 Ridr,
för att. på de vilkor Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité föreslagit till lånet
utgå, med skyldighet för Hushållnings-sållskap, Landsting, eller annan förening
inom lånet, att tillskjuta det ytterligare belopp, som för anställande af fullt lämplig
person vid befattningen må finnas erforderligt.
D) Befrämjande i allmänhet af Jordbruk och Landtmannanäringar.
Till utdelande vid landtbruksmöten af högre prisbelöningar för husdjur, redskap
och machinerier samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
beviljades vid sednaste riksdag ett årligt extra anslag af 6,000 Riksdaler. De gag
nande
verkningarne af dessa prisbelöningar hafva på ett särdeles framstående sått
blifvit lagda i dagen vid sednaste allmänna landtbruksmötet i Malmö; och jag får
på grund häraf i underdånighet föreslå att enahanda anslag jemväl nu måtte hos
Rikets Ständer åskas med  6,000 Ridr.
Uti förut omförmålda memorial har Landtbruks-Akademien, angående pris
belöningar
för gödboskap, mejerialster, fläsk och kött, anfort!
att då de allmänna landtbruksmötena vanligen icke hållas oftare ån hvart
annat eller hvart tredje år samt alltid på olika ställen, de vid dessa möten för förevisade
husdjur och redskap m. m. utdelade premier, ehuru nyttiga och behöfliga,
likväl icke kunna, såsom önskligt vore, väcka någon fortgående täflan och städse förnyad
eggelse till framåtgående i den särskilda riktning af boskapsskötseln och mejerihushållningen,
hvars befordrande genom premierna afsetts;
att denna fråga sedan sistlidne riksdag erhållit för vårt land en annan och
vida större betydelse, enär felet att ensidigt, såsom hittills skett, egna nästan uteslutande
all uppmärksamhet vid jordbruket åt spanmålsodlingen, med försummande
af boskapsskötsel och mejerihushållning, blifvit alltmera allmänt insedt och erkåndt,
och landtbrukarnes bemödanden nu mera allmänt gå derpå ut, att återställa jemvigten
mellan de båda lika angelägna hushållsgrenarne sädesodling och ladugårdsskötsel.
Frågan år nu likväl icke endast att kunna producera till afsalu gödboskap,
jBil. N: 5 till Kongl. Majds Nåd. Prog- N:o 1, om Statsverket 1865. 39
utan äfven smör, ost, fläsk och kött såväl för landets eget behof, som ock till afsalu
på utlandet; i följd hvaraf Akademien, som ansett att utställningar och prisbelöningar
af slagtdjur och mejerialster böra åvägabringas för att derigenom ytterligare
rikta allmänhetens håg och uppmärksamhet häråt, hos Eders Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställt, att för städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, såsom
hufvudafsättningsorter för de delar af landet, der ladugårdsskötsel och mejerihushållning
mera omfattande bedrifvas, måtte utsättas årliga expositions- och försäljnings-dagar
för slagtdjur, smör, ost, fläsk och kött, vid hvilka utställningar
premier borde genom Hushållnings-sällskapens samverkan utdelas för de utmärktaste
djuren och de bästa till export tjenliga öfriga utställningsföremålen; med
anledning af hvilken hemställan Eders Kongl. Majit genom nådigt bref den 3
Februari innevarande år förklarat hinder icke möta för Akademiens FörvaltningsKonflté
att, efter meddelande med vederbörande lokalmyndigheter och i samråd
med dem å tider, som kunde finnas lämpliga, för nämnde städer utsätta sådana
expositioner och försäljnings-dagar, som Akademien föreslagit; -
att med anledning häraf komitén aflåtit skrifvelser i frågan till Öfver-Ståthållare-Embetet,
till Kongl. Ma:jts Befallningshafvande i Malmö och Göteborg samt
till Hushållnings-Sällskapen, med uppmaning till dessa sednare att distriktvis förena
sig om sammanskott af medel till utdelning af premier vid de afsedda utställningarne.
Men då det vore ovisst, huruvida dessa tillskott kunna blifva tillräckliga
så väl till premier, som till nnordniugarne i öfrigt af dessa täflingsmöten, och det
befarades, att hela frågan kunde till en obestämd framtid undanskjutas, derest icke
något understöd af statsmedel för densamma erhålles, hemställer Akademien med
hänseende till sakens stora vigt och för att vidare främja den redan nu med framgång
böijade exporten af slagtdjur och mejerialster, m. m., att Eders Kongl. Majit
till Rikets Ständer måtte framställa Nådig Proposition om ett årligt anslag af
3000 Rdr att användas till för hvarje år afsedda täflingsmöten med gödboskap,
smör, ost, fläsk och kött uti städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, för så vidt
Hushållnings-Sällskapen distriktsvis vilja förena sig om sammanskott af medel till
dessa utställningar.
I denna Akademiens hemställan får jag mig i underdånighet förena och tillstyrka
det ifrågasatta anslaget, att uppföras å extra Stat med  3,000 Rdr.
Angående Landtbruks-Akademiens nya lokal för utställning af landtbruksredskap
och modeller anför Akademien: att enligt Eders Majit till Rikets sist församlade
Ständer aflåtna Nådiga Proposition utbyte skott mellan Akademiens dåvarande
hus och tomt här i staden N:o 36 vid Mäster Samuelsgatan mot Teknologiska
Institutets f. d. hus N:o 43 vid samma gata med vilkor att uti den nya
byggnad, som kommer å Akademiens gamla tomt att hufvudsakligen för Svenska
Slöjdföreningens i Stockholm Söndags- och Aftonskola uppföras, lokal skall beredas
Akademien för utställning al landtbruksredskap och modeller, m. m. Denna
nya expositionslokal är för det med densamma afsedda ändamål beräknad blifva
för Akademien disponibel under loppet af år 1867, men för dess användning i
uppgifna syfte erfordras dels inredning och aptering af densamma, så att exposi
-
40 Bil N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. No 1, om Statsverket 18då.
tionsföremålen, med intagande af minsta möjliga rum, kunna lätt octi beqvämt öfverskådas
samt äfven uti detalj studeras at de besökande, som för dem äro intresserade;
dels erfordras för utställningen en uppsyningsman och förevisare med de
insigter och den bildning, att han. då så påfordras, kan nöjaktigt redogöra för utställningsföremålens
beskaffenhet och användning, emottaga beställningar och derom
expediera skrifvelser till landets redskapsfabrikanter samt andra personer, som till
utställningen msändt redskap och maskiner, m. m., dels fordras ock slutligen, att
så väl sjelfva lokalen, som der utställda föremål städse hållas snygga och putsade
samt de sednare alltid i sådant skick, att de kunna, då omständigheterna så medgifva,
profvas af de besökande. Som Akademien lått vidkännas icke obetydliga
utgifter för slutliga anordningen af dess förra året tillträdda, ofvannämnda hus,
och nu saknar medel att sjelf bekosta förenämnda utgifter för expositionslokalen,
har Akademien så mycket mindre tvekat att dertill begära statsmedel, som en i
hufvudstaden åvägabragt fullständig och permanent utställning af landtbruksredskap
och modeller till sådana af nyaste och bästa konstruktion ofelbart skall i hög
grad medverka till vårt jordbruks vidare förkofran; hvadan Akademien hemställt,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta Nådiga Propositioner:
a) Om ett anslag för en gång af 5,000 Rdr till inredning af Akademiens i
slöjdskolans hus afsedda lokal för utställning af landtbruksredskap och modeller,
samt
b) om ett årligt anslag af 1500 Rdr till aflöning åt uppsyningsman och förevisare
vid utställningen, äfvensom till lokalens städning samt för putsning och
vidmakthållande af expositionsartiklarue. Afven i denna framställning får jag
i underdånighet instämma och förorda anvisandet för nämnda ändamål af ett
årligt anslag å ordinarie stat  1,500: —
för en gång å extra stat  5,000: —
Uti en af Svenska Trädgårdsföreningens Styrelse under den 29 sistlidne Juli
till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har anförts, att Styrelsen, som sedan år
1832, dels utan, dels med statens understöd sökt verka för trädgårdsodligens framsteg
och förkofran i fäderneslandet såväl genom spridande af nya för vårt klimat
passande nyttiga vexter och utdelning af goda fruktträd och bärbuskar till folkskolor
och medellösa jordbrukare, som i synnerhet genom sin elevskola, — numera
öfvertagit en del af det till lustslottet Rosendal å Djurgården hörande område,
för att derstädes i större skala kunna verka för sitt ändamål; att, sedan undervisningen
i skolan under do sednare åren blifvit utvidgad och de från densamma
utgångna elever nästan alltid erhållit förmånliga tjeuster, hvilka de till belåtenhet
skött, ansökningar om inträde vid föreningens skola med hvarje år stigit
så att, ehuru elevernes antal ökats till 25, föreningens styrelse sett sig nödsakad
att neka plats för vida flere än som kunnat emottagas; att lärjungarna vid folkskolelärare-seminarium
i Stockholm vid föreningens skola fått åtnjuta undervisning
i de vigtigaste delarne af trädgårdsmästareyrket, samt att begäran i samma
syftning inkommit från seminarium i Nyköping; att Styrelsen sökt, så långt utrymmet
-
Bil. N:o 5 till Kungl. Maj:ts Nåd. Fröy. N:o 1, om Statsverket 1865. 41
rymme t, medgifva, gå dessa önskningar till mötes, såsom utgörande glädjande bevis
både om den insigt om trädgårdars ekonomiska nytta och förädlande inflytande,
som nn börjat göra sig gällande, och om det förtroende, föreningens skola åtnjuter.
En brist har likväl yppat sig, till hvars afhjelpande föreningen för närvarande
förmält sig sakna medel, nämligen bristen af en fullt lämplig och tillräckligt
stor undervisningslokal. Utrymmet i elevskolans lokal vore redan för det nuvarande
antalet elever alltför trångt och tilläte blott en del af dessa att på en
gång bevista vissa lektioner. Detta förorsakade obehag och ökadt. arbete vid undervisningen,
vore isynnerhet menligt vid de vigtiga ritlektionerna samt gjorde
det aldeles omöjligt att, såsom önskligt vore, utsträcka lektionerna till folkskolelärarne,
enskilda trädgårdsmästare, eller andra personer, som möjligen skulle vilja
afhöra dem. Då nu den s. k. vinterträdgården å Rosendal är för föreningen såsom
vexthus obehöflig, har Styrelsen ansett lämplig lektionslokal lättast och med
minsta kostnad kunna erhållas om denna byggnad, utan väsendtlig förändring af
dess yttre form, kunde dertill inredas. För en kostnad af 10,500 Rdr skulle, enligt
uppgjordt kostnadsförslag, denna ändring kunna verkställas, hvarigenom en
beqväm, ljus och för framtiden fullt tillräcklig undervisningssal erhölles samt bostad
för ytterligare 12 elever bereddes. Undervisningen skulle derigenom kunna
utsträckas och med väsendtligen större gagn handhafvas, dock under förutsättning
att skolan äfven för framtiden linge fortfarande uppbära det extra årliga anslag,
som densamma hittills åtnjutit och hvarförutan den icke skulle kunna vidmakthållas
ens i sin nuvarande utsträckning; anhållande styrelsen på grund af det anförda,
att Eders Kongl. Maj:t ville till Rikets härnäst församlade Ständer framställa Nådig
Proposition:
att Svenska trädgårdsföreningen äfven för nästa statsreglerings-period måtte
få åtnjuta det årliga extra anslag stort 4,500 Rdr, sorn den hittills åtnjutit och på
samma vilkor som hittills; samt
att ett anslag för en gång af 10,000 Rdr måtte anvisas för beredande af
undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal elever vid Föreningens skola å
Rosendal.
Uti häröfver afgifvet utlåtande har landtbruksakademiens förvaltningskommité,
— under anförande att Svenska Trädgårdsföreningen på ett berömvärdt sätt
städse verkat till trädgårdsskötselns förkofran inom fäderneslandet och att önskligt
vore, att föreningen allt framgent på samma sätt må kunna i ännu vidsträcktare
omfång gagna synnerligast genom elevskolan, samt då den för vinterträdgårdens
förändring till föreläsningssal m. m. upptagna kostnad syntes vara ingalunda
för högt beräknad, — hos Eders Kongl. Maj:t tillstyrkt Nådigt bifall till förevarande
underdåniga ansökning.
Med afseende å hvad sålunda förekommit får jag i underdånighet föreslå
Nådig framställning till Rikets Ständer om anvisande på extra Stat af de för
Svenska Trädgårdsföreningens gagnande verksamhet behöflige medlen, nämligen
dels det förut af föreningen åtnjutna årliga extra anslaget  4,500 Rdr,
dels för beredande af undervisningslokal och bostäder åt ett ökadt antal
elever vid föreningens skola för en gång  10,000 Rdr.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer anvisat ett anslag af 30,000 Rdr
att under innevarande statsregleringsperiod utgå ti\\ införskaffandet af af v elsdjur af utmärktare
nötboskapsracer, har Stamholländeristyrelsen uti underdånigt memorial den 29
Bih till R. St. Fröt. 1865 Sf 1866. 1 Sami 1 Åfd. 6 Haft. 6
42 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
sistlidne Juli anfört, att Styrelsen dels under sistförflutna år från Storbritanien inköpt
3 tjurar och 21 kor af s. k. förädlad korthornsrace, af hvilka djur ett fullständigt
holländeri för närvarande är vid Alnarps Landtbruksinstitut uppstäldt,
dels ock under innevarande år gått i författning om införskaffandet från Tyskland
af likaledes ett helt holländeri af s. k. Algauerrace, afsedt att stationeras inom
Gefleborgs län. Härigenom komma staten tillhöriga stamhjordar att, efter nu pågående
omflyttning af åtskilliga sådana, utgöras af:
I fullständigt holländeri af korthornsrace inom Malmöhus län,
1 ,, „ „ Yoigtländerrace inom Jönköpings län,
9 fullständiga holländerier af Ayrshirerace inom Kronobergs, Elfsborgs, Skaraborgs,
Carlstads, Örebro, Linköpings, Nyköpings, Upsala och Westerås län,
£ Holländeri af samma race inom Gefleborgs län samt
1 „ „ Algauer-race inom sistberörda län;
hvarförutan 2 tjurar oeh 22 kor finnas uppställda dels vid landtbruksakademiens
experimentalfält, dels vid veterinärinrättningen i Stockholm, i och för anställande
af åtskilliga försök, äfvensom 5 tjurar äro till åtskilliga hushållningssällskap öf
verlemnade.
Såsom häraf synes, äro för närvarande nästan samtliga stamholländerier
stationerade uti Rikets mellersta och sydliga län, och då härtill kommer att inom
flertalet af dessa län dels hushållningssällskapen, dels ock bolag eller enskilda personer
numera anskaffat stamhjordar af förädlade och för de olika orternas lokala
förhållanden lämpliga racer, har det synts Stamholländeri-styrelsen, som skulle
det vid bildandet af stamholländerierna i främsta rummet, afsedda mål — beredandet
af inhemsk tillgång på afvelsdjur af förädlade racer — numera vara för hvad angår
antalet af holländerier inom nämnda delar af landet uppnådt, hvadan ock, enligt
Stamholländeri-styrelseus åsigt, annan uppoffring af statsmedel härför för närvarande
icke torde böra begäras, än den jemförelsevis obetydliga, som är förenad
med upprätthållandet af en alltjemnt fortgående förädling af redan befintliga, eller
genom från desamma utgående arrendedjur nybildade stamhjordar. I motsats härtill
anföres att de Norrländska provinserna hittills för blifvit i nästan fullkomlig
afsaknad af de fördelar, som genom stamholländerier blifvit landets öfriga delar
beredda. Ehuru Stamholländeri-styrelsen vore fullt förvissad derom, att åtskilliga
af de nötboskapsracer, hvilka äro i besittning af en tillfredsställande förening af
mjölkrikhet, lättföddket och köttansättuingsförmåga, ganska väl skulle kunna trifvas
under de för Norrland egendomliga förhållanden, samt, parade med den derstädes
inhemska boskap, på densamma öfverflytta sistberörda egenskap, hvaraf den
för närvarande företrädesvis är i afsaknad, tror dock Stamholländeri-styrelsen det vara
att befara, att den betydliga kostnad för det allmänna, som är förenad med uppställandet
af stamhjordar utaf utländska racer inom de län af Norrland, hvilka för
närvarande sakna dylika, skulle vara till en ej ringa del förspild, innan dervarande
kreatursegare mera allmänt erhållit en ökad insigt såväl uti de vilkor, som betinga
en förbättrad boskapsafvel, som äfven derom att den med en rikligare utfodring
och omsorgsfullare vård förenade uppoffring rikligen betalar sig. Detta
mål skulle, enligt stamholländeristyrelsens tanke, lättast och med minsta uppoffring
vinnas derigenom, att med möjligast största omsorg utvalda stammar af den
i Norrland af ålder inhemska nötboskapsracen uppställdes å derför lämpliga lokaler
inom de olika länen, för att korsade med tjurar af förädlade racer, utfodras
och vårdas efter af Styrelsen lemnade föreskrifter och under dess kontroll, i likhet
med hvad vid statens öfriga stamholländerier eger rum. Att den afvel, som
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o l, om Statsverket 1865. 43
vid dessa sålunda sammansatta hjordar komme att bildas, med en så till mängd
som till beskaffenhet tillfredsställande mjölkafkastning i förening med en fyllig
kroppsbyggnad, bör motsvara de norrländska provinsernas behof, derom vore
Stamholländeri-styrelsen fullt öfvertygad, likasom ock att exemplet af det i alla
hänseenden tillfredsställande resultat, som af en dylik väl vårdad hjord bör vinnas,
skall vara lärorikt, framkalla uppmärksamhet på dermed förenade fördelar
samt locka till efterföljd. Först då inträdde ock behofvet af en underlättad tillgång
på förädlingsblod, och då vore tiden inne att inom dessa trakter uppställa
stambjordar af de förädlade racer, som visat sig vara för dervarande förhållanden
fullt lämpliga.
En åtgärd af synnerlig vigt för ett hastigare spridande af ädelt blod inom
landets nötboskapsafvel anser Stamholländeri-Styrelsen derjemte vara den, om tillfälle
bereddes Styrelsen att mera verksamt än hittills bidraga till ett direkt spridande
af tjurar af förädlade racer, på det sätt att sådana genom Styrelsens försorg
inköptes från de ställen, der desamma kunde erhållas af fullgod beskaffenhet
samt derefter öfverlemnades till de hushållningssällskap, dessas underafdelningar
eller ock till enskilda djuregare, som deraf ville sig begagna, mot ett pris ej
öfverstigande djurens kostnad, men betalningen deraf ställd på amortering. Staten
skulle sålunda blott behöfva uppträda såsom förlagsman, och den begärlighet, med
hvilken likartade åtgärder af allmänheten omfattats, i förening med den goda verkan,
de visat, gåfve Styrelsen anledning till den förmodan att ansökningar om
delaktighet af den fördel denna åtgärd innebär, icke skulle saknas och följaktligen
det med densamma afsedda ändamål uppnås. Ehuru den med inköpet af ett eller
annat ädelt djur förenade utgift visserligen ej kunde i allmänhet anses öfverstiga
den enskilde landtmannens krafter eller erfordra Statens mellankomst, torde dock
den lättnad, som härvid genom den föreslagna åtgärden beredes, under landtbrukets
närvarande betryckta ställning, vara af ej ringa värde, likasom ock dylika genom
Stamholländeri-styreisen på en gång och i större skala verkställda inköp
städse billigare och ofta med större omsorg och sakkännedom kunna utföras, än
hvad som för den enskilda djuregaren läte sig göra. Med stöd af hvad sålunda
och hvad mera blifvit anfördt, hade Stamhollånderi-styrelsen för de tre åren
1867—1869. beräknat följande utgifter:
l:o till underhåll och upphjelpande af redan befintliga holländerier:
inköp af 10 djur å 1,000 r:dr per stycke R:dr 10,000:
omkostnader förenade med arrendedjurens hopförande till
bildande af nya holländerier, flyttning af uppsagda stamhjordar,
ersättning af sådana förluster, som icke drabba
stamholländoriinnehafvare, m. m
2:o till inköp af 4 hjordar af den i Norrland inhemska nötboskapsrace,
hvarje hjord bestående af 10 kor, eller tillsammans
40 kor å 150 r:dr per djur
till inköp af 8 tjurar af förädlade, för Norrlands förhållanden
passande racer ä 750 r:dr
4 kreatursvågar jemte deras transportkostnader
tillfälliga oförutsedda utgifter
6-000: 16,000:
6,000:
6,000:
1,000:
1'°°0: 14.000:
Transport R:dr 30,000:
44 Bil. N:o <5 till Kongl. Maj:ts 'Nåd. Prog. N:o i, om Statsverket 1885.
Transport R:tlr 30,000:
3:o till inköp af tjurar, afsedda att åter försäljas till Hushållnings-Sällskap,
deras underafdelningar, eller enskilda personer, mot en på amortering
ställd betalning R:dr 15,000:
eller tillsammans, R:dr 45,000:
som, fördelade på tre år. motsvarade en summa af 15,000 R:dr årligen.
Med afseende å rådande stridiga åsigter om företrädet emellan de utländska
nicer, som för boskapsafvelns förbättrande inom landets särskilda delar lämpligast
böra användas, finner jag mig böra tillstyrka att inköpen af utländska afvelsdjur
må under år 1867 inskränkas till endast de för möjligen nödig komplettering nödvändiga,
men anser deremot de af Styrelsen föreslagna åtgärder till bildande af
lämpliga kolländerier för de Norrländska länen företrädesvis då böra ifrågakomma
och hemställer derföre, att till detta ändamål samt till andra för Styrelsens verksamhet
nödiga utgifter må af Rikets Ständer äskas enahanda årliga anslag, som
till införskaffande af goda afvelsdjur af utmärktare boskapsracer förut varit å
extra stat beviljadt, eller 10,000 Riksdaler.
I öfverensstämmelse med stadgad plan för de geologiska undersökningarna i
riket, hafva dessa undersökningar, enligt hvad Chefen för desamma, Professoren
och Riddaren Erdmann i memorial af den 10 nästlidne Juli i underdånighet
anmält, fortgått såväl inom Mälarcprovinserna, som inom Elfsborgs län och Dalsland,
hvarje år i fullkomligt samband med de förut på trakten började arbetena.
Sammanlagda arealen af de landdelar, som hittills blifvit undersökte, uppgår ungefärligen
till 155 qvadratmil. Öfver 75 qvadratmil häraf äro 13 kartblad upprättade
och till allmänheten utlemnade. Fern nya blad, omfattande en ytvidd af
ungefär 30 qv; dratmil, utkomma ytterligare inom detta års slut, hvarföre det kartlagda
ytområdet, åekådliggjordt på 18 särskilda blad, i sjelfva verket kan sägas
utgöra 105 qvadratmil.
De biträdande rckognoskörernas antal har under de sednare åren utgjort
nio. Dessutom är äfven en särskild afvägare fortfarande anställd. För att vid
undersökningarne kunna fortfarande fästa de med arbetena nu fullkomligt förtrogna
och hemmastadda krafterna, har Chefen förnyat ett förut framstäldt förslag att
hvarje medarbetare, efter att hafva tjenstgjort fulla tio år, hvaraf 5 år med 2,000
Riksdalers lön, som nu enligt gällande stat är den högsta, skulle uppflyttas till
en aflöning af 2,500 Riksdaler och sedan efter hvarje fem års förlopp erhålla en
ytterligare tillökning af 500 Riksdaler, ända till dess aflöningen uppginge efter
20 års tjenstgöring, till 3,500 Riksdaler.
Uti underdånigt memorial den 7 December 1861 rörande bebofvet af en
egen arbets- och samlingslokal för det geologiska undersökningsverket, har Chefen
för ifrågavarande undersökningar fästat Eders Kongl. Majts nådiga uppmärksamhet
på önskvärdheten att, om en dylik fördel kunde beredas, en särskild Amanuens
då blefve anstäld med bostad på stället, hvilken det skulle åligga att vårda
alla verkets tillhörigheter af stuffer, böcker, kartor, instrumenter in. m., deröfver
upprätta och fortfarande hålla förteckning, förevisa det blifvande museum för be
-
Bil. N:o 5 till Kongl. Majda Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1865. 45
sökande och för öfrigt med hvarjehanda biträde tillhandagå Chefen. Då emellertid
erfarenheten under den hittills förflutna tiden lärt, att de biträdande geologerna
vanligen under vintern äro genom kartearbeten o s. v. så upptagne, att mångå
bland de analy tiskt-kemiska undersökningar, som kunde vara af intresse att snart
få utförda, icke hinna af dem verkställas, och då de åligganden, som, enligt hvad nyss
blifvit i underdånighet anförd t, skulle tillkomma Amanuensen, sannolikt böra lemna
honom mycken tid öfrig, så har Chefen, som föreställt sig, att Amanuens-tjensten
ganska väl skulle kunna förenas med befattningen af kemist eller laborator tillika,
nu i underdånighet föreslagit, att den aflöning för år, som för denna dubbla befattning
kunde komma i fråga, måtte bestämmas till högst 2 000 r:dr, ett belopp,
för hvilket en för befattningen fullt lämplig person ansåges kunna erhållas.
Enär den nya för Stockholms Slöjdskola afsedda byggnad, uti hvilken, enligt.
Eders Kongl. Maj:ts nådiga medgifvande, äfven det geologiska undersökningsverket
kommer att inrymmas, sannolikt under loppet af 1867 hinner så fullbordas,
att inflyttning derstädes då kan ega rum, har Chefen, med förnyande af sin förut
gjorda underdåniga hemställan, anhållit om Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd,
att från och med ingången af nästa statsregleringsperiod få mot högst 2,000
Riksdalers lön om året anställa en Amanuens, som tillika skulle äga de kunskaper,
att han å Geologiska byråns laboratorium kunde utföra alla de kemisktanalytiska
undersökningar, som af de egentliga Geologerna icke medhunnos.
Enligt hittills vunnen erfarenhet uppgår tryckningskostnaden i ett för allt
för hvarje karteblad med tillhörande beskrifning, profiler och träsnitt i medeltal
till 2,500 Riksdaler. Under de sista tre åren hafva årligen fem kartor blifvit
tryckta, ett antal, som också ungefärligen svarar mot det, som hvarje år hunnit
färdigrekognoskeras, så att tryckning och rekognoskering sålunda äfven hädanefter
torde kunna hålla jemna steg med hvarandra. Hvarje års karttryckningskostnad
skulle således stiga till 12,500 Riksdaler.
På grund af hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt och med ledning
tillika af de förflutna årens erfarenhet hvad öfriga utgifter angår, har Chefen beräknat
de för geologiska undersökningarna nödvändiga, löpande utgifterna, enligt
uppgjordt förslag till utgiftsstat:
för år 1867 till 59,700 R:dr
„ „ 1868 „ 60,000 „
„ 1869 „ 60,300 „
hvilket i medeltal för hvarje år gör en summa af 60,000 Riksdaler.
Härvid har Chefen dock i underdånighet anmärkt, att den för år 1867 med
2,000 Riksdaler utgående hyran för den nu disponerade arbets- och samlingslokalen,
icke blifvit i utgiftsförslaget upptagen, af den orsak att han trott sig
kunna på annat sätt bestrida denna utgift. Likaså har icke heller vid förslagets
uppgörande något afseende blifvit fästadt på den inkomst, som årligen kan inflyta
för försålda exemplar af karteverket. Enligt de två sista årens erfarenhet har
denna utgjort omkring 1,000 Riksdaler och Chefen anser det således vara att hoppas,
att, i mån som ett större antal karteblad hinner utlemnas till allmänheten,
äfven försäljningssumman för år skall ökas. Med denna inkomst, beräknad för de
tre åren 1867-1869, anser sig Chefen kunna betala förut nämnda hyra för 1867, så
att något särskildt bidrag för detta ändamål således skulle kunna undvikas, och
har Chefen till en sådan anordning i underdånighet utbedt sig Eders Kongl. Maj:ts
nådiga tillstånd.
46 Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
I afseende å inredning af den nya arbets- och samlingslokal, som är ämnad
att för geologiska undersökningsverket beredas uti slöjdskolans nya hus, har Chefen
i underdånighet öfverlemnat ett derför upprättadt kostnadsförslag, enligt hvilket
hela det för ifrågavarande inredning erforderliga belopp skulle uppgå till
18,000 Riksdaler, hvaraf 12,600 Riksdaler för inköp af samlingsskåp uti den stora
Museisalen samt 5,400 Riksdaler för inredning af laboratorii-lokalen med smältugnar,
kapellskåp, laboratoriibord med tillhörande skåp o. s. v., äfvensom till inledning
och aptering af gas och vattenrör m. m.
I anledning af det högre årsanslag som nu begäres emot det vid förra riksdagen
beviljade af 50,000 Riksdaler, anser jag mig med hänvisning för öfvigt till
det af Chefen uppgjorda förslag till stat böra i underdånighet fästa uppmärksamheten
derå, att afiöningen åt medhjelparne vid förevarande undersökningar under
de sex första åren ökas gradvis för hvarje år från 600 till 2,000 Riksdaler samt
att med år 1867 alla dessa medhjelpare uppnått högsta lönegraden; äfvensom att
dagtraktamente och skjutsersättning under resorna något förhöjas i mån af längre
tjenstgöring. I afseende å den tillökning som efter uppnådd aflöning af 2,000
Riksdaler bör för medhjelparne ifrågakomma, får jag under åberopande af mitt
underdåniga yttrande i fråga om löneförhöjning åt Landtbruks-ingeniörerna föreslå,
att antingen, — derest nuvarande stigning i afiöningen följes till uppnådda 2,000
Riksdalers lön, denna sednare bibehålies oförändrad under tio års tjenstgöring, men
då förhöjes till 3,000 Riksdaler och efter ytterligare tio år till 3,500 R:dr eller ock att
medhjelpare, som uppnått 1,500 Riksdalers lön, för hvilken följaktligen då en
särskild lönegrad borde bildas, icke sedermera må tillträda någon förhöjning förr
än han arbetat ytterligare tio år, då han skulle erhålla 2,500 Riksdaler och vidare
efter tio års förlopp 3,500 Riksdaler. Bom emellertid definitiv reglering i
detta hänseende nu icke erfordras och icke lämpligen torde böra ske, innan Chefen
för undersökningarne lemnats tillfälle att öfver företrädet emellan ena eller
andra alternativet sig yttra, hemställer jag endast att någon förhöjning utöfver
2,000 Riksdalers aflöning icke må för närvarande bestämmas. Deremot anser jag
vara nödigt att ett arfvode af minst 500 Riksdaler redan under år 1867 göres
tillgängligt för Chefen att disponera till den af desse medhjelpare, som kan finnas
innehafva egenskaper, att blifva Chefen ett biträde i den nödiga kontrollen öfver
de under sommaren i olika delar af landet stationerade medarbetarne, äfvensom i
andra hänseenden, samt att kunna vid möjligen inträffande förfall för Chefen,
förordnas att provisoriskt leda undersökningarne. Då emellertid någon förändring
i årsanslaget. i följd af ofvanberörda anmärkningar ej föranledes, utan detsamma
till sitt fulla beräknade belopp desto heldre erfordras, som Chefen för betäckande
af 1867 års hyra 2,000 Riksdaler beräknat inkomster af Karteförsäljningen under
längre tid än ett år, dertill regleringen nu inskränkes — börande dock skillnaden
lätteligen kunna annorledes godtgöras — hemställer jag i underdånighet, att till
fortsättande af de geologiska undersökningarne inom riket samt utgifvaude af
derpå grundade kartor må äskas det begärda årsanslaget 60,000 Riksdaler samt
derförutan till inredande af den nya arbets- och samlingslokalen m. m. för en
gång 18,000 Riksdaler.
Bil. ,V:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 47
E) Undervisningsanstalter för slöjderna.
I afseende å vid föregående riksdagar beviljade tillökade anslag för Teknologiska
Institutet, förekommer att desamma icke blifvit å ordinarie stat uppförda.
Såsom skäl härför hafva Rikets senast församlade Ständer åberopat, att någon
definitiv reglering af denna undervisningsanstalt ännu icke blifvit af Eders Kongl.
Maj:t fastställd och att, enligt hvad i den angående Institutets angelägenheter till
sednaste riksdagen aflåtna Nådiga Proposition antyddes, åtskilliga förändringar i
de för Institutet nu gällande stadgar ytterligare vore att emotse, hvarvid Rikets
Ständers förut gjorda underdåniga framställning om skyldighet för Institutets
Föreståndare att jemväl deltaga i undervisningen derstädes ånyo torde komma att
tagas i Nådigt öfvervägande.
Inför Eders Kongl. Maj:t har jag förut i dag fått i underdånighet föredraga
det af Institutets Styrelse uppgjorda förslag till nya stadgar, deruti jemväl en del
förändringar i do förut gällande blifvit upptagna; Eders Kongl. Maj:t behagade
emellertid i Nåder förklara att, då fråga vore väckt om Bergs-skolans i Fahlun
förflyttning till hufvudstaden och förening med Teknologiska Institutet, äfvensom
angående sådant ordnande af undervisningen vid Institutet, att Civil-ingeniörerna
der kunde genomgå sin kurs i stället för vid det högre Artilleri-läroverket å Marieberg,
men ingendera af dessa frågor ännu vore slutligen pröfvad, Eders Kongl.
Maj:t i Nåder fann de nya stadgarne för Institutet icke för närvarande böra vinna
Nådig fastställelse. Det är således ännu icke af Eders Kongl. Majit bestämdt,
huruvida Institutets föreståndare skall hafva skyldighet att sjelf undervisa i något
ämne eller icke; men det vill synas mig som vore nu, likasom tillförene, grundade
betänkligheter emot en sådan anordning af Styrelsen för Institutet anförda
i det underdåniga Memorial, med hvilket de föreslagna nya stadgarne äro till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemnade.
Enär den definitiva regleringen af Teknologiska Institutet såsom undervisningsanstalt
möjligen skulle komma att, i följd af de väckta frågorna om Bergselevernas
och Civil-ingetiiörernas bildande derstädes, för flere års tid uppskjutas,
men det provisoriska tillstånd, hvaruti hela personalen med afseende å sina löneförmåner
sig för närvarande befinner, icke kan vara för Institutets utveckling annat
än hämmande, får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Majit måtte
i Nåder föreslå Rikets Ständer att uppföra ifrågavarande anslag å ordinarie stat,
under vilkor för Föreståndare och Lärare att vara underkastade den förändring i
tjcnsteåligganden, som, derest Bergs-skolan och den undervisning, som nu vid högre
Artilleri-läroverket meddelas Civil-ingeniörer, framdeles till Institutet förflyttas,
deraf må kunna blifva en följd.
Uti skrifvelse den 18 sistlidne Juli har Direktionen för Chalmersska slöjdskolan
i Göteborg, jemte anmälan af behofvet utaf en lämpligare och rymligare lokal
för skolan än den nuvarande, i underdånighet föreslagit de åtgärder, som, enligt
Direktionens tanke, böra leda till uppfyllande af berörda behof; och dervid anfört
följande:
48 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Ehuru såväl Frimurare-Barnhus-Direktionen, hvilken från skolans början
den 6 November 1829 intill slutet af år 1836 utgjort skolans styrelse, som ock den
derefter al Eders Kongl. Maj:t förordnade Direktion, tid efter annan sökt med begagnande
af befintliga tillgångar utvidga och förbättra läroverkets undervisningslokaler,
bar dock den svårighet icke kunnat öfvervinnas, som legat deri, att byggnaderna
å äldre tomterna ursprungligen blifvit uppförde med hänsigt till helt annat
ändamål ån det, hvartill desamma sedermera, vid skolans organisation, blifvit
använde. Af undervisnings- och arbetsrummen äro numera endast ritsalen och
föreläsningsrummet för kemi lämpliga, såsom från början, med tillbyggnad å sednare
erhållna tomter, för de dermed afsedda ändamålen uppförde. Alla öfriga lokaler
för undervisningen äro, både med afseende å utrymmet och anordningen, i
hög grad olämpliga.
För att på ett fullt tillfredsställande sätt vinna det önskvärda ändamålet,
en ny lokal för läroverket, gifves, enligt Direktionens åsigt, endast den utväg, att
å annan byggnadsplats, än den skolan nu innehar, uppföra berörde lokal, och har
en beräkning öfver belöpande kostnad blifvit uppgjord, under den otvifvelaktig!
säkra förutsättningen, att Göteborgs stad lemnar kostnadsfri, lämplig byggnadstomt.
Denna beräkning ådagalägger, att för en kostnad af omkring 160,000 Riksdaler
kan uppföras för skolan en fullt tidsenlig och ändamålsenlig lokal, innehållande
en hufvudbyggnad i tre våningar samt två flyglar i två våningar hvardera,
det hela anordnadt enligt upprättade och af Direktionen den underdåniga skrifvelsen
bilagde ritningar. Denna byggnad skulle uti första och andra våningarne inrymma
verkstäder, laboratorier, ritsalar jemte öfriga undervisningslokaler, rum för
samlingarne, bibliotheket och vaktmästaren samt uti tredje våningen bostad för
Föreståndaren.
För anbringande af en värmeapparat, ångmacbin för verkstadens drifvande,
inredning af auditorier och laboratorier m. m., anser Direktionen att ytterligare
torde böra tilläggas 70,000 Riksdaler, så att hela kostnaden skulle uppgå till
230,000 Riksdaler; och äro å förslagsritningarne byggnaderne så anordnade, att,
genom att utdraga flyglarue, ytterligare utrymme kan beredas, i fall framtida behof
skulle sådant påkalla.
Yid öfvervägande, huru erforderliga medel för utförande af berörde byggnad
skulle kunna erhållas, har Direktionen ansett valet mellan två alternativer kunna
ifrågakomma, nämligen att antingen hos Eders Kongl. Majt i underdånighet anhålla
om proposition till Rikets Ständer om erhållande af ett bygguadsanslag till
ofvanberörda belopp, eller ock att härtill använda skolans kapital-tillgång, utgörande
den 1 sistlidne Januari 143,807 Riksdaler 32 öre, jemte de medel, som kunna
erhållas genom försäljning af den nuvarande fastigheten och hvilken försäljningtorde
kunna inbringa omkring 100,000 Riksdaler. Då Direktionen likväl befarat
att det första alternativet icke skulle leda till önsklig framgång, har Direktionen,
beträffande det sednare, hänvändt sig till Frimurare-Barnhus-Direktionen, under
hvars vård och inseende donationsfonden är ställd, med anhållan om dess medverkan,
under förhoppning att den brist, som genom ett sådant användande af skolans
kapitaltillgång skulle uppkomma i årsanslaget, blefve fylld genom ökadt statsbidrag.
Uti skrifvelse den 8 sistlidne Februari förklarade sig Frimurare-BarnhusDirektionen
vilja medgifva kapitalets användande till åstadkommande af ny lokal
för skolan på följande vilkor, nämligen:
att
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 41)
att skolan allt framgent komme att bära namn af stiftaren;
att den Barnhus-Direktionen nu, enligt nådiga brefvet den 28 September
1836, medgifna delaktighet uti skolans styrelse och förvaltning icke måtte komma
att inskränkas;
samt att Direktionen för Chalmcrsska Slöjdskolan borde till Barnhus-Direktionen
utfärda en icke räntebärande förskrifning å det belopp, hvartill donationskapitalet
vid öfverlemnandet uppgiuge, och hvilken förskrifning borde på Chalmersska
slöjdskolans bekostnad intecknas uti den nya skolbyggnaden, för att, i fall
skolan framdeles skulle upplösas eller, utan Barnhus-Direktionens medgifvande,
omorganiseras, Direktionen då måtte kunna återfordra kapitalet, för att använda
det i enlighet med testamentets föreskrift.
Då sålunda Frimurare-Barnhus-Direktionen för sin del bifallit den åtgärd,
som skulle möjliggöra utförandet af det sednare alternativ, som här ofvan blifvit
i underdånighet framställdt, har Direktionen, under förhoppning att Eders Kongl.
Maj:t täcktes godkänna Direktionens förslag härutinnan och hos Bikets ötander
göra framställning om beviljandet af det ökade statsanslag, som för skolan komme
att erfordras, beräknat och Eders Kongl Majits nådiga pröfning underställt den
utgiftsstat, som Direktionen ansett erforderlig för upprätthållandet vid skolan af
en grundlig undervisning i öfverensstämmelse med den plan, som de af Eders
Kongl. Majit nådigst stadfästade stadgar för skolan uppställer, hvarvid Direktionen
jemväl fästat uppmärksamheten derå att, under det nämnde uudervisningsplan
är till omfattning och ordalydelse enahanda för såväl Chalmersska slöjdskolan som
Teknologiska Institutet, med det tillägg för det förra läroverket, att här äfven
skall meddelas undervisning uti arkitektonisk och ornamentsritning samt modellering,
hvilken undervisning åter åt Teknologiska Institutets elever lemnäs, så vidt ske
kan, vid Akademien för de fria konsterna; så åtnjuter Chalmersska slöjdskolan, på
sätt den af Eders Kongl. Majit sednast fastställda inkomst- och utgiftsstat utvisar,
en sammanlagd årlig inkomst af 21,800 Riksdaler, eller mindre än hälften af det
belopp, som Teknologiska Institutet har sig af staten för närvarande tilldeladt.
Då, enligt de för Chalmersska slöjdskolan nådigst stadfästade stadgar, skolans
ändamål är att verka såsom ett högre teknologiskt läroverk, har Direktionen,
som icke funnit sig kunna föreslå någou inskränkning uti ofvanberörde undervisningsplan,
hittills nödgats vidtaga den åtgärd, att låta hufvudlärarne eller lektorerne,
hvar för sig, öfvertaga flera läroämnen, samt till följd af otillräckliga anslagvarit,
nödsakad att i underdånighet föreslå, dels lärare-arfvoden till särdeles låga belopp
med hänsigt till göromålens mängd och vigt, samt dels äfven högst otillräckliga anslag
för samlingarnes upprätthållande. Sålunda har Lektorn i Mathematik och theoretisk
Mekanik äfven fått sig uppdraget upprätthållandet af undervisningen i beskrifvande
Geometri med tillämpningar; Lektorn i allmän Fysik och mekanisk Teknologi äfven
undervisningen i såväl allmän byggnadskonst som väg- och vattenbyggnadskonst
samt i Maskinlära, och Lektorn i Kemi och kemisk Teknologi äfven undervisningen
uti Mineralogi och Geognosi samt ledningen af alla laborationsöfningar.
Ett sådant sammanförande af flera läroämnen på hvarje hufvudlärare, med inskränkning
af lektionstimmarnes antal för hvarje ämne särskildt, kan dock endast
ske på bekostnad af undervisningens grundlighet, och att, oaktadt här framställda
ofördelaktiga förhållande, undervisningen vid skolan varit af det gagnande inflytande,
som en mångårig erfarenhet ådagalagt, härflyter, enligt Direktionens tanke,
derutaf, att läroverket, oaktadt de ansträngande göromåleti och de jemförelsevis
Bil. till B. St. Prot. 1865 Sf 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 7
50 Bil. Nn 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
låga arfvodena, hittills kunnat förfoga öfver skickliga och nitiska lärare. Då den
rationela undervisningen vid ett läroverk af ifrågavarande art endast derigenom
kan blifva fullt tillfredsställande, att läroämnena med tillräckligt antal lektioner
upprätthållas uf personer, som ega motsvarande speciela fackstudier, så skulle ett
fortsatt bibehållande vid skolan af berörde förhållande förhindra läroverkets tidsenliga
förkofran; hvadan Direktionen anser högst nödvändigt att en lämplig fördelning
eger rum af läroämnena på annat, sätt än det nuvarande, men hvilket
icke kan ske utan motsvarande tillökning af lärarebiträden.
Yid beräknandet af det bidrag utaf staten, som skulle erfordras för att
kunna upprätthålla läroverket vid dess afsedda verksamhet, har Direktionen alltså,
med afseende dels derå att, enär Lektorerne vid Cbalmersska slöjdskolan hafva lika
trägna göromål som Lektorerne vid Rikets högre Elementarläroverk, dock utan
att såsom desse vara berättigade till pension, det syntes billigt att löneförmånerna
för de förstnämnde bestämmas i någorlunda öfverensstämmelse med de sednares,
samt dels äfven derå att anslagen till samlingarne beliöfde något höjas, i underdånighet
hemställt, att till grund för den nådiga framställningen till Rikets Ständer
måtte läggas följande, af Direktionen upprättade, underdåniga förslag till utgifts
stat:
Föreståndaren, förutom bostad i skolans lokal,
lön Rdr 3,500: —
Arfvode såsom Sekreterare  „ 400: - -
D:o såsom för närvarande lärare i tillämpad
Fysik  „ 600: — Rdr 4,500.-- -
Lektorn i Mathematik och beskrifvande Geometri med
tillämpningar
Lektorn i Theoretisk och tillämpad Mekanik samt Mekanisk
Teknologi
Lektorn i Organisk Kemi, Kemisk Teknologi, Mineralogi,
Geognosi och Laborationer
Läraren i Fysik
Läraren i Oorganisk Kemi och Laborationer
Läraren i Mathematik och Praktisk Geometri
Läraren i husbyggnadskonst
Läraren i väg- och vattenbyggnadskonst
Läraren i frihan dteckning och ornamentsritning ....
Läraren i modellering
Bibliothekarien
Stipendiaterne (Repetitörer):
en å 300 Rdr, tre å 250 Rdr hvardera
Vaktmästaren förutom bostad i skolans lokal
Premier och extra stipendier åt eleverna
Bibliotheket
Samlingar af instrumenter och råämnen
Laboratorium
Transport Rdr26,650: —
3,500:
3,500:
3.500
1,200
1.500
700
900
900
600
400
250
1,050
700
550
800
1,000
1,100
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 51
Transport Rdr 26,650: —
Mekaniska Verkstaden:
Verkmästaren, lön
„ 2,500: —
Materialier  „ 800: — •> ^qq. _
Diverse utgifter för ved, kol och ljus, fastighetens underhållande
in. m  „ 3,100: —
Summa Rdr 33,050: —
Såvida nu donationsfondens kapital komme att användas till uppförande af
ny byggnad för skolan och således ingen ränta deraf vidare vore att tillgå för ofvannämnda
utgifter, så skulle skolans egna tillgångar inskränkas till räntan å
Gibsonska fonden, utgörande 600 Riksdaler, hvartill kommer det nuvarande anslaget
till stipendier från Commerce-Collegium, utgörande ett belopp af 450 Riksdaler,
eller tillsammans 1,050 Riksdaler, som, fråndrnget förstnämnde 33,050
Riksdaler, lemnar en summa af 32,000 Riksdaler såsom erfoderligt årligt statsanslag
till läroverkets upprätthållande. Då Skolan för närvarande uppbär i Statsanslag
13,500 Riksdaler årligen, utgör den tillökning i årsanslaget, som Direktionen
i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer
äska, Aderton Tusen Femhundra Riksdaler.
Såsom bevis på att läroverket icke endast är af lokal betydelse, har Direktionen
slutligen i underdånighet förmält att, under det skolan de sednare åren
varit besökt af öfver 100 elever för hvarje läsår, minsta delen tillhört Göteborgs
och Bohus län. Sålunda tillhörde under sistförflutna läsår af Skolans 103 elever
endast 24 nyssnämnde län, men de öfrige andra delar af Riket; hvarjemte skolan
nämnde, likasom äfven föregående år, varit besökt af elever från Norge.
Ofver-Intendents-Embetet, hvars yttrande öfver det uppgjorda förslaget till
nybyggnad för Chalmersska Slöjdskolan blifvit infordradt, har under den 19 nästlidne
September sig utlåtit, att den för detta byggnadsföretag beräknade kostnadssuinma
af tillsammans 230,000 Riksdaler synts under nuvarande förhållanden vara
för byggnadens utförande fullt tillräcklig. Enligt infordrad upplysning är det afsedt
att de nya byggnaderna skulle vara fullt färdiga till Höstterminens början 1868.
Då den föreslagna ombyggnaden af Calmersska Slöjdskolans lokal är af omständigheterna
påkallad och medel dertill kan inom inrättningens egna tillgångar
beredas, allenast densamma betryggas för nödig förhöjning i årsanslaget till undervisningens
bestridande;
då en tillökning i lärarekrafter jemväl synes oundgänglig, när denna särdeles
gagnande läroanstalt vinner de genom ombyggnaden åsyftade medel till utvidgning
och ett ändamålsenligare ordnande af undervisningen; och
då emot det uppgjorda förslaget till aflöningsstat någon anmärkning icke
är att anföra;
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville af Rikets Ständer
äska beviljande af en förhöjning i det nuvarande årliga anslaget till skolan
med 18,500 Riksdaler, så att detsamma komme att uppgå till 32,000 Riksdaler,
deraf, oansedt det är af vigt att det förhöjda anslagets hela belopp redan vid innevarande
riksdag för läroanstaltens betryggande bestämmes, likväl, enär de nya
byggnaderna icke hinna blifva färdiga förr än år 1868, under år 1867 erfordras
52 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
endast så stort belopp, sora svarar emot räntan af inrättningens för byggnaderne
åtgående kapitaltillgång, från hvilken således under samma år icke kan beräknas
eljest utgående bidrag till undervisningens upprätthållande, — eller i jemnt tal
8,000 Rdr.
Sedan Rikets sednast lörsamlade Ständer anvisat bidrag till uppförande af en
ny byggnad till inrymmande, bland annat, af den af Svenska Slöjdföreningen uti hufvudstaden
inrättade Söndags-och Aftonskola, har Styrelsen för nämnde skola inkommit
med underdånig framställning om tillökning i det för skolan nu utgående, men efter
dess inflyttning i nya lokalen otillräckliga, årsanslag. Som emedlertid öfver framställningen
infordradt utlåtande från Eders Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegium
ännu icke inkommit, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj: t ville, jemte tillkännagifvande att särskild Nådig Proposition i ämnet kommer
att till Rikets Ständer aflåtas, i Nåder föreslå, att för skolans behof måtte beräknas
det belopp, som, med afseende derå att inflyttningen i nya lokalen är afsedd
att kunna ske till den 1 September 1867, måste kunna inskränkas till mindre belopp
än det framdeles för helt års behof nödvändiga, men nu endast förslagsvis
kan af mig uppgifvas, eller  32,000 Rdr.
F) Undervisningsanstalter för Handel och Sjöfart.
I skrifvelse den 23 sistlidne Juni har Commerce-Collegium i underdånighet
anmält, att Direktionen för Navigationsskolan i Göteborg fästat uppmärksamheten å
angelägenheten deraf att, utom de vid skolan nu anställde två lärare, ytterligare
en tredje lärare derstädes blefve antagen; till stöd för hvilken framställning Direktionen
yttrat att, då undervisningen vid skolan borde meddelas i tre afdelniugar,
nämligen en för kaptener af första klassen, en för kaptener af andra klassen
eller styrmän af första klassen och en för styrmän af andra klassen, vore det äf
ven
nödvändigt att hvar och en af dessa afdelniugar finge såväl sin särskilda lärosal,
hvartill den nya skolbyggnaden lemnade mer än tillräckligt utrymme, som
ock sin särskilde lärare; att antalet af de elever, som under sednast förflutna fem
läsår i Göteborgs Navigationsskola åtnjutit undervisning, utgjort:
under läsåret 1860—1861: 52 deraf utexaminerats 48
61- 62: 54 „ „ 48
62- 63: 51 „ „ 50
63- 64: 48 „ ,, 47
„ „ 64- - 65: 57 „ „ 49;
att ehuru nämnda byggnads rymliga och beqväma beskaffenhet medgåfve, att dubbelt
så många elever, som de, hvilka sålunda under do sednare åren varit i skolau
inskrifne, blefve derstädes antagne, skulle man dock, i händelse den ifrågasatta
tillökningen af lärarepersonalen icke komme att ega rum, nödgas inskränka
elevernas antal, enär det icke vore möjligt för två lärare att på samma gång i tre
särskilda afdelningar handhafva undervisningen och utöfva erforderlig tillsyn öfver
nära 60 lärjungar eller derutöfver; samt att i en stad såsom Göteborg, der sjöfarten
år efter år så betydligt ökades, behofvet af undervisning för en mängd ynglin
gar,
hvilka egnade sig åt sjömansyrket, vore i samma mån tilltagande.
Uti ett öfver denna framställning afgifvet yttrande har t. f. Inspektören öfver
Gkets navigationsskolor hufvudsakligen anfört att, vid jemförelse mellan Stockholms
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 53
navigationsskola, den enda hvarest för närvarande två underlärare finnas anställda,
och navigationsskolan i Göteborg, det visade sig, att årliga antalet examinerade lärjungar,
hvilka under läsåret 1864—1865 utgjort i Stockholm 37 och i Göteborg
49, vid den förstnämnda skolan under sednare åren varit aftagande, men deremot
vid Göteborgs navigationsskola afgjordt stigande; att, ehuru redan af denna
anledning lika stor lärarepersonal erfordrades vid Göteborgs som vid Stockholms
navigationsskola, framställde sig behofvet deraf ännu större, då man toge i betraktande
antalet af de lärjungar, som utexaminerats från de båda högre afdelningarne,
hvilket under läsåret 1864—1865 utgjort i Stockholm 15 och i Göteborg 31, samt
att, på grund af uppgifna förhållanden, med någorlunda visshet kunde antagas,
icke blott att antalet lärjungar komme att, vid navigationsskolan i Göteborg blifva
minst lika stort som i Stockholms navigationsskola, utan äfven att inom do två
högre afdelningarne elev-antalet vid den förstnämnda skolan skall komma att öfverstiga
antalet elever vid den sednare: hvarföre t. f. Inspektören ansett sig höra
tillstyrka, att ytterligare en underlärare måtte anställas vid navigationsskolan i
Göteborg. ('Ommcrce-Collegium har häruti instämt.
Med afseende å hvad Direktionen för navigatiosskolan i Göteborg och t. f'.
Navigationsskolc-Iuspektören sålunda anfört samt då vid nämnda skola biträde af
en andre underlärare för undervisningens behöriga ombesörjande åtminstone för
närvarande kan antagas vara af verkligt behof påkalladt, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl Maj:t täcktes al rikets Ständer äska, att, för beredande
af aflöning åt en andre underlärare vid navigationsskolan i Göteborg, ett årligt
anslag för nämnda skola må på extra stat anvisas att utgå med ett belopp, motsvarande
det enligt nu gällande stat, till en underlärare vid skolan årligen utgående
arfvode, eller 1,200 Riksdaler.
Yid senaste riksdag anvisades af Rikets Ständer å Riksgälds-kontoret ett årligt
anslag af Sju tusen Riksdaler till Skepp sby g gert-Institutet i Carlskrona; hvarjemte
Rikets Ständer anböllo om vidtagandet af sådana förfoganden, hvarigenom Institutet
blefve ordnadt, till en tillämpningsskola vid hvilken så kallade machinistexamiua
äfven kunde afläggas. Sedan, i öfverenstsämmolse med Rikets Ständers sålunda
uttalade åsigt, förändring i Institutets organisation egt rum och förnyadt Reglemente
blifvit den 18 Juni 1864 för detsamma utfärdadt, samt, enligt anmälan från
Direktionen för Institutet, elevernas antal under året från den 1 Maj 1864 till
den 1 Maj 1865 utgjort 11, hvaraf 9 i Skeppsbyggeri-afdelningen och 2 i Machinistafdelningen,
får jag i underdånighet anhålla, att enahanda anslag måtte hos Rikets
Ständer för Institutet äfven för år 1867 i nåder äskas med 7,000 Riksdaler.
G) Undervisning s-anstalter för Bergsbruket.
Sedan Kongl. Majit till Rikets sednast församlade Ständer framställt förslag
om Fahlu Bergsskolas flyttning till Stockholm och förening med Teknologiska
institutet; men Rikets Ständer på anförda skäl funnit sig förhindrade att den då
i ämnet gjorda framställningen bifalla, har förnyad utredning af frågan blifvit i
nåder anbefalld, men då slutligt yttrande deruti ännu icke hunnit från CommerceCollegium
inkomma, får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Majit, jemte
54 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts A å d. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
förklarande af sin nådiga afsigt att framdeles till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition
i ämnet, måtte kos Rikets Ständer äska afsättande af ett, till för ändamålet
nödige byggnadsföretag under år 1867, kalkyleradt belopp af 60,000 Riksdaler.
II) Befrämjande i allmänhet af Bergsbruket.
I enlighet med hvad under inkomst-titeln: Ordinarie räntan, blifvit förmäldt
angående den under förevarande anslag uppförda indelning 10 R:dr 50 öre, utgörande
s. k limstens-penningar för åtskillige hyttor i Filipstads bergslag i Wermlands
Län, hemställes om nådig framställning till Rikets Ständer att denna ränta
må från utgiftsstaten uteslutas.
7:o. Diverse Anslag.
I enlighet med derom från Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Statskontor gjord
underdånig framställning torde Eders Kongl. Maj:t i nåder föreslå Rikets Ständer,
att det vid sistförflutne Riksdag, såsom ersättning till Sala bergslag för förlust genom
vissa räntors förvandling, beviljade anslag 1,165 kubikfot 5 kannor spannemål,
hälften råg och hälften korn, att efter årligt medelmarkegångspris utgå, måtte
från penningekolumnen i Riks-Staten, hvarest detsamma såsom förslagsanslag nu
är upptaget med 2,400 Riksdaler, uteslutas och deremot, i likhet med andra likartade
anslag, uppföras i kolumnen för oindeld spannemål.
Ehuru följande två frågor, dem jag anhåller att i underdånighet få anmäla,
innan jag öfvergår till behandlingen af de anslag till allmänna arbeten, som efter
min uppfattning nu böra till utförande Rikets Ständer föreslås, icke beröra den
ordinarie statsregleriugen, torde de dock icke olämpligen kunna i sammanhang
med de under Titeln 'Diverse anslag" upptagna föremål för statsutgifter komma
under nådig pröfning.
Sedan, i anledning af den betydliga eldsvåda, som den 6 och 7 April 1864
öfvergått köpingen Ronneby, hvarvid köpingen till största delen nedbrunnit, fråga
blifvit väckt om ny byggnadsplan och tomtreglering derstädes, samt köpingens
röstberättigade invånare vid allmän kommunalstämma för sin del beslutat att, i
öfverensstämmelse med hvad särskildt utsedde komiterade föreslagit, köpingen
skulle återuppbyggas å samma plan, på hvilken köpingen sednast före branden
stått, men med utvidgning åt den sydöstra sidan i den mån behof af en sådan utvidgning
skulle finnas vara för handen, så och efter det denna fråga vid ytterligare
kommunalstämmor utgjort föremål för ötverläggningar och beslut, anhöll
köpingens kommunalstyrelse uti en till Eders Kongl. Majit ställd, af Läns-styrelsen
i Blekinge län insänd underdånig skrift; dels att Eders Kongl. Majit ville i
nåder fastställa en af dertill förordnad Landtmätare upprättad plan till tomtreglering
i Ronneby, enligt hvilken kostnaderna derför beräknades komma utt utgöra:
för planering och gatuläggning:
a) inom köpingens gamla område Ridr 30,471: —
b) „ det för utvidgning afsedda områdo  „ 19,387: —
Transport R:dr 49,858: —
bil. N:o 5 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1865. 55
Transport R:dr 49,858: —
lör anbringande af vattenledning  „ 2,000: —
(hvilken kostnad dock komme att ökas med omkring 7,000
R:dr i händelse jernrör härtill begagnades)
„ en afloppskanal , . „ 450: —
„ expropriation af jord  „ 12,937: 7 7
samt till arfvode åt Ingeniör för ofvanstående arbetens utförande „ 3,000: —
eller tillsammans R:dr 68,245
77
dels ock att Eders Kongl. Majit täcktes, med afseende å köpingens invånares
oförmåga att, efter de stora förluster, som genom eldsvådan drabbat dem, af egna
medel verkställa eu sådan reglering och öfriga för köpingens framtida bestånd erforderliga
förbättringar, i nåder bereda köpiugen anslag af allmänna medel till de
i kostnadsförslaget upptagna arbeten; å hvilken anhållan Läns-Styrelsen för egen
dei, så väl i ena som andra afseendet, tillstyrkte nådigt bifall, under vitsordande,
hvad särskildt angick anslagsfrågan, att det icke blefve möjligt för köpingens invånare,
såsom till största delen obemedlade, att sjelfve bekosta alla eller ens de
väsendtligaste bland de i förslaget upptagna utgifter.
Yid detta ärendes föredragning den 27 Maj 1864 behagade Eders Kongl. Maj:t
den af Ronneby köpings invånare vid hållen kommunalstämma enhälligt antagna,
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordade plan till utvidgande och reglering
af köpingens afbräuda byggnadstomter, dess gator och allmänna platser, sådan
denna plan å den upprättade kartan funnes upptagen, i nåder fastställa, att
bringas till verkställighet i den mån sådant utan förnärmande af enskilds rätt
kunde ega rum, hvarjemte med afseende å de stora och kännbara förluster, som
drabbat köpingens invånare samt svårigheten för dem att under dåvarande förhållanden
bekosta hela den för regleringen erforderliga summa, och då Ronneby
köping i folkmängd och rörelse vore fullt jemförlig med flere bland rikets städer,
hvilka vid inträffade större eldsvådor blifvit med bidrag af allmänna medel hugnade,
Eders Kongl. Majit beslöt att till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
nådig Proposition om anvisande af ett bidrag utan återbetalningsskyldighet
för nämnda ändamål till belopp af 30,000 Riksdaler, med vilkor att den ifrågasatta
vattenledningen blefve utförd på ett för dess framtida vidmakthållande betryggande
sätt genom användande dervid af jernrör samt att utläggning och planering
af gator och allmänna platser verkställdes under ledning af sakkunnig
person.
Tillika och på det att köpingens reglering måtte kunna så skyndsamt som
möjligt bringas till stånd, anbefallde Eders Kongl. Majit Stats-kontoret att, efter
reqvisition af Läns-Styrelsen i Blekinge län, inom förenämnda belopp af 30,000
Riksdaler, i mån af behof förskjuta dertill erforderliga medel, så framt köpingens
invånare på kommunalstämma åtogo sig att, för den händelse Rikets Ständer
skulle föreskrifva återbetalning af större eller mindre del af det sålunda förskjutna
beloppet, kommunen då skulle detsamma återgälda å de tider Rikets Ständer
kunde finna skäligt bestämma.
Enligt i Stats-Kontoret erhållen upplysning har, efter det så beskaffad förbindelse
blifvit af köpingens invånare vid kommunalstämma ingången och till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län aflemnad, hela det anvisade
beloppet, 30,000 Riksdaler, blifvit lyftadt i Stats-Kontoret, som, till följd
af reqvisitioner från vederbörande Läns-Styrelse, för ändamålet utbetalt:
56 Bil. N:o 5 tilt Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1.863.
den 21 September 1864 R:dr 15,000
„ 21 December
„ 7,500
„ 5 Juli 1865
„ 7,500
Summa R:dr 30,000
Slutligen får jag i underdånighet nämna, att, enligt hvad Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande upplyst, värdet å de vid ifrågavarande eldsvåda nedbrunna
fastigheter uppskattats till R:dr 718,515: 33
och värdet af den vid samma tillfälle förstörda lösegendom till „ 502,431: —
hvadan hela förlusten uppgått till 1,220,946: 3 3
under det att den influtna brandskadeersättningen utgjort för fastigheter
451,283: —
för lösegendom  336,032: — 7gy 315.
hvartill komma gåfvomedel  54,654: —
eller tillsammans R:dr 841,969: —
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts här ofvanförmälde nådiga beslut
och med afseende å den svåra hemsökelse Ronneby Köping genom ifrågavarande
eldsvåda lidit, torde Eders Kongl. Maj:t i Nåder föreslå Rikets Ständer
att, till bidrag vid regleringen af köpingens nya område, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
anvisa 30,000 Riksdaler till godtgörande af det från StatsKontoret
i nämnde hänseende, under vissa vilkor, redan utbetalda belopp.
Sedan i Ministeriel väg inbjudning skett angående Sveriges deltagande uti
en allmän exposition af åkerbruks-, industri- och konstalster i Paris år 1867 har
Eders Kongl. Maj:t den 21 näst.lidne April i nåder förklarat att, då erfarenheten
ådagalagt, att vid hittills anordnade allmänna större expositioner de flesta Stater,
med anspråk på högre utveckling och med tillgång på värdefulla industri- och
slöjdarbeten samt konstalster, deruti tagit del, och Rikets Ständer, vid föregående
likartade utställningar, uttalat sig för landets deltagande i desamma samt för ändamålet
då anvisat erforderliga medel, om hvilkas anordnande till förevarande
exposition tiden nu jemväl medgåfve att till Rikets näst sammanträdande Ständer
göra nådig framställning, — åtgärder äfven nu borde vidtagas, på det att
Sverige vid ifrågavarande exposition icke lemnades orepresenteradt, dervid hufvudsakliga
ordnandet af hvad med denna angelägenhet egde gemenskap skulle, i
likhet med hvad förut egt rum, öfverlemnas åt dertill utsedde sakkunnige komiterade,
i hvilket afseende Eders Kongl. Maj:t förordnat, att den Central-komité,
som under förenämnde dag blifvit utsedd att utöfva högsta ledningen af den till
år 1866 utsatta industri-utställningen i Stockholm, jemväl skulle utgöra den myndighet,
hvilken egde att för Sverige dels öppna de närmare underhandlingar med
den redan tillsatta Kejserliga Franska Komitén, hvilka af omständigheterna kunde
påkallas, dels inom landet vidtaga nödiga åtgärder till befrämjande af Sveriges
värdiga uppträdande vid utställningen.
Med
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 57
Med anledning häraf och dä det icke låter sig med någon säkerhet beräkna
till hvad belopp kostnaderne för Sveriges deltagande i förberörde exposition
kunna uppgå och desamma icke ens lära blifva bestämda under Rikets Ständers
sammanvaro, men någon ledning vid bedömandet torde kunna hemtas af erfarenheten
vid sednaste allmänna exposition i London år 1862, för hvilken utgilterua
uppgingo till 159,384 Riksdaler 18 öre, deraf likväl 20,000 Riksdaler utgjordes
af understöd åt medellösa skickliga industriidkare, hvilka bereddes tillfälle att besöka
expositionen, — får jag i underdånighet föreslå att Eders Kongl. Majit
måtte af Rikets Ständer- begära deras medgifvande att de nödige kostnaderne för
nu ifrågavarande exposition må på förskottstitel anordnas för att sedermera blifva
i behörig ordning till godtgörande anmälde.
I afseende å alla de öfrige delar af Sjette HufvudOteln, hvaruti någon för*
höjning eller nedsättning icke blifvit af mig ifrågaställd, hemställer jag i underdånighet
att Riks-Staten må blifva oförändrad.
Stats-Rådets öfrige ledamöter instämde uti hvad Departements-Chefen i
alla här förut omförmälde frågor föreslagit;
och täcktes Kongl. Majit, hvad sålunda blifvit af Stats-Rådet
tillstyrkt, till alla delar gilla; i följd hvaraf utdrag af Protokollet
skulle till Einans-Departementets Expedition afgå, på
det de nu af Kongl. Maj:t beslutade framställningar till Rikets
Ständer måtte varda i Kongl. Majits Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof intagne.
Efter såluuda afslutad behandling af de med ordinarie anslagen å Sjette
Hufvudtiteln samband egande frågor, föredrog Departements-Chefen vidare inkomna
framställningar beträffande erforderliga anslag till öfriga under samma kufvudtitel
hänförliga tillfälliga behof, och anförde dervid i underdånighet:
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader har uti underdånigt memorial
af den 16 nästlidne September på förut öfligt sätt framlagt underdånigt
Generalförslag rörande allmänna väg- och vattenbyggnadsanläggningar, för hvilkas
utförande statsbidrag blifvit ifrågasatt, dervid Styrelsen i underdånighet anfört,
att de vilkor och föreskrifter, som varit under tiden alltifrån 1840—1841 årens
riksdag gällande, fortfarande visat sig så fördelaktiga och ändamålsenliga för kontrollens
handhafvande m. m., att Styrelsen, med stöd af den vunna erfarenheten,
funnit sig böra på det högsta i underdånighet förorda:
att för hvarje företag, som af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer hugnas
med anslags eller låneunderstöds åtnjutande tili utförandet, arbetsdirektion
Bih. till R. St. Prot 1865 1866. 1 Sami. I Afd. 6 Höft. 8
58 Bil. N:o 5 till Kongl, Maj:tu Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket \1865.
bör inom orten af intresscnterne utses, för att å deras vägnar under nödig kontroll
ansvara för arbetets utförande; samt att dessa direktioner genom kontrakter,
iör hvilkas fullgörande, der Eders Kongl. Maj:t finner nödigt så, stadga, säkerheter
höra ställas, måste tillförbinda intressenterne att, mot utbekommande af beviljadt
statsbidrag, inom viss tid och med rättelse efter nådigst gillad arbetsplan,
utföra och fullborda arbetena utan att ytterligare understöd från det allmänna kan
påräknas.
I berörda generalförslag äro främst antecknade de företag, som enligt i
nåder gillade arbetsplaner och antagna kontrakter om utförandet blifvit påbörjade
under den nu löpande statsregleringsperioden, men för hvilka Rikets sednast församlade
Ständer till utgående anvisat endast viss del af de statsbidrag, som beviljats.
Dessa anläggningar äro:
Segelleds öppnande från Hattefura vid Wenern förin Köpmannabro till sjön Stora Lee.
Härtill beslutade Rikets sednast församlade Ständer, att ett statsbidrag af
en million Riksdaler bör utgå med 200,000 Riksdaler såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
och 800,000 Riksdaler såsom lån, utaf hvilket bidrag halfva
anslagssumman 100,000 Riksdaler och af lånet 450,000 Riksdaler finge under nu
innevarande Statsregleringsperiod utbetalas. Genom Kongl. Maj:ts deu 24 Februari
innevarande år meddelade beslut har den ändring i ursprungliga planen för
detta arbetes utförande blifvit, till fördel för trafiken, i Nåder fastställd att, i
stället för anläggandet af en. med afseende å lokala svårigheter för kanalbyggnad,
föreslagen jernväg af 2,350 fots längd vid Håfveruds bruk, skall, medelst aqumduct,
öfver vattenfallet derstädes och anbringandet af slussar, beredas en oafbruten segelled
emellan Wenern och de flere sjöar och vattendrag, som genom kanalanläggningen
dermed förbindas.
Det bolag, som genom kontrakt förbundit sig fullborda ifrågavarande kanalanläggning
inom utgången af 1868, har inkommit med underdånig ansökan, att
Eders Kongl. Majit, för att befordra kanalledens snara fullbordande, täcktes till
Rikets nu sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition derom, att återstoden
af det utaf seduaste Ständer till ifrågavarande kanals utförande utlofvade anslag
och lån måtte få utbetalas omedelbart efter Riksdagens början, utan afbidan af
uppgörelse utaf statsreglering^.
För utsträckning af Kinda båtled från sjön Rengen till Linköpings hamn beviljades
vid förra riksmötet ett statsbidrag af 875,000 Riksdaler, hälften såsom
anslag och hälften såsom lån, af hvilket statsbidrag 470,000, hälften såsom anslag
och hälften såsom lån, skulle under innevarande statsregleringsperiod utbetalas.
Det bolag, som genom kontrakt förbundit sig att fullborda arbetet enligt
fastställd plan inom 1870 års slut, har påbörjat och mod drift hittills fortgått med
anläggningarna.
För anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika kyrka och vidare till Åsele
inom Westerbottens län beviljades ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 100,000
Riksdaler, hvaraf dock endast hälften, eller 50,000 Riksdaler, finge utgå under
innevarande statsregleringsperiod.
Härför har plan blifvit i nåder gillad den 15 April 1864 och kontrakt antagits
om vägbyggnadens utförande inom den 1 Oktober 1869.
För anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken och Ramsjö kyrka
beviljades vid förra riksmötet 50,000 Riksdaler, hvaraf blott 25,000 Riksdaler
skulle under innevarande statsregleringsperiod utgå.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865. 59
Menigheten har genom kontrakt åtagit sig att efter gillad plan utföra anläggningen
till den 1 Oktober 1867.
För sänkning och upprensning af Lida å beviljades ett låneunderstöd af
126,000 Riksdaler, hvaraf dock under innevarande statsregleringsperiod fått lyftas
endast 46,000 Riksdaler. Arbetsplan har blifvit i nåder gillad den 26 Februari
1864 och kontrakt om arbetets utförande till den 1 Oktober 1870 antagits den 26
Maj sistlidna år.
Sedan ifrågavarande generalförslag inkommit har Styrelsen afgifvit utlåtande
öfver en genom Eders Kongl. Majtts Befallningshafvande i Elfsborgs län
insänd och förordad ansökning af Styrelsen för Dalslands kanalaktiebolag om nådig
proposition till Rikets Ständer angående anslag och lån för sjön Östra Siléns
förening genom kanal och slussar med Westra Silen, hvilken redan genom det
pågående arbetet med nämnda kanal sättes i förbindelse med öfriga genom kanalen
förbundna vattendrag. Kostnadsförslaget öfver arbetet slutar sig på 76,500
Riksdaler och, i afseende å den blifvande nyttan för ortens kommunikationer utaf
den ifrågasatta kanaliseringen, yttrar sig Styrelsen, att densamma synes vara
ovedersäglig, enär sjön Östra Silen är ganska vidsträckt och en ej ringa industri
omkring densamma redan utvecklats, ehuru transporterne derifrån varit särdeles
svåra och betungande. I betraktande af allt detta och då för utförandet af företaget
blifvit såsom direkt anslag ifrågasatt endast 12,750 Riksdaler, hvaremot
51,200 Riksdaler begäras såsom låneunderstöd, anser sig Styrelsen ega fullt skäl
att förorda anvisandet af dessa belopp, så att kanaliseringen emellan Westra och
Östra Bilen kunde utföras jemntidigt med de arbeten, som redan äro under verkställighet
för att åvägabringa segelled till Wenern ifrån en betydlig del af Dalslands
sjösystem.
Jemte det jag instämmer med Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
i förordnande af sist omförmälda kanaliseringsarhete, hvars samtida utförande
med de öfriga nu pågående arbetena inom Dalsland är af väsendtlig vigt,
får jag, med fästadt afseende ej mindre å nu befintlige disponibla tillgångar, än å
de tider, då, enligt ingångna kontrakt, de af Rikets Ständer redan understödda
förut omförmälda allmänna arbeten skola afslutas. i underdånighet hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer äska, att för år 1867 måtte af de
redan vid förra Riksdagen beviljade bidragen anvisas:
till segelledens öppnande från Hattefura vid Wenern förbi Köpmannabro till sjön
Stora Lee, anslag  50,000 R:dr,
lån
180,000 „
Summa 230,000 R:dr,
för utsträckningen af Kinda båtled från sjön Pengen till Linköpings
hamn, anslag  60,000 R:dr,
lån  60,000 „
Summa 120,000 R:dr,
60 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prog. N:o 1, om Statsverket 1865.
för anläggning af väg från Öhrträsk till Fredrika kyrka oell vidare
till Åsele inom Westerbottens län, anslag'
20,000 R:dr,
för anläggning af väg mellan Letsbo by i Ljusdals socken och Ramsjö
kyrka, anslag  25,000 „
för sänkning och upprensning af Lida å, lån
80,000 R:dr;
samt att för sjöarne Westra och Östra Siléns förening medelst kanal och slussar, i
sammanhang med pågående arbetena vid Dalslands kanal, Rikets Ständer må bevilja
ett belopp af 63,950 Riksdaler, deraf 12,750 Riksdaler såsom anslag och
51,200 Riksdaler såsom lån att utbetalas under år 1867 med 35,000 Riksdaler,
deraf såsom anslag  7,000 R:dr,
såsom lån
28,000 „
De jernvägsanläggningar, till hvilka statsbidrag blifvit föreslagna, — häruti
icke inräknade sådana, som hos Eders Kongl. Majit äro i underdånighet anmälda
att blifva såsom statsbanor utförda, — äro följande:
l:o från Frövi station på Örebro—Arboga-banan till Fahlun;
2:o från Christianstad till Sölvesborg;
3:o från Moholms station å Vestra Stambanan till Mariestad;
4:o från Håkanstorps station å Herrljunga— Wenersborgs— Uddevalla-banan till
Lidköping;
5:o från Dalkarlsbergs grufvefält till sjön Wikern samt vidare till Carlsskoga
faktori och sjön Möckeln, och
6:o från Sundsvall till Stöde sjö i Wester-Norrlands län.
Då frågan om anslag till nu omförmälde jernvägsanläggningar lämpligast
torde förekomma samtidigt med pröfningen af förslagen till fortsättande af Statens
jernvägsbvggnader, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit, utan
att nu i dessa frågor meddela beslut, ville framdeles taga dem under Nådigt öfvervägande.
I förslaget äro ytterligare antecknade fem särskilda Kanal-leder, men ingen
af beskaffenhet att densamma ansetts böra uppföras i första klassen, der de företag
antecknas, som Styrelsen anser företrädesvis vara förtjenta af statsunderstöd.
Bland Hamnbyggnader förekomma följande i första klassen uppförda:
Hamnens vid. Ystad utvidgande. Om detta arbete yttrar Styrelsen, att sedan
jernvägen från Eslöfs station å Södra stambanan till Ystad ernår fullbordan,
blir det till underlättande af sjöfartsrörelsen och jernvägstrafiken, som vid nämnde
stad med hvarandra komma att få ett synnerligt samband, oundgängligt, att stadens
hamnbassin utvidgas inåt land midtför jernvägsstationen, dels lör att underlätta
personbefordring samt last- och lossning af anländande och afgående gods och
varor, dels ock för att under alla väderleksförhållanden och vindriktningar hafva
skydd beredt åt de ångfartyg, hvilkas turer torde komma att bestämmas i sammanhang
med ankomst- och afgångstiderna för bantågen å jernvägen. Plan för
hamnbassinens utvidgande i dylik syftning har blifvit upprättad och kostnadsberäkningen,
hvaruti likväl ingår ombyggnad utaf den nuvarande mycket förfallna
stora lastbryggan, slutar å en summa af 125,000 rdr. Ystads stadsfullmäktige
Bil. N:o 5 till Kongl. Majds Nåd. Prog. N.o 1, om Statsverket 1865. 61
hafva, med uppgift om att kommunen redan för andra allmänna företag ådragit
sig en skuldsättning af nära 600,000 rdr, i underd. anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
måtto i nåder till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition,
att den förenämnda kalkylerade summan, 125,000 rdr, för utvidgning af hamnen
och lastbryggans ombyggnad måtte anvisas dels som anslag och dels som lån; och
Eders Kongl. Maj:t har i anledning häraf den 4 nästlidne Augusti i nåder anbefallt
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader att taga ärendet under öfvervägande
vid upprättandet af dess underd. generalförslag. Styrelsen, som för
sin del ansett ombyggnaden af gamla lastbryggan, beräknad att erfordra 30,000
rdr, vara en åtgärd, hvilken det tillhör kommunen att verkställa utan understöd
från det allmännas sida, har, enär hamnutvidgningen skulle komma att medtaga
endast 95,000 rdr, underdånigst hemställt, huruvida Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder
pröfva skäligt föreslå, att f deraf må blifva anslagna till företaget med jemnad
summa af 63,000 rdr.
Hamnens utvidgande och fördjupning vid Uddevalla. Den plan, som härför
blifvit upprättad, är beräknad till en kostnad af 118,646 rdr, dels för fördjupningsarbetct
och dels för byggnad af lastkaj vid den s. k. Badhusholmen, hvarest skulle
åvägabringas ett djup af 17 fot, hvaremot djupet i den inre hamnrännan bordo
inskränkas till 15 fot vid vanligt vattenstånd. Stadsfullmäktige hafva begärt, att
Eders Kongl. Maj:t ville i nåder aflåta proposition till Rikets Ständer om beviljande
af 79,0974 rdr såsom anslag utan återbetalniugsskyldighet och 39,548f R:dr
såsom lån; och som hamnförbättring vid Uddevalla är, i följd af den under arbete
varande jernvägen från Herrljunga station å vestra statsbanan, för rörelsen påkallad,
och detta företag alltså synes vara i det närmaste jemförligt med hvad här
näst förut blifvit underdånigst anfördt i afseende på den ifrågasatta utvidgningen
af Ystads bamnbassin, har Styrelsen funnit sig böra hemställa, huruvida Eders
Kongl. Maj:t skulle pröfva skäligt föreslå Rikets Ständer, att f af den beräknade
kostnaden må blifva till företagets utförande anvisad med summan jemnad till
79,000 rdr.
Med afseende å de betydliga uppoffringar, som ej mindre Ystad än Uddevalla
fått vidkännas för åstadkommande af do jernvägsanläggningar, som hafva
nämnde städer till slutpunkter; och då det synes vara af vigt att understödja sådana
företag, som afse beredandet af en tillökad rörelse i dessa kommuner, så att
genom stigande välstånd de må sättas i tillfälle att bära bördan af de betydliga
amorteringslån, för hvilka de i och för jernvägsanläggningarne och -andra företag
häfta, utgörande för hvardera staden omkring 600,000 R:dr, tillstyrker jag att Eders
Kongl. Majit måtto föreslå Rikets Ständer, hvilka flere gånger tillförene med anslag
utan återbetalningsskyldighet understödt bamnförbättringsföretag, att bevilja
för hamnens vid Ystad utvidgande ett anslag af 63,000 Riksdaler, deraf under år
1867 torde utgå 25,000 Rdr; samt till hamnens utvidgande och fördjupning vid Uddevalla
ett anslag af 79,000 Riksdaler, deraf under år 1867 skulle utgå likaledes
25,000 Rdr.
62 Bil. N:o 5 till Kongl. Majds Nåd. Prog. N:o 1, om. Statsverket 1865.
Väg- och brobyggnader samt vattenaftappningar, som äro af det större omfång
att bidrag till utförande icke anses kunna meddelas ifrån de fonder, som för dylika
arbetens understödjande förutsättas blifva ställda till Kongl. Majds disposition. De
härvid i l:sta klassen uppförda äro följande, med för hvardera föreslaget under
-
stödsbclopp:
Väganläggning från Åsele till Wilhelmina kyrkoby i Westerbottens
län  Rdr 50,000: —
Väganläggning från sjön Bolmen till Wieslanda jernvägsstation
å statens Södra stambana inom Kronobergs län  „ 150,000: —
Omläggningar å landsvägen mellan Wetlanda och Senarps gäst
gifvaregårdar
i Östra härad af Jönköpings län  „ 40,000: —
Vägomläggningar inom Lindes och Ljusnarsbergs församlingar
af Örebro län  „ 68,600: —
Vägomläggningar och förbättringar å vägen inom Westerdalarna
mellan Komtillmåtta och Rågsvedens gästgifvaregår
dar
„ 43,300: —
Väganläggning från Linde stad i Örebro län till Kolsva bruk i
Westmanland , . . „ 43,400: —
Vägbyggnad från Ramsele sockens gräns genom Fjällsjö till Bodums
kyrka samt vidare derifrån till Tåsjö kyrka
,, 76,250: —
Rensningar för flodvattnets afledande i en del af Umeå eif ... ,, 1.1,000: —
Sänkning af Finja sjö och en del af Alma å i Westra Göinge
härad af Christianstads län  „ 43,000: —
Utdikning af Långebro mosse på Öland af 755 tunnlands eller 4,229 qvadratrefvars
område, med kostnad för utdikningen beräknad till 17,351 Rdr 40 öre.
Delcgarne, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes intygande,
uteslutande bestå af Småkemmanslotters innehafvare, hafva begärt att erhålla
17,351 Rdr 40 öre, eller hela den för utdikningen beräknade kostnaden, såsom statsbidrag,
och att derutaf 9,000 Rdr måtte dem förunnas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
samt 8,351 Rdr 40 öre såsom räntcfritt lån att återbetalas med
5V per år. Enär de hittills gällande vilkoren för aftappningsunderstöds erhållande
från för dylika ändamål vid riksmötena afsatta fonder varit, att jordegarne tillförbundits
utföra arbetena med rättelse efter gillade planer emot att undfå räntebärande
amorteringslån, som motsvarat hälften af de i förslag beräknade utdikningskostnaderna;
och då Långebro mosse icke på dylika vilkor torde blifva utdikad,
bar Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader ansett sig böra hemställa,
att frågau om bidrags meddelande till detta aftappningsföretag måtte blifva i Nåder
hänskjuten till Rikets Ständers pröfning och afgörande; hvarjemte Styrelsen i
afseende å förut omförmälde rensningar för flodvattnets afledande i en del af Umeå
eif anmärkt att det föreslagna arbetet omfattar bortsprängniug af berg-uddar å elfvens
stränder vid Bergforssen för att utvidga vattnets scktions-area och derigenom
från öfversvämningar befria de ofvan forssen belägna låglåndta stränderna till omfång
af 12,404 qvadratrefvar. Enligt Kongl. Maj:ts beslut den 24 Februari innevarande
år har Styrelsen erhållit befallning att i Generalförslaget upptaga det till
en kostnad af 21,400 Rdr beräknade företaget, till hvars utförande Kongl. Maj:t
förklarat sig vilja föreslå Rikets Ständer anvisande af ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 11,000 Rdr.
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 63
Då några särskilda anledningar, enligt mitt. förmenande, icke förefinnas att
söka bereda intressenterne i Långebro mosse på Öland större fördelar vid utdikningen
deraf än som lemnäs vid andra dylika företag, anser jag mig icke böra
tillstyrka aflåtandet af Nådig Proposition i ämnet; hvaremot jag, med afseende å
hvad här ofvan finnes anmärkt, i afseende å rensningar för flodvattnets afledande i
en del af Umeå eif, får i underdånighet hemställa, att hos Rikets Ständer må
äskås anvisande till detta företag af ett anslag utan återbetalningsskyldighet af
11,000 Rdr, deraf under år 1867 bör utgå 5,000 Riksdaler.
Under åberopande deraf att Rikets Ständer vid föregångna riksmöten till
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga disposition anvisat en särskild fond till understöd för
smärre hamnanläggningar, brobyggnader samt mindre årensning sarbeten till bildande
af flott- eller farleder, hvilken fond hittills utgått såsom anslag utan återbetalningsskyldighet
mod ‘20,000 Riksdaler om året, har Styrelsen hemställt att enahanda
belopp hos Rikets Ständer nu skulle äskas.
Yidare har Styrelsen i generalförslaget uppfört följande understödssummor
till inom särskilda delar af Riket föreslagna arbetsföretag, till förbättring af vägar
samt vattenaftappningar, för hvilka företag arbetsplaner redan blifvit upprättade
och funnos i Styrelsens arkiv förvarade, nämligen:
Till vägarbeten.
Första klassen  1,006,660 Rdr.
Andra d:o
603,180: „
Tredje d:o
153,500: „
Summa Rdr 1,763,340: —
Till vattenaftappningar och uldikningar.
a) i afseende på frostafledande utdikningar i de Norra länen . . . 368,024 Rdr
b) vidkommande utdikningar i Rikets öfriga län:
Första klassen
115,625 Rdr.
Andra d:o
145,375: „
Tredje d:o
24,885: „
Summa Rdr 285,885: —
I sammanhang med ofvanantecknade upplysningar angående ifrågasatta vägarbeten
har Styrelsen i underdånighet anmält, att, sedan Rikets sednast församlade
Ständer anhållit att undersökningar måtte anställas och kostnadsförslag upprättas
i och för omläggningen af allmänna landsvägen mellan Enångers kyrka uti
Helsingland samt gränsen mot Westerbottens län, samt Eders Kongl. Maj:t den
13 Mars 1863 anbefallt Styrelsen att låta anställa omförmälde undersökningar, så
hafva desamma blifvit utförde, men fullständiga handlingar inkommit endast rörande
vägomläggningarne inom Helsingland. De öfriga innehades ännu af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Wester-Norrlands län, i och för vederbörande
menigheters hörande.
Med anledning af särskild underdånig framställning från Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Wester-Norrlands,
64 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Westerbottens, Norrbottens och Jemtlands län, har Styrelsen uti särskildt utlåtande
don 11 nästlidne Augusti tillstyrkt afsättandet itnder instundande statsregleringsperiod
af enahanda belopp för utdikningar till frostländighetens förminskande
inom de Norrländska länen, som förut varit beviljadt, hvaremot Styrelsen afstyrkt
Läns-Styrelsens i Norrbottens län tillika gjorda framställning att en särskild
summa deraf måtte till sagda läns utdikningsarbeten reserveras.
Likaledes uti särskildt underdånigt utlåtande af den 23 nästlidne Augusti
har Styrelsen, i anledning af Läns-Styrelsens i Wermland gjorda framställning
derom, att understöd ifrån nu ifrågakomne fond icke måtte inskränkas till Elfdals,
Eryksdals och Jösse härader inom länet, utan utsträckas äfven till Nordmarks
härad, hvilket med hänsyn till frostländighet och invånarnes fattigdom vore lika
vanlottadt som de sex nordliga länen och de tre förenämnda häraderne i Wermland.
Styrelsen har under hänvisning till den upprättade tablån anmärkt:
att om alla de från norra länen hittills anmälde frostafledande myrutdikningarne
skulle erhålla statsbidrag till föreslagna belopp, erfordrades dertill 368 000
Rdr; och
att om ifrågasatte utdikningarne i Rikets öfriga län skulle kunna undfå do
understöd, som Styrelsen ansett sig ega skäl att för do särskilda företagen i underdånighet
anteckna, så hehöfdes härför 286,000 Rdr.
Åtskilliga bland de antecknade företagen, mest de till norra länen hörande,
men äfven några af dem, som blifvit ifrågasatta inom Rikets öfriga län, äro emellertid,
enligt Styrelsens åsigt, om än nyttiga, dock icke af den vigt, att understöd
till utförandet skäligen bör företrädesvis i underdånighet förordas.
Fastän med säkerhet kan förutses, att en mängd planer med ansökningar
om bidrag till utförandet skall komma att successivt ytterligare ingå, måhända
mest från de norra länen, i fall de frostafledande utdikningsarbetena derstädes fortfarande
blifva med anslag utan återbetalningsskyldighet understödda, har Styrelsen
likväl ansett sig, i öfverensstämmelse med hvad bär ofvan blifvit anmärkt, böra
i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t till Rikets Ständer icke må i
Nåder aflåta förslag om större fond till frostafledande utdikningar i norra länen under
den tillstundande statsregleringsperioden, än lika med hvad som under denna
period för tre år utgått, eller 300,000 Rdr; men att deremot för aftappningars
understödjande i Rikets öfriga län måtte, i stället för 150,000 Rdr under tre år,
som vid nästlidna riksmöte beviljades, nu blifva i Nåder äskad en fond af 300,000
Rdr, samt framställning dervid göras, att, på sätt förhållandet varit vid flere föregående
riksdagar, utom de två sednast förlidna, dessa medel måtte få utgå med
i såsom lån och 1 såsom anslag utan återbetalningsskyldighet.
På grund af sålunda anförda förhållanden får jag, som icke instämmer i
Styrelsens förslag om anvisande af bidrag utan återbetalningsskyldighet äfven till
vattenaftappniugar i södra och mellersta Sverige, och då befintliga tillgångar icke
lära medgifva tillökning i denna fond, i underdånighet förorda, att Eders Kongl.
Maj:t ville föreslå Rikets Ständer att för år 1867 anvisa:
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. N:o 1, om. Statsverket 1865. 65
l:o till fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar  150,000 R:dr;
2:o till understödjande af sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar inom
Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs
län samt Elfdals, Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader i Wermlands
län, som företrädesvis afse att förminska frostländigheten  100,000 R:dr;
3:o till lånefond för befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka
trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom Rikets öfriga delar 50,000 R:dr;
l:o till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader samt upprensningar
af åar och farleder, anslag  20,000 R:dr.
Beträffande så väl vilkoren för erhållande och åtnjutande af statsbidrag till
allmänna arbeten af ofvanomförmälda särskilda slag, som kontrollen å ax-betenas
utförande enligt fastställde planer, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Majit måtte föreslå Rikets Ständer bibehållandet af de i berörde afseenden nu
gällande föreskrifter.
Vidare har Styrelsen i underdånighet åberopat behofvet deraf, att tillräckliga
medel finnas för bekostande af icke blott undex-sökningar, utan äfven oundgängliga
inspektioner till kontrollen å de under utförande varande arbetens ändamålsenliga
fortgång efter gillade arbetsplaner, som ock derå att äldre anläggningar
af vederbörande bolag eller menigheter hållas vid makt, hvadan Styrelsen i
underdånighet föi-eslagit, att Eders Kongl. Majit täcktes till nu sammanträdande
Rikets Ständer aflåta Nådig framställning om att till rese- och inspektions- samt
undersökningskostnaders och expensers bestridande för allmänna arbeten under
Statsregleringsperioden måtte fortfarande blifva anvisad en årlig summa af 30,000
Riksdaler.
Till aflöning för Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vatt enbyggnader samt
dess tjenstebiträden såväl i hufvudstaden som i landsorterne har af Rikets sednast
församlade Ständer anvisats för löpande Statsregleringsperioden 28,900 Rdr åi-ligen.
Dessa medel utgå, enligt af Eders Kongl. Majit i Nåder utfärdad aflönings
-
stat den 13 November 1863, sålunda:
En Öfver-Direktör och Chef i Styrelsen lör Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, samt tillika Chef för Väg- och Vattenbygg
nads-Corpsen
Ridr 6,000: —
En Byrå-Chef för tekniska detaljei-, tillika Öfverste-Löjtnant i
nämnde Corps  ,, 1,500:
En Kamrerare och Kansli-ledamot
„ 2,500: —
Tekniska biträden vid Styrelsens byrå:
en å 1,200 R:dr,
en å 1,000 „
en å 800 „ „ 3,000: —
En Förste Kanslist och Registrator . . .
„ 1,800: —
En Andre Kanslist  1,000: —
En Vaktmästare  „ 500: —
Transport R:dr 19,300: —
Bih. till K. St. Fröt. 1865 1866. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 9
66 Bil. N:o 5 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Transport R:dr 19,300: —
Fem Distrikt-Chefer, tillika Majorer i Väg- och Vattenbyggnads
Corpsen,
å 1,200 R:dr hvardera  „ 6,000: —
Sex Distrikt-Adjutanter, hvaraf 2 i norra och 1 i hvartdera af de
1 öfriga distrikten å 600 R:dr  „ 3,600: —
Summa R:dr 28,900: —
Dti förra underdåniga generalförslaget hade Styrelsen hemställt, att, enär
Distrikt-Chefernes och Distrikt-Adjutanternes tid, i den mån som inspektions-förrättningar
och granskningar af planer årligen ökats, numera lemnade mindre tillfälle
än förut till extra förtjenster, billigheten syntes påfordra, att Staten aflöuade
dessa tjenstemän något högre, i följd hvaraf Styrelsen föreslog en löneförhöjning
till hvardera af de 5 Distrikt-Cheferne af 600 Rdr, tillsammans 3,000 R:dr, och
till hvardera af de 6 Distrikt-Adjutanterne af 150 R:dr, elior tillsammans 900 R:dr.
Eders Kongl. Maj:t, som i Nåder gillade Styrelsens åsigt, behagade till
Rikets Ständer aflåta förslag om nämnde lönetillökningar, hvilka likväl icke blefvo
af Rikets Ständer beviljade; men Styrelsen har ansett sig nu kunna och böra i
underdånighet hemställa, huruvida icke förnyad proposition rörande denna fråga
må i Nåder till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåtas, i hvilket fall aflöningsanslaget
skulle komma att under nästa statsregleringsperiod utgå med 32,800
R:dr per år.
Styrelsen, sorn förklarat sig hysa den åsigt, att det för bildandet af Vägoch
Vattenbyggnads-elever, deraf större delen efter genomgångna fullständiga examina
och praktiska öfningar söker inträde på Väg- och Vattenbyggnads-corpsen,
är ändamålsenligast att lärokursen vid högre Artilleri-läroverket får såsom hittills
af dem bevistas och examen derstädes afläggas, har i följd häraf i underdånighet
hemställt, det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåta Nådig framställning
om att enahanda anslagsbelopp, som vid förra riksmötet anvisades, måtte
fortfarande för nämnde ändamål få utgå under tillstundande statsregleringsperiod,
nämligen:
till lärare per år
3,000 R:dr
och till stipendier  3,000 ,,
I öfverensstämmelse med hvad Styrelsen i underdånighet förordat, hemställer
jag i underdånighet, att de föreslagna anslagsbeloppen må hos Rikets Ständer
äskas. Väl afslogs vid förra riksdagen den sökta förhöjningen i aflöning för Distrikt-Cheferne
och Distrikt-Adjutanterne på den grund, att de ansågos vara i tillfälle
att genom utförande af större eller mindre arbeten åt enskilde förskaffa sig
extra inkomster, som åtminstone för en del af dem förmenades uppgå till icke
obetydliga belopp; men då uppenbart är, att de aflöuingar, som för närvarande
utgå till dessa tjenstemän, icke äro afsedda att uteslutande bereda innehafvarne
tillräcklig bergning, samt de nu ifrågasatta förhöjningarne synas vara med billighet
öfverensstämmande och endast undantagsvis någon betydligare biförtjenst kan
för dem vara att påräkna, hemställer jag om förnyande af enahanda framställning
till instundande riksdag som den, hvilken skedde vid den sistförflutna. Frågan
Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 67
om förflyttande af undervisningen för Civil-ingeniörer från högre Artilleri-läroverket
vid Marieberg till annat läroverk är ännu icke slutligen afgjord. Af Rikets
Ständer torde således af Eders Kongl. Maj:t äskas följande anslag:
till undersökningar, inspektionskostnader och expenser för allmänna
arbeten  30,000 R:dr;
till aflöning för Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader samt dess
tjenstebiträden, såväl i hufvudstaden som i landsorterue  32,800 R:dr;
till arfvode för Civil-ing enior ers undervisande vid Mariebergs Artilleri-läroverk
eller den läroanstalt, som i följd af väckt fråga om denna undervisnings förflyttande
kan framdeles i Nåder bestämmas  3,000 R:dr;
samt till stipendier för elever, som genomgå den för Civil-ingeniörer bestämda
kurs
3,000 R:dr.
Hvad Departements-Chefen sålunda föreslagit och tillstyrkt biträddes af
Stats-Rådets öfrige ledamöter
och blef af Kongl. Maj:t till alla delar i nåder gilladt, hvarjemte
Kongl. Maj:t förordnade att utdrag af protokollet skulle
Einans-Departementets Expedition meddelas till behörigt iakttagande
vid upprättande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Rikets Ständer om Statsverkets tillstånd och behof, uti
hvilken proposition borde gifvas Rikets Ständer tillkänna att
Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader generalförslag
rörande understöd för ifrågasatta allmänna arbetsföretag
komme att meddela Rikets Ständers Stats-TJtskott, äfvensom
att de kartor, kostnadsförslag och öfriga handlingar, hvilka
för vidare upplysning i dessa ämnen kunde varda för Rikets
Ständer erforderliga, blefve hos bemälde Styrelse att tillgå.
Ex protocollo
W. Th. Strokirk.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1865.
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 1
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 13
Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geee,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve Manderström,
samt
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Finans-departementet, Herr Statsrådet Friherre Gripenstedt anhöll
i underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga ompröfvande de delar af Statsregleringen
vid nu instundande Riksdag, hvilka tillhöra nämnda Departements föredragning;
hvarvid först förekom beräkningen af Statsverkets tillgångar för de behof, som
borde fyllas vid ifrågavarande statsreglering.
I sådant afseende anmälde Herr Departements-chefen underdånigst, hurusom i den
af Statskontoret under den 26 nästlidne Juli afgifna berättelse om Statsverkets förvaltning,
tillstånd och behof, hvilken berättelse i hvad densamma rörde beräknandet af
anslagen å Riksstatens 2:dra, i:de, 5:te, 6:te och 8:de hufvudtitlar blifvit vederbörande
Statsdepartements-chefer särskildt delgifven, Statsverkets tillgångar voro, dels med ledning
af räkenskaper och handlingar för åren 1861 —1863, dels på grund af särskilda
förhållanden, uppgifna på följande sätt, nemligen:
Ordinarie inkomster.
1:o) Ordinarie räntan, hvaraf den indelta anparten, sorn vid 1863 års Statsreglering
upptogs till 2,709,400 R:dr, nu — efter afräkning derifrån af numera till
Statsverket inflytande räntor, hvilka förut varit i Stat uppförda, till belopp dels af
1,304 R:dr 99 öre för Förste Landtmätaren i Westmanlands län, dels af 3,197 R:dr
81 öre för Landshöfdingebeställningen i Wester-Norrlands län, dels af 10 R:dr 50 öre
Bih. till R. St. Prot. 1865—-1866. 1 Sami. 1 Afd. I
2 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
utgörande s. k. limstenspenningar för Asp-, Brattforss-, Bohl-, Bjurbäcks-, Kohl-,
Stenbro- och Hadenskogs-hyttorna i Filipstads Bergslag under anslaget till bergsbrukets
befrämjande samt dels af 4,119 R:dr under anslaget till Jägeri-staten — funnits
utgöra 2,703,767 R:dr 70 öre och i jemnadt tal utförts med
R:dr 2,703,700: —
och den till Statsverket inflytande eller Kronan behållna delen, som
1863 beräknats till 1,957,000 R:dr och under åren 1861 —1863 i
medeltal utgjort 2,152,432 R:dr, nu upptagits till  2,150,000: —
2:o) Tiondespanmålen, hvaraf den indelta, som 1863 antogs till
656,650 kubikfot, värde 1,313,300 R:dr, nu, — med uteslutande derifrån
dels af 2,672 kub.fot 6 kannor, som varit uppförda i Stat för
Landshöfdingen i Wester-Norrlands län, men numera till Statsverket
O '
ingå, dels af 322 kubikfot 7 kannor indragen behagligtids förlänings
spanmål
under anslaget till Kleresi-staten samt dels af 412 kubikfot 3
kannor, som förut in natura utgått till Luleå och Piteå läroverk, men
numera ersättas lärarne kontant efter statspris, — beräknats till 653,242
kubikfot 4 kannor och med bibehållande af nuvarande statspris, 2 R:dr
kubikfoten, uppskattats till  1,306,485; —
och den Kronan behållna andelen, som 1863 upptogs till 143,000
kubikfot, värde 286,000 R:dr, men nu ansetts kunna beräknas till
147,000 kubikfot med värde efter 2 R:dr kubikfoten af  294,000: —
3:o) Tiondespanmålslösen efter bestämda pris, som 1863 beräknades
till 6,700 och nu uppförts till
6,800: —
4:o) Arrendemedel af kungsgårdar och andra kronolägenheter, hvilka,
1863 beräknade till: i penningar  R:dr 67,000: —
och i spanmål 132,000 kubikfot  264,000: —
331,000: —
under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort: penningar ... 62,207: —
spanmål 140,005 kubikfot  318,157: 3.3.
3 8 0,3 6 4: 33.
och nu, med tillägg bland spanmålen af det belopp, som antagits
komma att inflyta genom utarrenderande för kronans räkning af en del
från och med midfastan innevarande år indragna landstatsboställen, ansetts
kunna upptagas till: penningar  R:dr 62,000: —
spanmål 154,000 kubikfot  308,000: — 370 000-
5:o) Silfvertionde, Myntarélön och Slagskatt, som 1863 upptagits
till 15,000 R:dr, men nu med afseende å det belopp, hvartill denna
inkomst under åren 1861 —1863 verkligen uppgått, beräknats lika som
vid 1860 års Statsreglering eller till
16,000: —
Transport 6,846,985: —
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 3
Transport 6,846,985:
6:o) Kopparräntan, 1863 beräknad till 1,100 centner med ett
försäljningsvärde, efter 67 R:dr per centner, af 73,700 R:dr och nu
uppförd likaledes till 1,100 centner, men efter 69 R:dr per centner ••• 75,900:
7:o) Tionde Tackjernet, som vid de båda sednaste Statsregleringarne
beräknats till 17,000 centner k 2 R:dr eller 34,000 R:dr, och
nu med afseende å det belopp, denna afgift under åren 1861 —1863
verkligen utgjort, ansetts böra för nästa Statsregleringsperiod upptagas
till endast 16,000 centner, men med värde efter 2 R:dr 50 öre per
centner af
40,000:
8:o) Svafvelbrukstionden, 1863 upptagen till 4,000 R:dr men nu,
i anseende till denna inkomsts föränderlighet, nedsatt till
R:dr 3,000:
9:o) Mantalsp enning arne, som, 1863 beräknade till 525,000 R:dr
och utgörande 1861
R:dr 600,621
1862
630,865
1863
639,873
eller i medeltal
623,786: 33.
nu i anseende till folkmängdens årliga tillväxt ansetts kunna uppföras
till
640,000:
10:o) Bötesmedel, som vid de båda sednaste Statsregleringarne
beräknats till 90,000 R:dr, men nu i anledning af nya Strafflagens bestämmelser,
hvarigenom denna kronans inkomst kommer att betydligt
förökas, ansetts böra upptagas till
11:o) Kavalleri-regementenas hästvakansspanmål, uppförd såsom vid
de sednaste statsregleringarne till 140,175 kubikfot ä 2 R:dr
12:o) Ständiga rotevakansajgifter vid Skånska Infanteri-regementena,
beräknade såsom vid föregående statsregleringar till 14,500 kubikfot å
2 R:dr
13:o) Tillfälliga rotevakansafgifter, 1863 beräknade till 8,000 R:dr
men nu nedsatte till samma belopp, som antogs 1860 eller
14:o) Vakansafgifter af nyroterad jord, hvilka, 1863 upptagne till
56,000 R:dr, under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort 64,587 och
derföre nu ansetts kunna beräknas åtminstone till
15:o) Rotevakansafgift af utsockne frälsehemman i Halland, som
1863 antogs till 17,000 R:dr, men, då afgiften under åren 1861 —
1863 i medeltal utgjort 19,137 R:dr 33 öre, nu uppförts med
16:o) Trosspassevolansafgiften, beräknad lika som 1863 till
17:o) Båtsmansvakansafgiften, vid 1860 och 1863 års statsregleringar
uppskattad till 65,000 R:dr men nu med afseende å denna in
-
340,000: —
280,350: —
29,000: —
7,000: —
63,000: —
18,000:
26,500:
Transport 8,369,735: —
i
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Transport 8,369,735: —
komsts till en del mera ovissa beskaffenhet icke beräknad högre än vid
■1858 års statsreglering eller till
60,000: —
18:o) Kontrollstämpelmedel, som väl 1863 antogos till 22,000
R:dr och under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort 21,854 R:dr 67
öre, men, på grund deraf att denna inkomst år efter år minskats, nu
beräknats allenast till -t  20,000: —
19:o) Båk- och lotsmedlen, 1863 upptagna till 350,000 R:dr,
men nu, i anseende dertill att de under åren 1861 —1863 i medeltal
uppgått till 509,507 R:dr och visat sig vara i jemnt stigande, beräknade
till
500,000: —
20:o) Observationsmedel, uppskattade 1863 till 6,000 R:dr men
nu, såsom beroende af mera tillfälliga omständigheter, icke beräknade
högre än till  3,000: —
21:o) Extra medel och uppbörder, som 1863 beräknats till 100,000
R:dr, men under åren 1861 —1863 i medeltal utgjort 169,406 R:dr
33 öre och derföre nu ansetts kunna uppskattas till  120,000: —
22:o) Intressemedel, upptagna till enahanda belopp som 1863
eller till
5,000: —
Summa Ruut R:dr 9,077,735: —
Extra ordinarie inkomster.
A) Tullmedel, hvilka 1863 beräknats till brutto 13,500,000 R:dr och utgjort
1861  R:dr 15,354,076: —
1862
14,309,786: —
1863
15,364,713: _
1864
13,861,860: —
samt nu ansetts kunna upptagas till
14,000,000: —
B) Postmedel, som 1863 antagits till 1,500,000 R:dr, men då
de utgjort 1861
R:dr 1,675,446: —
1862
1,953,949: —
1863
2,128,820: —
nu beräknats komma att lemna
1,900,000: —
C) Stämpelpappersmedel, som uppskattats 1863 till 1,200,000
R:dr men åren 1861 — 1863 i medeltal uppgått till 1,699,713 R:dr
och derföre nu beräknats till  1,600,000: —
D) Bränvinsafgiften, 1863 upptagen till brutto 8,400,000 R:dr
men nu beräknad till åtminstone
8,700,000: —
Summa R:mt R:dr 26,200,000: —
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 5
Enligt den af Statskontoret sålunda uppgjorda beräkning skulle alltså under
nästa Statsregleringsperiod Statsverkets årliga ordinarie och extra ordinarie inkomster
tillsammans komma att utgöra R:dr Rimt 35,277,735.
Efter anmälan häraf yttrade Herr Departements-chefen:
»Vid denna Statskontorets beräkning anser jag mig böra i underdånighet göra
följande anmärkningar:
a) Derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna för godt i nåder förordna, att de
till Chefslönen vid f. d. Adelsfane-Regementet hörande indelta räntor skola till Stats
verket
indragas, hvarom framställning lärer komma att ske på Landtförsvars-departementets
föredragning, så torde den beräknade inkomsten af Kronans behållna ordinarie
ränta böra höjas med det belopp, hvartill ofvanberörda räntor på de sednare åren i
medeltal utgått eller i rundt tal 10,500 R:dr och den indelta ordinarie räntan deremot
minskas med samma belopp.
b) Mantalsp enning arne, som af Statskontoret upptagits till 640,000 R:dr, hafva väl
under det sista år, för hvilket deras belopp nu är kändt, eller 1863, uppgått till i det
närmaste berörda summa, men torde dock icke kunna för nästa statsregleringsperiod så
högt beräknas. 1863 hade nemligen ännu ej någon verkan inträdt af de vid sednaste
Riksdagen rörande denna afgift beslutade förändringar, hvilka jemlikt Kongl. Kungörelsen
den 24 April 1863 först från och med derpå följande år börjat tillämpas och
dessa förändringar hafva i anseende till derigenom skedda nedsättning i afgiften för
qvinnor till hälften, hvilken nedsättning icke lärer uppvägas af den förhöjning, som i
andra afseenden egt rum, otvifvelaktigt medfört minskning i inkomsten af denna titel.
Huru stor denna minskning varit, kan ej för närvarande med säkerhet uppgifvas, men,
då vid sistlidne Riksdag Ständerna, i sammanhang med sitt beslut angående omförmälda
förändringar, ansett den af Eders Kongl. Majit då förslagsvis beräknade inkomsten af
mantalspenningarne böra nedsättas med 35,000 R:dr, hemtar jag deraf anledning hemställa,
att den minskning i Stats-kontorets ofvanberörda furslagsbelopp, som i anseende
till nämnda förändringar bör ega rum, måtte antagas till den af Rikets Ständer sålunda
angifna summa och inkomsten af mantalspenningarne följaktligen beräknas till 605,000 R:dr.
c) I)e ständiga rotevakans-afgifterna vid Skånska Infanteri-Regementena, af Statskontoret
upptagna till 29,000 R:dr, lära, sedan Eders Kongl. Majit den 24 Maj nästlidna
år täckts i nåder förordna om återuppsättande från och med år 1866 af de
rotenummer, hvarifrån dessa afgifter hittills utgått, böra från de beräknade inkomsterna
helt och hållet uteslutas.
d) Då de bland Extra medel och uppbörder ingående s. k. Stubböres-afgifterna
för utsyning af virke från de Norrländska kronoskogarne rätteligen torde, enligt hvad
jemväl Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse den 25 November 1863 yttrat,
böra, i likhet med hvad som redan nu eger rum roed skadeersättning för åverkan inom
nämnde skogar, inflyta i Skogsplanteringskassan för att till befrämjande af skogshushållningen
användas och således icke upptagas bland de för allmänna statsändamål disponibla
tillgångarne, hemställer jag, att vid ifrågavarande inkomsttitels beräknande
6 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
stubböresmedlen derifrån utelemnas; och då, om berörda medel afdragas, öfriga extra
medel och uppbörder under 3-årsperioden 1864—1863 utan synnerligen stor vexling
hållit sig vid ett medeltal af nära 70,000 Ridr, tillstyrker jag, att denna inkomst måtte
till nämnda belopp uppföras.
e) Tullmedlen, som af Statskontoret beräknats till 14 millioner Ridr, hafva visserligen
under åren 1861 —1863 utgjort fullt detta belopp, men torde, med afseende
å den nedsättning i åtskilliga tullsatser, som under innevarande år egt rum, icke böra
beräknas högre än vid senaste Riksdag skett eller till 13,500,000 R:dr.
f) Då inkomsten af Postmedlen de senare åren varit i oafbrutet stigande och
under de två siatförflutna åren uppgått till mer än två millioner R:dr om året samt den
betydliga utveckling, postväsendet på den senaste tiden hos oss vunnit, icke kan undgå
att äfven på inkomsten deraf öfva ett fördelaktigt inflytande, anser jag denna inkomst
kunna med full trygghet uppskattas till två millioner R:dr.
g) Bränvinsaf'giften eller -— såsom denna inkomsttitel enligt Statskontorets förslag
rätteligen torde böra benämnas — Bränvinstillverknings-afgiften har åren 1861—63
efter 60 öre per kanna i medeltal lemnat 9,1 15,000 R:dr; och då, enligt från Bränvinskontrollbyrån
meddelad upplysning, tillverkningen utgjort i runda tal för år 1863,
15,670,000 kannor och för 1864, 14,467,000 kannor samt för innevarande år, på
grund af redan kända förhållanden, kan med sannolikhet anses komma att uppgå till
15,000,000 kannor, får jag, med afseende härå och under förutsättning, att Eders Kongl.
Maj:t finner lämpligt att till Rikets Ständer aflåta särskild nådig framställning om ifrågavarande
afgifts höjande till det belopp, hvartill Eders Kongl. Majit vid Riksdagen 1859
—60 ansåg, att den borde bestämmas, och som vid sistlidne Riksdag föreslaget af enskild
Riksdagsman var nära att blifva af Rikets Ständer fastställdt, nemligen 75 öre
per kanna, hvarigenom, äfven om man kunde hoppas, att tillverkningen af denna förderfliga
vara i följd deraf komme att inskränkas till 14,000,000 kannor, inkomsten af
denna titel likväl skulle uppgå till 10,500,000 Ridr, underdånigst hemställa att samma
inkomst må till sistnämnda summa uppföras.
Med iakttagande af dessa ändringar i Statskontorets beräkning, emot hvilken jag
för öfrigt icke har något att påminna, skulle
de Ordinarie inkomsterna
komma att utgöra
8,963,735.
och de Extra Ordinarie
27,600,000.
eller tillsammans 36,563,735.
hvilken summa, då Riksstaten för åren 1864—66 upptog
i Ordinarie inkomster
8,309,950.
och i Extra Ordinarie  24,600,000.
32,909,950.
utvisar en tillökning i inkomster af Rimt Ridr 3,653,785.
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 7
De af föredragande Herr Departements-chefen sålunda i afseende
på beräkningen af Statsverkets inkomster gjorda underdåniga
hemställanden och förslag, i hvilka Statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och
bifalla.
Innan Herr Departements-chefen härefter öfvergick till underdånig anmälan af
de särskilda, till Departementet hörande, Hufvudtitlarne samt der förekommande så väl
ordinarie som extra anslag, yttrade Herr Departements-chefen i underdånighet:
»Sedan längre tid tillbaka, har det vid alla föregående Riksdagar varit brukligt,
att de anslag, som afsett behof af mera tillfällig beskaffenhet, icke blifvit sammanförda
med de ordinarie utgifterna, utan såsom extra anslag upptagits i den s. k. extra statsregleringen.
Med anledning af en utaf 1860 års Revisorer gjord framställning i ämnet,
föreslog likväl Eders Kongl. Majit vid sistlidne Riksdag, att åtskilliga af dessa,
till den extra statsregleringen hörande utgifter, hvilka voro af mera permanent egenskap,
måtte bland de ordinarie utgifterna upptagas för 3 år i sender, hvarigenom den
omgång och oegentlighet skulle undvikas, att medel, hvilka, under namn af bidrag till
bestridande af de på Riksgäldskontoret anvisade utgifter, förut blifvit från Statskontoret
till Riksgäldskontoret öfverlemnade, sedermera måste derifrån åter af Statskontoret reqvireras
till utbetalning. Då emellertid en dylik öfverflyttning från den s. k. extra
till den ordinarie statsregleringen af Rikets Ständer ej ansågs böra i allmänhet ega
rum, torde ej heller nu någon sådan åtgärd böra ifrågasättas, utan liksom hittills de
för tillfälliga behof nödiga medlen särskildt äskas och under hvarje Hufvudtitel såsom
extra anslag upptagas.
Vid föregående Riksdagar, då Rikets Ständers nästa sammankomst ej med sannolikhet
kunnat motses förr än efter en tidrymd af tre år, har häraf varit en naturlig
följd, att alla de tillfälliga behof, som under denna period bort uppfyllas, äfven måst
vid hvarje Riksdag framställas, och att den s. k. extra statsregleringen sålunda kommit
att omfatta en tid af tre år i sender. Vid nu förevarande tillfälle torde likväl förhållandet
i detta afseende vara annorlunda.
I det förslag till ny liiksdags-ordning och dermed sammanhängande ändringar i
Regeringsformen, hvilket Eders Kongl. Majit i nåder framställde till Rikets sednast församlade
Ständer, och som då hänsköts till afgörande vid nu instundande Riksdag, ingår
nemligen, att den tid af tre år, hvilken för närvarande är i grundlag bestämd att förflyta
mellan Rikets Ständers lagtima sammankomster, skall utbytas mot en mellantid af
endast ett år; och lagtima Riksdags begynnelse är i samma förslag utsatt till den 15
Januari. I händelse af bifall till det hvilande grundlagsförslaget, kommer således nytt
riksmöte att ega rum den 15 Januari 1867; och Svenska folkets vid den tiden sammanträdande
ombud tillkommer att för 1868 pröfva statsverkets tillstånd och behof.
Under sådana omständigheter, och då det synes vara i alla afseenden riktigast, att nu
s
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
sammanträdande Ständers öfverläggningar och beslut rörande anslagsfrågor, som tillhöra
den s. k. extra statsregleringen, icke sträckas in på den tid, som antagligen kommer
att omfatta nya ordinarie statsregleringsperioder, så anser jag för min del i underdånighet,
att de framställningar, som i omförmälda hänseende nu komma att göras till
den sammanträdande Riksdagen, endast böra afse de tillfälliga behofven för år 1867.
Och äfven för den händelse, som väl icke lärer böra af Kongl. Maj:t förutsättas, att
det i nåder framlagda, hvilande grundlagsförslaget, vid dess slutliga behandling, ej
skulle vinna Rikets Ständers samtycke, kan en sådan anordning icke medföra någon
egentlig svårighet, enär det, i sådant fall, alltid ankommer på Kongl. Maj:t att göra
vidare framställning till Rikets nu sammanträdande Ständer angående behof af extra
anslag för tiden efter 1867 eller att vid lämplig tid sammankalla urtima Riksdag, som
eger att dessa ärenden handlägga.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får jag i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:ts nu skeende nådiga framställningar till instundande Riksdag, rörande
extra anslag, måtte omfatta endast de tillfälliga behof, som för år'1867 böra fyllas.»
Hvad Herr Departements-chefeD sålunda hemställt, deruti Statsrådets
öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans Majit Konungen i
nåder gilla och bifalla.
Derefter anhöll Herr Departements-chefen i underdånighet att få underställa
Kongl. Majits nådiga pröfning de Finans-departementets föredragning tillhörande frågor,
som anginge regleringen af utgifterna å Riksstatens Första, Sjunde och Nionde
Hufvudtitlar; och då härvid först förekom beräkningen af anslagen å
Första Hufvudtiteln,
anförde Herr Departements-chefen:
1:o) Uti underdånigt memorial af den 26 nästlidne September har Riksmarskalksembetet
anmält behofvet af förhöjning i anslaget till Eders Kongl. Maj:ts Hofhållning.
Till ådagaläggande af detta behof har Riksmarskalks-embetet åberopat en från
Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Hofförvaitning meddelad summarisk tablå öfver inkomster
och utgifter för Eders Kongl. Maj:ts Hofhållning under de senast förflutna fem
åren, hvilken tahlå, upptagande såsom inkomster anslagen dels från Rikets Ständers
Riksgäldskontor 300,000 R:dr, dels å Riksstatens första hufvudtitel: till Eders Kongl.
Majits Hofhållning 630,000 R:dr och till Kongl. Hofstallets utfodring 45,000 Ridr,
tillsammans 975,000 R:dr, men deremot utgifter till ett sammanlagdt belopp af'l,T45,000
R:dr, följaktligen utvisar ett ytterligare behof af årligen 170,000 R:dr.
Riksmarskalks-embetet har vidare i ämnet anfört, att enahanda förhållande ehuru
i mindre grad skall hafva inträffat redan med framlidne Hans Majit Konung Oscars
Hofhållningsanslag, hvilken brist då måst af Konungens enskilda tillgångar fyllas; att
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 9
orsakerna till detta menliga förhållande syntes ligga i öppen dag, då bland annat i
betraktande toges dels den särdeles betydliga stegring i priset på nästan alla förnödenheter,
som inträffat på de närmast förflutna 40 åren, eller sedan år 1823, då anslaget
till Konungens Hofhållning senast fastställdes, och hvilket förhållande föranledt Rikets
Ständer att bevilja en allmän förhöjning af alla personella anslag, dels besök af Kongl,
och Furstliga personer från Europas öfriga Regenthus, som förut mera sällan ifrågakomma,
men under de senare åren oftare inträffat och sannolikt äfven hädanefter komme
att ega rum, medförande alltid ganska betydliga kostnader; och har i anledning häraf
samt då det icke kunde vara med Statens värdighet öfverensstämmande, liksom det icke
heller i längden torde blifva möjligt, att Konungen af enskilda tillgångar fyller den
brist i anslaget till Dess Hofhållning, som af ofvan uppgifna anledningar numera årligen
uppstode, Riksmarskalks-embetet ansett sig böra hemställa om aflåtande af nådig
Proposition till Rikets Ständer, att Hofhållningsanslaget måtte för framtiden höjas med
170,000 R:dr.
På grund af hvad sålunda blifvit i denna fråga upplyst och af Riksmarskalksembetet
anfördt, finner äfven jag en förhöjning i berörde anslag vara af behofvet påkallad,
hvarföre jag i underdånighet hemställer, att Eders Kongl. Majit, som till Storthinget
aflåtit nådig Proposition om tillökning i Norska Hofhållningssumman, jemväl
måtte hos Rikets Ständer föreslå, att det i Rikestaten under titel: Kongl. Maj:ts Hofhållning
uppförda anslag, 630,000 R:dr, må med det af Riksmarskalks-embetet äskade belopp
170,000 R:dr förhöjas till 800,000 R:dr.
2:o) I anledning af Eders Kongl. Majits vid senaste Riksdagen aflåtna nådiga
Proposition, att det för underhåll af möbler å de Kongl, slotten i Riksstaten uppförda
anslag af 12,000 R:dr måtte förökas med 44,400 R:dr, beslutade Rikets Ständer, att,
med bibehållande å definitiv stat af omförmälda anslag å 12,000 R:dr, en årlig förhöjning
i samma anslag finge under åren 1864, 1865 och 1866 utgå med 44,400
R:dr under rubrik: för underhåll och vård af möhler och andra Staten tillhöriga inventarier.
Då likväl, enligt hvad Riksmarskalks-embetet uti Memorial af den 30 nästlidne
Augusti i underdånighet erinrat, sistberörda förhöjning uti det årliga anslaget äfven
framgent oundgängligen erfordras för underhåll i behörigt skick och komplettering i
mån af behof utaf Statens ifrågavarande dyrbara inventarier, får jag, under åberopande
af hvad i detta ämne underdånigst anfördes till stöd för den vid nästlidne Riksdag
aflåtna nådiga Proposition, hemställa, att Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets snart
sammanträdande Ständer, att omförmälda förhöjda anslag må anvisas att fortfarande utgå
och således för framtiden uppföras bland Första Hufvudtitelns ordinarie anslag.
3:o) Uti underdånigt memorial af den 23 nästlidne Maj har Riksmarskalksembetet
gifvit tillkänna, hurusom Hofmarskalken hos H. M. Enke-Drottningen anmält,
att de uti en flygel af Herr Statsministerns för utrikes ärendena boställsegendom å
Blasieholmen befintliga lägenheter, hvilka för närvarande begagnades såsom fatbur för
H. M. Enke-Droltningens samt Deras Kongl. Högheter Hertigarnes af Östergötland och
Bih. till R. St. Prot. 1865—1866. 1 Sami. 1 Afd. II
10 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Dalarne Hofhållningar, numera voro i ett serdeles förfallet skick; —att inredningen och
underhållet af dessa lägenheter, hvilka sedan 40 år varit, med Herrar Statsministrars
begifvande, upplåtna till fatbur för de Kongl, Personers Hofhållning, som icke kunnat
erhålla del i den för H. M. Konungens behof afsedda fatburn, ombesörjts af Ofverintendents-embetet
och bekostats af anslaget till underhåll af Kronans hus i hufvudstaden;
— att, enär fråga numera skulle blifvit väckt om uppgörande af plan och kostnadsförslag
till bebyggande af ofvanomförmälda boställes tomt, för att der bereda lokal
för ett eller flera af de embetsverk, som nu saknade sådan, den tid icke syntes aflägsen,
då fatburn, som på senare tider icke erhållit behöflig reparation, icke vidare kunde
eller finge bibehållas å nämnde tomt, samt att det i anledning häraf ansåges nödigt
vidtaga erforderliga åtgärder till åstadkommande af någon annan för ändamålet lämplig
anordning; och hade Hofmarskalken i sådant afseende meddelat, att de Hofhållningar,
hvilka nu tillsammans hade deras fatbur i oftanämnda boställe, vid en anordning,
der de fortfarande likasom hittills kunde hafva allt gemensamt, behöfde tvättstuga, torksal,
mangelrum af större utrymme än de nu befintliga samt bostad, bestående af två till
tre rum och kök för en förestånderska, äfvensom tillräckligt utrymme för åtta tvätterskor.
Vid föredragning häraf den £ sistlidna Juni behagade, med afseende jemväl å
hvad Riksmarskalks-embetet vidare anfört om, att Eders Kongl. Maj:ts egen nuvarande
fatbur på Riddarholmen ganska väsendtligen komme att inskränkas genom den blifvande
sammanbindnings-jernbanan genom hufvudstaden, så att sannolikt inom en ej aflägsen
tid en ny lokal äfven för denna fatbur erfordrades, Eders Kongl. Maj:t, jemlikt Riksmarskalks-embetets
underdåniga hemställan, förständiga Ofverintendents-embetet att inkomma
bland annat med uppgift å någon vid Mälarens strand, ej alltför aflägse belägen
passande plats, tillräckligt stor, för att dit kunna förlägga fatbur för alla de Kongl.
Hofvens serskilda hofhållningar, Eders Kongl. Maj:ts egen deri inbegripen, jemte nödiga
ritningar och kostnadsförslag, uppgjorda efter det vederbörande Hofchefer fått tillfälle
att yttra sig, rörande uppförandet och anordningen till en början af en gemensam
fatbur för Hennes Maj:ts Enke-Drottningens och Deras Kongl. Plögheter Hertigarnes
Hofhållningar, samt med lemnadt utrymme å tomten för Eders Kongl. Maj:ts fatbur, i
händelse den skulle komma att till samma lokal öfverflyttas.
Till underdånig åtlydnad häraf har Öfverintendents-embetet jemte underdånigt
Memorial af den 10 innevarande månad öfverlemnat ett af Förste Arkitekten L. Haverman
utarbetadt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag, afseende
a) inköp af en Brädhandlaren A. G. Enblom tillhörig, vid stranden af Mälaren,
på Kungsholmen i Qvarteret Päronträdet under N:o £, belägen tomt, enligt designation
innehållande i areal 35,018 qv.-fot eller — efter afdrag af 3,400 qv.-fot till en £0
fots bred körväg på tomtens norra sida, om hvilken vägs bibehållande till fördel för
tillgränsande grannar säljaren gjort förbehåll, — 31,618 qv.-fot, utgörande omkring
6,700 qv.-fot mera än sammanlagda areal-innehållet af nuvarande Kongl. Fatburarnes
tomter å Blasie- och Riddarliolmarne; varande skriftligt anbud af Enblom inlemnadt,
deruti han erbjudit sig att till den lista April nästkommande år hålla sagde egendom
Bil. 6 till Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 1 1
Kronan tillhanda för en köpeskilling lika med den, hvartill egendomen nyligen blifvit
till honom sjelf försåld, eiler  Rirnt R:dr 45,000: —
b) inredning af ett å denna tomt redan befintligt stenhus till tvättstuga,
tork-, mangel- och stryksalar, machin- och ångpannerum, med
dervid fästadt afseende å tillgodogörande för inrättningen af nyare tiders
ändamålsenligare tvättnings-apparater till åstadkommande af minskning i
klädernas slitning, tvätterskornas antal och bränsleåtgången, för 27,4 7 5: 50.
uppförande å tomten af ett nytt stenhus, 2 våningar högt
samt innefattande boningsrum för tvättförestånderska, tvätterskor
och portvakt
18,403: 29.
Anbringande af vedskjul,strandskoning,klappbrygga,plankm.m. 9,421: 21. 55,300:
utgörande sammanlagda kostnaden alltså R:mt R:dr 100,300: —
Efter fullbordande af den beslutade och redan påbörjade utfyllningen af Nybroviken
kommer den egendom, hvaruti H. M. Enke-Drottningens och D.D. K.K. H.H.
Hertigarnes af Östergötland och Dalarne fatbur för närvarande befinner sig, icke vidare
att såsom nu hafva sitt läge vid vatten, utan vid en af hufvudstadens ansenligare
öpDna platser. Att under sådant förhållande i berörda egendom bibehålla en inrättning
af omförmälda beskaffenhet kan icke anses ändamålsenligt, vare sig, att afseende
fästes å inrättningens behof, eller å de anspråk på egendomens utseende och användningssätt,
som af en sådan belägenhet framkallas. Men härtill kommer dessutom, att, i
följd af den väsendtliga inskränkning i utrymmet för Eders Kongl. Maj:ts egen fatbur
å Riddarholmen, som genom sammanbindningsjernbanans framdragande öfver den
dertill nu begagnade tomt uppkommer, det antagligen blir olämpligt att bibehålla denna
fatbur å sin nuvarande lokal. Och då nu tillfälle yppat sig att, för ett såsom det synes
billigt pris, kunna förvärfva en för samtliga de Kongl. Fatburarne fullt rymlig och
för ändamålet serdeles välbelägen egendom, samt detta tillfälle, om det nu lemnäs obegagnadt,
icke lätteligen torde med de nu erbjudna vilkoren återkomma, anser jag mig
böra underdånigst tillstyrka, att Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer föreslå
att till inköpande af samma egendom samt utförande derå af föreslagna byggnads- och inredningsarbeten
för de Kongl, fatburarnes räkning anvisa en summa för en gång af 100,000
R:dr R:mt att utgå under år 1866.
4:o) Sedan Eders Kongl. Majit den 29 April nästlidna år täckts i nåder förordna,
att den närmast Beridarebansgatan belägna delen af det till vagnshus för Hofstallet
upplåtna, Kronan tillhöriga hus vid Hötorget skulle nedrifvas och en ny uthusbyggnad
derstädes uppföras för Justitie-Statsminister-boställets med flera lägenheters
behof, har uti underdånigt memorial den 8 påföljande November Riksmarskalks-embetet,
jemte förmälan, att till fullgörande af berörda nådiga föreskrift de i omförmälde del
af vagnshuset förvarade, af Hofstallet disponerade vagnar dåmera blifvit derifrån förflyttade,
tillika underdånigst anfört, att det utrymme, som för Eders Kongl. Majits egna
12 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
och Statens åkdon erfordrades och förut äfven funnits, blifvit högst väsendtligt inskränkt,
dels genom ofvannämnda föreskrift om användande för Statens allmänna behof, af en
icke obetydlig del af förberörda vagnshus vid Hötorget och dels derigenom, att de
vagnshus, Hofstallet förut disponerat vid Röda Bodarne och å Blasieholmen, på senare
tider måst upplåtas för inrymmande af H. M. Enke-Drottningens samt D.D. K.K. H.H.
Hertigarnes af Östergötland och Dalarne vagnar; att, enligt hvad Chefen för Eders
Kongl. Maj:ts Hofstall anmält, alla vagnshus, som innehades af Hofstallet såväl i hufvudstaden
som på de närmast belägna lustslotten, voro så uppfyllda af vinter- och
sommaråkdon, att någon annan plats för de vagnar, som på sätt ofvan förmälts, bortförts
från vagnshuset vid Hötorget, icke varit att tillgå, än uti sjelfva stallen vid
Ulriksdals och Haga slott; att det dock hvarken vore lämpligt eller förenligt med god
ordning och behörig vård om en materiel af så betydligt värde, deribland befunnos
'18 stycken Kronan tillhöriga, till en del ganska dyrbara, s. k. Sjuglasvagnar, att de
förvarades uti stall, än mindre, att dessa vagnar, vid Eders Kongl. Maj:ts och den
Kongl, familjens utflyttning till lustslotten, då stallen derstädes naturligtvis behöfdes för
sitt egentliga ändamål, fördes tillbaka hit till staden och insattes uti sjelfva Hofstallet,
tillsammans med der qvarvarande hästar; att i ersättning för de vagnshus, som frångått
Hofstallet, således oundgängligen erfordrades anskaffande af annat utrymme för 50
vagnar; att förhyrande af behöfliga vagnsbodar i hufvudstadens aflägsnare delar skulle
dels medföra en ganska dryg hyra och dels föranleda anställande af en Vagnsmästare
med husrum, föda och lön vid hvarje vagnsbod; att den på en gång ändamålsenligaste
och minst kostsamma utvägen syntes vara att vid något af de närmaste lustslotten,
der stallpersonal förut vore boende, uppbygga ett nytt hus för inrymmande af ofvannämnda
antal vagnar; att en dertill ganska lämplig plats funnes vid Haga slott, emellan
stallen och orangeriet derstädes, samt att, enligt ett på Förste Hofstallmästarens
föranstaltande uppgjordt förslag, en för ändamålet lämplig byggnad, 112 fot lång, 42
fot bred och 12 fot hög, skulle kunna uppföras af tegel med spåntak för den billiga
summan af 10,645 R:dr; och hemställde på grund häraf Riksmarskalks-embetet, att
omförmälda summa måtte ställas till Chefens för Eders Kongl. Maj:ts Hofstall disposition,
för uppförande genom hans försorg af ett så beskaffadt vagnshus vid Haga slott.
Då detta ärende den 18 November nästlidna år i underdånighet anmäldes, behagade
Eders Kongl. Maj:t, som, i betraktande af hvad Riksmarskalks-embetet upplyst
och anfört, fann beredande af ökadt utrymme för de Eders Kongl. Maj:t och Kronan
tillhöriga vagnar m. m. vara af behofvet högeligen påkalladt, förklara, att, som några
medel för detta ändamål då icke funnos disponibla, Eders Kongl. Majit ville närmare
tiden för nästkommande Riksdag taga frågan i förnyadt nådigt öfvervägande.
I anledning häraf får jag nu ånyo anmäla detta ärende, dervid, enär det ådagalagda
oafvisliga behofvet af ökadt utrymme för de vagnar, som tillhöra Eders Kongl.
Majit eller Kronan, synes genom ofvan angifna utväg kunna på ett ändamålsenligt sätt
för en jemförelsevis ringa kostnad afhjelpa», jag underdånigst tillstyrker, att Eders
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 13
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer begära ett anslag för en gång af 10,645 R:dr
till uppförande af ett vagnshus vid Haga lustslott.
I händelse de underdåniga förslag, jag här ofvan framställt, vinna Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, skulle de årliga anslagen å Första Hufvudtiteln, hvilka, inberäknad
den endast för innevarande Statsregleringsperiod, under anslaget för underhåll och vård
af möbler och andra Staten tillhöriga inventarier i de Kongl, slotten, beviljade summan
44,400 R:dr, nu utgöra tillsammans
R:mt R:dr 1,230,000: —
komma att med den föreslagna förhöjningen i Eders Kongl. Maj:ts
hofhållningssumma  170,000: —
ökas till
1,400,000: —
hvarförutom de extra anslagen skulle blifva:
Till inköp af tomt samt utförande derå af byggnader m. m. för de Kongl, fat
burarne
R:mt R:dr 100,000: —
Till uppbyggande af ett vagnshus vid Haga lustslott
10,645: —
Summa 1 10,645: —
Hvad Herr Departements-chefen sålunda, rörande anslagen un
der
första hufvudtiteln, hemställt, deruti Statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Majit Konungen i nåder gilla;
hvarjemte Hans Majit tillkännagaf, att, i anseende till den förökning
i lefnadskostnad, som för Hans Kongl. Höghet Hertigen af
Dalarne uppstått genom Hans Kongl. Höghets förmälning, Hans
Majit funne det åt Hans Kongl. Höghet nu anvisade anslag icke
vara tillräckligt; och täcktes i följd häraf Hans Majit enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande förklara Sig vilja,
dels med förnyande af sin i sådant afseende redan vid Riksdagen
1859—1860 gjorda framställning, deröfver af anmäld orsak
något beslut då icke blifvit fattadt, hos Rikets Ständer äska, att
den på Sverige belöpande andel af nämnda anslag måtte från och
med början af nästa statsregleringsperiod förhöjas med 17,000 R:dr
och sålunda bestämmas till 53,000 R:dr, då de årliga anslagen å
första hufvudtiteln under berörde statsregleringsperiod komme att
utgöra 1,417,000 R:dr,
dels ock föreslå, att, då H. K. H:s förmälning inträffat redan
under sistlidna år, men nästa statsregleringsperiod antagligen icke
komme att börja förr än med år 1867, omförmälda förhöjning i
anslaget till H. K. H. Hertigen af Dalarne finge beräknas och
utgå jemväl för åren 1864, 1865 och 1866 med en sammanlagd
summa af 51,000 R:dr, hvarigenom de extra anslagen å denna
hufvudtitel skulle komma att ökas till 161,645 R:dr.
1 4 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Vid härefter företagen beräkning af utgifterna under
Sjunde Hufvud titeln,
innefattande anslagen för Finans-departementet, anförde Herr Departements-chefen angående
'1
:o Kammar-kollegium.
Sedan, i anledning af Rikets senast församlade Ständers derom gjorda anhållan,
Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 4 December 1863, anbefallt Kammarkollegium
att inkomma med utredning, huruvida, genom den lönereglering, som egde
rum vid 1856—1858 årens Riksdag, då Notarierna hos Kollegium tillädes kontant lön
af 2,200 R:dr R:mt, hvaremot Kollegii expeditionslösen, deraf de förut haft del, till
Statsverket indrogs, bemälda Notarier kommit i åtnjutande af sådan förbättring i aflöningen,
som kunde antagas hafva varit för dem, i förhållande till deras vederlikar inom
andra embetsverk, afsedd, har Kammar-kollegium, uti underdånig skrifvelse den 2 sistlidne
Juni, anmält, att, enligt infordrad och af Redogöraren för Kollegii expeditionslösen
afgifven upplysning om medelbeloppet af den lösen, som, efter beräkning af de
tio åren 1855—1864, bort Notarierna tillfalla, om de förblifvit i fortsätt åtnjutande
af förr innehafd sportelandel, medelbeloppet af Notariernas sportelandelar under nämnda
år skulle utgjort 748: 16, hvarförutom tvenne af Kollegii dåvarande äldste Notarier,
såsom ersättning för minskad sportelinkomst af skattebrefslösen, under åren 1855—1857
uppburit hvardera i medeltal årligen
54: 56;
i följd hvaraf och då Notarierna i Kollegium före ofvanberörde lönereglering åtnjöto i
lön 840 R:dr och i ljuspenningar 20 R:dr, tillsammans 860 R:dr Banko eller Riksmynt
1,290: —
deras aflöning, — om härtill lades medium af de sportelandelar, som skulle
dem tillkommit, i händelse deras förra löneförmåner fortfarande utgått
748: 16.
samt för 2:ne Notarier den särskilda ersättningen 54 R:dr 56 öre Runt, —
i medeltal för sistförflutna 10 år alltså skulle hafva uppgått till R:mt R:dr 2,038: 16.
och för de två äldre Notarierna till  R:mt R:dr 2,092: 72.
samt således endast med  161: 84.
ä 107 : 28 Riksmynt understigit den lön, som genom senaste reglering blifvit Notarierna
tillagd; och enär, enligt Kammar-kollegii åsigt, lönerna vid Notarietjensterna i
Kollegium före 1856 1858 årens reglering icke varit större, än att de under dåvarande
prisförhållanden motsvarade hvad deras innehafvare skäligen bort åtnjuta, och
den löneförhöjning, som vid nyssberörda reglering i allmänhet beviljades, jemförelsevis
endast i mindre mån tillgodokommit Notarierna i Kollegium, hvartill komme att bemälde
tjenstemäns tid och arbete, i anseende till målens vidlyftigare och mera invecklade
beskaffenhet samt i senare tid ökade antal, mera toges i anspråk, än motsvarande
tjenstemäns inom andra verk, har Kammar-kollegium, under åberopande af den grund
-
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 15
sats, som vid bestämmandet af olika lönebelopp inom samma tjenstegrad redan skall i
flera fall blifvit tillämpad, hemställt, att lönerna måtte bestämmas för Kollegii två yngre
Notarier till 2,500 R:dr och för de tre äldre till 3,000 R:dr Riksmynt, eller tillsammans
för dem alla till 11,000 R:dr.
I samma underdåniga skrifvelse har Kammar-kollegium jemväl fästat Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på det förhållande, att, enär målens antal i Kollegium i
senare tid betydligt ökats samt i de flesta mål utredningar och undersökningar på
Kollegii kontor måste verkställas och memorialer derifrån afgifvas, den på hvarje kontor
anställde Kamererare icke kunde medhinna att, så skyndsamt som önskligt vore, besvara
dit aflåtna remisser, utan att det blifvit en nödvändighet att öfverlemna, för handläggning
på eget ansvar, dels till Kammarförvandten en del af de mera invecklade
målen, hvilka, enligt instruktionen, skolat af Kamereraren sjelf behandlas, och dels till
Kammarskrifvare, hvilkas pålitlighet och omdömesförmåga blifvit under tjenstgöringen
pröfvad, de mindre vigtiga målen, vid hvilkas utarbetande Ivammarförvandtens biträde
vore i instruktionen beräknadt; och sorn det derföre vore för ärendenas skyndsamma
och säkra gång af högsta vigt, att Kollegium egde dugliga och pålitliga Kammarförvandter
på sina kontor, men, utan att äfven för dem beviljades en aflöning, som någorlunda
motsvarade det mödosamma och trägna arbetet, det blef allt mindre att hoppas,
att personer med de för dessa tjenster erforderliga egenskaper skulle, helst de
inom andra embetsverk lätt nog kunde erhålla förmånligare och mindre ansträngande
befattningar, vilja egna sig åt tjenstgöring i Kollegium, der för öfrigt några utsigter
för framtiden endast i ringa mån för dem erbjöde sig, har Kammar-kollegium i
underdånighet hemställt, att de nu till 2,200 R:dr bestämda lönerna för de i Kollegium
anställde fyra Kammarförvandter, af hvilka en vore anställd på hvardera af Kollegii
tre provinskontor och en i Arkiv-kontoret, måtte höjas, för de två yngre till 2,500
R:dr och för de två äldre till 3,000 R:dr R:mt.
Kammar-kollegium har derjemte i underdånighet hemställt, att, enär för ett embetsverk
med så mångartade och trägna göromål som Kollegium, det vore af serdeles
vigt att ega tillgång till pålitlige och flitige extra ordinarie tjenstemän, som kunde icke
allenast biträda vid göromålen och emottaga förordnanden i de lägre tjenstegraderna,
utan ock utbildas för emottagande af de mera maktpåliggande befattningarna i de högre
tjenstegraderna, samt, för att fästa sådane tjenstemän vid Kollegium, hvarest befordran
till ordinarie tjenst ofta i många år kunde fördröjas, fordrades att under tiden genom
gratifikationer, som någorlunda motsvarade arbetet, uppmuntra dessa extra ordinarie
tjenstemän, hvilka utan tvifvel eljest egnade sig åt andra embetsverk eller befattningar,
sorn med mindre möda lemnade en tidigare och rikligare godtgörelse för tillfälligt arbete
samt bättre utsigter för framtiden, än Kollegium; men det nu i stat till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän och vaktbetjente anslagna belopp 1,500 R:dr
visat sig vara för nämnda ändamål alldeles otillräckligt, samma gratifikations-anslag
måtte förhöjas till 5,000 R:dr R:mt.
16 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Slutligen och då den i Kammar-kollegium anställde förste Vaktmästare, hv^rs
lön nu utgjorde 600 R:dr, utom de göromål, som med Vaktmästare-tjenster i allmänhet
voro förenade, och hvilka i ett embetsverk med den talrika under förste Vaktmästarens
närmaste ledning ställda vaktbetjening som Kammar-kollegium, voro mer än
vanligt betungande och maktpåliggande, om händer hade en del af Kollegii ekonomi,
såsom inköp af ved för Kollegium och derunder lydande Jordeboks-kontor m. m., har
Kammar-kollegium hemställt, att lönen för honom, som saknade boställsrum, men i och
för ett noggrant uppfyllande af sina göromål, borde hafva sin bostad i närheten af
embetsverket, der hyrorna voro höga, måtte ökas med 150 R:dr och således höjas till
750 R:dr R:mt.
Då de upplysningar, rörande de hos Kammar-kollegium anställda Notariers aflöning,
som genom ofvanberörda utredning vunnits, utmärka, att dessa tjenstemän icke
genom senaste lönereglering kommit i åtnjutande af sådan förbättring i aflöningen,
som, med afseende på mängden och beskaffenheten af de göromål, som åligga dem i
förhållande till deras vederlikar i andra embetsverk, bör antagas hafva varit för bemälde
tjenstemän åsyftad samt då i betraktande såväl häraf som af hvad Kollegium i öfrigt
anfört, — dervid jag anser mig böra särskildt fästa uppmärksamhet på, att, sedan Kollegium
upplyst, det dess förste Vaktmästare icke åtnjuter förmånen af boställsrum, den
förutsättning numera bortfallit, på grund hvaraf denne vaktmästare icke blef delaktig
af den vid senaste Riksdag för öfriga vaktmästare i Kollegium äskade löneförbättring,
— de af Kollegium nu föreslagna förhöjningar i Notariernas, Kammarförvandternas och
förste Vaktmästarens löner synas vara ej mindre af billighet än äfven, lika med den
begärda förökningen af anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän och
vaktbetjente inom Kollegium, af verkligt behof påkallade, får jag underdånigst tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer äska
dels följande löneförhöjningar, nemligen:
1) för de 3:ne äldre Notarierna i Kammar-kollegium å 800 R:dr för hvar
-
dera  R:dr Rant 2,400: —
2) för de 2 yngre Notarierna ä 300 R:dr  600: —
3) för de 2:ne äldre Kammarförvandterna å 800 R:dr  1,600: —
4) för de 2:ne yngre Kammarförvandterna å 300 R:dr
600: —
dels såsom hyresersättning för förste Vaktmästaren i Kollegium  150: —
dels ock tillökning i Kollegii anslag till gratifikationer åt e. o. tjenstemän
och vaktbetjente med
3,500: —
eller tillsammans R:mt R:dr 8,850: —
l:o Statskontoret.
Å anslaget för Statskontoret med kronomagasinerna förefinnes uti nuvarande Stat,
enligt hvad Statskontoret i dess ofvan omförmälda berättelse anmält, ett odisponeradt
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
17
belopp af 700 R:dr, utgörande, efter afdrag af det genom nådiga Brefvet den 7 Mars
1862 förvaltaren af kronomagasinet i Göteborg tillagda husbyresbelopp å 50 R:dr, lön
och hushyra för förvaltaren af Mariestads kronomagasin, hvilket, jemlikt Statskontorets
beslut den 17 Oktober 1854, blifvit förändradt till reservmagasin med minskad aflöning
för magasinsförvaltaren att från Allmänna Indragningsstaten utgå; och torde
nämnda belopp 700 R:dr, såsom icke vidare behöfligt, böra från Staten uteslutas, och
omförmälda anslag således dermed minskas.
3:o Ofverintendents-Embetet.
I underdånigt memorial af den 19 Juni innevarande år har bemälda Embete
anfört, hurusom den grundsats för bestämmande af de å Embetets stat nu uppförda
löner, hvilken tillförene och senast år 1855, då de nuvarande lönerna föreslogos, gjort
sig gällande, eller att samtlige vid Embetet anställde tjenstemän voro af deras tjenstgöring
derstädes oförhindrade att, genom innehafvande af befattningar utom verket,
förvärfva en för deras uppehälle erforderlig inkomstfyllnad, visserligen under de år, som
sedan dess förflutit, visat sig fortfarande möjlig i afseende å verkets arkitekter samt
några af de tjenstemän, hvilka tillhörde kansli- och kameral-afdelningen, men deremot
mer eller mindre omöjlig för dem af personalen, som företrädesvis togos i anspråk af
ärendenas administrativa behandling. På grund häraf och under åberopande derjemte
af de många större byggnadsföretag inom hufvudstaden, hvilkas verkställighet under senare
år varit åt Embetet anförtrodd, och hvilka för de arkitekter, sorn dermed haft
befattning, beredt en motsvarande inkomst genom de af byggnadsanslagen utgående tillsyningsmansarvoden,
men deremot för Embetets administrativa personal medfört endast
betydligt ökade göromål, har bemälda Embete underdånigst hemställt:
att lönen för Ofverintendenten, som tillika, utan särskild ersättning, vore Prasses
i Akademien för de fria konsterna samt, i följd af de honom sålunda tillhörande göromål
och såsom chef i ett af Rikets förvaltande embetsverk, svårligen kunde egna sig
åt annan tjensteutöfning, måtte höjas till lika belopp, som de lägre lönerna för Chefer
uti de förvaltande verken, eller från nuvarande belopp, 5,500 R:dr, till 7,000 R:dr;
att Intendenten vid ritnings- och byggnads-afdelningen samt Sekreteraren, hvilka
tjenstemän, på grund af Embetets instruktion, egde säte och stämma jemte reservationsrätt
vid afgörandet af de hos Embetet förekommande ärenden och följaktligen numera
vore att betrakta såsom Byrå-chefer, den förre för Ritnings- och Byggnads-afdelningen
och den senare för Embetets administrativa afdelning, måtte, i stället för nuvarande
aflöningsbelopp, för Intendenten 3,000 R:dr och för Sekreteraren 2,400 R:dr,
erhålla en emot lägsta Byråchefs-lönen vid Jernvägs-styrelserna och Sekreterare-lönen
vid Post-, Telegraf- och Skogsstyrelserna svarande aflöning, eller 4,000 R:dr hvardera,
dock, hvad Sekreteraren beträffade, under vilkor, att med denna befattning icke
finge förenas annan tjenst med lön på Rikets stat;
Bih. till R. St. Prot. 1865—1866. 1 Sami 1 Afd. III
18 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
att lönen för Embetets Kamererare och Kassör, som, jemte öfriga räkensknpsgöromål,
hade sig anförtrodd den ansvarsfulla uppbörden och redovisningen af de Embetets
förvaltning tillhörande betydliga penningebelopp, måtte från 1,000 R:dr ökas
till 1,800 R:dr; samt
att, i stället för det å Embetets aflöningsstat nu upptagna arvode af 1,000
R:dr till en Kanslist och Kammarskrifvare, måtte uppföras:
1:o) till en Kanslist, lön
1,000: —
2:o) till protokollsföring  400: —
eller tillsammans Runt R:dr 1,400: —
hvilket belopp motsvarade aflöningen för protokollsförande kanslister hos
Statskontoret och Telegraf-styrelsen; och
3:o) till en Kammarskrifvare, arvode
R:dr 400: —
Vidare har Öfverintendents-Embetet, med förmälan, att uti åtskilliga offentliga
byggnader inom landet apparater för en centraliserad uppvärmning blifvit anbragta och
befunnits ändamålsenliga, underdånigst hemställt, att, enär det vore af synnerlig vigt,
såväl för de publika byggnader, hvilka redan egde eller framdeles kunde komma att
erhålla dylika uppvärmningsanstalter, som äfven mecj hänsigt till de särdeles inom sjukhus,
kaserner, fängelser och äfven skollokaler alltmera använda och till sin behöflighet
erkända ventilations-apparaterna, att en kontroll öfver berörda inrättningar från Statens
sida vederbörligen utöfvades, ett emot lönen för andre arkitekter svarande arvode af
1000 R:dr måtte tillsvidare, och så länge deraf kunde göras behof, varda å Embetets
stat uppfördt, för att utgå till en i konstruerande och vård af värmnings- och ventilations-inrättningar
kunnig och erfaren Ingeniör, hvilken kunde biträda vid granskningen
af ritnings- och kostnadsförslag till dylika inrättningar, kontrollera deras anbringande
och gifva anvisning till afhjelpande af de felaktigheter, som vid deras begagnande möjligen
yppades.
Vid öfvervägande af hvad Öfverintendents-Embetet sålunda anfört och hemställt,
har jag väl icke kunnat undgå att, lika med Embetet, finna behöfligheten af löneförökning
för Öfverintendenteu och åtskilliga af verkets tjenstemän, men tror dock de, i
sådant afseende föreslagna beloppen till en del kunna något nedsättas och att lönen
för Öfverintendenten skäligen bör nu bestämmas till endast 6,500 R:dr samt för Sekreteraren
till samma belopp, som är faststäldt för Sekreterarne i Rikets Kollegier, eller
3,500 Rulr.
Jag får således underdånigst tillstyrka, att Eders Kongl. Majit af Rikets Ständer,
för ifrågavarande Embetsverk, begär följande löneförhöjningar, nemligen:
för Öfverintendenten
Rulr 1,000: —
» Intendenten vid ritnings- och byggnads-afdelningen  1,000: —
Transport 2,000: —
Bil, 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. i 9
Transport 2,000: —
för Sekreteraren, med det af Embetet föreslagna vilkor
R:dr 1,100: —
» Kamerernren och Kassören  800: - •
Dessutom hemställer jag att, jemte det nuvarande arvodet till en
Kanslist och Kammarskrifvare å '1,000 R:dr bibehålies såsom arvode för
en Kanslist, tillika af Rikets Ständer äskås ett särskildt arvode för en
Kammarskrifvare, till belopp af  400: —
Summa R:mt R:dr 4,300: —
Beträffande dernäst det föreslagna arvodet för en i värmnings- och ventilationsinrättningars
konstruerande och vård kunnig Ingeniör, hemställer jag, på grund af hvad
Ofverintendents-Embetet, rörande lämpligheten och behöfligheten af en dylik tjenstebefattning,
anfört, att till arvode för en sådan Ingeniör, till en början för nästa statsregleringsperiod,
begäres ett anslag af 1,000 R:dr.
Angående behofvet af tillsyn öfver byggnads väsendet i landsorterna, har Ofverintendents-Embetet,
uti serskildt memorial af ofvannämnda dag, underdånigst anfört,
att Embetet väl redan, på grund af dess nu gällande instruktion, egde att, vid insändande
till nådig pröfning af hos Embetet handlagda ritningsmål, serskildt fästa Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på de byggnadsföretag, i afseende å hvilkas utförande
i öfverensstämmelse med ritningarne en kontroll företrädesvis kunde anses behöflig, äfvensom
att, i händelse Eders Kongl. Majit derefter, i sammanhang med fastställande
af ritningen, skulle pröfva skäligt sådant föreskrifva, låta besigtiga dylika byggnader,
samt, derest desamma skulle befinnas vårdslöst eller felaktigt utförda, sådant i laga
ordning beifra. En dylik föreskrift kunde dock, i följd af dess tillämpning endast i
ett och annat ovanligare fall, icke utöfva den verkan i afseende på byggnadsväsendets
behöriga handhafvaride, som Embetet funne vara af behofvet påkallad. Ej sällan blefve
ritningar till kommuners byggnader, synnerligast kyrkor, med ospard möda af Ofver
intendents-Embetets
arkitekter utarbetade och af församlingarne antagna, under erkännande
af dessa ritningars stora företräden framför dem, hvilka kunnat i orten åstad
kommas,
men vid byggnadernas utförande så ofullständigt följda, eller ock byggnadsföretagen
i öfrigt så litet tillgodosedda, att deraf uppstodo oriktiga proportioner och
äfven betydande konstruktiva brister, hvarigenom byggnaderna i större eller mindre
mån förfelades. Äfven i afseende å upprättande af förslag till reparationer samt tillsyn
öfver de arbeten, som årligen verkställdes vid kronans, under Ofverintendents
Embetets
förvaltning ställda, egendomar i landsorterna vore, enligt hvad en åberopad,
af Intendenten vid Embetets ritnings- och byggnads-afdelning afgifven, berättelse öfver
en, under nästlidne sommar, verkställd inspektionsresa utmärkte, en fullständigare tillsyn
än hittills ganska behöflig. Visserligen ålåg det, enligt gällande författningar, Eders Kongl.
Maj :ts Befallningshafvande att, genom sina underlydande tjenstemän eller dertill serskildt
förordnade byggnadskunnige män, utöfva tillsyn öfver omförmälda reparations
-
20 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
arbeten, men icke sällan hade härvid yppats brist å till ett sådant uppdrag lämpliga
personer. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Ofverintendents-Embetet föreslagit,
att, till åstadkommande af en tillförlitligare kontroll öfver byggnadsarbetens riktiga
och ändamålsenliga utförande, än hittills funnits att tillgå, serskilda byggnadskunniga
tjenstemän, under benämning af Läns-arkitekter, skulle, i vissa delar af Riket, anställas,
med följande hufvudsakliga åligganden:
a) att afgifva utlåtanden i alla frågor, rörande husbyggnader, öfver hvilka Ofverintendents-Embetet,
eller någon af Läns-styrelserna inom det distrikt, der arkitekten
vore anställd, kunde infordra hans yttrande;
b) att biträda Läns-styrelserna inom distriktet med utöfvande af tillsynen öfver
kronans, under Öfverintendents-Embetets förvaltning ställda, egendomar derstädes och,
i sådant hänseende, tillhandagå med uppgörande af kostnadsförslag, så väl vid de årliga
ekonomiska besigtningarne, som vid af- och tillträdessyner å boställen inom nämnda
egendomar äfvensom vid entreprenad-kontrakters upprättande, samt med tillsyn öfver
beslutade byggnadsarbeten och deras afsynande;
c) att, när sådant af Ofverintendents-Embetet anbefalldes, uppgöra ritnings- och
kostnadsförslag till ny- eller tillbyggnader vid nämnda egendomar;
d) att, der så åstundades, tillhandagå offentliga auktoriteter samt menigheter med
råd och upplysningar vid deras byggnadsföretag inom distriktet, biträda dem med uppgörande
af ritningar och kostnadsförslag till ny- eller ombyggnader af den beskaffenhet,
att ritningar dertill borde underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, äfvensom vid
uppgörande eller granskning af entreprenad-kontrakter samt afsynande utaf nyssnämnda
byggnadsföretag;
e) att, der tid och omständigheter sådant medgåfve, jemväl biträda enskilde med
råd och upplysningar i byggnadsfrågor;
f) att, vid resor inom distrikterna, vaka deröfver, att af Kongl, Maj:t fastställda
byggnadsritningar vid byggnadernas utförande noga följdes, samt, der sådant skulle
befinnas icke ega rum, derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet göra anmälan;
och
g) att biträda vid vården af inom distrikterna befintliga byggnader af antiqvariskt
värde.
I fråga om antalet af dessa tjenstemän, har Ofverintendents-Embetet ansett dem
för närvarande lämpligen böra blifva sju, hvardera med ett distrikt af 3 eller 4 län, och beträffande
deras aflöning har föreslagits, att den måtte bestämmas till samma belopp, som
för Öfverintendents-Embetets förste arkitekter, eller 2,000 R:dr, att bestridas, antingen
endast af Statsverket, eller till hälften af Statsverket och till hälften af de hvarje distrikt
tillhörande länen, hvarförutom serskild vedergällning för vissa betydligare förrättningar
borde Läns-arkitekten tillkomma af den, vare sig kronan eller enskild, som
förrättningen påkallat.
Rörande behöfligheten af en förbättrad och mera verksam tillsyn öfver byggnadsväsendet
i landsorterna, än hittills funnits att tillgå, är jag, med hänsigt såväl till
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 21
kronans sorn kommuners ock enskildes intresse i detta afseende, af samma mening som
Öfverintendents-Embetet och tror äfven, att berörda behof icke kan på ett ändamåls
enligare
sätt afhjelpas, än Embetet föreslagit, eller genom anställande i landsorterna af
theoretiskt bildade och erfarne Arkitekter, med verkningskrets hvardera inom ett behörigen
afpassadt distrikt. I fråga om vidden af dessa distrikter och de föreslagna
Läns-arkitekternas deraf beroende antal, hvarvid afseende måste fästas, å ena sidan
derå, att hvarje distrikt ej tilltages så stort, att ej en person skäligen kan medhinna
den tillsyn öfver derstädes förefallande byggnadsarbeten, som åsyftas, men å andra sidan
derå, att ej antalet Arkitekter och, i följd deraf, kostnaden för den nya organisationen
ökas utöfver hvad som kan finnas vara för ändamålet oundgängligen nödvändigt,
har jag ansett att
Ett distrikt lämpligen kunde bildas af Norr- och Westerbottens, Wester-Norrlands
och Jemtlands län;
Ett — — af Gefleborgs, Westmanlands och Stora Kopparbergs län;
Ett — — af Orebro, Wermlands och Skaraborgs län;
Ett — — af Stockholms, Upsala och Södermanlands län;
Ett — — af Wenersborgs, Göteborgs och Bohus samt Hallands län;
Ett — — af Östergötlands, Calmar och Gotlands län;
Ett — .— af Jönköpings, Kronobergs och Blekinge län; samt
Ett — — af Malmöhus- och Christianstads län.
I följd häraf skulle Läns-arkitekterna blifva till antalet 8. Beträffande deras
aflöning, finner jag ej skäl att afvika från det förslag, Öfverintendents-Embetet i sådant
afseende framställt, men anser det billigt, att kostnaden för en inrättning, sådan
sorn den ifrågavarande, hvaraf nyttan till en betydlig del kommer kommunerna och de
enskilde direkte till godo, icke mer än till hälften bestrides af Statsverket och att den
återstående hälften utgår från länen; hvilkas bidrag i sådant hänseende icke skulle, med
ofvanuppställda beräkning af distrikterna, komma att öfverstiga några hundra riksdaler
för hvarje län. Jag får således underdånigst hemställa om aflåtande till Rikets Ständer
af det nådiga förslag, att till löner för åtta Läns-arkitekter, med de åligganden,
som Öfverintendents-Embetet uppgifvit, måtte, under vilkor, att vederbörande Landsting,
derom hörde, åtaga sig att till enahanda ändamål utgöra samma belopp, anvisas och i
Riksstaten uppföras en summa af  R:mt R:dr 8,000.
4:o.
Sedan Eders Kongl. Majit, vid beräkningen af Statsverkets inkomster, i nåder
funnit postmedlen böra upptagas till 2,000,000 R:dr, får jag i underdånighet hemställa,
att äfven det under förevarande hufvudtitel uppförda i>Kontanta anslag på förslag, att
af postmedlen direkt utgå till Postverket» må bestämmas till en lika summa, eller 2,000,000
R:dr, och således förhöjas med 500,000 R:dr.
22 Bil. 6 till Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
5:o.
Vid beräkningen af den indelta ordinarie Räntan hafva, på sätt här ofvan blifvit
anmärkt, derifrån uteslutits räntor, som med ett förslagsvärde af 1,419 R:dr äro å anslaget
till Jägeristaten uppförda, men, efter åtskilliga Jägeritjenstemäns och betjentes
afgång från sina befattningar, blifvit till Statsverket indragna. I öfverensstämmelse
härmed böra ock samma räntor från Utgiftsstaten utgå, likasom en af enahanda anledning
med 207 R:dr 93 öre uppkommen behållning å den kontanta delen af berörda
anslag bör derifrån afdragas.
6:o.
Deremot lärer, enligt hvad Statskontoret i dess underdåniga berättelse hemställt,
det kontanta anslaget till Skogsplanteringskassan, nu 18,300 R:dr, böra ökas med en
summa, motsvarande ej mindre förenämnda, på anslaget för Jägeristaten uppkomna behållning
207 R:dr 93 öre, än äfven 4,43 1 R:dr 06 öre, hvarmed de, omförmälda
kassa tillkommande ersättningar för till Statsverket indragna hemmansräntor och arrén
cT>
O
den, vid 1863 års slut befunnits öfverstiga anslagets nuvarande belopp, eller tillsammans
4,639 R:dr 59 öre och torde således ifrågavarande anslag böra uti Riksstaten
uppföras med jemnadt tal af 22,940 R:dr.
7:o.
Det under 7:de hufvudtiteln för »Skogs-Institutet, lägre skogsskolor samt öfriga till
Skogsstaien hörande tjenstemäns aflöning» uppförda reservations-anslag å 75,000 R:dr är
icke beviljadt mer än för nu innevarande statsregleringsperiod oell lärer alltså nu böra
förnyas. Med afseende å de förändringar i Skogsstatens organisation m. m., som komma
att blifva en följd af den nya skogslagstiftning, hvilken, länge förberedd, nu innan kort
är att emotse, torde detta anslagsbelopp icke för framtiden blifva fullt tillräckligt.
Men under förutsättning, att det af Eders Kongl. Maj:t gillade förslaget om stubböresmedlens
ingående till Skogsplanteringskassan och användande för skogshushållningens
befrämjande vinner tillämpning, anser jag, att samma belopp jemte derå uppkomna besparingar
bör vara tillfyllestgörande för de åtgärder, som kunna ifrågasättas att under
nästa statsregleringsperiod i Skogsväsendet verkställas, och hemställer derföre underdånigst,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer endast äska, att omförmälda
reservations-anslag måtte jemväl under nästa statsregleringsperiod få oförändradt bibehållas.
8:o.
Uti samma memorial af den 19 nästlidne Juni, hvari Öfverintendents-Embetet,
enligt hvad ofvan är nämndt, anmält behofvet af löneförhöjning för åtskillige vid Embetet
anställde embets- och tjenstemän, har Embetet jemväl hemställt, att det å Sjunde
Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till byggnader och reparationer i landsorterna, hvilket
år 1812 bestämdes till 35,000 R:dr B:ko och på den långa tid, som sedan dess
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 23
förflutit, ökats med endast 8,325 R:dr R:mt, men under senare tiotal af år visat sig
för behofvet alldeles otillräckligt, måtte förhöjas till 75,000 R:dr.
Då en förhöjning af detta anslag är oundgängligen nödvändig, ehuru för närvarande
måhända icke erfordras fullt så högt belopp, som Öfverintendents-Embetet föreslagit,
får jag underdånigst tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t nu hos Rikets Ständer
äskar allenast, att berörda anslag höjes till 70,000 R:dr, eller ökas med 9,175 R:dr.
9:o.
Rörande öfriga anslag, som i nuvarande Riksstat äro å Sjunde Hufvndtiteln
upptagna, finner jag någon annan förändring icke vara af behofvet påkallad, än att, för
vinnande af jemnadt tal i hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till Skrifmaterialier
och Expenser m. m. torde böra minskas med 38 R:dr 7 öre.
Sammanställas nu de förändringar i anslagen under Sjunde Hufvudtiteln, som
härofvan blifvit i underdånighet föreslagna, så blifver resultatet följande:
Nuvarande anslagssumma
5,552,300:
Tillökning;:
1:o) Kammar-kollegium:
a)
b)
e)
d)
e)
0
Löneförhöjning till 3 Notarier å
Notarier
ä
Ivammarförvandter ä
Kammarfurvandter å
Vaktmästare
af anslaget
800 R:dr
300 »
8 0 0 »
300 »
till gratifikationer
och vaktbetiente
2,400
600
1,600
600
150
3,500:
2:o)
1,000: —
3:o)
4:o)
5:o)
d:o till 2
d:o till 2
d:o till 2
d:o till 1
Förökning
åt e. o. tjenstemän
Öfverintendents-Embetet:
a) Löneförhöjning för Öfverintendenten
b) d:o för Intendenten vid ritnings- och
byggnadsafdelningen
1,000
c) Löneförhöjning för Sekreteraren  1,000
d) d:o för Kamereraren och Kassören  800
e) Till arvode för en Kammarskrifvare  400
f) d:o d:o d:o en Ingeniör  1,000
g) d:o löner för 8 Läns-Arkitekter  8,000
Postverket, tillökning i förslagsanslaget  500,000
Skogsplanteringskassan d:o d:o
4,640
Tillökning i anslaget för byggnader och
reparationer i landsorterna
9,175:
535,965:
R:mt R:dr 6,088,265.
24 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Transport R:dr R:mt 6,088,265.
Om nu härifrån afdragas:
1:o) Minskning å anslaget till Statskontoret m. m. 700: —
2:o) d:o d:o till Jägeristaten  1,3 2 6: 93.
3:o) d:o d:o till Skrifmaterialier och Expenser ■ 38: 7. g 065-
Skulle hufvudtitelns slutsumma för nästa statsreg
leringsperiod
komma att uppgå till  6,086,200:
Hela tillökningen skulle alltså utgöra  533,900:
och med afdrag af den mot förhöjningen i beräknade inkomster
svarande tillökningen i Postverkets förslagsanslag  500,000:
en summa
af  33,900:
Beträffande sådana, till föremål under Sjunde Hufvudtiteln hänförliga behof, som
äro af mera tillfällig beskaffenhet och således tillhöra den extra statsregleringen, får
jag i underdånighet anmäla följande:
2:o.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län redan i skrifvelse
den 5 April 186 1 underdånigst hemställt om vidtagande af åtgärder för uppförande
å Jönköpings fästnings område af ett behöfligt nytt Landshöfdinge-residens, som tillika
innefattade lokaler för embetsrum och arkiv, samt derefter, vid företagen reglering af
omförmälda område, en tomt på norra sidan deraf blifvit för berörda ändamål afsatt,
och tillika i nåder förordnats, att, vid planering af den åt staden upplåtna delen af 1.
d. fästningsområdet, derinom befintlig, för residensbyggnadens grundläggning användbar
och erforderlig sten skulle undantagas och vid residenstomten uppläggas, behagade
Eders Kongl. Majit den 25 April 1862 anbefalla Öfverintendents-Embetet att inkomma
med ritningar och kostnadsförslag till en residensbyggnad med embetsrum för Länsstyrelsens
serskilda afdelningar och Provins-Landtmäterikontoret, äfvensom med lokal
för arkiverna. Till underdånig åtlydnad häraf blef ock till Eders Kongl. Maj:t från
bemälde embete ingifven en i omförmälde hänseende uppgjord ritning, hvilken afsåg
det nya residensets uppförande, i en tvåvånings hufvudbyggnad och två envånings flygelbyggnader,
af tegel på grund och sockel af gråsten med lokaler i hufvudbyggnadens
öfre våning till bostad för Landshöfdingen, samt i nedra våningen till embetsrum för
Länsstyrelsens serskilda afdelningar, Provins-Landtmäterikontor och arkiv, hvarjemte
flyglarne innehöllo nödiga uthuslägenheter; och var denna ritning åtföljd, dels af en
närmare beskrifning deröfver och dels af ett kostnadsförslag, slutande å en summa af
130,000 R:dr Runt.
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 25
Detta ärende blef derefter den 6 Febr. 1863 i underdånighet anmäldt inför
Eders Kongl. Majit, som likväl icke fann skäligt att af Rikets då församlade Ständer
begära något anslag för ifrågavarande ändamål.
Nu har emellertid Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande uti Memorial af den
23 nästlidne Juni gjort förnyad underdånig framställning om behofvet af ofvanberörde
nybyggnads utförande och i sådant afseende andragit, att de till embetsrum nu begagnade
lokaler, voro alltför inskränkta; att, utom den stora olägenhet, att utrymme derstädes
alldeles saknades för de till Landskansliets, Landskontorets och Landtmäterikontorets
arkiver hörande handlingar, hvilka hittills förvarats uti en aflägset derifrån på f.
d. fästningsområdet belägen, särskild byggnad, vore det rum, som skulle begagnas såsom
Landtmäterikontor, för ändamålet alldeles olämpligt, så att kontorsgöromålen icke
kunnat derstädes handläggas; att jemväl saknades för Eders Kongl. Majits Befallningshafvande
särskildt sessionsrum, deraf bristen synnerligast läte sig kännas, då större
menigheter skulle inför Eders Kongl. Majits Befallningshafvande sammanträda; att hvad
som dock framför allt annat syntes göra behofvet af en ny byggnad oundgängligt vore
den omständighet, att den ofvan omnämnde byggnad, som för närvarande begagnades
till arkiv och hvarest ej mindre än 8 stora rum voro fyllda med handlingar, numera
tillhörde Jönköpings stad och endast tillsvidare finge begagnas för nyssberörda ändamål,
så att, när helst planering af denna del utaf det åt staden upplåtna f. d. fästningsområdet
företages, byggnaden, som komme att nedrifvas, måste sex månader efter
skedd tillsägelse utrymmas, då annan lämplig lokal för de derstädes nu förvarade, till
större delen högst vigtiga och dyrbara handlingar sannolikt icke kunde inom den trångt
bebyggda staden anskaffas; att till följd häraf i omförmälde händelse en särskild arkivbyggnad
måste uppföras, hvarigenom kostnaden för residensbyggnaden i det hela, då
den en gång företoges, säkerligen komme att betydligt förhöjas, samt slutligen att, då
planering af stadens andel i f. d. fästningsområdet verkställes, den del af samma område,
som blifvit undantagen till tomt för Landshöfdinge-residenset, icke kunde bibehållas
i dess nuvarande skick utan största vanprydnad och sannolikt fara för ras af
dervarande höga stenmurar, utan således äfven måste planeras, dervid det till undvikande
af dubbel kostnad torde blifva nödigt, att grundläggningen för residensbyggnaden
i sammanhang dermed utfördes; och har Eders Kongl. Majits Befallningshafvande,
på sålunda andragna skäl underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Maj:t ville taga frågan
i förnyadt nådigt öfvervägande.
Uti häröfver på nådig befallning afgifvet utlåtande har Ofverintendets-Embetet,
med vidsordande af hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört såsom skäl
för ifrågavarande byggnads verkställande, tillika, för den händelse Eders Kongl. Majit
skulle täckas i frågan göra framställning till Rikets Ständer, åberopat ofvan omförmälda,
hos embetet redan utarbetade byggnadsritning och kostnadsförslag.
Då jag nu i underdånighet underställer detta ärende Eders Kongl. Majits
nådiga pröfning, får jag derjemte, för egen del, på grund af hvad deruti förekommit,
tillstyrka, att, till utförande af ifrågavarande byggnadsföretag, som beräknats i sin helBih.
till R. St. Prot. 1865—1866. 1 Sami. 1 Afd. IV
26 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
het komma att kosta 130,000 R:dr, Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer begära
för år 1867 ett anslag af 70,000 R:dr.
3:o.
I anledning af anmälan från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge
Län om olämpligheten af den för Provins-Landtmäterikontoret i Carlskrona begagnade
lokal täcktes Eders Kongl. Maj:t den i September 1863 bemyndiga OfverintendentsEmbetet
att, efter undersökning å stället, afgifva underdånigt yttrande och förslag, huruvida
genom tillbyggnad och förändring af nuvarande Landstats-embetshuset passande
lokaler kunde beredas för ej mindre Landtmäterikontoret än äfven Landtränteriet och
Länsstyrelsens arkiver, hvilka voro i behof af ökadt utrymme.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derefter, för den händelse berörde
tillbyggnad och förändring icke skulle anses möjlig eller ändamålsenlig, utan nödvändigheten
fordrade, att annat embetshus anskaffades, hos Ofverintendents-Embetet dels
företett ett af Grosshandlanden J. A. Lindstrand till Länsstyrelsen afgifvet skriftligt
anbud att, emot en försäljningssumma af 30,000 R:dr R:mt, för ifrågavarande ändamål,
till Kronan öfverlåta sin. under N:is 60, 6 I och 63 i 7:de qvarteret af staden, egande
fastighet, innehållande enligt karta 1,934^ qvadraffamnar, dels anfört, att denna fastighet,
med hänsigt till såväl tomtutrymme som derå befintliga boningshus af sten, ansåges
vara en af de bättre i staden och efter all anledning borde kunna för en jemförelsevis
ringa kostnad till Landsstats-embetshus anordnas, har undersökning rörande lämpligaste
sättet att, vare sig genom förändring af det gamla embetshuset eller genom apterande
för ändamålet af den utaf Eders Kongl. Majtts Befallningshafvande föreslagna eller annan
i Carlskrona befintlig och härför påräknelig egendom, åstadkomma för Länsstyrelsen
passande lokaler blifvit verkställd af e. o. Arkitekten vid Ofverintendents-Embetet
H. Zettervall, som uti deröfver till bemälde embete afgifvet memorial ej mindre meddelat
en detaljerad beskrifning öfver det nuvarande embetshuset samt framhållit omöjligheten
att genom tillbyggnad söka deri inrymma och gifva ändamålsenlig disposition åt
alla de för Länsstyrelsens behof erforderliga lokalerna, än äfven, med vitsordande af
lämpligheten hos den af Länsstyrelsen till inköp förordade egendomen, uppgjort ett, af
ritning och kostnadsberäkning åtföljdt, förslag till berörde egendoms apterande till Landstats-embetshus,
hvilket förslag afser:
I. inköp af en del utaf Grosshandlanden Lindstrands egendom för R:mt R:dr 25,000: —
2. utbyte af en del utaf den sålunda inköpta tomten mot en del af Räntmästaren
C. J. Berghs dertill gränsande tomt, samt försäljning af en
annan del utaf Lindstrandska tomten för  3,000: —
hvarigenom kostnaden för sjelfva egendomens förvärfvande skulle
uppgå till
22,000: —
3 förändring af hufvudbyggnaden å Lindstrandska egendomen till Land
stats-embetshus
för en beräknad kostnad af
12,000: —
tillsammans 34,000: —
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 27
Transport R:mt R:dr 34,000: —
hvilken summa dock borde minskas med värdet å gamla Embetshuset jemte
dess tomt
9,000: —
till  R:mt R:dr 25,000: —
Detta förslag har sedermera varit delgifvet Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som förklarat detsamma serdeles antagligt, med afseende så väl på lokalernas i
allmänhet lämpliga läge till hvarandra och tillräcklighet, som på den beräknade kostnadens
billighet i förhållande till den, som skulle blifva en följd af nybyggnad, hvarefter
Ofverintendents-Embetet, — med förmälan, dels att Intendenten vid dess Ritningsoch
byggnadsafdelning, under inspektionsresa nästlidne sommar, tagit närmare kännedom
om ifrågavarande byggnadsförslag, dels ock att Grosshandlanden Lindstrand förbundit
sig att under ett och ett halft år från den 5 sistlidne April vidblifva sitt gjorda anbud,
äfvensom att Räntmästaren Bergh förklarat sig villig att af tomten N:o 62, i utbyte
mot den dertill afsedda delen af den Lindstrandska tomten, till Kronan afstå
hvad som för Landstatsbyggnadens föreslagna utvidgning erfordrades, — ej mindre vitsordat
behofvet af nya embetslokaler för Länsstyrelsen i stället för de nu begagnade,
af hvilka en del vore till utrymmet otillräckliga och andra i anseende till fuktighet
obegagneliga, än äfven hemställt om nådigt godkännande af ofvanberörde förslag med
följande af Embetet såsom nödiga ansedda förändringar, nemligen:
att Grosshandlanden Lindstrands omförmälda fastighet måtte för ändamålet inköpas
ostyckad, på det att icke, derest en del deraf till enskild person försåldes, ett
för Kronans byggnader möjligen olämpligt grannskap måtte uppstå, hvaremot, då östra
delen af egendomen ej vore för Embetshuset oundgängligen behöflig och derå funnes
till magasiner tjenliga byggnader, dessa jemte nedre delen af gården kunde för Kronans
räkning uthyras under nödiga förbehåll;
samt att den för hela byggnadsföretaget beräknade slutsumma R:dr R:mt 25,000: —
måtte ökas med
a) förhöjning i kostnaden för sjelfva egendomens förvärfvande genom
dess inköpande och bibehållande ostyckad
8,000: —
b) för planering och tillsyn öfver inredningsarbetena jemte för lågt
beräknadt målarearbete m. m.
5,000: —
och c) till anskaffande af nya inventarier för Embetsrummen
2,000: —
hvarigenom hela kostnaden skulle komma att utgöra  R:dr R:mt 40,000: —
Instämmande uti Öfverintendents-Embetets ofvanberörde hemställan får jag således
underdånigst tillstyrka, det Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer begära
att till inköp af Grosshandlanden Lindstrands omförmälde egendom och apterande af
derå varande hufvudbyggnad till Embetshus måtte anvisas ett anslag af R:mt B:dr 40,000.
28 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
4:o.
Uti ett den 10 innevarande månad på nådig befallning afgifvet underdånigt utlåtande
öfver en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län gjord hemställan
att, i anseende till den nuvarande Residensbyggnadens i Wisby otillräckliga
utrymme, mindre ändamålsenliga inredning och andra brister, få från Landtränteriet
förskjuta kostnaden för förberedande åtgärder, med afseende på uppförande af en ny
lämpligare sådan byggnad, har Öfverintendents-Embetet, med förmälan, att Embetet låtit
genom en af sina Arkitekter på stället undersöka den öfverklagade bristen på utrymme
inom Länsresidenset samt uppgöra förslag till dess afhjelpande, vidare anfört,
att nuvarande Residenset, som vore beläget vid Strandgatan och utgjordes af en lång
tvåvåningars stenhusbyggnad, innehölle tillsammans 24 rum, deraf i bottenvåningen sju,
till en del besvärade af mörker och svår golfkyla, voro upplåtna till embetsrum, och de
öfriga 17 disponerades af Landshöfdingen; att det utrymme, som ansågs behöfligt, uppgifvits
till 4 5 rum för embetslokal och 24 rum, inberäknadt tambur, kök, handkammare
och skafferi, för Landshöfdingen eller för hela Residenset 39 rum; att, sedan serskilda
förslag rörande byggnadsfrågan blifvit från Öfverintendents-Embetet framställda och
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande delgifna, derunder yppats tillfälle att, mot en
summa af 20,000 R:dr, för Kronans räkning förvärfva en invid nuvarande Residensets
norra gafvel och i samma sträckning som detta vid Strandgatan belägen byggnad med
tillhörande gård och trädgård och att Embetet, med afseende å det erkändt vigtigaste
skälet för Residensets utvidgning eller behofvet af sundare, rymligare och ljusare embetslokaler,
samt, då detta ändamål, hufvudsakligen i följd af det nuvarande Residenshusets
ringa bredd och åtskilliga fel i dess anläggning, icke kunde vinnas genom på- eller
tillbyggnad deraf, ansett sig, för ernående af berörda ändamål samt beredande af möjlighet
till ökadt utrymme jemväl för Landshöfdingen, böra i underdånighet hemställa
örn aflåtande af nådig Proposition till Rikets Ständer i fråga om anvisande af erforderliga
medel till inköp af förenämnda, genom sitt omedelbara grannskap med nuvarande
Residenset för dess utvidgning serdeles lämpliga egendom samt dess apterande för ändamålet.
Rörande omförmälda egendom har Öfverintendents-Embetet ytterligare upplyst,
att densamma är belägen emellan Strand- och Korsgatorna, har en utsträckning af
omkring 17 0 fot åt den förra och 4 20 fot åt den senare gatan samt ett djup af 130
fot, och innehåller ett boningshus af kalksten, i godt skick, 30 fot bredt och 60 fot
långt, bestående af en botten- och en öfvervåning med hvardera 4 rum af 9,4 å 10,2
fots höjd samt ett större men obrukbart trähus och två uthusbyggnader af kalksten,
de senare i godt skick.
Det anslag, som för ifrågavarande ändamål nu erfordrades, har af Öfverintendents-Embetet
uppgifvits sålunda:
a) för inköp af nämnda egendom enligt af dess egare till Embetet lem
nadt
anbud
Runt R:dr 20,000: —
Bil. 6 till Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 örn Statsverket 1865. 29
Transport R:rat R:dr 20,000: —
b) till inredning af det å tomten befintliga boningshus för Landsstats
Embetsverkets
behof
10,000: —
eller tillsammans R:mt R:dr 30,000: —
Med afseende å hvad upplyst blifvit angående behofvet af utvidgning och förbättring
i öfrigt utaf Länsstyrelsens embetslokaler samt då genom förvärfvande af omförmälda,
nuvarande residenstomten tillgränsande fastighet skulle för en jemförelsevis
mindre betydlig utgift vinnas ej blott tillfälle att få nyssberörda behof afhjelpt, utan
äfven .»utrymme för en i framtiden möjligen erforderlig utvidgning och ombyggnad af
Länsresidenset i dess helhet, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Rikets Ständer att, för inköp af meranämnda fastighet och till inredning
af dervarande boningshus för Landsstats-Embetsverkets behof, anvisa den af Ofverintendents-Embetet
uppgifna summan af 30,000 R:dr.
5:o.
Uti underdånig skrifvelse af den 19 nästlidne Maj har Kammar-kollegium, —
i sammanhang med afgifvande af berättelse om det är 1858 inom Kollegium inrättade
Jordebokskontorets verksamhet för tiden intill den 1 nästlidna Maj, af hvilken berättelse
hufvudsakligen inhemtas, att Kontoret numera afslutat granskningen af inkomna
ränteförvandlingsuträkningar och utskrifningen deraf för 8 hela Län, nemligen för Stockholms,
Upsala, Kronobergs, Blekinge, Christianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Norrbottens,
äfvensom inom Stora Kopparbergs Län för ett fögderi, det enda för hvilket ny
jordebok för det närvarande ansetts kunna upprättas, och att således ännu återstode,
dels enahanda arbete för alla öfriga Län i Riket, hvaraf det för 3 Län redan vore
något påbörjadt, och dels arbetet med upprättande af sjelfva jordeböckerna öfver allt —
tillika underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Majit måtte till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition om beviljande för Jordebokskontoret af fortfarande anslag till enahanda
belopp sorn hittills eller 24,700 R:dr, hvarjemte Kollegium på anförda skäl
hemställt om detta anslags öfverflyttande på ordinarie stat.
Ehuru en jemförelse emellan det arbete, som för Kontoret ännu återstår, och
det, som under de hittills förflutna 7 åren af Kontorets tillvaro medhunnits, synes ådagalägga,
att Kontoret icke på länge skall kunna fullborda sitt värf, och ehuru det förhållande,
att Kontorets Kamererare och Revisorer äro till dessa befattningar endast
tillsvidare förordnade, icke torde kunna undgå, att på göromålens gång utöfva ett menligt
inflytande, samt skäl således icke saknas för Kollegii hemställan om öfverflyttande
på ordinarie stat af anslaget för Kontoret, anser jag mig dock, i betraktande deraf, att
Eders Kongl. Maj:ts vid sistlidne Riksdag i sådan syftning gjorda förslag icke vann
Rikets Ständers bifall, böra tillstyrka Eders Kongl. Majit att, i anledning af Kammarkollegii
förevarande framställning, hos Rikets Ständer begära allenast, att det till arvo
-
30 Bil. 6 till Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
den åt Jordebokskontorets tjenstemän nu anslagna belopp 24,700 R:dr må äfven för
år 1867 få utgå.
6:o.
Slutligen får jag underdånigst hemställa, att till bestridande af utgifter för kolonien
S:t Barthelemy, hvilken fortfarande medfört en årlig kostnad för Statsverket,
icke understigande 1000 £ Sterling eller omkring 18,000 R:dr i Svenskt Riksmynt,
sistnämnda summa måtte jemväl för år 1867 af Rikets Ständer äskas.
Derest de af mig nu gjorda förslag af Eders Kongl, Maj:t i nåder godkännas,
skulle således de under Sjunde Hufvudtiteln äskade Extra anslagen komma att blifva:
1. Till uppförande af ett nytt Landshöfdinge-Residens i Jönköping
R:mt R:dr
70,000: —
2. Till inköp af Grosshandlanden Lindstrands egendom i Carlskrona
och dess apterande till Landsstats-Embetshus  40,000: —
3. Till inköp af den intill Landshöfdinge-residensets i Wisby norra
gafvel gränsande egendom och derå varande hufvudbyggnads inredande
för Landsstats-Embetsverkets behof
30,000: —
4. Till Jordebokskontoret  24,700: —
och 5. Till bestridande af utgifter för kolonien S:t Barthelemy
18,000: —
eller tillsammans R:mt R:dr 182,700: —
Stats-Rådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande Herr
Departements-chefen, på sätt ofvan förmäles, rörande såväl ordinarie
som extra anslag under Sjunde Hufvudtiteln hemställt; och beha -  gade Hans Majit Konungen dertill i alla delar lemna nådigt bifall.
Sedan de till Andra, Tredje, Fjerde, Femte, Sjette och Åttonde Hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit, på föredragning af vederbörande Departements-chefer, pröfvade,
anhöll Chefen för Finans-departementet, Herr Statsrådet Friherre Gripenstedt, i underdånighet
att få underställa Kongl. Majit regleringen af
Nionde Hufvudtiteln,
omfattande Pensions- och Indragningsstaterna, samt hemställde i afseende på
l:o Pensions-Staten
dels att, då det i Riksstaten såsom ))Bidrag till Kongl. Theaterns Pensionskassor» uppförda
anslag af 6000 R:dr blifvit beviljadt endast för nu innevarande Statsreglerings
-
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 3'l
period, mea detta anslag, som afsåge beredande af ersättning åt omförtnälda pensionskassor
för inkomster, som de förlorat i följd af Kongl. Maj:ts, på Rikets Ständers begäran,
meddelade nådiga förordnande om upphörande från och med år 1862 af de
serskilda afgifter, hvilka förut till kassorna erlagts af kringresande skådespelaretrupper
m. fl., fortfarande vore för ifrågavarande pensionskassors bestånd och ostörda verksamhet
af behofvet påkalladt,! Kongl. Majrt täcktes hos Rikets Ständer föreslå, att be
rörda
anslag måtte, till enahanda belopp som hittills, varda fortfarande å Riksstaten
uppfördt;
dels ock, att sedan Rikets sednast församlade Ständer, med gillande af Kongl.
Maj:ts till dem framlagda förslag om bildande af en pensionsanstalt för fartygsbefälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk, medgifvit, att till en sådan pensionsanstalt finge af
tullmedlen utgå ett emot den såkallade föringen ungefärligen svarande belopp, hvilket,
enligt de grunder ofvanberörda förslag innehållit, da blifvit bestämdt tili 24,000 R:dr
årligen, samt Kongl. Maj:t på grund häraf under den 20 Januari 1864 förordnat
om inrättande af en dylik pensionsanstalt och för densammas förvaltning fastställt Reglemente,
Kongl. Maj:t nu nådigst ville af Rikets Ständer äska, att omförtnälda belopp,
24,000 R:dr, blefve å Riksstatens 9:de hufvudtitel uppfördt under rubrik: "Bidrag till
Handelsflottans pensionsstat att af Tullmedlen direkte utgå, förslagsanslag.
Hvad dernäst angick:
2:o) Allmänna Indragning sstaten,
erinrade Herr Departements-chefen underdånigst att, på grund af Finans-departementet,
genom protokollsutdrag från vederbörande andra Stats-departementer meddelade nådiga
föreskrifter, borde, vid uppgörande af förslag till reglering af Nionde Hufvudtiteln i
förevarande del, iakttagas Kongl. Maj:ts, på nedannämnde Departementers föredragning,
redan fattade beslut om aflåtande till Rikets Ständer af följande nådiga framställningar,
nemligen:
l:o) På Justitice-departementets föredragning:
a) dels att kanslisterna i Göta Hofrätt, Häradshöfdingen Wilhelm Kugelberg, vice
Häradshöfdingen Carl Thorell samt Gustaf Lorentz Hjertström, må, emot det att de afstå
ej mindre all andel i lösen för Hofrättens domar, än ock från det tillskott, som nu till
dem utgår af de åt Notarierna i tredje lönegraden i stat fastställda löner och åt extra
ordinarie Notarier afsedda arvoden, men bibehållas å Hofrättens stat vid den del af
deras löner, som utgår af Amanuens-arvoden, eller 600 R:dr för hvardera, förklaras
berättigade att, från och med månaden näst efter den, då ett sådant förklarande varder
dem meddeladt och så länge de icke innehafva annan tjenst å stat än kanslist-befattningen
å allmänna indragningsstaten, uppbära de belopp, som motsvara hvad de sålunda
afstå, nemligen: Kugelberg och Thorell hvardera 611 R:dr och Hjertström 561
R:dr, hvilket sistnämnda belopp dock borde höjas till 611 R:dr jemväl för Hjertström,
om och när den honom tillförsäkrade rättighet att i sin tur tillträda högre kanslistlön,
kan göras gällande;
32 Bil. 6 till Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
dels ock att bemälde Kanslister må, derest de vilja från sina befattningar afgå,
utöfver ofvanberörda åt dem föreslagna ersättningsbelopp, uppbära jemväl återstoden af
sina löner å allmän indragningsstat från och med månaden näst efter den, då afsked
dem beviljas;
b) att Direktören vid Länscellfängelset i Carlstad Peter Holmgren må berättigas
att från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från Direktörsbefattningen
vid Wermlands Länscellfängelse, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af '1,500 R:dr Runt.
c) att Direktören vid Straff-fängelset i Norrköping Augnst Leopold Hård af
Segerstad, när han uppnått, en ålder af 60 år och derjemte styrker, att hans helsa älsa
försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården bestrida, samt på sådan
grund erhåller afsked, må från och med månaden näst efter den, då honom beviljas
afsked från Direktörs-befattningen vid förenämnde fängelse, å allmänna indrag
ningsstaten
uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af 2,000 R:dr;
d) att Direktören vid Länsfängelset för Stockholms län, Under-löjtnanten i Arméen
David Ludvig Lock må berättigas att från och med månaden näst efter den,
då han erhåller afsked från Direktörs-befattningen vid nämnde Länsfängele, å allmänna
~ C
indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af
1,500 R:dr;
e) att Kompani-chefen vid Krono-arbetskorpsen, Kaptenen i Arméen Wilhelm
Ulrik Kuylenstjerna må från och med månaden näst efter den, då han för styrkt
sjuklighet undfår afsked från befattningen såsom Kompani-chef vid Krono-arbetskorpsen,
komma i åtnjutande af en årlig pension för sin återstående lifstid från allmänna
indragningsstaten af '1,350 R:dr;
f) att Direktören vid Länscellfängelset i Orebro Isaak Fredrik Ohlin, när han
styrker, att hans helsa är så försvagad, att han icke förmår sin befattning vid fångvården
vidare bestrida, samt på sådan grund erhåller afsked, må från och med måna
den
näst efter den, då honom beviljas afsked från Direktörs-befattningen vid Länscellfängelset
i Örebro, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin
återstående lifstid, till belopp af 1,500 R:dr;
g) att Vaktknekten vid Länscellfängelset i Gefle Olof Wennberg må berättigas
att från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från Vaktknekts
befattningen
vid Länscellfängelset i Gefle, å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af 400 R:dr;
h) att Vaktknekten vid Länscellfängelset i Örebro Per Pettersson må berättigas
att från och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från Vaktknekts
befattningen
vid nämnde cellfängelse, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension för sin återstående lifstid, till belopp af 400 R:dr;
i) att Vaktqvinnan vid Straff- och Arbetsfängelset å Norrmalm Anna Catharina
Eriksson må berättigas att från och med månaden näst efter den, då hon erhåller af
sked
från sin befattning såsom vaktqvinna vid nämnde fängelse, å allmänna indrag
-
Bil. 6 till Kongl. Majlis Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 33
ningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid, till belopp af 225
Riksdaler;
k) att, sedan efter Expeditions-sekreteraren m. m. Johan Gabriel Richerts den
2 Januari 1864 timade död Kongl. Majit under den 5 i samma månad behagat, såsom
ett erkännande af Richerts förtjenster om det allmänna, tillåta att till hans efterlemnade
enka, Sofia Schönherr, finge, intilldess en sådan förbindelse hunne af Rikets
Ständer öfvertagas, af tillgängliga medel tillsvidare utbetalas ett belopp, motsvarande
den pension, som varit åt Richert å allmänna indragningsstaten anvisad, samt Kongl.
Majit, som anbefallt Statskontoret att af under händer hafvande medel qvartaliter från
och med Februari månad '1864 förskjuta nämnda belopp, uppgående för helt år till
3,000 Ridr Rimt, sedermera genom nådigt Beslut den 30 December nämnde år förordnat,
att för det under samma år af Statskontoret förskjutna beloppet, 2,750 Ridr,
ersättning finge från de å Riksstatens andra Hufvudtitel uppförda extra utgiftsmedel
af Statskontoret uttagas, dels ett belopp af 3,000 Ridr Rimt måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras, för att såsom årlig pension tilldelas Expeditions-sekreteraren Richerts
bemälda enka, Sofia Schönherr, under hennes återstående lifstid, dels enahanda
belopp, efter år räknadt, finge från och med innevarande års ingång till Statskontoret
utgå, såsom ersättning för hvad derifrån redan under detta år blifvit och vidare blefve
till följd af Kongl. Majits förenämnda beslut till enkan Richert utbetaldt, intilldess
ifrågasatta pensionsrätt komme att träda i kraft;
l) att såsom ersättning för biträde och andra kostnader vid fortsatt utgifvande
af arbetet ”Sveriges gamla lagar”, hvarmed Professoren, Doktor C. J. Schlyter fortfarande
vore sysselsatt, finge å allmänna indragningsstaten uppföras ett årligt belopp af
900 Ridr Rimt, att af utgifvaren uppbäras emot redovisning i vanlig ordning;
m) att, sedan Kongl. Majit den 13 November 1863 i nåder förordnat, att den
del af Orsa Finnmark, som utgör Hamra kapell-lag och hvartill Fogelsjö by jemväl
hörer, skulle från och med den I Januari 1865 skiljas från Oster-dalarnes domsaga
och öfverflyttas till Vestra Helsinglands domsaga, ett belopp af 150 Ridr Rimt finge
på allmänna indragningsstaten uppföras, för att årligen komma Häradshöfdingen Pehr
Erik Bosaeus, så länge han innehar förstnämnda domsaga, till godo såsom ersättning
för den, genom omförmälda förändring af domsagans område, förorsakade minskning i
inkomsterna af densamma, och att denna ersättning finge från och med innevarande
år utgå.
2io) På Landtförsvars-departementets föredragning i
att nedannämnda personer må vid afgång ur tjensten uppföras å allmänna indragningsstaten
till följande pensionsbelopp, nemligen i
Krigsrådet Samuel Conrad Nisser  Ridr 3,600: —
Förste Löjtnanten vid Uplands Regemente Erland Joachim Bring  525: —
Förste Löjtnanten vid Westmanlands Regemente Daniel Feodor
Aminoff■  525: —
Bih. till R. St. Prof. 1865—1866. 1 Sami. 1 Afd. V
34 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Förste Löjtnanten vid Nerikes Regemente Johan Henrik Lundh  525: —
Förste Bataljonsläkaren vid Uplands Regemente, Doktor Anton Fredrik
Jacobsson
1,200: —
Förste Bataljonsläkaren vid Skaraborgs Regemente, Doktor Thure
Fredrik Lundberger
1,200: —
Qvartermästaren vid Krigs-akademien, Majoren m m. Johan Gustaf
Lyström
600: —
Regements-kommissarien vid Smålands Grenadierbataljon Johan Magnus
Friman
370: —
(alternativt — 550 R:dr)
Regements-kommissarien vid Kronobergs Regemente Carl Fredrik
Schmaltz
450: —
Trumpetaren vid Lifgardet till häst Johan Magnus Wahlqvist
400: —
Regements-stallmästaren vid Lif-regementets Husarkorps, Ryttmästa
ren
Mathias Leijon
400: —
F. d. Kaptenen Nicolas Christiernin von Hess  400: —
3:o) På Sjöförsvars-departementets föredragning:
att för Kaptenlöjtnanten vid Kongl. Maj:ts Flotta C. O. L. Rudbecks efterlemnade
Enka Magdalena Rudbeck må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig
pension, till belopp af 500 R:dr, att af bemälda Enka åtnjutas, så länge hon lefver
ogift.
4:o) På Civil-departementets föredragning:
a) att för Kanslisten i Kommers-kollegium Otto Fredrik Ulff, hvilken för tiden
från och med år 1862, enligt serskilda nådiga beslut, af sjette hufvudtitelns besparingar
åtnjutit ett arvode af 300 R:dr, för år beräknadt, såsom ersättning för den minskning
i inkomster, som genom expeditionslösens indragning till Statsverket uppkommit,
ifrågavarande löneersättning finge, från och med nästa statsregleringsperiod, för hans
återstående tjenstetid å allmänna indragningsstaten uppföras;
b) att Kronofogden i Strömsholms fögderi J. D. Iverus efter erhållet nådigt afsked
må, oaktadt han icke uppnått föreskrifven lefnadsålder, få uppföras till åtnjutande
å allmänna indragningsstaten af en mot kronofogdelönen svarande pension af 2,500
R:dr årligen;
e) att Länsmannen i Films och Dannemora tingslag Alfred Theodor Ahlgren,
må efter erhållet afsked från sin länsmanstjenst få uppföras å allmänna indragningsstaten
till åtnjutande, såsom pension under sin återstående lifstid, af ett mot tre fjerdedelar
af läusmanslönen, 700 R:dr, tillika med den honom tillkommande hyresersättning
svarande belopp af 675 R:dr årligen;
d) att för Länsmannen i Sunnerbo härads sydvestra distrikt A. P. Pettersson,
när han med behörigt läkarebetyg styrker, att han är till vidare tjenstgöring oförmögen,
ett belopp motsvarande trefjerdedelar af hans nu innehafvande länsmanslön, 700
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 35
R:dr årligen, tillika med den honom tillkommande hyresersättning, må med 675 R:dr
få å Allmänna Indragningsstaten uppföras, för att af Pettersson efter erhållet afsked
såsom pension åtnjutas;
e) att Kommissions-landtmätaren i Jemtlands län Theodor Sandström må, efter
erhållet afsked, få uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande af pension,
med det för Kommissions-landtmätare i allmänhet bestämda belopp eller 900 R:dr årligen;
f) att Länsmannen i Ramsele distrikt B. A. Teurnqvist må, efter erhållet afsked,
uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af
en länsmanslönen motsvarande årlig pension af 700 R:dr;
g) Att Länsmannen i Allbo Härads mellersta distrikt Fridolf Lekander må vid
afskedstagande få uppföras å Allmänna Indragningsstaten, för att derifrån komma i åtnjutande
af en mot tre fjerdedelar af länsmanslönen, 700 R:dr, tillika med den honom
tillkommande hyresersättning svarande årlig pension af 675 R:dr; dock att Lekander,
genom behörigen utfärdadt läkarebetyg, dessförinnan styrkt sig vara till vidare tjenstgöring
oförmögen.
På Ecclesiastik-departementets föredragning: dels
a) att från Allmänna Indragningsstaten må jemväl under nästa Statsregleringsperiod
utgå ett årligt understöd af 1,200 R:dr för anskaffande af originalmålningar utaf
växter ur Sveriges flora samt utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål,
dels ock att å Allmänna Indragningsstaten må uppföras:
b) för Intendenten vid Naturhistoriska Riks-Musei entomologiska samlingar, Professorn
Carl Henric Boheman en årlig pension af 4000 R:dr att utgå från och med
månanaden näst efter den, då afsked varder honom meddeladt;
c) för Palseontologise Intendenten vid samma Museum, Professorn Nils Peter
Angelin, såsom ersättning för öfverlemnande till Museum af honom tillhöriga samlingar,
ett årligt belopp af 2000 R:dr från och med nästkommande år och framgent under
Angelins återstående lifstid;
d) för Fornforskaren Richard Dybeck, mot förbindelse för honom att till Ecclesiastik-departementet
aflemna 50 exemplar af tidskriften »Runa» och under de resor,
han kan komma att för antiqvariskt ändamål företaga, tillse, att forntida minnesmärken
bibehållas och vårdas, en årlig pension af 2000 R:dr;
e) för Adjunkten vid högre Elementarläroverket i Skara, Filosofie Magistern
Johan Mathesius en årlig lifstidspension af 3000 R:dr, räknadt från och med månaden
näst efter den, under hvilken afsked honom meddelas;
f) för Rektorn vid Jacobs lägre Elementarläroverk, Filosofie Magistern Carl Olof
Rundberg, med enahanda beräkning från afskedstagandet, under hans återstående lifstid,
en årlig pension till belopp af 3000 R:dr;
g) för Rektorn vid Nya Elementarskolan i Stockholm, Filosofie Magistern Pehr
Adam Siljeström från och med år 1866 en årlig lifstidspension af 3000 R:dr; och
3 6 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 1 om Statsverket 1865.
h) för Adjunkten vid högre Elementarläroverket i Calmar, Filosofie Magistern
Gustaf Wolmar Sylvander en pension af 1,500 R:dr årligen, att utgå från och med
månaden näst efter den, då han erhåller afsked.
Vidare erinrade Herr Departements-chefen om Kongl. Maj:ts förut denna dag
fattade beslut att till Rikets Ständer aflåta nådiga framställningar i nedannämnde syftning,
nemligen:
på Landtförsvars-departementets föredragning: att till understöd åt de sedan 1808
och 1809 års krig qvarlefvande Landtvårnsmån, som deraf voro i behof, finge å Allmänna
Indragningsstaten för år 1867 uppföras ett belopp af 20,000 R:dr, och
på Ecclesiastik-departementets föredragning:
att för framlidne Lektorn vid högre Elementarläroverket, i Upsala, e. o. Professorn
Anders Uppströms Enka Maria Charlotta af Uhr må å Allmänna Indragningsstaten
uppföras en lifstidspension till belopp af 750 R:dr årligen;
att Läraren vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda Johan Gerhard
Holtz må från Allmänna Indragningsstaten åtnjuta en lifstidspension till belopp af 2,000
R:dr att utgå från och med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas; samt
att de vid samma Institut för elevernas undervisning anställda Handtverksmästarne
Johan Nordfeldt och Elias Grönstedt må å omförmälda stat uppföras till erhållande
från och med månaden näst efter afskedstagandet af årliga pensioner till belopp
af 400 R:dr för dem hvardera.
Härefter och i anledning af serskilda dels till Finans-departementet ingifna och
dels från vederbörande andra Departementer dit öfverlemnade underdåniga ansökningar,
hvilka nu anmäldes, tillstyrkte Herr Departements-chefen i underdånighet, det Kongl.
Maj:t täcktes i nåder föreslå Rikets Ständer:
1:o att, då någon rätt till pension, vare sig i Civilstatens eller i Tullstatens
Enskilda pensionsinrättning, icke vore enka efter General-Tulldirektör medgifven och
följaktligen efter f. d. Statsrådet, General-Tulldirektören m. m. J. F. Fåhraei frånfälle
hans efterlemnade åldriga enka med 3 oförsörjda döttrar icke, utom deras andelar i
hans ej serdeles betydliga qvarlåtenskap, egde annan tillgång till en anständig utkomst
än den pension af 562 R:dr 50 öre årligen, som, på grund af den Departements-chefs
befattning i General-Tullstyrelsen, hvartill General-Tulldirektören Fåhraus i lifstiden år
1836 utnämndes, tillkomme hans Enka från Tullstatens Enskilda pensionsinrättning,
Rikets Ständer måtte med afseende jemväl å General-Tulldirektören Fåhrtei för fäderneslandet
synnerligen gagnande verksamhet under en nära 50-årig embetsmannabana,
derunder han bland annat i öfver 9 år såsom Statsråd och Chef för Kongl. Civildepartementet
innehaft en af samhällets på en gång vigtigaste och mödosammaste befattningar
samt derefter i mer än 8 år såsom General-Tulldirektör tjenstgjort i spetsen
för ett af statens mest omfattande administrativa verk, på Allmänna Indragningsstaten
tillägga hans ofvanbemälda Enka, Fru Immanuella Fåhreeus född Sturtzenbecker för hennes
återstående lifstid en årlig pension af 1,500 R:dr.
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 37
2:o att, då aflidne Landshöfdingen i Kopparbergs län Olof af Geyerstams enka
Juliana Erasmina af Geijerstam, född Lundström, till sin och sina två oförsörjda döttrars
bergning saknade andra tillgångar än den ringa qvarlåtenskapen efter mannen, samt de
pensioner, hon egde uppbära dels från Civilstatens enskilda Enke- och pupillkassa och
dels från Häradshöfdingarnes, Landssekreterarnes och Landskamererarnes gemensamma
pensionsinrättning, af hvilka pensioner den förra, tillsvidare och intilldess vid medlet af
år 1866 bristande afgifter till kassan hunnit erläggas, utginge med endast 600 R:dr,
hvarefter det fulla beloppet år 1866, då döttrarna, hvilka voro tvillingar, uppnått 25
års ålder, komme att minskas med samt pensionen från den senare inrättningen, i
anseende till kassans ringa tillgångar, ännu utbetalades med endast 75 procent af det
bestämda pensionsbeloppet, 675 R:dr, Rikets Ständer måtte, med afseende härå samt
å Landshöfdingen af Geyerstams under en lång embetsmannabana ådagalagda förtjenster,
medgifva, att hans bemälda enka å Allmänna Indragningsstaten uppföres med en
pension af 600 R:dr, att under hennes återstående lifstid utgå; samt
3:o att, enär Statskommissarien Abraham Victor Kock, hvilken deu 20 Mars
1864 i tjensten afled, efterlemnat enka jemte åtta oförsörjda barn, samt enkan, i anseende
till sjukdom oförmögen att genom arbete i väsendtlig mån bidraga till sitt och de
sinas uppehälle, i följd af det skuldsatta skick, hvari vid mannens död boet befanns,
saknade andra tillgångar, än de pensionsunderstöd, hon från Civilstatens pensionsinrättning
årligen åtnjöt med ett sammanräknadt belopp af 780 R:dr, Rikets Ständer,
med afseende ej mindre å den nödställda belägenhet, hvaruti bemälda enka och barn
sålunda befunno sig, än äfven å aflidne Statskommissarien Kocks under mångårig och
nitisk verksamhet i det allmännas tjenst ådagalagda förtjenster, måtte åt hans enka
Abrahamina Engel Kock, född Oldenburg, på Allmänna Indragningsstaten anvisa en årlig
pension af 900 R:dr, att från och med innevarande år 1865 utgå under hennes återstående
lifstid;
4:o att, i betraktande af det serdeles hedrande och nitiska sätt, hvarpå f. d.
Majoren Nils Johan Giertz i lifstiden under mer än 22 år bestridt den mödosamma
och ansvarsfulla Kommendants- och Föreståndarebefattningen vid Korrektionsinrättningen
på Långholmen, hans efterlemnade Enka Lona Fredrika Giertz, född Bahr, som nu
vid en ålder af 59 år befunne sig uti en för hennes utkomst högst bekymmersam
ställning, måtte på Allmänna Indragningsstaten uppföras till en pension af 300 R:dr
att under hennes återstående lifstid årligen utgå;
O Ö 7
5:o att, med afseende å den gagnande verksamhet till Svenska landtbrukets förkofran,
Sekreteraren i Stockholms Läns Hushållnings-sällskap Johan Theodor Bergelin
dels genom utgifna skrifter och dels såsom ledamot af Landtbruks-Akademien utöfvat,
Rikets Ständer måtte, såsom ett erkännande af Bergelins förtjenster om det allmänna,
medgifva, att hans efterlemnade Enka Emilia Maria Bergelin, född Olbers, som saknade
utväg att försörja sig och uppfostra 4 minderåriga barn, finge för sin återstående lifstid
från Allmänna Indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 R:dr;
38 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
6:o att, då enkan efter framlidne Generallöjtnanten Grefve Gustaf Mörner, hvilken
under en lång följd af år tjenat Riket och derunder med utmärkelse deltagit i
dess senaste krig, Grefvinnan Augusta Mörner, född Virgin, numera sjuklig och vid den
höga åldern af 72 år, befunne sig i förhållande till sin samhällsställning uti ganska
knappa omständigheter, Rikets Ständer måtte medgifva, att Grefvinnan Mörner, som redan
i egenskap af f. d. Statsfru hos H. M. Enke-Drottningen Desideria från Allmänna
Indragningsstaten åtnjuter en pension af 750 R:dr, Ange derutöfver å nämnde
stat uppföras till ett belopp af 450 R:dr att under hennes återstående lifstid årligen
utgå; och
7:o att, då Assistenten vid Telegrafverket Claes Magnus Bergman, hvilken i
lifstiden allt ifrån våren 1855, då de stora telegrafanläggningarne här i Riket börjades,
årligen varit vid dessa angelägna arbeten använd såsom Arbetschef och i följd af öfveransträngning
derunder så skadats till sin synförmåga, att han genom operation mistat
sitt ena öga, hvaraf sannolikt den sjukdom föranledts, som i början af detta år slutade
hans lif, efterlemnat enka och en oförsörjd dotter i behöfvande omständigheter, Rikets
Ständer måtte, med afseende såväl å omförmälda ömmande förhållanden, som derå, att
Bergman i sin ofvanberörda befattning såsom arbetschef städse ådagalagt största nit och
skicklighet samt genom en ovanlig klokhet och omtanka vid arbetenas ordnande beredt
icke obetydlig besparing för telegrafverket, medgifva, att hans Enka Ulrika Bergman,
född Kleen, blefve uppförd till åtnjutande från Allmänna Indragningsstaten af en årlig
pension å 200 R:dr att utgå, så länge hon lefver ogift.
I afseende på bestämmandet af medelpriset för nästa statsregleringsperiod å spanmålen
under sådana löner, som innehafvarne tillträdt före statsreglering en vid 1840 och 1841
årens Riksdag, och för hvilken epanmål, om och i den mån nämnda medelpris öfverstege
7 R:dr B:ko eller 10 R:dr 50 öre tunnan, serskild ersättning borde från Allmänna
Indragningsstaten löninnehafvarne tillkomma, hade Statskontoret i sin ofvan omförmälda
underdåniga berättelse angående statsverkets tillstånd och förvaltning upplyst,
att riksinarkegångspriset å spanmål utgjort:
t per kub.-fot per tunna
år 1863
R:mt R:dr 2: 27
14: 30
» 1864
» » 2: 10
13: 23
» 1865
» » 1: 71
10: 77
eller i medeltal 2 R:dr 3 öre per kubikfot eller 12 R:dr 77 öre per tunna; och
hemställde alltså Herr Departements-chefen, att ofvanberörde ersättning måtte föreslås
att utgå efter nämnda medelpris 12 R:dr 77 öre för tunnan; i följd hvaraf och då,
enligt hvad Statskontoret jemväl upplyst, beloppet af den spanmål, som inbegripes under
lönerna för äldre, innan vidtagandet af 1841 års statsreglering utnämnda Embetsoch
tjenstemän m. fl. nu utgjorde 1,872 tunnor eller 11,793 kub.-fot 6 kannor, samt
den utöfver 7 R:dr B:ko eller 10 R:dr 50 öre R:mt per tunna spanmål uppkommande
tillökningen således uppginge till 4,249 R:dr 44 öre, det anslag, som till betäckande
af ifrågavarande utgift under nu gällande statsreglering utgjorde 8000 R:dr, syntes
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 39
lämpligen kunna för nästa statsregleringsperiod nedsättas till 4000 R:dr eller minskas
med 4000 R:dr.
Då de besparingar i utgifter från Indragningsstaten, sorn uppkomma dels genom
nyssnämnda nedsättning i anslaget till spanmålsersättning och dels genom äldre pensionstagares
afgång, skäligen kunde antagas ungefärligen motsvara de ytterligare anvisningar
å nämnda stat, som, enligt hvad ofvan förmälts, borde hos Rikets Ständer föreslås,
hemställde Herr Departements-chefen, att någon annan förändring i beloppet af
nuvarande anslag å Indragningsstaten ej skulle föreslås, än att detta anslag,
som nu utgör
R:mt R:dr 763,004: 42.
må, till vinnande af jemn slutsumma för hela riksstaten, minskas med
5 R:dr 69 öre till  762,998: 73.
Och skulle, om härtill lades Pensionsstatsanslagen, som genom
uppförande deribland af anslaget till Handelsflottans pensionsanstalt 24,000
R:dr komme att från sitt nuvarande belopp 50 1,495 R:dr 58 öre Okas till 5 2 5,4 9 5: 58.
hela Nionde hufvudtitelns slutsumma blifva
R:mt R:dr 1,288,494: 51.
Hvad Herr Departements-chefen sålunda rörande regleringen
af utgiftsanslagen under Nionde hufvudtiteln och dermed sammanhang
egande ämnen i underdånighet föreslagit, biträddes af Statsrådets
öfriga ledamöter och blef af Hans Majit Konungen i nåder
gilladt och godkändt.
Herr Departements-chefen anmälde vidare, att Statskontoret vid sin ofvan omförmälda
underdåniga berättelse bifogat dels en förteckning öfver de af Statskontoret
intill den 1 sistlidna Juli under förskottstitel anordnade medel, hvilka borde af Rikets
Ständer ersättas, uppgående till en summa af 244,631 R:dr 16 öre, dels ock en uppgift
öfver åtskilliga af Länsstyrelserna i Wester-Norrlands och Norrbottens län anordnade
poster, hvilka enligt Kongl. Brefvet den 3 Februari 1860 jemväl borde till ersättning
anmälas hos Rikets Ständer, utgörande 18,9 12 R:dr 4-8 öre eller tillsammans
263,54-3 R:dr 64 öre.
Och behagade Hans Majit Konungen på Statsrådets tillstyrkande
förordna, att detta förhållande skulle för beloppens ersättande
meddelas Rikets Ständer i den nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof, samt förenämnda förteckning och uppgift
jemte öfriga för statsregleringen nödiga handlingar tillställas Statsutskottet.
Efter sålunda fullbordad pröfning af alla serskilda frågor angående reglering af
utgifterna under Riksstatens hufvudtitlar jemte de till extra statsregleringen hänförliga
anslag, anhöll Herr Departements-chefen att få fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
derpå
40 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
första hufvudtiteln
andra
d:o
tredje
d:o
fjerde
d:o
femte
d:o
sjette
d:o
sjunde
d:o
åttonde
d:o
nionde
d:o
»
» »
» »
» »
» »
» »
» »
att Statsverkets inkomster enligt den af Kongl. Maj:t, på sätt här ofvan förmä
les,
fastställda beräkning uppginge tillsammans till
R:mt K:dr 36,563,735:-—
att Ordinarie statsregleringen, enligt hvad vid de serskilda hufvudtitlarne
blifvit i nåder beslutadt, skulle komma att innefatta följande
anslagssummor, nemligen:
R:dr 1,417,000: —
» 2,434,950: _
» » 479,200: —
9,388,691: 46.
3,747,260: —
3,987,739: 50.
6,086,200: —
4,488,564: 73.
1,288,494: 31. 33,3 18,100: —
samt att sålunda ett årligt öfverskott uppkommer af  3,245,635: —
som kunde till Riksgäldskontoret öfverlemnas såsom bidrag till bestridande
af de på detta kontor anvisade utgifter, bland hvilka förekomme
anslag tillhörande extra statsregleringen till följande belopp,
nemligen:
under första hufvudtiteln
161,645: —
1 10,000: _
3,582,568: 38.
1,260,500: _
1,379,800: _
182,700: —
527,661: — 7,204,874: 38.
hvartill kommer ersättning för ofvannämnda af Statskontoret anmälda
förskotter
26 3,5 4 3: 64.
andra
d:o
fjerde
d:o
femte
d:o
sjette
d:o
sjunde
d:o
åttonde
d:o
Beträffande dessa och öfriga, Riksgäldskontoret tillhörande, utgifter samt de för
utgifternas bestridande påräkneliga medel upplyste Herr Departements-chefen, att, enligt
till honom af fullmäktige i Riksgäldskontoret aflemnad uppgift, detta verks ställning,
med afseende på sådana tillgångar, hvilka kunde vara för allmänna ändamål
disponibla, förslagsvis beräknad och i runda summor upptagen, vore följande:
Riksgäldskontorets kontanta behållning den 1 Oktober innevarande
år  Runt R:dr 123,000: —
Genom utgifna, efter skedd uppsägning till
återbetalning förfallande lån och genom uppköpta obli
-
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 4 1
gationer tillsvidare förräntade medel, utan beräkning
af dem, som tillhöra de fonderade statslånens ränteoch
amorteringsfonder, vid samma tidpunkt  786,000:
Af Kontoret kända och påräkneliga inkomster
från nämnda tid till slutet af år 1866
27,409,000: —
Summa behållning och inkomster
Kontorets under samma tid beräknade utbetalningar af anvisade
statsanslag och lån samt eljest åliggande utgifter
18,945,000: —
Återstoden af innevarande års temporära statslån
8,100,000: —
så att, enligt fullmäktiges beräkning, skulle vid början af 1867 finnas
en disponibel tillgång af
Härvid hade likväl af Herrar Fullmäktige blifvit anmärkt, att
denna summa kommer att minskas med hvad som motsvarar den tillökning
i annuitets-anslagen för de fonderade statslånen, som för nästa
år kan blifva en följd af den nya upplåning, hvilken för jern vägsarbetenas
bedrifvande under innevarande statsregleringsperiod bör af
Fullmäktige besörjas.
I detta afseende ansåg sig Herr Departements-chefen emellertid
böra erinra, att å andra sidan i denna beräkning ej funnes bland tillgångarne
upptagen den allmänna bevillningen för 1866, uppgående till
omkring 2,700,000 R:dr, hvilken blifvit tillgodoförd 1867, under hvilken
tid den också i sjelfva verket utfaller. Herr Departements-chefen
ville visst icke bestrida riktigheten af en sådan uppställning, men ville
blott i underdånighet fästa uppmärksamheten derpå, att, ehuru ett betydligt
belopp af Statsverkets inkomster äfvenledes icke ingå förr än
under ett påföljande år, dessa likväl anses tillhöra och upptagas såsom
tillgång för det år, för hvilket de äro debiterade; och ville det synas,
som skulle ett likartadt förfarande i fråga om Riksgäldskontoret så
mycket mindre vara förenadt med någon svårighet, som, till betäckande
af ett dylikt förskott för några månader, Kontoret egde att disponera,
ej allenast åtskilliga, derstädes deponerade, ansenliga fonder, såsom
undsättningsmedel, lösen för ekskog m. fl., utan ock betydliga belopp
af sådana anslag eller lån, hvilka väl blifvit anvisade, men af olika
anledningar ej lyftats, samt Kontoret slutligen fått sig anvisadt ett
kreditiv på Riksbanken af 1,500,000 R:dr. Men, ifall den debiterade
bevillningen sålunda blefve, i likhet med hvad som sker vid Statsverkets
räkenskaper, upptagen bland samma års inkomster, skulle också
Kontorets disponibla tillgångar utvisa en summa, som med 2,700,000
28,318,000: —-
1,273,000: —
Bih. till R. St. Brot. 1865—1866. 1 Sami\ 1 Afd.
VI
42 Bil. 6 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
R:dr öfverstege den, som här blifvit beräknad. Då för öfrigt hvarken
det belopp, som genom ny upplåning kommer att tillflyta Riksgäldskontoret,
eller den tid, för hvilken, efter verkställd inbetalning, detta
belopp skulle komma att bära ränta, ännu är känd, torde något afdrag
för en sådan utbetalning under nästkommande år icke kunna
eller böra ega rum, utan den af Fullmäktige uppgifna summan af
disponibel tillgång vid 1866 års slut oafkortadt utföras med
Härtill bör vidare läggas öfverskottet af Statsverkets inkomster
för 1864, hvilket under 1866 skall till Riksgäldskontoret öfverlemnas,
men som ej kunnat af Fullmäktige beräknas. En sådan beräkning
kunde emellertid uppställas på följande grund :
Det till Riksgäldskontoret levererade öfverskottet på statsverkets
inkomster för 1863 utgjorde  R:dr
deraf öfverskottet på tullmedlen uppgick
till  2,474,000: —
och på bränvinsafgiften till  2,340,000:
Tillsammans R:mt R:dr 4,814,000: —
Då nu under 1864 till följd dels af minskade uppbörder
dels af höjda summor vid inkomstberäkningen
för detta år, tillhörande en ny statsreglering, öfverskotten
endast utgjorde:
för tullmedlen
361,000: —
för bränvinsafgifter
611,000: —
Tillsammans R:mt R:dr 972,000: —
belöper sig således skillnaden mellan det sammanlagda
öfverskottet på dessa begge inkomsttitlar för åren
1863 och 1864 till
och, om denna minskning afdrages från totalbeloppet
af öfverskotten för 1863, skulle således —,
under förutsättning, att de mindre betydliga öfverskotten
på öfriga inkomsttitlar voro oförändrade, — det
slutliga öfverskottet för 1864 uppgå till
Med säkerhet torde alltså det för nämnde år
Riksgäldskontoret tillkommande öfverskottet kunna upptagas
till
Vidare antog Herr Departements-chefen, att
Rikets Ständer äfven för år 1866, likasom under
5,016,000: —
3,842,000: —-
1,174,000: —
1,273,000
1,000,000
Transport R:dr 2,273,000
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 43
Transport R:dr 2,273,000: —
dan föregående tiden, komma att af den sedan 1862
upplupna bankovinsten till Riksgäldskontoret anvisa
ett lämpligt bidrag, desto hellre som Bankens grundfond
vid sistlidne Riksdag ökades tili 25,000,000 R:dr,
samt den behållna vinsten af denna anstalt under senaste
åren utgjort nära två millioner årligen, och upptogs
här detta bidrag till samma belopp som för de
tre nästföregående åren, eller  1,666,666: 66
o 7
Och slutligen skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts
nu fattade nådiga beslut, under vilkor att det anslag,
som blifvit äskadt för uppköp af salpeter, af
Rikets Ständer beviljas, den s. k. salpeter-fonden öf
verlemnas
till Riksgäldskontoret, utgörande i rundt tal  600.000: —
Riksgäldskontorets behållna och disponibla tillgångar
vid 1867 års början skulle alltså kunna antagas
utgöra
4,540,000: —
Uti Herrar Fullmäktiges redogörelse hade Riksgäldskontorets
inkomster under år 1867, utan att der
O
7
vid tagits i beräkning något tillskott under detta år
från Statsverket eller Rikets Ständers Bank eller
jernvägsrörelsen, blifvit upptagna till
3,696,000: —
Men då härtill komme:
a) Öfverskottet på Statsverkets inkomster för
1865, hvilka — då tullinkomsterna under innevarande
år visat sig med nära 700,000 R:dr öfverstiga beloppet
af samma inkomster under motsvarande tid af
1864, och då, enligt uppgift från Bränvins-kontrollbyrån,
bränvinstillverknings-afgifterna för detta år antagligen
blifva ungefär lika med föregående års —
kunde beräknas till åtminstone  1,500,000: —
b) Bidrag från Riksbanken jemväl för detta
år med oförändradt belopp  1,666,666: 66.
c) Statsverkets bidrag för samma år, utgörande
enligt nu uppgjorda statsreglering
3,245,635: — 10 108,301: 66.
Säger  14,6 4 8,301: 66.
Om härifrån afdragas: ,
de utgifter, som af Fullmäktige blifvit beräknade för
samma tid  5,564,000: —
Transport R:dr 5,564,000: — 14,648,301: 66.
44 Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865.
Transport R:dr 5,564,000: — 14,648,301: 66.
äfvensom annuitet för ny fonderad upplåning, beräknad
efter 5-nj procent för ett kapital af 26,000,000
R:dr  1,456,000: — 7,020,000: —
så blefve summan af Riksgäldskontorets disponibla
tillgångar för år 1867, i rundt tal beräknad
7,628,000:
De af Kongl. Maj:t nu äskade extra anslag på
de olika hufvudtitlarne utgöra tillsammans
7,204,8 7 4 : 38.
De på förskottstitel af Statskontoret utgifna medel,
som böra ersättas
263,543: 64. 7 468 418- 2
I följd hvaraf alltså återstår en ännu odisponerad
tillgång af omkring
160,000:
Efter inhemtande häraf behagade Hans Maj:t Konungen på
tillstyrkande af Statsrådets samtlige ledamöter i nåder uppdraga
åt Chefen för Finans-departementet att, när protokollsutdrag dit
inkommit angående hvad på de öfrige Departementernas föredragning
blifvit i fråga om statsregleringen i nåder beslutadt, uppsätta
och till justering inför Kongl. Mnj:t i Statsrådet anmäla förslag
till nådig proposition om statsverkets tillstånd och behof, grundad
på Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protoeollo
Mildhog Lundgren.
Bil. 6 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1865. 45
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Kådet å Stockholms Slott den 27
Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geek,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve Manderström,
samt
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet, Herr Friherre Gripenstedt uppläste
till justering ett, i följd af Kongl. Maj:ts nådiga befallning, uppsatt förslag till den
nådiga proposition, angående Statsverkets tillstånd och behof, som, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts uti dithörande frågor fattade beslut, borde till Rikets Ständers Statsutskott
aflåtas.
Kongl. Maj:t behagade, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, och befallde, att, i enlighet
dermed, omförmälda nådiga proposition skulle till Rikets Ständers
Statsutskott expedieras.
Ex protocollo
Carl von Schantz.
STOCKHOLM, 1865. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
\
V • V- '■ '"v - 1 >' >' v '
:-:fffil * ■ Mi! ?M;! " >1 ?0>]ok>*rI '\ ~ inrMMil
. ■. ' *'!'■; i : i
‘ I ..Viin'- .r:" ;{fi ! - :T ifn'. :
:• !<i • f' nrfei!) y, : >!>tiu:ey.iimM lf'i n • »kinifiuii :r<- >n i.:;l .amili
>;? .T,‘ ■
,y • tv aov f ■ n)
.«ånw(! /. Iä
• i» -'iTtrail
• :■ i v ih'3 i i ‘ ’• >1! . ■ - ;' >U'T i i ■
, • : •: r.y/|• • ■ ,pi.0f' Mys !•■'>« Ii. »f!?1 jii: i •; -■ >’< «?i* kil
,-a v !(»;•>•. •
■ Itii ft-*i!ii;fnrtfj«n. isjiUii .'»l» itjjiM. Jsno/l
‘-.•ill ■ i . •lilli ' k! .i’"; d lii, ml)fin I .•»! ..v(-iv
-i!r*y ••• l3/i: . ö(: m i j kj.: i-‘lif i . i t 'i;.::
n'jo >i> !•!
'
■
- —
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
1
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet
på Stockholms Slott den 27 Maj 1864,
N ärvaraude:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern, Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Män
DERSTRÖM,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Efter verkställd justering af Protokollet för den 20 innevarande månad föredrog
Departements Chefen Stats-Rådet Carlson i underdånighet:
l:o.
40:o.
Föredragande Departements-Chefen yttrade:
Med anledning af Rikets senast församlade Ständers medgifvande, “att de lärare
som, innan de blefvo till Lektorer utnämnde, haft full Lektorsundervisningsskyldighet, få
beräkna denna sin tjenstgöring, med undantag af fem år, vid löneförhöjning inom Lektorsgraden,
i likhet med hvad andra extra lärare, duplikanter och vikarier inom Adjunklsoch
Kollegagraden fått sig tillerkändt«,
har Eders Kongl. Majit behagat från vederbörande Domkapitel äfvensom Direktionerna
för Stockholms stads undervisningsverk samt nya elementarskolan i nåder infordra
uppgifter å samtlige de lärare, som på grund af sagde medgifvande skulle vara berättigade
att under innevarande statsregleringsperiod i högre lönegrad uppflyttas.
Dessa uppgifter, som numera fullständigt inkommit, gifva vid handen, att ej mindre
än 22 lärare anmält sig till erhållande af ifrågavarande förmån, och att de flesta äfven
Bih. till R. St. Fröt. 1865. l:a Sami. l:a Afd. 1
2 * Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
blifvit dertill af vederbörande skolstyrelser förordade. Vid granskning af de skäl, som
till bestyrkande af dessa lärares rätt blifvit anförda, visar det sig att, om Rikets Ständers
ofvannämnda medgifvande skulle utsträckas till alla dem, på hvilka detsamma enligt ordalydelsen
borde ega tillämpning, de derutaf betingade löneförhöjningarne skulle för innevarande
statsregleringsperiod uppgå till mera än 25,000 Riksdaler. Då likväl Rikets Ständer
för berörda ändamål endast anvisat 2,000 Riksdaler årligen, eller för åren 1864—1866 tillsammans
6,000 Riksdaler, ligger det antagande nära till hands, att Rikets Ständer förutsatt,
det antalet af de lärare, som befunne sig i den här afsedda kategorien, inskränkte
sig till inalles fyra.
Detta antagande vinner ytterligare stöd af diskussionerna inom Preste- och Rorgarestånden,
af hvilka stånd i första rummet det beslut fattades, som sedermera, genom förstärkta
Stats-utskottets omröstning, i detta ämne blef Rikets Ständers. Inom det senare
ståndet angåfvos äfven namnen på dessa fyra lärare.
Med hänseende till otillräckligheten af den utaf Rikets Ständer för ändamålet anvisade
summa, får jag underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes förklara
Sig vara förhindrad att nu vidtaga den åtgärd i afseende å ifrågavarande lärares upptlyttning
i högre lönegrad, hvilken af tillämpningen utaf ofvanomförmälda grundsats skulle blifvit
en följd; men att Eders Kongl. Maj:t tillika täcktes besluta, att till Rikets härnäst
sammanträdande Ständer aflåta nådig framställning om anvisande af nödiga medel, på det
att de lärare, i afseende å hvilka meranämnde grundsats är tillämplig, må ej mindre från
och med nästinstundande statsregleringsperiod komma i åtnjutande af den för dem afsedda
löneförhöjning, än ock erhålla ersättning för den lönetillöknihg tie skulle under nu löpande
statsregleringsperiod fått uppbära, om anslaget dertill lemnat tillgång;
Stats-Rådets öfrige ledamöter .biträdde hvad föredraganden uti detta mål hemställt;
Hvad Stats-Rådet uti ofvanstående 40 mål föreslagit och tillstyrkt
behagade Hans Maj:t Konungen i Nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
Carl Fr. Liljewalch.
Bil. N:o 7 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. %
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet
å Stockholms Slott den 8 Juli 1864.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Grefve MANDERSTRÖM,
Stats-Råden: Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 1 innevarande
månad föredrog i underdånighet Departements-Chefen Statsrådet Carlson:
13.
Äng. fyllnad
Statskontorets skrifvelse den 27 Oktober nästlidet år, hvaruti Statskontoret i under- * vederlagsdånighet
förmält, hurusom, sedan Kyrkoherden i Botkyrka och Salems församlingar N. 2yStérden*i
G. Wennerström hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län den 12 April Botkyrka och.
1860 anhållit, att då den åt innehafvaren af nämnda pastorat på lön anslagna vederlags- Salemsförspanmål,
enligt Reduktionskommissionens beslut den 26 Mars 1700, rätteligen utgjorde 24 samlingar.
tunnor, men sökanden i vederlag årligen erhållit endast 21 tunnor 6 kappar, anordning å
det bristande beloppet, efter afdrag af halfva rågan, måtte icke allenast för framtiden,
utan ock för de tre näst förutgångna uppbördsåren meddelas; och Landshöfdinge-Embetet
i nämnda län genom utslag den 12 September 1860, då utredt och styrkt blifvit, ej mindre
att omförmälda vederlag ursprungligen utgjort 24 tunnor spanmål, utan äfven att samma
vederlag för närvarande åtnjötes med endast 21 tunnor 6{$ kappar i stället för, efter afdrag
af halfva rågan, 22 tunnor 16 kappar, förklarat Pastor i Botkyrka och Salems församlingar
berättigad att så väl för år 1860 som allt framgent i vederlagsspanmål oafkortadt
för hvarje år åtnjuta nyssberörda belopp, 22 tunnor 16 kappar, äfvensom att af Kronan
undfå ersättning för hvad han under de tre näst föregångna uppbördsåren för litet
bekommit; samt Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collggium medelst utslag den 18 November
1862 detta beslut på det sätt rättat, att vederlagsspanmålen 24 tunnor skulle,
efter afdrag af halfva rågan, med 22 tunnor 21£ kappar fast mål Kyrkoherden i Botkyrka
och Salem årligen tilldelas, samt, hvad anginge tiden hvarifrån fyllnaden i dettä belopp
4 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l\om Statsverket 1865.
finge åtnjutas, att Kyrkoherden Wennerström, på grund af Nådiga Kungörelsen den 8
September 1824, endast egde att från och med 1859 års början sådan fyllnad tillgodonjuta:
så hade Landshöfdinge-embetet, uppå ansökning af bemälde Kyrkoherde, hos Statskontoret
begärt anordning å 84 Riksdaler 29 öre, sorn enligt at vederbörande verkstäld
uträkning, utgjorde den ersättning, hvilken, jemlikt Kammar-Collegii förenämnda, lagakraltvunna
utslag, borde Wennerström tillkomma för 1 tunna L4j$ kappar eller 9 kubikfot
1,85 kanna vederlagsspanmål, hälften råg och hälften korn, hvaraf han under åren 1859
till och med 1862 varit i mistning; — hemställande Statskontoret, med anledning af hvad
sålunda förekommit och då några medel för denna godtgörelse icke vore till Statskontorets
disposition anvisade, huruvida icke för åren 1859 1862 ofvanberörda 84 Riksdaler
29 öre, mot hvilket belopp vid hos Statskontoret skedd granskning någon anmärkning ej
förekommit, kunde få anordnas af besparingarne å Åttonde Hufvudtiteln, samt att lika
beskaffade utgift för åren 1863—1866 må, efter granskning af inkommande reqvisitioner
och uträkningar, bestridas af samma tillgång.
Uti häröfver infordradt och den 30 nästlidne Maj afgifvet ^utlåtande hade Kongl.
Maj:ts och Rikets Kamrnar-Collegium förklarat sig i underdånighet instämma uti hvad
Statskontoret sålunda yttrat och föreslagit.
Statsrådet tillstyrkte i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder medgifva,
att för åren 1859—1862 ett belopp af Attatiofyra Riksdaler 29 öre må til! Kyrkoherden
Wennerström utbetalas af allmänna besparingarne å Åttonde Hufvudtiteln samt att för år
1863 och följande år intill innevarande statsregleringsperiods slut ersättning för den bristande
vederlagsspanmålen må, efter reqvisition, med vederbörligt belopp af enahanda medel
utgå; hvarjemte Statsrådet hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte hos Rikets näst sammanträdande
Ständer göra Nådig framställning om uppförande på kleresi-staten af ett anslag
af Nio kubikfot 1,85 kanna oindelt spanmål, hälften råg och hälften korn, att från
och med nästa statsregleringsperiod årligen efter tioårigt medelmarkegångspris för länet
till Kyrkoherden i ofvannämnda församlingar utbetalas.
Hvad Statsrådet beträffande de under förestående 31 punkter upptagna mål i underdånighet
yttrat och tillstyrkt behagade Kongl. Maj:t i Nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
5
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i Skits-Rådet
å Stockholms Slott den 12 Maj 3865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern, Herr Friherre De Geee,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Man
DEKSTBÖM,
Stats-Råden: Grefve von Platen,
Lageestbåle,
Malmsten,
Beedbeeg,
Thulstbup,
Reutebskiöld.
Cablson.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 28 nästlidne
månad föredrog i Underdånighet Departements-Chefen, Stats-Rådet Carlson:
38.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 21 November 1863, angående under- Ang-.de undervisningen
i elementar-läroverken och dermed sammanhängande ämnen, tillika med deröfver
af Domkapitlen i riket och Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, äfvensom
af samtliga Lärare-kollegierna afgifna underdåniga yttranden. dermed sam-,
—. — — — ...... — — — — — — — — — — — —. — — — — — — — —< — manhängande
ämnen.
Föredragande Departements-Chefen, Stats-Rådet Carlson, anförde vidare:
«I den nu föredragna underdåniga skrifvelsen af deri 21 November 1863 hafva
Rikets Ständer äfven hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande lämpligaste
sättet att för elementarläroverken åstadkomma en gemensam tillsyn och vård, samt
i detta ämne till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådigt förslag.
Rikets Ständer hafva dervid tillika yttrat sig icke kunna angifva lämpligaste sättet
att till enig samverkan och stigande utveckling leda elementarundervisningen. De hafva allenast
omförmält de olika utvägar, som för vinnande af detta ändamål kunna väljas, nemligen
: inrättande af ett nytt Stats-Departement med egen Chef, som skulle föredraga undervisningsärenden
inför Konungen i Stats-Rådet: utvidgande af nuvarande Ecklesiastik
-
6 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Departementet genom anställandet af en särskild Byrå-chef med underlydande tjenstemän,
som skulle sysselsätta sig ensamt med beredandet af ifrågavarande mål: inrättande af ett
Kollegium, hvilket skulle hafva dels förvaltningen af samtliga elementarläroverken sig anförtrodd,
dels domsrätt i andra instansen i alla dithörande mål: och slutligen tillsättande
af en Öfver-Inspektör med vidsträckt myndighet och skyldighet att personligen egna en
ständig tillsyn åt meranämnda läroverk.
Otvifvelaktigt är, att förvaltningen af skolans angelägenheter allt mera kräfver en
sorgfällig omvårdnad. Att, vid så invecklade förhållanden, med uppmärksamhet iakttaga
företeelserna i den yttre organisationen; att sammanhålla det vidt utgrenade hela till en
enhet; att följa och befrämja de förbättringar, som föregå i förfaringssättet vid undervisningen;
att vidmakthålla grundsatserna för den vidlyftiga ekonomiska förvaltningen och afgöra
dervid uppkommande tvistefrågor, måste, jemte mycket annat, tillhöra skolverkets
Öfverstyrelse. Att vidare denna gemensamma omvårdnad, om den skall kunna vara rätt
verksam, bör vara förenad med en gemensam tillsyn, är en sanning, som Rikets Ständer
i sin underdåniga skrifvelse jemväl uttalat och hvars tillämpning är nödvändig för det helas
väl. Utan en på stället inhemtad personlig kännedom af förhållandena är en förvaltning
i fråga om ärenden af en så lefvande, på den personliga inflytelsen beroende beskaffenhet
beröfvad sin bästa kraft.
Inrättandet af ett särskildt Stats-Departement för samtliga undervisningsärenden,
hvilket icke utan grundlagsförändring kan ske, synes emellertid icke vara oundgängligt för
fyllandet af detta behof. Chefen för detta Departement blefve i alla fall en politisk person,
såsom sådan underkastad de förändringar, politiska förhållanden medföra, och utan att
man egde skäl hos honom förutsätta större sakkännedom, än som nu kan sökas hos en
Chef för Ecklesiastik-Departementet. Personer med särskild sakkunskap blefve, utom honom,
i allt fall behöfliga inom Departementet. Förvaltningen af undervisningsärendena utgör
ock för närvarande den drygaste delen af det arbete sorn åligger Ecklesiastik-Departementet,
så att med skäl kunde sättas i fråga, huruvida, sedan dessa blifvit frånskiljda det
återstående borde utgöra ett Departement för sig. Kostnaden för hela den uppsättning af
embetsman, som tillhör ett Stats-Departement, blefve ock ganska betydlig, utan att man
vore förvissad om en fördel för undervisningen, så stor, att den ej kunde på annan väg vinnas.
Inrättandet af ett nytt Kollegium lärer väl, då indragning eller förändring af de
gamla dels är verkställd, dels från flere sidor föreslagen, näppeligen böra ifrågakomma.
En mellan-instans vore derigenom tillskapad, hvilken skulle medföra icke obetydlig tidsutdrägt
vid de rent administrativa ärendenas behandling. Den domsrätt åter, som blifvit
ifrågasatt att åt detta Kollegium uppdragas, kunde icke blifva af stor omfattning. De ekonomiska
ärenden af denna beskaffenhet, såsom frågor om löneförmåners belopp, bättre rätt
till indelningar och dylikt, som förekomma, handläggas redan nu, i likhet med frågor af enahanda
natur tillhörande andra Stats-Departement, innan de till slutligt afgörande förekomma,
af en andra instans, nemligen antingen Kammar-Kollegium eller Stats-kontoret, och öfriga
besvärsmål, hufvudsakligen klagomål öfver utnämningar, förekomma till så ringa antal, att
en särskild instans för deras behandling icke lärer vara erforderlig.
Den af Rikets Ständer i sista rummet nämnda utvägen eller tillsättandet af en särskild
Öfver-Inspektör skulle, jemte flera fördelar, hafva den väsendtliga olägenheten, att
den skiljde mellan tillsynen och vården om skolans angelägenheter. Departementet skulle
derigenom komma att sakna den personliga kännedom af undervisningens tillstånd, på
hvilken vården om densamma och dess ändamålsenliga utveckling väsendtligen bör stödja
sig. Öfver-Inspektören skulle äfven under en stor del af året icke vara sysselsatt, emedan
inspektion icke kan ega rum under ferierna. Denna inspektion är äfven för öfrigt, om den
skall rätt verkställas, ett göromål af den tröttande beskaffenhet, att den svårligen kan oafbru
-
Bil. Nio 7 till Kongl. Majits Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 7
tet fortgå. Vill man åter hos Öfver-Inspektören förena de särskilda åligganden, som tillhöra
hela förvaltningen af elementar-läroverkens angelägenheter, så uppkomma äfven vid denna
anordning de olägenheter, som äro fästade vid en mellan-instans, utan att den å andra
sidan erbjuder den säkerhet, som med skäl anses ligga i den kollegiala behandlingen. En
Ofver-Inspektör, hvilkens hufvudsakliga bestämmelse skulle vara att nästan oupphörligt befinna
sig på resor, skulle icke heller utan flerfaldiga svårigheter kunna stå i spetsen för
en central-förvaltning. Dertill kommer den betydliga olägenhet, som uppkomme deraf, att
meddelelsen emellan Departementet och Öfver-lnspektören blefve allt igenom skriftlig, samt
med vida större omgång förenad och för Departementet qvarstode icke desto mindre behofvet
af en speciel sakkännedom för dessa ärendens behandling.
Deremot kan det väsendtliga af de med detta förslag förenade fördelar tillika vinnas
genom anlitande af den andra bland de utvägar, Rikets Ständer omförmält, nemligen utvidgandet
af den inom Ecklesiastik-Departementet redan befintliga Byrå för handläggandet
af ärenden, som angå undervisningen. Fördelen af denna plan är först den, att man fortgår
på en redan banad väg. Det torde i sjelfva verket icke vara skäl att söka efter nya
utvägar att fylla ifrågavarande behof, då man redan har en sådan utväg, hvilken visat sig
vara ändamålsenlig. Så yttra sig ock en stor del af Lärarekollegierna och Domkapitlen,
hvilka i ämnet varit hörda. Omisskännlig är äfven den inverkan, som undervisningen redan
erfarit af denna inrättning. Första steget till den behöfliga ytterligare utbildningen af densamma
är redan taget genom den åtgärd, Rikets Ständer vid sistlidne riksdag beslöto, att
bevilja nödiga medel för upprättande af en särskild byrå för Folkundervisningen, i följd
hvaraf den här ifrågavarande Afdelningen af Departementet mera uteslutande fått egna sin
verksamhet åt elementar-Iäroverken. Det andra steget återstår att taga. Det är utbildandet
af det element i Byrå-Chefens verksamhet, som afser Inspektionen öfver läroverken.
Denna Inspektion har redan sedan ett år begynnt, men bör fortsättas och vidare utvidgas.
En vidsträckt tillsyn kan derigenom komma läroverken till godo, och Departementet tillika
förblifva i en oaflåtlig nära personlig beröring med dem, samt på detta sätt erhålla en
städse utvidgad kännedom af så väl deras tillstånd som deras behof. Föreningen af denna
tillsyn med den vård om läroverkens utveckling, som numera åligger Departementet, är
ett väsendtligt vilkor för möjligheten att befrämja nödiga förbättringar. Det nära förhållande,
hvari Öfver-Inspektören står till Chefen för Departementet, kan icke heller annat än i
alla riktningar välgörande inverka. På läroverken åter måste denne tillsyn af en man,
som med sin embetsställning förenar öfverlägsen insigt och erfarenhet, och hvilken bör
erhålla en utvidgad rättighet att af egen myndighet anmärka de brister, som fästa hans
uppmärksamhet, inverka lifvande och uppmuntrande. Denna plan har slutligen äfven den
fördelen, att kostnaderna för dess genomförande äro jemförelsevis ringa. För den betydliga
möda, en genomförd inspektion förorsakar utöfver de göromål, som med Byrå-Chefens
befattning i öfrigt äro förenade, fordrar billigheten, att i hans lön ingår ett arfvode på stat,
hvars belopp jag föreslår till 1,500 Riksdaler. Och på det ärendena inom Byrån måtte,
under Inspektörens frånvaro på sina resor, kunna under Departements-Chefens tillsyn vederbörligen
uppehållas, fordras för embetsbiträde på Byrån ett något förökadt anslag.
På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj-.t täcktes af
Rikets Ständer äska en förhöjning i anslaget för den inom Ecklesiastik-Departementet upprättade
Byrå för den Högre undervisningen med
1500 Riksdaler såsom lönetillägg för Byrå-Chefen i egenskap af Öfver-Inspektör och
1000 Riksdaler såsom tillökning af det för embetsbiträde på denna Byrå redan beviljade
anslag.«
Uti denna föredragande Departements-Chefens underdåniga hemställan instämde
Stats-Rådets öfrige ledamöter.
8 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865-
Hvad Stats Rådet beträffande de under förestående 39 punkter
upptagna mål underdånigst yttrat och tillstyrkt behagade Kongl.
Maj:!, i Nåder gilla och bifalla.
Fx jjrotocollo
A. J. Olde.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet
på Stockholms Slott den 19 Maj 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Manderström,
Stats-Råden: Lagerstråle,
Malmsten,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Efter verkstäld justering af protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 12 innevarande
månad, föredrog Departements-Chefen, Statsrådet Carlson, i underdånighet:
17.
Om anslag till Vetenskaps-Akademiens underdåniga skrifvelse den 12 nästlidne April, med anhål
ordnande af Ian att, då för ordnande och uppställning af Naturhistoriska Riksmusei samlingar i AkaNaturhiston-
demiens dels nybyggda, dels ändrade och reparerade lokal erfordrades, enligt uppgjord
såmUnqar^och L°stnadsberäknir>g, ett belopp af 15,(00 Riksdaler Riksmynt, men årsanslagen till samtill
anskaffa»- högarnes underhåll, vård och förökning ej lemnade tillgång till denna utgift, Kongl. Maj:f
de af original- täcktes anvisa beloppet af disponibla medel eller ock hos Rikets Ständer göra nådig frammålningar
ut- ställning om detsammas beviljande; hvarjemte Akademien underdånigst hemställt, att,
Svertfs rflora som ans'ag 1,200 Riksdaler till originalmålningar af växter ur Sveriges flora samt
' °'a hll utgifvande af zoologiska planscher, hvilket vid sistförflutna riksdag blef på Nionde
Hufvudtitein uppfördt, för att till Akademien utgå under nu löpande statsregleringsperiod,
Bil. N:o 7 till Kongl. Ma,j:ts Nåd. Prop. om N:o 1 Statsverket 1865.
9
vöre fortfarande af behofvet påkalladt, Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska. att
detta anslag finge äfven under nästföljande statsregleringsperiod utgå.
Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets näst sammanträdande
Ständer dels göra särskild framställning om beviljande af det anslag, Femtontusen Riksdaler,
som, enligt den af Akademien åberopade kostnadsberäkning, är för ordnandet och
uppställningen af Naturhistorika Riksmusei samlingar erforderligt, dels i den nådiga Propositionen
angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Nionde Hufvudtitel föreslå,
att det årliga belopp af Ett Tusen Tvåhundra Riksdaler, som Akademien en längre tid
fått uppbära till anskaffande af originalmålningar utaf växter ur Sveriges flora samt till
utgifvande af teckningar utaf zoologiska föremål, måtte äfven under nästkommande statsregleringsperiod
få utgå.
Hvad Statsrådet i ofvan anförda 46 mål underdånigst yttrat och tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen i Nåder gilla och bifalla.
.Ex protocoilo
F A Dohigren.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i StatsEådet
å Stockholms Slott den 2 Juni 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Man
DEBSTRÖM,
Stats Rådén . Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Thulstbup,
Reuterskiöld,
Cablson.
Efter föregången justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden den 23 nästlidne
månad föredrog i underdånighet Departements-Chefen Statsrådet Carlson:
Bih. till R. St. Fröt. 1865. l:a Sami. l a A/d.
10 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
24.
Äng. Profes- Vetenskaps-Akademiens underdåniga skrifvelse den 10 nästlidne månad, hvaruti —
sorén C. H. under förmälan, hurusom Intendenten vid Naturhistoriska Riksmusei entomologiska samBohemans
Ungar Professoren Carl Henrik Boheman hos Akademien anhållit om underdånig framställUPå'wdra
- n'nSi det Kongl- Maj:t måtte täckas hos Rikets näst sammanträdande Ständer föreslå
ningsstat0med Boheman att, sedan han fyllt 70 år och då han ej längre förmår så som sig bör uppåtnjuiande
af fylla sina åligganden samt derföre måste söka entledigande från sin Intendentsbefattning,
pension. varda uppförd å Indragningsstat och dervid komma i åtnjutande af pension till enahanda
belopp, som bestämmes för personer med liknande befattning, — Vetenskaps-Akademien,
i anledning häraf, underdånigst hemställt, att då Professor Boheman, som uppnått en
ålder af nära 69 år och i 52 år varit i Statens tjenst anstäld, deraf 24 år såsom Intendent,
med sällsynt nit och skicklighet nämnda befattning förestått och vid tillträdet till
densamma såsom gåfva till Riksmuseum öfverlemnat sina i dubbelt hänseende värderika
entomologiska samlingar, lika utmärkta genom den ovanliga omsorg, hvarmed de blifvit
behandlade, som genom deras rikhaltighet, Kongl. Majit, enär pensionsrätt ännu icke blifvit
Vetenskaps-Akademiens och Riksmusei tjenstemän tillerkänd, måtte till Rikets näst
sammanträdande Ständer aflåta Nådig Proposition om Professor Bohemans uppförande på
Indragningsstat med åtnjutande af ett penningebelopp, beräknadt efter hans lön 4000 rdr,
sedan han uppnått 70 år och då han anser sig böra från Intendentsbefattningen afgå.
Då Professor Boheman uppnått en ålder af nära 69 år och under 52 år varit i
Statens tjenst anstäld samt, enligt Vetenskaps-Akademiens vitsord, med utmärkt nit och
skicklighet sin Intendentsbefattning förestått, hvarförutan han till Riksmuseum öfverlemnat
värderika entomologiska samlingar, hemstälde Statsrådet, det täcktes Kongl. Majit hos
Rikets näst sammanträdande Ständer föreslå, att ett belopp af Fyratusen Riksdaler, motsvarande
det belopp, som af statsmedel utgår till emeritilöner för Professorer vid Universiteterna,
måtte å allmänna Indragningsstaten uppföras, för att, från och med månaden
näst efter den, då afsked från Intendentsbefattningen varder Professor Boheman meddeladt,
honom såsom pension för hans återstående lifstid tillgodokomma.
25.
Äng. inlösen Vetenskaps-Akademiens underdåniga skrifvelse den 10 nästlidne månad, hvaruti —
för Naturhi- jemte förmälan, hurusom, enär uti den för Naturhistoriska Riksmusei Intendenter utfärdade
storiska Riks- instruktion vöre dem förbjudet att hafva egna samlingar, Palaeontologiee Intendenten dera^Intendenten
städes, Professoren Nils Peter Angelin, förklarat sig villig att till Museum öfverlemna sina
derstädes Pro- högst betydliga samlingar inom nämnda vetenskapsgren, utgörande mera än 96,000 exemfessoren
N. P. plar och uppskattade till ett värde af öfver 40,000 Riksdaler, mot det att lian dels erAngelim
pa- hölle 3,000 Riksdaler till inköp för Musei räkning af sådana dyrbarare arter, som nu i
ICts°amlmara sam'inoarne saknades, men vid uppställningen vore oundgängliga för den allmänna öfver*
s m ingar. sjgjen ay fornverldens naturalster och ej med årsanslaget kunde anskaffas, och dels finge,
från och med år 1866. årligen uppbära 2,000 Riksdaler Riksmynt, — Vetenskaps Akademien,
på det att berörda samlingar, hvilka hade ett ganska högt vetenskapligt värde och,
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 11
ordnade i förening med det, som Riksmuseum i denna väg redan förut eger, skulle utgöra
en särdeles fullständig och rikhaltig framställning af vårt lands palaeontologi, måtte kunna
oskingrade bibehållas åt fäderneslandet, underdånigst hemställt, det Kongl. Maj:t täcktes
bereda uppfyllande af de vilkor Professor Angelin i ofvanberörda måtto framställt, för att
hans samlingar må till det Naturhistoriska Riksmuseum öfverlemnas.
Med afseende å hvad Vetenskaps-Akademien anfört, tillstyrkte Statsrådet i underdånighet,
det täcktes Kongl. Maj:t hos Rikets näst sammanträdande Ständer göra Nådig
framställning om anvisande dels årligen från allmänna Indragningsstaten af Tvåtusen Riksdaler,
att från och med nästkommande år till Professor Angelin under hans återstående
lifstid utgå såsom ersättning för ofvannämnda samlingar, och dels af Tretusen Riksdaler
för en gång till inköp af vigtigare och dyrbara föremål för samlingarnes fullständigande.
Hvad Statsrådet beträffande de under förestående 26 punkter upptagna mål i underdånighet
yttrat och tillstyrkt behagade Kongl. Maj:t i Nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
K. G. Meteén.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 13 September 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Efter föregången justering af Protokollerna öfver Ecklesiastik-Arenden för den 1 och
9 innevarande månad, föredrog i underdånighet Departements-Chefen Stats-Rådet Carlson.
12 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1 om Statsverket 1865
20.
Äng. anslag till ^ En ingifven skrift, hvaruti Kyrkoherden i Trollhättans församlings pastorat P. M.
”nadssiid^får' ^erg, ^ församlingens vägnar, underdånigst anhållit, att, då detta genom utbrytning från
Trollhättans Gerdhems socken, enligt Nådigt Bref den 7 Augusti 1857, nybildade pastorat, med öfver
församling. 1,200 egna kommunikanter, utom många främmande arbetare, hvilka större delen af året
uppehölle sig derstädes, saknade förmånen af sådant kronotionde anslag, som under benämning
vin- och byggnadssäd tillgodonjutes af de flesta bland rikets församlingar, samt
den af ålder åt Gerdhems socken anslagna vinsäd, utgörande 2 tunnor 24 kappar spanmål,
vore, enligt ett af Kyrkoherden derstädes meddeladt, den underdåniga ansökningen bifogadt
intyg, endast till hälften tillräcklig för sistnämnda församlings 1,500 kommunikanters behof
och således icke medgåfve någon delning till understöd åt den derifrån afskilda Trollhättans
församling, Kongl. Maj:t måtte täckas i Nåder föreslå Rikets Ständer, att ett årligt
anslag af 3 tunnor kronotiondespanmål för ifrågavarande ändamål måtte denna församling
beviljas; i anledning hvaraf, till följd af meddelad Nådig remiss, Gerdhems socknemän
sig förklarat samt Domkapitlet i Skara stift och Landshöfdinge-embetet i Elfsborgs
län afgifvit underdåniga yttranden, hvarefter Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Collegium
och Statskontor uti gemensamt utlåtande, lika med samtlige bemälde vederbörande, i underdånighet
tillstyrkt nådigt bifall till den gjorda ansökningen.
I öfverensstämmelse med hvad Kammar-Collegium och Statskontoret tillstyrkt, hemställde
Stats-Rädet, det Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer äska, att till vin- och byggnadssäd
för Trollhättans församlings pastorat måtte beviljas ett anslag uti oindelt spanmål
af Tre tunnor, eller Aderton kubikfot nio kannor, en tredjedel råg och två tredjedelar korn,
att med penningar efter tio års medelmarkegångspris från och med början af nästa stafsregleringsperiod
årligen utgå.
Hvad Stats-Rådet sålunda i underdånighet hemställt behagade Kongl. Majit i nåder
bifalla.
Ex protocollo
K. G. Metzén.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
13
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 16 September 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Efter verkställd justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 13 innevarande
månad föredrog Departements-Chefen, Stats-rådet Carlson i underdånighet.
12.
En af Richard Dybeck gjord underdånig ansökning, att Kongl. Maj:t måtte täckas,
med afseende på hans under nära 30 år fortsatta antiqvariska forskningar och utgifna arbeten
samt hans outgifna, till Staten redan donerade samlingar och hans numera försvagade
helsa, hos Rikets näst sammanträdande Ständer föreslå, att åt honom under hans
återstående lifstid bevilja en årlig pension till belopp af 2,500 Riksdaler: hvaremot han
förbundit sig dels att lemna 50 exemplar af antiqvariska tidskriften Runa, hvars första häfte
innevarande år utkommit, dels att under de färre resor, han för detta arbete komme att
framgent företaga, egna tillsyn åt forntida minnesmärkens bibehållande och vårdande;
Och hade Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien uti häröfver infordradt
och den 24 nästlidne Augusti afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att, — alldenstund Dybeck,
hvilken sedan år 1842 med berömlig flit nästan uteslutande egnat sig åt antiqvariska
forskningar, för hvilka han under åren 1843 och 1846 uppburit särskilda anslag af
Akademien samt från och med år 1848 dels af statsmedel dels af Akademiens enskilda
medel årligen uppburit efter hand ökade anslag och derjemte från och med år 1858 fått
uppbära det särskilda anslag, Rikets Ständer anvisat till uppsökande och aftecknande af
runstenar samt teckningarnes lifgifvande, genom gåfvobref, dateradt deri 3 Januari 1848,
förordnat, att hans outgifna samlingar skola efter hans död till Vitterhets-, Historie- och
Ang. pension
för Richard
Dyhtck.
Ang. en från
Stadskassan i
Norrköping
till Elementarläroverket
derstädes
utgående
afgift.
14 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Antiqvitets-Akademien öfverlemnas, samt enär han, vid nu uppnådd 54 års ålder och enligt
bifogadt läkarebetyg bruten helsa, icke kunde hoppas erhålla någon offentlig tjenstebefattning,
som skulle kunna gifva honom dagligt bröd, — Akademien ansåge sig ega grundade
skäl att tillstyrka nådigt bifall till den underdåniga ansökningen, med uttalande af
sin önskan, att Rikets Ständer måtte genom den sökta pensionens beviljande lemna en
välförtjent belöning åt denne tlitige forskare och på samma gång en behöflig uppmuntran
åt andra personer, som med försakande af enskild fördel kunde vara hugade att egna sig
åt gagneliga, ehuru brödlösa specialstudier.
Med afseende å hvad Akademien underdånigst anfört, tillstyrkte Stats-rådet, att
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om
beviljande af en årlig pension för Sökanden till belopp af Två tusen Riksdaler, mot förbindelse
för honom dels att till Ecklesiastik-Departementet aflemna femtio exemplar af omförmälda
tidskrift, dels ock att under de resor, han kan komma att för antiqvariskt ändamål
framgent företaga, tillse, det forntida minnesmärken bibehållas och vårdas.
16.
En af Stadsfullmäktige i Norrköping underdånigst gjord, af ej mindre Domkapitlet
i Linköpings stift än ock Kongl. Maj:ts Refallningshafvande i Östergötlands län till nådigt
bifall förordad ansökning, det måtte Kongl. Maj:t i nåder täckas till Rikets näst sammanträdande
Ständer afgifva nådig Proposition om befrielse för Norrköpings stad från utgörande,
efter innevarande statsregleringsperiods utgång af en under namn af »Apologistens lön och
discretion» till Elementar-läroverket derstädes årligen utgående afgift af 138 Riksdaler
Riksmynt;
Och hade Kongl. Majits och Rikets Statskontor uti häröfver infordradt och den 29
nästlidne Augusti afgifvet utlåtande underdånigst anfört, att, som, enligt hvad af handlingarne
inhemtades, ifrågavarande sedan äldre tider utgående afgift ursprungligen varit afsedd
till aflöning för en lärarebefattning, vid hvars besättande Magistraten i Norrköping, jemlikt
särskilda nådiga stadganden, haft rättighet att på förslag uppföra tvänne personer, utaf
hvilka den ene skulle af Domkapitlet till tjensten utnämnas, men hvilken lärarebefatining
numera i anseende till läroverkets förändrade organisation blifvit indragen, Statskontoret
vid sådant förhållande, och då Statsverket i allmänhet åtagit sig att, emot det att kommunerna
sjelfva anskaffa och underhålla lokaler för Elementar-läroverken, bestrida lärarnes
aflöning, ansåge något skäl icke förefinnas, hvarföre ofvanberörda af Norrköpings stadskassa
utgående afgift fortfarande skulle denna kassa åligga; hemställande alltså Statskontoret
i underdånighet, att Kongl. Majit måtte hos Rikets näst sammanträdande Ständer
göra nådig framställning om uppförande å Elementar-läroverkens stat af det belopp, hvartill
ifrågavarande afgift funnes i Länsstaten under en Adjunktslön vid Norrköpings läroverk
upptagen, eller 137 Riksdaler 50 öre.
I öfverensstämmelse med hvad Statskontoret i underdånighet hemställt, tillstyrkte
Stats-rådet, att Kongl. Majit måtte till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta Nådig
Proposition angående uppförande å Elementar-läroverkens stat af Etthundratrettiosju Riks
-
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 15
daler femtio öre, utgörande det belopp, hvartill ifrågavarande afgift finnes i Länsstaten för
Östergötlands län under en Adjunktslön vid Norrköpings läroverk uppförd.
Hvad Stats-rådet beträffande de under förestående 30 punkter upptagna mål i underdånighet
yttrat och tillstyrkt, behagade Kongl. Majit i Nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
J. E. Wahlström.
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Kådet,
å Stockholms Slott, den 22 September 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern Herr Friherre De Geer,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Herr Grefve Manderström,
Stats-Råden: Herr Friherre Gripenstedt,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Efter justering af Protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden för den 16 i denna månad
månad fördrog i underdånighet Departements-Chefen, Stats-Rådet Carlson:
8.
Domkapitlets i Skara underdåniga skrifvelse af den 8 sistlidne Augusti, deruti Dom- Fråga om
kapitlet, — under förmälan, att Adjunkten vid dervarande högre Elementar-läroverk Ma- Adjunkten J.
gister Johan Mathesius, hvilken varit anstäld vid läroverket sedan höstterminen 1829 och Mathesii förden
16 i nyssnämnda månad fyllt 65 år, till följe af sinnessjukdom alltsedan höstterminen ^drTnin^l
1859, med undantag af en del utaf derpåföljande vårtermin, varit ur stånd att sin tjenst m Itaten^
bestrida, — så väl för egen del som med anledning af Mathesii förmyndares derom gjorda
framställning, i underdånighet anhållit, att Kongl Maj:t täcktes till Rikets näst sammanträ
-
16
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
dande Ständer aflåta nådig proposition, att Mathesius, från den tid, då han erhåller afsked
från sin befattning, måtte från allmänna indragningsstaten årligen för sin öfriga lifstid få
uppbära 3,000 Rdr, eller ett lika belopp med sin lön; hvarjemte Domkapitlet, med vitsordande
af det utmärkta nit och den berömliga skicklighet, hvarmed Mathesius städse bestridt
sina tjensteåligganden, i underdånighet bifogat hans meritförteckning äfvensom af vederbörande
utfärdade betyg om lians ålder och sjukdomstillstånd.
Då, enligt hvad af handlingarne inhemtades, Adjunkten Mathesius uppnått 65 års
ålder och varit i Statens tjenst anställd 36 år samt, enligt läkarebetyg, fortfarande lider
af sådan sjuklighet, att han icke kan sin tjenst bestrida, tillstyrkte i underdånighet StatsRådet,
med afseende jemväl derå, att Mathesius, jemlikt Domkapitlets intyg, städse med
utmärkt nit och berömlig skicklighet sina tjensteåligganden fullgjort, att Kongl Majit täcktes
till Rikets näst sammanträdande Ständer göra nådig framställning derom, att Adjunkten
Mathesius må vid afskedstagande! å allmänna indragningsstaten uppföras, att för sin återstående
lifstid åtnjuta en årlig pension af 3,000 Rdr, räknadt från och med månaden näst
efter den, då afsked honom meddelas.
9.
Fråga om
Rektorn C. O
Rundebergs
öjverflyttning
på indragningsstat.
Då Rektor Rundeberg, på sätt af handlingarne inhemtades, uppnått en ålder af
nära 63 år, derunder han 31 år varit vid Elementar-läroverk anställd, samt Rundeberg,
som egde vitsord att hafva städse med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden,
enligt läkares intyg vore så sjuklig, att han kunde anses oförmögen att siri tjenst
vidare bestrida, tillstyrkte i underdånighet Statsrådet, att Kongl. Majit täcktes hos Rikets
näst sammanträdande Ständer i nåder föreslå, att Rundeberg, hvars lön utgjorde 3,500
Rdr. må, vid afskedstagandet, å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande för sin
återstående lifstid af en årlig pension af 3,000 Rdr, att utgå från och med månaden näst
efter den, då afsked varder Rundeberg beviljadt.
Direktionens öfver Stockholms Stads Undervisningsverk skrifvelse af den 16 sistlidne
Juni, deruti Direktionen till Kongl Majit i underdånighet öfverlemnat en af Rektorn
vid Jakobs lägre Elementar-läroverk, Riddaren af Kongl Majits Wasaorden Magister Carl
Olof Rundeberg, i anseende till den sjuklighet och svaghet, hvaraf han alltsedan ett i November
1863 honom påkommet slaganfall besvärats och hans deraf föranledda oförmåga
att sina tjensteåligganden vederbörligen fullgöra, underdånigst gjord ansökning, det Kongl
Majit täcktes hos Rikets Ständer nådigst föreslå hans öfverflyttande på indragningsstat med
bibehållande af nu innehafvande lön ; bifogande Rundeberg så väl meritförteckning, utvisande,
att han, som är född den 22 December 1802, alltifrån höstterminen 1833 varit vid Elernentar-läroverk
anställd, som ock läkarebetyg; Och hade Direktionen härjemte i underdånighet
yttrat, att, i betraktande af Rektor Rundebergs genom behörigt läkarebetyg styrkta
sjuklighet och oförmåga att sin tjenst vederbörligen förrätta, äfvensom med afseende på hans
mångåriga tjenstgöring vid allmänt läroverk och hans derunder ådagalagda sällsynta skicklighet
och oförtrutna nit, Direktionen i underdånighet tillstyrkte, att Kongl Majit täcktes
till Rikets Ständer göra nådig framställning om Rundebergs uppförande på indragningsstat.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:is Nåd. Prof. N:6 1 om Statsverket 1865.
17
10.
Direktionens för Nya Elementar-skolan underdåniga skrifvelse af den 25 sistlidne Fråga om
Juli, deruti Direktionen, — under förmälan, att Rektorn vid nämnda skola, Riddaren af Rektor P. A.
Kongl Maj:ts Nordstjerneorden, Magister Per Adam Siljeström, jemte begäran om ent- „
ledigande från sin rektorsbefattning, anhållit, att Direktionen måtte hos Kongl Maj:t i indragnings^
underdånighet anmäla honom till erhållande af lön å indragningsstat, enär, enligt bifogaöt stat.' j
läkarebetyg. Siljeström, som en längre tid lidit af en svårare sjuklighet och derföre åtnjutit
tjenstledighet, icke kunde utan väsendtlig fara för sin helsa återtaga en så maktpålig
gande
och mödosam befattning som rektorskallet vid ett större läroverk, om han ock möjligen
framdeles kunde blifva i tillfälle att åtaga sig något mindre ansträngande embete, —
förklarat sig destoheldre förorda denna begäran, som Siljeström under sin tjenstetid vid Nya
Elementar-skolan, der han från år 1845 till 1847 varit anställd såsom lärare och från år
1856 såsom Rektor, ådagalagt utmärkta insigter, nit och skicklighet samt derjemte så väl
genom utgifna läroböcker och skrifter i läroverks-frågorna, som genom ett lifligt intresse
och oförtröttad verksamhet äfven före sin läraretid sökt gagna den allmänna undervisningen
; och hemställde fördenskull Direktionen, — som å ena sidan, enär, på grund af ofvananförda
sjukdomsförhållande. intet hopp vore, att Siljeström kunde återtaga sin Rektorsbefattning,
och dennas uppehållande genom vikarier icke i längden kunde för läroverket
vara nyttigt, nödgats, ehuru ogerna hon såge skolan förlora en stor lärareförmåga, bifalla
Siljeströms ansökning och bevilja honom afsked med detta års slut, och å andra sidan icke
kunde uraktlåta sitt åliggande att tillse, att den förtjente läraren måtte genom Statens mellankomst
hållas någorlunda skadeslös för en ofrivillig overksamhet och deraf föranledd ekonomisk
förlust, — att Kongl Majit måtte täckas till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
nådig framställning derom, att Rektor Siljeström må, i anseende till styrkt sjuklighet och
deraf vållad oförmåga att sin bemälda Rektorstjenst vidare förestå, från och med den 1
Januari 1866 uppföras å indragningsstat med en årlig lön af 3,000 Rdr, motsvarande | af
Rektorslönen, med vilkor, att, derest Siljeström skulle, efter vunnen förbättring till helsan,
erhålla någon annan befattning i Statens tjenst, af ofvannämnda anslag endast så mycket
utginge, som erfordrades för att fylla det föreslagna beloppet.
Då Rektor Siljeström, enligt hvad läkarebetyget utvisade, lede af en svårare sjuklighet,
som gjorde honom oförmögen att sin innehafvande Rektorsbefattning vidare bestrida,
hvarföre han ock. efter en längre tids åtnjuten tjenstledighet, derifrån sökt entledigande,
ansåg Statsrådet, med fästadt hufvudsakligt afseende å så väl det utmärkta nit och den
skicklighet, hvarmed Siljeström, enligt Direktionens intyg, fullgjort sina tjensteåligganden,
som hans i öfrigt ådagalagda oförtröttade verksamhet för befrämjande af den allmänna undervisningen,
sig böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl Majit täcktes till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta nådig proposition derom, att Siljeström må, efter afskedstagande!,
å allmänna indragningsstaten uppföras, att från och med nästkommande år
för sin återstående lifstid åtnjuta en årlig pension, motsvarande § af lians nu innehafvande
lön, eller 3,000 Rdr.
11.
Fråga om
Domkapitlets i Calmar underdåniga skrifvelse af den 23 sistlidne Augusti, hvarmed A$*nte,n Gt
kapitlet till Kongl Majit öfverlemnat en af Adjunkten vid dervarande högre Elementar- ders
Bih. till JR. St. Prof. 1865. l:a Sami. l:a Åfd. 3 ning på in
draga
ingsatat.
18 Bil. N:o 7 till Kongl. May.ts Nåd. JProp. N:o 1 om Statsverket 1865.
läroverk Magister Gustaf Wolmar Sylvander i underdånighet gjord ansökning, att som han,
hvilken efter 11 års tjenstgöring vid läroverket ådragit sig en svårare hörselsjukdom, den
der gjorde honom icke blott mindre lämplig för en så grannlaga befattning som undervisningsväsendet,
utan äfven oförmögen att på vederbörligt sätt sköta sitt lärarekail och hvar
igenom han nödgats att termin efter termin söka tjenstledighet och öfverlemna sin tjensts
skötande åt en tillförordnad vikarie, numera, enligt ansökningen bifogadt läkarebetyg, kunde
anses lida af en obotlig hörselsjukdom, och sålunda intet hopp för honom återstode att
vidare kunna inträda i tjensteutöfning vid läroverket, Kongl Maj:t fördenskull och enär
Sylvanders lärarebefattnings uppehållande genom vikarier skulle i längden blifva för läroverket
allt menligare, måtte täckas i nåder föreslå Rikets Ständer att bevilja af Rikets
allmänna medel ett årligt lönebelopp, motsvarande det han nu å stat åtnjöte, till ersättning
för den löneförlust, sorn han å läroverkets stat linge vidkännas vid afsked ur läroverkets
tjenst, tilldess han efter laga ordning inträdde i den för skolans lärare af Kongl.
Majit nådigst fastställda pensionsrätt; Och hade Domkapitlet, jemte upplysning att Sylvander
vore född år 1816, utnämndes till kollega den 29 Mars 1847 och för närvarande
innehade adjunktslön i tredje lönegraden, härvid i underdånighet anfört, att som ständigt
ombyte af vikarier vore en af de största olägenheterna för läroverket och sökanden redan
under läseåren 1856 och 1857 varit permitterad från största delen af sina tjensteåligganden
och alltifrån år 1858 till all slags tjenstgöring oförmögen, ehuru han genom annan berömvärd
verksamhet sökt vara det allmänna till gagn, samt numera ingen förhoppning förefunnes
om Sylvanders hörselförmågas återställande, Domkapitlet ansåge sig hafva största
skäl att, med stöd af Läroverks-stadgans 75 § 2 morn., till den gjorda underdåniga ansökningen
tillstyrka nådigt bifall.
Då Adjunkten Sylvander, hvilken under liera år åtnjutit tjenstledighet till följd af
försvagad hörsel, hvilken åkomma numera så förvärrats, att Sylvander kunde anses oförmögen
att sin befattning bestrida, samt, enligt läkarebetyget, någon anledning icke förefanns
att antaga, det Sylvanders hörselförmåga kunde förbättras, fann Statsrådet, jemväl
med fästadt afseende derå, att en lärarebefattnings bestridande genom ofta ombytta vikarier
otvifvelaktigt måste menligt inverka på undervisningens behöriga gång, sig föranlåtet i
underdånighet tillstyrka, att Kongl. Majit täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer
göra nådig framställning derom, att Sylvander må vid afskedstagande! uppföras å allmänna
indragningsstaten till åtnjutande för sin återstående lifstid af pension, motsvarande § af hans
innehafvande lön, eller 1,500 Rdr årligen, att utgå från och med månaden näst efter den,
då han erhåller afsked.
Hans Majit Konungen täcktes hrad Stats-rådet i förestående mål i underdånighet
yttrat och tillstyrkt i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:U Nåd. Prop. N.'o 1 om Statsverket 1865. 19
Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden,
hållet inför Hans Majjt Konungen i Stats-Iiådet
å Stockholms Slott, den 13 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens Justitie-Stats-Ministern, Herr Friherre De Geeb,
Hans Excellens Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Herr Grefve Man
DEBSTBÖM,
Stats-Kåden: Herr Friherre Gbipenstedt,
Grefve von Platen,
Lagebsteåle,
Malmsten,
Bbedbeeg,
Thtjlstbup,
Reuteeskxöld och
Cablson.
Departements-Chefen, Stats-Rådet Carlson föredrog i underdånighet följande ärenden
rörande dels regleringen af Åttonde Hufvudtitelns så väl ordinarie som extra stat dels
ock anslag att å allmänna indragnings-staten uppföras, och anförde dervid i underdånighet:
l:o.
I den underdåniga skrifvelsen angående reglering af utgifterna under Riks-statens Departement
Åttonde Hufvudtitel af den 21 November 1863 hafva Rikets Ständer vid sistlidne riksdag tets Expediställt
till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga disposition en årlig summa att under nu löpande tion: Anslag
statsregleringsperiod utbetalas, på det en särskild byrå inom Ecklesiastik-Departementet
må kunna inrättas för handläggning af ärenden angående folkskoleväsendet. Rikets Stän- «/• ärenden onder
hafva såsom skäl dertill anfört, att vården om folkskoleväsendet vid den utveckling gående folkdet
numera uppnått, fordrade sin egen man, för att med uppmärksamhet följa de mång- skoltväsendet.
sidiga frågor, som röra detta ämne, gifva akt på Seminariernas och på de särskilda skolornas
utveckling, behandla den stora mängd af mål som tillhöra folkskolans område,
sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande statistiska uppgifterna af alla slag,
granska inspektörernas berättelser och utarbeta de särskilda förslag, som af dem föranledas,
samt utreda de ekonomiska förhållanden, hvilka med folkskolan ega gemenskap, erfordrades
en person, sorn åt detta ämne uteslutande egnade sin tid och sina krafter, samt
20 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
att detta syftemål skalle enligt Rikets Ständers tanka säkrast vinnas, om, för handläggning
af detta ärende, inrättades en särskild byrå inom Ecklesiastik-Departementet, hvarigenom
denna vigtiga undervisningsgren kunde med uppmärksamhet följas af en person, hvilken,
jemte det att han stod under tillsyn af Departements-Chefen, tillika borde genom företagna
resor inhemta personlig kännedom af skolornas tillstånd. I hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse uppställda grunder har Eders
Kongl. Maj:t den 5 Februari sistlidet år beslutat, att till Chefens för Ecklesiastik-Departementet
biträde vid handläggning af de ärenden, som angå folkskoleväsendet, äfvens m för
tillsynen öfver de till detsamma hörande läroanstalter skall inom Departementet anställas
en Expeditions-Sekreterare, hvilkens åligganden i allmänhet äro:
l:o. Att uti de till Departementet inkommande mål, sorn röra folkskoleväsendet,
besörja den utredning, som erfordras för deras föredragning, samt ansvara för beslutens
uppsättande och expedierande;
2:o att, efter dertill af Departements-Chefen erhållen befallning, verkställa inspektionsresor
till läroverken, för att om deras tillstånd, de der följda undervisningsmethoder
m. m. afgifva redogörelse;
3:o att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor, som röra folkundervisningen
och dermed ega sammanhang, samt för Departements-Chefen föreslå de åtgärder,
som i dessa afseenden anses behöfliga och gagneliga;
4:0 att utarbeta de förslag och utlåtanden i dithörande ämnen, hvarom han af
Departements-Chefen erhåller uppdrag;
5:o att tillse, det inom Expeditionen föras de statistiska och andra anteckningar,
som för noggrann kännedom af folkundervisningens tillstånd äro nödiga.
Gagneligheten och behofvet af denna åtgärd, hvarom Rikets Ständer sålunda hemställt,
har genom den sedermera vunna erfarenheten fullständigt bekräftats. Genom undervisningsärendernas
fördelning inom Departementet å två byråer hafva båda byråcheferna
blifvit satta i tillfälle att med odelad uppmärksamhet följa utvecklingen af den undervisningsgren,
som utgjort föremål för hvarderas embetsverksamhet. De mångartade frågor,
som tillhöra folkundervisningars område, och hvilka oupphörligt tillväxa i vigt och omfattning,
hafva tagit den nya byråns verksamhet i oupphörligt anspråk, och bearbetningen af
dessa frågor har ock obestridligen vunnit derpå, att inom Departementet funnits en uteslutande
åt deras behandling egnad arbetskraft. För att vaka öfver de utvidgade Folkskolelärare-seminariernas
organisation och verksamhet, med oafbruteu uppmärksamhet följa
de förbättringar i undervisningsmethod, som inom de olika fälten af folkskolans läroområde
oupphörligt förekomma, med de förordnade Skoliuspektörerna föra en fortgående brefvexling,
sammanföra deras uppgifter, bearbeta det inkommande materialet, föreslå nya åtgärder
för folkskoleväsendets utveckling, förbereda de inkommande mål, som angå folkundervisningen
och deribland särskildt dem, som röra fördelningen af de till folkskolornas understöd
bestämda anslag, hvilka mål under åren 1864 och 1865 tillsamman utgjort 2,767,
erfordras en sakkunnig persons oaflåtliga arbete. Byråchefen, som enligt sin instruktion
tillika är inspektör, har genom företagna resor tid efter annan personligen inhemtat kännedom
om Seminariernas tillstånd, äfvensom om de till folkskoleväsendet hörande inrättningar
i öfrigt. Anskaffandet af den för folkundervisningen nödiga materiel, för hvilken vigtiga
förvaltningsgren, först sedan det derför afsedda anslag blifvit uppfördt på ordinarie
stat, en bestämd plan kunnat uppgöras, har ock, sedan byrån kommit till stånd, blifvit
af densamma besörjd.
Dessa många och maktpåliggande göromål kunna emellertid svårligen af Chefen för
nämnde byrå behörigen skötas utan biträde al annan tjensteman, som kan odeladt egna
sin tid och uppmärksamhet åt de ärenden, hvilka inom denna afdelning af Departementet
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 21
förekomma. Särdeles är ett biträde behöfligt för förandet af de statistiska anteckningarne
och vid de tillfällen då Byrå-Chefen är på inspektionsresor frånvarande. Då det är af
största vigt att en organisation, som visat sig för en så maktpåliggande del af undervisningsväsendet
vara behöflig och nyttig, icke göres till sin tillvaro beroende af ett blott tillfälligt
beviljadt anslag och att den vinner en genom erfarenheten anvisad utbildning, får jag
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder föreslå Rikets Ständer
att på Åttonde Hufvpdtitelns ordinarie stat uppföra följande anslag till Afdelningen inom
Ecklesiastik Departementet för ärenden rörande folkundervisningen, nemligen till Byrå-Chefen
4,500 R:dr och till bestridande af kostnaden för behöfligt tjenstebiträde derstädes 1,800 R:dr.
Sedan, till följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse angående allmänt ord- Anslag till binande
af presterskapets inkomster den II Juli 1862, de i Rikets samtliga län förordnade träde yidhandlöneregleringsnämnder
trädt i verksamhet, äro af dem intill sistlidne Juli månads slut upprättade
underdåniga förslag till ordnande af presterskapets aflöning i 512 pastorater, och tels Expedition
hafva nämndernes arbeten sedermera alltjemt fortgått, så att de numera uti åtskilliga län af ärenden rönalkas
sitt afslutande. Hittills hafva, efter vederbörandes hörande, ej flera än 49 af dessa rande ordnanförslag
blifvit af Eders Kongl. Maj:t slutligen pröfvade, deruti icke inberäknade de, hvilka
till nämnderna återförvisats för vidare behandling. Enär sålunda de ärenden af detta slag, 4 “ ster
som intill närvarande tid utgjort föremål för nådig pröfning, icke uppgått till betydligare
antal, har större svårighet icke förefunnits att med de i Ecklesiastik-Departementets Expedition
för närvarande tillgängliga arbetskrafter kunna, utan serdeles dröjsmål eller något
men för andra måls behandling, bereda omförmälda ärenden till underdånig föredragning
samt uppsätta och expediera Eders Kongl. Maj:ts i dem fattade beslut; dervid dock befunnits
nödigt att gifva särskildt uppdrag åt en af Expeditionens tjenstemän att vid samma
ärendens handläggning biträda, hvarmed han ock i allmänhet varit fullt sysselsatt.
Men när, såsom med full visshet kan antagas, inom närmaste framtiden och allt
vidare under regleringsarbetets fortgång, antalet af sådana ärenden, i det skick att de böra
inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, kommer att ytterligare i betydlig mån tilltaga, lärer
ett vida ogynnsammare förhållande inträda, derest icke tillika arbetskrafterne inom Expeditionen
ökas.
Utom det att öfverhufvud mängden af de till Departementets behandling hörande
mål årligen varit i stigande, utgöra särskildt de nu ifrågavarande en ny tillväxt af mera
än vanligt vidlyftig oell maktpåliggande beskaffenhet, erfordrande ej mindre träget arbete
och stor noggrannhet, än ock förtrolig bekantskap med de i dithörande ämnen gällande
mångfaldiga stadganden. Häraf torde få anses följa, att dessa och med dem sammanhang
egande ärendens bearbetning inom Departementet lämpligast bör öfverlemnas åt en eller
två af dess tjenstemän, hvilka sattes i tillfälle att hufvudsakligen deråt egna sina krafter
och sålunda äfven dervid förvärfva den erfarenhet och vana, som lända till det vigtiga och
mödosamma arbetets underlättande och påskyndande, — ett mål högeligen önskvärdt så
väl för de öfriga göromålens obehindrade fortgång inom Departementet, som ock för hela
löneregleringsverkets bringande till en tidigare fullbordan.
Då emellertid de för närvarande till löner och arfvoden för tjenstemän i Departementets
Expedition anslagna medel icke lemna tillgång till aflönande jemväl af biträde vid
omförmälda ärendens bearbetande, finnér jag mig föranlåten i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Majit måtte besluta nådig framställning till Rikets Ständer derom, att ett
anslag af 3000 Riksdaler måtte årligen utgå och på extra stat uppföras, att för berörda
ändamål af Eders Kongl. Majit disponeras, samt att ett lika belopp äfven för nästkommande
år måtte genom särskild nådig Proposition af Eders Kongl. Majit för samma ändamål
äskas.
22 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7 om Statsverket 1865.
2:o.
Lönetillölcning Jemte förmälan att den äldre af de två för uppassningen vid Riks-Arkivet anställ
de
vid Riks^ ^aktoästare, hvilken det särskildt åligger att, jemte den yttre renhållningen, ombesörja
arkivet an- eldning och städning i arkivrummen, efter Riks-Arkivets förflyttning till dess nya hus
itällde Vakt- • detta åliggande får vidkännas en icke obetydlig tillökning till följd såväl af den vida större
mästare. areal, den nya lokalen omfattar, som deraf att denna medgifver, — hvad redan länge
visat sig vara behöfligt, — upplåtandet af flera rum än hittills ej mindre för det dagliga
arbetet af Arkivets tjenstemän, än för forskare, som för undersökningar i akterna sig i
Arkivet infinna, har Riks-Arkivarien, uti skrifvelse den 29 sistlidne Juli, gjort framställning
derom, att för ifrågavarande Vaktmästare, hvilken, utom förmån af bostad i RiksArkivets
hus, såsom aflöning på stat åtnjuter 450 R:dr, måtte beredas någon tillökning i
lönen, den Riks-Arkivarien föreslår till 150 Riksdaler, hvarigenom hans penningeaflöning
komme att uppbringas till 600 Riksdaler, eller till samma belopp som äldre Vaktmästare
vid flera andra embetsverk åtnjuta, äfven då de inom verkets hus innehafva fri bostad.
Med tillstyrkande af nådigt bifall till denna Riks-Arkivariens framställning, hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Rikets Ständer att öka det
för ifrågavarande Vaktmästare å Riks-Arkivets stat uppförda löneanslag från 450 till 600
Riksdaler, eller med 150 Riksdaler årligen.
3:o.
Tillökning i Hos Eders Kongl. Maj:t har t. f. Kongl. Ribliothekarien, uti underdånig skrifvelse
de^v,\d^°y1' ^en ^ sistlidne Juli, gjort framställning dels om tillökning i den vid Kongl. Ribliotheket
anställda"tien- ans*äl^a tjenstemannapevsonal, dels ock om förbättring af såväl bibliotheks-tjenstemännens
stemannaper- s°m vaktbetjeningens löner.
sonal samt lö- — — — — — — — — — —- — — r— — — — — — — — — — — — — —
neförbättring \ afseende på löneförhållandena inom Kongl. Ribliotheket anför t. f. Kongl. Biblio
m*2i,
en- thekarien;
stemänoch beträffande Kongl. Bibliothekariens lön, att denna, ehuru vid tidpunkten för sed
vaktbetjening.
naste allmänna lönereglering af Kongl. Maj:t föreslagen att utgå med samma belopp som
för Riks-Arkivarien och Riks-Antiqvarien eller med 5,000 R:dr, likväl bestämdes till allenast
4,500 R:dr, hvarmed den ock sedan dess fortfarande utgått, utan att den flera gånger
deri begärda förhöjning af 500 R:dr kunnat vinnas; men att, då de skäl, som hittills
mot ifrågavarande Iöns förhöjning gjort sig gällande, vid nu ingående riksdag icke vidare
syntes komma att ega rum, tidpunkten fördenskull vore inne att söka återvinna den före
sednaste lönereglering befintliga lönelikställighet mellan ofvannämnda frenne embetsman;
angående aflöningen för vaktbetjeningen, som vid Kongl. Bibliotheket för närvarande
utgöres af en förste och en andre Vaktmästare, med löner å stat af 600 R:dr för den förre
och af 450 R:dr för den sednare, att alldenstund fermånen af boställe och ved, som i de
flesta embetsverk åtföljer förste Vaktmästare-sysslan, här icke förefunnes, samt en förut
för Kongl. Bibliothekets vaktmästare befintlig förmån, att af Kongl. Slottets eller Bibliothekets
medel erhålla beklädnad, numera upphört, hvartill komme, att ifrågavarande vaktmästaretjenster
mer än andra dylika fordra fullkomligt pålitliga och förståndiga innehafvare,
syntes aflöningen för dessa tjenster böra förhöjas sålunda, att förste Vaktmästarens lön
komme att utgöra 1,000 R:dr och andre Vaktmästarens 800 R:dr.
På grund af det sålunda anförda har t. f. Kongl. Bibliothekarien i underdånighet
Bil. N:0 7 till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 23
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig
Proposition dels — —
dels ock om följande tillökningar uti Kongl. Bihliothekets stat: Förhöjning i Kongl.
Bibliothekariens lön 500 R:dr.
Förhöjning i Vaktmästarelönerna, tillsammans 750 R:dr.
I betraktande af de skäl, hvaraf Eders Kongl. Maj:t funnit Sig föranledd att vid
tvänne föregående riksmöten af Rikets Ständer äska den tillökning af 500 R:dr i Kongl.
Bibliothekariens lön, och om hvilken anhållan nu ånyo blifvit framställd, äfvensom med afseende
å ringheten af det för andre Vaktmästaren vid Kongl. Bibliotheket i stat upptagna
lönebelopp af allenast 450 R:dr, hvaruti någon förhöjning torde finnas skälig, anser jag
mig böra i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes hos Rikets snart
sammanträdande Ständer göra förnyad framställning om beviljande af tillökning med 500
Riksdaler i Kongl. Bibliothekariens lön samt tillika föreslå Rikets Ständer att uti lönen för
den vid Kongl. Bibliotheket anställde andre Vaktmästare medgifva en förhöjning af 50 Riksdaler,
hvarigenom lönen för den förre komme att uppgå till 5,000 och för den sednare till
500 Riksdaler.
4:o.
Hos Eders Kongl. Maj:t har Kanslern för Upsala Universitet, uti underdånigt Memorial
den 27 nästlidne Juli, anmält följande Universitetets behof, om hvilkas afhjelpande
genom anslag vid instundande riksdag Consistorium Academicum Majus hos Kanslern gjort
framställning, nemligen:
A) Till löner för nya lärareplatser:
l:o. För en profession inom juridiska fakulteten till uppehållande af ett läroämne,
som särskildt skulle bestämmas, 4,500 R:dr.
Af juridiska fakulteten och Consistorium Academicum Majus har till ådagaläggande
af detta behof, hvilket Kanslern hemställt till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, blifvit
anfördt: att efter det redan i sjuttonde seklet fyra lärare i de juridiska vetenskaperna
vid Universitetet ansetts nödiga, hvilket behof man då sökt afhjelpa genom att
till biträde åt de dåvarande tvenne ordinarie professorerne adjungera tvenne professorer
på extra ordinarie stat, samt detta vetenskapens behof äfven i adertonde århundradet varit
fortfarande erkändt, ehuru endast tillfälligtvis under någon kortare tid fyldt, hade slutligen
under den nyaste tiden, till följd af framställning från fakulteten om behofvet af
de juridiska läroämnenas fördelning i deras då vunna omfattning på fem ordinarie professorer,
vid 1840 41 årens riksdag, genom beviljande af löner till tvenne nya professorer,
dessa lärares antal blifvit ökadt till fyra, med fakulteten förelagdt vilkor, att en af de nya
lärarne skulle offentligen föreläsa öfver Rikets Grundlagar och konstitutionella institutioner;
att emellertid, då sålunda redan för 200 år tillbaka den juridiska undervisningen ansetts
taga fyra professorers arbetskrafter i anspråk, det ej kunde antagas, att under närvarande
förhållanden samma antal lärare vore tillräckligt, helst så väl genom den äfven på det vetenskapliga
området fortgående arbetsfördelningen nya grenar af rättvetenskapen på sednare
tider bredvid de äldre uppstått och gjorts till föremål för särskild vetenskaplig behandling,
som äfven till följd af de vetenskapliga studiernas utveckling vissa delar af jurj
-
Universi
tetens
Anslag
JBr Upsala
Univtrsitet.
24 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
diken växt till en förr icke anad omfattning, så att de numera, hvar för sig, syntes kräfva
en mans odelade krafter; att fakulteten, som genom de nyaste Universitets-statuterna fått
sig ålagd en mycket vidsträcktare undervisnings- och examineringsskyldighet än fordom,
hvaruti, tili följd af ofvan nämnda vilkor, såsom oeftergifligt åliggande inginge förpligtelsen
af fortgående bearbetning af ett specielt läroämne, icke kunde, såsom sig böv, upprätthålla
samtliga fakulteten tillhöriga undervisningsämnen, som med hänsyn till den juridiska veten
skapens närvarande fordringar, borde vara fördelade på minst åtta lärare, utan nödgades,
om undervisningen i de läroämnen, som den Svenska positiva Rätten omfattar, skulle med
tillbörlig framgång bedrifvas, eftersätta bearbetningen af andra vetenskapsgrenar, som dock
vore för de juridiska studierna af synnerlig vigt och i Universitets-statuterna blifvit, såsom
särskilda undervisningsämnen påbjudna, såsom juridisk Encyclopedi, Romersk Rätt, Fäderneslandets
Rättshistoria, Politisk Ekonomi; i följd hvaraf och då anslag till flera nya professorer
icke kunde med hopp om framgång samtidigt af Rikets Ständer begäras eller så
många lärareplatser på en gäng med fullt qualificerade personer besättas, det emellertid
vore af högsta vigt, att lön kunde varda beviljad lör åtminstone en ny ordinarie profession
inom bemälda fakultet, åt hvars innehafvare skulle uppdragas att uppehålla det eller de läroämnen,
som Kongl. Maj:t med afseende på undervisningens närmaste kraf och förhandenvarande
förhållanden kunde finna skäligt böra från de nuvarande professionerna afskiljas
och såsom särskild undervisningsgren behandlas; — Och då sålunda behofvet af den ifrå
gaställda professionen synes vara till fullo ådagalagdt, anser jag mig böra till förevarande
framställning tillstyrka nådigt bifall.
2:o. För en Adjunkt eller Laborator i Medicinsk kemi 2,500 R:dr.
Såsom stöd för denna framställning är anfördt, att ifrågavarande tjensteman icke
blott för den vetenskapliga undervisningen utan äfven för ledandet af de studerandes laborationsöfningar
är högst behöflig. Professoren i Medicinsk kemi vore nu, då han saknade
ett sådant biträde, den ende lärare, hvars insigter och erfarenhet de studerande kunde
under dessa öfningar rådfråga, i följd hvaraf hans närvaro på laboratoriet nästan ständigt
erfordrades och derigenom så starkt toge hans tid och krafter i anspråk, att hans egna
vetenskapliga arbeten, oundgängliga för uppfyllandet af en akademisk lärares kall, måste
deraf lida.
Enär ett laboratorium, om det skall efter nutidens fordringar ändamålsenligt handhafvas
och lärjungarnes öfningar derstädes vederbörligen ledas, otvifvelaktigt kräfver, att en
Laborator derstädes är anställd, får jag i underdånighet tillstyrka bifall till ökandet af detta
af Kanslern jemväl förordade anslag.
B). För särskilda vetenskapliga ändamål
Ett anslag af 3,000 R:dr, för att dermed de redan nu utgående sex docentstipendier
måtte kunna höjas från 500 till 1,000 rdr.
Lika med Universitetets Kansler och Consistorium anser jag det vara af synnerlig
vigt för Universitetet äfvensom med billighet öfverensstämmande, att de nuvarande docent
stipendiernas
belopp förhöjes, på det yngre vetenskapsmän med framstående förmåga måtte
erhålla en uppmuntran att vid Universitetet qvarstadna och utan tryckande näringsomsorger
egna sin tid odelad åt vetenskapliga studier; men då ifrågavarande begäran åsyftar
att på en gång öka dessa belopp till dubbelt emot hvad de för närvarande utgöra, eller
till likhet med det lönebelopp, läroverksadjunkter i första lönegraden uppbära, hvilka adjunkter
äro förpligtade till en bestämd tjenstgöring, och då, med afseende å de många
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
25
andra vigtiga behof, som vid nu instundande riksdag taga statens medel i anspråk, flera
bland de för Universitetet begärda anslag dels icke, dels endast till minskade belopp kunnat
tillstyrkas, anser jag mig icke böra i vidsträcktare mån förorda ifrågavarande framställning,
än att till förhöjande af de nuvarande 6 docentstipendierna från 500 till 750
R:dr ett anslag af 1,500 R:dr må af Rikets Ständer äskas.
I sammanhang med ofvanomförmälda framställning har Consistorium anfört, att de
båda så kallade rörliga Adjunkturerna, för hvilka något visst undervisningsämne icke
är faststäldt och för hvilkas innehafvare lön nu är bestämd till 2,000 R:dr, borde ega att
ingå i tur med de öfriga; och då innehafvarne af de rörliga Adjunkturerna hafva alldeles
lika åligganden med öfriga ordinarie adjunkter vid Universitetet, och de förres löneförmåner
alltså billigtvis ej böra vara ringare än de sednares, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer göra framställning derom, att innehafvare
af Adjunktsbefattning, vid hvilken visst undervisningsämne ej är fästadt, må vara berättigad
att efter tjensteålder, lika med öfriga adjunkter, få tillträda högre adjunktslön,
samt att det derföre erforderliga belopp anvisas med 1,000 R:dr.
D). För de vetenskapliga Institutionerna
l:o.
För underhåll af materielen vid de Medicinska och Chirurgiska klinikerna
å det nya sjukhuset ett belopp af 4,000 R:dr utöfver nuvarande anslag å Universitetets
stat;
2:o. En tillökning af 1,000 R:dr i anslaget för den Fysiologiska Institutionen;
I afseende å punkterna 1 och 2 har Kanslern underdånigst anfört, att, då det för
omförmälda kliniker nu å stat uppförda anslag uppginge till endast 1,000 R:dr och statsanslaget
för den fysiologiska institutionen till 500 R:dr, det vore obestridligt, dels att för underhåll
af klinikerna å ett så stort sjukhus, som det i Upsala, något större årsanslag
vore behöfligt, dels att fysiologiska institutionens anslag behöfde ökas; öfverlemnande Kanslern
till Eders Kongl. Maj:ts närmare bepröfvande, huruvida den nu begärda tillökningen
må till det ifrågaställa eller något mindre belopp, särskildt hvad punkten N:o 1 anginge,
för denna gång kunna bestämmas; och får jag, med anledning häraf och då för den vigtiga
fysiologiska institutionens förseende med nödig materiel ett så ringa anslag som 500 R:dr
ingalunda kan anses vara tillräckligt, hemställa, att Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets
Ständer göra framställning om uppförande å Universitetets stat af ytterligare 2,500 R:dr till
underhåll af materielen å berörda kliniker samt af 500 R:dr för den fysiologiska institutionen.
Vidare har Consistorium Academicum Majus i underdånighet gjort framställning om
beviljande af anslag till första uppsättningen af ett kabinett för skön konst med 10,000 R:dr.
Bland de läroämnen, — yttrar Consistorium med afseende härå, — hvilka till
höra den estetiska professionen, ingår äfven konsthistorien. Undervisningen i konsthisto"
ria, hvilken för ungdomens bildning är af en vigt, som af den verkligen vetenskaplig"
uppfostrade eller för allmän bildning nitälskande mannen icke lärer bestridas, kan likvät
icke i egentlig mening ega rum utan lefvande åskådning af konstens mästerverk. Förl
att denna undervisning skall blifva rätt gagnelig, behöfves således tillgång till en koustBih.
till R. St. Prot. 1865. l:a Sami. l:a A/d. 4
26 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
samling. Vid våra förhållanden finnes väl icke någon möjlighet att anskaffa originaler af
vare sig bildhuggare — eller målarekonstens alster, men, om man inskränkte sig till en anspråkslösare
samling af afgjutningar eller efterbildningar i gips eller annat mindre dyrbart
material af plastikens samt kopior af målarekonstens ur konsthistorisk synpunkt vigtigaste
mästerverk, kunde likväl derigenom mycket vinnas för konstbildningen, och det vore för
anskaffandet af en sådan samling som det omförmälda anslaget erfordrades.
Under erinran hurusom vid flera af högskolorna på kontinenten sådana museer
och samlingar blifvit för sagda ändamål i nyare tider anskaffade, samt att denna angelägenhet
otvifvelaktigt egde betydelse för den allmänna bildningens intressen, har Kanslern
i underdånighet ölverlemnat denna fråga till Eders Kongl. Maj:ts närmare pröfning.
Då en verklig insigt i konsthistorien icke kan vinnas utan åskådning af de mästerverk,
hvilka varit frukter af konstutvecklingen under olika tidehvarf, och då en samling af
ifrågavarande beskaffenhet, under det den riktar och lifvar det vetenskapliga studiet, tillika
skulle väcka och utbilda konstsinnet samt sålunda kraftigt bidraga til! befrämjandet af
sann konstbildning hos nationen, anser jag det af Consistorium afsedda ändamål värdt den
största uppmärksamhet. Enär likväl det ligger större vigt på sjelfva bildandet af den
ifrågaställa konstsamlingen, än dess första omfång, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikels Ständer äska ett anslag för en gång af 6.000 R:dr för
bildande af ett Konstmuseum vid Upsala Universitet.
Härförutan har Consistorium i und&rdånighét gjort hemställan om ett anslag af
750 Ridr till pension för extra ordinarie Professoren Anders Uppströms enka, Maria
Charlotta af Uhr, och deras sex oförsörjda barn, under anförande, bland annat, att Professoren
Uppström, som egnat sina bästa krafter och sin mesta tid åt Elementar-läroverket
i Upsala, varit vid Universitetet anställd sedan 1850 såsom Docens och från 1859
såsom extra ordinarie Professor med årligt arfvode för denna sednare befattning af 1,500
R:dr, samt att han under denna tid genom bearbetning och lifgifvande från trycket af alla
de qvarlefvor, hvilka finnas af det meesogötiska språket, förvärfvat sig både inom och
utom fäderneslandet ett vetenskapligt anseende, som hedrade icke mindre honom än det
universitet han tillhört. Då han vid sitt frånfälle lemnat sin familj nästan utan alla egna
tillgångar och utan annat understöd än 800 R:dr från Universitetets pensionskassa och vid
pass 40 h 50 R:dr gratial från Erkestiftets pensionsmedel, vore det, enligt Consistorii
underdåniga mening, billigt, att staten äfven för sin del lemnade något understöd åt de
qvarlefvande efter en vetenskipsman, som under troget uppfyllande af sina tjenstepligter
användt sina lediga stunder til arbeten, hvilka gagnat vetenskapen och befordrat fäderneslandets
anseende. Och har Kanslern ansett sig böra förorda denna underdåniga hemstäl»
lan till Eders Kongl. Maj:ts nådiga behjertande, så mycket hellre som behållningen i
Professoren Uppströms sterbhus utgjorde, enligt bouppteckning, endast 692 R:dr.
I betraktande af nu anförda förhållanden tillstyrker jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra framställning derom, att å allmänna indragningsstaten
må uppföras ett årligt anslag af 750 R:dr, att utgå såsom pension åt Professoren
Uppströms enka och oförsörjda barn.
Slutligen har Consistorium Academicum Majus genom Kanslern öfverlemnat och
med sitt förord beledsagat en af Universitetets Docenter framställd begäran, att Docent,
som vid Elementar-läroverken vinner anställning, måtte i afseende på uppflyttning till
högre lönegrad få beräkna sig till godo sin akademiska tjenstetid, med lika rätt som
om han vid Elementarläroverk innehaft ordinarie tjenst; till stöd för hvilken underdåniga
anhållan bland annat blifvit anfördt, att Docenterne i sednare tider gått i mistning af den
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd- Prop. N:o I, om Statsverket 1865. 27
åt de äldre bland dem medgifna rättigheten att beräkna dubbla tjensteår i afseende på
presterlig befordran, en förmån som de af ålder haft sig tillerkänd lika med Elementar
läroverkens lärare, och att utan någon förbättring i deras ställning det vore att befara, att
Docenternas antal skulle alltför mycket minskas, hvadan sålunda ett upphjelpande af deras
vilkor vore af vigt ej mindre för Universitetet, som svårligen kunde undvara deras biträde,
än äfven för Elementar-läroverken, som i Docentgraden hade att påräkna lärare med den
jemförelsevis grundligaste theoretiska underbyggnad.
Angående denna ansökning har Kanslern yttrat sig finna de för densamma anförda
skäl i de flesta afseenden vara förtjenta af Eders Kongl. Majits nådiga uppmärksamhet.
Ehuru icke bunden till bestämda läsetimmar hvarje dag, vore en Docent vid
Universitetet dock icke overksam såsom handledare för den der studerande ungdom i de
tidigare stadierna af dess studier, och genom en sådan verksamhet utbildade Docenten sig
sjelf till lärare och öfvade sig i undervisningens svåra konst, på samma gång han för egen
del ökade sitt kunskapsförråd. Att bevilja honom en förmån, sådan som den nu begärda,
åtminstone för ett visst antal af hans docentår, syntes derföre vara billigt och väl
förenligt med det samband, som emellan högskolan och Elementar läroverken naturligen
eger rum; och har Kanslern fördenskull i underdånighet härtill förordat bifall, åtminstone
i så måtto, att Docent, som vid Elementar-läroverk vinner anställning, må i fråga om
uppflyttning till högre lönegrad få beräkna sig till godo sin akademiska tjenstetid för fem
eller sju år med lika rätt, som om han vid Elementarläroverk innehaft ordinarie tjenst.
Då den såväl af Docenterna vid Upsala Universitet som äfven, på sätt Consistorium
Majus vid Lunds Universitetet i underdånighet anmält, af Docenterna derstädes gjorda
framställningen i fråga om tjenste.irsberäkning vid anställning såsom lärare vid Elementarläroverk
synes mig påkalla billigt afseende, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer föreslå det stadgande, att de af begge Universitetens
Docenter, hvilka varda anställde såsom lärare vid Elementar-läroverkep, må ega
att, vid lönegradens bestämmande, få sig till godo räknade fem år af den tid, de med
vitsord om nit och skickligh et såsom Docenter varit i tjenstgöring.
5:o.
I afseende å Lunds Universitet har Kanslern medelst underdånigt Memorial den
29 nästlidne Juli likaledes anmält de nya behof för Universitetet, till hvilkas fyllande genom
statsanslag vid instundande Riksdag Consistorium Academicum Majus i Lund underdånigst
anhållit om Eders Kongl. Majits nådiga åtgärd, nemligen:
Ilo. Ett årligt anslag af 2,000 R:dr till underhåll af Universitetets byggnader,
alldenstund de för sådant ändamål nu användbara medel, eller inkomsterna vid inträffande
ledigheter af de till Universitetet anslagna prebendepastorater, dels vore af tillfällig beskaffenhet
och således icke alltid kunde påräknas, dels hädanefter komme att minskas, sedan
två af berörda pastorater nyligen frångått Universitetet, under det å andra sidan de årliga
behofven ökades i den mån Universitetets byggnader tillväxte i antal;
2:o En tillökning af 3,000 Ridr årligen uti det för Universitets-bibliotheket nu
utgående anslag af 10,200 Ridr, hvilken tillökning i synnerhet vore behöflig för att
inom naturvetenskapernas och den historiska vetenskapens områden fylla bibliothekets
behof;
3:o Ett årligt anslag af 200 Ridr för materielen vid Zoologiska institutionen,
hvilken icke kunde, med nuvarande anslag, på ändamålsenligt sätt underhållas och
förökas;
4:o Ett förhöj dt anslag af 700 R:dr årligen för den Kemiska institutionen, enär
Anslag för
Lunds Universitet.
28
Bil. N:o 7 till Kongl. Majus Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
det på senare tider ökade utrymmet inom laboratoriet såväl som det i sammanhang
dermed betydligt ökade antalet af terminligen derstädes arbetande studerande föranledt behofvet
af en ansenlig tillökning i de löpande årliga utgifterna, utan att anslaget för densamma
lemnade erforderlig tillgång;
6:o Ett årligt anslag till en Adjunktur i Kirurgi och Obstetrik såsom synnerligen
behöflig,- med afseende på mängden och omfattningen af de läroämnen, i hvilka det
nu är Kirurgie Professorn ålagdt att meddela undervisning;
Derjemte har Consistorium Academicum Majus, i öfverensstämmelse med en af
Universitetets samtlige Docenter gjord framställning underdånigst anhållit, det Eders Kongl.
Majit täcktes hos Rikets Ständer föreslå det stadgande, att Docenter, som vinna anställning
såsom lärare vid Elementar-läroverken, må vara berättigade att, vid lönegradens
bestämmande, få sig räknade till godo de år, som de vid Universitetet till vederbörandes
nöje tjenstgjort, enär i annat fall den fördel, uppflyttningsrätten medför, skulle föranleda
dertill, att de unge män, som aflagt sina akademiska prof, genast derefter, till mehn så
väl för Universitets-undervisningen som för sin egen grundligare bildning, skyndade att söka
sig in vid Elementar-läroverken.
Beträffande de uti de 4 första punkterna ifrågaställa anslag har Kanslern å dessa
tillstyrkt nådigt bifall; öfverlemnande Kanslern i underdånighet äfven frågan om anslag för
en Adjunktur i kirurgi och obstetrik till Eders Kongl. Maj:ts närmare bepröfvande.
Hvad vidkommer Kanslerns yttrande angående frågan om rättighet för Docenter,
som vid Elementar-läroverken vinna anställning såsom lärare, att vid lönegradens bestämmande
få sig räknade till godo de år, som de vid Universitetet tjenstgjort, är det hufvudsakliga
deraf redan anfördt vid samma angelägenhets behandling för Upsala Universitet;
Hemställande
Kanslern dessutom i underdånighet, att om Upsala Consistorii ofvan
angifna förslag om årligt anslag af 3,000 R:dr till förhöjande af de sex nu utgående docentstipendier
kunde vinna nådigt afseende, enahanda förmån måtte förunnas äfven Lunds
Universitet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt finnér jag mig böra i underdånighet tillstyrka,
det Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer äska följande årliga anslagsbelopp
för Lunds Universitet:
till underhåll af Universitetets byggnader
R:dr 2,000.
till förhöjning i anslaget för Universitetets Bibliothek  „ 1,800.
för materielen vid Zoologiska Museum
200.
till förhöjande af anslaget för den Kemiska institutionen
„ 700.
Vidare och då de läroämnen, hvilka blifvit åt Professorn i Kirurgi och Obstetrik
anvisade, äro så vidt omfattande, att undervisningen i dem alla icke kan af en lärare
medhinnas, hvartill kommer nödvändigheten att, i händelse af inträffande förfall för nämnde
lärare, vid Universitetet ega någon skicklig person att tillgå för undervisningens uppehållande,
hemställer jag underdånigst, att, för inrättandet af er. Adjunktur i Kirurgi och
Obstetrik, en adjunktslön i högre lönegraden måtte beviljas med
R:dr 2,500.
Likaledes och af enahanda skäl som för Upsala Universitet, får jag underdånigst,
hemställa att till förhöjande af de till Lunds Universitet anslagna docentstipendier från 500
till 750 Ridr må äskas ett årligt anslagsbelopp af 1,500 Ridr äfvensom, på det att de två
Adjunkter, för hvilka vissa läroämnen icke äro bestämda, må, lika med öfrige Adjunkter,
åtnjuta uppfattning i högre lönegrad, ett anslag af 1,000 Ridr.
Bil. N:o 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
29
6:o.
Af den inom Ecklesiastik-Departementets Afdelning för handläggning af ärenden rö- Elementarrande
den högre undervisningen gjorda beräkning af de löner, som för hvarje å stat upp- läroverken,
förd lärarebeställning vid elementarläroverken, äfvensom för öfningslärare vid de på endera Be belopp, som
eller begge linierna fullständiga läroverken böra enligt fastställda grunder för år 1867 utgå, tM afionm9 at
inhemtas, att summan af dessa lönebelopp utgör 1,423,697 R:dr 85 öre, och då under nfSrdatärare
blott ett enda år och dertill det efter nuvarande statsregleringsperiod närmast följande, de erfordra,s för
genom äldre lärares afgång uppkommande besparingar måste blifva ganska ringa, får år 1867.
jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes nu, liksom vid föregående riksdagar, hos
Rikets Ständer äska den förhöjning i läroverksanslaget oafkortad, hvilken af de vid sednaste
riksdag tillkomna nya lärarebeställningar och samtlige lärares i nyssnämnda beräkning
iakttagna rättighet till löneförhöjning efter vissa år är en följd, och hvilken förhöjning,
då från den ofvan angifna summan
R:dr 1,423,697: 85.
drages det under nuvarande statsregleringsperiod för aflöning af redan befintlige
lärare vid sisthållne riksdag anvisade belopp Rdr 1,237,828: 72.
jemte de vid sistlidne riksdag för ordinarie lärares aflöning
disponibla belopp  „ 137,866: 67.
eller tillsammans 1,375,695: 39.
utgör en summa af 48,002 R:dr 46 Öre.
Den starka tillväxt i lärjungeantalet vid elementarläroverken, som under de sed- Anslag till nya
naste åren egt rum, påkallar oeftergifligen en tillökning i lärarekrafterna, så vida icke alla lärarebutällde
olägenheter skola uppkomma, som alltid blifva en följd af öfverfyllda klasser, och så- mn9arlunda
en försämring i undervisningen inträda i samma mån som denna kommer en större
del af landets ungdom till godo. Rikets Ständer hafva ock, inseende detta, bestämt, att
då lärjungarnes antal vid ett högre elementarläroverk öfverstiger 200, utöfver normalantalet
af 16 lärare vid detsamma, må antagas för hvarje tillökning i lärjungeantal af 30 tili 40
en ny lärare med samma rättigheter och skyldigheter som de öfriga. Med anledning häraf
har Eders Kongl. Maj:t, på grund af derom gjorda framställningar, under nu löpande
statsregleringsperiod medgifvit tillsättandet af en adjunkt vid hvartdera af läroverken i Lin
köping
och Örebro. Till största delen har dock det i bredd med lärjungarnes antal växande
behofvet af ökade lärarekrafter blifvit tillgodosedt genom förordnande af extra lärare för
en termin eller ett läseår i sender, hvilka extra lärares ersättande med ordinarie lärare
på sätt vid förra riksdagen al enahanda orsaker egde rum, är högeligen af behof påkalladt.
Dervid torde böra tillika tagas i betraktande, att, då en tillökning sker i lärareantal vid
de högre elementarläroverken, denna tillökning bör ega rum med afseende icke blott
på den lägre graden af lärare, utan äfven på den högre eller lektorerna. Tillgången på
den större undervisningsskicklighet, som för de högre klasserna är afsedd, skulle eljest i
förhållande till det hela försvagas. Härtill kommer, att de nyare fullständiga läroverk,
som vid 1856 års riksdag inrättades, ärö försedda med ett ringare antal lektorer än de
äldre. Läroverken i Norrköping, Wenersborg, Nyköping, Falun, Malmö, Christianstad,
Carlskrona, Östersund och Umeå hafva hvartdera endast fyra lektorer, då de öfriga nästan
alla hafva hvartdera sju. Orsaken till detta missförhållande måste sökas deri, att, då förstnämnda
skolor i sitt fullständiga skick ännu voro jemförelsevis unga, det ännu måste vara
ovisst om antalet af lärjungar inom dem skulle blifva lika stort som i de äldre. Erfarenheten
har likväl visat, att lärjungeantalet vid dessa läroverk ganska starkt och hastigt till
-
30 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj-.ts Nåd■ Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Anslag till Nya
Läroverk.
växt, så att de till största delen nu befinna sig bland dem, som måst med extra lärare
förses.
På grund häraf fåir jag i underdånighet föreslå, att ytterligare en lektorsbefattning
inrättas vid hvartdera af myss uppräknade läroverk. Beträffande åter de erforderliga nya
adjunktsbeställningarne, så, då tillväxten i lärjungeantal icke vid alla läroverk varit så stark
och jemn, att icke en förminskning kunde antagas komma att inträda, och då erfarenheten
visat, att svårigheten atit få lärareplatserna besatta med personer, som aflagt föreskrifven
examen, på sednare tider blifvit med hvarje år större samt det är af synnerlig
vigt för läroverkens framitid, att ej personer som sakna erforderliga kunskaper, derstädes
erhålla fast anställning, :anser jag, jemväl med afseende på den tillökning i lärarekrafter,
som de ofvan föreslagna nya lektorsbeställningarna åsyfta att bereda, endast följande Adjunktsbefattningar
nu böra å stat uppföras, nemligen
Lärjungar.
Ordin.
lärare.
Nya
Adjunkter.
vid Upsala
läroverk
med
520.
22.
2.
b Gefle
n
B
258.
16.
1.
» Linköping
7!
B .....
529.
20.
3.
v Norrköping
fl
B
271.
13.
2.
b Skara
n
B
501.
21.
2.
» Wenersborgs
TI
B
251.
13.
2.
n Orebro
V
B
579.
22.
3.
b Falun
T)
B
289.
15.
1.
b Wexiö
T1
B
390.
18.
2.
b Jönköping
V
B
372.
17.
2.
„ Lund
fl
558
20
3.
b Malmö
n
B
396.
15.
4.
b Carlskrona
V
B
234.
13.
2
b Christianstad
fl
B
257.
13.
2.
b Göteborg
fl
B
559.
22.
2.
b Kalmar
7)
B
448.
20.
2.
b Wisby
V
B
206.
14.
1.
eller tillsammans 36 Adjunkter;
deribland likväl inberäknade de två, som, efter hvad ofvan är nämndt, blifvit vid läroverken
i Linköping och Orebro tillsatta; och får jag alltså i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om uppförande å
stat af 9 lektorer samt 36 adjunkter vid förberörda läroverk, samt att till så väl löner
åt dessa som arvoden åt de extra lärare, hvilka dels redan äro dels till följd af lärjungarnes
stigande antal otvifvelaktigt under den närmaste framtiden blifva af behofvet på*
kallade, ett anslag af tillsammans 75,000 R:dr må af Rikets Ständer beviljas.
Jemte den tillökning i lärarnes antal vid redan befintliga läroverk, som det starkt
tillväxande lärjungeantalet gjort nödvändig, har under de sednaste åren jemväl en betydlig
tillökning i lärareantal egt rum genom utvidgning af förutvarande skolor. Sålunda har antalet
af högre Elementar-läroverk, som för nio år sedan utgjorde femton, under den sedermera
förflutna tiden blifvit förökadt till trettio, eller dubbelt så många. Det ligger
likväl i sakens natur, att, ehuru naturlig den önskan är, att utvidga hvarje bestående läroverk,
til! dess att det slutligen blifver fullständigt, man likväl vid en sådan utvidgning
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N.’o 1 om Statsverket 1865. Bl
förr eller sednare träffar en punkt, der den måste hafva sin gräns, icke blott af brist på
tillgång å penningemedel, utan äfven af brist på erforderlig lärarekraft. Utom det högst
betydliga antal nya lärarebefattningar, som inrättades vid riksdagen 1856, tillkom vid derpå
följande riksdag åter ett antal af 55 och vid sistlidne riksdag ytterligare icke mindre än
68 nya lärareplatser. Då man tager i betraktande det antal af unge män som på sednare
åren aflagt Filosofie Kandidatexamen, är det uppenbart, att de nya lärarebefattningarne
icke kunnat besättas med lärare, hvilka innehafva den bildning, som för ett ändamålsenligt
beslridande af undervisningskallet lagligen erfordras. Bristen på sådana sökande har
blifvit så stor, att af 36 lärareplatser, som år 1863 tillsattes, endast 20 kunde förses med
vederbörligen examinerade lärare och ett nära lika stort antal eller 16 besattes med oexaminerade.
När dertill kommer, att, i anseende till vikarie-arvodenas ringa belopp, vanligen
endast yngre studerande kunna i de talrika vikariaterna användas, så visar det sig,
att en ytterligare tillökning i antalet af lärare, som icke ega den bildning eller erfarenhet,
hvilken för deras vigtiga kall erfordras, icke skulle lända till undervisningens båtnad.
Den menliga inflytelsen af dessa förhållanden var redan vid sistlidne riksdag märkbar och
Rikets Ständer uttalade på grund deraf sin önskan, att lärareplatserna måtte endast med
fullt kompetenta personer besättas, samt bestämde, att tillsättningen af de då nybildade
lärareplatserna först efter en viss tids förlopp skulle ega rum. Till följd deraf äro ett
stort antal af dessa vid sista riksdag beslutade lärarebefattningar ännu icke tillsatta och
komma först nästkommande år att med innehafvare förses. Under sådana förhållanden
synes det mig betänkligt att företaga en betydligare utvidgning af de redan för handen
varande skolorna, hvarom många förslag inkommit, och anser jag mig, utöfver det antal
nya lärare, som för undervisningens bestridande i dess redan anordnade omfattning är
oundgängligen erforderligt, endast böra tillstyrka inrättandet af nya befattningar för de
fall, att dels i en större stad, der genom tilloppet af nya lärjungar skolorna blifvit öfverfylla,
och för en fördelning af detta tillopp, hvilket vanligen är starkast i de lägre klasserna,
upprättandet af en ny tre- eller fem-klassig skola visat sig oundgängligen nödigt,
dels ock för sådana orter, inom hvilka på en större omkrets tillträdet till ett Elementarläroverk
alldeles saknas, och i följe deraf inrättandet af en mindre skola, för att bereda
tillgång till första inträdet på studiernas bana är af verkligt behof påkalladt.
1 förra afseendet får jag i underdånighet anmäla följande ansökningar:
l:o af Direktionen för Stockholms Stads Undervisningsverk angående inrättande af
ett nytt fem-Massigt läroverk i hufvadstaden; och har Direktionen till stöd härför hufvudsakligen
anfört: att de nuvarande 4 femklassiga läroverken i Stockholm redan vöre till
utrymmet aldeles otillräckliga för den stora mängden af lärjungar inom dessa klasser,
hvilka lärjungars antal, under sistlidne vårtermin utgörande vid Klara läroverk 245, \id
Maria 273, vid Jakobs 200 och vid Katarina 236, syntes med hvarje år vara i tilltagande;
samt att i följd häraf redan intiäffat, att icke alla som sökt inträde i skolorna kunnat der
intagas, emedan en och annan af skollokalerna saknat nödigt utrymme.
I afseende å platsen, der det nya läroverket borde förläggas, har Direktionen
ansett lämpligast, att det nya läroverket förenades med det nuvarande Gymnasium,
hvarigenom detta, som för närvarande omfattar endast de två öfversta klasserna af
ett Elementar läroverk, komme att, i öfverensstämmelse med gällande skolstadga, utgöra
ett fullständigt sådant, och hvaraf tillika en besparing i kostnaden ansåges kunna vinnas,
enär i sådant fall blott en enda rektor blefve behöflig i stället för tvenne och några af
lektorerna vid nuvarande Gymnasium möjligen kunde utsträcka sin undervisning til! en
eller annan bland de lägre klasserna, samt rektor och kollega vid Nikolai tvåklassiga skola
ingå såsom lärare vid det nya läroverket;
2:o af Domkapitlet i Göteborg om inrättande af ett nytt lägre Elementar-läro
-
32
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
verk derstädes. Af det utaf Domkapitlet med afseende härpå åberopade Memorial af nuvarande
rektor vid Göteborgs högre Elementar-läroverk inhemtas, bland annat, att vid
jemförelse med föregående läseår en högst betydlig tillökning i lärjungarnes antal vid
nyssberörde läroverk på sednare tider egt rum, så att, då t. ex. under 1859 års hösttermin
samtlige lärjungavne voro 308, af hvilka 257 tillhörde de fern nedersta klasserna, och
vårterminen år 1860, af 312 vid hela läroverket, 263 undervisades i nämnda klasser, deremot
under sistförflutna års vårtermin lärjungarnes antal i samma fem klasser ökats med
mer än 200; att i följd häraf dessa klasser, som oupphörligen måst delas, numera omfattade
icke mindre än 13 fullständiga åtskiljda läsegrupper; att ehuru den nya läroverksbyggnaden,
hvilken för få år sedan blef fullbordad, var afsedd att för en lång framtid
fylla behofvet af lämpliga skollokaler, dessa redan visat sig otillräckliga, så att ej endast
tvenne källarrum, utan äfven galleriet till läroverkets sollennitetssal samt ett mindre
förmak till bibliotheket och en tambur måst till lärorum användas, hvartill slutligen komme,
att den noggrannare tillsyn och omvårdnad om ungdomen utom lärorummet, som vid ett
undervisningsverk måste anses vara af stor vigt, blefve, då lärjungarnes antal uppginge
till omkring 600, i synnerhet då deras bostäder, såsom i Göteborg vore förhållandet, äro
spridda på ett vidsträckt område, för rektor, äfven med biträde af klassföreståndare, hardt
nära omöjlig att vederbörligen utöfva, och har Domkapitlet, för egen del instämmande i
hvad rektor sålunda anfört rörande behofvet af åtgärders vidtagande till afhjelpande af de
stora olägenheter, af hvilka högre Elementar-läroverket i nämnda stad genom öfverbefolkning
lider, i underdånighet anhållit, att nådig proposition må till Rikets Ständer aflåtas
om sådana åtgärders vidtagande i så vidsträckt mån som omständigheterna kunde medgifva.
Så länge icke för det fall, att lärjunge-antalet vid en skola så starkt Ökar sig,
att det blifver för stort att kunna i en läroanstalt sammanhållas, och skollokalen tillika
visar sig otillräcklig, ett stadgande finnes om begränsning af iärjungeantalet till en bestämd
siffra, lärer för undanrödjandet af de stora och slutligen oöfvervinnerliga hinder,
sådana förhållanden lägga i vägen för undervisningens ändamålsenliga bestridande, ingen
annan utväg finnas än upprättandet jemte det öfverfyllda läroverket af ännu en skola,
hvilken dock vanligen kan vara af mindre omfång, derföre att, i följd af sakens natur,
de lägsta klasserna städse äro de mest besökta. På dessa skäl och med stöd af de i
ofvannämnda ansökningar omförmälda förhållanden, hvartill kommer, att de kostnader för
det allmänna, som af sagde nya läroverks inrättande skulle blifva en följd, icke kunna
anses blifva af betydenhet, enär de nya skolorna tvifvelsutan skola i icke ringa män
bespara staten kostnad för lärarekrafternas ökande vid de förutvarande läroverken i nämnda
städer, får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets
Ständer göra framställning om anslag för ett nytt femklassigt läroverk i Stockholm, till
det omfång som förut varande läroverk af detta slag derstädes, således med rektor och
sju kolleger, dock Eders Kongl. Maj:t dervid obetaget att efter framdeles skedd vidare
pröfning besluta, huruvida detta Läroverk skall blifva fristående eller med gymnasiets redan
befintliga högre klasser förenas, och med iakttagande att, i händelse dessa nya klasser sättas
i förening med Stockholms Gymnasium, rektorslönen icke kommer att utgå samt anslaget
således att till 7000 R:dr nedsättas — 10,500 R:dr, samt för ett treklassigt läroverk i
Göteborg med rektor och två kolleger — 4,500 rdr, allt under förutsättning att kostnaderna
för såväl byggnad och underhåll af lärohus som bostad åt rektor af vederbörande
kommuner bekostas.
Vidare och i det sednare hänseendet förekomma framställningar:
l:o af Stadsfullmäktige i Sköfde att Nådig Proposition matte till Rikets Ständer
aflåtas om förändring af pedagogien i nämnde stad till treklassigt Elementar-Läroverk;
{ill stöd för hvilken anhållan hufvudsakligen åberopats: att pedagogien för närvarande.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 33
räknar mer än 70 lärjungar och i följd deraf under de sednaste läseterminerna städse
haft sig en extra lärare beviljad; att staden Sköfde, sora redan förut egde ett centralt
läge för en stor del af Westergötland, genom den lättade jernvägskommunikationen blifvit
en ännu mer betydande centralpunkt och derigenom redan tillväxt och ännu vidare kommer
att tillväxa i afseende på rörelse och folkmängd; att förrberörda centrala läge gjort
staden till en plats, der sammankomster i många för länet vigtiga angelägenheter hållas,
hvarigenom äfven tilloppet till skolan ökats, då föräldrar, som af andra orsaker ofta hafva
anledning att besöka denna stad, finna det mindre kostsamt och för en närmare tillsyn
öfver sina barn mera lämpligt att hafva dem i skola der, än i någon annan stad, äfven
om en sådan eljest skulle vara närmare belägen; att det ringa afståndet mellan Sköfde
och Skara desto mindre borde utgöra ett hinder för utvidgningen af Läroverket på det
förra stället, som densamma med hänseende till det alltmera tillväxande lärjungeantalet i
de lägre klasserna vid Skara Läroverk snarare måste anses äfven för detta sednare Läroverk
nyttig och önskvärd; samt slutligen att skol-lokalen i Sköfde genom tillbyggnad
och utvidgning anordnad för ett treklassigt Läroverk, hvarjemte staden vore villig att,
närhelst större utrymme för skolan erfordras, detsamma anskaffa; och har Domkapitlet i
Skara, öfver denna framställning hördt, med afseende å de utaf Stadsfullmäktige anförda
skäl, å densamma tillstyrkt nådigt bifall.
Då Eders Kongl. Maj:t redan funnit en tredje lärare vid denna skola i följd af lärjungarnes
ökade antal vara af behofvet påkallad, och skolans förändring till treklassigt
Elementar-Läroverk således, enär Statsverket redan derstädes aflönar jemte rektor 2:ne
lärare, icke medför någon annan kostnad, än den för rektorslönens höjande från 2,000 till
2,500 R:dr, får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med bifall
till den gjorda ansökningen, hos Rikets Ständer göra framställning derom, att skolan i
Sköfde må å Elementar-Läroverkens stat uppföras med lön för rektor och 2:ne kolleger
till ett sammanlagdt belopp af 4,500 R:dr;
2:o) af Domkapitlet i Lund, med anledning af hos Domkapitlet utaf Köpingen
Trelleborgs myndigheter gjord framställning om inrättande derstädes af ett ElementarLäroverk.
Jemte de stora förmåner som derigenom skulle tillskyndas denna nejds bildningssökande
ungdom och dess föräldrar, har till stöd för ifrågavarande anhållan blifvit
anfördt: att Trelleborg redan eger en folkmängd af mer än 3,200 invånare, således en
betydligt större än de flesta småstäder, hvarest lägre Elementar-Läroverk längesedan äro
inrättade; att, då företrädesvis de lägsta klasserna vid de högre Elementar-Läroverken
äro öfverfyllda af lärjungar, de ofta öfverklagade olägenheterna af ett sådant förhållande
bäst syntes kunna afhjelpas genom att vid sidan af de större skolorna upprätta skolor af
mindre omfång, som innehölle åtminstone de lägsta klasserna af ett fullständigt Läroverk,
samt att Trelleborg med sitt friska läge i en rik och tätt befolkad bygd på ett afstånd
af tre till fyra mil från närmaste städer vore en synnerligen lämplig plats för en dylik
skola; — på grund af hvilket allt Domkapitlet ansåge sig böra på det lifligaste förorda,
att Nådig Proposition må till Rikets Ständer aflåtas om förläggande i meranämnda köping
af ett tvåklassigt Elementar-Läroverk;
3:o) af Styrelsen öfver Wernamo Köping om inrättande af ett tre- eller fvraklassigt
Läroverk derstädes. Till stöd för denna af Domkapitlet i Wexiö uti infordradt
utlåtande förordade framställning har blifvit andraget: att inom hela Wexiö stift med en
folkmängd, som redan år 1859 öfversteg 275,000 personer, funnes blott 2:ne ElementarLäroverk,
nemligen i Wexiö och Jönköping, af hvilka det förra är beläget i sydöstra och
det sednare i norra delen af stiftet; att ingenstädes i södra eller mellersta delen af riket
Bih. till R. St. Prot. 1865. l:a Sami. l:a A/d. 5
34 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Förhöj dt anslag
till bibliothekariearvoden.
funnes någon så stor landssträcka, sorn den mellan Jönköping, Warberg, Halmstad och
Wexiö, i saknad af Läroverk, och i följd deraf, enligt hvad erfarenheten visat, många
ynglingar från sagde trakt måst gå i mistning af skolbildning endast derföre att obemedlade
föräldrar ej egt tillgång att bekosta deras uppfostran vid långt bort belägna skolor;
att, genom inrättandet af ett lägre Elementar-Läroverk inom denna ort, lärjungarnes redan
alltför stora antal i motsvarande klasser vid Läroverken i Wexiö och Jönköping tvifvelsutan
skulle förminskas, på samma gång som de bildningssökande ynglingarne från trakten
kring omförmälda köping kunde i hemorten få tillbringa de första skolåren, hvarigenom
en högst betydlig lindring i kostnad skulle beredas ynglingarnes föräldrar, af hvilka många
äro boende på åtta till tolf mils afstånd från nu befintliga Läroverk, — en lindring så mycket
mera behöflig som ifrågavarande trakt icke eger förmånen af de lättade kommunikationer,
som jernvägar eller kanaler på andra orter erbjuda: samt att, derest medel till
ifrågavarande Läroverk varda anvisade, köpingens invånare, som för sin del redan fattat
beslut i ämnet, vore betänkta att med biträde af kringliggande ortens invånare anskaffa
lämplig läroverkslokal, äfvensom bostadsrum för rektor.
Med stöd af de skäl, som för nu omförmälda ansökningar blifvit andragna, och
då behofvet och nyttan af nu ifrågasatta Läroverks inrättande synas vara till fullo ådagalagda,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Rikets Ständer
göra framställning om anvisande af anslag för två-klassiga Läroverk i Trelleborg och
Wernamo med rektor och en kollega vid hvartdera, allt under förutsättning att vederbörande
kommuner bekosta såväl byggnad och underhåll af lärohus som bostad åt rektor; kommande
det erforderliga anslagsbeloppet för hvardera af dessa skolor att enligt vanliga
grunder uppgå till 3000 rdr.
I sammanhang härmed får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Majit,
under förutsättning att anslag varda beviljade till nu omförmälda nya skolor, måtte, för
aflönande af nödiga öfningslärare vid dem, hvartill erfordras, efter fastställda grunder,
vid ett femklassigt Läroverk till gymnastiklärare 500 R:dr samt till lärare i musik och
teckning 175 R:dr för hvardera eller tillsammans 850 R:dr, för ett treklassigt Läroverk
til! gymnastiklärare 300 R:dr, för lärare i musik och teckning 125 R:dr för hvardera,
eller tillsammans 550 R:dr, samt för de tvåklassiga Läroverken, till gymnastiklärare 300
R:dr och till musiklärare 100 R:dr, för hvartdera Läroverket 400 R:dr, eller för två
sådana 800 R:dr, måtte höja det för gymnastiklärares aflöning vid de lägre läroverken
anvisade anslag med 1,700 R:dr samt nuvarande anslag för lärare i musik och sång äfvensom
i teckning vid de lägre Elementar-Läroverken med 1,050 R:dr.
Sedan boksamlingarne vid de större Elementar-Läroverken dels genom gåfvor och
dels genom inköp icke obetydligt ökats och dessa boksamlingar börjat alltmera anlitas
äfven af personer utom Läroverken, hafva i följd deraf de för bibliothekarie-befattningarne
nu anvisade arvoden befunnits i allmänhet alltför knappa i förhållande till den tid och
möda, som dessa befattningar taga i anspråk, hvadan ock framställningar blifvit gjorda
dels om ökande af de nuvarande arvodena dels om anvisande af sådana för Läroverk,
der arvode för bibliothekets vårdande och tillhandahållande åt allmänheten hittills icke funnits
att tillgå; och får jag derföre i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj.t täcktes
hos Rikets Ständer föreslå, att det nuvarande anslaget för omförmälda ändamål, 3000
R:dr, måtte med 1000 R:dr förhöjas, hemställande jag föröfrigt, att de från Direktionen
för nya Elementar-Skolan och från Domkapitlet i Linköping ingifna ansökningar om ökade
bibliothekarie-arvoden må i afbidan på Rikets Ständers beslut i ämnet tills vidare
få hvila.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
35
Då, vid det förhållande att lärare, som, i följd af sjukdom eller offentligt uppdrag
eller annat laga förfall, åtnjuter tjenstledighet, under tiden författningsenligt icke är
skyldig att afstå mera än en fjerdedel af sin lön, i dylika fall fyllnadsarvoden af statsmedel
till vikariens aflönande nästan alltid tagits i anspråk, samt för öfrigt då någon vid
högre Elementar-Läroverk anställd rektor, som i egenskap af lärare egt uppbära lön i
högre lönegrad än den lägsta, afgått från rektorsbefattningen och till bestridande af denna
befattning i stället blifvit förordnad någon lärare, som i sistnämnda egenskap varit berättigad
till lägre lön än den förre, sådant föranledt en opåräknad utgift för statsverket,
enär rektorslönen förblifvit oförändrad, men en af lärarelönerna deremot utgått med högre
belopp, än som varit förutsatt, har det af Rikets senast församlade Ständer anvisade anslag
till vikarie-arvoden och oförutsedda behof befunnits i betydlig mån understiga hvad
som i sådant hänseende erfordrats; och då det visat sig, att för vikarie-arvodenas bestridande
under den sedan sistlidne riksdag förflutna tid erfordrats vida större belopp än det för detta
ändamål vid nämnda riksdag beviljade och det numera ökade antalet af ordinarie lärarebeställningar
naturligen påkallar större tillgångar än förut till bestridande af kostnaderna
för fyllnadsarvoden åt vikarier, finnér jag en förhöjning af detta anslag af oundgängligt behof
påkallad och får derföre hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t hos Rikets Ständer begära,
att det nuvarande anslaget för omförmälda ändamål må med 25,000 R:dr förhöjas.
Uti till Eders Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-Departement ingifven skrift hafva de i
slutet af nästlidne Juni månad på Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i Stockholm församlade
rektorer från de högre Elementar-Läroverken i riket anfört: att ehuru gällande
Läroverks-stadga tillförbinder innehafvare af rektorsbefattning att, jemte fullgörandet af
den honom i egenskap af lärare åliggande undervisningsskyldighet, med all möjlig uppmärksamhet
följa undervisningens gång i det hela, ordna densamma på bästa sätt, gifva
nödiga anvisningar och råd åt lärare, taga kännedom om lärjungarnas framsteg och skriftliga
arbeten, samt i öfrigt söka befrämja uppnåendet af det Läroverket föresätta mål,
likväl ett stort antal andra för en rektors egentliga embetsutöfning främmande bestyr, såsom
t. ex. utskrifning och kopiering af protokoller, läseordningar, räkenskaper med dertill
hörande verifikationer, lönerequisitioner, årsberättelser, kataloger, embetsskrifvelser.
afgångsbetyg m. m. i betänklig mån toge hans tid och uppmärksamhet i anspråk; med
anledning hvaraf och då det vore i hög grad angeläget, att rektorsembetets vigtigaste åligganden
ej behöfde stå tillbaka för en ofta brådskande expedition af en mängd ärenden,
hvilka visserligen stöde i samband med skolans verksamhet och sålunda fortfarande måste
utgöra föremål för rektors behandling och företagas på hans ansvar, men dock vore
af sådan beskaffenhet, att deras omedelbara, ofta med stor tidspillan förenade, utförande
mycket väl kunde fullgöras af en annan person, rektorerne funnit sig böra göra framställning
om behofvet af ett årligt anslag till arvode åt ett af rektor, helst bland läroverkets
lärare, utsedt biträde, som skulle gå rektor tillhanda vid utförandet af ofvan omförmälda
sekreterare- och kamererare-göromål; varande i afseende å arvodets belopp föreslaget,
att detsamma måtte bestämmas att utgå till hvarje högre Elementar-Läroverk med 150
R:dr, såvida lärjungeantalet utgjorde 200 eller derunder, samt att ökas med 50 R:dr för
hvarje deröfver stigande hundradetal.
Uppå de af rektorerna anförda skäl och med afseende på den stora vigt, som för
undervisningens befrämjande och ungdomens vård ligger derpå, att skolornas närmaste styresmän
kunna odeladt egna sina krafter åt det maktpåliggande uppdraget att med oafbruten
uppmärksamhet följa och leda undervisningen och disciplinen inom de i omfång alltmera
tillväxande läroverken, tillstyrker jag i underdånighet att nådig proposition må till Rikets
Ständer aflåtas om anvisande för omförmälda ändamål af ett anslag af 3000 R:dr,
Förhöjdt anslag
till vikarie-arvoden
och oförutsedda
behof.
Anslag till
ekonomiska biträden
för rektorerne
vid de
högre läroverken.
36
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Anslag för ritläraren
J. G.
Köhl ers uppdyttning
i högre
lönegrad.
Indragna prebende-pastorater.
Anslag för
uppförande af
ny byggnad för
högre Elementar-lär
overket
i Upsala.
Under åberopande deraf att läraren i Teckning vid Nya Elementarskolan i Stockholm
J. G. Köhler, som redan år 1830 derstädes i sådan egenskap anställdes, sedermera
under en tid af 35 år med undantag af åren 1832 och 1833, då han var stadd på en konstresa
i utlandet, oafbrutet tjenstgjort; att denna tjenstgöring, ehuru skolans lärjungeantal i
början var ringa, likväl i anseende till den vigt, som vid Nya Elementarskolan sedan långliga
tider fästats vid undervisningen i omförmälda ämne, varit mer än vanligt trägen; att
Köhler genom utgifna lärokurser och särskildt genom sitt undervisningssystem för frihandsteckningar
utöfvat en för den sköna konstens allmännare utbredande i Sverige gagnande
verksamhet, samt att hans aflöning, som år 1830 bestämdes till 300 R:dr årligen, först
med år 1861 blifvit förhöjd till 500 R:dr — har Direktionen för nämnda läroverk underdånigst
anhållit, att då Köhler, som vid 62 års ålder efter en långvarig och synnerligen
väl vitsordad lärareverksamhet först med år 1866 blefve berättigad att uppflyttas i 2:dra
lönegraden till ett lönebelopp af 750 R:dr, nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas
i syftning att bemälda lärare måtte förklaras berättigad att genast åtnjuta lön i den
för lärare i teckning fastställda 3:dje lönegraden med 1,000 R:dr årligen.
I betraktande af de utaf Direktionen anförda skäl, och då, antagligen med hänseende
till det förhållande att lärjungarnes antal i Nya Elementarskolan töre år 1859 var begränsadt
till endast 100, någon aflöning för lärare i teckning vid detta läroverk icke förr
än vid 1859—60 årens riksdag blifvit å stat uppförd, samt i följd deraf Köhler, som genom
sin långvariga och gagnande lärareverksamhet väl må anses vara förtjent af den förmån,
hvilken för honom nu blifvit ifrågaställd, ännu befinner sig i lägsta lönegraden, tvekar
jag icke att tillstyrka bifall till Direktionens underdåniga framställning, dock med den
närmare bestämmelse, att tiden för Köhlers uppfattning i 3:dje lönegraden må beräknas
från och med år 1867; kommande i händelse af bifall härtill den erforderliga förhöjningen
i Elementarläroverkens anslag att uppgå till 250 R:dr för år räknadt.
Då, efter början af sistlidne riksdag, åtskilliga innehafvare af prebende-pastorater
vid elementarläroverken derifrån afgått, och i följd deraf nedannämda pastorater, jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts förut, på derom af Rikets vid 1856—1858 årens riksdag församlade
Ständer gjord framställning, fattade beslut, numera upphört att vara prebenden och således
deras i vederbörande lärares löner hittills inberäknade behållna årliga afkomst, utgörande
för
Ekers pastorat
114 R:dr.
Skerikes »
450 »
frångått elementarläroverkens tillgångar, får jag i underdånighet tillstyrka att Eders Kongl.
Majit i Dess nådiga framställning angående de för elementarläroverken erforderliga medel
täcktes å den sålunda uppkomna minskningen i nämnda tillgångar fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet, på det att den sålunda uppkomna brist i elementarläroverkens stat måtte
med kontant anslag fyllas och till ersättning för den tillgång, afkomsten af de indragna
pastoraten lemnat, beviljas en summa af 564 R:dr.
Hos Eders Kongl. Majit har Domkapitlet i Upsala, uti skrifvelse den 8 Mars innevarande
år, underdånigst anhållit, det Eders Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta
nådig Proposition om beviljande af statsmedel till uppförande af ny byggnad för Upsala
högre Elementarläroverk; med afseende hvarå Domkapitlet sökt lemna en möjligast fullständig
utredning af alla till saken hörande omständigheter, äfvensom framlägga de förberedande
åtgärder, hvilka redan blifvit vidtagna, samt en beräkning af förhandenvarande och
framdeles påräkneliga tillgångar till ifrågavarande företag.
Beträffande först den nu befintliga undervisningslokalens otillräcklighet har Domkapitlet
vid detta tillfälle likasom redan förut i underdånig skrifvelse den 23 Juli 1862 fram
-
Bil. Nio 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 37
lagt, en jemförelse mellan det tillgängliga utrymmet och det numera i ännu högre grad behöfliga.
Det nuvarande läroverkshuset bestode af 4 våningar, af hvilka bottenvåningen,
endast 4 alnar 8 tum hög, hade 5 undervisningsrum och några få lägenheter, anvisade dels
till bostad för vaktmästaren dels till förvaringsrum, ehuru alltför inskränkt, för läroverkets
boksamling. Om denna vånings ringa höjd gjorde lärorummen föga tjenliga, gällde detta
ännu mera om rummen i den öfversta våningen, hvilken, efter det en del deraf blifvit intagen
i den underliggande våningen och med ungefär hälften af densamma utgjorde bönrum
för den församlade skolan, räknade blott 4 undervisningslokaler med en höjd af endast
3 alnar 7 tum. Af de två mellanvåningarna, som deremot hade en någorlunda passande
höjd, innehölle den första 5 rum för undervisningen, men den andra blott 2, jemte
bönrummet och lärarnes samlingsrum. Undervisningslokalerna utgjorde sålunda tillsammans
16, af hvilka 9 mer eller mindre otjenliga. I dessa skulle undervisning meddelas åt ett
antal lärjungar, sorn från 438 under vårterminen sistlidet år med innevarande läseår gått
upp till 506. Ar 1837, då det nuvarande skolhuset började begagnas, hade lärjungarne
varit 242. Att antalet skall fortfarande snarare till- än aftaga, torde antagligen kunna slutas
af hittills vunnen erfarenhet. För närvarande erfordrades mera än tjugu rum för åvägabringande
af en lämplig fördelning af lärjungarna. Under sistförflutna läseår saknades utrymme
i skolans egen lokal för omkring 130 lärjungar, hvilka måste undervisas i flera särskilda
lokaler utom läroverket. Svårigheterna i detta hänseende ökades än mera, då den
af Upsala Domkyrkoförsamling under det nästförutgångna läseåret kostnadsfritt upplåtna
lokal i det s. k. provisoriska sjukhuset måste under vårterminen 1864, i anseende till utbruten
koppsmitta, till dess egentliga ändamål återlemnas. I brist på annat lämpligt läserum
nödgades man uppskjuta terminens början för en del lärjungar och derjemte tillgripa
utvägen att inreda bönrummet till undervisningslokal, tills omsider denna olägenhet i någon
mån afhjelptes, dels derigenom att staden kostnadsfritt upplät en sal i Rådhuset åt
skolans första klass, dels derigenom att en annan lämplig lokal kunde få hyras för den
andra klassens lärjungar. Läroverket måste sålunda, till men för sammanhållningen och
disciplinen, splittras på 4 särskilda, i staden spridda undervisningslokaler, en anordning
hvilken endast kunde ursäktas såsom en nödfallsutväg. Visserligen hade läroverket under
innevarande läseår, i anseende till koppfarsotens aftagande, kunnat åter få begagna det provisoriska
sjukhuset mot anskaffande och förhyrande af två andra lägenheter till Sundhetsnämndens
disposition; men nyss skildrade förlägenhet, oafsedt den svåra olägenheten af
lärjungarnes fördelning i minst tre skilda lokaler i olika delar af staden, kunde när som
helst ånyo inträda och läroverket under pågående termin plötsligen sprängas eller vid början
af en läsetermin se sig förhindradt att öppnas till fullständig och författningsenlig verksamhet.
Lades härtill saknaden af passande bibliotheks-lokal, af förvaringsrum för de zoologiska,
botaniska, fysiska, kemiska och mineralogiska samlingarna, af plats för den kemiska
undervisningen samt af ritsal och gymnastiklokal, så vore fullkomligt uppenbart, att
läroverket med dess nu egande utrymme omöjligen kunde fullgöra hvad af detsamma med
rätta fordrades, samt att snar och grundlig hjelp vore af nöden.
Angående de förberedande åtgärder som för ifrågavarande ändamål vidtagits, meddelar
Domkapitlet följande.
Sedan frågan om plats eller tomt för nytt läroverkshus redan år 1859 blifvit af
Domkapitlet hänskjuten till Upsala stad, som enligt § 124 af nådiga Läroverksstadgan den
29 Januari 1859 borde kostnadsfritt upplåta fri, sund, välbelägen byggnadsplats, samt så
vidsträckt att utrymme för gymnastik-inrättning äfvensom för lärjungarnes lekar och rörelse
i fria luften der måtte finnas, så hade bland de flere föreslagna platserna, hvaribland
jemväl förekommit skolans nuvarande tomt och i sammanhang dermed frågan, om och i
hvad mån den nuvarande lokalen skulle kunna ändamålsenligt användas, i hvilket afseende
38 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
dock blifvit af Intendenten F. W. Scholander, som efter Ofver-Intendents-embetets uppdrag
åtagit sig ledningen af hithörande undersökningar och arbeten, ådagalagdt, att berörda skolhus
icke lämpligen kunde, hvarken genom ny inredning eller tillbyggnad, göras användbart,
samt att dess tomt icke utan mycket stora olägenheter medgåfve uppförandet af en fullt
tillräcklig och ändamålsenlig nybyggnad, staden stannat vid anbudet af en straxt utanför
den så kallade nedre fjerdingstullen invid stadens nordvestra sida belägen tomt, hvars antagande
Intendenten Scholander både med afseende på det tillräckliga utrymmet och tillfället
till god byggnadsgrund ansett sig böra tillstyrka, såsom den der, med undantag af
ett centralt läge, erbjöde fördelar, till hvilka icke vid någon bland öfrige föreslagna tomter
funnes motsvarighet.
Efter det tomtfrågan, genom antagandet af den nyss omförmälda byggnadsplatsen,
blifvit af Eders Kongl. Majit under den 30 Januari 1863 i nåder afgjord, hade Domkapitlet
gått i författning om erhållande af ritning jemte kostnadsförslag för den nya byggnaden,
som enligt Läroverks-kollegiets uttalade mening borde beräknas och afses för ett antal af
högst 600 lärjungar; i fråga om bestämmandet af hvilken siffra Domkapitlet jemväl bland
annat yttrat, att, då vid ett företag af denna beskaffenhet ett varaktigt gagn äfven för
kommande slägten måste afses, det nya skolhuset för Upsala Elementar-läroverk, hvilket,
såsom beläget i samma stad som Rikets första Universitet, alltid måste blifva bland de
starkast besökta i Riket, torde böra utföras i den omfattning, sorn antydda byggnadsplan
angåfve, nemligen å ena sidan med begränsning till ett visst lärjungeantal, men å den
andra med detta antal utsträckt så långt som lämpligen kunde under samme Rektor i ett
läroverk förenas.
I afseende å förberedande åtgärder omförmäles vidare, hurusom Domkapitlet med
stöd af det förhållande, att bland 3667 lärjungar vid läroverket under de 10 åren 1855—
1864, tillhörde 2314 Upsala och 666 Stockholms län, således, i medeltal, af 368 lärjungar
231 det förra och 67 det sednare eller nära 300 dessa båda län tillsammans, hos
nämnda läns sist församlade Landsting gjort framställning, huruvida de icke skulle anse
sig af förhållandena uppmanade att till ett byggnadsföretag af ett för båda länen i betydande,
om ock i olika grad lokalt intresse bevilja något penningebidrag. Hos Landstinget
i Stockholms län rönte denna framställning icke framgång; hvaremot Upsala läns Landsting
för dess del beslutat att till uppförande af ett nytt läroverkshus i Upsala bevilja ett anslag
af 32,000 R:dr att utbetalas, då den nya byggnaden kommit under tak, hvilket Landstingsbeslut
under den 30 sistlidne December vunnit Eders Kongl. Majits Nådiga godkännande.
Till utförande af byggnadsföretaget, som, enligt de uppgjorda ritnings- och kostnadsförslagen,
hvilka blifvit af Öfver-Intendents-Embetet utan anmärkning granskade, beräknats
till 300,000 Ridr Rimt, funnes följande påräkneliga tillgångar:
l:o Omförmälda anslag af Upsala läns Landsting
R:dr Rimt 32,000: —
2:o Stiftets Skolbyggnadskassa, hvars tillgångar vid sista räkenskapsårets
slut, efter afdrag af skulderna, utgjorde
3:o Frivilliga bidrag, influtna till följd af en utaf Erkebiskopen i
förening med länets Höfding, Universitetets Rektor m. fl. utfärdad inbjudning
till stadens och ortens innevånare, — uppgående, oberäknadt utestående
fordringar genom tecknade, men ännu icke erlagda bidrag, till
4:o Upsala Elementar-läroverks egen byggnadskassa, bildad jemlikt
Nåd. Cirkulärbrefvet den 11 December 1863, uppgående vid 1864 års slut
till
5:o Sedan det nya huset blifvit färdigt, vore meningen att afyttra
den nuvarande skollokalen; men hvad medel derför kunde erhållas, läte sig
Transp. 58,738: 41.
16,066: 4,
7,250: —
3,422: 37.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 39
Transp. 58,738: 41.
nu icke beräkna, enär läget å en plats, der uppförande af uthus icke kunde
medgifvas, äfvensom sjelfva inredningen jemte rummens nuvarande beskaffenhet
nästan omöjliggjorde en fördelaktigare försäljning af detta hus till
enskild person. Husets taxeringsvärde utgjorde 50,000 R:dr.
Om Stiftets skolbyggnadskassa odelad finge tagas i beräkning för
byggnadsföretaget, hvilket Domkapitlet för dess del tillstyrker, enär lärohusens
underhåll vid Stiftets öfriga Elementar-läroverk utom i Gefle åligger
vederbörande städer, och då, hvad Gefle Elementar-läroverk beträffade, detta
hus helt nyligen blifvit på ifrågavarande kassas bekostnad utvidgadt med
två nya flyglar, som kostat öfver 38,000 R:dr, hvadan något vidare bidrag
från berörda kassa icke borde för detta läroverk, sedan detsamma numera
erhållit egen byggnadsfond, kunna ifrågakomma, skulle således tillgångarne
nu utgöra
R:dr R:mt 58,738: 41,
eller vid innevarande års slut med all säkerhet fulla 60,000 R:dr. Bristen, enligt kostnadsförslaget,
uppginge således vid samma tid till 240,000 R:dr. Utan statens frikostiga
mellankomst kunde alltså ingenting uträttas. För ernående af denna mellankomst, och
under förutsättning, att såväl stiftets som läroverkens byggnadskassör finge behålla sina
nuvarande inkomster, har Domkapitlet framlagt följande plan.
I medeltal under de 20 åren från 1842 till och med 1861 hade stiftets byggnadskassa
haft en behållen årlig inkomst af 3,781: 89 och från 1845 till och med 1864 en
behållen inkomst af 4,053: 61, utom de två årliga koilekterna från stiftets kyrkor, som
kunde beräknas till 350 R:dr. Upsala läroverks egen byggnadskassa borde årligen lemna
en behållning af 3,000 R:dr. Af båda kassorna borde sålunda kunna årligen beräknas en
tillgång af 7,000 R:dr, äfven efter afdrag af underhållskostnaden för det nuvarande skolhuset
jemte medel till förhyrande af behöfliga lokaler utom detsamma. Sistnämnda belopp
utgjorde 5 procents ränta på 140,000 R:dr.
På grund af dessa beräkningar och i öfrigt de skäl, som i denna för läroverket
och dess framtida bestånd och utveckling vigtiga fråga blifvit anförda, hemställer Dom
kapitlet
underdånigst, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas hos Rikets Ständer göra nådig
framställning om anvisande dels af ett anslagsbelopp af 100,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet,
dels af ett amorteringslån af 140,000 R:dr mot 4 procents årlig ränta och 1
procents amortering, båda anslagen att i mån af behof utgå med högst | årligen under
åren 1867, 1868 och 1869, under hvilka 3 år den nya läroverksbyggnaden, efter det förberedande
arbeten kunnat börjas och utföras under år 1866, torde kunna antagas blifva
fullt färdig. Då efter denna plan någon räntebetalning och amortering icke skulle ifråga
komma
förrän vid 1867 års slut eller efter början af år 1868, och således ytterligare tre
års inkomster hunne dessförinnan ingå till amorteringskassorna, samt då, i anseende till
statsmedlens successiva utbetalning, och afbetalning, ränte- och amorteringssumman aldrig
något år kunde komma att uppgå till fulla 7,000 R:dr och sedermera allt fort förminskas,
borde, enligt Domkapitlets mening, ofvan intagna kalkyl, under den redan nämnda förutsättningen,
att inkomsterna finge för ändamålet fortfarande bibehållas och disponeras, icke
vara någon osäkerhet underkastad.
Med afseende å hvad Domkapitlet sålunda i underdånighet anfört, och då ej mindre
behofvet af ett nytt lärohus för Upsala högre Elementar-läroverk blifvit till fullo ådagalagdt
än äfven anordningen af den nya byggnaden och de för dess utförande vidtagna åtgärder
synas ändamålsenliga, men framgången af detta vigtiga företag med skäl torde böra genoiji
statens mellankomst befrämjas, finner jag mig böra i underdånighet tillstyrka, det Eder?
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Rikets Ständer att för ifrågavarande ändamål bevilja ett anslag
40 Bil. N:o 7 till Kongl. Majda Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
af 100,000 R:dr R:mt, dock att deraf under loppet af år 1867 endast må utgå 40.000 Ridr,
samt ett lån af 140,000 R:dr, att återgäldas med ränta och årlig amortering af tillsammans
fem procent å det ursprungliga lånebeloppet.
7:o.
Pedago
-
Uti skrifvelse den 22 nästlidne Juli har Domkapitlet i Calmar till Eders Kongl.
Majits pröfning öfverlemnat och med sitt förord beledsagat en af köpingen Mönsterås gjord
Inrättande af underdånig anhållan, att Nådig Proposition måtte till Rikets Ständer aflåtas om anvisande
en ny pedagogi af statsanslag till inrättande af en pedagogi uti sagde köping; och har till stöd för denna
i Mönsterås, anhållan blifvit andraget: att köpingen eger en folkmängd af omkring 1300 personer; att,
då kringliggande landsort äfven toges i beräkning, antalet af barn, för hvilka önskades en
vidsträcktare undervisning än som i folkskolan kan meddelas, vore ganska betydligt; men
att, då afståndet till närmast belägna lägre elementar-läroverk i Oscarshamn utgör mil
och till högre läroverket i Calmar 7 mil, i följd af såväl de dryga kostnaderna för barnens
underhåll på en aflägsen ort, som svårigheten att, isynnerhet under deras spädare ålder,
lemna dem en närmare tillsyn, de fleste måste gå i mistning om en fullständig skolbild
ning; äfvensom slutligen att läroanstalter af ännu större omfång, än den nu ifrågaställda,
redan kommit städer och köpingar med vida mindre folkmängd till godo.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag mig ega skäl i underdånighet
tillstyrka Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till den gjorda ansökningen; samt att den
förhöjning, sorn derigenom blefve behöflig i det för Pedagogierna anvisade anslag må
äskas med R:dr 1,000; hvaremot, ehuru den åt lärare vid de tvåklassiga pedagogierna
nyligen medgifna rätt, att efter viss tjenstetid uppflyttas i högre lönegrad, måste medföra
ökade utgifter för dessa läroanstalter, och ehuru de tvåklassiga Pedagogiernas antal blifvit
genom Eders Kongl. Majits Nådiga beslut förökadt med ännu en, nemligen i Engelholm,
någon ytterligare tillökning i det för nämnda skolor redan beviljade anslag, under förutsättning
att pedagogien i Sköfde varder å elementar-läroverkens stat uppförd, icke för den
närmaste framtiden blifver behöflig; hemställande jag likväl i underdånighet att, på det
nödiga medel ej må saknas för den utvidgning af redan befintliga pedagogier medelst
anställande dels af ordinarie, dels af extra lärare derstädes, hvilken redan under innevarande
statsregleringsperiod visat sig behöflig och sannolikt snart ytterligare på andra ställen
erfordras, Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer äska, att återstoden af det vid
1856—58 årens riksdag å Riksgälds-kontoret anvisade reservationsanslag till löneförhöjning
vid samt utvidgning af sådana pedagogier, vid hvilka undervisningen vunnit en högre grad
af utveckling, må fortfarande af Eders Kongl. Majit få för sagde ändamål disponeras.
8:o.
Hvad angår Seminarierna för folkskolelärares och lärarinnors bildande, hvilka läroanstalter
hitintills varit till antalet tretton för hela riket, men med lärarekrafter och undervisningsmateriel
endast svagt försedda, så hafva Rikets senast församlade Ständer i
o- underdånig skrifvelse den 21 November 1863 hemställt, dels att dessa läroanstalter skulle
Folkskoleväsendet:
Anslag
till
folkskolelära- w
re-seminarier. utvidgas och förses med tillräckligt antal lärare, dervid Rikets Ständer beräknat årliga
kostnaden för ett fullständigt Seminarium för folkskolelärare till något mera än 11,000
Riksdaler och för ett för lärarinnor, der lärjungarnes antal antagligen blefve mera inskränkt,
till något mindre än nämnda summa, dels ock att Seminariernas antal skulle förminskas,
och endast fem för manliga och ett för qvinliga lärjungar, eller tillsammans sex, bibehållas
och utvidgas. Då antalet manliga lärjungar vid Seminarierna under de sednaste åren ut
-
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865- 41
gjort mellan 300 och 400, och 100 lärjungar beräknades kunna vid hvarje Seminarium
med framgång undervisas, ansågos fem Seminarier för sådane lärjungar kunna motsvara
behofvet, äfven om lärjungarnes antal, i anseende till lärokursens ökade längd, komme att
stiga till 500, och då de qvinliga lärjungarnes antal i hela riket ej uppgått till mer än
omkring 60, syntes ett Seminarium för dessa för närvarande vara tillfyllest.
Bland de föreslagna fem Seminarierna för manliga elever, borde, enligt Rikets
Ständers yttrade åsigt, ett förläggas i Norrland och detta lärer väl äfven städse finnas af
de lokala förhållandena oundgängligen påkalladt. Men då antalet lärjungar vid det Seminarium,
som varit förlagdt derstädes, under åren 1854 till 1863 ej öfverstigit 18 och äfven
sedermera ej uppgått till flera än högst 28, måste den andel, detta seminarium skulle kunna
öfvertaga af det för hela riket beräknade antalet af 500 Seminarii-lärjungar, blifva jemförelsevis
ringa. Eders Kongl. Maj:t har derföre funnit godt i nåder förordna, att fem Seminarier
för manliga lärjungar skulle bibehållas och utvidgas, utom Seminariet i Norrland,
hvilket af lokala skäl icke kunde indragas.
Med fästadt afseende derpå, att alstånden inom riket äro så betydliga och det
knappt kan påräknas, att qvinliga Seminarii-elever skola för sin bildning företaga
längre resor, har Eders Kongl. Maj;t funnit godt förordna, att 2:ne Seminarier för bildande
af Folkskolelärarinnor skola bibehållas.
I den mån de nya läroanstalternas organisation hunnit utvecklas, har det emellertid
visat sig, att den mera fullständiga undervisningen, långt ifrån att afskräcka från dess sökande,
lockat till Seminarierna ett allt mera växande antal lärjungar, så att detta icke
stadnat vid det af Rikets Ständer beräknade antalet af 500, utan gått vida derutöfver, och
innevarande läsetermin stigit till icke mindre än 741 eller ungefärligen dubbelt emot det
antal, som förefanns, då Rikets Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet afläts, och nära
femtio procent öfver det högsta antal, som Rikets Ständer vid bestämmande af anslags
summan
beräknat. Då en så stark tillväxt i lärjungarnes antal fordrar betydlig tillökning
i utgifter för anskaffande af mera tillräckliga lärarekrafter, af större och rymligare lokaler
och af rikligare undervisningsmateriel, blifver en förhöjning i det för Seminarierna afsedda
anslag oundgängligen behöflig. Det minsta belopp, hvartill denna förhöjning kan beräknas,
är 15,000 R:dr; Och får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte af
Rikets Ständer äska en tillökning i anslaget för Folkskolelärare-Seminarierna med nämnda
belopp eller 15,000 Riksdaler.
Till understöd för Seminarii-elever hade Rikets Ständer, enär grundade skäl före- Anslag tillsti
funnos
att öka stipendiernas belopp, och behofvet deraf måste blifva större, då Semina- pendier at Se
riernas
antal inskränktes, anvisat en summa af 30,000 Riksdaler årligen; och har Eders mmaru~e everKongl.
Maj:t, i sammanhang med beslutet om förminskning i Seminariernas antal och
dessa bildningsanstalters utvidgning, i nåder förordnat, att åt sådane behöfvande lärjungar,
hvilkas hemvist äro från Seminarium mera aflägsna, och hvilka i öfrigt äro deraf förtjenta,
må tilldelas högre stipendier än hitintills medgifvits, dock högst 150 Riksdaler årligen,
samt att tiden för stipendiernas åtnjutande må kunna till tre år förlängas.
Då emellertid, under innevarande statsregleringsperiod, Seminarii-elevernas antal
så betydligt stigit, att det numera uppgår till emellan 700 och 800, är det uppenbart,
att det till deras understöd beviljade anslaget ej kan motsvara behofvet, så vida stipendiernas
belopp skall någorlunda uppfylla sitt ändamål. Om nemligen antalet af lärjungar,
som äro i behof af understöd, icke uppginge till mera än 600, skulle ändock, med det
befintliga anslaget, icke mera än 50 Riksdaler för hela året kunna tilldelas hvar och en
af dem. Enär detta belopp allt för mycket understiger så väl det hittills antagna minimum
som jemväl den summa, hvilken för fyllandet af äfven de mest anspråkslösa behof
Bih. till R. St. Prot. 1865. l:a Sami. l:a A/d. 6
42 Bil. N:o 7 .till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Anslag till arvoden
och resekostnader
för
folkskoleinspektörer.
Anslag till understöd
för
högre folkskolor.
Anslag till
folkskoleväsendets
utveckling
och förbättring.
skulle vara erforderlig, måste en tillökning deri vara nödvändig. Ehuru önskligt det vore, att
denna tillökning kunde bestämmas till ännu högre belopp, vågar jag likväl, med afseende
på för handen varande tillgångar, icke tillstyrka, att den af Eders Kongl. Maj:t föreslås
högre än till 15,000 Riksdaler, så att det ifrågavarande anslaget må höjas från 30,000
till 45,000 Riksdaler årligen.
Hvad angår Inspektionen öfver folkskolorna, hafva Rikets Ständer för befrämjande
af denna inrättning, hvars gagnande inflytande varit allmänt erkändt, anvisat ett belopp af
30,000 Riksdaler, att användas till arvoden samt rese- och traktaments-ersättning för
Inspektörerna, och dervid ansett det vara af vigt, dels att arfvodet för hvarje Inspektör blefve
ökadt, dels ock att Inspektions-distrikten förminskades till omfång. För den tid innevarande statsregleringsperiod
omfattar, hafva genom de af Eders Kongl. Maj:t fattade beslut båda dessa åtgärder
blifvit vidtagna. Inspektörsdistrikt hafva, med förenadt afseende på orternas folkmängd,
vidsträckthet och antal befintliga skolor, blifvit betydligt tillökade, så attHernösands stift
fördelats i fyra, hvartdera af Upsala, Linköpings, Westerås, Wexiö och Göteborgs stift i
tre, samt Skara, Strengnäs och Lunds stift i två, och hafva Calmar, Carlstads och Wisby
stift hvartdera utgjort ett distrikt. För Inspektörerna, hvilkas antal uppgått till 28, hafva
ock arvoden blifvit anvisade med ett, så vidt anslaget medgifvit, förhöjdt belopp. Då
det emellertid är af synnerlig vigt, att icke genom anslagets otillräcklighet hinder må läggas
i vägen för verkliggörandet af Rikets Ständers uttalade önskan derom, att hvarje
folkskola måtte, så vidt möjligt är, årligen af Inspektören besökas, får jag i underdånighet
föreslå, att en förhöjning måtte äskas i det till arvoden för Folkskole-Inspektörerna
och kostnaden för deras resor afsedda anslag med 10,000 Riksdaler.
Till understöd för högre folkskolor hafva Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag,
enär antalet af dylika skolor då icke tilltagit, utan snarare visat sig vara i aftagande, så att af
de för nästförutgångna statsregleringsperiod härtill anslagne 12,000 Riksdaler endast
5,666 Riksdaler utgått, ansett högre anslag ej böra anvisas, än som kunde vara tillräckligt
att fylla det dåvarande behofvet, helst, i händelse detta skulle växa, medel borde finnas
derför tillgängliga i besparingarne å de till folkundervisningens; befrämjande anslagna
medel.
Under innevarande statsregleringsperiod hafva dessa förhållanden förändrat sig så,
att antalet af högre folkskolor begynt tillväxa. Till de förut befintliga sex högre folkskolor
hafva kommit tre nya, så att till understöd för dylika läroanstalter beviljats 8,000
Riksdaler att årligen utgå och derutöfver 867 Riksdaler för hvartdera af åren 1865 och
1866. I anledning häraf torde anslaget böra höjas till ett sådant belopp, att det motsvarar
det nuvarande behofvet, samt att, för den händelse flera dylika skolor under den
närmaste framtiden blefve inrättade, behöfliga medel dertill vore att påräkna äfven utan anlitande
af de alltmera minskade och för mångahanda behof starkt anlitade besparingarne.
De ifrågavarande läroanstalterna, hvilkas tillväxande antal med skäl bör anses såsom
ett glädjande tecken, äro för de orter, der de finnas, af allt för stor betydelse och
med för mycken omsorg både å Statens och vederbörande kommuners sida upprättade,
att deras fortfarande bestånd icke skulle böra vara försäkradt för mera än ett år i sender.
Jag anser mig derföre böra i underdånighet föreslå, att ifrågavarande anslag, såsom väl
behöfligt, måtte på ordinarie stat uppföras och bestämmas till ett belopp af 10,000
Riksdaler.
För nuvarande statsregleringsperiod hafva Rikets Ständer anvisat ett årligt belopp
af 75,000 Riksdaler att användas till folkskoleväsendets utveckling och förbättring i allmänhet
uti de församlingar, som till lärares och lärarinnors aflöning redan tillskjutit eller
åtoge sig att tillskjuta samma belopp som den till församlingen öfverlåtna andelen af personliga
skyddsafgiften.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 43
Dessa medel hafva ander nämnda vilkor blifvit använda dels för vidmakthållande
af skolor, åt hvilka understöd af statsmedel redan varit beviljadt, hvarvid likväl iakttagits,
att bidrag till löneförhöjning åt ordinarie examinerade lärare vid äldre egentliga folkskolor
icke vidare utgått af detta anslag, utan af de för sådant ändamål särskildt anvisade medel;
dels för inrättande af nya småskolor eller egentliga folkskolor;
dels ock för ett ändamålsenligare ordnande af skolväsendet i öfrigt;
och hafva af den beviljade summan till 1,280 äldre och 553 nya småskolor tillsammans
utgått omkring 69,000 R:dr samt till nya egentliga folkskolor, flick- och slöjdskolor
äfvensom till biträdande lärare omkring 6,000 R:dr.
Efter granskning af de från församlingarne inkomne ansökningar om understöd till
förenämnda ändamål befanns det erforderliga beloppet med omkring 48,000 Riksdaler öfverskjuta
den härtill anvisade summan. De understöd, som kunnat beviljas, hafva på grund
häraf ej obetydligt understigit de belopp, hvilka, om anslaget lemnat full tillgång för behofvet,
skulle kommit församlingarne till del; hvilket på åtskilliga orter haft den menliga följd att
dels skolor, som församlingarne beslutat inrätta, ej kommit till stånd, dels ock redan inrättade
skolor måst indragas. Då emellertid vigten och behofvet af det anslag, Rikets Ständer
vid tre föregående riksdagar beviljat till folkskoleväsendets utveckling och förbättring,
blifvit på mångfaldigt sätt ådagalagdt, och församlingarne under innevarande statsregleringsperiod
måst vidkännas ej obetydligt ökade uppoffringar för sitt skolväsende, dels till höjande
af lärares löner dels till inrättande af nya skolor, blifver ett anslag för samma ändamål
äfven för framtiden af behofvet påkalladt, och torde fortfarande böra utgå efter de hufvudgrunder,
som för delfåendet deraf för närvarande äro fastställda, endast med iakttagande
af några få förändringar.
Såsom af ofvanstående synes har största delen af det ifrågavarande anslaget blifvit
användt till understöd åt småskolor, hvilkas antal under innevarande statsregleringsperiod
blifvit i betydlig mån ökadt; och enligt de af Inspektörerna ingifna berättelser synes behofvet
af dylika skolor ännu på långt när ej vara fyldt, utan ytterligare tillökning i deras
antal erfordras, om det med dem afsedda ändamålet skall kunna vinnas. Af nämnda berättelser
iuhemtas äfven, att dessa skolor, hvilka blifvit inrättade för att, särdeles i trakter
med glesare befolkning, bereda tillfälle till undervisning för mindre barn närmare
deras hem, allmänneligen verkat välgörande, men att ännu på många ställen småskolan och
den egentliga folkskolan ej stå i rigtigt förhållande till hvarandra. Att ett allmänt stadgande
meddelades för ordnande af detta förhållande, hade Rikets Ständer ansett mindre
lämpligt, enär småskoleinrättningar kunde finnas i en del af en socken, men saknas i andra
delar, och äfven i öfrigt förhållandena vore vexlande. Men i enlighet med Rikets Ständers
derom gjorda hemställan har Eders Kongl. Maj:t förordnat, att der sådana skolor finnas,
försedda med understöd af allmänna medel, Folkskolestyrelserna må ega föreskrifva,
att i den fasta och den ambulatoriska folkskolan endast sådana barn böra emottagas, hvilka
redan kunna hjelpligt läsa innantill, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t anbefallt Domkapitlen
att vidtaga tjenliga åtgärder lör ordnande af förhållandet mellan småskolan och den egentliga
folkskolan på ett efter hvardera skolartens bestämmelse lämpadt sätt.
Vid fördelningen af Statens bidrag till understöd för småskolor torde för framtiden
afseende böra fästas derpå, om skolväsendet i allmänhet inom församling, som önskar sådant
understöd, blifvit på ändamålsenligt sätt ordnadt; och då antalet egentliga folkskolor
ännu på många ställen, äfven der undervisning inom dem meddelas endast åt mera försigkomne
lärjungar, ej är för behofvet tillräckligt, samt beloppet af folkskoleafgiften tillsammans
med församlingens deremot svarande tillskott otvifvelaktigt böra i första rummet
utgå till aflöning åt lärare vid sistnämnda skolor, torde såsom vilkor för under
-
44 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
stöds erhållande till småskolor böra fordras, att nämnde afgift jemte motsvarande tillskott
af församlingen blifvit använd till examinerade lärares aflöning vid egentliga folkskolor.
Redan vid sistlidne Riksdag hade Eders Kongl. Maj:t föreslagit Rikets Ständer, att
de församlingar, som före 1858 försatt sitt skolväsende i ändamålsenligt skick, för framtiden
måtte erhålla lika rätt till understöd, som de församlingar, hvilka först efter nämnde
tid vidtagit åtgärder för skolväsendets utveckling; och, i enlighet med hvad Eders Kongl.
Maj:t då yttrat, torde Eders Kongl. Majit äfven nu finna skäligt, att det understöd, Staten lemnar
de särskilda församlingarne till folkskoleväsendets utveckling och förbättring, icke bör
göras beroende af den tid, då åtgärden blifvit vidtagen, utan hufvudsakligen bestämmas med
hänseende till vidden af de uppoffringar som för ändamålet göras.
I afseende på beloppet af det understöd, som i hvarje serskildt fall bör komma
församlingarne till godo, synes, så vidt möjligt är, ett maximum böra bestämmas, hvaröf
ver
sådant understöd ej vore att påräkna, och lärer med afseende på förhanden varande
förhållanden det finnas lämpligt föreslå, att bidrag af statsmedel ej må öfverstiga
för en småskola  50 R:dr.
» en biträdande oexaminerad lärare
50 »
ii en biträdande examinerad lärare
75 »
Eders Kongl. Majit dock öppet lemnadt att i särskilda fall till förmån för fattiga församlingar
härifrån göra undantag.
Efter denna beräkning skulle för 1,833 småskolor, som under förra statsregleringsperioden
erhållit understöd, erfordras ett årligt anslag af omkring 90,000 R:dr, hvarjemte
omkring 10,000 R:dr torde behöfvas till understöd åt biträdande lärare samt för skolväsendets
utveckling och förbättring i öfrigt. Möjligen skulle i nämnda summor en ytterligare förhöjning
blifva behöflig för understöd till nya skolor äfvensom till de skolor, som före 1858
blifvit inrättade, men om såsom allmänt vilkor för understöds erhållande bestämmes, att
folkskoleafgiften jemte deremot svarande tillskott skall användas till examinerade lärares
aflöning vid egentliga folkskolor, kommer efter ali anledning ansökningarnes antal ej att i
betydligare mån ökas. Med afseende härpå och enär till åtskilliga skolor understöd troligen
komma att utgå med mindre belopp än nämnda maximum, torde möjligen förenämnda
summor, ehuru lågt beräknade, kunna blifva för ändamålet tillräckliga.
Under tillämpningen af de i afseende på detta anslag meddelade föreskrifter hafva
flera olägenheter funnits uppkomma deraf, att anslaget varit beviljadt för endast tre år i
sender. Än har ovissheten, om statsbidraget skulle få för en längre framtid bibehållas,
verkat till att afhålla församlingar från ett ändamålsenligt ordnande af sitt skolväsende;
än hafva redan inrättade skolor, som gått miste om förut beviljade anslag, i följd af de vid
senare riksdag vidtagna förändringar i vilkoren, måst nedläggas. Ännu vida kännbarare måste
likväl dessa olägenheter blifva för församlingarne, om anslagen till understöd förderas
skolor endast skulle beviljas för ett år i sender, såsom fallet skulle blifva, om vid nu förestående
riksdag detta anslag uppfördes på den extra statsregleringen. Ett års tid är knappt
tillräcklig för att inom församlingen väcka och genomföra förslaget om en ny skola samt
för att, efter inhemtade upplysningar och afgifna utlåtanden, framställningen må hinna
slutligen af Eders Kongl. Majit pröfvas. Det skulle således sannolikt ofta inträffa, att en
skola icke ens hunnit komma i gång, innan det anslag upphört att utgå, som för dess
bestånd vöre oumbärligt. Med så hastigt vexlande förhållanden kan ett skolväsende icke
utvecklas eller blomstra. Det synes derför vara af väsendtlig vigt, att detta anslag, hvars
behöflighet är af en sjuårig erfarenhet bevittnad, nu mera måtte på ordinarie stat uppföras.
Jag hemställer på grund häraf underdånigst att Eders Kongl. Majit måtte föreslå Rikets
Ständer, att ett årligt anslag af 100,000 R:dr till folkskoleväsendets utveckling och förbättring
måtte på stat uppföras.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1 om Statsverket 1865.
45
Jag hemställer äfven i underdånighet, att alla de för folkskoleväsendets befrämjande
å stat uppförda anslag måtte, på det de för samma ändamål afsedda medel må i sin helhet
komma folkundervisningen till godo, och, i händelse brist å något af anslagen finnes
uppstå, denna må kunna fyllas af det möjligen uppkommande öfverskottet å ett annat,
med deras sammanlagda belopp få såsom ett särskildt reservationsanslag anses.
Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig Kungörelse den 22 April 1864, bland annat,
förordnat, att ett Seminarium för bildande af folkskolelärarinnor skulle i Stockholm
upprättas och Folkskolelärareseminariet derstädes indragas, samt den 19 sistlidne Maj
medgifvit, att den Staten tillhöriga lokal, som sedan år 1826 varit till Sällskapet för vexelundervisningens
befrämjande upplåten att begagnas för en normalskola så länge denna
skola funnes vara i egenskap af Folkskolelärare-seminarium behöflig, finge, enär normalskolan
på grund af förenämnda kungörelse icke vidare komme att såsom lärare-seminarium
fortfara, öfverlåtas till Stockholms Stads Consistorium, för att under dess inseende användas
till lokal för ett Seminarium för Folkskole-lärarinnor; så har nämnda Sällskaps Direktion,
— under förmälan, att ifrågavarande egendom, då den till Sällskapet öfverlemnades,
vid derå förrättad syn, uppskattats till 18,000 R:dr; att för lokalens inredning, utvidgning, underhåll
och brandförsäkring för all framtid sedermera blifvit använde 57,101 R:dr 94 öre, hvaraf
3,000 R:dr blifvit af statsmedel beviljade, men återstoden utgått af Sällskapets kassa; att
egendomens värde för sju år sedan, då ny brandförsäkring derå söktes, uppskattats till
61,950 R:dr, eller nära 44,000 R:dr öfver förutnämnda värderingssumma; samt att, om
ock denna förhöjning i uppskattningsvärdet till en del borde tillskrifvas den omständighet,
att fastigheter härstädes under den tid, som förflutit sedan den förstnämnda värderingen
hölls, betydligen stigit i pris, en förhöjning i värde af minst 25,000 R:dr under alla förhållanden
måste anses vara beredd genom de tillbyggnader och förbättringar Sällskapet
bekostat —, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets näst sammanträdande
Ständer göra nådig framställning om en mot sistnämnda belopp svarande
ersättning till Sällskapet medelst anslag antingen af hela summan på en gång eller med
ett visst årligt belopp.
På de af Sällskapet anförda skäl och lika med Stockholms Stads Consistorium,
som i ämnet sig utlåtit, anser jag billigt, att någon ersättning för de nedlagda kostnaderna
kommer Sällskapet till godo, så mycket mera som någon afgäld eller hyra icke skäligen
kan beräknas för en det allmänna tillhörig egendoms begagnande uteslutande till det allmännas
nytta och bästa, utan någon enskild fördel för Sällskapet. Den lämpligaste formen
för en sådan ersättning torde vara en förhöjning af det redan sedan längre tid tillbaka
till Sällskapet utgående statsanslag. Sällskapet skulle ock derigenom sättas i tillfälle
att än vidare utsträcka sin verksamhet, hvilken enligt Direktionens hos Eders Kongl. Maj:t
gjorda anmälan numera, med en utsträckning af dess syfte till befrämjande af folkbildningen
i allmänhet, oberoende af någon viss undervisningsmethod, företrädesvis skulle afse
att gagna Folkskoleväsendet dels genom underhållandet af en profskola, dels genom beredande
af tillfälle till undervisning och öfning åt sådane unge män, som antingen önska
inträda vid statens Seminarier eller ämna egna sig åt lärarekallet vid de mindre skolor,
der examinerade lärare icke erfordras, dels äfven genom att förlägga och utgifva läroböcker
och annan undervisningsmateriel. Jag får derföre i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl Maj:t täcktes föreslå, det Rikets Ständer ville medgifva, att det till nämnda
Sällskap utgående anslag höjdes med ett belopp af 1,500 R:dr.
Bland de lärare, som vid de utvidgade Folkskolelärare-Seminarierna blifvit anställde,
befinnas tvenne, nemligen t. f. Föreståndaren för Seminariet i Lund C. L. Wåhlin och
t. f. Hufvudläraren vid Linköpings Seminarium, K. W. Kastman, hvilka tillförene tjenstgjort
såsom lärare vid Elementarläroverket och på grund deraf förvärfvat rättighet till upp
-
Anslag till
Sällskapet för
Vexelundervisningens
befrämjande.
Angående
lönetur för två
Seminarielärare.
46
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
flyttning i högre lönegrad. Då desse lärare, till verklig båtnad för folkbildningen, verkat
inom det område af undervisningen, åt hvilket de nu mera egnat sig, synes det icke vara
billigt eller med statens värdighet förenligt att desse lärare, då enahanda rätt till uppflyttning
i lönegrad eger rum vid Seminarierna som vid Elementarläroverken, skulle, i följd
af deras öfverflyttning från det sednare till det förra slaget af läroanstalter, gå i mistning
af den uppflyttningsrätt, de förut förvärfvat. Något skäl till en sådan försämring i deras
vilkor förefinnes så mycket mindre som för de lärare, hvilka i deras ställe inträda vid
Elementarläroverket, lönerna enligt gällande föreskrifter komma att utgå efter de grunder,
som för lägsta lönegraden äro bestämda, och bibehållandet för desse förtjente lärare af
deras genom väl vitsordad tjenstgöring förvärfvade uppflyttningsrätt således icke medför
någon kostnad för Statsverket. På dessa grunder och med särskildt afseende på det ut
märkta
sätt, hvarpå desse lärare redan visat sig gagna folkundervisningens utveckling, får
jag i underdånighet föreslå nådig framställning derom, att dem må medgifvas rätt att, vid
bestämmandet af lönegrad vid Lärareseminarium, tillgodonjuta den af dem såsom ordinarie
lärare vid Elementar-läroverket förvärfvade uppflyttningsrätt.
Anslag till lö- Rikets senast församlade Ständer hafva, med afseende på billigheten deraf, att på
^examinerade sarnma minimilönen för examinerade Folkskolelärare fastställdes till 400 R:dr om
Follcskole-lä- ^ret, oc^ ansfög för detta ändamål anvisades, ett understöd jemväl bereddes de församrare.
fingar, hvilka ville och kunde försäkra lärarne vid sina folkskolor om löneförmåner utöfver
detta minimum, ställt till Eders Kongl. Maj:ts disposition en å Riksgälds-Kontoret
anvisad summa af 30,000 R:dr årligen under innevarande statsregleringsperiod, för att, i
mån af behof, användas på det sätt, att, der församlingar, hvilkas lärare redan i lön åtnjöte
400 R:dr eller derutöfver, förbundo sig att höja lönen utöfver då utgående belopp,
ett statsbidrag till fika belopp med församlingarnes sålunda lemnade ytterligare tillskott
finge, efter Eders Maj:ts nådiga pröfning, anvisas; dock att Statens bidrag för detta ändamål
ej skulle öfverstiga 50 R:dr om året för hvarje lärare.
Då det med all sannolikhet kan antagas att församlingarne framgent, med stigande
insigt i gagneligheten af en väl ordnad folkundervisning, fortfarande blifva benägna
att genom ökade löneförmåner för lärarne befrämja skolväsendets utvecling, och
då det är af särdeles vigt, så väl att] församlingarne genom bidrag af statsmedel
uppmuntras att efter förmåga för detta ändamål göra de uppoffringar bebofvet och billigheten
fordra, som ock att folkskole-lärarne icke förlora den utsigt till en väl behöflig förbättring
i sin ställning, som de genom detta anslags beviljande hafva erhållit, är samma
anslags bibehållande för folkskolans utveckling af stor vigt, och jag får derföre föreslå
nådig framställning derom, att ett årligt anslag af 30,000 R:dr under enahanda vilkor som
hittills ställes till Eders Kongl. Maj:ts disposition för att användas till löneförhöjning åt
examinerade ordinarie folkskole-lärare utöfver 400 R:dr om året.
Anslag till un- Till understöd åt sådana församlingar, som till följd af medellöshet icke kunna af
understöd åt egna medel till erforderligt belopp bekosta aflöning åt sine folkskole-lärare har hela det
{om™'Tunna ans'a8 a^ 20,000 R:dr om året, som Rikets Ständer för innevarande statsregleringsperiod
till er/order- dertill anvisat, blifvit disponeradt, och sådant understöd har jemväl blifvit sökt till belopp
ligt belopp be- vida utöfver hvad dertill sålunda kunnat af Eders Kongl. Maj:t beviljas. Rehofvet af förtrösta
folksko- farande understöd för samma ändamål är, sedan minimilönen för folkskole-lärare blifvit
Marans åflo- j^jd till 400 R:dr, större än förut. Då likväl anslaget till löneförhöjning åt sådane
nmlärare bör komma äfven medellösa församlingar till godo, enär de genom fattigunderstödet
erhålla bidrag för uppfyllande af de vilkor, som för åtnjutande af andel i berörda anslag
äro föreskrifna, torde det vara tillräckligt att äfven vid denna Riksdag ett årligt belopp af
20,000 R:dr till förenämnda ändamål anvisas att, såsom hittills, från Riksgälds-kontoret utgå.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 47
För att vid FolkskoIe-lärare-Seminarierna tillfälle skulle kunna beredas till inhemtande
af tillräckligt omfattande och grundlig praktisk kännedom såväl i ren och tillämpad
växtlära som i växtodling och dermed samband egande ämnen, vore af synnerlig vigt,
att dessa läroanstalter egde för detta ändamål särskildt anställde lärare samt egna
jordland till öfningsfält för lärjungarne. Också har under elfte allmänna Landtbruksmötet
i Malmö detta år, vid behandling af den frågan, huru trädgårdsskötseln lämpligast skulle
kunna i vårt land befrämjas, den sektion, som frågans behandling tillhörde, enhälligt uttryckt
sin önskan, dels att vid folkskollärareseminarierna undervisning i trädgårdsskötsel
meddelades af lärare med fast anställning, och dels att anslag beviljades till anläggning af
trädgårdar vid nämnda seminarier.
Öfningsfältet borde vid hvarje Seminarium, för att kunna motsvara ändamålet, utgöras
af omkring tre tunnland antingen redan odlad eller ren odlingsbar jord, hvarå en för
behofvet passande trädgård kunde anläggas. Då Seminarii-eleverna och skolbarnen böra
biträda vid arbetet i trädgården, kunde densamma skötas med jemförelsevis ringa kostnad,
så att den årliga utgiften för en sådan anläggning komme att bestå endast i aflöning till
föreståndaren, hvilken tillika skulle vara lärare i trädgårdsskötsel vid Seminarium, samt
ersättning för den tillfälliga arbetshjelp, som utöfver elevernas biträde kunde behöfvas.
Dessa sammanlagda årliga utgifter kunna förslagsvis beräknas till omkring 1,500 R:dr.
Derjemte skulle till ett sådant öfningsfälts iordningsättande erfordras för en gång, der
disponibel jord eljest icke funnes, för inköp af tre tunnland jord af nämnda beskaffenhet
omkring 3,000 R:dr samt för trädgårdens anläggning, inköp af materialier, växter, frön
och redskap m. m. omkring 2,000 R:dr.
Otvifvelaktigt är, att en ändamålsenlig undervisning i trädgårdsskötsel vid Seminarierna
skulle mäktigt inverka till höjande af allmogens insigt i denna hushållsgren och
derigenom äfven af landets kultur. Då emedlertid en fullständigt ordnad undervisning i
detta ämne ej lärer kunna lämpligen vid alla de utvidgade Seminarierna på en gång införas,
hvaremot åtgärder för denna undervisnings ändamålsenliga ordnande till en början
vid några de mest besökta bland dessa läroanstalter skulle genom den efterhand vunna
erfarenheten lemna ledning för åtgärderna vid öfriga läroanstalter af samma slag, får jag
i underdånighet föreslå nådig framställning derom, att följande belopp måtte ai Rikets Ständer
anvisas att, efter Eders Maj:ts nådiga pröfning, användas för tillvägabringande af en
förbättrad undervisning i trädgårdsskötsel vid Rikets FolkskolelärareSeminarier, nemligen:
till inköp åf jord, der sådan icke eljest finnes tillgänglig, samt jordens tillredning
m. m. för en gång 10,000 R:dr, samt till undervisning i trädgårdsskötsel årligen 3,000 R:dr.
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 5 Oktober 1860 anhållit, att
Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder tillse, på hvad sätt en mera utbredd färdighet i vapenföring
och andra militär-öfningar kunde genom undervisning i skolorna bibringas det uppväxande
slägtet, så har Eders Kongl. Majit, enär ett hinder för införande af gymnastik- och militäröfningar
vid de flesta folkskolor mötte i den omständighet, att folkskolelärarne i allmänhet
icke egde de insigter och den färdighet, som fordrades för att på ett ändamålsenligt
sätt lemna undervisning i dessa ämnen, under den 9 Januari 1863 anbefallt Domkapitlen
föranstalta att under den tid af sommaren, då läsningen i folkskolorna i allmänhet
vore afbruten, folkskole-lärarne måtte kunna i ifrågavarande öfningar erhålla undervisning.
Till följd häraf hafva inom de flesta Stift under sommaren år 1863, och inom åtskilliga
Stift äfven under sommaren år 1864 dylik undervisning blifvit folkskolelärarne
meddelad; och till ersättning åt dem, som bestridt undervisningen, samt understöd för
folkskole-lärare, hvilka deraf varit i behof och af undervisningen sig begagnat, hafva tillsammans
utgått ej mindre än 20,000 R:dr, hvilka kostnader kunnat under innevarande
statsregleringsperiod bestridas af de för denna period samlade besparingar å anslagen
Anslag för
undervisning
i trädgårds
skötsel vid
Folkskolelärare-Semina
rierna.
Anslag till
bekostande af
Folkskolelärares
undervisning
i
Gymnastikoch
Militäröfningar.
48 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
till folkskoleväsendets befrämjande. Då likväl erfarenheten visat, att efter slutet af nyssnämnde
statsregleringsperiod besparingarne blifvit betydligt mindre, och behofven deremot
i alia riktningar stigit, har för innevarande år ersättning för meddelad undervisning i detta
ämne endast med högst ringa belopp kunnat anvisas. För att således en säkerhet må
finnas derom, att tillfälle till fortsatt undervisning i dessa öfningar må stå folkskole-lärarne
öppet, anser jag för detta ändamål ett särskildt anslag böra anvisas, och tillstyrker derföre,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå, att ett årligt belopp af 10,000 R:dr ställes
till Eders Kongl. Maj:ts disposition att af Riksgälds-kontoret utgå och användas för folkskolelärares
undervisning i gymnastik- och militär-öfningar.
Tillika får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes äska, att
besparingarne på de särskilda extra anslagen till folkskoleväsendets befrämjande må af
Eders Kongl. Maj:t för folkundervisningen tillhörande föremål användas.
För Seminarium i Linköping, som från och med höstterminen 1864 trädt i utvidgad
verksamhet, har, enär någon Staten tillhörig byggnad ej finnes att till denna Läroanstalt
upplåta, lokal måst förhyras. Men den lägenhet, som kunnat härtill erhållas, är dels
otillräcklig för behofvet dels ock i öfrigt föga lämplig. Att en egen lokal för nämnda Seminarium
anskaffas, är derföre särdeles behöfligt, och har Domkapitlet i Linköpings Stift,
efter underdånig anmälan om detta behof, på nådig befallning låtit upprätta och till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemnat ritning och kostnadsförslag till lärohus för Seminarium. Eders
Kongl. Maj:t, som öfver nämnda ritning infordrat ÖfverlntendentsEmbetets underdåniga
utlåtande, torde i nåder fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på ifrågavarande angelägenhet,
och, enär det för undervisningens framgång är af stort behof påkalladt, att åt Läroverket
beredes en fullt lämplig och för behofvet tillräcklig lokal, föreslå Rikets Ständer att för
uppförande af en Seminariibyggnad i Linköping måtte beviljas en summa af 50,000 R:dr,
hvaraf för år 1867 beräknas att utgå 25,000 R:dr.
7 Sedan Eders Kongl. Maj:t den 22 April 1864 i nåder förordnat, att det i
redning och Stockholm inrättade Seminarium till bildande af Folkskole-lärarinnor skulle från och
reparation af med höstterminen innevarande år träda i utvidgad verksamhet, och Stockholms
skoleldrarinne» Stads Consistorium, som erhållit nådig befallning att för det blifvande lärarinneseminarium
i seminariets ordnande vidtaga förberedande åtgärder, i underdånighet anmält, att
Stockholm den egendom, Direktionen i Sällskapet för Vexelundervisningens befrämjande se
upplåma
clan år 1826 haft åt sig upplåten till lokal för en normalskola i vexelundervis
egendom.
nings-methoden så länge denna skola vore såsom lärare-seminarium behöflig, numera
och enär detta Seminarium, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut,
vid utgången af vårterminen innevarande år upphört, enligt Sällskapets
uppgift vore att tillträda, så har Eders Kongl. Maj:t i nåder tillåtit, att nämnda,
Staten tillhöriga egendom finge till Consistorium öfverlemnas, för att under dess
tillsyn användas till lokal för det blifvande lärarinne-seminariet; hvarefter Consistorium
på nådig befallning låtit genom sakkunnig person upprätta och till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag till en sådan
anordning af ifrågavarande lokal, som ansetts vara af behofvet påkallad. Eders Kongl.
Maj:t, som vid underdånig föredragning häraf i nåder anvisat ett belopp af 2,113
R:dr till bestridande af kostnaden för de reparationer och förändringar i lokalen,
hvilka då voro mest behöfliga, torde nu finna skäligt föreslå Rikets Ständer att, till
ordnande af en gymnastiksal, inredning af tre större lärosalar samt åtskilliga ytterligare
behöfliga reparationer och förändringar å den ifrågavarande lokalen, bevilja
ett anslag för en gång af 10,000 R:dr.
Anslag till
byggnad för
Folkskolelärareseminarium
i Linköping.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
49
9:o.
Uti Memorial den 29 sistlidne Juli har Sundhets-Kollegii Ordförande, GeneralDirektören
N. J. Berlin, med åberopande af de förhållanden, som föranledt Eders
Kongl. Maj:ts till Rikets senast församlade Ständer aflåtna och af Ständerna bifallna
proposition om årlig tillökning i anslaget för Sundhets-Kollegium af 8,000 R:dr, i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets nu sammanträdande
Ständer, att enahanda tillökning af 8,000 R:dr årligen må, i afvaktan af Eders
Kongl. Majits nådiga beslut om Kollegii ifrågasatta ombildning, jemväl under instundande
statsregleringsperiod utgå samt mellan Kollegii ordförande, ledamöter och
tjenstemän fördelas, på sätt Eders Kongl. Majit funne godt derom i nåder bestämma.
Härjemte får jag i underdånighet anmäla, hurusom de vid Sundhets-Kollegium
med fältläkare-kontoret anställde tre vaktmästare, hvilka för närvarande åtnjuta i
årlig lön, en 550 R:dr och de två andra 450 Ridr hvar, uti en till Eders Kongl.
Maj.-t ingifven samt af Sundhets-Kollegium, uti infordradt utlåtande, förordad ansökning,
underdånigst anhållit, det deras löner måtte bestämmas att utgå till lika belopp
med vaktbetjeningens inom öfriga i hufvudstaden befintliga embetsverk och kollegier,
nemligen med 600 Ridr åt den förste Vaktmästaren och med 500 Ridr åt en hvar
af de öfrige.
Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Majit täcktes af Rikets
Ständer äska, att omfötmälda tillökning i anslaget för Sundhets-Kollegium, 8,000 Ridr,
måtte äfven för år 1867 ställas till Eders Kongl. Maj.-ts disposition, samt att förste vaktmästarens
lön må, med hänseende dertill att hans vederlikar vid embetsverken i
Stockholm vanligen åtnjuta 600 Ridr i lön jemte fri bostad, för samma tid ökas med
50 Ridr; hvaremot och då Sundhets-Kollegii två öfrige vaktmästare, hvilka, enligt
hvad Kollegium upplyst, jemte lön innehafva fri bostad, af hvilken sistnämnda förmån
andre sådane vaktmästare vid öfrige embetsverk i hufvudstaden i allmänhet äro
i saknad, kunna anses redan åtnjuta lika löneförmåner med dessa, jag finner mig
föranlåten i underdånighet tillstyrka, att ansökningen i denna del icke måtte till någon
åtgärd af Eders Kongl. Majit föranleda.
IOio.
I det underdåniga förslag till ordnande af den civila helsovården i riket, som
Sundhets-Kollegium på nådig befallning den 11 April 1859 afgifvit, hemställde Kollegium,
bland annat, att 48 nya provincialläkare, hvardera med lön af 1,500 Ridr årligen,
måtte anställas och inom länen fördelas; att de 26 extra provincialläkarebefattningarne
i riket, hvilkas innehafvare hvardera uppburo 1,000 Ridr årligen såsom
arvode, måtte varda på ordinarie stat uppförda likaledes med full provincialläkarelön;
Sedan
Rikets Ständer, i anledning häraf och med bifall till hvad Eders Kongl.
Majit i de förstnämnda två frågorna föreslagit, beviljat vid 1859 års riksdag 30,000
Ridr och vid den derpåföljande 12,000 Ridr årligen till aflöning för nya provinciak
Bih. till R. St. Prot. 1865. l:a Sami. ha Å/d. 7
Anslag för
SundhetsKollegium.
Anslag för
Provincialläkare
vi. m
50 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
läkarebefattningar; samt, med hänseende dertill att innehafvare af de så kallade
extra provincial-läkare-befattningarne hafva samma åligganden sorn de ordinarie
provincial-läkarne, Rikets Ständer vid sistnämnda riksdag ställt till Eders Kongl.
Maj:ts disposition ett reservationsanslag af 11,000 R:dr årligen att användas till lönetillökning
af 500 R:dr åt hvarje extra provincial-läkare, sorn icke innehade annan
tjenst; — så hafva, med användande af ofvannämnda anslag, tid efter annan inrättats
28 nya provincialläkare-beställningar i de orter, der sådana beställningar ansetts
vara af behofvet mest påkallade, nemligen inom Norbottens län 2, Jemtlands 1,
Wester-Norrlands 1, Gefleborgs 1, Stora Kopparbergs 1, Wermlands 3, Orebro 1,
Westmanlands 1, Uplands 1, Stockholms 2, Södermanlands 1, Elfsborgs 2, Skaraborgs
1, Östergötlands 2, Kalmar 1. Jönköpings 1, Kronobergs 1, Hallands 1, Kristianstads
1, Malmöhus 2 och Gottlands 1; äfvensom Eders Kongl. Maj:t tilldelat ofvanomlörmälda
lönetillökning af 500 R:dr åt 21 extra provincial-läkare, så att bland hela antalet
sådana allenast fem, nemligen extra provincial-läkarne i Wisnum, Malmköping,
Kisa, Cimbrishamn och Brösarp, hvilka tillika äro Bataljons-läkare, ännu åtnjuta det
lägre arfvodet.
Efter det särskilda underdåniga framställningar blifvit gjorda om beviljande af
anslag för inrättande af nya provincial-läkarebefattningar inom l:o Wester-Bergslags
fögderi; 2:o Malungs tingslag af Stora Kopparbergs län; 3:o Neder-Luleå socken af
Norrbottens län; 4:o Ramsbergs socken af Örebro län; 5:o Norsjö socken samt 6:o
Nordmalings och Bjurholms socknar af Westerbottens län, har Sundhets-Kollegium,
för beredande af ytterligare successiv verkställighet af 1859 års förslag, uti underdånig
skrifvelse den 20 nästlidne Juli, hemställt:
1:0 att åtta nya provincialläkare, hvardera med 1,500 R:dr årlig lön, måtte
anställas inom de orter, som anses vara i största behof af förbättrad läkarevård, mot
förbindelse för distriktens invånare att anskaffa och underhålla kostnadsfria bostäder
åt lälcarne vid de för dem bestämda stationerna;
2:o att de hittills varande 26 extra provincialläkare-beställningarna eller åtminstone
22 af dessa, för hvilka 1,000 R:cr arfvode och 500 R:dr lönetillökning redan
finnas att tillgå, måtte varda på ordinarie stat uppförda, likaledes med löner till
belopp af 1,500 R:dr och de extra provincialläkare, som icke annan tjenst innehafva,
uppå underdånig anmälan, erhålla Eders Kongl. Maj:ts nådiga fullmakt;
Hvad först angår Sundhets-Kollegii hemställan om löner åt ytterligare åtta nya
provincialläkare, så anser jag mig, med hänseende till den kortare tidrymd, som
nästa statsregleringsperiod torde komma att omfatta, böra i underdånighet tillstyrka, att
Eders Kongl. Maj:t nu täcktes af Rikets Ständer äska anslag till endast tre ytterligare
provincialläkare-befattningar, med 1,500 R:dr för hvarje, eller tillhopa 4,500 R:dr,
hvilket anslag borde ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition, för att användas till
inrättande af sådana befattningar inom de orter af riket, der de finnas mest behöfliga,
dock med samma vilkor, som vid de förut beviljade anslagen af enahanda beskaffenhet
varit fästadt, nemligen att invånarne i hvarje distrikt skola på egen bekostnad
anskaffa och underhålla lämplig bostad åt läkaren vid den för honom bestämda
station, och lärer, i händelse denna hemställan varder af Eders Kongl Maj:t
bifallen, någon särskild åtgärd nu icke erfordras i anledning af de ofvanberörda ansökningar,
som från vissa orter inkommit om beredande af tillgång för provincialläkares
anställande derstädes.
Beträffande frågan om extra provincial-läkarnes uppförande på ordinarie stat,
får jäg, enär extra provincial-läkarne, på sätt Rikets Ständer jemväl yttrat, hafva
Bil. N:0 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 51
samma åligganden som de ordinarie provincial-läkarne, och, sedan ett för ändamålet
erforderligt belopp redan blifvit beviljadt, den nu ifrågasatta åtgärden icke erfordrar
förökadt anslag, i underdånighet hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Rikets Ständer, att tjugutvå af de nuvarande extra provincial-läkarebefattningarne,
för hvilka lönetillökning vid sistförflutna Riksdag anvisats, måtte varda på ordinarie
stat uppförda med full provincial-läkarelön.
ll:o.
Uti skrifvelse den 18 nästlidne Juli. kar Svenska Läkaresällskapet, hvars ända- Lä
mål
är «att för läkare och apothekare i riket bilda en litterär föreningspunkt samt icare-sällskaatt
verksamt bidraga till de medicinska vetenskapernas förkofran, spridande och pet.
praktiska tillämpnings, underdånigst anhållit att, då Sällskapet, i brist af tillräckliga
medel, funne sin framtida litterära verksamhet i väsendtlig mån begränsad, Eders
Kongl. Maj:t måtte täckas till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att
det åt Sällskapet nu lemnade årliga statsbidrag af 2,250 R:dr måtte från och med
nästa statsregleringsperiod höjas till 3,000 R:dr.
Med vitsordande af det förtjenstfulla sätt, hvarpå Svenska Läkare-sällskapet
städse verkat för vetenskapens förkofran och utbredning, har Sundhets-Kollegium,
uti infordradt utlåtande, anfört, hurusom ifrågavarande framställning syntes desto
heldre höra vinna nådigt afseende, som, oaktadt alla bemödanden att inom beloppet
af det beviljade statsanslaget begränsa de utgifter, för hvilka samma anslag blifvit
företrädesvis afsedt, det icke kunnat förekommas att, enligt hvad Sällskapets räkenskaper
utvisade, berörde utgifter för de sistförflutna fem åren öfverstigit dessa års
statsanslag med ett sammanlagdt belopp af 2,316 R:dr 55 öre, som genom sammanskott
af Sällskapets egna medlemmar måst åstadkommas; och har Kollegium, vid
sådant förhållande, samt då, i mån af den medicinska vetenskapens alltjemt fortgående
utveckling, en allmännare spridning inom Svenska läkarekorpsen af de nya
iakttagelser, upptäckter och rön, som göras inom den allmänna helsovårdens område,
blifver allt mer och mer behöflig, ansett den begärda förhöjningen af ofvannämnda
anslag icke vara större, än att densamma af anslagets ändamål väl motsvaras och
jemväl af behofvet påkallas, derest icke Sällskapets allmänt nyttiga verksamhet skall
för dess medlemmar blifva förenad med alltför kännbara enskilda uppoffringar.
I betraktande af hvad Sundhets-Kollegium sålunda anfört, torde Eders Kongl.
Maj:t i nåder finna skäl att hos Rikets Ständer föreslå, att det åt Svenska Läkaresällskapet
nu anslagna årliga statsbidrag må höjas till Tretusen Riksdaler.
12:o.
I anledning deraf att Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 26 April Anslag till
1861, anbefallt Sundhets-Kollegium att inkomma med förslag till sådant ordnande af
det Farmaceutiska Institutet, att det deltagande i apothekare-examen, som tills vidare "6'
måste tillhöra Karolinska Institutet, må kunna upphöra, har Kollegium i underdånig
skrifvelse den 20 sistlidne Juli förmält, att Kollegium anmodat Apothekare-societetens
Direktion att yttra sig, huruvida det från Apothekare-societeten utgående bidrag till den
farmaceutiska undervisningen kunde allt framgent vara att för ändamålet påräkna; men
att Direktionen i skrifvelse den 8 Maj innevarande år gifvit Kollegium tillkänna, huru
-
52 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
sorn Apothekare-societeten, på grund af de mindre gynnsamma förhållanden, som under
de senare åren för apotheksinnehafvare inträffat, ansåg sig ej kunna för all framtid
ikläda sig en sådan förbindelse, men vöre deremot villig att under nästa statsregleringsperiod
till Institutets underhåll lemna samma bidrag som hittills, för den händelse
sådant, äfven efter det att ny stat blifvit för läroverket upprättad och antagen,
skulle erfordras.
I samma underdåniga skrifvelse har Sundhets-Kollegium tillika gifvit tillkänna,
att styrelsen för Farmaceutiska Institutet hos Kollegium anmält omöjligheten att med
nuvarande knappa anslag på ett mot tidens fordringar svarande sätt upprätthålla
den farmaceutiska undervisningen samt i sammanhang dermed framlagt ett af Apothekare-societeten
förordadt förslag till ny stat för det Farmaceutiska Institutet,
slutande å en summa af 16,450 R:dr och således med 8,950 R:dr öfverstigande
det belopp af 7,500 R:dr, som hittills från statsverket och Apothekare-societeten för
ändamålet utgått; hvarjemte nämnda styrelse anhållit, att Kollegium måtte vidtaga
de åtgärder, som för ändamålets vinnande kunde finnas lämpliga.
För egen del har Kollegium vitsordat, hurusom, vid det förhållande att
inga föreläsningar i hufvudstaden hållas, dit de studerande kunna hänvisas för inhemtaude
af nödiga kunskaper i kemi, botanik, zoologi och fysik, samt således lärare
vid det Farmaceutiska Institutet måste vara anställde icke allenast i farmaci och
farmakognosi, utan äfven i de förstnämnda till grund för farmacien liggande vetenskaperna,
det för den farmaceutiska undervisningen för närvarande disponibla anslaget
vore allt för ringa för att medgifva fullt skickliga lärares anställande vid Institutet,
derest desse skulle på undervisningen använda erforderlig tid och möda,
helst sedan det nya laboratoriet blifvit taget i bruk och utgifterna derigenom betydligt
förökats.
Det af Farmaceutiska Institutets styrelse framställda behof af ytterligare 8,950
R:dr har Kollegium likväl, — så önskligt det kunde vara att för det definitiva ordnandet
af den farmaceutiska undervisningen och dertill hörande examina tillräckliga
medel vore att tillgå, — ansett nu, då ett sådant ordnande ännu icke lärer kunna
ske, kunna tåla att i någon mån nedsättas. I sådant afseende har Kollegium, —
under antagande att Apothekare-societetens bidrag af 3,750 R:dr förslår till betäckande
af utgifterna för hyra, gas, kol, vatten m. m. och de studerandes afgifter till
anskaffande af de nödigaste böcker och instrumenter, samt att undervisningen i
mineralogi och geologi till det ringa omfång, som oundgängligen erfordras för farmaceuten,
kan meddelas i sammanhang med undervisningen i kemi —, vid anställd
beräkning, funnit det minsta belopp, som för ett ändamålsenligt bedrifvande af undervisningen
vid Farmaceutiska Institutet, förutom Apothekare-societetens tillskott,
tills vidare erfordras, kunna bestämmas till 8,000 R:dr, eller 4,250 R:dr högre än den
hittills från statsverket för ändamålet utgående summa; och har Kollegium, på grund
häraf samt med tillkännagifvande att Apothekare-societeten till alla delar fullgjort
de vilkor, som varit fästade vid det, till ett belopp af 3,750 R:dr, hittills af statsmedel
årligen utgående bidrag för den farmaceutiska undervisningen, hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt om Nådig Proposition till Rikets Ständer om
fortfarande anslag för det Farmaceutiska Institutet, att med ett till 8,000 R:dr förökadt
belopp årligen utgå under samma vilkor som förut, nemligen att Apothekaresocieteten
med 3,750 R:dr årligen till samma ändamål bidrager, och med skyldighet
för Farmaceutiska Institutets lärare att deltaga uti provisors- och apothekare-examen,
derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna godt dem dertill i Nåder förordna.
Bil. N:o 7 till Kongl. Majsts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1855. 53
I anledning häraf anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition derom, att Farmaceutiska
Institutets nuvarande anslag förhöjes med ett belopp af 1,125 R:dr under
samma förbehåll, som tillförne, af ett mot statsanslaget svarande tillskott från Apothekare-societeten,
samt att derjemte, med afseende å den examensskyldighet, som
skall på Institutet öfverflyttas, 2,000 R:dr måtte beviljas att ställas till Direktionens
öfver Institutet förfogande.
13:o
Uti en till Sundhets-kollegium ingifven skrift bar Direktionen öfver gymnastisktorthopediska
Institutet begärt, att Kollegium måtte söka utverka Eders Kongl. Maj:ts
nådiga framställning till Rikets Ständer om bibehållande för Institutet under nästa
statsregleringsperiod, under samma vilkor som hittills, af det anslag, som till årligt
belopp af 8,250 riksdaler blifvit af Rikets senast församlade Ständer för innevarande
statsregleringsperiod beviljadt.
I anledning häraf har Kollegium underdånigst hemställt, att då, enligt hvad
Institutets afgifna årsberättelse ådagalagt, de vid anslaget fästade vilkor blifvit uppfyllda,
och denna inrättning måste betraktas såsom en vigtig och behöflig sjukvårdsanstalt,
hvilken icke utan understöd af allmänna medel skulle kunna ega bestånd,
ännu mindre utsträcka sin välgörande verksamhet till behandling af obemedlade
sjuka, som deraf äro i behof, Eders Kongl. Maj:t täcktes af Rikets Ständer äska det
beviljade anslagets fortfarande på enahanda vilkor som hittills.
Till denna hemställan anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka nådigt bifall.
14:o
Vid sistförflutna riksdag anvisade Rikets Ständer å Riksgäldskontoret ett reservationsanslag
af 9,000 R:dr, för att, under de vilkor i afseende på kommunernas
bidrag som Eders Kongl. Maj:t funne lämpligt bestämma, med en tredjedel årligen
under innevarande statsregleringsperiod användas såsom understöd för vård och
skötsel af de i landskapet Helsingland befintliga personer, som voro behäftade med
sjukdomen spetälska.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län, efter det
länets landsting för året 1864 anslagit en summa af 3,000 Rdr i och för vården af
de inom länet befintlige spetälske, i underdånighet hemställt att, medelst detta landstingets
beslut, vilkoret för statsanslagets åtnjutande under nyssnämnda år måtte anses
vara uppfylldt, och att enahanda bidrag af länet måtte bestämmas såsom vilkor
för statsanslagets tillgodonjutande under de återstående åren af statsregleringsperioder,
har Sundhets-kollegium, häröfver hördt, tillstyrkt nådigt godkännande af hvad
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i berörde afseende hemställt; hvarjemte
Kollegium, beträffa nde medlens användande, föreslagit, dels att statsanslaget äfvensom
länets bidrag för år 1864 finge disponeras till anskaffande af erforderlig
lokal för inrättande af ett sjukhem åt spetälske personer, helst i Jerfsö socken,
såsom medelpunkten för den trakt der sjukdomen är gångbar och tillika utgörande
station för distriktets Provincial-läkare; och dels att berörde sjukvårdsanstalt skulle,
i likhet med läns-lazaretten, ställas under tillsyn af Landshöfdingen i länet och en
särskild tillförordnad Direktion, hvilken egde att inrättningens medel emottaga och
förvalta; och har Eders Kongl. Maj:t under den 11 Mars 1864 behagat i nåder gilla
Anslag till
gymnastisktorthopediska
Institutet.
Anslag dt den
i Helsingland
inrättade sjukvårdsanstalt
för personer
behäftade med
spetälska.
54 .Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N;o 1, om Statsverket 1865.
ej mindre hvad i afseende på vilkoren för statsanslagets utbekommande blifvit hernstäldt,
än äfven Sundhets-kollegii förslag rörande medlens användande.
Uti en härefter till Sundhets-kollegium ingifven och derifrån till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemnad skrifvelse bar Landshöfdingen i Gefleborgs län, i egenskap af ordförande
i den Direktion, som erhållit nådigt uppdrag att emottaga och förvalta ifrågavarande
medel, anmält, att Direktionen för en summa af 1,500 Rdr inköpt en tomt
af omkring tre tunnlands vidd för uppförande af ett sjukhem för spetälske, afsedt
att inrymma omkring 20 sängar och lör hvilket byggnadskostnaden beräknats att
uppgå till 14,762 R:dr 25 öre; samt att Direktionen emellertid låtit inreda ett provisoriskt
sjukhem för spetälske sjuke, der dessa för närvarande åtnjuta erforderlig
skötsel och vård.
Då således, efter det de utgifter, som varit och tills vidare blifva nödvändiga
för hushyra, inköp af inventarier samt mathållning och vård åt de sjuke, fråndragits
det af staten och landstinget beviljade anslag, tillsammans utgörande 18,000
R:dr, af samma anslag icke torde återstå mera än som till den nya byggnadens
uppförande kunde åtgå; hvadan uppstode fråga om hvad för nästa statsregleringsperiod
må anses behöfligt för såväl inköp af erforderliga inventarier för det nya
sjukhemmet som sjukvården derstädes i öfrigt, har bemälde Landshöfding, som ansett
ifrågavarande sjukdom vara af för allvarsam och hotande beskaffenhet att icke föranleda
Statens fortfarande mellankomst till skydd för de landsdelar, som deraf ännu
ej blifvit hemsökte, anhållit, det måtte nådig framställning hos Rikets Ständer göras
derom, att ifrågavarande reservationsanslag, åtminstone till samma belopp som hittills,
må äfven under nästa statsreglerings-period varda för ändamålet anvisadt.
Då, efter hvad nu anfördt blifvit, detta anslag är af ett behjertansvärdt behof
påkalladt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Rikets Ständer äska beviljande
för år 1867 af 3,000 R:dr, mot vilkor af samma bidrag från landstinget.
17:o
Anslag jör Uti underdånig skrifvelse den 24 sistlidne Juli har Serafimer-Ordens-Gillet,
hospiiahvår- gåsom Öfverstyrelse för hospitalen i riket, gjort efterföljande framställning om dessa
den m. m, sjukvårdsinrättningars förhandenvarande behof af statsanslag.
Genom förhöjda arrenden vid förnyadt upplåtande af hospitalshemman och
lägenheter, äfvensom genom de i sednaste tid fastställda högre patient-afgifter — utlåter
sig Serafimer-Ordens-Gillet —, hafva visserligen allmänna hospitalsfondens inkomster
stigit, men ingalunda i ett mot stegringen uti dess utgifter svarande förhållande.
Från och med år 1852 har, till förstärkning af denna fond, årligen tillhandahållits
densamma ett kreditiv, som äfven vid sista riksdag förnyades och då
tillika, höjdes från 40,000 R:dr, hvarmed det sedan år 1861 utgått, till 80,000 R:dr.
Serafimer-Ordens-Gillet, som ansett sig böra hufvudsakligen biträda ett af GeneralDirektören
öfver hospitalen uppgjordt förslag till reglering och förbättring af hospital-läkarnes
löner, hvilka för närvarande i flera fall icke motsvara deras trägna och
ansvarsfulla befattningar, hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
af Rikets Ständer äska, att, för genomförande af berörde förslag, hvartill erfordras
en årlig utgift af omkring 10,000 R:dr, ifrågavarande kreditiv, under de år nästa
statsregleringsperiod omfattar, må få utgå med ett till 90,000 Riksdalar förhöjdt årligt
belopp; hvarefter, och derest detta af Rikets Ständer bifalles, Ordens-Gillet af
-
Bil. N;o 7 till Kongl. Majits Nåd. Prop. N;o 1, om Statsverket 1865. 55
vaktar nådigt förständigande att med slutligt yttrande och förslag till reglering af
omförmälda löner till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma.
Utaf de utförliga öfversigter öfver Hospitals-förvaltningen, som i de till Eders Kongl.
Maj:t afgifna, på afslutade och granskade räkenskaper grundade, berättelser för åren
1861, 1862 och 1863 förekomma, visar sig, bland annat, att, förutom å Stockholms
hospital, å öfriga hospitalen för sinnessjuke vårdats i medeltal per dag
år 1861
897 sjuke
» 1862
920 »
V 1863
935 t*
och att således å dessa hospital blifvit dagligen vårdade, under år 1862 tjugutre
patienter samt under år 1863 trettioåtta patienter mera än under år 1861, hvilket
åter föranledt en ökad underhållskostnad, uppgående
för år 1862, då medelkostnaden för hvarje hela året upptagen sjukplats utgjorde
316 R:dr 58 öre, till
R:dr 7,281: 34.
och år 1863, då medelkostnaden för hvarje sådan plats var 321 R:dr
75 öre, till
» 12,226: 50
eller tillsammans till
R:dr 19,507: 84.
Hvad särskildt angår Stockholms hospital, hvilket först mot slutet af år 1861
öppnades för sjukes emottagande, hafva sjukvårdskostnaderna, till hvilka här, såväl
som i fråga om öfriga hospitalen, icke hänförts utgifter för nybyggnad och reparationer,
ölverstigit de till detta hospitals sjukvård anvisade tillgångar
år 1862 med
R:dr i 7,792: 77.
och år 1863 med
„ 31,948: 11.
eller tillsammans för båda åren med
R:dr 49,740: 88;
ett förhållande, som har sin förklaringsgrund deri, att för Stockholms hospital, ehuru
afsedt lör 150 patienter, före sista riksdag icke var beviljadt högre årligt anslag än
7,500 R:dr, hvarutöfver hospitalet under nämnda år icke hade andra för denna
nya anstalt beräknade inkomster, än det från Danviks hospital årligen utgående ersättningsbelopp
af 24,000 R:dr samt hvad patienternas den tiden lägre afgifter kunde
inbringa. Först genom kreditivets höjande med ytterligare 40,000 R:dr har från och
med år 1864 jemväl för Stockholms hospital behofvet af medel för den årliga sjukvårdskostnadens
bestridande blifvit på ett någorlunda tillfredsställande sätt afhjelpt, ehuruväl
dervid bör anmärkas, att, på samma gång kreditivet höjdes, nyssberörda, förut beviljade
anslag 7,500 R:dr indrogs, hvarigenom tillökningen i det årliga kreditivet till
hospitalens underhåll i sjelfva verket utgjorde allenast 32,500 R:dr. Dessa nu framlagda
förhållanden, — yttrar Serafimer-Ordens-Gillet —, hafva haft till följd, att
Hospitals-Öfverstyrelsen, för uppehållande af förvaltningens jemna gång, måst tid
efter annan upptaga tillfälliga lån, särdeles vid kalenderårens slut, då kreditivet
varit användt och alla disponibla tillgångar anlitade. Hvad som egentligen till behofvet
af denna upplåning bidragit, var den första uppsättningen och utredningen vid Stockholms
hospital, som till större delen ålades Allmänna Hospitalsfonden, utan att erforderligt
förlagskapital tillika anvisades. Sålunda har år från år uppkommit en
balance, nu utgörande omkring 70,000 R:dr, hvilken under förra hälften af hvarje
kalenderår kunnat af då influtna större inkomster betäckas, hvaremot vid hvarje års
slut en kännbar brist uppstått. Till afhjeipande af den förlägenhet, hvari Hospitalsförvaltningen
härigenom kommit, anhåller Serafimer-Ordens-Gillet, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes utverka ett anslag, för en gång, af 50,000 Riksdaler, med hvilket belopp
56 Bil. N;o 7 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Brof. N;o 1, om Statsverket 1865.
Ordens-Gillet, under förutsättning att öfriga begärda anslag beviljas, föreställer sig
att den förhandenvarande bristen skall kunna betäckas.
I sednare tid, då i jemnbredd med hospitalens i många hänseenden förbättrade
anordning förtroendet till desamma tilltagit, har vid flera tillfällen klagan offentligen
höjts öfver bristande utrymme vid Statens anstalter för sinnessjuke, och vid sistlidne
riksdag gjordes åtskilliga framställningar om åtgärder för utvidgande af sinnessjukvården,
hvaraf ock Rikets Ständer funno sig föranlåtne att, uti deras den 16 November
1863 aflåtna underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
Riksstatens Åttonde Hufvudtitel, hos Eders Kongl. Maj:t framställa begäran om föranstaltande
af undersökning, huruvida för det stora antal sinnessjuke, som sakna
vård, ett nytt hospital behöfde anläggas eller det kunde finnas mera lämpligt och
ekonomiskt fördelaktigt att utvidga redan befintliga hospitalsinrättningar. — Serafimer-Ordens-Gillet,
som icke kunnat undgå att tidt och ofta erfara, hurusom vid de
flesta hospitalen erforderliga platser saknats för emottagande af personer, som varit
till hospitalsvård berättigade, samt tillika, i fråga om sättet för åstadkommande af
en mera utsträckt sådan sjukvård, är af den mening, att detta, inom vissa i sakens
egen natur liggande gränser, lämpligast och med minsta kostnad kan verkställas
genom utvidgning eller ändamålsenligare inredning af redan befintliga hospitalslokaler,
säger sig ock i enlighet härmed hafva, efter det vid 1861 års slut Stockholms
hospital öppnats med platser för 150 si.messjuke, genom tillbyggnader och andra
anordningar vid en del hospital beredt ökadt utrymme för 161 patienter, så att sjukplatsernas
antal, som vid nämnde års slut var 1,074, vid slutet af år 1864 uppgick
till 1,235. Men om äfven härigenom och genom de ytterligare åtgärder i denna
rigtning, som Ordens-Gillet är betänkt att i underdånighet föreslå, för den närmaste
framtiden kan anses tillräckligen sörjdt för tillfälle att å hospitalen kunna inrymma
dem, som der behöfva vård, måste dock, — yttrar vidare Ordens-Gillet —, för utöfvandet
af denna vård, hospitalen derjemte utredas med erforderliga persedlar för
ett sålunda förhöjdt patientantal, äfvensom i öfrigt beredas tillgång å medel till bestridande
af den härigenom jemväl ökade årliga underhålls- eller sjukvårds-kostnaden.
Med afseende härå meddelar Serafimer-Ordens-Gillet, att antalet af de å samtlige
hospitalen qvarliggande
vid 1861 års slut öfversteg antalet qvarliggande den 31 December 1860 med
53
vid 1862 års slut öfversteg patientantalet den 31 December 1861 med  20
vid 1863 års slut öfversteg patientantalet den 31 December 1862 med  49
vid 1864 års slut öfversteg patientantalet den 31 December 1863 med
56
och att således under fyra år uppkommit en tillökning i antalet qvarliggande patienter
af tillsammans ej mindre än
178,
hvilket utvisar, att under samma år de sjukes antal å hospitalen i medeltal ökats
med 44,5 årligen. Ett progressivt stigande inom riket af sådana sinnessjuke, som
böra blifva föremål för hospitalsvård, måste alltså antagas ega rum; och om äfven
framdeles, sedan det icke ringa antalet fånar och eljest oskadliga, ehuru obotliga,
sinnessjuke, som, med stöd af äldre föreskrifter, fått för lifstid å hospitalen inlösas
och der ännu vistas, med döden afgått, en lifligare omsättning, såmedelst att ett
större antal patienter utskrifvas och lemna rum för motsvarande antal sjukvårdbehöfvande
sinnessvaga, är att emotse, finner sig dock Serafimer-Ordens-Gillet böra
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å nödvändigheten deraf att Hospitalsförvaltningen
erhåller medel för behörigt vårdande af ett ökadt antal sinnessjuke,
hvartill, på sätt i det följande kommer att utvecklas, platser anses kunna å nu be
-
Bil. N-.o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N;o 1, omT Statsverket 1865. 57
fintliga hospitalsinrättningar beredas, likväl icke utan kostnader, ehuru dessa jemförelsevis
blifva vida mindre, än om nya hospital skulle anläggas. Beräknas behofvet,
tills vidare, efter blott 40 nya sjukplatser hvarje år och en dagkostnad i medeltal för
hvarje sjuk af i rundt tal 90 öre, således för hvarje året om upptagen sjukplats till
328 R:dr, kommer, för utredning och underhåll af dessa ytterligare platser, att årligen
erfordras 13,120 Rdr, eller, efter afdrag för årsafgifter af 40 patienter, hvilka
afgifter icke kunna beräknas högre än till 3,120 Rdr, ett belopp af 10,000 Riksdaler;
och om under en period af tre år, stigandet i patient-antalet på enahanda sätt
som hittills fortgår, uppstår följaktligen behof af tillskott för hospitalsfonden, under
första året af 10,000 Riksdaler, under andra året af 20,000 Riksdaler och under
det tredje året af 30,000 Riksdaler, hvilka tillskott fördenskull SerafimerOrdensGillet
hemställt måtte hos Rikets Ständer för nästa statsreglerings-period af Eders
Kongl. Maj:ts begäras.
Med föranledande deraf att, af de vid 1864 års slut å hospitalen tillgängliga
1,235 sjukplatser, 1,151 då voro upptagna, hvadan endast 84 platser återstodo att
möta innevarande och tvifvelsutan älven följande års stigande behof af hospitalsvård,
intilldess det beslutade nya hospitalet vid Göteborg kan blifva färdigt, hvarmed dock
ännu några år kommer att dröja, förmäler SerafimerOrdensGillet sig vidare hafva
tagit i öfvervägande, huruvida å nuvarande hospital skulle kunna för sjukvården beredas
ytterligare utrymme, någorlunda tryggande mot närmaste framtidens kraf; —
och af de förslag, som i sådant hänseende förekommit, har OrdensGillet godkänt
följande, för hvilka OrdensGillet redogör sålunda:
a) Hospitalsdirektionen i Wexiö har underställt öfverstyrelsen ett förslag till
utvidgning af Wexiö hospital och fullständigt ordnande af sjukvården derstädes.
Detta förslag har väl, såsom alltför omfattande och till utförande kostbart, icke i
dess helhet kunnat af Ordensgillet för närvarande biträdas. Men samma förslag
går jemväl derpå ut, att söka tillvinna den omedelbara sjukvården de lokaler inom
stora hospitalshuset, som för närvarande äro upplåtna till boställe åt läkaren, och
detta sålunda, att hospitals-läkaren skulle öfvertaga sysslomannens närbelägna bostadslägenheter,
hvaremot denne sistnämnde komme att beredas nödig bostad uti en
särskild, endast på 400 alnars afstånd från hospitalet befintlig manbyggnad, hvilken,
jemte jorden hvarå den är uppförd, tillhör hospitalet och för närvarande är utarrenderad.
Härigenom skulle omkring 30 nya sjukplatser kunna anordnas; Och då
kostnaderna för de härtill afsedda lokalernas inredning till sjukrum, samt för anskaffning
af inventarier och beklädnad till nämnde antal patienter, äfvensom skälig
ansedd ersättning till sysslomannen för flera å bostället af honom verkställda förbättringar
m. m., enligt afgifna vederbörliga yttranden, icke äro beräknade högre
än till 7,839 R:dr, har, i dessa delar, förslaget synts Ordensgillet böra utföras, derest
medel dertill varda anvisade. I afseende härå anmäler Ordensgillet, att af det anslag,
30,269 R:dr 10 öre, som vid sista riksdag för hvarjehanda byggnadsarbeten
vid Wexiö hospital beviljades, ett belopp af omkring 7,400 R:dr, genom förändradt,
mindre kostsamt sätt för åstadkommande af en del af de åsyftade arbetena, blifvit
statsverket besparadt; i följd hvaraf, derest Eders Kongl. Maj:t finner skäl att, på
sätt Ordensgillet äfven begär, hos nästsammanträdande Ständer äska särskildt anslag
för omförmälda utvidgning af sjukvården vid Wexiö hospital, komme, utöfver tillåtelsen
att härtill få använda dessa besparade medel, att erfordras ett belopp af endast
439 Riksdaler; — Och då derjemte ifrågavarande hospital är i oundgängligt
behof af en åskledare, ett badhus och en apparat för torkning af tvättade kläder,
Bih. till B. St. Prot. 1865. l:a Sami. l:a A/d. 8
58 Bil. N:o 1 till Kongl, Majds Nåd. Trop. N;o 1, om Statsverket 1865.
för hvilket allt kostnaderna ansetts uppgå till 3,100 Riksdaler, utgör således den särskilda
anslagssumma, som Ordensgillet finner vara för Wexiö hospitals bättre och
fullständigare ordnande behöflig, i rundt tal tillsammans 3,500 Riksdaler, med rätt
derjemte för Öfverstyrelsen att, på sätt berördt är, få öfver nyssnämnda besparade
tillgång, vid pass 7,400 Riksdaler, förfoga.
b) För patienter af första betalningsklassen finnas för närvarande endast 62
platser, nämligen, vid Wadstena hospital 26, vid Stockholms 24, vid Wexiö 8 och vid
Hernösands 4. Önskvärdt vore, att dessa sjukplatser kunde ökas; Och har, i detta
hänseende, Hospitalsdirektionen i Upsala hemställt, att två våningar i stora boningshuset
vid Upsala hospital, hvilka nu till större delen innehafvas af Sysslomannen,
måtte erhålla förändrad inredning, så att den ena eller öfra våningen kunde upplåtas
till sinnessjuke af första klassen och deremot till boställe åt Sysslomannen användas
blott den nedra våningen; i sammanhang hvarmed Direktionen äfven ansett
erforderligt att, genom förändring äf en hospitalet tillhörig magasinsbyggnad, bereda
utrymme för verkstäder och andra ekonomiska behof. De härå tillika aflemnade
kostnadsförslag jemte ritningar upptaga för inredning af förenämnde lokaler i boningshuset
ett belopp af 3,617 R:dr 98 öre och för magasinsbyggnadens ändring
3,272 R:dr 50 öre, eller tillsammans 6,890 Riksdaler 48 öre; Och då dessa förslag
synas i alla hänseenden ändamålsenliga, yttrar Serafimer-Ordens-Gillet sig föranlåtet
hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, det måtte för utförande af samma förslag hos Rikets
Ständer begäras anslag af 6,900 Riksdaler.
c) Vid Nyköpings hospital har den ena flygeln, afsedd för sjuke, som måste i
celler förvaras, befunnits i väsendtliga delar icke vara emot sitt ändamål svarande.
Till hela sin längd genomskuren af en enda trång korridor, på ömse sidor om hvilken
cellerna äro belägna, lemnar denna byggnad icke tillfälle att i korridoren låta
mindre oroliga patienter af båda könen samtidigt uppehålla sig; och ännu svårare
olägenheter uppstå derigenom att flera celler äro förenade inom en dörr och sins
emellan skiljda endast genom spjälskrank, så att de sjukes isolering, som med deras
hållande i cell afses, alldeles icke vinnes, hvartill kommer, att latrinerne derstädes,
i anseende till det olämpliga sätt, hvarpå de finnas inrättade, äro i högsta måtto
besvärande. Sedan SerafimerOrdensGillet låtit genom en arkitekt undersöka förhållandet,
har denne uti afgifvet utlåtande, hvilket Hospitalsdirektionen till alla delar
biträdt, förklarat, att cellernas usla beskaffenhet gjorde en genomgående ombyggnad
af cellflygeln nödvändig, såvida inrättningen skulle blifva för sitt ändamål användbar,
och då dervid cellerna måste göras större, men deras antal icke finge förminskas,
blefve en tillbyggnad af denna flygel jemväl oundgänglig. Kostnaderna
härför, äfvensom för apparater till ett badrum i nämnde flygel samt hägnad kring
gårdarna för stormande patienter, äro af samma arkitekt uträknade till 14,000 R:dr,
hvartill kommer fordrad ersättning med 450 R:dr för ett enskild person tillhörigt
hus, hvars undanrödjande blir af cellflygelns utvidgning påkalladt; Och har ÖfverIntendents-embetet,
enligt afgifvet yttrande, emot kostnadsförslaget och de till grund
derför uppgjorda ritningar icke haft något att anmärka. — På grund häraf och då
Nyköpings hospital derjemte är i stort behof icke allenast af en portvaktarestuga,
hvaraf hospitalet hittills är i saknad, utan äfven af likaledes för närvarande saknadt
jordutrymme till patienternas sysselsättande med arbeten utom hus, samt kostnaden
för vaktstugan blifvit af sakkunnig person uppskattad till närmare 2,400 R:dr, och
anledning jemväl är att, mot en ersättning af omkring 3,150 R:dr, hospitalet skulle
kunna förvärfva en till hospitalets område gränsande jordlott af vid pass 221 qvadratrefvar,
anhåller Ordensgillet, det Eders Kongl. Maj:t nådigst måtte behjerta äf
-
Bil. N:o 7 till Kongl. Majtts Nåd. PrOp. N:o 1, om Statsverket 1865. 59
ven de sålunda för Nyköpings hospital förefunna behof medelst framställning om
statsanslag för deras afhjelpande till sammanlagdt belopp af 20,000 Riksdaler.
d) I öfrigt och alldenstund vid utförandet af de sistlidne riksdag beslutade
byggnader vid Wisby hospital, hvartill då anslogs ett belopp af 13,221 R:dr 85 öre,
det visat sig nödvändigt, såsom väsendtligen bidragande till ordningens upprätthållande
inom inrättningen, att jemväl för detta hospital erhålla en portvaktarestuga,
finner, vid sådant förhållande och enär berörda anslag synas kunna, till följd af billiga
entreprenadanbud, lemna ett öfverskott af omkring 2,700 Riksdaler, SerafimerOrdens-Cillet
sig föranlåtet i underdånighet hemställa, att hos Rikets Ständer måtte
utverkas bemyndigande för Öfverstyrelsen att för en vaktstuga vid Wisby hospital
få använda detta öfverskott.
Uti särskildt infordradt och den 24 nästlidne Juli afgifvet utlåtande öfver Rikets
Ständers ofvanomförmälda begäran om undersökning, huruvida för det växande
antalet sinnessjuke ytterligare ett nytt hospital eller endast utvidgning af de redan
befintliga vore af nöden, har derjemte SerafimerOrdensGillet, — med åberopande af
den öfvertygelse Ordensgillet i dess nyss anmälda underdåniga skrifvelse rörande hospitalsväsendets
lörhandenvarande behof uttalat i fråga om sättet för åstadkommande
af en mera utsträckt hospitalsvård, eller att, så länge det växande behofvet af dylik
sjukvård kunde någorlunda tillgodoses genom utvidgning, inom vissa i sakens egen
natur liggande gränser, af nuvarande hospital, sådant vore både lämpligare och isynnerhet
vida mindre kostsamt, än att bygga och underhålla nya sådana inrättningar,
i enlighet hvarmed ock Ordensgillet sett sig föranlåtet göra framställning om utvidgning
af Wexiö och Upsala hospital, — underdånigst yttrat, att, om sistberörda
framställning vinner bifall, skola, med inberäkning af de 40 nya platser, som derigenom
vinnas, äfvensom af 25 nya sjukplatser, som äro under inredning å Stockholms
hospital, vid rikets nu befintliga hospitalsinrättningar inom ganska kort tid kunna
emottagas omkring 1,315 sinnessjuke, och derefter ytterligare vid pass 90, så snart
det beslutade nya hospitalet vid Göteborg hinner fullbordas och inredas, hvarförutom,
förmedelst efterhand inträdande afgång af det icke ringa antal oskadliga sinnessjuke,
som, ehuru obotliga, likväl på grund af äldre föreskrifter fått för lifstid å
hospitalen inlösas, en lifligare omsättning af hospitalspatienter, efter hvad Ordensgillet
äfven antydt, tillika skall blifva att emotse; vid hvilket förhållande och enär,
beträffande särskildt de, såsom framför andra i afseende på tillfälle till hospitalsvård
för sina sjuke vanlottade, i Rikets Ständers skrifvelse omförmälda provinserna
Wermland, Dalarne och Nerike, förekomme, att den alltjemt fortgående förbättringen
i kommunikationsanstalter gör förflyttning af sjuke från dessa provinser till någotdera
af de närmast belägna hospitalen vid Göteborg, Stockholm, Upsala eller
Hernösand icke synnerligen svårare eller kostsammare än om deras förflyttning verkställes
från en till annan af samma provinser, Ordensgillet ock finner grundade skäl
för närvarande saknas att på allmän bekostnad uppföra ännu ett nytt centralhospital,
eller att, för beredande af ökade tillfällen till sjukvård för sinnessvaga, vidtaga
andra åtgärder än dem Ordensgillet i sin underdåniga skrifvelse angående hospitalsvårdens
förhandenvarande behof föreslagit.
Genom den framställning om hospitalsvårdens förhandenvarande behof, jag
i det föregående med ledning af SerafimerOrdensGillets underdåniga skrifvelse i
ämnet lemnat, synes nödvändigheten af de för Hospitalsväsendet samt en förbättrad
och utvidgad Hospitalsvård begärda anslagen vara tillfyllest ådagalagd, och finner
jag mig deri ega giltig anledning att i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
60 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
jemte särskildt förklarande att Eders Kongl. Maj:t, i betraktande af de utaf
OrdensGillet med afseende på utrymmet vid Statens anstalter för sinnessjuka anförda
förhållanden, finner uppförande af ytterligare ett nytt hospital för beredande
af ökade tillfällen till sjukvård för sinnessvaga för närvarande icke vara af nöden,
i nåder täcktes af Rikets Ständer, till Hospitals-fondens förstärkning, för ett år äska:
dels ett förhöjdt kreditiv af R:dr
90,000
dels ock, för utredning och underhåll af det stigande antalet sjukplatser, ett
tillskott af
10,000;
äfvensom att Eders Kongl. Majit i nåder täcktes föreslå Rikets Ständer att,
till betäckande af en i Hospitals-fonden uppkommen brist,;bevilja ett anslag
af R:dr
50,000;
samt att för Hospitalerna i Wexiö, Upsala och Nyköping, till ofvanuppgifna
mål, anvisa följande belopp:
för Wexiö Hospital R:dr  3,500;
med rättighet för HospitalsÖfverstyrelsen att derjemte för Hospitalet, på sätt
hegardt blifvit, få använda öfverskottet, omkring 7,400 R: dr, å det vid nästlidne
riksdag för ifrågavarande Hospital beviljade byggnadsanslag;
för Upsala Hospital R:dr  6,900;
för Nyköpings Hospital, efter det begärda beloppets fördelning på två år. för
första året R:dr
10,000;
och att tillika, enligt gjord begäran, medgifva HospitalsÖfverstyrelsen att, för uppförande
af en portvakts-stuga vid Hospitalet i Wisby, få förfoga öfver besparingen,
omkring 2,700 R:dr, å ett vid sistförflutna riksmöte för samma Hospital beviljadt
anslag.
18:o
Medelst underdånig skrifvelse den 25 nästlidne Juli har Witterhets- Historie
och Antiquitets-Akademien redogjort för användandet af de medel, som vid närmast
föregående riksdag blifvit åt Akademien anvisade, och på samma gång underdånigst
framställt behofvet dels af fortfarande anslag för fullföljandet af redan började vetenskapliga
företag, dels af medel för anordningar, som blifva en nödvändig följd
af de under Akademiens vård ställda samlingarnes flyttning till det nya museet.
Anslag till af- Beträffande det anslag af 2,000 R:dr till aflöning åt en Antiquitetsintendent
isning och re- och 1,000 R:dr till hans resekostnader och expenser hvilket Rikets Ständer vid 1860
sekostnader för års riksdag anvisade att årligen utgå under då instundande statsregleringsperiod,
^Intendent tS~ oc^ h^ket anslag vid sistförflutna riksdag förnyades för åren 1864—1866 med den
ändring att beloppet till expenser höjdes till 1,500 R:dr R:mt, har Akademien förmält,
att sedan hon, på grund af Eders Kongl. Maj:ts den 29 December 1860 nå
digst
lemnade uppdrag, den 4 Juni 1861 till Antiquitets-Intendent under tre år antagit
och förordnat Adjunkten vid Wisby högre Elementar-Läröverk P. A. Säve,
hvilket förordnande förnyats den 12 Januari 1864, hade Säve årligen företagit resor,
hufvudsakligen i Östergötland, Westergötland och på Gotland samt om sina iakttagelser
och åtgöranden under dessa resor afgifvit utförliga, med talrika teckningar
upplysta årsberättelser, hvilkas utmärkta värde Akademien haft tillfälle uti afgifna
underdåniga skrifvelser inför Eders Kongl. Majit vitsorda, ej mindre än det nit Antiquitetsintendenten
derjemte under sina resor ådagalagt, att genom framställnin
-
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 61
gar hos vederbörande tjenstemän, presterskap och folkskolelärare samt upplysningar,
råd och varningar, meddelade åt jordegarne, väcka uppmärksamhet på fornlemningarnes
värde, lifva omsorgen att dem vårda och sålunda på öfvertygelsens
väg motarbeta det förstöringsbegär, som ensamt genom lagbud icke kan hämmas.
Ännu återstode dock vidsträckta delar af fäderneslandet att för samma ändamål
genomforska, och nödigt vore dessutom, att redan undersökta orter tidtals
finge emottaga förnyade besök af Antiquitetsintendenten, så framt det önskade målet
skall vinnas. Härtill hade Akademien i förut gjorda underdåniga framställningar
ansett minst tvenne personer vara behöflige. Men då Eders Kongl. Majit och Rikets
Ständer vid de två sistförflutna riksdagarne icke funnit skäl att anvisa medel
för mera än en sådan tjensteman, har Akademien trott sig vid detta tillfälle böra
inskränka sig till underdånig hemställan om nådig proposition till Rikets Ständer
att förnya det vid sista riksmötet beviljade anslaget för en Antiquitets-Intendent,
nemligen till årligt arvode 2,000 R:dr och till expenser 1,500 R:dr R:mt.
Efter det ett anslag af 1,500 R:dr R:mt blifvit vid de tre sednast förflutna Anslag för
riksdagarna anvisadt för uppsökande och aftecknande af runstenar samt dessa teck- uppsökande
ningars utgifvande, och Eders Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med Akademiens °ch aftecknanunderdåniga
tillstyrkande, behagat lemna dessa medel åt fornforskaren Richard Dybeck, lumT^essa’’
jemte ett årligt understöd af statsanslaget till resestipendier samt läroböckers och ttck„ingars utlärda
verks utgifvande, hade denne flitige forskare derigenom blifvit satt i tillfälle gifvande.
att, företrädesvis inom provinserna kring Mälaren, uppsöka och beskrifva fornlemningar,
bland hvilka åtskilliga, när sådant varit behöfligt och möjligt, af honom blifvit
iståndsatte mot särskildt beviljad kostnadsersättning af Akademiens medel. Främst
hade han egnat sin uppmärksamhet åt de besökta orternas runmonumenter, bland
hvilka många förut oanmärkta blifvit af honom uppsökta och aftecknade, andra af
äldre forskare beskrifna och afritade blifvit underkastade ny, behöflig granskning;
och hade Dybeck om dessa resor och undersökningar årligen afgifvit berättelse till
Akademien, hvarjemte han hvarje år till Akademien inlemnat förteckningar öfver
fornlemningarna i 10—12 socknar, samt från trycket utgifvit ett häfte »Runurkunder“,
innehållande omkring femtio runstensteckningar jemte text, af hvilket arbete 50
exemplar lemnats till Eders Kongl. Majits nådiga disposition.
Då emedlertid hvad sålunda af Dybeck blifvit närmare undersökt och i tryck
allmängjordt omfattade blott en jemnförelsevis ringa del af landets talrika, i mer
än ett hänseende värdefulla runminnesmärken, har, på det dessa forskningar måtte
kunna oafbrutet fortsättas, Akademien underdånigst anhållit, att nådig proposition
om fortfarande anslag) af 1,500 R:dr årligen för ifrågavarande ändamål måtte af
Eders Kongl. Majit till Rikets Ständer aflåtas.
Vidkommande anslag till upprättande af förteckningar och beskrifningar öfver ^m\ag till
Fäderneslandets fornlemningar, har Akakademien anfört, hurusom vid flera tillfällen upprättande a)
såväl Rikets Ständer som Akademien uttalat behofvet att erhålla, såvidt möjligt, förteckningar
fullständiga sådana förteckningar och beskrifningar, på det derigenom måtte blifva möj- ocfl beskrifmnligt
att särskilja, hvilka biana dessa fornlemningar egde den märkvärdighet, att de 'Jälrne. ilandets
ovilkorligen borde åt kommande tider bevaras, och, å andra sidan, hvilka vore af fornlemningar.
den beskaffenhet att deras undanrödjande på gällande skäl kunde medgifvas; att
dessutom uppenbart vore, det dylika med noggrannhet och sakkunskap upprättade
förteckningar skulle åt häfdeforskaren lemna högst vigtiga upplysningar rörande de
olika folkstammar, sorn i äldre tid bebott vårt land, och deras utbredning inom detsamma;
att det anslag af 2,000 R:dr årligen, som Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag
för detta ändamål beviljat, utgått först från och med 1864, under hvilket år
62 Bil. N:o 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Akademien häraf utbetalt 1,750 R:dr åt dels i landsorterna bildade fornminnesföreningar,
dels enskilda forskare, som af Akademien blifvit utsända; att värdefulla
förteckningar och beskrifningar redan inkommit från Nerike, Gestrikland, Skåne
och Halland, hvaremellertid andra, som under året ej..hunnit fullbordas, vore att
förvänta från Helsingland äfvensom från vissa trakter i Östergötland och Westergötland;
samt att under innevarande år nästan hela anslaget blifvit utbetaldt eller anvisadt
till fortsättande af dylika förteckningar inom de ofvannämnda landskapen och
i östra delen af Södermanland.
Ehuru den korta tid, hvarunder detta anslag utgått, icke ännu medgåfve att
framlägga mera omfattande resultat, har likväl, då saken vore af fullt erkänd vigt,
Akademien underdånigst hemställt, det Eders Kongl. Majit täcktes föreslå Rikets
Ständer, att ifrågavarande årliga anslag jemväl för instundande statsregleringsperiod
förlänga.
Anslag till tit- Genom det anslag af 6,000 R:dr R:mt, som Rikets Ständer vid 1858 års
^lan‘% % Resdag, för en gång, anvisade till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
öfverfornm- an(lra historiska märkvärdigheter i Statens Historiska Museum samt Svenska Sigill
ber och andra från Medeltiden blef Akademien satt i tillfälle att bekosta utgifvandet af det år
historiska 1862 utkomna planschverket “Svenska Sigiller från Medeltiden a lista häftet, 26 plan»tärkvdrdig-
0}ier med text in folio, upptagande teckningar och beskrifningar af de Svenska Sigill,
som finnas i behåll från äldsta tider intill slutet af 1200-talet. Samma anslagsbelopp
beviljades, äfvenledes för en gång, vid sistförflutna Riksdag; och med användande
deraf och en liten behållning från det föregående anslaget fortsättes ifrågavarande
Sigillarbete efter samma plan som förut, men i konstnärligt hänseende mera
tillfredsställande. Sexton planscher vore redan graverade, och Akademien hade anledning
förmoda, att de anslagna medlen skulle blifva tillräckliga att låta arbetet
fortgå till midten af 14:de århundradet, således lika långt som handlingarne blifvit
ryckta i Svenskt Diplomatarium, hvilken urkundsamling först då kunde anses
lemna forskaren fullständiga upplysningar, när honom bereddes tillfälle att vid sidan
af handlingarna granska de Sigill, som varit originaldokumenterna underhängda
och utgjorde en borgen lör deras trovärdighet. Till följd af denna utsträckning
ansåges det under arbete varande häftet komma att innehålla mer än dubbelt så
många planscher som det föregående.
Af svenska fornsaker m. m., som i Statens Historiska Museum förvaras, vore
en stor mängd redan aftecknade, men ritningarnes utgifvande hade i brist af lämpligt
artistiskt biträde ännu icke kunnat företagas, hvilket hinder dock numera kunde
anses hafva upphört, sedan den af Akademien anställde ritare genom Sigillarbetets
utförande förvärfvat god öfning och erkänd skicklighet att gravera på sten; hvarföre
tiden torde vara inne att företaga till utgifvande ett urval af de antiqvariska
ritningarne, så snart det påbörjade häftet af Sigillarbetet blifvit fulländadt.
Men som de på Akademiens ordinarie stat uppförda anslag härtill icke lemnade
tillgång, lika litet som till Sigillarbetets vidare fortsättning efter 1300-talets
midt, har Akademien, med uttalande af den vissa förhoppning, att dessa under flera
år förberedda arbeten, hvilka vore af stor vigt ej blott för forskaren i fäderneslandets
häfder, arkeologi och konsthistoria, utan äfven i allmänhet för studiet af
medeltidens kulturförhållanden, icke skulle behöfva af brist på medel lemnäs obegagnade,
underdånigst hemställt, det Eders Kongl. Majit måtte täckas föreslå Rikets
Ständer att äfven vid det nu instundande Riksmötet bevilja, för en gång, ett belopp
af 6,000 R:dr att för utgifvande af nämnda planschverk, i mån af behof, till Akademien
utbetalas.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7, om Statsverket 1865. 68
Akademien har vidare i underdånighet framställt de nya behof, som blifva Tillökning t
en följd af samlingarnes öfverflyttning, anordning och offentliga förevisning i det Statsanslaget
nya museet. Ae/S.) HistZ-ie
Med
den stora tillväxt, — yttrar Akademien —, sorn de under hennes in- och Åntiquiseende
ställda offentliga samlingarne i sednare tider vunnit dels genom inköp af tets-Åkade
många
betydliga enskilda samlingar, och dels genom gåfvor och inlösning af de mlen•
årligen i tilltagande mängd hembjudna jordfynden, vore det numera icke möjligt för
en person att hinna egna nödig vård åt alla delar af dessa samlingar, äfven om man
alltid skulle kunna påräkna att finna hos en och samme man förenade de olika insigter
och den olika fallenhet, som härtill erfordrades. Statens historiska museum och Kongl.
Myntkabinettet borde derför i en framtid erhålla hvar för sig en särskild föreståndare
och vid dennes sida åminstone en Amanuens, alla försedda med fast aflöning,
så tillräcklig, att de måtte kunna uteslutande egna tid och krafter åt sina befattningar,
enär det skulle åligga dem att icke blott ordna, föröka och vårda dessa
dyrbara samlingar, utan äfven att genom offentliga förevisningar och litterär verksamhet
göra dem fruktbara för den allmänna bildningen och för vetenskapen. •
Då det emellertid af flera skäl icke kunde komma i fråga att nu begära fasta
löner för flera nya tjenstebefattningar, hvilka icke ens alla skulle kunna på en gång
fyllas med fullt tjenliga personer, men å andra sidan behofvet af större arbetsbiträde
vid samlingarne och de i sednare tid betydligt ökade sekreteraregöromålen vore
oafvisligt, och då det vore af vigt, att yngre personer med anlag och nödig kunskapsbildning
måtte kunna fästas vid Akademien och samlingarne, funne Akademien
sig nödsakad hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst framställa nödvändigheten
af förhöjning i det på Akademiens stat uppförda anslaget till biträden åt Riksantiquarien
och till vaktbetjening.
Af detta anslag, utgörande för närvarande 2,900 R:dr R:mt, hvartill komme
den gamla vaktmästare-lönen 150 R:dr, som af innehafvaren uppbures direkte i
Statskontoret, eller tillsammans 3,050 R:dr, utginge nu bestämda årliga belopp till
en tillförordnad förste Amanuens
R:dr 1,600,
en vaktmästare
,, 500,
Summa R:dr 2,100,
och återstående 950 R:dr användes till arfvoden åt extra biträden och vaktbetjening.
För de ständigt växande samlingarnes ordnande och vård samt förevisande
i det, nya Museet skulle, enligt Akademiens framställning, erfordras flera vetenskapligt
bildade personers biträde; och för att kunna åt dessa bereda någorlunda försvarlig
uppmuntran, om ock icke jemförlig med den inkomst, som af sådana personer,
under förhanden varande förhållanden, torde erhållas genom inträde i elementarläroverken,
har Akademien ansett nödvändigt att på hennes stat må uppföras ett
ärligt belopp
för en förste Amanuens
R:dr 1,600,
för vetenskapligt bildade biträden
„ 3,000,
tillsmammans R:dr 4,600.
För närvarande hade Akademien endast en vaktmästare, som jemte den gamla
lönen 150 R:dr åtnjöte i fyllnad på Akademiens stat 350 R:dr, eller tillsammans 500
R:dr R:mt. Denne vaktmästare, hvars åliggande vore att bestrida den dagliga uppassningen
i embetsrummen, eldning och städning, brefbäring budskickningar, kallelse
till Akademiens sammanträden och uppassning vid desamma, afhemtning af inkommande
sändningar m. m., vore fortfarande för dessa, åligganden oumbärlig. Hittills
hade han derjemte en dag i veckan biträdt med tillsyn i museirummen under
64 Bil. N:o 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. Nio 1 om Statsverket 1865.
samlingarnes offentliga förevisande; hvilket under nuvarande förhållanden kunnat
verkställas af en person, med stundom anlitadt tillfälligt biträde. Men när det Historiska
museet och Myntkabinettet, som komme att upptaga hela bottenvåningen i
det nya huset, skulle oftare hållas öppet för en utan tvifvel betydligt större publik
än hittills, erfordrades för samlingarnes bevakande minst sex personer, med
anvisad plats i lokalens särskilda hufvudafdelningar, jemte en förman, sorn borde
öfver dem hafva uppsigt och sjelf lemna biträde, der sådant påkallades. Endast
den sistnämnde ansåge Akademien böra uppföras på ordinarie stat. De öfriga sex
kunde här, såsom flerestädes vid utländska museer, vara extraordinära biträden, antagne
att tjenstgöra endast under förevisningstimmarne och besörja nödiga anordningar
före och efter publikens besök, t. ex. de dyrbaraste sakernas fram- och undansättande
m. m. För en sådan extra vaktmästare, sorn måste vara en pålitlig
person, försedd med egna, snygga kläder, kunde icke beräknas mindre aflöning än
1 R:dr 50 öre för hvarje förevisningsdag. Om man antoge, att museet hölles öppet
för allmänheten två gånger i veckan, skulle således för 6 extra vaktmästare erfordras
18 R:dr i veckan, alltså för året 936 R:dr.
Till vaktbetjeningens aflöning behöfdes sålunda:
En vaktmästare för den dagliga tjenstgöringen
R:dr 500.
En vaktmästare såsom förman för den extra betjeningen vid förevis
ningarne
» 500.
Sex extra vaktmästare
„ 936.
tillsammans R:dr 1,936.
På grund häraf har Akademien underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes af Rikets Ständer begära att, i stället för det nuvarande anslaget till Riksantiqvariens
biträden och vaktbetjening, 3,050 R:dr, måtte på Akademiens stat uppföras:
för
vetenskapligt bildade personers biträde vid samlingarna och sekre
terare-göromålen
R:dr 4,600.
för vaktbetjening  ,, 1,936.
tillsammans R:dr 6,536.
Anslag till un- Slutligen har Akademien velat till Eders Kongl. Majrts nådiga pröfning hän
derhållafWis-
skjuta, huruvida icke från statens sida någon åtgärd borde vidtagas för att skydda
by stads forn- och åt efterverlden, så vidt möjligt, bevara Wisby stads ruiner, utgörande ansenliga
lemmngar. och praktfulla lemningar dels af åtskilliga kyrkor, dels af den gamla icke mindre
märkvärdiga ringmuren, som omslöte staden. Dessa ruiner voro onekligen de vackraste
och i konsthistoriskt hänseende märkligaste, som inom de nordiska länderna
förefunnes, och hade derföre med rätta bland in- och utländska konstkännare ådra
fit
sig största uppmärksamhet. Det vore dock väl bekant, att flere bland dessa dyrara
qvarlefvor af medeltidens byggnadskonst, ehuru i sednare tid bättre vårdade
än förut, befunnes i sådant skick, att de torde nedstörta, om ej snar hjelp mellankomme,
och flerestädes behöfde frigöras från anslutande byggnader, till en del af
osnyggaste art, och stängsel, hvilka icke blott bortskymde, utan äfven skadade de
svaga murarne.
Under sistförflutna året hade Akademien åt extra ordinarie Arkitekten vid
Öfverlntendentsembetet F. G. A. Dahl uppdragit att, efter noggrann besigtning
på stället, uppgöra en plan till de åtgärder, som kunde anses nödiga och tjenliga
att förekomma ruinernas vidare förfall och afhjelpa ofvan anförda olägenheter. Denna
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
plan, som under benämning: “Anteckningar om Wisby fornlemningar“ den 2 November
1864 af Dahl blifvit afgifven, hade af Akademien meddelats Hospitals-Direktionen
i Wisby, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts den 27 Februari 1863 lemnade
nådiga föreskrift, skall under Akademiens öfverinseende hafva, närmaste vården om
Wisby ruiner; och hade bemälda Direktion infordrat Antiqvitets-Imendenten Säves
yttrande om de åtgärder, som kunde anses till en början mest nödvändiga.
För utförandet af dessa arbeten funnes icke någon annan tillgång än ett anslag
af 462 R:dr R:mt,, om hvars användande för ringmurens understödjande Eders
Kongl. Maj:t den 19 sistlidne Maj meddelat nådig föreskrift, samt den lilla behåll
ningen af influtna hyresmedel för Hospitalstomter, uppgående vid 1864 års slut till
3,583 R:dr 39 öre R:mt. Då dessa medel, hvilka torde böra besparas för tillfälliga
utgifter för ruinvården, vore otillräckliga att gifva verkställighet åt den af Arkitekten
Dahl uppgjorda planen, och då för utförandet af de i denna plan föreslagna arbeten
erfordrades att ledningen deraf uppdroges åt någon på stället boende insigtsfull
person, mot lämplig ersättning för möda och omtanka, måste hela företaget öfvergifvas,
om icke offentligt understöd för detta ändamål kunde vinnas. En vid sistförflutna
Riksdag i sådant hänseende väckt enskild motion vann icke framgång, hufvudsakligen
på grund af bristande utredning af ärendet; men sedan numera en plan,
utvisande hvad som lämpligen kunde och borde göras, blifvit framlagd, hyste Akademien
den förhoppning att frågan skulle af Rikets Ständer med lifligare sympathi
omfattas; hemställande Akademien underdånigst, det Eders Kongl. Maj:t behagade
aflåta nådig proposition om ett extra anslag af 1,500 R:dr årligen under instundande
statsregleringsperiod, att i öfverensstämmelse med förenämnda plan och under
ledning af någon dertill utsedd lämplig person användas.
I sammanhang härmed får jag jemväl i underdånighet anmäla en af Stadsfullmäktige
i Wisby gjord framtällning, att Eders Kongl. Maj:t måtte täckas föreslå
Rikets Ständer att, för iordningställande och underhåll af ringmuren och kyrkoruinerna
i nämnda stad, bevilja ett statsanslag af 5,000 Ridt årligen under nästkommande
statsregleringsperiod.
Vid öfverlemnandet af denna framställning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gottlands län derå tillstyrkt nådigt bifall; hvarefter Vitterhets-, Historie-
och Antiqvitets-Akademien, deröfver hörd, bland annat yttrat, att det förfallna
skick, hvari största delen af ifrågavarande ruiner befunne sig, gjorde det öriskligt,
att åtgärder till förekommande af deras vidare förstöring måtte kunna skyndsamt utföras;
hvilket ändamål onekligen säkrare skulle vinnas, ifall Eders Kongl. Majit funné
skäligt att föreslå och Rikets Ständer att anvisa det högre belopp, Stadsfullmäktige
begärt, än om anslaget skulle stadna vid den lägre summa, Akademien i dess ofvan
anförda underdåniga skrifvelse ifrågasatt.
Lika med Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien anser jag det önskvärdt,
att den för fornforskningen gagnande verksamhet, som Rikets Ständer framkallat
genom anslag till en Antiqvitets-Intendent. må kunna fortgå på den en gång
beträdda banan; och då erfarenheten alltmera ådagalagt det fortfarande behofvet af
denna befattning samt vidsträcktheten af de arbeten och undersökningar, hvilka dertill
kunna hänföras, tvekar jag icke att i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Majit täcktes föreslå Rikets Ständer att bevilja:
till aflöning och resekostnadsersättning för en Antiqvitets-Intendent R:dr 3,500.
samt att desea belopp må å ordinarie stat uppföras.
Med åberopande af de skäl, Akademien anfört, hemställer jag jemväl underBih.
till B. St. Brot. 1865. l:a Sami. l:a Afd. 9
Anslag för
Akademien för
de Fria konsterna.
61) Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1 om Statsverket 1865.
dånigst, att Eders Kongl. Mnj:t täcktes, på sätt Akademien föreslagit, uti aflåtande
nådig proposition af Rikets Ständer för år 1867 äska följaude anslag:
för uppsökande och aftecknande af runstenar samt dessa teckningars ut
gifvande
R:dr 1,500.
för undersökning af fornlemningar samt upprättande af förteckningar och
beskrifningar öfver sådana  » 2,000.
och till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra historiska
märkvärdigheter i statens Historiska Museum samt Svenska sigill från
medeltiden  n 2,000.
sistnämnda belopp att i mån af behof till Akademien utbetalas.
Vidkommande de nya behof, som blifva en följd af de under Akademiens
vård ställda samlingarnes öfverflyttning, anordning och offentliga förevisning i det
nya Museet, anser jag dessa behof förtjena billigt afseende. Hvad särskildt angår
vetenskapligt bildade biträden åt Riks-Antiquarien, erkänner jag vigten deraf, att
yngre personer med kunskaper må kunna lästas vid Akademien och samlingarne,
för att icke blott göra dessa sednare lättare tillgängliga för den större allmänheten
utan äfven fruktbärande för vetenskapen. Emellertid och intill dess erfarenheten
hunnit närmare angifva det antal af sådana biträden, som mindre för en tillfällig
tjenstgöring än för en mera regelbunden verksamhet och med en deri mot svarande utsigt
om skälig godtgörelse, lämpligen kunna användas, torde det ifrågaställa anslaget
för nämnda biträden, åtminstone för närvarande, kunna sättas något lägre än
Akademien föreslagit. I öfrigt, och med anledning af Akademiens framställning, tillstyrker
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer begära,
att utöfver det nuvarande anslaget till Riks-Antiquariens biträden och vaktbetjening,
må på Akademiens stat uppföras:
för vetenskapligt bildade biträden
R:dr 1,500.
för vaktbetjening
n 1,936.
Hvad slutligen angår den väckta frågan om anslag för bevarande af Wisby
stads fornlemningar, så, och enär dessa obestridligen äro i konsthistoriskt hänseende
att räkna bland märkligaste inom de nordiska länderna och af sådan anledning deras
vårdande är en angelägenhet, som rörer det allmänna, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit täcktes i nåder föreslå Rikets Ständer att för ifrågavarande
fornlemningars upphjelpande bevilja ett anslag för år 1867 af 1,500 R:dr,
att till Hospitals-direktionen i Wisby utbetalas.
19:o.
Uti skrifvelse den 25 sistlidne Februari har Akademien för de fria konsterna
underdånigst anhållit, det Eders Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer äska förhöjning
uti det Akademien hittills beviljade statsanslag, enär sådant befunnits alltmera
af nöden, dels med anledning af det särdeles ofördelaktiga förhållande, att det
nuvarande anslaget till följd af tidsomständigheter, som icke af Akademien varit beroende,
ej längre motsvarade inrättningens verkliga behof, dels på grund af en
trängande nödvändighet för Akademien att, om än i ringa mån, följa den storartade
utveckling, som konstbildningen i främmande länder på sednare tider vunnit, samt
att utvidga och komplettera sina läroanstalter, dels ock med hänsyn till ringheten
af det belopp, hvarmed, enligt nåd. Brefvet den 13 Maj sistförflutna år, Akademiens
inkomster blifvit tillökta för beredande åt qvinnor nf tillfälle till kostnadsfri undervisning
vid Akademiens läroverk.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 67
I afseende å det första af dessa skäl liar Akademien velat i underdånighet
erinra, att, då hon medelst underdånig skrifvelse den 23 Februari 1856 först väckte
fråga om en förhöjning i 1841 års då ännu för henne gällande stat, förslaget till
den nya staten blifvit upprättadt med noggrann inskränkning till de nödvändigaste
behofven samt beräknadt med hänseende till då gångbara varupriser och lefnadskostnader;
men att emellertid, sedan berörda förslag på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
framställning blifvit af Rikets Ständer bifallet och i öfverensstämmelse dermed stat
utfärdad den 14 Maj 1858, under de två år, som förflutit mellan tillkomsten af Akademiens
förslag och utfärdandet af den nya staten, inträffat sådana rubbningar i
alla penningeförhållanden, som å varupriser och lefnadsbehof verkat en hastig och
högst betydlig stegring, utan att denna sedermera i väsendtlig mån återgått; hvilken
oförutsedda omständighet ock haft till följd, att den nya staten genast visat sig
otillräcklig, så att Akademien utan sitt förvållande nu funne sig, synnerligen med
afseende å löningsvilkoren för embets-, lärare- och tjenstepersonalen, stå på ungefär
samma punkt i ekonomiskt hänseende som 1856. En blick på 1858 års stat,
deruti, med undantag för de hela året tjenstgörande lärarne i den lägre teckningsskolan,
den öfriga lärare-personalen är uppförd till aflöningar med 800 ända ned
till 400 R:dr R:mt, torde, — yttrar Akademien, — tillräckligen tala för lämpligheten
af en förhöjning, särdeles om dervid anställes jemförelse med staterna för andra
Akademier och i allmänhet vilkoren för rikets öfriga löntagare, samt tillika tages i
betraktande, att det är Konst-Akademiens och således jemväl det allmännas välförstådda
intresse, att de hos Akademien tjenstgörande embetsmännen och lärarne utväljas
bland de skickligaste inhemska konstnärer, af hvilka det icke i all framtid
kan förväntas, att de af nit tor saken skola underkasta sig de uppoffringar, som deras
åtnjutna iöningsvilkor dem ålägga. Icke heller vore att påräkna, det de flere
Svenska konstnärer af utmärkelse, hvilka föredragit att bofästa sig i främmande
land, skola förmå sig att till fosterbygden återvända, så länge de i Eders Kongl.
Maj:ts tjenst icke vore tillförsäkrade ens sådana löneinkomster, som blifvit lägsta
graden af Statens öfriga tjenstemän förunnade. På grund häraf har Akademien
uti nedan oförmälda stat föreslagit en allmän löne- och arvodesförhöjning af omkring
50 procent.
Det andra af förenämnda skäl, som hemtats från nödvändigheten af läroanstalternas
utvidgning och kompletterande, har från Akademiens sida föranledt följande
underdåniga anmälan.
Då för nära åtta år tillbaka beslut inom Akademien fattades, att öfningarne
i de högre teckningsskolorna skulle så förändras, att deruti komme att ingå jemväl
undervisning i målarekonstens teknik, hvarom kunskapen dittills blifvit på ett högst
ofullständigt sätt meddelad, verkställdes detta beslut sålunda, att de tre sommarmånaderna,
under hvilka nämnda högre skolor voro mycket svagt besökta, egnades åt
den ifrågavarande undervisningen. Men då Akademien ansåg nödigt att under
denna tid fördubbla lärotimmarne, och det för Professorerna å stat anvisade månadsarvodet
266 R:dr 67 öre således blef otillräckligt, träffade Akademien med dem
den öfverenskommelse, som blott genom deras välvilja och nit för saken blef möjlig,
att medelst ett tillskott af endast 150 R:dr, eller tillsammans 416 R:dr 67 öre i
månaden, hålla dem skadeslösa för den öfverskjutande tid, hvilken de på sådant
sätt i Akademiens tjenst måste använda. Derjemte, och då vissa egenheter i Akademie-byggnadens
läge gjorde omöjligt att derinom, äfven under användande af stor
kostnad, inreda en större målare-atelier med tjenlig belysning, hade Akademien
blifvit nödsakad att utomhus hyra en för ändamålet användbar dylik lägenhet.
68 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
Dessa tillökta kostnader, som uppgått till omkring 1,200 R:dr årligen, hade hittills
utgått af Akademiens enskilda medel, hufvudsakligen bestående i afkastning af uthyrda
lägenheter i dess egendom. Den sålunda tillvägabragta läroanstalten hade
alltsedan fortgått; och ehuru den endast på försök inrättats med de inskränkta
tillgångar, som stått Akademien till buds, hade den icke desto mindre visat sig ega
ett så fördelaktigt inflytande på studierna och numera utgöra en så väsendtlig del
af Akademiens verksamhet, att dess upprätthållande och ordnande vore af största
vigt. De brister, som densamma i dess nuvarande provisoriska skick måste vidkännas,
låge dels i den korta tiden af tre månader om året för undervisningens meddelande,
dels i omöjligheten för Akademien att med egna tillgångar åt lärjungarne
bereda utrymme och tillfälle till sjelfstudier mellan lärotimmarna, hvartill komme
att dessa tillgångar måste betydligen förminskas, enär läroverkets utvidgning och
beqvämlighet kräfde allt större utrymme och nu uthyrda lägenheter i Akademihuset
dertill borde tagas i bruk, hvaraf åter, bland annat, motsvarande nedsättning af hyresinkomster
blefve en följd.
Utom berörda hufvudsakliga förändringar i Akademiens läroverk tarfvade
äfven åtskilliga andra delar deraf att utvidgas och göras fullständigare, på sätt här
nedan och i enlighet med Akademiens andragande skall i underdånighet anföras.
Beträffande nu vidare det sista af ofvan angifna skäl, hvilket hade afseende
å den nyligen inrättade qvinliga afdelningen utaf Akademiens läroverk, har Akademien
åberopat, hurusom hon, uti underdånigt utlåtande den 18 April sistlidna almed
förslag till denna läroanstalts ordnande, redan fastat Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet derå, att den till åstadkommande af kostnadsfri konstundervisning
för lärjungar vid nämnda läroverk anvisade tillökningen i Akademiens stat
af 4,000 R:dr vore otillräcklig för inrättande af en fullständig konstskola, hvarför
Akademien i berörda, af Eders Kongl. Maj:t den 13 delpåföljda Maj nådigst gillade
förslag endast efter en inskränktare undervisningsplan kunnat ordna den nya
skolan, som öppnades den 1 September samma år och sedermera varit i gång med
ett antal af 24 lärjungar. Alldenstund samma läroanstalt, detta oaktadt, hittills visat
sig motsvara sitt ändamål, men Akademien ännu icke hunnit förvärfva tillräcklig
erfarenhet om skolans gång och den framtida utsträckning densamma tilläfventyrs
borde erhålla, har Akademipn, som saknade anledning att för närvarande föreslå
något betydligare utvidgande deraf, nn velat inskränka sig till en underdånig hemställan
om införande derstädes af en mera omfattande undervisning i antik-ritning
och målning, en ny lärokurs i linear-ritning och perspektiv, om förhöjning af professorers,
iärares och betjentes arfvoden i förhållande till hvad för dem vid den
manliga afdelningen blifvit föreslaget, och om medel till bestridande af nödiga högre
kostnader för atelier-hyra och materiel.
För att i ett sammanhang och i ella enskildheter kunna framställa de förhöjningar
i Akademiens stat, hvarom fråga nu blifvit i underdånighet väckt, har Akademien
framlagt följande:
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 69
Underdåniga förslag till ny stat för Akademien för de fria konsterna
-
Akademiens ständige Preses, Öfverintendenten, utan särskild
aflöning för denna befattning.
1 Sekreterare, tillika Bibliothekarie, lön
1 Amanuens till biträde åt Sekreteraren och tjenstgöring i
Bibliotheket, lön
1 Skattmästare, arvode
Konstnärer,
hvilka äro skyldige att bilda elever och vara i Stockholm
bosatte samt i tillfälle att i Akademiens verksamhet och
öfverläggningar deltaga:
1 Statybildhuggare,
1 Historie-målare,
1
1
1
1
Porträttmålare,
Miniatyrmålare,
Medaljör,
Kopparstickare,
lön
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Anmärkning. Under denna anslagstitel upptager nu gällande
| stat jemväl en Landskapsmålare med en lön af450R:dr;
men som denna lön, till följd af nåd. Brefvet den 8
Mars 18(51, blifvit anvisad till arvode åt en lärare i landskapsteckning
och målning, varder densamma här utesluten
och införd bland lärare-arvodena.
Akademiens läroverk.
1 Direktör, arvode
l:o den manliga Afdelningen.
4 Professorer för figurteckning oell målning, tillsammans
tjenstgörande 15 månader (förr endast 12 månader) om
året, på sätt Akademiens skolreglemente närmare bestämmer,
arvoden
1 Professor i byggnadskonsten, för 6 månaders tjenstgöring,
arvode  i.
1 Professor i landskapsmålning och teckning, för 6 månaders
tjenstgöring, d:o
1 Professor i målare-anatomi, för lika tjenstgöring d:o
1 Lärare i den förberedande byggnads skolan, lika tjenstgöring
d:o
*
1 Ejelplärare i samma skola, lika tjenstgöring, d:o
1 Lärare i den praktiska byggnadsskolan, lika tjenstgöring, d:o
Den nu gällande
staten
af d. 14 Maj
1858.
Transport
R:dr '
800
400
300
750
750
450
450
450
450
800
3,200
800
450
450
500
400
500
11,900
Den föreslagna
tillökade
staten.
R:dr
1,200
800
450
750
750
450
450
450
450
öre
1,500
5,400
1,200
800
600
750
600
750
17,3501
70
Bil. N:o 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Transport
1 Lärare i den högre ornamentskolan, lika tjenstgöring, arvode
1 Lärare i geometri- och perspektivskolan, lika tjenstgöring, d:o
1 Hjelplärare i antikskolan, lika tjenstgöring, d:o
2 Lärare i den elementära teckning sskolan, 11 månaders tjenst
göring,
arvoden
1 Hjelplärare i samma skola, 11 månaders tjenstgöring, arvode
Anslag till Emeriti-löner, för Professorer och Lärare, hvilka
äro konstnärer och på grund af ålderdom eller sjuklighet
från sina befattningar nödgas afgå
Arvode för föreläsningar i konstens historia och litteratur ....
Belöning smedalj er och stipendier för elever, som genom flit
och skicklighet sig i Akademiens särskilda skolor utmärka
Utrikes rese-pensioner, af hvilket anslag, enligt Kongl. Brefvet
den 9 Mars 1819, det, som under ett år ej utgår, besparas
till ett annat år, oeh för ändamålet oförryckt tillhandahålles
För betjening och expenser:
1 Vaktmästare, lön
Karl- och qvinnomodeller i de högre teckningsskolorna
Beklädnad för betjeningen •••
Lysningskostnad, undervisningsmateriel, atelier-hyra, skrif
och
ritmaterialier, expenser och diverse utgifter
Samlingarnes förökande
Summa R:mt R:dr
2:o Den qvinliga Afdelningen.
4 Professorer för figurteckning och målning, tillsammans tjenstgörande
10 månader (förr endast 6 månaeer) om året,
på sätt skolreglementet närmare bestämmer, arvoden ....
1 Professor i landskap steckning och målning, för 4 månaders
tjenstgöring, arvode
1 Professor i målare-anatomi, för 3 månaders tjenstgöring, d:o
1 Hjelplärare i antikskolan, 4 månaders tjenstgöring, d:o
1 Lärare i linearteckning och perspektiv, 3 månaders tjenstgöring,
d:o...
Den nu gäl-  lande staten
af d. 13 Ma
1858.
Den före-  slagna till-  ökade staten
R:dr
öre
R:dr
|öre
11,900
450
450
17,350
750
750
750
—
—
—
2,400
—
3,600
900
—
1,350
1,200
450
—
1,800
750
—
900
—
900
—
8,000
8,000
—
600
950
300
900
1,800
300
—
1,500
2,000
—
3,800
2,200
—
32,000
Nu gällande
stat enligt
nådiga Bref-  vet den 13
Maj 1864.
1,730
—
2,420
300
400
20.
. _
300
—
-
400
—
—
0
45,000
Transport | 2,230 — 3,92o| —
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd■ Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 71
Nu gällande
stat enligt
nådiga Bref-  vet den 13
Maj 1864.
Den före-  slagna till-  ökade staten.
R:dr
öre
R:dr
öre
Transport
1 Vaktmästare med skyldighet att jemväl biträda med yttre
vaktmästaregöromål, arvode
Belöningar
Lysning skostnad, undervisningsmateriel, atélier-hyra, expenser
och diverse utgifter
för lefvande modeller
Anmärkes: Enligt nådiga Brefvet den 13 Maj 1864 utgår
för närvarande ett belopp af 400 R:dr såsom hyresersätt-  ning till Akademiens enskilda kassa, men komme att upp-  höra i händelse den kostnad, som Akademien af egna
medel bestrider för sin målareskola, blifver, på sätt ofvan
föreslagits, å Akademiens statsanslag uppförd
2,230
300
75
495
500
400
—
3,920
500
100
1,900
580
—
Summa R:dr R:mt
4,000
—
7,000
—
Summa summarum
36,000
—
52,000
—
Vid en jemförelse af de båda sist utförda summorna, uti hvilka icke funnes
upptaget det belopp af 6,000 R:dr R:mt årligen, som enligt Kongl. Brefvet den 20
Mars 1858 blifvit af Rikets Ständer särskildt anvisadt till inköp af skicklige inhemske
konstnärers arbeten och hvilket vid sednaste riksdag förändrats till reservationsanslag,
utvisade skilnaden, Sexton tusen Riksdaler Riksmynt, den nu ifrågaställa
tillökningen i Akademiens närvarande anslag, och hvaraf belöpte sig på den äldre
institutionen 13,000 R:dr och på läroverkets nyss tillkomna qvinliga afdelning 3.000
Riksdaler.
Utöfver den allmänna löneförhöjning af omkring 50 procent, som i ofvan föreslagna
stat och på angifna skäl blifvit utförd, förekomme å vissa poster en ytterligare
höjning, för hvilken, äfvensom för särskilda omständigheter vid andra poster,
Akademien ansett sig böra närmare redogöra och dervid anfört:
att Sekreteraren, utom det för honom upptagna inkomstbelopp, åtnjöte fördelen
af boställsrum ;
att, till följd deraf att Bibliotheket i sednare tider blifvit alltmera besökt, så
att tiden för dess begagnande måst utsträckas, Akademien funnit billigt att för
Amanuensen, hvilken tjenstgjorde då detsamma för allmänheten hölles öppet, föreslå,
utom procentförhöjningen, en extra tillökning af 200 R:dr;
att för Direktören, hvilken, sedan Akademiens läroverk ökats med en landskapsskola,
en målareskola och en afdelning för qvinliga lärjungar, fått sina göromål
i betydlig grad utsträckta, Akademien likaledes funnit en extra arvodesförhöjning
af 300 Riksdaler vara af rättvisa och billighet påkallad, och oafsedt att äfven
han vore i följd af Akademiens stadgar i åtnjutande af boställsrum;
att, vid beräkningen af arvoden för professorerna i figurteckning och målning
72 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Prop N:o 1 om Statsverket 1865.
Akademien icke kunnat undgå att fästa skäligt afseende å olikheten af tjenstgöringens
beskaffenhet dem emellan, enär två af dem endast undervisade i modell- och
antikskolan, hvilket skedde om aftnarne, då deras enskilda sysselsättningar vore slutade,
men de öfriga två förnämligast tjenstgjorde i målareskolan, hvilken blott vid
dagsljus fortginge och hvarvid den bästa delen af deras arbetstid såsom konstnärer
för dem förspilldes. Deras aflöning hade derför blifvit reglerad på följande sätt:
för 2 professorer i modell- och antikskolan, tjenstgörande hvardera 3 månader,
2 timmar hvarje söcknedag, å 400 Kalr per månad R:mt R:dr 2,400: —
för de 2 andra professorerna, tjenstgörande i samma skola, hvardera
1J månad, på lika sätt, å 400 R:dr per månad R:dr 1,200: —
samt för deras tjenstgöring i målareskolan, hvardera 3
månader, men endast en timme hvarje söcknedag,
k 300 R:dr per månad
R:dr 1,800: — 3 000-
Summa R:dr 5,400: —
hvaraf inhemta des, att de två förstnämnde professorerne skulle årligen åtnjuta i arvode
1,200 R:dr och de två sednare med lika arbetstid 1,500 R:dr. De ifrågavarande
professorernes tjenstgöring inskränkte sig för öfrigt icke endast till de utsatta lärotimmarna,
utan påkallades deras närvaro i Akademien dessemellan ganska ofta af
de flitigare eleverna, då desse i sitt arbete behöfde ledning och råd; hvarjemte
Akademiens verksamhet utom läroanstalterna icke mindre toge deras tid i anspråk
för sammanträden, komité-arbete, ordnande af expositioner o. d., hvarmed de såsom
embetsmän vida mera än Akademiens öfrige medlemmar vore besvärade;
att den lärare, sorn för närvarande förestode landskapsskolan, under två år
enligt frivilligt erbjudande och utan ersättning derstädes besörjt undervisning, när
han, genom Kongl. Brefvet den 8 Mars 1861, förordnades till lärare i samma skola
med den då efter siste innehafvarens död ledigvordna landskapsmålarelönen 450 R:dr
till arvode; hvarefter han enligt Kongl. Brefvet den 13 Maj 1864blifvit anställd med
enahanda befattning vid fruntimmers-afdelningen och med ett arvode af 300 R:dr.
Det vore af sig sjelf klart, att vedergällning till så ringa belopp endast af bristande
tillgång varit föranledd och icke kunde motsvara betydenheten af den ifrågavarande
lärogrenen, hvarför också den reglering af Akademiens läroanstalter, som inginge i
förevarande underdåniga framställning, vore ofullständig och orättvis, om icke å detta
förhållande fastades behörigt afseende; och hade Akademien fördenskull funnit sig
böra föreslå, att lärareplatsen i landskapsskolan förändrades till en professorsplats
för landskapsteckning och målning, samt att arvodet för samma undervisning vid
den manliga läroverksafdelningen måtte höjas till 800 R:dr, hvartill torde vara desto
större skäl, som undervisningen egde rum vid dagsljus och delvis i fria luften med
studier efter naturen;
att för åtskilliga bland lärarne i Akademiens förberedande skolor ett mindre
belopp blifvit tillgodofördt för utsträckt tjenstgöringstid, hvarjemte en ny hjelplärarehefattning
föreslagits i ändamål att lemna handledning åt de elever, sorn på förmiddagarne
sysselsatte sig med antik-ritning:
att anslaget till emeriti-löner ansetts böra höjas i förhållande till lärarearvodena;
att,
om än vaktmästarelönen blifvit utförd till något högre belopp än för motsvarande
betjening i andra allmänna verk vore vanligt, den likväl ingalunda kunde
anses för hög, enär till vaktmästarens i öfrigt mycket trägna befattning jemväl hörde
renhållning, städning och eldning af Akademiens embetsrum och lärosalar, till antalet
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
73
30 och deribland flere mycket stora, samt han således vore alldeles urståndsatt att
på annat sätt till sin bergning bidraga;
att i den mer än fördubblade posten lysningskostnad m. m. äfven inberäknats
1,800 R:dr hyra för atelier med tillbehör, hvilken, på sätt ofvan blifvit anfördt, icke
kunnat inom Akademiens hus åstadkommas, utan för närvarande hyrdes med en af
Akademiens enskilda medel bestridd kostnad af 700 R:dr för 3 månader hvarje år;
att den för professorerne i figurteckning och målning uti den qvinliga afdelningen
af Akademiens läroverk utförda posten af 2,420 R:dr på följande sätt fördelats:
för 2 professorer i modell- och antikskolan, tjenstgörande hvardera 2 månader,
4 dagar i veckan och 2 timmar hvarje dag, å 270 R:dr
per månad
R:dr 1,080: —
för 2 professorer i samma skola, hvardera en månad
på lika sätt, å 270 R:dr i månaden
R:dr 540: —
samt i målareskolan hvardera 2 månader, 4 dagar i
veckan, men endast en timma hvarje dag, å20OR:dr
per månad
800: — ^
Summa R:dr 2,420: —
att två nya lärarebefattningar vid samma afdelning blifvit föreslagna, nemligen
en för handledning af de lärjungar, som på förmiddagen idkade teckning efter antiken,
och en annan för linearteckning och perspektiv; den sednare med hänseende
dertill, att då en större, måhända största, delen af de qvinliga eleverna egnade sig
åt teckningslärare-kallet, det måtte beredas dem tillfälle att inhemta de kunskaper,
som vöre nödiga för att, enligt 76 § i Stadgan för Elementar-läroverken den 29
Januari 1859, vinna kompetens att söka teckningslärarebefattningar derstädes; samt
slutligen
att i posten lysningskostnad m. m. för den qvinliga afdelningen inberäknats
hyra för en atelier med 1,200 R:dr.
Då jag erkänner giltigheten af de skäl, hvilka till stödjför ifrågavarande framställning
blifvit anförda, såväl med afseende å billigheten af en löneförbättring för
Akademiens lärare- och tjenstemannapersonal samt vaktbetjente, som ock med hänseende
till behofvet af ökade medel för befrämjandet af Akademiens tidsenliga utveckling
och verksamhet, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i
Nåder föreslå Rikets Ständer att uti det för Akademien för de fria konsterna nu utgående
årliga anslag bevilja en tillökning af 16,000 R:dr R:mt.
20:o.
Enär för den vigtiga del af Musikaliska Akademiens verksamhet, som innefattas
i vården om det under Akademien ställda läroverk, ännu äro gällande de bestämmelser,
som härom i Eders Kongl. Maj:ts för Akademien den 18 November 1856
utfärdade Nådiga Stadgar förekomma, har bemälda Akademi, som ansett tidpunkten
för en förändrad reglering af nämnda läroverk numera vara inne och förslag härtill
fördenskull utarbetat, uti underdånig skrifvelse den 19 sistlidne Maj till Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning öfverlemnat ej mindre detta förslag, under benämning “Reglemente
för Kongl. Musikaliska Akademiens Konservatorium«, än äfven efterföljande, i
sammanhang dermed uppgjorda, förslag till
Anslag för
Musikaliska
Akademien
m. m.
Bih. till R. St. Prot. 1865. l:a Sami. l:a Afd.
10
74 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:t& Nid. Prop. N:q 1 om Statsverket 1865.
Stat för Kongl, Musikaliska Akademien, dess Läroverk och Embetsman t
Nuvarande
belopp.
Föreslagen
tillökning.
Blifvande
stat.
Ordinarie löner m. m.
! ■
1
Lärare
i Harmonilära
1,500
I' 1
-rr-
i 1,500
„ Instrumentation, partiturläsning och komposition
1,200
1,200
—
— —
1,200
» Musikens Historia och Estetik
— —
1,200
» Pianospelning
2,000
—
— —
2,000
b Orgeispelning
1,800
—
200
2,000
T> Elementar- och kyrkosång samt körsång
1,500
—
1.500
1.500
b Solosång  :
1,500
» Violinspelning
1,500
— —
1,500
1,200
: „ Violoncells- och kontrabas-spelning
1,200| —
— —
w Exekution å blåsinstrumenter af trä
1,200! —
— —
1,200
d:o d:o af bleck
300
,
300
600
Orkester-anförare, mot särskildt arvode
i stämningskonst, mot d:o d:o
|
300
600
—
■
Embetsmin m. m.
Sekreteraren
750
250
1,000
Kamereraren
600
400
1,000
Bibliothekarien
300
—
100
400
Läroverkets Inspektor
400
—
600
1,000
500
Vaktbetjening
500
•
Hushyra, Ved, Ljus och Expenser
3,950
—
50
4,000
Extr a-lärare-arvoden: dels för den särskilda un-
dervisning, som, hufvudsakligen inom Andra
eller Högre Läroverks-afdelnipgen, kan komma
t
att, utöfver den lärarne åliggande ordinarie un-  dervisningsskyldighet, erfordras, på sätt i regle-  ments-förslaget närmare omförmäles, dels ock
för undervisnings meddelande i de nya läro-  äonnen, som berörda förslag upptager; hvilka
■
1
1
1
arvoden beräknas uppgå till ett belopp af
i
6,900
För vården af instrumentsamlingen
|
—1
—
100i
T-,,
Summa R:mt R:dr j
22,300|
_j
o
o
ai
T—(
-1
30,300j
—
Bil. N:o 7 till Kongl. Majda Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1865 . 75
utvisande slutsumman i denna föreslagna nya stat en erforderlig ordinarie anslagstiliökning
af 8,000 Riksdaler Riksmynt.
Det Musikaliska Läroverket, hvilket, till undvikande af en nog allmän förvexling
mellan Akademien och dess läroanstalt, af Akademien föreslås att i likhet med
dylika mnsikaliska läroanstalter utomlands, benämnas Konservatorium, anses böra
hafva en tvåfaldig uppgift: den ena, att, med afseende å kyrkans och statens behof
af i musik kunnige tjenstemän, bilda kantorer och orgelnister för församlingarna,
musiklärare för elementar-läroverken samt musikdirektörer för arméen och flottan;
den andra, att, med afseende å konstens behof af fria idkare, theoretiskt och praktiskt
utbilda konstnärer; af hvilka uppgifter den förra, enligt reglementsförslaget, är
förlagd till läroverkets Första afdelning och den sednare till dess Andra.
Inom Första afdelningen, som utgöres af 2:ne genom sina benämningat tillräckligt
betecknade klasser, Orgelnist- och Direktörs-klasserna, och i afseende på
hvilka noggranna reglementariska stadganden rörande läroämnen och examina, som
äro obligatoriska, med mera dylikt, funnits nödvändiga, men egentliga förändringar
i sakernas nu bestående ordning ansetts för närvarande böra undvikas, är lärjungarnes
antal begränsadt, med hänsigt till det allmännas behof i ofvan angifna rigtningar,
till 60 i orgelnist- och 40 i direktörs-klassen.
Konservatoriets Andra afdelning är afsedd att motsvara en musikalisk högskola
och att lemna tillfälle till konststudier i mera fri bemärkelse utan något faststäldt
maximum i afseende på lärjungarnes antal, men med försvårande bestämmelser i
afseende på inträdet, för att dermed förekomma tillopp af lärjungar med mera medelmåttiga
anlag. För den unga konstnärn måste det visserligen ofta vara af nytta,
stundom till och med nödvändigt, att göra den sista fulländningen af sina studier
utrikes vid någon af de stora centralpunkter, dit tonkonstnärerne sammanströmma
och der tillfälle erbjuder sig att göra bekantskap med det utmärktaste tonkonsten
förmår frambringa, och derföre är det äfven af vigt att resestipendier fortfarande
blifva att tillgå; men önskligt är det ock, att elevens egentliga uppfostran, för så
vidt den beror på direkt undervisning af andra, må kunna hemma i landet afslutas,
och detta mål anser Akademien icke stå så högt, att det ej skall kunna uppnås;
ett kraftigt steg mot detsamma anser Akademien vara uttaget genom den åsyftade
utsträckningen af det musikaliska läroverkets verksamhet, och Akademien föreställer
sig äfven, att genom det framlagda förslaget till Reglemente för detta läroverk med
dertill hörande nya utgiftsstat vunnits en tillfredsställande lösning af uppgiften att
med minsta möjliga tillökning af penningemedel befrämja det föresätta målet, i det
den anordning blifvit vidtagen, att Läroverkets Andra eller egentliga konstnärliga Afdelning,
förutom fördelen af gemensam styrelse och förvaltning med den Första, gemensamt
med denna äfven begagnar instrumentsamling, musikalier och öfriga hjelpmedel,
hvilka i hvarje fall äro oundgängligen nödvändiga för skolan, som är omedelbarligen
afsedd för det allmännas behof.
Ifrågavarande Andra afdelning af Läroverket är, enligt reglementsförslaget,
delad i två klasser, den Theoretiska och den Praktiska, motsvarande de båda undervisningsgrenarne
vid ett fullständigt Konservatorium, hvartill är fogad en Förberedande
klass, afsedd att inrymma sådana elever, hvilkas mål är att blifva utöfvande
eller undervisande konstnärer i något sjelfvaldt ämne, men hvilkas ståndpunkt i afseende
å musikalisk bildning finnes vara sådan, att de icke lämpligen kunna omedelbart
i den ena eller andra klassen intagas. Uti denna andra afdelning skulle eleverna
icke vara till examens undergående förpligtigade, endast egande skyldighet att följa
76 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:u Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
undervisningen i sådana ämnen, som stå i nödvändigt samband med det sjelfvalda
hufvudämnet.
Så fördelaktigt det än varit, om åt Konservatoriets båda afdelningar kunnat
gifvas särskilda lärare, bildade och tillsatta med afseende å den olika art af undervisning,
som i den ena och den andra af dessa meddelas, har likväl Akademien,
utan att uppgifva hoppet om ett framtida införande af en sådan sakernas ordning,
med afseende å härmed förenade betydligare kostnader och ännu bristande erfarenhet
i hvad mån undervisningen i Andra afdelningen komme att tillitas samt göra
ökade lärarekrafter derstädes behöfiiga, ansett sig för närvarande böra vid äskandet
af nya anslag inskränka fordringarne inom gränsen af den strängaste sparsamhet.
I enlighet med denna grundsats förmäler Akademien sig hafva beslutat att
hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan om behofvet, utöfver nuvarande
ordinarie anslag, af ett årligt belopp af 6,900 R:dr, att användas till extra arvoden
på sätt i ofvan anförda stat och i det föreslagna Reglementet närmare angifvas.
Af samma grund och ehuru samtlige embetsmännens samt de aldra flesta lärarnes
löner med skäl kunna sägas vara otillräckliga, har likväl Akademien icke velat
nu väcka, fråga om allmän förhöjning deri. Endast för de förstnämnda samt för
lärarne i orgelspelning och i exekution å blåsinstrumenter har löneförhöjning blifvit
föreslagen; för läraren i orgelspelning, på det han må kunna egna sig så mycket
mera åt det vigtiga kallet att bilda skickliga orgelnister, äfvensom särskildt lemna
undervisning åt fruntimmer, och för läraren i blåsinstrumenters behandling, för att
på tvänne ordinarie lärare kunna framdeles fördela undervisningen å trä- och messingsmstrumenter.
Beträffande de båda nu utgående arvodena åt läraren i “Pianostämning“
och Orkesteranföraren, är afsigten att låta dessa utgiftsbelopp bestridas af
ofvanomförmälda, till extra arvoden afsedda summa af 6,900 R:dr, hvadan de icke
särskildt till siffran blifvit i den nya aflöuings- och utgifts-staten införda; och då
numera Akademiens instrumentsamling vunnit betydlig tillökning, har för densammas
vård och underhåll i staten intagits ett belopp af 100 R:dr, lika med det, som för
samma ändamål hittills af den till Akademien donerade så kallade Mazérska fonden
utgått.
Slutligen och med upplysning att den Akademiens läroverk tillhöriga orgel
är af äldre konstruktion samt till följd af långvarigt begagnande befinner sig i högst
bristfälligt skick, anhåller Akademien, att, då kostnaden för nytt sådant instrument
uppgår till närmare 5,000 R:dr, Akademien, som eger grundad förhoppning att på
enskild väg härtill erhålla något bidrag, måtte, för anskaffande af denna vigtiga
del af läroverkets undervisningsmateriel, i nåder beredas ett extra anslag af 4,000
Riksdaler.
Då, med hänseende till vidden af den ombildning utaf Musikaliska Akademiens
läroverk, som Akademien föreslagit och för hvars genomförande särskilda medel
blifvit begärda, Akademien, såsom af henne ock antydes, synes hafva på ett tillfredsställande
sätt löst uppgiften att med minsta möjliga anslagstillökning främja det med
berörda ombildning afsedda mål, samt ifrågavarande läroverk icke blott i likhet med
andra åt konst eller vetenskap egnade stiftelser är förtjent af statens hägn, utan nu
äfven särskildt påkallar detta såsom nödvändigt, såvida läroverket skall kunna fortgå
till det mål, att på en gång bilda tonkonstidkare med närmaste afseende på Statens
och det allmännas behof samt tillika följa tonkonstbildningen i andra länder och
inom hemlandet höja dennas verksamhet till möjligaste grad af utveckling, finner jag
mig, med afseende jemväl å hvad Akademien i fråga såväl om otillräckligheten af
dess embetsmäns och lärarnes löner m. m., som om behofvet af en ny orgel för det
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 77
musikaliska läroverket anfört, böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t, jemte förklarande att Eders Kongl. Maj:t vill låta slutliga pröfningen af det
till nådig stadfästelse öfverlemnade Reglementet för Akademiens läroverk tillsvidare
anstå, i nåder täcktes föreslå Rikets Ständer att, såsom tillökning i det för Musikatiska
Akademien å stat upptagna anslag, bevilja,
dels för den föreslagna ombildningen af Akademiens musikaliska läroverk
R:dr 6,900.
dels ock till löneförhöjningar och expenser m. m  * 1,100.
eller ett sammanlagdt belopp af
R:dr 8,000.
samt att derjemte såsom bidrag till inköp af en för det musikaliska läroverket
behöflig ny orgel anvisa ett extra anslag af 4,000 Riksdaler.
21:o.
Direktionen öfver Allmänna Institutet för Döfstumma och Blinda, som, med Anslag till Allföranledande
af Rikets sednast församlade Ständers framställda underdåniga anhållan
att vid nästa riksmöte måtte Rikets Ständer föreläggas en utredning af de för- stumma och
hållanden, sorn med den för Institutet verkställda nybyggnad varit förenade, tillika Blinda.
med fullständigt förslag till ordnande af Institutets verksamhet, af Eders Kongl.
Maj:t erhållit nådigt förständigande att utredning och förslag i berörda hänseenden
afgifva, har dermed uti underdåniga skrifvelser af den 22 sistlidne Juli till Eders
Kongl. Maj:t inkommit.
Af den till Eders Kongl. Majit öfverlemnade utredningen rörande förhållandena
med den numera fulländade nybyggnaden för Institutet, inhemtas hufvudsakligen,
att, sedan lägenheterna Manhem och Manilla holme å Kongl. Djurgården,
hvarest Institutet under åren 1819-—1840 varit mot hyra inrymdt, sistnämnda år för
Institutets egna medel inköpts till ett pris af 26,000 Ridr och lokalerna derefter småningom
utvidgats, så att de vid 1861 års bokslut upplogos till ett värde af 45,000
R:dr, Institutet, som emellertid ansågs i behof af större utrymme, till uppförande af
nya byggnader vid 1853—1854 årens riksdag erhöll ett anslag af 37,500 R:dr, hvilket,
då detsamma såsom otillräckligt lemnades obegagnadt, sedermera vid nästföljande
riksmöte ökades med 120,000 R:dr, hvarigenom de för nybyggnad anvisade
statsmedel uppgått till ett belopp af 157,500 R:dr; samt att, efter det .ej mindre en,
på Direktionens föranstaltande, uppgjord ritning till ny byggnad vid Ofra Manilla,
afsedd att emottaga omkring 200 döfstumma elever och beräknad, utom för sjelfva
grunden, att kosta 217,000 Rldr, blifvit af Eders Kongl. Majit i nåder stadfästad,
än äfven nådig tillåtelse lemnats Direktionen att af sådana medel, som enskilda personer,
utan särskilda vilkor, till Institutet donerat, få använda hvad till byggnadens
fullbordande utöfver det beviljade statsanslaget erfordrades, Direktionen öppnat entreprenad
å byggnadsarbetets utförande och dervid antagit det ingifna lägsta anbudet,
hvilket dock, i anseende till då inträffad stegring i arbetslöner och materialpris,
slutade sig å 264,000 Ridr, utan att likväl deri var inbegripet hvarken bergsprängningsarbete
för grunden och källarvåningen eller uppförandet af gråstensmurarna
till byggnaden, hvarför utgifterna särskildt uppgått till 83,438 Ridr 22 öre; i
följd hvaraf totala kostnaden för den nu befintliga nya bygggnaden utgjort 347,438
Riksdaler 22 öre; — åberopande Direktionen för öfrigt dess i anledning af en hos
Rikets Ständers Revisorer förekommen anmärkning den 28 Januari sistlidet år afgifna
förklaring, jemte ett dervid i afskrift bifogadt besigtnings- och afsynings-instrument
af den 30 December 1863.
\
78 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Beträffande vidare ordnandet af Institutets framtida verksamhet, finnes den
härför af Direktionen framlagda plan vara af följande innehåll:
Vid Institutet, hvarest under förra hälften af innevarande år 169 döfstumma
och 41 blinda, eller ett sammanlagdt antal af 210, hvaraf 88 döfstumma och 26 blinda
fri-elever, åtnjutit undervisning och vård, kunna, sedan numera den nya byggnaden
blifvit fullständigt inredd, mottagas 200 döfstumma och 60 blinda, eller tillsammans
260 elever. Att detta antal ännu icke blifvit fyldt, hade sin grund deruti, att de
flesta ansökningar om inträde vid Institutet göras för sådana döfstumma eller blinda
barn, för hvilka begäres friplats, och att, då det bestämda antalet af dessa platser
ej kunnat öfverskridas, dylika ansökningar måst afvisas; hvaremot afslag å ansökningar
om inträde mot betalning under de båda sista åren ej behöft ifrågakomma.
Antalet fri-elever, för hvilka kostnaden af allmänna medel betäckes och som för närvarande
utgöra 114, anses fördenskull böra ökas med 29; hvadan och sedan till dessa
143 fri-elever blifvit räknade ytterligare 13, som af Institutets egna rentor å härtill
gjorda donationer kunna underhållas, återstående 104 platser afsåges för betalande
elever. Utom de 260 döfstumma och blinda barn, som sålunda komme att vid Institutet
vara boende och åtnjuta såväl undervisning sorn fullständig vård, anser Direktionen
tillfälle, såsom hittills, böra lemnäs öppet för sådana, som genom sina målsmäns
försorg kunna erhålla bostad i Institutets närhet, att kostnadsfritt åtnjuta undervisning
och middagsmat. Antalet af sådana s. k. ambulanter, hvilka för närvarande
äro 7, antages högst kunna stiga till 15; dock är i staten för dem icke upptagen
någon särskild kostnadssumma, emedan utgiften för deras middagskost tros
tillsvidare kunna betäckas af uppstående besparingar.
För åtskilliga personer, hvilka önskat vid Institutet inhemta kännedom om
derstädes följda läromethoder för vinnande af anställning antingen vid denna inrättning
eller vid andra på sednare tider inom landet bildade mindre skolor för döfstumma,
har tillfälle lemnats att vid Institutet vistas och att derstädes, i den mån
de dertill funnits lämpliga, deltaga i meddelandet af undervisning. Mottagandet af
dylika lärare-elever, hvilka afgiftsfritt erhållit husrum och kost, har Direktionen ansett
vara den enda utvägen att bilda dugliga lärare för den speciella art af undervisning,
som vid denna och likartade anstalter skall meddelas; hvarföre ock 5 lärareelever
blifvit i beräkningen upptagna.
Den vid Institutet anställda lärarepersonal har visat sig äfven för nuvarande
elev-antal vara otillräcklig, sedan methoden att lära de döfstumma tala blifvit inföid,
hvilken gör för hvarje lärare omöjligt att åt mer ån ett högst ringa antal lärjungar
i sender meddela undervisning. Med ökadt antal elever måste ock behofvet af ökade
lärarekrafter följa. Äfven de lönebelopp, sorn hittills till lärarne utgått, anses tarfva
förhöjning, för att läroanstalten, hvarest undervisningen är förenad med mer än vanlig
ansträngning samt fordrar en alldeles särskild fallenhet och förmåga, skall kunna
draga till sig och bibehålla fullt qvalificerade personer. Till följd af svårigheten att,
i fråga, om lärare vid afdelningen för döfstumma, på förhand bedöma vederbörandes
lämplighet eller bestämma lärarnes antal, hvilket sistnämnda till stor del måste blifva
beroende af vexlande förhållanden, anser Direktionen endast 7 lärare med fixa löner
böra vid nämnda afdelning anställas och en viss summa, föreslagen till 7,000 R‘dr,
ställas till Direktionens disposition, att i olika belopp från 500 till 1,200 R:dr, efter
förekommande omständigheter, fördelas till löner eller arvoden åt det antal lärare
och lärarinnor, som för de döfstummas undervisning ytterligare kan erfordras; varande
till utgående af samma summa afsedda arvoden jemväl åt Gymnastik- och Ritlärare,
äfvensom åt sådana lärare-elever, som efter någon tids vistelse vid Institutet
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 79
förvärfvat tillräcklig skicklighet, för att med gagn för detsamma kunna vid undervisningen
biträda. — För de blinda elevernas undervisning påräknas till stor del biträde
af somliga bland de vid afdelningen för döfstumma anställda lärare, hvadan
det synas Direktionen tillräckligt, om vid afdelningen för de förstnämnda anställdes
2 lärare och 2 lärarinnor, tillika med en lärare i sång och en i instrumentalmusik,
med uteslutande tjenstgöringsskyldighet å denna afdelning.
Särdeles vigt fäster Direktionen vid elevernas undervisning i och vänjande
vid handarbeten, såsom i allmänhet enda medlet för dem att vid afgången från Institutet,
der de inhemtat de nödvändigaste allmänna begrepp och kunskaper, kunna
återinträda i allmänna lifvet såsom nyttiga medlemmar af samhället och kommunen,
dermed undgående den förödmjukande olyckan att för dessa blifva blott en börda.
Elevernas olika anlag och fallenheter hafva hittills gjort till en nödvändighet att vid
Institutet hafva anställda 6 särskilda handtverksmästare, hvilka ock i det förslag, som
af Direktionen framlägges, blifvit bibehållna, dock med ökade löner till följd deraf,
att hitintills, då elevernas beklädnad och mathållning varit upplåtna på entreprenad,
handtverksmästarne till en del åtnjutit särskilda fördelar på grund af entreprenadkontraktet.
Olikheten i de lönebelopp, som för handtverksmästarne föreslås, grundar
sig delvis derpå, att somliga bland dem kunna påräkna inkomst och förtjenst af
arbeten, som med elevernas biträde utföres för allmänheten; hvilken fördel åter svårligen
kan tillgodokomma andra, hvilkas tid och verksamhet äro till fullo upptagna
af arbeten för Institutets och elevernas räkning.
I afseende å Institutets ekonomiska administration förmäler sig Direktionen
hafva beslutat att från och med nu ingångna Oktober månad vidtaga den vigtiga
förändring att, i stället för upplåtande på entreprenad af besörjandet utaf elevernas
kosthåll och beklädnad, antaga en särskild husmoder, hvilken dessa omsorger, under
Direktionens kontroll, skola åligga. I öfrigt äro löner och arvoden för åtskilliga
bland de till administrationen hörande personer i någon mån höjda, hvilket
funnits af behofvet påkalladt, dels med afseende å Institutets så betydliga tillväxt
i omfång, dels ock i följd af den tillökning i elev-antal, Direktionen vid uppgörandet
af sina beräkningar afsett. Derjemte har en ny post under denna rubrik blifvit
uppförd, nemligen arvode af 750 R:dr åt en Kamrerare. Institutets räkenskaper
hafva väl under en längre följd af år blifvit kostnadsfritt förda af en Direktionens
ledamot; men då ett sådant frivilligt åtagande och lönlöst utöivande af en vid Institutets
nuvarande omfång ganska mödosam befattning ej kunde antagas skola ständigt
fortfara, har Direktionen ansett ifrågavarande arvode, om det ock icke för
ögonblicket behöfves, likväl böra i staten beräknas.
De deruti särskildt upptagna kostnaderna för byggnaders underhåll, ljus och
ved samt undervisningsmateriel uppgifvas vara beräknade i det närmaste efter de
belopp, som för samina ändamål hittills utgått, med någon förhöjning, företrädesvis
i afseende på kostnaden för undervisningsmaterielen.
I fråga om de 260 elevernas fördelning på friplatser och på platser för hvilka betalning
skall erläggas, yttrar Direktionen, för närmare belysning af denna frågas ekonomiska
sida, att den årsafgift, som hittills af betalande elever erlagts, eller 250 R;dr, i
det aldra närmaste motsvarat den verkliga kostnaden för en elevs underhåll och
vård, då deruti inberäknas anparten i kost och lön till tjenstehjonspersonalen, underhåll
af inventarier m. m.; och har derföre Direktionen dels lagt detta belopp till
grund för sin beräkning af de anslag, som erfordras till underhåll af det föreslagna
antalet frielever, dels antagit, att, om samma belopp fortfarande komme att
af betalande elever erläggas, kostnaden för dessas underhäll och vård blefve tillfullo
80 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts K åd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
bestridt genom de för dem inflytande afgifter, under det statsverket för samtlige
vid Institutet intagna elever bestrede undervisnings- och administrationskostnaden.
Derefter framställer Direktionen följande
Förslag till lltgiftsstat för allmänna Institutet för döfstumma och blinda.
Underhåll och vård
200 döfstumma och 60 blinda elever å 250 R:dr
65,000.
Underhåll för 5 lärare-elever å d:o
1,250. 66 250
Löner och arvoden:
a). Vid afdelningen för döfstumma.
1 Lärare, lön
R:dr 3,000.
1 d:o d:o
„ 2,500.
2 d:o löner å 2,000 R:dr.
4,000.
3 d:o d:o å 1,500 R:dr ..,
„ 4,500.
Direktor, arvode
„ 500.
Den lärare, som bestrider presterliga tjenstgöringen,
arvode
„ 500.
Till i öfrigt erforderliga lärare och lärarinnor, öfningslärare,
lärare-elever, att efter Direktionens
bepröfvande utgå
„ 7,000. 22.000.
b). Vid afdelningen för blinda.
i Lärare, lön
R:dr 2,000.
1 d:o d:o
„ 1,500.
1 Lärarinna, lön
„ 1,000.
1 d:o d:o
„ 500.
I Lärare i sång  .  „ 750.
1 d:o i instrumentalmusik
„ 750. 6,500.
c). Handtverksmästare m. fl.
1 Korgmakare
800.
1 Skomakare ........................
800.
1 Skräddare
800.
1 Snickare
.
500.
1 Smed
500.
1 Bokbindare
500.
2 Lärarinnor i handarbeten å 500 R:dr
1,000.
Summa löner och arvoden
~~33,400.
'fransport: 99,690.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
8i
Tran spor : 99,650.
Administrationskostnad:
1 Sekreterare
R:dr 750.
1 Kamererare  , 750.
1 Läkare
„ 750.
1 Husmoder
„ 1,000.|
1 Ordningsman
„ 1,000.
t Sjuksköterska
„ 500.|
1 Vårdare för de blinda
,, 200.
1 Vårdarinna lör d:o
150.
(de 3 sistnämnda jemväl åtnjutande fri kos()
1 Dräng och Portvakt
„ 600.
1 Nattvakt och Postbud
„ 500.
1 Vaktmästare hos Direktionen
„ 200. g QgQ
Särskilda utgifter:
Byggnaders underhåll
„ 5,000.
Idus och ved
4,500.
Undervisningsmateriel
2,500. 12 000
Summa Summarum Riksdaler 117,700.
hvilket belopp, fördeladt på 260 elever, visar en totalkostnad för hvar och en af dem
utaf omkring 452 Riksdaler eller, om till antalet läggas ytterligare 5 lärare-elever
och 15 ambulanter, utaf ej fullt 420 Riksdaler 50 öre.
Till betäckande af ofvannämnda årliga utgiftssumma uppgifver Direktionen
Institutet hafva att påräkna:
Inflytande kollektmedel, omkring  R:dr 2,450.
Afgift för 104 betalande elever
» 26,000.
Rentor å Institutets egna fonder till fri-elevers underhåll, för 13
sådana . .
„ 3,250. 31,700,
samt af allmänna medel följande bidrag:
Ordinarie anslag
„ 45,000.
Extra anslag till underhåll af fri-elever
v 15,000.
Extra anslag till löneförbättring åt lärarne och arvoden åt tre
nya lärare  „ 4,800. g4,800.
Det bristande beloppet, eller
21,200.
vore alltså hvad genom förhöjdt statsanslag behöfde fyllas.
På grund af sålunda gjord beräkning hemställer Direktionen i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Rikets nästsammanträdande Ständer aflåta nådig
proposition om anvisande åt Allmänna Institutet för Döfstumma och Blinda af ett
årligt anslag å ordinarie stat af 86,000 R:dr, hvaraf
till underhåll af 143 fri-elever å 250 R:dr
R:dr 35,750.
Till löner och arvoden åt lärare
„ 33,400.
samt till administration och inventarier  „ 16,850.
anhållande Direktionen att angående sättet för utseende af de ofvan föreslagna 29
nya fri-eleverna och deras fördelning på såväl de särskilda stiften som Institutets
båda afdelningar, efter det nådigt beslut rörande anslagsfrågan blifvit af Eders Kongl.
Maj:t meddeladt, få med underdånigt förslag framdeles inkomma.
Bih. till. R. St. Brot. 1865. l:a Sami. lia Afd. 11
82
Bil. N:o 7 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o i, om Statsverket 1865.
I sammanhang med nu i underdånighet föredragna organisationsplan och förslag
till stat för Institutet anmäler Direktionen slutligen efterföljande trenne vid detsamma
anställda personer till erhållande af pension för deras återstående lefnad,
nemligen:
Johan Gerhard Holtz, hvilken, född den 28 Mars 1803, sjelf döfstum, alltsedan
år 1820 varit anställd såsom lärare vid Institutets afdelning för döfstumma
och för utmärkt väl vitsordad tjenstgöring i nåder hugnats med guldmedaljen för
medborgerlig förtjenst samt uppbär en lön af 2,000 R:dr.
Johan Nordfeldt, hvilken, född den 27 December 1793, sedan år 1829 varit
vid Institutet anställd såsom de döfstumma elevernas lärare i skrädderiyrket och,
utom fri bostad, ved och ljus samt 300 R:dr af Entreprenuesen för elevernas beklädnad,
åtnjuter lön af 360 R:dr.
Elias Grönstedt, hvilken, sjelf döfstum och född den 5 Januari 1800, från år
1830 undervisat eleverna i smedsyrket och, jemte fri bostad, ved och ljus, åtnjuter
360 R:dr i aflöning; åberopande Direktionen, särskildt beträffande de båda sistnämnda,
hvad i det föregående, med afseende på vigten af elevernas inöfning i praktiska
yrken och angelägenheten af att härtill ega skickliga lärare med obrutna krafter,
af Direktionen yttrats;
Och anhåller Direktionen, att, då förbemälde personer numera samtlige hunnit
den ålder, att de svårligen kunna länge fortfara med ett arbete, hvars mödosamhet
fordrar friskare krafter, Eders Kongl. Maj:t, i betraktande jemväl af deras ovanligt
långa tjenstetid, hvarunder det icke varit dem möjligt att aflägga några bespa
ringar, måtte täckas till Rikets Ständer aflåta nådig proposition om uppförande på
Allmänna Indragningsstaten af ifrågavarande trenne vid Allmänna Institutet för
Döfstumma och Blinda anställda lärare med följande belopp, att, sedan de från innehafvande
befattningar undfått afsked, för deras återstående lifstid årligen uppbäras,
nemligen:
Då den af Direktionen framlagda plan till Institutets ordnande synes vara
egnad att väsendtligen befrämja den utvidgning af Institutets verksamhet, som med
uppförandet af den nya byggnaden för detsamma afsetts, samt angeläget är, att
ifrågavarande läro- och upplostrings-anstalt må komma i tillfälle att till hela det
omfång, hvaraf den numera är mäktig, utveckla sin gagnande verksamhet, men hinder
härför möter i de inskränktare tillgångar, hvaröfver anstaltens styrelse för närvarande
har att förfoga, finner jag mig häraf, äfvensom med afseende å hvad Direktionen
i fråga om beredandet al pensioner åt tre bland Institutets lärare anfört,
föranlåten i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes föreslå
Rikets Ständer,
dels att på ordinarie stat öfverflytta de vid sistlidne riksdag åt Institutet för
Döfstumma och Blinda för innevarande statsregleringsperiod på Riksgäldskontoret
anvisade anslag, tillsammans
R:dr 19,800.
dels ock att, till ytterligare befrämjande af Institutets verksamhet, bevilja
ett årligt1 ordinarie anslag af
20,200.
hvarigenom, med inberäkning af de 45,000 R:dr å stat, hvaraf Institutet redan är i
åtnjutande, ordinarie staten skulle för detsamma komma att upptaga en sammanlagd
summa af 85,000 R:dr, eller i det närmaste hvad Direktionen ansett för Institutets
utvidgade verksamhet erforderligt;
Johan Gerhard Holtz
Johan Nordfeldt
och Elias Grönstedt .
R:dr 2,000,
„ 400.
400.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:te Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 83
samt att derjemte medgifva ofvanbemälde Johan Gerhard Holtz, Johan Nord»
feldt och Elias Grönstedt pensioner å Allmänna Indragnings-staten, att från och med
månaden näs: efter den, då de erhålla afsked, för deras återstående lifstid utgå,
till Holtz med 2,000 R:dr årligen och med 400 R:dr om året till hvardera af de båda
sistnämnda.
22:o.
Den 22 sistlidne Juli har Direktionen öfver Allmänna Institutet för döfstumma AngMfrågaoch
blinda afgifvit infordradt underdånigt utlåtande öfver Rikets sednast församlade stajfl ™rätStänders,
uti underdånig skrifvelse den 11 April 1863, framställda anhållan, att vid ^igare ett^*-  nästa riksmöte måtte, efter föregången undersökning och vederbörandes hörande, stitut j$r döfRikets
Ständer föreläggas förslag till inrättande å lämpligt ställe af ytterligare ett stumma och
institut för döfstumma och blinda på statens bekostnad. blinda m. m.
Innan jag går att närmare redogöra för innehållet af detta utlåtande, torde
det först tillåtas mig i underdånighet anmäla tvänne till Eders Kongl. Maj:t inkomna
ansökningar, dem jag ansett lämpligen böra i sammanhang med det ärende, hvarom
Direktionens utlåtande handlar, underställas Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
och hvilkas underdåniga föredragning jag fördenskull tills nu uppskjutit.
Dessa ansökningar äro: den ena af Styrelsen öfver en i Hjorteds socken inrättad
läroanstalt för döfstumma barn, om nådig tillåtelse att till understöd för denna,
genom enskild välgörenhet tillkomna, stiftelse få uppbära en årlig kollekt i alla rikets
kyrkor, och den andra af Direktionen öfver en i Karlskrona befintlig vårdanstalt för
döfstumma, om nådig framställning till Rikets näst sammanträdande Ständer, att till
sistnämnda, jemväl af den enskilda välgörenheten grundade inrättnings underhåll
måtte lemnäs ett årligt statsanslag af 6,000 Riksdaler; — och har, beträffande den
förra af ifrågavarande ansökningar, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar
län, med vitsordande af den gagnande verksamhet läroanstalten vid Hjorted utöfvar
till båtnad för olycklige inom skiljda delar af riket, uti infordradt och den 15
sistlidne Mars afgifvet underdånigt utlåtande, yttrat sig anse den underdånga ansökningen
förtjent af nådigt bifall, så vida icke det skulle finnas mera lämpligt att till
Rikets Ständer aflåta Nådig Proposition om läroanstaltens bispringande medelst något
anslag, vare sig för en gång eller årligt; hvarjemte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län, genom hvilken ansökningen af Direktionen öfver vårdanstalten
i Karlskrona blifvit till Eders Kongl. Ma,j:t uti underdånig skrifvelse den lönästlidne
Augusti öfverlemnad, äfvenledes med vitsordande af denna vårdanstalts gagnande
verksamhet, till den gjorda ansökningen om densammas understödjande medelst
årligt anslag af statsmedel tillstyrkt Nådigt bifall.
Uti ofvan anmälda, af Direktionen öfver Allmänna Institutet för döfstumma och
blinda afgifna utlåtande, rörande Rikets Ständers skrifvelse i fråga om inrättande af
ytterligare ett institut för döfstumma oeh blinda, anför Direktionen underdånigst, att
Direktionen delar den af Rikets Ständer uttalade åsigt om behöfligheten af ytterligare
anstalter för döfstummas undervisning, men deremot i fråga om dessa anstalters beskaffenhet
och undervisningens ordnande vore af en från Rikets Ständers afvikande
mening. Uti den af Direktionen uppgjorda plan till ordnande af Allmänna Institutets
framtida verksamhet hade Direktionen utgått från den åsigt, att detta Institut skulle
fortfarande förblifva en Centralanstalt, hvarest ett större antal döfstumma barn kunde
erhålla undervisning och vård och der äfven kunde utbildas duglige lärare för döfstummas
undervisning vid de mindre skolor, som på flera orter inom landet under
84 Bil. N:o 7 till Kongl. Majcts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
sednare tider uppstått. Vid dessa mindre skolor finnes, enligt Direktionen tillhandakomna
upplysningar, för närvarande intagne följande ungefärliga antal döfstumma barn:
vid Tysta skolan i Stockholm
15
vid » i Karlskrona  20
vid „ i Umeå  10
vid » på ön Hven
10
vid „ i Malmö
20
vid Institutet i Göteborg
30
vid » i Hjorted
30
tillsammans omkring 135,
och vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda skulle, enligt Direktionens
ofvanberörda plan, mottagas 200 döfstumma elever. Af de 400 döfstumma barn,
som, efter Rikets Ständers beräkning, för närvarande skulle befinnas inom lämplig
undervisningsålder, återstode således endast 65, för hvilkas vård nya åtgärder vore
att vidtaga, och med afseende härå förtjenade, i Direktionens tanka, att i hög grad
uppmärksammas det varma nit för vanlottade likars uppfostran, som genom de mindre
skolornas upprättande ådagalagts. Direktionen säger sig vara af den åsigt, att de
redan nu upprättade mindre s. k. tysta skolorna böra från statens sida uppmuntras,
likasom staten genom penningebidrag underlättar kommunernas ansträngningar för
folkskoleväsendet. Om detta skedde, och af staten lemnades lämpliga understöd för
intagande i de mindre skolorna af medellösa döfstumma, skulle otvifvelaktigt det
behof snart vara fyldt, som Rikets Ständer afsett med förslaget att upprätta ett nytt
institut af större omfattning. Utom det att kostnaden för ett sådant blefve ojemförligt
mycket större, mötte äfven svårigheten att för detsamma finna fullt kompetenta
personer till vissa lärarebefattningar af den beskaffenhet, att med dem måste vara
förenadt ett slags chefskap öfver ett stort antal barn på särdeles låg ståndpunkt och
utvecklingsgrad. En person med goda naturliga anlag, hvilken, jemte folkskolelärareseminarium,
genomgått en undervisningskurs vid det större Allmänna Institutet härstädes,
kunde lätteligen blifva en ganska duglig lärare vid någon mindre skola för döfstumma,
då deremot för skötandet af en hufvudlärarebefattning vid ett större institut
fordrades en förening af egenskaper och kunskaper, som ej ofta stöde att finna.
Härtill komme ytterligare ett par omständigheter till fördel för de mindre skolorna,
bestående deruti, att dessa, till följd af omöjligheten för en lärare att samtidigt undervisa
ett större antal döfstumma, icke kunna hafva någon olägenhet deraf att elevantalet
är ringa, likasom icke heller de uti dem intagna barnen behöfva, för den
längre tid en fullständig kurs omfattar, ryckas alltför långt bort från sina hemorter,
utan kunna, åtminstone till en del, förblifva i åtnjutande af direkt vård utaf föräldrar
eller målsmän. I fråga om beloppet af de medel, som till ifrågavarande mindre
skolors understödjande kunde erfordras, yttrar slutligen Direktionen, att, då hela
årliga kostnaden för en elev vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda, enligt
ofvannämnda för Institutets verksamhet uppgjorda plan, blifvit beräknad till något
öfver 450 R:dr, skulle, med antagande af att de döfstumma barn inom skolåldern,
hvilkas vård ännu påkallar särskild åtgärd, utgjorde ett antal af 65, kostnaden härför
kunna betäckas med ett årligt anslag af 30,000 Riksdaler, hvilket ock Direktionen
hemställer att Eders Kongl. Maj:t måtte af Rikets Ständer äska, att, efter nådig
pröfning, användas till vård och undervisning af elever vid mindre skolor för döfstumma.
Med Direktionen öfver Allmänna Institutet för döfstumma och blinda delar
jag den öfvertygelsen, att det af Rikets Ständer med anläggande af ett nytt större
Bil. N:o 7 till Kongl. Majtts 18 åd. Prop. om Nio 1 Statsverket 1865. 85
institut afsedda syftemål, att bereda utväg till vård och undervisning för alla inom
landet befintliga döfstumma barn, på ett både fördelaktigare och vida mindre kostsamt
sätt kan vinnas genom understödjande af förhandenvarande och blifvande mindre
skolor för döfstumma, än genom inrättande för dessa vanlottade barn af ytterligare
en läroanstalt af större omfattning. Vidkommande det antal af 65 döfstumma
barn, för hvilka, enligt Direktionens beräkning, ytterligare borde beredas undervisning
och vård inom anstalter af denna beskaffenhet, gifva inhemtade upplysningar vid
handen, att utrymme för detta antal utan svårighet kan vinnas genom utvidgande
blott af en enda bland de ofvannämnda inrättningarne, nemligen den i Göteborg.
Det torde emellertid, särdeles vid en tidpunkt, då för ett fullt ändamålsenligt ordnande
af det redan befintliga Central-institutet ett så betydligt anslag måste tagas
i anspråk, vara lämpligast att Statens bidrag till de i landsorterna upprättade anstalter
till en början inskränkes till ett något mindre belopp, och har jag på dessa
skäl och då icke heller någon ytterligare undervisningsanstalt för blinda lärer kunna
för närvarande finnas oundgängligen behöflig, sedan numera, efter hvad den för Allmänna
Institutet för döfstumma och blinda uppgjorda och Eders Kongl. Maj:t i en
föregående punkt föredragna verksamhetsplan gifver vid handen, detta institut kan
till undervisning emottaga 60 blinda elever, vid sådant förhållande ansett mig, i anledning
af Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga skrifvelse, böra tillstyrka, att
Eders Kongl. Maj:t i Nåder täcktes hos Rikets Ständer göra framställning om anvisande
af ett årligt anslag af 15,000 Riksdaler, att, efter Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
användas till understöd för sådana mindre anstalter, i hvilka medellösa döfstumma
barn till vård och undervisning blifva intagna; — lärande, derest detta mitt underdåniga
tillstyrkande i Nåder bifalles, någon särskild åtgärd i anledning af ofvan omförmälda
ansökningar af styrelserna öfver vårdanstalterna för döfstumma i Hjorted
ch Karlskrona af Eders Kongl. Maj:t icke för närvarande finnas erforderlig.
23:o.
På det att, tilldess den beslutade regleringen af presterskapets löner blifvit Fortfarande
verkställd, åtskilliga i afseende på en stor del af nu tjenstgörande Komministrars och (
Kapellpredikanters lönevilkor öfverklagade missförhållanden skulle kunna afhjelpas, svagast
der sådant af nödvändigheten mest påkallades, funno Rikets vid sistförflutna riksdag aflönade Komförsamlade
Ständer skäligt att, till förbättring af de svagast aflönade Komministrars, ministrars m.
Kapellpredikanters samt Pastorats- och Socken-Adjunkters lönevilkor, intilldess dq lönevilkor.
genom den pågående allmänna löneregleringen för presterskapet hunnit uppbringas
till de belopp, som för en anständig bergning erfordras, ställa till Eders Kongl.
Maj:t8 disposition ett reservationsanslag af 30,000 Riksdaler, vid hvars användande
likväl borde iakttagas, att löneförbättring icke komme någon till godo, hvars tjenst
af vederbörande löneregleringsnämnd ansåges böra vid innehafvarens afgång
indragas.
Detta för en gång beviljade anslag, hvilket Eders Kongl. Maj:t ansett böra
utbetalas med lika delar för hvartdera af de år innevarande statsregleringsperiod
omfattar, har icke medgifvit annan eller vidare förbättring i ofvanbemälda ecklesiastika
tjenstemäns lönevilkor, än att för dem, hvilkas löner funnits i betydligare mån
understiga 700 Riksdaler, löneförmånerna uppbringats till ungefärligen detta belopp;
men då den anbefallda regleringen af presterskapets löner icke ännu på flera år
kan väntas vara genomförd, och det för ifrågavarande svagt lönade tjenstemän måste
vara af vigt att under tiden vid den medgifna, om ock oansenliga, löneförbätt
-
86
Bil. N:o 7 till Kongl. Majlis Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Anslag tiil
fortsatt reparation
af Linköpings
Domkyrka.
Anslag till
uppförande aj
ny byggnad
för Kongl.
JBibliotheket.
ringen varda bibehållne, anser jag mig böra underdånigst hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes hos Rikets Ständer göra framställning derom, att, till förbättring af
de svagast aflönade Komministrars, Kapellpredikanters samt Pastorats- och Sockenadjunkters
lönevilkor, fortfarande ställes till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition
ett reservationsanslag af 10,000 R:dr, att användas enligt de föreskrifter, som
för dispositionen af det vid sistlidne riksdag till samma ändamål beviljade anslag
meddelades.
24:o.
Efter det Domkapitlet i Linköping uti underdånig skrifvelse den 20 Juli
1859 anmält, att åtskilliga reparationer å dervarande domkyrka blifvit, dels med lånebidrag
och anslag af statsmedel till ett sammanlagdt belopp af 67,500 R:dr och
dels med kyrkans egna tillgångar, för en kostnadssumma af tillsammans 90,630 R:dr
verkställda, men att för återstående, af behofvet påkallade reparationer erfordrades,
enligt uppgjordt förslag, ytterligare en utgift af 100,586 R:dr, hvartill kyrkan saknade
medel, samt af detta belopp vid riksdagarna åren 1859—1860 och 1862—1863
blifvit af Rikets Ständer, uppå Eders Kongl. Maj:ts nådiga propositioner, anvisade
tillsammans 60,000 R:dr, för användande hvaraf särskilda föreskrifter den 26 Mars
1861 och den 11 December 1863 i nåder meddelats, hafva Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Östergötlands Län och Domkapitlet i Linköpings stift, såsom
vårdare af domkyrkans angelägenheter, uti gemensam skrifvelse af den 12 sistlidne
Juni underdånigst anhållit, att alldenstund, när de vid sistförflutna riksdag med
10,000 R:dr för hvartdera af åren 1864, 1865 och 1866 beviljade anslagsmedel hunnit
användas, ännu 40,586 Riksdaler vore behöfliga till fyllande af den summa, som
i ofvanberörda kostnadsförslag blifvit för kyrkans iståndsättande beräknad, Eders
Kongl. Majit täcktes hos Rikets Ständer göra nådig framställning om ytterligare
anslag till fortsättande och fullbordande af domkyrkans reparation, att, utan återbetalningsskyldighet,
antingen till hela det återstående beloppet 40,586 Riksdaler utfalla
på en gång eller, genom beloppets fördelning på flera år, utgå med minst en
tredjedel årligen; — Öch enär de delar af ifrågavarande reparationsarbete, som med
användande af tillgängliga anslagsmedel redan fullbordats, på sätt ÖfverintendentsEmbetet
uti infordradt underdånigt utlåtande vitsordat, blifvit med omsorg och skicklighet
utförda, samt det redan verkställda arbetet skulle icke obetydligt förlora i
värde, om byggnadens öfriga bristfälligheter lemnades oafhjelpta, har jag såväl häraf
som af det förhållande, att kyrkan, efter hvad handlingarna utvisa, fortfarande är i
saknad af medel till reparationskostnadernas bestridande, funnit mig föranlåten i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Majit i nåder täcktes föreslå Rikets Ständer
att af det återstående, för kyrkans fullständiga iståndsättande erforderliga kostnadsbeloppet
för år 1867 anvisa omkring en tredjedel, eller 13,500 Riksdaler för att
dermed enligt med fastställd plan må utföras de bland ännu återstående reparationsarbeten
å ifrågavarande både i arkitektoniskt och i konsthistoriskt hänseende så dyrbara
kyrkobyggnad, som för den närmarste framtiden kunna finnas mest angelägna.
25:o.
Behofvet af en ny lokal för Kongl. Bibliotheket har länge varit erkändt och år
efter år visat sig allt mera oundgängligt. Detta bibliothek, inrymdt år 1768 i den då färdigblifna,
för dess räkning byggda flygel af Stockholms slott, der det nu befinnes, hade
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865. 87
redan 1805 vunnit en tillökning som påkallade vidgadt utrymme, och sådant erhölls för
tillfället genom ombyggnad af den stora bibliothekssalens öfversta afdelning. Sedermera,
då till följd dels af det tid efter annan förhöjda statsanslaget till bokinköp, dels af de inhemska
tryck-alstrens mångdubblade tillväxt, och dels af betydliga gåfvor till bibliotheket,
dess förråder fått ett allt större omfång, och derigenom nödvändigheten att bereda dem
ytterligare utrymme gjort sig allt mera gällande, har man för sådant ändamål småningom
nödgats tillgripa utvägar, hvilka icke blott såsom oundvikligen stridande mot byggnadens
och inredningens plan betagit lokalen dess ursprungligen så prydliga utseende, utan äfven
genom inskränkning af det behöfliga ljuset och gångrummet, med flera olägenheter, försvårat
samlingarnes tillgänglighet och vård samt gjort deras strängt vetenskapliga anordning
omöjlig. Sådana nödfallsåtgärder hafva varit: att anbringa midtelhyllor längst efter
de tre smala gallerierna; att tvärs öfver den stora salen uppsätta höga golfhyllor, hvilka
dock snart, i anledning af väckt farhåga för hvalfvens bestånd under denna opåräknade
tyngd, måst borttagas och utbytas mot lägre skåp; att i fönsternischer, mellan dubbeldörrar,
i förstuga och magasiner samt eljest på högst otjenliga platser inrätta hyllor eller
skåp; att, der andra utvägar icke funnits, uppställa böckerna i dubbla rader, sammanlägga
dem hoptals på golf, utsprång, taklister m. m., eller ock förvara dem i kistor och packlårar.
Olämpligheten af ifrågavarande lokal föranledde Eders Kongl. Maj:t att, då fråga
uppstod om planen för den beslutade National-Museibyggnadens utförande, inbegripa Kongl.
Biblotheket ibland de samlingar som voro afsedda att inrymmas i denna byggnad. Men
sedan de kommitterade, hvilka år 1861 i nåder förordnades att uppgöra förslag angående,
bland annat, berörda samlingars inrymmande i det då till större delen fullbordade Nationalmuseum,
uti sitt afgifna betänkande ådagalagt den af byggnadens konstruktion och utrymme
betingade nödvändigheten deraf, att någon bland ifrågavarande samlingar blefve
från Museum afskild, och på anförda skäl föreslagit Kongl. Bibliothekets uteslutning, fann
Eders Kongl. Maj:t godt att, i nådiga propositionen till Bikets Ständer den 3 Juli 1863
om anslag för National-museibyggnadens fullbordan m. m., förklara Sitt bifall till nämnda
förslag. Omförmälda förslag gillades jemväl af Rikets Ständer, som i underdånig skrifvelse
den 27 November sistnämnda år yttrade, att Kongl. Bibliotheket icke kunde anses
i National-museum vara på sin rätta plats och att dessutom detta bibliothek, med afseende
på den genomgripande förändring, hvilken dermed förr eller senare måste vidtagas
i anledning af den starka tillökning som i dess samlingar vore att påräkna, lämpligast
borde förläggas till ett ställe som för en längre framtid lemnade både utrymme åt dess
tillhörigheter och tillfälle för erforderlig utvidgning. Emellertid hade, i förväntan att Kongl.
Bibliotheket skulle förflyttas till National-museum, år 1856 det derinvid belägna stenhuset,
kalladt Fiskargången, blifvit för Bibliothekets räkning förhyrdt och 23,000 band af dess
boksamling der uppställda, samt år 1860 en lägenhet i sjelfva Museibyggnaden upplåtits,
hvarest 4,000 band erhöllo plats. Dessa båda lokaler måste nu åter utrymmas, sedan
det blifvit bestämdt att Kongl. Bibliotheket skall från National-museum uteslutas och emedan,
i och för planeringen omkring denna byggnad, det nämnda stenhuset kommer att
nedrifvas. För de i samma lokaler hittills förvarade böcker är väl annan plats utsedd,
nemligen i den lägenhet inom Kongl. Slottet, som varit anvisad åt statens samling af plastiska
konstverk, hvilka för närvarande äro under flyttning till National-museum; men
emedan denna lägenhet otvifvelaktigt kommer att af ifrågavarande bokförråd fullt upptagas,
och enär de öfriga så kallade museirummen i slottet, der statens samling af målningar
förut funnits förvarad, icke kunnat, såsom afsedt varit, jemväl öfverlåtas åt Kongl. Bibliotheket,
utan blifvit för annat behof inrättade, finnes fortfarande ingen tillgång på ökadt
utrymme för Bibliothekets rikliga och dyrbara förråd, hvilket, enligt anförande till Rikets
Ständers Revisorers år 1863 afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning,
88 Bil. N:o 1 tillf Kongl. Maj:tsf- Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
då utgjordes af 120,000 volymer (deri ej inberäknade 11,000 häften utaf oafslutade verk
och tidskrifter), 7,000 portföljer innehållande 700- till 800,000 småskrifter, 5,500 handskrifter,
214 portföljer, innefattande kartor och planscher, samt en större gravyrsamling. Detta
förråd har sedan nämnda tid vunnit ytterligare tillväxt, så väl genom de alltjemt utkommande
inhemska bokalstren, af hvilka ett exemplar skall till Kongl. Bibliotheket aflemnas,
som genom inköp af utländska verk, men förnämligast genom den värdefulla, till omkring
15,000 band uppgående Engeströmska samlingen af böcker och handskrifter m. m., hvilken
dess innehafvare med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd öfverlemnat till Kongl.
Bibliotheket. Denna betydliga samling har dock ej kunnat emottagas i Bibliothekets lokal,
och då utrymme för densamma ej heller funnits alt tillgå inom någon annan staten tillhörig
lägenhet, har nödig plats till dess uppställning måst i enskildt hus beredas, mot en
årlig hyressumma af 1.6G0 Biksdaler Biksmynt utaf allmänna medel.
Bland de olägenheter, som äro förenade med Kongl. Bibliothekets nuvarande lokal,
må dock ej anmärkas endast otillräckligheten af utrymmet för böckerna och de öfriga
samlingarne, utan äfven bristen på lämpliga arbetsrum för tjenstemännen, samt den fullkomliga
saknaden af läsrum för de besökande, hvarförutan ett offentligt bibliothek icke
kan uppfylla sin bestämmelse. Dessa sistnämnda jemte de menliga förhållanden i öfrigt,
hvilka jag uti förevarande ämnen underdånigst framställt, antydas jemväl i ofvan omförmälda
anförande till Rikets Ständers Revisorers berättelse, i hvilket uttalas såsom en Revisorernas
pligt, ”att framhålla den otjenliga lokal, hvaruti Bibliothekets värdefulla samlingar
sig befinna, alldenstund denna omständighet i hög grad förlamar tjenstemännens
verksamhet och snart nog gör Bibliotheket till en ofruktbar institution”, — hvarefter tillägges
: ”Man har redan sett sig nödsakad att förvägra besökande tillträde till Bibliotheket,
och den tidpunkt kan ej vara fjerran, då oöfvervinneliga hinder uppstå för en fortsatt utllåning.
Kan och bör ett riksbibliothek i viss mån anses som en värdemätare på ett lands
itterära ståndpunkt, synes med skäl Bibliothekets förflyttande till en tjenligare lokal böra
betraktas som en national-angelägenhet”.
Med anledning af det sålunda allt mera framstående behofvet för Kongl. Bibliotheket
af lämpligare lokal än den nuvarande, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den
23 September nästlidna år anbefallt OfverlntendentsEmbetet att inkomma med fullständigt
förslag till ny byggnad för nämnda Bibliothek. OfverlntendentsEmbetet har derefter,
med ledning af ett utaf Kongl. Bibliotekarien meddeladt program och i samråd med honom,
låtit för berörda ändamål uppgöra ritnings- och kostnadsförslag, det senare slutande på en
summa af 742,554 riksdaler riksmynt, hvilka förslag Embetet med underdånig skrifvelse
den 10 innevarande månad öfverlemnat till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Enligt
dessa förslag skulle byggnaden, som är afsedd att uppföras hufvudsakligen af sten och
jern, komma att innehålla följande lägenheter, nemligen i souterrainen: magasiner och
plats för värme-apparat, äfvensom bostadsrum för vaktbetjening m. m., derest sådant
skulle pröfvas lämpligt; i lottenvåningen: två boksalar för svenska samlingen, en läsesal
och en förevisningssal; i midtelpartiet: expeditions- och arbetsrum, jemte tamburer och
vaktmästarerum; samt i öfra våningen: en enda stor boksal för utländsk litteratur, hvilken
sal ansetts för närvarande behöfva e» däst till en del inredas, för att sedermera i mån
af behof fullbordas.
Till plats för ifrågavarande byggnad hafva hos ÖfverlntendentsEmbetet följande
tomter blifvit föreslagna: l:o en kronan till inlösen för ett belopp af 240,000 Riksdaler
erbjuden tomt, utgörande qvarteret ”Grönlandet södra” i Adolf Fredriks församling och
belägen emellan Drottning- och Holländaregatorna samt Adolf Fredriks vestra och södra
kyrkogator; 2:o den kronan tillhöriga Humlegården; och 3:o den Stockholms Stad tillhöriga,
bredvid Nationalmusei-byggnadens område belägna s. k. Sillhofstomten å Blasieho!»
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. N:o 1 örn Statsverket 1865.
89
men, i afseende på hvilken sistnämnda tomt ÖfverlntendentsEmbetet anmärkt att, derest
byggnaden komme att å denna plats uppföras, byggnadskostnaden, genom behofvet att
medelst pålning förstärka den ömsom af berg och ömsom af dy bestående bottnen, torde
komma att ökas med 70,000 riksdaler; och har ÖfverlntendensEmbetet, som ansett icke
oantagligt, att staden skulle befinnas villig att tili Staten upplåta samma tomt, och derom
hos Stadsfullmäktige gjort framställning, i underdånighet anhållit, att, då något svar å denna
framställning från nämnda stadsmyndighet ännu icke kommit ÖfverlntendentsEmbetet tillhanda,
Eders Kongl. Maj:t måtte täckas i nåder tillåta Embetet att framdeles rörande
denna del af frågan inkomma med särskild underdånig anmälan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då en Bibliotheks-byggnad är af behofvet
oafvisligen påkallad, får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Majit måtte
täckas föreslå Rikets Ständer att til! uppförande af en sådan byggnad anvisa för år 1867
ett belopp af 70,000 riksdaler riksmynt.
26:o.
Sedan den åt ÖfverlntendentsEmbetet i nåder anförtrodda inredningen af Nationalmuseibyggnaden
numera så långt fortskridit, att en del af de Staten tillhöriga samlingar,
hvilka äro afsedda att derstädes förvaras, kunnat öfverflyttas till nämnda byggnad, som är
beräknad att under nästkommande år invändigt fullbordas, har ÖfverlntendentsEmbetet,
uti underdåniga skrifvelser dels af den 19 Juni detta år dels af den 9 innevarande månad,
jemte anmälan härom afgifvit förslag till de anordningar och utgifter, hvilka ansetts vara
af behofvet påkallade för framtida vård och underhåll af ej mindre sjelfva museibyggnaden
än äfven den del af berörda samlingar, hvilka äro ställda under Öfverintendentsembetets
inseende; och har Embetet härvid anfört, att detsamma, vid öfvervägande af detta ärende,
visserligen funnit såsom den enda fullt tillfredsställande anordningen i afseende å förvaltningen
och vården af de samlingar, hvilka vore afsedda att bilda det s. k. NationalMuseum,
att alla dessa, nemligen Kongl. Maj:ts Musei, Kongl. Vitterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademiens samt Kongl. Livrustkammarens samlingar, kunde, tillika med konstsamlingarne
vid Gripsholms och Drottningholms slott, ställas under en gemensam styrelse,
bestående af en Chef och 2:ne Intendenter, den ene för konst- och den andra för de
historiska samlingarna, samt 4 Amanuenser, deraf 2:ne såsom biträden åt Intendenten för
konstsamlingarne, 1 för smärre konstsaker af olika slag och 1 för gravyrsamlingen, samt
likaledes 2:ne åt Intendenten för de historiska samlingarne, 1 för Lifrustkammaren och 1 för
Myntkabinettet, jemte erforderligt gemensamt kansli- och redogörare-biträde; men som
hinder för verkställigheten af en dylik organisationsplan synts för närvarande möta dels i
svårigheten att kunna föreslå någon definitif aflöningsstat, åtminstone för den del af förvaltningspersonalen,
som skulle erhålla befattning med de egentliga konstsamlingarna, förrän
dessa hunnit fullständigare ordnas, samt erfarenheten derefter ådagalagt det verkliga behofvet
af en dylik personals större eller mindre antal, dels äfven uti det samband, som
förefunnes mellan Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien och dess samlingar;
så har Öfverintendentsembetet ansett sig nu endast böra hos Eders Kongl. Maj:t
i underdånighet hemställa om anvisande af erforderliga medel:
l:o Irån och med den 1 Oktober detta år, äfvensom under nästkommande år, ett
arvode af 1,500 R:dr, efter år räknadt, att, efter Öfverintendentsembetets disposition användas
förverkställandet af flyttningen och den ändamålsenliga anordningen inom NationalMuseum
af de Statens konstverk, hvilka böra derstädes förvaras; samt
under detta och nästkommande år till restauratören och vaktbetjente, i mån af behof,
förslagsvis 4,000 R:dr, och
Bih. till R. St. Prot. 1865. l:a Sami. l:a Afd. 12
Anslag för
NationalMuseum.
90
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
Anslag för
fortsatt ingifvande
af arbetet
”Svenska
Språkets
Lagar”.
2:o för nasta statsregleringsperiod ellet 1867—1869,
för omförmälda flyttnings- och anordningsarbeten, så länge deraf göres behof, ett årligt
arvodesbelopp af
R:dr 1,500.
till ett särskildt biträde för gravyrsamlingens ordnande och vården om denna,
årligen
till inköp af tallor för kompletterande af äldre mästares arbeten, årligen och
reservationsvis
till en öfvereldare för Musei-byggnadens värmeapparat samt uppsyningsman
inom byggnaden, årligen
till frenne eldare, årligen å 450 R:dr
till underhåll af byggnadens tak, årligen
till parkettgolfvens underhåll och boning, årligen
till underhåll och rengöring af fönster och lanterniner, årligen
til^ förstugor och trappors renhållning, årligen
till ifrågakommande reparationer å byggnaden i öfrigt, årligen  t
till stenkol och coakes, årligen
till arkitektsarvode, årligen
till ökadt antal vaktmästare, årligen
tillsammans årligen R:dr 23,650.
Med afseende på hvad Öfverintendentsembetet anfört och enär de af detsamma föreslagne
anslag, för vårdande och förevisande af de i Nationalmuseum inflyttade samlingar,
under förhandenvarande förhållanden och intill dess en fullständigare anordning eller reglering
kan komma att ega rum i afseende å förvaltningen af de samlingar, hvilka skola i
Museum förvaras, kan synas vara af behofvet påkallade, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Rikets Ständer äska beviljandet af de för detta och
nästkommande år begärda anslagsbelopp, allenast med den inskränkning att det ifrågaställda
reservationsanslaget 4,000 R:dr till restauratören och vaktbefjente må nedsättas till
3,500 R:dr, äfvensom med undantag af det föreslagna reservationsanslaget af 6,000 R:dr
till inköp af taflor för komplelterande af äldre mästares arbeten, helst något sådant
kompletterande icke synes lämpligen kunna ifrågakomma, innan utrönt blifvit, hvilka staten
redan tillhöriga konstalster i denna väg komma att till Museum öfvergå.
28.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t ställd skrift af den 15 nästlidne Augusti har Kongl.
Ribliothekarien Johan Erik Rydqvist i underdånighet redogjort för fortgången af det med
understöd af statsmedel under utgifning varande arbetet ”Svenska Språkets Lagar”, och
på denna redogörelse grundat en af honom jemväl framställd anhållan, att fortfarande
Statsanslag måtte hos Rikets snart, församlade Ständer af Eders Kongl. Maj:t begäras för
fortsättningen af berörda språkverk.
Uti omförmälda redogörelse yttrar författaren, att, sedan af de delar, hvaraf ifrågavarande
arbete enligt ursprungliga planen borde utgöras, nämligen Ordböjningen, Ljudläran
och Ordbildningen med inbegrepp af Partiklarna samt Ordförbindelsen eller Syntaxen,
Ordböjningen, upptagande arbetets två första band, blifvit fulländade efter en synnerligt
stor skala, större kanske än hittills för något enskildt språk förekommit, författaren af
en temligen allmänt uttalad önskan fann sig föranlåten att göra den samlade mångfalden
af ämnen mera öfverskådlig och användbar förmedelst utarbetandet af en alfabetisk ordförteckning,
dervid äfven omfattande tillfället att i ett ordregister lägga grunden till en lexi
-
5?
1,500.
55
6,000.
55
500.
55
1,350.
55
600.
55
1,500.
55
750.
Vt
450.
55
2,000.
55
5,000.
»
500.
55
2,000.
Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1865.
91
kalisk behandling efter språksvetenskapens ernådda utbildning och stödd på sorgfällig granskning
af alla svenska språkkällor, hvilket företag, om det ock kostat tid och möda samt
medfört afbrott i den första planen, dock, efter hvad författaren hoppas, ländt till verkets
fördel. Efter att sålunda hafva fullbordat det i praktiskt hänseende vigtigaste, Ordböjningen,
sedd jemväl i sina förbindelser till härledningen, har författaren under de sednaste
två åren varit mera uteslutande sysselsatt med arbete för Ljudläran, som ur theoretisk synpunkt
är mest maktpåliggande, hvarefter ändock ett godt stycke återstår innan slutmålet
hunnits, gifvande författaren tillräcklig sysselsättning under hans återstående lifstid, hvars
slut, antingen det tidigare eller senare inträffar, likväl icke skall göra hans forskningar
fruktlösa, enär författaren så ställt sitt arbete, att dessa till ej ringa del ligga förvarade
i hans efterlemnade anteckningar.
I betraktande af ifrågavarande, utaf Kongl. Bibliothekarien Rydqvist utgifna, Språkverks
erkändt stora vetenskapliga värde, anser jag mig böra, med åberopande jemväl af
de skäl, sora vid 1856—1858 årens riksdag föranledde Rikest Ständer att bereda författaren
lättadt tillfälle att fullfölja detta hans litterära företag, och hvilka sedermera vid efterföljande
riksmöten förmått Rikets Ständer att detsamma medelst fortfarande anslag befrämja,
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Rikets Ständer
att för fortsatt utgifvande af arbetet ”Svenska Språkets Lagar” ytterligare bevilja ett årligt
anslag af 1,500 R:dr.
29:o.
De vetenskapliga föreläsningar i ämnen, tillhörande allmän bildning, till hvilkas hållande
i hufvudstaden medel vid sistlidne riksdag anvisades, hafva af allmänheten blifvit omfattade
med en begärlighet, som på en gång röjt både denna allmänhets behof at bildande
upplysning och dess håg att sådan sig tillegna. Oaktadt de svårigheter, som, enligt sakens
natur, måste vara förenade med uppgitten att finna föreläsare, som för ett tilliäiligt
uppdrag vilja underkasta sig mödan att utarbeta föredrag i vetenskapliga ämnen, hafva dessa
föredrag både varit i sig sjelfva af stolt värde och blifvit talrikt besökta. Vid sådant förhållande
lärer upphörandet af det för beredande af sådana bildningstillfälleu alsedda anslag
icke böra ifrågakomma. I de ämnen som tillhöra allmän bildning och isynnerhet i de kun
skapsgrenar,
som höra till de stats- och rättsvetenskapliga, historiska och iitterära områdena,
vore det önskligt, att offentliga föreläsningar fortfarande hölles. Om det anslag, som
för ändamålet anvisas, till en del användes till arvoden åt lämpliga personer, som i sådana
ämnen hölle en mera sammanhängande följd af föredrag, kunde en del, såsom tillförene,
användas till ersättning för tillfälliga uppdrag, och om Stockholms stad, hvilkens fullmäktige
redan innevarande vinter för begagnande vid dessa föreläsningar upplåtit stora börssalen
kostnadsfritt tillhandahåller lokal och belysning, kan det afsedda anslaget blifva för
ändamålet mera tillräckligt än förut. På dessa skäl får jag i underdånighet tillstyrka, det
Eders Kongl. Maj:t i nåder täcktes föreslå Rikets Ständer att ett årligt anslag af 10,000
Riksdaler fortfarande varder stäldt till Eders Kongl. Maj:ts nådiga disposition, för att, under
förutsättning att af staden bekostas ändamålsenlig lokal samt dess belysning, användas
till föranstaltande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, som
företrädesvis tillhöra allmän bildning.
30:o.
För fortsatt utgifvande af sådana i Riksarkivet och andra offentliga eller enskilda
samlingar befintliga skrifter och handlingar, som äro af vigt till belysande af Fäderneslandets
historia och offentliga förhållanden, medgåfvo Rikets sednast församlade Ständer,
Fortfarande
anslag till föranstaltande
i
hufvudstaden
af vetenskapliga
föredrag i
ämnen, tillhörande
allmän
bildning.
Anslag till fortsatt
utgifvande
af handlingar,
rörande fäderneslandets
historia
och ofjentliga
förhållanden.
92 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1865.
att återstoden af det härtill för då löpande statsregleringsperiod anvisade anslag finge under
den nu innevarande för samma ändamål användas.
Det med anledning häraf, efter af Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställd plan. i Riksarkivet
företagna arbete har, på sätt Riksarkivarien uti skrifvelse den 29 sistlidne Juli anmält,
sålunda fortgått, att Andra delen (22 ark) i serien för »Konung Gustaf I:s registratur»,
omfattande året 1525 af denne Konungs regering, samt Första delen (87 ark) i en
särskild serie, innehållande Lagförslag, hörande till Konung Carl IX:s tid, från trycket utkommit;
hvarjemte för närvarande äro under utgifning: Tredje delen af Konung Gustaf I:s
registratur, omfattande året 1526, äfvensom en Realkatalog öfver Riksarkivets rika samling
af pergamentsbref från och med år 1351 till och med år 1400, hvilken, försedd äfven
med register, återgifver allt väsendtligt af dessa brefs innehåll, till ledning för forskare
i den tidens häfder.
Efter hvad Riksarkivarien i ofvanberörde skrifvelse jemväl meddelat, uppgick vid
ingången af nu löpande statsregleringsperiod återstoden af det under riksdagen näst före
den sednaste för ifrågavarande ändamål beviljade anslag till ett belopp af 8,000 Riksdaler.
Häraf hade 2,248 R:dr 13 öre redan blifvit använda; inom kort komme ytterligare att deraf
utgå kostnaden för Tredje delen af Konung Gustaf I:s registratur, omkring 1,100 R:dr,
och vid nästa års början förestod Utbetalning af omkring 1,000 R:dr för den då färdigbiifvande
Esta delen af Realkatalogen, hvars sednare afdelning, likaledes medförande en utgift
af omkring 1,000 R:dr, väntades färdigtryckt inom samma års utgång, vid hvilken tidpunkt
alltså å anslaget icke kunde beräknas högre behållning än omkring 2,652 R:dr, under
det emellertid till utgifning från trycket oafbrutet förbereddes fortsättningen af Konung
Gustaf I:s registratur, hvilket, tillväxande med hvarje år, ännu komme att taga ett betydligt
antal delar i anspråk, äfvensom derjemte åtskilliga för svenska kyrkoförfattningens historia
vigtiga handlingar från sextonde och förra hälften af sjuttonde seklet.
Vid sådant förhållande och då, efter ali sannolikhet, af den för sista året af innevarande
statsregleringsperiod beräknade behållning å ifrågavarande anslag en större utbetalning
under loppet af nästa år kommer att ega rum, har Riksarkivarien ansett sig böra
hemställa, att vid instundande riksdag måtte till Rikets Ständer aflåtas nådig proposition om
anvisande äfven för nästkommande statsregleringsperiod af ett anslag till samma belopp som
det sednast beviljade, eller af 8,000 Riksdaler, att efter behof för ifrågavarande ändamål
användas; — Och finner jag mig, i betraktande af hvad Riksarkivarien anfört, föranlåten
i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Rikets Ständer i nåder äska
för år 1867 ett anslag af 3,000 Riksdaler, att efter behof af Eders Kongl. Maj:t för berörda
ändamål disponeras.
Hvad föredragande Departementschefen i ofvanberörda afseenden yttrat
och hemställt täcktes, uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter,
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; Och behagade Hans Majit
Konungen derjemte förordna, att utdrag af detta protokoll skulle till Finansdepartementet
öfverlemnas, för att tjena till ledning vid författandet af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Rikets nu sammanträdande Ständer angående
Statsverkets tillstånd och behof, i hvad densamma kommer att röra Åttonde
och Nionde Hufvudtitlarne; äfvensom att handlingarne angående de ärenden,
hvarom framställning till Rikets Ständer blifvit beslutad, framdeles
skulle till vederbörande Utskott öfverlemnas.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Stockholm, tryckt hos H. Nisbeth, J865.
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.
1
Kia 2.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
upplåtelse af f. d. Piparebostället Bränn Arby vid Södermanlands
regemente, för uppförande aj skolhus åt
Wansö församling; Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober
1S6 5.
Uli en hos Kongl. Majit, genom befullmägtigade ombud, Nämndemannen Lars
Andersson och Kyrkovärden P. G. Andersson, gjord ansökning bar Wansö försam
ling
i Åkers härad och Södermanlands län underdånigst anhållit att, emot den afgäld,
som i laga ordning Liefve åsatt, församlingen måtte tilläggas ständig besittningsrätt
till det inom Wansö socken och i närheten af kyrkan belägna f. d. Piparebostället
vid Södermanlands regemente Bränn Årby om j oförmedladt eller xy förmedladt
mantal, i ändamål att derå uppföra nytt skolhus samt bereda utrymme dels för
ungdomens undervisning i trädgårdsskötsel äfvensom för dess kroppsöfningar, dels ock
för planteringsland åt skolläraren; hvarvid blifvit anfördl, det församlingen helt och
hållet saknade tillfälle att för ändamålet erhålla nödig jordvidd vid det hittills begagnade
skolhuset, uppfördt på en areal af endast 7,8 kappland, som instängdes
emellan kyrkogården på ena sidan och Wansö bys tomter på den andra, hvaremot
till utrymme för erforderligt nytt skolhus jemte tomt deromkring icke någon lokal
Liefve lämpligare än förenämnda boställe, beläget invid kyrkan på dess södra sida,
med torrt och sundt läge, i midten af socknen samt med lätt kommunikation till
alla dess delar; — Och hade tillika upplysts alt bostället för närvarande vore utarrenderadt
intill midfastan år 18(59, mot årlig afgift af tre tunnor spanmål, hälften
råg och hälften korn, samt Nio R:dr R:mt, men alt, om den sökta upplåtelsen bifölles,
öfverenskommelse med arrendatorn skulle kunna träffas redan på förhand om
upplåtelse af mark för det ändamål, som åsyftas.
Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs- och Kammar-kollegier, anbefallda att häröfver
inkomma med underdånigt utlåtande, sedan vederbörande blifvit hörda, hafva öfvergå.
till II. St. Prot. 1865 # 1866. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 4
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
lemnat underdåniga yttranden från Boställs-direktionen och Chefs-einbetet vid Södermanlands
regemente, äfvensom ock från Konsistorium i Strengnäs stift samt Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län; varande i ämnet anfördt:
af Boställs-direktionen: att Direktionen, i anseende till bostället Bränn Årbys
ringa areal och deraf följande mindre användbarhet för regementet, samt boställets
synnerliga tjenlighet för det uppgifna ändamålet, för sin del ej funne något hinder
för den ifrågasatta öfverlåtelsen, vare sig för all tid eller för viss tid, så snart nu
gällande arrendekontrakt upphör; — anseende dock Direktionen den afgäld eller det
arrende, som bör af bostället utgå, kunna skäligen bestämmas till 38 kubikfot spanmål,
hälften råg och hälften korn, att lösas efter tio års medelmarkegång med den
förändring deri, som kan i vederbörlig ordning bestämmas, jemte tillagd forlön; —
uti hvilket Boställs-direktionens yttrande Chefs-embetet förklarat sig instämma;
af Konsistorium: att som ifrågavarande boställe genom sitt läge midt i socknen,
nära kyrkan och Pastors bostad, erbjöde stora fördelar för det afsedda ändamålet
och jemväl medgåfve tillgång till planteringsland, så väl för barnens undervisning
i trädgårdsskötsel, som för läraren, hvartill den nu hegagnade skolhuslomlen
ej lemnade utrymme, samt tillika den föreslagna arrendeafgiften, hvilken Konsistorium
för sin del ansåge lämpligast böra utgå i spanmål, på sätt Boställs-direktionen tillstyrkt,
vore både billig och af Chefs-embetet lemnad utan anmärkning, så funne
Konsistorium med fullgiltiga skäl sig befogadt i underdånighet tillstyrka bifall till
ansökningen; samt
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande: att, då skolans utvidgande verkligen vore
af behofvet påkalladt, och bostället befunnits för det uppgifna ändamålet särdeles
lämpligt, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, lika med Konsistorium, och då Boställsdirektionen
icke ansett något hinder deremot möta, förordade den begärda upplåtelsen,
med vilkor att afgäld derå varder åsatt i enlighet med grunderna för kronoarrendens
bestämmande, att framgent årligen utgå till Södermanlands regementes
Boställs-direktion, då nuvarande kontrakt om bostället löper till ända.
För egen del hafva Kollegierna i underdånighet meddelat, att enligt 1825
års jordebok ifrågavarande boställe drager ränta i kronovärde 1 R:dr 1 sk. 10 r:st,
deraf Kronan behållet 5 sk. 11 r.st. och det öfriga indeldl, samt kronotionde 7
kappar spanmål, hälften råg och hälften korn; — att, enligt beskrifning till en
vid laga skifte år 1839 författad, i General-landtmälerikontoret förvarad karta,
till bostället hörer en egovidd af 4 tunnland 30 5\ kappland åker och tomter, 5
tunnland 24^ kappland äng och 4 tunnland 16 kappland afrösningsjord, tillsammans
13 tunnland 7^ kappland; — samt alt bostället, som uti 1840 års Aflönings-indelningsverk
för Södermanlands regemente vore upptaget bland de till utarrendering
afsedda boställen med en beräknad behållen afkastning af 15 R:dr 31 sk.
7 r:st. Banko, enligt kontrakt den 6 Mars 1858 af regementets Boställs-direklion
utarrenderats till Orgelnisten Joli. H. Thorselius på 50 år intill den 14 Mars 1869,
emot ett årligt arrende af 3 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, jemte
tillagd forlön, samt en kontant penningeafgift af 6 R:dr Banko; och som ifrågava
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
3
rande boställe Bränn Årby, Tlff mantal krono, borde för regementets löningsfonds
räkning utarrenderas, och Wansö församling, hvilken redan egde 7,8 kappland nära
kyrkan belägen jord, hvarå dess nuvarande skolhus vore uppfördt, icke kunde för
ungdomens undervisning i trädgårdsskötsel och till planteringsland åt skolläraren behöfva
använda hela bostället, utan borde åtnöjas med en mindre del deraf, ansåge
sig Kollegierna endast kunna i underdånighet tillstyrka, att af den till f. d. Piparebostället
Bränn Årby N:o 1 hörande, jemväl kyrkan närbelägna jord må, vid arrendetidens
utgång den 14 Mars 1869 eller derförinnan, derest öfverenskommelse med
nuvarande arrendatorn derom kan träffas, till församlingen upplåtas så stor rymd,
att den, i enlighet med 5 mom. 4 §:n i Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842 angående
folkundervisningen i riket, blefve tillräcklig så väl lill skollärarens behof af
jordfrukter som till undervisning i trädplantering och trädgårdsskötsel; för hvilken
jordrymd, sorn vid behörig landtmäteriförrältning i vederbörandes närvaro skulle utses,
församlingen borde till boställets arrendator erlägga årlig afgäld, att bestämmas
enligt 9 §:n i Kongl. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående grunderna och
vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring.
Kongl. Maj:t har delta allt, med hvad mera handlingarne i målet innehålla, i
nådigt öfvervägande tagit; och, med afseende å bostället Bränn Årbys ringa areal,
uppgående, enligt hvad Krigs- och Kammar-kollegierna, efter erhållen upplysning i
General-landtmälerikontoret, meddelat, till endast 15 tunnland 7 ^l2 kappland, hvadan
såväl regementets Boslälls-direktion sorn Uhefs-embelet ansett bostället vara af ringa
användbarhet lör regementet, vill Kongl. Majit härmed föreslå Rikets Ständer, att f. d.
Piparebostället vid Södermanlands regemente Bränn Årby om mantal, beläget i
Wansö socken af Åkers härad af Södermanlands län, må från 1869 års midfasta,
då nuvarande arrende om bostället tilländagår, under full dispositionsrätt upplåtas åt
Wansö församling, alt för det uppgifna ändamålet användas, emot det all till regementets
Boslälls-direktion erlägges årlig afgift, hvilken bör åsältas i enahanda ordning,
som för bestämmande af maximi- och minimibelopp vid kronoarrenden är stadgad.
Derest detta af Rikets Ständer bifalles, anser Kongl. Majit hinder icke möta
för Wansö församling att, innan öfverlåtelsen af bostället träder i verkställighet, med
nuvarande arrendatorn träffa öfverenskommelse om användande af större eller mindre
del af bostället för det afsedda ändamålet.
De ärendet hörande handlingar skola tillställas det Rikets Ständers Utskott,
till hvars handläggning frågan varder öfverlemnad; Och Kongl. Majit förblifver Rikets
Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Bådet å Stockholms Slott
den 27 Oktober i865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj.ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:!s nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
l:o angående upplåtelse af f. d. Piparebostället Bränn Årby vid Södermanlands
regemente, för uppförande af skolhus åt Wansö församling;
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de
finnas detta protokoll bilagda, samt förordna, att, i
öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.
5
Wso 3.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition lill Rikets Ständer, angående
befrielse från rotering för hemmanet Fångåmon N:o l
i Jemtlands län; Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober
1865.
Sedan hos Rikets sist församlade Ständer framställning blifvit gjord derom,
att hemmanet Fångåmon om \ mantal i Undersåkers socken och Jemtlands län,
måtte, i anseende lill sin ofruktbara jordmån och särdeles svaga beskaffenhet, varda
befriadt från åsatt rotering, samt Rikets Ständer, i betraktande af hvad här förekommit,
uti skrifvelse den 4 6 Maj 4863 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit
alt, efter verkställd undersökning och derest skäl dertill förefunnes, Kongl. Majit
täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition om hemmanets
befrielse från rotering; så anbefallde Kongl. Majit Dess och Rikets Krigsoch
Kammar-kollegier att låta verkställa den ifrågaställda undersökningen och derefter
med underdånigt utlåtande i ämnet till Kongl. Majit inkomma.
Till underdånig åtlydnad häraf hafva bemälda Kollegier hos Kongl. Majit i underdånighet
anmält, att undersökning å hemmanet förätlades den 48 Juli 4864 af
Kommissions- och Afvittrings-landtmätaren H. F. Rehm med gode mäns biträde,
hvarefter Kongl. Majits Befallningshafvande i länet till Kollegierna inkommit med
instrumentet deröfver, hvaraf inhemtades: alt å åkerjorden, som innehölle 3 qvadratrefvar
4 5 qvadralstänger och hestodo af sandblandad hvitmjunejord med frostigaste
läge, endast kunde utsås 9 kappar korn, som lemnade 2:dra kornets afkastning; att
ängsafkastningen, efter länets skattläggningsmethod reducerad till 4 ista klassen, uppginge
till 12 lass å 50 lispund lasset; att betesmarken till större delen vore af sämsta
beskaffenhet, men lill någon del försvarlig och gifvande tillräckligt bete för de kreatur,
som å hemmanet kunde vinterfödas; att skogen, ehuru tillräcklig för hemmanets
behof, likväl vid den år 1830 verkställda gradering, som legat till grund för
hemmanets skattläggning, blifvit alltför högt taxerad och kunde anses till allenast
\ duglig, men till återstoden oduglig; och att fiske efter öring och rör funnes i
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.
några sjöar till en afkastning af omkring 6 å 8 lispund; på grund af hvilka förhållanden
förrättuingsmännen, såsom vilkor för hemmaneis bestånd, ansett detsamma, i
likhet med angränsande hemmanet Wallbo, böra till Lappmarkshemman hänföras.
I öfrigt hafva Kollegierna upplyst, att krononybygget Fångåmon, som är upptaget
i Wågdalens afradsland, efter föregången afvittringsberedning blifvit af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande genom Utslag den 17 Mars 1831 fastsläldt till 1£ tunnland
med 2 R:dr 24 sk. Banko grundränta, att efter åtnjutna 25 frihetsår, räknade
från och med år 1831, till Kronan utgöras, dock till hälften sedan f:delar af frihetstiden
tilländagått; samt att uti det af Kongl. Maj:t i nådigt Bref den 8 Oktober
1851 för provinsen Jemtland fastställda roteringsverk hemmanet, efter uppskattning
af berörda dess skattetal till 1 tunnland, blifvit jemte hemmanen N:ris 1 och 2
Björnänge indeladt till hel rote under N:o 897 för erläggande tillsvidare af rolevakans-afgift,
men hvilken afgift upphört att erläggas, sedan, i följd af den jemlikt
högstberörda nådiga Bref med interessenterne i Gustafs och Carlbergs kopparverk
träffade öfverenskommelse, hemmanet inlrädt i effektiv rotering.
I anledning häraf och då, beträffande den ifrågasatta befrielsen för hemmanet
från berörde rotering, af ofvan omförmälde undersökning, jemförd med hvad Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse i ämnet innehåller, tydligen ådagalägges alt hemmanet,
med afseende å dess svaga egoförmåner och synnerligast i betraktande deraf all
något egentligt åkerbruk icke der kan idkas, ej kan anses förmånligare än Lappmarkshemman
i Jemtland, hvilka enligt Kongl. Brefvet den 26 Januari 184 7 äro
från deltagande i rotering derstädes befriade, vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med hvad Krigs- och Kammar-kollegierna hemställt, härmed föreslå Rikets Ständer,
alt hemmanet Fångåmon må ej allenast blifva befriad! från den detsamma åsätta
rotering, så snart lämpligt hemman kan denna rotering öfvertaga, utan äfven, så väl
för den förflutna tiden, hvarunder roteringen af hemmansinnehafvare!! utgjorts, som
hädanefter, intilldess roleringsbesväret kan varda derifrån flyttadl, få tillgodonjuta
ersättning för roteringskostnaden på sätt, som eldigt 5 § 3 mom. i Kongl. Instruktionen
för Roterings-kommissionen i Jemtland den 22 Maj 1846 tillkommer hemman,
hvilka, ehuru innehafvande frihetsår, likväl åtagit sig att under tiden i rotering
ingå.
De lill målet hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva öfverlemnade;
Och Kongl. Maj:l förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
A. I. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 3.
7
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 27 Oktober 4865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Slatsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majlis, på Siats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade heslut, uppsatta förslag till Kongl. Majlis nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
2:o Angående befrielse från rotering för hemmanet Fångåmon N:o 4 i Jemtlands
län;
Kongl. Majit täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörde förslag, sådana
de finnas detta protokoll hilagda, samt förordna, att,
i öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
8
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.
ÄT!» II.
Ank. till Exp.-TItsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension på Allmänna Indragning sstaten för Krigs-Rådet,
m. m., Samuel Conrad Nisser; Gifven Stockholms Slott
den 27 Oktober i865.
Jemte företeende af behörigt läkare-betyg, utvisande att Civil-ledamoten å
Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-kollegii Artilleri- och Fortifikations-afdelningar, Krigsrådet
och Riddaren af Kongl. Nordstjerne-orden Samuel Conrad Nisser, sedan Juni
månad år i 863, efter föregånget slaganfall, varit lam i högra armen och mislat
skrif- och tal-förmåga, samt att han, i följd af detta sjukdomstillstånd, vore och
under sin återstående lifstid komme att förblifva oförmögen att sin tjenstebefattning
utöfva, bar t. f. Presidenten i bemälda Kollegium hos Kongl. Majit i underdånighet
hemställt, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom,
att Krigsrådet Nisser, som, enligt jemväl hifogadt prestbevis, är född den Iti Oktober
11105 och år 1825 inträdt i Statens tjenst, samt således räknade 62 lefnadsoch
42 tjensle-år, måtte på Indragningsstat få uppföras.
Kongl. Majit har delta i nådigt öfvervägande tagit; och då, enligt hvad det
härvid företedda läkare-betvg utvisade, någon förhoppning om Krigsrådet Nissers
återställande till helsan icke förefinnes, har Kongl. Majit, med anledning af Rikets
Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd
sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets
tjenst, velat härmed föreslå Rikets Ständer, att Krigsrådet Nisser må, med månaden
näst efter den, i hvilken han från Krigsråds-embetet erhåller nådigt afsked, få på
Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af
årlig pension af Tretusen Sexhundra Ridr Runt, motsvarande fyra femtedelar af hans
innehafvande Krigsråds-lön, eller hvad honom skolat tillkomma, derest han i tjenst
qvarstått till fyllda 65 lefnadsår.
De till målet hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva öfverIemnade;
Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
9
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 21 Oktober i865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Juslitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Majis, uppå Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Majis nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
5:o Angående pension på Allmänna Indragningsstaten för Krigsrådet, m. m.,
Samuel Conrad Nisser.
Kongl. Maji täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanherörda förslag, sådana de
finnas detta protokoll bilagda, samt förordna att, i
öfverenstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J Bandelin.
Bih. till B. St. Prot. 1865 # 1866. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
IV:o 5.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Pikets Ständer, angående
pension å Allmänna Indragnings staten för Qvartermästaren
vid Krigs-Akademien, Majoren m. m. J. G. Lyström;
Gifven Stockholma Slott den 27 Oktober 1865.
Uti underdånigt memorial den 29 Juli innevarande år har t. f. Kanslern för
Kongl. Krigs-akademien anfört, hurusom genom Kongl. Reglementet den 11 April
1799 och Kongl. Brefvet den 21 April 1846 ordinarie lärare vid Akademien äro
tillförsäkrade att, efter minst 20 års tjenstgöring såsom sådane, vid afskedstagande
erhålla pension, lika med hälften af den lön de på Akademiens stal åtnjutit, så framt
de icke vid afskedet eller sedermera för annan allmän tjenst komme i åtnjutande af
lön eller annan inkomst, motsvarande eller öfverstigande hvad de dittills uppburit;
men att en sådan förmån icke blifvit Akademiens öfrige tjenstemän förunnad; —
och då skälet till förenämnda stadgande, enligt ordalydelsen i reglementets 85 §,
vore, att »kunnige, arbetsamme och nitiske lärare matte kunna lill Krigs-akademien
erhållas, och hvarken i förtid ledsna vid deras trägna och mödosamma befattning,
eller till skada för inrättningen nödgas stå qvar längre än deras krafter tillåta», har
t. f. Kanslern, utan att föreslå något allmänt pensionsstadgande för Akademiens öfriga
tjenstemän, fästat Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på giltigheten af samma
skäl, för att med en dylik förmån gynna en bland dessa, Qvartermästaren vid Akademien,
Majoren och Riddaren af Kongl. Svärds-orden Johan Gustaf Lyström, hvilken
alltsedan år 1836 innehaft qvartermästarebefattningen och dessförinnan vid Akademien
tjenstgjort tre år såsom kompaniofficer; i hvilket afseende t. I. Kansiem vidare
andragit, alt, ehuru Majoren Lyström ännu lika nitiskt och omsorgsfullt som förr
sköter sin tjenst, måste dock, i betraktande af de många och olikartade bestyr, som
med densamma äro förenade, och hvilka kräfva både trägen tillsyn och mycken rörlighet,
antagas såsom sannolikt alt han, vid en numera uppnådd ålder af 62 år,
icke länge kan komma att dermed fortfara; hvadan och då Qvaitermäslareus goro
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5. 11
mål, omfattande handhafvandet i allmänhet af Akademiens ekonomiska detaljer, icke
utan ett betänkligt åsidosättande af Akademiens intressen kunna åt en person med
aftagande arbetsförmåga anförtros, t. f. Kanslern funnit sig föranlåten, såväl af omtanka
för Akademiens bästa som med afseende å de förtjensler Majoren Lyström
derstädes nedlagt, i underdånighet hemställa, alt han måtte, lör att icke nödgas
qvarstå vid qvartermästarebefattningen längre än hans kralter tillåta, varda hugnad
med samma förmån, som Akademiens ordinarie lärare, elter en vida kortare tjenstetid
än den af honom redan tillryggalagda, fått sig försäkrad samt att Kongl.
Maj:l täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig Proposition i ämnet.
Kongl. Majit har detta ärende i nådigt öfvervägande tagit och vill, med afseende
å hvad af l. f. Kanslern sålunda blifvit upplyst, härmed i nåder föreslå Rikets
Ständer, alt Majoren Lyström, som förut innehar 600 R:dr pension från Arméens
Pensionskassa, må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked
från qvarter mästa retjensten vid Krigs-akademien, få på Allmänna Indraguingsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af Sexhundra
Riksdaler, motsvarande hälften af den lön, han för närvarande på Akademiens stat
uppbär.
De lill ärendet börande handlingar skola tillhandahållas det Rikets Ständers
Utskott, som med detsamma kommer alt taga befattning; Och Kongl. Majit förblifver
Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
A. F. Z. B,euler skiöld.
12
Kongl. Maj-.ta Nåd. Proposition Nio 5.
Utdrag aj Protokollet ofver Landtförsvars-Ärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 21 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre Ue Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Siats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
■4:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Qvarlermästaren vid
Krigs-akademien, Majoren m. m. J. G. Lyström;
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de
finnas delta protokoll bilagda, samt förordna, att, i
öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle
lill Rikets Ständer afgå.
Ex protooollo
M. J. Bandelin.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.
13
H:o fi.
Ank. till Exp.-Utsk den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension på Allmänna Indragning sstaten för Regementsstallmästaren
vid Lifregementets Husar-korps, Ryttmästaren
i Arméen, m. m., Mathias Leijon; Gifven Stockholms
Slott den Oktober 1805.
Hos Kongl. Majit liar Regemenls-stallmästarcn vid Lifregementets Husar-korps,
Ryttmästaren i Arméen, Riddaren af Kongl. Svärds-orden, m. m., Mathias Leijon,
uti en af vederbörande Sekund-chef förordad skrift, i underdånighet anhållit, att, då
sökanden vid snart uppnådd ålder af 66 år hade föga anledning alt hoppas länge
kunna fortfara med bestridandet af innehafvande Stallmästare-befattning, och alltså
snart måste vara betänkt på afgång derifrån, men den pension af 600 R:dr, han enligt
författningarna kunde vid afskedet påräkna, Liefve för honom, som saknade enskild
förmögenhet, otillräcklig för en tarflig bergning, — Kongl. Majit måtte i nåder
bereda honom någon pensionstillökning.
Af den vid ansökningen fogade tjensteförteckning inhemtas hufvudsakligen, ali
Leijon, som är född den 27 Februari 1800, blifvit år 1818 antagen till Husar vid
f. d. Cederströmska Husar-regementet, 1825 befordrats till Qvartermästare och 1827,
på begäran, erhållit afsked, med Fanjunkare namn, heder och värdighet; alt Leijon
under åren 1828—1851 varit i utländsk krigstjenst anställd; samt att han, 1852
antagen till Fanjunkare vid Lifregementets Dragon-korps och 1854 till Beridare vid
Ottenby stuteri, 1858 utnämnts till sin ännu innehafvande Stallmästare-befattning;
äfvensom att Leijon blifvit utnämnd 1854 till Kornett, 1845 lill Löjtnant och 1855
till Ryttmästare i Arméen.
General-befälhafvaren i 4:de Militär-distriktet, som uti underdånigt memorial
den 2 Oktober innevarande år till Kongl. Majits pröfning öfverlenmal ifrågavarande
ansökning, har dervid anfört, att, — då Ryttmästaren Leijon under en tjenstetid af
nära 28 år, såsom Stallmästare vid Lifregementets Husar-korps, skött denna ansträn
-
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.
gande befallning med nil och skicklighet; då han ulgifvil förljenstfulla arbeten om
hästkulluren och dermed sammanhang egande ämnen; samt då hans krafter numera,
vid snart fyllda 66 år, vore försvagade och således förmågan att länge fortsätta med
utöfvandet af Slallmästare-tjenslen i betydlig mån förminskad, — General-befälhafvaren,
vid dessa förhållanden och enär möjligheten för Leijon alt begära afsked försvarades
derigenom, all den pension of 600 R:dr, gällande pensions-stat för honom
bestämde, icke kunde vara tillräcklig för nödtorftig bergning, ansett sig böra i underdånighet
hemställa, det Ryttmästare!) Leijon måtte tillförsäkras att vid afskedet
erhålla ett årligt belopp af 900 R:dr utöfver den honom tillkommande pension.
Kongl. Maj:t har delta ärende i nåder låtit Sig föredragas och vill, med afseende
å Ryttmästaren Leijons långvariga och berömliga verksamhet såsom Regementsstallmästare
vid Lifregementets Husar-korps, hans numera upphunna höga ålder samt
obemedlade ställning, härmed i nåder föreslå Rikets Ständer, att Ryttmästaren Leijon,
vid afsked från Regements-stallmästarebefaltningen, må, jemte den pension af 600
Ralr, han enligt författningarna eger ali i Arméens Pensionskassa uppbära, få under
sin återstående lifstid åtnjuta på Rikets Allmänna Indragningsstat en årlig pension
af Fyrahundra Riksdaler.
De lill målet hörande handlingar skola blifva lill vederbörligt Utskott öfverlemnade;
Och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest
städse välbevågen.
CARL.
A. F Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 6.
15
Utdrag aj Protokollet ofver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 27 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
11 eutcr skiöld,
Carlson.
Chefen flir Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag lill Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
5:o Angående pension på Allmänna Indragningsstaten för Regements-stallmästaren
vid Lifregementets Husar-korps, Rytlmästarén i Arméen, m. in., Mathias Leijon.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana de
finnas detta protokoll hilagda, samt förordna att, i
öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protoeollo
M. J. Bandelin.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
N:o 7.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl 11. f- m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension å Allmänna Indragning sstaten för j. d. Kapitenen
vid Göta Artilleri-regemente, Nicolas Christiernin von
Hess; Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober i8G5.
Uti en till Kongl. Majit ingifven skrift liar f. d. Kapitenen vid Göta Artilleriregemente
Nicolas Christiernin von Hess underdånigst anhållit, alt han, som varit
22 år anställd i Statens tjenst, bevistat 1808—1809 års fälttåg i Finland och
1813 —1814 års fälttåg i Norge, samt under Finska kriget deltagit i flera träff
ningar,
mätte, då han, vid numera uppnådd 80 års ålder och i saknad af såväl egna
tillgångar som understöd of allmänna medel, ej kunde bestrida de oundgängliga lefnadsbehofven,
blifva hos Rikets Ständer i nåder föreslagen till någon pension.
Kongl. Majit har delta i nådigt öfvervägande tagit; och, med afseende å sökandens
krigsförtjenster och behof af understöd, vid en uppnådd ålder af 80 år, linner
Kongl. Majit skäligt i nåder föreslå Rikets Ständer, alt f. d. Kapitenen von Hess
må, från och med år 1866 samt vidare under sin återstående lifstid, få på rikets
Allmänna Indragningsslat åtnjuta en årlig pension af Fyrahundra Riksdaler.
De målet tillhörande handlingar skola lill vederbörande Utskott öfverlämnäs;
och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl, nåd och ynnest städse
välbevågen.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 7.
17
Utdrag aj Protokollet öfver Landtjör svar s-Ärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 27 Oktober i865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsininistern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld, uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade heslut, uppsatta förslag till Kongl. Majlis nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, nemligen:
6:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för f. d. Kapitenen vid
Göta Artilleri-regemente Nicolas Christiernin von Hess;
Kongl. Majit täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla samtliga ofvanberörda förslag, sådana
de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna, att,
i Öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle
till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
Bih. till R. St. Brot. 1865 # 1866. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häjt.
3
STOCKHOLM, ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI, d865.
Kongl. Majits Nåd. Proposition J8 8.
1
N:o 8.
Ank. till
*
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension å Allmänna Indrag ning sstaten för Förste Bataljons-Läkaren
vid Skaraborgs regemente, Doktor Thure
Fredrik Lundberger; Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober
1865.
Hos Kongl. Maj:t har Chefen för Skaraborgs regemente, uti ett af Generalbefäl-,
hafvaren i Tredje Militär-distriktet under den 25 sistlidne Augusti med förord insändt
memorial, i underdånighet anhållit, att, — som Förste Bataljons-läkaren vid berörda
regemente Medicine Doktorn och Chirurgie Magistern Thure Fredrik Lundberger, enligt
bifogadt läkarebetyg, troligen för alltid mistat sin syn, —- Kongl. Majit täcktes från
Statsverket bereda honom en pension, motsvarande hans nuvarande löneförmåner, så
att han derigenom kunde sättas i tillfälle att utan ekonomiskt betryck lemna tjensten,
och regementet sedermera erhålla en fullt tjenstbar Läkare efter honom, hvilket, syn-:
nerligast då truppen är samlad, vore af behofvet påkalladt.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den 7 sistlidne September har
Kongl. Majits Sundhets-kollegium anfört, att, — då med behörigt läkarebetyg blifvit
förklaradt och styrkt, att Doktor Lundberger, som år 1863 varit lidande af nervös
ögonsjukdom, derefter förlorat synen och numera är fullkomligt blind, samt att, då Europas
största ögonläkare utan framgång blifvit af honom under de tvenne sistförflutna
åren anlitade, hans blindhet efter all anledning är obotlig, — Kollegium, på grund af
hvad sålunda om beskaffenheten af Doktor Lundbergers ögonsjukdom blifvit intygadt,
Bih, till R. St. Prot 1865 & 1866, 1 Sam1, 1 A/d, 10 Haft, 1
2
Kongl. M<ij:ts Nåd. Proposition J\S 8
funnit sig böra till Regements-chefens underdåniga framställning tillstyrka nådigt
bifall.
Kongl. Majit har detta i nådigt öfvervägande tagit; Och då, enligt företedt betyga
Doktor Lundberger lider af en för obotlig ansedd blindhet, så att han är urståndsatt
att sin tjenst vid Skaraborgs regemente förrätta, har Kongl. Majit, med anledning af
Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd
sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i Rikets
tjenst, velat härmed föreslå Rikets Ständer, att Doktor Lundberger må, med månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt afsked från regementet, få på Allmänna
Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension, motsvarande hans nu på regementets stat innehafvande Förste Bataljonsläkare-aflöning,
eller EttTusen Tvåhundra Riksdaler.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas; Och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL.
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\£ 8.
3
Utdrag af Protokollet öfver Landtför svars-Ar enden, hållet' inför
Hans Mayl Konungen, uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
den 21 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,\
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
7:o angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Förste Bataljons-läkaren
vid Skaraborgs regemente Doktor Thure Fredrik Lundberger;
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla
samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin,
4
Kongl. Maj:tu Nåd. Proposition J/S 9.
N:o 9 ■
Ank. till Exp.-Utsk. d?n !0 Nov. 1865, kl. 11 f. tn.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension ä Allmänna Indragning sstaten för Förste Bataljons-läkaren
vid Uplands regemente, Doktor Anton Fredrik
Jacobsson och Förste Löjtnanten vid samma regemente,
Erland JoachirA Ering; Gifven Stockholms Slott
den 27 Oktober 1865.
Hos Kongl. Majit har Chefen för Uplands regemente, uti ett af t. f. Generalbefälhafvaren
i Fjerde Militär-distriktet under den 4 sistlidne Augusti med förord insändt
memorial, i underdånighet hemställt att, — då, enligt bifogade läkarebetyg,
Förste Bataljons-läkaren vid nämnda regemente, Medicine Doktorn och Chirurgie Magistern
Anton Fredrik Jacobsson, äfvensom Förste Löjtnanten vid samma regemente,
Erland Joachim Bring, en längre tid varit och fortfarande vore af sinnessjukdom angripna
och derigenom urståndsätta att sina tjenster vid regementet förrätta, samt då
det vore af vigt att dessa beställningar innehades af personer, som vore tjenstbara, —
Kongl. Majit täcktes vidtaga åtgärder, hvarigenom Doktor Jacobsson och Löjtnant Bring
blefve å Indragningsstat uppförda.
Kongl. Majit har detta, tillika med Dess Sundhets-kollegii i hvad frågan rörer
Doktor Jacobsson, den 7 sistlidne September afgifna underdåniga utlåtande i nåder
låtit Sig föredragas; Och då, enligt företedda betyg, Doktor Jacobsson och Löjtnant
Bring en längre tid varit och fortfarande äro af sinnessjukdom angripna, så att de äro
urståndsätta att sina vid Uplands regemente innehafvande tjenster förrätta, samt någon
förhoppning om deras återställande till helsan icke förefinnes, vill Kongl. Majit,
Kongl. May.ts Nåd. Proposition J\s 9. 5
med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga
om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjensteman® skiljande från ordinarie beställning
i Rikets tjenst, härmed föreslå Rikets Ständer, att såväl Doktor Jacobsson,
som Löjtnant Bring må, med månaden näst efter den, i hvilken de erhålla nådigt afsked
från regementet, få på Allmänna In dragnings st atén uppföras till åtnjutande under
deras återstående lifstid af årlig pension, den förre, eller Jacobsson, Ett Tusen
Tvåhundra Riksdaler, motsvarande hans på regementets stat innehafvande aflöning, och
den sednare, eller Bring, Femhundra Tjugufem Riksdaler, motsvarande Förste Löjtnantslönen,
efter normalstat.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas; Och
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
,
CARL.
A. F Z. Reuterskiöld.
6
Kongl. Majits Nåd. Proposition J\s 9.
Utdrag af Protokollet öfver Landtför sv ars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Bädet å Stockholms Slott den
21 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvars-departementet, * Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till
Rikets Ständer, nemligen:
8:o. Angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Förste Bataljons-läkaren
vid Uplands regemente Doktor Anton Fredrik Jacobsson och Förste Löjtnanten vid
samma regemente Erland Joachim Bring;
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla samtliga
ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
Kongl. Maj:U Nåd. Piopo ition J\S 10.
7
N:o 10.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Noi\ 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj-.ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension å Allmänna Indragning sstaten för Förste Löjtnanten
vid Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff,
vid afqånq ur kriqstjensten; Gifven Stockholms Slott
den 27 Oktohef 1865.
Uti ett genom Generalbefälhafvare!! i Fjerde Militär-distriktet insändt memorial
har Chefen för Westmanlands regemente hos Kongl. Majit i underdånighet anmält, att
Förste Löjtnanten vid regementet Daniel Feodor Aminoff under flera år lidit af en ögonsjukdom,
som yttrade sig uti en alltsedan år 1858 ständigt aftagande synförmåga, hvarigenom
han, enligt företedt läkarebetyg, blifvit urståndsatt till all militärisk tjenstgöring;
i anledning hvaraf Regements-chefen, uppå Aminoffs hos honom derom framställda
skriftliga begäran, i underdånighet anhållit, hvad äfven Generalbefälhafvaren
tillstyrkt, att Kongl. Majit täcktes medelst nådig Proposition till Rikets Ständer föreslå
Löjtnanten Aminoff till erhållande å Indragningsstat af sin nu innehafvande Förste
Löjtnants-lön, hvilken lön, enligt meddelad uppgift, för år 1864 utgjort 714 R:dr, hvartill
komme lönförbättringsmedel, beräknade att uppgå till 170 Ridr, eller tillsammans
884 Ridr.
Vid öfvervägande häraf och då med läkarebetyg styrkt blifvit, att Löjtnanten
Aminoff sedan flera år tillbaka lider af en ögonsjukdom, hvilken gör honom till krigstjenst
oförmögen, och att någon förbättring i denna sjukdom icke kunde vara att förvänta,
har Kongl. Majit, med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade
förklarande i fråga om obotlig ansedd sinnessvag, larn eller blind tjenstemans skiljande
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS 10.
från ordinarie befattning i Rikets tjenst, velat föreslå Rikets Ständer att Löjtnanten
Aminolf må med månaden näst efter den , i hvilken han erhåller nådigt afsked ur krigstjensten,
få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension af Femhundra Tjugufem Riksdaler, motsvarande hans
nu innehafvande lön efter normalstat.
De till målet hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva öfverlemnade;
Och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
i
CAEL
A. F. Z. Reuterskiöld.
Utdrag
Kongl. Majlis Nåd. Proposition Jfs 10.
9
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den
21 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
9:o. Angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Förste Löjtnanten vid
Westmanlands regemente Daniel Feodor Aminoff, vid afgång ur krigstjensten.
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla
samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer
afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
Bih. till R. St. Prot. 186b & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jfå 11.
N:o 11.
Ank. till Exp.Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension för Förste Löjtnanten vid Nerikes regemente Johan
Henrik Lundh, vid afgång från tjensten; Gifven
Stockholms Slott den 21 Oktober 1865.
Hos Kongl. Maj:t har Chefen för Nerikes regemente i underdånighet anhållit, att
Förste Löjtnanten vid regementet Johan Henrik Lundh, som alltsedan år 1859 af sjuklighet
varit hindrad att någon tjenstebefattning utföra, och hvars helsås beskaffenhet
vitsordades af ett företedt läkarebetyg, måtte beredas möjlighet att kunna taga afsked,
medelst nödigt underhåll för dess återstående, enligt allt utseende ej långa lifstid; och
har Greneral-befälhafvaren i Fjerde Militär-distriktet, som till nådig pröfning insändt
denna underdåniga framställning, dervid hemställt, att Kongl. Maj;t täcktes till Rikets
Ständer aflåta nådig Proposition om Löjtnanten Lundhs uppförande på Indragningsstat
till erhållande af årligt underhåll, motsvarande hans Förste Löjtnantslön, derå uträkning
jemväl blifvit öfverlemnad.
Kongl. Maj:t har detta i nådigt öfvervägande tagit; Och då genom läkarebetyg
styrkt blifvit, att Löjtnanten Lundh sedan början af år 1860 lidit af förlamning, och
knappt något hopp förefinnes om förbättring af hans helsotillstånd, samt Regementschefen,
jemte anmälan att Lundh till följd af sjuklighet sedan år 1859 varit hindrad
att någon tjenstebefattning utföra, upplyst, att hans ekonomiska ställning hindrade honom,
såsom gift och med ett minderårigt barn, lemna sin tjenst vid regementet, har
Kongl. Majit, med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande
i fråga om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\S 11. 11
från ordinarie beställning i Rikets tjenst, velat härmed föreslå Rikets Ständer, att
Löjtnanten Lundh må med månaden näst efter den, i hvilken han nådigt afsked erhåller
ur krigstjensten, få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af Femhundra Tjugufem Riksdaler,
motsvarande hans nu innehafvande lön efter normalstat.
De till målet hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva öfverlemnade;
Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
CAEL,
A. F. Z. Reuterskiöld,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 11.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27
Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlsson,
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse,med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
10:o angående pension för Förste Löjtnanten vid Nerikes regemente Johan Henrik
Lundh, vid afgång från tjensten;
Kongl. Majit täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla
samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition J\S 12.
13
N:o 12.
Ank. (ill Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 1'. m.
Kongl. Maj:ts Näcliga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension åt Regements-kommissarien vid Smålands Grenadier-bataljon
Johan Magnus Friman, vid afgång från
tjensten; Gifven Stockholms Slott den 27 Oktober 1865.
Hos Kongl. Maj:t har Regements-kommissarien vid Smålands Grenadi er-bataljon
Johan Magnus Friman i underdånighet anhållit, att, vid skeende afgång från nämnda
tjenst, hvilken sökanden innehaft i 20 år, sedan han i 32 år varit i militärtjenst och
derunder bevistat fälttågen i Tyskland och Norrige åren 1813 och 1814, varda förflyttad
på Indragningsstat med bibehållande af nu innehafvande arfvode af 700 R:dr såsom
pension; och inhemtas af ansökningshandlingarne, att sökanden, som är född den 28
Oktober 1794 och således numera öfver 70 år gammal, år 1812 blifvit antagen till
Rustmästare vid Smålands Infanteri-bataljon och, efter afiagd linderofficers-examen,
befordrats år 1813 till Sergeant, år 1816 till Fältväbel och år 1822 till Fanjunkare,
samt att han, efter att under sin militära tjenstetid hafva bevistat affärerna vid Ritschou
i Tyskland och Trögstad i Norrige, den 11 Januari 1845 på begäran erhållit afsked
från Fanjunkare-beställningen och samma dag blifvit förordnad att vara Regementskommissarie
vid Smålands Grenadier-bataljon.
Uti afgifvet underdånigt utlåtande har Krigs-kollegium anfört, att som Regementskommissarie-tjensterna
vid Arméens regementen och korpser ej finnas på stat uppförda,
innehafvarne af dessa befattningar väl icke äro berättigade att vid entledigandet
undfå pensions-understöd af allmänna medel; men då sådan förmån förut, uppå Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, blifvit af Rikets Ständer Regements-kommissarie beviljad,
samt för utöfning af Regements-kommissarie-tjenst, synnerligast efter den tillökning i
göromål, som i sednare tider blifvit dessa tjenstemän ålagd, fordrades rörlighet och arbetsförmåga,
som vanligen icke kunde påräknas hos en tjenste-innehafvare af långt
framskriden ålder, hvartill komme att, under nuvarande arfvodes-vilkor, det stundom
kunde blifva svårt att förmå dugliga och fullt pålitliga personer till emottagande af
Regements-kommissarie-befattning eller att, sedan en gång dertill antagna personers tid
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 12.
och krafter i tjensten medtagits, oförtjent entlediga deni, om ej något hopp om pensions-understöd
på deras ålderdom lemnäs dem, — har Krigs-kollegium, i betraktande
häraf äfvensom af de ålders- och tjenste-förhållanden, sökanden uppgifvit och styrkt,
i underdånighet hemställt, det Kongl. Majit täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig
Proposition derom, att Regements-kommissarien vid Smålands Grenadier-bataljon Johan
Magnus Friman, vid afgång från denna befattning, måtte på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande för återstående lifstid af en årlig pension med 550 R:dr,
motsvarande hans nuvarande Regements-kommissarie-arfvode, sedan derifrån afdragits
det deri till följd af Kongl. Brefvet den 1 Juli 1857 inbegripna Vaktmästare-arfvode;
anseende Kollegium att den omständigheten att Friman, genom sin tjenstgöring såsom
Underofficer, beredt sig rättighet till pension från Arméens Pensionskassa, icke innefattade
skälig anledning till nedsättning i det af Kollegium föreslagna pensionsbelopp,
då begge pensionerna sammanräknade, af hvilka den från nyssnämnda kassa utfallande
uppginge till 180 R:dr, icke kunde anses utgöra mera än som till ett tarfligt underhåll
för den åldrige pensionstagaren och en oförsörjd dotter nödvändigt erfordrades.
Kongl. Majit har detta i nådigt öfvervägande tagit; Och med afseende å de för
bemälde Friman förekommande omständigheter, samt då Rikets Ständer, uppå Kongl.
Majits derom gjorda framställningar, tillförene medgifvit så väl förre Regements-kommissarien
vid Skånska Husar- och Drogon-regementena J. L. Aberg och förre Regements-kommissarien
vid Jemtlands f. d. Fältjägare-regemente S. Grundal, som ock förre
Regements-kommissarien vid Södra Skånska Infanteri-regementet J. Krook, under likartade
förhållanden, pension från Rikets Allmänna Indragningsstat, så anser Kongl.
Majit Sig ega skälig anledning härmed föreslå Rikets Ständer att Regements-kommissarien
Friman må med månaden näst efter den, i hvilken han entledigas från Regemets-kommissarie-befattningen,
få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension med Trehundra Sjutio Riksdaler,
hvilket belopp, tillika med den pension 180 Ridr, han såsom f. d. Underofficer från
Arméens Pensionskassa åtnjuter, motsvarar Regements-kommissarie-arfvodet 700 Ridr,
efter afdrag af det deruti inbegripna Vaktmästare-arfvodet; hvarvid Kongl. Majit dock
till Rikets Ständers behjertande öfverlemna^ huruvida pensionen på Allmänna Indragningsstaten
för Friman, derest sådan beviljas, kunde höjas till det af Krigs-kollegium
föreslagna belopp 550 Ridr, att åtnjutas tillika med pensionen från Arméens Pensionskassa.
De till målet hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva öfverlemnade;
Och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL. 7
A. F. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Majits Nåd. Proposition J\S 12.
15
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Årenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rådet å Stockliohns Slott den 27
Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
ll:o angående pension åt Regements-kommissarien vid Smålands Grenadier-bataljon
Johan Magnus Friman, vid afgång från tjensten:
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla samtliga
ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J§ 13.
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension, vid af skedstagandet, åt Regements-kommissarien
vid Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen m. m. Carl
Fredrik Schmaltz; Gifven Stockholms Slott den 21 Oktober
1865.
Hos Kongl. Maj:t liar Regements-kommissarien vid Kronobergs regemente, f. d.
Kapitenen, Riddaren af Kongl. Wasa-orden, Carl Fredrik Schmaltz, uti en af Generalbefälhafvaren
i Andra Militär-distriktet insänd och af såväl bemälde Generalbefälhafvare
som vederbörande Regements-chef förordad ansökning, i underdånighet anhållit,
att han, som vid nära 70 års ålder och efter 50 års tjenstgöring vid Kronobergs regemente,
deraf 29 år såsom Underofficer och Officer samt de sednaste 21 åren såsom
Regements-kommissarie, saknade helsa och förmåga att sjelf handlägga sina tjenstegöromål,
och då hans innehafvande Kapitens-pension, 600 Riksdaler årligen, vore alldeles
otillräcklig för hans eget jemte hustrus och två oförsörjda barns underhåll, måtte
af Kongl. Majit varda hos Rikets nästsammanträdande Ständer i nåder föreslagen till
pension, å Allmänna Indragningsstaten, för sin återstående lifstid, med det belopp, som,
sammanlagdt med Kapitens-pensionen, motsvarade hvad han såsom Regements-kommissarie
uppbure, eller 1,050 Riksdaler om året.
Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har Kongl. Majits och Rikets Krigskollegium
anfört, hurusom af handlingarne i målet inhemtades att sökanden, som är
född 1796, blifvit år 1815 antagen till Rustmästare vid Kronobergs regemente samt
derefter befordrats: 1816 till Fältväbel, 1819 till Fanjunkare, 1820 till Fänrik och 1837
till Andre Kapiten; att vidare sökanden år 1844 förordnats att bestrida Regements
kommissarie
-
i
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J\s 13.
17
kommissarie-tjensten vid nämnda regemente, hvilken befattning han fortfarande innehade;
samt att han enligt hvad Regements-chefen vitsordat, under sin nära femtioåriga
tjenstemannabana städse ådagalagt utmärkt nit och redbarhet i fullgörandet af sina
pligter; men då Regements-kommissarie-tjensterna vid Arméen icke funnes å stat uppförda,
vore innehafvarne af dessa beställningar, och således äfven sökanden, ej berättigade
att vid entledigandet undfå pensionsunderstöd af allmänna medel. Likväl och
enär, — på sätt Kollegium tillförene yttrat, i anledning af enahanda ansökning från
f. d. Regements-kommissarien vid Södra Skånska Infanteriregementet Johan Krook,
hvilken, uppå Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, Rikets sednast församlade Ständer
tilläde en årlig pension af 400 Riksdaler, som tillika med den pension 450 Riksdaler,
han, såsom f. d. Regementsskrifvare, från Arméens Pensionskassa uppbar, motsvarade
Regements-kommissarie-arfvodet 1,000 Riksdaler, efter afdrag af det deri med 150 Riksdaler
inbegripna Vaktmästare-arfvodet, — för utöfning af Regements-kommissarie-tjenst,
synnerligast efter den tillökning i göromål, som i sednare tider blifvit desse tjenstemän
ålagd, fordrades rörlighet och arbetsförmåga, som vanligen icke kunde påräknas hos en
tjensteinnehafvare af långt framskriden ålder; hvartill komme att, under nuvarande arfvodesvilkor,
det stundom kunde blifva svårt att förmå dugliga och fullt pålitliga personer
till mottagande af Regements-kommissarie-befattning eller, att, sedan en gång
dertill antagna personers tid och krafter i tjensten medtagits, oförtjent entlediga dem,
om ej något hopp om pensionsunderstöd för deras ålderdom lemnades dem; hap Krigskollegium,
i betraktande häraf, äfvensom af de ålders- och tjensteförhållanden, sökanden
uppgifvit och styrkt, ansett sig böra i underdånighet hemställa det Kongl. Maj:t
täcktes till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition derom, att Regements-kommissarien
Schmaltz, vid afgång från Regements-kommissarie-befattningen, måtte, med månaden
näst efter den, i hvilken han entledigas, få på Allmänna Indragningsstaten under sin
återstående lifstid uppbära en årlig pension, motsvarande skilnaden emellan den aflöning,
han såsom Regements-kommissarie nu innehar, samt Kapitens-pensionen; och då5
jemlikt Kongl. Brefvet den 17 September 1856, Regements-kommissarie-aflöningen, efter
afdrag af det s. k. Vaktmästare-arfvodet, utgjorde  R:dr 850: —
samt dertill, enligt 4 § i Kongl Maj:ts nådiga Instruktion för Beväringsbeklädnads-direktionerna
den 7 November 1856, såsom godtgörelse
för tillökning i göromål, i och för vården och redovisningen af beväringsmanskapets
materiel, komme  » 200: —
hvilket sednare arfvode, enligt Kollegii förmenande, vore af alldeles enahanda
beskaffenhet, som det förra och således äfven borde beräknas,
tillhopa alltså Regements-kommissarie-aflöning
» 1,050: —
skulle sökandens pension å Allmänna Indragningsstaten komma att utgöra
skilnaden mellan nyssnämnda summa  » 1,050: —
och Kapitens-pensionen  » 600: —
eller det af sökanden begärda belopp
R:dr 450: —
Bih. till R. St. Fröt. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JYs 13.
Med afseende å de för bemälde sökande förekommande omständigheter och då
Rikets Ständer, uppå Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar tillförene medgifvit
åtskillige Regements-kommissarier, under likartade förhållanden, pension från Rikets
Allmänna Indragningsstat, finner Kongl. Maj:t sig ega skälig anledning att föreslå Rikets
Ständer det Regements-kommissarien, Kapitenen Schmaltz må, med månaden näst
efter den, i hvilken han entledigas från Regements-kommissarie-befattningen, på Allmänna
indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
årlig pension af 450 R:dr, hvilket belopp, tillika med den pension 600 R:dr, han, såsom
f. d. Kapiten, från Arméens Pensionskassa åtnjuter, motsvarar den aflöning, han
i egenskap af Regements-kommissarie samt Redogörare för beväringsmanskapets materiel
nu uppbär, eller 1,050 R:dr efter afdrag af det i Regements-kommissarie-aflöningen
inbegripna Yaktmästare-arfvodet.
De ärendet rörande handlingar skola varda tillställda det Rikets Ständers Utskott,
åt hvilket handläggningen deraf blifver uppdragen; Och Kongl. Maj:t förblifver Rikets
Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL.
A. b. Z. Reuterskiöld.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS 13.
19
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Årenden, hållet inför Hans
Majit Konungen uti Stats-Rädet å Stockholms Slott den
27 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,j
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till
justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga
tillstyrkande, fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till
Rikets Ständer, nemligen:
12:o. Angående pension, vid afskedstagandet, åt Regements-kommissarien vid
Kronobergs regemente, f. d. Kapitenen m. m. Carl Fredrik Schmaltz;
Kongl. Maj:t täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla samtliga
cffvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, samt förordna att, i öfverensstämmelse
dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition J7s 14.
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
Trumpetaren vid Lifgardet till häst Johan Magnus Wahlqvists
uppförande till pension å Allmänna Indragning sstaten,
vid afqånq ur kriqstjensten; Gifven Stockholms Slott den 27
Oktober 1865.
Uti ett af Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland i egenskap af Chef för
Lifgardes-brigaden öfverlemnadt och förordadt memorial har Sekund-chefen för Lifgardet
till häst hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t täcktes
till Rikets Ständer aflåta nådig Proposition om ordinarie Trumpetaren vid regementet
Johan Magnus Wahlqvists öfverflyttande på Rikets Allmänna Indragningsstat med bibehållande
af dess nuvarande löneförmåner, 400 R:dr årligen, enär Wahlqvist, hvars
hustru äfvenledes är sinnessvag, sedan år 1862 lidit af sinnessjukdom samt, enligt bifogadt
läkarebetyg, efter all sannolikhet vore obotlig och således måste anses icke
vidare kunna blifva till helsan så återställd, att han i tjenstgöring åter kunde inträda.
Kongl. Maj:t har tagit detta i nådigt öfvervägande; och då med vederbörligt
läkarebetyg styrkt blifvit, att Trumpetaren Wahlqvist, som för närvarande vårdas å
Stockholms hospital för sinnessjuke, efter all sannolikhet, är obotlig, har Kongl. Majit,
med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga
om obotlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjenstemans skiljande från ordinarie beställning
i Rikets tjenst, velat härmed föreslå Rikets Ständer, att Trumpetaren Wahlqvist
må med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från krigstjensten,
\
Kongl. May.ts Nåd. Proposition M 14. 21
sten, få på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension Fyrahundra Riksdaler, motsvarande Trumpetare-lönen
på stat.
De till målet hörande handlingar skola till vederbörande Utskott blifva öfverlemnade;
Och Kongl. Maj:t förb lifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CAEL.
A. F Z. Reuterskiöld.
Pih. till R. St. Prof: 186b & <866. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
4
22 Kongl. Majis Nåd. Proposition M 14.
afmafttoidtå fria tohan ‘»hnJstujcitB Hit aistölqqij nsJslaagnragntbrtl aanÅmKA nq st ,B9J*
, y
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Mayl Konungen uti Stats-Rädet d Stockholms Slott
den 27 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Mande' ström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt.
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld,
Carlson.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Reuterskiöld uppläste till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, på Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
fattade beslut, uppsatta förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till
Rikets Ständer, nemligen:
13:o. Angående Trumpetaren vid Lifgardet till häst Johan Magnus Wahlqvists
uppförande till pension å Allmänna Indragningsstaten, vid afgång ur krigstjensten.
Kongl. Majit täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkan, i nåder gilla
samtliga ofvanberörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, -samt förordna
att, i öfverensstämmelse dermed, nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer afgå.
Ex protocollo
M. J. Band,elin.
Stockholm, K. A. Lindström, 1865.
\a\ \ WnU \ 'Mv.V: :2> dNA .VJ .2R V' As A
t
V
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
1
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om anslag
till ett förlagslån för ti/lvägabringande inom Riket af
tillverkning af 12- decimaltums gjutna jernkanoner; Gifven
Stockholms Slolt den 21 Oktober 1865.
För icke lång tid tillbaka egde Sverige, genom de utmärkta egenskaperna
hos dess jern, ännu den stora förmånen att inom eget land kunna för bestyckningen
af sina fästningar och krigsfartyg få förfärdigade gjutna jernkanoner af
hvarje kaliber, som då ansågs kunna och böra ifrågakomma, utan att kanonernas
styrka och uthållighet behölde betviflas. Den Svenska kanontillverkningen tillvann
sig ock snart derigenom äfven hos utiändningen sådant förtroende, att landets
styckebruksegare fingo från främmande Magter emottaga täta beställningar af
artilleri-pjecer och innan kort voro hufvudsakligen sysselsatta för deras räkning.
Ett annat förhållande inträdde likväl, sedan krigsfartyg, beklädda med jernpansar,
började mera allmänt af Sjömagterna begagnas och i jemnbredd med fartygspansarets
alltmer ökade tjocklek äfven fordringarna på svår kaliber hos fartygens
bestyckning stegrades till den höjd, att tvifvel med allt fog måste uppstå, huruvida
dylik bestyckning skulle kunna ens af Svenskt tackjern åstadkommas. Nödvändigheten
att till de för Sjöförsvarets räkning vid inhemsk verkstad beställda
s k. tornfartygen, i den mån de hunno färdigbyggas, hafva i beredskap en något
så när tidsenlig bestyckning, löranlät emellertid Kongl. Maj:t, att sistlidna är
låta vid Finspongs styckebruk på försök gjuta en jernkanon af ny efter det angifna
ändamålet lämpad konstruktion och nio Svenska decimaltums kaliber; och utföllo
de derefter med denna kanon reglementsenligt anställda prof så gynsamt, att
icke blott en beställning af sådana kanoner fanns för det omförmälda beholvet
kunna med trygghet anbefallas, utan äfven, hvad som måste anses för synnerligen
Bih. till B. St. Prof. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Åfd. 11 Haft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
vigtigt, derigenom hvarje tvekan om möjligheten att af Svenskt jern åstadkomma
ännu gröfre kanoner hos tillverkaren undanröjdes.
Med hänsyn härtill och då, säsom förut redan är antydt, den på nyssberörda
sätt för de nya tornfartygen anskaffade bestyckning, fastän i skjutkraft betydligt
öfverlägsen äldre kanonkonstruktioner, endast lår anses för provisorisk och derföre
måste utbytas emot en ännu kraftigare, så snart en sådan kan inom landet erhållas,
blefvo, vid början af detta är, på Kongl. Maj:ts befallning, styckebruksegarne
i riket uppmanade att yttra sig, huruvida och till hvad pris taekjernskanoner
af tolf Svenska decimaltums kaliber, eller den för förenämnda fartyg erforderliga,
kunde af dem förfärdigas, men endast ett anbud framkallades häraf,
och äfven detta var förenadt med vilkor, som funnos oantagliga. Styckebruksegarnes
härigenom synbart ådagalagda obenägenhet för den ifrågasatta kanontillverkningen
förklaras dock genom svårigheten för dem att, utan visshet om större
beställning, vidtaga de derför nödiga, serdeles kostsamma .förändringarna uti sina
verkstäder, såsom för öfrigt ett numera framställdt förslag af en styckebruksegare
utvisar. Enligt detta förslag skulle nemligen styckebruksegaren, såsom understöd
till bestridande af de kostnader, som genom hans verkstäders för den afsedda
kanontillverkningen lämpade förändring föranledas och hvilka beräknats uppgå i
det hela till 120,000 R:dr, af Staten undfå ett räntefritt förlagslån, stort 90,000
R:dr, emot följande vilkor:
l:o) att intilldess ett antal af 30 jernkanoner af tolf Svenska decimaltums
kaliber och omkring 491 centners vigt hvardera blifvit, efter fastställd modell, för
Kronans räkning förfärdigade och enligt de grunder för profning, som Kongl. Maj:t
kan finna lämpligt att för kanoner af så grof kaliber bestämma, approberade samt
derefter levererade, hvarje sådan kanon af Kronan betalas med 15,000 R:drR:mt,
deraf tillverkaren erhåller i kontant 12,000 R:dr och återstående 3000 R:dr innehållas
för amorterande af det meddelade förlagslånet;
2:o) att tillverkaren, derest han i öfrigt fullgör de i afslutadt kontrakt om
leverans af ifrågavarande 30 stycken kanoner stadgade bestämmelser, icke är skyldig,
att på annat sätt än genom ofvanberörda afdrag å den betingade betalningen
för enligt kontraktet till Kronan aflemnade kanoner, det undfångna lånet återgälda;
och
3:o) att, i händelse aftal framdeles skulle komma att med tillverkaren träffas
om leverans af ännu större kanoner, förberörda vilkor i öfverensstämmelse dermed
rättas.
Af officielt ingången uppgift har utrönts, att i Nordamerikas Förenta Stater
kanoner af den kaliber, som här är i fråga, kostar mera än 20,000 R:dr R:mt
stycket, i jemförelse hvarmed det i omförmälda förslag uppgifna pris icke synes
öfverdrifvet; vid hvilket förhållande och då Kongl. Maj:t, på skäl, som dels här
förut och dels uti det Dess nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof
bilagda protokoll öfver Sjöförsvars-ärende af den 13 innevarande månad finnas
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
rörande ämnet anförda, anser för högst angeläget, att inom landet snart tillväga—
bringas en tillverkning, hvarigenom icke allenast Flottans tornfartyg, utan ock
rikets fästningar kunna med fullt tidsenlig bestyckning förses, samt jemväl finnér
det framställda förslaget härtill kunna antagas under förbehåll, att nöjaktig säkerhet
ställes för såväl förlagslånets ofördröjiiga användande till afsedt ändamål, som
öfriga nödighlifvande vilkors noggranna fullgörande, Kongl. Majit alltså vill härmed
föreslå Rikets Ständer, att såsom extra anslag bevilja det för omförmälda
förlagsiåns utgifvande erforderliga belopp Nittiotusen Riksdaler Riksmynt, att utgå
genast eller så snart som möjligt efter ingången af år 1866.
De upplysningar i ämnet, som vidare må anses behöfliga, skola varda meddelade
det Rikets Ständers Utskott, hvilket kommer att ärendet handlägga.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med ali Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CAEL.
B. von Platen.
Utdrag af Protokollet (ifver Sjöförsvars- Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den
27 Oktober 1865.
Närv arande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
2:o) Chefen för Sjöförsvavs-departementet, Statsrådet Grefve von Platen, uppläste
till justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Kilsets Ständer, nemligen:
a) om anslag till ett förlagslån för tillvägabringande inom riket af tillverkning
af 12-decimaltums gjutna jernkanoner;
Och behagade Kongl. Maj:t, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan,
i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta
protokoll bilagda, samt befalla, att, i enlighet dermed, nådiga
Propositioner skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
L. Th. Neijber
IV: o 16.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
pension å Allmänna Indragningsstalen åt aflidne KapitenLöjlnanten
vid Flottan m. m. C. 0. L. Rudbecks enka,
Magdalena Rudbeck; Gifven Stockholms Slott den 27
Oktober 1865.
Sedan, uppå framställning af den i nåder tillsatta Komité för undersökning
af undervallensminor, Kapiten-Löjtnanten vid Kongl. Maj:ts Flotta m. m. Clas Olof
Lorentz Rudbeck beordrats att biträda bemälda Komité vid utförande af det
densamma, genom nådigt Bref den 1 Mars sistlidna år, bland annat gifna uppdrag
att anskaffa ett större antal undervattensminor af då godkänd konstruktion
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
5
och beskaffenhet, och Komiléen, efter detta uppdrags fullgörande, under den 9
nästlidna Maj blifvit upplöst och i sammanhang dermed åt en sakkunnig person
anförtrotts att fortsätta de af Komitéen påbörjade försöken för omförmålda vigtiga
försvarsmedels ytterligare fullkomnande, erhöll Kapiten-Löjtnanten Rudbeck nådig
befallning att dervid biträda; och ådagalade han under fullgörandet af dessa särskilda
befattningar lika mycken omtanka som synnerligt nit och duglighet, till dess
han, under förberedelserna till ett försök uti ofvan uppgifna sylte, den 15 sist—
förflutna Augusti, dervid explosion skedde, tillsatte lifvet vid 39 års ålder.
Då Rudbeck under sin föregående tjenstebana äfven utmärkt sig genom egenskaper,
som redan tidigt tillvunnit honom Kongl. Maj:ts uppmärksamhet och hvilka
tvifvelsutan beredt honom en framstående ställning med densamma åtföljande förmåner
inom det vapen han tillhörde, om honom förunnats att der längre få verka,
så och med afseende å den aflidnes omförmälda under lifstiden det allmänna
egnade nitiska tjenster, hvilka, såsom älven tillförene funnits lämpligt, lära böra
erkännas på något Staten värdigt sätt emot hans efterlefvande af enka och trenne
späda barn bestående familj, vill Kongl. Maj:t, med hänsyn tillika till de upprörande
omständigheter, under hvilka hans död inträffade, härmed i nåder föreslå
Rikets Ständer, att Kapiten-Löjtnanten Rudbecks enka, Magdalena, född Rudbeck,
måtte å Allmänna Indragningsstaten tilläggas en årlig pension af Femhundra
Riksdaler Riksmynt att, så länge hon lefver ogift, af henne åtnjutas.
De till detta ärende hörande handlingar skola tillställas det Utskott, till
hvilket frågan varder af Rikets Ständer öfverlemnad och Kongl. Maj:t förblifver
Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum
ut supra.
CAEL.
bonnal)
B. von Platen.
6
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 16.
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Är enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den
27 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern fur Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
2:o) Chefen för Sjöförsvars-departementet, Statsrådet Grefve von Platen,
uppläste till justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
b) angående pension å Allmänna Indragningsstaten åt aflidne KapitenLöjtnanten
vid Flottan m. m. C. O. L. Rudbecks enka, Magdalena Rudbeck;
Och behagade Kongl. Majit, uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas
detta protokoll bilagda, samt befalla att, i enlighet dermed,
nådiga Propositioner skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
L Th. Neijber.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
7
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. elen 10 Nov. 1865, kl, 11 f. m
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående af
Blekinge läns Landsting gjord ansökning om inköp af
en Kronan tillhörig tomt i Carlskrona; Gifven Stockholms
Slott den 27 Oktober 1865.
Sedan Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref den 16 December sistlidna år, bifallit
Blekinge läns Landstings den 28 förutgångna September fattade beslut alt
till inköp af en fastighet i Carlskrona stad, för att tillsvidare upplåtas till begagnande
åt det der befintliga institutet för döfstumma barns vård och undervisning,
anslå en summa af högst 20,000 R:dr R:mt att under loppet af tio år utgå, och
sedermera, enligt Landstingets uppdrag, trenne dess ledamöter för omförmälda
ändamål inköpt en tomt med hus och gård under N:o 5 jemte delar af N:is 2
och 4 i 13:de qvarteret af nämnda stad emot en köpeskillng af 10,500 R:dr, framställdes
af samma ledamöter, uti en till Befälhafvande Amiralen vid Flottans Carlskrona
station ingifven skrift, den begäran, att för nämnda inrättnings behof äfven
få inköpa en intill förstberörda fastighet gränsande, Kronan tillhörig ödetomt,
hvilken under en längre följd af år varit till egaren af samma fastighet upplåten
emot årligt arrende af 6 R:dr 44 sk. 4 rst Banko eller 10 R:dr 39 öre R:mt, hvarvid
de för ifrågavarande ödetomt, som, enligt företedd karta, innehåller en areal
af 242 qvadratfamnar, erbjudit en köpeskilling af 189 R:dr R:mt.
Dessa ansökningshandlingar blefvo af Befälhafvande Amiralen insända till
Förvaltningen af Sjöärendena med tillstyrkan af bifall till ansökningen, enär omförmälda
ödetomt, hvilken tillkommit hufvudsakligen genom utfyllning åt sjösidan
eller den s. k. Borgmästarefjärden, vore aflägse belägen och, efter all sannolikhet,
icke komme att för Kronan blifva till ringaste nytta eller bruk i framtiden; hvarefter
Förvaltningen i underdånighet öfverlemnade denna fråga till Kongl. Maj:t och
dervid, med hänseende till såväl de af Befälhafvande Amiralen anförda omständig
-
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 17.
heter som det ändamål, hvartill ifrågavarande kronotomt skulle af Landstinget begagnas,
hemställde om dess afyttrande till Landstinget emot den derför erbjudna
köpeskilling.
När ärendet sedermera i underdånighet föredrogs, fann Kongl. Maj:t godt uppdraga
åt Förvaltningen af Sjöärendena att låta verkställa behörig värdering af
merberörda tomt samt med instrument deröfver i underdånighet inkomma, till följd
hvaraf besigtning och värdering derå blifvit anställd af utsedda värderingsmän, hvilka
ansett densamma, — med hänsyn till såväl den afkastning största, hittills utarrenderade,
delen deraf lemnat, som dess belägenhet i en aflägsen del af staden,
och enär dessutom tomten, såsom mycket sidländ och bestående af lerjord, syntes,
i anseende till gränsorna för densamma, icke vara lämplig att särskildt bebyggas,
— ej skäligen kunna antagas i värde till högre belopp än det af Blekinge
läns Landsting i köpeskilling derför erbjudna belopp af 189 R:dr R:mt; och har
det sålunda upprättade besigtnings- och värderingsinstruraentet blifvit af Förvaltningen
i underdånighet insändt.
Vid sålunda upplysta förhållanden och med afseende å det med ifrågavarande
tomt afsedda allmännyttiga ändamål har Kongl. Maj:t, för Dess del, funnit skäl
antaga den af Blekinge läns Landsting för densamma erbjudna köpeskilling till
jemnadt belopp af 190 Riksdaler Riksmynt och vill härmed föreslå Rikets Ständer att
dertill, för deras del, jemväl lemna bifall.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen. Datum ut supra.
CARL.
B. von Platen.
Utdrag
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 17.
9
Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Stats-Råaet å Stockholms Slott
den 21 Oktober 1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
2:o) Chefen för Sjöförsvars-departementet, Statsrådet Grefve von Platen, uppläste
tili justering följande, i öfverensstämmelse med förut fattade beslut, uppsatta
förslag till Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner till Rikets Ständer, nemligen:
c) angående af Blekinge läns Landsting gjord ansökning om inköp af en
Kronan tillhörig tomt i Carlskrona;
Och behagade Kongl. Maj:t uppå Stats-Rådets underdåniga till
styrkan,
i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta
protokoll bilagda, samt befalla, att, i enlighet dermed, nådiga
Propositioner skulle till Rikets Ständer expedieras.
Ex protocollo
t
L. Th. Neijber.
Bih. till R. St. Prot. 1865 & 1866. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft.
10 Kongl. Majits Nåd. Skrifvelse N:o 18.
/
JV:o ÉS.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, om förordnande
af en Stats-Råds-ledamot 1 i afseende på handläggningen
af vissa i Riksdags-ordningens 36 och 42
omförmälda riksdagsärenden; Gifven Stockholms Slolt den
27 Oktober 1865.
Kongl. Majit vill härmed gifva Rikets Ständer tillkänna, att Kongl. Majit i
nåder förordnat Statsrådet, Kommendören af Kongl. Majits Nordstjerne-orden,
Henrik Wilhelm Bredberg, att, under innevarande riksdag, utöfva den befattning
med riksdagsärenden, som enligt 36 och 42 §§ Riksdagsordningen en ledamot af
Stats-Rådet tillkommer.
Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse
välbevågen.
CARL
G. Lagerstråle.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 18.
11
Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Hans Maj:l
Konungen i Stats-Rådel å Stockholms Slott den 27 Oktober
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans.«Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grefve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, till justering
följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ls, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag dels till nådiga propositioner
till Rikets Ständer:
dels ock lill nådiga skrifvelser till Rikets Ständer:
2:o) om förordnande af en Stats-Råds-ledamot i afseende på handläggningen
af vissa i Riksdags-ordningens 36 och 42 §§ omförmälda riksdagsärenden.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, behagade Kongl.
Majit dessa förslag i nåder gilla Samt befallde att, i enlighet
dermed, propositioner och skrifvelser af den lydelse hilagorne
Litt. — E till detta protokoll utvisa skulle till Rikets
Ständer atlåtas.
* Ex protocollo
Axel Hegardt.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse No 19.
iV.o 19.
*
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i fråga om
förhöjning i det å Manufaktur-diskont fonden nu afsätta
belopp till förlagslån; Gifven Stockholms Slott den 27
Oktober 1865.
Redan vid den tidpunkt, då genom Kongl, brefvet den 5 Maj 1841 be
stämdes,
att af Manufaktur-diskontfondens medel ett från 200,000 Riksdaler till
500,000 Riksdaler Banko förhöjdt belopp skulle användas till s. k. förlagslån, hvilka
äro afsedda till understöd för anläggning och drifvande af större inrättningar i fabriksväg
af antingen ny eller väsendtligen förbättrad beskaffenhet, och utlemnas i allmänhet på de
vilkor, att lånen få innehafvas i åtta års tid, deraf de fyra första åren utan kapital—
afbetalning, men med skyldighet för låntagarne att under de fyra sista åren lånen med
en fjerdedel årligen återbetala; att för lånen erlägges fyra procent årlig ränta
under hela lånetiden samt att låntagarne böra årligen inom viss tid hos Kommerskollegium
styrka, att fabriksinrättningarne ändamålsenligt drifvas, ansågos dessa lån
hafva visat ett särdeles fördelaktigt inflytande på den inhemska fabriks-industrien
och i vida verksammare mån bidraga till näringarnes utveckling, än de från
nämnda fond i vanlig diskontväg på nio månaders tid utlemnade allmänna lånen.
Vid den under sednare åren skedda fördelning af dessa förlagslån har ofvanberörda
belopp emellertid på långt när icke motsvarat de låneanspråk, som blifvit framställda,
och i följd häraf hafva flera nya eller utvidgade fabriksanläggningar dels
alldeles icke, dels endast i ringare mån än önskligt varit, kunnat erhålla slika
understöd. Med anledning häraf anbefallde Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse
den 11 Juli 1862, Sitt och Rikets Kommers-kollegium att inkomma med underdånigt
utlåtande till utredande af frågan, huruvida omständigheterna kunde medgifva
tillökning i det till förlagslån afsatta beloppet, samt att för sådant fall afgifva
förslag till medlens successiva öfverflyttning från diskontrörelsen till det belopp,
som Kollegium egde föreslå.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Skrifvelse N:o 19.
13
Under den 23 December 1864 har bemälda Kollegium afgifvit det sålunda
anbefallda utlåtandet, och dervid, beträffande frågan huruvida omständigheterna må
medgifva tillökning i det till förlagslån afsatta belopp, i underdånighet erinrat,
hurusom, med undantag för ett och annat år, allt ifrån 1818, då Manufakturdiskontens
förlagslåneröreise kunde sägas vara först ordnad, erfarenheten visat,
att det för förlagslånefonden af diskontens disponibla tillgångar vid nämnda tidpunkt
med 200,000 Riksdaler Banko och sedermera, eller år 1841, med ytterligare
300,000 Riksdaler samma mynt utgående belopp på långt när icke motsvarat
behofvet eller hvad skäligen kunnat ifrågasättas att använda för understödjande
af allmänt nyttiga fabriksanläggningar, än mindre de på dylika understöd
framställda anspråk; men att, å andra sidan, det icke heller kunde bestridas, dels
att icke sällan förekommit ansökning om förlagslån, hvilken, utan afseende å fondens
större eller mindre disponibla tillgång, ansetts ej förtjena uppmärksamhet,
dels att framställningar gjorts om lån till vida högre belopp, än som funnits stå
i skäligt förhållande till fabrikationens vigt och utsträckning, behof af förlag samt
för rörelsens bedrifvande nedlagda kostnader, dels äfven, och såsom följd häraf,
att de för nya lån användbara tillgångarna, hvilka vanligen vida understigit summan
af de lån, som blifvit sökta, oftast icke till fulla beloppen anlitats, så att mer
eller mindre betydliga, odisponerade behållningar uppstått, hvilka för kommande
året kunnat tagas i beräkning. För att åskådliggöra dessa förhållanden har
Kollegium öfverlemnat ett tabellariskt sammandrag för åren 1855—1864, utvisande
för hvart år antalet af föriagslåneansökningar, summan af de sökta beloppen,
tillgången för nya lån och tiden för deras utfallande samt antalet af bifallna
ansökningar om förlagslån och de i sådant afseende anvisade belopp; utgörande
medeltalet, för år räknadt, under ifrågavarande decennium, af sökta förlagslån
405,545, tillgången för nya förlagslån 155,005 och af beviljade lån 119,650
Riksdaler Riksmynt. Dessa omständigheter ådagalade svårigheten att på något tillfredsställande
sätt förslagsvis bestämma det belopp, som skäligen skulle kunna
motsvara befogade anspråk på lån i denna väg. Afsåge man endast förhållandet
under de fem sednare åren, skulle visserligen en tillökning af förlagslånefonden
med 250,000 Riksdaler, eller fondens förhöjning i det hela till 1,000,000 Riksdaler,
temligen motsvara behofvet, men deremot kunde med skäl invändas, att, i
samma mån förlagslånefonden ökades och fabriksverksamheten i olika rigtningar
tilltoge, i samma mån skulle också anspråken på lån från denna fond tillvexa. Då
emellertid en tillökning af förlagslånefonden icke kunde ega rum utan en motsvarande
minskning af Manufakturdiskontens allmänna lånefond, borde i öfvervägande
tagas, huruvida en sådan åtgärd för närvarande kunde anses af omständigheterna
påkallad. Den nytta, vissa fabriksyrken hemtade af denna lånerörelse, hade egentligen
först på sednare tider blifvit ifrågasatt. Tillförene deremot ansågos de understöd
i kreditväg, hvilka Rikets Ständers Bank mot tre procent ränta lemnade
till fabriks- och manufaktur-industriens befrämjande, vara särdeles väl och ända
-
14
Kongl. May.ts Nåd. Skrifvelse N:o 19.
målsenligt använda, hvarföre ock Rikets Ständer, på Kongl. Maj:ts derom ailåtna
framställningar, tid efter annan, i mån af fabriksverksamhetens utsträckning ökade
dessa på Riksbanken utställda kreditiv. Sednast år 1841 beviljade således Rikets
Ständer ytterligare en summa af 750,000 Riksdaler lör detta ändamål, hvaremot
äter vid riksdagen 1856—1858 beslöts, att 450,000 Riksdaler af Manufakturdiskontens
kreditivbelopp borde till Riksbanken återbetalas, hvilken inbetalning
under åren 1858—1860 också verkställdes, i följd hvaraf samma belopp nedsattes
till hvad det för närvarande utgör eller 2,250,000 Riksdaler. Vid sednast
förflutna riksdag väcktes fråga så val om indragning af hela det ifrågavarande
kreditivet, som om upphörande af Manufaktur-diskonten, utan att likväl någondera
förslaget vann Rikets Ständers godkännande. Nekas kunde visserligen icke, att,
om den låneberättigade fabriksindustriens tillverkningsvärde hädanefter skulle ökas
i enahanda förhållande som hittills och synnerligast under de sednast förflutna
tio åren, låneprocenten slutligen måste blifva så ringa, att lånerätten, med undantag
för förläggare och manufakturister i Eskilstuna, icke vidare kunde vara af
någon egentlig förde! för den stora mängden låneberättigade. På sätt ett annat
af Kollegium jemväl bifogadt tabellariskt sammandrag utvisade, hade nemligen
denna lånerätt år efter år minskats, under tidrymden från 1840—1855 likväl
icke mer än från 17 till 14 V3 procent lör första klassens tillverkningar och i
förhållande dertill för de begge andra klasserna; hvaremot åter samma procent
under påföljande åren i allmänhet nedgått till ungefärligen hälften af hvad den
var år 1855. I fråga åter om det anmälda tillverkningsvärdet förefunnes under
hvartdera året af perioden 1860—1864 föga skiljaktighet, utom hvad anginge
låneberättigade af tredje klassen, der under sednaste tiden samma värde, till följd
af de för bomullsväfnads-industrien missgynnande förhållandena, betydligt nedgått.
I betraktande af ofvananförda omständigheter, eller minskningen af låneprocenten
å ena sidan och diskonteringsfondens i allmänhet oförminskade anlitande å den
andra, och då tillökning af förlagslånefondens kapital måste ega rum på diskonteringsfondens
bekostnad och således halva till följd ytterligare nedsättning af låneprocenten,
men en sådan nedsättning, i Kommers-kollegii tanke, icke torde böra
vidtagas, har Kollegium, med afseende jemväl å den anförda svårigheten att förslagsvis
beräkna beloppet af den tillökning i förlagslånefonden, som lämpligen
kunde ifrågakomma, funnit sig icke böra'i frågans närvarande skick tillstyrka den
ifrågasatta förändringen.
Kongl. Maj:t har, vid underdånig föredragning af detta ärende, funnit de af
Kommers-kollegium framställda betänkligheter emot förhöjning i det å Manufakturdiskontfonden
nu afsatta belopp till förlagslån icke kunna tilläggas den vigt, att
åtgärders vidtagande för beredande af en slik förhöjning deraf bör förhindras; men
då en sådan förhöjning ansetts icke böra ifrågakomma, innan Rikets Ständer fattat
beslut i frågan om bibehållande af det för Manufaktur-diskontens verksamhet afsedda
kreditiv å Riksbanken, har Kongl. Maj:t, på det att Rikets Ständer skola
Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 19.
15
om Kongl. Maj:ts här ofvan uttalade åsigter ega kännedom vid afgörandet af nyss
omförmälda fråga, härmed velat i nåder meddela Rikets Ständer, att, derest Rikets
Ständer fortfarande bevilja nödigt kreditiv å Riksbanken för den lånerörelse, som
från Manufaktur-diskonten bestrides, Kongl. Maj:t är sinnad framdeles fatta nådigt
beslut derom, att af diskontens medel 250,000 Riksdaler successive öfverflyttas
till fonden för förlagslån, så att denna må utgöra 1,000,000 Riksdaler.
Med tillkännagifvande häraf förblifver Kongl. Majit Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
CARL
G. Lagerstråle.
Utdrag af Protokollet öfver Civil- Ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 27 Oktober
1865.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve Manderström,
Statsråden: Herr Friherre Gripenstedt,
Grelve von Platen,
Lagerstråle,
Malmsten,
Bredberg,
Thulstrup,
Reuterskiöld och
Carlson.
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Slutligen uppläste Departements-chefen, Statsrådet Lagerstråle, följande, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådels enhälliga tillstyrkande,
förut fattade nådiga beslut, uppsatta förslag dels till nådiga Propositioner till Rikets
Ständer:
dels ock till nådiga Skrifvelser till Rikets Ständer:
l:o i fråga om förhöjning i det å Manufaktur-diskontfonden nu afsatta belopp
till förlagslån.
Enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade Kongl.
Maj:t dessa förslag i nåder gilla samt befallde att, i enlighet
dermed, Propositioner och Skrifvelser af den lydelse bilagorne
Litt. •— — — D. — — — till detta protokoll utvisa
skulle till Rikets Ständer aflåtas.
Ex protocollo
Axel Hegardt.
JV:o 20.
Ank. till Exp.-Utsk. den 10 Nov. 1865, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
berättigande för Chefen vid Ottenby Stuteri, Hofstallmästaren
m. m. J. JV. Beijer, att vid af skedstagandet erhålla
pension å Allmänna lndragningsstaten; Gifven Stockholm
Slott den 27 Oktober 1865.
Uti en till Kongl. Maj:t ställd, af Stuteri-öfverstyrelsen i underdånighet öfverlemnad
skrift har Chefen för Ottenby stuteri, Hof-stallmäslaren och Kommendören
-
